# ID: svediakorp-gov454
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 142,224
# sentences: 5,130
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 16 M a r s e. m.
209
författning, nomi. att i5 cap. Hnnd.btn är tillämpligt på sådana
bolag, som upplåna och utlåna penningar, utan rättighet
alt utgifva tryckta eller
gör ännu mer tvetydigt, huruvida Olsktn ansett 1824 ars
författning böra fortfara att vara gällande, och jag tror således
min anmärka, icke vara vederlagd.
Uppå derefter framställd propus, beslöt R. o. Ad. att
såsom ett tillägg till den nyss bifallna § antaga 3 morn. i
1 § af Uisk:ns förslag, så lydande: I hvarje bänkprivilegium
kommer att intagas det uttryckliga förklarande, alt Ranken
ingalunda, meia än andra enskilda företag, må kunna påräkna
understöd af allm. medel, eller att staten på något sätt
skall.bidraga till bankens upprätthållande eller utredning.
Gr. Frölich: T afseende på 2 mom. i x § af Utskins
förslag, som 1111 torde böra blifva föremål för propos., lärer
R. o. Ad. linna, alt Utsktns redaclion numera icke kan antagas,
utan ali benämningen enskilda lane- och sedelbankev
förändras, hvarföre redaclioneu i den af mig föreslagna,
emot delta morn. svarande, 4 § torde förtjena företräde.
4 § i Gr. Frölichs förslag upplästes.
R. o. Ad., sorn icke godkände 2 mom. i I § af Utskäns
förslag, antog 4 § af Gr. Frölichs förslag.
Gr. Frölich: Då det blifvit beslutadt, alt TJtsktns
förslag egentligen skall följas vid föredragningen, torde det
vara nödvändigt, på det ordning må blifva iakttagen, att
ix § i berörde förslag nu företages. Jag skulle tro, att
denna §, som rörer forum för privatbanker, hörer tili den
dass af stadganden, som nu böra i lagen införas, nemi. bestämmelserna
i afseende på localisering och forum.
Ilr Stråle: Om 11 § i Utsktns förslag nu skulle framflyttas,
så fruktår jag, att osammanhang skulle uppkomma,
enär denna § angår forum i concursmål, och det ännu ej
blifvit omtalädt, huru bankerna kunna komma i concurstillstånd.
Delta förekommer i 10 § af Utsk:ns förslag, och
först efter densamma synes stadgande om forum i concurs
böra intagas. Att deremot bestämma forum för concurs,
innan man förklarat, huru coucursen kan uppkomma, torde
ej vara lämpligt.
Gr. Frölich: Jag har på sätt och vis gjort mig förtjent
af den anmärka., som den siste värde talaren framställt,
men hade trott, att en hvar skulle finna, att om deri
§, sorn bestämmer forum för privatbank, sättes på sitt rälta
ställe, hehöfver icke c o noors omtalas på samma sätt, sorn
nu skett i 11 §. Stadgande kan då blifva mera generell,
och följden deraf vöre, att'sedan man absoiverat 10 §fi fings
man hoppa öfver den utte.
Deri 16 Mars c. m.
Frih. Boye: Jag skall vördsamt anhålla, att vi må få
följa §§ i Utsk:ns betänk, efter deras numerföljd. Vi vinna
då samma ändamål, som Gr. Frölich söker, ty han kan ju
sjelf underrätta oss, hvilken § i hans förslag svarar emot
den § i betänk., som föredrages; men om vi skola hoppa,
såsom han nu begärt, så confundera vi oss.
Då 3 § af Utsktns förslag nu ånyo föredrogs, yttrade
Gr. Frölich: 3 § af Utsk:ns förslag måste nödvändigt
förbigås, emedan innehållet deraf redan finnes intaget i i §,
som II. o. Ad. antagit.
Hr Lefrdn: Jag instämmer deri, att 3 § måste utgå,
såsom redan, fastän under annan form, antagen i i §, och
anhåller att få yttra mig öfver 4 §> så snart den blifvit* föredragen.
Frih. Cederström: Jag anhåller att få fästa Hr Gr.
o. Landtnäs uppmärksamhet derpå, att då Ståndet beslutar
förändring af de Utsk:n föreslagit, eller flera §§:s sammanslående
etc., så är det nödvändigt att icke fästa sig vid
numerföljden af §§, utan endast besluta, huruvida §§ antagas
eller förkastas, med förbehåll att, vid sammanjenmkningen
af RiksSt:ns beslut, numreringen af §5 må kunna ske
efter stadgandenas beskaffenhet. Sålunda kan ordning äga
rum, men annars hinna vi aldrig till slut. Här har blifvit
yttradt, att 3 § i Utsk:ns förslag redan skall vara afgjord
genom i §, som R. o. Ad. antagit; men förmiddagens votering
om lydelsen af x § medförde bifall till i § af Gr. Fröliclis
förslag, och 3 § innehåller: ”Banken står under controll
af offentlig myndighet, på sätt i denna lag stadgas,
samt förvaltas af en direction, hvilken delägarne bland dem
sjelfva utvälja, med instruction förse oell kunna efter godtfinnande
afsätta." Den af R, o. Ad. antagna i § innehåller
väl, att banken skall stå under offentlig myndighets uppsigt;
men den säger icke, att delägarne sjelfva skola upprätta
instruetionen, ty uttrycket: kungjord instruction, tillkännager
ej hvem som skall uppgöra densamma.
Hr Stuart: Jag kan ej fatta meningen af de uti i §
förekommande orden! "efter kungjord instruction,” annorlunda,
än att bolaget sjelf äger uppgöra och utfärda denna
instruction, helst det icke finnes någonstädes stadgadt, att
densamma af någon annan än bolaget skall upprättas. Jag
anser följaktligen hela 3 § iUtsk:ns förslag numera kunna
belt och hållet utgå, samt får altså anhålla, att Hr Gr. o.
Landtm, täcktes derom framställa propös:n,
Hr von Troil: Jag anhåller blott om propos. derpå,
alt 3 § af Utsk:ns förslag, såsom blifven öfverflödig genom
den förändrade rcdaclion af i §, som 11. o. Ad. antagit,
måtte få förfalla, och att vi sedan må få öfvergå tili 4 §
Den iG Mars e. m.
af Utsk:ns förslag, sorn äfven nn blir den 4^e i ordningen,
sedan 11. o. Ad. redan antagit 3 §§.
Frih. Roye: Under den skiljaktighet i meningar, som
im förekommit, har man, på ena sidan, åberopat hvad som
genom votering i förmiddags Lief afgjordt. Måhända finnas
bär flera än jag, som icke kunna bestämdt minnas, hvad
den dervid segrande nej-propos:ti innehöll, emedan den, om
jag så får yttra mig, blef omskrufvad i sista ögonblicket.
Jag anhåller derföre, att denna contrapropos. ina af Ridd.-  secret. blifva uppläst.
II. Ex. Ilr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Jag tror
det vore nödigt att efter den tvist, som nu uppstått, Ridd.-  secret. uppläste ailä de §§, som R. o. Ad. antagit.
De redan af R. o. Ad. antagua 3:nc §§ upplästes.
Frill. Boye: Förvissad genom den uppläsning, som nu
försiggått, att Hr v. Troil har ganska rätt, understödjer jag
lians begäran, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes proponera R.
o. Ad., att 3 § i Utsklns förslag må anses hafva förfallit.
R. o. Ad. beslöt, att 3 § af Utsktns förslag skulle förfalla.
4 § af Utskottens förslag.
Ilr Lefren: Den af Utsk:rp- föreslagna 4 § innehåller
ordet: häradsrätten, hvilket gifver tillkänna, att Utskins
mening varit, att privatbanker kunde anläggas annorstädes
än i städer. Gr. Frölichs emot denna § svarande 5§ förutsätter
deremot, att sådana banker endast i städer kunna uppstå.
Jag är af reservantens mening och önskar, att R. o.
Ad., i utbyte mot Utsklns 4 §» täcktes antaga 5 § i reservationen,
samt anhåller om Hr Gr. o. Landtnäs propos. derpå,
Gr. Frölich: Oansedt den siste värde talaren instämt
i det förslag till 5 §, som innefattas i min reservation, anser
jag mig dock skyldig att föreslå ett amendement deri,
i anledn, af dea anmärka, jag vid ett annat tillfälle hört
göras, att någon säkerhet, isynnerhet i afseende på solidariska
banker, borde finnas derom, att de s. k. bolagsreglor*
lia vore försedda med egenhändig namnskrifning af dem,
sorn ingått i bolaget. I afseende pä actiebanker är sådant
mindre nödigt, emedan man ej vet, i hvars hand actierna
komma alt finnas: men jag tror dock, att ett stadgande härom
bör inflyta bland bestämmelserna för banker i allmänhet.
Jag får derföre föreslå, alt i stallet jför ordet bolagsreglorna
måtte införas bolagscontract. Delta contract
kan vara ganska kort och för actiebanker endast innehålla,
att delägarne ingått i bolaget i enlighet med de reglor,
K. M. för detsamma fastställt, hvartill för solidariska
bankbolag måste tilläggas, att delägarne ingått i ansvarighet
en för alla och» alla för en, på det en sådan ansvarighet
302
Dea i G Mars e. ra.
verkligen må kunna göras gällande för alla, som undertecknat
conlractet.
Hr von Troil: Jag kan ej annat än instämma med Ur
Lefren deruti, att 4 § af Utsk:ns förslag är något besynnerlig.
Många af oss hafva önskat alt få provinsbanker,
likväl icke en i livar provins, och Utsk:n tyckas hafva
föreställt sig, att häradsbanker böra uppstå. Jag instämmer
i saken med Gr. Frölich, men tror icke hans redaction vara
så bestämd, sorn den borde vara. Den tvekes antyda, att
det på något annat ställe vore föreskrifvet, att banken skall
hafva sitt hufvudcontor i stad; men då någon sådan föreskrift
ej finnes, tror jag det borde heta: ”Sedelbank skall
hafva sitt hufvudcontor i stad, oell inför rådhusrätten skall
bolaget, före bankens öppnande etc. Jag har för öfrigt ingenting
emot det amendement, som Gr. Frölich nyss föreslagit,
utan anser det vara nyttigt.
Ur Stuart: Jag delar de värela talares åsigt, som
erinrat om olämpligheten af sedelbankers anläggande på
landsbygden. Jag instämmer således äfven i den mening,
sorn finnes antydd uti 5 § af Gr. Frölichs förslag, hvilken
förutsätter, att banker endast i städer kunna inrättas; men
jag anser, lika med Ilr v. Troil, att ett bestämdt stadgande
derom bör i denna § intagas. I öfverensstämmelse med denna
åsigt får jag vördsamt föreslå följande redaction af berörde
§: Enskild sedelbank får endast i stad inrättas;
och skall bolaget inför dervarande rådhusrätt,
före bankens öppnande, förevisa såväl
det af K. M. utfärdade privilegium som ock
lio la g sco n t rade t, för att i inteökn: spröt. ordagrannt
intagas. Det sednare mom. af denna § anser jag
höra blifva oförändradt.
Hr Stråle: Sedan B. o. Ad. antagit 3 § af Gr. Frölichs
förslag, hvarigenom det är öfverlemnadt til! K. M. alt
pröfva, huruvida bankinrättningen kan vara nyttig för landet,
så tror jag man deri lagt ett correetiv emot bankers
inrättande, der de kunna undgå control! oell medföra våda.
Skulle man nu afslå Utskms förslag och borttaga ordet häradsrätt,
så skulle det innefatta ett bestämdt,beslut, hvarigenom
K. M. vore hindrad att tillåta bankinrättning annorstädes
än i stad, och dertill inser jag ej tillräckliga skäl.
Det är väl icke troligt, att någon bank för närvar, skulle
kunna inrättas på landet; men vi böra ihågkomma, att t. ex,
i den nära Götheborg belägna byn, som lyder under landsrätt,
och i några större köpingar, der bankinrättning möjligen
kunde framdeles komma i fråga, tillfälle dertill blefve
afsknret, och jag inser icke, hvarföre ej K. M. borde kunna
oclrojera en bank, som lyder under landsrätt, Delar under
deli na synpunkt jag tror, att Ulsk:us förslag kunde bifallas,
Den iG Mars e. m.
Jag är för öfrigt förekommen och instämmer med Gr.
Frölich i friiga örn utbytande af ordet bolagsreglorna emot
bolagscontractet; oell då jag anser, att med bolagscontractet
måste förstås hufvudskriflen, finner jag onödigt att begära
det tillägg, alt detsamma i hufvudskrift skall tili rätten
ingifvas.
Frih. Cederström: Jag delar icke deras öfvertygelse,
som tro, att TJtsktn haft för afsigt att befordra bankanläggning
på landsbygden derföre, att de föreslagit, att häradsrätten
skall få del af bankens privilegium och bolagsreglornä.
Jag skulle tro, att en annan vigtigare afsigt legat lill
grund för detta förslag. Häradsrätterna äro nemi. i landsorten
öfverförmyndare och måste derföre vara i behof att
känna hvilka individer blifvit ansvariga delägare i hankinrättningen.
Detta är vigtigt för häradsrätterna, dä deskola
nämna förmyndare. Det är således magtpåliggande, att delagärne
äro kända icke allenast af rådhusrätten i den stad,
der banken anlagges, utan äfven af häradsrätterna i hela
provinsen. Jag kan ej heller gilla, att kungör, endast införes
i tidningarna, och tror, att den äfven bör allraängöras i alla
kyrkor inom provinsen. Jag instämmer för öfrigt i hvad
bär blifvit yttrndt, att det ej vore förståndigt att tillåta
privatbankers anläggande på landet, och att således en bestämdare
redaction erfordras än den, sorn i Ulsk:tis och i
Gr. Frölicbs förslag är uppgifven; ty enligt Gr. Frölichs
förslag borde väl banken inrätta sitt bufvudcontor i stad,
men kunde derjemte hafva aldrig så många conior på landet,
och då Styrelsen skall hafva controll öfver bankernas
rörelse och förvaltning, måtte meningen icke vara, att de
skola få hafva contor annorstädes än i städer, der en ständig
controll kan utöfvas af rådhusrätten, och icke i köpingar,
som lyda under landsrätt, och der en sådan controll
ej kan utöfvas af den endast vissa lider sammanträdande
häradsrätten. Jag tror, att Hr Stuarts redaction med någon
niodification blefve den bästa, om deri tillädes, att häradsrätterna
i den provins, hvarest banken inrättas, skola få del
af bolagscontractet.
Hr Stuart: Jag har ej inom Utsk:n haft någon anledn.
att förklara meningen med orden eller häradsrätten
hafva varit sådan, som den siste värde talaren föreställt sig
densamma; tvärtom har den discussion, som i ämnet derstädes
föreföll, ådagalagt, att Utsk:ns pluralitet ansåg banker
äfven på landet kunna anläggas. Jag har likväl för min
del funnit olämpligt att tillåta sedelbankers anläggande på
ställen, der permanent domstol icke finnes, och derföre ansett
deras inrättande på landsbygden böra förbjudas. Hvad
aler beträffar Frih. Cederströms anmärkn., att det vore nödigt
att lemna häradsrätterna underrättelse om de personer;
sorn ingått i bankbolaget, på det att deras namn måtte varda
3o4
Den 16 Mars e. m.
intagna i häradsrätternas inteckningsprotocoll, så kan jag icke
finna, det ett sådant stadgande, i följd hvaraf dessa namn
skulle komma, att införas i alla dylika prof., är af behofvet
påkalladt. Det torde vara alldeles tillfyllestgörande, om
bankens delägare antecknas i den domstols inteckningsprot.,
hvarunder banken lyder. På grund af hvad jag nu haft
äran yttra, och då jag ej heller anser något positivt lagstadgande
till utmärkande af skillnaden emellan bankernas' hufvud-
och filial-conlor vara nödigt, får jag förnya min anhållan
om antagande gf den redaction af 5 §, som jag tagit
mig friheten föreslå.
Frih. Boye: En värd talare, Frill. Cederström, bär
framställt en åsigt, som jag ej kan godkänna. Jag vet väl,
att häradsrätterna dro öfverförmyndare; men jag förstår ej
den conclusion, sorn den värde talaren deraf velat draga,
att någon slags anteckning af bankens delägares namn borde
ske i häradsrätternas protocoll. Ändamålet med dea anteckning,
som är i fråga, kan icke vara någon annan än den,
att domstolen till framtida säkerhet skall förvara upplysning
om hvilka sorn äro bolagsmän. Någon annan syftning kan
den ej hafva; men dervid förekommer ingen inblandning af
förmyndareansvär. Jag begär propos. på Hr v. Troils eller
Hr Leffens förslag, hvilketdera Hr Gr. o. Landtm, behagar,
d. v. s. på uteslutande af ordet häradsrätter.
Gr. Frölich: Jag får endast anhålla om propos. företrädesvis
på Hr v. Troils förslag.
Hr von Troil: Jag får blott anmäla, att Hr Stuarts
förslag innehåller detsamma som mitt. Skillnaden ligger uti
ett enda ord, som uti Hr Stuarts redaction är bättre valdt,
hvilket måhända kommer deraf, att lian på förhand skriftligen
uppsatt detsamma. Jag afstår således från mitt förslag
och förenar mig med Hr Stuart.
Hr Stuarts förslag upplästes.
Hr Stråle: I det nu upplästa förslaget står, att bolagscöntractet
skall förevisas, för alt i prot. intagas. Jag
skulle tro, alt sjelfva urkunden bör förvaras lios rätten, och
att man derföre borde säga, att det skall irdemnas, för att
eler förvaras. Detta nr kanske meningen, och jag hemställer,
huruvida det ej är nödvändigt, att så sker.
Frih. Boye: Jag är af den tanke, att bolaget bör få i
sitt förvar behålla originalhandlingen. Det ändamål, sorn
vill vinnas genom det stadgande, Hr Stråle önskat, vinnes
lika väl, när urkunden är inför domstol företedd och i dess
prot. intagen; men olika vård af handlingen är att beräkna,
då actieägarne sjelfva icke få förvara den, utan den skall förvaras
i ett archiv, som vårdas af andra personer an bolagsmännen.
Ilr
I
Den 16 Mars f. m.
3o5
Hr Stråle: Anledningen till ifrågavar. stadgande är,
att man kan föreställa sig möjligheten deraf, att då fråga
skulle uppstå att emot delägare i solidarisk hank göra betalni
ngsskyldigliet gällande, kunde den, som söktes, invända,
alt lian ej vore delägare i banken. Då bör den, som söker
honom, kunna förete ett document, hvarigenom han kail
öfverlygas derom. Finnes icke ett sådant document i hufvudskrift,
så kari han icke öfvertygas örn att vara delägare
i hanken derigenom, att hans namn stått på en handling,
sorn varit företedd, då han icke sjelf erkänt, att han underskrifvit
denna handling. Det är derföre jag tror, att om
säkerhet skall vinnas derom, att ingen skall kunna undandraga
sig betalning, då han sökes, så bör originalhandlingen
inlemnas till domstolen, eller den anmälan, som der
göres, vara af samtliga delägarne underskrifven och hos
rätten förvaras.
Gr. Frölich: Jag skulle först och främst tro, att i
afseende på en sådan ledamot, som ville förneka sitt namn,
bolaget ägde största interesset att genom originalhandlingens
företeende bevisa namnteckningens riktighet, och såsom skäl
för att öfverbevisa honom derom tror jag ej, att det behöfdes
mer, an att i bankens böcker tillse, att han insatt första
andelen af grundfonden och någon tid efter bankens
öppnande varit antecknad såsom delägare. Jag tror, alt
hvilken domstol som helst skulle finna det vara tillräckliga
skäl för att tillintetgöra en invändning om, att namnteckningen
vore falsk. Jag anser således originalhandlingens förvarande
hos rätten icke vara nödigt och instämmer med
Frih. Boye deri, att den bör qvarstadua i bolagets vård.
Hr Stråle: Jag tvillar mycket derpå, att en banks
böcker kunde för ifrågavar. bevisning inför domstol åberopas.
De kunde endast bevisa, att banken antecknat honom
såsom delägare; men huruvida sådant skett med hans samtycke
eller han sjelf gjort insättningen, kunde blifva föremål
för en vidlyftig rättegång. Fråga om denna bevisning
kan icke uppstå, förrän banken gått öfver ända och någon
af dess creditorer utsöker sin fordran hos en af delägarne.
Då är icke de öfrigas interesse i fråga, och om de alla äro
i samma förhållande och vilja undandraga sig betalningen,
så kunna de latt förstöra alla de handlingar, hvarigenom de
kunde öfverbevisas. Derföre tror jag, att den anmälan, som
sker hos domstolen, bör vara egenhändigt undertecknad af
delägarne och hos domstolen qvarstadna; ty i annat fall
kunde man blottställa sig för bedrägerier, hvaraf man, fastön
de ej från början varit åsyftade, kunde begagna sig för
alt undgå betalningen. Jag nödgas således yrka, att 0111
man icke vill stadga, alt bolagscontractet i original skall
hos domstolen förvaras, så skall den anmälan om bolagets
20 H. 39
3oG
Den 16 Mars e. m.
ingående, sorn der göres, vara af samtliga delägarne egenhändigt
undertecknad och hos-domstolen förvaras.
I stället för 4 § * Utsk:ns förslag antog R. o. Ad. såsom
5 § i lagen den af Hr Stuart uppgifna redaction, så
lydande: Enskild sedelbank får endast i stad inrättas; och
skall bolaget inför dervarande rådhusrätt, före bankens öppnande,
förevisa såväl det af K. M. utfärdade privilegium
som ock bolagscontractet, för att i inteckningsprotocollet
ordagrannt intagas.
Rätten late sedermera ofördröjligen, på bolagets bekostnad,
i allm. tidningarna införa kungörelse om det ingångna
bolaget.
5 § af Utskottens förslag.
Hr Hjärne: Om nu 5 § i Utsk:ns förslag skulle företagas
till afgörande, finge man söka det motsvarande stadgandet
i Gr. Frölichs förslag under 7 §. Detta kunde väl
gå an; men om Gr. Frölichs förslag antages, bör detta
stadgande i lagen föregås af bestämmelsen i hans 6 §, som
icke nu skulle förekomma, om Utsk:ns 5 § först lomme att
tagas under pröfning. Jag skulle derföre anse nödigt, att
Gr. Frölichs 6 § företages, innan vi öfvergå till den nu föredragna
5 § i betänk. Berörde 6 § bestämmer, hvad såsom
grundfond i sedelbank måfå begagnas, hvarom Utsk:ns förslag
icke innehåller något stadgande. Som jag anser nödigt,
att en sådan qualitication finnes i lagen, och då efterföljande
§§, som kanske böra antagas, referera sig till densamma,,
vågar jag föreslå, att 6 § i Gr. Frölichs förslag må få komma
under pröfning, när den nu upplästa § företages.
Gr. Frölich: Sedan vi nu absolverat första classen af
stadgandena i denna lag, så tror jag det vore nödigt att
uppläsa flera §5 Utsk:ns förslag på en gång, innan något
ytterligare beslut fattas. Om Hr Gr. o. Landtm, sådant
tillåter, skulle jag önska, att uppläsning skedde fr. o. m. 5
t. o. ra. 10 § i betänk.; hvarom icke, instämmer jag med
den siste talaren, och jag tror, att de, som mest kunna vilja
försvara Utsk:ns förslag, icke lära kunna neka, att nu i ordningen
bör följa en § af sådan lydelse som den 6:te i mitt
förslag, hvilken endast innehåller en generel bestämmelse af
de medel, som skola kunna användas till bildande af grundfond.
Derigenom, att ett särskildt stadgande derom intages,
vinner man den lättnad vid behandlingen af de följande §§,
att de kunna referera sig till detsamma, i stället för att
man i Utsklns förslag varit nödsakad att nämna samma sak
flera gånger.
Frih. Boye: Om Gr. Frölichs mening med uppläsningen
af de många §§ endast är att erinra oss om deras innenehåll,
för att sedermera bålla sig särskildt vid hvarje §,
så har jag ingenting emot denna uppläsning; men är menin
-
Den 16 Mars c. m.
3oy
gen, att efter uppläsningen discussionen skall lil breda sig till
alla dessa §§, så motsätter jag mig den värde Grefvens begäran
och anhåller att blifva tryggad vid den förhoppning,
Hr Gr. o. Landtm, gifvit oss, att vi skola få hålla oss vid
hvar § för sig. Discussionen har i dag, på ett öfvertygande
sätt, visat, huru benägen man är att öfvergå från ett
ämne lill ett annat. Skulle nu flera §§ på en gång föredragas,
så skulle den ene tala om en och den andre om en
annan §, hvarigenom vi skulle confuqdera hvarandra och
lägga hinder i vägen för oss sjelfva.
Gr. Frölich: För dem, som låta confundera sig genom
ett eller annat föredragnrssätt, vet jag ingen hjelp; men
säkert är, att om man vill fatta ett redigt begrepp om de
ämnen, som i nästföljande §§ förekomma, så bör man betrakta
dem i ett sammanhang, ty annars bänder, att, då
man tager under pröfning en § i sender t. ex. i Utskrns förslag
och söker upp det motsvarande i mitt förslag, der det
icke finnes i en utan i flera §§, man antingen får lof att
jurare in verba magistri, i förlitande på att allt förekommer
på sitt rätta ställe, eller också nödgas man sönderdela §§,
såsom vi gjort med den i:sta §. Den erfarenhet, Frih. Boye
från f. m. åberopat, trodde jag skulle visat honom, att det
varit bäst, att alla de 4 första §§ blifvit på en gång upplästa,
och att man ej, förrän de alla blifvit discuterade,
fattat något beslut. Att man ej kan besluta öfver mer än
en § i sender är riktigt anmärkt; men att icke en § af 6,
som stå i nästan oskiljaktigt sammanhang, bör särskildt blifföremål
för discussionen, hoppas jag, att Ilr Gr. o. Landtm,
finner och jemväl Frih. Boye skall medgifva.
Hr Hjärne: Jag förutsåg redan i förmiddags, då R.
o. Ad. fattade sitt beslut om föredragn:ssältet i denna fråga,
att confnsion vid dess behandling skulle uppstå. Vi hafva
redan tvistat om, huru det alternativa förslaget borde föredragas,
äro nu åter på samma punkt, och jag tror, att vi
ofta skola återkomma dit. Jag bar ansett lämpligast att
antaga det föredragn:ssätt, som af Gr. Frölich blifvit föreslaget,
men ville ej i förmiddags yttra mig derom, emedan
jag ofta af Frih. Boye, som likväl sjelf ofta och ganska utförligt
plägar framställa sin mening, fått den förebråelsen
att jag uttänjt discussionen. Det i förmiddags fattade beslutet
kan dock icke hindra R. o. Ad. att emellan de i Utskrns
förslag förekommande §§ intaga en §, sorn finnes nödig; och
i fall R. o. Ad. finner nödigt att i lagen intaga 6 § i Gr.
Frölichs förslag, så hemställer jag, huruvida det kan låta
förena sig med en systematisk uppställning af lagen att vid
slutet deraf införa denna §. För mig skall det vara likgiltigt,
huru föredragningen sker; men jag nödgas yrka,
att berörde §, om den godkännes, må blifva införd, der
den konniio att sttå, i fall den nu Liefve föredragen. En
3o8
D e 11 16 Mars e. ra.
värt] ledamot föreslog för en stund sedan, alt vi skulle lemna
numreringen af §§ oafgjord och, sedan alla §§ blifvit antagna,
uppställa deni i systematisk ordning. Skall det föredragnrssätt
fortgå, som hittills blifvit föijdt, så tror jag
nödigt, att detta förslag antages; ty eljest förutser jag, alt
Jagen måste blifva alldeles osystematiskt uppställd.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh.: Jag anser alldeles
icke nödvändigt att bär uppläsa och till pröfning företaga
flera §§ på en gång, då nästan hvarje § i Gr. Frölichs
förslag har en motsvarande i Utsk:ns betänk. Så motsvaras
Hr Gr:s 7 § af den 5:te i betänk., den 8:de af den 6:te
o. s. v. Det är endast 6 § i reservationen, som saknar motsvarighet
i Utskrns förslag. Jag tror derföre, att vi kunna
fortsätta förslagets granskning §-vis såsom hittills. Men man
bör nu afgöra, huruvida 6 § i Hr Gr:s förslag eller dess
motsvarighet här bör inflyta. Jag tager mig då friheten
fästa uppmärksamhet derpå, att dessa s. k. säkerhetshandlingar
omnämnas på flera ställen i Gr. Frölichs än i Utskrns
förslag. Jag tror dem vara tillräckligt afhandlade i Utskrns
19 §, som angår actiebanker; men jag anser, att denna 19
§ lämpligast kynde få sin plats bland de allm. bestämmelserna
och således der Gr. Frölichs 6 § förekommer.
Frih. Boye: Jag är i det närmaste förekommen af Hr
Nordenanckar, men ber att dock få tillägga några ord. Jag
kan icke finna, att jag kommer till redigare begrepp derigenom,
att jag sammanblandar frågorna och hoppar från den
ena till den andra. Jag anhåller hos Hr Gr. o. Landtm.,
att vi måtte få följa serien af Utskrns §§, hvar och en ledamot
dock förbehållet att, då någon § förekommer, Iivari
han önskar ändring, föreslå, att den må sammansättas tued
en annan eller sönderdelas: det skall qvitta mig lika; men
ordningen fordrar, att vi följa uppställningen i betänk. Nu
förekommer 5 f i Utskrns förslag, och om då Hr Hjärne
vill hafva in 6 § i Gr, Frölichs förslag, så få vi diseutera
derom.
Hr Cederschjöld: Ilr Hjärne har föreslagit, att man
nu skulle i lagen intaga 6 § i Gr. Frölichs förslag, emedan
derstädes på ett ställe stadgas, hvad slags hypotljeker må
begagnas till grundfond för sedelbanker i allmänhet, och
man derigenom skulle förkorta och förtydliga redactionen.
Detta kunde visserligen ske; men jag tror, att samma ändamål
vinnes på det sätt, som i Utskrns förslag är iakttaget,
nemi. att i 19 § stadgas, hvad slags säkerhet eller grundfond
skall finnas i en actiehank, och i den 28 § samma
stadgande åberopas, såsom gällande äfven för solidarisk bank.
Men i Gr. Frölichs förslag saknar jag deremot en ganska
väsendtlig omständighet, som är bestämd i Utskrns förslag,
nemi. huru stor grundfonden i en solidarisk hank skall vara,
da banken träder i verksamket. En sådan bestämmelse anser
\
Den 16 Mars e. m.
3og
jag nödig, och jag tror inan saklöst kan följa Utskrns förslag
samt elen ordning, detsamma uppgifvit. Skulle dock
Gr. Frölichs 6 § nu komma under öfverläggning, så utber
jag mig att särskildt få yttra mig ror:de pröfningen af de
säkerhetshandbr, han uppgifvit.
Gr. Frölich; Det skulle verkligen vara ett behändigt
sätt för Hr Nordenanckar att genom 19 §:s inflyttande bland
de allm. bestämmelserna få en sats, som han i Utsk:n drifvit,
att gå igenom, nemi. att delägare af solidarisk bank
äfven skulle förbindas till en deposition i allm. vård af 25
procent utaf teckningssumman. Här torde vara nödigt att
litet närmare ingå på en principfråga. Det har redan blifvit
af II. o. Ad. antaget, att 2:ue slags banker skola finnas,
den ena, hvars säkerhet blott hvilan på den tecknade summan,
och den andra, hvilken derutöfver har en säkerhet i
lottägarnes ansvarighet en för alla och alla för en. När man
således finner, hvilken himmelsvid skillnad ligger emellan
ansvarigheten, så bör också någon skillnad vara emellan
pligterna. Utsktns majoritet har också iakttagit denna skillnad
medelst förklarande, att endast delägare i actiebank vore
skyldiga alt deponera en viss summa, hvilken bolaget ej
skall få disponera i annan mån, an det visat sig hafva infriat
sina förbindelser. Nu är det Hr Nordenanckars mening
att få cn sådan deposition ålagd äfven för solidarisk
bank, efter han yrkar delta stadgandes införande bland de
allm. bestämmelserna. Hr Cederschjöld har sagt, att han
linner min redaction i C § sakna ett åläggande för bolaget
i 'en solidarisk bank att hafva insatt någon grundfond, innan
rörelsen öppnas. Jag får då upplysa den värde ledamoten
derom, att om han behagar läsa de efterföljande §§
i mitt förslag, skall han finna omöjligt för banken att börja
sin rörelse, innan någon insättning skett; ty der står, att
banken ej får utsträcka sin sedelrörelse längre, än som motsvaras
af dess cassa, återstoden å deposition i It. St:s Bank
,och insatta hypotheker. Således, i fall banken ville öppna
sin rörelse, utan att något blifvit insatt, kunde den åtminstone
icke utgifva några creditsedlar, och då hoppas jag,
att de förskräckliga spådomarna ej skola uppfyllas. Man
torde följaktligen finna, att ett verkligt system blifvit följdt.
I mitt förslag har jag börjat med att förklara, hvad slags
materialier få begagnas till byggande af banker i allmänhet.
Då detta stadgande står i 1 cap., så bör det omfatta både
actie- och solidariska banker, och del gör min 6 §. Utskrn,
sorn icke infört någon deremot svarande allm. bestämmelse,
hafva sedermera varit tvungna att upprepa samma ord om
grundfondens beskaffenhet såväl i 19 som i 28 §, hvilket
jag undvikit genom ett stadgande på detta ställe. Jag tror
också, alt den logiska ordningen fordrar, att det står der.
Sedan man sagt, huru banker kunna uppkomma samt be
-
3ib
Den 16 Mars e. m.
slämt deras forum och local, bör man säga, hvaraf de få
hildas, och sedermera på hvad sätt de få öppna sin rörelse,
saint derefter, hvilka controllerna äro. Att detta är den logiska
ordningen synes Hr Nordenanckar ej vilja förneka; men
jag kan ej misstaga mig derom, att hans intention är att få
de solidariska bankerna i samma förhållande som actiebanker,
enär jag äfven inom Utsk:n hört honom yrka, att de,
oaktadt den solidariska ansvarigheten, skulle lemna en viss
del af deras grundfond i allmänt förvar. Detta torde R. o.
Ad. linna icke vara behöfligt, och jag anhåller derföre, att
propos. till bifall å 6 § i mitt förslag nu måtte af Hr Gr.
o. Landtm, framställas.
Hr Stråle: Jag är förekommen af Hr Cederschjöld genom
den anmärkn., att 6 § i Gr. Frölichs förslag har sin
motsvarighet uti a:ne §§ af Utskrns förslag. Vill man nu företaga
den ena af dem, så bör man äfven företaga den andra
för att jemnföra dera. Jag har intet emot, att 6 § i Gr.
Frölichs förslag nu tages under pröfning, emedan jag har
den öfvertygelse, att den skillnad, som såväl Utsk:n som
Gr. Frölich velat göra emellan actie-och solidariska banker,
ej bör äga rum. Jag tror, att man ej bör lemna solidariska
banker större rättighet än actiebanker ;i afseende på
sedelntgifning, och att skälet, hvarföre man skulle ingå i
en solidarisk bank, endast borde vara, att man då kunde få
större credit och i följd deraf med mera framgång drifva
bankrörelsen. Jag har derföre icke något emot ett generelt
stadgande om grundfonden och tror, att det kunde uppgöras
på sätt här är i fråga, nemi. så, att man sedermera
kan, om sådant anses nödigt, stadga hvad som skall deponeras
af teckningssumman, särskildt för actie- och särskildt
för solidarisk bank,
Hr Lefre'n: För min del tror jag, att hvarken Hr Nordenanckar
eller Gr. Frölich vid dessa discussioner har något
i bakhåll eller söka att under hand negociera in någor*
favoritide'. Jag tror det icke om någon och tror äfven, att
det vöre fåfängt; ty vi skola väl hafva ögonen öppna, så
att man ej skall kunna lurendreja in något. Jag får i sjelfva
saken förklara, att jag förenar mig med Gr. Frölich i
fråga om nödvändigheten att här intaga en sådan §, som
hans förslag under N:o 6 innehåller, utan afseende på hvad
man sedermera må vilja stadga om den ena eller andra bankens
skyldighet att deponera fonder i publik vård. Frågan,
huruvida dessa fonder skola deponeras i allmänt förvar
eller få disponeras af vederbörande bankdirectioner, är
alldeles oberoende af hvad som föreskrifves i 6 §; ty den
innehåller blott hvad som får betraktas såsom grundfond,
men icke någon bestämmelse, huruvida den skall sättas i
taka händer eller disponeras af directjn, Men nu hafva vi
egentligen före 5 § af Utskrns förslag. Den innehåller 3:ne
Den iG Mars e. m.
3n
saker: 1:0 hvilka assignationer få utgifvas, 2:0 huru de skola
vara underskrifna och 3:o huru uppgift skall lemnäs på
de personer, som skola underskrifva dem. Gr. Frölichs förslag
har en^§, som upptager dessa ämnen och icke flera,
nemi. den 7:de. Jag tror derföre, att om R. o. Ad. jemnför
den förevar. 5:te § med Gr. Frölichs 7:de, och tillåter,
att, sedan det blifvit afgjordt, hvilkendera af dem är bättre,
vi få diseutera Gr. Frölichs 6 §, emedan den innehåller
en allm. materia, som bör angifvas just der den af Hr
Gr. blifvit införd, så komma vi ett godt stycke fram; och
medan jag nu har ordet, anhåller sjag att få yttra mig hvilken
af de förenämnda mot hvarandra svarande 5 och 7 §§
Förtjenar företräde. Jag tror, att Gr. Frölichs redaction
till alla delar är bättre. För det första har han, i fråga
om hvad slags assignationer skola få utgifvas, tydligare uppgifvit
dem i 2:ne från hvarandra skiljda mom. I fråga 0111
t de personer, hvilka skola underskrifva assignationerna, skiljer
Hr Gr. sig från Utskm hufvudsakligen deri, att Utskms
förslag lemnar fritt, att assignationerna må underskrifvas antingen
af 3 directörer eller 2:ne directörer och en bankens
tjensteman, men Hr Gr. icke lemnar denna frihet, utan säger,
att de alltid skola underskrifvas af 2:ne directörer och
bankens kamererare eller annan tjensteman. Jag tror, att
det här, såsom i hvarje administrativt verk, är nyttigt, att,
på sätt Hr Gr. föreslagit, en af de constanta tjensternännen,
som hafva bokföringen om händer, skrifver under, och att
det således ej bör tillåtas, att, enligt Utskms alternativa
förslag, assignationerna underskrifvas af 3 directörer, af
hvilka möjligen ingen haft att göra med bokföringen och
således ej heller med den controll, som öfver assigneringen
fordras. Jag har således skäl att äfven föredraga andra
punkten af Gr. Frölichs förslag framför Utskms. Hvad 3:dje
punkten, eller kungörelsen om hvilka personer skola meddela
underskrifterna, beträffar, så säga Utskm, att den skall
ske i allm. tidningarna, men Gr. Frölich säger derjemte, att
den skall utgå inom i4 dagar från bankinrättningens öppnande,
hvarföre Hr Gr:s förslag är bestämdare och förtjenar
företräde. Dessutom innehåller Utskms redaction ett
språkfel, då den nämner förändring med underskrifterna,
hvaremot Hr Gr. säger förändring med underskrifvandet.
Underskrifterna kunna ej förändras; men med underskrifvandet
kan genom ombyte af personer förändring inträffa.
Således tror jag, att Gr. Frölichs förslag till alla delar äger
företräde framför Utskms; isynnerhet är det bättre i hvad
sorn rörer invisningar på R. St:s Bank. Han säger nemi.:
‘”anvisningar å R. St:s Bank, i enlighet med derför gällande
författningar.” Utskm nämna deremot endast: ”invisningar
på R. St:s Bank,” likasom ett privilegium för dessa privatbanker
funnes att, utan afseende på gällande författningar,
utställa assignationer på R. St:s Bank. Ilr Gr. har så
-
D c n 16 Mars e. m.
lunda bestämdt nämnt, att de författningar, som gälla i afseende
på R. St:s Dank, måste iakttagas i afseende på privatbankernas
assignering. Jag linner således många skäl att
gifva Gr. Frölicbs redaction i y:de § företräde framför 5 §
i Utsk:ns förslag, oell anhåller derföre om propos. till förkastande
i allo af Utsklns förslag och antagande af Hr Gr:s
7 §•
Ilr Nordenanckar: Jag trodde mig icke tydligare, än
jag i mitt förra yttrande gjorde, kunna angifva, hvad som
var min verkliga mening, nemi. att äfven för de solidariska
bankerna en deposition i allm. vård borde ske. Jag har således
ej velat insmyga något, och kunde så mycket mindre
hafva en sådan afsigt, som jag skriftligen i min reservation
framställt samma förslag. I anledri. af den ordning för frågornas
afgörande, som Hr Lefreåi föreslagit, och de anmärkningar,
han gjort, tager jag mig friheten fästa uppmärksamheten
derpå, att Utsktn föreslagit, det sedlarna
kunde få underskrifvas af 3:ne directörer, under den förutsättning
att möjligen någon af directörerna tillika kunde göra
kamereraretjensten, och att det ej var gifvet, att en särskild
tjensteman dertill komme att antagas. Uti Gr. Frölichs
förslag förekommer, att ”genom bankbolagets försorg
skall, inom 14 dagar från bankinrättningens öppnande, uppgift
å de personer, som komma att underskrifterna meddela,
ej allenast tillställas K. M:s Bef:h:de i länet, utan äfven i
allm. tidningarna kungöra^.” Här är icke stadgadt, huruvida
denna uppgift skall meddelas före eller efter bankens
öppnande. Utsk:n hafva deremot sagt, att det skall ske
före bankens öppnande. Jag tror derföre, att Utsk:ns redaction
i denna del är bättre. Hvad angår Gr. Frölichs tillägg,
att invisningar å R. St:s Rank skola utfärdas i enlighet
med derför gällande författningar, så lärer det falla af
sig sjelf, att de ej på annat sätt kunna utfärdas, och Ut$k:n
hafva derföre icke ansett behöfligt att nämna något
derom. För resten finner jag skillnaden emellan förslagen i
denna § så obetydlig, att jag anser likgiltigt, hvilketdera antages,
och vill ej bestrida, att Gr. Frölichs §, med ändring
endast i de delar jag nu omnämnt, må antagas.
Frih. Boye: En värd ledamot har upplyst mig derom,
att han missförstått min mening, då jag yttrade, att jag till
en del var förekommen af Hr Nordenanckar, och jag har
då kanske blifvit missförstådd äfven af andra. Jag afsåg
dervid endast frågan om ordningen vid ämnets behandling,
som då förevar; men min mening var icke att understödja
Hr Nordenanckars begäran, att 19 § nu måtte införas. Helt
annan måste den fråga vara, i hvilken ordning föredragningen
och pröfningen skall ske, och helt annan frågan om företrädet
emellan §§ i de olika förslagen. Jag är glad att
va
-
Den iG Mars c. m.
313
vara ifrån den förra frågan; och då jag nu ser mig inne på
den sednare, får jag förklara, att jag lika med Ilr Lefren
anser Gr. Frölichs 7 § vara bättre än Utsktns 5:te, och anhåller
jag om propos. till bifall å Gr. Frölichs förslag.
Hr Cederschjöld; För att icke ingå i någon nu kanhända
onödig pröfning af Gr. Frölichs 6 §, skall jag anhålla
att först få veta, huruvida Hr Gr. o. Landtm, samt IL
o. Ad. vill låta den vid detta tillfälle komma under pröfning;
och 0111 Hr Gr. o. Landtm, tacktes inhemta Ståndets
beslut derom, så torde jag, för den händelse, att IL o. Ad.
beslutar, att den nu skal! profvas, få utbedja mig att derom
få yttra mig.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han ansåg,
alt man måste följa ordningen i Utskrns betänk, såsom grund
för föredragningen, hvar och én naturligtvis obetaget alt
yrka de förändringar och tillägg, som kunna anses nödiga.
Hr Stråle: Efter den upplysning, Ilr Gr. o. Landtm,
nu lemnat, anhåller jag blott alt få yttra mig öfver 5 § i
Utskms och 7 § i Gr. Frölichs förslag. Jag instämmer med
deni, som yrka bifall till den sednare; men jag hemställer,
0111 icke deruti kunde göras den ändring, att man i likhet
med Utsktns förslag stadgar, att anmälan om de personer,
som skola underskrifva sedlarna, bör ske före bankens öppnande.
Jag kan ej inse, hvarföre den bör ske efteråt, oell
anhåller, att Gr. Frölichs 5 § med denna förändring må
antagas.
Gr. Frölich; Jag bör kanske först besvara den sista
anmärkn., eller hvarföre jag frångått Utsktns förslag, att
uppgift å de personer, som skola underskrifva bankens assignationer,
bör lemnäs före bankens öppnande. Orsaken
dertill är den, att troligen, innan banken öppnats och sisla
conslitutiva bolagsstämman föregått, det ej lärer kunna vara
afgjordt hvilka personer skola vara directörer och komma
att underskrifva sedlarna. Om samma method skulle
följas, som blef iakttagen vid Wermländska bankens öppnande,
så vore det lämpligast att kort före bankens öppnande
få hålla en bolagsstämma och dervid välja directörer, oell
0111 då 14 dagar derefter, innan sedlarna hunnit sprida sig,
det kimgöres, af Hvilka de blifva underskrifna, så tror jag
ej, att någon våda kan uppstå.
Hvad dernäst angår sjelfva föredragn:ssättet, så har Hr
Gr. o. Landtm, redan förklarat, huru lian ämnar till väga—
gå. Jag vågar dock hemställa, 0111 icke för dem, sorn lika
med mig yrka, att framför den nu föredragna § må inflyta,
hvad sorn finnes i min 6 §., det må vara tillåtet att,
sedan Ilr Gr. o. Landtm, gjort propos. på Utsktns 5 § och
dm, som jag förmodar, blifvet afslagen, yrka den propos.,
20 II. 4°
3.4
Den iG Mars e. ro.
att näst efter de redan antagna §§ må inflyta min 6 §. Delilia
begäran skulle jag dock icke göra, såvida icke redan såväl
Hr Stråle som Hr Nordenanckar hört, att det är fullt
tillfälle för dem, när vi komma lill de särskilda stadgandena
för actie- och solidariska banker, att tala om den deposition,
' sora tiar kommit i fråga, enär 6 § endast uppger
de materialier, hvarpå banker få byggas. Jag anhåller således,
att Hr Gr. o. Landtm, först måtte gifva oss propos.,
pä Utsktns 5 §, hvarigenom jag kan få höra, huruvida sedermera
blir tillfälle att få 6 och 7 §§ i mitt förslag antagna.
Medan jag har ordet, ber jag att få tillkännagifva, det
jag helt och hållet instämmer i den förklaring öfver min 7
§, som Hr Lefren framställt. Jag hemställer dock, om den
ej skulle ytterligare förbättras derigenom, att man tog bort
orden och in vis ni 11 gar i 4;de perioden, enär det är onödigt
att säga, huru invisningarna böra vara underskrifna,
då det i mom. Nio 1 säges, att de skola utfärdas i enlighet
med gällande författningar.
Hr Stråle: Jag hemställer, huruvida det kan vara en
formenlig behandling af frågan att först afslå 5 § i Utsk:ns
förslag, utan att besluta något deremot svarande stadgande,
och sedan ingå i pröfning af Gr. Frölichs 6 §, för alt åter
komma tillbaka till Ilr Gr:s 7 § eller hvad som förekommer
i Utsk:ns 5 §. Jag hemställer, om icke ett ärende i
sender måste afgöras och man således, då man pröfvar Utsk:ns
förslag i afseende på sedelutgifning, äfven bör taga i /
betraktande, hvad Gr. Frölich derom föreslagit. Hvad beträlfar
den anmärka., jag gjorde, att den här ifrågavar. kungör.
borde ske före bankens öppnande, så tyckes Gr, Frölich
om hvad som förstås med bankens öppnande hafva ett
annat begrepp än jag. Det beslut, som bolaget tager derom,
att banken skall öppnas, lärer ej kunna kallas bankens
öppnande, utan anser jag, att banken ej kan sägas vara öppnad,
förrän den träder i verksamhet och utger sedlar, och
kan ej frångå, att ordningen tyckes fordra, att uppgiften på
(lern, sorn skola underskrifva sedlarna, allmängöres, innan
dessa till en del aro utgifna.
Hr flosen bl ad: Jag ber om ursägt, om jag kommer
att göra en anmärkn., som måhända blifvit framställd, innan
jag varit i tillfälle att deltaga i discussionen. Jag finner
såväl i 5 § af Utsk:ns som 7 § af Gr. Frölichs förslag,
ehuru jag erkänner att den sednare är bättre, en stor
ofullständighet, som rörer ett af de vigtigaste ämnen, nemi.
privatbankernas löpande rörelse. Begge dessa §§ innehålla,
alt sedelbanker ej må utgifva andra tryckta eller graverade
fordringsbevis än de, som derefter särskildt nämnas.
Jag tror icke, att dessa ord tryckta eller graverade
fullständigt uttrycka, hvad som menas; ty äfven en
Den 16 Mars c. m.
3i5
sedel, sorn hvarken är livad man vanligen kallad tryckt och
ej heller graverad, bör kunna sättas i allmänt omlopp. Den
kan vara lithograpberad, hvilket ej är detsamma, sorn tryckt
eller graverad. Äfvenså ar, hvad man kallar stereotyperadt,
hvarken tryckt eller graveradt, utan en composition af tryck
och gravering, och vi känna icke hvilka andra sätt att lätta
sedeltillverkningen kunna komma i fråga. Jag får derföre
hemställa, att orden tryckta eller graverade måtte uteslutas,
och Gr. Frölichs redaction i öfrigt antagas.
Hr von Troil: Jag anhåller alt fa reservera min rätt
att framdeles föreslå ett tillagg i den §, hvarom lt. o. Ad.
nu torde komma att besluta. I en annan del af lagförslaget
hafva olika minimi-sedelvalörer för de 2:ne slags bankerna
blifvit föreslagna. Jag anser förhållandet böra vara
enahanda, och om det blir R. o. Ad:s beslut, samt följaktligen
stadgandet om miniinivalören, i stället för att vara
speeielt, blifver geneielt, så tror jag detta stadgande lämpligast
får sin plats i den nu förevar. §, der det kan införas
såsom tillägg, allenast man på förhand reserverar sig rätt
dertill.
Gr. Frölich: Jag får först äran yttra mig i anledn. af
Hr Rosenblads anmärkn. Den torde vara ganska riktig, och
iag skall för min dej, om de ledamöter, sorn för öfrigt gillat
mitt föi'siag i 7 §’, sådant medgifva, icke hafva något
emot, alt orden tryckta eller graverade utgå. I afseende
på Hr v. Troils förslag, att ett stadgande om sedlarnas
minimivalör här skulle intagas, tror jag, att sådaut
visserligen ej vore olämpligt i formen; men jag får först
förklara, att jag anser berörde stadgande vara en sådan reglementarisk
föreskrift, som ej bör i denna lag intagas, oell
dernäst, att om man har för afsigt alt föreskrifva, det båda
slags bankerna skola hafva rättighet att utgifva sedlar
af lika låg valör, så har man helt och hållet missförstått
den rörelse, som bör vara föremål för hvardera slaget af
privatbanker. Då detta involverar en stor principfråga, så
tror jag man kunde uppskjuta discussion derom , lills vi komma
till de särskilda capitlen, då anomalien i formen ej kau
vara så stor, om för hvartdera slaget af banker en särskild
§ ora sedlarnas minimivalör införes, afven om denna valör,
emot förmodan, blefve lika stor.
Frih. Boye: För att icke nu cn discussion må uppstå,
som icke är nödvändig, ber jag alt få erinra derom, att
Hr v. Troil blott reserverat sig ratt att framdeles yrka det
tillägg, han omnämnt, Då lian det gör, ina vi då discutera
derom, men slippa att göra det nu, och i stället utbedja
oss Hr Gr. o. Landtnäs propos. på Utsktns 5 $, hvarefter
vi, i händelse den med nej besvaras, torde erhålla propos.
på Gr. Frölichs 6 och 7 §§, med den förändring, Hr
Rosenblad yrkat.
äiö
Den 16 Mars e. nt.
Ilr von Troil: Då jag blifvit missförstådd af Gr. Frölich,
Sr det med tillfredsställelse jag bör, att jag varit begriplig
för en annan ledamot, och jag får hänvisa till hans
yttrande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla 5 § i Utskms förslag.
Ropades nej.
H. Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade såsom 6 §
i lagen antaga 7 § af Gr. Frölichs förslag.
Gr. Frölich: Jag anhåller om den propos., att orden
och invisningar i min 7 § måtte utgå, och att näst före
densamma 6 § må få införas.
Hr Nordenanckar: Om jag rätt uppfattat discussionen,
så hafva 4 ändringar uti Gr. Frölichs 7 § blifvit ifrågasatta.
Den första, som blifvit begärd af Hr Rosenblad,
afser uteslutandet af orden: tryckta och graverade; deri
2:dra, sorn Gr. Frölich sjelf föreslagit, rörer uteslutandet
af orden: och invisningar; den 3:dje, som af Hr Stråle
blifvit yrkad, angår utbytet af orden: inom 14 dagar från,
emot ordet före, och den 4;de ändringen, sorn jag ansett
lämplig, afser uteslutandet af orden: i enlighet med derför
gällande författningar. Jag fäster dock så liten
vigt på denna af mig ifrågasatta förändring, att jag ej begär
propos. derom, utan endast om de andra ändringarna.
Hr von Troil: Jag har en ytterligare reservation att
anmäla, nemi. att efter antagandet af den ifrågavar. § få
föreslå en annan §, att intagas icke efter, utan näst före
den, som nu är under pröfning, och jag anhåller derföre, alt
Hr Gr. o. Landtm, icke må gifva oss propos. på den nummer,
den förevar. § skall erhålla, utan endast på sjelfva
stadgandets antagande.
Iir Lefren: Då jag förra gången yttrade mig, gjorde
jag samma anhållan, som Hr v. Troil nu framställt, nemi.
alt Gr. Frölichs 6 §, derest R. o. Ad. vill bifalla den, må
intagas näst före den §, vi nu gå att antaga, och således
blifva den 6 § i lagen. Blir den ej antagen, så är det naturligt,
att den nu under pröfning varande § får N:o 6;
men på det man ej må vara bunden vid en nummerföljd,
som kan finnas oriktig, bör man ej ännu bestämma förevar.
§:s nummer.
Hr Stuart: Det är i anledn. af Hr Rosenblads anmärkn.
vid 7 § i Gr. Frölichs förslag, som jag begärt ordet.
Hr Rosenblad har yrkat, att de i denna § förekommande
orden tryckta eller graverade borde utgå. Jag
tror dock, alt sådant möjligen kunde medföra någon ovisshet
vid lagens tillämpning, enär en särskild författning finnes
utfärdad, deruti är stadgadt, att tryckta eller graverade
Den 16 Mars e. m.
invisningar ej få utgifvas under ett visst belopp. Det är af
sådan orsak, som ej mindre Utsk:n än reservanterna nyttjat
orden tryckta eller graverade. Föröfrigt får jag förklara,
att jag anser dessa ord tillräckligt antyda, hvad här
menas; ty man må begagna stentryck, stereotypering eller
hvilket annat sätt som helst vid sedlarnas tillverkning, måste
orden tryckta och graverade vara tillämpliga. Det synes
mig således endast kunna rubriceras såsom advocatur, om
man skulle vilja påstå, att kopparpress vid sedeltillverkningen
ej (inge begagnas derföre, alt sådant icke vore i lagen
uttryckligen tillåtet.
Frih. Boye: Jag uther mig alt få understödja Hr v.
Troils begäran, d. v. s. hans reservation, att, sedan R. o.
Ad. fattat sitt beslut om hvad som bör antagas i stället för
stadgandet i Utsktns 5 §, det må vara honom öppet alt
föreslå förändring i §§:s numerering. Han kan hafva mycket
rätt deruti; men det lägger icke hinder i vägen för den anhållan,
jag gjort, att, sedan den propos. till antagande af
Utsktns 5 §, som Hr Gr. o. Landtm, gjort, blifvit med nej
besvarad, vi måste erhålla propos. på Gr. Frölichs 6 och 7
§§; Ur v. Troil alltid öppet lemnadt att efteråt begära förändring
af §§:s nummer.
Hr Rosenblad: Den invändning, som Hr Stuart gjort,
förfaller, om han erinrar sig, hvad det är, som 1817 års
författning förbjuder alt hafva tryckt eller graveradt, nemi.
assignationer eller invisningar, men icke cr.editsedlar, hvilka
icke äro assignationer. De enda invisningar, som här förekomma,
nemi. invisningar på R. St:s Bank, äro specielt i
författningen undantagna. Man blottställer sig, då man vill
specificera, för den advocatur, att intet af de sätt för sedeltillverkning,
som ej bestämdt kunde hänföras till hvad
man kallar tryckt eller graveradt, kunde få begagnas, hvaremot
man genom antagande af mitt förslag redan i denna §
förebyggt illuderandet af de säkerhetsmått, som blifvit vidtagna
genom bestämmelserna i afseende på de här nämnda
sedlarna; och jag får erinra, att advocatoriska försök till
ett sådant illuderande kunde komma i fråga, enär egentligen
hela den grund, hvarpå utfärdandet af depositionsbevisen i
nu existerande privatbanker hvilat och någorlunda legalitet*
kunnat stödja sig, varit det förmenande, att de ej skulle
vara inbegripna under förbudet emot de s. k. valutorna.
Jag anhåller således ännu en gång om bifall till hvad jag
föreslagit, eller att §:s lydelse må blifva; ”Sedetbanker må
cj utgifva andra fordringsbevis till innehafvaren &c."
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, sedan R. o,
Ad. afslagit 5 § i Ulskms förslag, det nu vore endast Gr.
Frölichs förslag i hans 7 §, hvilket med eller utan förändringar
kunde komma i fråga; hemställande H. Ex. till en
3iS
Den 16 Mars e. 1X1.
början, om II. o. Ad. behagade bestämma, att nutnereringen
af de §§, hvilka af R. o. Ad. antagas, finge ske, sedan förslagets
granskning blifvit fulländad,
bifölls.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad., att
§:ns lydelse skulle blifva följande:
Sedelbanker må ej utgifva andra fördringsbevis till iunehafvaren
än
1:0 credilsedlar, att vid anfordran, meri utan ränta,
inlösas i den bank, hvarifrån de blifvit utgifna;
2:0 invisningar å R. St:s Bauk, i enlighet med derför
gällande författningar;
Skolande creditsedlar alltid vara försedda med handskrifna
namn af tvenne direcCns ledamöter och bankens kamererare
eller annan tjensteman.
Genom bankbolagets försorg skall, före bankinrättningens
öppnande, uppgift å de personer, som komma att underskrifterna
meddela, ej allena tillställas Konungens Bef:h:de
i länet, utan äfven i allm. tidningarna kungöras; och åligger
det bolaget alt på enahanda sätt tillkännagifva, då, genom
ombyte af personer, någon förändring med underskrifvandet
inträffar.
Hr von Troil: Det torde nu vara i sin ordning att
öfvergå till den 6 § i reservantens förslag, och det är i afseende
på den, som jag reserverat Ståndet rätt att besluta
om en §, som, ehuru sednare afgjord, likväl i nummerföljd
skulle förekomma framför den nyss beslutade §■ I fråga om
denna 6 § är jag i samma förhållande till reservanten som
i de flesta andra fall, nemi. att stå honom nära, men icke
helt och hållet kunna instämma i hans förslag. Jag skiljer
mig från honom i afseende på den pröfningsrätt, han velat
tillägga K. M:s Bef:h:de. Jag kan icke af redactionen finna,
hvad dermed menas. Om dermed menas, att K. M:s Bef;h:de
skall specielt granska hvarje särskildt document, så blefve
det en alltför vidlyftig och småaktig befattning för honom;
och är åter meningen, att han skall bestämma, hvilka slag
af säkerhetshandkr böra vara af beskaffenhet att kunna tili
grundfond begagnas, så anser jag denna pröfning vara af
sådan vigt, att allm. säkerheten fordrar, att den verkställes
af en högre auctoritet än K. M:s Bef:h:de. Jag anser, att
denna pröfning ej kan öfverlemnas åt någon annan, än K.
M. sjelf. Af sådan anledn. får jag föreslå, att i stället för
6§ i reservationen må införas en så lydande: ”Såsom grundfond
för sedelbank må begagnas ej allenast reda penningar
samt controlleradt guld och silfver, utan äfven sådana fastighetsinteckningar,
actier eller allm. verks och inrättningars
räntebärande obligationer, som för sådant ändamål äro uti
boiagsreglorna godkända. Bankens egna och andra bankers
nctiebref få aldrig såsom grundfond användas." Derigenom
Dc n 16 Mars e. ra.
vöre det andamål vunnet, att uti de af K. M. sanctionerade
bolagsreglorna skulle finnas bestämdt, hvilka säkerhetshandhr
finge användas. Der skulle stadgas, att så och så beskaffade
fastighetsinteckningar finge begagnas, alt den och den hypotheksföreningens
obligationer, det och det verkets actier
o. s. v. äro antagliga. Hvar och en torde finna, att om
något nytt sing af publika papper skulle uppstå, som bankbolaget
funné fördelaktigt att såsom grundfond begagna, så
funnes intet hinder att för sådant ändamål få ett tillägg till
bolagsreglorna sanctioneradt af K. M., om han funne för
godt alt dertill samtycka.
Hr Stråle: Jag är hufvudsakligen förekommen af den
siste värde talaren. Jag tror för min del, att man svårligen
i denna lag kan gifva så bestämda föreskrifter om beskaffenheten
af de säkerhetshandhr, hvilka till grundfond skola
få användas, att de kunna blifva tillräckliga för pröfningen
af de handhr, som kunna komma att företes. K. M:s Bef:h:des
pröfning skulle blifva oändligen svår. Han handlar
såsom statens embetsman, är således ansvarig för hvad han
gör, hvarföre frågor kunde väckas emot honom för hans
förfarande, och han kunde blifva tilltalad för att hafva godkänt
documenter, som icke medfört full säkerhet. Till förekommande
deraf skulle han nödgas vara mycket sträng
och således cassera documenter, som kunde antagas. Öfver
hans beslut kunde inga besvär anföras, och han blefve således
den, som i första och sista instansen ägde att afgöra,
huruvida bankens delägare hade inlemnat fullgoda documenter.
Vore landshöfdingen en person, som ansåg säkerheten
böra vara mycket stor, så kunde han ensam tillintetgöra
liela bankinrättningen derigenom, att han casserade docuinenterna,
enär ingen i lagen stadgad utväg funnes att söka
ändring i hans beslut. Derjemte tror jag, att pröfningen af
dessa documenter hör föregå K. M:s bifall till bankens inrättande,
emedan K. M. bör på förhand kunna se, om
grundfonden är sådan, att den Jeremar tillräcklig säkerhet;
och jag hemställer derföre, om icke, i stället för den § Gr.
Frölich föreslagit, följande från Hr v. Troils något skiljaktiga
redaction kunde antagas: ”Derest actiecapitalet ej till
hela dess belopp tilIskjutes uti reda penningar, utan detsamma
kommer att bestå af säkerhetshandhr eller skuldförbindelser,
böra dessa granskas af personer, som K. M. dertill
förordnar, och fullständig berättelse derom till K. M.
afgifvas, innan tillståndsbref för bankens öppnande af K. M.
utfärdas.” Derigenom tror jag ändamålet säkrast kunde vinnas;
ty då blottställde man sig icke för möjligheten, att dåliga
documenter kunde antagas och goda documenter casseras,
samt hade K. M. en säker grund för att bedöma, huruvida
bankerna kunna blifva solida eller icke.
Hr Nordenanckar: Jag tager mig friheten fästa upp
-
Ben iö Mars c. m.
märksamheten derpå, att den preliminära frågan, huruvida
någon deposition i allmänt förvar äfven för solidarisk bank
bör äga rum, först bör afgöras. Skall en sådan deposition
ske, så måste 6 § i Gr. Frölichs förslag derefter rättas samt
allt, som rörer grundfonden oell finnes intaget i Ulskms 19
§, bär inflyta. Hvad den fråga angår, som nu blifvit föremål
för discussionen, så delar jag Hr v. Troils tanke.
Gr. Frölich: Hr v. Troil synes hafva utgått från den
förutsättning, att det Liefve alldeles för besvärligt för K.
M:s Bef:h:de att af säkerhetshandltna pröfva mer än deras
generiska egenskap, eller att ingå i undersökning om deras
värde hvar för sig. Jag ber att få förklara, det jag tror, att
K. M:s Bef:h:de iden ort, der fråga kan blifva om en banks
inrättande, ej ville, i anseende till sakens vigt, undandraga
sig mödan att jemte bolagsmännen undersöka hypothekernas
egenskap. Jag ber att få nämna, att vid stiftandet af Wermländska
provincialbanken satt en committé', vald af bolagets
samtliga ledamöter, nära 3 dagar för att granska alla hypothekshandknä,
och sedan denna granskning försiggått, företogs
en ny granskning i bolagets plenum, om jag så får
uttrycka mig. Om man då hade haft en sådan föreskrift,
som Hr v. Troils förslag åsyftar, så skulle man varit förhindrad
att antaga flera slags papper derföre, att de ej varit
nämnda i reglementet. Om man ginge till väga, såsom Hr
v. Troil föreslagit, så skulle man få stadganden i afseende
på bankers stiftande, som i det närmaste komme att likna
de reglementen, som finnas för Stockholms cassör; men deraf
skulle härflyta samma olägenheter, som äga rum derigenom,
att dessa cassors förvaltare, oaktadt de tydligen inse värdet
af de documenter, hvilka erbjudas såsom hypothek, ej kunna
belåna dem, emedan de ej äro omtalade i reglementet.
Jag har trott, att då det är delägarnes gemensamma interesse
att tillse, det de handkr, som antagas, äro säkra, och
då det dessutom är föreskrifvet, att K. M:s Bef:h:de såsom
offentlig embetsman skall deltaga i granskningen, det icke
behöfdes mer än att i förevar. § stadga den generiska egenskapen
af de handkr, som kunna komma i fråga att antagas,
för att kunna förlita sig på, att denna granskning blifver
sådan, alt inga odugliga documenter emotlagas. Också lärer
det ej vara möjligt för bolaget att vid reglementets uppgörande
veta, hvad slags documenter af bolagets särskilda ledamöter
kunna komma att erbjudas såsom hypothek. Hr
Stråle trodde, att pröfningen af säkerhetshandltna borde föregå
ansökningen om privilegium; men jag hemställer, hvad
följden skulle blifva, om sådant stadgades. Skulle man väl
skaffa sig inteckningar, actier &c., innan man visste, huruvida
privilegium kunde erhållas? En sådan föreskrift kunde
endast gå an, om det vore möjligt att, på sätt Hr Stråles
för
-
Den iG Mari e. m.
3ai
förslag innehåller, insätta hela actiesumriinn i contant. Under
en sådan förutsättning vore denna föreskrift riktig; men
jag hemställer, hvilken bank kunde uppstå, om hela actiesmnrnan
borde erläggas i contant och privilegium derefter
skulle sökas. Det lärer icke vara den värde ledamotens mening
att stifta en lag, hvarigenom det blefve omöjligt för
banker att uppstå; men jag kan ej förstå, huru de kunde
göra det, om hans förslag blefve antaget. Det är af dessa
skäl jag vågar fasthålla Vid den redaction, jag föreslagit;
Och får jag tillika fästa uppmärksamheten på nödvändigheten
af dess sista inom., som är så lydande: ”Ej må insatt grundfond
genom utdelning minskas, så länge bankens rörelse fortfar,
” hvilket stadgande influtit i stället för Ordet in nes tåen
de, som, då ämnet förra gången förevar, var så mycken
tvist underkastadt. Nu har den dermed åsyftade föreskriften
fått sin rätta tydning och sitt rätta ställe.
Hr Rosenblad: Då jag begärde ordet, önskade jag
egentligen endast att för min egen tillfredsställelses skull få
antecknadt till prot., att jag till alla delar instämde med
Hr v. Troil i ett förslag, som är af så ytterlig vigt för
denna lagstiftning. Jag trodde icke då, alt detta förslag
skulle bestridas; men sedan jag hört Gr. Frölich motsätta
sig detsamma, anhåller jag att få upptaga hans artmärknir
Och anföra några skäl, hvarföre jag, oaktadt den obetydliga'
skillnaden emellan Hr v. Troils och Hr Stråles förslag, ger
det förra företräde. Gr. Frölich har ansett, att man genom
antagandet af Hr v. Troils redaction skulle förhindra godkännandet
af sådana papper, som ej hafva cours på de stora
börserna i Stockholm och Götheborg; men det dr just meningen,
att sjelfva stiftarne af bankbolaget först må göra sig Underrättade,
huru de skola få delägare och hvad slags documenter
de kunna erhålla för att uppfylla de förbindelser, lagen fordrar,
och då de äga rätt alt efter förändrade tidsförhållanden
och förhållandet särskildt i den provins, der banken
anlägges, uppgifva, hvad slags documenter de anse kunna
förklaras vara antagliga, så är det dem öppet lemnadt att
bos den högsta auetoriteten i samhället och den auetoritet,
hvars rådgifvare hafva den största ansvarighet, få, utan afseende
på förhållandet i andra orter, pröfvadt, hvad allmänna
säkerheten och bankens enskilda trygghet må fordra^
Då kan pröfningen blifva tillförlitlig; hvaremot ett stadgande
derom i lagen aldrig kan blifva fullständigt, huru vidlyftig
man än må göra redactionen. Hr Gr. har sagt, att
nya slag af publika papper kunde komma i fråga; men om
också sådana papper, som stiftarne icke tänkt på, skulle
erbjudas eller nya slag af publika papper skulle uppkomma
under den korta tidpunkten emellan inlemnandet af förslaget
till reglemente och dess fastställande af K. M., eller i
ao II. 4 *
D t ii 16 Mars e. m.
fall äfven derefter sådana papper kunde tillkomma, så finnes
intet hinder för bolaget att hos K. RI. begära det tillagg
i reglementet, att äfven sådana papper kunna antagas oell
få utbytas emot andra. Hr Gr. har äfven ansett delägarnes
gemensamma interesse tillräckligen betrygga, att inga andra
papper blefve antagna än de, som horde antagas; men jag
ber Hr Gr. erinra sig, att delägarne hafva ett ganska stort
olika interesse mot den stora allmänhetens interesse att vara
tryggad mot missbruk. Då nästan alla delägares fördel är
beroende af det belopp, hvarmed insättningarna skola ske,
så hafva de ett stort gemensamt interesse att underlätta dessa
insättningar, oell detta interesse kan lätt öfverväga deras
interesse att controllera hvarandras säkerhetshandltr. Jag
bekänner derföre, att med all den vördnad, jag är skyldig
en så hög auetoritet som ett landshöfdinge-embete, jag icke
till densamma äger nog tillförsigt, för ätt vilja låta denna
pröfning bero på det individuella omdömet hos en landshöfding,
som antingen genom en för sträng pröfning kan
cassera handl.T, som borde antagas, eller också kunde antaga
documenter, som borde casseras. Tänköm oss under
närvar, tider, att det, i fall den af Gr. Frölich föreslagna
§ vöre gällande och en privatbank stiftades, kunde bero
af en landshöfding att antaga Götha canals, Strömsholms
m. fl. dylika actier; och jag hemställer, hvad säkerhet
funnes för en sådan banks rörelse. Jag tror således, att
denna pröfning bör tillhöra den !högsla auetoriteten i landet;
och då Hr v. Troils förslag derjemte har den stora
förtjensten att föreskrifva, det bolagsreglorna skola stadga,
huru manga slags papper äro antagliga, så instämmer jag
till alla delar i hvad han föreslagit och anhåller om propos.
derpå.
Hr Lefren: Jag begärde egentligen ordet för att i anledn.
af Hr Stråles framställning nämna, hvad Gr. Frölich
redan erinrat, att det vore curiöst att redigera en allmän
Jag på ett sätt, som kunde låta ana, det man såsom möjligt
förutsatt, att en bank kunde sätta in hela sin fond i reda
penningar. Lagstiftaren skulle derigenom uttrycka, att han
icke tänkt sig, huru banken skall få någon vinst. Jag vet
icke, hvarföre man skulle vilja insätta reda penningar till
fulla beloppet och icke så gerna låna ut dessa penningar.
För öfrigt instämmer jag i Hr v. Troils förslag, ehuru jag
nogsamt ser, alt Gr. Frölich icke har så orätt i sitt påstående,
att någon svårighet kunde uppstå för bankbolaget
derigenom, att vissa papper, som kunde vara goda och
kända i den landsort, der banken inrättas, ej vore kända
af den högre auetoriteten. Det kunde hända, att personer
funnes, sora ägde millioner, men hvilkas soliditet ej vöre
känd utom landsorten, och hvilkas förbindelser således borde,
men icke kunde komma att antagas, oaktadt de ej skulle
D c n 16 Mars c. m.
medföra någon våda, helst det i en kommande § stadgas, att
säkerhetshandhnas värde årligen skall granskas. Men jag kan
icke neka, att Hr v. Troils förslag tyckes äga företräde, såsom
mera öfverensstämmande med en allm. grundsats, och
anhåller således om bifall till detsamma.
Frih. Boye! Till en värd ledamot, Ilr Nordenanckar,
som yttrat den mening, att ig § i Ulsktns förslag stöde i
det sammanhang med nu förevar. § i Gr. Frölichs förslag,
att den borde före den sednare pröfvas, får jag ställa den
erinran, att, enligt det beslut 11. o. Ad. redan uppå Hr Gr.
o. Landtmrs framställning lättat, del står R. o. Ad. öppet
att framdeles numerera de §§, som antagas, och att således
rättigheten att besluta, det 19 § skall få sin plats framför
den 6, ej är R. o. Ad. beröfvad, utan kan efter 19 §:s pröfning
göras gällande; hvarföre det också synes onödigt att
uppehålla discussionen öfver det ämne, som nu är under
öfverläggning, med hänvisningar lill 19 §. Sedan jag fullgjort
detta enskilda åliggande, får jag förklara, att jag i
allo instämmer i den redaction, Hr v. Troil föreslagit; och
jag tror jemväl de svårigheter, som af Gr. Frölich blifvit
framställda, vara på ett redigt och öfvertygande salt vedeilagda
af Hr Rosenblad.
Hr Stråle: De ledamöter, som talat emot mitt förslag,
hafva missförstått det deruti, att de trott mig hafva velat
föreslå, att hela actiecapitalet skulle insättas i contant. Något
sådant har jag aldrig velat föreslå, utan mitt förslag
innehåller, att derest icke hela actiecapitalet insattes i reda
penningar, skola hypotheker inlemnas och underkastas granskning.
Jag vet ganska val, att en bank, som insatte fulla
actiecapitalet i reda penningar, ej kunde på sin rörelse erhålla
någon vinst, med mindre den finge utgifva creditsedlar
till större belopp, än hvartill fonden uppgår. Men den
egentliga skillnaden emellan Hr v. Troils och mitt förslag
är den, att jag uttryckt, det säkerhetshandltnas granskning
hör föregå utfärdandet af K. M:s tillståndsbref för bankens
öppnande. Man har deremot anmärkt, att man ej kunde
få bolagsmännen att förete säkerhetshandltna, innan de visste,
att bankinrättningen tilläts. Mitt förslag innehåller, att säkerhetshandltna
borde granskas af personer, som af K. M.
dertill skulle utses, och detta förutsätter, alt bankinrättningen
blifvit anmäld hos K. M., att bolagsreglorna blifvit aflemnade,
och att K. M., sedan dessa funnits antagliga,
skulle utse de personer, som borde verkställa granskningen.
SA har jag lättat saken, och då tror jag man kan taga för
afgjordt, att tillståndet till bankens öppnande endast komme
att bero på den omständigheten, huruvida fullgoda säkerhetshandltr
allemnades eller icke. Jag skall icke yrka propos.
på mitt förslag, emedan jag finnér, att Hr v. Troils
förslag lemnar K. M. full rättighet att, i händelse han fin
-
3 34
Den 16 Mars e. r,i.
ner det nödigt, anbefalla en sådan granskning, som jag åsyfi,
tat; och då Hr v. Troils förslag innehåller den ändring i
Gr. Frölichs att fråntaga K. M?s Bef:h:de den ifrågavar.
pröfningen, hvilket jag hufvudsakligast afsett med mitt förslag,
inskränker jag mig till att begära bifall å den redac-s
tion , som Hr v. Troil uppgifvit.
Uppå begäran af Gr. Frölich upplästes Hr von Troils
förslag.
Gr. Frölich: Jag finner, att den egentliga orsaken till
den förändring, Hr v. Troil föreslagit i min 6 §, är den,
att han ej vill, att K. M:s Bef:h:de skall pröfva säkerhets-,
bandlrna. Jag får likväl erinra derom, att man på ett annat
ställe i denna lag yttrat, det man ansåg nyttigt, att ett
Kronans ombud vore närvar, vid de årliga revisionerna, och
det synes, som K. M:s Bef:h:de i länet vore närmast att
blifva detta ombud. Dermed står således i sammanhang,
att han bör känna säkerhetshandlma förut, för att kunna
tillse, huruvida de undergått någon förändring, i fall han
utses till Kronans ombud. I afseende på det förslag, som
här blifvit gjordt om pröfningen af documenterna, har Hr
Rosenblad redan blifvit besvarad af Hr Lefren, som förklarat
sig anse nyttigt, att pröfningen skedde i landsorten, der
banken inrättas. Hr Stråle har trott, alt pröfningen borde
verkställas af en commission. Jag får förklara, att då det
ej vore i lagen föreskrifvet, huru pröfningen skall ske, vore
alltid de personer, som ämnade stifta ett bankbolag i största
osäkerhet, huruvida de kunde inkomma i bolaget eller icke.
De kunde icke, såsom vid Wermländska bankens stiftande
ägde rum, hafva sina conclayer för att fråga hvarandra:
Tror ni, att det eller det hypotheket kan antagas för så
och så mångå procent. De skulle alla famla i mörker om
hvad den blifvande auctoriteten, som komme att verkställa
pröfningen, kunde tro om deras säkerhetshandbr, som af
denna auctoritet kanske föga eller intet kunde bedömas.
Följden kunde blifva, att, på samma sätt som då inteckningar
här erbjudas till belåning, de bedömas ensamt efter
taxeringsvärdet, utan att man underrättar sig, om taxeringsvärdet
är 4 gånger lägre eller möjligen 4 gånger högre än
rätta värdet. Pröfningscornmitte'en skulle hålla sig endast
vid en siffra eller en föreskrift i reglementet. Detta är allt
sådana omständigheter, sorn jag ganska noga betänkt, innan
jag nedskref mitt förslag till redaction af ifrågavar. §. Jag
finner val, att vid detta tillfälle, då blott en ledamot af de
Utsk., som handlagt denna fråga, är närvar., jag snarare
blir öfvermannad, än öfvertygad ; men jag har velat angifva
mina skäl emot den föreslagna förändringen af min redaction.
Hr Nordenanckar: Jag vill endast i anledn. af Frih.
Boyes yttrande förena mig i hans anhållan oru propos. på
Hr v. Troils förslag och reservera miu rätt att, i händelse
Den 16 Mars c. m.
3*5
R. o. Ad., vid pröfningen af 19 § i TJtslrns eller 20 § i Gr.
Frölichs förslag, finner för godt att intaga innehållet deraf
Liand allm. bestämmelserna, yrka, att der förekommande
stadganden må sammanbindas med 6 §.
Hr von Troil: Jag vill endast fästa uppmärksamheten
derpå, alt alne ganska olika saker under denna discussion
blifvit sammanblandade: den ena är, att afgöra af hvad beskaffenhet
de handfil' skola vara, hvilka såsom grundfond
skola få användas, och denna pröfning anses tillhöra K. M.;
peli den andra är, att undersöka, huruvida de inlemnade
lian dilna verkligen äro sådana, som de i nåder fastställda
bolagsreglorna föreskrifva. Jag har ingenting emot, att denna
pröfning af K. M. uppdrages åt Dess Bef:h:de eller hvilken
annan lian behagar dertill använda; men jag anser denna
sak vara af den underordnade beskaffenhet, att den ej
behöfver i lagen bestämmas, ty då K. M. tillåter en enskild
bank att uppstå, lärer lian äfven tillse, ätt den börjar så,
som den enligt lagen skall börja. Men jag får erinra derom,
att hela säkerheten för allmänheten, enligt det system,
som genomgår Gr. Frölichs reservation, bvilar på grundfonden;
och om den består af odugliga papper, så är säkerheten
fullkomligt illusorisk. Om man kunde länka sig,
att bolaget bestode af vinglare, och det lyckades för dem
att förmå K. M:s Bef:h:de att låta dem byta ut de goda
papper, som böra vara insatta, emot odugliga papper, så
vore med detsamma all säkerhet för allmänheten försvunTieu.
Hvad åter angår den anmärkn., att det understundom
kan finnas andra säkra papper än de, som tillhöra den kategori,
som i allmänhet anses säker, och att inteckningar,
som uppgå till en större del af taxeringsvärdet, kunna vara
säkrare än andra inteckningar, som uppgå tili en mindre
del deraf, så får jag svara, att det ej är nog, att de i sig
sjelfva äro säkra, utan äfven sådana, att allmänheten ej kan
misstänka deras värde; ty allmänheten bör hafva ett orubbligt
förtroende till bankens säkerhet, om sedlarna skola göra
det gagn, hvartill de äro bestämda.
Gr. Frölich: Jag ber om tillgift, om jag tröttar R. o.
Ad. med för mycket ordande; men jag tror mig i denna
fråga böra vara envis. Man har sagt, att K. M. borde, innan
banken tillätes, pröfva, hvad slags handlingar skola få
begagnas såsom grundfond. Det är just emot alt denna pröfning
må komma i fråga, som jag tror mig hafva uppgifvit
goda skäl, emedan det i sådant fall blefve omöjligt för en
bank att uppstå, enär ingen, innan privilegium erhållits,
lärer veta, hvad slags särkerhetshandfir han kommer att
skaffa sig, om privilegium vinnes, d, v, s. att K. M, sanctionerar
de projecterade bolagsreglorna, och en bank omöjligen
kan uppstå, utan att en sådan insättning äger rum,
soia bär förutsattes. Jag vet också icke, hvarföre K. M.
D e n iö Mars e. ni.
borde profva, livad slags säkerhet skall fä antagas; ty jag
betvifla!-, alt från det hållet någon bättre kännedom 0111,
burn säkerhetshandhna böra vara beskaffade för att icke
medföra någon våda, kan väntas än den, som kan finnas i
den ort, der banken inrättas. Dernäst hrar det blifvit sagdt,
alt enligt mitt förslag hvilar hela sedelutgifningen på säkerheten
af dessa dolcumenler. Detta är ganska sanni; men jag
ber att få erinra, att just i mitt förslag, som icke tillåter
sedelutgifning till 5o proc. utöfver grundfonden, och der det
således är mindre magtpåliggande, att man anser säkerheten
vara fullt tillförlitlig, har jag gifvit tillkänna, att alla lånehandltr
skola vara en odisponerad säkerhet. Jag vill likväl
icke åberopa detta såsom något försvar derför, att dessa
grundfondshypotlieker kunde vara osäkra, nian endast
erinra derom, då man förutsatt, alt documenterna ku.iule
vara osäkra. Men huru är det väl möjligt att göra en sådan
förutsättning? Man har sagt, att ledamöterna i en bank
kunde öfvertala K. M:s Bef:h:de att godkänna dåliga papper.
Jag får gifva tillkänna, att sådant kunde vara möjligt,
om bolaget bestod af 5 å 6 ledamöter; men om bolaget består
af flera, måste det blifva bolagsmännens stora interesse
att så nagelfara med pröfningen af säkerhetshandltna, alt
denna förutsättning ar en orimlighet. Detta är åtminstone
för mig, som sett, huru det tillgått med pröfningen af documenterna
i Wermländska banken, så extant, att jag anser
omöjligt, att ens någon minoritet skulle finnas, som ville gå
så tillväga, emedan det ligger i hvar och en delägares interesse
att tillse, det en annan delägare fullgjort sin skyldighet
i afseende på bankens säkerhet. När dessutom man
har en offentlig embetsman, nemi. K. M:s Bef:h:de i orten,
som måste vara både moraliskt och juridiskt ansvarig för
pröfningens tillförlitlighet, så vet jag icke, att man kan gå
längre. I annat fall skulle man förutsätta, att alla, sorn
ville stifta banker, vore bedragare. Också har jag vid mångfaldiga
debatter i detta ämne funnit, att man vid fråga om
lagstiftning för banker utgått från den synpunkt, som skulle
bankbolags stiftare utgöras endast af missdådare. Jag tror
icke, att en sådan förutsättning kan vara behöflig och minst
i detta fall, enär det ligger i bolagets eget interesse att tillse,
det documenterna blifva säkra. Jag får hos Hr Gr. o.
Landtm, anhålla om den propos., att, i händelse R. o. Ad.
såsom ja-propos. antager Hr v. Troils förslag, min redaction
af 6 § må blifva nej-propos. vid den votering, jag i sådant
fall nödgas begära.
Hr Gunther: Redan då Gr. Frölich väckte sin motion
om bildande af offentliga bolagsbanker, gjorde jag dervid
anmärkntr, af hvilka den hufvudsakligaste var riktad
emot hans i denna § förekommande förslag att åt K. M:s
Bef:h:de öfverlemna pröfning af grundfonden och derigenom
D e n 16 Mars c. m.
Jemna bolagen öppet att vid förefallande tillfällen öka eller
minska grundfonden, allt efter sorn conjuncturerna oell omständigheterna
kunna påfordra. Jag får derföre förena mig
med de talare, sorn yrkat ändring i Hr Gi :s förslog och Infall
till Hr v. Troils redaction, för Ilvars antagande så
grundliga skäl redan Jilifvit anförda, att jag ej liar något
att dervid tillägga. Jag vill blott fästa Gr. Frölichs uppmärksamhet
derpå, att det ar mindre för den första pröfningens
skull, än för att förekomma lättheten att utbyta säkerhetshandlrna,
sorn det är angeläget att antaga Hr v.
Troils förslag. Derjemte får jag hemställa, huruvida icke sista
mom. af Gr. Frölichs förslag bör bibehållas. Det innehåller:
”Ej må insatt grundfond genom utdelning minskas, så
länge bankens rörelse fortfar.”
Hr von Troil: Jag skall ej förlänga discussionen med
återupprepande af några motiver för mitt förslag. Jag får
blott anmärka, att jag anser mindre formenlig! alt anmäla,
det man tänker begära votering, innan propos. blifvit framställd.
Kanske linnas några ledamöter, som önska undvika
votering och, då de afgifva sin röst, hufvudsakligast afse
detta ändamål. I anseende dertill får jag, för att återställa
den jemnvigt, som genom Gr. Frölichs Iillkännagifvande kan
vara störd, anmäla, att 0111 den af honom begärda propos.
blir med ja besvarad, kommer jag alt begära votering.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om il. o. Ad.
behagade bifalla 6 § af Gr. Frölichs förslag med det af Hr
v. Troil yrkade amendement.
Hopades starka ja, blandade med nej.
Gr. Frölich begärde votering.
Frih. Boye: Jag får hos Hr Gr. o. Landtm, vördsamt
anhålla, att Hr v. Troils förslag måtte blifva uppläst, på
det man må blifva säker, huruvida meningen är, att sista
mom. i Gr. Frölichs förslag skall bibehållas eller icke.
Hr v. Troils förslag upplästes, hvarefter Hr v. Troil
förklarade, att det väl ej varit hans afsigt, alt sista inom. i
6 § af Gr. Frölichs förslag skulle bibehållas, men att du
åtskilliga ledamöter det yrkade, ville han ej sätta sig deremot.
Hr Nordenanckar: Jag har ingenting emot, att sista
mom. i Gr. Frölichs redaction tillägges Hr v. Troils förslag;
men jag fruktar, att det står i strid med 20 § i Hr Gr:s
förslag, som innehåller, att vid bankens upplösning och utredning
må delägare återlyfta hypotheken, i den nian de
kunna ådagalägga, att depositionen öfverstiger beloppet af
bankens utelöpande och gällande förbindelser.
Hr Stuart: Jag kan, för min del, icke finna någon
stridighet emellan ifrågavar. mom. och det stadgande, Hr
3a8
Den iG Mars e. ra.
Nordenanckar åbpropat. Detta moment innehåller nemi.!
"Ej må insatt grundfond genom utdelning minskas, så länge
bankens rörelse fortfar.” Står banken under utredning, så
bar ju dess rörelse upphört; ty den kan icke fortfara längre,
än banken får utgifva sedlar. Jag anser nödvändigt att
bibehålla detta morn., emedan man eljest ej kan med någon
säkerhet veta, huru stor bankens grundfond verkligen är,
hvilket dock för allmänheten synes vara nödigt att känna.
Hr Nordenanckar: jag skall gerna begifva mig till
Hr Stuarts mening, emedan frågan synes mig temligen likgiltig;
men jag kan icke på samma sätt sora han förstå uttrycket
bankens rörelse, ty så länge banken har utelöpande
sedlar, anser jag dess rörelse fortfara.
Hr Lefre',n! Jag anhåller, att Gr. Frölich täcktes ursägta
mig för det jag, med anledning af här vanligt bruk,
vågar till honom adressera en anhållan, att han matte afstå
från en votering, sorn, att döma af det muntliga svaret
på proposm, ej torde utfalla enligt hans önskan. Jag
tror* att Riddarhuset skulle hålla Hr Gr. räkning för ett
sådant medgifvande.
Gr. Frölich: Då jag förut från samma håll i förmiddags
fått en uppmaning att icke vara för mycket tenace,
som härflutit af vänskapsfullhet emot mig, anser jag mig
böra gå Hr Lefre'ns önskan till mötes. Jag får blott gifva
tillkänna, att jag tror mina motståndare behandla denna salt
alltför theoretiskt; de hade troligen förfarit mera practiskt,
om de sett, huru det går till alt stifta en bank. Jag ber
jemväl att få nämna, alt ett af mina motiver, då jag begärde
votering, var, att jag trodde, det R. o. Ad. skulle komma
att åtskiljas i allon, sedan förevar. § blifvit afgjord,-  helst den nästföljande § är den vigtigaste i bela lagen. Då
jag likväl nu höft, att detta ej lärer vara Hr Gr. o. Landtm:s
afsigt, får jag, jemte det jag afstår från den votering, jag
begärt, förklara, det jag tillika nödgas aflägsna mig derföre,
att mina physiska krafter ej tillåta mig att längre deltaga i
öfverläggningen.
Frih. Boye: Jag vågar till Hr Gr. o. Landtm, vördsammast
öfverlemna, om icke Hr Gr. o. Landtm, skulle täckas,
dels med afseende på vigten af nästföljande § och dels
i anseende till Ståndets fåtalighet, tillåta, att R. o. Ad. nu
finge skiljas åt och lemna profniegen af nästa 5 till morgon»
»dagen.
Uppå derefter förnyad propos. biföll R. o. Ad. den af
Hr v. Troil yrkade redaction, så lydande:
Såsom grundfond för sedelbank må begagnas ej allena
reda penningar samt controlleradt guld och silfver, än äf,
ven sådana fastighetsinteckningar, aetier eller allm. verks
och
Den 16 Mars e. m. 3ag
och inrättningars räntebärande obligationer, som för sådant
ändamål äro uti bolagsreglorna godkända. Bankens egna
och andra bankers actiebref få aldrig såsom grundfond användas.
Ej må insatt grundfond genom utdelning minskas, så
länge bankens rörelse fortfar.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Tisdagen den 17 Mars 1835.
Plenum kl. 10 f. m.
Fortsattes pröfningen af Banco- och LagUtsktns utlåt.
Nto 4 i anledn. af gjorda anmärkntr vid Utsk:ns betänk.
A:o 2 med förslag till Jag för offentliga bolagsbanker.
6 § afUtsk:ns förslag.
Af Gr. Frölichs förslag blef äfven 8 § uppläst.
Gr. Frölich, Dav.: Ehuru betänkligt det kan synas
för mig att nu, då Ståndet är så fåtaligt samladt, yrka en
annan redaction af den nu föredragna §, än Utsk:n föreslagit,
kan jag dock icke underlåta det, enär förhållandet är,
att denna punkt är en bland de vigtigasle i hela lagförslaget.
Ilär skall nemi. närmare bestämmas privatbankernas
rätt att utgifva creditsedlar, och Utsk:n hafva härvid gått
nog liberalt till väga, ehuru de derjemte stadgat sådana vilkor,
som ej kunna leda till annat än så starka restrictioner,
att inga privatbanker med dessa vilkor kunna bestå. Orsaken
är, att man sammanblandat tvenne olika saker: 1:0 huru
långt privatbankernas sedelrörelse bör få sträckas, och
2:0 huru långt deras upplåningsrörelse. Om denna sistnämnda
hafva Utsk:n ej sagt annat, än att afdrag från tillgångarna
skall ske för hvad särskildt blifvit upplånadt, hvilket
skulle komma att leda lill högst besynnerliga resultater, såsom
jag redan i min reservation ådagalagt efter en calcul,
och nu anhåller att få visa jemväl efter en annan beräkning.
Ponera, att en privatbank uppstår, som ej ämnar drifva någon
upplåningsrörelse, utan blott sedelrörelse. Den får då,
efter Utskrns förslag, utsläppa sedlar till 5o proc. utöfver
grundfonden, hvaraf följden blir, att sedan detta skett,
skall huru liten summa som helst, som presenteras till invexling,
hafva den verkan, att banken måste med 5o proc.
derutöfver reducera sin utlåningsrörelse; ty örn 100,000 r:dr
20 H. 42
33o
Den ij Elars f. n;.
invexlas i morgon, och revisionen inträffar i öfvermorgon,
står banken med i5o,ooo r:dr större sedelstock, än lagen
medgifver. Med ett ord, lagen hade tillåtit sedelrörelsens
utsträckning så långt, som aldrig någon bank kan våga utan
högsta äfventyr, och detta är följden af sammanblandning
emellan föreskrifterna för sedelrörelsen och upplåningsrörelsen.
Så vidt bestämda föreskrifter här kunna och böra lemnäs,
har jag sökt rätta detta Utsktns misstag genom stadgandet
i 8 $ af mitt förslag, att sedelrörelsen aldrig får öfverskrida
beloppet af bankens cassa, i hypotheker och contanter
tillsammantaget, hvarigenom den fördelen bland annat
vinnes, att bankens ställning blir i enlighet med lagen
icke blott först efter en månads slut, utan hela året om,
så att hela sednare mom. i 6 § af Utsktns förslag blir öfverflödigt.
Deremot har jag sedermera i 9 § af mitt förslag
satt en lämplig gräns för upplåningsrörelsen, hvarmed
jag menar en sådan, då banken sjelf upptager lån mot lägre
ränta och utlånar samma capital mot högre ränta, utan
att på dessa medel fondera någon creditsedelrörelse, så att
banken här blott blifver mäklare emellan långifvare och låntagare;
och månne ej lagen bör gifva privatbankerna en
vink att åtskilja dessa olika rörelser, desto hellre som en
sammanblandning deraf lätt kan bedraga alla? — På dessa
grunder skulle jag tro, att R. o. Ad. ej kan bifalla 6 § i
TJlsk:ns förslag, utan skall finna, att 8 och g §§ i mitt förslug
äro bättre. Jag får härvid tillika förklara, att då jag
betraktar denna lag såsom ämnad, att skaffa säkerhet åt den
allmänhet, som blir innehafvare af privatbankernas credit^-  sedlar, icke åt dem, som låna sina penningar åt bankerna,
enär de hafva tillfälle att sjelfva se sig före, har jag ansett
dessa sednare böra ställas i en särskild kategori, så att de
förra få förmånsrätt. Derigenom kan man välsäga, att privatbankerna
blifva mindre i tillfälle att göra upplåningar;
men detta gäller blott, i händelse de utsträcka sin rörelse
för långt, ty eljest är det ej förenadt med någon fara, att
man vet, att den insatta fonden skall i första rummet användas
för creditsedlarnas inlösen. Att denna prioritet för
creditsedlarna derjemte har sin stora fördel äfven för bankens
långifvare, kan hvar och en inhemta vid 11 §, der
fråga är om privatbankers utredning; ty mankan då afskilja
ett emot de utelöpande Creditsedlarna svarande belopp af
bankens tillgångar, för att innestå under den stadgade prescriptionstiden
för creditsedlarnas inlösen, men att bankens
öfriga fordringsägare genast få lyfta resten af tillgångarna.
Frih. Boye, Ludv.: Lika med den siste talaren beklagar
jag, att Ståndet nu är så fåtaligt samiadt och att
den brist vidlåder vår Riksd.Ordn., att den ej bestämmer ett
visst antal ledamöters närvaro för fattande af beslut. Ett
correctiv synes dock hafva varit påtänkt i den magt, som
Den i; Mars f. m.
33i
tillkommer Landtm, att bestämma tiden, då vi skola skrida
tilt afgörandet, och vi räkna ej förgäfves på vår Landtnäs
grannlagenhet i detta hänseende. Emedlertid, då det vanligen
är en skyldighet hos hvarje talare att icke vara vidlyftigare,
än som behöfves, inträffar nn motsatsen, för att
lemna tillfälle åt flera ledamöter alt hitkomma, innan denna
fråga afgöres. Må detta tjena till ursägt för hvad jag
nu ämnar anföra, i fall jag blir vidlyftig. Jag medgifver Gr.
Frölich, alt 6 § i Utskrns förslag har mindre värde, än 8
§ i hans, och jag instämmer således deri, att den nu föredragne
6 § må utbytas emot 8 § i Gr. Frölichs| förslag;
men deremot motsätter jag mig antagandet af Gr. Frölichs
9 § och yrkar dess ogillande. Då jag inträdde på representanlbanan,
ålade jag mig den pligten, i hvars uppfyllande
jag någon gång kan hafva misstagit mig, men hvilken jag
alltid redligt sökt uppfylla, att icke bry mig om några corporationsinteressen,
utan endast ifra för folkets interessen.
Jag önskar att kunna uppfylla denna pligt äfven här; men
den ifrågavar. g § ligger mig dervid emot. A folkets vägnar
begär jag således dess ogillande. Den stadgar en viss
gräns för privatbankernas upplåningsrörelse. Nu är dock
klart, att de, som ingå i privatbanker, göra det för egen
vinst, och det är billigt, att, då de egna sig åt företag,
som till näringarnas lättnad hafva en utvidgning i allm. rörelsen
till syftemål, de äfven skörda någon vinst deraf. Men
huru skulle icke hågen för dessa företag motarbetas, om
man fann, att lagstiftningen sjelf lagt hinder för vinst, äfven
då denna på intet sätt skadar det allmänna? Jag begär
att få uppläsa t mom. af g § i Gr. Frölichs förslag; det lyder
sålunda: Upplåning, vare sig i form af försträckning,
deposition eller creditiv, må ej heller
af sedelbank ske tili ett belopp, som öfverst
iger hälften af hvad å tecknad grundfond blifvit
i banken insatt. Nu måste väl skälen för en sats
alltid stå tillsammans med den åberopade satsen? Nå väl,
hvad sammanhang finnes väl då här emellan dén tecknade
grundfonden och en upplåningsrörelse? Jo, som Guds fred,
yxskaft. Man har förmodligen beräknat, att ItiksSt:n icke
skulle undersöka, om det verkligen finnes något sammanhang
emellan en sedelemission, grundad på grundfonden, och en
sedelemission, grundad på upplåning. Den siste talaren har
sjelf begärt, att skillnad skulle göras emellan dessa olika
slag af rörelse; och om jag kunde fatta något enda skäl att
säga: ni får upplåna här och utlåna der, men gränsen är
denna, så skulle jag måhända kunna bifalla detta Gr. Frölichs
förslag. Nu ser jag dock d<y-i blott ett hinder för privatbankers
uppkomst, hvarom förslagets framsta!lare äfven
i åtskilliga andra delar af sin reservation sökt draga försorg,
så att ingenting skulle blifva utaf hela saken. Jag
skall framdeles visa detta, då vi komma till frågan om teck
-
33»
Den 17 Mars f. m.
ningssummans belopp, som Gr. Frölich tilltagit så stort, att
det ej blir möjligt att bilda några privatbanker. Mina Herrar!
jag ger all aktning åt nitet; men ett nit, som i verkställigheten
lägger ovilkorligt hinder för sakens framgång,
kan jag icke godkänna. Jag har dessutom ett annat skäl
till ogillande af Gr. Frölichs g:de §. Det är ej obekant,
att åtskilliga institutioner hos oss tillförne funnits, som fått
rättighet att upplåna mot låg ränta för att åter utlåna emot
en högre, äfvensom att liandelsdisconten ännu har denna rättighet;
men nu frågar jag, om man väl någonsin der stadgat
en gräns för upplåningen. Jag begriper i sanning ej de
farhågor, man i detta afseende hyser; ty icke ökas derigenom
rörelsecapitalet, om det är detta man fruktar. Det
gifves, så vidt jag kan förstå, ingen annan plausibel grund
för det föreslagna stadgandet, än syftemålet att mota hågen
för sjelfva företagen och lägga hinder för benägenheten att
ingå i privata bankbolag. — Men, mina Hrr, jag är ledsen
alt behöfva tala längre; jag är trött, och skall derföre be
att ånyo få taga vid, då andra slutat, som jag under tiden
hört anmäla sig att tala, i fall ändamålet ej finnes nog uppfyldt,
det nemi., att flera ledamöter emedlertid må hinna
uppkomma.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh.: Om det ej lyckats
Frih. Boye att uppnå det mål, han föresatt sig, nemi.
att upptaga tiden, till dess ett större antal ledamöter hunnit
hilkomma, så tviflar jag ännu mer, att det lyckats honom
att öfvertyga oss, som varit tillstädes och åhört haus
anförande, om riktigheten af de satser, han uppställt; ty
han synes hafva glömt, att här frågan är örn sedelbanker,
under det hans satser endast kunna gälia om lånebanker.
Enligt Frih. Boyes sats skulle en bank af nu ifrågavar. slag
kunna upplåna en million och derpå grunda utfärdandet af
sedlar till lika belopp, som utlånas; men om dessa sedlar
sedermera presenterades till inlösen, skulle ju banken qvarstå
med en skuld af en million, då långifvarne uppsade sina
lån, utan att hafva annan tillgång härtill, än bankens
egna låntagares reverser, och jäg hemställer, om sådant kan
anses riktigt. Jag förmodar således, att det nu endast kan
komma i fråga att välja emellan Utskms och Gr. Frölichs
förslag, dervid jag för min del anser Utsk:n uttrycka en riktigare
princip. Utsk:n hafva nemi. icke velat göra någon
inskränkn. i sedelrörelsen, så länge full säkerhet för sedlarnas
inlösen finnes, och Utsk:n hafva derföre bestämt, att
sedlar få utgifvas till ett belopp, fullt svarande emot bankens
säkra tillgångar; men då Utsk:u vid tillgångarnas beräkning
ansett nödigt att åcke inberäkna de skuldförbindelser,
banken fått emottaga af sina låntagare, hafva Utsk:n i
stället medgifvit sedlars utgifvande till 5o proc. utöfver de
öfriga tillgångarna, enär då i allt fall återstå 5o proc. af
Den 17 Hars f. ro.
333
jåntagarnes förbindelser för betäckande af uppkommande
förluster, hvilket synes vara ganska tillräckligt. Jag tillstyrker
derföre bifall till 6 § i Utskrns förslag.
Frih. Klingspor, Mauritz: Jag skall icke vidröra
den frågan, huruvida Utskm här sammanblandat sedelrörelsen
och upplåningsrörelsen ; men jag ingår för min del på
TJtskrns förslag att tillåta sedelrörelsens utsträckning 5o proc.
öfver grundfonden; ty om bankinrättningarna grundas på
actieinsättning, och man nekar dem att utgifva sedlar utöfver
de insatta actierna, hindrar man dessa bankers uppkomst.
Val kunna solidariska banker ändock uppstå, men icke actiebanker;
och om de uppkomma, skola de alltid i allt fall
komma att sträcka sin sedelrörelse öfver det insatta capitalet,
hvadan jag anser det vara så godt alt från början medgifva,
hvad man ändock icke kan hindra. För sedlarnas inlösen
saknas i allt fall icke fond, enär banken för hvarje
utgifven creditsedel emottager valuta uti låntagarues skuldförbindelser.
Jag föredrager dessutom acliebanker framför
de solidariska och önskar således i främsta rummet, att man
ej måtte vidtaga åtgärder, som skulle hindra de förras uppkomst.
De sednare skola i allmänhet uppkomma blott i de
smärre provinsstäderna, der rörelsen är ringa och der dessa
banker endast skola blifva nya upplagor af de fordna discontina,
utan någon särdeles nytta; ty för jordbruket anser
jag alla låninrättningar skadliga och vill således ej befordra
dess skuldsättning medelst discontlån, hvilka, då de
lemnäs åt jordbruket, alltid blifva stående lån, men på detta
sätt ej uppfylla privatbankernas vigtiga ändamål att göra
penningen mera rörlig. Jordbruket måste hjelpas på helt
annat sätt, nemi. genom afsättning på sin production, och
detta kan blott ske genom ökad industri, hvartill, så länge
vi icke hafva någon inhemsk vexelrörelse, privatbanker i de
större städerna, der rörelsen är mera liflig, kunna kraftigt
bidraga; ty om dessa banker uppträdde såsom mäklare till
lättande hufvudsakligen af köpmannens och fabrikantens penningbehof
för kortare tid, skulle följden blifva en utvidgad
och lifligare rörelse i dessa näringar, hvarigenom landtmannen
äfven skulle finna både förmögnare och talrikare afnämare.
— Jag medgifver emedlertid, att actiebanker äro mindre
säkra; men deras obestånd är icke heller så farligt som
de solidariska bankernas, ty en actiebanks ändamål är att
understödja de egentliga näringsidkarne, hvilkas förmögenhet
är lättare realisabel, och en sådan bank kan således snarare
reda sig ur ett iråkadt tillfälligt obestånd. Om deremot en
solidarisk banks utgifna sedlar blifva enda rörelsecapitalet
uti en provins, och banken råkar i obestånd, skall man
nödsakas att, snart sagdt, låta all egendom i provinsen gå
till salu, dervid inga köpare skola finnas, och provinsen
råkar för hela mansåldrar i obestånd. — Hvad privatban
-
334
Den fj Mars f. ra.
Lernas upplåningsrätt beträffar, är jag, i likhet nied Frih.
Boye, böjd för att anse den böra vara obegränsad. Jag
vet likväl icke, huruvida detta öfverensstämma!' med lagförslaget
i allmänhet; men som princip är det gifvet, att upplåningsrörelsen
äy den bästa. Den kan dock förenas med
sedelrörelse, såsom i de Skottska bankerna. — I följd af
hvad jag sålunda anfort, tillstyrker jag bifall till Utskrns
förslag, att man må medgifva privatbankerna rätt att utsträcka
sin creditsedelrörelse 5o proc. utöfver grundfonden.
Gr. Frölich: Jag har ej varit i stånd att fatta den
siste talarens tankegång, då han kommit till det resultat
att tillstyrka Utskrns förslag i 6 §. Han har dock nyss förut
sjelf sagt, alt han icke så noga visste, om detta instämde
med lagförslaget i öfrigt, och det lärer vara derföre han
blott hållit sig till en hop allm. grundsatser. En del af
dessa, som sväfvat temligen vidt ikring, får jag tillfälle att
besvara framdeles, då vi komma till frågan om företrädet
emellan actie- och solidariska banker. Jag vill derföre nu
endast hålla mig till frågan, huru långt upplåningsrörelsen
och huru långt sedelemissionen må sträckas. Hr Nordenanckar
har ganska riktigt svarat Frih. Boye, att orsaken,
hvarföre man fästat en gräns vid upplåningen, är, att dessa
banker äfven få utgifva sedlar; ty alt eljest göra någon
inskränkning i medborgares redan existerande rättighet att
drifva upp- och utlåningsrörelse Jiar icke varit min mening.
Men just derföre, att här äfven är fråga om creditsedelrörelse,
anser jag nödigt att tillse, att privatbankerna aldrig
genom upplåning sätta sig i den ställning till allmänheten,
att de blifva större debitorer till allmänheten än creditorer;
och detta kan lätt blifva följden af en obegränsad upplåningsrätt
för banker, som icke allenast utlåna samma penningar,
utan äfven utgifva egna sedlar. Om jag likaledes
lyckats i vederläggningen af Utskrns förslag om sedelemission
till de 5o procrn öfver grundfonden, är åter en annan
fråga. Hvad jag emedlertid kan försäkra Frih. Boye är, att
jag icke tagit i beräkning, att någon här ej skulle inse det
verkliga förhållandet; jag skall derföre ännu ytterligare söka
att visa mina skäl. Anledningen, hvarföre jag tagit grundfonden
såsom måttstock för upplåningen, har helt enkelt
varit, alt jag såg mig tvungen att taga någon måttstock;
jag fann då grundfonden ganska lämplig dertill, emedan
man på detta sätt, sedan man fått veta, huru mycket som
fanns i cassan, lätt kunde beräkna, om upplåningen blifvit
sträckt för långt. Detta är enda orsaken, men alldeles icke
någon tanka hos mig, såsom Frih. Boye trott, att upplåningen
skulle sammanblandas med eller komma att betala
de utgifna sedlarna. Jag har redan tillkännagifvit, att jag
för min del anser den egentliga säkerheten för bankens långifvare
böra sökas i bankens utlåningshandlrr, och således
Den 17 Mars f. m.
335
icke 1 grundfonden, som företrädesvis bör användas till betalning
af sedlarna. — Den nästa vigtiga frågan är nu att
tillse, om jag varit för sträng i den inskränka., jag gjort uti
upplåningen. Jag tror dock icke delta, helst det, efter min
tanka, vore alldeles obehörigt, om en bank, som är i tillfälle
att förtjena genom creditsedelrörelse, ville sträcka sin
girighet derhän att tillika drifva en lånerörelse, som vore
förenad med äfventyr. Jag anser tvärtom desto nödigare
att föreskrifva dessa banker att icke sträcka sin lånerörelse
längre än tili 5o proc. af sedelrörelsen, dä bankens långifvare
ej få prioritet och sålunda böra vara försäkrade, att
lånerörelsen ej för vidt utsträckes. Jag skulle också tro, att
lånerörelsen i sjelfva verket ej kan sträckas längre, än jag
föreslagit; ty om det verkligen finnes så mycket capitaler i
landet, så lära de nog, med den rättighet, som detta lagförslag
medgifver att bilda nya banker i mån af rörelsens
behof, komma att employeras på förmånligare sätt, än att
ullemnas för de 3 å 4 procts ränta, som bankerna skulle
kunna erbjuda sina långifvare. Säkert är åtminstone, att
genom en i lagen stadgad gräns för upplåningen bankerna
sjelfva vinna mest i credit. Frih. Boye har åberopat, att
för handelsdisconten ej finnes någon föreskrift, huru mycket
den får upplåna. Om en sådan föreskrift icke finnes, hvilket
jag nu icke erinrar mig, så lärer dock aldrig komma i
fråga, att handelsdisconten skulle kunna upplåna mer än
riksbankens halfva grundfond, d. v. s. 17 millioner, och
exemplet är således icke hit lämpligt. — Medan jag nu har
ordet, torde jag slutligen sjelf få tillkännagifva, att i 8 §
af mitt förslag finnes ett ord, som tilläfventyrs kan missförstås.
Der står nemi. ”odisponerade tillgångar”, och
man har sagt mig, att detta kunde tydas derhän, att de
a5 proc. af grundfonden, som skola sättas i allmänt förvar,
icke skulle få inberäknas bland tillgångarna. För att rätta
ett sådant missförstånd, torde det vara bäst alt i stället
sätta: ”icke pantsatta tillgångar”; ty min mening har
varit, att bland tillgångarna skulle beräknas alla hypotheker,
som verkligen äro banken tillhöriga, d. v. s. icke underkastade
någon annans anspråk i följd af panträtt. Jag anhåller
således om propos. på milt förslag med denna rättelse.
Hr von Troil, Emil: Vid öfvervägande af det ämne,
sorn nu är under öfverläggning, är nödigt att erinra sig dea
egentliga anledningen till den här föreslagna särskilda lagen
för bankrörelses bedrifvande, hvilken också efter min tanka
är den vigtigaste af alla, nemi. att dessa banker komma att
utgifva en mängd sedlar af icke synnerligt hög valör, som
hastigt skola gå ur hand i hand, utan att de, som skola
emottaga dem, alltid äga tillräcklig insigt för att bpdöma
deras säkerhet. Om således dessa b:cosedlar skola uppfylla
sitt ändamål såsom allmänt bytesmedel, fordras, att stats
-
336
Den 17 Mars f, m,
magterna pä förhand borttaga allt misstroende hos allmänheten
i detta afseende. Hvad åter beträffar de förbindelser,
sora utgifvas utan afsigt att göras löpande man och man
emellan, d. v. s. privatbankernas till sina långifvare utgifna
förbindelser, så tinner jag ingen anledn. för statsmagterna
att blanda sig deruti, ty de bero på hvarje enskild långifvares
fria pröfning. Men om nu dessa premisser rnedgifvas,
så måste man äfven medgifva riktigheten af Gr. Frölichs i\
g § uppställda grundsats, att creditsedlarna böra äga företräde
till betalning framför privatbankernas öfriga förbindelser.
Vidare fordras, att full tillgång till creditsedlarnas
inlösen alltid finnes, och detta är betryggadt genom 8 § i
Gr. Frölichs förslag, der det blifvit föreslaget, att creditsedlarna
aldrig få öfverstiga, hvad som motsvaras af hvad
banken har inne i contant och såsom grundfond insatta hypotheker.
Bankens egna lånehandltr komma då att utgöra
en reservfond för creditsedlarna, så att intet deraf får tillgripas
för bankens öfriga skulder, förrän alla sedlar blifvit
inlösta. — Jag »kulle tro, att det nu anförda är tillräckligt
för att visa företrädet i Gr. Frölichs 8 § framför 6 § i
Utsktns förslag. Uti Gr. Frölichs g § förekommer väl en
underordnad omständighet i 1 morn., som gifvit Frih. Boye
anledn. att yrka afslag å hela §:n; men detta bestrider jag,
enär jag, såsom nyss är nämndt, anser sista mom. i denna
§, angtde creditsedlarnas företrädesrätt till betalning, af yttersta
vigt. Hvad åter 1 mom. angår, så medgifver jag,
att jag icke inser någon nödvändighet af de här stadgade
föreskrifter för upplåningen. Vi erinra oss, att efter 1824
års förorda, banker kunnat uppstå utan någon grundfond,
och om det nu blott stadgas, att creditsedlarna alltid skola
hafva företrädesrätt till betalning, kan det vara likgiltigt för
allmänheten, om de banker, som inrättas i enlighet med
denna lag, komma att drifva någon upplåningsrörelse eller
icke. Hr Nordenanckar har väl, i händelse ingenting föresluefs
rörtde upplåningen, förespéglat såsom farligt, att en
bank skulle kunna upplåna en million och lägga den i sina
hvalf, för att i stället utgifva egn^ sedlar, som utlånades.
Det är också sannt, att lagen ej förbjuder sådant; men jag
hemställer, om det är tänkbart, att någon bank skulle vilja
drifva en rörelse, som ej medförde någon vinst, utan bloTit
nöjet att tillverka sedlar, ty banken vinner på detta sätt
ej mera, än örn den directe utlånar de upplånade medlen,
och om sedelhafvaren får företrädesrätt, ser jag i allt fall
ingen våda uti en dylik rörelse. Af denna anledn. är jag
icke emot, om R. o. Ad. finnér för godt att ur Gr. Frölichs
g § borttaga 1 morn., rörtde viss gräns för upplåningen;
men deremot bestrider jag på det högsta borttagandet af
sista mom. i samma §, som lämpligen kan göras till ett tillägg
i den näst föregående §.
Hr
Ben 17 Mars f. na.
337
Hr Gunther, Carl Gust.: Sedan flera ledamöter numera
uppkommit och anmält sig att tala i ämnet, kunde
det visserligen vara skäl för mig att afstå; jag anser mig
dock böra taga Utskrns förslag i försvar emot dem, som synas
hafva missförstått detsamma. Då Ulskiu nemi. väl tillåtit
sedelutgifniug till 5o proc. öfver grundfonden; men vid
dennas beräkning gjort afdrag för alla upplånade medel,
hvaremot Gr. Frölich, som inskränkt sedelutgifningen till lila
belopp med grundfonden, härvid icke gjort afdrag för
upplåningen, utan i stället bestämt, att den aldrig får öfverstiga
5o proc. af primitiva grundfonden, så är klart, alt
begge förslagen i hufvudsakeri gå ut på detsamma eller medgifva
lika stor utsträckning af sedelemissionen. I ena fallet
afdrager man först allt, hvarmed primitiva grundfonden blifvit
tillökt, och tillåter sedelutgifning till 5o proc. öfver de
återstående tillgångar nä; i andra fallet åter later man grundfonden
ökas genom upplåning till 56 proc. öfver dess primitiva
belopp och tillåter sedelutgifning lill en deremot svarande
summa. Gr. Frölichs förslag innehåller likväl i sista
mom. af g § ett stadgande, som jag lika med den siste talaren
anser af yttersta vigt, att det någonstädes införes; men
i öfrigt öfverlemna!' jag åt andi a att afgöra, hvilketdera förslaget
är bäst, antingen Utskms i, 6 § eller Gr. Frölichs i
8 och 1 mom. af g §, ty efter hvad jag redan tagit mig
friheten att visa, tinnes ingen hufvudsaklig skillnad dem
emellan i afseende på sedelutgifningen: Jag har velat yttra
detta, blott för att ådagalägga; att Utskrns förslag icke är
sä orimligt, sorn man trott, helst sedan man numera har
någonting säkert att bygga på genom antagandet i går af 6
§ i Gr. Frölichs förslag med sådana förändringar, hvarigenom
grundfonden icke kan bortfuskas:
Frih. Boye: Jag utber mig att till en början få yttra
något angtde de invändningar emot mig, som af flera talare
blifvit framställda, och att sedermera få fortsatta det jäf
emot Gr. Frölichs g §, som jag förut börjat. I,Hr Nordenanckars
sätt alt motsäga mig finner jag ett bevis, att
skillnaden emellan sedelemission, som hvilar på grundfonden,
och den, sorn beror på upplåning, undfallit honom;
men det är angeläget, att denna urskillning ej undfaller R.
o. Ad:s uppmärksamhet, och jag begär att med ett exempel
få visa den contröll, som kan vidtagas för båda. Revisorerne
hafva alltid lätt att finna utlåningssummans belopp,
och först när det framstår större än grundfonden och upplåningen
tillsammans, har directtn öfverskridit den rätt, sorn
jag åt densamma vill gifva. Controllen är således här ganska
lätt. Vid hvad Hr Nordenanckar för öfrigt yttrat till
försvar för Utskrns förslag vill jag ej uppehålla mig. Det
är egentligen i redaclionen, som jag anser Gr. Frölichs 8 §
2* H. 43
D e ii i y Mars f. ra.
halva företrädet framför Utsktns 6 §: men det skall varsi
mig likgiltigt hvilkendera sorn (intages, emedan jag dock
kommer att votera för Gr. Frölichs. Frih Klingspor har
talat för actiebankers företräde framför solidariska. Jag instämmer
häri, men skall icke nu uppehålla R. o. Ad. med
de sednare; jag vill blott på förhand förklara, att dc, efter
min tanka, visserligen kunna vara gagnande, om man
tror pä deras uppkomst, men jag är i detta afseende en
Thomas, och tror icke, alt de i Sverige kunna uppstå, åtminstone
icke sådana de här blifvit föreslagna. Gr. Frölich
har börjat med den förklaring, att han icke menat, hvad
lian låtit trycka i sin reservation, och han har vidare sagt,
att jag hemtat exempel på sidan 0111 ämnet, då jag citerat
liandelsdisconten. Här är likväl just fråga om privatbankernas
rätt att drifva upp-och utlåningsrörelse, och något annat
är ej institutet af liandelsdisconten. Jag är tacksam för
Hr v. Troils medgifvande, att 1 morn. i Gr. Frölichs g §
kan gå bort, och jag tackar honom äfven för tillrättavisningen,
att sista morn. bör qvarstå. Jag hade orätt, då jag
icke genast förklarade min mening vara att flytta detta mom.
lill den §, som talar orri concurs. Anmärkningen var således
riktig; och med det förbehåll R. o. Ad. redan gjort,
att framdeles ordna serien af de §§, som antagas, är jag ej
emot, att detta moni. nu genast antages, för att framdeles
införas, der det rätteligen bör stå. Men jag kommer nu till
ett annat, förut icke omtaladt jäf emot Gr. Frölichs 9 §.
Der slår i 1 morn.: Alla för dylik upplåning 11 t gifva
11 de ford ringsbevis skola ställas till viss person
eller verk saint uttryckligen innehålla, att
öfverlåtelse d er a f e j må ske, utan till viss man
o c h efter föregången a 11m a lan i banken. I följd
häraf skulle således långifvarne lemna sina penningar till
banken, men derför endast erhålla en vilkoilig förbindelse,
med trångare gränsor i afseende på öfverlåtelserätten,
än långifvare vanligen förbehålla sig. Jag bekänner, att jag
icke förstår skälet härtill; ty är privatbanken skyldig att
medgifva öfverlåtelsen och att sedermera betala förbindelsen,
i hvars hand den finnes, sä vet jag ej, hvarföre det
icke genast uttryckes, utan omsången af en föregående anmälan
i banken, så framt ej afsiglen härmed är att lägga
ett nytt hinder för privatbankers uppkomst. Jag begär i
följd häraf först propos. på Ufsktns ti oell sedan vi antingen
antagit denna eller den motsvarande 8 §:n i Gr Frölichs
förslag, anhåller jag om propos. till afslag ä de 2 första
mom:n i Gr. Frölichs g 3.
Hr Stuart, Garl Gust.: Jag anser den af Gr. Frölich
föreslagna 8 § vara en af de hästa i hela hans lagförslag
och äga ett afgjordt företräde framför den deremot svarande
6 § i3Utsk:ns förslag. Jag behöfver dock icke vid
-
Den 17 M a r s f. m.
33g
lyftigt anföra de skri!, hvarpå denna inin åsigt grundar sig,
enär desamma redan blifvit fullständigt utvecklade af såväl
Hr (ii. sjelf soln af [! v. Troil. Jag vill således blott tillägga,
att jag ej kan anse den af Utskln föreslagna 6 §
annni lunda än, på sfi11 Gr. Frölich i sin reservation yttrat,
såsom en qvarlefva af det misslyckade bemödandet att tvinga
privatbankerna alt beständigt hålla en viss cassa. Sjelfva
§:n gifver ock en tydlig anvisning härpå; ty annars står 2
inom. deraf i bestämd motsägelse med det irsta. Rednctionen
af hela §:n är för öfrigt så otydlig, att den svårligen
skulle kunna behörigen efterlefvas och tillämpas; åtminstone
skulle controllen deröfver blifva särdeles besvärlig. Deremot
äger berörde § i Gr. Frölichs förslag den förtjensten
att vara fullkomligt tydlig. Den upplager såsom måttstock
för sedelutgifningens bestämmande: 1:0 behållningen i bankens
egna cassör af Rikets gångbara mynt i silfver eller sedlar;
9.:n återstoden af de i R. Sirs Bank deponerade medel,
och 3:o bolagets odisponerade tillgångar i guld och silfver
samt hypotheker, bankens egna lånehandlrr dervid icke inberäknade.
Detta är också alla de fonder, som för sedelinlösningen
egentligen kunna afses. Hr Gunther har väl förklarat,
det han anser Utskrns förslag antagligare, enär R. o.
Ad. redan bestämt, hvaraf grundfonden skall bestå. Jag
tror dock i motsats med denne talare, att just delta beslut
gjort Gr. Frölichs förslag ännu mera lämpligt och antagligt.
Hvad 1 mom. af den utaf Gr. Frölich föreslagna 9 § beträffar,
så står detta mom. i oskiljaktigt sammanhang tned
8 §, och jag kommer således att ifra för dess bibehållande,
enär jag anser betänkligt att medgifva en obegränsad upplåningsrätt,
hvarigenom föreskrifterna i afseende på bankernas
sedelrörelse skulle kunna nästan helt och hållet illuderas.
I fall någon större erfarenhet af privatbankinrättniugar
hos oss funnes, skulle jag måhända ej hysa samma betänkligheter
som nu emot utvidgandet af deras rörelse elier
anse alla de föreslagna försigtighetsmåtlen nödvändiga; men
för närvar, torde dessa betänkligheter åtminstone vara ursägtliga,
* helst vi från andra länder så ofta erhålla underrättelser
om de mångfaldiga underslef, som kunna äga rum
vid privatbankers förvaltning och rörelse. Hvad åter 2 mom.
i samma § vidkommer, tror jag, att det kan utgå. Deremot
anser jag 3 mom. vara af yttersta vigt, och jag tillstyrker
således på det högsta dess godkännande, Meri för
att nu återkomma till 8 § i Gr. Frölichs förslag, hvilken §:s
oförändrade antagande jag för min del tillstyrker, så hemställer
jag till Gr. Frölich, om icke uttrycket: ”pdisponerade
tillgångar,” är i alla hänseenden lika lämpligt som
orden: ”icke pantsatta.” Den tydning, sorn en annan åt
detta uttryck skall hafva gifvit, nemi. atf dermed icke kunde
förstås den del af grundfonden, sorn blifvit satt i allmänt
förvar, finner jag åtminstone sakna ali grund; ty det är just
34«
Den i•) Mais i", m.
det särskilda förhållandet med denna tillgång, att den icke
kan disponeras och således måste vara odisponerad. Deremot
tror jag, att de i stället föreslagna orden: icke pantsatta,
snarare skulle kunna gifya anledn. till missförstånd.
Hvad slutligen beträffar Frihina Klingspors och Boyes yttranden
om skadligheten af solidariska bankers inrättande,
så är det ännu för tidigt att ingå i försvar för dessa bankinrättningar.
Jag skall dock framdeles icke underlåta att,
så vidt jag kan, söka försvara äfven detta slags privatbanker
och motverka sådana åtgärder, hvarigenom några väsendl|iga
hinder i sjelfva lagen skulle läggas för deras uppkomst.
Hr Rosenblad, Bernh.: Uppkommen först i slutet
af Frih. Klingspors anförande, hörde jag icke början. Jag
inskränker mig således till att instämma i slutet deraf, äfvensom
i den af Hr v. Troil framställda grundsatsen. Jag
anser nemi. lika med Hr v. Troil, att skillnad bör göras
emellan de föreskrifter, sorn angå privatbankernas löpande
rörelse, och dem, som angå den stående rörelsen, d. v. s.
rörelsen på längre tid. Den löpande rörelsen är af vigt för
lagstiftningen, för att betrygga allmänheten; den andra deremot
likgiltig. Men jag instämmer tillika med Frih. Klingspor,
att det är en stor förmån, ju mer privatbankerna kunna
utvidga sin rörelse på längre tid; ju mer den kan bildas
till upp- och utlåningsrörejse utan sedelfabrication, ju
nyttigare blifva dessa banker. Jag fruktar dock, att de under
sådana vilkor för närvar, icke skulle uppstå, och jag
har således ej lagt mig emot rättigheten för privatbankerna
att äfven utgifva sedlar. Detta, i afseende på sjelfva grund-j
satserna. Men då fråga nu är om deras tillämpning i de
SS lagförslaget, sorn för närvar, äro under pröfning, får
jag förklara, att jag ej kan godkänna hvarken'6$ i Utsk:ns
förslag, hvilken sammanblandar saker, sorn icke höra hit,
ej heller Gr. Frölichs 8 och 9 §§ i sin helhe^, emedan de
ej omfatta all rörelse af löpande egenskap, såsom depositioner
eller insättningar på upp- och afskrifningsräkning,
ehuru detta äfven är en rörelse ä vista. De omfatta ej heller
rörelsen på 8 dagars sigt m. m. dylikt; och jag har derföre
i stället för Gr.. Frölichs 8 § tagit mig friheten upp»
göra en redaction med de förändringar, jag anser nödiga,
så lydande: Ej må sedelbanks skuld för sammanräknade
beloppet af dess utelöpande creditsedlar,
invigningar å R. St:s bank, d eposi trio n er och förbindelser,
förfallna inom 3 månader, öfverstiga
sammanräknade beloppet af 1:0 behållningen i
dess egna cassör af Rikets gångbara mynt i silfver
eller sedlar, 2:0 af återstoden å deposition i
R. St.*s Bank, och 3:o af bolagets odisponerade
tillgångar i guld och silfver samt hvpotheker..
Den ij Mar» f. m.
forn i 5 omnämnas, bankens egna lä n e li n nd I: r sålunda
icke harvid inberäknade. Jag liar i denna pedaction
bibehållit ordet odisponprade, emedan jag, lika
med Hr Stuart, anser det bättre än icke pantsatta. Men
vidare finner jag, att Gr. Frpjichs förslag i 8 §, e! vad fjet
antages oförändradt eller med de förändringar, jag nu föreslagit,
ingalunda gör 2 mom. af Utsktns 6 § Öfverflödigt;
ty om en bank genom vexling eller andra orsaker kommer
i den ställning, att dess sedelstock öfverskfider den medgifna
rättigheten till sedelutgifning, mäste det finnas något
sätt att återbringa förhållandet i enlighet med lagen. Hvad
åter Gr. Frölichs 9 § angår, så skulle, efter den förändring
jag föreslagit i 8 §, och med antagande af den grundsats,
jag förut antydt, att pilt, sorn tillhör den stående rörelsen,
ej behöfver blifva föremål för lagstiftningen, 1 morn. komma
att helt och liåljet försvinna, och 2 mom. likaledes,
helst sedan R. o. Ad. beslutat, att till sedelhafvaren inga
andra förbindelser få utgifvas, än de redan i en föregående
§ uppgifna. Deremot anser jag 3 morn. böra bibpbfillas,
och att det, på sätt Hr v. Troil föreslagit, lämpligast kan
intagas såsom ett tillägg i 8 J. Jag fattade jcke, huruvida
Frih. Boye gjorde anmärkn. emot detta Hr v. Troil* förslag;
men om så är, vill jag blptt anföra, gtt innehafvarne
af de smärre sedlarna alltid behöfva längre tiel för att göra
sin rätt gällande, och böra således icke förnärmas af andra
större fordringsägare, som komma dem i förväg. På
det sätt, jag nu tagit mig friheten föreslå, tillstyrker jag
altså 8 och g §§ i Gr. Frölichs förslag.
Gr. Frölich: Jag skujle besvara Frih. Boyes framställning
derom, att jag skall hafva återtagit något af hvad jag
i min tryckta reservation förklgrat; men jag bekänner, att
jag ej förstått, hvad han dermed fnenat, pch ehuru jpg tackar
honom för det han med sina anmärknrr uppehållit tiden,
så länge ej ett tillräckligt antal ledamöter här yope tillstädes,
tror jag, att vi nu kunna dispensera honom från
vidare besvär i den delen. Hvad Hr v. Troil yttrat emot
Hr Nordenanckar kan jag ej erkänna som riktigt, men anhåller,
att Hr v. Troil ville rätta mig( om jag misstagit mig
pm hans mening. Hr Nordenanckar säde: att örn en bank
upplånar en million och utfärdar ett lika belopp egna sedlar,
som utlånas, skulle banken qvarstå med 1 millions
skuld, sedan sedlarna ^jIiFy»t presenterade till invexling, pch
härtill har Hr v. TroiI svarat, att man ej behöfde befara
något sådant, emedan ingen vinst vpre förenad med en sådan
upplåning för att åter utlåna, Så tror jag ock, att Hr
v. Troil* ord blifvit fattade, till prof, Vinsten kan emedlertid
blifva betydlig; ty om banken för de upplånade medlen
uppköper 5 r:drs obligationer och lägger dem i sin cassa,
men utfärdar egna sedlar i stället, skall den naturligtvis få
Deli Mars f. m.
en lie! villig vinst af en sådan upplåning, hvilken jag för min
cili ej heller vill neka privatbankerna till enviss grad, men
anser skadlig, om rörelsen sträekes för långt. Detta argument
qvarstår således alltid emot en obegränsad upplåningsratt.
Hr Rosenblad har sagt, att mitt förslag i 9 § ej omfattar
all rörelse af löpande beskaffenhet. Jag kan likväl ej
inse vigten af denna anmärkn.; ty då här står särskildt omnämnd
deposition, måste detta afse äfven upp- och afskrifningsräkning.
Min tanka har också alltid varit, att om
depositrörelse äger rum i hvilken form som helst, bör den
inberäknas i den upplåningsrörelse, som, efter min tanka,
icke bör sträckas utöfver 5o proc. utöfver grundfonden, enär
den har en betydlig inverkan på hankens förmåga att fullgöra
sina förbindelser ä vista, Hr Rosenblads redactionsförslag
har jag för öfrigt ej riktigt kunnat fatta, men syntes
mig involvera åtskilliga svårigheter i verkställigheten,
hvilket är det enda, jag nu derom kan yttra. Beträffande
Frih. Boyes yttrande örn 2 mom. i min g §, hvilket yttrande
Hr Stuart understöd!, så kan jag ej annat än beklaga,
att jag finuer mig af Hr Stuart öfvergifven i denna vigtiga
del. Defta mom, innehåller, att alla af banken utgifvande
fordripgsbevis för skedd upplåning skola ställas till viss
man och få icke öfverlåtas utan till annan viss man, efter
föregången anmäjan i banken. Det tyckes också vara
gifvet, att när en person t, ex, gör en insättning i hanken
på afskrifningsräkning, bör han derför erhålla ett depositionsbevis,
men icke sådant, som Skånska privatbanken hittills
utgifvit, utan blott ett qvitto eller bevis på gjord insättning,
hvilket jag för .ingen del anser böra blifva af löpande
egenskap. Det är nog, att beviset gäller emellan räkningshafvaren
och banken, utan att man behöfver deråt gifva
någon vidare utsträckning, och deri, som tror, att privatbankers
uppkomst härigenom hindras, misstager sig betydligt.
Hr Stuarts anmärkn. emot orden: icke pantsatta,
visar ytterligare, att missförstånd verkligen uppstått om
rätta meningen af de i mitt förslag förekommande orden:
odisponerade tillgångar; ty så vidt jag kunnat fatta
Hr Stuarts tanka, har han yttrat den åsigt, alt med dessa
ord skulle förstas, att de i allmänt förvar nedsätta proc.
af grundfonden icke må tagas i beräkning för creditseÖlarnas
belopp, då jag deremot alltid ansett privatbankerna böra
berättigas att utgifva creditsedlar äfven för denna del af
grundfonden. Hr Stuart bar äfven medgifvit, att privatbankerna
ej fä disponera dessa 25 proc., och att de således
äro odisponiblä; hvadan, och då en ganska skarpsinnig
man förut fästat miu uppmärksamhet på uttryckets tvetydighet,
jag ytterligare hemställer, oin icke del af 111ig föreslagna
utbytet af ord här lämpligen bör äga rum. Jag uppmanar
emedlertid Hr Stuart att närmare förklara sin mening
i detta hänseende, samt anhåller att, såvida icke Hr
Den 17 Mars f. m.
343
Rosenblad vidare utvecklar sitt förslags företräde, mitt må
blifva antaget i sin helhet.
Hr Stråle, Nils Wilh : Jag bar icke baft äran att
från början öfvervara denna discussion, men har hört den
nu vända sig dels omkring 6 § i Utsktns förslag och den
motsvarande 8 i Gr. Frölichs, och dels omkring 9 § i Gr.
Frölichs förslag. Jag anhåller derföre, att af Hr Gr. o.
Landtm, få upplyst, huruvida någon annan § för närvar, är
föredragen än den 6 i CJtsktns förslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att till öfverläggning
för R. o. Ad. vore 6 § af Utsk:ns förslag föredragen,
och att S§ af Gr. Frölichs förslag äfven blifvit uppläst.
Hr Stråle: Efter denna upplysning finner jag besannad
min förmodan, att blott 6 § i Utsktns och 8 § i Gr.
Frölichs förslag nu äro föremål för öfverläggningen samt att
g § i Gr. Frölichs förslag tills vidare ligger utom ämnet.
6 § i Utsklns förslag har till föremål att bestämma gränsen
för creditsedlars utgifvande, och detsamma är föremålet för
8 § i Gr. Frölichs förslag; men den g:de angår deremot
upplåningen. Jag hemställer således, om icke discussionen
nu bör inskränkas blott till första frågan; jag skall åtminstone
för min del nu icke yttra mig om 9 §. Men hvad
angår företrädet emellan den 6 § i Utsktns och 8 § i Gr.
Frölichs förslag, så är det gifvet, att om man vill befordra
inrättningen af privatbanker, måste man ställa så till,
att delägarne få någon vinst på ett dylikt företag, hvilket
dock ej kan ske annorlunda, än att banken berättigas draga
ränta på sedlar, som ej kosta den någon ränta eller åtminstone
mindre ränta, än banken sjelf uppbär. Således, om
actiecapitalet bestämmes att bestå af blott contanta penningar,
kan ingen vinst uppkomma, med mindre än att sedlar
få utgifvas till högre belopp än det insatta capitalet. Götheborgs
discont grundades också på en sådan full insättning
i contant och högre sedelemission; men ett annat sätt
är, att grundfonden bildas af sådana tillgångar, som, ehuru
liggande, bära särskild inkomst. När t. ex en person tager
inteckning i sin fastighet och lemnar denna såsom hypothek,
betalar han sjelf ingen ränta, men åtnjuter ränta för de sedlar,
som derpå utgifvas; dock bör härvid anmärkas, att öm
samma belopp contant inbetalades och derefter utlånades
mot inteckning till samma person, skulle samma resultat
uppkomma. Men att tillåta privatbankers inrättande med
sådana stadganden, som medgåfve en dylik utlåning mot inteckning
såsom enda säkerheten för sedlarnas inlösen, skulle
icke gå an, emedan hvar och en då drog öronen åt sig och
säkerligen skulle finna inteckningen icke innefatta så tillräcklig
säkerhet för sedlarnas inlösen ä visla, som behöfves. På
samma sätt är det med actier och andra documenler, som i
344
Den ij Mari f. m.
banken insättas i stället för contanta penningar, blott ined
den skillnad, att i samma mån de äro lättare realisabla än
inteckningar, motsvara de ock bättre contant cassa. Vill
man nu således bilda privatbankernas grundfond af inteckningar
eller andra, mindre lätt realisabla papper, fruktar
jag, att man motverkar deras uppkomst; deremot ser jag
ingen fara i tillåtelsen att utgifva sedlar utöfver grundfonden,
när nemi. cöntrollerna i öfrigt blifva sådana, som jag
önskar dem. Jag skulle således helst vilja hålla mig vid
Utsk:ns förslag i 6 §, under förutsättning att K. M., vid
octrojens meddelande, aldrig beviljar tillstånd tillen privatbanks
inrättande, utan att grundfonden består antingen i
contantef ellef lätt realisabla papper; ty ju större contant
cassä inrättas; ju större credit få bankerna, och dessa äro de
mest solida. Emedlertid finner jag TJtsk:ns förslag till redactioncn
behäftadt med åtskilliga felaktigheter, som kunna
leda till missförstånd. Här står nemi. i början: ”Ej må
banken utfärda tryckta eller graverade invisningar och c redi
tsedlaf till större sammantaget belopp, än som med 5o
proc. öfverskjuter summan af de hos banken och för
dess räkning uti allmänt förvar innestående, bolaget
tillhöriga tillgångar i penningar och säkra hvpothek.”
Här borde, efter min tanka, i stället stå: än som med 5o
proc. öfverskjuter summan af de, antingen hos
banken, eller för dess räkning i allmänt förvar
innestående &c. Vidare står det: ”Efter förut från tillgångarna
skedt afdrag af hvad som till fullo motsvarar de
utaf banken gjorda upplåningar och hos densamma skedda
depositioner.” Hela denna mening tror jag böra utgå och
redactionen i stället sålunda förändras, att näst efter ordet:
innestående, tillsattes: bolaget tillhöriga hypotheker
i penningar och säkra fordringar; hvarigenom
mari utmärkte, att, vid creditsedlarnas beräknande, man icke
blott gjorde afseende på grundfonden, utan äfven på bankens
säkra' fordringar. Med dessa redactionsförändringar tillstyrker
jag således Utsk:ns förslag och tror, att man annars
motarbetar uppkomsten af actiebanker, som eljest äro
de säkraste, enär det val alltid är rättast, att de, som sjelfva
hafva penningar, ingå som delägare i privatbankerna.
Jag fruktar, sorn' sagdt är, att om man alldeles förbjuder
creditsedlars utgifvande utöfver actiecapitalet, motarbetar
mari actiebankerna; och de solidariska bankerna äro alltid
osäkra, ty de hafva svårt att alltid hålla så stor cassa,
som fordras för att vinna ett hos allmänheten nödvändigt
förtroende.
Hr Nordenanckar: Jag är af Gr. Frölich förekommen
i mitt svar till Hr v. Troil. Med Hr Rosenblad är jag
af motsatt tanka och önskar motarbeta förslaget, att privat
ban
-
Den 17 Mars f. ib.
34 5
banker skola grundas på upplåning ensamt, hvilket Fisken
afven ansett nödigt motverka. Till Frih. Roye hemställer
jag, huru han kan ifra för fri upplåning och ändå tillstyrka
antagande af' Gr. Frölichs förslag i 8 §; ty jag skulle
tro, alt han snarare borde rösta för Utsk:ns 6 §. Icke
heller kan jag dela Hr Stråles tankå, att discussionert blott
bör vända sig om 6 och 8 §§, emedan Gr. Frölichs 9 §
inåste profves i sammanhang ined 6 § i TJtsktns förslag.
I afseende å sednare mom. i Gr. Frölichs g § ber jag att
få hänvisa till min reservation vid 19 §; samt emot Hr Stråles
tillägg af säkra fordringar får jag anmärka, att jag
anser Utsktns förslag vara bättre. Hr Stuart har trott, att
Utskrns förslag vöre svårt att tillämpa; men Utsktn hafva
utgått från den enkla princip, att rörelsen bör varå fri, då
banken visar sig äga motsvarande tillgångar; och att för
beräkning af sedelstocken blott får afses bankens egna tillgångar
med utsträckning af 5° pr od. deröfver. En sådan
utsträckning kommer dock sällan i fråga, erhédari alltid rörelsen
mera beräknas efter cassa ätt efter inneliggande hypotheker.
Utsktn hafva dock medgifvit denna utsträckning,
på det ej banken matte hindras att verkställa utlåning och
disponera en del af inneliggande hypotheker. Det är möjligt,
alt en bank utgifver 1 million sedlar, jemnt motsvarande
dess inneliggande säkerhet, men dessutom npplanar
5oo,ooo r:dr; om då banken nödgades hypothisera 100,000
eller 200,000 r:dr af sina tillgångar, vore det strängt att
tvinga en sådan bank att inskränka sin rörelse till lika belopp.
Jag tror äfven, att meningen i Utsktns förslag är
rätteligen uttryckt, så att ingen ändring i redactionen behöfves;
och hvad sista moni. i samma förslag angår, anser
jag det äfven böra bibehållas samt yrkar altså propos. på
antagande af UtsktnS förslag i sin helhet.
Hr von Troil: I en omständighet instämmer jag med
den siste talaren, att nemi., sedan Hr Gr. o. Landtm, tillåtit,
att disctfSsionen fått utsträckas till 8 och 9 §§ af Gr.
Frölichs förslag, tidsförlust skulle uppkomma, 0111 den nu
inskränktes lill den 8:de, emedan en lilia lång öfverläggning,
som detina, sedermera kunde uppstå rör:de g §. Jag skall
således yttra mig om båda. I afseende på Hr Rosenblads
förslag får jag förklara, att jag ej finner det vara bättre än
reservantens, då jag deri ser vara sammahblandadt, hvad
Hr Rosenblad sjelf medgifver böra åtskiljas, nemi. sedelhafvare
och långifvare; dock instämmer jag deri, att depositionsbevisen
böra särskildt omnämnas. Hvad Hr Stråles anmärka.
angår, att det är bättre att föreskrifva en mindre
grundfond, men att den skall insättas i contant eller i lätt
realisabla papper, så är jag äfven deruti af motsatt öfvers
tyge Ise.
20 II. 44
D e u 17 Mars f. -ni.
Det är sannt, alt banken ej hav någon vinst, 0111 den.
ej utgifter sedlar lill högre belopp än dess eontanla cassa;
meli sådant är medgifvet i alla förslag. Om en bank ager
1 contant r million och utgifter 2 millioner i sedlar, så
medför detta betydlig vinst; och lika stor vinst, tnen med
Större säkerhet, tillskyndas banken efter Gr. Frölichs förslag,
ty efter detta förslag insattas säkerhelshandltr, som ej kosta
något och gifva samma vinst, som om de förvarades i deras
egen pulpet.
E3r Stråle har riktigt antydt, att afseende bör göras på
2 slags säkerheter, nemi. den ena för sedlarnas inlösen genast
och den andra för bankens slutliga utredande utan någon
förlust för fordringsägare; men han har dervid satt den
förstnämnda.af dessa i främsta rummet. Jag vill ställa dessa
säkerheter i omvänd ordning, emedan jag anser den sednare
vara mest magtpåliggande; ty om den betryggas, blir banken
ej ofta våldsamt påkänd med invexling af sina utelöpande
sedlar. För öfrigt vill jag ej rätta mig efter den
grundsats, som en ledamot, yttrat, att tala för tidsfördrif,
utan öfvergår derföre till g §. Hvad sista mom. af densamma
beträffar, har dervid ingen anmärko. blifvit gjord i
sjelfva saken; men deremot har Frih. Boye önskat, att 2
mom. måtte utgå, och med förundran har jag hört Hr Stuart
deruti instämma. Jag skulle likväl tro, att denne ledamot
ändrar sin mening; ty om privatbankerna tillätes utgifva
fordringsbevis, som .blifva löpande, men ej inräknas i sedelstocken,
så blir hela stadgandet 0111 sedelstockens begränsning
utan allt värde. Vi hafva exempel på vådan häraf
inom vårt eget fädernesland, äfven med vår ringa erfarenhet
af privatbanker, och det är således högst v ig tig t, att 2 mom.
qvarstår, särdeles om i mom. bortgår; qvarstår åter det, så
medgifver jag 2 mom. vara af mindre vigt. Hvad nu 1 mom.
angår, lägger jag ej särdeles vigt uppå, att det utgår; men
jag är ännu ej öfvertygad om dess nödvändighet.
Gr. Frölich har sagt, att jag framställt den orimligheten,
att en bank aldrig kunde upplåna t million för att
åter utlåna, emedan den deraf ej hade någon vinst. Jag
beklagar, att jag af honom blifvit så illa förstådd, men åtnöjer
mig att blifva bättre förstådd af andra; Jag säde: att
om en bank upplånade 1 million i mynt och lade i sin cassa
och derpå grundade tillverkning af sedlar, sorn utlånades,
hade denna bank ej deraf större vinst, än 0111 den utlånade
directe de contanta medlen sjelfva; men att banken kan
vinna på upplåning mot lägre ränta, för att utlåna mot
högre och deraf hafva vinst, begriper äfven jag. Gr. Frölich
har derjemte sagt, att vinst för banken äfven skulle
bestå i uppköp af räntebärande papper, som lades i cassan;
men detta låter ej verkställa sig, ty det förutsätter, att banken
kan erhålla lån på längre tid. Jag hemställer dock,
om summan kan blifva betydlig, som lemnäs på längre tid
Dea 17 Mars f. m.
åt en bauk, hvilken är skyldig lika mycket, sorn den har
alt fordra, särdeles du långifvaren ej (ur helalning i (örsta
liand, ulan sedelhafvaren har företräde.
Slutligen hemställer jag, 0111 ej ämnet redan är så utveckladt,
att vi kunna skrida lill afgörande.
Frih. Boye: I fråga om borttagande af i mom. i q §
af Gr. Frölichs förslag har jag blifvit understödd af Hrr
v. Troil och Rosenblad, och anser mig derigenom så stark,
att jag ej behöfver uppehålla R. o. Ad. vidare i den saken,
ehuruväl Gr. Frölich ofta återkommil lill faran af en obegränsad
upplåningsrätt, men ej sagt oss, hvari den skulle
bestå. Deremot anhåller jag att få yttra mig om a rnomls
borttagande, sedan Ilr v. Troil instäint med Gr. Frölich.
Jag känner vigten af Hr v. Troils röst och tror mig derföre
böra vidlyftigare yttra 111ig om denna fråga. Faran af
morats borttagande skulle bestå deri, att om privatbanker
för upptagna lån finge utfärda obligationer, sora vore att
anse lika med creditsedlar, så fördubblades derigenom sedelrörelsen.
Denna sats beror af 2:11c frågor: 1:0 är det
gifvet, alt detta ökar sedel rörelsen,, oell 2:0 är det correctiv,
man sökt för att motverka ett sådant förhållande, tillräckligt?
Hvad den första punkten angar, medgifver jag,
att obligationer, utgifna af privatbanker, kunna fä egenskapen
af mynt, men ej ovilkorligt, ty sådant beror på enskildt
förtroende; annars skulle hvarje enskild person sägas
skapa ett mynt, allt i den mån lian förstod gifva förtroende
åt sina reverser. Jag tror väl, att privatbanks-obligationer
blifva löpande, men med olika förtroende mot creditsedlar;
således är den ej ovilkorligen sann, den der faran för sedelstockens
ökning, Hvad beträffar den andra frågan 0111 correctivet,
så frågar jag: hvad hindrar, att icke hvilka fordiingsbevis
som helst få samma egenskap, ehuru blott med
någon omgång? Man har ej vågat vägra rättigheten till
transport, men man har sagt, att det borde anmälas i banken,
och jag frågar, om delta är ett ovilkorligt hinder för
dessa obligationers löpande egenskap. Hvad Hr Rosenblads
yttrande om 3 mongs omflyttning angar, hemställer jag, om
val det, såsom ägande natur af juridisk försigtighet, eller
ett stadgande, tillhörande processen, här är på sitt ställe.
Jag förnyar dock mitt förklarande, att jag gerna medger,
att delta mom. nu bifalles, men alt det sedermera uppföres
på ett annat ställe, och vill för öfrigt ej vidare uppehålla
R. o. Ad.
Hr Rosenblad: Gr. Frölich har orätt uppfattat min
mening, då han trott, att jag sagt hans 9 § ej omfatta depositioner;
ty då jag ansåg depositioner tillhöra rörelsen af
vista-nalur, afsåg min anmärkn., att de saknas i 8 §. Hvad
nu vidkommer 2 mom. i 9 §, så har jag visserligen önskat,
alt det måtte helt och hållet hoi Hagas, gnär jag finner det
34 S
1) <■ n »7 Mar> f. m.
sämre, än hvad förut i dep delen är stadgadt, särdeles sorn
det skulle hindra all reel upplåningsrörelse genom stadgandet,
att öfverlåtelse aldrig skulle fä ske, utan efter föregången
anmäjan i banken, d. v. s. att äfven obligationer
på ett helt års uppsägning icke skulle kunna transporteras
på annan man, med mindre iångifvaren underkastade
sig att till öfverhitelsen begära bankens tillstånd. Men då
härtill jemväl kommer, att liela detta mom. angår den del
af privatbankernas rörelse, hvartill lagen alldeles icke beliöfver
sträcka sin hand, så måste det åtminstone medgifvas,
att mom. till det minsta är obehöfligt. För min del har
jag i mitt redactjonsförslag inskränkt mig blott till den rörelsen,
som angår lån på kortare tid, och jag anhåller att
nu få uppläsa min redaction, sådan den fullständigt skulle
komma att lyda efter intagandet deri af 3 mom. i Gr.
Frölichs 9 §. Den lyder sålunda: ”Ej må sedelbanks
skuld för sammanräknade beloppet af dess utelöpande
creditsedlar, ipvisningar i R. S t: s Bank,
depositioner och fö r bindelse r, förfallna ino m 3
månader, öfverstiga sammanräknade beloppet af
i: o behållningen i dess egna passo r af Rikets
gångbara mynt i silfyer eller sedlar, 2:0 af återstoden
i deposition i R. St:s Bank och 3:o af bolagets
odisponerade tillgångar i guld och silfver
samt hypotheker, som i 5 omnämnas; bankens
egna 1 å n e h a n d 1 i n g|a r sålunda icke härvid inberäknade.
I händelse af concurs äge innehafvare af bankens
skuldförbindelser till viss man eller viss
man och ordres, hvarför pant icke blifvit ställd,
ej rätt till betalning förr, än sedan, under bankens
utredning, alla inom nedan stadgad p r escr
i p t iöns t i d anmälda creditsedlar blifvit i n 1 ö—
sta;'dock kan lyftning, emot ställd säkerhet, af
jätten efter omständigheterna beviljas.
Jag har här'i sednare mom. borttagit invisningar
å R. Stts Bank, i anseende till den olika prescription,
som, enligt gällande författningar, för dem äger rum. För
öfrigt får jag till dem, som hysa någon farhåga för det
förutnämnds» 2 momts borttagande, erinra, att R. o. Ad.
redan i en föregående § beslutat, att inga förbindelser till
sedelhafvare!» få af privatbankerna utfärdas, utom creditsedlarna.
Jag anhåller om propos. å mitt förslag; men om
man helhet villi dela frågorna och afgöra hvar och en särskildt,
har jag ingenting deremot.
H. Ex. Hi1 Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
skulle komma att fortsättas i dag på e. m. kl. 6.
Hr Stuart: Jag vill blott anföra några ord för att
upplysa Gr. Frölich om ett misstag, sorn han begått vid
Deli i; Mars f. m.
uppfattningen af mitt förra yttrande angtde del ifrågaställa
utbytet af ordet odisponerade mot icke pantsätta.
Jag har såsom skäl för min yttrade åsigt, alt det förra uttrycket
vore lika godt som det sednare, anfört, att bland
odisponerade tillgångar äfven sådana måste innefattas, som
blifvit satta i allmänt förvar, helst desamma aldrig kunna
disponeras; och jag vidbjifver desto hellre mitt yttrande,
sorn, efter mitt begrepp, orden icke pantsatta gifva en
ännu större anleda, till scrupler om rätta meningen. Det
torde också ej kunna uppstå någon skälig tvekan, huruvida
denna del af tillgångarna skulle få beräknas vid sedelstockens
bestämmande, enär de i allmänt förvar satta 20 proctn utgöra
den säkraste och för bankens fordringsägare mest tillgängliga
delen af hela grundfonden. Dvad Hr Stråle anfört
till försvar för Utsktns förslag har jag ej kunnat riktigt fatta;
men då Hr Stråle medgifvit, att äfven bankens fordringar
skulle få beräknas vid sedelutgifningen, synes han hafva
gått vida iängre än både Utsktn och reservanterna. Jag tror
dock, att Utsktn i afseende härpå redan ölverskridit den
behöriga gränsen, och bestrider således än mera Hr Stråles
förslag. Beträffande åter Hr Rosenblads anmärkn., att depositionsbevis
ej innefattas i 8 §, får jag i anledn. häraf
upplysa, att Utsk:n ej velat antyda någon rättighet för
privatbankerna att utgifva depositionsbevis med enahanda
egenskap som sedlar. Jag anser ock för min del nödigt att
ett så ringa antal särskilda slags sedlar som möjligt varder
utgifvet; man har redan tillräckligt erfarit oredan af de
mångfaldiga olika sedelsorter, som hittils blifvit utgifna.
Hr Stråle har anmärkt, att en privatbank ej kunde bära
sig, med mindre den finge utgifva sedlar utöfver sin ägande
grundfond. Hr v. Troil har besvarat denna anroärkn., och
de räkenskapsutdrag, Utsk:n fått emottaga från Wermländska
och Skånska privatbankerna, visa, att vinst pä sådan
rörelse ändock kan uppkomma. Jag tror således ej, alt man
behöfver befara, det ju icke banker skola uppstå, om 8 §
af Gr. Frölichs förslag anlages. — Då discussionen afven
hvälft sig omkring 9 §, ber jag att nu få yttra mig om
densamma. Hvad således beträffar 1 morn. deruti, enligt
hvilket upplåningen ej skulle få öfverstiga hälften af grundfonden,
så önskar jag, att detsamma må antagas, emedan
jag, på sätt jag redan yttrat, hyser verklig farhåga för en
obegränsad upplåningsrätt hos de enskilda bankerna. I händelse
en sådan varder nu genast medgifven, torde de tili
förekommande af missbruk vid ifrågavar. bankrörelse föreslagna
controller ingalunda vara tillräckliga för att betrygga
allmänheten för förluster i följd af delina rörelse. Vidkommande
2 morn., vore den förundran, Hr v. Troil jtirat,
ursägtlig, om jag fattat meningen af detta mom. lika med
talaren; men då R. o. Ad. redan beslutat hvilka förbindelser
få till innehafvare!) utställas, anser jag del häruti före
-
35e
Den i j Man f. in.
kommande stadgande mindre behöfligt. Deremot befarar
jag, alt detsamma skulle komma att medföra alltför mycken
inskränkning i möjligheten för bankerna att verkställa de
medgifna upplåningarna af allmänheten. Hr Rosenblad har
redan ådagalagt enahanda farhåga, då han fästat uppmärksamheten
på den motvilja, med hvilken hvar och en skulle
emottaga sådana fordringsbevis, utan rättighet att få transportera
dem. Då emedlertid Gr. Frölich, som känner förhållandet
med sådana upplåningar mycket närmare än jag,
försäkrat, att uti ifrågavar. stadgande intet hinder lage för
privatbankers uppkomst, så vill jag trygga mig till Hr Gr»
uppgift, och jag får således förklara, att momts borttagande
eller bibehållande skall för mig vara fullkomligt likgiltigt.
Hvad slutligen angår 3 morn., delar jag den af Hr
Rosenblad yttrade åsigt, alt orden: invisningar på R.
St:s Bank torde kunna uteslutas, emedan nu gällande författningar
om dessa invisningars prescriplionstid icke öfverensstämma
med hvad som i detta mom. blifvit föreslaget i
afseende på prescriptionstiden för privatbankernas credilsedlar.
Frih. Boye har anmärkt, att sistberörde mom. borde
flyttas på ett annat ställe; jag är af motsatt tanka och tror,
att just der man stadgat gränsen för creditsedlars utgifning,
bör man afven stadga äfventyret i händelse af uraktlåten
inlösning af desamma. — Jag anhåller om propos. på bifall
till 8 och 9 §5 af &1'* Frölichs förslag, med de undantag jag
nu uppgifvit.
Hr Stråle: De talare, som yttrat sig emot mig, kafva
ej riktigt uppfattat min mening. Jag har sökt visa, att en
bank ar solid, i den mån den har en stor cassa, och detta
måtte vara ostridigt; men nu är det lika säkert, att örn
man antager, att sedlar ej få utgifvas till belopp, öfversligande
bankens grundfond, skola delägarne finna sitt interesse
uti att minska den contanta tillgängen och lägga andra
papper i stället, och det är häruppå jag velat fästa uppmärksamheten.
tv ju större del af grundfonden ligger i andra
papper, ju större är delägarnes vinst. Derföre, om
man vill, att en privatbank skall äga hög cassa, bör man
ock tillåta sedelutgifning öfver grundfonden. Jag finner för
öfrigt, att jag misstagit mig om Utskms redaktion, då jag
ej erinrade mig, att i slutet af § slår: låntagarnes skuldförbindelser
undantagna; men jag hemställer, om ej meningen
rättare uttryckes sålunda: hy po t hek, som ej för gäld
häfta, och anhåller om propos. på denna §:s förändring
till följande lydelse:
”Ej må banken utfärda tryckta eller graverade invisnin”gar
och creditsedlar till större sammantaget belopp, än
”sorn med 5o proc. öfverskjuter summan af de, antingen hos
”banken eller för dess räkning uti allmänt förvar inneståen”de,
bolaget tillhöriga tillgångar i penningar och säkra liv
-
Den 17 M a r s f. m.
. 351
”potheker, som ej för gäld häfta; börande bland tillgångar—
”na icke beräknas bankens låntagares skuldförbindelser eller
”till säkerhet härför lemnade hypothek.” — Då jag i mitt
förra yttrande undvek att ingå i 9 § af Gr. Frölichs förslag,
emedan jag trodde, att den ej kunde komma att intagas
i den första propos., sorn af Hr Gr. o. Landtm, komme
att framställas, men discussionen fortfarit alt vända sig
om samma §, utber jag mig att derom äfven yttra några
ord. Den innehåller 3:ne morn.: 1:0 om inskränkning i upplåningsrörelsen.
Efter min tanka är det besynnerligt att i
lag införa bestämmelser om en privatbanks credit; ty det
tyckes, att om banken erhåller en större credit, finnes intet
skäl, hvarföre den ej skulle få begagna sig af densamma,
så länge den handlar ärligt. Orsaken till inskränkt), lärer
vara, att man vill förekomma, det banken skulle utgifva
lån på egna obligationer; men detta kan förekommas genom
särskildt stadgande om privilegii förlust i sådan händelse.
Det strider dessutom mot concurslagens förbud att byta
skuldsedel mot skuldsedel; men derföre bör man ej hindra
crediten, och jag kan således ej gilla stadgandet i detta t
mom. Deremot kommer jag framdeles att yrka förbud för
privatbanker att utgifva egna obligationer såsom lån. Hvad
1 mom. åsyftar, är redan förebygdt genom R. o. Ad:s beslut
vid 7 §; 3 mom. ater stadgar om förmånsrätt för creditsedlarna,
hvilken jag tror skall blifva af ganska menlig
verkan, emedan den skall utestänga privatbankerna från möjligheten
att upplåna för att åter utlåna, ty upplåningen
skulle blott kunna ske mot hypothek, och då vöre stadgandet
utan ändamål. Hvar och en långifvare skulle taga sin
betalning ur bypotheket, och den stadgade förmånsrätten
lände ej sedelhafvaren till någon nytta. Jag kan således ej
bifalla någon del af Gr. Frölichs förslag i 9 §.
Gr. Frölich: Jag ber om tillgift, att jag upptager
tiden ännu en gång i denna vigtiga punkt, och viii först
besvara den siste talaren, hvilken synes hafva förbisett,
hvad so lidi te som denna § är ämnad alt gifva. Det är icke
den, att privatbankerna skulle äga förmåga att alltid kunna
invexla sina förbindelser, utan att vid deras slutliga utredning
brist aldrig skulle komma att uppstå. Då man talar
om stor cassa, önskar man blott oafbruten fortsättning af
invexling; men jag hemställer, om ej ändå bankrutt kan
uppkomma, hvilken ej afhjelpes med cassan, utan derigenom,
att lagen säger, att banken ej får sträcka sin sedelutgifning
eller upplåning till mer än ett visst belopp. Jag
hur ingalunda hestridt, att banken bör äga credit, men väl
gagna credit lill oinskränkt belopp; ty i den mån crediten
missbrukas, bör den inskränkas. — Jag ber att nu få
uppgöra en liquid om de särskilda, här framställda förslagen.
Hvad 8 § beträffar, hafva Hrr v. Troil och Stuart
35a
P.n 17 M ars f. m.
instämt med mig saint Hr Rosenblad föreslagit en annan
redaction, deraf jag finnér, att lian, som i början af dis—
cussionen ej var närvar», infört, livad man förut var ense
om att icke införa, nerol, ingenting annat än öm creditsedlarna.
Beträffande 9 §, står räkningen sålunda, att i 1 mom.
liar jag med mig Hrr Stuart oell Nordenanckar samt Hr
v. Troil till en del, d. v. s. att Hr v. Tröil ej finnér något
farligt deri, att morn. står qvar, ehuru lian ej inser nyttan
deraf. Hart har äfven sagt och förutskickat, hvad jag ej
är i tillfälle att upptaga Ord för ord, men väl till meningen.
Då hart ville vederlägga Hr Nordenanckar, trodde jag
ej, att hart skulle anföra en så klar sats, som den han sedan
utvecklade, och jag fattade ej, att han icke ville gå
längrej Jag har dock visat, att våda kan uppstå af en
obegränsad upplåningsrätt, och Hr v. Troil har medgifvit
det, meri sagt det vara otänkbart, att det skulle inträffa.
Jag medgifver, att det ej är sannolikt; roen man har exempel
i Skottland, der privatbanker ägt sådan credit, att capitaler
i stor mängd erbjudits bankerna mot låg ränta, och
i sådana conjuncturér, sorn jag skulle Önska mitt fädernesland
i ett afseende, ehuru icke i ett annat; ty det kunde
hända, att bankerna under' sådana conjuncturér emottogé
för mycket, och jag ber att få erinra, alt fråga icke är
örn, att bankerna blott genom eget tillgörande kunna komma
på obestånd, utan att de äfven kunna komma iförlägenhet
och ramla genom sådana verldshändelse!-, sorn verka till
men för alla dylika inrättningar. Det är för sådana händelser
jag utsträckt försigtigheten, med den kännedom jag
inhemlat om privatbanker i andra länder; och då derjemte
visar sig, att jag ej varit för sträng mot bankerna sjelfva,
hoppas jåg, att Hr v. Troil gifver mig hela sin röst. Beträffande
2 mom. har jag blott Hr v. Troil med mig belt
och hållet och Hr Stuart har lofvat mig sin röst till en
del. Höride 3 mom. hafva alla först instämt med mig; men
sedan har Hr Rosenblad dervid gjort anmärkn. och Hr Stuart
retrograderat såvida, att han sagt, att orden: in visningar
på R. St:s Bank böra uteslutas. Jag anhåller
dock, att dessa ord må qvarstå, särdeles som man har ett
annat stadgande i förslaget, som upptager 3 års prescfiptionstid
såväl för creditsedlar som invisningar. Jag hoppas, att
Ht Stuart erinrar sig detta och således återkallar sitt återkallande,
att jag så må säga. — Nu återstår att tala om
ordet: odisponerade, då jag uppmanar Hr Lefren att
yttra sig härom, emedan han var den, sorn först fästade
min uppmärksamhet på ordets tvetydighet. Hr Stråle har
velat insätta orden: hypothék, som ej för gäld häfta;
deremot har jag visserligen ingenting att invända, ehuru jag
finner mindre passande att här tala orri gäld. Jag anhåller
om propos. först på 8 § af mitt förslag.
Ilr
De n 17 Mars f. m.
353
Hr Lefren, Joh. Pehr: Jag ber ora ursägt, att jag,
ehuru sent uppkommen, begärt ordet i detta ämne; men
som det interesserar mig mycket, hoppas jag, att R. o. Ad.
lemnar mig denna ursägt. Jag skall vara så kort som möjligt.
Jag är för min del benägen att tillstyrka den grundsats,
som uttryckes i 8 § af Gr. Frölichs förslag, och att
deremot ogilla Utsktns 6 § på den grund, att Gr. Frölichs
8 5, jemnförd med den ig, innebar en starkare säkerhet för
sedelinnehafvaien. Det linues dock en hufvudsaklig omständighet,
som saknas i Gr. Frölichs förslag. Begge förslagen
innehålla, att, vid octrojens meddelande, teckningssumman
skall vara till ett visst belopp bestämd; den har af Gr. Frölich
blifvit föreslagen till 4 .millioner för actiebanker och
mindre för de solidariska, hvarjemte man, på grund häraf,
beräknat en insats i taka händer af i5 proc. för begge slags
bankerna efter Utsktns förslag, men blott för actiebanker
efter Gr. Frölichs. Häraf är således klart, att ingen bank
bör äga rätt alt utsträcka sin rörelse eller skuld utöfver den
octrojerade cnpitalsurnman, och det är detta tillägg, som jag
önskar här måtte intagas af följande skäl. Det är alltid
ensidigt för en bank, att publiken bar förtroende till densamma,
och delta förtroende grundar sig egentligen på 2:ne
elementer, nemi.: ilo publicitet och 2:0 ständiga redogörelser.
Men det gifves äfven ett annat förtroende, som gäller
för den större publiken, hvilken ej har tillfälle eller förmåga
alt följa redogörelserna, och detta förtroende uppstår sålunda:
man vet, att banken är octrojerad för en viss summa,
och om man då tillika vet, att den ej får utställa skuldförbindelser
öfver detta belopp, så gör man sig reda för
hvilka personer ingått förbindelser för bankens säkerhet.
Man uppgör då följande calcul: Af delägarne känner jag t.
éx. fem, hvilkas samfälda förmögenhet öfverstiger de fyra
millioner, för hvilka banken är octrojerad; och som jag nu
vet, säger man vidare, att bankens skuld aldrig får öfverstiga
dessa fyra millioner, och de fem personerna hafva full
förmögenhet, som svarar deremot, så har jag alltid full säkerhet
för min innehafvande creditsedel. Detta gäller de
solidariska bankerna. I afseende åter på actiebanker säger
man sålunda: jag vet, att enligt lagen skola delägarne inbetala
vissa proc. i contant och vidare afgifva förbindelser
på resten i säkra documenter, hvaraf en del, svarande mot
én fjerdedel af det hela, blifvit insatt i taka händer; och
detta är nog för mig, för att när som helst kunna uppgöra
bankens status, med vilkor, att rörelsen aldrig får sträcka
sig öfver de fyra millioner, för hvilka den blifvit octrojerad.
Delta vilkor är således alldeles nödvändigt att någorstädes
intagas. Om efter octrojens meddelande så lyckliga
conjuncturer inträffa, att banken tror sig kunna med fördel
utsträcka sin rörelse, anser jag, i följd häraf, banken
30 H. 45
354
Den ij Mars f. m.
böra vara pligtig att särskildt begära en i samma mån utvidgad
octroj, hvartill det då ankommer på Konungen att
lemna afslag eller bifall, efter som nödigt och nyttigt finnes.
Bifaller Konungen octrojens utvidgning, så får banken
tillfälle att utvidga sin rörelse, men publiken vet då, i hvad
mån rörelsen blifvit utvidgad emot nya insatser och säkerhetshandhr.
Jag hoppas, att Ii. o. Ad. fattar denna åsigt
och vigten af det tillägg, jag föreslagit. För öfrigt har jag
ingenting emot Gr. Frölichs förslag i 8 § och anser honom
blott hafva begått en uraktlåtenhet deri, att han icke funnit
nödigt att stadga ifrågavar. tillägg. Men medan jag nu
liar ordet, begär jag att äfven få yttra några ord om uppoch
utlåningsrörelsen. Det är klart, att Gr. Frölich inskränkt
upplåningsrätten till hälften af den insatta grundfonden
på den grund, att han antagit de upplånade medlen
til! en slags säkerhet afven för sedelrörelsen, enär han icke,
såsom Ulskm, vid sedelstockens beräkning stadgat afdrag för
hvad soni blifvit upplånadt, men Väl förklarat, att bankens
egna lånehandhr icke få härvid inräknas. Han har således
vid sedelstockens beräkning upptagit tillgångarna af uppoch
utlåningsrörelsen blott till halfva värdet, och detta
stämmer Öfverens med Utskms förslag att vid sedelutgifningen
med 5o proc. gå utöfver den säkerhet, man har i handom,
men alldeles icke beräkna någon tillgång af upp-och
utlåningsrörelsen. Härmed är också Hr Stråles anmärkn.
besvarad, då han sagt det vara oriktigt att i lagen bestämma,
att upplåningen ej får sträckas så långt, crediten sträcker
sig; ty då man, såsom Gr. Frölich, vid sedelstockens
beräkning ej gör afdrag för upplåningen, är det nödvändigt
att för denna bestämma en viss gräns. Begge förslagen gå
dock, i afseende på sedelutgifningens belopp i hufvudsaken,
ut på detsamma, och skillnaden är blott, att Gr. Frölich
velat gifva bankerna en solidare credit genom att hindra
dem från missbruk af sin credit. Jag ber om ursägt, om
jag varit för vidlyftig; jag skall dock icke vidare uppehålla
It. o. Ad., utan yrkar blott propos. på mitt tillägg.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag tror, att den mesta
svårigheten i discussionen härledt sig derifrån, att man
sammanblandat 8 och 9 §§ af Gr. Frölichs förslag; men då
nu så skett, ber jag att äfven få yttra mig öfver bägge.
Jag har noga jemnfört Utsktns och Gr. Frölichs förslag, och
finner det sednare till redactionen vara bäst och redigast.
Den ena sidan har yrkat, att banken skulle äga rättighet
att få utgifva sedlar till ett belopp af 5o proc. utöfver
grundfonden, och trott, att om ej denna tillåtelse lemnades^
skulle inga actiebanker uppkomma. Jag är af motsatt öfvertygelse
och föreställer mig, att, om hypotheker insättas i
stället för reda penningar, betydlig vinst dock skall uppstå.
Ytterligare bar man sagt, att om banker på sådant sätt bil
-
Don i'j Murs f. ni.
355
dades, skulle följden blifva, au inga conlaoter inlades i bankens
cassa, och invexfingen af credjlsedlarna sålunda blifva
svår. Jag förbehåller tnig alt i en sednare § få föreslå elt
stadgande såsom correcliv häremot; ty banken bör alltid
hafva en viss tillgång i contant, och dermed forde invändningen
vara undanröjd, Deremot har jag väl förut trott,
att en olimiterad upplåningsrörelse har flera betänkligheter;
men jag finner dem vederlagda genom 3 mom. i g $ af Gr.
Frölichs förslag, som gör skillnad mellan sedelhafvare och
långifvare, och inser lika med Hr Stråle, att lagen ej bör
sätta gräns för den enskilda creditrörelsen, då den ej kan
verka på annans rätt än långifvarens. En annan sak är det
med sedelhafvaren; han kan ej undersöka bankens soliditet.
Men hvad upplåningsrörelsen beträffar, är det klart, att den,
som lånat åt en sådan bank och vet, att det fordringsbevis,
han erhåller, kommer att betalas först i sista hand, samt
derjemte har tillfälle granska bankens ställning för hvarje
år, ser sjg väl före, så att häpken aldrig kan få större credit,
un den förtjenar. dag anser således, att i mom. i 9 §
bör uteslutas, men tillstyrker för öfrigt antagande af 8 §
samt af 2 och 3 mom. af 9 § i Gr. Frölichs förslag.
Hr Rosenblad: Jag har ej för afsigt att förlänga discussionen,
men vill blott säga, alt ehuru jag tror, att orden:
invisningar på R. St;s Bank lämpligen kunna uteslutas,
aldenstund de stå i strid med nu gällande författning
rör:de preseription för deras inlösning inom 10 år, vill jag
dock ej vara envis i denna del, ulan anhåller blott, att
propos. måtte ske punktvis och alt mitt förslag dervid afven
må komma under öfverläggning.
Hr Nordenanckar: Jagar i det svar, jag ämnade gifva
Hr Stråle, förekommen af Hr Lefren och anhåller, att
Hr Stråle ej måtte yrka på uteslutande af det afdrag, som
finnes i slutet af Utsktns §. Till vinnande af teda i öfverläggningen
anhåller jag, att propos. först matte framställas
på Utskms förslag, hvilket jag finnér fullt antagligt, och
derefter på Gr. Frölichs.
Frih. Boye: Den argumentation, blr Leften uppställt
till stöd för Gr. Frölichs förslag, har talaren baserat på
förutsättningen, att den längre fram föreslagna teckningssumman
kommer alt antagas; men utan alt nu ingå i annan
vederläggning, ber jag att blott få fästa uppmärksamheten
derpå, att denna bestämmelse ännu ej-är någon grund att
bygga på, tv ännu är den ej antagen, och nni det tillåtas
mig hysa den förhoppning, att den aldrig blir antagen. Jag
grundar detta hopp dels på R. o. Ad:s känsla för allmänhetens
lätt peli dels derpå, att det är en rent oeconomisk fråga.
Tvenne provinser, och deribland den, hvarest Gr. Frölich
är boende, äro redan emanciperade från den stränghet, man
nu vill underkasta de öfriga; och jag hoppas, att dessa öf
-
I
356
Den ij Mais f. m.
viga äfven vid voteringen skola blifva det. Om så ej skulle
ske, hoppas jag, att vår ädle Konung minnes, hvad som redan
är gjordt för de 2:ne provinserna, då han beslutar, hvad
som skail göras för det öfriga Sverige. De öfriga skäl, talaren
åberopat, lenman jag derhän.
Hr Stråle: Jag ber att få fästa Hr Nordenanckar
uppmärksamhet derpå, att efter Ulskms förslag skulle den
fördel, som åsyftas för actiebanker, ej vinnas. Om t. ex.
en sådan bank ägde en grundfond af i million, men derjemte
upplånade i million, och denna afdroges, så skulle
intet återstå för sedelutgifning. Deremot har jag föreslagit;
hy poth eker, som ej för gäld häfta, emedan endast
för sådana tillgångar, som häfta för gäld, afdrag hör ske; och
jag tror, att hvad jag föreslagit närmare uttrycker Utsktns
mening. Hvad sjelfva hufvudfrågan beträffar, viii jag fästa
uppmärksamheten derpå, att hvarje creditsede! måste hafva
någon motsvarande valuta , d. v. s. motsvaras af låntagarens
revers på kort tid, och då frågar jag: är det valdt att göra
skillnad emellan dessa eller delägarnes reverser, som ligga
i cassan? Detta är hela skillnaden, sorn synes likgiltig;
men jag kan ej frångå, att i den mån contapta cassan är
stark, blir inrättningen mindre förmånlig, än om den baseras
på hypothek. Ang:de skillnaden emellan att äga och
gagna credit, finner jag den vara ingen och inser ingen våda,
att låta allmänheten hafva allt det förtroende den vill
till banken.
Frih, Klingspor: Då jag, lika med Utsktn, yrkade
rättighet för privatbanker att utgifva creditsedlar lill ett
belopp af 5o proc, utöfver grundfonden, var det dels för
att lätta uppkomsten af sådana banker, dels derföre, att
böjelsen dertill hos privatbanker är så stor, att den svårligen
kan undvikas. Jag vill dock icke vara envis häruti,
roen får förklara, det jag i stället kommer att yrka, att solidariska
banker skola nedsätta samma säkerhet som actiebanker.
H. Ex, Hr Gr, o, Dand t ro. hemställde, om R« o. Ad.
behagade bifalla 6 § i Utsktns förslag.
hopades pej,
H. Ex, hemställde vidare, om II. o. Åd, behagade bifalla
8 § i Gr. Frölichs reservation.
Ropades starka ja, blandade roed mångå nej.
Då H. Ex, förklarade, det han vid svaren S den sednast
framställda proposm funnit ja hafva öfverröstat nej,
begärds Hr Stråle votering,
Ilr Rosenblad: Jag anhåller, att Hr Stråles förslag
måtte blifva uppläst, Skulle det ej instämma med mitt, yrkar
äfven jag, att det förslag, jag afgifvit, måtte komma
att utgöra contrapropostn.
Den 17 Mars f. ra.
357
Ilr Stråles förslag upplästes.
Hr Rosenblad: Då jag finner, att skillnaden är alltför
betydlig, anhåller jag, att äfven mitt förslag måtte uppläsas
och antagas som contraproposm.
Det af Hr Rosenblad afgifna förslag blef för R. o. Ad.
uppläst.
Hr Lefre'n: Om Hr Gr. o. Landtm, tillåter, att mitt
tillägg får särskildt afhandlas, så vill jag ej nu yrka derpå.
Gr. Frölich: Sedan Hr Lefre'n afståtl, återstå ännu
tvenne contraförslag. Jag får förklara, att Hr Stråles förslag
går ut på en ytterlighet i rättigheten till sedelutgifning,
och att Hr Rosenblads förslag deremot innehåller den andra
ytterligheten i dess inskränkning, då han upptagit alla förbindelser.
Mitt förslag utgör således le juste indien.
Frih. Boye: Jag beundrar skickligheten hos den siste
talaren att, sedan hans motståndare till en del skingrat sig,
söka göra de återstående oskadliga genom förklarande, att
deras förslag innehålla ytterligheter. Jag tillåter ej någon
sådan inverkan på mitt omdöme, ehyad förslagen utgöra ytterligheter
eller ej.
II. Ex, Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då nu flera
än 2tne meningar sökte göra sig gällande, återstod ej annat,
än alt först votera om contraproposm.
Hr von Troil: Jag föreslår, att vi först matte få votera
om 8 § i Gr. Frölichs förslag och, om det afslås, sedermera
anställa ny votering om de begge contraförslagen.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att ett sådant
behandlingssätt af frågan vöre stridande emot den hittills
gällande praxis; men, i fall Ståndet önskade, att man
skulle så tillvägagå, som Hr v. Troil föreslagit, och de
tvenne ledamöter, hvilka yrkat sina meningar till contrapropostr,
det medgåfve, funné H. Ex. ej något hinder deremot
uti lagarna.
Frih. Stjernstedt, Theodor: Jag tror, att det behandlingssätt
med de olika förslagen, som Hr v. Troil föreslagit,
är bestämdt stridande mot grundlagen, som säger,
att man först skall votera om contrapropostn.
Ilr Rosenblad: Jag ber att få fästa uppmärksamheten
derpå, att om vi afvika från praxis, skulle det gifva en bestämd
öfvervigt ät ja-propos:n, hvilken mången skulle vara
benägen att bifalla, för att undslippa en ny votering. Jag
kan således, såsom motståndare, ej de bon gre' medgifva ett
sådant förfarande.
Gr. Frölich: Jag tror det skall blifva svårt att uppleta
den § i grundlagen, som skulle förbjuda oss företaga
3)8
Den i’] Mars f. m.
den votering, Hr v. Troil föreslog; inen då Hr Rosenblad
motsatt sig denna method, lära vi böra votera om contrapropostn.
Jag vill dock härvid erinra, att Hr Rosenblad
kan lika lätt blifva tappande vid denna votering om contrapropostn.
Hr Hjärne, Harald: Ännu är ej propus framställd
till antagande af Hrr Stråles eller Rosenblads förslag till
contrapropostn. Om en sådan framställes, torde svaret blifva
så bestämdt, alt man ej behöfver votera.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg, att Hr Rosenblads förslag borde blifva contrapropos:».
Ropades starka nej, blandade med ja.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han funnit
nej hafva öfverröstat ja.
Hr Rosenblad: Ehuru jag hört åtminstone en person
yttra, alt han instämde med mig, och då de tjugu personer,
som nu äro tillstädes, säkerligen vid en votering ej
skulle komma att afgöra saken, enär andra ledamöter under
tiden kunde uppkomma, som delade min mening, så vill jag
dock, i händelse Hr Gr. o. Landtm, finner, att i svaren varit
en afgörande majoritet mot mig, afstå från votering om
mitt contraförslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
biföll, att Hr Stråles förslag måtte blifva contrapropostn.
Ropades ja.
Upplästes lill justering följande voter:spropos:n:
Den, som bifaller, att i lagen för enskilda sedelbanker
en § kommer att införas af följande lydelse:
Ej må sedelbank utgifva creditsedlar och invisning»!' å
R. St:s Rank till större sammantaget belopp, än som motsvaras
af 1:0 behållningen i dess egna cassör af Rikets gångbara
mynt i silfver och sedlar; 2:0 af återstoden å deposition
i R. St:s Bank, och 3:o af sådana bolagets odisponera
de
tillgångar i guld och silfver saint hypotheker, som i 6
§ omnämnas; bankens egna lånehandlingar sålunda icke härvid
inräknade; voterar
fa»
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, hommer motsvarande § att erhålla följande lydelse
:
Ej må banken utfärda tryckta eller graverade invisningar
och creditsedlar till större sammantaget belopp,,, ä.n
som med 5o proc. öfverskjuter summan af de antingen hos
banken eller för dess räkning uti allmänt förvar innestående,
bolaget tillhöriga, tillgångar i penningar och säkra hypolheker,
som ej för gäld häfta; börande bland tillgångarna
Den ij Mars f. m. 35g
icke beräknas bankens låntagares skuldförbindelser, eller till
säkerhet härför lemnade hypothek.
Derest genom vexling <&c. lika med 6 § i Banco- och
LagTJtskms förslag,
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva Utfallit,
som föijer:
Ja — 17.
Nej — 6.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. -J till 3 e. m.
In fidem pro.tocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Tisdagen den 17 Mars 1835.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes profningen af Banco- och LagUtskms utlåt.
N:o 4 > anledn. af gjorda anmärkn:r vid Utsk:ns betänk. N:o
2 med förslag till lag för offentliga bolagsbanker.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då öfvers
läggningen på f. m. omfattat äfven 9 § af Gr. Frölichs förslag,
II. Ex. ansåg sig motsvara R. o. Äd:s önskan, om pro-,
pos. å den nu framställdes; hemställande likväl H. Ex., att,
till redighets vinnande, hvarje mom. i § borde särskildt af
göras.
Bifölls.
H. Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla t
mom. i 9 § af Gr. FrÖIichs reservation.
Ropades ja och nej.
Frih. Boye, Ludv., begärde votering.
Hr Stråle, Nils Wilh.: Jag tyckte mig icke höra
mer än ett ja, men deremot flera nej.
H. Ex. Hr Gr, o. Landtm, förklarade, det han funnit
ja hafva öfverröstat nej.
Gr. Frölich, Dav.: Mig har blifvit förevisadt ett förslag
till contrapropostn, af innehåll, att 1 monn skulle utgå.
Detta vore orimligt; ty meningen kan väl icke vara någon
annan, än att meddela en föreskrift rör:de beloppet, hvarutöfver
en sedelbanks upplåningsrörelse icke får sträcka sig.
Pär man bort detta morn., blifva de återstående mom:n i
denna § alldeles meningslösa. R. o. Ad. torde derföre med
mig finna contraproposm lämpligast böra blifva denna: vinner
nej, anser R, o. Ad. någon begränsning för upplånings-,
rörelsen icke böra äga ruin.
36o
Den 17 Mars e. m.
Fril». Boye: Rimligheten eller orimligheten af framställningen
stall jag gå att utreda. Frågan lärer icke vara
tvetydig. Gr. Frölichs förslag innehåller i 1 mom. ett påbud,
sorn jag icke godkänner. De, som vilja hafva detsamma,
må votera ja; men jag, som vill hafva bort det och
begärt votering, måtte väl få contrapropostn sådan, jag vill
hafva den, enligt hvilken, derest nej vinner, mom. kommer
att utgå; men nu kommer jag till finheten i Hr Gris framställning.
Han säger nemi., att om nej-propo$:n, sådan jag
föreslagit densamma, blefve segrande, skulle ingen restriction
äga rum. Det har icke varit min mening derföre, att
jag velat bereda tillfälle för vidtagande af en förnuftig
restriktion.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Efter den siste värde
talaren icke är nöjd med den contrapropos., Gr. Frölich
föreslagit, som är ett oppositum till 1 morn» innehåll, så
ser jag icke, att contrapropostn kan blifva någon annan, än
det andra alternativa oppositum till japropos:n, nemi. att
sådana banker icke beviljas rättighet att idka upplåningsrölelse.
Hr Stråle: Jag tror, att det i detta fall är Frih.
Boyes och icke deras, som i hufvudsaken tänka olika med
honom, ovilkorliga rättighet att dictera contraproposln, hvilken
jag, för min del, anser böra blifva den, Frih. Boye
föreslagit, nemi. att stadgandet skall utgå, särdeles sorn
jag ämnar vid da ställen uti lagen, der sådant kan komma
i fråga, föreslå ett annat correctiv i afseende på upplåningsrätten,
nemi. att bankerna icke få utgifva obligationer såsom
lån; börande öfverträdelsen af förbudet derom medföra förlust
af privilegium. Jag kan derföre icke godkänna någon
contrapropos., som antingen helt och hållet skulle afstänga
upplåningsrätten eller ock å andra sidan lemna den obegränsad,
utan tillstyrker, att contrapropos:n må blifva den,
Frih» Boye föreslagit.
Frih. Boye: Då för första gången den besynnerlighet
företer sig, att den inbillade majoriteten, eller de talare,
som tro sig hafva pluraliteten i sina händer, vilja sträcka
sitt missbruk ända till att påtvinga den, som äger att uppgöra
contrapropos:n, en annan contrapropos., än han vill
hafva, så fägnar det mig, att det skett på det sätt, att de
äfven tillåtit sig att förvrida min mening, hvilken jag åter
tror mig hafva bättre uttryckt, än Hr Stråle uttryckt den.
Kommer Hr Stråle framdeles med restrictioner, som äro
rimliga, skall jag icke motsätta mig desamma. Jag anhåller
emedlertid hos Hr Gr. o. Landtm, att få stå qvar vid
ruin riksdagsmannarätt, att sjelf få dictera contrapropos:n,
sorn jag anhåller må blifva den, jag föreslagit.
Den 17 Mart e. m.
36i
Gr. Frölich: Icke derföre, att Frih. Boye lamenterar,
att man vill förneka honom hans rättighet, men derföre,
att hvarken af mig eller Hr Cederschjöld, som yttrat
oss emot honom, någon redaction blifvit föreslagen, hvarpå
man icke haft tid att tänka, vill jag för min del medgifva,
att Hr Frih. må behålla sin contra-propos., blott vi må
komma till votering, af hvars utgång det skall visa sig, om
majoriteten är inbillad eller icke.
Hr Cederschjöld: Jag bör icke tvifla på, att Frih.
Boye ju vet, hvad han vill; men på det vi med förstånd
måtte kunna votera i denna fråga, vöre det interessant, att
äfven vi andra finge veta hans mening, ty när ja-propos:n
är begränsad upplåningsrätt och Hr Frih. till nej-propos.
hvarken är nöjd med obegränsad upplåningsrätt eller förnekad
upplåningsrätt, så vet jag ej, att något ytterligare alternativ
återstår. Efter mitt sätt att tillämpa tankelagarna
på närvar, fall, delar sig frågan uti de tvenne ytterligheterna,
huruvida helåningsrätt skall äga rum eller icke äga rum
och, i förra händelsen, huruvida belåningsrätten skall vara
Begränsad eller obegränsad; hvadan, och enär således endast
trenne meningar förefinnas, samt den ena är gifven uti japropos:n
och Hr Frih. till contra-propos. icke åtnöjeS med
någondera af de öfriga 2tne meningarna, det sannerligen
vore curiöst att fä veta, huru Hr Frih. vill uppställa en
annan contrapropos. så, att den, utan att ligga utom gränsen
af föremålet för öfverläggningen, tillika icke innefattar
någondera af förenämnde trenne meningar.
Frih. Boye: Från den modesti jag haft, att aldrig
vilja påtruga andra de opinioner jag vidhåller, från denna
naturliga och skyldiga återhållsamhet har Hr Cederschjöld
tagit sig rättighet att förklara ja-propos:n på ett sätt, som
jag icke godkänner. Jag har begärt att få bort hela morn., och
af detta påstående måste följa, att ja-propos:n måste innefatta
mom:s qvarstående och nej-propos:n detsammas borttagande,
utan allt raisonnement om mom:s innehåll; men det var genom
finlligheten att göra propos:n vidlyftig, som jag skulle
få en nej-propos., som jag icke ville hafva.
Gr. Frölich: Jag vill endast, för att söka tranquilisera
Frih. Boye, anhålla, att Hr Cederschjöld icke vill motsätta
sig, att contra-propos:n må blifva sådan Frih. Boye önskar
den. Då Hr Frih. önskar att få bort morn., har Hr Frih.
troligtvis något i bakhåll, som Hr Frih. vill sätta i stället,
och dertill torde tillfälle böra lemnäs honom öppet.
Frih. Boye: Tillmålet, att jag skulle hafva något i
bakhåll, emottager jag såsom jag bör, nemi. såsom ett förhastande.
Jag behöfver ej begagna mig af några knep; jag
står ej på trappsteget att vinna något dermed.
20 H. 46
De ii 17 Mars e. m.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposm:
Den,
som bifallerj att t mom. i en § af lagen för enskilda
sedelbanker kommer att erhålla följande lydelse:
Upplåning, vare sig i form af försträckning, deposition
eller creditiv, ina ej heller af sedelbank ske till ett belopp,
som öfverstiger hälften af hvad å tecknad grundfond blifvit
i banken insatt; voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nei; , . . ,
Vinner nej, kommer ofvannämnda stadgande ej att 1 lagen
för enskilda sedelbanker införas.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
sorn föijer:
Ja — 14.
ftej — 8.
Frih. Boye: Hos Hr Gr. o. Landtm, och H. Ståndet
anhåller jag att få till prof. antecknad min reservation mot
det beslut, som blifvit fattadt af en majoritet, hvilken inalles
utgör 14 röster.
2 morn. i 9 § af Gr. Frölichs förslag upplästes.
Jlr von Troil, Emil: Jag anhåller, alt efter ordet
ford ringsbevis må sättas orden: äfvensom depositionsbevis.
R. o. Ad. biföll det nu föredragna mom. roed det af
Hr v. Troil begärda tillägg, hvarigenom mom. erhöll följande
lydelse: Alla för dylik upplåning lifgifvande fordringsbevis
äfvensom depositionsbevis skola ställas till viss person
eller verk, samt uttryckligen innehålla, att öfverlåtelse deraf
ej må ske, utan till viss man och efter föregången anmälan
i kanken.
3 mom. i 9 § af Gr. Frölichs reservation upplästes.
Hr von Troil: I detta mom. torde enahanda tillägg
som vid det föregående få göras, så alt efter ordet fordringsbevis
inflyta orden: äfvensom depositions
bevis.
Det nu föredragna 3 mom. bifölls med det af lif v.
Troil yrkade tillägg, hvarigenom mom. erhöll följande lydelse:
I händelse af concurs, äge innehafvare af dylika fordringsbevis
äfvensom depositionsbevis, derför pant icke blifvit
ställd, ej rätt till betalning, förrän sedan, under bankens
utredning, alla inom nedan stadgad prescriptionstid
anmälda creditsedlar och invisningar å il. St:s Bank blifvit
inlösta; men lyftning, emot ställd säkerhet, kan af rätten
efter omständigheterna beviljas.
Den ly Mars e. m.
363
7 § af Utskottens förslag,
Gr. Frölich: Jag anhåller vördsamt om propos, till
afslag på denna punkt. Den innehåller både en slags skyldighet
för K. M. att tillse, huruvida creditsedelmassan i
bankerna skulle kunna inskränkas i ett förhållande, som
egentligen bör afses vid stalsbanken, och äfven en deremot
svarande rättighet, som möjligtvis, efter uppgifna oriktiga
facta, kunde missbrukas. Jag tror derföre, alt denna punkt
bör utgå.
Hr Stuart: Äfven jag anhåller om propos. till afslag
å nu förevar. §. Det deruti intagna stadgande skulle sannolikt
komma att medföra både äfventyrliga och obehagliga
följder för bankbolagen. Dessutom torde man blifva föga
benägen ait inrätta sådana banker, hvilkas rörelse komme
att helt och hållet bero af Statssecret:s för handels- och
finance-ärenderna godtfinnande,
Hr Nordenanckar: Jag väntar icke särdeles medhåll
vid försvarandet af denna § och skall derföre icke vara
vidlyftig, utan får jag blott, hänvisande till de moliver,
Utskms utlåt, innehåller, yrka bifall till §-‘n.
Hr Cederschjöld: Det är väl nödigt att först efterse,
hvad Utsk:n föreslagit, innan man afslår-det. Stadgandet
innehåller en rättighet för Regeringen alt inskränka enskilda
bankers sedelutgifning, i händelse för allm. rörelsen så skulle
finnas nödigt. Om Konungen icke ägde denna rättighet att
göra inskränknlr i sedelutgifningen, i den mån han för allm.
rörelsen kunde finna nödigt, huru skulle han kunna utöfva
den majestätsrätt, hvarom den så ofta åberopade 16 § Reg.F.
handlar, afseende nemi- myntvärdets orubbade bibehållande?
Skulle Konungen se myntvärdet rubbas genom mängden af
utgifna sedlar, utan att hafva magt att göra nödig inskränkning
deruti? R. St. hafva föreskrifvit sin egen Rank att hafva
afseende på coursens förhållande och derefter modifiera
sedelutgifningen; men skall man då lemna de enskilda bankerna
fria händer att, utan afseende på huru myntvärdet förändras,
få utgifva nya sedlar? Jag tror det vara högst nödvändigt
att bereda en möjlighet att förekomma missbruk i
detta fäll. Det är otvifvelaktig!, att de sedlar, som af dessa
enskilda banker ulgifvas, komma att hafva på myntvärdet i
Jandet samma inflytande, som statsbankens sedlar, och lika
vådligt det således är alt tillåta en fri utgifning af statsbankens
sedlar, lika vådligt är det att tillåta en fri utgifning
af sedlar från dessa banker; och lika som R. St. hafva
tagit det beslut, att, om Bancostyrelsen skulle finna, att
sedlarnas mängd börjar hafva ett menligt inflytande på
myntvärdet i landet, indragning af dessa sedlar bör ske,
likaså bör möjlighet beredas att, genom inskränkning uti
enskilda bankernas sedelutgifning, afhjelpa det menligaUn
-
364
Deii 19 Mart c. m.
flytande, sorn dessa sedlars alltför stora mängd kan komma
att hafva på myntvärdet. Jag får således tillstyrka bifall
till denna §, särdeles som jag vill minnas, att i andra länder,
såsom England, en dylik rättighet är lemnad Regeringen
att kunna modifiera sedelmassan.
Hr Gunther, Carl Gust.: Jag anhåller att först få
förklara, att, ehuru jag uti flera punkter af förevar, ämne
hyser olika åsigter med Gr. Frölich, jag likväl icke misskänner
de stora fördelar, som ett väl ordnadt banksystem
kan medföra, icke blott för de blifvande bankinteressenterna,
utan ock för det allmänna genom lifvande af industrien
och den inre rörelsen; men ju mera jag inser vigten deraf,
ju mera anser jag det vara magtpåliggande att i första rummel
afse allmänhetens betryggande och skyddande mot de
möjliga olyckor, som kunna föranledas af misstag vid beslutens
fattande. Jag förenar mig derföre med de talare, sorn
yrkat bifall till denna punkt, såsom varande högst nödig,
och kon icke afstå från denna min mening, med mindre jag
blifver öfverröstad. Då den bana, sorn nu beträdes med
privatbankerna, nästan är ny och ganska litet pröfvad och
försökt, anser jag det vara så mycket angelägnare att åt
K. JM. öfverlemna magt att kunna rätta de missförhållanden,
som kunna uppstå. Jag ber att till stöd härför få
åberopa några ord af Gr. Frölichs reservation vid Bancooch
Lag-Utsk:ns betänk. JNfo 2, der Hr Gr. uppmanar både
Representationen och alla vederbörande att snart skrida till
verket medelst att öppna subscriptioner, välja commissarie!-,
som utarbeta bolagsreglor, gå i författning med plåtars,
stämplars och pappers anskaffande till creditsedlar o. s. v.,
hvarigenom han hoppas, att det blir möjligt, att inom ett
pär månader flera banker kunna komma i verksamhet. Om,
i följd af denna uppmaning, en allmän ifver skulle uppstå
att ingå i dylika inrättningar, som erbjuda en hög och säker
vinst, hvilket jag icke anser otroligt, utan tvärtom ganska
sannolikt, enär man lätteligen skall intagas af det hopp
att få skära guld roed tälgknifvar, om, säger jag, allmänna
enthusiasmen för dessa inrättningar skulle blifva sådan, så är
det nästan omöjligt att på förhand bestämma, huru mångå
och till hvad storlek sådana banker borde tillåtas, hvarföre
jag äfven anser nödvändigt, att en möjlighet gifves att framdeles
kunna rätta de missförhållanden, som uppstå, i händelse
flera blifva octrojerade, an man finner kunna bära
sig och vara nyttiga för landet. Den fara, man velat förespegla
oss af en sådan rättighets öfverlemnande åt Regeringen,
kan jag icke inse, emedan jag hyser förtroende till Styrelsens
omsorg och insigter i detta fall; och jag kan derföre
icke afstå från min anhållan om bifall till denna §.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.; Om jag, på sätt i motiverna
till denna § yttras, vore af den tanken, att en stats
-
Den 17 Mars e. m.
3G5
bank borde vara den enda silfverdepöten i landet, så skulle
jag tveka, huruvida det icke vore nödvändigt att åt Regeringen
öfverlemna den magt, sorn här är ifrågaställd; men
då jag hyser den öfvertygelse, att, såvida man vill bilda
solida privatbanker, det är nödvändigt att föreskrifva dem
att inlösa sina förbindelser med metalliskt mynt eller sådant,
som gäller lika med metalliskt, så kan jag icke gifva min
röst till att åt Regeringen öfverlemna en så discrelionär
magt, som här är i fråga. Jag anser i allmänhet högst vådligt
och principlöst att, sedan man uti en § ställt en inrättning
under lag, uti en annan § upphäfva denna lag och
ställa den under godtycket, äfvensom jag betviflar, att några
privatbanker skola uppkomma, då nian på ett ställe
medgifver dem rättighet att utgifva sedlar till belopp, motsvarande
t. ex. den inbetalta delen af grundfonden, men på
ett annat ställe låter det bero på StatssecreUs för handelsoch
finance-expeditionen godtycke att hvilken dag som helst
föreskrifva bankerna att inställa sedelutgifningen. Om man
derföre vill ändamålet, måste man afslå denna §• För min
del hemtar jag ett ytterligare skäl härför från den öfvertygelse,
som jag i början af debatten framställde, nemi. att jag
anser det stadgande nödvändigt, att ifrfigavar. sedelbanker
baseras på metallisk valuta, i hvilket fall de betänkligheter,
Ilr Cederschjöld framställt, komme att försvinna. Jag tillstyrker
afs|ag å denna §.
Hr Stuart: Det är icke utan en viss förundran, jag
hört några talare yrka bifall till ifrågavar. §. Jag förmodar,
att dessa talare icke fästat sin uppmärksamhet dervid,
att R. o. Ad., genom den antagna 3 §, redan tillagt Regeringen
all den myndighet, som uti delta afseende kan behöfvas,
3 § innehåller nemi., att det ankommer på K. M. att,
efter pröfning huruvida bankinrättningen kan vara för landet
fördelaktig eller menlig, det sökta privilegium bevilja eller förvägra.
Sedan man sålunda medgifvit Regeringen rättigheten
att hindra enskilda bankers uppkomst, men denna rättighet
icke blifvit begagnad, så måste Regeringen endast kunna
tillskrifva sin egen medgörlighet, om den enskilda bankrörelsen
i landet blir öfver ljöfvan utvidgad. Efter min åsigt
är det icke rättsenligt att dessutom tillägga Regeringen den
magten att kunna återkalla eller suspendera ett i laga ordning
sökt och meddeladt privilegium, oaktadt de deruti föreskrifna
vilkor och förbindelser noggrannt uppfyllas. Så
länge dessa behörigen iakttagas, måste den, som erhållit
privilegium, vara ovilkorligen berättigad att åtnjuta alla de
förmåner, som detsamma honom tillerkänner. Jag skulle
åtminstone aldrig, under motsatta förhållanden, vilja söka
ett dylikt privilegium. Det torde icke heller just vara många
capitalister, som skulle finnas benägna att insätta sina
capitaler uti en sådan bankrörelse, hvars fortfarande endast
366
Den 17 Mars c. m.
berodde på Regeringens godtycke. Då man vili uppmuntra
och gynna ett industriföretag, synes det i sanning vara i
högsta grad ändamålsstridigt att förespegla dem, som deruti
ingå, möjligheten att, utan minsta aning, varda nödsakade
genast inställa sin rörelse i större eller mindre mån samt
återtaga de i densamma nedlagda capital. — Dessutom anser
jag Regeringen böra blifva föga belåten med en sådan
discretionär magt, enär hon troligen derigenom skulle komma
i en ganska ledsam belägenhet. Hon skulle nemi. sjelf
nödsakas oupphörligt sysselsätta sig med en vidlyftig pröfning
och jemnfprelse af sedelutgifningens inverkan på myntvärdet
uti de olika orterna, samt granskning af de resultater,
som voro att härleda från de särskilda bankernas sedelrörelse.
Enligt ordalydelsen af det föreslagna stadgandet
skulle den eller de banker, som genom creditens största
Utsträckning till öfverdriften mest bidragit, åläggas inskränka
eller inställa sin sedelutgifning. Att ett opartiskt bedömande
häraf komme att för Regeringen vara förenadt med
många svårigheter, torde icke kunna bestridas. Då för öfrigt
R. o. Ad. redan bestämt den gräns, hvaröfver hankerna icke
få sträcka sin upplåningsrörelse, och fastställt beloppet af de
sedlar, sorn få af deni utgifvas, så äret, efter mitt begrepp,
alla erforderliga garantier uti ifrågavar. hänseende föreskrifna.
Att ytterligare vilja, enligt ordspråket, lägga lök på
laxen, genom öfverlemnande! åt Styrelsens discretion, huruvida
bankerna skulle få drifva sin genom privilegium bestämda
rörelse i mer eller mindre stor scala, anser jag således
både högst betänkligt och hinderligt för dessa inrättningars
uppkomst. Jag förnyar min anhållan om afslag på denna §.
Hr von Troil: För dem, som behagade fästa någon
uppmärksamhet vid hvad jag yttrade, då detta ämne förra
gången hos R. o, Ad. förevar och återremitterades, lärer
det icke vara obekant, att jag för de hos oss tillärnade enskilda
banker ville lägga en grund, som jag hvarken finner
i TJtsk:ns förslag eller i reservationen dervid. Denna grund
bestod nemi. uti skyldighet för dessa banker att, om icke
genast, åtminstone efter förloppet af vissa bestämda år inlösa
sina sedlar med metalliskt mynt. Jag försökte' att ådagalägga
fördelarna deraf, så alt jag hoppades kunna öfvertyga
Utsktn; men då jag finner, att endast tvenne af dess
ledamöter öfvergått till min tanke, erkänner jag, att jag för
det näryar. har föga hopp, att det skall blifva R. St:s beslut.
Om emedlertid denna grund blifvit stadgad, hademan
icke behöft besvära Regeringen med någon pröfning, huruvida
ifrågavar. banker skulle få uppstå eller icke, utan
banklagen hade kunnat börjas sålunda: "Enskilda stånde
fritt att, på efterföljande vilkor, upprätta banker;” men då
ett sådant stadgande icke synes komma i fråga att antagas,
finner äfven jag, att andra cqrrectiver äro nödvändiga., och
Den 17 Mars e. m.
3G7
jag har derföre icke bestridt den redaction af 3 §, som R.
o. Ad. antagit, hvaruti det öfverlemnas åt Styrelsen, ntt
bedöma, huruvida sökt privilegium må beviljas eller ej. Då
jag gaf mitt samtycke dertill, kunde jag icke dölja för mig
sjelf, att det var en föga afundsvärd rättighet, som derigenom
öfverlemnades åt Regeringen, emedan det skall blifva
svårt att med säkerhet bestämma, huruvida en bank är lie
höflig eliel' icke; och om Styrelsen kunde rätt afgöra den
frågan, kunde hon likväl svårligen undgå ett strängt klander
af det enskilda interesset, som fann sig förfördeladt deruti,
att antingen för många eller för få banker blifvit inrättade.
Att vilja utsträcka Regeringens omtanka i denna
del ända derhän att, sedan ett privilegium vore bevil jad t,
ständigt se efter, om det borde återkallas, anser jäg obilligt
icke allenast för bankbolaget, utan äfven för Regeringen,
och jag kan icke se, huru någon, under sådana förhållanden,
vill åtaga sig att vara Konungens närmaste organ för
financerna. Icke heller kan jag finna, att behofvet af denna
rättighet är så stort, som Hr Gunther velat förespegla;
ty om möjligtvis för många privatbanker uppstå, ligger correctivet
i sjelfva sakens beskaffenhet. De måste nemi. antingen
inskränka rörelsen eller också gå öfver ända. Om Sty-i
reisen fäster deras uppmärksamhet på vådan af en för långt
utsträckt rörelse, så är det troligt, att bankerna derpå skola
göra afseende; men om de icke göra afseende derå, så lärer
Styrelsen icke underlåta att med ökad uppmärksamhet vaka
deröfver, att grundfonden med Ihy tillhörande säTerhetsliandhr
befinnes uti föreskrifvet skick, och skulle det hända,
att en sedel icke inlöses,- lärer Styrelsen icke underlåta
att begagna sin rätt att återkalla det meddelade privilegium.
Men att bestämma, alt privilegium meddelas på 20
är, och tillika stadga, att detsamma, utan någon öfverträdelse
af de gifna föreskrifterna, kan återtagas, anser jag innefatta
en omening och tillstyrker derföre afslag å denna §.
Frih. Stjernstedt, Theodor: Jag finner visserligen,
att många skäl kunna anföras mot förevar. §, och skall derföre
icke envist yrka på dess antagande; men jag vill blott
upplysa, att denna § tillkom, sedan 8 § fått den redaction,
den befinnes hafva, och enligt hvilken bankerna skulle äga
att med sedlar, som lika med mynt i Riket gälla, inlösa
sina creditsedlar, då Utsk:n ansågo något correctiv böra
sökas, genom hvilket man kunde förekomma en öfver håfvan
utsträckt sedelemission. Detta är orsaken, hvarföre
jag tillstyrker §:s antagande, utan att jag likväl, i händelse
den skulle afslås, skall besvärj, med votering, emedan jag
å andra sidan inser de svårigheter, som med dess antagande
kunna vara förenade.-
Ilr Cederschjöld: Jag har vid flera riksdagar, särdeles
vid denna, upplefvat så, många förunderligheter, att
368
Den 17 Mars e. m.
tift icke mera förundrar mig, att en ledamot yttrat sin förundran
deröfver, att en annan kan hysa olika åsigt med
honom. Jag skall dock utbedja mig att få något ytterligare
redogöra, hvarföre jag vågar hysa en med hans motsatt
mening. Man har sagt, att Regeringen redan har rättighet
alt moderera sedeltillväxten uti rättigheten att vägra inrättandet
af dylika banker; men helt annat är denna rättighet
och helt annat att kunna moderera eller förekomma missbruken
uti begagnandet af den octroj, som bolaget erhållit.
På 20 år kunna stora förändringar tima, och oaktadt en
bank ansågs behöflig i början, kan likväl fara för myntvärdet
sedermera uppstå, om den för långt utsträcker sin sedelu(gifning.
Jag kan derföre icke finna, att det ligger någon
obillighet eller orättvisa uti, att ett sådant vilkor fästes vid
beviljandet af bankprivilegium. Regeringen förbehåller sig
nemi., vid beviljandet af privilegium, rättighet att förekomma,
att icke sedelutgifningen sträckes ända derhän, att landet
skadas. Man har sagt, att om dem ålägges att röra sig
med silfver, vore all fara förekommen. Förhållandet vore
likväl då detsamma som nu. Så länge silfver funnes i statsbanken,
vore det lika tillgängligt för privatbanker som bankens
pappersmynt. Det är gifvet, att en större utgifning
af dylika sedlar skulle verka på penningetillgången i allmänhet,
att en beloppet af privatbankernas creditsedlar motsvarande
mängd btcosedlar kunde blifva umbärlig i rörelsen
och inkastas i Banken, samt silfver derför uttagas och utföras
ur landet, för att hindra coursen att stiga. Statsbanken
åligger det att i samma mån inskränka sitt rörelsecapital;
men det kan icke ske utan stora olägenheter för det
allmänna, så länge alla liquider med staten, alla utgifter
till Kronan skola ske i b:comynt, ty i samma mån man inskränker
tillgången på brcomynt, skola svårigheter uppkomma
för allmänheten att utgöra sina skatter med detta mynt.
Jag kan derföre icke annat än se vådor af §:s förkastande,
men deremot inga af dess antagande, emedan jag icke fruktar,
att Regeringen i otid skall begagna sig af den rättighet,
som §:n innehåller, och som det vore orimligt att förneka
Regeringen, om missbruk med sedelutgifningen skulle
inträffa.
Ilr Lefre'n: Här har blifvit sagdt, att uti 3 §,
som af R. o. Ad. är antagen, den rättighet är förbehållen
Regeringen att neka stiftandet af privatbank, i händelse
Regeringen finner deras antal tillräckligen stort, och
att deruti skulle finnas en naturlig control!, att icke
öfverdrift i bankernas antal; 'och följaktligen icke i sedelemission
skulle äga rum. Men detta är under förutsättning,
att Regeringen på förhand vet, till huru stort belopp
dessa banker kunna drifva sin rörelse. Det ligger i oclroj
sum
-
Den 17 Mars e. ra,
35g
summans bestämmande. Man lärer bär ännu icke hafva tagit
i betraktande det tillägg, som jag föreslagit vid' ifrågavar.
§; men så länge detta tillägg icke finnes, är det endast
illusoriskt, hvad uti 3 § är sagdt, ty om t. ex. 4 banker
finnas, och Regeringen nekar den 5:te att uppstå, så vinnes
icke det åsyftade ändamålet, om de existerade bankerna
kunna få öka octrojsumman från t. ex. 4 till 7 millioner.
Således finner jag åtminstone för min del, att, om denna §
skall gå bort, det åtminstone börstå fast, att någon ökning,
utöfver hvad octrojeradt är, icke utan särskildt tillstånd bör
få äga rum.
Hr Gunther: På de skäl, som Hr Cederschjöld uti
sitt sista yttrande anfört, hoppas jag R. o. Ad. finner, att
det åtminstone icke är skadligt att antaga denria §. Deroni
tror jag vi kunna vara ense, hvaremot vådan af att borttaga
densamma, då förhållandet med privatbanker hos oss ännu
är så litet pröfvadt, synes uppenbar och icke lärer kunna
förekomma? genom hvad som i 3 § är stadgadt; ty om
5 eller 6 banker skulle vilja bilda sig på eri gång, kunde
man icke på förhand bedöma, hvilka som vore behöfliga
eller icke, utan vore det först efteråt, sorn erfarenheten visade
det, och skulle man då icke äga att rätta det missförhållande,
som kunde uppstå. Jag vet icke, hvarföre man
skall förutsätta, att Regeringen skulle missbruka en sådan
rättighet. Om denna rättighet skulle behöfvas, men saknades,
blefve följden den, alt allmänheten blefve oskyldigt lidande
för några få speculanters begär att drifva bankrörelsen
längre, än behofvet fordrade. Jag anhåller derföre,
att 5 må qvarstå; men vore ej förhållandet det, att saken
ännu är så litet pröfvad och erfarenheten deruti ännu
så ringa, så skulle jag vara benägen att ingå på deras tanke,
som anse §:n böra försvinna.
Hr Dalman: Om de värda talare, hvilka yrka bifall
till förevar. §, hade rått, så ser jag icke, hvartill det tjenar,
att vi nu bråka våra hufvuden med att uppgöra en
lag för enskilda sedelbankers rörelse; ty lika så väl som det
skulle bero på Regeringen att indraga dessa bankers rörelse,
lika väl kunde det ju bero af Regeringen att utvidga
densamma, emedan det éna som det andra kan vara ”nyt
tigt
för landet.” Då likväl afsigten nu icke kan vara att uppdraga
åt Regeringen att godtyckligt handla afven i sistnämnde
fall, utan att stifta en lag, sorn skall galla för alla dem,
som vilja ingå uti ifrågavar. banker, så kan jag icke heller
förena med min känsla för de tnedborgares fordringar, som
ställa sig under lag, att Regeringen skall äga att godtyckligt
indraga rörelsen. Jag och flera med mig hafva yrkat,
att bankerna måtte komma att grunda sig på metallisk valuta
eller på skyldighet att med silfver inlösa bankeris cre
ao
II. 4y
Den 17 Mars e» m.
ditsedlar, och om detta förslag bifalles, kan jag icke finnå
annat, än att alla betänkligheter mot uteslutande af denna
§ försvinna. Om man önskar ifrågavar. bankers uppkomst,
måste man handla så, att de kunna uppkomma, och icke
bestämma sådana vilkor, som hindra deras uppkomst. Jag
vill sådana bankers uppkomst, och just derföre anser jag
nödvändigt att utesluta förevar, stadgande.
Hr Nordenanckar: Då jag förra gången yttrade mig
i detta ämne, trodde jag icke, att särdeles många talare
skulle uppträda till försvarande af denna §. Ehuru jag det
oaktadt betvifla!', att den får pluralitet för sig, vill jag dock
med några ord besvara åtskilligt af hvad man mot densamma
anfört. Man har sagt, att detta stadgande skulle störa
den enskilda friheten. Jag svarar derpå, att då den enskilda
säkerheten är i fara, måste sjelfsvåldet tillbakahållas,
och i det fallet lägger denna § en lämplig magt i Regeringens
händer. §:n innehåller endast, att när allmänhetens säkerhet
är i fara, har Regeringen denna magt. Den satsen
är så enkel, att den icke borde bestridas. En annan sak
är, huruvida Regeringen äger någon säker ledning för bedömande
af allm. rörelsens behof. Jag tror, att det blir
vida lättare att bedöma detta, sedan bankerna kommit i
gång, än förut. Om man gifver akt på verkningarna af
fluctuationen i privatbankernas rörelse i andra länder, skall
man förundra sig öfver de omstörtningar i äganderätten,
som deraf förorsakas. Det finnes t. ex. i England privatbanker,
som indragit halfva sedelstocken och derigenom
vållat mångfaldiga bankrutter. Utsk:n hafva trott, att genom
nedläggandet af det correctiv, som denna § innehåller,
ali sådan fara skulle aflägsnas, och jag fortfar derföre att
yrka bifall till §:n.
Hr Dalman: Den siste värde talarert har, såsom mig
synes, icke öfvertygande vederlagt, hvad som möt hans åsigt
blifvit anfördt. Det är sannt, att, om myntvärdet skulle
vara i fara till följd af bankernas alltför stora utvidgning,
det är väl, att en magt finnes, som kan tvinga bankerna att
indraga deras rörelse. Äfven jag vill, att en sådan magt
skall finnas, men icke hos Regeringen. Denna magt
finnes hos bolaget och allmänheten, hvars interesse det är
att upprätthålla myntvärdet. Vidare finnes ett correctiv i
detta afseende uti det ansvar, som, enligt Gr. Frölich® förslag,
åligger directörerna med deras personer och egendom.
Correctivet är således nedlagdt hos den styrelse, som är närmast
i tillfälle att bedöma förhållandet; men huru Regeringen
skulle vara i tillfälle att med verklig sakkännedom
bedöma förhållandet förstår jag icke, och för min del fortfar
jag att tro, att det kunde leda till stora missbruk att
hos Regeringen nedlägga en sådan discretionär magt. Om
åter bankerna dels baseras på metallisk valuta och dels icke
Den- ij Mars e. m.
Sr t
få utgifva sedlar tili belopp, öfverstigande fonden, samt
slutligen direct:n ålägges en så beskaffad ansvarighet, som
Gr. Frölich föreslagit, så är, efter min öfvertygelse, all annan
återhållande magt fullkomligt öfverflödig. Af dessa och
förut anförda skäl kan jag icke frångå, det jag anser rättast
vara att afslå denna §.
Hr Cederschjöld: Den siste värde talaren har börjat
med alt medgifva, att det skulle vara väl, om en magt
funnes, som kumle hejda dessa privatbankers sedelutgifning,
i händelse myntvärdet derigenom skulle rubbas och de öfriga
olägenheter, som Utsk. omtalar, hotade att inträffa,
men ansett det icke böra tillhöra Regeringen, utan bero på
bankerna sjelfva att förekomma. Men jag kan icke inse,
hvad som skulle förmå dem sjelfva till en sådan indragning.
Jag kan icke se, att de hade någon olägenhet deraf, att
myntvärdet rubbades, helst de för massan af b;cosedlar, som
de hade i sitt våld, kunde uttaga så mycket silfver ur statsbanken,
att kanhända en ny realisation blefve nödvändig;
och då vore det de, som särskildt vunne på den ytterligare
försämring, som myntet komme att undergå. På sådant
sätt skulle statsbanken alldeles förstöras. Jag vet väl, att
många anse detta önsklrgt; men jag är åtminstone icke af
den tanken, utan anser den böra bibehållas och alla medel
vidtagas, hvarigenom dess bestånd kan betryggas. Manbar
sagt, att det vore orimligt att lemna Regeringen magt att
inskränka en rättighet, som förut vöre gifven. Enahanda
förhållande äger dock rum t. ex. i afseende på brännvinsbränningen.
Lika så litet som det vore klokt af Ständerna
att betaga Regeringen rättigheten att förbjuda brännvinstillverkningen,
då landets väl fordrar dess inställande, lika
orätt anser jag det vara att icke lemna Regeringen magt att
förekomma sådana åtgärder af dessa banker, hvarigenom landet
komme att Iida. Detta anser jag fullkomligen öfverensstämmande
med den princip, som bör ligga till grund för
all regering, nemi. att befordra landets allm. bästa.
Jfr von Troil: Hr Gunther har, efter min tanka,
gansba riktigt upplyst, att, om denna § blir afslagen, Regeringen
måste finna sig nödsakad att med största varsamhet
bevilja bankprivilegier, hvarmed hon deremot kan. gå mera
rundligt till väga, om § bibehålles, emedan hon alltid är i
tillfälle, om erfarenheten skulle visa, att de blifvit förmänga,
alt indraga de öfverflodiga. Denna anmärkn. är ganska
riktig och har äfven legat till grund för mitt omdöme att
tillstyrka afslag å §, emedan jag anser för högst magtpåliggande,
att Regeringen med största varsamhet beviljar dessa
privilegier. Rörelsecapitalets förökande är nyttigt, då det
går i bredd med ökad industri och production, men i annat
fall skadligt. Skulle, såsom Hr Gunther raisonnerar,
Regeringen först bevilja nya bankprivilegier, hvarigenom
372
Dcii 17 Mars e. m.
rörelsecapitalet öfver höfvan ökades, sfi uppkomme derigenom
en allmän rubbning i alla förhållanden; och skulle då
Regeringen, för att afhjelpa detta missförhållande, anbefalla
en indragning af rörelsecapitalet, så uppstode derigenom
nya olägenheter. Det är för att förekomma dessa på dubbelt
sätt skadliga verkningar, som jag tillstyrker afslag på
denna §.
Hr Nordenanckar har fästat uppmärksamheten på den
rubbning i äganderätten och deraf följande olycker, som inträffat
i England genom privatbankernas indragning af deras
sedelutgifning; men dessa banker äro icke bundna genom
någon lagstiftning, sora begränsar deras sedelutgifning, hvarföre
jeronförelsen med Sverige i detta fall icke är lämplig.
Hr Cederschjöld har, efter min tanke, hittat på det sämsta
argumentet. Ilan har velat visa, att bancolagen, om den
ifrågavar. § blefve antagen, skulle blifva af samma värde
som vår brännyirislagsliftning. Vore alla lagar af samma
beskaffenhet som vår brännvinslagstiftning, den sämsta som
kan finnas uti ett ci vi lise rael t land, så kunde man med skäl
säga, att Sverige ägde bestånd icke genom lag, utan i trotts
af lag. Jag fortfar att tillstyrka afslag å §.
Gr. Frölich: Jag vill blott adressera några ord till
Hr Cederschjöld, sorn synes af nit för det allm. bästa yrka,
att denna § måtte qvarstå. Han bär ansett den böra qvarstå,
i saknad af något annat medel att inskränka en alltför
långt sträckt sedelutgifning. Jag vill erinra honom, att det
finnes ett medel för delta ändamål, starkare än något annat,
nemi. det egna jnteresset. Vi skola icke betrakta bankerna
såsom gäldenärer; de blifva nied hvarje dag större
fordringsägare, större capitalister. Vi skola komma ihåg,
att det icke blott är deras utelöpande sedlar, som kunna
falla i värde; de hafva äfven stora fordringar. Kan det
då ligga i deras interesse, sedan de etablerat sin bank och
utlånt sina fonder, att förlora sina capitaler genom mynt^
värdets fallande. Det kan således hända, att, om statsbanken
blottställer sig genom felaktiga operationer, privatbankerna
uttaga så stort belopp silfver, som motsvarar beloppet
af statsbankens sedlar, som de innehafva. Men hvarföre
göra de det? Icke för annat, än för att freda åtminstone
så mycket från den förlust, som, icke de sjelfva, utan slatsbanken
ådrager dem. De blifva i samma moment, som statsbanken
eller någon annan bank gör oförsigtiga operationer,
tvungna af många motiver att inskränka sin rörelse. Först
och främst komma deras sedlar på dem sjelfva; för det andra
lära de finna, att enda sättet för deni och statsbanken
gemensamt att upprätthålla capitalvärdet är att göra inskränkntr.
Således ligger det i sakens natur, att en bank,
som förstår sitt interesse, fäster uppmärksamhet på de omständigheter,
som kunna verka på myntvärdets fallande, och
Den 17 Mars c. m.
3;3
det i frågavar. stadgandet behöfves således icke, enär Lanterna
icke kunna få uppstå här, såsom i England och Amerika,
utan all inneliggande valuta. Jag ber få tillägga, att
Regeringens rättighet att anbefalla sedelindragning förmodligen
skall grunda sig på facta. Hvilka kunna då dessa facta
vara? Coursens stigande. Nå väl! Jag vill då erinra, att
förhållandet kan vara sådant, att coursen stiger just då, när
uti någon landsort banken har största lätthet att utsläppa
sina sedlar, just då rörelsen har behof af större capitaler
och sedelemissionen således sker i naturlig väg. Skulle då
indragning ske derföre, att coursen steg, så vöre det detsamma,
som att tillintetgöra nyttan af denna bankinrättr
ning. Då coursen faller sommartiden, när skeppnirigen sker,
hafva bankerna svårt att sprida sina sedlar. Om således indragning
skulle ske, då bankerna i naturlig väg kunna sprida
sina sedlar, emedan rörelsen är i behof af ökade capitaler,
men utsläppning få ske, när förhållandena icke påkallade
det, så skulle ju Regeringen på sådant sätt blindt
strida mot ändamålet med bankinrättningarna. Jag förnyar
derföre min vid discussionens början gjorda anhållan, att §
måtte afslås.
Hr Gunther: Hr v. Troils anmärka, emot mitt yttrande
anser jag sämre än den sämsta, emedan Hr v. Troil
tillagt mig andra ord, än jag yttrat. Jag har sagt, att om
flera banker på en gång ville bilda sig, kunde man icke på
förhand bedöma, hvad verkan på allm. rörelsen och myntvärdet
de kunde komma att hafva, och jag tror, att, om
Styrelsen äfven toge Hr v. Troil till råds derom, misstag
likväl kunde äga rum. Annat blefve förhållandet, sedan flera
banker någon tid funnits och drifvit sin rörelse. Då
kunde man af erfarenheten bedöma, huruvida någon utvidgning
vore nyttig eller inskränkning behöflig, på det att allmänhetens
interesse icke måtte stå tillbaka för bolagens,
deröfver det är Styrelsens skyldighet att vaka, hvilket åter
påkallar Representationens skyldighet att, så vidt på henne
ankommer, tillse, det Styrelsen icke saknar medel att kunna
fullgöra sin fqrenämnda skyldighet.
Hr Cederschjöld: Gr. Frölich har medgifvit, att ett
stort öfverflöd på sedlar från privatbankerna verkar till nedsättning
af myntvärdet, men har tillika sagt, att correctivet
bör ligga hos statsbanken, så att dep bör indraga sin rörelsp.
Jag vet icke, hvarföre just statsbanken skall godtgöra
det fel, som tillkommit genom de andra bankernas förvållande,
och kan derföre icke se, att ifrågavar. § är öfverflödig.
Hvad det beträffar, som Hr v. Troil yttrat om
brännvinslagstiftningen, så vill jag visst icke försvara den i
allmänhet; men jag tror, att den rättighet, som är lemnad
Regeringen att kunna påbjuda inställande af brännvinstillverkningen,
är af den beskail'«*het, alt jag åtminstone icke
3;4
Deli 17 Mars c. m.
gerna skulle vilja lefva i ett land, sora styrdes af en så liberal
Regering, sora den Hr v. Troil vi 11 etablera, der nian
nemi. öfverlemnade åt brännvinstillverkaren att sjelf afgöra,
när lian skulle upphöra med sin tillverkning. Jag fruktar,
att han icke skulle rätta sig efter allmänna nöden, utan
fortsätta sin rörelse, om än det fattiga folket svalt ihjäl.
Jag tror, att analogien icke är så alldeles oriktig, att Regeringen
med samma skäl bör få hejda missbruken af sedelutgifpingen.
7 § af Utskrns förslag blef af R. o. Ad. afslagen.
Hr Cederschjöld reserverade sig emot R. o. Ad:s nu
fattade beslut.
Hr Lefre'n: Sedan § nu är afslagen, täcktes R. o. Ad.
finna angelägenheten af, alt det stadgande, som jag såsom
tillägg vid den sednast antagna §:n föreslagit, nemi. att bankens
totala skuldbelopp aldrig må öfverstiga det vid bankens
octrojerande bestämda maximum eller teckning, i stället
antages, emedan i annat fall stadgandet i 3 § är alldeles
kringgånget.
Hr Lefréns förslag upplästes, innehållande, att i slutet
af den af R. o. Ad. sednast antagna §:n skulle tilläggas, följande:
bankens totala skuldbelopp må aldrig öfverstiga det
vid bankens octrojerande bestämda maximum eller teckning.
Gr. Frölich: Då Hr Lefrén med sitt förslag åsyftar,
att bankens totala skuldbelopp, således icke allenast dess
utgifna creditsedlar och invisningar, utan äfven dess skuld
för depositioner och erhållna lån, icke må öfverstiga teckningssumman,
så måste jag motsätta mig tillägget. Är Hr
Lefréns mening, att ökandet af grundfonden och proportionerlig!
ökande af sedelmassan efter redan stadgade grunder
icke må ske utan särskildt tillstånd, så finner jag väl besynnerligt,
att då man bestämt ett minimibelopp för teck»ingssummorna,
hvarigenom man tyckes vilja förekomma,
att bankerna icke må blifva för små, man tillika vill bestämma
ett maximum i detta afseende. Men man kan invanda,
att, derest någon anmälan derom icke skedde, det
vore omöjligt för Regeringen, vid pröfning af ansökning om
nytt bankprivilegium, att hafva sig bekant, i hvad mån de
ledan existerade bankerna utsträckt sin rörelse. Om derföre
Hr Lefrén förändrar sin framställning så, att den blott
innefattar skyldighet för bankerna att begära särskildt tillstånd,
då de vilja öka grundfonden, så skall jag icke motsätta
mig densamma.
Hr Le firén: Gr. Frölich har erkänt, och det förundrar
mig icke, att 3 §:s föreskrift, som Jemnar Regeringen
tillfälle att bedöma, huruvida flera banker behöfväs, skulle
vara kringgånget, om det icke bestämmes, att bankerna
Den ij Mars e. m.
3,5
siola hålla sig inom octrojsumman, men tyckes icke vilja
medgifva den satsen mera än till hälften. Ilan medgifver
den, så vidt fråga är om assignationsrörelsefl, men icke i
afseende på upplåningsrörelsen. Jag finner intet skal att göra
något undantag i detta fall. Finner en banlstyrelse, att
näringarna äro i behof af rörelsens utsträckning, så är styrelsen
i tillfälle att anhålla om octrojsummans förökande
emot nedsättande i penningar, guld eller säkra papper af 25
proc. af det förökade beloppet; men dessa 25 proc. mäste
beräknas af ett visst belopp, som icke får öfverskridas. Jag
anhåller om propos. till antagande af mitt tillägg. Skulle
R. o. Ad. afslå detsamma, får jag hålla till godo.
Gr. Frölich: Då Hr Lefre'ri fortfar att vilja innesluta
i beräkningen den upplåningsrörelse, som bankerna utom
deras creditrörelse bedrifva, så måste jag nu, i likhet med
hvad jag nämnde uti milt förra yttrande, motsätta mig antagandet
af hans tillägg. Jag får erinra derom, att ban
kernas
särskilda upplåningsrörelse, hvarpå de icke grunda
några sedelemissioner, icke är annat än en vanlig mäklarerörelse,
hvarigenom capitaler lånas upp på ett håll, för att
utlånas på ett annat. Jag kan icke se, att den rörelsen influerar
på sedelmassans storlek eller utgör något motiv för
afslag å nya, sig bildande banker. Det är detsamma, som
om en enskild person, vare sig mäklare eller icke, har den
credit, att han af de i landet varande capitalister kan er
hålla
lån mot lägre ränta än andra. Det gör ingen rubbning
i myntmassan i landet; och då det är en till siri natur
åtskiljd rörelse, så vore det att hopröra deésa åtskiljda
saker, om man nu skulle sammanblanda, hvad sorn hörer till
grundfonden med den särskilda upplåningsrörelsen, hvarpå
någon sédelemission icke kan grundas, efter det stadgande
R. o. Ad. antagit af 8 §.
Hr Stråle: Det förefaller mig, sorn anledningen till
striden emellan Hr Lefre'n och Gr. Frölich uppkommit derigenom,
att Hr Lefre'ns förslag uttrycker något, som han
sjelf icke måtte hafva menat. Der står nemi., att bankens
skuldbelopp icke får öfverstiga teckningssumman; men om
redactionen ändrades till det innehåll, att den i octrojen utsatta
grundfond icke får ökas utan Konungens tillstånd, så
tror jag, att Hr Lefreris mening vore uttryckt så, att Gr.
Frölich icke hade något att deremot påminna.
Hr Lefren: Gr. Frölich har riktigt anmärkt, alt jag
med honom delat den åsigt, att det gifves tvenne, sätt att
drifva lånerörelse; meri Hr Gr. kan icke neka, att hvarken
uti hans eller Utsk:s förslag står föreskrifvet, att bankerna
skola utlåna de b:cosedlär, som de lånat upp, utan lärer
det vara tillåtet, när de känna brist uti contanta cassan, att
då låna upp för att fylla cassan, så att upplånade b:cosed
-
376
Den 17 Mars c. m.
lar komma att stå såsom fond för utelöpande egna creditsedlar.
Det täcktes Hr Gr. klarligen finna, och således äfveu,
att detta är en sak, sorn verkar på bankernas lånerörelse
in totum et tantum. Min mening, hvilken är sådan,
som llr Stråle framställt den, nemi. att bankens octroj icke
får öfverskridas, finner jag vara lika tydligt uttryckt uti
milt redaclionsförslag, att bankens totala skuldbelopp aldrig
må öfverstiga det vid bankens octrojerande bestämda maximum
eller teckning.
Gr. Frölich: Då banker upplåna capitaler, utan sftt
ater utlåna dem, måste,; såsom Hr Lefren sade, sådant ske
för att förstärka egna cassan; men jag ber att få fråga: vid
hvilka tillfällen behöfva de upplåna capitaler? Jo! när, genom
vexling, egna cassan, sorn utgör en del af grundfonden,
biefve förminskad och påräknade inbetalningar uteblifvit.
Upplåningen medförde således ingen ökning af octrojsumman.
När nu likväl Hr Lefrens förslag måste efter ordalydelsen
så förstås, att en banks samtliga skulder icke må
öfverstiga octrojsumman, och till skuldsumman skola räknas
icke blott utlånade penningar, utan ock depositioner och
upplånade penningar, så följer deraf, att en sådan bank icke
får stå i skuld hos någon person till belopp, sorn tillsammans
med beloppet af sedelrörelsen öfverskrider octrojsumman.
Men när nu Hr Lefren uti sitt sista yttrande förklarat,
att Hr Stråles förslag vore i enlighet med hans tanke,
så vet jag icke, hvarom vi tvista, eller behofvet af något
tillägg, eller också har jag icke fattat, huru saken under
discussionen förändrat sig; men såsom jag fattade Hr Lefrébs
tillägg, innehöll det, att bankens totala skuldbelopp icke
skulle få öfverstiga teckningssumman.
Hr Le firén: Jag är icke fullt så confus i dessa frågor,
som Gr. Frölich tror. Jag har nogsamt reda på Hr
Stråles förslag, hvilket icke innefattar annat, än jag velat
uttrycka med andra ord. Jag rår icke för, om Hr Stråle
menar annat, än hans ord uttrycka. Hr Stråle säger nemi.,
att ökning af grundfonden icke får äga rum utan särskildt
tillstånd, och det är icke annatj än hvad jag med andrå
ord sagt. Jag förnyar min anhållan om propos. på det
förslag, jag till bordet aflemnat.
Hr Stråle: Jag hemställer till Gr. Frölich och Hr
Lefrén, om vi icke skulle kunna förena oss om följande redaction:
'”Bankens grundfond må icke, utan K. M:s tillstånd,
ökas utöfver den i privilegium bestämda teckningssumman;
fy då det heter, att bankens creditrörelse skall rätta sig
efter grundfonden, och denna uti privilegium är bestämd,
kan rörelsen icke utsträckas utan K. M:s tillstånd.
Häruti instämde Hr Lefrén och Gr. Frölich.
Un
-
Den 17 Mars e. m.
Underteckn. Ridd.Secrct. uppläste Hr Stråles förslag.
Hr Stuart: Jag förenar mig äfven uti den hemställan,
alt det af Hr Stråle föreslagna tillägg måtte varda antaget;
rnen jag anser icke lämpligt, att det införes i cr§, utan mig
synes, soiri detsamma borde få sin plats uti den §, som
motsvarar 6 § uti Gr. Frölichs förslag eller den, som handlar
om bankens grundfond.
Gr. Frölich förenade sig med Hr Stuart.
Hr Nordenanckar: Jag har ingenting mot sjelfva saken,
men vill blott fästa uppmärksamheten derpå, om det
icke är något oformligt att förbjuda grundfondens Ökande,
då man i sjelfva verket vill förbjuda sedelutgifning; och
hemställer jag derföre, om icke föreskriften, bättre redigerad,
skulle uttryckas, om man till 8 § af Gr. FrÖlichs förslag
tilläde dessa ord: ”icke heller öfver den octrojerå
d e summa n.”
Gr. Frölich: Jag her att få fästa den siste värde talarens
uppmärksamhet derpå, att begränsningen redan är
gjord för sedelemission, när man sagt, alt den icke får öfverskrida,
hvad som finnes i grundfonden. Det är väl sannt,
att den inneliggande grundfonden kan minskas och ökas;
men grundfonden är beräkningsgrunden för sedelemissionerna,
och man bör således först bestämma, i hvad förhållande
sedelemissionen får stå till grundfonden. Jag kan derföre
icke annat än bestrida det förmenta amendementet, såsom
snarare innefattande en försämring af det sednast upplästa
förslaget.
B. o. Ad. godkände tillägget, på sätt Hr Stråle det föreslagit,
nemi.: Bankens grundfond må ej utan K. M:s tillstånd
ökas utöfver den i privilegium utsatta teckningssumma.
II. II. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 9 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 19 Mars 1835»
Plenum kl. 10 f. ra.
Fortsattes prÖfningen af Banco- och LagTJtsk:ns utlåt.
N:o 4 i anledn. af gjorda anmärkn:r vid Utsk:ns betänk.
N:o 2 med förslag till lag för offentliga bolagsbanker.
8 § afUtsk:ns förslag.
20 II. 48
3^8
Den 19 Mars f. m.
Uppå begäran af Hr Stuart, Carl Gust., Lief äfven
10 § i Gr. Frölichs reservation uppläst.
Hr Stuart: Frågan, huruvida de enskilda bankerna
skola vara berättigade att äfven med statsbankens sedlar inlösa
sina utgifna förbindelser, är måhända den vigtigaste af alla
deni, som ingå uti den nu ifrågavar. lagstiftningen för dessa
banker. Jag har redan i min reservation tillkännagifvit min
mening i delta afseende. Jag har nemi. deruti bland annat
förklarat, att jag anser det högst oriktigt att jemväl för
framtiden låta all penningerörelse och all contant förmögenhet
i hela Riket bestämmas af silfvermassan i statsbankens
hvalf. De skäl, hvarpå denna åsigt grundar sig, hafva dels
vid återremissen blifvit på detta rum fullständigt utvecklade
och dels synas de vara af den ögonskenliga och obestridliga
natur, att de icke torde behöfva vidare upprepas. Enligt
min fasta öfvertygelse kommer det afsedda, verkligen allmänt
nyttiga och goda ändamålet med privatbankers inrättande
att endast ofullkomligt vinnas, så vida dessa banker
icke ålägges att, åtminstone efter vissa års förlopp, med
klingande mynt inlösa sina sedlar. Uppkommer en mängd
privata banker och varda stora sedelmassor genom dem utspridda
i landet, hvilkas enda metalliska valuta utgöres af
det i R. St:s Bank befintliga silfverförråd, så förefinnas i
rikt mätt grundade anledn:r till tvifvelsmål om detsammns
tillräcklighet att, vid möjligen inträffande särskilda omständigheter,
genom en oafbruten silfverutvexling upprätthålla
värdet af såväl denna banks sedelmynt som de enskilda
bankernas derpå grundade sedlar. Det torde dock kanske
vara för mycket fordradt, om man skulle yrka, att de hos
oss inrotade gamla missbruken och de häfdvunna fördomarna
mot ordning och reda uti våra myntförhållanden nu genast
skulle upphöra; men då man allmänt förklarar sig vilja
lemna den gamla banan och beträda en ny, synes det mig
i sanning vara nödvändigt att genom de fattande besluten
åtminstone förbereda den tidpunkt, då andra förändrade
förhållanden kunna med säkerhet motses och då det icke
vidare beror ensamt på statsmagternas omvexlande opinion
för dagen alt, utan lagarnas våldförande, godtyckligt nedsätta
hvarje Svensk medborgares contanta förmögenhet. Exemplen
från den framfarna tiden borde väl ännu lefva i så friskt
minne, att de vore tillräckligt afskräckande, för att R. St.
skulle vidare fortgå på den hitintills tillryggalagda banan;
men samma exempel måste äfven uppmana Representationen
att på allt sätt söka för framtiden förekomma dylika financiella
misstag som de, hvilkas olyckliga följder för landet
vi nu alla beklaga. — Med den kännedom, jag äger om de
rådande opinionerna inom RiksStrn uti nu ifrågavar. hänseende,
vågar jag likväl icke hysa någon förhoppning, att
mina åsigter i denna vigtiga omständighet nu skola af R. St.
Den ig Mars f. ia. 3j9
godkännas och anlagas. Emedlertid har jag ansett mig höra,
om också endast såsom en reservation för ulin räkning, öppet
uttala den mening, att privatbankerna väl icke genast,
men efter en viss tid, höra vara förbundna att inlösa sina
sedlar med klingande mynt, så vida ej inträffande, nu oförutsedda
omständigheter och förhållanden skulle föranleda
Konung och Ständer att dessförinnan annorlunda förordna. —
I öfverensstämmelse med denna åsigt får jag afgifva följande
förslag till redaction af den §, som kommer att motsvara
den io:de i Gr. Frölichs förslag:
10 §.
Enskild sedelbank vare ovilkorligen förpligtad att, vid
anfordran, med metalliskt mynt eller med sådana sedlar,
som för mynt skola inom Riket erkännas, inlösa dess utgifna
creditsedlar eller för bristande betalning återkomna invisningar
eller öfriga förfallna förbindelser af hvad namn de vara
må. Från och med år i843 äger likväl sedelbank, så vida
ej dessförinnan annorlunda varder af K. M. och Pi. St. beslutadt,
icke rätt att sina sedlar och invisningar med annat
an metalliskt mynt inlösa.
Bank, som icke uppfyller sin skyldighet i berörde hänseende,
får ej längre sin rörelse fortsätta: åliggande det K.
M:s Bef:h:de att, efter gjord anmälan och företedt bevis om
sålunda uteblifven inlösen eller betalning, låta ofördröjligen,
såsom för ostridiga fordringar af den mest executiva egenskap,
meddela handräckning till beloppets utsökande hos en
eller flera af direct:ns ledamöter; och skall K. M:s Bef:h:dc
derjemte skyndsamligen utfärda allmän kungörelse 0111 bankens
iråkade obestånd samt upphörandet af dess rörelse.
Huruvida bankbolaget, vid sådant förhållande, må tillåtas
eller lagligen förmås sin egendom enligt concurslagen
afträda, ankomme, efter derom gjord ansökning, på vederbörande
rådhusrätts pröfning: varande i allt fall directtns
ledamöter fortfarande ansvariga för alla bankens förbindelser.
Innehafvare af sedelbanks creditsedel, invisning eller
annan förfallen förbindelse, som icke blifvit i föreskrifven
ordning inlöst, vare berättigad att, jemte kostnadsersättning,
å det sålunda oguldna beloppet erhålla sex för hundrade om
året, till dess betalning sker.
Hr Stråle, Nils Wilh.: Den siste talaren har gjort
anmärkn. både emot Utsk:ns och Gr. Frölichs förslag, derutinnan
nemi., att han ansett privatbankerna ovilkorligen
böra vara förbundna att inlösa sina sedlar med klingande
mynt. Jag instämmer häruti så vida, att sedlarna böra vara
utställda i dy likt mynt; men att föreskrifva, det bankerna
ovilkorligen böra vara försedda med så stor silfvercassa, att
de dermed förmådde betäcka all ifrågakommande vexling,
synes mig gå för långt, När hvarje annan medborgare äger
fullgöra sina förbindelser med sådana sedlar, som för mynt
38o
Den 19 Mars f. ra.
i Riket gälla skola, så finner jag icke, hvarföre nian skulle
beröfva bankbolagen en sådan rättighet, då jag icke ser någon
våda uti att låta dem bibehålla densamma. Hvad åter
vidkommer frågan om sedlarnas beskaffenhet, och i afseende
hvarå jag yrkat, att sedlarna må lyda på metalliskt mynt,
så är dock min mening, att motsvarande valör i btcosedlar
alternativt bör utsättas. Jag anser det nemi. vara af ett högst
menligt inflytande mot bankers uppkomst att stadga, det
de skola vara förbundna att hålla så betydlig silfvercassa,
som erfordras för att kunna emofstå möjligen inträffande
påkänningar, af metallisk utvexling, helst om man föreställer
sig, huru något mot banken vidrigt interesse, för alt störta
densamma, då endast behöfde förskaffa sig ett sedelbelopp,
som öfverstege den innevar. siifvercassan, utom hvilken banken
dessutom alltid måste vara försedd jemväl med en sedeicassa;
ty de flesta vilja helst hafva btcosedlar, enär vexlingar
troligen endast förekomma med afseende å remisser,
hvartill sistnämnda sedlar erfordras. Skulle nu härjemte
en stor silfvercassa hållas, så synes mig privatbankernas
existens komma att blifva ganska precaire. Jag kan altså
icke instämma i yrkandet härom. Emellan Gr. Frölichs
och XJtskjns förslag är förnämligast den skillnad, att det
förra utfäster 6 procts ränta och det sednare åtta, i fall
en bank skulle inställa sina betalningar. Jag instämmer i
detta afseende med Gr. Frölich, men tror dock, att någon
redactionsförändring är nödig, äfvensom jag skall uppgifva
några tillägg, dem jag tror vara tjenliga. Stadgandet, ätt
directtns ledamöter stå i full ansvarighet, anser jag vara så
vigtigt, att det bör börja denna §, i stället för att Gr. Frölich
infört det i slutet af sitt förslag till 9 §. Dernäst anser
jag rättigheten att tvinga banken till concurs, i händelse
af inställd vexling, böra utfästas. Enligt nu gällande lag
fordras, innan tvungen concurs kan äga rum, att alla tillgångarna
skola vara under utmätning eller gäldenärens oförmåga
att betala på annat sätt ådagalagd. Sådant behöfver
bär icke visas, utan hvar och en, sorn infinner sig hos banken
med någon dess sedel och begär vexling, äger, om ban
ken
underlåter att genast förnöja honom, att ovilkorligen
få banken förklarad i concurstillstånd. Vidare bör criminelt
ansvar bestämmas för sådan ledamot i directtn, sorn
beträdes att genom bedrägeri eller vårdslöshet hafva vållat
bankens obestånd. Jag har altså uppställt följande förslag
att motsvara 8 och 9 §§ i Gr, Frölichs:
S’
J)irect:ns ledamöter vare med deras personer och egendom,
en för alla och alla för en, ansvariga för betalning af
all bankens gäld. Afgår ledamot utur directtn, fortfare
under loppet af ett år derefter dess ansvarighet för de intill
dess afgång utfärdade creditsedlar samt andra bankens
skuldförbindelser.
Den 19 Mars f, m.
*• .
Derest sedelbank ej med Rikets metalliska mynt eller
med sådana sedlar, som lika med mynt i Riket galla, vid
anfordran inlöser dess creditsedlar, eller för bristande betalning
återkomna invisningar, eller öfriga förbindelser, af
hvad namn de vara må, kan bolaget ej tillåtas att bankrörelsen
fortsätta; hvarom Konungens Bef:h:de åligger att genast
utfärda kungörelse.
Innehafvare af bankens creditsedlar, hvarför betalning
blifvit fordrad, men ej erhållen, åtnjute laga ränta derå
från uppvisningsdagen, samt handräckning till sin fordrans
utbekommande, såsom för till innehafvaren stäldt skuldebref.
Yrkar någon bankens borgenär, att dess tillgångar måtte
till concurs nfträdas, och varder han ej genast för sin
fordran förnöjd, döme rätten lill concurs.
Beträdes någon direct:ns ledamot eller annan delägare
i bolaget att hafva begått svek eller bedrägeri eller genom
uppenbar vårdslöshet vållat bankens obestånd, straffes, enligt
Jag, såsom bedräglig eller vårdslös gäldenär och ansvare
för all bankens gäld,
Jag har glömt införa, att ur direcltn afgående ledamot
bör fortfara i ansvar ett år efter sin afgång, Detta är nödvändigt,
på det icke, genom beständiga ombyten af directionsledamöter,
ansvarigheten hos dessa sålunda må kunna
försvinna. I stället för de af Gr. Frölich begagnade termer:
af den mest executiva beskaffenhet, har jag sagt:
till innehafvaren stäldt skuldebref, hvilket jag anser
vara tydligare. — Slutligen, och då Hr Stuart väckt den
Väsendtliga frågan, att privatbankerna böra tillförbindas invexla
med silfver, tror jag, att, för redighetens skull, denna
fråga bör först afgöras genom särskild propos. derå.
Frih. Stjernstedt, Theodor: Jag liar inom Utsk:n
icke kunnat biträda förslaget, att enskilda banker skola äga
rätt inlösa sina sedlar med andra creditsedlar. Jag tror, att
detta är att drifva crediten något långt, och jag anser altså,
att inlösningen bör ske med metalliskt mynt. Jag föreställer
mig nemi., att samma våda skulle kunna uppkomma
derigenom, att en större sedelmassa, än rörelsen förmådde
bålla i omlopp, utsläpptes på en omväg, som, om en dylik
emission skedde directe genom stalsbanken. Det är ganska
svårt att finna någon mätare, huruvida sedelmassan öfverstiger
behofvet eller icke, och erfarenhetens upptäckt deraf
fruktar jag blefve alltför sen, för att förekomma vådorna
af ett försämradt pappersmynt, hvilka äro hvar och en nogsamt
kända. Utsk:n hafva väl velat söka en garanti häremot,
då Utsktn åt Regeringen uppdragit det svåra åliggande att
bestämma behofvet af rörelsecapital derigenom, att Regeringen
skulle äga rätt att bifalla eller vägra ansökningar on>
privalbanksanläggningar; men, jemte det en stor svårighet är
382
Den 19 Mars f. m.
att bestämma livad i detta afseende bör anses lagom, Ian
en bank dessutom vara ganska nyttig och behöflig, då den
uppstår, då deremot förhållandet förändras under tiden af
20 år, hvarunder den ar octrojerad. Jag tror altså icke,
att berörde garanti är tillfyllestgörande, då det deremot är
obestridligt, att en bank, som inlöser sina sedlar med verkligt
mynt, har en solidare grund an den, sorn inlöser med
creditsedlar. Innehafvare af den förres sedlar äro nemi.
endast underkastade möjligheten af en banks obestånd, då
innehafvare af den sednares äro underkastade obeståndet
af 2:ne; och att en af dessa är R. St:s förändrar icke förbållandet.
Jag vill derföre icke afgöra, om statsbanken
medför större säkerhet än enskilda banker; men flera tvifla
derpå, då de nemi. afse, att privatbankerna äro bundna af
allmän lag, men statsbanken icke. Man torde icke heller
böra förbise, att man gifver stöd åt myntförsämringsinteresset,
om man tillåter privatbankerna inlösa med sedlar; ty
det är gifvet, att ju sämre statsbankens sedlar blifva, desto
lättare är det att dermed betala sina skulder. Jag har hört
farhågor yttras, som skulle åliggandet för privatbankerna
att inlösa med silfver blifva farligt för R. St:s Bank, i det
silfveruttagningen derifrån då blefve alltför stark. Jag delar
icke denna farhåga; men om den vore grundad, så synes
deri ingå beräkningen att vilja drifva sedelfabricationen
längre, än omtanka och försigtighet bjuda. För min del
skulle jag tro, att något verkligt förtroende för realisationen
icke kan uppkomma, så länge man bemödar sig om att
bålla den metalliska valutan instängd i Bankens hvalf och
är rädd för att utsläppa den i rörelsen. Det misstroende
för realisationen, som häraf hos allmänheten kan uppstå,
anser jag vara vida vådligare, än om en eller annan million
silfver uttoges. Hr Stråle har sagt, att privatbankens sedelinnehafvare
lätt skulle kunna spränga cassan, om banken
vore skyldig hålla den i silfver; men månne det icke b lefve
lika lätt, om cassan bestode i brcosedlar? För öfrigt anhåller
jag lika med Hr Stråle, att frågan, om vexlingen skall
ske med silfver eller bscosedlar, må först och särskildt afgöras.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag uppstår för att tala
emot yrkandet om åläggande för privatbankerna att inlösa
sina sedlar med metalliskt mynt. Jag betviflar, att de, som
drifva denna sats, rätt betänkt, hvad verkan ett sådant beslut
skulle hafva på realisationen. Mig synes nemi., att sedan
man gjort realisationen och decreterat en lag för den,
man icke vidare bör visa sig anse, som skulle bankens sedlar
icke innefatta full säkerhet för den valuta, hvarå de äro
förskrifna. Månne icke sådana beslut, hvilka visa sig såsom
utgångna från fruktan i berörde hänseende, leda till undergräfvande
af förtroendet för realisationen? Den siste talarens
argumentation, att det skall vara ett interesse för pri
-
e n m ars i. m.
vnlbankerna att försämra b:comyntet, kan jag icke godkänna.
Det bar nemi. i ett föregående plenum blifvit ådagalagdt,
att dessa privatbankbolag äro lika mycket creditorer i förhållande
till allmänbeten som debitorer, och interesset att
upprätthålla måste altså uppväga det att försämra myntvärdet.
Med Hr Stuart är jag ense derom, att det icke är
för rörelsen förmånligt, att en massa silfver ligger begrafven
i Bankens hvalf, och jag skulle önska, att Ständernas
Bank inom 10 år upphörde att röra sig och att roan aldrig
mer måtte få höra den omtalas; men jag tror, att det är
oförsigtigt att yttra sådant, emedan det just är genom dylika
antydningar, man motverkar ändamålet. Jag yrkar emedlertid,
alt man utur den nu ifrågavår. lagen må borttaga
alla häntydningar af tvekan om realisationens bestånd, och
är för min del färdig att, med afslag å 8 och 9 §§ i Utskms
betänk., antaga 10 § i Gr. Frölichs förslag. Att särskildt
debattera frågan 0111 inlösen med metalliskt mynt tror jag
icke går an, emedan det just är hufvudämnet för §:n.
Hr von Troil, Emil: Den siste talaren torde ursägta,
att jag utaf hans yttrande fattade samma omdöme om
honom, som han fällde om 2:ne andra ledamöter, att han
nemi. icke tänkt sig in i ämnet. För min del gillar jag den
grundsats, Hr Stuart och Frih. Stjernstedt utvecklat. I början
af riksdagen lyckades det mig att göra denna åsigt gällande
på afdeln. inom Utsk.; men detta omintetgjordes sedan
jag upphört att vara ledamot af Utsk. Vid återremissen
af det förra betänk, sökte jag då visa vådan för statshanken
och för hela samhället deraf, att privatbankssedlar
finge utgifvas, hvilka voro grundade på ett annat representativt
mynt. Jag inser likväl, att om äfven R. o. Ad. skulle
godkänna min åsigt, blefve den likväl icke R. St:s, och jag
vill derföre icke nu ingå i någon vidlyftig utredning af ämnet,
hänvisande allena till hvad jag derom yttrade, då det
förra gången discuteradcs. Jag vågar emedlertid förutsäga,
att ändring härutinnan framdeles blifver oundviklig, och det
hade altså varit önskligt, om man från början gått principenligt
till väga. Grunden för min mening ligger icke i något
misstroende till realisationen, utan deri, att ett mångfaldigande
af det representativa myntet har samma verkan,
om det tillkommer genom privatbankerna som genom statsbanken.
Delta är en sanning, som hvar och en, som tänker
sig in i ämnet, måste medgifva. Detta var en af de
olägenheter, jag vid återremissen utvecklade. Den andra
omständigheten är, att om skyldighet att inlösa med silfver
utfästes, så ligger deri ett corréctiv, alt man icke utsträcker
rörelsen längre, än behofvet fordrar.
I händelse Hr Gr. o. Landtm, meddelar särskild propos.
ang:de frågan om utvexling med silfver, så skall jag derefter
begära ordet för alt yttra mig i afseende på hvad den
föredragna §:n i öfrigt omfattar.
384
Den 19 Mars f. m.
Hr Stuart: Jag har redan tillkännagifvit, att jag, likasom
den siste talaren, hyser föga förhoppning, det min
mening kommer att delas af pluraliteterna inom RiksSltn.
Jag anhåller dock alt få till besvarande upptaga några deremot
framställda anmärknrr af Hr Stråle och Gr. Horn.
Den förre har sagt, att det vore obilligt alt ålägga privatbankerna
att med metalliskt mynt inlösa sina förbindelser,
då hvar och en annan är berättigad betala sin skuld med
brcosedlar. I anledn. häraf anser jag mig böra fästa uppmärksamheten
derå, att nämnde rättighet icke är ovilkorlig;
förord måste i detta som andra fall bryta lag. Om
altså privatbankernas sedlar varda utställda till inlösen med
metalliskt mynt, så måste äfven, enligt 4 § af myntbestämningslagen,
liqvid för dem kunna fordras i sådant mynt.
Samme talare har vidare yttrat, att det af mig yrkade åliggandet
för privatbanken komine att utgöra ett väsendtligt
hinder mot sådana inrättningars uppkomst. Jag kan icke
dela denna åsigt. Ifrågavar. skyldighet för bankerna synes
mig deremot i det närmaste böra vara godtgjord genom fördelen
deraf, att de i allmänhet icke behöfva vara försedda
med så betydliga invexlingscassor, då dessa hufvudsakligen
utgöras af klingande mynt, som då de endast bestå af b:cosedlar;
ty det måste såsom högst sannolikt kunna antagas,
att utvexlingar af större summor i silfvermynt mera sällan
skola komma att äga rum än utbyten af sedlar, hvilka äro
vida lämpligare och tjenligare för alla slags penningeremisser.
Gr. Horn har förklarat, att jag icke nog betänkt följderna
för realisationen af det förslag, jag framställt. Jag tror
mig dock kunna försäkra den ädle Grefven, att jag, vid detta
likasåVfäl som vid andra tillfallen, ganska noga öfvertänkt följderna
af de beslut, jag tagit mig friheten föreslå; men för mig
bar det likväl icke varit möjligt att inse några menliga följder
af det nu föreslagna stadgandet. Deremot tror jag mig
icke utan anledn. befara, att Gr. Frölichs eller Utsk:ns förslag
i detta hänseende skall, i fall det varder gilladt af R.
St., komma att i framtiden medföra verkligen betänkliga
följder. Jag skall nu icke längre upptaga tiden med att yttra
mig rörtde detta ämne, utan får förena mig med Hr
Stråle i den anhållan, att Hr Gr. o. Landtm, måtte först
och särskildt framställa propos. till afgörande af frågan, huruvida
icke privatbankerna bör åläggas att efter viss tids
förlopp inlösa sina sedlar med silfver. Sedermera torde det
öfriga af hvad nu förevar. §§ innehålla få discuteras och
ilfgöras*
Frih. Klingspor, Mauritzi Den fråga, som nu är
Under öfverläggning, är den vigtigaste af alla, som uti under
hander varande lagstiftning förekomma, tyden inverkar
inagtigt på hvarje individs ceconomiska ställning. Det tillhör
-
D en 19 Mars f. tn.
385
lior bankintressets naturliga väsende att utsträcka rörelsen
så mycket som möjligt. Statens interesse 5r deremot, att
denna rörelse ej sträckes längre, än landets prodgction fordrar.
Erfarenheten i andra länder liar visat stora missbruk
i detta afseende. De hafva irisetts, men icke kunnat förekommas.
Det bästa correctivet har dock alltid varit att
ålägga bankinrällningarna inlösa sina sedlar med klingande
mynt. Iakttagandet häraf är så mycket nödvändigare hos
oss, hvarest vi nu först, efter flera skakningar, lyckats erhålla
ett mynt; och det vore besynnerligt, om vi genast
vid denna riksdag skulle ingå på beslut, hvaraf realisationens
undergräfvande vore en följd. För min del är jag åtminstone
öfvertygad derom, att i händelse privatbanker få
uppstå, baserade på statsbankens sedlar, blifver realisationens
fall icke blott problematiskt, utan ganska sannolikt.
Hr Stråles fruktan, alt privatbanker icke skola uppkomma,
i fall vilkoret af invexling med silfver ulfästes, kan jag icke
dela. Måhända komme solidariska banker, som bedrifvas i
mindre scala och med en liten fond, icke alt uppstå; men
jag ar säker, att actiebanker i de större städerna derföre
icke skola uteblifva, helst erfarenheten visat, att begärligheten
efter silfver ej är särdeles stor. Jag kan icke dela Hr
Stuarts åsigt deruti, att den ifrågavar. skyldigheten först
med år i843 borde inträda; ty derförinnan kunde olägenheterna
redan hafva visat sig. Icke heller kan jag dela Gr.
Horns tanka, som borde man ej här tala om farhågor för
realisationens bestånd. Det vore i sanning underligt nog,
om man skulle låta åtgärder vidtagas, hvarigenom man trodde,
att realisationen äfvenlyrades, utan att rnan agde yppa
sina farhågor i det afseendet. I likhet med hvad Frih.
Stjernstedt opinerat, tillstyrker äfven jag, att privatbankerna
må åläggas inlösa sina sedlar med silfver.
Frih. Boye, Ludv.: I den discussion angtde lag för privatbanker,
som nu tvenne dagar pågått, har jag hört fordringar
medgifvas af den beskaffenhet, att de synts mig tillintetgöra
både sak och verkställighet. Jag har tappat 2:ne
voteringar, men det skall icke nedstämma mitt nit att motverka
fortgången på en sådan bana; och då jag förklarar,
att jag icke misskänner värdet af mina motståndares åsyftning,
mäste jag dock bekänna, att, med tillämpning af deras
satser pä förevar, fråga om privatbankers grundläggning,
jag icke föreser annat resultat än Dumboms omdöme
angtde giftermålen, att de bästa äro de, som ej blifva af,
ty med mina motståndares satser komma säkerligen inga privatbanker
alt någonsin uppstå. Man må ursägta mig denna
tanka. Jag underkastar mig äfventyret, att man vänder mot
mig den erinran, jag nyss hörde en ledamot framställa, att
pian icke tänkt sig in i ämnet, åtnöjande mig med alt låta
20 II, 49
3SG
Dea 19 M i r i f, m.
fider, mina Hrr, fa tillfälle tänta Eder in i ämnet och derefter
döma. Jag vill då först försöka en utredning af ämnet
och får vördsnmligen erinra R. o. Ad. om deri punkt,
hvarifrån jag utgår. Den förevar. § utfäster skyldigheten att
inlösa antingen med silfver eller btcosedlar. Hindret emot förstorade
sedelemissioner finnes deri, att bankerna icke äga utgifva
sedlar utöfver 5o proc. öfver grundfonden. Häri finner jag
ett säkert correctivt På andra sidan deremot hemställer jag, om,
i fall man i lag förklarar, att statsbankens sedlar icke få användas
för att ersätta privatbankernas, om man icke genom en
sådan framställning, så tydligt som möjligt, uttalat den tanka,
att man fruktar statsbankssedelns fall; ty hvarföre icke
eljest åtnöja sig med den? Och huru kan det väl bestridas,
att ett sådant, af lagstiftningen sjelf öppet framstäldt tvifvel
om realisationen icke skall skada densamma? Må man
derefter betänka det ifrågavar. stadgandets inflytande på det
afsedda yrkets uppkomst! Måste man icke då medgifva, att
åliggandet att invexla med silfver skall förringa hågen att
åt detta håll rikta sina speculationer? Vidare frågar jag:
hvarifrån skall silfret tagas? Vårt husgerådssilfver uppgår
icke till den myckenhet, att derpå kunna byggas några dylika
företag. Man måste altså antingen taga silfret ur banken
eller införskrifva det. Antar jag det förra, så hemställer
jag, om icke en större uttagning af silfver minskar bankens
fond; och i samma mån är sedelbeloppet minskadtoch
ersatt af privatbankssedlar. I stället för statsbankspapper
hafva vi då privatbankers, och jag förstår icke någon vinst
deraf. Man säger, att det är onödigt, att silfret ligger i
Bankens hvalf; men på samma gång vill man flytta det till'
privatbankernas. Må det förlåtas mig, om jag i denna contradiction
ser en föresats att hindra privatbankers uppkomst,
Sedan jag nu tror mig hafva visat, att de starka
silfveruttagningar från Banken, som privatbankerna kunde
komma att göra, i händelse de förbundos vexla med silfver,
skulle leda till följden af minskning i bankens fond, så
öfvergår jag till alternativet, att nemi. silfret skulle tagas
utrikes ifrån. Kan väl detta ske utan cursens uppdrifvande,
och är ej sådant en direct tyngd på realisationen? Ty
att realisationens bestånd ytterst beror på cursen är ovedersägligt.
Jag anser mig sålunda hafva bevisat, att den
påyrkade föreskriften aldrig kunde blifva nyttig, men väl
skadlig för vårt penningeväsende. Jag anhåller om propos.
på bifall till §, äfven med äfventyr att förlora en votering
till.
Hr Stråle: Hade man antagit Utsk:ns förslag, att privatbankerna
må få utställa sedlar till 5o proc. öfver grundfonden,
så hade föreskriften om invexling nied silfver varit
tjenlig; ty då hade bankerna kunnat innehafva så stor contant
cassa, som för underhållande af en dylik vexling er
-
Den 19 Ma rs £ tn.
fordras. Men sedan man inskränkt bankernas rätt i berörde
hänseende, äro de tvungna att hafva en liten contant
cassa och för öfrigt räntebärande papper. Den förra kan
icke blifva större än tili en fjerdedel af bankens röreisecapital.
Om detta består af silfver eller brcosedlar kan vara
likgiltigt, ty skillnaden är endast transportkostnaden. Men
vore landet väl belåtet med att icke kunna röra sig med
annat än speciemynt eller privalbankssedlar? Följden blefve,
att statsbankssedeln utjagades ur provinserna; och hvilken
svårighet vid liqvider skulle icke härigenom uppstå. Om
man antager den ifrågasatta skyldigheten, och förutsätter;
att privatbankscassan bestod i en tredjedel silfver och tvåtredjedelar
sedlar, så är det gifvet, att endast en sammansättning
behöfdes för att spränga den lilla cassan. Man har
sagt, att myntbestämningslagen utfäster, att förord om ovilkorlig
betalning i speciemynt kunna göras. Detta är sanni;
men jag kan icke föreställa mig, att en privatbank, i afseende
hvarå lagen säger, att den skall invexla antingen nied
speciemynt eller btcosedlar, kan förlora sina privilegier, om
den icke liar silfver, då någon fordrar. Vore förord derom
gjordt, så blefve det en enskild sak, och banken ringe
i vanlig väg tillförbindas alt uppfylla ö‘fverenskoramelsen.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Redan vid återremissen
af det första betänk, i detta ämne log jag mig fr iheten yttra
den åsigt, att åläggandet för privatbanker att inlösa sina
sedlar med metallisk valuta borde ingå bland hufvudvilkoren
för dessa bankers uppkomst. Jag har sedan med tillfredsställelse
hört denna åsigt vidareutvecklas, och jag skall
nu icke upptaga tiden med ett återupprepande af skalen
derför; nren jag ber att få fästa mig vid några omständigheter,
som Frih. Boye synes lrafva förbisett, då han afgaf
sitt yttrande. Hr Frih. förmenar, att föreskriften om skyldighet
lill silfvervexling skulle vara hinderlig för privatbankers
uppkomst. Jag tror ej detta; men äfven om så vore, tror
jag, att det vore nyttigare, än om dessa banker finge uppstå,
utan att vara grundade på en solid realförmögenhet,
då jag är öfvertygad, alt de endast komme alt medföra en
ytterligare intrassling af vårt penningeverk. Hr v. Troil
liar tydligen visat, hurusom det ar fullkomligt likgiltigt,
örn sedelemissionerna ske genom privatbankerna eller statshanken,
såvida de förra grunda sina sedlar endast på den
sednare bankens sedlar. Det är sannt, att privatbankerna
äro grundade på liypotheker; men då statsbanken icke får
utgifva sedlar på grund af sådana, ser jag icke, hvarföre
privatbankerna böra få det. Dock äfven om dessa sednare
ålägges att inläsa med silfver, är del likafullt utom allt tvifvel,
att deras silfvercassa kan vara ganska ringa, och att de
kunna röra sig med nästan idel btcosedlar, så länge nemi.
realisationen äger bestånd. De nödsakas endast stalla sina
3SS
Deli iq Mars f. m.
affärer så, att, om statsbanken skulle ramla, privatbankerna,
oberoende deraf, kunna göra rätt för sig. Om man således
har ett så fast förtroende för realisationen, och hvilket
äfven jag har, såvida grunderna för densamma vid en
kommande riksdag få blifva oförändrade, hvarföre fruktår
rann val att taga silfver ur Banken, för att fylla privatbankernas
behof? Mig synes det just vara en fördel för statsbanken,
att silfver finnes äfven i andra cassör än blott der,
och då jag alltid utgår från den önskan, att statsbankens
rörelse småningom må öfverflyltas på enskilda banker, såser
jag uti dea påyrkade skyldigheten för privatbankerna, alt
med silfver inlösa sina förbindelser, ett tjenligt steg för en
sådan öfverllyttning. Dessutom är jag öfvertygad, att så
mycket silfver finnes i landet, att flera banker derpå kunna
grundas, och jag är viss derom, att ulländningen icke
länge skall tveka att hitflytta sina capitaler, då han ser privatbankerna
här gifva 839 proc., under det man i de capitalrika
länderna får åtnöja sig med a å 3 procrs ränta.
Man har sagt, att skyldigheten alt inlösa med silfver vore
äfventyrlig derföre, att bankens cassa genom en sammansättning
lätt skulle kunna sprängas. Jag vet icke, hvarföre icke
sådant lika lätt skulle kunna äga rum, äfven om invexlin
gen
finge ske med b:cosedlar; ty med skillnaden endast af
transporten är allt lika lätt att, i händelse af en starkare
påkänning, ur statsbanken erhålla silfver som brcosedlar;
och har privatbanken tillgång att få så mycket af det sednare
slaget, som behöfves, så ledsnar man snart vid att belasta
sig med silfver. För öfrigt får jag fästa uppmärksambeten
dervid, att örn, i händelse af ett krig eller en poli
tisk
brytning, landet icke hade annan silfverfond än statsbankens,
skulle derigenom, att R. St. än en gang tillgrepe
den redbarheten för de utomordentliga behofven, hela landet
kunna ruineras. Om deremot flera banker hade metallisk
fond, kunde myntvärdet i alla fall upprätthållas. Jag
förenar mig för öfrigt i Frihrna Stjernstedls och Klingspors
yttranden, och hyser ännu det hopp, att denna vigtiga åsigt
bos R. o. Ad. må göra sig gällande samt äfven blifva R.
St:s beslut, hvarförutan jag icke önskar, att några privatbanker
må uppstå,
Gr, Frölich, Dav,: Den förevar. § afhandlar obestridligen
en bland de vigtigaste frågor i hela denna lag,
och R. o. Ad. torde altså ursägta, att jag kommer att blifva
något vidlyftig. Först får jag då förklara, att, om man
tror, det jag, såsom en s, k. bankamatör, med mitt yrkande,
att privatbankarna icke må åläggas inlösa sina sedlar
med silfver, endast har afseende å dessas fördel, så misstager
man sig betydligt, Jag anser det nemi. ingalunda svårt
för privatbankerna att hålla metallisk cassa. Den obetydliga
kostnaden för t>'?insporten af den enda egeptljga olägen-=
Den ig Mars f. ra.
38g
liet; men denna olägenhet drabbar allmänheten genom den,
i händelse af utvexling endast med klingande mynt, i landsorterna
uppstående bristen på brcosedlar, hvilka för allmänheten
äro nödvändiga, då den skall göra remisser utom provinsen.
Hr Stuart har trott, att bankerna, i händelse de
bade sin cassa i silfver, kunde hålla denna betydligt mindre;
men om jag äfven medger detta, så, och då det metalliska
myntet aldrig kan vinna den rörlighet som dettas
representativer, är det klart, att det ifrågavar. stadgandet
lomme att verka hinder för den allmänna penningerörelsen.
Orsakerna i öfrigt, hvarföre jag motsätter mig det ifrågaställda
åläggandet för privatbankerna, äro dels, att jag skulle
anse sådant innefatta en öppen krigsförklaring emot realisationen
(och det skadliga inflytandet deraf skulle icke lijelpas
derigenom, att skyldigheten icke koraroe att vidtagas
förrän 1843), dels att jag anser yrkandet i berörde
hänseende grunda sig på en fullkomligt oriktig uppfattning
af hela privatbankssystemet här i landet. Jag har
nemi. funnit, att de, som förfäkta ideen, hemta sin öfvertygelse
från andra länders exempel; och det torde då tillåtas
mig att redogöra, huru jag uppfattat det system, som
härutinnan i andra länder blifvit följdt, såsom t. ex. i England.
Der företer sig för det första den skillnad emot här,
att inga sedlar finnas, hvilka äro legalt förklarade att gälla
lika med mynt. Der finnes dessutom icke någon särskild
lag för privatbanker, utan dessa äro fullkomligt lika fria
som alla andra näringar. Der finnes altså icke något annat
sätt att gifva nödig restriction, än att ovilkorligen ålägga
dessa inrättningar att inlösa med metalliskt mynt, hvilket
stadgande är så mycket naturligare, som intet sedelmynt
finnes, det der såsom Rikets mynt är antaget. En af Englands
största financierer ifrågasatte dock såsom nyttigt att
tillskapa eif. sedelmynt, hvilket gällde lika ovilkorligt som
guld och silfver; men då skulle en sådan bank ställts under
en särskild lag, och Londonerbanken hade då måst reorganiseras.
Det befintliga penningesystemets interesse var
dock häremot för mägtigt inom lagstiftningen; men hade den
erforderliga lagen kunnat åstadkommas, så hade säkerligen
Engelska nationen långt för detta insett och tillämpat, hvad
Richardo sagt dem, att nemi. ett sedelmynt är det bästa och
fullkomligaste af alla slags penningar, såvida det står i förening
med ett riktigt banksystem. Som discussionen nu flyttat
sig till förhållandet i England, ber jag alt äfven få upplysa
om orsaken, hvarföre en minimivalör för sedelmyntet
der finnes bestämd. Då, såsom jag redan nämnt, bankerna
kunna uppkomma utan lag, således saknande alla dylika föreskrifter,
som vi nu i 8 § hafva under öfverläggning, så
har man icke funnit annat sätt alt qväsa bankerna än det,
att taga ifrån dem den minsta sedelrörelsen och derigenom
göra det för dem omöjligt alt sprida sina sedlar öfver ett
3go
Den 19 Mars f. iu.
visst belopp. Parlamentet bar dock icke förbisett den stora
uppoffring, Engelska fHket nödgats vidkännas derigenom,
att effei måst slita guld och silfver i stället för papper; och
i fall hindren mot rättelse härutinnan icke vore så stora och
mägtiga som de äro, skulle en sådan rättelse, till båtnad för
nationen, säkerligen icke uteblifva. Om Svenska nationen
emedlertid är road af att efterapa ett system, hvars olägenheter
vi icke hafva behof af att underkasta oss, så lemnar
jag åt hvem som helst hedern att utföra denna efterapning.
Jag återgår nu till förhållandet i Sverige. Här hafva vi R.
St:s Ranks sedlar, genom grundlag förklarade gällande för
mynt; vi hafva altså ett lagligt pappersmynt. Låtom oss
då efterse, om vi behöfva efterapa Englands exempel, eller
kunna förbigå olägenheterna deri och gagna fördelarna. Vi
äro för närvar, i tillfälle att göra vårt sedelmynt så orubbligt,
att det gifver större förtroende an hvarje annat. Efter
en tid af vansinne och deraf följande olyckor i våra financer
hafva vi ändtligen fått stadga i vårt myntväsende,
och vi äga lag, som hindrar fortgåendet på den bana af
orimliga sedelemissioner, som så länge blifvit följd. Så länge
vi stadigt hålla oss vid den punkten, måste vi erkänna,
att vi icke kunna annat än hysa fullt förtroende till våra
riksbancosedlar. Skulle det väl då vara farligt att på en
sådan byggnad uppföra sidobyggnader, sådana som privatbanker?
Långt ifrån att försvaga hufvudbyggnaden skulle
de utgöra dess skyddsvärn. Borttages deremot den åberopade
grundlags-^, så erkänner jag, att privatbankerna måste
inlösa med silfver. Hr v. Troil har sagt, att vådorna dervid,
att privatbankerna icke ålägges alt inlösa i silfver, hufvudsakligen
bestå i möjligheten af det representativa myntets
inom landet mångfaldigande. Jag förstår icke, huru någon
skada mera kan uppkomma derigenom, att inlösningen
sker med sedlar, som aro lika med mynt, än örn den verkställdes
med sjelfva det klingande myntet. Om man litar
på realisationen, så bör man väl förmoda, att allmänheten
snart, hvad erfarenheten till en del redan vitsordat, icke
skall tänka så mycket på, om den får silfver eller det, som
dermed är genom lagarna förklaradt fullkomligt lika gällande;
ty detta kan då vara henne mindre angeläget. Men frågan
blir å andra sidan, huruvida man bör tvinga allmänheten
att emottaga silfver till huru stora summor som helst.
Det är della, som jag tror skulle blifva för allmänheten
högst besvärligt. Man har sagt, att privatbanksrörelsen kan
komma att utsträckas längre, än behofvet fordrar. Jag får
då påminna, alt både minimi- och maximi-summor äro utfästade
för dessa stiftelser. Konungen äger pröfva, huruvida
de få uppstå; och dessutom är det bankernas egen fördel
att tillse, det den löpande sedelmassan i landet icke blir
för stor, enär bankbolagen icke blott utgöras af gäldenärer
till allmänheten, utan efter ali sannolikhet komme att be
-
Den 19 M* r * f. ra.
Stå af de största capitalisterna i landet. Det gr klart,
att, i händelse föreskriften om ovilkorlig inlösen med silfver
antoges, skulle sådant förutsätta den tanken, ntt riksbankens
tillstånd efter någon lid, såsom t. ex. 184.3, hade
försämrats; ty hvad kan väl annars vara orsaken dertill,
att man vill flytta statsbankens metalliska cassa till privatbankerna?
Och jag hemställer, huruvida icke privatbankerna
kunde hämnas på landet för det hinder, man uti den
ifrågavar. föreskriften velat nedlägga mot den friare penningerörelsen.
De behöfde nemi. endast taga föcskrifningarna
å sina utlåningar, ställda till ovilkorlig betalning i silfver.
Om nu statsbanken ramlade, skulle privatbankerna säkerligen
vara bland de första, som uttoge silfver ur banken, men
hade derefter betydliga lånefordringar i silfver utestående hos
allmänheten, hvilken icke kunde anskaffa något sådant, då
statsbanken ej fortsatte sin vexling. Privatbankerna kunna
således i det hela skratta åt det ifrågaställda stadgandet; men
huruvida landet dermed hlefve belåtet är en annan fråga.
Jag upprepar, att om riksbankssedeln icke vore mynt, vore
motsidans påstående consequent; men då så icke är, hvarföre
förbise den stora besparing, som tillskyndas landet derigenom,
att dess metalliska mynt icke slites, och alt allmänheten
icke behöfver besväras af svårigheterna vid att
göra penningeremisser i silfver i stället för i sedlar. Emedlertid
och örn man är envis, så hemställer jag, om icke,
såsom en billig förening emellan de olika opinionerna, man
kunde utfästa, att mindre summor, t. ex. under 1000 r:dr
cour., böra, om så fordras, ovilkorligen inlösas med silfver;
ty en silfvercassa af omkring 5o,ooo r:dr bör lätt kunna
hållas eller skaffas. Om It. o. Ad. behagar erinra sig början
af mitt anförande, innefattar det, att skyldigheten att
inlösa med silfver likasom föreskriften om en viss minimivalör
utgöra restrictioner för sådana bankinrättningar, hvilka
icke hafva andra restrictioner; men här i landet, der
sedlar finnas med laglig kraft af mynt och hvarest endast
ett visst belopp sedlar får utgifvas af privatbankerna, skulle
det endast vara en capris att göra föreskrifter i båda nämnda
hänseenden. Vilja privatbankerna skrifva småsedlar, hvilket
de, likasom statsbanken, icke kunna utan uppoffring, så
är det deras ensak. Man är alltid lika säker, emedan icke
mer än ett visst belopp inalles får utgifvas; och det kan
då qvitta lika, om detta utgöres af större eller mindre sedlar.
Då reglementariska föreskrifter finnas, böra de vara
lämpliga för alla inrättningar af samma beskaffenhet. Jag
anser altså olämpligt att utsträcka statsbankens privilegium
derhän att ensam få utgifva småsedlar. Ett sådant beslut
är ungefär af samma art, som det ett RihsSt. redan fattat,
att nemi. privatbankerna icke få utgifva några creditsedJar,
d. v. s. att de icke få uppstå.
Sedan jag altså nu yttrat mig öfver den financiella delen
Den 19 Mars f. 111.
af det ifrågavar. ämnet, skall jag yttra mig om det juridiska
samt ang:de redactionen. Jag har Hr Stråles afgifna förslag
i handen och anser ett yttrande i denna del af honom, såsom
ledamot af Högsta Domstolen, icke vara utan vigt. Jag
skall derföre gå igenom Hr Stråles förslag. Först visar det,
att motionären, vid en, som mig synes, nog hastig uppfattning
af saken, trott §:n böra börja med stadgandet örn directtns
ansvarighet. Jag har väl icke något emot denna redaction;
men efter det nyss omförmälda mom. följer det,
sorn afhandlar den ilnanciella delen af frågan, och derefter
följa åter nya morn., som angå juridiska omständigheter.
Jag vet icke, hvartill en sådan ordning skall tjena, och jag
kan icke finna företräde deri framför den af mig följda.
Jag finner nu likväl, vid närmare undersökning af förslaget,
att jemte den nyss anmärkta skiljaktigheten deremellan och
det förslag, jag uppgifvit, äfven visar sig den, att Hr Stråles
mera uttryckligt vidrör frågan om handräckning, samt
att det, i stället för den af mig nyttjade definition: ”såsom
”för ostridiga fordringar af den mest executiva egenskap,”
uttrycker detta sålunda: "såsom för till innehafvaren stoldt
”skuldebref.” De förstnämnda skiljaktigheterna synas mig af
ingen vigt; och hvad den sista beträffar, kan jag, för min
del, icke tro den böra föranleda ändring i mitt förslag, ty
hvad är väl en banks sedel annat, än ett till innehafvaren
stäldt skuldebref. Men det är möjligt, att jag misstager
mig i dessa omständigheter, och jag förklarar, att jag gerna
medger Hr Stråle, såsom tjenstgörande jurist, preference
i afseende å redactionens uppgörande, den jag, för mindel,
altså öfverlemna!' åt honom, såvida han, efter de vördsamma
anmärkntr jag nu haft äran framställa, finner sig böra
vidhålla yrkandet om ändring i den af mig uppgifna redaction.
Gr. Horn: Gr. Frölich har så fullständigt utvecklat
den åsigt, hvartill jag hörer, att jag dervid icke skall vidare
uppehålla mig. Jag vill blott svara dem, som synts förundrade
öfver, om man skulle hysa någon farhåga för realisationens
bestånd, att jag ingalunda yttrat någon sådan;
men jag har sagt, att det är oförsigtigt att jemte realisationen
tillskapa lagar, som mot densamma föda misstroende.
Jag har velat, att man noga skall akta sig att genom lagstadganden
visa ett misstroende, som saknar all anledning.
Att privatbanksystemets tillämpning i vårt land bör komma
att understödja realisationens bestånd är min öfvertygelse
och mitt hopp, helst jag väl vet, att detta bestånd icke
beror på den större eller mindre reella valuta, banken kau
komma att hålla inne, utan på allmänhetens belåtenhet med
det financiella tillståndet i landet; men skulle man nu tillf
förbinda privatbankerna att vexla med silfver, så hade mat;
iu
Den 19 Mats f. m.
393
ju dermed sagt, att hvar och en borde akta sig för Rikets
sedelmynt. Då man föreställer sig olägenheten af att behöfva
hålla både silfvercassa och sedelcassa, samt inser., att
försigtigheten fordrade det bankerna icke emottaga inbetalningar
i annat än silfver, så visar sig ju såsom tydlig följd
af påbudet, att sedlarna utträngdes ur rörelsen; och jag
frågar, om realisationen derigenom stadgades, eller om den
undergräfdes. Att ännu tala om utländska capitaler ansel*
jag alltför tidigt; åtminstone har sådan förutsättning icke
ledt mig, då jag opinerade för de solidariska bankerna,
helst jag skulle anse det vara vådligt, om på de större handelsplatserna
actiehanker uppstode, grundade på utländska
capitaler. De kunna finnas i dag, men vara borta i morgon,
och det är altså icke på sådana capitaler, jag ville
bygga en creditrörelse, som kunde understödja realisationen.
Jag tillstyrker antagande af Gr. Frölichs förslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
skulle komma att fortsättas på e. m. kl. 6.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Jag delar åsigter med dem,
som tro, att statsbankens sedlar äro lika med silfver. Jag
vill icke ingå i undersökning, huruvida grundlagen med
orden: "som för mynt i Riket må erkännas,” afser ett positivt
bud eller en tillåtelse. Emedlertid äro dessa sedlar
nu lika med silfver. Jag skall härefter öfvergå till en sida
af ämnet och tillse, om privatbankernas skyldighet alt inlösa
med silfver skulle medföra en så stark silfveruttagning
från banken, att realisationen deraf kunde afventyras. Icke
någon banks sedlar kunna gå i rörelsen, så vida denna ej
fordrar den quuntitet mynt, som sedlarna representera. Om
således det befintliga representativa myntet icke är för rörelsen
tillräckligt, kunna nya banker uppstå och drifva en
ökad sedelrörelse. Lyckligtvis äro vi nu så långt komna,
att vi äga en barometer, hvarefter vi kunna bedöma, om
den löpande sedelmassan är för stor eller icke; ty om privatbanker
uppstå och utsträcka sina sedelutgifningar utöfver
rörelsens behof, så kommer följden deraf att synas på statsbanken;
och långt ifrån att det är skadligt, är det tvärtom
nyttigt att hafva en sådan barometer, för att komma från
den villfarelse, att rörelsen kan uppehålla huru mycket sedlar
sorn helst. Om altså privatbanken utsträcker sin rörelse
för vida, blifver följden den, att bankens sedlar gå in dit
emot silfver, hvilket då exporteras: ett mindre antal btcoserilar
kommer altsä alt finnas i landet, och privatbankerna
få svårt att hålla så stor cassa, sorn fordras för att göra
tele mot vexlingen, särdeles under den tid, då kronoutlagorna
skola utgå, och hvartill endast silfver eller b.‘cosedlar
få användas. Så länge privatbankernas sedlar icke emottagas
i uppbörden, är det ingen fara, att ju dessa banker
20 H. 5o
3ö4
Den ig Slars f. m.
se sig före och indraga sin rörelse, då de finna sig hafva
svårt att hålla cassa. Jag medgifver, att följden af privatbankers
uppkomst, nied rätt att utvexla med statsbankens
sedlar, omsider blefve den, att Ständerna måste inskränka
sin lånerörelse och deras bank sålunda närma sig uteslutande
egenskapen af vexel- och depositbank; men långt ifrån att
sådant vore olyckligt, blefve det en vinst, att landets penningerörelse
kunde bedrifvas genom enskilda creditanstalter
och icke behöfva statens mellankomst, som på detta sätt
blir en assistanceinrättning. Jag motser således med glädje,
att privatbankerna småningom skola öfvertaga lånerörelsen i
Jandet. I sjelfva saken instämmer jag altså med Gr. Frölich;
och då han, hvad redactionen beträffar, öfverlemna!
uppgörandet deraf till Hr Stråle, är jag säker, att all form
deri blifver iakttagen.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.; Sedan jag begärde
ordet, har frågan fullständigt blifvit utredd af andra talare,
och jag vill således endast instämma hufvudsakligen med
Gr. Frölich och Frih. Boye, med hvilken sednare jag är glad
att nu för första gången kunna förena mig i financiella ämnen.
För öfrigt får jag tillägga, alt jag anser det vara stridande
mot 72 § Reg F. att neka privatbankerna betala sina
förbindelser med hvad grundlagen erkänner för mynt. Vi
hafva visserligen upplefvat tider, då man trampat grundlagen
under fotterna; men jag hade hoppats, att man nu
funnit olämpligt att vidare fortgå denna väg. Dessutom,
när skulle det egentligen vara nyttigt, att privatbankerna
voro skyldiga inlösa med silfver? Jo, då först, när statshanken
icke kunde fortsätta sin vexling. Grunden för stadgandet
skulle altså ligga i förutsättningen, att realisationen
snart skall gå omkull. För min del anser jag det orimligt
att vilja göra sådana antydningar; och hvilka blefve väl
följderna i öfrigt? Silfver vore ej svårt för privatbankerna
att anskaffa, så länge tillgång funnes i statsbanken. Men
en talare från den motsatta sidan har anmärkt, att privatbankerna
för vexlingen icke behöfde hålla särdeles stor cassa,
emedan silfver icke blefve så begärligt hos allmänheten.
Man skulle således få till obegränsadt belopp utgifva sedlar,
utan motsvarande fond. Men samma sidas talare hafva
medgifvit, att privatbankernas sedelemissioner hafva samma
verkan som statsbankens, och följaktligen skulle man genom
ifrågavar. stadgande endast befordra myntrepresentativernas
omåttliga tillväxt, till äfventyr för myntvärdet. Man bör
altså icke befordra dylika sedlars utgifvande på obetydliga
fonder; och hvem skulle väl dessutom vara belåten med alt
taga silfver? Inga remisser kunde, utan mycken kostnad och
besvär, dermed verkställas, kronouppbörden skulle försvåras
och förhållandets inflytande på Banken skulle genom den
större möjligheten af stora sedelemissioner, efter min öfver
-
Den 19 Mars f. m.
395
tygelse, blifva sä oroande, att Bancostyrelsen snart Liefve
nödsakad vidtaga de åtgärder, sorn aro föreskrifna för att
återställa proportionen, såsom indragning af lån etc. Jag
hemställer, huru allmänheten häraf skulle finna sig belåten?
Jag får altså på det högsta tillstyrka antagande af Gr. Frölichs
förslag, likväl utan hans medgifna jemnkning, att mindre
summor skulle kunna åläggas till invexling i silfver.
Hvarken i stort eller smått får man vika från hvad som
är rätt.
Frih. Klingspor: Jag begärde ordet, för att upptaga
några emot mig och andra ledamöter af samma åsigt framställda
anmärknlr. Jag får förklara, att jag ogillat det R.
St:s beslut, att statsbankens sedlar skola gälla för Rikets
mynt; och jag kan icke dela deras fasta tio, som anse en
myntförsämring omöjlig. Jag var likväl, alltför varm vän af
realisationen, för att genom framkastande af några farhågor
vilja äfventyra densamma; men om Ständerna äro på vägen
att vidtaga åtgärder, hvaraf jag anser ett sådant äfventyr
följa, så tror jag mig böra öppet uttala min öfvertygelse
derom. Frih. Boye har sagt, att det är detsamma, om
silfvervalutan ligger i statsbankens eller privatbankernas förvar;
men jag har icke velat, att si 1 frel skall ligga instängdt
hvarken på det ena eller andra stället, utan vara spridt i
rörelsen. Att privatbankernas åliggande att hålla silfvercassa
skulle kunna äfventyra realisationen derigenom, att
sådant förorsakade coursstegring, kan jag väl inse såsom en
möjlighet; men denna är alltid närmare, om creditsedlar få
utgifvas, fonderade på statsbankens sedlar. En alltför stark
sedelemission hlefve säkerligen följden deraf, och detta åter
verkade myntvärdets fall i bredd med ett Jökadt varuvärde.
Gr. Frölich har klandrat, att man från andra länder velat
hemta sin erfarenhet i ämnet. Hr Gr. tyckes likväl sjelf
hafva hemtat sin erfarenhet från samma håll, och jag vet
icke, huru man skulle kunna åberopa erfarenheten inom
Jandet i delta hänseende, då vi ännu icke äga någon sådan.
Lika med Hr Lefre'n anser jag det klingande myntet vara
en barometer på rörelsecapitalets förhållande till landets
Jrehof; men jag tror, att denna barometer vore säkrare, om
den inflyttades i privatbankerna, än då den hålles fast i
statsbanken. Jag anser visserligen pappersmyntet nödvändigt
för samhället, men det är ett nödvändigt ondt; och att
nödvändigheten icke helt och hållet saknar undantag visar
Frankrikes exempel, i det der icke finnes mer än enda sorts
sedlar, och rörelsens behof för öfrigt ersättes med klingande
mynt och inrikes vexlar. Jag anser det land lyckligt i finans
cielt hänseende, hvars rörelse hufvudsakligen bedrifves med
klingande mynt. Der kan icke, såsom händelsen är i länder,
hvarest creditmynt gagnas, penningevärdet våldsamt
stiga eller falla, och jag tror, att man bör närma sig, i
stället för aflägsna sig, ett sådant mål.
396
Deri 19 Mars f. m.
Hr Stråle: I sjelfva hufvudfrågan är redan så mycket
för min åsigt anfördt, att jag endast vill tillägga den erinran,
att en lag, som ovilkorligen stadgade, att privatbankerna
skola inlösa sina sedlar med silfver, vore stridande
emot 7a § Reg.F. Hvad redactionen beträffar, äro skiljaktigheterna
emellan Gr. Frölich och mig obetydliga. Jag
utgick från den tanka, att det först borde bestämmas, hvem
betalningsskyldigheten ålåg; men jag medgifver nu, att 1
morn. i mitt förslag må få det 3:dje rummet i ordningen.
Gr. Frölich har vidare yttrat, att sedlarna komma att ställas
till innehafvaren. Detta är ganska sannt, och just derföre
är den utaf mig föreslagna termen tjenligare än den af
Gr» Frölich begagnade, hvilken synes mig obestämd.
Frih. Boye: En talare har ansett de skäl, jag framställt
deruti, att det ifrågaställa stadgandet skulle väcka
svårigheter emot privatbankers uppkomst, icke vara några
skäl, och Hr Dalman har ännu lättare kommit ifrån saken
dermed, att han förklarat, det några svårigheter icke funnos,
Men hafva dessa Ilrr bevisat något emot mig?
För det dessa Hrr icke finna det, är det väl derföre mindre
sannt, att silfret skall någonstädes hemtas och att beräkningen
på husgerådssilfver icke är antaglig? Då således silfret
måste hemtas antingen från Bauken eller utifrån, så måste,
i förra fallet, följden blifva skadlig derigenom, att den
bomme att bestå i minskning af Bankens silfverfond samt
tvånget för Banken att uppsäga sina fordringar, och i det
sednare derföre, att den förorsakade en ansenlig förhöjning
i coursen, deraf återverkningen blefve en svår stöt för realisationen.
Jag frågar, om dessa olägenheter äro undanröjda
dermed, att några ledamöter behaga förklara, att de icke
finnas? Min fråga ställer jag till It. o. Ad. och icke till dem.
Dessutom tror jag, att saken är af så mycken vigt, att jag
begär särskildt eftersinnande af Hr Gr. o. Landtm., om ens
propos, å det framställda yrkandet kan meddelas. Om grundlagen
skall förstås efter ordalydelsen, så frågar jag, om 73
§:n kan äga bestånd i förening med förbud att betala skuld
med b;cosedlar? Är icke ett sådant förbud rakt stridande mot
nämnde §? Jag förstår åtminstone icke annat. Om denna
anmärkn. är sann, så fäster jag mitt hopp vid Hr Landtmts
grannlagenhet att icke göra en propos., hvarigenom grundlagen,
förmedelst ett oeconomiskt beslut, komme att ändras,
Beslutet skulle äfven strida emot en civil lag; ty
banklagen af i83o bjuder, att hvarje b:cosedel skall hafva
en viss proportion till silfret. Men är ej denna föreskrift
förbisedd, om man nu beslutar, att, i ett afseende, icke
någon sådan proportion finnes? Jag reserverar mig deremot
och begär bifall till 8 § i Utsk;ns förslag.
Hr Dalman: Här har blifvit yttradt såsom hufvudskäl
för afstyrkande af det förslag, jag försvarat, att antagande;
Den ig Mars f. m.
397
deraf skulle utmärka misstroende till realisationen. Jag tror
icke, att man, i fråga om lagstiftning, får utgå från dylika
considerationer. Frågan är, om grundsatsen är riktig eller
oriktig, icke om den stöter den ena eller andra opinionen.
Om jag ock grundade mitt yrkande på misstroende till realisationen,
hvilket jag ingalunda gör, så kunde jag låta hela
frågan angrde giltigheten af en sådan opinion vika och hlott
hålla mig till undersökning, huruvida det instämmer med
de första eiementerna af financiel lagstiftning, att grunda
utgifvande af myntrepresentativer på andra sådana. Antingen
skola vi helt och hållet vara af med dessa privatbanker,
eller ock skola de upprättas på fullkomligt säkra grunder.
Jag fäster härvid icke någon vigt vid beståndet af
R. St:s Bank, utan är öfverlygad, att ett väl organiseradt
privatbanksystem komme att mer än tillfredsställande aflösa
statsbankens functioner, emedan det ligger i privatbankernas
eget interesse att upprätthålla myntet. Men om man
organiserar dessa hanker så, att de öfversvämma landet
med sedlar, utan annan fond än inteckningar och solidariska
förbindelser, så ser jag deri en fara, icke blott för beståndet
af realisationen, utan för hela vårt penningeväsende.
Jag har förut yttrat, att min öfvertygelse är, att i händelse
de för realisationen stadgade grunder icke rubbas, så
står realisationen fast; men då Ständerna i detta afseende
äga husera, huru de behaga, så kan man icke vara säker,
att ej vid en kommande riksdag något maniement kan vidtagas
med Banken, hvarigenom dess soliditet lider. Sådant
bevisar icke misstroende till sjelfva realisationen, men till
den lagstiftande personalen, hos hvilken jag i sanning anser
föga garanti finnas. Det synes mig altså nödvändigt att
försvaga det inom Representationen så mägtiga interesset
vid att, på Bankens bekostnad, lemna låneunderstöd, och
detta anser jag blifva följden af uppkommande privatbanker,
såvida de äro säkert och klokt fonderade; hvarförutan
åter jag anser dem komma att verka fullkomligt motsatt.
Man har sagt, att det stadgande, jag och de af samma
åsigt med mig påyrkat, skulle tvinga privatbankerna att
äfven indrifva sina fordringar i silfver. Sådant kan jag
likväl icke finna; ty bankerna måste naturligtvis vara skyldiga
att emottaga sina egna sedlar, och följden blefve altså,
att inbetalningarna till bankerna finge ske antingen med
deras egna sedlar eller med silfver, såvida bankerna icke
ville emottaga btcosedlar. — Gr. Horn har, jemte förklarande,
att han anser de solidariska bankerna vara de bästa,
sagt, att han tviflar, det sådana kunna grundas på utländska
capitaler. Jag är af en motsatt tanka i sjelfva principen;
jag hoppas, att actiebanker isynnerhet skola uppstå,
och just grundade på utländska capitaler. Man har sagt,
att dessa capitaler kunde bortföras; men då sedlar icke få
utgifvas utan i ett visst förhållande till grundfonden, lärer
39S
Den 19 Mars f. m.
denna farhåga icke förtjena afseende. Man har sagt, att
föreskriften koinme att hafva ett menligt inflytande på statsbanken,
hvars rörelse sålunda blefve inskränkt. Det är
möjligt; men jag ser icke något ondt deri, att statsbankens.
lånerörelse öfverflyltas till privatbankerna. Man har vidare
talat 0111 den menliga verkan på coursen genom ifrågakommande
införskrifningar af silfver. I fall sådana införskrifningar
skulle ske mot vexlar, är erinringen riktig; men om de
afslutades mot obligationer, eller utländningen sjelf införde
sina capitaler, så vore intet härvid att befara. Man har
påstått, att stadgandet komme att strida mot 72 § Reg.F.
Jag kan icke inse det. Det åligger icke någon att taga
sedlar, då han äger förskrifning på silfver; ty i den
åberopade § står blott, att brcosedlarna må för mynt i
Riket erkännas, och då i83o års banklag ytterligare stadgar,
att särskildt förbehåll i delta hänseende kan göras,
är det gifvet, att sådana kunna äga rum till den kraft och
verkan, som deri finnes utfästad. Meningen är ingalunda
att förbjuda privatbankerna att röra sig med h:cosedlar,
utan blott att tillförbinda dem lemna silfver, då någon sådant
yrkar. Jag anhåller om propos., på sätt jag förut
begärt.
Hr Hegardt, Christ. Bernh.: Sedan jag begärde
ordet, hafva flera talare med den fullständighet yttrat sig
i ämnet, att det icke synes mig återstå något för detsammas
utredning. Jag ber dock att fä tillkännagifva min åsigt.
Jag instämmer med dem, som anse privatbankerna böra inlösa
sina sedlar med metalliskt mynt. Det visar sig genast
för theorien orimligt att utgifva sedlar, utan skyldighet att
inlösa dem med annat än andra sedlar. Sådana, de må
vara utgifna af privatbanker eller statsbanken, är dock icke
mynt, utan endast anvisningar derå. Så länge man icke
erkänner detta, är det omöjligt att påräkna någon stabilitet
i vårt penningeväsende. Erfarenheten torde också icke kunna
förete något exempel å någon sådan bankinrättning, som
utställer sedlar, betalbara med andra sedlar. Jag yrkar altså,
att privatbankerna, om så påfordras, må vara skyldiga
inlösa med silfver. Det är sannt, att denna föreskrift i
början komme att förorsaka en större påkänning å Bankens
hvalf; men jag ser deri ingen våda, ty de b:cosedlar, som
derefter qvarblifva i omlopp, skola så mycket säkrare uteblifva
från bankluckan. Mina motståndare hafva jemväl
velat hemta stöd för sin åsigt från tolkning af 72 § Reg.F.;
men jag kan icke tinna, att denna innefattar något ovilkorlig!
bud, utan afseende på gjorda förbehåll. Det heter
nemi. i den åberopade meningen: må. Detta är icke ett
imperativ. Det utmärker blott, att Bankens sedlar äro lagligt
mynt, men icke, att de ovilkorligen skola vara det.
Ytterligare har man åberopat lagen af d. 1 Mats t8ao;
Den 19 Mars f. 111.
399
men denna säger likvisst uttryckligen: ”Der ej annat förbehåll
gjordt är.” Det synes mig alltid oriktigt att åt
brcosedlarna bereda ett tvunget omlopp. Ett sådant underhålles
icke genom några påbud, utan beror på förtroendet
dertill, alt hvarje utgifven sedel vid anfordran inlöses. Jag
anser altså klart, att den ifrågavar. föreskriften icke kan
menligt inverka på statsbankens ställning; och då det är af
yttersta vigt för den möjligen inträffande händelse, attstatsbanken
inställde sina betalningar, alt olyckan icke mångfaldigas
derigenom, att privatbankerna ramlade på samma gång,
måste jag på det ifrigaste påyrka åtgärden. Man bar dervid
veiat se ett hinder för privatbankers uppkomst; men
jag kan icke dela denna farhåga, utan tror tvärtom, att en
särdeles fördel såmedelst skulle beredas dessa banker, i det
deras sedlar, då de inlöstes med silfver, alltid voro mera
begärliga. Den, som får en privatbanksedel å 1000 r:dr
och derför endast kan begära btcosedlar, äger aldrig hopp
att för förstnämnde sedel kunna bekomma något bättre, än
livad btcosedeln då är, men väl sämre, i händelse af dennas
fall. Innehafvare!! skall således alltid vara färdig att utbyta
den emot det "bästa, han derför någonsin kan få, nemi.
b:cosedelti, då han deremot eljest alltid directe kunde påräkna
alt erhålla det bästa, som för någon slags sedel kan
fås, nemi. sjelfva den reella valutan, och i hvilket sednare
fall han altså lika gerna och hellre bchölle sin privatbanksedel,
än att derför tillvexla sig motsvarande statsbaukssedlar.
Jag tror sålunda, att privatbankernas uppkomst befordras
genom tillämpning af den åsigt, jag hyser. Derigenom
skulle ock, hvad alltid är nyttigt, silfverskiljemynlct mera
ingå i landsorternas rörelse: det säkraste sätt att fästa det
i landet. Jag får altså, i öfverensstämmelse med hvad flera
ledamöter redan begärt, anhålla 0111 propos. derå, att privatbankerna
må åläggas inlösa sina sedlar med metalliskt mynt.
Hr Stråle: Då jag sista gången yttrade mig, undföll
det mig att bär är fråga örn tvenne §§. — Jag liar från
början ansett de stadgande!!, mitt redaclionsförslag omfattar,
böra utgöra tvenne 5§ och har således icke något deremot.
Frih. Cederström, Jac.: Jag förmodar, att, så länge
grundlagen säger, alt R. St:s Banks sedlar må lör mynt i
Riket erkännas, hvar och en äger begagna dessa sedlar i
sina liqvider, samt således privatbankerna äfven. Jag ser
icke, huru man i civil lagstiftningsväg kan betaga dessa,
livad som enligt grundlagen tillkommer hvar och en.
Ur Rosenblad, Bernh.: Jag hade icke ämnat deltaga
i discussionen, men måste i anledn. afen talares yttrande
erinra, att i händelse man vill beröfva privatbankerna
rättighet att betala med allmänt gångbart mynt, förfar
man på samma sätt som det RiksSt., hvilket förbjudit pri
-
Dun ig Mars f. m.
vatbankerna att utgifva sedlar; ty föreskriften för dem att
hålla en särskild cassa i klingande mynt vore så hinderlig
för dessa inrättningars uppkomst, att jag icke kan tänka mig
densamma. Hvad den juridiska sidan af frågan beträffar,
kan jag icke inse någon rättighet till förbud, då grundlagen
förklarar, att R St:s Banks sedlar äro lika med mynt. Det
vore både orimligt och ett dråpslag för allt sedelmynt. Jag
yrkar aliså antagande af motsatsen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg öfverläggningen fulländad, röride denna punkt.
Ropades ja.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
bifall å 8 § i Utsklns förslag.
Ropades starka nej, blandade med ja.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det lian funnit
nej hafva öfverröslat ja.
Frih. Boye begärde votering.
Hr Stråle: Jag tror icke, att Frih. Boye vid närmare
eftersinnande kan hafva något emot antagande af Gr. Frölichs
förslag.
Frih. Boye: Jag får till prot. förnya min hemställan,
huruvida någon propos. kan meddelas å motsidans yrkande,
såsom stridande mot grundlagen.
Hr Stråle: Jag tror, att afslag å 8 § i Utsklns förslag
bör föregå proposin till antagande af Gr. Frölichs. Jag
hemställer altså till Frih. Boye, om han icke vill invänta
denna sednare propos., för att då, i händelse af befogenhet,
begära votering.
Frih. Boye: I fall afslag å 8 § i Utsk:ns förslag icke
innefattar afslag å Gr. Frölichs, så återkallar jag för närvar.
min begäran om votering.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade sig ej finna, att
ett afslag å Utsklns förslag i denna punkt skulle innebära
afslag å motsvarande punkt af Gr. Frölichs förslag, utan
komme den sednare under pröfning, sedan det förra blifvit
afslaget.
Hr Stuart: Jag får endast förnya min anhållan, att
Hr Gr. o. Landtm, täcktes först framställa propos. å den
föreslagna skyldigheten för privatbankerna att inlösa sina
sedlar med klingande mynt, hvilken fråga utgjort föremålet
för hela denna förmiddags discussion. Derefter torde frågan
om redactionen af föreskriften härom böra företagas tili afgörande.
Hr Stråle: Sedan Gr. Frölich och jag förenat oss om
ett förslag, torde propos. få framställas till antagande deraf
i
De ii 19 Man f. rri.
i stället för Utskms; och först i den händelse, ätt sådant
ej bifallesj lärer Hr Stuarts förslag böra blifva contraproposm.
Frih; Boye: Först torde propos. framställas å Gr. Fröliclis
förslag, med antagande eller förkastande hvaraf denna
fråga kunde vara afgjord.
H. Ex. Hr Gr. ö. Landtm, yttrade, att, til! följd af
den af åtskilliga Ståndets ledamöter gjorda framställning,
huruvida H. Ex. kunde framställa propos. derå, att enskilda
sedelbanker skulle vara skyldiga att inlösa sina creditsedlar
med metalliskt mynt, fl. Ex. ansåg sig böra förklara;
att H. Ex., enligt 72 § Reg.F., ej ahsåg sig tillständig!
att en sådan propos. framställa. II. Éx. ansåg, att ett bifall
till en sådan propos. skulle innehålla ett förklarande,
att 72 § Reg.F. ej agde kraft och helgd och ait Bankens
sedlar ej vöre gällande mynt i Riket.
Hr Dalman: Då jag icke kan instämma i Hr Gr. o.
Landtm:s förklaring, får jag anhålla om framställning till
ll. o. Ad., huruvida Ståndet yrkar den vägrade proposm.
Hr Stuart: Instämmande med den siste talaren, får
jag mot den vägrade proposm anmäla min protest. Jag har
liemtat ett ytterligare stöd för min åsigt om lagligheten af
en sådan propos., som jag äskat, från sjelfva myntbestämningslagen
af den 1 Mars i83ö, enligt hvars uttryckliga innehåll
72 § Reg.F. ifcke varit så förstådd, som Hr Gr. o*
Landtm, nu behagat förklara dtnsammas ordalydelse.
Frih. Boye: Ordningen torde fordra, att propos. först
framslälles på Gr. Frölichs förslag; hvarefter frågan om
det förslag, derå Ilr Landtm, vägrat propos., käu förekomma.
Hr Dalman: Da ett bifall till Gr. Frölichs förslag
skulle afskala all vidare fråga om den discuterade grundsatsen,
linner jag ordningen fordra, ätt den sednare frågan
först afgöres.
IL Ex. Hr Gr. 6. Landtm, héitiställde, om R. 0. Ad.
yrkade propos. derå, att enskilda sedelbanker må åläggas
att med metalliskt mynt inlösa sina utgifnä creditsedlar.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Gr. Horn: Jag bär icke kunnat svara något till Hr
Landtnäs fråga, huruvida Ståndet yrkade den vägrade proposm,
ty jag vill icke yrka densamma; men jag kan derföre
icke finna, att Hr Landtm, ägt laglig anledn. att vägra
den.
Gr. von Fersen', Hans, instämde med Gr. Horn’.
Ilr Dalman begärde votering.
30 II. 5 i
Deli 19 Mars f. ra.
Hr Hjärne, Harald: Som jag icke ämnar deltaga i
voteringen, får jag blott anmäla min reservation emot Hr
Landtnäs vägran.
Upplästes till justering och godkändes följande voterlspropostn:
Den,
som yrkar propos. derå, att enskilda sedelbanker
må åläggas att med metalliskt mynt inlösa sina utgifna creditsedlar,
voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. ej yrka ofvanstående propostn.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 16.
Nej — 2g.
Hr Dalman: Jag ber att till prot. få antecknad min
reservation emot det fattade beslutet. R. o. Ad. har derigenom
stadgat en princip, hvaraf den orimliga följd kan
härledas, att om någon enskild eller något bolag utställde
förbindelser på metalliskt mynt, med skyldighet att desamma
med samma slag infria, sådant skulle vara stridande mot
grundlagen och således noll, det vill med andra ord säga,
att den, som förbehållit sig betalningar i silfver, skulle ändock
vara skyldig att taga papper. Mig synes det redan
gifvet, att grundlagen icke kan tvinga någon att taga papper,
då han särskildt förbehållit sig att få silfver.
Hr Stuart: Jag anhåller att få reservera mig mot R.
o. Ad:s beslut, under förklarande, att jag anser Ståndet nu
hafva godkänt en åsigt af den mest vådliga och menliga natur
för ordnandet af en stadgad credit och en ändamålsenlig
penningerörelse inom vårt fosterland.
Hr von Troil, Emil: Jag är icke bland dem, som i
allmänhet upptaga tiden med reservationer; men det af R.
o. Ad. nu fattade beslut är så märkvärdigt, att jag nödgas
förklara, att, om jag haft tillfälle deltaga i voteringen, minoritetens
röstantal åtminstone blifvit 17.
Frih. Klingspor: Äfven jag får reservera mig emot
det fattade beslutet. Skälen synas mig så klara, att de icke
behöfva utveckias.
Frih. Boye: Jag bestrider icke någons rätt att reservera
sig, men jag bestrider Hr Dalmans rätt att förtyda detta
R. o. Ad:s beslut.
Hr Stuart, Fredr. Christ.: Lika med Hr v. Troil
var jag icke närvar, vid voteringen och reserverar mig nu
emot det fattade beslutet.
Dun 10 Mars f. m. /{o3
t
Frill. Stjernstedt, Theodor: Äfven jag anhåller alt
få i prot. antecknad min reservation.
Hr Hegardt: Instämmande med Hr v. Troil, får jag
äfven reservera mig emot det fattade beslutet.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, yttrade', alt sedan 8 § af
Utskrns förslag blifvit af R. o. Ad. afslagen samt II. o. Ad.
ej yrkat propos. på åläggande för enskilda sedelbanker att
med metalliskt mynt inlösa sina creditsedlar, kouiuie nu Hr
Stråles förslag att pröfvas, hvilket han uti sitt sednaste anförande
förklarat böra indelas i tvenne särskilda §§.
Den första af dessa §5 upplästes, så lydande:
Derest sedelbank ej med Rikets metalliska mynt eller
med sådana sedlar, som lika med mynt i Riket gälla, vid
anfordran inlöser dess creditsedlar, eller för bristande betalning
återkomna invisningar, eller öfriga förbindelser, af
hvad namn de vara må, kan bolaget ej tillåtas att bankrörelsen
fortsätta; hvarom Konungens Bef:h:de åligger att genast
utfärda kungörelse.
Innehafvare af bankens creditsedlar, hvarför betalning
blifvit fordrad, men ej erhållen, åtnjute laga ränta derå
från uppvisningsdagen samt handräkning till sin fordrans
utbekommaude, såsom för till innehafvaren stäldt skuldebref.
Hr von Troil: En omständighet finnes i Utsk:ns förslag,
i hvilken jag föredrar detsamma framför såväl reservationen
som Hr Stråles förslag.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, afbröt talaren och erinrade,
att Utsktns förslag till 8 § redan blifvit af R. o. Ad.
afslaget.
Hr von Troil: Jag tackar för upplysningen och ber
att få fortfara. Den omständighet således, jag nyss afsåg,
var det stadgande, att privatbankerna böra erlägga lika hög
straffränta, som de sjelfva erhålla. Jag tror, att billigheten
fordrar detta. En ledamot i Utskrn har upptagit detta
till besvarande i en reservation, deri han nemi. sagt, att creditorerna,
i händelse af privatbankens concurs, under utredningstiden
skulle vinna på den höga räntan. Denna invändning
vederlägges deraf, att banken ej är skyldig betala,
förrän sedlarna blifvit uppvisade till inlösen; och sedan
R. o. Ad. beslutat, att sedlar utöfver grundfonden icke få
utgifvas, kan någon annan brist, än i och för räntan, icke
uppstå, till undvikande hvarutaf bankbolaget bör vara interesseradt
af att genast vid concursens början inlösa alla
bankens creditsedlar, och hvilket ändamål jag anser befordras
genom en högre straffränta. Jag anhåller altså om
propos., att, i stället för 6 proc:s ränta, denna må utfästas
till samma proc. som den högsta, privatbanken äger rätt att
af sina gäldenärer uppbära.
4<j4
Ben 19 Mars f. m.
Gi’. Horn: Jag får erinra, att discussionen a'r förklarad
slutad, och att det blott återstår att besluta. Jag anhåller
om propos. till antagande af Gr. Frölichs förslag.
Hr Stuart, Garl Gust.: Jag anser niig böra upply-j
sa, att hufvudsakliga skillnaden emellan hvad Gr. Frölichs
förslag eich tJtsk:ns 8 § innehålla, just angår sjelfva räntebeloppet.
Då R. o. Ad. redan afslagit sistberörde §, torde
dessutom någon ändring i den af Gr. Frölich i ^tället föreslagna
föreskrift, till likhet med hvad samma § innehåller,
icke kunna äga rum. Det hufvudsakliga skälet, hvarför endast
6 proc:s ränta billigtvis kan stadgas, anser jag vara det,
att privatbankerna icke äro berättigade att beräkna 8 procts
straffränta för andra fordringar än sådana, för hvilka räntan
till förfallodagen utgjqrt 5 proq. Jag anhåller om bifall
till Gr. Frölichs förslag i denna del.
Hr Stråle: Jag är förekommen af Gr. Horn i den erinring,
jag velat göra, att nemi. discussionen är slutad. Jag
har redan utvecklat de skäl, hvarföre jag icke anser billigt
eller nödigt, att privatbankssedelhafvare må erhålla 8 procis
straffränta.
Hr von Troil: Tjll detta plepi Öfriga besynnerligheter
hörer äfven den att vilja neka ledamöter yttra sig öfver
ett ämne, hvaröfver man går att besluta. Hvad angår invändningen,
att 8 § redan är afslagen, så, och i händelse
grundlagen skulle tydas så, att en ny propos. icke får innehålla
något af hvad genom en föregående blifvit afslaget,
får jag erinra, att samma förhållande kan emot IJr Stråles
förslag åberopas.
Frih. Boye: Om någonting här är besynnerligt, så är
det det, att beslutet derom, att discussionen äq fulländad,
icke vidmagthålles. Man äger val rättighet att yttra sig öf»
yer formen för propos., men icke i sjelfva saken.
Uppå derefter framställd propos. b.lef det sednast upplasta
förslaget till § af R. o. Ad. godkändt.
Likaledes godkändes, efter skedd uppläsning, den sednare
af Hr Stråle föreslagna §:.n, så lydande:
Directms ledamöter vare med deras personer och egendom
, en för alla oqb alla för qn, ansvariga för betalning
af all bankens gäld. Afgår ledamot utur directtn, fortfare,
under loppet af ett år derefter dess ansvarighet för de intill
dess afgång utfärdade creditsedlar samt andra bankens
skuldförbindelser.
Yrkar någon bankens borgenär, att dess tillgångar måtte
till concurs afträdas, och varder han ej genast för sin fordran
förnöjd, döme rätten lill concurs.
Beträdes någon directms ledamot eller annan delägare
i bolaget att hafva begått svek eller bedrägeri eller genom
Den 19 Mars f. pi.
4o5
uppenbar vårdslöshet vållat bankens obestånd, straffes enligt
lag såsom bedräglig eller vårdslös gäldenär och ansvar?
för all bankens gäld.
H, II. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 3 e- m.
In fidem protocpjli,
p. O, Silfverstolpe•
Thorsdagen den 19 Mars 1835.
Plenum kl. 6 e. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s und. skrifvelse!- till
K. M., nemi.:
N:o 3og. i fråga om grunders bestämmande för HofStatspersonalens
pensionering;
N:o 310. om en närmare förklaring af författningarna,
lörtde löningsafgifterna till comministrar;
N:o 31 1. i anledn. af verkställd granskning af de vid
sista riksdag beviljade extra statsanslag för försvarsverket lill
gjös samt Kungsholms och Drottningskärs befästande;
N:o 312. ang:de rättighet för skogsinnehafvare, som ej
tillika disponerar betet å marken, att, för skogsväxtens befrämjande,
vexelvis inhägna någon delaf markens hela vidd;
N:o 3i3. ronde näringsfriheten.
Fortsattes pröfningen af Banco- och LagUtskms utlåt.
N:o 4 * anledn. af gjorda anmärkntr vid Utsktns betänk. N:o
2 med förslag till lag för offentliga bolagsbanker.
9 § q f Utskottens förslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han ansåg
sig böra fästa Ståndets uppmärksamhet derpå, att hvad denna
§ innehåller verkligen vore afgjordt genom K. o. Ad:s på
f. m. fattade beslut; hemställande altså II. Ex., om R. o.
Ad. ansåg, att den nu föredragna 9 §:n i Utskins förslag
borde förfalla.
Bifölls.
10 § af Utskottens förslag.
Hr Stråle, Nils Wilh.: Jag anhåller, alt den motsvarande
12 § uti Gr. Frplichs förslag måtte uppläsas och
antagas i stället för Utsk:ns, emedan den förra, sorn, hvad
innehållet beträffar, icke i någon hufvudsaklig del skiljer sig
från den sednare, till redaetionen ar bättre än denna.
12 § i Gr. Fröiichs förslag upplästes,
4o6
Dan ig Mars e. ra.
R. o. Ad. afslog io § i Utsk:ns, men antog 12 § i Gr.
Frölichs förslag.
11 § a-f Utskottens förslag.
Hr Stråle: Då afsigten med denna § icke är att göra
undantag från hvad allm. lagen stadgar i fråga om forum
för concursmål, synes mig densamma vara öfverflödig, hvarföre
jag tillstyrker, att den må utgå, enär man i allmänhet
icke bör belasta speciella lagar med föreskrifter, som redan
finnas i allm. lagen.
Frih. Boye, Ludv.: Jag understödjer så mycket hellre
den värde talarens anhållan om uteslutande af förevarande
5, som jag finnér nästan mer än olämpligt att här intaga
ett stadgande, hvilket redan är gifvet i allm. lagen.
R. o. Ad. ansåg 11 § böra helt och hållet utgå.
12 § af Utskottens förslag.
Den emot denna § svarande i3 § i Gr. Frölichs förslag
upplästes.
Frih. Boye: Bland de flerfaldiga stadganden, som i
denna § äro sammanförda, förekommer ett i 3 mom. af denna
lydelse: ”Med undantag för cassacreditiv må lån icke beviljas
på längre tid än 9 månader; och vare omsättning
deraf förbjuden.” Denna föreskrift kan jag icke betrakta
annorlunda än såsom ett reglementarisk t stadgande, till sina
påföljder på intet vis angående allmänheten; ty om bankbolaget,
sedan det erhållit rättighet att utlåna penningar,
vill lemna dem på 9, 12 eller 6 månader, eller om det vill
medgifva omsättning eller ej, hvad rör det allmänheten?
Detta stadgande omfattar ett ämne, som ensamt angår bolaget
och innefattar en restriction, hvilken kan falla oläglig
för actieägarne, hvarföre jag anhåller om afslag derå. Jag
vet väl, att statsbanken lånar på 6 månader och tillåter omsättning;
men deremot har staten 2:ne andra lånerörelser,
nemi. handelsdisconlerna i Stockholm och Götheborg, hvilka
är förelagdt att icke bevilja omsättning. Jag lemnar derhän,
huruvida detta stadgande någonsin leder till annat än
en viss omgång; ty att den ena dagen sätta in Janet och
den andra dagen taga ut ett annat, hvarigenom omsättningen
är verkställd, medför ingen nytta, men den--olägenhet
för allmänheten, att låntagare mäste äga tillgång på capitalister
eller så beskaffade personer, som äro i tillfälle att
göra insättningen den ena veckan, för att den andra veckan
återfå det förskjutna beloppet, och hvilkas vinst, på de lånsökandes
bekostnad, således är enda fördelen af förbudet
rnot omsättning. Men vare dermed huru som helst, så har
slaten rättighet att förordna om sin egendom huru den vill;
men hvarföre stuten skall blanda sig uti att förordna om
Den 19 Mars e. m.
andras egendom, kan jag icke förstå. Jag anhåller derföre
om afslag på detta moni., såsom oskäligt och skadligt.
Hr Stråle: När discussioneu öfver denna lag börjades,
fästade jag uppmärksamheten dels derpå, att de stadganden,
som här komma i fråga, äro antingen egentliga lagbestämmelser
eller financiella föreskrifter, och dels derpå,
att de sednare borde särskildt afses till den större eller mindre
vigt, de kunde äga för det allmänna. Jag frågar då:
kan det vara nödvändigt att vid bifallet till dessa inrättningar
fästa det vilkor, att lån icke får lemnäs på längre tid
än 9 månader? Kan man säga, att allmänhetens säkerhet
fordrar det, emedan bankens bestånd äfventyras, om lån få
lemnäs på längre tid? Jag för min del tror det icke. Det
är väl sannt, att en bank, som börjar sin rörelse och kanske
icke har synnerligt stor cassa, måste vara varsam och
icke gifva lån på så lång tid, att den icke kan på kortare
tid minska sina sedlar, för att kunna motstå de påkänriingar,
som kunna komma i fråga; men när en bank hunnit
till verklig stadga och har en större del af grundfonden i
reda penningar, kan den utan fara lemna lån på längre tid.
Jag har äfven yttrat, att jag skulle anse för lyckligt, om i
en framtid en större del af statsbankens lånerörelse i dis—
contväg kunde öfvergå till enskilda banker, på detattstatsbanken
kunde inskränka sin utlåning till den mest enkla och
solida och blifva blott en statsanstalt för att betrygga myntets
värde; men om man stadgar en maximitid för Iåns beviljande
af 9 månader, så blir följden den, att Bancodisconten
kommer att länge fortfara, emedan man icke kan begära,
att landet så snart kan arbeta sig från sin skuld, att
det kan undvara dessa lån, som beviljas på år med omsättningsrättighet.
Om deremot privatbankerna kunde bevilja
lån på 3 år, med omsättningsskyldigbet af -|:del hvart
år, så skulle dessa lån vara af en sådan förmån för landet,
alt Bancodiscontens lånerörelse skulle öfverflyltas på sedelbankerna.
För att icke motarbeta detta ändamål, bör ingenting
stadgas om utlåningstiden, utan bör det få ankomma
på dem, som ingå i bankers stiftande, att beräkna förhållandet
och i utlåningsregleraentet bestämma, på hvad vilkor
lånen kunna meddelas, då K. M. bör äga att tillse, det
förhållandena äro sådana, att bankerna kunna komma till
stånd och äga existens. Men att i lag inskränka utlåningstiden,
på sätt som Utsk:n föreslå, synes mig oskäligt, utom
det att det tjenar till ingenting, om icke rörelsen är sådan,
att deu medgifver det; ty om förhållandet är sådant, att
låntagaren icke kan inbetala, utan nödgas omsätta lånet, så
skaffar han sig penningar för tillfället till fullgörande af inbetalningen,
men uttager i stället nytt lån för att godtgöra
den, sorn försträckt honom inbetalningen, hvarigenom han
således kommer att vidkännas en högre ränta på låneope
-
4o8
D c u 19 Mars e. ra.
ralionen, så att effecteri af stadgändet onisider icke blir någon
annan, än en profit för verkets kamererare eller någon
annan dess tjensteman, som äger någon liten cassa, hvarmed
lånesökande kunna betjenas. Det är blott handlande i Stockholm,
som kunna medgifva det förhållandet att å förfailotiden
fullt inbetala sina lån. Likväl liar jag hört, att lån
på kortare tid fått omsättas, ehuru det icke synts af räkenskaperna
annat, än att lånet blifvit inbeiaidt och nytt lån
uttaget; Af dessa skäl, och då jag tror, att ändamålet icke
uppnås genom ifrågavar. stadgande, hvarigenom blott ett
nytt band lagges på Iåntagarne och ett hinder för inrättningarna
att blifva för landet så fördelaktiga som möjligt,
instämmer jag med Frih. Boye i den åsigt, att 2:dra punkten
bör utgå ur Gr. Frölichs förslag, hvilket för öfrigt torde
kunna oförändradt antagas i stället för UtsktnS 12 $.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh.: Utsk:n hafva föreslagit
ifrågavar. stadgande med full öfvertygelse om dess
nytta för landets rörelse. Hr Stråles yttrande, att statsbankens
närvar, discontrörelse icke skulle kunna af privatbanker
öfvertagas, 0111 ett sådant stadgande som det ifrågavar.
qvarstår, utgör ett vigtigt skäl för bibehållandet af detta
stadgande; Bancodisconten bör nemi., i min tanka, icke
underhålla slående lån och vingleri och privatbankerna böra
få en ädlare bestämmelse. Deras fonder böra hållas rörliga
och utgå till handeln till befordrande af landets rörelse
och icke till vinglare och understöd för tjenstemän eller
consumenler i allmänhet. Det här icke undfallit Utsk:n, att
stadgandet kan eluderas; men man har trott, att det blefve
lätt för revisorerna att undersöka bankens förvaltning och
att direct:n genom en sådan tydligen gifven bestämmelse,'
som stadgandet innefattar, skulle finna sig uppmanad att tillse,
om något underslef ägde rum. Med den kännedom vi
alla äga Örn vära disconters cieditbruk och den opinion, sorn
råder i landsorterna, tror jag, att detta stadgande af den
högsta lagstiftande magten är nyttigt; och är jag öfvertygad,
att, om detta stadgande borttagas, ingen privatbank i
landsorterna inför några stränga vilkor för sin utlåning,
utah söker att göra utlåningarna på så lång tid sorn möjligt,
emedan sådant måste medföra vinst för bankerna. Vid
stiftandet af Wermländska privatbanken beslöts, att omsättning
icke skulle äga rum. Banken hade knappt varit i rörelse
ett år, förrän bankens egna delägare mera blefvo låntagare
ä'n lagstiftare. De yrkade då, att reglementet borde
förändras så, att omsättning skulle få äga rum; och det var
svårt för den mera upplysta delen af delägärne att förekomma
en sådan förändring af den princip, som vid bankens
stiftande blifvit uttalad. Jag kan derföre icke annat än yrka,
att en tids bestämmelse för utlåningen må stadgas/
hvil
-
Den 19 Mars e. m. 4„g
hvilken jag anser snarare böra förkortas än förlängas. Jag
anhåller om propos. derå, att utlåningstideil icke må utsträckas
utöfver 6 mårtadei'.
Frih. Klingspor, Maur.: Jag är till det mesta förekommen
af Hr JVordehanCkar; jäg vill likväl icke gå längre
än att yrka, att lån icke må beviljas på längre tid än
9 månader utan omsättning; Ändamålet med bankinrättningar
är att göra penningar rörliga. Beviljar man omsättning,
Sa konimer man att fortfarande få Vidkännas olägenheten af
de stående lånen, hvaraf Sverige så länge Varit besväradt.
Jag har visserligen hort och fruktar nog för, att ett förbud
mot omsättning endast kummer att stå på papperet;
men dä man gör upp en lag, som skall gälla för långliga
tider; bör man i lagen antyda principens riktighet;
Lika med Hr Stråle artser jag det vära en Vinst att draga
discontrörelsen Från Banken; men jag skulle anse för en
större vinst, om deh rörelsen helt Och hållet Upphörde, ty den
har aldrig varit af nytta för det allmänna. Jag tillstyrker,
att lån icke må beviljas på iängre tid; än g månader och
att omsättning må förbjudas;
Hr von Troil; Emil: Den värde talare, sorn öppnade
denna disciissihn, har till en del rätt; Han har nemi.
rätt deruti, att det stadgande, sorn han klandrar, verkligen
är af reglementarisk natur; Orti R. ö. Ad; eller R. St. fattat
ett a nuti t beslut i den principfråga, sorn på f. lii. afgjordes;
sa hade det Valdt rnöjligi att uppgöra en banklag,
bestående endast af några få enkla grundsatser; då de underordnade
bestämmelsefila öfverlemnats åt bankerna sjelfva
att uppgöra; Men då det icke skett; sylies inig nödvändigt,
ätt bankinrättningafna komma i en vida betydligare mån att
stå Ullder statsmagternäs inflytande och förmynderskap, och
att derföre icke kan urtdvikas alt i sjelfva lägert intaga ifråga
vär; reglemente! iska städgahdétt; Till dessa hörer, att utlåningarna
göras på kortare tid; såsom ett hiifvrtdsäkligt
Vilkor för möjligheten jjör bankernä att i rättart tid kunna
göra sina utbetalningar; och märkligt är; att, oni man litet
närmärC intränger i saken, män finnér; att detta är den
lånerörelse, som är förde la k I igast för allmänheten; emedan
allmänheten verkligen kommer att iida af att inledas uti lån
af dessa banker för sådana företag, sorn fordra längre credit;
än bankerna kunna medgifva. Begreppen i denna del
hafva inönl Vart kära fädernesland blifvit betydligen förvillade
genom Bancodiscortlert. Det var naturligt; att ett ständigt
fallande myntvärde ökade misstroendet; att ingen enskild
man ville utsätta siria capiialer utan största säkerhet,
att man följaktligen vände sig till Bancodiseöhten för att erhålla
lått, hvilka man förutsåg sig icke krtnha rent återgälda
hvarken med ellef Utan begagnande af omsättning. Så20
H. 52
Den 19 Ma rs c. ra.
ledes begagnades denna discont till lån för egendomsköp,
till utlösen af inedarfvingar vid arfskiften, till tjensteaccorder
ni. fl. dylika behof. Man torde dock finna, att dessa
missbruk voro skadliga icke blott för banken, utan äfven
för dem, som begagnade sig deraf. Hvad näringarna oell
särskildt jordbruket beträffar, så bör man tillse, att för detsamma
kunna öppnas låneutvägar, som kunna medföra större
fördelar än dessa discontlån. Jag vill icke säga, att dis—
conter för jordbrukare icke kunna vara behöfliga och nyttiga,
emedan jordbrukaren såväl som hvarje annan kan behöfva
låna för ett tillfälligt behof, hvartill disconterna egentligen
äro ämnade; men det synes mig, att den tid af g månader,
som Utsk:n och reservanten föreslagit, kan vara tillräcklig.
Lika med Hr Stråle anser jag Bancodisconten så småningom
böra upphöra. Ständerna hafva i denna del redan
fattat sitt beslut och afgjort, huru fonden kommer att successivt
minskas, hvarvid Ständerna likväl icke torde haft till
föremål att oförändrad öfverflytta detta slags lånerörelse till
privatbankerna. I sådant fall ser jag icke, hvaruti fördelen
af privatbankerna skulle bestå. Jag har nemi. tänkt mig
bufvudsakliga nyttan af dessa förändrade låneinrättningar
härröra från sjelfva ullåningsmethoden, då nemi. långifvarne
voro intresserade af och ägde lättare tillfälle att pröfva
låntagarnes säkerhet och till hvad ändamål lånet skulle användas,
än tjenstemännen vid statens låneanstalter, hvilka
endast röra sig inom de reglementariska formerna. Jag anhåller
slutligen, att de Hrr, som tro, att a mom. uti i3 §
af reservationen åsyftar att förfördela jordbrukarne och andra
lånbehöfvande, täcktes närmare eftertänka omfånget af
de lån, som privatbankerna kunna lemna, att dessa banker
omöjligen kunna fylla behofvet af stående lån, och att derföre,
om de började lemna sådana, skulle tillgången för lånsökande
i allmänhet, om ej upphöra, åtminstone blifva högligen
förminskad och osäker, och således sjelfva hufvudfördelen
af ifrågavar. inrättn:r motarbetas. Jag tillstyrker derföre
oförändradt bifall till i3 § i Gr. Frölichs reservation.
Frih. Boye: Jag bar icke ett ögonblick betviflat, att
det var i följd af öfverläggning och öfvertygelse, som Utsk:n
föreslagit oss ifrågavar. stränga reglementariska stadgande;
men må den värde ledamoten, som erinrade oss härom,
tillåta mig tro, att Utskrns öfvertygelse, icke har annan
rätt att verka på vår öfvertygelse än såvida den förra
åtföljes af gällande skäl, ty hvad som är CJtskrns öfvertygelse
bryr jag mig i annat fall, icke om. Det är dessa skäl,
jag velat framkalla. Jag betviflar icke, alt Utsktns afsigt
varit god; men jag har svårt att upptäcka, hvaruti det ädla
ligger i en anstalt, som tvingar den rätta industrien och
skapar en procentare-industri. Den, som icke kan betala sitt
Den 19 Mars e. m.
lån, skall nemi. gå till en procentare och skaffa sig penningar,
för att i dag inbetala lånet och i morgon uttaga ett
nytt. Att deruti ligger något ädelt, kan jag åtminstone icke
förstå.
För öfrigt uther jag mig att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på skillnaden emellan laghud och reglementarisk!
stadgande. Skillnaden är stor oell angelägen att iakttaga,
då man behandlar ett ämne, hvars nytta skall tillkomma
provinser och hvars nytta heror af conjuncturer, af
hvilka håda orsaker nyttan kan vara underkastad ombytligt
lagar. Skillnaden består deruti, att lagbudet icke kan förändras,
utan förblifver sådant det är, då deremot en reglementarisk
föreskrift kan förändras, när behofvet visar nödvändigheten
deraf. Jag ber att ännu en gång få påminna
derom, att det ifrågavar. stadgandet till sin natur är reglementarisk!,
hvarföre jag gerna vill lemna öppet åt bolagsdelägarne
sjelfva att intaga detsamma uti reglementet, hvarefter
det ankommer på K. M. alt gilla detsamma eller ej;
men att intaga detsamma uti en lag är oriktigt, och jag
förnyar derföre min anhållan om propos. till afslag derå,
emedan jag väl ser, att det kan skada, men icke gagna andra
än procentare, som skulle begagna tillfället alt understödja
lånsökande. Att staten för sina låneanstalter föreskrifver
enahanda bestämmelser uti ett reglemente, som hvart
femte år eller vid hvarje riksdag kan förändras, deremot
liar jag ingenting att påminna, emedan, sora sagdt är, reglementet
vid riksdagarna kan efter omständigheterna förändras;
men att uti en generel lag för alla privatbanker, sou»
skall gälla, så länge octrojtiden räcker, inflicka ett reglementariskt
stadgande, dertill kan jag icke gifva min röst.
Hr Lefren, Joli. Fehr: I fråga 0111 grundsatser är
jag af samma tanka som Hr Nordenanckar. Jag kan icke.
undgå att fästa uppmärksamhet dervid, alt dessa banker,
sorn uppkomma i följd af en lag, icke böra gå i samma
fotspår som assistance-inrättntna, hvilka hittills funnits under
Ständernas inseende. Jag anhåller om propos. till bifall
å i3 och 14 §S * Gr. Frölichs förslag, hvarvid jag likväl
får fästa uppmärksamheten vid 3 mom. i i3 §, hvarest
det talas om straffränta och der redactionen nr sådan, att
det synes, som om straffräntan, beräknad lill 8 proc. om
året, skulle räknas utöfver egentliga låneräntan af proc.
Detta är likväl icke meningen, hvarföre äfven orden såsom
straffränta böra utgå, då meningen blir klart uttryckt
uti följande redaction: ”alt i de fall, der räntan för meddelade
lån ej är utfästad till mer än fem för hundradet om
året, banken äger, vid låns utgifvande, afdraga räntan för
liela lånetiden samt, efter förfallodagen, sig lill godo beräkna
§:dels proc. i månaden eller 8 proc. för året” &c.
Hr Stråle: Det är onekligt, alt principen för en dis
-
Den ig Mars c. m.
contrörelse i alla tider varit, att länen siola meddelas pä
kort tid. Enligt denna princip föreskrefs äfven, då Riksdisconten
inrättades, att lånen endast beviljades på 6 månader
och ulan omsättning. Principen var då, likasom nu, tillräckligen
känd och erkänd; meri landets behof voro annorlunda,
och det dröjde icke länge, förrän man märkte, att
lagen stod i strid med folkets behof. Man måste medgifva
omsättning. Sådan var följden af att stifta lagar i strid med
folkets behof och tankesätt, och så går det alltid, när man
icke iakttager, hvad omständigheterna kräfva. Hvad man
derföre bestämdt gjorde, om man antoge ifrågavar. stadgande,
vore att lägga hinder i vägen för öfverdyttande af bancodiscontförelsen
på enskilda bankerna; hvarförutan jag får
i fästa uppmärksamheten dels derpå, att detta är ett regie-.
mentariskt ämne, och dels äfven derpå, att då man mäste
förutsätta, att de, som stifta en bank, måste vara omtänkta
på hvad som fordras för bankens bestånd, så är det ett förmynderskap,
man åtager sig öfver dem, då man på det sättet
lemnar föreskrifter för hyad de skola iakttaga, utan att
äfventyra, alt staten i annat fall skulle förlora på bankerna;
och är det ur den synpunkten, att man förebrår Regeringen,
att hon åtager sig ett förmynderskap öfver näringarna,
hvilket icke bör finnas, sotn jag hemställer, om man
icke bör akta sig att genom detta stadgande lägga ett band
på rörelsen,
Frih, Boye: Sorn denna § innefattar flera ämnen, och
jqg i öfriga ämnen gerna vill säga ja, men i detta nej, så
utber jag mig, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes skänka mig
särskild propus, på detta morn. Jag ber att få erinra om
en, som jag tror, ovedersäglig sats, den nemi,, att lagstiftande
inagten endast så vidt kaq äga att blanda sig uti oeconomiska
ämnen, sorn det allmännas nytta dervid ifiågakoinmer.
Gm den enskilda nyttan mätte den enskilde sjelf
få besörja. Är det nu det allmännas nytta, sorn bär är i
fråga? P(ej, visst icke! Det är sjelfva bolagets enskilda lätt,
sorn vi vilja blanda oss uti. Qm Herrarna täcktes eftersinna
detta, torde de äfven finna gränsen för vår inblandning 1
frågan,
H, Ex, H r Gr. o. Landtm, hemställde, om R, o. Ad,
behagade Infalla 12 § af Utsk:ns. förslag,
Ropades nej.
H, Ex. framställde derefter propos, till bifall; å t mom,
i3 § af Gr, Fiöliehs förslag,
Ropades ja.
H, Ex. framställde propus, lill bifall å 2 mom. i samma
i 3 §.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Frih. Boye begärde votering.
Pen ig M a r-s c. m.
4.3
Upplästes till justering och godkändes följande voter:spropos:n:
Den,
som bifaller 2 morn. i 13 § af Gr. Frölichs reservation,
innehållande; att, med undantag af cassacreditiv,
lån icke må beviljas på längre tid än nio månader, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nei;„
Yinner nej, anses R. o. Ad. afslå ofvanstående mom.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
sorn följer:
Ja — 17.
Nej — 6.
Då nu propos. skulle framställas på 3 mom. i i3 § af
Gr, Frölichs förslag, yttrade
Hr Stuart, Carl Gust.: Lika med Hr Lefrdn anser
äfven jag 3:dje punkten af i3 § i Gr. Frölichs lagförslag
vara otydlig; men jag tror, att denna otydlighet lättast kan
afhjelpas genom begagnandet af uttrycket proc. i stället
för § proc. och uteslutande af orden ”eller 8 proc. för
året;” i hvilken händelse, och med tilläggandet af några
ord, redactionen af denna punkt skulle blifva följande: Att,
i de fall, der räntan för meddelade lån ej är utfästad
till mer än fem för hundradet om året,
banken äger, vid låns lifgifvande, afdraga räntan
för bela lånetiden samt, efter förfallodagen,
såsom straffränta sig till godo beräkna ~ proc.
i månaden; dock med skyldighet för banken att,
såvida den af sistnämnda förmån sig begagna
vill, föranstalta, det lagsökning till lånets i nd
rifvande, sist inom en månad efter för fa Ilo tide
11, varder anställd och, i allt hvad på banken
ankomma kan, skyndsamligen utförd. Vid fordringars
ind rifvande n j u t e banken samma handräckning,
som för R. St:s Banks Discont ver k är
stadgad.
Hr Lefren: Den af mig vid detta mom. gjorda anmärkning
förfaller, om den redaclion antages, som nyss
upplästes,
Hr Stråle: Jag hemställer, om det icke bör beta:
”
såsom straffränta sig Sill godo beräkna ^ proc. i må
naden
eller tillsammans 8 proc. om året; dock med skyldighet
etc.;” emedan det då blefve klart, att straffräntan,
proc. i månaden, skall beräknas utöfver de 5 proctn, efter
proc. i månaden tillsammans med 5 proc. om året gör
summa 8 proc. för året.
Hr Stuart: För min del tror jag, alt redactionen blefve
tydligast, om, på sätt jag redan föreslagit, olden: ”eller
4:4
Den 19 Mars e. m.
8 proc. för året” utginge, emedan på detta ställe endast
är fråga om straffräntan. Hvad denna sistnämnda tillsammans
med den ordinarie räntan utgör, torde icke behöfva
i lagen särskildt bestämmas. Jag anhåller derföre om propos.
på Gr. Frölichs förslag till ifrågavar. stadgande med
den förändring, hvarom jag hemställt.
3 mom. i i3 § af Gr. Frölichs förslag antogs med den
af Hr Stuart föreslagna förändring, hvarigenom det skulle
erhålla följande lydelse:
3:o att, i de fall, der räntan för meddelade lån ej är
ulfästad till mer än fem för hundradet om året, banken äger,
vid låns utgifvande, afdraga räntan för hela lånetiden samt,
efter förfallodagen, såsom straffränta sig till godo beräkna
•J proc. i månaden; dock med skyldighet för banken, att,
såvida den af sistnämnda förmån sig begagna vill, föranstalta,
det lagsökning till lånets indrifvande, sist inom en månad
efter förfallotiden deraf, varder anställd och, i allt hvad
på banken ankomma kan, skyndsamligen utföres. Vid för--;
dringars indrifvande njute banken samma handräckning, som
för It. St:s Banks Discontverk stadgas.
i3 och 14 §§ af Utskottens förslag.
I sammanhang härmed föredrogs i4 § af Gr. Frölichs
förslag, hvilken af R. o. Ad. bifölls; i följd hvaraf, äfvensom
med anledn. af Ståndets beslut rör:de Utsklns 12 §, så
val i3 som 14 §§ af Utsktns förslag ansågos böra förfalla.
i5 § af Utskottens förslag.
Hr Lefre'n: Denna § svarar emot i5 § i Gr. Frqlichs
förslag, hvilken sednare jag anser bättre än Utsk:ns,
emedan den stadgar, att äfven revisorer skola utses vid ordinarie
bolagsstämman; hvarföre jag anhåller, alt, med afslag
å Utsk:ns, Gr. Frölichs redactionsförslag må blifva
antaget.
i5 § af Gr. Frölichs förslag upplästes.
15 § af Utskrns förslag blef afslagct af R. o. Ad., sorn
biföll i5 § i Gr. Frölichs förslag.
16 § af Utskottens förslag.
Hr Stråle: Jag anhåller, att Gr. Frölichs förslag lill
16 § måtte blifva uppläst och antaget i stället för Utsk:ns,
emedan det sednare omtalar revisorernas utväljande, hvarom
ingenting i denna § bör stadgas, enär elen sist antagna §
omtalar deras utväljande. Jag hemställer likväl, 0111 icke
vid denna § ett tillägg bör äga rum, hvilket jag efter §:ns
uppläsande skall framställa.
16 § af Gr. Frölichs förslag upplästes.
Den 19 Mars c. ra.
4 »5
Hr Stuart: Jag är förekommen af Hr Stråle genom
dess anhållan om uppläsning af den del af Gr. Fröliclis lagförslag,
som motsvarar denna §.
Hr Stråle: Om man undersöker orsakerna, hvarigenom
en bank kan råka på obestånd, så finuer man, att de
äro 3:ne, nemi. först derigenom, att bankens tillgångar olofligen
tillgripas, hvarom här icke behöfver talas, såsom utgörande
föremål för criminal-lagstiftningen; för det andra
derigenom, att för stort belopp utlånas på osäkra händer,
hvilket likväl i böckerna finnes upptaget såsom säker tillgång,
och för det 3:dje derigenom, att mera utdelas till
actieägarne, än som utgör bankens verkligen behållna vinst,
hvarigenom banken kan blifva bankrutt, hvilket bör förekommas
derigenom, att man föreskrifver, att, innan utdelningen
får ske, af bankens vinst skall afsättas så mycket,
som motsvarar bankens på concurser och lagsökningar beroende
fordringar, samt att K. M:s bifall lill utdelningen begäres
såsom en conlroll derpå, att utdelningen icke blir
större, än bankens tillgångar medgifva. I öfverensstämmelse
härmed föreslår jag, att 16 § uti Gr. Frölichs reservation
må antagas med följande tillägg: ”Förrän utdelning till delägare
får ske, bör af bankens vinst, till betäckande af möjliga
förluster, så mycket innehållas, som motsvarar de bankens
utestående fordringar, som bero på lagsökning eller
concurs, samt bankens hela ställning hos K. M. anmälas och
K. M:s bifall till utdelningen erhållas.”
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Första delen af
den siste värde talarens föreslagna tillagg anser jag billig
och riktig, nemi. att så mycket bör afsättas af bankens
vinst, som motsvarar de på lagsökning och concurs beroende
fordringarna; hvaremot jag icke kan gilla sednare delen
deraf, nemi. att utdelning icke skulle få ske, innan K. M:s
tillstånd dertill erhållits, ty jag kan icke inse, hvarföre det
skall bero på K. M:s pröfning, om bolagsdelägarne skola få
komma i åtnjutande af hvad de genom sitt erhållna privilegium
blifvit försäkrade om.
Hr Stråle: Jag tror icke, att man bör sätta i fråga,
alt K. M. kan afslå en utdelning af hvad som verkligen utgjorde
bankens behållna vinst. K. M:s tillstånd till utdelningen
skall blott utgöra en controll derpå, att icke, under
namn af vinst, något måtte utdelas, som borde tillhöra reservfonden.
Då man börjar en inrättning, i afseende på
hvars säkerhet man hyser farhågor, bör man stadga alla
möjliga contröller mot missbruk. Om förhållandet vore sådant,
att bolaget beslöt en utdelning, som K. M. funne
vådlig för bankens ställning, så vore det ju nyttigt, att K.
M. hade den magt att, derigenom att lian förbjöd utdelningen,
hindra delägarne att bereda bankens undergång. Någon
lång tid kunde icke erfordras för insändande af rapport till
4iG
Den 19 Mars e. m.
K. IVI. om den beslutade utdelningen och erhållande af IL
M:s svar derå, så att någon olägenhet för delägarne i det
afseendet icke är att befara; åtminstone är den alltför ringa ,
för att icke fullkomligen uppvägas af den säkerhet mot missbruk,
som stadgandet skulle medföra.
Hr Stuart: Jag får för min del förklara, det jag anser,
att det skulle medföra eli både onödig och besvärlig
omväg samt tidsförlust för bankernas delägare, om de före
hvarje Utdelning af b:covinsten Vore nödsakade anmäla förhållandet
hos K. M. och begära dess tillstånd dertill. Då
JR. o. Ad, bestämt, att den insatta grundfonden icke får utdelas,
så länge bankrörelsen fortfar, kan jag Omöjligen inse
behofvet af ett sådant stadgande, som Hr Stråle föreslagit,
helst den större eller mindre utdelning, sorn bankbolaget
kan erhålla, måste vara temligen likgiltig för den öfriga
allmänheten. Det är hufvudsakligen endast på sedellitgifningen,
som denna Utdelning inverkar, enär den förra i
samma mån måste inskränkas, sorn de i 8 § omnämnda fonder
varda förminskade och Utöfver hvilkas sammanlagda belopp
sedelutgifningen icke får sträckas. Då jag således finner
det föreslagna åliggandet att underställa frågor i afseende
på utdelningar K. M:s bepröfvande icke vara af någon nytta
för det allmänna, men deremot kunna medföra tidsutdrägt
och flerfaldiga andra olägenheter för bankdelägarne, nödgas
jag motsätta mig antagandet af ett sådant tillägg till förevar.
som Hr Stråle föreslagit, Hvad åter angår föreskriften
derom, att, förrän Utdelning sker, så mycket af bankens
vinst skall, till betäckande af möjliga förluster, innehållas,
som motsvarar bankens utestående, på lagsökning eller concurs
beroende fordringar, så finner jag ett sådant stadgande
vara af reglementarisk natur och följaktligen icke böra intagas
uti sjelfva lagen för de enskilda bankerna.
Hr Stråle: Man mäste väl taga erfarenheten till råds,
då man vill stifta lagar för sådana förhållanden, som förut
existerat, Hvar och en kanner, att Malmö discont blef
bankrutt derigenom, att de såsom tillgångar inneliggande
documenten endast bestodo i reverser å Osäkra fördringar,
sedan actieägarne emedlertid i Utdelning utbekommit hela
actieCapitalet, Vill man derföre, att icke något underslef
skall äga rum, att bolagsmännen icke skola kunna besluta
utdelning till större belopp, ärt sorn utgör bolagets verkliga
vinst, på det att bolaget må kunna äga bestånd, så är det
nödvändigt, att af vinstmedlen så mycket afsättes, söm motsvarar
de osäkra fordringarna, Hvad andra delen af tillägget
ahgär, rÖr:dé K. M:s pröfning af tillämnad utdelning,
så ser jag icke, hvad olägenhet derigenom kunde tillskyndas
delägarne, men väl att saknaden deraf kunde vara menlig
för bankens bestånd. Då jag likväl hört talare vilja bifalla
den
—
—
Den 19 Mars e. ni. 4*7
ilen ena, men icke andra delen af tillägget, anhåller jag
hos Hr Gr. o. Landtm., att de tvenne frågor, sorn innefattas
i mitt förslag, må blifva föremål för särskilda proposir.
För min del kan jag icke anse någondera af dem af reglementarisk
natur, enär bankernas bestånd kan komma att
bero på iakttagandet af dessa föreskrifter, med hvilkas uteslutande
jag anser bankers bildande för det allmänna vådligt.
Ilr Cederschjöld: Uti nästföljande § stadgas, att
bankdirectionen åligger att månadtligen till K. M. insända
en öfversigt af bankens ställning etc. Jag förmodar, att ändamålet
dermed icke är blott att tillfredsställa K. M:s ny
fikenhet om bankernas tillstånd, utan att en sådan underrättelse
skall meddelas, på det att K. M. må kunna rätta
de oordningar, som insmugit sig i bankernas förvaltning.
Detta är val icke med tydliga ord uttryckt på något ställe,
så vidt jag observerat; men om det ligger i sakens natur,
så vore väl rätta stället att i denna § få infördt det stadgande,
som Hr Stråle åsyftat. Men detta liar icke att göra
med utdelningen af vinsten, ty K. M. kan när sorn helst
begagna rättigheteu att rätta de uppkomna oordningarna.
Hr Stuart: Jag anhåller få fästa uppmärksamheten
derpå, att ett allmänt ombud alltid skall deltaga uti de årliga
revisionerna, och att, om dervid något sådant förhållande,
sorn Hr Stråle antydt, skulle finnas äga rum, det
mäste vara detta ombuds skyldighet att tillse, det anmälan
härom varder gjord hos K. M. Efter sålunda vunnen kännedom
om några missbruk eller oriktigheter vid bankens
förvaltning lärer K. M. icke heller underlåta att, sedan förhållandet
blifvit vederbörligen utredt, med anledning deraf
anbefalla de rättelser, som kunna finnas af nöden till allmänhetens
betryggande mot förluster. Jag är visserligen ert
stor vän af alla ändamålsenliga garantier emot den enskilda
bankrörelsens missbrukande; men jag sträcker icke Ulina fordringar
i detta hänseende så långt, att jag vill söka, under
namn af garantier, tillvägabringa föreskrifter och åligganden,
som, utan att i någon väsendtlig mån öka säkerheten
för allmänheten, hufvudsakligen endast medföra ökade kostnader
och andra olägenheter för bankernas delägare samt
följaktligen förorsaka en allmän obenägenhet att ingå i dessa
inrättn:r. Jag får altså anhålla om propös. till afslag å det
af Hr Stråle föreslagna tillägg;
Hr Stråle: Det har blifvit anmärkt, att uti nästföljande
§ finnes föreskrifvet, att bankdirectm månadtligen till
K. M. skall insända en öfversigt af bankens ställning* samt
ofördröjligen meddela alla de upplysningar i ämnet, som
K. M. låter infordra. Det ar väl sannt; men dermed är
ingenting vunnet, om man icke tillika föreskrifver, hvad
ao II. 53
4.8
Den 19 Mars e. m.
K. M., i följd af den sålunda vunna kännedomen om bankens
ställning, här att anbefalla directtn. Man har talat om
kronoombudets närvaro vid revisionerna, likasom om derigenom
det ändamål skulle vara vunnet, sorn jag med tillägget
åsyftat. Delta ombud torde dock icke kunna sträcka
sina åtgärder längre än att tillse, huruvida gifna föreskrifter
äro iakttagna. Om således ingen föreskrift finnes örn en
reservfond, så lärer detta ombud icke kunna säga, alt den
skall finnas. Jag har icke hört någon af de talare, hvilka
yttrat sig mot mig, uppgifva något skäl, hvarföre icke reservfond
skulle finnas. Annat är att påstå, att den icke är
nödvändig, och annat att bevisa detta påstående; men ostridigt
måste det vara, att den bank, som grundar sin rörelse
på osäkra fordringar utan reservfond, försämrar sinställning
och lä 11 el igert' råkar i concurstillstånd. Vi veta ännu icke,
huru mycket vi förlorat på Bancodisconten. Det torde visa
sig, att förlusten är större, än man förmodat. För min del
tror jag, att man bör vara betänkt på att förekomma sådana
förluster. Kan man anföra skäl för obehöfligheten af
det försigtighetsmått, jag föreslagit, så skall jag alltför gerna
afstå från mitt yrkande; men kan man det icke, så vet
jag ej heller, hvarföre man skall bestrida antagandet af en
föreskrift, som åsyftar betryggandet af bankernas bestånd.
Föreskriften om K. M:s bifall till utdelningen kan vara af
mindre vigt, men torde i alla fall innefatta ett säkerhetsmått,
som icke bör förkastas, enär några olägenheter dermed
icke äro förenade.
Hr von Troil: Jag har icke uppträdt för att bevisa,
att reservfond för en bank är obehöflig, hvilket både för
mig och andra torde vara omöjligt att bevisa; men jag har
uppstigit för att erinra derom, att de banker, som inrättas
efter denna lag, icke blott komma alt äga en reservfond,
utan en vida betydligare sådan fond, än som finnes vid de
flesta banker. De skola nemi. hafva en reservfond, som
motsvarar hela beloppet af utelöpande sedlar. Hvad en värd
ledamot nu föreslagit, utgör icke annat än ett förslag om
en ytterligare grundfond; ty om man vid den tid af året,
då utdelning skulle äga ruin, skulle finna, att t. ex. 100,000
r:dr berodde på lagsökning, och att derföre ett motsvarande
belopp af vinsten skulle innehållas, intilldess de utestående,
på lagsökning beroende medlen blifvit indrifna, så torde
man, med någon kännedom om förhållandet i detta afseende,
finna, att när dessa 100,000 r:dr voro indrifna, vore
åter andra 100,000 rldr beroende på lagsökning. Förhållandet
är nemi. med de flesta verk, som drifva penningerörelse,
att de alltid hafva något på lagsökning beroende utestående
belopp, hvilket likväl icke alltid är osäkert, utan
stundom t. o. m. säkrare än de öfriga, ännu icke på lagsökning
beroende fordringarna. Jag tror derföre, att, om
något sådant stadgande, som Hr Stråle föreslagit, skall äga
mm, föreskriften icke bör sträckas längre, än att revisorerna
skola tillse, att medel finnas till betäckande af de förlaster,
som uppkomma på fordringar, hvilka sannolikt icke
kunna indrifvas. Likväl får jag tillstå, del jag tycker, att
Säkerhefsmåtten äro så tillräckligt tilltagna, att liela detta
tillägg kan vara öfverflödigt. Om man erinrar sig, att full
säkerhet finnes i cassa och grundfond för alla sedlarna, så
torde man äfven finna, att någon våda icke kan uppstå deraf,
att en del af fordringarna vore osäkra. Dertill fordrades,
att en ganska stor del vore osäkra; men ett sådant förhållande
kunde icke undgå att väcka revisorernas och allmänhetens
uppmärksamhet, och då lärer icke offentliga magten
underlåta att vidtaga de säkerhetsmått till allmänhetens
betryggande mot förlust, hvartill den är berättigad, Att
föreskrifva bolaget att begära Regeringens bifall till utdelning
tror jag icke vara rätt; hvaremot jag anser Regeringen,
som genom de månadtliga rapporterna är i tillfälle att förvissa
sig om bankens ställning, böra äga rättighet att förbjuda
en tillämnad utdelning, om banken skulle råkat på
obestånd, utan att vi behöfva stadga en så olämplig föreskrift
som den, att ett bolag, som med full äganderätt
förvaltar sina medel, skall begära tillstånd att få begagna
vinsten deraf.
Hr Lefrdn: Om ett sådant stadgande, som Hr Stråle
föreslagit, skall äga rum, så tror jag, att det bör inskränkas
på sätt Hr v. Troil framställt. Jag får tillika äran nämna,
att de säkerhetshandhr, som finnas i bankerna såsom
Säkerhet för beviljade lån, icke äro upptagna uti calculen,
att beräknas såsom någon del af grundfonden, men väl såsom
svarande mot de af bankerna upplånade penningar,
nemi. till halfva beloppet af octrojsumman och således ungefär
til! halfva beloppet af säkerhetshandkna. Om således
dessa reverser hvarje ögonblick anses vara värda blott hälften
af den summa, hvarpå de lyda, synes mig ingenting vara att
befara. Om derföre Hr Stråle fortfar att yrka det säkerhetsmått,
han föreslagit, önskade jag, att han ville inskränka
sig till hvad Hr v. Troil projeeterat.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Hr Stråle tyckes grunda
sin framställning på den supposition, att grundfonden kunde
vara underkastad ett sådant utbyte, att den icke mera existerade
till sin ursprungliga säkerhet. JVär man utgår från
en sådan supposition, har roan med detsamma sagt, att bankens
hela credit bör upphöra. Antager man åter, hvad
man bör antaga, att grundfonden alltid måste finnas qvar
till sin ursprungliga säkerhet, så kan icke det förhållande
uppstå, som Hr Stråle förutsatt, och då tyckes äfven hela
det ifrågavar. säkerhetsmåttet vara öfverflödigt. Det enda,
jag skulle vilja biträda, vore det tillägg till 17 §, att, om
420
Dcn 19 Mars e. ra.
K. M. af de insända månads rapport erna skulle finna banr.
kens ställning det fordra, han må äga hindra utdelning åt
actieägarne. Det vore det enda, jag i detta fall skulle vilja
bifalla.
Hr Stråle: Det är onekligen sanet, att grundfonden
utgör säkerhet för de utställda sedlarna; men om denna
grundfond skall vara ograverad, ar det ostridigt, att banken
skall kunna indrifva alla sina fordringar, hvaraf således äfven
ostridigt följer, att hvar och en osäker fordran minskar
grundfonden, och det är just det, sorn jag velat förekomma
med mitt förslag. Om banken första året af sin tillvarelse
skulle äga utestående fordringar af 5oo,ooo r.dr och deraf
innan nästa år inginge så är det gifvet, att, om undev
tiden ett motsvarande belopp osäkra fordringar uppkomme,
afdrag å vinsten likväl icke komme att äga rum tili större
belopp, än som motsvarade depå lagsökning och coucurs beroende
fordringarna, så att det afdrag, som en gång skett,
icke ökades, om icke de på lagsökning beroende osäkra fordringarna
ökade sig. Jag tror, att delägarne sjelfva böra
vara måna om att i utdelning icke erhålla mera än sjelfva
vinsten; men om de osäkra fordringarna äfven tagas i beräkning
såsom tillgång vid bestämmande af vinstbeloppet,
så kunde, derest dessa fordringar icke inginge, delägarne i
utdelning bekomma sjelfva capitalet. Det är härpå, son;
mitt förslag stödjer sig, hvilket jag anser vara bättre än det,
som blifvit af Hr v. Troil framsfäldt, enligt hvilket det
skulle bero af revisorerna att säga: så och så mycket anse
vi sannplikt icke kunna indrifvas, och i öfverensstämmelse
med denna calcul skal! utdelningen ske.
I öfrigt får jag hemställa, om icke orden: "jemte ett
af K. M. u t sed t allmänt ombud,” böra förändras sålunda:
”jemte ett eller flera af K. M. utsedda ombud.
” Då flera kunna se mer än en, synes mig K. M.
böra äga rättighet att sända 2:ne eiler flera, om han så
nödigt linner.
Hr Hjärne, Harald: Jag skall icke yttra mig öfver
det financiella, som kari angå denna fråga, utan skall blott
hälla mig till det reglementariska. Jag vill då påminna
derom, alt det correctiv, som Hr Stråle åsyftat med sednare
delen af tillägget, rörande K. M:s bifall till utdelningen,
redan finnes. Den antagna 3 § af Gr. Frölichs förslag
innehåller nemi.: ”De, som vilja inrätta sedelbanker, ; söke
hos K. M. privilegium derå, hvarvid företes ej mindre de
för inrättningen uppgjorda förslag till bolagsreglor och lånereglemente,
än äfven profblanketter till credilsedlar.” Deraf
följer naturligtvis, att K. M. skall sanctionera, hvad def
tillämnade bolaget projecterat, och när då i boiagsreglorna
måste intagas bestämmelser rör;de den årliga utdelningen af
bankens vinst, sä är det gifvet, att äfven denna fråga kom
-
Den 19 Mars e. m.
jner att af K. M. sanctioneras. Bolagsreglorna anser jag således
hafva ett bestämdt sammanhang med dessa lagar, som
generelt uppgöras för alia bolagsbariker. Om bolaget bryter
mot bolagsreglorna, så bryter det således äfven mot denna
lag. Nu stadgar nästföljande 17 § af Gr. Frölichs förslag,
hvartill flera ledamöter önskat bifall, att bolaget skall
ställa sig till efterrättelse, hvad förevar, lag stadgar, såvida
det önskar att vid sina privilegier varda bibehållet, hvaraf
följer, att om det gör en utdelning, större än bolagsreglementet
medgifver, bolaget har förverkat sitt privilegium.
Ett föregående mom. i samma § stadgar, att bankdirectm
åligger att månadtligen till K. M. insända en öfversigt af
bankens ställning. En öfverträdelse af bolagsreglorna, hvad
utdelningen angår, kan således icke blifva K. M. obekant
längre än en månad. Då är det icke troligt, att en bank,
för att utbekomma en obetydlig del af vinsten utöfver hvad
utdelningen rätteligen borde utgöra, skulle vilja blottställa
sig för att inom en månad förlora sitt privilegium. Då sålunda
det åsyftade correetivet redan finnes, tillstyrker jag
afslag på Hr Stråles tillägg i delta afseende, såsom, i min
tanka, endast innefattande en pleonasm.
R. o. Ad. afslog 16 § af CJtsktns förslag samt biföll
oförändrad 16 § i Gr. Frölichs förslag.
17 § af Utskottens förslag.
Äfven upplästes 17 § af Gr. Frölichs förslag.
Hr Stuart: 17 § uti Gr. Frölichs förslag motsvarar
icke blott 17 § i Utsk:ns, utan äfven nästan hela det af Utsk:n
föreslagna 4 cap. Jag anser också detta cap. kunna utgå
uribanklagen, om berörde § uti Gr. Frölichs förslag
varder antagen. Dock torde redactionen af densamma böra
något förändras och § lyda sålunda: Directionen öfver
enskild sedelbank åligger att månadtligen till K.
M. insända en öfversigt af bankens ställning,
samt dessutom, med undantag af hvad som rörer
enskilda personers förhållanden till banken,
ofördröjligen meddela alla de upplysningar, som
a f K. M. i n for d r a s; ställe sig ock såväl direct:n
som bolaget, vid äfventyr af p r i v i I e g i i fö r lust,
till noggrann efterrättelse allt hvad denna lag
föreskrifver och hvad K. M., i öfverensstämmelse
dermed, kan finna nödigt att, med bestämmandet
af ett sådant äfventyr, förordna vid utfärdandet
af privilegium. Denna redaction synes mig vara mera
bestämd och fullständigare, än den af Gr. Frölich föreslagna.
I händelse R. o. Ad. skulle linna för godt alt, med
iakttagande af en sådan redactionsförändring, godkänna 17
§ i Gr. Frölichs reservation, torde, såsom jag nyss nämnde,
liela 4 cap. i Ulskms lagförslag saklöst kunna utgå.
4aa
Fy‘ Don ig Mars e. m.
Hr von Troil: I händelse, såsom jag förmodar, Hr
Gr. o. Landtm, skulle tillåta, att vi nu få yttra oss öfver 4
cap. i Utskrns förslag, efter det motsvarar en del af 17 § i
reservationen, så får jag tillkännagifva, att jag visserligen
anser detta 4 cap. kunna utgå och dess bestämmelser kun-,
na intagas under 1 cap., emedan 4 caP- äfven innefattar
allm. föreskrifter; men jag kan icke instämma med reservanten
deruti, att det enda correctiv, som Regeringen skulle
äga att använda mot en bank, som afveke från vare sig denna
lag eller bolagsreglementet, skulle vara privilegiernas
återtagande. Jag finner uti 4 caP* af Utskrns förslag ett
stadgande i aldra punkten af detta innehåll: ”Har banken i
annat afseende afvikit från de föreskrifter, som uti denna
Jag gifna äro, ankomme på K. M. att, uppå derom skeende
anmälan, genom föreläggande af vite i penningar eller, uti
svårare fall, äfventyr af privilegii förlust, tillhålla banksty-.
reisen att det felaktiga rätta.” Jag tror, att det är nödigt,
att Regeringen äger vissa mindre stränga correctiv än det
radicala att låta inrättningen upphöra, och tillstyrker der-,
före, att en i öfverensstämmelse dermed afvägd redaction
måtte införas i slutet af 17 §, i fall R. o. Ad. skulle finna,
att 4 caP’ han utgå.
Hr Stuart: Jag liar för min del väl ingenting emot,
att, på sätt Hr v. Troil föreslagit, ett nytt mom. tillägges
till 17 5, motsvarande 3 mom. uti 3o § af Utskrns förslag,
enligt hvilket det skulle ankomma på K. M. att, uppå derom
skeende anmälan, genom föreläggande af vite i penningar
eller, uti svårare fall, äfventyr af privilegii förlust, till-,
hålla bankstyrelsen att det felaktiga rätta; men jag kan icke
inse nödvändigheten deraf, att detta stadgande införes uti
sjelfva banklagen, enär detsamma i allt fall med lika bindande
kraft kan intagas uti det privilegium, som af K. M.
för bolaget utfärdas i sammanhang med sanctionen af de
reglementariska föreskrifterna. Skulle emedlertid R. o. Ad.
anse det medföra en ökad säkerhet och fullständighet, om
ett sådant stadgande i sjelfva lagen införes, hvarigenom K.
M. förbehålles rättigheten att för afvikelser från mindre föreskrifter
ålägga bankerna vitén i penningar, så vill jag visserligen
icke bestrida antagandet af en särskild lagbestämmelse
i detta hänseende.
Hr von Troil: Såsom tillägg till 17 § tar jag mig friheten
föreslå följande redaction: Ställe sig ock directm
och bolaget till efterlefnad allt, hvad i denna
lag stadgas. Ske afvikelser derifrån, beror det
af K. M. att, genom föreläggande af vitén i penningar,
tillhålla banken a 11 det felaktiga rätta,
eller ock, om h a u så p r ö f v a r nödigt, privilegium,
upphäfva,
Den 19 Mars e. m.
4a3
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om II. o. Ad.
behagade bifalla 17 § af Utsk:ns förslag.
Ropades nej.
H. Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla 1 <f
% af Gr. Frölichs förslag med det af Hr v. Troil yrkade
tillägg.
Ropades ja och nej.
Hr Stuart: Jag anhåller, att Vid sjelfva redactionen af
det utaf Hr v. Troil föreslagna tillägg få göra den anmärkn.,
att ehuru i allmänhet är stadgadt, alt bolaget skall, vid
äfventyr af privilegii förlust, ställa sig till efterrättelse allt,
hvad banklagen foreskrifver, skulle likväl, enligt tillägget,
äfven i sådana fall, då privilegium efter det allmänna stadgandet
vore ovilkorligen förverkadt, på K. M:s pröfning ankomma,
huruvida bolaget borde få fortsätta sin bankrörelse
eller icke. Då en gifven lagbestämmelse innehåller, att privilegium
förloras i det och det fallet, måste äfven ett sådant
resultat i de förutsatta fallen inträffa, utan att delta
bör ytterligare bero af någon K. M.*s i de särskilda lagbuden
icke omnämnd pröfning. Jag får derföre hemställa, om
icke Hr Gr. o. Landtm, skulle läckas först framställa propos.
till antagande af mitt förslag; ankommande det naturligtvis
sedan på R. o. Ad:s särskilda pröfning, huruvida något
tillägg dertill finnes vara erforderligt i afseende på de
mindre förseelser, hvarom 2 morn. i 3o § af Utsktns förslag
handlar.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla 17 5 af Gr. Frölichs förslag utan någon
förändring.
Ropades nej.
H« Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla Hr
Stuarts förslag.
Ropades ja och nej.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. 17 §
af Gr. Frölichs förslag med den af Hr v. Troil yrkade förändring,
hvarigenom §:n skulle komma att erhålla följande
lydelse:
Bankdirecttn åligger att månadtligen till K. M. insända
en öfversigt af bankens ställning, samt dessutom ofördröjligen
meddela alla de upplysningar, med undantag af hvad
som rörer enskildas förhållanden till banken, hvilka af K.
M. infordras; ställe sig ock directln och bolaget noga till
efterrättelse allt, hvad i denna lag föreskrifves, och beror
det i annat fall af K. M. att genom vite i penningar tillhålla
bolaget att det felaktiga rätta eller ock privilegium
upphäfva.
...
Dea 19 Mars e. m.
a Cap. Om actiebank.
18 § af Utskottens förslag.
Frill. Boye: Yi hafva nu ändtligen kommit till den §
i Utsk:ns utlåt., som, för möjligheten af förslagets verkställande,
är den mest afgörande. Det var också denna egenskap
hos <j:n, som gjorde, alt jag önskade, att man hade
börjat öfverläggningen med densamma; ty om den skall std
fast, är, efter min öfvertygelse, den tid alldeles förspild,
som upptagits till den pröfning, sorn redan försiggått, emedan,
så vidt jag förstår, och hvilket jag äfven skall söka
ådagalägga, af bifall till §:n sådan den är framställd, ett af
två måste följa, antingen att alldeles ingen privatbank kommer
att äga rum, eller också endast i Stockholm och Götheborg,
till förmån för de större capitalisterne, eller penningearistocratien.
Men innan jag ingår i hufvudsakliga
pröfningen af detta ämne, ber jag att få fästa B. o. Ad:s
uppmärksamhet vid behörigheten af denna §:s stadgande,
såsom ett beslut af R. St. Vi känna skillnaden emellan civillagstiftning
och den ccconomiska; vi veta, att den civila
lagstiftningen tillhör Konungen och Ständerna gemensamt,
men att den ccconomiska tillhör Konungen ensam. Den civila
lagstiftningen har till föremål allm. rättsfrågor. Den
ccconomiska deremot oeconomiska anstalter, och de speciella
rättsfrågor, som derifrån uppkomma. Jag frågar då, när
detta ämne omöjligen kan få annat namn än ceconomiskt,
huru behörigt är det då, att Ständerna annat, än i önskningsväg,
yttra sig deruti? Men kan det kallas att yttra sig
i önskningsväg, då man säger: Konungen åge att fastställa
teckningssumman till ett visst belopp, hvaraf följer, att han
icke äger, att minska densamma. Utsk:n synas här hafva
glömt skillnaden emellan civil- och oeconomisk lag, och sjelfva
stifta lag, i stället för att framställa önskningar till Konungen;
men det är icke härvid ensamt, jag vill fästa mig. Jag
ingår nu i sjelfva ämnet; och underställes då R. o. Ad:s
pröfning, huruvida orsaker och verkningar stå i sammanhang,
samt huruvida medel och ändamål stå i öfverensstämmelse
med hvarandra. Hvad har varit orsaken till, att
allm. rösten begär privatbanker? Jo! lika med ändamålet att
gifva en lifvad håg ät rörelsen. I denna del har privatbanken
icke annat ändamål än det gemensamma med statsbanken;
men privatbankernas särskilta ändamål äro egentligen
2:ne, och för att komma till undersökning, huruvida förslaget
dermed öfverensstämmer, ber jag, att få erinra om
dessa särskilta egenskaper hos privatbankerna. Landet klagar,
och icke utan skäl, deröfver, att all penningecirculation
concentrerar sig i Stockholm och Götheborg. Provinserna
reclamera sin rätt att få något deraf, att icke behöfva
vända all sin håg ensamt på Stockholm. Nå väl! hurti
upp
-
fÉI*> ~ t
Den 19 Mars c. ni.
4a5
uppfyller man provinsernas fordran oell behof, dä man för
actieteckningen bestämmer ett belopp sådant, att nian behöfver
liten eller ingen kännedom om allin, ställningen, för
alt finna, att någon teckning omöjligen kanske i provinserna.
Må livar och en vara så okunnig han vill, så okunnig
kan han likväl icke vara, att han tror, alt provinserna (jag
menar någon särskild provins, ty om flera sammanslås är
det väl möjligt; men om provinsernas fördel afses, böra de
äfven betraktas särskildt) kunna åstadkomma teckning för
2,000,000 r:dr eller för 4)000>00°> såsom reservanten föreslagit
teckningssuminan. Innefattar icke detta detsamma som
ett rakt förbud mot bankernas förläggande annorstädes än i
Stockholm och Götheborg, eller har man härigenom uppfyllt
det ändamål, som i provinserna åsyftas med privatbankerna?
Har man icke gjort tvärtom? Vidare hade jag
trott, att ett annat skäl, som i andra länder verkar starkt,
och hvaraf vi sent kommit till eftersinnande, men som har
en oeftergiflig rätt dertill i denna fråga, äfven bort afses.
Det är behofvet att framkalla de små capitalerna, hvilka,
hvart för sig, äro otillräckliga att åstadkomma någon allra,
nytta, men sammanslagna kunna vara af stor nytta för landet.
Det är denna verkan, som utgör hufvudsakliga lyckan
och nyttan af privatbankerna i andra länder. Huru har
man uppfyllt ändamålet i detta fall, då man stadgar, att
ingen får teckna sig, enligt reservationen, under 4>°°o och,
enligt Utskrns förslag, under 2,000 r:dr? Har man icke glömt
allm. ställningen? Man ger rätt åt den allm. klagan, att capitaler
saknas; man medgifver, att i Sverige industrien till—
bakahålles af brist på capitaler. Nå väl, mina Hrr! När
man vill framkalla de små capitalerna, för att formera tillgång
för allm. behofvet, huru förfar man? Jo! de, som
icke med 4>000 eller 2,000 r:dr kunna deltaga i inrättningen,
skola uteslutas derifrån, emedan de små capitalisterna
icke må äga fördelen af att deltaga deruti. Jag kan icke
finna annat, än att denna § är skamlig för dem, som framställt
densamma. Må Utsktn förlåta mig det. Jag vill icke
brista i aktning för Utskrns ledamöter, men jag bedömer
saken, sådan den är. Jag anhåller om propos. till afslag å
den af Utsk:n föreslagna redactionen i denna §, och att densamma
deremot må erhålla följande lydelse: "Bolag, som
söker hos JK.. M. privilegium till banks anläggande, vare
pligtigt att uppgifna actieteckningen, som dessförinnan bör
vara bestämd; och ankomme derefter på K. M:s pröfning,
om bankinrättningen kan medgifvas eller icke.” Frågan, huru
stor actieteckningen bör vara, anser jag för en reglementarisk
anstalt, som bör ankomma på bolaget sjelf att bestämma;
men skall något stadgande härom ingå i sjelfva lagen,
så får jag påminna R. o. Ad. derom, att då R. St. 180g
inbjödo allmänheten att ingå uti Götha canalbolog, förutsåg
20 H. 54
4*6
D e n 19 M a 11 «. ui.
man, att teckningssumman skulle erfordras till belopp af
3,ooo,ooo r:dr, men tillät icke desto mindre, att actien bestämdes
blott till 100 r:dr b:co. Jag vet ej, hvarföre icke
detta exempel skall få följas nu, och det så mycket hellre,
som det nu är de små capitalerna, som böra framkallas.
De stora capitalerna, med dem har det ingen fara. I hela
vår financiella rörelses tendens ligger capitalist-interesset,
hvarmed man likväl förenar rent af ett förbud för de små
capitalerna att få vara med) Jag förnyar min anhållan om
propos., sådan jag begärt den.
Hr Stråle: Såväl Banco- och LagUtskms utlåt, som
reservantens förslag uppgör en mycket skarp skillnad emellan
actiebank och solidarisk bank i afseende på fondens storlek,
hvarpå de få bilda sig, hvilken för actiebanken är föreslagen
till vida högre belopp än för den solidariska. För
min del har jag icke varit nog lycklig att kunna upptäcka,
hvarpå denna skillnad grundar sig. Jag har väl hört
sägas, att en bank skulle vara solidare, i den mån den vore
större, och att den brist i aetiebankens säkerhet i jemnförelse
med den solidariska banken, som består uti den sednare
bankens delägares solidariska ansvarighet, skulle ersättas
genom bestämmande af högre belopp för såväl teckningssumman
som actien för actiebanker än för solidariska. Det
är väl sannt, att förhållandet emellan contanta cassan och
utelöpande sedelstocken kan vara förmånligare för en större
bank, än för en mindre, så att t. ex. den, som hade 4,000,000
i utelöpande sedlar och 1,000,000 i cassan, vore i bättre
ställning än den, som hade 1,000,000 utelöpande och 45o,ooo
i cassan, emedan den lilla cassan lättare kan uttömmas; men
om man betraktar bankernas ställning i det hela, måste det
vara gifvet, att deras utelöpande sedelstock måste äga ett
förhållande till deras grundfond, att detta förhållande är
proportionerlig! emellan den stora och lilla banken, och att
således den stora banken effectivement icke äger mera soli—
dite' än den lilla. Deremot är det ostridigt, att uti en större
rörelse förlusterna och missbruken äro lättare dolda. Jag
kan derföre icke finna något skäl, hvarföre icke actiebank
skall få bilda sig på samma grundfond som solidarisk bank.
Då man i 3 § uppdragit åt K. M. att pröfva, huruvida
sökt bankoctroj bör beviljas eller icke, så tycker jag, att
man har gjort allt, sorn erfordras. Man kan ju icke vilja
hafva stadgadt, att, om K. M. skulle finna en bank böra
upprättas på mindre grundfond, sådant likväl icke borde
tillåtas. Bäst synes mig derföre vara att, med afslag å förevar.
§, sådan den blifvit föreslagen, öfverlemna åt K. M.
att, vid pröfning af ansökning om bankoctroj, tillse, huruvida
actiecapitalet är så stort att banken bör tillåtas. Jag
insér icke heller något skäl, hvarföre actierna icke kunna
få utgifvas på mindre summor, på det att icke de mindre
Den 19 Mars c. m.
427
capitalerna må utestängas från deltagande i bankerna. Jag
inser icke någon riktig grund för förbud häremot. Jag instämmer
derföre med Frih. Boye uti anhållan, att, med afslag
å denna $, det må öfverlemnas åt K. M. att, på sätt
nämndt är, bedöma förhållandena.
Hr vop Troil: Att actie- och solidariska bankerna äro
af bestämdt åtskiljda slag lärer icke vara svårt att finna, då
man erinrar sig, att grundprincipen för den ena är realcredit
och för den andra personel credit. Jag medgifver, att
denna gräns icke blifvit strängt iakttagen uti de framställda
förslagen; men utgående fränden grundsats, att actiebanken
uteslutande bör bero af realcredit, synes mig i alla fall det
ena af Frih. Boyes yrkanden vara riktigt, nemi. att bankens
säkerhet icke lider deraf, att de capitaler, som utlånas, bestå
af större eller mindre delar; men deraf följer icke, att
det är lika likgiltigt, om sammanräknade beloppet af alla
actierna utgör en större eller mindre summa, emedan detta
är en omständighet, hvarpå bankens säkerhet beror, hvarföre
jag, för min del, icke kan tillstyrka, att ali föreskrift
derom utgår ur lagen, om också R. o. Ad. skulle finna för
godt att något nedsätta minimibeloppet under hvad reservanten
föreslagit.
Frih. Boye: Jag anhåller att få tillägga några ord till
hvad jag förut yttrat; men innan jag går dertill, begär jag
att få bemöta ett yttrande af den siste värde talaren. Jag
förstår sannerligen icke, huru bankens säkerhet, mer eller
mindre, beror af siffran; jag förstår icke, hvarföre en privatbank,
på 200,000 r:drs grundfond, icke kan äga lika så
mycken moralisk, juridisk och financiel säkerhet som den,
hvilken är grundad på 2,000,000 r:drs fond. Huru säkerheten
kan variera efter siffran är åtminstone mig obegripligt.
Men jag ber att få erinra derom, att om privatbankerna
hafva provinsernas nytta till föremål, så måste de äfven
rätta sig efter provinsernas särskilda behof och efter
den skiljaktighet, som dervid visar sig. Må det tillåtas mig
att framställa ett exempel. En privathank för Östergöthland,
t. ex. i Norrköping, hade sjöfarten, handeln och framför
allt fabrikerna att bispringa och skulle derföre säkerligen
icke vara belåten med ett litet capital. En annan ort,
t. ex. Kronobergs län, hvars egentliga rörelsegren är boskapsafvel
och kreatursförsäljning, skulle deremot blifva hulpen
med ett litet capital. Nu frågar jag, är det förnuft
deruti, att säga: Kronobergs län skulle obestridligen blifva
fullkomligen hulpet med en bank af 200,000 r:drs grundfond;
men denna summa är så obetydlig, att en bank på
sådan fond icke bör beviljas. Lagstiftarne på Riddarhuset
d. 19 Mars 1835 funno, att afseende icke borde göras på
ett så obetydligt behof. Har icke en liten provins samma
rätt till underlättnad som en större? Vore det nu skal alt
428
Den ig Mars e. m.
för dessa provinser, af så olika behof, stadga en lika summa.
Jag har framställt detta exempel för att bibringa den öfvertygelse,
att aetieteckningen bör rätta sig efter ortens behof;
men man behöfver pretexter, när man ej vill hafva
privatbanker. Jag ber E. o. Ad. att få påminna om den
erfarenhet, vi äga af förhållandet med Wermländska privatbanken,
sorn understöd sig att börja sin rörelse på 55o,ooo
Ttdrs grundfond, hvilket K. M., som påminte sig vara såväl
deras som capitalisternes Konung, tillät. Officiel t har det
blifvit ovedersägligen bevisadt, att denna bank varit och är
af obeskriflig nytta för provinsen. Lagsökningarna i orten,
som före privatbankens inrättande uppgingo tili öfver Boo
om året, hafva sedermera icke öfverstigit 200, och banken
har gifvit actieägarne 9 proc. i utdelning. Hade den lag,
man nu föreslår, ägt rum, förrän Wermländska banken inrättades,
så skulle denna nyttiga anstalt icke hafva uppkommit.
Med Ystads privatbank är förhållandet enahanda. Den
har varit af oberäknelig fördel för Skåne, ehuru, om jag ej
irrar mig, den icke grundar sig på större teekningssumma
äp 3oo,ooo r:dr. Jag upprepar derföre ännu en gång, hvad
jag torde hafva visat vara fullkomligen ovedersägligt, att
om privatbankerna skola uppfylla deras ändamål, nemi. be^
reda provinsernas fördel och nytta och icke blott befordra
Stockholms och Götheborgs capitalisters interesse, så måste
såväl teckningssumman som actiens storlek få lämpas efter
provinsernas behof och delägarnes tillgångar.
Hr Stuart: Hysande i förevar, ämne alldeles motsatta
åsigter med den siste värde talaren, tror jag det vara en
hufvudsaklig och vigtig garanti mot missbruk, att ett visst
belopp stadgas, hvarunder banker icke få stiftas. Alltför
små och svaga banker kunna, oaktadt de strängaste före-,
skrifter och controller, dock svårligen i längden upprätthåll
las, såvida de äro utsatta för större och mägtigare bankers
medtäflan. Erfarenheten inom andra länder, hvarest enskild
bankrörelse allmänt idkas, har tillräckligen, genom många
öfvertygande exempel, ådagalagt vådorna af dessa små banker,
hvilka den ena dagen uppstå och den andra störtas af
någon starkare bankinrättning. Vidkommande åter de af
iden siste värde talaren anförda exemplen inom vårt fädernesland,
så får jag, hvad först Wermländska banken beträffar,
äran upplysa, att jag anser det just vara ett vä-,
sendtligt fel i denna banks organisation, att den blifvit in-,
rättad i så inskränkt scala, hvilket fel också allt mer och
mer börjar erkännas inom provinsen. Vådan deraf, att denna
bank är mindre, än sådana inrättningar i allmänhet böra
få vara, synes mig likväl icke så stor, så länge densamma,
snart sagdt, är den enda privatbank i Sverige; ty den
Skånska torde med mera skäl kunna anses såspm ett enskildt
bankierconfor, än sorn en priyatbank. Jag är dessutom full
-
Den 19 Mars e. ro.
komligen öfvertygad, att, med en allmännare kännedom om
linanciella förhållanden, stiftarne af Wermländska banken
icke skulle stadnat vid det inskränkta belopp, som vid bankens
inrättande såsom grundfond för densamma bestämdes,
och om hvars utvidgande fråga äfven sedermera uppstått.—
Hvad den Skånska s. k. privatbanken angår, får jag gifva
Frih. boye tillkänna, att dess uppkomst och organisation
just är ett bland de förnämsta skälen, som föranledt mig
att ifra för en bestämd lagstiftning för privatbankerna. Jag
anser nemi. den af erfarenheten nu bekräftade möjligheten
af sådana bankers uppkomst, som både skötas och ägas af
endast 2 å 3 personer, och hvilka kunna utgifva sedlar ända
ned till 12 sk:s valör, vara så betänklig och i så hög grad
äfventyrlig för Svenska folket, att jag, såsomen bland detta
folks representanter, icke kan underlåta alt, så vidt jag förmår,
söka tillvägabringa en annan sakernas ordning. Jag
medgifver riktigheten af den utaf Frih. Boye framställda
anmärkn., att Kronobergs Ian behöfver en mindre bank än
Östergöthland; och jag går ännu längre, än Hr Frih. yrkat,
då jag yttrar den åsigt, att Kronobergs län för närvar, alls
icke behöfver någon särskild bank, och att detta läns invånare
skulle vara vida mer belåtna dermed, att en stor och
för dem således äfven tillgänglig bank funnes i Östergöthland,
än att de sjelfva ägde en egen obetydlig och onyttig
provinsbank. Skulle man vidare vilja utsträcka den åsigt,
Frih. Boye förfäktat, så skulle man kunna komma ända derhän,
att hvarje härad borde äga sin särskilda bank. Det
torde likväl icke undfalla någons uppmärksamhet, hvilka
stora vådor och olägenheter samt hvilken villervalla derigenom
skulle uppkomma för all penningerörelse och varuafsättning
inom landet. Dessa inrättningar äro nya. Man torde
derföre i början böra gå försigtigt till väga med deras frambringande;
och denna försigtighet fordrar, att icke alltför
många små och svaga bankers uppkomst befrämjas. Jag får
för min enskilda del förklara, att jag, i afseende på leckningssummans
belopp, velat gå en medelväg emellan Utskms
och reservantens förslag och ansett 2,000,000 r:dr b:co vara
ett lämpligt minimibelopp för stiftandet af actiebank; dock
sorn, enligt den erfarenhet jag äger om den rådande opinionen,
jag är öfvertygad, att pluraliteten inom B.iksSt:n
skulle anse äfven denna summa vara för hög såsom den
jpinsta tillåtna teckningssumman, så får jag tillstyrka bifall
till Utsktns förslag i denna del. Men då sålunda i lag varder
bestämdt det belopp, som minimisumman får utgöra,
torde det icke derjemte böra öfverlemnas åt K. M:s godtycke
att höja detta belopp. Jag anser således följande mening
böra ur lagen utgå: ”Pröfvar K. M. ändock, att rörelsen
i den del af landet, der actiebank anlägges, klafver
en större tecknings-summa, äge K. M. fastställa densamma
Den 19 Mari e. m.
till Sn högre belopp.” Med denna förändring tillstyrker jag
bifall till i:sta punkten af 18 5 i Utsktns förslag.
Hr Stråle: Det är visserligen sannt, att skillnaden är
stor emellan personel och real-credit, och att actiebanken
hufvudsakligen grundar sig på bankens capitaler och den
solidariska banken på delägarnes personliga ansvarighet; men
skillnaden emellan dessa banker är måhända icke så stor,
sedan B., o. Ad. äfven i afseende på actiebankerna antagit,
att directtns ledamöter skola ansvara en för alla och alla
för en för bolagets gäld. I öfrigt torde jag få fästa uppmärksamheten
derpå, att vi redan i Sverige äga en privatbank
ungefär på de grunder, som vi här hålla på att stadga,
nemi. Ystads privatbank. Der äro directörerna solidariskt
ansvariga; der finnas actieägare, som insätta sina capitaler.
En bank existerar således redan på de grunder, som
vi stadga. Har man väl funnit några olägenheter deraf, att
denna bank icke är större, än den är. Jag har icke hört
något påstående, som klart och tydligen bevisat, att derfö
re,
att banken är så liten, densamma medför någon våda.
Är detta icke förhållandet, så hemställer jag, hvarföre man
skall stifta en lag, som förbjuder, hvad som redan finnes, och
som icke medfört några bestämda olägenheter. Om vi stifta
en sådan lag, så synes mig, att Calmar län, att Kronobergs
län, att andra län och provinser skola säga: hvarföre få vi
icke hafva en bank, sådan som i Ystad? Hvarföre skola vi
vara utestängda från fördelen att äga en egen bank, emedan
vi icke kunna få ihop en så stor teckningssumma, som man
föreskrifvit oss? Detta vore en verklig orättvisa, då man
icke kan bevisa, att den redan existerande mindre banken
medför några olägenheter. Ett skäl, hvarföre en stor bank
bär sig bättre än en liten, är, att förvaltningskostnaden är
lika för dem båda och således mera graverar den lilla banken
än den större; men det bör vara delägarnes sak att bedöma,
huru stor banken bör anläggas för att kunna bära
sig. Sådant bör icke blifva föremål för den generella banklagstiftningen.
Nog skulle man här i Stockholm få ihop en
fond på 2,000,000 r:dr; men så är icke förhållandet i landsorterna,
och hufvudändamålet med bankinrättningarna är
likväl att befordra penningerörelsen i landsorterna. För min
del anser jag derföre öfverflödigt och t. o. m. skadligt att
bestämma något minimibelopp; men skall en minimisumma
nödvändigt fastställas, så bör den icke öfverstiga 1,000,000
r:dr courant, med hvilket belopp bankinrättningen är verkställbar,
enär icke liela beloppet insättes på en gång, utan
endast 5o proc. vid rörelsens början.
Frih, Klingspor: Motsatta åsigter hafva här blifvit
yttrade. Å ena sidan kan man icke få bankerna nog stora,
å den andra icke nog små. För min del går jag en medelväg
häremellan, fastän icke Hr Stuarts. Jag önskar actie
-
Don »g Mort e. ta.
43»
bankers uppkomst, icko derföre, att jag just är någon stor
anhängare af privatbankssystemet, utan derföre, att jag an»
ser såsom en stor olägenhet, att penningerörelsen är concentrerad
i Stockholm. Actiebankerna isolerade tror jag
dock icke skulle medföra någon väsendtlig nytta; men i
sammanhang med ett väl ordnadt inrikes vexelsystem, som
vi vänta oss, tror jag, att de skulle medföra nytta för såväl
näringsidkaren och producenten i allmänhet, som för
consumenten. Svårligen skola likväl dessa banker uppstå
på en teckningssumma af 2,000,000 r:dr courant; utan anser
jag lika med Hr Stråle, att minimisumman högst bör bestämmas
till 1,000,000 r:dr courant. Äfven Sr summan för
hvarje actie för hög. Den torde icke böra bestämmas högre
än i andra länder. I England utgör den 100 pund; i Frankrike
1000 francs; uti åtskilliga banker i Tyskland 5oo donner.
Om actien här bestämmes till en summa af 1000 r:dr cour.,
är det alldeles tillräckligt.
Hr von Troil: Då jag förra gången hade ordet, omnämnde
jag såsom en känd sak, att den större banken äger
företräde framför den mindre. Jag föreställde mig då, att
jag skulle brista i aktning mot denna upplysta församling,
om jag ville upplysa om banklärans abed, och får derföre
be om ursägt, om jag nu skulle kunna anses brista i denna
aktning. Jag vill framställa ett exempel och antaga, att af
11 banker de 10 rörde sig hvardera på en fond af 200,000
och den utte på 2,000,000 r:dr och att hvardera ägde en
cassa, motsvarande halfva sedelstocken. Jag frågar då, om
det är någon, som anser lika rimligt, att en fiende till dessa
banker kan samla tillsammans 1,000,000 för att tömma den
större som 100,000 r:dr för att tömma någon af de mindre
bankerna. Jag frågar vidare, om det finnes någon inom
denna samling, som anser lika rimligt, att den större banken
kan på sin utlåning förlora 5oo,ooo r:dr som den mindre
5o,ooo r:dr. Jag inser visserligen fördelen af actiebanker,
likasom jag högligen värderar realcrediten framför den
personella; men då actiebankens säkerhet så mycket beror
af dess storlek, nödgas man begagna ett annat slag af banker,
hvilkas säkerhet icke beror endast af actiecapitalets
belopp. Den värde ledamoten, som citerade Wermiändska
privatbanken, torde icke hafva öfvertänkt detta förhållande;
men om han behagade taga kännedom om bolagsreglementet
för Wermiändska banken, skulle han deraf finna, att densamma
är solidarisk och icke actiebank, och att teckningssumman
uppgår till 5oo,ooo rtdr, hvilken således icke betydligen
skiljer sig från den, som reservanten föreslagit.
Huruvida det i sådana landsorter som Kronobergs län kan
finnas fördelaktigt att inrätta en solidarisk bank, eller om
det vore förmånligare för en sådan ort att förena sig med
en angränsande provins och på förra stället blott anlägga
43i
Den ly Mars c, m.
ett lånacontor, som meddelade lån utan invexlingsskyldighet,
hvilken endast borde tillkomma hufvudinrättningeu, är en
sak, sora för hvarje särskildt tillfälle kommer att pröfvas.
Allt nog, att dessa utvägar finnas för de orter, der actiebanker
icke kunna uppkomma. Man har föreslagit minimisummån
till 1,000,000 r:dr cour. Jag skulle vara böjd för
att antaga actiesumman till detta belopp, såvida dervid fastades
det vilkor, att hela summan, dels i räntebärande papper
och andra säkra hypotheker och dels i contanta penningar,
inom en viss tid skall vara inbetald. Jag tror det vara
lätta principen, att actieägaren skall inlemna allt, hvarmed
lian vill tjena banken, och att det är banken likgiltigt, om
Pehr eller Påhl är actieägare. Jag har i allt fall ämnat
begära afslag å ig § i reservationen, såsom icke lämplig för
en actiebank; och om derföre R. o. Ad. skulle vilja medgifva
det tillägg i stadgandet om teckningssummans belopp,
att hela actiesumman inom en viss tid skall vara inbetald,
så vill jag medgifva, att totalsumman må nedsättas lill
1,000,000 rtdr cour., hvilken dock är väl låg, och hvartill
jag derföre icke skulle begifva mig, om jag icke önskade
befordra actiebanker framför solidariska. Hvad åter angår
minimibeloppet af hvarje särskild actie, så tror jag, att det
kan vara allmänheten likgiltigt, att bestämmandet deraf kan
öfverlemnas åt K. M. och att således något stadgande derom
icke behöfver i lagen inflyta.
Frih. Boye: Af de tvenne ledamöter, som egentligen
motsagt mig, har den förste framställt en motsägelse rent af
utan all bevisning. Han har talat om, att en liten bank är
svag och klen, att den icke så väl motstår farorna som en
stor och derföre kan vara vådlig; men hvari farorna bestå,
i hvad afseende den kan vara vådlig: har han sagt det?
Nej, alldeles icke. Må det tillåtas mig att erinra om en
tillvitelse, han gjorde mig, hvartill jag icke gjort mig skyldig,
och derefter en tredje ledamot, Frih. Klingspor, tog
sig anledn. att säga, att man här väger emellan de tvenne
ytterligheterna att vilja för mycket eller för litet. Jag vet
nemi. icke, huru man kan säga, att jag begär för litet, då
jag icke bestämmer någon summa. Jag har blott velat visa
nödvändigheten deraf, alt beloppet rättas efter provinsens
behof. Följer väl deraf på något sätt, att jag skulle vilja
tillstyrka en sådan galenskap sorn den att inrätta häradsbanker?
Jag vet ej, hvarföre man tillägger mig meningar,
som ej kunna hemtas från mina ord.
Den andre värde ledamoten har med den redighet och
den bättre uppfattning, som hos honom alltid är igenkänbar,
åtminstone bjudit till att gifva skäl för den vederläggning,
han försökt af mitt yttrande. Jag har afhört hans bevisning.
Hvaruti bestod den då? Jo, uti ett exempel, att af
11
Den 19 Mars e. ra. ^433
11 banker, hvaraf de 10 grundade sig på 200,000 r:drs fond
hvardera och den inte på 2,000,000 r:drs fond, ined cassa
motsvarande halfva sedelstocken, skulle de 10 lättare kunna
sprängas än den litte, derföre att fienden till dessa banker
lättare kunde tillvägabringa 100,000 än 1,000,000 rtdr till
bankens uttömmande. För att få detta skäl användbart hade
den värde ledamoten bort upplysa oss, om lagstiftningen för
dessa banker var densamma, som här är i fråga. Var dea
icke det, så var tillämpningen ingen; ty hvad Gr. Frölich
i dag nämnt, att privatbanker uti länder, der inga lagar
för dem finnas, stupa omkull, bevisar det, att sådant skall
inträffa här, der de grundas på lagar, så starka, att enda
felet, som man kan tillägga dem, är, att de blifva så starka,
att de kullslå föremålet och hindra bankernas uppkomst.
Är det en ändamålsenlig lagstiftning, att antaga föreskrifter,
hemlade från förhållanden, som här aldrig kunna äga rum?
Den värde ledamoten har förespegla! oss möjligheten, attén
svagare bank lättare kan sprängas än den starkare banken;
men för att blifva sprängd fordras, att någon finnes, som
vill spränga densamma. I de länder, der huru många banker
som helst få upprättas, är det liksom ett ändamål, att
de sinsemellan söka störta hvarandra; men i Sverige, der
det skall bero af K. M:s pröfning, huru många banker som
få finnas, begriper jag icke, att någon våda i detta fall är
att befara. Jag förklarar, att jag icke kan öfvertygas af
ohevisade satser och påståenden, äfven då de komma från
ledamöter, som äga rätt till den största personliga aktning;
och må det tillåtas mig erinra, att så omöjligt jag anser de
vådor i Sverige någonsin kunna uppstå, som blifvit oss förespeglade,
hemtade från erfarenheten med andra länders
privatbanker under fullkomlig laglöshet, så afgjordt är det
för mig (jag medgifver, att jag icke har annan autoritet än
Spolen och Seseman att åberopa), att, när privatbankerna
uppstå, de små bankerna äro nyttigare för oss än de stora,
och att, när de falla, de stora bankernas fall medför större
skada än de smärres. På dessa och förut uppgifna skäl förnyar
jag min anhållan om den propos., jag redan haft äran
föreslå.
Hr Stråle: Del abed i bankläran, som Hr Vw Troil
framställt, är detsamma, som jag antydt, så vidt det angick
förhållandet emellan bankens cassa och utelöpande sedelstock.
Jag har icke funnit något skäl, som vederlagt, att
förhållandet med säkerheten blir proportionerlig: detsamma,
ehvad banken är större eller mindre. Till ytterligare bevis
för nödvändigheten att icke bestämma teckniogssUmman för
hög, torde jag få fästa uppmärksamheten derpå, att det
finnes orter, hvarest det kunde vara nyttigt och nödigt att
hafva en bank, men hvarest dess inrättande blefve omöjligt,
om man stadgade så stort aclireapital, som bär är i fråga.
20 H. 55
434
Den 19 Mars e. m.
Om man t, ex. skulle finna nödigt att anlägga en bank i
Gefle, och man tillika funne, att icke öfver {• million kunde
utlånas på säkra händer, så blefve ju resultatet, derest banken
icke finge grundas på mindre fond, än här är i fråga,
att någon bank der icke komme att äga rum, enär den icke
kunde drifva en mot teckningssumman svarande rörelse. Det
af Hr v. T roil uppgifna förslaget att vid teckningssummans
bestämmande till j,000,000 r:dr cour. fästa vilkoret af hela
actiesummans inbetalning vågar jag afstyrka, såsom alltför
mycket betungande. Kär man börjar en bankrörelse, kan
man ej förutse, huru långt den kan utsträckas. Man vill
gerna utvidga rörelsen; men för det ändamålet måste actieteckningen
vara större, än första inbetalningen, emedan man,
i abnat fall, blottställer sig för att antingen få en del penningar
ofruktbara eller också hafva afstängt möjligheten för
rörelsens utvidgning. Jag får derföre föreslå, om man icke
kunde antaga §:n med den förändring, att teckningssumman
nedsältes till 1,000,000 r:dr cour. Hvad beloppet af hvarje
särskild actie beträffar, så finner jag intet skäl, hvarföre det
skall bestämmas så högt, när fråga icke är om inteckning,
i hvilket fall det vore rättast att icke antaga för små inteckningssummor.
Jag tillstyrker, att ingenting stadgas om
beloppet af hvarje actie.
Hr Stuart: Jag beklagar oändligen, att Frih. Boye
funnit min bevisning svag och klen; men jag lemnar dock
derhän, huruvida denna bevisning eller den af Hr Frih. försökta
vederläggning är behäftad med de synbaraste symptomerna
af mattighet. Jag ansåg mig verkligen icke behöfva
ingå i någon utförlig skildring af de antydda vådorna och
olägenheterna af ett sådant privatbanksystem, som Hr Frih.
söker genomdrifva, emedan jag trodde, att desamma skulle
vara så ögonskenliga för hvars och ens fattningsgåfva och
således äfven för den ädle Frih:s, att de icke behöfde särskildt
utpekas. Sedermera har Hr v. Troil, inseende nödvändigheten
att för Hr Frih, tolka banklärans abed, sökt
göra dessa enkla och tydliga sakförhållanden mera begripliga.
Det torde vara temligen fattligt, äfven för den mest
medelmåttiga omdömesförmåga, att en bank är starkare i
samma mån, som den äger en större grundfond; att en täflan
emellan den större och den mindre banken, i händelse
de finnas vara hinderliga för hvar annans rörelse, måste
uppkpmma; att det vid sådant förhållande måste vara den
större bankens interesse att undergräfva den svagare, och att
denna mäste vika för den förra, helst det fordras en obetydlig
ansträngning för den större banken att sätta sig i besittning
af betydligaste delen utaf den mindre bankeus utgifna
sedlar och derefter genom deras företeende till inlösen
på en gång spränga densamma. Jag tror icke, att någon
tillfyllestgöraude garanti kan i lagen bestämmas till förekom
-
Den 19 Mars e. m.
435
mande af dylika händelser. Det torde icke heller böra
lemnäs å sido, att en liten bank svårligen skall kunna oafbrutet
fortsätta sin rörelse, utan att vid något tillfälle de
garantier och föreskrifter, som banklagen stadgar, varda i
större eller mindre mån åsidosatta. Uppfyllandet af dessa
föreskrifter medför deremot för den mindre banken högst
betydliga och känbara uppoffringar, som, oaktadt ett noggrant
iakttagande af hvad i samma hänseende är stadgadt,
kan of den större banken undvikas. Ilärförutan torde äfven
böra tagas i betraktande, att de banker, hvarom nu fråga
är, eller s. k. acliebanker, egentligen icke äro afsedda att
inrättas på landsbygden, utan på sådana orter, der penningerörelsen
är mera liflig, såsom t. ex. i Götheborg eller
Gefle eller någon annan betydligare handelsplats, hvarest
capitaler i större mängd äro samlade och en rörelsens behof
motsvarande cassa kan utan olägenhet anskaffas och underhållas.
Dessa för mig gällande grundsatser vid behandlingen
af förevar, ämne synas så erikla, att de icke till sitt
försvar behöfva någon vidlyftigare deduction. Den jag nu
försökt framställa torde dock tilläfventyrs vara otillräcklig
för Frih. Boye; men sådant oaktadt anser jag mig icke tillständigt
att upptaga R. o. Ad:s öfriga ledamöters tid med
en vidare utveckling af ämnet. Jag vill således inskränka
mig till hvad jag redan yttrat och endast underställa Hr v.
Troils bepröfvande, huruvida icke han anser, att hvad Utsk:n
tillstyrkt, eller teckningssummans bestämmande till 2,000,000
rtdr cour., deraf 5o proc. skulle vid rörelsens början inbetalas,
hvarvid den ena hälften kunde beslå af säkra papper
och andra hypotheker, men den andra skulle erläggas i contanta
penningar, hufvudsakligen är detsamma som Hr v. Troils
eget förslag, enligt hvilket teckningssumman borde bestämmas
till minst 1,000,000 r:dr cour., dock med skyldighet för
actieägarne att genast inbetala hela beloppet. Skillnaden
emellan hvad Utskrn och den värde talaren sålunda föreslagit
synes allenast bestå deruti, att banken i förra fallet är
i tillfälle att utan vidare omväg, med afseende å förekommande
behof och omständigheter, utvidga sin rörelse. Jag
anser mig derföre böra hemställa till samme värde ledamot,
om han icke skulle finna skäl att förena sig uti yrkandet af
bifall till Utsktns förslag. — De ledamöter, som vilja hafva
små banker, torde, när vi komma till de solidariska, få
lämpligt tillfälle att vinna framgång för sin önskan i detta
afseende. — Hvad actiernas minimibelopp beträffar, anser
jag äfven Utskms förslag vara antagligt. De särskilda teckningssummorna
för hvarje actie torde icke böra vara alltför
små. Jag hemställer derföre, om icke äfven det af Utskm
föreslagna belopp, såsom minsta teckningssumma i actiebank,
bör fastställas. Likväl får jag medgifva, att jag anser denna
omständighet vara af mycket mindre vigt, än frågan om
totalsumman af hela actieteckningen.
43G
Den 19 Mars e. ra.
Hr von Troil: Den siste värde talarens sednasle yttrande
stärkte niia öfvertygelse derom, att Utsk:n icke tänkt
sig en actiebank sådan, som jag föreställer mig densamma,
nemi. rent af grundad på realcredit. Deruti ligger anledn.,
hvarföre vi komma till olika resultat. I afseende på den af
mig föreslagna modification uti förevar, punkt får jag fästa
Hr Stuarts uppmärksamhet derpå, att lian oriktigt uppfattat
densamma. Jag har icke föreslagit, att hela teckningssumman
skulle genast inbetalas, utan inom viss i lagen bestämd
tid. I 20 § föreskrifves, att -J. eller i5 proc. skall
inbetalas inom ett år från bankens öppnande och de återstående
75 proctn i den mån bolaget föreskrifver det. Jag
Vill föreslå, att årligen skall inbetalas -J, till dess hela capitalet
influtit. I ett annat afseende har jag äfven blifvit
missförstådd af den värde talaren, som trott min mening
vara den, att hela beloppet skulle inbetalas i contanta penningar.
Det har icke varit min mening. Man vet, att grundfonden
kan bestå af inteckningar eller andra räntebärande,
lätt realisabla papper. Om raan erinrar sig det och tillika
kommer ihåg, att contanta cassan sällan behöfver vara större
än af totalsumman, och denna vore t. ex. 1,000,000
r:dr, så komme contanta beloppet att utgöra 333,333^ r:dr
och det öfriga beloppet 666,66r:dr af räntebärande obligationer,
inteckningar eller andra säkerhetshandbr. Man
finner då, att det belopp, som skulle sammanskjutas, icke
är större, än att hvilken provins som helst kunde åstadkomma
detsamma, då de förmögnare personerna dertill bidraga;
ty meningen är icke, att de fattigare skola stifta banken,
ehuru äfven de kunna få andel deruti. Jag tror, att man
måste tänka sig en actiebank, sådan jag tänkt mig densamma,
om de skola tillåtas. Skillnaden emellan actiebank och
solidarisk bank blefve då den, att i actiebanken skulle hela
beloppet af actierna antingen i säkerhetshandkr, i den proportion
jäg förut nämnt, eller i blott contanter inbetalas,
då deremot i solidariska banken icke behöfde inbetalas mer
än det belopp, hvarmed rörelsen skulle drifvas. — Hvad
angar den fråga, som en annan ledamot framställt till mig
personligen, hvem som väl skulle vilja förstöra en bank,
får jag underrätta honom derom, att icke blott i England
och Amerika, hvarest banksystemet i flera afseenden varit
felaktigt, utan ock i Skottland, som länge haft det häst
ordnade banksystem jag känner, hafva bankerna legat i beständigt
krig med hvarandra, för att uttränga den ena den
andra. Något sådant exempel äga vi ännu icke i Sverige,
emedan våra 2,:ne banker ligga på för långt afstånd för att
kunna verka till förfång för hvarandra; men om man tager
något närmare kännedom om Ystads privatbank, så finner
man, att det finnes andra än hanker, hvilkas interesse det
kan vara att störta en hank. Man skall nemi. finna, att åtskilliga
handlande uti en närbelägen stad, i förening med en
Den i g Mars c. m.
437
handlande i Yslad, vid ett tillfälle använde betydande krafter
för att störta Ystads bank, oell voro nära nog att lyckas
deruti.
Frih. Klingspor: Dä jag yrkade, att summan af hvarje
actie skulle nedsättas till 1,000 r:dr, var det derföre, att
jag ej vågade föreslå den lägre; men jag tror, att ju lägre
detta belopp bestämmes, ju bättre är det, och öfvergår derföre
till deras tanke, som anse frågan derom böra blifva
föremål för de reglementariska stadgandena. Jag fortfar således
endast att yrka, att hela actiesumman må bestämmas
till 1,000,000 r:dr cour.
Frih. Boye, Fredr.: Då jag i TJtsk:n deltagit i majoritetens
beslut, och då ämnet der vidt och bredt blifvit afhandladt,
torde consequensen fordra, att äfven jag nämner
några ord i denna sak. Jag var af den mening, alt man
borde hafva små banker, men har genom så många exempel
blifvit öfvertygad, att det vore farligt, om de voro för
små. Hr v. Troil har anfört exempel i detta fall, hemtade
från England och Skottland, och tillämpningen på vårt land
lärer icke kunna bestridas. Huru lätt är det icke för en
Rothschild och dylika stora bankierer att spränga en liten
bank. Jag tillstyrker derföre, att teckningssumman bestämmes
till 2,000,000 r:dr cour.
Hr von Troil: Då jag i ena fallet vill votera för
2,000,000 och i det andra för 1,000,000 r:dr, skulle jag för
min del önska, att den fråga, hvarpå detta beror, måtte
först afgöras, nemi. 21 $• I händelse R. o. Ad. skulle instämma
deruti, att, sedan teckningssumman till -Jldel blifvit
inbetald vid bankens öppnande, återstoden med -Jtdel af hela
summan årligen skulle inbetalas, till dess hela actiesumman
influtit, sä skulle jag för min del vilja inskränka actiesumman
till 1,000,000 r:dr cour. Skulle åter 21 § bifallas,
sådan den af Gr. Frölich blifvit föreslagen, så nödgas jag
votera för 2,000,000 r:drs teckningssumma.
Frih. Boye, Ludv.: Jag ser intet hinder ligga i vägen
för uppfyllandet af Hr v. Troils begäran, att 21 § må
afgöras före den i8:de, såvida Hr Gr. o. Landtm, och Ståndet
det tillåta; men örn det öfverensstämmer med vanliga
föredragn:ssättet, öfverlemnar jag åt Hr Gr. o. Landtm, att
afgöra.
Hr Stråle: Det torde kanske vara svårt att nu gå
ifrån den §, som angår grundfonden, och tillen efterföljande
§, som handlar om teckniugssummans inbetalning, emedan
vi då skulle inledas i en annan discussion, som skulle
förorsaka mycken omgång; men om vi först finge propos.
på antagande af 1,000,000 r:dr till grundfond, kunde vi sedermera
få propos. på fullgörandet af full inbetalning inom
viss lid. Afslås det, kan man komma till frågan om
438
Den 19 Mars c. m.
2,000,000 r:drs grundfond. Detta synes mig vara enda sättet
att reda frågan.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om icke det
skulle leda till omgång och tidsutdrägt alt nu från den
punkt, som varit under öfverläggning, öfvergå till en annan
, utan att först afgöra den förra.
Hr Stuart: Jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes
först framställa propos. på irsta punkten af 18 5 i Utskms
förslag.
Hr von Troil: I fall betänkligheter uppslå mot antagande
af den begäran, jag framställde, så afstår jag derifrån.
Min mening var icke att föranleda en särskild discussion
om den formfrågan.
H. Ex. Hr Gr. o. Land tfn. hemställde, om R. o. Ad.
önskade, att propos. å 18 § i Utskms förslag skulle göras
punktvis.
Ropades ja.
H. Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla irsta
mom. af 18 §.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Hr Stuart och Frih. Boye, Fredr., reserverade sig
emot detta beslut.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla 2 mom. af 18 §.
Ropades starka nej, blandade med ja.
H. Ex. yttrade, att, sedan, genom R. o. Ad:s svar på
de sednast framställda proposma, Utskms förslag i 185 forfallit,
de öfriga rör:de samma delar af ämnet gjorda yrkanden
nu borde komma under pröfning. Först i ordningen
ansåg då H. Ex. det i Gr. Frölichs reservation afgifna förslag
böra afgöras och hemställde altså, om R. o. Ad. behagade
bifalla 1 mom. i 18 §. af Gr. Frölichs reservation.
Ropades nej.
H. Ex. framställde derefter propos. å 2 mom. af samma
§.
Ropades äfven nej.
Frih. Boyes förslag upplästes, innehållande, att i stället
för 18 § skulle antagas följande stadgande: Bolag, som
söker privilegium till enskild banks anläggande, vare plig—
tigt alt derjemte uppgifva beloppet af actieteckningen, sorn
bör derförinnan vara bestämdt, och ankomme derefter på
K. M. att ansökningen bifalla eller afslå.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad,
behagade bifalla Frih. Boyes nu upplåsta förslag.
Ropades starka nej, blandade nied ja.
Don 19 Mars c. m.
459
Frih. Boye: Erfarenheten har redan sagt mig, att allt
motstånd till capitalistinteresset nu är här förgäfves; och då
jag är öfvertygad, att genom votering skulle vinnas ingenting,
får jag åtnöja mig med att blott reservera mig mot
beslutet, och jag aflägsnar mig, emedan jag anser ändamålslöst
att tala för folkets räkning i denna sak.
Ii. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde derefter, om
B. o. Ad. behagade bifalla Hr Stråles förslag, att för actiebanks
stiftande skulle fordras, att den af delägarne tecknade
summa skulle uppgå till minst 1,000,000 r:dr courant.
Hopades ja och nej.
Ii. Ex. förnyade den sist framställda propos:n, hvilken
åter med ja och nej hesvarades.
Hr Stråle: Om man hvarken vill, att fonden skall
bestämmas till 4>000)000, till 2,000,000 eller 1,000,000 r:dr,
så vet jag icke, att annat återstår, än att antaga Frih. Boyes
förslag.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag vet ett sätt, som möjligtvis
kunde föra oss till ett consequent resultat i denna
fråga, nemi. det, att bestämma grundfonden till 3,000,000
r:dr. Då Hr Gr. o. Landtm, gaf propos. på densammas antagande
till 2,000,000 r:dr, tyckte jag för min enskilda
del, att pluraliletens svar var motsatsen till det Hr Gr. o.
Landtm., efter sin uppfattning, förklarade utgöra pluralitetens.
Jag tyckte nemi., att propostn på 2,000,000 r:dr bifölls.
För min del är jag böjd för att öka beloppet till
3.000.000 r:dr, och jag anhåller derföre om propos. på detta
belopp såsom grundfondens minimum.
Hr Stuart: Jag instämmer så mycket hellre i den siste
värde talarens önskan, som jag trott, att 2,000,000 r:dr
b:co eller 3,000,000 r:dr cour. vore det lämpligaste beloppet
för en actiebanks teckningssumma, och jag anhåller derföre
äfven om propos. till antagande af detta belopp.
Hr Gunther: Jag har ännu icke hört, huru Hr Gr.
o. Landtm, uppfattat svaret på den sist framställda propostn.
För min del tyckte jag, att densamma bifölls. För att icke
utsträcka discussiouen, får jag blott erinra, att, med undantag
af ett eller annat ställe, det skall blifva svårt att
här i Sverige kunna åstadkomma en teckningssumma af
3.000.000 r:dr, och att jag derföre icke kan afstå från votering,
om summan skulle vilja höjas utöfver det nog höga
beloppet af 2,000,000 r:dr.
E. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förnyade åter sin sednast
framställda proposm.
Hopades åter ja och nej.
IL Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att det visserligen
förefölle honom såsom mindre lämpligt att, sedan II. o.
44o Dan ig Mars e. ra.
Ad. afslagit bestämningarna såväl af 4 millioner sorn 2 millioner
cour., nu framställa proposm å summans bestämmande
till 3 millioner, men ansäg sig likväl, då en sådan propos.
blifvit yrkad, ej kunna densamma förvägra. H. Ex.
hemställde altså, om R. o. Ad. ansåg, att för actiebanks
stiftande skulle fordras, att den af delägarne tecknade summa
skall uppgå till minst 3,ooo,ooo r:dr cour.
Piopades starka ja, blandade med nej.
Hrr Gunther och Stråle begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter.-spropostn:
Den,
som bifaller, att för actiebanks stiftande skall fordras,
att den af delägarne tecknade summa uppgår till minst
3.000.000 r:dr cour., voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer ofvannämnde summa att bestämmas till
1.000.000 r:dr courant.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja —. 7.
Nej — 6.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det Hr Stråle
äfven yrkat, att intet minimum skulle bestämmas för hvarje
delägares teckning; hemställande, om R. o. Ad. ansåg något
härom böra stadgas.
Hr von Troil: Någon propos. på Hr Stråles förslag i
detta fall torde icke behöfvas; ty sedan R. o. Ad. afslagit
det föreslagna mom. uti Utsktns betänkande, utan att sätta
något annat i stället, följer af sig sjelf, att Ståndet icke vili
hafva något stadgande i detta fall.
I anledn. häraf förklarade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm.,
att då intet stadgande rör:de något minimum för hvarje delägares
teckning af R. o. Ad. beslötes, måste frågan om bestämmande
af ett sådant anses förfallen.
19 § af Utskottens förslag.
Den häremot svarande 2.0 § af Gr. Frölichs förslag
upplästes.
Uppå derefter framställda propostr blef Utsktns 19 $
afslagen och 20 § i Gr. Frölichs reservation bifaNen.
Då nu till föredragning skulle uppläsas 20 § af Utsktns
förslag, anmälde sig och yttrade
Frih. Boye, Fredr.: Jag får vördsamt hemställa, om
icke
Dc n ig Mars ö. iii.
icke Hr Gr. o. Landtm. ynnestfull! skulle vilja framställa
den fråga till R. o. Ad., huruvida icke R. o. Ad. vill skiljas
åt; ty det tyckes gränsa till det löjliga, att, sedan vi
nedsmält till det ringa antalet af 9 ledamöter, vi skola afgöra
så vigtiga ämnen, som här äro i fråga,
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han hoppats
i afton kunna sluta den del af förslaget, som angår actiebanker.
Hr Stuart: Jag instämmer så mycket hellre Uti Frih.
Royes anhållan, som i afseende på actiebanker äfven förekommer
den i 19 § af Gr. Frölichs förslag införda föreskrift,
angrde delägarnes ansvarighet för teckningssumman,
hvilken fråga onekligen är af stor vigt och icke, utan vidlyftig
discussion, lärer kunna afgöras.
H. Ex. Hr Gr. o, Landtm, yttrade, att, då nu hågra
ledamöter af R. o. Ad, yttrat den önskan, att plenum måtte
afbrytas, II. Ex, ville hemställa, om Ståndet behagade
till nästa plenum uppskjuta fortsättningen af detta måls
pröfning.
Ropades ja»
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 på aftonen.
In fidem protoeolli,
1'. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 21 Mars 1835.
Plenum kl. 10 f» m.
Upplästes och lades på Lordet nedannämnda memor.
Och utlåtin från
Stats-Utskoltet:
Nio 422. 1 anledn. af väckt fråga om förändring i meth
oden för riksboksslutet samt de förvaltande verkens redogörelser
;
Nio 423. Öfver Hr Petres inom BorgareSt. väckta motion,
i anledn» af R. o» Adis, Preste- samt BondeStins fattade
beslut, röride Riksg.contis garanti för delån, som hypotheksföreningar
komma att upptaga;
Bevillnis-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Oecon.-  Utskot ten:
Nio 16. i anledn. af gjorda anmärknir vid Utskins memor.
Nio i3 med förslag lill sammanjemkning af RiksStins
beslut, röride Utskins utlåt. Nio 8, angide reglemenlariska
föreskrifter för brännvinsbränningens utöfning m. m,
20 56
4**
Dea a* Mars f. in.
Banco-Utskottet:
N:o 109. i anleda, af de inom 3:ne RiksSt. framställda
och till Utsk. remitterade anmärkntr emot dess i meraor. N:o
84 afgifna förslag till instruction för R. Sits Revisorer öfver
Bancoverket;
Wto 110. i anleda, af de inom 3:ne RiksSt. gjorda och lill
Utsk. remitterade anmärkntr emot Utsk:s i meraor. N:o 88
afgifna förslag till åtskilliga förändringar i art. 1 af i83o
års bancoreglemente;
N:o nr. nied öfverlemnande af förslag till reglementarisk
a stadganden, motsvarande 5 art. 1 afd. i i83o års
bancoreglemente;
N:o 112. med öfverlemnande af förslag till reglementariska
föreskrifter, motsvarande afd. 1 af art. 4 uh i83o års
bancoreglemente;
N:o 113. med hemställan om afskrifning å Tumba bruks
vinst- och förlusträkning för de skillnader, som komma att
uppstå genom verkställd classification af Tumba bruks lumpförråd
och derå nu bestämda lämpliga penningevärden;
N:o 114. angrde försäljning af Tumba bruk, jemte några
andra bruket rörtde ärender.
Likaledes upplästes och lades på bordet ett prot.utdr.
från BondeSt. af d. 19 dennes, innehållande inbjuda, till instämmande
uti BondeStts beslut i anledn. af Lag- o. Oecon.-  Utsk:ns utlåt. N:o 53.
Hr Roos, Carl Ulrik, uppläste följande:
Då det numera vid riksdagens förväntade snara slut
torde vara osäkert, om förslag till bevilln:sförordn. hinner
inkomma till Stånden, för att hos dem skärskådas och granskas,
har jag trott mig i motionsväg böra fästa uppmärksamheten
vid några fall uti i83o års bevilln.förordn., der redactionen
icke är så fullt bestämd, att utrymme saknats till
olika tydning och misstydning. Sålunda har
t:o ehuru ingen lön- och arfvodestagare eller pensionär
utaf statens medel och fonder är fri tagen från bevillnts
erläggande, derest bans inkomst öfverstiger 200 r:dr,
det likväl inträffat, att somliga löntagare, expectanter och
pensionärer å anslaget för ministerstatens aflöning uppgifvit
sig till taxering, och bevilln. erlagt, då andra deremot sig
icke uppgifvit, utan undandragit sig sådant, och äfven undsluppit
ali beskattning. Det torde således vara nödigt, att
i blifvande bevilln.förordn. specielt utsättes, att bevilln. för
aflöning från anslaget till ministerstaten jemväl är afsedd
att utgå.
2:0 Ehuru med undantaget från bevilln. i 162 § af i83o
års bevillntsförordn. för embets- och tjenstemäns resepenningar
och tractamenten i Kronans ärender uppenbart endast
åsyftas j_den skjutslega och dagtractamente efter rese
-
Den 3i Mart f. m.
reglementet, som bestås vid och under anbefallda resor från
ett ställe till ett annat, har likväl genom den uppfinningen,
att benämna ganska betydliga och ständiga aflöningar på bestämd
ort med namnet tractamenten, man ansett sig befriad
från all bevillnts erläggande. Det lärer således, med
hänsigt härå, blifva angeläget, att hvad som förstås med
berörde resepenningar och tractamenten i Kronans ärender
blifver noga re beskrifvet och fullt bestämdt uttryckt; i sammanhang
hvarmed jemväl torde böra något mera ordagrannt
utsättas, hvad som uti samma § åsyftas med undantaget från
bevilln. för tractamente under commenderingar utom stationer
på kortare tid än sex fortfarande månader.
3:o Såvida meningen är, att Öfverståthållaren i Stockholm
skall utnämna sex särskilda ordförande för de 6 beredande
afdelningarna utaf Stockholms taxeringscommitte'1,
hvilka motsvara Beredningscommitte'erna på landet, hvilket
hittills skett, bör sådant också uti författningen bestämdt
utsättas, så att rättigheten dertill icke blifver sjelftagen och
godtycklig, I motsatt fall bör antydas, huruvida afdelningarna
äga att inom sig välja eller på annat sätt erhålla ordförande.
4:o Torde jemväl, då det förhållande inträffat, att talmännen
försmått den äran för sig att efter vanligheten, å
.Rikets Ständers vägnar, underskrifva i83o års bevilln.förordn.
, icke böra uraktlåtas att vara beredd på ett möjligen
lika förhållande vid denna riksdag. Fördenskull, och då
icke allenast R. St:s värdighet, utan äfven det ordentliga
och lagbindande i form, alldenstund, saken i sin stränghet
tagen, man ej är förbunden åtlyda en författning, som ej
är med någons underskrift försedd och fulländad, får jag
vördsaml. hemställa, att Bevilln.Utsk. ville föreslå någon utväg
härutinnan, antingen att R. St., på samma sätt som med
riksdagsbesluten är öfligt, genom namnteckning på lösa blad
underskriften sjelfva i förskott fullända, eller att Bevilln.-  TJtskrs samtliga eller vissa ledamöter deraf finge ett sådant
uppdrag, eller ock Fullmägtige i Banken och Riksgrscont,
eller särskilda deputerade dertill kunna väljas.
Jemte anhållan om remiss härå till Bevilln.Utsk. får jag
hemställa, om icke bordläggning af detta mitt anförande är
öfverflödig, och remissen således kunde genast beviljas.
Begärdes på bordet af Frih. Gederström, Jac,
Hr Stråle, Nils Wilh.: Sedan det i sista plenum
inträlfat, att R. o. Ad., efter att hafva afslagit en mindre
teckningssumma för privatbanker, antagit en högre, kunde
man sätta i fråga, om det väl lönade mödan att fortfarande
deltaga i denna öfverläggning; men det vore kanske orätt
att undandraga sig att meddela de upplysningar, hvarmed
man kan gå till handa. Emedlertid reserverar jag mig mot
Deli ai Mars f. m.
besluten i följande punkter: 1:0 mot 5 §, att ej något af
privatbankens delägare underskrifvet document om sjelfva
bolagscoutractet beliöfver nedläggas hos vederbörlig dom-,
stol; 2:0 deremot, alt nian stadgat förbud för privatbanker
att utgifva sedlar utöfver grundfonden. Förden, som tror,
att genom tillåtelsen dertill någon osäkerhet skulle hafva
uppkommit, torde jag få framlägga följande korta calcul:
Banken^ tillskjuten grundfond: intéckn. 1,000,000.
publika papper 1,000,000.
contant
• 1,000’oqo'3.ooo.ooq.
Banken 2?: grundfond, contant tillskjuten .... 3,ooo,oöo!(
af dessa contanta medel utlånas på fastigheter
1,000,000,
uppköpas publika papper . 1,000,000,
contant qvar i cassan , . . 1,000,000.
S;a 3,000,000,
Då nu begge bankerna utgifva egna creditsedlar i låneväg
till ett belopp af 3 millioner, frågas: äro de icke i afseende
på deras financiella ställning fullkomligt lika? De
hafva begge 33-| proc. i cassa af sedelstocken, draga begge
ränta på 5 millioner, ehuru med den skillnad, att om A består
af delägarnes intecknade reverser, ingen liqvid af räntan
äger rum. Men om banken B icke genom reglementariska
föreskrifter blifvit nödsakad att utlåna 1 million på
fastigheter, utan fått behålla denna summa contant i cassan
och i stället utgifva 1 million ytterligare i egna sedlar,
så hade dess ställning blifvit
publika papper . . , , . 1,000,000,
contant cassa 2,000,000,
S;a 3,ooo,ooo.
utlånade creditsedlar
4>°oo,ooo,
Banken hade då contant 5o proc. af sedelstocken.
Är icke en bank med 5o proc;s cassa starkare än den
med 33f proc.?
3:o Reserverar jag mig deremot, att man gjort inskränkn,
i bankens upplåningsrörelse, emedan denna är den säkraste
af all bankrörelse, då man nemi, lånar upp mot lägre ränta,
för att åter utlåna mot högre; den bör ej förbjudas eller
inskränkas; 4:o m°t beslutet, hvarigenom afseende ej
blifvit fästadt på mitt påstående om reservfonds bildande,
emedan i annat fall grundfonden minskas med beloppet af
alla osäkra fordringar, och 5:o deremot, att man utsatt 3
millioner såsom minimum för teckningssumman. Jag förlitar
mig dock derpå, att Konungen ej förnekar sina undersåtare
förmånen af privatbanker, och att han således icke
samtycker till ett stadgande, som skulle utgöra ett hinder
för många orter att der få privatbanker inrättade. Jag ber
att äfven få fästa uppmärksamheten derpå, att, vid anta
-
Den ai Mari f. m.
445
gande! af 19 § i Utsk;ns eller den deremot svarande 20 § i
Gr. Frölichs förslag, man förbisett, att der står i ett sednare
morn.: ”öfver berörde nedsättning återbekomme ej boklaget
fri disposition förrän efter privilegiets upphörande
”ocb sedan banken infriat dess förbindelser af alja slag till
"så stort belopp, sora öfverskjuter nedsältniugen, samt då
'■endast i den mån bankens återstående förbindelser jemväl
"äro inlösta; dock må, undertiden, de nedsalta hypotheker"na
få utbytas emot andra, lrvjlka, efter pröfning i ofvan
"stadgade ordning, anses jemngoda med dem, som återtagas.
” Det finnes nemi, ej något sätt för denna pröfning
förut stadgadt, sedan man i föregående mom. borttagit K,
M:s Bef:h:des pröfningsrätt rörtde säkerheten, och jag hem-,
ställer derföre, om det ej vore nödigt att här göra det tillägg,
att Konungen må äga rättighet att uppdraga åt dem,
han för godt finnér, en sådan pröfning.
Frih. Boye, Ludv.: Jag anhåller att i prot, få antecknadt,
att jag instämmer i hvad Hr Stråle yttrat, såvida
det rörer de 3 sista punkterna. Särskildt reserverar jag mig
mot beslutet i sista plenum, Af de r4 ledamöter, som dä
voro närvar,, hafva 7 tillintetgjort möjligheten af privatbankers
uppkomst, och förhoppningen på dessa bankers tillvaro
har blifvit förvandlad till ett rakt förbud mot deras
inrättande,
Fortsattes pröfningen af Banco,- och LagL7tsk;ns utlåt,
Pf:o 4 * anledn. af gjorda anmärkntr vid Utsktns betänk.
JNfo 2 med förslag till lag för offentliga bolagsbanker.
20 § afUtsk:ns förslag.
Hr Stråle: Jag anser frågan, huru mycket af teckningssumman
bör inbetalas och huru stor bankens cassa skall
vara, tillhöra de reglementariska föreskrifter, hvilka privatbank-bolagen
sjelfva böra uppgöra, Det ankommer ändock på
K. M:s pröfning, huruvida bolagsreglorna i detta afseende
medföra tillräcklig trygghet för allmänheten; men att det
bör införas i lag afstyrker jag och yrkar afslag å bela §,
såsom ej behöflig.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag hemställer, om
det ej fordras en lag derpå, att en actie, hvars ägare ej
gjort sina inbetalningar, är förfallen, och att äfven förut
gjorda inbetalningar genom en sådan underlåtenhet gått förlorade.
Detta skulle jag tro blifva föremal för lag, och att
således § ej kan helt och hållet afslås.
Hr Stråle: Jag ber att få fästa uppmärksamheten derpå,
att många actiebolag finnas, som hafva stadgat ett sådant
äfventyr, hvarom den siste talaren nämnde, vid försummad
inbetalning, och att man aldrig satt i fråga behofvet
af en civillag för den gällande kraften deraf- Detta beror
446
Den ai Mars t. m.
på delägarnes öfverenskommelse, och denna blir gällande,
sådan man antagit den.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Äfven jag skulle anse ti!I—
räck ligt, att ifrågavar. stadgande infördes i reglementet, om
ej liela lagens stiftande vore för att betrygga allmänheten
och upplysa, hvad meningen är med actiebanker. Jag önskar,
att Gr. Frö.lichs förslag, motsvarande den nu föredragna
§ af Utsktns, må blifva antaget.
Frih. Klingspor, Mauritz: Jag vill ej ingå i någon
undersökning, om det reglementariska af saken här bör införas
eller icke; men vi hafva prejudicat derpå i föregående
beslut, och det vore inconsequent, om man ej äfven här
intog detta stadgande, hvilket, såsom varande af vigt, enär
det skulle stadga förtroendet till dessa banker, jag anser böra
qvarstå.
Hr Stråle: Vid privatbankers stiftande skall anmälan
om vilkoren göras hos K. M., och jag förmodar, att K. M.
låter kungöra bolagsreglorna och reglementet, hvarigenom
allmänheten får kännedom om dessa vilkor. Tryggheten
be ror alltid på denna kännedom. Deremot ar frågan, huru
rnycket skall inbetalas, af den beskaffenhet, att ingen grund
för dess bedömande kan på förhand bestämmas, och derföre
är det jag yrkar afslag å denna §. Det är möjligt, att mer
än a5 proc. af teckningssumman behöfver inbetalas; men
detta ser man ej på förhand, utan det tillhör det reglernentariska,
hvarom ingen bestämd lag bör stiftas. Af denna
anledn. afstyrker jag antagandet af en lag, som möjligen
medför olägenheter, men ingen nytta.
Frih. Boye: Jag har förut yttrat, att det rent reglementariska
borde ur lagen borttagas, och att det tillkommer
bolaget att sjelf derom träffa öfverenskommelse, som i
allt fall underkastas K. M:s pröfning, innan bankprivilegiet
beviljas. Jag vidhåller detta och tror, att bestämmelsen, i
hvad mån inbetalningen skall vara större eller mindre, ej
bär bör inflyta i lagen. Hvad åter beträffar frågan om behofvet
af en lag, som stadgar här ifrågavar. äfventyr för
dem, som ej fullgöra sina inbetalningar, så är jag af den
tanka,j alt delägarnes''förbindelse är gällande genom actieägarncs
godkännande af bolagsreglorna. Dertill behöfves således
ingen lag; men då olika meningar härom uppstått,
och man trott det vara för allmänheten nyttigt att hafva ett
sådant stadgande, vill jag ej motsätta mig, att det intages i
lagen, ehuru öfverflödigt det är, enär mycket annat, som
är öfverflödigt, blifvit infördt, och detta då äfven kan
följa med.
Hr von Troil, Emil: Jag är af den tanka, att i actiebanker
hela capitalet inom kort tid bör insättas, på det
banken må grundas på realcredit; men sedan medelst vote
-
Den 21 Mars £ ra.
ring i sista plenum genom en sinkadus bestämdes ett belopp
för teckningssumman, hvarigenom privatbankers uppkomst
är nära omöjlig, finner jag ej annat medel att hjelpa detta,
än alt afslå den nu ifrågavar. §, och sedan en lagfaren ledamot
upplyst, att ingen lag beliöfves, för att försäkra gällande
kraft åt föreskriften om actieägares förlust af actien
vid försummad inbetalning, tror jag således, att denna § helt
och hållet kan borttagas.
Frih. Stjernstedt, Theodor! Jag instämmer med Hr
v. Troil, att om man ej förut beslutat ett så stort hinder
för privatbankers uppkomst, hade denna § kunnat qvarstå;
men nu anhåller äfven jag-, att den må utgå, helst man ej
för solidariska banker stadgat en sådan föreskrift.
21 § i Gr. Frölichs förslag upplästes.
R. o. Ad. ansåg såväl Utskrns 20, som Gr. Frölichs 21 §
böra förfalla.
21 § af Utskottens förslag.
H11 Stråle: Om denna § antoges, skulle den komma
att slå i motsats mot den redan antagna § i Gr. Frölichs
förslag, hvarigenom upplåningsrörelsen blifvit inskränkt lill
5o proc. af grundfonden. Den kan således ej bifallas, utan
måste utgå.
Hr von Troil: Jag är förekommen af den siste talaren
och anhåller likaledes om propos., att denna § må utgå.
R. o. Ad. beslöt, att Utskrns 21 § skulle förfalla.
22 § af Utskottens förslag.
Hr Stråle: Här uppstå 2:ne frågor: den första, i hvad
myntsort privatbankernas creditsedlar skola utställas, och den
andra, om minimibeloppet af valörer å desamma. Då fråga
var örn ovilkorlig skyldighet för privatbanker att invexla
sina utelöpande creditsedlar med silfver, ansåg jag, att så
ej borde ske, men yttrade deremot den öfvertygelsen, att
sedlarna borde ställas i Svenskt speciernynt, emedan det
vore orimligt alt utgifva papper, sorn inlöstes med andra
papper. De måste således lyda å landets mynt, hvilket är
desto nödvändigare, som man annars vore osäker på hvad
myntsort de ställdes. De kunde i annat fall ställas på andra
privatbankers sedlar, och deraf skulle blifva vingleri.
Jag tror altså, att i afseende på den första frågan propos.
bör göras om förbindelsernas ställande till inbetalning med
Svenskt speciernynt. I afseende på dea andra frågan om
minimibeloppet af de sedlar, som få utgifvas, är jag böjd
att antaga det högre än Utsk:n, eller till 10 r:dr cour.; ty
det är gifvet, att privatbankssedlarna annars skola utjaga
b:cosedlarna ur provinsen. Jag vill ej, att roan skall stifta
en lag, hvarigenom allmänheten sättes i nödvändighet att
448
Den 21 Mars f. m.
emottaga privatbankssedlar; men den blir det, om ej andra
sedlar finnas. Derföre tror jag, att minimivalören bör blifva
to r:dr cour. och att denna är hvarken för hög eller
för låg, enär banken derigenom ändå kan hålla ett tillräckligt
antal gångbara i rörelsen, men icke får tillfälle att utjaga
b:cosedlarna eller exponera allmänheten att bero af, huruvida
Kronofogden vid uppbördsstämmorna vill emottaga privatbankens
sedlar, hvilket han säkert ej skulle göra utan
afgift.
Hr Gunther, Carl Gust., instämde med Hr Stråle.
Hr von Troil: I afseende på frågan om myntsorten,
hvari privatbankens sedlar skola ställas, önskade jag kunna
förena mig med Hr Stråle. Jag har tillräckligt yttrat min
opinion, att ett väl ordnadt system för privatbanker ej kan
uppkomma, förrän de kännas skyldiga inlösa sina sedlar med
metalliskt mynt; men ehuru mycket man önskar en sak*
bör man likväl ej genomdrifva den på bekostnad af lagen.
Sedan R. o. Ad. antagit to § af Gr. Frölichs reservation*
har R. o. Ad. afgjort, att det beror af en privatbanks godtfinnande
att inlösa sina sedlar med silfver eller b.’cosedlar,
men ej med andra privatbankers sedlar, och vid sådant förhållande
mäste det vara det likgiltigaste i verlden, om förbindelserna
ställas i den ena eller andra af dessa myntsorter,
enär lagen redan bestämt, huru de skola inlösas. Jag Irol’
således, att Hr Stråles förslag i den delen kan förfalla.
Deremot ansel’ jag frågan om minimivalören å sedlarna vara
af större vigt. Med dem, som lika med Gr. Frölich ansett,
att intet i lagen härom borde föreskrifvas, kan jag ej instämma,
enär jag tvärtom tror, att ett stadgande i detta
fall är af största vigt. Men om man skulle stadga ett så
högt minimum, som utrikes sker, der privatbankernas sedlar
ej komma i händerna på andra än deltagarne i den större
rörelsen, hvilka äro i tillfälle att med större omtanka se
sig före, så skulle hela lagen vara öfverflödig, emedan hvar
och en då sjelf kunde vara uppmärksam; men det är just
för de små valörerna, som lagen är behöflig, för att betrygga
den fattigare folkclassen, och detta behof är större,
i mån som valörerna äro mindre. Det är tvenne åsigter,
som här måste afvägast å ena sidan önskar man betrygga
allmänheten, och derföre borde valörerna vara så stora sorn
möjligt; å den andra önskar man lätta privatbankernas Uppkomst,
och detta kan förfelas, om beloppet blir för stort.
Man mäste derföre afväga, huru långt man bör gå, för att
ej förfela något af dessa ändamål, och derföre ej stadga så
små valörer, att de kunna uttränga allt annat mynt. Jag
föreslår derföre, att den minsta sedelvalörfen, som privatbanker
tillåtas att utgifva, må bestämmas till ett belopp,
motsvarande i rtdr silfver-specie. En annan fråga har uppstått
-
Den ai Mars f. rd.
4^9
stålt inom TJtskm, om solidariska banker skulle få utgifva
lika små sedelvalörer som actiebanker. Utsk:n hafva härtill
svarat nej, och jag medger, att skäl finnes för skillnad dessa
slags banker emellan; men TJtskm hafva kommit till det
resultat, att de solidariska borde tillåtas utgifva mindre
sedlar än actiebanker, och orsaken härtill har jag ej kunnat
fatta, emedan jag trott, att förhållandet just bort vara
tvärtom, enär tillåtelsen att utgifva små valörer torde vara
mindre vådlig att medgifva åt actiebanker, såsom grundade
på realcredit, än åt de solidariska, hvilka, hvilande på
personel credit, alltid hafva mindre säkert bestånd; ty säkerheten
hos de sednare beror på pröfningen om delägarnes
vederhäftighet. Om således någon skillnad skall göras, böra
de solidariska bankerna inskränkas till utgifvandet af creditsedlar
å större valörer än actiebanker; men jag tror dock,
att hela denna skillnad ej är så vigtig, alt derföre tvenne
särskilda stadganden behöfvas, och föreslår således för begge
t r:dr silfver specie såsom minimum.
Frih. Klingspor: Jag är förekommen af de Hrr, sorn
yrkat, att ej för små sedelvalörer må af privatbankerna utgifvas;
och ehuru jag instämmer i hvad Hr v. Troil yttrat,
kommer jag ej till det resultat, att i r:dr silfver specie
borde blifva den minsta valör, hvarpå dessa bankers sedlar
skulle lyda, emedan jag anser den vara för liten. I afseende
härpå instämmer jag i Hr Stråles förslag om 10 rldr cour,
såsom det lägsta beloppet, och dertill har jag många skäl.
En allmän klagan höres från Wermlands grannprovinser,
att de öfversvämmas af Wermländska privatbankssedlar, och
kring Askersund klagas, att då man får en remiss på 100
frdr, så utgöres 80 å 90 r:dr af Wermländska sedlar. Det
är visst ingen skyldighet att emottaga dem; men man blir
tvungen dertill, ty b:cosedlarna äro utträngda. Detta förekommes
genom stadgandet af högre valörer, och häri skulle
äfven en garanti vara för privatbankens egen säkerhet; ty
då rykte om en privatbanks obestånd uppkommer, blir förskräckelsen
alltid större hos den lägre folkclassen, som då
skall strömma till banken, hvaremot de upplystare, som till
en del sjelfva äro delägare i banken, veta, att om de på en
gång löpa till, skall följden blifva, att banken kommer i
verkligt obestånd, äfven om ryktet derom förut saknat grund,
jag gör härvid äfven afseende på de lägre classernas interesse;
ty bankprivilegier äro såvida exclusiva, att ingen kari
blifva delägare i en privatbank utan penningar. Detta saknar
den fattiga classen, som således ej kan dela förtriåneri
af privatbanker, men väl känna olägenheten deraf. Visserligen
verka alltid privatbanker till ett ökadt creditmynt och
stegradt varuvärde; men arbetsprisen stiga ej i sallund proportion,
och dock ar arbetsclassen underkastad samma kata
20
H, 5y
I
4so Den ai Mars f. m.
stroph af privatbanker som andra classer. Detta afhjelpes
genom större valörer, oell jag instämmer af alla dessa skäl
med Hr Stråle.
Frih. Boye: I fråga om myntsorten är jag förekommer!
af Hr v. Troil. Han har rätt deri, att då beslut redan är
fattadt, att privatbankerna äga inlösa sina förbindelser med
silfver eller sådana sedlar, som i landet för mynt gälla, kari
man numera ej ålägga dem något annat onus i detta afseende;
meri i fråga om minimivalöreh af dessa förbindelser anhåller
jag att få framställa begge sidornas skäl till behörigt
afvägande. A ena sidan har man rätt deri, att om valörerna
blifva för små, så följer deraf, att b:comyntet utjagas ur
rörelsen; men på deD andra sidan förekommer, att om ej
andra än högre valörer få utsläppas, blir följden deraf en
ny näring, nemi. den af agiotage, hvaraf olägenheter uppkomma
för de lägre classerna. För hvarje vedlass, som en
bonde säljer, skall han gifva tillbaka på dessa stora sedlar,
och, för att få en sådan vexlad, skulle han derföre i kryddboden
få betala agio, åtminstone på det sätt, att han [liefve
tvungen alt köpa något. Det är sarint, att provinsernas
olikhet häruti kan göra ett olika förhållande; men jag tror,
att vi gå medelvägen genom antagandet af Hr v. Troils
förslag, hvarom jag således för min del förenar mig.
Frih. Stjernstedt: I principen är det ej för högt att
stadga 10 r:dr cour. såsom minimivalör; men med sådana
förhållanden, som här i landet äro, och med de opinioner *
som här äro rådande, skulle man förgäfves söka få en så
hög valör föreskrifven. Jag förenar mig således med Hr
v. Troil, men önskar, att då man beslutar om den minimivalör,
som actiebanker tillåtas att utgifva, på samma gång
de solidariska bankernas rättighet i detta hänseende måtte
bestämmas, och § i följd deraf uppflyttas till de alim. bestämmelserna.
Frih. Boye har förutsagt, att i fall ruinimivalören
blefvö för hög, skulle man ej hafva mynt, för att
komma ifrån hvarandra i liquider på mindre summor. Jag
tror ej, att det andra myntet bör försvinna ur rörelsen,
och just detta är ett skäl att ej tilltaga valören här för lågt.
Gr. Horn! Jag får förklara, att jag ej från banker i
andra länder vill raisonnera mig till hvad som bör äga rum
i vårt Iand, ty ett sådant skäl måste försvinna vid närmare
besinnande. När vi hafva ett riksmynt i papper, och då
man gjort privatbankernas rörelse lika säker som statsbankens,
vet jag i sanning ej, hvarföre skillnad i valören emellan
den ena och den andra bankens sedlar skall äga rum,
och då de ledamöter, som yrka högre valörer, vid flera
tillfället] opinerat, att dessa privatbanker äro byggda på sådan
säkerhet, att allmänheten intet kah förlora på desamma,
vet jag ej heller, hvarföre man nu skall visa dem miss
-
Den ai Mars f. ra.
45.
troende. Då man antar, alt sedlar aldrig utgifvas öfver grundfonden,
finnes intet skäl alt fästa sig vid någon viss valör.
Hvad myntsorten beträffar, så är det gifvet, att sedlarna
skola lyda på Rikets mynt; men detta finnes både i silfver
och papper. Jag kan ej föreställa mig, att för sjelfva
bankrörelsen skall vara särdeles fördel att utgifva alltför
små sedlar, men att privatbanksrörelsen får gå i bredd med
statsbankens riksdalers-rörelse eller utgifva sedlar på 1 r:dr
b.’co skulle, efter min tanka, blifva af nytta för provinserna.
En talare har sagt, att Wermländska privatbankssedlar
pfversvämmade gränsprovinserna, hvilket härledde sig från
de små valörer, denna bank utsläppte; jag kan deremot
försäkra, att om ej de Wermländska privatbankssedlarna
^uppleerade bristen på btcosedlar i dessa provinser, hade
man redan tillgripit enskilda förbindelser såsom liquidationsmedel,
och tror således, att provinserna varit belåtna, då
de fått röra sig med denna privatbanks sedlar. För öfrigt
tror jag, att den låga valöven gör intet till saken, ty oni
den lyder på to r:dr, skulle de liqtiider på top rtdr, sorn
åberopas, lika väl ske med sådana sedlar; men vinsten är,
att man och man kan skiljas bättre åt i liquider. Jag upprepar
derföre, att så länge vi hafva en lag, som försäkrar
grundfonden och att sedelrörelsen ej får öfverstiga den, är
det likgiltigt att stadga någon minimivglör,
Hr Stråle: Hr v. Troil har rätt, att man redan stad
gat
myntsorten, hvari privatbankens sedlar skola utställas,
och jag vill således ej yrka något i afseende derpå. Likaledes
instämmer jag med Hr v. Troil, att samma minimivalör
bör stadgas för solidariska som actiebankers sedelutgifning;
och då jag ej hört någon yrka annat, hemställer
jag, om ej följande redaction bör antagas: ”Sedelbanker må
ej utgifva tryckfa eller graverade creditsedlar å mindre belopp
än 00 r:dr courant,” och att stadgandet sedan uppflyttas
bland de allm. bestämmelserna. Hvad valören beträffar,
vill jag medgifva jemnkn. såvida, att man fastställer 1 r:dr
specie såsom minimum, och tror, att man då gjort ali nö
dig
concession. Man har sagt, att säljaren alltid skulle
hafva svårighet att gifva tillbaka på så stora sedlar; jag tror
tvärtom, att det alltid blir den, hvilken skall betala, som
måste förse sig med annat mynt för mindre iiquider, och
att det skulle vara nyttigt, om privatbankernas sedlar ej
finge gångbarhet bland den fattigare classen. Hela frågan
har ej afseende på säkerheten, utan rörer den fipancefrågan,
att privatbankssedlar ej må utdrifva det andra myntet; ty
privatbankernas sedlar få aldrig fika förtroende som statsbankeus,
och följden skulle blifva, att man alltid hphölle
de bättre och gåfve ifrån sig de andra. Jag vidblifvef således,
att minimi-valören å privatbankssedlar må blifva a
r:dr specie.
45a
Den 2t Mars f. ra.
Fril). Boye: Det hör till loyautdn att tillstå sig hafva
orätt, då man har det; och jag erkänner, att Gr. Horn öf*.
vertygat mig derom. Då lagförslaget först utgår från den
princip, att privatbankernas sedlar alltid skola vara lika
goda som btcosedlar, ser jag ej något skäl att för de för->
ra bestämma någon viss siffra såsom minimum. Man har
rätt deri, att btcosedlarna skola blifva uttrangda af privat-*
bankernas; men jag finner ej heller något ondt deri, *å
länge de äro lika goda, och detta åter måste inträffa, så
länge de invexlas med b:cosedlar. Jag begär således, sedan
jag nu gifvit rätt åt den rättaste meningen, att få öfvergå
på den sidan; och hvad minimum för de solidariska ban-s
kernas sedelutgifning angår, anser jag det vara något tidigt
att nu afgöra den saken. Jag är af samma tanka med dem,
som ej häruti velat göra någon skillnad för solidariska banker,
men vill dröja att yttra mig vidare derom, till dess
vi kommit dit.
Frih, Klingspor: Lika med Frih, Stjernstedt och HrStråle
anser jag, att denna § bör uppflyttas bland de allm.
bestämmelserna och alt frågan om minimi valören å de sed*!
Jar, hvilka såväl solidariska som actiebanker få utgifva,
piå Bestämma* på samma gång. Jag har tillförne yrkat,
att detta minimum skulle bestämmas till io r:dr cour.; men
för att ej vara ensam om denna tanke, instämmer jag med
Hr Stråle om fastställandet af 8 rsdr cour., såsom ett gemeni
samt minimum för båda dessa slags banker,
Hr von Troil: Jag vili ej ingå i vidlyftig vederläggning
af den talares yttrande, som för privatbankerna i
detta afseende yrkat likhet med statsbanken, hvilken för
närvar, ntgifver sedlar ända till 8 sk.; ty prn man, såsom
denne talare velat, här skall åsidosätta andra länders erfarenhet,
och man tillika mäste medgifva, att hos oss ingen
erfarenhet om privatbanker ännu finnes, vore ju detta detsamma,
som att ej vilja hemta ledning från någon erfarenhet.
Jag vil| visserligen äfven tro, att det aldrig skall hända,
att hvarken statsbanken eller privatbankerna icke inlösa
sina sedlar; men tänkbarheten deraf är i ena fallet större,
eller åtminstone att privatbankernas sedlar snarare falla i
yärde. Om nemi. statsbanken ramlar, så falla äfven privatbankerna,
enär de ej hafva skyldighet att inlösa sina
sedlar med annat än bancosedlar, men om åter en privatbank
kommer på obestånd, har detta ingen verkan på statsbanken.
Man är således underkastad två chancer i ena fallet
och blott en i det andra. Utgår man i öfrigt från den
åsigt, att privatbanker böra af Statsmagterna betryggas lika
med statsbanken, så bör man gifva dem begge samma
förmåner och således tillåta privatbanksedlarnas emottagande
i uppbörden. Men delta skall jag åtminstone alltid motsätta
(nig, ty jag anser dera aldrig böra betraktas såsom lag
-
Den 21 Mars f. m.
453
ligt betalningsmedel; och om åter allmänheten ej får betala
sina skatter med sådana sedlar, fordrar de skattdragandes
skydd, att dessa ej blifva ensamt löpande i provinsen,
enär uppbördsmännen annars skulle kunna föreskrifva livad
agio sorn helst för deras emottagande, Jag har sett exempel
derpå i Finland, der skatterna skola betalas med rubelsedlar;
dessa finnas ej, och man betalar i stället med
Svenska brcosedlar efter cours, som uppbördsmännen för
tillfället bestämma belt och hållet efter godtycke. Detta alett
factiskt förhållande, som, ehuru hemtadt från ett annat
land, bör lända oss till varning, och jag hoppas således,
att få ledamöter här linnas, sorn ej inse nyttan deraf,
att någon minimivalör bestämmes; men om den skall blifva
i eller i r;dr specie kan endast voteringen afgöra, ty
det är ej möjligt att uppgifva bestämda och absoluta skäl
för någotdera. Jag godkänner mina motståndares skäl och
skulle äfven rösta för deras förslag, om jag ej befarade, att
det skulle blifva ett binder för privatbankers uppkomst. Det
är endast i följd af denna öfvertygelse, som jag röstar för
I r:dr specie.
Sedan jag sålunda yttrat mig om sjelfva saken, anhåller
jag att äfven få tillägga några ord rörtde formen för
det beslut, man nu går att fatta, R. o. Ad. loide erinra
sig, att då 7 § af Gr. Frölichs förslag antogs, reserverade
jag min rätt att framdeles få föreslå ett tillägg, innefattande
ett generelt stadgande om creditsedlarnas valör, i händelse
man blefve ense derom, att ej anse någon skillnad i
detta afseende böra äga rum emellan actiebanker och solidariska
banker* Då nu ingen yrkat en sådan skillnad, föj-eslår
jag altså, att det stadgande, som nu kommer.att beslutas
om minimivalören, intages såsom tillägg vid 7 § 2
morn., hvavs lydelse sålunda, efter mitt förslag, skulle blifva
följande: ”Creditsedlar på valören af minst 1 r:dr silfverspecie,
alt vid anfordran, men utan ränta, inlösas &c.”
Jag tror, att detta är det enda, som behöfves, och all fråga
om särskilda lagparagrapher ang:de minimivalören för både
actiebanker och solidariska banker kunde derigenom förfalla.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag vill ej borttaga tiden
med deducerandet af skälen för mitt tillstyrkande. De äro
fullständigt uttryckta i Hr v. Troils premisser; men i conclusionen
instämmer jag likväl med Hr Stråle, att nemi. det
är vådligt att utgifva så låga valörer som 1 r:dr specie.
För att hindra privatbanksedlarna att blifva uteslutande sedelmynt
fordras, efter min tanka, högre belopp, och om
man håller sig vid 10 r:dr cour., såsom Hr Stråle först föreslagit,
tror jag, att detta skulle vara desto lämpligare,
som riksbanken ej kommer att utgifva några sådana sedlar.
Jag skulle således helst önska, att 2^ r:dr specie här ber
454
D e 11 ai Mars f. m.
stämdes såsom minimum; men om Hr v. Troil förenar sig
ii ti Hr Stråles sednare jemnkning, vill jag ej vara deremot,
Eljest, och i händelse vi i allt fall icke kunna undvika votering,
hemställer jag, om ej Hr Stråle skulle vilja återgå
till sitt första förslag såsom motsats till Hr v. Troils. I afseende
på formen för beslutet instämmer jag deremot med
Hr v, Troil,
Frih. Cederström: Hr v, Troil har rätteligen anfört
de motiver, som tala för bestämmandet af en viss
mjnimivalör, Jag har dervid ej annat att tillägga, än att
han misstagit sig, då han trott, att vi sakna erfarenhet om
olägenheterna af för små sedelvalörer. Lagstiftningen visar,
att Sverige haft erfarenhet nog om olägenheterna deraf, att
btposedlarna blifva i vissa orter utträngda, och vi hafva der-?,
före ännu författningar, som förbjuda enskilda att utgifva
sådana små sedlar, sorn här äro i fråga. Sedan Hr Stråle
nu nedsatt summan till i r:dr specie, anser jag honom hafva
gått så långt, att man ej bör gå längre. Detta utgjorde
också första minimibeloppet för statsbankens sedelutgifning,
och orsaken, hvarföre vi nu hafva mindre b:cosedlar, har
endast härrört från svårigheter att medhinna myntning af
tillräckligt skiljemynt. Om således btcosedlarna skulle koni-?
rna att återföras till detta minimum af i r:dr specie, förr
modar jag, att man ej vill tillåta privatbankerna utgifva mindre
sedlar. Hvad Hr v. Troil anfört om agiotering af uppbördsmännen,
sedan det hårda myntet blifvit utträngdt, har
erfarenheten äfven vitsordat. Jag begär, att vi ju förr desto
hellre må komma till ett slut i detta ämne, och anhålr
ler om propos, på antagande af Hr Stråles förslag,
Hr Stuart: Jag delar äfven i flera afseenden Hr
V, Troils åsigt, men anhåller att till en början få upplysa
orsaken, hvarföre Utsk:n föreslagit en mindre valör
för de söbdariska bankerna än för acliebanker. Man ut-,
gick nemi. från den synpunkt, att actiebanker egentligen
voro att betrakta såsom associationer för den större rörelsen,
hvilka således skulje komma att inrättas på de större
handelsplatserna, under det de solidariska bankerna skulle
komma att bildas mera inuti landet. Hvad angår säkerheten
hos dessa sistnämnda banker, så är jag af motsatt tan-?
ka med Hr v. Troil; ty med afseende på våra ofullständiga
utsökningslagar, och då realcrediten redan är i så betydlig
män anlitad, tror jag, att de solidariska bankerna åtminstone
i början skola få ett företräde, som jag likväl ej vill påstå,
att de böra hafva eller i läugden kunna bibehålla, sedan
vi erhållit en mera ändamålsenlig executiv lagstiftning,
beträffande en talares uppgift om en allm. klagan öfver de
i Wermland och provinserna deromkring gångbara privatbankens
småsedlar, så bestrider jag uppgiftens riktighet. Jag
har åtskilliga förbindelser med Wermland och har alltid,
Den 31 Mari f. m<
455
stället för klagan, hört en allmän belåtenhet med Wermländska
privatbankens sedlar, samt tror äfven för egen del,
att om denna bank icke blifvit inrättad, skulle, under de
sednare årens ofördelaktiga conjuncturer, ställningen der i
orten varit vida sämre, än elen nu är. I afseende på faran
för allmänheten af alltför små sedlars Digifvande, erkänner
jag den visserligen i allmänhet, men tror, alt, då
man stadgat så starka garantier i öfrigt, farhågan här ej
bör Vara särdeles stor. Jag får också förklara, att 0111 R.
o. Ad. hade antagit mitt yrkande om skyldighet för privatbankerna
att ovilkorligen inlösa sina sedlar med silfver,
skulle jag här hafva instämt med dem, som yrkat på en
vida lägre minimivalor, än Utsktn föreslagit. Nu deremot,
och då jag icke ensam vill påyrka den siffra, Utsk:n valt,
eller 5 rtdr cour., förenar jag mig med Hr v. Troil om ett
minimum af 1 rtdr specie, såsom närmast öfverensstämmande
med Utsktns förslag. Jag skulle för min del helst önska,
att olika valör bestämdes för de olika bankerna; men
då ingen annan häruti instämt, vill jag ej bestrida, att stadgandet
må intagas bland de allm. bestämmelserna. Deremot
anser jag af högsta vigt, att någonting i detta afseende blir
bestämdt, och kan således ej instämma med dem, som trött,
att intet härom borde i lagen intagas. Med Hr v. Troil
delar jag äfven den tankan, att 0111 minimum blir bestämdt
till 1 r:dr specie, skulle svårligen några enskilda banker
uppkomma, helst erfarenheten redan visat, att deras största
sedelrörelse är på a ä 3 pjdr b:co, äfvensom det är bekant,
att nära hälften af statsbankens hela utelöpande sedelstock
består af valörer från 3 r:dr till 8 sk. Jag anhåller om pro*1
pos. på bifall till Hr. v. Troils förslag och tror lika med
honom, att stadgandet kan intagas såsom tillägg i 7 §; redactionen
torde dock erfordra någon större tydlighet, åtminstone
så vidt jag kunde fatta vid uppläsningen af Hr v*
Troils redactionsförslag.
Frih. af Nordin, Carl Joli.: Jag vill ej anföra några
skäl för min öfvertygelse, utan blott åberopa, hvad Hr
v. Troil anfört, med hvilken jag nu förenar mig och tror;
att, om något annat förslag antages, privatbanker alldeles skola
uteblifva. Utsk:n hafva, vid minimivalörens bestämmande,
gjort skillnad emellan solidariska och actiebanker och
ansett 5 rtdr cour. vara det rätta minimum för actiebankers
sedelutgifning; mert då man bör hålla sig lill de myntsorter,
som nu finnas, är det bäst att antaga 1 r:dr specie
såsom minimum. Således, då jag helt och hållet instämmer
med Hr v. Troil, hvars åsigter blifvit än vidare utvecklade
af den siste talaren, skulle jag orätt begagna min yttranderätt,
om jag längre uppeliölle R. o. Ad.
Frih. Klingspor: Sedan Hr Stuart meddelat den upplysning,
att Wermländska privatbanken har största delen af
456
Den 21 Mars f, m.
sin rörelse på småsedlar, är det desto nödvändigare att nu
yrka högre valör, för att småsedlarna ej må uttränga b:comyntet.
Om detta vore ett hinder för privatbankers uppkomst,
skulle jag ej vilja yrka derpå; men då man redan
bestämt grundfonden till 3 millioner, tror jag, att roan derigenom
satt ett hinder för uppkomsten af aetiebanker, och
då jag dessutom tror, att de solidariska bankerna mera skada
än gagna, hemtar jag deraf ett ytterligare skäl att påyrka
minimivalörens bestämmande till 2 r:dr specie.
Hr Stråle: I formen för beslutet instämmer jag med
Hr v. Troil, att stadgandet bör intagas bland de allm. bestämmelserna.
Hr v. Troil har föreslagit, att det borde intagas
såsom ett tillägg vid 7 §, och jag begär först propos.
på dess införande der och sedan på minimibeloppet.
Hr Gunther: Då jag i början instämde med den siste
talaren om bestämmandet af 10 rtdr cour. såsom minimum
för privatbankers sedelulgifning, får jag nu såvida ändra
detta, att jag nedsätter minimibeloppet till 2 rtdr specie,
men ej derunder. Flera ledamöter hafva redan så fullständigt
ådagalagt de olägenheter, som skulle tillskyndas de
skattdragande, om allt annat mynt uttränges ur provinserna,
att jag ej bör yttra något derom; men jag anser detta
af sådan vigt, att jag ej kan medgifva en ytterligare nedsättning.
Man har sagt, att i Wermland ingen olägenhet
försports af de låga privatbankssedlarna. Det är möjligt,
att de der emottagas af uppböidsmännen, men sådant kan
dock ej åläggas dem; och örn de ej emottogos, skulle betydlig
olägenhet uppkomma, antingen genom ågio eller vederbörande
förorsakade resor till länsresidenset, för att
invexla brcomynt. Då på detta satt ej blott btcosedlarna
utträngdes ur rörelsen, utan äfven kunde bända, att silfret
ginge ur landet, är det desto vigtigare att söka förekomma
sådant.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han först
ansåg sig böra underställa R. o. Ad:s beslut den preliminärfråga,
som under öfverläggningen uppstått, nemi. om det
ställe i lagen, der stadgandet borde införas. H. Ex. hemställde
altså, om R. o. Ad. behagade, på sätt föreslaget blifvit,
besluta, att det minimum för sedelvalörerna, som af
R. o. Ad. stadgas, skall införas i 1 mom. af den §, hvilken
motsvarar den 7:de i Gr. Frölichs förslag, och alt Utsk:ns
22 § således skulle helt och hållet utgå.
Bifölls.
H. Ex. yttrade derefter, att under öfverläggningen flera
meningar om beloppet af den minsta sedelvalören sökt
göra sig gällande. Hr Stråle hade först begärt dess bestämmande
till 10 rsdr cour., men bade under diseussionen
med
-
Den ai Mar» f m. 4^7
inedgifvit nedsättning deraf till 8 r:dr cour. Hr v. Troil
har yrkat minimibeloppet till 4 r:dr cour.
Hr von Troil: Jag får erinra, att beloppet, i stället
för cour.-myrit, bör bestämmas i silfver specie.
H. Ex. Hr Gr. o. Land tm. hemställde, om R. o. Ad.
ansåg, att creditsedlarnas minimibelopp borde bestämmas till
2 r:dr silfver specie.
Ropades ja och nej.
Frih. Cederström och Hr Gunther begärde votering.
Hr von Troil: Jag får anhålla, att contrapropos:n må
upptaga mitt förslag.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposm:
Den,
hvilken bifaller, att enskilda sedelbanker ej få utgifva
creditsedlar å mindre belopp än två r:dr silfver specie,
voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer nämnde minsta belopp å creditsedlarna
att bestämmas till en r:dr silfver specie.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja - 7.
Nej — 27.
Till efterkommande af utfärdad kallelse till plenum plenorurn
kl. 1 i dag afgick H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
samt R. o. Ad. kl. till 1 till rikssalen, der IJ. Ex. Hr
Statsministern för utrikes ärenderna, å K. M:s höga vägnar,
uppläste 3:ne K. M:s nåd. tal, innehållande svar å åtskilliga
af R. St. till K. M:s nåd. sanction öfverlemnade grundlags-
och lagfrågor, hvarefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm.,
å R. St:s vägnar, uppläste deras und. skrifvelse, ang:de R.
Sl:s bifall till 2:ne af K. M. vid sista riksdag till R. St. öfverlemnade
förslag till förändringar i grundlagärnai
H. Ex. Hr Gr. o. Land tm. samt R. o. Ad. återkommö
till Riddarhuset klockan till 3 e. m. och åtskiljdes
genast.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
20 IL
458
Den 21 Mars e. ra.
Lördagen den 21 Mars 1835.
Plenum kl. 6 e. m.
Föredrogs och lades till handltnn K. M:s denna dag af
H. Ex. Statsministern för utrikes ärenderna på rikssalen upplästa
nåd. tal, innehållande svar å II. St:s und. skrifvelse!',
ang:de åtskilliga förändringar i grundlagarna samt allmänna
lagen.
Fortsattes pröfningen af Banco- och LagUtskrns utlåt.
N:o 4 > anledn. af gjorda amnärkntr vid Utsk:ns betänk. N:a
3, med förslag lill lag för offentliga bolagsbanker.
Hr Stuart, Garl Gust.: Sedan B. o. Ad. nu genomgått
2 cap. af TJtsk:ns förslag till lag för enskilda banker,
anhåller jag vördsamt, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes göra
propos. på 19 § i Gr. Frölichs reservation, sorn rörer delägares
i actiebank ansvarsskyldighet för den summa, hvartill
han sig tecknat, och anhåller jag, att, sedan denna §
blifvit föredragen, få yttra mig i frågan.
19 § af Gr. Frölichs förslag upplästes.
Hr Stuart: Enligt 2 § of ifrågavar. lag skall uctiebank
vara grundad på hvarje delägares ansvarighet för den tecknade
actiesumman. Jag fruktar dock, att detta stadgande
endast kommer att blifva en meningslös ordforrnel, såvida
icke actieägarne åläggas att skriftligen förbinda sig till denna
ansvarighet för teekningssumman. Vi sakna icke erfarenhet
af ett dylikt förhållande, helst vi alla alltför val känna
det stora bolag, i hvilket man ej kunde få någon reda på
actieägarne, då fråga var om tillskott å deras adier; och
det var endast genom beviljandet af en ökad belåningsrätt
uti R. St:s Bank, som man lyckades framlocka de ytterligare
tillskott, hvilka varit oundgängligen nödiga för att ernå
det med bolagets inrättande afsedda ändamål. Det är till
förekommande af de förluster för bankernas fordringsägare,
hvilka bankbolagets uraktlåtenhet att verkställa föreskrifna
inbetalningar skulle kunna medföra, sorn Utsk:ns minoritet
ansett, att ett stadgande i privalbanklagen borde införas,
hvarigenom actieägarne ålades skriftligen förbinda sig att ansvara
för deras tecknade actiesumma. Ett sådant stadgande
svnes mig numera vara så mycket mera angeläget, som R.
o. Ad. ogillat den föreslagna § ang:de terminerna för teckningssummans
inbetalning. Enligt det beslut, R. o. Ad. sålunda
fattat, är bolaget endast skyldigt att i allmän vård
leverera a5 proc. af actiesumman, innan bankrörelsen börjas.
Skulle derefter några stora oförutsedda fofluster å denna
rörelse inträffa, lära actieägarne sannolikt icke sjelfvilligt
infinna sig med återstoden af sina teckningssummor. Jag
fruktar derföre, alt, vid sådant förhållande, innehafyavne af
Den 21 Mars c. m.
bankens sedlar och dess öfriga fordringsägare möjligen komma
att blifva mera lidande på dessa förluster än actieägarne
sjelfva, och jag får således tillstyrka bifall till ig § i
Gr. Frölichs förslag.
Hr Stråle, Nils Wilh.: Det förslag, som innefattas
i denna §, anser jag rakt stridande emot principen för en actiebnnk.
Principen är nemi., att det är aclien, som qualificerar
innehafvaren deraf alt vara delägare i bolaget, och
att actien skall kunna öfverlåtas på en annan, sorn derigenom
inträder i bolaget. Skulle man nu stadga, att actiefigaren
skall lemna förskrifning S det oinsatta actiebeloppet,
så klefve han fästad vid actien och kunde icke afgå ur
bolaget, i följd hvaraf detta stadgande klefve hinderlig! för
nctiebanks uppkomst. Man måste komma ihåg, att när en
bank stiftas, kan man icke på förhand beräkna med huru
stort capital den kan röra sig. Man mäste således förutsätta,
att bolaget tecknar sig för en större summa än den,
med hvilken man ämnar börja rörelsen, för att sedermera
kunna i mån af omständigheterna öka densamma. Jag anser
derföre, att man ej kan vänta sig, att fulla capitalet
genast inbetalas, utan att man skall reservera sig rättigheten
att öka insättningen till det tecknade beloppet. Vill
man nu stadga, att skuldsedlar ovilkorligen skola lemnäs,
så kan det väl ske; men då måste man äfven stadga, huruledes
en-person, som transporterat sin actie, skall kunna
återfå sin förbindelse emot transporttagarens, och af hvem
det skall bero att tillåta ett sådant utbyte, ty klefve det
beroende af actieägaren, så finner man, att lagen lätt vöre
illuderad. Man behöfde blott transportera sin actie pa sin
dräng eller hvilken obscur person man behagade, och låta
denne skrifva skuldförbindelsen såsom aclieinnehafvare, hvarefter
man dock sjelf kunde uppbära räntan. Jag tillstyrker
således, att delta stadgande, såsom principvidrigt och binderligt
för actiebankers uppkomst, ej må bifallas.
Frih. Stjernstedt, Theod.: Jag har inom Utskm
velat vinna, fastän på olika sätt, hvad Gr. Frölich sökt vinna
medelst denna §. Jag kan således ej annat än helt och
hållet förena mig med Hr Stuart, ty jag anser det vara af
högsta vigt, att de personer, som äro actieägare, må blifva
tillgängliga, i händelse en actiebank kommer på obestånd.
Jag kan lätt föreställa mig, att nu, sedan den §, sora handlar
om insättning i contant, blifvit afslagen, det endast binde
25 proc. af oclrojsumman, som skola insättas i allmän
vård, hvarmed banken börjar sin rörelse, och att sedermera,
om bankens rörelse hedrifvits så oförsigtigt, att fråga
blir örn förlust, när bankens sedlar skola inlösa», ingen af
aclieägarne är till finnandes. Jag anser derföre nödvändigt,
alt de lemna sin förskrifning på den summa, de icke inbetalt.
Om den garanti, som med ett sådant stadgande åsyf
-
46 o
Den 21 Mars e. m.
tas, kan illuderas, skulle jag önska, att Hr Stråle ville fö*
resia någon ytterligare garanti. Jag tror, att det af Qr.
Frölich här föreslagna stadgande åtminstone skulle försvåra
aelieägares försök att undandraga sig sin betalningsskyldig-:
het och tillstyrker således bifall till förevar. §.
Frih. Boye, Ludv.: Om banklagen ej hade någon annan
garanti emot det missbruk, till förekommande hvaraf
den ifrågavar. utvägen blifvit föreslagen, så skulle äfven jag
rösta derför; men när det icke behöfves, emedan en annan
§ linnes, som stadgar förbindelse för aetiebolaget att icke
utsträcka sin rörelse längre, än till hvad som motsvarar det
insalta capitalet (jag menar icke det förskrifna capitalet,
utan den inbetalda andelen af actiebeloppet), så tror jag,
att ingen fara kan uppstå genom den ifrågavar. §:s uteslutande.
Vid sådant förhållande ser jag ej, hvartill correctivet
skulle tjena, om icke till att öka de mångfaldiga hinder,
man velat lägga i vägen för actiebankers inrättande. En
* värd ledamot har åberopat exemplet af en annan inrättning,
hvarmed förhållandet var alldeles motsatt. Götha canalbolag
kunde omöjligen få någon inskränkande föreskrift i afseende
på det ändamål, bolaget sökte, ty ändamålet bade
blifvit förfeladt, om arbetet blifvit afbrutet. Här är förhållandet
annorlunda, ty här tillhör det bolaget att hålla
sig inom den trängre scala, som svarar emot inbetalningar.
Någon annan garanti behöfyes ej. Dessutom hvad garanti
har man i förbindelser, som betyda intet, då actierna transporteras
på en annan person, eller om man vill binda förste
innehafvaren af actien, hvad säkerhet erhåller man derigenom?
Hvilken han än må vara, så kan han ej förbindas
till annat än att utgifva revers, och hvem har sagt, att den
medför ovilkorlig säkerhet? Den kan blifva af intet värde,
om också utgifvare!! var vederhäftig, då han lemnade den.
Ehvad jag betraktar behofvet eller ändamålet, så finner jag,
att ifrågavar. stadgande endast kan blifva ett hinder för ändamålet,
men icke någon garanti.
Gr. Horn, Claes Fredr,: Såvida man har någon mening
med grundfond och bela lagstiftningen för privatbanker,
så ser jag knappt, huru man kan vilja protestera emot
Gr. Frölicbs förslag i 19 §. När nu äfven R. o. Ad. beslutat,
att ingen minimisumma skall fixeras för acliebeloppet,
så anser jag desto nödigare, att bankbolaget har säkerhet
för hela den tecknade fonden; ty annars kunde hela
författningen illuderas, i det rörelsen utsträcktes längre, än
som motsvarade den verkliga fonden. Det förefaller mig
ganska naturligt, att om ett bankbolag skulle vilja till den
grad iMudera lagen, att det ville emottaga sådana förskrifningar,
som vore af intet värde, så skulle bolaget riskera
att vid första revision förlora förtroendet. Jag kan ej tänka
mig ett sådant bolag, och om det kunde uppstå, så vo
-
Den 21 Mars e. ra.
46i
re det bäst, att dess rörelse blefve nedlagd. Jag yrkar antagande
af 19 §.
Frih. Klingspor, Maur.: Jag är till det mesta förekommen
af Hr Stråle och Frih. Boye, och anser denna §
böra utgå; men det fägnar mig, att de Hrr, som äro så ifriga
för befrämjandet af solidariska banker, 1111 ifra för, att
acliebankerna skola prestera säkerhet. Jag hoppas, att de
matte vaja af samma tanke, då frågan 0111 de solidariska
bankerna förekommer och hoppas då kunna förena mig
med dem.
Hr Stuart: En värd talare, Frih. Boye, har påstått,
ptt det nu ifrågavar. stadgandet skulle lätteligen kunna illudcras,
emedan, vid öfverlätelsen af acliebrefvet fiån en person
till en annan, ansvarigheten komme att förfalla. Jag
kan ej heller i detta fall dela Hr Frib:s åsigt. Jag förmodar
tvärtom, att derest någon förbundit sig att ansvara för
hela actiesummans inbetalning, måste hans ansvarighet fortfarande
gälla för den actie, hans förbindelse afser, actien
må komma i hvilken mans hand som helst. Såvida man
verkligen har någon mening med stadgandet, att delägare i
acfiebank skall vara ansvarig för hela den tecknade actiesumman,
måste något stadgande äfven linnas, på grund
hvaraf han kan åläggas att fullgöra denna ansvarighet.
Sedan nu, på sätt jag och Frih. Stjernstedt redan omnämnt,
R. o. Ad. afslagit 20 § i Utsktns och 21 § i Gr. Frölichs
förslag, som handlade om den contanta insättningen af leckningssummorna
och stadgade actierättens förlust, då insättningen
urakllåtes, torde det vara så mycket nödvändigare,
att någon förbindande ansvarighet varder bestämd för aclieagare,
så att han ej, utan all påföljd, må kunna underlåta
att verkställa en för bankens upprätthållande möjligen oundgänglig
inbetalning af actiebeloppet. Det är visserligen sannt,
att actierna, i fall det uti delta hänseende föreslagna stadgande
varder antaget, ej kunna blifva fullkomligt rörliga,
förrän hela actiesumman är inbetald; men i alla fall lära
actierna ej kunna erhålla denna egenskap, så länge desamma
äro åtföljda af åliggandet, att ytterligare inbetalning till
hanken kan alfordras actieinnehafvaren. Då jag således hvarken
genom Hr Stråles eller Frih. Boyes anförande finner
mig vederlagd i min tanke om nyttan och nödvändigheten
af ett stadgande, sådant som det ifrågavar., får jag förnya
min anhållan om propos. till bifall å omförmälda ig §.
Hr von Troil, Emil: Då jag ej varit närvar, under
den föregående discussionen om denna fråga, skall jag ej
vara vidlyftig, på (jet jag ej måtte komma att omsäga, hvad
andra talare måhända redan anfört. Jag har uppstigit för
att anhålla pm propps, till afslag å Giv. Fiölichs ig §, såsom,
enligt piin tapke, hvarken behöflig eller till något tje-r
-
46a
Den 21 Mars e. m.
uande. Denna § har styrkt mig i den öfvertygelse, jag förut
yttrat, att hvarken Ulskms majoritet eller deras minoritet
gjort sig riktig reda för de skilda grundprinciper, hvarpå
actie- och solidariska hanker böra hvila, nemi. real- och
personal credit. Dessa förskrifningar af actieägarne skulle
utgöra en inblandning af personal credit i actiebanker och
skulle göra en personal credit nödig äfven för deni, sorn
teckna sig såsom delägare i actiebank; ty om de ej ansågos
äga någon personal credit, så faller af sig sjelf, att dessa
personliga förbindelser till inbetalning vore af intet värde.
Säkerheten, att en actieägare skall göra de ytterligare inbetalningar,
som påfordras, ligger deri, att han i annat fall
förlo rar, hvad lian insatt. Att han, då detta äfventyr lin-»
nes, skulle försumma att göra de ytterligare inbetalningar,
som kunna påfordras, kan ej tänkas annorlunda än under
förutsättning, att hvad som förut blifvit insatt, hade rent
af gått till spillo. H. o. Ad. har redan beslutat, att en
actiebank ej får träda i verksamhet, förrän actiecapitalet
uppgår till 2 millioner rtdr b:co och ^ af detta capital blifvit
insatt. Således måste en sådan bank, sorn sedermera
fordrar ytterligare insättning, utan att den kan erhållas,
redan hafva drifvit sin rörelse med en förlust, uppgående
till ^ million rtdr h:co. Örn actieägarne, under sådant förhållande,
icke finna lämpligt att göra några ytterligare insättningar,
så synes mig banken böra träda i concurs och
ställas under utredning. Att banken skulle komma i en sådan
ställning skulle likväl förutsätta en högst felaktig förvaltning.
I vanliga förhållanden skulle actieägarne skynda
sig att verkställa de inbetalningar, som påfordrades, öfvertygade,
att deras eget interesse påkallade dem. Af denna
anledn. är § öfverflödig. Jag har förut visat, att den vore
onyttig, och anhåller således om afslag derå.
Frih. Boye: Efter den fullständiga och grundliga vederläggning,
den siste talaren framställt, är det visserligen
öfverflödigt, att jag yttrar mig; men jag ber om ursägt för
det jag dock tillägger några ord. Jag frågar: har man väl
någonsin hört talas om, att adier, ställda till innehafvaren,
varit vidhäftadt ett sådant vilkor, och kan man förbise, att
man genom antagande af detta tvångsband går öfver från
principen för actiebank till principen för solidarisk bank,
med ingen annan skillnad, än att man skapar en solidarisk
bank utan soliditet? Ty jag frågar, hvad soliditet ligger i
en revers, sorn jag i dag utgifver och i morgon återkallar,
då jag transporterar min actie på en annan, i en revers,
som hvarje dag kan utbytas och således, i stället för att
ena dagen lemna full säkerhet, den andra dagen kan vara
af intet värde? Jag förenar mig i allo med Hr v. Troil och
begär afslag å förevar. §.
Hr Stråle: Jag anhåller att ytterligare få fästa upp
-
Den 21 Mars c. m.
4G3
märksamhet på det redan af Frih. Boye omnämnda skäl,
att om detta stadgande antoges, förvandlade man en actiebank
till detsamma som solidarisk bank. Man skall komma
ihåg, att den petson, som är fullt vederhäftig och inträder
i en sådan bank, till hvilken han måste afgifva revers att
betala återstoden af acliesumman, i fall bankens säkerhet
sådant fordrar, måste ovilkorligen tillse, att de andra actieägarne
äfven äro vederhäftiga, sa att hatt ej ensam må förbindas
till betalning, och att de andra ej må kunna undandraga
sig betalningsskyldigheten. Den controli på hvarandra,
som delägare i solidarisk bank måste hafva, skulle i
en actiebank blifva så svår och, snart sagdt, omöjlig, att
jag hemställer, huruvida någon kunde vilja inträda deri på
sådana vilkor, i följd hvaraf han kunde nödgas betala ensam,
om de andra ville undandraga sig betalningen. Jag
kan således ej annat än på det högsta yrka afslag å ifrågavar.
stadgande, hvilket helt och hållet skulle motarbeta actiebankers
uppkomst.
Frih. Stjernstedt: Om meningen med antagandet af
denna § endast vore att garantera bolagsmännen i banken,
att de insättningar, sorn kunna erfordras, verkligen må kunna
erhållas, så skulle jag ej vara angelägen om bifall till
densamma; men detta är ej hvad som hufvudsakligast åsyftats,
utan det har åtminstone varit min mening att garantera
innehafvarne af bankens sedlar, att kunna utbekomma
sina fordringar, då banken kan komina på obestånd, oell
derföre tror jag §:ns antagande vara nödigt. Man kan lätt
föreställa sig, att, strax efter det 25 proc. af actiecapitalet
blifvit insatta, bolagsmännen börja sin rörelse med en obetydlig
insats och utfärda creditsedlar till större belopp, än
hvartill de äga rättighet. Banken skall i följd deraf förlora
sitt privilegium; men då fråga uppstår om den liquid, som
allmänheten bör erhålla, kunde man ej trä lfa någon actieägnre,
emedan ingen lärer vilja inställa sig för alt betala,
livad som ej med den i allmänt förvar insatta summan kan
gäldas. Det är derföre jag tror, att actiebank bör hafva
den likhet med solidarisk bank, att delägarne skola ansvara
för beloppet af sina actier, då likväl den skillnad qvarstår,
alt solidariska bankers delägare med hela sin förmögenhet,
en för alla och alla för en, ansvara för bankens förbindelser,
men actiebanks delägare endast för beloppet af sina
actier. Jag förnyar min anhållan om bifall till ig § i Gr.
FrÖlichs förslag.
Gr. Horn: Hr v. Troils yttrande har ej kunnat rubba
min öfvertygelse om den våda, som, i fall ifrågavar. stadgande
ej antoges, kunde uppstå derigenom, att intet minimum
är satt för sjelfva actiernas belopp; ty mig förefaller
det naturligt, att, om banken, på sätt den siste värde talaren
fiamställt, för långt utsträcker sin sedelröreise och
464
Den 21 Mars c. m.
aclierna lyda på en obetydlig summa, det kan blifva ett
interesse för största delen af actieägarne att icke göra någon
ytterligare inbetalning, utan rent af låta den insatta fjerdedelen
af actiesumman springa. Det är i anseende till denna
våda, som jag yrkar antagande af Gn Frölichs ifrågavar.
förslag.
Frih. Boye: Den erinran, som blifvit framställd af
Frih. Stjernstedt och Gr. Horn, är redan på förhand vederlagd
af den framställning, Hr v. Troil gjort. Han har nemi.
erinrat derom, att när sjelfva banklagen ålägger actietägaren
att, innan banken får sättas i verksamhet, inbetala 25
proc. af actiesumman, och således minst ^ million r:dr är den
scala, hvarutöfver bankens rörelse ej får utsträckas, så är
det påtagligt och klart som Guds ljusa dag, att redan vid
första revision, och långt innan banken kunnat göra en förlust
af ^ million r:dr, skall det yppa sig, om banken sträckt
sin rörelse utöfver hvad lagen tillåter, och sålunda kunde
äfventyra en större förlust, än som motsvaras af insättningen.
Jag förstår derföre ej, huru man kan undgå att finna
dessa förskrifningar onödiga, och jag ber att få erinra om
den mångfaldigt svårare ställning, hvari actiebanks delägare
skulle försättas, än den, hvari man sätter delägare af solidarisk
bank. Den solidariska banken hvilar på delägarnes
ansvarighet en för alla och alla för en; men detta förutsätter,
att ingen ingår deri, utan att veta hvilka jemte honom
äro delägare. I actiebank känner man ej actieägarne, ulan
det är endast actien, som ansvarar. Den, som skulle afgifva
ifrågavar. revers, kunde väl få veta, hvilka den första
dagen vore delägare; men dagen derefter hade han ingen
kännedom derom, ty då kunna actierna vara transporterade
till höger och venster. Äfventyret blefve således mycket
större, än i en solidarisk bank. När man erinrar sig* att
banken är förbunden att inskränka sin rörelse inom en sCala,
som är beroende af hvad som blifvit insatt, och när roan
påminner sig de correctiver mot missbruk, som revisioner
och insättningar i allmänt förvar lemna, och i följd hvaraf
missbruken, långt innan hela det insatta capitalet kan blifva
sprängd t, måste upptäckas, så begriper jag hvarken behofvet
eller meningen med ifrågavar, stadgande; men väl ser
jag, att det skulle utgöra ett hinder för actiebankers uppkomst,
och när detta ändamål redan är vunnet genom den
stora actiesumina, som blifvit stadgad, så vet jag icke, hvarföre
man skall lassa på ännu mera.
Hr Stråle: Man har väl förespeglat möjligheten deraf,
att en bank kunde utgifva sedlar till högre belopp, än sorn
motsvarades af den inbetalda grundfonden; men på hvilken
grund kan man supponera, att sådant lättare kan ske, då
endast än då hela beloppet af actiesumman blifvit insatt?
Rån
Den ai Mars c. m.
465
kan sådant ske i ena fallet, så kan det äfven ske i det andra;
och ora något bolag hade en sådan föresats, kunde det
lätt illudera ifrågavar. stadgande derigenom, att det ej tecknade
sig för högre summa än den, som genast inbetalades.
Garantierna mäste således sökas annorstädes än i dessa reverser,
som endast kunde hindra bolaget att teckna sig för
större summa än den, hvarmed rörelsen börjas, och således
motarbeta bankernas uppkomst.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla 19 § af Gr. Fröiichs förslag.
Ropades starka nej, blandade med ja.
3 Cap. Om solidarisk bank.
23 § af Utskottens förslag*.
Hr Stuart: Sedan R. o. Ad. bland föreskrifterna rörtde
actiebanker borttagit stadgandet i 18 § om den minimi-summa,
hvarpå hvarje actie bör vara ställd, torde det äfven,
för consequensens skull, vara nödigt alt i den nu föredragna
§ utesluta orden: ”eller någonderas lottbref lyda å mindre
belopp än 5oo rldr cour.” Jag anhåller, att 23 § måtte
bifallas med denna förändring.
23 § af Gr. Fröiichs förslag upplästes.
Ilr von Troil: Jag erkänner, att jag icke kan fatta
den consequens, som den siste värde talaren åberopat. I en
actiebank, der hvar och en delägare endast ansvarar för
beloppet af sin actie, tror jag det vara likgiltigt, om ett
visst belopp är deladt i ett större eller mindre antal actier,
eller om delägarne tecknat sig för betydliga eller obetydliga
summor; men annat är förhållandet med solidariska banker,
hvilkas säkerhet beror derpå, att dess delägare äro förmögna
personer, i stånd att göra ytterligare inbetalningar, då
sådant påfordras. Det är omöjligt att fullkomligt betrygga
detta; men sådant vinnes likväl i någon mån derigenom,
att lottbrefven ej få vara ställda å små summor. Jag tillstyrker
således i ren consequens med mina under denna dis—
eussion förut afgifna yttranden, att ett minimum måtte bestämmas
för hvarje lottbref i solidarisk bank. Ett sådant
minimum är bestämdt till 100 r:dr silfver i reservationen
och till 125 r:dr silfver i Utsk:ns förslag. Jag skall ej hafva
något emot antagandet af det sednare.
Frih. Klingspor: Som Hr Stuart tyckes nitälska för
consequens och parite emellan actie- och solidarisk bank,
så hemställer jag, om icke dertill hörer, att en actiesumma
af 3 millioner r:dr bestämmes för solidarisk, likasom för
actiebank.
Hr Stuart: Jag kan icke inse något skäl att beslära20
II. 5g
466
Don n Mars c, si.
ma ett högre minimum för teckningssumman i solidariska,
än i äctiebanker. När man nu i afseende på sislberörde
banker medgifvit, att det må ankomma på delägnrne
sjelfva att, vid botagsreglornas uppgörande, fastställa
det belopp, under hvilket ingen får teckna sig, så synes
enahanda rättighet äfven böra tillerkännas dem, sorn vilja
organisera en solidarisk bankinrättning. Då likväl Hr v.
Troil inskränkt sig dertill att endast yrka, att detta minimum
måtte varda bestämdt till en så ringa summa som
ia5 r:dr specie, så har jag visserligen ingenting emot, att
ett sådant stadgande intages i lagen, emedan jag ej kan föreställa
mig, det något bankbolag kommer att för en lott
eller actie i dess bank föreslå en mindre summa. Hvad
dernäst beträffar den conseqvens, som Frih. Klingspor yrkat,
så torde någon sådan consequens ej lämpligen kunna
iakttagas i afseende på bestämmandet af minimum för solidariska
och actiebankers grundfonder. Man har, enligt den
åsigt, som allmänt varit delad inom Utsktn och äfven af
åtskilliga ledamöter inom detta Stånd blifvit ytterligare utvecklad,
ansett, att actiebanker borde organiseras för den
s. k. större rörelsen eller den egentliga handeln och fabrikerna,
men att deremot solidariska banker förnämligast borde
afse behofvet af rörelsemedel för de andra näringarna,
uti hvilka vanligtvis icke så stora summor kunna på en gång
erfordras. Det är också i öfverensstämmelse med denna princip,
som hela lagförslaget är uppgjordt, och jag tror, att
den consequens, som man dervid sökt i möjligaste mån iakttaga,
skulle rubbas, i fall man bestämde samma minimi-fond
för solidariska som för actiebanker.
Gr. Horn: Mig förefaller det, som den slags consequens,
hvilken Frih. Klingspor yrkar, bäst skulle vinnas,
om man för solidarisk bank stadgade en minimi-fond af ^
million r:dr b:co.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag erkänner, att jag såsom
princip gillar den sats, att ingen skillnad bör vara emellan
minimibeloppet af en solidarisk och en actiebanks teckningssumma,
af det skäl, alt, ehvad stadganden man än må begagna
för att tillvägabringa en solidarisk bank, sammansatt
endast af solida personer, man likväl icke genom lagbud
kan vinna detta ändamål. Den egentliga skillnaden emellan
en solidarisk och en actiebank är den större säkerhet, som
den förra erbjuder. Detta företräde skall af sig sjelf göra
sig gällande vid rörelsens bedrifvande, såvida bankens delägare
äro solida personer; men att derföre lemna den solidariska
banken större rättigheter, är en sak, hvars principenlighet
jag icke erkänner, ty det vore möjligt, att 5o personer
trädde tillsammans i en solidarisk bank, utan att deribland
fanns någon enda, hvars namn gaf någon verklig
soliditet åt banken. Men oaktadt jag hyser denna mening i
Den ai Slars c. ra.
principen, nödgas jag likväl i verkställigheten gifva min röst
i motsats dertill, sedan It. o. Ad. fattat ett beslut i afseende
på minimi-beloppet af acliebanks teckningssuinma, som jag
i allo ogillar, nemi. alt utsätta en så hög teckningssumrna,
alt jag anser omöjligt att i vårt land få verkligen solida
delägare till det antal, sorn i följd deraf blir nödvändigt.
För att i detta beslut åtminstone vinna den modificalion,
att den art af banker, som komma att kallas solidariska,
ej må vara underkastad denna föreskrift, ger jag min röst
åt bestämmandet af en minimi-teckningssumma för solidarisk
bank till 25o,ooo rtdr i silfver, och jag har ingenting emot,
om man ytterligare vill fullfölja min princip i afseende på
minimisummans nedsättning.
Frih. Boye: Trogen den grundsats, jag framställde, då
jag bestridde bestämmandet af någon minimisumma och begärde,
att det, såsom ensamt tillhörande den reglementariska
författningen, måtte öfverlemnas åt bolagsmännen att sjelfva
bestämma i hvilken scala de skola söka verkställa sitt företag,
och trogen den öfvertygelse, att Representationen omöjligen
kan bedöma orternas större eller mindre, d. v. s. olika,
behof, efter hvilka likväl sedelutgifningen eller det biträde,
sorn med bankinrättningarna åsyftas, rätteligen bör
lämpas, vågar jag anhålla att få till prot. antecknadt, det
jag anser ingen minimisumma böra af Representationen stadgas,
utan bestämmandet deraf ankomma på K. M:s pröfning,
då privilegium meddelas. Men sedan jag yttrat mig
derom, får jag förklara, att jag är förekommen af Hr Rosenblad
medelst det yrkande, hvari jag helt och hållet instämmer,
att, i fall en bestämd minimi-teckningssumma skall
utsättas, den icke må öfverskjuta den summa, Hr Rosenblad
föreslagit.
Hr von Troil: Hr Stuart bar, jag medger det, med
ganska mycken riktighet förebrått mig, alt jag föreslagit ett
så lågt minimum som i2Ö rtdr silfver för hvarje lott i en
solidarisk bank. Då jag erkänner, att jag deruti haft orätt,
skyndar jag att godtgöra mitt misstag derigenom, att jag nu
vördsamt föreslår, alt detta minimum måtte bestämmas till
a5o r:dr i silfver.
Hr Rosenblad: Då jag i mitt sista yttrande inskränkte
mig till att framställa min tanke endast i afseende på
den delen af förevar. §, som rörer minimibeloppet af en
solidarisk banks hela teckningscapital, omkring hvilket jag
tyckte, att discussionen då egentligen hvälfde sig, får jag
nu förklara, alt jag instämmer med Hr v. Troil deruti, att
det är nödigare i solidariska än i actiebanker, att lottbrefven
ej lyda å alltför små summor, och jag begär således
bifall till hans sednaste förslag.
Ilr Stuart: ^Ehuru jag med förundran (inner, att Hr
4GS
Desi 21 Mars e. m.
v. Troi! frångått det af honom sjelf framställda förslag och
no vill öka minimibeloppet af hvarje actie med 100 proc.,
torde dock Ii. o. Ad. böra bifalla, hvad Hr v. Troil i sitt
förra yttrande föreslog. Jag hade visserligen, såsom jag
förut tillkännagifvit, önskat, att 1\. o. Ad. måtte fatta samma
beslut i afseende på beloppet af hvarje actie i solidari^
ska sorn augtde teckningssummorna i actiebanker, eller att
icke uti lagen intaga något stadgande derom ; men då ingen
talare delat min åsigt i detta fall, anser jag mig böra tillstyrka
bifall till hvad Hr v, Troil för en stund sedan, i
likhet med Utsktn, föreslagit, eller mi nini is timm ans bestäm-*
mande till ii5 r:dr silfver specie. Jag tror visserligen icke,
att några synnerliga olägenheter vore att befara, äfven om
detta minimum bestämdes till 2Öo r:dr samma mynt, men
jag kan ej inse något gällande skäl till ett sådant beslut,
sorn verkligen skulle antyda någon benägenhet att äfven i
detta fall motarbeta solidariska bankers uppkomst. För min
del har jag ej gjort mig det begrepp om solidariska banker,
att inga andra än rika eller förmögna personer skulle kunna
ingå deruti såsom delägare; men deremot anser jag, att;
solidariska bankers säkerhet och credit hufvudsakligan beron
derpå, att åtminstone en del af dess delägare äro allmänt
kända såsom förmögna. 3 å 4 rika personer kunna ensamma
förskaffa banken tillräcklig credit; och då jag, för min
del, anser delägarnes antal ej böra nedsättas under 5o, tror
jag det vara nödvändigt att Jemna äfven mindre bemedlade
personer tillfälle att i solidarisk bank insätta sina penningar,
Hr von Troil: Jag vet i sanning icke, huru jag skall
bära mig åt, för att min värde vän, Hr Stuart, ej skall
förundra sig. Första gången jag yttrade mig, förundrade
han sig öfver, att jag ej föreslog ett högre minimum af
acliebeloppet än I2Ö r:dr. Jag erkände genast, att han hade
anledn. dertill, och föreslog ett dubbelt så högt minimum,
och strax derpå förundrade han sig åter deröfver, att jag
andra gången gjort, hvad han förundrat sig öfver, att jag
icke gjort första gången. Jag tror, att B. o. Ad., som i
allmänhet hållit sig närmare till reservationen än till Utsk:ns
betänk., äfven i denna § kunde antaga Gr. Frölichs redaction,
blott med den förändring, att det alternativa bestämmandet
af minimisummorna i banco-courant uteslutes, och
att i stället för 100 silfverrtdr införes i5o silfverrtdr. Jag
anhåller om propos. till bifall å Gr. Frölichs a3 § med dessa
förändringar.
Frih. Stjernstedt: Så länge det endast var fråga om
att utsätta minimibeloppet af hvarje lott lill ioo eller 125
rtdr specie, ansåg jag detta belopp så lågt, att det syntes mig
temligen indifferert, om i denna lag intogs något stadgande
derom. Men sedan jag nu hört 2:ne vårda talare, Hrr v,
Troil och Hosenblad yrka, alt detta minimum må utsättas
Den 21 Ma r s e. m.
4g9
till ?.5o r:dr specie, så biträder jag deras mening och anhåller,
lika med Hr v. Troil, örn antagande af Gr. FröJichs
förslag i ii § ined den förändring, atti stället för 100
ina införas 2Öo r:dr.
H. Ex. Hr Gr, o. Landtm, framställde propos. till
bifall å Utsktns förslag i 23 §.
Hopades nej.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. Gr.
Frölichs förslag i 23 § med deu förändring, att minimisumman,
hvarå foltbref skulle få lyda, bestämdes till a5o r:dr
silfverspecie,
24 § af Utskottens förslag,
Upplästes 24 § i Gr. Frölichs reservation,
Ilr Stråle: Den nu föredragna 24 § i Utsktns förslag
motsvarar den 24, 25 och 26 § i Gr. Frölichs reservation.
Jag erkänner, att jag för min del föredrager Utsktns förslag;
men jag kan likväl ej undgå att anmärka, att detsamma
innehål|er en föreskrift, som innebär, att lagsökning å
directtn äfven skulle innefatta lagsökning å alla bankens delägare,
samt att ett utslag å såväl directtn som delägare
skall gifvas. Detta kan, efter mitt omdöme, ej låta sig göra/med
mindre bolaget i sina bolagsreglor uppdrager directtn
att, äfven i sådana fall, för detsamma svara, och således
anser sig hördt, då directtn blifvit hörd; men utan
att ett sådant stadgande intages i bolagsreglorna, tror jag
icke, alt en dylik rättighet kan directtn tillerkännas. Ått
stifta en lag, som säger, att den eller den är ombud för en
annan, som icke dertill leninat sitt medgifvande, är icke
riktigt, utan det måste bero på sakägaren att lemna en fu 11-  magt till hans talans utförande eller icke. Det skall verka
på bankens credit, om bolaget lemnar directtn en sådan full—
magt eller icke, och såsom § nu är styliserad, skulle ett utslag
komma att ställas på onämnda personer, hvilket ej kan
vara rätt. Jag tillstyrker derföre, att hela detta stadgande
må utgå ur §:n, såsom verkligen öfverflödigt; ty då man
stadgat, att lagsökning bör först ske hos directtn och sedan
hos delägarne, tror jag man stadgat allt, hvad i detta afseende
bör i lagen föreskrifvas, och att det öfriga bör Jernnäs
bolagsmännen öppet alt bestämma i reglementet, hvari
lagstiftningen ej bör ingå.
Gr. Frölichs förslag innefattar en, i min tanke, stor
juridisk oformlighet, då det stadgar, att man skall kunna
få utmätning hos en person, som icke blifvit lagsökt och
hvars namn icke ens vore nämndt i ett utslag. Sådant anser
jag ej vara förenligt med juridiska former; ty då skulle
det bero på kronofogden att verkställa utmätning hos hvem
man behagar uppgifva såsom delägare i banken, enär det
skulle bero på executor att pröfva, huruvida han vore del
-
Den n Mars c. m.
agave eller icke, hvilket kunde blifva tvist underkastadf.
Jag tror, att en sådan föreskrift är dels obehöflig och dels
stridande mot en laglig rättegångsordning. Jag får derföre
föreslå, att denna § må erhålla följande lydelse: "Delägare
j solidarisk bank, commandit-delägare likväl undantagna, ansvara
med egendom och personer för uppfyllande af alla
bankens förbindelser i sådan ordning, att, derest, vid anställda
utmätningsförsök bos direclms ledamöter, tillgång i
lösören saknas för betalning af fordran, den någon hos banken
äger, borgenären är berättigad för bristen vända sig
emot den eller de delägare, honom godt synes.”
"Har banken kommit i concurstiIlstånd, åge borgenärerna
emot hvardera delägaren den rätt, nu sagd är, änskönt
försök till utmätning hos directms ledamöter icke föregått.
”
Sålunda skulle man ingenting nämna om directms och
bolagets öfriga ledamöters förhållande till hvarandra. I
hvardera förslaget saknas föreskrift, huru liqviden skal! äga
rum emellan bolagsmännen, då någon af dem fått inlösa någon
af bankens förbindelser. Då han derefter vänder sig
mot någon, som lika med honom är ansvarig för den inlösta
förbindelsen, bör han ej få utsöka den, del af summan,
som belöper på honom sjelf, utan endast hvad som belöper
sig på de öfriga bolagsmännen. Detta är ej uttryckt i någotdera
lagförslaget, och enligt Gr. Frölichs redaction kunde
han hos annan bolagsman utsöka hela den summa han
utbetalt, hvilket ej kan vara meningen. För min del tror
jag, att allt stadgande derom kan utgå, enär Jagen ej bör
ingå i detailler, som kunna vara öfverflödiga.
Hr Stuart: Jag instämmer helt och hållet i den siste
värde talarens anmärkn. om olagligheten och orimligheten
af det såväl i Utsk:ns 24 som > Gr. Frölichs i5 § förekommande
stadgande, att gemensam lagsökning skall kunna
ske och på en gång verkställas emot såväl directms ledamöter
som liela bolaget. Jag har redan inom Ulskm anmärkt
oformligheten af ett sådant lagbud. För öfrigt har jag intet
att erinra emot 24 § i Utskrns förslag, sedan den undergått
den af Hr Stråle föreslagna förändring, men jag tror
dock, att ett tillägg till samma §, motsvarande hvad 25 §
i Gr. Frölichs förslag hufvudsakligen innehåller, borde antagas,
men med uteslutande af de i sistnämnde § förekommande,
efter min åsigt, mindre riktiga föreskrifterna i afseende
på dels utsökningens verkställande emot både directm
och lottägare utan särskilda lagsökningar och dels utmätningen
af Jottägarnes fordringar hos hvarandra till högre belopp,
än desamma rätteligen utgöra. Jag får derföre föreslå,
att, näst efter orden: ”honom godt synes,” följande mening
mätte tilläggas: Varande den delägare, som sålunda
måst godtgöra bankens skuld, berättigad
Den 2i Mars e. m.
471
att för åte rbekommande af den utbetalda summan,
dock med afdrag af den för honom b e 1 ö p a lide
andel deruti, bålla sig tillden eller de bland
öfriga delägare, som han för godt finner; och
åge, på enahanda sätt och med samma vilkor,
deläga me, hvar efter annan, till återvinnings
erhållande förfara, intilldess, genom utredning
af bankens tillgångar eller träffad öfverenskom,
m e I s e deläga me emellan, ett f ö r ä n d r a d t förhållande
i afseende på skuldens godtgörande inträd
t. Genom ett sådant stadgande skulle man, utan att
meddela några föreskrifter, som äro stridande emot de principer,
hvilka ligga till grund för bestämmelserna i allm. lagens
Utsökn:sbalk, försäkra hvarje delägare om den fördel
att genast kunna vända sig emot hvilken som helst af de
andra delägarne, för att erhålla ersättning för den bolagets
gemensamma skuld, som han nödgas betala.
Hr von Troil: Jag kan ej heller i denna punkt instämma
med den siste talaren. Jag anser, att banklagen utgör
ett contract emellan bankbolaget och allmänheten, men
att deremot hvad sorn blott rörer bolagsmännens förhållanden
sins emellan bör lemnäs åt dem sjelfva att afgöra. Jag
tror derföre, att banklagen ej behöfver omtala den ordning,
i hvilken bolagsmännen kunna göra sig ersatta för hvad de
för bolaget nödgats utbetala. I detta fall instämmer jag
med Hr Stråle, såvida jag rätt fattat hans mening. Deremot
kan jag icke instämma med honom i fråga om borttagande
af sednare hälften’af 1 mom. i Utskrns 24 §■ Jag
tror, att hvad som hufvudsakligäst skall stärka solidariska
bankers credit just är den hastiga utsökning, som bankens
creditorer kunna erhålla, och jag har icke heintat detina
förmodan blott från mitt eget hufvud, utan de stadgandcn,
som i förevar. 24 § äro föreslagna, äro ganska nära öfverensstämmande
med det förhållande, som äger rum i afseende
på de. banker, hvilka äro inrättade i Skottland. Der är
lagen sådan, att så snart en af bankens delägare blifvit lagsökt
och dom emot honom fallit, kan fordringsägaren vända
sig till hvilken ledamot af bankbolaget som helst. Om
man nu skulle borttaga den föreskrift, att man på en gång
lan begära utslag emot direct:n och hela bolaget, skulle
endast tidsutdrägt förorsakas, och hvad som skall styrka en
banks credit är, att en hvar vet, att han med möjligaste
skyndsamhet kan utbekomma sin fordran med ondo, om icke
med godo. Jag tillstyrker således bifall till 24 $ af Utsktns
förslag. '
Frih. Stjernstedt: Inom Utskm discuterades mycket
om den regress, som Gr. Frölich i sin reservation velat
stadga, att den delägare i banken, som blifvit lagsökt och
fått betala en skuld, som bolaget haft till någon af han
-
Den ai Mars e. m.
lens sedelinnehafvare, sedermera skulle erhålla återvinning
hos öfriga delägare; men Utsk:n ansågo detta icke vara föremål
för denna lagstiftning, som endast bör afse betryggandet
af bankens fordringsägares rätt. Jag anhåller derföre
om afslag å a5 § i Gr. Frölichs förslag och bifall till
Utskms 24 5, hvilken jag tror innehålla allt, hvad i denna
fråga bör stadgas. Utsktn hafva sökt göra den betalning ,
hvilken i laga väg kan behöfva utkräfvas hos bankens delägare,
så hastig som möjligt , och derföre tror jag nödigt,
att det morn., som Hr Stråle velat hafva bort, bibehålles.
Frih. Klingspor: Jag är till det mesta förekommen
af Hr v. Troil. Som vi här i landet ej haft någon erfarenhet
om förhållandet med privatbanker, nödgas vi hemta erfarenhetens
lärdomar från andra länder, och hvad Hr v.
Troil nämnt om de Skottska bankerna inträffar äfven med
de solidariska bankerna i England. Der kallas direct:ns ledamöter
syssloman, och när man der söker sysslomannen,
anses bankens öfriga delägare såsom parter, fastän de ej inställa
sig. Således anses den dom, som fallit mot direetm,
äfven hafva fallit emot samtliga delägarne, och får man utsökning
hos hvem man vill, hvarvid dock den föreskrift
iakttages, att den af delägarne, hos hvilken man utsöker
sin fordran, först derom skall underrättas; och för att trygga
sig sjelfva, uppgöra delägarne ett enskildt bolagscontract,
deruti de ansvara hvarandra för, att ingen skall komma att
betala större summa än det belopp, hvartill hans actie stiger.
Om det ifrågavar. stadgandet icke strider mot våra
juridiska former, skulle jag således anse bäst, både för allmänhetens
betryggande och de solidariska bankernas credit,
att det blefve bibehållet.
Or Stråle: Derigenom, att den mening, hvars uteslutande
jag yrkat, koinme att utgå, skulle bankens borgenärer
ej vara uteslutna från rättigheten att lagsöka hela bolaget,
om dem så godt syntes. De hafva nemi. full rättighet
att, då de hos K. Mls Bef:h:de uppgifva bankens delägare
och yrka, ait de alla skola betala, få utsökn:suts!ag
på dem aila och utsökning hos hvilken som helst. Denna
rättighet har jag ej velat borttaga; men såsom § nu är re
digerad
skulle delägarne kunna dömas ohörda, och det har
jag motsatt mig. Skulle man vilja i detta fall stifta en lag,
så kunde den endast komma att innehålla, det bolaget borde
berättiga direetm att, å dess vägnar, emottaga lagsökningar
samt förklara, det bolaget anser sig vara bordt, då direetm
blifvit hörd; men sådan §:n nu är, kan jag ej bifalla den,
enär jag anser oriktigt, att bolaget kunde blifva ohördan
dömdt, och att ett utslag kunde göras gällande emot en
person, sorn icke i detsamma är nämnd. Jag tror man lät
tast
är ifrån saken, om denna mening uteslutes; ty om bo
-
Den ai Mais e. m.
4j3
laget vill lenina en sådan fullmagt åt direche, ian stadgandet
inflyta i bolagsreglorna, och vill bolaget det ej, så
måtte det vara dess ensak, om dess credit blix- mindre. Del
tillägg, lii-Stuart föreslagit, finner jag icke innefatta något,
som är stridande mot lag; tvärtom tror jag det innehålla,
hvad sorn nu är lag, oeli synes derföre vai-a öfverflödigt,
enär denna lag ej hehöfver upprepa de lagstadganden, sorn
redan äro gällande. Dessutom liar Hr v. Troil rikligt anmärkt,
att banklagen bör hafva till föremål stadgandet af
rättsförhållande emellan bolaget och allmänheten och icke
emellan bolagsmännen sjelfva. Jag tror således, att det föreslagna
tillägget ej bör inflyta i denna lag.
Frih. Boye: Då man ingår i att stifta speciella lagar,
får man icke afvika från de principer, som nationens allm,
civillag innefattar. Man får icke stifta speciella lagar, rakt
stridande mot principerna i landets ålim. civillag. Jag vet,
icke, hurudana lagarna äro i Skottland; men det vet jag, alt
i Svenska folkets civillagstiftning har i alla tider den princip
varit hyllad, alt ingen kan åläggas något lagligt ansvar,
än mindre utmätning eller bysättning, utan att vara lagligen
hörd. Att bryta denna allm. lagprincip lärer icke vara
tillåtet och skulle ej leda till annan påföljd, än att allmänheten
skulle ogilla vårt förslag och K. M. afslå detsamma.
Hvad skulle vi dä vinna dermed? Det är icke rimligt, att
en rättegång, anställd emellan A och B, skall hafva verkan
på en 3:dje person C, som icke blifvit nämnd. Det strider
mot det juridiska begrepp, som erkännes af våra lagai".
Hela det åsyftade ändamålet vinnes genom Hr Stråles förslag;
ty atb en actieägare, som blir lagsökt, skall åläggas
betala och, sedan han betalt, äger rätt att, med afdrag af
sin egen andel i skulden, söka ersättning hos de öfriga actieägarne
behöfver icke stadgas, då det redan står i vår gällande
lag. Att åter stadga, att den, som ej är hörd, skall
betala, är orimligt, och jag ber Herrarna, i förnuftets namn,
att icke bryta de allm. lagprinciperna.
Hr Stuart: Jag hav redan förklarat, att jag anser det
stadgande, som innefattas i sednare delen af i mom. i Utskrns
2'4 §, vara stridande mot de principer, sorn ligga till
grund för alla våra utsökntsförfatfningar, och att således
denna del af § synes mig ej kunna antagas. Den strider
dessutom mot förra delen af samma §, deruti stadgas, att
utmätning skall först anställas hos directms ledamöter, och
att, derest tillgång i lösören hos dem saknas, först derefter
utmätning hos öfriga bolagsmän får ske. Det af mig
föreslagna tillägg, enligt hvilket den delägare i banken, som
måst betala bankens skuld, skall vara berättigad att lagsöka
sina meddelägare, anser jag deremot destomera nödvändigt,
som, i fall ett sådant stadgaude ej finnes i lagen, den
20 Ii. 60
Den 21 Mars e. m.
ersättmssökande delägaren endast skulle vara berättigad att
lios hvarje meddelägare utkräfva dennes andel i den gemensamma
skulden. Ett sådant tillägg torde derföre vara både
ändamålsenligt och af behofvet påkalladt, ehuru jag visserligen
vill medgifva, att i allmänhet denna lag allenast har
att afse Bankens förhållande till allmänheten, men icke bolagsmännens
förhållande sins emellan. Dock som något tillfyllestgörande
stadgande uti ifrågavar. hänseende, såvidt jag
känner, ej finnes i allm. lagen eller hitintills utfärdade författningar,
skulle den lottägare, som i första rummet komne
att betala bankens skuld, ej kunna blifva till fullo godtgjord
för sin härigenom hos bolaget uppkomna fordran,
förrän han, efter anställda utsökningar hos alla de öfriga delägarne,
erhållit hvar och ens andel i den af honom förskottsvis
liqviderade skulden. Jag anhåller således om Hr
Gr. o. Landtnäs propos. till antagande af det tillägg, jag
föreslagit.
Hr Rosenblad: Såvidt jag kunnat uppfatta denna diseussion,
finnes icke i sak någon skiljaktighet emellan Hr
Stråle och hans motståndare. Dessa hafva trott, att Hr
Stråle velat betaga bankens fordringsägare rättigheten att
hålla sig till hvilken af bankens delägare han behagar, sedan
han först sökt direct:ns ledamöter. Sådant har dock
icke varit Hr Stråles afsigt. Han har endast befarat, att i
det morn., han velat hafva uteslutet, skulle, medelst den
der stadgade stränga executionsrälten, ligga ett försök att i
lagstiftningsväg upphäfva den skyddande grundsats, som våra
och, såsom jag förmodar, de flesta nationers lagar godkänna,
att ingen kan underkastas execution, utan att förut
hafva blifvit hörd öfver fordringsanspråket. Jag gifver visserligen
icke en så sträng tydning åt detta morn., ty, i ordalydelsen:
”och må borgenären, efter lagsökning å directtn,
erhålla gemensamt utslag å både dess ledamöter och öfriga
delägare i bolaget,” ser jag en nödvändighet, att hvar och
en af dessa delägare skall, vid instämmandet af en sådan lagsökn,
fråga, blifvit hörd; men då en ledamot af Konungens
Högsta Domstol och en annan för mycken lagerfarenhet känd
man funnit detta Jagstadgande otydligt Och trott detsamma
innebära, att en bolagsman kunde underkastas utmätning*
utan att öfver fordringsanspråket hafva blifvit hord, samt
detta stadgande således kunde komma att tydas så, som om
det lemnade executor rätt att uttaga en fordran* änskönt
gäldenären skulle bestrida, att han vore delägare i banken*
så, och ehuru jag ej erkänner denna våda, instämmer jag
med dessa begge lagkloka män, och då Hr Stråles förslag
icke betager fordringsägaren rättigheten att lagsöka hvilken
bolagsman, lian behagar, anhåller jag om propos. å detta
förslag. I afseende på det tillägg, Hr Stuart önskat, och
hvilket jag, lika med Hr v. Troil, finner icke kunna erhål
-
Den 21 Mars e. m.
475
]a någon lämplig plats i den allm. banklagen, utan böra tillhöra
det reglemente, hvarom bankens stiftare hafva att öfverenskomma,
skulle jag tro, att den, som önskar ett sådant
tillägg, kan erhålla en särskild propos. derom, sedan
propos. blifvit framställd å hvad som af alla medgifves böra
bestämmas i denna §.
Hr von Troil: Den fråga, hvarom här tvistas, är,
huruvida en fordringsägare på en enda lagsökning, efter directms
hörande, skall kunna erhålla utslag på bolagets samtliga
ledamöter. Man har, för att bestrida detta, framställt
den grundsats, att ingen bör dömas ohördan. Jag medger
riktigheten af denna grundsats och har äfven funnit dea
iakttagen i alla de lagstiftningar, hvarom det lyckats mig
att erhålla någon kännedom; men i alla dessa lagstiftningar,
den Svenska icke undantagen, har jag också funnit den
grundsats gällande, att den, som är hörd genom sin lagliga
fullmäktig, dömes, såsom han blifvit sjelf hörd. I en föregående
§ af denna lag är sagdt, att direct:n skall äga att i
alla mål för bolaget tala och svara, och om i den §, sorn
nu är under öfverläggning, ytterligare säges, huru direct:n
i lagsökningsmål svarar för alla bolagsmännen, samt, sedan
denna lag blifvit antagen, en solidarisk bank stiftas, så har
ju derigenom hvarje person, som ingår i detta bankbolag,
fri villigt underkastat sig att såsom sin lagliga fullmägtig i
aila bolaget röride frågor erkänna direcCn. Detta synes
äfven i sak vara erkändt af Hr Stråle, ty han sade, att hvad
Utskrn föreslagit kunde gå an, såvida i bolagsreglorna särskildt
funnes intaget, att direct:n skall äga rätt att, i egenskap
af fullmägtig, svara för de öfriga bolagsmännen; men
jag tager mig friheten hemställa till Hr Stråle, huruvida
det ej är detsamma, om det står i lagen eller i bolagsreglorna.
Mig synes, att ett sådant stadgande snarare borde hafva
ännu större gällande kraft, då det står i lagen, som är
ett document af större helgd än bolagsreglorna. Det är af
denna anledn., jag ej kunnat blifva öfvertygad om oriktigt
heten af Utsk:ns förslag, ehuru jag, likasom Hr Rosenblad,
skänker allt afseende åt yttranden, som i lagfrågor lemnäs
af män, om hvilkas lagkunskap jag är öfvertygad.
Frih. Boye: Jag begär att vördsamt få erinra, att den
föreskrift, som åsyftas med det tillägg, Hr Stuart begärt,
redan finnes i vår lag, och jag vet således icke, hvarföre
den borde förnyas; men till svar på Hr v. Troils framställning
får jag erinra, att den, som söker gemensamt direct:n
och bolaget, bör uttryckligen göra det, och då skall han
alltid erhålla utslag på alla. Men det är ej detta fall, som
hör upptagas, utan här står, att den, som, sedan han sökt
direct:n, begär utmätning på någon af bolagsmännen, skall
få den. Om fordringsägaren säker både direcUu och bolaget,
notabenc, med uppgifvande af de personer, som utgö
-
4,6
Den 2i Mars e. in.
ra bolaget, så tillhör det executor att höra deni alla, och
sedermera möter intet hinder att, i följd af utslag, erhålla
utmätning hos den, fordringsägaren behagar; men derom är
ej här fråga, utan det lagstadgande, som Hr Stråle och jag
motsätta oss, är, att när endast direcUn blifvit hörd, skall
man få ett utslag, som berättigar till utmätning hos en
okänd actieägare, som icke blifvit hörd. Jag tror derföre,
att skiljaktigheten blifver bäst jemnkad, om roan antingen
upptager de båda olika fallen, då endast directm och då
både directtn och öfriga bolagsmännen sökas, eller också
icke upptager någotdera af dessa fall. Om det förslag antages,
som Hr Stråle framställt, är hela ändamålet uppby
Id t, så vidt det står att förena med vår allm. civillags
fastställda former.
Ilr Rosenblad: Jag har redan i mitt förra anförande
yttrat, att jag icke i det omtvistade morn, ser de vådor,
som de värda ledamöter sett, med hvilka jag förenat mig;
mea då jag icke är jurist, litar jag på deras juridiska omdöme,
helst jag ej heller ser de vådor, sora man å motsatta
sidan trott sig se i deras förslag. Hr v. Troil har sagt, att
då en bolagsman inträdt i bolaget, har den direction, han
valt, i bolagets ärendei'blifvit hans fullmägtig enligt Svensk
lag. Jag får då erinra honom om de tvenne olika förhållanden,
i hvilka en bolagsman i solidarisk bank framträder.
I ett förhållande står lian såsom actieägare, såsom delägare
I bankens rörelse, och i sådant afseende svarar directtn för
honom med den rätt, som Hand.bm lernnar syssloman och
fullmägtig; men i helt annat förhållande står han, då lian
träder i ansvarighet såsom borgesman för bolaget. Såsom
deltagare i solidariska ansvarigheten är han särskildt borgesman
för hvarje af bolaget utgifven förbindelse, och bela
denna § handlar endast om sättet att uppfylla denna
borgesförbindelse. Då directjns ledamöter sökas, är det
i deras egenskap af directrs ledamöter, sorn ansvarighetstalan
emot dem göres gällande, och är det icke bolaget, sorn
sökes, hvilket är en sednare åtgärd; ty sjelfva den del af§,
som Hr Stråle velat bibehålla, innefattar, att sedan vid anställda
utmätningsförsök hos directms ledamöter tillgångar
saknats, så är det fordringsägaren öppet att vända sig till den
bolagsman, honom godt synes. För min del skulle jag vara
beredd att gå ett steg längre, än någon af Herrarna föreslagit;
ty jagser icke skälen, hvarföre directms ledamöter
måste sökas först, enär det förhållande, som föranleder en
sådan ordning i England, ej inträffar hos oss. I England,
der endast solidariska banker kunna uppstå, är det vanligtvis
de största actieägarne, som utgöra directm; men detta
är ett förhållande, som icke i den enda solidariska bank,
vi äga i Sverige, äger rum, och det är tvifvel underkastadt,
om det i Sverige kap komma att äga rum, Jag ser således
Den 2i Mars e. m.
477
icke skäl, hvarföre man skall först vända sig till direct:ns
ledamöter, då möjligtvis directm kan vara så sammansatt,
aU det ej vore hos den, som tillgångar lättast kunde linnas,
samt andra delägare under denna lagsökning kunde hafva
tillfälle alt sätta sin förmögenhet i säkerhet. Jag skall följaktligen
ej hafva något emot att lemna fordringsägaren rättighet
att genast söka hvilken bolagsman han behagar, och
anhåller oin propos. derpå, i fall någon instämmer med
denna min åsigt; men vill man ej det, så anser jag, att
Ilian, på sätt Hr Stråle föreslagit, bör stadna vid orden:
honom godt synes.
Hr Stråle: Hr v. Troil har rikligt uppfattat, hvad
jag sade, att bolaget kunde i reglementet uppdraga åt direct:n
att svara på dess vägnar, och att i sådant fall saken
Jfinge en riktig form; men den värde talaren märkte kanske
icke, att jag derjemte yttrade, att jag ansåg det ej vara öfverensstämmande
med våra lagar, att genom lag stadga ett
sådant ombudsskap. Vår lag har ansett det vara hvar och
ens rättighet att sjelf utföra sin talan eller välja ombud, så
länge lian är sui juris. Först då han ej kan sköta sina angelägenheter,
fordrar lagen en god man eller förmyndare.
Lagen har hittills ej ålagt någon att ställa den eller den till
sitt ombud; och om man nu skulle föreskrifva något sådant,
vore det en nyhet i vår lagstiftning, hvarpå jag ej kan ingå.
Hr v. T roil, som har en annan mening än jag, torde,
om han vill göra sin åsigt gällande, böra föreslå en annan
redaction, hvarigenom det föreskrifves, att bolaget skall lemna
directtn rättighet att utföra bolagsmännens talan i fråga
om lagsökningar; ty det uppdrag, directtn fått att tala och
svara för bolaget, har blott afseende på hvad som rörer
liela bolaget och icke på hvarje bolagsmans särskilda ansvarighet,
hvaremot, då lagsökning mot särskilda personer förekommer,
det icke är bolaget coilectivt, utan hvarje särskild
person, som skall fullgöra sin förbindelse. Vill man,
att directtn äfven i sådant fall skall äga tala och svara, så
bör redactionen förändras, och då böra alla bolagsmännen
uppgifvas, då lagsökningen sker; men jag kan ej ingå på
denna mening, utan tror rättast vara att stryka ut hela detta
stadgande, och jag föreställer mig, att om bolaget vill
hafva full credit, skall det i bolagsreglementet intaga ett
stadgande, som berättigar directrn att i alla lagsöknfsmål
svara för bolagsmännen.
Frih. Boye: Då det är en gifven sak, att, enligt Svensk
lag, de gäldenärer, sorn förbinda sig till betalning en för
alla och alia för en, hafva underkastat sig äfventyret, alt
fordringsägaren kan söka hvilken han vill, så hemställer jag
till Hr v. Troil och dem, som dela hans tanke, om icke deras
ändamål kunde bäst vinnas derigenom, att § helt simpelt
erhöll den lydelse, alt fordringsägaren må öga att söka
4? 8
Den 21 Mars e. m.
hvilken af bolagsmännen han behagar, hvilket a"r belt annat,
än hvad Utsk:n föreslagit; ty en naturlig följd af det
förslag, jag nu gör, vore, att den, mot hvilken fordringsägaren
skulle vända sig, blefve hörd, och att således lagliga
former emot honom blefve iakttagna, hvilket ej inträffar,
om Utsk;ns förslag antages. Jag öfverlemnar således
till R. o. Ad:s pröfning, om icke hela skiljaktigheten kunde
förfalla, i fall det nu införda stadgandet borttoges och
deremot helt simpelt stadgades, att fordringsägaren må äga
rätt att vända sig till alla bolagsmännen eller hvilken af
dem, sorn honom godt synes.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla den af Utskm föreslagna 2.4 §.
Ropades nej.
R. o. Ad, antog derefter hvad Hr Stråle föreslagit, i
följd hvaraf §:n erhöll följande lydelse:
Delägare i solidarisk bank, commandit-delägare likväl
undantagna, ansvara med egendom och personer för uppfyllande
af alla bankens förbindelser i sådan ordning, att, derest,
vid anställda utmätningsförsök hos directms ledamöter,
tillgång i lösören saknas för betalning af fordran, den någon
hos banken äger, borgenären är berättigad för bristen
vända sig emot den eller de delägare honom godt synes.
Har banken kommit i concurstillstånd, äge borgenärerne
emot hvardera delägaren den rätt, nu sagd är, änskönt försök
till utmätning hos directms ledamöter icke föregått,
2Ö § af Utskottens förslag.
Hr Stråle: Jag tillstår, att jag mycket tvekat, huruvida
det vore rätt att medgifva den ändring uti nu gällande
lagar i afseende på solidarisk ansvarighet, som denna 5
innehåller. Nu är stadgadt, att icke någon delägare i sådant
bolag, hvari solidarisk ansvarighet äger rum, kan derifrån
entledigas annorlunda än genom pålysning af bolaget,
att årsproclama hålles för alla delägarne, hvarefter han kan
blifva från bolaget skiljd. I följd deraf hafva delägare i
bolag, som uraktlåtit denna formalitet, efter många års förlopp,
då bolaget råkat på obestånd, blifvit dömda att ansvara
för bolagets skuld. Likväl finner en hvar, att detta
vore ett alltför svårt band för solidariska banker, och fastän
den, som har att fordra', ej kan gå i mistning om sin
rätt, utan att hafva blifvit hörd, då någon söker att blifva
fritagen från den ansvarsförbindelse, hvaruti han står, så
ligger ej deri ett ovilkorligt hinder emot denna §:s antagande;
ty man kan säga, att fordringsägarens rätt är iakttagen
derigenom, att kungör, utfärdas om bolagsmannens
afgång och att likafullt bans ansvarighet ej upphör förrän
ett år derefter. Då erhåller fordringsägaren lid att bevaka
sin rätt, och detta är eu slags årsproclama. Jag vill der
-
Den 21 Mars c. m.
479
före ej motsätta mig antagandet af denna §; men vill man
yrka antagande af reservantens förslag, så har jag mycket
att deremot anmärka, ty jag tror det skulle medföra mycken
våda för den solidariska ansvarigheten. Uti intetdera
förslaget finnes något stadgande, huru det skall gå, då en
delägare med döden afgår, eller huru länge hans ansvarighet
skall fortfara. Jag tror, att detta lätt kunde hjelpas
derigenom, att man efter orden: Delägare med solidarisk
ansvarighet, tilläde: eller dess arfvingar eller
dess sterbhusdelägare. Med detta tillägg tror jag
Utsktns förslag kunde antagas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
bifall å 2Ö § af Utsk:ns förslag med det af Hr Stråle föreslagna
tillägg.
Ropades ja och nej.
Erih. Stjernstedt; Jag tror det nu föreslagna tillägget
Vara alldeles onödigt, emedan jag föreställer mig, att
om en delägare dör, måste hans sterbhusdelägare vara i
samma ansvarighet, som han sjelf hade, medan han lefde.
Detta synes mig falla af sig sjelf* Utan att något derom blifver
uti lagen intaget.
Hr Stråle: Då § endast nämner den ordning, hvari
en delägare kan söka att frånträda bolaget, och ej innehåller,
huru och när hans sterbhus kan befrias från dess ansvarighet,
så mäste något derom stadgas, ty eljest vet man
ej* huru det skall gå till, då arfvingarna vilja dela eller
sälja actien. Om man ej stadgar, huru sterbhusdelägarne
skola befrias från deras ansvarighet* så måste den fortfara
ända till octrojtidens slut. Jag anser således tillägget nödvändigt,
om Jagen skall blifva fullständig.
Frih. Boye: Jag ber R. o. Ad. eftersinna, huru högst
nödvändigt det ifrågavar. tillägget är. Huru svårt skulle
det ej blifva för alla sterbhusdelägare att ej veta, när dea
tiden inträffar, då deras ansvarighet upphör? När sterbhuset
är utredt och arfskiftet går för sig, så måste actien tillfalla
någon; men skola likväl alla sterbhusdelägarne stå i
ansvarighet? Och A andra sidan, hvad säkerhet har bolaget*
om icke en viss tid Utsattes, då sterbhuset ännu har qvar
all sin förmögenhet, eller om icke, åtminstone vid skiftet*
något ansvar ålägges arfvingarna? Jag instämmer således i
Iir Strå Ies mening och föreslår, att ett Ar efter dödsfallet
må utsättas såsom den tid, hvarefter krafvet upphör mot
dem af arfvingarna, som icke qvarstå såsom actieägare. Der
proclama är utsatt, der Står det qvar, att anspråken måste
göras inom proclamadagen; men der proclama icke är Utfärdad,
fordrar såväl bolagets som arfvingarnas säkerhet,
att någon tid bestämmes, då dessas ansvarighet upphör. Jag
anhåller om förnyad propos. på Hr Stråles förslag om be
-
4So
De n 21 Mars o. m.
stämmande af den tid, då arfvingars ansvarighet för bolagets
förbindelser upphör,
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, förnyade sin nyss gjorda
propos., hvilken af R. o. Ad. bifölls, i följd hvaraf §:n skulle
erhålla följande lydelse:
Delägare med solidarisk ansvarighet eller dess arfvingar
eller dess sterbhusdelägare vare ej berättigad att, o. s. v»
lika med Utsk:ns förslag.
26 § af Utskottens förslag.
Hr Stråle: Denna § tillstår jag, att jag ej kan begripa.
Den börjar med orden: ”Händer det, att, utan bolagets
begifvande, antalet af delägare med solidariskt ansvar så
minskas, att det ej uppgår till 5o”; men då man förut sagt,
att delägarnes antal ej får minskas utan bolagets begifvande,
så vet jag ej, huru det kan hända. Man har kanske afsett,
att delägare kunde afgå genom döden; men efter den
redaction, R. o. Ad. gifvit den sednast afgjorda §, vet jag
ej, huru det kunde hända, att någon skulle afgå utan bolagets
samtycke, ty dör han, så beror det likväl på bolaget,
huruvida hans sterbhusdelägare skola få frånträda bolaget.
Jag tillstyrker derföre, att denna § måtte förfalla och alldeles
utgå.
R. o. Ad, beslöt, att denna § skulle förfalla.
27 § af Utskottens förslag.
Hr Stråle: Jag hemställer, om icke, i enlighet med
hvad jag yrkat vid en föregående §, det kunde vara lämpligt
att här införa ett stadgande, som antyder, att hos domstolen
skall finnas en egenhändig underskrift af delägare i
solidarisk bank. Jag vågar derföre föreslå, att näst efter
ordet: delägare, må tilläggas: ”af dem egenhändigt underskrifven,
” på det hos rätten må finnas en handling, som
bevisar, hvilka äro bankens delägare.
R. o. Ad. biföll Hr Stråles förslag, i följd hvaraf §:n
erhöll följande lydelse:
Förrän solidarisk bank öppnas, äfvensom sedermera inom
hvarje års slut, skall uppgift på alla med solidariskt ansvar
i bolaget varande delägare, af dem egenhändigt underskrifven,
till rätten eller domhafvanden aflemnas, för att varda
uti inteckn:sprot. intagen och, på sätt i 4 § sagdt är, kungjord.
28 § af Utskottens förslag.
Hr Stråle: Denna § innefattar en lika föreskrift för
den solidariska som för actiebanken, i afseende på det belopp,
som skall deponeras, men skiljer sig från hvad sorn
blifvit stadgadt för actiebank deruti, att för actiebank är
fö
-
Den ai Mari c. tn,
föreskrifvet, att deposition skall ske i ränteriet, men här
stadgas, att nedsättningen skall ske i säkert förvar. Månne
man då icke ansett ränteriet såsom säkert förvar, eller vill
man, att det skall vara ännu säkrare? Jag tror, att nian i
detta fall ej bör göra någon skillnad, utan blott åberopa
den föreskrift, som förut är leornad i afseende på actiebank,
och jag tror det så mycket mer, som, sedan man borttagit
K. M:s Bef:h:des granskningsrält i afseende på säkerhetshandlrna
i actiebank, det vore inconsequent att stadga en
sådan granskningsrält i solidarisk bank. Jag vågar således
hemställa, att här endast måtte stadgas, det delägare i solidarisk
bank skola i afseende på insättning af grundfond iakttaga,
hvad derom för actiebank finnes föreskrifvet i den §,
som motsvarar 20 § i Gr. Frölichs förslag. Då komma bankerna
i parite' med hvarandra och vinnes jemväl, att det
förvar, hvari grundfonden skall lemnäs, blir säkert; hvaremot
förvaret ej måtte kunna anses säkert, om det skulle
bero på bolaget att förskingra fonden.
Frih. Klingspor: Frågan om solidariska bankers nytta
eller skadlighet anser jag hvila på frågan, huruvida låneinrättningar
äro nyttiga eller skadliga för jordbruket. Jag
anser dem skadliga, och tror således äfven solidariska banker
vara skadliga. Utgående från denna allm. synpunkt ville jag
hindra deras uppkomst; men jag inskränker mig nu till att
yrka lika rättvisa för actie- och solidariska banker. Ett
missförhållande emellan dem har redan uppkommit derigenom,
att minsta teckningssumman för de förra blifvit utsatt
lill 3 och för de sednare till 1 million r:dr. Ett annat missförhållande
skulle uppkomma, om det tilläts bolaget att disponera
grundfonden; och till förekommande deraf instämmer
jag deruti, alt 25 proc. af grundfonden må insättas i
ränteriet.
Ur Stuart: Då den siste värde talaren öppet förklarat,
att lian önskar, det inga solidariska banker måtte uppkomma,
är det visserligen ganska consequent handladt of
honom att yrka, det deiägarne i solidarisk bank skola, innan
bankens rörelse får börjas, i landtränteriet nedsätta 2.5
proc. af teckningssumman. Jag tror också, att, i fall ett
sådant stadgande kommer att inflyta i den nya banklagen,
den ädle Frih. skall fullkomligt vinna sin önskan alt motverka
solidariska bankers uppkomst; men då jag i detta afseende
hyser en Hr Frih:s alldeles motsatt åsigt, så får
jag tvärtom yrka afslag å det ifrågavar. stadgandet. De
sammansatta Utsk:n, ehuru i allmänhet föga benägna för
dessa banker, hafva dock funnit, att de ej skäligen kunde
ålägga solidariska banker samma skyldighet att i allmänt förvar
nedsätta i5 proc. af teckn:ssumman, som för actiebanker
blifvit stadgad. Utsk:n hafva derföre gått en medelväg,
20 II. 61
482
Don 21 Mars e. ra.
hvilken jag likväl ej anser vara särdeles lyckligt vald, emedan
den endast skulle leda till olägenhet för bankens delägare,
utan att medföra någon ökad säkerhet för allmänheten.
Sedan R. o. Ad. nu betagit delägarne i solidariska
banker möjligheten att frånträda dessa inrättningar, och sedan
ganska stränga garantier mot missbruk af dessa banker
blifvit stadgade, så torde det vara, minst sngdt, öfverflödigt
att ytterligare öka denna stränghet med den föreskrift, att
25 proc. af tecknrssumman skall i säkert förvar insättas och
icke får af bankbolaget disponeras. Om man påminner sig
den hastiga utmälningsrätt,' sorn lagen förbehåller solidariska
bankers creditorer mot delägarne deruti, oell tillika erinrar
sig det i 8 § intagna, äfven för solidarisk bank gällande
stadgandet, alt ett större antal sedlar ej får utgifvas, än
som motsvaras af godkända hypotheker samt den contanta
cassabchållningen, så torde man finna, att till allmänhetens
fullkomliga betryggande en sådan föreskrift, som Hr Stråle
föreslagit, ingalunda erfordras. Jag bestrider på sådan grund
den föreslagna skyldigheten för oftabemälda delägare och yrkar
altså afslag å 28 § i Utsk:ns förslag.
Frih. Stjernstedt: Jag instämmer i det yrkande, Hr
Stråle gjort, men hemställer, om det ej vore lämpligast,
att förevar. § helt och hållet uteslötes ur lagen och deremot
den §, som handlar om deposition af grundfond i actiebank,
uppflyttades bland de allm. bestämmelserna. Jag tror dessutom,
att sednare mom. af förevar. 5 erfordrar en redaclionsförändring.
Der står nemi.: ”När och till hvad belopp contanta
insatser uti sådan bank göras, skall ankomma på delägarne
sjelfva att bestämma.” För min del tror jag sådant
böra bestämmas genom bolagsreglorna, emedan jag anser nödigt,
att bolagets beslut om det belopp, som bör tillskjutas,
erhåller K. M:s sanction.
Frih. Klingspor: Det förefaller mig besynnerligt, att
anhängarne af solidariska banker ej vilja medgifva ifrågavar.
insättning i landtränteriet. Göres insättningen riktigt, så vet
jag ej, hvarföre den ej kan ske i ränteriet, utan meningen
mätte vara att underlåta insättningen; ty om 25 proc. af
teckntssumman insättas och lemnäs orörda i bankens förvar,
så kunna de äfvenså väl blifva insatla i ränteriet, hvilket
jag anser nödigt för allmänhetens betryggande, emedan min
öfvertygelse är, att solidariska banker ej skola uppkomma,
der bolagsmännen kunna praestera säkerhet. Jag tror, att
delägarne i dessa banker komma alt bestå af sådana personer,
som väl icke äro bankrnttmessiga, men som icke genom
enskild credit kunna förskaffa sig penningar, utan derföre
söka hjelpa sig genom bolagets collectiva credit. Jag tror
jemväl, att denna insättning öfverensslämmer med bankens
interesse, emedan innehafvare'!) af bankens sedlar ej lärer
kunna göra mycket afseende på den solidariska ansvarighe
-
D<n 3i liars c. m.
483
ten. Det gr penningar han vill erhålla, och derföre skall
i allmänhet den hank hafva bästa creditera, sorn har den
största contanta cassa. Jag tillstyrker derföre ytterligare,
att 25 proc. af teckntssumman må insättas i ränteriet.
Ilr Stråle: Jag medger riktigheten af Frih. Stjern—
stedts anmärkn., att det rättaste vore, att den §, som handlar
om actiebanks skyldighet alt i ränteriet nedsätta en del
af dess tecknrssumma, uppflyttadess bland allm. bestämmelserna,
och jag anhåller derföre om den propos., att den
redan antagna 20 § i Gr. Frölichs förslag må införas bland
de allm. bestämmelserna. Deruti skulle likväl den ändring
ske, att i stället för actiebank infördes sedelbank. 1 mom.
af förevar. § anser jag då kunna förfalla, helst man ej heller
i afseende på actiebank stadgat något om sådana insatser,
hvilka ej skola lemnäs i allmänt förvar. I händelse Hr
Gr. o. Landtm., i anseende till R. o. Ad:s redan fattade
beslut om 20 § i Gr. Frölichs förslag, finner den ej kunna
med berörde förändring införas blend allm. bestämmelserna,
anhåller jag om propos. på den redaction, jag förut uppgifvit,
och jag tror sista mom. i alla fall kunna utgå.
Hr Stuart: Då fråga var att för delägare i actiebank
stadga den skyldigheten, att de skulle förbinda sig till ansvarighet
för hela den tecknade actiesumman, erinrade man
deremot, att actiebanker voro grundade endast på realcredit,
hvaremot personalci edilen utgjorde grunden för de solidariska
bankerna. Nu vill man, att solidariska banker
skola vara grundade jemväl på realcredit. De skola nernl.
utom den solidariska ansvarigheten, prasstera enahanda säkerhet
som actiebanker. Jag iemnar derhän, huru billigt
det är, att då man ej en gång vill ålägga delägare i actiebank
att ansvara för fulla beloppet af den tecknade actiesumman,
man vill tillförbinda delägarne i solidariska banker
att ansvara för alla bankens utelöpande förbindelser, och att
derjemte i säkert förvar afsätta samma summa som delägare
i actiebank. I fall R. o. Ad. skulle antaga detta af Hr Stråle
framställda förslag, så inser jag i sanning icke, huru någon
menniska skulle kunna falla på den ideen att vilja stifta en
solidarisk bank, enär den skulle hafva samma åligganden
och skyldigheter som en actiebank och derjemte för delägarne
medföra den förbindelsen, att vara ansvariga en för alla
och alla för en för de af banken utgifna förskrifningar.
j. Man har inom detta Stånd försökt apostrophera de s. k. anhängarne
af solidariska banker. Då jag är en bland dem,
som ifra för möjligheten af solidariska bankers uppkomst,
anser jag mig böra förklara motiverna dertill, oansedt jag
derigenom möjligen kan ådraga mig ytterligare apostropher
från samma talare. Under närvar, förhållanden, då Svenska
jorden är så högt intecknad, och då dessa inteckningar till
största delen ligga i allm. cassors vård, hvarifrån de svårli
-
434
Den 21 Mars e. m.
gen kunna dragas, saint följaktligen nästan ingen annan säkerhet
än den personliga c red i ten återstår att erbjuda capitalisterna,
tyckes det icke vara någon synnerlig utsigt, att
actiebanker skola förrän efter en längre tid kunna uppkomma.
Om nu äfven solidariska bankers uppkomst kunde genom
deremot lagda binder motverkas, sä hade man visserligen
vunnit ändamålet att helt och hållet tillintetgöra den
enskilda bankrörelsen. Enligt min åsigt är dock ett ändamålsenligt
och val ordnadt privatbanksystem oundgängligen
nödvändigt för utvecklingen af all rörelse och industri inom
vårt fädernesland. Det är af denna orsak, jag ifrigt önskar,
alt säkra bankinrättningar må bildas. Jag tror dock ej, att
andra än solidariska banker kunna uppkomma särdeles i de
landsorter, der de äro för rörelsen mest behöfliga. Jag vill
visserligen ej bestrida, att äfven actiebanker möjligtvis kunna
uppkomma i Götheborg och Norrköping, men dessa ställen
lära också vara de enda i Riket, hvarest sådana banker
för närvar, kunna organiseras. Jag får derföre förnya min
anhållan om propos. till afslag å såväl Utsktns tillstyrkande
i denna del sorn Hr Stråles förslag, under förklarande af
den öfvertygelse jag äger, alt, i fall Hr Stråles förslag bifalles,
R. o. Ad. derigenom tillintetgjort möjligheten af solidariska
bankers uppkomst.
Hr Stråle: Jag har under discussionerna i detta ämne
flera gånger tyckt mig finna, att man ej rätt gjort sig reda
för hvad real- och personal-credit egentligen betyder. Man
synes tro, att med realcredit förstås, att man äger pant i
handen. Jag skulle tro, att när fråga är om betalning af en
skuld, så undersöker man, hvarmed gäldenären skall betala.
Har han någon egendom, så åtnjuter han realcredit, ehuru
jemväl personalcredit deruti ingår så till vida, som man
tror honom vara en hederlig man, hvilken vill använda sin
egendom till betalning af sin skuld. Realcrediten grundar
sig således på all den egendom, gäldenären innehar, hvaremot
den egentliga personalcrediten endast afser hans arbetsförmåga;
men är det med redan innehafvande egendom han
skall betala, så är det nied afseende derpå crediten lemnäs,
eller är det realcredit, han åtnjuter, fastän han ej ger pant
i handen. Om vi nu föreställa oss en solidarisk bankinrättning
af personer, som innehafva någon förmögenhet, så är
det visserligen sannt, att den solidariska ansvarigheten kan,
då banken börjar sin rörelse, lemna tillräcklig säkerhet; j
men om innan octrojtidens slut de hafva förskingrat deras
egendom, hvari skulle väl då deras förmåga att betala deras
förbindelser bestå? Det är derföre man åsyftat, att ett capital
må insättas i allmänt förvar. Lemna de inteckningar i
sin egendom, och inteckn:shandl:na insättas i ränteriet, så
är nödig säkerhet vunnen; men kunna dessa handla' återtagas,
eller behöfva de ej insättas, så hafva actieägarne ej
Den 21 Mars e. m.
485
stiillt annan säkerhet än deras personer, oell huru stor denna
säkerhet vore, leuman jag derhän. Jag kan således ej
inse, att denna personalcredit kan utgöra tillräcklig garanti.
Man måste äfven tillse, att delägarne hafva någon förmögenhet
celi att här, såsom i afseende på actiebanker, behöfves
den garanti, att en del af teckningssumman skall insättas i
allmänt förvar, hvilket, då denna del endast uppgår till 25
proc., ej kan blifva särdeles betungande. Jag förblifver således
vid det yrkande, jag tagit mig friheten framställa.
Ilr Stuart: Jag ber om tillgift derför, att jag ånyo
tager mig friheten yttra några ord i (detta ämne; men jag anser
frågan vara af så stor vigt, att på dess afgörande nästan
helt och hållet beror möjligheten af solidariska bankers uppkomst.
— Hvad beträffar Hr Stråles nu yttrade åsigt, att
man äfven i solidariska banker bör afse realcredit, så medger
jag, att denna åsigt är riktig, såvida man med realcredit
menar den förmögenhet, som delägarne äga; men då jag
talade om real- och personalcredit, nyttjade jag dessa uttryck
i deras vanligaste bemärkelse, enligt hvilken med realcredit
förstås den säkerhet, som erhålles genom inteckningar i fast
egendom eller lös pant, och med personalcredit det förtroende,
som vissa personer äga i följd af det allm. omdömet om deras
förmögenhet och financiella ställning samt noggrannhet vid
ingångna förbindelsers uppfyllande. Jag får derjemte äran
förklara, att jag ej kan inse orsaken, hvarföre några af detta
Stånds ledamöter hysa så stort misstroende tiil solidariska
bankers förmåga att infria sina sedlar, att de, oaktadt delägarne
i dessa banker aro ansvariga en för alla oell alla för
en, dessutom vilja hafva samma åliggande stadgadt fördem,
som för actiebankernas delägare, Hvilka icke förbundit sig
att betala en enda sk., då det kan komma i fråga att göra
något ytterligare tillskott till liquiderandet af sistnämnda
bankinrättningars skulder. Hr Stråle bar antydt den händelse,
att, vid en solidarisk banks upplösning, delägarne ej
skulle äga någon förmögenhet och således brist skulle uppkomma
för bankens fordringsägare. Det måste likväl vara
ett vilkor för en solidarisk bank, för att kunna idka någon
creditrörelse, att bland dess delägare finnas förmögna män;
ty i samma stund en solidarisk bank skulle sakna delägare
af en känd förmögenhet, komme den otvifvelaktig! alt förlora
all credit oell fördenskull blifva nödsakad att nedlägga sin
rörelse. Då man erinrar sig detta obestridliga förhållande
och tillika tager i betraktande, att banken ej får utgifva
större sedelbelopp, än som motsvaras af den insatta grundfonden
och cassabehål hängen; så torde man böra medgifva,
att den yttrade farhågan för förluster på solidariska banker
icke äger någon giltig grund. Jag anser dessa banker vida
säkrare än actiebanker, och får altså förnya min anhållan
om afslag å stadgandet om deras ifrågavar. depositionsskyldighet.
486
Den ii Hirs c. m.
Frih. Boye: I min tanke är det afgjordt, att i samma
nian man försvårar vilkoren för inträdandet i bolaget, i samma
mån aflägsnar man verkställigheten af förevar, förslag.
När hanklagen stadgar det förhållande, som bör äga rum
emellan sedlarna och cassan, när sålunda lagen stadgar proportionen
emellan rörelsen och fonden, en proportion, sorn
tryggar allmänhetens säkerhet, så förstår jag sannerligen
icke, hvarföre man borde bestämma den scala, hvarunder
rörelsen ej får bedrifvas. Detta är likväl hvad man gör, då
man ålägger bankens delägare alt ovilkorligen inbetala 25
proc. af actiesumman. Hvarföre kunna de ej få i mindre
scala börja sin rörelse, i en senia, för hvilken de t. ex. ej
behöfde mer än hälften af sin insats? För mig är det sannerligen
oförklarligt, hvad nyttan deraf skulle vara; mendet
inser jag, att i de provinser, der behofvet ej fordrade en
så stor sedelutsläppning, blefve det en tunga att nödgas insätta
ett större capital, än som svarar mot de sedlar, man
genast kan utsläppa. Jag förenar mig således i allo med
Hr Stuart och tror, att samma ändamål, som sökes af de
Hrr, hvilka yttrat en motsatt tanke, är vunnet genom bifall
lill Hr Sluarts mening. Skillnaden är blott den, att dessa
Hrr yrkat såsom ett vilkor för bankrörelsen, att den må bedrifvas
i en stor scala, då deremot Hr Stuart velat tillåta
en miijdre. Jag anhåller om den propos., Hr Stuart begärt.
Frih. Klingspor: Jag tror ej, att man kan, lika med
Hr Stuart, bestämdt antaga, att 4^5 rika personer skola
vara delägare i solidarisk bank. Lagstiftaren bör afse
alla möjliga händelser, och jag anser icke omöjligt, att 4o
ä 5o personer komma tillsammans, af hvilka ingen är rik,
utan alla äro högt skuldsatta. Jag vill blott förutsätta, att
deras skuld uppgår till ■§ af deras egendomars värde, och
tror, att äfven i sådant täll säkerheten ej blir mycket större
än i actiebank; ty om t. ex. privatbanken i Wermland, der
allt bancomynt blifvit utträngdt af privatbankens sedlar,
hvilka ensamt utgöra rörelsemedlet, skulle komma i concurstillstånd,
så vore med detsamma varumätaren borta, och
då alla ville sälja, kunde ingen köpa. Jag anser ganska probabelt,
att egendomarna då skulle falla till en tredjedel af
värdet, i följd hvaraf allmänheten ginge i förlust af en stor
del af dess fordran hos privatbanken. Jag fortfar således i
mitt yrkande, att 9.5 proc. af teckuingssumman i solidarisk
bank bör insättas i ränteriet.
Hr Stråle: Jag har för min del aldrig utgått från någon
afsigt att motarbeta solidariska bankers uppkomst; men
jag har den öfvertygelse, att då man för actiebanker lemnar
sådana föreskrifter, att de kunna uppkomma, skola några
solidariska banker svårligen blifva inrättade, emedan man
hellre väljer den bankrörelse, som medför mindre svårigheter.
Jag tror således, att solidariska banker ej skola uppslå;
Den 21 Murs é. m.
487
men man mäste tillse, att, om de uppstå, de blifva solida.
Då man föreskrifver, att en viss grundfond skall finnas, så
Lör man äfven Lafva någon säkerhet för att en sådan fond
existerar, och det liar man icke, om den lemnäs i directtns
enskilda förvar, i hvilket fall den kunde förskingras. Man
kan föreställa sig en hank, som endast hade en obetydlig
cassa, utom då revision skall ske, och jag hemställer, hvad
soliditet en sådan hank skulle äga. Det är på sådan grund,
som jag tror, att samma föreskrift om deposition i allmänt
förvar bör gälla såväl i afseende på solidarisk som i afseende
på actiehank, på det man må veta, att åtminstone en del
af grundfonden ej kan vara förskingrad. Jag kan ej heller
finna, att detta kan medföra någon olägenhet för bankbolaget;
ty då det stadgas, att säkerhetshandltr för i af teckntssumman
skall vara insatt, innan hanken får hörja sin rörelse,
så måste det vara likgiltigt för bolaget, om dessa handltr
förvaras hos directtn eller i ränteriet. Påstår man, att det
sednare vore mera betungande, så medger man, att man
vill låta direcUn använda och förskingra dessa documenter;
ty om sådant ej tillätes, måste det göra bolaget detsamma,
om doeumenterna ligga i ränteriet eller directms cassakista,
och jag kan således ej finna, huru denna föreskrift skulle
kunna motarbeta solidariska bankers uppkomst.
Ilr Stuart: Det är ingalunda likgiltigt för solidariska
bankbolag, om de få begagna sina inbetalningar till förstärkande
af bankens cassa, eller om insatserna skola sättas i särskildt
förvar, i hvilket sistnämnde fall bankens rörelse således
måste minskas eller, till undvikande deraf, ytterligare
tillskott lemnäs. Skillnaden emellan hvad Uiskms och Gr.
Frölichs förslag i delta hänseende innehålla består just deruti,
att de 25 proc. af teckningssumman, som skola sättas i
förvar, ej kunna blifva någon fond för hankens sedelutgifning,
då deremot, i fall denna insättning äfven får ingå till
förstärkande af bankens cassa, bankbolaget kan på grund
deraf utgifva en ökad sedelstock. Om nemi. s>5 proc. skola
nedsättas i ränteriet, så mäste ytterligare i5 proc. i contant
af delägarne insättas, på det banken må kunna erhålla en
tillräcklig cassabehållning för att vid anfordran inlösa sina
utgifna sedlar. För mig är det ej möjligt att hysa den tanke,
att en solidarisk bank skulle kunna äga något fortfarande
bestånd, såvida den icke bland sina delägare räknar några
förmögna män, som gifva credit åt bankinrättningen; ty jag
betviflar, att någon i annat fall skulle vilja emottaga en
sådan banks sedlar. På skäl, dem jag förut anfört, tror jag
icke, att mer än en högst 2:ne actiebanker hos oss för närvar.
kunna uppstå, hvarföre jag altså anser af största vigt, att
man ej för mycket försvårar solidariska bankers uppkomst och
såmedelst betager näringarna det af behofvet verkligen påkallade
understödet af en ändamålsenligt ordnad privatbankrörelse.
488
Den ?! Mars c. m.
Uppå af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd propos.
Lief 28 § af It. o. Ad. afslagen.
II. Ex. hemställde derefter, om R. o. Ad. ansåg, på sätt
Hr Stråle föreslagit, att den af Ståndet antagna §, hvilken
motsvarar 20 § i Gr. Frölichs förslag, borde uppflyttas bland
de allm. bestämmelserna och således äfven komma att gälla
för solidarisk bank.
Ropades ja och nej.
II. Ex. förnyade samma propostn.
Ropades starka nej, blandade med manga ja; hvarjemte
votering begärdes.
Hr Stuart: Då den här framställda begäran om votering
synes åsyfta bifall till Hr Stråles förslag, får jag vördsamt
anhålla, att contrapropos:u må ställas på afslag å detsamma.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:spropos:n:
Den,
som bifaller, att den § i lagen för enskilda sedelbanker,
hvilken af R. o. Ad. blifvit antagen, såsom motsvarande
20 § i Gr. Frölichs reservation, uppflyttas till 1 cap.
bland de allm. bestämmelserna, och således äfven kommer
att blifva gällande för solidarisk bank, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
ne';
Vinner nej, kommer det af Hr Stråle, i anledn. af 28 § i
Utsktns betänk., framställda förslag alt förfalla.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 6.
Nej — 10.
29 § af Utskottens förslag.
Denna § ansågs komma att förfalla genom det af R. o.
Ad. bland de allm. bestämmelserna införda stadgande, rör:de
minsta beloppet, hvarå enskilda sedelbanker få utgifva sedlar.
4 Cap. Om ansvar för öfver träd elser af denna
lag.
00 § af Utskottens förslag.
Ilr Stuart: Hela detta eapitel måste förfalla, sedan
R. o. Ad. redan bland de allm. bestämmelserna antagit en
af Hr v. Troil föreslagen föreskrift, motsvarande de i detta
eapitel förekommande stadganden eller de straffbestämmelser
och äfventyr, som för banklagens och privilegiernas
öfverträdande af directionen eller bolaget skola äga rum.
R. o. Ad. ansåg hela detta cap. komma att förfalla.
Ut
-
Dan ai Mars o. m.
UtsEtns hemställan om en und. skrifvelse till
K. M., angtde redan existerande privatbanker.
Frih. Stjernstedt: I följd af det beslut, R. o. Ad.
redan fattat, och i fall R. o. Ad., såsom jag tager mig friheten
tillstyrka, behagar godkänna Utsktns nu föredragna
framställning, blir det nödvändigt, att här en r:dr specie
införes i stället för 3 r:dr cour.
Hr Stuart: Jag nödgas helt och hållet bestrida den
förändring i Utsktns förslag, som af den siste värde talaren
blifvit äskad. Denna förändring skulle medföra en retroactiv
verkan på de banker, som redan existera och således
åstadkomma en rubbning i de fördelar, hvarom dessa inrättningar
genom erhållna privilegier blifvit försäkrade. Jag får
derföre hemställa, huruvida det ej skulle vara mest lämpligt
att helt och hållet utesluta sista mom. af Utsktns förslag,
eller följande mening: ”Åliggande dem likväl, vid vite af
5oo rtdr cour., att icke utfärda eller sätta i omlopp tryckta
eller graverade skuldförbindelser, sedlar eller depositionsbevis
på mindre belopp än 3 rtdr cour.” Man lärer icke skäligen
kunna betaga redan organiserade banker de rättigheter,
som blifvit dem genom deras privilegier tillerkända,
och det torde vara öfverflödigt att förklara, det banklagen
ej kon erhålla retroactiv kraft', hvilket dock skulle blifva
förhållandet, om Frih. Stjernstedts förslag varder bifallet.
Hvad den i Utsktns framställning införda summa af 3 rtdr
cour. angår, så utgör den det minsta belopp, hvarå, mig
veterligen, sedlar af nu existerande privatbanker för närvar,
utfärdas; ty jag vill erinra mig, att hvarken AVermländska
eller Ystads-banken numera utfärdar sedlar på mindre
summa än 2 rtdr btco. Men höjandet af detta minimum till
a rtdr 32 sk. btco får jag bestrida, såsom icke öfverensstämmande
med dessa bankers erhållna privilegier.
Hr Stråle: Jag får helt och hållet instämma i hvad
Frih. Stjernstedt yrkat, såsom nödvändigt, om de redan
varande bankernas sedelutgifning skall erhålla någon laglig
egenskap, hvilket den nu icke äger. Hr Stuart har sagt,
alt det skall vara dem genom privilegier tillåtet att utgifva
sedlar. Jag betviflar dock, att någon sådan tillåtelse blifvit
lemnad Ystads-banken, fastän den på eget bevåg börjat utgifva
depositionsbevis. Hvad Wermländska banken angår,
så står val i bolagsreglorna, att depositionsbevisen skola undertecknas
af det eller det antalet directörer, och K. Mts
reglemente säger också, att hos landshöfdingen skall anmälas,
hvilka som komma att underskrifva bankens förbindelser
och depositionsbevis; men lagen omnämner icke, hvad
med depositionsbevis skall förstås. Dermed förstås i allmänhet
bevis, att en summa blifvit nedsatt, hvilket ej är tildo
H. 62
40<>
Den ai Mars e. m.
lämpligt på creditsedlar. Jag tror derföre, att man har orätt
att säga, det Wermländska hanken erhållit K. M:s privilegium
att utgifva creditsedlar, och således anser jag det först
vara genom den lag, hvilken nu stiftas, som privatbankernas
sedelutgifning kan blifva laglig, och då inser jag ej,
hvarföre de banker, som nu finnas, böra erhålla större förmåner
än de, som framdeles kunna uppkomma. Jag hemställer
derföre, att 3 rtdr cour. måtte förändras till i r:dr
specie.
Hr Stuart: Jag medger, att jag begick ett misstag,
då jag i mitt sista yttrande nämnde sedlar i stället för depositionsbevis.
Förhållandet är visserligen sådant, som Hr
Stråle uppgifvit, eller att endast rättigheten att utfärda tryckta
och graverade depositionsbevis hitintills blifvit de inrättade
privatbankerna medgifven; dock som det föreslagna
stadgandet bestämmer enahanda minsta valör för dessa bevis
som för bankernas sedlar, så är i detta afseende icke någon
skillnad emellan berörde 2:ne slags förbindelser. Sedan Wermländska
banken uti det erhållna privilegium fått tillåtelse utgifva
depositionsbevis och således på grund deraf utfärdat en
ansenlig mängd dylika bevis å 2 r:dr b:co, hvilken valör för
allmänheten varit särdeles begärlig, synes det i sanning både
obilligt och äfven orättvist att, utan någon af bankens privilegium
eller inträffande omständigheter dertill hemtad anleda.
, nu frånkänna denna bank rättigheten att hädanefter
utfärda och sätta i omlopp depositionsbevis å mindre valör
iin 4 r;dr i'iksg:s. Hvad Skånska privatbanken beträffar, så
återstå endast några få år af dess octrojtid, hvaremot Wermländska
banken först för ett par år sedan trädde i verksamhet.
Jag kan icke inse någon våda deruti, att dessa banker
linder deras återstående octrojtider få oförkränkt bibehålla
samma rättigheter och förmåner, som uti privilegierna blifvit
dem tillerkända. Vill man åter tillåta omförmälda bankihrättningar
att jemväl utfärda creditsedlar, så kunna visserligen
enahanda skyldigheter och åligganden, som i den nya
banklagen blifvit stadgade, med allt skäl äfven för dem bestämmas
såsom vilkor för en sådan tillåtelse. För öfrigt
anser jag mig böra erinra derom, att i denna lag icke förekommer
något stadgande, på grund hvaraf de enskilda
banker, sorn hädanefter varda inrättade, kunna utfärda depositionsbevis.
Dä i lagen således endast creditsedlar och
invisningar omnämnas, torde icke någon föreskrift i sammanhang
dermed behöfva meddelas ang:de beloppet af sådana
depositionsbevis, som allenast af de redan befintliga
privatbankerna få utgifvas. Jag får altså hemställa, att, om
förevar, punkt i Utsk:ns betänk, godkännes, åtminstone orden
”eller depositionsbevis” måtte ur densamma utgå.
Frih. Stjernstedt: Hr Stråle har redan fullständigt
utredt förhållandet med de banker, som nu existera, och
D c il 21 Mars e. m.
visat, att det endast varit genom illudering af gifna föreskrifter
om depositionsbevis, som de kunnat drifva sin sedelrörelse.
Jag tror, att en rättighet till sedelutglfning bör
genom lag medgifvas dem, men att denna rättighet ej bör
blifva större än den, som lemnäs de banker, hvilka hädanefter
stiftas; och jag hemställer till Hr Stuart och alla dem,
som ifrat för privatbanker, huruvida det ej skulle blifva ett
ganska stort hinder för privatbankers inrättande, i fall de
skulle vara i sin rörelse så mycket bundna i jemnförelse med
redan existerande banker. De framdeles uppkommande bankerna
finge ej utgifva sedlar på mindre belopp än 4 rtdr
riksgts, då de redan existerande utgåfve sedlar på i rtdr
riksgts eller ännu mindre belopp och således kunde sätta en
mycket större sedelmassa i omlopp. Detta vore, enligt min
tanke, ett af de största hinder man kunde lägga för uppkomsten
af nya banker. Orsaken, hvarföre jag yrkat, att
minimivalören må blifva i r:dr specie i stället för 3 r:dr
cour., är den, alt R. o. Ad. ändrat den af Utsktn för solidariska
banker föreslagna tninimi-sedelvalören, 3 rtdr cour.,
till i rtdr specie, hvarföre consecjuensen synes fordra, att
samma ändring här äger rum.
Hr Stuart! Jag får upprepa, hvad jag förut yttrat,
eller att ifrågavar. redan inrättade banker äro organiserade
i en så inskränkt scala, att äfven om de skulle utgifva sedlar
på i rtdr riksgts, hvilket åtminstone den Wermländska
banken sannolikt ej i något fall kommer att göra, så kunde
de dock icke hindra andra bankers uppkomst, der sådana
voro af behofvet påkallade. Det synes åtminstone mig, som
det skulle vara för nuvar. banker mycket hårdt, om en lagförklaring
utkom, som ålade dem att indraga större delen
af deras utfärdade sedlar eller s. k. depositionsbevis, hvilket
skulle blifva följden af det ifrågavar. stadgandets antagande,
enär största delen af dessa bankers sedlar icke Jära lyda å
högre valör än 2 och 3 rtdr btco.
Hr Strål et Jag får i anledn. af Hr Stuarts sista yttrande
erinra derom, att här ej är fråga om, att bankerna
skola indraga sina sedlar, utan blott derom, att de ej skola
få utfärda nya sedlar under den i allmänhet stadgade minimivalören.
Det är således icke något svårt åläggande, sorn
är i fråga, utan endast att de skola vara i samma ställning
med andra banker, och jagser intet skäl, hvarföre de skola
åtnjuta bättre rätt; ty om också K. Mts privilegium medger
dem rättighet att utgifva depositionsbevis, så är dock icke
valören bestämd, och vill man säga, att de hafva rättighet
att utgifva depositionsbevis på 1 rtdr riksgts, kan man med
samma skäl säga, att de få utgifvas på 12 sk. Verkliga förhållandet
är, alt privatbankerna, såsom Frih. Stjernstedt sagt,
genom en illudering af lagen utgifvit creditsedlar, hvartill
de ej erhållit någon rättighet, och då nu är fråga om en
1) en 2i Mars c. m.
lag för sedclutgifning, Lör samma stadgande blifva gällande
för alla privatbanker. Detta hafva jemväl Utsktn föreslagit;
och då R. o. Ad. ändrat siffran i den lag~§, som angår minimi-sedelvalören,
fordrar consequensen, att denna siffra äfven
här ändras.
H. Ex. Ur Gr. o. L a n d t m. hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla Utsktns nu föredragna hemställan med den
förändring, att en r:dr silfver specie insattes i stället för tre
rjdr cour.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Stuart: Jag får anmäla min reservation emot det
af R. o. Ad. genom dess bifall till den sednast framställda
propostn fattade beslut. Endast af den orsak, att jag anser
samma beslut så beskaffadt, att det omöjligen kan af K. M.
sauetioneras, har jag icke velat upptaga tiden med en votering
i denna fråga.
Frih. Boye: Äfven jag får anmäla min reservation emot
R. o. Ad:s nu fattade beslut, emedan jag anser rättsvidrigt,
att de banker, som redan fått sina privilegier, skola beröfvas
de rättigheter, som legat till grund för deras uppkomst.
Hr Stuart, Fredr. Christ., instämde i Frih. Boyes
reservation.
Utsk:ns förslag, rör:de tillämpningen af i 5
cap. liand.b:n och K. förordn. d. 28 Juni 1798 på
enskilda banker.
Hr Stråle: Redan vid början af denna discussion hade
jag äran nämna, att då en lag redan finnes ang:de enskilda
banker eller disconter, så borde i nya lagen nämnas, huruvida
den upphäfves eller fortfar att vara gällande. Något
sådant förekommer icke i Utsk:ns lagförslag; men i den författning,
som af K. M. utfärdas, förmodar jag, att sådant
blir iakttaget. Hvad Utsk:ns här gjorda förslag beträffar,
anser jag den föreslagna författningens utfärdande onödigt,
emedan 1824 års kungör, innehåller, hvad derigenom skulle
kungöras. Jag hemställer således, om icke detta tillstyrkande
kunde afslås, emedan någon särskild kungör, derom, att
en lag fortfar att vara gällande, ej kan vara behöflig. Jag
förmodar, att det kommer att intagas i rubriken till K. M:s
författning i detta ämne, och yrkar således afslag å Ulsktns
förevar, hemställan.
Utsk:ns nu föredragna förslag afslogs,
TJ t s k: n s yttrande, rör:de väckt fråga, att de
bankprivilegicr, hvilka utfärdas, måtte så ställas,
att de ungefärligen på samma tid tillända-*
löpa.
Lades till handlingarna.
Den 21 Mars g. m.
495
U t s k: n s tillstyrkande, r ö r: d e straffet för efterapning
och förfalskning af privatbankens
sedlar.
Hr Stråle: Det här föreslagna stadgandet är verkligen
betänkligt. Vår allm. lag stadgar för förfalskning af Rikets
mynt ett lindrigare ansvar, nemi., enligt hvad jag vill minnas,
ärans förlust och 4° Par SP°- Deremot är författningen
om sedelförfalskning mycket strängare. Den stadgar
nemi. lifsstraff, hvilket måtte grunda sig på nödvändigheten
att bibehålla statens och statsbankens credit. Men jag hemställer,
om det är lika vigtigt att bibehålla de enskilda bankernas
credit, och om de böra ställas i parite' med statsLanken.
Jag tillstyrker, att man mätte borttaga delta stadgande
och föreslår, att förfalskare af privatbankssedlar må
straffas lika med falska mynlare. Skulle It. o. Ad. deremot
bifalla det strängare stadgandet, så kunde det möta svårigheter
att vinna K. M:s bifall dertill, och då hade man ingen
straffbestämmelse för förfalskning af privatbanks-sedlar.
Hr Stuart: Utskrn hafva föreslagit och R. o. Ad. har
godkänt, att formulären till creditsedlarna skola hos K. M.
företes, innan bolagsreglorna sanctioneras. Ändamålet dermed
var att förekomma, det sådana sedlar skulle blifva utgifna,
sorn äro lätta alt förfalska eller efterapa. Då man
således ålagt bankbolagen skyldigheten, att endast utgifva
sådana sedlar, som K. M. pröfvat och godkänt, bör man
äfven tillerkänna dessa banker rättigheten att få enahanda
straff bestämdt för dem, som förfalska deras sedlar, som
det, hvilket är stadgadt för förfalskning af statsbankens sedlar,
och då dertill dessutom kommer, att förfalskningen i
hvilketdera fallet föranleder enahanda förlust för den enskilde
sedelinnehafvaren, så inser jag ej, hvarföre någon
olikhet i bestraffningen af enahanda förfalskningsbrott skall
äga rum. Jag tillstyrker således bifall till hvad Ulskm i
detta fall föreslagit.
Gr. Horn: Jag skulle tro, att det hårda straff, som är
utsatt för dem, som efterapa Rikets sedelmynt, har mera
afseende pä att skydda allmänheten, än på betryggandet af
statsbankens credit; och det är enligt min öfvertygelse högst
angeläget, att, då man stiftaren lag, som tillåter äfven enskilda
associationer att utgifva creditsedlar, lagstiftaren tillser,
det samma straff bestämmes för förfalskaren af dessa
sedlar, som för förfalskaren af Rikets myntsedlar. Jag vill
derföre icke säga, att dödsstraffet eller ett mycket strängt
straff är dertill det lämpligaste, men anser straffet i hvardera
fallet bör vara detsamma, och yrkar således, att straffet
för dem, som förfalska privatbanks-sedlar, mit blifva lika
med straffet för förfalskning af Riksbankens sedlar.
XJtsklns förslag blef af R. o. Ad. bifallet.
zjijl Den 21 Mars e. in.
U t s k: n s yttrande, rör:de de i lagförslaget
införda penningebelopps bestämmande i annan
myntsort, derest K. M. skulle vägra sitt bifall
till antagande af r:dr cour. såsom myntenhet.
Hr Stuart: R. o. Ad. har i allmänhet bestämt de i
denna lag förekommande penningebelopp i silfver specie.
Skulle äfven vid något tillfälle ett annat förhållande hafva
ägt rum, torde, vid uppsättningen af prot., rättelse härutinnan
iakttagas och således beräkningen af r:dr courant ur
lagen utgå, i följd hvaraf Utsk:ns nu föredragna framställning
kommer att förfalla.
Med bifall till hvad Hr Stuart föreslagit beslöt R. o.
Ad., att Utskrns nu föredragna framställning skulle förfalla.
Upplästes och lades på bordet ett prot.utdr. från PresteSt.
af d. 16 dennes, innehållande inbjuda, till Medstånden
att instämma i PresteSUs vid föredragning af Bancooch
LagUtsk:ns utlåt. JV:o 4 ' anleda, af gjorda anmärkn:r
vid Utskrns betänk. N:o 2, med förslag till lag för offentliga
bolagsbanker, fattade särskilda beslut: att R.St., vid öfverlemnandet
af sitt förslag till lag för enskilda banker till
K. M:s höga pröfning, under erkännande deraf, att en sådan
lag är af högsta vigt, likväl, i betraktande af den redan
långt framskridna riksdagen och af den tid, som erfordras
för en grundlagsenlig pröfning och sanction af ett lagförslag,
i und. må uttrycka den önskan, att riksdagen icke
måtte för denna frågas definitiva afgörande förlängas, utan,
derest densamma icke utan längre tidsutdrägt hinner afgöras,
R. St. öfverlemna åt K. M. att, vid pröfning och stadfästelse
af reglementen för de enskilda banker, som under
tiden lill nästa riksdag kunna uppkomma, fästa det nåd. afseende
på de af R. St. föreslagna grunder, stadganden och
föreskrifter, som K. M. finner desamma förtjena; hvarjemte
R. St. böra i und. anhålla, att K. M. vid nästk. riksdag behagade
antingen till slutligt antagande framställa det nu af
R. St. afgifna förslag, i händelse det af K. M. i nåder gillas,
eller ock meddela ett annat fullständigt lagförslag.
Hr Stråle: Jag anhåller, att PresteSt:s nu upplästa
prot.utdr. må företagas i sammanhang med justeringen af
R. o, Ad:s beslut, rörtde det nu genomgångna lagförslaget.
R. o. Ad. beslöt, att PresteSt:s prot.utdr. skulle föredragas
i sammanhang med justeringen af R. o. Ad:s beslut
i anledn. af Banco- och LagUtsk:ns utlåt. N:o 4*
B. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den a3 Mar
4g5
Måndagen den a3 Mars 1835.
Plenum kl. 10 f. m.
Upplästes till justering Exped.Utsk:s förslag N:o 3i4
till R. St:s und. skrifvelse till K. M., angrde grunderna för
bankens rörelse och förvaltning.
Hr Stuart, Carl Gust.: Ehuru jag lifligt önskar,
att den nu upplästa und. skrifvelsen så snart som möjligt må
kunna expedieras, är jag dock nödsakad anhålla, att densamma
måtte till nästa plenum få hvila på bordet, emedan
det för mig varit omöjligt att vid uppläsningen controllera,
huruvida deu till alla delar cifverensstämmer med de af R.
St. rör:de ifrågavar. vigtiga ämne fattade beslut.
Då nu till justering skulle uppläsas ett prot.utdr. förd.
21 dennes, innehållande R. o. Ad:s beslut öfver Banco-och
LagUtskrns utlåt. ]M:o 4? rörtde lag för offentliga bolagsbanker,
yttrade sig
Underteckn. Ridd.Secret.: Innan jag uppläser det
prot.utdr., som innehåller den ifrågavar. lagen, sådan den
af R. o. Ad. blifvit antagen, anser jag mig böra namna, att
ehuru R. o. Ad. icke för de antagna paragrapherna bestämt
någon viss nummerföljd, utom hvad de fem första angår,
har jag likväl, i enlighet med R. o. Ad:s beslut, att numereringeu
skulle ske efteråt, utsatt viss nummer å hvarje §,
dervid jag hufvudsakligen följt ordningen i Gr. Frölichs förslag,
såsom mest öfverensstämmande med hvad R. o. Ad.
antagit. Derjemte förekommer, att Hr Lefren under dis—
cussionen föreslog ett tillägg, som af R. o. Ad. antogs, så
lydande: ”Bankens grundfond må ej utan K. M:s tillstånd
ökas utöfver den i privilegium utsatta teckningssummamen
härvid bestämdes icke i hvilken § delta skulle införas. Jag
har dock ansett det lämpligast kunna ske i slutet af 6 §,
hvars 2 mom. handlar om förbud för grundfondens minskning
genom utdelning, så länge Bankens rörelse fortfar, och
jag har således der infört ifrågavar. tillägg. Vidare har, i
anledn. af R. o. Ad:s beslut, att öfverallt, der något belopp
funnes utfördt i r:dr cour., detsamma horde utbytas
till motsvarande belopp i silfver specie, den förändring skett
i redaetionen af 18 §, att beloppet, som erfordras för actiebanks
stiftande, blifvit utfördt till 750,000 r:dr silfver
specie, i stället för 3 millioner r:dr cour., såsom R. o. Ad:s
beslut först lydde. Slutligen bör jag äfven nämna, att vid
antagandet af den §, som motsvarar 25 § i Utsk:ns förslag,
liar R. o. Ad. lemnat en der förekommande citation af 23 §
oförändrad; men som åtskilliga §§ numera blifvit helt och
hållet uteslutna och en olika nummerordning derigenom
uppkommit, svarar denna åberopade 23 § nu emot den 2o:de
4g6
Den a3 Mars.
af dera R. o. Ad. antagit, och jag har således ansett, att
ifrågavar. citation derefter hort rättas; hvilket förhållande
äfven inträffar i den §, som motsvaras af 27 § i Utsktns förslag,
eller den a3:dje af dem R. o. Ad. antagit. Här förekommer
nemi. äfven en citation af 4 §, sorn rätteligen bör
varaden 5:le, hvadan jag äfven iakttagit denna rättelse. Jag
hemställer, om icke R. o. Ad. behagade godkänna de åtgärder,
hvarom jag nu haft äran göra framställning; och
torde jag, sedan prot.utdr. blifvit uppläst, få anhålla om
Hr Gr. o. Landtnäs propos. derå.
Prot.utdr. upplästes härefter till justering.
Med godkännande af hvad underteckn. Ridd.secret.
framställt, gillade R. o. Ad. det upplästa prot.utdr.
Hr von Troil, Emil: Då vid behandlingen af mera
omfattande frågor det lätt kan hända, att alla Stånden fatta
skiljaktiga beslut, hvilka hvar för sig kunna vara lämpliga,
men genom sammanställningen med hvarandra bilda
ett odugligt helt, anser jag det vara angeläget att söka ett
gemensamt beslut. Jag anhåller derföre om propos. på inbjudn.
lill de öfriga Stånden, hvart för sig till instämmande
i det af R. o. Ad. nu justerade beslutet.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Då jag ej deltog i R.
o. Ad:s beslut i sista plenum, har jag i prot. velat nedlägga
det yttrande, att anledn. dertill var den, att R. o. Ad.
gillade Hr Landtnäs vägran af propos. derpå, att privatbanker
skulle kännas skyldiga att inlösa sina utelöpande ereditsedlar
med silfver. Då ej detta behöfver ske, anser jag
för en verklig olycka alt få sådana privatbanker, och har
ej genom deltagande i discussionen velat bidraga till sådana
bankers uppkomst.
Frih. Boye, Ludv.: Innan R. o. Ad. går att pröfva
den inbjudn., som Hr v. Troil föreslagit, tror jag, att vi
först böra pröfva den inbjudn., vi fått emottaga från PresteSt.
; och för att få denna ordning, begär jag den af Hr
v. Troil väckta frågan hvilande på bordet.
Hr Stråle, Nils Wilh.: Om jag ej orätt uppfattade
R. o. Ad:s beslut i förra plenum, skulle PresteSt:s inbjudn.
pröfvas vid justeringen af prot.utdr. i detta ämne. Således
torde vi nu få propos. på inbjudn. från PresteSt., då äfven
Hr v. Troils kunde komma under pröfning.
Frih. Boye: Till ordningen hörer, att det förslag, jag
gjorde i början af discussionen öfver detta ämne, och som
lades på bordet, för att afgöras efter hufvudsaken, skall,
såsom äldre än det af Hr v. Troil vackta, först förekomma
till afgörande.
Hr
D « n 23 Mar
497
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: I anledn. af Hr v.
Troils begäran om propos. till inbjudn. får jag erinra, att
en dylik inbjudn. är olämplig, om ej rent af stridande mot
grundlagen; ty det är olämpligt att inbjuda ett annat Stånd
att frånträda ett fattadt beslut. Jag finner ej i grundlagen
anledn. till jemnkning i olika beslut, förrän förslag dertill
från Utsktn inkommit. Innan ett Stånd fattat sitt beslut,
kunde en inbjudn. från något af de öfriga Stånden vara
mindre oformlig; men genom inbjudntr att frånträda redan
fattade beslut skulle ali säkerhet tillintetgöras. Genom inbjudnrr
från Medstånden skulle nemi. hvarje beslut kunna 3
gånger underkastas äfventyret af en tillfällig majoritetsför*
ändring, innan ännu det enda lagliga jemnkningsförslaget
hunnit från Utsk. inkomma. Det skulle sålunda komma att
gifvas fyra särskilda tillfällen till upprifvande af fattade beslut.
Jag hemställer, hvad säkerhet detta medförde åt sjelfva
besluten, dem man haft så mycken möda att tillvägabringa.
Jag bestrider således inbjudn. till de Stånd, som
redan fattat sina beslut i ämnet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Den siste talaren skulle hafva
rätt, om man förutsatte, att beslut, sorn fattas på fyra
särskilda rum, kunna vara nyttiga. Jag instämmer deremot
med Hr v. Troil, att det är omöjligt uppställa beslut paragrapli
vis, sorn kunna blifva riktiga. Då det är fråga om
att stifta en lag af större omfattning, är det nödvändigt alt
Jemna tillfälle till sammanjemnkning genom inbjudntr, och
jag tviflan ändå, att det ändamålsenligt later sig göra. Jag
inser ej, att inbjudntr äro i grundlagen förbjudna, hvadan
de således måste anses tillåtna. Då jag derjemte nu finnér
en sådan vara af nöden, instämmer jag desto hellre med Hr
v. Troil, som R. o. Ad. ensamt är det Stånd, som ingått i
fullständig granskning af lagförslaget och ej lemnat allt, såsom
önskningsrnål, till Konungens afgörande.
Underteckn. R i d d. S e c re t.: I anledn. af Frih. Boyes
yttrande, att han väckt en motion, får jag vitsorda, att han
gjort motion om urskrijande emellan de civila och osconomiska
delarna af frågan, hvilken dock ej blifvit uppförd å
fö'redragn:slistan, dä samma motion ej blifvit skriftligen aflenuiad.
Hr Cederschjöld: Man har sagt, att inbjudn, nu vore
nödvändig, för att vinna sammanhang i beslutet; men jag
lier att få erinra, att härigenom skulle tvärtom större oordning
kunna åstadkommas. Gr. Horn torde minnas, att R.
o. Ad. vid elt tillfälle inbjöd ett Stånd att instämma i sitt
beslut; men under tiden, på inbjudn. af ett annat Stånd)
frångick R. o. Ad., hvad de inbjudit det förra Ståndet alt
antaga. Jag kan ej finna annat, än att sådant är olämpligt
ao H. 63
498
Den a3 Mars.
och^Sedande till stora oordningar. En talare liar sagt, att
inbjudntr ej strida mot grundlagen; men denna lag har stadgat,
huru RiksSt:ns olika beslut skola sammanjemnkas, och
då måste alla andra utvägar vara olagliga.
Hr Stråle: De betänkligheter, den siste värde talaren
hyser mot inbjudnlr i allmänhet, förtjena visserligen afseende;
dock har jag ej hört dem anses såsom bestämdt grundlagsvidriga,
och ingen talman har vägrat propos. derpå. Jag
tror derföre, att deras beslutande bör bero på hvars och ens
omdöme i hvarje särskildt fall. Hvad den af Hr v. Troil
väckta inbjudnrsfråga beträffar, så uppstår, i händelse den
bifalles och PresteSt:s inbjuda, derefter antages, ett besynnerligt
förhållande; och derföre anhåller jag, att den sistnämnda
må först föredragas, hvarefter jag torde få ordet
för att fullfölja mitt och Frih. Boyes förut gjorda förbehåll,
som ej var en motion till Utsk., utan endast innehöll
att få vår åsigt under pröfning efter hufvudsaken.
Frih. Klingspor, Mauritz: Jag beklagar, att inbjuda:!'
genom vana vunnit häfd. Innan beslut i ett ämne
fattas, bör mogen öfverläggning hafva föregått, och beslutet
sedan förblifva orubbligt. Jag vill nu ej ingå i undersökning
om beskaffenheten af våra representativa former;
men så länge de qvarstå, böra vi visa dem aktning och ej
ens för vinnande af ett godt ändamål frångå dem. Jag afstyrker
inbjuda.
Frih, Gederström, Jac.: Lika med Hr Cederschjöld
afstyrker jag inbjuda, nu. Det är möjligt, att jag kommer
att tillstyrka den, sedan Utsk. uppgjort sammanjemnkn:sföfslag
och man fått se resultatet af de olika besluten. Först
då torde inbjuda, vara nyttig; nu leder den till oordning.
Frih. Boye: Skillnaden emellan motion och reservation
består deri, att på motion begäres Ståndets beslut, ej så på
reservation; men på det sätt Hr Stråle framställt saken,
skall det vara mig likgiltigt, om min framställning anses som
motion eller reservation. Frågan angår urskiljande af det
civila och rent oeconomiska af saken. Om detta vinner fullbordan,
är jag obekymrad, under hvad namn det sker, och
jag hoppas, att, sedan PresteSt:s inbjudn. är afgjord, min
fråga blir föredragen.
Hr Stuart, Garl Gust., Sedan Frih. Boye nu begärt
den af Hr v. Troil väekta fråga om inbjudn. på bordet,
torde all vidare discussion derom i detta plenum vara
öfverflödig. Hvad åter angar Frih. Boyes egen motion,
lärer den komma att förfalla, då Frih. ej ställt sig 49 §
Biksd.Ordn. till efterrättelse, som bjuder, att om en muntlig
framställning blifvit lagd på bordet, skall en afskrift deraf
sednast i nästa plenum aflemnas, hvilket Hr Frih., enligt
hvad Ridd.secret. redan upplyst, likväl uraktlåtit.
Den a3 Mars.
Frih. Boye: Om det är en sanning, att jag förlorat
min rättighet att göra motion, så måste R. o. Ad:s heslut
ändock stå fast. Ståndet beslöt att lägga min motion på
bordet och alt den skulle förekomma lill pröfning, sedan
betänk, blifvit afgjordt. Detta måste stå fast. Jag har ej
trott, att motionen behöfde skriftligen inlemnas, då den
väcktes i sammanhang med det då förevar, ämnet; men i
allt fall tryggar jag mig vid R. o. Ad:s beslut.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att sedan
Hr v. Troils hemställan blifvit begärd på bordet, kunde den
nu ej till afgörande företagas, utan Jät H. Ex. nu uppläsa
PresteSt:s d. 21 dennes e. m. på bordet lagda prot.utdr. med
inbjuda, till Medstånden att förena sig i PresteStrs särskildt
fattade beslut i anledn. af Banco- och LagUtsktns utlåt.
N:o 4.
Hr Stråle: Det var redan i början af discussionen Öfver
privatbanklagen, som jag och Frih. Boye fästade uppmärksamheten
derå, att Utskrns förslag innefattade stadganden
af olika beskaffenhet, nemi. dels lagbestämmelser, som
antingen göra undantag från redan gällande lag eller, såsom
tillägg till hvad förut är stadgadt, äro behöfliga, för att
bestämma allmänhetens förhållanden till privatbankerna, och
dels sådana stadganden, som äro rent financiella och reglementariska.
Yi väckte redan då fråga, huruvida man borde
så nära sammanbinda dessa särskilda slag af stadganden,
att de skulle gemensamt stå eller falla, och om det icke
vore bättre att genom deras afskiljande ställa så till, att Konungen
kunde antaga de ena, eller de egentliga lagbestämmelserna,
men vara oförhindrad att, med begagnande af sin
constitutionella rättighet i alla oeconomiska frågor eller önskningsmål,
låta omarbeta och förändra de andra, på sätt K.
M. funne lämpligt. Det var dock icke någon ny motion,
vi gjorde, utan blott ett förbehåll att, sedan Utskrns betänk.
var genomgånget, få den af oss väckta frågan afgjord;
och då jag vet flera exempel på ett dylikt förfarande tillförne,
finner jag intet hinder i våra former att nu upptaga
frågan till afgörande. Onekligt är, att om man uppställer
alla de af R. o. Ad. antagna lagparagrapherna till ett enda
sammanhängande helt, blir det svårt att kunna påräkna K.
M:s bifall i allt, och man äfventyrar att för en aldrig så
liten förändring i det reglementariska eller redactionen se
hela lagförslaget förfalla. Man invänder väl, att det skulle
blifva svårt att uppdraga gränslinien emellan lagbestämmelserna
och de financiella eller reglementariska frågorna; men
jag tror, att detta ej är så svårt. Med lagbestämmelser förslår
jag sådana, som ändra redan gällande lag eller angå
rättsförhållandet emellan privatbankerna och allmänheten;
allt det öfriga är deremot reglementariska föreskrifter. Jag
medgifver visserligen, att omdömena deri kunna vara olika,
Den a3 ÄI ars.
att en del anse åtskilliga af de reglementariska föreskrifterna
vara af den vigt, att de böra utgöra vilkor för tillåtelsen
till privatbankers inrättande, oell om så ar, kan en sådan
mening i allt fall göra sig gällande; men för min del
anser jag inga reglementariska sladganden af den vigt, att
man bör neka K. M. att deruti göra ändring oell sålunda
äfventyra att få alltsammans förkastadt. I enlighet med denna
åsigt bar jag uppgjort ett förslag till beslut, som jag
anhåller att nu få uppläsa, så lydande;
Efter fulländad granskning af Banco- och LagUtsktns
förslag och deröfver fattade beslut ansåg R. o. Ad., såväl
i anledn. af redan förut inom Ståndet vackt fråga som med
afseende å den ifrån Högv. PresteSt. erhållna inbjudn., sig
böra företaga till afgörande, huruvida oell lili hvilka delar
lagförslaget äger egenskap af civil lagstiftning och hvarutinnan
detsamma utgör ett oeconomiskt ärende, deröfver K.
M. äger att ensam besluta. Dervid ansåg R, o. Ad. de uti
i cap. i , 2 oell 7 §§, 9 § i hvad den angår creditsedlarnas
förmånsrätt till betalning, 10, ir, 12, i3 och 14 §§ samt
3 cap, 21, 22 och 23 §§ förekommande sladganden, dels utgöra
undantag från hvad nu gällande lagar och författningar
innehålla, dels innefatta fcr ändamålet nödiga lagbestämmelser,
som utgöra föremål för K. M:s och R. Stis gemensamma
beslut; af hvilken egenskap äfven äro de föreslagna
Stadgandena om vilkoren, hvarunder nu inrättade banker må
utgifva creditsedlar samt straffbestämmelsen för sådana sedlars
förfalskning och efterapning.
Hvad lagförslaget i öfrigt innehåller fann R. o. Ad. hufvudsakligen
utgöra reglementariska föreskrifter, åsyftande
att vinna säkerhet derför, att sådana banker ej må leda till
förluster för allmänheten; och då R. o. Ad. trodde sig med
säkerhet kunna påräkna, det K. M. icke allenast fäster allt
tillbörligt afseende å hvad sålunda blifvit föreslaget, utan
ock vidtager de ytterligare föreskrifter och åtgärder, K. M,
till ändamålets vinnande, nemi. allmänhetens betryggande,
lan linna nödiga, ansåg R. o. Ad., det borde R. St. vid lagförslagets
öfverlemnande förklara, att, derest K. M. skulle
finna skäligt att frångå eller förändra, hvad R. St. i sistnämnde
delar föreslagit, hinder deraf cj må möta för lags
utfärdande i detta ämne, hvarvid äfven uti de stadganden,
som utgöra lagbestämmelser, sådan jemnkning uti redactionen
må ske, som för uppställningen kun finnas nödig och
icke förändrar innehållet.
Uti detta R. o. Ad:s beslut skulle de öfriga resp. Medslåuden
vänligen inbjudas att sig förena.
Då jag äfven föreslår en inbjudn,, anser jag mig böra
yttra, att grundlagen ej nekar en sådan utväg. Jag finner,
att grundlagens stadgande hvilar derpå, att Utsktns förslag
skola ligga till grund för besluten. Derföre talar ej grundlagen
ett ord om alt frångå Utskins förslag, utan blott om
De n a3 Mars.
5oi
deras antagande med förändringar. Detta har i sednare
lider blifvit utsträckt till antagande af helt nya förslag,
och derifrån har man kommit till inbjudntr, hvarförutan
det ena Ståndet skulle vara utestängdt från möjligheten
att göra sitt nya förslag gällande hos de andra Stånden.
Dock bör denna utväg med varsamhet begagnas; men
i sådana ämnen som detta, der så många olika meningar
uppstå, torde den böra tillitas, emedan jag fruktar, att
Utsk. annars skulle få svårt att uppgöra ett jernnkn.‘sförslag.
Hrr von Troil och Dalman anhöllo, att PresteStts
prot.utdr. måtte ytterligare få hvila på bordet och tillika
med det Hr Stråles nu gjorda framställning.
Gr. Horn: Jag anser det vara för tidigt att nu fatta
beslut rör:de PresteStrs inbjuda., förrän man fått se, hurudan
lagen blir efter sammanjemnkningen af Ståndens olika
beslut derom. Jag instämmer således i begäran om ytterligare
bordläggning af denna inbjuda., och att frågan om dess
afgörande måtte uppskjutas, intilldess lagen blifvit uppgjord.
Frih. Boye: Uti de ceconomiska och finnnciella frågornas
afskiljande från dem, som äro af civillags natur, instämmer
jag med Hr Stråle; men jag hade önskat, att den
värde ledamoten dröjt med sitt nu framställda förslag, till
dess frågan örn PresteSCs gjorda inbjuda, blifvit afgjord,
emedan, om R. o. Ad. antager denna inbjuda., ett sådant
afskiljande för närvar, ej är behöfligt, och det först vid nästa
riksdag kommer i fråga att definitivt besluta om civil—
lagsfrågorna. För min del ämnar jag understödja PresteSCs
inbjuda., och om jag lyckas häri, afstär jag gerna fränden
motion, hvarom Hr Stråle och jag förut varit ense.
H, Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan PresleSl:s
inbjudn. och Hr Stråles hemställan blifvit begärda på
bordet, lomme de att hvila.
Hr Hjärne, Harald: Då jag instämmer i Gr. Horns
åsigt, anhåller jag, att det af honom nyss framställda förslag
måtte blifva föremål för R. o. Adis beslut,
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade (bifalla den af Gr. Horn nyss gjorda framställning.
Ropades ja.
Frih. Rantzou, Joh. A Ib., hade inlemna! ett anförande,
som upplästes, så lydande:
Jag har icke deltagit i ofverläggningarna och besluten
angtde lagen för de enskilda bankerna; men jag anser mig
likväl skyldig att i prof. förvara de skäl, hvilka hufvudsakligen
föranledt mitt stillatigande.
Ingen kan lifligare än jag vara öfvertygad om behofvet
och nyttan utaf enskilda banker, organiserade på ett solidt
pelt ändamålsenligt sätt} men då de allm. begreppen i denna
) : ' . ' ’■
5o2
Den 23 Mars.
sale inom vårt iand ännu äro så splittrade och orediga, som
de visat sig icke blott hos de förenade Utsk:n samt hos It.
o. Ad., Preste- och BondeSttn, utan t. o. m. hos det Stånd,
der den största financiella kunskap och det säkraste omdöme
rörtde penningeförhållanden synas böra förutsättas, så
bekänner jag, att jag hyst och hyser en bestämd misströstan
om möjligheten att under dessa förhållanden åstadkomma
någon förnuftig lagstiftning för enskilda banker; och då jag
derjemte besinnar ofullkomligheten af våra creditlagar och
våra creditbruk, saknaden af discontabla inrikes vexlar m.
m., så anser jag det vara icke blott af föga gagn, utan t.
o. m. vådligt att låta en mängd creditanstalter uppkomma,
baserade antingen på en realcredit, som är högst ofullständig,
eller en personlig credit, som, åtminstone i de flesta
landsorter, är värd föga eller intet. Lägges nu härtill, att
de nya bankernas sedelrörelse skulle komma att grundas på
statsbankens silfvercassa och icke på någon egen metallisk
fond, hvaraf nya, för realisationen betänkliga sedelemissioner
blefve en följd; att de solidariska bankerna skulle kunna
uppstå nästan i hvar stad, utan garanti af någon fond
m. m., så betviflar åtminstone jag, att dessa nya låneinrättningar
lomme att blifva annat än nya vinglerianstalter, af
hvilkas fördelar vi redan tyckas hafva gjort tillräckliga experimenter.
Då nu jag icke haft det ringaste hopp att kunna
göra mina motsatta åsigter gällande; då jag, å ena sidan,
sett längtan efter nya låntillgångar medelst statslån, hypotheksföreningar,
privatbanker <5tc., knappt kunna tillfredsställas,
under det att försöken att tillvägabringa en realcredit,
genom de tysta förmånsrätternas postposition, blifvit
mötta med ovilja, och föga eller intet synes vara att hoppas
af förslaget om inrikes vexlars införande, hvilket dock
sannolikt blefve en för vår creditrörelse mägtigare häfstång
än någonsin privatbanker, så har jag åtminstone icke trott
tiden vara inne att uppmuntra speculationsandan till några
större financiella experimenter; men då jag, alltid misstroende
ofelbarheten af mitt eget omdöme, ej heller velat lägga
hinder i vägen för en lagstiftning, som, i pluralitetens
öfvertygelse, vore nyttig och lofvade gyllene frukter, har
jag af detta skäl icke velat förlänga öfverläggningarna genom
ett fåfängt motstånd, utan velat åtnöja mig med att
nedlägga min reservation emot de rörtde en lag för enskilda
sedelbanker fattade beslut, af hvilka åtskilliga väl kunna
vara riktiga, men hvaraf andra, särdeles de som angå
liufvudgrunderna för detta slags lagstiftning, synas mig vittna
om nog mycket brist håde på förutseende och erfarenhet
i ämnet.
Ånyo föredrogs Gr. v. Fersens, Hans, d. j4 dennes på
bordet lagda motion om inbjudn. till Borgare- och Bonde
-
Den a3 Mars.
5o3
St:n att instämma i R. o. Ad:s beslut i anledn. af StatsTUtskrs
betänk. N:o 4*7.
Hr Stuart, Garl Gust.: I likhet med några talare,
som i dag yttrat sig, är ej heller jag någon synnerlig vän
af dessa beklagligtvis alltför vanliga inbjudnrr från det ena
Ståndet till de andra, emedan jag funnit dem icke sällan leda
till rubbning och upphäfvande af redan fattade beslut.
Blott då ändring i sådana beslut är oundgängligen nödvändig,
för att göra verkställigheten af desamma möjlig, anser
jag således dylika inbjudnrr böra äga rum. Jag är derföre
just ej emot inbjudn. till PresteSt., angrde vilkoren för Riksg.-  contrs upplåningsrörelse; men då man nu äfven vill sträcka
denna inbjudn. till de öfriga 2:ne RiksStm, så nödgas jag
protestera deremot. Jag tror, att vid detta tillfälle det
isynnerhet är olämpligt att inbjuda BnndeSt. att förena sig
med R. o. Ad., enär R. o. Ad. ännu ej kunnat förmås fatta
sitt beslut i anledn. af en omkring 1 månader på bordet
hvilande inbjudn. från BondeSt., rör:de en för detta Stånd
högst vigtig fråga. Då för öfrigt BorgareSt. redan inbjudit
Preste- och BondeSltn att i afseende på nu ifrågavar. ämne
förena sig med delta Stånd, så och enär BorgareSt. icke lärer
ansett det löna mödan att aflåta samma inbjudn. till R.
o. Ad., torde det ej heller löna mödan att inbjuda BorgareSt.
att instämma i R. o. Ad:s härutinnan fattade beslut.
Gr. von Fersen, Hans: Jag vill ej tvista om lämpligheten
af inbjudnrr; men då den af mig väckta fråga hvilat
så länge, att prot.utdr. öfver samtl. RiksStms beslut redan
lill StatsUtsk. inkommit och föranledt handläggning,
återtager jag den.
Gr. v. Forsens ifrågavar. motion, såsom af honom sjelf
återtagen, ansågs böra förfalla.
Hr'Rosenblad, Bernh.: Hindrad af opasslighet att
bevista öfverläggningen den dag, då BancoTJtskrs betänk. N:o
J07 återremitterades, får jag anhålla, att följande anmärkntr
måtte få åtfölja återremissen. De afse dels hvad sorn inneliålles
i Utskrs förslag och dels hvad der saknas.
A. Anmärkningar vid Utsk:s förslag (efter dess nummerordning).
1:0 "Att äfven för den händelse — —■ — 1664
års m y n t f o t."
Jag instämmer med de reservanter, som anmärkt olagligheten
och olämpligheten att utan Konungens sanction
göra ett nytt mynt i Riket gångbart, och jag tror, att
så länge första § i i83o års banklag är oförändrad, Banken
icke kan utgifva nya sedlar annorlunda än efter det förhållande
till silfver efter 1664 års myntfot, hvilket stadgas i t
§ af i83o års myntbestämningslag. Jag tror sålunda, att
5o4
Den 23 Mars.
Utsk. bör för denna § upprätta alternativa förslag, elt för
händelsen af Konungens bifall till courantmyntets införande,
ett för det motsatta förhållandet.
2:0 ”A 11 efter det utställandet af sedlar —
icke gro förs Ii t na.”
Denna § motsvarar den irsta i min motion. Såsom skäl
till förändring af min redaction, nära ordagrannt lika lydande
med den motsvarande i nu gällande reglemente, har
Utsk. anfört behofvet, att det från början uttryckes, att
under mellantiden, så länge transportsedlars tillverkning måste
fortfara, dessa icke inbegripas i detta allm. stadgande.
Ehuru jag, lika med författarne och godkännarne af 183o
års reglemente, tror, att ett sådant undantag är tillräckligt
uttryckt genom de litet nedanför upptagna lagbud, som bestämma
både när transportsedlars utgifvande skall upphöra
och huru med dem under tiden skall förhållas, så har jag
likväl ingenting emot, att det tillkännagifves redan här. Men
ingalunda kan jag tillstyrka det sätt, hvarpå detta undantag
blifvit inflickadt i Utskts redaction, och hvars följder troligen
undfallit Utsk.; ty enligt denna redactions ordalydelse
kan icke utställandet af transportsedlar från vexelbanken
upphöra, förrän sedlar af alla till gångbarhet bestämda
valörer finnas att genast till allmänheten utvexlas, i
stället för att, enligt nu gällande reglemente, endast nya
sedlar af de större valörerna (20 r:dr och deröfver) behöfva
vara att tillgå, då transportsedlarna skola upphöra,
och dessa sedlar är iBancoslyrelsen skyldig att först hafva
färdiga. Skillnaden är, att efter närvar, föreskrifter kunna
transportsedlarna upphöra (äfven om man afser behofvet af
nya io r:dr för att fylla de lägre transportsedlarna) få månader
efter sedan tillverkningen fått åter börja, då deremot
efter de nya en mångdubbel tid komme att åtgå. Då man
känner, att det är genom transportsedelutgifningens upphörande,
som den under närvar, förhållande betydligaste möjliga
besparing i Bankens öfverklagade dryga aflöningsstat kan
beredas, så torde man inse vigten af att icke aflägsna denna
tidpunkt. Den af Utsk. såsom skäl för dess redaction
uppgifna afsigt kan vinnas, om t. ex. man börjar § sålunda:
”Med undantag af transportsedlar, hvilkas utgifva
ude fortgår på hittills vanligt sätt, intilldess
detsamma, enligt hvad här nedanföre i § närmare
stadgas, upp bör er, skola Bankens sedlar hållas
på förhand färdiga,” tilläggande slutet i öfverensstämmelse
med deri efterföljande delen af Utslits redaction.
3:o ”Att Bankens sedlar —■ — — och 5öo r:dr.”
Oberäknadt, att jag förblifver vid den tarika, att det
skulle vara nyttigt att.hafva någon valör emellan 3 oell 10
r:dr (hvarigenom behofvet af de lägre och genom sin mängd
kostsammare sedlarna skulle minskas), vill jag fästa uppmark
-
De n s3 Ma ri.
märksamheteti derpå, att om man skulle anse nyttigt att för
händelsen af blcomyntets bibehållande utgifva sedlar å brutna
tal, motsvarande vissa riksgisvalörer, möter icke hinder,
hvarken i den befarade sedelmångfalden (ty den är nu vida
större, då vi, utom skillingssedlarna och transportsedelvalörer
å hvarje r:dr öfver io ridr och å flera brutna tal,
äga brcosedlar å 2 och 3 r:dr samt riksgis d:o å 1, 2, 10,
5o och ioo r:dr), ej heller i tidsförlusten af nya plåtars anskaffande
m. m. (ty intet binder finnes alt följa samma method
som i Preussen och Österrike, att efter band, och i
juan som de blifva färdiga, Utgifva först den ena valören
och så de öfriga).
/po ”A 11 Bankens hittills — — — löpande
sedia r.”
Denna (j påkallar 3:ne särskilda anmärkntrt den första
rÖrer olämpligheten alt samtidigt och under samma data
låta en bauk utgifva sedlar i två olika mynt; Det af Utsk.
till stöd härför anförda förhållande (allmänhetens förtrolighet
med närvar, valörer och möjliga förvillelse af förändring)
hade visserligen med skäl kunnat anföras emot Utskrs
sedermera af Ständerna bifallna förslås; om courantmvntets
O j
införande; men detta en gång antaget, skulle b:cosedlar,
hvars siffror på en del betydde b:co- oell på andra riksgtsvalörer,
endast öka allmänhetens svårighet att vänja sig vid
det nya myntet. Jag anser sålunda, att, om courantrnyntet
blir antaget från början af något visst år, alla utfärdande
Bankens sedlar böra ställas å courant, samt skillingssedlarna
ställas å de nuvar. btcovalörerna motsvarande courantvalörer.
— Den andra icke mindre vigtiga anmärkningen rörer
redaetionen af det afseende, Utsk. fästat å mitt förslag alt
förbättra beskaffenheten af närvar, småsedlar och på samma
gång bereda minskning i de kostnader, de förorsaka Banken.
På sätt de af mig [Ilsk. redan meddelade uppgifter utvisa,
har erfarenheten af den nya sedeltillverkningen ådagalagt,
att den icke endast åstadkommer sedlar af vida varaktigare
beskaffenhet, högst svåra att eftergöra och omöjliga att förfalska,
utan ock att de komma att medföra mycken besparing.
Det var för att öfverföra dessa förmåner äfven på
sktssedlarna, som jag föreslog, att, i afseende på dem, det
måtte öfverlemnas åt Bancofullmägtige alt införa all den förbättring
lill papper, tryck och deras öfriga beskaffenhet,
som kan finnas ändamålsenlig, vare sig genom att tillverka
dem på lamelleradt, färgadt eller ofärgadt papper, eller på
hvad annat sätt, som bäst kan uppfylla Bankens interessen.
Men större delen af de åsyftade fördelarna skulle gå förlorad,
om raan anloge Utsk:s redaction: ”— utan annan
förändring, än att ett uthålliga re ocol orerad t
papper må genom tillblandning af hampa eller
annat segare ämne till desamma (sktssedlarna) be
20
H. 64
5o6
D c n 23 M * r ».
gagnas.” Först vågar jag icke försäkra, alt de förträffliga
nya vattenmärkena (som utgöra ett af de största säkerhets*
måtten mot eftergöring af de nya sedlarna) taga sig lika
väl ut på ocoloreradt sorn coloreradt papper (hvilket är
att betvifla, då färgbry Iningen på det sednare mäste saknas
på det förra). Jag har emedlertid, till ledning för omdömet,
fogat anstalt, så fort Ulsk:s betänk, blef mig kändtj
alt försök vid Tumba kominer alt anställas, hvars resultater
skola Utsk. meddelas. I alla fall är den tillökta kostnaden
för coloreradt papper, helst olamelleradt, så ringa, att
Tumba kan lemna 1000 blanketter till småsedlar för lika
pris, som 1000 blanketter af de nuvar. kosta. Vidare skulle
af orden ”utan annan förändring” i Utskrs redaction
följa, alt den fullkomligt onyttiga bvitstämplingen, tryckningen
med nuvar. stilar och nuvar. text oförändrade måste
bibehållas, hvaraf åter blefve följden fortfarandet af de dermed
förenade, ändamålslösa kostnader. Skillnaden blefve följande:
Aflöningar och underhållskostnader vid hvilslämplingsverket
och gamla tryckeriet (hvilka eljest kunna indragas
senast » år efter nya sedeltryckningens återbörjande) hafva,
efter medeltal för åren 1829—i832, utgjort b:co r:dr
1887: 34. 6.; vidare för hvarje ris sedelpapper (för stämpelpapper,
stämplare-, slagare-, skärare- och tryckare-arfvoden)
efter närvar, förhållanden 5 r:dr 12 sk. b:co, eller 2
r:dr 35 sk. 3 r. för 1000 blanketter, hvilken kostnad, efter
ett af nuvar. medaillören Enegren gjordt förslag, kunde reduceras
till 3 r:dr 36 sk. b:co för riset eller 1! 4^. 9- för
1000 blanketter, utgörande i förra fallet för en A rs t i Ii verkning
af i586J ris sktssedlar, inedeltalet för åren 1824—1833,
b:co r:dr 8,328: 6 sk. och för det sednare ridt' 5,949: 18;;
hvaremot, otn hvitstämplingen upphörde och tryckningen öfverlemnades
åt Bankens stereotyperingsanstalt för de nya
(större) sedlarna, hvarest den utan svårighet kan medhinnas
(med undantag kanske af den första tiden af tillverkningen
af ny uppsättning af de nya större sedlarna), enligt Uppgift
af Hr Broling, som nu gjort förslag till nya sktssedlar, hvaraf
prof bifogas, 12,000 per dag kunna tryckas, utan annan
tillökt kostnad än 6 r:dr b:co i dagspenningar, utgörande 24
sk. för tusendet, eller för en lika årstillverkning, som ofvan-*
före blifvit beräknad, 1048 rjdr 18 sk. 3 r. b:co. Utan att
nämna olämpligheten att, sedan ingen afdelning mera i Ban»
ken finnes, kallad vexelbank, utställa sedlar, innehållande,
att ”i vexelbanco blifvit insatte,” torde det också förtjena
något afseende, att, genom antagande af de nu af Hr Broling
uppgjorda förslag till nya sk:ssedlar, äfven för dessa
förfalskning och missbrukande af delar utaf redan inlösta
sedlar kunna förekommas, brott, om hvilkas inträffande både
sednare tiders prof. i våra öfverdomstolar och en ej' för lång
tid tillbaka verkställd schavottering utanför Banken erinra.
Jag förblifver sålunda vid hvad jag redan föreslagit, endast
Dcu a3 Mar».
Sn7
med flen skillnad, att, då man nu redan äger bestämd ledn
i ny för förändringen, fullmngtiges åliggande i delta fall
göres mindre vilkorligt. — Den tredje anmärkningen vid
denna § rörer Ulskts ogillande af mitt oskyldiga förslag,
ordagrannt öfverensstämmande med livad nu gällande reglemente
föreskrifter, att Bancostyrelsen ägde tillse, att de
gamla tillgångarna af lo-ocli i4-sk:ssedlar blifva i görligaste
måtto använda. Då dessa tillgångar äro icke obetydliga och,
i mån sorn deras begagnande ökas, åtgången och således
tillverkningen af de andra kan minskas, och då de kunna
i rörelsen beqvämligt ersätta de fordna 16 sk. riksgts, så
torde bemödanden att befrämja deras utvexling icke vara
skadliga; och som aldrig någon kungörelse underrättat allmänheten
om deras vid 1823 års riksdag beslutade nya gångbarhet,
och ordet kopparmynt t. o. m. hos uppbördsman
yerkat tvifvel, om de icke tillhöra classen af de gamla sedlar
å daler kopparmynt, för hvilkas inlösen en prescriptionstid
blifvit utsatt, torde också det icke skada att underrätta
allmänheten om verkliga förhållandet.
5:o ”Att de större sedlarna — — — upptagna
och afförda,”
Ehuru Utsk. förklarat sig (p. 7) ”för antagandet af
punkten 2 i min motion icke (inna hinder,” har det dock i
denna, samma punkt motsvarande § utbytt orden ”skola i
bokföring upptagas” mot orden ”skola i vexel banken
upptagas." Jag har med vilja i min redaction inskränkt
mig till stadgandets föremål, eller huru de nya
sedlarna skulle bokföras, då det derföre är likgiltigt, hvar
de bokföras, och en föreskrift kunde anses i detta fall inskränka
den Bancofullmägtige, genom Ständernas bifall till
hvad Utsk. i betänk. N:o 73 föreslagit, lemnade rätt att
provisoriskt ordna bancoärendernas organisation; men de
af Utsk. nyttjade orden kunde vid deras tillämpning medföra
ganska betänkliga scrupler i afseende på deras betydelse.
Först är det nnmärknrsvärdt, att i ett nytt stadgande för
ett nytt reglemente åberopa en afdeln. i Banken, sorn efter
samma reglemente icke mera komme att finnas. Förmodligen
skulle dock härmed förstås den, den gamla vexelbanken
mest motsvarande! nya afdeln. eller d e p o s i t i o n s-a fd e 1-  ningen; men om det stadgades, att de nya sedlarna skulle
der bokföras, så blefve sjelfva grunden undanryckt för det
cassasystern, Utsk. sjelf (i dess betänk. N:o 38) godkänt,
ehuru det sedermera funnit lämpligast att öfverlemna åt
fullmägtige beslutanderätten i afseende på dess införande,
och då vore äfven den stora besparing tillintetgjord, sorn
deraf blefve en följd, Vidare erbjuder Utsk:s redaction,
jemnförd med andra §§ af just detta betänk., motsägelser,
som, i händelse förslaget oförändradt blefve anlaget, skulle
göra tillämpningen tvetydig. Här i 5 § säges, att de större
sedlarna af nya slaget skola i vexelbanken upptagas;
5oS
Den 23 Mars.
i elen a mil'a är upphörandet af sedlars utställande genom
vexeibanken den tidpunkt, hvarefter först det nya
stadgandet skulle träda i verksamhet, hvilket utgör egentliga
skillnaden emellan nya och gamla sedelsystemet, nemi. att
Bankens sedlar af gångbara valörer hållas på förhand färdiga,
för att genast kunna ulvexlas, och att de ej annulleras,
derest de ej äro förslitna. Nu frågas: skola de nya stora
sedlarna utställas från annan ort, än der de upptagas
(hvilket vill väl säga bokföras)? I sådant fall torde omgången
blifva kinkig och åtminstone fordra kostnaden af en
stor personal. Har det deremot varit meningen, att de skulle
utställas från samma ställe, der de upptagas, så vore ju
vilkoret ti! Ii n te Ig jord t för införandet af hvad i 2 § stadgas,
äfvensom föreskrifterna i slutet af 1 t § då väl icke kunde
efterlefvas? — Då TJtsk, sjelf erkänt, att mot antagandet af
inia redaction intet hinder möter, och jag torde tillräckligt
hafva visat, att den af Utsk. föreslagna kunde föranleda
tvifvel om betydelsen, hvilka det visserligen legat utom
Utsk:s afsigt att framkalla, så vågar jag smickra mig, att
införandet af min redaction i Utsk:s framdeles afgifvande
förslag verkligen icke skall finna något hinder.
Mot 6, 7 och 8 §§ förekommer ingen annan anmärkn,
än att, 0111 sedelvalörerna undergå någon förändring, redactionen
derefter bör lämpas.
9:0 ”Att texten —• — t — silfver specie)
(— f r:dr b teo),’1
I händelse man skulle anse denna reductionslabell nödig
på de nya sedlarna, låter den sig verkställa å de större valörerna
(fr. o, m. jo r:dr) titan annan olägenhet, än tidspillan
för plåtarnas förändring. Deremot finues på de små
sedlarna ingen plats för dess införande.
Mot de öfriga delar af förslaget har jag ingen särskild
anmärkn. alt göra. Jag öfvergår nu till
B. Anmärkningar vid luckorna i U t s k: s förslag.
Min motion afsåg endast 1 § utaf nu gällande bancoreglementes
4 a,‘h 2 afd. Utskts förslag (einnar oafgjordt,
om detta ej sträcker sig längre. Bedactionen af 1 och 9 §§
tvekes antyda, att det ar äinnadt att äfven ersätta 2 § i
förutnämnda afd. Är det så, är förslaget otvifvelaktig! ofullständigt;
är det icke så, torde dock frågan böra upptagas,
0111 tillfället behöfver begagnas alt lämpa föreskrifterna i
denna 2 § efter nu blifvande förhållanden, Den lyder nu,
som följer:
"I texten å de nya sedelvalörer, som enligt föregående
i §:s 1 punkt lif. a komma att ulgifvas, och hvaraf redactionen
öfverlemnas åt Bancofullinägtige, skall bestämdt utsättas
det quantum silfver, som nå hvarje r:dr, efter vid
denna riksdag fattade beslut, innchålles; börande derjemte i
livar och en sedel uttryckas, att sedeln vid anfordran beta
-
Den aB Mars.
S09
Jas, äfvensom lagen mot efterapning oell förfalskning, jemte
den deri tillika stadgade belöning för upptäckandet, skall
åberopas.”
Orsaken till detta förra Ständers beslut var önskan att,
på sätt i flera lander i afseende på både metalliskt och sedelmynt
i sednare tider ägt rum, genom bestämda uttrycket
af det quanturn silfver, hvarmed sedeln skulle inlösas, lemna
en ökad moralisk garanti mot framtida rubbning. Enligt
det uppdrag, denna § lemnade Bancofullmägtige, fastställde
de följande redaction för texten å de nya sedlarna: ”Sveriges
It. St:s Bank inlöser denna sedel vid anfordran med
r:dr b:co, riksdalern innehållande i fint silfver skÄ
vict. vigt.” Det är bekant, att Fl. BancoUlsk. vid denna
redaction anmärkt, att man icke afsett de tillåtna remedier.
I afseende på frågans fullständiga utredande hänvisande dels
till fullmägtiges förklaring, hvars hnfvudsakligare innehåll
är infördt i BancoUtskrs betänk. IX:o 12 sid. 60—65, dels
till discussionen i ämnet på Riddarliuset d. 20 sisth Juni
(B. o. Ad:s prot. 8:de del. sid. 020—33o), vill jag endast
erinra, att skS v. v. är just det quanturn silfver, som
en r:dr b:co efter mynt bestämningslagen och den of K. M.
bestämda slagskatt och myntfot skall innehålla, ehuru den
genom tillåtna remedier möjligen kan innehålla något meleher
mindre, och att i intet af de länder, der roan äfven
med den scrupulösa noggrannhet bestämt mynt- eller sedelhafvarnes
rätt till viss metallisk valuta, man afsett den större
eller mindre skillnad, som genom olika remedier kunde
uppkomma (sjelfva det nya Svenska silfvermyntet, hvarmed
våra sedlar skola inlösas, har på randen en påskrift, att det
innehåller T75^ fint silfver, hvilket väl, likasom den af Bancofullmägtige
uppgifna b:cor:drns innehåll fint silfver är fullkomligt
öfverensstämmande med den af K. M. bestämda
myntfot, men genom tillåtet remedium i verkligheten kan
vara t. o. m. To553 under eller öfver. Då jag icke tror, alt
man bör underlåta att gifva sedlarna det Ökade förtroende,
ett bestämdt uttryck af det silfverquantum, hvarmed de
skola inlösas, komme att gifva dem, men deremot, på
grund af hela ve lidens erfarenhet, tror, att ett afseende
dervid af den möjliga skillnad, som genom olika
använda remedia kunde i myntstyckena uppkomma, endast
skulle verka villervalla och troligen medföra myntfotens,
d. v. s. myntets nedsättande till det lägsta remedium, så
anser jag för min del, att all fråga örn borttagande af ifrågavar.
tillägg pä sedeltexten (åtminstone på de större sedlarna)
bör förfalla, och att äfven ingen förändring bör ifrågasättas
för det fall, att sedel- och silfvermyntet blifva lika.
Deremot, om sedlarna såsom hittills komma att lyda å b:co,
men inlösas med silfver, utpräglade efter nuvar, myntfot,
kunde en sträng entieus anmärka, att texten är ställd till
inlösen med ett mynt, sorn icke linnes utmyntadt i silfver.
5x0
D e n a3 Mars.
(Ehuru denna invändning, mig veterligen, icke bfifvit väckt,
tiar jag dock för fullständighetens skull ansett 111ig böra
upptaga densamma.) Jag gillar visst icke en sådan anmärka.,
och kan till stöd för dess underkännande anföra, att i det
land, der man Ejr mest noggrann med sjelfva bokstafven af
sina lagar, man i den lag, som återställde Engelska bankens,
skyldighet att med guld inlösa sina sedlar, endast stadgade,
att från en viss dag det ålåg banken att inlösa sina sedlar
med myntadt guld, efter 3 £ 17 s. io| d, per uns fint,
och liar ännu aldrig i England något guldmynt slagits, sorn
betat Livré (eller Pound) Sterling, ehuru numera s. k. Sovereigns
utmyntas efter just det innehåll i fint guld (nemi.
efter myntfoten, utan allt afseende på remedium, som en
£ Steri. efter nämnde bill motsvarar], Likväl har jag för
dem, som kunna vara af en annan tanka, uppgjort ett särskildt
alternativ, sorn dock har den olägenheten att fordra betyd-s
liga förändringar på plåtarna och således förorsaka tidspillan,
§ 3 i oftaanförda 2 afd. af 4 art, i i83o års b:coreglemente
kan utgå, om 1 § i Utsk:s förslag erhåller den förän
dia de redaction, jag här ofvan föreslagit.
3,4) 5 och 6 §§ kunna oförändrade bibehållas, med
undantag, att, om Ulsk. skulle godkänna förslagen om förändring
i bestämmelserna för rnaximisummorna af de förskott,
lånecontoren få begagna för småsedelsvexling, det iakttages
i moni, ti) af 6 §.
7 §, såsom innehållande en temporär, redan verkställd
åtgärd, kan utgå,
Efter öfverläggning med chefen för stereotyperings-anstalten
för de delar, som röra sedlarnas text, får jag bifoga
mitt förslag till den afd. i btcoreglementet, hvilken skall
motsvara den 2tdra i 4 art. af det nu gällande.
Förslag till den af deln. i blifvande bancoreglemente, hvilken
skall ersätta aldra afd. i arl- nf t83o års bancoreglemente.
1 § (motsvarar den i:a i Utsk:s förslag).
i:a alternat. a:a alter 11 a t.
(för det fall, att K, M. bifaller (för det fall, att K. M. icke
beslutet om courantmyntets in- bifaller R. St:s beslut om couförande
och detsamma vinner rantmyntet)
laga kraft)
Fr, o. ni. början af år i836 Bankens sedlar ställas å b:coutställas
Bankens sedlar å cou- mynt, hvari en r:dr, enligt
rantmynt, hvari en i:dr mot- myntbestämningslagen af d. s
svarar 4 r:dr silfyerspecie efter Mars i83o, motsvarar 4 >:dr
den, med afseende å slagskat- silfver specie i den genom K.
tens beräkning i myntet, genom rnyntordningen af d. i5 Juni
K. myntordningen afd. 25 Juni t83o förändrade i664årsmynt18I0
förändrade i664årsmynt- fot,
fot, eller |j r:dr i Bankens förut
utställda, å specie eller b:eo
lydande sedlar.
Den 23 Mars.
5ii
i § (motsvarar den 2ta i Utskts förslag).
Med undantag af transportsedlar, hvilkas utgifvande på
lii tt i lis vanligt sätt fortfar, intilldess detsamma, enligt hvad
här nedanföre i \f\ § stadgas, upphörer, skola Bankens sedlar
hållas på förhand färdiga, för att kunna genast och utan
omgång utvexlas till allmänheten; och skola de, sorn åter
ingå, begagnas på enahanda sätt samt ej antiulleras, derest
de icke äro förslitna.
3 § (motsvarar den 3te i Utskts förslag).
Sedan utställandet af transportsedlar och af de hittills
brukliga 3 och 2 rtdrs sedlar, på sätt i i4 § föreskrifves,
upphört, skola Bankens sedlar å högre valör än (alternativt)
selö)!/1 a}^:r endast ställas å följande bestämda summor,
nemi. i rtdr, 3 rtdr, io r:dr, i5 r:dr, ioo r:dr och 5oo rtdr;
Bancofullmägtige dock ohetaget, att, om de skulle finna allm.
rörelsen så fordra, kunna tillägga en ny valör emellan 3 och
io rtdr, en emellan 25 och ioo rtdr och en öfver 5oo rtdr,
2.4.
så att högsta antalet sedelvalörer utöfver g sktr sammatiläknadt
blifver nio.
4 § (motsvarar den 4:e * Utskts förslag).
Sktssedlar (lia ällern.) å de hittills brukliga valörernas
mbtsvar. belopp i courant, d. v. s. å 24,
18 och 12 sktr,
(21 a al terin) å hittills brukliga valörer, d.
v. s. å 16, 12 och 8 sktr,
må hädanefter som hittills allmänheten tillhandahållas, att
till den, som det åstundan, utvexlas, intilldess R. St. annorlunda
förordna; dock äger Bancostyrelsen tillse, att de gamla
tillgångarna, bland hvilka Banken ännu äger ett betydligt
förråd sedlar å t4 och 10 sktr ktmtt, gällande lika med
btcomynt, blifva i görligaste måtto använda.
5 § (motsvarar deh 5te i Utskts förslag).
De större sedlarna af nya slaget, derunder räknade valörerna
fr, o, m. 25 rtdr och deröfver* skola i bokföring
Upptagas efter stycketal med numer och datum* hvarvid
iakttages, att de, som tid efter annan i cassorna inkomma
och icke befinhas fornötta, samt sålunda till utvexling åter
få begagnas, icke förr antiulleras och i böckerna afföras,
an då de genom nötning äro för vidare omlopp bland allmänheten
oljenliga. De smärre sedlarna, hvartill räknas valörerna
Under 25 rtdr, skola icke efter stycketal, numer
och datiim, ulan endast till antal och summa inom hvarje
valör i räkenskaperna upptagas och afföras.
6 fj (motsvarar den 6:e i Utskts förslag).
Till alla sedlar å 1 rtdr och deröfver användes s. k.
lamelleradt papper efter de för Utsk. uppvisade prof; full"
5l2
Den 23 Mars.
mägtige dock obetaget att gifva papperet all den ökade förbättring,
ytterligare vunna insigter kunna påkalla.
7 § (motsvarar dan 7te i Utskts förslag).
Formaten å de i föregående § omförmälda sedlar blifva
likaledes i öfverensstämmelse med de för Utsk. uppvisade
prof, sålunda att 5oo och 100 rtdrs sedlarna komma att förfärdigas
af det största formatet, de å i5 och 10 r:dr af det
dernäst, samt 3 och i rtdrs sedlarna af det minsta. Skulle
fullmägtige begagna den i föregående 3 § dem lemnade rätt
att låta utställa sedlar å flera valörer, komma dessas format
att rättas sålunda, att, om någon valör antages å högre summa
än 5oo rtdr, den tillverkas af största formatet, och örn
någon valör emellan och roo rtdr eller emellan 3 och io
rtdr införes, den förra tillverkas af medlersta och den sednare
af minsta formatet.
8 § (motsvarar den 8te i Utskts förslag).
Dessa sedlar tillverkas af färgadt papper, nemi. de å
5oo, 20 och 3 rtdr af blått samt de å ioo, io och r rtdr
af gult. Skulle sedlar af flera valörer utställas, bör till dem
någon annan, t. ex. grön färg, väljas; dock må det bero på
fullmägtiges pröfning att, om någon högre valör än 5oo rtdr
anses behöflig, kunna dertill använda ofärgadt papper.
9 § (motsvarar den gte i Utskts förslag).
Texten tryckes, på sätt de för Utsk. uppvisade prof
utvisa, i s. k. stereotyperingsform, under iakttagande af,
att typen till hvarje valör är så olika de öfriga, att icke
förfalskning från den ena till den andra kan verkställas.
10 § (ny §, motsvarar den 2ta i nuvar. reglemen
te
p. 65).
Såsom text för sedlarna å i rtdr och deröfver stadfästas
följande formuläri
lia a Item. 21 a altein. 3ie alternativet.
”Sveriges Rikes Ständers ”Sveriges Rikes Sländers
Bank inlöser denna sedel vid Bank inlöser vid anfordran
anfordran med rtdr oo denna sedel å rtdr oo banco
Courant Banco med silfvermynt efter Mynt
riksdalern
innehållande i fint beslämningslagen af d. i Mars
silfver i83o;” hvarvid för sedlar å
skål vict. v. -jj-g- skål vict. v. io rtdr och deröfver tillägges.
”Silfverriksdalern innehållande
i fint silfver skfé vict. v.”
11 § (motsvarar en del af 4 § i Utsk.s förslag).
I afseende på sktssedlarna åligger det Bancoliillmägtige
att införa all den förbättring till papper, tryck och deras
öfriga beskaffenhet, hvilken med beredande af större varaktighet
och minskade tillfällen till missbruk kan förena besparing
i tillverkningskostnaden, hvarvid de af Hr Broling
uppgjorda ritningar kunna tjena till ledning.
12 §.
D c u a3 Mars.
5i3
12 §. (motsvarar och är alldeles lika med den
ro:de i Utsk:s förslag.)
Alla sedlar höra vara underskrifua af minst tvenne Bankens
tjenstemän; och berättigas fullmäglige för öfrigt att, i
afseende på deras numerering m. m., vidtaga alla de åtgärder,
sorn kunna förena säkerhet i controllen med besparing
i kostnaden.
13 § (alldeles lika med den i Gte i Utskfs förslag,
med borttagande af begynnelseordet att.)
14 § (lika med den i2:te i Utsk:s förslag»)
Utgifvandet af de s. k. transportsedlar inställes och upphör
fr. o. m. den dag, då utvexling af de i 5 § omnämnda
större sedlar vidtager. Likaledes inställes tillverkningen af
de nu begagnade tre och två ridrssedlarna fr» o, m. den dag,
då utgifvandet af nya i och 3 lvdrssedlär börjar; och berättigas
Bancostyrelsen att vidtaga anstalter för de nya sedlarnas
utvexling i landsorterna, efter hvad behofvet påkallar
och omständigheterna föranleda.
15 § (alldeles lika med 4 § ' nuvar. i afd. af
bancoregbs 4 art. sid. 66, 67.)
16 § (alldeles lika med 5§ i nämnde afdeln., med
uteslutande af orden: ”men hvad Götheborgs-
och Bohus Ian beträffar, två tredjedels
procent och tillägg af ett så lydande
3:dje mom.:
Så länge den vid Götheborgs lånecotitor nuvar. invexlirig
af förslitna småsedlar äger rum, och för det fall attén
dylik anstalt kommer att äga rum vid Jånecontoret i Malmo,
må ej hvad bär ofvanföre finnes stadgadt tillämpas på de i
dessa städer befintliga länstyrelser»)
ig § (lika med den 6:le i förutnämnda afd., dock
sålunda, alt 0111 förslaget skulle bifallas
af R. St., att den lånecontoren medgifna
bogsta cassabehållning blefve sammanräknad
för samtliga dess rörelsegrenar, borde
mom. b erhålla följande lydelse:
Att härvid det uttryckliga vilkor är fästadt, att de sålunda
förskjutna summor inberäknas under det
maximibelopp, som för hvarje lånecontors cassab
e h å Ilning ar för eskr i fve t; och åligger vederbörande
direction, att vid hvarje månads början
till Bnncofullmägtige aflemna Uppgift öfver vexling
e 11 s resulta t er under den föregående.
Upplysningar
till 3 §. Denna § är så uppställd, att, om det skulle finnas
nödigt att antaga sedlar å brutna tal, (såsom t. ex. 6§
r:dr) intet hinder möter. Af de alternativt förekommande
20 H. 65
5i4
Deli 23 Mars.
tvenne talen, 24 och 16 sk:r, afser det första antagandet
af cour.myntet och det sednare bibehållandet af b:eo.
Till 4 §• Man har endast i denna § bibehållit, hvad sorn rörer
sk:ssedlarnas fortfarande omlopp och valör, och med
afsigt, så vidt möjligt, följt sjelfva ordalagen af nu gällande
redaction. I afseende på hegge alternativen gäller samma
anmärkn. som vid föregående §.
Till 5 §. Man häri afseende på de smärre sedlarnas summariska
bokföring tillagt inom hvarje valör, så alt icke,
såsom nu, alla tre och två rtdrssedlar och alla skillingssedlar
må sammanblandas, hvarigenom den fullständigare öfversiglen
af deras omlopp i rörelsen, begärlighet m. m.
förloras.
Till 8 §■ Ehuru på anförda skäl grönt papper, såsom en tredje
färg, blifvit af notarien Bagge föreslagen, har man,
då dess användande endast vilkorligt blifvit ifrågasatt,
ansett beslutanderätten böra lemnäs åt dä förekommande
pröfning. Sedlar af så hög valör som öfver 500 r:dr underkastas
så föga nedsmutsning, och tillverkade på lameileradt
papper, kunna vattenmärkena ändå göras tillräckligt
urskiljeliga, att det ej vore olämpligt att, såsom på
flera stallen utrikes, låta dem få behålla hvita färgen.
Till 10 §. Af de här innehållna 3:ne alternativer är det första
för det fall, att cour.myntet blir infördt, de andra
begge för händelsen af blcomyntets bibehållande. Emellan
lista och 2:dra alternativen finnes ingen annan skillnad,
än att det ena innehåller ordet courant och det
andra banco och det olika innehållet fint silfver. Blir
2:dra alternativet gällande, behöfves ingen förändring på
plåtarna; för i:sta alternativet fordras den af Hr Broling
i dess memor. af förflutna Aug. eller Sept. månad bestämda
tid af 16 veckor för alla, hvaremot. 3:dje alternativet
erfordrar en betydligt ytterligare tidspillan. Slutmeningen
kan, om man så skulle anse nödigt, förändras antingen på
så sätt, att ordet innehållande utbytes mot motsvarande,
eller ock att den helt och hållet förändras till
följande redaction:
för itsta alternativet. för 3:dje alternativet.
Ett sk$ fint silfver utmyntadt Ett skålfint silfver utmyntadt
till 66§ r:dr. till 16-f lidi’ silfver specie.
För 2:dra alternativet är denna förändring icke lämplig.
Dess antagande skulle förorsaka en stor tidspillan genom
plåtarnas ändring.
Till 1 1 §. Här är infördt, hvad som rör beskaffenheten af
sk:ssedlarna, och hänvisas i afseende på motiver till sjelfva
utlåt.
De smärre förändringar, som i några §§ blifvit gjorda
i Utskls redaction och endast afse ordställning o. s. v.,
afse tydlighet och språkriktighet. Såsom bevis på, att
de icke aro öfverflödiga, må anföras, att i 12 § af Utskls
Den 23 M a r s.
5i5
förslag man ur den 5:te i min motion oförändradt afskrifvit
citationen från andra punkten, ehuru ordningen i
Utsk:s förslag blifvit ändrad, och denna puukt eller § erhållit
N:o 5.
Skulle den af mig föreslagna redaction af ifrågavnr.
vinna bifall, är nödigt att, i afseende på de första 14 §§,
Utskrs förslag om en und. skrifvelse, att K. M. täcktes i
nåder meddela allmänheten kännedom om R. St:s beslut härutinnan,
finner tillämpning.
I afseende på de af Hr Broling aflemnade förslagsritningar
till uya sk.vssedlar an märk ek, dels att han utsatt valörer
i både b:co och cour. (hvilket den korta texten tillåtit),
dels att, af brist på annat disponibelt papper, han begagnat
något större formater än det tillämnade med vattenmärken
till 10 rzdrssedlar.
R. o. Ad. beslöt, alt detta yttrande skulle åtfölja den
redan beslutade återremissen af BancoUtsk:s memor. Wto ioy.
Till pröfning föredrogs Bevilln.Utskzs d. 12 dennes på
bordet lagda utlåt. JV:o 55 i anledn. af Gr. v. Fersens, H.,
motion, med förslag till bestämmande af lämplig tid, då nya
fordringarna angzde allm. bevilln., brännvinsbränningen och
stämplade pappersafgiften samt tull- och posttaxorna skola
börja att tillämpas.
Frih. Boye, Ludv.: Med betänk, åtföljer äfven en reservation,
hvari jag förenat mig. Jag anhåller, alt den må
blifva uppläst, och att sedan få veta de öfriga Ståndens beslut
i frågan.
Underteckn. Ridd.Secret.: De öfriga 3:ne RiksSt:n
hafva bifallit ifrågavar. betänk.
Frih. Boye yttrade, alt han efter denna upplysning
afstod från något vidare anförande i ämnet.
Hr af Ekenstam, Isr.: Äfven jag afstår från att ingå
i någon pröfning af saken, sedan jag nu förnummit, att
betänk, är af 3:ne Stånd förut bifallet. Jag vill endast, i
den mån jag förmår, undanrödja den åsigt, att, då R. o. Ad.
nu troligen går att gilla resultatet af betänk., R. o. Ad.
jemväl i och med detsamma skulle hafva gillat de motiver,
hvarpå resultatet är grundad!. Det är emot en sådan åsigt,
jag högeligen reserverar mig, helst nu innan beslutet är fattadt,
på det att denna min mening må kunna anses vara uti
beslutet inbegripen. Då jag uppsatte den reservation, som
är betänk, följaktig, ägde jag ingen annan ledning för formen
af dess framställande, än det primitiva beslut, hvari
Utsk. stadnade. Då var 61 § Reg.F. citerad i sjelfva ordalagen
af beslutet, och med afseende derpå blef min reservation
uppsatt och afgifven straxt efter sedan den långa discussionen
i detta ämne var slutad. Sedermera blef expedi
-
5i6
Den 23 Mars.
tionen uppsatt såvida till min tillfredsställelse, att åtminstone
motivet, eller 61 §, ställdes ofvanföre oell resultatet afskiljdes
i ordslällningeq derifrån, hvilken uppställning af
Utsk, gillades. Detta ger mig tillfälle att nu hattie än annars
kunna yrka deras fullkomliga afskiljande från hvarandra,
helst jag förnummit,'’ att det vanligen är de egentliga
resultaterna, som äro föremål för beslut, men icke motiverna.
Till undanrödjande för framtiden af den collision,
som här uppkommit emellan 61 och 67 §§, deri jag anser,
att den sednare blifvit för nära trädd, har jag redan sökt
rättelse hos Constit.Utsk.
Bevilln.Utskrs utlåt. N;o 55 bifölls,
Föredrogs ånyo LagUtskrs d. 12 dennes på bordet lagda
betänk. N:o 178 öfver Hr W. F. Dalmans motion, att
häktande, på grund af anklagelse för brott emot 5 cap. 1 §
Missg.bm, ej måtte äga rum, förrän Konungen yttrat sig,
huruvida saken skall nedläggas eller icke, samt domaren
derefter pröfvat, om skäl till häktande förefinnas,
Frih. Boye, Ludv.: Jag delar ej den farhåga, som
motionären i främsta rummet framställt såsom motiv för sin
motion, att nerol., sedan R. St. för deras del beslutat en
förändring i 5 cap, r § Missg.bm, hvarigenom grader i straff
blifvit stadgade för gradationer i crimen Jassas majestalis,
denna lagförändring, som förklarar brottets föremål vara
fästadt vid Konungens person eller dess gerningar, skulle
kunna tydas derhän, att äfven göra en granskning af regeringsåtgärderna
till föremål för brottet. Jag delar icke, säger
jag, denna farhåga; men då jag sålunda ej gillar motivet
för motionen, är det mig desto angelägnare att begära
uppmärksamhet för de skäl, jag nu går att anföra för min
begäran om återremiss af LagUtskts ifrågavar. betänk. För
hvar och en ledamot af detta hus, som icke är jurist och
således ej känner innehållet såväl af 1 cap. 2 § Straffbm som
af 1777 års Kungabref, blir det svårt att uppfatta, hvad
som här utgör rätta frågan, Både motionären och Utsk.
hafva begått misstag: motionären deri, att han icke tillräckligen
strängt hållit sig inom det ämne, han antydt, och
Utsk. deri, att det, föranledt deraf, besvarat en annan fråga,
än den jag tror hafva varit af motionären åsyftad, Frågan
angår egentligen rätta förståndet af 1777 års Kungabref;
och för mig, sorn tillstyrkt den numera antagna förändringen
af 5 cap, 1 §*Missg.bm, är det isynnerhet angeläget
att vid tydningen af 1777 års bref visa, det jag icke
derföre har mindre om hjertat Nationens garantier mot lagens
missbruk. Det är för mig angeläget, alt den vackra,
den sublima mildhet, som af Gustar lif nedlades i 1777 års
bref, icke undergår någon förändring under Carl XIV Johans
regering, och jag är så öfvertygad om rättmätigheten
Den 23 Mars.
5*7
af min sats, att jag är viss, att om man kunde begära, att
Konungen, vid frågans bedömande, sjelf skulle intränga i de
strängt juridiska klyftigheterna, blefve Konungen den förste
att ogilla Utskts bär yttrade åsigt; ty annat är den frågan,
örn en ändring i t cap. 2 § Straff b:n nu bör ske för i fråga
var. brott, och helt annat är, om ett undantag för dessa
brott redan är stadgadt. Utsk, har väl svarat negativt på
första frågan; men helt annorlunda blir förhållandet, om
undantaget redan är gjordt: det bör då efterlefva», och någon
förändring eller något återkallande deraf bör icke, särdeles
med afseende på de skäl, som föra nied t dess stiftande,
komma i fråga. Men nu innehåller, efter mitt begrepp,
1777 ars författning just ett rakt undantag från 1 cap. 2 §
Straffbtn; och såsom sådant vill jag ock behålla denna författning
som en garanti för folket, hvilken jag är öfvertygad
ligger vår nuvar. Konungi lika mycket om hjertat som
fordom Gustaf III, För att bestyrka mitt påstående anser
jag för en pligt att erinra 0111 innehållet af de begge ifrågavar,
stadgandena. 1 cap. 2 § Straffbtn bjuder, att hvar,
som å bar gerning beträdes med urbota brott, skall vara
arrestering underkastad; och der brottet ligger i orden, der
är också brottet gifvet i samma stund, orden äro uttalade.
Detta är ganska riktigt, och jag bestrider således ej Utsk:s
i enlighet härmed gjorda tolkning af nämnde lagrum, såsom
tillämpligt på lasteligt tal; men deremot bestrider jag Utsk:s
tolkning af 1777 års bref, då Utsk. deri cj velat finna ett
undantag från det allm. lagstadgandet. Jag har nu icke
detta K. bref till hands; men jag har Svea Hofrätts circular,
der det ar ordagrannt intaget, och jag anhåller att få
uppläsa det. Det lyder, som föijer:
"K. M. har i näder ansett, att om vid undersökningen
det a ena sidan varit K. M:s hugnad alt finna obetänksamhet
mer än illvilja, ofta enskild afund, men alltid okunnighet
uti de angi fia utlätclser, sä har det äter ä den andra
alltid varit K. M. bekymmersamt att finna sädana utlätclser
sä liäirdt ansedda, enfaldiga undersåtare i svära fängelser
inneslutna och under en långsam rättegång sä utblottadet att
när andlligen K. M:s nåd frikallat dem frän lagens näpst,
har förlust af heder, förmögenhet och helsa likväl ofta varit
deras straff. Under ett ömt öfvervägande häraf liar det
icke undfallit K. M., huru i hat och arghet slika bratt kunna
af de minsta anledningar angifvas, genom förtydning af
ord och mening, falska vittnen och andra nedriga utvägar
bestyrkas, samt en oskyldig ovän således under sken af nit
för Regeringen fällas, och äntligen huru domare, mindre
kännare af K. M:s böjelser, än bundna af lagens föreskrift
och undersätelig vördnad, tro K. M;s välbehag och deras
pligt bäst uppfyllte genom stränghet i ransakning och bevakning;>
”Genom
mildhet och rättvisa är det, sorn K. M. hoppas
5iS
Den 23 Mars.
alt vinna sina trögna lindersåtares hjertan, och att igenom
verkan af K. M.-s nåd. författningar öfvertyga deln både
om deras nytta och K. M.-s- outtröttliga omsorg för allmänt
väl. Vidd och hämd blifva aldrig de medel, hvarigenom K.
M. befäster en Regering, den K. M. Sjelf grundat på frihet
och säkerhet, och ela K. M., med det samvetslugn en sådan
föresats åtföljer, underkastar sina göromål dea Högste
Domarens pröfning, oroas K. M. icke af förledde eller okunnige
undersåtares tillmålen och otacksamhet. K. M. har derföre
i nåder funnit med Dess Regeringssätt mindre öfverensstämmande,
att åt angifvelser af meranärnnde brott gifva så
mycken uppmärksamhet som hittills. Och som K. M. Sjelf
bast kan pröfva, huru mycket afseende derå göras bör,- så
har ock K M. i nåder beslutit, att så snart något sådant
brott angifves vid någon domstol, domaren då och utan minsta
tidsutdrägt skall till K. M.-s JustilieRevision inberätta målet,
hvaruti brottet består och hvilken det angifvet, då K.
M. äfven genast Sig i nåder vill utlåta, huruvida, efter de
sig företeende omständigheter, saken måtte aldeles nedläggas
eller med ransakningen fortfaräs.“
Såsom jag nu förstår detta Kungliga bref, har Konungen
här i motiven sagt sig vilja förekomma,' att enfaldiga
undersåtare för utlåtelser, fällda i obetänksamhet eller okunnighet,
skulle kunna inneslutas i fängelse och derigenom
blifva så utblottade, att förlust af heder, förmögenhet
och helsa ofta vore deras straff, innan Konungen tillåtit
sig, huruvida åtal borde äga rum eller icke; och i sjelfva
•beslutet finner jag ingenting, som står i strid med dessa motiv,
eller ett enda ord, som berättigar actorer och domare
ntt beträda den bana, som Konungen i motiverna tillslutit.
Det enda skäl, man kan åberopa, är, att det K. brefvet
slutar med orden: eller med ransakningen fortfaras,
och man dräger häraf den slutsats, att ransakningen, för att
kunna fortfara, redan förut måste vara börjad. jNå väl!
det ligger i sakens natur, att den angifne mäste inkallas till
domstolen eller K. M:s Bef:h:de, för alt förhöras, huruvida
han vidkänner sitt yttrande, innan förfrågan afgår till
K. M. om åtalets fullföljande, och detta utgör således rån- ,
sakningens början; men följer väl deraf någon rättighet att
genast arrestera den anklagade? Jag finner, som sagdt är,
i sjelfva beslutet intet ord, som tillåter ett sådant förfarande,
hvilket deremot i motiven blifvit uttryckligen ogilladt.
Må det således tillåtas mig tro, att ett undantag här verkligen
blifvit gjordt, och må jag till den bevisning, jag redan
framställt, äfven få tillägga en annan, som, åtminstone
för mig, är af mycken vigt! Jag frågar nemi., huru har
3777 års författning blifvit förstådd i Gustaf Hirs tid, hiljar
under Gustaf IV Adolphs regering? Jo, på samma sätt,
sorn jag uppfattat den, att arrestering aldrig ägde rum,
förrän Konungen tillåtit målets upptagande. Jag vill i det
-
Den 23 Mars.
ta afseende anföra tvenne exempel, hvilkas oriktighet jag
uppmanar Utsk. att bevisa, om det förmår, ehuru en sudan
bevisning, äfven om den linn åstadkommas, blott skulle
ådagalägga, att mitt minne möjligen kan fela. Det hände
1789 eller 1790, att en fänrik vid Gardet, hvars namn sedermera
fick en olycklig märkvärdighet — det var Johan
Jacob Ankarström afreste till Gottland och, kort efter
ankomsten till Wisby, på öppen källare tillät sig yttranden,
som ostridigt mäste hänföras under namn af lasteligt tal
emot Konungen. Saken åstadkom stark rumeur på stället,
särdeles som Gustaf lil var högt älskad af borgerskapet,
och man ville genast arrestera den brottslige; men du borgmästaren,
med begäran härom, infann sig hos tillförordnade
Landshöfdingen, som, jag vill minnas, var Lagman Stockenberg,
hvilken sedermera bl.ef ledamot i Konungens Högsta
Domstol, svarade Landshöfdingen, att han icke vågade bifalla
arresteringen, men skulle inrapportera målet till Konungen,
och Ankarström for, i följd häraf, lös och ledig
tillbaka till Stockholm. Konungen befallde sedermera åtals
anställande; men om författningen då blifvit förstådd på
samma salt sorn nu, frågar jag, ont icke den anklagade bort
genast arresteras? Svea Hofrätt anbefallde undersökning i
målet vid kämnarsrätten i Wisby, och Ankarström reste dit,
men var t. o. m., som jag tror, under hela ransakningen
på fri fot. Det andra exemplet är hemtadt från Gustaf IV
Adolphs regering. Under Konungens vistande i Tyskland
inkom rapport, att en borgare i Enköping hade talat lasteligen
om Konungen; men den då tillförordnade Regeringen
hade icke samma förstånd om 1777 års Kungabref, sorn man
nu vill göra gällande, ty den afsände rapport till Konungen.
Konungen anbefallde åtals anställande, och först derefter
arresterades borgaren. Man ser således häraf, att under
Gustaf II!:s tid fick den brottslige vara på fri fot; och alt
under Gustaf IV Adolph 1777 års författning ännu förstods
sålunda, att häktning icke kunde äga rum, förrän Konungen
utlåtit sig om åtalets fullföljande, och att det först är
i sednare tider, som man antagit den tolkning af författningen,
sorn Utsk. försvarar. Jag uppmanar Utsk., hvars ordförande
har tillgång till Rikets archiver, att söka närmare
upplysning angtde nu uppgifna händelser; ty visserligen kan
mitt minne elter en så lång tidrymd fela, men uppsåtligen
vill jäg visst icke inleda R. o. Ad. i ett oriktigt omdöme.
Jag får dock förklara, att jag skall icke anse mig vederlagd,
sa länge man icke gittar uppgifva något enda exempel
derpå, alt under Konungarna Gustaf lil och Gustaf IV
Adolph arrest varit tillämpad, förrän sedan'åtalet varit af
Konungen aribefaldt. Så vidt jag kan påminna mig, var det
först under Carl XIII, som underordnade auctoriteter började
missförstå författningen, och det kan väl icke komma i
fråga att förvandla ett sådant missförstånd, huru långvarig
5ao
Den 23 Mars.
häfd det än vunnit, till laga; jag vill åtminstone icke dertill
bidraga. Jag har nu framställt mina skäl och får i
korthet repetera, att jag önskar återkalla Ulsk. dertill, att
frågan icke ur, om ett undantag nu bör göras, ulan om
det icke redan är gjordt; och det är med antagande af denna
sednare mening, som jag begär propos. på återremiss af
betänk.
Hr Stuart, Carl Gust.: Det har jemväl fästat min
synnerliga uppmärksamhet, att LagUtsk. gjort så ringa afseende
på den väl grundade motion, som föranledt förevar,
betänk. Äfven jag anser det förhållande, som nu äger rum
med de för lasteligt tal mot Konungen tilltalades omedelbara
arrestering, vara stridande mot både meningen och ordalydelsen
af 1777 års K. bref. Den siste talaren bar också
på ett så fullständigt och öfvertygande sätt ådagalagt
riktigheten af denna åsigt, att jag blott torde behöfva förklara,
det jag helt och hållet förenar mig med honom uti
hans nu afgifna yttrande. Det förekommer mig för öfrigt
verkligen besynnerligt, att samma LagUtsk., som yttrat sig
anse den straffbestämmelse för ifrågavar. brott, hvilken under
mer än hundra år varit gällande, alltför sträng, försvarar
en vida strängare behandling af dessa brottslingar än den,
som förut lagligen ägt rum. Detta synes mig i sanning innebära
en så stor inconsequens, att jag deraf tror mig kunna
hemta en grundad anledn. till den förmodan, att Utsk.
egnat föga uppmärksamhet åt detta obestridligen vigtiga ämne.
Beträffande dessutom den pröfningsrätt, som man i dylika
fall velat tillägga dels vederbörande åklagare och dels
domaren, så synes det numera vida angelägnare och svårare
att noga pröfva och afgöra, om det är full anledning att,
innan ännu bestämdt är, om åtalet skall fullföljas eller icke,
häkta den tilltalade, sedan R. St., för deras del, beslutat en
lagförändring, genom hvars antagande yttranden om Konungens
gerningar äfven kunna blifva föremål för laga åtal.
Med afseende härå, och enär erfarenheten visat, att 1777
års K. bref i sednare tider blifvit vid flera tillfällen tolkadt
på ett mot dess syftning rakt stridande sätt, tillstyrker jag
för min del, att den lagförklaring, Hr Dalman föreslagit,
måtte utfärdas; och då Utsk:s betänk, af de 3:ne öfriga
RiksSCn redan blifvit återremitteradt, anser jag öfverflödigt
att vidare framställa de flera andra skäl, som till stod för
motionen kunna anföras, hvadan jag nu inskränker mig till
anmälan af min anhållan, att R. o. Ad. jemväl måtte återremittera
samma betänk.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Till en del är jag förekommen
af Frih. Boyes förträffliga deduction öfver åsyftningen
af 1777 års författning, ännu mer illustrerad af de
bevisande exempel rör:de dess tillämpning, som Frih. framställt.
Don a3 Mars.
Ställt. Jag har, lika lifligt som Frih., städse varit öfvertyg
gad derom, att 1777 års bref ej lagligen bort tolkas annorledes,
än såsom det under tvenne framfarna Regenler varit
tillämpadt; men då en deremot stridande tillämpning under
de sednare tiderna vunnit ett slags häfd, har jag icke vågat
att ensamt på nyssnämnda författning stödja min motion.
Jag har således äfven trott det vara nödigt att uppgifva de
skäl, som i juridiskt och politiskt hänseende tala för uppskof
med häktning i mål rortde lastligt tal å Konungen
eller, rättare sagdt, för ett förtydligande af 1777 års
redan gällande lag. Jag vill icke upptaga tiden med att
närmare utveckla dessa skäl, då de dels redan finnas framställda
i reservationerna vid Utskts betänk., dels Utsk. såväl
deraf som af anmärknma i de öfriga tre RiksSttn bör äga
tillräcklig anledn. att i ett blifvande betänk, komma till ett
förändradt resultat. Särskildt får jag dock hänvisa till debatten
i PresteSt., derifrån åtskilliga exempel, äro att hemta
uppå den vanliga beskaffenheten af angifvelser för lasteligt
tal å Konungen, och hvaraf inhemtas, huru de mest lumpna
anledntr ofta blifvit begagnade, för att anklaga och ofta
häkta enfaldiga och okunniga personer, utan att K. M. sedermera
tillåtit åtal. Derförutan vill jag afven fästa Utsk:s
uppmärksamhet på ett stadgande i Sveriges grundlag, nemi.
Reg.Fts 16 §, der det heter, att Konungen ”icke må någon
”förderfva eller förderfva låta till lif, ära, personlig f r i”liet
och välfärd, utan alt han lagligen förvunnen och dömd
”är.” Då nu alla Konungens embetsman, i sina embeten,
måste anses sortera under samma allm. lag som Konungen
sjelf, så frågar jag, om det väl öfverensslämmer med denna
lag, alt en medborgare kan till personlig frihet förderfvas,
Utan att hvarken vara om brott förvunnen eller, i händelse
af åtalets nedläggande, ens någonsin kunna blifva
det, än mindre dömd derför. Det synes likväl, som Utsk.
i sin juridiska disquisition icke bort alldeles förbise detta
grundlagens stadgande och icke ensamt stödja sig på en urgammal
lag (1 cap. 2 § Straffbtn), som i Öfrigt alldeles icke
passar till den förevar, frågan. Mig förefaller det åtminstone
alldeles orimligt, att ett beslut om häktning kan fattas,
förrän först är afgjordt, huruvida domaren äger rätt att
undersöka brottets verklighet, eller att ens bedöma, huruvida
brott är begånget eller icke (ty genom målets
nedläggande förklaras ju den anklagade saklös); e|
heller kan jag inse, att en missgerning kan anses uppenbar,
innan man vet, huruvida målsägandén, sorn bär har
fullkomligt arbitrium, anser någon missgerning, som
kräfver straff, vara begången.
Jag vill i Öfrigt, utan att omständligare recensera TJtskis
betänk., blott upplaga den sista punkten deraf, såsom den,
hvilken tydligast ådagalägger, huru lösligt Utsk. argumen20
II. fc>6
5aj
D« n ä3 Mars.
terar. Jag liar i min motion anställt en jemnförelse emellan
elen behandling, som vederfares någon, hvilken anklagas hafva
i tryckt skrift lasteligt yttrat sig om Konungen, och
den, sorn blifvit begagnad och nu af Utsk. yrkad emot den,
sorn talat lasteliga om Konungen. Utsk. har i anleda, häraf
endast lemnat den något enfaldiga upplysning, att dröjsmålet
med häktandet i tryckfrtsmål härleder sig derifrån, att
man ej känner förbrytaren, förrän författarens namnsedel
blifvit aflemnad, eller ock, om periodisk skrift åtalas, upplysning
om den ansvarige utgifvaren erhållits från Hofcancelleren.
Detta är visserligen sannt; men sådant är förhållandet
i alla brottmål, att man nemi. icke kan häkta förbrytaren,
innan man känner honom. Om Utsk. deremot
gjort sig mödan att titta något närmare in i tryckfrtslagen,
jemnförd med vår tryckfrtshistoria sedan i8i5, så skulle Utsk.
deraf hafva funnit, att i händelse någon åtalas för urbota
brott medelst tryck t skrift, så skall icke allenast åtalet
vara af vederbörande (som i majestätsbrott är Konungen)
an be fald t, utan äfven skriftvexlingen vara slutad och
juryn hafva förklarat den anklagade skyldig eller
förvunnen till brottet, innan åklagaren ens kati
ifrågasätta häktning eller domaren våga att inmana den tilltalade
i häkte. Nå väl, är icke en tryckt skrift vida farligare
än ett löst tal? Och fordrar man då för mycket, när
man begär uppskof med häktning för den, som anklagas
för tal brott, intilldess ransakningen blifvit börjad, eiler
första stadium i ali rättegång passerat, d. v. s. att stämningen
och åtalet blifvit lagligen anbefallda? Eller är det icke
tydligt, att ett förbud att anställa åtal i och med detsamma
innefattar förbud att häkta? Och hvad skulle väl
följderna kunna blifva af Utskts ifrågavar. lagtillämpning?
Skulle icke, snart sagdt, hvilken person som helst, äfven
den försigtigaste, äfventyra sin frihet, om han råkar att äga
en, vare sig politisk eller annan, låg eller hög fiende, nog
djerf att sjelf eller genom en köpt usling, en falsk vän, anklaga
honom för utlåtelser, framställda, om icke i en fullkomligt
diktad, åtminstone alldeles vanställd dager? Han
kastades omedelbart i fängelse, saken inberäftades lill Konungen,
hvars rättskänsla eller mildhet utfärdade förbud mot
åtal. Den anklagade blefve visserligen då utsläppt efter en
eller flera månaders fängelse; men under liden kunde håde
hans helsa, hans välfärd och hans själs krafter hafva lidit
oersättligt. Och när ransakningen icke får fortsättas, huru
kari han då ens få ådagalägga sin oskuld, eller för arresteringen
fordra ansvar, hvarvid han naturligtvis alltid skulle
mötas med den invändning, att saken, emot Konungens beslut,
icke Gck undersökas och alt angifvaren således ej ägde
tillfälle att med bevis styrka sin angifvelse, jag betviflar
åtminstone, att ett dylikt behandlingssätt kan stå tillsammans
med 1734 års lag och 1809 års grundlagar. Det gäl
-
Dan 23 Mars,
ler i denna fråga Svenska medborgares säkerhet till person
och välfärd, och det torde icke vara rådligt att åt hvarje
illasinnad medborgare eller åt en ung, oerfaren, menniskofruktande
eller fördomsfull domare öfverlemna en magt, hvaraf
den personliga frihetens förlust, för längre eller kortare
tid, skulle kunna blifva följden, vare sig af ett uppdiktadt
eller missförstådt omdöme eller yttrande om Konungen
eller hans gerningar. För min del tror jag, alt begreppet,
angrde hvad som är lastelig! tal å Konungen eller icke,
då det icke bestämmes of lagen, hvarken bör eller kan bestämmas
af någon annan än Konungen sjelf, vägledd af dess
ansvariga rådgifvare, uti hvilkas upplysning och moralitet
folket alltid äger en garanti mot missbruk, eller af hvilka,
i motsatt fall, landet kan utkräfva ansvar. Jag tillförsel’
mig, att 11. o. Ad. icke vägrar återremiss.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Ingen lärer ogilla
den siste talarens yrkande, att arrestering ej må aga rum,
förrän rättegången blifvit börjad, d. v. s. förrän Konungen
yttrat sig, om åtal skall ske eller icke; men deremot tvekar
jag för min del, om ens efter detta yttrande arrestering bör
kunna äga rum i början af jättegången eller förrän dom faller,
ty att sluta af Frill. Boyes framställning lärer 1777
års K. bref under Gustaf lilis tid hafva blifvit så forstid t,
att den anklagade var fri under lansakningen, så att det
först var under Gustaf IV Adolph, som arrestering ägde
ruin vid rättegångens början, eller så snart Konungen anbefallt
åtals anställande, samt vidare i vår upplysta tid, som
man först företagit sig att häkta den tilltalade, innan Konungen
yttrat sig. Jag hemställer således, om det ej är skäl
att bibehålla den urspiungliga tolkningen af författningen,
desto hellre sora det är angeläget att ieke fråntaga den anklagade
något medel till försvar, hvartill i första rummet
fordras, att han får vara på fri fot, dels för att skaffa sig
sjelf vittnen och bevis, dels ock för att coutrollera de medel,
motparten tilläfventyrs användt, för att anskaffa sina
bevis, Jag ser ej heller någon våda deri ått gifva samma
förmån åt den, som förbrutit sig i tal, som åt den, hvilken
föibrutit sig i tryckt skrift. — Med dessa anmärknjr anhåller
jag om återremiss af LagUtsk:s ifrågavar. betänk.
Frih. Boye: Så nojd jag i det hela är med det understöd,
jag rönt af den siste talaren, så litet kan jag ingå
derpå att sträcka mina påståenden lika långt sorn han. Af
andan och meningen i 1777 års K. bref drager jag den slutsats,
att så snart Konungen anbefallt åtals anställande, äga
domare att behandla mål af ifrågavar. beskaffenhet lika med
andra brottmål, d. v. s. att pröfva, huruvida häktning bör
äga rum eller icke; och mildheten att för dessa mål göra
ett undantag från det allm. stadgandet bör icke heller efter
inia lunka sträcka sig längre. Det är emedlertid möjligt, att
D c n 23 Mars.
jag oriktigt uppfatta t Hr Cederschjölds mening, oell jag uppmanar
honom att i sådant fall närmare förklara sig. Men
om lian går längre, an jag gjort, och yrkar, att den anklagade
skall ovilkorligen vara fri under hela ransakningen,
anser jag mig böra erinra, att denna frihet har sin gräns i
allm. lagens föreskrift, att K. M:s Bef:h:de och domare äga
i hvarje mål pröfva, om häktning bör ske eller icke. Jag
stadnar också i tolkningen af 1777 års K. bref dervid,
att det, såsom ett undantag härifrån, endast vägrar domaren
rätt att i något fall arrestera, förrän Konungen yttrat sig,
om åtal skall anställas; men att, sedan detta skett, längre
sträcka undantaget från lagens föreskrift i allmänhet, anser jag
oriktigt och ingalunda grundadt på Kungabrefvets innehåll.
Hr Cederschjöld; Jag anser mig af den siste talaren
uppmanad att förklara, det min mening verkligen varit, att
man nu borde upplifva den tolkning af 1777 års K. bref,
sorn, efter Frih, Boyes egen utsago, Gustaf III sjelf synes
hafva dermed åsyftat, att nemi, den tilltalade ovilkorligen
borde fä vara på fri fot under ransakningen, helst jag tyckte
mig af Frih. Boves första yttrande hafva funnit, att författningen
alltid blef i början så tillämpad. Jag öfverlemna!1
emedlertid denna min anmärkt!, till Utsk;s närmare pröfning,
utan att vidare yttra mig deröfver.
Gr. Horn, Claes Fredr,; Såvida den nya lagförändringen
i 5 cap. 1 § Missg.bin vinner sanction, innan vi få
till pröfning företaga criminallagen i sin helhet, är det
nödvändigt att under tiden noga beräkna följderna af denna
nya lag. Då vi sett, huru 1777 års bref i sednare tider
blifvit inissförstådt, så alt underordnade auctoriteter gått så
långt, att de på egen hand anställt åtal och låtit arrestera,
tror jag, med hänseende jemväl till K. M:s nåd,
förorda, i Jan. månad i85o (i anledn. af fattadt beslut om
upphäfvande af 1787 års K. bref 0111 lifsstraff för klander
af K. M:s författningar), det vara hög tid att undanrödja
anledningarna till ytterligare förtydning och missbruk i denna
väg. Jag finner likväl afseende böra göras derpå, att
gränsorna äro högst svåra att bestämma emellan lastelig t tal
om Konungens person och sådana yttranden, som åsyfta
någon handling och således kunna subsumeras under straffbestämmelserna
för uppmaning till myteri och uppror, i händelse
af hvilken åsigt hos domaren den anklagade ostridigt
bör arresteras. Jag önskar derföre, att det vid sådan händelse
må förblifva vid domarens uppfattning af målet, oaktadt
Regeringen skulle förklara brottet endast innefatta lasteligt
tal å Konungen, och jag begär i följd häraf, att vid
den motionerade lagförklaringen det tillägg bör fästas, att då
omständigheterna äro så beskaffade, att domaren funnit häkte
böra äga rum, skall åtalet i intet fall få nedläggas, förrän
dom fallit.
D c ii a 3 Mai s.
5a5
Frih. Boye: Jag anhåller alt få fasta uppmärksamheten
på den gräns för ämnet, som blifvit lagd i sjelfva nrolionen.
Motionären har nemi. yrkat: att ingen för brott
emot 5 c a p. i § M i s s g. b : n anklagad medborgare
må kunna i häkte inmanas, förrän K. M., efter
tagen kännedom af första ransakningsprot., enligt
K. brefvet af d. 25 Sept. 1777 utlåtit sig,
huruvida saken må nedläggas eller om med ransak
ningen vidare bör fortfaras, samt domaren
derefter pr öf v a t, om häkte bör äga rum eller
icke. Då motionären nu icke gått längre, hemställer jag,
om icke motionens gräns äfven bör vara gränsen för vår öfverläggning.
Motionären har blott begärt ett undantag, intill
dess Konungen yttrat sig om åtalets fullföljande, men
sedermera låtit bero vid den åt domaren i allmänhet uppdragna
pröfning, om häkte bör äga rum eller icke. Jag
tillåter mig således icke att gå längre, än motionen åsyftat;
roen deremot är jag af den tankan, att sedan ett missförstånd
hos underordnade auctoriteter gjort, att arrestering ägt
rum, innan Konungen utlåtit sig, hvaraf följden åter alden,
att, om Konungen anbefaller sakens nedläggande, den
arresterade personen blir utan möjlighet att vinna rcconvention,
har motionären icke saknat anledn, för sin motion.
Jag upprepar dock å nyo, alt jag för min del ej befarar,
att den antagna förändringen i 5 cap, 1 § Missg.bm skall
så förtydas, att något annat blir föremål för åtal än lasteligt
tal om Konungen och dess gerningar, d. v. s, enskilda
gerningar, roen icke en granskning af allm. åtgärder, såvida
icke denna granskning tillika innebär ett personligt klander;
ty 0111 någon säger, alt en allm. åtgärd har sin grund i Konungens
personliga egennytta, eller något dylikt, så är lian
väl förtjent af straff. Jag vidhåller i följd häraf min begäran,
att Utsk. må fästa afseende på motionen, men afslyrker
all åtgärd, som sträcker sig derutöfver.
Hr Dalman: Ehuru öfvertygad om Gr. Horns välmenande
afsigter, befarar jag dock, att hans föreslagna tillägg
snarare skulle motarbeta än befrämja motionens ändamål;
ty det synes verkligen innebära en anvisning till domaren att
betrakta allt lasteligt tal å Konungen såsom uppmaning till
myteri, eller ock till Konungens rådgifvare att, i händelse
en tjenstvillig domare häktat någon misshaglig person, men
likafullt hemställt till Konungen ang:de åtalets fortsättning,
undvika att yttra sig öfver det lasteliga talets beskaffenhet
och låta åtalet, med åberopande af det ifrågavar. tillägget,
fortfara under domarens äfventyr. Detta vore så godt som
att rent af föreslå upphäfvande af 1777 år-s bref. I öfrigt
är det naturligt, att, om talet verkligen innefattar uppmaning
lill myteri, så är domaren i allt fall skyldig att omedelbart
häkta; ty motionen, som nu är i fråga, åsyftar en
-
Den 23 Mart.
chist uppskof med häktningen för den händelse, att angifvet
sen går ut på brott mot 5 cap. i § Missg.btn, d. v. s. laedel
rande af Konungens majestät, hvilket är något helt annat
än uppmaning till våld emot Konungen eller staten, derom
6 cap. Missg.btn handlar,
Gr. Horn: Jag anhåller att få undanrödja den föreställning,
att jag skulle vilja motsätta mig ändamålet af Hr
Dalmans motion. Ingen kan lifligare än jag ifra för helgden
och beståndet af 1777 års bref. Men just i anseende
till vår Styrelses kända mildhet kan man tänka sig möjligheten,
att en domare kunde opåtaldt bryta emot detta
K. bref, och om Konungen sedan befallde nedläggande af
åtalet i ett mål, der arrestering ägt runa, vore ali möjlighet
för den anklagade att visa sin oskuld afskuren. Då
likväl den arresterade alltid bör äga rätt till reconventiou
för ett oskyldigt lidande, har jag önskat det stadgande, att
om någon af missförstånd blir arresterad för ett politiskt
brott, innan Konungen ang:de åtalets upptagande sig utlåtit,
så bör ransakningen ovilkorligen fullföljas, på det den
anklagade måtte få tillgodonjuta sin möjliga oskuld. Jag är
dock icke jurist och vet sålunda ej, huruvida jag uttryckt
min tanka i behörig form.
Hr Dalman: Jag har aldrig t vi fia t på Gr. Horns nied
mina likstämmiga afsigter i detta ärende; men jag vill dock
fästa uppmärksamheten derpå, att om domaren arresterat
någon för uppmaning till myteri, så är det hvarken domarens
rätt att hos Regeringen anmäla målet till nedläggande,
eller K. M:s rätt, att emot någondera partens protest, tillåta
åtalets upphörande; ty denna rätt äger K. M. icke i något
enda mål, som rörer samhällets säkerhet. Det är således
endast för det fall, att domaren anser Konungens person
laederad, d. v. s. brott begånget emot 5 cap. 1 § Missg.btn,
som anmälan derom lagligen kan och bör ske hos K. M.; och
örn för sådan händelse det vore ovilkorligen stadgadt, att
arrest ej finge äga runi, så följer klart häraf, alt en domare,
som på eu gång arresterade och anhöll om K. M:s yttrande,
huruvida åtal borde anställas eller icke, hade gjort
sig skyldig till ansvar, såsom för olaga arrestering. Jag
fortfar således att anse Gr. Horns tillägg obehöfligt och
förvillande,
LagUtskts betänk. Pf:o 178 återremitterades.
Gr, von Fersen, Hans: Då jag förnimmer, att åtskilliga
ledamöter dragit den slutsats af Hr af Ekenstams
yttrande för en stund sedan, att ändring skett i Bevilin.-  TJtskts betänk. N:o 55 efter justeringen af detsamma, så får
jag nu till R. o. Ad:s pro t. öfverlemna ett utdrag afBevilln.-  IJtsk:s prot. för d, 28 Jan., som visar förhållandet. Jag vill
ej trötta med uppläsning deraf.
Den i3 Mais.
Transsumt af protocollet, hållet hos It. II. St:s Bevilln.-  TJtsk. vid'sammanträde in pleno d. 28 Febi-. i835.
S. D. Justerades prot. för d, 27 dennes, äfvensom memor.
till Fi. II. St. angrde minskning uti Utsk:s cancelli-personal,
och fortsattes derefter öfverläggningen i anledn. af Hr
Gr. v. Perséns sedan sistl. gårdag på hordet hvilanda motion
med förslag till bestämmande af lämplig tid, då de nya
bevillntsafgifterna skola börja att utgå. Sedan discussionen
öfver ämnet var slutad, befunnos meningarna så olika, att
votering, till utrönande af pluralitetens tanka, blef nödvändig,
i hvilket afseende följande propos. framställdes: Den,
som vill, att, till svar å Hr Gr. v. Fersens ifrågavar. motion,
Utsk., med afstyrkande deraf, må förklara, att, med
Undanlag af postbevilln., hvilken redan tagit sin början, alla
andra slags bevillntr på grund af 61 § Reg.F. först med år
l836 böra vidtaga, voterar ja; den det ej vill, voterar nej;
vinner nej, anser Utsk. sig böra företaga att pröfva, vid
hvilken tid de särskilda bevillningarna skola taga deras början.
Den föreslagna ja-propos:n godkändes; men angrde contraproposm
måste votering anställas, dervid omröstningspropostn
blef: Den, sorn vill, att conlrapropostn vid hufvudvoteringen
må komma att lyda på sätt föreslaget är, voterar
ja; den det ej vill, voterar nej; vinner nej, kommer denna
contrapropos. alt innefatta, det Utsk. såsom svar å motionen,
med afstyrkande deraf, må förklara, att, med undantag
af postbevilln., hvilken redan tagit sin början, alla andra
slags bevillntr först med år i836 böra vidtaga.
Voteringen utföll med i3 ja och 18 nej, i följd hvaraf
proposrn vid hilfvudvoteringen blef:
Den, som vill, att, till svar å ifrågavar. motion, Utsk.,
med afstyrkande deraf, ina förklara, alt med undantag af
postbevilln., hvilken redan tagit sin början, alla andra slags
bevillnlr, på grund af 61 5 Reg.F., först med år i836 böra
vidtaga, voterar ja; den det ej vill, voterar nej; vinner nej,
kommer, till svar å motionen, Utsk., med afstyrkande deraf,
att förklara, att, med undantag af postbevilln., hvilken
redan tagit sin början, alla andra slags bevillntr först med
år 1836 böra vidtaga.
Voter:ssedlarna innehöllo 21 ja och 5 nej; och skulle
således Hr Gr. v. Fersens ifrågavar. motion besvaras i enlighet
med hvad ofvanstående ja-propos. innehåller.
Hr Frih. Boye, Hr af Ekenstam, Hr Grapengiesser och
Hr Arnberg deltogo ej i voteringen och reserverade sig emot
det fattade beslutet.
Transsumt af prot., hållet hos R. II. Si:s Bevilln.Utsk.
in pleno lördagen d. 7 Mars 1835.
Si*
Justerades prot. för d. 28 sisth Februari.
5a8
D c 11 a3 Mars.
sa
Likaledes
justerades och godkändes förslag till betänkt
i m lerin af Hr Gr v. Forsens, H.; motion om lämpligt lirstäinmande
af tiden, då de nya bevillntstitlarna skola börja
att tillämpas.
Emot beslutet reserverade sig Hr af Ekenstam, Hr Baron
Boye, Hr Grapengiesser och Hr Arnberg, på sätt de
betänk, åtföljande yttranden utvisa.
Rätteligen transsumeradt intyga
F. W. Gyllenhoff. N. F. Uhman.
Frih. Boye, Ludv.: Då jag gerna sjelf vill blifva fritagen
från all afsigt att förvilla, får jag förklara, att ehuru
jag varit af annan tanka än Utsk:s ordförande i sjelfva saken,
skall jag aldrig låta ett tillfälle gå mig ur händerna
att förklara, att ett mera kraftfullt och lagenligt sätt att gå
till väga, än det BevilIn.Utsk:s nuvar. ordförande iakttagit,
icke kan tänkas, och jag obilligar hvarje tanka, som skulle
något i denna fråga hafva tillgått på otillåtlig! sätt.
Gr. von Fersen: Jag hembär min tacksamhet till Frih.
Boye för hvad han behagat yttra, och är öfvertygad, att
Hr af Ekenstam ej åsyftat någon beskyllning; men då jag
hört, att åtskilliga ledamöter hafva fästat sig viri Hr af
Ekenstams yttrande, och det står i B. o. Ad:s prot., har jag
ansett en factisk vederlägging icke vara obehöflig.
k nyo föredrogs Lag- och Oecon.Utsk:ns d. i4 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 54 i anleda, af väckta frågor
rör:de fa 11 ig försörjningsans tal terna.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag har begärt ordet, för
att uttrycka mitt ogillande af Utsk:ns i anledn. af Hr Prosten
Nibelii motion gjorda tillstyrkande pag. 13: att den,
som tillåter gifta hushåll från annan socken hos
sig inflytta, utan att den församling, dit inflyttningen
sker, å allm. sockenstämma dertill bifall
lemnat, skall, derest han icke med församlingen
kan i godo öfverenskomma om de ökade bidrag,
som i sådan händelse må till fattigcassan erläggas,
vara pligtig att ställa full säkerhet för den
kostnad, socknens fattigförsörjningsanstalt kan få
vidkännas för dylika personers framtida underhåll.
De skäl, som legat lill grund för motionärens af
Utsk:n understödda förslag, hafva varit att söka dels förekomma
ytterligare utvidgning af det s. k. stattorparesystemet
och dels i möjligaste måtto hindra äktenskaps ingående
af obemedlade personer. Hvad den första omständigheten
beträffar, så medgifver jag, att syftemålet kan hafva något
skäl för sig, ehuru af en för det allm. visserligen underord
-
Den a3 Mars.
nåd vigt5 dock befarar jag, att det föréslagna stadgandet
skulle leda till ett det åsyftade alldeles motsatt resultat, d.
v. s. eika, i stället för att minska, fattigpersonalen, i följd
af de hinder, som derigenom skulle uppkomma för mindre
bemedlade personer, att kunna på ärligt sätt försörja sig.
De skulle nemi. icke kunna flytta från en socken, dit deen
gång inkommit, äfven om der saknades tillfälle för deln till
verksamhet, och de skulle således blifva tvungna att derstädes
qvarstadna, oaktadt den arbetsförtjenst, de kunde erhålla,
vöre otillräcklig för deras uppehälle. Jag kan följaktligen
ej betrakta det af IJtsktn föreslagna stadgande annorlunda
än som ett intrång i hvarje Svensk medborgares rätt
att vistas livar han vill och kan sig försörja, utan att ligga
samhället eller sina medmenniskor till last. Äfven ur en
annan synpunkt betraktadt skulle ett dylikt stadgande komma
att medföra väsendtliga olägenheter. Det är nemi. ganska
ofta af synnerlig vigt för näringsidkarne att kunna förskaffa
sig skickliga arbetare från andra orter. Jag betvifla!'
dock högligen, att någon näringsidkare skulle våga emottaga
främmande arbetare, om han nödgades ikläda sig borgen
för deras och deras familjers framtida underhåll. Det är
visserligen ej min mening att bestrida, att ju icke det s. k.
stattorparesystemet är i både allmänt och enskildt hänseende
skadligt och olämpligt; men jag tror, att den ledan vunna
erfarenheten af detta systems olägenheter och ofördelaktighet
är tillräcklig för att, derest icke särskilda locala förhållanden
förekomma, afhålla de större jordägarne från detsammas
utvidgande. Man har också i flera orter redan vidtagit
ändamålsenliga åtgärder i en motsatt riktning. Hvad
åter angår det andra af motionärens skäl, eller förekommandet
af obemedlade personers äktenskap, så lära dessa
icke kunna i ett fritt land genom något Jagstadgande förekominas.
Minskning af de behöfvandes antal och lindring i
bidragen till dessas underhåll torde deremot på det bästa
och lämpligaste sättet kunna beredas genom medgifvande!
af en allmän näringsfrihet, som sätter livar och en i tillfälle
att begagna sig af den för honom mest naturliga utvägen
till förskaffandet af sin bergning. Tvenne reservanter, Hrr
Hjärne och Bååth, hafva väl föreslagit, alt fat tiga fgiflerna
borde bestämmas i förhållande till den personal, sorn hvar
och en liar hos sig skattskrifven eller som på dess ägor har
sin bostad, och jag linner visserligen en sådan fördelningsgrund
af dessa afgifter i allmänhet vara både rättvis och
tillämplig; men jag anser, icke, att någon -ny allm. författning
derom behöfver utfärdas, enär 1788 års förordn. g ifver
tillräcklig latitud för församlingarna att rörjde ordnandet af
deras lättiganslnlter sjelfva besluta. Jag skulle, i öfverensstämmelse
med hvad jag nu. yttrat, vilja- tillstyrka afslag å
Ditsktns i frågavar. betänk... om icke jiag. 11 föi eköfft en anao
11. • ; ’ f)7
53o
Den s3 Mart.
nan hemställan af Utsk:n, hvilken jag för min del Önskar
matte varda bifallen. I anseende härtill, och då betänk, nu
för första gången till RiksStm inkommit, får jag altså anhålla
om återremiss af detsamma, dervid dessa mina anmärkn:r
torde få medfölja.
Frih. Boye, Ludv.: Jag anhåller, att Hr Ridd.secret.
ville upplysa, om och huru de öfriga Stånden afgjort detta
betänk.
Underteckn. Ridd.Secret.: Från Preste- och BondeSlm
har ej någon underrättelse ankommit; men BorgareSt.
har återremitterat betänk.
Frih. Boye: Efter denna underrättelse anhåller jag,
att det nu föredragna betänk, må ytterligare få hvila på
bordet, och hoppas, att Hr Stuart förenar sig i denna anhållan,
enär min afsigt är att komma till närmare eftersinnande
af frågan.
Frih. Cederström, Jac.: I händelse betänk, blir hvilande
på bordet, vill jag ej uppehålla R. o. Ad. med något
yttrande; men jag anhåller få veta, om någon förenar sig
med Frih. Boye, emedan jag i annat fall begär att få behålla
ordet.
Hr Rosenblad, Bernh.: I hopp, alt Frih. Boye fritager
mig från åliggandet att taga kännedom om ämnet och
framdeles yttra mig deruti, skall jag instämma i hans begäran
om betänkts ytterligare hvilande.
Föredrogs ånyo Hr Roo’s, Carl Ulr., motion om stadganden
dels i dels i afseende på den blifvande bevilln.-  förordn.
Gr. von Fersen, Hans: Jag var ej närvar., då Hr
Roos gjorde sin motion, men jag har haft tillfälle att genomläsa
densamma och torde nu få framställa några tankar
i anledn. deraf. Den har blifvit väckt med ledning af 56 §
Riksd.Ordn. under den förutsättning, att det kunde vara
osäkert, huruvida förslaget till ny bevilln:sförordn. kunde
hinna inkomma till Stånden, för att hos dem skärskådas och
granskas. I afseende på denna ingress får jag gifva tillkänna,
att förslaget snart inkommer till Stånden, emedan detsamma
i morgon justeras inför Utsk. Moliverna för motionen
förfalla således. Hvad den punkten beträffar, som angår
tractaraenten, hänför den sig till 162 § i bevilln.förordn.,
som redan blifvit afgjord. 3:dje punkten af motionen angår
anmärkn. mot Öfverståthållarens rättighet att utnämna ordförande
i tax.eringscommitte'en. Detta låter ej ändra sig,
emedan 1 10 § redan är bifallen, fade punkten innefattar,
att Utsk. skulle föreslå en utväg för att få bevilln.förordn.
underskrifven. Jag kan ej inse, hvad befattning Utsk. kan
Den aS Mari.
taga med denna punkt, och då ej flera olika ämnen få föredragas
i ett memor., men så skett i detta, bestrider jag
remiss deraf under tilläggande af det ytterligare skäl, att i
72 § Riksd.Ordn. står: ”De från samtliga Ständer utgående
acter och handltr undertecknas af Landtm, och talmännen
allena.” Huru bevilln.förordn. skall blifva underskrifven,
synes således redan vara bestämdt. Af dessa anledn:r hyser
jag den öfvertygelse, att Hr Gr. o. Landtm, svårligen kan
framställa propos. till remiss af Hr Roos’ motion.
H. Ex. Flr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
fann, i anledn. af hvad Gr. v. Fersen nu yttrat, att Hr
Roos’ motion borde förfalla.
Ropades ja.
Ånyo föredrogs BondeSt:s d. 21 dennes på bordet lagda
inbjudn. till R. o. Ad. samt PresteSt. att förena sig uti
BondeStrs beslut angrde Lag- och Oecon.Utsk:ns utlåt. N:o
53, i fråga om skyldighet för säteriägare och vissa boställsinnehafvare
att deltaga i byggnad af tingshus och häradsfängelse.
Hr Hjärne, Harald: Jag begär, att det beslut, BondeSt.
inbjudit oss att fatta, och hvilket nu är fråga om att
bifalla, måtte uppläsas.
Underteckn. Ridd.Secret.: Beslutet i Lag- o. Oecon.-  Utsk:ns betänk. N:o 53, som R. o. Ad. afslagit, men hvilket
PresteSt. numera antagit, lyder sålunda: ”att med uppliäfvande
af den i 26 cap. 2 § Byggn.b:n stadgade frihet för
sätes- och ladugårdar samt afhysta rå- och rörshemman
från skyldighet att deltaga i byggnad och underhåll af tingsbyggning
och fånghus, varder härmedelst förordnad!, att
innehafvare af sådana fastigheter samt insockne frälsehemman
hädanefter skola vara pligtiga att, lika med andra hemmansägare
i häradet, tingsbyggning och fånghus bygga och
underhålla."
Hr Hjärne: Jag torde få påminna, att när detta betänk.
första gången här föredrogs, var det en aftonstund,
då endast 6 eller 7 ledamöter voro närvar, och hvilka svårligen
kunde sägas uttrycka R. o. Ad:s mening i ämnet. Betänk.
ansågs afslaget, och man ville ej begära votering; men
min mening har varit, att det borde bifallas, emedan jag utgår
från den rättsgrund, att ingen fastighetsägare bör vara
frilagen från skyldigheten att underhålla tingshus, enär det
är naturligt, att de brottslingar, sorn skola dömas i tingshusen,
äro lika vådliga för alla. Betänkligheter hafva härvid
uppstått, hemtade från R. o. Ad:s privilegier; men jag
förmodar, ali inga sådana skäl finnas, som vederlägga min
sats. Jag anhåller således om bifall till inbjudningen.
Dcu 23 Mars.
Frih. Gederström, Jac.: I motsats mot den siste talaren
tillstyrker jag afslag å inbjuda. Långt ifrån, att Utsk:ns
tillstyrkande hvilar på rättsgrunder, innehåller det en
rubbning i äganderätten. Utsk:n hafva förbisett, att ingen rättighet
kan hos särskilda samhällsclasser rubbas eller borttagas
utan ersättning, ehuru här ej är fråga om privilegier.
Förslaget är således oantagligt, intilldess någon grund bIif—
ver uppgjord för ersättning. Jag tillstyrker afslag härå.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Lika med Frih. Cederström
föreställer jag mig, att förslaget strider mot rättsgrunder,
och jag Ivar motsatt mig detsamma inom Utskm. Såsom skäl
derför har man sagt, att tingshusbyggnad vore en communal-angelägenhet;
men många andra af samma beskaffenhet
äro lika väl att anse sorn communala, och jag tror ej, att
några slags rättigheter kunna borttagas utan ersättning.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag anhåller att få yttra mig
håde om sak och form. Hvad sjelfva saken angar, erkänner
jag, att ehuru få med mera nit än jag strida mot bemödanden,
som gå ut på kullkastande af sådana onera,
som äro fästade vid jorden, så är jag dock af annan tanka
i fråga om verkliga communal-augelägenheter. Säteriägares
rättighet i detta fall är det desto större skäl att
borttaga, som, då de erhöllo denna rättighet, de tillika
hade att ombesörja, jemte andra anstalter, sin egen jurisdiction.
Jag vore således benägen alt medgifva denna rubbning;
men då frågan är afgjord (dervid pluraliteten gör intet
till saken), kan jag ej neka, att enär jag anser tvifvelaktigt,
huruvida inbjudn:r instämma med grundlagen, och de aldrig
utan i högst vigtiga fall böra leda till resultater eller
antagas, yrkar jag afslag å denna.
Ilr Hjärne: Jag gillar ingalunda frånträdande af ett
en gång fattadt beslut; men dä sådant ej är förbjudet, följer
jag min enskilda öfvertygelse i hvarje fall. Jag är härvid
af olika tanka med den siste talaren och tror, att inbjuda.
just i vigtiga frågor ej bör äga rum, emedan ju vigtigare
en fråga är, ju mera bör den varit öfvervägd och
beslutet till följd deraf desto fastare. Hvad denna sak säiv
skildt beträffar, bestrider jag ingalunda Frih. Cederströms
och Gr. Horns yttrande, att dea i någon mån ingriper i
äganderättsförhållanden; men då den gör det till en så obetydlig
grad, hade jag trott, att man ej borde lemna ett tillfälle
å sido att småningom närma sig målet af jemnlikhet i
skattebördor. Derföre ät’ det, jag nn velat uttala min öf*
vertygelse.
Inbjudningen blef icke af R. o, Ad. antagen,
Föredrogs ånyo Constit,Utsk:s d. 21 dennes på bordet
• . V--,. ,f - ^ - ' /' «■ t *
Dc n i3 Mars.
533
lagda memor. JVio 100 med föreslående af ett tillägg vid i
5 4 morn. Tryck fr:sfö r o r d n.
Frih. von Schulzenheim, Da v.: I händelse en auctorilet
bryter mot antagen lag, finnes ett sätt att söka rättelse
för de personer, sorn blifvit förnärmade, genom besvärs
anförande å vederbörlig ort. Man har hittills ej hos den
underordnade tjenstemannen velat lägga controllen på den
högre. Så har dock ej Utsk. här gått lill väga. Då en bestämd
författning ålägger Hofcancelleren att inom i4 dagar
utfärda tillståndsbevis för periodiska skrifters lifgifvande, är
underlåtandet häraf ett bestämdt tjenstefel, hvaröfver besvär
kunna anföras; men derom yttrar Utsk. ej ett ord,
utan säger, att om ett sådant fel begås, skall registratorn
rätta detsamma och meddela diariibevis till samina verkan.
Kan nu Hofcancelleren tillåta sig att bryta mot tydlig författning,
så kan han ju äfven befalla sin registrator alt ej
påteckna dinriiuldraget. Jag vet, att nu ej kan blifva fråga
att afslå detta inemor., utan anhåller blott, att delta
yttrande måtte få förvaras i prot. till nästa riksdag.
Frih. Cederström, Jac.: Jag uppträder ej, för alt
försvara den föreslagna förändringen, hvilken jag finner
otjenlig; men då frågan ej till definitivt afgörande kan förekomma
förrän vid nästa riksdag, så är det tids nog att
då yttra sig härom.
Gr. Horn, Claes Fredr.: R. o. Ad. har förut afstyrkt
grundlagsändringsförslag, väckta af Constit.Utsk. I
likhet dermed anser jag R. o. Ad. såsom sin gemensamma
tanka böra förklara den här af Utsk. tillstyrkta förändringen
icke vara nyttig.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade förklara såsom sin gemensamma tanke den af Gr.
Horn gjorda anmärka., att den föreslagna förändringen ej
borde äga rum.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Frih. Cederström: Jag reserverar mig såväl mot den
framställda propos:n som mot den gemensamma tankan.
Vid förnyad föredragning lemnades utan anmärkn. och
förklarades altså hvilande till nästa riksdag nedannämnda d,
21 dennes på bordet lagda memor. från Constit.Utsk., nemi.:
Wto ioi. med förslag till ändringar i i§6 och 8 mom:n
Tryckfr.förordn,
N:o io3. med föreslående af ett tillägg vid Tryckfr.-  förordnts 3 § 8 mom.
Wto 104. med föreslående af ett tillägg i Tryckfr.för-t
prdnjs 1 § 9 morn.
Wto io5. med förslag till ändring i jtsta undantagspunk-t
ten af 4 moni, 2 § Tryck fr.förordn.
534
Den q3 Mars.
Föredrogs ånyo Constit.Utsk:s d. 2t dennes på bordet
lagda memor. N:o 102 med föreslaget tillägg till Tryckfr.-  förordnrs 2 § 4 mora.
Frih. von Schulzenheim, Dav.: De förbrytelser,
som på grund af 2 § åtalas, böra lika väl vara förenade
med skriftens confiscation som de i 3 J omtalade. Jag anser
således Utsk:s förslag väl grundadt, och min anmärka,
går endast ut på en förseelse, sorn af Utsk. blifvit begången.
Enligt 4 § 3 mom. kan ej en skrift beläggas med sequester
på grund af annat än öfverträdelse mot 3 §, och
såsom ett corollarium af Ulsk:s förslag anser jag derföre,
att i 3 mom. af 4 § böra tilläggas orden: i alia de fall,
som 2 och 3 §§ utstaka. Jag anhåller oro propos. till
antagande af denna anmärkn. såsom Ståndets gemensamma
tanka.
Frih. Cederström, Jac.: Sjelfva lagforändringen är
af den siste talaren gillad, men han har framställt behofvet
af en annan förändring såsom följd af denna. Detta är riktigt,
och Utsk- har varit betänkt derpå, samt kommer i
särskildt betänk, att föreslå alla de redactionsförändringar,
som till en följd af vid denna riksdag fattade beslut om ändring
i Tryckfr.lagen blifva nödiga.
Hr Stuart, Carl Gust.: De uti Tryckfr.förordnls 2
§ uppräknade undantag från den allm. tillåtelsen att från
trycket utgifva handkr synas mig vara alltför många, och
en inskränkning af dessa sålunda fridlysta handkr skulle
verkligen vara önskvärd. Deremot kan jag icke biträda en
grundlagsförändring, hvarigenom straffet för öfverträdelser
af berörde lagbud skulle ytterligare skärpas. Det af Constit.
Utsk. nu, till vinnande af detta ändamål, framställda
grundlagsandringsförslag finnér jag således icke antagligt.
Att, på sätt Utsk. föreslagit, stadga confiscation af från
trycket utgifna ofullständiga rättegångshandkr synes mig ingalunda
ändamålsenligt. Den mest Jämpliga ansvarspåföljden
för den, som utgifvit sådana handkr, torde deremot
Vara att ålägga honom att jemväl låta trycka de förbigångna
skrifterna. Enligt den af mig nu yttrade åsigt skulle jag
visserligen vara mest benägen att anhålla om propos. till afslag
å det nu förevar, förslaget till grundlagsändring; men
då detsamma äfven i afseende på redactionen är så bristfälligt,
att det icke lärer kunna antagas, skall det vara mig
likgiltigt, antingen R. o. Ad. nu genast afslår detta förslag
eller låter det hvila till nästa riksdag, för att då undergå ett
sådant öde.
Frih. von Schulzenheim: Efter den upplysning,
Frih, Cederström leranat, afstår jag från min anmärkn.
Den aå Mart. 535
Då emot förslaget ingen egentlig anmärkn. blifvit gjord,
blef det förklarad! hvilande till nästa riksdag.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 26 Mars 1835.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 6 prot.utdr. för d. 23 dennes.
Underteckn. Ridd.Secret.: Den 2 Juni sistl. år föredrogs
inför R. o. Ad. Oecon.Utskts betänk. N:o 5g i anledn.
af väckta motioner, rörrde Presterskapets aflöning, och det
vid tillfället förda prof. innehåller:
”1 sammanhang härmed upplästes ett från BondeSt. ankommet
prot.utdr. af d. 28 sisth Maj, af innehåll, att Ståndet
beslutat låta anstå med utlåt, öfver detta betänk., intilldess
att Lag- samt Oecon.Utsktn inkommit med deras gemensamma
yttrande öfver Peter Jönssons från Jönköpings län
motion i ett med föremålet för Oecon.Utskts ifrågavar. betänk.
gemenskap ägande ämne.”
”Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag vågar anhålla om
Hr Gr. o. Landtmrs propos., att förevar, betänk, äfven hos
R. o. Ad. måtte få hvila, intilldess utlåt, öfver den i BondeSt:s
prot.utdr. omnämnda motion från Lag- och Oecon.-  Utsk:n inkommit.”
”Gr. von Fersen, Hans, förenade sig med Gr. Cronhjelm.
”
”R. o. Ad. instämde uti BondeSt:s ofvanförmälda beslut.”
I anledning deraf har Oecon.Utsk:s betänk. N:o 5g
blifvit hvilande ända hittills. Något utlåt, från Lag- och
Oecon.Utsk:n öfver berörde motion af Peter Jönsson båticke
inkommit, och jag har från BondeSCs cancelli erhållit
den underrättelse, att dervar. handla- ej upplysa, att en sådan
motion af något Utsk. blifvit behandlad. Också har
BondeSt., i anledn. af hvars prot.utdr. R. o. Ad. beslöt, att
Oecon.Utsk:s ifrågavar. betänk, skulle hvila, numera utlåtit
sig deröfver, och Ståndets dervid förda prot. af d. 8 Dec.
förlidet år innehåller:
”S. D. Till förnyad handläggning förekom Allm. Besv.-  o. Oecon.Utsk:s sedan d. 28 sistl. Maj på bordet hvilande
betänk. N:o 5g i anledn. af väckta motioner, rör:de presterskapets
aflöning.
”Vid föredragningen af detta betänk, d. 28 Maj hade
Ståndet, i anledn. af Peter Jönssons från Jönköpingslän an
-
53G
Den 26 .Mars.
malan, att på Lag- samt Allm. I3esv.- 0. Oecon.*Ulsli:ns gemensamma
pröfning berodde en af Peter Jönsson afgifven
särskild motion, augrde conventioner i afseende på underhållningsskyldigheten
af de å prestebolen varande hus, beslutat,
att med utlåt, öfver betänk. N:o 5g låta anstå, intilldess
de sammansatta Utsktns utlåt! i anledn. af ofvanberörde
motion hunnit till Ståndet inkomma.”
”Peter Jönsson från Jönköpings län: Då jag
gjorde förenämnde anmälan, ägde jag anledn. förmoda, att
min motion skulle af Lag- samt Allm. Besv.- o. Oecon.Utsk:n
bifallas; men sedan Utskrn emedlertid inhämtat, alt
3:ne RiksSt. bifallit Oecon.Utskrs betänk. N:o5g, afslogo de
äfven min motion, hvilket yttrande R. St. ock redan gillat;
och lärer således i afseende på förevar, betänk. N:o 5g någon
annan åtgärd icke kunna vidtagas, än att dervid låta
bero.”
— — — ”På derom af Talmannen framställd propos»
fann Ståndet för godt att vid betänk. JNT:o 5g låta bero.”
Vid sådant förhållande får jag vördsamt hemställa, om
H. R. o. Ad. tillåter, att detta betänk. JVto 5g, som så länge
varit hvilande, må uppföras på föredragntslistan för nästa
plenum; hvarom jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm,
täcktes framställa propos:n.
R. o. Ad. biföll, att Oecon.Utskrs betänk. N:o 5g skulle
uppföras på nästa plenidags föredragnrslista.
Företogs till pröfning StatsUtskrs d. 21 dennes på bordet
lagda utlåt. A:o 432 ' anledn. af väckt fråga om förändring
i methoden för riksbokslutet samt de förvaltande
verkens redogörelser.
Hr Hjärne, Harald: Jag är visserligen icke tillräckligt
initierad i delta ämne, för att fullständigt kunna utreda
vigten af Hr Santessons motion; men de flesta, sorn tagit
kännedom af ämnet, äro, såsom jag tror, med mig öfvertygade
derom, att vårt bokföringssätt inom de förvaltande
verken kunde förenklas och ställas i det skick, att revisorerne
och StatsUtsk. vid riksdagarna med mindre arbete och
tidsutdrägt kunde få kännedom om ställningen i dessa verk.
Jag ser en reservation åtfölja Utsk:s utlåt., och jag instämmer
uti reservantens åsigt. Utsk. har väl sagt, att det är
vordet vitsordadt, såväl att uti rikshufvudböckerna på ett
enkelt, lättfattligt och upplysande satt upptages och utredes
förhållandet med Stats-, Riksgls- och andra verks medel,
som ock att dessa hufvudböeker uti oafbrutet sammanhang
funnits förda med utmärkt ordning och redighet samt synas
fullkomligt uppfylla det dermed åsyftade ändamål. Att de
kunna vara förda med utmärkt ordning och redighet jäfvar
icke den tanken, jag framställt, att bokförissältet kunde för
-
en
-
Den 26 Mars.
enklas och göras lältfattligare för dem, som siola granska
räkenskaperna, emedan det torde vara en allmänt erkänd
sanning, att de icke äro så enkla, som de behöfde vara;
och hvad det beträffar, att de skulle vara förda på ett sätt,
som synes fullkomligen uppfylla det dermed åsyftade ändamålet,
så kan det väl icke nekas, att ändamålet med rikshufvudboken
måste vara att lemna tillfälle för andra personer
än dem, som tagit bestämd befattning med uppgörandet
deraf, att se, huru statsverkets räkenskaper förhålla
sig, men det kan naturligtvis icke begäras af StatsUtsk. eller
revisorerna, som på kortare tid äro tillsammans, om ej
räkenskaperna i sina detailler äro så förenklade som möjligt.
Jag har varit i tillfälle att se åtskilliga förvaltande verks
räkenskaper, och ehuru jag icke kan uppgifva, huru de böra
inrättas, för att vara så väl ordnade som möjligt, säger
mig likväl mitt sunda förnuft, att det är möjligt, att de
kunna förenklas, och att det vore väl, om de blefvo det. På
de grunder, jag nu anfört, hvilka blott innehålla allmänt
kända saker, och då jag icke kunnat uppgifva, uti hvilka
bestämda afseenden räkenskapssättet bör förändras och förenklas,
kan jag väl icke begära återremiss; men då jag förmodar,
att flera af öfriga här närvar, ledamöter hafva större
kännedom om saken än jag, och att de inse vigten af
förenklingen, anhåller jag på sådan grund om återremiss,
på det att StatsUtsk. ytterligare må öfverväga detta, i min
tanka, ganska vigtiga ämne.
Hr af Sil le'n, Lars Gabi1.: Till H. R. o. Ad. hemställer
jag vördsamt, om en återremiss bör beviljas på grund
af ett anförande af en ledamot, som sjelf tillkännagifvit sig
icke hafva någon kännedom i ämnet. Det vore önskligt,
om ett förslag till förenkling af methoden för rikshufvudböckernas
afslulande kunde uppgifvas; men så länge något
sådant förslag ej af dem, som klandra nuvar. method, blifvit
framstäldt, torde något afseende å deras yrkande ej kunna
liafvas. Jag yrkar således bifall till förevar, betänk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg de gjorda anmärkningarna hindra antagandet afSlntsUtskis
utlåt. N:o 422 och detsamma således böra återremitteras.
Ropades starka nej, blandade med ja.
StatsUtskis utlåt. Nio 422 klef derefter af R. o. Ad.
bifallet.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskis d. 21 dennes
på bordet lagda utlåt. Nio 4^8 öfver Hr Petre's inom BorgareSt.
väckta motion i anledn. af R. o. Adis, Preste- och
BondeStlns fattade beslut, rörlde Riksg.conlis garanti förde
lån, som hypotheksföreningar komma att upptaga, blef samsö
H. 68
536
Dea aG Mars.
ma utlåt, ånyo Legardt på bordet af Hr Hjärne, Harald,
och Gr. von Fersen, Hans.
Föredrogs ånyo och lades till handhna Bevilln.-, Lagoch
Oecon.Utskms d. 21 dennes på bordet lagda memor.
Wto 16 i anledn. af gjorda anmärkntr vid TJtsk:ns memor.
Wto i3 med förslag till sammanjemnkning af RiksStins beslut,
rörtde Utsktns utlåt. Wto 8, ang:de reglementariska föreskrifter
för brännvinsbrännings utöfning m. 111.
Till pröfning föredrogs BancoUtskts d. 21 dennes på
bordet lagda utlåt. Wto 109 i anledn. af de inom 3tne RiksSt.
framställda och till Utsk. remitterade anmärkntr emot
dess i mom. Wto 84 afgifna förslag tili instruetion för R.
Stts Revisorer öfver Bancoverket.
Uppå begäran af Gr. von Fersen, Hans, blef Hr
Stuarts utlåt, åtföljande reservation uppläst.
Gr. von Fersent Som detta betänk, innehåller svar på
en återremiss, så får jag hos Hr Gr. o. Landtm, hemställa,
huruvida icke det förra betänk, i ämnet WTto 84 med de förändringar,
som i betänk. Wto 109 blifvit föreslagna, bör
punktvis föredragas; och anhåller jag att dervid särskildt få
framställa de anmärkntr, som synas mig nödiga.
R. o. Ad. beslöt, alt målet skulle punktvis pröfvas och
att memor. Wto 84 skulle tagas till grund för föredragningen.
1 och 2 §§ biföllos.
3 § moram litt. a och b biföllos.
3 § mom. lit. c.
Gr. von Fersen: Då BancoUtskts memor. Wto 84 förra
gången förevar, instämde jag, om jag ej missminner mig,
i Gr. Frölichs reservation, och i öfverensstämmelse dermed
delar jag nu den åsigt, Hr Stuart, i dess vid betänk. Wto
109 fogade reservation, framställt; hvarföre jag anhåller om
afslag å Utskts förslag i lit. c af 3 §, samt att R. o. Ad. i
stället måtte antaga den redaction, Hr Stuart under samma
littera föreslagit.
R. o. Ad. antog den af Hr Stuart uti dess reservation
föreslagna redaction af mom. lit. c i 3 §.
Likaledes antog R. o. Ad. det utaf Hr Stuart uti dess
reservation föreslagna mom. lit. d i 3 §.
3 § mom. lit. d,
Den af Utsk. uti utlåt. W:o 109 föreslagna förändrade
redaction af detta pram. upplästes.
Deii iG Mars.
53g
IL o. Ad. afslog såväl det uti memor. N:o 84 sorn det
uti utlåt. N:o 109 framställda förslag lill mom. lit. d af 3 5.
Hr von Troil, Emil: Sedan R. o. Ad. nu afslagit
mom. lit. d af 3 § såväl i betänk. N:o 84 som i betänk. N:o
109, och då Hr Stuart under lit. c föreslagit ett deremot
svarande morn., så anhåller jag, att R. o. Ad. måtte pröfva,
hvad Hr Stuart under lit. e föreslagit, innan vi öfvergå
till något annat mom. af Utsk:s förslag.
Det af Hr Stuart föreslagna morn. lit. e blef af R. o.
Ad. bifallet.
3 § momtn litt. eoch f biföllos.
4, 5 och 6 §§ biföllos.
7 $•
Utsk:s redaction af denna § afslogs och Hr Stuarts förslag
till redaction af densamma blef af R. o. Ad. antagen.
8 och 9 §§ biföllos.
Ilr Hjärne, Harald: Då StatsUtsk:s betänk. N:o 4^3
för en stund sedan föredrogs, begärde jag det på bordet.
Detta skedde af misstag, emedan uppläsningen skedde så
otydligt, att jag, som ej sett föredragn:slistan för i dag, ej
kunde fatta annat, än att detta betänk, handlade om garantien
för hypotheksföreningar samt hufvudgrunderna för
sådana föreningar, hvarom jag visste, att Utsk. fattat sitt
beslut. Jag anhåller derföre att, i fall Gr. v. Fersen, sota
instämde i min begäran om bordläggning, vill derifrån afstå,
få återtaga denna min begäran, emedan jag för mindel
ej har något att anmärka emot StatsUtsk:s, i anledn. af Hr
Petre's motion, afgifna betänk. N:o 423.
Gr. von Fersen, Hans: Äfven jag gjorde samma misstag
som Hr Hjärne; men jag hemställer, huruvida, sedan
Hr Gr. o. Landtm, förklarat betänk, hvilande, det kan i
detta plenum upptagas. För min del tror jag det ej kunna
ske.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det lian ej trodde
det vara lämpligt, sedan ett mål blifvit förklaradt hvilande,
att åter i samma plenum upptaga det till pröfning.
Ånyo föredrogs BancoUtsk:s d. 21 dennes på bardet lag-v
da utlåt. N:o 110 i anledn. af de inom 3:ne RiksSt. gjorda
och till Utsk. remitterade anmärkn:r emot Utsk:s i memor.
N:o 88 afgifna förslag till åtskilliga förändringar i art. 1 af
i83o års bancoreglemente.
Gr. von Fersen, Hans: Som äfven vid detta betänk:
är bifogad en redaktion af Hr Stuart i enahanda syftning
54°
I) c n °6 Mar
med hans reservation vid det nyss afgjorda betänk. N:o 109,
och som jag tror, att det af R. o. Ad. rörande moni. c af 3
§ i sistnämnde betänk, fattade beslut erfordrar, att äfven
det af Utsk. i betänk. 110 gjorda förslag undergår förändring,
så får jag anhålla, att Hr Stuarts emot betänk. 110
afgifna reservation må blifva uppläst och att R. o, Ad:s beslut
måtte i öfverensstämmelse med densamma blifva fattadt.
Efter uppläsning af Hr Stuarts reservation biföll R. o.
Ad. utlåt. N:o 110 med den förändring, att a:dra punkten
skulle erhålla den af Hr Stuart uti reservationen föreslagna
redaction.
Föredrogs ånyo BancoUtskts d. 21 dennes på bordet
Jagda memor. N:o 111 med öfverlemnande af förslag till regJementariska
stadganden, motsvarande 5 art. 1 afd. i i83o
års bancoreglemente.
Hr af Sillen, Georg Axel, hade inlemnat följande
anförande:
Hvad angår de för Bankens 7 cassörer uppförda missräkningspenningar,
200 r:dr för hvardera, så synes dervid
böra förblifva; men att öka dem till 3oo r:dr, såsom Utsk.
föreslagit, då en cassör blir indragen, dertill finner jag, lika
med reservanten, Hr Rubin, icke skäl. En slik tillökning
vore en icke antydd, men i sjelfva verket varande,
uppmuntran till slarf. Det kan ju dessutom hända, att den
cassör, som icke räkuar rätt, lika såväl gör missräkning sig
till godo som till skada.
Den åsigt, man i sednare tider velat följa, att inskränka
Bankens verkningskrets inom mera naturliga gränsor, synes
äfven fordra, att dess utgifter bestämmas till hvad de
egentligen böra vara, eller för verkets egna upprätthållande.
Emot denna princip strida alldeles de uti detta betänk, uppförda
följande årliga välgörenhetsbidrag:
Till Frimurare-barnhuset i Stockholm .... r:dr i,5oo.
,, dito dito i Götheborg . . . . „ 3oo.
,, allm. fattigvården i Slockholm „ i,ooo.
„ Gustavianska barnhuset i Norrköping . . . „ 100.
„ barnhuset i Gefle „ 100.
,, dito i Carlshamn „ 100.
,, smärre julgåfvor åt fattiga såväl i hufvud
staden
som i orterna „ 2,000.
Alla dessa utgifter, tillsammans utgörande årligen r:dr 5,100,
anser jag, såsom alldeles främmande för Bancoverkets ändamål
och endast föremål för en barmhertighetsinrättning, böra
försvinna.
Jag hemställer vördsamt, om icke betänk., med dessa anmärkntr
åtföljdt, må till Utsk. återremitteras.
R. o. Ad. ansåg ej de gjorda anmärkntna böra föranleda
till återremiss, utan biföll memor. N:o 111.
\
D c n 26 Mars. 551
Tili pröfning föredrogs BancoUtsk:s d. ar dennes på
bordet lagda rneraor. N:o 112 med öfverlemnande af förslag
till reglementariska föreskrifter, motsvarande afd. 1 af art.
4 uti iB3o års bancoreglemente.
Hr von Troil, Emil: Ett memor., hvilket, såsom
detta, innefattar icke blott ganska vigtiga, utan äfven en
stor mängd skiljaktiga ämnen, lärer svårligen, första gången
det förekommer, kunna antagas. Annorlunda än punktvis
lärer det icke kunna föredragas och afgöras, hvarföre jag
tager för gifvet, att återremiss deraf kommer att äga rum
afven på grund af följande 3:ne anmärkn.V, som jag, för
min del, har att emot detsamma framställa. Den första anmärkn.
är den, att Utsk. tillstyrkt förbud för Bancostyrelsen
att utlemna planlsar. Jag kan icke finna någon giltig
anledo. till delta förbud, enär förhållanden lätteligen kunna
uppstå, då det blefve en vinst för Banken att utlemna plantsar;
ty om någon behöfde emot silfvermynt utlaga plantsar,
vore, om icke mer, åtminstone slagskatten en gifven vinst.
Då jag således icke kan se, hvarföre man skall förbjuda en
åtgärd, som såväl å ena som andra sidan kan vara fördelaktig,
tillstyrker jag, af skäl i öfrigt, som af reservanterna
äro anförda, att detta stadgande må utgå. Min andra anmärkn.
afser förhållandet med utvexling af ducater. Utsk.
har tillstyrkt, att Bancoslyreisen skall äga, på grund af
förändrade conjuneturer, att under årets lopp förändra invexlingspriset,
men att deremot utvexlingspriset under årets
lopp skall vara oförändradt. Vi hafva ofta sett, huruledes
priset på guld såväl som silfver hastigt förändrat sig. Om
sålunda guldet under loppet af några månåder steg, så att
det vore fara värdt, att Bankens hela guldförråd skulle uttagas,
och det för lägre pris, än guldet i förhållande till
silfret i varuhandeln gällde, så skulle Banken derigenom tillskyndas
en betydlig förlust; till förekommande hvaraf det
följaktligen är angeläget, att Bancostyrelsen äger att under
årets lopp äfven förändra utvexlingspriset, när förändrade
omständigheter så påkalla. Den tredje anmärkn., jag har
att göra, afser den uppgjorda tariffen för invexling af utländskt
silfvermynt. Jag tror, alt Utsk. deruti icke bestämt
priset riktigt med afseende på myntets intrinseca värde, i
hvilket afseende jag directe till Utsk. skall inlemna en uppsats,
emedan det lärer vara föga interessant för R. o. Ad.
att böra den uppläsas.
Frih. af Nordin, Garl Joli.: Uti hvad Hr v. Troil
anmärkt anhåller jag att få förena mig, såsom helt och hållet
öfverensstämmande med den åsigt, jag hyser. Jag anser
nemi. Bancostyrelsen höra äga rättighet att få utgifva plantsar,
emedan det är en misshushållning att mynta silfver,
för att sedermera utsläppa detsamma, då det deremot både
för den enskilde och Banken är en fördel, att det kan få
552
Den aG Mars.
utlenmas omyntadt, hvarigenom större visshet vinnes derom,
alt det å utländsk ort emottages. Förenande mig således
uti hvad Hr v. Troi! anfört, anhåller jag blott att dertill
få lägga den anhållan, att BancoUtsk. vid tariffen JV:o a
ville tillse, att det blir något klarare att uppfatta, hvad
Utsk. här menat. Öfverskriften lyder nemi. sålunda: ”Tarif
fö'r invexling af utländskt silfvermynt, då af någon sort erbjudes
fern marker v i c t ua 1 i e-v i g t och derutöfver.” Att
här ligger någon felaktighet i uttrycket är öppet, hvilken
felaktighet jag anhåller må blifva rättad; hvarföre jag således
förenar mig uti begäran om återremiss.
Frih. Stjernstedt, Theodor: Jag förenar mig så
mycket hellre uti anhållan om återremiss, som jag reserverat
mig mot BancoUtsk:s tillstyrkande uti 4:c^e punkten,
hvarest det förbjudes Bancofullmägtige att få utgifva planlsar
i stället för myntadt silfver, emedan jag icke finner något
skäl för detta förbud, roen deremot så många flera skäl
för öfverlemnande af den rättighet åt Bancofullmägtige, att
åt den fordringsägare, som behöfver omyntadt silfver, 1'å
utlemna plantsar.
Ilr Rosenblad, Bernh.: Erkännande, att flera regleroentariska
stadganden uti ifrågavor. afdeln. af bancoreglementet
genom af Utsk. föreslagna förändringar vinna verklig
förbättring, såsom t. ex. upphäfvandet af maximipris för du~
calers invexling, får jag dock mot andra begagna min anroärkntsrätt,
inskränkande mig dock till sådana punkter, der
jag äger något hopp, att mina anmärkn:r kunna föranleda
något resultat.
Jag tager för afgjordt, att i r § och å öfriga ställen
ordet courant rättas för det fall, att icke något sådant
mynt blifver i Riket infördt.
I Hr Stuarts reservation mot g:de punkten instämmer
jag endast med undantag, att han synes hafva förbisett, att
vid bokföringen af utländska mynt och plantsar man i deras
upptagna värden afdrager slagskatten, så att t. ex. en bokförd
r:dr i förstnämnda tillgångar alltid anses innehålla ^
proc. mera fint silfver än en r:dr i Svenskt silfvermynt af
nya myntet. Lika öfvertygad jag nu, såsom vid förra riksdagen,
är om olämpligheten att ålägga Banken att till hvem
som vill mot dess sedlar utlemna plantsar efter deras bokförda
värde och utan afdrag af slagskatten, lika öfvertygad
är jag ock om olämpligheten af den utaf Utsk. nu föreslagna
motsatta ytterlighet. Uppstår silfverbehofvet för att betacka
en tillfällig undervigt i våra utrikes handelsförhållanden,
då således silfver behöfver utföras, kan med vinst för
både Bank och sedeihafvaren en frivillig liquid med passande
utländska myntsorter eller plantsar äga rum (ty sedelinnehafvaren
kan med större vinst på utländsk ort begagna
dem peli således derför betala mera till Banken än för Svenskt
Den aG Mars.
553
silfvermynt). Ett förnekande af en sådan rättighet för Banken
(egentligen en handel med metallisk valuta) skulle endast
bidraga att onödigtvis höja coursen vid vissa tillfallen. Jag
tillstyrker sålunda följande förändring i den af Utsk. föreslagna
redactiou af 4 § i detta betänk.:
Derest någon hos Banken sig anmäler till erhållande
vare sig af plantsar eller af de i bifogade tarif IV:o i upptagna
utländska silfvermynt, såvida häraf behållning finnes,
må det bero på Bancofullmägtiges pröfning att sådan anmälan
medgifva, hvarvid iakttages, att förde utländska silf—
vermynten betalningen erlägges efter det i nämnda tarif upptagna
pris, och att plantsarna godtgöras Banken efter bokföringspris,
med tillägg af proc.
Finnes vid lånecontoren tillgång af derstädes inlösta utländska
silfvermynt, må de kunna utlemnås efter de i tariffen
N:o i bestämda pris.
En nu frånvar. ledamot har anmodat mig fasta uppmärksamheten
derpå, att Liineburger och Mechlenburger
zweydrittelstycbena, ehuru innehållande alldeles lika mycket
fint silfver, dock skola vara utmyntade till ganska olika halt,
samt att sålunda det i tariffen N:o i (vid inköp efter bruttovigt)
utsatta gemensamma pris för endera vore antingen för
högt eller för lågt. Dessa tariffer finner jag öfverensstämma
med dem, som finnas intagna i nuvar. bancoreglemente och
som grunda sig på uppgifter från K. Myntet. Utan att sjelf
känna det uppgifna förhållandets verklighet, har jag dock
trott mig böra anmäla uppgiften, för att undersökning måtte
kunna ske, antingen genom Utsk. eller genom fullmägtige,
i hvilket sednare fall rättighet torde böra lemnäs dem, att
efter resultatet rälta tariffen.
BancoUtsk:s memor. N:o 112 återremitterades.
Hr Lagerhjelm, Pei l-, uppläste följande:
R. o. Ad. har nyligen förlorat en af sina äldsta och
mest verksamma medlemmar, och, jag vågar tillägga, cn
bland de utmärktare. Om minnet gerna dröjer vid det ovanliga,
det sällsynta, skall det ej ännu hellre lemna sin hyllning
åt den medborgerliga verksamhet, som genom beslutsamhet
och insigt i statens vigtigaste förhållanden lägger
grund för efterkommandes sjelfständighet och lycka? — Må
dessa åsigter förtjena eder uppmärksamhet, mina Hrr, på
en man, som på ett lika beslutsamt som klokt och verksamt
sätt deltog i det riksmötes alla förhandlingar, hvarifrån vi
härleda vårt nyare statsskick! Jag bör blott nämna numera
aflidne Frih. L. A. Mannerheims namn, för att fästa eder
uppmärksamhet, mina Hrr, vid ordföranden i 1809 års Conslit.
Utsk., ledaren af de lika vigtiga som brydsamma och
mödosamma förhandlingarna vid 1809 års riksmöte och R.
St:s förste Just.ombudsman. Den tidpunkt, som jag nu vid
-
554
Den 26 Mars.
rör, är oss så nära, att omdömet öfver dervid verkande personer
skulle träda Historiens i förväg; men denna grannlagenhet
mot efterverlden skall icke hindra samtiden att hedra
den aflidnes minne, då förtjenslen står i öppen dag. Det
vore att misskänna eder medborgerliga känsla, mina Hrr, att
längre dröja med den motion, jag har att förelägga eder.
Hr Lagerhjelm tilläde derefter muntligen:
Jag hemställer vördsamt, att H. Ståndet med sin närvaro
måtte hedra den aflidne Frih:s likbegängelse, som i
morgon kommer att hållas i S:t Jacobs kyrka, och att samlingen
måtte få ske kl. 6 e. m. på Landtm:srummen; hvarom
jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, måtte framställa
propos:n.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag uppstiger visserligen
icke för att i något fall jäfva den framställning af aflidne
Frih. Mannerheims förtjenster, sora blifvit gjord af den siste
värde talaren, och det skall för mig vara en lika helig pligt,
som för någon annan af Ståndets ledamöter, att lemna den
gärd af aktning, som tillkommer en politisk person, hvilken
i vår revolutions historia spelat en utmärkt rol, och hvars
handlingar jag hoppas äfven af Historien skola rättvist bedömas;
men jag vågar likväl hemställa, om den framställning,
Hr Lagerhjelm gjort, bör vara föremål för Ståndets beslut,
och således erfordrar Hr Gr. o. Landtmrs proposln. Jag
skulle tro, att det vore tillräckligt, om Hr Gr. o. Landtm,
täcktes avertera Ståndet, att en sådan sammankomst af dess
ledamöter kan äga rum, och att således en hvar af It. o.
Ad:s medlemmar kan af egen böjelse deltaga i den sorgefest,
som efter Frih. Mannerheim kommer att firas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då en sådan
gärd som den, hvilken af Hr Lagerhjelm blifvit föreslagen,
borde vara en följd af Ståndets enhälliga beslut, och Ståndet
nu vore så fåtaligt, att det vore svårt att utröna, hvad
hela Ståndet vid ett sådant tillfälle, som det ifrågavar.,
skulle önska, ansåg IL Ex. Gr. Horns förslag vara det mest
passande. Att begrafningen blir i morgon hade R. o. Ad.
hört; och hvad rummen å Landtmtsklubben angår, så vore
de tillgängliga för samlingen äfven vid begrafningsfesten.
Föredrogs ånyo och bifölls BancoUtskts d. 21 dennes på
hordet lagda memor. N:o n3 med hemställan om afskrifning
å Tumba bruks vinst- och förlust-räkning för de kostnader,
som komma att uppstå genom verkställd ny classification af
Tumba bruks lumpförråd och derå nu bestämda lämpliga
penningevärden.
Vid förnyad föredragning af BancoUtskts d. 21 dennes
på
Den 36 Mars.
545
på bordet lagda memor. N:o 114» anglde försäljning af
Tumba bruk jemte några andra bruket rör:de ärender, blef
samma memor. ånyo hegardt på bordet af Hr Rosenblad,
Bernil., samt Hr Reeustjerna, Abrah. Alex.
Ånyo föredrogs Exped.Utskrs d. 23 dennes på bordet
lagda förslag till R. St:s lind. skrifvelse till K. M., angrde
grunderna för Bankens rörelse och förvaltning.
Hr Stuart, Garl Gust.: I det nu ånyo föredragna,
från Exped Utsk. inkomna förslag till und. skrifvelse, ang:de
grunderna för Bankens rörelse och förvaltning, ari bestämmandet
af hvad med sedelstock skall förstås ordet förfallna
uteglömt framför skulder. R. St. hafva nemi. beslutat,
att med sedelstock skall förstås alla Bankens förfallna
skulder. Misstaget af Exped.Utsk. vid den und.
skrifvelsens uppsättande har troligen härledt sig derifrån,
att i det BancoUtskts tryckta betänk., som innehåller de
närmare bestämmelserna rörtde sedelstocken, ordet förfall-i
na genom tryckfel kommit att uteslutas. Jag hemställer
derföre, om icke detta ord i den und. skrifvelsen kunde
varda tillagdt.
R. o. Ad. godkände den föreslagna und. skrifvelsen med
den förändring, att uti irsta punkten ordet förfallna
skulle sättas framför ordet skulder.
Ånyo föredrogs den motion af Frih. Boye, Ludv., hvilken
d. 16 dennes f. m. blifvit väckt, hvarom i plenum d. 23
dennes varit taladt, men hvilken ej förrän efter sistnämnde
plenidag blifvit till prot. aliemnad; varande motionen af följande
innehåll:
I anledn. af det förslag till lag för privatbanker, hvarmed
Lag- och BancoUlskm i deras betänk, inkommit, samt
med den rätt Riksd.Ordnts 56 § förunnar, får jag vördsamt
föreslå: att sedan R. St:s beslut i berörde ämne blifvit fattade,
och man för bevarandet af det sammanhang, som ämnets
särskilda delar sig emellan äga, varit nödsakad att sammanfatta
och på enahanda sätt framställa de §§ eller de delar
deraf, som, till följd af deras egenskap af civil lagstiftning,
utgöra föremål för båda Statsmaglernas gemensamma
afgörande, med de §§, hvilka åter, såsom varande af ceconomisk
beskaffenhet, ankomma på K. M:s ensamma lagstiftning
och uti hvilka R. St. blott äga att deras tind. önskningar
afgifva, R. St. ville, uti den und. skrifvelse till K.
M., som kommer att med Ständernas lagförslag afgå, afskilja
och bestämma de lagbud, som, efter Ständernas förmenande,
tillhöra den civila lagstiftningen, ifrån de bud,
som åter tillhöra den ceconomiska.
20 1:1.
69
- -"-'Ojii f
54<3
Den 26 Mars.
För denna min motion anhåller jag om remiss till Lagoch
BancoUtskln; äfvensom jag anhåller, att, intilldess denna
motion varder af R. H. St. afgjord, med insändandet till
K. M. af Ständernas beslut, ang:de lagförslaget, må anstå.
Likaledes och i sammanhang härmed föredrogs Hr Stråles
d. 23 dennes afgifna motion om afskiljande nf de oeeonomiska
och financiella delarna i förslaget till lag för enskilda
sedelbanker från de delar, som röra allm. civillag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade remittera Frih. Boyes och Hr Stråles anföranden
till Banco- och LagUtsk:n.
Hr Stuart, Carl Gust.: Om mitt minne icke bedrar
mig, åsyfta Frih. Boyes och Hr Stråles motioner enahanda
resultat, eller att R. St. skulle till K. M:s sanction i vanlig
lagstiftningsväg blott anmäla de juridiska delarna af banklagen,
men i öfrigt öfverlemna åt K. M. att, på sätt K. M.
för godt funne, besluta rÖr:de de regiementariska delarna
af denna lag. Jag kan icke dela de värde motionärernas
åsigt, emedan jag anser åtskilliga af de regiementariska föreskrifterna
i denna lag vara af den vigt, att, om de icke
godkännas, det vore vida bättre, att icke någon sådan lag
utkommer, än att på grund deraf enskilda banker skulle
kunna inrättas, hvilka icke voro bundna af de till allmänhetens
betryggande oundgängligen nödvändiga regiementariska
föreskrifterna för idkandet af denna rörelse. Jag anser
mig i sådant afseeude endast behöfva åberopa rättigheten för
bankerna att utgifva sedlar, hvarom bestämmelserna, ehuru
måhända de vigtigaste i hela banklagen, torde icke utan
skäl kunna anses tillhöra de regiementariska föreskrifterna.
I fall denna rättighet icke inskräpkes inom vissa gränsor,
skall efter all sannolikhet sådana bankers uppkomst komma
att medföra mera skada än gagn för vårt fädernesland. Jag anhåller
derföre om propos. för afslag å ifrågavar. arne motioner.
Frih. Boye, Ludv.: Uppkommen i detta ögonblick
har jag icke hört mer än den siste värde talarens yttrande;
men i aniedn. deraf får jag fästa Pir Gr. o. Landtmrs
samt H. Ståndets uppmärksamhet derpå, att Hr Stuarts anmärkt).
angår hufvudsaken; ty jag har icke begärt ett afskiljande
nii af det juridiska från det regiementariska, utan
jag har blott begärt, att ett sådant afskiljande mätte beslutas,
och denna begäran mätte vara så grundlagsenlig som
möjligt. Huru detta afskiljande bör ske är en annan fråga.
Frågan är blott, om ett afskiljande af det rent civila från
det oeeonomiska må äga runi eller icke; och detta är en
annan fråga än den, hvarom Hr Stuart talat. Jag tror således
icke, att remiss kan förvägras. I öfrigt begagnar jag
tillfället för att anhålla, att Hr Stråles anförande i sista
plenum må åtfölja remissen.
Den 36 Mini
547
lii- Hjärne, Harald.: Jag instämmefl visserligen icke
uti den åsigt, Frih. Boye uttryckt; men jag vet också å andra
sidan, att det, enligt grundlagen, är Hr Frih. öppet
att vacka den frågan, enär de beslut, R. o. Ad. fattat i afseende
på banklagen, icke lägga något hinder deremot. När
således fråga om afskiljande af de juridiska från de oeconomiska
stadgandena kan komma att discuteras inom Stånden,
tror jag, att ett sådant afskiljande lättare skall kunna låta
sig göra, sedan Banco- och LagUtsk:n yttrat sig derom, än
om frågan derom omedelbart företages inom Stånden, Till
tidens vinnande tillstyrker jag således remiss af motionerna,
ehuru jag icke kan instämma med Frih. Boye deruti, att
propos. till remiss icke kan vägras, emedan vi vid denna
riksdag hafva flera prejudicat derför. Men af skal, som jag
nämnt, anhåller jag oin propos. till remiss.
Hr Rosenblad, Bernh.: Vördsamt anhåller jag, alt
Hr Ridd.secret. täcktes upplysa, hvad ämne som nu är under
öfverläggning, 0111 det är någon motion eller utlåt, från
Utsk., samt att derefter få fortfara.
Underteckn. Ridd.Secret.: Föremålet för öfverläggningen
är Frih. Boyes och Hr Stråles motioner om afskiljande
af de linanciella och ceconomiska från de juridiska delarna
af besluten öfver förslaget till lag för privatbanker.
Hr Rosenblad: Redan i början af öfverluggningen om
förslaget till lag för privatbanker yttrade jag min tanke i
öfverensstämmelse med Hr Stråles åsigter, att det vore olämpligt
att ingå uti en fullständig lagstiftning för sådana banker;
men då skälet, hvarföre jag understödde Hr Stråles
tanke, nemi. att tiden vore för kort för att i detta fall
åstadkomma en lagstiftning, sådan att den kunde och borde
antagas, sedan pröfningen numera försiggått, belt och
hållet förfaller i afseende på den af Hr Stråle gemensamt
med Frih. Boye sedermera väckta frågan om afskiljande af
det ceconomiska från det rent legala uti besluten öfver förslaget
till lag för privatbanker, så kan jag icke annat än
understödja motionärerna.
Hr von Troil, Emil: Efter min tanka har den siste
värde talaren ganska riktigt framställt frågans beskaffenhet,
ty Frih, Boyes s. k. motion var ingenting annat än ett föreslaget
sätt, huru R. o. Ad. skulle gå till väga vid behandlingen
af Banco- och LngUtsk:s sednaste betänk, med förslag till
lag för enskilda banker, och'sedan R. o. Ad. numera slutat
pröfningen af samina betänk., synes mig Frih. Boyes motion
till följd deraf förfalla; men om densamma skulle böra föranleda
till någon förändring i de fattade besluten, må sådant
kunna ske directe och utan någon föregående förfrågan
hos Utsk., huru män vid en slik behandling bör till vä—
gagå, — en oformlighet, som nära gränsar till det löjliga.
5jS
Den 26 Mars.
Frih. Boye: Jag gratulerar Hr v. Troil, sorn kunnat
uppfatta Hr Rosenblads mening. Likväl tror jag, att Hr v.
Troil icke mindre än Hr Rosenblad taga fel om hvad frågan
rörer. Min motion afser ingalunda någon förändring af
de fattade besluten, utan, efter ordalydelsen, innefattar den
endast det förslag, att R. St. ville uti den lind. skrifvelse
till K. M., som kommer att nied Ständernas lagförslag afgå,
afskilja och bestämma de lagbud, som, efter Ständernas förmenande,
tillhöra den civila lagstiftningen, från de lagbud,
som tillhöra den oeconomiska. Det rubbar icke de beslut,
som äro fattade; och jag tror derföre, att de tvenne värda
ledamöterna misstagit sig om syftemålet med min motion.
Jag vet icke, hvarföre de skola motsätta sig ett sådant afskiljande,
som jag föreslagit, och att Ständernas yttrande
derom må åtfölja den und. skrifvelse!! till K. M. Jag förnyar
min anhållan om remiss af motionen.
Uppå derefter framställd propos. blefvo Frih. Boyes och
Ilr Stråles anföranden remitterade till Banco- och Lag-Utsk:n.
Föredrogs ånyo Hr v. Troils, Emil, d. 23 dennes på
bordet lagda motion om inbjudn, till de öfriga RiksSttn att
instämma i R. o. Ad:s i anleda, af Banco- och Lag-Utsk:ns
utlåtande N:o 4> rörtde lag för offentliga bolagsbanker fattade
beslut.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag får reservera mig emot
R. o. Ad:s beslut att remittera Frih. Boyes s. k. motion.
Jag instämmer med Hr v. Troil deri, att det ar högst oformligt,
att ett af ett RiksSt. fattadt beslut kommer att undergå
pröfning af ett Utsk. Jag tror, att Utsktn ej kunna behandla
annat än motioner eller sammanjemnkn:r af Ståndens
beslut; men till Utsk:s behandling anser jag ej kunna höra
ett frånskiljande af ett särskildt Stånds enskilda beslut.
Frih. Boye, Ludv.: Då det ges en § i Riksd.Ordn.,
som säger, att ärender, i hvilka Stånden fatta sina beslut,
böra först behandlas af Utsk., så vet jag icke, huru Riksd.-  Ordn:s föreskrifter kunna stå tillsammans med den framställning,
sora den siste talaren gjort. Jag nekar dock icke hans
rätt att reservera sig emot ett fattadt beslut och vill således
ej dermed uppehålla mig; men frågan angår nu Hr v. Troils
motion. Det är ingalunda för att återgifva något vägrande,
sedan han bestridt min motion, som jag motsätter mig den
motion Hr v. Troil väckt; men jag har ett godt skäl för bestridande
af denna motion, enär jag, sedan R. o. Ad. redan
beslutat, att PresteStts inbjudn. i samma ämne skall hvila,
tills frågan är slutligen afgjord, icke förstår, huru med detta
beslut kunde stå tillsammans, att R. o. Ad. i dag skulle
besluta ifrågavar, inbjudn. tili de andra Stånden, medan en
föregående inbjudn. från PresteSt. ännu ligger på R. o. Ad:s
bord, för att afbida slutligt afgörande. Jag tror, att dessa
Den 26 M a r
549
inbjudna- skulle korsa hvarandra, och att, med bibehållande
af consequens, 11. o. Ad., som redan beslutat, att PresteStts
inbjuda, skall hvila, icke kan skrida till ett beslut att inbjuda
de öfriga Stånden att instämma i Ii, o. Ad:s beslut,
innan PresteStts inbjudn. blifvit besvarad.
Hr Hjärne, Harald: Jag tror för min del, att PresteStts
inbjudn. eller det ämne, hvarom den handlar, ej står
i direct sammanhang med Hr v. Troils förslag om inbjudn.
till de öfriga Stånden. Om jag rätt påminner mig PresteStts
inbjudn., innehåller den en hemställan, att R. St. mätte besluta
att lill K. M. öfverlemna att efter eget godtfinnande
utfärda reglementariska föreskrifter för de privatbanker, som
möjligen kunna uppkomma, innan nästa Ständer hinna sammanträda.
Ilr v. Troils inbjudn. rörer deremot det förslag
till banklag, som redan af R. St. blifvit pröfvadt. Då detta
Stånd uppgjort ett sådant förslag, vore det en inconsequens
alt icke önska, att äfven de öfriga Stånden må deri instämma,
och det förefaller mig nära nog omöjligt att rör:de ett
förslag med så många stadganden och i en fråga, som kan
ses på så många sätt, samt vid en reglering, som kan uppgöras
efter så olika systemer som detta ämne, komma till
en sammanjemnkning, om man icke inbjuder hvarandra, efter
det Stånden fattat sina särskilda beslut. Jag tillstyrker således
bifall till Hr v. TrAils förslag om inbjudn., och ett
skäl, som, efter min öfvertygelse, borde för hvar och en
ådagalägga omöjligheten att sammanjernnka alla 4 RiksSttns
beslut utan inbjudn., är, att om ett Stånd beslutar en banklag,
som innefattas i 3 §§, ett annat Stånd antar 7 §§ och
de öfriga Stånden ett ändå större, men olika antal så
måste de största svårigheter för Råneo- och LagUtsk:n möta
vid sammanjemnkningen af dessa olika beslut. Det är på
denna grund jag anser nödvändigt att inbjuda Medstånden
att instämma i det beslut, R. o. Ad. fattat.
Ankom K. M:s Hofcanceller, hvilken på K. M:s höga
vägnar aflemnade en nåd. propos. till R. St.
Efter Hofcancellerens bortgång uppropades och yttrade
sig
Frih. Roye: Det är möjligt, att jag icke nog tydligt
uttryckt mig i mitt förra yttrande. Jag får då förklara, att
jag icke vill bestrida Ilr v. Troils motion, då den tid inträffar,
att den kan bifallas; men jag tror icke, att den kan
förekomma, så länge ännu R. o. Ad:s beslut är beståndande,
det beslut nemi., att PresteStls inbjudn. skall hvila på bordet,
intilldess slutliga frågan är afgjord. Skulle R. o. Ad.
nu kunna eller vilja afgöra PresteStts inbjudn., så skulle jag
icke lägga hinder i vägen för afgörandet af Hr v. Troils
motion; men det synes mig vara en uppenbar motsägelse att
besluta, det Pre$teSt;s inbjudn, skall hvila på hordet, och,
55o
Den 26 Mars.
medan det hvilar, skicka PresteSt. en inbjudn., sorn är rakt
stridande emot det med PresteSt:s inbjuda, åsyftade beslutet.
Jag tror således, att vi först måste afgöra PresteStts
inbjuda., innan vi besluta en annan inbjudn. i samma ämne.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag kan icke fatta annat,
än att PresteSt:s inbjudn. rörer den frågan, huruvida man
skall lill K. M. öfverlåta att efter godtfinnande afgöra lagen
för privatbanker, nolabene sedan denna lag en gång af R.
St. blifvit beslutad. Nu är det för att komma till ett sådant
beslut örn lagens innehåll, som Hr v. Troil föreslagit
ifrågavar. inbjudn., och jag tror, att densamma skulle fortskynda
uppnåendet af den punkt, hvartill vi skola komma,
innan vi kunna besluta öfver PresteSt:s inbjudn. Jag kan
således ej se annat, än att den inbjudn., Hr v. Troil föreslagit,
vore ett sätt att komma till det mål, Frih. Boye
äfven tyckes önska.
Hr von Troil, Emil: Jag hörde nyss Frih. Boye yttra,
att den inbjudn., jag föreslagit, står i rak strid med
den, som inkommit från PresteSt., och då Hr Frih. har
denna åsigt, kan jag också fatta, hvarföre han vill bestrida
den motion, jag framställt; men det är just denna grund
för hans yrkande, som är eu irring, ty PresteStts inbjudn.
angar endast redaction af missivet vid lagens öfverlemnande
till K. M., nemi. att B.. St. skulle hos K. M. anhålla, att,
derest lagen ej kan hinna erhålla K. M:s sanction, medan
Ständerna äro tillsammans, K. M. då måtte å densamma
göra det afseende, han kan finna lämpligt vid utfärdandet
af reglementen för de enskilda bankerna, som innan nästa
riksdag kunna uppstå. Den inbjuda., hvarpå jag begärt Hr
Gr. o. Landtmrs propos., fäster sig deremot alldeles icke vid
missivet, utan vid sjelfva lagtexten. Här äro således line
bestämdt olika frågor sammanblandade, af hvilka den ena
icke kan strida emot den andra. Jag tror således, alt de
invändningar, Frih. Boye vid detta tillfälle gjort, icke förtjena
något afseende, och anhåller, att Hr Gr. o. Landtm,
täcktes göra propos. på den framställning, jag i förra ple*
num gjorde.
Frih. Cederström, Jac.: Då denna fråga förra gången
förevar, yttrade jag mig emot den ifrågavar. inbjudn.,
såsom varande för tidig. Då Stånden fattat olika beslut, är
det naturligt, att första åtgärden är, att Utsk:n skola saminanjemnka
de olika besluten, så vidt möjligt är, samt uppgifva
förslag till voter:spropos:r, der meningarna äro af beskaffenhet
att ej kunna sammanjemnkas. Att gå med inbjudntr
i förväg för denna åtgärd af Utsk:n, kan ej leda till
annat än oordning och oreda; ty i sådan händelse kunde
ett Stånd, som inbjudit de andra Stånden alt instämma i
sitt beslut, på grund af inbjudn. antaga ett annat Stånds
Den 26 Mars.
55i
beslut, hvilket Stånd återigen kunde frångå sitt beslut, så
att RiksSt:n kunde ingå på hvarandras beslut, utan att
skiljaktigheterna blefve mindre. Då grundlagen anvisat ordningen
för målens behandling, förmodar jag, att Hr Gr. o.
Landtm, låter dervid bero.
Frih. Boye: Om förhållandet verkligen är sådant, som
Hr v. Troil uppgifvit det, har han rätt och jag orätt; men
så beredvillig jag är att medgifva, det hans framställning
kan vara riklig, ber jag dock att få förvissa mig derom på
det enda sätt, som kan vara fullt öfvertygande, i det jag
hos Hr Gr. o. Landtm, anhåller, att PresteSt:s inbjuda, må
blifva uppläst, hvarigenom det skall visa sig, hvilkendera
af oss har rätt.
Upplästes PresteSlrs d. 21 dennes e. m. på bordet lagda
prot.utdr. af d. 16 i denna månad, angtde inbjuda, till instämmande
uti ett af PresteSt., i anledn. af Banco- och LagUtsktns
utlåt. N:o 4; fattadt särskildt beslut.
Frih. Boye: Jag erfar nu, att vid förra uppläsningen
bar Hr v. Troil uppfattat innehållet af PresteSt:s inbjudn.
bättre än jag, och afstår från allt bestridande af hans motion.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag har ofta, och
senast, då detta mål förra gången förevar, fästat uppmärksamhet
på icke allenast olämpligheten, utan äfven olagligheten
af dylika urtima inbjudn:r. Jag kallar dem urtima,
emedan de ske tidigare, än lagen stadgar; ty den säger, att
de skola komma från Utsk. Jag skulle visserligen önska,
att propos. å sådana inbjudnlr vägrades; men som en sådan
vägran vore stridande mot praxis, får jag endast tillstyrka
Pi. o. Ad. att vägra bifall till den föreslagna inbjudn.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. vänligen
inbjuda de resp. Medstfinden att med R. o. Ad. sig
förena uti det af Ståndet fattade beslut i anledn. af Bancooch
LagUtsk:ns utlåt. N:o 4-
Företogs till pröfning Lag- och Oecon.-Utsk:ns d. 14
dennes på bordet lagda betänk. N:o 54 i anledn. af väckta
frågor rör:de fattigförsörjningsanstalterna.
Hr Stuart, Carl Gust.: Innan detta utlåt, ytterligare
bordlädes uti förra plenum, framställde jag dervid åtskilliga
anmärkn:r. Jag förklarade nemi., att jag på det
högsta ogillade det af Utsk:n föreslagna stadgandet, att den,
som tillåter gifta hushåll från annan socken hos sig inflytta,
utan att den församling, dit inflyttningen sker, å allm.
sockneslämma dertill bifall lemnat, skall, derest han icke
med församlingen kan i godo öfverenskomma om de ökade
bidrag, som i sådan händelse må till fattigcassan erläggas,
vara pligtig att ställa full säkerhet för den kostnad, sock
-
552
Den 26 BI ars.
nens fattigförsörjningsanstalt kan få vidkännas för dylika
personers framtida underhåll. Jag yttrade, det jag ansåg ett
sådant stadgande vara stridande emot Svenska medborgares
rättighet att vistas, hvarest de behaga inom Riket, då de
på ett ärligt sätt kunna sig försörja. Äfven förklarade jag,
att, enligt min åsigt, en dylik föreskrift vore hinderlig för
näringarnas utveckling inom landet, enär ett oundgängligt
vilkor derför är, att skickliga personer sktille kunna användas
i de näringar, för hvilka de äro mest lämpliga. Jag
vill nu icke upptaga R. o. Ad:s tid med att ytterligare utveckla
mina åsigter i detta ämne, helst jag förmodar, att
ingen yrkar bifall till betänk., utan inskränker jag mig till
anhållan om propos. till återremiss och att såväl detta sorn
det i sista plenum af mig i samma ämne afgifna yttrande
må få densamma åtfölja.
Frih. Cederström, Jac.: Det är på ena sidan ganska
riktigt, hvad Ulskm anfört rörtde de svårigheter, som uppkomma
genom socknarnas rättighet att vägra inflyttning,
hvilka svårigheter, såsom härledande sig från socknarnas
skyldighet att underhålla sina fattiga, icke kunna häfvas,
utan att staten träder emellan och anvisar medel för detta
behof. Det förestår således att pröfva, i hvilken ordning
lagstiftningen i Riket ang:de fattigförsörjningen skall komma
till någon förbättring. Hvad Utsktn föreslagit anser jag icke
ledande dertill. Det är icke nog att stadga, att den fattige
alltid skall anses tillhöra den församling, der han sist varit
skattskrifven, utan att stadga, huru med mantalsskrifningen
skall förfaras, om det skall åligga den inflyttande personen,
som är okunnig om sockenstämmobeslutet och aldrig fått det
deraf, att klaga deröfver, eller om, såsom jag tror, det faller
af sig sjelf, att det är församlingen, som skall kära i målet
och således fullfölja sin i sockenstämman uttalade åsigt,
att den ifrågaställa personen icke kan anses tillhöra församlingen,
och först sedan landshöfdingeembete! pröfvat sockenstämmobeslutet,
bör detsamma anses äga gällande kraft.
Det morn., som Utskrn i följd af Prosten Roséns motion tillstyrkt,
bör således undergå rättelse i öfverensstämmelse härmed.
Utsk:ns förslag, att den, som tillåter gifta hushåll från
annan socken hos sig inflytta, utan att den församling, dit
inflyttningen sker, å allm. sockenstämma dertill bifall lemnat,
skall, derest han icke med församlingen kan i godo
öfverenskomma om de ökade bidrag, som i sådan händelse
må till fattigcassan erläggas, vara pligtig att ställa full säkerhet
för den kostnad, socknens fattigförsörjningsanstalt
kan få vidkännas för dylika personers framtida underhåll,
innefattar, i min öfvertygelse, ett ganska oriktigt stadgande.
Äro de gifta bushållen så qualiflcerade, att de lagligen böra
r®
Den afl W a r s.
563
få inflytta, så har Socknen ingen rättighet att fordra garantier
derför, att dessa hushåll möjligen i en framtid kunna
falla fattigförsörjningen till last. Är åter hushållet så beskaffadt,
att laga skäl att vägra dess inflyttning förefinnas,
så åligger det socknen alt genast, då fråga om inflyttning
uppstår, göra dessa skäl gällande; men att ålägga den, som
emottager ett inflyttande hushåll, att ställa säkerhet förden
kostnad, socknens fattigförsörjningsanstalt möjligen kan få
vidkännas för dylika inflyttande personers framtida underhäll,
låter i sjelfva verket icke practisera sig, ty det faller
af sig sjelf, att, om den person, som i lag afslutat ett sådant
contract med socknen, i morgon dör eller försäljer sitt
hemman, efterträdaren derå icke kan vara pligtig att uppfylla
ett dylikt med socknen ingånget aftal. Skulle man
åter anse dessa inflyttade personers framtida underhåll böra
vidlåda den jord, hvarå de först inflyttade i socknen, skulle
det kunna hända, att hemmansdelar bomme att finnas,
hvilkas hela afkastning medtoges till fattigförsörjning, så att
ingen enda skilling återstod hvarken för ägarhe eller kronoutskylderna.
Jag tror således, att detta förslag bör förfalla.
Om icke Utsktn i det af mig nyss omnämnda mom. föreslagit
ett stadgande, som med den uppgifna modifiealionen
bör komma att äga rum, skulle jag verkligen tillstyrkt
afslag på hela betänk., hvarvid likväl den svårigheten hade
mött, att Utsktn uti föregående delen af betänk, rätteligen
tillstyrkt afslag å åtskilliga motioner, som således genom afslag
å Utsktns tillstyrkande kunde ansetts bifallna. Äfven af
denna anleda, anhåller jag om återremiss och att detta utlåt,
må till Ulsktn medfölja.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Rubriken på detta
betänk, antyder ett af de vigtigaste ämnen, .sorn kunna blifva
föremål för Representationens behandling; men innehållet
finner jag deremot så inskränkt, att man nästan blir förvånad
öfver, huru litet af delta vigtiga ämne blifvit afhandladt,
och det, som blifvit framstäldt, finner jag så stridande
mot sunda principer för fattigvården, att jag icke kan
annat än utbedja mig att dervid få göra några anmärkntr.
Jag anser först för en allm. princip, som knappt lider några
undantag, att hvar och en, som intet ondt har gjort,
bör äga frihet att bosätta sig, hvar han kan hoppas att finna
sin bergning. Andra principen anser jag vara den, att
en person, som i sin fulla arbetskraft vistats å en ort en
viss tid, t. ex. io år, bör anses hafva varit denna ort till
så mycken nytta, att orten bör draga försorg om hans ålderdom
och skröplighet, om han skulle behöfva det. Jag
får derföre såsom en tillämpning af dessa principer hemställa,
om man icke kunde stadga, att en hvar må inflytta till
hvilken församling han vill, blott han medför pass från dea
30 H. 70
Den 26 M a r st
församling, hvarifrån han hommer, och att, om han i 10
år bergar sig, utan att i någon mån falla församlingen, dit
lian inflyttat, till last, denna församling också skall draga
försorg om honom, i fall han så behöfver, men alt, om han
tidigare faller fattigförsörjningen till last, den församling,
hvarifrån han kom, till hans underhåll skall bidraga med
10 proc. för hvart år, som detta tidigare inträffat. I fall
återremiss bifalles, anhåller jag, att detta yttrande må få
densamma åtfölja.
Frih. Gederström: För min del nödgas jag bestrida
den siste värde talarens förslag att låta socknarna deltaga i
fattigförsörjningen tili en viss proc. i förhållande till det antal
år, den af fattigvård behöfvande personen vistats inom
församlingen. Deraf skulle uppstå rättegångar och li'qvider,
vida kostsammare än underhållet, och föranledas så mycken
skriftvexling auetoriteterna emellan, ja, ända till K. M., alt
jag förmodar, att Utskm finna den föreslagna utvägen olämplig;
hvaremot den af mig föreslagna utvägen, att det icke
bör vara nog med att vägra inflyttning, utan att denna vägran
bör underställas vederbörande auetoritet, på hvars pröfning
det skall ankomma, huruvida inflyttningen må äga runi
eller ej, icke torde böra förbises.
Hr Hjärne, Harald: Hr Cederschjöld har klandrat
Utsk:n derför, att rubriken på detta betänk, afser ett vigtigt
ämne, men att sjelfva besluten, som äro framställda,
icke tillkännagifva, att Utsktn med tillräcklig vigt begrundat
ämnet. Jag tror, att ehuru betänk:s premisser icke fullkomligt
uttrycka den stora vigt, som ämnet förtjenar och
som äfven sammansatta Utsk:n lagt derpå, man likväl icke
kan säga, att Utsktn förbisett ämnets vigt, utan tror jag
tvärtom, att Utsktn behandlat ämnet så grundligt, som det
varit möjligt. Man har inom Utsktn ansett sig böra göra
skillnad emellan sådana fattigvårdsföreskrifter, som kunna
hänföras till s. k. communalbestyret och således åligga församlingarna
enskildt, och sådana, som kunna blifva föremål
för ailm. lagstadganden. I detta fall har jag biträdt den
mening, som inom Utsk:n gjort sig gällande, nemi. att man
till Ståndens pröfning endast borde framställa de principer,
som böra ligga till grund för föreskrifterna i afseende på
fattigvården, och dessa anser jag kunna reduceras till 2:ne
hufvudsakliga, af hvilka den ena är den: hvar skall en
fattig njuta underhåll? I detta fall hafva Utsktn lemnat ett
tillstyrkande, som innefattas uti första punkten. Den andra
principfrågan är: huru skola afgifterna till fattigcassan fördelas?
Denna fråga är icke af Utsktn utredd, emedan man
ansett detta höra till det reglementariska, hvarom det borde
tillhöra församlingarna sjelfva att öfverenskomma; men en ingrediens
af denna fråga innefattas likväl i a:dra punkten (angele
tjenstfolks inflyttningar), som är underställd Ståndens
Dea 26 Mars.
555
pröfning. Jag har icke inom Utsk:n instämt uti den åsigt,
som af flera ledamöter här blifvit klandrad, hvilket min betänk.
vidfogade reservation äfven utvisar, och jag instämmer
således uti anhållan om återremiss, till vinnande af nödig
rättelse i denna del; men jag har icke kunnat underlåta att
taga Utskrn i försvar emot den förebråelsen, att de med
mindre grundlighet behandlat ämnet, emedan jag vågar påstå,
att de i detta fall, så vidt möjligt varit, icke försummat
deras åliggande.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Jag är icke så lycklig sorn
den siste värde talaren, att kunna taga Utsk:n i försvar för
detta betänk., emedan jag tror, att Utsk:n kunnat åstadkomma
ett bättre arbete; men den värde ledamoten torde
med mig minnas, huru detta ämne inom Utskrn behandlades,
så att hvad betänk, tillstyrker egentligen är resultat af
BonfleStrs opinion. Jag nödgas med ledsnad tillstå, att jag,
såsom ordförande inom Utskrn, erfarit, att vid behandlingen
af såväl detta som många andra vigtiga ämnen högst få af
de öfriga Ståndens ledamöter varit tillstädes; men specielt
påminner jag mig, att vid behandlingen af detta mål inom
sammansatta Utskrn ingen enda af R. o. Adrs ledamöter i
LagUtsk. tillstädesvar. Vid ett sådant förhållande var det
påtagligt, hvad resultatet skulle blifva af voteringen; och
resultatet blef BondeStrs opinion i frågan. Jag skulle önska,
att man helt enkelt kunde afslå betänk.; men deri förekommer
en punkt, som jag gillar och som äfven af R. o. Ad.
torde böra gillas, emedan den förklarar en otydlighet uti
1788 års kungör., som blifvit olika tillämpad af särskilda
auetoriteter. Nyssnämnde kungör, stadgar nemi. skyldighet
för den socken, der fattighjon ägt hemman, att om fattighjonet
draga försorg, hvilken föreskrift några auetoriteter
förstått så, att den församling, inom hvilken fattighjonet
först ägt hemman, borde draga försorg om detsamma, då
deremot andra ansett den socken, hvarest han senast varit
hemmansägare och mantalsskrifven, böra tillkomma underhållsskyldigheten;
nu hafva Utskrn föreslagit, att han skall
försörjas, der han sist varit mantalsskrifven. Då 1788 års
författning berättigar socknarna att vägra orkeslösa personer
inflyttning, innefattar det stadgandet ett correctiv emot otillbörlig
inflyttning af fattighjon; hvaremot jag bestämdt bestrider
Utskrns förslag, att inflyttning och mantalsskrifning
må vägras åt arbetsfört folk, emedan jag anser sådant icke
blott orättvist, utan äfven vådligt. Jag instämmer således
äfven uti yrkande af återremiss af betänk.
Frih. Cederström: Jag ber om ursägt, att jag ytterligare
upptager R. o. Adrs tid med ett yttrande, hvartill
jag funnit mig uppmanad på grund af den erfarenhet i frågan
, jag äger genom dylika ämnens dagliga behandling. Den
siste värde talarens yttrande i afseende på de personer,
6i6
Den 26 M a r s.
sorn, efter att hafva varit hemmansägare, falla fattigvården
till last, stämmer icke alldeles öfverens med förhållandet;
ty om de äro från socknen, hvari de ägt fastighet, afflyttade,
så tillhöra de den socken, inom hvilken de derefter
blifvit mantalsskrifna. Oansedt protest emot inflyttning ägt
rum å socknens vägnar, har dock, enär sådan protest icke
blifvit fullföljd, den inflyttande blifvit mantalsskrifven, hvaraf
sedermera rättegångar uppkommit om underhållsskyldigheten,
enär å" ena sidan socknen till befrielse derifrån kunnat
åberopa protesten emot inflyttningen, men socknen, sorn
icke fullföljt protesten, å andra sidan ansetts böra iklädas
de skyldigheter, hvartill den förbindes genom den inflyttade
personens mantalsskrifning inom socknen. Det är just denna
svårighet, hvars häfvande jag i mitt förra yttrande föreslagit
genom den utvägen, att det bör tillhöra socknen
och icke den inflyttande att fullfölja frågan om protesten
mot mantalsskrifningen, på det att den frågan må vara definitivt
afgjord, innan mantalsskrifningen sker, och således
icke personer i mantalslängderna införas, mot hvilkas inflyttning
socknen protesterat, hvilken protest tjenar till intet,
då den icke blifvit fullföljd.
Samme värde talare har jemväl yrkat, att arbetsfört
folk icke bör förvägras inflyttning. Arbetsfört folk bör visserligen
icke vägras inflyttning, om de äro välfrejdade; men
vanfrejdadt folk bör socknen äga rättighet att vägra inflyttning,
likasom en sådan rättighet bör få äga rum i afseende
på ålderstigna eller icke arbetsföra personer, dock icke,
hvad de sistnämnda beträffar, så att förstå, att föräldrar
skola kunna förvägras att inflytta till sina barn eller tvärtom.
Hr Hjärne: Jag beklagar, att mitt förra yttrande var
så otydligt, att deraf föranleddes Gr. Borns yttrande, att jag
”försvarat Utskrns betänk.” Då jag med Hr Gr. var af alldeles
samma opinion inom Utsk:n, vore det besynnerligt,
om jag inom den korta tid, som emedlertid förflutit, kunnat
helt och hållet förändra opinion i ämnet. Det har jag
icke. Jag har icke försvarat Utsktns hetänk., men jag har
försvarat Dtsktn mot den förebråelsen, att de icke skulle afgifvit
ett så utförligt betänk., hvartill ämnets vigt och rubriken
på betänk, kunde gifva anledn. Visserligen hade betänk.
blifvit mycket vidlyftigare, om Utsktn inkommit med
förslag till fullständiga stadganden för fattigvården; mendet
ansågo Utskm icke möjligt att åstadkomma. Formen för
uppsättandet af detta betänk, discuterades vidlyftigt, först
uti sammansatta afdeln. och sedermera inom Utskln, hvarvid
man kom öfverens derom, att till uppsättande af fullständiga
stadganden i ämnet erfordrades alt först hafva
hört en större del af comnmnerna i landet, för att erhålla
upplysning om det olika sätt, hvarpå dessa anstalter på särskilda
ställen äro ordnade; nien då sådant var omöjligt,
Don 26 Mari.
55y
stadnade Utsktn i det beslut alt tillstyrka, att dels till K.
M. oell dels till communerna sjelfva öfverlemna uppgörandet
af de speciella stadgandena. Det är häri jag trott, att Utsk:n
handlat rätt; men jag har i öfrigt icke försvarat de åsigter,
som uttalas i betänk.
Hr af Si lie'n, Georg Axel, hade inlemnat ett anförande,
som upplästes, så lydande:
Vid Lag- samt Allm. Besv. o. Oecon.-TJtsk:ns betänk.
Wto 54 torde mig tillåtas att göra några erinringar.
I anledn. af väckt motion om inskränkning i jordbrukares
rättighet att från främmande socknar antaga stattorpare
och s. k. statdrängar, som kunna, såsom medellösa,
falla fattigförsörjningen till last, och för öfrigt af skäl, att
missbruk med förenämnda rättighet skall lemna lättade utvägar
för obemedlade att ingå i giftermål, utan annan garanti
för deras och barnens underhåll än fattigvården, och
att, om obetänksamheten i delta hänseende icke i tid motarbetades,
landet sannolikt komme att uppfyllas af en menliiskoclass,
som helt och hållet saknade sjelfbestånd, — ett
slags pöbel på landet, som icke utan anledn. är
så mycket fruktad, hafva Utsktn föreslagit, att i allm.
författning må stadgas: ”att den, som tillåter gifta hushåll
”från annan socken hos sig inflytta, utan att den församling,
”dit inflyttningen sker, å allm. sockenstämma dertill bifall
”lemnat, skall, derest han icke med församlingen kan i godo
”öfverenskomma om de ökade bidrag, sorn i sådan händelse
”må till fattigcassan erläggas, vara pligtig att ställa full säkerhet
för den kostnad, socknens fattigförsörjning kan få
”vidkännas för dylika personers framtida underhåll.”
För att söka undvika en möjligtvis inträffande ringa obillighet
uti bidraget till en sockens fattigförsörjning, synes
mig, som man ville falla in i en större orättvisa. Man fruktar
för möjligheten, att en tid kan komma, då en församling
kunde få vidkännas några år några r:drs tillökning i sina
utgifter för de fattiga; men man glömmer, att, efter nuvar.
förhållanden, denna utgift träffar ömsom den ena, ömsom
den andra församlingen, och att den betydliga utgift, hvarför
en församling, efter hvad nu ager rum, i detta afseende
är blottställd, ingalunda uppväger allt det bråk, man skulle
göra sig med sockenstämmor och garantier för att göra sig
försäkrad, alt en sådan kostnad skall drabba individen och
icke fattigvården. Hvilken garanti för en obestämd framtid
skulle man väl kunna få, som icke kunde gifva anledn. till
antingen långvariga och osäkra rättegångar, eller ock förluster
för församlingen, om icke man ville föreskrifva depositioner
i fattigcassan af penningar, guld eller silfver?
Lika så val, som det kan hända, att stattorparen, statdrängen
kan komma att falla fattigvården till last, lika så väl
kan detjhända, att så inträffar med jordtorparen, anenda
-
558
Den aG Mars.
torn, sockensmeden, sockenskräddaren, ja, sjelfva skattebonden.
Statdrängen oell stattorparen ser man med sin hustru,
som biträder med sin förtjenst till föda och kläder för deras
hushåll, hafva, om än aldrig något öfverflöd, likväl nödtorftig
utkomst. Han gifter sig vanligen tidigt, och detta
folk få merendels sina barn så uppväxta, att de kunna komma
i tjenst, innan ålderdomen nalkas föräldrarna. Dessas
arbetsförmåga börjar väl då minskas, men deras behof äro
också då mindre, och om de icke äro af beständig sjuklighet
besvärade, ligga de sällan fattigvården till Jast.
Förvånande är den farhåga, Utsk:n bära för unga tjenares
giftermål. Med Utsktn delar jag icke denna fruktan.
För mig är det tvärtom en glädjande syn. Jag ser deri en
vigtig naturlag uppfyllas. Celibatet, troligtvis icke prisvärdt
i någon dass, vore det väl minst i denna. Det gifves ock
mänga orter i Sverige, som ännu klaga öfver brist på arbetare;
och hvarifrån fås de väl, om icke från denna dass?
Jag fruktar icke heller med Utsk:n, att i denna arbetsclass
se en fasaväckande pöbel. Så länge ännu seder gifvas i
vårt land, befarar man intet af tarfligheten. Hvad man för
denna dass endast bör frukta är brännvinsbegäret. Om något
skapar den till pöbel, så är det detta onda. Det bevisa
brottmåls-ransakningarna. Åt undanrödjandet deraf borde
man mera vända sin uppmärksamhet. Der ett stort fält att
arbeta på! Om en församling kostar några r:dr och några
pund mjöl mer på sin fattigvård, än en annan, det är en
ganska obetydlig sak.
Under åberopande för öfrigt af de vid betänk, fogade
reservationer hemställer jag vördsamt, om icke detsamma
må till Utsktn återremitteras, åtföljdt af dessa anmärkntr.
Lag- och Oecon.Utskms betänk. N:o 54 återremitterades.
Upplästes K. M:s denna dag ankomna nåd. propos. till
R. St. af d. 21 dennes, angtde tillägg till 9 cap. 11 § Handelsbm.
Remitterades till LagUtsk.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda utlåttn och
memor. från
Stats-Utskoltet:
N:o 424- om förtydligande af R. St:s beslut, angtde garanti
för hypotheksföreningar, jemte förslag till hufvudgrunder
för sådana föreningar;
N;o 4^5» i anledn. af väckt motion derom, att StatsTJtsk,
måtte inkomma med förslag till formulär för den förbindelse,
som skall af hypotheksförening afgifvas till Riksg.-  cont,;
N:o 426- i anledn. af väckt fråga, det de hypotheksföreningar,
hvilka åstunda att begagna sig af R. St:s garanti
Den 26 Mars.
t"! upptagande lån, må utse vissa fullmägtige, för att gemensamt
afsluta lånens upptagande;
Nio 427. öfver en af Hr Falhem vacht motion, rör:de
sättet för betäckande af den förlust, R. Sl:s Riksg.cont. kan
komma att vidkännas i och för meddelande garanti å de af
liypotheksfpreningar upptagande lån;
Nio 428. öfver anställd omröstning i fråga om förändringar
i 3 och 4 artina i bevillnlsförordn.
Banco-Utskottet:
Nio 115. med öfverlemnande af reglementariska stadganden,
motsvarande 6 art. i i83o års bancoreglemente;
Nio 116. anglde nödiga ansedda förändringar i de föreskrifter,
sorn innefattas i 5 art. 2 afd. af i83o års bancoreglemente.
Upplästes följande från Ridd.Utsk. inkomne
Hörsamste Memorial.
Sedan Ridd.directm, jemlikt instructionens föreskrift, till
Ridd.Utsk. öfverlemnat sitt närlagde memor., innefattande
hemställan om verkställighet af en allm. reparation å Ridd.-  secretls boställsrum, hvilken reparation till en del redan vid
1818 års riksdag blifvit af R. o. Ad. beslutad, så bar Utsk.,
efter tagen kännedom af de öfver ifrågavar. reparation uppgjorda
kostnadsförslag, uppgående, så vidt reparationen angår
sådana rum, hvilkas iståndsättande icke redan är beslutad,
till en summa af 435 r:dr 10 sk. b:co, hvars icke öf
verskridande
Direclin garanterat, ansett sig böra meddela det
utlåtande:
att Utsk. för sin del å Ridd.directlns memor. tillstyrker
bifall;
hvilket dock till R. o. Ad:s egen ompröfning vördsamt hän
skjutes.
Stockholm den 18 Mars i835.
På RiddarhusUtskottets vägnar
Ludvig von Stedingk.
W. F. Dalman.
Bilaga.
Hörsamste Memorial.
Den 1 April år 18iS beslöt II. R. o. Ad., att Ridd.-  secretls sal skulle ommålas samt hans förmak med nya tapeter
förses och öfverlemnade verkställigheten af detta beslut
åt Ridd.directm.
Uti till Directln stäldt memor. har Ridd.secret. nu hemställt,
om icke, då denna reparation ännu ej blifvit verkställd
och rummen naturligtvis efter en så lång derefter förfluten
tid än mera äro i behof af reparation, Directln ville, under
loppet af nu instundande vår, sätta H. R. o. Adis ofvannämnda
beslut i verkställighet, samt har tillika underställt
Directin, om den ej skulle finna tjen igt att vid samma till
-
56o
Den 26 Mars.
fälle luta alla Ridd.secretts boställsrum undergå en allmän
reparation.
Ridd.directtn anser sig skyldig att, sedan boställsinnehafvaren
numera begärt verkställighet af Ii. R. o. Ad:s vid
1817 och 1818 årens riksdag fattade ofvannämnda beslut,
låta verkställa den begärda reparationen å Ridd secretts sal
och förmak, och får anmäla, att det öfver nämnda reparation
uppgjorda kostnadsförslag uppgår till en summa af 320
r:dr b:co.
Hvad åter angår den af Ridd.secret. begärda reparation
å de öfriga boställsrummen, har Directtn, under en tid, då
dess principaler äro församlade, ej ansett sig kunna densamma
utan särskild hemställan besluta, och får vördsamt underställa
frågan R. o. Ad:s bepröfvande. Directm, som låtit
öfverse rummens beskaffenhet, har funnit åtskilliga repaparationer
å desamma erforderliga, uppgående, enligt förslag,
till en kostnadssumma af 435 r:dr 10 sk. b:co. Ehuru
rröjligep dessa reparationers verkställande kunde ett eller
annat år uppskjutas, tror Directtn sig likväl, då en reparation
å de a:ne största rummen nu i alla fall skall ske, böra
tillstyrka R. o. Ad. bifall till den gjorda hemställan om ifråga
var. reparation å samtliga Ridd.seeret:s boställsrum, helst
Directm på förhand kan förvissa H. R. o. Ad. derom, att
ifrågavar. reparation, hvilkens verkställande, enligt instructionen,
skall på entreprenad utbjudas, ej kommer att öfverstiga
det här ofvan upptagna kostnadsbeloppet. Stockholm
d. 10 Mars i835.
Jacob De la Gardie.
C. G. D’Albedyhll. Fredr. Boye.
C. Åkerhjelm. C. F. Carleson. H. G. af Melin.
F. 0. Silfverstolpe.
Xades på bordet.
Justerades pleniproltn för d. 22 Dec. f. o. e. m., d. 29
Dec. f. o. e. m., d. 3, 5, 8, 12 och i5 Jan. samt d. 19
Jan. f. o. e. m.
H. R. o. Ad. utskiljdes kl. \ till 3 e. m.'
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 3o Mars 1835.
Plenum kl. io f. m.
Justerades i prot.utdr, för d. 21 dennes e. m. och ia
prot.utdr. för d. 2G dennes.
Upp
-
Den 3o Mars
56,
Upplästes till justering och godkändes ett från Exped.-  TJtsk. inkommet förslag tillen § i riksd. beslutet, ang»de anslagssummorna
för stora och lilla creditiven.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att K. Vetenskapsacadeinien
låtit för R. o. Ad:s räkning aflemna 5o
billetter till den i morgon inträffande sammankomst till iirande
af Academieus högtidsdag. De af R. o. Ad:s ledamöter,
hvilka åstundäde sådatia billetter, kunde erhålla dera
af Ridd.liscalen.
Ånyo föredrogs Oecon.Utskts, enligt särskildt beslut, sedan
den 2 Juni förlidet år på bordet ^vilande betänk. Nto
5g i anledn. af väckta motioner, rörtde Presterskapets aflöning.
Gr. Horn, Claes Fredi-.: Ehuru mycket visserligen
vore emot detta betänk, att invända, är sådant nu öfverflödigt,
sedan de öfriga Stånden redan långt för detta bifallit
detsamma, oaktadt R. o. Ad. afvaktat betänk, från Lag-och
Oecon.Utsktn i anledn. af en annan motion, som varit dil remitterad,
men hvarest den vid pröfningen fanns i ett föregående
betänk, redan afgjord. Jag har trott mig skyldig
redogöra härför.
Oecon.Utskts betänk. N:o 5g bifclls.
Vid förnyad föredragning biföll R. o. Ad. StatsU(sk:s
d. 2 1 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 423 öfver Hr Petre';;
inom BorgareSt. väckta motion i anledn. af R. o. Adis,
Preste- och BondeSttns lättade beslut, rörtde Riksg.cont:s garån
ti för de lån, som hypothekslöreningar komma att uppta-5a-
Till pröfning företogs BancoUtskls d. 21 dennes på bordet
lagda memor. N:o G4» aug. försäljning af Tumba pappersbruk,
jemte några andra bruket rörtde ärenden.
Hr Rosenblad, Bernh.; Jag får först anhålla, det
Hr Ridd.secret. må upplysa, huruvida prot.utdr., ang:de besluten
i denna fråga i de öfriga Stånden, ännu ankommit.
Underteckn. Ridd.Secret.: Från PresleSt. har någon
sådan underrättelse icke ankommit. BorgareSt. har återremitterat
betänk.; uti BondeSt. är det afslagit.
Hr Rosenblad: Jag kan icke tillstyrka bifall tili det
luifvndsakliga af Ulsk:s förslag, att nemi. anstalter lill Tumba
pappersbruks försäljning böra vidtagas. Jag tror, att
sådant komtue att hindra papperstillverkningens ordentliga
bedrifvande, utan att man för Banken vunne något genom
20 H. y!
562
D c u 3o M a r s.
den föreslagna åtgärden. Jag erkänner, att industriella företag
gemenligen drifvas bättre af enskilda än för det allmännas
räkning. Undantag gifvas dock, oell har är ett sådant
för handen. Vid tillverkningen af Bankens poppersbebof
är frågan nemi. icke blott att erhålla varan för möjligen
bästa pris, utan man mäste äfven hafva afseende ä beiiofvet
att uti sättet af tillverkningen nedlägga en controll
emot missbruk , af vådligt inflytande å vårt representativa
mynt. Jag ber att få anföra några exempel till styrka för
mitt påstående i denna del. I England, i afseende å hvilket
lands bank den skillnad förekommer i jemnforelse till
vår, att den förras sedelmynt endast är beräknadt på den
större rörelsen, ocht. hvarest controlleu å sedlarnas riktighet
icke ligger i papperet, utan i gravuren, har papperet för
bankens behof likväl blifvit dyrare betaldt än hos oss. Enligt
uppgift i detta hänseende för år i832 hade kostnaden
för Engelska bankens papperstillverkning uppgått till 4,866
pund Sterb, som utgör omkring 60,000 r:dr Svenskt b;co.
Den då i landet circulerande .sedelmassan utgjorde 18 millioner,
hvari lägsta sedelvalören utgjorde 5 pund. Om man
i medeltal beräknar den större myckenhet sedlar, som, i anseende
till de små valörer, hvarå dessa bos oss utgifvas,
varit här i omlopp emot i England, så visar sig den mest
tydliga skillnad i kostnaden för Bankens papperstillverkning
bos oss och den för en sådan tillverkning i England, sålunda
att papper till 4>000,000 blanketter hos oss kostar
28,000 r:dr, då papper till 36o,ooo blanketter i England
kostat 60,000. I England har man den försigtigheten vid
papperstillverkningen, att hela ättiraillen är tillsluten, då
tillverkningen sker, och den verkställes för hela året på åtta
dagar. Preussen har försökt att låta göra bankpapper
vid privata verk; men oaktadt de mest dyrbara gravurer
kommo likväl förfalskade sedlar från Frankrike, och Begeringen
fann lämpligt att låta vid eget pappersbruk tillverka
Bankens behof. Enahanda erfarenhet kan åberopas från
Ryssland. Tumba kan aldrig sälja papper med vinst, emedan
anläggningen är beräknad på sedeltiHverkning. De nedlagda
kostnaderna sedan 1823 utgöra 23o,ooo r:dr; men de
förbättringar, som dermed åstadkommits, äro icke af beskaffenhet
att kunna användas för annat än Bankens behof.
Man kan således säkert antaga, att icke någon enskild skulle
vilja eller kunna betala, hvad bruket för Banken är värdt.
På dessa skäl anhåller jag om afslag på betänk., i likhet
med hvad BoiideSt. beslutat.
Hr Stuart, Carl Gust.: Den siste värde talaren bar,
på anförda skäl, funnit sig böra ogilla de afBancoUtsk. yttrade
åsigter i afseende på lämpligaste sättet att för framtiden
förekomma de högst anmärkn:svärda kostnader, som
agandet och drifvandet af ett särskildt pappersbruk föror
-
Den 3a Mars.
.mtat R. Stis Bank. Oaktadt äfven ja" härigenom möjligen
blottställer mig för ett ogillande omdöme af samme talare,
tvekar jag dock icke att öppet förklara, det jag helt och
hållet delar och, så vidt jag kunnat, inom Ulsk. understödt
dessa klandrade åsigter. Jemte afgifvandet af denna förklaring
anser jag mig nu likväl skyldig att till besvarande upptaga
några af Hr Rosenblad framställda erinringar emot förslaget
om Tumba pappersbruks framtida försäljning och, i
sammanhang dermed, utveckla några ytterligare, i Ulskts
mentor, icke vidrörda skäl för det föreslagna beslutet. Hr
Rosenblad har bestridt det af Utsk. väckta förslag, bland
annat, på den grund, att detsammas godkännande af R. St.
skulle, efter hans förmenande, utgöra ett bestämdt hinder
mot möjligheten att intill nästa riksdag kunna drifva bruket
på ett fördelaktigt och ändamålsenligt sätt. Jag är i
sanning icke nog lycklig att kunna inse, huru ett beslut,
det Tumba pappersbruk bör framdeles försäljas, skall komma
att blifva något giltigt skäl för en mindre omtänksam
och hushållsaktig förvaltning af detsamma under tiden till
dess denna försäljning skall verkställas. Jag kan deremot
icke föreställa mig annat, än att Bancofullmägtige, äfven
om ett sådant beslut blifver fattadt, i allt fall måste anse
det vara deras ovilkorliga skyldighet att, så länge banken
fortfar att vara ägare af bruket, söka derstädes införa och
iakttaga det för Banken mest fördelaktiga hushålls- och förvaltningssätt.
Erfarenheten under nyssförflutna tider har
dessutom ådagalagt, att någon sådan ariledn., som den Hr
Rosenblad velat hemta från Utsk:s nu framställda förslag,
icke erfordrats för att tillvägabringa en förvaltning, som är
en fullkomlig motsats af hvad den borde vara. Jag anser
mig derföre, såsom bidragande till det nu först väckta förslaget
om försäljningen af Tumba, kunna i detta hänseende
vara fullkomligt trygg. Något mera kostsamt och mindre
lämpligt sätt att drifva ett pappersbruk, än det som vid
Tumba iakttagits, innan ens deri ringaste aning om en sådan
åtgärd, som nu blifvit föreslagen, hade hos brukets
styrelse uppstått, låter också svårligen tänka sig; tvärtom
är jag öfvertygad, att, äfven i händelse R. St. nu besluta,
det Tumba efter nästk. riksdag hör försäljas, detsamma under
mellantiden skall komma att drifvas på ett vida förmånligare
sätt än hitintills. Hr Rosenblad har vidare fästat
sig vid äfventyrligheten för Banken att låta tillverka sitt
sedelpapper på ett densamma icke tillhörigt bruk. Den värde
talaren bar i sådant afseende yttrat, att de controller,
som voro oundgängligen nödvändiga till förekommande af
missbruk roed detta papper, skulle vara overkställbara på
en enskild persons pappersbruk, samt att Banken skulle blifva
nödsakad ditsända särskilda tjenstemän för att öfvervara
och bevaka sedelpapperstillverkningen. Denna sistnämnda
controll har likväl Bancostyrelsen redan funnit nödvändig
D c ii 5o M a i'
äivr . på dess eget pappersbruk. Sedan, genom införandet
id förbättrade, inom Sverige förut okända tiilverkntsmethoder,
man lyckats uti sjelfva papperets utseende och be$>kaffeniret
erhålla en af de mest tillförlitliga garantierna mot
sedelförfalskningar oell eflerapningar, nar det ansetts utgÖra
ett oeftergiflig! vilkor för Bankens trygghet, att särskilda
ansvariga de.: teman voro närvar, vid tillverkningen af
det nya sedelpapperet för de högre valörerna. Samma förhållande,
som Hr Rosenblad funnit vara ett fullkomligt hinder
för verkställandet af tillverkningen af Bankens sedelpapp
per på ett enskildt pappersbruk, äger följaktligen ulan någou
olägenhet redan till en del rum på Bankens' eget bruk.
Det torde också vara för såväl Bankens som allmänhetens
säkerhet högst vådligt att låta pappersarbetarne få fritt disponera
sedelpapperet, dessa arbetare må vara i Bankens eller
i någon enskild persons tjenst. Hr Rosenblad bär underrå
fat oss cm de kostnader, som Engelska banken måste
vidkännas för att få papperet till dess sedlar tillverkadt.
Dessa kostnader skola vida öfverstiga, hvad det vid Tumba
tillverkade sedelpapper kostar R. St:s Bank. Härigenom har
talaren ansett sig hafva ådagalagt, ali papper, tillverkadt å
enskilda personers pappersbruk, skulle vara för bankerna
mycket kostsammare, än om tillverkningen deraf kunde ske
å dem tillhöriga bruk. Jag lemnar de af Hr Rosenblad
meddelade uppgifter i sitt värde; jag kan visserligen icke
bestrida och har ej anledn, betvifla desammas riktighet,
men jag tror mig dock böra fästa uppmärksamheten på deras
egenskap att icke vara bevisande i afseende på nu förevar.
fråga. Mynt- och varuvärden, arbetskostnader och
öfriga förhållanden vid en dylik pappersfabrication äro så
olikartade i England och Sverige, att jag anser någon tillförlitlig
jemnföreise i berörde hänseende icke kunna anställas.
Dessutom synes den af Hr Rosenblad yttrade sats, af t
papper skulle på Bankens pappersbruk kunna ti b verkas för
bättre pris än på enskildas, vara fullkomligt vederlagd af
den erfarenhet, vi i detta full redan äga, Utsk. bar nemi.
i sitt memal'., bland annat, upplyst, att kostnaderna för
drifvande! af Bankens pappersbruk tinder åren iSaö t. o. m.
1831 öfverstigit tillverkningens varde med mer än 25,ooo r:dr
årligen, och sådant oaktadt någon ränta ä förlags.mminorna
icke varit beräknad samt det vid Tumba tillverkade papper
blifvit Banken i räkenskaperna på förd t till vida högre pris
än de allmänt gångbara. Härjemte anser jag mig böra meddela
den upplysning, att det af CJtsk. framställda förslag
äfven stödjer sig på yttranden och tillstyrkanden af män,
hvilkas noggranna och fullständiga kännedom om papperstillverkningen,
ej mindre inom Riket än utom detsamma,
icke torde kunna jäfvas. Bland dessa män torde jag endast
behöfva nämna Professorerna Berzelius och Pasch, af hvilka
den förstnämnde uttryckligen förklarat, att försäljuingen
D e n 3o M .1 r s.
565
af Tumlia vore den enda fdllt ändamålsenliga åtgärd, han
kunde-föreslå till minskning i kostnaderna för anskaffandet
af Bunkes sedelpapper,
Jag medgifva!* visserligen riktigheten af Hr Rosenblads
uppgift, alt tillverkmssättet vid Tumba är olika med det
vid andra pappersbruk inom Riket, så vidt denna uppgift
afser tillverkningen af hamppapper, hvilket, mig veterligen,
icke för närvar, förfärdigas vid något annat Svenskt pappersbruk.
Pappersfabricationen har dock under de sednaste
åren gjort så betydliga framsteg, särdeles vid det i Skåne
belägna pappersbruket Klippan, att all anledn. är att för,-,
moda, det inom en icke aflägsen fram: i d äfven hamppapper,
derest en jemn och säker afsättning derå kan påräknas,
skall på andia ställen i Riket lika så väl sorn å Bankens
pappersbruk kunna tillverkas. Jag kan således ej inse,
att det af Hr Rosenblad uppgifna nuvar, förhållandet med
hamppapperstiliverkningen bör utgöra något oöfvervinnerligt
hinder för den föreslagna försäljningen. För öfrigt är jag
fullt och fast öfvertygad derom, att en blifvande köpare af
Tumba, hvilken erhåller rättigheten att derstädes tillverka
Bankens behof af sedelpapper, skall finna sin fördel fordra,
alt de tillverkntsmethodér, som ära mest ändamålsenliga och
af Banken äskas, varda noggrannt och omsorgsfullt iakttagna.
Dessutom kan ju hamppapperstillverkntssättets vidmagthållande
föreskrifvas såsom ett bestämdt vilkor vid försäljningen.
Hr Rosenblad har yttrat, att den köpesumma, som för
Tumba, vid dess försäljning, skulle kunna erhållas, troligen
bomme att blifva alltför obetydlig. Detta vill jag icke heller
bestrida, i fall man afser det belopp, som en köpare
kan vilja betala för bruket, i förhållande lili de oerhörda
sunnnor, detsamma under tidernas längd kostat Banken. Men
häraf torde något giltigt skäl icke kunna bernias för att äfven
för framtiden bibehålla detta bruk i Bankens ägo och
såmedelst än ytterligare öka de förluster, som det tillskyndat
densamma. Tumba pappersbruk har under de sednare
åren blifvit försatt i det utvidgade skick, alt, sedan papper
till den för allm. rörelsen erforderliga mängd nya sedlar
blifvit en gång förfärdigadt, detsamma endast under någon
del af året kail fullt sysselsättas med tillverkningen af Bankens
årliga pappersbehof, helst, efter den s. k. transporträkningens
afskaffande, åtgången af sedelpapper inom Banken
kommer att blifva i betydlig mån minskad. Banken
blir då nödsakad att, derest Tumba bruk skall oafbrutet
drifvas, täfla med andra pappersbruksägare i tillverkningen
och försäljningen af de för allmänheten mest begärliga papperssorter.
Jag har alltid ansett det vara oriktigt och skadligt,
alt allm. verk och inrättningar ingå i tällan med enskilda
personer om industriella företag. Vi hafva här i
Sverige haft en dyr erfarenhet om olägenheterna utaf dyli
-
566
Den 3o Mac
lin sammanblandningar af enskilda och allmänna intressen.
Jag skall derföre alltid, så vidt jag förmår, söka förekom-*
roa hvarje nytt steg på denna onaturliga bana.
Vidare har Hr Rosenblad uppgifvit, att bygguaJer och
inrättntr 'skulle finnas på Tumba, sam voro fullkomligt oanvändbara
för en enskild ägare. Långt ifrån att bestrida detta
förhållande medgifver jag, att dessa byggnader äro helt
och hållet öfverflödiga äfven för brukets nuvar. innehafvare.
Såsom en sådan byggnad anser jag mig böra särskildt
omnämna det stora palats, som, med undantag af några boningsrum
för en och annan arbetare, begagnas endast en
gång hvarje är vid Fullmägtiges och en gång hvart annat
år vid Revisorernes samt en gång hvart femte år vid BaneoIJtskrs
middagar på Tumba, Uppförandet af denna byggnad
har dock för Banken medfört en kostnad af nära 70,000
r:dr. Ett ytterligare bevis på kostsamheten af de, för Bankens
räkning, i sednare lid verkställda nybyggnader och på
den märkvärdiga planlöshet och oeftertanka, som nästan alla
allm. arbetsföretag utvisa, har den sedan sista riksdag
vid Tumba uppförda nya verkhusbyggnad lemnat. Hr Rosenblad
har visserligen uppgjort och äfven meddelat BancoUtsk.
vidlyftiga beräkna- och calculer, enligt hvilka, såvida
de äro riktiga, Banken hädanefter icke skall komma att vidkännas
någon förlust, utan tvärtom erhålla vinst på sin pappersbruksrörelse.
Men, utan att yttra något omdöme om
dessa calculer, anhåller jag blott att, till ådagaläggande af
dylika beräkntrs otillförlitlighet och det föga förtroende de
vanligtvis förtjena, få i minnet återföra förhållandet med
ofvanomförmälda nya yerkhusbyggnad. Denna byggnad beräknades
först att kosta omkring 4°,000 r:dr, hvilket belopp
dock, enligt hvad en af Hr Rosenblads företrädare såsom
inspecterande Bancofullmägtig vid Tumba, Hr Öfver&telieutenant
Hjerta, år i83o inför R. St:s Revisorer, sedan en icke
obetydlig del af byggnadsarbetet var verkställd, tillkännagaf,
skulle öfverstiga, hvad den verkliga kostnaden komme
att utgöra. Dessa beräkningar oaktadt har Banken för uppförandet
af berörde mindre betydliga, nu ändlligen fulländade
byggnad måst betala icke mindre än 100,000 r:dr. Jag
tillstyrker bifall till BancoUtskrs memor. och anhåller, att
R. o. Ad. måtte genast slutligen afgöra frågan 0111 Tumba
bruks försäljning, emedan beskaffenheten af de reglementariska
föreskrifter, som för brukets framtida förvaltning skola
vid denna riksdag uppgöras och utfärdas, hufvudsakligen
kommer att bero af R. Sirs beslut i anledn, af Utskrs uti
ifrågavar. hänseende gjorda framställning.
Hr Hjärne, Harald: Det är ingen obekant, alt Tumba
kostot Banken betydliga surnmor. Jag sätter allt värde
vid Hr Rosenblads jemnförclse med förhållandet i andra länder;
mep jag kan derföre icke afsäga mig bruket af milt
Den 3o Mars.
S67
sunda förnuft, hvilket sager mig, att det ifrugavar. ändamålet
hos oss kan vinnas med en ojemnförligt mindre kostnad,
än hvad dertill nu åtgår. Jag tror icke, att någon kan jäfva
de välgrundade motiver, Utsk. anfört för sitt tillstyrkande.
Det stödjer sig på Bancofullmägtiges, vetenskapsmäns
autoritet, och jag tror icke, att Hr Rosenblads kan uppväga
dessa. Jag vill altså bifalla betänk, i hufvudsaken; men
äfven om man i denna del tänker olika, vill man val åtminstone
icke genom ett afslag af hela betänk, komma de förslag,
Utsk. i tvenne andra omständigheter uppgifvit, att förfalla.
Utsk. har nemi. fullkomligt visat, att den bruket tillhöriga
qvarn nu går med förlust, och att alltid utarrenderandet
deraf skulle komma alt medföra vinst. Utsk. har
dock begått ett fel i formen för sitt tillstyrkande i hufvudsaken,
då Utsk. nemi. sagt, att försäljningen icke borde ske
före nästa riksdag. Detta finnér jag oformligt; ty ett
sådant beslut betydde intet, enär det helt och hållet berodde
på kommande Ständer, huruvida det lomme att gå i
verkställighet. Jag ville således, att det anmärkta vilkoret
borde utgå; och då våra former icke medgifva sådant utan
återremiss, nödsakas jag yrka en sådan, för att vinna den
ändring jag åsyftar. ,
Frih. Boye, Fredr.: Då jag i egenskap af ledamot i
BancoUtsk. haft frågan om Tumba pappersbruk till beredning
på min afdelning, anser jag mig skyldig redogöra lör
historiken af sakens behandling, som kan vara interessant
såsom bevis, huru det går till att förlänga riksdagar. Redan
d. 5 sisth Nov. inlemnade* afdelnts förslag. Hr Rosenblad
hade såsom Bancofullmäglig funnit nödvändigt, att vid bruket
på stallet fanns en vetenskapligt bildad man, sorn kunde
hafva tillsyn öfver verket. Afdelningen afstvrkte detta, men
koni då icke på att tillstyrka brukets försäljning, utan föreslog
blott detsammas utarrenderande, tillika med brukets
qvarn, i afseende å hushållningen med hvilken sednare jag
endast får anföra, hurusom väghållningen för ett år, i och
för det hemmantal, hvartill qvarnens ägor äro beräknade,
kostade i,'Joo rtdr. Hr Rosenblad med sin vanliga ihärdighet
ville dock icke lemna sitt project om den bildade mannen.
Han anhöll, att vetenskapsmän skulle tillkallas, för att
utlåta sig i ämnet. Dessa ansågo åtgärden af försäljning vara
den bästa oell den af utnrrendering dernäst. Antagandet af
en vetenskapligt bildad uppsyningsman kunde de således icke
tillstyrka. Skulle Banken fortsatt drifva bruket, kunde det
ske såsom nu. Hr Pasch instämde härutinnan med Hr Berzelius,
och Hr Åkerman slöt sig jemväl härtill. Emedlertid
fördröjdes målet genom skriftvexlingar och besigtningor, och
först sedan resultaterna häraf kommo till Utsk:s kännedom
började man länka på försäljning. Det var alisa Hr Rosenblads
tillställda conferens, som förorsakade detta tillstyrkan
-
568
Den 3o Mar;.
de. Hvad nu detta beträffar, tror jag, att det ganska väl
later sig göra; ty för del första står Bankens papper för
närvar, verket så dyrt, att det vida öfverstiger, hvad det
bästa papper på andra ställen kan erhållas för, och att Banken
icke skulle kunna få tjenligt papper på annat sätt, än
alt sjelf låta tillverka det, stöter nästan til! det löjliga.
TiunbEV innesluter ingalunda något arcanum, och om Banken
vill hafva livad för slags papper som helst, samt derom uppgör
contract med någon enskild, så kan det lätteligen bekommas.
I England har man controlleu å Bankens papper
deruti, att det skall innehafva en viss bestämd vigt och förmå
bära en viss tyngd. Månne icke hvilken pappersbruksägare
som helst skulle kunna ingå på sådana vilkor? Hvad
angar anmärkn., alt svårigheter skulle möta i afseende å
papperets färgning, så lärer hvilken färgare sorn helst kunna
undanrödja dessa. Topographiska corpsens chartarbeten äro
väl af den mest hemliga beskaffenhet, men de aftryckas ganska
öppet, endast i närvaro af en officer. Jag är förvissad,
att Tumba är en kräfta för Banken, och jag tillstyrker bifall
lill betänk.
Hr Rosenblad: Ehuru de tvenne sista talarne sträckt
sig utom ämnet och ingått i historiska undersökningar, som
mindre torde intere.ssera och endast trötta R. o. Ad:s tålamod,
är jag dock skyldig följa dem på denna bana. Det
förvånade mig att höra den siste talaren säga, att Bankens
papper kostar mycket mer än på andra ställen. Han måste
härmed mena Bankens gamla sedelpapper. Dä får jag erinra,
att sådant papper är aldrig gjordt på något annat ställe,
och man kan således icke veta, hvad det kunnat kosta. Att
sådant kunnat göras på andra ställen vill jag icke bestrida;
men det nya sedelpapperet kan icke för närvar, göras
annorstädes än vid Tumba. Jag förklarar detta bestämdt,
utan att likväl glömma mig så långt att här ingå i detaillerna
hvarföre. JJet egna machineriet för denna tillverkning
kostade tnsamt So:ooo r:dr. Jag vill ingalunda försvara hushållningen
vid Tumba. Jag har sjelf varit en bland dem,
som deremot gjort de strängaste anmärkntr; och om jag icke
ansett mig skyldig verka i samina riktning som min aflidne
vän Schwerin, hade troligen aldrig frågan om brukets försäljning
uppkommit. Hvad beträffar den omtalade frågan
om anställande vid bruket af en vetenskapligt bildad man,
så får jag endast anmärka, att jag dermed menat en sådan
person, som genom vetenskaplig bildning ; det mechaniska
förstår att verkligen drifva ett verk af den beskaffenhet sorn
Tumba. Eljest har bruket gagnat en vetenskapligt bildad
man, hvilken kostat Banken ganska betydligt, utan att, enligt
hvad jag tror, hafva motsvarat ändamålet. Jag fortfar
att yrka afslag.
Hr
Dc n 3o Mars.
56g
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag instämmer deri,
att Tumba är en kräfta för Banken och kostar ofantligt.
Väl vore, om denna kostnad kunde minskas; men det vore
likväl obetänksamt att af sparsamhetsnit förstöra hvad som
finnes, utan att förvissa sig om hvad roan får i stället. Man
måste derföre börja med att göra sig säker om hvar Banken
skall erhålla sitt sedelpapper. Jag hemställer derföre, om
det icke vore skäl att inhemta, hvad kostnaden kunde komma
alt utgöra för anläggningen af ett mindre verk, endast
för tillverkningen af Bankens sedelpapper, t. ex. i strömqvarnshuset
eller annorstädes i Bankens närmaste granskap, samt
derstädes inrymma det machineri, som nu lärer vara anlagdt
på Tumba och nödvändigt erfordras för tillverkningen. Jag
anhåller altså om återremiss.
Frih. Boye: I anledn. af Hr Rosenblads omnämnande,
att Banken hittills skall hafva gagnat en vetenskapligt bildad
man, hvilken skall varit ganska dyr, utan att motsvara ändamålet,
får jag blott förklara, att denne mans förklaring
öfver dylika Hr Pvosenblads beskyllningar finnes förvarad i
BancoUtsk:s prof.
Hr Stuart: Jag är icke okunnig om det af Hr Rosenblad
uppgifna förhållande, att endast vid Tumba pappersbruk
för närvar, finnas sådana machiner, som gro tjenliga
för hamppapperstillverkningen; men jag inser icke, hvarföre
ej dylika machiner skulle äfven vid andra pappersbruk kunna
anskaffas, derest en lönande afsättning å hamppapper
vore dessa bruk försäkrad. Således kan jag omöjligen finna,
alt hamppapperslillverkn:s upphörande i Riket skulle blifva
en följd af Tumba bruks öfverlåtande till enskild man. Utsk.
har deremot ansett, alt vid försäljningen af bruket lätteligen
kunde bestämmas sådana vilkor, hvarigenom Banken förbehölles
rättigheten att fortfarande få sitt sedelpapper derstädes
förfärdigadt. Hr Rosenblad har yttrat, att det egentli
gen vore de å Tumba verkställda nybyggnaderna, som föror
sakat Banken de betydliga förlusterna å bruket. Den värde
talaren torde dock icke kunna bestrida, att, om äfven de i
räkenskaperna mest synliga summorna blifvit på dessa byggnadsföretag
bortslösade, alla andra åtgärder i och för brukets
drifvande och underhållande utmärka den största misshushållning.
Mångfaldiga exempel härpå, gränsande ända
till löjlighet, skulle kunna anföras. Frih. Boye har redan
meddelat några karakteristiska drag till historien om brukets
förvaltningssätt. Jag anhåller att äfven få framställa ett sådant.
För att få församlingens comminister, som förut bott
invid bruket, aflägsnad derifrån, byggdes, på Bankens bekostnad,
ett nytt boställe för honom. Sedan de i sådant
ända mål uppförda vackra och kostsanuna byggnaderna blifvit
färdiga, väckte vederbörande boställshavare, med kän
20
H. 7a
Sjö
De» 3o Mars.
nedom om bruksägarens frikostighet, det påståendet, att
Tumba bruk äfven skulle underhålla den för comministern
uppförda karaktersbyggningen, emedan den betydliga underhållskostnaden
för en så stor och dyrbar byggnad icke kunde
emot boställsordningen honom åläggas. Efter en elfvaårig
kostsam och besvärlig rättegång blef Banken dock befriad
från denna skyldighet, likväl endast på den grund, att
en, jemväl på dess bekostnad, uppförd drängstugubyggnad
innehöll så många rum, som å ett comministersboställe enligt
författningen behöfva finnas. Den stora byggningen vore
derföre öfverflödig och kunde således förfalla, derest icke
boställshafvaren frivilligt åtog sig underhålla densamma. —
Man synes visserligen hoppas att för framtiden kunna åstadkomma
en mera ändamålsenlig och sparsam förvaltning af
ifrågavar. bruk ; jag vågar dock icke hysa några synnerliga
förhoppningar i detta hänseende. Om man äfven skulle lyckas
att erhålla en fullkomligt oegennyttig, nitisk och skicklig
bruksförvaltare, så tviflar jag ändå, att han skulle kunna
tillvägabringa några väsendtliga resultat i afseende på en
förbättrad hushållning och omtänksammare förvaltning af
bruket, så länge den egentliga styrelsen öfver detsamma,
emellan riksdagarna, föres af en ombytlig Corporation af 12
personer och, under riksdagarna, af ett Ulsk., bestående af
36 ledamöter. — Det af Hr Cederschjöld nu framställda
förslag synes väl hafva sina sidor. Jag tror dock, att drifvandet
af ett särskildt pappersbruk ensamt för Bankens räkning
aldrig kan ske utan förlust. Denna förlust mäste naturligtvis
vara större å ett i så betydlig scala anlagdt bruk
som Tumba, hvars bibehållande för framtiden jag derföre
också anser vara oriktigt och ändamålslöst. Att nu anlägga
ett nytt pappersbruk på Bankens bekostnad skulle sannolikt
endast föranleda ökade utgifter för densamma, utan att någon
ersättning derför eller någon verklig fördel i en framtid vore att
af en sådan anläggning förvänta. — Hvad beträffar de yttrade
betänkligheterna i afseende på möjligheten att vid ett Banken
ej tillhörigt pappersbruk få dess sedelpapper tillverkadt, får
jag förklara, att jag ingalunda kan dela dessa betänkligheter.
Utsk. har ansett det böra öfverlemnas åt Bancostyrelsen att
föreslå de förändrade åtgärder, som måste blifva en ovilkorlig
följd af Tumba bruks försäljning. Då denna försäljning,
äfven om Utskts förslag bi Fal les, likväl ej skulle gå i verkställighet
förrän efter nästk. riksdag, blifva B. St. följaktligen
i allt fall då i tillfälle bestämma vilkoren vid brukets
försäljning och de förhållanden, som deraf föranledas. Jag
förnyar mitt tillstyrkande, att BancoUtskcs memor. måtte
varda bifallet; men jag vill visserligen icke bestrida återremiss
deraf, ehuru jag anser, till tidens vinnande, lämpligast
att nu genast bifalla detsamma.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, '_m R. o. Ad.
ansåg BancoUlskrs memor. N:o 114 böra återremitteras.
Den 3» Mars.
Hopades ja och nej.
II. Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla Banco<
Utskts memor. j\:o 114-
llopades ja och nej.
II. Ex. förnyade den sist framställda propostn.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
H. Ex. förklarade, det han ansåg nej hafva öfverröstat
ja.
Hr Stuart begärde votering.
Hr Hjärne frågade, huru H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
uppfattat R. o. Ad:s svar å propostn om återremiss.
H. Ex. yttrade, det lian af R. o. Ad:s svar på propostn
om återremiss ej kunnat utröna, om ja eller nej varit rådande,
hvilket äfven varit anledn., hvarföre H. Ex. framställt
en annan propos., nemi. till bifall å memor., för att
utröna, om R. o. Ad. lättare skulle sig derom förena.
Hr Hjärne: Jag vänder mig enskildt till Hr Stuart,
som begärt bifall till betänk., med hemställan, om han icke
tror, att flera röster skulle vinnas för återremiss. Jag tror
åtminstone det.
Hr Stuart: Jag har redan tillkännagifvit, att en stor
del af de reglementariska föreskrifterna rörtde förvaltningen
af Tumba pappersbruk beror af det sätt, hvarpå denna fråga
afgöres. Jag måste derföre vidblifva min anhållan, att betänk.
nu genast måtte varda af R. o. Ad. bifallet.
Gr. Posse, Arv.: Äfven jag tror, att återremiss vore
utan ändamål, och jag begär, att contrapropostn måtte ställas
på afslag. Jag tänker då rösta nej uti voteringen, icke
derföre, som skulle ej den tid kunna komma, då Tumba kan
och bör försäljas, men emedan jag anser en sådan tid nu
icke vara inne, enär Bankens papper för närvar, icke kan
tillverkas på annat ställe, samt emedan jag anser det vara
oförsigtigt att lemna denna tillverkning i enskild mans hand.
Frih. Boye: Om vi nu antaga, att Tumba skall försäljas,
beror det ju i alla fall på kommande Ständers beslut,
huruvida det skall ske eller icke; och jag säger uppriktigt,
att om jag nästa riksdag kommer att vara representant, anser
jag mig icke förbunden att rösta för försäljning. Men skola vi
hindra, alt de ifrågavar. lägenheterna kunna utarrenderas? Man
kan nästan blygas att omtala, hvad Banken derpå förlorar;
och skola dessa förluster väl fortfara? Jag kan icke finna
sådant skäligt, och måste derföre yrka bifall, helst kommande
Ständer, i afseende å frågan om försäljningen, icke äro
bundna vid hvad vi derom besluta.
Gr. Posse: Frih. Boyes sednaste yttrande innefattar
ett ytterligare skäl för afslag. I foll de beslut, man fattar,
5ya
D e 11 3o M a r s.
icke äro Lindande, så utgöra de endast projecter, och derom
är öfverflödigt att besluta.
Hr Rosenblad: Jag får blott anhålla, att Hr Gr. o.
Landtm, må förklara öfverläggningen fulländad, samt att
contrapropostn må ställas på afslag.
Upplästes till justering och godkändes följande voterlsproposm:
Den,
som bifaller BancoUtskrs memor, N:o ii4, angrde
försäljning af Tumba pappersbruk jemte några andra bruket
rörande ärender, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. BancoUtsk:s ofvannämnda memor.
N:o 114.
Efter voteringeus slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja —■ 20.
Nej — 27.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det II. Ex. fick
den äran gifva R. o. Ad. tillkänna, att H. M. Konungen
förliden thorsdags afton behagat för H. Ex. förklara sin
önskan vara att åtskilja riksdagen inom slutet af instund.
April månad samt befallt H. Ex. derom underrätta de öfriga
talmännen, hvilka jemte H. Ex. ägde att om K. M:s
sålunda yttrade afsigt förekomma RiksStJn, på det att de
vigtigare riksdagsgnromålens afslutnnde måtte i öfverensstämmelse
härmed påskyndas, H. Ex. trodde sig på en gång hafva
fullgjort K. M:s nådigste befallning och skänkt R. o. Ad.
ett förnyadt ämne till tillfredsställelse och tacksamhet, då
H. Ex. skyndat att i första efter thorsdägsaftonen inträffande
plenum tillkännagifva denna K. M:s nådiga vilja; och
visste H. Ex., att R. o. Ad. lika uppriktigt och lika nitiskt
som deras Medständer önska riksdagens slut ju förr ju hellre,
och att genom fortsatta bemödanden gå H. M:s omsorger
för fosterlandets väl lill mötes.
H. Ex. H r Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att för slutliga
afgörandet af tvenne lagfrågor val af förstärkt LagUtsk.
vore af nöden. Detta val hade H. Ex. ämnat utsätta
till nästa lördags eftermiddag d. 4 April. Då LagUtsk. utgjordes
af 4 ledamöter af hvarje Stånd, borde af R. o. Ad.
till dess förstärkande utses 26 ordinarie ledamöter; hemställande
H. Ex. , om icke R. o. Ad. vid samma tillfälle skulle
behaga välja 10 suppleanter, då hvarje vallista Lomme att
innehålla 36 nannt.
Bifölls.
Den 3o Mars.
573
Fl. Ex. yttrade äfven den önskan, att R. o. Ad., till
lättnad vid uppsummeringen af rösterna, behagade upprätta
listorna efter alphabetisk ordning.
Ånyo föredrogs StalsUtskrs d. 26 dennes på bordet lagda
memor. N:o 424 om förtydligande af R. St:s beslut, angrde
garanti för hypotheksföreningar, jemte förslag till hufvudgrundel'
för sådana föreningar.
Frill, af Nordin, Carl Joli.: Om jag vore emot inrättandet
af bvpotheksföreningar med understöd af statens
garanti, skulle jag hembära min tacksamhet till Utsk. för
det förslag, Utsk. framställt; ty ett säkrare medel att motverka
ändamålet tror jag icke kan uttänkas. Jag ber emedlertid,
under förmodan att ålerremiss icke vägras, att få
framställa mina skäl, och skall dervid punktvis följa Utsk.
Uti dess yttrande pag. 1 , angtde förtydligande af ett redan
fattadt beslut, instämmer jag; men uti 3 punkten lit. B,
hvari stadgas, att ”för att kunna vinna delaktighet uti liy"potheksförening
erfordras att, inom densammas district,
under full äganderätt innehafva jord af frälse eller skatte
natur eller stadsjord, uppgående till ett värde af minst
1000 r:dr specie eller 4000 r:dr riksgts eller courant, äfvensom
att ej vara förmyndare eller stå i ansvar för barnarf,
uppbörd eller andra förmånsrätt ägande medel,” kan
jag icke instämma. Såvida Utsk. icke i y:de punkten stadgat,
att taxeringsvärdet är det, hvarefter egendomens värde
skall beräknas, hade jag icke haft mycket alt erinra emot
den föreslagna minimisununan; men då nämnde beräknrsgrund
följes, är miniroisumman alltför hög. Jag ber att få
framställa blott ett exempel bland den mängd, som från de
flesta provinser skulle kunna anföras. Jag känner bestämdt,
alt i provinsen Nerike, hvarest taxeringsvärdet i allmänhet
är lågt, ett hemman sålts för 11,000 r:dr, men som i taxeringsvärde
var upptaget till 880 r:dr. Detta skulle nu enligt
Ulsk:s förslag vara uteslutet, och jag frågar, om sådant är
billigt? Om derföre R. St. besluta, att taxeringsvärdet skall
utgöra grunden, hvilket jag anser ganska olämpligt, såsom
ojemnt och orättvist, så mäste minimisumman nedsättas till
hälften af den föreslagna. Hvad samma punkt vidare innehåller
i afseende derå, att man icke får vara förmyndare
etc., får jag åberopa Hr af lii11berglis reservation och tror,
att hans förslag i denna del bör antagas. Uti 4> 5 och 6
punkterna har Utsk. framställt hnfvudgrunderna för den
säkerhet, som skulle lemnäs, och dervid frångått åsigten af
den solidariska ansvarigheten, hvilken i alla andra länder
tillämpas. Jag vet väl, att här finnes en hypotheksinrältning,
som icke antagit denna grundsats; men jag tror det
oaktadt, att den är mest principenlig. Det är möjligt likväl,
att åtskilliga locala förhållanden inom vårt land kuuna
574
Den 3o Mars.
verka hinder för tillämpning af den solidariska ansvarighet
ten, och det torde således för närvar, vara nödigt att frångå
den; men då måste man noga tillse, att icke sådana besvärliga
vilkor i stället utfästas, att ingen skall vilja deri
ingå, och åliggandet att inteckna sin egendom till utöfver
det belopp, hvarför man kan få den belånt, är, efter min
tanka, så betungande, att säkerligen icke någon skall underkasta
sig det. Om man betraktar förhållandet, finner man,
alt efter 8 år äro lo proc. af primitiva lånet afbetalda;
återstå således blott go proc., ehuru reversen lyder på 100.
Efter 17 år äro 25 proc. afbetalda, efter 21 år 36; och
likväl har Utsk. föreslagit, att samma säkerhet skall fortfarande
stå i pant under hela lånetiden. Förhållandet blir
då, att vid 8:de året har föreningen 35 procts säkerhet utöfver
sin fordran, vid iytde året 5o och vid 2i:sta året 61
proc. och ansvarar då icke för mera än 64 proc. o. s. v.
De sista 10 åren, då blott 25 proc. och derunder af capitalet
återstå, är panten likväl graverad med 125 proc. Detta
är i högsta grad betungande, och för min del skulle jag
tro, att någon garanti genom öfverinteckning icke behöfves,
då endast halfva värdet belånas. Men för att gå de öfverdrifvet
försigliga lill mötes, skall jag icke bestrida, att
Eiksg:scont. i början må förses med något öfverskott i säkerhet,
hvilket jag likväl anser ej böra öfverskrida 5 å 6
proc., såsom mer än tillräckligt. Jag föreslår altså, att, om
t. ex. en person på ett egendomsvärde af 200,000 r:dr får
låna 100,000, afdrag vid lånets utbekommande må göras
med 5 högst 6 proc., eller 5ooo eller 6000 rtdr, med skyldighet
att dessa medel genast till Riksgtscont. aflemna, som
äger att desamma i åtta år behålla emot erläggande af
5 procts ränta om året; men skulle under tiden Conl. få
vidkännas någon utgift för föreningen, må Cont. af dessa
insatta medel sig godtgöra.1 Att deremot öfverskotta efter
8 år kunde återleinnas till låntagaren, utan att RiLsgtscont.
saknade behörig säkerhet, synes mig gifvet, då vid nämnde
tid blott go proc. af capilalet återstode och än ytterligare
med hvarje år nedginge, på sätt här ofvan af mig blifvit
visadt. Uti 8:de punkten står: ”ingen hypoteksförening må
träda i verksamhet förr etc.” Jag tror icke, att man
kan stadga, huruvida hypotheksföreningar må träda i verksamhet
eller icke; ty vilja de hörja operera utan statens biträde,
så bör sådant dem icke förvägras. Detböraltså heta:
må ej blifva delaktiga af Riksg:scont:s garanti. Vidare och
uti samma punkt kan jag icke godkänna den utfästade minimisumman
af j5o,oao r:dr specie eller 3 millioner courant.
Jag tror, att denna summa kan vara lämplig för det södra
och medlerst.! Sverige; men den är alltför hög för det norra,
och det visar sig, sorn om man ville säga, det man icke bryr
sig örn det norra Sveriges understödjande. En nedsättning
till 5oo,ooo r:dr specie anser jag altså böra äga rum för
Den 3® Mars.
5j5
provinserna norr om Dalelfven. I g:de punkten liar Utsk.
meddelat undervisning i afseende på bokföringssättet. Jag
vill icke bestrida, att ju icke ide'en kan vara riktig; men jag
anser dessa omständigheter tillhöra det reglementariska, och
således härifrån böra utgå. Uti io:de punkten föreslås, att
längsta förfallotiden är 38 år, att räntan icke får förskrifva*
*■ högre än 5 proc., samt att lånen böra vara uppsägbara å
livpotheksföreningens, men ej å fordringsägarnes sida. Jag
vet icke, hvarifrån Utsk. fått 38-talet. Meningen måste yäl
vara, att ju fördelaktigare vilkor föreningarna kunna betinga
sig desto bättre. Om altså lån mot 4 proc. kunna erhållas,
måste det naturligtvis böra stå föreningarna öppet;
men då åtgå med halfårs-betalning och t procts årlig capitalafbetalning
4° är och 23i dagar innan återbetalningen,
och föreningarna skulle altså vara förhindrade att på det
sättet transagera. Likaså mot 3 procts ränta, då återbetalningen
blefve utsträckt till några och 4o år, och då lånen b lefvo
ogaranterade för den tid, som öfverskrider 38 år. Jag
tror, att detta stadgande bör utgå såsom öfverflöd ig t, eller
åtminstone uppställas med undantag för de händelser, då
mindre än 5 procts ränta kan betingas. Uti i2:te punkten
utfästes minimivalören å obligationerna till 5oo r:dr. Jag
tror, att denna är för hög samt bör nedsättas till 400 r:dr
riksgts eller roo rtdr specie. i4tde punkten, som handlar
om indrifvandet af föreningens reservfond, skulle förfalla, i
fall min mening i afseende å 4;de, 5:te och 6:te punkterna
af R. St. gillas. I i5:de punkten förbindes delägare i hypoteksförening,
som vill lemna densamma, att deri, med den
intecknade reserv-åttondedelen af sin egendom, qvarstå 5 år
ifrån det lian betalt sina skulder hos föreningen. Jag har icke
ansett den föreslagna öfverinteckningen behöflig, utan afstyrkt
densamma, såsom hindrande alla hypotheksföreningars
uppkomst; men i alla händelser kan det icke böra åläggas
delägare i föreningen att deri på något sätt qvarhållas längre
tid, än till dess det års räkenskap undergått revision,
hvarunder afträdet från föreningen ägt rum, samt revisorerna
funnit den afträdande icke häfta för någon förbindelse
hos föreningen, samt att föreningens ställning i allmänhet är
sådan den bör vara. Jag inser ej, hvartill revisionen tjenar,
om ej för alt förvissa om föreningens verkliga ställning; och
är den känd och fullgod, lärer ock min ansvarighet vid afgång
kunna och böra upphöra. Jag yrkar alisa ändring i
öfverensstämmelse härmed. Uti i6:de punkten talar Uisk.
om, huru det skall tillgå, när föreningen nedgått till värde
under 5oo,ooo rtdr, att den då skall anses vara under utredning.
Detta är för mig så tvetydigt, att jag knappt kan
upptaga det till anmärkn. Då roan lemnar revers, ställd till
betalning på 38 år, samt uppfyller de sålunda ingångna förbindelserna,
kan ju ingen annan liqvid komma i fråga? Under
utredning äro dessa slags föreningar alltid. Jag gissar,
Den 3o Mars.
att Utskts mening varit, att vid det utmärkta förhållandet
någon ytterligare upplåning icke får äga rum; och detta
låter väl säga sig, men det bör bestämdt uttalas. Lii. G
mom. 3 säger Utsk.: ”Riksgtscont. garanterar ej skuldförbindelser
å mindre belopp, än som motsvarar 25,000 r:dr speci
eller 100,000 r:dr riksg:s eller courant.” Det vill synas, soi
Utsk. afsett utställande af hufvudobligatipner och särskild i
partialobligationer, såsom förhållandet var med Leipziger
lånen och några andra äldre lån. Detta går väl an att säga
men det låter icke verkställa sig, utan att medföra en för- a
lust för låntagare af t till 1^ proc. Detta är visst conse- I
quent af dem, som vilja förekomma föreningarnas uppkomst; I
men vill man icke det, så bör icke hvarken den eller den 1
summan utfästas i delta fall, utan endast den föreskrift lem- I
nas, att de ifrågavar. obligationerna icke få understiga beloppet
af dem, som vanligen brukas i verldshandeln. På I
grund af dessa anmärkntr yrkar jag återreiniss.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
Lomme att fortsättas kl. 6 på e. m.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Efter en närmare granskning
af StatsUtsk:s betänk, har jag kommit till det resultat,
Frih. af Nordin i början af sitt anförande antydde, att nemi.
'jag är skyldig hembära Utsk. min tacksamhet för den noggrannhet,
hvarmed det behandlat frågan ur synpunkten, att
de blifvande hypotheksföreningarna må ställa tillförlitliga
garantier emot förluster å den borgen, staten skulle ikläda
sig för dessa inrättningar. För min del har jag alltid ansett
denna borgen af Riksgzscont. icke Mott stridande emot all
sund statsmanna-åsigt, utan ock öfverflödig, att ej säga hinderlig,
för bypotheksföreningars bildande. Men vill man då
nödvändigt, att staten skall gå i borgen för låneanstalter,
som ännu icke finnas, så bör man åtminstone betrygga den
emot förluster; och då |ag tror de af StatsUtsk. föreslagna
hufvndgrunder leda lill en sådan trygghet, yrkar jag altså
bifall till betänk., förklarande dervid, det jag tror, att, ehvad
ändringar uti de uppgifna bufvudgrunderna Stat Utsk. än
må föreslå, resultatet alltid mäste blifva ett af två, antingen
alt staten kommer att äfventyra förluster genom alltför
mycken liberalitet, eller ock att vilkoren blifva så (ryckande,
att ingen hypotheksförening möjligen skall kunna underkasta
sig dem. Jag äger ej nog speciel insigt i ämnet, för
att bedöma, huruvida, i likhet med hvad Frih. af Nordin
förmodat, det sednare blefve händelsen, äfven 0111 de nu
under pröfning varande bufvudgrunderna fastställdes; men
jag skulle tro, att när ingen af SlatsUtskrs ledamöter uti
någon väsendtlig omständighet, i den extensiva riktningen
nemligen, reserverat sig mot betänk., ardedn. saknas, att
Utsk., hvilket naturligtvis bör censeras någorlunda förstå
sa
-
1
Den 3« Mars,
saken, skulle hysa enahanda åsigt som den ädle Frih. Då
deremot, genom fästadt afseende å de af Frih. af Nordin
framställda anmärkn:r, statens säkerhet icke, i min tanka,
Liefve behörigen iakltagen, förnyar jag min anhållan om bifall
till betänk.
Gr. Horn, Claes Fredr,: Jag skulle önska, att Utk:s
majoritet lika öppet uttalat sin åsigt i ämnet som den
»iste talaren; men det är hvad jag så ofta velat klandra hos
StatsUtsk., att dess afgifna betänk:n tillstyrka omotiverade
resultater, hvaraf man väl kunnat sluta till Utsk:s hemliga
mening, då det likväl bort högt uttalas, hvad Utsk. trott
vara öfverensstämmande med Rikets sannskyldiga nytta. Jag
härleder denna brist på uttalade statsmanna-Asigter från det
osammanhang och den verkliga förbistring, hvarunder den
4-delade Representationens organer verka så inom som utom
Utsk:n; men jag vågar tro, att StatsUtsk., vid behandlingen
af ifrågavar. ämne, borde, med frånskiljande af dess egen
opinion om den redan inom Stånden afgjorda hufvudfrågan,
ensamt anse sig pligtigt att, i öfverensstämmelse med beslutet
om statens garanti för de af hypotheksföreningarna upptagande
lånen, uppgöra ett förslag till reglemente, som gör
beslutets verkställighet möjlig.
Alt Utsk. arbetat i en motsatt anda är utaf Frih. af
Nordin fullkomligt ådagalagdt och äfven af Hr Dalman medgifvet.
Anledn. till ålerremiss af betänk, är altså obestridlig,
och då jag i allo förenar mig uti de utaf Frih. af Nordin
deremot gjorda anmärknrr, yrkar jag denna återremiss,
hvarigenom StatsUtsk. sättes i tillfälle att antingen rent afstyrka
alla möjliga utvägar till hypotheksföreningars bildande
enligt beslutade grunder eller ock ställa sig principalernas
beslut till efterrättelse, då ett antagligt förslag bör vara
att från Utsk. införvänta.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jemte det jag instämmer i
det hufvudsakligaste af Frih. af Nordins anmärkn.T, anhåller
jag att få tillägga följande. Jag godkänner visserligen så
mycket mera Utsk:s tanka, att vissa hufvudgrunder böra
fastställas såsom vilkor för den hypotheksföreningar beviljade
lånegaranti, som jag sjelf var den förste, som vid remissen
af K. M:s propos. härom väckte fråga; men jag tror,
att man borde inskränka sig till de verkliga hufvudgrunder,
som utgöra vilkor för säkerheten af en hypoteksförening,
utan att ingå i smärre reglementariska stadganden,
hvilkas affallning gerna kunde öfverlemnas åt hvarje förening
att föreslå, med vilkor af K. M:s pröfning och stadfästelse.
På detta sätt kunde gerna hälften af Utsk:s förslag
förfalla. Hvad nu de verkiiga hufvudgrunderna beträffar,
får jag anmärka
30 U. 73
D c ii 3o Mar s.
vid i § af Utsk:s förslag:
A.tt ehuru Utsk. här uttryckt sin afsigt vara att förekomma
all förblandning af hypotheksföreningar, ämnade att
upptaga lån på längre tid och lånebanker, som genom sedelemissioner
göra deras credit till ett circulationsmedel, så har
dock redactionen af stadgandet blifvit ofullständig, då obligationer
på t. ex. 8 dagars förfallo- eller uppsägelse-tid
icke äro annat än dolda myntsedlar. Jag yrkar sålunda, att
emellan orden viss och förfallotid införas ”3 år icke
understigande,” och att emellan orden viss och uppsägelsetid
intagas 6 månader icke understigande.
På detta sätt kunde man gerna låta 12 § helt och hållet
utgå, hvarigenom vanns, att äfven små besparingar kunde
göras fruktbara; ty hurti små obligationerna blefve, kunde
de dock aldrig, ställda på så lång förfallotid, såsom myntsedlar
begagnas. För undvikande af missförstånd torde också
i slutet af § böra tilläggas: under de i denna § stadgade
föreskrifter inbegripas icke de på creditivbehållningar i It.
St:s Bank utgifvande assignationer, hvilkas på en gång utelöpande
belopp dock aldrig får öfverstiga i Banken qvarstående
behållning.
Vid 4) 5 och 6 §§. Lika med Frih. af Nordin anser
jag stadgandet om reservinteckningen olämpligt, och mycket
ändamålsenligare samt för delägarne vida mindre betungande
att stadga en gemensam ansvarighet för föreningens
möjligen uppkommande brister, hvilket ej är detsamma
som borgen för egen skuld. Så tillgår i alla länder,
der, efter hvad jag känner, hypotheksföreningar finnas, och
genom t. ex. \ procts inbetalning öfver räntan om året bildar
man reservfond, tillräcklig att trygga denna solidariska
ansvarighet. Men vill man gå till väga såsom Utsk. ansett,
bör väl denna reservinteckning rättas efter delägarnes deltagande
i inrättningen, d. v. s. efter deras lånebelopp, och
ej efter de intecknade hemmanens värde.
Vid lit. C. Hela inledningen till denna afdeln. är olämplig.
Då en hufvudskuldförbindelse i sig sjelf är en dupplett-förbindelse
för den skuld, hvaraf hvarje partialobligation
utgör en del, så, garanterar man den ena, haiman
i och med detsamma garanterat de andra. Inskränkningen
i 1 § är olämplig och skulle i början tillintetgöra
bela verkan af garantien, då på detta sätt — just när den
bäst behöfdes — ej mer än ^ af de ifrågakommande lånen
kunde deri inbegripas. Hafva en gång 1 millioner r:dr silfver
nya capitaler beredt de hypotheksföreningar, som först
uppkommit, blir tillgången lätt för de sedermera uppstående
att äfven utan statens mellankomst uppgöra sina affärer.
Vid 3 § bör ordet skuldförbindelser utbytas mot upplåning.
Jag förenar mig i anhållan om återremiss.
Den 3# Hart.
Frill, af Nordin: Under hopp om återremiss ber jag
att iå tillägga en anmärka., som jag förbigick i mitt sista
yttrande. Uti 4 punkten lit. B, står nemi.: ”hörande derjemte
för dessa fem åttondedelar egendomen icke vara besvärad
med inteckning af något arrende eller undantagsconlract.
Skulle detta tolkas efter orden, så fruktar jag,
att fä af de större egendomarna kunde deltaga i föreningarna,
emedan gemenligen ett eller annat hemman derunder
finnes, som är utlemnadt på arrende, och hvarför contractet
är intecknadt. Egendomen är altså besvärad med
inteckning. Jag förmodar, att detta icke värit Utsk:s mening,
utan att den blott haft afseende å sådana arendecontract,
som nedtrycka egendomens värde och borttaga dess
afkastning; men ett förtydligande är här nödigt.
Hr Dalman: Jag anhåller att få undanrödja den tanka,
hvartill möjligen Gr. Horns yttrande kan gifva anledn.,
som skulle nemi. jag vara bland dem, hvilka icke önska
hypolheksföreningars uppkomst. Jag önskar tvärtom ganska
mycket, att sådant måtte ske, men jag anser det icke
vara ändamålsenligt, att staten söker att genom konstlade medel
framtvinga låneanstalter, för hvilkas bildande våra credit
lagar och creditbruk ännu lägga så många hinder i vägen;
och för att vara uppriktig, dr min önskan den, att
icke några sådana föreningar må uppstå, så vida det icke
kan ske utan statens garanti. Må man då hellre uppskjuta
dermed, till dess inrättningarna kunna framstå af sig sjelf—
ve! Men kunna de bildas på de grunder, Utsk. föreslagit,
så äro de åtminstone baserade på så solida principer, att
staten ej kan derigenom något äfventyra, och det skulle då
blifva mig en angenäm öfverraskning att erfara deras uppkomst.
Beträffande Ilr Rosenblads anmärkn. vid i:a punkten i
betänk., af hvars mindre bestämda ordalydelse Hr Rosenblad
dragit den slutsats, att liypotheksföreningar skulle äga
rätt att upplåna medel på 8 å 10 dagars uppsägningstid, så
ehuru jag medgifver, att ordalydelsen kunnat vara mera bestämd,
befarar jag dock ej, med de i följd för hypotheksföreningar
stadgade grunder, hvarken att directm af en dylik
förening skulle våga upptaga lån på kort uppsägningstid,
ej heller, hvad som torde vara den bästa controllen mot
missbruk i denna del, att någon enskild penningeägare skulle
våga på dessa vilkor till föreningarna utlåna sina medel.
Jag fortfar i min anhållan om bifall till betänk.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg de vid StatsUtsk:s memor. N:o 4^4 gjorda anmärkn:r
hindra dess antagande samt memor. således böra återremitteras.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Ilr Dalman begärde votering.
Den 3o Mars.
Upplästes till justering och godkändes följande voterts
propostn:
Den,
som bifaller StatsUtsk» inemot'. N:o 424 om förtydligande
af R. St:s beslut ang:de garanti för hypotheksföreningar,
jemte förslag till hufvudgrunder för sådana föreningar,
voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, återremitterar R, o. Ad. StatsUtsk» ofvannämnde
memor. N:o 424-
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 18.
Nej — 2g.
Föredrogs ånyo StatsUtsk» d. 26 dennes på bordel lagda
utlåt. N:o 425 * anledn. af väckt motion derom, att
StatsUtsk. måtte inkomma med förslag till formulär förden
förbindelse, som skall af hypoteksförening afgifvas till
Riksg.cont.
Frih. af Nordin, Carl Joli.: Då R. o. Ad. nyss
återremitterat betänk. N:o 424> oc^ detta blott utgör en
tillämpning deraf, hemställer jag, om sådant icke må utgöra
tillräckligt skäl för äterremiss, emedan detta sednare betänk.
icke kan afgöras, förrän sedan det förra blifvit besvarad
t. Jag för min del instämmer för öfrigt uti Hr v. Troils
reservation. Lika med honom kan jag icke inse nyttan,
men väl vådan af föreskriften, att inteckn:shandl:na' skola
förvaras i Riksg.cont. och icke i hypotheksföreningarnas vård.
StatsUtsk:s utlåt. N:o fao återremitterades.
Företogs tili pröfning StatsUtsk» d. 26 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 4^6 i anledn. af väckt fråga, det de
hypotheksföreningar, hvilka åstunda att begagna sig af R.
St:s garanti å upptagande lån, må utse vissa fullmägtige för
att gemensamt afsluta lånens upplagande.
Frih. af Nordin, Carl Joli.: Utsk. har afstyrkt min
motion, och jag skulle icke sakna skäl för begäran om ålerremiss;
men då jag är öfVertygad, att K. M. icke underlåter
vidtaga alla nödiga reglementariska åtgärder, och mitt
förslag endast åsyftade sådana, skall jag nu icke motsätta
mig bifall till betänk.
StatsUtsk» utlåt. N:o 426 bifölls.
Ånyo föredrogs StatsUtsk» d. 26 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 427 öfver en af Hr Falhem väckt motion, rö
-
De n 3o Ma r s.
r:de sättet för betäckande af den förlust, B.. St:s Riksg.-  contor kan komma att vidkännas i och för meddelande garanti
å de af hypotheksföreningar upptagande lån.
Underleckn. R i d d.Sec r e t. iillkännagaf, att lian från
secreteraren i BorgareSt. erhållit en så lydande skrifvelse:
Enligt hvad Riksd.fullmägtigen för Malmö, Hr Halling
uppgifvit, har, vid tryckning af hans reservation emot StatsUtsk:s
utlåt. N:o 427, en irring förelupit, hvilken torde vid
föredragningen anmärkas. Der läses: ”Jag anser Utsk. hafva
hort, för den händelse, att dess utlåt. N:o 4a4 icke&c.’*
men bör vara: ”Jag anser Utsk. hafva bort, för den händelse,
att dess utlåt. N:o 425 icke &c.” Stockholm den 16
Mars i835.
E. G. Runeberg.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 427 bifölls.
Lades till handhna förstärkta StatsUtsk:s d. 26 dennes
på bordet lagda memor. l\T:o 428 öfver anställd omröstning
i fråga om förändringar i 3:dje och 4:<^e artina i bevilln.-  förordn.
Ånyo föredrogs BancoUtskts d. 26 dennes på bordet lagda
memor. N:o 1 i5 med öfverlemnande af reglementariska
stadganden, motsvarande 6 art. i i83o års bancoreglemente.
Frih. af Nordin, Carl Joli.: Redan i:sta punkten af
det ifrågavar. betänk, innehåller, sedan R. o. Ad. a fs lagi t försäljningen
af Tumba bruk, en så beskaffad olämplighet, att
återremiss är nödig. Jag hemställer derföre, att en sådan
må bifallas.
Hr Stuart, Carl Gust.: På sätt Frih. af Nordin upplyst,
är det, i anledn. af R. o. Ad:s nyss fattade beslut,
nödvändigt att återremittera detta betänk, redan i anseende
till innehållet af dess i:sta punkt, hvilken, i följd häraf, kommer
att helt och hållet förfalla. Jag får dessutom åberopa,
hvad jag i min reservation anfört emot Utsk:s afstyrkande
af den föreslagna rättigheten för Bancofullmägtige att
uppföra den nuvar. bruksförvaltaren vid Tumba på expectancestat
och i hans ställe antaga en annan mera lämplig
och skicklig förvaltare. Sedan R. o. Ad. nu beslutat, att
bruket äfven för framtiden skall fortfarande drifvas för Bankens
räkning, är det så mvcket mera angeläget, alt alla
möjliga åtgärder varda omsorgsfullt vidtagna, hvarigenom
detsammas förvaltning blifver så ändamålsenlig, som ett sådant
förhållande medgifver. Man lärer också ej med något
sken af rimlighet kunna fordra, att bruket skall på ett för
Banken fördelaktigt sätt förvaltas, så länge den hufvudsakliga
befattningen dermed fortfar att vara uppdragen åt en
person, som egentligast sysselsätter sig med räkenskapernas
53a
Den 3o Mars.
förande och nästan helt och hållet saknar de för en bruksförvaltare
erforderliga egenskaper. För öfrigt anser jag en
del af de utaf Utsk. föreslagna stadganden vara af en så
småaktig och, snart sagdt, lumpen beskaffenhet, att de ingalunda
förtjena att intagas uti ett å R. St:s vägnar utfärdadt
reglemente. Jag vill såsom exempel endast nämna de punkter,
som handla om aflöningsvilkoren för arbetsfolket vid
bruket, der det bland annat uttryckligen stadgas, huru mycket
af den bestämda veckoaflöningen skall för vårdslösa och
försumliga arbetare afdragas. Jag tror äfvenledes, att det
skulle vara för bruksägaren vida fördelaktigare och mindre
kostsamt, om en annan method än omförmälda veckoaflöning
iakttoges vid arbetskostnadernas liqviderande. Det hade
varit önskvärdt, att den ledamot af Bancostyrelsen, som
har sig uppdragen den särskilda inspectionen öfver Tumba,
nu varit tillstädes och begagnat detta tillfälle för att framställa
de anmärkntr vid ifrågavar. reglementariska föreskrifter,
dertill han, på grund af sin härom ägande sakkännedom,
funne anleda. Jag anhåller om propos. å återreiniss
af förevar, betänk.
Frih. af Nordin: Under den tid, jag var ledamot i
BancoUtsk., kom jag till samma öfvertygelse som den siste
talaren, att nemi. förvaltaren af Tumba icke äger skicklighet
för denna befattning. Jag delar altså Hr Stuarts önskan,
att fullmägtige må kunna sätta bemälde tjensteman
på expectancestat samt förordna en annan i hans ställe. Sedan
det är beslutadt, att bruket skall fortfara för Bankens
räkning, är det af vigt, att styresmannen på stället blir en
man med sakkännedom, drift, skicklighet och kunskap. Jag
anhåller ytterligare om återremiss.
BancoUtsk:s memor. N:o ir5 återremitterades.
Vid förnyad föredragning af BancoUtsk:s d. 26 dennes
på bordet lagda memor. N:o 116, ang:de nödiga ansedda
förändringar i de föreskrifter, som innefattas i 5 art. 2 afd.
af i83o års b:coreglemente, blef samma memor. af R. o.
Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs Ridd.Utsk:s d. 26 dennes på bordet lagda
memor. af d. 18 i denna månad, ang:de en allmän reparation
å Ridd.secretJs boställsrum.
Hr Stuart, Carl Gust., uppläste följande:
Vid anställd granskning af vederbörande handtverkare*
uppgjorda förslag öfver kostnaderna för iståndsättandet af
de till boställe åt Ridd.secret. upplåtna lägenheter har jag
inhemtat, att de vid 1S17 och 1818 årens riksdag af R. o.
Ad. beslutade reparationer uti Ridd.secreUs sal och förmak
Den 3o Mars.
583
skulle kosta, för det förra rummet ridr 184.
och för det sednare „ i36.
eller tillsammans r:dr 3?.o.
Kostnaderna för reparerandet af de öfriga boningsrummen
och lägenheterna skulle åter, enligt berörde förslag, komma
att uppgå till r:dr 464* 38.
inberäknadt den till 33 r:dr 16 sk. upptagna kostnaden
för bortskaffningen af grus m. ra. Dessa
kostnader kunna dock, på sätt föreslaget blifvit, ej
allenast genom afdrag af omförmälda 33 r:dr 16 sk.,
utan ock medelst besparing af några mindre nödvändiga
utgifter, minskas med ett belopp af . . 129: 28.
hvarefter desamma altså skulle komma att utgöra
den af Ridd.Utsk. uppgifna summa af ... . 453: 10.
eller, med ett tillägg af kostnaderna för de år 1818
beslutade reparationerna
320. —
ett sammanräknadt belopp af r:dr 755: 10.
Sedan omförmälda afdrag blifvit verkställda, har jag
för min del väl icke funnit något att erinra vid ifrågavar.
kostnadsförslag, och erfarenheten torde icke heller gifva någon
grundad förhoppning, att kostnaderna för reparationerna,
genom arbetets utbjudande å entrepenad, skola komma
att understiga förslagen; men jag har dock anledn. förmoda,
att, derest besörjandet af lägenheternas iståndsättande
varder åt Ridd.secret. uppdraget, han skall finnas villig åtaga
sig detsamma emot en något lägre ersättn:ssumma, än
kostnadsförslagen upptaga. Enär i sådant fall vinst skulle
kunna tillskyndas Ridd.cassan och tillfälle beredas boställshafvaren
alt få de erforderliga reparationerna verkställda på
det med hans egen fördel och beqvämlighet mest öfverensstämmande
sätt, får jag vördsammast anhålla, att Hr Gr.
o. Landtm, täcktes låta Ridd.secret. yttra sig, huruvida han
är villig att, emot en nu uppgifvande kostnadsersättning,
som dock icke bör öfverstiga y5o r:dr b:co, sjelf åtaga sig
att låta behörigen verkställa ifrågavar. reparationer.
Underteckn. Ridd.Secret.: I anledn. af Hr Stuarts
framställning får jag äran förklara, att jag, i händelse Utsk:s
hemställan blifvit bifallen, ämnat göra anbud å den
ifrågavar. entreprenaden emot 700 r:dr. Om R. o. Ad. allså
skulle finna för godt att bifalla Hr Stuarts förslag, förklarar
jag mig dermed nöjd.
Hr Stuart: Sedan Ridd.secret. nu förklarat, att han
vill åtaga sig att besörja reparationsarbetet för 700 r:dr
l>:co, får jag altså hemställa, att R. o. Ad. måtte, till tidens
vinnande, omedelbart uppdraga åt Ridd.secret. att, enligt
de uppgjorda och af såväl Ridd.direcCn som Ridd.Utsk.
godkända kostnadsförslagen, låta verkställa ifrågavar. reparationer
emot den af honom nu i sådant afseende fordrade
584
Den 3« Mars.
ersättn:ssumma, hvilken Ridd.direct:n torde få utbetala, i
den mån reparationsarbetet, efter förrättad besigtning, blifvit
behörigen verksteldt'; hvarom jag anhåller, att Hr Gr.
o. Landtm, täcktes framställa propostn.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla Ridd.Utskrs nu föredragna memor. med den
förändring, att underteckn. Ridd.secret. skulle, mot den af
undertecknad uppgifna summa af 700 r:dr b:co i ett för
allt, låta verkställa hela reparationen a Ridd.secreUs boställsrum.
Bifölls.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda memor.
och betänktn från
Gonstitutions-Utskottet;
N:o 106. till BorgareSt., angtde grundlagsenligheten eller
stridigheten af en fråga, derå propos. vägrats;
Wto 107. i anledn. af återremisserna på memor. N:o84;
N:o 108. till BorgareSt., ang:de dess i anledn. af memor.
N:o 87 förklarade gemensamma tanka;
N:o 10g. med föreslående af ett tillägg i 4 § 3 mom.
T ryckfr.förordn.;
Stats-Utskottet:
N:o 42g. i anledn. af Frih. Franc Sparres motion om
medels anvisande å 8:de hufvudtiteln såväl för underhållet
af arbetscompagnierna på Kungsholmen, som för dessas sysselsättande
med fästningsbyggnadens fortsättning vid Carlskrona;
Bevillnings-Utskottet:
N:o
56. med förslag till bevillnrssummans fördelning;
N:o 57. med förslag tili 1 och 2 art:na af bevillntsförordn.
;
Wto 58. med förnyadt förslag till formulär för debetsedlar.
Likaledes upplästes och lades på bordet ett från BondeSt.
ankommet prot.utdr. af denna dag, innehållande inbjudn,
till de öfriga RiksStrn till instämmande uti Ståndets
i anledn. af Banco- och LagUtsktns utlåt. JM:o 4 samt 2tne
från PresteSt. i ämnet ankomna inbjudntr, fattade beslut,
så lydande:
”Ståndet fann för godt att, med bibehållande i allt öfrigt
af hvad K. kungör, om inrättande af enskilda banker
eller disconter d. 14 Jan. 1824 innehåller, såsom ändringar
och tillägg i nämnde kungör, antaga efterföljande, dels af
Banco- och LagUtsk:n föreslagna, dels af Ståndet eljest nödiga
pröfvade nya stadganden, nemi.:
”1:0
D e n 3o Mars.
”i:o Att tiden för beviljandet af sådan bankrörelses bedrifvande
i bolag får utsträckas ända till 20 år.”
”2:0 Alt med denna rörelse åtföljer, jemte rättigheten
att, i öfverensstämmelse med redan gällande, allm. författningar,
utgifva tryckta eller graverade invisningar på K.
St:s Bank, också att äga utfärda tryckta eller graverade
creditsedlar, ställda på innehafvaren och till betalning vid
anfordran utan ränta, likväl icke på mindre belopp, än som
motsvarar fyra r:dr cour. eller riksgrs; och böra invisningarna
och creditsedlarna vara inrättade efter af K. M. fastställda
.formulär.”
”3:o Att bank icke äger att träda i verksamhet, förrän
bolaget utom den contanta inbetalningen, som för rörelsens
början pröfvas nödig, insatt uti guld, silfver, reda
penningar eller sådana fastighetsinteckningar, allm. verks
och inrättningars räntebärande obligationer samt actier, med
undantag likväl af bankens egna och andra sedelbankers
lottbref, som bolaget godkänt i och för bildandet af dess
grundfond, ett belopp, motsvarande minst £ af grundfonden
eller liela det tecknade actiecapitalet, hvilken insats
skall, till allmänhetens säkerhet, uti landtränleriet eller annat
allmänt förvaringsrum nedläggas i en cassakista med
två lås, hvartill K. M:s Bef:h:de förvarar den ena och
bankdirecttn den andra nyckeln. Bankbolaget erhåller åter
dispositionen öfver denna insättning först sedan bankrörelsen
upphört och i den raan, som delägarne då kunna visa,
att depositionen öfverstiger beloppet af bankens utelöpande
och gällande skuldförbindelser; och får grundfonden icke
minskas genom utdelning, så lange bankens rörelse fortfar.”
"4:o Att banken ej må utgifva invisningar på R. St:s
Bank och creditsedlar lill större sammantaget belopp, än
som motsvaras af 1:0 behållningen i dess egna cassör af
Rikets gångbara mynt i silfver eller sedlar, 2:0 depositionen
i R. St:s Bank och 3:o sådana bolagets odisponerade
tillgångar i guld, silfver och hypotheker, som ingått i bildandet
af grundfonden, bankens egna lånehandlingar sålunda
icke inberäknade.”
”5:o Att, derest banken icke med Rikets metalliska mynt
eller hoed sådana sedlar, som lika med mynt i Riket gälla,,
vid anfordran inlöser dess creditsedlar eller för bristande
betalning återkomna invisningar på R. St:s Bank, åtnjute
borgenär ränta efter sex för hundrade om året från den
dag, då inlösen sålunda vägrad blifvit; äfvensom borgenär
äger att utsöka beloppet bos en eller flera af directtns ledamöter
samt, i fall tillgång i lösören hos dem saknas, vända
sig emot den eller de delägare, honom godt synes; vare
det ock, när banken brustit i betalning, hvar och en af
bankens borgenärer obetaget att väcka fråga om bankens
ao H. 74
586
D e u 3o Ma r s,
fortsättande i concurstillstånd, derom anmälan bör ske lios
K. M:s Bef:h:de, som genast undersöker bankens hela ställning.
Gitter directm då icke visa, att den inträffade oförmågan
härrört af en skyndsamt öfvergående tillfällighet och
att banken alla sina borgenärer förnöja kan, åligge det K.
M:s Bef:h:de att låta inställa bankrörelsen ochj öfverlemna
målet till domstolen, som beslutar, att banken till concurs
skall afträdas,"
”6:0 Att den, genom K. förordn. d. i3 Juni 1800, för
bevakning af fordringar i allmänhet stadgade prescriptionstid
af tio år icke äger rum i afseende på bankens tryckta
eller graverade invisningar och creditsedlar, och att ej
heller erfordras vid inträffad concurs eller årsproclama bevakning
af desamma, på sätt i concurstagen för fordringar
är stadgadt; hvaremot, då tiden för privilegium tillända—
hipit eller detsamma af annan orsak upphört, hvilket K.
M:s Bef:h:de bör utan dröjsmål till K. M. inberätta, K. M.
låter utgå nåd. kungör, derom, med föreläggande för en
hvar, som någon så beskaffad förbindelse af banken innehafver,
att, vid förlust af all betalningsrätt, förbindelsen
till inlösen uppvisa i banken inom två år från den dag,
hvarunder kungör, utfärdas; börande under tiden samma
kungör, årligen kungöras från predikstolarna samt införas i
Statstidningen eller Post- och Inrikes-tidningarna.’'
”7:0 Att banken till sin förvaltning och hela ställning
årligen undergår revision, som bekostas a.“ banken och
verkställes af revisorer, valda af bolaget, i förening tued
två i bolaget icke delägande allm. ombud, hvilka utses, det
ena af K. M. samt det andra af R. St:s fullmägtige i Banken
och Riksg.cont.; och skall berättelsen öfver revisionen,
sedan den blifvit granskad vid bolagsstämma, genast insändas
tili K. M., för att K. M. må komma i tillfälle att tillse,
huru banken sina åligganden fullgör; äfvensom berättelsen
bör, på directms föranstaltande, genom trycket befordras
till allmänhetens kännedom; och
8:0 att directtn och bo'aget skola ställa sig lill noggrann
efterrättelse allt, hvad sålunda är och nu blifvit stadgadt,
jemte hvad K. M. vid utfärdandet af privilegium
samt fastställandet af bolagsreglor kan i reglementariskt afseende
och med anledn, äf förekommande särskilda förhållanden
finna nödigt att föreskrifva; och äger, vid inträffande
öfverträdelse häraf, K. M. att genom vite i penningar
tillhålla bolaget att det felaktiga rätta samt, om det ej
uppfyller ändamålet, att privilegierna upphäfva,”
”1 öfrigt förklarade Ståndet, att det ansåg några vidare
lagbestämmelser i detta ämne för närvar, icke böra
komma i fråga; och borde R. St. hos K. M. i und. anhålla,
att, derest K. M. i nåder gillar nu föreslagna lagsladganden,
en ny förordn. måtte utfärdas, sammanförande allt,
D c n 3o Mars.
58;
hvad sålunda nu blifvit beslutadt, med hvad som fortfarande
kommer alt tjena till efterrättelse af föreskrifterna i
K. kungör, d. i4 Jan. 1824.”
Då alla inkomna mål, hvilka i dag kunnat till pröfning
företagas, nu blifvit föredragna, beslöt R. o. Ad., att
intet plenum på e. m. i dag skulle hållas, och att anslaget
i följd deraf skulle nedtagas.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. -J till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
'
