# ID: svediakorp-gov455
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 144,391
# sentences: 5,384
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Höglo flige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1854 och 1855.
Tjugonde för sta Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckla hos Johan Hörberg} i835.
Thorsdagen den 2 April i835.
Plehum kl. 10 f. ra.
Justerades 8 prot.utdr. för d. 3o sistl. Mars.
.
Upplästes till justering och godkändes en § af riksdagsbeslutet,
ang:de'fastställda tillägg och förändringar i grundlagens
stadganden.
Föredrogos ånyo och lades tillJhandUna Constit.Utskts d.
3o sistl. Mars på bordet lagda memor. till BorgareSt.:
N:o 106. ang:de grundlagsenligheten eller stridigheten af
en fråga, derå propos. vägrats;
N:o 108. angrde dess i anledn. af memor. N:o 87 förklarade
gemensamma tanka.
Vid förnyad föredragning af Constit.Utsk:s d. 3o sistl.
Mars på bordet lagda memor. N:o 107 i anledn. af återreinisserna
på memor. N:o 84 blef nämnde memor. N:o 107
ånyo begärdt på bordet af Grina Horn, Glaes Fredr.,
och Frölich, Da v.
Då nu ånyo föredrogs Constit.Utskis d. 3o sistl. Mars
på bordel lagda memor. N:o 109 med föreslående af ett tillägg
i 4 § 3 mom. Tryckfr.förordn., blef förslaget lemnadt
utan anmärkn.; i följd hvaraf det skulle blifva hvilande till
nästa riksdag.
Till pröfning företogs StatsUt3k:s d. 3o sistl. Mars på
bordet lagda utlåt. N:o 429> i anledn. af Frih. Franc Sparres
motion om medels anvisande å 8:de hufvudtiteln, såväl
för underhållet af arbetscompagnierna på Kungsholmen , som
för dessas sysselsättande med fästiyngsbyggnadens fortsättning
vid Carlskrona.
Hr Oxehufvud, Göran Adolph: Hufvudsakligen på
de skäl, som uti Hr Peyrons reservation finnas anförda, får
jag yrka återremiss af detta utlåt.
Frih. Franc Sparre, Bengt Erland: StatsUtsk.
har afslagit min motion, såsom det vill mig synas, under
fullkomligt erkännande af riktigheten af de skäl, jag för
densamma anfört, men blott i tvång af forme,n, emedan en
utgiftssumma till samma ändamål förut var af förstärkta
StatsUtsk. afslagen. Man anser således, att jag cluderat
formen för att komma till ändamålet. Det har jag gjort och
4
Den i April.
det med flit, emedan det icke gafs annat sätt att uppnå det
ändamål, som jag anser vara af den vigt, att det icke blott
rörer administrationen och förvaltningen, utan samvetets öfver
alla former upphöjda piigter. Med den stora veneration,
jag, i lika hög grad som någon annan, hyser för formerna,
har jag icke, med eludering af formerna under några
svepskäl, sökt genomdrifva de många nödiga och pyttiga
anslag, som vid denna riksdag blifvit afslagna, ty jag
respecterar formernas helgd så mycket som någon annan;
men det gifves högre piigter än formernas bevarande. De
äro religionens och moralitetens fordringar. Här är fråga,
om 200 personers välfärd skall förspillas i brist af medel att
sysselsätta dem; och är det på dessa moraliska grunder, som
jag icke kan upphöra, så länge jag har äran att föra en
stämma på detta rum, att yrka, det medel på ett eller annat
sätt må anskaffas till fångarnas sysselsättning. StatsUtsk.
har för ändamålet gjort en anvisning på 3:dje och 4*de
hufvudtitlarnas besparingar. R. o. Ad. torde finna, att detta
är detsamma som en anvisning på hvad som icke finnes.
StatsUtsk. åberopar väl såsom skäl för afslaget å motionen,
att statsregleringen redan är uppgjord och vunnit K. M:s
nåd. stadfästelse, och att Utskts förslag til! reglering af Riksg.-  contts utgifter numera äfven är af R. St., i afseende på det
belopp, som derför kommer att anvisas, definitivt afgjordt;
men StatsUtsk. hade bort hafva den godheten ihågkomma,
att de aldrig kunna regleras så, att 8:de hufvudtiteln är begränsad,
utan kunna dertill göras de tillägg, som erfordras.
Således tror jag icke, att nämnde skäl, ehuru i alla andra
frågor mycket gällande, i denna fråga kan vara deciderande;
och är det med denna åsigt af ämnet från dess moraliska
sida, som jag anhåller om återremiss af utlåt.
Frih. Rantzou, Joh. Alb.: Jag beklagar verkligen
den ställning, hvaruti detta anslag till Kungsholms fästning
kommit; men på de skäl, som Utskts utlåt, innehåller, måste
jag anhålla om propos. till bifall å utlåt., sådant det är.
Hr Hjärne, Harald: För den, som tjenar vid militären,
är det naturligt, att man med något bekymmer sett,
huru vissa anslagsfrågor rörtde 3:dje och 4;de hufvudtitlarna
vid denna riksdag blifvit behandlade. Jag har visserligen
sjelf varit böjd för att votera afslag i åtskilliga af dessa
frågar; men jag har deremot i många andra hört till
minoriteten. Bland de behof, för hvilka jag skulle önskat
att medel blifvit anvisade, är arbetet vid Kungsholmen,
emedan denna fästning är af vigt för landets försvar
i afseende på flottans etablissement i Carlskrona; men sedan
saken kommit i det skick, hvaruti den sig befinner, inser
jag icke, huru något ytterligare anslag för ifrågavar. ändamål
vid denna riksdag skall kunna erhållas. Jag är icke
ömtålig om formerna i småsaker; men jag fruktar, att, om
Den 2 April.
5
man, sedan hufvudtillarna äro reglerade, ytterligare upptager
anslagsfrågor, sådant kan leda till betänkliga prejudicat
för framtiden. Likväl öfverlemnar jag till R. o. Ad. att afgöra,
huruvida detta utlåt, bör återremittteras på de af
Frih. Sparre anförda skäl. Det är en ganska obehaglig känsla,
man erfar af att finna sig ställd emellan en oinskränkt
vördnad för formernas helgd och en nästan öfvervägande
öfvertygelse om behofvet af det ifrågavar. anslaget. Jag vill
således icke bestämdt hvarken till- eller afstyrka något i denna
fråga; men jag skulle blott, i händelse utlåt, återremitteras
och Utsk. fäster afseende på Frih. Sparres anmärkn:r,
vilja till Utsk:s bedömande öfverlemna, om icke Utsk. skulle
finna mindre formstridigt att, med upphäfvande af det
vid riksdagens början fattade beslutet, att några bestämda
utgifter icke finge anvisas på öfverskotten af statsverkets inkomster,
hellre göra anvisning derpå för ifrågavar. behof,
än att anvisa på besparingarna af anslagen, som ingå genom
ordinarie bevillningen.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn.: För att icke upptaga
R. o. Ad:s tid med discussion uti ett ämne, hvaruti numera
litet eller intet är att tillägga, emedan nyttan och nödvändigheten
af det ifrågavar. anslaget äro temligen allmänt kända
och erkända, vill jag blott förena mig med de Hrr, som anhållit
om återremiss af utlåt. Jag hoppas, att återremissen
skall medföra ett lyckligt resultat; ty jag har hört, att äfven
flera af de ledamöter, som vanligen ansett nödvändigheten
fordra att alltid afstyrka alla anslag, finna, att ett afslag
af det ifrågavar. icke skulle öfverensstämma med det
besparingssystem, hvarifrån de utgå, emedan, i händelse förevar.
anslag icke beviljades, största delen af summan, enligt
hvad Frih. Sparre så detailleradt uti sin motion visat,
ändå utginge, utan att någon slags nytta för staten derigenom
uppslode, och således icke heller det arbete kunde vinnas,
som genom anslaget åsyftades, och jag förmodar derföre,
att, när frågan återkommer till StatsUtsk,, Utsk:s ledamöter
skola finna skäl att, på de motiver Frih. Sparre
utvecklat, tillstyrka det anslag, Frih. begärt, och utom
hvilket förlust i militäriskt, administrativt och financielt afseende
skulle uppstå.
Hr Oxehufvud: Jag har inom StatsUtsk. tillhört minoriteten,
hvilket synes af reservationerna. Jag har icke
funnit, att här varit fråga om att upprifva ett fattadt beslut,
och har jag således deruti icke funnit något hinder att
tillstyrka bifall å motionen. Af Hr Peyrons utlåt, bifogade
reservation inhemtas, att denna summa i alla fall kommer att
utgå af 8:de hufvudtiteln, och att, derest ifrågavar. anslag
icke beviljas, 8:de hufvudtiteln kommer att belastas med
åtskilliga utgifter, som icke komma i fråga, om fångarna
blifva ^sysselsatta vid Kungsholmen, hvarom erfarenheten
0
Den i April.
redan lemnat vitsord under de år, fångarna icke varit sysselsatta.
Ständerna hafva visserligen redan fattat sitt beslut
rörrde det begärda anslaget till Kungsholms fästningsbyggnad
; men ett är det, och annat är ett beslut, att medel
må anvisas å 8:de hufvudtiteln till fångarnas sysselsättning,
under öfverlemnande åt K. M. att sysselsätta dem så,
som omständigheterna kunna påkalla. På dessa och öfriga
af Frih. Sparre och Hr Peyron anförda skäl förnyar jag min
anhållan om återremiss af utlåt.
Gr. Posse, Arv.: Äfven jag har begärt ordet, hufvudsakligen
för att söka undanrödja den betänkligheten, att
ett bifall till Frih. Sparres motion skulle vara stridande
emot II. St:s redan fattade beslut i afseende på anslaget tilt
Kungsholms fästning. Här är nemi. icke fråga oin något
nytt anslag, emedan den summa, som fordras, i alla fall
kommer att utgå på 8:de hufvudtiteln, ty de aoo fångarna
skola ju födas, klädas och sysselsättas; utan frågan är blott,
om den sysselsättning, hvartill, äfven om motionen afslås,
medel komma att utgå å 8:de hufvudtiteln, skall få en nyttig
och ändamålsenlig riktning, eller om den skall blifva ändamålslös
och kostsammare, ty kostsammare blir en ny sysselsättning.
Således är detta icke samma fråga, som redan är
afgjord, emedan frågan nu endast är den, huruvida det anslag,
som till fångarnas sysselsättning, å 8:de hufvudtiteln
kommer att utgå, skall användas till deras sysselsättning vid
Kungsholms fästning eller vid något annat arbete.
Frih von Schulzenheim, Dav.: Till större delen
förekommen af Gr. Posse, förenar jag mig med Hr Gr:n
och de öfriga talare, som anhållit om återremiss af utlåt.
Jag anhåller likväl att få tillägga några ord i afseende på
det andra skälet, som StatsUtsk. anfört för sitt tillstyrkta
afslag till Frih. Sparres motion, det nemi., att statsregleringen
redan är uppgjord; i hvilket afseende jag ber att få
nämna, det anslaget för fångars underhåll å 8:de hufvudtitelu
blott är en förslagssumma, som måste fyllas i första
rummet genom de till Riksg.cont inflytande öfverskott på
statsverkets inkomster, hvilka icke äro påräknade bland
Riksg.cont:s bestämda inkomster, till följd hvaraf bifall till
Frih. Sparres motion alldeles icke rubbar den uppgjorda statsregleringen;
och anhåller jag derföre så mycket mera om
bifall till min och öfriga ledamöters begäran om återremiss
af utlåt.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 429 återremitterades.
Frih. Rantzou reserverade sig emot det nu fattade
beslutet.
Vid förnyad föredragning lades ånyo på bordet, af Hr
Hjärne, Harald, och Rosenblad, Bernh., Bevilln.-
Den a April.
1
Utsk. d. 3o sisll. Mars på bordet lagda betänk. N:o 56 med
förslag till bevilln:s fördelning.
Ånyo föredrogs Bevilln.Utsk:s d. 3o sistl. Mars på bordet
lagda betänk. N:o 57 med förslag till 1 och 1 art. af
bcvilln.förordn.
Hr Rosenblad, Bernh.: Sorn Bevilln.Utsk:s utlåt.
N:o 67 är beroende af N:o 56, och det blifvit ånyo lagdt
på bordet, anhåller jag, att äfven N:o 57 måtte ytterligare
få hvila.
Frih. Rantzou, Joh. Al b., förenade sig med Hr
Rosenblad.
Föredrogs ånyo och bifölls Bevilln.Utskrs d. 3o sisth
Mars på bordet lagda mentor. N:o 58 med förnyadt förslag
till formulär för debetsedlar.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust., uppläste följande:
Emedan det bestämdt stadgas i 1 mom. af 36 § Riksd.-  Ordn., att riksd.beslutet skall uppsättas af Exped.Utsk., så
ar det visserligen öfverflödigt att påminna detta Utsk. om
dess åliggande att uppsätta den i riksdagsbeslutet inflytande
förteckningen på de grundlagsfrågor, som blifvit vid denna
riksdag beredda för att hvila till afgörande vid den nästföljande.
Men jag utbeder mig att få vördsammast fästa
H. Utsk:s uppmärksamhet på nödvändigheten att, vid uppsättandet
af denna § i riksd:sbeslutet, icke lita på den uppgift
om dessa frågor, som Utsk nu, lika som vid de föregående
riksdagarna, torde erhålla från Constit.Utsk:s cancelli;
ty till följd af den misstydning, som Constit.Utsk., i strid
med samtliga RiksStm, vid denna riksdag gifvit åt 56 § Reg.-  F-, är det klart, att Constit.Utsk. måste anse många grundlagsfrågor
hvilande till nästa riksdag, hvilka likväl R. St.,
efter de beslut de derom fattat, omöjligen kunna i riksd:sbeslutet
intaga. Det blir derföre nödvändigt, att Exped.-  Utsk. sjelf genomgår de särskilda RiksSt:ns prot.utdr., för
att kunna undgå faran att i riksd:sbeslutet intaga andra
grundlagsändringsförslag än dem, som blifvit lagligen beredda,
nemi. antingen genom alla 4 Ståndens godkännande eller
ock genom omröstning i förstärkt ConstitUtsk.
Remitterades till Exped.Utsk.
Gr. von Fersen, Hans: Sedan Bevilln.Utsk:s på bordet
hvilande 2:ne betänk:n åter blifvit begärda på bordet,
får jag anhålla, att desamma måtte först på nästa fö'sedragn:slista
uppföras, på det de, så fort som möjligt, ruä blifva afgjorda.
Svårligen lära de, synnerligast betänk. N:o 57, såsom
innehållande förslag till 1 och 2 art. af bevilln:sför
-
8
Den a April.
ordn., kunna antagas utan föregången återremiss, äfvensom
voter:spropos:r torde behöfva sedermera uppgöras i afseende
på de delar, hvaruti Stånden kunna komma att stadna uti
olika beslut; hvarföre min önskan är, att Bevilln.Utsk., så
snart som möjligt, må få del af de anmärkntr, som kunna
göras vid dessa betänkm. Jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm,
täcktes gifva propos. på denna hemställan.
Gr. v. Fersens hemställan blef af R. o. Ad. bifallen.
Ånyo föredrogs BondeStrs den 3o sisth Mars på bordet
lagda prot.utdr. af samma dag, innehållande inbiudn. till
instämmande i BondeSt:s beslut, ronde Banco- erh LagUtsk:ns
utlåt. N:o 4> ang:de lag för offentliga bolagsbanker.
Hr Hjärne, Harald: Då R. o. Ad. redan har beslutat
i detta ämne och äfven beslutat att, till deltagande deruti,
inbjuda de öfriga Stånden, och denna R. o. Ad:s inbjudn.
, mig veterligen, ännu icke är besvarad i de öfriga
Stånden, skulle det möjligen kunna leda till oreda, om R. o. Ad.
nu fattade något beslut öfver förevar, inbjudn., som vore
stridande emot det beslut, R. o. Ad. förut fattat; af hvilken
anledning, och då härtill dessutom kommer, att PresteSt:s
till R. o. Ad. gjorda inbjudn. hvilar på R. o. Ad:s bord,
intilldess frågan af de öfriga Stånden är afgjord, jag tror
rättast vara, att äfven denna inbjudn. hvilar på bordet för
att gemensamt med PresteSt:s sedermera företagas.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det skulle visserligen icke
vara mig emot, att den ifråga var. inbjudn. kunde hvila på
bordet; men då jag fruktar för, att det skulle lägga hinder
i vägen för Lag- och BancoUtsk:n att fullfölja arbetet om
lag för privatbanker, och denna inbjudn. rörer sjelfva saken,
då deremot PresteSt:s rörde en annan fråga, anser jag rättast
vara att besluta öfver inbjudn. Lika med Hr Hjärne
anser jag likväl, att det kanske vore mindre lämpligt att
nu bifalla denna inbjudn., om äfven R. o. Ad. skulle tro,
att det vore ett sätt att komma till ett resultat, utan anser
jag bäst vara, sedan R. o. Ad. uppoffrat så lång tid på pröfningen
af detta ämne och inbjudit de öfriga Stånden att
sig med R. o. Ad. förena, att R. o. Ad. qvarblifver vid sitt
beslut och låter sammansatta Banco- och LagUtsk:n gå till
behandling af ämnet, då R. o. Ad. sedermera i jemnkningsväg
kan frångå de beslut, som stå i så rak strid med de öfriga
Ståndens, att ett resultat dessförutan icke kan uppnås.
Jag kan icke annat än yrka, att R. o. Ad. vidblifver sitt
beslut.
Hr Hjärne: Då ingen, såsom det synes, vill begära bifall
till BondeSt:s inbjudn., afstår jag från min anhållan om
bordläggning deraf, hvartill jag egentligen föranleddes af
fruk
-
Den a April.
9
fruktan, att en discussion nu öfver denna inbjudnrsfråga skulle
kunna föranleda R. o. Ad. att i vissa fall frångå sina fattade
beslut, i hvilkas deltagande R. o. Ad. inbjudit de öfriga
Stånden, som ännu icke, mig veterligen, beslutat öfver inbjudn.
Jag förenar mig således med Gr. Horn uti anhållan,
att R. o. Ad. må vidblifva sitt fattade beslut.
R. o. Ad. beslöt att vidblifva sitt i detta ämne redan
fattade beslut.
Upplästes och lades på bordet ett från PresteSt. ankommet
prot.utdr. af den 3o sisth Mars, innehållande inbjudn.
till instämmande i Ståndets beslut, det Samtliga Utskrn skulle
anmodas att hädanefter, utan att fördröja tryckningen af
sina betänkm och memor., till RiksSt:n inlemna desamma
skriftligen, så fört ske kan, åtminstone sådana, som kunna
föranleda vidlyftigare discussioner inom Stånden och förslag
till jemnkningar af Ståndets beslut.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda inkomna
utlåltn och memor. från
StatsU tskottet:
N:o 43o. med förslag till sammanjemnkn. af RiksSttns
fattade olika beslut i frågan om det sätt, på hvilket upplåning
för Riksg.contls behof skall verkställas;
N:o 43i. i anledn. af K. M:s nåd. remiss uppå handlma
i fråga om pension för aflidne Professoren Doct. Rogbergs
enka och barn;
N:o 432. i anledn. af K. M:s nåd. remiss å handlma i
fråga om ersättning till Prot.secret. Roman för de löneinkomster,
hvaraf han gått i mistning genom Lappmarks ecclesiastikverksfondens
öfverlemnande till Riksg.cont.;
N:o 433. i anledn. af Hr Gr. af Wetterstedts motion
om förändring i tiden för markegångssättningen m. m.;
N:o 434- i anledn. af fullmägtiges i Riksg.cont. skrifvelse,
angtde afskrifning af sådana Götha canalbolags och f.
d. Malmö discontverks fordringar, för hvilka någon ytterligare
betalning icke kan förväntas;
BancoUtskottet:
N:o 117. i anledn. af de inom RiksStm gjorda anmärkntr
vid Utskts under N:o 91 afgifna memor.;
Expedition sUtkottet:
N:o 24- med öfverlemnande af förslag till förordnande
för de till tryckfrihetens vård utsedde committerade i afseende
på grundlagarnas och riksdagsbeslutets felfria tryckning.
Upplästes ankomna prot.utdr. från de öfriga RiksStm,
21 II. a
10
Den i April.
nemi. från PresteSt. af d. 3, 9, 12, 16, 19, 21 och 23 Fehr.,
samt d. 2, 5, 9, 12, 14, 16,' 19, 21 och 23 Mars; från BorgareSt.
af d. 2, 9, 12, 16, 19 och 23 Fehr., samt d. 2, 5,
9, 12, 16, 17 och 19 Mars, samt fran BondeSt. af d. 9, 12,
16, 19, 2i och 23 Fehr., samt d. 2, 5, 9, 12, 14» «9>
och 23 Mars.
Lades till handlingarna.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 12 på dagen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 4 April .1835.
Plenum kl. till 6 e. m.
Upplästes en från H. Ex. Hr Gr. o. Landt m. till
tmderteckn. Ridd.secret. ankommen så lydande skrifvelse:
Som jag är hindrad att infinna mig lill början af det
till i eftermiddag utsatta plenum hos H. R. o. Ad., torde Hr
Ridd.secret. anmoda den äldste närvar, ledamoten af R. o.
Ad. att mottaga klubban och föra ordet. Stockholm d. 4
April i835.
Jacob De la Gardie.
1 följd hvaraf Gr. Lewenhaupt, Gust., såsom äldste
närvar. Grefven, emottog klubban och öppnade plenum.
Företogs val af 26 ordinarie ledamöter och 10 suppleanter
i förstärkta LagUtsk.; och befunnos efter valförrättningens
slut, sedan lottning enligt Ridd.Ordnrs föreskrift
blifvit anställd emellan de personer, hvilka erhållit lika antal
röster, hafva blifvit utsedde till
Ordinarie Ledamötei
N:o
228. Frih. Ridderstolpe, Fredr
9.0 röster.
99
272.
99
Hermelin, Garl. Sam
20
99
99
?-94-
99
Boye, Ludv
20
99
99
329.
99
Adlerbeth, Jac
20
99
99
341.
99
Lagerheim, Elias
20
99
99
351
99
von Rehausen, fullm. Hr Tersme-
den, INfils
20
99
99
370.
99
von Paykull, Joh. Glist
20
99
99
118.
Hr
Bagge, fullm. Hr Fahnehjelm, C. J.
20
99
99
478.
99
Printzenskjöld, Carl
20
99
99
814.
99
Gyllenhaal, Lars Herrman . . .
20
99
99
2118. A
99
Lagerheim, Erik Julius ....
20
n
99
»117.
99
Cederschjöld, Pehr Gust
20
99
Den 4 April. il
3V:o i3o6. Hr Söderhjelm, Gust. Aug 20 röster.
„ 1401. ,4 König, Carl Fredr 20 „
„ i563. „ Cederstråle, Joli. Casimir ... 20 „
„ 17(10. „ Reutercrona, fullm. Gr. Ridderstolpe,
Fredr 20 „
„ 1824- » von Törne, Mich 20 „
„ igo5. „ von Rosen, fullm. Hr Bergenstråle,
C. G 20 „
„ ig2Ö. ,, Ehrengranat, fullm. Hr Blomstedt,
Christ. Jac 20 „
„ 1947. „ Odencrantz, Gust 20 „
„ 1992. „ Lagerstråle, Gust. Rudolph ... 20 ,,
„ 2161. „ af Zellen, Nils Wilh 20 „
„ 22x9. „ Rothoff, Birger Fredr 20 „
„ 2220. „ af Ekenstam, Isr 20 „
„ 2262. „ Hegardt, Christ. Bernh 20 ,,
„ 2287. „ af Role'n, Joh. Sam 20 ,,
Suppleanter:
N:o 1372. Hr Silfverstråle, Gust .20 röster,
„ 945. „ Pfeiff, fullm. Hr Ulfsparre, Carl
Gust 20 „
„ 780. „ Klingenstjerna, fullm. Frih. Stjernstedt,
Lai's 20 „
„ i83 Frih. von Albedyhl, Carl Gust. ... 20 ,,
„ 2002. Hr Hisinger, Wilh 20 ,,
„ 263. „ Planting Gyllenbåga, fullm. Ilr
Kuylenstjerna, Elik Magn. . . 20 „
„ 2ig5. „ Edelstam, Fabian 20 „
„ 2i34. jj Printzskjöld, fullm. Gr. Mörner,
Carl Göran ig „
36i. Frih. Edelcreutz, Peter Georg ... 1 „
„ 1 o. Hr Soop, fullm. Hr Reenstjerna, Abrah. t „
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 8 på aftonen.
In (idem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Mandagen den 6 April 1835.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 6 prot.utdr. för d. 2 dennes.
Upplåstes till justering och .godkändes elt från ExpedLUtsk.
under N:o 3i6 inkommet Vförslag till R. St:s und. skrifvelse
lill K. M. om formulärs upprättande för de förvaltande
verkens räkenskaper.
l'i
Den 6 April f. m.
Likaledes upplästes till justering och godkändes a:ne
morn., hörande tili den § i riksd.beslutet, hvilken angår credit!
ven, nemi.:
1:0 ang:de anvisande af ett creditiv vid inträffande svårare
missväxter, samt vidtagande af en dermed gemenskap
ägande åtgärd; och
2:0 ang:de anvisande af ett lånebiträde till återuppbyggande
af staden Wenersborg.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att H. Ex. af
FrimurareBarnhusdirect:n blifvit anmodad att för R. o. Ad.
anmäla dess ödmjuka begäran om Ståndets tillstånd, att, i likhet
med hvad förr varit ölligt, få äfven innevar. år begagna
Riddarhussalen för att derstädes låta gifva den vanliga
Långfredagsconcerten, och hemställde H. Ex., om R. o. Ad.
behagade till denna begäran lemna sitt bifall.
Ropades ja.
Företogs till pröfning Bevilln.Utsk:s d. 3o sisth Mars på
bordet lagda betänk. N:o 56 med förslag till bevillningssummans
fördelning.
Hr Hjärne, Harald: Då man tagit kännedom af detta
och föregående betänk:n i samma ämne, är man skyldig
Utsk. det vitsord, att de äro med reda och ordning uppställda,
så att ämnet lätt kan öfverskådas och uppfattas. Men
då jag gör Utsk. denna rättvisa, bekänner jag mig ej finna,
att detta betänk, vittnar om motsvarande omdöme i sjelfva
lmfvudsaken. Det är visserligen sannt, att af de calculer,
hvarpå statsverkets inkomster hvila, kan den ena vara så
god som den andra; men det enda, hvarpå man i dylika
fall bör bygga, är erfarenheten, och ju mera marn förstått
att bedöma denna, desto mera närmar sig calculen det sannolika.
Utsk. har i form af regula de tri velat beräkna de
blifvande inkomsterna endast på grund af föregående årens
intrader, och på detta sätt trott sig erhålla resultatet af
ökade tullbestämmelser och ökad brännvinsskatt. Jag tror
likväl, alt erfarenheten lärt oss, att vid en sådan beräkning
andra omständigheter ingrediera, dem Utsk. icke tagit i öfvervägande.
Man vet, att der man försökt uppdrifva tullintraderna
genom utförseltullens förhöjning å lätt tullförsnillade
varor, far detta försök merendels åstadkommit ett motsatt
resultat. Det är ganska klart, att då nya tulltaxan och
nya brännvinsförordn. ej kunna tillämpas förrän med nästa
års början, skola speculanter i år på förhand införskrifva
betydliga quantiteter comsumtionsartiklar efter lägre, nu gällande
tullafgifter, hvilket ovilkorligen skall medföra minskning
i Utsk:s calculerade beräkningar på inkomsten under
kommande år. Jag vill exempelvis nämna några artiklar,
Den 6 A p r i I f. ra.
i3
hvaribland i:o brännvin, cognac, runa, arrac och vin, hvilka,
efter Utsk:s beräkning, skulle inbringa cn förhöjd inkomst af
omkring i5o,ooo r:dr. Men då dessa varor blifvit belagda
med sä betydligen förhöjd tull, som 16 ä 24 P:r tina,
befarar jag, att just denna förhöjning är en sporre att söka
inpractisera dessa varor utan erläggande af någon tull, isynnerhet
då erfarenheten dessutom vittnar, att dessa varor äro
lätt tullförsnillade, emedan man blott behöfver, vid ett befaradt
besök af tullbetjeningen, neksänka fastagen på hafsLotten.
Jag tror således, att den föreslagna förhöjningen
icke skall inbringa den påräknade större inkomsten , till hvilken
förmodan jag har ett ytterligare skäl i den omständigheten,
att, då priset å en vara förhöjes, consnmtionen af
densamma i mån deraf förminskas, isynnerhet dådet är fråga
örn en öfverflödsartikel. 2:0 Socker. Denna vara skulle
efter Utskls beräkning inbringa en ökad tullinkomst af
300.000 ridr. Detta tror jag också, när nya tulltaxan en
gång kommer att tillämpas, emedan det är nära omöjligt
att tullförsnilja denna vara; men hvad första året angår,
tror jag, att Utsk. missräknat sig på inkomsten. Det
är nemi. ganska troligt, att handlande i år skola på speculation
införskrifva hela sitt förlag för nästk. år; således
här en missräkning å 3oo,ooo ridr på 5 år, som gör
60.000 ridr årligen. Med caffe' är i detta afseende samma
förhållande som med socker; och då priset å denna vara nu
är lågt, är det gifvet, att så stora quanliteter deraf redan
finnas, att det ej lönar sig att införskrifva denna vara, då
tullen förhöjes, innan det redan befintliga lagret är consumeradt.
Den ökade inkomsten af caffe' uppgifves af Utsk. till
62.000 ridr om året. Ett års bedragen förhoppning i detta
fall gör således, om man fördelar summan pä 5 år, en missräkning
af circa 12,000 ridr onj året. Om man härtill lägger,
alt ingen förhöjd tullafgift troligen kommer i fråga för
tlessa artiklar under de 2ine första åren af nya statsregleringen,
nemi. i83£> och 36, så torde den sammanlagda bristen
i påräknade tullinkomster uppgå minst till 3oo,ooo ridr.
Ett ytterligare skäl, hvarföre jag ej kunnat sätta förtroende
till Utskls calculer, är den inconsequens, jag nu funnit, då
jag jernnför den med Utskls första beräkningar. I första betänk.
Nio 29 har Utsk. upptagit tullinkomsterna till 3,ooo,ooo.
I samma betänk, har Utsk. beräknat de betydligaste importartiklarna
till mer än dubbla tullafgifter mot hvad
11. St. sedermera fastställt; i conscquens hvaraf, om Utskls
första calcul var riktig, dubbel så stor förhöjd inkomst
skulle hafva uppkommit emot hvad som nu kan förmodas
blifva förhållandet, sedan tullafgifterna äro betydligt lägre,
än Utsk. först föreslagiti på caffe t. ex. 3 gånger, på socker
nära dubbelt lägre o. s. v. Härutinnan finnér jag en stor
anleda, att befara, det Utskls calculer varit byggda på temligen
lösa grunder och uppställda efter omständigheterna,
D c n 6 April f m.
d. v. s. med hufvudsakligt hänseende till den på förhand bestämda
summa, hvartill man, med afseende på öfriga stulsregleringsförhålianden
, nödvändigt ville beräkna tullinkomsten.
Hvad brännvinsskatten beträffar, anser jag äfven häri, att
Utsk. gjort för hög beräkning. Jag åberopar i afseende härå
Prosten Nibelii reservation, hvilkens deri uppgjorda calculer
jag finner mera lättfattliga och mera öfverensstämmande med
sannolikheten än de alternativer, som blifvit till Ständernas
pröfning af Utsk. framställda. Enligt Prosten Nibelii beräkning
skulle denna bevilln. ej kunna antagas till mera än
600.000 r:dr i stället för y5o,ooo r:dr, som Utsk. antager,
men för detta år ej högre än för 1833 eller 4^0,000; således
här en brist på 3oo,ooo r:dr för i835, och sedermera
j5o,ooo r:dr hvarje år till nästa riksdag. Sammanslår man
nu denna brist med missräkningen på tullinkomsterna å de
importartiklar, jag citerat, så uppkommer en brist af circa
500.000 r:dr på 5 år, och detta likväl under förutsättning,
att den högre tullen verkligen skall leda till större inkomst,
när den blir tillämpad, och att brännvinsskatten skall uppgå
till i5o,ooo r:dr mera, än den hittills per medium utgjort.
För hvarje r:dr, som man häruti misscalculerat sig,
ökas bristen med en lika summa vid nästa riksdag. I alla
händelser uppstår en ovilkorlig brist för år 1835 (innan den
nya bevilln. tagit sin början) af omkring 65o,000 r:dr, hvarmed
beräkningarna i tull- och brännvinsbevilln. öfverstiga
inkomsterna efter ännu gällande författningar. Hvilka medel
äro anvisade till betäckande af denna påtagliga brist?
Denna cacul är måhända ej på siffran tillförlitlig; men det
är probabelt, att, om detta och det följande betänk, bifalles,
Riksg.cont. kommer på en ganska betydlig balance i
följd af R. St:s åtgärder. Medan jag yttrar mig 0111 brännvinsbevilln.
, kan jag ej undgå att fästa uppmärksamheten å
den underd. skrifvelse, med hvilken Utsk. föreslagit att R.
St. borde till K. M. ingå, och hvars innehåll är af följande
lydelse: ”det K. M., såvida rättighet till mindre bränningstid
emot förminskad skatt af K. M. medgifves, likväl måtte
täckas, i händelse husbehofsbrännerimedlen ej skulle uppgå
till den af R. H. St. fastställda ärliga summa, nämnde rättighet
till erläggande af hälften af den skatt, som tariffen
innehåller emot brännvinsbränningens idkande under 3:ne
månader, endast måtte tillgodokomma ägare af pannor af
20 k;rs rymd och derunder.” Här anmärker jag först, att
delta förslag strider rakt emot ett förut fattad t beslut. Ständerna
hafva nemi. i förslag till brännvinsförfatlningen beslutat,
att alla pannor få anmälas till 3 eller 6 månaders
bränningstid; och jag anser således olagligt att på detta sätt
andra detta af R. St. fattade beslut. Hvad sjelfva saken angår,
finner man, att för de stora pannorna, med hvilka
brännvinsbränning bedrifves såsom näring, behöfves ej något
undantag, ty det blir alltid en fördel för innehafvarne till
Den G April f. ra.
: 5
dylika pannor att begagna sig af sina 6 månaders bränningsrättighet,
då deremot det strider emot den grundsats, man
här påyrkat, att nemi. försöka åstadkomma så liten brännvinsconsumtion
som möjligt, att om någon vill bränna till
ii lis be b of med en 25 eller 3o k:rs panna, lian skall tvingas
genom det undantagsstadgande, Eevilln.Utsk. nu på ett
grundlagsvidrigt sätt vill åstadkomma, att bränna i hela 6
månader. Detta anser åtminstone jag stridande emot ali
sund oeconomisk lagstiftning. Granskar jag Utsk:s motiver,
så finner jag, att Utsk. häri velat finna ett medel att göra
sina calculer mera tillförlitliga, — ett skäl, som verkligen älof
en ganska naiv beskaffenhet. I händelse Utsk. skulle fästa
afseende å dessa anmärkntr, blefve den naturliga följden
att söka påfinna andra utvägar till betäckande af de brister,
jag tror mig hafva bevisat skola uppstå. Jag anser derföre,
att, om detta betänk, återremitteras, äfven betänk, ronde
2 art. bevilln.förordn. bör återremitteras, emedan enda
sättet att bereda erforderliga tillgångar är inom denna artikel.
Jag har utgått från den allm. grundsats, att då man
beräknar osäkra inkomster, är det bättre att göra det för
lågt än för högt, emedan det är bättre att hafva slutligen
ett öfverskott än en balance, hvilken sednare alltid verkar
missbelåtenhet i opinionen. Jag inser visserligen, att förhöjning
på a art. ej skall blifva välkommen för nationen;
men man förekommer åtminstone härigenom att vid nästa
riksdag göra denna förhöjning dubbelt så stor, då man skall
reglera på en gång bristerna för den förflutna och utgifterna
för den kommande tiden.
Jag anhåller om ålerremiss och att dessa anmärkntr må
få till Utsk. åtfölja.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag delar icke den siste värde
talarens åsigter rör:de förevar, betänk; tvärtom yrkar
jag bifall till detsamma, och anser Utsk. vid uppgörandet af
beräkningarna öfver bevilln:smedlen hafva gått en medelväg,
för hvilken jag håller Utsk. räkning. Jag har äfven tagit
en noggrann kännedom om Utsk:s calculer samt grunderna
för desamma och anhåller att nu likaledes få yttra mina
tankar om de särskilda summor, som af Utsk. blifvit beräknade
att i skatteväg till Stats- och Riksgäldsverken årligen
inflyta. Vidkommande således först beräkningen af de
s. k. ordinarie inkomsterna, finner jag desamma upptagna
till det belopp, hvartill de redan uppå StatsUtskrs förslag
blifvit af R. St. beräknade och hvilket i allmänhet understiger,
hvad dessa inkomster under den sedan sista riksdag
förflutna tiden utgjort. Af bevillntsafgifterna förekomma först
chartse-sigi 11 atse-med 1 en, hvilkas beräkning jag tror
snarare vara för låg än för hög. Utsk. har nemi. beräknat
dessa medel jemte cancelligebiihren till 357,000 r:dr, och
då man erinrar sig, att stämplade pappersafgifterna hvarje
i6
Den 6 April f. ra.
är äro oell, i följd af ökade tvister och rättegångar samt
en lidigare egendomshandel, måste vara i ett jemnt stigande,
lärer väl ej någon brist lili hvad sålunda blifvit beräknadt
vara att befara, helst caqcelligebiihren är upptagen under
hvad den i sjelfva verket troligen hädanefter kommer att
utgöra. Beräkningen af postmedlen inverkar ej på statsverkets
tillgångar, enär den behållning af 100,000 r:dr, som
af Postverket skall till statsbehofvens fyllande levereras, alltid
kan med säkerhet påräknas, och hvad som härutöfver vid
detta verk inflyter skall användas till förbättrande af postanstalterna.
Vidare förekommer städernas saluaccis, beräknad
till ett belopp af 7,5oo r:dr, hvilket så betydligt understiger
den summa, hvartill denna statsinkomst under de sednare
åren uppgått, att, om äfven, som man bör kunna förmoda,
åtskilliga städer skulle afsäga sig deras uteslutande
rättighet till försäljning af kött, bröd och dricka, samt i
följd deraf vinna befrielse från saluaccisafgiftens utgörande,
densamma sådant oaktadt, efter all sannolikhet, dock kommer
att utgå till hela det påräknade beloppet.
Hvad åter tullbevilln. beträffar, synes väl Utsk:s beräkning
vara något hög i jemnförelse med den summa,
hvartill tullinkomsterna hittills varit beräknade, eller 2,200,000
r:dr; men då man besinnar den årliga tillökning i tullafgifterna,
som, efter införandet af ett liberalare tullsystem, i
sednare tider inträffat ocfy- hvilken framdeles måste blifva
ännu betydligare i följd af flera utaf Rikets nu församlade
Ständer i detta ämne fattade beslut, synes det vara allt skäl
att förmoda, att det belopp, som Utsk. i sådant afseende
påräknat, skall åtminstone under loppet af de kommande
åren till fullo inflyta. Jag medgifver visserligen, att åtskilliga
artiklar äro i den af R. St. nu fastställda tulltaxa belagda
med så höga tullafgifter, att, om K. M. ej beviljar
nedsättning i desamma, tullförsnillning troligen kommer att
häraf föranledas; men just derföre, att jag anser en sådan
nedsättning böra, såsom både nyttig och nödvändig, äga
rum, yrkar jag, att tullbevilln. må beräknas något hög, på
det att K. M., till förekommande af brist i tullinkomsterna,
måtte finna sig föranlåten att dels nedsätta vissa tullafgifter
och dels upphäfva ännu fortfarande införselförbud. Beträffande
särskildt tullen å caffe och socker, genom hvars
förhöjning den betydligaste tillökningen i inkomsterna blifvit
föranledd, så torde hvad som i tull å dessa varor blifvit
påräknadt komma att verkligen ingå, enär någon synnerlig
tullförsnillning af desamma icke synes vara att befara,
då tullen å den förstnämnda art:n endast är förhöjd med
1 sk. p:r åf, och vid importen af socker tullförsnillning af
denna vara i sitt oförädlade skick svårligen kan äga rum.
Jag har således intet att erinra emot den af Utsk. beräknade
summan, helst jag t. o. m. tror, att tullinkomsterna innan
-
Den G April f. m.
17
nan kort skola uppgå till mer än 3 millioner r:dr. Hvad
brännvinsbevillningen angår, anser jag väl det belopp af
75o,ooo r:dr, hvartill densamma, enligt Ulskts beräkning,
skulle uppgå, vara högre, än den borde beräknas; men då
Utsk. dervid föreslagit det tillägg, att ägare af mindre pannor,
eller dem å 20 kannors rymd och derunder, endast skulle
äga rättighet att, emot erläggande af hälften af den årliga
skatten anmäla sig till 3:ne månaders brännvinsbränning,
hoppas jag, att äfven den härför påräknade summan
skall ungefärligen kunna utgå. För öfrigt får jag förklara,
att jag ej hyser någon förkärlek för de små brännvinspannorna,
och om de aldrig komme alt nyttjas, skulle jag verkligen
anse ett sådant förhållande så fördelaktigt för det allmänna,
att det vida öfvervägde olägenheterna af en möjligen
uppkommande, på det hela föga betydlig brist uti den
förväntade brännvinsbränningsafgiften.
Vidkommande slutligen öfriga i betänk, uppgifna inkomstsummor,
så äro de i allmänhet af mindre vigt och inverka
föga på totalsumman af inkomstberäkningen. Den enda
omständighet, som jag deremot anser anmärkningsvärd i
afseende på förevar, fråga, är den, att Utsk. synes hafva
förgätit, att de nya ökade statsutgifterna tagit sin början
med detta år, men de dertill anslagna inkomsterna först
med det nästkommande året. Jag anser mig dock böra vid
detta tillfälle förklara, att då jag, i stället för 1,100,000
r:dr årligen, ansåg 1,200,000 r:dr vara den summa, som
Piiksg.cont. behöfde för att kunna bestrida sina utgifter, afsåg
jag äfven den extra statsbrist, som af berörde orsak måste
för innevar. år uppkomma. Jag anhåller örn propos.
till bifall å betänk.
Hr Rosenblad, Bernh.: Ehuru, af skäl som jag sedermera
skall anföra, jag tillstyrker bifall till det nu föredragna
betänk., anser jag mig dock först böra förklara, att
jag ej godkänner de grunder, Utsk. anför för beräkn. af
några de vigtigaste delar af statsregleringen. Vid beräkningen
af stora sjötullen har Utsk. helt och hållet utgått från
en beräkning efter regula de tri, som ali theoretisk erfarenhet
visat vara falsk. Utsk. uppgifver först på runst., hvartill
stora sjötullen uppgått under de sist förflutna åren till
följd af derunder skedd import, och beräknar sedan, att inkomsten
skall ökas efter samma belopp.
Erfarenheten visar dock här, att 1 gånger 2 ej alltid
gör 4- När vid 1823 års riksdag man återgick från i8i5
års prohibitivsystem, började tullinkomsterna att stiga, och
ehuru jag visserligen icke på de sednare åren följt tulltabellerna
, erinrar jag mig dock hafva läst i allm. papperen
en tabell, som visade, att sedan nedsättning uti införseltullen
ägde rum från 8 till 5 sk., ökades importen af denna
21 II. 3
iS
Den C April f. m.
Vara så, att tullinkomsten Lief densamma vid 5, sorn förut
vid 8 sk:s tull. Utsk. anför väl (sid. 5), att Utsk. ej anser
sin första bevakn, fullt pålitlig; men bland skälen dertill
saknar jag just det, att i gånger i ej gör 4) °eli då Utsk.
likväl beräknar tullintraderna efter medelbeloppet af 5 års
importerade varuquantiteter, bar Utsk. dock bär följt bevakn.
efter regula de tri.
Hvad busbehofsbrännvinsbränningen beträffar, befarar jag
äfven, med den erfarenhet jag har från andra länder och med
afseende på våra otillräckliga controller, som bäst visas genom
den ringa förökade inkomst af 6ooo r:dr, som blifvit en
följd af den vid sista riksdag ganska lågt förhöjda afgiften
derå, att den deraf beräknade inkomsten är för högt tilltagen;
men det är möjligt, jag vill ej bestrida det, att detta
kan afhjelpas genom det palliativ, Utsk. föreslagit, att inskränka
-rättigheten till kortare bränningstid endast till de
små pannorna.
I afseende på formen af Utsk:s betänk, anmärker jag,
att likasom Utsk. sammanfört cancelligebiihren under chartos-sigillatoe-afgifteri,
hade Utsk. äfven bort öfverflytta centonalen
på allm. bevilln.
Med tillkännagifvande af dessa anmiirkn.T skall jag dock
ej yrka återremiss, emedan jag linner Utsk:s beräkna- riktiga,
på det hela tagna; och då jag ser, att Utsk. ej tagit i
beräkn. upphäfvande af införselförbud, i händelse K. M.
skulle finna för godt att upphäfva sådana, såsom å kläden
m. fl. artiklar, och att för andra åter följa en annan princip,
än den Utsk. följt, att nedsätta tullen, är jag öfvertygad,
att tullbevilln. skall stiga till den höjd, att den skall
betäcka alla missräkningar. Icke heller befarar jag någon
brist i allm. bevilln., till betäckande hvaraf Riksg.cont., om
så skulle, inträffa, äger 5oo,ooo r:dr att disponera. Af dessa
orsaker, och då jag hoppas, att riksdagen nalkas sitt slut,
instämmer jag i begäran-om bifall å betänk.
Frih. Boye, Ludv.: Af de 3:ne ledamöter, som gjort
anmärknrr vid betänk., hafva 2:ne tillstyrkt bifall och blott
den 3:dje återremiss af detsamma. Vid detta förhållande
må det tillåtas mig att inskränka mitt yttrande till den förste
talarens framställning. Iir Hjärne har först en stund
klandrat Utsk., att det gjort för höga beräkna- och derefter
klandrat Utsk. för att summan vore för låg och att deri
lage inconsequensen mot Utsk:s förra betänk. Det är i sanning
svårt att vederlägga en talare, som finner samma summa
både för hög och för låg. Hr Hjärne borde hafva funnit,
att Utsk. sökt närma sig hans åsigt, och då är det ej
vackert, att han dermed finner sig missnöjd. Jag vill nu
öfvergå till de särskilda anmärkningarna. Hvad först tullbevillningen
beträffar, är den beräknad för fem år. Det
kan väl hända, att den förespådda bristen deri kan slå in
Den 6 A piil f. m.
!9
de första åren; men deraf följer ingalunda, att icke den möjJigen
under första åren uppkommande bristen ian ersättas
under de följande. Sådan har åtminstone Utsk:s öfvertygelse
varit, och om man vill göra Utsk. den rättvisa att eftersinna,
huru betydlig förhöjning i tullintraden uppstår efter
den föreslagna förhöjningen i införseltullen å caffe och
socker och huru liten förhöjningen är i sjelfva slutsumman,
torde man finna, att Utsk. ej beräknat orimligt. Såsom ledamot
af Bevilln.Utsk. har jag känt med mig sjelf, alt tullbestämmelsen
fordrar en kännedom, som jag ej äger; men
då jag öppet erkänner delta, må det då äfven tillåtas mig
förklara, alt jag ej på lösa grunder gifvit min röst till detta
betänk., ty vi hafva inom Utsk. 2:ne ledamöter med sakkännedom
i detta ämne, 2:ne köpmän, hvilka jag anser mig
skyldig det vittnesbörd, att hvarje gången fråga yppats, der
deras enskilda interesse råkat i collisiou med det allmännas,
de talat varmt för det sednare, och derföre har jag ej tviflat,
att de ju icke ägt säkra grunder för sitt omdöme och
att äfven beräkningarna skola slå in på det hela.
I afseende å brännvinsbeskattningen åter tror jag mig
äga mera personlig kännedom, och jag är öfvertygad, att
summan skall öfver- och ej understiga Utsk:s beräkn. Det
är visserligen sannt, att de första åren många pannor skola
nedläggas och inkomsten i början förminskas; men i rak
följd af tillverkningens minskning skall varan stiga i pris,
hvaraf åter följden skall blifva, att afunden och vinstbegäret
skola förmå dem, som nedlagt rörelsen och nu se, att grannen
bedrifver den med god förtjenst, att åter beträda banan.
Jag åtminstone anser det otvifvelaktig!, att brännvinsbevilln.
om 5 år skall blifva högre och ej lägre, än hvartill
Utsk. nu beräknat densamma. Slutligen har Hr Hjärpe fästat
sig vid den af Utsk. föreslagna underd. skrifvelsen till
K. M., och den värde ledamoten har funnit densamma innebära
en contradiction mot ett förut fattadt beslut. Jag
vågar bestrida detta och påminna Hr Hjärne, att annat är
ett nytt fall, som påkallar nytt correctiv, annat är en närmare
utveckling af sjelfva saken och annat er. contradiction.
Här är blott ett amendement i fråga, hvilket det beror pä
Ständerna att antaga. Om vi ej, som jag hoppas, vore i
sista veckorna af riksdagen, skulle jag visserligen ej bestrida
den begärda återremissen; men nu hemställer jag till It. o.
Ad., om det är skäl att återremittera betänk. ,på grund af
sådana anmärkn:r, som dem Hr Hjärne framställt, ty jag
tror, att sådant blott skulle upptaga tiden utan ändamål
och ej förmå Utsk. att ändra betänk. Jag bestrider således
pu återremiss och anhåller om propos. på bifall till betänk.
Gr. von Fersen, Hans: Jag är till det mesta förekommen
af Hr Stuart; men då en ledamot af Utsk., nemi.
Frih. Boye, som äfven till besvarande upptagit de häremot
Den 6 April f. m.
betänk, framställda anmärkn:r, underlåtit att fästa sig vid
den inconsequens, sorn tiIIvilats Utsk. för den olika beräkn.
af sjötullsbevilln., som finnes i detta betänk, emot hvad sorn
var upptaget i Bevilln.Utsk:s betänk. Wto 29, så anser jag
mig böra fasta uppmärksamheten derå, att uti Utskts betänk.
Wto 29 förbigåtts att upptaga de årliga afkastningarna
i bruttoinkomsten, för hvilka afdrag rätteligen bort ske.
Dessa afkortningar hafva, på sätt Utsk. i nu förevar, betänk.
upplyst, under åren 1831, i832 och 1833 per medium
utgjort årligen 186,624 rtdr 25 sk. 6 rtst., och om således
detta afdrag iokttages tillika med de minskningar och förhöjningar,
som blifvit eii följd af de förändringar, Utskts
förslag till tulltaxa undergått hos R. St. och i förstärkta
StatsUtsk., torde man, äfven med det beräkningssätt, som
Utsk. följt i betänk. Wto 29, komma till nära nog samma
resultat som här i betänk. Wto 56, och någon inconsequens
kan således icke med skal tillvitas Utsk. Men måhända halden
värde anmärkaren icke trott nödigt fästa sin uppmärksamhet
vid hvad Utsk. härom yttrat pag. 3, der det står:
"då dessutom Utsk. vid uppgörandet af den calcul, hvilken
uti ofvannämnde betänk, linnes införd, förbigick att iakttaga
åtskilliga nödiga afdrag från den i Tullverkets räkenskaper
uppförda bruttobehå II ningen af statsverkets andel al
tulluppbörden, anser Utsk. sig nu böra, med rättelse i omförmälda
förhållande och i öfverensstämmelse med de beslut,
R. H. St. i anledn. af Utskts betänktn i detta ämne
fattat, framlägga en förnyad calcul för tullinkomsternas beräknande.
”
Hr Piosenblad har klandrat åtskilligt i Utskts beräkna-,
men ändock kommit till samma resultat, som jag önskar,
då han yrkat bifall till betänk., och jag kan således förbigå
hans anmärkntr. Likväl anser jag mig böra nämna, att
det visserligen icke varit Utsk. obekant, att i frågor af denna
beskaffenhet 2 gånger 2 ej alltid är 4» emedan man aldrig
med säkerhet kan på förhand känna, huru saken i verkligheten
kommer att slå ut; men då det varit Utskts skyldighet
att uppgifva en viss summa, har Utsk. ej kunnat
undgå att dervid begagna de vanliga arithmetiska reglorna
för addition, subtraction, multiplication o. s. v. Hvad särskildt
angår Hr Rosenblads anmärkn., att centonalen icke
bort för sig sjelf uppföras, utan sammanslås med alim. be^
■vilha., får jag erinra, att då R. Stis beslut om centonalens
öfverflyttning på allm. bevilln. redan för innevar. år i
sammanhang med öfriga statsregleringar gått i verkställighet,
men den nya bevilln.förordn. ej kominer att tillämpas
förrän nästa år,, har Utsk. funnit nödigt att för denna gång
särskildt uppföra centonalen, ehuru jag icke nekar, att den
vid en kommande riksdag kan sammanslås med allm. hevi
Ilningen.
Beträffande härefter Utskts beräkn. af brännvinsbevilln.,
Den 6 April f. m.
hafva anmärkntr blifvit gjorda, som likväl redan äro fullständigt
besvarade. Jag vill derföre blott tillägga några ord
om probabiliteten för den summa, Utsk. upptagit. Jag medger
väl, att flera sätt för calculens uppgörande kunna finnas;
men äfven om man antager det sätt, som Prosten Nibelius
i sin reservation uppgifvit, skall man komma till samma resultat
som Utsk., blott roan i bans calcul tillägger skatten för
de pannor, som han ansett komma att nedläggas; och jag
vet i sanning icke, hvarföre man skall grunda sin beräkn.
på en gissning, och endast gissningsvis kan man bestämma
antalet af de pannor, som nedläggas.
För min del tror jag ej, att särdeles många pannor
komma att nedläggas i följd af de nu stadgade högre afgifterna,
och i ingen händelse anser jag1 Utskts beräkn. för hög,
helst om man besinnar, att kannerymden af de hittills nyttjade
pannorna uppgått till mer än 3 millioner, sorn redan,
efter den vid sista riksdagen stadgade skillingsafgiften, hort
jemna en inkomst af y5o,ooo r:dr, i fall tillverkntsbeloppet
blifvit ärligt uppgifvet. Jag medger emedlertid, att det alltid
skall blifva svårt att utfå 'brännvinsskatten till sitt fulla
och rätta belopp, så länge man icke ställer saken på en enkel
beskattningsgrund, utan fortfarande lemnar vägen öppen
för bemödandet att favorisera än den ena och än den andra
pannerymden och redskapen. Staten och individen förlora
härpå och, som mången rätteligen anmärkt, endast kopparslagaren
är den, sorn vinner.
Man har vidare gjort den anmärkn., att Utsk:s beräkna-,
äfven om de ej medförde någon fara för de kommande åren,
åtminstone skulle förorsaka brist för innevar. år. Innan jag
yttrar mig öfver denna förmodade brist för år i835, anhåller
jag att få fästa uppmärksamheten derå, att äfven för
år 1836, eller sedan den nya tulltaxan börjat att tillämpas,
kan en förminskning i tullintraderna äga rum, till följd af
rättigheten att upplägga varor på creditupplag och förtulla
deni först ett år efteråt; ty troligen skall det hända, att,
till undvikande af den högre tull, som med nästa år blifver
gällande å vissa varuartiklar, en större varuquantitet än
vanligt i år kommer att införskrifvas, och att, om afsättning
genast saknas, rättigheten till creditupplag begagnas för att
först framdeles förtulla varorna efter den lägre tull, sorn
gällde, då de införskrefvos. För alt förekomma detta, täger
jag mig friheten nu väcka följande motion, med begäran om
remiss deraf till Bevilln.Utsk.
Gr. von Fersen uppläste härefter följande;
Då i i5 § af underrättelserna till tulltaxan finnes stadgadt:
att varor inom ett år från den dag, då de på creditupplag
uppläggas, fa förtullas efter den tull, som var gällande, då
upplaget skedde, och sålunda äfven under loppet af år 1836
varuartiklar, hvarå förhöjd tullbestämmelse vid innevar.
22
Den 6 April f. m.
riksdag blifvit beslutad, kunna komma att förtullas efter nu
gällande tulltaxas mindre lullafgift, hvarigenom åter en minskning
i den i836 påräknade tullinkomsten kan uppkomma,
föranlåtes jag vördsammast föreslå:
att R. H. St. må hos K. M. anhålla, att den förändring
i stadgandet ang:de creditupplaget för innevar. må vidtagas,
att af de varor, hvilka under loppet af i835 på creditupplag
anmälas, endast de, hvilka under nämnde år
derifrån uttagas och förtullas, må tillgodonjuta den mindre
afgift, som i83o års tulltaxa bestämmer, men de varor
åter, hvilka efter d. i Jan. 1836 till förtullning från
creditupplaget uttagas, böra draga den tull, sorn i den
nya tulltaxan blifver stadgad.
I händelse af bifall till denna min framställning torde
äfven R. H. St. böra hos K. M. i und. anhålla:
att, så fort ske kan, nådig kungör, härom måtte utfärdas,
på det varurequirenter i tid må blifva underrättade om
nämnde förändring uti stadgandena för creditupplaget under
innevar. år.
Om remiss till vederbörligt Utsk. anhålles vördsammast.
Hvarefter Gr. von Fersen muntligen fortfor:
Detta är det enda, som efter min tanka behöfves, för
att förvissa staten att för såväl år i836 som de påföljande
åren komma i åtnjutande af tullintraderna till det belopp,
XJtsk. beräknat.
Hvad åter angår år i835 och den brist, som man för
innevar. år trott skola uppkomma i följd deraf, att statsutgifterna
efter nya statsregleringen börja med detta år, då
deremot de nya inkomsterna ej vidtaga förrän med år i836,
så torde, för utredningen häraf, en skärskådning af Riksg.-  contrs ställning vara af nöden. Man finner då följande förhållande:
R.
St. hafva för Biksg.cont:s årliga behof afsatt eller anslagit,
hvilket äfven j Utsk:s calcul är upptaget, . 1,200,000.
Utgifterna är o:
1:0 Verkets aflöningar. .... 67,000.
2:0 Ränta oclv amortissement
i Banken
264,000.
3:o Ränta till II. M. Konungen
200,000.
4:o Räntor för K. Carl XIII:s
hemgiftscapital 5,000, Trollhätte
lottsedlar 3,g4o, Lifläntelånet
332: 24., Götha
canal reparationsfon4
4,696: 14. 5. ....... , , t4,ooo, 545)000.
/ehuru egentligen
den endast har
\ horda utföra* till
1256,000*
Transp. 546,000. 1,200,000.
Den G April f. ra.
Transp. 545,ooo. 1,200,000.
Vidare följande utgifter, hvilka, såsom
på en gång betalbara, böra genom
lån anskaffas, nemi.:
a) Lån af allmänheten 2,000,000.
b) Bankens fordran för
förskott vid liqviden
med f. d. K. Familjen
c) Frii Eneskjölds afskrifning,
som af Riksg.-  cont. ersättes ....
cl) Choleracreditivet . .
e) XVenersborgs d:o . .
f) Reserverade pensioner
på 7:de hufvudtiteln
för militärenkor
och barn . . .
g) Extra statsbristen för
år i832
361,376:29.9.
S:a b:co r:dr 3,170,122: 14.6.
hvarå 5 proc. ränta och 5 proc. capitalafbetalning
årligen utgör
5:o circa  317,012.
6:0 Extra anslagen  160,000.
7:0 Rotehål larne vid Westerbottens regemente
1,600.
S:a utgifter b:co r:dr 1,023,612.
hvarifrån afgå de äfven enligt StatsUtsk:s
betänk. N:o 204 upptagnaRiksg.cont:s
egna oberoende inkomster årligen . . 4^,800.
då årliga utgiften blifver b:co r:dr 976,812.
och sålunda b:co r:dr 223,188.
ett öfverskott årligen å den för Riksg.cont:s behof anslagna
summa. För kommande åren synes mig ingen fruktan bö
ra
förefinnas, och om än de af Riksg.cont. uppgifna, af
StatsUtsk. ej upptagna behof tagas med i beräkn., blifver
dock alltid en summa 5i,854 i öfverskott å de Riksg.cont.
anslagna 1,200,000 återstående. Frågan är endast, om Riksg.-  cont. kan erhålla långifvare, och detta beror ej af Bevilln.-  Utsk., utan af R. St:s beslut. Men om ej billig fruktan för
kommande år finnes, förspörjes dock en icke obetydlig för
innevar., hvars grund ligger, må mig ursägtas, i det förhastade
beslutet af statsregleringens vidtagande l835, hvarigenom
, då statens utgiftsbudget
år i835 utgör  9,698,190.
och den af
år i83o utgjorde 9,206,200. en liten
förhöjning af 49L990- — — finnes för'
150,828: 18. 5.
6,32.6: 1.—
500.000
150.000
1,591: i3. 4.
24
D e 11 G April f. m.
innevarande år, och om till denna summa. 49I?99°-
lägges den med innevar. år börjande capital
afbetalning
oell räntan till Ranken .... 264,000.
visar sig, att b:co r:dr ^55,990. mera
skola utgå, ehuruväl inkomsterna fortgå på samma sätt sorn
förut. Vid närmare skärskådande blifver dock förbållandet
mindre ofördelaktigt och l!iksg.cont:s ställning, enligt
mitt förmenande, år i835 ej så fruktansvärd!, sorn man
äflas att föreställa sig. För mig visar sis
ning år i855 följande:
Riksg.cont:s sta II
-
Utgifter:
statsbrists
-
1,945,190.
54.5,000.
Tillskott till statsverket eller
summa
Verkets aflöningar, ränta och
amortissement till Banken,
ränta till II. M. Konungen
och räntan å de
ouppsägbara capitalen . .
Räntan å lån af allmänheten
100,000.— —-
Amortissementen torde ej förekomma
till utbetalning
förrän året efter det, omsättningen
ägt rum.
Om lån upptages till betäckande
af liqviden med
Banken för f. d. K. Familjen
samt FruEneskölds
afskrifning, till choleraoch
Wenersborgscreditiven,
extra statsbristen i83a
m. fl. under 5:te punkten
här ofvan anförda utgifter,
torde ränta och amortissement
derå först
komma i fråga i836.
Extra anslagen  160,000. — -—i
Rotehållarne vid Westerbot
. 1,600.
S:a utgifter 2,751,790.
Inkomster:
Allm. bevilln. i likhet med hvad den utgjorde
i833 med afdrag af rotefrihetsafgiften ,
circa 2,33r,io4: 37. 6.
Transp. 2,331,104: 3?. 6. 2,751,790.
Deri 6 April f. m.
Transp. 2,33t,io4: 37. 6. 2,751,790.
Kort- och tidningsstämpelafgift
jemte Riksg.cont:s
egna oberoende inkomster 5i,3oo.
Centonalen '  3q,ooo.
S:ä inkomster . , ....... 2,42i,4o4: 37. 6.
Brist b:co r:dr 33o,385: 1 o. G.
hvilken ej synes svår att betäcka, om Riksg.cont. under påföljande
åren kan påräkna ett öfverskott af 223,188 r:dr,
men sorn likväl kunde utan olägenhet och svårighet ytterligare
minskas, om räntan och amortissementet till Banken
antingen finge innestå och framdeles i afräkning eller qvittning
å blifvande bancovinsten Utgå, eller ock denna utgiftssumma
postponerades på det sätt, att i836 liqviderades för
i835, 1837 för r836 o. s. v., då hela årsbristen slutligen för
innevar. år icke blefve större än 66,385: 10.6., hvilken bristsumma
icke torde genera ett B.. St:s verk.
Få, grund häraf troi- jag ej, att någon brist i Utsk:s
Ijeräknlr eller fara för Riksg.cont. Skall uppstå; hvadan jag,
med stöd så viii af hvad jag nu haft äran anföra sorn af Hr
Stuarts yttrande, tillstyrker bifall till Utsk:s betänk. Men
innan jag lemnar denna Sak, anser jag mig skyldig att aftvå
TJtsk. den tillvitelse, man gjort det för långsamhet i ärendernas
behandling, särdeles i afseende på tullfrågan. Jag har
för detta ändamål uppgjölt en tableau öfver Utskis ai-bete,
sorn jag anhåller få nedlägga i R. o. Ad:s prot., då man sett
stränga förebråelser i detta afseende framkastas icke blott i
tidningarna, utan äfven i Medstånden. Denna calcul slår ut
på följande sätt: Utskottet. R. H. St.
Maj 23. Remiss af Tullcommilteens
förslag.
Sept. 24. afgick till Expcd.Utsk. . . 4 man. 1 d. ,
Oct. 26. Återremissen complett inkommen
till föredragning ....... i mån. 2,d:r.
Nov. 20. Svar å återremissen ... — i5 d.r.
Dec. 18. Ståndens beslut completta  — 28 d:r.
Jan. 8. Jemnknrsbetänk. färdigt . -— 21 d:r.
„ 27. Återremissen derå complett
— i9d:r.
S. D. Svar derå.
Febr. ii. Votering i förstärkt Stats
Utsk.
...t,...,...,..... — i5 d:r.
„ 27. R. H. St:s förslag till tull
taxa
fr. Bevilln.Utsk. till
Expcd.Utsk. aflemnadt . — lödti’.
Mars 12. Justerades Exped.Utskls
skrifv. i ämnet hos R.o. Ad. ....... — i3d:r.
S:a 6 mån. 3 d:r. 3 mån. 17 dii*-  21 H. 4
aG
Den 6 April f. m.
1817 & 18 arens riksdag motionstidens slut d. 5 Jan. R. St:s
skrifvelse justerad d. 14 Juli ....
182^ års riksdag motionstidens slut d. 1
Mars. R. St:s skrifvelse justerades
d. 20 Dec
1828 års riksdag motionstidens slut d. i5
Dec. 1828. R. St:s skrifvelse justerades
d. iq Febr. iS3o ...... 1 ar 2 man. g u;r.
i834 & 35 års riksdag motionstidens slut d.
1 Mars r834. R* St:s skrifvelse justerad
hos R. o. Ad. d. 12 Mars 1835 1 år — i2d:r.
Obs.
vid 1817 Si 1818 årens riksdag användes på ira betänk. 4 m. 25d:r
,, 1823
3 „ 10 „
„ 1828 5 „ 10 „
l834 •
• • ' 4 ?? 1 11
Gr. Posse, Arv.: Sedan flera ledamöter yttrat sig i
detta ämne, somliga i anmärknrr mot Utsk:s betänk, och andra
åter i besvarande af detsamma, skall jag inskränka mig
till några få ord. Jag instämmer då med Hr Rosenblad
deruti, att minskning i tullinkomsterna mot hvad Utsk. beräknat
skall uppkomma, om dessa tullinkomster antagas stiga
i samma mån, afgifterna å vissa importartiklar ökas, och
jag tror likaledes, atl, om K. M. skulle bifalla tulltaxan, sådan
den blifvit föreslagen, menliga följder skulle uppkomma;
ty handelsförhållanden skulle få den olagliga form, att inkomsterna
antingen skulle minskas, eller ock utgifterna för
tullbevakningen så okas, att behållningen blefve ingen. Men
jag tryggar mig vid det hopp, att K. M. ej skall gifva ett
ovilkorligt bifall till tulltaxan, utan blott medgifva den föreslagna
högre tullen å sådana artiklar, som kunna bära
den, och dertill räknar jag blott 4 varuartiklar, nemi.: 1:0
rått socker, emedan det kommer directe från productionsorteu
i så stora partier, att någon förmån ej kan finnas
vid denna varas insmugling; 2:0 caffe, i afseende hvarpå
jag ej bestrider, att ju icke förlust kan uppkomma genom
insmugling af smärre partier deraf, men dessa äro ändå i så
ringa förhållande till de större partier, som införas directe
från produetionsorten, att jag ej befarar någon minskning i
den påräknade inkomsten härpå; 3:o toba k sst j el k a r, som
hittills dragit för låg tull, och 4:o medel tullen å ull,
emedan den olika cjualifieationen af denna vara hittills gifvit
anledn. till missbruk, som vållat en årlig förlust af 20,000
r:dr, hvilken bör kunna undvikas. Men då jag inskränker
mig till dessa fyra artiklar, uppkommer dock härigenom en
förhöjning i tullinkomsten af 480,000 f:dr. Om från denna
summa afdrages den af 82,000, hvartill importtullen å diverse
varor tillsammantagna blifvit nedsatt, återstå 348,000
6 mån. 9 d;r.
9mån. 2od:r.
D e n 6 A p r i 1 f. ro.
27
r:dr, hvilken sednare summa, tillagd den hittills behållna
tullinkomsten, 2,200,000, eller tillsammanslagna 2,548,000
r:dr, blir den inkomst, som af sjötullsbevilln. kan påräknas.
Efter Utsk:s förslag skulle behållningen vara 2 400,000 r:dr,
efter afdrag för omkostnaderna för tullbevakn:spersonalen
m. m. Vid detta förhållande har XJtskts beräkn. sannolikheten
för sig; men jag önskar dock att till prot. få förklara,
att, ehuru jag tror, att Utsk. i det hela beräknat
rätt, äfven jag förutser möjligheten af brist. Den enda svårigheten
häraf är dock för innevar. år; men detta kan ej
förekommas genom något stadgande i detta betänk., utan
beror på de åtgärder, Ständerna vidtaga med Riksg.cont.
eller, med andra ord, på förstärkta StatsUtsk.
Hr Hjärne: Då jag hört flera ledamöter, på samma
gång sorn de yrkat bifall å ifråga var. betänk , mot detsamma
likväl göra många och betydliga anmärkntr, kan jag ej
tro något annat skäl derför ligga till grund, an att riksdagen
är så nära sitt slut och att de ej, genom en återremiss
vilja fördröja densamma. Jag vill ej förtänka dem, sorn åberopa
detta skäl; men jag kan ej annat än yttra mitt ogillande,
att Utsk. så förfarit med preliminärfrågorna, att detta
betänk, först så sent, som nu skett, kunnat föredragas
Ständerna för första gången, ty detta ger ett skenbart skäl
åt mina motståndare. Jag, som ej kan gilla det beräkprssätt,
Utsk. antagit, emedan det inverkar på Ibiksg cont:s ställning
vid nästk. riksdag, måste protestera mot hvarje missräkning
med inkomster, och fäster dervid stort afseende på
den siste talarens förklarande, att möjligen brist kan uppstå;
och ehuru han det oaktadt yrkat bifall å betänk-, ser
jag dock ej deri någon brist på administrativ skicklighet hos
honom såsom chef för Tullverket, utan fäster, för min del,
den vigt vid hans misstroende till de påräknade inkomsterna
af tullmedlen, att jag anser hans yttrande i detta afseende
böra förmå It. o. Ad. att återremittera betänk. I fråga
om beräkningen af tullinkomsterna är det öfverflödigt att
fortsätta debatten, ty alla calculer i detta fall stödja sig
dock blott på gissningar; men äfven med erkännande utaf
riktigheten af den beräkn., de sista talarne erkänt, skulle
dock, hvilket jag i mitt förra yttrande fullständigare utvecklat,
en brist uppkomma af 600,000 r:dr derigenom, att
statsverkets ökade inkomster vidtaga ett år senare än de
ökade utgifterna.
Med besvarande af de anmärkntr, som i öfrigt blifvit
gjorda mot mitt yttrande, vill jag ej upptaga It. o. Ad:s tid
och tålamod, men vill blott i afseende på Frih. Boye förklara,
att Frih. oriktigt uppfattat min mening, hvilket jag
ingalunda vill förtänka honom, då han synbarligen af illamående
var hindrad att med sin vanliga redighet uppfatta
piitt yttrande.
a8 D c n 6 A p i i 1 f. m
/
Hr
Rosenblad, som äfven klandrat TJtsk:s beräkn., meri
slutat medibegäran om bifall tili betänk., har gjort det på
det skäl, att han hoppades, det Konungen ej skulle bitalia
den föreslagna tulltaxan. Jag tror ej, alt Hr Rosenblad vet,
hvad Konungen ämnar göra, utan tror likväl, att, om man
än enskildt kunde lita på hans ord i detta fall, vi böra
grunda våra beräkn:r på R. St:s beslut, och icke på Hr Rosenblads
gissningar om livad den andra statsmagten ämnar
göra. Derpå har jag stödt mitt omdöme och befarar, att,
så snart vi afvika derifrån, vi gifva skäl till den tillvitelse,
att ej komma till riktiga resultat.
Frih. Boye har påstått, att jag, i afseende å den föreslagna
skrifvelse!! till K. M. ang:de brännvinsskatten, yttrat,
att den innebure en ”contradictio n.” Sådant har jag ej
sagt, men väl, att den innehölle ett amendement, som ej,
utan begående af en olaglighet, kunde göras. Vidare hav
Frih. Boye yttrat, att en åtcrremiss af detta betänk, tjeuade
till intet; jag deremot anser den nödvändig, om man ej
vill erkänna, att Utsk:s beräkn. i alla punkter varit riktig,
och om än Utsk. icke frångår sitt första betänk., kan dock
R. o. Ad,, när detsamma återkommer, då, men ej förr, annorlunda
besluta. Men jag hoppas, att Utsk., om betänk,
återremitteras, skall andia det, och derföre är det naturligt,
att jag finner återremiss vara af nöden.
Gr. v. Fersen, som erkänt möjligheten af brist för innevar.
år i statsintraderna, har dock trott, alt den lätteligen
kunde fyllas, om Riksg.cont. slapp inbetala räntan på
sin skuld till Banken. Detta är en supposition, som möjligen
kunde komma att besannas, i fall fråga derom väcktes;
men innan ett sådant beslut blifvit fattadt, är det i sanning
problematiskt att gissa sig till framgången af en sådan utväg.
Jag öfverlemna!’ likväl besvarandet af denna fråga till
dem, som närmare känna Bankens förhållanden och tillika
ifra för beståndet af fattade beslut, samt fortfar att yrka
återremiss.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Det nu föredragna betänk.
synes tomi. ovedersägligt bevisa, huru oformligt det
är, att Stats- och Bevillu.Utsktn ej arbeta gemensamt; ty i
sådant fall skulle den anomali icke inträffat, att den nya
tillökade statsrégleringen tagit sin början med detta år, mer;
att de ökade inkomsterna vidtaga först det nästkommande.
Men ehuru jag finner den vigtiga omständighet af Utsk,
förbisedd, att man bestämt utgifterna för ett föregående
år att betäckas med inkomsterna för ett efterföljande,
och ehuru jag icke af Gr, v. Fersens beräkn, blifvit öfvertygad
derom, att ingen statsbrist för innevar, år skäll uppkomma,
tvekar jag dock att tillstyrka återremiss, emedan
jag befarar, att betänk, skall i samma ofullständiga skick,
Jiyari det nu befinpes, återkomma, och emedan jag* lifligen
Den 6 April f. m.
29
önskar, att Ständerna måtte gå Konungens önskningar till
mötes att snart få slut på riksdagen. Jag instämmer således
i begäran om bifall till betänk., ehuru jag måste förklara,
alt mot få betänktn så väl grundade anmärknlr blifvit
framställda, som mot detta. I afseende å den anmärkta
lidsutdrägten af tulltaxans öfverlemnande till Regeringen,
linner jag ej, att Gr. v. Fersen derför föreburit några giltiga
ursägter. Hr Gr. liar medgifvit, att en tid af i år och
12 dagar till detta arbete åtgått, och sökt ursägten för denna
långsamhet i jemnförelsen af arbetsdriften hos 1823 samt
1828 och 1829 årens riksdagars Bevilln.Utsk. Men örn än
jemnförelsen skulle vara grundad, så vidt den rörer sista
riksdag, är den det åtminstone ej, då man går tillbaka till
1823. Man finner nemi dervid, att dåvar. Bevilln.Utsk. ba^
de förtjensten af ett helt nytt tullbevillnlssystem , hvaraf landet
sett de mest tillfredsställande resultater, då deremot
i834 och 1835 årens Bevilln.Utsk., snart sagdt, icke haft
annat att göra än att afskrifva, hvad andra auctoriteter redan
utarbetat. Utsk:s Hr Ordförande synes således icke
hafva bort påminna om 1823 års Bevilln.Utsk. Hvad i öf-r
ligt i allmänhet beträffar den korta tidrymden af 1 år och
12 dagar, som ansetts erforderlig för ett arbete af denna
beskaffenhet, så skulle jag tro, att, om, i hvilken-annan representantkammare
som helst, någon ifrågasatt att derpå
använda ens 2 månader, hvar och en skulle anse sådant förråda
en fullkomlig obekantskap med både ämnet och arbetet.
Jag upprepar altså min förundran deröfver, att Utsk,
ej redan i höstas hade tulltaxan färdig, så att den kunnat
antagas till efterrättelse med detta års början.
Gr. von Fersen: Till en början vill jag upptaga Hr
Hjärnes framställning, att genom minskning i beräkn. å
brännvinet och tullbevilln. en förlust för innevar. år skulle
uppkomma af minst 600,000 r:dr. Jag vill då fästa Hr
Hjärnes uppmärksamhet derpå, att i calculen för Riksg.-  cont:s behof qvarstå i,20o,pqo.r:dr, och att, då amortissemeqt
härå beräknas, men detta ej utgår, förrän lånet blifvit upplaget,
man under tiden för den förmodade bristen kan buna
flera tillgångar.
I afseende åter på hvad Hr Dalman yttrat, instämmer
jag fullkomligen deri, att under andra former en sak, sådan
sorn depna, kunnat afgöras på två månader; men med våra
former hemställer jag, om det är möjligt att få frågan utarbetad
på 2 månader, då man på afdelnlr inom Utsk. nödgats
genomgå hvarje artikel, innan den kunnat förekomma i
TJtsk:s plenum. Att denna riksdags Bevilln.Utsk. ej kan likr,
nas vid 1823 års, medgifver jag visserligen; men deri voro
dessa båda Utsk. lika, att bevilln.förordn. äfvep t8a3 upptog
9 månader af Bevilln Utsk:s tid, För öfrigt vill jagina
galu,nda fortsätta med dylika jenmförelser, såsom ic^e hö^
3 o
Den 6 April f. m.
rande till ämnet; men jag har ansett mig skyldig framlägga
en tableau öfver förhållandet. Deraf visar sig hland annat,
att vid 1818 års riksdag åtgingo 6 månader, innan förslaget
till den underd. skrifvelsen med öfverlemnande af tulltaxan
från Exped.Utsk. afgick. Jag klandrar ej ett sådant dröjsmål,
men har velat till prot. förklara, att orsaken till det
dröjsmål med afgörandet af denna fråga, hvilket man klandrar,
ligger i våra former och ej hos de enskilda representanterna.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om It. o. Ad.
ansåg de vid Bevilln Utsk:s betänk. N:o 56 gjorda anmärkn.T
hindra dess antagande samt betänk, således böra återremitteras.
Jtopades starka nej, blandade med ett eller annat ja.
H. Ex. framställde derefter propos. till bifall af Bevilln.-  Utsk:s betänk. N:o 56.
Ropades starka ja, blandade med några nej.
Hr Hjärne: Jag vill ej besvära R. o. Ad. med en votering,
sorn sannolikt ej skulle lyckas mig att vinna, då jag
ensam stridt för min mening; men jag anser mig böra i
prot. nedlägga min reservation, byggd på öfvertygelsen, att
inkomsterna blifvit för högt beräknade, och att jag till följd
deraf befarar, att Riksg.cont. intill nästa riksdag skall åsamka
sig en ökad skuld af 6 ä 800,000 r:dr b:co. Det är detta,
jag velat förekomma genom utgifternas reglerande i förhållande
till inkomsterna.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade till Bevilln.Utsk. remittera den af Gr. v. Fersen
under loppet af nyss slutade diseussion väckta motion.
Ropades ja.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tjllkännagaf, att Frih.
Stjerneld, Algernon, Hr Nordenanckar, Fredr.
Wilh., samt Gr. v. Platen, Baltzar Julius Ernst, i
anseende till förestående bortresa, alsagt sig sina platser,
den första i StatsUtsk., den andra i BaneoUtsk. samt den
tredje i Oecon.Utsk., och hemställde II. Ex., då de tvenne
första möjligen innan riksdagens slut torde återkomma, om
R. o. Ad. behagade tillåta dem att, oaktadt deras afsägelser,
bibehålla sin riksdagsmannarätt.
Bifölls.
II. Ex. anmodade Hrr Electorer att skyndsamligen ersätta
de sålunda i Utsk:n uppkomna ledigheter.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
skulle kl. 6 på eftermiddagen komma att fortsättas.
Den 6 Apri 1 f. m.
Ånyo föredrogs BeviIln.Utsk:s d. 3o sistl. Mars på bordet
lagda betänk. N:o 5y med förslag lill i och 2 art:na af
bevilln.förordn.
Hr af Billbergh, Joli. Peter: I 4;de § har Utsk.
föreslagit såsom tillökning, hvarför bevilln. skulle erläggas,
jemväl hushyror och inquarteringspenningar, att beräknas
lika med extra arfvoden, tractamenten för tillfälliga förrättningar
etc. under titel extraordinarie inkomst. Jag har ej
något deremot, endast denna utgift kommer att lika drabba
alla löntagare, som åtnjuta sådana förmåner. Jag ber att få
fästa uppmärksamheten vid orden: hushyror och inquarteringspenningar.
De betyda detsamma; men man föranlätes
tro, att Utsk. ej dervid fästat enahanda betydelse, och tvifvel
kan uppstå, om det gäller för boställshus. Jag kan ej
tro, att Utslus mening varit, att blott de lägre lönlagarne,
som åtnjuta inquarter:spenningar, skola derför erlägga bevillning,
men ej de högre embetsmännen, som innehafva boställsrum.
Jag föreslår altså, att i stället för hushyror och
inquarteringspenningar införes hyresersättning och värdet af
hushyra in natura. Vidare anmärker jag pag. i3, att Utsk.
höjt afgiften för quinnkön, ogifta eller enkor utan minderåriga
barn, från 12. till 24 sk. Detta medför hvarken någon
ökad inkomst för staten, eller något afskräckande för dessa
personer att sitta för sig sjelfva. Jag tillstyrker således att
härutinnan vidblifva gamla förordn.; ty det vore besynnerligt
dessutom att höja afgifterna för denna vanlottade class.
Dikades anmärker jag pag. 21, att Utsk. föreslagit, att bevilln.
af 6 proc, skall erläggas å gåfva och testamente, sorn
stiger till 100 r:dr i stället för 3oo r:dr. Då man beräknar
omkostnaderna vid bevakningen af ett testamente, visar det
sig klart, att det bör vara en större summa för att betäcka
dessa omkostnader. Om nu 6 proc:s betulin, lägges på en
så låg summa som 100 r:dr, så återstår för testaments- eller
gåfvotagaren ingenting. Jag tillstyrker äfven här förblifvande
vid det gamla och anhåller, att dessa anmärkn:r
må få åtfölja den återremiss, jag förmodar, att B., o. Ad.
beviljar.
!£-'■ Hr Stuart, Fredr. Christopher: Äfven jag anhåller
om återremiss. Vid Utsk:s förslag, att huspredikanter skola
i bevilln. erlägga 33 r:dr 16 sk., ber jag att först få göra
några erinringar. Huspredikanter åtnjuta, såsom sådana, ingen
lön och hafva icke någon annan fördel af deras ordinerande
dertill, än att få räkna enkla tjensteår. Mig synes
det i hög grad obilligt, att tjenstemän, som sakna inkomst,
skola till staten erlägga en så dryg skott som den nu föreslagna.
Om man vill förekomma huspredikanters vidare tillsättande,
hvilket varit Utsk:s afsigt, vore det långt bättre
att rakt förbjuda dem, än att på detta indirecta sätt gå till
samma mål. Det skäl, Utsk. uppgifvit för sitt tillstyrkan
-
32
D e n 6 April f. m.
de, finnér jag ingalunda vara antagligt; men som dess svaghet
indicerar sig genast, så snart den minsta uppmärksamhet
derå fästes, anser jag öfverflödigt ått härvid längre uppehålla
mig, utan inskränker mig till yrkandet af nedsättning
i den nu föreslagna bevilln. till hvad den förut varit
eller r:dr, såsom redan nog högt.
Vid 26 § har Ulsk. föreslagit: "att för arrenden af ladugårdar
eller andra förmåner betalas 5 proc. af den behållna
inkomsten, dock ej under 1 r:dr 24 sk." Jag har ej
emot, att arrendatorer erläggh bevilln. för sina inkomster;
men jag vill ej gerna antaga det föreslagna minimibeloppet.
Detsamma skulle ofta föranleda till deras obilliga betungande',
hvilka äga minsta förmågan att utgöra en så hög bevillnrsafgift,
eller af sina arrenden hemta så obetydliga fördelar,
att dessa icke ens motsvara nämnde afgift. Jag fruktar
ock, ätt Utsk. missräknat sig, då det ansett sig genom
stadgandet af ifrågavar. minimiafgift kunna öka bevillntssumman,
hvilket varit Utsk:s syftemål. — En mängd kronolägenheter
finnes öfver nästan hela Riket, hvilka äro för
det närvar, upplåtna på arrende ät enskilda, men så små,
att arrendena derför icke uppgå till det belopp, hvilket nu
är föreslaget såsom den minsta bevillnrsafgiften. Så finnas
t. ex. i Norrland fisken, hvarför icke gifves i arrende mer
än 1 å 2 marker saltad lax. Mängden af dessa små arrenden
gör likväl, att staten deraf liar en ej obetydlig inträd,
hvilken, om ärrendatorerna skulle åläggas att, utom
arrendet, tillika utgifva 1 frdr 24 sk. i bevilln., troligtvis
kpmme att försvinna. Samma förhåljande skulle jemväl inträffa
med enskildas små arrendelägenheter; hvadan jag befarar,
att i följd af detta förslag, om det vinner framgång,
hundradetals arrenden skola nedläggas och staten derpå förlora
i stället för att vinna. Jag anhåller altså, att den tillagda
meningen: "dock ej under 1 r:dr 24 sk.,” må utgå.
Hr af Billbergh har förekommit mig i afseende å Utsk:s
förslag örn förhöjd bevilln. å qvinnokönet. Detta förslag är
alldeles omotiveradt, och torde ej heller några hörbara skäl
derför gifvas.
Utsk. har för skärkarlar, strandsittare eller fiskare föreslagit
en bevilln. i första classen af 5 r:dr, hvilken jag
icke tilltror dem kunna bära. De äro alla, med få undantag,
i torftiga omständigheter; och tror jag för min del, att
man går nog högt, om man belägger dem i första classen
med 2, högst 3 r:drs bevilln. Förut hafva de varit ansedda
lika med arbetsfolk, och jag ser ej, hvarföre de hädanefter
skola högre beskattas; deras förtjenster äro i allmänhet obetydliga
och medgifva ej stora uppoffringar åt staten.
Vidare har Utsk. pag. 36 infört en ny art., nemi.
"grufvedisponenter,” hvilka indelas i 4 classer, hvaraf den 4-‘de
med 20 arbetare och derunder påföres en bevilln. af 4 r:flr.
Då
Den 6 April f. m.
33
Då grufvedisponenter ej äro att betrakta annorlunda än som
inspectorer, anser jag för min del hela denna nya art. öfverflödig;
men för den händelse, att den af R. St. antages,
får jag dervid vördsamt föreslå en 5:te class med en bevilln.
af 2 r:dr, helst det i Utsk. är vordet upplyst, att
grufvedisponenter gifvas, hvilka hafva ett vida inskränktare
antal arbetare, an de i den nu föreslagna 4:de classen såsom
högst angifna, äfvensom att en bevilln., så dryg som 4 rtdr,
möjligen kan öfverstiga arbetsförtjensten för flera veckor.
IJti Utskrs förslag i 3g och 4°§Syr^al" jag likaledes ändring,
men vill ej uppehålla R. o. Ad. med några särskilda
anmärkn:r i afseende derå, utan får hänvisa till min betänk.
följaktiga reservation. Att dessa mina anmärkn:r må
åtfölja återremissen, den jag förmodar varder beviljad, får
jag vördsamt anhålla.
Hr Rosenblad, Bernh.: I det fall, att återremiss af
detta betänk, beviljas, anhåller jag få framställa följande anmärkn:r.
Utsk. säger pag. 7, ”att den sig befattar med försäljning
af utländska lottsedlar, skall derför erlägga bevilln.
med 5 proc. af försäljnings-in koms ten; dock må denna
afgift ej understiga r:dr 5o.” R. o. Ad. erinrar sig, hvilket
ock synes af de betänk, vidfogade tabeller, alt spel å Svenska
lotteriet är underkastadt betydliga bevillnrsafgifter för
de vinnande, hvilket naturligtvis minskar begärelsen alt spela
på dem. Deremot äro de utländska lotteriernas offentliga
lottförsäljning och vinsterna derå, oaktadt flera i ämnet väckta
motioner, frikallade från alla afgifler och fortfarande bibehållna
vid den i de flesta länder strängt förbjudna näring,
att beskatta Svenskarne, utan att vara underkastade de afgifter,
alla andra lofliga och nyttiga näringar måste vidkännas
för statens upderhållande. Detta torde få anses otillbörligt.
Jag yrkar sålunda, att förutnämnda redaction genom
utbyte af orden försäljningsinkomst mot försa I jningsbelopp
måtte bestämdt uttrycka, att det är sjelfva
lotterirörelsen och icke blott collectörsbefattningen, som beskattas,
äfvensom att minimiafgiften för hvar collectör bestämmes
till 5oo r:dr. Hvad colleetören sålunda erlägger,
måste han godtgöra sig af det utländska lotteriet,, hvars ombud
han är, och på detta sätt åtkommer man denna onyttiga
näringsgren åtminstone med något bidrag till det allmänna.
Vidare kan jag ej undgå anmärka, att Utsk. icke
behagat fästa något afseende å Hr Hessles välgrundade förslag,
att s. k. probenreuter måtte åläggas skatt för den rörelse,
de verkligen idka. Utsk. anför som skäl häremot eu
ledamots yttrande, att derigenom den princip, ej antagen i
annat'Europeiskt land, skulle hyllas, att en resande utländning
ej finge få besöka Sverige i fredliga tider, utan att
derför särskildt erlägga en hög bevilln. elier skatt, hvar
21
H., 5
34
Den 6 April f. m.
före Utsk. icke heller en sådan yrkad bevilln. kunnat föreslå.
Jag kan deremot ingalunda förena mig med Utsk.
härutinnan, och tror icke, att den yrkade högre bevilln.
på något sätt står i strid med gästfrihetsprincipen. Jag åberopar
härvid den erfarenhet, jag häri har från andra länder,
och får då nämna, att i Preussen finnes stadgadt, att
hvarje utländning, som besöker landet för att idka någon
slags rörelse, måste erlägga afgift efter den högsta tarif, denna
rörelse är underkastad. Här deremot ser man dagligen
i tidningarna annonceras judar och utländningar, hos hvilka
fås prof på siden varor, tapeter, golfmattor m. m ; ja, här
äro personer, som flera år uppehållit sig med att gravera
vapen, skära liktornar och sådant mera, och hvilka ej betala
någon afgift. Jag frågar, om gästfrihetsprincipen fordrar
sådant? Jag föreslår till följd af hvad jag nu yttrat,
att förslaget i denna del må få följande lydelse: "Judar och
utländningar, som med särskildt tillstånd resa omkring i
Jandet och afyttra nipper eller idka handel, handtverk
eller annan rörelse, erlägga minst 5o r:dr," samt att R. St.
mätte ingå med anderd, skrifvelse, det K. M. täcktes ålägga
Öfverståthållareembetet och länsstyrelserna samt öfriga
auctoriteter att noga tillse, det inga andra än de, som erhållit
tillstånd, drifva någon sådan slags rörelse samt att
den, sorni det oaktadt dermed beträdes, belägges med böter,
motsvarande tiodubbel bevilln , och förvises landet, äfvensom
att samma skrifvelse måtte upptaga den önskan, att
noga tillsyn måtte äga rum, att ingen befattar sig med försäljning
af utländska lottsedlar eller derom annoncerar, som
ej derför anmält sig till bevilln:s erläggande, vid vite af
i o-dubbel bevilln.
Hr Printzenskjöld, Carl: För den händelse, att återremiss
af detta betänk, äger ruin, anhåller jag att mot redactionen
i detsamma få göra några anmärkntr. Uti 4° §
af nrt gällande bevillmsförordn, stadgas: att för testamente
eller gåfva, som uppgår i värde till 3oo r:dr, skall bevilln.
erläggas med 6 proc., och i 3 mom. af samma § förordnas
vidare, att för testamente eller gåfva af årlig ränta eller
afkomst skall bevilln. erläggas med 2 proc., utan afseende
på till hvilken capitalet anslaget är. Af detta sednare stadgande
skulle nu först den slutsats kunna dragas, att utom
de 2 proc., som skola erläggas för årliga räntan eller afkomsten
, staten alltid vore berättigad att äfven få 6 proc.
för sjelfva capitalet, hvilket dock icke kan vara meningen.
Härjemte förekommer äfven i detta stadgande en annan
otydlighet, som varit föremål för tvist vid domstolarna.
Man har nemi. å ena sidan påstått, att då capitalet gifves
till en person, men afkastningen till en annan, skola gåfvotagarne
vara fria från alla andra afgifter än de 6 proc., som
erläggas för sjelfva capitalet; hvaremot andra påstå, att staten
Den 6 April f. m.
35
derutöfver är berättigad till 2 proc. bevilln. för afkomsten.
Denna sista tydning synes likväl innebära en orimlighet, och
man har derföre sökt uttyda stadgandet sålunda: att den
person, som fått capitalet, ej ansetts behöfva erlägga sina 6
proc., förrän han kommit i full besittning af gåfvan, då
deremot den, som fått afkastningen, genast borde erlägga sina
2 proc. Härvid möta dock betydliga olägenheter; ty
den, som fått afkastningen, kan lefva i 40 ä 5o år eller
längre, och under tiden skulle den andra, som fått capitalet,
fortfarande ställa borgen för betalning framdeles. Jag hemställer,
huru svårt det måste vara för staten att i ett halft
sekel hålla reda på dylika borgensförbindelser, och huru
svårt det äfven å andra sidan skulle blifva för gåfvotagarens
rättsinnehafvare, i fall lian under tiden dör, att fullgöra
författningarnas föreskrift om skyldighet för den, som ställt
borgen af ifrågavarande beskaffenhet, att inför vederbör,
uppbördsman årligen göra reda för de hinder, som mött för
gåfvans eller testamentets utbekommande, helst dessa rättsinnehafvare
möjligen kunna vara i okunnighet derom, att
borgen blifvit ställd. I följd häraf hafva också commissarierna
i Riksg.cont. tolkat författningen på det sätt, att då
ett testamente der blifvit företedt af sådan beskaffenhet, jag
nu nämnt, eller äf det innehåll, att capitalet är gifvet åt en
person, men afkastuingen åt en annan, så har all den bevilln.
som bort erläggas, ansetts vara erlagd med 6 proc.
Men, sorn sagdt är, en annan tolkning finnes äfven, som går
ut derpå, att ehvad den, sorn fått capitalet, erlägger sina 6
proc. eller icke, skall likväl den, som fått afkastningen, dessutom
erlägga sina 2 proc.; och som detta synes mig orättvist,
vågar jag föreslå ett förtydligande, hvarigenom det blir
bestämdt stadgadt, att när staten fått sina 6 proc. bevil In.
för ett bortgifvet capital, bor den dermed vara nöjd, utan
att kunna fordra något derutöfver, ehvad afkastningen är
gifven till en annan eller icke. Men om åter den, som fått
capitalet, icke genast vill erlägga sina 6 proc., naturligtvis
med rättighet att för egen del beräkna sig till godo 2 proc.
af den, som fått afkastningen, bör denne sednare genast erlägga
sina 2 proc., och den, som fått capitalet, ställa borgen
för framdeles betalning af fulla 6 proc., helst den högre afgift,
som staten i sådant fall erhåller, blott är en billig ersättning
för den längre tid, som åtgår, innan afgiften erlägges,
och det besvär, som coutrollen under tiden medför. Jag
anhåller, att Utsk. måtte taga i öfvervägande äfven dessa
mina anmärkntr, hvilka jag blott framställt i afsigt att få
tydlighet i stadgandet; ty för öfrigt skall det vara mig likgiltigt,
ehvad man anser 8 proc. alltid böra utgå af så beskaffade
testamenten som de ifrågavar., eller blott 6 proc.
Hr Roos, Carl Ulrik, uppläste följande:
Då det förhållande inträffat, att åtskilliga lön- Och
36
Den 6 April f. m.
arfvodstagare, expectanter och pensionärer, dels å anslaget
för ininisterstatens aflöning, dels, äfven å convojfonden in.
il. fonder, till taxering sig uppgifvit, men andra åter sådant
underlåtit och derigenom undgått att bevillning erlägga,
torde uti nya blifvande bevilln.förordn. böra bestämdt
och ordagrannt utsättas, att äfven för aflöningar
utaf dessa fonder bör bevilln. efter bestämmande tariffen
erläggas, och sådant, ehvad pensions-, arfvodes- eller
löntagaren åtnjuter och tärer sitt underhåll in- eller utrikes;
och torde härförutan, såsom äfven med billighet öfverensstämmande,
böra stadgas, att den, som utan något
uppdrag från statens sida uppbär och förtärer sin pension
eller underhåll med annan benämning utrikes, må erlägga
till viss grad ökad bevilln., såsom onödigtvis tyngande
på coursen, med flera omständigheter, som härvid kunna
anföras.
Hr Gunther, Carl Gust.: Då jag hört åtskilliga ledamöter
begära återremiss af detta betänk., anhåller jag alt, i
fall återremissen beviljas,äfven få bifoga enanmärkn. Principen
för bevillning af fastigheter är den, att 2 per mille af fastighetens
värde skall erläggas, men att ägarne derefter hafva rättighet
att godtgöra sig genom det afdrag, som bör äga rum
för intecknade skulder vid ränteliqviden med sina fordringsägare.
Häraf synes det böra vara en gifven följd, att då
egendomens taxeringsvärde ligger till grund för per milleafgifternas
utgörande, bör detta värde aldrig få understiga
det belopp, hvarför egendomen är intecknad, emedan ägaren
annars får rättighet att godtgöra sig sjelf för mer, än hvad
han erlagt. Jag anser således nödigt, att någonting härom
Upptages i bevilInlsförord 11. på det sätt, att hvarje fastighetsägare,
sorn är berättigad att sjelf uppgifva värdet af sin egendom,
erinras att vid denna uppgift aldrig nedsätta egendomsvärdet
under inteckningarnas belopp, med rättighet för taxeringscommitteens
ledamöter att, i händelse någon uppgifvit
lägre värde på sin egendom, än hvartill det är kändt, att
den är inteeknad, höja taxeringsvärdet till samma belopp
som inteckningarna. Någon ökad beskattning på fastighetsägare
uppkommer icke häraf, enär de hafva rättighet till
ett motsvarande afdrag vid ränteliqviden för sina intecknade
skulder. Vidare har jag en annan anmärkn, att göra
emot det stadgande, som befriar capitalisterna från ali afgift,
då räntefoten icke öfverstiger 5 proc. Meningen med
föreskriften om bevilln;safdrag å uUånta capitaler är att beskatta
capitalisterna, och då man finner, att en allm. räntenedsättning
nu allt mer och mer är på vägen att tillvägabringa,
dels genom åtskilliga publika cassör, som utlånas för
lägre ränta, och dels genom bildandet af hypotheksföreningar
jemt® andra medel, anser jag icke 6 proc:s ränta numera
böra vara ncraen för bevillndsyfdraget, Jag anhåller så
-
Den 6 April f. m. 3y
ledes om ilen förändring i denna del, att alla capitaler, ehvad
de äro utlånade mot högre eller lägre ränta, böra vara underkastade
enahanda afdrag.
Ilr Dalman, Wilh. Fredr.: I anledn. af den siste
talarens yttrande får jag blott göra den anmärkn., att om
alla capitaler skola vidkännas enahanda bevillnrsafdrag, skulle
detta blifva allt föj' hårdt för åtskilliga cassör, särdeles dem,
som Uro anslagna ad pios usus, af hvilka jag icke tror det
vara ändamålsenligt att staten utkräfver afgifter. I öfrigt
torde jag, då jag nu har ordet, äfven få fästa Utsk:s uppmärksamhet
på obilligheten deraf att på testamenten af så
låg summa som 100 r:dr lägga lika hög beskattning, som
hittills gällt endast å testamenten på högre summor. Den,
som får ett sådant testamente på 100 r:dr, är vanligtvis i
stort behof att bekomma beloppet oafkortadt, och afdraget
är naturligtvis känbarare, ju mindre gåfvan är. Då derjemte
testamentsbevakningen alltid är förenad med åtskilliga
kostnader, finner jag intet skal att fastställa en grundsats,
som hittills icke varit antagen och hvilken jag hoppas,
att Utsk, sjelf, vid närmare eftersinnande, skall finna
mindre riktig.
Hr Gunther: I anledn. af hvad den siste talaren invändt
emot mitt förslag om bevillnrsafdrag för alla utlånade
capitaler, får jag blott erinra, att intet hinder möter att
göra särskildt undantag, om man så vill, för sådana capitaler,
som äro anslagna ad pios usus; men att gora undantaget
generelt för alla capital, som utlånas till lägre ränta än
6 proc., finner jag icke lämpligt.
Bevi|ln:sUtsk:s betänk. K:o 57 återremitterades.
Hr Dalman, Wilh. Fredr., uppläste följande:
Då jag, i anseende till sista pleni ovanligt tidiga afslutande
på f. m., icke var tillstädes vid återremissen af det
StatsUtskts betänk., som afstyrker upphäfvandet af ett It.
St:s genom förstärkt StatsUtsk. fattade beslut, ang:de anslag
till Kungsholms fästningsbyggnad, anhåller jag få till
prot. förvarad den mening, att jag anser Utsk:s betänk, väl
grundadt och således bifaller detsamma, ehuru jag beklagar,
att ifrågavar. anslag, hvars nytta framför de flesta andra
jag icke vill motsäga, blifvit af förstärkta StatsUtsk. postponeradt
t. ex. anslaget för gevär, hvilket deremot numera
af mången, i saken rätt initierad, bedömes såsom ett bland
de minst angelägna.
För att emedlertid StatsUtsk. jemväl i sjelfva saken må
finna ett ökadt stöd att vidblifva sitt tillstyrkande, tager
jag mig friheten fästa Utskis uppmärksamhet vid den reglering
af 3:dje hufvudtiteln, sorn genom ett i Statstidningen
38
Den 6 April f. m.
införd t K. rescript blifvit för innevar. år förordnad. Deraf
inhemtas bland annat, att Statscont. fått befallning upplysa,
"om och hvilka tillgångar inom 3:dje hufvudtiteln kunna
förefinnas till betäckande af de brister i nuvar. stater, som
genom R. St:S vägran af tillökning i anslagen
dertill uppstått.” Då nu Regeringen förmodat tillgångar
å besparingarna finnas för de af R. St. anslagna
personella tillökningar, så tyckes Rikets Ständer med
samma skäl kunna förmoda, att dylika tillgångar kunna bildas
för sådana ändamål, hvilka, enligt hvad man nu hörer.,
icke gälla mindre, än huruvida Svenska flottan skall fredas
från att blifva antingen uppbränd eller oförmodadt bortröfvad,
ehuru, i parenthes sagdt, Svenska flottan nu i öfver
100 år varit stationerad i Carlskrona, utan att hafva blifvit
hvarken uppbränd eiler bortröfvad, oaktadt Kungsholmen ej
funnits befästad.
För min enskilda del anser jag åtminstone det skola bevisa
en ganska berömlig anda hos Styrelsen, om dylika m.
fl. såsom så högst angelägna rubricerade föremål komme att
vid utgiftstitlarnas reglering ställas i främsta rummet, och
att detta skulle i icke ringa man bidraga att öfvertyga de
enfaldiga, hvilka nu ej förmå fatta visheten af Styrelsens
hushåilssystein, att de omförmälda föremålen i sjelfva verket
äro så angelägna, som de föregifvas vara. Men så länge
Styrelsen handlar i motsatt syftning; så länge man aldrig
ser någon besparing, utan snarare alltid tillökning af utgifter
för mindre väsendtliga personella ändamål; så länge
de angelägnaste utgifterna, såsom till beväripgens exercis och
beklädnad samt de nu på en gång så brådstörtande befästningsarbetena
å Rikets södra och vestra kuster, ej sällan fin-,
nas placerade i sista rummet, så länge torde det ock ursägtas,
om enfalden och stockblindheten hos de anslagsbeviljande
fortfara.
Jag anhåller, att detta mitt yttrande må fa åtfölja den
af R. o. Ad. redan beslutade återremiss till StatsUtsk.
Remitterades till StatsUtsk. i sammanhang med den
förut beslutade återremissen af StatsUtskrs utlåt. jN':o 429.
Föredrogs å nyo Constit.Utskts d. 3o sisth Mars på bordet
lagda memor. lito 107, i anledn, af återremisserna på
inemor. N:o 84.
Af Utskts utlåt, upplästes t. o. m. första votertspropositionen,
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Här måste säkerligen
ett tryckfel hafva insmugit sig i BondeSt:s anmärkn. vid
2 mom. i 8s § Reg.F. och den derpå grundade votertspropos:n.
Der står nemi.: "Inkommer till Jt. St. Constit.Utsk.
Dcn 6 ApriI f. m.
39
"ored något förslag till grundlagsförändring, skall detsamma,
”efter öfverläggning derom i Ståndens plena, först framstäl”till
gillande eller ogillande. Gillas det af samtliga Slån”den,
hvile förslaget till antagande eller förkastande vid nä”sta
riksdag. Ogillas det af två eller flera Stånd, förfalle
”frågan. Gillas det blott af ett Stånd &c.” Det är klart
att det bör vara ogillas. Jag har ej varit den sista tiden
uppe i Gonstit.Utsk., men har hört sägas, alt secreteraren
anmärkt detta som ett tryckfel. Jag tror således icke, att
en återremiss behöfves i och för detta fel, som ändå kan
rättas.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag ber att få fästa R. o.
Ad:s uppmärksamhet på Utsk:s consequenta förfarande att
ej upptaga till besvarande R. o. Ad:s som gemensam tanka
förklarade anmärkn. Jag gillar detta förfarande af Utsk.
för consequensens skull ; men då R. o. Ad. tillförne instämt
deri, att ett sådant förfarande af Utsk. varit grundlagsvidrigt,
förmodar jag, att R. o. Ad. vidblifver sin mening och ogillar
detta memor. En talare har dessutom upplyst, att redactionen
af detsamma är så författad, att den innehåller en
fullkomlig omening. Om denna omening tillkommit genom,
tryckfel, förundrar det mig, att vi ej fått emottaga en anmälan
om rättelse af felet, under den tid betänk, legat på
vårt bord, och då ett lagförslag måste bedömas sådant, som
det blifvit framstäldt, kan jag ej godkänna detta. Om äfven
R. o. Ad. ville antaga Utsk:s inbjudn. att i denna fråga foga
sig efter MedStm, kan jag'ej undgå förklara, att R. o.
Ad. ej kan göra det, utan att frångå en redan antagen princip.
Jag tillstyrker således, att memor, ogillas.
Hr Hjärne, Harald, instämde med Gr. Horn,
Frih. Cederström, Jac.: Det tryckfel, Hr Ceder
schjöld
omnämnt, är påtagligt, och jag behof ver ej nämna,
att det icke tillkommer Constit.Utsk. att ombesörja tryckningen.
Hvad saken angår, så äro har 2:ne frågor: den ena
som Utsk. ej upptagit, såsom varande en ny motion, och
derom lönar ej mödan att yttra sig. Stånden och Utsk. hafva
uttalat hvar sin opinion, och jag finner ingen auctoritet,
som kan slita tvisten. Den andra frågan åter rörer votertspropostn,
den jag anser ganska riktig.
Hr Cederschjöld: I anledn. af Gr. Horns yttrande
skall jag utbedja mig få föra till minnes, att Ståndet ej
ogillat Ulskts förfarande att vägra upptagandet af nya förslag;
men då Utsk. vägrat framställa voter:spropos:n till
följd af något Stånds ogillande af IJtsk:s förslag, då är
det, som Ståndet ogillat ett sådant Utskrs förfarande, och
detta med rätta, emedan jag anser Utsk. hafva varit ovil
-
Dea 6 Apri 1 f. w.
korligen skyldigt att, till följd af ogillandet, uppställa ro-t
ter:spropos:n.
Gr Horn: Jag torde äfven få återföra i minnet, huru
så beskaffade frågor sorn denna blifvit behandlade. R. o.
Ad. har nemi. vid flera tillfällen tillkännagifvit sitt beslut,
att Constit.TJtsk. skall ställa sig RegF:s 56 § till efterrättelse,
hvilken tydligen säger, att ett Stånds gemensamma tankat*
skola respecteras. , Utsk. äger ingen rättighet att förklara
dem obehöriga eller olagliga. Först då, när sådana frågor
blifvit behandlade på sätt denna 56 § säger, kunna de ligga
till grund för framtida beslut. Jag hoppas, att R. o. Äd.
måtte vidblifva förut fattade beslut och tror, att bästa sättet
att komma ifrån denna sak, är att förkasta Utskts betänk.
och förblifva vid stadgandena i 56 och 87 §§ Reg.F.,
sådana de nu finnas, helst jag tror all förändring i desamma
obehöflig.
Hr Hjärne: Då jag instämde med Gr. Horn, yttrade
jag dermed min önskan, att betänk, måtte ogillas. Hr Cederschjöld
har sagt, att sådant ej står tillsammans med Ståndets
förfarande i likartade fall. Jag medger, att Ståndet
ogillat Utsk:s premisser, men likaväl godkänt voter:spropos:n.
Då sådant skedde första gången, reserverade jag mig deremot,
emedan jag trodde, att en sådan behandling skulle leda till
ett olyckligt resultat i sjelfva saken. Då jag fortfarande är
af samma öfvertygelse, tillstyrker jag, att betänk, måtte
ogillas.
Frih. Boye, Ludv.: De yttranden, de tvenne sista talarne
afgifvit, vittna, att de fortfarande bibehållit sin opinion,
alt Constit.Utsk:s magt är ingen, men att Ständerna
deremot äga rättighet att, om de så behaga, vid hvarje riksdag
gifva oss en ny constitution. Jag kan ej godkänna Gr.
Horns påstående om skyldighet för Utsk. att upptaga anmärkmr,
då de innefatta ett ogillande eller förkastande af
Utsk:s förslag. Jag har förut yttrat mina tankar i frågor
sora denna, och att åter framställa dem vore blott att upprepa,
hvad jag förut sagt.
Hr Cederschjöld: I anledn. af Hr Hjärnes yttrande
ber jag få erinra, att då Ståndet ogillade Utsk:s premisser,
men godkände voter:spropos:na, hade Utsk. begått det felet
att ej hafva velat framställa det Stånds mening, som förkastat
Utsk:s förslag. Ett sådant förfarande af Utsk. ansåg
äfven jag vara oriktigt; men då anmärkningarna innefattade
ett nytt förslag, har åtminstone R. o. Ad. ej, så mycket jag
vet, ogillat Utsk:s handlingssätt. Emellan dessa förhållanden
är således en betydlig skillnad. I afseende på Hr
Hjärnes yrkande på ogillande af hela förslaget, får jag erinra
om den tidsutdrägt, som under denna riksdag blifvit vållad
ge
-
Den 6 April f. m.
genom olika tydning af 56 §. Det måste således vara angeläget
att få denna § så tydlig som möjligt; och om än
Utsk. ej framställt det bästa förslag dertill, är dock ett betydligt
steg gjordt, hvarföre jag tillstyrker godkännande af
voter:spropos:n, med rättelse af tryckfelet.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag deltog i R. o. Ad:s beslut
rörtde ändring i rednetionen af 8i § Reg.F., och jag
delar nu den af Gr. Horn yttrade åsigt i afseende å behandlingen
af ifråga var. betänk. Dock kan jag icke, lika
med den ädle Grefven, tillräkna Utsk. såsom förtjenst en
consequens, hvilken det visserligen ej alltid ådagalagt. Utsk.
synes verkligen hafva varit mera än vanligt nogräknadt vid
granskningen af R. o. Ad:s rör:de berörde grundlagsändring
framställda gemensamma tankar, då Utsk. vägrat upptaga
desamma tili jemkn:såtgärd eller såsom votertsföremål, änskönt
R. o. Ad:s anmärka, i afseende på det sätt, hvarpå
grundlagsfrågor böra behandlas, obestridligen ligger inom
gränsorna af det förslag till ändring i grundlagen, som Utsk.
framställt. Utsk:s förklarande i detta hänseende förefaller
mig derföre åtminstone besynnerligt. Vid sådant förhållande,
och enär jag för öfrigt finner de af Utsk. föreslagna
voter:spropos:r i anledn. af de ofrälse RiksStais olika meningar
vara af den beskaffenhet, att jag för desamma icke
skulle kunna lägga hvarken ja eller nej, inser jag icke heller
någon annan utväg för denna frågas slutliga behandling,
än den, sorn Gr. Horn föreslagit, och hvars begagnande
äfven jag altså tillstyrker.
Gr. Horn: Hr Cederschjöld har velat i mitt yrkande
på ogillande finna en motsägelse mot hvad R. o. Ad. förut
beslutat. Hr Cederschjöld anser en ny motion vara väckt
och Utsk. derföre äga rätt vägra upptagandet af densamma,
och har dessutom funnit nödigt antaga Utsk:s förslag till
undvikande af tvister för framtiden. Hade detta varit Utsk:s
mening, sä tillstår jag, att jag väntat mig ett helt annat
förslag; ty ännu qvarstår den otydligheten, hvad med
anmärkn:r menas. Jag kan ej fästa någon vigt vid den föreslagna
förändringen och yrkar, att Utsk:s förslag må
förfalla.
Hr Cederschjöld: Jag anser mig böra förklara, det
jag visserligen finner R. o. Ad:s anmärka, vid det första betänk.
icke hafva varit af annan beskaffenhet, än att Utsk.
väl kunnat fasta afseende derpå, helst Utsk. förr upptagit
anmärkn:r af vida mera skiljaktighet; men då detta ej skett,
och Ståndet funnit sin oförmåga att imponera på Utsk:s majoritet,
är det bättre att hålla god min och låta dervid bero,
samt gifva opinionerna tid att utbilda sig, ty det skulle
nu blifva omöjligt att med trycksvärta uppdraga en så be21
II. G
4a
Den 6 April f. ra.
stämd gräns, att ej tvister derom skulle uppstå. Jag anhåller
om propos., att R. o. Ad. täcktes frånträda sin särskilda
tanka och instämma med de öfriga Stånden, på det vi
måtte slippa votering i förstärkt Utsk.
Gr. Horn: Jag beklagar, att jag skall missförstås af Hr
Cederschjöld. Saken är ganska enkel, ty här är ej fråga
örn någon ny motion. Utsk. har föreslagit ändring af 56
och 8i §§ Reg.F. R. o. Ad:s anmärkn. vid den föreslagna
förändringen går ej på något sätt utom förslaget. Det enda
nya, som deri förekommer, är att insätta 3o i stället för
30 ledamöter i förstärkt Utsk. Jag hemställer, om sådant
kan kallas en ny motion. Hvad beträffar det råd , Hr Cederschjöld
gifvit att hålla god min, så anser jag rådet vara
ganska godt och frågar, om vi ej med bästa min i verlden
nu hafva skäl att ogilla detta betänk.
Hr Hjärne: Om 56 § varit af sådan lydelse, alt Stånden
ej fingo göra några anmärkn.T vid Constit.Utsk:s förslag,
utan blott gilla eller förkasta desamma, så skulle jag
yrka bifall på Utsk:s förslag; men då olägenheterna varseblifvas
dagligen, måste jag tillstyrka förkastande af förslaget.
Den ena olägenheten är visserligen undanröjd genom
Utsk:s förslag; den andra, eller hvad med anmärkn. bör
förstås, återstår dock, såsom Gr. Horn sagt, och då finner
jag ej annat att göra än ogilla förslaget, emedan vi ej komma
till något resultat. Jag beklagar, att Utsk. hållit så god
min, ty annars hade vi fått ett resultat; och om någon bör
klandras att hafva hållit god min, är det Utsk.
Hr Cederschjöld: Jag ber att blott få visa en väsendtlig
förbättring, som antagandet af detta förslag medför.
Hittills har, om äfven 3:ne Stånd ogillat Constit.Utsk:s
förslag, detsamma ändock blifvit underkastadt omröstning i
förstärkt Utsk., då deremot nu, om blott 2:ne Stånd ogillade
ett förslag, det alldeles komme att förfalla. Detta tror
jag är en väsendtlig förbättring, som ej bör försmås. Hvad
beträffar uttrycket att hålla god min, hvarvid man fästat
sig, så får jag erinra, alt om alla hade hållit ut med sin
opposition mot Constit.Utsk. och icke åtnöjt sig med blotta
minen, så hade Stånden uppgjort voter:spropos:na, oberoende
af Constit.Utsk., hvarigenom detta Utsk. blifvit nedsatt
till hvad det verkligen bör vara.
Hr Hjärne: Jag vill blott till svar å Hr Cederschjölds
sista yttrande nämna, att jag i R. o. Ad:s prot. nedlagt skälet,
hvarföre icke jag kunde ingå på det olagliga sätt, hvarpå
man ville gå till väga, då Constit.Utsk. icke kunde förmås
uppställa den voter:spropos., man äskade.
H. Ex. H r Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade qvarblifva vid sitt i ämnet förut fattade beslut.
Ropades ja.
/
Den 6 April f. m. 43
H. Ex. hemställde, om R. o. Ad. behugade godkänna
irsta voterfsproposm med iakttagen rättelse af det deruti anmärkta
tryckfel.
Ropades ja och nej.
Hr Hjärne begärde propos. till ogillande af hela memor.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förnyade sin nyss framställda
propostn.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Då H. Ex. i anledn. häraf förklarade, att nej öfverrÖstat
ja, begärde Hr Cederschjöld votering.
Gr. Horn: Som jag först yrkat ogillande af betänk.,
anhåller jag ock, att detta må blifva contraproposrn.
Upplästes till justering och godkändes följande voterrsproposm:
Den,
som godkänner den första af Constit.Utsk. uti dess
memor. N:o 107 föreslagna voterrspropos., med rättelse af
det tryckfel, att ordet gillas på yrde och 8:de raderna
i japropos. bör vara ogillas, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, ogillar R. o. Ad. Constit.Utskrs liela memor.
N:o 107.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 9.
Nej — 10.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 3 e. m.
lil fidem prolacolli
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 6 April 1835.
Plenum kl. 6 e. in.
Från H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hade till underteckn.
Ridd.Seeret. ankommit följande skrifvelse:
Som jag ar hindrad att uppkomma genast vid böljan
af det till i dag eftermiddag utsatta plenum hos II. R. o.
Ad., torde Ridd.secret. anmoda den äldste närvar, ledamoten
att, å mina vägnar, emottaga klubban och föra ordet
bos R. o. Ad., intilldess jag binner uppkomma. Stockholm
d. 6 April i835. J acob Dela Gardie.
44
Den 6 April c. m.
I anledn. häraf emottog Gr. Posse, Arv., såsom äldste
pärvar. Grefven, klubban samt öppnade sammankomsten.
Justerades 5 prot utdr. för denna dag f. m.
Ånyo föredrogs PresteStrs d. a dennes på bordet lagda
prot.utdr. med inbjudn. till instämmande i Ståndets beslut
om anmodan till Utsk:n att i vissa fall skriftligen till Stånden
afgifva sina utlåttn.
Gr. von Fersen, Hans: För min del vågar jag icke
tillstyrka ett instämmande i detta beslut, emedan det blefve
R. St;s beslut, derest de öfriga Stånden deruti instämde att
öfverlemna åt Utskms skön och godtycke, huruvida betänk:na
skola vara tryckta eller blott skrifna. Jag skulle
trej, att Högv. PresteSt:s erinran till Utsk:n gör tillfyllest,
utan att de öfriga Stånden behöfva förena sig om denna
erinran. Hvad Bevilln.Utsk. särskildt vidkommer, så kan
jag meddela den upplysning, att detta Utsk. ibland brukar,
för att få målen snart afgjorda, insända skrifna exemplar
till första bordläggningen, hvilket de, som känna Utsk:s
arbetssätt, kunna vitsorda icke är ovanligt. Någon ytterligare
påminnelse, än PresteSt. meddelat, kan jag icke
finna af nöden och tillstyrker derföre, att prot.utdr. må
läggas till handkna.
Inbjudn. blef icke antagen, och lades prot.utdr. endast
till handknä. i
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. i dennes på bordet lagda
memor. N:o 43° med förslag till sammanjemnkn. af RiksSt:ns
fattade olika beslut i frågan om det sätt, på hvilket
upplåning för Riksg.cont:s behof skall verkställas.
R. o. Ad. beslöt, att detta mål skulle punktvis föredragas.
Rörande obligationernas ställande i Svenskt
mynt.
R. o. Ad. vidblef sitt i denna del fattade beslut samt
godkände voter:spropos:n.
Ror:de bestämmande, om lånens betalande
skall ske vid anfordran, efter uppsägning,
eller efter bestämd förfallotid.
R. o. Ad. vidblef sitt i denna del fattade beslut.
R ö r: d e rättighet att vid lånens upptagande
lemna capital rabatt.
R. o. Ad. godkände den föreslagna voter:spropos:n.
Vid förnyad föredragning bifölls StatsUtskts d. 2 dennes
Den 6 April e. nj.
45
på bordet lagda utlåt. Nro 431, i anledn. af K. M:s nåd. remiss
uppå liandina i fråga om pension för aflidne Professoren
Doctor Rogbergs enka och barn.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtskrs d. 2 dennes på bordet
lagda utlåt. Nro 43?-, i anledn. af K. M:s nåd. remiss å
handlrna i fråga om ersättning till Prot.secret. Roman förde
löneinkomster, hvaraf han gått i mistning genom Lappmarks
Ecclesiastikverksfondens öfverlemnande till Riksg.cont.,
blef nämnde utlåt, ånyo lagdt på bordet af Hrr Rosenblad,
Bernh., och Gunther, Carl Gust.
Likaledes lades ånyo på bordet af Hr Rosenblad,
Bernh., och Gr. von Fersen, Hans, StatsUtskrs d. 2
dennes på bordet lagda utlåt. Nro 433 i anledn. af Hr Gr.
af Wetterstedts motion om förändring i tiden för markegångssättningen,
m. m.
Ånyo föredrogs StatsUtskrs d. 2 dennes på bordet lagda
memor. Nro 434 i anledn. af fullmägtiges i Riksg.cont. skrifvelse,
angrde afskrifning af sådana Götha canalbolags och
f. d. Malmö discontverks fordringar, för hvilka någon ytterligare
betalning icke kan förväntas.
Hr Rosenblad, Bernh.: De skäl, hvarpå StatsUtsk.
grundat sitt närvar, förslag, kan jag icke helt och hållet
godkänna; hvaremot StatsUtsk. haft ett närmare ställe att
hemta sitt tillstyrkande, nemi. från de grundsatser, som
BancoUtskm alltid hafva följt i fråga om att behandla förändringar
inom Bancodisconten. Då hade Utsk. kunnat komma
till det ganska förträffliga slut, hvartill StatsUtsk. kommit,
hvilket är öfverenstämmande med en sådan publik inrättning
som Riksg.cont. eller Banken. Jag tillstyrker bifall
till memor.
StatsUtskrs memor. Nro 434 bifölls.
Hr Hjärne, Harald: Sedan StatsUtskrs betänk. Nro
433 med svar på H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts motion,
angrde markegång&ättningen, nu blifvit ytterligare bordlagdt,
tager jag mig friheten föreslå R. o. Ad. att besluta, att
detta mål gemensamt med den hvilande inbjudn. från BondeSt.
, som med denna fråga står i sammanhang, måtte blifva
första målet på nästa föredragnrslista. BondeStrs inbjudn.
har nu legat på bordet i 2:ne månader, hvarföre det torde
vara skäl att företaga och afgöra den, så fort som möjligt.
Hvad Hr Hjärne föreslagit, blef af R. o. Ad. bifallet.
Företogs till pröfning BancoUtskrs d. 2 dennes på bor
-
46
D e n 6 A p r i 1 c. m.
det lagda utlåt. N:o 117 i anledn. af de inom RiksStln gjorda
anmärkn:r vid Utsk:s under N:o gi afgifna memor.
Hr Rosenblad, Bernh., begärde, att detta mål måtte
punktvis föredragas, hvilket af R. o. Ad. bifölls.
i:sta, 2:dra och 3:dje punkterna biföllos.
4:de punkten.
Hr Rosenblad: Ufsk., som på intet sätt besvarat min
anmärkn. öfver Utskrs glömska att på aflöningsstat uppföra
Direct:n vid Bancodiscontverket, har derjemte tillstyrkt afslag
å 2:ne af mig gjorda förslag: det ena, att indraga ena
commissarieplatsen för att med en del af lönen så mycket
bättre aflöna den andre commissarien; och det andra, att
med återstående delen af lönen för den indragna commissaricbefattningen
bereda lön åt en egen secreterare för Direct:n.
Såsom skäl för förra förslaget torde jag få nämna,
att, ehuru, enligt närvar, stadganden, commissarierna, å
hvilkas förutgående granskning af alla lånehandlingar, attester
m. m., vården af säkerhetshandbna samt oafbrutna
tillsynen öfver göromålens lagenliga gång inom contor och
cancelli verkets säkerhet hufvudsakligen beror, och hvilkas
samvetsgrannhet förbjuder dem att befatta sig med commissioner,
äro, särdeles om de tillhöra den lägre commissarieclassen,
ganska illa aflönade med det ringa beloppet af 1,44°
r:dr, under det att commissarierna underordnade tjenstemän,
såsom registratorn, tjena för vida mer, särdeles om
commissionsförtjensten tages i bex-äkning, äro de likväl strängt
sysselsatta ända till kl. 2 å 3 eftermiddagarna och underkastade
strängt ansvar, om de uraktlåta sina skyldigheter,
så att ändamålsenligare synes vara att i stället för 2:ne illa
lönade hafva en, hvilken kan bestås åtminstone lika lön med
hvad banco-ombudet vid lånecont. i Götheborg åtnjuter,
hvilket dessutom uppbär särskildt arfvode för jernbelåningen,
oberäknadt dess löneinkomster inom Banken; synnerligast
som derigenom hvarken föranledes något ökad löneanslag
utöfver hvad som blifvit anordnadt för bestridandet af
de göromål, som, enligt mitt förslag, blott af en tjensteman
skulle besörjas, ej Heller något dröjsmål i göromålens gäng,
enär den läsning och jemnförelse af documenterna, som hittills
verkställts af de begge commissarierna, lika väl kan
verkställas af blott den ansvarige commissarien med biträde
af en underordnad tjensteman eller extra ordinarie, såsom
nu olla händer, då den ena commissarien är hindrad.
Hvad secreterarebefäitningen angår, anhåller jag få upplysa,
att, när nuvar. notarien afgår, hans befattning, enligt
redan fattadt beslut, kommer att öfvertagas af andre ombudsmannen;
men att hos denne tjensteman förena secreterarebefattningen
hos Directm, torde vara mindre lämpligt,
i betraktande af det förhållande, hvaruti han, i afseende på
Den 6 A p r i 1 e. m.
47
controllen å förbindelsernas noggranna iakttagande, slär till
Direct:n.
Då således, utan ökade utgifter, ifrågavar. tvenne ändamål
kunna vinnas, synes mig lämpligheten deraf åtminstone
böra få underställas pröfning af Bancofullmägtige, enligt
samma grundsats, som blifvit följd vid regleringen af
Bankens stat, hvarvid nemi. detaillernas bestämmande inom
strängt bestämda anslagsgränsor blifvit åt Bancofullmägtige
öfverlemnadt, enär arbetets fördelning efter den nya arbetsordningen
måste lämpas efter de äldre tjenstemännens
större eller mindre vana vid det gamla arbetssättet och deras
förmåga att kunna vidkännas någon med större ansträngning
förenad förändring. Med stöd af hvad jag sålunda anfört,
får jag föreslå följande redaclion af 4:de punkten :
4: d e punkten:
Utsk:s förslag antages med följande förändringar:
Ingressen blifver:
Aflöningstaten för Bancodisconten fastställes sålunda:
Direct i one n-c
4 Bancofullmägtige hvardera 2Öo r:dr; 2.'ne commissarier,
inberäknade bland antalet af Bankens commissarier,
njuta i mån af sin anciennetet lön efter för dessa
tjenstemän bestämd stat; dock öfverlemnas åt fullmägtige att,
vid inträffande ledighet, kunna, om så skulle för verket
pröfvas lämpligt, indraga den ena commissariebeställningen,
samt att inom den derigenom uppkommande besparing bereda
tillgång dels för en secreterares aflöning hos Directm, dels
till ökadt arfvode för den återstående commissarien.
Cancelliet, contoret, v a k t b e t j e n i n g efter Utsk:s
förslag, endast att den genom tryckfel för lägsta bokhållaregraden
upptagna gratification af ioo r:dr rättas till
iio r:dr af lönen 55o r:dr).
I stället för IJtsk:s slutmening införes följande:
”Härvid iakttages:
i:o att notarietjensten indrages vid nuvar. innehafvares
afgång;
2:0 att det ena af de trcnne här ofvan för böckernas
afslutandc upptagna särskilda arfvoden, af i5o r:dr hvartdera,
med år i835 upphörer;
3:o att en bokhål (äretjenst, med 55o r:drs lön och 110
r:drs gratification, ovilkorligen indrages viden af de närvar,
begge äldste bokhållarnes afgång; samt
4:o att för öfrigt det öfverlemnas åt Bancofullmägtige
att, sedan erfarenheten närmare visat behofvet af görornålens
fördelning under nuvar. arbetsordning, kunna efter Direct:ns
hörande reglera tjenstemannapersonalen till sammansättning,
antal och aflöning, på sätt för verket lämpligast
finnes, dock med vilkor: att den nu fastställda stat, efter
afdrag af de indragningar, som, enligt hvad bär ofvanföre
stadgas, ovilkorligen böra äga runi, icke öfverskrides, utan
48
Den 6 April c, m.
snarare, om det utan rubbning i göromålens ordentliga och
noggranna gång låter sig verkställa, ytterligare besparing
beredes.
Hr Stuart, Carl Gust.: Till en början anser jag mig
böra tillkännagifva, att jag inom BancoUtsk. icke deltagit i
de beslut, som innefattas uti 4:de punkten af förevar, utlåt.
Jag bar visserligen sökt göra mina åsigter jemväl i detta
fall gällande; men då det icke lyckats mig, har jag icke
vidare velat besvära Utsk. med mina aflönings- och tjensteregleringsförslag
eller RiksSt:n med någon reservation vid
denna del af utlåt., helst jag förutsett, att en sådan icke
skulle komma att leda till något resultat. Men detta oaktadt
anser jag mig likväl, på grund af den kännedom jag
varit i tillfälle inhemta omförhållandet, och i öfverenstämmelse
med de åsigter, som inom Utsk. blifvit yttrade vid
afgifvandet af utlåt. N:o gr, böra till besvarande upptaga
några af Hr Rosenblad nu framställda anmärkn:r. Hvad
således först beträffar den omständigheten, att arfvodena för
discontdirectörerna här i Stockholm icke blifvit uppförda på
aflöningsstaten, så erkänner jag, att detta är en underlåtenhet,
på hvilken, i fall jag varit närvar, i Utsk., jag säkerligen
icke skulle uraktlåtit att fästa Utsk:s uppmärksamhet.
I detta afseende tillstyrker jag derföre det tillägg, Ilr Rosenblad
föreslagit. Deremot kan jag ingalunda instämma uti
den värde talarens åsigt, att den ena coinrnissarietjensten vid
Bancodiscontverket bör indragas. Framställning härom har
af Ilr Rosenblad redan blifvit gjord i sammanhang med dess
anmärkn:r vid memor. N:o gi; men på de skäl, som i Utsk:s
förevar utlåt, finnas uppgifna, har Utsk. ej ansett sig kunna
tillstyrka bifall till Hr Rosenblads förslag,^och jag får, för
min enskilda del, förklara, det jag anser dessa skäl vara
fullt giltiga. Man torde nemi. böra taga i öfvervägande,
huruvida det är med Discontverkets säkerhet förenligt, att
den stora ansvarighet och de mångfaldiga vigtiga göromål,
som åligga de vid detta verk anställda 2:ne commissarier,
hvilka motsvara discontombuden vid lånecontoren, uppdragas
och anförtros åt en enda person. Om också händelsen
nu gör, att den ene af dessa tjenstemän för närvar, blott
innehar lägre commissarielön, hvarmed han visserligen icke
kan anses till fullo ersatt för sin ansvarsfulla och trägna
befattning, så torde detta tillfälliga förhållande dock destomindre
innefatta någon tillräckligt giltig anledn. till rubbning
i allt hitintills utan olägenhet iakttagna stadganden,
som någon besparing för Disconlverket genom den ifrågaställa
förändringen icke skulle uppkomma, och den enda
vinsten deraf följaktligen skulle blifva, att den commissarie,
som vore ledamot af Discontdirecttn, komme i åtnjutande, af
någon löneförbättring, derest han å Bankens stat endast inne
-
Den 6 April e. m.
49
nehade lägre commissarielön. Den af Hr Rosenblad uppdragna
jemnförelsen emellan registratorn vid Discontverket
och den med lägre lön försedde bancocommissarie, som är
ledamot af Directtn, utfaller visserligen högst ofördelaktigt
för den sistnämnde; inen särskilda anledn:r och omständigheter,
hvilka troligen icke äro för Hr Rosenblad obekanta,
lära hafva förmått vederbörande att tid efter annan tilldela
registratorn vid Discontverket i Stockholm löneförmåner, vida
öfverstigande hvad lian efter min åsigt borde åtnjuta. Jag
tror således icke, att uti detta förhållande, som i allt fall
för framtiden kommer att upphöra, finnes något skäl till
förändring i hvad Utskts utlåt, att ifrågavar. hänseende innehåller.
Hvad notariebefattningen beträffar, kommer densamma,
vid innehafvarens afgång, att indragas, enligt hvad
redan för denna riksdag blifvit beslutadt. Men äfven efter
denna beställnings indragning lärer prot.föringen vid Discöntdirecttns
sammanträden kunna besörjas alldeles på samma
sätt som hittills, emedan, enligt hvad allmänt kändt är,
nuvar. notarien, Hr Statssecreteraren, Lagmannen och Rikshärolden
m. m. af Georgii icke under flera års tid förrättat
denna tjenst, utan har densamma blifvit bestridd af andre
ombudsmannen eller en af cancellisterna, och torde, äfven
i den händelsen, att ingendera af dessa tjenstemän medhunne
omförmälda enkla prot:sföring, densamma framdeles kunna
utan all olägenhet uppdragas åt någon af de mångå vid
verket anställda bokhållarne. Vidkommande för öfrigt den
rättighet, som Hr Rosenblad velat förbehålla Bancostyrelsen
att kunna reglera tjensterna och arbetet inom Discontverket,
tror jag mig icke kunna tillstyrka Hr Rosenblads
förslag i denna del, helst jag anser, att, då R. St. fastställt
en särskild aflöningsstat, densamma bör tjena till behörig
efterrättelse, intilldess den varder af R. St. ändrad eller upphäfd;
i annat fall kan jag i sanning icke finna, hvartill en
sådan fastställelse egentligen skulle tjena. Den rättighet, som
llr Rosenblad nu för Bancostyrelsen yrkat i afseende på
Discontverket, är visserligen intill nästa riksdag under vissa
vilkor medgifven i afseende på Bankens tjenstemannapersonal
i allmänhet; men den särskilda orsaken härtill har varit,
att oaktadt den af R. St. beslutade reorganisationen af
Bancoverket icke kunnat vid denna riksdag fastställas, hafva
dock R. St. ansett densamma åtminstone till en del böra
löre R. St:s nästa sammankomst sättas i verkställighet, hvarföre
man altså varit nödsökad att åt Fullmägtige öfverlemna
den åberopade rättigheten att, med iakttagande af de uti
sådant afseende stadgade grunder, provisoriskt intill nästk.
riksdag reglera tjensterna och aflöningen inom Bancoverket.
Hvad åter angår Hr Rosenblads förslag, att en bokhållaretjenst,
då någondera af de nuvar. äldre bokhållarne afgår,
ovilkorligen bör indragas, så instämmer jag deruti, och jag
2i H. 7
5o
Den 6 April e. m.
skulle äfven i detta fall hafva sökt att göra min åsigt gällande
inom Utsk., i händelse jag varit tillstädes, då frågan
härom der sista gången förevar. Det uppdrag, Utsk. i detta
hänseende velat särskildt lemna Fullmägtige, anser jag
nästan öfverflödigt, då de generelt fått sig ålagdt att söka
åstadkomma alla möjliga besparingar i allÖningskostnaderna
vid Baneodiscontverket. Slutligen får jag tillkännagifva, att
Hr Rosenblads anmärkn. i afseende på tryckfelet, rörtde
gratificationen för lägsta bokhållarelönen, äger sin riktighet.
Då jag således i några delar instämmer uti Hr Rosenblads
yttrande, men i andra åter är af alldeles motsatt mening
med honom, får jag vördsamt anhålla, att Hr Gr. o. Ordför.
täcktes punktvis till afgörande föredraga det af Hr Rosenblad
nu afgifna förslag till aflöningsstat för Discontverken.
Hr Rosenblad: Jag vill endast till hvad jag förut anfört
lägga det, och jag skall i detta fall tillåta mig att vädja
till Hr Stuart sjelf, hvars verkliga nit att göra sig underrättad
om sakens förhållande jag på det högsta erkänner,
äfven då våra meningar äro olika — och det skulle oändligen
fägna mig, om alla de ledamöter af BancoUtsk., med
hvilka jag kommit i strid i afseende på bancoordningen,
deråt egnat samma nit —: månne BancoUtsk. tagit tillräcklig
kännedom om, huru staten borde vara inrättad. Jag för
min del, såsom ledamot af Directm och till en betydlig
del författare till den arbetsordning, som nu gäller inom
Bancodisconten, vågar icke säga mera om den föreslagna organisationen
af staten, än att det förekommer mig såsomen
alldeles oförklarlig anomali, att då den förste ombudsmannen
erhåller 800 rrdrs lön, får den lägste bokhållaren 666
r:dr 3a sk. Vid ett sådant förhållande torde jag icke hafva
saknat anleda, för den förmodan, att Utsk. icke haft tillfälle
att fullständigt göra sig reda för, huru staten borde se
ut; och derföre önskade jag, att, på samma sätt som blifvit
beslutadt i afseende på Bankens stat i allmänhet, åt Fullmägtige
måtte öfverlemnas att bestämma detailregleringen
inom Baneodiscontverket, likväl så, att den bestämda staten
icke öfverskreds. Mer har jag icke önskat. Jag instämmer
gerna deruti, att min föreslagna propos. må delas, så att
Hr Gr. o. Ordför. styckevis inhemtar, huruvida R. o. Ad.
vill dela min åsigt i ena eller andra delen deraf.
Hr Stuart: Jag är icke ledamot af den afdelning utaf
BancoUtsk., som behandlat detta ärende, och kan således
icke upplysa, huruvida afdeln. tagit den fullständiga och
noggranna kännedom om förhållandena inom Discontverken,
som erfordras för att kunna uppgöra och föreslå en ändamålsenlig
reglering af lönevilkoren för dervar. tjenstemannapersonal.
Men jag är dock i tillfälle upplysa R. o. Ad. derom,
att de aflöningsbelopp, som här förekomma, äro alldele*
desamma, som för närvar, utgå och som tid efter annan
Den 6 April e. m.
5i
blifvit af Bancofullmägtige fastställda. Hr Rosenblad liar
anmärkt, att ombudsmannens lönevilkor äro alltför ringa,
jemnförelsevis med den öfriga betjeningens. Delta är visserligen
ett förhållande, som genast faller i ögonen, då man
granskar den föreslagna aflöningsstaten; men detsamma härleder
sig deraf, att då Discontverkets tjenstemän erhålla den
löneförbättring, som under benämning af gratification finnes
i utlåt, upplagen, söktes någon sådan förbättring icke af ombudsmännen.
Jag anser icke heller någon lönförhöjning för
sistnämnde tjenstemän vara af behofvet påkallad, enär jag
är fullkomligt öfvertygad derom, att skickliga sökande till
ombudsmannabefattningarna sannolikt aldrig skola saknas, så
länge de nuvar. högst betydliga extra inkomsterna äro med
dessa tjenster förenade, och hvilka göra det för deras innehafvare
tendigen likgiltigt, om de äga några hundra r:dr
iner eller mindre i ordinarie lön. Jag får förnya min anhållan,
att Hr Rosenblads förslag måtte punktvis föredragas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, ankom och emottog
klubban.
H. Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade bifallla4:de
punkten i Utsk:s förslag.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. beslöts, att Hr R.osen~
blads förslag till förändring af 4-'de punkten skulle punktvis
pröfvas.
Aflöningsstaten för Ban codisc o n ten faststäl1
cs sålunda:
Directionen.
Fyra Bancofullmägtige, hvardera . . t.5o r:dr.
Bifölls.
Tvenne corn missar ier, inberäknade bland antalet
af Bankens corn missar ier, njuta, i mån af
sin anciennitet, lön efter för dessa tjenstemän bestämd
stat; dock öfver lem nas åt Fullmägtige att
vid inträffande ledighet kunna, om så skulle för
verket pröfvas lämpligt, indraga den ena commissarie
beställningen, samt att inom den derigenom
uppkommande besparing bereda tillgång
dels för en secreterares aflöning hos Direct:n,
dels till ökadt arfvode för den återstående commissarie
n.
Hr Stuart: På de skäl, jag förut anfört och i öfverensstämmelse
med mitt förra yttrande, får jag anhålla, att blott
första delen af förevar, punkt af Hr Rosenblads förslag
måtte till antagande framställas. Den lyder sålunda: ”2:ne
commissarie!-, inberäknade bland antalet af Bänkens commiss
sarier, njuta, i mån af sin anciennitet, lön efter för dessa
5a Den G April e. in.
tjenstemän bestämd stat.” Återstoden af denna punkt innefattar
den af Hr Rosenblad äskade rättigheten för Bancostyrelsen
att indraga den ena commissariebeställningen. Detta
anser jag mig deremot, af skäl, som Utsk:s utlåt, innehåller,
icke kunna tillstyrka.
Hr Rosenblad: Om Hr Gr. o. Landtm, täcktes först
framställa propos. på sednare delen af det föredragna redactionsförslaget
och efter sitt omdöme afgöra, huruvida
R. o. Ad. med ja eller nej besvarat densamma, så torde, i
händelse Hr Gr. o. Landtm, finner den besvarad med nej,
propos. blifva framställd, sådan Hr Stuart önskat densamma.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla den sednast upplästa delen af Hr Rosenblads
förslag.
Ropades starka nej, blandade med ja.
H. Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade, pä sätt Hr
Stuart yrkat, af det sednast upplästa förslaget bifalla den
första delen, så lydande: Tvenne corn missar ier, inberäknade
bland antalet af Banke ns commissarier,
njuta, i mån af sin anciennitet, lön efter för dessa
tjenstemän bestämd stat; med uteslutande af den
sednare delen.
Bifölls.
Cancelliet, contoret och vaktbetjening, efter
Utsk:s förslag, endast med den förändring, att
den genom tryckfel för lägsta bokhållaregraden
upptagna gratificat ion af xoo r:dr rättas till
no r:dr.
Bifölls.
Härvid iakttages:
i :o att notarietjensten indrages vid nu var.
innehafva res afgång.
Bifölls.
2:0 Att det ena af de trenne här ofvan för
böckernas afslutande upptagna särskilda arfvoden,
af i5o r:dr livar tdera, med år i835 upphörer.
Bifölls.
3:o Att en bokhållaretjenst med 55o r:drs lön
och 10 r:drs gratification ovilkorligen indrages
vid en af de närvar, begge äldsta bok hålla mes
afgång.
Bifölls.
4:o Att för öfrigt det öfve riem nas åt Banco-,
fullmäktige att, sedan erfarenheten närmare
visat be hofvet af göromålens fö r delning under
nu var. arbetsordning} kunna, efter D.irecttns hö-.
£
Den G A p r i 1 c. ra.
53
rande, reglera t j e n s t e m an n a p e r so n a 1 en, till sammansättning,
antal och aflöning, på sätt för verket
lämpligast finnes; dock med vilkor, att den
nu fastställda stat, efter afdrag af de in dragner,
som, enligt hvad här ofvan före stadgas, ovilkorligen
böra äga rum, icke öfverskrides, utan
snarare, öin det utan rubbning i göromålens ordentliga
och noggranna gång låter sig verkställa,
ytterligare besparing ber edes.
Hr Stuart: Jag har egentligen ingenting att erinra vid
den sednast föredragna delen af Hr Rosenblads förslag, men
jag anser dock Utsk:s vara i detta hänseende lika lämpligt
och antagligt. Detta sednare lyder sålunda: ”och tillförse
sig R. St., att Bancofullmägtige hafva noga uppmärksamhet
derå, att, vid inträffande ledighet inom Bancodisconten, tjenstemannapersonalen
derstädes noga lämpas efter göromålens
mängd och beskaffenhet.” Likväl får jag förklara, att det
är mig likgiltigt, hvilketdera förslaget R. o. Ad. behagar
antaga.
Det sist upplästa /±:de mom. bifölls.
5:te punkten af Utsk:s förslag.
Bifölls.
6:te punkten af Utsk:s förslag.
Hr Rosenblad: Ehuru jag i mina anmärkn:r tog mig
friheten fästa Utsk:s uppmärksamhet derpå, att Utsk., som
hade förklarat såsom sin grundsats att vilja här på ett ställe
sammanföra alla de särskilda arfvoden, som nu utgå till
Götheborgs lånecontor, likväl förgätit flera af dessa arfvoden,
så har dock Utsk. hvarken besvarat mina anmärkmr i detta
fall, eller rättast sin glömska; men då det icke lärer hafva
varit Utsk:s mening att vid ett lånecont., som varit så
styfmoderligt behandladt som Götheborgs — ty intet annat
conior har haft så ringa anslag —, förminska hvad som redan
finnes detsamma anslaget, så anhåller jag om följande
förändringar uti 6:te punkten: alt för bokhållaren uppföres
särskildt arfvode för böckernas afslutande ioo r:dr, som
icke torde vara för mycket, då 4^o r:dr i tvenne arfvoden
hittills utgått för samma göromål vid Discontverket i Stockholm.
För vaktmästaren skopenningar 3o r:dr. AllBancodiscontens
vaktbetjening åtnjuter skopenningar. Götheborgs
lånecontors vaktbetjening är ensam utesluten derifrån; men
jag, som varit revisor af samma conior, kan upplysa, att betjeningens
skoslitning icke är obetydlig, emedan de hvarje
morgon måste gå mil utom staden tili Direct:ns ordförande.
För lånecont. aoo r:dr missräkn:spenningar; samt att
vid slutet tillägges följande: ”Den af RiksSt:ns ledamöter i
Directm, hvilken bor mer än i mil från lånecont., erhåller
i reseersättning 66 r:dr 02 sk. b:co. Om bancoombudet el
-
54
Den 6 April e. m.
ler någon af tjenstemännen innehafver ordinarie tjenst i Banken,
åtnjuter han, så Jange han detta uppdrag vid lånecont.
innehafver, sin halfva lön med åtföljande arfvode i Banken.”
Detta är alldeles öfverensstämmande med hittills gällande
stadgande. Slutligen bör jag i afseende på den ringa tillökning,
jag föreslagit, numna, att då jag tagit till princip
för de förslag jag gjort, att icke föreslå ett runstycke utöfver
livad Utsk. föreslagit, så hade jag fästat uppmärksamhet
på del öfverflödiga arfvode af i5o r:dr, sorn Utsk. bibehållit,
och deremot föreslagit 4o r:dr i flitpenningar för bokhållaren
i Götheborg och 20 r:dr för bokhållaren i Malmö
samt 60 r:dr i skopenningar för vaktmästarne å båda ställena
eller tillsammans 120 rtdr; hvarigenom således uppstod
en besparing af 3o rtdr. Jag anhåller om propos. till antagande
af förevar, punkt med de förändringar, jag mi tillstyrkt.
Hr Stuart: Jag är visserligen icke i tillfälle att kunna
bestämdt vitsorda, huruvida Hr Piosenblads uppgifter äro
enliga med verkliga förhållandet eller ej. Det förundrar
mig emedlertid, att icke den afdeln., som behandlat delta
mål, fästat mera uppmärksamhet vid de anmärkntr, Hr Rosenblad
gjort vid det återremitterade memor., hvilket förhållande
dock torde kunna förklaras deraf, alt dessa anmärkn:r
kommit afdeln. till handa först sedan återremissen
blifvit besvarad. I afseende på den af Ilr Rosenblad nu
föreslagna tillökningen i aflöningen för tjenstemännen vid
Götheborgs länecontor får jag upplysa, alt Utsk. medgifvit
inrättandet af en ny bokhällaretjenst derstädes, och torde,
vid sådant förhållande, någon tillökning i det arfvode, som
hittintills för ifrågavar. ändamål utgått, icke erfordras. Jag
kan icke bestämdt upplysa, hvarpå detta arfvode egentligen
grundar sig, emedan det icke finnes omnämndt uti de tryckta
reglementariska föreskrifterna för lånecontm. Utgår detsamma
verkligen för närvar., så öfverensslämmer det med den princip,
som i allmänhet legat till grund för den nu föreslagna regleringen
af lönevilkoren vid discontinrättningarna, att det äfven
hädanefter kommer att fortfara. Någon förhöjning deruti kan
jag dock icke för min del medgifva. Hvad vaktmästaren vid Götheborgs
lånecont. vidkommer, så är det visserligen ett beklagligt
förhållande, att han, enligt den af Hr Rosenblad nu
meddelade upplysning, dagligen måste göra en längre promenad
till Directrns utom staden boende ordförande och
derigenom vidkännas ökad kostnad för en betydligare skonötning;
men huruvida detta särskilda, tillfälliga förhållande
bör föranleda till en bestämd löneersättning för honom
lemnar jag likväl derhän. För min del finner jag mig nödsakad
att, i öfverensstämmelse med den grundsats, jag förut
yttrat, bestrida ali tillökning i hittills utgående arfvoden
och löner för Discontverkens betjening, och följaktligen får
jag tillstyrka afslag å de ifrågastäHda skopenningarna, Hvad
Den G April e. m.
55
deremot slutligen vidkommer Hr Rosenblads anmärkn. rörrde
reseersättning för de Directtns ledamöter, som bo mer än 2
mil från någotdera lånecont., så är jag i tillfälle att, på
grund af de reglementariska föreskrifterna för låneconttn,
kunna vitsorda riktigheten af denna anmärkn.; hvadan jag
altså hemställer, att det i afseende härpå föreslagna stadgandet
måtte varda af Ii. o. Ad. antaget.
Hr Rosenblad: Att Utsk., eller den afdeln. deraf,
som behandlat förevar, ämne (jag känner ej, om Utsk. eller
denna afdeln. uppsatt utlåt.), måste ägt kännedom om mitt
till Utsk. inlemnade skriftliga anförande, innan utlåt, uppsattes,
linner jag deraf, att mitt anförande på flera ställen
blifvit citeradt, ehuru med en särdeles vårdslöshet, så att dels
åtskilligt upptagits på ställen, der det icke bort förekomma,
äfven om brist i sammanhanget icke förnekat det, dels ock
meningar blifvit uteslutna i förhållande till det resultat,
hvartill man velat komma. Men hvad sjelfva saken angår,
får jag, i afseende på grunderna för den af mig anmärkta
glömskan af Utsk., upplysa, att det var vid i83o års riksdag,
sorn arfvodet för böckernas äfslutande beviljades, och såsom
skäl för billigheten af dess framgena fortfarande nämna, att
lånenumerären i Bancodisconten, hvarest arfvodet för böckernas
afslutande utgör i5o r:dr, uppgår blott till i4,ooo,
då numerären vid lånecont. i Götheborg uppgår till 9,00o,
hvartill kommer publika pappersfonden, handelsdisconten och
jernbelåningen. Jag är ledsen öfver, att en så nitisk ledamot
af Utsk., sorn Hr Stuart, icke tillika varit ledamot af räkenskapsafdeln.
och haft tillfälle att se, hvad ett belåningsextract
vill säga. Det är ingen småsak att uppgöra ett sådant. Jag
hemställer, huruvida 100 r:dr för alla dessa böcker, då de
äro riktigt uppgjorda, är för mycket. Hvad de små skopenningarna
beträffar, så äro de icke ifrågasatta för deri
tillfälliga händelsen, att vaktmästaren vid Götheborgs lånecont.
är utställd för större skoslitning än vid de öfriga, disconterna,
utan till undanrödjande af den obilligheten, att
vaktmästaren uti berörde contor skulle vara sämre lönt, än
den mindre sysselsatta betjeningen vid Bancodisconten. Under
erkännande af den sanning, att såväl förut, som sedan
jag blef ledamot af Direct:n för Bancodisconten, allt gått
igenom, som rört densamma, har jag, hvars pligt det varit
att tala för Discontverket i Stockholm, hvars förmåner det
vore så mycket mindre behörigt att vilja minska, som dervid
finnas anställda skickliga personer, hvilka bora uppmuntras,
blott af billighet varit nödsakad att tala för provinscont:n,
mot hvilka jag hoppas, att R. o. Ad., för en småsaks
skull, icke vill begå en obillighet, hvarföre jag äfven
vågar hoppas, att R. o. Ad. bifaller, hvad jag föreslagit.
R. o. Ad. biföll, på sätt Hr Rosenblad föreslagit, 6:te
punkten med följande förändringar och tillägg:
56
Den G April e. m.
att för bokhållaren uppföres särskildt arfvode för böckernas
afslutande 100 r:dr,
för vaktmästaren skopenningar 3o ndr,
samt för låneeont. 200 r:dr missräkningspenningar;
att vid slutet tillägges följande:
Den af PuksStrns ledamöter i Direct:n, hvilken bor mera än
2 mil från låneeont., erhåller i reseersättning 66 r:dr 3a sk.
b:co. Om bancoombudet eller någon af tjenstemännen innehafver
ordinarie tjenst i Banken, åtnjuter han, så länge
han detta uppdrag vid låneeont. innehafver, sin halfva lön
med åtföljande arfvode i Banken.
7: d e punkten i Utsk:s förslag.
Hr Prosén blad: I stöd af hvad jag anfört vid 6:te
punkten, anhåller jag, att Utsk:s förslag i y:de punkten måtte
antagas med samma förändring, som ägt rum vid den 6:te,
med den skillnad, att bokhållarens arfvode för böckernas afslutande
bestämmes till 60 r:dr och missräkn:spenningarna
till 100 r:dr.
R. o. Ad. biföll Utsk:s förslag med samma förändringar,
som vid 6:te punkten blifvit beslutade, utom att bokhållarens
arfvode för böckernas afslutande bestämdes till 60 r:dr
och missräkningspenningarna till 100 r:dr.
8:de punkten af Utsk:s förslag.
Hr Stuart: Sedan Pi. o. Ad. antagit den af Hr Rosenblad
föreslagna redaction af slutmeningen uti 6:te punkten,
torde 8:de punkten böra i öfverensstämmelse dermed omredigeras
och erhålla följande lydelse: ”Uti den för tjenstemännen
och vaktbetjeningen vid låneconttn här ofvan fastställda
aflöning äga Fullmägtige icke att någon tillökning
meddela. Skulle fråga derom eller om förhöjning i iönevilkoren
vid Bancodiscontverket uppstå, underställes densamma
R. St:s pröfning och afgörande.”
R. o. Ad. beslöt, att 8:de punkten skulle erhålla följande
lydelse: Uti den för tjenstemännen och vaktbetjeningdn
vid lånecontm här ofvan fastställda aflöning äga Fullmägtige
icke att någon tillökning meddela. Skulle fråga derom eller
om förhöjning i lönevilkoren vid Bancodiscontverket uppstå,
underställes densamma R. St:s pröfning och afgörande.
Pir Rosenblad: Jag har äfven afgifvit förslag till ett
ganska vigtigt stadgande, som Utsk. glömt, nemi. att bestämma
maximisumman för contanta eassabehållningen i Jånecont:n.
Utsk. har uppfattat mitt förslag i detta fall, som
om jag haft för afsigt att inskränka lånecont:s cassarörelse,
då jag tvärtom velat utvidga densamma. Jag kan icke på
annat sätt fatta, huru Utsk. kunnat så missförstå mitt förslag,
än att Utsk. helt och hållet förgätit de stadganden,
som
Den 6 April t. m.
5j
sorn finnas i 1823 ai‘s reglemente, hvaruti föreskrifves i afseende
på lånecont. i Götheborg, att remiss skall ske, då
contanta cassan öfverstiger 20,000 rtdr för vanliga discontrörelsen,
5,000 r:dr för jernbelåningen, och 20,000 r:dr för
småsedelsvexlingen. För publika pappersbelåningen och för
liandelsdisconten är ingen summa bestämd. Då dessa särskilda
bestämmelser vid samma verk icke hafva något skäl
för sig, emedan samma directm ansvarar för den ena såväl
som den andra cassarörelsen, men deremot medföra mycket
besvär och stora kostnader för de täta remisserna, då t. ex.
för jernbelåningen på en enda vecka kunna ingå 5o å 60,000
r:dr och för smådelsvexlingen förlidet år, till ett belopp
af 80,000 r:dr, uppkom en kostnad för 5 särskilda remisser
till Stockholm af icke mindre än i,yg5 r:dr; så torde,
till förekommande af dessa olägenheter, en g:de punkt
böra antagas af delta innehåll: ”Öfverstiger contanta cassabehållningen
vid Jåneconttn, sammanräknadt för alla rörelsegrenar,
derunder småsedelsvexlingen inberäknas, för Jånecont.
i Götheborg 100,000 r:dr b:co och för det i Malmö
3o,ooo r:dr b:co, så åligger det Directtn att ofördröjligen till
banken insända öfverskoltet.”
R. o. Ad. beslöt, att en ny punkt med N:o g skulle
tilläggas, så lydande: Öfverstiger contatita cassabehållningen
vid lånecontm, sammanräknadt för alla rörelsegrenar, derunder
småsedelsvexlingen inberäknas, för lånecont. i Götheborg
100,000 r:dr b:co och för det i Malmö 3o,ooo r:dr
b:co, så åligger det DirecUn att ofördröjligen till banken
insända öfverskoltet.
Ånyo föredrogs Exped.Utskts d. 2 dennes på bordet lagda
memor. JN:o 24, med öfverlemnande af förslag till förordnande
förde till tryckfrihetens vård utsedde comrnittera—
de i afseende på grundlagarnas och riksdagsbeslutets felfria
tryckning.
Memor. bifölls och förslaget till förordnande godkändes.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda inkomna
utlåUn och memor. från
ConstitutionsUtsköttetS
N:o 11 o. till R. o. Ad. samt Borgare- och BondeSt:»,
i anledn. af återremisserna på memor. J\:o gg;
]N:o ni. med förslag till ändring i 1 § 10 morn. Tryckfr.
förordn.;
N:o 112. med föreslående af ett tillägg vid 12 inom. 1
§ TryCkfr.förordn.;
JV:o 113. med förslag till ändring och tillägg i 11 morn»
5 § Tryckfr.förordn.;
31 IL 8
58
Den 6 April *. m.
N.‘o 114. med förslag till ändring i 61 § Reg.F.;
N:o n5. ang:de förloppet af inom förstärkta Constit.-  Utsk. anställda voteringar;
N:o 116. till R. o. Ad., i anledn, af återremissen på
memor. N:o 100;
StatsUtskottet:
Nio 435. i anledn. af K. M;s nåd. skrifvelse, ang:de afsöndring
af Barnarps prebendepastorat från rectorsbeställningen
vid Jönköpings skola, och flera till löneregleringen
■vid Rikets elementar-läroverk hörande frågor;
Nio 436. ang:de fortfarande årligt understöd till aflidne
t. f. Commissarien vid Riksg.contis creditsedelverk, Ofverkrigscommissarien
Fr. Lindstedts efterlemnade tre oförsörjda
döttrar;
N:o 437* i anledn. af erhållen återreroiss å betänk. Nio
4ao, i fråga om en årlig nådegåfva till förre t. f. Öfvercommissarien
P. J. Åhman;
Nio 438. i anledn. af erhållen återremiss å Utsk:s utlåt.
N:o 419;
Lagutskottet:
N:o 179. öfver väckta motioner, ang:de lagstiftning för
vexelrörelsen;
N:o 180. i anledn. af återremiss af betänk. Nio 64 öfver
väckta motioner om antagande af en mera fri assigneneringsrätt
enskilda personer emellan, än nu äger rum;
Nio 182. i anledn. af R. o. Ad:s samt PresteSt:s beslut
öfver Utsk:s memor. Nio 172, med förslag till sammanjemnkning
af de inom RiksStln fattade skiljaktiga beslut, rör:de
utlåt. N:o i34 i anledn. af gjorda anmärkmr vid betänk.
N:o 42, ang:de ändring i nu gällande lag för behandlingen
af frågor om oenighet makar emellan.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 8 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsängen den 9 April 1835.
Plenum kl. 10 f. m.
Upplästes till justering 5 prot.utdr. för d. 6 dennes e. m.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag anhåller om propos. till
de öfriga Ståndens inbjudande att instämma i R. o. Adis
beslut i anledn. af BancoUtskis memor. JVlo 117, helst två
Stånd redan i hufvudsaken fattat enahanda beslut, samt det
fjerde ännu icke afgjort frågan.
Den 9 April f. ra.
59
Gr. Frölich, Da v.: Jag ber blott att få understödja
den siste värde talarens väckta fråga om inbjuda.
R. o. Ad. beslöt vänligen inbjuda de öfriga RiksSt:n att
sig förena uti R. o. Ad:s i anledn. af BancoUtsk:s memor.
N:o 117 fattade beslut.
Sedan detta beslut blifvit infördt i det prot.utdr., som
angick R. o. Ad:s beslut röride BancoUtskts nyssnämnde
memor., blefvo samtliga prot.utdrtn af R. o. Ad. godkända.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 2 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 433 i anledn. af Hr Gr. af Wetterstedts motion
om förändring i tiden för markegångssättningen m. m.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Jag beklagar,
att Utsk. ansett sig icke kunna upptaga min motion,
hvarmed försök blifvit afsedt att sammanjemnka de olika
åsigterna i det vigtiga ämne, hvarom betänk. N:o 3g3 handlar.
Uti sakens närvar, skick skall jag icke öka anledningarna
till den gjorda förevitelsen för afsigt att med frågans
afgörande draga ut på tiden dermedelst, att jag skulle yrka
återremiss, utan, beklagande det misslyckade försöket att
sammanjemnka, vill jag för min del låta bero vid StatsUtsk:s
oskyldiga utlåt.
R. o. Ad. beslöt att låta bero vid StatsUtsk:s utlåt.
N:o 433.
Vidare föredrogs BondeStrs d. 29 sisth Jan. på bordet
lagda och enligt särskildt beslut hvilande prot.utdr. med in-?
bjudn. till R. o. Ad. i anledn. af StatsUtsk:s utlåt. N:o 393,
ang:de grunderna för markegångsprisens bestämmande, m. m.
II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Afsigten med
den af mig i ämnet väckta motion var att, vid besvarandet
af BondeSt:s inbjudn., bereda en gemensamhet i åsigterna,
som skulle öka värdet af R. o. Ad:s beslut. Då detta likväl
icke lyckats, måste jag nu föreslå, att inbjudn. icke antages,
utan att R. o. Ad. qvarblifvef vid dess redan fattade
beslut. I det invecklade skick, hvari saken nu befinner sig,
och då BondeSt. ännu icke fattat sitt beslut i ämnet,
kan frågan såmedelst bringas till utredning, att BondeSt.,
efter fattande af beslut om en förändrad tid för markegångssättningen,
i förnyad inbjudn:sväg ånyo leder frågan under
R. o. Ad:s öfverläggning,
Ilr Gunther, Carl Gust.: Jag kan icke dela H. Ex.
Ilr Gr. af Wetterstedts tanke. Om BondeSt:s nu förevar,
inbjudn. afslås, kan nämnde Stånd icke fatta något annat
beslut i saken, än att afslå Utsk:s betänk.; ty om betänk,
antages med den förändring, Gr. af Wetterstedt föreslagit,
eller på annat sätt, blefve 3 Stånds beslut derå, att en me
-
Den 9 April f. in.
delmarkegång skulle äga rum, livilket icke ur rimligt, såvida
den ömsesidiga uppsägningsrätten bibehålies. Skulle 11.
o. Ad. likväl icke vilja antaga inbjudn., så förutsätter jag
åtminstone, att Frih. Palmstjernas förslag må vinna bifall.
Dermed hade R. o. Ad. åtminstone gjort något för att gå
BondeSt, till mötes i denna fråga, äfvensom derigenom en
Öfvergångsåtgärd för antagande i framtiden af Gr. af Wetterstcdts
förslag vore beredd. På dessa skäl, och i fall BondeStrs
inbjudn. icke skulle antagas, anhåller jag, att Frih.
Palmstjernas förslag må bifallas.
Frih. Cederström, Jac.: Den enda rättsgrund för
upphäfyande af ömsesidiga uppsägningsrätten hvilar derpå,
att markegångsprisen bestämdt uttrycka de verkliga värdena.
Då det ifrågavar. förslaget icke är sådant, att nämnde
förhållande uppstår, bör det rättvisligen af R. o. Ad. afslås.
Om medel kunna utfinnas, hvarigenom Gr. af Wetterstedt?
förslag kan komma under behörig pröfning, så skall äfven
jag understödja saken; men förrän sådana utvägar äro vidtagna,
kan uppsägningsrätten icke rättvisligen upphöra. Förbehållande
mig altså att framdeles få ingå i pröfning af Frih.
Palmstjernas förslag, yrkar jag nu afslag å inbjudn.
Hr Hjärne, Harald: Det är öfverflödigt att ingå i
utveckling af skälen för inbjudn. Den märkvärdighet, frågan
fått, torde hafva föranledt hvar och en att derom bestämma
sin öfvertygelse. Antages eller afslås inbjudn., så
anser jag resultatet numera blifva detsamma, såvida icke
UondeSt. antager Gr. af Wetterstedts förslag; ty derförutan,
att sluta efter Regeringens ledamöters yttrande i ämnet, lärer
RiksSt:ns beslut deri icke vinna sanction. Jag har från
början varit af den tanka, som i Gr. af Wetterstedts motion
blifvit utförd, att nemi. markegångssättningen borde
framflyttas till Jan. eller Febr. månad. Jag hade trott, att
sådant kunde beslutas i sammanhang med BondeStts inbjudn.
och utan särskild motion; men sedan Utsk. behandlat en
sådan, vore det måhända oformligt att nu fatta beslut i ämnet
utan föregången återremiss. Jag vill också icke yrka
det, ehuru jag tror, att större oformligheter flera gånger
ägt rum. Min önskan i saken vore, att Hr Gr. o. Landtm,
kunde framställa till bifall antingen Gr. af Wetterstedt? motion
eller BondeSt:s inbjudn. med en sådan modification,
SQin Gr. af Wetterstedt föreslagit. Kan detta icke ske, så
lanser jag resultatet likgiltigt. För consequensens skull yrkar
jag dock bifall till inbjudn.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Frågan har fått en ännu
mera invecklad beskaffenhet genom Gr. af Wetterstedts sednaste
förklaring. Då denna kommit från en rådgifvare, sorn
■tillstyrkt den K. proposin i ämnet, hvilken står i nära sammanhang
med BoqdeSt:s beslut? så kan jag icke förmoda
Den g April f. m.
61
annat, än att Gr. af Wetterstedt, genom afslag till inbjuda.,
vill komma till samma mål, som jag genom bifall. Jag är
således tveksam om livad löst jag bör afgifva, för att säkrast
bereda det önskade resultatet. Jag förutsätter, att BondeSt.
, med afseende å sakens slutliga utgång, skall finna sig
föranlåtet att, i frågan om tiden för markegångssättningeu,
jemnka sig efter den utaf Gr. af Wetterstedt föreslagna förändring.
I sådant fall vore det mindre vådligt att afstyrka
inbjudn., enär man kunde emotse en ny sådan, deri Gr. af
Wetterstedts förslag jemväl blifvit inrymdt. Jag skall altså
icke mycket insistera på bifall till inbjudn., enär jag hoppas,
att vi i allt fall få från BondeSt. emottaga en ny inbjudn.
, hvarigenom meningarna kunna sammanjemnkas.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag anhåller, att Hr Ridd.-  secret. må uppläsa H. Ex. Gr. af Wetterstedts förslag till
proposm.
Underteckn. Ridd.Secret.: Jag har icke kunnat fatta
annat, än att H. Ex. Gr. af Wetterstedt endast föreslagit,
att inbjudn. må afslås.
Hr Rosenblad: Uti en sådan propos. förenar jag mig,
och vill blott i anledn. af en talares förmenande, som skulle
Frih. Prflmstjernas förslag nu kunna antagas, tillägga, att
jag skulle tro, det formen hindrar sådant; ty då BondeSt:s
inbjudn. icke innefattar Frih. Palmstjernas förslag, hvilket
är behandladt af Utsk. och afstyrkt, ser jag icke, huru vi
nu skulle kunna bifalla detsamma.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi-.: Det torde vara
förmätet af mig att påyrka bifall till inbjudn., sedan Gr. af
Wetterstedt talat för afslag. Det är också icke med hopp
om att öfvertyga R. o. Ad. om riktigheten af min åsigt,
sorn jag uppträdt, utan blott för att till prot. låta anteckna,
att jag icke blifvit rubbad i min öfvertygelse, att Utsk:s
förslag bort och kunnat bifallas. Att deremot blott derföre,
att beslut om tiden för märkegångssättningens framflytta
ning icke blifvit fattadt, komma liela saken att förfalla, anser
jag högst obilligt. Besynnerligt synes det mig ock, att
den betydelsefulla anmärkn. icke blifvit framställd förrän
efter återremiss af första betänk, i ämnet. Nu får jag fästa
uppmärksamheten derå, att det åsyftade ändamålet icke kan
vinnas derigenom, att man öfverlemnar åt BondeSt. att inbjuda
på beslut i enlighet med Gr. af Wetterstedts förslag.
Då riksdagen snart lärer afslutas, inses lätt, att, om BondeSt.
bifaller betänk, och dervid fäster vilkoret af markegångssättningstidens
framflyttning, det blir omöjligt att innan
riksdagens slut afgöra de flera detailfrågor, som blefve en
följd af berörde framflyttning. Sålunda korame frågan de
facto att förfalla. Men om BondeSt:s inbjudn. bifalles, staldet
alltid Konungen öppet att icke lemna bifall i frågan,
62
Den 9 April f. m.
såvida han anser beslalet komma att göra intrång i någons
lagliga rätt; och då man endast synes fästa sig vid vilkoret
af förändring i markegångssättningstiden, så, och i fall detta
hos Konungen gör sig gällande till hinder, förmodar jag,
att högstdensamme vid nästa riksdag under Ständernas pröfning
framlägger ett sådant förslag, som de blifva i tillfälle
i dess helhet antaga. Det synes mig således icke äfvetityras
något genom bifall lill inbjudn. äfven fördem, som icke
vilja bifalla Utsk:s betänk., emedan K. M. troligen icke lemnar
sin sanction, såvida han finner orättvisa deraf uppstå;
och det är blott för att intill nästa riksdag få ett fullständigt
förslag utarbetadt, som jag önskar, att Ständerna nu
må uttrycka deras opinion i ämnet på ett sätt, som visar,
att de interessera sig för sakens framgång. Detta skäl vågar
jag hemställa till R. o. Ad:s besinnande, öfvertygad, att
icke någons rätt äfventyras genom bifall till inbjudn.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Då H. Ex. Gr. afWetterstedt
icke föreslagit R. o. Ad. att antaga BondeStrs inbjudn.
med fästande dervid af det vilkor, som hans motion
innefattar, är det föga hopp, alt BondeSt. kommer att fatta
ett sådant beslut och derå inbjuda Medstånden. Emedlertid,
och då riksdagen är så långt framskriden, kommer
saken naturligtvis att förfalla, om BondeSt., hvad det är
nödsakadt alt göra, i fall dess inbjudn. icke antages, afslår
betänk. Då jag emedlertid hoppas, att såväl Hr Gr. af
Wetterstedt som de flesta andra finna angeläget, att en öfvertygelse
i ämnet från Ständerna uttalas, skulle jag tro, att
bifall till inbjudn. bör lemnäs, äfven om något annat resultat
icke deraf skulle uppstå än det, att K. M. finge officiel
kunskap om Ständernas åsigt i saken, på det att ett förslag
i denna syftning derefter måtte kunna uppgöras i Konungens
Conseil, för att vid nästa riksmöte framläggas till
R. St:s antagande. Jag yrkar altså bifall.
Hr S tuart, Carl Gust: Då vi nu ändtligen kommit
till den tidpunkt att få, utan några mellankommande nya
förslag, till slutligt afgörande företaga BondeSt:s, på R. o.
Ad:s bord alltför länge hvilande inbjudn., har jag ansett
mig böra ånyo uttala min redan förut yttrade öfvertygelse
rör:de ifrågavar. ämne, — en öfvertygelse, sorn icke kunnat
i någon mån rubbas utaf hvad som deremot å detta rum
blifvit anfördt och många gånger upprepadt. Jag förklarade,
då denna fråga sista gången härstädes förevar, att jag
fästade den vigt vid afskafländel af räntetagarnes uppsägningsrätt,
att jag för sjelfva sakens framgång vore beredvillig
med min röst understödja de modificationer uti det afgifna
förslaget, hvilka uppgåfvos vara behöfliga. Af denna
anledn. har jag äfven varit benägen biträda de af Frih.
Palmstjerna och II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt i detta hänseende
framställda förslag. Jag hoppades också, alt, genom
Den g April f. m.
63
enfagandet häraf, man skulle komma till samma mål, som
BondeSt:s inbjudn. åsyftar. Men då numera icke någon, så
vidt jag hört, yrkat bifall till dessa förslag, utan deremot
de flesta talarne ansett inbjudn. böra helt och hållet afslås,
så får jag anhålla om propos. på ovilkorligt bifall till densamma.
Jag delar fullkomligt Gr. Gyldenstolpes åsigt, att
någon våda för räntetagarnes fördelar icke uppkommer genom
den förevar, inbjudningens antagande. Vi äga, mina
Hrr, temligen grundade antedmr till den förhoppningen, att
räntetagarnes interessen skola hädanefter, lika omsorgsfullt
som hittintills, vårdas af fiegeringen. Vi kunna derföre vara
fullkomligt förvissade derom, att, i fall Regeringen, emot
all min förmodan, skulle linna R. St:s beslut på något sätt
förnärmande räntetagarnes rättigheter, detsamma icke varder
till något verkligt men för dessa sednare af Regeringen
stadfästadt. Emedlertid anser jag det vara af den högsta
vigt, att Representationen inför Konungathronen frambär
sina åsigter röipde denna, på nästan hela det skattdragande
folkets skyldigheter inverkande fråga, så att Regeringen derigenom
måtte dels erhålla en ledning för sina åtgärder och
dels, i händelse af någon olikhet i dess och Representationens
åsigter, blifva föranledd för kommande Ständer framlägga
ytterligare förslag till bestämmelser och föreskrifter
röride detta ämne. För öfrigt får jag tillägga, att jag anser
det vara en särskild pligt för R. o. Ad. att icke lemna
BondeStts inbjudn. utan afseende. R. o. Ad. har nemi. bifallit
2:dra punkten af StatsUtskts förslag i dess utlåt. Nto
3g3, hvarigenom ett visst medelpris å räntespannmålen blifvit
bestämdt. Skulle nu 5:te punkten i samma utlåt, blifva
slutligen afslagen och sålunda räntetagarne bibehållas vid
rättigheten att, då medelpriset vore lägre än det gångbara,
uppsäga spannmålen til! leverering in natura, komme derigenom
en bestämd förbättring i de nuvar. förhållandena för
räntetagarne att tillvägabringas. I sådant fall kunde R. o.
Ad:s beslut med skäl tydas såsom fattade endast för att
rikta löntagande tjenstemän på räntegifvarnes bekostnad och
såmedelst tillskynda räntetagarne en af Regeringen icke äskad,
för dem sjelfva icke påräknad och i de flesta fall obehöflig
tillökning i deras löneförmåner. Jag tillstyrker bifall till
BondeSt:s inbjudn.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt: Två ledamöter hafva,
om jag rätt Uppfattat dem, ansett mig, i consequens
med åsyftningen af min motion, hafva bort, i stället för
afslag, föreslå antagande af Bonde.St:s inbjudn. med den modification,
min motion afser. Jag beklagar, att dessa ledamöter
icke tillika täckts tillkännagifva, hurti min motion
lagligen kan sammanbindas med BondeStis inbjudn. Det
måste vara ganska klart, att jag önskar bifall till en motion,
som jag sjelf väckt; men då Utsk. förklarat sig icke
64
Den q April f. ra.
kunna upptaga densamma, och då den icke innefattas i den
förevar, inbjudn., har jag icke trott, att vi nu omedelbarligen
i Ståndet kunna antaga den. Finnes det lagligen kunna
ske, så skall jag visserligen icke sätta mig deremot; men
då jag icke hyst en sådan öfvertygelse, har jag, för att komma
till slut i saken, nu yrkat afslag ä inbjudn., och mitt
skäl är, att jag önskar få tillfälle bifalla en annan inbjudn.
i ämnet, såvida mitt förslag deri är iakttaget.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn.: Jag tillstyrker, att R.
o. Ad. må vidblifva dess i ämnet redan fattade beslut. Dertill
synes mig vara så mycket mera skäl, sorn plufaliteten
alla gånger varit af den tanka, att, så länge en fullkomligt
rättvis markegångssättning icke äger rum, det är orättvist
att borttaga correctivet af den ömsesidiga uppsägningsrätten.
Sedan Utsk. icke upptagit H. Ex. Gr. af Wetterstedts motion,
finnes saken i samma skick, som då R. o. Ad. sednast
deröfver beslöt. Såsom bevis på, huru litet markegången
utmärker det rätta priset, vill jag blott nämna, att i slutet
af sisth Febr. betalades säden i södra Sverige med 2 r:dx*
öfver markegången pr t:na. Jag yrkar, att R. o. Ad. må
vidblifva dess fattade beslut.
Hr Hjärne: Det ändamål, jag åsyftar, är, att BondeSt:s
inbjudn. må bifallas med den modification, Gr. af Wetterstedts
motion afser. Jag kan icke hoppas, att BondeSt.,
sedan dess inbjudn. blifvit afslagen, sjelfmant skall fatta ett
annat beslut och ånyo inbjuda derpå. Det är möjligt, men
icke troligt. Jag kan icke finna någon farlig oformlighet
deruti, att inbjudn. bifalles med den förändring, Gr. af
Wetterstedt föreslagit. Sådant har Hr Gr. sjelf förklarat sig
önska. Jag begär altså propos. derå, med frånträdande således
af min första begäran om enkelt bifall till inbjudn.
Skulle nämnde propos. bifallas, så ämnar jag anhålla om
beslutets communicerande med de öfriga Stånden, och hvarigenom
jag hoppas, att man må komma till ett önskad t resultat.
Gr. Posse, Arv.: Jag beklagar, att detta vigtiga ämne
skall hafva kommit i det invecklade skick, att det är
Svårt att bringa detsamma till ett önskadt resultat. Jag bestrider
visserligen icke nyttan af markegångssättningens framflyttning
till början af året; men jag har alltid trott, att
TJtsk:s förslag, sådant det är, haft sin stora vigt och nytta.
Pluraliteten har icke delat denna åsigt, och mitt hopp har
således varit bygdt på Gr. af Wetterstedts motion; men besynnerligt
nog var det just BondeSt:s ledamöter, som i Utsk.
starkast motverkade den. Jag erkänner, att detta motstånd
gjorde mig modfälld, då jag såg det leda till det beslut*
hvari Utsk. stadnade. Skulle inbjudn. nu antagas, så vinnes
än
-
Dea .() Apri 1 f. m.
65
ändamålet icke dermed, enär Styrelsens sanction icke lärer
kunna påräknas. Detta gör, att jag nu är mindre ifrig för
saken; men jag förklarar dock, att, om det kommer till omröstning,
jag ämnar votera för inbjudn:s antagande.
Hr von Troil, Emil: Då fråga förra gången förevar,
fann jag säkra änledn:r att Förmoda, det något resultat der
icke stod att vinna före nästa riksdag. En skymt till något
annat har likväl nu visat sig, sedan nemi. tvenne betydande
ledamöter af detta Stånd förklarat sig vilja antaga
BondeSt:s inbjudn. med vilkor, att Gr. af Wettersten motion
bifalles. Då nu BondeSt. ännu icke fattat beslut i saken,
föreslår jag, att R. o. Ad. ina förklara, det Ståndet icke
öfver inbjudn. vill meddela sitt beslut, förrän BondeSt. fattat
sitt om tiden för markegångssättning. Skulle uti detta
beslut det föreburna hindret blifva undanröjdt och BondeSt.
å sitt så beskaffade beslut göra inbjudn., så är R. o. Ad.
oförhindradt att instämma såväl i den som i den nu förevar.
inbjudn. Detta anser jag vara det enda sättet att komina
till ett godt slut i denna sak.
Frih. Cede rström: De förslag, som senare blifvit
gjorda att antaga inbjudn. med förändringar eller uppskjuta
frågans afgörande, till dess BondeSt. yttrat sig ang:de tiden
för markégångssättningen, skulle, långt ifrån alt bereda
ett förståndigt beslut i saken, mera inveckla densamma. Att
bestämma tiden för markégångssättningen till början af året
låter ej tänka sig utan i förening med förändring i författningarna
ang:de uppbördsverket. Jag afstyrker således alla förändringar
af den först begärda propos:n till rent äfslåg å inbjudn.
Kan det icke på annat sätt afgöras, så få vi votera.
Hr Rosenblad: Jag instämmer med Frih. Cederström
att protestera emot allt annat än bifall eller afslag till inbjudn.
; man eluderar annars grundlagen. Inbjudn. är flera
gånger bordlagd; man har beslutat dess afgörande i sammanhang
med den eller den frågan, och skulle man nu, på
satt Hr v. Troil föreslagit, åter uppskjuta frågan, så hade
man åtta, tie gånger bordlagt samma fråga, hvilket strider
emot grundlagen. Jag hörde ej rätt Hr Hjärne, men jag
tyckte honom åsyfta inbjudn:s antagande med någon förändring.
Jag förstår icke, huru man genom inbjudn. kan upprifva
ett beslut, derom inbjudn. icke handlar. I sjelfva saken
vill jag blott tillägga, att ehuru jag gerna erkänner, att
en. lämpligare tid för markesättningen kan bestämmas, samt
att denna icke bor vara densamma för hela Riket, så tror
jag dock, att en rättelse härutinnan icke komme att bilda
tillräckligt 6kydd mot de orättvisor, som af förslaget skulle
blifva en följd Rättvisan är att, på sätt Carl XI förfor,
stalla kyrkan midt i byn, och om den skall bibehållas dery
21 H, 9
66
15cn 5 April f. hi.
mäste ömsesidig uppsägningsrätt nödvändigt finnas. Jag fortfar
att anhålla om afslag.
Hr Hjärne: Det förundrar mig, att den siste talaren,
sorn sagt sig vilja hafva kyrkan midt i hyn, ändock motsätter
sig mitt förslag, hvilket just åsyftar en sådan rättvisa.
Det kan icke nekas, att nuvar. författningar äro mera
tryckande för räntegifvarne. Utsk:s förslag deremot finner
jag verkligen något ingå på räntetagarens rätt; men genom
framflyttning af markegångssättningen komrae kyrkan verkligen
midt i byn. Detta i anledn. af den siste talarens yttrande.
Men jag begärde ordet i anledn. af Hr v. Troils
förslag, att ajournera frågans afgörande. Jag skulle gerna
biträda detta, om jag kunde hoppas att derigenom se ett snart
slut i frågan; men jag tror, att denna åtgärd skulle mera
inveckla saken, ty BondeSt. har redan beslutat uppskjuta
frågans afgörande, tills dess det erhållit svar på sin inbjudn.
Fiågan om rent bifall är mig likgiltig; ty utan att den föreslagna
modificationen antages, föreser jag alltid sakens förfallande.
Men, som sagdt är, för consequensens skull kommer
jag dock att rösta för bifall.
Gr. Frölich, Dav.: Jag hyser föga hopp, att antagandet
af inbjudn. kommer att leda till något resutat, då jag
hört Gr. af Wetterstedt icke yrka återremiss af sin motion,
och han således naturligtvis icke bryr sig om någon påföljd
deraf, Hr Hjärne har föreslagit, att Gr. af Wetterstedts
motion , oberoende af Utsk., måtte antagas såsom ett appendix
till inbjudn.; Hr v. Troil har föreslagit uppskof med afgöra
ndet. Att tvenne ledamöter sedermera motsatt sig båda
dessa förslag, såsom formstridiga, förundrar mig icke; ty de
motsätta sig dem för sakens skull, och deras förhinder i form
är således de obotfärdigas. Men för deni, som icke hafva
sådana hinder, hemställer jag, om icke Hr v. Troils förslag
är fullt öfverensstämmande med grundlagen. 11. o. Ad har
flera gånger, och med full laglig rätt, beslutat nedflyttning
af ett eller annat mål på föredragntslistan. Något annat
åsyftar icke Hr v. Troils förslag. Om man derföre nedflyttar
detta mål till det sista på listan, kan BondeSt. derförinnan
inkomma med en ny inbjudn , hvari det för sin del
undanröjt hindret för antagande af en förevar, inbjudn.,
hvilken da tillika kan bifallas.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag tillhör den sidan, söm
lifligt önskar uppnående af det syftemål, inbjudn. afser, och
derföre är min önskan, att R. o. Ad., till svar derå, måtte
förklara, att Ståndet gillar inbjudn:s syftemål och hade önskat
att til! inbjudn. lemna bifall; men sedan Gr. af Wetterstedts,
i afsigt att undanrödja befintliga hinder, väckta motion
erhållit en sådan behandling, som bekant är, anser R.
o. Ad. sig förhindradt att nu antaga inbjudn. Härutaf kan
Den g A p r i 1 f. ni.
BondeSt. finna, att II. o. Ad. vill ändamålet; och om det
beror på nämde Stånd att verka derhän, lärer dess eget interesse
uppmana detsamma dertill. Jag anhåller om propos.
härå. Mitt förslag närmar sig Hr v. Troils, men jag anser
det innefatta ett mera bestämdt svar.
Frih. Cederström: Jag begärde än en gång ordet, då
jag hörde påstås, att det icke vore stridande emot grundlagen
att nu uppskjuta eller postponera det ifrågavar. målet.
B. o. Ad. har beslutat, alt inbjudn. borde hyila, till dess
svar på (år. af Wetterstedt® motion inkommit. Hade nu föle
ärendets föredragning postposition deraf blifvit begärd,
så hade det kunnat ske; men sedan det är föredraget, kan
flyttning deraf icke äga rum. Hvad Hr Lefrens förslag beträffar,
hvilket innefattar en motivering för det afslag, R.
o. Ad. skulle gifva, måste jag motsätta mig detsamma, emedan
i dessa motiver sägas, att R. o. Ad. skulle önska bifalla,
men nödgas afslå inbjudn. Jag kan för min del icke gå in
på, att R. o Ad. skulle bifalla inbjuda., oro markegångsr
sättningen flyttas till Jan.; ty detta beslut later icke verkställa
sig, sä vida icke de förändfingar i uppbördsförfattningarna
vidtagas, sorn dermed stå i ovilkorligt sammanhang.
Hr Lefre'n: Då jag sist flade ordet, glömde jag att
hemställa, det R. o. Ad., i händelse af bifall till mitt förslag,
må, ännu under detta plenum, genom deputation underrätta
|5ondeSt. om beslutet.
Frih. Boye, Ludv.: Jag anhåller om propos. till afslag.
Jag är öfvertygad, att R. o. Ad:s benägenhet att under
andra förhållanden bifalla inbjudn., icke skall undgå
BondeSt.; men att genom deputation underrätta, att man
afslagit densamma, och uti motiverna till detta afslag binda
Ränderna på sig för ett framdeles beslut, mäste jag afstyrka.
Gr. Gyldenstolpe: Jag delar den siste talarens åsigt
sä till vida, att jag vili hafva rent spel, men rent bifall och
icke afslag. Jag kan icke ingå på Hr Lefrens förslag, hvarigenom
jag anser R. o. Ad. erkänna sig handla inconsequent,
enär Ståndet, om det funnit ändring i tiden för markegåugssättningarna
nödvändig, derom från början kunnat och bort
Besluta.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag begärde endast
ordet för att förena mig i Hr Lefrens förslag, hvilket
jag finner vara väl grundadt såväl i afseende på riksdagens
förestående slut som ämnets beskaffenhet, helst sedan R. o.
Ad. så länge fördröjt detsammas afgörande. Jag anhåller
piil propos. ä Hr Lefre'ns förslag.
Hr von Troil: Skulle R. o. Ad. finna sig af formen
förhindradt att antaga mitt förslag, så skall jag gerna instämma
med Hr Lefren och Frih. Sprengtporten. Jag tror
6S
Den g April f. ra.
då, att redactionen af beslutet bor blifva, att R. o. Ad. af-,
slår inbjudn., emedan Ståndet icke anser den antaglig, så
vida icke tiden för raarkegångssättningen Undras.
Hr Dalman: Jag kan icke instämma i den föreslagna
modificationen, utan anhåller, att ovilkorligt bifall må blifva
ja-propos:n.
Hr Rosenblad: Jag har ingenting emot, om de, som
önska bifall till inbjudn., vilja redigera afslaget så condolent,
sorn Hr Lefreäi föreslagit. Jag föredrar dock det enkla
afslaget och förbehåller oss att slippa motiver för beslutet,
sorn stå i strid med våra åsjgter.
Ankom K. M:s Hofcanceller, hvilken å Dess höga vägnar
aflemnade ett K. M:s nåd, svar till R. St.
Sedan Hofcancelleren afträd!, yttrade sig
Hr Gunther: Jag anhåller att från Landtm:sbordet
erhålla upplysning, huruvida Frih. Palmst jernäs förslag verkligen
blifvit föredraget i sammanhang med BondéStls inbjudn.
Jag vill minnas, att sådant är beslutadt, och derpå grundade
sig min framställa., hvilken jag fortsatt vidblifver.
Underleekn. R i dd. Se cre t.: I anledn. af den siste talarens
begärda upplysning får jag tillkännagifva, att vid målets
föredragning i dag endast BondeSt:s inbjudn. blifvit
framställd såsom föremål för öfverläggningen. Jag vill dock
påminna mig, som vore det beslutadt, att BondeSt:s inbjudn.
och Frih. Palmstjernas förslag borde i ett sammanhang till
pröfning företagas,
Gr. Posse: Jag får upplysa, att Utsk:s betänk.,
Frih. Palmstjernas framställn., innehåller intet i afseende å
sjelfva såken, och om Ståndet således vill yttra sig i den,
måste återremiss af betänk, föregå.
Hr von Troil: Till svar på hvad Hr Rosenblad vttrat,
får jag endast säg-a, att ehuru saken visserligen är i ett beklagligt
skick, har jag likväl icke ämnat, att någon condoleance
i anledn. deraf borde hos BondeSt. uttryckas. Jag
har endast afsett en erinran till Ståndet att, sedan det fattat
beslut ang:de tiden för markegångssättningen, då inkomma
med ny inbjudn. i ämnet; och för fullständigheten af
ett sadant svar behöfver deri endast uttryckas, att hindret
för bifallet just varit det, att nämnde tid icke blifvit framflyttad.
H. Ex. Hr Gr. o. Land tm. hemställde, om R. o. Ad.
behagade antaga den af BondeSt. i anledn. äf StatsUtsk:s
utlat. N:o 393 till R. o. Ad. ställda inbjudn.
Ropades starka nej, blandade med många ja, i anledn.
hvaraf H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han
funnit nej hafva öfverröstat ja.
Den 9 April 1. m.
69
Frih. Gederström begärde votering.
Hr Stuart: Efter en sådan förklaring, som Hr Gr. o.
Eandtm. nu afgifvit, anser jag mig nödsakad begära votering.
Frågan synes mig i sanning alltför vigtig, att utan votering
förfalla. Jag anhåller derföre gtt bifall till BoudeStts
inbjuda, må utgöra ja-propos:n,
Hr Hjärne: Jag anhåller, att contraproposm må blifva
den, som jag begärt, nemi. bifall lill inbjudn., med den modification,
att tiden för markegångssattningen framflyttas till
d i5 Jan. Det är möjligt, att pluraliteten icke delar denna
tanka; men jag anhåller om propos. derå, på det jag må
komma i tillfälle att utaf svaret bedöma, huruvida det lönar
mödan att begära votering,
Ilr Rosenblad: Då jag aldrig kan 'godkänna, att samma
sida skall dietera både ja- och contraproposm, så måste
jag äfven nu motsätta mig det. Skulle de, sorn vilja hafva
bifall eller ett condolent afslag, fortsätta sina meningar, så
synes det vara billigt, att de närma sig till Hr Hjärnes förslag.
På vår sida åter vilja yi hafva rent afslag.
Ilr Hjärne: Jag får fasta Hr Rosenblads uppmärksamhet
derå, att jag föreslagit min propos. i stället för rent bifall.
Jag hir icke ropat ja till propos. derå, emedan jag
anser ett sådant beslut, sorn jag påyrkat, yara det rätta.
Ilr Dalman: Jag förmodar, att ja-propos:n blir bifall;
och om Hr Rosenblad icke vill lemna sin mening, få vi votera
om contrapropos:n.
Gr. Frölich: Om Hr Landtm., såsom det första försöket,
behagar göra propos. på afslag, sä, och om svaren deröfver
blifva delade, kunde Hr Hjärnes och vidare Hr Lefiens
förslag framstallas.
Hr Dalman: Vid föredragning af en inbjudn. mäste
första propos:h ställas på bifall, och först i fall denna afslås,
kan en ny propos. komma i fråga. Jag förmodar, att
samma ordning jiu kommer att följas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm yttrade, alt då propos.
blifvit framställd till antagande af BondeSt:s inbjudn., oell
H. Ex. trott sig höra denna propos. med ett öfvervägande
nej besvarad, samt votering blifvit hegard, H Ex. trodde,
att vid voteringen det vore öfver denna propos., som hufvudsakligen
borde röstas.
Gr. Frölich: Jag tror icke, att något beslut ännu
blifvit fattadt, utan är det nu fråga om hvilken propos. bör
blifva ja- eller contraproposm. Det kail vara likgiltigt, om
Hr Dalman får sin vilja fram och bifall altså kommer att
upptagas i ja-propos:n.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han, då
Dm 9 April f. m.
propos. blifvit framställd till antagande af inbjuda., och den
blifvit med nej besvarad samt votering begärd, ansett, att
antagande af inbjudn. måste blifva ja-propos:n och afslag
nej-propos:n.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Här är icke blott
fråga om enkelt bifall eller afslag, utan äfven om tillägg;
och det kan aldrig antagas för princip, att den, sorn begärt
votering, alltid skall få dictera contraproposm. Jag hemställer,
att vi först må afgöra, hurudan contraproposm skall
blifya.
Gr. Posse: Votering är begärd i antedn. af Hr Landtm:?
förklaring om sin uppfattning af svaret å proposm till bifall,
och denna propos. måste altså blifva ja-propos:n. Derefter
har fråga uppstått om contraproposm. Trenne förslag äro i
detta hänseende uppgifna. Hr Hjärne bär velat instämma i
inbjudn. med vilkor, att d. i5 Jan. blifver tiden för markegångssättning;
Hr Rosenblad har yrkat enkelt afslag, och
Hr Lefren har jemväl yrkat afslag, men sålunda motiveradt,
att skälet för afslaget tillkännagifves vara det, att markeT
gångssättningstiden icke bjifvit framflyttad. Nu är frågan,
hvilka af dessa skall blifva contrapropos. Hr Hjärnes förslag
anser jag icke vara grundlagsenlig!. Jag hemställer altså
till Hr Gr. o. Landtm., att Hr Landtm, må gifva sin tanka
tillkänna; ty om Hr Gr. o. Landtm, anser förslaget grundlagsstridig!,
kommer detsamma att förfalla. Då återstå tvenne
meningar, som synas mig kunna sammanjemnkas, enär de
båda vilja hafva afslag å inbjudn. Jag hemställer alltså, ora
vi icke kunna slippa votera om contraproposm.
Frih. Boye yttrade, det han vore förekommen af Gr,
Posse, med hvilken han förenade sig.
Hr Hjärne: Då man sagt, att den af mig begärda
propos. är grundlagsstridig, så tillförbinder jag mig att en
annan gång framlägga exempel på flera tillfäilen, då inom
RiksStm förfarits på enahanda sätt. Det förundrar mig i
sanning, att, sedan R. o. Ad. begått så många oformligheter
i denna långvariga fråga, man nu af så obetydliga formscrupter
skall vilja lägga sig emot densammas beredande till
önskadt resultat. Jag vill till samma mål sorn Hr Lefre'o;
men jag anser det dertill af mig föreslagna medel vara
verksaminare.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då BondeSt:s
inbjudn. ingenstädes innehåller någon fråga om tiden för
markegångssättningen, och H. Ex, ej kunde utom inbjudnts
omfång framställa propos. på något, som vore stridande
emot R. q. Ad.‘s redan fattade beslut, kunde H. Ex. ej heller
framställa den af Hr Hjärne yrkade propos., utan endast
på BondeSUs inbjudn., i följd hvaraf H. Ex. äfven redan
framställt propos. å inbjudn. i sin helhet; hemställandes H.
Ben 9 April f. m.
Fa., om R. o. Ad. fann, att H. Ex. häruti handlat i öfverensstämmelse
med grundlagen.
Ropades starka ja, blandade med några nej.
Hr Dalman: Jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, må
upplysa R. o. Ad., huruvida den framställda vägran äfven
har afseende å Hr Lefrebs förslag. Emot detta sednare kan
jag nemi. icke inse något lagligt hinder; och skulle Hr
Landtm, vara af samma tanka, så anhåller jag om votering,
huruvida Hr Rosenblads eller Hr Léfréhs mening skall utgöra
contrapropos:n.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att emellan Hr
Hjärnes och Hr Lefre'ns förslag vore den stora skillnad, att
det förra omfattadé ett ämne, som ej var föremål för inbjudn.
, då det andra endast innehöll afslag å densamma med
anförande af motiverna för samma afslag. H. Ex. fann ej
förhållandet mellan dessa båda förslag vara enahanda och
ansåg altså, att hvad som gällde för det ena, ej kunde komma
i fråga i afseende på det andra.
Hr Gunther: Sedan Hr Gr. o. Landtm, förklarat, att
icke något annat kan blifva contrapropos. än sådant, som
finnes stå i samband med RondeSt:s iubjudn., men den af
mig begärda propos. verkligen har ett sådant samband, måste
något binder deremot icke äga runn Jag anhåller altså,
att den må blifva contraproposm.
Hr Rosenblad: För att en gång komma till slut med
detta försök att få den ena cöntfäpioposm efter den andra
af dem, som för saken ifra och tala för bifall, anhåller jag,
att vi ju förr desto hellre må få votera om contraproposm,
sålunda att rent afslag blir det ena alternativet, då det är
mig likgiltigt, hvad som blir det andra.
Gr. Posse: Sedan Hr Gr. o. Landtm, förklarat, det han
icke vill framställa andra propos:r än sådana, som leda till afslag
eller bifall å inbjudn., sådan den är, kan altså icke blifva fråga
om någon modification, i och hvarmed Hr Giinthers förslag
altså förfaller likaså väl som Hr Bjäfnes. Således återstå
blott de tvenne afslagsproposma. Hr Lefre'n vill endast
i sin uttrycka ett motiv, söm alla, hvilka talat emot bifall,
erkänna. Jag hemställer, om icke detta kan blifva contraproposm
utan votering.
Hr Rosenblad: Jag minnes bestämdt, att jag förklarat,
att vi, som talat emot inbjudn. för sjelfva sakens skull,
förklarat oss icke kunna ingå på Hr Lefre'ns motiv.
Frih. Boye: Jag begär till contrapropos. det förslag,
Hr Lefre'n uppgifvit, med den redaction Hr v. Troil deråt
föreslagit. Den var rakt på saken, utan att derföre vara
bindande för ett framdeles beslut.
Den g April f. ra.
Hr Hjärne: Det synes mig vara en mindre lämplig
praxis att, när fråga är om val mellan contrapropos:r, på förhand
och innan Hr Gr. o. Landtm, fatt tillfälle framställa
propos. till antagande af den ena ellef ändra meningen, begära
votering. Jag skulle tro, att majoriteten emot Hr Rosenblad
är så öfvervägande, alt han utan votering kan öfvertyga
sig derom.
Hr Rosenblad: För att engång få slut, begär jag nu
votering emellan mitt och Hr Lefre'ns förslag till contrapropostr.
*
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då olika meningar
uppkommit ang:de contraprnpostns innehåll, funnes
ej annat medel, än att på ett eller annat sätt bestämma den.
H. Ex. hemställde altså, om R o. Ad till contrapropos. önskade,
hvad Hr Rosenblad yrkat, eller ett enkelt afslag å
inbjudningen.
Ropades ja, nej och votering.
Frih; Boye: Innan voteringen om contrapropos:na bestämmes,
anhåller jag, att såväl Ur Lefrens som Hr v. Troils
redactionsförslag må upplasas, det förra med pathos och det
sednare utan.
I anledn. häraf upplästes först Hr Lefreåis förslag, så
lydande: ”att R o. Ad. skulle förklara, att R. o. Ad., sorn
”för sin del gillar det syfte, BondeSt. haft med sin inbjuda.,
”skulle önskat att kunna lemna sitt bifall till inbjudm, men att,
”sedan den motion, som Gr. af Wetterstedt framställt i af”sigt
att undanrödja de svårigheter, som ligga i vägen för
”bifall, fått én sådan behandling, sorn kändt är, R. o. Ad.
”ansåg sig mot sin önskan förhindradt att inbjudn. antaga;”
och derefter Hl v. Troils förslag, så lydande: ”alt R. o.
”Ad. matte förklara, att R. o. Ad. nödgas afslå det förslag,
”sorn innefattas i BöndeSt:s inbjudn., emedan R. o Ak ej
”anser det antagligt annorlunda än i förening med en för”ändrad
tid för markegångssättningen.”
Hr Hjärne: Då Utsk:s betänk, äfven innehåller förslag
om ändring i tiden för markegångssättningen, anhåller jag,
att, såsom ett förtvdligandé af Hr v Troils redaction, det
må utsättas, att tiden, hvartill man önskade bestämma framflyttningen,
är d. i5 Jan.
Frih. Boye: Jag tror icke, att det går an att för Hr v.
Troils rakning göra några infliekningar i hans förslag. Jag
begär detsammas antagande, sådant det är.
Hr Rosenblad: Då nu trenne contrapropos:r äro i
fråga, anhåller jag, att den äldsta, som är min, må blifva
ja-propos. i den första voteringen, samt att, i händelse den
emot förmodan icke antages, val då må äga rum emellan
Hr Lefre'ns och Hr v. Troils redactioner. ti,.
Den 9 April f. m.
7J
Ilr Hjärne: Jag är skyldig upplysa, att Hrr Lefren
foch v. Troil, som af tjenstegöromål äro hindrade att längre
vara närvar., uppdragit mig att vidhålla deras mening med
det tillägg, jag haft äran uppgifva.
Gr. Posse: Det är sanni, att någon skiljaktighet finnes
emellan Hrr Lefre'ns och v. Troils förslag. Hr Lefren
är nu borta, och jag har ensamt yfkät antagande af hans
förslag. Jag afstår nu från detta yfkähde och hoppas då,
att striden endast må blifva emellan Iir v. Troils och Hr
Rosenblads förslag.
R. o. Ad. förenade sig derefter om följande voter:spropos:n:
Den,
som anser, att contrapropostn bör innehålla enkelt
afslag å den af BotideSt., i anledn. af StatsUtskts utlåt.
N:o 3g3, till R. fo. Ad. gjorda inbjudn., voterar
i ia;
den det ej vill, voterar
... v. nej*.
Vinner nej, kommer contrapropos:n att innehålla, det R. o.
nödgas afslå det förslag, som innefattas i BondeSt:s inbjudn.,
emedan R. o. Ad. ej anser det antagligt annorlunda än i
förening med bestämmande af tiden för markegångssätlningen
till någon dag i Jan. månad.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
koni följer:
Ja — 38.
Nej — 54.
Vidare upplästés lill justering och godkändes följande
voter:spropos:ti:
Den, som antager den af BorideSt. i anledn. af Stats
Utsk:s
utlåt. N:o 3g3 till R. o. Ad. ställda inbjudn., voterar
ja;
den det ej vill, voterar
«ei;
Vinner nej, förklarar R. o. Ad., att R. o. Ad. nödgas afslå
det förslag, som innefattas i BondeSt:s inbjudn., emedan R.
o. Ad. ej anser det antagligt annorlunda, än i förening med
bestämmande af tiden för markegångssättningen till någon
dag i Jan. månad.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 33.
Nej — 06.
Hr Hjärne: Jag föreslår, att prot.utdr. öfver det fattade
beslutet må uppsättas, så ätt det kan justeras i efter»
middag och innan nästa plenum ingå till BondeSt.
21 H. 10
Den 9 April f. nr
Medan jag nu liar ordet, får jag reservera mig emot
Hr Gr. o. Landtnäs vägran att meddela propos. på mitt förslag.
Uti 55 §
man må ej kunna vägra propos. utom i det fall, då han finner
en väekt fråga bokstafligen strida mot grundlagarnas
lydelse; börande förut hafva skälen till sitt vägrande anfört.
” Häraf synes mig klarligen följa, att icke andra skäl
kunna vara giltiga för en vägrad propos. än sådana, sorti
städja sig på grundlagens bokstafiiga lydelse, icke på Hr Gr.
O. Landtnäs enskilda omdöme. Grundlagarna innehålla icke
ett ord angtde inbjudn:r; och det finnes altså icke någon §,
som Landtm, kunnat åberopa för sin vägran. Jag anser honom
altså nu hafva begagnat en rätt, den grundlagen icke
inedgifver.
Hr Stuart: Då jag anser hvarje EiksStånd berättigadt
alt med eller utan vilkor antaga inbjudna- från ett annat,
får äfven jag reservera mig emot Hr Gr. o. Landtnäs vägran
att framställa den begärda proposm.
Underteekn. Ridd.Secret.: I anledn. af Hr Hjärnes
framställning får jag äran erinra, att, i enlighet med hittills
iakttagen ordning, det ifrågavar. prot.utdr. kommer att
af mig i eftermiddag till justering anmälas. Det är endast
då prot ut dr. af en särdeles vidlyftighet förekommit, som
desamma icke i påföljde plenum efter det, då beslutet blifvit
fattadt, kunnat till justering föredragas.
Upplästes K. M:s den-na dag ankomna nåd. svar till It.-  St., af d. 6 dennes, på deras underd. skrifvelse af d. vf
Oct. 1834, angtde räkneenhetens bestämmande till en r:dr
courant.
• Remitterades till BancoUtsk.
Gr. Frölich, Da v.: Det är en känd sak, att den förmodan
länge varit rådande, att riksdagsärendernas afslutande
bero på BancoUtsk. Denna har blifvit förstärkt af tid—
ftingarna; och då en tilldragelse i Utsk. sisth tisdag, åsyftande
att åt berörde opinion gifva en ogemen fart, blifvit
inledd af en ledamot i PresteSt. och understödd af flera andra,
är af beskaffenhet att kunna gifva en ytterligare förvillad
riktning åt omdömet i denna del, så hoppas jag, att
JL o. Ad. med tillfredsställelse skall emottaga underrättelsen
derom, att sistl. gårdag blefvo alla inom Utsk. till föredragning
färdiga ärender afgjorda. På financeafdeln. äro äfven
alla ärender färdiga, med undantag af det enda, ang:de
sedlarnas beskaffenhet. Jag har ansett mig skyldig upplysa
detta i anledn. af tidningarnas oriktiga framställn:r i ämnet.
Hr Dalman,-Wilh. Fredr.: Jemte det jag får förklara
Gr. Frölich min tacksamhet för den meddelade upp
-
De» 9 April f. m. 7 5
lysningen derom, att alla till föredraga, färdiga mål inom
BancoUtsk. äro afgjorda, får jag tillika lios Hr Gr. anhålla
om uppgift på de mål, som icke äro färdiga till föredragning.
Gr. Frölich: Då jag icke ur minnet vågar lemna den
begärda uppgiften, torde det vara tillräckligt, att jag lofvar
på e. 111. meddela densamma.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda inkomna
ullåtin från
Stats- och BevillningsUtskotten:
IST:o 57. i anledn. af återremiss å betänk. N:o 56;
N:o 58. i anledn. af väckt fråga om åtgärders vidtagande,
för att upphjelpa fisket i Bohuslänska skärgården;
BancoUtskottet:
N:o 118. i anledn. af de inom R.iksSt:n gjorda anmärk:r
vid Utsk:s memor. N:o 106;
W:o 119. i anledn, af Hrr Wijks, Sanlessons och Lefflers
motioner, ang:de förändrade föreskrifter i afseende på jernbelåningen
i Stockholm och Götheborg;
Lagutskottet:
N:o 181. i anledn. af K. M:s nåd. propos,, ang:de förlindrad
lydelse af 11 § i 9 cap. Hand.b:n;
W:o i83. öfver anställd omröstning i fråga om intecknande
af s. k. undantagscontracter.
II. B. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe,
Thorsdagen den 9 April i835,
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3:ne prot.utdr. för denna dag f. m.
Hr Gunther, Carl Gust., uppläste följande:
Mot det beslut, R. o. Ad. jiå f. m. fattat och sorn nu
är justerad):, nödgas jag reservera mig, emedan jag anser
det svar, 11. o- Ad. Jemnat på Hederv. BondeStrs inbjudn,,
vara ett rent afslag, ehuru det är framstäldt i en annan
form. Jag hoppas, att BondeSt. icke afviker från den förtjenstfulla
försigtighet, hvarmed det Iledelv. Ståndet vid
inpevar. riksdag behandlat den vigtiga frågan om en för
-
Den 9 April e. m.
ändrad method för markegångssättningen, sorn numera ej
lärer kunna bringas till lyckligt slut vid denna riksdag, utaq
måste uppskjutas till framtiden; ty om BondeSt., med förlitande
på det svar, R. o. Ad. i dag jemnat, skulle antaga
StatsUtsk:s förslag om medelmarkegång och bestämma tiden
för markegångssättningen till någon dag i Jan. månad, så
kan lätt hända, att medelmarkegång och framflyttad tid för
markegångssättningen kommer att fäststallas, utan att någon
förändring sker i den ömsesidiga uppsägningsrätten, hvaraf
resultatet blir en betydlig skatteförhöjning, hvilket beror på
blifvande voteving, hvars utgång jag fruktar, emedan af allt,
som i denna fråga passerat, äp jag öfvertygad om, att räntetagare-interesset
icke anser sig belåtet med någon inskränkning
i uppsägningsrätten, äfven om tiden för roarkegångssättnipgen
framflyttas till rnedium af Jan. månad. Jag an-s
håller, att denna reservation får åtfölja prot.utdr.
Ilr Dalman, Wilh. Fredr.: Då Hr Gunther begärt,
att hans reservation mätte få åtfölja det prot.utdr., som till
BondeSt. expedieras i anledn. af R. o. Ad:s i förmiddags
fattade beslut, så anhåller äfven jag att få till prot. yttra
några tankar, hvilka jemväl torde få åtfölja prot.utdr. Jag
var visserligen i förmiddags bland dem, sorn begärde ovilkorlig!
bifall till BondeSt:s inbjuda., och jag gjorde det af
skäl, som jag förut omständligt anfört, samt emedan jag an-:
såg räntetagarnes fördelar icke vara åsidosatta genpin det
förslag, StatsUtsk. framställt i den punkt, hvarom inbjqdn.
handlar; men då jag, lika med Gr. af Wetterstedt och lika
med dem, sorn i förmiddags yi^gde ett motiveradt afslag å
denna inbjuda., anser olägenheterna af markegångssättningarnas
framflyttancle till Jan. månad vara af obetydlig beskaffenhet
i jernnfprelse med den allin- fördel, som skulle
vinnas genom upphörandet af räntetagarnes uppsägningsrätt,
så anhåller jag att få förklara, det jag ej vill reservera rnig
emot R. o. Ad:s beslut, utan tvärtom önskar, att BondeSt.
måtte i detta R. o. Ad:s vilkorliga afslag finna en uppmaning,
att för sin del taga initiativet i beslutet om fraroflyttning
af tiden för markegångssättningen, för att derigenom
bereda en af de nyttigaste reformer, sorn vid denna riksdag
kommit i fråga. På samma gång jag är öfvertygad, att
BondeSt., hvars interesse i denna fråga naturligtvis är det
vigtigaste, icke förbiser detta interesse, på samma gång hoppas
jag, att, för att bereda möjligheten af framgång deråt,
det Hederv. Ståndet må taga i noggrannt öfvervägande, huruvida
en concession åt R. o. Ad:s önskan, vid detta tillfälle,
är mindre äfventyrlig, än fortfarandet utaf de förhållanden
af prejerier och obehag, som vid liquider af räntespannmål
nu existera.
Hr Hjärne, Harald, förenade sig med Hr Dalman.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att hvad Hrr
1
Den g April e. m.
Gunther och Dalman begärt, enligt 5j § Riksd.Ordn. icke
kunde förvägras.
Företogs till pröfning SlatsUtsk:s sedan d. 2 sist!. Mars
på bordet h vilande utlåt. N:o 4>6 i anlédn, af en utaf Frih.
Palmstjerna, G. O., särskildt väckt motion i frågan om räntetagares
och räntegifvare^ uppsägningsrätt till leverering in
natura.
Frih. Cederström, Jac.: Detta betänk, är icke föremål
hvarken för bifall eller afslag, utan måste läggas till
liandkna; men StatsUtsk. har deruti hemställt, att It. o.
Ad. mätte yttra sig, huruvida Ståndet anser beslutet i 2:dra
punkten af betänk. N:o 3q5, ojaefoende af beslutet i 5:te punkten,
kunna och böra qvarstå, hvarföre jag anhåller, att Hr
Gr. o. Landtm, täcktes lemna propps., om Ståndet qvarstår
vid sitt beslut.
Gr. Horn, Claes Fredr.; Det sätt, hvarpå R. o.
Ad. på f. m. afslagit BondeSt:s inbjuda , och det vilkor,
som dervid blifvit fristadt, gör för fnjg troligt, alt R. o, Ad.
nödsakas ånyo taga denna fråga pnfler skärskådande. Jag
skulle derföre tro, att R. o. Ad. Icke nu behöfver vidare
yttra sig i saken, utan att betänk. lolott borde läggas till
liandkna.
Hr Hjärne, Harald: Efter mitt begrepp har R. o,
Ad. redan beslutat öfver detta StalsUtsk:s betänk, genom
förmiddagens beslut. R. o. Ad. har vidblifvit sitt beslut,
och då kan det nu ej komma i fråga, huruvida R. o. Ad.
vidblir detsamma eller ej. Jag ti or således, att förevar, betänk-
ej kan annat än läggas till liandkna.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 4.16 lades till liandkna,
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d, 2 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 4J2 i anledn. af K. M:s nåd remiss, å handkua i
fråga om ersättning till Prot.secret. Roman föy de löneinkomster,
hvaraf han gått i mistning genom Lappmarks Ecclesiastik
verksfondens öfverlemnande lill Riksgcopt.
Frih. von Schulzenheim, Da v.: Jag liar haft äran
vara ledamot af det styrelseverk, i hvars expedition Prot.-  secret.Roman under ig år varit anställd, och det torde då
tillåtas mig underställa R. o. Ad. några ganska ömande
omständigheter, sorn synas tala till hans fördel, äfvensom ett
prejudicat, hvilket jag tror vara temligen bindande i detta
afseende. StatsUtsk:s afstyrkande angår egentligen blott det
ena alternativet af Prot.secret. Romans begäran, nemi. alt
få bibehålla sin lön i pension; men Utsk. vidrör icke det
andra alternativet, eller hans anhållan att såsom expectaneelön,
mot* tjänstgöringsskyldighet, få bibehålla det arfvode,
han uppburit af Lappmarks ecelesiaslikfonden. Då irag<y
,8
D c n 9 April e. m.
•vid 1823 års riksdag förevar om Allm. Magasinsdirectms indragning
, yttrade sig II. St. i underd. skrifvelse d. 10 Dec.
i8a3, på sätt som följer; "Upplyst är väl, att samtliga uti
DirecUn biträdande embets- och tjenstemän endast med constitutorial
äro försedda, samt att åtskilliga dessutom äga
tjenster uti andra publika verk; men då i betraktande tages,
att dessa tjenstemän hemtat uti II. St:s vid riksdagarna
i8i5 och 1818, rör:de Allm. Magasinsinrättningen, tagna
beslut, skälig anledn. att anse inrättningen såsom ett permanent
verk, och derpå grundat hoppet örn framtida bergning,
hvilken skulle deni oförskyldt frånkäntias, i händelse
de nu ginge miste om en sådan säker påräknad inkomst,
förvarfvad af de flesta genom trägen och mångårig tjenstgöring,
så hafva 11. St., med afseende å dessa och flera härvid
förekomna omständigheter, genom förestående hemställan
sökt uppfylla allt, hvad efter rätt och billighet möjligen
fordras kan." Denna hemställan var, att Magasinsdirectms
tjenstemän måtte på expectancestat med tjenstgöringsskvldighct
få bibehålla sina löner. Roman befinner sig i
alldeles samma belägenhet som dessa Magasinsdirectms tjenstemän.
Han har nemi. på constitutorial innehaft sin tjenst;
och jag tror derföre, att hvad R. St. beslutat i afseende på
berörde Direcltns tjenstemän, äfven bör gälla i afseende på
Roman. Prejudieatet, i händelse denna anhållan skulle bifallas,
vore dessutom icke farligt, emedan Roman är den
enda Lappmarks ecclesiastikverkets tjensteman.
Jag bör dessutom fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på
de verkliga missöden, som träffat Roman på hans tjenstemannabana.
Han har länge tjent såsom ordinarie tjensteman
i Cancellistyrelsens expedition utan lön, emedan de 4
löner på stat, som för expeditionen Varit anslagna, innehafts
af äldre tjenstemän. Den ena af dessa löner fördelades
sedermera på verkets öfriga tjenstemän, hvarigenom Roman
under en senare tid åtnjutit 3oo r:dr b:co. Vid Cancellistyrelsens
indragning öfverflyttade? de tjenstemän, som
varit försedda med fuflmagter, på indragningsslat; men Roman,
hvilken såsom arfvode innehade sin andel af den fördelade
lönen, måste deraf gå i mistning. Han har enligt
constitutorial förrättat canceilibokliållare-tjensten. Den blef
sedan indragen, och han har i följd deraf förlorat det arfvode,
han derför åtnjöt. På detta sätt har han förlorat 800
r:dr b:co. Skulle han nu äfven gå i mistning af sitt arfvode
på Lappmarks ecclesiastikfond, som han anhållit få behålla,
så komme linn efter 19 års tjenstgöring, utmärkt af flit och
skicklighet, att reduceras till intet. Det är på dessa förenade
skäl jag vågar anhålla om återremiss af StatsUtskls betänk.
Hr Oxehufvud, G öran Adolph: Då jag inom StatsUtsk.
biträdt det beslut, hvaruti Utsk. stadnat, anser jag
för ulin pligt att upplysa, hvilka motiverna varit för Stats
-
Den g A(>i-i 1 e, fn;
,Utsk is afstyrkande till Prot.secret. Romans anhållan. Utsb.
hade sig fullkomligen bekant alla de ömande omständigheter,
som kunna förekomma och tala för beviljandet af någon
pension åt Roman, äfvensom de missöden, som träffat
honom under hans långa tjenstemannabana; men Utsk. ansåg
sig förhindradt att tillstyrka någon pension på allm. indragningsstaten,
då han endast hade constitutorial på sia
innehafvande beställning, och ecclesiastikverket har upplyst,
alt några andra tillgångar än på allm. indragningsstaten ej
kunde för honom erhållas. Det var derföre, som Utsk. ej
kunde, äfven nied erkännande af hans missöden, på annat
sätt, än Utsk. gjort, besvara denna K. M:s remiss, och jag
tror icke, att, om R. o. Ad. sladnadé i det beslut att återremittera
frågan, Utsk. kunde annorlunda förfara; åtminstone
kan jag icke med min röst biträda ett annat tillstyrkande,
än det nu afgifna. Det är hardt för den enskilde embetsmannen,
som uppoffrat sin lid för staten, att blifva så
illa belönt; men man nödgas dock iakttaga formerna. Det
har dessutom inom StatsUtsk. blifvit framstäldt, att någon
ersättning för Roman skulle kunna beredas derigenom, att
hans biträde vore nödigt i det verk, som nu öfvertagit Lappmarks
ecclesiastikverkets ärender; men det blef af en bland detta
verks tjenstemän upplyst, att hans biträde der icke vore
nödigt, och ,således skulle det arfvode, han anhållit få bibehålla,
blifva en pension på allm. indragningsstaten, hvartill
blott de äro berättigade, som innehaft lön på stat.
Skulle Ståndet nu beträda den bana alt förklara, det tjenstemän,
som haft något arfvode, äga anspråk att erhålla
pension på allm. indragningsstaten, så vet jag icke, hvar
man skulle stadna. Jag tillstyrker derföre bifall till StatsUtsk:s
betänk.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: På de af den siste talaren
anförda skäl får äfven jag yrka bifall till StatsUtsk:s
förevar, betänk. Jag önskar lika lifligt som Hr Hofcancellcren
Frih. v. Schulzenheim, att den ifrågavar. personen
måtte blifva hugnad med något arfvode, emedan jag anser
hans långvariga befattning i statens tjenst hafva gjort honom
dertill berättigad; men jag tror, att den form, som
dertill blifvit vald, ej är den rätta, och befarar, att prejudicatet
i della fall vore vådligt, enär det vore betänkligt
att statuera en sådan grundsats, att tjenstemän, försedda endast
med constitutorial och som blott haft tillfälliga arfvoden,
skulle uppföras på indragningsstat. Orsaken behöfver
jag icke utveckla; ty hvar och en inser, att det i sådant
fall skulle bero af Regeringen att tillförordna hela tjenstemannacorpsep
och sedan låta uppföra dero på indragningsstaten.
Deremot ser jag intet hinder för att, i händelse omständigheterna
äro så ömande, sora här blifvit förespegladt,
Regeringen kunde på 2:dra hufvudtitelns besparingar lemna
8o
Den 9 April c. m.
Ilr Roman det arfvode, som blifvit ifrågasatt, hvartill jag
tror denna titel kunna lemna tillgång såvål sorn till mycket
annat.
Frih von Schulzenheim: Jag anser mig blott börd
upplysa, att min mening icke varit att söka bereda Prot.-*
secret. Roman någon pension på albri, indragningstaten. Jag
vill icke föranleda ett sådant préjudicat, att en på constitutorial
antagen embetsman kunde uppföras på allm . indrägningsstaten,
utan miri mening här varit, att Röman, såsom
expectanceärfvode på Lappmarks écclésiasiastikföndens medel,
kunde få bibehålla dén lön, han derå innehaft, mot
det att han fdrtfore att biträda Statseontoret vid förvaltningen
af Lappmarks écclésiastikriiédlen.
Ilr Oxehufvud: Jag skulle icke vilja motsätta mig,
hvad Frih. V. Schulzenheim begärt, och tror icke , att StatsUtsk.
gjort det; öln det stätt Utsk. öppet att deruppå ingå;
men betänk, inriehållér: ”k den här ofvan upptagna delen
utaf Prot.secrét. Romans underd. ansökning har Utsk. erhållit
K. M:s nåd. reiriiss, med nåd. förklarande derjemte,
att, genom ecclesiastikverkets inkomsters och utgifters förenande
med statsverkets, någon annan indragningsstat änden
allmänna ej för sökanden finnes att tillgå,” Således stod det
ej Utsk. öppet att tillstyrka, det han matté erhålla något
arfvode på ecclesiastikverkets stat, utah blott på allm. indfagningsstaten;
och ett sådant tillstyrkande tror jag hade
värit både oriktigt och orimligt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg de vid StatsUtskis utlåt. Nio 4^2 gjorda anmärknir
hindra désS äötägande,1 samt utlåt, således böra återremit-’
teras.
Ropades starka nej, tlandadé med ja.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 4^2 blef derefter af R. o. Ad.
bifallet.
Föredrogs ånyo Constit.Utsk:s d. 6 dennes e. m. på bordet
lagda mentor. N:o iio till R. o. Ad. samt Borgare- och
BondeSt:n i anledn. af återremiss på memor. N:o 99.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Detta memor. är
en fortsättning af Goustit.Utsk:s vanliga förfarande den sednare
tiden, att icke göra afseende på ett eller flera Stånds
afslag till det förslag, Utsk. framställt. Jag har inom Utsk.
reserverat mig deremot och har äfven till RiksSt:n uppgifvit
förslag, huru de, enligt min tanke, kunde förhålla sig
dervid; men RiksSttn hafva ej velat antaga det förslag, jag
framställt Jag har derföre frångått min första föresats att
inom Utsk. reservera mig mot dylika betänk:n; men jag be
sas
-
Dtn 9 April •, a.
81
gagnar tillfället att deremot reservera mig i Ståndet, och
lar nu vördsamt tillstyrka, att R. o. Ad., i likhet med hvad
förut skett, måtte ogilla detta betänk.
Constit.Utsk:s memor. N:o 110 blef af R. o. Ad. ogilladt.
Ånyo föredrogs Constit.Utsk:s d. 6 dennes på bordet
lagda memor. N:o in med förslag till ändring i i § iomom.
Tryckfr.förordn.
Frih. von Schulzenheim, Dav.: Bland alla i Tryckfr.
förordn. omförmälda ordningsstadganden är ett af de vigtigaste
det, som innehålles i i § 10 morn., eller boktryckares
åliggande att utsätta namn, tryckningsort och årtal; ty
dessförutan vore ali controll omöjlig. Jag tror således, att
Utsk:s förslag, att nedsätta de lill 3oo r:dr utsatta böterna
för första förbrytelsen emot detta stadgande, icke är ända^målsenligt.
För min del skulle jag tro, att dessa höga böter
böra bibehållas, för att afskräcka boktryckare ifrån att begå
en sådan uraktlåtenhet, hvilken, på sätt jag nyss sagt, gör
all controll omöjlig. Jag skulle dock tro, att fördubblingen
af böterna, som för närvar, är föreskrifven för andra gången
repeterad förbrytelse, är ett för högt straff; äfvensom
jag anser stadgandet om boktryckeriets förlust för 3:dje gången
repeterad förbrytelse vara oriktigt, så mycket mera som
det är otydligt. Man vet nemi. icke, om med boktryckeriets
förlust skall förstås förlust af rättigheten att vara boktryckare
eller förlust af tryckeriets materialier, stilar och pressar.
Min tanke är således, att böterna af 3oo r:dr böra bibehållas,
men utan förhöjning för repeterad förseelse. Utsk. har
nu föreslagit 5o r:drs böter i det fall, att skriften ej blefve
åtalad eller befunnen brottslig, men i det fall, att den blefve
förklarad brottslig, bibehållandet af de förut bestämda
böterna, nemi. första gången 3oo och 2:dra gången 600 r:dr
samt tryckeriets förlust för 3:dje gången upprepad förbrytelse.
Jag befarar, att Utsk. dervid gjort en icke så alldeles
riktig sammanblandning af 2!ne olika ämnen. Boktryckaren
synes mig böra straffas endast för sin egen uraktlåtenhet,
nemi. den att icke utsätta namn, tryckningsort och årtal,
emedan hans förbrytelse ej blir större derföre, att skriften
befinnes brottslig. Om man genom det föreslagna stadgandet
velat förekomma en möjligen befarad öfverenskommelse
emellan en författare, som vore sinnad att utgifva en skrift,
den han på förhand kunde anse förfallen under lagen, och
en boktryckare, som skulle densamma utgifva, utan att utsätta
tryckningsort, namn och årtal, för att derigenom undandraga
skriften lagens controll, så tror jag man gjort bättre,
om man, i analogi med hvad Tryckfr.Iagen i 1 § 5 mom. stadgar,
hade för sådana fall, att en skrift, som icke blifvit försedd
med boktryckarens namn, tryckningsort och årtal,
2| H. 11
Den q, Å p r i i e. ra.
bléfve förklarad brottslig, föreslagit, att boktryckaren, jemte
erläggandet af de i allmänhet stadgade böterna skulle stå
författareansvar. Det nyss omnämnda mom. angår en ternlig,
en likartad förbrytelse, nemi. boktryckeris anläggning utan
föregående anmälan, hvilket fall närmar sig till det ifrågavar.
att utgifva skrifter, utan utsättande af boktryckarens
namn, tryckningsorten och årtalet, och der är stadgadt böter
samt, om skriften är brottslig, att boktryckaren skall
stå författareansvar. Ett sådant stadgande tror jag står tillsammans
med de i Tryckfr.lagen antagna principer; men att
bestämma de böters belopp, hvilka i ordniugsväg åläggas boktryckaren,
då han brutit emot ordningsstadgarna, efter resultatet
af en rättegång, som möjligtvis derefter blir anställd,
anser jag icke rätt. Jag skulle således hemställa, att io mo;n.
i § kunde få följande lydelse: ”Å hvarje skrift varde boktryckarens
namn, tryckningsorten och årtalet utsatta; uraktlåter
boktryckare sådant, bote hvarje gång 3oo r:dr. Åtalas
skriften, och befinnes den brottslig, stånde boktryckaren
derjemte författareansvar. Utsätter &c." Jag anhåller, att
Hr Gr. o. Landtm, behagade framställa propos. till R. o. Ad.,
för att utröna, huruvida detta kunde blifva Ståndets gemensamma
tanka.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Om jag skulle mäta
boktryckarens ansvar för försummelsen att icke utsätta sitt
namn, tryckningsorten och årtalet på en utgifven skrift, efter
beskaffenheten af förseelsen, så skulle jag icke anse den
vara värd hvarken 3oo eller 5o r:drs böter. En sådan försummelse
kan lätt äga rum, utan att boktryckaren deri har
minsta del, och den kan äga rum, äfven om han i correcturet
tillsett, att tryckningsort, namn och årtal verkligen blifvit
utsatta, derest någon person på hans tryckeri, för att
skada honom, borttöge denna anteckning. Jag kan således
ej anse ratio legis vara någon annan, än afsigten att förekomma
utgifvandet af brottsliga skrifter, som icke kunde
för deras innehåll inför domstol åtalas. Detta måste vara lagens
mening. Jag hembär således Constit.Utsk. min tacksamhet,
för det Constit.Utsk. skiljt emellan det förhållande,
att skriften är oskyldig, och det, att den är brottslig. För
min del tillstyrker jag, att R. o. Ad. måtte låta detta
förslag till ändring af i § 10 mom. Tryckfr.förordn. hvila
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag. Jag förmodar,
då jag hört en af Constit.Utsk:s ledamöter begära
ordet, att han upplyser, huruvida icke Constit.Utsk. från
samma synpunkt, som jag, betraktat frågan.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: I anledn. af hvad
jag kunnat höra af Frih. v. Schulzenheims yttrande, får jag
taga mig friheten anföra de motiver, som legat till grund
för dettä förslag. Det är klart, att lagen hittills utsatt så strängt
straff för ifrågavar. uraktlåtenhet endast för att förvissa sig
D c ii 9 April c. m.
83
derom, att boktryckare ej må kunna undandraga tryckfrihetens
väktare möjligheten att åtkomma brottslingen. Men
denna garanti är alldeles otillförlitlig; ty det skulle blifva
ganska svårt för Hofcancelleren att upptäcka boktryckaren,
om alsigten varit att på detta sätt ostraffadt utsprida en
brottslig skrift. Derföre föreslog jag i Constit.Utsk. en annan
garanti, nemi. den, att utspridaven af skrifter skulle för
dem slå författareansvar, intilldess boktryckaren eller författaren
kunde upptäckas. Denna fråga förekommer i Constit.
Utsk:s nästa mentor., och jag uppskjuter, tills det föredrages,
att ytterligare yttra mig derom. Utsk. stympade
mitt förslag och gjorde det derigenom olämpligt. Men om
den ifrågavar. försummelsen att utsätta boktryckarens namn,
tryck ni ngsörten och årtalet komme att begås, och skriftens
innehåll visade, att afsigten ej varit att utsprida något brottsligt,
utan t. ex. en oskyldig visa eller något dylikt, så vöre
det obilligt och orimligt, att boktryckaren skulle fällas till
de nu stadgade höga böterna samt, hvad som vore ändå hårdare
, 3:dje gången förlora sitt boktryckeri, som kan vara
värdt 20,000 r:dr och derutöfver. Dessutom är det icke
blott möjligt, utan äfven troligt, att sådana förseelse!' ofta
nog blifvit begångna, och jag tror, att Hofcancellerer eller
deras ombud funnits, som varit menskliga nog att icke göra
denna omenskliga lag gällande, utan vänligen påmint boktryckaren
om hans förseelse. Meri enligt min tanke bör man
ej lemna i någons magt att begå den mannamån, att samma
förseelse den ena gången kunde undgå beifran och en annan
gång blifva hårdt bestraffad, för att hämnas på en boktryckare,
sorn i öfrigt kunnat vara obehaglig för vederbörande.
Jag tillstyrker derföre II. o. Ad. att låta Utskrs förslag
hvila till nästa riksdag. Ingenting är genom förändringen
förloradt; ty upptäckes boktryckaren, så får han, om skriften
är brottslig, ändock böta såsom förut varit stadgadt,
samt skall han, derest författaren ej upptäckes, äfven stå
författareansvar, hvarom särskildt stadgande i detta mom.
ej behöfves, enär 8 mom. af i J stadgar, att boktryckare,
som ej företer författarens namnsedel, sjelf skall stå författareansvar.
Hr von Troil, Emil: Den förändring, Constit.Utsk. föreslagit
i det nu föredragna betänk., är visserligen mindre väsendtlig;
men jag anser den likväl innebära en bestämd förbättring,
och vågar tio, att detta betänk, är det bästa, vi från
Constit.Utsk. erhållit på nära års tid. Jag tror således det
vore orätt, alt R. o. Ad. skulle uttrycka en opinion, sorn.
kunde synas ogilla detsamma, hvarföre jag tillstyrker, att
R. o. Ad. mätte antaga betänk., för att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag.
Frih. von Schulzenheim: I anledn. af hvad Hr Ccr
derschjöld behagat anföra, tror jag mig höra förklara, atf
cn 9 April c. ra.
jag ej kan påminna mig, att, åtminstone linder den tid jag
förvaltat Hofcancellers-embetet, någon sådan förbrytelse, sorn
den nu ifrågavar., blifvit anmäld utan påföljd, eller att någon
sådan fråga blifvit af Hofcancellers-embetet arbiträr!
nedlagd. Hvad för öfrigt angår sjelfva hufvudfrågan, hvarpå
jag visserligen ej lagger särdeles vigt, har jag endast trott,
att samma allm. rättsbegrepp borde gälla i afseende på såväl
högre som lägre grader af straffbestämmelser, att ingen
bör göras beroende af en annan persons mer eller mindre
brottslighet. Enligt Utskts förslag skulle dock boktryckarens
straff förhöjas eller förminskas i mån af författarens
brottslighet eller obrottslighet. Jag skulle likväl tro, att den
plikt, som ålägges boktryckaren för öfverträdelse af Tryckfr.-  lagen, endast bör hänföras till hans egen förseelse och icke
bero af andras felaktighet. Jag skall icke vara envis i denna
sak, och om ingen annan ledamot af R. o. Ad. delar
min tanke, lärer den propos., jag begärt, blifva med nej besvarad
samt frågan snart vara afgjord.
Hr Cederschjöld: Till hvad jag förut anfört vill jag
blott taga mig friheten att, såsom bevis på lagens orimlighet,
tillägga, att om en boktryckare försummat att utsätta
sitt namn, tryckningsorten och årtalet på en skrift, den han
likväl, utan att observera försummelsen, öfverlemnade till
Hofcancelleren, så skulle han äfventyra ett straff, som måhända
uppginge till 20,000 r:dr, oaktadt sålunda tydligen
vore ådagalagdt, det hans afsigt ej kunnat vara att undandraga
controllerande-magten möjligheten att åtkomma honom.
Jag får dessutom nämna, att jag nyligen fick en uppsats införd
i en periodisk skrift, nemi. min afhandling om choleran,
men derjemte begärde af boktryckaren att få några
exemplar särskildt afdragna för mig; och då gjorde en händelse,
att jag vid correcturläsningen observerade, det han
glömt att på dessa ark utsätta sitt namn, tryckningsorten
och årtalet, i följd hvaraf han kunnat äfventyra hela sin
välfärd. Jag hoppas derföre, att R. o. Ad. ej drager i betänk.
att godkänna Utsk:s förslag.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: En värd talare,
Hr v. Troil, har nämnt, att den föreslagna förändringen
i 10 mom. 1 § Tryckfr.förordn. vore oväsendtlig; men
han trodde likväl, att det var ett af de bästa förslag, hvarmed
Constit.Utsk. inkommit. Jag medger fullkomligt, att
det kan anses vara hårdt, om, genom en boktryckares uraktlåtenhet
att utsätta sitt namn, tryckningsorten och årtalet,
han skulle blifva belagd med böter af 3oo r:dr första
samt 600 r:dr andra gången och han tredje gången skulle förlora
sitt boktryckeri; men jag tror icke, att den förändring,
som Constit.Utskts förslag innehåller, är en så verklig förbättring,
som man trott den skulle vara. För mig synes förslagets
ordställning vara sådan, att om skriften är obrottslig,
Den 9 April e. m.
85
så skall för hvarje gång, som en boktryckare ej utsätter sitt
namn, tryckningsorten och årtalet å en från hans tryckeri
utkommen skrift, han blott behöfva betala 5o r.‘dr. Om en
sådan uraktlåtenhet första, andra och möjligen 3:dje gången
kan härröra af glömska, så synes mig, att mau dock ej i
en grundlag bör uppmuntra honom att begå denna uraktlåtenhet
20 gånger, om han vill betala iooo r:dr. Om detta
är meningen, så synes det mig rättare att stadga: A hvarje
skrift, som till sitt innehåll är obrottslig, må boktryckaren
icke utsätta sitt namn, tryckningsorten och årtalet, hvarje
gång han vill för denna skrift erlägga 5o r:drs böter. Det
synes mig, att uraktlåtenheten någon gång bör upphöra, då
Tryckfr.lagen grundar sig derpå, att ingen skall få anlägga
tryckeri och derifrån utgifva skrifter, utan att utsätta sitt
namn, tryckningsorten och årtalet. Derföre, och om man
också anser, att de nu stadgade böterna och den påföljd, som
för 3:dje gången skedd uraktlåtenhet är stadgad, äro för
hårda, bör man dock icke, då man vill bereda en lättnad
för uraktlåtenheten att utsätta namn, tryckningsort och årtal
å en för öfrigt obrottslig skrift, i en grundlag införa ett
stadgande, hvilket kan lemna en boktryckare, som har råd
att erlägga 5o r:dr, för det han icke utsätter sådant, fullkomligt
grundlagsenlig rätt att repetera det 5o gånger.
Hr Cederschjöld: I anledn. af den siste värde talarens
yttrande skall jag blott utbedja mig att få nämna, att antingen
upptäckes boktryckaren eller upptäckes han icke. I
sednare fället är det likgiltigt, huru stor plikten är, ty då
drabbar den honom icke; men upptäckes han, så hemställer
jag, huruvida det ej är tillräckligt, att han får erlägga dessa
böter af 5o r:dr och dessutom stånda författareansvar, såvida
han ej uppger författaren. Här är således ingen fara
å färde. Ingen skada sker med dessa mildrade böter; endast
tillfälle betages lagens handhafvare att kunna utöfva
mannamån och störta den, som kan hafva gjort sig personligt
obehaglig. Jag anser derföre vigtigt, att Utsk:s förslag
antages. Dessutom, med samma skäl, som den siste värde
talaren föreslagit den förändring, att man skulle tillåta boktryckaren
att emot 5o r:drs böter underlåta att utsätta sitt
namn, tryckningsorten och årtalet, skulle också stadgandet
ang:de utgifvande af andras bref eller ministeriella handlingar
m. m. böra undergå förändring; ty der bestämmes enahanda
ansvar, som nu blifvit föreslaget, och det faller af sig
sjelf, att det måste stå den fritt, som vill betala böterna,
att öfverträda lagen. Jag ser således intet hinder för antagande
af det förslag, Utsk. framställt.
Frih. Cederström, Jac.: Afsigten med Tryckfr.förordn:s
stadgande, att boktryckaren skall utsätta sitt namn,
årtalet och tryckningsorten å hos honom tryckta skrifter, är
naturligtvis, att man må veta, hvar åtal emot skriften skall
86
Den 9 April c. m.
anställas, i fall så linnes nödigt. Att det således är af slör
angelägenhet för ordningen ronde tryckpressen, att såväl årtalet
sorn tryckningsorten och boktryckarens namn å hvarje
skrift utsattes, mätte vara ovedersägligt. Nu ur, såsom det
synes af discussionen, frågan den, huruvida man borde på
ena sidan borttaga det fördubblade vitet af 600 r:dr och
det i 3:dje rummet utsatta vitet af tryckeriets förlust, samt
deremot ensamt utsätta ett vite af 3oo r:dr, eller om man
borde godkänna, hvad Utsk. föreslagit, nemi. att böterna,
derest skriften är obrottslig, bestämmas till 5o r:dr, men
i annat fall blifva lika höga som förut. För min del kan
jag ej neka, att jag skulle vilja öfvergå till den opinion, att
det vore lämpligare att bestämma 3oo r:drs böter för hvarje
sådan förbrytelse, och del för hvarje gång den begås, samt
att man således helt och hållet uteslöt stadgandet af 600
r:drs böter för atdra gången och af tryckeriets förlust för
3:dje gången skedd förbrytelse. Det har af de talare, som
försvarat Utskts förslag, blifvit yttradt, att ett boktryckeri
kan vara värdt 20,000 r:dr; men om förslaget står qvar,
skulle ju bötesbeloppet kunna blifva 20,000 r:dr äfven framdeles.
Om nu i stället det andra alternativet, som är framstäldt
af Hr Hofcancelleren, skulle godkännas, så blefve bötesbeloppet
endast 3oo rsdr i hvarje fall. Man må icke säga,
att det är en obetydlig sak, huruvida årtal, namn och
tryckningsort utsättas. I händelse sådant kan underlåtas mot
lindriga böter, faller det af sig sjelf, att man först med
oskyldiga skrifter vänjer allmänheten vid att se det uraktlåtet,
och slutligen utkomma brottsliga skrifter på samma sätt.
Man har icke betänkt, huru svårt det är att upptäcka,
hvar en skrift blifvit tryckt, då sådant ej är utsatt; dertill
fordras nära nog inquisitoriska åtgärder eller spionunderrättelser
fiån tryckeriets egen betjening till vederbörande fiscaler,
hvilket jag ej tror böra åsyftas med en lagstiftning. Det
är på dessa skäl, jag instämmer i det af Hr Hofcancelleren
gjorda förslag till ändring af ifrågavar. morn., och anser det
bättre, än hvad Utsk. föreslagit.
Hr Dalman: Jag anhåller i anledn. af Gr. af Wetter-?
stedts yttrande, att ytterligare få fästa Pi. o. Ad:s uppmärk-?
samhet på denna fråga. Det lärer vara gifvet, att för hvaf
och en handling, som man företager sig, man åtminstone
söker göra sig reda för den bevekelsegrund, sorn kati finnas
för denna handling. Jag vill nu söka bevekelsegrunden hos
boktryckaren att icke utsätta sitt namn, årtalet och tryckningsorten.
Orsaken dertill kan vara antingen glömska eller
också ett uppsåt att derigenom undvika dea skam, som i det
allmänna träffar den boktryckare, som tryckt en scandalös eller
brottslig skrift. I sednare fallet skulle han, enligt Utsk:s förslag
, äfventyra de högre böterna och i förra fallet blott de
mindre; och då skriften är obrottslig, månne han förtjena;-
Den g April c. m.
35
större böter? Det är visserligen sannt, såsom den siste talaren
yttrat, att del är af vigt, att årtalet, tryckningsorten
och boktryckarens namn utsättas; men det är också, enligt
hvad han i början af sitt yttrande anförde, endast af vigt i
den händelse, att skriften skall åtalas. I annan händelse
är det af ingen eller obetydlig vigt; och då lagens stadgande
i ali sin stränghet blifvit bibehållen för den händelse,
att åtal bör äga rum, så kan jag ej se något ondt deri, att
lagen mildras för den händelse, då det är likgiltigt, om uraktlåtenheten
ägt rum eller ej. För öfrigt får jag fästa uppmärksamheten
på ett annat stadgande i Tryckfr.lagen, som
kan jemnföras med det nu föreslagna, nemi. dä en boktryckare
underlåter att aflemna ett exemplar till Hofcancellcren,
hvilket är belagdt med endast 5o r:dr böter för hvarje gång.
Jag inser icke, hvarföre det skulle vara en större förseelse
att underlåta utsättande af namn, tryckningsort och årtal,
å en icke brottslig skrift, än att underlåta att till Hofcancelleren
aflemna ett exemplar äfven af en brottslig sådan.
Jag finner således ingen anledn. att frångå den tanke, jag
förut yttrat och hvari jemväl Hrr Cederschjöld och v. Troil
instämt, att R. o. Ad. hör låta Utsk:s förslag hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag.
Frih. Cederström: Det är visserligen riktigt, hvad
den siste talaren yttrade, att ansvaret i all sin stränghet uti
Utsk:s förslag är bibehållet för den händelse, att åtal bör
äga rum; men det finnes ett litet vilkor för möjligheten att anställa
åtal, och det är, att man skall finna den, som skall
anklagas, ty svårt blefve att tilltala och döma en person,
som icke är känd. Om således boktryckarens namn eller
tryckeriet och årtalet ej äro kända, så uppstår det förhållande,
jag nyss nämnde, att man måste begagna inquisitoriska
spionunderrättelser, för att få veta, hyar skriften blifvit
tryckt, eller genom connivence med boktryckeriets betjening
skaffa sig rapporter om husbönderna. Ått skriften aflemnas
till llofcancelleren medför ingen säker controll; ty hvem
kan veta, när en skrift blifvit utgifven, då årtalet ej är utsatt?
Den kan vara utgifven för 5o år sedan eller för några
dagar sedan. Det finnes således icke någon controll deröfver,
att en sådan skrift blifvit till Hofcancelleren aflemnad,
förrän Hofcancelleren eller dess ombud lemnäs underrättelse
om, att en sådan skrift finnes i bokhandeln. Då blir bokhandlaren
tilltalad, men straffet träffar icke direct den, som
i första rummet förbrutit sig emot lagen. Jag tror för min
del, att den af Hofcancelleren föreslagna förändring är nödig.
Ilr Dalman: Jag hemställer till Frih. Cederströms
eget omdöme, huruvida det ej fordras ett lika inquisitoriskt
handlingssätt att upptäcka en boktryckare, hvilken, i händelse
han upptäckes, skall böta 3oo r:dr, som om han endast
komrae alt böta 5o r:dr, äfvensom huruvida det icke
88
Den 9 April c. m.
snarare är anlcdn. att befara, det inquisitionsåtgärderna blefve
strängare, i samma mån böterna vore större, emedan in teresse
t att dolja brottet i samma mån vore större. I öfrigt får
jag fästa uppmärksamheten derpå, att om skriften icke är
brottslig, kan det ej finnas något interesse för boktryckaren
att underlåta utsättandet af sitt namn, tryckningsorten och
årtalet, och således torde man svårligen finna någon boktryckare,
som vilie gå in på hvad Hr Gr. af Wetterstedt föreslagit,
eller att betala 5o r:dr för att slippa utsätta sitt
namn, tryckningsorten och årtalet. Det har blifvit yttradt
af Frih. Cederström, att om icke årtalet utsattes, kan del ej
• controlleras, när skriften blifvit utgifven. Lagen säger likväl,
att i samma stund en skrift utgifves, skall ett exemplar
deraf till Hofcancelleren eller dess ombud aflemnas, och titelbladet
utmärker endast det år, då skriften blifvit tryckt,
utan att uppgifva, om det skett i Jan. eller Dec. månad;
hvaremot, i fall Frih. Cederströms sats skulle consequent
tillämpas, t. o. m. dagen borde utsättas. Då det i öfrigt, såsom
mig synes, på goda grunder blifvit föreslaget att i ett
sednare mom. af Tryckfr.förordn. intaga, att de, som utsprida
skriften, skulle stå författareansvar, om skriften är brottslig
och författaren ej kan uppgifvas, så kan jag ej
finna annat, än att alla garantier äro ställda, för att man
utan några inquisitoriska åtgärder skall kunna komma under
fund med författaren; och om man då icke kan upptäcka
boktryckaren, så lärer det vara likgiltigt, emedan, så länge
vi äga tryckfrihet, den tactik väl icke lärer kunna begagnas,
att man söker qväfva denna frihet genom att göra den
mechaniske boktryckaren ansvarig. Jag vet väl, att sådant
försökes i despotiska länder; men ,vi måtte väl icke i Sverige
vilja komma derhän, och jag tror derföre, att om vi i
detta afseende taga ett steg tillbaka från 1812 års Tryck fr.-  lag, så hafva vi tagit ett steg framåt på de nyttiga reformernas
bana. Jag förnyar min anhållan, att Utskrs förslag
måtte få hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa
riksdag.
Hr Cederschjöld: Jag är väsendtligen förekommen
af den siste värde talaren, nemi. i framställningen deraf, att
de högre böterna icke lätta upptäckten af boktryckarnes
förbrytelser, om icke på det sätt, att anklagaren eller efterforskaren
skulle få hopp om större tillgångar att genom
spioner anskaffa de underrättelser, han söker; men en
sådan speculation skulle han knappast våga äfventyra, emedan
han ej hade att påräkna mer än hälften af böterna,
och han således, i fall förbrytelsen skedde första gången, ej
kunde erhålla mer än i5o r:dr, samt, om också förbrytelsen
skedde 3:dje gången, boktryckeriet kunde vara af så ringa
värde, att speculationen lemnade förlust. Jag finner således
Den 9 April e. m.
ingen betänklighet vid att bifalla Utskts förslag. Menja» kan
vid detta tillfälle, då jag ser, huru strängt styl ande-magtens
organer vilja hålla elter boktryckarne, icke underlåta att
anföra, huruledes jag tycker mig från fordna tider vilja
minnas, att en numera afliden Hofcanceller funnits, som i en
rapport till Konungen uttryckte sin fägnad deröfver, att uti
Stockholm funnits 12 boktryckare, dä han mottog sitt embete,
men att han haft den tillfredsställelsen att under sin embetsförvaitning
se detta antal nedsjunka till 7 eller 8. Jag
tror, att sådana exempel ej böra följas, utan endast tjena
till varning, äfvensom jag tror, att Representationen bör
vårda sig om tryckfriheten och alla för densamma arbetande
organer; och om man någon gång är missnöjd med det
sätt, hvarpå den begagnas, så bör man hoppas på bättre tider,
men icke förstöra saken derföre, att den stundom missbrukas.
fl. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt: Jag får blott, i afseende
på hvad jag nyss hade äran nämna, upplysa om en
irring, sorn synes mig hafva uppstått hos a:ne värda ledamöter,
Hrr Dalman och Cederschjöld, likasom jag till utbyte
emot Ulsk:s förslag velat föreslå den redaction, jag sade,
att man kundö införa i stället. Utsk:s förslag innehåller:
”Å hvarje skrift varde boktryckarens namn, tryckningsorten
och årtalet utsatta; uraktlåter boktryckare sådant,
bote, om skriften eljest är till sitt innehåll obrottslig, för
hvarje gång 5o r:dr.” Jag gjorde dervid den anmärkn., att
derigenom lemnades boktryckaren tillfälle att, om han så
behagade och fann sin uträkning dervid, icke utsätta sitt
namn, tryckningsorten och årtalet, hvarje gång han ville
betala 5o r:dr. Om detta varit Utsk:s mening, syntes det
mig hafva varit bättre att stadga: ”Å hvarje skrift, som till
sitt innehåll är obrottslig, må det vara boktryckaren tillåtet alt,
emot erläggande af 5o r:dr, icke utsätta sitt namn, tryckningsorten
och årtalet;” men min mening var icke att framställa
detta såsom ett förslag, hvars godkännande jag tillstyrkte,
ty jag är den förste att ogilla det. Men jag säger,
alt detta måste vara meningen af Utsk:s uttryck, och att,
om meningen varit sådan, det varit bättre att uttrycka den
såsom ett permissivt stadgande, än att i form af ett förbud
lemnai boktryckaren en uppmuntran att begå ifrågavar. uraktlåtenhet.
Hvad jag egentligen har emot Utsk:s förslag
är, att det troligen ej finnes någon boktryckare, som, då
han trycker en skrift, i förväg kan säga eller tror, att den
skall blifva åtalad eller befinnas brottslig; ty i sådant fall
tror jag ej, att han tryckte den. Derföre vet jag icke, hvarföre
man skulle med mindre straff belägga en uraktlåtenhet
vid tryckningen af en skrift, som sedermera befinnes obrottslig
, än då skriften blir befunnen brottslig. Boktryckaren
21 H. 12
Den 9 Ap r il e. m.
ian icke, d& b«« har skriften i sin liand, vela, huruvida
tryckfrihetens vaktare skall åtala skriften och huruvida juryn
skall fälla. Hans åliggande att utsätta sitt namn, tryckningsorten
och årtalet är ett ordningsstadgande, sorn ingenting
har att göra med skriftens innehåll. Ifrågavär. uraktlåtenhet
kan, såsom sagdt är, härröra af glömska, och må
man derföre nedsätta eller höja böterna utan afseende på
skriftens brottslighet eller obrottdighet, som icke har med
böterna att göra, då man förutsätter, att endast glömska,
*0111 kan vara förlåtlig, vållat förseelsen, hvilket är svårt att
utreda; men att deremot, genom resultatet af ett åtal mot
skriften, framställa för boktryckaren den möjlighet, att, då
skriften icke åtalas eller befinnes obrottslig, lian skall kunna
beständigt fortgå med att icke efterkomma, livad grundlagen
föreskrifver såsom en nödig controll öfver alla tryckta
skrifter, anser jag oriktigt och ej böra fortgå i oändlighet,
såsom texten i 'Utskrs förslag lemnar öppet. Någon
gång bör väl också glömskan få ett högre straff, äfven om
skriften är obrottslig, eller också bör man säga, att en sådan
glömska är tillåtlig; och man må säga livad man vill,
så, i afseende på möjligheten af åtal och de 6 månader,
inom hvilka åtalet skall äga rum, gör det mycket till saken,
om å en skrift är utsatt boktryckarens namn, tryckningsorten
och årtalet, eller icke.
Hvad för öfrigt angår den citation, Hr Cederschjöld
gjorde om en afliden Hofeaneeller, så vet jag icke egentligen,
hvad den rörer detta ämne. Jag tror icke, att den
hade afseende på någon förhoppning om bättre eller sämre
tider; men om det funnits någon Hofeaneeller, som i en
rapport till en från oss aflagsnad Konung yttrat, att han
haft den tillfredsställelsen att se boktryckarnes antal förminskadt,
så tror jag icke, att vår närvar, elier någon blifvande
Hofeaneeller kan komma alt fägna sig öfver samma förhållande.
Hr Dalmah: Just det förhållande, som den siste värde
talaren framställt, eller att boktryckaren oftast ej är i
tillfälle att bedöma, huruvida den skrift, han trycker, är
brottslig eller icke, mäste uppmana honom att utsätta sitt
namn, tryckningsorten och årtalet, emedan'det ligger i menniskans
natur, att i saker, dem man icke förstår, fruktar
man oftast det värsta. Jag förmodar således, att ifrågavar.
förseelser ej komma att äga rum, lika litet som de hittills,
annorlunda än i följd af glömska, ägt runi, och icke för
att dölja boktryckarens namn, hvaruti så mycket mindre
ligger något interesse, som boktryckaren, enligt nu gällande
Tryckfrtslag, ej har annat åliggande, än att inför rätten
uppvisa behörig namnsedel. Således qviitar det honom lika,
0111 skriften är brottslig eller ej; ty att förutsätta, det
han skulle äfventyra 3oo eller 600 r:dr eller möjligen trye
-
Den 9 April e. m.
9'
keriets förlust, blott för att undvika besväret att utsätta
tryckningsort, årtal och namn, är orimligt, och jag tror icke,
att vinsten af en sådan underlåtenhet, om den också ej
upptäckes mer än hvar hundrade gång, kan vara vard mer
än 5o r:dr. I öfrigt tager jag mig friheten nämna, att jag
ej så missförstått Gr. af Wetterstedts första yttrande, som
skulle han haft för afsigt att i grundlagen införa ett sådant
stadgande, som han uppgaf; men jag upptog det hypothetiskt,
såsom Hr Gr. sjelf framställde detsamma, nemi. såsom
jemnförligt med Utsk:s förslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade såsom sin gemensamma tanka förklara den af Frih.
v. Schulzenheim gjorda anmärkn.,att io mom. i i §Tryckfr.-  förordn. borde erhålla följande lydelse: ”k hvarje skrift varade
boktryckarens namn, tryckningsorten och årtalet utsatta;
uraktlåter boktryckare sådant, bote hvarje gång tre
”hundrade r:dr. Åtalas skriften och befinries den brottslig,
”stånde boktryckaren derjemte författare-ansvar. Utsätter
m. m.”
Ropades nej.
Då ingen annan anmärkn. vid Utsk:s förslag blifvit
gjord, skulle det blifva hvilande till nästa riksdag.
Föredrogs ånyo Constit.Utsk:s d. 6 dennes på hordet
lagda memor. JN:o 112 med föreslående af ett tillägg vid 12
mom. 1 § Tryckfr.förordn.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Hittills har lagstiftaren
alldeles förbisett sättet att upptäcka sådana boktryckare,
som trycka skrifter med underlåtenhet att utsätta sina
namn, tryckn:sorten och årtalet; men jag har genom motion
inom Constit.Utsk. sökt afhjelpa denna brist, och jag föreslog,
att den, som föryttrar sådana skrifter, skall för hvarje
skrift pligta 5o r:dr samt, om den åtalas, derjemte stånda
författare-ansvar, intilldess boktryckaren eller författaren
kan upptäckas. Det är är naturligt, att bokhandlaren
måste veta, hvarifrån han fått exemplaren, och således lätt.
ifrån sig kan leda ansvaret, om han så vill. Jag hemstäl-,
ler derföre, om icke Ståndet täcktes förklara denna anmärk
n. såsom sin gemensamma tanke.
Frih. Cederström, Jac.: Den siste talaren har rätteligen
uppgifvit, alt i hans inom Constit.Utsk. väckta motion
förekommer frågan, att bokhandlaren skulle stå författareansvar
för en skrift, hvarå tryekn:sort, årtal och boktryckarens
namn ej ärö utsatta; men Utsk. har underkänt detta
förslag med hänvisning till grundlagens tydliga föieskrift,
att när Utsk. underkänt en riksdagsmans förslag, lan det
icke förekomma till pröfning i RiksSt:n. Jag hemställer så
-
9»
Den 3 April c. m.
Judes, huruvida Hr Gr. o. Landtm. lamt R. o. Ad. Ian göra
något afseende på Hr Cederschjölds framställning.
Hr Hjärne, Harald: Jag anhåller, att Hr Cederschjölds
förslag måtte blifva uppläst, innan propos. derpå
framställes.
Frih. Cederström: Hr Cederschjöld har, enligt 84 §
Reg.F., rättighet att utbekomma Constit.Utsk:s yttrande i ör:de
afslaget å hans förslag och den rättighet att detta yttrande
genom trycket allmängöra; roen hvarken har han rättighet
att fä detta afslagna förslag här framstäldt, eller har
Hr Gr. o. Landtm, rättighet detsamma till Ståndets godkännande
framställa, hvarpå jag ber att ännu en gång, innan
förslaget uppläses, få fästa Hr Gr. o. Landtnäs uppmärksamhet.
Hr Cederschjölds förslag upplästes, så lydande: "För"vttrar
någon en tryckt skrift, hvarå boktryckarens namn,
”tryckningsorten eller årtalet icke finnas utsatta, bote för
"hvarje gång 5ö r:dr, och stånde derjemte, i händelse skrif"ten
åtalas, författare-ansvar, derest icke boktryckaren eiler
"författaren kan upptäckas.”
Hr Hjärne: Jag får göra den anmärkn. emot den upplästa
redactionen af Hr Cederschjölds förslag, att jag tror
det vore bättre att nyttja ordet uppgifves i stället för
kan upptäckas; men jag medger dock, alt denna ändring
ej är af vigt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade såsom sin gemensamma tanke förklara den an
märkn.
, att Etsk:s ifrågavar. förslag borde erhålla den nyss
upplästa, af Hr Cederschjöld uppgifna, förändrade redaction.
I anledn. af de af R. o. Ad. härå afgifna svar, förklarade
H. Ex., att nej öfverröstat ja.
Hr Cederschjöld: Jag hade denna gång verkligen
trott, att jag af tryckfrihetens väktare skolat få understöd
just derföre, att mitt förslag skulle bereda en möjlighet att
upptäcka den brottslige boktryckaren, då i annat fall det
står i vida fältet, huruvida han någonsin kan upptäckas;
men, på sätt jag uppgifvit, erhålles ett spår, som man kan
följa till hans upptäckande.
Då H. Ex. Hr Gr. o. Landtm , i anledn. af sitt nyss
afgifna förklarande rör:de svaret å den sist framställda propos:n,
började yttra, det Constit.Utsk:s ifrågavar. förslag
borde blifva hvilande till nästa riksdag, anmälde sig
Hr Cederschjöld och anförde:
Jag nödgas begära votering, emedan förkastandet af
mitt förslag endast skulle gifva den brottslige vapen i händerna.
Den 9 April e. m.
Hr Dalman: Äfven jag instämmer med Hr Cederschjöld,
och jag gör det ur samma synpunkt, som H. Ex.
Hr Gr. af Wetterstedt och Hr Hofeancelleren nyss framställt,
att nemi. det är af vigt för tryckfrihetens vaktare att
få reda på författarne, och att man således bör söka förebygga
de missbruk, hvarigenom de kunna undgå åtal. Jag
kan ej se någon obillighet deri, att en bokhandlare, som
mottager skriften af författaren eller boktryckaren, nödgas
tillse, alt ti'yckn:sort., årtal och boktryckarens namn äro utsatta,
och om han försummar detta, kan jag ej anse obil ligt,
att han sjelf står författare-ansvar; hvaremot jag finner alla
sådana controller, som ligga i höga böter, i afseende på
tryckfr:smål vara af beskaffenhet att snarare skada an gagna,
ty ju mindre böter blifva ålagda boktryckare och bokhandlare,
samt ju större deras moraliska ansvarighet blir,
ju säkrare förekommas missbruken. Jag kan således ej annat
än till alla delar instämma i Ilr Cedersebjölds förslag.
Frih. von Schulzenheim, Da v.: Då Hr Cederschjöld
behagat vända sig direct till tryckfrihetens väktare, anser
jag mig böra nämna, att sedan, på sätt Frih. Cederström
framställt, Ilr Cederschjöld i form af motion väckt samma
fösslag, som han nu framställt i form af anmärkn., har jag
ansett tvifvelaktigt, huruvida denna anmärkn. bär lagligen
kunde upptagas. 1 anseende till detta tvifvelsmål har jag
afhållit mig att yttra mig i saken, ehuru jag verkligen anser
Hr Cederschjöids förslag bättre än Utskts. Jag har endast
velat yttra detta till svar på Hr Cederschjöids framställning.
Hr Cederschjöld: Jag får vördsamt hemställa, om
icke, enär det beslut, som R. o, Ad. af Hr Gr. o. Landtm,
ansetts hafva fattat, icke blifvit med klubbslag belastad!,
Hr Gr. o. Landtm täcktes till muntligt besvarande ännu
en gång framställa den propos , jag begärt, helst flera yttranden
numera till densammas fördel blifvit afgifna och
Hr Hofeancelleren sjelf förklarat mitt förslag vara hattie än
Utskts.
Hr Hjärne: Jag instämmer i den åsigt af sjelfva saken,
hvarifrån Hr Cederschjöld i sitt redactionsförslag utgått,
och jag har begärt ordet, för att, sedan votering blifvit
yrkad, och man således kan hoppas, att Hr Cederschjöids
mening kan göra sig gällande, söka häfva det skäl,
Frih. Cederström framställt emot detsammas antagande. Hr
Frih. har sagt, att Hr Cederschjöids anmärkn. innefattar en
motion,' som blifvit förkastad inom Constit.Utsk. Denna
upplysning kan väl på sitt sätt vara interessant för R. o.
Ad.; men den kan icke, enligt min öfvertygelse, leda oss
till något annat, än att öfverväga frågan, utan afseende på,
huruvida den förut varit väckt eller icke. Detta Frih. Ce
-
TJ c ii ij April c. m.
derslröins skäl är visserligen enligt med livad sorn legat till
grund för Constit.Ut»k:s handlingssätt vid denna riksdag;
men It. o. Ad. tillhör nu, efter min tanke, endast att pröfva,
huruvida anmärkn. kan anses såsom en ny motion elier
icke, och att den mindre är en ny motion än de flesta andra,
i anledn. af från Constit.Utsk. inkomna betänkm, har
framställda frågor, som icke såsom sådana blifvit ansedda,
lärer val för hvar och en vara tydligt, enär frågan endast
angår en obetydlig redactionsförändring i det förslag, Utsk.
framställt.
Frih. Cederström: Jag har begärt ordet för att anhålla,
det discussioneii måtte upphöra, sedan Hr Gr. o.
Landtm, förklarat, huru den framställda proposm blifvit
besvarad, på det vi måtte komma lili slut i denna fråga.
Hr Dalman: Då ingen anmärkn. i sak blifvit gjord
emot Hr Cederschjölds förslag, och Frih. Cederströms , anmärkn.
blott åsyftar, att Hr. o. Landtm, matte vägra propos.
derå, men jag förmodar, att Hr Gr. o. Landtm, icke
meddelar en sadan vägran, emedan den skulle strida emot
Ilr Gr. o. Landtnäs förut tillkännagifna öfvertygelse om
grundlagens mening, så får jag vördsamt anhålla, att Hr
Gr. o. Landtm, nu täcktes förnya sin propos., huruvida
Ståndet såsom sin gemensamma tanke förklarar Hr Cederschjölds
anmärkning. '
Hr Hjärne: Ehuru jag för min del visserligen skulle
önska, att Ii. o. Ad:s mening i detta ämne kunde uttryckas
utan votering, så finner jag sådant numera vara för sent.
Hrr Dalman och Cederschjöld hafva mot min förmodan trott
det kunna tillgå annorlunda ; men jag bekänner, att sedan
Hr Gr. o. Landtm, förklarat den framställda proposm vara
med nej besvarad, och en ledamot begärt votering, anser
jag votering ej kunna undvikas.
Frih. Cederström: Jag har intet att tillägga vid hvad
den siste talaren nu yttrat.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:spropostn:
'
Den, hvilken såsom Ståndets gemensamma tanka förklarar,
att det af Constit.Utsk. framställda förslag lill ny.
period i slutet af 12 mom. 1 5 Tryckfr.förordo. skall erhålla
följande lydelse: ”Föryttrar någon en tryckt skrift, hvarå
boktryckarens namn, tryckningsorten ellef årtalet icke finnas
utsatta, bote för hvarje gång femtio r:dr och stånde
derjemte, i händelse skriften åtalas, förlattareansvar, derest
icke boktryckaren elier författaren kan upptäckas,” voterar '
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Den g April e. m.
»5
Vinner nej, förklarar icke R. o. Ad. ofvannämnde redaction
sorn sin gemensamma tanke.
Efter voteriDgens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
sorn följer:
Ja — aa.
Nej — 7.
Vidare föredrogs Constit.Utsk:s d. 6 dennes på hordet
lagda meraor. N:o ii3 med förslag till ändring och tillägg
i ir morn. 5 § Tryckfr.förordn.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag tror, att man hör
ganska noga betänka sig, innan man antager denna af Constit.
Utsk. föreslagna förändring. Genom en sådan förändring
skulle det nemi. hero på hvilken enskild person som
helst att, utan någon slags garanti och blott under förevändning,
att han funne skriften innefatta angripelser emot
honom enskildt, kunna confiskera deri, för det densamma
vore mindre behaglig för Styrelsen, och sålunda hindra den
afsättning, som författaren af arbetet påräknat. Det är visserligen
sannt, att Constit.Utsk. sagt, att det skulle bero på
domaren att bestämma det ersättningsansvar, som bör följa,
i händelse skriften ej finnes brottslig; men om hos denna
person ej finnas tillgångar till ersättning, så hvar erhåller
författaren sin regress? Ehuru jag ej vill bestrida, att
tilläfventyrs det ej är obilligt, att, om enskild person i skrift
angripes, han må äga rätt att erhålla qvarstad å denna
skrift, så kan jag likväl ej gå längre än till det medgifvande,
att denna quarstad må äga rum emot vederhäftiga
mäns borgen för den ersättning, som kan författaren tillerkännas;
men jag skulle tro, att, då tryckfriheten varit
hotad nied så många inskränkningar vid denna riksdag, R.
o. Ad. gjorde bäst att icke lägga något band på densamma
genom ifråga var. förändring, utan afslå Utsk:s förslag. Jag
yrkar således för det första, att R. o. Ad. ville såsom sin
gemensamma tanke förklara, att Ståndet ej anser denna
grundlagsförändring nyttig; men i händelse R. o. Ad. ej dertill
vill lemna sitt bifall, förbehåller jag mig att få yrka,
det R. o. Ad. såsom dess gemensamma tanka må förklara,
att den enskilde, som å tryckt skrift begär qvarstad, skall
ställa vederhäftig borgen för den ersättning, honom kan
åläggas.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Det är en temligen
allmän erfarenhet, att ganska få personer i vårt kära fädernesland
förstå att sätta riktigt värde på tryckfriheten, och
om man går till grunden för detta förhållande, torde en
stor del of anledningen dertill bestå deri, att de finna sig
icke för sina personer äga tillräckligt skydd i tryckfr.förordn.
I denna förordn. är allt gjordt för att inskränka tryck
-
Din g April e. ra.
friheten och gora missbruken omöjliga eller strängt straffade,
då de åsyfta Styrelsen, men icke det minsta lill skydd
för den enskilde, sorn angripes i tryckt skrift. Han får icke
upplagan belagd med qvarstad, utan den kan utspridas
under rättegången, så att, då rättegången är slutad och domen
innehåller, att upplagan skall confiskeras, det ej finnes
något att confiskera. Ändamålet med processen blir således
förfeiadt. Skall derföre något skydd lemnäs åt den, som sålunda
angripes, så måste han erhålla rätt att belägga upplagan
med qvarstad, tills rättegången blir afgjord. Jag föreslog
visserligen i Utsk., hvad Hr Dalman yrkat, nemi. att
klaganden borde ställa borgen för den reconvention, hvartill
han kunde blifva dömd; men jag blef öfverröstad. J >g
skall också icke motsätta mig, utan är mycket böjd för att
understödja den mening, att R. o. Ad. måtte såsom sin gemensamma
tanke förklara, att anklagaren skall ställa nöjaktig
borgen för den reconvention, hvartill han kan blifva
dömd. Men att alldeles ogilla förslaget anser jag högst
olämpligt, och skulle derföre önska, alt Ståndet antingen
ville godkänna Utskts förslag, sådant det är, eller också inskränka
sig till den anmärkt]., att den enskilde åklagaren
skall ställa borgen för den ersättning, hvartill han kan blifva
dömd för obehörigt åtal.
Hr Hjärne, Harald: Då jag hyser samma åsigt af saken
sorn den siste värde talaren, är jag äfven hufvudsakligen förekommen
af honom i framställningen af de skäl, sorn tala
för saken. Jag kan således icke instämma i Hr Dalmans
begäran, att detta förslag måtte helt och hållet ogilla^; men
deremot finner jag skäl att bifalla den förändrade redaction,
som Hr Dalman föreslagit och Hr Cederschjöld linderstedt.
Det förefaller mig icke otroligt, att så ömtåliga menniskor
kunna finnas, att de kunna anse sig laederade af en
utkommen skrift, ehuru saken icke så af allm. opinionen
bedömes. Då skulle likväl åklatraren, som har rätt att få
skriften belagd med qvarstad, förorsaka författaren en förlöst
genom denna rättighets begagnande, och som denne
åklagare kan sakna tillgång att erlägga den ersättning, hvartill
han enligt denna lag kan dömas skyldig, i fall skriften
icke befinnes brottslig, så är det, enligt min tanke, rättvist
att stadga, det han skall ställa borgen för denna ersättning,
innan han kan erhålla sequester. Jag lager mig
derföre friheten tillstyrka, att R o. Ad. måtte såsom sin
gemensamma tanke förklara det andra alternativet af Hr
Dalmans förslag.
Hr Stuart, Carl Gust : Man har ofta i sednare tider
hört klagas deröfver, att Tryck fr.förordn. icke tillräckligt
skyddar den enskilde mot personliga’ smädelser och andra
missbruk af tryckfriheten. Det .af Constit.Utsk. nu afgifna
för
-
Den 9 April e. m.
97
förslag till ett förändradt, mera ändamålsenligt stadgande i
detta afseende synes mig således böra, afven af tryckfrihetens
vänner, understödjas, emedan detsamma till en stor del
undanrödjer de skäl, som möjligtvis hos en och annan nu
kunna finnas till grundade klagomål öfver vår ägande tryckfrihet.
Det är af sådan anledn., som jag anser den föreslagna
confiscationen af skrift, som innefattar smädliga utlåtelser
mot enskild person, böra kunna innan rättegångens
början verkställas; men lika med Hrr Cederschjöld och Dalman
finner jag det derjemte böra vara en ovilkorlig skyldighet
för den person, som åtalar en dylik skrift, att ställa
borgen derför, att densammas utgifvare ej skall i följd af
confiscatienen komma att vidkännas någon förlust, derest
skriften förklaras obrottslig. Till åstadkommande af en sådan
modifieation, hvarigenom Utsk:s förslag, enligt min åsigt,
blir antagligt, får äfven jag, i full consequens af det raisonnement,
som ligger till grund för det framställda förslaget,
yrka, att R. o. Ad. måtte såsom sin gemensamma tanka förklara
den anmärkn., att målsäganden bör stalla antaglig
borgen för det ersättningsansvar, sorn af-domaren kan honom
åläggas, i händelse skriften förklaras obrottslig.
Hr Dalman: Då jag äfven för min del instämmer i
den grundsats, att verkligen Tryckfr.lagen bör stadga skydd
för den enskilde medborgaren mot förolämpningar genom
tryckfrihetens missbruk, sä skall jag ej vara envis i mitt yrkande,
att R. o. Ad. måtte ogilla förslaget, utan åtnöja mig
med, att R. o. Ad. antager det correctiv, att målsäganden
skall ställa borgen, innan skriften kan med qvarstad beläggas.
Skälet, hvarföre jag yrkade det förra, finner jag
dock icke vara vederlagdt genom hvad de andra talarne anfört,
emedan mitt yrkande grundad^ sig på öfvertygelsen om
oformligheten deraf, alt en person, som icke var förolämpad
eller icke målsegande, utan blott föregåfve sig vara 'det,
skulle hafva rättighet att hos K. M:s Bef:h:de erhålla qvarstad
å hvilken skrift som helst, efter att hafva uttagit
stämning emot dess författare. Han kunde ju vara vidtalad
att begära en sådan qvarstad. Det berodde väl sedan på
juryn att pröfva, huruvida han vore förolämpad eller icke; men
stämning och qvarstad kunde domaren icke neka. Processen i
tryckfr.mål är icke summarisk; dertill utgå vanligen 3 ä
4 veckor. Således kunde en person , som alldeles icke vore
smädad, begära qvarstad på en politisk skrift, hvilken sedermera
af juryn förklarades obrottslig. Ännu orimligare vore
detta, om, enligt Utsk:s förslag, en författare skulle kunna
störas i sin äganderätt utan säkerhet för a runstyckens ersättning,
en ersättning, som då den af domaren skulle bestämmes,
likväl svårligen blefvfe jemnförlig_ med författarens verkliga
förlust. Men för att visa, det jag ej är bland dem, som
2i H, i3
s»
De» 9 April e. ra.
vilja neka skydd emot personliga förolämpningar i tryck,
hvilka jag anser vara de mest vådliga för tryckfriheten, vill
jag ej motsätta mig den modification, som här blifvit föreslagen,
fastän jag ej finner den fullkomligt lämplig.
Hr Stuart: Äfven jag skulle hysa samma betänkligheter,
som den siste värde talaren, emot antagandet af det
framställda förslaget, såvida jag icke ansåg irsta perioden uti
5 § 11 mom. Tryckfr.förordn. vara uti iffågavar. hänseende
betryggande, enär, enligt densamma, i tryckfr.mål ingen annan
kan blifva målsägande eller få kära, än den, hvilken är
föremålet för angripelsen. Berörde period lyder nemi. sålunda:
”Angripas, uti af trycket utkomna skrifter, enskilda
personer, en eller flera, och det ej sker i och för deras embete,
derom må ej annor än rätter målsägande kära, ej heller
må tillförordnad publik actor någonsin i sådant i sitt käromål
upptaga och åklaga.” Det är med afseende å detta
stadgande och så länge detsamma qvarstår i tryckfr.Iagen,
som jag ej finnér någon synnerlig våda att gifva målseganden
den föreslagna rättigheten att, mot det han ställer antaglig
borgen för den ersättning, som af domaren kan honom
åläggas, få den skrift confiscerad, hvaruti han finner sig
smädad och sitt personliga anseende förnärmadt. Jag fortfar
således att yrka propos. på den anmärkn. af Hr Dalman,
som jag förut understödt, eller att R. o Ad. måtte såsom sin
gemensamma tanke förklara, det målsäganden, då han äskar,
alt en skrift skall med qvarstad beläggas, bör ställa borgen
för den ersättning, som domaren kan finna honom skyldig
att utgifva, i händelse skriften pröfvas vara obrottslig.
Hr Dalman: Ehuru jag, såsom jag redan sagt, ej ämnar
fullfölja mitt yrkande om ogillande af ifrågavar. förslag,
vill jag likväl, på det R. o. Ad. måtte klarligen inse, att jag
ej saknat skäl till ett sådant yrkande, fästa den siste värde
talarens uppmärksamhet derpå, att det ej beror på domaren,
utan på målsäganden sjelf, att vid åtalets anställande bedöma,
huruvida han är angripen eller icke, och att således
domaren ej kan vägra stämning på den grund, att han ej
anser åklagaren vara förfördelad. För närvar, kan åtal af apnan
än rätter målsägande endast leda till besvär för den
anklagade; men i följd af rättigheten att yrka qvarstad
skulle, oaktadt det af Hr Stuart åberopade stadgande, ett
sådant förhållande verkligen kunna inträffa, som det jag
omnämnde.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag vill ej ingå i någon
pröfning, huruvida det är Hr Dalman eller Hr Stuart, som
har ratt i frågan, om det må bero af stämningens utgifvare,
af domaren, att pröfva, huruvida det är rättér målsägande,
som kärar; men jag får förklara , att jag anser i hög grad
betänkligt att underkasta käranden en skyldighet att ställa
Dtn 9 April e. m.
93
borgen för den ersättning, som af domaren kan blifva författaren
tillerkänd. Det skulle hindra den fattige parten att
göra sin rätt gällande, på ett sätt som vore stridande emot
de allm. grundsatserna för Svenska lagstiftningen, och jag
skulle anse det så mycket mindre lämpligt, som det är allmänt
kändt, att den förlust, författaren af en skrift gör
derigenom, att den belägges med qvarstad, är högst obetydlig,
enär det s. k. piquanta i en skrift ökas genom rättegången,
isynnerhet om skriften frikännes, i följd hvaraf den
förlust, författaren lider derigenom, att skriften under rättegången
blir osåld, ersättes derigenom, att allmänheten blir
begärligare efter skriften, då försäljningen deraf frigifves.
Dertill har författaren, enligt Utsk:s förslag, rätt till ersättning,
då skriften förklaras obrottslig, 'så att han har samma
rätt som i hvarje annat käromål inför Svensk domstol,
att nemi. få ersättning i den mån, tillgångar dertill finnas;
hvarförutan han i alla fall förlorar mindre, än som ofta sker
i mångfaldiga andra enskilda rättegångar, hvarunder skogar
och mera sådant, som lemna betydlig afkastning, flera år
kunna vara under qvarstad, tills tvisten är afgjord. Då kan
ersättning blifva utdömd; men om ingen tillgäng finnes,
blir förlusten på intet sätt ersatt. Jag skulle således anse,
att Constit.TJtskts förslag är ganska välbetänkt, och att
det bör oförändradt qvarstå, samt att icke mer i detta enda
fall, än i alla andra, den i vår lagstifning okända principen
om borgens ställande vid sequestrering hör blifva
gällande.
Hr Hjärne: Den siste värde talaren har hestrid t den
förändring, som af flera talare jemte mig blifvit begärd.
Om jag lyckats alt följa Hr Rosenblad i den invecklade deduction,
han framställt, så har den innefattat ett svagt skäl
för hans mening. Ilan har nemi. yttrat, alt det tillägg, som
af oss blifvit hegardt, skulle leda derhän, att den fattige,
som vore i en skrift förfördelad, ej skulle få denna skrift
sequestrerad derföre, alt han ej skulle kunna anskaffa borgen.
Jag har deremot den öfvertygelse, att om skriften
verkligen är brottslig, skall det också finnas flera personer
än domaren, sorn skola falla utslag i saken, hvilka
hafva så mycket omdöme, alt de på förhand kunna inse,
att skriften skall förklaras brottslig, och jag vill icke
förutsätta möjligheten deraf, att en fattig person, som i
tryck blifvit förfördelad, ej skulle kunna (inna en menniska
med så mycket deltagande för detta olyckliga öde, att han
ville lemna sitt namn för den ringa summa, som kunde
komma i fråga. Om jag kunde förutsätta möjligheten af
hvad Hr Rosenblad befarat, skulle jag instämma med honom ;
men då jag ej kan det, fortfar jag att begära den ändring i
XJtsk:s förslag, som af Hr Rosenblad blifvit bestridd.
Hr Dalman: Hr Rosenblad måtte icke hafva nog stu
-
100
Den 9 A p r i 1 e. m.
deråt vår lag, då lian kunnat säga, att den här föreslagna
förändrjngen i Utsk:s förslag skulle vara en afvikelse från
allm. lagens stadganden. Allm. lagen stadgar i många fall,
att borgen skall ställas för kostnad och skada; men den
stadgar i intet fall, att det skall bero af en målsägande att
lägga qvarstad på en arnian persons egendom, innan domaren
pröfvat, om skäl dertill finnes, hvilket också i alla andra
frågor, än tryckfr.mål, vore sä orimligt, att ingen lagstiftning
i verlden kunde godkänna en sådan princip. Man
lior besinna, att det här skulle bero af hvem som helst
att, blott på grund af egna föreställningarom förment smädelse
mot sig, belägga en annans egendom med qvarstad;
och detta är väl en så stor magt, att missbruket deraf, åtminstone
genom skyldigheten att ställa borgen för kostnad
och skada, bör hejdas, och för min del förstår jag ej, huru
man kan bestrida billigheten deraf.
Hr Rosenblad: Då det brott, författaren, i händelse
han blir fälld, begått emot åklagaren, eller den förnärmelse
käranden lidit, just ligger i sjelfva skriften, så skulle denna
förnärmelse blifva ytterligare befrämjad, om, under den tid
rättegången varade, skriften finge fritt föryttras, efter att,
såsom föremål för ett allmänt åtal, hafva vunnit större begärlighet.
I följd deraf, och ehvad käranden vunne eller
icke vunne sitt syftemål att få författaren fälld, kunde han
ej komma att tillgodonjuta fullkomlig rättvisa, emedan den
hufvudsakliga förnärmelsen redan blifvit verkställd genom
utspridandet af de många exemplaren af skriften. Målsägandens
rättighet att belägga en skrift med qvarstad är således
ett af de vigtigaste vilkor för hans skyddande mot förolämpningar
i tryck; och nu är frågan, huruvida detta vilkor bör
vara underkastadt förmågan att ställa borgen för en möjligen
blifvande ersättning, i fal! käromålet ogillas. Skulle det
stadgas, så komme den fattige, som ej kan anskaffa borgen,
att ställas i en helt annan kategori än den förmögne; och
hvad beträffar, att mai) ej skall kunna erhålla qvarstad i andra
civila mål, utan att ställa borgen, så.får jag hemställa
till Hr Dalman, som är verklig jurist, hvilket jag icke är,
huruvida han icke känner, att i mångfaldiga äganderättsfrågor,
t. ex. i tvister om skogsparker, käranden har rätt
att begära qvarstad å skogen, så att icke misshushållning
dermed må äga rum, oaktadt förre innehafvare!! derigenom
mycket hindras i sin fria brukningsrätt, och om icke en sådan
qvarstad af domstolen kan beviljas, utan att någon borgen
blir ställd.
Hr' Dalman: Till svar å den siste talarens yttrande
får jag anföra, att det visserligen kan finnas förhållanden,
då t. ex. qvarstad å omtvistade skogslotter sättes, utan någon
borgen, men att denna qvarstad aldrig sättes, med mindre
domaren pröfvat den varå af omständigheterna påkallad;
Den g April e. m.
101
och jag ber, att Hr Rosenblad måtte fasta uppmärksamhet
derpå, att har är fråga om intet annat än den persons omdöme,
sora anser sig vara smädad, hvilket här skulle gillia
lika mycket som domarens pröfning i andra
mål. Från en juridisk synpunkt kan det således omöjligen
försvaras, hvarken att Hofcancelleren eller någon enskild
person erhåller qvarstad å en skrift, sorn ännu icke blifvit förklarad
brottslig; ty ingen bör kunna Iida för ett brott, hvarför
han endast är anklagad, hvarföre det också alltid måste
bero på domarens pröfning, huruvida en anklagad t. ex.
skall häktas. Hvad tryckfr.lagen i detta fall stadgar, är
ett undantag från allm. lagen, oell ett undantag, hvars nödvändighet
jag ej vill bestrida; men påståendet, att detta undantag
utgör en allm. regel, vågar jag motsäga, emedan det
ej öfverensslämmer med sanna förhållandet. Jag inskränker
mig till att begära den propos., hvarom Ilr Cederschjöld
anhållit.
R. o. Ad. förklarade såsom sin gemensamma tanka den
af Hr Cederschjöld framställda anmärka., ätt Utsk:s ifrågavar.
förslag borde erhålla följande förändrade lydelse: ”Skrift,
”sorn åtalas, skall, så framt målsäganden det äskar, genast
”med qvarstad beläggas mot ställande af antaglig borgen för
"det ersättningsansvar, hvartill han, om skriften förklaras
”obrottslig, kan af domaren pröfvas skyldig.”
Föredrogs ånyo Constit.Utskrs d. 6 dennes på bordet
lagda memor. N:o ii4 med förslag till ändring i 6i §.
Reg.F.
Undertcckn. Ridd.Secret. anmälte, att från Exped.-  Utskts cancelli inkommit följande anmälan: ”Uti de tryckta
”exemplaren af Constit.Utsk:s memor. slutar memor. N:o 114
”ordet vidtages, läses vidtager.”
Constit.TJtsk:s memor. N:o 114 förklarades hvilande lill
nästa riksdag med iakttagande af den från Exped.Utsk. anmälda
rättelse.
Lades till liandkna Constit.Utsk:s d. f> dennes e. m. på
bordet lagda memor. iN:o ii5, ang:de förloppet af inom förstärkta
Constit.Utsk. anställda voteringar.
'lill pröfning företogs Constit.Utsk:s d. 6 dennes på bordet
lagda memor. N:o 116 till R. o. Ad. i anledn. af återremissen
på memor. N:o ioo.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag har i allmänhet under denna
riksdag ej varit särdeles hågad att lyssna till Constit.Utsk:s
inbjudn:r; men jag anser mig nu böra antaga den inbjuda.,
Constit.Utsk. uti förevar, memor. framställt. Jag delar Ulsk:s
102
Den g April e. m.
åsigt, att det tillägg, sora Utsk. föreslagit vid 4 mom. i §
Tryckfr.förordn., fyller en lucka, som för närvar, verkligen
finnes i denna lag. Derigenom skulle nemi. en viss tid bestämmas,
inom hvilken tillståndsbevis för periodiska skrifters utgifvande
skola erhållas och begagnas. Det är af denna anledn.
, och då jag således finner förslaget både nyttigt och
nödigt samt möjligt att verkställa, som jag anhåller om Hr
Gr. o. Landtnäs propos. till R. o. Ad., att R. o. Ad. måtte
antaga Constit.Utskrs inbjudn. om ifrågavar. förslags hvilande
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag biträder så mycket
hellre den siste värde talarens förslag, som det för närvar.
verkligen linnes ett stadgande om prescriptionstid för
giltigheten of tillståndsbref, hvilket stadgande på annat sätt,
än grundlagen föreskrifver, tillkommit, nemi. på Hofcancellerens
framställning, hvarå K. M. lemnat en resolution, som
Constit.Utsk. vid en föregående riksdag lemnat utan anmärkn.
och hvilken, enligt praxis, anses såsom ägande kraft af grundlag.
Det är derföre vigtigt att nu på lagligt sätt stifta en
grundlag, som utsträcker den nu till en månad inskränkta
prescriptionstiden till 6 månader, och derjemte förskaffar tidningsutgifvare
större säkerhet att, oberoende af tillståndsbref,
utgifva sin tidning, blott han erhållit diariibevis. Jag tillstyrker
derföre antagande af Constit.Utsk:s inbjudn.
Frih. von Schulzenheim, Dav.: Då Constit.Utsk:s
betänk. N:o roo förekom till öfverläggning inom R. o. Ad., var
det jag, som tog mig friheten att deremot framställa åtskilliga
anmärkn:r, likväl endast i den afsigt, att de för min räkning
skulle qvarstå i prot. till nästa riksdag, och utan att yrka
någon påföljd för det närvar. Jag skall derföre, hulst jag
önskar att kunna undanrödja åtminstone ett af de många
tvisteämnen, som vid denna riksdag uppstått emellan RiksSt:n
och Constit.Utsk., instämma med de 2:ne värda talare,
som sist yttrat sig, och förena mig med dem i anhållan örn
antagande af Constit.Utsk:s inbjudn. Jag har visserligen
funnit förslaget vara behaftadt med åtskilliga fel, sorn, enligt
min tanke, borde motivera dess afslående; men jaig tror
rätta tillen dertill vara nästa riksdag. I anledn. af hvad Hr
Cederschjöld yttrat, får jag upplysningsvis nämna, att den
nuvar. prescriptionstiden icke grundar sig på något af Hofcancelleren
framstäldt och af K. M. gilladt förslag,, utan
grundar sig på K. M:s nåd. svar eller tal på rikssalen i Örebro
år idia, då den nya tryckfr.lagen af K. M. antogs.
Den af Constit Utsk. uti mentor. J\:o 116 gjorda hemställan
blef af R. o Ad. bifallen.
Uppå begäran af Fiihtna von Schulzenheim, Dav.,
och Boye, Fredr , lades ånyo på bordet StatsUtsk:s d. 6
dennes på bordet lagda betänk. N:o 435 i anledn. af K. M:s
nåd. skrifvelse, angrde afsöndring af Barnarps prebendepastorat
från rectorsbestäIIningen vid Jönköpings skola oell flera
till löneregleringen vid Rikets elementarläroverk hörande
frågor.
Ånyo föredrogos och bifölls StatsUtskrs d. 6 dennes på
bordet lagda
memor. Nro 436, angrde fortfarande årligt understöd till
afl. t. f. Commissarien vid Riksg.contrs creditsedelverk, Öfverkrigscommissarien
Fr. Lindstedt efterlemuade 3 oförsörjda
döttrar; och
utlåt. Nro 437- * anledn. af erhållen återremiss å betänk.
N:o 42°i i fråga om en årlig nådegåfva till förre t. f.
Öfvercommissarien P. J. Åhman.
Till handlrna lades StatsUlskrs d. 6 dennes på hordet
lagda memor. Nro 438 i anledn. af erhållen återrerniss å
Utskrs utlåt. N:o 419-
Föredrogs ånyo LagUtskrs d. 6 dennes på bordet lagda
memor. Nro 182 i anledn. af R. o. Adrs samt PresteStrs beslut
öfver Utskrs memor. Nro 172 i afseende pä ändring i
nu gällande lag för behandlingen af frågor 0111 oenighet makar
emellan.
Hr Stuart, Carl Gust.: Som detta memor. så nyligen
till RiksStm inkommit, att det ännu ej hunnit bland
R. o. Adrs ledamöter utdelas, så får jag anhålla, att Hr
Ridd.secret. måtte uppläsa det af LagUtsk. framställda redactionsförslag.
Underteckn. Ridd Secret.t Den af Utsk. föreslagna
redactionsförändring, som upptages i det nyss upplästa memor.
, utgöres af följande tillägg vid Utskrs förra förslag:
”att om ej makarna ej heller härigenom till enighet återföras,
de skola inkallas till Domcapitlet, att der förmanas.”
I följd af denna redactionsförändring skulle hela förslaget
innehålla, att Utsk. tillstyrker: ”utfärdande af en allm. författning,
hvarigenom, med ändring af 16 cap. 11 § Kyrkolagen
och j4 cap. 1 § Giftermrsbm, förklaras, att, då oenighet
makar emellan varder rådande, det skall åligga kyrkoherden
i församlingen att söka förmå dem till sämja genom
tjenliga föreställningar och förmaningar, hvilka han meddelar
först enskildt och, om det ej hjelper, sedermera i närvaro
af makarnas föräldrar eller andra flander, eller, om
sådana icke i orten finnas, i närvaro af några allmänt aktade
personer; att, om makarna ej heller härigenom till
enighet återföras, de skola inkallas till Domcapitlet, att der
förmanas, och att, derest, sedan så beskaffade varningar föregått,
oenigheten ändock fortfar, domstol må, uppå derom
Deli 9 April e. m.
skeende ansökning, döma till skillnad till säng och säte på
viss tid från 6 månader till ett år; hvarefter, i händelse
makarna ej heller häraf låta sig rätta, utan endera eller
hägge önska äktenskapets upplösning, frågan bör ankomma
på K. M:s nåd. afgörande, i den ordning K. förordn. d. 27
April 1810 innehåller; dock skall den, sorn äktenskapsskillnad
sålunda vunnit, icke äga ingå nytt giftermål, förrän 2
år förflutit, sedan skillnadsbref af Domcapitlet utfärdades,
derest icke K. M. finner lämpligt att den tid förkorta.”
Hr Stuart: För min del skulle jag visserligen vara
mest benägen att låta helt och hållet afskaffa varningsgraden
inför Domcapitlet. Jag anser densamma fullkomligt ändamålslös,
emedan den vanligtvis endast föranleder en ännu
större osämja och inbördes ovilja makarna emellan. Jag
skulle således hafva önskat, att stadgandet härom blifvit uteslutet
ur ifrågavar. lagförändringsförslag; men då, så vidt
jag kunnat riktigt fatta LagUtskts nu förevar, rnemor., R.
o. Ad., lika med Preste- och BorgareSt:n, redan beslutat,
att denna varningsgrad skall bibehållas, så återstår för mig
ej annat, än att begagna detta tillfälle, för att mot samma
beslut anmäla min reservation.
R. o. Ad. förklarade, att Ståndet, då det godkänt det
sätt, hvarpå LagUtsk. uti memor. N:o 172 uppfattat Ståndets
beslut, tillika ansett sig bifalla den af Utsk., i följd af
samma uppfattning, framställda redaction.
Då nu ånyo föredrogs LagUtskts d. 6 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 179 öfver väckta motioner, angtde
lagstiftning för vexelrörelsen, blef samma betänk, ånyo hegardt
på bordet af Hrr Hjärne, Harald, och Stuart,
Carl Gust.
Vidare föredrogs LagXJtsk:s d. 6 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 180, i anledn. af ålerremiss af betänk. N:o 64
öfver väckta motioner om antagande af en mera fri assigneringsrätt
enskilda personer emellan, än nu äger rum.
Hr Stuart, Carl Gust.: Då denna fråga står i så
nära sammanhang med det nyss ånyo bordlagda betänk, ang:de
lagstiftningen för in- och utrikes vexelrörelsen, sä får
jag vördsamt anhålla, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes lill R.
o. Ad. framställa den propos., huruvida icke denna fråga
bör hvila, intilldess R. o. Ad. fattat sitt beslut i anledn. af
LagUtsk:s betänk. N:o 179.
Hr von Troil, Emil: Jag tror icke, att Hr Stuarts
förslag gör tillfyllest; ty den behandling, som det nu föredragna
ämnet bör få, beror icke allenast uppå, huru R. o.
Ad. afgör frågan om vexelstadga!!, utan uppå R. St;s beslut
Den 9 April e. m.
io5
i denna fråga. Jag anhåller derföre om propos. derpå, att
detta betänk, må blifva livilande, till dess 11. o. Ad. erhållit
kännedom oin hvad beslut R. St. fattat röirde det inkomna
förslaget till lagstiftning för vexelrörelsen.
Hr Hjärne, Harald: Jemte instämmande i den siste
talarens åsigt, anhåller jag om Hr Gr. o. Landtnäs propos*
derpå, att LagUtskrs betänk. Nro 179 må blifva först uppfördt
på föredragnrslistan för nästa plenum.
Uppå särskildt framställda propos:r beslöt R* o. Ad.,
dels att föredragningen af LagUtsk:s utlåt. Nro 180 skulle
uppskjutas, tills R. St:s beslut blifvit fattadt om LagUtskrs
betänk, rörtde vexelrörelsen, dels att LagUtskrs betänk. Nrö
179 skulle blifva det första målet på föredragnrslistan i nästa
plenum.
Upplästes och lades på bordet ett från BondeSt. ankommet
prot.utdr. af denna dag, innehållande inbjudn. till R1 edstånden
att instämma i BondeStrs i anledn. af BancoUlskrs
utlåt. Nro 117 fattade beslut.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 10 e. m.
In tidem protocolli
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den i3 April 1835-
Plenum kl. io f. m.
Justerades ia prot.utdr. för d. 9 dennes e. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda
från Exped.Utsk. inkomna förslag till R. Strs underd. skrifvelser
till K. M., nemi.:
Nro 317. i anledn. af K. Mrs nåd. remiss i fråga om
pension för afl. Professoren Doct. Rogbergs enka och barn;
Jfro 3i8. i anledn. af K. Mrs nåd. remiss rörrde en ifrågaställd
löneersättning till Prot.secret. Roman;
Nro 3ig. angrde s. k. undantagscontracts intecknande.
Gr. Piper, Erik Carl, hade inlemnat följande:
Jag får härmed, i anseende till enskilda göromål, den
äran att afsäga mig den plats uti Allm. Besv.- o. Oecon.-  Utsk., hvartill H. R. o. Adrs smickrande förtroende behagat
kalla mig.
5.1 IL i4
I
io(>
Dctt i3 April f. ra.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih.
Stjernstedt, Theodor, i följd af tjensteåligganden förklarat
sig nödsakad att afsäga sig sin plats som ledamot i BancoUtsk.
, men anhållit att vid sin riksdagsmannarätt blifva bibehållen;
hemställande H. Ex., om R. o. Ad. behagade härtill
lemna sitt bifall.
Ropades ja.
H. Ex. anmodade Hrr Electorer att skyndsamligen utse
nya ledamöter uti Oecon.- och Banco-Utsk:n efter Gr. Piper
och Frih. Stjernstedt.
Företogs till pröfning LagUtskts d. 6 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 179 öfver väckta motioner, ang:de lagstiftning
för vexelrörelsen.
Frih. Rantzou, Joli. Al b., uppläste följande:
Med tillfredsställelse har jag funnit, att LagUlsk så
uppfattat det ämne, som nu är föremål för R. o. Ad:s öfverläggning,
att föga är vid Utsk:s förslag att erinra. Jag
tvekar således ej att lemna mitt bifall till detsamma, helst
jag befarar, att en återremiss skulle verka ett sådant uppehåll,
att Konungens sanction å förslaget ej kunde vinnas,
hvarigenom det blefve utan resultat, och jag anhåller derföre,
att R. o. Ad. måtte bifalla, hvad Utsk. i sitt nu föredragna
betänk, tillstyrkt.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag är af samma tanka som den
siste talaren. Jag tror, att bland vännerna för befrämjandet af
creditrörelsen inom landet olika meningar kunna finnas om
uppställningen af och formen för afgörandet af denna fråga;
men jag tror icke, att mycken olikhet äger rum i afseende
å grundsatserna uti det ifrågavar. förslaget. De äro nemi.
temligt allmänt gillade. Några mindre ändringar i ett eller
annat afseende kunde visserligen behöfvas; men jag tror,
att man bör förbise dessa för ändamålet att under denna
riksdag komma till en lagstiftning i afseende å vexelrörelsen.
Jag yrkar altså bifall till betänk.
Frih. Cederström, Jac.: Det är med verklig tillfredsställelse
jag genomgått det förevar, betänk. En väl
ordnad vexelhandel är en bland creditrörelsens förnämsta
behof. Obehöfligheten af att skicka capitaler från den ena
orten till den andra, blir en följd af vexelbrukets tillämpning
och är af stor vigt. Äfven jag hade visserligen några
anmärkntr alt emot Utsk:s förslag framställa; men af samma
skäl, som Frih. Rantzou anfört, att nemi. riksdagens
för handen varande slut icke medgifver återremiss, inskränker
jag mig att blott till prot. förklara, att jag anser all
vexelhandel böra ske emot contant och icke tillåtas på credit,
vid äfventyr af vexelrättens förlust.
D e ti i3 A pr i I f. m.
Hr Stuart, Carl Gust.: Den erfarenhet, jag vunnit
under den tid jag deltagit i Banco- och LagUtsk:ns arbeten
för att uppgöra lagen för de enskilda bankerna, har i sanning
betydligt nedstämt mina förhoppningar, att Svenska folkets
representanter, så länge de måste röra sig uti nu var. oviga
och olämpliga former, skulle kunna utarbeta något i alla
dess delar antagligt lagförslag af en större omfattning. Det
är derföre med en synnerlig tillfredsställelse, som äfven jag
emottagit det af LagUtsk. uppgjorda förslag till vexellag,
hvilket vida öfverträffa!' det resultat, som jag trodde mig
äga anledn. att vänta af Utsk:s behandling af de i detta
ämne väckta olikartade motionerna. Jag vill dock ej bestrida,
att ju icke några omständigheter jemväl uti detta verkligen
förtjenstfulla lagförslag förekomma, i afseende på hvilka
meningarna icke utan skäl kunna vara skiljaktiga och
Utsk:s åsigter följaktligen icke torde böra godkännas utan
noggrannt öfvervägande af allt, som för och emot desamma
kan anföras. Men då en återremiss af förevar, betänk, skulle,
i anseende till riksdagens snart förestående slut, leda till
samma resultat som ett afslag derå, eller förfallandet af hela
den ifrågavar. lagstiftningen för inrikes vexlar, så torde
det vara nödvändigt, att It. o. Ad. nu genast, för sin del,
bifaller det afgifna lagförslaget. En sådan lag, som den nu
föreslagna, lärer i allt fall svårligen kunna, åtminstone nu
för tiden, uppgöras med den skicklighet och sakkännedom,
att ju icke, efter någon tids förlopp, förklaringar öfver densamma
eller tillägg dertill måste utfärdas på grund af den
vid tillämpningen vunna erfarenheten om dess möjliga ofullständighet
eller bristfällighet i ett eller annat hänseende. I
sammanhang härmed komma följaktligen både Regeringen
och Representationen i tillfälle att vidtaga de af behofvet
måhända påkallade rättelser uti denna lag, hvilkas verkställande
vid innevar. riksdag våra tidsödande former icke medgifva.
Under förklarande, det jag till alla delar instämmer
uti en föregående talares yttrande om nyttan och nödvändigheten
deraf, att ett creditbruk, som af alla andra bildade
nationer, på ett för industrien och näringarna högst fördelaktigt
sätt, redan länge varit begagnadt, äfven inom
vårt fädernesland varder infördt, får jag altså vördsamt anhålla
om Hr Gr. o. Landtmrs propos. å bifall till LagUtsk:s
nu förevar, betänk.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Äfven jag är bland dem,
som yrka bifall till Utsk:s förslag. Jag godkänner nemi. de
grundsatser, som deri blifvit uttalade, och förmodar, att, i
händelse svårigheter vid tillämpningen uti några obetydligare
omständigheter skulle förete sig, K. M. då i lagförklaringsväg
deri kan åstadkomma rättelse. Jag tillstyrker altså,
att betänk, nu bifalles.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Likasom föregående
D e n i3 A p r 11 f. tu.
talare vill äfven jag bifalla betänk.; men dä jag icke såsom skäl
för mitt tillstyrkande kati åberopa egen erfarenhet, anser
jag mig till prot. böra kortliden redogöra för min åsigt.
Jag anser inrikes vexelrörelsen af största nytta. En vexel,
ställd t. ex. på sex månader, kan under tiden genomgå 3o
bänder och i alla dessa liquider göra tjenst såsom verkligt
mynt. Jag föreställer mig altså, att detta skall stilla ropet
om förlägenhet i penningerörelsen; men jag hoppas äfven
en annan fördel af förslaget, det nemi., att det vänjer våra
kära landsmän, särdeles pa landsbygden, vid en större punctualitet
i affärer, än de hittills iakttagit, och alt de derigenom
vinna en större credit äfven uti hufvudstaden. Genom
införande af inrikes vexlar hoppas jag man skall komma
ifrån denna vana att icke vara accurat, och lära sig att betala
på dagen. Troligen skola i början många blifva narrade
och olyckliga, i det de icke torde föreställa sig den
executiva magten så sträng, som den verkligen är; men dessa
blifva då en varning för andra. Landets myntstock skall
härigenom säkerligen blifva mera tillräcklig, emedan hvar
och en nu alltid måste förse sig med en större cassa, enär
lian icke kan vara säker att på förfallodagen incassera sipå
fordringar. Tillgången på lån skall jemväl på samma
gång blifva större o. s. v. I alla dessa afseenden anser
jag förslaget ganska nyttigt; men jag tycker mig deruti tillika
finna åtskilliga brister. Sålunda tror jag icke, att det
ar nyttigt draga vexlar annorlunda än från stad till stad;
ty jag förutser stora svårigheter vid att tillåta dem dragas
från bondgård till bondgård. Huru skall den t. ex. blifva
presenterad? Gemenligen har innehafvaren icke någon bekant
på närmare håll än i nästa stad, och omkostnaderna
för vexelns uppvisande till accept synas derföre blifva ganska
betydliga Det är sannt, att Gr. Frölichs förslag i iq §
finnes hafva sökt förekomma dessa olägenheter, dermedelst
nemi., att man skulle äga rätt vända sig till hvem som
helst i afseende å uppdraget att presentera vexeln, då denne
vöre skyldig att antingen med första post återsända vexeln
eller ock ansvara för uppvisandet i laga tid. Men en sådan
föreskrift anser jag vara alltför sträng. Jag gillar således,
alt Utsk, icke upptagit det föreslagna stadgandet; men alla
olägenheterna ärö icke afhjelpta genom Utskrs i stället fram-:
ställda förslag uti io §, der det heter: ”hvar, som vexel
pm händer fått, att derå söka'godkännande, vare, om han
en sådan förrättning sig påtagit etc.” Svar, huruvida
den anmodade personen emottar uppdraget, skall således
först inväntas, och dermed kan han utan äfventyr dröja
till prescriptionstidens slut. Det bästa i denna del synes
mig varit, att det måste åligga någon af embetsmännen i
hvarje stad att åtaga sig dylika uppdrag emot något visst
arfvode. Iliand svårigheterna mot vexeltransactiöney på lands
-
Den i3 April f. m.
,o0
bygden är äfven den, att contralienterna skola stå till ansvar
för främmande forum, nemi. närmaste stad. Detta strider
emot den allmänna principen för rättegångars utförande, oell
dessutom är uttrycket närmaste stad ganska obestämdt;
ty örn ett ställe ligger lika långt emellan två städer, luiru
skall man då förfara? Skall landtmätaren förordnas att pä
alnen bestämma hvilken stad som är närmast? Jag har för
öfrigt uti Gr. Fröliehs motion funnit åtskilliga stadganden
uppgifna, hvilka icke i Utskts förslag blifvit iakttagna. Några
af dem synas mig alltför väl hafva förtjent att upptagas.
Sålunda har Gr. Frölich uti 5 $ af sitt förslag bestämt,
att vexel icke förlorar sin giltighet för gjord utstrykning,
men väl för radering. Jag finnér denna föreskrift
ingalunda öfverflödig, rnen Utsk. har dock ej upptagit
den. I 7 § af Gr. Fröliehs förslag heter det: ”Vexelgifvare
vare skyldig bevisa, derest vexel icke accepteras, att
''han, eller den för hvars räkning draget är, vid samma tid
"ägt fordran hos godkännaren, fullt motsvarande vexelns be"lopp,
eller att han eljest ägt löfte att få vexel draga." Äfven
ett sådant stadgande hade jag ansett ganska nyttigt.
Vidare har Gr. Frölich i 18 § föreslagit, att antedateringar
af öfverlåtelse äro förbjudna och straffas såsom förfalskning.
Äfven detta har icke blifvit upptaget af Utsk. Slutligen synes
stadgandet i 36 § af Gr. Fröliehs förslag ganska rikligt
och hafva bort inkomma i Utsk:s förslag, huru godkännaren
bör förhålla sig, då han vet vexelns innehafvare vara
under cession. Sedan jag sålunda anmärkt, hvad jag anser
Utsk. hafva förbigått i sitt förslag, ber jag att få utmärka
några ställen, der Utskrs föreskrifter synas mig öfverllödiga.
Uti 7 § heter det nemi.: "Är vexel aflemnad, utan att vexeltagare!)
derför erlagt öfverepskommen betalning, och full"gör
han den icke genast, då bör vexelgifvaren inom
"åttonde dagens utgång protestera, och inom samma tid
"jemväl å vexeltagaren taga stämning till den domstol, sorn
"i 4o § säges." Enligt ordalydelsen skulle altså, äfven om
vexeltagaren betalar t. ex. på 3:dje eller 4;de dagen, vexelgifvaren
likväl vara skyldig att protestera. Detta kan dock
icke vara meningen. Orden: "och fullgör han den icke
genast," hade altså bort utgå. I 9 § säger Utsk.:
"Hvar, som i egenskap af syssloman etc.” Jag skulle tro,
att Utsk. bort nyttja ordet ombud, såsom innefattande
jemväl begreppet af syssloman. Uti 20 § förekommer en
redaction, som synes mig nog svår alt rätt fatta. Der står
nemi.: "Är vexel, som finnes ställd att betalas inom viss tid
"efter utgifvandet eller uppvisandet, till betalning förfallen,
"och har icke för vägrad accept redan blifvit protesterad,
"åligge innehafvaren att af den person, af hvilken pennin"garna
skulle uppbäras, fordra betalning, samt, derest så"dan
icke erhälles, protestera, uti stad senast 9 första da"gen,
och pä landet senast å andra- dagen efter rätta be
-
Ilo
Den i3 April f. m.
”talningsdagen. Kan ej denne anträffas etc.” Meningen
synes här vara, att ordet denne har afseende på den person,
hos hvilken penningarna skulle fordras; men enligt Utsk:s
redaction refererar det sig till betalningsdagen.
Sålunda har jag redogjort för mina skäl såväl för
tillstyrkande af bifall till betänk., som de betänkligheter
jag deremot hyser. Men dessa sednare äro vida underlägsna;
och på det saken icke må fördröjas, önskar jag, att förslaget
nu må bifallas. Jag hoppas, att allmänheten icke alltför
lättsinnigt skall sticka sina hufvuden in i snarorna; och om
väsendlliga misstag skulle befinnas hafva ägt rum, så kan
rättelse derutinnan ske vid en kommande riksdag.
Frih. Klingspor, Maur.: Opinionen för den ifrågavar.
vexellagen tyckes vara allmän, och jag vill icke upptaga
tiden med utveckling af skälen, hvarpå jag gillar denna
opinion. Jag får endast beklaga, att förslaget inkommit
till Stånden så sent, enär det bort utgöra basis för lagstiftningen
för privatbanker. Jag inskränker mig till yrkande
af bifall å betänk.
Frih. Boye, Ludv.: Jag betalar min gärd åt dagens
största angelägenhet, då jag icke genom påyrkandet afåterremiss
vill förorsaka dröjsmål med afgörandet af frågan om
antagande af en vexellag. Jag betalar denna gärd, då jag
innehåller med den scrupel, jag hyser i afseende å formen
för frågans behandling; och begifvande mig altså till saken,
kan jag, lika med de flesta, icke neka, att betänk, innehåller
åtskilliga brister, hufvudsakligen då man jemnför det
med 1743 års vexelstadga. Likväl, och då förtjensterna vida
öfverväga bristfälligheterna, tvekar jag icke att låta de
förra göra sig gällande till bifall af förslaget.
Gr. Frölich, Da v.: Sällan har någon discussion, hvari
så många deltagit som i denna, förrådt så liten dissensus.
Alla hafva nemi. förklarat sin tillfredsställelse öfver förslaget,
och jag, såsom motionär för Utsk:s förslag, hvilket visserligen
i åtskilliga delar afviker från milt, önskar dock
att få instämma i hufvudsaken af detsamma. Jag torde i
korthet få uppgifva mina skäl. Det vigtiga i principerna
är nemi. dels att erkänna, det lagstiftningen för vexelrörelsen
är skiljd från föreskrifterna inom mäklareordningen, dels
att utmärka den väsendtliga skillnaden emellan en vexel och
en assignation. Så länge begreppet i dessa delar var förvilladt,
var det icke att tänka på att få något dugligt förslag
i denna väg. Så visade sig opinionen också verkligen
i början af riksdagen, och jag skyndade då att i hast utkasta
ett förslag. Att detta är behäftadt med brister, är
jag den förste att erkänna, och jag tillstår, att det var mig
oväntadt finna dem så få, som Utsk. anmärkt. Mina anmärkn:r
mot förslaget äro något när enahanda med dem,
Den i3 April f. m.
lii
Hr Cederschjöld gjort; men jag har ansett det vara öfverflödigt
att i dessa delar vara envis, då jag är öfvertygad ,
att vexelrörelsen inom nästa riksdag så utarbetar sig sjelf,
att bristerna i lagen då lätteligen blifva åskådliga och kunna
rättas. Jag förenar mig altså i anhållan om bifall.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr, hade inlemnat följande:
I den händelse R. o. Ad. skulle återremittera LagUtsk:s
betänk. N:o 179 öfver väckta motioner ang:de lagstiftning
för vexelrörelsen, anhåller jag vördsamt, att följande anin
ärkn.T vid vissa, §§ i lagförslaget må få åtfölja återremissen,
nemi.:
Vid 1 J. På första raden står: orten och tiden;
bör stå tiden och orten, emedan denna ordställning fordras
för att svara emot orden, när samt hvarest, hvilka följa
straxt uppå.
Nederst i samma § synes ordet sigt stå orätt och böra
flyttas till punkten b; ty vista, sigt och dato äro de 3:ne
konstord, som svara emot de 3:ne kategorierna a, b och c.
Vid § 10. Orden: så fort ske kan, på andra raden
synas alltför obestämda och lemna utrymme för processer;
i 38 § är 14 dagars tid bestämd för likartad åtgärd.
Vid § i3. Denna synes vid slutet fordra följande tillägg:
eller genast, i fall denna tid redan förfluten
är, emedan i annat fall hända kunde, att betalningsskyldigheten
inträffar före accepten; t. ex. en vexel, utfärdad
i Götheborg på Stockholm d. 1 Jan. på ?.:ne månaders
sigt, som uppvisas i Stockholm den sista Mars och accepteras
utan datums utsättande, skulle då vara betalbar ilen sista
Fehr., eller 1 månad tidigare än accepten.
Vid § 20. a) Orden: på landet senast andra dagen,
stå icke väl tillsammans med föreskrifterna i 3ö §.
Dessutom är tiden alltför kort; att inom andra dagen hinna
protestera, är i de flesta fall omöjligt
b) Pronominet: denne, vid början af §:s y:de rad, synes
böra utbytas emot orden: den b e t a 1 n i ngssk y Id i g e,
dels emedan flera substantiva singularia ligga emellan pronominet
och hufvudordet person, pä hvilket det hänvisar,
dels emedan ett nytt pronomen: den förre, på nästa rad
än vidare förekommer, som hänvisar till det föregående.
Vid § 23. Hvilken stads vexelcours menas, 1 fall personen
(acceptanten) icke bor i stad, eller vexeln är ställd
att betalas i stad, der börs icke finnes?
Vid 34 §. Men om trassenten ställt valuta, huru går
det då med vexelinnehafvaren?
Vid § 43. Här synes böra utsättas viss tid, eller påföljd
, i fall rätten oskäligt utdrager på liden. Rättens ledamöter,
som deltagit i beslutet, böra ansvara för skadan.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg de vid LagUtsk:s betänk. N:o 179 gjorda anmärkntr
I 13
Den i3 April f. in
hindra dess antagande samt betänk, således höra återremitteras.
1
Ropades nej.
LaeUtsk:s betänk. N:o 17Q blef derefter af R. o. Ad.
bifallet.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d C dennes på bordet lagda
betänk. N:o 4^5 i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de
afsöndring af Barnarps prebendepastorat från fectorsbeställningen
vid Jönköpings skola, och liera till löneregleringen
vid Rikets elementarläroverk hörande frågor.
Frih. von Schulzenheim, Dav.: StatsUtsk. har uti
detta betänk, pag. i afstyrkt bifall till K. M:s propos. i afseende
å prebendepastoratens skiljande från skolsysslor. Jag
hade aninärkn:r att häremot göra, på grund hvaraf jag ämnat
yrka återremiss, och af sådan anledn. begärde jag i föregående
plenum frågan på bordet. Jag har sedan erhållit
upplysning derom, att 3 Stånd bifallit betänk. Återremissen
skulle altså tjena till intet, och jag vill således icke motsätta
mig betänkts antagande.
Hr Oxehufvud, Göran Adolph: Oaktadt jag inom
Utsk. reserverat mig emot beslutet i itsta punkten af betänk.
, och ehuru jag vidhåller mina skäl dertill, anser jag
mig likväl nu böra tillstyrka bifall till betänk, i dess helhet,
emedan frågan i i:sta punkten relativt till de öfriga är
af föga vigt. Af fruktan altså, att en återremiss möjligen
skulle kunna leda derhän, alt de öfriga Stånden frånginge
deras beslut i afseende å betänkts sednare delar, tillstyrker
jag nu bifall.
Hr Stuart, Carl Gust.: Äfven jag anhåller att få
framställa några anmärkn:r vid det sednast föredragna betänk.
Lika med de 2:ne talare, som redan yttrat sig i detta
ämne, anser jag StatsUtsk. hafva bort tillstyrka bifall till
förslaget rör:de prebendepastoratens skiljande från skollärarebeställningarna.
Jag kan således icke heller godkänna de
skäl, på grund hvaraf detta för både kyrkan och skolan
nyttiga förslag blifvit af Utsk. afstyrkt. Enligt den af Utsk.
i detta afseende yttrade åsigt skulle de af R. St. beviljade
löneanslag för skollärare jemväl vara afsedda till understöd
för vissa församlingar vid aflönandet af deras själasörjare.
Utsk. uppgifver nemi. såsom det väsendtligaste hindret emot
verkställigheten af det ifråga var. förslaget, att pastorernas
löneinkomster i några pastorat skulle blifva otillräckliga,
om desamma skiljdes från skollärarebefattningarna. Vidare
anser jag Utsk. hafva begått ett misstag, då Utsk. tillstyrkt
R. St. antagandet af den grundsats, att vid bestämmandet af
gymnasii- och skollärares löner, hvilka skola vara lika för
ena
-
\
Den i3 April f. m.
i :3
enahanda befattningar vid alla Rikets elementarläroverk,
hus hyror och enskilda anslag äfven böra tagas i be»
rakning. Då lefnadskostriaderna å vissa orter äro så betydligt
högre än å andra, torde den i allmänhet visserligen riktiga
principen, att lika tjensteåhgganden böra vara förenade'med
lika lönevilkor, blifva högst orättvis, så vida den alltför
strängt tillämpas. Enahanda löneförmåner, som å de flesta
ställen vore någorlunda motsvarande lärarens behof, skulle
deremot t. ex. vid Stockholms och Götheborgs gymnasier
vara alldeles otillräckliga för de der anställda lärares anständiga
bergning. Sistnämnda läroanstalter skulle följaktligen
komma att sakna en fullt skicklig lärarepersonal, der»
est icke de enskilda bidrag, som af dessa städer blifvit densamma
beviljade, finge användas till en derstädes mera än
på något annat ställe inom Riket af behofvet påkallad förbättring
uti ifrågavar. tjenstemäns lönevilkor; och om såda»
na enskilda bidrag hädanefter icke få uteslutande komma de
inrättningar till godo, för hvilka de egentligen blifvit anslagna,
utan dervid anställda lärare nödgas vidkännas efi
motsvarande förminskning uti de dem af staten bestådda löner,
lära några dylika tillskott till skolstaternas aflönandé
förmodligen icke komma att af berörde städer vidare utgöras.
Jag hade derföre önskat, att XJtsk., med fästadt afseende
å dessa förhållanden, undantagit åtminstone enskilda
anslag vid bestämmandet af de tillgångar, som uti den nya
löneregleringen för Järarne vid elementarläroverken böra ingå.
Deremot delar jag helt och hållet Utskts åsigt, att de
af det allmänna utgående löneanslag för lika befattningar
också bora vara lika. Hvad slutligen beträffar Utskts hemställan,
att R. St. mätte till K. M. öfverlemna att, elter
det vederbörande stiftsstyrelser blifvit hörda, låta uppgöra
och definitivt fastställa staten för omfÖrmälda läroverk, så
synes det mig hafva varit riktigast och mest formenligt, att
denna stat blifvit af R. St. slutligen pröfvad och fastställd,
innan densamma till allm. efterrättelse utfärdades. Oaktadt
dessa anmärkntr, hvilkas vigt icke torde kunna förnekas,
vill jag likväl ej yrka återremiss af förevar, betänk., enär
en sådan möjligen kunde dels föranleda ett ytterligare uppskof
med riksdagens afslutande och dels åstadkomma af mig
ej önskade ändringar i ännu väsendtljgare delar af Utsk:s
afgifna yttrande, rörde detta magtpåliggande ärende.
StatsUtsk:s betänk. N:o 435 blef af R. o. Ad. bifallet.
Vid förnyad föredragning, hvilken punktvis skedde, af
Constit.Utsk. sedan d. ig Nov. förlidet år, enligt särskildt
beslut, hvilande memor. N:o 49 med uppgift ä särskilda
grundlagsförändringar, söm föranledas af Ståndens gemensamma
tankar, röride Hofeanceilerens statsdepartement, lem
21
II, »5
Den i3 April f. m.
nades förslagen utan anraärkn.; i följd hvaraf de skulle blifva
hvilande till nästa riksdag.
Då nu ånyo föredrogs Stats- och Bevil!n:sUtsk:ns d. g
dennes på bordet lagda memor. N:o 57 i anledn. af återremiss
å betänk. N:o 56, fann R. o. Ad. för godt att vid memor.
N:o 57 låta bero.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats- och Bevilln.Utsktns d.
g dennes på bordet lagda betänk. N:o 58 i anledn. af väckt
fråga om åtgärders vidtagande, för att upphjelpa fisket i
Bohuslänska skärgården.
Hr Hjärne, Harald: Jag var icke närvar., då det i
Bevilln.Utsk:s betänk. N:o afhandlade mål förra gången
här förevar; men jag får nu reservera mig mot det af B.,
o. Ad. nyss fattade beslut att låta bero vid hvad de öfriga
Stånden i denna fråga åtgjort. Den är bestämdt af bevillmsnatur
och rörer icke blott åtskilliga handelsförmåner, utan
äfven nedsättning i afgifterna för vissa städer etc. På sådan
grund reserverar jag mig emot beslutet.
Till pröfning företogs BancoUtsk:s d. g dennes på bordet
lagda utlåt. iV:o 118 i anledn. af de inom RiksSt:n gjorda
anmärkn:r vid Utsk:s memor. N:o 106.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då BancoUtsk:s sednare betänk.
N:o 118 refererar sig till ett föregående under JN:o
106, hemställer jag, om icke det är bäst, att föredragningen
sker sålunda, att sistnämnde betänk, derför tages till grund.
R. o. Ad. beslöt, att detta mål skulle punktvis pröfvas
och att memor. N:o 106 skulle tagas till grund för föredragningen.
Vid nedannämnda punkter uppstod discussion:
3:dje punkten mom. lit. c.
Hr Rosenblad: Det är visserligen icke hvar femte
eller sjette gång, som något prot. öfver Discontdireetionens
sammankomster ifråga kom iner; men då det kan vara ett
obetydligt besvär att för hvarje pienidag skrifva några rader,
må föreskriften i denna del gerna linnas.
Frih. Boye, Fredr.: Jag får upplysa, att man ansåg
det vid återremissen påyrkade tillägget vid föreskriften vid
3:dje punkten uti lit. c vara onödig, då det i Discontdirectörernas
ed år föreskrifvet att icke yppa enskilda förhållanden
till disconten. Detta är anledn., hvarföre Utsk. vidblef
sitt förra beslut.
2:dje punkten mom lit. c bifölls.
De n i3 April f. m.
u5
6:te punkten.
Hr Rosenblad: Inledningen till det ifråga var. stadgandet
synes mig något sträng; ty det är omöjligt att för
en så ringa personal kunna till nasta riksdag bilda en fond
till pensionering af efterlemnande enkor och barn. Föreskriften
står ock i strid med i8?.3 års reglemente. Då jag
likväl var hindrad alt vid återremissen framställa mina erinringar
i denna del, och det är sannolikt, att saken oanmärkt
passerat de öfriga .Stånden, samt tillämpningen dessutom
icke ifrågakommer förrän nästa riksdag, vill jag nu icke yrka
afslag på denna punkt. Men jag hoppas, att förhållandet
tages i betraktande af de Hrr, som äro ledamöter af
TJtskså att de i den särskilda instructionen för Fullmägtige
underlätta vidtagandet intill nästa riksdag af sådana åtgärder,
som kunna befordra ändamålet.
Hr Stuart, Carl Gust.: BancoUtsk. har ansett angeläget,
att för framtiden någon förändring mätte tillvägabringas
i nuvar. förhållanden med pensioneringen af enkor och
barn efter discontverkens tjenstemän. Det i nu fällande
bancoregleinente intagna stadgande rör:de detta ämne har
dit blifvit oförändradt öfverflyttadt från i8?,3 års reglemente.
Ehuru genom berörde stadgande uttryckligen antydes,
att någon lämpligare utväg till bemälda enkors och barns
pensionerande borde beredas, synes dock icke till vinnande
häraf någon fullt ändamålsenlig åtgärd vara vidtagen. Man
lar visserligen häfva försökt att förskaffa Discipnternas tjenstemän
delaktighet i Bancostatens allmänna enke- och pupillcassa;
men sedan detta försök misslyckats, enär denna
cassas delägare icke funnits benägna att dertill samtycka,
har såväl Bancostyrelsen som Discontverkens tjenstemannapersonal
låtit härvid bero, utan att vidare bekymra sig om
någon förändring i hvad hitintills uti ifråga var. hänseende,
enligt särskild tillåtelse, fått äga rum. I följd häraf har
Banken i de flesta fall fortfarande måst till merbemälda
tjenstemäns enkor och barn utbetala enahanda pensioner,
som deras vederlikar vid Bancoverket, genom årliga tillskott
till enke- och pupillcassan, kunnat från denna cassa bereda
för sina efterlemnade anhöriga. Utsk., sorn ansett disconternas
betjening skyldig att, i likhet med alla andra tjenstemän,
genom egna uppoffringar bidraga till ett sådant understöd
för sina familjer, har derföre trott sig böra tillstyrka,
att en lämpligare utväg för berörde ändamål måtte, genom
denna betjenings egen försorg, ofördröjligen varda beredd.
Sådana hafva de orsaker varit, som föranledt Utsk. att föreslå
en förändrad redaction af omförmälda stadgande, och
sådana äro de skäl, på grund hvaraf jag nu äfven får anhålla
om propos. å bifall till denna förändrade redaction.
6:te punkten bifölls.
HÖ
D c 11 i S A ji r i 1 f. m*
Side punkten morn. Ii t, c.
■Hr af Ekenstam, Isr.: Då betänk. N:o 106 förevar,
gjorde jag anmärka. emot denna punkt, åsyftande bland annat,
att Fullmägtige borde börås deröfver. Detta har ej
skett, emedan Utsk. ansett det tidsödande. Hade det blifvit
iakttaget, så hade Utsk. undfått upplysning derom, alt
anmaningsbrefven utgöra vigliga verificationer för kamereraren
i Diseontverket, då Utsk. deremot nu sagt, att dessa
verificationer icke äro under kamererarens vård, utan skola
ligga i ett gemensamt skåp för bokhålleriet. Det är sannt,
att förhållandet hittills varit sådant; men deri fordras rättelse,
emedan det kan komma karnaierarens välfärd på spel,
att han icke får förvara de verificationer, hvarmed han i
händelse af tvist kan freda sig. Hvad utskrifningen af anmaningsbrefven
angar och att den enskilde till följd deraf
icke skall hafva tillräcklig säkerhet för tystlåtenhet, får jag
nämna, att den, sonj gör sig underrättad, huru utskrifningen
för närvar, besörjes, vet, att ombudsmannen aldrig sjelf
dermed befattar sig, utan begagnar främmande personer dertill.
Tystlietsskälet synes således förfalla, och hvad beträffar
det skälet, att ifrån disconternas början förhållit sig såsom
nu, så synes mig detta icke vara något skäl, då det just
ar fråga om att omskapa det gamla, och sådant till största
delen redan skett. Huruvida det är sannt, hvad jag nu anfört,
kan jag icke, sedan Utsk. underlåtit att höra Fullmägtige,
annorlunda ådagalägga än derigenom, att jag uppkallar
ledamöterna af Bancostyrelsen att derom yttra sig. Man har
sagt, att det icke är juridiskt riktigt att ställa anmaningsbref
i dens hand, som får' med lagsökningen att göra; och
derföre yrkar jag, att anmaningsbrefven må gå genom kamererarecon
toret.
Hr Stuart: Den siste värde talaren har behagat i något
stränga ordalag tadla BancoUtsk. för dess uraktlåtenhet
att inhemta Bancofullmägtiges yttrande, angrde den föreslagna
förändringen i afseende på de s. k. anmaningsbrefvens
utfärdande. Men frågan härom har verkligen förefallit
Utsk. så enkel, att, för densammas bedömande, någon utredning
deraf genom Banqostyrelsen ingalunda funnits af beliofvet
påkallad. Utsk. skulle i sanning hafva gjort sig skyldigt
till mera grundade förebråelser, än dem de nu fått
uppbära, om en ytterligare tidsutdrägt med behandlingen af
denna och dylika frågor blifvit föranledd genom Fullmägtiges
hörande öfver sådana förslag, för hvilkas afgörande
denna omväg ansågs fullkomligt öfverflödig. För öfrigt har
Utsk., vid handläggningen af de Discontverken ronde ärenden,
haft ett särskildt tillfälle att om desamma erhålla fullständiga
och tillförlitliga ppplysningar derigenom, att en af
Discontdirectionens egna ledamöter, hvars noggranna kännedom
om goromåleu qch öfriga förhållanden vid discont in
-
D c u i3 A p r i 1 f. m.
rättningarna destomindre kan betviflas, som han hufvudsakligen
föreslagit de deruti nu införda förändringar, biirädt
såsom prottsförande den aldeln. af Utsk., hvilken i första
rummet heliandlat dessa ärender. Den, som gjort sig underrättad
om arbetssättet och räkenskapsinethoden vid disconterna
och icke vill, emot bättre vetande, förneka möjligheten
af redar» inträffade förhållanden, måste medgifva oriktigheten
och äfventyrligheten deraf, att Discontverkens kamererare
få befatta sig med enskilda personers lånecommissioner.
R. St:s uppmärksamhet har också vid innevar. riksdag
blifvit fästad på denna omständighet, dels af BancoUtsk.,
dels ock särskildt af flera detta Utskts ledamöter. Men ehuru
man icke kunnat bestrida de uppgifna förhållandena, har
man dock ej funnits benägen att för framliden vidtaga någon
ändring deruti. De personliga considerationerna hafva
nemi. i detta, likasom i så många andi'a fall, lyckats att bibehålla
öfvervigten. För deras skull har man således afvikit
från hvad man i sjelfva verket funnit vara det rätta och
låtit ett högst olämpligt och ej mindre för disconterna sjelfva
än den fånsökande allmänheten, enligt hvad erfarenheten
visat, högst vådligt missbruk oförändradt fortfara. Kamereraren
vid Bancodisconten emottager och föredrager inför
Discontdirectm alla lånehandltr, som varda till verket
ingifna; han uppbär de till detsamma inflytande medel och
utbetalar alla beviljade lån samt förer verkets egentliga hufvudbok.
Att denne tjensteman, som följaktligen på en gång
är Diseontverkets egentliga registrator, föredragande cassör
och räkenskapsförare, skall vara berättigad att med dessa
vigtiga befattningar förena egenskapen af de lånsökandes enskilda
commissionär, mäste naturligtvis förefalla hvar och en,
som fördomsfritt tagit kännedom om dervid förekommande
skil jaktliga förhållanden, lika oiiktigt till principen som äfventyrlig!
vid tillämpningen. Man synes dock numera icke
ens belåten dermed, att disconternas kamererare äfven för
framtiden få bibehålla samma vinstgifvande commissionärsbefattningar,
som de hitintills innehaft; man vill äfven, utan
afseende å de ännu större förluster både för dessa verk och
för allmänheten sådant skulle kunna föranleda, förskaffa dessa
tjenstemän ett ytterligare tillfälle att tillskansa sig ökade
lånecommissioner. För vinnande af detta ändamål synes
det verkligen vara väl beräknadt att tillerkänna kamererarne
ifrågavar. fördelaktiga privilegium exclusivum på anmaningsbrefvens
utfärdande. Men då, enligt hvad jag redan
yttrat, jag anser, att det vore riktigast och fördelaktigast
både i allmänt och enskildt hänseende, att merbemälda tjenstemän
icke lingö, såsom commissionärer, taga den i^ngaste
befattning med enskildas låneansökningar, måste jag på det
hogsta bestrida en åtgärd, hvars gifna följd skulle just blifva
njotsatsen af det förhållande, som för framtiden borde
tillvägabringas. Hr af Ekenstam har, till stöd för den af
Den i3 April f. tn.
honom föreslagna förändringen, hufvudsakligen icke andragit
några andra skäl än dem, som redan förut blifvit anförda
och i Utsk:s nu sednast afgifna utlåt, vederlagda. Hvad den
föregifna äfvenlyrligheten för kamererarne af det hitintills
iakttagna sättet för anmaningsbrefvens expedierande beträffar,
så är jag åtminstone alldeles okunnig derom, att detsamma
någonsin förorsakat dessa tjenstemän den ringaste förlust,
äfvensom jag är fullkomligt öfvertygad, att någon sådan
härigenom icke heller framdeles för dem skall inträffa.
Vidkommande åter den af samma talare uppgifna omständigheten,
att den tjensteman vid Discontverket, som biträder
förste ombudsmannen vid expedierande af ifrågavar. bref,
icke aflagt den för betjeningen och ledamöterna i detta verk
föreskrifna tysthetsed, så måste detta, i händelse förhållandet
verkligen är sådant, endast tillskrifvas en uraktlåtenhet af
Direct:n att tillse, det alla, som varda anställda till tjenstgöring
vid Disconten, behörigen aflägga omförmälde ed,
hvarå vederbörande inom verket, som derom ägt kännedom,
icke heller bort underlåta att fästa Direct:ns uppmärksamhet.
Jag får således, på grund af hvad jag nu haft äran
anföra och Utsk:s utlåttn rörtde förevar, ämne innehålla,
tillstyrka bifall till 6:te punkten i raemor, K:o 106, med
iakttagande af de deruti utaf Utsk. i utlåt. N:o 118 föreslagna
förändringar.
Hr Rosenblad: Det ifrågavar. mom. innefattar tvenne
förändringar: 1:0 tiden för anmaningsbrefvens utfärdande.
Då icke någon yttrat sig deremot, inskränker jag mig
i denna del till begäran örn bifall af betänk. N:o 106. 2:0
ang:de hvilken person, som skall utfärda anmaningsbrefven.
Det förhållande, Hr Stuart omnämnt, har gifvit frågan en
personlig vigt, då man nemi. anser namnet på anmaningsbref
tillskynda den personen commissioner. Derföre sträfvas
å ena sidan att erhålla och å andra sidan att bibehålla
rättigheten till underskrifvande af dessa bref. Jag får säga,
att ehuru kamereraren rätteligen borde utfärda anmaningsbrefven,
har jag likväl icke mycket fastat mig vid denna
ändring, på det inga andra än de, som äro nödvändiga, må
vidtagas. Men då man genom ett bestämdt införande i reglementet
velat hindra Directm att i detta fall lämpa sig efter
omständigheterna, så är jag skyldig att utreda förhållandet.
Kamereraren är den ende, som känner hvilka lån äro
förfallna eller betalda; ombudsmannen får derom ingen
kunskap, förrän lånen redan äro till lagsökning förfallna.
Jag frågar, hvilken som är närmast att underrätta gäldenären
om tiden, då hans betalningsskyldighet inträffar, antingen
den, som af handkna kan inhemta, när skulden förfaller,
eller den, som icke har tillgång till dessa handla-. Ombudsmannen
har aldrig kunnat bestrida utfärdandet sjelf,
ulan endast derigenom, att han mot betalning betjenat sig
Den i3 April f. m.
»'9
af en tjensteman i kamererarecont, som gjort det och hvilken
icke ens förrän i sednare tider aflagt tysthetsed. Men
förr ägde det förhållande rum, att anmaningsbrefven icke
voro så vigtiga, sorn de äro nu; ty genom deras förstörande
riskerade kamereraren ingenting, enär de icke utgjorde verificater
för uppbörden som nu. Örn man deremot nu ålade
kamereraren att utgifva de documenter, hvarefter anmaningsbrefven
skola upprättas, till sin största contrapart i commissionsväg
, så vore väl sådant det mest drimliga i verlden;
och Direct:n kan icke ålägga kamereraren att utlemna sina
verificationer, utan att frikalla honom från allt ansvar. Skall
således en bestämd föreskrift härom gifvas, så kan icke uppdraget
tillhöra någon annan än kamereraren. Vill man åter,
att ombudsmannen, som fordom varit ett slags secreterare
hos Directtn, skall utfärda brefven i Direct:ns namn, så har
jag icke något emot, att ombudsmannens namn derpå bibehålies;
men då bör kamererarens namn jemväl vara utsatt. Ombudsmannens
namn är visst der öfverflödigt; men om man
tror, att namnet ger sådan chance för commissioner, så må
det gerna vara der, ehuru det i principen är riktigt, att kamereraren
ensamt utfärdar dessa bref.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
skulle komma att fortsättas på e. m. kl. 6.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag yrkar bifall tillbetänk.
Jag finner det vara oriktigt, att kamereraren, såsom
föredragande, tillika skall vara commissionär, enär han i
denna egenskap nödvändigt måste vara partisk; och då anmaningsbrefvens
utfärdande alltid måste bereda ökade coramissioner,
ser jag intet skäl till den ifrågaställa öfverflyttningen.
Den, som äger att indrifva lånen, bör det äfven
tillkomma att anmana gäldenären att betala. Om det icke,
utan att blottställa kamereraren, är möjligt för ombudsmannen
att få tillgäng till erforderliga handla-, mäste detta
vara ett fel i organisationen; men derföre bör man icke begå
den oriktighet i principen att öfverlemna anmaningen till
en tjensteman, som icke har befattning med lånens indrifning.
Kamererarens befattning slutar med föredragningen
och utbetalningen. Då lånen förfalla, vidtager ombudsmannens,
och det förundrar mig, om han icke tillförlitligen
skulle känna discontens affärer. Han måste väl
äga rätt derom taga upplysning hos registratorn, och borde
egentligen från denne erhålla rapport om de lån, som skota
inmanas, i fall hans tid icke tillåter att sjelf undersöka sådant.
Men då han hittills haft tid att utfärda anmaningsbrefven,
så måste han äfven haft tid att skaffa sig dertill
nödiga underrättelser.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Hr Rosenblad har
visat, att ingen annan än kamereraren egentligen är i till
-
130
O c n 13 April f. ru,
fålle att kunna utfärda anmaningsbref; men genom discussionen
är det tillika upplyst, att en särskild fördel dermed
är förknippad, nemi. att blifva känd såsom commissionär.
Frågan är då, antingen det är bättre att öka kamererarens
eller ombudsmannens commissioner. Jag kan icke annat är»
anse det minst vådligt att anförtro dem åt kamererare!»; tyden,
som skall i lagsökningsväg bevaka discontens rätt, lärer
hafva svårt att göra den gällande mot egna elienter.
Men då jag afskyr alla personliga considerationer, så,hemställer
jag, om icke' kamererare» må utfärda anmaningsbrefven
utan namn, å Directms vägnar. Dä är tvisten sliten. Att,
såsom Hr Rosenblad föreslagit, både kamererare!! och förste
ombudsmannen skulle underlätta brefven vore icke lämpligt,
utan då snarare, att låta kamereraren underskrifva aila brefven,
tillika med hvardera ombudsmannen för sitt district.
Frih. Boye! Jag anser mig pligtig svara en ledamot,
som förebrått Utsk. att icke hafva infordrat Fullmägtiges
utlåt. Jag får dä endast förklara, att Utsk. icke fann något
ändamål med att uppehålla med infordrande af Bancofullmägtiges
utlåt., då Utsk. derförutan var i tillfälle inhemta
nödiga upplysningar; ty flera af Utsk:s ledamöter kände
förhållandet bestämdt. Hvad ändringen i tiden för anmaningsbrefvens
utfärdande angår, så anser jag den likgiltig;
ty en ordentlig betalare vet i alla fall, när hans lån förfalla,
och en dålig betalare manquerar lika väl, om han vet
det eller ej. Hvad beträffar öfverflyttningen af anmaningsbrefvens
undertecknande, så vill jag blott erinra, att jag
finner det underligt, att man en tid ville fråntaga kamereraren
allt, då man deremot nu vill skaffa honom allt. Jag
afstyrker förändringen, isynnerhet då rättigheten är förenad
med sportlar. Jag förenar mig med Hrr Stuart och
Dalman och begär bifall till betänk.
Hr Stuart: De af Hr Rosenblad nu, i egenskap af ledamot
af Bancodiseontdirectln, meddelade upplysningar stride
visserligen, uti flera väsendtlig» omständigheter, emot de
underrättelser jag ronde samma ämne erhållit af andra dis—
contdirectörer; men sådant kan dock ingalunda hos mig väckan
någon förundran, enär jag redan förut, under den tid
jag varit medlem af BancoUtsk., erfarit alltför många bevis
då den schism i tänkesätt och den olikhet i begrepp och
åsigter, som f örefinnes hos särskilda ledamöter af denna Directfn.
Hvad den omständigheten beträlfar, att ombudsmannen icke
sjelf sysselsätter sig med expedierandet af anmantsbrefven,
så anser jag mig med visshet kunna antaga, att förhållandet
klefve alldeles detsamma, om befattningen med dessa brefs
utfärdande uppdroges åt discontkamereraren. Man har för
mig, likasom förmodligen för många andra ledamöter af
BancoUtsk. vid denna riksdag, flerfaldiga gånger uppgifvit,
Den i3 April f. ra.
lar
att denne tjenstemän skulle verkligen vara, såsom man säger,
öfverhopad af göromål. Med antagande af denna uppgifts
öfverenstämmelse med rätta förhållandet måste det blifva
alldeles omöjligt för honom att, jemte dess nuvar. göromål,
kunna medhinna att sjelf verkställa det tidsödande expedierandet
af omförmälda anmantsbref, så vida ieke andra hans
befattning tillhörande, mera magtpåliggande ärender skola
åsidosättas. Hela förändringen i afseende på sättet för dessa
brefs utfärdande komme således sannolikt, i händelse af det
ifrågavar. förslagets bifallande, att bestå deruti, att den person,
som besörjer detta åliggande, hädanefter linge uppbära
sin aflöning af kamereraren i stället för ombudsmannen, af
hvilken han nu aflönes. Den vigt, som en värd talare tillerkänt
de s. k. anmälningssedlarna, öfverensstämmer icke
heller med de upplysningar, jag erhållit om dessa handla-och
deras vårdande, sedan desamma blifvit i räkenskaperna behörigen
annoterade. Enligt den underrättelse, man meddelat
mig om bokforingssättet vid discontverken, skall den
liufvudsakligaste controllen och den vigtigaste garantien för
discontkamererarne ligga uti sjelfva föredragntslistan. Något
exempel lärer icke heller kunna uppgifvas, att dessa tjenstemän,
genom det nu stadgade sättet för anmantsbrefvens
expedierande, blifvit i någon mån blottställda för förluster,
och erfarenheten, hvilken i dylika fall torde vara den pålitligaste
rådgifvaren, synes sålunda icke tala för en förändring
uti ifrågavar. hänseende. Jag kan således icke heller
gå in på den af Hr Rosenblad nu föreslagna medelväg eller
att medgifva, det både ombudsmannen och kamereraren
må underteckna anmantsbrefven. Härigenom skulle visserligen
den af ombudsmannen ensam nu begagnade inkomstkälla, ur
hvilken kamereraren så ifrigt längtar att få vederqvicka sig,
komma att delas emellan begge dessa tjenstemän; men jag
befarar, att i sådant fall det gemensamma collationerandet
och expedierandet m. m. af berörde bref komme alt upptaga
en alltför stor del af bemälda tjenstemäns tid och göra
densamma otillräcklig för uppfyllandet af deras egentliga
tjensteåligganden. Det af Hr Cederschjöld nu framställda
förslag har af mig redan inom Utsk. blifvit väckt, för att
sålunda kunna slita denna tvist och för framtiden förekomma
de nuvar. anledningarna till kamererarens afundsjuka;
men efter vunnen upplysning om åtskilliga svårigheter och
olägenheter, som skulle vara förenade med sjelfva verkställigheten
af detta förslag, har jag funnit mig föranlåten afstå
derifrån. Hr Cederschjölds åsigt, att det vore mera olämpligt
och äfventyrligt, att ombudsmannen kunde begagnas såsom
enskildt discontombud, än att kamereraren i denna egenskap
befattade sig med enskildas discontangelägenheter, kan jag
deremot ingalunda dela. Så länge kamereraren tillika är
både föredragande inför DirecUn och Discontverkets cassör,
ai H. 16
122
D c u 13 April f. m.
måste det vara i högsta grad oriktigt och äfventyrligt att
tillåta honom taga befattning med enskildas lånecommissioner
och sålunda sätta honom i tillfälle att, till döljande af
balancer och underslef, sammanblanda discontens och de
enskildas i hans vård befintliga medel. Hvad för öfrigt nu
blifvit utaf åtskilliga talare anfördt finner jag likaledes icke
innefatta några skäl, som kunna föranleda mig att frånträda,
hvad Utsk. i detta ämne tillstyrkt; och jag får således
förnya min hemställan, att Utsk:s utlåt, måtte i denna del
varda af R. o. Ad. bifallet.
Hr af Ekenstam: Man har sagt, att ingen oreda uppkommit
deraf, att Fullmägtige icke blifvit hörda. Discussionen
torde bäst utvisa det, då personer uppträda, som säga,
att en annan ledamots uppgifter icke äro sanna. Sådant hade
icke kunnat hända, om Fullmägtige fått utreda saken. En
af directörerne har emedlertid här upplyst förhållandet. Jag
anser hans uppgifter tillförlitliga. Då sålunda en ledamot
sagt, att kamererare!) icke har med anmaningsbrefven att
göra, men directören uppgifvit motsatsen, så förmodar jag,
att R. o. Ad. sätter lit till den sednare. Han har äfven upplyst,
att ombudsmannen måste från kamererarecontoret erhålla
nödiga upplysningar för anmantsbrefvens utfärdande.
Man kan väl icke förbise vigten deraf, att kamereraren numera
kan neka ombudsmannen tillgång till de erforderliga
handlrna, enär de, på sätt directören upplyst, utgöra verificationer
för kamereraren; men då man sagt, att rättigheten
inverkar på erhållande af discontcommissioner, och min mening
icke är att fråntaga ombudsmannen, hvad han nu äger,
vill jag inskränka mig dertill att förena mig med Hr Rosenblad,
det både kamererarens och ombudsmannens namn
må undertecknas anman:sbrefven. Det tredje förslaget kommer
då att förfalla.
Hr Rosenblad: Det är visserligen rätt, att Utsk. icke
hört Fullmägtige, ty de utgöra icke den rätta auctoriteten,
utan denna finnes i Discontdirectm. Jag har likväl
hittills trott, att det icke varit nödigt borttaga tiden med
densammas hörande; men nu finnér jag Direct:ns hörande
ex officio hafva varit af nöden. Det är ledsamt, att ledamöter
af Utsk., som deltagit i denna fråga, icke sutit på
räkenskapsafdeln.; ty då skulle de hafva känt, att kamereraren
icke är föredragande af discontlåneansökningar. Hr
Dalman har framställt en deduction, som visar, att han icke
har någon kännedom af förhållandet. Han har talat om
ombudsmannens befattning med förfallna lån; men då lånen
anmanas, äro de annu icke förfallna. Först då de komma
till utsökning, lemnäs de till kamereraren. Jag vill ogerna
återkomma till frågan om commissionerna; men jag finner
Hr Cederschjöld hafva rätt deri, att ombudsmannen är mindre
tjenlig till commissionär än kamereraren. Då vi likväl
Den 13 April f. m.
ia3
icke sitta häl- för att bereda förmåner åt den ena eller andra
personen, så uppgjorde jag mitt jemnkntsförslag, så att
bådas interessen derigenom skulle försonas. Det rättaste torde
likväl vara Hr Gedersclijölds förslag. Då lockas allmänheten
icke att företrädesvis lemna comroissioner till hvarken
den ene eller andre. Vi påminna oss, att Malmö discont,
i välmening för dess tjenstemän, utfärdade underrättelse
till allmänheten, att dessa hade discontens commissioner;
och verkningen deraf på ett sedan ifrågakommet domslut
är bekant. Jag skall likvisst icke vidare upptaga tiden,
ulan instämmer med Hr Cederschjöld.
Hr Dalman: Jag ber Hr Rosenblad och dem, sorn
hysa olika åsigter med mig, fästa uppmärksamheten dervid,
att den egentliga frågan är, om man skall bereda kamereraren
ökade commissioner eller ej; ty i öfrigt lärer det vara
temligen likgiltigt, hvem som utfärdar anman:sbrefven,
och således kan man icke lemna den frågan å sido. Låt
mig också förutsätta, att ordföranden i Disconten föredrager
låneansökningarna, så återstår dock det emot kamererare
ns befattning såsom commissionär mest talande skälet,
nemi. att han såmedelst får tillfälle sammanblanda discontens
medel med sin enskilda cassa, och hvilket lätt kan leda
till oordningar, sådana, som Hr Rosenblad sjelf lärer
upptäckt. Ombudsmannen är aldrig i tillfälle till sådana
sammanblandningar, och han ansvarar med sin person och
sin egendom för lagsökningarnas ordentliga bedrifvande. Jag
medgifver, att Hr Gedersclijölds mening är den principenligaste;
men jag befarar då, att tvekan kan uppstå om hvilken
som skall utfärda anmaningarna, enär Directm väl icke
kan göra det sjelf. Men jag medger, att det är rätt, att
allmäningen sker i Directtns namn, och jag vill icke motsätta
mig förslaget derom.
Hr Cederschjöld: Sedan, icke blott den siste talaren
och Hr Rosenblad, utan äfven Hr Stuart medgifvit riktigheten
af mitt förslag, anhåller jag om propos. derå, att anmaningsbrefven
icke må underskrifvas af någon, utan utlärdas
på DirecUns vägnar. Man har sagt, att detta förslag
blifvit i Utsk. framstäldt, men att svårigheter deremot mott.
Det torde ursägtas mig, att jag icke erkänner dessa svårigheter,
förrän jag får veta, hvari de bestå.
Frih. Boye: Jag förenar mig till alla delar uti Hr Cederschjölds
sednare yttrande.
R. o. Ad. biföll morn. lit. c i S-'de punkten med den af
Utsk. i utlåt. N:o 118 föreslagna fö^indring och med iakttagande,
att anmaningsbrefven ej skola af någon underskrifvas,
utan skola utfärdas i Directtns namn.
8:de punkten mom. lit. d.
Frih. Boyet Det ämne, hvarom ifrågavar. mom. hand
-
124
Den i3 April f. m.
lar, har på afdeln. och inom Utsk. blifvit mycket discuteradt.
På ena sidan har man icke ansett sig kunna vara nog
nogräknad, hvarföre man tillstyrkt påskrift af presterskapet.
Skäligt synes det vara, att en ung auscultant, som är tillförordnad
domare, icke kan så känna folket, alt den enas
eller andras affärer kunna vara honom bekanta. Exempel
linnes till och med derpå, att ordinarie domare gifvit vederhäftighetsbetyg
för en låntagare, sorn sedan nekade, att
han undertecknat documentet, och Banken fick afskrifva sia
fordran. Jag har blott velat nämna detta såsom skäl till
Utsk:s tillstyrkande, hvilket äfven jag biträdt.
Moni. lit. d af 8:de punkten blef af R. o. Ad. bifallet,
sådant det i utlåt. N:o 118 finnes föreslaget.
8: de punkten mom. litt. m och n.
Hr Rosenblad: Utsk:s föreskrift uti i mom. af de
nya stadgandena vill jag icke bestrida vidare, än hvad redactionen
beträffar, hvilken är så uppställd, att hvar och
en, som vistades utrikes, t. ex. endast för att besöka ett
iltlänskt bad, icke skulle få omsätta ett innehafvande lån;
ty orden med flera afse naturligtvis alla medborgare, och
ingen skillnad finnes gjord i afseende å nya lån och omsättningar,
R. o. Ad. biföll moram litt. m och n i 8:de punkten
ined den uti utlåt. Pf-:o 118 föreslagna förändring och med
iakttagande, att i mom. under mom. n skulle erhålla följande
lydelse: ”Utrikes i diplomatiska och consulatbefatt"ningar
anställda Svenska medborgare må ej i discontverken
"erhålla nya lån.”
4:de punkten af de Bnnqodiscontverket särskildt
rör:de föreskrifter.
Ilr Rosenblad: Uti denna punkt förekommer ett nytt
stadgande, sorn är ganska oneröst för dera af Directms ledamöter,
sora icke äro tjenstemän i disconten. Der står:
tvenne di rec t i o n s led a m ö t er till skiftes. Då endast
två af dessa ledamöter äro tjenstemän och aflönade i Banken,
men sex icke äro det, så skulle likväl äfven dessa sednare
blifva tvungna att biträda de verkliga tjenstemännen.
Följden häraf skulle blifva, antingen att allmänheten icke
när som helst kunde inlösa sina documenter, eller ock, att
2:ne ledamöter, utan att för öfrigt vara derstädes tjenstgörande,
nödgades hvarje förmiddag vara uppe i Banken. Fråga
har inom Directm blifvit väckt att iakttaga en sådan
skiftning; men det afslogs och de flesta af ledamöterna förklarade
sig på sådana vilkor icke kunna fortfara med sin
befattning. Jag yrkar bibehållandet af det gamla stadgandet
i denna del.
R. q. Ad, biföll den nu föredragna fade punkten med
Den «3 April f. ra. ia5
den förändring, att orden: till skiftes skulle derutur uteslutas.
I allt öfrigt biföll R. o. Ad. utan discussion BaucoUtskrs
memor. N:o 106 med de uti utlåt. ]V:o 118 föreslagna förändringar.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den i3 April i835.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 6 prot.utdr. för denna dag f. m.
Ånyo föredrogs BancoUtsk:s d. g dennes på bordet lagda
betänk. N:o ng i anledn. af Hrr Wijks, Santessons och
Lefflers motioner, ang:de förändrade föreskrifter i afseende
på jernbelåningen i Stockholm och Götheborg.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Motionärerna hafva rätteligen,
såsom grund för ifrågavar. motion, anfört, att vid sista
riksdagen skedde den förändring i iy35 års bancoreglemente,
att i vågattesten skulle jernet icke upptagas till sin
stämpel, dimension, stång- och stycketal, men deremot bibehölls
den föreskrift, att låntagaren skulle i sin requisition,
som borde vågattesten åtfölja, uppgifva stämpel, dimension,
samt stång- och stycketal, så att ett document, som innehöll
dessa omständigheter, alltid skulle finnas i Banken.
Man vill nu undvika detta, för att få större gagn af belåningsrätten.
Det har äfven blifvit sagdt, att en sådan förändring
kunde äga rum, utan att Banken förlorade något i
gin säkerhet; ty, säger man, efter som stadgandet nu verkställes,
har Banken ingen annan säkerhet, än vågattesten
lemnar, och då allt stångjern upptages till samma värde,
förlorar Banken ingenting, antingen det har en gröfre eller
finare dimension. Det är 2:ne omständigheter, som härvid
fordra uppmärksamhet. Jag har icke nu gällande bancoreglemente
till hands, men jag har med mig BancoUtsk:s
memor. N:o i36, som innehåller det af R. St. godkända förslaget
dertill, och således måste de föreskrifter, som här ärq
intagna, finnas i bancoreglementet. Uti i4 § stadgas följande:
”Hvarje halfår, före den tid, då belåningsprisen å
effecler för en ny låneperiod fastställas, skall uppgift till
Fullmägtige lemnäs öfver epiantiteterna af sådana effecter,
som å hvar och en våg utom Stockholm finnas såsom Bankens
pant förvarade; hvarefter Fullmägtige, enligt de sig
116
Den i3 April e. m.
företeende anledn.T, bestämma om och i hvad mån inventering
eller besigtning öfver panternas behöriga vårdande
bör, genom utskickadt ombud å flera eller färre vågar, folden
gången äga rum.’’ Jag känner icke, om någonsin ett
sådant ombud af Bancostyrelsen blifvit utskickadt; men väl
känner jag, att flera missbruk i detta afseende ägt rum,
hvarigenom Banken blifvit lidande. Jag anser derföre en
sådan inventering vara af vigt och att det är en fördel för
Banken att kunna åstadkomma den. Om en sådan inventering
skall äga rum, så är det en fördel för Banken att innehafva
ett document, som uppger stämplar, dimensioner,
stång- och stycketal, hvarigenom den, som har Bankens
pant i sin vård, är förbunden att bibehålla jernposten i
samma skick, som den insattes. Inventeringen iättas nemi.
derigenom; ty i fall ett sådant document ej funnes, kunde
inventeringen ej ske annorlunda än genom posternas uppvägning,
och jag tror, att en sådan uppvägning finge sträckas
långt nog, innan man blefve säker om, att de ifrågavar.
posterna ej blifvit förminskade, hvarföre jag tror nödigt,
att ett inventarium finnes, deri hvarje jernpost är upptagen
till stämpel, dimension, stång- och stycketal. Jag kan
således ej annat än anse såsom en fördel för Banken, att
den förbindelse är ålagd låntagaren, som man nu vill taga
bort från bancoreglementet, för att ännu mer lätta begagnandet
af den fördel, som Banken kan medgifva rörelsen,
då jern pantsättes. Jag får likväl säga, att den fördel, man
vill vänta sig af denna förändring, endast blifvit yrkad i
Götheborg och icke i Stockholm, hvarest likväl större partier
belånas, och jag tror derföre, att förändringen ej är
nödig, äfven om den skulle medföra en fördel, helst fördelarna
af att till -|:delar af värdet få belåna stångjern i Banken,
äro så stora för låntagaren, att, äfven om dermed vore
förenadt något besvär eller något litet omak, han gerna
kan underkasta sig det, för att tillgodonjuta de stora fördelarna.
Jag tror icke heller, att någon egentlig olägenhet
uppstått, och af sådan anledn. kan jag ej heller finna skäl
att frångå det hittills iakttagna stadgandet i bancoreglementet.
Men jag har derjemte ett annat skäl för min mening.
Man har nemi. hittills icke gjort någon betydlig skillnad
emellan de olika stångjernssorterna; men jag föreser, att man
snart skall komma att tillverka stångjern af så olika slag,
att skillnaden i värdet skall uppgå till 25 proc., så att det
ena skeppundet blir värdt 20 , då det andra betalas med i5
r:dr. I fall vi gå emot en sådan tid, så synes det icke vara
skäl att nu förändra reglementet, hvilket man i följd af
det förhållande, jag emotser, återigen skulle nödgas förändra;
ty efter det en sådan tidpunkt inträffat, kan icke blifva tillåtet,
att den ena sorten utbytes emot en annan, då skillnaden
i deras värde måhända kunde uppgå till 5o proc.
Huruvida detta sednare skäl ej förtjenar afseende, understäl
-
Den i3 April e. m.
ia7
ler jag vördsamt R. o. Ad:s bepröfvande; och de 2:ne skäl,
jag anfört, gifva mig gemensamt anledn. till den önskan, att
förevar, betänk, måtte återremitteras, på det frågan må ytterligare
betraktas af BancoUtsk. Deremot har jag intet
emot det tillägg, som Utsk. gjort i anledn. af Bancofullmägtiges
framställning, att vågförda effecter ej må belånas, utan
att inom sistförflutna io år hafva undergått uppvägning,
utan finnér jag skäl, att betänk, i denna del må bifallas.
Ej heller har jag något emot den förändring i betalningstiden,
som Utsk. föreslagit; men på grund af de anmärkn:r,
jag tagit mig friheten framställa emot första delen af betänk.
, hemställer jag, om icke anledn. till återremiss förekommer.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då jag just har verkställt
en af de inventeringar, hvarom den siste värde talaren yttrat
sig, nemi. en inventering öfver de på Götheborgs jernvåg
befintliga, under vintertiden ganska betydliga poster,
sorn varit belånade i Götheborgs lånecontor, så kan jag upplysa,
huru jag genom bokslutet blifvit fullt öfvertygad både
om onyttigheten af det stadgande, hvilket Rancofullmägtige
och Utsk. gemensamt föreslagit till afskaffande, och om
nödvändigheten af dess afskaffande. När man vill verkställa
inventering, hvartill Bankens ombud när som helst äger rättighet,
så äger man, i följd af det sätt, hvarpå böckerna
äro förda, deri hvarje ägare af vågfördt jern är särskildt
upptagen, tillfälle att göra sig underrättad, huruvida hvarje
i Banken särskildt belånad jernpost belinnes äga behörig
quantitet eller icke. Så länge Banken belånar t. ex.
alla stämplar af stångjern lika, rättande sig vid de halfåriga
prisbestämmelserne efter dc lägsta prisen, för att icke
beräkna värdet för högt, så är det Banken likgiltigt, hvilka
stämplar panterna äga; ty Banken äger säkerhet, att full
valuta alltid finnes, äfven om panten är af den sämsta stämpeln.
Jag erkänner gerna, alt om i framtiden, i olikhet
med hvad nu gällande reglemente samt R. St:s beslut vid
denna riksdag innehålla, någon skillnad skall vid belåningen
göras emelian de olika stämplarna, så blir det skäligt, att
äfven en specification lemnäs öfver de olika stämplarna, som
olika belånas; men nu, då förhållandet ej är sådant, beliöfves
ej heller en sådan specification. Hvad beträffar behofvet
af denna förändring, särdeles i Götheborg, der vågbetjeningens
antal är ringa mot den härvarande, så är, då
ett Amerikanskt skepp kommer och sorteringen skal! ske enligt
requisitionerna, svårigheten att vid den en gång i veckan
inträffande sessionen i lånecont. få den ena stämpeln
utbytt emot en annan så stor, att den i hög grad hindrar
begagnandet af belåningsrätten, och att de stora husen i
Götheborg företrädesvis gjort upplåningar mot högre ränta
i andra inrättningar, enär de ej kunnat låta en fördelaktig
export gä ifrån sig i anseende till den formalitet, som erfordras
för utbyte af sorterna; ty annat än formalitet är det
ej, emedan utbyte af stämplar ej kan nekas, så snart specification
derå afgifves. Då nu med afseende på Götheborg
och Stockholm sjelfva skuldsedeln är ställd så, att den ej
innehåller någon uppgift på sorterna, och denna uppgift, enligt
hvad jag nu framställt, ej medför ökad säkerhet för Banken,
men stor olägenhet för dem, som önska begagna belåningsrätten,
der vågbetjeningen är ringa, hvarföre det
också händt, att den vissa tider ej kunnat begagnas, hvilket
föranledt motionen, så anser jag Utsk:s tillstyrkande vara
ganska välgrundadt och anhåller om bifall dertill.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag förenar mig i den siste
värde talarens anhållan om bifall till förevar, betänk. Jag
anser, att såsom allm. princip bör, i afseende på Bankens
lånerörelse, antagas, att man icke genom onyttiga och öfverflödiga
controller skall för allmänheten, utöfver hvad
Bankens säkerhet mot förluster fordrar, försvåra begagnandet
af den belåningsrätt, som blifvit medgifven. Då sådana
controller som den nu ifrågavar., utan att vara af någon
nytta för Banken, endast medföra ökade olägenheter,
besvär och omgångar för den lånsökande, synas de derföre
böra i möjligaste måtto undanrödjas. B. St. handlade äfven
i öfverensstämmelse med denna princip vid sista riksdag, då
de medgåfvo den förändring i äldre stadganden om jernbelåningen
i Stockholm och Götheborg, att å båda dessa städers
vågar pantägaren skulle vara oförhindrad att, efter
egen önskan, utbyta en viss quantitet af en stämpel och dimension
emot en lika stor quantitet af en annan, allenast
det quantum, som af hvarje sort och benämning är af en
person till Banken pantförskrifva, vore å vågen såsom Bankens
pant qvarstående. Enligt de vågattester, hvartill formulär
vid sista riksdagen fastställdes, behöfva stämplar, dimensioner,
stång- och stycketal icke heller upptagas i attesten,
utan endast i den specification, som skall åtfölja anmälningssedeln
för lånets erhållande. Jag förmodar, att det
allenast måtte varit ett förbiseende af Bikets sist församlade
Ständer, som varit orsaken dertill, att icke äfven uppgiften
å stämplarna och dimensionerna m. m. uti denna specification
blef, i sammanhang dermed, förklarad obehöflig.
Dessutom vore det nu så mycket lämpligare att befria lånsökanden
från skyldigheten att i specificationen låta berörde
uppgift inflyta, som BancoUtsk. i förevar, betänk, föreslagit,
att sådant jern, som icke till sin fullgoda beskaffenhet blifvit
undersökt och godkändt under de sistförflutna 10 åren,
ej vidare måtte få af Banken belånas. Någon förlust för
Banken lärer följaktligen svårligen kunna uppstå genom utbyte
af dimensioner, äfven med antagandet af den förutsätt
-
Pe ii iS April o. m.
sittning, att en jernsovt, som är mindre värd, skulle kunna
såsom pant lemnäs i stället för en annan, helst i alla fall det
bestämda belåningsvärdet vanligen iir så lågt, att icke gerna
försäljningspriset å någon dimension af en belånbar sort
bör kunna understiga, livad såsom lån derå blifvit utgifvet.
På grund af hvad jag nu haft Uran anföra och Utskts betänk.
för öfrigt innehåller, får jag således anhålla om propos.
a bifall till detsamma.
Hr Lagerhjelm: Om jag utgår från samma princip
som den siste värde talaren, men kommer till ett motsatt
resultat, så får han förlåta mig det. Jag vill likasom han,
att Jånerättigheten skall blifva så förmånlig och så lätt att
begagna som möjligt. Man säger , att då jern icke belånas
till mer än -£:delar af dess värde, kan icke Banken blifva
lidande derpå, emedan en så stor skillnad i pris ej kan uppstå,
att det nedsattes med 25 proc. Jag skulle önska, att
man belånade jernet till dess fulla värde, och sådan har äfven
meningen varit, fastän man, då skillnad på olika qua1
itet ej göres, nödgats nedsätta belåningspriset, så att det ej
må öfverstiga det sämsta jernets värde. Ben andre värde
talaren, som uppträdt emot mig, tyckes vara öfvertygad
derom, att när en gång en betydligare skillnad i stångjernets
försäljningsvärde kommer att äga rum, afseende derpå
vid belåningen måste göras. Nu är således fråga om att
göra en förändring, som måste återtagas och följaktligen göra
en annan förändring nödig vid en blifvande riksdag; ty i
fall en till 25 proc. uppgående skillnad i värdet af olika
slångjernssorter uppstår, måste en sådan förändring äga rum,
såvida man ej skall utsätta så lågt belaningspris, att Banken
derigenom alltid blir försäkrad mot förluster. Men nu är
jag inne på den punkt, som förer mig till ett motsatt resultat
emot Hr Stuarts. Jag vill, att Bancostyrelsen skall
kunna belåna jernet så högt, som det kan ske, utan att Banken
äfventyrar förluster, hvilket synes mig vara fördelaktigast
för näringarna; men om belåningsprincipen är falsk,
måste man så lågt nedsätta belåningen, att Banken derigenom
blir säker, och det skadar näringarna. Jag tror mig
således hafva framställt dubbla eller trefaldiga skäl för återremiss
af detta betänk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, örn B., o. Ad.
ansåg de vid BancoUtsk:s Betänk. N:o 119 gjorda anmärkn:r
hindra dess antagande samt betänk, således böra återremitteras.
Hopades ja och nej.
BancoUtskrs betänk. N:o 119 blef derefter af R. o. Ad.
bifallet.
Vid förnyad föredragning biföll R. o. Ad. LagIJtsk:s d.
21 H. 17
Den i3 April e. m.
9 dennes på bordet lagda betänk. N:o 181 i anledn. af
M:s nåd. propos., ang:de förändrad lydelse af 11 § i g cap.
Hand.bln.
Lades till handl:na LagUtsk:s d. 9 dennes på bordet
lagda memor. N:o i83 öfver anställd omröstning i fråga om
intecknande af s. k. undantagscontracter.
Föredrogs ånyo BondeSt:s d. g dennes på bordet lagda
inbjudn. af samma dag, till instämmande i BondeSt:s beslut
öfver BancoUtskts utlåt. N:o 117 i fråga om aflöningsstaten
för Bancodisconten samt låneconttn i Malmö och Götheborg.
R. o. Ad. fann icke för godt att denna inbjudn. antaga.
Gr. Björnstjerna, Magn., hade inlemnat ett anförande,
som upplästes, så lydande:
Då riksdagen synes nalkas sitt slut, tror jag, innan dess
afblåsande, vara skyldig min slägt samt deras, hvilka, såsom
ruin, blifvit upphöjda i grefligt stånd efter införandet af
vår nuvar. grundlag, men före förändringen deraf, år i836,
i dess 37 §, att reservera mig mot en i början af denna
riksdag, under min frånvaro, af E. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
vägrad proposin, hvarigenom nämnde 37 §, i dess förändrade
ordalydelse, retroactivt blifvit tillämpad på oss,
hvilket, såsom stridande mot all rättsgrund, förtjenar
en närmare uppmärksamhet.
Förhållandet är följande:
Numera framlidne H. Ex. Hr Gr. Skjöldebrand inkom
vid början af denna riksdag med ett vördsamt memor. till
R. o. Ad., hvari han begärde veta, huruvida icke hans
äldste son, numera Grefve Aug. Fredr. Skjöldebrand, som
då fyllt ar år, grundlagsenligen ägde rättighet att såsom
Friherre utfärda fullmagt till säte och stämma på Riddarhuset.
Detta memor. ansåg E. Ex. Hr Gr. o. Landtm, sig
icke kunna upptaga, såsom innefattande fråga om rätta förståndet
af 37 § Beg.F.; .hvarföre E. Ex. vägrade propos.
till bifall eller afslag och, i sednare fallet, remiss till Constit.
Utsk., hvarom i memor. anhölls. I följd af den sålunda
vägrade propostn nödgades framlidne Hr Gr. Skjöldebrand
att sig sjelf i frågan vända till Constit.Utsk., som svarade:
"att det icke ägde att för särskilda fall öfver
grundlagarnas ordalydelse ingå i förklaring eller meddela utlåtande,
så framt ej detta påkallades af remiss jemlikt
55 § Riksd.Ordn.” Genom det besynnerliga förhållande af
vägrad remiss å ena sidan och af nekadt upptagande å den
andra, i saknad af remiss, har frågan blifvit oafgjord,
och har det så mycket mera, som K. M. uti en af frami.
H. Ex. i sartima ämne ingifven skrift funnit densamma ”innefatta
en förklaring rör:de 37 § Reg.F., som K.
Den i3 April e. m.
M. icke ensam bör afgöra, och icke vill, i den
ordning densamma blifvit framställd, sig dermed
befatta.” (Se K. M.‘s Resol. af d. 22 Jan. 1831).
Dä jag upphöjdes i grefligt stånd år 1826, ansågs min
äldste son, enligt Reg.F:s 37 §, att efter mig vara blifven
Friherre, i likhet med äldsta sönerna af Grefvarna v.Engeström,
Puke, Sandels, Adlersparre, Skjöldebrand
och Wirseen, af hvilka flera alltsedan 1809 års
riksdag dels sjelfva intagit säte och stämma på Riddarhuset,
dels haft fullmägtige, såsom Frih:na Sandels, Adlersparre
och Skjöldebrand, hvilka vid 1818 och 1823 års riksdagar
representerades af Frih. Lovisin, A., samt Hrr Uggla, C.
W., och Sparre, G. M., hvarunder allt de erhållit polletter
af Ridd.Utsktn, uppropats af Ridd.fiscalen uti Landtmarskalkarnas
närvaro, deltagit uti voteringar och slutligen tecknat
under riksdagsbesluten.
Till R. o. Ad:s upplysta bepröfvande får jag nu vördsamt
hemställa, huruvida en i nära 20 år och under loppet
af icke mindre än 6 riksdagar offentligen utöfvad rättighet,
tilldelad af alla de i frågan afgörande myndigheter, Ridd.-  Utsk:n, Landtmarskalkarna och sjelfva Ståndet, erkänd af
K. M., som med sitt höga namn betecknat flera fullmagter
åt söner af de Grefvar, hvilka befinna sig i nämnde kategori,
och der dessa söner åtnjuta benämningen af Friherrar
(hvartill äfven må anföx-as, att intet Constit.Utsk. under
loppet af dessa sex riksdagar gjort anmärkn. vid den af
lagrummet sålunda gjorda tillämpning), nu kan, i följd af
en derefter vidtagen grundlagsförändring, genom dennas
retroactiva tillämpning rättvisligen blifva tillintetgjord,
och om detta icke skulle leda till störtande af allt
förtroende för gällande rättigheter? Men isynnerhet får jag
hemställa till hvarje jurist, huruvida någonsin en casus
adjudicatus medelst en lag för ä n dr ing eller en lagförklaring
ret ro activ t kan tillintetgöras, och om ett
sådant förfarande icke vore att våldföra all rättsgrund
för lagskipningen från hedenhös till närvar, tider? Att lag
icke kan verka retroactivt är ensamt en mer än tillräcklig
grund för frågans afgörande; men skulle andra skäl erfordras,
finnas många att framte, hvilka på det mest evidenta
sätt bevisa 01-iktigheten af de argumenter, man yttrat
i en motsatt riktning.
Man har påstått, att den af R. St. år i83o vidtagna förändring
af Reg.F:s 37 § endast var en lagförklaring, och
icke en lagförändring; men härvid är att anmärka, att
sjelfva grundlagen förer rubriken: "K. M:s och Rikets fastställda
Reg.form af d. 6 Juni 1809, med de derefter och
sist vid riksdagen i Stockholm 1828, 1829 och i83o af K.
M. och R. St. antagna förändringar;” således nyttjas ordet
förändringar, men icke ordet förklaringar, hvarföre
tvifvelsmål i frågan så mycket mindre torde kunna uppstå,
Den i3 April e. m.
som 83 § Reg.F. bjuder grundlagarnas tillämpning efter ordalydelsen,
och utesluter således hvarje godtycklig tolkning
deraf. En lagförklaring sker dessutom på så sätt,
att man åt samma ordalydelse inlägger en annan mening,
men icke så, att man förändrar ordalydelsen,
hvilket här ar fallet.
Men om den skedda åtgärden äfven skulle endast vara
en lagförklaring, så kullkastar detta icke heller på minsta
vis den till stöd för mitt påstående anförda grundsatsen,
att lag ej kan verka retroactivt; ty lika litet kan en lagförklaring
retroactivt våldföra de efter samma lag under
loppet af en längre tidrymd åtnjutna rättigheter, som en
lagförändring det mägtar göra, för hvilket påstående jag
äfven tryggt vågar vädja till hvarje sakkunnig jurist, såväl
i Sverige som i det öfriga Europa. Jag hemställer t. ex.,
huruvida en ny förklaring öfver någon § af Tryckfr.förordn.
skulle af skriftställare, jurymän eller domare erkännas såsom
ägande förmåga att retroactivt verka på hvad dessförinnan
från trycket blifvit utgifvet?
Att ordalydelsen i 37 § Reg.F. dessutom var tydlig och
kunde tillämpas annorlunda, än som skett, synes vid minsta
undersökning deraf. Den är: "Ej må adelskap, eller
greflig eller friherrlig värdighet, som hädanefter förlänas,
tillfalla flera än den, hvilken adlad eller upphöjd blifvit,
samt efter honom hans äldste manlige bröstarfving m. ni.”
Orden efter honom, som utgöra sjelfva tvistefrågan, äro
de vanliga (verba formalia) i alla full mag ter, icke allenast
vid befordringar efter de genom döden afgångna personer,
utan äfven efter sådana, hvilka genom egen vunnen
befordran lemnat plats ledig, och kunna de, efter
Svenska språkets allm. begrepp, omöjligen erhålla någon an^
nan mening, än den de erhållit af aliade samhällsauctoriteter,
hvilka ägt befattning med grundlagens tolkning: Konung,
Ständer, Landtmarskalkar, samt Constit- och Ridd.Utsk.m,
under loppet af icke mindre än sex förflutna riksdagar.
Man har påstått, att lagstiftarens mening vid 1809 års
riksdag var, att successionen till en högre adlig värdighet
skulle endast ske efter innehafvarens afgång med döden.
Att så icke var, be vises af följande:
Constit.Utsk. vid 1809 års riksdag (således samma Utsk.,
som uppsatte 37 § i dess primitiva ordalydelse) inkom under
samma riksdag med förslag till ny redaction af nämnde
§, hvari, jemte flera andra förändringar, det föreslås,
att orden efter honom skulle förändras till orden: efter hans
afgång. Jag får nu vördsamt hemställa, om 1809 års Constit.-  Utsk. , detsamma, som utarbetat vår nuvar. grundlag, icke
skulle påhittat det enkla uttrycket: "efter hans död,’?
om meningen varit, att upphöjning endast skulle ske efter
fadrens död; men meningen var alldeles icke sådan, hvil
-
Den i3 April e. m.
ket kari intygas af flera ännu lefvande ledamöter af nämnde
Utsk. — Lagstiftarens mening har visserligen varit, att
medelst nämnde 37 § minska de adliga värdigheternas
antal i Sverige, och har denna mening äfven fullkomligen
blifvit uppfylld, i hvad de nya slägterna beträffa!',
enär det aldrig iner kan finnas flera än en Grefve Adlersparre,
Puke och Björnstjerna, då det möjligen kan finnas
20 Grefvar Lewenhaupt, Hamilton eller Mörner; men detta
är annat än frågan att utestänga äldste sonen, sjelfskrifven
efterträdare i fadrens värdighet vid dess dödliga frånfälle,
att efterträda honom äfven, då han i något enda fall blifver
upphöjd till en högre adlig värdighet och således vanligen,
efter naturens ordning, blott några få år, innan han
dertill i alla fall skulle blifva berättigad. Men skulle äfven
lagstiftarens mening uti den nämnde § hafva varit att
utestänga sonen från att efterträda fadren, som blifvit befordrad
till högre värdighet, hvilket jag på uppgifna grunder
vågar bestrida, så verkar delta alldeles ingenting
till sjelfva saken; ty hvad slags lagskipning vore den, sorn
dömde efter en, jag vet ej på hvad auetoritet påstådd, andemening,
stridande icke allenast emot sjelfva lagbudets
tydliga föreskrift, utan äfven emot dess under loppet af
20 är skedda tillämpning? En sådan lagskipningsprincip
hoppas jag aldrig skall blifva införd i vårt fosterland, och
allraminst af dess första stånd: Ridderskapet och Adeln.
Att antalet representanter inom Riddarhuset skulle i förevar.
fall blifva ökadt med inalles 8 nummer (nemi. frilierrliga
ätternav. Engeström, Puke, Sandels, Adlersparre,
Skjöldebrand, Wirse'n och Björnstjerna,
samt den i samma kategori sig befinnande adliga ätten von
Nieroth) eller, rättare sagdt, icke minskadt med de 8
slägter, hvilka der ägt ett flerårigt inträde, utan att möjligen
kunna lända till något prejudicat i framtiden,
enär lagrummet nu är tydligt, borde vara
af så mycket mindre vigt, som fullmagter i alla fall icke
saknas, att der under riksdagarna finna säte; åtminstone torde
olägenheten icke vara af den vigt, att R. o. Ad. derföre
vill uppoffra en princip, som utgör sjelfva grundvalen
för all lagskipning, den, att lag ej kan
verka rotroactivt.
Ehuru de uppgifna facta visserligen icke erfordra tillägget
af några ytterligare bevis till frågans afgörande, skall
jag dock anföra prejudicatet af flera familjer, hvilka, upp- f
höjda i adligt stånd före nuvar. Reg.form, men icke introducerade
förrän efter dess antagande, likväl nu åtnjuta
adelskap för alla deras barn, ehuru den nya grundlagen
frånkänner en sådan rättighet. Det enkla skälet för detta
förhållandet är, att lag ej kan verka retroactivt.
Äfven får jag vördsamt hemställa, på hvad grund man
yetroactivt kan tillämpa ordalydelsen efter hans död på
*34
Den i3 April c. m.
ofvannämnde 8 familjer, då den icke tillämpas på de slägter,
hvilka, äfvensom vi, upphöjda i grefligt Stånd efter
antagandet af 1809 års grundlag, men voro Friherrar förut
(såsom Adlercreutz, Tauast, Anckarsvärd m. fl.), och hvilka
förblifvit i deras besittning af den friherr liga representationsrätten?
Upphöjd i grefligt Stånd efter antagandet af
1809 års Reg.form, borde ordalydelsen efter hans död
tillämpas antingen lika på den som på oss, eller ock, hvad
rättare är, på ingendera. Kathegorien, vi komma uti,
att få dubbla representanter för våra 8 familjer, vore således
icke ny eller enstaka; den vore ej annat än densamma,
hvaraf några och 20 andra familjer redan äro i åtnjutande;
mer än tillägget af dessa 8 kan det aldrig blifva.
Påståendet, att de vid de sednare riksdagarna i grundlagen
gjorda förändringar skola gälla såsom vore de
gjorda år 1809, är såvida riktigt, att de böra aga samma
kraft och verkan, som vore de införda i grundlagens
originella text, likasom additionella artiklar till tractater
ofta erhålla en sådan utvidgning; men retroactiv tillämpning
deraf vore en lika orimlighet, som retroactiv
tillämpning af all annan lag. Örn t. ex. Reg.F:s 106 och
107 §§ skulle blifva ändrade vid denna riksdag, får jag vördsamt
hemställa, huruvida den nya ordalydelsen möjligen
skulle kunna tillämpas retroactivt på de af Statsrådet
dessförinnan afgifna rådslag? I fall det af våra söner eller
deras Fullmägtige under loppet af flera riksdagar intagna
säte på Riddarhuset nu skulle anses vara ett missförstånd
eller en misstydning af lagen, huru förhåller det sig då
med riktigheten af alla de voteringar, i hvilka de eller
deras fullmägtige deltagit, och med riktigheten af sjelfva
riksdagsbesluten, de underskrifvit, enär de förra medelst deras
vota möjligen kunnat erhålla ett motsatt resultat, och
de sednare ett fqrändradt innehåll?
I anledn. af hvad jag ofvan haft äran anföra, och med
full öfvertygelse om rättvisan af den sak jag försvarat, får
jag nu vördsamt mig reservera mot de af Hr Gr. o.
Landtnäs vägrade propos. möjligen uppstående slutföljder;
anser mig i detta afseende hafva öppen talan vid en påföljande
riksdag; anser min äldste son medelst den vägrade
proposm icke hafva förlorat sin rätt till det sköldemärke,
ban sedan födseln burit, och som bland öfriga friherrliga
pryder dessa murar; och tror honom, i följd deraf, äfven
vara berättigad till den nämnde sköldemärke åtföljande benämning,
hvilken, såsom en gång erkänd af alla samhällsauctoriteter,
och visserligen sedan icke förverkad,
honom omöjligen retroactivt kan fråntagas, utan
att. derigenom våldföra all rättsgrund, hvilket säkerligen
icke varit Hr Gr. o. Landtm:s afsigt, ejler kan vara
R. o. Ad:s.
Den i3 April e. ra. i35
Hos E. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, får jag vördsamt anhålla,
att denna min reservation må till prot. få upptagas.
Justerades 4 prot.utdr. öfver de i detta plenum fattade
beslut.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda inkomna
memor. och utlåtm från
StatsUtskottet:
N:o 4^9 angrde af Kammarrättsrådet S. Lindberg och
Häradsskrifvare!! A. Halldin sökt eftergift af dem ålagd betaln:sskyldighet
för förre Kronofogden J. II. Hoflings uppbördsbrist;
Nro
44°- i anledn. af vackt fråga om upplysningars
meddelande, ang:de dels beloppet af i832 års öfverskott å
statsverkets inkomster och dessa medels användande, samt
dels huru derutöfver en extra statsbrist för år i83a kunnat
uppkomma;
W:o 44r- angrde K. M:s nåd. skrifvelse med uppgifter å
clereci- samt skolstaternas anslag och löneinkomster;
Nro 443. med öfverlemnande af förstärkta StalsUtskrs
memor., ronde åtskilliga voteringar m. m.;
Nro 443- i anledn. af verkställd omröstning i frågan om
reglementariska föreskrifter för brännvinsbränningsredskapens
försegling m. m.;
Nro 444’ ' anledn. af verkställd omröstning i frågan om
det sätt, på hvilket upplåning för Kiksg:scont:s behof skall
verkställas;
BevillningsUtskottet:
Nro 59. i anledn. af Gr. v. Fersens, H., motion om ändring
i stadgandet ang:de creditupplaget;
Nro Go. i anledn. af Hr Prosten Åstrands motion, angrde
uppdrag åt Fullmägtige i Riksg.cont. att, vid yppad större
statsbrist på allm. bevilln. å 2 art., med en fyllnadsafgift
fördela den bristande summan, m. 111.;
Bane.o Utskottet:
Nro 120. i anledn. af Ilr Nordenanckar motion, angrde
de till Bankens disposition reserverade vinstmedels användande
till uppköp af Riksg.contrs obligationer;
N:o 121. med öfverlemnande af förslag till sammanjemnkning
af ItiksStrns beslut i anledn. af memorrn N:ris
84 och 88;
N:o 122. till svar å de från V. BorgareSt. ankomna
återremisser å Utskrs betänk, N:o 98 samt memor. N:ris 100,
lil och 116;
N:o 123. med öfverlemnande af förslag till instruction
för B. St:s BancoUtsk. vid nästk. riksdag;
N:o 124. i anledn. af Gr. Frölichs motion, att af den i
Banken för fastighetsinteckningar å landet afsatta summa
Den i3 April o. in.
endast de af Sveriges allmoge må kunna blifva delaktiga,
hvilkas hemmansdelar icke uppgå lill ett värde af 10,000
r:dr b:co;
Wto ia5. med öfverlemnande af förslag till reglementariska
föreskrifter, i anledn. af R. St:s beslut om loliiafgifts
erläggande till Banken af privata assignanter.
Upplästes och lades på bordet ett prot.utdr. från BondeSt.
af denna dag, innehållande underrättelse om Ståndets
beslut öfver de inom Ståndet oafgjorda delar af StatsUtsk:s
utlåt. Wto 3g3 öfver gjorda anmärkn:r vid Utsk:s betänk.
Wto 2^3, angtde dels grunderna för markegångsprisens bestämmande,
räntepersedlarnas omsättning och förenkling, indelta
räntors och tiondeanslags Ateringående till Kronan samt
andra med grundskatternas utgörande gemenskap ägande ämnen
, och dels i anledn. af flera i samma frågor väckta motioner;
innehållande prot.utdr. tillika inbjuda, till R. o. Ad.
samt BorgareSt. att i de delar, hvaruti dessa Stånds beslut
skilja sig ifrån RondeStts, med sistnämnde Stånd sig förena.
Likaledes upplästes och lades på bordet ett prot.utdr.
från BondeSt. af denna dag, innehållande, jemte remiss till
Bevilln.Utsk. af ett anförande utaf And. Danielsson från
Elfsborgs län, Ståndets beslut att fästa MedSt:ns uppmärksamhet
derpå, att Bevii!n:sUtsk:s hemställan i dess betänk.
Wto 56 örn en und. anhållan till K. M., att, i händelse husbehofsbrännerimedlen
icke skulle uppgå till den beräknade årliga
summan, rättigheten till erläggande af hälften utaf den skatt,
som tariffen innehåller, emot brännvinsbränningens idkande
under tre månader, endast måste tillgodokomma ägare utaf
pannor af 20 k:rs rymd och derunder, strider emot och går
ut på icke mindre än ett direct upphäfvande, i väsendtlig
måtto, af alla fyra Ståndens fattade beslut, genom hvilka
blifvit bifallet, att det skall vara en och hvar till brännvinsbränning
berättigad obetaget att anmäla sig till brännvinsbränningens
utöfvande, antingen för hela eller hälften af
tillåtna tiden, emot, i förhållande derefter, beräknad afgift;
tillförseende sig BondeSt., att MedStånden taga detta i öfvervägande
vid den förestående pröfningen af Bevilln:sUtsk:s
svar på BondeStts återremiss af Bevilln.Utskts betänk. Wto 56.
Justerades pleniprottn för d. 22 och 24 Jan. f. och e.
m., för den 26 Jan., för d. 29 Jan. f. och e. m. samt för
d. 3i Jan.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J till 9 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Tis_
Den 21 April f. m.
Tisdagen den ar April 1835.
Plenum kl. 10 f. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda frän
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s und. skrifvelser till
K. M., nemi.:
N:o 3ao. ang:de ändring i nu gällande lag i afseende
på behandling af frågor om oenighet emellan makar;
N:o 322. i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de förändrad
lydelse af ii § i g cap. Hand.bm;
N:o 323. med öfverlemnande af förslag till lag för inrikes
oell utrikes vexlar.
Likaledes upplästes till justering och godkändes Exped.-  Utsk:s förslag till nedannämnda §§ i riksd.beslutet, nemi.:
i:o ang:de prescriptionstid, inom hvilken de från Riksg.-  cont. utgifna creditsedlar böra till inlösen företes;
2:0 ang:de förändringar i författningarna, ronde bergsoch
jernhandteririgarna;
3:o ang:de frihetsår för jernverk inom Norrbottens och
Westerbottens län;
4:o angtde sättet för utgörandet af städernas inqvarteringsbesvär,
samt om en jemnare och rättvisare fördelning
deraf;
5:o ang:de portions- och rationsvärdets för tågande trupper
och hästar bestämmande i rund summa vid de årliga
raarkegångstaxornas upprättande;
6:0 angtde undersökning om tillkomsten och användandet,
dels af den till stapelstäderna utgående tolag och dels
af de s. k. stadsandelarna i uppstäderna;
7:0 i fråga om grunders bestämmande för Hofstatspersonalens
pensionering;
8:0 rörtde sättet för directtn öfver Hjelmare canal- och
slussverk att fullgöra det beslut R. St. vid sistförflutna riksdag
fattat om afsättande af en reparationsfond, såsom vilkor
för erhållande af afskrifning af canalbolagets skulder till
Ranken och Riksg.cont.;
g:o angtde väckt fråga om försäljning till skatte af de
till ekeplantering anslagna Bispmotala kungsgård och 2tne
under Wisingsborgs kungsgård lydande hemman, samt om
inköp för ekeplantering af jord å Wisingsö;
10:0 om formulärs upprättande för de förvaltande verkens
räkenskaper;
11:0 i anledn. af förehafd granskning af hufvudboken
öfver Kronans hus och byggnader;
12:0 i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse med öfverlemnande
af Lagcommitteens förslag till allm. civillag;
21 H. iS
138
Den 21 April f. m.
i3:o i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de det vid
sista riksdag framställda förslag till ny stängselförordning.
I anledn. af §:n, ror:de förehafd granskning af hufvudboken
öfver Kronans hus och byggnader, yttrade
Frih. Cederström, Jac.: Jag var icke i tillfälle, då
det betänk, bifölls, i anledn. hvaraf den upplästa skrifvelsen
tiII koin ari t. Jag får nu förklara, alt den grundar sig på en
fullkomligt oriktig uppgift. Det finnes icke någon s. k.
conceptbok i KammarCoIbm. Den ifrågavar. är af en tjenstgörande
i StatsUtsk., utan Collegii vetskap, begärd och erhållen
af en underordnad tjensteman inom Colbm, och hvarom
Colbm redan, i följd af nåd. remiss, till K. M. afgifvit
förklaring.
Ånyo föredrogs BondeSt:s d. i3 dennes på bordel: lagda
inbjudn. till instämmande i Ståndets beslut i anledn. af
StatsUtsk:s utlåt. JNT:o 3g3, ang:de grunderna för markegångsprisens
bestämmande m. m.
Frih. Cederström, Jac.* och Ilr Rosenblad,
Bernh., begärde, att detta mål ytterligare måtte få hvila
på bordet.
Hr Hjärne, Harald: Ehuru jag betviflade, att det
skulle finnas 2:ne ledamöter, som kunde ytterligare vilja begärabordläggning
af en fråga, hvilken ända sedan sistl. Dec,
berott på R. ö. Ad:s afgörande, finner jag likväl orsaken
dertill i hoppet att såmedelst kunna omintetgöra allt resultat
i frågan vid denna riksdag'. Men för att, i hvad på mig
beror, motverka en sådan plan, anhåller jag, att detta mål
må blifva det första på föredragn:slistän för nästa plenum.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag är förekommen af
Ilr Hjärne och förenar mig med honom, tilläggande min
förundran öfver dessa ytterligare försök från den besegrade
sidan att omintetgöra R. o. Ad:s en gång fattade beslut i saken.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Jag hade
önskat, att ytterligare bordläggning af denna fråga icke ägt
rum; men då jag icke äger motsätta mig begäran derom j
förenar jag mig blott med Hr Hjärne i anhållan om sådan
propos., sorn den han uppgifvit.
Hr af Dalström, Gust.‘Jac.: Ehuru jag icke tillhörde
majoriteten vid frågans förra behandling hos R. o. Ad.,
och altså äfven nu har föga hopp om framgång för min
åsigt, önskar jag dock, att ärendet så snart som möjligt må
till afgörande förekomma.
R. o. Ad. beslöt, att detta mål skulle blifva det första^
som föredroges i nästa plenum.
Den ai April f. m.
Vid förnyad föredragning biföll R. o. Ad. LagUtskls d.
6 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 180, i anledn. återremiss
af Utsk:s betänk. N:o 64 öfver väckta motioner om antagande
af en mera fri afsägningsrält enskilda emellan, än
nu äger rum.
Likaledes bifölls vid förnyad föredragning StatsTJtskis
d. i3 dennes på bordet lagda utlåt: N:o 4^9, ang:de af Kammarrättsrådet
Lindberg och Häradsskrifvare^ A. Halldin sökt
eftergift af dem ålagd betalningsskyldighet för förre Kronofogden
J. H. Hoflings uppbördsbrist.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. i3 dennes på bordet lagda
memor. N:o 44° i anledn. af väckt fråga örn upplysningars
meddelande ang:de dels beloppet af i832 års öfverskott
å statsverkets inkomster och dessa medels användande, samt
dels huru derutöfver en extra statsbrist för år i832 kunnat
uppkomma.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Ehuru, i anseende till
min lilliga önskan, att riksdagen snart må afslutas, jag ej
vill yrka återremiss å detta betänk., anser jag mig dock böra
till prot. anföra, det jag icke kan godkänna det sätt, på
hvilket Utsk. behandlat den af mig gjorda motion, samt att
jag tror det hafva varit Utskrs pligt att icke vägra representanten
de upplysningar, han begärt och dem han ej är i tillfälle
att sjelf med samma tillförlitlighet förskaffa sig. För min del
förmår jag icke inse, att Utsk. genom meddelande af upplysning,
hvarifrån den så högst betydliga statsbristen för i832
sig härledt, vidtagit en åtgärd, som i ringaste mån ingripit
uti blifvande revisorers pröfningsrätt. Att, i detta hänseende,
hänvisa till rikshufvudbokscapitalräkningen synes vara
något alltför mycket knapphändigt. Tvärtom skulle jag föreställa
mig, att denna oförmodade statsbrist af 36i,ooo rtdr
bort leda Utskrs uppmärksamhet på nödvändigheten att,
medan R. St. ännu äro tillsammans, strängeligen undersöka,
icke blott riktigheten af räkenskapen, utan äfven sjelfva beskaffenheten
af det hushållningssystem, som kunnat föranleda
till statsbrist, oaktadt betydliga öfverskott å de beräknande
statsinkomsterna under samma tid funnits, och oaktadt
Regeringen haft tillgång att å s. k. besparingar anvisa betydliga
löneförhöjningar och andra af R. St. afslagna utgifter.
Med denna reservation vill jag ej bestrida, att betänk, nu
inå läggas till handlrna.
Hr Stuart, Carl Gust., förenade sig med Hr Dalman.
StatsUtskts mentor. N:o 44° Indes till handlrna.
Likaledes lades till handlrna StatsUtskts d. i3 dennes
på bordet lagda memor. JNT;o 44’: angtde K. M:s nåd. skrif
-
Dea 21 April f. in.
velse med uppgifter å clereci- samt skolstaternas anslag oell
löneinkomster.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. i3 dennes på bordet lagda
raeraor. N:o 442 lned anmälan om ett skedt misstag vid
en inom förstärkta StatsUtsk. verkställd votering.
Hr Stuart, Carl Gust.: Erfarenheten har redan vid
mångfaldiga tillfallen visat, att misstag vid behandlingen
af riksdagsärenderna lätteligen kunna begås såviil inom
RiksStm som inom Utsk:n. särdeles vid slutet af riksdagarna,
då en större skyndsamhet vid dessa ärenders handläggning
vanligen erfordras och den af riksdagsförhandlingarnas
långvarighet förorsakade tröttheten dervid föranleder en
mindre noggrann uppmärksamhet. Särskilda förhållanden
kunna äfven inträffa, som göra sådana misstag iner eller
mindre ursägtliga. Jag har nu icke heller begärt ordet för
att med mitt yttrande öka det klander, som förstärkta
StatsUtsk. och synnerligast dess ordförande redan i rikt
mått fått uppbära för det i förevar, memor. anmälda, verkligen
obehagliga förhållandet; men jag har ansett mig böra
fästa H. R. o. Ad:s uppmärksamhet på en oformlighet, hvartill
StatsUtsk. jemväl gjort sig skyldigt, då detsamma uti
detta memor. tillstyrkt R. St. att förklara en af förstärkta
StatsUtsk. anställd votering ogiltig. Om, genom bifall
till hvad Utsk. sålunda tillstyrkt, R. St., med godkännande
af denna oformlighet, förklarade sig berättigade att
ogilla de af förstärkta StatsUtsk. fattade beslut, befarar jag,
att sådant, såsom prejudicat för framtiden, skulle kunna medföra
de vådligaste följder för beståndet af dessa beslut, hvilka,
uti de af grundlagarna uttryckligen bestämda fall, detta
Utsk. äger att fatta med R. St:s rätt. Då följaktligen
RiksStm icke fått sig någon rättighet tillerkänd att vid samma
riksdag upphäfva och tillintetgöra de beslut, sorn tillkommit
i följd af anställda voteringar inom förstärkta StatsUtsk.
, så inser jag icke någon annan utväg att få nu ifrågavar.
misstag rättadt, än att nämnde Utsk. sjelf förklarar
den för tidigt anställda voteringeri ogiltig och det derigenom
åstadkomna beslutet förfallet. Jag afstyrker bifall till StatsUtsk:s
rörde detta ämne afgifna memor. och hemställer, att
detsamma endast måtte varda lagdt till handlma.
Hr Dalman, Wilh. Fredr., förenade sig med Hr
Stuart.
Gr. Posse, Arv.: I afseende på det begångna misstaget
borde jag icke behöfva yttra mig; anledn. dertill är
uppgifven och erkänd. Här är blott fråga om, hura misstaget
skall rättas, och jag tror, att Utsk:s förslag i detta
afseende bör antagas; ty förstärkta Utsk. kan icke votera
öfver annat än i Stånden godkända voter:spropos:r. Andra
kunna icke grundlagsenlig! der framställas till afgöran
)
"
Den a i April f. m.
de. Hvad den anmärkn. vidkommer, att Ständerna icke i
något fall kunna upphäfva, hvad förstärkta Utsk. beslutat,
så gäller detta endast i de fall, då förstärkta Utsk. handlat
lagligt; men här är uppenbarligen en olaglighet begången,
härledd af ett misstag, dels af ordföranden och dels genom
Utsk:s cancelli. Således är det rätta att bifalla betänk.,
ehuru det visserligen äfven kan läggas till handkna.
Hr Hjärne, Harald: Uti den siste talarens åsigt,som
skulle förstärkt Utsk. icke sjelf kunna rätta de misstag, som
inom sådana kunna äga rum, kan jag icke instämma. Det
är visst sannt, att grundlagen icke tillåter öfverläggningar
inom dessa Utsk.; men om under och i afseende å sjelfva
voteringen olagligheter förekomma, så är det en ny olaglighet,
om de icke genast rättas. Jag har hört förundran uttalas
deröfver, att ledamöter af det Stånd, hvilket ännu icke
godkänt voter:spropos:n, icke vid voteringen derom upplyst;
men om sådant skett, så hemställer jag till Gr. Posse, huruvida
icke misstaget genast blifvit rättadt. Såvida instämmer
jag med Hr Stuart, alt det är ett farligt prejudieat, att
Ständerna kunna upphäfva ett förstärkt Utskrs beslut, samt
anser det rättaste hafva varit, att Utsk. sjelf ogillat sin votering
och företagit ny, sedan det felande prot.utdr. ankommit.
Emellertid finnes nu icke någon annan åtgärd att
vidtaga, än betänkrs läggande till handhna; blifvande R. o.
Ad. framdeles, och sedan Utsk. upplyst om inverkningen på
saken af BondeStts beslut öfver den framställda inbjudn., i
tillfälle att då fatta beslut om ny voterings företagande.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag instämmer med Hr Stuart
i ogillande af den form, Utsk. för sin framställning danat.
Den förutsätter nemi., som skulle RiksSt:n kunna bifalla,
afslå eller återremittera betänk. Men om det afslås,
så blefve ju på sådant sätt ett olagligt beslut i förstärkt
Utsk. gällande. En annan gång kunde man då på samma
grund förklara ett lagligt beslut för ogiltigt. Jag tror altså ,
att det rättaste hade varit, att Utsk. blott anmält, att den
verkställda voteringen, till följd af förhållandet dermed,
lomme att förfalla. Jag förenar mig i begäran om betänkts
läggande till handkna.
Frih. Gederström, Jac.: Utsk. har endast begärt att
blifva berättigadt handlägga frågan i laglig ordning. Denna
begäran är fullkomligt laglig; ty om icke förstärkta Utsk:s
beslut undanrödjes, kan IJtsk. icke behandla frågan ånyo.
Det begångna misstaget är ådagalagdt och erkändt, oelr voteringen
är altså ogiltig; men innan Stånden förklarat den
vara det, kan Utsk. icke ytterligare handlägga saken. Jag
anser betänk, uppgifva den enda rätta utvägen att komma
till slut med saken. Utsk:s voteringsåtgärd kan icke förfalla,
förrän Stånden beslutat det.
Den ai April f. m.
Gr. Posse: En ledamot har, för att söka öfvertyga
derom, att öfverläggning skulle kunna äga runi i förstärkt
Utsk., hemställt, huru det kommit att tillgå, om misstaget
blifvit upptäckt på stället. Jag får då erinra, alt det beror
på ordföranden, hvilka voter:spropos:r som komma att
framställas eller icke. Om derföre någon haft godheten upplysa
ordföranden om det af honom förbisedda förhållandet,
så hade den ifrågavar. proposrn genast kommit att utstrylvas.
Det torde nu tillåtas mig framställa några exempel på,
huru det skulle komma att tillgå enligt Hrr Hjärnes och
Stuatts princip. Förutsättorn nemi., att i Utsk. uppstående
fråga om ogillande af en olaglig votering besvarades med
nej, så och då Herrarna sagt, att förstärkta Utskms beslut
äro R. St:s: hvem skall väl i det uppgifna fallet slita tvisten?
Hr Rosenblad har så vida sk i I j t sig från nämnde ledamöter,
att han tyckts vilja, det StatsUtsk. bort upphäfva
voteringen. Detta tror jag vore ännu mera oformligt. Jag
är mer än någon annan ledsen öfver misstaget och finner
icke tröst deri, att 120 ledamöter delat det med mig; men
jag är öfvertygad, att det icke gifves någon annan grundlagsenlig
utväg att rätta felet, mer än den Utsk. föreslagit.
Gr. Horn, Claes Fredr,: Grundlagen har icke kunnat
förutsätta ett sådant fall som det ifrågavar. Det är
derför förgäfves att i beskrifven lag vilja söka en form för
behandlingen, utan måste man söka skapa sig den för tillfället
med ledning af sakens beskaffenhet. Jag tror, att det
hade varit orätt, om antingen enkelt eller förstärkt Utsk.
Upphäft voteringen, och instämmer deri med Gr. Posse;
men jag hemställer, om icke samma följd, som kunde uppstå
af ett åtgörande i Utsk., jemväl kan inträffa i Stånden,
ty, förutsatt, att den blifvande proposm besvaras med nej,
så har ju pluraliteten afgjort, att ett olagligt beslut skall
äga bestånd. Måhända hade formen varit, att ordföranden
anmält förhållandet för talmännen, hvilka åter derom gjort
anmälan i Stånden, utan att framställa någon vidare proposm.
Nu stå vi på den punkt, att proposm likaväl kan besvaras
med nej som med ja. Jag |rpr derföre, att betänk,
endast kan läggas till liandlma,
Frih. Boye, Ludv.: Jag försvarar icke det begångna
misstaget. Jag pnskar, att det icke hade ägt rum; men då
flet är erkändt, kan det icke betraktas annorlunda än såsom
en nullitet, hvilken icke kan hafva någon ve!'kan till lagligt
resultat. Derför trpr jag, att Utsk. riktigt förfarit, då
det anmält förhållandet samt inställt vidare åtgärd i saken,
till dess Stånden deri fattat sina beslut, Jag är likväl af
den tanka, att någon propos., sorn leder till gillande af voteringen,
icke kan framställas. Derföre föreslår jag den, att
R. Ad- må Jäla bero vid ders gjorda anmälan.
Den 7.1 April f. m.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: I hvad jag ärnade
säga, är jag till stor del förekommen af Gr. Horn. Det är
nemi. omöjligt att framställa propos. till bifall, tyden kunde
möjligen afslås, och såmedelst en gifven olaglighet af
RiksSt:n bekräftas. Derföre tror jag, att Utsk. gjort rätt,
om det blott erkänt sitt misstag och anmält det med förklaring,
att något afseende å den verkställda voteringen icke
kunde fästas. Man har vid andra voteringar, då t. ex.
en sedel saknats, låtit voteringen gå om, utan att Stånden
dertill behöft lemna deras bifall; och här, der man voterat
olver en af ltiksStm icke godkänd propostn, förstår jag dels
icke, huru Utsk. kunnat anse frågan lagligen förberedd, dels
icke, huru det kunnat tveka att, sedan mötsatsen upptäckts,
förklara den efterföljande afgörande handlingen ogiltig. Jag
ser i förra förhållandet ett ytterligare prof på den bcdröfliga
vårdslöshet, hvarmed de allm. ärendernä behandlas,
och jag önskar, att det åtminstone må tjena till Varning för
framtiden, på det de, som fått det dyrbara kallet att vara
folkets representanter, äfven må samVetsgrannt bevaka sina
committenters rätt. Det är i sanning ganska svårt att finna
något sätt för behandlingen af en så olagligt börjad saki
Jag tror emedlertid det bästa vara att lägga betänk, till
handkna; ty af samma skäl, sorn förstärkt Utsk. kunnat förklara
en votering ogiltig, deri någon ledamot fattats eller
deri någon obehörigen deltagit, kan Utsk. äfven cSsséra den
ifrågavar. voteringen med tillämpning af den regel 5 ”1 agligt
stånde, olagligt återgånge."
Hr S t u a i t. k' i lh. Ce d ers 11 om s yttrande, att det vörö
oundgängligen nödvändigt, att R. St. bifölle StatsUtsk:s ml
förevar, metnor., har flira nied t mig att ånyo begära ordet.
Jag tar mig friheten till Hr Frih. framställa den fråga:
hvilken åtgärd skall förstärkta SlatsUtsk. vidtaga, derest detta
memor. varder af R. St. afslaget? Och i fail detsamma
kan bifallas, mäste det äfven kunna afslås. De olägenheter
och oformligheter, som oundvikligen skola uppkomma, i
fall R. St. tillerkänna sig en ytterligare profningsrätt öfver
de af förstärkta Utsk., med R. St:s rätt, redan afgjorda
målen, torde dock, såsom fattliga för hvarje tankeförmåga,
icke behöfva vidare utvecklas. Någon ny sanimunjemnkning
af de utaf RiksStm rör:de ifrågavar. ämne yttrade
skiljaktiga menihgar lärer väl icke heller, i följd af det
inträffade misstaget, på sätt bemälde talare synas hafva föreställt
sig, ens kunna komma i fråga. Jag inser således
icke någon annan åtgärd, som för nälvär. lämpligen kart
vidtagas i anledn. af berörde memor., än att lägga detsamma
till handkna.
Hr Hjärne: Jag har icke uppträdt för att Ökä obehaget
för Utsk:s ordförande; men då betähk. är olagligt, äi*
det icke underligt, att man deremot gör anmärkn:r. Egent
-
»44
Den 21 April f. m.
ligen begärde jag ordet, för att i anledn. af Gr. Posses exempel
förklara, att om det är tänkbart, att Utsk., sedan
det af misstag begått en olaglighet, skulle kunna sätla sig
emot rättelse deri, så är det lika tänkbart, att RiksSt:n kunde
förfara på samma sätt, hvilket vore lika olagligt; rilen i
förra fallet hade det åtminstone stått RiksStm öppet att
corrigera Utsk:s förfarande, ehuru sådant mäste ske utotn
grundlagarna. Hr Cederschjölds förslag, att lemna frågan
till Utsk. utan någon åtgärd, kan jag icke gilla. Sådant tror
jag hade gått an, innan det förevar, betänk, inkom; men
sedan anmälan om förhållandet skett, återstår ingen annan
utväg, än att genom prot.utdr. förklara, det vi icke godkänna
voteringen.
Hr Dalman: Ehuru jag ej anser det sannolikt, att,
om fråga uppstått i förstärkta StatsUtsk. om cassering af
den ifrågavar. voteringen, någon inom Utsk. motsatt sig en
sådan cassation, eller envisats att förklara voteringen laglig,
kan jag likväl icke linna, att förstärkta StatsUtskts förklarande
i denna del gjort hvarken till eller ifrån, eller att
förstärkta StatsUtsk. kan, utan regress från R. St:s sida,
begå hvilka olagligheter som helst. Det är nemi. gifvet,
att R. St,'s beslut skola uppfattas i riksdagsbeslutet, och
hvarje § af sistnämnde beslut skall ju undergå justering inom
RiksStm, hvarå jemväl propos. för hvarje särskildt fall
utaf talmannen framstå!les. Om nu förstärkta StatsUtsk.
förklarade en i formen olaglig votering såsom laglig, så inträder
talmannens skyldighet att vägra propos. till expedierande
af det beslut, hvilket pä sådant sätt olagligen tillkommit.
Detta är, efter min öfvertygelse, den enda väg, uppå
hvilken dylika olagligheter enligt grundlagen kunna annulleras;
och jag .finner det ganska besynnerligt, om R. St. skulle
t. ex genom votering kunna afgöra, att den ifrågavar.
olagliga voteringen ändock skulle anses såsom laglig. Ett
sådant resultat skulle likväl, kunna uppstå, i händelse R. St.
t. ex. afslogo StatsUtsk:s nu gjorda hemställan, att voteringen
måtte förklaras ogiltig. Jag förmodar således, att Hr
Gr. o. Landtm, icke å StatsUtskrs förevar, betänk, kan meddela
någon annan propos., än att detsamma, såsom en enkel
anmälan, lägges till handkna.
Gr. Posse: Jag har redan sagt, att jag icke vill sätta
mig emot betänkts läggande till handltna; ty med den tydning,
man deråt äger rätt gifva, kan Utsk. anse sig oförhindradt
att vidtaga ytterligare åtgärder i saken. Men då
det är fråga om giltigheten af Utskts betänk., så är det både
min pligt och böjelse att försvara detsamma; ty jag kan
omöjligen erkänna, att Utsk. sjelf bort ogilla voteringen.
Jag medgifver, att det icke är fullt formligt, att RiksSt:n
skola afgöra, om en fråga är laglig eiler icke; men då en
Den ai April f. ra.
sådan förklaring skall ske, tillhör den lämpligare RiksSt:n
än ett förstärkt Utsk., — och jag finner denna sats bestyrkt
af Hr Dalmans exempel, om nemi. saken först vid riksdagsbeslutets
justering blifvit upptäckt; ty kan det i Stånden
förekomma då, så kan det ock förekomma nu. Egentligen
begärde jag ordet, för att svara Hr Cederschjöld, då han
ville förkasta voteringen äfven i den första frågan. Utgången
af denna votering öfverensstämde visst icke med min
önskan; men jag skulle hafva handlat mot min öfvertygelse,
om jag yrkat ny votering, ty det är ingenstädes föreskrifvet,
att 4 Stånds beslut fordras för godkännande af votertspropos:n.
Dessa, likasom expeditioner till K. M., äro medelst
3 Stånds sammanstämmande beslut afgjorda. Hr Cederschjöld
har häri funnit bevis på vårdslöshet i ärendernas behandling
i sednare tider. Jag medgifver, att det är ett stort bevis
på underlåten tillsyn, och denna beror på en ordentlighet,
hvaraf jag önskade, att R. St. gjort sig fÖrtjenta.
Frih. Cederström: Det förundrar mig, att de, som
yrka betänkts läggande till handina, gjort det på den grund,
att bifall till betänk, skulle kunna vägras. Samma förhållande
inträffar i afseende å den förra åtgärden. Således, di
någon propos:n måste göras, är frågan, hvilken som är mest
förnuftsenlig, och det måste den vara, som sätter Utsk. i
tillfälle att rätta ett mistag. Jag kan altså icke frångå min
begäran om bifall, utan yrkar votering, i fall man vill fortsatt
vidblifva påståendet om läggandet till handkna. Hvad
angår den andra voteringen, hvilken företogs efter det 3:ne
RiksSt. godkänt voter:spropos:n, så får jag blott hemställa,
om, i händelse ett RiksSt. ville undandraga sig bevilln. och
af sådan anledn. icke godkände voter:spropos:na, sådant väl
kunde hindra votering i förstärkt Utsk.? Jag slutar med att
upprepa min begäran om bifall till betänk.
Hr Dalman: Efter min uppfattning af grundlagens
ord och mening har denna lag endast hos talmännen och
Constit.Utsk. nedlagt magt och myndighet att hindra olagligheter
i formerna. Man har sagt, att det vore orimligt,
örn en talman skulle kunna vägra propos. på en § i riksd:sbeslutet
eller en Exped.Utsk:s skrifvelse. Jag tror tvärtom,
att det vore orimligt, om talmännen saknade en sådan
magt. Jag vill illustrera detta genom ett exempel. Om t.
ex. Exped Utsk. skulle föreslå en skrifvelse till K. M. i anledn.
af ett beslut, som endast vore fattadt af ett eller två
Stånd, månne det icke då vore talmannens rätt och pligt
att vägra expedition af ett slikt beslut? Af samma skäl är
det talmannens pligt alt vägra expedition af ett beslut, sorn
tillkommit genom olaga votering. Denna magt tror jag således
höra jemväl vid detta tillfälle af Landtm, begagnas,
21 11. 19
och hvarje annan propos. således vägras an den, att betänk,
må läggas till handlma.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade lagga StatsUtsk:s memor. N:o 443 *hl handkna.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Frih. Gederström begärde votering.
Hr Hjärpe: Jag begärde nu ordet, för att fullända
min utveckling af skälen för min anhållan om betänk:s liggande
till handkna. Den var icke ställd till Ståndet, utan
till Landtm. 69 § Riksd.Ordn. säger, att när vissa mål äro
i ett visst skick, skall deröfver voteras i förstärkta Utsk.,
hvilkas beslut gälla såsom R. St:s. Denna § hade af Hr Gr.
o. Landtm, bort begagnas, för att vägra hvarje annan propos.
än den å läggande till handkna. Jag får äran erinra,
att Hr Gr. o. Landtm, nyligen vägrat en propos., utan att
anföra någon grundlags-§. Här finnes en sådan, och jag
hoppas, att Hr Gr. o. Landtm, begagnar sig deraf.
Gr. Posse: 6g § kan icke tagas till grund för vägrande
af den propos., Frih. Cederström begärt. Hr Hjärne har
sjelf bevisat det, då han nemi. sagt, att sedan en sak kommit
i ett visst skick etc.; men nu är saken icke kommen
i detta skick, och just derföre kan 69 § ej här tillämpas.
För min del anser jag lika med alla andra, alt voteringen
måste förfalla; och hvarje propos., som leder dertill, kan
icke vara olaglig. Landtm, har således fullt skäl alt medgifva
propos. till bifall, men ej till afslag; och det är icke
gifvet, att derföre, att proposm till bifall framställes, afslag
såmedelst skulle kunna följa, ty det tillhör dem, som icke
vilja bifalla, att uppställa en laglig contra propos. Nu kunna
vi votera emellan bifall eller läggande till handkna; och
det hoppas jag man icke har något emot.
Gr. Horn: Sedan votering blifvit begärd, så, och oaktadt
jag, som anser Stånden icke äga pröfningsrätt, huruvida
en fråga är laglig eller ej, sålunda finner propos på bifall
icke kunna framställas, vill jag dock medgifva den af
Gr. Posse uppgifna voter:spropos., hvarigenom afslag å betänk.
är afskuret.
Frih. Boye: Jag kan icke öfvergifva den öfvertygelse,
att, om R. o. Ad. vill låta vid betänk, bero, vi då icke behöfva
någon votering. Men då effecten blir densamma genom
beslut att lägga till handkna, kan det inrymmas i japroposm,
då nejpropos:n blir bifall.
Frih. Gederström: Sedan öfverläggningen är förklarad
fulländad och propos. framställd, hvartill jag svarat nej,
under begäran i stället af bifall, så följer deraf, att, då voteringen
ifrågakominer, den framställda proposm, som ly
-
Den 2i April f. m.
der å luggande till handkna, blir ja-propos.; hvaremot contraproposrn
kommer att innefatta bifall.
Upplästes lill justering och godkändes följande voterrspropos:n:
Den,
som anser, att StatsUtsk:s meraor. N:o 442 bör
läggas till handkna, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. StatsUtsk:s ofvannämnde memor,
N:o 442.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 21.
Nej — 18.
Lades till handkna förstärkta StatsUtsk:s d. i3 dennes
på bordet lagda tnemor.:
N:o 443. i anledn. af verkställd omröstning i frågan om
reglementariska föreskrifter för brännvinsbränningsredskapens
försegling, m. m.
N:o 444- i anledn. af verkställd omröstning i frågan om
det sätt, på hvilket upplåning för Riksg.cont:s behof skall
verkställas.
Vid förnyad föredragning biföll R. o. Ad. Bevilln.Utsk:s
d. i3 dennes på bordet lagda betänk. N:o 5g i anledn. af
Gr. v. Fersens, H., motion om ändring i stadgandet ang:de
creditupplaget.
Ånyo föredrogs Bevilln.Utskrs d. i3 dennes på hordet
lagda betänk. N:o 60 i anledn. af Prosten Åstrands motion,
ang:de uppdrag åt Fullmägtige i Räksg.cont. att, vid yppad
större statsbrist, på allm. bevilln, å 2 art. med en fyllnadsafgift
fördela den bristande summan m. m.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Vid granskning af det
nu föredragna betänk, har jag icke utan förundran funnit,
huruledes Bevilln.Utsk:s majoritet företagit sig att, ehuru R.
St, under d. 6 i denna månad, bifallit Bevilln.Utsk:s betänk.
N:o 56, ang:de den statsbristsumma, som från innevar.
års början borde från Riksg.cont. till Statscont. utbetalas,
samt dervid beräknat denna summa till i,r45,igo r:dr
årligen, likväl uti detta betänk., dateradt d. 10 dennes och
således efter det RiksStrs beslut i denna fråga varit Uisk:s
ledamöter bekant, föreslå en helt och hållet ny statsreglering
för 1835, i följd hvaraf Riksg.cont. skulle till Slatscont.
utbetala, i stället för i,i45,igo r:dr b:co, 1,945,190
r:dr, h. e. 800,000 r:dr b:co mer, än R. St. fyra dagar för
-
148
Den 11 April f. m.
ut beslutat. Lägger man härtill, att detta skett ulan anförande
af några motiver i betänk., utan blott genom åberopande
af en lableau på ett fjerdedels ark, hvilken i flera
hänseenden är felaktig, så stegras verkligen denna förundran
till en grad, som ej blir förmånlig för H. Utsk. Den motion,
Utsk. hade att besvara, nemi. ang:de uppdrag åt fu 11—
mägtige i Riksg.cont. att, vid yppad större statsbrist, på
allm. bevilln. å i art. med en fyllnadsafgift fördela den
bristande summan, har Utsk., uppå, som mig synes, högst
bräckliga skäl, afslyrkt; hvaremot Utsk. yttrat sig utöfver
motionens föremål genom upprättande af en calcul, hvarmed
Utsk. icke hade att sig befatta. Detta handlingssätt
synes icke vara öppet; och Utsk. torde ej derigenom hafva
lyckats att rehabilitera sitt anseende eller reparera det, snart
sagdt, oförlåtliga fel, att Utsk., vid statsbristsummans bestämmande,
förbisett den vigtiga omständigheten, att de ökade
statsutgifterna äro fastställda fr. o. m. i835, då deremot de
ökade inkomsterna icke inflyta förrän åren i836 och 3y.
Det är bekant, att en sådan anmärkn. af Statscont, blifvit
gjord hos K. M. samt öfverlemnad till StatsUtsk. Förmodligen
har Bevilln.Utsk. haft sig detta förhållande bekant
och derföre trott sig kunna komma ifrån hela saken helt
enkelt med att anbefalla Riksg.cont. att, utan afseende på
hvarifrån dessa medel skulle tagas, till Statscont. utbetala
800,000 r:dr b:co. Jag föreställer mig, att R. o. Ad. icke
kan godkänna ett dylikt förfarande, och hoppas således, att
återremiss ej vägras. R. St. hafva beslutat, att de ökade
Utgifterna böra utgå genom bevilln. och icke genom lån,
och R. St. hafva gjort detta äfven i den afsigt, att Svenska
folket icke må dåras af den föreställningen, att statsutgifterna
kunna ökas, utan att skatterna ökas. Det är emedlertid för att
så länge som möjligt qvarhålla denna villfarelse hos okunnigheten,
som man på allt sätt äflas att beräkna inkomsterna
af den förra beskattningen så högt, och derigenom, i
händelse af brist, sätta Riksg.cont. i nödvändighet att upptaga
lån, hvarmed man åtminstone vinner tiden, innan folket
får känna bördorna med fördubblad tyngd. Jag tviflar
likväl uppå, att Svenska folket blifver belåtet med en
sådan method att undvika skatteökning. Jag tviflar på, att
Svenska folket skulle tacka sina representanter, om de, genom
alltför höga inkomstberäkntr vid denna riksdag, gjorde
en alltför betydlig skuldsättning oundviklig och sålunda, vid
en blifvande riksdag, framtvingade det statsskuldssystem,
hvarefter man har ett så outsläckligt begär och hvilket jemväl
ej otydligt framskymtar i detta betänk.
Gr. von Fersen, Hans: Jag skall icke anticipera på
en kommande discussion om ett StatsUtsk:s betänk, i detta
ämne; men då Hr Dalmans anmärkn:r kunna upptagas till
pröfning, skall jag endast besvara, hvad han yttrat ang:de
Den 21 April f. m.
*49
Bevilln.Utsk. Till en början har han icke rätt deri, att bristen
af 770,000 rtdr var känd före betänkts afgifvande. Det
kunde icke gerna vara någon bekant, livad StatsUtsk. ämnade
besluta. Derefter har Hr Dalman anmärkt, att Utsk. föreslagit
en ändrad statsreglering. Detta är icke enligt med
förhållandet. Betänk, visar, att Utsk. blott yttrat sig öfver
en motion, som afser beredande af extra tillgångar, i händelse
af uppstående brist. Utsk. ansåg sig dervid böra undersöka,
om de för handen varande tillgångarna voro tillräckliga.
Då någon annan norm härför icke fanns än StatsUtsk:s
betänktn N:ris 4o4 och 4'7i så uppgjordes calculen
derefter icke egentligen såsom ledning för beslutet, men emedan
farhågor för brist under år i835 genom Bevilln.Utskts
betänk. N:o 56 uppstått. Någon fråga om beslutet, huru
stor statsbristsumman borde beräknas, har icke genom Utsk:s
betänk, blifvit inledd, utan är endast anfördt såsom motiv
för tillstyrkandet, att ingen särskild tillgång måtte anses behöflig.
Jag tror, att contexten i Utsk:s betänk, tillräckligt
skall ådagalägga, att Utsk. icke haft för afsigt att narra B..
St. Utsk. säger nemi.: ”så torde dock böra tagas i betraktande
, dels att Riksg.cont. under innevar. riksdag fått sig
anvisadt ett, i jemnförelse med dess utgifter, vida större inkomstbelopp,
än under föregående riksdagar varit fallet, och
något skäl till farhåga för uppkommande brist af särdeles
betydlighet eller svårighet att fylla utan e. o. åtgärder synes
desto mindre böra förefinnas, som den af R. St., för
bestridandet af de uti StatsUtsk:s betänk:n N:ris 204 och 217
uppgifna Riksg.cont:s behof, anslagna summa torde, på sätt
bilagda calcul lit. a utvisar, för kommande åren, snarare än
brist, lemna ett betydligare öfverskott, tillräckligt att betäc-t
ka, hvad statsverkets utgifter för nu löpande år kunna komma
att öfverskjuta de inkomster, som inflyta, innan de nya
bevillningarna taga sin början.” Häraf torde det bäst visa
sig, hvartill tableauen varit ämnad. På dessa skäl kata jag
icke finna annat, än att Bevilln.Utsk. öppet uttalat, hvad det
åsyftat; och då grunden för afslaget till motionen synes mig
giltig, anhåller jag om bifall till betänk.
Hr Stuart, Carl Gust.: Den med Svenska folkets
' beskattningsrätt nära sammanhang ägande vigtiga frågan,
huruvida R. St:s Fullmägtige i Riksg.cont. bör tillerkännas
rättigheten att utgifva en särskild fyllnadsafgiit, till utgående
jemte den allm. bevilln., kan verkligen betraktas ur olika
synpunkter och på grundade skäl besvaras med både ja
och nej. Jag anser mig dock nu icke behöfva bestämdt
förklara, hvilketdera svaret jag, vid denna frågas ovilkorliga
afgörande, skulle afgifva. Jag vill således endast fästa
uppmärksamheten derpå, att förhållanden och omständigheter
möjligen kunna inträffa, då denna utväg torde vara den
enda lämpliga och för det allmänna minst äfventyrliga. Sa«
i5o
Den 21 April f. ra.
dann förhållanden åstadkommas förnämligast derigenom, att,
sedan statsregleringen är uppgjord och bevilln. i öfverensstämmelse
dermed fastställd, Regeringen vid riksdagens slut framkommer
med förnyade fordringar å ökade anslag, till fyllande
hvaraf antingen ifrågavar. utväg mäste begagnas eller
statsskuldsättilingsbanan beträdas. Enligt min enskilda öfvertygelse
äro visserligen icke omständigheterna för närvar, sådana,
att omförmälda beskattningssätt icke utan olägenhet
kan undvikas. Likväl anser jag mig böra öppet yttra den
åsigt, jag hyser om fördelaktigheten för Riksg.contrs credit
af en dylik rättighet hos dess styrelse. Denna rättighet att
i behofvets stund uti beskattningsväg upptaga de summor,
som till de oförutsedda utgifternas bestridande erfordras,
skulle nemi. olvifvelaktigt vara lika beqväm för denna styrelse
som lugnande för detta verks fordringsägare; och då
man nu söker genomdrifva ett stadgande, i följd hvaraf
Riksg.cont. skulle erhålla det vidsträckta åliggandet att ersätta
alla brister, som ej mindre i statsinkomsterna än i statsutgifterna
kunna nppstå, torde det kanske vara försigtigast
att icke, genom Bevilln.Utskts nu förevar. memor:s godkännande,
betaga sig möjligheten att begagna en utväg, hvars
anlitande, i den oförmodade händelse, att omförmälda skyldighet
varder Riksg.cont. ålagd, måhända af de derigenom
uppkommande förändrade omständigheters kraf påkallas.
Detta är anledn., hvarföre äfven jag yrkar återremiss af berörde
memor. Hvad de detsamma bifogade tabeller beträffar,
hafva de synts mig i hög grad förtjena en allvarlig uppmärksamhet.
Jag är visserligen vida skiljd från all benägenhet
att vilja tillskrifva deras tillkomst någon annan afsigt
än Utsk:s önskan att inför R. St. framlägga uttrycket af
dess åsigter om Piiksg.cont:s nuvar. ställning; men kan deremot
icke underlåta att jakande besvara den framställda frågan,
huruvida icke dessa tabeller äro oriktiga och förvillande.
Hvad Bevilln.Utsk. tänker om Riksg.cont. samt dess inkomster
och utgifter under innevar. år förtjenar visserligen allt möjligt
afseende. Dessa tankar erhålla dock en vida större vigt, då
de iklädas formen af en R. St:s öppet uttalade åsigt; och
då ifrågavar. tabeller äro uti memor. uttryckligen åberopade
samt Utsk:s deruti gjorda hemställan till en del grundad
på desamma, så måste ett bifallande af sjelfva memor. äfven
innefatta ett gillande af de dervid bifogade tabellerna. Till
förekommande af en sådan icke osannolik förklaring, hvarigenom
de åsigter, som uti dessa tabeller uttryckas, skulle
kunna anses hafva blifvit af R. St. godkända, torde det äfven
ur denna synpunkt vara angeläget att bevilja den vrkade
återremissen af detta memor.
Hr Hjärne, Harald: Då Bevilln.Utsk:s betänk., ang:de
beräkning af statsverkets extra inkomster förevar, var jag
emot de hoga beräkningarna på ökad tull och brännvins
-
D e n 21 Apri 1 f. m.
bevilln., och jag erinrade om den ovilkorliga brist, som deraf
skulle uppstå. Bevilln.Utsk:s ordförande, som då ej bestred
dem, ehuru han ansåg dem mindre än jag, trodde, att ersättningen
kunde vinnas derigenom, att Riksg.cont. dröjde
med inbetalningen till Banken af den årliga räntan; men
något annat sätt uppgafs icke då. Nu har man dock framställt
ett sådant, men hvilket jag icke kan godkänna, jag
gillar derföre icke Hr Åstrands motion, hvarigenom det skulle
lemnäs åt Fuilmägtige att ålägga Svenska folket en ökad
bevilln. Sådant är oformligt och leder icke till det resultat,
jag önskar, emedan bestämmandet alltid kom me att bero på
ett godtyckligt omdöme. Jag, som, då betänk. N:o 56 förevar,
hemställde, om det icke vore bäst att höja bevilln.
på 2 art. och ännu tror detta vara det lämpligaste sättet,
önskar återremiss af betänk., på det Utsk. må taga ämnet
i närmare öfvervägande och föreslå en tillökning på 2
art. af 4 sk. på hvar r:dr. Skulle bristen fyllas genom lån,
så uppkomme det förhållande, att en kommande generation,
i fall betalningen utsträcktes så långt, linge betala utgifter,
som tillhöra de närvar., och hvilken åtgärd altså icke hade
sin grund i det vanliga åberopandet, att man genom lån bör
fylla sådana utgifter, hvaraf framtiden har frukter att påräkna.
Hr Dalman: Jag vill ej tillåta mig företaga någon recognoscering
på afsigternas område. Jag vill således ej beskylla
Utsk:s Hr Ordförande att med sin calcul hafva haft
för afsigt att åstadkomma det resultat, som, efter min tanka,
blifver en följd af ett bifall till Utsk:s betänk.; men Hr Gr.
v. Fersen får förlåta, att jag ieke kunnat anse honom okunnig
om StatsUtsk:s anmälan i detta ämne hos K. M., dä
denna anmälan är daterad d. 7 April, samt allmänt omtalades
d. 8:de, men deremot Utsk:s betänk, har datum af d.
io:de. Beträffande sjelfva tableauen, så, om man velat gå
öppet tillväga, hade man väl bort i betänk, utreda på hvad
sätt Riksg.cont. skulle få de 800,000 r:dr, hvarmed Cont:s
utgiftssumma för i år med ett enda penndrag skulle ökas.
Sådant är likväl alldeles icke utredt, och att tableauen är i
mångå fall oriktig visar sig vid ett flygtigt ögonkast derpå.
Jag påminner mig ganska väl, att, då frågan örn R.iksg.cout:s
ställning här förevar, en ledamot visade, att ett anslag af
1,200,000 r:dr årligen var, hvad Riksg.cont. minst behöfde;
och att nu, ulan särskildt anslag, bestrida en opåräknad
utgift af 800,000 r:dr på ett enda år, bekänner jag mig
icke tro vara möjligt utan lån eller ökad bevilln , utan torde
denna gåta komma att hänskjutas till Bevilln.Utsk:s lösning.
Jag befarar således, att om R. St. gå så lösligt tillväga
och, utan afseende på någon sannolikhet, beräkna öfverskotten
att stiga i samma mån som utgifterna, följden
132
Den 21 April f. ra.
deraf blir, att vi snart få en ny riksdag, så framt icke hela
statsmachineriet fskall afstadna. Det torde då ej blifva så
lätt att få lån, och om, vid voteringen inom förstärkta StatsUtsk.
, frågan om capitalrabatten förlorar, så torde det i alla
fall blifva svårt nog för Riksg.cont. att anskaffa medel till
de omsättningar och öfriga utgifter, som äro å Cont. anvisade.
Jag finner verkligen icke skäl uti att äfventyra detta,
blott för att inbilla folket, att skatterna ej ökas, då nian gör
lån. Ej heller kan jag finna i någon män statsocconomiskt
riktigt, att man sätter sig i skuld för löpande statsutgifter
till löner etc. Äro våra financer redan så bedröfliga, att vi,
efter 20 års fred, icke kunna, utan skuldsättning, bestrida
våra dagliga behof, så står det i sanning sämre till, än ens
de mest misströstande afmåla. Jag bestrider således på det
högsta bifall till Utskts betänk, och hoppas, alt R. o. Ad.
må bevilja återremiss.
Gr. von Fersen: Man har icke velat lemna trovärdighet
åt tableauen; men jag hemställer till den, som sagt
att tableauen är ofullständig och förvillande, att upplysa,
hvari dessa fel bestå. Jag känner väl, att man kan anse beräkningarna
af behofven böra öfverstiga StatsUtsk:s uppgifter
derom; men det torde ursägtas Bevilln.Utsk., om det sätter
mera tillit till StatsUtsk:s och R. St:s beslut, än till enskilda
ledamöters förmenande; och det är på de förra Utsk.
grundat sina calculer. Sålunda har Utsk. i tableauen lit.
a, som Hr Dalman sagt sig icke kunna fatta, icke fastat sig
vid summan af 1,200,000 r:dr, utan vid StatsUtskrs upplysningar
örn Rikg.contts behof; och då lärer man likväl icke
gått så lösligt tillväga, som det tyckes förutsättas. Jag har
redan nämnt, att jag icke vill anticipera på en kommande
öfverläggning, men jag vill dock nämna, att enligt de upplysningar
som jag fått och StatsUtsk. afgifvit, kan jag icke
godkänna den af Statscont. beräknade brist af 720,000 r:dr.
Att bristskall uppstå, det är gifvet; men man kan icke begära
slippa utan olägenhet från ett så förhastadt heslut som det,
att den nya statsregleringen borde börja med i835, oaktadt inkomsterna
icke kunde påräknas förrän in på året 1837. Detta
är icke Bevilln.Utskrs fel; och jag ser ej, hvarföre Svenska
folket skall vidkännas en ökad bevilln. för att betäcka en brist,
som kan fyllas af Riksg.contts inkomster de följande åren. Vore
förhållandet sådant, att statsverkets räkenskaper alltid kunde
afslutas med den sista Dec., så vore det en annan sak; men
nu är statsverket bäst belåtet dermed, att man beräknar
massan af 5 års utgifter, motsvarande den af 5 års inkomster.
Jag kan således icke finna annat, än att Bevilln.Utsk.
gjort sig förtjent af tacksamhet, för det Utsk. uppgifvit möjligheten
att fylla behofven utan ökade skatter. Frågan är
helt enkelt den: Skall bevillningen ökas eller ej. Jag fiu
ner
-
Den ai April f. ni.
153
her ej behof deraf, och jag kan icke förmoda, att R. o. Ad.
skulle neka bifall till betänk, för inbillningen äf behof, sorn
icke äro grundade.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Då den ende ledamot,
som försvarat Utsk:s betänk, erkänt, att Utsk. icke
haft sig bekant den nya statsbrist, som Statscont. anmält, synes
det klart, att Ständerna icke med skäl kunna bifalla
betänk. Den värde talaren har väl ansett osäkert,
om den uppgifna statsbristen kan godkännas eller icke; men
det går väl ej an alt bifalla betänk., utan att detta blifvit
utredt. Jag förenar mig'altså i begäran om återremiss; önskande
likväl, att Hr Åstrands motion må afslås och bristen
fyllas med bevilln., hellre än att öka statsskulden till nästa
riksdag. Jag tror, att man genom en sådan åtgärd skulle
stärka Riksg.contis credit för de lån, det i allt fall behöfver.
Jag linner det för öfrigt besynnerligt, att Bevilln.Utsk.
uti den anmärkta tableauen ingått på StatsUtsk:s område;
ty Utsk. har icke någon pröfningsrätt af behofven, blott
om sätten att fylla dem.
Hr Stuart: Då jag förra gången yttrade mig i detta
ämne, ansåg jag mig ej behöfva ingå i någon särskild granskning
af de Bevilln.Utsk:s betänk, bifogade tabeller. En ledamots
af detta Utsk. sedermera till mig ställda uppmaning
att visa, hvaruti den anmärkta ofullständigheten och oriktigheten
i dessa tabeller består, har dock gjort det till en
skyldighet för mig att uppgifva en och annan omständighet,
sorn grundlagt det yttrade omdömet om de af Utsk. deruti
meddelade calculers beskaffenhet och tillförlitlighet. I sådant
afseende får jag för det första erinra, att åtskilliga
Riksg cont. åliggande utgifter härvid blifvit af Utsk. helt
och hållet förbigångna. Exempelvis torde jag endast behöfva
nämna Cont:s skuld till Banken för hvad som vid
detta års början varit lyftadt å creditivet, äfvensom det belopp,
sannolikt öfverstigande 100,000 r:dr, som Cont., sedan
Bankens hufvudbok för år i834 blifvit afslutad, kommer att
återbära af den förskottsvis erhållna räntevinsten för berörde
år. Vidare har Utsk. icke erinrat sig, att den till Mäntor
för de af allmänheten upplånade medel afsedda summa
af 100,000 r:dr årligen icke, åtminstone under detta och
nästkommande år, motsvarar behofvet, sedan Cont. blifvit
nödsakadt alt, till bestridande af derå anvisade nya ellér
ökade utgifter, utsträcka sin upplåning utöfver hvad sorn, vid
detta räntebelopps beräknande, förmodades. Likaledes här
Utsk. uraktlåtit att afse något belopp till betäckande af den
extra statsbrist, sorn troligen, likasom för år i832, äfven
uppkommer för de derpå följande åren. Utsk. synes icke
heller hafva fästat någon uppmärksamhet vid det förhållande*
att en stor del af de vid denna riksdag för en gång bevil21
H. 20
>54
Densi A p r i 1 f. m.
jade utgifter, efter ali sannolikhet, komina att utgå under
innevar. år och således medtaga en betydlig andel af de för
Cont:s vanliga utbetalningar afsedda tillgångar. Derest Utsk.
velat förskaffa sig de för en noggrann och tillförlitlig bevakn.
af Riksg contts behof erforderliga upplysningar, hade
Utsk bland annat kunnat erhålla kännedom derom, att K.
M. redan förständigat Fullmågtige i Riksg.cont. alt utbetala
a5o,ooo r:dr i afräkning å choleracreditivet. Genom denna och
dylika utbetalningar, innan de dertill anslagna inkomster inflyta,
komma naturligtvis Riksg.contts lånebehof att under
de första åren betydligt ökas. Det är derföre af högsta vigt,
att R. St., förrän de åtskiljas, anvisa så tillräckliga tillgångar
för Riksg.contts lånerörelse, att detsammas credit kan behörigen
upprätthållas och vårdas. Bland sådana tillgångar
för innevar. år synes dock icke, på sätt de af Utsk. uppgjorda
tabellerna utvisa, centonalen kunna beräknas, enär
densamma först under nästa år till Riksg.cont. inflyter. Jag
skulle visserligen kunna framställa ännu flera anmärkntr vid
de ifrågavar. tabellerna, till ytterligare stöd för min om dem
yttrade åsigt; men jag anser det vara öfverflödigt att dermed
upptaga R. o. Ad:s tid, enär hvad jag redan i detta
afseende anfört torde innefatta tillräckliga skäl för beviljandet
af den yrkade återremissen af Utsk.'s förevar, betänk.
Jag är icke någon vän af ökade skattebidrag, de må utgå
såsom allmän bevilln. eller på annat sätt, och jag hyser ännu
den förhoppning, att R. St. vid denna riksdag icke skola
behöfva öka alim. bevillntssumman. Men med erfarenhet
om den benägenhet, Representationen, vid slutet af riksdagarna,
vanligen ådagalägger att bevilja äskade anslag, anser
jag det vara nödvändigt, att den enda numera lämpliga utvägen
att härtill bereda erforderliga tillgångar icke varder
i förtid stängd. Följden häraf skulle också troligen blifva,
att, i händelse sådant komme att behöfvas, ett nytt eller
ökadt creditiv anvisades ä Banken till bestridande af de utgifter,
till hvilka några tillgångar icke voro afsedda. Såsom
ledamot af BancoUtsk. har jag funnit de ofrälse RiksSttns
dervar. ledamöters benägenhet att fortfarande i berörde hänseende
anlita Banken. Denna äfven inom dessa RiksSt. möjligen
ännu rådande åsigt torde också gifva någon anledn.
att befara, det omförmälda vådliga och skadliga utväg till
beredande af erforderliga tillgångar för statsverket jemväl
vid denna riksdag kommer att begagnas, derest man med
alltför mycken omsorg söker undvika de enda naturliga medlen
till vinnande af detta ändamål. Beträffande det af Gr.
v. Fersen klandrade beslutet, att den nya statsregleringen, i
afseende på utgifterna, skall taga sin början med detta år,
oaktadt densamma, i afseende på inkomsterna, ej kan träda
i verkställighet förrän med nästk. års början, så» instämmer
jag fullkomligt i Hr Gr:s ogillande af detta beslut, men kan
leke underlåta att derjemte beklaga, det Hr Gr., vid beslu
-
Den ai April f. m.
tets fattande, icke yttrat enahanda åsigt och på grund deraf
sökt förekomma detsamma.
Gr. von Fersen: Jag ber blott att i anledn. af den
siste talarens förklaring af de delar, uti hvilka Bevi i!n.Utsk:s
tableau skall vara ofullständig, få fråga, örn den icke är enlig
med StatsUtsk:s betänkln och huruvida misstag der äro
begångna? Mahanda har StatsUtsk. haft giltiga skal till hvad
man nu vill anse för misstag. Jag tror likväl fortsatt, att
Beviiln.Utsk:s tableauer icke kunna kallas ofullständiga och
förvillande.
Hr af Billbergh, Joh. Peter: Det förefaller mig,
som frågan hufvudsakligen hänför sig till formfråga. Man
faster sig nemi. vid den bifogade tableauen. Jag hade önskat,
att den icke varit följaktig, emedan den icke var nödig
för bedömandet af Hr Åstrands motion, ang:de en fyllnadsafgift
för statsbristsummans betäckande. Denna brist är
likväl för innevar år, och om man således äfven bifallit Hr
Åstrands motion, hade följden blifvit, att hvad man taxerat
i år icke influtit förrän år 1837; och huru skulle en för
handen varande brist dermed kunna betackas? Derföre har
StatsUtsk. föreslagit ändamålsenliga åtgärder i detta hänseende,
och de afse icke ökande af Riksg.contts skuld, utan
endast beredande af förskott. Då fem års inkomster motsvara
fem års utgifter, måste de sednare naturligtvis quitla
mot de förra, sedan dessa hunnit inflyta. Det ar blott i
början bristen uppstår, och dessa kunna icke fyllas genom
anslag af medel, som inflyta 1837. Då man härjemte allmänt
önskar slut på riksdagen, så anser jag för bäst att bifalla
betank.
Hr Dalman: Jag kan icke dela den siste talarens åsigt.
Äfven örn riksdagen skulle afhlåsas, innan svar hinner ankomma
på återremissen, linner jag deruti ingen fara, emedan
förhållandet då blir enahanda som nu, eller att StatsUtsk.
får anvisa tillgångar för fyllande af den uppkommande
statsbristen. För min dei skulle jag likväl önska,
att Hr Åstrands motion om utskrifning af en fyllnadsafgift
blefve af R. St. bifallen. Det är väl sannt, att bristen
för innevar. år bör kunna ersättas med de år 1837 inflytande
öfverskott på tull och brännvin &c ; men om en vilkorlig
fvllnadsafgift utskrefs, kunde icke inträffa, hvad som sannolikt
eljest inträffar, eller att den uppgjorda skulden blifver
stående, ty öfverskotten skulle då ovilkorligen komma
de skattskyldiga tillgodo i sinom tid. Då så många anmärkntr
äfven i öfrigt blifvit gjorda mot Utsk:s betänk, samt
dervid fogade calender, torde sällan flera skäl hafva funnits
för återremiss, på det Utsk. må taga dessa anmärk n:r i närmare
öfvervägande. Jag hoppas således desto hellre, att
återremissen ej vägras, som deri icke bör kunna bidraga att
Den 31 April f. m.
förlänga riksdagen, enär så många mål, af egenskap att oviU
korligen före riksdagens upplösning skola afslutas, ännu återstå,
såsom t. ex. frågan om bancoreglementet, den extra
statsbristen m. fl.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Åd,
ansåg de vid Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 60 gjorda anmärkntr
hindra dess antagande samt betänk, således böra återre-.
mitteras.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Hr Dalman begärde votering.
Gr. von Fersen: Då endast tvenne meningar varit å
bane, nemi. bifall eller återremiss, anhåller jag, att den för-,
ra må inflyta i ja- och den sednare i nejpropos:n.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:spropos:n:
Den,
som bifaller Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 60 i anledn.
af Hr Prosten Åstrands motion, ang:de uppdrag åt
Fullmägtige i Riksg.cont. att, vid yppad större statsbrist, på
allm. bevilln. å 2 art. med en fyllnadsafgift fördela den bristande
summan, in. m., voterar
!a’
den det ej vill, voterar
neji
Vinner nej, återremitteras Bevilln.Utsk:s ofvannämnde betänk.
N:o 60.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — i3.
Nej — 10.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 3 e. m.
Ia fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Tisdagen den 21 April 1835,
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 5 prot.utdr. för denna dag f. m.
Företogs lill pröfning BancoUt§k:s d. i3 dennes på bovdet
lagda betänk. N:o 120 i anledn. af Hr Nordenanckars
motion, ang:de de till Bankens disposition resprverade vinstmedels
användande till uppköp af Riksg cont:s obligationer.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag anser för min
Den 21 April c. m.
del de nf Utsk. anförda skäl så svaga och orimliga, men
deremot deni, som Hr Stuart i dess reservation anfört, så
riktiga, att jag på grund deraf anhåller om återremiss. Då
sådana skäl kunnat anföras som de, hvarpå Utsk. grundat
sitt tillstyrkande, anser jag det icke löna mödan att ingå uti
granskning och vederläggning af desamma, utan afbidan jag
blott tiden, då betänk, andra gången förekommer, för att
jnedverka till beslut, som kunna anses nyttiga.
Frih. von Schulzenheim, Dav.: Jag är förekommen
af den värde talaren uti anhållan oin propos. till återremiss.
Lika med honom linner jag Hr Stuarts uti reservationen
anförda skäl så tillräckliga i detta afseende, att jag
nu inskränker mig inom anhållan om propos. till återremiss.
Hr Stuart, Garl Gust : För att icke upptaga tiden
och fördröja återremissen till Utsk., underlåtar äfven jag att
ingå uti en lätt verkställbar vederläggning af de skäl, Utsk.
till stöd för sitt tillstyrkande begagnat; och jag anser en sådan
vederläggning härstädes destomera öfverflödig, som jag
i Utsk. kommer i tillfälle att ytterligare framställa mina
åsigter rör:de detta ämne, i händelse den begärda återremissen
beviljas, uti anhållan hvarom jag derföre nu inskränker
mig till att instämma.
BancoUtsk:s betänk. N:o 120 återremitterades.
Ånyo föredrogs BancoUtsk:s d. i3 dennes på bordet lagda
memor. iV:o 121 med öfverlemnande af förslag till sammanjemnkn.
af RiksSttns beslut i anledn. af memorin Alris
84 och 88.
R. o. Ad. vidblef sina i ämnet fattade beslut samt godkände
de föreslagna voter:spropos:na.
Vid förnyad föredragning lades till handkna BancoUt*
sk:s d. i3 dennes på bordet lagda memor. N:o 122 till svar
å de från V. BorgareSt. ankomna återremisser å Utsk:s betänk.
N:o 98 samt memorrn JNtris 100, m och 116.
Föredrogos ånyo och biföllos EancoUtsk:s d. i3 dennes
på bordet lagda
(< memor. N:o 123 med öfverlemnande af förslag till instruetion
för R. St:s BancoUlsk. vid niistk. riksdag;
betänk. N:o 124. i anledn. af Hr Gr. Frölichs motion,
att af den i Banken för fastighetsinteckningar å landet afsätta
summa endast de af Sveriges allmoge må kunna blifva
delaktiga, hvilkas hemmansdelar icke uppgå till ett värde af
10,000 r:dr b:co; och
memor. N:o \i5. med öfverlemnande af förslag till reglementariska
föreskrifter, i anledn. af R. St:s beslut om foluafgifts
erläggande tili Banken af privata assignanter.
158 Den 2i April e. m.
Upplästes och Indes på bordet nedannämnda inkomna
lnemor. och utlåtin från
Constit u tionsUts kottet:
N:o 117. rörrde utgången af ytterligare inom förstärkta
Constit.Utsk. anställda omröstningar;
StatsUtskottet:
N:o 445- nied förslag till en förändrad redaction af to3
5 uti i83o års reglemente för Riksg.cont.;
N:o 446- i anledn. af väckt motion, att R. St:s Bank
må tillhandahålla Riksg.cont. ett särskildt s. k. cassacrediliv;
N:o
447- i anledn. af erhållen återremiss å Utsk:s menior.
N:o 424 0111 förtydligande af R. St:s beslut, ang:de
garanti för hypotheksföreningar, jemte förslag till hufvudgrunder
för sådana föreningar;
N:o 448. i anledn. af gjorda anmärknlr vid Utsk:s betänk.
N:o 425 i fråga derom, att Utsk måtte inkomma med
förslag till formulär för den förbindelse, som skall af hypotheksföreningar
afgifvas;
iN:o 449- i anledn. af erhållen återremiss å Utsk:s utlåt.
N:o 4.27;
N:o 4åo. i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse till StatsUtsk.
, ang:de en uppkommande brist i statsverkets tillgångar
för år i835 genom R. St:s beräkn. af tull- och brannvinsinkomsterna;
N:o
451. med anmälan af RiksStrns fattade olika beslut
i fråga om en årlig nådegåfva till förre t. f. Öfvercommissarien
vid Gen.assistancecont. P. J. Åhman;
N:o 4^2. i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse till StatsUtsk.
, ang:de de å Barthelemy-cassan anvisade utgifter;
N:d 453. i anledn. af erhållen återremiss å betänk. Nio
429, ang:de Frih. Franc .Sparres motion om medels anvisande
å 8:de hufvudtiteln, såväl för underhållet af arbetscompagnierna
på Kungsholmen, som för dessas sysselsättande
med fästningsbyggnadsarbetet vid Carlskrona;
Stats- och BancoUtskotten:
Nio 59. i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. Nio 5t
i fråga om förändring i vissa delar af Bankens grundfonds
obligationer,
m. m.;
Nio 60. i anledn. af väckt fråga om förändring uti föreskrifterna,
ronde uppsigten och controllen öfver vården af
Götha canalverk;
BevillningsUtskottet:
Nio 61. i anledn. af anmärknir emot betänk. Nio 57
med förslag till 1 och 2 artina af bevilln.förordn.;
BancoUtskottet:
Nio 126. i anledn. af de inom aine RiksSt. framställda
Den ai April c. m.
i->0
och till Utsk. remitterade anmärknrr emot Utskrs i mentor.
IS.'o 112 afgifna förslag till regleméntariska föreskrifter , motsvarande
afd. i af art. 4 u*i i83o års bancoreglemente;
N:o 127. med öfverlemnande af förslag till återstående
reglemenlariska föreskrifter, ang:de Bankens Belåning af actier
och publika papper;
N:o 128. med öfverlemnande af förslag till reglementarfska
s.tadganden, ang:de Bankens discontrörelse på namn
och reverser;
K:o 129. med öfverlemnande af förslag till reglementariska
föreskrifter, angtde Bankens lånerörelse genom handels-
och näringsdisconten;
I\T.‘o i3o. i anleda, af Hr Waerns och Riksd.fullm. Anders
Danielssons motioner örn ytterligare crediliv å Banken
för Riksg.cont.;
Lag- samt Allm. Besvärs- och Oecon.Utskm:
JNT:o 55. i anledn. af återremiss å betänk. N:o 48 öfver
väckt fråga om laga fardag å s. k. embetsjord i stad;
N:o 56. öfver gjorda anmäikntr vid Utskrns betänk. N:o
54 i anledn. af väckta frågor, ronde fattigförsörjningsanstalterna
;
ExpeditionsUtskottet:
N:o 25. med hemställan, om icke det i R. St:s underd.
skrifvelse af den 27 Oct. sisth årN:oi66 begagnade uttryck:
victualievigt, bör ändras till stapelstadsvigt.
Uppå begäran af Gr. von Fersen, Hans, beslöt R.
o. Ad., att StalsCJtsk:s utlåt. N:o 453 skulle på nästa plenidags
föredragningslista uppföras näst efter det mål, som på
förmiddagen i dag beslöts skola blifva det första på nämnde
lista.
Upplästes prot.utdr., ankomna från de öfriga Riks$t:n,
nemi. från PresteSt. af d. 26 och 3o sisth Mars samt d. 2, 4>
6, g och i3 dennes; från BorgareSt. af d. 21, 23, 26 och
3o sisth Mars samt d. 2, 6, 9 och i3 dennes, samt från
BondeSt, af d. 26 och 3o sisth Mars samt d. 2, 6, 9 och i3
dennes.
Lades till handbna.
Justerades 4 prot.utdr. för detta plenum.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 8 på aftonen.
lii fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
l(io
Den 23 April f. m.
Thorsdagen den 28 April 1835.
Plenum kl. 10 f. lili
Föredrogs ånyo BondeSt:s d. i3 dennes på bordet lagda
inbjudn. till instämmande i Ståndets beslut i anledn. af
StatsUtsk:s utlåt. N:o 393, ängrde grunderna för markegångsprisens
bestämmande, m. lii.
Uppå begäran af Hr Rosenblad, Bernh., upplästes
äfven R. o. Ad:s prot.utdn af d. 22 sistl. Jan. e. m., ang:de
Ståndets i anledn. af SlatsUtsk:s utlåt. N:o 3g3 fattade beslut.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: I öfverensstämmelse
med hvad jag förut i detta ämne yttrat, och åbepande
de skäl, jag då hade äran inför R. o. Ad. framstäU
la, kan jag icke annat än begagna detta tillfälle för att hos
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anhålla, att H. Ex. täcktes göra
propos. till R. o. Ad. att instämma i BondeSt:s inbjudn.
samt att, jemte derom till StatsUtsk. afgående underrättelse,
R. o. Ad. måtte anmoda StatsUtsk. att inkomma med
ett fullständigt förslag i detta vigliga ämne, så beskaffad!,
att det kan leda till ett afgörande beslut af R. St. Det är
denna dubbla propos., nemi. instämmande i BondeSt:s inbjudn.
och uppdrag till StatsUtsk. att med fullständigt förslag
i ämnet inkomma, som jag anhåller, att Hr Gr. ö.
Landtm, måtte framställa.
Frih. Cederström, Jac.: Ett instämmande i BondeSt:s
inbjudn. leder, efter våra grundlagsformer, dertill, att
i händelse icke BorgäreSt. frångår sitt förra beslut, skall i
förstärkt StatsUtsk. genom votering afgöras, hvilken tid max--  kegångssuttningen skall ske, och i samma stund en sådan
votering är slutad, är också bestämdt hvilken tid af
året markegången skall sättas, oberoende af hvad sedermera
i författpingsväg kan komma att stadgas, för att göra möjligt,
hvad salunda kan blifva beslutadt. Jag hade trott, alt
det ej vore förenligt med ordning att börja med bestämmandet
af en dag, innan ännu genom en författning vore stadgadt,
hvad som fordras för att göra de i följd af denria
dags utsättande nödiga föreskrifter möjliga att verkställa.
Jag har i anledn. af Gr. af Wetterstedts förslag, att frarnflytta
markegångssältningen till Jan. månad, då det förevar,
yttrat, att en sådan förändring vore af nytta i händelse
den markegång, som då sattes, blefve gällande för det årets
uppbörd, under hvilket den sattes, men att deremot förslaget
ej kunde tillämpas, om markegången sattes för det föregående
årets uppbörd. Vi måste ihågkomma, alt allm*
civillageii bestämmer dagen för uppsägning af räntor till d.
21 Dec. Om markegången sättes i Jan., kan således denna
stärn
-
Den a3 April f. iri.
stämmodag icle tillämpas. BondeSt. har beslutat, att uppsägningen
borde få ske inom Jan. månads slut; men som detta
är stridande mot allm. lagen, kan ett sådant beslut ej verkställas,
utan alt en förändring i allm. lagen beslutas, tjppbördeti
kan icke ske utan föregående debitering af räntornas
belopp i penningar, och denna debitering kan icke ske,
innan markegångén blifvit satt. Om, utan förändring af tiden
för uppbördsslämmornä, markegångén sättes i Jan., så
är det följaktligen omöjligt, att debiteringen och uppbörden
kan ske inom Febr. och Mars månader, så att redogörelsen
kan vara afgifven den sista April. Framflyttas åter uppbördsstämmorna
tili Maj, Juni och Juli, så följer deraf, att
de skulle inträffa på den årstid, då allmogens frånvaro från
jordbruket blefve ganska skadlig, och att staten ginge iförlust
af |:dels års inkomster, utan någon ersättning. Jag
skulle derföre tro, att sedan nu jemväl BondeSt. instämt
deri, att markegångén bör sättas i Jan., R. o. Ad. kan till
StatsUtsk. förklara, att de af StatsUtsk. uppgifna hinder
för upptagande af Gr. af Wetterstedts motion samt mitt
derjemte framställda förslag till ändring i i8i5 års författning,
hvilket i den hast det uppgjordes, nemi. inom 48 timmar,
naturligtvis är underkastadt grundade anmärkntr, dem
jag förmodar StatsUtsk. vara i tillfälle att framställa, numera
upphört, samt att StatsUtsk. på grund deraf äger inkomma
med förslag till den författning, hvarenligt märkegången
skall sättas. Gr. af Wetterstedt utgick i sin motion
från den synpunkt, att markegångspriset skulle vara en riktig
bestämmelse af de pris, sorn varit löpande under det föregående
året. Om detta kan vinnas genom den författning,
som för markegångssättningen uppgöres, så instämmer jag
med Gr. af Wetterstedt i afseende på nyttan af den ömsesidiga
uppsägningsrättens upphäfvande. I sådant fall blir
dess upphäfvande förenligt med rättvisa; men uppsägningskältens
afskaffande är deremot orättvist, så länge mafkegången
bestämmes af s. k. ståndsdeputerade, hvilka äga fält att
besluta om priset efter egna hugskott, utan afseende på Verkliga
förhållandet, såsom nu kan ske, enär hvar och en torde
finna, att deras åliggande, att till prot. uppgifva skäl för
prisuppgifternas frångående, icke iemnar någon garanti för
att dessa skäl äro grundade; och man bör ihågkomma, att
de ändringar, som i KammarColItm kunna beslutas i följd
af Kainmarfiscalens yrkande, ej blifva gällande för den enskilde
medborgaren, och att de rättelser, sorn Oppå enskilda
besvär beslutas , endast gälla för den klagande Och icke
för allmänheten. Frågan är således äf högst ingripande vigt
såväl för staten soni för den enskilde, och det går icke an
att för det närvar, instämma i BorideStrs inbjuda., innan
ännu förslaget till dén lag, sorn bör ligga till grund för
ifrågavar. förändring, undergått pröfning. Jag får derföre,
21 IX, > 1
Den a3 April f. m.
i motsats till Gr. af Wetterstedts begäran, anhålla, att R. o. Ad.
ej matte nu instämma i BondeSt:s inbjudn., men att R. o.
Ad. måtte till StatsUtsk. remittera ett prot.utdr., hvarigenom
Utsk. förständigas att inkomma med utlåt, i anledn.
af Gr. af Wetterstedts motion om utsättande af tiden för
markegångssättningen till Jan. månad, samt att derjemte yttra
sig öfver de framställningar, som vid remitterandet af
denna motion ägde rum, hvilka StatsUtsk. undandragit sig
att upptaga på den grund, att 2:ne Ständ icke hade i frågan
beslutat.
Frih. Boye, Ludv.: Innan jag ingår i ämnet, uther
jag mig att få erinra om de yttranden jag förut i ämnet afgifvit,
till undanrodjande af den inconsequens, man deruti
kunde vilja söka. Jag yttrade, då frågan första gången förevar,
att jag ansåg all rubbning i den reciprocitet, som
hittills varit räntetagare och räntegifvare förunnad, vara en
orättvisa, hvartill jag ej ville lenina min röst; men jag yttrade
också, i anledn. af hvad sedermera blifvit föreslaget,
att denna rubbning skulle upphöra att vara en orättvisa i
den stund, då en sådan framflyttning skedde i tiden för
markegångssättningen, att den ovisshet undanröjdes, som bereder
äfventyrel i förhållanden emellan räntetagare och räntegifvare.
Denna ovisshet trodde jag undanröjd, då markegångssättningen
framflyttades till någon dag i slutet af Jan.
månad, emedan, såvidt jag förstår, det är en sanning, icke
blott att räntegifvaren då vet, huru mycket spannmål han
erhållit, och derefter kan bedöma de approximativa prisen,
utan äfven att sjelfva de gångbara prisen då redan äro temligen
allmänt kända, samt sålunda den ovisshet blifvit undanröjd,
som utgör äfventyret af rubbningen i berörde reciprocitet.
Sedan en motion om markegångssättningens framflyttande
blifvit gjord af H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, har
R. o. Ad., till svar å BondeStrs inbjudn. till antagande af
StatsUtsk:s förslag, meddelat det yttrande, att R. o. Ad. ej
kunde bifalla inbjudn. derföre, att tiden till markegångssättn.
ej var flyttad. När nu egentligen blott detta skal
blifvit af R. o. Ad. anfördt till BondeSt., så öfverlernnar
jag till R. o. Ad., om icke, sedan BondeSt. undanrödjt det
hinder, som ligger i detta skäl, derigenom att BondeSt. bifallit
framflyttningen af tiden för markegångssättningen, det
skäl, R. o. Ad. i sitt förra yttrande meddelat, innebär , om icke
rent af ett band, åtminstone en pligt, hvars förbiseende
lindrigast kunde tydas såsom inconsequens hos H. Ståndet. Jag
har egentligen begärt ordet för att rätta ett misstag i den
siste värde talarens framställning. Han har åberopat civillagen,
och ingenting är billigare, än att en man, hvars
pligt det varit att känna civillagens innehåll, varnar R. o.
Ad. för att dela det misstag, som ligger i den gjorda framställningen.
Det är sannt, att allm. civillagen bjuder, att
Den a3 April f. m.
163
Thoma; dag skall vara uppsägningsdag, meri icke för räntorna
(deruti ligger misstaget), utan för hemmansbruket. Nu
liar detta icke något att göra med räntornas uppsägning.
Den författning, som stadgar, att hemmansräntorna böra
uppsägas före Thomae dag, är af helt annan natur. Den tillhör
icke allm. civillagen, utan är en oeconomisk författning,
som visserligen kan förändras. Jag skulle äfven, fastän jag
ej tillåter mig att motsäga Presidenten i KammarColkm,
som säger, att verkställigheten af ifråga var. förslag skulle
möta hinder vid allm. uppbörden och redogörelsen, våga tro,
att om R. St. skulle fatta det beslut, hvartill BondeSt. inbjudit,
så blir frågan i alla fall ett önskningsmål, och jag
föreställer mig derföre, att K. M. hör KammarColkm; och
om KammarColkm då ådagalägger omöjligheten af verkställigheten,
lärer K. M. icke bifalla beslutet, utan detsamma
komma att ej erhålla någon verkställighet.
Hr af Billbergh, Joli. Peter: Instämmande med
den siste värde talaren deruti, att R. o. Ad. tyckes, genom
sitt beslut i anledn. af BondeStrs förra inbjudn., hafva likasom
tagit på hand att bifalla den nu förevar., äfvensom
gillande hvad samma talare yttrat i afseende på den ändring
i civillagen, som ifrågavar. beslut skulle föranleda, vill jag
nu desto hellre inskränka mig till att endast yttra mig i anledn.
af Frih. Cederströms förmenande, att bifall till denna
inbjudn. skulle lägga hinder för verkställigheten af allm.
uppbörden och redogörelsen derför, som redan i sjelfva saken
är så mycket ordadt, att ingen inom detta hus finnes, som
ej varit i tillfälle att bedöma, hvad rätt och billigt i denna
fråga är. Frih. Cederström har trott, att genom framflyttandet
af tiden för markegångssättningen till d. 8 Jan. skulle
förorsakas en väsendtlig rubbning i uppbördsterminerna,
samt oredor föranledas, hvarföre nödiga ändringar i nuvar.
stadganden först borde bestämmas, innan man fattade ett sådant
beslut. Jag är af en motsatt öfvertygelse, grundad på
de författningar, vi nu äga. Under en föregående discussion
har jag, med citation af författningarnas ordagranna lydelse,
bevisat, att efter nu gällande författningar skall ingen
uträkning af räntornas markegångsvärde vara gjord vid första
uppbördsstämman. Det ligger äfven i sakens natur, att
denna uträkning då ej kan vara verkställd, ty markegången
sättes nu i början af November och första uppbördstämman
inträffar samma månad. Författningarna säga endast, att
contanta penningar skola vid första uppbördsstämman betalas
och att uträkningen öfver räntornas markegångsvärde
skall vara gjord d. 8 Jan. Således är det först vid andra
uppbördsstämman, som de skattskyldiga äro berättigade att
få sina räntepersedlar uträknade efter markegången. Denna
uppbördsstämma inträffar i Febr. eller Mars månad, och
det synes mig således klart, att om markegångssättningen
Dr ii a.' April f. m.
framflyttas till <1. 8 Jun., har kronobetjeningen mer än tillräcklig
tid att verkställa denna uträkning efter markegången.
Följaktligen kunna samma terminer för uppbördsstämfnorna,
som hittills ägt rum, bestå med antagande af förändrad
tid för markegångssättningen. Den enda fråga, sorn
den framflyttade markegångssättningen medför, rörer uppsägningen
och levereringen af räntorna. I denna fråga har
BondeSt. redan fattat det beslut, att, i stället för alt uppsägning
till betalning in natura skulle vara gjord inom d,
3i DeV., uppsägningstiden bör framflyttas till d. 3o Jan.
och att levereringen skall verkställas i Mars månad. Örn
afven it. o. Ad. fattar samma beslut, så äro alla hinder undanröjda,
och vinner detta beslut K. M:s fastställelse, så ligger
det i sakens natur, att den författning, som utsätter
uppsägningsdagen till d. 21 Dec., blifvit i lagenlig ordning
förändrad. Jag kan således icke annat än tillstyrka bifall
till BondeStrs inbjudm, icke allenast på grund af it. o. Ad:s
förut gjorda förklaranden i denna fråga, utan äfven med
full öfvertygelse, att det är förenligt med nu stadgade förhållanden
i uppbördsväg. Hvad åter angår H. Ev. Hr Gr.
af Wetterstedts framställning, att R. o. Ad. skulle, efter att
hafva gillat BondeStrs inbjudn., besluta en remiss till Statsklok
att inkomma med fullständigt förslag i ämnet, tager
jag mig friheten anmärka, att derest R. o. Ad. i allo instämmer
i BondeStrs beslut, så erfordras, efter min öfvertygelse,
icke något ytterligare förslag, och det vore olämpligt,
sedan alla 4 RiksStrn beslutat i frågan, att derom inkomma
med ett nytt förslag. StalsUtsk. åligger utan remiss
att, efter erhållen kännedom örn hvad RiksStrn beslutat, inkomma
med jemnkningsförslug, hvilket naturligtvis äfven
skall innehålla voterrsproposrr för den händelse, att icke de
föreslagna jemnkningarna af alla 4 Stånden antagas. Jag
inskränker mig således till att yrka antagande af BondeStrs
förevar, inbjudn.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.r Emot BondeStrs inbjudn.
har en värd talare uppträdt och ansett omöjligt att
deruti instämma, emedan sådant vöre stridande emot författningarna.
Denne talare bör för detta sitt yttrande hafva
stor auetoritet, såsom högste embetsmannen i det verk,
sorn är pligtigt att derom hafva mesta kännedom. Men det
har fägnat mig att höra en annan värd ledamot, som äfven
är högste embetsman i ett verk, hvilket ej har mindre, utan
kanske ännu större auetoritet, såsom domare öfver det förra,
yttra, att de hinder, den förste värde talaren framställt,
icke äro så beskaffade, att ju R. o. Ad. alltför väl kan bifalla
BondeStrs inbjudn.: tv derigenom har åtminstone hos
mig det första intrycket blifvit alldeles ulplånadt, och jag
ansi r den ena aucloriteten hafva upphäft den andra. Jag
kan således ej annat än lita pä verkslällbnrheteu. af hvad eu
Dcu 23 April f. m.
K. M:s rådgifvare tillstyrkt, helst lian måste vara bäst i
tillfälle att vela, livad verkställande magten kan utföra eller
icke kan utföra i följd af Rikets gällande lagar. Jag tillstyrker
således i allo bifall till BondeSt:s inbjudn., och det
så mycket hellie, som jag anser, att afslag dertill vore en
kränkning af den ordhållighet, som jag förmodar yara rid(Jersmannens
förnämsta prydnad; ty sedan R. o. Ad. sagt,
att endast det hinder, som nu af BondeSt. blifvit undani’ödjt,
fanns för bestämmande i BondeStts önskan, förmodar
jag, att icke något med ordhållighet förenligt medel numera
finnes att undandraga sig antagandet af det förslag, hvartill
BondeSt. påräknat R. o. Ad:s bifall.
Hr af Dalström, Gust. Jac.: En sjukdom har hindrat
mig att från början öfvervara och deltaga i discussionerna
öfver detta angelägna ämne, som sä djupt ingriper uti
samt så nära rörer räntetagares och räntegifvares ömsesidiga
förmåner. Jag hade likväl tillfälle att nätt och jemn t uppkomma
i det plenum, hvarunder frågan om BondeSt:s förra inbjudn.
i detta ämne afgjordes, för att få deltaga i voteringen.
Jag fann dervid contrapropos:n vara af den besynnerliga
beskaffenhet, att den, i fall den segrade, ej kunde tjena
till annat än att likasom gifva BondeSt. på hand i de liufvudsakliga
delarna af dess uti inbjudn. uttryckta önskan.
Denna contrapropos. segrade också vid voteringen. Jag stadnade
således i minoriteten, sorn icke delar den mening, att
räntegifvarne ensamma borde äga förmånerna på räntetagarnes
bekostnad. Jag gillar i högsta grad , att markegångssättningen
framflyttas till Jan. månad, emedan prisen då äro mera
bestämda och allmogen då uttröska! sin spannmål, hvilket
icke är händelsen i Nov.; men jag hade väntat, att StatsUtsk.
, innan ett sådant beslut blefve fattadt, afgifvit utlåt,
öfver H. Ex Hr Gr. af Wetterstedts motion och äfven öfver
det sakrika och fullständiga anförande, som Frih. Cederström
i sammanhang dermed afgaf, emedan jag finner
Frih. Cederström i detta anförande hafva framställt euda möjliga
sättet att kunna framflytta tiden för markegängssättningen.
Då jag gillar denna framflyttning af tiden, ar jag likväl
icke öfvertygad om möjligheten att nu göra den förenlig
med författningarna om debiteringen och redogörelsen
för räntepersedlarna. Gillande den åsigt, att tiden för markegångssättningen
bör framflyttas, kan. jag ej gilla den åsigt,
BondeSt. ansett sig böra göra gällande, att endast räntegifvarne
skola vara förbehållna förmånerna af räntepersedlarnas
leverering in natura på ränttaegarnes bekostnad. Jag ser
deruti en stor orättvisa. Hvad den indelta armeen beträffar,
så känna vi, att den i afseende pä sina inkomster blifvit
kringskuren. Genom bevärlsmanskapets tillkomst har den
till -i blifvit ökad; men aflöningen har ej blifvit ökad i förhållande
till dc ökade besvären, så att de tillskott, R. St.
De ii 23 April f. nj.
gjort, knappast varit tillräckliga för armeens torftigaste bergning.
Jag vill visa, att icke egennyttan förestafvar mina ord
vid detta tillfälle, utan att jag önskar, det rättvisa och billighet
måtte å ömse sidor äga rum. Jag gillar högeligen, att,
såsom grund för markegångsprisen, ett medelpris af io års
markegång må komma att antagas, och att detta pris egentligen
må blifva grunden för räntegifvares och räntetagares ömsesidiga
rättigheter; men jag önskar då tillika, att icke ensamt
räntegifvare!] må tillerkännas rättighet att uppsäga sin spannmål
till leverering in natura, utan att samma rättighet må
tillerkännas räntetagaren. Min tanke är således, att man
bör gå en medelväg, som öfverensstämmer med billighet
och den rätt, som hvarje Svensk medborgare har att fordra,
nemi. att rättigheter och skyldigheter jemnt afvägas, och
på sådan grund får jag framställa min åsigt vara den, att
de år, då årsmarkegången i districtet är lika med eller understiger
medelpriset af io års markegång, det må vara förbehållet
såväl räntetagare som räntegifvare att uppsäga räntepersedlarna
till leverering in natura; hvaremot, och på
det allt prejeri må kunna undvikas, hvilket jag dock icke
tror i allmänhet äga rum, oaktadt man någon gång derför
beskyllt räntetagarne, jag vill påstå, att, då årets markegångspris
öfverstiger medelpriset af io års markegång, det icke
må vara tillåtet på någondera sidan att uppsäga räntepersedlarna
till leverering in natura. Jag anser billighet och
rättvisa "vara så noggrannt iakttagna i denna framställning,
att jag hoppas det de flesta ledamöter af R. o. Ad. skola dela
denna min tanke. Jag kan således icke derföre, att BondeSt.
medgifvit framflyttning af tiden för markegångssättningen
till Jan. månad, tillstyrka bifall till BondeSt:s inbjudn., utan
nödgas jag deremot anhålla om afslag dertill; men skulle afslag
ej meddelas, så anhåller jag, att StatsUtsk. må få sig
ålagdt att behandla denna fråga, såvidt tiden för riksdagens
afslutande sådant kan tillåta, samt sedermera inkomma till R.
St. med förslag till bestämmande af räntetagares och ränte-,
gifvanes ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.
Gr. Horn, Claes Fredr.: I anledn. af den siste värde
talarens yttrande och det af honom gifna förslag tager
jag mig friheten hemställa, huruvida R. o. Ad. i närvar,
stund kan till pröfning upptaga något annat än BondeSt:s
inbjudn. R. o. Ad. har olyckligtvis redan i denna fråga beslutat,
och något annat förändradt beslut kan derföre icke
äga rum än det frångående af beslut, som våra grundlagar
tillåta i följd af inbjudn. Jag har tillförne yttrat mig tillräckligt
i denna fråga, för att icke nu behöfva säga, att jag
fullkomligt instämmer i BondeSt:s inbjudn., såsom varande
det enda sättet att rätta det orimliga i R. o. Ad:s förut fattade,
emot hvarandra stridande beslut i ämnet. Ganska riktigt
har den värde talaren sagt, att man bör jemnt afväga
Den a3 April f. ra.
riintetagares och räntegifvares ömsesidiga rättigheter och skyldigheter;
men jag hemställer till honom sjelf, om det är
tänkbart att kunna argumentera, det ömsesidiga rättigheter
skulle vara bevarade, då man redan beslutat ett lösningspris
efter io års markegång och nu skulle, i rak motsats till denna
princip, bibehålla den ömsesidiga uppsägnings rätten , såsom
han föreslagit. Jag är räntegifvare till det regemente, vid
hvilket den värde talaren tjenar, och jag bör tillkännagifva,
att jag för min del icke har det minsta emot delta regementes
sätt att upptaga sina räntor, oaktadt de upptagas i
en aflägsen ort; men jag skulle tro, att om ett så onaturligt
förhållande inträdde, som den värde talaren önskade
samt ansåg såsom ett rättsförhållande, så skulle, emot räntetagarnes
egen önskan, orimligheter och orättvisa komma att
äga ruin, och jag tror icke, att den yärde talaren då skulle
vara nöjd med att hafva medverkat till ett sådant resultat.
Jag kan icke nu bestämma min öfvertygelse, huruvida ett
beslut, grundadt på ifrågavar. inbjudn., skulle medföra en
så total rubbning i hela uppbördsverket, som Hr Presidenten
i KammarColhm här förespeglat. Visserligen mäste stol-a
svårigheter uppstå att sammanjemnka, hvad i följd deraf
Liefve rubbadt; men några omöjligheter tror jag icke hindra
denna sammanjemnkning, om en god vilja söker undanrödja
svårigheterna. I alla fall kommer, såsom redan är oinnämndt,
förhållandet att undergå vidare pröfning af Regeringen,
och af Regeringen beror då att tillse i hvad mån
hinder möta verkställigheten af ifrågavar. beslut. Jag kan
således ej finna annat, än att på den bana, R. o. Ad. redan
beträdt, någon annan utväg ej finnes än antagande af BondeSt:s
inbjudn., såsom enda sättet att uppnå ett rättsenligt
resultat.
Frih. Cederström: Jag har begärt ordet i anledn.
af 9.:ne välda ledamöters nu afgifna yttranden. Jag kan icke
annat än gratulera Hr Presidenten af Billbergh till dess tro
på möjligheten att genomföra ifrågavar ändring, utan förändring
i uppbördsförfattningarna ; men då jag icke anser lagstiftningen
böra grundas på tro, utan på velande, så kan jag icke
instämma i något annat af hvad han yttrat än det, att debiteringen
af räntorna ej kan ske, innan markegången blifvit
fastställd; och då nu markegången kom me att sättas i
Jan. oell således ej förrän i Febr. kunde blifva fastställd, sä
torde deraf uppkommande resultat vara påtagliga för den,
som vet, huru författningarna skola tillämpas. Det har af
den siste värde talaren rätteligen blifvit anmärkt, att föremålet
för öfverläggningen endast är BondeSt:s inbjudn. Hr
Gr. o. Landtm:s propos. till bifall deraf har redan blifvit
begärd, och jag begär deremot propos. till afslag å denna
inbjudn. samt önskar, att vi snart må komma till votering
derom, öfyertygad, att, sedan R. o. Ad, afslagit inbjudn ,
Den 23 April f, m.
Ståndet kan komma i tillfälle att förständiga Stats.Utsk. alt
företaga pröfningen af den remiss, som R. o. Ad. meddelat
å Gr. af Wetterstedts motion. Ru är dock endast fråga om
bifall eller afslag å BondeSt:s inbjudn. Jag anhåller om afslag
och får derjemte anmäla min begäran om votering.
Frih. Rantzou, Joh, Alb.: Efter det beslut, R. o.
Ad. redan fattat i detta ämne, anser jag att, med bibehållande
af det anseende, jag önskar Ståndet måtte bevara,
för R. o. Ad. ej återstår annat än att instämma i BondeStts
inbjudn. För min del instämmer jag helt och hållet i hvad
Hr Cederschjöld anfört.
Frih. Boye: Den propos., sorn H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt
begärt, innehåller 2:ne särskilda omständigheter; men
på det icke en sammanblandning deraf må föra till ovisshet
i beslutet, anhåller jag, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes skilja
dem åt och gifva oss först propos. till bifall å BondeSt:s
inbjudn. och sedan i andra rummet propos. på den anmodan
till StatsUtsk., som i Hr Gr. af Wetterstedts begäran
finnes framställd.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: En värd talare har
påstått, att R. o. Ad. genom ett föregående beslut i denna
fråga redan har, såsom orden föllo, bundit sig att bifalla
BondeSt:s inbjudn. i det ögonblick, BondeSt. hade bestämt
en dag i Jan. månad till markegångssättningens verkställande.
I fall så förhölle sig, vore all öfverläggning i detta
ögonblick utan ändamål; men för min del tror jag icke, att
R. o. Ad. på detta sätt för sig afskurit sin pröfningsrätt.
R. o. Ad:s förra gången fattade beslut innehåller, att Ståndet
förklarade sig nödgas afslå det beslut, som innefattades
i BondeStls inbjudn., emedan R. o. Ad. ansåge det icke vara
antagligt annorlunda än i förening med bestämmandet af
tiden för mårkegångssättningen till någon dag i Jan. månad.
Således, i förening med en sådän tids bestämmande, skulle ett
sådant beslut kunna af R. o. Ad. fattas; men det hindrar
icke, att åtskilligt annat kan, örn det behöfves, förenasmed
detta beslut. Beviset, att så förhåller sig, ligger redan deruti,
att BondeSt. sjelft, som yrkat detta beslut och utsatt
en dag i Jan. månad, funnit, alldenstund Ståndet remitterat
Anders Danielssons motion om åtskilliga sfadganden, som
borde vidtagas i förening med detta beslut, att sådana stadganden
verkligen äro oundgängliga. Inom detta rum har H.
Ex. Hr Gr. af Wetterstedt yttrat detsamma, då han likaledes
önskat, att StatsUtsk. i detta fall måtte inkomma med.
nödiga förslag. Inom detta rum vet jag ingen annan än Hr
Presidenten af Billbergh och dem, hvilka förklarat sig tro
på honom, utan att eftersinna sakens verkliga sammanhang,'
som ansett detta Jbeslut vara verkställbar! med de fö'rfaftn:r
vi
-
Den a3 April f. m.
vi nu iiga. För att desto säkrare bevisa overkställbarhéten,
önskade jag, att denne höge embetsman och de, sorn tro
på honom, måtte, i fall BondeStts beslut blifver R. St:s, få
sig uppdraget att verkställa det, likväl med förbehåll, att
ingens rätt förnärmas. Får någons rätt förnärmas, så är
verkställigheten lätt; men detta lärer icke vara eller kunna
blifva R. St:s mening, och minst K. M:s. Om det är tillåtet
att, obehindradt af R. o. Ad:s redan fattade beslut, yttra
sig i detta ämne, hvilket jag tror mig redan hafva bevisat,
så anhåller jag att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på åtskilliga svårigheter, som möta verkställigheten af
det beslut, BondeSt. fattat, i händelse dermed ej förenas
hvarjehanda andra vilkor och beslut, som göra utförandet
möjligt. BondeSt. säger till en början, att medelprisen,
hvarefter markegångsprisen böra rättas, skola tagas från höstens
början och vidare under dess lopp intill slutet af Dec.
När afgörandet af så många menniskors rätt, som här ifrågakommer,
skall bero på denna markegångssättning och de
medelpris, som dervid läggas till grund, så lärer det vara
nödigt att veta, när hösten börjar, om det är från det ögonblick,
då rågen skäres, hvilket i olika landskap sker olika,
eller från d. i Sept. Sedan säges, att medelprisen skola
tagas till hufvudsaklig ledning för markegångsprisens utsättande
och att committerade ej må afvika derifrån, ulan att
noga uppgifva skälen till en sådan afvikelse. De nuvar. författningarna
tillåta, på sätt R. o. Ad. vet, att committerade
ej allenast må taga prisen i öfvervägande, utan äfven äga
rätt att sjelfva hafva ett omdöme och på grund deraf sätta
markegången. Jag tror detta vara rätt, emedan denna committé
måste anses såsom en compromissrätt, deri man förlitar
sig på de mäns redlighet och urskilning, som utgöra
rätten. Skulle man nu endast taga medelprisen lill grund
för markegångssättningen, så kunde det hända, att under
en tid, då ingen verklig spannmålshandel äger rum, eller
då prisen uro alltför låga, såsom förhållandet är om hösten,
man uppgjorde falska slut om spannmål, i följd hvaraf de
uppgifna medelprisen blefve oriktiga och på dem komme
att grundas obilliga markegångspris. Man ser t. ex., attoni
brännvin för det närvar, afslutas hvarjehanda köp, som icke
kunna anses för annat än tillställningar, hvarvid det ej
är fråga om verklig varuomsättning, utan om ett spel, som
bediifves under namn af varuhandel. Nu kunde ett sådant
spel om säd före markegångssättningen hädanefter blifva lönande,
ömsom för räntetagare och för räntegifvare. Man
bör derföre ej gifva någon anledning dertill. Det har blifvit
sagdt, att markegången skall sättas d. 8 Jan. hvarje år, och att
på en dag skall i alla kyrkor inom samma län den tryckta
markegångstaxan kungöras. Det är klart, alt BondeSt. ej
lärer äska tryckning of taxan i de län, hvarest tryckerier
21 II. 22
Den 23 April f. m.
ej finnas; men äfven i de län, der tryckningen kan verkställas,
är det troligt, att om kungörelsen skall ske på samma
söndag, kan den icke uppläsas förrän 8 dagar efter d.
8 Jan. Sådant kan dock endast gå för sig de år, då d. 8
Jan. inträffar på en lördag eller måndag; men närd. 8 Jan.
olyckligtvis inträffar på en onsdag eller thorsdag, hvilket ej
af författningar kan förekom mas, så händer ganska säkert,
att kungörelsen ej sker förrän io å 12 dagar derefter. Följden
blefve, att kungör, aldrig kunde ske före medlet af Jan.,
men att den stundom ej kunde ske förrän d. 20 Jan.; och
likväl skall besvärstiden, efter BondeStrs beslut, vara 14 dagar.
I första händelsen skulle den tilländagå med den sista
Jan. och i sednarfe händelsen icke förrän i Febr. månad.
Likväl har BondeSt sagt, alt uppsägningsdagen skall vara
(I. sista Jan. Räntegifvaren skall således vara skyldig att, på
grund af ett faststäldt markegångspris, välja emellan betalande
med penningar och naturapraestationen, innan tiden
till besvär öfver markegångssättningen ännu gått till ända
och troligen en månad förrän hon kan vara afgjord, om
besvär anföras hos KammarCoIRm. På det sätt, som saken
nu är ställd, är det under de 7 veckor, som förflyta emellan
markegångssättningen i början af Nov. och Thomae dag,
d. 21 Dec., möjligt att få anförda besvär afgjorda, samt
kungörelsen om deras utgång uppläst före uppsägningsdagen;
men såsom BondeSt. uppställt föreskrifterna för framtiden,
blifver sådant omöjligt. I BondeSt:s beslut är sagdt,
att första uppbördsstämman skulle inträfFa i Jan. Om så
sker, är det gifvet, alt intet annat än bevillntsmedel kan
komma att betalas, men ingen af de utskylder, som utgå
efter förvandling, emedan häradsskrifvare!! ännu icke känner
markegångspriset och således ej kan derefter förvandla
dem i penningar. Således skulle några sådana debetsedlar
ej kunna uppgöras före d. 1 Mars, och den öfriga uppbörden
ej kunna derförinnan äga rum. Hvad följer deraf?
Jo! att den andra uppbördsstämman, som för andra än bevillntsmedel
blott vore den första, ej kunde hållas, förrän
omkring medlet af Mars månad, då åboflyttningen sker. Huru
mångå bönder och torpare äro då icke hindrade att infinna
sig, och hvilken mängd handräckningar skall ej sedermera
behöfvas, för att få rätt på de bortflyttade? Då
uppbörden blir så sen, är det äfven fruktansvärdt, att åtskilliga
af allmogen dels försålt och dels förtärt, hvad de
eljest haft att använda till sina utskylders betalande, och
att såväl restantierna sorn afskrifningarna måste blifva större
än förut. Huru skall, med dessa förändrade uppbördstider,
redogörelsen kunna äga rum såsom tillförne? Det är
omöjligt, när indrifningen af utskylder måste draga ut långt
fram på sommaren. Hvad verkan detta har på Kronans
inkomster, på behofvet för Statscont. att af Riksg.cont. taga
ut större summor än förut, och för Riksg.cont. att hafva
D c n 2 3 April f. na.
171
större creditiv pä Banken, än som nu är medgifvet, torde
man böra betänka, innan man tager sitt beslut. Hvad
verkan det ytterligare skulle hafva pä landtbrukaren förmåga
att betala sina utskylder, vidare på tiden för riksbokslutets
fullgörande oell slutligen på tiden för revisionen
öfver statsverkets räkenskaper, torde också tåla att tagas i
betraktande. Både af H. Ex. Ilr Gr. Brahe och af mig är
dessutom redan anmärkt, att ingenting tillfyllestgörande är
uträttadt dermed, att man bestämmer en viss senare dag
för markegångssättningen, om man icke tillika gör sammansättningen
af committeen mera betryggande än hittills för
de ömsesidiga anspråkens iakttagande. Om committerades
antal ej är så fördeladt emellan räntetagare och räntegifvare,
att en på rättvisa grundad slutföljd af deras åtgärd up>pkommer,
så är ingen säkerhet vunnen. Vill man deremot
tillintetgöra deras pröfningsrätt och förklara, att de blott,
skola räkna ut medelpriset efter de pris, som om hösten varit
gångbara, så behöfves ingen committé', utan uträkningen
kan lika väl göras af en häradsskrifvare eller af landskamereraren.
Detta är en nästan mechanisk åtgärd, hvartill
liela besväret med committerades utväljande och sammanträde
icke behöfves. Men om det vore gifvet, såsom jag
tager för afgjordt, att committerade skulle få yttra något
eget omdöme, så måste committe'en också sammansättas så,
att en jemnvigt emellan begge parterna uppkommer. Att
den skulle vinnas derigenom, att man i markegångssättningscommitte'en
invalde ledamöter af BorgareSt., som ej hafva
något dermed att göra, kan jag ej förstå, med mindre deras
antal vore så stort, att räntegifvares och räntetagares
meningar derigenom blefve utan inflytande på utgången,
hvilket ej lärer vara meningen. Valdes till ledamöter blott
räntetagare och räntegifvare, lika många af hvardera slaget,
då återstår likväl svårigheten att få en opartisk ordförande.
Är han blott löntagare, så har han samma interesse
som räntetagarne; men i fall han tillika äger någon stor
landtegendom, har han kanske ändå större vinst af markegångsprisets
nedsättande än höjande. Om derföre en rättelse
i committéens sammansättning behöfves, så är ingenting vunnet
dermed , att R. o. Ad. förenar sig med BondeSt om en
annan markegångssättningsdag; ty 75 § Reg.F. säger, att deputerade
till markegångens bestämmande skola nämnas, på sätt
hvarje Stånd särskildt för sig föreskrifver; och skola de väljas
på annat sätt än hittills, så fordras dertill en förändring
i grundlagen, som icke kan beslutas förrän vid nästa riksdag.
Jag tror mig sålunda hafva, åtminstone för några afl!,
o. Ad:s ledamöter, bevisat, att här möta svårigheter, sorn
icke kunna för ögonblicket lösas. Med denna öfvertygelse
skulle jag hafva mycket orätt, om jag, såsom riksdagsman,
från min bänk stillatigande hörde yrkas ett beslut, hvilket
jag sedermera såsom Konungens rådgifvare nödgades inför
*7*
D e n a3 A p r 11 f. m.
thronen förklara för overlstälIbart. Lika med Frih. Cederström
och H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt anser jag nödvändigt,
att frågan först till alla sina delar utredes i StatsUtsk.
och, såsom jag tror, Ufven i LagUtsk., oaktadt hvad Frih.
Boye deremot yttrat. Det står nemi. i 17 cap. 1 § Jordab:n:
"Hatter afradsdag är Thomae dag före Jul: tå skall
bonde, ehvad jord han åbor, afrad utgifva.” Om jag ej
hört orätt, så har en ledamot påstått, att detta stadgande
endast anginge arrendatorer, men icke dem, som äro innehafvare
af kronohemman och skyldiga att derför betala afrad.
Jag tror dock, att föreskriften angår såväl det ena
som det andra slaget af bönder, emedan det står: ehvad
jord han åbor. Denna mening har äfven stöd af den s.
k. lagsamlingen, hvilken plägar äga vitsord både för jurister
och andra. Der är det just under den åberopade § i Jordab:n,
som i8o3 års författning om afrads-och kronotiondespannmåls
utgörande är införd, samt i sammanhang hvarmed
nämnde författning blifvit utfärdad. Om nu således en
ytterligare utredn. af ämnet är nödig, så tror jag icke, att
11. o. Ad. bör, såsom en värd ledamot föreslagit, helt enkelt
bifalla BondeStts inbjudn. och öfverlemna till K. M. att,
efter vederbörande embetsverks hörande, pröfva beslutets
verkställbarhet. Om ett RiksSt., efter att hafva fattat ett
overkställbar! beslut, kunde anses äga lika anseende förmögen
öfverläggning och eftertanka, som före ett dylikt steg,
så kunde beslutet vågas; men jag befarar, att detta anseende
skulle derigenom nog mycket förringas, hvadan R. o. Ad.
torde böra i detta fall gå till väga med mera försigtighet.
Man synes befara, att StatsXJtsk. ej skall kunna befatta sig
med en närmare utredning af frågan, om ej R. o. Ad. instämmer
med BondeSt. Jag kan icke vara af denna mening,
utan instämmer i hvad Frih. Cederström derom sagt.
R. o. Ad- finner lätteligen, att i frågans närvar, skick hafva
alla 4 LkiksStrn redan fattat sina beslut, ang:de tiden för
markegångssättningen; PresteSt., som afslagit StatsUtsk:s
betänk., har vidbiifvit den förut bestämda tiden i början af
Nov.; BorgareSt., som antagit StatsUtskrs betänk., har utsatt
tiden till början af Dec.; R. o. Ad. har gjort likaså,
och BondeSt. har antagit d, 8 Jan. Således hafva 2:ne Stånd
beslutat markegångssättning i Dec., ett i Nov. och ett i Jan.
månad. Följden deraf är, att StatsUtsk. ovilkorligen måste
inkomma med förslag till jemnkning och med inbjudning
antingen till instämmande med StatsUtskts förslag eller något
af de derifrån skiljaktiga besluten. När det skett, så får
man se, hvad R. St. i detta fall göra; och sedan dagen sålunda
blifvit bestämd, kan jag icke föreställa mig, huruledes
StatsUtsk. kan undandraga sig att besvara H. Ex. Ilr
Gr. af Wettersledts motion och Frih. Cederströms i sammanhang
dermed gjorda framställning. Om äfven StalsUtsk.
skulle vilja undandraga sig det på den grund, att dess
Den a3 April f. m. i^S
förra betänk. blifvit lagdt till handl:na, sä befinnes i alla fall
And. Danielssons motion i StatsUtsk., öfver hvilken det val
måste yttra sig, och då får man saken ändock behandlad.
Hvarföre skulle då 11. o. Ad. äfventyra att nu fatta ett annat
beslut än det, hvaruti Ståndet" redan stadnat, då det
förklarat sig icke kunna i Sakens närvar, skick antaga hvarken
StatsUtsk.'s förslag eller BondeSt:s inbjuda.?
Slutligen bör jag säga, att om också det kommer dertill,
att StatsUtsk. ingifver ett förslag, som vinner B. St:s
bifall, eller om B. St., i fall detta förslag ej kan antagas,
till K. M. öfverlemna att låta utarbeta ett sådant, så blir af
allt detta, efter min tanke, likväl ej annat än palliativer.
Den enda åtgärd, som kunde föra till någon verklig påföljd,
vore det afgörande steget alt förklara, det räntornas utgörande
in natura skall upphöra, och att de skola betalas med
penningar. Men vågar man icke detta steg, som måste hafva
sina stora betänkligheter, så befarar jag för min del, att
man blott kommer att göra sig mycket besvär för att få en
författning, som årligen föranleder ett slags inbördes krig i
hvarje län emellan räntetagare och räntegifvare. Man säger,
att denna strid redan är för handen; men den skulle efter
det nu gjorda förslaget blifva mycket starkare. Jag har velat
nu uttala denna mening och tillstyrka B. o. Ad. att vid-^
blifva sitt beslut, emedan jag tror mig förutse så många
olägenheter af en annan åtgärd, att det synes mig bäst för
hvar och en, som har eller kan komma att hafva med den
saken alt göra, att på förhand hafva varnat för hvad som
troligen förestår.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Den siste värde talaren
har sagt, att B. o. Ad. icke borde anse sig bundna af det
vilkorliga beslut, B. o. Ad. sednast i denna fråga fattat, och
han har ledt sig till detta resultat från den förutsättningen,
att i annat fall all öfverläggning i denna fråga vore öfverflödig.
Jag kan icke godkänna denna argumentation. Jag bestrider
lika litet den värde talarens rättighet att här söka
upphäfva B. o. Ad:s föregående beslut, som jag kan medgifva,
att ett sådant upphäfvande kan ske, utan att B. o. Ad.
derigenom i ganska märklig mån skulle brista i ordhållighet;
ty då Ståndet uttryckligen sagt, att intet annat hinder låg
i vägen för antagande af BondeStrs förra inbjudn., än det
att markegångssältningen ej blifvit framflyttad till Jan. månad,
och BondeSt. gått B. o. Ad:s önskan till mötes, i det
BondeSt. undanrödjt detta hinder, så begriper jag icke, hulu
det är möjligt påstå, att B. o. Ad. ej skulle handla inconsequent
och i strid med sitt förra beslut, om B. o. Ad.
skulle draga i betänkande att bifalla BondeStls nu gjorda inbjudn.
Den värde talaren har vid detta tillfälle icke yttrat
sig i sjelfva saken, utan endast uppehållit sig vid sättet för
verkställigheten. Jag skulle likväl tro, att om den värde ta
-
1) c n ii A p r i 1 f. m.
laren funnit sig af de många skäl, sorn i saken blifvit anförda,
öfvertygad derom, alt saken är nyttig och att hvarken
läntetagares eller räntegifvares interessen komma att lida
genom förändringen. Jag skulle tro, säger jag, att han i
sådant fall bort låta de minutiösa betänkligheter förfalla,
som han i afseende på verkställigheten framställt. Det
har dessutom af en ledamot, hvars sakkännedom och erfarenhet
i detta fall ej lärer tåla någon jemnförelse med Hr
Statssecret:s för ecclesiastikärenderna, nemi. af Hr af Billbergh
, sorn varit ledamot af KammarColkm och för närvar.
förestår presidentsplatsen i Kammarrätten, blifvit upplyst,
att förändringen icke uti verkställigheten möler några
väsendtliga svårigheter, och jag skulle säkerligen mycket
irra mig, om jag ej vore öfvertygad, att B. o. Ad. sätter
mera tillit till hvad den sistnämnde, på grund af erfarenhet,
yttrat, än till Hr v. Hartmansdorffs godtyckliga eonclusioner.
Samme värde talare har äfven förespeglat oss den obehagligheten,
att han kunde blifva den, som inför Konungathronen
komme att framställa detta ämne. Jag hoppas likväl,
att frågan måtte få föredragas genom den expedition,
deri Hr v. HartmansdoriF icke har någon röst, och att således
K. M:s åsigt ej skall komma att rubbas af Hr v. Hartmansdorffs
sophistiska argumenter, utan förblifva densamma
som vid början af detta riksmöte, då K. M. afgaf den
nåd. propos. i detta ämne, som man nu, oväntadt nog, hört
en af Konungens egna rådgifvare här så ifrigt motsäga och
förklara både såsom onyttig och overkställbar. Jag vet väl,
att den värde talaren velat förklara den nåd. propos:ns mening
annorlunda; men jag känner genom personer, som handlagt
ärendet och hört debatterna deröfver, då det i ConseilJen
afgjördes, att K. M:s åsigt verkligen varit den, som propos:n
innehåller och ordalagen deri tydligen tillkännagifva.
Jag skulle derföre tro, att R. St. icke lära befara, att Regeringen
skall med missnöje se Representationen besluta en
förändring, som Regeringen sjelf föreslagit, helst då BondeSt.
gått R. o. Ad. tillmötes med en concession, som icke lärer för
detta Stånd vara af så liten betydenhet. Det har blifvit
sagdt, att R. o. Ad:s anseende skulle äfventyras derigenom,
att R. o. Ad. fattade ett beslut, som tilläfventyrs ej blefve
verkställbar!. Jag skulle önska, att R. o. Ad. icke vid något
tillfälle äfventyrat eller må komma att äfventyra sitt
anseende, mera än R. o. Ad. skulle göra det genom vidblifvande
af ett på billighet och rättvisa till den grad grundadt
beslut som den ifrågavar. Hr v. Hartmansdorff har vidare
sagt, att StatsUtsk., på grund af de beslut, som redan i detta
ämne af RiksSt:n blifvit fattade, vore förpligtadt att ens
i komma med jemnkmsförslag. Jag skulle tro, att StatsUtsk:s
förbindelse i detta afseende icke på något vis förändras derigenom,
att R. o. Ad. bestämmer en annan dag för markegångssättningen.
Hr v. Hartmansdorff har sjelf medgifvil,
Den 23 A p r i 1 f. m.
att d. 8 Jan. är cn billigare dag för markegångssättning, än
den dag StatsUtsk. föreslagit, ocb jag förstår således icke
consequensen i hans motstånd. Detta motstånd kan således
icke hafva sin grund i förändringen af dagen, utan afsigten
måtte blott vara att tillintetgöra liela förslaget. Jag anhåller,
att R. o. Ad. måtte fästa sin uppmärksamhet på beskaffenheten
af sådana argumentationer, hvilka ligga på sidan om
saken och icke ärligt leda till det mål, hvilket man vill framställa
såsom argumentationens resultat. Jag tillstyrker, att
R. o. Ad. matte gå BondeSt» önskan till mötes, och jag ber
R. o. Ad. ihågkomma, vid huru många tillfällen detta Stånd
fogat sig efter R. o. Ad:s önskningar, samt att det dock
ytterst är på detta Stånd, som R. o. Ad.s, ja, liela landets
sjelfbestånd beror.
Ilr Stuart, Carl Gust.: Detta ämne har redan så
många gånger och så omständligt, under denna riksdag, blifvit
inför R. o. Ad. discuteradt, att jag nästan hade föresatt
mig att icke ytterligare deltaga i denna discussion. Hr v.
Hartmansdorffs i dag afgifna vidlyftiga anförande innehåller
dock några omständigheter, hvilka jag funnit vara af den
beskaffenhet, att jag ej kan underlåta att till besvarande
upptaga en del deraf. Bemälde talare har bland annat uppgifvit,
att allm. lagen skulle lägga hinder i vägen för det
beslut, BondeSt. fattat och nu afven inbjudit de öfriga Stånden
att fatta. Jag kan för min del icke inse något sådant
hinder. Jag tror icke, att allm. lagens åberopade stadgande
rimligtvis bör kunna erhålla en så vidsträckt tydning, att
detsamma skulle hindra statsmagterna att medgifva ägarne
af den hårdast skattlagda jorden en sådan concession soin
den, hvarom nu är fråga. På samma grund kunde man ju
äfven påstå, att allm. lagens föreskrift hade varit ett hiuder
för R. St. att fatta det beslut, i följd hvaraf den uppsägningsrätt
å statens sida, som tillförene ägt rum, numera upphört.
Härstädes har vidare blifvit yttradt, att, äfven örn R.
o. Ad. skulle antaga BondeStrs inbjudn., frågan dock skulle
förblifva i oafgjordt skick, enär PresteSt. redan långt för
detta afslagit StatsUtsk:s i ämnet afgifna betänk., hvilket
BorgareSt. deremot bifallit, samt att följaktligen i allt fall
endast R. o. Ad. och BondeSt. skulle komma att utsätta tiden
för markegångssättningen till d. 8 Jan. Jag anser mig
likväl icke äga den ringaste anledn. att betvifla, det BorgareSt.
i detta fall skall gå BondeStts önskan till mötes; ty
inom BorgareSt. finnas i afseende på denna fråga icke några
skilda interessen, som kunna, med hopp om framgång, söka
afhålla detta Stånd från fattandet af det beslut, som Ståndet
linner vara för det allmänna och mängden af Rikets
skattskyldiga inbyggare mest nyttigt och lämpligt. Hr af
Dalström har anslagit ett ett therna, som inom R. o. Ad. ej
kunde underlåta att göra effect. lian har nemi. sagt, att ett
,76
Den a3 April f. m.
förnärmande af arméens fördelar nu vore i fråga. Vid de
flera tillfallen, då yttranden blifvit afgifna öfver förevar,
ämne, har man redan sökt ådagalägga, att de föreslagna förändringarna
i afseende på räntornas uppsägning icke skulle
medföra någon förlust för räntetagarne; tvärtom äger jag
den öfvertygelsen, att de räntetagare, hvilka tillhöra armeen,
i allmänhet skulle komma att erhålla en bestämd vinst genom
den jemnhet i lönebeloppen, som blefve en ovilkorlig
följd af räntornas erläggande efter medlet af io års markegångspris.
Dessutom har en särskild ersättning blifvit föreslagen
för räntetagarne i stället för deras nu ägande uppsägningsrätt
till leverering in natura, hvarförutan en ökad
löneinkomst skulle dem beredas derigenom, att, enligt BondeSt:s
beslut, markegångspriset komrne att bestämmas viden
tid, då spannmålens allm. pris vanligen är mycket högre,
än vid den hittills stadgade tiden för markegångssättningarna.
Det lärer för öfrigt icke vara många af armeens löntagare,
som äro i tillfälle att in natura upptaga sina små,
från spridda orter utgående räntespannmålsposter. Räntetagarne
måste derföre merendels äfven under nuvar. förhållanden
åtnöja sig med det lösningspris, markegångstaxan bestämmer,
hvilket pris, enligt hvad ej lärer kunna bestridas,
framdeles i allmänhet kommer att blifva högre, än det
förut varit.
Hvad verkslällbarheten af de ifrågavar. förändringarna
beträffar, så har jag icke af de flera deremot af Hr v. Hartmansdorff
framställda anmärkningar kunnat öfvertygas, att
förslaget i någon enda del vore overkställbart. För riktigheten
af min åsigt i detta afseende hemtar jag ett ytterligare
stöd af hvad Hr af Billbergh härom yttrat, och ehuru
detta yttrande blifvit bestridt af Hr Presidenten i KammarColl:m,
så torde dock sistbemälde President benäget ursägta
mig, om jag i denna fråga anser f. d. ledamotens i KammarColhm,
numera Presidentens i Kammarrätten mångåriga
erfarenhet och noggranna kännedom om uppbördsverket förtjena
större förtroende, än Hr Frih. Cederströms framställning.
Man har ytterligare uppgifvit, att flera nya stadganden
skulle, i följd af det ifrågaställda beslutet, blifva behöfliga.
Delta är också min tanke; men jag tror dessa stadganden
hufvudsakligen vara af ceconomisk och administrativ
natur samt följaktligen både kunna och böra af K. M. ensamt
beslutas och utfärdas. I alla fall lärer den tid icke
vara särdeles aflägsen, då K. M. kommer i tillfälle att, gemensamt
med R. St., bestämma de ytterligare föreskrifter,
sorn kunna finnas erforderliga för det åsyftade ändamålets
uppnående. I anledn. af de scrupler, som hos Hr v. Hartmansdorff
uppstått rörtde svårigheten att bestämma, när hösten
börjar, och att med nödig skyndsamhet få markegångstaxorne
till allm. efterrättelse kungjorda, tvekar jag icke att
D« * A p ri 1 f. tu.
<7?
öppet förklara, det jag icke äger någon anledn. befara,'
att dylika scrupler hos den verkställande magten skola uppkomma.
Hr v. Hartmansdorff har äfven funnit klandervärd!,
att commitlerade för markegångssättningarna hädanefter
skulle blifva tvungna att rätta sig efter de dem meddelade
prisuppgifter. Jag vågar deremot påstå, att denna omständighet
är en väsendtlig förbättring i nuvar. förhållanden,—
en förbättring, som t. o. m. Hr v. Hartmansdorff sjelf synes
hafva meögifvit, då han erinrat derom, att de hittintills
fastställda markegångsprisen icke varit öfverensstämmande
med de allmänt gångbara, af den orsak, att committerade
som hufvudsakligast bestå af räntegifvare, vid prisbestämmelserna
göra föga afseende å räntetagarnes interesse. Hvad
Ater angår Hr v. Ilartmansdorffs yttrande, att han komme
att inför thronen afstyrka bifall lill ifrågavar. förslag, så
hoppas jag , att denna fråga måtte blifva af Regeringen afgjord,
innan Hr v. Hartmansdorff erhåller en sådan plats,
som berättigar honom att deltaga i densammas afgörande.
Slutligen ber jag att, i anledn. af hvad här blifvit sagdt
om beslutets inverkan på R. o. Ad:s anseende, få förklara,
att 'jag äfven finner R. o. Ad:s anseende kunna genom detsamma
blifva i hög grad comprometterådt; dock endast i det
fall, att Ståndet nu skulle vägra bifalla en framställning,
som Ståndet förra gången afslog under uttryckligt förklarande,
att detta afslag allenast föranleddes af det hinder,
som RondeSt. nu undanrödjt. Det skulle i sanning förundra
mig (om något af tilldragelserna vid denna riksdag numera
kunde hos mig väcka någon förundran), att personer,
som alltid i sina yttranden ådagalägga den största värma,
kärlek och vördnad för den historiska principen och dess
bibehållande i helgd, söka på allt sätt genomdrifva ett för
R. o. Ad:s anseende så förnärmande och med andan af denna
institution så oförenligt beslut, som det af dem nu yrkade,
hvarigenom R. o. Ad. skulle förverka alla anspråk på
förtroende till sin ordhållighet, och sålunda ett bland de
mest utmärkande historiska karaktersdragen hos detta Stånd
för framtiden utplånas. Det förekommer således mig, som
R. o. Ad. icke, utan uppoffring af sitt anseende, kan underlåta
att antaga förevar, inbjudn.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då man just från den sidan,
från hvilken man oftast hört vägras allt afseende på auctoritet,
äfven då denna auctoritet grundat sig på den största
erfarenhet och den största sakkännedom, så snart densammas
åsigter varit stridande deremot, då man här hör vädjas
till auctoriteter , till, enligt hvad mag påstått, kända åsigter
hos landets regerande Konung, just från samma håll, som
med verkliga skäl gjort anmärka, emot, att ej sådant vädjande
någonsin här blifvit framstqldt, så borde jag kanhun
at
II. i'i
Deri 23 April f. m.
da icke yttra mig. Jag erkänner, att jag ej äger någon annan
auctoritet till strid för mina tankar, än den auctoritet,
som sanning och rätt skola gifva ät en hvar, sorn bemödar
sig, att allt, hvad han tänker, yttrar och handlar,skall Vara
i öfverensstämmelse med hvad öfvertygelsen säger honom
vara rätt. Då min öfvertygelse säger mig, att detta ämne
är högst vigtigt, att en början till rubbning al' den helgd
för äganderätt, som Sveriges lag och visa administrativa författningar,
beslutade af visa Konungar och upplysta Ständer,
grundlagt, ligger i förslaget att åstadkomma de resultater,
som utgöra föremålet för denna discussion, da anhåller jag
om ursägt, om jag upptager frågan. K. M:s nåd propos.
i detta ämne N:o 56 är, hvad som ensamt tjenar R. St. och
hvarje ledamot af Representationen till efterrättelse i fråga
om hvad K. M:s åsigt varit (ty Hr Dalman får förlåta, att
lians enskilda yttrande icke i detta fall af mig kan anses
såsom någon auctoritet), och denna nåd. propos. innehåller:
”Beträffande slutligen R. St:s vid sista riksdag afgifna und.
framställning rör:de förändring i sättet för grundräntornas
och kronotiondens utgörande, så finnér K. M., i följd af
Dess här äfven yttrade åsigt, att markegångsprisen böra
från riksdag till riksdag af R. St. fastställas, hvarigenom R.
St:s förslag om räntepersedlarnas uträkning i penningar efter
det löpande årets markegång, med hänsigt till medeltalet
af de nästföregående fyra årens, komme alt förfalla, det
1111 vara mindre lämpligt att under tiden påbjuda förändrade
grunder för räntornas utgörande.” Det är just förändrade
grunder för räntornas utgörande, som här äro i fråga,
och det är dessa förändrade grunder, som K. M. förklarat
icke lämpligen kunna påbjudas. Denna nåd. propos.
har blifvit remitterad till StatsUtsk., och detta Utsk:s betänk.
N:o 273 upplyser, att med densamma blifvit sammanbundna
icke mindre än 16 särskilda motioner, hvaribland 3
väcktes inom detta Stånd. Det är en livar bekant, att våra
grundlagsformer gifva öfverläggningarna en vidlyftighet
eller fullständighet, sorn måhända af de första grundlagsstiftarne
ansågs behöflig, men som vida öfvergår, hvad i något
annat constitutionelt land brukas. Denna vidlyftighet har i
rågadt mått blifvit iakttagen i denna fråga. R. o. Ad. torde
erinra sig, att blott i anledn. af Hr Hjärnes motion åtgingo
3, 0111 icke 4 Hela sessionsdagar, innan den remitterades.
Sedermera afgaf StatsUtsk. sitt betänk. Nio 273, och
öfverlägga!ngen derom var icke kort. Derefter inkom StatsUtsk:s
betänk. N:o 3g3, och äfven då åtgingo flera dagar,
innan R. o. Ad. fattade sina beslut i frågan. Större omgångar
känner icke vår grundlag; men det är icke R. o.
Ad. obekant, att utom dessa 3 ordinarie remisser hafva 3
extra ordinarie remisser i detta ämne ägt rum , äedan Ståndet
redan blifvit upplyst om alla förhållanden och hvar och
en haft tillfälle att fästa uppmärksamhet på alla de beslut,
Den u3 April f. n>.
hvilkas fattande han ansåg lämpliga och Ståndet således
kunnat erhålla tillräcklig ledning för sina beslut. 3:ne ytterligare
remisser hafva dock skett, fastän icke i öfverensstämmelse
med den ordning, grundlagen stadgar, nemi. först
en remiss af Frih. Palinstjernas motion, sedermera en annan
remiss i anledn. af H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts motion
och slutligen likasom en remiss genom svaret på BondeStrs
förra inbjudn. Det är således yrde eller 8:de gången, som
denna fråga förekommer. Jag ber R. o. Ad. om ursägt, att
jag dock ånyo upptager frågan till dess verkliga beskaffenhet.
Frågan rörer förändring i de grundsatser, som ligga i
den civila och ceconomiska lagstiftningen angrde räntornas
utgörande. Vår oeconomiska lagstiftning stadgar dessa räntors
utgörande till större delen i persedlar. För att grunda
en likhet i räntornas årliga belopp har den store Konungen
Carl XI stadgat denna grundsats, som icke af någon förändring
i tiden för markegångssättningen eller af någon ny organisation
af markegångscommitte'erna kan ersättas; ty det
är klart, att de parter, hvilkas lidande eller vinst beror af
en orättvis markegång, äro tryggade emot orättvisan derigenom,
att såväl räntegifvare sorn räntetagare äga rättighet
att lemna eller fordra den verkliga ränta, som bör erläggas,
hvars rätta belopp mates af spannmålstunnan och icke af
det derå utsatta markegångspriset. Derigenom är all orättvisa
förekommen; och med all aktning för den vishet, sorn
kan stadga nya lagar för markegångssättningen, med allt
möjligt erkännande af den väsendlliga förbättringen, att bestämma
dagen för markegångssättningen till d. 8 Jan., då
man med mycket större säkerhet kan beräkna det pris, som
är billigt, än om priset bestämmes på hittills vanlig tid,
tror jag dock, att R. o. Ad. samt jemväl de varmaste anhängare
af den föreslagna förändringen måste medgifva, att
möjligen en markegångscommitte' kan sammanträda, som utsatte
markegångspriset antingen för högt eller för lågt. Då lemnar
detta förslag ingen regress emot orättvisan åt den ena parten.
Ränlegifvaren kan leverera sin spannmål iri natura; men
räntetagaren har ingen rättighet att fordra sina räntor in
natura, om också markegångspriset är aldrig så obilligt. Är
väl delta den billighet, är detta den rättvisa och det iakttagande
af ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, som
BondeStts prot.utdr. åberopar? Här ligger en stor grundsats
emellan arne stora särskilda systemer, hvilka nu icke egentligen
äro i fråga, men hvilka bero af olika *ieningar om
den större lämpligheten af räntors utgörande i penningar
eller af deras utgörande i persedlar. Det är ganska sannt,
att för räntornas utgörande i penningar talar lättheten af
uppbörden jemte många andra förmåner; men dervid förekomrna
äfven många svårigheter, och på den punkt vår industri
och handel för närvar, slå, vöre det säkert den största
otjenst, man kunde göra såväl räntegifvare sorn ränleta
-
/V
Den 23 April f. m.
gare, alt reducera räntorna och låta dem utgå endast i penningar.
Vi hafva derpå de bestämdaste bevis af erfarenheten.
Kommer man till våra smärre städer, såsom Carlshamn
eller Calmar, som dock äro afsättnjngsorter för 3o ä 4°
quadratmil, så serman, att då 20 tolfter bläder eljer några
É smör inkomma mer, än för tillfallet behöfves, så falla
prisen genast. Tvingas då Svenska allmogen att betala sina
räntor med penningar, att vid viss tid ä tont prix hafva
penningar, så skall man se bonden sälja sin vara för halfva
priset, för att sedan återköpa den för det dubbla priset.
Antagandet af ovilkorlig förvandling till penningar vöre dock
ett system; men i förevar, förslag är intet system följdt.
Bär står qvar såsom en grundsats, att naturaprestation skall
få äga rum, men billigheten är borttagen; ty förmågan att
tillintetgöra inflytandet af en orättvis markegång är lemnad
jäntegifvaren, men beröfvad räntetagare!). Frih. Palmstjernas
förslag hade åtminstone den förtjenst att ställa kyrkan
midt i byn, ty det fråntog räntegifvaren samma rättighet,
som beröfvades räntetagare!). Såsom ett ytterligare bevis
på olämpligheten att i vårt land förvandla alla skatter till
contanta afgifter får jag åberopa, hvad vi dagligen se vid
uppskattningen af praestationer in natura, nemi. att svårligen
en beskattningscoinmitte', ehuru lågt den än må värdera
de särskilda ouera, som ingå i rotering, kan komma till
ett lägre resultat, än till ett så högt pris, att ingen rotehållare,
för att lösa dessa onera, ville erlägga mer än hälften
af summan. Detta måste vara det klaraste bevis på, huru
olämpligt och för tidigt det vore att i Sverige införa det
system, att alla skatter skola betalas med penningar.
Jag vill nu öfvergå till frågan om förslagets verkställbarhet.
Fn värd ledamot af detta Stånd, chefen för det
embetsverk, som äger befattning med Rikets uppbörds- och
kameralväsende, har upplyst, huru overkställbar det förslag
vore, som innefattas i BondeStts inbjudn. En annan
värd ledamot af detta Stånd, ordförande i det embetsverk,
sorn äger att controllera inflytandet af Kronans inkomster,
hpr motsagt den förre. Jag erkänner, att jag hyser det största
personliga förtroende till den sistnämnde värde ledamoten,
jag erkänner sjelf, att jag är alltför litet bekant med
det speciella af våra vidlyftiga uppbördsförfattningar, för alt
våga ett afgörande omdöme i frågan; men jag bekänner,
att, ehuru stort mitt förtroende är till den auctoritet, jag
nyss nämnde, jag likväl icke kan våga, af blott förtroende
dertill, ingå på en sådan rubbning, hvilken skulle till mindre
än en tredjedel reducera den besvärstid, som vår gamla
lagstiftning i detta fall förbehåller den med markegångspriset
missnöjde, en lagstiftning, som härleder sig från en så
sakkunnig tid som Carl XI:s. Jag utber mig få fästa uppmärksamhet
på ännu ett annat förhållande. Såväl Frih.
Cederström som Hr v. Hartmansdorff, den sednare med upp
-
Den a3 April f. m.
181
lusande af sjelfva bokstafven i vår gällande civillag, hvilken,
enligt Svensk grundlag, ej kan ändras annorlunda, än
på sätt 87 § lleg.F föreskrifver, hafva anfört elt stadgande,
som står i rak strid nied detta förslag. 17 cap i §
Jordabm lyder, som föijer: "Rätter afradsdag är Thomae dag
förr Jul; tå skall bonde, ehvad jord han åbor, afrad utgifva.
” Måhända vore det betänkligt att öfverse elt sådant
lagstadgande, fastän Hr Dalman ansett det såsom en minutiös
betänklighet, hvars öfvevändakastande, då man derigenom
vunne målet, ej skulle kosta på honom. Jag tror denna
betänklighet icke vara så obetydlig och anser obestridligt,
att berörde lagstadgande äger tillämplighet i denna
fråga. Specielt till den varde ledamot, som jag vet vara af
annan tanke, får jag hemställa, huruvida icke under benämningen
afrad måste inbegripas de räntor, som nu äro i fråga.
Det är obestridligt, att efter Svensk lag står en kronoåbo
i samina förhållande till Kronan sorn det, hvari frälseåbon
står till frälsemannen. Kronan och icke kronoåbon
har äganderätt till hemmanet, ehuru han genom köp kan
förvärfva sig skatterätt dertill, och om hemmanet köpes till
skatte, så behandlas det såsom allingejord Också benämnes
i Sveriges ceconomiska lagstiftning för afradsspannmål allden
spannmål, som i form af ränta utgår dels af krono- och
dels af skattehemman. Jag öfverlemna!' således åt Hr af
Billbergh , huruvida man kan vederlägga det påstående, alt
den afradsspannmål, som utgöres lill Kronan, just är hvad
som omtalas i 17 cap. 1 § Jordab:n, uppå hvilket stadgande
också alla af Sveriges Konungar utgifna författningar
om räntors utgörande blifvit grundade.
Man har talat om, att Ståndets värdighet fordrade antagandet
af BondeStrs inbjuda., och i BondeSt:s eget prot.-  utdr. finnes det skäl anfördt, att R. o. Ad. genom inbjuda,
skulle sättas i tillfälle att bringa i öfverensstämmelse sina
förut fattade beslut. De förut fattade besluten stå dock i öfverensstämmelse
med hvarandra; ty ehuru jag icke ogillar beslutet
om den femåriga markegångssättningen, finnér jag det
ingalunda stå i strid med andra beslut, Dess föremål är att
jemnka det kännbara af en högre markegång under missväxtår
derigenom, att tungan deraf får delas på ett annat
år, då priset är lägre. Hvad beslut vi än i detta fall fatta,
så har det ej gemenskap med deri nu förevar, frågan;
ty deraf, att räntegifvaren skall få sig till godo beräknad
skillnaden emellan medelpriset och årsmarkegången, är alldeles
oberoende, huruvida han skall ensam hafva optionsrätten
att betala med penningar eller in natura, hvilket deremot
skulle stå föga i öfverensstämmelse med Sveriges redan
ägande lagstiftning och föga i öfverensstämmelse med de förhållanden,
som stå i samband med denna lagstiftning. Hvad
åter R. o. Ad:s värdighet beträffar, så tror jag Ståndets värdighet
vara bäst iakttagen, då R. o. Ad. beslutar, på salt
D c n a3 April f- m.
som R. o. Ad. finner vara nyttigast för bevarandet af enskild
rätt och det allmänna bästa, nemi. i öfverenstämmelse
med hvad R. o. Ad. redan en gång beslutat, efter det
frågan redan i väl rågadt mått hade undergått hela den pröfning
och granskning, som i ämnet kunnat vara nödig. Jag
anhåller om propos. på rent afslag af BondeSt:s inbjudn.
Hr Oxehufvud, Göran Adolph: Jag har hittills
afhållit mig ifrån att yttra mig i denna magtpåliggande fråga,
emedan jag deri blott äger theoretisk kännedom, och
jag icke tror det vara tillfyllest för att rätt kunna bedöma
en fråga, som tillhör den oeconomiska lagstiftningen. Denna
fråga har dessutom varit för mycket invecklad alltsedan
1815 års riksdag, för att af en så ung representant, som jag,
kunna med säkerhet bedömas. Ännu mera invecklad synes
den mig nu, och om det nu tillkom mig att yttra mig i
sjelfva principfrågan, skulle jag afskräckts att begära ordet,
sedan 2tne ledamöter af ministeren yttrat olika åsigter. Derigenom
har frågan för mig blifvit ännu mera invecklad. Jag
har aldrig hyst några chimerika förhoppningar och i följd
deraf ej heller några felslagna, jag har aldrig trott, att enhet
och sammanhang skulle vinnas, der de äro omöjliga;
men jag har omöjligen kunnat föreställa mig, att denna fråga
skulle blifva ännu mera invecklad, än den redan var.
Jag troi-, att frågan endast är, huruvida R. o. Ad. nu skall
begå en af de största inconsequenser, som under denna riksdag
ägt rum. Det vill ej säga mycket; men jag hemställer,
om det vore öfverensstämmande med R. o. Ad:s värdighet,
att dess beslut bland alla inconsequensers antal skulle intaga
första rummet. R. o. Ad. beslöt förra gången, frågan
förevar, underrätta BondeSt., att R. o. Ad. var förhindradt
att antaga BondeSlts inbjudn., emedan dag för markegångssättning
ej var bestämd i Jun. månad. Detta hinder har nu
blifvit af BondeSt. undanrödjdt, och likväl talarman om afslag
å inbjudn. Jag medger, att de skäl, som Frih. Cederström,
då BondeSt:s förra inbjudn. förevar, anförde och nu
upprepat, verkade på mig, och att jag voterat emot den
redaction, som R. o. Ad:s beslut då erhöll, emedan, enligt
min tanke, man i fråga om oeconomiska åtgärder först bör
vidtaga alla de författningar, som förden enskilda säkerhetens
betryggande äro nödvändiga, innan man beslutar åtgärdens
verkställande. Man har nu beträdt en annan bana;
man verkställer först och vill sedermera besluta de nödiga
författningarna. Men T», o. Ad. hade, då frågan förra gången
förevar, samma utredning af ämnet som nu, och den
majoritet af R. o. Ad., som beslöt nyssberörde redaction,
hade då bort taga de förebragta skälen i öfvervägande. Numera
är icke tid dertill. Jag tror äfvenledes, att man fåfängt
inom Representationen skall på hvad väg som helst
söka tillvägabringa en förnuftig oeconomisk lagstiftning, så
-
Den a3 April f. m.
i83
vida icke föi’slaget kommer från Regeringen, och jag hernlin-
slöd fcir denna min mening jost från denna fråga, som
blifvit af Representationen behandlad sedan år i8i5 och ännu
står nästan på samina punkt sorn då. Jag skulle tro, att
R. o. Ad. borde bifalla BondeSt:s inbjuda, med det tillägg,
att R. o. Ad. öfverlemnar till K. M. att vidtaga de åtgärder
och utfärda de författningar, som kunna vara nödvändiga
för att verkställa detta beslut, såvida det vinner K. M:s nåd.
sanction. Jag yrkar således bifall till inbjudn. med det tillägg,
jag vågat föreslå.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
komme att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
II Ex. Hr Gr. af Wetterstedt: Mig tillhör icke att
tolka en annan talares ord, isynnerhet som han, derest han
filmer det nödigt, icke lärer underlåta att sjelf tolka dem
och bättre, än jag kunde göra det; men då ett yttrande af
(såsom jag vill minnas) Gr. Horn här blifvit af en annan
värd ledamot, Hr v. Hartmansdorff, upptaget, likasom skulle
detta yttrande, att R. o. Ad. genom utgången af förra
voteringen i detta ämne hade lagt band på sig alt antaga
BondeStrs nu förevar, inbjudn., kunna tolkas så strängt, att
det borde anses innefatta, det all öfverläggning i ämnet vore
R. o. Ad. afskuren, så tror jag mig kunna och böra, såsom
jag hoppas, med Gr. Horns instämmande förklara, det
jag ej kunnat latta Gr. Horns yttrande i sådan mening. Jag
går så långt, att jag tror, det Hr v. Hartmansdorff sjelf ej
kunnat anse meningen vara sådan, emedan såväl Gr. Horn
som de, hvilka delat hans tanke, yttrat sig ganska fullständigt
i ämnet och således tillfyllest ådagalagt, att detta icke
var Gr. Horns mening. Jag kan likväl icke afhålla mig att
säga, att med mindre den contrapropos:n, som, då della
ämne förra gången förevar, först bestämdes genom votering
och sedan vann vid andra voteringen, icke endast var ett
ordspel, och det var den icke för mig, då jaglade min röst
för denna contrapropos., så måste deraf följa, att, sedan
BondeSt. undanrödjt det hinder , hvilket R. o. Ad. då förklarade
vara det enda, som afhöll R. o. Ad. att antaga
BondeSt:s inbjudn., åtminstone en moralisk förbindelse att
antaga BondeStls inbjudn. nu åligger den dåvar. majoriteten.
Detta har jag ansett mig böra yttra just derföre, att
jag då hade samma öfvertygelse om contraproposms verkan,
som jag nu har, sedan det sökta resultatet äf denna coutrapropos.
genom BondeSt:s beslut blifvit vunnet.
Det giftermål, som Hr v. Hartmansdorff uppgjort emellan
min yttrade mening och Frih. Cederströms, kan jag ej
underkasta mig, och jag begär följaktligen laga skiljsmessan
då jag begärt propos. på bifall till BondeSt:s inbjudn. och
Fril). Cederström begärt propos. på afslag dertill, och dessa
ane elementer, efter min öfvertygelse, icke kunna förenas Jag
iS4
Den a3 April f. m.
tilläde visserligen och tillägger ännu, att jemte det jag begär
propos. på bifall lill BondeStrs inbjudn., anhåller jagom
propos., att R. Ad. måtte, jemte underrättelse derom, lemna
StatsUtsk. det uppdrag att med fullständigt förslag i ämnet
inkomma. Jag har icke dervid uttryckt, huruvida detta
bör vara ett jemnkntsförslag eller bör innehålla något
nytt. Nog af, jag ville blott, att frågan må komma i det
skick, att den blir afgjord, och jag ägde icke ämnet så fullständigt
i mitt minne, att jag kunde vara säker derom, att
saken genom bifall till inbjudn. vore definitivt afgjord. Man
har sedan sagt, att, efter det R. o. Ad. fattat sitt beslut
angtde denna inbjudn. och ehvad beslut dervid fattas, StatsUtsk.
i alla fall skall inkomma med förslag i ämnet. Om
så är, har jag intet emot att inskränka min anhållan till
enkel propos. på bifall till BondeStts inbjudn. Det förslag
deremot, sorn Frih. Gederström framställt, har jag förmodligen
icke rätt fattat. Han begärde afslag å inbjudn. och
trodde sig derigenom hafva gjort nog, för att saken kunde
blifva upptagen. Detta står väl i öfverensstämmelse med hvad
man sagt mig, alt om också denna inbjudn. icke antages,
skall StatsUtsk. likväl inkomma med förslag i ämnet; men
jag fattade icke, huru man kunde komma till ändamålet,
utan att, såsom jag föreslog, ålägga StatsUtsk. att skyndsamligen
med förslag i ämnet inkomma. Kan ändamålet
dessförutan vinnas och ulan att saken ännu mer invecklas
genom sammanbindandet af de 2:ne propostr, jag begärt, så
har jag intet emot, att blott den första proposm om antagande
af inbjudn. står qvar, och det är om denna proposts
framställande, som jag nu anhåller.
Frih. Boye: Om jag lika med en värd ledamot, Hr
v. Hartmansdorff, kunde antaga, att markegångssattnirigens
fördröjande i g veckor ej medförde någon påföljd i sjelfva
reciprocitetsfrågan; om jag kunde antaga, att detta fördröjande
ej skulle medföra någon upplysning eller ej skulle
skingra den ovisshet om sädesprisen, hvarpå det omnämnda
spelet grundar sig, så skulle jag genast öfvergå till hans
mening; men jag är för gammal jordbrukare för att icke
med full visshet känna, att jordbrukarens tröskning d. 8
Jan är, om icke fulländad, åtminstone så långt framliden,
att han säkert vet, hvad han äger. Ovissheten om sädesprisen
är då undanrodjd, och i och med detsamma är också
faran för vinstspelet förminskad. Jag kan således qvarstå
vid min tanke, att faran är ingen, åtminstone ojemnförligt
mindre, än den varit. Det starka motstånd, som inbjudn.
mött, har egentligen varit grundadt på det föregifvande,
som man velat, att vi skulle antaga, att det beslut, inbjudningen
åsyftar, omöjligen vore verk sta II bart. En värd
ledamot, Hr af Billbergh, chef för Rikets högsta controll
velk,
verk, här varit af en annan tanke; inen man har jäfvat der*
och kallat den en tro. Visserligen har Hr af Billbergh icke
företett en sådan bevisning, att deri kan berättiga oss att
fullt förlita oss på hans bid; frieri för bss alla andra, sorn
ej äga anspråk att känna bCh ännu mindfe att bedöma redogörelsens
alla detailler, står det lika fast, att hans motståndare
hafva för antagandet af deras förutsättning, nemi.
förslagets oveikslällbarliet, gifvit alldeles icke bättre bevisning.
Jag för min del, sorti bändligen mycket meia värderar
öfvertygelse än tro, linner för den forrä ingen ledning
äf någondera sidans framställning; meri må Frih Cederström
och Hr V. Hartmansdorff ursägta, att jag i det häftiga motstånd,
de gjort, ser en naiv varning att icke för mycket
förlita mig på detri. Jag ser nemi. i detta motstånd ett bemödande
att åfskära den bevisning, som frågan om verkStällbarhetfcn
otvifvelaktig! skall erhålla; i fall vi tiu bifalla
förslaget. Änine't är étt önskningsmål, och här vårt beslut
framkommer till K. M., är det ingen tvifvel underkastadt,
att ju frågan hunskjutes till KarortiarCollrm. Om det är så
snnnt, soln deäsa Hrr säga; ätt förelaget är overkställbar!,
nåväl! bevisningen, den tillförlitliga undersökningen och utredningen
skall då framkomma och få sin fulla verkan, och
man kan vara säker på, att K. M., i sådant fall, afslår vår
önskan. Nu frågar jag, hvarföre dessa värda ledamöter äro
så förskräckligt angelägna, att denna undersökning och utredning
ej ma äga rum? Jag bekänner, att med all aktning
för deras åsigt ser jag i deras ifver en Varning att icke tro
mera på delli än på Hr af Billbergh. Jäg ber otti bifall
till inbjudri. Det är icke alldeles likgiltigt för mig, öm jag
tiumerä icke kan läsa Svenska; ty iner behöfver jag icke för
ätt jäfva dbn juridiska upplysning, Hr v. Hartmansdorff velat
gifva oss. Jag hänvisar hbnöto till rubrikerna af 16 och
17 cap. Jordabtn, hväraf han skäll finna, att déh tolkning,
han tillåtit sig af 17 cap. 1 § Jordabm, angår eh helt annan
fråga. Dessa cap. afhandla rättsförhålländeh emellan
jordägare och landtbrukare, men angå icke kronotionden
och hafva med markegångsshttriingen ingenting att skaffa.
Hr af Billbergh: Jag är hufvudsakligen uppmanad
äf Hr v. Hartmansdorff att besvära R. o. Ad. med en ytterligare
framställning. Denne värde ledamot har betviflat, att
jag skulle kunna uppgifva étt förslag till verkställande af
ifrågavar. förändring. Jag har all anledn. förmoda, att ett
sådant uppdrag ej lemnäs mig; meri jag skulle vilja tro, att
Hr v. Hartmansdorff sjelf öeh måhända äfven en och annan
af Ståhdets öfriga värda ledamöter tilltro mig att icke
här framställa ett yttrande, som är stridande mot min öfvertygelse
eller hvad jag sjelf anser verkstälIbart.' Jag anéer
mig således förbunden att ytterligare bevisa möjligheten
21 H. 24
i86
D e n a3 April f. m.
att sätta d»tta förslag i verkställighet; men innan jag ingår
i denna bevisning, anhåller jag att få framställa en icke så
fullständig historisk berättelse, som den Hr Rosenblad gjort,
men som jag hoppas dock skall blifva upplysande. Vid följa
riksdagen fattade 3 RiksSt., och deribland R. o. Ad., ett
lika beslut i hufvudfrågan som det, hvilket SlatsUtsk. nu
tillstyrkt, nemi. att den ömsesidiga uppsägningsrätten borde
upphöra. Detta beslut ingick till K. M. Nu har Hr Rosenblad
citerat K. M:s i detta ämne afgifna nåd. propos.
och deruti fästat sig vid uttrycket, att K. M. funnit förändringen
i sättet för grundräntornas och kronotiondens utgörande
nu vara mindre lämplig; men jag ber att få fästa den
värde talarens uppmärksamhet dervid, att K. M. med det
vilkor, att markegångssättningen skulle förändras, ansett
olämpligt att under tiden påbjuda förändrade grunder för
räntornas utgörande. K. M. föreslog nemi., att R. St. skulle
vid hvarje riksdag fastställa markegången för kommande
5 år, på grund af spannmålsprisen under föregående 5 år.
Det är detta förslag, som varit under StatsUtskrs pröfning;
men StatsTJtsk. har, enligt min tanke, på goda skäl trott
det vara lämpligare att, såsom grund för räntornas utgörande,
antages medium af sednaste 10 arens markegångspris.
Att K. M:s mening i den nåd. propostn afsett den ömsesidiga
uppsägningsrättens upphörande, visar sig äfven deraf, alt
K. M. i samma nåd. propos. ieke otydligt framställer sin önskan,
att alla räntor måtte ingå till statsverket samt all aflöning
utgå derifrån. Denna önskan har äfven varit under
StatsUlsk:s pröfning, och Utsk. har instämt i K. M:s åsigt,
men ansett rätta tiden dertill ännu icke vara inne, just derföre,
att man ansett detta vara en öfvergångsperiod, sorn
borde inleda till en sådan reglering, och för min del inser
jag ingen våda genom denna öfveigång.
Jag anhåller nu att få öfvergå till bevisningen af förslagets
verkställbarhet. Man har först sagt, att uppsägningstiden
blefve för kort. Att den blefve kortaie än hittills,
då markegången skulle sättas d. 8 Jan., är ostridigt; men
jag anhåller att få fästa R. o. Adrs uppmärksamhet derpå,
att R. o. Ad. redan beslutat, att markegångssättningen skall
ske d. 4 Dec. Nu skall uppsägning ske inom d. 21 Dec.,
och det äf således endast 17 dagar emellan markegångssättningen
och uppsägningstidens utgång, enligt det af R. o.
Ad. fattade beslut, hvars frångående nu är i fråga. Deremot
har BondeSt. beslutat, att markegången skall sättas d.
8 Jan. och att uppsägning skall ske före Jan. månads utgång,
således inom 21 dagar, i följd hvaraf 4 dagars förlängning
af uppsägningstiden komme att äga rum, i stället
för att man sagt, det den skulle förkortas. Således torde
BondeSt:s beslut finnas fördelaktigare än det beslut, R. o.
Ad. fattat. 1 sammanhang med denna fråga förekommer
äfven att afgöra, huruvida lagens stadgande om afradens
%
De ii aJ April f. ui.
187
leverering inom Timin® dag bör tillämpas i denna fråga*
Jag vill icke upprepa, hvad en värd ledamot, Frih. Boye,
redan derom yttrat; men jag får tillkännagifva, att i K.
förorda'; d. 22 Juli 180J säger K. M.: ”att då tionde eller
afrad in natura fordras, eller tionde- och räntegifvare densamma
på detta sätt leverera, bör derom tillsägas vid Thora®
dag;” men i K. kungör, d. 1 Oct. 1810 föreskrifves,
att ”den i K. förorda, d. 22 Juli ?8o3 utsätta termin, inom
hvilken räntetagare och räntegifvare böra tillkännagifva,
örn de vilja emottaga eller lemna räntespannmålen, skall
bibehållas.” När K. M. säger, att den må bibehållas, mätte
det förutsätta, att K. M. ansett sig kunna förändra den,
om K. M funnit den olämplig. Deraf synes således, att
man i practiken icke ansett denna bestämmelse såsom annat,
än ett af K. M. beroende oeconomiskt stadgande,
Sedermera förekommer frågan 0111 debiteringen. I detta
fäll får jag fästa uppmärksamhet derpå, att efter närvar*
förhållanden markegången skall sättas d. 4 Nov., men att
R. o. Ad. beslutat, att den skall sättas d. 4 Dec. Författningarna
föreskrifva, att räntepersedlarna skola vara uträknade
inom d. 8 Jan. Om jag nu räknar ifrån d. 4 Nov.
till d. 8 Jan., så blir det 2 månader och 4 dagar; men räknar
jag, enligt R. o. Ad:s beslut, från d. 4 Dec., så blir
det 1 månad och 4 dagar, inom hvilken tid debiteringen
skall vara verkställd, sedan markegångssättningen försiggått.
Nu skulle deremot markegången sättas d. 8 Jan. och uträkningen
ej behöfva vara gjord förrän till andra uppbörds-,
stämman. Den bör ske under loppet af Febr. månad, och
från d. 8 Jan. till slutet af Febr. är nära 7 veckor, således
längre tid för debiteringen, än om markegången sättes d. 4
Dec., fastän tiden blir kortare, än den hittills varit. Men
dessutom får jag erinra derom, att samma fråga, som nu är
under afgörande, äfven omfattar frågan om räntepersedlarnas
förenkling. Denna del af frågan är redan afgjord och
bifallen af alla 4 RiksStm, och det är ingen tvifvel underkastadt,
att den kommer att gå i verkställighet. Derigenom
blir hela debiteringsåtgärden så förenklad, att den kan verkställas
under hälften af den tid, som nu dertill erfordras,
hvaraf följer, att 10 ä 12 dagars förkortning ej kan inver-r
ka menligt på debiteringen.
Vidare förekomma uppbördsstämmorna. Det är en känd
sak, att så snart mantals- och skattskrifningen försiggått,
uppgöras debetsedlarna. Dessa kunna framdeles uppgöras
lika tidigt som 1111, och följaktligen kan första uppbördsstämman
äga rum på gamla året likasom nu. Således kan endast
det tvifvel uppstå, huruvida den andra uppbördsstämma!!
kan hållas i Febr.; men då, såsom jag tror mig hafva
bevisat, debiteringen kan uppgöras inom Febr., måste äfven
andra uppbördsstämma!! kunna hållas inom Febr. månads
slut, och således uppkommer ingen ändring i redogö
-
i8B
D«* a5 April f. 91.
reise terminerna, utan kunna de förblifva desamma son*
förut.
Om nu mina motståndare ej finna sig öfverbevisade genom
denna framställa eller åtminstone fatta den öfvertygelse,
att jag pä goda skäl yttrat mig första gången, så rår
jag icke derför; ty jag tror mig hafva visat, det jag ej haft
lösa grunder för milt yttrande. Man har äfyen velat förespegla
flera olägenheter för R. P. Ad. af att antaga denna
inbjudn. För min del får jag upprepa, hvad jag yttrade,
då denna fråga förra gången förevar, nemi. att jag anser,
denna inbjudn. vara af en högst välgörande egenskap för
K. o. Ad. isynnerhet, emedan den sätter It. o. Ad. i tillfälle
alt frångå ett beslut, som, efter min öfvertygelse, skulle,
?e högst ofördelaktigt ut för R. o. Ad. R. q. Ad. har nemi,
antagit 2:dra punkten af SlatsUtskrs betänk, oph sålunda
godkänt räntornas utgörande pfter ett medelmarkegångspris,
men har frångått den 5:te, punkten, utan att antaga något
deremot svarande stadgande. Derigenom har inträffat, hvad
jag vid beslutets fattande tog mig friheten nämna, att R. q.
Ad- lenmat tillfälle för del omdöme, alt R- o. Ad. genom
sitt beslut* vill på dubbelt sätt beskatta räntegifvare». Det
ligger i sakeus natur, att då (nan beslutat, att en tio årsj
markegång skall sättas på sådant sätf, tilt det högre priset
under missväxtår skall fördelas på 10 följande år, och maty
likväl »äger, att uppsägningspätteu skall oförändradt qvarstå,
så står del räntetagare!) fritt att under missväxtår uttaga
sin spannmål in natura och det oaktadt under goda år.
draga fördel af det högre markegångsprisct. En sådan orättvisa
var visserligen icke afsedd, då R. o. Ad:s majoritet stadnade
i detta beslut; men vi mäste nu beräkna följderna deraf,
och om vi är q i tillfälle att rätta detsamma, böra vivara
angelägna derom. Jag förnyar således rain anhållan om
bifall till BondeSRs inbjudn
Hr
Cederschjöld: Såsom skäl ernof antagande af BondeStrs
inbjudn. har en § i Jordäbfu blifvit anförd; men detta
skäl har redan af andra ledamöter blifvit undanröjdt.
Såvidt jag kunnat höra, hår dessutom en värd ledamot åberopat
y5 § Reg.F. såsom hinder för antagandet af inbjudn.
Der stadgas: ’’De årliga markegångstaxorna skola upprättas
”genom deputerade af alla RiksSt., nämnda på det sätt hvarje
Stånd särskildt för sig föreskrifver. Hvad dessa fastställa,
tjene till efterlefnad, såvida ej ändring deruti i be”hörig
ordning sökes och vinnes.” Det är visserligen sannt,
att Constit.Utskf vid denna riksdag föreslagit ett förtydligande
eller ep förklaring a'f denna 5» roen ordalagen, sådana
de nu äro, lemna full frihet för den blifvande markegångscoramitteen,
att icke allenast fastställa året» markegång, utan
äfven begagna den tili uträknande af jo-årsroarkegången,
emedan åistnarkegången just derigenom kommer att tjena
till efterlefnad, nerol,' vid uppgÖringen af io-årsmedel
-
Den 23 April f. m.
»89
priset. I öfrigt vill jag blott anmärka, att af de vidlyftiga
förklaringar, jag bär i dag fått höra, icke blott af deni,
sorn hafva sakkänedom och erfarenhet att åberopa, utan äfven
af personer, sorn erkänt sin okunnighet i ämnet, har
jag ej kunnat finna annat, än att det enda skälet emot inbjudn:ns
antagande vore ifrågavar. förändring^ overkstallbarhet.
Men jag får erinra, att detta förslag ej kan gå i
verkställighet, förrän det vunnit K. M:s sanct lon. Skulle
Konungen, såsom chef för verkställande-magten, finna, att
det ej kan verkställas, så måtte val sanclionen uteblifva,
och då är ingen skada skedd; men pip derpipot R. o. Ad.
afslår inbjudn., så förneka de sitt yttrande i det till BondeSt.
utgångna prot.utdr. och sätta derigenom en fläck pä sin
ära, som hvarken de öfriga Stånden eller Konungen kunna
utplåna. Jag skulle derföre hoppas, att icke R. o. Ad. ger
sig denna dementi, och derigenom för qiig enskildt försvårar
möjligheten att framdeles fprsvara vårt representationssätt;
ty det blefve svårt att försvara ep inrättning, som
kunde göra sig skyldig till ett sådant förfarande. Deremot
tror jag försvaret för vår Representation i annat fall blifva
lika möjligt som hittills, isynnerhet om man alltid finge
den glädjen att se detta hus så fullsatt sorn nu, och icke
mera nödgades upplefva den sorgen att so beslut här fattas
af 3 ä 4 personer.
Hr von Hartmansdorff: Jag lofvar att icke blifva
vidlyftig. Hr af Billbergh hfir sökt bevisa yerkslällbarheteu
af BondeSt:s förslag. Nu vill jag icke vidare derom yttra
mig, än blott säga, det jag hoppas, att de flesta af R. o.
Ad:s nu tillslädesvarande ledamöter skola lefva till nästa
riksdag, och att mina värda motståndare göra lika så, och
att, om jag då äfven är bland de lefvandes antal, det skall
blifva interessant för oss å ömse sidor att åter upptaga frågan
om detta förslags verkställbarhet och att få den besvarad
på grund af den erfarenhet, som dessförinnan kunnat
vinnas. Hr af Bil!berghs skäl fpr antagande af BondeStis
inbjudn. har egentligen utgått från bevisningen, alt R. o.
Ad:s förut fattade beslut varit olämpligt. Jag instämmer
fullkomligt deruti, hvad beträffar framflyltningen till d. 4
Dee. af tiden för markegångssättuingen; men detta är icke
mitt, utan snarare den värde ledamotens fel. Hade han,
då detta beslut fattades, hjelpt mig med den argumentation,
han nu framställt, så jmde jag troligen vunnit, i stället för
att tappa, voteringen derom, och då hade R. o. Ad. ej kunnat
beskyllas för inconsequens. Emot Frih. Boyes citaticn
af lagen får jag anmärka, att han talat om kronotionde
och jag örn afrad. I afseende på sältet alt afgöra denna
fråga har han önskat, alt R. o. Ad. måtte först besluta och
sedan öfverlemna till K. M. att låta undersöka, huruvida
beslutet vore lämpligt eller icke. Jag hur begärt motsatsen,
Den a3 April f. m.
eller att R. o. Ad. måtte uppskjuta afgörandet, intilldess undersökningen
om beslutets lämplighet blifvit gjord. Detta
tror jag ock vara mera öfverensstämmande med en riktig
rättegångsordning, än hvad bemälte Frih. föreslagit.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemsta
behagade antaga BondeStis nu föredragna inbjuda.
Ropades starka ja, blandade med manga nej.
Hr Rosenblad och Frih. Cederström begärde votering.
Upplästes till justering följande voter:spropos:n:
Den, som antager den af BondeSt. gjorda inbjudn. till
instämmande i BondeStts beslut i anledn. af StatsUtsk:s utlåt.
N:o 3g3, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, blifver ofvannämnde inbjudn. icke af R. o. Ad,
antagen.
Hr von Hartmansdorff: Om jag, då detta ämne
förra gången förevar, varit så försigtig och yrkat, det man
måtte förklara, att Ståndet vidblef sitt första beslut, så hade
vi kunnat slippa de påföljande öfverläggningarna. På
det att frågan ej må ännu en gång förekomma, får jag hemställa,
att R. o. Ad. måtte tillåta, det contrapropos:n får
innehålla: vinner nej, vidblifver Ståndet sitt förra beslut.
Den nyss uppläste voter:spropos:n blef af R. o. Ad,
godkänd.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 63.
Nej — 4t.
H, R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 2 e. m,
In fidem protocolli
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 33, April i835,
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 1 prot.utdr. för denna dag f. m.
Underteckn. Ridd. Secret.: Då riksdagen nu snart lärer
nalkas sitt slut, anhåller jag få fästa R. o. Ad:s upp
-
Den aB April c. m.
>9i
tnärksamhet på en omständighet, hvilken vanligen under de
sista dagarna af föregående riksdagar varit föremål för ett
heslut af RiksStm. Då emellan riksdagarna samtliga Ulskms,
utom Stats- och BancoUtsk:ns, handlingar hittills förvarats
uti Rädd. archi vet, hafva nemi. R. St. vid hvarje riksdag beslutat,
att Utsk:ns secreterare ej skulle få uppbära sista utbetalningen
af deras riksdagsarfvoden, förrän de kunde förete
bevis från Ridd.secreteraren, att del Utsk:s handf:r, vid
hvilket de tjenstgjort, blifvit till Ridd archivet afleninade.
Då emedlertid den förändring sedan sisth riksdag inträffat,
att samtliga Utsktn erhållit egna ät dem för beständigt anvisade
rum, och då dessutom, genom riksdagshandknas vidlyftighet
i sednare tider, ganska snart utrymme inom Riddarhuset
saknas till lämpligt förvar af alla dessa handkr,
vågar jag vördsamt hemställa, om det icke skulle finnas
lämpligt, att Utsk:ns handkr ej allenast för denna och kommande
riksdagar, utan äfven fr. o. m. 180g års riksdag,
förvarades uti Utsk:ns rum. Der borde då äfven förvaras
åtminstone ett exemplar af bihanget till RiksSttns prot ,
hvaraf vid hvarje riksdag vissa exemplar för den föregående
tilldelas Utskrn, så att i tidens längd en coraplett samling
deraf, icke sällan ganska angelägen för Utsk:n att tillgå,
derstädes kunde finnas. Då, enligt hvad jag förmodar, i
sådant fal! äfven de inventariipersedlar, som under riksdagens
lopp blifvit för Utsk:n uppköpta, såsom bläckhorn,
sanddosor, ljusstakar, ljussaxar m. in., borde i utsk:srummen
förvaras, för att vid kommande riksdagar begagnas, skulle
äfven en, ehuru visserligen ringa, utgift för framtiden Riksg.-*
cont. derigenom besparas.
Som vården af de Utskln anvisade ruin tillhör Riksg.
cont., och det dessutom torde blifva nödvändigt vidtaga någon
sådan anstalt, att Utskms ifrågavar. handkr blifva tillgängliga
vid de högst sällan inträffande tillfällen, då emellan
riksdagarna personer eller embetsverk utur dem söka
upplysningar, torde det blifva nödvändigt, i fall R. o. Ad.
finner denna min vördsamma hemställan förtjena något af-1
seende, att remittera den till StatsUtsk.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag understödjer desto hdllre
Ridd.secret:s nu väckta motion, som jag, i egenskap af ordförande
i Oecon.Utsk., hade ämnat att, oberoende af denna
motion, vidtaga den anstalt, att Oecon.Utsk:s handkr och
inventarier skulle för sig sjelfva i Utsk:s rum förvaras. Jag
hade trott, att sådant kunde ske utan något af R. St. fattat
beslut; men i afseende på den vård och tillsyn, som skulle
tillkomma Riksg.cont., är det måhända bäst, att, genom remiss
till StatsUtsk., detta Utsk. blir i tillfälle att gifva
Riksg.cont. instruction härom.' Jag skulle tro, att det måtte
redan finnas någon person inom Riksg.cont., som har sig
uppdraget att emellan riksdagarna vårda R. St:s handlingar,
Den a3 April «, m.
och då synes lämpligast, att samma person äfven får öfvertaga
vården af Utsk:ns cancelliet-, så att han vid riksdagens
slut emottager nycklarna, för att vid nästa riksdag åter
aflemna dem. Jag instämmer således i den väckta motionen.
Remitterades till StatslJtsk.
i-
Ånyo föredrogs StatsUtskrs d. 21 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 453 i anledn. af erhållen återremiss å betänk.
]S':o 429> ang:dé Frih. Franc Sparres motion om medels anvisande
å 8:de hufvudtiteln, såväl för underhållet af arbetscompagnicrna
på Kungsholmen som för dessas sysselsättande
med fästriingsbyggriädsarhetet vid Carlskrona.
Hrr Oxehufvud, Göran Adolph samt Dalman,
Wilh. Fredr., begärde, att detta mål måtte ytterligare få
hvila på bordet.
Frih. voii Schulzenheim, Da v., anhöll, att sedan
ifrågavar. mål nu blifvit ytterligare begärdt på bordet, detsamma
måtte få utrnästa plenum först till pröfning föreF
nuna.
R. o. Ad. beslöt, att det nu föredragna målet skulle
uppföras främst på nästa plenidägs föredragntslista.
Föredrogs ånyö såväl Exped.Utsk:s d. 21 dennes på
bordet lagda meraor. N:o 25, med hemställan, om icke det,
i R. St:s underd. skrifvelse af d. 27 Oct. nasti, år Pf:o 166
begagnade uttryck victualie vigt. bör ändras till stapelstadsvigt,
som det tillika af Utsk. i sammanhang härmed insända
förslag till underd. skrifvelse N:o 321 till K. M.
Förslaget till underd. skrifvelsé bléf af R; o. Ad. godkändt.
Lädes till handl.'na Constit.UÉskrs d. 21 dennes på bordet
lagda inemot-. A:o 117, rör:de utgången af ytterligare
inom förstärkta Cönstit.Utsk. anställda omrösttringat.
Företogs till pröfning StatsUtSkls memör. N:o 44^ med
förslag till en förändrad redactiön af io3 § i i83o års reglemente
för Riksg.cont.
Hr Stuart, Carl Gust.: I sista plenum föreföll å
detta rum en vidlyftig discussion i följd af ett utaf förstärkta
StatslJtsk. begånget misstag. Den framställning, som
innefattas uti det nu föredragna betänk., anser jag mig likaledes
böra tillskrifva ett misstag eller ett förbiseende af StatsUtsk.;
ty jag kan ingalunda föreställa mig, att det verkligen varit
XJtsk:s afsigt att föranleda en så vidsträckt tydning äf io3
§ i Riksg.cont:* nuvar. reglemente, sorn dénsamma, enligt
Den »3 April e. en.
lg3
Utskrs afgifna förslag, skulle komma att erhålla. Detta förslag
har också hos mig väckt så många betänkligheter, att
jag får förklara, det jag efter yttersta förmåga skall söka
förekomma, att en § af dén nu ifrågasatta lydelsen, och sålunda
stridande mot grundlagen och Svenska folkets rätt
att sig sjelf beskatta, någonsin måtte blifva i Riksg.contrs
reglemente intagen. Till en början, och innan jag ingår i
någon utveckling af skälen för denna min åsigt, anhåller
jag att få upplysa om tillkomsten af den § i nu gällande
reglemente, hvilken den af Utsk. föreslagna skulle motsvara.
Den tillkom nemi. i följd af en utaf Hr Crusenstolpe
vid sista riksdagen väckt motion, söm föranleddes af lians,
mot slutet af samma riksdag val bekanta varma nit för beredandet
af tillgångar till ett visst anslag för arme'ens materiel.
På grund af denna motion, och då statsverkets inkomster
vid nämnde riksdag blifvit så högt beräknade, att
de sannolikt icke skulle komma att ingå till hela det påräknade
beloppet, utan brist i följd häraf uppstå såväl för
berörde anslag som för flera andra statsverkets utgifter, föreslog
dåvar. StatsUtsk., som ej kunde neka möjligheten af
ett sådant förhållande, till förekommande af de olägenheter
Cn dylik statsbrist skulle medföra, den iö3 § i Riksg.contrs
reglemente, sådan densamma nu lyder, eller att, derest
någon brist tillfälligtvis skulle uppkomma uti
det påräknade beloppet af de till statsverket eller
Riksg.cont. anslagna inkomster och tillgån-'
gar, hvilken ej af öfverskott eller andra för handen
varande medel blefve betäckt, ägde Riksg.-  cont. att, på sätt äfven tillförne öfligt varit, anskaffa
skillnaden genom lån. Jag har också för min
del ingenting att erinra emot detta stadgande, ty jag anser
det vara Regeringens obestridliga rättighet att erhålla de
beviljade anslagen till fulla beloppet, äfvensom R. St:s skyldighet
att föranstalta , det de härtill anvisade tillgångar verkligen
komma Regeringen tillhanda, och i händelse oförutsedda
omständigheter skulle förorsaka, att en eller annan
statsintrad icke inginge till påräknadt belopp, synes Regeringen
således böra vara berättigad att få den härigenom
Uppkommande bristen ersatt af Riksg.cont. på ett eller annat
sätt. Denna §, som följaktligen endast afsåg en tillfällig
brist i statsverkets eller Riksg.contrs påräknade inkomster,
har dock under den sedermera förflutna tiden erhållit en
mera vidsträckt.tydning, hvilken jag visserligen ingalunda
kan gilla, men hvilken genom Utskrs nu ifrågavar. betänk,
icke allenast vunnit en ampel sanction, utan ock fått en till
sina följder knappast beräknelig utsträckning. Man har nemi. ,
på grund af denna §, gjort anspråk att äfven få uppkomna
brister i statsutgifterna af Riksg.cont. ersatta, oaktadt de för
dessa utgifter afsedda inkomster ingått till fullt belopp. En
31 H. 2.5
<9 i
Den 23 A j> r i! e. m.
sådan tydning synes åtminstone mig rakt stridande mot
nttryckiiga ordalydelse och verkliga mening. Om man liktal
anäer densammas nu ägande redaction innefatta någon
otydlighet, hade Utsk. bort föreslå ett förtydligande deraf i
motsatt riktning mot hvad det nu framställda förslaget innehåller.
Jag vill äfven medgifva, att om de s. k. förslagsanslagen
ej skulle motsvara de dermed afsedda behofven,
bör det åligga Riksg.cont. att fylla bristen i dessa utgifter,
men derutöfver kan jag icke gå; ty i fall Riksg.cont., såsom
Utsk. nu föreslagit, skulle vara skyldigt att ersätta alla
brister, som kunde uppkomma i statsutgifterna, inser jag r
sanning ej, hvartill hela den af R. St. uppgjorda statsreglering
skulle tjena. Statscont. skulle ju i sådant fall alltid få
ersättning af Riksg.cont. för alla de af Regeringen anvisade
utgifter, och R. St:s vägran att bevilja de äskade anslagen
skulle ej komma att hindra desammas utgående. En sådan
latitud för Regeringens rättighet att fordra ersättning för
uppkommande statsbrister kan ej annat än väcka farhågor
hos livar och en, som anser folkets sjelfbeskattningsrätt vara
af någon vigt. Dessutom torde knappast någonting finnas
mera menligt för Riksg.cont:s egen credit, än att medgifva
Statscont. en så vidsträckt och nästan obegränsad cre-’
ditivrätt å detta verk. Jag anhåller på dessa skäl om återremiss
af StatsUtsk:s nu förevar, betänk.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Äfven jag har funnit
StatsUtsk:s ifrågavar. förslag ganska äfventyrligt. Jag utgår
likväl från samma förutsättning som den siste talaren, att
Utsk. ej haft för afsigt att uttrycka den mening, som ordalydelsen
i förslaget innebär; ty enligt denria ordalydelse
skulle Regeringen äga en obegränsad magt att disponera hvilka
summor som helst, med skyldighet för Riksg.cont. att
ersätta alla uppkommande brister i anslagen. Jag medger,
att ett stadgande för Riksg.cont. ang:de ersättning bör finnas;
men detta bör endast afse ersättning för brist i de
påräknade inkomsterna. Om t. ex. R. St. vid statsreglering
gens uppgörande beräknat tullinkomsterna till 3 millioner,
men tullintraderna i sjelfva verket ej ingå till detta belopp,
fordrar billigheten, att R. St. på annat sätt fylla bristen.
Detsamma gäller äfven om förslagsanslagen, såsom för fångars
underhåll, för fouragering m. m., så ätt, i händelse"
dessa utgifter uppgå till högre belopp, än R. St. förslagsvis
beräknat, Riksg cont. likaledes bor fylla de derigenom
uppkommande brister; men derutöfver bör aldrig Riksg.-  contrs skyldighet sfräckas, och så långt sträcker sig redan
det befintliga stadgandet. I sammanhang härmed kan jag
ej vid detta tillfälle dölja, ätt jag anser StatsUtsk. hafva
handlat orätt, då Utsi. lämnat fullmägtige i Riksg.cont. tillstånd
att utbetala den af Statscont. requirerade sfatsbristén
för Sr i83a, emedan åtskilliga poster deribland finnas, sorÅ
Den a3 A p r il e. m.
icke bort ersättas, hvarföre fullmäktige voro tveksarafna,
huruvida Statscont:s requisition borde efterkommas eller icke;
och conimissarierna lära t. o. m. hafva hyst den åsigt,
att om Statscout. ej kunde visa, det brist i förslagsanslagep
ägt rum, borde Statscont. sjelf få betacka den gjorda öfverassigneringen,
bäst det kunde. Denna händelse lärer vara
anledn. till det nu föreslagna förtydligandet. Men hur
rudant är detta? Innefattar det icke en obegränsad extension
af Riksg.cont:s ersättningsskyldighet, i stället för en inskränk-r
ning? Och manne icke antagandet af en dylik förändring
kunde blifva högst vådligt, särdeles med en Regering och
ett Statscont., som föga ådagalagt någon synnerlig aktsamhet
hvarken om grundlagen eller R. St:s beslut? Jag upprepar
emedlertid, att jag icke tror Utsk. hafva haft för afsigt
att lemna Statscont. en så obegränsad requisitionsrätt,
som innefattas i Utsk:s förslag, att derest för något år,
efter upprättadt bokslut, statsverkets utgifter
skulle öfverstiga inkomsterna, årets öfverskott
häri inbegripna, skall skillnaden eller bristen
från Riksg.cont. utbetalas. Jag förmodar derföre, att
StatsUtskrs här närvar, ledamöter ej skola motsätta sig återremiss,
då jag nu stadnar vid begäran derom, ehuru afslag
å betänk, eljest vore det renaste spelet, som man säger; och
jag hoppas, alt Utsk. vid återremissen skall taga i öfvervägande,
huruvida icke, i händelse ett förtydligande af § beliöfves,
det blir alldeles nödvändigt, att åtminstone orden:
statsverkets utgifter, i Utsk:s förslag utbytas emot:
statsverkets uti stat fastställda utgifter. Sker denna
ändring, så förmodar jag, att äfven de tvenne ItiksSt.,
som redan bifallit betänk., icke skola tveka att ingå på ett
sådant förtydligande af Utsk:s verkliga mening.
Gr. Posse, Arv.: Att de anmärkn:r mot Utsk:s betänk.
, som blifvit af de a:ne sista talarne gjorda, skulle
framställas, var för mig ej oförmodadt; ty de liberala dag--  bladen hafva gjort sig det besvär att för dem fara förbud.
Genom denna larmtrumning har man likväl ej lyckats att
uppskräma någon, hvilket bevisas bäst deraf, att tyå Stånd
redan gillat betänk., och för mig har den endast förefallit
löjlig; ty löjligt anser jag, att man kan gå så långt, att
man tilltror sig kunna förvilla opinionen tvärtemot det verkliga
förhållandet. — Hvad motiverna för Utsk:s förslag angår,
vill jag ej uppehålla mig dervid, sedan man här inskränkt
sig till att skrifva det på räkningen af ett misstag; jag
öfvergår således lill sjelfva saken. Härvid måste det vara
gifvet, att för alla bestämda utgifter medel alltid måste
anvisas; men om § i reglementet bibehålles, sådan den nu
är, kan den slutsats deraf dragas, att Riksg.cont. ej har
skyldighet att fylla andra brister än sådana, som uppkomma
derigenom, att inkomsterna ej uppgå lill påräknadt be
-
ir)6
Den 23 A ji r i 1 e. m.
lopp. Det finnes dock förslagsanslag och hela hufvudtitlar,
som endast angå sådana. Om nn dessa utgifter öfverstiga
det belopp, R. Sfi för dera förslagsvis beräknat, så måste
medel dertill på annat sätt anskaffas, helst jag väl har lust
att se, huru man eljest skulle få behofven fyllda för sådana
utgifter som fångars underhåll, in. fl. af den beskaffenhet,
att de ovilkorligen mäste fyllas. Häraf är således klart,
att den statsbrist, som alltid af Riksg.cant. bör fyllas, har
afseende icke blott på de beräknade inkomsterna , utan äfven
på utgifterna för förslagsanslagen, samt att ett förtydligande
af nu var. io3 § i reglementet för Riksg.cont. altså
erfordrades. Jag tror också, att Utsk. i sitt förslag till detta
förtydligande sagt jemnt så mycket, som borde sägas, då
Utsk. nyttjat orden statsverkets utgifter, hvarmed aldrig
kan menas annat än de i stat fastställda utgifterna.
Ett ytterligare förtydligande, att bestämda, af R. St. fastställda
anslag icke få öfyerskridas, skulle blott vara ett upprepande
af grundlagens bud, som i detta afseende icke behöfver
förtydligas, allraminst genom reglementet för Riksg.-  cont. Öfverträdas de fastställda anslagen, så blifver följden
naturligtvis den, att frågan öfverlemnas till Constit.Utsk.,
der man således har controllen, men icke hos Riksg.cont.;
ty om man hus Regeringen förutsätter en håg att öfverskrida
anslagen, så kunde ju i allt fall ingenting hindra den att
låta Statscont. inkomma till Riksg.cont. med oriktig uppgift
om den brist, som inträffat, hvilket vore ett vida lättare
sätt att åtkomma medlen. Då det således är gifvet,
att här ej kan menas annat än i stat fastställda utgifter, så
framt man ej med mycket besvär vill uttvinga en annan
mening, kan jag ej inse, att Utsk:s förslag är förenadt med
någon fara för misstag, samt skulle altså tillstyrka bifall till
betänk., helst jag anser förtydligandet icke böra vara i orden
vidlyftigare, än behofvet påkallar. Jag instämmer likväl
i begäran om återremiss, på det Utsk. må komma i tillfälle
att visa halten af de gjorda anmärkntna.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Om R. St. kunde
på siffran bestämma alla utgifter, och om i grundlagen
ej funnos controllör mot fastställda anslags öfverskridande
å Styrelsens sida, så skulle jag anse den nu ifrågavar,
5 böra ur reglementet helt och hållet utgå; men då det finnes
sådana controller och på samma gång sådana anslag,
som R. St. icke på ett pär hundra tusen r:dr nära kunna
på förhand bestämma, anser jag det vara Riksg.cont;s skyldighet
att tillse, det statsmachinen ej måtte stadna genom
uppkommande brister i R. St:s beräkna-, hvilket, efter min
tanka, skulle medföra vida större vådor, än denna § någonsin
kan åstadkomma. Det är således icke tillräckligt, att
Riksg.cont. ersätter den brjst, som kap uppkomma i de beräknade
inkomsterna, utun äfven den brist, som kan uppslå
I
Den a3 April e. m.
»97
i alia s. k. förslagsanslag, hvilkas af R. St. beräknade
belopp kan öfverskridas, utan att derföre någon öfverträdelse
af Ständernas beslut ägt rum. Förbållandet med
l83a års statsbrist är just sådant, att utgifterna för fångars
underhåll uppgingo lill 180,000 r:dr öfver R. St:s förslagsvis
gjorda beräkn. När nu således denna statsbrist icke låg
i beräkningen af inkomsterna, utan deri, att såväl anslaget
för fångars underhåll så betydligt öfversteg den summa,
hvartill det var beraknadt, som äfven alt mer än 100,000
r:dr mäste utbetalas i följd af riksmarkegångsprisets stegring
utöfver 6 r:dr för spannmål, så skulle Piiksg.cont., efter ordalydelsen
af nu gällande §, hafva kunnat vägra utbetala
ning af denna statsbrist till ett belopp af något mer än
3Go,ooo r:dr, och om icke R. St. tillfälligtvis hade varit
samlade, skulle följden deraf hafva blifvit en urtima riksdag
endast för att sanetionera en utbetalning, som R. St. aldrig
kunnat vägra, oansedt bristen icke härrört från inkomsternas
beräkning, utan från utgifterna och det belopp, hvarmed
de öfverstigit R. St:s förslagsanslag. Sådant är förhållandet
med i832 års statsbrist, hvilken, i förbigående sagdt,
StatsUtsk. aldrig, på sätt Hr Dalman uppgifvit, lemnat
Riksg.contis fullmägtige något uppdrag att ersätta; ty fu11—
mägtige hafva gjort det alldeles sjelfmant, och åtgärdens behörighet
ankommer på framtida revisorer att bedöma. Den
enda fråga, man bär bär att afgöra, är den: skall fullmägtige
i Riksg.cont. åläggas att ersätta den brist, sorn kan
uppkomma i sådana utgifter, hvilka icke kunnat på förband
beräknas, eller skola de äga, att vägra utbetalning deraf, för
att afvakta R. St:s sanction? Denna fråga'bar först uppkommit,
sedan R. St. vid sista riksdagen började att beräkna
inkomsterna så högt, att inga öfverskott af någon betydenhet
kunna uppkomma; ty så länge öfverskott finnas, kan
ingen sådan brist uppkomma, som behöfver af Riksg.cont.
ersättas. Men när man medgifver, att öfverskotten alltid i
främsta rummet böra betäcka dylika brister i utgifterna, så
frågar jag: hvar ligger väl den större controllen, att Regeringen
icke skall öfverskrida de fastställda anslagen, då den
för bristens betäckande har öfverskott att tillgå, än om Riksg.-  cont. får åliggande att ersätta den? Historiken af denna
fråga är för öfrigt, att den alldeles icke från början kommit
från StatsUtsk., utan härrör från en af Riksg.cont:s
fullmägtige gjord anmälan om i832 års statsbrist, dervid
någon betydlig dissensus bland fullmägtige icke heller lärer
hafva ägt rum, enär ingen af dem bifogade särskild tanka.
Men deremot var fullmägtiges anmälan åtföljd af ett utlåt,
från comiuissariatet, af innehåll, att den nu gällande § föranledi
en misstydning, som ansågs ofördelaktig för Riksg.-  cont.; och som fullmägtige icke bade yttrat sig öfver denna
af commissariatet framställda åsigt, ansåg StatsUtsk., att
fullmägtige deröfver holde höras och uppgifva, om någon
iyS Den aS April c. ra.
tvetydighet förefanns, samt i sådant fall sättet att förebygg
ga den för framtiden. Af denna anledn. inkommo fullroägtige
med samma förslag, som Utsk. nu framlagt för R. St';
och hvar och en lärer lätt finna, att fullmägtige icke sjelfva
skulle hafva uppgifvit förslaget, om det vore menligt för
Riksg.cont. Häraf visar sig också bäst, att ingen elak afsigt
å StatsUtsk:s sida legat till grund för dess betänk. För min
del finner jag ingen våda deri för Svenska folkets rätt att
sig sjelf beskatta, ty denna rättighet utöfvas på helt annat
sätt och försäkras icke genom en § i Riksg.cont:s reglemente;
vore den ej bättre föryarad, skulle den vara så godt som
ingen. Hvad den begärda återremissen angår, kan jag ej
med den siste talaren inse någon nödvändighet deraf, ehuru
jag icke heller skall sätta mig deremot. Men sedan 2
RiksSt. redan bifallit betänk, och deribland ett, hos hvilket
man ej är van att finna någon benägenhet att medgifva
magtutvidgning åt Styrelsen, synes ingen opartisk behöfva
frukta för de farhågor, man velat förespegla, och jag tillstyrker
på grund häraf, att R. o. Ad. instämmer med dessa
2:ne RiksSt.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust : En talare har betygat
sitt missnöje med de liberala tidningarna för det larm,
de gjort om denna fråga. Jag kan icke dela en sådan åsigt,
Utan håller tidningarna snararp räkning derför, att de uttalat
sitt gif akt! till Representationen, helst jag tillstår, att
saken lätteligen skulle hafva undfallit mig, om jag icke hört
dessa rop på aktgifning.
De ledamöter, sorn försvarat Utsk., hafva stödt sig derpå,
att ntivar. stadgandet skulle vara ofullständigt i så måtto,
att det blott ålägger Riksg.cont. att fylla den brist, sorn
kan uppkomma i de beräknade inkomsterna, och dessa ledamöter
hafva sökt visa nödvändigheten deraf att äfyen fylla
de brister, som kunna uppstå i sådana utgifter, som R. St.
endast förslagsvis i statsregleringen upptagit. Detta finner
jag ganska riktigt, nemi. att en ofullständighet i nuvar. stadgandet
förefinnes, som bör rättas; men jag anser rättelsen
hafva gatt för långt, då ingen gräns blifvit satt för- Riksg.-  contts skyldighet att fylla uppkommande brister af hvilket
slag som helst. Man liar väl hänvisat till den controll, sorn
grundlagen nedlägger hos Constit.Utsk.; men jag hemställer,
liyad säkerhet man deri har. Först och främst kan ConStit.
Utsk:s majoritet hafva sin egen mening °m den påföljd,
sorn bör äga rum för fastställda anslags öfverskridande, och
för det andra kan det hända, att Constit.Utsk., äfven med
den bästa vilja, blir urståndsatt att utöfva någon contyoll,
om det befinnes, att samtliga rådgifvarne reserverat sig mot
anordningen; och statsmedlen skulle då vara lpmnade till
obegränsad disposition af Styrelsen. När nu ordföranden i
StatsUtsk. sjelf sagt, att meningen blott varit att förtydliga
Den a3 April e. m.
>99
eller rätta det förra stadgandet, så att uppkommande brister
i f örslagsanslagen må blifva fyllda, hemställer jag således,
om icke redactionen af ifrågavar. § bör uppställas på följande
sätt: Derest för något år, efter upprättad t bokslut,
någon tillfällig brist, hvilken ej af öfverskott
eller andra för handen varande medel b etäckes,
skulle uppkomma antingen uti det påräknade
beloppet af de till Statsverket eller Riksg.-  cont. anslagna inkomster och tillgångar, eller
uti de statsverkets utgifter, för hvilka anslag
blifvit af R. St. fö rslagsvis beräknade, skall
skillnaden eller bristen från Piiksg.cont. utbetalas;
hvarvid Cont. dock etc. Då ingen här motsatt
sig återremiss af betänk., hoppas jag desto säkrare, att deri
skall af Ståndet beviljas, och anhåller, att dessa mina anmärkn:r
få åtfölja. Man har väl åberopat, att 2 Stånd bifallit
betänk.; men så länge det endast är 2 Stånd, som bifallit,
återstår det alltid för de öfriga 2:ne RiksSt:n att göra
detta bifall till intet.
Hr Stuart: Hvarje stég, sorn åsyftar én inskränkn. i
Svenska folkets constitutionella rättigheter, väcker hos mig
alltid bekymmer och öro. Dessa känslor, äfven om dé förefalla
Gr. Posse löjliga, anser jag mig, i egenskap af representant,
böra offentligen uttala, särdeles vid tillfällen, då den
förevar, frågans vigt Synes vara af mängden förbisedd. Hvad
det ämne för öfrigt beträffar, som utgör föremålet för denna
discussion, så är jag fullkomligt öfvertygad derom, att, i
fall en sådan §, sorn StatäUtsk. nu föreslagit, én gång kommit
att inflyta i Riksg.cont:s reglemente, kommer den likaledes
att derstädes allt framgent blifva qvarstående. Det sätt;
hvarpå samma § i en framtid skulle varda tillämpad, torde
jemväl lätteligen kunna anas af hvar och en, som äger
någon erfarenhet om den, emot hvad ursprungligen varit
åsyftadt, icke sällan rakt stridande tillämpning, som nya
stadganden, efter någon tids förlopp, vanligen af de verkställande
myndigheterna erhålla. Man torde också utan
motsägelse nu medgifva, att Riksg.contrs styrelse icke bör
hvarken berättigas eller åläggas att genom upplåning eller
på annat sätt anskaffa medel till betäckande af sådana
utgifter, för hvilka R. St. sjelfva uttryckligen vägrat de
äskade anslagen. Men om man med någon uppmärksamhet
granskar ordställningen af den nu ifrågavar. §, lärer man
icke kunna bestrida möjligheten och till och med sannolikheten
af en sådan, skenbart riktig tydning af densamma, t
följd hvaraf denna skyldighet att tillhandahålla Regeringen
fordrade tillgångar äfven för dylika behof skulle i framtiden
förklaras vara Riksg.cont. ålagd. Det är till förekommande
af denna både tänkbara och sannolika tolkning af den före
-
•joo
Den j3 April e. m.
slagna J, sådan den nu är redigerad, sora jag motsätter mig
densammas godkännande och införande i det nya reglementet.
Föreställningen om dessa befarade resultat af det förslag,
som StatsUtsk. nu afgifvit, har hos mig upplifvat minnet
af 1789 års riksdag och följderna af de då till en del
lyckade försöken att åstadkomma en af R. St. oberoende beskattning.
I anledn. af Gr. Posses yttrande, att tillgångar
nödvändigt måste beredas till fyllande af uppkommande brister
i förslagsanslagen, anhåller jag att få erinra den ädle
Grefven derom, att Riksg.cont. redan, enligt nu gällande
reglemente, äger det åliggandet att tillhandahålla Regeringen
medel för detta ändamål. Uti särskilda §5 af detta reglemente
stadgas nemi., huru de brister, som kunna inträffa i
anslaget för värfvade cavalleriets och artilleriets hästars fourragering,
äfvensom i ersättningen för den under lönerna inberäknade
spannmål m. fl. dylika anslag, skola af Riksg.cont.
godtgöras. Men då hitintills de fall varit särskildt bestämda,
i hvilka statsverket varit berättigadt att af Riksg.cont. erhålla
ersättning för sålunda uppkomna brister, anser jag det
vara i sin ordning, att de oundvikliga anslag, hvilkas verkliga
belopp icke kan på förhand med säkerhet bestämmas,
afven hädanefter varda i Riksg.cönt:s reglemente uttryckligen
uppgifna, så vida detta verk fortfarande skall vara förpligtadt
att ersätta sådana uppkommande brister. Till denna
kategori medgifver jag, att anslaget för fångars vård och
underhåll jemväl bör hänföras. Likaledes torde ändra anslag
vara af enahanda natur, ehuruväl någon särskild ersättningsskyldighet
i afseende på dem förut icke ålegat Riksg.-  cont. Men att, i likhet med hvad StatsUtsk. synes åsyfta, tillerkänna
Regeringen rättigheten att få bristerna uti alla anslag
ersatta genom nämnde Cont:s försorg, måste jag deremot
på det högsta bestrida. Jag vågar i detta hänseende
icke fästa just så synnerlig vigt vid den omständigheten, att
brister i andi a än förslagsanslag ej kunna uppkomma, så vida
icke de fastställda staterna öfverträdas. Dylika öfverträdelse!'
hafva redan vid flerfaldiga tillfällen ägt rum och
komma troligtvis icke heller framdeles att uteblifva. Representationen
har visserligen i sådana fall den utvägen öppen
att, genom Gonstit.Utsk., ställa Konungens rådgifvare till
ansvar för statsanslagens öfverskridande. Erfarenheten har
dock redan fullkomligt ådagalagt beskaffenheten af den s.
k. Constit.Utsk:svägen och resultaten af dess begagnande.
Rättigheten att pröfva budgeten och allenast bevilja anslag
1 den mån, nationens ombud hysa förtroende för Regeringen,
torde deremot för alla representativa samhällen vara det
säkraste och pålitligaste stödet för friheten samt det verksammaste
correctivet emot magtmissbruk och oskicklighet hos den
regerande personalen. Denna rättighet börjar också allt mer
och mer allmänt inom cOiistitutionella länder erkännas varu
af
P e n a3 A j> r i I c. m.
SOI
af större vigt och betydenhet än dessa ansvarighetslagar,
hvilkas tillämpning nästan aldrig inträffar'. Hvad de nu
egentligen ifrågavar. bristerna uti förslagsanslagen angar, så
anser jag mig äfven böra fästa uppmärksamheten på möjligheten
att med besparingarna å andra anslag under samma
titel fylla dessa brister. Det förefaller mig således högst
oriktigt att, på sätt förhållandet under den förflutna tiden
alltför ofta varit, använda de å några anslag uppkomna besparingar
till särskilda vid statens uppgörande icke afsedda
utgifter, oaktadt tillgång saknas till betäckande af bristerna
uti andra anslag å samma titel. Ehvad frågan är om förslags-
eller bestämda anslagssummor, synes det deremot böra
vara en antagen grundsats, alt tillfälliga öfverskott uti
dessa summor, eller de s. k. besparingarna, i första rummet
skola användas till godtgörande af de brister, som uti ett
eller annat anslag å samma utgiftstitel kunna hafva uppkommit.
Att i de slutliga liqviderna emellan Stats- och ltiksg.-  vcrkcn öfver besparingarna och Öfverskotten kunna finnas
för en oell samma litel upptagna både besparing och brist
uti de derunder anslagna medlet), är ett ytterligare bevis på
redigheten och noggrannheten af dessa liqvider. Gr. Gyldenstolpes
uppgift, i afseende på afbetalningen af den förar
l83a uppkomna extra statsbristen, är visserligen i så måtto
Öfverensstämmelse med verkliga förhållandet, att StatsUtsk.
icke meddelat fullmägtige i Puksg cont. någon bestämd föreskrift
alt verkställa denna utbetalning. Utsk. har likväl
särskildt underrättat fullmägtige, att, vid uppgörandet af beräkningen
öfver Riksg.contrs behof för in ne var. år, det belopp,
som erfordrades till ersättning af berörde statsbrist,
jemväl blifvit nfseddt. I fall nu TJtskrs mening varit, att
Riksg.cont. icke borde utgifva det af Statscönt., lill godtgörandet
af denna brist, requirerade belopp, hade TJtsk. väl,
till svar å fullmägtiges i anledn. häraf gjorda framställning,
bort bestämdt uttrycka en sådan åsigt, i stället för att, genom
omförmaida underrättelse, förleda fullmägtige till en
utbetalning, som i detta fall sannolikt skall ådraga dem
obehagliga anmärkn:r af kommande revisorer och Ständer.
Slutligen anhåller jag att, i anledn. af den meddelade uppgiften,
att nu förevar, memor. redan vore bifallet af arne
RiksSt., få upplysa, att detsamma icke en gång, innan dess
afgörande, var bordlagdt i det ena af dessa Stånd, nemi.
Hederv. BondeSt., hvilket förmodligen icke insåg vigten af
det uti detta lilla memor. intagna stadgande. I annat fall,
och derest icke frågan ansetts endast angå en redactionsförändring
utan någon större vigt, hade, efter all sannolikhet,
memor. ej blifvit utan discussion bifallet af ett ItiksSt., som
under denna riksdag icke visat sig synnerligen benäget att
fatta sådana beslut, som kunna medföra tillökning i Svenska
folkets skattebördor. Beträffande åter det andra Ståndet,
21 H. 26
aoa Den a3 April e. ra.
i
som gillat Utskrs förslag, eller PresleSt., sä tror jag rnjg
äga anledn. till den förmodan, att det Högv. Ståndets ledamöter
icke förmått göra sig reda för den stora skillnaden
emellan s. k. förslagsanslag och andra bestämda statsanslag.
Oaktadt de af bemälda 2:ne RiksSt. sålunda fattade beslut,
kan jag icke underlåta att fortfarande vidblifva mitt yrkande,
det meinar, måtte varda återremilteradt; och då frågan
egentligen endast angar förändring uti en af StatsUtsk. föreslagen
ny redaction af ett stadgande i Riksg.cont:s reglemente,
hoppas jag, att Utsk. icke skall lemna de deremot
framställda anmärkntr utan afseende. Jag får derjemte föreslå,
att uti den nya §, som jag förmodar kommer att erhålla
en för folkets constitutiönella rättigheter mitidre vådlig
lydelse än den ml föreslagna, bestämdt måtte utsättas de
förslagsanslag, som äro af den natur, att deruti uppkommande
brister böra af Riksg.cont. ersättas.
Hr Dalman: Jag är till det mesta förekommen af de!
tvenne sista talarne; then jag kan ej dölja, att det varit
mig oväntadt att från StatsUtsk:s ordförande, som vanligen
brukar iakttaga lugn och sans i öfverläggningarna, höra ett
utfall, sorn ej kan betraktas annorlunda än som personligt
emot de liberala tidningarnas utgifvare. Man har åberopat
a:ne RiksStrs bifall till betänk, såsom bevis på obefogenheten
af de anmärkntr, lidningarna framställt. Men hvad
DondeSt. beträffar, skedde beslutet der, så att säga, par
surprise* innan ännu någon tidning fästat uppmärksamheten
på denna fråga; och hvad PresteSt. angår, fattades dess beslut
snarare i trotts af tidningarna, och man hörde der
bland skälen för bifall åberopas, att Ståndet borde visa sig
oberoende af tidningsskriket. Jag fortfar emedlertid att tro,
det Utsk:s afsigt ej varit att sträcka den föreslagna förändringen
så långt, som ordalydelsen innebär; men jag frågar
Gr. Posse, om icke ordalydelsen kan tydas derhän, att Riksg.-  cont. skulle vara skyldigt att utbetala allt, hvad Statscont.
recjuirerar? Jag frågar vidare, om, sedan R. St. uppgjort
en viss budget och dertill anvisat inkomster, hvilka oftast
lemna öfverskott, det är tänkbart, att brist kan uppstå,
utan att anslagen öfverskrida.?? Ty alt brist i de beräknade
inkomsterna kan uppstå, är visserligen möjligt, men
> utgifterna få ej ökas utöfver R. St:s stat, och brist kan så
lunda
endast uppstå i förslagsanslagen, för hvilket fall reglementet
redan förut lemnar föreskrift om bristens ersättande
af Riksg.cont. Denna föreskrift behöfver visserligen ett
förtydligande, men endast i så måtto, att den, såsom den siste
lalaren yrkat, bestämdt upptager, hvilka anslag äro att
betrakta såsom så beskalfade förslagsanslag, att, vid uppkommande
brist, ersättning derför bör äga rum; ty om t. ex.
3:dje hufvudtiteln lemnar besparingar, som bereda tillgång
till lönförhöjningar, hvilka R. St. afslagit, finnér jag ingen
D e ti sä April e. m.
billighet deri, att föra pä Riksg.contrs conto dc brister, som
kunna uppkomma i mindre betydliga förslagsanslag på samma
hufvudtitel. Gr. Posse har väl för en sådan händelse
hänvisat oss till Cönstit.Utsk.; men man behöfver icke gå
längre än till denna riksdags erfarenhet för att finna, hvad
dermed uträttas.- Yi hafva sett anmärkn:r göras af StatsUtsk.
sjelf, hvilka Cönstit.Utsk. lemnat utan afseende; och
detta uppmuntrar ej till medgifvande af någon vidsträcktare
magt i afseende på statsmedlens disposition. Dessutom bör
man, i fråga om lagars stiftande, alltid i främsta rummet
tillse, att man ej öppnar vägen för missbruk och misstydning.
Jag tror visserligen icke, att Gr. Posse, hvarken som
fullmägtig i Riksg.cont. eller ledamot af Konungens Conseil,
skulle tyda stadgandet på det sätt, jag befarat; men onekligt
är, att det, enligt Svenska språket, kan tydas på detta sätt,
och jag ser då intet skäl att gifva någon anledn. till cn sådan
misstydning. Jag finnér tvärtom ett förtydligande af
rätta meningen behöfligt, och jag fortfar altså att yrka
återremiss.
Gr, Gyldenstolpe: Episoden om behandlingen inom
StatsUtsk. af Riksg.cont:s fulimägtiges skrifvelse, rör:de i832
års statsbrist, föranleder mig att ännu tillägga några ord.
Förhållandet är, att fullmägtige aldrig hos TJtsk. gjort någon
förfrågan, om medlen skulle utbetalas eller ej; ty då
hade Utsk. haft skyldighet att antingen sjelf afgifva en förklaring
i ämnet, eller hemställa saken till RiksStm. Utsk.
har deremot blott, till svar på fulimägtiges anmälan att ett
sådant behof förefanns, sagt, att Utsk. afsett detta behof
vid beräkningen af Riksg.contrs ställning; och detta är något
helt annat än en pröfning, om medlen bort utbetalas,
hvilken pröfning ej kan äga rum, förrän revisorerna
granskat i832 års räkenskaper. Något förvillande i
Utskrs åtgärd torde således icke finnas. Hvad åter de omtalade
förslagsanslagen angår, finnes icke, på sätt Hr Dalman
trott, någon § för närvar, i reglementet, som stadgar utbetalning
af det belopp, hvarmed utgifterna t. ex. för fångars
underhåll öfverskjuta det derför beräknade förslagsanslaget;
och om nu ingenting härom stadgas, skulle Riksg.cont. således
kunna vägra en sådan utbetalning. Dessutom finnes en
hel hufvudtitel, som endast angår förslagsanslag, nemi. allm.
indragningsstaten, hvars belopp aldrig kan på förhand vara
kändt, och om man således, såsom Hr Dalman velat, skall
vara så fasligt fullständig, att i reglementet upptaga hvart
enda anslag af den beskaffenhet, att ersättning derför vid
uppkommande brist måste äga rum, skulle man blott onödigtvis
få en hel hop paragrapher i reglementet i stället folden
generella, Utsk. nu föreslagit. Jag finner för min del icke
heller i detta förslag någon tvetydighet, enär med statsverkets
utgifter måste menas sådana, som äro i stat uppförda,
Deri i3 April c. m.
och inga andra. Hvad controllen på Constit.Utskrsvägen angår,
kan jag ej biträda deras mening, som tro, att denna
control! tjenar till intet; ty om så vore, behöfde vi i sanning
här ej disentera något enda ämne, och det vore då
häst, att vi aldrig komme här tillsammans, särdeles om man,
såsom Hr Dalman påstått, har representanter, som bifalla
ett betänk, hvarom de icke tagit kännedom. Jag fortfar alt
tillstyrka bifall till betänk.
Hr von Troil, Emil: För min del finner jag ingen
våda af bifall till den redaction, TJtsk. föreslagit, enär meningen
deraf svårligen kan tydas annorlunda, än alt Riksg.-  cont. skall ersätta den brist, som kan uppkomma i statsverkets
utgifter, antingen till följd deraf, att inkomsterna ei
uppgå lill det beräknade beloppet, eller derigenom, att beviljade
förslagsanslag öfverskjuta det belopp, som dertill varit
bestämdt. Man har väl befarat, att Regeringen på grund af
detta stadgande skulle kunna för andra anslag anordna efter
•godtfinnande och från Riksg.cont. requirera fylinaden uti
derigenom uppkommande extra statsbrist; men om man vill
tänka sig en Regering, som till den grad åsidosätter alla
existerande controller, så vet jag i sanning icke, hurudant
reglemente man skulle uppgöra, för att blifva säker; ty orr»
en Regering har mod härtill, kan den lika lätt ålägga Statscont.
att uppgöra falskt bokslut, för att komma lill en brist,
som Riksg.cont. aldrig skulle kunna vägra att utbetala, enär
det blott tillkomme revisorerna att undersöka bokslutets
Riktighet. Efter denna framställning lärer hvar och en
lätt finna, hvilka vådor äro verkliga eller blott skenbara,
och det myckna larm, som blifvit gjordt om StatsUtskrs
ifrågavar. betänk., finner jag i följd häraf icke hos mig, i
egenskap af utsk:sledamot, vara förtjent af annat än åtlöje.
Jag bör dock förklara, att jag i ingen händelse för detta
betänk, kan vidkännas större ansvarighet, än hvarje annan
ledamot af StatsUtsk.; ty ehuru händelsen gjort mig till
ordförande på Riksgrsafdeln. inom Utsk., var jag icke närvar.
i afdeln., då frågan der behandlades, utan blott då den
förekom i Utskrs plenum, dervid jag ej fann skäl till annan
anmärkn., än att dä saken angick en verklig förändring i
nu gällande reglemente, borde den, i stället att genast i reglementet
intagas, preliminärt öfverlemnas till RiksSt:ns fastställelse.
Men ehuru jag således, sorn sagdt är, ej finner någon
våda i antagande af Utskrs förslag, tror jag likväl, enär
farhågor hos andra blifvit väckta och ingen olägenhet för
Utsk. möter att omredigera §:n på ett sätt, att äfven den
mest enfaldiga skall finna den klar och tydlig, det rättaste
vara, att betänk, blir återremitteradt. Det enda skäl, jag
skulle kunna hafva för bestridande af återremiss, är, att jag
sett den yrkas utom delta hus på ett sätt, som ej är lämpligt.
Då likväl denna åtgärd, efter min tanka, är den rik
-
Den a3 April e. ra.
205
liga för sjelfva salen, instämmer jag i begäran om propos,
på återremiss.
Hr Rosenblad, Bernh.: I händelse R. o. Ad. skulle
besluta återremiss, begär jag, att densamma matte åtfölja den
anhållan, jag nu gör StatsUtsk., att upplysa om de ledamot
ters misstag, som påstått, att för brister i samtliga förslagsanslagen
ersättning redan finnes bestämd i Riksg.cont:s reglemente;
ty detta är endast förhållandet med några få, men
icke med mängden deraf. Vidare anhåller jag, i händelse
TJtsk. skulle anse lämpligt att förändra sitt förslag, hvilket
jag för min del finner obehöfligt, då det nu föreslagna stadgandet
svårligen kan missförstås, att Utsk. äfven ville upptaga
och fästa behörigt afseende på den andra sidan af saken,
som icke blifvit afsedd af dem, hvilka anse Konungens rådgifvare
kunna glömma sig till den grad att tillstyrka anordnandet
af olagliga utgifter, och som tro de i grundlagen utstakade
controller tjena till intet, att, säger jag, Utsk. ville
upptaga den sidan af saken, som visar, hvartill det skulle
kunna leda att till Riksg.cont:s fullmägtige öfverlemna pröfningsrätten,
huruvida ersättning skall äga rum eller icke,
hvarigenom man jemväl gör ändamålet af all revision om
intet, och låter Riksg.cont:s fullmägtige gripa in i revisorernas
befattning; ty om man tänker sig sådana rådgifvare,
som nyssnämndes, så kan man äfven tänka sig pligtförgätna
fullmägtige i Riksg.cont., som nekade att utgifva
ersättning, der den borde äga rum, och derigenom
tillintetgjorde Konungens höga kall att utöfva regeringen
i landet. Jag anhåller, att Utsk. äfven måtte upptaga
denna sida af frågan; ty vill man ej åt fullmägtige
lemna en sådan pröfningsrätt (och jag tror mig nu tillräckligt
hafva visat vådan deraf), så är det temligen likgiltigt,
hvilka termer man i denna § af reglementet nyttjar, ehuru
jag annars får förklara, att oaktadt jag icke kan gilla Hr
Cederschjölds premisser, tyckte jag mig dock finna, att hans
yedaetion är den bästa.
StatsUtskts memor. JSf:o 445 återremitterades.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s d. 21 dennes på
hordet lagda utlåt. N:o 446 i anledn. af väckt motion, att
R. St:s Bank må tillhandahålla Riksg.cont. ett särskildt
cassacreditiv.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att nästk.
Lördag d. o.5 dennes på e. m. val skulle komma att förrättas
af 6 revisorer till deltagande å R. o. Ad:s vägnar i iB3g
års revision af Stats-, Banco- och Riksg,verkens förvaltning
och räkenskaper.
Föredrogs ånyo och lades på bordet ånyo af Frih. af
206
I
Den 23 April e. m.
Nordin, Carl Joh., samt Gr. Frölich, Dav., StatsUtsk:s
d. 21 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 447 i anledn.
af erhållen återremiss å StatsUtsk:s meraor. N:o 424 om förtydligande
af R. St:s beslut, ang:de garanti för hypotheksföreningar,
jemte förslag till hufvudgrunder för sådana
föreningar.
Likaledes lades ånyo på bordet af Frih. af Nordin,
Carl Joh., och Gr. Horn, Claes Fredr., StatsUtsk:s d.
2 1 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 44$ i anledn. af gjorda
anmärkn:r vid Utsk:s betänk. N:o 4^5 i fråga derom, att
Utsk. måtte inkomma med förslag till formulär för den förbindelse,
som skall af hypotheksföreningar afgifvas.
Ånyo föredrogs och lades till handkna StatsUtskts d.21
dennes på bordet lagda memor. N:o 449 i anledn. af erhallen
återremiss å Utskrs utlåt. N:o 427-
Vid förnyad föredragning nf StatsUtskts d. 21 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 45p i anledn. af K. M:s nåd.
skrifvelse, angrde en uppkommen brist i statsverkets tillgångångar
för år i835 genom R. St:s beräkning af tull- och
brännvinsinkomsterna, blef det ånyo lagdt på bordet af Gr.
von Fersen, Hans, samt Ilr Oxehufvud, Göran
Adolph.
Föredrogs ånyo StatsUtskrs d. 21 dennes på bordet lagda
memor. N:o 45i,med anmälan af RiksSl:ns fattade olika
beslut i fråga om en årlig nådegåfva till förre Qfvercommissarien
vid Gen.assistancecont. P. J. Åhman.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag vet, att praxis
Varit, att när två Stånd stadnat emot två i fråga om hvilka
anslag som helst, har man hänskjutit frågan till förstärkt
XJtsk.; men jag har förut erinrat, att detta är oriktigt. Det
heter nemi. i 69 § Reg.F. "Uppstå, antingen hos R. Sfs
"plena gemensamt, eller uti något af RiksSt:n, betänkligheter
att antaga, hvad StatsUtsk. tillstyrkt uti det, som rohrer
antingen statens reglerande eller bevillningens derefter
"lämpade hela belopp, eller hvad till Riksg.confs utgifter och
"inkomster hörer, eljer grunderna för Riksg.confs styrelse
"och förvaltning, då böra de skäl anföras, på hvilka såda"na
betänkligheter sig stödja, samt meddelas StatsUtsk., sorn
"derefter tage ärendet under ytterligare öfvervägande. Anter
StatsUtsk. sig icke kunna afvika ifrån dess redan afgif"na
yttrande, pller instämma uti R. St:s eller ett särskildt
"Ståpds tankar, utnämne då Utsk. deputerade, som uti det
’ eller de Stånd, der betänkbghetgr uppkommit, företräda
"och närmare upplysa förhållandet. Förblifver något Stånd
' ändock vid den mening, det förut fallal, afgöres saken ef
-
Den 23 April e. m.
”ter tre Stånds beslut. Stadna två Stånd emot två, då skall etc.”
Men nu angår frågan blott en pension och lärer ej kunna
hänföras under någon af dessa kategorier. Jag föreställer mig,
att statsregleringen endast har afseende'på de anslag, som K.
M. behöfver, men att frågan om enskilda personer aldrig
kan hänföras dit. Dessutom är y5 § Puksd.Ordn. tydlig, att
frågan bort förfalla, då den är af natur att kunna förfalla.
Om således R. St. blott stadnat i olika beslut rör:de summan,
är det gifvet, att frågan bort hänskjutas till förstärkt
Utsk.; men då två Stånd här sagt, att den skulle förfalla,
hade det dervid skolat förblifva. Min mening är likväl ej,
att nu i sista dagarna af riksdagen påyrka införandet af någon
ny praxis, utan jag har blott velat reservera min mening
för framtiden.
Ilr von Troil, Emil.: Då Hr Cederschjöld började!
sitt anförande, var jag ledsen att ej hafva grundlagen till
hands. Denna oro har dock Hr Cederschjöld häft, då han
uppläst 69 § Reg.F., och jag hoppas, att R. o. Ad. med
uppmärksamhet följt denna citation. Deri förekommer äfven,
hvad som hörer till Riksg.cont:s inkomster och utgifter,
och jag hemställer således, örn ej en pension från Riksg.cont.
hörer hit. Citationen af 75 § har Hr Cederschjöld ej gjort
fullständigt, ty der står undantag för vissa §§, bland hvilka
äfven den åberopade 69 § Reg.F. Jag tror således, att Utsk.
ej kunnat förfara annorlunda, än det gjort.
Den af Utsk. föreslagna voteidspropos. blef af R. o. Ad.
godkänd.
Ånyo föredrogs och lades till handkna StatsUtskrs d. 21
dennes på bordet lagda metnor. N:o 4A2 i anledn. af K. M:s
nåd. skrifvelse, ang:de de å Bartheiemy-cassan anvisade
utgifter.
Vid förnyad föredragning af Stats- och BancoUtsktns
den 21 dennes på bordet lagda memor. N:o 5g , i anledn. af
erhållen återrCmiss å utlåt. N:ö 5i i fråga om förändring
i vissa delar af Bankens gtUndföndsob liga tioner m. m.$ fann
R. o. Ad. för godt att vid Utsk:ns yttrande låta bero;
Ånyo föredrogs och bifölls BäricoUtskis d. 2 i dénnés
på bordet lagda utlåt. N:o 60 i anledn. af väckt fråga örn
förändring uti föreskrifterna, ronde uppsigten Och Contrölletl
olver vården af Götha canalverk.
Föredrogs ånyo Bevilln:sUtsk:s d. 2 i dennes på fcordét
lagda utlåt. N:o 61 i anledn. af anmärkntr vid betänk. A:o
67, med förslag till 1 och 2 art. af bevillnrsförordn.
R. o. Ad. beslöt, att detta mål skulle punktvis föredra
-
208
D«n a3 April c. m.
gas och att betänk. N:o 5y skulle tjena till grund för föredragningen.
I anledn. af nedannämnda punkter uppstod öfverläggning.
i Art. sista momentet.
Hr Stuart, Carl Gust.: Det måste obestridligen vara
af vigt, att en författning, ämnad att tjena till så allm.
efterrättelse som bevilln:sförordn., är till sin redaction någorlunda
vårdad. Man har allmänt klagat öfver de hitintills
utfärdade bevillntsförordningarnas bristfällighet i detta
hänseende och länge, ehuru förgäfves, väntat, att hvarje ny
förordn. skulle åtminstone derutinnan röja något spår lill
förbättring. Det af BevillnrsUtsk. vid denna riksdag utarbetade
förslag till berörde förordn. synes dock snarare, om
man får bedöma det hela'efter den i nu förevar, utlåt, intagna
del deraf, utvisa, att densamma, äfven i afseende på
redactioncn, undergått en försämring. Såsom stöd för denna
min åsigt torde jag endast behöfva åberopa det å första
sidan af detta utlåt, förekommande förändrade stadgande,
hvilket är af följande lydelse: ”denna afgift fortfar att ärli—
"gen utgå äfven efter fyllda 60 år af alla dem, hvilk.-» utaf
”tjenst eller rörelse, eller genom undantagsbeting vid afhand”lingär
om öfverlåtelse af egendom, äga en årlig inkomst af
”100 r:dr, äfvensom af dem, hvilka efter 2 art. utgöra be”villn.
för fast egendom af öfver 100 r:drs värde, rörelse
”eller lön.” Det lärer visserligen ej vara Utsk:s mening, att
den, sorn äger en årlig inkomst af t. ex. 110 r:dr, skall, sedan
han fyllt 60 år, vara befriad från erläggande af ifrågavar.
afgift; men, efter ordalydelsen af det föreslagna stadgandet,
skulle denna afgift endast erläggas af dem, som innehafva
100 r:drs inkomst. Vidare är den i slutet af samma
stadgande intagna period: ”bevilln. för fast egendom af
öfver 100 r:drs värde, rörelse eller lön,”-stötande åtminstone
för mitt öra. Till förekommande af omförmälda på ordalydelsen
grundade misstydning, samt till undvikande af
sammanställningen utaf prccposma af och öfver näst efter
hvarandra, får jag altså föreslå, att detta stadgande måtte
komma att lyda sålunda: denna afgift — -en årlig
inkomst af 100 r:dr och deröfver, äfvensom
af den», hvilka efter 2 art. utgöra bevilln. för
fast egendom af mer än 100 r:drs värde samt
för rörelse eiler lön.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jftg fruktar, att någon
irring här ägt rum. Det heter nemi. ”af alla dem,
”hvilka utaf tjenst eller rörelse, eller genom undantagsbeting
”vid afhandlingau om öfverlåtelse af egendom, äga en årlig
”inkomst af »oo r:dr, äfvensom af de»n, hvilka efter 2 art.
”utgöra bevilln. för fast egendom af öfver 100 r:drs värde,
Den a3 April c. ra.
309
"rörelse eller lön.” Det synes, som egendomsvärde här blifvit
satt i parile' med inkomst af rörelse eller näring, så att
den, som besitter en egendom till 100 r:drs capitalvärde,
anses lika med den, som har 100 r:drs inkomst. Hedactionen
torde i stället böra erhålla följande lydelse:
Denna afgift fortfar att årligen utgå äfven
efter fyllda 60 år af alla dem, hvilka utaf fast
egendom, tjenst eller rörelse, eller genom unda
ntagsbeti n g vid aflian d 1 ingar om öfverlåtelse
af egendom, äga en årlig inkomst af 100 r:dr.
K. o. Ad. biföll Hr Cederschjölds förslag, i följd hvaraf
sista mom. i 1 art. skulle erhålla följande lydelse: ”Denria
afgift fortfar att årligen utgå äfven efter fyllda 60 år
”af alla dem, hvilka utaf fast egendom, tjenst eller rörelse,
”eller genom undantagsbeting vid afhandla1 om öfverlåtelse
”af egendom, äga en årlig inkomst af 100 r:dr.”
4 S
Hr
Cederschjöld: Här står bland annat, som skall
uppgifvas till taxeringen, ”värdet af fria husrum i städerna.
” Jag vet ej, huru det skall taxeras. Det är gifvet,
att fria husrum just utvisa brist på aflöning; och jag
anser derföre obilligt att taxera dem.
Gr. von Fersen, Hans: Då bevilln. skall erläggas
för iuquarteringspenningar, har Utsk. ej funnit annat, än
att äfven värdet af fria husrum borde med bevilln. beläggas.
Det är således för att jemna förhållandet i dessa delar,
som Utsk. gjort sitt tillstyrkande.
Hr Cederschjöld: Jag bekänner, att jag haft alltför
liten tid att taga kännedom af detta mål; men mig synes
det gamla stadgandet vara bäst, och jag tillstyrker således
förblifvande vid 1800 års förordn. i denna §.
It. o. Ad. afslog Utsk:s förslag och beslöt, att 4 § skulle
bibehållas, sådan den i i83o års bevilln.förordn. finnes
intagen.
Gr. von Fersen: För min del hade jag trott, att Ä.
o. Ad. bort bifalla 4 §> som nyss afslogs. Jag reserverar
mig deremot, emedan denna § i sitt nuvar. skick ej kan inflyta
i den nya bevilln.förordn.; ty der finnes åtskilligt, sorn
mäste ändras i anledn. af redan fattade beslut. Detta är
hvad jag velat hafva antecknat i prot.
Förslaget i 17 § om afgift för huspredikanter.
Hr Stuart, Fredr. Christopher: Utan att anföra
några skäl till vederläggande af de vid förra betänklS återremitterande
gjorda anmärkn:r emot Utsk:s förslag om förhöjning
i bevilln. för huspredikanter från a5 r:dr till 33 r:dr
ai H. *7
210
Den a3 Ap ril e. m.
16 sk., har Utsk. förklarat sig icke kunna frånträda samma
förslag. Då huspredikanter, för deras befattning såsom sådana,
hvarken hafva lön eller annan inkomst och, efter en
långvarig och kostsam lärocurs vid skolan och academien,
vanligen äro, om icke skuldsatta, åtminstone i saknad af
andra tillgångar än dem, som ytterst motsvara deras nödvändigaste
lefnadsbeliof, synes mig den redan existerande
bevilln. å dem vara obillig, och ännu mera den nu föreslagna.
Jag kan således icke afstå från mitt yrkande, då
detta ämne förra gången här förevar, att bevilln. för ifrågavar.
tjenstemän må förblifva vid hvad den nu är, eller
a5 r:dr.
Hr von Troil, Emil: Jag förenar mig med den siste
talaren. Det synes, som Utsk. här velat komma till det
mål, sorn man på annat sätt förgäfves sökt, nemi. att R. o.
Ad:s privilegium att kalla huspredikanter skulle upphöra.
R. o. Ad. har afslagit detta, emedan PresteSt. afslagit frågan
örn tjensteårsberäkning för lärare vid vissa enskilda undervisningsanstalter.
Skulle man nu medgifva förhöjning i
bevilln. för huspredikanter, så skulle R. o. Ad. med detsamma
afsäga sig sin rättighet att kalla huspredikanter,
hvarföre jag afstyrker den föreslagna förhöjningen.
Gr. von Fersen: Jag instämmer i hvad de tvenne föregående
talarue yttrat och anhåller få upplysa, att inkomsten
af den föreslagna förhöjningen ej blefve af särdeles båtnad
för staten, enär huspredikanternas antal öfver hela Riket
ej uppgår till mer, som jag tror, än 22.
R. o. Ad. beslöt, att stadgandet i 17 § om afgift för
huspredikanter skulle bibehållas, sådant det i i83o års bevilln.
förordn. finnes intaget.
Förslaget i 27 § om afgift för arbetsfolk, qvinkön,
ogifta elier enkor utan minderåriga barn.
Hr Cederschjöld: Jag finner det se alltför underligt
ut att beskatta qvinnan högre under dess fägringstid,
hvilket Utsk. gjort genom stadgandet, att "qvinkön, ogifta,
eller enkor utan minderåriga barn, som äro under 4° år,
skola betala 24 sk. och de, som äro 4° år och deröfver,
12 sk. Jag yrkar således bifall till det sednare betänk.,
deri Utsk. frångått all förhöjning.
Gr. von Fersen: Motivet till förhöjningen var, att
det upplystes vara en vana på landet, att qvinspersoner
brukade sätta sig för sig sjelfva i stugorna och ej arbeta
utom under den brådaste tiden. Man sökte ett correctiv
häremot i en högre beskattning; men sedan man funnit,
att häri ej låg något särdeles correctiv, frångick Utsk. det
första förslaget.
R. o. Ad. biföll, hvad Utsk. i utlåt. N:o 61 tillstyrkt,
Den a3 April e. m.
att nemi. vid stadgandet rör:de denna punkt i i83o 5rs bevilln.
förordn. må förblifva.
Förslaget i 32 § om afgift för grufve disponent
e r.
Hr Stuart: Utsk. har föreslagit, att grufvedisponenter
skulle indelas i 4 classer, hvaraf den 4;de med 20 arbetare
och derunder skulle i bevilln. erlägga 4 r:dr. Inom
Utsk. har af flera ledamöter från bergslagsorterna blifvit
upplyst, att ett ej obetydligt antal grufvedisponenter finnes,
hvilka allenast hafva 10 arbetare och ännu färre under
sig, och stundom icke äro sjelfva annat än grufvearbetare,
med förmanskap för de öfriga. Att påföra dessa en
så hög bevilln., som den förenämnde, anser jag för min
del vara en orimlighet; hvadan jag tager mig friheten föreslå
ännu en class, som skulle blifva den 5:te, för dem,
som hafva mindre än 10 arbetare, med en afgift af 2 r:dr.
I fall lt. o. Ad. skulle behaga häruti instämma, torde redactionen
få förändras sålunda:
”Fjerde classen med 10 arbetare och deröfver . . r:dr 4-  Femte d:o med mindre än 10 arbetare ... „ 2.”
R. o. Ad. beslöt, att ifrågavar. stadgande skulle erhålla
följande lydelse:
”Disponenter, grafve-, som af grufveägare äro antagna
"och för deras räkning drifva grufvearbetet, i fern classer:
”Första classen med 5o arbetare och deröfver. . . r:dr 20.
”Andra d:o med 3o d:o och deröfver. . . „ 12.
”Tredje d:o med 20 d:o och deröfver. . . „ 8.
”Fjerde d:o med 10 d:o och deröfver. . . „ 4-
”Femte d:o med under 10 arbetare  „ 2.”
Förslaget om afgift för Skål-Vestgöthar m. m.
Hr Cederschjöld: Ordet ”Skål-Vestgöthar” fruktar
jag numera ej svarar mot hvad det skulle betyda. Jag
föreslår derföre följande redaction: Contingent- äfvensom
andra borgare från städerna Borås och Ulricehamn,
eller andra Westgöthar, som idka
gårdfarihandel, så framt denna handel kommer
att fortfara, i 6 classer.
Hr Hjärne, Harald: Jag instämmer med Hr Cederschjöld,
men finner, att afseende bör göras på en annan anmärkn.
, att nemi. orden: så framt denna handel kommer
att fortfara, böra utgå; ty det är gifvet, att den
skall fortfara till nästa riksdag, då ingen ändring i nu gällande
författning blifvit gjord.
Hvad Utsk. i denna del föreslagit blef af R, o. Ad,
godkändt.
39 §•
Hr Stuart, Fredr. Christ.: Under förutsättning, att
Den 23 April c. ni.
R. o. Ad. tagit kännedom af min vid förra betänk, bifogade
reservation emot Utsk:s förslag om i morats i 39 § af
nuvar. bevilln.förordn. bibehållande oförändradt, vill jag ej
falla R. o. Ad. besvärlig med upprepandet af de flera anmärknrr,
jag har att göra emot nämnde mom. Jag inskränker
mig derföre till åberopande af min berörde reservation
och de flera deri anförda, efter min tanka, ganska talande
skäl emot samma morn., sådant det nu lyder, samt anhåller,
att R. o. Ad., med afseende dera, behagade bifalla den af
mig föreslagna förändrade redaction af detta morn.: Hevi
tl n. utgöres vidare af alla actiebolag, societeten,
verk och allm. inrättningar med fem proc. af
ytdelningsbeloppet.
Gr. von Fersen: Jemte det jag tillstyrker antagandet
af Hr Stuarts redactionsförslag, hvartill han tillräckligt utvecklat
skälen, vill jag blott upplysa, att Utsk. endast gjort
ändring i 4 morn. eller i det sista inom. af denna §, och
att således R. o. Ad. kan bifalla Hr Stuarts förslag, utan
att afslå Utsk:s,
R. o. Ad. beslöt, att 1 mom. af 3g § skulle erhålla
följande lydelse: "Bevilln. utgöres vidare af alla actiebolag,
"societeten, verk och allm. inrättningar med fem proc. af
-’utdeln:sbeloppet.”
Hvad Utsk. i afseende på sista mom. af' 3g § föreslagit,
Jflef af R, 0, Ad, bifallet.
40 1 mom.
Hr Cederschjöld: Jag tycker mig finna, att den väsendtligaste
skillnaden mellan den gamla och den nu föreslagna
nya redactionen af denna § består deri, att förut bevilln.
ej erlades för testamente, då det icke uppgick till 3oo
y:dr; men att man nu bestämt minimisumman till 100 r:dr.
Jag tvekar att härtill lemna bifall, då jag besinnar, att testamenten
på mindre än 3oo r:dr oftast erhållas af den tjenande
eller eljest fattigare classen. Jag anser det sålunda
vara oriktigt att belägga testamenten på så små summor
med bevilln., och tror det vara rättast att bibehålla det
gamla stadgandet härom oförändradt.
Hr Stuart, Fredr, Christ.: Äfven i denna del har jag
reserverat mig. Då min reservation fullständigt upptar de skäl,
jag har att andraga emot Utsk:s förslag, att minimibeloppet af
gåfvoroch testamenten, hvarför bevilln. bör erläggas, måtte
nedsättas ifrån 3oo till 100 r:dr, och jag förutsätter, att R.
p. Ad. jemväl deraf tagit kännedom» viii jag icke med dess
upprepande förtaga tiden. Hr Cederschjöld har riktigt anmärkt,
hvari hufvudsakliga skillnaden emellan det gamla
stadgandet och det nya förslaget består, och jag skulle ger*
na förena mig med honom uti yrkande på afslag å detta
Den a3 April c. m.
213
sednare i sin helhet, sivida icke Utsk. framställt åtskilliga
förändringar i redactionen, hvilka torde förtjena afseende.
För min del får jag derföre tillstyrka, att, med tillägg af
ordet ”kyrkor” bland de uti ifrågavar. § uppräknade undantag
samt minimibeloppets bibehållande med 3oo r:dr, Utsk:s
förslag mätte af R. o. Ad. bifallas.
R. o. Ad. beslöt, att i mom. af 4o § skulle erhålla följande
lydelse: ”För testamente, gåfva och fideicommiss af
”lös och fast egendom, capital eller fordringar, skall, då
”det gifna uppgår i värde till trehundra r:dr och deröfver,
”bevilln. erläggas med sex för hundradet; från hvilken af”gift
likväl befrias maka eller skyldemän i rätt upp- och
”nedstigande led samt allm. undervisnings- och schola:-inrätt"ningar,
stipendii-fonder, kyrkor, arbetshus, hospital och
”fattigförsörjningsanstalter och i allmänhet fromma stiftelser.”
I alla de delar, hvarom ej, genom hvad ofvan finnes
upptaget, annorlunda blifvit beslutadt, biföll R. o. Ad. Utsk:s
i betänk. N:o 57 framställda förslag med de i utlåt.
]V:o 61 tillstyrkta förändringar.
Dessutom beslöt R. o. Ad., att såsom gällande antaga alla
de stadganden i irsta och 2:dra artma af i83o års bevilln.-  förordn., hvilka ej genom förestående beslut undergått förändring.
Upplästes och Iades på bordet nedannämnda från BancoUtsk.
inkomna memor., nemi.:
N:o i3i. med hemställan, att i blifvande bancoreglemente
måtte intagas ett stadgande, hvarigenom fullmägtige
berättigas att anhålla om K. M:s nåd. biträde för upptagande
af utrikes creditiv till förstärkande af Bankens silfverfond;
N:o
i32. med hemställan, att R. St. före deras åtskiljande
måtte till K. M. i underd. öfverlemna stadgar och
reglemente för Bankens rörelse och förvaltning.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till io på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 24 April 1835.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 10 prot.utdr. för d. a3 dennes e. m.
Företogs till pröfning SlatsUtsk:s d. 21 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 453 i anledn. af erhållen återreuiiss å
Den 24 April.
betänk. N:o 429? ang:de Frih. Franc Sparres motion om medels
anvisande å 8:de hufvudtiteln, såväl för underhållet af
arbetscompagnierna på Kungsholmen, som för dessas sysselsättande
med fästningsbyggnadsarbetet vid Carlskrona.
Hr Stuart, Carl Gust.: Innan jag går att yttra mig
i detta ämne, anhåller jag att få förutskicka den anmärka.,
att jag, i anseende till sjelfva föremålet för det nu ifrågavar.
anslaget, visserligen icke skulle hafva några betänkligheter
att bevilja detsamma. Det är således endast det skick,
hvaruti denna fråga redan blifvit försatt och för närvar,
befinner sig, sorn föranlåter mig att nu uppträda och tala
emot bifall till StatsUtsk:s utlåt. N:o 4^3. Jag har haft
tillfälle att bese Kungsholms fästningsbyggnad, dervid jag
med verklig tillfredsställelse förskaffat mig någon kännedom
om detta utmärkt vackra arbete, och jag äger derföre äfven
det nöjet att kunna deltaga i det allm. loford, som denna
fästningsbyggnad såväl till sjelfva planen som till utförandet
synes obestridligen förtjena. Jag får altså förklara, att det
skulle hos mig väcka en utomordentlig ledsnad, om detta
arbete nu skulle komma att afstadna, helst jag icke kan annat
än erkänna, att af alla nutidens arbeten, som jag sett
inom Riket utföras, jag icke funnit något, der man, i förhållande
till de använda medlen, verkligen åstadkommit så
mycket, som vid omförmälda byggnadsföretag. Men en annan
fråga är, huruvida, under nuvar. förhållanden och sedan
R. St. afslagit detta anslag samt redan slutligen fastställt
den nya statsregleringen, detsamma kan vid denna
riksdag beviljas. Genom det af K. M. äskade och af R. St.
beviljade anslaget till gevärsfÖrrådens eomplettering hafva
statens tillgångar blifvit anlitade till den grad, att förstärkta
StatsUtsk. troligen af denna anledn. funnit sig förhindradt
att bifalla den anslagssumma, som erfordrades till fullbordande
af Kungsholms fästningsbyggnad. Jag får dock för
min del tillkännagifva, att, i fall jag varit ledamot af detta
XJtsk., jag voterat nej för anslaget till gevärsfÖrrådens complettering,
och ja för berörde fästningsbyggnads anslag, Att
numera, sedan statsregleringen är uppgjord, sedan Riksg.-  contrs behof och utgifter äro bestämda samt dertill erforderliga
medel anslagna, ytterligare anvisa en utgiftspost, för
hvilken några tillgångar vid statsregleringen icke blifvit afsedda,
och hvilken altså skulle blifva ett nytt opåräknadt
behof för detta Cont, anser jag åter högst betänkligt. Sist—
lidne riksdags statsreglering har utgjort föremål för ett allmänt
och rättvist klander, egentligast af den orsak, att utgifter
dervid blifvit beviljade, utan att några särskilda medel
till desamma anslagits. Det synes emedlertid, som R. St.
nu skulle vara på vägen att begå samma misstag. Jag skulle
visserligen vilja medgifva, att den summa af 34,000 r:dr
årligen, hvilken nu är i fråga att beviljas, icke är a,f den
betydenhet, att den6ammas anvisande borde lunna medföra
några äfventyrliga följder för Riksgtsverket, såvida icke de
redan skedda anvisningarna å detta verk öfverstego de till
deras bestridande anslagna inkomster. Jag tror deremot, att
tillgång till berörde anslagssumma lätteligen bör kunna beredas
af besparingarna på 3:dje och 4;de bufvudtitlarna.
Men de å 8:de hufvudtiteln uppförda anslag lemna åter, efter
all anledn , icke den ringaste tillgång till detta föremål.
Det betydligaste af dessa anslag är det för fångars vård och
underhåll, hvilket vid 1823 års riksdag från 80,000 r:dr
höjdes till 120,000 r:dr och vid sista riksdag ökades ytterligare
till 160,000 r:dr, oberäknadt de summor af tillsammans
nära 200,000 r:dr, som dels på öfverskotten anvisades,
dels särskildt anslogs till uppbyggande af correctionshus i
liufvudstaden. Detta anslag har dock, oaktadt dessa tid efter
annan sålunda deruti beviljade tillökningar, befunnits
för ändamålet så otillräckligt att, till fyllande af de årliga
bristerna, icke allenast besparingarna å hufvudtitelns öfriga
anslag medtagits, utan ock högst ansenliga summor af öfverskotten
å statsverkets inkomster måst tillgripas. Endast
för år i832, eller det år, som den sednast afslutade rikshufvudboken
omfattar, har Riksg.cont. varit nödsakadt särskildt
ersätta statsverket det belopp af mer än 200,000 r:dr,
hvarmed ifrågavar. anslag understigit de derå anvisade utgifter.
R. St. hafva visserligen äfven vid denna riksdag beviljat
en ytterligare tillökning i merberörde anslag; men då
densamma endast uppgår till 62,000 r:dr eller det belopp,
K. M. uti dess nåd. propos. om statsverkets tillstånd och behof
äskat, så anser jag mig äga all anledn. befara, att, i
stället för besparingar å 8:de hufvudtiteln, äfven hädanefter
alltjemt ökade brister på densamma skola uppkomma, — en
åsigt, som R. St. jemväl synas hysa, enär de inför K. M.
förklarat, att de väl ansågo den nu beviljade tillökningen
understiga, hvad behofvet under förra åren utgjort, men då
K. M. för detta ändamål icke fordrat mer, än hvad R. St.
nu beviljat, förmodade R. St., att K. M. hade för afsigt alt
vidtaga sådana mått och steg, som sätta en gräns för denna
utgiftstitels oafbrutna stigande långt utöfver hvad vid
riksstatens uppgörande beräknas. Om nu, sedan man beviljat
ett anslag, hvilket troligen icke kommer att motsvara
behofvet för de derå redan anvisade utgifter, man skulle
göra ytterligare anvisningar på detta anslag och följaktligen
än mera öka detsammas otillräcklighet för dess egentliga
föremål, så måste naturligtvis den statsbrist, som Riksg.-  cont. i anledn. häraf kommer att fylla, i samma mån blifva
större. Dessutom torde härvid icke böra lemnäs ur sigte
vådligheten af det prejudicat, dels att ett anslag, som af
R. St. blifvit afslaget, sedermera vid samma riksdag beviljas,
och dels att en sammanblandning af R. St. uttryckligen
medgifves emellan anslagen å de särskilda utgiftstitlar
-
Den 24 April.
na, oansedt sådant står i rak strid med de i Reg.F. utstakade
grunder för de anslagna statsmedlens användande. —■
Deremot är jag fullkomligt öfvertygad, att tillgång för ifrå—
gavavar. ändamål kan, utan någon olägenhet, beredas å
riksstatens 3:dje och 4:de hufvudtitlar. Dessa titlars anslagssummor
uppgå till ett sammanräknadt belopp af nära 5,000,000
r:dr, och då deribland på 4-"de hufvudtiteln omkring 600,000
r:dr äro anslagna för flottans underhåll och nära 5oo,ooo
rtdr till aflöningen vid densamma, så synes i sanning, genom
ändamålsenliga regleringar, det jemnförelsevis mindre
betydliga belopp af 20 ä 3o,ooo r:dr om året, som erfordras
till fullbordande af Kungsholms fästningsbyggnad, kunna
inom sistnämnda 2tne hufvudtitlar finnas att tillgå, utan att,
till beredande häraf, R. St:s redan fattade beslut behöfva
upphäfvas, och utan att en grundlagsvidrig åtgärd till erhållande
af dessa medel behöfver vidtagas. Jag kan föröfrigt
icke annat än fullkomligen instämma uti de åsigter, som
på ett högst förtjenstfull! sätt blifvit utvecklade uti Hr
Waerns StatsUtsk:s förnyade utlåt, bifogade reservation,
vid hvilken jag fäster destomera vigt, som den blifvit afgifven
af en person, icke allenast allmänt aktad för sina
egenskaper såsom medborgare och representant, utan hvars
militära kunskaper och insigter äfven förtjena afseende. På
grund af allt hvad sålunda förekommer emot det beslut,
StatsUtsk. i detta utlåt, tillstyrkt, och då jag ingalunda finner
de skäl, som i Utsk:s förra utlåt, blifvit anförda, vara
i det sednare vederlagda, utan tvärtom anser de, till ytterligare
stöd för Utsk:s förra tillstyrkande, nu anförda motiver
vida mera gällande än de skäl, Utsk. begagnat för frångåendet
af dess förut yttrade åsigt, får jag vördsamt föreslå,
att R o. Ad., med afslag af utlät. N:o 4^3, måtte bifalla
StatsUtsk:s betänk. JN:o 429, deruti Utsk., under afstyrkande
af Frih. Sparres motion, hemställt, det R. St.
måtte förklara, att, såvida K. M. skulle finna arbetet å
Kungsholms fästningsbyggnad böra fortsättas, K. M. dertill
äfven må använda de besparingar, som å 3:dje och /\.:de
liufvudtitlarna tilläfventyrs kunna beredas.
Gr. Posse, Arv.: Denna fråga är ganska enkel, och
jag skall derföre icke besvära R. o. Ad. med något vidlyftigt
yttrande, utan inskränker mig till att säga några ord till
svar ä hvad den siste ledamoten anfört. Man har tillvita t
Utsk. att hafva inkommit med förslag till Stånden att upphäfva
ett af förstärkta Stats Utsk. red in fattadt beslut. Om
förhållandet vore sådant, förtjenade visserligen StatsUtskrs
utlåt, att ogillas; men förhållandet är deremot alldeles tvärtom,
och jag kan, för min del, icke annat än ogilla den
tactik att söka förblanda frågan, för att vinna sitt ändamål.
StatsUtsk. har tydligen förklarat, att det denna gången lika
li
-
Jlfc.
Den 24 April.
317
litet sorn den förra kunnat tillstyrka något bestämdt anslag,
emedan sådant vore stridande emot R. St:s redan fattade beslut;
men Utsk. har ansett obestridligt, hvad som äfven af
en hvar torde anses obestridligt, nemi. att K. M:s rätt är
att af 8:de Imfvudtiteln taga de medel, som erfordras för
arbetscompagniernas underhåll, klädsel och sysselsättning,
och Utsk. har ansett för gifvet, att den af förstärkta StatsUtsk.
verkställda votering icke kan göra någon inskränkning
i denna Kongliga rätt. StatsUtsk. har äfven trott,
att, ehuru skadligt det af förstärkta StatsUtsk. fattade beslutet
är, det likväl icke kunde tydas till den skadlighet,
att det kunde förmena K. M. att låta arbetsfångarnas sysselsättning
bestå i den mest ändamålsenliga. Om Frih. Sparres
motion aldrig blifvit väckt, skulle jag trott, att något
yttrande till K. M. icke erfordrats, ty jag anser R. St:s redan
fattade beslut så litet inverkande på K. M:s i grundlagen
förvarade rättighet i detta fall, att någon förklaring
deröfver icke behöfts; men sedan man ser, att frågan kan
tydas derhän, att man skulle kunna draga den slutsats, att
K. M., som är berättigad att af 8:de Imfvudtiteln taga hvad
som erfordras till fångarnas sysselsättning, icke skulle kunna
låta sysselsättningen bestå i arbete å Kungsholmen, så är
det nödvändigt att gifva ett förtydligande, som undanrödjer
detta misstag. Det är det enda StatsUtsk. föreslagit, och
bästa beviset derför, att Utsk. icke öfverskridit gränsen för
dess tillstyrkande rätt eller åsidosatt R. St. beslut rör:de det
begärda anslaget, är det, att Utsk. undantagit kostnaderna
för instrumentalief och materialier, emedan sådana kostnader
under intet vilkor tillhöra 8:de hufvudtiteln; hvaremot
allt det andra tillhör denna titel, ehvad än R. St. öfver
denna fråga behaga besluta. Då detta är verkliga förhållandet,
vet jag icke, hvarföre man skall gifva det sken af
att vara en rubbning af ett redan fattadt beslut, hvilket endast
är en med grundlagen öfverensstämmande förklaring af
hvad R. St. beslutat. Den värde ledamoten, som nyss yttrade
sig, har visserligen antydt, att 3:dje och 4*de hufvudtitlarna
skulle kunna lemna tillgång för i fråga var. ändamål.
För min del skulle jag tro, att det icke är hans
allvar; ty med den uppmärksamhet, hvarmed han följt riksdagsärenderna,
har det icke kunnat undfalla honom, att
man på 3:dje och 4;de hufvudtitlarna icke kan vänta sig
någon besparing. Han har trott, att 8.*de hufvudtiteln icke
skulle kunna lemna någon tillgång för ifrågavar. ändamål.
Jag medgifver, att det är förhållandet, såvida 8:de hufvudtiteln
skall inskränkas inom den förslagsberäkning, man
uppgjort; men 8:de hufvudtiteln är blott en fÖrslagstitel,
och ehvad R. St. i denna fråga besluta, är likväl K. M.
icke blott berättigad, utan äfven nödsakad att öfverskrida
detta förslagsanslag, i händelse det icke är tillräckligt för
21 H.
Den 34 April.
fångarnas underhåll, sysselsättning och beklädnad. Oemotsägligt
är emedlertid, att om R. St. bifalla förevar, utlåt.,
uppkommer derigenom icke något nytt anslag, emedan samma
summa, hvarom här är fråga, icke blott kommer att
utgå, i händelse K. M. begagnar sin rättighet att sysselsätta
dem, utan äfven att ökas, om sysselsättningen skall ske på
annat sätt än hittills, medelst inrättandet af fabriker. Vi få
då se, hvilketdera som kommer att kosta staten mest, och
om icke den, som vill minska utgifterna och spara, blir
den, som bereder staten de största utgifterna. Jag'tillstyrker
bifall till utlåt., dels derföre, att det icke strider mot
R. St:s redan fattade beslut, dels derföre, att sysselsättningen
medför nytta för det allmänna, och dels derföre, att
den leder till besparing.
Hr Hjärne, Harald: Jag tillhör dem, som alltid skola
ifra för beståndet af fattade beslut, synnerligast i anslagsfrågor,
emedan jag skulle anse för ett betänkligt prejudicat
för framtiden, om man ansåg sig på olagliga vägar kunna
ändra fattade beslut i fråga om anslag, äfven om denna
ändring skedde af samma majoritet, som fattat det första
beslutet; men till att bereda ändring pä laglig väg uti ett
beslut, som kail anses för ett förhastande, anser jag mig
såsom representant uppkallad att medverka. När denna
fråga förra gången här förevar, hade mig ännu icke lyckats
att inse bästa medlet att ställa till rätta förstärkta StatsUtskts
beslut rörtde anslag till arbetet vid Kungsholmen.
Jag deltog icke uti det beslutet och kan således utan samvetsagg
tala om denna sak. Vid närmare eftersinnande har
jag funnit, att det gifves ett sätt att, utan oformlighet eller
olaglighet, kunna rätta förstärkta StatsUtsk:s beslut;
men jag linner det icke på den väg, sorn StatsUtsk. i förevar.
utlåt, beträdt, ty den skrifvelse, som Utsk. föreslagit,
innebär ett nytt prejudicat af lika betänklig art, som om
man på en olaglig väg ändrar ett redan fattadt beslut.
StatsUtsk. har föreslagit, att man skulle genom en underd.
skrifvelse till K. M. undanrödja den misstydning, som uppkom
derigenom, att man ansåg K. M. icke äga i’ätt att af
8:de hufvudtitelns förslagsanslag använda huru mycket som
helst till hvad arbete som helst, hvarmed arbetsfångarna
blefvo sysselsatta. Om man antog, att K. M. ägde denna
rättighet, skulle K. M. äfven äga rättighet att på ett ställe
sammankalla alla Sveriges fångar för att utföra ett arbete,
som fordrade ett betydligt statsanslag och hvartill 8:de hufvudtiteln
blefve otillräcklig. Till en sådan conclusion kan
man komma af StatsUtsk:s yttrande i detta utlåt., rörrde K.
M:s rätt att disponera 8:de liufvudtiteln. Otvifvelaktigt är
det emedlertid, att K. M. icke äger obegränsad rättighet att
sysselsätta fångarna på sätt K. M. lämpligast finner, ehuru
det visserligen är svårt att uppdraga en bestämd gräns för
Den a4 April.
denna rättighet, hvaråt nian dock i förevar, förslag synes
mig hafva velat gifva en för lång utsträckning, hvarföre
jag försökt att uppsätta ett förslag till en underd. skrifvelse
till K. M., hvarigenom jag tror, att det åsyftade ändamålet
skulle vinnas, men hvaruti icke finnas de föremål för tve-*
kan till bifall, som finnas i StatsUtskts förslag. Denna skrif-»
velse anser jag höra stiliseras ungefär så här:
Att It. St. hos K. M. i underd. måtte anhålla, det K.
M. täcktes använda de i Carlskrona stationerade arbetscom»
pagnier företrädesvis till fortsättandet af arbetet å Kungs-»
holms fästning, men derjemte förklara, att de i och för
detta arbete erforderliga instrumentalier och inventarier äro
utgifter, hvilka icke tillhöra 8:de hufvudtitein, utan böra,
så framt K. M. i nåder finner det lämpligt, tillvägabringa*
genom besparingar å 3:dje och 4ide hufvudtitlarna,
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Äfven jag hyser den
mening, att anslaget till Kungsholms fästnings fullbordan
är ett nyttigt anslag, och jag hade önskat, att förstärkta
StatsUtsk. företrädesvis beviljat detsamma; men jag kan icke
af Gr. Posses argumentation till försvar för StatsUtsk:* nu
föredragna betänk, finna, att detsamma ju icke till sitt re»
sultat innebär ett upphäfvande af R. St:s beslut. När nemi.
R. St. afslagit allt anslag för Kungsholmen, innefattar väl
sådant icke blott, att anslaget afslogs på 3:dje hufvudtitein,
utan att intet särskildt bidrag till ifrågaställa ändamål af
statsmedel borde äga rum; och då det icke kan nekas, att
StatsUtsk. nu tillstyrkt en tillökning å 8:de hufvudtitein af
34,ooo r:dr, så hemställer jag, om icke ett sådant beslut,
det må uppställas i hvad form som helst, till sitt resultat
innehär ett upphäfvande af ett redan fattad t beslut, hvar»
igenom allt anslag till ifrågavar. ändamål afslagits. Jag
kan åtminstone icke inse annat, och jag kan således icke
medgifva, att jag eller de, som tänka lika med mig i den»
na fråga, begagnat någon lagstridig tactik. Men jag skulle
t. o. m. hellre vilja directe upphäfva R. St:s fattade be»
slut och anslå 34,000 r:dr till Kungsholmen, än bifalla
detta utlåt.; ty jag anser den satsen högst vådlig, som Gr»
Posse utvecklat och Utsk. framställt, att nemi. det skulle
bero af K. M. att använda arbetscompagnierna på det sätt,
som han ansåg ändamålsenligast, utan afseende på till huru
dryga statsutgifter sådant kunde föranleda. Ännu oformligare
är det, att Ständerna genom en underd. skrifvelse skulle
tillerkänna K. M. detta prerogativ. Om Konungens rådgifvare
anse Konungen äga en slik rättighet, å la bonne
heure! må Konungen då begagna sig deraf; men må sedan
R. St. och deras revisorer pröfva, huruvida rådgifvarne
handlat rätt. Dock om vi godkänna en sådan tolkning, så
hemställer jag, om icke på det sättet 8:de hufvudtitein kunde
blifva en outtömlig inkomstkälla för Regeringen att före
-
320
Den a4 A p r il.
inga hvad slags byggnadsarbeten som helst, under förevändning
att dermed sysselsätta fångarna. Om nemi. Ständerna
vägrade anslag till casern-, kyrko-, residenshus- eller andra
byggnader, så skulle det ju ändå alltid bero af Regeringen
att med förslagsanslagen på 8:de hufvudtiteln verkställa dessa
arbeten. Jag betviflar, att sådant kan vara grundlagens
mening, då grundlagen stadgar, att R. St. skola bestämma
de ändamål, för hvilka anslagen skola utgå. I öfrigt är jag
förekommen af Hr Stuart och anhåller derföre lika med honom,
öfvertygad, att 3:dje och 4;de hufvudtitlarna, om de
lätt regleras, kunna lemna besparingar, tillräckliga för ifråga
var. behof, att R. o. Ad., med afslag å förevar, utlåt.,
matte bifalla utlåt. N:o 429-
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Jag tillstår uppriktigt, att
jag icke kan dela de värda talarnes fruktan för det prejudicat,
som skulle uppkomma genom bifall till förevar, utlåt.
Jag har nemi. sökt göra mig reda för, huru långt de
K. prerogativerna i denna del grundlagsenlig! kunna utsträckas,
och jag har stadnat i den öfvertygelse, alt, ehvad
R. St. må yttra j detta afseende, det likväl beror af K. M:s
eget godtfinnande att vidtaga sådan hushållning med arbetscompagnierna
och fångarnas användande, som K. M. lämpligast
finner, och att, enligt grunderna för budgettens bestämmande,
det tillkommer R. St. att fylla -de behof, som
derigenom uppkomma. Huruvida denna form är den ändamålsenligaste,
derom tror jag icke, att fråga nu bör uppkomma.
Nog af, att förhållandet är sådant; och med ett
sådant förhållande är det åtminstone för mig icke faltligt,
hvarföre man vill motsätta sig bifall till detta utlåt. Bland
skälen, hyarföre man ansett detsamma böra afslås, har jag
äfven hört det, att K. M. af besparingarna på 3:dje och
4:de hufvudtitlarna kunde finna medel för ändamålet. Detta
involverar en annan fråga, nemi. en reorganisation af Sveriges
försvar, i hvilket afseende jag erkänner, att mycket är
att säga. Min öfvertygelse är fast deruti, att stora reformer
uti Svenska krigsväsendet kunna, böra och i en framtid
måste äga rum; men att för närvar, öfver den saken
numera icke kan opineras, är min öfvertygelse, enär R. St.’s
pluralitet redan afgjort den frågan och godkänt den närvar,
organisationen och det system, hvarpå den grundas. När
man erkänner riktigheten af detta system, så är det äfven
den Statsmagtens skyldighet, på hvilken medlens anskaffande
beror, att för statens bestånd fylla behofvet. Jag har
för min del funnit, att, med antagande af närvar, försvarssystem,
de beviljade anslagen äro alltför otillräckliga, Med
bibehållande af den stående arme'en, på den fot den är,
hafva R. St. varit för sparsamma med medlen för denna
massas underhåll. Ännu vigtigare var frågan om anslag till
beväringens exercis oell beklädnad. Jag finner derföre icke
Den 24 April.
221
på 3:dje hufvudtiteln någon tillgång för ifrågavar. ändamål
och ännu mindre på 4;de hufvudtiteln. Så länge Sverige
skall hafva ett sjöförsvar, bör man derpå offra de medel,
som erfordras för att göra det verksamt; men man har
gått i motsatt riktning. Man har bibehållit detta dyrbara
vapen, men vägrat medel till dess vidmagthållande. Härtill
fordras betydliga medel. Huru vill man då, att på denna
titel skulle uppkomma några besparingar? Jag väntar det
icke; jag önskar det ej, emedan det ej är möjligt, utan att
åsidosätta de oundgängliga behof, för hvilka anslagen äro
bestämda. Således förfaller under närvar, omständigheter
det skälet mot antagande af förevar, utlåtande, att besparingar
på 3:dje och 4;de hufvudtitlarna skulle blifva att tillgå
för ifrågavar. behof. Sedan således det vigtigaste inkastet
mot Utskrs tillstyrkande är undanrödjdt, återstår frågan:
skall man till statens nytta använda arbetsfångarna, eller
skall man låta dem vegetera ett onyttigt lif för staten? När
man nu ställer denna fråga i bredd med den föregående frågan,
huruvida K. M. äger rätt att efter eget godtfinnande
sysselsätta fångarna, så anser jag det måhända vara öfverflödigt
att vidare yttra sig om Konungens prerogativer j
detta hänseende; men då motion i förevar, afseende en gång
blifvit väckt af en utaf Krigsadministrationens chefer, så
anser jag riktigt vara, att Ständerna ingå i den förklaring,
hvarom detta utlåt, handlar. StatsUtsk. har ganska riktigt
gjort den anmärkn., att medel till instruroentalier och materialier
icke kunna anvisas på 8:de hufvudtiteln. När man
således undantager dessa summor, återstår ej annat än det,
hvarom Konungen äger grundlagsenlig magt att besluta.
Det är blott denna förklaring, jag anser utlåt, innehålla,
och det är pä denna grund jag anser mig kunna bifalla
detsamma.
Gr. von Hermansson, Carl, förenade sig med Gr»
Horn,
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: 1 afseende på vigten
och nyttan af ifrågavar. arbete lärer icke behöfva mera ordas.
Motionären har i denna del, på den ståndpunkt han
innehar, bäst varit i tillfälle att bedöma det och har tillräckligen
utvecklat nödvändigheten af detta behofs fyllande;
och jag tror icke, att någon skall tveka att anse det vara
af högsta vigt, dels att vårt sjöförsvar erhåller all den
säkerhet, som genom fästningsarbete! på Kungsholmen och
Carlskrona kan erhållas, och dels att åtminstone försvaret af
inloppet till Carlskrona, redan till en stor del framskridet uti
ett förträffligt arbete för ett lindrigt pris, må, om icke allalldeles
fullbordas, åtminstone bevaras från förstöring, hvilket
blir en ovilkorlig följd af ett afslag till det af motionären
dertill påräknade arbetet. Röride den vigtiga frågan,
huruvida icke 11. St. genom en und. skrifvelse till K. M.
222
Den 24 April.
böra förklara, att en ökad summa på 8:de hufvudtiteln bör
utgå till fångarnas sysselsättning, enär de i annat fall, i brist af
medel, komma att blifva sysslolösa, får jag för min del förklara,
att, med den erfarenhet, jag såsom chef för Fångstyrelsen
i Riket under en längre tid för värf va t, jag icke ser,
huru dessa fångar utan högst betydliga kostnader skola kunna
sättas i verksamhet på annat än det af motionären föreslagna
sätt; hvadan följden af ett afslag å motionen skulle,
såsom en värd talare redan sagt, blifva den, att dessa fångar,
som i alla fall med icke så obetydliga summor måste
underhållas, icke skulle lemna staten någon ersättning för
underhållskostnaden, hvaremot, om arbetet å' fästningen finge
fortsättas i den scala, motionären föreslagit, fångarna
blefve sysselsatta på samma gång, som för en ringa dagspenning,
utgående af 8:de hufvudtiteln, åt staten återgåfve
mångdubbel ersättning för deras underhållskostnad. Det har
visserligen låtit göra sig att sysselsätta 1000-tals fångarutan
bidrag af 8:de hufvudtiteln, nemi. här i hufvudstaden på
det sätt, att enskilda personer uppköpt materialier och deraf
låtit fångarna förfärdiga arbeten mot öfverenskommen arbetsskiliing;
men det låter icke göra sig i Carlskrona och
måhända icke heller på något annat ställe i Sverige, I
Malmö har Fångstyrelsen låtit inrätta en sysselsättning för
fångbeklädnaden i allmänhet, dertill staten lemnar kostnaden,
som visserligen på detta sätt blir mindre, än om beklädnaden
skulle köpas färdiggjord; men följden af en sådan
fångarnas för staten indirect inactivitet är emedlertid
den, att de kosta staten, utan att lemna den någon ersättning
derför. Jag kan för min del, i betraktande deraf,
huruvida det skulle vara ett frångående af ett redan fattadt
beslut, om R. o. Ad. instämde uti sednare förslaget att ingå
till K. M. och begära, att fångarna genom medel på 8:de
hufvudtiteln mätte beredas den ifråga var. sysselsättningen,
icke finna, att det vore ett frångående af ett redan fattadt
beslut. Det föregående beslutet innefattade afslag å begärdt
anslag till Kungsholmen. Det förevar, beslutet afser, huruvida
200 sysslolösa menniskor af en hufvudtitel, som är bestämd
för deras underhåll, äfven skall beredas sysselsättning
till nytta för staten, mångdubbelt motsvarande kostnaden.
Jag kan således icke se, att tillstyrkandet i detta utlåt, innefattar
något upphäfvande af det förut fattade beslutet.
Kunde jag föreställa mig det, skulle jag anse mig hindrad
att bifalla ifrågavar. utlåt.; men efter mitt begrepp äro R.
St. af samma beslut icke hindrade att ingå till K. M. med
ett uncl. tillkännagifvande, alt R. St. ansett samma hufvudtitel,
hvarpå underhållskostnaden är anvisad, böra lemna
medel till fångarnas sysselsättande, på sätt tillstyrkt är uti
StatsUtskis förevar, utlåt. K:o 4^3, hvartill jag fördenskull
tillstyrker bifall.
Hr Dalman: Det är visserligen tillfredsställande att
Den 24 April.
223
höra personer, hvilka tillförne alltid funnits ifra för hushushållning
med statens medel, numera hafva kommit till
den glädjande öfvertygelse, att de förhöjda anslag, som R.
St. bevilja den ena riksdagen efter den andra, ändock äro
för knappa. Jag betviflar för min del, att denna slutföljd
står i full consequens med hvad den värde talaren yttrat i
höljan af sitt anförande, då han ogillade det system, som
krigsadmiuistrationen följer. Om ej den värde talaren vill,
att statsmachinen skall afstadna, så lärer det icke vara möjligt,
under vårt statsskick och våra fem år emellan riksdagarna,
att obetingadt afslå alla anslag, och jag tror, att
den, som yrkar den sats, att för tillvägabringande af ett förändradt
system allt, hvad Styrelsen begär bör afslås, icke
rätt bedömt saken, och föga tänkt öfver våra statsförhållanden,
vårt folklynne och sammansättningen af vår administration.
Det under vårt närvar, statsskick enda möjliga och
rimliga är således att afslå allt, sorn icke är alldeles oundgängligt,
just för att sålunda tvinga Styrelsen att genom
förändrade organisationer finna medel äfven till de företag,
som, ehuru icke oundvikliga, dock kunna vara ganska nyttiga.
Det är ur denna synpunkt, som jag handlat. Jag
tilltror mig visserligen icke att kunna bedöma Styrelsens
hushållssystem i det stora hela; men i detaillerna kunna vi
något hvar bedöma, huruvida den ena utgiften är mer eller
mindre nödvändig än den andra. Jag tror således, att Gr.
Horn icke kan bestrida, att ju t. ex. ett sådant arbete
som Kungsholms fästning är vida nödvändigare än t. ex. en
fortfarande tillökning i Gardesregmas aflöning utaf 18,000
r:dr; andra exempel att förtiga. Jag nämner blott detta,
emedan det finnes ovederlagdt citeradt i förevar, utlåt, såsom
ett bland bevisen, att Styrelsen har medel till vida mindre
angelägna föremål än det, hvarför nytt anslag nu begäres.
Om således den ädle Grefven, i stället för att, såsom
han säger, se sakerna i stort, ville hafva den godheten
att se dem något mer i deras detailler —- ty vårt statsskick
är sådant, att man nödgas pruta äfven på det lilla —• så
skulle han troligen komma till det resultat, att en tillgång
af 20 ä 3o,ooo r:dr utan särdeles svårighet bör kunna beredas
på ett totalanslag af 5,000,000 rtdr, såvida Styrelsen
verkligen har allvar med hvad hon yttrar angrde nödvändigheten
att fullborda Kungsholms fästning. Hvad åter
beträffar, att R. St. nu skulle på förband gifva Statsrådets
ledamöter en quasi-decharge i afseende på hvad de
kunde tillstyrka K. M. rör:de dispositioner till Kungsholms
fästning å 8:de hufvudtiteln, så tror jag, att hvar och en,
som betänker följdernä af ett sådant förklarande från R. St:3
sida nu vid slutet af riksdagen och då Representationen är
alldeles utledsen vid sina långvariga arbeten, skall finna
prejudicatet ganska vådligt; och då 64 § Reg.F. uttryckligen
stadgar R. St:s rättighet att bestämma de ä n d a m å I,
IJenazJ April.
för hvilka statsutgifterna skola användas, lärer det, efter min
tanka, i intet fall kunna blifva K. M:s rättighet att för hvilket
arbete eller företag som helst använda anslagen ä 8:de
hufvudtileln, blott under förevändning, att arbetet åsyftar
fångars sysselsättning. Beträffande åter särskildt arten af
denna sysselsättning och utvägen dertill för fångarna i Carlskrona,
så ville jag visst med Gr. Posse instämma deruti, att
det är mindre ändamålsenligt att sysselsätta dein med fabriksarbete
inom hus, än med ett groft och strängt arbete
utom lius; men jag tror ock, att det sednare slaget kan erbjudas
dem på Carlskrona skeppsvarf, der arbetscompagnierna
förut varit sysselsatta. Och hvarmed skola de då en gång
sysselsättas, sedan Kungsholmen är färdig? Skola de då utsläppas
och öfversvämma landet, hvarmed man hotar oss
om vi nu neka anslag? Af dessa skäl äfvensom dem, hvilka
finnas upptagna i Utskrs förra utlåt, och äfven innefattas
uti anmärkningarna vid återremissen, yrkar jag, att K. o.
Ad. måtte nämnde utlåt, bifalla.
Hr Stuart: Den kännedom, jag sökt förskaffa mig om
de särskilda anslagen på 3:dje oeh /j-tde liufvudtitlarna, har
hos mig stadgat den öfvertygelse jag redan yttrat, att de
derå anvisade summor medgifva tillgång för ifråga var. behof.
Jag är visserligen icke okunnig derom, att R. St. vid denna
riksdag vägrat ätskillige af de utaf K. M. begärda nya eller
ökade anslag; men jag känner äfven, att af besparingarna å
de anslag, som blifvit beviljade, kan, genom ändamålsenlig
hushållning dermed, det belopp af några och 20,000 r:dr
om året som erfordras till fortsättande af Kungsholms fästningsbyggnad
erhållas, utan någon den ringaste våda för
Sveriges sjelfbestånd. Exempelvis vill jag blott nämna anslåget
till flottans underhåll och nybyggnad, hvilket utgör
58ö,ooö r:dr och, utan att Rikets försvarsanstalter till sjöss
vanvårdas, torde kunna under några år minskas med 20,000
Kdr, helst den enda följden som häraf möjligtvis kunde uppkomma,
skulle vara att något af de under byggnad varande
linieskeppen blefve färdigt ett eller annat år sednare än
hitintills varit påräknadt. För min del fäster jag ej så synnerlig
vigt vid den tidpunkt, då dessa skepp blifva färdiga
och utläggas i hamnen att derstädes sedermera ligga och
ruttna, att jag anser R. St. för påskyndandet af densamma,
böra handla mot grundlagens anda och föreskrift. Det finnes
dessutom andra byggnadsföretag och arbeten vid flottans
Station i Carlskrona, genom hvilkas inställande eller inskränkning,
tillgång för ifrågavar. fästningsbyggnad synes kunna
beredas. Jag vill endast i detta afseende erinra om den vidsträckta
brandmur, som allt sedan 1770-talet om mitt minne
ej bedrager mig, varit under byggnad och hvars ännu
aflägsna fulländande torde utan någon synnerlig våda för
flot
-
Den i!\ A j> r i 1.
aaä
flottans varf kunna några år längre uppskjutas. Hvad för
öfrigt arbetscompagniernas sysselsättning beträffar, så vore
det i sanning ett bedröfligt förhållande, om till detta manskaps
ändamålsenliga användande icke skulle finnas något annat
tillfälle lin Kungsholms fästningsbyggnad. I sådant fall
skulle man ju efter förloppet af de 5 år, inom hvilka fästningen
skulle vara färdig, komma i en verklig förlägenhet
i fråga om dessa compagniers sysselsättning och för sådant
ändamål möjligen blifva nödsakad företaga en ny fästningsbyggnad.
Jag kan dock icke föreställa mig, att Fångstyrelsen
någonsin bör kunna sakna tillfälle till arbetsförtjenst för
de fångar, som förvaras i Carlskrona, der sysselsättning för
dem å flottans varf alltid måste kunna erhållas. Orsaken,
hvarföre jag icke kan biträda Utskts förevar, tillstyrkande,
ligger likväl, på sätt jag redan yttrat, mindre uti anslagets
föremål och belopp, än uti det vådliga prejudicat, som jag
finner vara förenadt med ett öfverlåtande åt Styrelsen af en
fri dispositionsrätt elfver statsanslagen, utan inskränkning
inom föremålen för hufvudtitlarna, en dispositionsrätt, destomera
äfventyrlig för Svenska folkets rättighet att sig beskatta,
sorn, enligt den grundsats man i afseende på förslagsanslagen
synes vid denna riksdag vilja genomdrifva, Regeringen
icke skulle behöfva hos Representationen anmäla statsbehofven,
utan endast genom anvisningar å dessa anslag kunna
erhålla alla de tillgångar hon önskade. 64 § Reg.F. innehåller
dock uttryckligen, att såväl Rikets ordinarie statsmedel
och inkomster, som hvad under namn af extraordinarie
utlagor eller bevillningar till statsverket af R. St. anslås,
skola vara under Konungens disposition, att till de af R. St.
pröfvade behof och efter den upprättade staten anordnas.
Nu är staten redan upprättad och fastställd; men
dermed måste icke öfverensstämma, att medel, anslagna till
Utgifter under 8:de hufvudtiteln, af Regeringen användas till
föremål, som tillhöra den 3:dje eller 4;de- Het är ur denna
synpunkt betraktadt, sorn jag finner Stats"Utsk:s nu sednast
framställda förslag oantagligt och grundlagsstridig!. Jag fortfar
således att tillstyrka bifall till Utsk:s förra utlåt, i detta
ämne.
Frih. Åkerhjelm: Såsom jag fattat StatsTJtskts hemställan
och denna frågas verkliga karakter, har jag trott mig
finna, att här vore fråga 6m, icke att öfverlemna åt K.
M. rättighet att af hvilken hufvudtitel som helst använda
medel till hvilket föremål som helst och att ett motsatt förhållande
innefattade en misstydning af Konungens rättigheter,
utan att R. St. skulle till K. M. öfverlemna att disponera
af 8:de hufvudtiteln, hvars föremål är fångars underhåll,
en här föreslagen summa, för att försätta några hundrade
overksamma menniskor uti cn högst nyttig sysselsättning,
31 H. 39
Den a4 April.
hvilken summa lios StatsUtsk. blifvit icke obetydligen minskad
till det föreslagna beloppet. Jag kan såsom Konungens
rådgifvare förklara, att jag icke söker bereda någon större
latitud åt Konungens rättighet att disponera hufvudtitlarna,
utan att jag endast fäster mig vid, huruvida R. St. vilja
åt K. M. öfverlemna att låta medlen till fångarnas sysselsättande
utgå af 8:de hufvudtiteln. Hvad det beträffar, att
ifrågavar. medel för fångarnas sysselsättning kunna tagas af
3:dje och 4;de hufvudtitlarna, så möter deremot visserligen
ingen materiel omöjlighet; men följden deraf blefve en motsvarande
uppoffring af dessa titlars föremål. Jag har hört
talas om den betydliga summa, som är anslagen till flottans
underhåll och nybyggnad; men utom det, att det tarfvas en
undersökning, som troligen icke utfaller till det stöd för
det skäl man velat hemta från antydningen å beloppet af
detta anslag, huruvida detsamma fullt motsvarar sitt ändamål,
måste man, förutsatt, att en sådan undersökning skulle
skingra allt tvifvel derom, det oaktadt medgifva, att flottans
uppbyggande och iståndsättande samt dockornas fulländning
äro af den vigt för landet, att detta ändamål icke
tan uppoffras för ett annat vigtigt ändamål* hvaraf följer, att
någon tillgång för ifrågavar. behof icke kan erhållas å /\.:de
hufvudtiteln, utan uppoffring af någon vigtig åtgärd till betryggande
af statens sjelfständighet. Hvad det beträffar, att
å 3:dje hufvudtiteln medel kunna användas för detta ändamål
i stället för lustläger, så torde ett sådant skäl förfalla,
om ordet lust- förändras till öfnings-, emedan nödvändigheten
att öfva och bilda trupperna och gifva dem någon
obetydlig vana vid en mera ansträngd tjenstgöring, icke torde
kunna bestridas. Hvad vidare det angår, att fångarna
skulle kunna sysselsättas vid varfvet, så får jag upplysa den
värde anmärkaren, att ett betydligt antal fångar redan, i
man af behofvet, på varfvet användes, och att något större
antal fångar, dels med afseende å de många båtsmän, som
der äro sysselsatta, och dels i anseende till faran för allm.
säkerheten, om för mänga utsläppas på en gång, å varfvet
icke kan användas. Jag känner icke, hvad nuvarande ordförande
i Fångstyrelsen förmår; men jag skulle åtminstone icke
kunnat bereda någon sysselsättning för dessa 200 fångar,
som icke kostade vida mer, men återgaf mindre, än det
ifrågavar. arbetet. Jag förnyar derföre min anhållan om
bifall till förevar, utlåt.
Gr. Horn; Det har sannerligen förundrat mig att af
en talare hafva fått hora, att mina yttranden nu skulle stå
i strid med hvad jag förut yttrat. Jag ber den värde ledamoten
ihågkomma, hvad jag yrkade i början af denna riksdag,
nemi. att man skulle noga pröfva behofven, men sedan
fylla dem utan prutning. Nu äro dessa behof redan
pröfvadc och godkända; men oaktadt man godkänt behofvet,
Den 34 April.
lier man icke godkänt sättet att fylla dem. Jag tror mig
således handla ganska consequent, då jag yrkar, att man
ieke skall anvisa nya utgifter på de titlar, hvilka redan äro
pröfvade och hvarpå brist i stället för besparing derigenom
skulle uppstå. Tredje hufvudtiteln, säger man, kunde lemna
tillgång för det ifrågavar. obetydliga behofvet. Jag medgifver
det, om man vill spara på allvar; men dertill fordras
en complett reorganisation af vår landtarmé'. Då en Sådan
reorganisation icke är godkänd, utan tvärtom af Representationen
förkastad, så måtte derom någon fråga icke kunna
uppstå; men då man bibehåller denna dyrbara och alltför
talrika numerär inom den stående armeen, så vore det verklig
misshushållning att icke använda alla möjliga medel för
att erhålla den så öfvad som möjligt, på det att den må
kunna motsvara, hvad staten uppoffrat, ty det är gifvet, alt
konstfärdighetens utbildning står i omvändt förhållande till
behofvet att anlita menniskokraften, så att, om man underhåller
en stor här utan att gifva den all möjlig öfning och
användbarhet, man har misshushållat icke blott med Stateps
medel, utan äfven med dess menniskolif, emedan utan ali
fråga de oöfvade massorna måste åstadkomma mycket mqra
mansspillan, än den till hög utbildning hunna stående armeen.
Det är på denna grund, som jag för min del ickg
vill spara i fråga om arméens öfning, synnerligast sorn myc»
ket fattas för att åstadkomma ett närmande till det mål,
man bör söka upphinna. Man har afslagit anslag till exerciscompagnier.
Kunna några besparingar erhållas, så skulle
de således med mycken nytta kunna användas för detta
ändamål; och så länge man godkänner behofvet att befästa
Stockholms avenuer, men Ständerna dertill anslagit den
lumpna summan af blott 5o,ooo r:dr, måste man med bedröfvelse
tänka på detta förhållande. En militär ledamot har
sagt, att vi sakna artilleri till Stockholms befästande, och
särskildt tror jag mig känna, att vi jemväl sakna positjopsartilleri:
allt ändamål, för hvilka besparingarna, i händelse
sådana komma att äga rum, måste användas. Mångfaldiga
sådana saker kunde nämnas, med hvilkas uppräknande jag
likväl icke vill upptaga tiden. På 4;de hufvudtiteln säger
man, att besparingar kunde äga rum i flottans dyrbara hygg-r
nads- och underhållskostnad. Jag är icke sjöman; men det
förefaller mig, som om 5oo,ooo r:dr för flottans nybyggnad
vore detsamma som ingenting. Skulle likväl någon besparing
härpå kunna uppstå, torde den bäst kunna användas på
fullbordandet af Carlskrona dockor. Man har velat gifva
saken en sådan häntydning, som skulle ett bifall till SlatsUtskts
förevar, utlåt, innefatta en Konungens rådgifvare på
förhand lemnad decharge för det tillstyrkande, de kunna
gifva K. M. i afseende på sättet att sysselsätta fångarna.
Den värde ledamoten, som yttrade det, har likväl förut medgifvit,
att det vore Konungens rättighet att af Säde hufvud
-
326
Den 24 April.
titeln anslå, hvad sorn erfordras för fångurnes underhåll. Jag
vet icke, hvarföre man skall förutsätta ett blifvande klander
öfver en åtgärd, till hvars vidtagande nian medgifvil Konungens
rättighet, såvida man ej vill linna ett önskadt tillfälle
att öfver detta föremål gifva anledn. till klander. Jag
tror, att så många andra anmärknrr kunna gifvas, att man
icke behöfver uppsöka dem. För min del finnér jag icke
ringaste anledn. till den förutsättning, att ett klander skall
följa af den åtgärd, som kan föranledas af Ståndens bifall
till StatsUtskrs tillstyrkande i förevar, utlåt. Jag skulle tro,
att om ock Stånden afslå StatsUtskrs tillstyrkande, K. M.
ian handla i rak motsats med detta afslag; äfvensom jag
tror, att K. M. i denna fråga handlar bäst, om lian förfar
i full öfverensstämmelse med hvad StatsUtsk. tillstyrkt.
Hr Oxehufvud, Göran Adolph: Det bör för mig
vara särdeles glädjande att höra, det man i sjelfva verket
icke åsyftar, hvad jag befarade, nemi. att lemna Carlskrona
fästning såsom ett vackert monument af denna riksdags liushållssystem.
Man har medgifvit, att den bör fulländas; men
man begär, att det skall ske utan någon dermed förknippad
utgift för staten. Likväl förefaller det mig besynnerligt,
att då ett förslag, sådant sorn det StatsUtsk. i förevar, ut
låt.
framställt, enligt hvilket fästningsbyggnadens fullbordande
kan tillvägabringas utan rubbning af ett förut fattadt
beslut, tillstyrker hvad man sagt sig åsyfta, men likväl bestrider,
hvad man i sjelfva saken vill hafva utfördt. Huru
man än argumenterar, qvarstår ändock StatsUtskrs utlåt, oförändradt,
hvilket aldrig är eller blir annat än en förklaring
af förstärkta StatsUtskrs beslut, innefattande tillstyrkande för
Jt. St. att anmoda K. M. att å 8 hufvudtitelns förslagsanslag
till fångarnas sysselsättning använda ifrågavar. belopp;
hvarvid likväl kostnaden för materialier och instrumentalier
skulle undantagas, såsom icke utgörande föremål för 8:de
hufvudtiteln. Jag kade trott, att StatsUtsk. gjort sig förtjent
af Ståndens loford, derföre att det, med frångående
af sitt förut afgjfna utlåt., nu framkommit med ett förändradt
tillstyrkande, utan att sammanblanda den 8:de med
3:dje och 4;de hufvudtitlarna, hvilket deremot var förhållandet
med Utskrs förra utlåt, i ämnet. Hr Stuart har sagt,
att han, efter noga granskning af föremålen för 3:dje och
4:de hufvudtitlarnas anslag, kommit tili den öfvertygelse, att
en besparing af ifrågavar. belopp derå med lätthet kunde
vinnas. Bland detta besparande har den värde talaren nämnt
en rund summa af 20,000 rrdr årligen, som skulle kunna
indragas på flottans underhållskostnad genom fördröjandet
några år med färdigbyggandet af ett eller annat linieskepp.
Jag kan icke göra mig reda för, hvarifrån detta tal af 20,000
rrdr härleder sig; ty om jag också antager, att några linie-;
gkepp jcke behöfva?, så måste de väl ersättas af andra får*
Den a4 April.
tyg, såsom ångbåtar eller fregatter, eller skärgårdsfartyg,
livad åter angår den besparing, sorn skulle kunna uppkomma
genom uppskof ined fulländandet af brandmuren, så är
elet visserligen en besparing att äfven uti den igenfinna ett
monument på närvar, hushållssystem; men om en eldsvåda
skulle uppkomma, och elden under en häftig storm skulle
utbreda sig ända till varfvet och magasinerna, så torde en
sådan besparing nog dyrköpt få betalas. Man har mycket
talat om hushållssystem. Huruvida det är bevis på ett ändamålsenligt
sådant system att låta fästningar stå och förfalla,
halffärdiga murar utan betäckning, lemnar jag derhän.
Följden häraf blir emedlertid den, att kostnaden för
dessa arbetens fullbordande blir vida större, sedan dessa företag
tili icke obetydlig del förstörts, innan nästa Ständer
hunnit sammankomma och fatta förnuftigare beslut. Hr
Hjärne har sagt, att man genom bifall till StatsUtsk:s tillstyrkande
skulle lemna K. M. en alltför stor magt, hvilken
på det sätt kunde missbrukas, att hela fångpersonalen i
Sveriges rike sammankallades till ett ställe för att utföra
ett arbete, hvartill Ständerna vägrat anslag, som nu på 8:de
hufvudtiteln skulle utgå af förslagsanslagen till fångars sysselsättning;
och har Hr Hjärne derföre framkommit med ett
förslag lill underd. skrifvelse till K. M. i detta ämne, hvilket
likväl, uti en annan ordställning, i sjelfva saken är af lika
innehåll med StatsUtskts tillstyrkande. Jag hemställer derföre,
om icke Hr Hjärne skulle vilja förena sig med Stats-?
Utsk:s beslut i denna fråga, hvaruti jag tror, att så mycket
redan blifvit sagdt, att hvar och en stadgat sin öfvertygelse
deri. Jag anhåller derföre, att vi ju förr dess hellre
må företaga den votering, som icke lärer kunna undvikas.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: De värda ledamöter,
som bestridt bifall till StatsUtskts förevar, ullåt., hafva såsom
skäl dertill anfört den förmenta oriktigheten, att af
8:de hufvudtitelns anslag använda något för 3:dje eller 4^de
hufvudtitlarnas behof. Jag får deremot fästa uppmärksamheten
först derpå, att enär de ifråga var. arbetarne äro fångar,
så följer deraf klart, att deras underhåll tillhör kostnaden
för fångvården å 8:de hufvudtiteln. Kan detta underhåll
till någon del eller alldeles besparas genom deras nyttiga
sysselsättning, så'är det en ren vinst för nämnde titel
och för det allmänna. Frågan är således den, huruvida det
ur rätt, att fångvårdsstyrelsen sysselsätter dessa fångar med
arbeten för allmänhetens begagnande, hvilken hvarken önskar
eller behöfver dem, eljer att styrelsen sysselsätter dem
med befästningsarbeten vid Carlskrona, hvilka man både
önskar och behöfver? Saken borde egentligen, på sätt några
ledamöter anmärkt, icke bäfva behöft sättas i fråga, emedan
rättigheten att disponera det ifrågavar. anslaget på 8:de
Den 24 April.
hnfvudtiteln till fångars våld och underhåll är obestridlig,
fångarna må begagnas till hvad arbete sorn helst. Men
emedan man kan säga, att flottans eller armeens anslag böra
betala de arbeten, som för flottan eller armeen eller för
Rikets befästande utföras, så har det varit skäl att, till förekommande
af all tvist, underställa R. St:s godkännande
den fråga, som Frih. Sparre väckt och StatsUtsk. tillstyrkt.
Mot Hr Stuarts anförande får jag anmärka, att det icke är
någon nyhet, att hela beloppet af ett förslagsanslag erfordras,
ehuru stort det än må vara. Naturen af dithörande
behof är, att de oundgängligen måste tillfredsställas; derföre
kan beloppet deraf endast förslagsvis bestämmas, och
måste ofta öfverskridas. Hafva R. St., enligt gällande författningar,
förklarat åtskilliga medborgare för fångar, och
deras antal blir större, än i förslagsanslaget beräknats, så
måste utgiften ökas till huru stort belopp, som än må erfordras.
Likaså förhåller det sig med hvilket annat förslagsanslag
som helst, emedan utgiften måste rättas efter de förändringar,
som följa af gällande lagars eller bestämda författningars
tillämpning. Jag behöfver icke erinra, att förhållandet
är enahanda med förslagsanslag till medico-legala
besigtningar, till sjukdomars botande och farsoters hämmande
m. m. I afseende på behofvet af Cai lskronas befästande
är redan så mycket taladt, alt jag icke behöfver ingå i
något yttrande derom. Mina värda grannars sakkännedom
af skeppsbyggeri och befästningskonst är så ögonskenlig, att jag
skulle hafva orätt, örn jag ville mäta mig med dem; men
jag anhåller att få göra en practisk anmärkn., hvilken är fattlig
för en hvar, som, lika med mig, icke är militär, nemi.
att arbetens framskridande, de må vara hvilka som helst,
icke beror blott på anslagen, utan fast mera på verkställarne.
Troligen har hvarken Svenska flottan eller Sveriges befästningsverk
någonsin haft verkställare eller byggnadschefer,
som utfört dessa arbeten med mera omtanka och bättre hushållning
än de begge personer, som nu stå i spetsen derföre.
Hade således R. St. vid denna riksdag velat vara rätt
hushållsaktig» , så hade de bort för dessa ändamål, i stället
att pruta på anslagen, snarare bevilja större summor än de
begärda, på det att dessa sparsamma, nitiska och flärdlösa
män måtte kunnat använda dem till Rikets bästa, medan de
ännu lefva och hafva krafter dertill.
Hr Dalman! Det är i anledn. af hvad Gr. Horn sednast
anfört, som jag denna gång begärt ordet, för att meddela
den förklaring, att jag alldeles icke anställt någon jemnförelse
emellan Hr Gr:s yttranden i dag och de åsigter, Hr
Gr. vid föregående tillfällen ådagalagt, hvartill jag hvarken
haft lid eller lust, utan har den anställda jemnförelsen endast
skett emellan början och slutet af Hr Gr:s i dag afgifva
yttrande, deri jag trott injg finna en bestämd motsägel
-
Den a4 April.
se, hvilken icke blifvit hiifven genom hvad Hr Gr. sedermera
i timnet anfört; ty då Hr Gr. först sagt, att krigsadministrationen
borde, kunde och i en framtid äfven måste på
ett annat sätt Och med mera hushållning organiseras,
men slutat med att säga, att R. St. i allt fall böra bevilja
ökade anslag till en administration, som är illa och med
misshushållning reglerad, samt att de redan befintliga anslagen
äro för knappa, så kan jag icke finna annat, än att Hr
Gr. varit påtagligen inconsequent i sitt yttrande. För öfrigt
får jag, i anledn. af Hr Oxehufvuds förfrågan, hvarifrån
min värde vän, Hr Stuart tagit det af honom uppgifna talet
20,000, nämna, att det är hemtadt från StatsUtskrs eget
utlåt., hvilket tyckes böra vara bekant för Hr Oxehufvud,
såsom sjelf ledamot af Utsk. Hr Stuart har nemi. trott det
icke vara omöjligt att på ett anslag för flottans nybyggnad
af 280,000 r:dr årl. bespara 20,000, och att dertill icke
fordrades att inställa byggnaden hvarken af linieskepp eller
fregatter, utan blott att minska anslagssumman derför
med det nyssnämnda beloppet. Gr. Horn har äfven i detta
afseende misstagit sig om mitt yttrande, då han trott mig
hafva sagt, att Konungen ägde rätt att på 8:de hufvudtiteln
disponera medel för sådana byggnadsföretag, som här
uro i fråga. Jag har tvärtom bestridt detta, såsom i fullkomlig
strid med föreskriften uti 64 § Reg.F.; men jag har
sagt, att om Regeringen tror sig kunna äga denna rättighet,
må hon begagna sig deraf, hvarefter det ankommer på
revisorerna och blifvande Ständer att tillse, huruvida Regeringen
deruti handlat rätt eller icke. Att deremot på
förhand förklara något, som man anseri strid med grundlagen,
vara lagligt derföre, att dess ändamål kan anses vara
nyttigt, sådant finner åtminstone jag högst vådligt. Det
är af denna anledn., som jag yrkar afslag på Utskts ifrågavar.
tillstyrkande, likväl Under det förklarande, att, derest
Regeringen skulle finna sig kunna använda medel på 8:de
hufvudtiteln till ifrågavar. ändamål, jag icke skall vara bland
dem, som deremot framställa klander, i händelse jag finnér
besparingarna å de öfriga titlarna hafva blifvit ändamålsenligt
använda. Gr. Horn har trott, att besparingar på 3:dje
och 4;de bufvudtitlarna kunna vinnas, men trott dem vara
i behof att användas för exerciscompagnier, befästandet af
Stockholms avenuer och Carlskrona dockor samt andra omnämnda
föremål. Jag medgifver, att äfven dessa företag
äro nödvändiga; men att de äro mindre nödiga än Kungsholms
fästningsbyggnad, synes mig dock klart, helst deu
sednare lider af ett uppskof i dess fullbordan. Om derföre
besparingar, enligt Gr. Horns förmodan, kunna beredas för
de förra ändamålen, ser jag icke, hvarföre ej samma besparingar
kunna och höra företrädesvis användas för det sistnämnda,
hvilket Hr Gr. sjelf synes medgifva vara angelägnare.
Hr Gr. tyckes således äfven i detta fall hafva felat
D e n -4 A p r i 1.
mot consequensen. Jag fortfar att yrka bifall till StatsUtsk:*
utlåt. N:o 129.
Hr Hjärne: En värd ledamot liar trott sig finna, att
det af mig upplasta förslaget i sjelfva saken innefattar detsamma,
som det StatsUtsk. framställt. Deruti har han rätt,
StatsUtsk. har genom sitt förslag åsyftat att skaffa medel
till fångarnas sysselsättning. Detsamma afser mitt förslag;
men i StatsUtsk:s utlåt, innefattas äfven den grundsats, att
K. M. skulle äga rättighet att använda 8:de hufvudtitelns
anslag till hvilka föremål sora helst, äfven sådana, hvartill
Ständerna vägrat anslag. Denna grundsats finnes icke erkänd
uti mitt förslag, och deruti ligger hufvudsaklig.! skill*
naden emellan mitt oell StatsUtsk:s förslag, och hvilken
skillnad är af den beskaffenhet, att jag icke anser mig äga
rättighet att votera ja till StatsUtskrs tillstyrkande, från
hvilket mitt förslag dessutom är skiljaktigt äfven i den omständighet,
att jag, som ansett hela det begärda anslaget af
34,ooo r:dr böra till utgående anvisas, tillagt, att utgifter
för instrumentalier och materialier skulle, om K. M. så
lämpligt pröfvade, tagas af besparingarna på 3:dje och 4;de
hufvudtitlarna. Jag har velat upplysa detta för den händelse,
att flera ledamöter icke skulle hafva uppfattat skillnaden
emellan mitt och StatsUtsk:s förslag.
Hr Oxehufvud: Jag yttrade i mitt förra anförande,
att jag ieke kunde göra för mig fattligt, hvarifrån den runda
summan af 20,000 skulle tagas. Hr Dalman har i detta
fall lemnat mig en upplysning, som icke kunnat förändra
Ulina åsigter i frågan, utan får jag ytterligare förklara, att
jag anser det omöjligt att göra en sådan indragning, emedan
arbetet vid sjöförsvaret icke är periodiskt eller utan plan
börjadt, utan tvärtom efter en noga afpassad plan, som förutsätter
ett oaflåtet afseende derå, att arbetet fortsättes i
étt jemnt fortskridande, att de få båtsmän, som årligen inkallas
till tjenstgöring, äro fullt sysselsatta, och aftinga arbeten
företagas, som icke i jemn oafbruten ordning kunna
fortsättas. Skulle man nu genom afdrag af 20,000 r:dr på
anslagsbeloppet rubba denna plan, så måste en del arbeten
afstadnaj andra fortskyndas och hela den plan förändras,
hvarefter arbetet alltsedan 1826 fortgått med de för flottan
mest tillfredsställande resultater; ty sedan den tiden har flottan
fått ett helt annat utseende och för staten blifvit af
helt annan nytta än förut. Jag fortfar således att tro, att
den summan af 20,000 r:dr visserligen på papperet kan afdragas,
men att, om man äger någon kännedom om sättet,
huru arbetet verkställes och medlen användas, man icke
skall betvifla, att i sakens närvar, ordning det är omöjligt
att afpruta dessa 20,000 r:dr, utan att dermed förena stora
för
-
Dea j4 April.
förluster för staten derigenom, att arbeten mäste afstadna,
som efter en ändamålsenlig plan redan äro påbörjade.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, örn R. o. Ad.
behagade bifalla StatsUtsk:s nu föredragna utlåt. K:o 453.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Stuart begärde votering.
Hr Hjärne: Sedan votering är begärd, får jag anhålla,
att mitt förslag må blifva contraproposm.
IL Ex. Hr Gr. o. Land lin. yttrade, att då Hr Stuart
begärt votering, H. Ex. förmodade, att det vore han,
soln agde rätt att föreslå contraproposrn.
Hr Stuart: Jag bar begärt voteriug under den förutsättning,
att contraproposrn skulle komma att innehålla afslag
till StatsUtsk:s utlåt. K:o 453 och bifall till betänk.
Klo 429- JaS få1' således anhålla, att en sådan contrapropos.
måtte varda framställd.
Hr Hjärne: I fall Hr Stuart icke vill afstå från den
contrapropos. han begärt, får jag anhålla öm votering ang:de
contraproposrn.
"Upplästes lill justering och godkändes följande voterlspropos:n:
Hen,
sorn bifaller, att contraproposrn skall innehålla
bifall till StatsUtsk:s utlåt. Klo 429> voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer contraproposrn att innehålla bifall till
Hr Hjärnes förslag, att R. St. bos K. M. i underd. måtte
anhålla, det K. M. täcktes, använda de i Carlskrona stationerade
arbetscompagnier företrädesvis till fortsättande af
arbetet å Kungsholms fästning, men derjemte förklara, att
de i och för detta arbete erforderliga instrumentalier och
inventarier äro utgifter, hvilka icke tillhöra 8:de hufvudtiteln,
utan böra, så framt K. M. i nåder finner det lämpligt,
tillvägabringas genom besparingar å 3:dje och4*dehufvudtitlarnä.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit ,
som följer:
•få - 74-
Kej — 27.
Härefter upplästes till justering följande votcrispropos.
rörlde hufvudsaken:
Den, som bifaller StatsUtsk:s utlåt. K:o 453 i anledn. af
erhållen återremiss å betänk. K:o 429> ang:de Frih. Franc
Sparres motion om medels anvisande å 8:de hufvudtiteln
ai H. 3o
234
Den 24 April.
såväl för underhållet af arbetscompagnierna på Kungsholmen,
som för dessas sysselsättande med fästningsbyggnadsarbetet
vid Carlskrona, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. bifalla StatsUtsk:s i ofvannämnde
ämne först afgifna betänk. N:o 429-
Hr Dalman: Då uti japropos:n StatsUtsk:s tillstyrkande
uti förevar, utlåt. N:o 353 finnes så fullständigt refereradt,
anhåller jag, att nejpropos:n äfven måtte lika fullständigt
upptaga innehållet af utlåt. N:o 429j deruti Utsk. tillstyrkt,
det R. St. måtte förklara, att, så vida K. M. finner arbetet
å Kungsholms fästningsbyggnad böra fortsättas, K. M. må
äga, äfven dertill använda de besparingar, sorn å 3:dje och
4:de hufvudtitlarna tilläfventyrs kunna beredas. Jag tror
detta icke vara öfverflödigt, emedan det torde finnas flera
af R. o. Ad:s ledamöter, som icke hafva detta utlåt, till
hands.
Gr. Posse: I sjelfva saken har jag ingenting att anmärka
mot hvad Hr Dalman föreslagit, emedan det skall
vara mig likgiltigt, om hela utlåt. N:o 429 contrapropos:n
afskrifves; men för en sådan åtgärd möter likväl det
hinder, att då R. o. Ad. redan voterat om contrapropos:n,
densamma till innehållet måste blifva sådan, som den uti
samma votering upptogs.
Hr Dalman: Då Gr. Posse icke lärer kunna neka,
att det tillstyrkande, som jag uppläste, innefattas uti utlåt.
N:o 429> och R- °- Ad. genom votering beslutat, att contraproposm
i hufvudvoteringen skall innefatta bifall till
StatsUtsk:s nyssnämnde utlåt. N:o 429 j så kan jag icke inse,
att det vore stridande mot R. o. Ad:s fattade beslut ang:de
contrapropos:n att uti densamma upptaga innehållet af
hvad Utsk. uti berörde utlåt, tillstyrkt. Jag fortfar således
att yrka detta tillägg.
Hr Hjärne: Det kan icke bestridas, att det i sjelfva
saken är af ingen vigt, om blott numret på utlåt, eller innehållet
deraf i propos:n upptages; men jag kan icke neka,
att å ena sidan Gr. Posse har rätt deruti, att contrapropos:n
icke kan blifva annorlunda, än det genom votering
fattade beslutet innehåller, hvaremot jag å andra sidan tror,
att Hr Dalmans önskan kunde vinnas derigenom, att japroposm
blott komme att innehålla bifall till StatsUtsk:s
sednast afgifna utlåt. N:o 453.
Frih. Boye: Då, efter mitt begrepp, det icke ens står
i Hr Gr. o. Landtm:s magt att tillåta en annan contrapropos.
än den, som redan genom R. o. Ad:s beslut blifvit antagen,
så beklagar jag, att Hr Dalman icke före beslutets
Den 24 April.
a35
fattande iakttagit tillfället att söka erhålla contraproposm
så redigerad, som han nu önskar.
Gr. von Fersen, Hans: Mig synes det ganska lätt
att jemnka emellan de åsigter, som blifvit yttrade af Gr.
Posse och Hr Dalman, af hvilka den siste värde ledamoten
ansett nejproposm höra upptaga innehållet af StalsUtsk:s
tillstyrkande uti utlåt. N:o 429? emedan flera af R. o. Ad:s
ledamöter tilläfventyrs icke torde hafva detsamma till hands.
Jag tror nemi., att åsigterna kunna förenas derigenom, att
StatsUtskrs utlåt. N:o 429 uppspikas bredvid voter:spropös:na,
sådana de af Hr Gr. o. Landtm, blifvit upplästa.
Hr Dalman: Jag får blott förklara, att jag är fullkomligen
nöjd med Gr. v. Fersens uppgifna förslag till förening
af de olika åsigterna.
Gr. Posse: Då Hr Dalman förklarat sig nöjd med, att
utlåt, uppspikas bredvid voter:spropos:na, har jag för min
del ingenting att påminna emot, att så sker.
Den sist upplästa voter:spropos:n godkändes och H. Ex,
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att StatsUtsk:s betänk. Nio
429 skulle blifva uppspikadt bredvid voter:spropos:u.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — nr.
Nej — 16.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. -J till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den a5 April 1835.
Plenum kl. io f. m.
Justerades i prot.utdr. för d. 24 dennes.
Företogs till pröfning BancoUtsk:s d. 21 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 126 i anledn. af de inom 2:ne RiksSt.
framställda och till Utsk. remitterade anmärkntr emot Utskzs
i memor. N:o 112 afgifna förslag till reglementariska föreskrifter,
motsvarande afd. 1 af art. 4 ut‘ i33o års bancoreglemente.
R. o. Ad. beslöt, att detta mål skulle punktvis pröfvas;
men endast öfver 4;de punkten uppstod discussion af följande
innehåll:
Hr Stuart, Carl Gust.: Då jag anser det både för
Den a5 Ap ril f. m.
Banken och Staten i flera hänseenden fördelaktigt, att silf—
verpiantsar kunna, efter Bancostyrelsens bepröfvande, från
Banken, i stället för myntadt silfver, utlemnas, har jag i
Utsk. icke kunnat biträda den åsigt, att ett ovilkorligt förbud
rnot ett sådant ullemnande borde stadgas. De skäl,
hvarpå min mening härom grundat sig, har jag sökt utveckla
i den reservation, jag bifogat Utsk:s betänk. IST:o 112;
och jag får nu på samma skål vördsamt anhålla om den
propos:ns framställande, huruvida icke B., o. Ad., med afslag
ä 4;de punkten i sistnämnde betänk., anser sig böra i stället
besluta följande stadgande:
”At Bancostyrelsen öfverlemnas att, då densamma, uppå
derom gjord anhållan och efter särskild, pröfning för
hvarje fall, finner sådant, med afseende å förekommande
omständigheter, lämpligt och för Banken fördelaktigt, kunna,
i utvexling emot dess sedlar, låta från Banken utgifva
silfverplantsar eller någon i densammas förråd befintlig utländsk
myntsort; hvarvid dock alltid bör iakttagas, att plantsarna
godtgöras Banken efter deras bokföringspris, med tillägg
af ett den för Svenska myntet fastställda slagskatt
motsvarande belopp, och att det utländska myntets värde beräknas
till de uti härhos bifogade tarif IN:o 1 bestämda pris."
”Skulle en eller annan hos någotdera lånecontoret för
tillfälligt behof anmäla sig till erhållande af sådana utländska
silfvermynt, som, jemlikt stadgandet i nedanstående §,
derstädes influtit, vare utvexling af dessa silfvermynt jemväl
tillåten emot det pris, som ofvanberörde tarif ,N;o 1 bestämmer.
”
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Den siste värde
talaren har nämnt, att det är nyttigt för Banken och landet,
att fullmägtige få utlemna plantsar; jag tillägger, att
det är absolut nödvändigt för realisationens bestånd, ty eljest
uppstår en ren motsägelse till hvad man beslutat och
lofvat. Ständerna hafva nemi. lofvat, att hvarje innehafvare
af en b:cosedel skaii äga rättighet att deremot erhålla
silfver; men nu är stöiTe delen af Bankens silfver ännu
^myntadt, och i händelse sä stark utvexling ägde rum, att
myntet icke räckte till, blefve Banken nödsakad inställa vexlingen,
i händelse plantsar icke finge utgifvas. Detta är
således alldeles nödvändigt. Jag tillstyrker altså, i likhet
med Hr Stuart, afslag å (Jtsk:s tillstyrkande i denna del
och bifall till Hr Stuarts redactionsförslag.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag skall icke förlänga dis—
cussionen, utan, åberopande endast hvad jag vid återremissen
yttrade, samt enär de små felaktigheterna i Ilr Stuarts
förslag numera äro afhjeipta, tillstyrker jag bifall dertill,
såsom motsvarande den förevar. 4;de punkten, och yrkar i
öfrigt antagande af Utsk:s utlåt.
Hr von T rökl, Emil: Jag vill icke yttra mig i sjelf
-
Den a5 April f. m.
va saken. Min opinion deri är redan tillkännagifven, och
ingen har motsagt den i detta Stånd ; men jag begärde ordet
i afseende å redactionen. Jag tror nemi., att den förbättras
derigenom, att de 4 sista raderna deraf borttagas;
ty jag anser icke det stadgande vara rätt tydligt, deri det
förekommer ang:de Bankens bokfö ringspris. Det är dessutom
öfverflödigt; ty då utlemnandet endast får äga rum, när
fullmägtigé finna sådant för Banken fördelaktigt, kan
något utlemnande till lägre pris, än Banken sjelf betalat,
icke ifrågakomma.
Hr Stuart: Jag anser det oundgängligen nödvändigt,
att ett slagskatten motsvarande belopp afdrages och innehållas
vid silfverplantsarnas utlemnande, emedan i annat fall
den, som bekommer plantsar, skulle, mot samma belopp i
b:cosedlar, erhålla mera fint silfver än den, som uttog silfvermynt.
Min afsigt med det föreslagna stadgandet har
för öfrigt icke varit att, genom den ifrågavar. rättighetens
medgifvande, tillskynda den enskilde någon ökad valuta för
sina sedlar, utan endast att bespara myntningskostnaden för
Banken. Jag finner icke heller något skäl att frångå mitt
yrkande, att det af mig framställda förslag måtte oförändradt
varda antaget.
Hr Rosenblad: Jemte instämmande med Hr Stuart i
fortsatt yrkande af oförändradt antagande utaf hans förslag,
får jag blott erinra, att genom det ifrågaställda tillägget erhåller
Banken för plantsar 4 proc. .mera än för mynt, enär
denna proc. motsvarar slagskatten; och likväl är det fördelaktigare
för vissa behof att erhålla plantsar än mynt.
Hr von Troil: Ehuru den förevar, tvisten är af föga
vigt, måste jag dock förklara, att förhållandet dermed
är fullkomligt motsatt den siste talarens förmenande. Om
Banken först skall utmynta silfret, så förlorar den derpå 4
proc. i slagskatt. Man har nu sagt, att Banken borde få vinsten
af skillnaden emellan plantsarnas kostnad och myntets
högre, till följd af myntningskostnaden; men jag tror, alt Banken
ofta kan fä mer än dessa 4 proc. emellan för plantsar emot mynt,
och jag hemställer, om man bör neka Banken denna vinst? Mig
synes detta vara en arithmetisk sats, som icke kan bortblandas.
Hr Rosenblad: Om man tager bort det ifrågaställda
tillägget, så kunna fullmägtigé visserligen i aila fall verkställa
föreskriften; men fullmägtigé saknade då anledn. för
deras åtgärd. Att plantsar kunna med fördel begagnas för
alla utländska behof, är en känd sak. Man vet t. ex., att
Svenskt mynt i Hamburg icke godtgöres med mer än 47
sk., ehuru det borde betalas med a runstycken öfver 48 sk,
pr r:dr specie. En bland orsakerna härtill är, att vårt
mynt är 12-lödigt, då Banken i Hamburg icke emottager
annat än i4 å i5-Iödigt. Jag tillstyrker bifall till Ur Stuarls
förslag oförändradt.
a3S
Den 25 April f. m.
Hr von Troil: Jag tnedgifver, att den siste talarens
yrkande är consequent med det, han förra riksdagen dref,
då han nemi. bestred rättigheten för fullmägtige att utgifva
plantsar; men i anledn. af hans anmärkn., som skulle fullmägtige
genom det af mig påyrkade uteslutandet sakna ledning
för sina beslut i frågan, får jag blott hänvisa till 2:ne
ledare, som kallas addition och subtraction.
Hr Cederschjöld: Emellan mynt och plantsar kan
jag i detta afseende icke se någon annan skillnad, än att
plantsarna äro, för deras ringare kopparhalt, begärligare
till export. När derföre plantsen belägges med en särskild
afgift, som kan motsvara dess större begärlighet, så synes
dess utlemnande omöjligen kunna medföra ringaste våda för
Banken. Jag fortfar altså att tillstyrka Hr Stuarts förslag
oförändradt.
R. o. Ad. antog den redaction af 4;de punkten, som
Hr Stuart föreslagit uti sin utlåt. N:o 126 åtföljande reservation.
I öfrigt biföll R. o. Ad. allt, hvad Utsk. uti memor. N:o
in föreslagit, med de uti utlåt. N:o 126 tillstyrkta förändringar.
Ånyo föredrogos och biföllos BancoUtsk:s d. 21 dennes
på bordet lagda memor.:
N:o 127. med öfverlemnande af förslag till återstående
reglementariska föreskrifter, ang:de Bankens belåning af actier
och publika papper;
N:o 128. med öfverlemnande af förslag till reglementariska
stadganden, ang:de Bankens discontrörelse på namn
och reverser.
Föredrogs ånyo BancoUtsk:s d. 21 dennes på bordet
lagda memor. N:o 129 med öfverlemnande af förslag till
reglementariska föreskrifter, ang:de Bankens lånerörelse genom
handels- och näringsdisconten.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Ett tryckfel lärer
här äga rum. I stället för "utlåningssumman” menas förmodbn
upplånings summan.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag anser mig böra upplysa
derom, att flera tryckfel visserligen förekomma i de af
BancoUtsk afgifna förslag till reglementariska stadganden.
Utsk. skall dock, så vidt möjligt är, söka undvika sådana
i vid utskrifningen af originalexemplaret utaf reglementet,
utan att RiksStm behöfva genom särskilda beslut derå fästa
Utsk:s uppmärksamhet.
BancoUtsk:s memor. N:o 129 blef af R. o. Ad. bifallet.
Företogs till pröfning BancoUtsk:s d. 21 dennes på bor
-
D en 25 April f, ra.
2 3g
det lagda betänk. N:o i3o i aniedn. af Hr Waerns och Riksd.-  fullm. And. Danielssons motioner om ytterligare creditiv å
Banken för Riksg.cont.
Hr Hegardt, Christ. Bernh.: Jag instämmer till alla
delar i Hr Stuarts betänk, följaktiga reservation, hvars
fullständighet vederlägger alla de svepskäl, hvarå Utsk:s beslut
är fotadt. Det förvånar mig, huru BancoUtsk. kunnat
tillstyrka ett förslag, så rakt stridande mot Ständernas fattade
beslut om Bankens rörelse och förvaltning, hvilket förslags
antagande fullkomligt skulle undergräfva det moraliska
stödet för realisationens bestånd samt åter upprifva farhågorna,
att Banken äfven framdeles kommer att blifva en
Riksg.cont. underordnad nödhjelps- och undsättningsanstalt.
Jag begär propos. till afslag å detta föga väl betänkta betänk.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Då jag icke vill
på detta ämne offra ord onödigtvis, får jag blott erinra om
nödvändigheten att afslå detta betänk., sedan StatsUtsk:s betänk.
N:o 446 blifvit af R. o. Ad. bifallet.
Hr von Troil, Emil, yttrade sig vara förekommen
af Hr Cederschjöld.
Hr Rosenblad, Bernh.: Af den orsak, Hr Cederschjöld
anfört, inställer jag allt vidare yttrande i detta ämne,
ehuru det är mig påkostande att icke få uttrycka det
fullkomligaste ogillande af betänk.
BancoUtskts betänk. N:o i3o blef af R. o. Ad. afslaget.
Till handlma lades Lag- och Oecon.Utskms d. 21 dennes
på bordet lagda
å betänk. N:o 48 öfver väckt fråga om laga fardag å s. k.
embetsjord i stad.
Till pröfning företogs Lag- o. Oecon.Utskms d. 21 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 56 öfver gjorda anmärknm
vid Utskms betänk. N:o 54 i aniedn. af väckta frågor, rör:de
fattigförsörjningsanstalterna.
Upplästes fr. o. m. de pag. 4 förekommande ord: ”Innan
Utskm till besvarande upptaga <2tc.” t. o. m. de i slutet
af den på pag. 5 upptagna 5:te punkt befintliga ord:
”må lemnäs utan bifall.”
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag hemställer, om
icke ett tillägg i esta punkten af Utskms tillstyrkande är
nödigt. Uti slutet af densamma står nemi. ”der han sist
varit mantals- och skattskrifven.” Jag tror, att det bör heta:
varit eller bort vara &c.; ty om någon undanhåller
sig från mantalsskrifning, sedan han inflyttat i en församling,
så kan jag ej inse, hvarför den församling, der lian
sist förut varit skattskrifven, skall lida för denna hans försummelse.
Den 25 April f. m.
Underteckn. R idd.Secret.: Jag får äran fästa uppmärksamheten
derpå, att Utskrns raisonnement pag. 4 förekommer
såsom tillstyrkande i ira punkten pag. 7. Uti den
nu ifrågavar. punkten är det endast fråga om besvarande
af de gjorda anmärkningarna.
Hr von Troil, Emil: Jag kan icke gilla denna punkt.
Det är obilligt, att en person skall underhållas af den församling,
der han tillfälligtvis vistas, då han blir vanför.
Mera lämplig grund synes det vara, att fästa skyldigheten
vid den församling, der han uppehållit sig den bästa arbetstiden.
Exempel komme då säkerligen att inträffa derå, att
då en person vore nära att blifva vanför, forslades han på
annan församling, som icke haft något gagn af honom linder
hans arbetsföra tid. Vida lämpligare synes det då vara,
att i denna del förblifver vid hvad hittills varit stadgadt.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Den billighet, som den siste
talaren påyrkat, att fördela fattigförsörjningskostnaden
på de församlingar, der en af dylikt understöd behöfvande
tillbragt sina bästa dagar, låter ganska väl; men den är icke
verkställbar, utan skall åtminstone leda till oändliga
rättegångar. Det är ett misstag, att en orkeslös äger välja
hvilken församling han vill till boningsort; ty det finnes
en författning derå, att församlingarna äga vägra emottaga
en sådan. Jag tillstyrker bifall till denna punkt.
G11. Frölich, Da v.: Jag bekänner, att jag hittills varit
okunnig om, att en sådan fråga som denna varit å bane.
Nu är det snarare såsom protest, jag ämnar yttra mig deri.
Jag har i denna fråga för flera år tillbaka anställt noggranna
undersökningar, och jag har funnit, alt någon författning,
som legalt berättigar någon orkeslös till underhåll, icke
finnes; och införes en sådan lag, så komma våra fattigförsörjningsanslalter
troligen att visa sig af lika skadligt inflytande
som de Engelska. Någon laglig skyldighet att underhålla
bör aldrig statueras; ty den leder dertill, att fruktan
för fattigdomen icke är nog stark att förekomma lättja och
oordentlighet. Att någon sådan lag nu finnes, bestrider jag.
Man har väl åberopat kyrkolagen, men der talas endast om
moralisk och christelig pligt. Ingen lärer ock i sjelfva verket
undandraga sig sådant. Frågan är altså nu egentligen
om rättigheten för en orkeslös att vistas här eller der.
Hr Hjärne, Harald: Den grundsats, Hr v. Troil uttalat,
är såsom sådan obestridlig; mén Gr. Horn har fullständigt
bevisat, att den ej kan tillämpas. Ändamålet med
Utskms förslag är att få stadgandena om orkeslösas underhåll
mera bestämda, på det hittills vanliga processer i denna väg
må undvikas. Jag begärde ordet,' för att förena mig i
Hr Cederschjölds begäran om ett litet tillägg, utan hvilkets
an
-
Den a5 A pr il f. ni.
antagande afsigten svårligen lärer ernås. Det händer nemi.,
att den del af allmogen, som här är i fråga, ofta undandrager
sig skattskrifningarna. Det upptäcktes t. ex. i ett af
de mindre länen, vid en ny landshöfdings tillträde deraf,
att ända till gooo personer icke voro skattskrifna. Frågan
om underhållet Liefve då} i händelse Utsktns förslag skulle
antagas oförändradt, alltid beroende på tvist.
Frih. Boye, Ludv.: Äfven jag tror, att Hr v. Troils
förslag hörer till de der vackra sakerna på papperet, som i
verkställigheten tjena till intet. Till Gr. Frölich hemställer
jag, om han känner någon vrå i Sverige, der icke en fattig
äger bestämd rätt till underhåll. Jag skulle kunna öfverhoppa
all civil lag oc-h blott åheröpa den äldsta af alla lagar,
mensklighetens. Jag har bott i 3 provinser och känner,
att tillskott för fattigförsörjning gifves af alla jordägare
och utdelas i mån af för handen varande mest ömmande
omständigheter. Man behöfver härför icke åberopa någon
lag. Jag medger likväl, att Hr Cederschjölds anmärkn. är
riktig och tillägget nödigt.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: För min del är jag af
samina tanka med dem, som anse Utskms förslag väl grundadt.
Jag instämmer med Gr. Frölich deri, att någon ovilkorlig
förpligtelse att underhålla personer utan försvar och
arbete icke bör finnas; men sådant är ej heller af Utsk.‘n tillstyrkt,
enär det skulle bero af församlingarnas pröfning, huruvida
någon kunde dertill vara förtjent. Är han det verkligen,
så är han ock af mensklighetens lag berättigad till
hjelp. Pröfningsrätten i nämnde hänseende innefattar dock
ett tillräckligt correctiv mot församlingarnas öfverhopande af
fattiga. Jag har icke hört Hr Cederschjölds föreslagna tillägg;
men då jag hoppas, att det är i enlighet med principen
och förbättrar redactionen, blir jag troligen bland dem,
som förena sig derom. Hvad Hr v. Troils förslag beträffar,
synes det mig komma att alltid leda till processer församlingarna
emellan om underhållsskyldigheten.
Frih. Cederström, Jac.: Fattigvården i landet halföre
derom nu gällande författningar bestridts af allm. liospilalsmedel;
men sedan Seraphimer-Ordensgillet erkänt localernas
rätt att sjelfva bestrida fattigvården, uppkom af sådan
anledning 1788 det missbruk, att församlingarna kunna vägra
personer att dit inflytta. Alt klagomål häröfver ofta skulle
uppkomma är tydligt; och nyare författningar hafva Iemnat
åt landshöfdingeembetena samt KammarColkm att i besvärsväg
pröfva dessa mål. Då det i andra rummet kom
till frågan, huru skyldigheten att underhålla borde fördelas,
fanns sista skaltskrifningen derför vara den enda antagliga
norm. Då uppkom det förhållande, att åtskilliga socknar
21 II. 3i
D £ n aä A p r 11 f. rö.
väl önskade intaga arbetare, men icke ville låta skattskrifva
dem. De förblefvo skattskrifna på sin gamla bostad, under
det att deras arbetsföra tid tilländalöpte i annan församling.
Då vill den församling, der de arbetat, skjuta ifrån sig dea
orkeslöse. Sådana frågor förekomma ständigt i KammarCollmi.
Undersökning erfordras då, hvarföre personen icke
varit skattskrifven, och den sista församling, der han vistats
och arbetat samt bort vara skattskrifven, får sig ålagd underhållsskyldigheten.
Rätteligen hafva Utskm nu anmärkt
svårigheten att fördela underhållsskyldigheten. Jag skulle
tro, att Utskrn hade bort fästa afseende vid min anmärkn.,
att sockenstämmoprotocoll, hvari det blifvit någon vägradt
att inflytta i en församling, ovilkorligen bör underställas
landshöfdingen; ty blir detta vilkor infördt i författningen,
så kan hvad Utsk. pag. 7 föreslagit verkligen blifva ändamålsenligt,
men dessförinnan är det icke verkställbar! utan
orättvisa. Om Hr Landtm, anser något särskildt yttrande
erfordras öfver Utsk:ns raisonnement pag. 5, så har jag icke
något emot bifall dertill; men då deri icke innefattas någo*
förslag till författning, anser jag öfverläggningen lämpeligen
böra öfvergå till pag. 7, och då anhåller jag att få yttra
mig öfver usta punkten.
Hr von Troil: Gr. Horns vederläggning emot mig har
af flera blifvit gillad. Jag instämmer deri så vida, att Hr
Gr. fullständigt vederlagt den sats, han uppgifvit till vederläggning.
Men denna är ingalunda min sats; ty att fördela
underhållsskyldigheten på alla församlingar, der den behöfvande
vistats, är visserligen overkställbart, men att ålägga
den församling underhållet, der han sin största arbetstid
tillbragt, låter sig lätt göra. Om han nemi. 3 år arbetat i
en församling, så åligger det denna att visa, det han arbetat
längre tid i en annan o. s. v. Om denna grund medför
större omgång i tillämpningen än Utsktns summariska
procedur, så innefattar den dock en högre coösideration; ty
följden af den förra blir antingen, att det beror af hemmansägare
att emottaga folk af högre ålder samt dermed
belasta församlingen, eller ock vill man betaga en Svensk
medborgare rättighet att vistas, hvar han finner det för sig
förmånligast. Man har redan sett flera exempel, huru församlingarna
lagt hinder i vägen för obemedlade personers
inflyttning, och säkert skola dessa exempel hädanefter ökas,
tilldess de omsider närma arbetarens ställning till lifegenskap
derigenom, att honom ej tillätes bosätta sig i någon annan
församling än den, hvaruti han är född. Skillnaden blefve
endast, att här vöre fl^t vid en socken, då det på andra
ställen är vid ett gods, sorn trälen är fästad. Jag tycker
mig finna, att R. o. Ad. vill bifalla förslaget; men jag reserverar
mig deremot.
Gr. Frölich: Jag har verkligen begått ett misstag i
Den u5 April f. m.
□43
det jag förbisett 1788 års författning. Orsaken ligger deri,
ntt jag fått fatt på andra författningar, som hänvisa till
kyrkolagen. Jag kan citera åtskilliga sådana.
Gr. Horn: Då man stiftar lag, måste man komma
ihåg, att den bör vara tillämplig pä alla fall. Hr v. Troil
har trott, att jag missförstått honom, och har derföre ånyo
Upprepat sin sats. Jag hemställer, om det likväl icke kan
inträffa, att man varit lika länge, och till en 6ådan tid som
utgör den längsta man på något ställe varit, på flera. Om
man t. ex. varit 3 år på åtta, tio ställen, huru skall underhållet
då fördelas? Äfven händer det ofta, att man tillbringat
sin mesta tid, der barnaåren tilländalupit. Vöre det väl
billigt att hänvisa den orkeslöse dit, der församlingen måhända,
i stället för att hafva haft nytta af personens vistande
der, nödgats bidraga till hans uppfostran? Jag har icke
något emot Hr Cederschjölds tillägg; men jag hade förutsatt,
att hvar och en är skattskrifven, der han bör vara det, då det
finnes författningar, som ovilkorligen föreskrifva det. Orsaken
hvarföre skyldigheten, för församlingarna att underställa
landshöfdingen sina protester emot personers intagande i
församlingen icke blef af Utskln föreslagen, härleder sig från
en votering, deri Preste- och BondeSt:ns mening segrade
emot min och deras, som delade densamma.
Hr Cederschjöld: Då jag förra gången gjorde den
anmärkn., som Utsk:n upptagit i i:sta punkten, hör jag
förklara, hvarföre jag ej nu sökt göra densamma gällande.
Jag hade nemi. trott, att opinionen derför ännu ej vore mogen;
men jag betygar min fägnad såväl deröfver, att Utsk:n
pag. 5 erkänt billigheten af ide'en, som deröfver, att Hr
v. Troil behagat försvara den. Jag är altsä nöjd att hafva
utkastat detta frö, som framdeles kan komma att gro, då i
förening dermed medel kunna utfinnas att göra ideen tillämplig.
Hr von Troil: Jag har icke uppgifvit någon fullständig
redaction. Detta till svar på Gr. Horns första anmärkning.
Men att det icke blefve svårt att i en sådan undanrödja
Hr Gr:s invändn. tror jag mig kunna påstå. Ilvad
hans anmärkn. om barndomstiden beträffar, så måste Grefven
förlåta, att jag upprepar, det han vederlagt något, som
jag icke sagt; ty jag har tqlat om den arbetsföra åldern, och
det är icke barndomens.
Frih. Boye: Jag begärde ordet, för att hos Hr Landtm,
anhålla, det discussionen må blifva så kort som möjligt, d.
v. s. icke utsträckas till onödiga ämnen, såsom anmärknrr,
hvilka icke någon tänker fullfölja. Jag ansel- öfverläggningen
böra inskränkas till de föreslagna punkterna, och att vi
således böra öfvergå till pag. 7.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att lian, i den
Den a5 April f. m.
tanke att frågans föredragning derigenom skulle blifva redigare,
låtit uppläsa usta punkten af Utskins svar på anmärkningarna,
men ville nu, då öfverläggningen tagit en annan
vändning, hemställa, om R. o. Ad. tillät, att man finge
till öfverläggning företaga i Ista punkten af Utskins pag. 7
förekommande tillstyrkanden.
Frih. Cederström: Då anhåller jag, att 3idje punkten
må först afgöras, emedan derpå beror antagligheten af de
förra. Jag föreslår den ändring i nämnde punkt, hvilken
nu står i strid med författningarna om afskedade krigsmän,
att vid slutet af punkten må tillsättasI då församling vägrat
någon dit inflytta, skall beslutet derom alltid underställas K.
jMls Befihldes pröfning.
Frih. Boye: Jag kan icke instämma i Frih. Cederströms
åsigt. Man mäste först bestämma, huru man kan
komma till förslagets bedömande, innan man kommer till
frågan om ändring deri. Jag anser Utskins följda ordning
vara den naturliga, och kan icke finna någon annan grund
för Frih. Cederströms förslag, än att få afla beslut, sorn
socknarna taga, underställda K. Mis Befihldes pröfning. Det
är orimligt att begära, att församlingarna skola passa på vid
skattskrifningarna och fullfölja proteste" mot inflyttningar.
Mig synes det vara nog, att den missnöjde får anföra besvär.
Jag begär yttrande öfver punkterna i den ordning,
Utskln uppfattat dem.
Frih. Cederström: Jag hade i sanning icke väntat
mig Frih. Boyes anmärkn., ty en person, som vistats på
landet, bör veta, huru det tillgår vid inflyttningar, att nemi.
långt före skattskrifningen försemlingarna på sockenstämmor
redan beslutat hvilka som få inflytta eller icke; och sådant
bör likväl icke bero på sockenstämmopluraliteten. Om altså
en vägran beslutas, så har jag ansett nyttigt och nödigt,
att ett sådant beslut undersiälles landshöldingens pröfning,
och det är ej detsamma som att underställa alla beslut, utan
blott det i ifrågavar. fall. Börjar man nu med afgörande af
ila punkten, så måste jag afstyrka den, i fall icke förändring
vinnes i den 3ldje. Då nemi. usta punkten säger: att underhållsskyldigheten
alltid tillhör den församling, der personen
varit sist skattskrifven, och 3:dje punkten säger, att
sockenstämmas beslutade vägran skall lända till efterrättelse,
så är sockenstämmas beslut lagligt, och sistberörde församling
måste nödvändigt vidkännas underhållet. Det tillhör
kronobetjeningen att hos landshöfdingen anmäla, då någon
undanhållit sig från skattskrifning; men att stadga föreskrifter,
hvarigenom man skall inleda folk att undanhålla sig
från mantalsskrifning, är detsamma som att öka lösdrifvarnes
antal, hvilket då kommer att drabba fångvården. Jag förnyar
min begäran, att 3:dje punkten må först förekomma.
Den q5 April f. ra.
Frih. Boye: Ehuru jag icke varit lycklig uppfatta
Frih. Cederströras mening i detta fall, synes det mig klart,
alt han vill införa oss på en alldeles ny bana, och jag förbehåller
mig, att den icke må betrådas i afseende å fattigvården.
Jag kan icke neka, att den missnöjde må äga rätt
att klaga, då någon församling vägrar honom inflyttning;
men jag måste motsätta mig all underställning i annan väg.
Jag yrkar, att vi må förblifva vid den af Utsk:n följda ordning,
och tror, att Frih. Cederström lika väl kan komma
till sitt mål.
Ilr Hjärne: Ehuru det för mig är likgiltigt, hvilken
ordning man härvid följer, vill jag likväl ej motsätta mig
den af Frih. Cederström föreslagna, och anser det för min
del omöjligt att bifalla 3:dje punkten, sådan den nu är. Frih.
Cederströms förslag går endast ut på hvad som nu äger rum,
ty förhållandet är enligt gällande författningar sådant, att
församlingarna verkligen kunna neka gammalt och orkeslöst
folk att till sig inflytta; men nu är händelsen ibland den,
att mantalsskrifvaren det oaktadt anser sig böra skattskrifva
de gamla och mindre arbetsföra. Till förekommande häraf
är ändring behöflig. Men man har i Utsk:ns förslag gått
längre, då man sagt, att vederbörande vid mantalsskrifning
skola ställa sig till efterrättelse socknarnas beslut; ty vederbörande
är här landshöfdingen, och han skulle altså icke i
besvärs väg kunna ändra berörde beslut.
Gr. Horn: Jag instämmer i den af Frih. Cederström
föreslagna ordning för öfverläggningen. Jag skulle dock tro,
att i:a punkten innehåller just detsamma som 1788 års författning,
endast med en närmare förklaring af ordet hemman,
hvilket blifvit missförstådt. Frih. Boye har yttrat sig på
ett sätt, som jag icke kunnat fatta, då han bestridt mantalsskrifningens
vitsord mot socknarnas beslut. Skattskrifning
verkställes ovilkorligen, om K. M:s Bef:h:des ombud på
stället så resolverar, oaktadt församlingens protest, som i
detta fall lagligen pröfvas, då socknen naturligtvis äger rätt
att klaga öfver åtgärden, likasom den enskilde äger föra klagan,
om honom blifvit vägrad mantalsskrifning. Att så skall
tillgå är naturligt; men jag anser tillika nyttigt, att underställningen
föreskrifves såsom en skyldighet förförsamlingarna.
I dess närvar, skick är 3:dje punkten alldeles oantaglig.
Frih. Boye: Det förundrar mig att mig blifva tillagda
meningar, som jag icke tänkt. Jag har blott bestridt, att församlingarna
må åläggas ett nytt onus. Jag bestrider icke,
att klagan kan ske öfver hvad sorn beslutas; men Frih. Cederström
är dermed icke nöjd. Han fordrar icke blott, att
alla sockenstämmobeslut skola underställas landshöfdingen,
utan äfven att församlingarna skola klaga öfver mantalsskrifningarna.
Detta bestrider jag.
2j6
D e 11 a5 April f. m.
Frih. Cederström: Jag anhåller att få erinra om
skillnaden emellan rättigheten att besvära sig och skyldigheten
för de beslutande att underställa beslutet. Man måste
ihågkomma, att den person, som är i fråga, ofta är i okunrnighet
om socknarnas beslut.
II. Ex. Hr Gr, o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.,
på sätt Frih. Cederström yrkat, behagade tillåta, att 3:dje
punkten af Utsk:ns förslag först finge föredragas.
Bifölls.
I anledn. häraf upplästes nämnde 3;dje punkt.
Hr Cederschjöld: Då 3:dje punkten nu först före-»
kommer, får jag förklara, att jag anser den öfverflödig, enär
tillräckligt stadgande i detta afseende redan finnes.
Hr Hjärne instämde med Hr Cederschjöld.
Frih. Cederström: Hr Cederschjöld har påstått, att
3:dje punkten, jemte det tillägg jag yrkat, är öfverflödig,
emedan sådana föreskrifter förut skola finnas. Det är ledsamt,
att han icke behagat uppgifva, hvar de finnas. 1817
års författning säger väl, att hesvär få äga rum; men jag
Jiar nyss uppgifvit, att de, sorn skola besvära sig, äro okun-i
niga om beslutet. Hr Bjärne har påstått, att mantalsskrifpingarna
verkställas emot socknarnas beslut. Om han der-*
med menar, att den, som anmäler sig, antecknas i mantalslängden,
så har han rätt; men derför är han icke skatt -  skrifven, ty derförinnan skall anteckningen vara utförd i
behörig collinan.
Frih. Cederstrcms förslag upplästes, så lydande: ”att,
”då församling å allm. sockenstämma beslutat vägra någon
”att sig inom socknen nedsätta, eller gammalt och mindre
”arbetsfört tjenstehjon att derstädes i tjenst antagas, skall sådant
socknens beslut alltid underställas K. M:s Bef:h:des
”fastställelse."
Frih. Boye: Jag tackar för den upplysning, jag fått till
ytterligare stöd för mitt påstående, att här är fråga om ett
nytt onus för församlingarna.
Frih. Cederströms förslag blef af R. o. Ad. bifallet.
1: s t a punkten af Utskottens förslag.
Hr Cederschjöld: Jag förnyar min hemställan, att
det i slutet af i:sta punkten må heta: der han varit ellef
bort vara skattskrifves
Frih. Cederström: Sedan 3:dje punkten blifvit antagen,
tror jag, att ordet bort kan undvaras i den första.
Jag bestrider dock ej dess införande, men önskar deremot,
att orden: ehvad han haft eget hemman eller icke, må uteslutas.
Stadgandet blir derigenom klarare.
Den a5 April f. m.
Gr. Horn: irsta punkten är blott en förklaring af 1788
3rs bref. Der står nemi.: "att den socken, der fattighjonet
antingen haft eget hemman, eller såsom inhyses- eller
tjenstehjon sednast varit i skatt antecknadt, bör vidkännas
dess vård.'’ Just denna mening har gifvit anleda. till
Utskrns förslag, emedan berörde författning, som i allt
annat skulle blifva gällande, har varit olika fastställd och
tillämpad. Jag tror derföre, att denna förklaring bör bibehållas.
Frih. Cederström: Det är gifvet, att det af Gr. Horn
upplästa stadgande finnes intaget i det nya, jag föreslagit,
emedan icke någon kan vara oskattskrifven, och frågan örn
vägrad inflyttning alltid kommer att underställas landshöfdingens
pröfning. Då dessutom det ifrågavar. stadgandet står
i pari te' med ett annat, rör:de borgare i städerna, hvilket
numera äfven kommer att förfalla, tror jag, att det är bäst
utesluta detsamma såsom förvillande.
Med bifall till de af Hr Cederschjöld och Frih. Cederström
föreslagna förändringar, beslöt R. o. Ad., att den nu
föredragna i:sta punkten skulle erhålla följande förändrade
redaction: ”att då fråga församlingar emellan uppstår ang:de
”skyldigheten att underhålla de från den ena till den andra
”församlingen inflyttande personer, skall den fattige tillhöra
”den församling, der han sist varit eller bort vara mantals”och
skattskrifven.”
2:dra punkten af Utskottens förslag.
Frih. Boye: Sådan 2:dra punkten nu är, anser jag den
icke kunnat bifallas, men vill likväl icke, att det dermed
afsedda ändamålet skall förfelas; ty ehuru det här föreslagna
correctivet är orimligt, kail det dock lätt utbytas mot
ett annat. Så länge den grundsatsen har helgd, att deu
enas rätt har en gräns, der den andras vidtager, så länge
är det orimligt, att en ledamot skall kunna öka församlingens
bördor, utan återhåll å församlingarnas sida. Ändamålet
med förslaget är att förekomma detta; men medlet är
alltför ingripande. Derför vill jag uppgifva ett annat. Jag
tror i första rummet, att hvarje församling bör höras öfver
personers inflyttning dit, äfven om de äro arbetsföra, i fall
de hafva 3 eller 4 minderåriga harn. Är församlingarnas
vägran obillig, så finnes äfven deremot correctiv. Jag föreslår
derföre: att tjenstehjon med minderåriga barn, antin
gen
dessa tjenstehjon äro i husbondens bröd eller af honom
njuta underhåll-såsom statdrängar eller stattorpare, ej må i
församling inflytta, innan församlingen öfver deras inflyttning
blifvit, å allmän sockenstämma, hörd; varande det då
församlingens rättighet alt deras inflyttning vägra till den
påföljd, att personer, som emot sådan vägran i församlingen
inflytta, icke må derefter äga, för sig eller barn, någon rätt
Den aä April f. m.
att församlingens fattigvård anlita, förrän sedan de i tio år
varit inom församlingen boende. — Ändamålet är att förekomma,
det fattiga personers intagande i församlingarna,
med hustru och barn, icke må bero på enskilda hemmansägares
godtycke. Medlet härtill vill jag lägga deri, att den
inflyttande forst efter viss tid skulle äga rätt till underhåll.
Förslaget bar äfven ett annat syftemål, det att, genom en
dylik författnings erinran till ungdomen om följderna af förtidiga
giftermål, åstadkomma motverkan af det oskick att
gifta sig, för att skaffa en hop tiggare till verlden. Jag anhåller
om propos. till afslag å 2:dra punkten samt att mitt
förslag i stället må antagas.
Frih. Cederström: Med den siste talaren instämmer
jag i afseende å afslag af 2:dra punkten, men yrkar enahanda
åtgärds vidtagande med hans förslag. Jag bekänner, att
hans afsigt synes hafva varit att fästa vissa vilkor för församlingarnas
skyldighet alt underhålla inflyttande personer, som
komma i nöd; men jag frågar: om under den tid, innan
hvilkens utgång den behöfvande icke vore berättigad till
understöd, han likväl ovilkorligen behöfde sådant, hvem
skulle väl då lemna det? Jag finner Frih. Boyes förslag stå
i strid med det redan fattade beslutet, ty sedan man föreskrifvit,
att beslut om vägrad inflyttning alltid skall underställas
landshöfdingen, har man derigenom gifvit en garanti
deremot, att icke flera få inflytta tili den eller den församlingen
än de, som ordentligen der kunna födas och underhållas.
Det är stor skillnad emellan, huruvida föda eller
sysselsättning fattas en allmänhet. Jag begär afslag å 2:dra
punkten, utan att något må sättas i stället.
Frih. Boye: Till B. o. Ad:s omdöme öfverlemna!' jag,
huru mycket den siste talaren väl tagit kännedom om skillnaden
emellan Utskms och mitt förslag, då han säger, att
någon förbättring deraf icke skulle uppstå. Jag hade nyss
tillfälle att finna ett af honom framstälut förslag orimligt,
ooh han må gerna betala mig med samma omdöme; men
till Edert omdöme, mina Hrr, vädjar jag. Utsk:n hafva
uppgifvit ett correctiv, som är härdare, än att någon skulle
vilja underkasta sig detsamma. Jag säger: hvar och en må
inflytta, men han må bereda sig på följderna. Frih. Cederström
har frågat, hvem som skulle underhålla en inflyttad,
om han konnne i nöd, förrän han vore berättigad till understöd
af den nya församlingen. Jag svarar: den församling,
derifrån hatt sednast kom. Frih. Cederström tycker,
att allt är väl, blott det kommer under landshöfdingarna.
Det är sannt, att de hafva KammarCöllegii president till
förman; men jag bryr mig icke om Hr Presidenten och vill
icke hafva Svenska folket beroende af honom.
Den
Den 25 April f. m.
Den nu föredragna 2:dra punkten blef af R. o. Ad.
äfslagen.
Uppå derefter framställd propos. fann R. o. Ad. ej heller
för godt att antaga det af Frih. Roye uppgifna förslag.
Frih. Boye: Icke af öfvertygelse att hafva orätt, men
derföre, att ärendet är Önskningsmål, och emedan jag är viss,
att Regeringen handlar klokare än Hr Kammarpresidenten,
vill jag icke fullfölja mitt yrkande till votering.
I anledn. af 4;de punkten af Utskins svar på de vid betänk.
JNio 54 gjorda anmärknir yttrade
Frih. Ceder strömi Jag kan icke instämma uti hvad
Utsk:n i denna punkt föreslå. Jag tror, att Utsk:n hade
bort föreslå, att det motionerade ändamålet kunde sökas genom
särskilda öfverenskommelser, på det ständiga tvister
inom socknarna i detta afseende må undvikas. Sådana finnas
på flera ställen, och det borde vara stadgadt, att de skola
finnas öfverallt.
R. o. Ad. fann hvarken denna 4:^e punkt eller hvad
Utskm i öfrigt yttrat, och hvarom ej här ofvan blifvit beslutadt,
erfordra någon,åtgärd.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 25 April 1835.
Plenum kl. 6 e. m.
Från H. Ex. Hi* Gr. o. Landtm, hade underteckn.
Ridd.secret. emottagit följande skrifvelse:
Som jag af enskilda göromål är hindrad uppkomma i
det lill i dag eftermiddag utsatta plenum hos H. R. o. Ad.,
torde Ilr Ridd secret. anmoda den äldste närvar, ledamoten
att, under min frånvaro, mottaga klubban och föra ordet
hos R. o. Ad. Stockholm d. 25 April 1835.
Jacob De la Gardie.
I anledn. häraf emottog Gr. Lewenhaupt, Gust.,
såsom äldste närvar. Grefven, klubban och öppnade plenum.
Justerades 5 prot.utdi*. för denna dag f. m.
Upplästes och lades på bordet ett prot.utdr. från Preat
H. 3a
2oo Den a5 April e. m.
steSt. af denna dag, innehållande inbjuda, till instämmande
i Ståndets beslut att anmoda Utsk:n att, senast inom 8 dagar
efter delfåendet, till RiksStin inkomma med svar, skriftlegen
aifattadt, å de nu gjorda återremisser eller dem, som
ännu kunna beslutas.
Likaledes upplästes Och lades på bordet nedannämnda
inemor. oell utlåtm frun
ConstitutionsUtskottet:
Nio ii8. till R. o. Ad., ang:de dess åtgärd vid memor.
Nio 107;
Nio 1 ig. anglde R. o. Adis återremiss på memor. Nio 1125
Pl:o i2ö. i anledn. af alne Stånds återremisser på metnor.
Nio ii3;
BancoUtskottet:
Nio 133. med öfverlemnande af förslag till reglementariska
föreskrifter, motsvarande 4 art. 4 afd. i i83o års baneoreglemente;
Nio
134- i anledn. af de inom RiksStin gjorda anmäfknlr
vid Utskls under Nilis 114 och ii5 afgifna memor.
Företogs val af 6 revisorer, för att, å R. o. Adis vägnar,
deltaga uti i83g års revision af Stats-, Banco- och
Riksg.verkens förvaltning och räkenskaper; och beftfnnos,
efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utseddeI
Gr. von Fersen, Hans, Ryttmästare 28 röster»
Gr. von Hermansson, Carl, Brukspatron 28 „
Frih. Gyllenkrook, A. G., Hofmarskalk 28 „
Hr Odencrantz, G., Major 28 „
Hr von Wahrendorff, M., Hofmarskalk 27 ,,
Ilr Tamm, 1\ A., Brukspatron 28 „
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 8 på aftonen.
lii fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 27 April 1835,
Plenum kl. 10 f. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. Stis underd. skrifvelser
till K. M., nemi.:
Nio 39.4. °m ändring i stadgandet anglde creditupplaget;
Nio 325. anglde en friare assigneringsrätt emellan ensi;
i Ida,
Den 27 A piil f. ra.
201
Likaledes upplästes till justering och godkändes nedannämnda
§§ i riksd.beslutet:
1:0 i anledn. af verkställd granskning af Convojeommissariatets
förvaltn. och räkenskaper för åren i83i ocdi i83a;
2:0 ang:de förändrade stadganden i afseende på skeppsägares
åliggande att uttaga fribref och Turkiska pass;
3:o ang:de porto-afgiften för inrikes brefvexlingen.
Justerades pleniprotln för d. 2 sisth Fehr. f. och e. in.
Då nu justering skulle företagas af pleniprqt. för d. 3
sisth Fehr. f. in., yttrade
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., alt då åtskilliga mål i
nämnde prot. förekomme, hvilka enskildt rörde R. o. Ad.,
H. Ex. anmodade Pudd.fisealen tillsäga de på läktaren varande
åhörare att afträda samt att läktaren är stängd, tills
prot. är justerad t.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Sorn jag har för afsigt
att begära, att den af Hr Gr. o. Landtm, föredragna
fråga ytterligare ina få hvila på bordet, torde jäktarens afJägsnande
blifva öfverflödigt.
Hr Stuart, Carl Gust. förenade sig med Hr Dalman.
Gr. Posse, Arv.! För närvar, är ingen annan fråga å
bane än prot.-justering, och den kan ej läggas på bordet.
Jag bestrider det åtminstone.
Hr Crusenstolpe, Magn, Jac., förenade sig med Hr
Dalman.
Hr Stuart: Justeringen af det ifrågavar. prot. kan vis-r
serligen icke läggas på bordet; men det mål, som står i
samband med denna prot.justering, mäste, i likhet med andra
föredragna mål, kunna begäras på bordet, och det är
om en sådan bordläggning jag anhåller. Jag anser det vara
af synnerlig vigt, att riksdagens allmänt efterlängtade
och nu ändtligen snart förestående slut icke ytterligare fördröjes
derigenom, att R. o. Ad. uraktlåter att företrädesvis
till afgörande företaga de allmänna frågorna. Vi hafva på
vårt bord liggande åtskilliga mål som, efter min åsigt, nödvändigt
måste återremitteras, och hvilkas snara föredragning
och pröfning således är ett hufvudsakligt vilkor för riksdagens
ofördröjliga afslutande. Af denna anledn. förenar jag mig
med Hr Dalman uti den^anhållan han framställt.
Hr Hjärne, Harald: Likasom det är mig alldeles
främmande, hvad Ilr Gr. o. Landtm, menade med det mål,
som skall äga sammanhang med närvar, prot.-justering, lika
oriktigt anser jag det vara att på förhand begära på bordet
mål, sorn ännu icke äro föredragna. Det är väl sannt,
Den 37 April f. nj.
att den ovanligt stora samlingen här i dag synes besanna
det rykte, som några dagar kringgått, att en fråga, som än-,
nu icke är väckt, skulle i dag bringas å bane; men dä jag
icke tror mig böra fästa afseende på rykten, finnér jag mig
också böra anse mig alldeles obekant med det ämne, sorn
möjligen framdeles förekommer, hvarföre jag äfven vågar
framställa till de Hrr, som begärt ett ännu icke väckt mål
på bordet, oin de icke skulle vilja återtaga sin begäran, till
dess frågan förekommer. Medan jag har ordet, skall jag
vördsamt anhålla, att min reservation blir till prot. anteck-.
nåd deremot, att Hr Gr, o. Landtm, begagnat sin rättighet
att utvisa läktaren, emedan jag alltid anser det olämpligt
att i fall, dep publicitet icke kan förekommas, begagna sig
af denna utväg.
Frih. Kantzou, Joh. Alb., förenade sig med Hp
Hjärne.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att hvad angina
ge frågan att lägga en prot.-justering på bordet, så ansåg
H. Ex., att något stadgande i grundlagen dertill icke be-!
rättigade. Hvad åter beträffade Hr Hjärnes framställning,
att H. Ex. öfverskrida sin rätt, då H. Ex. antydt åhörarnes
aflägsnande, så ville H. Ex. låta uppläsa 2 § af tillägg
get till R. o. Ad:s ordn:sstadga, hvaraf H. Ex. förmoda-,
de, det Hr Hjärne skulle finna, att hans anmärkn. varit
ogrundad.
2 § af tillägget till ordn:sstadgan upplästes, så lydande:
Landtmarskalk, eller den hans ställe företräder, äger, när
han så nödigt finner, att vägra främmande personer inträ-,
de, antingen för ett helt plenum eller för en del deraf, äf->
vensom att under varande plenum anbefalla närvar, fram-,
mande personers aflägsnande,
Hr Hjärne: Jag är ganska ledsen deröfver, att mitt yttrande
blifvit alldeles oriktigt uppfattadt af Hr Gr. o.Landtm.,
och jag vill hoppas, att icke mångå af R, o. Ad. hafva upp-,
fattat min reservation såsom H. Ex. Jag reserverade mig
deremot, att H. Ex. begagnade sin rättighet att utvisa läktaren,
hvilket icke innefattade något bestridande af en sådan
rättighet, utan endast en sådan reservation, som en
hvar ledamot är berättigad att afgifva äfven mot de beslut,
som äro lagliga.
Justeringen af prot. för d. 3 Febr f. rm börjades och
fortsattes till Frih, Khngspors yttrande,
Gr. Posse, Arv.: Jag anhåller, att Frih. Klingspors
anförande må blifva uppläst.
Hr Crusenstolpe: Utan att vilja lägga ringaste hinder
i vägen för fortsättning af prot.-justeringen, yrkar jag,
med den rätt Riksd.Ordn. och Ridd.Ordn. mig tillägga, att den
Den 27 April f. m.
253
fråga, som nu synes vara å bane, må få ligga på bordet
till nästa plenum.
Hr Dalman förenade sig med Ilr Crusenstolpe,
Gr. Horn, Claes Fredr.: På det att icke B., o. Ad:s
tid må onödigtvis upptagas, anhåller jag, att Hr Gr. o.
Landtm., med den rätt honom tillkommer, måtte låta ordpingen
för dagen fortfara och icke genom sådan öfverläggning,
som här ägt rum, låta prot.-justeringen afbrytas,
Prot.-justeringen kan icke afbrytas, sedan den en gäng är
frih. KJingspors yttrande upplästes,
Gr. Posse: Jag får börja med att tillkännagifva, alt
det är i anledn. af prot.-justeringen, som jag ämnar yttra
mig, och mitt yttrande är således just vid detta tillfälle påkalladt.
Jag finnér, att det yttrande, som Frih. Klingspor
bär afgaf d. 3 sisth Fehr., blifvit i prot. oförändradt infördt,
och Frih. Klingspor har, så vidt man kunnat märka, ännu
icke gifvit anledn. till den förmodan, att han ämnar åt de
uttryck, mot hvilka H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt gjort anmärkn.
, gifva den förklaring, som, efter min öfvertygelse,
fordras af känslan för rätt och sanning, och äfven af aktning
för det Stånd, af hvilket Hr Frih. har förmånen att
vara medlem. Vid ett sådant förhållande är det min pligt
att ånyo fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på detta ämne;
ty R. o. Ad. torde erinra sig, att det var jag, som begärde
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts vädjande till R. o. Ad.
på bordet, och som derigenom förekom all pröfning af frågan
vid det tillfälle, då den väcktes, och det är således
jag, som har skyldighet att åter upptaga densamma och
Öppna den bana, på hvilken de ledamöter, som blifvit förfördelade,
kunna och skola vinna den upprättelse, hvartill
de äro berättigade. Min önskan att förekomma den af Frih.
Klingspor föranledda ordtvistens sammanblandning med det
vigtiga ämne, som utgjorde föremål för R. o. Ad:s öfverläggning
d. 3 Febr., var visserligen en ganska gillig orsak
till min åtgärd att begära uppskof med Hr Gr. o. Landtnäs
propos. i anledn. af H. Ex. Hr Gr. af "Wetterstedts framställda
anmäxkn.; men egentliga skälet var att bereda Frih,
Klingspor rådrum att betänka förhållandet samt tillfälle att
befria R. o. Ad. från den oangenäma ställning, uti hvilken
Ilr Frih. genom sitt handlingssätt försatt oss, Detta mäste
svårligen hafva kunnat undfalla Hr Frih:s uppmärksamhet,
och jag hoppas nu, att Hr Frih., inseende, huru lätt det
är för honom att både för det närvar, och för framtiden
undanskymma denna obehagliga sak, skall så mycket hellre
begagna den af mig och — jag är säker derpå — af hela
huset önskade utväg att lemna en nöjaktig förklaring af sina
ord, som han säkert inom sig sjelf icke kunnat undgå
Dc u 27 April f. m.
olt erkänna, alt Konungens rådgifvare, utan att glömma
sin pligt att vårda Styrelsens anseende obefläckadt, icke kunnat
låta bero vid bans beskyllning, men att de det oaktadt
ingenting lifligare önskat, än att se denna sak så uppgjord
nu, att äfven obehagliga följder för Hr Frih. kunna undvikas.
Skulle hos Frill. Klingspor uppstå den tanka, att
hans eget rykte skulle lida deraf, att han förklarade sina
ord, så bedömer lian sin ställning oridderligen, orätt. Få
torde de vara, som icke måste erkänna, att jag mer än cn
gång yttrat den önskan, att dessa ord aldrig varit sagda;
men aldrig har en bra karls värde blifvit förringadt derigenom,
att han öppet erkänt sitt förhastande, och aldrig har
någon vunnit derpå, att han envist sökt fasthålla vid ett
begånget misstag, synnerligast då, såsom här är förhållandet,
3:dje mans rätt blifvit för nära trädd. Allmänhetens,
den vältänkande allmänhetens omdöme kan för den, som så
handlar, icke blifva gynnsamt; och 0111 det än lyckas honom
att för en tid vara okunnig om detta omdöme, skall
det dock förr eller senare uppenbaras för honom, ty inom
hans eget bröst finnes en granskare, som jag hoppas, att
han hvarken kan undgå eller jäfva. Jag behöfver icke vidare
fästa Ilr Frilits uppmärksamhet härpå. Frih. är Svensk
riddersman och Svensk krigare, och i dessa begge egenskaper
inser han, livad aktningen för andras rätt fordrar. Jag
inskränker mig derföre endast till att, i öfverensstämmelse
med hvad jag yttrat d. 3 Febr., vända mig directe till Hr
Frih. med den begäran, att han ville nöjaktigt förklara sina
ord, som, tydda efter ordalydelsen — och annorlunda
kunna de icke tydas —- nu stå i prot. — jag är öfvertygad
derom — med en helt annan tillämpning, än lian sjelf åsyftat.
Sedan lii' Frih. yttrat sig, anhåller jag att ånyo få
ordet.
Hr Dalman: Då jag förmodar, att den siste värde talaren
icke afhört den förklaring, som Frih. Klingspor öfver
sina ord på e. m. d. 3 Febr. afgaf, i anledn. af en till
honom ställd uppmaning derom, föranledd af H. Ex. Hr
Gr. af Wetterstedts anmärkt!, mot Hr Frih:s yttrande uti
samma dags förmiddagsplemim, så anhåller jag, att justering
af prot. för d. 3 Febr. e. m. må föregå Frih. Elingspers
svar, på det Gr. Posse deraf må inhemta, att Frih.
Klingspor redan meddelat all den förklaring, som i detta
fall torde finnas nödig.
Frih, Rantzou förenade sig med Hr Dalman.
Frih. Kiingspors yttrande d. 3 Febr. e. m. upplästes.
Gr. Horn: Jag påminner mig, att jag, i följd af sjukdomsförfall,
var från var. från plenum d. 3 Febr., och har
således icke kunskap om ifrågavar. mål. Här talas om ett
mål, sorn man begärt hviiaude på bordet. Sedan har jag
Den April f. m.
255
lior t talas om ett vädjande till Ståndet af II. Ex. Hr Gr. af
■Wetterstedt; men ännu har jag af prot.-justeringen icke kunnat
hnna, att ett sådant vädjande ägt rtuh. Måhända är
detta vädjande det mål, man begärt på bordet. Jag anhåller
derföre, att H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt» yttrande äf-*
ven måtte uppläsas, emedan det förefaller mig, sorn Frih.
Klingspors svar deraf var en följd.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust., yttrade sig
vara förekommen af Gr. Horn, i hvars begäran han förenade
sig.
Hr Crusenstolpe: Till förekommande af flera afbrott
anhåller jag, att prot. för d. 3 Fehr. från perm till perm,
Från punkt till punkt, må blifva uppläst, och att vi derefter
må få debattera öfver ämnet.
Hr Dalman: Jag hemställer till Hr Crusenstolpe, huruvida
han icke vill inskränka sin begäran dertill, att endast
de yttranden, som följa efter Frih. Klingspors anförande,
må blifva upplästa, emedan de föregående icke hafva
sammanhang med närvar, fråga. Då kan Hr Crusenstolpes
önskan så mycket lättare bifallas, som icke mer än ett
eller tvenne yttranden förekomma, innan Gr. Posse begärde
frågan hvilande på bordet.
Hr Crusenstolpe: Jag medgifver, hvad Hr Dalman föreslagit,
med vilkor likväl, att icke flera fragmenter framplockas.
Gr. Posse: Jag ber att få fästa uppmärksamheten derpå,
att det är a:ne prot., som äro i fråga. Det prot., som
nu är vmder justering, är för f. m. d. 3 Fehr., och om jag
icke bedrager mig, slutades det med Frih. Klingspors redan
Upplästa yttrande. Af prot. för e. m. d. 3 Febi'., som ännu
icke är till justering föredraget, hafva Hrr Dalman och Crusenstolpe
begärt uppläsning af Frih. Klingspors, och Gr.
Horn af II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts yttrande. Sedan
dessa yttranden blifvit upplästa, förmodar jag, att vi få öf.
vergå till discussion i ämnet.
Hr Crusenstolpe: Jag skall anhålla, att prot. må
blifva helt och hållet uppläst.
Hr Rosenblad, Bernh.: Den magt, Hr Crusenstolpe
vill utöfva öfver R. o. Ad:s tid, torde vid detta tillfälle icke
vara enlig med laga former. Då förhållandet är sådant,
som Gr. Posse uppgifvit, eller att förmiddagsprot, för d. 3 Febr.
utgör ett helt för sig sjelf, som slutat med Frih. Klingspors
yttrande, så kan annat icke ifrågakomma till Uppläsning, än
hvad som upplyser förevar, ämne, hvartill ingalunda hörer hela
den Frih. Klingspors yttrande föregående discussion öfver
StatsUtsk:s betänk, i lånefrågan, hvilken derföre nu icke
kan komma i fråga att uppläsas, lika litet som prot. för e.
m. d. 3 Fehr., förrän detsamma till justering företages, då
256
Den 27 April f. m.
det blir Hr Crusenstolpes ratt att få detsamma uppläst iii
extenso, eller från perm till perm och från punkt till punkt.
Frih. Kantzou: Jag anhåller, att först förmiddagsprot.
må blifva uppläst till slut, och att vi derefter må få skrida
till justering af prot. för e. m.
Hr Dalman: Att Hr Crusenstolpe kunnat framkomma
med den begäran, att hela prot. skall uppläsas, förundrar
mig icke, emedan han ej var tillstädes under förmiddagens
plenum d. 3 Febr.; men att personer, som då voro närvar.,
vilja uppehålla R. o. Ad. med en sådan uppläsning, förundrar
mig ganska mycket. Frih. Klingspors yttrande var det
sista på f. m., och då detsamma under prot.-justeringen,
uppå särskild begäran, blifvit uppläst, är hela prot. för f.
m. sålunda genomgånget. På e. 111. började, om jag icke
missminner mig, H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt discussionen
med ett yttrande, som Frih. Klingspor till besvarande upptog,
hvarefter Gr. Posse sedermera exploiterade saken. Hr
Cederschjöld yttrade sig jemväl i anledn. af Gr:na Posses
och Wetterstedts anföranden; och dessa 4 yttranden äro
de enda, som behöfva uppläsas, emedan de öfriga icke på
ringaste sätt vidrörde förevar, fråga.
Gr. Frölich, Dav.: Jag lärer icke kunna misstaga
mig derom, att ändamålet med prot.-justeringen måtte vara,
att den person, som yttrat sig, må komma i tillfälle att
finna, om dess mening blifvit i prot. rätt uppfattad, och icke
det, att Riddarhusets öfriga medlemmar skulle äga rätt
till en sådan justering af hvad en ledamot yttrat, men väl
till en anmärkn. mot ett sådant yttrande af den beskaffenhet,
som den Gr. Posse väckt. Jag skulle derföre tro, att
det är obehörigt, för att icke säga mera, att yrka, det R.
o. Ad:s tid skall upptagas, der icke någon särskild ledamot*
som yttrat sig, begärt, att hans yttrande måtte uppläsas,
med en från punkt till punkt och från perm till perm skedd
uppläsning af prot. Vår antagna praxis vid denna riksdag
har varit, att prot.-justeringen skett på det sätt, att hvar
och Cn ledamots muntliga eller skriftliga yttrande blifvit
omnämndt såsom i prot. infördt, sedan hvar och en förut
haft tillfälle att i cancelliet justera detsamma; och det har
icke varit nödigt, och lärer icke blifva så ansedt, att uppläsa
yttrandena, såvida icke fråga är att göra anmärkn:r
deremot. Jag får derföre förklara, att jag hoppas, det Hr
Gr. o. Landtm, icke tillåter någon uppläsning annorlunda,
än af bestämdt uppgifna yttranden, som någon ledamot antingen
sjelf afgifvit eller ock särskildt anhåller måtte uppläsas.
Frih. Cederström, Jac.: Plenum f. och e. m. samma
dag är ett och samma plenum, från f. m. uppskjutet
till
Den 27 A ja rit. t’, lii.
lill c. m. Prot.-justeringen har nu fortgått t. o. lii. Frih.
Elingspers nyss upplästa yttrande, sedan någon uppläsning
af de föregående i prot. antecknade yttranden icke blifvit
begärd, och prot,-justeringen, som försiggått i öfverensstämmelse
roed R. o. Ad:s derom vid riksdagens början fattade
beslut, måste således anses fulländad t. o. m. Frih. Klingspors
nyssnämnde yttrande; men sedan en ledamot derefter
begärt, att prot. fullständigt skall uppläsas, så måste äfven
fullständig uppläsning deraf äga rum frun Frih Klingspon
yttrande till slutet af prot. för samma dag, emedan det är
hvars och ens rätt att vid justeringen få prot. fullständigt
uppläst.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att af förmiddagsprot.
d, 3 Febr. endast återstode följande få ord: Fortsättningen
af detta mål uppskjöts till eftermiddagsplenum.
Med undantag af dessa ord vore prot, redan helt och hållet
uppläst. Hr Dalman hade begärt uppläsning af Frih. Klingspon
på e. m. afgifna yttrande, och denna uppläsning hade
skett. Då Gr. af Wetterstedt äfven begärt, att hans yttrande
skulle uppläsas, kunde det ej heller förvägras.
Underteckn. Ridd.Secret. tillkännagaf, att Gr. af
Wetterstedt på e. m. ö. 3 Fehr. a:ne gånger yttrat sig, och
uppläste derefter båda yttrandena.
Hr Dalman: Jag anhåller, att för fullständighetens skull
äfven Gr. Posses och Hr Cederschjölds yttranden på e. m.
må blifva upplästa.
Hr Crusenstolpe: Förekommen af Hr Dalman, får
jag endast tilltigga den anhållan, att de få ord, jag vid samma
tillfälle yttrade, äfven måtte blifva upplasta, för att
legitimera min rättighet eller, rättare sagdt, min skyldig —
het att nugot fullständigare deltaga i denna discussioti.
Hr Cederschjölds, Gr. Posses och Hr Crusenstolpes yttranden
d. 3 Febr. e. m. upplästes.
Frih. Klingspor, Maur.: Ånyo uppmanad att förklara
mig ang:de ett yttrande, sorn icke torde vara strängare
än många andra, som både vid denna och föregående riksdagar
fått opåtalade passera, har jag intet att tillägga vidden
förklaring, som jag på II. Ex. Hr Gr. af Wctterstedts uppmaning
afgifvit. Redan då tillkännagaf jag, att min afsigt
icke varit att såra personer, hvilket jag ånyo upprepar i
dag; äfvensom jag gaf åt mitt uttryck den lindriga bemärkelse,
söm jag fästade dervid. För öfrigt öfverlemna!' jag denna
sak till R. o. Ad:s bepröfvande, öfvertvgad, att det beslut,
som kommer att fattas, blir öfverensstämmande med Ståndets
värdighet.
Gr. Posse: Jag erkänner, att jag icke riktigt uppfattat
21 H. 33
Den 27 April f. m.
Frih. Klingspors mening uti sitt nyss afgifna yttrande. Är
hans mening den, att han öfverlemnar åt IL o. Ad att i
afseende på hans anförande göra de jemnknrr, hvartill Ståndet
kan finna sig föranlåtet, så anser jag saken snart slutad.
År åter hans mening den, att han öfverlemnar åt IL o. Ad.
att pröfva hans förhållande, då han i allo vidblifver sitt
yttrande och önskar, att hans ord deruti skola qvarstå, så
antager saken ett annat skick; och innan jag får detta bestämdt
utredt, kan jag icke yttra mig, hvarföre jag nödgas
anhålla om Hr Frihts ytterligare förklaring häröfver.
Hr Crusenstolpe: Förevar, discussion har frappant
likhet med den, som för ii år sedan här förehades, då Gr.
Posses svärfar, frami. Gr. v. Platen, höll fen sådan räfst med
Frih. Ankarsvärd, då IL o. Ad. och dess Landtm, visste,
hvad deras ära och värdighet tillhörde. Jag beklagar R.
ö. Ad:s majoritet och Landtm., om Ståndet i dag visäi- sig
mindre månt om sin ära. Jag gillar ej, att Frih. Klingspor
nyttjat ett utländskt uttryck. Jag skall begagna mig af ett
Svenskt; det finnes ordet skälmstycken, oell jag ber att få
genomgå en liten tafla af Regeringens förhållande sedan 1809.
Hr Crusenstolpe afbröts här af såväl starka stampningar
från många håll i salen som af Landtmarskalkens klubba;
hvarefter
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då Hr Cnvsenstolpes
begäran stridde mot 90 § Reg.F., hvilken stadgar,
att under R. St:s eller deras Utskts öfverläggningar och
pröfning icke må uti något annat fall eller på något annat
sätt, än denna grundlag bokstafligen föreskrifver, komma
frågor om embets- och tjenstemäns till- och afsättande, Regerings-
och Dömaremagternas beslut, resolutioner och utslag,
enskilda medborgares och corporationers förhållanden,
eller verkställigheten af någon lag, författning eller inrättning,
ansåg H. Ex. sig ej heller lagenligt, och i öfverensstämmelse
med den af H. Ex. aflagda ed, kunna tillåta, hvad
Hr Crusenstolpe begärt.
Då Hr Crusenstolpe åter började yttra sig, blef han
afbruten af stampningar, så att hans ord ej kunde till prot.
höras; roén sedan stampningarna afstadnat; yttrade
Hr Crusenstolpe: Det är förgäfves Herrarna försöka
att skräma mig.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: I en sak af så ömtålig beskaffenhet
som denna tror jag, att det är, lindrigast sagdt,
oskickligt af dén, söm synes gifva sig utseende af att vara
Frih. Klingspors medhjelpare; att skämma bort hela siakeri.
Jag tror icke, att Frih. Klingspor har behof af eller vill
begagna biträde af en sådan advocat som Hr Crusenstolpe.
Gr. Horn: Jag beklagar djupt, att här kunna finnas
talare, hvilkas uppträdande kan hafva den verkan, att det
Den 27 April f. m.
pä ett eller annat sätt afklipper vår yttranderätt. Så betraktar
jag Hr Crusenstolpes uppträdande. Jag får till prot.
förklara, att jag visserligen icke anser den citation af grundlagen
, som Hr Gr. o. Landtm, gjort, hafva varit den rätta,
emedan 90 § Reg.F. på intet sätt kan så tydas, som Hr Gr.
o. Landtm, framställt densamma. Det är ingen förment att
såsom argumenter anföra sådana facta, som han anser nödvändigt,
för att derpå grunda ett omdöme; men deremot
anser jag Landtm, hafva full rätt, och äfven åliggande, att
föra en talare till rätta, som går utom ämnet, och det har
Hr Crusenstolpe gjort, då han begärt att få framställa en
tafla öfver Regeringens förfarande från längre tid tillbaka.
Det måtte icke kunna vara föremål för en framställning vid
en prot.-justering för d. 3 sisth Febr.; och det är blott på
denua grund Hr Gr. o. Landtm, kan anmoda Hr Crusenstolpe
att icke fortsätta sitt yttrande. Men jag ber att få
återkalla i R. o. Ad:s minne det beslut, som R. o. Ad. fattat
att på annat sätt än genom stampningar gifva sina opinioner
tillkänna. Jag tror icke, att det är på det sättet,
som en talare kan nedtystas eller bör låta nedtysta sig. Jag
anhåller, att Hr Gr. o. Landtm ville till R. o. Ad. hemställa,
om icke R. o. Ad. vill förnya ett en gång fattadt beslut
att icke tillåta någon tillkännagifva sitt tänkesätt genom
buller och stampning, oförenligt med den värdighet, som
bör utmarka R. o. Ad., såsom en detibererande församling.
Många hördes härtill yttra deras bifall.
Hr Dalman förenade sig med Gr. Horn.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Då jag anmälde mig, hade
jag för afsigt att begära, alt klubban måtte afbryta det tal,
hvarmed Hr Crusenstolpe hotat att inkasta i R. o. Ad:s öfverläggning
ett ämne, som man åtminstone kunde säga vara
främmande för den närvar, och alltid borde vara främmande
för R. o. Ad:s öfverläggningar och för alla öfverläggningar,
som skola föras med lugn. Huru kan man fatta
beslut med lugn, om ej öfverläggniogarna förås med lugn?
Kan man ej med värdighet framföra, hvad man vill säga,
så är man icke vuxen att bekläda det kall, som man är så
färdig att tillerkänna sig, nemi. riksdagsmannens, eller att
vara ett helt folks ombud. Men då Hr Gr. o. Landtm,
sjelfmant med klubban afbrutit talaren, har jag nu icke
annat att tillägga, än blott det, att jag har äran vara ledamot
af flera samfund utom detta, och att jag funnit, då
sådana uppträden der möjligen kunnat inträffa som det närvarande,
icke blott med Hr Crusenstolpe,* utan äfven med
Frih. Klingspor, att ordföranden med klubbslag afbrutit ali
fortsättning, hvarvid hela saken slädnät. Det tror jag vara
rätta sättet i dylika fall.
Hr Crusenstolpe: Som jag af Landtnäs' klubbslag
2(3o
Den 2; April f. m.
{inner, att jag måste inskränka min tableau inom några få
facta lindor riksdagens lopp, kan jag ej annat förmäla, än
om dem. Hvad angår en fråga, som lärer vara R. o. Ad.
någorlunda bekant, nemi. den om 5 cap. 1 §
om R. o. Ad. önskar veta, huru dermed tillgått, är förhållandet
sådant, att den företogs, under det BondeStts liesta
ledamöter voro bortresta.
Då nu Gr. Posse till Hr Gr. o. Landtm, anmälde sig
ött tala, yttrade
Hr Crusenstolpe: Jag vet icke, om jag har ordet,
sedan Gr. Posse begärt att få tala.
Då Hr Crusenstolpe här stadnade, uppropade II. Ex,
Hr Gr. o. Landtm.
Gr. Posse, hvilken yttrade:
Jag begärde ordet för att fästa uppmärksamheten derpå,
alt Hr Crusenstolpe nu begått samma fel som nyss förut,
nemi. att tala om ett för dagens öfverläggning främmande
ämne.
H> Ex. Hr Gr. o. Landtm- yttrade, att H. Ex. ej annat
kunde finna, än att det, hvarom Hr Crusenstolpe i sitt
sista yttrande börjat att tala, ej angick det nu förevar,
målet.
Hr Crusenstolpe: I sådant fall får jag vördsamt
hemställa, huruvida frågan om de s. k. rabattlånen och extra
voteringen inom förstärkta StatsUtsk. kan vara främmande
för ämnet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att denna fråga
mätte vara ett för nuvar. öfverläggning främmande ämne.
Hr Crusenstolpe yttrade, att han i sådant fall ej
hade något att tillägga.
Gr. Frölich: Jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm,
täcktes lyssna till den af flera talare framställda anhållan,
att klubban mätte gå, så ofta den siste talaren framställer
något, som icke hörer till ämnet.
Frih. Cederström, Jac : Mina Hrr! Det synes mig
besynnerligt, alt, för det en ledamot förifrån sig i sitt yttrande,
Ståndet vill beröfva honom rättigheten , han äger såsom
representant, att få sluta sitt yttrande, under ansvar,
som lagen bjuder, i händelse han förgår sig. Hvad vill det
säga att på grund af föreskriften uti 90 § Reg.F. afbryta
en talares yttrande. Öfverläggning får enligt denna § icke
äga rum i anledn. af en sådan framställning, som § antyder,
och är denna framställning brottslig, så har R. o. Ad. laglig
rätt att tillämpa i(o § Reg.F. och för riksdagen utesluta
den ledamot, sorn dermed framkommit, frän säte och
stämma på Riddarhuset, eller ock besluta, att han skall
Den 27 April f. in.
261
ställas under laga tilltal; men icke äger Landtm, rättighet
att hindra honom att tala, emedan grundlagen uti 5o §
Riksd.Ordn. tydligen förmår, att hvarje ståndsledamot äger
rätt att i plenum stående och från sin plats fritt tala och
utlåta sig i alla frågor, som under öfverläggande komma.
Om han frångår ämnet och tillåter sig brottsliga uttryck,
så må Ståndet derför sedermera, öfver honom döma. Jag
anhåller, att Hr Crusenstolpes såväl sorn hvarje annans rättighet
må blifva oförkränkt, men att derefter det otili bör-,
liga, som Hr Crusenstolpe tillåtit sig, må komma under Ståndets
pröfning.
Hrr Dalman och Stuart förenade sig med Frih. Cederström.
H. Ex. Hr Gr. o. Lan dtm. yttrade, det han ansåg
som sin skyldighet, att då han hörde en ledamot öfverskrida
de gränsor, som Riksd.- och Ridd.ordmna föreskrifva,
vägra honom att fortfara. Om R. o. Ad. blefve satta i nödvändighet
att afhöra yttranden af sådan art, trodde II. Ex.,
att Landtm, felat i den aktning, han vore skyldig Ståndet.
Gr. Frölich: Jag skulle nu icke förlänga denna discussion,
om jag icke redan vid ett annat tillfälle, då Hr
Crusenstolpe yttrat sig, afgifvit min tanke om rätta sättet
att förfara i detta fall, ett sätt, som jag nu icke kan annat
än återupprepa, det nemi, att Hr Gr. o. Landtm, icke äger
rättighet att förvägra någon att tala, roen deremot att genom
klubbslag återföra talaren till ämnet, så ofta han linnes
derifrån afvika. Det kunde annars hända, att en person
otillbörligen företoge sig att tala öfver ett ämne, tilldess
ingen ledamot af huset vore qvar. Han må fortfara att tala,
om han vill utsätta sig förden påföljd, som måste drabba
honom, om han fortfar att trötta Hr Gr. o. Landtnäs
och Ståndets tålamod. För öfrigt fägnar det mig att höra
Frih. Cederström nu yttra sig om go § Reg.F. i strid med
hvad han förut yttrat om grundlagens stadgande i denna §.
Hr Dalman: Jag anhåller att uti prot. få förvara
den reservation, att jag alldeles icke anser Landtm, eller
talmännen äga rätt att förvägra någon att tala. Jag instämmer
väl i Frih. Cederströms samt Gr:na Horns och
Fröliehs mening, alt nemi. Landtm, eller talmannen, om
han så vill, kan roa sig med att slå klubban i bordet, sa
ofta han finner en talare afvika från ämnet; men talaren
kan icke vägras att fortsätta, han må tala, huru vidlyftigt
och huru länge sora helst. Jag gillar ej, att man gör detta
ämne till föremål för passionerna. Jag gillar ej helier
det sätt, hvarpå Hr Crusenstolpe vidal försvara saken, och
slutligen ogillar jag på det högsta de ordalag, hvarmed han
började sin oration; men jag anser vården om vår yttranderätt
fordra, att lian icke nedtystas på ett sätt, som gör det
iGi
Den 27 April f. m.
omöjligt för B. o. Ad:s ledamöter och omöjligt för protocollisterna
att höra, hvad han säger.
Frih. Rantzou: Jag begärde ordet för att förena mig
med Frih. Cederström; men medan jag har ordet, vill jag
äfven yttra mig i saken. Sedan jag nu hört Frih. Klingspors
yttrande uppläsas, bekiinner jag, att jag icke kan fatta,
att icke den förklaring, som Hr Frih. lemnat H. Ex.
Hr Gr. af Wetterstedt, är tillräcklig för att göra uppenbart,
att Hr Frih:s ord icke åsyftade någon personlig förolämpning;
i följd hvaraf yttrandet icke heller kan blifva
föremål för någon slags behandling enligt 3o § Ridd.Ordn.
eller 5o § Riksd.Ordn. I öfrigt torde det vara af vigt, att
R. o. Ad. icke förhastar sig med afgörandet af denna fråga.
Frih. Klingspor har sagt, att enligt hans tanka vore å
Regeringens sida ett otillbörligt medel begagnadt för ett,
efter hans öfvertygelse, särdeles skadligt ändamål. Deruti
består liela framställningen, och det mindre väl valda ord,
sorn blifvit begagnadt, bör väl icke till den grad tynga ned
■vågskålen, att R. o. Ad. stadgar ett så vådligt prejudikat
som det, hvarom fråga är. Jag tillstyrker derföre, att frågan
må förfalla.
Gr. Posse: I sjelfva saken uppskjuter jag att yttra mig,
ehuruväl Frih. Kantzous yttrande kunde gifva anledn. till
ett svar, intilldess jag får höra, huru Frih. Klingspor förklarar
sitt sista yttrande; men jag begärde ordet blott för att
säga nagra ord i anledn. af den anmärka., Frih. Cederström
så oförmodadt gjorde. Om Hr Frihrs mening är den,
att Landtm, icke har rättighet att förhindra någon att yttra
sig, sa har Hr Frih. rätt, utan att deraf följer, att Hr Gr.
o. Landtm, handlat orätt, emedan, så vidt jag kunnat fatta,
Hr Gr. o. Landtm, aldrig påstått något sådant, utan endast
fästat uppmärksamheten derpå, att Hr Crusenstolpes yttrande
vore stridande mot grundlagens föreskrift, och i följd
deraf afbrutit Hr Crusenstolpe i sitt yttrande. Jag kan icke
första annat, än att detta varit Landtnäs både rättighet
och jag säger äfven skyldighet, du 45 § Riksd.Ordn. uttryckligen
alugger Landtm, och talmännen att, hvar i sitt Stånd,
yidmagthålla ordning och vaka öfver grundlagens efterlefnad.
Hr Crusenstolpe har felat mot ordningen, och derföre
liar han blifvit till den återkallad, och för den ledamot, sorn
förer R. o. Ad:s klubba, är det en pligt att, så ofta en ledamot
pa sa sätt felar, nedfälla denna klubba, så länge den
håller tillsammans.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Jag får på förhand
tillkännagifva, att jag icke ärnnar ingå uti den för
hand varande discussionen. Jag har begärt ordet endast för
att förklara, alt jag reserverar mig mot den rättighet, lii*
pr. o. Landtm, trott sig äga att afbryta eu talare, och att
D c n 27 A p r i 1 f. m.
263
det är med förundran jag hört Gr. Posse yttra, att Ilr Gr.
o. Landtm, icke afbrutit Hr Crusenstolpe, då jag sjelf hort
Hr Gr. o. Landtm, uppropa Gr. Posse att yttra sig, under
det Hr Crusenstolpe ännu talade. Jag förklarar högtidligen,
att jag ogillar det uttryck, hvarmed Hr Crusenstolpe började
sitt anförande; men jag är mån om 11. o. Ad:s värdighet,
och jag anhåller, att för min räkning den reservation
ina få qvarstå i prot., att Hr Gr. o. Landtm , efter min öfvertygelse,
vid detta tillfälle icke iakttagit grundlagens föreskrift.
Frih. af Nordin, Carl Joli.: Om jag fattade Hr Crusenslolpes
framställning riktigt, började han med att förklara,
det han ville framställa de skälmstycken, som Regeringen
under 11 års tid har gjort. Då jag under denna tid
haft äran att vara ledamot af Regeringen, så beklagar jag
på det högsta, att Hr Gr. o. Landtm, afbröt Hr Crusenstolpe
i den framställning, han velat göra, emedan just derigenom
hade kunnat ledas till ailm. kännedom det ogrundade
i de anmärkn:r, hvarmed han velat framkomma; rrien då
jag lika med flera talare är öfvertygad, att dessa framställningar
skulle ligga utom ämnet, så tror jag icke, att häri
kunnat få fortsätta det anförande han började. Deremot tror
jag, att, sedan Hr Gr. o. Landtm, anmanat honom att hålla
sig lill det ämne, som förevar, Hr Grusenstolpes rättighet
var att få fortfara att tala, och är det i enlighet med denna
öfvertygelse, som jag till alla delar instämmer uti hvad
Frih. Cederström yttrat, med begäran till Hr Gr. o. Landtm.,
att H. Ex. behagade uppropa Hr Crusenstolpe till fortsättande
af det tal, som han äger laglig rättighet att framställa;
förbehållandes mig likväl att, sedan discuSsionen om Frih.
KJingspors yttrande är fulländad, få emot Hr Crusenstolpe
yrka dét ansvar, hvartill jag kan firma mig befogad i anledn.
af den framställning, han i dag gjort.
Gr. Frölich: Då en ledamot af detta Stånd, Frih. v.
Stedingk, oaktadt hvad i denna formfråga blifvit talädt, ännu
synes sakna förmåga att göra skillnad emellan att afbryta
en talare och att förbjuda honom att tala, så haf
jag funnit mig uppkallad för att göra denna distinction och
förklara, att det är Landtmts skyldighet och följaktligen äfven
hans rättighet att afbryta en talare, då han går utom
ämnet, men att Landtm, deremot icke äger rättighet att
förbjuda någon att tala. I öfverensstämmelse härmed anhåller
jag, ätt Hr Crusenstolpe må blifva uppropad, så öftd
han anmäler sig att tala; men äf Hr Gr. o. Landtm, i sitt
tal afbruten, sä ofta han visar sig hafva lust ätt fortsättd
ett sådant språk som det, hvarmed han i dag började Sitt
yttrande.
Hr Rosenblad: Jäg hadé visserligen, lika med Frih.
Den 27 April f. ra.
v. Stedingk, icke ämnat att yttra mig i denna fråga; men
af samma skäl som han vill jag icke tillbpkahålla min tanke,
att jag icke kan annat än godkänna, att Ur Gr. o. Landtm,
icke tillåtit fortsättningen af ett yttrande, som Hr Crusenstolpe
hade börjat, helst sedan Hr Crusenstolpe sjelf förklarat,
då han andra gången med klubbslag blef afbruten i
forsättningen af sin tafla rÖr:de Regeringens handlingssätt,
inskränkande sig till ett senare tidehvarf för att rättfärdiga
ett uttryck, hvars beifrande blifvit ifrågastäldt, att, såvida
han icke på det sättet finge fortsätta sitt anförande,
hade han ingenting att tillägga; derigenom Hr Crusenstolpe
således sjelf förklarat, alt han icke ville yttra sig på annat
sätt jin äfven de talare, som i öfrigt försvara hans yttranderätt,
ansett böra med klubbslag afhrytas.
Frih. von Stedingk: Jag får hembära Gr.Frölich min
tacksamhet för den efter min fattningsförmåga lämpade tillrättavisning,
Hr Gr. haft den godheten att lemna mig. Jag
skall dock med min ringa förmåga bjuda till att utveckla,
hvad jag sagt, att det är detsamma att afbryta en talare
som att neka honom att tala; ty jag hemställer, om det är
möjligt, att någon kan tala, du andra uppropas att yttra sig,
under det man ännu står talande på sin bänk. Jag skulle
tro, att, om Gr. Frölich vill begagna den förmåga att fatta,
som han trott sig äga bättre än andra, han skall finna,
att detta sätt att afbryta en talare är detsamma som att
förneka honom att tala, emedan det icke lärer vara parlamentariskt
rätt, att flera tala på en gång, utan att den,
som först börjat, måste hafva tystnat, innan någon annan
uppropas.
Hr Roos, Jon. Eman.: Som jag icke varit närvar,
från discussionens början, ber jag om förlåtelse, om något
skulle hafva undfallit mig. Då jag sista gången yttrade mig
i detta ämne, försökte jag att ådagalägga en liflig önskan,
att denna discussion skulle upphöra att vara föremål för R.
o. Ad:s öfverläggning. Jag ansåg den lika oangenrm för R.
o. Ad. som för Frih. Klingspor, och jag tror, att de få uttryck,
som jag då framförde, icke kunde tydas annorlunda,
än såsom en gemensam önskan för vår gemensamma värdighet.
Då jag nu finner, att Frih. Klingspor vidhåller sitt
olämpliga uttryck, anser jag mig skyldig att för R. o. Ad.
förklara, att då jag vände mig till en ung ädling, hvars
högsta ära jag trodde skulle bestå deruti att återkalla sådana
yttranden som det ifrågavar., hvilka icke kunnat med
bevis beledsagas, så var det främmande för mig, att han
skulle neka att efterkomma min uppmaning. Jag påminde
mig alltid, att Riddarhuset bestod af ledamöter, af hvilka
åtminstone största antalet hade sin representationsrätt från
födseln, och jag trodde då icke, att de, som af allmänheten
-
Den a; April f. m.
a65
ten kallas lill Representationen, skulle utöfva detta kall på
ett sätt, sora vittnade oin glömska af förfiidrens minne oell
förtjenster. Det är icke utan smärta, sorn jag finner, atf
R. o. Ad. äfven i dag fått höra ett eller annat uttryck, för-1
närmande för dess värdighet. Jag skall aldrig kränka någons
värdighet inom detta hus; och lika ömtålig jag är omf
min egen ära, lika ömtålig är jag äfven om andras. Det
högst olämpliga uti Frih. Klingspors yttrande anser jag lik-1
väl i någon mån mildras derigenom, att det är framstäldt
på ett främmande språk, som hr Frih. förmodligen icke rik-*
tigt förstår. Jag kan icke annat än beklaga, att ett sådant
uttryck blifvit faldt, och jag skulle önskat, alt del blifvit
uttaget ur prot.; men då så icke skett, får jag hemställa
tili R. o. Ad., om man icke, med glömska af ett sådant uttryck,
hade bort önska, att det aldrig blifvit föremål för
R. o. Ad:s öfverläggning.
Hr Dalman: Jag värderar så mycket som någon an**
nan de goda föresatser, som den siste värde talaren fattat.
För honom torde det likväl vara så mycket lättare att hålla
dessa föresatser, som han nästan aldrig yttrar sig under
R. o. Ad:s öfverläggningar, och således icke sätter sig i tillfälle
att möjligtvis kränka andras värdighet eller blottställa
sin egen ära., För öfrigt skulle jag tro, att Gr. Posse torde
vara föga bättre belåten med den advocat, han fått uti
Hr Roos, än Frih. Klingspor med den han fått uti Hr Crusenstolpe.
Jag förmodar, att Gr. Posse kan ensam försvara
sin sak; och då Gr. Posse öfverlemnat åt Frih. Klingspor
att bestämma, huruvida han så mycket interesserar sig för
ifrågavar. uttryck, att han anser dem i prot. böra qvarstå,
sä skulle jag tro, att grannlagenheten mot Gr. Posse och
Frih. Klingspor fordrar, att R. o. Ad. tillåter Hr Frih. att
yttra sig, huruvida han sätter så mycket värde på dessa uttryck,
att han icke vill medgifva deras uteslutande ur prot.,
i händelse R. o. Ad. skulle anse desamma förnärma Ståndets
värdighet. För min del tror jag icke, att R. o. Ad:s
värdighet är blottställd, om de i prot. qvarstå; men jag
tror icke heller, att Frih. kan anses förnärmad genom deras
uteslutande.
Hr Roos: Ingen skulle vara mindre än jag belåten med
att hafva gått en talares yttrande i förväg, för hvars tänkesätt
hvarje ledamot säkerligen bär oinskränkt högaktning;
men då jag förklarat, att jag icke varit närvar, från discussionens
början, och jag dessutom känner saken sådan den
sig förhåller, utan impuls af andras tänkesätt, får jag blott
svara Hr Dqlman, att mina yttranden på detta rum varit
tillbakaliållna deraf, att jag betvifla!- min förmåga att riktigt
inse sakerna, men att jag tror, att min tystnad kunnat
vara lika gagnelig som den siste värde talarens många yttran
21
H. 34
Den 27 April f. nu
(len. Man gagnar icke genom att tala mycket, utan genom
sin voter:ssedel, och det är denna princip, som jag iakttagit
och som jag äfven kommer att iakttaga.
Frih. Klingspor: I anledning af den uppmaning att
förklara mina ord, som Gr. Posse framställt och Hr Dalman
repeterat, får jag tillkännagifva, att, hvad mig sjelf angår,
jag icke kan uttaga ur prot. något af hvad jag sagt, emedan
sådant skulle innebära ett medgifvande, att jag framkommit
med en osanning. Jag kan så mycket mindre ingå härpå,
som saken, efter min öfvertygelse, är sådan, sorn jag sagt,
och då kan ingen mensklig magt förmå mig att säga, att
korpen är hvit. Men då jag från början icke fastat särdeles
vigt vid mina ord, öfverlemna!' jag åt R. o. Ad att göra
dermed, huru R. o. Ad. finner för godt, då jag vill underkasta
mig det beslut, R. o. Ad. kan fatta.
Gr. Posse: Frih. Klingspors sednare yttrande sätter
mig i verklig förlägenhet. Om jag endast håller mig vid
början deraf, skulle följden vara, att jag borde yrka ett beslut
af R. o. Ad. öfver Hr Frih:s handlingssätt; men Frih.
slutade med det förklarande, att han öfverlemnade åt R. o.
Ad. att göra med de ifrågavar. orden, hvad R. o. Ad. godt
syntes. Således har Hr Frih. medgifvit R. o. Ad. rättighet
att ur prot. utesluta de ifrågavar. orden. Utan ett sådant
medgifvande hade R. o. Ad. icke rättighet att ur prot. utesluta
dem; men med ett sådant medgifvande har R. o. Ad.
rättighet att ur prot. uttaga den anmärkta termen, och dermed
synes mig ändamålet vara vunnet. Då jag icke kan
tro, att Frih. Klingspor önskar åt ordet Regering gifva annan
tydning, än som öfverensstämmer med grundlagarna, och
med Regeringen således förstår Konungens rådgifvare, så är det
Konungens rådgifvare han förolämpat, och det tillkommer dem
att bedöma, huruvida de icke anse Frih. Klingspors enskilda
omdöme för dem så likgiltigt, att de lemna det utan uppmärksamhet,
då det ifrågavar. uttryckets utstrykande ur prot.
godkännes af R. o. Ad., hvars opinion är det, som för dem
äger värde. Om Konungens rådgifvare se saken från den
synpunkten, så önskar jag, att frågan må förfalla.
Hr Dalman: Jag har med tillfredsställelse funnit, att
Gr* Posse uppfattat Frih. Klingspors yttrande just så, som
jag trott det böra uppfattas. Hr Frih. har i intet afseende
trädt sin egen öfvertygelse för nära, då han tillkännagifva
sig icke kunna återtaga, hvad han förklarat vara sin åsigt,
och hvilken han äfven i sitt sednare yttrande på e. m. d. 3
Febr. gaf en förmildrande explicatiön; men Hr Frih. har
öfverlemnat åt R. o. Ad. att med Hr Frih:s ifrågavar. yttranden
göra, hvad R. o. Ad. behagade. När nu Gr. Posse
icke yrkat annat, än att R. o. Ad. måtte ur prot. utesluta
dessa ord, sä tyckes mig något hinder för det af Gr. Posse
Den 27 April f. m.
267
önskade beslut icke finnas. Det ifrågavar. yttrandet är ledan
bekant för R. o, Ad. och hela allmänheten, och jag ser
således visst icke, hvad interesse Konungens rådgifvare hafva
deraf, att det uteslutes; men om man kan förlika cn så
obehaglig sak som denna genom att uttaga ur ett prot., sorn
ingen läser, de förargliga uttrycken, lärer yttranderätten
derigenom icke blottställas. För min del fäster jag långt
mindre vigt vid det äfventyr, Frih. Klingspor kan ådraga sig,
än vid det äfventyr, som derigenom hotar vår yttrande-friliet.
Jag skulle städse anse det såsom en pligt, om jag fällde
ett förhastadt uttryck, att sjelf utplåna detsamma; men
jag skulle anse såsom ett stort äfventyr för yttranderätten, om
man ville tvinga mig dertill genom hotet af någon sträng åtgärd,
hvarigenom en representant för ett uttryck, som blott
i något mindre väl valda termer innehöll hans öfvertygelse,
erhölle en förolämpande varning från Ståndets sida. Jag
tillstyrker derföre, att denna sak må förfalla derigenom, att
Ilr Ridd.secret. erhåller R. o. Ad:s uppdrag att ur prot.
utesluta de ifrågavar. orden.
II. Ex. Ilr Gr. af Wetterstedt: Som det var jag,
som gjorde anmärkn. mot Frih. Klingspor, då han i plenum
d. 3 sistl. Febr. fallde det ifrågavar. uttrycket, så torde R.
o. Ad. tillåta mig att något närmare få utveckla, hvarföre
jag gjorde denna anmärkn. och hvarföre jag nu, isynnerhet
efter den förklaring Hr Frih. afgifvit, befinner mig i verklig
förlägenhet, hvad jag skall göra. Med förbigående af
alla andra gjorde jag anmärkn. emot det uttryck, att Regeringen
genom alla möjliga ansträngningar, per fas et per
nefas, sökt genomdrifva lånefrågan. Det är ett främmande
språk, som vid detta tillfälle blifvit begagnadt, ehuru vi här
tala Svenska; men då en talare begagnar främmande uttryck,
så öfverlemna!- han ut en hvar att tolka dessa uttryck, vare
sig i den lindrigare eller strängare bemärkelsen. Detta
uttryck per nefas medgifver många särskilda tolkningar. Kär
jag derföre vände mig till Frih. Klingspor, trodde jag, att
det skulle vara lätt för honom att, utan att på något vis
äfventyra sin sjelfständighetskänsla, gifva åt detta uttryck
en lindrigare mening eller utbyta det mot ett uttryck, som
ej kunde anses sårande. Detta var anledn., hvarföre jag mot
Hr Frih. nppträdde med min anraäi-kn. d. 3 Febr., dertill
Ilr Frih. förklarade, att han stod qvar vid sitt uttryck, men
att han dervid fästade begreppet otillåtliga medel. Denna
tolkning syntes mig icke vara tillfredsställande; ty uttrycket
otillåtliga medel är ungefär lika förnärmande, synnerligast
när man säger, att man står qvar vid sitt uttryck, såsom
innefattande den strängare bemärkelsen af ordet nefas. Jag
vädjade då till eder, mina Hrr, huruvida man bort föra ett
sådant språk. Jag påminde mig den tid, då jag ännu var
ung och blodet llöt hastigare i mina ådror, då jag trodde
263
Deli 2j April f. m,
CA
öiig Vara mera ofelbar, an. jag sedermera, genom nötningen
mot andras meningar, funnit mig vara. Sålunda säg jag i
mitt minne och hemtade ur mitt hjerta anledn. att hoppas,
att denne unge man skulle begagna tillfallet att frigöra sig
från utseendet att vara sårande, om han ej varit det i sin
mening och sitt hjerta. Jag trodde, att man kunde komma
ifrån denna mycket obehagliga sak och att Frih. Klingspor
med ett enda penndrag ville göra alla nöjda, sig sjelf, jag
var öfvertygad derom, icke undantagen. Jag har icke haft
denna tillfredsställelse. Jag har sett, att mot riksdagens slut
ett ämne, så obehagligt som detta, skall upptaga R. o. Ad:s
tid, att det skall uppväcka passioner, som här blifvit yttrade,
då det borde med lugn afgöras. Gr. Posse, som vid
det tillfälle, då jag mot Frih. Klingspors uttryck framställde
min anmärkn., ansåg protrsjusteringen böra afvaktas till fullföljd
af det yrkande, hvarpå Hr Gr. antydde, i händelse
min uppmaning af Hr Frih. lemnades å sido, har tvenne
särskilda gånger i dag uppkallat Frih. Klingspor att återtaga
sina ord. Hr Frih. har svarat, att han icke kunde göra
det. Den förklaring, som jag med otålighet eftersträfvade,
liar han gifvit på ett sätt, som jag hemställer till eder, mina
Hrr, om den icke är detsamma, som att säga: "Ingen mensklig
magt i verlden kan förmå mig att ändra ett ord af hvad jag säger;
ty jag anser hvad jag sagt hafva varit sannt.” Jag föiv
menar honom icke att yttra sina åsigter och anse dem vara
med rätta förhållandet öfverensstämmande; men jag ville
blott, att han klädde sina tankar i ordalag, som icke voro
sårande för Ståndet eller personligt sårande för dess individer.
Jag sade uti mitt förra anförande, det jag hoppades,
att vi voro komna så långt på den parlamentariska banan,
att de föreskrifter icke behöfde användas, genom hvilka talare
skola i sina uttryck återföras till hvad som fordras af
aktningen för sig sjelf och för Ståndets och hvarje enskild
ledamots ära och värdighet. Jag har läst i allm. blad, att
tillämpningen af dessa lagar, hvaraf jag skulle önska att be-?
hof aldrig gjordes, skulle lägga band på den fria yttranderätten.
Är det möjligt, att det kan anses såsom band på yt-?
tranderätten, om den enskilde mannen gör väckelse om uteslutande
af personligen förolämpande uttryck ur ett Stånds
prot., så är det med bedröfvelse jag gått att uppfylla en
skyldighet, som jag icke kunnat förbise, utan att brista i
aktning för mig sjelf och det kall jag bekläder. Men då
lagen förbjuder att begagna sig af personligen förolämpande
uttryck, huru kan yttranderätten anses för nära trädd genom
tillämpningen af denna lag? Utgör ej lagens ofelbara
tillämpning grunden för. samhällets bestånd? Har ej, sedan
öfverläggningarna, i följd af en stigande bildning, måst frånträda
sin bundsförvandt, knytnäfvarna, hofsamhet i uttryck
blifvit allt mer och mer påkallad af den inbördes aktningen?
Det är endast iakttagandet häraf, sorn jag begärt; och
P c 11 27 April f. m.
jag hemställer till eder, mina Hrr, om Frih. Klingspor har
sagt: min mening har icke varit sådan som den, hvilken
blifvit fästad vid det utländska uttrycket, hvarföre jag anhåller,
att detsamma, tillika med livad som i anledn. deraf
blifvit yttradt, må ur prot, utgå. [ sådant fall skulle jag
instämt deruti. Men hvad säger Frih. Klingspor? Jo! att
han öfverlemnar åt Siandet alt göra med hans yttrande,
hvad det behagar, men att han icke kan frångå, att allt,
hvad deri står, är sannt. Det är just den förlägenhet, hvaruti
han sätter mig, som gör mig mycket tveksam, hvad jag
för min del, skall göra. Jag ber R. o. Ad. vara öfvertygade,
att jag enskildt skulle vara den förste att fullkomligen glömma,
hvad Frih. Klingspor, för sin del, säger om mig i min
egenskap af Konungens rådgifvare; men hvad jag aldrig
skall annat än värdera och hvad jag är angelägen alt erhålla
kännedom om, är den tanke, R. o. Ad. yttrar öfver hvad
Frih. Klingspor sagt. Det är detta yttrande jag eftersträfvar,
och det är det, hvarom jag anhåller. R. o. Ad:s beslut,
att det ifrågavar. uttrycket skall utgå ur prot., är visserligen
ett tillkännagifvande af R. o. Ad:s mening; men ett sådant
beslut kan R. o. Ad. icke fatta utan Frih. Iilingspors
begifvande, och jag hemställer till eder, mine Hrr, huru det
samtycke bör anses, som han gaf uti det förklarande, att R.
o. Ad. måtte med hans yttrande göra, hvad Ståndet behagade,
men att ingen mensklig magt kunde förmå honom att
säga, att korpen vore hvit. Jag har talat till Hr Frih:s
känsla, men har icke velat använda andra medel än öfvertygelsen,
och jag öfverlemnar till R. o. Ad. pröfningen af
denna sak.
Hr Dalman: Då jag icke kunnat fatta, om och, i sådant
fall, hvilken propos. II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt begärde,
får jag vördsamt anhålla, att II. Ex. täcktes tydligare
framställa den propos., hvarom II. Ex. skall hafva anhållit,
och att jag derefter må få yttra mig.
II. Ex. Ilr Gr. af Wetterstedt: Hr Dalman har fullkomligen
rätt deruti, att han icke kunnat fatta, hvilken propos.
jag begärt, af det enkla skäl, att jag icke begärt någon
propos: n.
Ilr Dalman: Jag hade förmodat, att meningen varit
att yrka en propos.; ty om propros. icke blir yrkad, stadnar
öfverläggningen blott vid tomt prat, då vi icke hafva
något att öfverlägga om. Gr. Posse har vädjat till II. Ex.
Hr Gr. af Wetterstedt, såsom en af Konungens rådgifvare
och den, hvilken gifvit anledn. till denna öfverläggning;
men hvarken Gr. Posse eller II. Ex. Iir Gr. af Wetterstedt
har framställt något yrkande mot Frih. Klingspor, och jag
kan derföre icke se annat, än att frågan förfaller af sig sjelf,
såvida icke Hr Gr. o. Landtm, ville lägga Hr Roos’s ohe
-
2 7»
Den 27 April f. m.
stämda yrkande till grund för en propos. Jag anhåller derföre,
att ett yrkande måtte från någondera sidan framställas,
hvarefter jag vill något närmare ingå i saken, för att visa
det misstag, man gjort angrde uttryckets syftning och
innehåll.
Hr Stuart: Jag förklarade redan i början af detta
plenum, det jag önskade, att förevar, fråga måtte få ytterligare
hvila på hordet. Jag framställde min anhållan härom
under den förmodan, att frågan skulle ikläda sig samma natur
som andra dylika mål. Hittills har jag dock icke hört
annat än ömsesidiga uppmaningar och förklaringar, utan
att desamma föranledt till några bestämda påståenden. Sedan
Frih. Klingspor i sina förklaringar yttrat, att hans mening
icke varit att såra någon af Regeringens medlemmar,
och sedan han derjemte öfverlåtit åt R. o. Ad. att göra med
hans utlåtande, hvad Ståndet behagar, samt följaktligen sjelf
medgifvit, att det ifrågavar. uttrycket må utgå ur prot., så
har jag för min del destoiuindre någonting att deremot erinra,
som jag är öfvertygad, att man å ömse sidor borde vara
mest belåten med en sådan utgång af denna verkligen ledsamma
sak. Jag förmodar för öfrigt, att R. o. Ad. vid detta
tillfälle inser angelägenheten deraf, att Ståndet icke längre,
än som redan skett, sysselsätter sig med det ifrågavar.
ämnet, utan, lemnande detsamma, öfvergår till andra för det
allmänna vigtigare mål. Jag anser mig således nu endast
böra yttra den öfvertygelse jag hyser, att, derest R. o. Ad.,
genom särskildt beslut, uppdrager åt Ridd.secret. att ur prot.
utstryka de klandrade orden: per fas et per nefas, Styrelsens
medlemmar komma att vinna en fullkomligt tillfredsställande
upprättelse för omförmälda uttryck, hvaraf jag visserligen
icke skulle hafva begagnat mig, men hvaraf jag icke
heller skulle ansett mig böra draga de slutföljder, som föranledt
denna öfverläggning.
Frih. Rantzou förenade sig med Hr Stuart.
Gr. Posse: Flera ledamöter hafva lagt särdeles vigt
derpå, att Frih. Klingspor förklarat, att han icke haft för
afsigt att förolämpa Konungens rådgifvare. Jag kan vid
denna hans förklaring icke fästa någon vigt, då han med
detsamma vidhållit sina uttryck och förklarat, att det är
sannt, att Konungens rådgifvare begagnat otillåtliga medel.
Jag vill helt och hållet åsidosätta Frih. Klingspors opinion
i saken, emedan det endast är R. o. Ad:s mening vid detta
tillfälle, som för mig äger värde; och det är uttalandet af
denna opinion, som jag önskar. Frih. Klingspor har medgifvit,
att R. o. Ad. må med det ifrågavar. uttrycket göra,
hvad Ståndet godt synes; det vill säga, Hr Frih. har öfverlemna!
åt R. o. Ad. alt ur hans anförande uttaga samma
uttryck. Om det sker, är ändamålet väl till en viss del
Den 27 April f. m.
271
vunnet, men likväl ganska ofullständigt, då icke allenast
Frih. Klingspor uppträdt och försvarat riktigheten af sitt
uttryck, utan äfven en annan ledamot, Hr Dalman, instämt
deruti och utvecklat Hr Frih:s åsigler på ett sätt, att saken
derigenom ganska mycket förvärrats. Hr Dalman har begärt
ett förslag till propos. i saken. Denna begäran har
han ställt till H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt. II. Ex är den
förfördelade, och man kan då icke begära, att han skall
dietera, hvad beslut R. o. Ad. bör fatta. Han kan påkalla
It. o. Ad:s beslut, men han kan icke säga, hvaruti detta
beslut skall bestå. Det tillkommer andra af R. o. Ad:s ledamöter.
Redan d. 3 Febr. tillkännagaf jag, att om Frih.
Klingspor icke gaf en nöjaktig förklaring åt sina ord, skulle
jag Elifva bland dem, som ville yrka tillämpning af 3o §
Ridd.Ordn. och 5o § Riksd.Ordn. I öfverensstämmelse med
hvad jag då yttrade får jag nu yrka, att R. o. Ad. ur prot.
utstryker icke allenast den anmärkta meningen, utan Ufven
allt, hvad i anledn. deraf, såväl d. 3 Febr. som i denna dags
plenum, blifvit yttradt; men sorn ett sådant beslut är utan
all verkan, om icke skälen derför jemväl anföras, så yrkar
jag, att såsom skäl för beslutet må upptagas, att Frih.
Klingspor öfverlemnat åt R. o. Ad. att göra med hans yttrande,
hvad R. o. Ad. behagade, och att R. o. Ad. funnit
sig böra ogilla Ilr Frihts ifrågavar. uttryck.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Sedan denna fråga
numera blifvit öfverlemnad åt R. o. Ad., så vänder jag mig
deruti icke mera till Frih. Klingspor. Det uttryck, som
Hr Frih. fällde på f. m. d. 3 Febr., innefattade uti deras
lindrigare signilication en beskyllning om ett orättrådigt
handlingssätt, och på e. m. samma dag förklarade Hr Frih.
det på f. m. begagnade latinska uttrycket så, att Hr Frih.
dermed velat säga, att Regeringens handlingssätt i lånefrågan
varit otillätet, d. v. s. af lagar och moralitet förbjudet.
Hr Frih. har nu förklarat, att hvad han sagt var sanning,
att han icke återtager ett enda ord deraf, men att
lian öfverlemnar åt R. o. Ad. att deröfver besluta. Fråga
har sedermera uppstått, huruvida dessa uttryck borde ur R.
o. Ad:s prot. utstrykas. Att utesluta dem är, sedan talaren
sjelf medgifvit det, utan allt tvifvel R. o. Ad:s rättighet;
men då det måste vara för Konungens rådgifvare, hvilka här
blifvit genom dessa uttryck på latin och svenska förolämpade,
af vigt att veta, hvad R. o. Ad. tänker 0111 dem, så kan
jag icke neka, att blotta uttagandet ur prot. af dessa uttryck
väl befriar detsamma från en vanprydnad, men icke uttrycker
R. o. Ad:s mening, huruvida det var förolämpande eller
icke och huruvida det, enligt våra lagar, är tillåtet att
förolämpa någon Riddarhusets ledamot, han må vara Konungens
rådgifvare eller icke. Det är af denna anledn. och
sedan Gr. Posse nu framställt sin mening, som jag önskade,
aja
Dun 35 April f. m.
att R. o. Ad. mätte taga under pröfning Hr Gr.'s framställning,
såsom en lindrig utväg att sluta detta för R. o. Ad.
obehagliga mål till Konungens rådgifvares tillfredsställelse,
då uttrycken, med förklarande af R. o. Ad:s ogillande deraf,
ur prot. utgå.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
skulle komma att fortfara på e. m. kl. 6.
Gr. Horn: Efter uppläsningen af prof. för d. 3 Febr.
bär äfven jag sökt att hos mig stadga en öfvertygelse om
förloppet berörde dag, på hvilken jag icke var i plenum
närvar. Jag har dervid funnit, att Frih. Klingspor yttrat
åsigter, som jag i allo ogillar, såväl i sak som i sättet att
framställa dem; men jag har äfven sökt göra mig reda för,
om deruti ligger något personligt förolämpande. Jag har
icke funnit något sådant. Yäl har Frih. Klingspor talat i
allm. termer om Regeringen och dess sätt att behandla allm.
frågor. Det har blifvit yttradt, att Frih. Klingspors öfver
tygelse
säger honom, att Regeringen handlat så och så. I
detta uttryck kan ligga en så stor och djup anklagelse mot
Svenska Regeringen, och en sådan anklagelse kan också lagligen
beifras; men något sådant personligt förolämpande, som
fordrar tillämpning af 00 § Riksd.Ordn., kan jag så mycket
mindre finna i detta uttryck, som jag vill påminna mig, att
den ledamot af Konungens Conseil, som ansett sig personligen
förolämpad, sjelf förklarat, att han här aldrig uppträder
såsom Konungens rådgifvare, utan blott såsom ledamot
af R. o. Ad. Nu hafva dock såväl andra ledamöter som
den värde ledamoten af Konungens Conseil önskat R. o. Adis
tankeyttring öfver denna fråga, hvilket, efter min öfvertygelse,
är en grundlagsvidrig handling, ty det är rent af stridande
emot 90 § Reg.F. R. o. Äd. kan icke här uppträda
och förklara Konungens rådgifvare fria från det eller det
tillmålet; det skall lagen afgöra. Har en ledamot af R. o.
Ad. förgått sig så, att det linnes anledn. att anklaga honom,
så finnes i grundlagen bestämdt, huru dermed skall förhållas.
Uti 78 § Riksd.Ordn. stadgas bestämdt, att riksdagsman
icke kan under tilltal ställas för dess yttranden uti
RiksStln, utan att det Stånd, till hvilket han hörer, genom
beslut i föreskrifven ordning sådant tillåtit. Detta tror jag
vara enda föremålet för R. o. Ad:s beslut i dag, såsom frågan
nu är framställd. Jag får upprepa, att om man vill
tillämpa 5o § Riksd.Ordn., så måste man se till, om verkligen
någon är personligen förlämpad. Finnes ingen personlig
förolämpning, så kan denna § icke tillämpas. Jag tyckte
mig höra Frih. Klingspor förklara, att han icke haft för
afsigt att förolämpa någon, han måtte vara Konungens rådgifvare
eller ej. Han har likväl sedermera förklarat, att
lian anser Konungens rådgifvare hafva brutit i ett fall, hvarför
\
- ' # '
Don ay April f. ra.
aj3
för de blifvit ställda under Riksrätt. Denna tanke ogillar
jag enskildt; men jag tror icke, att det tillhör R. o. Ad,
att såsom Corporation gifva samma förklaring. Huruvida det
kan vara rätt, att personer af Konungens Conseil hiir uppträda
och förklara, att tillmålet drabbar dem personligen,
kan vara underkastadt olika omdömen. Jag ser en annan
ledamot af Konungens råd, Hr v. Hartmansdorff, här närvarande
och vill slå vad, att om han yttrade sig, blefve det i
strid med H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt. Jag upprepar derföre
ännu en gång, att om R. o. Ad. skall stadna i något
beslut, så måste det blifva, huruvida Frih. Klingspor för
sitt tillmäle skall ställas till laga ansvar utom detta Stånd.
Jag skulle likväl önska, att saken slutades dermed, att Frih.
Klingspors anmärkta uttryck utgår ur prot.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag anhåller att få
börja med den förklaring, att jag varit hindrad att uppkomma
i detta plenum förrän mot slutet af Gr. Horns förra yttrande,
och att jag sålunda icke är i tillfälle att kunna bedöma,
huru det tillgått med det afbrott, som ägt rum uti
Hr Crusenstolpes yttranderätt. Men efter hvad jag tyckt
mig finna, nödgas jag reservera mig mot det sätt, hvarpå
det lärer hafva tillgått. Jag tror, att en hvar må äga rätt
att yttra, hvad han vill, med skyldighet att stå till ansvar
för hvad han yttrar. Man kan icke veta, örn det han ämnar
säga hör till saken eller ej, förrän han slutat sitt anförande.
Men jag går nu till föremålet för denna öfverläggning.
Det är med obeskriflig fägnad, jag ser huset vid
riksdagens slut vara så fulltaligt. Jag beklagar blott, att
anledn. dertill är så föga glädjande. Jag tillstår uppriktigt, att
jag hade i Frih. Klingspors ställe troligen hittat på andra
ordalag, för att uttrycka min mening; men hvar och en talar
sitt språk, och bör derföre sjelf få förklara sina ord.
Jag tror derföre, alt när Frih. Klingspor finnér sig icke
kunna förändra sina uttryck, det är nödvändigt att med
största varsamhet pröfva, om deruti verkligen ligger så mycket
ondt, som många tyckas förmena, och med hviljs.et förmenande
de tyckas vilja uppröra sinnena. Jag har begärt ordet
för att försöka, om möjligt vore, återställa något fugn.
Jag vill då först erinra, huru vådligt det i allmänhet är att
tala in abstracto och t. ex. säga om någon, att han begagnat
medel, som höra under kategorien af nefas, men att
det deremot är vida mindre vådligt att säga om någon, att
han begått det eller det felet. I sednare fället vet man bestämdt,
hvad som menas; i det förra tror man, att beskyllningen
innefattar något mycket värre. Derjemte får jag påminna,
att det är stor skillnad emellan nefas i politiken
och i enskilda lifvet. Jag tror t. o. m., att hvad som är
otillåtlig! i enskilda lefvernet, kan vara icke blott tillåtlig*,
21 II. . . 35
374
Den 37 April f. m.
utan t. o. m, af mången anses såsom berömligt i politiken,
och jag vädjar till en hvar, om icke sjelfva benämningen
”minister” fått i dagligt tal en betydelse, hvarigenom antydes
någon, som har förmåga att genom icke vanligen alldeles
tillåtliga medel vinna sina ändamål. När man således
om en minister säger, att lian begagnat otillåtliga medel, så
förklenas icke derigenom hans karakter såsom enskild man.
Om vi anställa en jemnförelse emelian naturrätten och politiken,
skola vi linna, i hvilka olika bemärkelser begreppet
otillåtliga medel måste tagas. Om man säger, att någon,
för att vinna ett ändamål i enskilda lifvet, förmått någon genom
öfvertalande, hotelse eller på annat sätt att vittna falskt,
sä vore ju det den allragrufligaste beskyllning, man kunde
göra honom; men om man säger, att en Konungens rådgifvare
har, för att hos Representationen utverka de beslut, som
han anser vara för fäderneslandet nyttiga, sökt på ett eller
annat sätt understödja hans mening, icke ligger deruti något
skymfligt? Jag hemställer, hvilken minister gör sig leie
skyldig till detta brott, såvida det eljest kan kallas så?
Medlen äro visserligen ej i grundlagen autoriserade, och följaktligen
sådana, som kunna kallas nefas i politiken, utan att
likväl sätta fläck på ministerns moraliska karakter. Jag tror
derföre, att uttrycket icke är så förfasligen farligt, när man
besinnar, i hvad sammanhang och således i hvad bemärkelse
det blifvit användt. Men jag håller icke hårdt på uttryck;
och när den värde talaren sjelf medgifvit, att det må
utgå ur prot., har jag ingenting deremot. Jag skulle likväl
önska, att de, som dertill vilja gifva sitt bifall, måtte göra
det utan något slags känsla af förbittring.
Hr Dalman: Då öfverläggningen nu så långt framskridit,
vill jag icke begagna den rättighet, jag äger och i
början af plenum anmälde, att begära den väckta frågan på
hordet; men jag vill fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på den
åsigt, hvaruti Gr. Horn förekommit mig, nemi. för hvilken
våda yttranderätten skulle blottställas derigenom, att R. o.
Ad. i massa ogillade ett yttrande, som här fälles af en talare,
utan att ett sådant yttrande strider mot lag. Jag ser
icke, att R. o. Ad. är en så beskaffad opinionsdomstol, som
har rätt att ogilla hvarken den ene eller andre talarens yttranden,
utan endast att det är R. o. Ad:s rätt att hänskjuta
till laga undersökning, huruvida hans yttranden äro lagstridiga
eller icke. Jag måste således på det högsta bestrida,
att R. o. Ad. här lemnar något omdöme om saken. Jag
skulle betvifla, att pluraliteten af R. o. Ad:s nu närvar, ledamöter,
hvilka vi beklagligen saknat under de R. o. Ad:s
plena vid denna riksdag, då de mest vigtiga frågor förekommit,
följt händelserna så noga, att de kunna gifva ett
samvetsgrann! omdöme i frågan, huru Regeringen sig förhållit
eller hvilka medel den för sina ändamål begagnat.
D c ii a? April f. m.
Jag ämnar ej heller fälla något omdöme i detta hänseende;
inen jag tror det hafva varit Frih. Klingspors såväl som
hvarje annans ratt att säga: det och det medlet har Regeringen
begagnat och det anser jag vara otillåtligt, ett
medel per nefas. Ingen person af Regeringen har blifvit
nämnd. Regering är ett collectivt begrepp. Här finnas ledamöter
af Regeringen, som icke äro ledamöter af detta
Stånd, och det hade ju kunnat hända, att ingen enda ledamot
af, Regeringen varit ledamot af detta Stånd, och hvar
är man då hemma med de personliga förolämpningarna.
Månne icke deraf följer, att Ridd.Ordn. med personligt
förolämpande uttryck icke kan mena de omdömen, som
här individuelt framställas öfver Regeringen? Skulle dessa
anses personligen förolämpande, hvad vore då vår yttranderätt,
och hvar funnes då gränsen emellan ett tillåtligt och
icke tillåtligt yttrande? Koinme detta ej att bero på dea
ministeriella ömtåligheten? Icke heller kunna de ifrågavar.
uttrycken anses såsom stridande emot 90 §. Reg.F., ty i sådant
fall är jag öfvertygad, att Hr Landtm, anvisat Frih.
att framställa detsamma i den väg, grundlagen för antnärkn:sanledn.
utstakat; men just det förhållande, att Hr Gr. o.
Landtm, icke lemnade Hr Frih. en sådan anvisning, bevisar,
att Hr Gr. o. Landtm, ansåg det vara Frih. Klingspors lagliga
rätt att här framställa sitt yttrande. Jag vill icke försvara
det begagnade uttrycket; jag tror, att ett lämpligare
kunnat begagnas, men jag säger som den siste värde talaren,
att en hvar talar efter sin öfvertygelse och begagnar de
uttryck, som ögonblicket ingifver honom. Att icke en ung
talare i ögonblicket hittar på sådana academiska och prydliga
uttryck, som begagnas af eli och annan Conseilledamot,
då han någon gång yttrar sig, torde vara ursägtligt; men
jag tror, alt Frih. Klingspor gjorde mycket orätt, om, sedan
lian förklarat sina ord så, att de icke rimligen kunna anses
personligt förolämpande, han nu, för att gå ministrarnas alltför
stora ömtålighet till mötes, skulle förklara, alt han sjelf
ogillar uttrycket såsom förolämpande. Jag anser det icke
R. o. Ad. värdigt att tillåta ett sådant förklarande. Då förhållandet
är sådant, (och det kan icke bestridas Frih. Klingspor
att förklara sina ord), och Hr Frih. sagt sig med det
begagnade uttrycket icke hafva åsyftat någon personlig förolämpning,
men det oaktadt öfverlemnat åt R. o. Ad. att
med hans utlåt, efter godtfinnande förfara, så hemställer
jag, om det icke är tillräckligt, att det ifrågavar. uttrycket
ur prot. utstryka*. I händelse af votering anhåller jag således,
att contrapropostn må innefatta uppdrag åt
cret. att ur prot, för d. 3 Febr. utstryka orden per fas et
per nefas, äfvensom de yttranden, hvartill detta uttryck
föranledde,
Frih. Åkerhjelm: Du jag sist hade ordet, yttrade jag
Den 27 April f. ra.
jnig instämmande i Gr. Posses framställning att öfverlemna
åt R. o. Ad. bedömandet öfver uttryckens borttagande, hvarvid
jag sträckte mig till hvad som blifvit yttradt såväl f.
som e. m. d. 3 Febr., äfvensom att R. o. Ad. måtte uttrycka
sin tanke, huruvida R. o. Ad. gillar eller ogillar begagnandet
af sådana uttryck vid sina parlamentariska öfverläggningar.
Jag har sedermera förnummit, att Gr. Posse sträckt
sin begäran om yttrandenas uteslutande ända till denna dags
prot., såvida jag icke missförstått Hr Gr:n. Det är uti denna
sednare del jag icke kan instämma med Hr Gr., utan
nödgas erinra, innan det blir för sent, att då i dag ett nytt
förhållande inträdt, föranledt af en annan ledamot än den,
som först var i fråga, och Hr Frih. af Nordin i anledn.
deraf gjort en framställning, som innehåller en särskild motion,
som af R. o. Ad. bör pröfvas, jag, som anser Frih. af
Nordin till sin framställning hafva varit berättigad, vid ett
sådant förhållande icke kan begära, att denna dags yttranden
ur prot. utgå, förrän R. o. Ad. öfver saken beslutat.
Hvad angår frågan, huruvida ifrågavar. uttryck äro förolämpande
eller icke, så är det visserligen sannt, att ordet
nefas har en mer eller mindre sträng signification efter det föremål,
hvarpå det lämpas; men vid rådfrågande af de ordböcker,
som äga autoritet, finnes detta ord på intet ställe
öfversatt med någon lindrigare term, än orättrådighet.
Jag håller mig icke ensamt vid detta ord; jag skulle t. o.
In. tro, att den talare, som begagnade detta ord, icke lade
den vigt dervid, som ordet kan och bör öga, utan jag öfvergår
till hans förklaring på e. m. d. 3 Fehr. af det på
f. m. begagnade uttrycket, deruti talaren endast på det sätt
förklarar sina ord, att han säger, att samma personer, som
på f. ro. utgjort föremål för hans anmärkn., användt otillåtliga
medel till lånefrågans genomdrifvande, hvilket påstående
Hr Frih. stödt på de omständigheter, som föranledde
Riksrätten, samt de påståenden actor dervid framställde,
utan att Hr Frih. nämnt, att dessa påståenden genom utslag
i behörig väg blifvit till alla delar ogillade. Jag skulle
önskat, att denna fråga aldrig blifvit föremål för R. o.
Adis öfverläggning, och hade jag icke ansett mig, såsom
medlem af detta Stånd, böra yttra mig öfver frågan, så
skulle jag med likgiltighet hafva betraktat alltsammans, emedan
jag, äfven under den lindrigare bemärkelsen af ordet,
bar ingenting att förebrå mig; men då jag är medlem af
detta Stånd och till Ståndets prot. blifvit yttrade de ifrågavar.
uttrycken, och roan 2ine gånger förklarat, att roan
vidhåller dem, emedan de uttrycka sanningen, så har jag,
såsom ledamot af Regeringen, funnit mig personligen förolämpad,
Uttrycket ät- fäldt om Regeringen. Hvad är Regeringen?
Är hon ett dödt ting eller en autoritet, sammansatt
af menniskor? Jag tror det sednare. Uti denna sammansättning
befinner sig lyckligtvis en person, om hvilken
Den 27 April l. m.
277
här icke kan blifva fråga. Fråga blir således om dem,
hvilka stå under ansvar, hvilka dela lika öde med andra
embetsman. De äro medlemmar af R. o. Ad., och inför
detta R. o. Ad:s prot. äro dessa förolämpande tillvitelser
fällda öfver deras handlingssätt. Jag begriper då icke, huru
dessa utlåtelse!- kunna vara annat än personligen förolämpande.
Den värde talaren har dessutom sjelf redt denna
fråga, då han förklarat, att Konungens rådgifvare, hvilka,
med få undantag, äro ledamöter af R. o. Ad., enskildt
äro aktningsvärda personer, men att deras offentliga åtgärder
äro underkastade Representationens pröfning, oell att
han öfver dem velat göra de framställningar, här äro i fråga.
Jag kan således icke annat förstå, än att uttrycken äro
förolämpande och att de träffa de personer, sorn på en gång
äro medlemmar af R. o. Ad. och af Konungens Rådkammare.
Jag öfverlemna!- i öfrigt frågan till R. o. Ad:s eget
bepröfvande.
Gr. Posse: Hr Cederschjöld har börjat med att tillkännagifva,
att han ej var närvar, vid det tillfälle, då Hr Crusenstolpe
blef afbruten, och att han således icke har sig bekant,
huru dermed tillgick; men han har likväl reserverat
sig mot Hr Gr. o. Landtm:s behandlingssätt af frågan. Jag
beundrar verkligen Hr Cederschjölds försigtighet i detta fall.
Han har glädt sig af att se huset så fulltaligt; jag gläder
mig också deråt. Jag öfvergår nu till sjelfva frågan. Dervid
har Hr Cederschjöld framställt faran af att tala in abstracto
och sagt, att det är bättre att tala rent ut, än att
nämna något, som kan tydas uti en mycket strängare bemärkelse,
än man dermed velat uttrycka. I det fallet har
Frih. Klingspor i rikt mått förekommit Hr Cederschjölds
önskan. Uti Hr Frihrs anförande förekomma nemi. ganska
många sådana yttranden, sorn dem Hr Cederschjöld anser
Vara minst farliga; men man har ej upptagit dem, och jag
vill ej heller upptaga dem, emedan man ej vill påbörda
Frih. Klingspor mer, än hvartill han gjort sig saker, och
häntydningarna dessutom äro af den beskaffenhet, att de,
långt ifrån att kasta skugga på dem, mot hvilka de blifvit
riktade, tvärtom tillbakakasta skuggan på den, från hvilken
dessa liäntydningar utgått. Man har derföre blott fästat sig vid
det uttryck, som är bestämdt och icke kan förtydas, nemi.
det, hvaruti Frih. Klingspor förebrår Regeringen att per
fas et per nefas hafva genomdrifvit lånefrågan. Här bör
hvar och en, som är skyldig att lägga sin röst till frågans
afgörande, noga pröfva det af Gr. Horn gjorda inkast, nemi,
om detta uttryck är personligt och om det är förnärmande.
Personligt? Derom kunde mycket vara att säga, om ej Frih,
Klingspor sjelf illustrerat saken; tydå H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt
gjorde sin anmärka., förklarade Frih. Klingspor, att
det voro de, som af Just.ombudsman nen blifvit tilltalade,
*
Den 27 April f. m.
hvilka otillåtligen sig förhållit. Då blir det personligt; ty
vi veta, hvilka sora af Just.ombudsmannen blifvit tilltalade.
I frågan, huruvida uttrycket är förolämpande, har redan
en ledamot sagt, att om man rådfråga!* ordböckerna, så linner
man, att den lindrigaste bemärkelsen af ordet nefas är
orättrådighet; men jag finner äfven, att det betyder skändligt,
och jag erinrar mig nogsamt,1 alt jag i dagbladen sett
det öfversättas med skamligt. Jag vill dock hålla mig till
Hr Fri lits afgifna förklaring och antaga, att det betyder
otillåtlig!; och för att ännu mer visa del sårande i uttrycket,
ber jag att få framställa en fråga. Om jag säger till
Frih. Klingspor: Hr Frih. (i händelse Frih. har något compagni)
har förvaltat sitt compagni per nefas; hvad har jag
dä sagt till honom? Jo! detsamma, som han sagt till Konungens
rådgifvare. Jag hade förolämpat Hr Frih. på ett
6ätt, som fordrade laga upprättelse på den väg, som den
enligt Ståndets värdighet och den inom Ståndet införda ordning
kunde gifvas.
Hr Cederschjöld har sagt, att det begagnade ordet icke
sätter fläck på Regeringsledamöternas moralitet. För min
del önskar jag mig icke en sådan moralitet, hvarpå det icke
skulle sätta fläck, ty då vore den redan befläckad; och
hvad Regeringens ömtålighet beträffar, så förklarar jag, att
jag skulle mycket mer klandra Konungens rådgifvare, om
de icke vore ömtåliga om sitt anseende, utan ginge så långt
i fördragsamhet, att de alldeles förbiginge sådana uttryck
som det ifrågavar. Det är dit man vill leda dem; det är
på samma väg man vill leda Ståndet; men det är det, som
jag vill motarbeta för Konungens rådgifvares, för min egen
och för Ståndets skull. Jag får sluta med att förnya min
anhållan om den propos., jag nyss gjorde, likväl med den
förändring i anledn. af Frill. Åkerhjelms anmärkn., att uteslutandet
ur prot. af de af Frih. Klingspors uttryck föranledda
yttranden icke må sträcka sig till denna dags prot.,
emedan vi nog lära få afhandla särskildt den i dag väckta
frågan.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har vid detta
tillfälle iakttagit tystnad af flera skäl: först derföre, att jag
icke var tillstädes vid de öfverläggningar, hvarom här ta-,
las; vidare, emedan jag, i egenskap af Konungens rådgifvare,
icke haft med de ärendcr att göra, hvilka voro före-,
mål för R. o. Ad:s öfverläggning, då de ifrågavar. orden
fälldes, och slutligen derföre, att jag, fastän sålunda tern-,
ligen aflägsen från ämnet, dock ansett mig, då andra Konungens
rådgifvare äro i fråga, böra åt R. o. Ad:s egen
rättskänsla öfverlemna att, utan någon min påminnelse eller
erinran, besluta öfver detta ämne; men då jag blifvit uppmanad
att yttra mig, anhåller jag att få göra några aniiiärk>n;r
vid hvad som bär förefallit. En värd ledamot
Den 27 A p r il f. ro.
a79
har påstått, att då man ' talar om Regeringen i allmänhet,
har ingen medlem af Styrelsen anledn. att beklaga sig deröfver.
Frih. Åkerhjelm har redan visat misstaget deri. Det
är ock klart, att om någon t. ex. ville tala förnärmande om
R. o. Ad. i allmänhet, skulle en hvar at detta Stånd, med
den hederskänsla, sorn företrädesvis egnar detsamma, visserligen
beifra det. Sjelfva Frih. Klingspor skulle utan tvifvel,
i händelse någon talade förnärmande om den corps han tillhör,
icke underlåta att söka upprättelse. Jag nämner just
den värde ledamoten, som fällde yttrandet, och den corps
han tillhör, emedan jag är förvissad, att detta exempel skall
öfvertyga en hvar om otillbörligheten att begära, det någon
skulle vara utan känsla för hvad som fordras af aktning för
en sjelf och för det embete man bekläder. Tvingar Representationen
Konungens rådgifvare att vara likgiltiga icke
blott, såsom de måste vara, för deras klander, hvilkas yrke
och födkrok det är att tadla, utan äfven för de yttranden,
som fällas inom Stånden af personer, hvilka icke hafva
ett sådant yrke, utan genom hela sin ställning i lifvet
tillhöra de bättre samhällskretsarna, der bildning och grannlagenhet
icke blott äro påräknade, utan äfven utgöra vilkoret
för att der inlåtas, så måste jag sörja öfver vårt samhälles
belägenhet; ty dess ädla grundvalar voro då undergräfna,
och det skulle icke dröja länge, förrän en ny samhällsordning
måste uppträda. En talare har gjort skillnad emellan
lofligheten i Konungens rådgifvares handlingssätt såsom
enskilda män och såsom ministrar. Jag beklagar delta Rike
och hvilket annat, som finge rådgifvare med så rymliga
samveten, som Hr Cederschjöld har trott sig kunna godkänna,
och jag skulle anse all granskning öfver Konungens rådgifvare
af Constit.Utsk. vara utan värde, om den skedde
efter samma dubbla rättesnöre. I sjelfva saken vill jag ingenting
säga, emedan R. o. Ad:s beslut ändock nogsamt
skall visa, huruvida detta Stånd anser såsom cn tillhörighet
för Konungens rådgifvare att, under det de vårda alia andras
fri- och rättigheter, sjelfva vara de fredlösaste män i
Sveriges Rike.
Frih. Boye, Fredr.: Då ändamålet med denna öfverläggning
lärer vara att få en af R. o. Ad. så allmänt
som möjligt uttalad opinion öfver närvar, fråga, så
tror jag, att det är något hvars skyldighet att yttra sig, på
det den upprättelse, som derigenom åsyftas, må blifva så
mycket allmännare. När jag sålunda förklarar, att jag ogillar
Frih. Klingspors yttrande, så har jag dermed likväl icke
sagt, att deraf följer, att uttrycket skall tagas i sin strängaste
bemärkelse, att man deraf skall draga slutföljder, som
hade han haft för afsigt att förolämpa. Jag anser mig tvungen
att gå tillbaka till mina skolår, då jag läste latin, för
alt undersöka det nyttjade ordets bemärkelser. Jag finner
Den 37 April f. m.
då, att ordet nefas ar ett indeclinabile neutrum, som tages
i åtskilliga bemärkelser och i lindrigare mening betyder en
obillig gerning, hvarmed stundom menas skam och stundom
betecknas laster. Då vi här icke tala latin, torde det ej
vara ur vägen att rådfråga några af de gamla Latinarne,
om det alltid är taget i sådan bemärkelse. Om jag då måste
medgifva, att Livius, då han säger, per fas ac nefas >
dermed menar: genom rätt och orätt, och om jag vidare
medgifver, att Cicero med: nefas dictu, menar något,
som man icke bör uttala, någonting omöjligt,
obilligt, orätt, så förekomma deremot hos Horatius orden:
nefas esse duxi i den bemärkelsen: jag har hållit
det för obilligt, orimligt, opassande. För min del
instämmer jag med Horatius; ty jag anser uttrycket obilligt,
opassande, och dermed torde hufvudfrågan vara slut. Hvad
sedermera angår den frågan, tili hvad påföljd uttrycket bör
föranleda, så och då Frih. Klingspor öfverlemna! till R. o.
Ad. att göra med hans yttrande, hvad R. o. Ad. behagar,
och det icke lärer vara tvifvel underkastadt, att uttrycket i
allmänhet ogillas, då ingen berömt det, men större delen
ogillat detsamma, hemställer jag, om icke den propos. från
Hr Gr. o. Landtm.: anser R. o. Ad. det ifrågavar. uttrycket
böra ur prot. utgå, kunde sluta öfverläggningen, som
redan räckt så länge.
Hr Stuart: Då jag förra gången yttrade mig i denna
fråga, ansåg jag mig äga anledn. till den förhoppning, att
de skiljaktiga meningarna skulle kunna sammanjemnka och
förena sig örn den af mig, jemte några andra talare, föreslagna
åtgärd. Det är således icke utan förundran jag sedermera
hört Gr. Posse yrka en bestämd ansvarspåföljd
för Frih. Klingspor. Jag skulle numera också, sedan den
förevar, frågan derigenom erhållit egenskapen af ett särskildt
mål, vara mest benägen att, med begagnande af den
rättighet grundlagen i detta läll tillerkänner enskilda ståndsledamöter,
begära detta mål på bordet, på sätt jag redan
vid discussionens början förklarade min afsigt vara; men
då denna discussion redan upptagit den betydligaste delen af
detta plenum, och en bordläggning troligen skulle föranleda
en ny, lika långvarig discussion vid Ståndets nästa sammankomst,
så får jag förklara, det jag afstår från yrkandet af
målets hvilande på bordet, dertill föranledd af min aktning
för Svenska folkets allmänt uttalade önskan och rättmätiga
fordringar, att hvarje åtgärd måtte undvikas, som i någon
mån kan uppskjuta det efterlängtade slutet af detta långa
riksmöte. Jag vill således nu yttra äfven min åsigt om det
ifrågavar. ämnet och anföra de skäl, hvarpå desamma grunda
sig. Men innan jag ingår i något yttrande uti sjelfva
sa^en, kan jag cj tiljbakuhulla uttrycket af den verkliga fortin
-
Den aj A p r i l f. m.
Undran, med hvilken jag erfarit, att Konungens rådgifvare
icke funnit sig tillfredsställda med de klandrade ordens uteslutande
ur prot. och den opinionsyttring, beslutet härom
skulle innebära. Det är i sanning både anmärkningsvärd!
och beklagligt, att de af Styrelsens medlemmar, som äga
säte och stämma på detta rum, icke draga i betänkande
att, för en förment kränkning af deras personliga anseende,
fordra upprättelse på bekostnad af det Stånds anseende, till
hvilket de höra; och det torde icke kunna bestridas, att jti
ett sådant förklarande af R. o. Ad., som dessa ledamöter
fordra och Gr. Posse nu, å deras vägnar, yrkat, skulle vara
förnärmande för detta Stånds värdighet, på samma gång
som det skulle vara oförenligt med helgden af den riksdagsmannen
i grundlagarna uttryckligen tillerkända yttranderätt. Anse
Konungens rådgifvare sig vara personligen förolämpade
af de utaf Frih. Klingspor begagnade uttryck, är det naturligtvis
dem obetaget att söka upprättelse i den ordning
Och på det sätt Riksd.Ordnrs 78 § utvisar. Hvad Gr. Horn
yttrat i afseende på frågans behandling i sådan händelse,
Öfverensstänuner helt och hållet ined min åsigt; men att,
såsom nu yrkadt blifvit, ett RiksSt., genom formligt beslut,
skulle Ogilla en dess ledamots yttrande, måste jag deremot
på det högsta bestrida, emedan jag anser, att ett dylikt beslut
skulle blifva ett bland de vådligaste prejudicater tilt
inskränkande af folkrepresentantens ovilkorliga både rättighet
och skyldighet att öppet uttala sin öfvertygelse örn de
allmänna ärender, hvilka tillhöra hans bedömande och afgörande.
Hvad i dag sålunda skulle hända Frih. Klingspor,
kunde sannolikt i morgon komma att hända mig eller andra
af Representationen, hvilka icke föresatt sig iakttaga en oafbruten
tystnad vid öfverläggningarna om det allmännas angelägenheter.
De hafva, med få aktningsvärda undantag,
tystnat dessa med lysande parlamentariska egenskaper begäfvade
män, som tillförne å detta rum höjt sina röster till
försvar för fosterlandets frihet och till befrämjande af nationens
sannskyldiga interessen. På det att icke derefter
tomheten, likgiltigheten och tystnaden inom detta Stånd
skulle blifva fullkomlig, hade några yngre medlemmar af
detsamma, ehuru till större delen saknande all parlamentarisk
vana och möjligen äfven fallenhet, dock ansett sig böra
offentligen uttala sina åsigter om de ärender, uti hvilkas
afgörande de deltogo. Örn blodet skulle flyta något
hastigare i dessa unga mäns ådror, om deras känslor vid
ett eller annat tillfälle vore lifligare, än omständigheterna
egentligen föranledde, torde det dock vara mindre Välbetänkt
att derför söka tvinga äfven deni till tystnad och såmedelst
förorsaka en ännu större ödslighet på Svenska Riddarhuset.
Den ledamot af delta Stånd, hvars Under én vigtig
frågas afgörande begagnade uttryck utgör föremålet för den
21 II. 56
Den ay April f. m.
liitvär. obehagliga öfverläggningen, har för några månader
sedan å detta rum yttrat, att il. o. Ad:s rol ännu icke vo*»
re utspelad. Denna riksdags sednare tilldragelser torde dock
numera hafva öfvertyga! ej mindre honom än liela .Svenska
allmänheten, att sista acten redan böljat samt att slutscenen
med stora steg nalkas; och det finnes troligen icke något
verksammare medel att påskynda skådespelets slutliga upp-1
lösning än sådana beslut, sorn det Gr. Posse nu föreslagit.
Jag förnyar min anhållan om framställandet af den propos.,
att det ifrågavar. uttrycket må varda ur It. o. Ad:s prot,
uteslutet.
Hr Cederschjöld: Jag har haft den olyckan att blifva
alldeles missförstådd af Gr. Posse eller, rättare sagdt,
Hr Gr. har kanske icke fattat meningen af mitt yttrande
att tala in abstracto såsom skiljaktigt från att tala in concreto.
Ännu mindre har Hr Gr. fatfat min distinction emellan
utlåttn, som fällas om menniskor för deras förhållanden
i det politiska och i enskilda lifvet; ty hade han fattat min
mening, hade han omöjligen med Frih. Klingspors utlåt, mot
Regeringsledamöterna, i sådan deras egenskap, kunnat jemnföra
en utlåtelse om en officers förhållande såsom chef för
ett corapagni. Det vore ett förhållande i enskilda lifvet,
sorn alldeles icke finge jemnföras med förhållandet i politiken;
men då för öfrigt Hr Gr. hur nästan varit den ende,
som uppträdt såsom rådgifvarnes målsman, så synes han,
om jag eljest får ur grammatican låna ännu ett latinskt uttryck,
hafva talat in futuro. Hvad angår en annan talares
yttrade förundran deröfver, att man kunde tro, att
rådgifvare funnos, som handlade i politiken annorlunda än
i enskilda lifvet, så lyckönskar jag verkligen Sverige att hafva
fått en rådgifvare vid thronell, som kan i alla sina politiska
förhållanden strängt följa principerna för det enskilda
lifvets rättsförhållanden; men jag vågar likväl tro, att
de flesta länder i det fället icke befunnit sig illa af rådgifvare,
som härutinnan varit mindre trångbröstade. Jag skulle
visserligen Önska, att enahanda grunder kunde tillämpas i
alla möjliga förhållanden; men jag tror likväl, att mycket
måste anses oklanderligt och tillåtet i det politiska lifvet,
sorn i det enskilda anses otillåtet och tadelvärdt.
Frih. Cederström: Det är i anledn. af den propos.,
sorn blifvit begärd, att ur prot. för d. 3 Febr. utstryka orden:
per fas et per nefas, men bibehålla denna discussion,
som jag begärde ordet. R. o. Ad. torde finna, att ingenting
är mera onödigt och onyttigt, än att utesluta dessa
ord ur prot. för d. 3 Febr., men bibehålla deni i denna
dags prot., såsom en reminiscens af hvad som der stått.
Äfven får jag fästa uppmärksamheten derpå, att uttryckens
uteslutande, under förklarande af R. o. Ad:s ogillande af desamma,
icke står i fullkomlig öfverensstämmelse med våra
Dt a 37 April f. m,
a83
grundlagar. Hr Gr. o. Landtm, lärer icke kunna ställa sin
propus, annorlunda än i öf verensstämmelse med 5o § Riksd.-  Ordn., hvilken innehåller, att Ståndet skall pröfva, huruvida
den ledamot, som tillåtit sig personligen förolämpande
uttryck, må af Landtm, eller Ståndets talman erhålla tjenlig
föreställning och varning, eller om saken bör behandlas
enligt 78 §, eller ock alldeles förfalla. När bär icke blifvit satt
i fråga 78 $:s tillämpning, så lärer frågan helt enkelt vara
den, huruvida Hr Gr. o. Landtm, skall föreställa Frih.
Klingspor, att han begagnat ett otillbörligt uttryck, eller
saken helt och hållet skall förfalla. Jag anhåller om propos.
i öfverensstämmelse härmed, och att vi ju förr dess
hellre må skrida till den votering, som vi icke lära kunna
undgå, på det vi må få slut på denna öfverläggning.
Hr Lagerhjelm: Frih. Klingspor har hänikjutit eller
öfverjemnat till R. o. Ad. behandlingen af denna sak , och
flera af de ledamöter af detta hus, hvilka ansett sig af Frih.
Klingspors yttrande vara förnärmade, hafva äfvenledes vädjat
till R. o. Ad:s omdöme. Då båda parterna (må det tillåtas
mig att nyttja detta ord), den som förolämpat och den
som ansett sig förolämpad, påkallat ett sådant bedömande,
och grundlagen roedgifver, att ett sådaut bedömande kau
äga rum, synes mig också vara i sin ordning, alt den, som
har en bestämd öfvertygelse, gifver den tillkänna. Jag har
derföre ansett mig böra utlåta mig i detta ämne, och utber
mig nu R. o. Ad:s tillåtelse dertill. Man har fästat uppmärksamheten
på vådan deraf, att R. o. Ad., såsom ett
RiksStånd, gjort sig sjelf till en opinionsdomstol. Jag har
nyss anmärkt, att båda parterna vädjat till Ståndet, och
för min del inser jag icke heller denna våda, när framkallandet
af opinionsyttringen ytterst beror på den person, Frih.
Klingspor sjelf, hvilken öfverlemnat målet till R. o. Ad, och
således sjelf gifvit anledn. dertill; ty ifrågavaxn fall kan i
framtiden icke blifva prejudicat, utan att den, som föranledt
en sådan sak, sjelf påkallar Husets bedömande. Då den
angripande äger veto, ser jag ingen våda att begagna den
rätt, hvars öfverlemnande påkallar sjelfva begagnandet deraf
och gör det till pligt. Frih. Klingspor har vädjat till
R. o. Ad:s samvetsgranna omdöme i ämnet, Jag må säga,
att jag tror ingen om, icke ens den person, som man kunde
kalla motionär, Frih. Klingspor, att gilla, att man anför
en anklagelse på en annan plats än den, der en sådan
anklagelse, efter våra gällande former, kan och bör äga
rum, likasom jag icke tror, att någon, icke ens motionären
sjelf, gillar, att man gör en anklagelse, som man icke bevisar.
Jag har väl markt, att man velat göva skillnad emellan
personer och embeten, och anse utlåtelsen riktad icke
mot någon såsom enskild person, utan såsom tillhörande en
persona moralis; men, mina Hrr, huru man kan skilja de
personer, hvilka bidraga med sitt omdöme till ett råd, från
'284
Den 35 Å p ril f. m.
det omdöme, sorn uppkommer genom dem. En sådan skilnad
håller icke profvet af den reda, man äger att fordra i
offentliga yttanden, utan är och förb lifver en fruktlös ordlek.
Troligen lärer ingen frångå, att den, som uttalat sin
mening, måste svara för följderna af denna mening, då den
verkar till ett beslut, — Hvad är följden af att låta ett
uppträde, sådant som detta, vinna häfd och efterföljd i
framtiden? Hvad är den närmaste följden? Jag vill förbigå
tidsutdrägten och obehaget af öfverläggningar af denna art;
men jag frågar er, mina Hrr, är det sättet att framkalla
det lugn, som framför allt bör utmärka öfverläggningar i
alim. ämnen? Och, om ett sådant lugn förutsätter ett inbördes
förtroende, en aldrig bruten tro på afsigtens renhet,
en tro, som kan bibehållas, äfven då man framkastar de
skarpaste sanningar och verkar för de. mest stridiga åsigter,
så frågar jag, om det är rätt att framkasta anklagelser,
hvilka icke tillhöra detta rum, förrän de blifvit,behandlade
på ett annat och undergått en förberedande handläggning
och pröfning? Detta Stånd, såväl som hvar och en annan
sammansättning af menniskor (jag börjar med familjen och
slutar med samhället, ja, mensklighelen), är förenadt ej allenast
medelst gemensamma rättigheter och lagligen bindande
former, utan äfven med inre band; och, mina Hrr, dessa
inre, osynliga banden äro i de menskliga föreningarna de
vigtigaste. Bryt sönder dessa band! Hvad blir af familjen,
af staten, af mepskligheten? För oss, mina Ilrr, bestå dessa
band i inbördes förtroende och ömsesidig aktning. Detta
förtroende, denna aktning äro brutna; och jag kan icke undgå
att ogilla det sätt, hvarpå Frih. Klingspor framställde
sitt yttrande. Jag behöfver. icke ingå i sjelfva saken, och
jag kan det icke här, innan frågan blifvit framställd i den
ordning och å den plats, som vederbör. Jag innehar denna
plats, men då Frih. Klingspor icke der framställt sitt yttrande,
äger jag icke rätt att nu fälla något omdöme i saken;
men öfver sättet, hvarpå Hr Frih. framställt sitt yttrande
äger jag att döma, och på grund af såväl hans eget
förklarande sorn deras, hvilka ansett sig af Hr Frih. förolämpade,
har jag ansett mig böra tillkännagifva mitt ogillande
af det sätt, hvarpå Frih. Klingspor framställde sitt anförande,
och således måste jag äfven tillstyrka B. o. Ad,
att, med tillägg af ett ogillande af hvad Frih, anfört såväl
d- 3 Febr. som i dag, begagna sig af dess rättighet att ur
prot, utesluta Frih:s yttranden.
Gr. Frölich: Det kan icke vara min mening att på
något sätt befatta mig med, huruvida de, som ansett sig af
Frih. Klingspors uttryck förnärmade, vilja fortfara att vädja
till Ståndets omdöme eller icke. Sådant beror på dem
sjelfva; men det tillhör mig, såsom ståndsledamot, att tillse,
att R. o. Ad, icke i anledn, deraf, eller någon annan
Den 27 April f. m.
285
framställning, går ntt fatta ett beslut, som strider emot våra
former. Den siste varde ledamoten har, lika med flera
andra, haft full rättighet att yttra sitt enskilda ogillande af
Frih. Klingspors uttryck; men jag tror, att han, likasom
de andra, misstagit sig deruti, att det kan vara öfverensstämmande
med våra former, att R. o. Ad. annorlunda, än
grundlagen föreskrifver, yttrar sitt ogillande af samma uttryck.
Jag hemställer till eder, mina Hrr, huru prot, skulle
se ut för den, som i en framtid läser detsamma, om uttrycket
blifvit uteslutet, men den mening funnes i prot.,
att uteslutandet skett med R. o. Ad:s ogillande af det begagnade
uttrycket. En sådan behandling tror jag icke öfverensstämmer
med våra former. Det har af Gr. Horn
blifvit framstäldt, huruvida det af Frih. Klingspor d. 3
Febr. begagnade uttryck kunde anses personligen förnärmande.
Jag tillstår, att jag skulle helt och hållet instämma
med Hr Gr. uti den åsigt, att det icke vore personligen
förolämpande, om icke å en annan sida, uti en förklaring,
som Hr Frih. sedermera afgaf, det blifvit tydligen visadt,
att det varit riktadt root personer. Är det nu R. o. Ad:s
opinion, att uttrycket blifvit riktadt root personer (dermed
jag icke vill hafva sagt, att det är personligen förolämpande),
så är det äfven föremål för tillämpning af 5o § Riksd.-  Ordn.; i annat fall skulle det blifva föremål för 78 § af samma
grundlag. Men innan R. o. Ad. går att genom sin collectiva
yttring tillkännagifva, hvad påföljd ett sådant yttrande,
riktadt mot personer, skall hafva, måste R. o. Ad., antingen
genom ett särskildt beslut eller i samma beslut, hafva
tillkännagifvit, att R. o. Ad. anser uttrycket hafva varit
personligen förnärmande. Det går således icke an, efter
min öfvertygelse, att ur prot. utstryka det ifrågavar. uttrycket,
hvilket icke heller skulle leda till det åsyftade ändamålet,
emedan ingen annan än den, som yttrat det,
kan utstryka detsamma; ty hvad han tillåter någon annan
att utstryka är icke detsamma, som om han sjelf
gjort det. Detta i parenthes sagdt. Men hvad som är säkert
är, att, om R. o. Ad. instämmer deruti, att uttrycket är
riktadt mot personer och personligen förolämpande, R. o.
Ad. icke har någon annan norm för sitt collectiva yttrande,
än 5o § Riksd.Ordn. Jag upprepar, att jag icke är bland
dem, som yrka tillämpning af denna §. Det tillhör ej mig,
utan dem, sorn ansett sig subjectivt förolämpade. Min skyldighet
är blott att tillse, att, om uttrycket anses personligen
förolämpande och böra medföra grundlagens tillämpning,
R. o. Ad. icke må handla emot den form, hvarutom
R. o. Ad. icke kan gå, utan förbrytelse mot grundlagens
föreskrifter.
Hr Dalman: Frih. Cederström har trott, att Hr Gr.
o. Landtm, skulle af grundlagen vara förhindrad alt fram
-
Den 37 April f. tn.
Ställa propos, till uteslutande ur prot. af de anmärkta ut»
trycken. Jag får då hänvisa Hr Frih. till 58 § Riksd.Ordn,,
sorn tydligen innehåller, att uttryck må vid justeringen ur
prot. uteslutas, om den talare, som fällt dem, sådant medgifver.
Man har talat om följden af det beslut, R. o. Ad.
går att fatta. En talare har trott, att om sådana uttryck
sorn det i fråga var. linge opåtalda passera, skulle lugnet i R,
o. Ad:s öfverläggningar upphöra. Jag skulle tvärtom föreställa
mig, att säkraste sättet att uppröra passionerna och
sprida oro är just att bereda en sådan öfverläggning sorn
denna. Jag hemställer till den värde talaren sjelf, huruvida
icke både detta uttryck, som knappt 10 ledamöter af
Ståndet hörde, då det yttrades, och flera andra skarpa uttryck,
som här blifvit fällda, varit glömda dagen derpå,
såvida man icke sjelf celebrerade dem. Det är detta, sorn
störer lugnet och åstadkommer oro; och jag hemställer till
Hr Fagerhjelm, huruvida icke erfarenheten har i alla tider
och alla församlingar vitsordat, att rätta sättet att uppväcka
passioner är att låta öfverläggningarna urarta till personliga
tvister och att alltför mycket lyssna till styrelsernas anspråk
på en vördnadsfull undergifvenhet af folkombuden. Det är
visserligen en representants skyldighet, att välja sina uttryck,
för att icke personligen såra; meri det är i främsta rummet
hans skyldighet att tala sanningen oförstäldt, den må ljuda
huru hårdt och obehagligt som helst. Afven jag tror, att
Frih. Klingspor, med begagnande af andra uttryck, kunnat
i saken säga detsamma, utan att blottställa oss för denna
obehagliga öfverläggning; men då Hr Frih. förklarat, att
hans uttryck icke åsyftat någon förolämpning, kan det icke
bero af R. o. Ad- att gifva dem en annan mening. Detta
kan icke ske, med mindre saken förvisas till domstol, då
Hr Frih:s rätt blir att bevisa, det Hr Fritts påståenden äro
sanna. Jag kan icke med den siste värde talaren instämma
deruti, att Hr Gr. o. Landtm, skulle vara förpligtad att
framställa propos. enligt 5o § Riksd.Ordn., då en annan
propos. blifvit begärd. Jag skulle tro, att propostna icke
kunna blifva andra, än att antingen R. o. Ad. med ogillande
utesluter uttrycket, eller ock endast uppdrag er Ridd.-  secret. att utesluta detsamma. Jag anser visserligen icke R.
o. Ad. värdigt att lemna bifall till den första propos:n,men
jag finner icke, att grundlagen lagger hinder i vägen derför,
Gx\ Posse: Jag vet alltför väl, att i grundlagen icke
finnes något stadgande, som lemnar Ståndet rättighet att
ogilla, hvad en ledamot yttrat; men jag trodde, att då beslutet
gick ut på alt taga yttrandet ur prot., skulle det icke
vara Ståndet förmenadt att bland skälen för sitt beslut
äfven anföra, att det icke gillade uttrycket. Jag har sedermera
hört, att flera ledamöter äro af annan tanke, och då
saken är tvetydig, vill jag icke vara envis i mitt yrkande
Den 37 April f. ra.
på en sådan propos:n. Jag beklagar blott, att det syfte, jag
hade att få saken å ena sidan på det lindrigaste afgjord och
på den andra tillräcklig upprättelse för den förfördelade,
icke skulle vinnas. Jag kail icke frångå mitt yttrande, att
om blott detta uttryck, ur prot, uteslutes, men sedermera
qvarstår i minnet och troligen äfven i kommande dagbladen
allt hvad som å motsidan mot Konungens rådgifvare blifvit
yttradt, Konungens rådgifvare icke fått någon upprättelse.
Jag skall gå längre. Jag tror, att saken blifvit förvärrad;
ty då man med grundlagen i handen visar mig, att den af
mig vrkade proposm icke kan framställas, så återstår ej annat
än att yrka, att Frih. Klingspor, enligt 5o § Riksd.-  Ordn., måtte af Ilr Gr. o. Landtm, få en föreställning för
det begagnade uttrycket. Till en viss del har visserligen
Frih. Gederström rätt deruti, att man icke kunde besluta
om meningens uteslutande, emedan 5o § Riksd.Ordn.
innehåller alla de alternativer, som kunna komma i fråga,
nemi. antingen att en föreställning gifves Frih. Klingspor,
eller att målet behandlas af Utsk., eller att saken
förfaller. Inskränker jag mig till denna §, så kan uttrycket
icke uteslutas; men det finnes en annan 5) sorn stadgar,
att yttranden eller uttryck må med talarens eget begifvande
uteslutas. Dessa begge §§ torde derföre böra sammanföras
och contrapropos:n blifva den: Vinner nej, komma
ur prot. att uteslutas orden per fas et per nefas, och
saken dermed att förfalla.
Frih. Cederström: I första delen af den siste värde
talarens yttrande kan jag icke annat än instämma, såsom
öfverenstämmande med hvad jag sist yttrade , att 5o §
Riksd.Ordn. är den enda här tillämpliga. Jag skulle äfven
vilja instämma med Hr Gr. i antagande af den föreslagna
eontrapropos:n om uteslutande af orden: per fas et per nefas,
i händelse allt, hvad i anledn. deraf blifvit yttradt såväl
den 3 Febr. som i dag, jemväl kunde ur prot. försvinna;
men då uti denna dags discussion linnes ett yttrande af
Hr Crusenstolpe, hvaruti förekommer ingenting mindre än
uttryckt skälmstycke, hvarom den väckta frågan naturligt
icke annorlunda än i laga väg kan förfalla, så hemställer
jag, om det är möjligt att tillåta en Contraproposm,
huruvida det ifrågavar. uttrycket skall uteslutas. Det är %
icke möjligt, utan frågan måste blifva den: Skall Frih.
Klingspor genom Hr Gr. och Landtm, erhålla en föreställning
derom, att hans uttryck varit otillbörligt, eller skall
frågan alldeles förfalla. Det är härom jag anhåller, alt vi
ju förr dess hellre må komma till votering, på det vi sedermera
må få tillämpa 3:dje alternativet i denna §, i afseende
på det nyttjade ordet skälmstycke.
Gr. Frölich: Det har icke kunnat undfalla mig, att
såväl H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt som Hr Gr. Posse med
a&S
Den 27 Apri 1 f. m.
deras framställningar i dag haft för afsigt att göra den upp-»
rättelse, som de åsyfta, så lindrig som möjligt för Frih,
Klingspor; men deraf följer icke, att Ståndet skall anse sig
förpligtadt att ingå på någon annan method till åstadkommande
af beslutet, än den grundlagen föreskrifver. Val kan
Ståndet på Hr Gr. o. Landtnäs propos. besluta, att hvad
som blifvit yttradt till prot. skall utgå; men att Ståndet
skulle besluta uttryckets uteslutande med uttryckt förklarande,
att det ogillat motiverna för uttrycket, har jag bestridt,
emedan ett såda it förklarande stöde qvar i prot. såsom
en löjlighet för den, som i en framtid komme att lasa
detsamma. Då likväl nu Gr. Posse sökt en annan utväg i
tillämpingen af 5o 5 Riksd.Ordn., men denna §:s tillämpning
förutsätter, att uttrycket skall anses personligen förolämpande,
hemställer jag till Hr Gr. o. Landtm., om vi icke kunde
fä en preliminär propos, som, derest den besvarades med
nej, äfven vore hufvudsakligen afgörande; ty om en sådan
propos.: ”anser R. o. Ad. det af Frih. Klingspor begagnade
uttryck vara personligen förnärmande,” af 11. o. Ad. besvarades
med nej, så hade R. o. Ad. derigenom tillkännagifvit,
att de, efter deras subjectiva uppfattning af Frih.
Klingspors motiver för det begagnade uttrycket, anse dea
förklaring, Hr Frih. afgifvit, innefatta tillräcklig upprättelse;
hvaremot, om framställningen besvaras med ja, d. v. s. att
Ståndet förklarar uttrycket innefatta en personlig förolämpning,
tydligen följer, att ingen annan pröfning kan ägarina
än efter 5o § Riksd.Ordn., huruvida den ledamot, som tillåtit
sig uttrycket, bör af Hr Gr. o. Landtm, erhålla tjenlig
föreställning, om saken bör behandlas efter 78 § Riksd.-  Ordn. eller ock alldeles förfalla.
Hr Cederschjöld: Efter min tanka är det alldeles
omöjligt att på en gång uttaga ur prot. det klandrade uttrycket
och i prot. intaga ett ogillande af delta uttryck.
Man måste väl i prot. se, hvad man hade ogillat. I fordna
tider voro dylika uppträden som detta icke ovanliga inom
dessa murar, men slutades efter långa discussioner vanligtvis
dermed, att de sårande uttrycken, med talafnes begifvande,
uteslötos ur prot. tillika med alla de yttranden, som deraf
varit föranledda. Jag hemställer derföre, om det icke vöre
skäl att följa detta vackra efterdöme, och ur prot. utstryka
Frih. Klingspors latinska uttryck tillika med allt, hvad som
i anledn. deraf blifvit sagdt. Jag tror, att allmänheten
skulle förlora lika litet som talarne derpå, att dessa yttranden
icke blefvo med trycksvärta Öfverlemnade till efterveilden.
Åtminstone skulle flera hundra r:dr besparas i tryckningskostnad.
Frih. af Nordin: Då jag helt och hållet instämmer
uti den propos,, Frih. Cederström begärt, skall jag icke vara
vid
-
Den wj April f. ra.
vidlyftig i detta yttrande, hvartill jag funnit mig föranlåten
af hvad Gr. Frölich sist nämnde, innefattande begäran till
Hr Gr. o. Landtm, att framställa den preliminära propos.,
huruvida B., o. Ad. anser Frih. Elingspers uttryck innefatta
en personlig förolämpning . eller ej. En sådan föregående
propos. mäste jag bestrida, först och främst emedan jag icke
anser den efter grundlagen kunna ske och för det andra,
emedan den redan ligger uti den propos., som Frih. Cederström
har föreslagit och hvarpå ingen lärer svara, med mindre
han först för sig redogjort, huruvida han anser uttrycket
personligen förolämpande eller icke. Jag hoppas derföre,
att Hr Gr. icke vidare yrkar den propostn, enär densamma
äfven skulle kunna föranleda till 2:11c voteringar i
denna sak.
Hr Dalman: Då grundlagens bokstaf icke förbjuder
Landtm, att framställa en sådan propos., sorn. Gr. Frölich har
begärt, skulle jag tro, alt Frih. af Nordins bestridande i detta
fall betyder ingenting. Jag skulle verkligen äfven vara
af den tanken, att naturliga vägen är den, att II. o. Ad.
först afgÖr quaeslio an, eller huruvida Konungens rådgifvare
verkligen äro förolämpade. Jag och flera med mig hafva
kommit till det resultat som Frih. Klingspor, att uttrycket
icke innefattar eller åsyftar personlig förolämpning. Jag tror
således, att det är skäl, att R. o. Ad. yttrar sig, huruvida
uttrycket är personligen förolämpande, hvarförutan någon
påföljd enligt 5o § Riksd.Ordn. icke kan äga rum, och jag
önskar derföre, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes gifva oss den
propos., hvarom Gr. Frölich anhållit.
IJ. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Adt
instämde i hvad Gr. Posse yrkat, att Frih. Klingspor, i enlighet
med 5q § Riksd.Ordn. och 3o § Ridd.Ordn., borde
erhålla varning och föreställning för det af honom nyttjade
uttryck: "per fas et per nefas.”
Ropades ganska starka ja, blandade med många nej,
hvarjemte votering från flera håll yrkades.
Ilr Dalman: Jag anmälde mig för att begära votering
och får då anhålla, att i contrapropos:n måtte inflyta, att,
sedan Frih. Klingspor öfverlemnat målet till R. o. Ad:s afgörande,
R. o. Ad. finner uttrycket per fas et per nefas böra
ur prot. utgå tillika med de deraf föranledda yttranden.
Frih. Cederström: Jag har begärt votering och den
nf Hr Gr. o. Landtm, framställda propos., och jag anhåller
således, att coutrapropos:n må blifva, att frågan alldeles
förfaller.
21 H. 37
D en 27 A p r i 1 f. m.
Frih. Tersmeden, Wilh. F redr.: Jnor finner mia högst
förundrad öfver, att den propos., sorn af Gr. Posse sist blifvit
yrkad, är den, sorn af Hr Gr. o. Landtm, blifvit framställd ,
enär flera andra propos:r förut blifvit begärda. I afseende
på contraproposm förenar jag 111ig med Hr Dalman och anhåller
0111 votering om contraproposm, såvida ej Frill. Cederström
afslår från sitt yrkande i detta fall.
Gr. Frölich: Det ligger i sakens natur, att contraproposm
skall innefatta mot-aten af ja-propos:n. Ku hemställer
jag, huruvida ja-proposm, att Frih. Klingspor skall erlifdia
en föreställning af Hr Gr. o. Landtm., kari stå i någon
motsats nied den af Hr Dalman föreslagna contra propos., sorn
innefattar, att det ifrågavar, uttrycket tillika med de deraf
föranledda yttrandena skola ur prot. Utgå Endast då kunde
Hr Dalmans förslag blifva contrapropos., 0111 fråga vore
enkelt att i prot. bibehålla uttrycket; men då fråga är, om
en föreställning skall äga rum, kan motsatsen icke blifva
annan, än örn frågan skall förfalla.
Gr. Posse: Det är, på sätt Frih. Cederström och Gr.
Frölich nämnt, ganska riktigt, att contraposm grundlagsenlig!
omöjligen kan blifva ett helt enkelt utstrykände ur prot.
af den ifrågavar. meningen, ty sedan frågan blifvit väckt,
måste ett af de 3 alternativerna, som finnas i 5o § Riksd.-  Ordn. och 3o § Ridd.Ordn. tillämpas; men orri Hr Dalmans
förslag skulle blifva contrapropos. och segra i voteringen,
lomme intetdera af dessa 3:ne alternativ att tillämpas. Det
längsta jag kan gå, med uppmärksamheten fästad på grundlagen,
vore att medgifva, att contraproposm kommer att innehålla,
ätt frågan skall förfalla och de ifrågavar. orden utgå
ur prot. Nödvändigt måste contraproposm innehålla, att
frågan skall förfalla; men jag ser ingenting grundlagsvidrigt
uti att göra det tillägg, som Hr Dalman föreslagit.
Iir Lagerhjelm: Förekommen af Gr. Frölich, uti
hvars yttrande jag instämmer i afseende på proposmas beskaffenhet,
får jag blott emot Hr Dalmans förslag till contrapropos.
anmärka, att detsamma är olägligt och overkställbar!,
emedan det förutsätter, alt hvad i dag blifvit sagd t,
skulle åtgå ur prot., hvilket icke kan ske, med mindre det
af Frih. af Nordin medgifvcs, som begärt att det skall qvarstå.
Hvad ett sådant tillägg angår, sorn Gr. Posse föreslagit,
så har jag deremot ingenting att anmärka.
Hr Dalman: Jag finner visserligen, hvad Gr. Posse
ganska riktigt anmärkt, att contraproposm bör uttrycka, att
saken må förfalla. Om derföre contraproposm kammer att
lyda sålunda: Sedan Frih. Klingspor öfverlemnat saken till
R. o. Ad:s afgörande, anser R. o. Ad. de af honom begagnade
uttryck höra ur prot. uteslutas, hvarmed frågan kommer
att förfalla; så har man undantagit uteslutande af da
-
D ou sj April f. ra.
291
gens discussion, sorn icke lärer kunna ske, sedan Frih. af
]\oidin begärt frågan 0111 Hr Crusenstolpe* uttryck på bordet.
Ilr Cederschjöld: En förvillelse synes här vilja göra
sig gällande, nemi. att contropropostn måste nödvändigt vara
contradietoriskt motsatt ja-propns:n. Det är ingalunda nödvändigt.
När flera än tvenne meningar blifvit yttrade och yrkade,
är det klart, att först bör afgöras hvilken af dessa meningar
bör blifva contrnpröposrn. Gr. Posse har medgifvit, att nejpropos:n
kunde innehålla jemte sakens förfallande, att det
ifrågavar. uttrycket kunde utgå ur prot. Kan denna sednare
mening stå såsom tillägg till contraproposm, så kan den
äfven ensam utgöra contrapropos. och följaktligen den af
mig föreslagna contrapropos. antagas, nemi. att icke blott
det ifrågavar. uttrycket, utan äfven allt, hvad i anleda, deraf
blifvit yttradt, ur prot. utgår. Man har häremot iuvändt,
att i dagens plenum en ledamot begärt en annan ledamots
yttrande på bordet. Ingenting hindrar, att det yttrandet
blir liggande på bordet, intilldess denna dags prot. justeras,
då samma yttrande äfven kan ur prot. utgå.
Gr. Horn: Sorn jag är fast uti den öfvertygelse, att
likaså orätt det fällda uttrycket varit, lika orätt är det att
säga, att det innefattar en personlig förolämpning, så anser
jag mig icke kunna rösta för tillämpning af 5o § Riksd.-  Ordn. Jag skulle derföre lika med Hr Cederschjöld önska,
alt det begagnade uttrycket, tillika med allt hvad i aniedn.
deraf blifvit sagdt, mätte ur prot. utgå, hvarföre något hinder
icke möter deraf, att Hr Grusenstolpes yttrande i denna
dags plenum blifvit hegardt på bordet, emedan detsamma
kan förblifva hvilande, oansedt det öfriga af discussionen
utgår.
Frih. Kantzou förenade sig med Gr. Hern.
Hr Lefre'n: Jag anhåller vördsamt, att 41 § Ridd.Ord.
må blifva uppläst, och att det måtte tillses, huruvida sista
mom. uti densamma blifvit vederbörligen iakttaget, sedan
Ilr Gr. o. Landtm, numera har hemställt, om R. o. Ad. ansåg
öfverläggningen fulländad, och vi Således nu befinna oss
vid den del af frågans behandling, som rörer besluts fattande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm. lät uppläsa 4> § i Riksd.-  Ordn. samt tillkännagaf, att redan före nämnde uppläsning
§:s föreskrift blifvit iakttagen.
Gr. Posse: Jag får upprepa, hvad jag nyss sade, att
jag anser en sådan propos , som den Hr Cederschjöld begärt,
vara grundlagsvidrig; ty om den antages, frågar jäg Hr Cederschjöld,
om frågan vore afgjord, i händelse deri segrade
i voteringen. Derigenom vöre ju icke enligt 5o § Riksd -  Orda. afgjordt, om saken skulle förfalla eller icke. Jag är
292
Den 27 April f. m
således öfvertygad, att Hr Gr. o. Landtm, icke kan tillåta,
att en sådan propos. framställes. Vill R. o. Ad. tillåta en
sådan sammanblandning af proposma, sorn Hr Dalman föreslagit,
har jag ingenting deremot, emedan jag blott är angelägen
om, att uti contrapropos:n må, i öfverensstämmelse
med 5o § Riksd.Ordn., blifva uttryckt, att frågan skall
förfalla.
Frih. Cederström: Här har blifvit yttradt af en ledamot,
att han icke ansåg uttrycket personligen förolämpande,
och att han således icke kunde votera öfver den propos.
, som blifvit framställd. Den värde ledamoten har glömt,
att det alternativ till contrapropos., hvarom jag anhållit, är
för hans räkning, emedan det innehåller, att saken skall förfalla.
Skulle Ståndet vara af den meningen, så anser Ståndet
uttrycket icke hafva varit personligen förolämpande;
men om Ståndets pluralitet skulle vara af motsatt tanke,
torde den värde ledamoten tillåta Ståndet att hysa en sådan
mening. Hr Gr. o. Landtm, samt R. o. Ad. torde finna,
att det är omöjligt, att denna dags discussion kan urprot. utgå;
men då dertill i alla fall behöfves hvar och en ledamots
begifvande, får jag, för att afskära all vidare discussion i denna
fråga, förklara, att jag icke återtager något af de yttranden,
som jag såväl den 3 Febr. som i dag fällt i anledn.
af det begagnade uttrycket per fas et per nefas, hvadan
följaktligen discussionen måste qvarstå, ehvad Hr Crusenstolpe
kan vara missnöjd dermed eller ej, och då återstår
ej annat, än att Hr Gr. o. Landtm., i öfverensstämmelse
med 5o § Puksd.Ordn., gifven oss proposm. Ja-propos:n
är redan en gång framställd och nejpropos;n kan icke blifva
annan, än att frågan skall förfalla.
Hr Dalman: Jag ber Frih. Cederström komma ihåg,
att R. o. Ad. ännu icke afgjort, att frågan skall behandlas
efter 5o § Riksd.Ordn. Det är derom votering först skall
ske. Jag bestrider detta behandlingssätt, och många hafva
bestridt det med mig. Huruvida en sådan behandling skall
äga rum, beror derpå, om Ståndet svarar ja eller nej på den
af Hr Gr. o. Landtm, framställda propos. Jag instämmer
med Hr Cederschjöld deruti, att contrapropos:n icke behöfver
vara contradictorisk, utan kan vara conträrt motsatt japropos:n,
blott den icke går utom ämnet. Likväl tror jag
det vara blist, till förekommande deraf, att icke, efter slutad
votering, Frih. Cederström, Gr. Posse och andra ledamöter
må uppträda och säga, att frågan icke är afgjord, enär det
icke blifvit bestämdt, huruvida 5o § Riksd.Ordn. skall tillämpas
eller ej, att contraproposm uttrycker, jemte uteslutande
af det begagnade uttrycket, att frågan är förfallen.
Hr Cederschjöld: En värd ledamot, Frih. Cederström,
har påstått, att propos. icke kunde göras till uteslutande af
Den aj April f. ra.
det ifrågåvar. uttrycket, emedan han bestrider sådant. Jag
får fästa den värde talarens uppmärksamhet derpå, att det
är Ståndet och icke en enskild ledamot deraf, som, med
Frih. Klingspors begifvande, beslutar, örn uttrycket skall
utgå eller ej, så länge ingen kan i en representationsförsamling
säga, såsom en Konung fordom sade: "Staten, det
"är jag." Det mäste således, enligt 58 § Riksd.Ordn., vara
It. o. Ad., som med Frih. Klingspors medgifvande beslutar,
att ur prot. skall utgå Hr Frih:s uttryck tillika med de yttranden,
hvartill detsamma föranledde; Frih. Cederström förbehållit
att i prot. bibehålla sina yttranden. För öfrigt är
det otvifvelaktig!, att contrapropos:n kan göras på sätt jag
föreslagit och på sätt 11. o. Ad. vid föregående riksdagar
iakttagit, hvarföre jag förnyar min anhållan om den propos.,
jag begärt. På Gr. Posses fråga till mig, om saken vore
afgjord, i händelse den af mig uppgifna contrapropos:» blefve
bifallen och i voteringen segrande, enär densamma icke
uttrycker, om saken skall förfalla, får jag svara med den
frågan tillbaka, om något säkrare sätt att afgöra saken kan
linnas, än just det att låta uttrycket försvinna ur prot.
Gr. Horn: Frih. Cederström har trott, att genom bifall
till den contrapropos., att saken helt enkelt skulle förfalla,
min mening skulle vara uttryckt Jag bestrider en sådan
tolkning, emedan jag offentligen tillkännagifvil, alt jag anser
uttrycket förolämpande, men ej personligen, utan mot en
hel Corporation, och det icke tillkommer R. o. Ad. att uppträda
såsom domare emellan enskilda riksdagsmän och corporationer.
Det är grundlagsvidrigt, och det motsätter jag
mig. Jag kan således icke tillämpa 5o § Riksd.Ordn. och
kari derföre icke votera ja, likasom jag ej heller kan votera
nej, ty jag anser saken af allvarsam beskaffenhet efter alla
de förklaringar och misstydningar, hvartill den gifvit anledning,
och vill tillkännagifva, att jag ogillar uttrycket; men
ett sådant tillkännagifvande innefattas icke uti den förklaring
, att saken förfaller, men väl uti ett beslut, innefattande,
att R. o. Ad. icke vill hafva sådana uttryck godkända
i sina prot., fastän R. o. Ad. derigenom icke säger, att uttrycket
är personligen förolämpande. Det är på denna grund
jag förenar mig uti begäran om den propos., hvarom Hr Cederschjöld
anhållit.
Hr Lagerhjelm: Jag utber mig att få uppläsa ordalagen
i 3o § Ridd.Ordn. och 5o § Riksd.Ordn., hvilka stadganden
äga tillämpning på förevar, händelse. 3o § Rädd.-  Ordn. börjas så: "Uppstår fråga, om någon tillåtit sig personligen
förolämpande uttryck (det lärer väl icke vara melan
en tanke derom, att en sådan fråga uppstått), pröfve R.
o. Ad., om han derför af Landtm, varnas bör, eller saken
af ett Utsk. skall närmare pröfvas, eller ock alldeles förfalla.”
Vi hafva således trenne (3:ne) alternativer. Ingen har talat
294
D e u S7 April f. m.
för, att saken bör af Utsk. behandlas. Måhända ingen tror,
att saken skall alldeles förfalla; men flera an dessa frenne
alternativer finnes icke i denna grundlag. 5o § Riksd.Ordn.
stadgar: ”Ingen til late sig personligen förolämpande uttryck;
sker det, pröfve Ståndet, huruvida den ledamot, sorn salunda
sig förgått, ina af Landtm, eller Ståndets talman erhålla
tjenlig föreställning och varning, eller om saken bör
behandlas enligt 78 §, eller ock alldeles förfalla.” Ilar finnas
äfven 3:ne alternativer. Det första är det, som är i fråga
att blifva japropos. liti voteringen; det andra är, huruvida
78 § RiksdOrdn. skall tillämpas, och derom har aldrig
varit fråga; och det 3:dje, att saken skulle förfalla. Mig synes
således, till följd af såväl 5o § Riksd.Ordn. som 3o §
Ilidd.Ordn. och i öfverensstämmelse med hvad som under
discussionen blifvit yrkadt, här endast arne alternativer vara
möjliga: det ena, som utgör föremål för japropos:n, och det
andra, som utgör föremål lör neipropos:n.
Hr Cederschjöld: Den siste värde talaren har i grundlagen
icke kunnat finna flera än tvenne sätt, hvarpå denna
fråga kan behandlas. Jag får derföre fästa hans uppmärksamhet
på det 3:dje, som förekommer uti 58 § Riksd.Ordn.,
hvarest det heter: ”Utur ett prot. må vid justeringen, med
"Ståndets bifall och på den talandes eget begifvande, uteslutas
dess egna uttryck och äfven deliberationer, som der"af
följt.”
Hr Lagerhjelm: 58 § Riksd.Ordn. saknar tillämp
ning
här derigenom, att en ledamot, Frih. Cederström, bestämdt
förklarat, att han icke medgifver uteslutande af sina
yttranden till dagens prot.
Gr. Frölich: Hr Cederschjöld har redan besvarat Frih.
Cederströms anmärkn. på ett sätt, som jag icke kan annat
än anse riktigt; men då Hr Cederschjöld deremot föreställt
sig, att ett uttryck, sådant som detta, kan godtgöras dermed,
att discussionen utgår af prot., så kan jag icke lätta, att det
är svar på tal. Om den värde ledamoten, som nyttjat det
för förgripligt ansedda uttrycket, sjelf begär, att det må utgå
och R. o. Ad. dertill samtycker, då har derigenom en
quasi-upprättelse blifvit gifven; men då han blott öfverlemna!’
åt R. o. Ad. att göra med hans uttryck, hvad R. o. Ad.
behagar, så ligger deruti ingen upprättelse, synnerligast då
bland allmänheten redan blifvit utspridt, hvad derom är
sagdt, och dagens prot. i många delar kan reproduceras.
Någon påföljd enligt 5o § Riksd.Ordn. ligger således icke
uti beslutet, att discussionen skall utgå ur prot., hvarföre
jag icke kan finna, huru man kan tro saken kunna slutas
på det sättet, sedan den fått den utveckling den nu äger.
Hr Stuart: Den siste värde talarens argumentation bar
jag icke varit nog lycklig att kunna fatta. För mig synes
D« n 37 April 1'. m.
stadgandet uti 58 § Riksd.Ordn. vara klart och otvetydigt i
det hänseendet, att det är Ståndet obetaget att vid justeringen,
med talarens eget begifvande, ur prot. utesluta dess
yttranden, tillika med de deliberatiouer, sorn deraf föranledts.
JNTu har Frih. Klingspor öfverlemnat åt Ståndet att
göra med hans yttrande, hvad Ståndet behagar, och således
äfven medgifvit, att det må uttagas ur prot. Jag finner
derföre den af Hr Cederschjöld föreslagna contrapropostn
både grundlagsenlig oell riktig, hvadan jag altså yrkar densammas
antagande.
Hr Cederschjöld: En värd talare har bestridt lagligheten
af den af 111ig föreslagna contrapropos. af det skäl,
alt de förolämpade genom densamma icke skulle erhålla
upprättelse. Jag skall utbedja mig att härtill få erinra, att,
så mycket jag vet, de, som skulle vara förolämpade, icke
begärt någon upprättelse. Dessutom stadgar Tryckfr:slagen,
att angripelser i tryckt skrift icke fä åtalas af annan än rätter
målsägande, och då vet jag icke, hvarföre man i detta
fall skall ifra för en upprättelse, som icke af rätter målsägande
blifvit yrkad.
Upplästes tili justering följande voter:spropos:n:
Den, som anser, att Frih. Klingspor i enlighet med 5o
§ lliksd.Ordn. och 3o § Ridd.Ordn. bör erhålla varning och
föreställning för det af honom nyttjade uttryck: per fas
et per 11 ef as, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad., att saken skall alldeles förfalla.
Hr Dalman: Då jag såsom min egen upptager Hr Cedersclijölds
föreslagna contraproposition, anhåller jag om votering
emellan Hr Cederschjöld? och det nyss upplästa förslaget
till contrapropos. i hufvudvoteringen.
Den af Hr Cederschjöld yrkade contrapropos:n upplästes,
så lydande: Vinner nej, anser R. o. Ad. att, med Frih.
Klingspors gjorda begifvande, orden per fas et per nefas böra
ur hans yttrande utgå tillika med de yttranden, som före
denna dag i anleda, deraf blifvit afgifna.
Frih. Cederström: Jag bestrider det upplästa förslaget
till contrapropos., såsom olagligt. Så länge det nemi.
finnes en ledamot inom Ståndet, som vägrar uttagande ur
prot. af sina yttranden, kunna icke de i sammanhang dermed
stående yttrandena uttagas, emedan de förra då koinliie
att stå utan mening.
Hr Cederschjöld: Så mycket jag erinrar mig, yttrade
sig icke Frih. Cederström d. 3 Febr. uti förevar, fråga,
och kan således icke hafva något alt säga i fråga om ute
-
2gG
Den aj April f. m.
slutande ur prot. af de yttranden den dagen, hvartill Frih.
Klingspors uttryck föranledde. De enda, sora kunde hafva
någon vägranderätt i detta fall, iiro Gr. Posse och II. Ex.
Hr Gr. af Wetterstedt; men som jag icke hört någon af
dem derom yttra sig, föreställer jag mig, att ingen tvekan kan
uppstå derom, att min föreslagna contrapropos. ju är laglig.
Gr. Posse: Då Frih. Cederströms yttrande i dag kommer
att intagas i denna dags prot., anser jag lika med Hr
Cederschjöld, att Hr Frihrs vägran icke inverkar på denna
fråga. Men jag behöfver-icke begagna den utvägen, hvarigenom
Frih. Cederström velat förhindra antagande af Hr
Cederschjölds propos., emedan jag anser densamma stå i rak
strid med 5o § Riksdördn., och jag förmodar derföre, att
Ilr Gr. o. Landtm, begagnar sin rätt att vägra dess antagande.
Ilr Cederschjöld: Då mitt förslag till contrapropos.
stödjer sig på en § i RJksd.Ordn., måste den väl så mycket
mindre kunna stå i strid med en annan § i denna grundlag,
som någon strid emellan dessa §5 icke ännu blifvit upptäckt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att, såväl i
stöd af 5o som af 58 § i Riksd.Ordn., H. Ex. ej kunde göra
propos. å någon annan contrapropos. än den framställda,
så lange det fanns någon af Ståndets ledamöter, som
vägrade, att dess yttrande skulle få utur prot. utgå.
Hr Stuart: Jemte det jag får anmäla min uttryckliga
protest mot Hr Gr. o. Landtnäs vägran att framställa propos.
till antagande af Hr Cederschjölds förslag till contrapropos,
anser jag mig böra, såsom nytt förslag dertill, upptaga
det af Hr Dalman först föreslagna beslut, innehållande,
att Ståndet, på grund af Frih. Klingspors begifvande, ur
prot. utesluter uttrycket per fas et per nefas, samt att
i följd häraf denna fråga kommer att förfalla.
Ilr Cederschjöld: Jag får till prot. vördsamt anmäla
min protest mot Hr Gr. o. Landtm:s vägran af propos. å
mitt förslag till contrapropos:n.
Hr Dalman: Jemväl jag får till prot. anmäla min reservation
mot Hr Gr. o. Landtnäs vägran. Jag vill icke besvära
Ståndet med en votering, sedan tiden är ^å långt
framskriden på riksdagen; men jag får förklara, att jag icke
anser den af Hr Cederschjöld föreslagna propos. stå i strid
med grundlagen. Emedlertid förenar jag mig med den siste
värde talaren och förmodar, att Hr Gr. o. Landtm, icke
har något i det afseendet att erinra.
Frih. Cederström: Jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm.,
enligt grundlagens föreskrift, täcktes inhemta, huruvida Ståndet
yrkar den af Ilr Gr. o. Landtm, vägrade proposm.
Ilr
Den April t. m.
Ilr Hjärne: Jag anhåller att få reservera mig mot Hr
Gr. o. Landthus förklarande, att H. Ex. icke ansett sig kunna
framställa propos. till antagande af det framställda förslaget
till contraproposm.
Den först upplästa voter:spropos.*n Lief ånyo uppläst.
Hr Dalman: Jag får vördsamt anhålla om votering
emellan mitt och Frih. Cederströms förslag till eontraproposin.
Hr Lefre'n: Uti den sist upplästa japröpos:n saknades
orden af Landt mar sk al ken emellan orden derföre och
varnas bör. Jag anhåller, att dessa ord på sitt behöriga
ställe må blifva införda.
Hr Dalman: Jag får blott anhålla, att den af mig föreslagna
propos. matte till proh fattas, för R. o. Ad. Ijudeligen
uppläsas och Hr Gr. o. Landtm, förklara, huruvida
Ilr Gr. o. Landtm, derpå gifver propos. eller icke, så att vi
må få votera oln contrapropostn, i fall, såsom jag hoppas,
Ilr Gr. o. Landtm, icke vägrar propos. å mitt förslag.
Gr. Frölich: Medan tiden icke upptages af något annat,
anhåller jag att få fråga Hr Dalman, huruvida hans
mening med contrapropos:n är, att orden per fas et per
nefas endast skola uttagas ur Frih. Klingspors första yttrande,
eller om de skola försvinna ur alla de särskilda yttranden,
hvaruti de sedermera förekomma, emedan det vore
utan elfeet att utstryka dem pä första stället, men låta dem
qvarstå, der de sedermera förekomma.
Hr Lefre'n: Det förundrar mig, att sedan Ilr Gr. o.
Landtm, i Ståndet förklarat, att han anser proposma böra
ställas i öfverenstämmelse med 3o § Ridd.Ordn. och 5o §
Riksd.Ordn., fråga kan uppstå om antagande af en annan
contrapropos. Den, som icke är nöjd med Hr Gr. o. Landtnäs
förklarande, äger begära, att Landtm, inhemtar, huruvida
Ståndet delar Landtnäs tanke. Men då Hr Dalman och flera
andra talare förklarat, att de icke vilja uppehålla tiden
med utrönande genom votering af Ståndets åsigt i sådant
fall, hemställer jag, på hvad grund de vilja sätta i fråga
en annan contrapropos., än den af Hr Gr. o. Landtm, föreslagna.
Hr Hjärne: Då Frih. Cederström, efter det att Hr Gr.
o. Landtm, förklarat sig icke kunna framställa propos. till
antagande af Hr Cederschjölds förslag till contrapropos., begärt,
att Hr Gr. o. Landtm, måtte genom propos. till Ståndet
inhemta, huruvida Ståndet yrkade den af Hr Gr. o.
Landtm, vägrade propos:n, så anser jag någon vidare fråga
bni contrapropos. icke kunna uppstå, förrän den af Frih.
Cederström väckta fråga är afgjord. Jag förenar mig uti
21 H. 38
2^8
Dea a; April f. m.
Frih. Cederströms anhållan och hoppas, att Äenna propos,
af Hr Gr. o. Landtm, må framställas.
Hr Dalman: Det skulle mycket förundra mig, om på
Frih. Cederströms begäran, hvilken bestridt den af Hr Cederschjöld
yrkade propos:n, Ståndet ytterligare skulle besluta
i denna fråga, sedan densamma är afgjord genom Hr Gr.
o. Landtmts, i enlighet med Frih. Cederströms åsigt, vägrade
propos., deremot Hr Cederschjöld reserverat sig. Hvad
Gr. Frölichs sista anmärkn. beträffar, så må det vara Hr
Gr. öppet att förstå min mening, huru han behagar. Om
jag icke misstager mig, har Gr. Posse ansett den af mig föreslagna
propostn kunna framställas, och jag hoppas således,
att Hr Gr. o. Landtm, finner, att förhållandet är annorlunda
med denna propos. än med Hr Cederschjölds.
Den af Hr Dalman begärda contrapropos. upplästes,
så lydande: Vinner nej, anser It. o. Ad.,' att, med Frih.
Klingspors gjorda begifvande, orden per fas et per nefas
böra ur hans yttrande utgå, i och hvarmed frågan om Frih.
Klingspors varning förfaller.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då hvarken
Frih. Klingspor sjelf medgifvit, att dess ord skulle utgå, eller
öfriga ledamöter, som i ämnet talat, medgifvit, att deras
yttranden finge utgå, ansåg [I. Ex. sig ej tillständigt att
framställa den af Hr Dalman äskade contrapropos:n.
Hr Dalman: Jag tager mig friheten vördsamt fästa
Hr Gr. o. Landtnäs uppmärksamhet på a:ne förhållanden i
Hr Gr. o. Landtnäs framställning, hvilka jag anser vara
oriktiga: det ena, att Frih. Klingspor icke skulle hafva
medgifvit, att uttrycket finge utgå. Så hafva likväl alla talare,
som yttrat sig i denna fråga, uppfattat hans anförande,
hvari han förklarar, att R. o. Ad. må med hans yttrande
göra, hvad R. o. Ad. behagar. Hvad den andra omständigheten
beträffar, att nemi. de talare, som yttrat sig i
anledn. af det af Frih. Klingspor fällda uttrycket, icke medgifvit
uteslutande af deras yttranden, så har jag ur min
propos. utelemnat frågan derom och endast upptagit uteslutande
af det af Frih. Klingspor begagnade uttrycket. Jag
kan derföre icke underlåta att anhålla om den propos., huruvida
Ståndet yrkar den af Hr Gr. o. Landtm, nyss vägrade
proposm.
Gr. Posse: Jag har visserligen yttrat, att jag icke ansåg
grundlagsvidrigt, att stadgandena uti 5o, och 58 §§ Riksd.-  Olda. upptagas i contrapropos:n; men en person, mera van
vid tillämpningen af grundlagen än jag, har fästat min uppmärksamhet
derpå, att dessa stadganden innehålla 2:ne särskilda
frågor, hvilka så mycket mindre böra sammanblandas,
som, derest R. o. Ad. beslutar, att frågan skall förfalla,
det står R. o. Ad. öppet att besluta, huruvida uttryc-*
D b n 37 A p r i 1 f. m.
a99
ket skall utstrykas eller icke. Det är ostridigt det lagenligaste,
att hvar och en af dessa frågor särskildt behandlas.
Jag tror, att Hr Gr. o. Landtm, handlat rätt, dd han vägrade
propos., och jag erkänner mitt misstag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
yrkade propos. derå, att Hr Dalmans förslag till contrapropos.
skulle till contrapropos. antagas.
Ropades starka nej, blandade med manga ja.
Hr Dalman begärde votering.
Hr Lefrdn: Jag hoppas, att R. o. Ad. icke illa upptager,
att jag reserverar mig mot ett sådant behandlingssätt,
att sedan Hr Gr. o. Landtm, förklarat sig icke kunna gifva
propos. på någon annan contrapropos. än den, som öfverensstämmer
med stadgandena uti 5o § Riksd.Ordn. och 3o
§ Ridd.Ordh., vi likväl icke få trygga oss vid en sådan förklaring,
utan nödgas höra förslag till andra contrapropostr.
Hr Dalman: Då jag ser med hvilken otålighet R. o.
Ad. önskar att komma ifrån denna sak, och jag af Hr Cederschjöld,
till hvars omdöme jag hyser förtroende, fått den
försäkran, att han betviflar, att voteringen skulle leda till
det önskade resultatet, så återtager jag min anhållan derom.
Hr Stuart: Jag anhåller blott att till prot. få anmäla
min reservation mot Hr Gr. o. Landtnäs förnyade vägran
af en äskad propos., för hvilken vägran jag anser Hr Gr.
o. Landtm, sakna allt stöd af grundlagen.
Hr Hjärne: Såväl Frih. Cederström som jag hafva begärt
framställande af den propos., huruvida Ståndet yrkar
propos. på Hr Cedersehjölds förslag. Derpå har Ilr Gr. o.
Landtm, icke täckts fästa afseende, ehuru afseende blifvit
fästadt på enahanda yrkande i afseende på Hr Dalmans förslag.
Jag har sedermera icke ansett mig böra fullfölja denna
fråga, men dock trott mig böra återtaga min anhållan
om propos. i berörde afseende.
Härefter upplästes ånyo och godkändes den först framställda
voter.‘spropos:n, endast med det tillägg, att i japropos:n
orden: af Landt mar skalken blifvit tillagda framför
ordet erhålla.
Eftep voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
Spm följer:
Ja — i4i.
Nej — 82.
JI. B, o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 5 e. m.
In fidem protocolli
F. O, Silfverstolpe.
3oo
Deu 2j April c. m.
Måndagen den 27 April 1835*
Plenum kl. 6 e. ra.
Frih. Rantzou, Joh. Alb., uppläste följande:
Det är nied en iner än vanligt smärtsam känsla, som
jag vid detta tillfälle anmäler min reservation emot R. o.
Ad:s i förmiddags fattade beslut, hvarigenom, med en pluralitet
af 59 röster bland 224 voterande, R. o. Ad. dömt en
ledamot af detta Stånd, Hr Frih. Klingspor, att erhålla
varning och föreställning för åtskilliga uttryck eller, rättare,
ett enda ord, hvilket Frih., i skygd af grundlagarna, här
begagnat. Jag upprepar det, mina Hrr! frågan var icke
egentligen örn detta utryck, ty personligt förolämpande kan
det aldrig blifva, aldrig anses att vara, då ingen person är
nämnd och då det angår en collectiv myndighet, hvars
personal icke ens behöfver vara känd, för att lemna ett
omdöme öfver lagligheten af de medel, som denna myndighet
användt; — jag säger, frågan var icke om dessa uttrycks
mer eller mindre tillbörlighet; ty hvarföre skulle Ministeren
hafva svårare att smälta några jemnförelsevis lindrigare
uttryck af en ”ung och ovan talare,” än att fördraga
helt tålmodigt, hvad män, som i parlamentarisk skicklighet
och vana torde äga få likar inom detta hus, en Frih. Carl
Henrik Ankarswärd, en Gr. Claes Fredr. Horn, en Gr. Bogislaus
von Schwerin vid föregående riksdagar yttrat i vida
allvarsammare och betänkligare ordalag emot samma Ministere.
Nej, frågan gällde någonting helt annat. Frih. Klingspor
är en ung man, han är capitaine vid Konungens Garde
och han drager således en uniform, den Styrelsen anser sig
hafva skänkt honom. Man skulle nu undervisa Frih. Klingspor
och alla dem, som draga embelsmanna-uniformer —•
och det är pluraliteten inom Riddarhuset—, att det icke anstår
dem att yttra någon för Styrelsen misshaglig tanka, eller
att ställa sig i någon opposition mot henne. Här är icke
stället att relevera de försök, sorn i enskild väg blifvit gjorda
för samma ändamål; de äro dock allom bekanta. Men
om någon ting numera kunde förundra mig i afseende å
majoriteten inom Riddarhuset, så skulle det verkligen förundra
mig på det högsta, att R. o. Ad, genom detta prejudicat,
snart sagdt, tillintetgjort den enda rättighet, hvilken
det från fordomtima ännu äger qvar, att nemi. fritt
yttra och utlåta sig öfver de ämnen, hvilka äro föremål för
öfverläggningarna inom Representationen, Jag afundas åtminstone
icke Hr Gr. Arvid Posse att hafva varit den förste
riddersman, hvilken på denna väg sökt inskränka yttrande-friheten.
Jag afundas ej heller Hr Gr, David Frölich att
genom sin, efter min öfvertygelse, lika opåkallade som grundlagsvidriga
analys af ärendets behandling hafva kommit ministerens
corvpheer till hjelp med yrkandet af en strängare på
-
