# ID: svediakorp-gov453
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 147,529
# sentences: 5,268
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


P r o t o c o 11,
hållna
hos
II ögloflige
liiddcrskapet och Adeln 9
vid
Urtima Riksdagen i Stochholm,
Åren 1854 och 1855.
Tjugonde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg} 1835.
'
Måndagen den 2 Mars i835.
Plenum kl. io f. m.
Justerades 6 prot.utdr. för d. a3 sistl. Febr.
Hr Rosenblad, Bernh., uppläste följande:
Sedan H. R. o. Ad. behagat återremittera BancoUtsk:s
betänk. N:o 91, anhåller jag, som vid detta tillfälle var
frånvarande, att nedanstående anmärkn.T måtte få åtfölja
återremissen.
Utskts förslag till införande vid discontverken af fullinagt
för rättigheten att lyfta annor mans lån tillstyrker jag
så mycket mer, som jag ofta inom Bancodiscontdirectionen
och Bancofullmägtige yrkat ett dylikt stadgande, och dess
behof blifvit så dyrköpt ådagalagdt genom de bekanta domsluten
i målen emellan Malmö låneconlor och vissa dess gäldenärer,
för hvilka förre Kamereraren Lindstedt varit ombud.
Jag vill endast upplysningsvis nämna, att detta stadgande
är infördt vid begge lånecontoren.
Men deremot kan jag så mycket mindre godkänna förslaget
att förbjuda kamererarne vid samtliga discontverken
rättigheten att vara commissionärer, som just sjelfva anledningen,
eller en förnyelse af Lindstedts underslef, genom
antagande af förutgående, af Utsk. tillstyrkta stadgande klefve
undanröjd. Då ett sådant förbud tvärtom skulle icke endast
innebära en orättvisa emot närvar, innehafvare af dessa
tjenster, utan äfven, efter all den sakkännedom jag under
en flerårig befattning med Rikets discontverk ägt tillfälle
förvärfva, för Bankens eget interesse medföra stora vådor,
så torde det ursäglas mig, om jag något fullständigare söker
att utreda frågan. Jag skall således upplaga dep under
de särskilda synpunkter, den prbjuder.
1:0 Är förslaget behof 1 jgt för verkets säkerhet?
Som
förhållandet ar ganska olika vid lånecontoren och
Bancodisconten, skall jag särskildt besvara denna fråga för
begge kategorierna.
a) Vid Lånecontoren.
Vid lånecontoren förenar kamereraren med sin öfriga
befattning den af verklig cassör för alla in- och utgående
verkets medel. Det var till en del genom i commissionsväg
af honom sjelf uttagna pcb qvitterade medel, hvilkas
afsändande fördröjdes, som Lindstedt kunde dölja sin balance.
Men den härigenom uppkomna förlust för låuecon
-
4
Den 2 Mars f. m.
toret kan ej mera inträffa, sedan stadgandet om fullmagt för
rättigheten att lyfta annor mans discontlån blifvit vid lånecontoren
infördt; ty det varpå den af domstolarna godkända
invändning af Lindstedts commitlenter, att de till honom,
såsom verkets kamererare, aflemnat lånehandlingarna,
trien icke berättigat honom att lyfta medlen, som lånecontoret
Lief ålagdt att utan valuta återställa reversalen. Utan
afseende på frågan om rättigheten till lånecommissioner
kan det visserligen icke nekas, att den vid lånecontoren införda
förening af cassörs- och cassabokförare-befattningarna
icke är öfverensstämmande med god ordning. Dock torde
vådan deraf vara olika på begge ställena. I Malmö, hvars
speciella förhållanden jag dock mindre känner, är rörelsen
vida mindre. Handelsdiscont- och publika pnppersbelåningen
är obetydlig; småsedelsvexlingen är ännu icke införd,
och en hel veckas cassarörelse (det högsta, som under någon
tillsyn möjligen kunde riskeras, och då skulle de begge
cassadirectörerna vara särdeles vårdslösa) lärer sällan öfverstiga
10,000 r:dr. Här torde sålunda ali våda vara afhulpen
genom föreskrift om borgen. Deremot är förhållandet
helt annorlunda i Götheborg, Utom att vanliga discontrörelsen
är dubbelt så stor, så har, särdeles vissa tider,
handeisdisconten ganska stora inflytande poster, hvarförutan
under skeppningstiden stora summor ingå på jernbelåningsräkningen,
så att mången vecka kunna inflyta ioo å
200,000 r:dr. Men är behofvet att åtskilja bokförare- och
cassörsbefattningarna här större, så är hjelpen så mycket
Jättare; ty den kan vinnas utan ökad utgift för Banken,
endast man tillåter en jemnkning i nuvar. mindre ändamålsenliga
föreskrifter för contorets cassarörelse. Dessa
stadga nemi. särskilda maximibehållningar för hvarje rörelses
särskilda cassa, utan afseende derpå, att det är samma
personer, som ansvara för dem alla, och att under deras
vård förvaras assignations- och obligations-blanketter för flera
millioner rtdrs värde, hvilka endast behöfva dessa samma
personers underskrift, för att, bragta i allm. rörelsen,
äga laglig gångbarhet. Utom det ökade postporto, remisserna
för jernlåneliqviderna förorsaka, utgjorde i fjor kostnaden
för 4 remisser fram och tillbaka af småsedlar ett belopp,
fullt tillräckligt att betäcka kostnaderna för anställande
af en cassör med alla förmåner lika med närvar, bancocassörer
(se närmare detailler i slutet på efterföljande bilaga).
Jag tillstyrker sålunda rättigheten för Bancofullmägtige att
kunna i Götheborg, jemte nödiga ändringar i föreskrifterna
för cassarörelsen, anställa en cassör, på sätt den af mig nedanföre
föreslagna redaction närmare upplyser. Huruvida
samma rättighet bör lemnäs, i afseende på Malmö, för det
fall, att sraåsedelsvexling skulle der komma i gång, anser
jag mig icke äga nog localkännedom, att yttra mig
öfver.
Den i M a r s f. m.
5
l) Vid Bancodisconten.
Här är ett helt annat förhållande än vid låneconloren.
Discontens cassör är vexelbanken, der alla capital-in- och
afbetalningar verkställas. De derför till kamererare!), lill
större delen inom få dagar, aflemnade allester måste af honom
inför directionen (eller vid slutbetalta lån begge commissarierna)
redovisas, innan lånedocuinenterna återlemnas,
och deras beskaffenhet är icke af natur att göra deni rörliga.
(Om dessa documenter, som icke äro annat än vexelLankens
qvittenser eller intyg öfver gjord insättning för discontens
räkning, skulle anses lika med contant, så borde
ombudsmännen också anses såsom cassörer; ty de äga, lika
med kamereraren, hvarje vecka en upphörd, för hvilken de
med dessa attester redovisa, och på det sätt arbetsordningen
nu är ställd i disconten, vore ett missbruk af dessa documenter
å ombudsmännens sida mera tänkbart än å kamererarens,
som dertill behöfde connivence af flera bokhållare
och andra tjenstemän). Kamererarens verkliga upphörd
(i contant) inskränker sig till den del af öfverräntorna, som
till honom i contant erlägges, och hvarför han minst en
gång i månaden redovisar. Hans behållning öfverstiger aldrig
några tusen r:dr; och då, enligt enskild försigtig lie ts—
åtgärd af directionen, nuvar. kamereraren ställt borgen för
flerdubbelt belopp, torde det för Bancodiscontens säkerhet
vara tillräckligt att stadga sådan borgen vid framtida tillsättningar
af tjensten.
2:0 Är förslaget be höfligt för de lanes ökändes
säkerhet mot förskingring af deras lånemedel?
Ehvad kamereraren har cassauppbörd eller ej, kan ett
förbud för honom att vara ombud för låne^ökande aldrig
medföra för dem annan förmån, än att de .) kunna förlora
på honom, af det enda skäl, att han ej fick vara deras ombud;
men icke hindrar det andra ombud, vare sig inom
eller utom disconterna, att lika lätt kunna missbruka förtroendet
, ty aldrig liar egenskapen af kamererare, eller behofvet
att hålla discontens cassa full, kunnat gifva en förevändning
att icke remittera verkligen utfallna lånemedel, utan
liar den hemtats från föregifvande, att lånet antingen icke
ännu kunnat utgifvas eller icke blifvit bifallet, och sådana
svepskäl kunna lika lätt förebäras af hvilket ombud som
helst, i stånd till en sådan handling. Beklagligen sakna vi
icke inom disconternas historia exempel af flera tjenstemän,
än förre Kamereraren Lindstedt, hvilka förskingrat anförtrodda
medel, t. ex. Bokhållarne Hallberg vid fordna Riks—
disconten och Treffenberg vid Götheborgs lånecontor; men
bör man derföre förbjuda alla discontverkens tjenstemän att
vara commissionärer? Då borde man äfven utsträcka ett sådant
förbud till commissionärer utom verket, ty bland dem
hafva dylika missbrukade förtroenden vida oftare inträffat,
Jag tror derföre, att det föreslagna förbudet skulle för resp,
6
Den 2 Mars f. m.
lånesökande möjligen kunna minska deras säkerhet, ty bland
lampliga föremål för deras förtroende till discontombud beröfvade
man dem rättigheten att välja en person, hvars sjelfva
tjenstbefattning bör utgöra en borgen för dess redbarhet
och pålitlighet i penningeväg, och hos hvilken saknaden af
dessa egenskaper, om den någon gång komme att finnas,
måste räknas till de undantag, som i tidernas längd äro
oskiljaktiga från oförmågan för menskliga omdömet att aldrig
irra sig.
3:o Är förslaget be höfligt för att förekomma
envald hos kamé rera ren vid utöfvandet af dess
tjensteåligganden, hvilken kunde blifva menlig
för verkets eller lanes ökändes interesse?
Någon ting dylikt antyder Utsk. bland sina skäl; men
med alla ansträngningar har jag icke varit i stånd fåtminstone
hvad Bancodisconten beträffar) att under närvar,
förhållanden dertill finna den ringaste anledning. Jag
känner alltför väl, att i förra tider ägde de stora tjenstetnännen
(kamereraren och ombudsmännen) mångahanda medel
att vara deras committenter nyttiga, och att allmänheten
hade den tanka, att hvarje lån, som icke gick under deras
patronage, var utsatt för all obenägenhet. Men så är icke
förhållandet nu. Vid Bancodisconten, utom att directionen
bemödat sig att utöfva den yttersta oväld, utan afseende på
hvem som inlemnat lånedocumentet (endast han är säker för
det dermed förenade ansvar), så att hvarje lånsökande må
fritt kunna välja det ombud, till hvilket han har högsta
förtroendet, så utgöra numera s. k. qvittensböcker, anmiilningssedlar,
m. fl. hvarje revisors granskning underkastade
officiella handlingar, verificationer för de flesta directionens
beslut. Hvilka de upplysningar skulle vara, som directionen
kunde af kamereraren behöfva, och vid hvars afgifvande
han kunde missleda, förstår jag icke. Aliade, som
tillhöra kamererarens egentliga detail, äro numera så lätt
controllerade af de handlingar, som finnas under directionens
egen yård, att all försökt missledning genast vore underkastad
upptäckt. Deremot finnes en annan tjensteman, hvars
uppgifter ärq af den största inflytelse på directionens beslut
och af den egenskap, att de svårligen kunna controlleras,
nemi. registratorn, sorn på hvarje anmälningssedel antecknar
de summor, hvarför låntagare och cautionister häfta och om
något är förfallet och när. Befarade man väld för egna
committenter, så vöre sålunda här mera anledning, likaledes
skulle man i sådant fall kunna befara en obehaglig kollision
för ombudsmännen, när de skulle lagsöka egna commiltenter.
Den högsta yäld deremol;> til i hvilken kamereraren
numera kunde göra sig skyldig, vöre att sätta ett
sednare inlemnadt lån före ett äldre på 1 istap, hvaraf värsta
följden blefve, alt, ojn icke alla lånen på en gång kunde
ässigueras, det sistnämnda blefve en fånedag senare utgifvet,
Den 2 Mars f. m.
7
än det bort; men en sadan väld vore dock mycket svår att
utöfva med den skyndsamhet, hvarmed documenterna måste
utlemnas till upprättande af föredragningslistan, och fordrade
ett par bokhållares medvetande.
4:o Kan förslaget antagas, utan att minska
utsigten för discontverken att vid framtida ledigheter
få skickliga och pålitliga sökande till
de så vigtiga ka me re rare-befattningar na?
Huru vigtig denna befattning är, särdeles under directioner,
af hvars flesta ledamöter man icke äger rätt till
anspråk på den oafbrutna tillsyn, som vanligen anses för
ett af hufvudvilkoren för en god förvaltning af ett penningeverk,
torde jag icke behöfva utreda. Dess trägenhet och
särskilda beskaffenhet gör den oförenlig med andra tjenster.
Den som söker den, måste uppoffra alla andra utsigten för
fortkomst och bergning. Fordrar man då en utmärkt
redbar och skicklig man, och en sådan fordrar tjensten,
så måste man också bevilja honom förmåner, som kunna
locka honom att söka den, eller också underkasta sig följderna
af dess besättande med ett mindre passande ämne;
och då fråga är 0111 förvaltningen af millioner, kunde dessa
följder komma att röra stora summor. Månne nu de af
Utsk. föreslagna totalinkomster kunna anses erbjuda dessa
lockemedel? En kamererare i Bancodisconten finge inalles
1700 r:dr b:co; en bokhållare derstädes kunde i denna egenskap
innehafva 990 r:dr, han kunde dermed förena annan
tjenstebefattning med möjligen lika löneinkomst, och han
ägde rätt till commissioner, som, om lian ägde allmänhetens
förtroende, kunde vara ganska indrägtiga. Således i
samma mån verkets tjenstemän kunde rättfärdiga direclionens
förtroende till den vigtiga kamererare-beställningen, i
samma mån skulle den förgäfves bland dem finna sökande.
Vid lånecontoren blefve förhållandet än sämre, med den
dervarande bristen på skickliga ämnen. Särdeles komme
man att erfara detta i Götheborg. Kamereraren derstädes
komme att inalles (med särskilda arfvoden) erhålla omkr.
1600 r:dr b:co; men med dervarande göromål (och Utsk. har
icke tillstyrkt något ökadt biträde) nödgas han hålla en enskild
medhjelpare. Afdrag kostnaden för denne och jemnför
dermed hvad förste bokhållaren på något af de större handelshusen
kan påräkna, så kan man lätt bedöma, huruvida
man kan vänta sig en sådan kamererare, som befattningen
med en så stor statens egendom fordrar. Sökande komma
visserligen icke att fattas, en Lindstedt, en Treffenberg, en
Nylander och dylika; men hvad blefve följden för verket,
för directionen och för RiksStms förmåga att inom sig finna
aktade män, som ville emottaga ett directövs-uppdrag, der
i alla fall ersättningen så föga motsvarade mödan och ansvaret.
Jag har hittills icke ifrågasatt efterlefnaden af det
tillstyrkta förbudet; men om det skulle blifva eluderadt
Den 2 Mars f. ni.
(hvilket med den verksammaste direction vore svårt att förekomma),
har man väl betänkt vådan att vänja en sådan
tjensteman att betrakta lagbud såsom föremål, icke för efterlefnad,
utan för kringgående?
5:o Kan förslaget utan hög grad af orättvisa
och obillighet tillämpas på närvar, tjenstemän,
0 ra det för öfrigt skulle anses antagligt?
Denna fråga torde bestämdt böra besvaras med nej.
Hvad nnvar. kamereraren i Bancodisconten beträffar, i afseende
på hvilken jag närmare känner förhållandet, har han,
då han efter 3o års tjenstetid vid Disconten, erhöll denna
befattning, frånträdt en annan vid ett af Rikets Collegier.
Hans löneinkomster voro förut sammanräknade ungefär lika
med hvad han i total inkomst nu komme att erhålla, och
dessförutan ägde han icke obetydliga commissioner, som
han, förblifven bokhållare, ägt rätt bibehålla, och han stod
1 tur till befordran v J det Colkin, der han var anställd.
Han skulle sålunda vid en redan framskriden ålder blifva
betydligt nedsatt i sin oeconomiska ställning och likasom
straffad för det han i en ganska kritisk tidpunkt för disconten
ägt och förtjent direclionens och fullmägtiges odelade
förtroende till verkets vigtigaste tjenst. Detta vore väl icke
billigt och stöde i strid med hvad som hittils iakttagits vid
sådana inskränkande föreskrifters införande inom Bankens
verk, hvilka vanligen (såsom när vissa grader förbjödos innehafva
tjenster utom verket) endast gjordes gällande för
blifvande befordringar.
Af alla de skäl, jag nu anfört, underställer jag vördsamt
H. Utsk., örn det ej, med frångående af ifrågavar.
förslag, skulle finna lämpligt tillstyrka R. St. följande:
1:0 att vid framlida tillsättanden af kamererare-beställningarna
vid Bancodisconten och lånecontoren, ovilkorligen
den, som utnämnes, bör aflemna af directionen godkänd
borgen till de belopp, Bancofullrnägtige, efter hvardera directionens
förslag, kunna finna lämpligt förordna (nuvar.
kamereraren i Bancodisconten har aflemnat borgen för 10,000
r;dr b:co, och den i Götheborg för samma summa);
2:0 att Bancofullrnägtige befullmägtigas, att, efter directionernas
hörande, för hvardera Jånecontoret bestämma
en viss maximisumma, hvaröfver hvardera lånecontorets sammanräknade
cassabehållning för samtliga dess lånerörelser,
derunder småsedelsvexlingen inberäknad, icke finge stiga,
utan att remiss af öfverskotta genast borde verkställas;
3:o att Bancofullrnägtige berättigas att använda de besparingar
för transporter af småsedlar till och från Götheborg
och småsedelsvexlingen derstädes, hvilka genom beslutet i
förutgående andra punkt kunna uppkomma, till anställande
af en cassör vid nämnde låneconlor och dess aflöning m. m.,
hvil
-
D;cn a Mars f. m.
9
hvilken cassör då äfven komrae att uppbära de contoret bestådda
missräkningspenningar, samt
4ro att, i öfverensstämmelse med de sålunda vidtagande
föl-ändringar i hittills gällande föreskrifter för lånecontorens
cassarörelse, Bancofulhnägtige uppdrages att uppgöra
instructioner för cassaförvaltningen vid hvardera lånecontoret,
hvilka vid nästa riksdag komma alt underställas BanCoUtskts
och R. St:s pröfning och stadfästelse.
I afseende på sednare delen af Utskrs betänk., innefattande
aflöningsregleringen för disconlverket, skall jag vara
kort. Mina anmärknrr innefattas i de bifogade förslag till
stater för dessa verk, äfvensom till några i sammanhang
dermed tillstyrkta beslut. Skälen till olikheten emellan mina
förslag och Utskrs äro följande.
1:0 Har jag rättat några tryckfel, misstag och
utelemningar, som vid verkställigheten möjligen
kunde föranleda missförstånd.
Sålunda är vid Bancodisconten vaktmästarelönen oriktigt
upptagen till 170 rrdr i stället för 270, biträdet för iånecontorens
registratur till 3oo rrdr i stället för 36o rrdr.
Det särskilda arfvodet till hvardera af 3rne bokhållare af
i5o rrdr för böckernas afslutande utgår med vilkor af dessas
godkännande af revisorerna och bör sålunda mera betraktas
såsom en särskild remuneration derför än ett ovilkorligt
appendix till lönen. Dylika arfvoden (till vida mindre
belopp) utgå äfven vid låneconloren och torde för analogiens
skull böra på stat uppföras. Utsk. har upptagit directionens
aflöning vid lånecontoren (utom rättigheten till
ersättning för resekostnad för den, som bor längre bort än
2 mil), men ej Bancodiseont-directionens. Jag har completterat
staten. Utsk. har uppfört en del af de vid årets slut
i Götheborg utgående särskilda gratificationer; men då icke
upptagandet af de små julgåfvorna till vaktmästarne vid
begge lånecontoren möjligen kunde väcka tvekan om deras
fortfarande, har jag också ansett dem böra förås på stat.
De lånecontoren bestådda missräkningspenningar, nödvändiga
vid deras cassarörelse, torde ock böra åtminstone inom linien
antecknas.
2:0 Ö f ve r f 1 y 11 a nd e af ett arfvode af i5o r:dr
från Bancodisconten till fördelning emellan lånecontoren.
Det ena af förutnämnde 3:ne arfvoden utgår för den s.
k. controllboken, som enligt Utsk:s föreskrift upphört med
förlidet år. Arfvodet kan sålunda sist i år under denna form
förekomma. Med den trägnare sysselsättning, de hos kamereraren
anställda bokhållare erhållit efter nya regleringen
och den flit de visat, vore det visst ej obilligt att tilldela
dem detta arfvode såsom någon uppmuntran; men dä hehofvet
är onekligen större vid lånecontoren, har jag nöd20
II. 2
[O
D«n 2 Mars f. m.
gats föreslå dess användande, dels till skolpenningar åt begge
vaktmästarne vid dessa (en förmån, som Bancodiscontens och
hela Bankens öfriga vaktbetjening äger), dels till jemnkning
i arfvodena vid Götheborgs lånecontor af publika pappersfonden,
dels lill förhöjning af det arfvode, som vid lånecontoren
erhålles för balance-extracten m. m. i någorlunda
paritet med hvad vid Bancodisconten äger rum. För att jemna
summorna har en tillökning uppkommit af 14 r:dr 21
sk. 4 r;st' Skulle H. Utsk. finna liela den här ifrågasatta
tillökning för lånecontoren för obetydlig för att behöfva ersättas
genom besparing från Bancodisconten, och sålunda
täckas anvisa det der besparade arfvode af i5o r:dr ti11 fördelning
efter directionens pröfning emellan flitiga och förtjenta
bokhållare inom verket, så skulle en nyttig uppmuntran
beredas utan synnerlig gravation, hvarföre jag såsom
alternativt förslag framställer denna förändring.
3:o Någon förbättring i staten för Götheborgs
lånecontor.
Utom all jemnförelse står här tjenstemannapersonal och
aflöningsslat i ofördelaktigaste förhållande till göromålens
mängd, och utom de stora ansträngningar det utmärkt förtjenta,
numera aflidna bancoombudet Walmo sjelf gjorde
för att göra en del af tjenstemännens tjenst, skulle icke
ärenderna kunnat gå, ehuru de sistnämnda, med minskning
i sina små löner, hålla enskilda skrifvare (ombudsmannen
har 2, kamereraren i och jag tror bokhållaren också 1).
Vid Bancodisconten stiga allmänna discontens lånenummer
vanligen för året till i3 ä 14,000, i Götheborg till gooo (i
Malmö tror jag tili 4 å 5ooo). Handelsdiscontens lånenummer
är i Götheborg föga mindre, och publika pappers större
än i Stockholm (i Malmö äro dessa högst obetydliga).
Men dessutom har Götheborg en betydande jernbelåning,
sorn icke finnes vid de andra disconterna, och för hvilken i
Stockholm en talrik betjening i lånebanken underhålles; och
dock är Götheborgs lånecontors stat till personal och, efter
Utsk:s förslag, äfven till aflöning lika med Malmös, och
utan all jemnförelse lägre än Bancodiscontens. Någon rättelse
torde finnas nödig. Det är visserligen icke utan olägenheter
i sina följder och högst obehagligt för den, soln
sjelf är ordförande i directionen, att föreslå en minskning i
de utsigter för framliden, redliga, flitiga och nitiska tjenstemän
kunna äga och väl förtjena; men då, ehuru ömande
dessa afseenden äro, det dock är obestridligt, att behofvet
om någon hjelp i Götheborg är mångdubbelt öfvervägande,
och jag befarar mindre benägenhet att fylla detta, så vida
ej bestämda tillgångar till dess betäckande anvisas, så bar
jag nödgats göra förslaget, att en bokhållarelön vid Bancodisconten
öfverflyttas på extra stat, för att, efter den nämnde
(sjuklige och af mänga motgångar hemsökte) iunehafvarens
afgång, öfverflyttas till skrifvarebiträde i Götheborg.
Den 2 M a r s f. m.
ii
Jag har derföre nämnt sjelfva personen, emedan möjliga afgången
i första rummet af någon af de yngre verksammaste
bokhållarne icke billigtvis kunde ersältas genom dess göromåls
öfverflyttande på de äldre och sjukliga.
4:o Rättigheten för Bancofull ni ägt i ge att inom
nu anslagna staten kunna jetnnka personal och
löner vid Baneodisconten.
Då dels vid de successivt beviljade löneförhöjningar mera
afseende fästats å personliga förhållanden för tillfället än
sjelfva tjensterna, dels de nyligen införda förändringar i arbetsordning
och räkenskapssätt betydligen förändrat görotnålen
vid flera tjenster, så är en sådan reglering oumbärlig,
ehuru en något längre erfarenhet än den redan vunna af endast
ett år torde dessförinnan erfordras. Särdeles anser jag
mig böra fästa uppmärksamheten på mitt förslag att lemna
fullmägtige vilkorlig rätt att med indragning af ena commissariebeslällningen
kunna förbättra den andras vilkor.
Commissariebefattningarna äro de vigtigaste inom directionen.
Ensamma inom den verkets tjenstemän, är det på deras
förutgående granskning af alla lånehandlingar, attester
m. m., deras vård af säkerhetshandlingarna, deras oafbrutna
tillsyn af alla göromålens lagenliga gång inom conior
och cancelli, som verkets säkerhet hufvudsakligen beror,
och hvarigenom man kan förekomma sådana egennyttans
missbruk att inrota sig och vinna burskap, hvilka sedermera
icke ulan de största svårigheter, strider och äfven
uppoffringar, kunna utrotas. Dessa tjenstemän böra sålunda
vara så betalta, att de sättas utöfver de inskränktare behofven.
Nu är likväl förhållandet, att den commissarie,
sorn tilläfventyrs innehar yngre lön, har inalles i44° r’dr
b:co, vida mindre än hvad de honom underordnade tjenstemän
kunna påräkna, som hafva lönande commissioner. Men
härtill kommer en annan omständighet. Commissarierna äro
förbjudna att hafva commissioner, och för ingen vore en
sådan rätt så betänklig som för dem, som icke endast äro
ledamöter af directionen, utan ock de, som genom den föregående
granskningen mest kunna inflyta på beslutet. Jag
är skyldig de närvarande redliga och nitiska män, som innehafva
dessa tjenster, den rättvisa, att icke den aflägnaste
misstanka finnes, alt de tillåta sig afsteg från förbudet om
commissioner; men huru lätt skulle det icke kunna blifva
för den mindre samvetsgranne att på detta sätt förhöja klena
lönevilkor, och hvilka kunde icke följderna blifva, äfven
om han i början tänkte utöfva denna eludering oväldigt?
Del rätta sältet att afhjelpa lönens svaghet vore att
stalia den på procent af den verkliga vinst, förvaltningen
gaf (ett systern, som borde äga rum i afseende på bela direclionen);
men då detta nu ej låter sig göra, är det bättre
att indraga den ena platsen, för alt aflöna den andraså
mycket bättre. Då borde en secreterare tillsättas, sorn för
-
Den a Mars f. m.
de directionens expedition och protocoll och biträdde commissarien
vid documenternas granskning. (Nu varande stadgande,
att vid notarietjenstens ledigblifvande secreterarebefattningen
hos directionen helt och hållet ofverlemnas åt
en af ombudsmännen, är deri mindre lämplig, att denne är
en af de embetsman, hvars tjensteåligganden just mest kräfva
directionens tillsyn). Cornmissarien erhölle ensam tillsyn
ofver göromålen inom verket. Hans redan trägna göromål
blefve visserligen ökade; men han erhölle deremot "en ersättning
i bättre vilkor, hvilken troligen för honom raotvägde
olägenheterna. Förslaget torde åtminstone anses förtjena
att kunna komma under öfvervägande bland de organisationsfrågor,
hvilkas afgörande ofverlemnas åt fullmägtige,
och mera har jag ej tillstyrkt.
Slutligen vill jag nämna, att mina förslag till stater
komma att lemna en årlig förhöjning af 14 r:dr 21 sk. 4
rest. b?co, Dock har härvid icke tagits i betraktande den
besparing af i3oo r:dr b:co årligen, som skulle uppkomma
genom bifall till mitt afstyrkande af förbud för kamererarne
att hafva commissioner, då derigenom ersättningen härför
komme alt försvinna. Denna årliga besparing (emot
Utskrs förslag) är nog stor, att jag tillåter mig såsom ett
alternativ föreslå, att skrifvarebiträde! åt Götheborgs lånecontor,
84o r:dr, matte få beräknas från detta års början,
utan afseende på tiden, då motsvarande besparing på Bancodiscontens
extra stat inträffar,
Remitterades till BancoUtsk, i sammanhang med återj-emissen
af samma TJtskrs betänk. N:o 91,
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s und, skrifvelser till
K. M-, nemi,?
N.*o 3oo, i anleda, af K, M:s nåd. propos., ang:de medel
för undsättningar i svårare missväxtår;
N?o 3oi. så väl i anledn, af K, M:s nåd. skrifvelse till
R. St., rör;de en uti staden Wenersborg inträffad eldsvåda,
sorn K. M:s sedermera till R. St, aflåtna nåd, propos., ang:de
Jåneanslag till återuppbyggande af nämnde stad;
N?o 3oa. angide utarbetande af en allm, boställs-, byggnads-
och husesyns-ordning,
Jf?o 3o3, ang;de förklaring af 26 cap, 3 §. Byggn.b;n,
Föredrogs ånyo Gr, Horns, Claes Fredr,, d,' 23 sistl.
Febr, på bordet lagda motion om inbjudn. till de öfriga
RiksSCn att förena sig uti den af R. o, Ad. beslutade gemensamma
tanka i afseende på den af Constit.Utsk, föreslagna
förändrade redaction af 81 §, Reg.F,
Frih. Boye, Ludv.? I den öfverläggning, som föregick
det beslut, hvaruti nu är fråga oro alt inbjuda de öf
-
Bilaga.
Förslag till stat för Bankens Discontverk intill nästa riksdag.
—
För hvarj
i R:dr B:co.
A. Banco-Discontcn.
t-1
c;
0? ? >
g 1 ?
„ fL o' 0
1 i • |
■« * n «"
s - o;
j Arfvode f
särskild ors
Skopennint
c/>
c
g
3
V
w
H
0
t?
cL
w
rs
0
»
a
*•,1
i:o Directionen.
jr 5 ~
£3
—
2 5o
—
—
25o
i5oo
i Bancocomnnssane med högre lon ? , .... , . f
, ... ° > Etter nuvarande iorhallanden
. . <
i dito med lägre dito 3 t
i5oo
1200
3oo
240
—
—
1800
1440
1800
>44°
4?4°
a) Om denne sednare kommer i tur till högre lön, erhåller han lika aflöning med den förre, då staten okas
till 5ioo r:dr, hvaremot den minskas till 438o r:dr, i den händelse begge commissaricfna befinna sig bland
de yngre inom Bancoverket. (I intetdera fallet verka dessa förändringar någon skillnad i Bankens total-  kostnad, emedan antalet af commissarier med högre lön är bestämdt till 10 inalles, ehvad lönen utgår på
Bankens eller Bancodiscontens stat.)
i) Vid blifvande ledighet öfverlemna? åt Bancofullmägtige att, efter Discontdircctionens hörande, kunna, om
så pröfvas för verkets bästa lämpligt, indraga den ena BanCocommissarie-beställningen, samt använda den
derigenom uppkommande besparing, dels till ökadt arfvode för den återstående commissarien, dels till lön
och arfvode åt en secreterare.
. 2:0 Tjensteman pä ordinarie stat.
2:dra dito
2 dito
1 dito
1 biträdande vid registraturen
2 dito för avislistornas utskrifning
För-*iåneboken och län-cxtractet samt för vexelhanco-bokcn, då de godkännas af revisorerna
1000
Soo
600
700
700
Goo
55o
45o
4oo
200
i4o
140
X 20
110
36o
240
i5o
1 1 1J 1 1 ! 1 II 1 1
1 1 1 1 i 1 1 1 1 1 II
1200
BOO
60O
l34o
840
720
660
45o
4oo
36o
240
i5o
1200
800
600
i34o
2520
720
1320
450
400
360
480
3oo
I0,49°
ilo Vaktbetjening.
6 vaktmästare
270
—
—
3o
3oo
x8oo
1800
Summa ordinarie stat
4:o Extra stat.
1 j,o3o
Bokhållaren, kamereraren Öller indrages vid dess afgång
En notarie indrages vid innehafvarens afgång
Nuvarande registratorn personligen
För controllbokea, då den godkännes af revisorerna, utgår sista gången år i835
700
4oo
140
160
i5o
—
—
84o
4oo
160
IDO
i55o
Totalsumma ordinarie och extra stat j
c) Bancofullmägtige Berättigas att, sedan en längre erfarenhet af det införda nya bokförings- och redovisnings-systemet lemnat fullständigare insigt af den
för detsamma behiifliga tjenstemannapcrsonal, efter discontdircctionens hörande kunna med den här på ordinarie stat uppförda tjenstemannacorps och
vaktbetjening göra den förändring till personal och atlöning, som kan finnas lämplig; dock med vilkor, att totalsumman af hvad som på ordinarie stat
blifvit uppfördt ej får öfverskridas, och ej heller under titel lön större sammanräknadt belopp utgå Un efter denna stat.
4
(Tillhör 2Q B. p. 12.)
B. Götheborgs Lånecontor:
1:0 att utgå från och med för år 183S.
4 Directörer, utsedda af och inom Riks-St:n
(dessutom 66f r:dr för hvar och en, som hor mer än 2 mil från Götheborg
i respenningar.)
1 banco-onibud (utom hälften af dess tilläfventyrs innehafvande lön i Banken) .
1 kamererare
1 ombudsman
1 uste registrator och 1 bokhållare
1 2:drc registrator
1 vaktmästare
(arfvode utgår nu såsom julgåfva.)
För laneböckerna och låne-extracterna, då de af revisorerna godkännas (utgå nu
med 5o r:dr)
2:0 alt utgå i mån af besparing på Banco-discontens extra stat:
Skrifvarebiträde till fördelning bland tjenstemän på sätt, efter af directioncn
upprättadt förslag, Baneofullmägtige förordna . . .
Summa fastställd stat för Götheborgs lånecontor
(utom lön m. m. för en cassör, om en sådan pröfvas nödig, enligt särskildt beslut,
) och missräkningspenningar 200 r:dr om året.
C. Malmö Lånecontor:
4 Directörer (utom respenningar under samma vilkor som vid Götheborg) . . .
1 banco-ombud (utom halfva innehafvande lön i Banken)
1 kamererare
För hvarje i R:dr B:co.
Särskildt arfvode
i333|
800
5oo
666?
333J
200
r333|
800
5oo
666?
5 00
fl -C P I
3 l-l 3
g- k-- § 1 r
C ^ 0 3»
a'g 3 5.
B Cfl
2.^
5 ~
crq
5oo
333?
25
266;
i33j
100
66^
100
66;
334
334
3oo
100
3o
3o
1 ombudsman
1 registrator och r bokhållare
För biträde vid registreringen
1 vaktmästare
(arfvodet utgår nu såsom julgåfva.)
För laneböckerna och balance-extractet, då de af revisorerna godkännas ....
(har hittills utgått med 4° r:dr.)
(Missräkningspenningar för cassarörelsen, 100 r:dr årligen, äro icke upptagna.)
Denna stats förhållande till den af Utsk. föreslagna, utan inberäkning af ersättningen för kamererarne
för commissionsrattigheten.
Tillökning: Arfvode åt kamereraren i Götheborg på publika pappersfonden, utöfver hvad han nu uppbär, b:co r:dr
ombudsmannen på d:o d:o
2:dre registratorn d:o d:o
För lånehöckerna och låne-extracten, tillökning: i Götheborg 5o r:dr, i Malmö ro r:dr ......
Skopenningar för vaklmästarne vid lånecontoren å 3o r:dr
Framtida skrifvarebiträde i Götheborg
Ett arfvode från Bancodisconten
En bokhållarelön med gratification
lespartng;
Tillökning (för att jemna summorna) b:co r:dr
Jemnförelse emellan mitt förslag till cassakostnad i Götheborg och den nuvarande:
i834 ars kostnad: 2/3:dels proc. provision på 80,000 r:dr vexlade smärre '.edlar ......
Suddning af slitna sedlar 67: 4. 8. — Missräkningsper agar 200 r:dr
4 transporter af dito i fram och tillbaka
Efter mitt förslag: t cassör med 900 r:drs lön, 180 r:drs arfvode, 200 r:dr missräkningspenningar '.
1 cassaskrifvare
Suddning (lika med i834)
1 transport af sedlar fram och tillbaka (i proportion mot det furri
Summa
5oo
i633f
1266!
700
800
433?
a55
R:drB:co
i633J
1266?
700
1600
433?
255
5oo
x 333 J
800
5oo
666=
333j
255
11: 5-4-  22:10.8.
11: 5-4'
60.
60.
5o.
840.
533: iS. -  267: 4' 8.
999: 4- 6-
1280.
200. - -  67:4.8.
25o. - -
2000
1333 §
800
5oo
i333 j
3331
255
5o
164:21.4.
84o. — ■
Den» Mari f. ra.
riga RiksShn att sig förena, motsatte jag mig det förslag till
förändrad redaclion af 81 som R. och Ad. sedermera an
tog.
Jag stödde mig härvid på det begrepp örn grundlagens
anda och bokstaf, att alla förslag till grundlagsförändringar
måste vara af Conslit.Utsk. tillstyrkta för att kunna af RiksSt:n
antagas. Denna åsigt ogillades emedlertid af Ståndet,
och jag reserverade mig emot beslutet. Det skulle i följd
häraf vara en besynnerlig inconsequens af mig, om jag nu
stillatigande medgåfve den ifrågavar. inbjudningen på ett
beslut, som jag anser grundlagsvidrigt. Jag ämnar dock
icke protestera emot framställning af propos. derå, sedan
Hr Gr. och Landtm, ej vägrat propos. på sjelfva beslutet.
Det återstår mig nu endast att yrka afslag och begära votering
derom, hvilket jag icke heller skall underlåta.
Frih. Cederström, Jac.: Jag ber att i prot. få antecknadt,
att jag icke var tillstädes, då R. o. Ad. fattade
det beslut, som nu är i fråga och i afseende på hvars grundlagsstridighet
förekommer, att det innefattar åtskilliga nya,
af Conslit.Utsk. icke tillstyrkta förslag till grundlagsförändring,
deribland exempelvis må nämnas det förändrade antalet
af förstärkta Constit.Utskrs personal från 20 till 3o
ledamöter af hvarje Stånd. Hvad åter den nu förevar, inbjtidntsfrågan
angår, har Gr. Horn sjelf ganska naivt framställt
sin mening dermed genom följande ord: och har R.
o. Ad. genom denna förklaring af Reg.F:s 56 och
8 t den dubbla fördel kunna vinnas etc. —
Nu förbjuder likväl 83 § bestämdt, att någon förklaring af
grundlagarna får ske annorlunda än i den ordning, som för
ändring deraf är bestämd, d. v. s. att fråga derom blifvit
väckt i Constit.Utsk. och att förslaget blifvit af Utsk. tillstyrkt.
Då således det sätt, att medelst inbjudningar till
Medst;n tillvägabringa förklaringar af grundlagens rätta förstånd,
är alldeles förbjudet, kan jag ej annat än bestrida
Gr. Horns förslag, såsom grundlagsstridig!.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag får för min
del tillstyrka R. o. Ad. att icke tillåta den af Gr. Horn
föreslagna inbjudningen. Mina skäl dertill äro följande: för
det första finner jag det stridande mot formen för grundlagsfrågors
behandling, att inbjuda de öfriga RiksSt:n att frånträda
sina beslut, innan Constit.Utsk. inkommit med jemnkn.-  förslag; för det andra skulle mänga betänkligheter, ja, till
och med mer än betänkligheter kunna anföras emot sjelfva
beslutet i den delen, som bestämmer, alt Konungens pro ■
pos:r nödvändigt skola hvila till påföljande riksdagen, om
än Constit.Utsk. och samtliga RiksSt:n förklarat sig dermed
missnöjda. Då likväl R. o. Ad. redan för sin del beslutat
att som sin gemensamma tanka antaga detta förslag, vill jag
icke vidare fästa mig dervid; men deremot finner jag för
det tredje, alt redaclionen af R. o. Ad:s beslut är så obe
-
»4
Den 2 Mars f. m.
stämd, att den synes icke vara någonting att bjuda på, utan
lämpligast förvaras i vårt eget prot.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det förundrar mig visserligen
ej, att de ledamöter, som protesterat mot E. o. Ad:s
fattade beslut i detta ämne, nu bestrida den af mig föreslagna
inbjudn. till de öfriga RiksSCn; men åtskilliga anmärkntr
hafva dervid blifvit framställda, som röra principer,
och hvilka jag anser icke böra lemnäs alldeles obesvarade.
Man har sagt, att denna inbjudn. skulle vara grundlagsstridig
i så måtto, att EiksSt:n icke skulle kunna besluta
en förklaring af grundlagen i annan ordning, än att Conslit.-  Utsk. derom väckt fråga. Men denna fråga är redan väckt
af Constit.Utsk., och så snart Utsk. begagnat sitt initiativ,
tillhör det RiksSttn att efter egen åsigt yttra sig öfver den
väckta frågan; detta har också E. o. Ad. gjort, och jag
förmodar ej, att Ståndet kommer att rygga sitt fattade beslut.
— Man har vidare talat om den mindre formenligheten
deraf att inbjuda samtliga RiksSttn att förena s g om en gemensam
tanka, innan Utsk. haft tillfälle att söka sammanjemnka
de olika besluten. Jag får i anledn. häraf fästa uppmärksamheten
på det särskilda förhållande, som äger rum
med grundlagsfrågor, och nuvar. Constit.Utsk:k grundlagsstridiga
förfarande att vägra till sammanjemnkhiog upptaga
förslag, som RiksSt:n förklarat såsom deras gemensamma
tankar. För att undanrödja alla anledningar för Utsk. att
vidblifva ett sådant förfaringssätt, har jag trott det bästa
medlet vara, att alla RiksSt:n söka på förhdnd sammanjemnka
sig till ett gemensamt förslag, livarigerom Constit.-  Utsk. sättes i nödvändighet att frångå sin håj-dnackenhet,
att jag så må uttrycka mig. Jag nekar för öfrigt icke
oformligheten deraf att inbjuda de öfriga RiksSltn att frångå
redan fattade beslut; men ännu är icke något kfeslut i denna
fråga fattadt, utan blott gemensamma tankar, och det återstår
att förena dessa till ett beslut. — Man har äfven mot
redactionen af det ifrågavar. förslaget anmärkt, att den skulle
vara otydlig. Samma anmärkn. har jag redan förut hört
göras, och jag vågar derföre, roed den rätt 58 § Riksd.-  Ordn. vid justering af ett prot. eller prot.utdr. medgifver,
föreslå förslagets förtydligande genom ändring af ett par ord.
Der står i 3. morn.: Skiljer sig det af R. St. på ofvannämnda
sätt beredda förslaget, i en eller
flera delar, från Konungens, hvile de båda etc.,
och man har sagt, att ordet förslag här icke är nog tydligt.
För min del har jag trott det kunna innefatta såväl
ett afstyrkande som ett tillstyrkande; men måhända är det
bättre att utbyta ordet: förslag emot utlåtande,* då perioden
skulle komma att lyda sålunda: Skiljer sig det
af R. St. på ofvannämnda sätt beredda utlåt., i
en eller flera delar, från Konungens propos.’,
Den a Mars f. m.
livile de bada etc. — En sådan lättelse anser jag full—
komligen grundlagsenlig! kunna göras och förmodar, att Hr
Cederschjölds anmärka, emot redactionen dermed helt och
hållet förfaller. Hvad åter ordalydelsen af sjelfva inbjuda,
beträffar, så innefattar mitt förslag blott en uppränning af
de motiver, som jag ansett böra laggas lill grund för inbjudningen,
utan något anspråk att i detta hänseende dictera
R. o. Ad:s beslut, hvilket lämpligast torde öfverlemnas till
Ridd.secreteraren.
Frih. Cederström: Jag anhåller att få veta, om R.
0. Ad:s nu ifråga var. beslut blifvit fattadt genom votering.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att den ifrågavar.
delen af R. o. Ad:s beslut blifvit genom votering
afgjord.
Frih. Cederström: Vid sådant förhållande och då
voter:spropos:n måste hafva blifvit före voteringen justerad,
kan ingen vidare justering af beslutet äga rum. Jag protesterar
således emot Gr. Horns förslag äfven i den detail af
frågan, som angår en förändrad redaction af R. o. Ad:s fattade
beslut.
Hr Gunther, Carl Gust.: Jag anhåller att få förena
mig med de talare, som afslyrkt ifrågavar. inbjudn.; men
om den af R. o. Ad. bifalles, begär jag, att min reservation
får åtfölja till de öfriga RiksSttn.
Gr. Horn: Jag vädjar tryggt till Hr Gr. o. Landtm.,
huruvida den af mig föreslagna rättelse i redactionen af
R. o. Ad:s fattade beslut kan anses grundlagsstridig, och jag
anhåller blott att få fästa Frih. Cederströms uppmärksamhet
på stadgandet i 58 § Riksd.Ordn., der det heter: Vid justering
af prot. eller prot. utdr. kan ett beslut
ingalunda ändras, men väl sådana tillägg göras,
hvarigenom ingen ändring i beslutet uppkommer.
Detta stadgande är så tydligt, att det väl aldrig lärer kunna
bestridas mig att, innan det afgående prot.utdr. blifvit
justeradt, få ändra ett ord i den af mig uppgifna redaction,
som blifvit af R. o. Ad. antagen, enär ingen ändring i sjelfva
beslutet derigenom uppkommer.
Frih. von Schulzenheim, Da v.: Utan att ingå i
det ämne, som nu egentligen är föremål för discussionen,
utber jag mig blott få yttra, att jag för min del ej anser
grundlagen lägga något binder i vägen för den af Gr. Horn
föreslagna rättelse i redactionen af R. o. Ad:s fattade beslut.
Vore frågan att på något sätt ändra meningen af beslutet,
skulle jag vara den förste att bestrida en sådan åtgärd;
men då här endast är i fråga att förtydliga meningen
genom ändring af ett ord, som på iutet sätt förändrar be
-
lG
Den a Mars f. ra.
slutet, kan jag ej nnna Hr Gr. o. Landtm, förhindrad att
derå göra proposm.
Frih. Boye: Mig synes, att innan man öfvergår till
frågan om beslutets justering, vore det i sin ordning att
först afgöra, om någon inbjudn. skall äga rum eller icke;
ty om den ej beslutes, är besväret med redactionsförändringen
alldeles onödigt.
Hr Lefren, Job. Pehr: I anledn. af den siste talarens
yttrande får jag förklara, att vid den förestående voteringen,
om inbjudning skall äga rum, beror sakens utgång
mycket på ordalydelsen af det beslut, hvari man skall inbjuda
de öfriga RiksSt:n att instämma. Det är således angeläget
att först afgöra, hvarom man går att votera. För
min del underkastar jag mig Hr Gr. o. Landtnäs förklaring,
huruvida den föreslagna ändringen får ske; men i alla händelser
begär jag att få veta detta först.
Frih. Boye: Till den siste talarens närmare eftersinnande
torde jag få erinra, att Gr. Horns förslag numera innefattar
2:ne frågor: 1:0 om inbjudn, på B. o. Ad:s fattade
beslut skall äga rum, och 2:0 om, för att göra denna inbjudn.
mera antaglig, det redan justerade beslutet skall jernnkas
i ordalagen. Vid sådant förhållande bör det väl i främsta
rummet afgöras, om inbjudn. skall ske, och först derefter
kan frågan om termernas förändring upptagas, emot
hvilken sistnämnde del af Gr. Horns förslag Frih. Cederström
likväl redan anmärkt, att den strider emot grundlagen.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag tager mig friheten
fästa uppmärksamheten derpå, att ehvad inbjudning till de
öfriga RiksSttn sker eller icke, måste det vara lika angeläget
att få B. o. Ad:s beslut så tydligt som möjligt, och då
jag tror 58 § Biksd.Ordn. berättiga Ståndet till en sådan
ändring i ordalagen, som här blifvit föreslagen, anser jag,
lika med Hr Lefre'n, att den frågan bör först afgöras, dervid
jag förmodar, att ingen skall vara missnöjd med ett förtydligande
af det beslut, R. o. Ad. redan fattat. För min
del instämmer jag med Gr. Horn såväl i hufvudfrågan som
i afseende på redactionsrältelsen.
Hr Cederschjöld: Gr. florn har sökt visa, att den
af R. o. Ad. antagna redactionen icke är så felaktig, som
jag trott, särdeles om en liten rättelse i ordalagen medgifves,
på sätt den värde talaren föreslagit. Min anmärkning
syftade dock icke på den af Gr. Horn omnämnda otydligheten,
utan på något helt annat, af större vigt. I 3 mom.
står nemi.: "Vill Konungen hos R. St. föreslå någon ändring
”i grundlagarna, höre han Statsrådet, och öfverlemne sebalt
sin propos. jemte Statsrådets tankar deröfver till R.
Den i Mari f. ra.
*7
”St., sora genast, utan att om denna propos. förut öfverlägga,
uppdrage Constit.Utsk. att till R. St. derom afgifva sitt
”utlät., hvaröfver RiksSt:n må äga att öfverlägga,
”på sätt ofvanföre i denna § stadgadt är.” Men
nu är ofvanföre stadgadt, att anmärkntr kunna i RiksSt:n
göras, hvilka få såsom gemensamma tankar skickas tillhaka
till Utsk., och K. proposrr skulle således få behandlas
på samma sätt. Jag har val af Gr. Horns yttranden
funnit, att hans mening icke varit sådan; men lagtexten
måste tydas, sådan den är, och den synes mig på detta ställe
så otydlig, att den sannolikt skulle föranleda till ofta
förnyade tvister om rätta meningen.
Hr Hjärne, Harald: Jag instämmer med Frih. Cederström,
att ifrågavar. inbjudn. är olaglig, men icke derföre,
att R. o. Ad:s beslut innefattar nya, af Constit.Utsk. icke väckta
frågor, ty i den delen är jag icke af Frih. Cederströms mening,
utan derföre, att inbjudn.förslaget innehåller, att R. o. Ad.
skulle hafva fattat beslut 0111 en förklaring af 56 och 8i
§§ Reg.F.; ty alt besluta en förklaring af ett grundlagsstadgande
är, efter min tanka, olagligt, och Gr. Horn svnes mig
icke hafva vederlagt den i detta hänseende framställda anmärkningen.
Den adle Grin liar väl trott, att Constit.Utsk:s
eget förslag varit initiativ till förklaring af ifrågavar. §§;
men Utsk:s förslag innefattar initiativ, icke till förklaring,
utan till förändring. Af delta skäl anser jag in
bjudn.
olaglig. Jag vill för öfrigt ej ingå i någon pröfning
af hvad 58 § Riksd Ordn. stadgar; men om man vill tyda
detta stadgande derhän, att fattade beslut kunna omredigeras,
får jag förklara, att jag för min del anser stadgandet
endast gälla för enskilda ledamöters yttranden , icke för
RiksSt:ns beslut. Om t. ex. det nu i fråga komna beslutet
skulle kunna ändras, på sätt man föreslagit, så mäste det
medgifvas, att med ändringen af ordet: förslag, till utlåtande,
afsiglen är att få en annan mening uttryckt, än beslutet
för närvar, uttrycker, emedan förändringen annars vore
alldeles öfverflödig. Detta lärer vara påtagligt utan någon
tolkning af 58 §, och på denna grund förenar jag mig äfven
i detta hänseende med dem, som varit af motsatt mening
med motionären.
Gr. Horn: Hr Cederschjöld har ytterligare velat fästa
uppmärksamheten på en annan förment felaktighet i redactionen
af R. o. Ad:s beslut, hvilken, efter den värde ledamotens
tanka, skulle bestå deri, att redactionen af 3 mom.
icke tydligen skall uttrycka, att Konungens propos:r i grundlagsfrågor
alltid böra hvila till påföljande riksdagen, utan
att den kunde tydas derhän, att R. St. deruti skulle kunna
vid första riksdagen göra jemnkningar förmedelst anmärkn:r,
som RiksSUn förklarade såsom sina gemensamma tankar.
Jag anhåller i anledn. häraf, att Hr Cederschjöld behagade
20 H. 3
x8
Den a Mart f. m.
något närmare påse innehållet af R. o. Ad:s ifrågavar. beslut,
då jag tror han skall finna, att i 3 mom. RiksSt:n*
rätt till öfverläggning och anmärkntrs framställande endast
har afseende på Constit.Utskrs utlåt., icke på Konungens
propos.T. Om några gemensamma tankar är för öfrigt här
icke fråga, utan endast om anmärkn:r på samma sätt, sorn
nrimärknir göras emot hvarje annat Utsk:s betänk:n. Men
dessa anmärkn.T kunna afse antingen ett rent tillstyrkande
elier rent afstyrkande af den K. propostn, eller ock för det
tredje uppgörande af ett contraförslag, och i begge de tvenne
sistnämnda fallen skulle R. St:s utlåt, komma att hvila
jemte den K. propostn. — Hr Hjärne har vändt sig emot
ordet: förklaring, som förekommer i mitt ir.bjudntsförslag.
Jag har dock, efter att först hafva motiverat inbjudn., i
slutet af förslaget uttryckt mig sålunda: och har R. o.
Ad., genom denna förklaring af Reg.Fts 56 och
Bi §§, trott den dubbla fördel kunna vinnas etc.
— Det är således först genom de olika beslutens sammanjemnkning
till likhet med R. o. Ad:s, som förklaringen till—
vägabringas, utan att man derföre sagt, att den sker omedelbarligen
i RiksStrn. Det är blott en önskan, att man i
grundlagsenlig väg må komma till en förklaring af ifrågavar.
§§. — Hvad åter angår Hr Hjärnes aninärkn. mot den
af mig föreslagna redactionsföräudringen i sjelfva beslutet,
så får jag ännu en gång fästa uppmärksamheten derpå, att
genom utbyte af ordet förslag till utlåtande meningen
på intet sätt ändras. Utsk. har sjelf föreslagit en ändring
i motsatt riktning, eller insatt ordet förslag i stallet för
utlåtande, och mitt förslag afser i detta hänseende blott
mera tydlighet.
Hr Cederschjöld: Så vidt jag kunnat fatta, är det
Gr. Horns mening, att när R. St. ej finna sig belåtna med
en af Konungen föreslagen grundlagsförändring, skola de äga
att uppgöra ett contraförslag. Men då är det också nödvändigt
alt bibehålla ordalagen, sådana de äro i R. o. Ad.'s
redan fattade beslut. Der står nemi.: Skiljer sig det af
R. St. på ofvannämnda sätt beredda förslag, i en
eller flera delar, från Konungens, hvile de båda
etc.; och här menas således sjelfva det uppgjorda contraförslaget,
icke Utsk:s raisonnement eller utlåt, öfver den K.
propostn. I följd häraf tror jag beslutet, sådant det nu är,
vara vida bättre för meningens uttryckande, än den af Gr.
Horn föreslagna redactionsförändring.
Gr. Horn: Hr Cederschjöld skulle hafva rätt i sin sednaste
anmärkn., om det alltid vore fråga om ett contraförslag,
då R. St. ej vilja antaga den K. propos:n; men de
kunna äfven yttra sig med rent afstyrkande. För min del
bar jag väl trott, att ett sådant afstyrkande äfven kunde
kallas ett förslag, och att någon otydlighet i beslutet således
Deii % Mais f. m.
*9
icke förefanns; men dä andra funnit uttrycket i detta afseende
otydligt, har jag ansett lämpligast att utbyta ordet
förslag emot utlåtande, enär detta sistnämnda ord otvifvelaktig!
kan innefatta såväl till- elier afstyrkande som
contraförslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, innan frågan
kunde framställas om inbjudn. till de öfriga RiksSttn,
H. Ex. ansåg det vara nödvändigt, att ordalydelsen i inbjudningen
blefve uttryckt, hvarföre H. Ex. nu hemställde,
om R. o. Ad. biföll det af Gr. Horn föreslagna förtydligande
af R. o. Ad:s beslut.
Ropades ja och nej.
Frih. Boye: Då Hr Gr. o. Landtm, nu gjort propos.
på den ifrågasatta redactionsförändringen, anhåller jag att få
veta, om sjelfva inbjudnrsfrågan numera skall anses afgjord,
eller ännu är oafgjord.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han sagt,
att, innan frågan om inbjudningen kunde till afgörande framställas,
det först måste afgöras, om R. o. Ad. instämde uti
det begärda förtydligandet uti hufvudfrågan. H. Ex. förnyade
derefter sin nyss framställda proposm.
Ropades ja och nej.
H. Ex. yttrade, att det ej varit för honom möjligt att
af svaren utröna, hvilken mening vore öfvervägande. H. Ex.
uppläste derefter den ifrågavar. perioden af beslutet, sådan
den skulle blifva med den af Gr. Horn föreslagna rättelse,
nemi.: Skiljer sig det af R. St. på ofvannämnde sätt bered
da
utlåt, i en eller flera delar från Konungens propos.,
hvile de båda 5tc.; hvarefter H. Ex. hemställde, om R. o.
Ad. behagade instämma i denna redactionsrättelse.
Ropades åter ja och nej.
H. Ex. yttrade, att, då han ej kunnat af ropen utröna,
hvilken mening vore öfvervägande, H. Ex. vore satt i den
största förlägenhet.
Frih. Cederström: För att komma till ett slut, anhåller
jag, att vi få votera öfver begge frågorna på en gång,
så att Gr. Horns inbjudn. med den föreslagna redactionsförändringen
i beslutet införes i ja-propos:n, och afslag så
väl å det ena som det andra i nej-propos:n. Man får på
detta sätt erfara, huru många vilja tillåta ändring af ett
redan justerad t beslut.
Hr Rosenblad, Bernh.: Icke seende saken alldeles
på samma sätt som Frih. Cederström, får jag förklara, att
ehuru jag icke deltagit i fattandet af det beslut, som nu är
i fråga, har jag ingenting deremot, men att jag anser det
vara högst angeläget, att, sedan beslutet blifvit fattadt medelst
votering, dervid voter.propos:n blifvit justerad och
Den a Mari f. m.
tned klubbslag stadfästad, någon förändring deraf icke ma
kunna äga rum. Om saken är af mindre vigt nu, kan den
blifva vådligare en annan gång. Jag mäste således säga nej
till den föreslagna redactionsförändringen, men har ingenting
emot sjelfva inbjudningen. På grund häraf anhåller jag, i
motsats mot Frih. Cederström, att frågorna få särskildt afgöras,
samt att Hr Gr. och Landtm, behagade ännu en gång
förnya den gjorda propostn, dervid jag önskade, för att komma
till ett slut, att Hr Gr. o. Landtm., nuancerna i svaren
må blifva huru svåra att urskilja som helst, täcktes förklara
antingen ja eller nej såsom öfvervägande, enär jag förmodar,
att Ståndet i allt fall låter dervid bero, utan att votering
behöfves.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, uppläste ånyo den under
öfverläggning varande perioden, sådan den genom rättelsen
skulle blifva, samt anhöll, att Ståndet så allmänt som möjligt
behagade besvara den propos., H. Ex. ämnade framställa
Gr. Horn: Jag anhåller att, innan propos. ånyo framställes,
Hr Gr. o. Landtm, äfven behagade låta uppläsa den
oförändrade redactionen af beslutet, på det de ledamöter,
som tilläfventyrs ej påminna sig ordalagen deri, må desto
lättare finna, hvari den föreslagna rättelsen består.
Den ifrågavar. perioden, utan det begärda förtydligandet,
upplästes, så lydande: Skiljer sig det af R. St. på ofvannämnda
sätt beredda förslaget i en eller flera delar från
Konungens, hvile de båda &c.
Hr Cederschjöld: Jag hemställer, om icke Hr Gr.
o. Landtm, täcktes framställa propos. på begge frågorna på
en gång, såsom Frih. Cederström föreslagit, helst jag förmodar,
att alla de, som vilja bifalla inbjudn., tillika äro
belåtna med den föreslagna redactionsförändringen, och de
ändra tvärtom,
Gr. Frölich, Dav.: Jag instämmer likaledes i Hr Cederschjölds
begäran, ehuru på andra skäl. Jag hoppas
nemi., att ingen af dem, som vilja bifalla inbjudningen, skall
finna sig så bunden af formen , att han för den obetydliga
redactionsförändring, som här Sr i fråga, skulle afslå sjelfva
hufvudfrågan, och jag önskar således att få begge frågorna
på en gång afgjorda, för att få bifall till begge.
H, Ex, Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att H. Ex. väl
ej funne det af Hr Cederschjöld föreslagna sätt att komma
från saken så alldeles öfverensstämmande med vanlig ordning,
men förklarade tillika, att H. Ex., i fall R. o. Ad.
Önskade, att en sådan utväg vidtoges, icke ville lägga deremot
något hinder, då H, Ex, ej fann den stridande emot
grundlagarna.
Hr Dalman: Jag anhåller att få veta, om prot.utdr.,
I>«a a M»r» f. n. 31
rör:de R. o. Ad:s ifrågavar. beslut, ännu förevarit till justering.
!
UndertecT.n R i d d.Secret.: Då i sista plenum prot.-  utdr. 11 pj>!nt<• s lill justering, begärde Gr. Horn ordet och
afgaf -ill i 11L) j 11 cl 1 llsfo rs lag, som begärdes på bordet tillika
me<l prot.utdr., hvilket sålunda ännu icke blifvit justeradt.
Hr Dalman: Vid sådant förhållande ser jag intet hinder
att afgöra inbjudnrsfrågan särskildt och att, alldeles
oberoende deraf, besluta om förtydligandet af R. o. Ad:s
fattade beslut. För min del anser jag denna behandling äfven
vara den rätta.
Hr Hjärne: I anledn. af Hr Gr. o. Landtnäs sednast
afgifna förklaring får jag yttra, att jag rör:de behandlingssättet
instämmer i Hr Cederschjölds åsigt, att begge frågorna
kunna lämpligast afgöras på en gång, dock icke af samma
skäl, som Gr. Frölich, emedan jag är bland dem, som
anse sig förbundna att åtlyda våra gällande formlagar, utan
endast för att undvika två voteringar.
Ankom K. M:s Hofcanceller, hvilken å Dess höga vägnar
aflemnade 2:ne nåd. skrifvelse!’ till R. St.
Sedan Hofcancelleren afträdt, hemställde H. Ex. Hr
Gr. o. Landtm, ånyo, om R. o. Ad. behagade bifalla den
af Gr. Horn yrkade rättelse uti den ifrågavar. perioden.
Ropades starka ja, blandade med ganska många nej.
H. Ex. förklarade, det ban trott sig linna, att ja öf
verrösta!
nej.
Frih. Cederström begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:spropos:n:
Den,
som bifaller den rättelse uti den af R. o. Ad.,
såsom dess gemensamma tanka, förklarade redaction af 3
mom. i 81 § Reg.F., att i stället för orden: Skiljer sig
det af R. St. på ofvannämnda sätt beredda förslaget,
i en eller flera delar, från Konungens, hvile
de båda &c. kommer att heta: Skiljer sig det af R.
St. på ofvannämnda sätt beredda utlåt., i en eller
flera delar, från Konungens propos:n, hvile de
båda &c., voterar
Ja'r
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer ofvannämnde rättelse ej att äga rum.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 25.
Nej — 44.
22
Den a Mars f. m.
H. E*. Hr Gr. o. Landt m. hemställde, sedan ordalagen
i beslutet nu blifvit bestämda, om R. o. Ad. behagade,
på de af Gr. Horn framställda grunder, inbjuda de öfriga
RiksStm att instämma uti Ståndets i anledn. af Goustit.
Utskrs memor. N:o 84 fattade beslut.
Ropades ja och nej.
Frih. Cederström begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposm:
Den,
som bifaller, att de öfriga RiksStm, på de af Gr.
Horn framställda grunder, inbjudas att instämma uti det af
R. o. Ad. fattad# beslut i anledn. af Constit.Utskts memor.
!>f:o 84 med förslag till ändring och omflyttning af 2 mom,
56 § Reg.F., samt jemnkn. i dess 8i § äfvensom i 29 $
Riksd.Ordn., voterar
u;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer en sådan inbjudning ej att äga rum.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som föijer:
Ja — 25.
Nej — 46.
Upplästes och lades på bordet K.. M:s denna dag ankomna
nåd. skrifvelser:
1:0 af d. 24 sisth Jan., ang:de djeknepenningarnas upphörande
samt den s. k. sterbhusafgiftens erläggande i städerna
Stockholm och Götheborg, samt
2:0 af den 27 sisth Febr., i anledn. af R. St.‘s unck
akrifvelse af d. 27 Oct. i834, ang:de ett nytt system för
Rikets silfvermynt.
H. K., o. Ad. åtskiljdes kl. J till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Mandagen den 2 Mars i835.
Plenum kl. 6 e. m.
Sedan denna dag på förmiddagen blifvit afgjordt, att
ingen inbjudn. till de öfriga RiksStm skulle äga rum till instämmande
i R. o. Ad:s i anledn. af Constit.Utskrs memor.
N.’o 84 fattade beslut, upplästes nu ånyo till justering och
Ben 2 Mars e. m.
23
godkändes i prot.utdr. af d. 21 sistl. Febr. e. m., rör:de
nämnde beslut.
Föredrogs ånyo och godkändes Exped.Utsk:s d. 23 sistl.
Fehr. på bordet lagda förslag N:o 299 till R. St:s und. skrifvelse
till K. M. i anledn. af väckta frågor om folkskolors
inrättande.
Lades till handhna BancoUtsk:s d. 21 sisth Febr. på
bordet lagda memor. N:o 101 med öfverlemnande af uppgift
på de ärender, hvilka ännu återstå till Utskts behandling.
Vid förnyad föredragning af BancoUtskts d. 21 sisth
Febr. på bordet lagda memor. Wto 102 med anmälan om
det uppehåll i Utskts göromål, som kan förorsakas genom
längre fördröjdt afgörande af frågan om blifvande myntenheten
för landet, blef detsamma ånyo lagdt på bordet uppå
begäran af Frih. Boye, Ludv., och Hr Riben, Carl
Wilhelm.
Hr Stuart, Carl Gust.t Ehuru BancoUtskts sednast
Föredragna memor. blifvit begärdt på bordet, anhåller jag
likväl att till denna dags prot. få afgifva följande yttrande
i samma ämne.
Hr Stuart uppläste derefter följande:
Aktningen för antagna former och önskan att, så vidt
på mig beror, undvika allt, som med skäl kan finnas deremot
stridande, hafva nekat mig att äfven reservationsvis
underställa RiksSttns bepröfvande en af min rättskänsla högt
påkallad vederläggning af de mångfaldiga oriktiga och grundlösa
uppgifter och framställningar, som de BancoUtskts memor.
Wto 102 bifogade reservationer innehålla. Men skyldigheten
emot mig sjelf, såsom motionär till det uti dessa
reservationer så bittert klandrade beslut och emot den pluralitet
af Utsk., som detsamma fattat, ålägger mig nu att
åtminstone hos det RiksSt., inför hvilket jag är berättigad
uttala min öfvertygelse, söka, så vidt min förmåga medgifver,
försvara detta beslut och betaga berörde uppgifter och
framställningar deras möjligtvis förvillande och förledande
egenskap.
Reservanterna hafva uti de afgifna reservationerna fortsatt
sina, redan vid frågans afgörande inom Utsk., på ett
högst meriterande sätt ådagalagda nitiska bemödanden att
bevisa olämpligheten af den föreslagna und. skrifvelsen och
obehörigheten af den anmälan, densamma skulle komma att
innefatta. Finkänsligheten i detta hänseende hos de värda
reservanterna har verkligen förvånat mig, helst det åtminstone
för min fattningsgåfva icke är möjligt upptäcka, hvaruti
den så vidlyftigt öfverklagade olämplighelen och obehörigheten
egentligen består. Enligt hvad riksdagshandhna
*4
Den a Mars e. m.
utvisa, har K. M. vid flerfaldig tillfällen fästat den andra
Statsmagtens eller R. St:s uppmärksamhet på angelägenheten
af vissa frågors skyndsamma och ofördröjliga afgörande.
Mig veterligen har dock sådant aldrig förekommit någon
olämpligt eller för den sistnämnda Statsmagtens värdighet
förnärmande. Exempelvis anser jag mig endast behöfva åberopa
K. M:s, vid denna riksdags början, särskildt aflåtna nåd.
skrifvelse, med uppmaning till R. St. att, så skyndsamt
som ske kunde, taga under pröfning de sedan sista riksdag
till grundlagsenlig behandling hvilande förslagen till förändringar
uti Reg.Frs 63 och 7a §§. Det lär således vara
endast från R. St:s sida, som anmälanden om angelägenheten
af vissa frågors afgörande kunna erhålla den ytterst vådliga
och förgripliga natur, som reservanterna tillerkänt den
nu ifrågavar. und. skrifvelsen, oaktadt de icke ägt något
att erinra emot de af Utsk., till begagnande deruti, föreslagna
ordalag.
Vidare hafva åtskilliga af reservanterna sökt ådagalägga
den synnerliga likhet och öfverensstämmelse, som, enligt
deras uppgift, skulle förefinnas emellan en sådan und. skrifvelse,
som Utsk. föreslagit, och de påminnelser, hvilka en
högre myndighet meddelar en lägre, eller de erinringar för
försumlighet, som vederbörande embetsverk och embetsman
stundom lika välförtjent få emottaga och meddela. Det träffande
i denna liknelse är jag dock olyckligtvis icke nog
skarpsynt att kunna inse. Mig förekommer det deremot,
som icke någon skulle kunna falla på den ide'en att framställa
och söka försvara en sådan liknelse, med mindre han
icke antingen uppsåtligen vill sammanblanda i alla hänseenden
olikartade förhållanden, eller ock, genom en mera ensidig
sysselsättning och tankeriktning, är i så hög grad petrifierad
i vissa collegiala former och begrepp, att han
omöjligen kan skilja sig derifrån. Enligt min tanka skulle,
genom en und. anmälan, att det oafgjorda skick, hvaruti
den för hela Nationen vigtiga och på K. M:s afgörande beroende
frågan om Rikets myntenhet sig befunne, menligt
inverkade på afslutandet af de få återstående riksdagsgöromålen,
R. St. allenast hafva fullgjort en af sina heligaste
pligter, nemi. åliggandet att, i allt hvad på R. St. beror,
söka förekomma och bespara de lika betydliga och känbara
som onödiga och ändamålslösa kostnader, hvilka innevar.
riksmötes förlängande utöfver behofvet måste för hela landet
medföra.
Den i reservationerna förekommande uppgift, att den
af Utsk. ifrågaställa und. skrifvelsen vore obehöflig och
ändamålslös, har redan blifvit vederlagd af en bland reservanterna,
hvilken med den naivetd, hvaraf hans vanligtvis
särdeles konstmessig! uppställda anföranden icke sällan äro
utmärkta, yttrat, det han förmodade, ”att K. M., af den
”be
-
Den i Mars e. m.
”bestämda ö n s t n i n g s f o r 111 e n i f o r r a r i k s d a g s sk r i f”v
el sen och de obestämda ordalagen i den af d.
”27 O c t.. i834, baft anledn. anse saken vara af R,
”St. sjelfva betraktad såsom ett önsk ni ngsnfå I,
”hvarå något immediat svar under riksdagen
”icke var nödvändigt.” Denna förmodan syntes mig förtjena
desto mera afseende, som den värde reservant, hvilken
hyste densamma, numera lyckats . intaga en så fördelaktig
ståndpunkt, att han derifrån lätteligen bör kunna inse och
bedöma ej mindre riksdagens uppenbarade tilldragelser, än
ock de för mängden osynliga orsakerna dertill. Under förutsättning
således, att berörde förmodan hade varit grundad
och att K. M. möjligen ansett sig böra, intill dess R. St.
voro åtskiljda, uppskjuta med fattandet af dess nåd; beslut
rörtde myntenheten, måste hvar och en ju obestridligen erkänna
den ovilkorliga nödvändigheten för R. St. att i und.
anmäla, det de för uppgörandet af de reglemehtariskä föreskrifterna
för Bankens rörelse afvakta K. M:s omförmälda
nåd. beslut, — ett förhållande, soni den värde reservanten
sjelf, i egenskap af ordförande för BancoUtsk., lärer hvarken
vilja eller kunna förneka, helst detsamma blifvit uti
nämnde Utskrs mentor. N:o tor inför R. St. uppgifvit. Dessutom
borde ingen af BancoUtskts ledamöter och allraminst
den sistnämnde reservanten, på sätt reservationerna synas
utvisa, vara i okunnighet derom, att frågan om beskaffenheten
och utseendet af Bankens nya sedlar alltsedan Aug.
månad nasti, år hvilat på Financeafdelnts bord, men icke
kunnat, förrän för några dagar sedan, oaktadt den bästa vilja
hos Utskts ordförande, som äfven för ordet inom denna
afdeln., till slutlig behandling företagas, i anseende till ovissheten
om det blifvande myntsystemet. Vid sådant förhållande
och då, enligt hvad såväl inom som utom BaUCöUtsk.
torde vara kändt, Financeafdeln. under tiden högst
sällan behöft sammanträda för andra göromål än dem, som
ålegat afdeln. gemensamt med LagUtsk., kan jag, tvärtemot
reservanterna, tryggt påstå, att, i händelse frågan om Bankens
framtida sedelutgifning icke måst af förberorde anledn.
uppskjutas, densamma både kunnat och troligen redan varit
afgjord, utan att något af Utskis nu fulländade åligganden
derföre behöft åsidosättas. Likaledes, och på grund af
den erfarenhet, jag under ett oafbrutet deltagande i Cancelliafdelnts
arbeten alltsedan mitt inträde i BancoUtsk. kunnat
örn dervarande göromål förvärfva mig, får jag bestämdt förklara,
att, derest icke myntenhetsfrågäns afgjorda skick äfven
lagt binder i vägen för afslutandet af denna afdelnts
göromål, nästan alla reglementariska stadganden för Bankens
sedel- och lånerörelse skulle redan varit både Utarbetade
Och R. Stis slutliga pröfning underställda.
R. Sté hafva vid aine riksdagar bos K. M. anmält sina
20 H. 4
Den 2 Mars e. m.
enstämmiga åsigter om nyttan och nödvändigheten af en lägre
myntenhet än silfverspecie-rtdru. Derjemte hafva Rikets
nu församlade Ständer, uti deras und. skrifvelse af d.
27 nasti. Oct. förklarat, att de ansågo det nu var, obestämda
förhållandet i afseende på räkne- och myntenheten icke
böra för framtiden fortfara, enär detsamma ofelbart skulle
leda till olägenheter af flerfaldig art och på ett skadligt sätt
förvilla begreppen om varors och fordringars rätta värde.
Sedan sådana åsigter hos R. St. gjort sig gällande och derefter
blifvit af dera inför Sveriges Konung uttalade, förefaller
det i sanning anmärkningsvärd! alt böra BancoTJtskts
nuvar. ordförande uti sin ifrågavar. reservation uttryckligen
förklara, att myntenhet i verkligheten icke vore
annat än en blott abstraction, och att således, enligt
hans åsigt, densamnias högre eller lägre belopp förmodligen
skulle vara af högst ringa vigt för folket. Men det är äfven
beklagligtvis en icke ovanlig, ehuru stundom högst skadlig
följd af riksdagarnas långvarighet, att, vid de derigenom
oundvikliga ombytena inom Utskm, personer med fullkomligen
motsatta åsigter komma att efterträda hvarandra
å de vigtigaste platserna. Derföre röjas alltför ofta mer
och mindre lyckliga bemödanden att tillintetgöra eller åtminstone
motverka de förut fattade besluten, hvaraf den
gifna följden åter alltid är en ytterligare förminskning af
den ringa återstod af anseende och förtroende, hvarpå Svenska
folkets representanter ännu äga något anspråk.
Oftabemälde reservant har nu jemväl uti sin afgifna reservation,
så vidt jag känner, för första gången offentligen
framkommit med det förut redan omtalade förslaget att
öka förvillelsen och oredan af våra mångfaldiga olika myntsystem
med ett nytt fingeradt sedelmynt, hvarpå 3:ne särskilda
slags valörer skulle utsättas. Detta nya project torde
dock ofördröjligen komma att framträda i en mera utbildad
form, hvarföre jag intilldess uppskjuter att yttra mig
deröfver. Jag vill derföre nu endast tillägga, att jag betviflar,
det något förslag, mera lämpligt att åstadkomma
fullkomlig oreda och villervalla uti våra penningeförhållanden,
skulle för närvar, kunnat upptänkas.
Slutligen finner jag mig föranlåten att i anledn. af Hr
af Role'ns uppgift, det Utskts nu ifrågavar. raeraor. gifvit åt
min motion en mera putsad omklädnad, upplysa, att denna
uppgift äfven har det lilla felet att vara stridande emot det
verkliga, af reservanten icke okända förhållandet. Ordalydelsen
af det i min motion framställda förslag är nemi. så
nära öfverensstämmande med den i Utskts memor. begagnade,
som den skiljaktiga formen för en motion och ett memor.
medgifvit. Dock vill jag visserligen icke bestrida, att
hvarken den ena eller det andra äger den höga grad af
putsning som den värde anmärkarens reservation. Men det
torde vara ursägtligt, om den genast efter dess väckande
Den i Mars c. ra.
*7
skriftligen sammanfattade motionen äfven i detta hänseende
star vida under ett opus, som nr nästan det enda resultatet
af den oftast saknade utsk:s!edamotens ansträngningar.
Hr Stuart, Carl Gust., anförde skriftligen:
Med anledning af K. M:s under denna dag lill It. St.
ankomna nåd. skrifvelse, angrde det af It. St. föreslagna nya
myntsystem, och på det att den uti samma skrifvelse uppgillra
nnledn. till uppskofvet med denna vigtiga frågas företagande
till nåd. pröfning måtte ofördröjligen varda undanröjd,
får jag vördsamt föreslå, att Exped.Utsk. matte anmodas
skyndsamligen uppsätta och till justering uti RiksSt:n
ingifva förslag till R. Sl:s und. skrifvelse, angtde de
vid denna riksdag fastställda hufvudgrunder för R. St:s Banks
rörelse och• förvaltning.
Lades på hordet.
Ånyo föredrogs och lades tili handkna Exped.Utskrs d.
21 sisth Febr. på bordet lagda memor. N:o ii i anledn. af
BorgareSt:s anmodan till samtliga Ulsk:n att inkomma med
uppgift å de ärender, hvilka på Utskms handläggning ännu
äro beroende.
Företogs till pröfning BancoUtsk:s d. 21 sisth Febr. på
bordet lagda betänk. N:o yS i anledn. af Hr Rosenblads
motion, med förslag till reglementariska föreskrifter, ang:de
sedelstockens framtida beräkning.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att
få fästa H. Ståndets uppmärksamhet på Hr Helsingö reservation,
hvilken lyder sålunda: ”Då hufvudvilkoret för bibehållande
af ett återvunnet förtroende eller retablerad
”credit måste vara ett fortsatt noggrannt iakttagande af de
"beräkningar, hvarpå man grundat sina anspråk på nytt förtroende,
och då det lika litet lärer kunna bestridas, att en
”sedelbanks fortfarande existens helt och hållet beror på
"fortfarande credit, som det kari nekas, att den nu påbör"jade
realisationens bestånd helt och hållet beror på ett
"oförminskadt förtroende till R. St:s Bank; sä anser jag vata
hvarje representants åliggande alt noga tillse, det den
"garanti för beståndet, som R. St. beslutat genom bestäm"melsen
af hvad med sedelstock bör förstås, vid beräkningen
af den proportion deremot i silfver, som bör finnas, då
"sedelrörelsen får utsträckas, och som blifvit för hela nationen
framställd, nu icke i någon mån förminskas; och
"det är i öfverensstämmelse med dessa åsigter, hvilka jag
"hoppas vara delade af samtliga RiksSlm, som jag föranlå"tes
anmäla min vördsamma reservation emot II. BancoUt"sk:s
nu afgifna tillstyrkande, att Bancostyreisen vid beräk"ningen
af sedelstocken skulle få afdraga, hvad som befin
-
Den 2 Mars e. m.
''nes vara oultaget äfven af sådana crediliv, hvilkas lolala
■”belopp, utan all avisering, livad dag sorn helst kan utas”signeras,
och i följd deraf genast från Banken för längre
”lid utgå, antingen i sedlar eller i silfver, nemi. Riksg.-  ”contrs, Jernconljs och Manufacturdiscontens m. f!:s credit
”tiv, hvilka sammanslagna begagnade summor, ofta inom
”ganska kort tid, kunnat differera på 6 å 700,000 rtdr och
”derutöfver,”
”Enligt irsta punkten af BancoUtskrs betänk. N:o 16
”hafva R. St. beslutat, att med sedelstock bör förstås alla
”Bankens förfallna skulder, och till förekommande afsa för—
”villade beräkningar, som 1829 uppgjordes, särskildt deribland
inräknadt och omnämndt depositionerna och riksgjs”sedlarna
m. m,, och då nu med förfallen skuld ingen lärer
”kunna förstå annat än sådan, som vid anfordran skall be”talas,
hvilket just är förhållandet med hela beloppet af
”bär ofvan nämnda creditiv, så visar sig för mig klart, att
”hvad sorn nu tills ty rkes uppenbart strider emot R. St;s för^-  ”ut fattade beslut, och, skulle således komma att förminska
'Men garantien, Bankens sedelhafvare en gång erhållit, så
”mycket mera sorn jag inom Banken fått den upplysning,
”att dessa creditiv ofta till nära deras fulla belopp varit be”gagnade
och, med undantag af de obetydliga för brand”contoren
och sparbanken, förmodligen på samma sätt kom”ma
att begagnas. H, Utsk, synes mig ock hafva insett
”detta, då Utsk. likväl ansett sig böra ålägga Hrr fullmäg^
”lige att vid sina beräkningar fästa noggrann! afseende på
”förbållandet med dessa creditiv; men då det icke kan hindras,
att, under det Fullmägtige i sitt sessionsrum, enligt
”de rapporter som på morgonen blifvit aflemnade och med
”iakttagande af det anbefallda afseendet, fatta beslut om
”nya sedelemissioner, flera hundrade tusende rtdr kunna v»-  ”ra på creditiven ur cassorna uttagna utan deras vetskap,
”eller dagen derefter blifva uttagna, så torde deraf lätteligen
itises, i hvilken obehaglig belägenhet fullmägtige
”skulle sättas genom så obestämda och, jag vågar tillägga,
”tvetydiga föreskrifter, som likväl skulle ligga till grund för
”ett bestämdt förbud emot vidare sedelemission.”
”Och då för öfrigt kändt är, att Hrr Fullmägtige vid
”sina nu verkställda beräkningar alltid uppfattat R. St:s beslut
efter den åsigt, jag nu haft äran framställa, så hem”tar
jag äfven derifrån ytterligare anledning att vördsamt
”afstyrka bifall tiH H, Utsk:s nu föreslagna beräkningssätt
”af sedelstock och crediliv, då, efter mitt begrepp, just det
”ändamål, som åsyftas, derigenom lätteligen kan komma att
”motverkas, och sålunda den tidpunkt, då silfveifonden
”skulle behöfva förstärkas, snarare påskyndas än allägsnas.”
För en hvar, som har någon erfarenhet om den påkänning,
som för Jåns erhållande äger runi i Rikets periningeyerk,
är det lätt gtt fatta, huru svårt det skall blifva för
. J ‘ f •
Den 2 Mars c. m.
Bancofullraägtige att motstå alla de försök, som göras för
att i denna väg få sedelstocken ökad, derest icke bestämda
föreskrifter äro gällande, efter hvilka fullmägtige bestämdt
kunna neka vidare sedelutgifning. Blir nu beräkningen af
proportionen så obestämd, som BancoTJtsk:s förevar, betänk,
föreslår och tillika så omöjlig att beräkna, som den efter
delta förslag skulle blifva i anseende till de förändringar,
hvilka genom creditivrättighetens begagnande hastigt kunna
inträffa, så befarar jag, ätt den säkerhet, R. St. velat vinna
genom den emellan sedelstocken och silfverfonden bestämda
proportion, hvarunder nya sedelutgifningar icke få äga rum,
helt och hållet går förlorad. Jag underställer derföre R. o.
Ad., örn det icke är skäl aLt återremittera detta betänk, till
BancoUtskrs närmare bepröfvande.
Hr Stuart, Carl Gust.: Det måste vara en gifven
jiorm för uppgörandet af alla beräkningar, att de böra vara
öfverensstämmande med verkliga förhållandet. Men om nu
det beräkningssätt i afseende på Bankens sedelstock skall
iakttagas, som reservanten yrkat, så kommer densamma att
beräknas högre, än dess belopp i sjelfva verket någonsin bör
kunna utgöra; ty det är icke tänkbart, att alla, som äga
Oredilivrättighet i Banken, skola på en och samma gång till
fulla beloppet begagna deras creditiv. Såsom bevis på oriktigheten
af det beräknlssätt, enligt hvilket beviljade creditiv
skulle till hela deras belopp inberäknas i sedelstocken, vill
jag endast anföra förhållandet med Riksg:scont:s creditiv.
Detta verks creditivrättighet börjar d, [ Sept, hvarje år, i
följd hvaraf sedelstocken den dagen skulle beräknas 1,000,000
rtdr högre, än den beräknades den siste Aug., ehuruväl densamma
genom anvisningar å berörde creditiv icke vore ökad
med en enda rtdr, och oansedt möjligtvis detta creditiv under
flera månaders förlopp endast koinme alt i högst obetydlig
mån begagnas. För öfrigt iakttages i afseende på
godtgörandet af ej mindre Riksg;sconl:s än Jerncontts och
Manuf.discontens m. fl. verks creditiv, att alla de medel,
som för dessa verks räkning insättas i Banken, afräknas på (
deras creditivskulder, intilldess desamma äro till fullo liqiii— <
derade. Härigenom uppkommer således visserligen en betydlig
fluctuation uti beloppet af de obegagnade creditiven;
roen sådant inverkar i allt fall föga på den utelöpande se-^
delstockens förhållande till den metalliska inlösningsfonden,
enär hvad som uttages å ett creditiv icke sällan ungefärligen
motsvaras af inbetalningarna å ett annat, och dessutom, äfven
enligt Utsk:s förslag, de medel, som i creditivväg blif- i
vit från Banken utgifna, alltid komma att genast ipberäknas i
sedelstocken, i likhet med alla andra utelöpande sedlar. Vidare
anser jag mig böra upplysningsvis tillägga, att det af U(sk.
föreslagna beräkntssätt står i fullkomlig öfverensstämmelse
med de grunder för sedelstockens beräkning, soto blifvit
3o
Den 2 Mars e. ra.
stadgade i BancoUtsk:s betänk. N:o 16. Utsk. yttrar nemi.
i detta betänk, bland annat, att medgifvandet af rättigheten
atl utställa invisningar icke innebär någon skuldsättning, utan
en sådan måste först anses inträffa, sedan creditivrättigheten
blifvit till större eller mindre belopp begagnad, i hvilken
stund skyldigheten för Banken obestridligen inträder att hålla
erforderliga medel för dessa invisningars inlösen tillhanda.
Det förslag till sedelstockens framtida beräkning, hvilket nu
ar understäldt RiksStms bepröfvande, innehåller följaktligen
allenast en utveckling och tillämpning af denna af R. St.
redan godkända åsigt. Utsk. har ansett så mycket angelägnare,
att innestående behållningar å beviljade creditiv icke
inberaknas i sedelstocken till högre belopp, än som motsvarar
derå utställda aviserade, men icke inlösta invisningar,
som i annat fall sedelstocken, tvärtemot det verkliga förhållandet,
skulle, enligt beräkningarna, vid något tillfälle möjligen
komma att öfverstiga den stadgade proportionen emellan
densamma och metalliska cassan, efter livars uppnående
”sedelstocken uti intet fall får ökas,” samt Bancofullmägtige
altså i följd häraf helt oförmodadt blifva nödsakade
att inställa de dagliga utgifterna för Bankens rörelse,
fastän sedelstocken i verkligheten vida understege den proportion
till metalliska fonden, hvarutöfver densamma, jemlikt
R. Sirs nyssberörde beslut, icke får höjas. Någon minskning
i de stadgade garantierna för Bankens förmåga att kunna
underhålla silfverutvexlingen torde således icke förorsakas
genom antagandet af det nu ifrågavar. beräkningssättet af
Bankens utelöpande sedlar, helst fullmägtige, enligt hvad Utsk.
jemväl föreslagit, skulle få sig ålagdt att, vid utsträckning af
lånerörelsen eller meddelandet af nya cassacreditiv, noga afse
beloppet af de outtagna behållningarna å förut beviljade creditiv.
Jag tillstyrker bifall till BancoUtskrs nu förevar, betänk.
Frih. Boye, Ludv.: Jag har med uppmärksamhet
hört båda dessa talare, och, så vidt jag förstår, har Hr
Stuart så fullständigt utredt frågan, att jag skulle anse för
ett fel af BancoUtsk., om Utsk., i händelse af återremiss,
[ skulle komma fram med något nytt förslag öfver densamma.
Jag tillstyrker således bifall å betänk.
Hr von Hartmansdorff: Oansedt det gynnande vitsord,
den siste värde talaren gifvit en föregående, vågar jag
dock vid den sistes yttrande göra några anmärkn:r. Det är
ganska rätt, såsom han säger, att genom den beräkning af
sedelstocken, hvilken Ständerna beslutat, upptages sedelstocken
högre, än han verkligen är Men om detta en gång
af Ständerna befunnits vara rätt, inser jag icke, hvarföre
de skola vid samma riksdag upphäfva deras beslut. Jag
inser icke ens, huru de lagligen kunna det. Hr Stuart säger
visserligen, att förevar, betänk, är uppgjordt i full öfverensstämmelse
med de grunder, som uti BancoUtsk:s betänk.
Den a Mars c. as. 3i
PRo 16 äro lagda för sedelstockens beräkning; men om R.
o. Ad. behagade se på ordalagen, som äro tryckta med särskilda
stilar uti betänk. N:o 16 och sora i reservationen vid
delta betänk, finnas åberopade pag. 20, så finnes deraf, att
med sedelstock böra förstås alla Bankens förfallna skulder.
Då det är (»tvifvelaktigt, att alla de skulder, som vid anfordran
måste utbetalas, äro förfallna, följer ock, att det
här framställda förslaget till sedelstockens beräkning icke
öfverensstämmer med det redan fattade beslutet. De af R.
o. Ad., som erinra sig öfverläggningarna i detta ämne förlidet
år, torde ihågkomma, det beslutet fattades, på det
man icke mätte äfventyra alt beräkna sedelstocken för lågt,
hvarigenom Bankens säkerhet blefve mindre. Jag frågar då,
om det icke är mera skäl att vidblifva ett beslut, hvarigenom
Bankens säkerhet blir större, än att upprifva det
för att minska säkerheten. Om man vid samma riksdag, då
man beslutat realisationen, ej är samvetsgrann om bibehållandet
af de säkerhetsmått, som då ansågos nödiga för realisationens
bestånd, hvad förtroende skola väl detta Rikes
och andra länders inbyggare, hvilka med oss stå uti handelsförbindelser,
kunna hysa till beståndet af samma realisation?
Jag anhåller derföre, att R. o. Ad. så mycket hellre
måtte återremittera betänk., som uttrycken uti föreskrifterna
för fullmägtige, att de skola afse beloppet af de
outtagna behållningarna å de förut meddelade
creditiven, äro så obestämda, att man icke vet, hvad
dermed menas. De kunna tydas efter omständigheterna, emedan
ordet afse icke uttryckligen säger, att man efter storleken
af dessa behållningar skall rätta utlåningarna.
Hr S tuart: Jag delar helt och hållet den siste värde
talarens åsigt om nödvändigheten för R. St. att vidblifva
och noggrannt iakttaga de beslut, som vid denna riksdag
äro fattade till realisationens betryggande och upprätthållande.
Jag skiljer mig dock från honom deruti, att jag anser
just den reglementariska föreskrift, som BancoUtsk. nu
föreslagit, vara fullkomligt öfverensstämmande med hvad Ständerna
i berörde hänseende beslutat. Uti mitt förra yttrande
tillkännagaf jag, att BancoUtsk. uti det åberopade betänk.
N:o 16, som i denna del blifvit af R. St. godkändt, förklarat,
det cassacreditiv icke skola till högre belopp inberäknas
i Bankens förfallna skulder, än som motsvarar de å cassacreditiven
utställda, i Banken aviserade invisningarna. Jag
tror derföre, att ett ogillande åf Utskrs yttrande i detta fall
och en föreskrift, att jemväl de å creditiven outtagna beloppen
skola bland Bankens förfallna skulder inberäknas, skulle
medföra en alldeles onödig och öfverflödig samt vid realisationens
beslutande icke afsedd förminskning i Bankens sedelstock
och således jemväl i samma mån åstadkomma en af behofvet
ingalunda påkallad inskränkning i landets rörelseca
-
3a
Den 2 Mars e. m.
pita!. Härforutan anser jag mig böra upplysa, att Riksgtscontrs
creditiv i Banken icke var beräknadt bland densammas
skulder vid uppgörandet af de calculer öfver Bankens ställning,
som lago till grund för BancoUtsk:s afgifna tillstyrkanden
och förslag i afseende på realisationens verkställighet
och vidmagthållande. — Hvad slutligen vidkommer den af
Hr v. Hartmansdorff gjorda anmärkn. mot det af BancoUtsk.
föreslagna .stadgande, att beloppet af de outtagna behållningarna
å förut meddelade creditiv borde noga afses, så får
jag förklara, att jag icke kan finna någon tvetydighet i detta
stadgande. Det måste obestridligen vara detsamma att afse
en sak och att göra afseende på en sak och om man meddelar
fullmägtigé den föreskriften, att de vid det eller det
tillfället böra noga afse\den eller den omständigheten, så
jära de icke, utan ett fullkomligt åsidosättande af en sådan
föreskrift, kunna underlåta att derå göra afseende. Jag anser
i allmänhet föga riktigt att uti reglementariska stadganden
meddela alltför stränga och ovilkorliga föreskrifter, som,
oaktadt inträffande förändrade omständigheter, måste verkställas.
För mig synes således det klandrade uttrycket uti
nu ifrågavar. stadgande vara det mest lämpliga, och jag finner
mig följaktligen icke äga någon anledn. att frånträda
mitt förra tillstyrkande af bifall till BancoUtsk:s nu förevar,
betänk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg de gjorda anmärkningarna föranleda till återremiss af
BancoUtskrs betänk. N:o 98.
Ropades nej.
BancoUtskis betänk. N:o 98 blef derefter af R. o. Ad.
bifallet.
Å nyo föredrogs Constit.Utskts d. 23 sisth Febr. på bordet
lagda mern. N:o 86, ang:de Hr M. J. Crusenstolpes anledn.
till anmärkn. emot Konungens rådgifvare i ministeriellä
och commandomål.
Hr Crusenstolpe, Magn. Jac., uppläste följande!
H. Constit.Utsk., som i fråga om tryckfriheten visat sig
varä upphöjdt långt öfver Riksens nu mera icke magtägande
Ständer och deras fruktlösa befallningar, har genom förevar.
memor. ådagalagt sitt förakt på en gång mot allm. tänkesättet
och mot de reglor för allt skriftställeri, från hvilka
hittills ingen myndighet i verlden lyckats att helt och hållet
göra sig oafhängig. Till sådana reglor räknas bland annat
felt visst samband mellan försats och eftersats, hvilka måste
öfverensstämma, oberoende af antalet och olikheten af de
ftieilärtrneningar, hvarigenom hufvudsatsens början stundom
skiljas frän sitt slut, och hvilka mellanmeningar åter hvardera
måstö utgöra ett helt för sig. Står detta fast — och
jaS
B«n i Mars c. m.
33
jag dristar vara derom öfvertygad, oaktadt det exempel på
vederspelet, som innefattas i detta raeraor,, hvilket har den
äran att räkna sina anor från Svenska Akademiens jemte
flera andra vittra, lärda och medborgerliga pennor —, så
är det lika säkert, att Constit.Utsk* genom sjelfva uppställningen
af sitt memor. försyndat sig på ett sådant sätt mot
läran om rättskrifning och periodbyggnader, att en student,
sorn vandrade i dessa litterära fotspår, sannolikt blefve improberad,
> och om det hände en gosse, hvilken ännu ej afskuddat
ferlans ok, vore lian blottställd för ganska käohara
vcdermälen af ogillande.
Rensad från de krångliga mellanmeningar (med undantag
af en enda, som fulländar försatsen), på hvilka Utsk.
synes hafva, sorn man säger* stakat sig, lyder nemi. det s.
k. svaret på första anmärkn.vsanledningen så här: ”enär —
”ministeriella mål utgöra verkliga regeringsärenden, hvilka
”ock — höra inför Konungen af ansvarig rådgifvare före”dragas
— — —, anser Constit.Utsk. denna s. k. aninärknts”anledning
icke vara föremål för någon af grundlagen med”gifven
gransk nin g såtgärd.”
Det anar mig, att Utsk*, sedan uppställningen blifvit
bragt till sin ursprungliga enkelhet, sjelft lärer inse, att det
nu framställt, hvad Fransmannen betecknar med det målande
ordet: "absurditet' Man påminner sig härvid, huru någon,
som ganska väl förstod att urskilja grannens högra
hand från den venstra, då n b. begge händerna höllos rakt
fram, men råkade i villrådighet, så snart de lades i kors,
urskuldade sig med ett uttrycksfullt: ”Bevars! hvem kan så
noga hålla reda på höger och venster, ENAR man blandar
bort händerna på det sättet.”
Om nu också Constit.Utsk. med utbyte af sitt ”enär”
mot ett: ehuru eller fastän och ett dock som samt
meningens lämpande derefter skulle kunna någorlunda upphjelpa
det formella af sin tankegång, är deremot sjelfva tankans
innehåll beklagligen icke af art att, ens lappadt, förmå
uthärda den ringaste granskning. Hvar enda af de satser,
som Utsk. aktat lämpligt att inflicka i sitt memor. såsom
inledning till den sannolikt predestinerade nbsolutionen, har
nemi. den olyckan att innebära, antingen en orimlighet, eller
ock något, som en af det H. Utsk. nogsamt känd grundlag
benämner: ”lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar
”till allmänhetens förvillande och förledande.” Med en kort
analys af Ulskts förmenta skäl skall jag bjuda till att bevisa
behörigheten af detta mitt omdöme.
1:0 Sedan Utsk. på sitt Vanliga* oegentliga och orediga
språk ordat om ”verkliga” regeringsärenden (liksom något
regeringsärende vore tänkbart, det der icke vore verkligt?),
yttrar Utsk.: att ”den utomordentliga beskickningen till S:t
”Petersburg icke veterligen åsyftade någon allmän, Riket
20 H. 5
34
De» i Mart e. m.
”rörande angelägenhet eller underhandling.” Jag förbigår
att tvista med Utsk., huruvida icke Rikets ära också torde
vara berättigad att helsås för en Rikets angelägenhet; ty
hos Folket lefver ännu denna öfvertygelse, huru djupt den
än inom Representationen må begrafvas under parlamentariska
sophisrner. Jag frågar i stället: genom hvilken och
hvenis ingifvelse vet Utsk., hvad det i öfrigt här påstår?
Har Utsk. infordrat och läst, granskat och öfvervägat det
eller de protocoll öfver ministerieila ärender, som fördes,
då ifrågavar. beskickning med hvad dermed står i sammanhang
beslöts? Svar: nej! ty då bade Utsk. ganska säkert ej
stödt sig vid ett vacklande: ”veterligen”, utan i stället,
på grund af inhemtnd sakkännedom, antingen bestämdt
friat, eller nödgats fälla. Det synes, som Utsk. velat lill
hvad pris som helst undvika det sednare alternativet, och
derföre med flit låtsat glömma bort prot:n. Om rättigheten
att infordra dem kan Utsk. så mycket mindre vara
okunnigt, som den finnes uttryckt i io5 § Reg.B’, och 3
mom. af 29 § Riksd.Ordn., och om skyldigheten i delta
afseende blef Utsk. till yttermera visso erinradt genom en
framställning i sjelfva anmärkn:san!edningen. Constit.Ulsk.
famlar således med berådt mod i mörkret om rätta förhållandet
härutinnan, och ”veterligen” har aldrig ett så
klent domskäl någonsin blifvit förebragt, ej ens när den i
lagstil bekanta formeln varit använd: att den tilltalade i
brist af fulla bevis ej kunnat åt saken fällas, med hvilken
formel delta memor. äger en i ögonen fallande likhet, till
föga fromma för de Konungens rådgifvare, hvilkas talan H.
Constit.Ulsk. tyckes vid delta tillfälle hafva benäget åtagit
sig att utföra.
2:0 Vidare heter det, alt omförmälda beskickning åsyftade
”blott en Regenter emellan öflig heders- och vänskapsbetygelse.
”
Åter en osanning, utvisande antingen den grofsta okunnighet
uti historien, elier den största oförsynthet att lala
mot bättre vetande. En sådan beskickning, under sådana
förhållanden som de närvarande, är icke blott icke ”öflig”,
utan har t. o. in. aldrig förut ägt rum, så långt tillbaka
häfderna sprida ljus öfver verldens tilldragelser. Detta är
med exempel ur både fäderneslandets egen och främmande
länders annaler ådagalagdt i sjelfva anmärkn:sanledningen,
utan att Constit.Ulsk. dristat eller mägtat ens bjuda lill ett
vederläggningsförsök. Nej, det, var, tyvärr, Sverige ensamt
förbehållet att, likt barnet, hvilket efter undfången aga
nödgas kyssa den hand, som fört riset, framte det första,
det enda exemplet på en hyllningsgärd åt den utländske
beherrskares minne, hvilken plundrat och styckat vårt hemland.
Må det således vara okunnigheten eller skrymteriet
förhehållet att skrifva denna förödmjukelse på räkningen af
”öfliga heders- och vänskapsbetygelse!!”
Den 2 M m e. m.
35
3:o ”Ett meddelande — säger Utsli. — alldeles icke af
”diplomatisk natur, hvilket H. M. Konungens bref och H. M.
”llyske Kejsarens svar derå, sorn genom allin, tidningarna
”erhållit offentlighet, säkrast utvisa.”
Det felas blott tvenne små omständigheter för att bereda
gällande kraft åt detta Utsk:s omdöme. Den första: sakkännedom,
inhemtad genom det minisleriella prot., rör:de
beskickningen, hvilket Constit.Utsk. hittills försummat att
infordra; den andra: begrepp om diplomatiska ärender och
deras behandling. Hvilken löjlig enfald röjes ej i den yttrade
förmodan, att hvad som står att läsa i Petersburgs och
Stockholms officiella tidningar är en politisk trosartikel, i
afseende på hvilken all förnuftig undersökning, allt närmare
skärskådande vore ett fördömligt fritänkeri? Dessa bref mellan
de höga, vördnadsvärda och vördade personligheterna
utesluta dessutom alldeles icke tillvaron af helt andra underhandlingar,
samtidigt och så till sägandes vid sidan af de
synbara complimenterna. Anledningen är så mycket större
att förmoda något annat och väsendtligare, om också endast
en stor politisk demonstration, för att inför Europas ögon
ådagalägga Sveriges anhängighet till Rvska systemet, hafva
åsyftats med denna beskickning, som till densamma å Svenska
sidan begagnades icke någon bland H. M. Konungens
enskilda tjenare bland Dess Adjutantcorps eller Hoffolk, ulan
en diplomatisk person, Sveriges Minister hos Frankrike,
i begrepp att återvända till sin bestämmelseort; och denna
omväg med detta uppdrag såg ut, som hade ministern skolat
emottaga sina definitiva instructioner i S:t Petersburg,
Om Konungens rådgifvare i ministeriella ärender har
anledn. alt vara erkänsam mot Constit.Utsk. för det salt,
hvarpå ärendet der blifvit behandladt, så hafva Sveriges
Konung och Folk så mycket större och giltigare orsak att
genom detta Utsk:s förfärande finna sig förfördelade: Konungen,
alldenstund den ovilja, som med rätta är riktad
mot den ansvarige rådgifvare!», sökt afledas under äfventyr
af bristande grannlagenhet mot ett högre och dyrbarare föremål;
Folket, emedan intet afseende blifvit lemnadt åt dess
ära, interesse oell sympathier. Det är att illa tjena de magtägande,
om man af undseende för stundens önskningar Jemnar
ur sigte framtiden och efterverldeti. Jag påminner mig
härvid föl|ande ställe ur några anteckningar om Napoleon;
”En Österrikisk general dröjde hos honom tio dagar på
”ön Elba, och vann mer och mer Kejsarens förtroende, hvil”ken
omsider ej företog någonting, utan att rådgöra med
”generalen. Från första dagarna efter resan från Fontaine”bleau
hade denne vid flera tillfällen yttrat; ”Ers Maj:t har
”orätt.” Napoleon, ovan vid denna öppenhjertighet, svarade
”honom med hetta: ”Ni säger oupphörligen, att jag har orätt,
”och beständigt, att jag har orätt: för ni då samma språk
”med er egen Kejsare?” Generalen försäkrade, att ha-ns
36
J3en a Mars e. m.
”Kejsare skulle blifva högligen förtörnad, om han förmodade,
"att man icke alltid ganska öppet sade honom sina tankar.
”1 sådant fall — återtog Napoleon blidkad — är er beherr*
”skare bättre betjent, än jag någonsin varit.”
Det är en tacklös möda att criticera, hvad snm i sjelfva
verket befinnes vara under all critik. Af sådan beskaffenhet
är emedlertid hela Constit.Ulsk:s misslyckade advocatur
för Konungens rådgifvare i commandomå!, rörtde för-!
sta pomärknfspunkten. Den angick endast formen, och
jag har uttryckligen upprepat det i sjelfva anmärknts-,
anledningen, Till en början svarar IJtsk. roed ett inconsti-.
tulionelt inblandande af Konungens höga personlighet samt
med ett omdöme i sak, som, då frågan endast är om
form, ligger helt och hållet utom ämnet. För att lala genorn
exempel, vöre det väl det nyttigaste och önskligaste i
verlden, om K. M., ”outtröttlig i dess höga omsorger för
”undersäters val,” täcktes aflåta nåd. propos. till R, St. om
en vis och ändamålsenlig representationsreform, hvarigenom
Svea folk och land i en framtid kunde förskonas från Constit.
Utsk. af beskaffenhet som de, hvaraf våra dagar någon
gang varit hemsökta; men man torde likväl medgifva mig,
att detta goda i sak, för hvilket Nationen säkert skulle prisa
och tacka sin nådiga öfverhet, likväl ej kunde öfverskyla det
bristfälliga och förvrängda i lorm, derest en sådan riksgagnelig
propos. vöre hos Konungen i und. föredragen utan
Statsrådets vetskap, och till Ständerna öfverlemnades nfGen.-  adjulanten för armeen, Konungens bemälde rådgifvare är
tillika händelsevis, i egenskap af Riksmarskalk, chef för Komingens
Hofstat och för den del af Clereciet, som räknas
dit. Huru skulle väl H. Constit.Utsk. slå sig ut på försöket
att sofisticera bort det formfel, som beginges, om rådgifvaren
i commandomål toge sig för att i und. föredraga
befordringsärender för Ordensbiskopar, Öfver hoTpred i kanter
och Hofpredikanter, hvilkas förman han likväl är såsom
Riksmarskalk? Vöre ej detta värd t klander och beifran, äfven
i den händelse, att, de prester, som på detta sätt be-,
fordrades, ganska väl uppfyllde det kall, sorn blifvit dem
j obehörig ordning anförtrodi?
Utskts uppgift, att den ifrågavar. embetsmannen ”vid
”detta tillfälle icke handlat i egenskap af Konungens rådgifvare,
utan i den af underordnades förman,” vederlägges
bokstafligen genuin tolf nummer af Post- och InrikesTidningar
för den 19, 20, 21, 23, ?.5, 26, 27, 29 och 3o
Aug, samt I, 2 och 3 Sept. sisth år, med hvilka jag till R.
o. Adis samt Constit.TJlsk;s tjenst i detta ögonblick är försedd,
och uti hvilka det, under rubriken ”officiel artikel”,
förkunnas, att ”Ge n,a d ju tanten för Armeen”
(således ipkC) snut fJtsk, vela! insinuera, chefen för adjutan-,
ter och prdannanceofficerare) i und, föredragit de utskickades
rapporter om tillståndet i landet. Men äfven o m man
Den i Mais e. m.
antoge den oriktighet för sann, som Utsk. liär framställt:
månne den ifrågavar. höga functionären derigenom vunne
betydligt i ansvarsfrihet? Jag är öfvertygad om motsatsen.
Denne ”militäre embetsman,” i egenskap af chef för Konungens
Adjutants-och Ordonnance-olTicerscorps, äger ingen
annan och vidsträcktare befattning med regeringsärender,
än hvarje enskild Svensk medborgare, hvars pelita mäste
öfverlemna* till behandling af behörig expeditionshafvande.
Constit.Utskrs vördnad för ifrågavar. ”militäre embetsman”
är jag långt ifrån att klandra, ty han rättvisar den ur andra
synpunkter och åtnjuter den af mängden; men sådant
är en sak för sig och får ej begagnas som svepskäl eller
läggas till grund för uppresandet af en obegränsad embetsmyndighet,
som slukar alla öfriga och tillintetgör de constitutjonella
begreppen örn ordning och form för regeringsgrendernas
behandling. Jin del af de rapporter, 0111 hvilka
nu är fråga, angick militära ämnen; de tillhörde således
S ta tssecre I era rens för krigsärender eller Gen adjutantens för
Armeen lind föredragning. Andra rörde helsovården, apotheken
och dylikt; de tillhörde Statssecreterarens för ecclesiastika
ärender departement. Andra (såsom de, hvilka
finnas införda i Post- och Fnrikes-Tidningarna d. igoch 2Q
Aug.) sträckte sig lill beskaffenheten af årsväxten och grödan,
ined tillagd reflexion i den ena, att ”man hoppades
”kunna undgå be hofvet af undsättningsspann”mål;”
detta ämne hade Slatssecreteraren för handels- och
finansärender ofelbart hort handlägga, o. s. v. Nå väl!
Constit.Utsk., tillsatt af grundlagen att bevaka formernas
helgd, förklarar om alla dessa olikartade ärenders sammanblandning
och föredragning af Konungens rådgifvare i comrnandoinål,
att ”det ock varit i sin ordning, att adjutanternas
successivt ingående rapporter inför Konungen
”framlagts af den militäre embetsman, som med Gen.adju”tantsbefatlningen
förenade chefskapet för H. M. Konun”gens
tjenstgörande Adjutants-och Ordonnance-officerscorps,
”pcb således vid detta tillfälle icke handlat i egenskap af
”Konungens rådgifvare, utan i den af underordnades förgman.
” Man kan ej nog beundra en sådan skärpa i omdömet,
en sådan afsky för servilism i handlingssätt, som Constil.
Utsk. vid detta tillfälle ådagalagt!
I sista anmärknrspunklen medgifver jag, att Utsk. har
r.ätt, pcb finner mig af dess framställning öfvertygad. Jag
beklagar blott, om de tider äro förbi, då man obetingad!
kunde lita på ett riksdagsmannaord, ett riddersmannaord,
och om dessa tider lemnat rum för andra, då ' personer af
l)ög värdighet i slaten, af stor och vitsordad sakkännedom,
af ömtålighet om sin heder, af anspråk på allmän och enskild
aktning, anse förenligt med bibehållandet af ett så beskaffadt
rykte att offentligen tala emot bättre vetande, för
alt narra penningar ur folkets fickor till Regeringens cassör.
38
Den i Mars e. m.
Må folket och dess representanter deraf för framtiden lära,
att de utan fara för fosterlandets välstånd och försvar kunna
sluta ögon och öron till för det öfverdrifna nitet, de
stora orden, de klingande phraserna, de förfärliga taflorna,
på hvilka statens functionärer äro så frikostiga, då de påkalla
sina landsmäns frikostighet för anslag eller lån! När
dessa vunnits, skrattar man högljudt eller i mjugg, efter
omständigheterna, åt godtrogenheten, som fallit i en snara,
hvilken på parlamentariskt språk kallas: riksdagstactik, men
i enskilda lefvernet, man och man emellan, heter: per ne/as.
Förestående anmärkn:r torde tillräckligt motivera det
heslut till återremiss af Constit.Utsk:s memor., hvarom jag
vördsamt anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa
propostn.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Den siste värde talarens
anförande har visserligen varit af beskaffenhet alt
icke tarfva någon vederläggning; men det är blott en sak,
som jag icke kunnat helt och hållet med tystnad förbigå,
nemi. den stränghet, hvarmed den väldige skolmästaren behandlat
sin skolgosse, den moraliska personen Constit.Utsk.
Han har sagt, att memor. är uppsatt mot alla skriftställare—
reglor. Jag är visserligen icke mycket bekant med dessa
reglor; men jag har trott, att den första regeln i detta fall
är att länka logiskt och uttrycka sig klart. Jag skall nu
visa, att den värde talaren sjelf begått ett stort fel mot logican
uti sitt klander af Constit.Utsk. Han har sagt, att
när mellanmeningarna uteslutas, kommer man till det resultat,
att ”enär ministeriella mål utgöra verkliga regerings”ärender,
anser Constit.Utsk. denna s. k. anmärkn:sanledning
”icke vara föremål för någon af grundlagen medgifven gransk”ningsåtgärd.
” Talaren har här begått det felet att för mellanmening
taga sjelfva eftersatsen uti den logiska uppställningen,
och sålunda uteslutit densamma. Öfversatsen eller
piopositio major lyder sålunda: ”enär ministeriella mål ut”göra
verkliga regeringsärenden;” och eftersatsen eller propositio
minor innefattas i denna mening: ”men den utomordentliga
beskickningen till S:t. Petersburg icke veterligen
”åsyftade någon allm., Riket rörande angelägenhet eller underhandling.
” Detta är altså icke någon mellanmening,
utan propositio minor uti slutledningen, hvaruti conclusionen
utgöres af dessa ord: ”anser Constit.Utsk. denna s. k.
’’anmärkn:sanledning icke vara föremål för någon af grundlagen
medgifven granskningsåtgärd.” Jag kan således icke
se annat, än att logikens reglor blifvit strängt iakttagna uti
Utsk:s förevar, uppställning; men kanhända gifves det skriftställare,
som icke behöfva någon logik för uppställningen af
tankeföljder. För min del kan jag åtminstone icke godkänna
ett sådant sätt att tillvägagå.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
Den j Mar» e. ra. 3g
behagade lägga Constit.Utsk:s memor. N:o 86 till handlingarna.
Ropades ja; men Hr Crusenstolpe hegärde votering
samt att contra-proposm skulle innehalla återremiss.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att vid intet föregående
tillfälle återremiss ägt rum på sådana memor. sorn
det ifrågavar., och att H. Ex., på de af honom förut vid
denna riksdag framställda grunder, icke ansåg sig kunna
framställa propos. derå.
Hr Crusenstolpe: Jag får i detta fall anhålla om
den propos., huruvida R. o. Ad. äskar propos. till återremiss.
Detta är min lagliga rätt. Jag har en gång blifvit
öfverraskad i enahanda fall, men låter icke öfverraska mig
oftare.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
äskade propos. till återremiss af Constit.Ulsk:s ifrågavar. memor.
J\:o 86.
Ropades nej, men Ilr Crusenstolpe hegärde votering.
Frih. Cederström, Jac.: Det är endast i afseende
derpå, huruvida propos. om återremiss kan komma under
votering, som jag begärt ordet. Jag förmodar, att Hr Gr.
o. Landtm., på grund af dess yttrande ang:de behandlingen
af frågan, finnér sig af grundlagen förhindrad att framställa
någon annan propos. å betänk., än att lägga detsamma till
bandhna; men dä en annan propos. blifvit yrkad, lärer det
vara Hr Gr. o. Landtmts rättighet att vägra denna propos.,
under anförande af de skäl, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, stödjer
sig.
H. Ex. Hr Gr, o, Landtm, yttrade, det han till R.
o. Ad. hemställt, huruvida Ståndet yrkade den af en ledamot
begärda propos. å återremiss. Denna hemställan hade
väl i öfrigt allmänt blifvit med nej besvarad; men då Hr
Crusenstolpe dervid begärt votering, ansåg H. Ex. densamma
icke kunna förvägras.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposm:
Den,
som yrkar propos. på återremiss af Conslit.Utsk:s
memor. N:o 86, ang:de Hr M. J. Crusenstolpes anledn. till
anmärkn. emot Konungens rådgifvare i ministeriella och
commandomål, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. icke yrka ofvannämnde propos:n.
A»
Den 2 Mari e. m.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 18.
Nej — 41.
Uppå derefter framställd propos. blef Constit.Utsksis
memor. N:o 86 lagdt till handhna.
Föredrogs ånyo Constit.Utsk:s d. 23 sisth Febr. på bordet
lagda memor. N:o 87 i anledn. af återreraisserna på memor.
N:o 32, angtde urtima riksdagar.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Uti detta memor.,
som är svar på återremissen från Stånden, har Utsk. icke
gjort afseende på det ogillande af förslaget, som 2:ne Stånd,
Preste- och BorgareSttn, förklarat för deras gemensamma
tankar, utan endast uppgjort voter:spropos:r öfver de andra
Ståndens anmärkn:r. I.enlighet med hvad R. o. Ad. i dylika
fall vid denna riksdag förut iakttagit, får jag föreslå,
att R. o. Ad. täcktes, med ogillande af allt, som rörer Utsk:s
yttrande rörtde Preste- och BorgareSCns anmärkn:r,
godkänna de uppgifna voter:spropos:na.
R. o. Ad. beslöt, att detta mål skulle punktvis föredragas.
Utsk:s yttrande öfver Borgare- och BondeSt
:ns anmärkntr.
Hr Cederschjöld: Det är just den nu upplästa delen
af memor., som jag tillstyrker R. o. Ad. att ogilla.
Detta Utsk:s yttrande blef af R. o. Ad. ogilladt.
Hr Hjärne, Harald: I anledn. af den siste talarens
yrkande att fä propos. till bifall af voter:spropos:na, hemställer
jag, om meningen är, att detta grundlagsförslag genom
votering i förstärkt Constit.Utsk. skall blifva hvilande,
ehuru 2:ne Stånd förklarat, att någon ändring icke behöfves.
Då tvenne Stånds tankar icke ingått uti votertsproposlna,
anser jag frågan icke kunna företagas till afgörande
i förstärkt Constit.Utsk., och om votering i förstärkta Utsk.
verkligen kommer att aga rum, skall jag anhålla att mot
detta beslut få reservera mig.
Hr Cederschjöld: T anledn. af den siste värde talarens
yttrande får jag blott erinra, att någon votering i förstärkt
Constit.Utsk. icke kan äga rum, derest icke alla 4
eller åtminstone 3 Ständ dertill samtycka. Följaktligen är
R. o. Ad:s bifall till voter:spropos:na endast vilkorligt, förutsättande
nemi., att Preste-eller BorgareSim frånträda deras
beslut; ty om de vidblifva sina beslut och begagna den
rättighet, grundlagen, efter min tanka, kennar dem alt få
sina
Den a Wais e. «a.
sina meningar gSliande i förstärkta Constit.Utsk., så hindrar
icke R. o. Adts fattade beslut att antaga den voterlsproposln,
som föreslås. Deras rätt är således fullkomligen bevarad,
och ingen votering kommer alt äga rum i följd blott
af R. o. Ad:s och BondeStis beslut, utan dertill fordras åtminstone
ännu ett Stunds bifall.
Yttrandena om införande af ordet lagtima i
56, 81, 108 och 109 §5 Reg.F. samt 29 § Riksd.Ordri.
och om uteslutande af ordet sjeif ur förslaget
till förändring af 40 § Reg.F. samt 2 § Riks d. Ord ii.
Dessa yttranden ansågos ej erfordra någon åtgärd af
R. o. Ad.
De föreslagna voterlspropostna.
Dessa blefvo på särskildt framställda proposlr af R. o.
Ad. godkända.
Upplästes och lades på bordet ett från PresleSt. ankommet
prot.utdr. af d. ig sisth Febr., med inbjndn. till
de öfriga Stånden att instämma i Ståndets beslut om anmodan
til! samtliga Utskm att, så fort sig göra låter, af sin
cancellipersonal afskeda så många, sorn utan hinder för de
återstående målens ordentliga expedierande möjligen kunna
umbäras.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda betänkln,
utlåtln och memor. från
Cons tit utions-Utskottet:
N:o 88. anglde rättelse af ett tryckfel i 56 § Riksd.-  Ordn.;
N:o 89. i anledn. af återremisserna på memor. Nio 72,
rörlde universitetens representation;
N:o 90. till BondeSt., anglde dess begäran om delfående
af Constit.Utskls prot. i ett anmärknlsmål;
Nio 91, med förslag till rättelse i 12 mom. 3 $ Tryckfr.
förordn.;
Nio 92. med förslag, att en del af 7 mom. och hela g
mern. i 5 § Tryckfr.förordn. måtte uteslutas;
Nio g3. tili PresteSt., ang:de grundlagsenligheten elier
stridigheten af en fråga, hvarå Hr Talmannen vägrat propos:n;
Stats-UtskottetI
Wto
410. i anledn. af erhållen utSrremiss 3 Utskls betänk.
Klo 397;
Nio 4n. i anledn. af riksd.fullm. för staden Wadstenaf
Hr Bååths motion om eftergift och afskrifning af 1000 ridr
bico, som nämnde stad uti Östgötha läns landtränteri lyftat
i och för cholera-farsoten;
20 II. 6
4*
Deu a Mars c. m.
Nro 412. öfver gjorda anmärknrr vid StatsUtskrs betänk.
Nro 172, i frågan om vissa grunders bestämmande för Hofsta
tsper son a lens pensionering;
Nro 413. i anledn. af K. M:s nåd. remiss uppå PresteSt:s
und. hemställan om en närmare förklaring af författningarna
rörrde löningsafgifåerna lill comministrar;
Nro 414- ' fråga örn upphörande af arrendet för ödelagda
kronofisket i Sollefteå kronofors i Westernorrlands län;
Nro 4f5. i anledn. af verkställd revision af de vid sista
riksdagen beviljade extra statsanslag för försvarsverket
till sjös samt Kungsholms och Drottningsskärs befästande;
Nro 4>6* > anledn. af en utaf Frih. Palmstjerna, C. O.,
särskildt väckt motion i frågan om räntetagares och ränte
gifvares
uppsägningsrätt till leverering in natura;
N:o 417- öfver anmärknrr vid betänk. Nro 204, innefattande
förslag öfver Riksg.contrs behof fr. o. ro. i835 t. o.
ni. 183g tillika med ett förnyadt förslag i samma ämne;
Wto 4|8. i anledn. af Fullmägtiges i Riksg.cont. skrif
velse,
angrde gratificationer åt de tjenstemän derstädes, hvilka
särskildt fått sig uppdragen befattningen med utbetalningen
af och redogöringen för utgifterna i och för innevar.
riksdag;
Stats- samt Allm. Besvärs- och Oecon.Utsk:n:
Nro 53; i anledn. af erhållen återreroiss å betänk. Nro
48, angrde roteringen i Skåne;
Nro 54. i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o
47, rörrde ett till R. Strs granskning öfverlemnadt förslag
till inqvarteringsordning för städerna utom Stockholm;
Nro 55. i anledn. af erhållen återremiss å betänk. Nro
42, angrde rättighet för skogsinnehafvare, som ej tillika disponerar
betet å marken, att, för skogsväxtens befrämjande,
vexelvis uppfreda och inhägna i sender af skogsmarkens
bela vidd;
Bevil Inrs- samt Allm. Besvärs-och Oecon.-Utskm:
Nro 12. i anledn. af åtskilliga motioner, innefattande
förslag till förekommande af lux och öfverflöd i lefnadssättet
inom Riket;
Nro i3. med förslag till sammanjemnkning af RiksStms
beslut, rörrde Utskrns utlåt. Nro 8, angrde reglementariska
föreskrifter för brännvinsbränningens utöfning samt försäljning
af brännvin och beskattning derå;
Nro 14. i anledn. af Prosten Örnbergs och Riksd.fullm.
Peter Anderssons motioner, rörrde granskning af lurendrejeriförfa
Ilningarna;
Banco-Utskottetr
Nro io3. i anledn. af Riksd.follin. Peter Anderssons motion,
att någon del af odlingslånefonden måtte i discontrörelse
användas;
Den 2 Mars e. m.
43
N:o 104. i anledn. af Hr Rosenblads, B., motion, ang:de
reservfonder för lånecontoren och närmare reglementa1
iska stadganden i afseende på den för Bancodiscontverket
bestämda reservfond;
JV:o io5. med hemställan, att, till följd af R. St:s numera
fattade beslut i anledn. af Utsk:s under N:o 79 afgifna
betänk., Bankens obligationer, härrörande från dess före
år i83o gjorda upplåningar, må fortfarande få i Lånebanken
belånas;
Lag- samt Allm. Bes v.- o. Oecon. -Utsktn:
N:o 48. i anledn. af väckt fråga om laga fardag å s. k.
embetsjord i stad;
N:o 49. i anledn. af återremiss å betänk. N:o 25, ang:de
rättighet att, utan föregående syn på stället, få anlägga
husbehofs-mjölqvarnar;
J\:o 5o. i anledn. af återremiss af betänk. N:o 14, ang:de
upphörande af den 7 härader i Elfsborgs län samt
städerna Borås och Ulricehamn medgifna rättighet till gårdfarihandel
idkande;
N:o 5i. öfver gjorda anmärkntr vid Utsk:ns betänk. N:o
33, i anledn. af väckta frågor, angrde näringsfriheten;
N:o 5i. i anledn. af RiksSltns särskilda beslut, ang:de'
Utskrns betänk. ]\T:o 6 och utlåt. N:o 35 om ändringar, och
tillägg i K. M:s nåd. legostadga för husbönder och tjenstehjon
;
N:o 53. i anledn. af gjorda anmärkntr vid Utsktns betänk.
N:o 27 öfver väckta motioner örn skyldighet för säteriägare
och vissa boställsinnehafvare att deltaga i byggnad
af tingshus och häradsfängelse;
Expeditions-U tskottet:
N:o 23. med öfverlemnande till ny justering af förslaget
lill R. Sits und. skrifvelse, ang:de ytterligare statsanslag
för Armeens pensionscassa.
Likaledes upplästes följande från Ridd.Utsk. inkomne
Hörsamste Memorial!
TJti ett härhos bifogadt, till H. R. o. Ad. stäldt mentor,
har Ridd.direcltn, på andragna skäl, vördsamt hemställt:
1:0 att taket å Riddarhuset må helt och hållet omtäckas
med nya kopparplåtar;
2:0 att detta reparationsarbete ej må på entreprenadeauction
utbjudas, utan verkställas under hand och emot räkning,
samt
3:o att den speciella tillsynen öfver arbetet må under
den Directtn i allmänhet ålagda ansvarsskyldighet, emot arfvode
eller dagtractamente, af Directtn anförtros åt någon
sakkunnig man, under ledning af en utaf Directtns ledamöter.
Sedan Utsk. tagit del af de öfver ifrågaställda repara
-
44
Den 3 Miri c, n.
tionsarbete uppgjorda kostnadsförslag samt jemväl, i afseende
å Riddarhus-reparationsfondens tillgång att derför bestrida
utgifterna, från Ridd.cont. infordrat en calcul öfver
nämnde fonds inkomster och utgifter fr. o. rn. i835 t. o. m.
l83q, så har Utsk. deraf inhemtat, dels att den ifrågavar.
omtäckningen af Riddarhusets tak, hvars behöflighet redan
länge varit erkänd och synbar, och i hvilket afseende Utsk.
hänförer sig till sitt af R. o. Ad. d. 12 Maj sisth år bifallna
yttrande öfver 2 § i Ridd.directlns riksdagsberättelse,
bör kunna, på det sätt Directtn föreslagit, verkställas för en
summa af omkring 9,000 r:dr b:co, dels att Ridd.reparationsfonden,
utan att öka sin nuvar. skuld 3,333 r:dr 16 sk,
b:co, kan af intill i83g års slut inflytande Ridd.capitalionsmedel
bestrida nyssnämnde utgift.
Af dessa skäl anser Utsk. sig äga full anledn, att å Ridd.-  directrns memor. tillstyrka bifall; hvarvid likväl, för att i
möjligaste måtto förekomma reparationsfondens behof att, i
anticipation på blifvande inkomster, i och för denna utgift
upptaga lån från Riddarhusets öfriga fonder samt sålunda
belastas med ränta, hvilket naturligtvis kornrne att betydligt
öka kostnaden, och genom besparing hvaraf fonden sannolikt
skulle, intill i83g eller 1840 års slut, kunna afbetala
sin nu ägande skuld, så att Ridd.capitationsafgilten vid denna
tid kunde, om ej alldeles upphöra, åtminstone till beloppet
betydligt nedsättas, Utsk. vördsamt föreslår det tillägg:
att R. o. Ad. mätte åt Ridd.directm öfverlemna bestämmelsen,
huruvida antingen takets omläggning bör nu
genast helt och hållet eller till någon del verkställas^
eller arbetet kunna uppskjutas, till dess reparationsfonden,
i sin cassa, äger dertill erforderliga medel, eller
ock successive, i mån af inflytande inkomster på reparationsfonden,
företagas.
Hvilket dock till R. o. Ad:s egen ompröfning hänskju-,
tes, Slockholm d. 28 Febr. 1835,
På RiddarhusUtskottets vägnar:
Rudvig vos Stedingk.
W- F. Dalman.
Bilaga.
Hörsamste Memorial!
Redan uti den af Ridd.directjn till H. R. o, Ad., vid
början af innevar. riksdag, afgifna berättelse anmälde Direct:n,
att en betydlig och kostsam reparation å Riddarhusets
tak vore af nöden. Directm har dels genom dess egna
ledamöter, dels genom i byggnadsyrket sakkunniga män sedermera
låtit än ytterligare granska förhållandet och dervid
funnit, att samtliga plåtarna, med högst få undantag,
mer eller mindre äro så skadade, att den gamla täckningens
bibehållande och lagande, ehuru medförande högst dryga
Den 2 Mars e. ra.
45
Kostnader, endast lunde afhjelpa bristfälligheterna för en
Kort lid, efter hvars förlopp enahanda och kanske ännu
större kostnader finge förnyas. Directm ser sig således
nödsakad till R. o. Ad. hemställa, att taket måtte få helt
och hållet omtäckas på enahanda sätt, som det förut varit
täckt, och tror, att, ehuru kostnaden för tillfället visserligen
blir ganska dryg, en sådan åtgärd för cassan i längden
blir mindre betungande, än flera efter hvarandra påkommande
kostsamma reparationer.
Öfver kostnaden för en sådan omtäckning har Directm
låtit af Professoren Estenberg upprätta kostnadsförslag,
hvilket, sedan värdet af de gamla plåtarna blifvit afdraget,
upptager en netto-kostnad af 8,g4o r:dr 4° sk> h:co; ett
annat förslag har äfven blifvit upprättadt af Kopparslagaren
Edström, upptagande netto-kostnaden till 8,172 r:dr 28 sk.
9 r:st. b:co. Till följd af dessa förslag, och ehuru Directm
visserligen förmodar, att under loppet af arbetet en och
annan reparation kan finnas af nöden, som nu ej så noga
Kan beräknas, anser Directm dock, att hela netto-kostnaden
för takets omtäckning ej bör öfverstiga gooo r:dr b:co.
Då emedlertid genom en reparation, sådan som denna,
taket, om reparationen med omtanka och ordentlighet göres,
bör kunna beräkna en varaktighet af ett å två århundraden,
anser Ridd.Directm icke så mycket böra tagas i beräkning,
om den kan till något lindrigare eller högre pris göras,
som icke mera, att den verkställes med den största omsorg,
omtanka och ordentlighet, och tror derföre icke, att repationen
bör upplåtas lill verkställande genom entreprenad,
helst vid en sådan, äfven med den noggrannaste eftersyn, det
enskilda interesset alltid måste söka att, på bekostnad af den
framtida varaktigheten, vinna besparingar, ej mindre i rnaterialiernas
qualitet, än i arbetets ordentliga beskaffenhet.
Af dessa skäl, och då 4 § • 2 a,'R Directms instruction
innehåller, att, då särdeles betydliga reparationer å Riddarhuset
äro nödiga, arbetet bör i tidningarna kungöras och på
auction vid utsatt tid utbjudas, samt Directm således, i fall
R. o, Ad. ej för detta tillfälle medgifver ett undantag, måste
upplåta ofvannämnda arbete å entreprenad, får Directm
vördsamt till R. o. Ad. hemställa:
1:0 Att ifrågavar. omtäckning af taket å Riddarhuset ej
må behöfva på auction utbjudas, utan får under hand och
emot räkning verkställas.
2:0 Att den speciella, dagliga och stundliga tillsynen
öfver arbetet måtte, under den Directm i instructionen och
öfriga föreskrifter i allmänhet ålagda ansvarsskyldighet, emot
arfvode eller tillräckligt dagtractamente, af Directm få anförtros
åt någon sakkunnig man, under ledning af en utaf
Directms ledamöter.
I fall denna hemställan af R. o. Ad. bifalles, så, ehuru
visserligen icke den säkerhet i kostnadens belopp kan vinnas,
46
Den a Mars c. m.
som om arbetet på entreprenad-auction utbjudes, hyser likväl
Direcltn den förhoppning, grundad på föresynen af de
arbeten, hvilka vid Banco- och Riksg:sverkens hus de sednare
åren blifvit verkställda, att kostnaden icke skall öfverstiga
den, hvartill arbetet vid entreprenad kunde komma att
stiga, helst beräkningen på tillbörlig vinst och omöjligheten
att vid en reparation af den art, som denna, på förhand
göra noga beräkningar alltid måste höja den summa, för
hvilken speculanter kunna förbinda sig alt fullborda arbetet.
Stockholm d. 3o Dec. 1834.
Jacob De la Gardie.
Fredr, Boye, C. Åkerh jelm. C. F. Carleson. II. G. af Melin.
F. O. Silfverstolpe.
Lades på bordet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 9 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 5 Mars 1835.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades i prot.utdr. för d. 2 dennes f. m. och 5
prot.utdr. för samma dag e. m.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskrs förslag
N:o 3o4 till R. St:s und. skrifvelse till K. M., angrde
upphäfvande af den medgifna tullfria införseln från .Norrige
till Sverige af brännvin m, m,
Likaledes upplästes till justering och godkändes nedannämnda
från Exped.Utsk. inkomna förslag till 2:ne §§ i riksd.-  beslutet, nemi.:
1:0 ang:de förhöjning i skjutslegan för extrapostföringen
samt om bestämmandet af beloppet af de roterings-ersättningar,
sorn af postmedlen böra utgå;
2:0 anglde åtskilliga omständigheter och frågor, hvilka
dels äga sammanhang med f. d. Allm. Magasinsinrättningen,
och dels hafva afseende på liqviden af de äldre och sednare
årens undsättningsskulder.
Vid förnyad föredragning af K. M:s d. 2 dennes på
bordet lagda nåd. skrifvelse till R. St., anglde djeknepenningarnas
upphörande samt den s. k. sterbhusafgiftens erläg
-
Den 5 Mart f. ra.
47
gande i städerna Stockholm och Götheborg, beslöt R. o. Ad.,
att nämnda nåd. skrifvelse skulle StatsUtsk. meddelas.
Ånyo föredrogs K. M:s d. i dennes på bordet lagda
nåd. skrifvelse til! R. St. i nnledn. af deras und. skrifvelse
af d. 27 Oct. sisth år, angzde ett nytt system för Rikets
silfvermynt.
Hr Dalman, Wilh. Fredr., uppläste följande:
Det vore en brist på öppenhet, om jag nekade, att det
är med en känsla af sorgset obehag, som jag tager till ordet
i anledn. af det nu föredragna ärendet; men jag anser
det vara min pligt att begagna min yttranderätt på detta
rum för att uttala en öfvertygelse oell anställa några betraktelser,
hvartill den nu under pröfning varande K. skrifvelsen
eller, rättare sagdt, de dervid fogade handlingar, jemte
åtskilliga föregående tilldragelser under de sednare tiderna,
gifvit beklagligen alltför grundade anledningar.
Tjugosex år äro om få dagar fortin na, sedan, genom
en gammal Konungaätts aflägsnande från thmnföljden, grunden
lades till ett nytt statsskick, sedermera befästadt genom
en ny grundlag, hvari man åsyftade att medelst vid
Konungens sida ställda, inför både lagen och opinionen
ansvariga, rådgifvare förebygga eller åtminstone beglänsa
Konungamagtens möjliga misstag och förvillelser. Jag
frågar: hafva Konungens rådgifvare efter denna tid (med
högst få undantag) förstått eller velat uppfatta denna, den
första sanningen i en constitutionel samhällslära, grunden,
hvaruppå allt det öfriga hvilar? Hafva de insett eller betänkt
den absoluta orimligheten deraf, att den enligt Jagarna
okränkbare, för klander fridlyste Konungens personliga
åsigter och förslag ställas fram såsom föremål för Representationens
och folkets offentliga nnmärkn:r emot de
möjliga förbiseenden af lag, tillbörlighet eller Rikets sannskyldiga
nytta, hvilka kunna begås af denna höga person
såväl som af hvarje annan menniska? Hafva dessa rådgifvare
fattat sin pligt att resignera från sina platser, då de uti
någon vigtig samhällsangelägenhet eller — än mer — i hela
riktningen af regeringssystemet ej kunnat vara så lyckliga
att dela Konungens tänkesätt, samt såmedelst lemna ät Konungen
valet af andra med honom mer liktänkande, hvilka,
utan uppoffring af sin öfvertygelse, kunna följa den bana,
som en måhända mer än de upplyst Regent utstakar? Hafva
de slutligen betänkt, huru föga grannlaga, att ej säga rent
af opassande, det är, att, då de ej begagna sin resignationsrätt,
utan vilja qvarstadna vid sin Herres rådsbord, offentligen
reservera sig mot de framställningar, hvilka Konungen
—- som endast i och genom sina rådgifvare kan
utöfva en laglig magt — meddelar Representationen,
— att ej hellre, genom borttagandet af dessa reservationer,
48
Dea 5 Mart f, m.
bilda sig till en egid för Konungen, oantastlig just derföre,
att högstdensamme i regeringsärender aldrig ansetts kunna
handla utan ett för hans åtgärder ansvarigt biträde? Och
är detta väl att äga en sann kärlek och vördnad för Konungamagten,
att handla i dess interesse?
Vi måste, mina Hrr, pä dessa frågor svara ett sorgligt
nej. Ett af exemplen hafva vi bredvid oss; flera andra
äro ej svåra att uppleta. Och har icke den rådgifvande
personalen dermed, snart sagdt, Öfver sig sjelf afsagt den
hårdaste af alla domar? Ty om dessa rådgifvare anse sig
kunna tryggt behålla sina embeten, oansedt landets regering
skulle föras tvärt emot deras öfvertygelse om Rikets
nytta, om folkets och representationens billiga fordringar,
hur skall man väl då föreställa sig, att de betrakta dessa
höga platser? Månne såsom ingenting högre än ansenligt
doterade, med stjernor och band utstyrda, nämndemansstolar,
som måste vara fyllda med ett visst antal bisittare,
för att rätten skall vara domför? Och hvad annat intryck
skall det väl åstadkomma, då man hör icke blott hviskningar,
utan understundom offentliga fronderier deröfver, alt
Konungens rådgifvare icke förmå göra sina meningar gällande,
att de ofta nödgas reservera sig mot de vigtigaste befordringar
och regeringsbeslut, att inflytelser utom rådkammaren
äro vida mäktigare än inom densamma m. m., —•
och detta under det att rådkammaren blifver till sin personal
oförändrad och de verkliga inflytelserna ej få plats
deri? Och om vi skulle tänka oss saken på en annan sida
än den, att rådgifvarne, öfverväldigade af en större kraft,
en ihärdigare vilja, skarpsinnigare fattning hos Regenten, ej
ansåge sin offentliga karakter värd offret af sina löner och
öfriga emolumenter; om i en framtid någon svag, kortsynt,
men tillika öfver sin konungslighet uppblåst Regent bestege
thronen, om han omgåfve sig med listiga, sluga och mot
friheten fiendtligt sinnade rådgifvare, hvilket vidsträcktare
fält kunde val tänkas för Machiavels konster, än att skjuta
Konungens personlighet framför alla de mer eller mindre
riksförderfliga och opopulära förslag, som framlades, men
sjelf stå såsom helgon, i reservantskrud, inför folket, ehuru
man sedermera, då frågan blefve om förslagets genomdrifvande,
använde (såsom exempelvis vid sista riksdagen i passevolauce-frågan)
alla möjliga bemödanden för att bereda
framgång åt det förslag, emot hvilket man sjelf reserverat sig.
En ministere i Frankrike, i England, i Spanien, i Portugal,
ja, ens i någon af Tysklands små representativa stater
skulle klaga öfver bristande förmåga att göra sina meningar
gällande hos regenten, undskylla sig med omöjligheten
att rubba hans personliga äsigter, fördomar, tycken,
benägenheter äfven i de vigtigaste samhällsfrågor eller —•
kronan af allt, såsom en verkligt constitutionel absurdite' —
fram
-
Den 5 Mars f. ra.
49
framlägga för Representationen ett förslag eller en skrifvelse
från Regeringen, uti hvilken ingen af ministrarna deltagit,
ja, emot hvilken de till prot. yttrat och låtit medfölja
en särskild mening, — tror man väl, att en sådan ministére
skulle ett ögonblick kunna ens våga taga i anspråk
nationens förtroende och högaktning? Våra constitutionella
former äro visserligen, jag medgifver det, icke fullt desamma
som de ofvannämnda ländernas, men principen derför
är enahanda; i samma mån man aflägsnar sig derifrån,
torde således intrycket hos folket jemväl qvarstå enahanda,
och den constitutionella regenten (d. v. s. en sådan, som
städse handlar under inför folket ansvarsskyldiga embetsmäns
skydd), beröfvad detta värn, förvandlas till en enväldigt
styrande monark, personligen blottställd för folkets ej
alltid lungmodiga missnöje, att icke glömma de partistrider
och otaliga olyckor, som för ett land kunna härledas derifrån,
att folket nödgas identifiera Konungens personlighet
med regeringsåtgärderna och icke städse får bibehålla den
tröstande och lugnande tanka, att den oantastlige Konungen
alltid måste handla klokt och ädelt, blott han full*»
ständigt upplyses och icke missledes, eller genom otidigt
smicker, lycksökeriets och egennyttans menniskofruktan, förvillas
af sin omgifning och sina embetsmän, — och slutligen
att det ytterst beror af folkrepresentationen att kunna fästa
regentens uppmärksamhet vid det sätt, hvarpå Konungens
ministrar eller rådgifvande embetsmän fullgöra sina skyldigheter
och huruvida de förtjena hans och nationens förtroende.
Mina Hrr! från denna synpunkt betraktar jag den
constitutionella konungamagten, och jag är lifligt öfvertygad,
att, om den städse och oaflåtligen blifvit så betraktad
af de män, hvilka erhållit det dyrbara förtroendet att
upplysa och råda den Konung, hvilken lemnade sitt fosterland,
sin äras hembygd, sitt enskilda lugn, för att, ehuru
främmande för Nordens lagar, sedvanor, lynne, ja, för sjelfva
dess språk, gifva Sverige offret af sina bragder, sin kraft
och sitt snille, — då tvekar jag åtminstone ej att uttala
min tro, att frukterna af delta offer blifvit helt andra, än
de nu synas för mig och många, och att de uttryck af missbelåtenhet,
hvilka nu ej sällan torde hafva stört den åldrige
Hjeltens tillfredsställelse och inom hans sinne hvälft oroliga
tankar, då varit förvandlade i den öfver sin Styrelses
kraft, värdighet och enkla odalmannadygder tacksamme
nordbons lika oförställda och öppna som allmänna yttringar
af uppriktig aktning och obetingadt förtroende.
Med dessa mina tänkesätt torde ingen förundra sig öfver
den verkliga förvåning, med hvilken jng af de den K.
skrifvelsen bifogade Statsrådsprotocoll inhemtade, icke blott
att Konungens rådgifvare varit af en med Konungens full5
20 H. 7
00
Den 5 Mar* f. ib.
komligt skiljaktig mening i clt ärende, hvars fördröjda afgörande,
dessa rådgifvare veterligen, utgjort och utgör föremål
för Representationens och folkets ej ringa missbelåtenhet,
utan ock underlåtit att fästa K. M:s höga uppmärksamhet
både vid denna omständighet och dervid, att frågan
om ”grunderna för Bankens rörelse och förvaltning” eljer
”myntbestämningens upprätthållande” icke äger något
slags sammanhang med frågan om en mynträkneenhet för
Jandet, d. v. s. myntets namn, form och siffra, och slutligen
ej heller finnas liafva gjort föreställningar emot det intrång
i den R. St. genom 72 § Reg.F. förbehållna och vid
denna riksdag ytterligare stadfästade rätt att ensamma besluta
om Bankens rörelse och förvaltning, hvilket skulle äga
rum, derest R. St:s beslut i dessa ämnen öfverlemnades till
den andra Statsmagtens pröfning, och en förändring deri
möjligen komme att fordras, såsom vilkor för ett gynnsamt
svar å R. St:s skrifvelse i ett helt annat ämne, deri R. St.
(som mig tyckes utöfver grundlagens ordaförstånd oell mening)
ansett Regeringen hafva afgörande röst.
För min del förmodar jag, att, om nämnde betänkligheter
blifvit i en klar dager framställda, ett helt annat resultat
blifvit följden, än ifrågavarande nåd. communication,
hvilken lemnar hufvudfrågan in statu quo och endast än
mer måste uppehålla eller odrägliga riksdagen, samt tilläfventyrs
åter upprifva de ännu ej läkta såren efter debatterna
rörrde 72 § Reg.F.
Emedlertid och då Konungen behagat antyda R. St. att
Jemna Konungen del af deras vid denna riksdag fattade beslut
om grunderna för Bankens rörelse och förvaltning, så
torde, i anledn. af denna önskan eller nåd. befallning, BancoUtsk.
bora höras; förmodande jag således, att den K. skrif—
velsen varder till detta Utsk. remitterad.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Jag har icke
begärt ordet för att ingå i någon utveckling af det ämne,
som Hr Dalman vackt,'utan blott för att afgifva en nödig
förklaring i anledn. af de frågor, Hr Dalman ställt till Konungens
rådgifvare. Jag deltager icke i öfverläggningarna
på detta rum uti min egenskap af Konungens rådgifvare;
jag sitter här med samma pligter och skyldigheter som hvar
och en annan riksdagsman. Om man derföre här kunde affordra
mig redogörelse för mina tillstyrkanden i Statsrådet,
så skulle de öfriga RiksSlm äga anspråk på samma rätt;
men hvad som icke kan utföras inom alla RiksStrn, bör icke
Utföras inom ett. Detta är mitt första svar till Hr Dalman.
Det andra är, att om Gonstit.Utsk. eller en enskild riksdagsman
anser sig hafva skäl till anmärkn. emot Konungens rådgifvare,
så hafva de vägen för sig i grundlagen föreskrifven;
roen några förhör och examina med Konungens rådgifvare
uti RiksStrn tillkomma ej Representationen. Jag arn
-
Dea 5 Mars f. m.
5i
nar ej heller underkasta mig den; ty jag är ej sinnad att
gifva näring åt dessa försök till efterhärmning af andra länder,
styrda efter andra lagar och isynnerhet andra häfdvunna
plägseder. Jag kommer således aldrig att här lemna
svar på sådana frågor, som åsyfta redogörelse för mina åtgärder
i egenskap af Konungens rådgifvare. Hvad åter bibehållandet
eller frånträdande! af mitt embete vidkommer,
sä får jag blott förklara, att det aldrig kommer att bero af
några skrämskott eller uppmaningar från dagbladen eller
andra, helst jag ej tror mig behöfva af andra något lära i
tillgifvenhet eller grannlagenhet och vördnad för den Konung,
jag tjenar.
Frih. 13oye, Ludv.: Jag var ej närvar, vid början af
Hr Dalmans anförande, men har deraf hört tillräckligt för
att intagas utaf en känsla af ogillande, hvilken jag ej kan
dölja. Hvad vill då Hr Dalman? .Statsrådet har understödt
Ständernas skrifvelse. Vill Hr Dalman göra ett brott häraf?
Vill han, att rådgifvarne skola lemna sina platser, hvar
gång Konungen ej hör deras röst? Måtte man eftersinna
följderna häraf. Antingen skulle Konungen blifva ett blindt
verktyg för rådgifvarne, eller ministeren ombytas hvart ny
och nedan. Mouvementets rop under hela riksdagen har
varit: en ombytt ministere. Men så öfvertygad jag är, att
de krafter, som tillhöra det conservativa elementet, äro tillräckliga
för att hålla rådgifvarne ryggen fri, så länge de
vilja hylla de conservativa grundsatserna, så öfvertygad är
jag ock, att om nationen misstänkte, att rådgifvarne, uppenbarligen
eller hemligen, dagtingade med vårt oförståndiga
mouvement, så skulle de öfvergifvas af båda sidorna och
följas af begges ovilja. Jag hembär derföre Konungens rådgifvare
offentligen min tacksamhet för det de ej låtit en så
lumpen omständighet, som myntenhetsfrågan, försätta Svenska
folket i tvekan, huruvida det ägde ett Statsråd af nog
styrka att uppbära ett Konungens afslag, och som ej varit
nog svaga att straxt öfvergifva sina platser åt mouvementets
corypheer; och om Ministeren tror, att öfverlöparne förmå
hålla dem ryggen fri, i fall de sjelfva svika de conservativa,
så bedraga de sig. Jag gillar således rådgifvarnes förfarande
att understödja R. St:s skrifvelse. Hvad K. M:s eget
höga beslut beträffar, så tillåter jag mig icke något omdöme
deröfver, och hade äfven aldrig tänkt yttra mig i ämnet,
så vida jag ej dertill blifvit uppkallad af mouvementets
magtspråk.
Hr Dalman: Det är med cn smickrande förvåning,
jag hört, att mitt yttrande föranledt H. Ex. Gr. afWetterstedts
här afgifna förklaring. Jag har visserligen med mitt
anförande ej åsyftat något förhör, ännu mindre kunde jag
äga det djerfva hoppet, att det skulle föranleda till en resignation
af hela mkiisteren. Min mening var endast att
il
Den 5 Mars f. ra.
yttra cn öfvertygelse och få denna förvarad i prof., väl vetande,
att hvad jag här yttrar är en ropandes röst i öknen;
men jag har så ofta hört, huruledes Regeringspersonalen söker
skydd under föregifvande af Konungens skiljaktiga tänkesätt,
att jag väl tycker tillfället vara inne alt högtidligen
inlägga min protest emot denna Regeringens uppfattning
af dess förhållande till Konungen. Så länge D.D. E.E.
sitta i Hans Råd, så är det mot dem allt missnöje måste
lagligen riktas; och att genom offentliga, inför folket
framhafda protocoller skydda sig och låta Konungen stå ensam,
är att fullkomligt afvika från all constitutionel princip.
Hvad är väl oformligare, än om Konungen framkommer
till R. St. med ett förslag eller en skrifvelse, den hela
Regeringen undandrager sig att försvara? H. Ex. har talat
om de häfdvunna plägsederna, hvilka ställa Konungens
rådgifvare i ett annat förhållande till Konungen här,
än i andra constitutionella länder. Jag tror likväl, att gamla
plägseder ej böra gälla mer än det sunda förnuftet, och
att efter 26 år tiden är inne att aflägsna sig från slendrianen,
för att åtminstone närma sig till sådana principer,
hvarigenom man kan bibehålla vårt constitutionella samhällsskick.
Ideen derför är, attingen fiendtlighet, nej, icke
ens ett missnöje skall kunna finnas emellan Konungen och
Representationen. Konungen är deröfver alltid upphöjd,
och hans minislére står alltid såsom en medlare, en egid.
Konungen är lagarnas högste upprätthållare; men då det är
alldeles omöjligt, att han kan sjelf förstå och uträtta allt,
heror detta hufvudsakligen på beskaffenheten af de embetsman,
som omgifva honom. I stället för att i republiken,
eller det mera inskränkta konungadömet, folkrepresentationen
tillsätter dessa embetsraän eller denna regering, är sådant
i den constitutionella monarkien öfverlemnadt åt Konungen,
som, sjelf tillhörande intet parti och öfver allo interessen,
bör kunna vara fullkomligt opartisk i sina val.
Det är ur denna synpunkt Representationen har ett oeftergiflig!
åliggande att fästa Konungens uppmärksamhet på de
bristande egenskaperna hos hans rådgifvare, och det är således
dem, som klandret mot regeringsåtgärderna ovilkorligen
måste drabba. Detta är min öfvertygelse, den jag, utan
att förnärma någon, trott mig äga rätt att här framställa;
och ehuru jag väl vet, att Konungens rådgifvare ej äro,
enligt grundlagen, skyldiga att svara på några frågor, förmodade
jag dock, att de, för sin egen skull, ej borde låta
folket sväfva i okunnighet om deras tänkesätt i de ämnen,
hvilka från Konungens rådkammare öfverlemnas till Representationen.
Hr Gr. af Wetterstedt har benäget visat mig
vägeu till Constit.Utsk. Denna hänvisning har H. Ex. någon
gång förut meddelat. Troligen vet H. Ex., till hvilket
mål den leder. Jag vet ock detta, och tror det ej löna stort
mödan att gå denna vjig* Någon afsigt att skräma D.D.
Den 5 Mars f. m.
53
E.E. frän platser, der de synas sitta så fast, har aldrig kunnat
finnas hos mig. Jag önskar ej ens, att någon skulle
hafva magt att skralna hvarken den ena eller den andra;
men jag tror, att, då D.D. E.E. äro menniskor såsom
vi andra, de äfven genom Folkets och Representationens ej
otydligt uttryckta missbelåtenhet med deras förmåga att bedöma
landets tillgångar och behof samt folkets fordringar,
skulle kunna öfvertyga sig, att deras tid är förbi och att de
icke, med den bästa vilja, kunna tillfredsställa folket och
dess ombud, eller motsvara de anspråk på en regering, sorn
den nya tiden äger. — Det är denna öfvertygelse, som både
publiciteten och en del af Represeutationen önskat kunna
bibringa D.D. E.E., visserligen ej genom skrämsel, utan genom
temligen allvarsamma handlingar, såsom afslag å
anslag, propostr m. m. Till svar å hvad Frih. Boye yttrat,
får jag lemna, att jag ej vill annat än jag kan, — och
det är, vid detta tillfälle, blott att öppet yttra min öfvertygelse:
att jag visst ej fordrat, att Konungens rådgifvare
skulle resignera vid hvarje tillfälle, de i någon lumpen sak
ägde en olika tanka med Konungen, utan tvärtom framställt
och klandrat oformligheten deraf, att Konungens rådgifvare,
ehuru de qvarstadnat, likväl ej haft nog grannlagenhet
att just i denna lumpna omständighet, som Frih. kallat den,
cedera sin egen tanka, utan hellre comprometterat Konungen
och Konungamagten genom en enhällig reservation. Beträffande
öfver löpar ne, bar jag aldrig ämnat åtaga mig
deras försvar; jag är blott säker att aldrig sjelf komma att
höra till deras antal.
Frih. Cederström, Jac.: Den siste värde talaren har
yttrat sig på sidan om formerna. Han äger ej rätt att här
framställa fråga, om Konungens rådgifvare ej fullgjort sina
piigter. Sådant är förbjudet i grundlagarna, och hans uttryck,
att hvad han här yttrat vore en ropandes röst i öknen,
bör rätteligen så förstås, att den värde ledamoten ej
bort understå sig att här framkomma med sitt yttrande.
Våra former bestämma ganska noga den väg, man äger gå,
då man vill framställa anmärkn:r emot Konungens rådgifvare.
Jag hänvisar i detta fall till 29 § Riksd.Ordn. och är
öfvertygad, att hvar och en, som läser 90 § Reg.F., skall
linna Hr Dalmans yttrande obefogadt och obehörigt.
Frih, Boye: På min fråga, hvad Hr Dalman vill, har
han svarat, att han blott vill yttra sin öfvertygelse. Men
med den rätt, jag äger att undersöka denna öfvertygelse och
att hysa en motsatt, skall jag ytterligare upptaga Hr Dalmans
sals. Af hans sednare yttrande finner jag, att han anser det
för ett brott af rådgifvarne att icke hafva resignerat derföre,
att de uti den förevar, frågan tänkt olika med Konungen;
och Hr Dalman har synts vara ledsen öfver, att Statsrådsplalserna
icke i dag äio lediga. Jag får helt enkelt för
-
54
Den 5 Mars {.ta.
klara, att jag är af en annan tanka. Yttrandet, att Statsrådet
framställt Konungen sorn skott-tafla, skulle jag önska
blefve närmare förklaradt. Jag, som vördar och personligen
känner till hvad grad vår Konung äger oberoende och snille,
kan icke föreställa mig en sådan tanke möjlig, som skulle
Konungen kunna manieras till annat, än hvad han sjelf vill;
och jag önskade att veta, huru Statsråden väl skulle bära
sig åt, för att framställa Konungen såsom föremål för missnöje.
Jag önskar, att jag oriktigt uppfattat talarens mening,
och skall med tålamod emottaga tillrättavisning; men jag
öfverlemnar till R. o. Ad:s eftersinnande, huruvida, om
man utgår från Hr Dalmans argumentation, man icke kommer
till det resultat, att Konungen antingen bör vara ett
blott verktyg för Statsrådet, eller ock Statsrådsplatserna få
en ombytlighet, förderflig för allt hvad regeringssystem kunde
heta. Jag ber att få göra Hr Dalman uppmärksam derpå,
huruvida sådant står tillsammans med grundlagens förutsättning
och med nationens fordringar, att de ansvariga
rådgifvarne skol® äga en bestämd öfvertygelse och stå fast
vid den. Skulle Statsråden tala emot Ständernas önskningar,
så är det klart, att man dermed icke finner sig belåten;
men nu hafva de talat för en sådan önskan, och likväl
är man missnöjd. Jag bekänner, att jag under hela riksdagen
funnit underligt, om någon bra karl vill gå in i Statsrådet,
och i dag har en sådan förundran blifvit ytterligare
stegrad. Jag frågar: äro väl de framställda påståendena
enliga med andan af vår statsförfattning, eller åsyfta de väl
annat, än att på hvad sätt som helst få Statsrådsplatserna
lediga för mouvementets coryphe'er.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Jag hade ej kunnat
föreställa mig, att begagnandet af Konungens höga rätt
att uppskjuta pröfningen af ett ämne, och Statsrådets dervid
yttrade und. mening, skulle kunna föranleda till anmärkntr
inom RiksSt:n. Jag har likväl nu hört Hr Dalman här framställa
sådana antnärkn:r jemte anspråk, att Konungens rådgifvare
borde af denna anledu. frånträda sina platser. Denna
oväntade anmärkn. har, på ett af mig fÖrväntadt sätt,
redan blifvit besvarad af H. Ex. Hr Gr. af Wellerstedt, och
jag får blott förklara, att jag till alla delar instämmer med
denne sistnämnde värde talare. Äfven jag anser mig ej böra
ingå i någon redovisning, hvarföre jag icke begärt mitt afsked.
Domare öfver mitt handlingssätt i detta afseende äro
Konungen, lagen och mitt eget samvete. Råd härvid tager
jag åter af mig sjelf eller, om jag finner för godt, af andra,
för hvilka jag hyser förtroende; men jag låter ej dessa
råd påtrugas mig oombedda, och anser mig derföre ej brista
i grannlagenhet, mot det folk, i hvars styrelse jag har den
äran alt som Konungens rådgifvare deltaga.
Frih. von Schulzenheim, Dav.: Jag var icke när
-
Den 5 Mars f. m.
55
var., då Hr Dalman började uppläsningen af sitt skriftliga
anförande, och har endast afhört slutet deraf; men jag har
öfvervarit H. E. Hr Gr. af Wetterstedts svar. Icke emot
den talare, som i dag ställt frågor och uppmaningar till
Konungens rådgifvare, men mot Eder, mina Hrr, i främsta
rummet, och i andra rummet mot mig sjelf, anser jag mig
förpligtad att öppet och bestämdt förklara, det H. Ex. Hr
Gr. af Wetterstedt till alla delar uttalat, hvad sorn äfven
är min öfvertygelse, och hvad som både varit och skall
blifva regeln för mitt handlingssätt, såsom ledamot af Konungens
Statsråd. För denna förklaring anhåller vördsamt
jag om ett rum i R. o. Ad:s protocoll.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag får till en början
betyga min ledsnad deröfver, alt jag icke uppkommit
förrän vid slutet af Hr Dalmans muntliga anförande. Jag
hade således ej ämnat deltaga i diseussionen; men då jag
hört en talare yrka, att Hr Landtm, ej borde tillåta någon
understå sig att yttra sig i detta ämne, så kan jag ej undertrycka
meddelandet af min tanka deri. Jag tillstår, att
då, vid sista riksdagen, Statsrådet likaledes enhälligt reserverat
sig mot den K. proposm i mötespassevolancefrågan,
ansåg jag delta mycket oformligt, beklagande, att Konungen
på detta sätt framstått, blottad på rådgifvare och såsom
ensamt mål för Representationens och Nationens möjliga missnöje.
Jag såg likväl någon raison deri, att rådgifvarnes särskilda
mening då medföljde den nåd. propostn, på det Representationen
måtte kunna välja mellan båda; men då fråga
är endast om ett svar på Ständernas skrifvelse, anser jag
sådant i högsta grad oformligt, desto mer, som grundlagen
icke föresferifver, att Statsrådsprot. skola medfölja sistnämnde
slags meddelanden. Constil.Utsk. följer merendels den
princip, att, då Utsk. beslutar med R. St:s rätt, några särskilda
tankar ej böra få medfölja till Siänderna. Enahanda
är förhållandet bär, och jag kan ej förslå annat, än att då
samtliga rådgifvarne yttrat en annan tanka än Konungen,
hafva de liksom uttalat den meningen: hända hvad som
bända vill, vi skola åtminstone sitta i säkerhet.
Detta är orätt. Konungens rådgifvare äro de åskledare,
hvilka skola från thronen afleda det möjliga folkmissnöjets
ljungeldar, och om de icke vilja detta, böra de träda tillbaka
och lemna Konungen tillfälle att omgifva sig med andra
rådgifvare, som dela hans åsigter, på det Majestätet aldrig må
stå alldeles allena. Detta angående formen. Hvad sjelfva saken
beträffar, kan jag ej underlåta att erinra, huru angelägen
man var att medelst 71 (j:s nya redaction förskaffa Konungen
del i banco-lagstiftningen. Detta afslogs. Sedan försökte
man att genomdrifva samma förslag i civillags-form.
Då detta ej heller lyckades, ser man nu här ett nytt försök
att vinna samma ändamål blott på grund af 7 § i i83o års
56
Den 5 Mars f, ni.
banklag; och jag frågar: följer väl af denna §, att reglementet
skall underställas Konungens pröfning? Redan 1817^
då hemligheten ännu varade i bancoärender, stadgade R.
St., att alla Utskls föreskrifter skulle vara i öfverensstämmelse
med R. St:s beslut, hvaraf dock icke följde, att dessa
stadganden skulle underställas Ständerna. Nog af, att föreskriften
fanns. R. St. hade full förtröstan, att Utsk. skulle
ställa sig den till efterrättelse. Så är äfven förhållandet här.
Någon annan controll deröfver, att Ständernas beslut rÖr:de
Banken stå i öfverensstämmelse med i83o års banklag, behöfves
icke, än de af Konungen sjelf förordnade talmän,
hvilka i motsatt fall icke lära underlåta begagna sin rätt att
vägra propostn. Först i den händelsen, att Constit.Utsk.
ogillar ett sådant förfarande, torde Konungen lagligen kunna
lägga hinder i vägen för verkställigheten af ett R. St:s
beslut i dessa frågor; men icke är Konungen eljest tillsatt
till controllör öfver R. St:s förhandlingar, ty, såsom sagdt
är, talmännen äro hans ombud. 66 § Reg.F. innehåller, att
R. St. böra vårda statens credit; men icke behöfva R. St.
derföre till Konungen öfverlemna att granska, huru denna
R. St:s skyldighet uppfylles, och lika litet synas R. St. behöfva
i officiel väg meddela Regeringen underrättelse om de
reglementariska åtgärder, hvilka beslutas rör:de Banken. Sådant
är dessutom alldeles icke någon hemlighet, emedan
handlingarna röride dessa beslut redan för flera månader
sedan äro tryckta. Jag anser således K. M:s skrifvelse böra
öfverlemnas till BancoUtsk., med anmodan att afgifva förslag
till svar.
Frih. Kantzou, Joh. Al b., instämde med Hr Cederschjöld.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag hade icke ämnat yttra
mig i denna fråga, men uppträder derföre, att jag hörde en
ledamot, Frih. Cederström, framkomma med försök, icke
blott att lägga hinder i vägen för vår yttrande-rätt, utan
jemväl att kränka vår ära. Jag hade icke förmodat, att Ilr
Frih. skulle visa sig bland dem, som ville bidraga att nedsätta
Husets värdighet, hvilken, den måtte då vara hurudan
som helst, jag dock hoppas på det sätt uppfattas af Hr
Landtm., att han icke lemnar utan tillbörlig beifran det
uttryck, Frih. Cederström tillåtit sig, att han nemi. förmodat,
det en ledamot icke skulle understå sig att här afgifva
det yttrande, hvaremot Hr Frih. framställt sina anmärkn:r.
Jag tänker icke heller nu att ingå i yttrande öfver
saken. Jag vill blott förklara, att jag funnit Hr Dalmans
anförande fullkomligt parlamentariskt, och att Frih. Ceder*
ströms varit i samma mån obehörigt. Jag är öfvertygad,
att uti hvarje annat constitutioneit land hade Hr Dalmans
framställning vunnit ett odeladt bifall. Jag vill likväl icke
lem
-
Dan 5 Mars f. m.
®7
lemna outtryckt, att jag ej med Hr Dalman kan dela den
tanka, att de satser, han framställt, för närvar, äro i vårt
iand tillämpliga. Jag beklagar nemi., att Hr Dalman anna
är dårad af den tro, att vi lefva i ett land, der ett sannt
constitutionelt statsskick är rådande. Jag bekänner, att det
funnits en tid, då äfven jag trott, att våra grund lagsstiftare
velat skänka oss en i verkligheten ansvarig rådgifvande
personal omkring regenten, och jag erkänner jemväl, att den
tid funnits, då jag sjelf velat ställa mig på och utgå från
samma synpunkt sorn den, hvarifrån Hr Dalman utgår; men
jag har funnit, att den föreställning, som kom mig att söka
en sådan ståndpunkt, endast var en dröm. Hr Dalmau
torde påminna sig från de debatter, deri jag och han gemensamt
deltagit, ang:de införande af departementalstyrelse,
huruledes sjelfva de personer, hvilka man ansett tillhöra
det reformerande partiet, eller s. k. mouvementet, ändock
icke velat medgifva någon ovilkorlig ministeriel ansvarighet,
än mindre en verklig ministerstyrelse, utan man ville
fortfarande anse ministeren såsom blott skyldig att åt
den allena regerande Konungen gifva und. råd, blottställd
för ett ömsom rättvist, ömsom orättvist tadel af ett
Constit.Utsk., utan alla vidare resultater. Jag tror det således
vara förgäfves att under närvar, former vilja göra ett
sådant begrepp om våra institutioner gällande, som Hr Dalman
hyser, och jag tror t. o. m., att det allm. tänkesättet
hos folket icke kan, utan förändring i nämnde former, utbilda
sig till en dylik föreställning. Man fruktar nemi. all t—
jemnt för en verklig minislerstyrelse och vill, att den alltid
skall vara sådan, att den står färdig att vika för Konungens
enskilda opinion; och under sådana förhållanden kan
jag icke förena mig med det slags opposition, som riktar sin
ifver mot en ministére, hvilken i sjelfva verket icke finnes.
Jag finner jemväl ur denna åsigt det hafva varit fullkomligt
behörigt af H. Ex. Gr. af Wetterstedt att vägra här ingå i
en redogörelse, hvartill han eljest af Hr Dalmans anförande
bort finna sig uppkallad. Jag hoppas dock, att den tid
snart måtte komma, då det lika väl utgör en olänkbarhet, att
ett vägrande svar i detta afseende kan lemnäs, som det na
verkligen vore en oformlighet att med något annat gå till
mötes. I frågan om den K. skrifvelsens behandling anser
jag lämpligast, att Exped.Utsk. anmodas uppsätta det svar
från R. St., hvartill den K. skrifvelse!) kan föranleda.
Hr Dalman: Först vill jag tacka Gr. Horn för det
värdiga sätt, hvarpå han tagit yttranderättens försvar, och
jag kan, i hvad sådant rör mig personligen, ej underlåta
offentligen erkänna, att jag deruti igenkänner den ädelhet i
karakteren, hvarpå jag, under den längre tid, jag njutit
äran och tillfredsställelsen af Hr Gr:s bekantskap, städse
rönt prof. Beträffande Hr Gris yttrande i sjelfva saken, sy^
20 H. 6
5S
Den 3 Mars f. m.
nes det vara anslaget i en alltför elegisk tonart. Vore Hr
Gris förutsättningar i sjelfva verket sanna, då skulle jag
verkligen misströsta, huruvida vi lefde i ett fritt samhälle,
eller icke. Jag är likväl icke nog olycklig att hysa dessa
sorgliga tankar, och jag tror ännu, att, äfven under våra
närvar, former, det ytterst beror på Konungens rådgifvares
personlighet, på måttet af deras insigter, fosterlandskärlek,
redbarhet, sjelfständighet, kraft och karakter, huruvida deras
meningar kunna göra sig gällande eller icke hos Konungen,
— och jag skall aldrig upphöra att anse det såsom en
brist på någon af dessa egenskaper, om Konungen icke öfvergifven
en mening, som ingen af hans rådgifvare velat
biträda eller ikläda sig ansvar för. Jag tror, att om Konungens
rådgifvare verkligen ansett de nuvar. formerna hinderliga
för fullgörandet af deras constitutionella pligt eller
för utöfningen af deras constitutionella magt, det varit deras
ovilkorliga skyldighet att åtminstone försöka få dessa
former förändrade. Men i stället hafva de, t. o. m. sorn
enskilda representanter, icke otydligt visat sin obenägenhet
för hvarje förslag i denna riktning, hvilket synes visa, att
de finna sig väl vid sådana former, under hvilka den ministeriella
oförmågan — att ej säga det ministeriella lättsinnet
— kan njuta en lugn och angenäm ansvarslöshet. Oförgripligen
tror jag, att om vi ägt en ministere, der män med
kraften och snillet af en Fox, en Canning, en Casimir Perrier,
funnits, så hade långt för detta den tid varit inne,
då det varit otänkbart, att ministeren vägrat redogöra för
sina handlingar med undskyllan, att de endast vore att betrakta
såsom riksdagsmän. Jag kommer således att, så väl
nu sorn framgent, fästa en synnerlig uppmärksamhet vid den
personliga egenskapen hos de män, som utgöra Konungens
råd.
I anlcdn. af hvad Frih. Boye yttrat, vill jag erinra,
alt jag alldeles icke sagt, att rådgifvande personalens afsigt
varit att framställa Konungen i en ofördelaktig dager; men
nog kan det vara möjligt, att Konungens rådgifvare velat
ställa sig sjelfva fram i en fördelaktigare, då de tillstyrkt
bifall på Ib St:s förslag, och genom att icke ens vilja biträda
Konungens åsigt, det fullgörandet borde uppskjutas,
verkligen synas haft för ändamål att visa inför foiket en
sjelfständighet, hvaraf frukten likväl icke torde blifva så
välsmakande, som de torde hafva förväntat, t sjelfva saken,
eller rörande innehållet af den K. skrifvelsen, är jag
förekommen af Hr Cederschjöld; och jag hemställer slutligen,
om icke Hr Gr. o. Landtm, skulle finna för godt att
göra afseende på Gr. Horns erinran i afseende å Frih. Cederström.
Frih. Cederström: Grundlagen lemnar frihet i yttranderätt
i afseende å sak, men förbjuder hvar och en att
Den i Mars f. m.
ingå i yttranden om personer. Den, som annorlunda förfar,
Understår sig en olaglig handling. Att säga detta är ické
att göra nugot sårande, tillmäle, utan innefattar allenast eu
direct framställning af det verkliga förhållandet. Men det
rnå vara Gr. Horn och Hr Dalman förbehållet att anse det
parlamentariskt, som uppenbarligen är olagligt. Hr Cederschjöld,
som förklarat, det han icke afhört Hr Dalmans
yttrande, har likväl instämt uti åtskilliga delar deraf, oell
till hvilken förklaring han sagt sig vara uppkallad af det
förment otillbörliga i mitt anförande. Sålunda har Hr Cederschjöld
jemväl för sin del funnit det vara olämpligt, att
Statsrådet låtit dess särskilda tanka i saken åtfölja den K.
skri ('vefsen. Det borde dock icke hafva undfallit den värde
ledamoten, att Statsrådsprot. i målet alltid skall medfölja
K. Mes skrifvelser till R. St. Uti 27 § Riksd.Ordn. heter
det neri}!.: ”jemte alla propostr från Konungen till R. St.
”eller deras Utsk. böra Statsrådets och, i lagfrågor, äfven
”Högsta Domstolens deröfver lemnade yttranden tillika meddelas.
” Att Statsrådsprottn skola medfölja de K. skrifvelserna
är således i grundlagen föreskrifvet; och det lärer väl
icke vara meningen, att dessa prot. skola förfalskas, så att
de .komma att innehålla, hvad som icke blifvit yltradt. Dessa
yttranden må linnas mer eller mindre lämpliga eller behagliga,
så kunna de dock icke, emot grundlagens tydliga
förbud, i RiksSt:n klandras eller tagas till föremål för dis—
cussion. Det har blifvit yttradt af Gr. Horn, att hans tanka
om den ministeriella ansvarigheten i Sverige icke varit
annat än en dröm. Deröfver har jag svårt att afgifva något
omdöme; men det foctiska är, att ansvarighet för Konungens
rådgifvare? underlåtenhet i utöfningen af sitt kail
finnes, och att intet land gifves, hvarest denna ansvarighet
är strängare än hos oss. Örn Gr. Horn icke begriper detta,
så är det ej lagens fel. Mun har vidare yttrat, att opinionen
är sådan, att den vill, det ministerens vilja skall vika
för Konungens personliga vilja. Detta är ett i grundlagen
constateradt factum; ty det är Konunger allena, sorn
styrer Riket. Grundlagen har icke velat gifva Statsrådet
annan rättighet eller skyldighet, än att meddela upplysningar
och säga sin mening. Hr Dalman har sagt, att emedan
Konungen icke kan medhinna att ensam styra Riket, så borde
Statsrådet göra det. Jag skulle tro, att det är Konungens
sals att lemna åt delegationer utaf Styrelsen att utföra
hvad han sjelf icke kan medhinna; och sådana finnas
uti åtskilliga allm. verk och corporationer, hvilka för sina
handlingar äro ansvariga inför lagen; men här kan icke någon
person ställas till ansvar, och det är ett oeftergifligt
vilkor för yttranderätten, att formerna noga iakttagas. Förbiseende
deraf leder till oordningar, och följderna deraf
äro alltid eller kunna åtminstone blifva högst äfventyrliga.
6o
D c n 5 Mars f. m
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag skall inskränka mig till
upptagande af hvad Hr Cederschjöld yttrat. Han har nemi.
ogillat, hvad den nåd. skrifvelsen innehåller oin vigten deraf,
att R. St. meddela Konungen sina beslut ang:de Bankens
förvaltning, samt trott, att den kännedom, Statsrådets
ledamöter i detta afseende inhemta i egenskap af riksdagsmän,
är lillfyllestgörande. Jag får då erinra Hr Cederschjöld,
hvad jag icke trott hafva kunnat undfalla en man
med hans sakkännedom, att redan innan 7 § af i83o års
banklag tillkom, hade Ständerna alltid iakttagit den uppmärksamhet
att underrätta Konungen om alla de beslut, de
angtde Banken fattat. Icke någon riksdag har för sig gått,
titan att ett sådant meddelande ägt rum, och om uraktlåtenhet
deraf nu kommer att inträffa, vore det ett fel, som
läge Exped.Utsk. till last; men att Konungen icke skall på
officiel väg erhålla kännedom om R. St:s beslut uti ifråga-var.
afseende måste alltid vara högst olämpligt. Men utan
afseende å detta förhållande i allmänhet har just detta särskilda
fall ett nära sammanhang med R. St:s öfriga beslut
rörtde Banken. R. St:s skrifvelse, angrde myntenheten, innebär
nemi. en bestämd förändring af ordalydelsen i banklagen,
hvars i§ lyder: ”Ifrån den dag, då utvexling af si I f—
”ver ånyo vidtager, enligt hvad derom vid denna riksdag
”beslutadt blifvit, är Banken skyldig att, när så påfordras,
”sina sedlar med Svenskt silfvermynt inlösa efter den grund ,
”Konung och R. St. fastställt.” De i denna § åberopade
beslut innefattas uti 1 § af den utaf Konung och Ständer
antagna lag, ang:de myntbestämningen, af d. t Mars i83o.
Första § deraf lyder sålunda: ”Såsom orubblig grund så”väl
för invexlingen af Bankens sedlar som för inlösen af
”dess öfriga förbindelser, hvilka nu med b:cosedlar fullgÖ”ras,
fastställes, att 128 sk. eller 2-f r:dr specie, i sådana
”sedlar eller förbindelser, skola gälla lika med en
”r:dr i silfver efter den, med afseende å slagskattens beräkning
i myntet, af K. M. och R. St. förändrade [664 års
”myntfot.” Det är mig icke obekant, att man vill tyda ordet
”nu” sålunda, som skulle meningen endast hafva afseende
å de sedlar, hvilka ntgåfvos, då lagen antogs; men oriktigheten
af denna tolkning visar sig af 1 § i sistberörde lag,
hvari stadgas: ”R. St. utlofva och försäkra, att hvar och en,
”sorn någon b:cosede! eller förbindelse innehafver, skall der"for
njuta full betalning enligt den i 1 § stadgade grund,
”och att utvexling af Svenskt silfvermynt emot sedlar efter
”denna§grund skall, sedan Bancofullmägtige bos K. M. i
”und. anmält, att de af R. St. för vexlingen beslutade åtgärder
hunnit verkställas, vidtaga å den tid, K.M. genom
"utfärdad allm. kungör, dertill bestämmer.” Om nu det
anmärkta ordet "nu” skulle haft afseende endast å de sedlar,
som funnos, då lagen antogs, så hemställer jag, hunt
förhållas bort med de sedlar, hvilka ntgåfvos deremellqa
Den $ Mars f. m.
Gi
och den dag, då vexlingen kommit att taga sin boljan.
Men innehållet af 3 § upplyser förhållandet än tydligare.
Per står: ”Det skall stå hvar och en fritt, äfven innan den
”i 2 § omnämnda utvexling tagit sin början, att i Banken
”emot silfver tillvexla sig sedlar efter den i i §:n stadgade
”grund, såsom ock att med silfver efter samma grund skuld
”till Banken godtgöra.” Enligt denna § äger hvar och en,
ännu i dag, att erhålla b:cosedlar för silfver; men skall
formen för myntet ändras, så måste äfven ofvan omförmälda
lagrum ändras, och sådant kan icke ske utan Konungens
medverkan. Saken är en bagatell; men formen är vigtig,
på det man icke må besluta något i strid med gällande lagar.
Det är altså nödigt att fatta ett sådant beslut, som
bringar i § af myntbeslämningslagen d. i Mars l83o i harmoni
med B,. St:s beslut om myntenheten. Jag instämmer
med Gr. Horn deruti, att den nåd. skrifvelsen må remitteras
till Éxped.Utsk., på det Utsk., i händelse det uraktlåtit
uppsätta förslag till und. skrifvelse, innefattande Ständernas
beslut ang:de Bankens rörelse och förvaltning, må derom
gå i författning. Men tillika torde remiss till BancoUtsk.
böra äga rum, så att detta Utsk. finge uppgöra alternativa
förslag i de obetydliga omständigheter, som bero af myntenheten.
Gr. Frölich, Dav.: Jag hade väntat, att Frih. Cederström,
då han ytterligare hade ordet, skolat anse sig föranlåten
att återkalla de uttryck, han i sitt första yttrande
tillåtit sig, och hvaremot Gr, Horn redan framställt behöriga
anmärkn:r; men då Hr Frih, förnyat det sårande uttrycket,
alt en ledamot icke bort understå sig yttra, hvad
ett uppläst anförande innefattade, förenar jag mig med Gr,
Horn deruti, att Hr Gr. o. Landtm, måtte fästa uppmärksamhet
vid det opassande uti Frih. Cederslröms uttryck.
Med Gr. Horn förenar jag mig jemväl i dess åsigt om den
ministeriella ansvarigheten i Sverige. Lika med Ilr Gr.,
med hvilken jag, i anledn. af en närmare bekantskap, under
denna riksdag haft tillfälle ofta ingå i enskilda öfverläggningar
uti flera ämnen och jemväl i det ifrågavar., har
jag trott mig böra antaga samma grundsatser, som Hr Gr.
bär utvecklat och hvilka jag altså förklarar utgöra resultatet
af de opinionsvexlingar, Gr. Horn och jag i detta hänseende
oss emellan förehaft. Jag vill icke bestrida, att uti
Hr Dalmans yttrande finnas sanningar in abstracto, hvilka,
såsom sådana, icke kunna vederläggas; men uti frågan, huruvida
de här äro tillämpliga, ingår, såsom en väsendtlig
omständighet för pröfningen, att med lugn betrakta och
undersöka dep ställning, hvari vårt land, enligt dess nuvar,
constitution, verkligen befinner sig, och för deri, som företager
en sådan undersökning, skola fjällen snart falla från
ögonen, och han skall finpå, att med den Representation vi
6a
Den 5 Mare f. ns.
äga oell på det sätt vår Styrelse är organiserad, ger raan
Läst och för landet nyttigast att hålla sig till det sakvigtiga.
För min del liar jag ansett mig dertill särskildt förbunden,
sedan jag blifvit satt i spetsen för ledningen af ett Utskis
Srender, hvilket har att bereda de ämnen, som hufvudsakligen
utgjort anledningen till R. Sits urtima sammankallande.
Mig åligger det således att undersöka materien uti den
K. skrifvelsen, och jag kan då icke finna annat, än att skiljaktigheterna
i frågan melian Konungen och hans rådgifvare
hänföra sig endast till den omständighet, att å ena sidan
Konungen velat uppskjuta sakens afgörande, och rådgifvarne,
å den andra, velat, att ett definitivt afgörande deraf omedelbart
måtte äga rum, hvadan dessa för sin del uttryckt
sin opinion samt tillstyrkt Konungen alt uttrycka sin. Vid
ett så beskaffadt förhållande, och då II. St. till Konungen
framställt en önskan, hvilken jag visserligen eljest delar,
men som jag icke ansett Ständerna beliöft lill K. M. frambära,
måste jag verkligen bekänna, att jag anser rådgifvarne
hafva varit försatta i ett dilemma, då de endast haft att
insistera på, det Konungen måtte tillkännagifva sin tanka,
förrän han sjelf förklarat sig vara dertill benägen. Jag
har uti en känd reservation närmare utvecklat skälen för min
åsigt i denna del, och det kan utaf denna handling slutas,
det min tanka är, att R. St. genom deras förut i detta
ärende vidtagna åtgärder, genom formen för deras beslut,
gifvit mer än tillräcklig anledn. för K. M. att icke lemna
ett immediat svar i detta ämne. I afseende å den åtgärd,
som med den nåd. skrifvelsen nu bör vidtagas, så, och i
anledn. af det yrkande, att densamma borde öfverlemnas
till BanccUtskts handläggning, får jag för min del förklara,
att jag icke vet, hvartill sådant skulle tjena. Konungen har
endast uttryckt, att han vill dröja med sitt beslut, och jag
förstår icke, hvad BancoUtsk. skall kunna svara derpå. Jag
tillstyrker altså, att den nåd. skrifvelsen må läggas till
handbna.
Hr Cederschjöld: Jag begärde ordet endast i anledn.
af Frih. Cederströms yttrande. Han påstod nemi., att
jag instämde med Hr Dalman uti yttranden, som denne ledamot
fällt, innan jag hit uppkom. Jag har icke sagt, att
jag instämde med Hr Dalman, ehuru jag möjligen yttrat
enahanda tankar, som han framställt före min ankomst. Jag
ville till prof. anmäla denna rättelse. •— Bemälde talare har
åberopat 27 § Riksd.Ordn,, sorn visserligen utvisar, att K.
propos:r skola vara åtföljda af de i Statsrådet uti ämnet
förda prot.; men i 87 § Reg.F., hvarest talas om nåd. svar
från R. M. till R. St., pämoes icke ett ord derom, att Statsj'ådsprot:n
skola medfölja. Hvad sjelfva saken beträffar, kan
jag icke underlåta att upprepa hvad jag förut yttrat, att
jag nemi. anser det vara orimligt att hafva någon annan
Den 5 Mari f. in.
6J
myntenhet än silfver-riksdalern, nian må sedan i dagligt
tal fördela den, huru inan behagar. Jag skulle altså
önska, att Ständernas beslut om en förändrad myntenhet
aldrig vunne K. M:s bifall; Ständerna likväl alltid öppet
lemnadt att claudera evalvationen till r:dr b:co, såsom t. ex.
tre r:dr silfver specie (åtta r:dr b:co).
II. Ex. Flr Gr. a f We 11e r s ted t: Utan att frånträda
den regel, jag och mina kamrater för oss uppgjort och som
jag redan tillkännagifvit, anser jag mig likväl böra upptaga
en del af Ilr Dalmans sista yttrande, hvilket jag förmodar
härleda sig från ett missförstånd af den K. skrifvelsen. Den
värde ledamoten har nemi. yttrat, att Konungens rådgifvare
tillstyrkt antagande af R. St:s förslag om myntenhetem.
Detta är rätt; men sådant har dock ej skett utan ganska
betydliga ändringar såsom vilkor. Att afgöra, huruvida dessa
förändringar blifvit gjorda för att ställa Konungens rådgifvare
uti en fördelaktig dager, ingår på afsigternas område,
och att döma om dessa öfverlemna!- jag åt Hr Dalman,
för min del nöjd med mitt eget samvetes vittnesbörd.
Nu vill jag blott erinra om det factum, att tillstyrkandet
af R. St:s förslag är vilkorligt.
Hr Dalman: Jag medgifver det hafva varit en uraktlåtenhet
af mig, om man så vill, att ej hafva i mitt yttrande
tillagt, att Statsrådet tillstyrkt antagande af R.'St:s förslag
om myntenheten med vissa vilkor; men jag har tagit
för afgjordt, att en hvar kände delta, då Statsrådets prot.
dels blifvit här uppläst och legat på bordet, dels varit refererad
t i flera tidningar. Jag har väl ej haft tillfälle att så
noga granska Statsrådets ifrågavar. vilkor; men jag förmodar,
att, då Statsrådet i hufvudsaken instämt med R. St.
och vilkoren, enligt prot., endast röra verkställigheten,
de äro af beskaffenhet att hafva bort öka R. St:s förbindelse,
om Konungens rådgifvare lyckats vinna Konungen på
sin sida. — I afseende å det af Gr. Frölich omförmälda
”dilemma,” så medgifver jag, att icke blott Statsrådets ledamöter,
utan äfven andra understundom kunna befinna sig i
ett rätt obehagligt dilemma, då de i något kinkigt ämne
nödgas yttra sig. Men hvad Statsrådets ledamöter beträffar,
kan jag ej af prot. inhemta, att ett sådant dilemma ägt rum.
Deraf synes nemligen alldeles icke, att Statsrådet framställt
någon enda betänklighet vid eller föreställning emot Konungens
beslut om uppskof. Skall man döma af prof., har
Statsrådet, långt ifrån att insistera, tvärtom ej spillt ett
enda ord på försöket att öfvertyga Konungen om lämpligheten
deraf att genast afgöra frågan oell icke ånyo uppväcka
de gamla tvisterna, ang:de 72 § Reg.F. m .rn. Detta hade
väl åtminstone varit rådgifvarnes pligt; och vi se från rådsprottn,
icke blott från frihets-, utan ock från envåldstiderna,
huruledes rådsherrarna tillförne alltid gjort sig synner
-
64
Den 5 Mars f. ra.
lig möda att öfvertyga Konungen ang:de riktigheten af sina
meningar. Om prot. skola föras, så borde väl åtminstone
vid dylika tillfällen, der Konungen är skiljaktig från hela
sitt Statsråd, af prottn inhemtas, huruvida verkligen några
upplysningar och råd blifvit meddelade, eller om Statsrådet,
för öfrigt stillatigande i Conseillen, endast låtit i prot. anteckna
sin reservation.
K. o. Ad. beslöt, att K. M:s nu föredragna nåd. skrifvelse
skulle läggas till handltna.
Hr Dalman: Då fråga blifvit väckt af Grefvarne Horn
och Frölich derom, att Hr Gr. o. Landtm, måtte uppmana
Frih. Gederström att återtaga ett anmärkt uttryck, som Hr
Frih. emot mig begagnat; så, och på det K. o. Ad:s tid
nu icke må vidare upptagas med detta mindre angenäma
ämne, anhåller jag, att den väckta frågan må få hvila på
bordet till prot.-justeringen.
Föredrogs ånyo BancoUtskts d. 21 sisth Febr. på bordet
lagda memor. N:o 102 med anmälan om det uppehåll i Utskts
göromål, som kan förorsakas genom längre fördröjdt afgörande
af frågan om blifvande myntenheten för landet.
Gr. Frölich, Dav : R. o. Ad. torde erinra sig, att
sista gången förevar, betänk, föredrogs, afgaf en ledamot af
BancoUtsk., Hr Stuart, ett skriftligt anförande i ämnet; och
jag anhåller nu att skriftligen få besvara detsamma.
Gr. Frölich uppläste derefter följande:
Det är mig ännu på sätt och vis en gåta, hvarföre min
värde vän och utsk:skamrat, Hr Carl Stuart, skulle känt ett
behof af att aposlrophera sin ordförande, och hvarföre han
dertill valt den besynnerliga formen att, då betänk. N:o 102,
hvarvid min reservation misshagat honom, blef under förra
plenum bordlagdt, icke destomindre så skynda med uppläsandet
af sin stridskrift. Sanni är, att publiken väntade få
höra något den dagen, och det saknades icke heller tillfällen
lill täflan i bjerta invectiver med en annan ledamot några
bänkar bakom; och jag linner, att ett tidigt införande
i Aftonbladet måtte hafva varit en bland afsigterna. Jag
trodde likväl icke, att min kamrat, med hvilken jag i nästan
alla åsigter sympathiserat, eftersträfvade en ryktbarhet på
denna vädjoban, han, som jag, såväl inom som utom Utsk.,
städse hört och sett hålla sig endast vid det sakvigtiga. Det
medgifves, att frågan om myntenheten är ett förträffligt föremål
för partistrider, just emedan den är en eländig bagatell,
en abstraction, der enhet, halfhet och dubbelhet
äro både okända och ökända termer, hvarmed oändliga
equationer kunna uppställas, som aldrig torde leda till önskad
helhet, och derföre kan man gå på oförsynt, utan
alt
D e 11 5 Mars f. m.
65
att vara så noga, om man subtraherar från sin nästa några
goda egenskaper, eller ger honom ett och annat oförtjent
plus af de dåliga. Hvad jag nu fått af det sednare slaget,
tillräknar jag icke min värde kamrat, hvilken, såsom motionär
i den numera sjelfdöda adressfrågan, torde behöft skaffa
sig litet luft, då han inom Utsk. af en annan reservant fått
afhöra det ironiska spörsmålet, om ej de, som motionerat
och beslutat ex-adressen, skulle känna sig villiga att återkalla
densamma, en åtgärd, som det icke vore sagdt, alt
allmänheten skulle anse såsom en följd af inconsequens, utan
fastmer af ren ånger.
Sådana ord äro icke goda att smälta, jag medger det;
och efter jag i ämnet var af samma tanka som den andre
reservanten, så skulle jag väl också få min släng af slefven,
när retributionen vankades, kan jag tro. Då nu likväl Hr
Stuart, efter sina åsigler i hufvudsaken, eller om det riksvådliga
och orimliga i mitt förslag att komma till slut med
myntenhetsfrågan, synes hafva ett outtömligt förråd, hvarur
han kan utösa ”deconfiture'” öfver mig, så begriper jag icke,
hvarföre han skulle sälla sig till det sälskap, som fylla publika
rum och tidningar med ropen: Hier wircl man selien
den nye Statssehter fur Handel und Finanz. Eller hvad menar
väl Hr Stuart med sina emphatiskt understrukna ord:
"meriterande’' och "lyckats intaga en så fördelaktig
ståndpunkt”, om ej äfven han velat insinuera, att
jag går här på expectance af någon plats i Konungens Conseil?
Hvad härom blifvit förut skrifvet och pratadt har jag
försmått att vederlägga, och hvem skulle väl också hinna
med att läsa, mindre besvara allt dylikt snack? — Men då
äfven en man, hvars egenskaper under denna riksdag och
under utskrs-arbetet tillvunnit sig min aktning, börjar fatta
i ett af repen till larmklockan, så synes mig upptåget betänkligt,
icke just för min personlighet, men för det allmänna
bästa.
I andra constilutionella länder är det någonting ganska
vanligt, och af nationen efterlängtadt, att få se personer ur
oppositionen intaga lediga platser i administrationen, efter
man tror, att, med mer eller mindre tillförlitlighet i deras
individuella karakter, de likväl alltid skola i något bibehålla
och söka göra gällande de grundsatser, de förut yrkat.
Långt ifrån att huera sina nya candidaler, bemödar man sig
deremot att upphöja dem i opinionen, erinra dem och nationen
om hvad de förut för det allmännas väl talat och
gjort, och man öfverskyler, så godt man kan, en och annan
felande qualitet, ett och annat begånget misstag, för
att vinna sitt syftemål, — utträngande af den gamla ministeren
och insättande af en ny. Helt annorlunda synes man
här vilja gå tillväga. Efter att öfver ett decennium hafva
pesterat öfver ministerens handlingar och personer, efter att
ao H. 9
66
Dea 5 Mars f. m.
hafva klagat deröfver, att de alltför envist bibehålla sina
platser, efter att hafva förkunnat, att det skulle vara för
dem ogörligt, om det vore möjligt, uppsöka personer med
någon duglighet att efterträda dem, så börjar man här, vid
den ringaste skymt dertill, att en person, som grånat i det
enskilda näringslifvet, men som tillika följt det allmänna,
som städse sökt försvara nationens politiska rättigheter, anmärkt
fel i administrationen, talat för sparsamhet och planmessighet
i allm. medels användande, att den, som egentligen
af en händelse, nemi. cholerans inbrott i hufvudstaden,
utur det nästan tomma Riddarhuset måste tillgripas
såsom ordförande i Utsk., att han dervid, för att icke göra
sig ridicul och derjemte afskära sig allt tillfälle till nyttig
verksamhet, söker ställa kyrkan midt i byn och, under det
han kraftigt medverkar till precist de samma ändamål, som
Representationens majoritet förklarat vara dess egna, likväl
söker tillbakahålla onödiga, ja, t. o. m. för ändamålet skadliga
kraftyttringar i tomma ord, — vid den ringaste skymt,
säger jag, dertill, att han skulle kunna anses tjenlig att
komma ifråga till en plats i administrationen, börjar oppositionen
sjelf att utpeka honom som en lycksökare, som en,
hvilken öfvergifvit sina förra grundsatser. Mati undersöker
icke, om ej möjligtvis dessa samma grundsatser, som han
yrkat, börjat intränga äfven i Conseillen, — att icke säga
ändå högre upp —; man vill ej medgifva, för det man icke
ser eller ännu sett immediat effect, att ”det onda, det
falska och osäkra här i landet ens möjligen kan
uppnå sin vändpunkt;” man besinnar icke, att äfven
den ärligaste opposition måste hafva flera stadier, att man
kan en tid ropa och anmärka mer, men uträtta mindre, och
en annan tid tvärtom. Nej! man ser icke, man vill icke se
detta, utan fastbinder ännu säkrare skygglapparna bakom
öronen, för att få skrika: Han är såld, han är omvänd!! —
Jag frågar nu, om det är på detta sätt, som man vill
framkalla ämnen till administrationen? Om man förebrår
Regeringen, att den ingenting gjort för att uppamma dugliga
sujetter till embetsman, hvad förebråelser har man icke
då att göra dem, som vilja tala i folkets namn, om de utan
minsta ransakning döma och skjuta ifrån sig hvem som
helst, vän eller ovän. Jag har talat här, som om jag be
klagade
mig Öfver, att man ej vill tillåta mig med fred inträda
i ministeren; må man förlåta mig denna lilla artifice,
gjord för att stegra uppmärksamheten! — Hr Stuart har
dessutom redan ohjelpligen blottat min "naivéléJag märker
icke, att det icke är till följd af en allmän tendens af
misstroende emot alla oppositionsmän (ty man har några andra
utmärkta coryphcer), utan blott specielt mot mig, tillhörande
den förderfliga ”medelmåttan”, som man bjuder
tillstänga vägen; eller, jag märker icke, att det är blott ett
litet skämt med mina fruktlösa bemödanden att slippa in i
Dea 5 Mars I. m.
ett ”läger” eller ”led”, der jag ändå aldrig blir emottagen.
Enlin! man vill roa sig litet med den, som icke hesiterade
att i förliden sommar, då fråga var om att bringa
till något resultat de väckta frågorna om representationsförändring,
intaga ordförandeplatsen i conclaverna, som vill
genomdrifva nya lagförslag etc. och som icke ser, att han
måste misslyckas både i det ena och det andra. Nå väl,
mina Hrr! i hvilketdera fallet som helst, ja, om det också
vore af bara lättsinne, tadelsjuka eller uyhetskrämeri, sorn
man sysselsätter sig så mycket med mig, — blott icke nationen
förledes att så behandla värdigare personer än jag och
derigenom skada sitt eget interesse, genom att stämma in i
chorus med organerna för vår nuvar. publicitet i ämnen,
som äro hvarken mer eller mindre än foster af deras egen
phantasi, uti omdömen, som endast bero på deras egna individuella
tycken och aversioner, så skall jag gerna gifva
dem min personlighet till pris. Jag skall derföre likväl aldrig
upphöra att bjuda till att åstadkomma all reform, som
har blott möjligheten för sig. Om jag misslyckas, så blir
det desto lättare för en annan att undvika felen och lyckas.
Jag har förut sagt, att jag är för min personlighet obekymrad,
emedan jag lärt att bedöma, på hvad sätt opinioner
uppkomma och huru varaktiga de kunna vara, i hvilka fall
man bör respectera och rätta sig efter dem, och i hvilka
man alls icke bör bry sig derom. Än mer, jag vill afgifva
en declaration, som jag hoppas skall vara nöjaktig och definitiv.
Mig har icke blifvit erbjuden någon plats i administrationen,
hvarken på skämt eller allvar, och jag kan här,
i ministerens åhöro, äfven förklara, att jag ingen anhållan
derom framställt. I sakernas närvar, skick fordras det ett
ovanligt mod, ett ovanligt sjelfförtroende till ett sådant åtagande;
och ehuru jag icke saknar någotdera till en viss
grad, ehuru jag anser för pligt att, om det gäller, icke
skygga tillbaka för hvad, under en sådan nationalrepresentation
och en sådan styrelseorganisation sorn den närvar.,
måste i de flesta fall vara en odräglig börda, snarare än en
lyckans tempeltinne (nb. om man ej somnambuliskt kan derpå
qvarstå); så glömmer jag dock icke, derest anbud skulle
mig göras, att tillse, om jag kan uträtta något med blotta
goda viljan. — Jag glömmer icke heller, att man kanske, i
alla fall, af min medelmåtta skulle vilja fordra underverk.
Det är således mer än probabelt, att man slipper se mig
beklädd med en plats i Konungeus Statsråd, och då jag sagt
detta för alt tranquilisera såväl mina vedersakare som mina
vänner och Hr Stuart, hoppas jag, att han och de, lika
hädanefter som hittills, vilja hålla till godo med mina bemödanden
att samverka till ett så godt och snart slut på
riksdagen som möjligt, en samverkan, som, i anseende till
skiljaktiga åsigter i sak, nog kan hafva sina svårigheter än
då,
utan att man inrörer villfarelser af denna natur.
68
Den 5 Ma rs f. m.
I sjelfva hufvudsaken, när vi få BancoUtsk:s memor.
fram, skola vi ytterligare se till hvilkendera, Hr Stuart eller
jag, ådagalagt den största naivetet, och måhända skall han
omsider finna, då han synes tro mig hafva intagit en alltför
hög ståndpunkt, att han sjelf i stället intagit en alltför
låg.
Hr Rosenblad, Bernh.: Ehuru detta betänk, icke
kan föranleda till någon åtgärd, ber jag dock att få tillkännagifva,
det jag fullkomligt instämmer i Hr af Rolens reservation
rörtde betänkts obehörighet; och då denna min
åsigt vunnit ny styrka af det anförande, som afgafs vid betänka
första föredragning, anser jag mig böra tillägga några
ord. Först skall jag då fästa mig vid frågan om skrifvelsens
lämplighet. Vi skola då påminna oss den skillnad emellan
statsmagterna, att vi, som tillhöra den ena, kalla oss
den andras undersåtare; men det oaktadt lärer Hr Stuart
icke kunna uppgifva någon fråga från Styrelsemagtens sida,
deri det lämpliga blifvit till den grad uraktlåtet, sora det,
enligt Utskrs förslag, här skulle blifva. Konungen fästade
R. St;s uppmärksamhet på vigten deraf, att frågan om ändring
i 72 § Reg.F. snart afgjordes. Om Ständerna i sammanhang
med den aflåtna und. skrifvelsen uttryckt deras
önskan, att K. M., så fort sig göra låtit, täcktes taga ärendet
under öfvervägande, så hade någonting derpå icke varit
att säga; men att, 3^ månader efter det skrifvelsen afgått,
framkomma med en påminnelse, utmärkande, som skulle
nödig skyndsamhet i frågan hos K. M. icke blifvit iakttagen,
det måste alltid visa sig olämpligt, helst från BancoUtsk.
, som icke just torde vara det hland Utskrn, hvilket
iakttagit största skyndsamhet vid handläggning af de ärender,
som detsamma tillhört. Jag hemställer vidare, om en
sådan afvägning af ordalag ägt rum, som bör vara en gifven
följd af den grannlagenhet, man är skyldig Konungamagten,
då man tillåtit sig en mellanmening sådan som t. ex.
den: ”så snart K, M:s dyrbara tid det medgifver.” Är väl
sådant passande? — Men jag öfvergår till frågan om angelägenheten
af det ifrågavar, nåd, svaret, Jag frågar; hvilka
äro väl de ärender, hvilkas afgörande fördröjes genom uppskofvet?
i83o års bankreglemente innehåller 184 sidor; och
jag uppmanar hvar och en att visa, hvad deraf icke kan
afgöras, förr än K. M:s svar ang:de myntenheten ankommer.
Endast 3 punkter hafva sammanhang med nämnde
fråga, och äfven utaf dessa endast en högst obetydlig del.
Men har väl Utsk, verkligen varit så sysslolöst, eller behandlat
öfriga ämnen med sådan skyndsamhet, att Utsk. nu
kan äga rätt framkomma med klander för förment långsamhet
hos sjelfva Regeringen? Jag hänvisar i detta afseende
till Utskis betänk, under N:o ior, med anmälan om hvad
10ro ännu återstår för Utsk:s handläggning. Man finnér då,
Den 5 Man f. m.
att dertill hörer | eller närmare £ af hela bancoreglementet.
— Jag kan likväl icke bedöma, huruvida det är Utsk:s
mening att öfverlemna detta till Ständerna, då Utsk. synes
hafva tagit för grundsats att till dem endast meddela sjelfva
grunderna. Vidare: Hr Lefflers m. fl. motion, angrde
förändrade reglementariska föreskrifter i afseende på stångjernsbelåningen
för Götheborgs stad. Denna fråga har längre
legat på Utsk:s bord, än myntenhetsfrågan hvilat hos
K. M.— Vidare: ett förslag af mig, ang:de åtskilliga reglementariska
stadganden i gemenskap med utgifningen af nya
sedelmyntet från Banken. Vidare, och med förbigående af
åtskilliga mindre betydande ämnen, har Utsk. icke ännu afgifvit
betänk, i frågan om inrikes vexlar, hvarom motion
väcktes redan i Febr. 1834» och ännu i Mars i835 är något
utlåt, deröfver icke ankommet. Flera dylika exempel
kunna citeras. I Juni sisth år fattades af Stånden enhälliga
beslut i anledn. af BancoUtsk:s betänk. N:o 16. Först i
påföljde Dec. erhöllo Bancofullmägtige communication af beslutet.
Denna liggetid tyckes vara ansenlig nog. Det sätt,
hvarpå Utsk. afgjort frågan om befordringslagarna för Banken,
förtjenar all tacksamhet; men saken medtog sin dryga i
tid. Jag vill icke uppehålla med flera exempel, utan inskränker
mig till yrkande om afslag å betänk., såsom obehörigt
och obehöfligt.
Hr Stuart, Carl Gust.: Sedan BancoUtsk. afgifvit
sitt betänk, i förevar, ämne, reservanterna fått tillfälle att
framställa sina anmärkn:r dervid, samt dessa åter blifvit besvarade,
hade jag i sanning trott, att detta mål borde kunna
anses utageradt, enär i allt fall den af Utsk. väckta fråga
om en und. skrifvelses utlåtande till K. M. numera måste
förfalla, sedan det dermed åsyftade resultatet redan vore
vunnet; men de uttörliga anföranden i ämnet, som nu
ytterligare blifvit afgifna lill denna dags prof., ådagalägga,
att jag misstagit mig i min förhoppning, att skrift-och ordvexlingen
i målet vore slutad. Jag nödgas derföre, å min
sida, ingå i ett ytterligare svaromål, och får i sådant afseende
förklara, det jag icke varit lycklig nog att af de å *
motsidan anförda skälen blifva öfvertygad om olämpligheten
eller obehörigheten af mitt förfarande, hvarken i egenskap
af motionär till den af Utsk. föreslagna und. skrifvelse eller
såsom försvarare, ej mindre härstädes än inom Utsk., af
den ifrågaställa åtgärden. Hade mina motståndare åter
kunnat verkligen öfvertygat mig, att jag haft orätt vid den
omtvistade frågans väckande och försvarande, så skulle jag
icke ett ögonblick draga i betänk, att nu erkänna ett så- (
dant, i alla händelser visserligen ganska ursäktligt, misstag. <
Gr. Frölich har visat en särdeles ömtålighet för några
yttranden af mig, hvarmed han påstått, alt jag haft för afsigt
att upostrophera honom. Jag kan dock försäkra den
Den 5 Mars f. m.
gelle Grefven, att sådant icke varit egentliga ändamålet med
mitt anförande. Men det torde icke rimligtvis böra tillräknas
mig såsom något fel, att jag uti mitt försvar för mina af
majoriteten inom TJl-.k. delade åsigter funnit mig nödsakad
vidröra förhållanden, dem Hr Gr. ansett röra sin egen personlighet
och dem han möjligen ännu icke funnit det vara
tid att för allmänheten uppenbara. Hr Gr. hade kanske
derföre förmodat, att jag skulle åsidosätta det förra, för
att kunna nndvika det sednare. Men Hr Gr. torde benäget
nrsägta, om äfven jag i min ordning, oaktadt den 'dåga
ståndpunkt,” på hvilken jag, enligt Hr Gris anvisning,
skall befinna mig, vågar hysa någon ömtålighet för personliga
antydningar och anse det vara min rätt att, så vidt
jag förmår, försvara mina åsigter och handlingar. Hr Gr.
liar behagat uppgifva, att mitt yttrande i sisla plenum,
hvarpå Hr Gr:s nu upplästa anförande skulle utgöra svar,
afgjfvits i hufvudsaklig! ändamål att framställas inför allmänheten,
men ej för att utreda det ifrågavar. ämnet. Jag
vågar likväl göra mig förvissad, att hvar och en, sorn med
någon uppmärksamhet granskar berörde yttrande, skall finna,
att det verkligen handlar om sjelfva saken, ehuru reservanternas
meningar i sammanhang dermed kommit att
vidröras. Det torde således vara min rättighet att få anses
hafva afgifvit detsamma för sakens skull, utan att i afseende
på mina motiver derför vara underkastad intrånget af
den utaf Hr Gr. sjelftagna myndigheten att vilja döma inom
afsigternas område. Jag tror mig för öfrigt kunna trotsa
Hr Gr. att för sitt nu fällda domslut kunna hemta det ringaste
stöd i något vidgörande från min sida, för alt genom
tidningarna bereda åt delta anförande den publicitet, som
förekommit Hr Gr. så oläglig. Deremot torde en tydlig och
lätt förklarlig anledning till detsammas offentliggörande vara
att finna i det för Hr Gr. icke obekanta förhållandet,
att allmänheten på enahanda sätt erhållit del af de utaf Hr
Gr. och flera dess kamrater framställda anmärkntr emot ej
mindre Utskts betänk., än ock motionären dertill, och hvilka
anmärkntr jag uti oftaberörde anförande sökt besvara.
Skälet, hvarför jag afgaf mitt yttrande, då frågan förra
gången föredrogs, oaktadt den förklarades ytterligare hvilande,
var, att jag fruktade, att detta ärende möjligen kunde
komma att afgöras vid något tillfälle, då jag icke vore
närvar., samt att reservanternas mångfaldiga anmärkntr och
påståenden i sådan händelse skulle blifva helt och hållet
obesvarade. — Hr Gr. har vidare sagt, att jag gifvit stöd åt
det utbasunerade ryktet, att Hr Gr. vore destinerad till
statssecreterare för handels- och finance-ärenderna. Jag öfverlemnar
i detta afseende till hvar och en att bedöma, om
någonting kan gifva mera stöd åt ett sådant rykte, än Hr
Gris eget anförande i dag. För min del har jag, såsom
fullkomligt oinvigd i dessa hemligheter och okunnig om fö
-
Den 5 Mats f, m.
7*
remålet för Hr Gr:s underhandlingar, icke haft något nytt
att derom förkunna. Dessutom har jag ända tills i dag icke
ägt någon tillräckligt giltig anledn. att förmoda, det någonting
dylikt verkligen vore i fråga. I fall Hr Gr. syftat på
mig, då Hr Gr. talat om den motsägelse, som skall finnas
deri, att, på samma gång man yrkar den nuvar. rådgifvarepersonalens
aflagsnande, man söker frånkänna personer ur
oppositionens leder de nödvändiga qvalificationerna för att
kunna blifva de förras efterträdare, så får jag öppet förklara,
ätt jag aldrig yrkat något sådant aflagsnande, i ändamål
att få de ledigblifvande platserna intagna, vare sig af
Hr Gr. Frölich eller någon annan af den fordna Riddarhusoppositionens
medlemmar. Mina yrkanden i berörde hänseende
hafva inskränkt sig endast till yttrande af den önskan,
att en lilligare värma för fäderneslandets angelägenheter, en
större kraft vid deras behandling, en noggrannare omsorg
vid undersökningen af landets allm. ställning samt en mera
verksam förmåga att inse och benägenhet att uppfylla lidens
fordringar och bebof måtte hädanefter uppenbara sig
hos de personer, som kallas att deltaga i Styrelsen. Det är
den mer eller mindre märkbara saknaden af dessa egenskaper
hos Konungens nuvar. rådgifvare, som en eller annan gång
framkallat uttrycket af äfven min missbelåtenhet. Med något
yttrande om dessa personers förhållanden har jag för öfrigt
icke vid något tillfälle uppträdt. Beträffande åter Hr Gr:s
beskyllning, alt man vill stänga vägen för Hr Gris uppkomst,
så kan jag för min del just icke taga åt mig detta
tillmäle, ty jag har visserligen hvarken sökt eller kunnat
lägga några hinder för Hr Gris bemödanden alt göra lycka;
tvärtom gratulerar j_ag högligen Svenska nationen att snart
få se Hr Gr. i tillfälle att sätta sina vackra och det allmännas
väl endast afseende föresatser i verkställighet. Hr
Gr. slutade med att omtala för II. R. o. Ad. sin höga
ståndpunkt oell yttrade sig derefter om den ”alltför
låga,” sorn jag efter Hr Grins förmenande skall hafva antagit.
Härtill får jag blott svara, att jag aidrig, i likhet
med vissa kända personer, intagit, eller någonsin ämnar intaga,
någon annan ståndpunkt, den må vara hög eller låg,
än en sådan, som jag hoppas kunna bibehålla; och jag anser
mig deruti handla vida klokare och riktigare, än om
jäg, lik mången annan, sökte kräla inig upp på en så hög
ståndpunkt, att jag ofelbart konnne att innan kort nedramla
derifrån.
Hr Rosenblad bar funnit den föreslagna und. skrifvel
sen
så till ordalag som till föremål obehörig. För min del
kan jag dock icke finna någonting obehörigt deruti, att den
ena af statsmagterna underrättar den andra derom, att det
eller det hindret möler för ärendernas tillbörliga gång och
riksdagsgöromålens fulländande, samt begär, att delta hinder
må varda undanröjdt. Något kränkande för Majestätet
7a
Den 5 Mart f. «i.
eller opassande för Representationen kan jag icke heller deruti
upptäcka. Jag är likaledes fullkomligen urståndsatt att
finna något sårande i de af Utsk. begagnade ordalag. Att
de möjligen kunnat vara lämpligare och omsorgsfullare valda,
är jag visserligen icke egenkär nog att förneka; men intilldess
jag hört någon mera lämplig, passande och ändamålsenlig
redaction af en sådan skrifvelse, som blifvit föreslagen,
uppgifvas, anser jag mig kunna på goda grunder
försvara Utskrs förslag. Något klander mot Regeringen har
detta förslag ingalunda åsyftat; men då redactionen af R.
St:s aflåtna und. skrifvelse, ang:de mynt- och räkneenheten,
verkligen är i det hänseendet tvetydig, att den icke bestämdt
utmärker, det denna fråga blifvit af R. St. ansedd
och behandlad, icke såsom önskningsmål, ulan såsom lagstiftningsärende,
har Utsk. ansett det vara destomera nödvändigt
att anmäla behofvet af nåd. svar derå i afseende på
bancoreglementets uppgörande, som K. M. af både frågans
beskaffenhet och berörde skrifvelses form möjligen kunde
hemta anledn. att uppskjuta densammas pröfning till riksdagens
slut. Det är visserligen sannt, att BancoUtsk. hittills
icke varit sysslolöst, och Hr Rosenblad har icke underlåtit
att dertill i sin mån verksamt bidraga genom de
mångfaldiga förslag, hvilka han dels såsom riksdagsman och
dels såsom Bancofullmägtig afgifvit, och jag förmodar, alt
Utsk., äfven om det vore permanent, skulle genom Hr Rosenblads
försorg få tillräckligt att göra med pröfningen af
hans projecter. Vidkommande åter den värde ledamotens
påstående, att myntsystemet skulle hafva ett obetydligt inflytande
på bancoreglementet, så beklagar jag, att han icke
varit ledamot af den afdelning utaf Utsk., som det ålegat
att uppgöra detta reglemente; han skulle då troligen hafva
funnit, att icke blott sedlarnas |form, utan, snart sagdt, hvarje
föreskrift rörtde åtgärder föV underhållandet af Bankens
vexlings- och lånerörelse, äga mer eller mindre omedelbart
sammanhang med frågan om myntenheten. Hr Rosenblad
har genomgått memor. N:o 101. Jag skall också genomgå
detsamma, men dervid framställa förhållandet, sådant det
för närvar, är. Beträffande således först de reglementariska
stadganden, hvilka skola motsvara 4> 5 och 6 art. i nuvar.
bancoreglemente, så hvilar betänk, om den förste af dessa
art. på Utsk:s bord; frågorna rörrde 5:te art. äro af Utsk.
afgjorda, och i afseende å den 6:te afvaktas ännu Bancofullmägtiges
utlåt. Hrr Lefre'ns och Santessons motioner äro
äfvenledes redan afgjorda. Hr Rosenblads motioner, upptagna
under litt. i & c i memor., har Utsk. jemväl afgjort,
äfvensom motionerna under litt. d och e. Återremissen
af Hr Hallings motion är af Utsk. redan besvarad och
betänk, är aflemnadt till tryckning. Utaf de administrativa
målen äro icke några andra oafgjorda än sådana, som bero
på
Den 5 Mari f. A.
fullrriägtiges utlåt. Hvad angår de frågor, sorn Utsi. Lör
gemensamt med LagUtsk. behandla, så Sr uterremissen å
betänk. N:o 2 besvarad. Frågan om inrikes vexelrörelsen
Lar BancoUtsk., såvidt densamma ansett tillhöra dess bepröfvande,
till slutligt afgörande förehaft. Då R. o. Ad.
altså häraf torde finna, alt BancoUtsk. för närvar, icke äger
någonting färdigt till föredragning, lärer jemväl böra medgifvas,
att Utsk. icke saknat anledn. till det så bittert klan-,
drade förslaget om ifrågavar. und. skrifvelses utlåtande; men
då detsamma numera, sedan K. M. behagat meddela sitt
nåd. svar å R. St:s förra skrifvelse i detta åmne, naturligtvis
icke erfordrar någon annan åtgärd än att läggas till liandIrna,
får jag altså endast anhålla om propos. derå.
Hr Rosenblad: Jag finner mig icke vederlagd af Hr
Stuarts yttrande. Han bar nemi. icke kunnat anföra ett enda
ställe uti den af mig undantagna del af bancoreglementet,
hvarmed frågan om myntenheten står i sammanhang.
Det Tagnar mig för öfrigt, att Utsk. är så vida kommet med
sina arbeten, och att det jemväl förehaft vexelrörelsen, hvilken
är af vida större inflytande på.bancoreglementet; ty på
afgörandet af frågan derom beror större delen af 4 art*
Skulle Utsk. emedlertid sakua arbete, så är det lätt att lösa
denna Gordiska knut såmedelst, att Utsk. framställer alternativa
förslag för händelsen af en förändrad myntenhet;
och jag godkänner så till vida Gr. Frölichs reservation, att
jag anser ordet royntenhet i sig sjelf utgöra en abstraction.
BancoUtsk:s memor. N:o 102 lades lill handhna.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
Lomme att fortsättas på efterm. kl. 6.
Frih. Franc Sparre, Bengt Erland, uppläste följande:
K.
M. har vid början af denna riksdag, i dess nåd.
propos. om statsverkets tillstånd och behof, för fortsättandet
af Carlskrona befästning äskat ett extra anslag af 200,000
r:dr intill nästa riksdag, som, med förutsättande af 5 års
mellantid, skulle utgöra 4°)°oo r:dr årligen. StalsUtsk. nedsatte
summan till 170,000 r:dr, hvilken Utsk. i dess betänk,
om extra anslagen föreslog R. St. till beviljande. Som likväl
i de särskilda RiksSttn meningarna blefvo olika i detta
ämne, kom frågan till afgörande genom votering i förstärkta
StatsUtsk., der pluraliteten afgjorde, att till fortsättande
af Carlskrona befästning alldeles icke något anslag skulle
gifvas.
Af detta sålunda fattade beslut blifver följden i militäriskt
afseende, att Kungsholms fästning, beräknad att inom
ao H» io
Den 5 Mars f. m.
3 eller 4 år vara fullbordad, nu har en öppen sida, hvars
slutande utgjorde arbetets fulländande på denna fästning,
samt att efter dess fullbordande de öfriga arbeten , som höra
till Carlskrona-planen, icke kunna företagas. I administrativt
afseende är följden den, att 2:ne allm. arbetskarlscompagnier,
hvardera af ioo man och nu inöfvade till ovanlig
arbetsskicklighet, blifva utan sysselsättning, och att kostnaden
af deras underhåll, hvilken i alla fall af 8:de hufvudtiteln
måste utgå, kan anses som alldeles förspild; och
i moraliskt afseende är följden den, att dessa olyckliga menniskor
i lättja och syslolöshet snarare bildas till förhärdade
brottslingar, än ledas till förbättring, som var ändamålet
med deras införande på corrections-inrättningen.
Man må dessutom icke föreställa sig, att då förstärkta
StatsUtsk. bortvoterat 170,000 r:dr såsom extra anslag, denna
summa derigenom är till hela sitt belopp besparad. 8:de
hufvudtiteln har hittills endast bekostat arbetskarlarnas på
Kungsholmen underhåll med 3 sk. och bröd pr dag, hvilket
uppgått på denna titel till en årlig utgift af circa 8000
r:dr. Den nödvändiga tillökningen för mathållningen, då
portionsvärdet uppgår till circa 5 sk., jemte kostnaden af
beklädnad, bevakning, befäls aflöning, sjuk- och själa-vård
m. m. har blifvit bestridd af byggnadsfonden med circa
12,000 r:dr årligen, och denna utgift måste således hädanefter,
utan ringaste nytta, ytterligare belasta 8:de hufvudtiteln,
så framt icke compagnierna skola upplösas och correctionisterna
utsläppas i landet, hvilket icke lärer vara R.
St:s afsigt.
Utom dessa oundvikliga utgifter för personalen blifva
äfven några nödvändiga för materiellen, om också arbetet
nu alldeles inställes; ty man kan dock väl icke rimligen låta
de under arbete varande och ännu ofullbordade byggnaderna
stå otäckta och, lika hastigt som de uppkommit, förvandlas
till ruiner. Dessa nödvändiga conservationsarbeten
medföra ännu en bortkastad kostnad af 4 å 5ooo r:dr. Jag
behöfver icke vidlyftigare utveckla ett ämne, hvaröfver redan
så mycket blifvit skrifvet och taladt, att det är allmänt
kändt; men då jag tror mig kunna förutsätta, att det redan
är erkändt äfven bland dem, som deltagit i beslutet, att ett
misstag skett, som vore nyttigt att kunna rätta, och då i
enlighet med grundlagarna icke numera fråga om extra anslag
till ifrågavar. ändamål kan väckas, begagnar jag den rättighet,
56 § Riksd.Ordn. leninar till framställande af nya
motioner, föranledda af redan fattade beslut, för att vördsamligen
föreslå:
Att R. St. måtte besluta, att intill nästa riksdag
af 8 hufvudtiteln (hvilken, enligt sin natur,
i alla fall är obegränsad) måtte utgå, jemte ali
underhållskostnad för arbetscompagnierna på
Kungsholmen, äfven nödiga medel till deras sys
-
Den 5 Mars f. ra.
35
selsättande med fästningsby ggnadens fortsättande
vid Carlskrona, dock utöfver de förut vanliga
8000 r:dr med högst 34,ooor:dr årligen, svarande
mot de 170,000 r:dr, som StatsUtsk. hade föreslagit
att i form af extra anslag till denna byggnad
utgå.
Titelns hela utgift för detta ändamål skulle då utgöra
4a>ooo r:dr årligen, deruti inbegripna de 8000 r:dr, som
derifrån alltid utgått, och de 12,000 r:dr, som jag förut
haft äran visa, i alla fall komma att af titeln bekostas, om
ock correctionisterna utan all sysselsättning hållas inspärrade.
Den egentliga årliga tillökningen för arbetsmaterialier
m. m. dertill hörande blir således endast 22,000 r:dr.
Då all correctionsinrättning nödvändigt bör förutsätta
fångarnas sysselsättande, om den icke i sin grundprincip
skall vara alldeles förfelad, så synes denna nya utgift derigenom
redan vara fullkomligen justifierad; men derigenom
vinnes dessutom, likasom tillfälligt, den stora militäriska fördel,
att en af naturen för sjöförsvaret så förträfflig local,
som Carlskrona redd och hamn, kan af konsten få den fulländning,
som tidens ökade fordringar i detta afseende kräfva.
Jag anhåller, att denna min vördsamma framställning
må till StatsUtsk:s yttrande remitteras.
Remitterades till StatsUtsk.
Hr Dalman, Wilh. Fredr., uppläste ett anförande,
så lydande:
Då jag anser det vara af vigt, att Representationen icke
nied alltför mycken sorglöshet behandlar sitt kall, såsomen
öfver Styrelsens hushållssätt controllcrande myndighet, och
då jag anser det obehörigt, att K. Statscont. skall kunna,
under hvad förevändning det behagar, requirera medel från
Riksg.cont., samt fullmägtige i detta R. St. verk vara skyldige
att, med stöd blott af Statscontrs obestyrkta räkningar,
utbetala verkliga eller föregifna extra statsbrister, får jag,
med anledn. af det allmänt kända förhållande, att K. Statscont.
, på en overificerad liqvid, af Riksg.cont. fordrat och
till en del erhållit betalning för en extra statsbrist för år
i832 af 36i,ooo r:dr, vördsamt framställa den motion,
att StatsUtsk. må anmodas meddela R. St. fullständig
upplysning, dels om beloppet af de till Statscont. för
år 1832 influtna öfverskott å statsverkets inkomster,
dels huru dessa medel blifvit använda, dels ock huru
derutöfver ofvannämnde högst oförmodade statsbrist kunnat
tillkomma.
Remitterades till StatsUtsk.
Ånyo föredrogs Hr Stuarts, Carl Gust., d. 2 dennes på
bordet lagda hemställan, att Exped.Utsk. måtte anmodas
9«
Dea 5 Mars f. m.
skyndsamligen uppsätta förslag till und. skrifvelse, ang:de de
vid denna riksdag fastställda hufvudgruuder för Bankens rörelse
och förvaltning.
Hr Hjärne, Harald: Då Exped.Utsk. icke är förbandet
att ställa sig till efterrättelse, hvad endast ett Stånd
detsamma ålägger, så, och på det ändamålet med Hr Stuarts
nu af R. o. Åd. bifallna hemställan desto säkrare må vinnas,
föreslår jag, att de öfriga Stånden må inbjudas att i
R. o. Ad:s nu fattade beslut sig förena,
R. o. Ad. biföll, hvad Hr Stuart föreslagit, samt beslöt
alt vänligen inbjuda de öfriga RiksStm att i detta beslut
instämma
Föredrogs ånyo Exped.Utsk:s d. 2 dennes på bordet
lagda memor. N:o 23, med öfverlemnande till ny justering
af förslaget till R. St:s und. skrifvelse, ang:de ytterligare
statsanslag för Arme'ens Pensionscassa, m. m.
Det nya förslaget till und. skrifvelse upplästes till justering
och godkändes.
Ånyo föredrogs PresteStrs d. 2 dennes på bordet lagda
prot.utdr, af d. 19 sisth Febr., med inbjuda, till de öfriga
R.iksSt:n att förena sig i PresteSt:s beslut om anmodan till
samtliga Utskrn, att, så fort sig göra låter, af sin cancellipersonal
afskeda så många, sorn, utan hinder för de återstående
målens ordentliga expedierande, kunna umbäras.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då den föredragna inbjudningen
endast är en iteration af hvad PresteSt. förut vidtagit,
samt innebär påminnelse om iakttagande af en pligt,
den vederbörande i alla fall icke lära försumma, torde inbjudningen
böra anses öfverflödig. Så har BondeSt., forsin
del, redan funnit densamma och lågt den till handhna. Jag
tillstyrker, att R. o. Ad. må fatta enahanda beslut.
Hr Hjärne, Harald: Jag föreslår, att inbjudningen
må antagas. Endast 2:ne Utsk., hvaribland Oecon.Utsk.,
hafva ställt sig till efterrättelse den uppmaning, som uti ifråga
var. afseende redan ägt rum; hvadan jag tror, att iterationen
ej saknar anleda. Det är icke obekant, att de flesta
Utsk. hafva ojemnförligt mindre att göra nu, än de förut
haft; och hvad Oecon.Utsk. beträffar, får jag upplysa, att
Utsk., just i anledn. afPresteSt:s ifrägavar. beslut, förminskat
antalet af sin cancellibetjening med 2.‘ne. Gr. Horn lärer
altså sjelf, såsom utsk:s!edaraot, funnit inbjudningen icke
böra lemnäs utan afseende.
Gr. von Platen, Baltzar Julius Ernst: Då jag
icke hort något skäl af den siste talaren anföras, som vederlagt
Gr. Horns uppgifter, samt är öfvertygad, att ordförandena
inom hvarje Utsk. iakttaga, hvad dem i detta
Den 5 Mars f . nr.
77
hänseende tillkommer, förenar jag mig med Gr. Horn i begäran
om inbjudningens läggande till handkna.
Gr. Horn: Jag bar uppträdt endast för att förklara,
det Hr Hjärne misstagit sig, om lian trott, att min åsigt, det
Oecon.Utskrs cancelli-personal borde inskränkas, härledt sig
från den nu ifrågavar. inbjudningen. Jag hoppas, att Utsk.
snart nog skall kunna undvara all betjening, och jag skall
då, oberoende af alla påminnelser, göra framställning derom;
men så länge Utsk. skall fortfara, är dock nödigt att
bibehålla secreteraren och en notarie.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag begärde ordet
för att upplysa derom, att Constit.Utsk. redan afskedat en
del af dess cancelli-betjening och kan ej umbära resten. Jag
tror, att ändamålet med inbjudningen redan är vunnet och
att prot.utdr. kan läggas till handkna.
Gr. von Fersen, Hans: Jag instämmer med de 2,'ne
sisla talarne. Enligt hvad nogsamt bekant är, ankom prot.-  utdr. i samma ämnen för 8 dagar sedan till Utsk. Redan
förut hade man i Bevilln.Utsk. varit betänkt på att minska
cancelli-personalen, och en indragning af alne cancellister
och i vaktmästare är redan föreslagen. Jag får erinra detta
till den ledamot, som ansett inbjudningen så nödvändig.
Frih. Cederström, Jac.: Jag vill endast upplysa, att
Constit.Utsk. för närvar, endast har secreteraren och en notarie.
Dessa åter kunna icke undvaras, ty Utsk. får dagligen
emottaga nya motioner.
Hr Hjärne: Min mening bar icke varit alt tillvita någon
utsk:s-ordförande att icke hafva inskränkt cancelli-betjeningen
så mycket som möjligt, åtminstone icke i åsyftning
på dera, som nu här uppträdt. Men jag vet dock, att Utsk,
finnas, som ej gått Ständernas önskningar till mötes, då indi
agning redan för flera månader sedan begärdes. Då jag
emedlertid påminner mig, att erinran directe till Utsk:n från
ett Stånd ägt rum, och hoppas, att detta skall göra tillfyllest,
skall jag icke bestrida, att inbjudningen lägges till
handkna, blott den icke ogillas.
Gr. Frölich: Redan hafva 3:ne Utsk:s ordförande anfört
giltiga skäl för deras protest emot inbjudningens antagande.
Likväl har den siste talaren förklarat, alt andra
finnas, hvilka icke äga sådana skäl. Jag får då för min del
förklara, alt jag icke anser det befordra önskningarna om
riksdagens snara afslutande, i fall man inskränker cancellibetjeningen
inom BancoUtsk. Jag instämmer uti att begära
inbjudningen till handkna,
PresteStSs prot.utdr, blef af R. o. Ad. lagdt till handkna,
Vid förnyad föredragning af Constit.Utsk:s d. 2 denne*
78
Den 5 Mars f. ra.
på bordet lagda inemor. N:o 88, ang:de rättelse af ett tryckfel
i 56 § Riksd.Ordn., blef nämnde memor. af R. o. Ad.
bifallet.
Då nu ånyo föredrogs Constit.Utskts d. 2 dennes på
bordet lagda memor. N.‘o 89 i anledn. af återremisserna på
memor. N:o 72, rör:de universitetens representation, blefvo
de föreslagna voter:spropos:na af R. o. Ad. godkända.
Lades till handl:na Constit.Utsk:s d. 2 dennes på bordet
lagda memor. N:o 90 till BondeSt., angrde dess begäran om
delfående af Constit.Utsk:s prot. i ett anmärkntsmål.
Vid förnyad föredragning af Coustit.Utsk:s d. 1 dennes
på bordet lagda memor.:
N:o gr. med förslag till rättelse i 12 mom. 3§ Tryckfr.-  förordn., samt
JV:o 92. med förslag, att en del af 7 morn. och hela g
mom. i 5 § Tryckfr.förordn. måtte uteslutas;
blefvo nämnde memor. lemnade utan anmärkn., och skulle
altså hvila till nästa riksdag.
Ånyo föredrogs Constit.Utskrs d. 2 dennes på bordet
lagda memor. ]M:o g3 till PresteSt., ang:de grundlagsenligheten
eller stridigheten af en fråga, hvarå Hr Talmannen
vägrat propostn.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Då jag af skäl, dem
jag ofta utvecklat, anser Utsk:s memor. rakt stridande mot
grundlagen, yrkar jag detsammas ogillande.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: I anledn. af den
siste talarens yttrande får jag tillkännagifva, att jag i Utsk.
ogillade talmannens vägran; men här tror jag mig icke äga
rätt att yrka propos. å ett sådant ogillande, utan anhåller
endast att få min rätt öppen, när PresteSt. utlåtit sig, att
nemi. föreslå det sätt, hvarigenom Ständerna må komma ur
den olyckliga ställning, hvari Utsk. försatt dem.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Äfven jag beklagar, att
Utsk. kunnat vidtaga ett så grundlagsvidrigt beslut; men jag
finner nu icke någon utväg till rättelse. Hvar och en ledamot
kan blott till prot. förklara sitt ogillande, och jag ber
att få nedlägga en sådan förklaring.
Hr Hjärne, Harald, och Gr. Frölich, Da v., förenade
sig med Gr. Horn.
Frih. Cederström, Jac.: I händelse Hr Gr. o. Landtm.,
i likhet med livad ofta ägt rum, anser sig kunna göra en så
grundlagsvidrig propos., som den Hr Dalman begärt, så har
jag icke något emot, att Ståndet ogillar, hvad det ej äger
rätt att döma öfver.
Den 5 Mari f. m.
79
Constit.Utsk:s memor. N:o g3 blef af R. o. Ad. lagdt
till handkna.
Hr Dalman: Jag får reservera mig emot det fattade
beslutet, under förklarande, att jag anser propos. hafva bort
lyda, det It. o. Ad., med ogillande af Utsk:s memor., icke
fann annan åtgärd vara att vidtaga än detsammas läggande
till handkna.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag anhåller att till prot. få
antecknadt, det jag anser memor. hafva bort ogillas med
begagnandet af de ordalag, som Hr Dalman föreslagit.
Vid förnyad föredragning lades till handkna StatsUtskls
d. 2 dennes på bordet lagda memor. och utlåt.:
N:o 410. i anledn. af erhållen återremiss å Utsk:s betänk.
N:o 397;
]\:o 4*5. i anledn. af verkställd revision af de vid sista
riksdagen beviljade extra statsanslag för försvarsverket till
sjös samt Kungsholms och Drottningskars befästande.
Ånyo föredrogos och biföllos StatsUtsk:s d. 2 dennes
på bordet lagda utlålm:
N:o 411. i anledn. af Riksd.fullm. för staden Wadstena,
Hr Bååths motion 0111 eftergift och afskrifning af 1000 r:dr
b:co, som nämnde stad uti Östgötha läns landtränteri^ lyftat
i och för cholera-farsoten;
N:o 4J2< öfver gjorda anmärkntr vid StatsUlsk:s betänk.
N:o 172. i frågan om vissa grunders bestämmande för Hofstatspersonalens
pensionering;
JV:o 4*4- i Råga om upphörande af arrendet för ödelagde
kronolisket i Sollefteå kronofors i Westernorrlands län.
StatsUtskrs d. 2 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 4*3
i anledn. af K. M:s nåd. remiss uppå PresteSt:s und. hemställan
om en närmare förklaring af författningarna, rör:de
löningsafgifterna till comministrar, blef ånyo lagdt på bordet
af Hrr Bogeman, Joh. Ludv., samt Rosenblad, Bernh.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 2 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 4*6 i anledn. af en utaf Frih. Palmstjerna,
C. O., särskildt väckt motion i frågan om räntetagares och
räntetagares uppsägningsrätt till leverering in natura, blef
nämnde utlåt, ånyo lagdt på bordet af Gr:na von Fersen,
Hans, och Horn, Claes Fredr., samt Hr Hjärne, Harald.
Likaledes blef vid förnyad föredragning, uppå begäran
af Gr. Frölich, Da v., samt Hrr Stuart, Carl Gust.,
och Dalman, Wilh. Fredr., ånyo lagdt på bordet StatsUtsk:s
d. 2 dennes på bordet lagda utlåt. JN:o 4*7 öfver
8o
Den 5 Mar» f. m.
anmärkn:r vid betänk. N:o 204, innefattande förslag öfver
Riksg:scont:s behof fr. o. m. i835 t. o. m. år 183g, tillika
nied ett förnyadt förslag i samma ämne.
Företogs till pröfning StatsUtskts d. 2 dennes på bordet
lagda memor. N:o i anledn. af Fullmägtiges i Riksgtscont.
skrifvelse, ang:de gratificationer åt de tjenstemän derstädes,
hvilka särskildt fått sig uppdragen befattningen med
utbetalningen af och redovisningen för utgifterna i och för
innevar. riksdag.
Hr Hjärne, Harald: Åtskilliga reservanter hafva instämt
med Hr v. Troil i afseende å sednare delen af hans
reservation. Jag deremot instämmer fullkomligt i den förra
delen deraf, emedan jag anser de ifrågavar. göromålen hafva
tillhört tjenstemännens ordinarie befattningar, och anser således
intet skäl förefinnas till beviljande af någon särskildt
gratification. Å andra sidan deremot synes det mig småaktigt
alt afpruta på hvad de ifrågavar. tjenstemännnens högsta
förmän, som derjemte äro R. St:s fullmägtige, föreslagit.
Jag yrkar altså afslag å betänk.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Om denna riksdag
varit den första, då fråga om särskildt arfvode för det omförmälda
arbetet uppstått, så skulle jag hafva understöd?
Hr v. Troils åsigt; men då detta arfvode beståtts vid alla
riksdagar, äfven då det utgick från Statscont., kan jag icke
firma, att det är R. St. värdigt att afslå den obetydliga summan,
då Riksg:scont:s fullmägtige vitsordat, att vederbörande
deraf gjort sig förtjenla. Det år väl sannt, att Riksgrscontts
funetion är att bestrida nödiga utbetalningar; men
jag tror icke, att det derföre är gifvet, att tjenstemännen
kunna åläggas andra göromål än de, som bestämdt tillhöra
deras befattningar. Förhållandet är, att särskild räkning för
riksdagskostnaderna föres, och att dessa utgifter, på det
ständiga assignationer å Banken må undvikas, bestridas af
en särskild cassör, så att de icke blott medföra ökadt besvär,
utan äfven ökadt ansvar. Jag anser, att R. o. Ad.
bör bifalla, hvad fullmägtige föreslagit. Utsk:s nedsättning
deraf synes endast härleda sig från gammal vana att afpruta.
Hr Hjärne: Jag uppsteg för att vederlägga den siste
talaren; men då det måhända kunde r.ises småaktigt att icke
unna de ifrågavar. tjenstemännen, hvad andra anse dem hafva
förtjent, skall jag blott i korthet tillkännagifva, att jag
utgått från den princip, att det icke är lämpligt att gifva
gratificationer för det man fullgör sin tjenst; utan då Ökade
göromål tillkomma, bör man i stället bevilja tillökning i ordinarie
lönerna. Det är altså för principens skull, som jag
yrkar afslag å betänk.
Den 5 liars f. m.
Si
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag känner icke det speciella
förhållandet eller RiksgtsconCs inre organisation och
om göromålen äro öfver höfven ökade; men i allmänhet instämmer
jag med Hr Hjärne, att beviljandet af gratifieationer
för det ena tillfället inleder anspråk derå för elt annat,
och hvad beträffar Riksgiscontts stat, så är den, relativt till
göromålen och lönevilkoren i andra verk, ganska hög. Hvad
den omständigheten vidkommer, att Riksg:scont:s fullmägtige
tillstyrkt arfvodet, så har jag just i dag hört, att en tillstyrkan
af ett annat verks fullmägtige i dylikt hänseende
blifvit af vederbörande Utsk. afstyrkt, Jag tror altså, att
någon obillighet icke beginges genom afslag å betänk.
Gr. Gyldenstolpe: Jag kan icke i denna fråga hemta
något stöd från hvad BancoUtsk. vidgjort i afseende på något
tillstyrkande af Bancofullmägtige. J\’är jag får kännedom
om betänk, och det förekommer, skall jag yttra mig deröfver.
Jag begärde ordet, då Hr Hjärne yttrade, att Utsk.
hellre bort föreslå ökade löner. Deri tror jag nemi., att
han har orätt; ty de ifrågavar. göromålen äro fullkomligt
temporära, och 4 månaders befattning dermed bör Val icke
ersättas med lika belopp, som om befattningen varat 16 månader.
Om Riksg:scont. har litet eller mycket att göra är
främmande för detta ämne, och frågtm är endast, om det
ifrågavar. arbetet tillhör de bestämda göromålen. Är arbetet
extra, så bör det ock särskildt ersättas; och den i detta
afseende hittills följda praxis har dessutom gifvit tjenstemännen
skälig anledn. att påräkna att icke blifva oersatta för
det besvär, de utöfver sina vanliga tjenstegöromål sig åtagit.
Hr af Billbergh, Joli. Peter: Jag anser mig böra
tillkännagifva, alt jag inom Ulsk. delat Gr. Gyldenstolpes
åsigt, samt altså velat bifalla fullinägtiges förslag. Skälen
dertill äro af Gr. Gyldenstolpe anförda, och jag vill blott
ytterligare erinra, alt det ifrågavar. arfvodet vid föregående
riksdagar varit högre, samt att befattningen icke blott medför
ökade göromål, ulan äfven ökadt ansvar; och då härtill
kommer, att, när uppdraget lemnades, derjemte gafs förhoppning
om åtnjutande af enahanda arfvode, soln förut
varit vanligt, så synes det vara obilligt att vägra anslaget.
Vill man utgå från princip, så måste man antingen afslå
allt eller bifalla fullinägtiges förslag; och jag yrkar detta
sednare.
Hr Peyron, Gust. Abrah., förenade sig med Hr af
Billbergh.
Gr. Gyldenstolpe: Mitt yrkande har icke gått ut
på återremiss, hvilken vore nödig, om Ulsk:s betänk, skulle
kunna med ändringar antagas, enär frågan är första gången
före, utan jag liar blott önskat, att Utskts betänk, må bifallas,
och jag förnyar min anhållan derom,
20 H. ii
8a
Den 5 Mars f. m.
Hr af Billbergh: Då Gr. Gyldenstolpe inom Utsk.
yttrade samma åsigt som jag, trodde jag icke, att Iian skulle
frånträda den här. Jag kan likväl icke frånträda mitt yrkande,
att beloppet mä bestämmas till hvad fullmägtige föreslagit.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Formen fordrar återremiss,
i fall ändring i betänk, skall kunna vinnas. Dertill
synes mig likväl ämnet vara af alltför ringa vigt. Jag yrkar
altså bifall; och beträffande den erinran, alt man icke bör
underkänna fullmägtiges omdöme, får jag blott yttra, det
jag finner, att dertill äro R. St. just den behöriga auctoriteten.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att det vore
första gången detta ämne vore af StatsUtsk. vid denna riksdag
underkastadt Ståndens pröfning, i följd hvaraf memor.
ej nu kunde med förändringar antagas.
Uppå derefter framställd propos. blef StatsUtsk:s memor.
N:o 4i8 af R. o. Ad. bifallet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. § lill 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 5 Mars 1835.
Plenum kl. 6 e. m.
Upplästes följande skrifvelse från H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, till underteckn. Ridd.Secret.
Som jag af enskilda göromål är hindrad att uppkomma
genast i början af det till i dag eftermiddag utsatta plenum
hos R. o. Ad., torde Hr Ridd.secret. anmoda den äldste
närvar, ledamoten att å mina vägnar emottaga klubban och
föra ordet hos R. o. Ad. Stockh, d. 5 Mars i835.
Jacob De la Gardie.
I följd hvaraf H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn., öppnade
sammankomsten.
Justerades i3 prot.utdr. för denna dag f. iti.
Föredrogos ånyo och lades till handhna Stats- och Oecon.
Utsk:ns d. 2 dennes pä bordet lagda utlåt:n:
N:o 53. i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o
48, ang:de roteringen i Skåne;
JNT:o 54. i anledn. af erhållen återremiss å betänk. Nso
Den 5 Mars c. m.
83
4.7, rörrde elt till R. St:s granskning öfverlemnadt förslag
till inqvarter:sordn. för städerna utom Stockholm.
Ånyo föredrogs Stats- o. Oecon.Utsktns d. 1 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 55 i anleda, af erhällen återreroiss
å betänk. N:o 42, angtde rättighet för skogsinnehafvare, sorn
ej tillika disponerar betet å marken, att för skogsväxtens
befrämjande vexelvis uppfreda och inhägna j— i sender af
skogsmarkens hela vidd.
Hr Hjärne, Harald: Ändamålet med det förslag, som
Stats- o. Oecon.Utsktn här afgifvit, lärer vara att befordra
skogstillväxten inom landet, hvilken hittills varit vänvårdad.
Jag gillar syftemålet, men befarar, att elt bland de vilkor,
som StatsUtsk. i detta sednare utlåt, uppgifvit, till en del
motverkar ändamålet. Det heter nemi. bland andra vilkor,
att den, som disponerar recognitionsskog, under det betet
derå af annan begagnas, skulle äga rättighet att, till ny
skogs uppfredande, inhägna ^ i sender af hela skogens område,
men att en sådan lott icke skulle få vara inhägnad
längre än 10 år, efter hvilkas förlopp densamma åter borde
utläggas. Sjelf har jag visserligen icke någon synnerlig er-*
farenhet i skogshushållningen; men jag har hört erfarna personer
säga, att 10 år är för kort tid, för att skogen skall
kunna hinna till den höjd och styrka, alt den icke kan af
kreatur skadas. Jag skulle derföre önska, att det icke måtte
föreskrifvas såsom ovilkorlig skyldighet att efter 10 års förlopp
utlägga den inhägnade io:dedelen, emedan ett sådant
vilkor skulle motverka ändamålet, utan att detsamma på
något vis är behöfligt, enär det måste vara de till betes
begagnande berättigade hemmansägarne eller åboerne likgiltigt,
hvilkendera iotdelen som är inhägnad. I öfverensstämmelse
med denna åsigt föreslår jag, att den mening:
”att en sådan lott ej må vara inhägnad längre än 10 år,
efter hvilkas förlopp densamma bör utläggas”, må utgå, och
utlåt, i öfrigt blifva oförändradt bifallet.
Stats- o. Oecon.Utskms utlåt. N:o 55 blef af R. o. Ad.
bifallet.
Företogs till pröfning Bevilln.- och Oecon.Utsk:ns d. a
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 12 i anledn. af åtskilliga
motioner, innefattande förslag till förekommande af lux och
öfverflöd i lefnadssättet inom Riket.
Gr, Horn, Claes Fredr.: Jag har helt kort reserverat
mig mot delta utlåt., under åberopande af premisserna
deruti. Jag bör äfven i korthet nämna för R. o. Ad., att
utlåt, är uppsatt i motsatt anda med Oecon.Utsk:s åsigt, i
enlighet hvarmed alla åtgärder i förevar, afseende borde afslås,
och att det törst var genom Bevilln.- och LagUtsktus
tillhjelp, som det lyckades att få utlåt, sådant, sorn det blif
-
Den 5 Mar» e. m.
vit till Sta uden framstäldt. När man genomläser utlåt., finnér
man, att Ulsk:n velat raisonnera sig till den öfvertygelse,
att förslaget är ändamålslöst, och att man således icke
haft för afsigt alt framkomma dermed, ehuru voteringen i
sammansatta Utsktn ledde till motsatt resultat, nemi. att tillstyrka
R. St. att till K. M. ingå med en und. skrifvelse om
utfärdande af en författning, som skulle uppmuntra till hushållning.
Jag vågar anhålla om Hr Gr. o. Ord förts propos.
till afslag å detta utlåt., såsom rent af orimligt.
Fr. Cederström, Jac.: Jag anhåller att få fästa R.
o. Ad:s uppmärksamhet på obeböfligheten af denna skrifvelse,
och att alla skrifvelser, som icke hafva bestämda föremål
emellan Representationen och Konungamagten, äro skadliga.
Jag anhåller derföre om afslag å utlåt.
Hr Hjärne, Harald: Jag vågar till en början bestrida
den förste värde talarens uppgift, nemi. att premisserna
äro uppsatta i motsats med conclusionen, och att detta blifvit
en följd af utgången i sammansatta Utsk:n genom LagUtsk:s
tillkomst. Jag påminner mig förhållandet vara sådant,
att utlåt., sådant det är, inkom till sammansatta Utsk:n
från afdela. Då frågan förevar inom sammansatta Utsk:n,
ansåg jag mig icke kunna motsätta mig det syftemål , man
tydligen hade med detta beslut, emedan jag ansåg det icke
vara skadligt i framliden att förminska den fåfänga, som
obestridligen äger rum; men å andra sidan kunde jag likväl
icke undgå att finna, att en sådan åtgärd som den ifrågavar.
troligen icke leder till det afsedda resultatet. Då det
likväl varit tvärtemot min öfvertygelse att bestrida beslutet,
kunde jag icke inom Utsk:n, lika litet som här, begära afslag
å utlåt., emedan det vore att begära afslag å ett beslut,
som, örn det kunde sättas i verkställighet, vore gagneligt
för landet, såsom jag uppfattat meningen dermed. Då
jag derföre å ena sidan finner mig icke kunna tillstyrka, vill
jag å andra sidan icke motsätta mig afslag å utlåt., utan
åtnöjer mig blott med den anhållan, att denna mening må i
prot. förvaras.
Gr. Horn: Det förundrar mig, att Hr Hjärne kunnat
sätta i fråga sannfärdigheten af min uppgift. Jag har såsom
ordförande i det ena af de Utsk., som deltagit i behandlingen
af detta ärende, varit skyldig att taga kännedom omförhållandet,
och jag skulle icke våga framkomma med en osanning.
Förhållandet är, alt Oecon.Ulsk. vid början af riksdagen
afgaf betänk, af den syftning, premisserna innehålla, hvilket
communicerades med Bevilln.Utsk. för inhemtande af
dess yttrande deröfver, hvarmed likväl fördröjts ända till
slutet af riksdagen, då afdeln. inkom med utlåt., till sina
premisser oförändradt, men af det förändrade resultat, sorn
utlåt, utvisar, så att förhållandet verkligen är det, jag upp
-
Ben 5 Mars e. m.
85
gifvit, att man kommit till motsatt resultat mot det, som af
Oecon.Utsk. afsågs.
Hr Hjärne: Jag anser för min skyldighet att mot en
så aktad ledamot, som Gr. Horn, yttra några ord i anledn.
af hvad han sist nämnde. Jag måste hafva oriktigt uppfattat
hans sista yttrande, eller också kommer mitt förra yttrande
i afseende på hans deraf, alt jag icke kände del förhållande,
hvarom Hr Gr. upplyste, nemi. att det första betänk,
uppsattes af Oecon.Utsk. ensamt, innan jag ännu var utsedd
till ledamot af samma Ulsk., då jag således icke kunde
känna förhållandet med frågan annorlunda, än sådan den
befanns i sammansatta Utskln. Denna icke officiella förskottsåtgärd
har varit obekant för mig, som endast känt
behandlingen af frågan inom det Utsk., sorn nu afgifvit betänk.
deröfver. — Jag skulle vara ledsen, om Gr. Horn
kunde tro, att jag här, utan någon bestämd anledn., söker
bestrida bans yttranden.
Bevilln.- o. Oecon.Utskls utlåt. N:o 12 blef af R. o. Ad.
afslaget.
Föredrogs ånyo Bevilln.- o, Oecon.TJtskms d. 2 dennes
på bordet lagda mentor. Nio r3 med förslag till sammanjemnkning
af RiksSt:ns beslut, rörtde Ulsktns utlåt. N:o 8,
ang:de reglementariska föreskrifter för brännvinsbränningens
utöfning, samt försäljning af brännvin och beskattning derå.
R. o. Ad. beslöt, att detta mål skulle punktvis pröfvas.
1 och 4 §<j.
Utsk:ns yttranden rör:de dessa §§ ansågos ej erfordra
någon åtgärd.
9 S
R.
o. Ad. antog den redaction af denna §, som PresteSt.
beslutat.
10 §.
Frih. Cederström, Jac.: Utsk:n yttra, atti händelse
PresteSt. icke skulle frångå sitt förslag, kommer det att
förblifva vid hvad förut i ämnet varit stadgadt. Men då
PresteSt. endast i afseende på redactionen skiljt sig från
Borgare- och BondeSt:n, hvilka antagit Utsktns förslag, och
2lne Stånd således icke kunna anses hafva stadna t emot 2,
äfven om PresteSt. vidblifver sin mening, torde R. o. Ad.,
under nyssnämnde förutsättning, finna med en behörig beliandling
af ärendet förenligt, att voter:spropos:r uppgöras
emellan PresteSt:s åsigt å ena samt Borgare- och Bonde-.
Stins å andra sidan; och hemställer jag derföre, om icke, i
slikt ändamål, förevar. § bör återremitteras, i den händelse
att PresteSt, vidblifver sin mening,
H. Ex. Hr Gr. o. Ordföranden hemställde, om R,
86
D c ii 5 Mars c. m.
o. Ad. behagade lägga Utskms yttrande ronde io $ till
handhna, såsom ej erfordrande någon åtgärd.
Frih. Cederström: Ett läggande till handlrna skulle
jag, för min del, tro innefatta ett slags gillande af hvad
Utsk:n yttrat, eller åtminstone icke ett bestämdt förklarande
af Ståndets tanke derom; hvadan och då Utsk:n tillkännagifva,
att, derest PresteSt. icke frånträder sitt beslut och
förenar sig med de begge Stånd, som antagit Utsk:ns förslag,
det kommer att förblifva vid hvad förut stadgadt varit,
men sådant icke är öfverensstämmande med hvad som
lagligen bör vara förhållandet, när af 3:ne Stånd, som bifallit
sjelfva saken, det ena är skiljaktigt från de öfriga 2:ne
i afseende på redactionen, då votering i afseende på redactionen
bör äga rum, vid ett sådant förhållande, i händelse
PresteSt. icke frångår sin tanka, 10 § bör till Utsk:n återremitteras
för uppgörande af voter:spropos:r.
Underteckn. Ridd.Secret.: Utan att bestrida lämpligheten
af den åtgärd, Frih. Cederström föreslagit, får jag
blott upplysa, att hittills varit vanligt vid behandling af
betänktn, sådana som det förevar., att den eller de delar
deraf, hvarvid anmärkntr blifvit gjorda, helt enkelt återremitterats
tillika med de dervid gjorda anmärkntr.
Hr Hjärne, Harald: Jag skulle tro, att man möjligtvis
utan återremiss kunde komma ifrån denna punkt. Då
det icke beror på R. o. Ad:s beslut, utan derpå, huruvida
PresteSt. antager inbjudningen eller icke, om någon votering
skall komma att äga rum, så synes det leda till minsta tidsutdrägt
att uppskjuta afgörandet af denna punkt, till dess
PresteSt. yttrat sig i frågan. Jag har anleda, förmoda, att
PresteSt. antager inbjuda., och då behöfves' ingen återre
miss,
ty då kommer ingen votering i fråga. Här förekomma
många sådana punkter i detta utlåt., hvaruti Utsk:n
afgifvit nästan enahanda utlåt., utan att bifoga voter:spropos:r.
Inom Ulsk:n ansåg jag voter:spropos:r böra tillika
uppgöras lill undvikande af återremiss; men de flesta ledamöterna
togo för afgjordt, att inbjudningarna skulle vinna
bifall, efter de blott afsågo mindre redactionsjemukningar.
Jag hemställer således, om icke Frih. Cederström skulle vilja
förena sig deruti att låta punkten passera, enär dess afgörande
beror på PresteSt:s yttrande i saken.
Frih. Cederström: I händelse Hr Gr. o. Ordföranden
anser det vara med formerna förenligt att, med utlåt:s afgörande
i öfriga punkter, låta den io:de hvila oafgjord, till
dess PresteSt:* prot.utdr. hinner inkomma, lemnar jag det
derhän; men i annat fall anser jag io:de punkten icke kunna
antagas, utan böra återremitteras för den behandling,
sorn beror på PresleSt:s beslut, då, i händelse PresteSt.
vidblifver sin yttrade mening, voter:spropos:r skola uppgöras
Den 5 Mars c. ra.
87
på sätt jag förut nämnt, hvarom åter i den motsatta händelsen,
att PresteSt, förenar sig med Borgare- och BondeSt:n,
frågan kommer att förfalla.
Utsk:ns yttrande ronde to § återremitterades.
i3 §.
Frih. Cederström: Jemte det jag tillstyrker R. o. Ad.
att antaga den af Utsk:n föreslagna redactionen, anhåller jag
tillika om återremiss för uppgörande af voter:spropos:r, i
händelse icke 3:ne Stånd skulle om antagande af redactionen
sig förena, emedan frågan, i hufvudsaken bifallen, icke
kan förfalla, om 2:ne Stånd stadna emot 2 i afseende på
redactionen. Äfven erfordras propostn, huruvida R. o. Ad.
gillar den af Ulsk:n i sista mom. föreslagna redaction: ”lösa
halsar må icke till någon redskap begagnas, och i följd deraf
icke heller oförseglade innehafvas.”
R. o. Ad. biföll den föreslagna nya redactionen af sista
morn.; men Utskrns yttrande i öfrigt rörtde denna § återremitterades,
på sätt Frih. Cederström yrkat.
4 s
Utskrns
fö'rslag bifölls.
18 och 21 §5.
Utskrns yttranden, rör:de dessa §§ ansågos ej erfordra
någon åtgärd.
22
Frih. Cederström: Jag anhåller om propos. till bifall
till hvad BorgareSt. i förevar. § beslutat; men för den händelse,
att Preste- eller BondeSt. icke skulle med R. o. Ad.
instämma uti BorgareSt:s förslag, anhåller jag tillika om
återremiss för uppgörande af voter:spropos:r emellan sistnämnde
förslag, som förmodligen af R. o. Ad. vinner understöd
, och det oförändrade förslaget.
IJ. Ex. Hr Gr. o. Ordföranden hemställde, om R.
o. Ad. behagade instämma i BorgareSt:s rörtde 22 § fattade
beslut.
Bifölls.
Frih. Cederström: Sedan R. o. Ad., med frånträdande
af sitt förra beslut, instämt med BorgareSt., måste,
enär frågan, som, i hufvudsaken bifallen, endast afser redactionen,
således icke kan förfalla, om 2 Stånd stadna
emot 2, punkten återremitteras för uppgörande af voter:spropostr,
i händelse de öfriga 2:ne Stånden skulle vidblifva
deras förut yttrade mening.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. en
sådan återremiss, som Frih. Cederström yrkat.
25 S
Utskins
yttrande ronde denna § ansågs ej erfordra någon
åtgärd.
8S
Den 5 Mari e. ra.
26
Frih. Cederström: Väl utgör kostnaden för förseglingen
en afgift, men att den skall vara af bevillnrs-natur
synes mig främmande för ämnet; hvarföre jag icke kan godkänna
Utsk:ns åsigt, att det är förstärkta StntsUtsk., som
skall afgöra fragan, utan är det förstärkta Bevilln.- Lagoch
Oecon.-Utsk:n, af hvilka frågan skall afgöras.
De föreslagna votertspropostna godkändes.
29 J.
R. o. Ad. instämde i de öfriga RiksStrns beslut, i följd
hvaraf den föreslagna voter:spropos:n ansågs komma atl förfalla.
. 34 S
Utskrns
yttrande ansågs ej erfordra någon åtgärd.
35 y.
Den föreslagna voterrsproposrn godkändes.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, ankom samt emottog
klubban.
37, 41, 42 och 44
Utskrns yttranden, rörrde dessa §§f ansågos ej erfordra
någon åtgärd.
45 s.
Frih. Cederström: För den händelse, att icke de öfriga
Stånden instämma uti Utskrns inbjudn., är det nödigt,
att i denna fråga, som icke kan förfalla, voterrsproposrr
uppgöras, och jag hemställer derföre om återremiss i och
derför.
Utskrns yttrande rörrde denna § återremitterades.
47 S
Frih.
Cederström: Jemväl vid denna J gäller, att, i
händelse PresteSt. icke antager inbjudn., voterrsproposrn måste
uppgöras för förstärkta Utsk.; hvadan återremiss är nödvändig.
Utskrns yttrande återremitterades.
48 J.
Frih. Gederström: jag får vördsamt anhålla om Hr
Gr. o. Landtmrs propos» till bifall å den af Utskrn föreslagna
redactionen i begge tnomrn af denna §, men tillika om återremiss
för uppgörande af voterrsproposrr, i händelse de öfriga
Stånden skulle stadna 1 olika beslut.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade fatta ett sådant beslut, som Frih. Cederström föreslagit.
Gr.
Den 5 Mars e. m.
83
Gr. von Fersen, Hans: För min del Ian jag icke
finna, huru återremiss kan äga rum på samma gång, som
man bifaller, livad Utsk:n tillstyrkt, enär det ändamål, som
med återremissen åsyftas, vinnes genom den Underrättelse,
som uti prot.utdr. meddelas Utsk:n om It, o. Ad:s såväl som
öfriga Ståndens beslut. En återremiss för det ändamål, som
dermed åsyftas, kan jag icke finna förenligt med hvad som
vanligtvis ägt rum, likasom jag icke heller kan finna, att
E. o. Ad:s beslut i denna fråga skall hafva någonting så Öfvervägande,
att Utskrn, utan erhållande återremiss, icke
kunna veta, hvad de hafva att iakttaga.
Frih. Cederström: Det till öfverläggning nu föredragna
memor. är ett jemnkn:sbetänk. af Ståndens olika
beslut, hvaruti voteidspropostr bort vara uppgjorda för den
händelse, att icke så många Stånd, som erfordras till ett R.
Sits beslut, förenade sig uti inbjudningarna, och är det af
sådan anledn., som återremiss här bör ske, på sätt som vid
en större föregående del af memor. blifvit iakttaget, derest
icke underrättelse inkommer, att 2:ne Stånd utom It. o. Ad.
godkänt redactionen, i hvilket fall återremiss icke kommer
i fråga.
Hr Hjärne: Jag kan visserligen icke bestrida, alt det
later besynnerligt att på en gång bifalla, hvad Utsktn föreslagit
och tillika begära återremiss af betänk.; men jag påstår,
att Utsktn sjelfva gifvit anledn. till ett sådant förfarande,
och då Gr. v. Fersen tillhörde majoriteten inom Utsk:n
i detta afseende, hade jag icke af Hr Gr. väntat någon
anmärkn. mot det sätt, hvarpå memor., till följd af utsk:smajoritetens
åsigt, inom Stånden måste behandlas. Jag tillhörde
de få inom Utsktn, som yrkade på uppgörandet af
voter:spropos:r för den händelse, att Stånden i afseende på
sammanjemnkningarna skulle stadna uti skiljaktiga beslut,
och förespådde det behandlingssätt, som på Frih. Cederströms
yrkande inom E. o. Ad. blifvit iakttaget.
Gr. von Fersen: För att icke förlänga discussionen i
detta ämne, skall jag icke vidare bestrida ett sådant behandlingssätt,
som Frih. Cederström yrkat, särdeles då detsamma
vid föregående punkter redan blifvit iakttaget. Jag
skall blott anhålla att i prot. få förvara den mening, att
jag icke kan förena ett likstämmigt begrepp uti dessa olika
beslut att på en gång bifalla och återremittera samma fråga,
i stället hvarför jag ansett en lämpligare väg föra till
det åsyftade målet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förnyade sin nyss framställda
proposm.
Eopades nej, blandade med ett eller annat ja.
20 II. I 2
9»
Den 5 Mars e. m.
Uppå derefter framställd propos. Idef Ulsktris tillstyrkande
lörrde 48 § af R. o. Ad. bifallet.
5o, 53, 54, 55, 56, 57, 58 och 5g §§.
Ulsk:ns yttranden lörtde dessa §§ ansågos ej erfordra
någon åtgärd.
62 §.
Den till R. o. Ad. ställda inbjudn. antogs.
63 S
Hvad
Utsk:n rör:de denna § hemställt blef af R. o. Ad.
bifallet.
64 och 65 §§.
Utskrns yttranden rörtde dessa §§ ansågos ej erfordra
någon åtgärd.
Ånyo föredrogs och bifölls Bevilln.- Lag- och Oecon.-  Utsk:ns d. 2 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 14 i anledn.
af Prosten Örnbergs och Riksd.fullm. Peter Anderssons motioner,
rörtde granskning af lurendrejeriförfattningarna.
Föredrogs ånyo och biföllos BancoUtskrs d. 2 dennes på
bordet lagda betänkm:
N:o io3. i anledn. af Riksd.fullm. Peter Anderssons motion,
att någon del af odlingslånefonden måtte i discontrörelse
användas;
N:o 104. i anledn. af Hr Rosenblads, B., motion, ang.
‘de reservfonder för lånecontoren och närmare reglementariska
stadganden i afseende på den för Bancodiscontverket
bestämda reservfond.
Vid förnyad föredragning biföll R. o. Ad. BancoUtskrs
d. 2 dennes på bordet lagda memor. N:o io5, med hemställan,
att, till följd af R. St:s numera fattade beslut i anledn.
af Utskrs under N:o 79 afgifna betänk., Bankens obligationer,
härrörande från dess före år i83o gjorda upplåningar,
må fortfarande få i Lånebanken belånas.
Lag- o. Oecon.Utsklns d. 2 dennes på bordet lagda betänk.
N:o 48 i anledn. af väckt fråga om laga fardag å s.
k. embetsjord i stad blef vid förnyad föredragning af R. o.
Ad. bifallet.
Vid förnyad föredragning lät R. o. Ad. bero vid Lago.
Oecon.Utskrns d. 2 dennes på bordet lagda memor.:
N:o 49- ' anledn. af återremiss å betänk. N:o 25, ang:de
rättighet att, utan föregående syn på stället, få anlägga
lnisbehofs-mjölqvarnar;
N:o 5o. i anledn. af återremiss af betänk. N:o 14, ang:de
upphörande af den 7 härader i Elfsborgs län samt stä
-
Den 5 Mils e. m.
derna Borås och Ulricehamn medgifna rättighet till gårdfarihandeis
idkande.
Företogs till pröfning Lag- o. Oecon.Utskrus d. 2 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 5i öfver gjorda anniärkmr
vid Utsktns betänk. N:o 33 i anledn. af väckta frågor, ang:de
näringsfriheten.
Hr Stuart, Garl Gust.: Jag har verkligen hoppats
och väntat, att Lag- o. Oecon.Utsktn skulle, på grund af
de anmärkn:r, som inom R. o. Ad. blifvit gjorda, frångå
sitt till RiksSt:n i det återremitterade betänk, ingifna förslag
och antaga det, som Utsk:ns sammansatta afdelning
förut afgifvit, nemi. att R. St. vid denna riksdag måtte
Los K. M. anmäla de hufvudsakligaste grunderna, hvarefter
R. St. ansågo de nya författningarna rör:de handeln och näringarna
böra lämpas. Jag finner dock med ledsnad, att
Utsk:n, vidblifvande sin i förra betänk, yttrade åsigt, ånyo
föreslagit en åtgärd, hvilken jag anser numera föga ändamålsenlig,
nemi. att hos K. M. anhålla om utfärdande af de
vid 1823 års riksdag öfverlemnade förslag lill förorda, om
handtverkerierna och till författning om gerningsmäns antagande
på landet samt till handelsordning. Jag skulle derföre
icke tveka att tillstyrka afslag å de från Utskm i detta
ämne inkomna memor., emedan jag tror, att resultatet
kommer i detta fall att blifva alldeles detsamma, som om
dessa memor. varda godkända. Jag anser mig dessutom nu
böra ånyo förklara, att jag finner det stridande emot de för
lagstiftningsärenders behandling i grundlagarna stadgade former,
att R. St. hos K. M. anhålla, det K. M. måtte utfärda
förut ingifna lagförslag med sådana ändringar och jemnkningar
deruti, som K. M. kan anse nödiga och nyttiga.
Dock som 2:ne RiksSt., nemi. Preste- och BondeSt:n bifallet
Utsk:ns förra betänk., och följaktligen något annat resultat
vid denna riksdag uti förevar, fråga icke kan erhållas
än antingen bifall eller afslag å den af Utsk:n föreslagna
und. skrifvelse, hvilken just icke lär såsom en opinionsyttring
kunna skada, örn den också icke kan medföra något
synnerligt gagn, så får jag förklara, att det är mig fullkomligen
likgiltigt, huru R. o. Ad. afgör denna fråga.
Ilr Hjarne, Harald: Resultatet af den vigtiga fråga,
som nu är föremål för Ståndets behandling, är ett nytt bevis
på olämpligheten af våra riksdagsformer och ett prof på
den slapphet, sorn i Utsktns arbeten blir en följd af långvariga
riksdagar. Jag har uppstigit för alt förklara, att
detta memor. är en följd hufvudsakligen af en besynnerlig
princip, som i sednare tider gjort sig gällande inom den
sammansatta Ulsk:s-afdelning, hvaraf äfven jag är ledamot.
Man har nemi. antagit såsom princip, att, oro arne Stånd
varit al samma tanka och de öfriga 2:11c varit från dessa
g?
De» 5 Mari e, m.
och äfven sins emellan skiljaktiga, det är Utsk:s skyldighet
att företrädesvis göra afseende å de 2:ne sammanstämmande
Ståndens åsigt, äfven om den strider mot Utsktns egen öfvertyg
geise. Emedlertid och då saken en gång kommit på den punkt,
att troligen ingenting kan blifva vidgjordt vid denna riksdag,
inskränker jag mig till att instämma med Hr Stuart, men
beklagar blott, att en så vigtig fråga som denna, hvilken
vid flera riksdagar varit föremål för Representationens öfverläggningar
och allmänhetens uppmärksamhet, icke komrnit
alt stadna på samma punkt, der den befann sig redan
för |2 år tillbaka.
Gr, von Fersen, Hans: Uti denna fråga finnér jag,
att Preste- och BondeStm bifallit Utsk :ns förra betänk, och
att IJorgareSt. afslagit detsamma. Jag begärde ordet, när
jag höide en person, som vid återremissen yttrade nära likartade
tänkesätt, eller åtminstone i samma syftning som jag,
nemi. i en liberalare anda, vara likgiltig i afseende på det
beslut, R. o. Ad. fattade. Ehuru det visserligen i sak kan
vara likgiltigt, hvad utgång frågan här erhåller, tillstyrker
jag likväl bifall å TJtskrns förra betänk., på det R. o.
Ad. derigenom må hafva yttrat en opinion i frågan; ty om
detsamma afslås, kan det vara tvetydigt, om motivet dertill
varit det, alt Utsk:n icke gått nog långt uti den behandling,
R. o. Ad. ansett vara den bästa, eller om R. o. Ad.
meddelat afslag af samma motiv, som BorgareSt. För att
förebygga en sådan tvetydighet är det, som jag begär bifall
tili förra betänk.
Hr Hjärne: Jag tager mig friheten fästa den siste värde
talarens uppmärksamhet derpå, att det förslag, som han
gjort R. o, Ad., nemi. att fatta ett eget beslut i förevar, afseende,
skulle, såsom jag tror, leda till ett annat resultat,
än man åsyftar. Vi hafva en författning af den 28 Aug.
förlidet år, som varit under sednare delen af riksdagen
mycket omtalad. På tydningen af denna författning beror,
huru den skall tillämpas. Ännu har författningen icke visat,
att den blifvit tillämpad hvarken på ena eller andra
viset; åtminstone har förhållandet sedan författningen utgafs
varit lika som förut i afseende på de ämnen, som den rörer.
Men förhållanden kunna framdeles uppstå, sorn göra
det nödvändigt att gifva en bestämd tydning ät denna
författning, hvilken hittills åtminstone inom Stånden varit
olika förstådd; och skulle då hända, att denna författning
I officiel väg erkändes hafva en liberalare syftning än 1823
års förslag pf Ständerna, så skulle étt bifall till TJtskrns tillstyrkande
motarbeta, hvad Regeringen uti författningen af
d. 28 sisth Aug. velat åstadkomma i afseende på näringsfriheten.
Af sådan anledn, tillstyrker jag, att yi hellre mätte
afslå än antaga TJtsktns förslag.
Den 5 Mars c. ra.
9*
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla Lag- o. Oecon.Utskms utlåt. N:o 5r.
Ropades ja och nej.
Gr. von Fersen: För min del han jag icke se i likhet
med den siste talaren, att vi böra basera beslutet i denna
fråga på den olika tydning, som den ena eller andra
sidan trott sig kunna göra af författningen af den 28 sisth
Aug., hvilken i tvenne olika skepnader passerat Ståndens öföfverläggning.
Jag kan icke finna, att denna författning bär
ringaste gemenskap med denna fråga, utom hvad angår rubriken
pä författningen. Jag kan således icke anse, hvad
Ilr Hjärne uppgifvit vara ett motiv för att afslå memor.;
tvertom tror jag, att det skulle starka den mening, för
hvilken Hr Hjärne vid ålerremissen talade, om vi instämde
med Preste- och BondeSt:n och derigenom antydde, att vi
äga lika liberala tänkesätt som dessa Stånd, och icke sälla
oss till det Stånd, som afslagit memor. säkerligen icke derföre,
att det var för litet liberalt. Jag förnyar min anhållan
om propos. till bifall.
Uppå derefter förnyad propos. blef Lag- och Oecon.-  Utshrns utlåt. N;o 01 af R. o. Ad. bifallet.
Då nu ånyo föredrogs Lag- o. Oecon.Utsk:ns d. 2 dennes
på bordet lagda memor. N:o 5n i anledn. af RiksSt:ns
särskilda beslut, ang:de Utsk:ns betänk. N:o6 och utlåt. N:o
35 om ändringar och tillägg i K. M:s nåd. legostadga för
husbönder och tjenstehjon, vidblef R. o. Ad. sitt i ämnet
fattade beslut samt godkände den föreslagna voter:spropos:n,
Ånyo föredrogs Lag- o. Oecon.Utskrns d. 2 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 53 i anledn. af gjorda anmärknrr vid
Utsktns betänk. N:o 27 öfver väckta motioner om skyldighet
för säteriägare och vissa boställsinnehafvare att deltaga
i byggnad af tingshus och häradsfängelse.
H. Ex. Hr Gr, p. Landtm, framställde propos. til|
bifall å detta utlåt.
Ropades ja och nej.
II. Ex. förnyade samma propos., hvilken åter ined ja
peli nej besvarades,
Hr Stuart, Carl Gust.; Jag tillstyrker bifall til?
Lag- o. Oecon.Utsklns nu förevar, betänk., emedan jag anser
det vara ett, om äfven obetydligt, steg på den bana,
som leder till jetnnande af de mångfaldiga, Svenska jorden
mer och mindre ojemnt tryckande skattebördorna. Dessutom
anser jag ett skäl för détsamraas bifallande äfven finnas
deruti, att säteriägare numera icke uteslutande tillhöra
den dass af medborgare, som vid rättegångar, rörids
94
Den 5 Mart e. m.
deras personliga förhållanden, hafva sina särskilda fora pri vi—
Jegiata uti Hofrätterna. Jag kan således icke inse annat, än
att billigheten och rättvisan fordrar, det säteriägare, hvilkas
tvister i allmänhet afdömas vid tingsrätterna, äfven böra deltaga
i kostnaderna för uppförandet af tingshusbyggnaderna;
hvartill jemväl kommer, att det nya onus, sorn derigenom
skulle drabba säteriernas nuvar. innehafvare, är af
den obetydliga beskaffenhet, att detsamma icke torde förtjena
något afseende.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förnyade åter tvenne gånger
den nyss framställda propostn, och båda gångerna ropades
ja och nej.
Hr fl jarne, Harald: Ehuru jag var bland dem, sorn
ropade ja, anhåller jag likväl, då Hr Gr. o. Landtm, icke
kunnat uppfatta, huru propos. blifvit besvarad, om propos.
till afslag å memor., emedan Ståndets tanke då måhända
lättare kan uppfattas,
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. lill
afslag å Lag- och Oecon.Utsktns utlåt. Wto 53.
I anledn. af de å denna propos. lemnade svar förklara
de
H. Ex., att han funnit ja rådande.
Hr Hjärne: I fall prot.utdr. från de öfriga Stånden
ankommit med underrättelse, huru målet der blifvit afgjordt,
anhåller jag, att desamma må blifva upplästa, till
utrönande huruvida det i sjelfva saken kunde vinnas något
med att begära votering.
TJnderteckn. Ridd.Secret. Från de öfriga Stånden är
ingen underrättelse inkommen, rör:de denna fråga.
Vid förnyad föredragning af Ridd.Utskts d. 2 dennes på
bordet lagda memor., ang:de omtäckning af Riddarhusets
tak, blef nämnde memor. ånyo hegardt på bordet af Hrr
Gunther, Garl Gust., samt Stuart, Carl Gust.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda memor. och
utlåt:n från
Constitutions-Utskottet:
Wto 94. till BorgareSt., med uppgift på oafgjorda mål;
Wto g5. till BorgareSt. i anledn. af återremissen på memor.
Wto 8q;
Wto 96. till BorgareSt., ang:de återremissen på memor.
Wto 81;
Wto 97. till BorgareSt., ang:de dess återremiss på memor.
Wto 82;
N:o 98. till BorgareSt. i anledn. af dess återremiss på
memor. Wto 83;
Wto 99. med förslag till en redaclionsförändring i 114
§ Reg.F.;
Den j Mars e. m. g5
Stats-TJtskottet:
N:o 4i9- i anledn. af vackt motion om de vilkor, hvarpå
Fullmägtige i Riksg.cont. äga att upptaga lån;
JV:o 42°- > anledn. af Fullmägtiges i Riksg.cont. hemställan
om en årlig nådegåfva till förre t. f. Öfvercommissarien
Åhman;
Stats- och BevilJn. -Utskotten:
W:o 56. i anledn. af åtskilliga motioner om vissa handelsförroåner
för Rikets norra provinser och om exportpremier
för vissa varor, m. m.
Bevil In:s-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Oecon.-  Utskotten:
N:o i5. i anledn. af Frih. Boye, L., motion, ang:de
hrännvinsbränningsrättighetens utöfvande för hemman, som
fardagen den l4 Mars tillträdas;
Banco-Utskottet:
N:o 106. med anmälan om åtskilliga förändringar och
tillägg i afseende på de under lit. a upptagna allm. föreskrifter
och stadganden i 4 art. 5 afd. af i83o års bancoreg
lemen te;
N:o 107. i anledn. af Hr Rosenblads motion om stadgar
i gemenskap med Bankens sedelutgifning;
N:o 108. till svar å de inom a:ne RiksSt. gjorda anmärkntr
i anledn. af Utsk:s under N:o 71 afgifna betänk.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 9 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 9 Mars 1835.
Plenum kl. io f. m.
Justerades io prot.utdr. för d. 5 dennes e. m.
Upplästes till justering och godkändes ett från Exped.-  Utsk. inkommet förslag till § i riksd.beslutet, ang:de sterbliusafgifts
erläggande af Stockholms och Götheborgs invånare.
Gr. Posse, Arv.: Då det är nogsamt bekant, att för
Riksg.cont. inom kort förestå betydliga utbetalningar, och
möjligheten för Gont. att fullgöra dessa sina åligganden i
betydlig mån beror af de beslut, R. St. komma att fatta i
anledn. af StatsUtsk:s utlåt. N:o 4'7? rör:de Riksg.contts
ställning och behof, är det af högsta vigt, att R. o. Ad. ju
Den g Mars f. m.
förr ju hellre företar detta mål till afförande. Det tinnes
på dagens föredragningslista under W:o 3 eller näst efter
StalsUtskrs utlåt. W:o 416 öfver Frih. Palmstjernas motion,
ang:de räntepersedlars uppsägning till leverering i natura;
och sorn detta sistnämnda mål torde föranleda till en vidlyftig
discussion, befarar jag, att, om ordningen på föredragnrslistan
följes, vi icke i dag skulle hinna afgöra frågan
om Piiksg.conCs ställning och behof. Jag får derföre hos
Hr Gr. o. Landtm, anhålla om den propos. till Ståndet, att
StatsUtskts utlåt. N:o 4r7 må företagas före utlåt. W:o 4[6.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag instämmer med Gr.
Posse med det vilkor, att StatsUtskrs utlåt, rörtde räntepersedlarna
företages näst efter frågan om Riksg.cont:s ställning
och behof, utan afseende på hvad som kan mellankomma,
så att frågan om räntepersedlarna kan blifva det
första målet i nästa plenum, förutsatt, att den andra frågan
kommer att upptaga hela denna dag.
Gr. Posse: Jag instämmer såvida med Gr. Horn, att
jag anser frågan om räntepersedlarna, som nu är upptagen
under Wto i på föredragn:slistan, i alla händelset böra uppskjutas
till nästa plenum, för att då blifva första målet,
helst det annars skulle kunna förekomma i dag så sent på
aftonen, att Ståndet tilläfventyrs då icke är nog talrikt församladt
för att afgöra en så vigtig fråga.
R. o. Ad. beslöt, att StatsUtsk:s utlåt. WT:o 4r7 skulle
i dag föredragas före samma Utsk:s utlåt. Wto 4 >6, och att
det sistnämnda skulle blifva första målet på föredragntslistan
i nästa plenum.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. i dennes på bordet lagda
utlåt. Wto 4*3 i anledn. af K. M:s nåd. remiss uppå
PresteStts und. hemställan om en närmare förklaring af författningarna,
rör:de löningsafgifterna till comministrar.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Af StatsUtskts ifra—
gavar. betänk, inhemtas, alt frågan blifvit väckt af PresteSt.
, och af det förslag, hvarmed PresteSt. ingått till K. M.,
befinnes, att dermed åsyftats en förklaring eller förändring
af i68r års författning, rörtde capellaners aflöning. Då
emedlertid ingen af PresteSt:s ledamöter reserverat sig emot
Utsk:s beslut, och man deraf kan draga den slutsats, att
dessa ledamöter sjelfva varit nöjda dermed, att frågan nu
må förfalla, vill jag, enär motionen icke å motionärernas
egen sida blifvit fullföljd, icke heller för min del motsätta
mig, att frågan får förfalla. Jag kan likväl icke underlåta
att göra några anmärkn:r emot TJtskts sätt att behandla detta
ärende. Utsk. säger sig anse frågan, i det skick den
au blifvit meddelad, icke. utgöra föremål för
Stats
-
Den 9 Mars f. m.
07
StatsUtsk:s behandling. Första frågan lärer härvid
vara, huruvida såten är af den beskaffenhet, att den för
fattande af beslut fordrar R. St:s medverkan. Men om Utsk.
ansett den åsyftade lagförändringen kunna beredas af K. M.
ensam, mot hvilken åsigt jag för min del ej skulle haft något
att invända, emedan saken då vore ganska lätt, förmodar
jag, att Utsk. icke bort tillägga, att, såvida K. M.
skulle f i n n a fö r h å 11 a n d e n a påkalla en för ändring
af 1681 års författning, K. M. icke lärer underlåta
att, uti grundlagsenlig ordning, derom till
R. St. aflåta nåd. propus: n. Det synes häraf, att Utsk.
sjelf ansett R. St:s medverkan nödig, och då blir andra frågan
, huruvida ärendet kan tillhöra något annat Utsk. Oecon.
Utsk. kan det icke vara; ty om frågan vore oeconomisk,
beböfdes ingen K. propos. till R. St. Bevilln.- eller LagUtsk:n
kan det icke heller vara; ty här är hvarken fråga
om någon grundskatt, eller om elt stadgande i allm. civil—
eller kyrkolag, ulan om en särskild författning. De öfriga
Utsk:n kunna icke ens komma i fråga, och då återstår endast
StatsUtsk., såsom behörigt för ärendets upptagande och
behandling, Menar åter Utsk., då det säger sig icke kunna
behandla frågan, i det skick den nu blifvit meddelad,
att en formlig propos. bort öfverlemnas till StatsUtsk.
, i stället att alla handltna blifvit ditremitterade, så
får jag erinra, att detta skick icke är något annat än det
vanliga för sådana framställningar, som PresteSt. här in
corpore gjort; ty det ar ej vanligt att göra om eller jernnka
dylika motioner, utan i det skick de till K. M. inkommit,
öfverlemnas de till Utsk., på det K. M., sedan R. St.
yttrat sig i ämnet, må kunna fatta sitt beslut. Jag har velat
framställa dessa anmärkn:r, emedan jag önskat, att Utsk.
hade talat rent ut, eller åtminstone sagt, hvarföre Utsk.
yttrat sig på sätt som skett; ty ingendera delen har Utsk.
nu gjort.
Hr Peyron, Gust. Abrah.: Jag hörde ej början af
den siste talarens yttrande; men i anledn. af hvad jag åhört,
anser jag mig skyldig tillkännagifva, att StatsUtsk., vid
pröfningen af denna fråga, trodde sig icke tillständig! att
taga befattning med ett ärende, som går ut på tydning eller
förändring af en K. Carl XI:s författning. Utsk. kunde,
i det skick saken kommit Utsk. tillhanda, icke dermed vända
sig till LagUtsk.; men om en ordentlig K. propos. i ämnet
blifvit aflåten, hade den troligen blifvit remitterad till Lag*
Utsk. Detta torde vara nog till besvarande af den siste talarens
antnärkntr. Jag tillstyrker bifall till Utsk:s betänk,
Gr. Posse, Arv.: Jag är förekommen af Hr Peyron
och anhåller blott alt få fästa den värde anmärkarens uppmärksamhet
derå, alf syftemålet med den nu skedda K» resö
H. 1 ^
98
Den 9 Mars t. m.
missen icke kan vinnas annorlunda än genom en K. propos.
med förslag till ändring i 1681 års ifrågavar. författning.
Men då behandlingen af en sådan K. propos. icke kunnat
tillhöra StatsUtsk., är det också klart, att frågan i sitt närvar.
skick icke heller tillhört StatsUtsk:s befattning. Jag
anhåller om propos. till bifall å betänk.
Hr von Hartmansdorff: Jag trodde mig redan i
mitt föregående yttrande hafva framställt tillräckliga skäl
för vederläggning af hvad de 2:né sista talarne anfört. Jag
anhåller att nu ytterligare få uppläsa den § i grundlagen,
som angår LagUtsk. och bestämmer dess verksamhet. 87 §
Reg.F. säger: ft. St. äga gemensamt med Konungen
magt att stifta allmän civil- och criminal- samt
kyrk o-lag och att sådan förut stiftad lag förändra
och upphäfva. Ej må Konungen utan R. St:s
samtycke, och icke Ständerna utan Konungens,
någon ny lag göra eller gammal afskaffa. — — —
Finner Konungen godt någon lagfråga för R.
St. framställa, aske han Statsrådets och Högsta
Domstolens yttranden deröfver; samt meddele R.
St. sin propos. tillika med berörde yttranden. R.
St. infordra L a g U t s k: s utlåtande häröfver, beslu
te sedan och öfverlemne &c. — Här är således endast
fråga om sådana lagfrågor, som i början af § linnas
bestämda, och jag uppmanar de Värda talarne att visa, till
hvilket capitel eller hvilken balk af allm. civil-, criminaleller
kyrkolag, sorn capelianernas aflöning kan hänföras.
Frågan derom är föremål för en särskild författning, som
väl gäller såsom lag, men icke kan hänföras under någon
af de nyssnämnda allm. lagarna, och när ärendet således icke
är en lagfråga, som tillhör LagUtsk., och icke heller är
bevillntsmål, men ändock angår er beskattning, som fordrar
R. St:s medverkan, måste det tillhöra StatsUtsk.
Gr. Posse: Den siste talaren har sjelf medgifvit, att
frågan är om förändring af i68t års författning, och jag
känner för min del inga andra författningar än sådana, som
antingen hänföra sig till den oeconomiska lagstiftningen, eller
utgöra lagfrågor enligt 87 §. Det är icke heller sagdt,
att den nu ifrågavar. författningen icke tillhör kyrkolagen,
fastän den ej finnes intagen i sjelfva lagboken; tv flera andra
finnas af samma beskaffenhet; som antingen blifvit stiftade
af Konungen ensam eller gemensamt med R. St., ehuru
jag icke känner någon, som blifvit behandlad af StatsUtsk.
Den nu ifrågasatta förändringen måste således ske
antingen af Konungen ensam, om man anser författningen
vara oeconomisk, hvilket den dock, efter min tanka, icke
är, eller gemensamt med R. St., i hvilket fall den bort behandlas
af LagUlsk.
Den 9 Mari f. m.
99
Frih. Boye, Ludv.: Efter den värde anmärkarens eget
medgifvande bör Garl XI:s ifrågavar. författning anses sorn
lag. Nå väl! skall ändring deri göras, så mäste det ju då
ske genom en K. propos., på sätt 87 § stadgar; roen någon
sådan har icke blifvit aflåten. Jag instämmer således i begäran
örn propos. till bifall å betänk.
Hr von Hartmansdorff: Det har af Gr. Posse blifvit
medgifvet, att det finnes oeconomiska författningar eller
sådana, som icke tillhöra hvarken civil-, criminal- eller kyrkolag,
men ändock äro af beskaffenhet, att till deras förändring
eller upphäfvande fordras gemensam behandling af
Konung och R. St. Jag undrar icke heller, att ordföranden
i ett af R. St:s Utsk. gjort ett sådant medgifvande;
men då den värde ledamoten tillika sagt, att alla sådana
frågor böra behandlas af LagUtsk., undrar jag, hvarföre
icke äfven frågan om ränlepersedlarna blifvit skickad till
LagUtsk. Detta må emedlertid vara den sista anmärkn., jag
vill göra i anledn. af ifrågavar. betänk.
Hr von Troil, Emil: Då discussion uppstått om detta
ämne, vill jag blott gifva tillkänna, att jag inom StatsUtsk.
delat samma åsigter som Hr v. Hartmansdorff, och
att jag ansett denna fråga röra ett beskattningsärende; men
då jag likväl ej hade något emot, att frågan må förfalla,
ansåg jag öfverflödigt att reservera mig emot uppställningen
af betänk.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 4*3 blef af R. o. Ad. bifallet.
Till pröfning företogs StatsUtsk:s d. 2 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 4<7 öfver anmärkn:r vid betänk. N:o
204, innefattande förslag öfver Riksg.conl:s behof fr. o. m.
år 1835 t. o. m. år 1839, tillika med ett nytt förslag i samma
ämne.
Hr Stuart, Garl Gust.: Då Utsk. i detta betänk,
medgifvit, att åtskilliga förändringar i Riksg.cont:s financiella
ställning inträffat under loppet af denna riksdag, hade
jag önskat, att Utsk. i sammanhang härmed till RiksSttn
inkommit med en fullständig tableau öfver Cont:s nuvar.
tillgångar och skulder, på det att R. St. derigenom kunnat
blifva i tillfälle att med erforderlig sakkännedom bedöma
detta verks tillstånd i alla dess delar. Utsk. afgaf väl i Maj
månad sisth år ett betänk., som innehöll en provisionel beräkning
öfver Riksg.cont:s inkomster och utgifter för samma
år; men det synes hafva varit i sin ordning, att Utsk.
numera, sedan det verkliga beloppet af dessa inkomster och
utgifter är kändt, meddelat RiksSt:n bestämd upplysning, huruvida
omförmälda beräkning befunnits i mer eller mindre
mån afvikande från det rätta förhållandet. Detta är således
min första anmärkn. mot Utsk:s nu sednast afgifna ut
-
too
Den 9 Mats f. m.
låt. — Hvad derefter beträffar de hufvudgi under för Riksgtscont:s
upplåningsrörelse, som Utsk. tillstyrkt, så anser jag
dem vara alltför obestämda. Jag bade önskat, att Utsk.
velat öppet förklara, hvilket handlingssätt Utsk., för sin
del, ansåg Contts styrelse böra i detta hänseende hufvudsakligen
iakttaga. Det är visserligen i allmänhet ganska
yalbetänkt, att administrationer ej varda bundna af alltför
Stränga och noggranna, på förhand uppgjorda reglementariska
stadganden; men det gifves i sådant afseende äfven en annan
ytterlighet, den nemi., då nästan alla föreskrifter saknas, och.
i denna ytterlighet befarar jag Utsk. nu hafva råkat. Efter
min åsigt hade Utsk. bort bestämdt antyda de grunder för
jRiksg:scont:s upplåning, hvilka Utsk. ansett fullmägtige företrädesvis
böra begagna. Härvid hade, enligt min tanka,
i främsta rummet hort bestämmas, att fullmägtige, genom
beredandet af tillfälle till en hastigare omsättning af lånen
och genom obligationernas utfärdande på en icke alltför aflägsen
framtid, borde söka få räntan nedsatt under dess nuvar.
belopp eller 5 proc. Likaledes synes full mäg ti ges. uppmärksamhet
hafva bort fästas på de ömsesidiga fördelarna
af en lika uppsägningsrätt å långifvarens sorn å Riksg:scont;s
sida. — Hvad vidare angår beloppet af den summa 1,100,000
r:dr om året, som Utsk. funnit böra anvisas för Riksg:scont;s
behof intill nästa riksdag, så anser jag detta belopp otillräckligt.
Om man med noggrannhet erinrar sig Contts redan
förevar, samt under de nästk. åren inträffande behof, torde
man också lätteligen finna riktigheten af den åsigt, Hr Prosten
Astrand i sin reservation framställt, nemi. att berörde
summa ingalunda motsvarar dessa behof, Det är dessutom
af högsta vigt, alt Riksg.-scontrs ställning hädanefter icke
ytterligare försämras, hvilket dock skulle blifva en oundviklig
följd, om R. St. nu anvisade så otillräckliga anslag
för Cont., att detsamma fortfarande måste öka sin skuldsättning.
Riksg:scont:s nuvar. credit, som visst icke är så beskaffad,
att man dermed kan skryta, skulle ofelbart lida
en ytterligare alltför känbar stöt, om allmänheten erfore,
att Coutts skuldsättning med hvarje år Liefve allt större och
större. — För att tydligare ådagalägga otillräckligheten af
den summa, Utsk. för berörde ändamål föreslagit, anhåller
jag att få fästa uppmärksamheten på åtskilliga utgiftsposter,
som blifvit dels oriktigt upptagna och dels helt oell hållet
uteglömda. Hela den till Riksgtscont. influtna lösen för den
å skaltejorden växande ekeskog, hvilken lösen för närvar,
uppgår till omkring i5o,ooo r:dr och således med nära 3o,ooo
rädr öfversliger det af Utsk. beräknade belopp, kan när som
helst uttagas och har fördenskull bort uppföras till hvad
densamma utgör. Vidare förekommer Riksgtscontjs creditivskuld
till Banken, 800,000 r:dr, som väl ej behöfver liquideras
förrän d. 1 Juli af derförinnan inflytande bevillnrswiedel,
hvarefter detta creditiv från och »ned Sept. månads
A
Den 9 Mais f. m.
10:
början får ånyo begagnas; men då det belopp, som derå är
anvisadt, utgör en Contts skuld, anser jag detsamma desto
hellre hafva bort beräknas, som de medel, hvilka måste
användas till liquiderande af berörde creditivskuld, linder
den tid creditivet icke får begagnas, åstadkomma en minsk»
ning af Contts påräknade tillgångar för bestridandet af dess
utgifter. Af Bankens räntevinst för sistl. år har Riksgrscont.
förskottsvis erhållit 200,000 r:dr; men då del åligger Cont.
att af detta belopp återbära så mycket, som kan för Banken
sjelf erfordras till fyllnad i det bestämda anslaget till silfverfondens
förstärkande, så och enär Riksgrscont. af sådan
orsak måst af det nästföregående årets erhållna räntevinst
återbetala öfver 120,000 r:dr, förmodar jag, att åtminstone
100,000 r:dr för sistförflutna året äfven komma att återbäras,
hvadan detta belopp således bort vid beräkningen af
Riksgrscontrs behof afses. Derjemte synes del vara nödvändigt,
att Riksgrscont. nu får sig anvisade så tillräckliga anslag,
att det vid nästa riksdags början har en särskild tillgång
af minst 100,000 rtdr för betäckande af då förestående
riksdagskostnader, på det man icke äfven då, likasom nu,
måtte varda nödsakad att upptaga lån till bestridande af Conlrs
dagliga utgifter. Utsk. synes dessutom hafva beräknat en
alltför ringa ränte- och amortissementsfond, ej allenast för
■de 4°o,ooo rtdr, som vid denna riksdag blifvit beviljade såsom
ökadt creditiv lill spanumålsundsättningar i missväxtår,
utan ock för hvad som kan komma att u[gifvas å det s. k.
mindre creditivet. Under tiderymden såväl emellan 182S
och 1828 arens riksdagar, som emellan 1828 års riksdag och
den nuvar., har den del af detta creditiv, som får lyftas
för andra utgifter än dem, sorn tillhöra försvarsverket, blifvit
nästan till fulla beloppet begagnad; varande denna del
af berörde creditiv bestämd till en summa af 5oo,ooo rtdr.
Detta belopp kommer troligen också att under tiden intill
nästa riksdag uttagas, hvarföre detsamma äfven bort särskildt
uppföras bland Riksgtscontts behof. Derförutan har Riksgtscont.
äfven fortfarande fått sig ålagd skyldigheten att tillhandahålla
de vid sista riksdagen beviljade creditiv dels åt
Armeens Pensionscassa för accordsamorteringsfonden och dels
åt CommerceCollrm för ulldiscontfondens förstärkande; uppgående
dessa sistnämnda 2tne creditiv till ett sannnanräknadt
belopp af 3oo,ooo r:dr, för hvars utbetalande någon egen
fond, ehuru för Cont. nödvändig, dock icke heller blifvit
beräknad. Då man derjemte erinrar sig det betänkliga förhållande,
som efter sista riksdagen uppkommit derigenom,
alt då påräknade öfverskott sedermera icke erhållits, anser
jag, att Utsk. jemväl bort afse de sannolika bristerna uti
statsverkets inkomster, bland hvilka inkomster brännvinsafgiften
blifvit till alltför högt belopp beräknad, särdeles
som det beror på K. M. alt när som helst inställa bränna
vifisbränningen, hvarigenom denna inkomst fnöjligen för Clt
loa
D c 11 9 Mars f. m.
eller annat år lian komma alt till större delen upphöra.
Slutligen anser jag mig böra fästa uppmärksamheten på den
Riksgtscont. åliggande skyldighet att ersätta alla uppkommande
brister i de s. k. förslagsanslagen. Det är bekant,
att endast bristen i anslaget å 8:de hufvudtiteln för fångars
vård och underhåll under de sistför'flutna åren uppgått till
omkring 200,000 rtdr årligen. — På alla dessa skäl anser
jag den af Utsk., till bestridandet af Riksg:scont:s utgifter,
föreslagna summan otillräcklig, men vill likväl, med afseende
å statsverkets nuvar. knappa tillgångar, inskränka mig
dertill att yrka bifall på Hr Prosten Åstrands reservation,
eller att årliga anslaget för Riksg:scont:s behof må ökas med
100,000 r:dr utöfver hvad Utsk. föreslagit och således bestämmas
till 1,200,000 r:dr. — För öfrigt önskar jag, i afseende
på sättet för bedrifvandet af Cont.Vs upplåning, den
modification i Utsk:s förslag, att fullmägtige åläggas företrädesvis
upptaga lån på kortare tider mot låg ränta, samt
att fullmägtige, för den händelse, att det större creditivet
skulle komma att lyftas, varda berättigade att utfärda obligationer
i hvilken passande myntsort som helst, emedan jag
befarar, att de medel, som erfordras till beredande af tillgång
härtill, i sådant fall ej kunna upplånas inom Riket.
Frih. Klingspor, Mauritz, uppläste följande:
För den, som påminner sig Styrelsens lysande målning
af statsverkets tillstånd vid riksdagens öppnande, skall det
nu från StatsUtsk. inkomna betänk, om Riksg:scont:s stora
behof förefalla högst oväntadt. RiksStm blefvo vid sin ankomst
beneventerade med den fägnesamma underrättelsen,
att statsverket, enligt rikshufvudboken för år l83t, ägde en
behållning af 5 millioner. Statscont. justerar dock genast
Styrelsens uppgift och upptager sin verkliga behållning endast
till 4 millioner; men äfven denna försvinner som en
såpbubbla vid en noggrannare granskning af StatsconCs räkenskaper.
— Den contanta behållningen var dessutom aldrig
mera än omkring 1 million. Resten bestod uti bergselfecter,
spannmål, fordringar, med ett ord uti tillgångar, som icke
när sorn helst kunde realiseras.
Den vid riksdagens början så utbasunerade behållningen
var i sjelfva verket endast ett nödvändigt förskott, hvilket
Statscont. icke kari umbära, emedan det, i saknad deraf,
endast kunde genom kostsamma anticjpationer bestrida det
löpande årets utgifter, hvilka genast vidtaga, då deremot
inkomsterna tillkomma långt senare. Tullinkomsterna äro
de epda, sorn successivt under årets lopp inflyta; men 14
å 16 månader åtgå, innan landtintraden hunnit inkotumaNiu
Statscont:s cassör.
Dessa 5 millioner äro riktiga gengångare, sorn redan
/Skyidrade vid 1828 års riksdag, och ingen vet, otn de icke
åtQF komma alt spöka vid 1829 urs riksdag. — Hade R. St.
Den 9 Mars f. m.
baserat sina utgifter på denna förvillande uppgift, så bade
det så kära utländska statslånet svårligen kunnat undvikas.
Jag skulle kalla uppgiften för oriktig, om icke en sådan
beskyllning vore obehörig emot en Styrelse, hvars samvetsgrannhet
är lika så väl känd som dess ömtålighet. Förebråelsen
af en oförklarlig okunnighet torde den mindre
kunna afskudda sig; ty äfven med antagande deraf, att
en behållning af 5 millioner verkligen utvisats af i83i års
rikshufvudbok, uppkom ett förändradt förhållande de följande
åren, och delta borde af Styrelsen hafva varit kändt och
till Pi. Sti uppgifvet. — Att rikshufvudböckerna icke varit
afslutade lärer icke kunna lända till ursägt, ty i Sept. efter
upphördsåret k,an Statscont. redan uppgöra en ungefärlig
beräkning af stats-intradernas belopp för det föregående
året; tullinkomsterna äro kända i Febr., brännvinsinkomsten
uti April och landluppbörden vid midsommarstiden.
Det måste således endast kunna tillskrifvas bristande
nyfikenhet å Styrelsens sida, att den icke vid riksdagens
början kände den brist emot R. Sits beräkningar, som enligt
i83a års rikshufvudbok uppkommit dels genom minskad
inkomst af brähnvinsbevilln. och minskadt öfverskott af
tullbevilln. in. m., dels genom en förökad utgift för fånginrättningarna
och löneförhöjning utöfver riksmarkegången.
Med undantag af restantierna äro 1833 års inkomster redan
till fullo influtna, och kännedomen af deras belopp
skulle icke vara utan interesse för R. St. Innan någon rikshufvudbok
fanns, kände man af generalsammandragen året
efter uppbördsåret statsverkets tillstånd; efter ett, som det
säges, förbättradt räkenskapssätt måste väl icke den oformiigheten
kunna äga rum, att Styrelsen först vid tredje årets
slut känner de tillgångar, den ägt att bestrida utgifter, hvilka
redan tagit sin början vid det första årets ingående. Uti
andra länder bygger man det följande årets budget på det
förflutnas redogörelse. R. St., som sakna en dylik kännedom,
nödgas vid statsregleringens uppgörande döma som den
blinde örn färgen.
R. St. måste tillse, att Riksg:scont:s nu uppgifna behof
blifva uppfyllda, men känna icke, huruvida icke Statscont.
snart torde inkomma med nya efterräkningar. Ehuru Riksg:scontts
ställning är vida sämre, än man borde förmoda efter
Styrelsens och de officiella tidningars pompösa beskrifningar
om statsverkets tillstånd, är den Iå ngt ifrån att på något
vis vara så förtviflad, soro mången anser den. Formen af
StatsUtsk:s betänk, har verkligen bidragit att Öka allmänhetens
farhågor uti detta afseende, i stället att skingra dem.
Bestämda och obestämda utgifter äro der så blandade om
hvarannan; man saknar den logiska uppställningen, och till
den grad, att man nödgas sjelf uppgöra en annan tableau
för att kunna få ett redigt begrepp om Riksg:scont:s verk
-
Den 9 Mars f. m.
liga behof. Uti StatsUlskts betänk. ]\:o 204 voro Gontts är->
liga utgifter upptagna till 826,000 r:dr; uti det nu ingifna
betänk, tillkommer Statscont:s efterräkning på 36r,3y6 rtdr
och lånet till staden Wenersborg i5o,ooo r:dr. Räntan på
dessa begge lån utgör ungefär 3o,ooo rtdr. Till ränta och
ainortissement häraf liar Utsk. med en obegriplig frikostighet
anslagit en årlig summa af 200,000 r:dr. Ytterligare
äro upptagna extra anslagens årliga förhöjning med 56,000
och en årlig utbetalning till Westerbottens rotehållare af
3200. — De i det nya betänk, tillkomna bestämda utgifter
utgöra endast g3,200.
Till de obestämda utgifterna höra creditivet i händelse
af cholerans utbrytande. Stora och lilla creditivet samt fyII—
nadscreditivet för missväxtår af 400>000- Några särskilda
räntemedel torde icke behöfva anslås, i händelse lån till
dessa ändamål skulle komma att upptagas, ty räntorna böra
kunna bestridas med de småningom inflytande fordringarna
för spannmålsundsättningarna. Men deremot anser jag af åtskilliga
andra orsaker, att Riksgrscont. behöfver större tillgångar.
Prosten Astrand har uti sin reservation lill det
mesta redan antydt skälen dertill, dem jag endast lauker något
amplifiera. — Den nya statsregleringens utgifter vidtaga
redan från detta års början, men inkomsterna troligen först
med i836. Här uppkommer en brist, som behöfver betäckas.
R. St:s beräkning af inkomst-titlarna torde icke heller
slå in på siffran.
Min öfvertygelse är, att ökade tullafgifter medföra minskade
tullinkomster. Jag antager således, att tullinkomsterna
per medium under nästa fem år snarare komma att understiga
än öfverstiga det belopp, hvartill de uppgått efter
sist förflutna fem års medeltal. Samma förhållande tror jag
kommer att inträffa med brännvinsbevillningen. Riksgrscont.
kan icke heller vara säkert för, att icke efterräkningar för
åren 1833 och 34 blifva det påförda af Statscont., i likhet
med hvad som ägt rum för i832. Af alla dessa anledningar
föranledes jag att, i likhet med StatsUtsk, anse Riksgcscontrs
årliga behof böra upptagas till 1,100,000.
Sedan behofvet är uppgifvet, återstå medlen att fylla
det. StatsUtskis sisla betänk, upplyser ingenting stort derom;
man skulle deraf lätt kunna draga den slutsats, att hela
summan borde genom lån upptagas. Enligt riktiga principer
böra alla bestämda utgifter utgå genom beskattning.
9 i5,ooo r:dr af Riksg:scont:s utgifter anser jag böra upptagas
under denna kategori, hvilken icke utan orättvisa kan läggas
på de efterkommandes skuldror. Dessa skulder hafva uppkommit
genom Styrelsens och R. St:s egen förvållan, och
de hafva icke till ersättning för framtiden alstrat någon ny
produetion; ty penningarna äro utgifna i fullkomligt improduetiva
ändamål. Men här uppstå skäl, sorn göra, att man
kan
Den 9 Mars f. m.
Ian afvika från en i sjelfva verket riktig princip. En stendel
af Riksg:scont:s nuvarande skulder torde kunna utplånas
nied bancovinsten nästa riksdag, och af denna orsak skulle
jag äfven tro, att intill nästa riksdag någon särskild amortissementsfond
icke skulle behöfva anslås. Jag förmodar,
att StatsUtskts mening, fast den icke är uttryckt, är, att
1,100,000 skulle utgå med bevilln. och resten af behofven
uppfyllas genom lån.
Men äfven i cfet sednare afseendet nödgas jag klandra
StatsUtsk. Jag anser, att StatsUtsk. bort ogilla den sedan
sisth riksdag af fullmägtige i Riksgtscont. begagnade dyra
och osäkra upplåningsmethod. Ju längre betalningsterminerna
äro, ju svårare är upplåningen och ju drygare räntan.
Sorn man icke förrnärker, att StatsUtsk. tillstyrkt ett annat
upplåningssätt, måtte äfven inom StatsUtsk. de opinioner
hafva gjort sig gällande, som vilja tvinga Ständerna att noJentes
volentes beträda statsskuldsbanan.
Riksgtsconlts hittills begagnade upplåningssätt har försämrat
dess credit och ådragit nationen onödiga utgifter.
Korta betalningsterminer skola nödvändigt tillocka flera långifvare
älven af den orsak, att dessa bättre kunna förutse
alla de chancer de löpa, innan betalningen utfaller, och detta
bör isynnerhet tagas i betraktande uti ett land, der intet
förtroende kan hysas för Styrelsens financiella åtgärder. Genom
upplåning på längre lider blifva capitaler utan ersättning
undanryckta handeln och näringarna. Obligationer,
ställda på fem eller flera års betalningstid, circulera icke,
och fastän Riksgrscont., som hvar man vet, icke tjurhåller
sina penningar, fordras dock tid, innan dessa åter kunna
capitaliseras och tjena näringarna till förlag.
Både Sveriges och andra länders erfarenhet utvisar, att
alla styrelser med lätthet uppnegociera penningar, då löneterminerna
äro korta. Hvad som i Frankrike kallas la delte
yioltaiite uppkom från början deraf, att utgifterna vidtogo,
förrän inkomsterna influtit. Regeringen skaffade sig medel
till dessa förskott genom utgifvandet af så kallade lons du
tresori men la delte Jlottante har sedermera urartat till en
verklig statsskuld, ehuru ännu ständiga tvister uppkomma
inom Deputerade Kammaren, om det skall anses som ett
deficit eller icke. Emedlertid kan Fransyska Regeringen
med sina lons du tresorj inlösbara inom året, röra sig med
en skuld af 4°o millioner. Engelska Regeringen kan medelst
sina exchequers-bills på samma sätt röra sig med en
ofonderad skuld af 3o millioner.
Min öfvertygelse är, att Riksgtscont. med samma lönesystem
utan minsta svårighet skulle till nästa riksdag kunna
draga sig fram med ett upplåningsbehof, som icke torde
tomma att öfverstiga 3 millioner, då man afdrager den bevilln.
, som anslås till fyllande af en del af Riksg:scont:s ut20
II. 14
Den g M»r» [. m.
gifter. De fordna filialdisconterna och numera handelsdisconten
hafva på detta salt alltid med lätthet uppfyllt sina
lånbehof. Jag skulle således anse, att Riksgtscont. bör åläggas
att upplåna mot korta uppsägningstider af högst 3 å 4
månader och emot en ränta, som icke får öfverskrida 4 proc.
Hellre än att bålla sina penningar improductiva uti cassakistan
skulle de handlande utbyta deni emot räntebärande
obligationer, sorn snart voro realisabla. Den koria uppsägningstiden
skulle snart gifva dem egenskap af mynt, och
handelsrörelsecapita let dermed ökas. Går Hr Nordenankars
förslag igenom, att en del af bancovinslen användes till inköp
af Riksgtscontts obligationer, blefve de sednares credit
obestridlig. Det är så mycket mindre risk för Riksgtscont. att
antaga ett dylikt upplåningssätt, som dessa skulder successivt
under 3 k 4 års lopp förfalla, och Cont. således icke på en
gång behöfver genom upplåning upptaga någon större summa.
Jag tillstyrker således, att följande tillägg måtte göras till
Utskts förslag röiide Riksg:seont:s upplåningssätt: dock böra
fullmägtige, innan de besluta upptagandet af något
lån på längre tid och i större summa på en
gång, i god tid öppna en upplåning uti R i k s g: scont.
på korta uppsägningstider och emot lägre
ränta medelst emottagning af insättningar ända
ned till beloppet af ioo r:dr.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Redan förut har jag sökt
göra den opinion gällande, att Riksg:scont. borde mot erhållande
creditiv utställa sedlar på kort tid, löpande med 3
proc., och jag förnyar nu detta förslag, dervid jag i afseende
på verkställigheten föreslår följande utvägar: Fullmägtige
berättigas att upptaga ett creditiv på högst ± million
och utställa derefter obligationer på i5o r:dr hvardera, såsom
mest lämpligt i afseende på räntan, hvilken då kommer
att utgöra t sk. om dagen; börande dessa obligationer vara
ställda på 8 dagars sigt och högst 3 procls ränta, dervid
det likväl må hero af fullmägtige att tillse, om ännu lägre
räntefot kan vinnas; men fullmägtige blifva ej berättigade
att taga mindre än fullt capital för de obligationer, som
utfärdas. Jag föreslår vidare, att detta upplåningssätt må,
så vidt omständigheterna medgifva, utsträckas till hela det
belopp, som erfordras för Riksg:scont:s behof, enär jag är
öfvertygad, alt tillräckliga capitaler dertill finnas inom Riket
att tillgå, helst om R. St. ej lemna Cont. utan anvisad fond
till ständig amortering, och den fördel derigenom vinnes,
att man får ett ökadt rörelsecapital genom ett nytt räntebärande
representativt mynt, som ej kan undgå att blifva
ganska begärligt. Hvad beloppet af Riksg:scont:s behof angår,
tror jag, att summan bör ökas till 1,200,000 r:dr årligen,
men får, då jag redan förut tillräckligen utvecklat
motiverna för mitt förslag, föröfrigt inskränka snig till hvad
jug nu haft äran anföra.
D«n g Mari f. m.
Gr. Posse, Arv.: Den ledamoten, som först yttrade
sig i ämnet, har sökt visa, att det årliga anslaget för Riksgtscont:s
behof borde beräknas till i,200,000 r:dr. För min
del tror jag det ej, så vida R. St. i afseende på sättet och
utvägarna att anskaffa de nödiga medlen vidtaga ändamålsenliga
åtgärder; men jag får äfven förklara, att om sådana
åtgärder vidtagas, som äro ändamålsenliga, skall det vare»
mig likgiltigt, om summan höjes på sätt föreslaget blifvit,
ty jag förutser då, att inga svårigheter skola möta förmedels
anskaffande äfven till detta belopp. Örn deremot man vill
för upplåningen bestämma sådana vilkor, som skola hindra
eller försvåra några låns erhållande, motsätter- jag mig hvarje
onödig förhöjning i beräkningen af Riksg:scont:s behof,
oell såsom sådan anser jag den ifrågasatta. Jag bar emedlertid
egentligen begärt ordet i anledn. af Frih. Klingspors
anförande. Han har beträdt den vanliga banan att förebrå
Styrelsen att hafva vid riksdagens böljan framställt statsverkets
tillstånd i en nog fördelaktig dag eller bättre, än
Frih. sedermera för sin del funnit det; och Frih. Klingspor
har sökt styrka denna sin uppgift medelst en utredning af
förhållandet med den behållning af 5 millioner, som omnämnes
i K. M:s framställning om Rikets styrelse och förvaltning.
Men då Frih. härvid har rätt i sitt påstående,
att denna behållning icke är disponibel, har han orätt, då
han sagt, att Styrelsen icke öppet uttalat detta förhållande;
ty i samma K. skrifvelse står uttryckligen tillkännagifvet,
att behållningen egentligen ligger i förskott för löpande årets
utgifter. Frih. Klingspor anser dessa 5 millioner såsom gengångare
från 1828 års riksdag och befarar, att de äfven
skola återkomma vid en följande riksdag. För min del hoppas
jag delta, emedan ifrågavar. behållning alltid bör återkomma,
så framt ej R. St. tillgripa den. Hvad sjelfva saken
angår, har Frih. Klingspor sagt, att Riksg:sconl:s ställning
väl icke vore så bra, som Konungens propos. vid riksdagens
början antydde, men icke heller så förtviflad, som
StatsUlsk:s betänk, skulle gifva anledn. att tro. För att
härvid ej göra någon orättvisa, är det nödigt att recapitulera,
hvad Styrelsen i detta afseende sagt. Hvad är det då?
Jo, alt Riksg:scont. kunde utgifva obligationer till ett belopp
af 3 millioner med 4 proc:s ränta, utan att till denna
ränta och 2 proc:s årligt amortissement några ökade anslag
genom ökad bevillning erfordrades; och då StatsTJtsk. nu
visat, att med för hand varande tillgångar ända till 400,000
r:dr årligen kunna afsättas till ränta och amortissement i
stället för det belopp af 180,000 r:dr, som K. M. antagit,
så frågas, om ställningen blifvit framställd fördelaktigare,
än den är? — Frih. Klingspor har vidare gjort anmärkn.
mot inkomsternas beräkning och bland annat sagt, alt tullinkomsterna
skola blifva mindre än förut. Jag instämmer
häri till en del, eller såvida, att om alla de tullfö:höjnin
-
Den 9 Mars f. ra.
gar, som af R. St. vid denna riksdag blifvit beslutade, skulle
genom Konungens bifall dertill blifva beståndande, tror äfven
jag, att den följd skall uppstå, att antingen varorna
inkbmma oförtullade, elier ock erfordras så mycket ökade
kostnader vid bevakningen, att inkomsterna i det liela blifva
mindre. Men detta gäller icke för alla varor. Det finnes
åtskilliga, som gifvet kunna utan äfventyr bära en högre
tull; oell om förhöjningen kommer att inskränkas till dessa,
såsom jag hoppas, tror jag mig kunna förklara, alt tullinkomsterna
med säkerhet kunna beräknas till 3oo,ooo r:dr
högre belopp än förut, dock icke före 1837. — Frih. Klingspor
har dock, oaktadt de gjorda anmärkningarna, stadnat
i det oväntade resultatet att beräkna Riksgrscontts behof till
samma summa sorn Utsk., och någon invändning i detta afseende
kan således å min sida ej komma i fråga; men Frih.
har förebrått Utsk. att icke hafva lemnat fullmägtige i
Riksgtscont. rättighet att upptaga lån på kortare tid. Det
lärer då hafva undfallit Frih., att TJtskrs tillstyrkande innehåller,
att det må öfverlemnas åt fullmägtige att, efter
sig företeende omständigheter, upptaga större eller
mindre lån på längre eller kortare tid, dock icke
öfver i5 år och högre ränta än 5 proc. Här är således intet
band lagdt på fullmägtige, som hindrar dem att upptaga
lån på korta tider, om de finna sådant fördelaktigare. Frih.
Klingspor har emedlertid för sin del trott och sökt göra
gällande, alt ju längre betalningstiden är, ju svårare skulle
det blifva att få lån. Jag tror tvärtom motsatsen, helst
jag of flora sakkunniga personer hört, att det på den allm.
penningmarknaden är nästan omöjligt att få lån, då de ställas
på kort amorteringstid. För öfrigt vill jag blott nämna,
i aniedn. af Hr Lagerhjelms förslag, alt jag med någon inskränkn.
är ense med honom, men att jag tror öfverläggningen
derom först framdeles böra förekomma. Skulle den
uter förekomma nu, får jag förklara, att jag såvida är ense
med Hr Lagerhjelm, att jag anser Riksgrscont. böra utfärda
sådana obligationer, som han föreslagit, intilldess man kan
få stående lån, men icke längre.
Hr R os enblad, Bernh.: Jag hade icke ämnat vttra
mig i denna fråga; men då jag här hört förslag framställas,
som jag icke väntat, anhåller jag att deröfver få yttra något.
Frih. Klingspor har framställt det förslag, att Riksg.-  cont, skulle bestrida sina behof till nästa riksdag medelst
upptagande af lån på kort tid och 4 proc:s ränta, dervid
Frih. lill bevis om en sådan upplånings företräde citerat
exempel af den s. k, la clette jlottanlc i Frankrike och England.
Jag hade trott, att det härvid ej bort undfalla Frih.,
hvilken stor skillnad i förhållandet der och hos oss äger
rum. Jag fattade emedlertid icke, om Frih. ansåg la detle
JloUanle nyttig eller icke; för min del finner jag det nyt
-
D«n 9 Mar» f. m.
tigt, att Statscontoret icke behöfver en detle Jlottanle för bestridande
af löpande årets utgifter, till följd af den behållning
af 5 millioner, som Statscont. för sådant ändamål äger.
Oberäknadt detta, är likväl förhållandet i England och
Frankrike, att i England äro de s. k. exchequers-bills ställda
lill betalning på viss tid inom årets slut, och kunna visserligen
vara begärliga på Englands rika capitalmarknad;
men om man utsträcker detta lånesätt utöfver en viss summa,
blifva dessa lån de drygaste af alla. Under kriget voro
mer än 100 millioner upptagna i denna väg, men stodo
drygare än 3 procts-lånen, och Engelska ministerens första
bemödande efter freden var att nedsätta denna del af statsskulden,
hvilket också skett, så att den nu utgör blott ett
ganska ringa belopp i förhållande till Englands hela statsskuld.
Hvad Frankrike angår, känner jag icke specielt förhållandet
med de s. k. bons du trésor; men det vet jag bestämdt,
att de likaledes äro ställda på viss tid, icke på uppsägning.
Jag vili nu öfvergå till frågan om användandet i Sverige af
ett sådant system för lån på kort tid. Vi hafva haft exempel
derpå 3 gånger. Första gången under den s. k. dis—
conttiden intill 1817, då det bar sig, så länge Regeringen
hade tillgångar alt i disconterna insticka en million här och
en million der, men sedan ramlade. Andra gången var från
1023 till 1828, då det lyckades för Riksg.cout., ehuru med
stor uppoffring för Banken, som väl numera måtte vara så
skild från Riksg.cont., att det icke vidare går an att på en
oinskränkt credit i Banken grunda obligationer, som i sjelfva
verket blott voro baneosedlar. Tredje exemplet är handelsdisconten,
der man ännu har tillfälle att insätta capitaler
på kort uppsägningstid. Det har också ofta brukats, att
man uppsagt penningarna samma dag de insatts. Men huru
långt häri allt fall denna rörelse kunnat utsträckas? Jo,
det högsta beloppet har varit 1,200,000 r:dr, och på sista
året kunde handelsdisconten ej få 100,000 r:dr. Att på sådana
grunder basera Riksg.contjs rörelse, då man mäste
tänka sig möjligheten af alla de på Riksg.cont. anvisade creditivens
utbetalning, och dertill komma Cont:s gamla skulder,
som förfalla före nästa riksdag och tillsammans uppgå
till flera millioner, vore det allraosäkraste af allt. Hittills
har man brukat upptaga lån på 5 år mot 5 procts ränta,
och detta har just varit en dette flottante lika med Englands;
men äfven på annat sätt anser jag Riksg.cont. kunna
få lån, om ej fullmägtige bindas hvarken på ett eller annat
sätt. Det har funnits dagar i år, då Riksg.Gont, varit nära
eoncurs; och då man har skuld, ser jag ingen vinst deri
att gifva 6 ä 8 proc. inom landet, då man utrikes kail upp
taga
lån för 4 proc. Jag yrkar derföre, utan att yttra mig
efver den summa, som bör anses tillräcklig för Riksg.eonBs
behof; att man må borttaga alla band, som hindra full
-
Den 9 Mari f. m.
mägtige att på sitt ansvar upptaga lån mot de vilkor, fullmägtige
anse lämpligast.
Frih. Cederström, Jac.: Jag har redan förut instämt
med Hr Lagerhjelm i dess åsigt, och jag gör del äfven nu,
med anhållan att få utveckla motiverna dertill. Hr Laser
O
hjelms
förslag, att Riksg.cont. bör skaffa sig ett creditiv och
derpå grunda obligationers utfärdande mot 3 proets ränta
och kort betalningstid, visar sig så synbarligen skola lyckas,
att något tvifvel derom icke kan uppstå, emedan de penningar,
som på detta sätt lemnäs lill Riksg.cont., återfås löpande
med ränta, hvilket skulle göra dem begärligare än
sjelfva baneosedlarna. Att rörelsecapitalet derigenom skulle
okas med ett slags mynt, som ingalunda vore skadligt, utan
tvärtom nyttigt, är också tydligt. Riksg.cont. skulle på
detta sätt inom kort kunna inlösa alla sina 5 proets obligationer
mot andra med 3 proc., och i samma mån dessa blefvo
begärliga, skulle man få se insättningar ske mot erläggande
af i ä i| proc. blott för att få dem. Allt detta är
således fördelar af förslaget, som dessutom sätter R. St. i
tillfälle att betrygga Riksg.contrs ställning, ulan rubbning af
det redan fattade beslutet att icke upplåna root nedsatt capital.
Af lika mycken vigt, som det är alt icke rubba ett
fattadt beslut, lika vigtigt är att icke inskränka föreskrifterna
för fullmägtige till blotta åliggandet att anskaffa medel
på bästa möjliga sätt; ty då skulle antingen kunna hända,
att brist uppstod för Riksg cont:s behof, eller måste fullmägtige
ingå på hvilka onerösa vilkor som helst, och skulden
skulle vid nästa riksdag i stället för 3 millioner kunna
vara 6 millioner. Att här inblanda föreställningen af la
delte Jloltante i andra länder, är orätt; ty dels hafva vi icke
samma inrättning för löpande årets utgifter {vi hofva för
dessas bestridande en liggande cassa uti de omnämnda 5 millionerna,
hvilka icke böra förstås så, att de finnas d. i Jan,,
men väl den i Maj hvarje år, derefter de den sista Maj
redan kunna disponeras, emedan alla räkenskaper da äro inkomna),
dels behöfva vi icke heller, i följd af denna skillnad
i inrättningen, tillgripa sådana medel, som i andra länder.
Jag tillstyrker afslag å Utsk:s betänk, och bifall lill
Hr Lagerhjelms förslag.
Frih. Klingspor: Gr. Posse har emot mig anmärkt,
att jag icke skulle hafva genomläst Utsk:s betänk., då jag
ej funnit, att fullmägtige deruti blifvit berättigade alt äfven
upptaga lån på kort tid. Jag vet väl, att Utsk. lemnat
fullmägtige en sådan latitud; men jag har ansett, att
Utsk. bort bestämdt ogilla den gamla upplåningsmethoden
och föreskrifva den nya på kort tid. Gr. Posse har äfven
yttrat, att upplåningen skulle blifva lättare, ju längre betalningstiden
blef. Detta strider dock så mycket emot all
erfarenhet, att jag anser satsen ej behöfva vederläggas. —
Dea 5 Mari f. m.
Hr Rosenblad har förundrat sig, att jag ej gifvit tillkänna,
om jag anser en delte Jlottantc nyttig eller ej. Jag får då
säga, att jag anser nyttigast, om utgifterna aldrig påkomma,
förrän inkomsterna influtit; men då Hr Rosenblad säger,
att sådant aldrig kan komma i fråga, så länge vi hafva
en behållning af de 5 millionerna, synes mig besynnerligt,
huru man i år kunnat komma med en efterräkning på
361,000 r:dr såsom statsbrist för år i832. Hr Rosenblad
har vidare ansett omöjligt att genom min method fylla
Riksg.contrs behof. Vi höra dock allmänt klagas deröfver,
att alla penningar samlas till hufvudstaden, och det vore
då besynnerligt, om man ej här skulle kunna upptaga sådana
lån jag föreslagit till ett belopp af en million årligen,
som är hvad Riksg.cont. ungefärligen behöfver. Jag medger,
att Contts credit nu är skadad förnämligast i följd af
sista riksdagens beslut. Emedlertid har Riksg.cont. emellan
de 2tne sista riksdagarna kunnat fylla sina behof, och värsta
beskrifningen på Contrs ställning har just kommit från
dem, som velat genomdrifva statslånet; man hörde först talas
derom, då PresteStts inbjudning i den frågan förevar.
Jag har likväl ej velat minska latituden för fullmägtige i
deras åtgärder, och Hr Rosenblad har i detta afseende missförstått
mig; ty jag har bibehållit Utskts tillstyrkande oförändradt
och dervid blott gjort det tillägg, att fullmägtige
företrädesvis skulle söka att få lån på kort tid och låg ränta.
Men i fall Riksg.cont. härvid skulle komma i något biy•deri,
har jag för min del ej emot antagande af HrOxehufvuds
reservation, så att fullmägtige derjemte må berättigas
att för tillfälliga lånebehof begagna en
blancocredit ända till en summa af 3oo,ooo r:dr
Harn b. b: c o. Med detta tillägg vågar jag ytterligare anhålla
om propos. på mitt förslag.
Frih. af Nordin, Carl Joh.: Jag får till en början
göra en vördsam förfrågan, huruvida prot.utdr. ankommit
från PresteSt. rörtde dess beslut i denna fråga, och anhåller
i sådan händelse, att beslutet måtte uppläsas.
Upplästes ett prot.utdr. från PresteSt. af d. 5 dennes,
af innehåll att, vid föredragning af SlalsUtskrs utlåt. N:o
417, Ståndet, som ansåg den af Utsk. sid. 10 till ränta och
amortissement föreslagna summa af 200,000 r:dr årligen böra
höjas till 3oo,ooo r:dr, beslutat: 1:0 att R. St. i och för
Riksg:scont:s behof intill nästa riksdag anvisa och anslå en
årlig summa af 1,200,000 r:dr b:co; 2:0 att det må öfverlemnas
åt fullmägtige att till bestridande af Riksg:scont:s
utgifter, efter sig företeende omständigheter, emot obligationer
upptaga större eller mindre lån på längre eller kortare
tid, med vilkor att länet skall ovilkorligen inom i5 år vara
återguldet, och att räntan ej bestämmes högre än 5
för 100.
Den 9 Mars f. m.
Frih. af Nordin: Sedan PresteSt:s beslut nu blifvit
uppläst, ber jag att få yttra mig ämnet. Jemnfdr man
StatsUtskrs betänk:n N:ris ig3, 204och 417 med hvarandra,
så kan det väl väcka betänkligheter att se, huru olika summan
af Riksg.contrs behof utfallit; men i alla händelser kan
det tagas för afgjordt, att Riksg.cont. icke utan nya lån kan
uppfylla sina förbindelser. Då man således måste utgå från
den synpunkten, att lån behöfvas, blir det af högsta vigt
att stadga sådana garantier för dessa lån, att de kunna erhållas.
Jag erkänner med Hr Lagerhjelm fördelen af lån på
kort tid, ehuru icke till den utsträckning, som han föreslagit;
ty en sådan method är icke rätta sättet för fyllande af
långvarigare behof och bör blott vidtagas, till dess man kan
få stående lån. Men för att få dessa, fordras säkra garantier,
deribland i främsta rummet är nödigt, att anslag för
ränta och amortissement särskildt bokföres utan förblandning
med andra medel af hvilket slag som helst, så att anslaget
aldrig för annat ändamål kan användas. Så tillgår
ock i andra länder, då man talar om garantier. Jag tror
således, att 11. St. i främsta rummet böra besluta att för
ränta och amortissement af bevilln. anvisa ett anslag af
4oo,ooo r:dr, att utgå ensamt till liquiderande af itiksg.-  cont:s gäld. Vidare förekommer, att Utsk. sagt, det obligationerna
böra utfärdas i Svenskt mynt. Jag önskade få
veta, hvad dermed skall förstås. / ' meningen, att obligationerna
skola utgifvas i silfver riksdaler, så tror jag ej, att
sådant behöfves, och tillstyrker för min del, att R. o. Ad. i
denna del beslutar i enlighet med PresteSt. Det skulle för
öfrigt glädja mig, om R. St. anse oss så rika, att vi kunna
betala all vår skuld på i5 år. Andra länder äro icke så
lyckliga, och man nöjer sig der med mindre amortissement.
Emedlertid vill jag icke tvista härom, ehuru jag ej tror det
bifallna betänk. N:o iq3 lägga något hinder för oss att nu
fatta hvilket beslut som helst i detta afseende; ty skuldsumman
var då endast 2 millioner, och ett beslut om sättet
att amortera en mindre summa kan väl ieke binda händerna,
då fråga blifvit om en större summa. Men jag vill,
som sagdt är, ej hålla mig dervid. Jag vill endast fästa
uppmärksamheten derpå, att då Utsk. berättigat fullmägtige
att förskrifva ända till 5 proc:s ränta, har Utsk. icke
tillika sagt, huruvida alltid fullt capital skall erhållas. Af
reservationerna styrkes jag i den öfvertygelsen, att Utsk:s
mening varit, att fullmägtige äfven kunna upptaga lån med
capitalrabatt; och om så är, nödgas jag yrka, att den förskrifna
räntan, blott i händelse fullt capital erhålles, får
uppgå till 5 proc., och i annat fall till högst 4 proc. — I
följd af hvad jag sålunda haft äran anföra, begär jag vördsamt
den propos., att första punkten af Utsk:s utlåt, ma
antagas oförändrad, men med ett tillägg, hvarigenom dea
skulle
Den u Mars f. m.
skulle komma att erhålla följande lydelse: att R. St., i o eli
för Riksg.cont:s behof, intill nästa riksdag anvisa
och anslå en årlig summa af i, 100,000 r:d r bren,
hvaraf 4°o,ooo r:dr skola afsättas såsom ränta och
a m or t i sse ni en t sfo n d för de lån, Cont. kommer att
upptaga. Till säkerhet härför skall det åligga
full magt ige att, så länge och intilldess hela det
upplånade capitalet med upplupna räntor blifvit
guldet, hvarje år af först inflytande allm. bev
i 1 I n: s medel till den under fullmägtiges vård
stående amortissementscassa förenämnde summa
öfverföra, utan att någon fö r b la n d n i n g ra e d C o n t:s
öfriga medel derefter får ägn rum. I afseende åter
på 2:di'a punkten yrkar jag, att R. o. Ad. måtte instämma
med PresteSt., som uteslutit föreskriften om obligationernas
utställande i Svenskt mynt. Dock önskar jag äfven här ett
tillägg, så att punkten skulle lyda, som föijer: att det må
öfver lem nas åt fullmägtige att till bestridande
af Riksg.con t:s utgifter, efter sig företeende omständigheter,
emot obligationer upptaga större
eller mindre lån på längre eller kortare tid, med
vilkor, att lånet skall ovilkorligen inom i5 år
vara åter guldet och att räntan ej bestämmes högre
än 5 för 100, då det för skrifna låncapitalet
till fullo er hålles, men, i händelse nedsättning i
c a pita linbetalningen kommer att äga rum, ej högre
än 4 proc.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Utan att ingå i noggrannare
granskning af Utsk:s betänk., hvars ofullständighet
och mindre tillförlitlighet såväl i offentliga tidningar sora
här af tvenne ledamöter blifvit tillräckligen ådagalagd, helst
jag förutser, att ingen kommer att yrka bifall till Utsk:s
förslag oförändradt, tager jag mig friheten göra några anmärkn:r.
Lika med Hr Stuart anser jag behofven böra beräknas
till 1,300,000 r:dr årligen, på sätt äfven PresteSt.
beslutat. Hvad åter sättet för upplåningen angår, hafva
flera skilda meningar här blifvit yttrade. För min del tror
jag syftemålet böra vara icke blott alt på förmånligaste sätt
skaffa penningar, utan äfven att tillse, att det sker på ett
sätt, att allmänheten ej blir lidande genom beredandet
af ett strypsystem, som alltid är vådligt. Jag fäster icke
heller särdeles vigt vid föreskriften om obligationernas
utfärdande i Svenskt mynt, ty jag föreställer mig, att
fullmägtige icke utan nödfall komma att anlita utländska
handelshus, och då jag förutsätter, att vi fortfarande
komma att hafva fast mynt, anser jag likgiltigt, om obligationerna
ställas på r:dr b:co, r:dr silfver eller Hamb.
b:co; men deremot vore det en ren förlust, om man kunde
20 H. t5
Den 9 Mars f. m.
få lån i Hamburg för 3 å 4 proc:s ränta, och icke déstomindre
upptog dem här i Sverige för 6 proc. Slutligen önskade
jag, att R. o. Ad. vid beslutet må göra ett tillägg i
samma syftning, som Frih. Klingspor föreslagit, rör:de begagnandet
företrädesvis af lån på kort tid mot lägre ränta.
Enligt mitt förslag skulle beslutet således komma att lyda,
som föfjer:
i:o Att Riksg.cont:s årliga behof må beräknas
fr. o. m. 1835 t. o. m. i83g till 1,200,000 r:dr b:co.
2:0 Att R. St. i och för Riks g. contrs behof intill
nästa riksdag au tori sera full mag ti ge att upptaga
lån, till större eller mindre belopp, emot
obligationer, ställda på anfordran k 2 proc., samt
på 3 å 4 månaders uppsägning h högst 4 proc.;
ägande fullmägtige att lämpa lånesättet efter
hvad vid hvarje tillfälle anses lämpligast och
förenligast med Contis ställning och rörelse, under
åliggande att företrädesvis begagna det, som
medför minsta räntekostnaden.
3:o Skulle, genom inträffade förhållanden,
Riks g. cont:s behof icke efter skedda förberedelser
kunna i nu föreskrifna lane Väg fyllas, då äge
Cont. att upptaga lån emot 5 proc., att betalas
på högst 15 år.
För min del tror jag emedlertid icke; att det skulle
möta någon svårighet för Riksg.cont. att ordna sin rörelse
efter det af mig först uppställda alternativ, helst jag talat
vid flera personer, söm hafva vana vid affärer, hvilka
sagt mig, att med en så betydlig amortissementsfond, sorn
här är i fråga, och särdeles om Ilr Nördenankars, som det
tyckes, välgrundade motion går igenom, att åt Bnucofullmägtige
uppdrages att använda bancovinsten till uppköp af
Riksg.contts obligationer, något hvar skulle finna sin fördel
uti att förvandla sina penningar till sådana obligationer.
Emellan 1823 och 1828 begagnades denna utväg af ganska
många. Det är väl sannt, att Riksg.cont. då hade oinskränkt
creditiv på Banken, men det behöfde sällan anlitas; och då
roan nu öfverlemnar åt fullmägtige att sjelfva bedöma, om
obligationerna kunna utfärdas h vista eller med 3 å 4 månaders
uppsägning, synas inga vådliga följder kunna uppkomma,
men väl en betydlig räntebesparing. Jag anhåller,
att mitt nu framställda förslag jemväl må tagas i öfvervägande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
lomme att fortsättas på e. m. kl. 6.
Hr Hegardt, Christ. Bernh.: Det är i anledn. af
Hr Lagerhjelms framställda förslag, som jug begärt ordet.
Jag hyllar visserligen den mening, att Riksg.cont:s fullmägtige
så litet som möjligt må genom reglementariska före
-
Den 9 Mars f. m.
skrifter bindas i afseende på upplåningssält.t; men jag önskar
ej helier, att man utan ali inskränkning öfverlemna!’
saken åt fullmägtiges bedömande, och Hr Lagerhjelms förslag
visar isynnerhet behofvet af åtminstone några föreskrifter
till förekommande af skadliga utvägars vidtagande. Hr
Lagerhjelm har, såsom ett medel till fyllande af Riksg.-  conl:s behof, föreslagit en tillåtelse för fullmäglige alt utgifva
obligationer å vista eller, hvilket är nära nog detsamma,
på 8 dagars uppsägning. Detta förslag synes hafva
nog mycket syskontycke med det från ett annat håll framkastade
försöket att åter införa de så kära riksg.sedlarna; ty
obligationer å vista eller på kort uppsägningstid äro ej annat
än sedlar och medföra samma effect som en sedelemission.
Så vida de skola kunna bibehållas i rörelsen och
hållas i omlopp, fordras nödvändigt en betydlig cassa, nära
nog lika stor med obligationernas capitalhelopp, och jag
frågar, hvarifrån denna cassa skall hemtas, eller hvarest ersättning
skall tagas för deraf uppkommande ränteförlust?
Men denna olägenhet är emedlertid icke den största, och
man skall måhända invända, att så stor cassa ej behöfves,
emedan sedlarna skola blifva begärliga och löpa såsom gångbart
mynt. Ja, det är ditåt man syftar; men just derigenom
undergräfver man grundvalarna för realisationens bestånd,
hvilken annars nu är byggd på en så fast grund, att
den, äfven om krig eller missväxt inträffar, ej kan rubbas.
Vill man åter under hvad namn som helst nödvändigt införa
ett credit- och nödmynt, så linnes ingen garanti för
penningverket och realisationen. Det är saiint, att man i
början vill inskränka sig till en mindre summa, och litet
skadar litet; men kommer man en gång in på denna bana,
så händer det, att ju mer man dricker ur den orena brunnen,
ju törstigare blir man. Då jag således för öfrigt lika
nied Hr Rosenblad tillstyrker, att fullmäglige i afseende på
upplåningssättet lemnäs så fria händer som möjligt, önskar
jag dock en bestämd föreskrift derom, att fullmägtige aldrig
må upptaga lån på kortare tid än 6 månader. Della har
jag, i händelse af återremjss, för min del velat anföra till
vederläggning af Hr Lagerhjelms förslag.
Hr Stråle, Nils Wilh.: Jag har väckt en motion,
att Riksg.cont., jemte låns upptagande på bestämd tid, äfven
borde upplåna mot reverser, som innehölle uppsägningsrätt
å Cont:s sida efter 6 månader, men icke å långifvarens,
och jag hade trott, att denna motion hade så nära
sammanhang med föremålet för pu jfrågavar. betänk., att
Utsk. bort behandla dessa frågor gemensamt, enär det är
gifvet, alt motionen måste afslås, sedan den nu förevar,
frågan blifvit afgjord på annat sätt, eller utan afseende å
motionen. Utsk. har emedlertid icke så förfarit, utan besvarat
motionen i ett särskildt betänk, och derigenom, etr*
I ifi
Dt ii g Mars f. m.
ligt min tanka, foranledt svårigheter vid det beslut, sorn nu
skall fattas. Om Utsk. behandlat begge frågorna i ett sammanhang,
hade Utsk. varit nödsakadt att ingå i en undersökning,
om Riksg.confrs närvar, ställning är sådan, att Cont.
blott har skuld, som på kortare tid kail amorteras, eller
om skulden icke äfven till större eller mindre del är för
längre lid, och måste omsättas, så att det äfven viden kommande
riksdag blir nödvändigt att anvisa medel för densamma.
Man hade då fått en tableau, som utvisat, huru snart
skulden kunnat amorteras med det dertill anvisade anslaget;
inen så har icke skett, och man saknar all uppgift till ledning
för omdömet, huruvida lån nu behöfvas blott för en
kortare lid, eller om skulden är stående, hvilket dock mås!e
inverka på det nu ifrågavar. beslutet om lämpligaste sättet
för upplåningen; ty har man stående skuld, så börtnan
afven vara betänkt på stående lån. Jag skulle tro, alt den
upplåning, sorn nu är i fråga, bör betraktas ur 2:ne synpunkter,
med afseende dels på det närvar, och dels på
framtiden. Med afseende på det närvar, är frågan blott att
iå låna för bästa priset; uien med afseende på framtiden,
är det angeläget att tillse, att man lemnar sådan säkerhet,
att man äfven framdeles kan få lån. Jag tror för min del,
att stalscrediten hvilar på samma elementer som den enskilda,
d. v. s. är en opinion om den betalandes vilja och
förmåga att betala, eller med andra ord hans redlighet och
tillgångar. Med ihågkornmande häraf blir det således alltid
i främsta rummet nödigt för staten att anvisa sådana fonder
för betalningen, som aldrig kunna studsa; men då frågas:
har Riksg cont. nu penningar att betala sin skuld vid
förfallotiden, eller måste nya lån då göras? Detta sednare
är alltid farligt och inverkar störande på crediten. Vid
j8a3 års riksdag var jag ledamot af Stats- och BancoUtsk:ns
financeafdeln. och föreslog då en upplåning af Riksg.-  cont. mot 3 proc. å vista, hvilket också då kunde låta sig
göras, emedan äfventyret drabbade Banken. Förslaget antogs
och lyckades, ty upplåningen gick då aldrig högre, än
som motsvarade de dagliga cassorna i Stockholm, hvilka
man på detta sätt blott utbytte och förvandlade till 3-proe:sobligationer
i stället för bancosedlar, utan att någon ökning
i rörelsecapitalet derigenom åstadkoms; ty först då sådana
obligationer ökas utöfver de liggande cassornas belopp, kunna
de verka såsom ökadt rörelsecapital. Emedlertid skulle
jag tro, att en sådan method äfven nu kunde gå an, åtminstone
till någon del; men dertill fordras en fond, på
hvilken obligationernas inlösen skulle anvisas, och jag fruktar,
att Riksg.cont. skall få svårt att finna en fond, sorn för
sådant ändamål kunde disponeras, enär jag befarar, att intet
handelshus vili lemna creditiv dertill. Väl kunna de Jemna
dragningsrätt på 67 eller 90 dagars sigt; men att ständigt
hålla cassa för att hafva tillhands vid de tillfällen, då
Den 9 Mars f. m.
*«7
Riksg:scont. deraf kunde vara i behof, fruktar jag, att ingen
vilie åtaga sig. Deremot har visserligen statsverket momentala
tillgångar, som för ändamålet kunde disponeras; men
dels kan icke deras användande på sådant sätt vara föremål
för Representationens beslut ensamt, utan fordrar den andra
Statsmagtens medverkan, hvadan det torde vara bäst att
låta den saken bero på öfverenskommelse emellan Riksgtscont.
och Statscont., om Konungen dertill lemnar tillstånd,
och dels är det alltid svårt för R. St. att på förhand fatta
ett bestämdt beslut, hvarföre man också synes vara ense,
att nu endast bestämma maximum för räntan och låta fullmägtige
i öfrigt vara oförhindrade att ställa denna slags upplåning
på sätt dem lämpligast synes. Men ehvad en sådan
upplåning på viss tid och mot lägre ränta kan uppfylla ändamålet
för närvar., vinnes dermed intet för en stadgad
statscredit i framtiden, hvilket jag anser af hogsta vigt för
Sveriges bestånd. Man bör i de goda dagarna vara betänkt
på de onda, eller att krig kan inträffa, och jag frågar: hurudant
skulle väl förhållandet blifva, om ingen statscredit
då vore bildad inom landet? Den uppkommer icke på en
gang, utan motverkas snarare genom behof af större lån
på en gång. Vill man således lägga grund till ett fondsystein,
så bör man göra det i tid, och det är derföre, som
jag föreslagit ouppsägbara obligationer. Det vore också besynnerligt
att fatta ett beslut, som bestämdt förbjöd ett sådant
vilkor mellan långifvare och låntagare; ty om långifvaren
ville derpå ingå, vore det att ålägga låntagaren att
betala, äfven då långifvaren ej ville hafva penningar. Ett
oundgängligt vilkor härvid är dock, att man får fullt för
fullo i capital; ty annars blir det i början förenadt med
stor förlust, så länge man kan antaga, att långifvaren ej vill
lemna ut sina penningar för mindre än 6 proc. Deremot,
om man från början tager fullt capital mot 6 proc:s ränta,
kan man sedermera, i den mån obligationerna blifva begärliga,
utbyta dem mot andra med lägre ränta. Från denna
åsigt har jag utgått, då jag trott, att obligationerna borde
ställas på uppsägning blott å Riksg:scont:s sida. Det är väl
sannt, att 6 proc. är hög ränta; men det beror i alla fall af
omständigheterna, huruvida ända till 6 proc, behöfver erbjudas.
Måhända kan man redan från början få sådana lån
mot 5£ proc.; skillnaden blifver dock obetydlig, då man
besinnar, att vid 6 proc:s ränta bevilln:s-afdrag äger rum,
så alt den i sjelfva verket blott uppgår till 5T7^ proc.
Om nu fullmägtige berättigades att kungöra en upplåning
på begge de ifrågasatta sätten, så finge långifvarne
sjelfve välja, oeh jag är öfvertygad, att man snart skulle
finna, att de ouppsägbara obligationerna blefve de mest begärliga.
Men i ingen händelse kan jag gilla, att obligationer,
ställda på i5 års betalningstid, skulle kunna säljas mot
pabatt; ty det vöre ett verkligt bankrutt-tillstånd, ju när
-
Dea 9 Mars f. m.
mare betalningstiden kora, ju säkrare blef det, att Riksg:scont.
ej kunde fa återköpa dem till lägre pris än nominalvärde!.
Emedlertid, då ingen höjt sin röst för mitt förslag,
vill jag ej vara envis dermed; jag har blott ansett mig
böra här framställa och utveckla min åsigt. Jag har likväl
ej yrkat min sats för att nu skapa ett fondsystem i sin (iilla
utsträckning, utan endast emedan jag, då man har en stående
skuld och behof, som sträcka sig äfven till framtiden,
anser nödigt, att man skaffar sig stående lån och bereder
sig framtida credit. Jag har aldrig önskat ett fondsystem
såsom något godt för sig, och utrikes lån tror jag böra undvikas
så vidt möjligt. Inrikes lån äro åter ungefärligen af
samma beskaffenhet, som då en fader lånar af sina barn
eller familjens öfriga medlemmar; familjen blir derigenom
icke fattigare. Utrikes lån äro deremot alltid betungande
i anseende till den ur landet gående räntan, som annars
skulle öka rörelsecapitalet. Jag tror derföre, att fullmägtige
böra få bestämd föreskrift derom, att utrikes lån icke få
upptagas utan högsta nödfall, och att ingen labatt å capitalet
får medgifvas för sådana lån, som äro ställda på viss
betalningstid. — Med dessa modificationer tillstyrker jag bifall
till Utsk:s betänk.
Frih. Boye, Ludv.: Sedan jag begärde ordet, har
Frih. af Nordin framställt ett förslag, hvarå jag numera
inskränker mig till att begära bifall. Jag anhåller likväl att
få tillägga några ord om verkställigheten. I händelse Riksg:scont.
antyddes att inom viss tid emottaga anbud af olika
slag, skulle det snart visa sig, alt Frih. af Nordins förslag
i sjelfva verket är det bästa. Hvad för öfrigt angår Hr
Hegardts anmärkn:r emot Hr Lagerhjelms förslag, som till
en viss grad blifvit understödt utaf Frih. af Nordin, så behofver
jag till bemötande deraf blott erinra, att Frih. af
Nordin understödt förslaget endast såsom en intermediär
anstalt, och såsom sådan står den fri från Hr Hegardts anmärkntr,
isynnerhet örn man besinnar, att R. St., genom
bifall till Hr Nordenankars motion, hafva i sin magt ett
kraftigt medel att hålla obligationerna a vista i omlopp. Jag
anhåller om propos. till bifall å Frih. af Nordins förslag.
Hr Rosenblad, Bernh.: Det är icke utan förundran,
som jag hört samme ledamot, hvilken i frågan om
Bankens rörelse yttrade så många farhågor, nu framkomma
med yrkande, att ett annat verk skulle få utgifva sedlar
nära pog å vista. Oberäknadt den stora vådqn af förslagets
verkställighet i sig sjelf (ty summan är ej så obetydlig, som
Hr Hegardt föreställt sig, när man besinnar, att beloppet
af de utfärdade obligationerna skulle efter Frih. Älingspors
förslag uppgå till en million om året, eller 5 millioner intill
nästa riksdag, som i sanning är en rätt vacker summa).
Den 9 Mars f. ro.
ligger största vådan i exemplet, helst vid den rådande fördomen,
för hvilken man icke heller vid denna riksdag satt
en gräns, att icke vilja godkänna den allm. principen om
Bankens ställande linder lagen, i följd hvaraf man vid faran
af ett krig ännu ytterligare äfventyrar att se nya mynttecken
tomma fram; ty på samma sätt hafva alla andra myntförsämringar
börjat, och huru lätt det är att få sådana mynttecken
emottagna i Kronans uppbörd, hafva vi äfven sett.
Jag, som för min del stridt såväl emot allt vådligt strypsystem
som emot alla skadliga beslut i följd af onödiga
farhågor, jag tan dock icke neka, att jag här ser en verklig
våda och skall aldrig med min röst bidraga att framkalla
sådana sedelpackor under samma riksdag, som realisationen
tagit sin början. Jag yrkar dock icke någon bestämd föreskrift
i detta afseende, utan hyser fullt förtroende till full—
mägtige och önskar, att man må lemna allt, som angår
upplåningssättet, till deras eget bedömande. — Det tillägg,
Frih. af Nordin föreslagit i första, punkten, öfverensstämmer
visserligen med hvad jag yrkat, att nemi. man alltid borde
hafva bestämda anslag för alla utgifter, och att Utsk. derföre
alltid borde visa, hvar de på Riksgtscont. anvisade creditiven
skola tagas, hvilket jag nu yrkat vid 2 riksdagar,
ehuru jag icke lyckats; men då i allt fall i83g års Ständer
kunna omgöra, hvad 1834 års Ständer gjort, så, ehuru jag i
sjelfva saken instämmer med Frih. af Nordin, hemställer jag
likväl, enär ändamålet ändock aldrig kan vinnas, om icke
detta tillägg må förfalla. Likaledes, ehuru jag i afseende
på 2tdra punkten instämmer roed Frih. af Nordin, att 4
proc. bör vara den högsta räntan, då capitalrabatt kommer
i fråga, så hemställer jag, för det möjliga fall, att lån på
sådana vilkor ej kunna erhållas, om man icke äfven i detta
afseende bör visa samma förtroende för fullmägtige och öfverlemna
saken utan all inskränkning till deras pröfning, i
den säkra förmodan, att fullmägtige aldrig skola komma att
begagna en så kostsam method för upplåningen, så länge
andra utvägar finnas. Jag tillstyrker således bifall till PresteSt:s
beslut i andra punkten utan något tillägg, och anhåller,
att Hr Gr. o. Landtm, täckes göra propos. på hvardera
punkten särskildt. För öfrigt får jag, i anledn. deraf,
att man för 2 procls obligationer k vista sökt hemta stöd i
Hr Nordenankars motion, tillägga, att denna motion blifvit
af BancoUtsk. remitterad till Bancofullmägtige, som tillstyrkt
den, deri jag äfven deltagit; dock har detta skett under
förutsättning, att Riksg:scont:s obligationer skulle blifva så
beskaffade, att Banken med säkerhet kunde nedlägga sin
vinst deri. Jag har icke varit bland dem, som yrkat, att
en så dyrbar skatt som Bankens vinst skulle intill nästa riksdag
ligga orörd utan att gifva någon afkastning åt staten;
men sedan beslut derom är fattadt, anser jag för en pligt
att yrka, alt den må förvaras väl.
Ilo
Dcu g Mars f. m.
Frih. Klingspor: Frih. af Nordin har begärt propos.
på PresteStrs beslut, hvarigenom full latitud är lemnad för
både inländska och utländska lån. Vi skulle på detta sätt
belt och hållet komma in på statslånebanan, och jag, som
är emot sjelfva principen, anser dess tillämpning här isynnerhet
vådlig, der ingen hushållning med statens medel äger
rum. Dessutom har jag äfven ett annat skäl. Så länge
Bankens sedlar skola gälla för mynt, har man alltid att befara
realisationens ramlande, och man har ej gjort, hvad
man kunnat för dess betryggande, så länge man ej varit
betänkt på förbättring af våra creditlagar. Innan man således
ingär på statslånebanan, synes det vara skäl, alt man
åtminstone väntar till nästa riksdag, isynnerhet om man besinnar,
att ställningen då bör vara ganska god. Bancovinsten,
som uppgår till 2,400,000 r:dr, kan då disponeras;
och i det utgifna spannmålscreditivet, som då hör hafva åter
ingått, har man likaledes en tillgång af åtminstone 5oo,ooo
r:dr. Jag kan således ej finna annat, än att det är bäst att
vänta med statslånesystemet till nästa riksdag. Hr Stråle
har ansett, att man bör skapa en inhemsk statscredit. Det
-har redan visat sig, att Riksg:scont:s credit blifvit minskad
genom den skuld af 2 millioner, söm tillkommit sedan sista
riksdagen; och förslaget att ställa den på en betalningstid
af iö år har redan vackt ytterligare misstroende, som ännu
mera skulle ökas, om obligationerna blefve ouppsägbara.
För min del ser jag ingen fördel i fondsystemet; det skulle
blott föranleda till en omflyttning af de inhemska capitalerna,
hvilket åter skulle höja räntan för näringarna. Jag anser
i följd häraf mitt förslag vara lämpligast, såsom medförande
en gifven behållning för staten, och jag anhåller ånyo
om propos. derå med det tillägg, som innefattas i Hr Oxehufvuds
reservation.
Hr Lagerhjelm: Tvenne ledamöter af Bancostyrelsen
hafva yttrat en olika åsigt emot mig; jag skall derföre söka
att något närmare redogöra för min mening. Den ledamoten,
som först yttrade sig emot mig, har sagt, att en rörelse
ä vista och en rörelse på 8 dagars sigt vore nära nog detsamma.
Jag har dock föreställt mig, att Riksg:scont. skulle
fä sitt creditiv inom Riket, ehuru jag icke fästat mig dervid
såsom ett uteslutande vilkor; men om nu creditivet fås
inom landet, så lärer väl den, som lemnär det, icke begära
mer än 3 dagars sigt, och då Riksg:scont. har 8 dagars sigt,
synes detta vara fullt tillräckligt. Man har dock icke heratat
det hufvudsakligaste inkastet derifrån, ty äfven mina motståndare
tyckas förutse och medgifva, att ett tillräckligt creditiv
utgör en fullkomligt säker basis, hvarpå en sådan rörelse,
som jag föreslagit, kan byggas. Man har deremot
sagt, att förslaget skulle blifva det största hindret för rea
Ji
-
Den 9 M a r s f. ra.
lisationens bestånd. Om så vore, skulle jag vara den förste
att afstyrka förslaget; meu jag kan ej inse någon fara för
realisationen, och jag stödjer mig härvid icke blott på egen
insigt, utan äfven på den mening, jag haft tillfälle att hora
af många, hvilka desto bättre måste känna den allm. rörelsen,
som de just lefva deraf. Då dessa sammanstämt med
mig, har jag vågat framställa min mening, och dessa personer
hafva den tankan, att i Sverige finnes ett nog litet
rörelsecapita!, och att näst efter realisationen det förhållande
naturligen skall uppkomma, att en minskning i rörelseCapitalet
inträffar. Jag har således sökt afhjelpa en olägenhet
af realisationen genom ett förslag, som tillika innebär
ett frö till realisationens bestånd derigenom, att det hindrar
all strypning. Jag instämmer i samma kärlek och Önskningar
för realisationen som mina motståndare; men lag ser i
mitt förslag just ett medel att öka fördelarna deraf. Jag
respeclerar emedlertid mina motståndares åsigt, och ber
derföre örn samma afseende för min. Man frågar, hval* cassan
skall tagas för att göra face emot de obligationer, som
presenteras till inlösen. Jag svarar: i creditivet, sorn saknas
i XJtskts förslag. Jag har för öfrigt blott sagt, att den method,
jag uppgifvit, borde företrädesvis begagnas, icke uteslutande,
och man kan måhända säga, att Utsk. i sitt tillstyrkande
icke uteslutit den; men då fordras nödvändigt ett
tillägg om fullmägtiges rätt att för sådant ändamål anskaffa
ett creditiv. Man har vidare talat om den ränteförlust,
Riksgtscont. skulle komma att vidkännas på den cassa, som
måste hållas. Jemnför man denna med den besparing, som
Uppkommer genom lägre räntefot å obligationerna, skall det
snart visa sig på hvilkendera sidan behållningen blir, helst
det alldeles icke kan komma i fråga att hålla full cassa.
Jag har för öfrigt blott tillstyrkt en sådan upplåning såsom
nödfallshjelp till fyllande af de närvar, behofven, utan afsigt
att fortgå på samma bana för framtiden, ty jag vill
åtminstone för min del icke skuldsätta Riket för framtiden
på detta sätt; jag medgifver, att fondsystemet då är bättre.
Men jag har icke kunnat Öfvertyga mig om nyttan af Rikets
skuldsättning för framtiden; jag har endast haft för ändamål
att nu skaffa ett ökadt rörelsecapita! och att tillika få lån
för bästa pris till betäckande af de närvar, behofven. Efter
en viss tid kommer Riksgtscont. troligen att alldeles icke behöfva
anlita creditivet, emedan andra tillgångar då finnas,
hvilket kommer att gora en ytterligare besparing. Då således
här endast är fråga om den method, som företrädesvis
bör begagnas, förmodar jag den sanning stå fast, att det
sätt, jag föreslagit, är det bästa för närvar.; och jag begriper
icke, huru man vid sådant förhållande kan emot mig
uppställa, att principen skulle vara sårande för realisationen.
Denna nödmyntstid blir dock icke lång; men i närvar, ställning,
ao H. >6
isa
Den ^ Ulri f. m.
då man ser, liuru litet rörelsecapital finnes, förutser jag, att
man endast genom begagnande af mitt föreslagna upplåningssätt
skall kunna motverka den minskning i rörelsecapitalet,
sorn i början verkas af realisationen, oell snart motse ett
större rörelsecapital. Jag vågar således ännu ytterligare hemställa,
om icke mitt förslag för närvar, är det bästa, icke blott
såsom en nödfallsutväg att fylla behofven för tillfället, utan
äfven såsom medel att öka rörelsecapitalet och tillika förbättra
Riksg:scont:s ställning.
Hr Dalman: Då Hr Stråle icke fullföljt sitt förslag
om ouppsägbara obligationer, vill jag inskränka mig dertill
att till prot. förklara, det jag anser en sådan method för
upplåningen oriktig. Hvad åter angår Hr Rosenblads farhågor
för obligationer med kort uppsägning, kan jag ej inse
de vådor, han förespeglat. Jag är lika varm vän af realisationen
som han, och har visat det; men sedan Riksg:scont.
nu blifvit skildt från Banken, förmodar jag, att Riksg:scont:s
rörelse kommer att hafva föga inflytande på realisationen.
Det är väl sannt, som ordspråket säger, att vestilia terrent;
men jag tror, att folket i allmänhet numera lärt sig att göra
skillnad emellan Bankens och statens operationer. Långt
ifrån således att finna sådana obligationers utfärdande kunna
medföra någon skada för realisationen, tror jag, att de äfven
i detta afseende kunde blifva nyttiga; ty det är ej obekant,
att våra köpmän skulle kunna begagna dessa obligationer
såsom hypothek till betäckande af sitt vexelbehof. I
stället för silfver kunna de, till betäckande af skillnaden
mellan export och import, skicka Riksg:scont:s obligationer,
hvilka väl efter någon tid skulle komma att presenteras
till inlösen, men emedlertid uppfylla ändamålet att under en
temporär underbalance i handeln fylla vexelbehofvet och
hindra coursens stegring. Jag fortfar således att yrka propos.
på milt förslag; dock anhåller jag att dessförinnan få taga
närmare kännedom af Hr Lagerhjelms, för att tillse, huruvida
icke våra meningar kunna sammanjemnkas.
Frill. Boye: Jag kan ej afhålla mig att fästa uppmärksamheten
på den brist å urskillning, som ägt rum hos de
2:ne värda ledamöter, som lågt så mycken vigt på skillnaden
emellan utländska och inländska lån. Om af den undersökning,
jag går att göra, conclusionen blir, att man aldrig
kan hindra till namnet inhemska lån att i sjelfva verket
vara utländska,< så frågar jag, hvartill det väl tjenar att
göra denna skillnad. Alt Sverige nu äger silfvermynt kan
ej nekas, och att fullmägtige ej kunna förbjudas att ställa
obligationerna i silfver, måtte desto hellre antagas, som
man icke, utan att visa ett uppenbart misstroende till realisationen,
kan befalla dem att ovilkorligen ställa obligationerna
i b:comynt, åtminstone icke under annan förutsättning,
än att det är lika med silfver. Men huru kan man då neka
Utu g Mais f. 111.
Svensta medborgare att låna sina namn åt ulländningen,
som blir den verklige långifvaren, och hvartill tjenar det
då att göra skillnad emellan utländska och inländska lån?
Jag tror med Hr Lagerhjelm, alt efter den nyss tillväga—
hragta realisationen skall för några år en minskning i rörelsecapitalet
inträffa, och jag åberopar till stöd för denna
sats de tvenne nästföregående realisationerna, sorni åtföljdes
af en stark klagan i detta hänseende. Men inhemska lån
öka denna svårighet derigenom, att de afleda de befintliga
capitalerna från näringarna; utrikes lån öka deremot rörelsecapitalet,
under det de lemna de inhemska capitalerna qvar
i sin vanliga väg. — Jag slutar med en förnyad anhållan om
propos. på Frih. af Nordins förslag.
Ilr von Hartmansdorff, A u g.: Man har här sammanblandat
tvenne frågor! den ena, huru penningar böra
anskaffas för ständiga behof eller sådana lån, som icke kunna
återbetalas på längre tid, och den andra, huru man bör
förfara, då lån behöfvas för kort tid, intilldess man får stående
lån, t. ex. då något af de på Riksgrscont. anvisade
creditiven måste lyftas. Utsk. har icke gjort någon skillnad
emellan dessa tvenne olika slag af lån, utan sammanfört allt
under några allm. föreskrifter, hvilka likväl desto mindre
kunna göra tillfyllest, som Riksgtscont., på det af Utsk. anvisade
sättet, svårligen kan få lån under flera månader, men
torde vara i behof deraf redan d. i nästk. Juli. Jag tror
således, att Utsk. förfarit oriktigt och att frågorna bort åtskiljas.
Men som betänk. N:o 417 nu är för andra gången
inne, och således ej kan återremitteras, samt säkra beräkningar
svårligen kunna in plenis uppgöras, vare sig öfver beloppet
af de särskilda behofven eller möjligheten att fylla
dem genom det ena eller andra lånesättet, såsom jag sedermera
skall närmare utveckla, anser jag nödigt, alt man nu
håller sig ensamt till de stående lånen och uppskjuter frågan
om lån på kort tid, till dess vi komma till StatsUtsk:s betänk.
N:o 4r9) som afhandlar Hr Stråles motion. Man kail
då göra hvilka anmärkn:r man behagar i afseende på de sed
nare
lånen och genom återremiss begära nytt betänk, af
Utsk. i den delen. Ang:de betänk. N:o A17 hafva hufvudsakligen
2!ne motsatta meningar här blifvit yttrade. Den
ena, öfverensstämmande med Utsk:s förslag och PresteStls
beslut, yrkas af Frih. af Nordin tn. fl. och åsyftar att lill
regel för upplåningen antaga det sätt, Utsk. föreslagit; hvarjemte
dessa ledamöter ansett en detta Jlottante endast böra
vara undantag. Hr Dalman och flera med honom hafva åter
ansett en dplte fiptiantc böra göras till regel och stående
lån till undantag. Jag kan ej annat än ogilla denna sednare
mening. Hr Hegardt har redan visat, att det blott skulle
blifva en sedelfabrication , och så mycket sämre an den gamJa,
som denna gamla ej kostar någon ränta, såsom den nya
Dcn 9 Mai» f. m.
sluille göra. Om således II. o. Ad., på sätt jag tillstyrkt,
först beslutar att åtskilja ämnena och alt nu vid JX:o 417
blott afgöra frågan om den stående skulden, med livar och
en lemnad öppen rätt att sedermera yttra sig öfver den tillfälliga
gälden, så instämmer jag i första punkten af PresteSl:s
beslut, som upptager 100,000 r:dr större behof, än Utsk.
antagit, emedan jag anser riktigt alt snarare upptaga något
för mycket än för litet. Flera andra ledamöter hafva ock
delat samma mening. Hvad åter andra punkten beträffar,
anser jag bättre att hålla sig till densamma oförändrad, än
till en ledamots förslag att i särskildt tillägg yttra sig om
räntebeloppet, då rabatt på capitalet äger rum; ty om Riksg:scont.
hade för afsigt att småningom sänka räntan genom den
gamla skuldens uppsägning och omsättning deraf, så skulle
följden blifva, att då man icke fått fullt capital, men vid
omsättningen måste betala det fullt ut efter förskrifningens
innehåll, förlorades skillnaden, hvarigenom Riksgrscont. antingen
hindrades från en eljest fördelaktig omsättning, eller
ock måste göra den med capitalförlust för ögonblicket och
mindre förmån i det hela. Wär fullmägtige ej äro bundna
att söka lån inom Riket, så synes intet tvifvel!vara, att penningar
kunna erhållas mot 4 till proc. med fullt capital.
Jag skulle således tro det vara bäst att helt enkelt hålla sig
till PresteSt;s beslut, hvarigenom åtminstone 2 Stånd blefvo
ense. — Jag upprepar slutligen, att, om denna fråga först
afgöres, har Ståndet sedermera tillfälle att vid betänk. N:o
419 göra alla de anmärknrr, som anses lämpliga i afseende
på sättet att skaffa penningar mot löpande sedlar. Dock
tror jag, att detta sätt i alla händelser bör begagnas blott
såsom undantag, intilldess man kan förvandla skulden till
slående; ty att den sednare har företräde, lärer ej behöfva
ytterligare bevisas, emedan i samma mån man gör nödmynt,
nedsätter man Riksgtscontls credit. Jag förbehåller mig att
få återkomma till detta ämne, sedan vi först fått propos. i
anledn. af betänk, N:o 4'7> och hoppas, att R. o. Ad. linner,
att genom det sätt för sakens afgörande, som jag nu
föreslagit, ingen betages rättigheten att göra sin mening gäl-»
lande.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppskjots till efter»»
middags-plenum.
H. R. 0. Ad, åtskiljdes kl. 2 e, ra,
Iu (ideal protocolli,
F. O. Silfverstolpe,
Ds n 9 Mars e. m.
Måndagen den 9 Mars 1835.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes den i dag på f. m. började pröfningen af
StatsUtsk:s utlåt. N:o 4!7 öfver anmärkn:r vid betänk. N.‘o
204, innefattande förslag öfver Riksg.cont:s behof fr. o. m.
år 1835 t. o. m. år 1839, tillika med ett nytt förslag i samma
ämne.
Hr Hegardt, Christ. Bernh.: Hr Rosenblad bar i
förmiddags instämt i det omdöme, som jag trott mig kunna
uttala öfver Hr Lagerbjelms förslag, och har dervid fullständigare
än jag utvecklat skälen för ett sådant omdöme;
men lian har trott, att det tillägg, som jag i anledn. deraf
önskade till detta betänk., om det i öfrigt blefve bifallet,
nemi. att det ej borde vara Riksg.cont:s fullmägtige tillåtet
att upptaga lån på kortare tid än 6 månader, eller åtminstone
icke på kortare tid än 3 månader, ej skulle vara bebölligt,
emedan han föreställde sig och hade det förtroende
till fullmägtige i Riksg.cont,, att de icke skulle begagna en
sådan utväg, om den också stöde dem öppen. Jag är visserligen
både på egna och mina collegers vägnar mycket erkänsam
för ett sådant förtroende och skall, såvidt af mig
kan bero, söka att afleda en så skadlig utväg; men då det
är ovisst, huruvida det skall lyckas mig att alltid göra mina
åsigter gällande hos plurajiteten af fullmägtige, och då
det dessutom lätt kan bända, att personalen af fullmägtige
i Riksg.cont. emellan riksdagarna förändras, så tror jag det
vara säkrast, att ett sådant tillägg göres.
Hr Lagerhjelm har, sedan jag sist yttrade mig, sökt
att anföra och anfört flera skäl för sitt förslag. Det skulle
dock upptaga alltför mycken tid alt genomgå och söka vederlägga
dem, och jag vill derföre inskränka mig till att
blott förklara, det jäg ej funnit mig deraf öfvertygad. Han
har såsom stöd för sitt förslag nämnt, att lian inhemtat
upplysningar och tankar hos flera män af kunskaper och
jnsigter och som, enligt den värde talarens yttrande, lefva
af rörelsen. Hvad han dermed egentligen menade kan jag
icke förstå. Manne dermed förstods sådana män, som egentligen
lefva af vidsträckta Jånetillgångar, eller sådana, sorn
lefva af att utlåna sina penningar. Det vore visserligen önsk]igt
att kunna gå allas behof och önskningar till mötes;
men man bör vid alla allm, arrangementer och anstalter tillse,
att, då man söker hjelpa en del, man ej må riskera att
stjelpa det hela, och detta är hvad jag fruktår skulle hända,
om man inträdde på den banan att söka fylla statens
behof genom ett mer eller mindre maskeradt creditmynt.
Hr Lagerhjelms förslag bar den stora olägenhet, att man
derigenom komme alt befinna sig emelian arne klippor, An*
ia6
Den 9 Mars c. m.
tingen skulle det hända, alt dessa obligationer a vista eller
med 8 dagars uppsägning ej kunde hållas länge i omlopp,
utan strömmade till Riksglscont. för att invexlas, och att då,
örn man ej hade en ofantligt stor cassa, i hvilket fall det
vore onödigt att utgifva obligationer, Riksg.cont. möjligtvis
ej kunde inlösa dem, samt att i och med detsamma Contrs
credit vore förstörd; eller också skulle det hända, att man
lyckades bibehålla dem i rörelsen, att de användes såsom
mynt och således sällan presenterades till inlösen, och då
kan jag ej annat förstå, än att de skulle hafva samma inverkan
på Banken, som om Banken sjelf utgaf nya sedlar
utan valuta. De skulle hafva en ännu skadligare verkan,
emedan de icke så mycket genom sitt belopp, hvilket troligen
ej kunde blifva stort, kunde menligt inverka på Bankens
vexlingsförmåga, utan mera genom den opinion, som
skulle alstras derigenom, att man afvek från den väg, som
blifvit utstakad för realisationen. Det skulle derhän, att bancosedlarna
strömmade tillbaka till Bankens cassa, att silfret
uttogs och att, då just derigenom den ökade sedelstocken
skulle förlora i värde i förhållande till varor, silfver med
fördel kunde utföras. Det är isynnerhet ur denna synpunkt,
som jag anser ganska vådligt att tillgripa ett sådant upplåningssätt,
och det är för att för alla händelser förebygga,
att det ej må komma att äga rum, som jag vågar hemställa,
om icke R. o. Ad. skulle finna för godt lemna den föreskrift
åt Riksg.contrs fullmägtige, som i öfrigt lemnäs fria
händer att upptaga lån, om behofvet så klafver, vare sig
inom eller utom Riket, att det icke må ske genom sedlar å
vista eller på kortare tid än åtminstone 3 månader.
Iir Lagerhjelm, Pehr; Samme värde talare, som i
förmiddags var af olika tankar med mig i afseende på mitt
vid detta betänk, gjorda förslag, tyckes önska en förklaring
öfver hvad jag menat med mitt i förmiddags nyttjade uttryck,
att jag rådgjort med och inliemtat upplysningar af
personer, som lefde af rörelsen. Jag menade sådana personer,
hvilkas hufvudsak det är att genom en större rörelse,
vare sig genom handel eller egendomsdrift, sysselsätta ett
betydligt capital, de må vara näringsidkare eller handlande.
Jag skiljer nemi. emellan sådana personer, som känna landets
och rörelsens närvar, behof, och dem, som bedöma
detta behof efter theoretiska åsigter eller hufvudsakligen på
grund af specuiation. Jag tror i allmänhet, att kunskapen ,
eller begreppet om hvad som är Riket nyttigt, beror icke
blott, på den erfarenhet, man har om förhållandet med andra
länders rörelse, utan till en stor del på kännedomen om
det egna, som skiljer Svenska rörelsen från andra länders.
Sådana personer, som äga denna kännedom, äro, enligt
hvad jag kunnat erfara, ense derom, att för närvarande be»
hofver Svenska rörelsen större medel, än den härj och jag
Jior, att denna mening är temligen allmän,
Den 9 Mars e. m.
127
Hr Hegardt har hufvudsakligen åter sagt, hvad i förmiddags
nämndes, att det egentligaste inkast, han gjorde
emot mitt förslag, vore, att ont detta lönesystem lyckades,
blefve det skadligt, och misslyckades det, blefve det också
skadligt. Misslyckas det, så blir det skadligt, sedlarna
strömma tillbaka till Riksgtscont., och dess credit blir totalt
förstörd, — jag medger det; men jag medger icke, att det
skall misslyckas, ty jag ser icke, hvarföre Riksg:scont:s, iner
än Bankens eller hvarje annan på en fond baserad, rörelse
skall misslyckas, och jag vill ej medgifva, att Riksg:scont:s
fullmägtige skola hafva så litet omdöme, att de skulle utsträcka
denna rörelse längre, än den bar sig. Då fullmägtige
skulle finna, att sedlarna ej kunde hållas i omlopp,
skulle de upphöra med detta lånesätt, och i det fallet kunde
man väl säga, att lånerörelsen misslyckats, emedan man
då hade förlorat jemnt hvad creditivet kostade; men derigenom
vore ingen credit för Riksg.cont. förstörd, ty den
kunde icke förstöras annorlunda än derigenom, att, på sätt
Hr Hegardt nämnde, sedlar presenterades till inlösen, hvilka
icke kunde inlösas, och huru kundfe väl sedlar komma
att presenteras, utan att kunna inlösas? Dessutom, säger den
värde talaren, gäller örn Riksg:scont:s creditrörelse, såsom
om all privatbanks rörelse, att om den lyckas, skadar den
Banken och verkar den, som om Banken sjelf ökade sin sedelstock.
Detta skulle vara en sanning, om rörelsen icke
för närvar, kräfde mera rörelsemedel än de, hvilka finnas i
omlopp; men deruti skiljer sig den värde talarens öfvertygelse
från min, och om jag, såsom han, vore öfvertygad,
att landets rörelsemedel motsvara behofvet, skulle jag icke
gjort ifrågavar. förslag. Men jag utgår från den synpunkt,
att landet har brist på rörelsemedel, och således är det egentligen
endast i denna Råga, som våra meningar äro skiljaktiga.
Silfret utföres ur landet, om man omåttligt ökar rörelsecapitalet;
men äger man väl kännedom deraf, att den
ifrågavar. förökningen blefve omåttlig? Man måste erfara,
huruvida rörelsen i Riket kräfver och skall kunna fästa en
större quantitet af rörelsemedel, än som nu finnes. Jag har
den öfvertygelse, grundad äfven på egen erfarenhet, att rörelsemedlen
behöfva utvidgas och kunna utvidgas, samt att
det skulle ske med fördel både för den enskilde och staten.
Yi äro således af olika tankar endast i denna punkt, hvilken
icke lärer kunna afgöras genom theoretiska åsigter om bancorörelse
eller financiella systemer i allmänhet, utan beror
af erfarenhetens vittnesbörd.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Hr Hegardt har
framställt, hvad följderna skulle blifva af rörelsecapitalets
betydliga ökande genom det sätt att göra upplåning, som
Hr Lagerhjelm föreslagit. Hr Lagerhjelm har derpå svarat,
att han ej kunde neka, det följderna skulle blifva sådana, i
D e n 9 Mars e. m.
händelse rörelsecapitalet omåttligen ökades. Jag frågar,
hvad betyder här ordet omåttligen? Det lärer icke vara lätt
att säga och det torde vara omöjligt att på förhand bestämma,
huru stor en måttlig upplåning är, enär stora creditivets
lyftning t. o. m. kan behöfvas och följaktligen upptagandet
af ett par millioner r‘drs lån, oaktadt åtskilliga millioner
möjligen redan blifvit upplånta på samma sätt. R. o.
Ad. torde deraf finna vådligheten att antaga Ilr Lagerhjelm*
förslag, såsom det sätt, hvilket företrädesvis borde begagnas.
Men skulle detta sätt deremot användas, icke såsom
regel, utan såsom ett tillfälligt undantag för några månader,
intilldess man kunde få ett ordentligt statslån, en fönderad
skuld, så torde vådan icke vara betydlig, men nyttan deremot
mångfaldig. Jag anhåller, att It, o. Ad. ville närmare
öfverväga dessa omständigheter.
Hr Stuart, Carl Gust.: Äfven jag delar de åsigter,
som Hrr Hegardt och Rosenblad yttrat emot införandet af
statsobligationer, ställda till inlösen å vista eller inom en så
kort tid som 8 dagar. Jag tror också, att dessa obligationer
skulle erhålla en alltför stor likhet med det nödmynt, vi
under namn af riksgrssedlar förut haft, äfvensom jag anser
närvar, tidpunkt vara särdeles olämplig för ett sådant nytt
mynts utgifvande. — I öfverensstämmelse med de åsigter,
jag i förmiddags uttalade, och då jag anser den af Utsk.
föreslagna redaction af andra punkten vara tvetydig, får jag
hemställa, att R. o. Ad. måtte bestämdare uttrycka, hvad
med 5 proc:s ränta egentligen bör förstås. Enligt hvad jag
hört några utsk:sledamöter uppgifva, lärer Utsk. menat,
alt 5 proc:s ränta skall beräknas endast på det verkligen
uppburna capitalbeloppet, och att således någon rabatt på
capitalet ej får medgifvas vid upptagandet af lån emot sådana
obligationer, som löpa med 5 proe:s ränta. Jag anser
det likväl vara nödigt, att sådant mera bestämdt uttryckes.
Likaledes anser jag af bebofvet påkalladt, att uttryckligen
förklaras, det fullmägtige i Riksg.cont. icke äro hindrade att,
derest omständigheterna vid något särskildt tillfälle sådant
oundgängligen fordra, jemväl betala högre ränta än 5 proc.,
helst förhållanden kunna inträffa, då det under någon kortare
tid blifver omöjligt för Riksg.cont. att, emot denna ränta,
erhålla sina iånebehof uppfyllda, och då R. St:s sammankomst
altså skulle blifva den omedelbara och oundvikliga
följden deraf, att Cont. ej för tillfället finge betala en
ökad ränteutgift af några tusen r:dr. Jag anser mig derföre
böra föreslå följande förändrade redaction af omförmälde
punkt, hvilken redaction till en del öfverensstämmer med
hvad PresteSt. redan i detta fall beslutat. ”För anskaffande
af hvad sorn till fyllande af Riksg:scont:s behof, utöfver
dertill anslagna medel, erfordras, äga fullmägtige att,
ef
-
Den 9 Mars c. m.
lag
efter sig företeende omständigheter, upptaga större elier
mindre lån på längre eller kortare lid emot obligationer,
företrädesvis lydande å Svenskt mynt, dock med vilkor, att
dessa obligationer icke ställas på längre förfallotid än högst
i5 år från deras utfärdande, och att räntan, hvars nedsättande
under fem för hundra af det erhållna capitalet bör
i möjligaste måtto afses, ej får bestämmas till högre belopp,
såvida icke särskilda förhållanden dertill för något tillfälle
föranleda.”
I likhet med hvad Hr v. Hartmansdorff på f. m. yttrat,
anser jag både nyttigt och lämpligt, att R. St. nu
icke allenast fastställa grunderna förden upplåning, som erfordras
till betalning af Riksg.contis redan ägande skulder*
utan ock särskildt bestämma de utvägar, hvilka Riksg.contts
styrelse bör begagna till beredande af tillgångar vid förefallande
utomordentliga behof. Jag anser således, att jemte
det R. o. Ad. bestämmer de grunder för Riksg.contts lånerörelse,
som föranledas af StatsUtskis framställa, i betänk.
N:o 4*7» R- o. Ad. bör uppdraga åt Utsk. att till RiksSttn
inkomma med upplysning om Contrs behof för innevar. år
samt med särskildt förslag i afseende på sättet att fylla desamma.
Frih. af Nordin, Carl Joh.: Då jag i förmiddags
hade äran yttra mig i detta ämne, förklarade jag, att jag
ej insåg någon betänklighet vid det förslag, Hr Lagerhjelm
då framställde. Jag föranleddes till detta yttrande deraf,
att jag ansåg, att i den föreskrift, som StatsUtsk. och PresteSt.
ansett lämplig, icke låg något hinder i vägen för
Riksg.cont:s fullrnägtige att äfven vidtaga den af Hr Lagerhjelm
föreslagna åtgärden, om de funno densamma ändamålsenlig.
Jag tror också, att denna åtgärd kan blifva ändamålsenlig,
om Riksg.conCs behof påkalla en hastig hjelp,
innan ett ordentligt lånesystem hunnit uppgöras; men alt,
på sätt jag nu tyckt mig finna Hr Lagerhjelm och några
med honom liktänkta önska, detta sätt skulle företrädesvis
begagnas och ett ordentligt lånesystem ej komma i fråga
förrän i andra ordningen, deri kan jag ej förena mig. Jag
ber att få fästa uppmärksamhet derpå, att om man i allm.
rörelsen utsläpper aine sorter mynt, det ena godt och det
andra dåligt, så har erfarenheten visat, att det sämre myntet
uttränger det bättre, hvarföre följden af Hr Lagerhjelms
förslag skulle blifva, att Bankens sedlar skulle utträngas ur
rörelsen och strömma till Banken, hvilket för realisationen
blefve vådligt. Derföre vill jag icke säga, att om Riksg.-  cont. behöfver för kortare tid hastigt upptaga ett lån af
mindre belopp, innan ett lånesystem hunnit regleras, det ej
bör vara fullrnägtige tillåtet att vidtaga den åtgärd, Hr Lagerhjelm
föreslagit; men jag gillar ej, att en sådan ålgärd
ao H. if
i3o
Den 9 Mars e, ra.
skulle blifva föreskrifven af R. St., utan det bör bero af
fullmägtiges pröfning, om de ej tilltro sig att på annat sätt
kunna fullgöra Cont:s förbindelser.
Emot hvad jag i förmiddags yttrade, att, i händelse
lån skulle upptagas till mindre belopp än obligationernas
innehåll, räntan ej finge öfverstiga 4 proc., har blifvit anmärkt,
att ett sådant stadgande vore öfverflödigt; hvaremot
andra varda talare ansett, att Riksg.cont:s fullmägtige icke,
enligt den ordställning betänk, innehåller, vore berättigade
dertill. Jag kan icke frångå den tanke, att fullmägtige enligt
denna ordställning kunde upptaga lån med nedsättning
i capitalet, och då jag ser på de många reservationerna,
enligt hvilka icke blott Prosten Astrand utan jemväl flera
andra lika med mig ansett en sådan nedsättning kunna äga
rum, så saknar jag ej anledn. att tro, det fullmägtige i
Riksg.cont. kunde se saken på samma sätt; och då sålunda
ett dylikt lån kunde komma i fråga, så hemställer jag, om
man bör lemna öppet, att ett lån emot 5 proc:s ränta kan
uppgöras med rabatt å capitalet. Jag tror, att ett riktigt lönesystem
fordrar, att räntan sättes så låg, att icke fulla capitalet
kan erhållas; men då bör icke maximum af räntan
vara 5 proc., utan 4 eller 3, ty ju lägre räntan är, ju mindre
blir förlusten på lånet. Efter dessa principer äro lånesystemerna
uppgjorda i andra länder; och äro vi komna på
den punkt, att vi ej kunna reda oss utan ett lånesystems
införande, så bör ett sådant antagas, som i andra länder visat
sig vara förmånligast. Jag kan således icke i någondera
delen frångå, hvad jag i förmiddags yrkade, utan förnyar
min anhållan om propos. på hvad jag då hade äran
föreslå.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Hvarje gång, då mål här
förevarit, som rört frågor om stadgars införande för Svenska
Bancoverket, har jag yttrat mig på den sidan, som varit
sträng i åsigter. Hvarje gång, som det varit fråga om
att gagna näringarna genom beredande af låneutvägar till
deras bedrifvande, har jag varit bland deras antal, som linderstedt
näringarnas interesse. Jag har kunnat göra det med
godt samvete, då jag förut sökt att, såvidt på mig berott,
yrka stadga i grunderna för ali lånerörelse och för all industriel
förkofran. Vi hafva nu lyckligen hunnit att genomdrifva
realisationen. Farhågor för dess misslyckande
hafva varit utspridda genom alla möjliga utvägar, och man
har förespeglat Bankens ruin inom några få veckor. Ännu
har dock icke ringaste symptom dertill visat sig. Farhågorna
hafva likväl varit ursägtliga i så måtto, att man haft
föga tillit till Representationens förmåga att i sammanhang
och med consequens reglera financiella förhållanden. Nu
har åter fråga uppstått, att bredvid den egentliga grunden
för ett lands financiella förhållanden ställa en annan grund,
D c n 9 Mars e. m,
ganska svag oell så mycket mera vådlig, som den står i
strid med förut godhända grunder. Att R. St. skulle upprätta
en slags privatbank i Riksg.cont. i strid med Bankens
interesse, hvilken äfven disponeras af R. St., och för hvilken
de äfven iklädt sig garanti, anser jag vara ett vådligt
företag och allra vådligast, då man nyss slutat realisationens
genomdrifvande. Det vore att, innan R. St. efter en
långvarig sammanvaro väl hunnit åtskiljas, rifva ned med
ena handen, hvad man uppbyggt med den andra. Jag har
alltid yrkat, att Riksg:scont:s affärer måtte ställas på ett redigt
lånesystem och icke på ett slags ögonblickets fikande
efter att för bästa möjliga ränta kunna från dem, som dagligen
behöfva lånetillgångar, undanrycka de små capitaler,
sorn finnas utelöpande, för att kort derpå återbetala dem.
Om vi ställa Rikets penningeverk med öppna händer för att
gripa efter hvarje ioo-r:drs-sedel, som för dagen är disponibel,
så göra vi näringarna skada; men om vi deremot
ordna ett lånesystem för Riksgtsoont., så göra vi dem gagn.
Vi lemna då näringarna tillfälle att i de större transactionerna
begagna sig af de obligationer, som utställas, och sålunda
lösgöra de små summor, som för dagliga behofven
och de mindre liquidationernas verkställande erfordras. Riksgtscont.
bör, efter mitt förmenande, ej tillåtas att göra någon
ä-vista-upplåning; ty så kallar jag den, då fråga är
om inlösen om 8 dagar eller 2a3 veckor. Detta blefve
första steget på samma bana, som på lygortalet anträddes.
Nästa steg skulle blifva, att kommande Ständer sade, att
dessa sedlar skola emottagas i Kronans uppbörd, och då finge
vi >pela samma rol, som efter f792. År 1789 infördes
ett riktigt lånesystem. Man utgaf de s. k. långrockarna,
hvarå ränta betalades; men sedan man märkte, att Riksgrscont:s
sedlar voro lätta att hålla i omlopp, snålades man på
alt bespara denna ränta, och utfärdade man dem utan ränteförbindelse.
Sådan är Riksgtscontts historia och orsaken
till dess olyckliga inflytande både på Banken och landet.
Jag tillstyrker antagandet af de grundsatser, Hr Hegardt
framställt. Han har gått derhän att medgifva upplåning
för tillfälliga behof på 3 månaders uppsägning. Jag
ville vara strängare och yrka minst 6 månaders uppsägning;
men derpå skall jag ej chicanera. Hvad Frih. af Nordin
sednast yttrat fägnar mig; ty jag trodde ett ögonblick, att
Hr Frih. var benägen för ett system, som jag ej kan godkänna,
ehuru han förut, likasom jag, ifrat för näringarnas
understödjande på samma gång, som han ifrat för tryggandet
af deras grund, hvilken utgöres af Bancoverket. Jag
hör nu, att Hr Frih. icke afvikit från de grundsatser, han
förr hyllat, då han säger sig blott vilja medgifva såsom
nödfallsutväg, hvad en annan värd talare tillstyrkt såsom
princip, såsom grund för lliksg:sconi;s upplåning.
Jag har ej kunnat underlåta att yttra denna min öfver
-
Deu 9 Mars e. m.
tygelse, oell jag upprepar ännu en gång, att jag älskar näringarna
och deras förkofran genom lånebiträden, men icke
så lösligen, att jag vill undanrycka sjelfva grunden för deras
bedrifvande.
Frih. Boye, Ludv.: Så åtskilliga som de åsigter än
synas vara, hvilka blifvit af de sednare värda talarne framställda,
så synes mig dock, att det gifves en möjlighet att
förena dem alla derigenom, att man aflägsnar det onda, som
de alla äga, och åtnöjer sig med det goda, de dock till någon
del alla hafva. För att komma till ett sådant resultat,
är mig nödigt att göra en resumé' af hvad dessa talare
framställt, och jag gör, på förhand, min nrsägt för den vidlyftighet,
hvartill jag dervid kan komma att hänföras. Sedan
en värd talare, Hr Lagerhjelm, såsom ett medel att
ordna Riksg.‘scont:s upplåning i det hela, föreslagit ett
system, emot hvilket visserligen alla de anmärkntr kunna
göras, som Hr Hegardt framställt, så har Frih. af Nordin
inskränkt detsamma till en blott intermediär anstalt, till ett
sätt att komma i gång med det andra hufvudsnkliga systemet,
upptagandet af ett stående lån. Såsom sådant hade
jag äran understödja förslaget. Sedermera har på e. m. Hr
Hegardt åter upptagit Hr Lagerhjelms förslag på ett sätt,
som gjort stor effect. Hrr v. Hartmansdorff, Stuart och
Lefre'n hafva i Hr Lagerhjelms project sett fara för sedelemissioner,
mägtiga att förstöra realisationen. Jag skall icke
uppehålla mig hvarken vid den öfverdrift, som synes ligga
i denna framställning, eller vid den lyckliga utväg, Hr Lefren
påfunnit, att förklara sig för näringarnas varmaste vän,
då han talar för de satser, som skola strypa näringarna.
Jag skall blott begära, att R. o. Ad. måtte skilja emellan
denna intermediära anstalt och det egentliga lånesystemet;
ty såsom intermediär åtgärd kan hvarken verkan af Hr Lagerhjelms
förslag blifva så stor, alt någon våda deraf kan
uppstå, eller kan denna åtgärd räcka längre, än tills ett
stående lån hunnit erhållas, hvarefter obligationerna åter
skulle inlösas. Frih. af Nordin synes mig hafva retrograderat
sedan i förmiddags; han har förminskat sin framställning.
Han har sagt, att han ej vill hafva Hr Lagerhjelms
project antaget såsom en skyldighet för fullmägtige i Riksgtscont.
, utan såsom en tillåtelse. I denna del måste jag
skilja mig från Hr Frih.; och jag får, såsom skäl dertill,
åberopa den erfarenhet, vi haft sedan sista riksdagen. R.
St. hade då fattat beslut om upptagande af ett silfverlån
och öfverlemnat åt Riksg:scont:s fullmägtige att detta beslut
verkställa. Det är sannt, att vilkoren voro måhända för
mycket bestämda; men gifves det väl inom oss, gifves det
väl inom allmänheten någon så okunnig, att han icke inom
sig tanker, att om icke olyckan varit, att fullmägtige personel!
icke varit nöjda med låpet, hade lånet längesedan va
-
Den 9 Mars e. ra.
i33
rit upptaget? Detsamma kunde inträffa nu, nemi. att full—
mägtige icke tyckte om lånet, och att det, i följd deraf,
ej blefve uppgjordt, i fall ej bestämd föreskrift om dess upptagande
blefve lemnad. Jag skiljer mig således från Frih.
af Nordin och begär, att propos. måtte lemnäs på Hr Frihrs
förslag, sådant det i förmiddags framställdes, nemi. innehållande
föreskrift för fuilmägtige i Riksgrscont. att, intilldess
ett stående lån kan erhållas, vidtaga den utväg, som
Hr Lagerhjelm föreslagit; och då jag slutar med att å nyo
erinra derom, att detta endast blefve en intermediär anstalt,
som ej komme att räcka längre, än tills ett stående lån erhållits,
hemställer jag t. o. m. till Hr Lefre'n att afgöra,
huruvida någon fara kan vara dervid.
Frih. Cederström, Jac.: Man har ansett, att det af
Hr Lagerhjelm framställda förslag skulle innefatta detsam=
ma, som om Banken gjorde en sedelemission eller i Riksg:sconl.
inrättade en R. St:s privatbank, i strid med statsbankens
interesse. Man har framkastat såsom exempel de sedlar,
som under 1789 och 1790 års krig utlemnades med
ränta, och man har förbisett, att dessa jemnförelser äro alldeles
oriktiga och främmande för Hr Lagerhjelms förslag.
Han har icke föreslagit, att någon enda sedel skulle utgifvas,
utan att Riksgrscont. för densamma erhölle full valuta,
antingen i silfver eller bancosedlar, hvilka lemna samma
säkerhet. Fråga är blott om en upplåning af Svenskt mynt,
dervid det är likgiltigt, om upplåningen sker i silfver eller
sedlar. Man må föreställa sig, att bancosedlarna skulle ingå
till Banken och att således endast metalliskt mynt skulle
vara utelöpande. Riksg:scont. skulle då upplåna silfver och
deremot utgifva sedlar, löpande med 3 proc:s ränta. Detta
vore icke sedlar med ränta, utan sedlar mot mynt; icke sådana
falska sedlar, som af Malmö discont utgåfvos, eller
sådana, som Riksg:scont. myntade under 1790 årskrig. Om
man lugnt betraktar frågan, måste man finna, att erfarenheten
strängt talar för Hr Lagerhjelms förslag och emot
stående lån. Riksg:scont. har försökt att göra lån emot 5
proc:s ränta, men förgäfves. Vi hafva en Armöens Pensionscassa,
som begått det misstaget att fondera sin skuld med
5 procts ränta. Det hade varit illa bestäldt med denna cassas
obligationer, hvilka endast gällt 90 proc., om den icke
fått tillfälle att åter förhöja deras värde och Armeens befäl
icke vågat uttaga sina accorder i sådana papper. Denna
erfarenhet är för obetydlig för dem, som å tout prix vilja
komma in på ett system, hvilket de icke förstå, eller hvars
olägenheter de ej vilja erkänna, och hvilket ej är förenbart
med Sveriges nu var. rörelsecapital. Då först, när rörelsecapitalet
vunnit den tillväxt, att stora massor af sådana
papper kunna utgöra föremål för speculationer på börsen,
då först kan man, i största nödfall och då alla andra utvä
-
134
Den g Mars e. m.
gar äro afskurnn, upptaga sådana lån med rabatt å capitalet
emot nedsatt ränta och visst amortissement. Då^är man
bommen långt i obestånd; men då man kan reda sig på det
sätt, alt tillräckliga tillgångar kunna erhållas genom lån ä
vista eller med 8 dagars uppsägning, måste jag säga, att det
förefaller mig besynnerligt, att man vill bortkasta skillnaden
emellan 5 och 3 proc., så mycket mer som man lätteligen
finner, att dessa ifrågavar. 3 proc. inom loppet af året måste
nedgå till a och möjligen till i|- proc. Man kunde anmärka
vid detta förslag, att just dess enkelhet gör, att det
ej kan begripas af massan; ty det finnes en gammal regel,
som säger, att intet är Svårare än att få somliga menniskor
att begripa det enkla, hvaremot de anse det obegripliga vara
lätt att förstå. Genom erfarenheten skola de dock snart lära
inse skillnaden emellan att äga en sedel, som icke ger ränta,
och att hafva en sedel, som ger ränta, och jag kan derföre
icke annat än förnya mitt tillstyrkande af bifall till Hr Lagerhjelms
förslag.
Gr. Frölich, Da v,: Jag har icke trott mig behöfva
deltaga i denna discussion , och i förmiddags tyckte jag verkligen,
att ärendet var så klart och så litet förvilladt, att
man syntes snart kunna komma till votering. Jag bar likväl
funnit Hr Lagerhjelms project på e. m. vara omfattadt
af så många och af den siste värde talaren på ett sätt, som
nödgar mig att yttra något derom. Han har på ett för mig
alldeles oförklarligt sätt, efter min tanke, förblandat frågan,
huru man gör skuld och huru man betalar den. Att, när
man gör skuld, man tillser, att man får valuta för den skuld
man gör, det måste väl hvar och en, som utlemnar en förbindelse,
tänka på; och att nu se till, att Riksgrscont. erhåller
silfver eller full valuta för sina förbindelser, trodde
jag ej skulle blifva föremål för discussionen. Frågan lärer
väl vara om, att Riksgrscont. så ställer sina sedlar, att Cont.
ian inlösa dem, eller att denna återbetalning af upplånta
medel blir så ställd, att capitalisten kan våga lemna silfver
till Riksgtscont. Den värde ledamoten, Frih. Cederström,
har vid detta riksmöte talat om valutor, då fråga var om
de sedlar, som privatbanker kunde komma alt utgifva, och
jag frågar, hvad detta bunde blifva annat än valutor, just
så beskaffade valutor som lagen förbjudit; ty Riksgrscont,
må icke förblandas med en bank. Riksgrscont. är endast en
liquidationscassa, som lånar upp penningar blott derföre,
att skulder finnas, som måste betalas. En bank deremot
har egen fond och måste hafva någou fond; ty rör den sig
endast på credit, så kan den ej bestå, hvilket erfarenheten
i alla länder visat. — Man har sagt, att den åtgärd, som
nu Skulle tillåtas Riksgrscontrs fulimägtige att begagna för
att bespara ränta, vore blott intermediär. Jag ber att få
yttra, hvad jag derom tror, att om också Riksgrsconlrs full
-
Den 9 Mars c. ra.
i35
inägtige möjligtvis ej skulle se, hvarthän det skulle leda att
börja med en sådan upplåning, så står likväl upplysningen i
sådana saker nu pä en helt annan punkt, än den stod då,
när Riksgrscont. kunde görg en sådan upplåning. Jag befarar
högeligen, att de välda ledamöter, soln talat för detta
project, icke observerat , att hvad som kunde ske för -8 ä
jo år sedan, omöjligen numera kunde ske. Om fullmägtige
i Riksgrscont. annoncerade, att de ville göra en sådan upplåning,
så tviflar jag ej uppå, att det icke behöfdes mer än
en enda tidningsartikel för att utreda, att Svenska folket
äter vore inne på en upplåning på bara credit och utan fix
åtgärd för återbetalningen; och icke allenast skulle upplåningen
misslyckas, utan äfven den ‘credit, som Svenska folket
med så mycken uppoffring sökt gifva sitt myntsystem
och som man bort gifva sitt slatsereditsystem, skulle vara
förlorad, åtminstone hos utländningen. Derföre, och långt
ifrån att önska, det fullmägtige må fatta den vilja, sorn en
värd talare här bakom mig önskat, att de må få, blir jag,
då jag hört så mångå talare instämma i Hr Lagerhjelms
project, nödsakad alt begära, att till den propos., sorn Frih.
af Nordin föreslagit och hvari jag för öfrigt fullt instämmer,
må läggas, att fullmägtige icke må hvarken för intermediärt
eller längre behof göra försök till en sådan tippning;
ty derigenom skulle de, enligt min tanke, ohjelpligen
förstöra statens credit. Då jag hört Frih. af Nordin anmäla
sig, kan jag icke behöfva lemna en upplysning, sorn Frih.
Boye synes hafva saknat, då han trott, att Frih. af Nordins
i förmiddags uppgifna förslag till propos. innefattar någon
föreskrift om det af Hr Lagerhjelm tillstyrkta upplåningssätt,
och kallat Frih. af Nordins sednare framställa, retrograderande.
Jag skulle önska, att Frih. af Nordin, då han
går att ytterligare gifva sina tankar tillkänna, äfven ville
taga bort det lilla, han lemnat qvar af bifall till Hr Lagerhjelms
project, emedan jag, lika med Hrr Hegardt och
Lefrén, är öfvertygad derom, att icke allenast det ej skulle
lyckas att på detta sätt erhålla lån, när opinionerna litet
hunnit sansa sig, ehuru säker Frih. Cederström tror att
man bör vara om motsatsen, utan äfven att om det lyckades,
skulle det blott vara att fördröja en sådan låneoperation,
som är baserad på redighet och på de sanna grundsatser
för creditväsendet, hvilka jag hoppas snart äfven i
Sverige se allmänt godkända.
Hr Lefren: Frih. Boye har sagt, alt t. o. m. Hr
Lefrén kunde vara tranqui! vid den fråga, som nu blifvit
framställd. Det ser ut, som Hr Frih. föresatt sig att anse
mig sorn en af näringarnas starkaste motståndare, och det
gör mig ondt t. o. m. då Frih. Boye säger det. Frih. af
Nordin och alla de värda ledamöter, med hvilka jag haft
äran arbeta i BancoUtsk. under denna riksdag, då de stora
i3G
Den g Mars e. m.
frågorna der voro före, känna bestämdt raina tänkesätt i
berörde afseende, och jag har aldrig dragit i betänk, att
inför R. o. Ad. uttala min mening. Jag har ifrigt understödt
creditiver för privatbanker. Jag har yrkat den rättighet
för statsbanken, som R. St:s pluralitet afslagit, att utställa
nya sedlar, såvida silfverfonden bibehålles vid en viss
proportion till sedelstocken. Jag har med min röst understödt
lånet på 2 millioner till hypotheksföreningarnas befrämjande.
Jag har vid alla tillfällen, då det varit fråga
om kraftiga åtgärder för näringarna, talat för deras bästa;
men hvarje gång man föreslagit småaktiga åtgärder, som ej
kunnat hafva annan följd än att förstöra grunden, hvarpå
näringarna skola byggas, har jag trott mig böra stiga upp
för att motsätta mig ett sådant system. Jag lar således icke
åt mig Frih. Boyes framställning, att jag vore näringssystemets
motståndare; tvärtom vågar jag påstå, att Hr Frih. i
sin välmening för näringarna yrkar satser, som, då man ser
litet längre Un för dagen, finnas vara förderfliga för näringarna.
Frih. Gederström har sagt, att ingenting synes för
vissa personer vara så svårt som att förstå det enkla, och
så lätt som att förstå det obegripliga. Jag undrar, hvad
han skulle säga, om man vände om satsen på hans eget system.
För min del tror jag Frih. Gederströms principer i
afseende på statslån och statsskuldsreglering vara så all
mänt
kända såsom förlegade, att de ej förtjena någon vederläggning.
Frih. af Nordin: En värd talare har förebrått mig i
anledn. af mitt sista yttrande, att jag på e. m. gått retrograderande
till väga emot i förmiddags. Jag ber att till
hans upplysning få nämna, att jag i förmiddags yrkade, alt
första punkten af StatsUtskrs betänk, måtte bifallas med det
tillägg, jag till prot. skriftligen aflemnade; vidare att lidra
punkten af betänk, skulle afslås, och deremot 2:dra punkten
af PresteSt:s beslut bifallas med det skriftliga tillägg vid
denna punkt, som jag likaledes till prot. aflemnade. Jag
ber Frih. Boye vara god och taga närmare kännedom om
dessa skriftliga yttranden samt granska, huruvida deri finnes
yttradt ett ord till, ifrån eller om Hr Lagerhjelms förslag.
Men under discussionen i förmiddags, innan jag framställde
min begäran om den propos., jag ansåg ändamålsenligast,
yttrade jag om Hr Lagerhjelms förslag, det jag trodde, att
det kunde vara användbart, intilldess ett ändamålsenligt,
stadgadt lånesystem kunde tillvägabringas, enär jag hade mig
bekant, att Riksg:scont. var i behof af en större summa
ganska snart, och ansåg, att, derest denna summa icke genom
ett ordentligt lånesätt kunde anskaffas, fullmägtige borde
vara tillåtet att begagna det sätt, som Hr Lagerhjelm
uppgifvit. Men att nu ett beslut skulle fattas derom, att
detta
Den 9 Mars e. ra.
Jetta sätt borde företrädesvis användas, har jag aldrig tillstyrkt,
och jag tror, att något beslut om Hr Lagerhjelius
förslag icke behöfver fattas, emedan, enligt såväl betänk,
som PresteSt:s beslut, en sådan latitud är fullmägtige medgifven,
alt de cj äro inskränkta hvarken till tid eller ränta,
allenast i5 år och 5 proc. ej öfverskridas, i följd hvaraf de
kunna, om det finnes nödvändigt, begagna det lånesätt, Hr
Lagerhjelm föreslagit, hvilket jag ansett såsom en nödhjelp
och icke tillstyrkt.
Jag ber ytterligare att få till Hr Gr. o. Landtm, samt
It. o. Ad. hemställa, om det ej vore tid att gå tillbaka till
sjelfva betänk., hvilket innehåller 2tne punkter. Om den
framställning, hvarom Hr Lagerhjelm och Frih. Klingspor
förenat sig, nu förekommer, så blir den 3:dje punkten. Öm
vi kunde få propos. punktvis, så kunde vi komma till slut,
men i annat fall blir discussionen alltför kringsväfvande; oell
om R. o. Ad. tillåter det, skulle jag anhålla, att först andra
punkten af betänk, blefve föredragen, och sedan den
första punkten deraf, samt att slutligen det af Hr Lagerhjelm
jemte flera ledamöter understödda förslag måtte förekomma,
hvarigenom vi lättast kunde komma till slut.
Hr Rosenblad: Då Gr. Frölich och Hr Lefre'n redan
upptagit till besvaiande den leetion, som Frih. Cederström
behagat lemna H. R. o. Ad. i den af honom för svår ansedda
konsten att förstå det simpla, så ber jag om förlåtelse
för att jag likväl uppträder såsom extra opponens. Hr Frih.
har sagt, att erfarenheten talat för Hr Lagerhjelms förslag.
Han har anfört, att Riksg:scont. ej kunnat få låna emot 5
proc:s ränta; ergo yrkar Hr Frih., att Riksgtscont. bör söka
lån emot 4 proc. och derunder. Om detta är det simpla,
som vi böra lära oss förstå, så tillstår jag, att det simpla
går så långt, att jag ej kan fatta verkställigheten deraf.
Vidare säger Hr Frih., att Riksgtscont., som sedan sista
riksdagen! ställt sina lån på 5 års återbetalningstid, haft
svårt att pä denna tid omsätta lånen; ergo yrkar Frih.
Cederström, att, då man haft svårighet att under 5 års
förfallotid omsätta lånen, man skall omsätta dem på 8
dagar, hvilket, efter mitt sätt att förstå, måste vara svårare.
Vidare anföres, att vi redan hafva en upplåningsanstalt,
som upptager lån på kort lid emot 3 procts ränta.
Denna låneanstalt, som har Banken bakom sig, har
aldrig sträckt sin rörelse särdeles långt och har icke varit i
stånd att fylla uppsagda lån, som uppgått till 3oo,ooo r:dr,
med nya lån. Såsom följd af denna erfarenhetssats yrkar
Frih. Cederström bifall till Hr Lagerhjelms påstående, att
denna upplåning, som möjligen kan komma att sträcka sig
till 5 millioner, skall kunna ske uti ett verk, som ej har
någon bank bakom sig. Ä*' detta det enkla, som vi skola
ao II. 18
De u y Mars e. 111.
Jära, så fruktar jag, att storsta delen af R. o. Ad. skall få
svårt att fatta denna enkelhet. Vidare har erfarenheten lärt
oss, att just början till våra mest förderfliga myntförsämringsoperationer
liar varit att låta statens upplåningssätt stå
i samband med myntet. Man har börjat med räntebärande
papper oell slutat med att nedsätta obligationernas capitalvärde.
Görtzén började med mynttecken, som buro ränta.
Riksg:ssedlarna började också såsom räntebärande. Äfven nu
vill man ej betänka, att den högre räntebetalningen å statens
skuld är af mycket mindre vigt, än vådan att i framtiden
vid något trängande behof blottställa Riksgtscont. för
åtgärder, hvarigenom vi kunna komma i samma stallning
som den, hvarifrån vi ändlligen vid denna riksdag hunnit
rädda oss. I förmiddags förklarade jag, att till undvikande
af olikhet med redan fattade beslut, hvilka kunde tjena de
öfriga Stånden till ledning, jag, med förtroende till Riksgtscontts
fullmägtige, ej ville yrka något förbud emot den ifrågasatta
åtgärdens begagnande, emedan jag var öfvertygad, att
lika med den bland Riksg:scont:s fullmägtige, som bär yttrat
sig, de skulle, äfven om de ägde fria händer, besinna
sig, innan de vidtoge denna åtgärd. Af motsatta skäl till
dem, Frih. Boye andragit, yrkade jag ej på ett motsatt beslut
emot hvad lian yrkat; men då flera ledamöter bestämdt
yrkat en föreskrift till fullmägtige att begagna denna för
derfliga
utväg, kan jag, särdeles då sådant af en bland fullmägtige
i Riksgrscont. ansetts nödigt, ej annat än såsom
contrapropostn yrka ett bestämdt förbud för fullmägtige att
upptaga lån på mindre än 3 månaders förfallotid.
Hr Lagerhjelm: Måhända tillätes det mig, som framlagt
ett förslag, hvilket väckt flera värda talares uppmärksamhet,
att söka återföra ämnet till den enkla fattning, hvarifrån
förslaget utgått. Det synes mig, som mina motstån
dare
behagat argumentera ur den synpunkt, som skulle det
förslag, jag gjort, innefatta ett system för regleringen af
Piiksg:scont:s ställning, som borde gälla för framtiden, och
såsom min mening vore att för everldliga tider stadga ett
sådant system, att Riksgrscont. skulle mot 3 proc:s ränta
och inlösen ä vista ombesörja sin skuld. Sådan är icke min
mening. Vi hafva hört del yttrande, att när man behöfver
låna, måste man göra det på det enklaste och minst kostsamma
sättet. Riksg:scont:s ställning, eller hvad som här
förorsakar lånebehofvet, är icke adaeqvat med ställningen i
andra länder, der man upptagit ett stort och bestämdt lån,
utan att hafva föresett tillgångarna till dess återbetalande.
Om man tänker sig det bestämda årliga anslaget af 400,000
r:dr till ränta och arnorlissement, som man baft för afsigt
att besluta, och tillika besinnar, att, när framdeles en gång
bancovinsten blir att disponera, den skall lemna betydliga
tillgångar att förbättra Riksg:sconl:s ställning, så kommer
Den 9 M a r s e. m.
nian till det resultat, att Riksg:sconl:s skuld l>ör kumm vina
betald 0111 8 k 10 år. Om detta är förhållandet, så hemställer
jag, huruvida man bör antaga ett (ånesätt, som hindrar
en att kunna uppsäga sina skulder och afbetala dem
på kort tid. Jag nekar helt och hållet, att det förslag, jag
gjort, är att anse såsom ett permanent system; tvärtom har
jag yrkat, att det borde följas såsom en öfvergångsåtgärd,
dels i allseende till rörelsecapitalets tillfälliga minskning , dels
för att salta Riksgiscont. i tillfälle att på ett mindre kostsamt
sätt snart fullgöra sina förbindelser. I förra hänseendet
hafva flera af It. o. Ad:s ledamöter biträd t min tanke,
och i det sednare hänseendet hafva jemväl några talare instämt
med mig. De hafva ansett förslaget såsom en nödfallsåtgärd.
Jag går in derpå och påstår, att det ej är annat,
samt att det således ej antyder någon princip för framtiden;
och då jag erinrat derom, hvilket jag redan gjorde i förmiddags,
synes mig som all den oro bort upphöra, hvilken
åtskilliga ledamöter yttrat i afseende på realisationen. Deras
farhågor synas mig vara alltför öfverdrifna, och det nit, de
äga för realisationen, hoppas jag man hvarken nu eller framdeles
skall anse mig sakna.
I' afseende på behandlingen af frågan får jag nämna,
att mitt förslag står i förening med PresteStts beslut, så att
vid slutet af detsamma följande tillägg komme att göras:
”dock böra fullmägtige vid upplåningen företrädesvis söka
utställa obligationer, användbara i den större rörelsen, af
minst aöo r:drs (courant) valör, mot fulla capitalets erhållande,
låg ränta (högst 3 proc.) och kort uppsägningstid; för
hvilket ändamål fullmägtige äga att upptaga ett creditiv på
högst 5oo,ooo r:dr b:co.”
Jag tillstyrker för min del, att i första mom. den ändring
mätte beslutas, att, i stället för t,100,000, summan utsattes
till 1,200,000 r:dr, samt att i andra mom. PresteStts
redaction måtte antagas med det tillägg,.jag föreslagit; hvaraf
följer, att, i händelse inom R. o. Ad. endast en åsigt
utom denna söker göra sig gällande, blott en enda votering
kommer att äga rum.
Frih. Cederström: Jag har begärt ordet i nnledn.
deraf, att en värd ledamot påstått, att de sedlar, hvilka,
på sätt Hr Lagerhjelm föreslagit, skulle utgifvas, komme
att svara mot valutor, en term, som jag användt i afseende
på sedlar, hvilka kunde komma att utgifvas af privatbanker,
i fall de finge användas i allmänna uppbörden. Skillnaden
är likväl här ganska bestämd och hade icke bort undfalla
de personer, som deltagit i öfverläggningen. Hr Lagerhjelm
har icke yrkat, att Riksgtscout, borde upplåna någon
summa, hvarken större eller mindre, utan att hafva ett
motsvarande creditiv, leeknadt på säker hand. Således finnes
icke någon risk för inlösen, antingen den skulle ske ä
Den 9 Mars c. ra.
)
vista eller efter 8 dagar. Hvad Hr Rosenblad behagat argumentera
fram och tillbaka derom, att då man ej lyckats
erhålla lån på lång tid, skulle man ännu mindre erhålla lån
på kort tid, innebär sin egen vederläggning. Det faller af
sig sjelf, att då man ej kan låna på lång tid derföre, att
man ej har visshet om återbetalning, när förfallotiden inträffar,
bör man med mycket större lätthet fä låna på kort
tid, då full säkerhet för återbetalningen finnes. Jag har
derföre i afseende på Hr Lagerhjelm? nyss upplästa förslag
endast att af honom begära det tillägg, att det creditiv,
som fullmägtige i Riksgtscont. skola upptaga för denna lånerörelse,
alltid må vara till fulla beloppet svarande mot de
lån, som göras. Det bör ej inskränkas lill den af honom
uppgifna siffra af 5oo,ooo r:dr, utan om fullmägtige behöfva
låna 600,000 r:dr, bör äfven creditivet vara på 600,000 r:dr.
I öfrigt instämmer jag med Hr Lagerhjelm.
Frih. Boye: En värd ledamot, Gr. Frölich, har afkunnat
en härd dom öfver min framställning. Han har förklarat
densamma vara skadlig för realisationen och skadlig
för näringarna. Om den regeln förtjenar något afseende,
att allt omdöme har värde eller icke, i den mån det är åtföljdt
af bevis, så tager jag mig friheten att till Hr Gr. och
Eder alla, mina Hrr! framställa den frågan: låg i hela hans
framställning ett enda bevis emot mig? Gjorde han mig den
äran att upptaga min framställning, sådan den var, eller
innebar hans yttrande något annat, än hvad de öfriga talarlie,
Hrr v. Hartmansdorff, Stuart och Lefren, alla föranledda
af Hr Hegardt, framställt, hvilka alla låtit sina imaginära
farhågor för sedelemissionen förvandla sig till ett
fantome, som de velat lägga i mitt yttrande? För att gifva
någon rättvisa åt omdömet, ber jag att få i sjelfva verkställighetens
detailler framställa min åsigt. Om man antager
Hr Lagerhjelm? förslag såsom ett öfvergångsförslag, om man
(nu kommer jag till förslaget) högst lemnar ut 2 å 3oo,ooo
r:dr i sådana sedlar, hvilka man om ett eller ^ år, då det
större lånet hunnit göras, åter inlöser, inträffar väl då allt
det onda, man förespeglat? Jag tror, att om man i detail
följt mitt yttrande, hade omdömet derom blifvit mera rättvist.
Jag ber att nu få öfvergå till några speciella framställningar.
Då en värd ledamot, som har min uppriktigaste
högaktning, uppfattat min mening så, som om jag velat
framställa honom såsom näringarnas största fiende, så bevisar
detta, att jag måtte hafva yttrat mig på annat sätt, än
som legat i min afsigt. Jag har med glädje, mången gång,
hört Hr Lefre'n tala för näringarnas bästa; men må han tillåta
mig förblifva vid den tanken, att den lära, han i afton
framställt, leder rakt till motsatsen, till strypsystemet. Jag
kan ej hjelpa det. Om man betviflar, hvad jag sagt, så ber
jag, att man blott ett enda år måtte uppskjuta med sitt
Ben r> M a r s e. ra.
omdöme; kanhända får jag då mera rättvisa, Sn jag önskade.
Frih. af Nordin har behagat erinra om hvad han dels
skriftligen och dels muntligen anfört. I det sednare har han
medgifvit, att Ilr Lagerhjeims förslag kunde af Riksgrscont.
verkställas för de nu först nödiga behofven. Det är ej någon
längre utsträckning af förslaget, som jag begär; men då
jag vill hafva det intaget i propos., och Hr Frih. icke vill
hafva det i propos., så uppstår den skiljaktighet emellan
honom och mig, att jag yrkar en föreskrift om denna låneutvägs
begagnande, på det saken ej må bero på Hrr fullmägtiges
vilja.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Frih.
af Nordin i den önskan, att Hr Gr. o. Landtm, ville ju förr
dess hellre å förevar, betänk, framställa propos. punktvis. I
fråga om irsta punkten synas meningarna icke vara delade.
Jag har ej hört någon af de ledamöter, som bär yttrat sig,
vara af annan tanke än PresteSt. I den andra punkten synas
också, sedan Hr Lagerhjelm förenat sig med PresteSt.,
meningarna vara föga delade. Blott den skiljaktigheten återstår,
att Frih. af Nordin önskat elt tillägg och Hr Lagerhjelm
ett annat. Frih. af Nordins tillägg åsyftar, att i
händelse rabatt på sjelfva capitalet skulle komma i fråga,
så att man t. ex. för en obligation på 100 r:dr endast erhö]
le 90 r:dr, skulle högre ränta än 4 proc. ej få betalas.
Såsom PresteStrs beslut är uppfattadt, inser jag ej något
hinder för fullmägtige att i detta fall gå tillväga på sätt de
för Cont:s fördel finna lämpligast; men jag skulle önska, att
i beslutet ej måtte införas, hvad Fril), af Nordin föreslagit,
af de skäl, som jag i förmiddags anförde och nu ånyo får
framställa. Om Riksg:scont. skulle hafva upptagit lån och
emot lägre ränta endast hade erhållit go för 100, samt
Riksgrscont., i den män dess credit stadgades genom ett ordentligare
lånesystem, skulle finna sig föranledt att uppsäga
det gamla lånet för att upptaga ett nytt på bättre vilkor,
så blefve följden för Riksgrscont. troligen den, att få
med 100 r:dr infria obligationer, för hvilka det endast erhållit
90 r:dr. Ett bestämdt hinder för Riksgrscont. att omsätta
sina gamla lån mot nya med den fördel, som i annat
fall genom ökad credit vore att förvänta, skulle derigenom
uppkomma. Jag anser derföre bättre alt icke besluta något
sådant tillägg.
Hr Lagerhjeims förslag innehåller, att fullmägtige företrädesvis
skulle begagna den utväg, han uppgifvit, nemi. att
upptaga län emot låg ränta och obligationer, betalbara vid
uppvisandet. Han bar velat, att denna utväg skulle blifva
regeln för upplåningen, och att i sista rummet, eller såsom
nödfall, ett ordentligt lånesystem skulle antagas. Jag beklagar,
att min värde vän, hvars redbarhet är så erkänd,
Den g Maij e. m.
vid detta tillfälle framställt ett förslag, som ej lärer kunna
antagas; men i alla fall skulle jag tro, att det ej bör häftas
vid förevar, betänk., som angår de stående, ej de tillfälliga
lånen. Man har sagt, att det kunde hända, alt man ej behöfde
mer än 2 å 3oo,ooo r:dr, hvarmed man velat tillkännagifva,
att man kunde beräkna Riksg:scont:s tillfälliga
behof för vare sig detta eller för ett annat år; men detta
låter sig icke beräkna här på stående fot och knappast i
StatsUtsk. Ytterligare har man äfven omtalat, att det skulle
utsättas en uppsägningstid af 8 till >4 dagar eller 3 månader.
Detta kan ej heller här på förhand uppgöras, utan
måste öfverlemnas till fullmägtiges bedömande efter omständigheterna,
när upplåningen göres; eller också måste man,
i fall en föreskrift derom anses nödig, öfverlemna till StatsTJtsk.
att inom en fåtaligare krets, med mera lugn och besinning
än här under en löpande öfverläggning kan äga rum,
uppgöra förslag till en sådan föreskrift. R. o. Ad. torde således
finna, att saken, både i afseende på upplåningens belopp
och sedlarnas förfallotid, bör återgå till StatsUtsk.
Men frågan kan icke dit återgå, om den häftas vid betänk.
Wto 4[7» som n" andra gången förehafves. Men om R. o.
Ad. skulle vilja, såsom jag i förmiddags föreälog, afgöra frågan
om den stående upplåningen för sig och dervid antaga
såväl första som andra punkten af PresteSt:s beslut, så återstår
för Ståndet, då StatsUtskts betänk. N:o 4[9 förekommer,
angtde Hr Stråles motion 0111 de vilkor, hvarpå fullmägtige
äga att upptaga lån, alt återremittera det betänk.,
som icke utgör svar på återremiss, och dervid göra den
anmärkn., som jag för min del ville framställa, att Riksgtscont:s
behof icke äro afhulpna blott derigenom, att man
bestämmer åtgärderna för stående låns upptagande, emedan
tillfälligheter kunna inträffa såväl nu, innan ett stående lån
hinner anskaffas, som framdeles, då K. M. kan hastigt behöfva
penningar. Ett annat upplåningssätt måste derföre
vara förutset och bestämdt. Hurudant det skall blifva är
mig icke möjligt att här genast uppgifva, med hopp att det
skulle kunna antagas, utan StatsUtsk. bör derom få inkomma
med förslag. Att helt och hållet öfverlemna denna upplånings
verkställighet åt fullmägtige i Riksgrscont., utan att
hvarken höra StatsUtsk. eller fatta något beslut derom, på
sätt man här tillstyrkt, anser jag vara oförsigtigt; ty så fruktansvärd
är visserligen den utväg, som Hr Lagerhjelm föreslagit,
att;, om den skall vidtagas, fullmägtige icke lära kunna
göra det på eget bevåg, utan måste dertill hafva bestämd
tillåtelse, Jag anhåller derföre, att R. o. Ad. täcktes,
utan att sammanblanda frågorna, hvilket icke be höfves,
enär ändamålet kan vinnas genom återremiss af betänk.
N:o 4[9) nu endast fästa sig vid de 2:ne punkter, sorn höra,
till betänk. N:o 4!7; ocb dervid instämma i PresteStrs
beslut.
Deli 9 Mai» c. m.
i43
Hr Rosenblad: Jag ber om ursägt för det jag ytterligare
fullföljer min föresats att följa Frih. Gederström i
dess försök att för R. o. Ad. deducera skälen för hans åsigt.
Han har förklarat sin mening vara, att till stöd för Hr Lagerhjelms
upplåningsförslag skulle Riksgrscont. alltid äga elt
creditiv, motsvarande den summa, hvartill upplåningen skulle
uppgå. Jag vill nu framställa, huru den närmaste erfarenheten
visar, att detta skulle slå ut. R. o. Ad. torde erinra
sig, att R. St. vid denna riksdag, bland medlen för
silfverutvexlingens uppehållande, i främsta rummet ålagt Banken
att skaffa sig ett creditiv på 2 millioner rrdr. Enligt
BancoUtskts befallning hafva Bancofuilmagtige haft sammanträde
med de mest ansedda och erfarna ledamöter af
Stockholms börs, för att göra sig underrättade , hvarest och
på hvad vilkor elt sådant creditiv kunde erhållas, oell dervid
yttrade de enhälligt, att de ej trodde det vara möjligt
att i form af creditiv erhålla det biträde att, när så fordrades,
få lyfta denna summa; hvarjemte de fästade uppmärksamhet
på den stora skillnaden emellan detta creditiv
och ett sådant, som tages af ett handelshus, hvilket hvarje
år till större eller mindre belopp begagnar creditivet, då
deremot Bankens creditiv kanhända aldrig blefve begagnadf.
Långt ifrån, att ett sådant creditiv, såsom Frih. Klingspor
på f. m. yttrade, kunde fås för intet, upplyste en af de
mest erfarna af dessa handlande, att han en gång bade gifvit
en rik Svensk man elt creditiv på i5o,ooo mark, stäldt
till flera utländska handelshus, och att sedermera ett af dessa
handelshus, hos hvilket creditivet icke blifvit begagnadt,
stämde honom för att utfordra ränta för den tid, detta handelshus
nödgats vara beredt på penningarnas uttagande, samt
att han genom compromissrätt blef tvungen betala sådan
ränta. Förhållandet är likväl icke så strängt, att vi icke
kunna få ett sådant creditiv, ty genom enskilda underrättelser,
som Banken från utländska handelshus erhållit, känna
vi, att vi kunna få detsamma; men de lindrigaste vilkoren
äro 2 proc., då ingen styfver lyftes. Begagnas det ater,
så blir det allt efter den olika tiden dyrare och dyrare,
och under vissa förhållanden lomme det att kosta ända lill
i4 proc. Detta tror jag ej skulle vara den lindrigaste låneutväg,
och R. o. Ad torde benäget upptaga denna explication
på Frih. Cederströms sista framställning.
Gr. Frölich: Jag skulle.icke uppstått för att frikalla
mig från att hafva fällt en så sträng dom, som Frih. Boye
tillskrifvit mig, ehuru jag icke vet mig hafva utsagt den;
men jag har begärt ordet, emedan jag blifvit uppmanad att
uppgifva ytterligare skäl för de satser, jag sist framställde,
och jag får tillkännagifva, att jag är glad deröfver, alt denna
fråga nu blifvit så framställd, att, såsom jag hoppas, det
blir omöjligt för fullmägtige i Riksg:scont. att ens försöka
*44
Den 9 Maru c. m.
upptagandet af ett sådant intermediärt lån, sorn här blifvit
jfrågastä 1 dt. Jag hoppas, att denna discussion skall blifva
den sista rörrde ett sådant upplåningssätt. Jag torde nu få
försöka att framställa den bevisning, sora Frih. Boye begärt,
och ber derföre att få nämna, det en stat, iden stund
den begär lån, ej kan betraktas annorlunda än som en individ,
hvilken vill låna. Må man föreställa sig en individ,
som, för att begagna ett bekant uttryck, inga andra capitaler
äger, än sådana, som sägas upp, d. v. s. skulder. Han
säger: Låna mig penningar på kort tid, tills jag hinner göra
mig ett stort lån. Nu är det blött på 3 å 4 månader, jag
vill låna. Jag har skaffat mig ett creditiv, men behöfver
nu ett lån, som jag skall återbetala, då jag får ett stort
lån. Sådan är just den kategori, hvari staten ganom denna
intermediära låneanstalt skulle komma. Hvad creditivet beträffar,
så har dervid i allni, språkbruket här i landet blifvit
fästad en förvillelse, som jag mer än en gång märkt och
som kommer deraf, att Riksgtscont. fått ett creditiv på Banken,
som ej varit annat än en förbindelse för Banken att
betala alla de skulder, Riksgtscont. kunde göra. Men detta
är ej creditiv i ordets rätta bemärkelse, och ett sådant
creditiv kommer ej hädanefter att existera. Ett creditiv är
ej annat än ett löfte om hjelp vid förefallande behof. Att
nu upplåning skulle göras på ett löfte om hjelp och för att
återbetalas, när man fått ett annat lån, torde bevisa förslagets
oduglighet. Då Frih. Boye likväl trott, att den
motvilja, han sett förslaget röna, skulle härleda sig från någon
motvilja för näringarna, så får jag lika med Hr Lefre'n
förklara, att om också jag kunde misstänkas för att vid detta
tillfälle arbeta mot näringarna, så är förhållandet alldeles
tvärtom; ty jag finner denna intermediära upplåning just
derföre olämplig, att den skulle upptaga sådana capital, som
för närvar, användas i näringarna, och skulle uppskjuta den
definitiva regleringen af Riksg:scont:s skuld genom ett ordentligt
lån. Just derföre kunde den blifva, tvärtemot den
ädle Frih:s åsigt, skadlig för näringarna. Det är för öfrigt
ické blott ur den synpunkt, att en sådan upplåning vore
skadlig, som jag motsätter mig densamma, utan, såsom jag
förut yttrat, anser jag ogörligt att upptaga ett sådant lån.
Man kan väl raisonnera om, att det kunde ske; men jag
skulle beklaga Riksg:scont:s fullmägtige, om de finge sig föreskrifvet
att försöka ett sådant låns upptagande. Jag tilltror
mig att genom en enda artikel i en tidning göra det
rakt omöjligt för dem att erhålla detsamma. Detta är mitt
hufvudsakligaste skäl, och det andra är, att upplåningen
vore skadlig för näringarna. Man*inser, att penningar till
så stort belopp, som här är i fråga att upplånas, icke alltid
finnas i hufvudstadens cassör. Sådana lån, som i hufvudstaden
kunna göras på kort tid till låg ränta, kunna endast
-
Den 9 Mars e. m.
i/|5
dist erliållas derföre, att de tillhöra det rörelsecapital, sorn
bufvudstaden behöfver. De kunna fås till visst belopp; men
begär man 100 r:dr öfver hvad sorn erfordras för Stockholms
rörelsecapital, så erhåller man dein icke, om man
också ville betala mer än 6 procts ränta. Nu hafva vi redan
en anstalt i Banken, som upplånar sådana capitäler,
hvilka på kort tid äro disponibla. Skulle vi nu derjemte
iå en sådan i Riksgtscont. för att täfla med Banken, så
skulle denna upplåning i Banken minskas. Ilr Rosenblad
har redan erinrat derom, och jag får endast hänvisa Frih.
Boye lill hans yttrande, såsom ett bidrag till den bevisning,
Ur Frih. åstundat. Fruktansvärdt har det blifvit kalladt af
Ilr v. Hartmansdorff, om denna låneoperation skulle försökas,
och det är rätta ordet. Den blefve fruktansvärd, antingen
penningar kunde erhållas eller icke. För att få slut
på denna sak, instämmer jag helt och hållet med Hr Stuart
deruti, att i afseende på de immediala behof, hvari
Riksgtscont. kan vara, StatsUtsk. må afgifva särskildt för
slag,
men att för regleringen af skulden någon sådan åtgärd
icke ens må tillåtas, som Hr Lagerhjelm i sitt intermediära
förslag framställt.
Frih. af Nordin: Det är i anledn. af Hr v. Hartmansdorffs
yttrande, som jag begärt ordet. Han har förenat sig
med mig uti begäran, att vi måtte få slut på denna vidlyftiga
discussion. Jag förnyar min begäran, men skiljer mig
från Hr v. Hartmansdorff så till vida, att då han begär, att
vi först måtte få propos. på PresteStrs i:sta punkt och sedan
på den andra, önskar jag tvärtom, att propos. å den
sednare må föregå propos. å den förra, af den anledn, att,
om 2;dra punkten blir afgjord på det sätt, som efter mitt
begreppl är ändamålsenligast, det blir likgiltigt, om årliga
summan för Riksg:scont:s behof intill nästa riksdag bestämmes
till 1,100,000 eller 1,200,000 r:dr, hvaremot samma
punkt kan afgoras på ett sådant sätt, hvaraf det till sina
följder blir af yttersta vigt, om förra eller sednare summan
antages, i hvilket fall förmodligen vidlyftiga discussioner
skulle föregå summans bestämmande, hvilka deremot komme
att undvikas, i händelse 2:dra punkten afgöres på först
antydda sätt; och hemställer jag derföre tili Hr v. Hartmansdorff,
med hvad olägenhet det af mig föreslagna behandlingssätt
kan vara förenadt. I anledn. af Hr v. Hartmansdorffs
förklarande, att han icke kan instämma med mig
deruti, att det tillägg bör göras, att, i händelse någon nedsättning
i föreskrifna capitalbeloppet kommer att äga rum,
räntan bör nedsättas tili 4 proc., får jag fästa hans uppmärksamhet
derpå, alt, då det är nödvändigt för RiksgCscont.
att upplåna en betydligare summa, emedan i annat fall
någon upplåning icke skulle tillåtas, den händelse kan inas
& *9
t
D t n 9 Mari c. m.
trälFa, att det icke blir möjligt för Riksgtscont. att mot 5
procts ränta, utan rabatt å lånecapitalet, erhålla något lån.
Hvad hafva då Riksg:scont:s fu 11 mag lige att göra? De måste
då medgifva rabatt å capitalet. Detta anser jag likväl
ganska vådligt och menligt under en så hög ränta som 5
proc., hvarföre jag föreslår, alt i händelse fulImäglige skulle
blifva nödsakade att vid Iåns upptagande medgifva afdrag
å capitalet, räntan icke må förskrifvas högre än 4 P1-°c.
Jag skulle önska, att StatsUtsk. från första stunden icke föreslagit
högre än 4 procts ränta. Då likväl PresteSt. redan
bifallit 5 procts ränta, vill jag icke yrka någon förändring
deruti, utan blott åtnöja mig med det omnämnda tillägget,
att, derest lån icke kan erhållas utan minskning i capitalutbetalningen,
räntan å sådana lån icke må utsättas högre
än till 4 pr°c. Jag förnyar min anhållan om propos. först
å PresteStts 2tdra punkt och sedermera å den itsta samt
att derefter Hr Lagerhjelrns förslag må blifva föremål för
den propos., huruvida icke detsamma lämpligast bör förekomma
i sammanhang med StatsUtskts på bordet hvilande
utlåt. N:o 419-
Frih. Klingspor: Det är blott i anledn. af en anmärkn.
af Hr Rosenblad, som jag nu uppstigit. Han yttrade
nemi., att jag skulle anse det möjligt att erhålla creditiv
utan någon provision. Sådan var ingalunda min mening,
emedan jag mycket val vet, att provision mäste be»
talas; men jag trodde, att en sådan provision kunde på sin
höjd uppgå till i proc. om året. Jag medgifver dock, att
ett sådant creditiv på 5 år skulle medföra kostnader; hvarföre
jag tillstyrker, att, med förändring af ordet creditiv,
Riksg:seonl:s fullmägtige må berättigas att begagna utländsk
credit ända lill en summa af 3oo,ooo r:dr Ilamb. b:co.
Hr von Hartmansdorff: Frih. af Nordin har misstagit
sig i sin förmodan, att jag skulle vilja bestrida, det
2:dra punkten finge till afgörande förekomma före den första.
Sådan var icke min mening, då jag, efter den vanliga
ordningen, nämnde esta punkten framför den andra. Hvad
sjelfva saken beträffar, torde R. o. Ad. finna, att lägre ränta
i förening med rabatt å lånecapitalet i sjelfva verket blir
detsamma sorn högre ränta utan rabatt. I afseende på
kostnaden kommer det på ett ut, men för omsättningen är
skillnaden af vigt. Jag finner icke, att man bör förbjuda
rabatt, i händelse derpå något kan vinnas i det hela. Det
sker icke heller genom antagandet af PresteStrs beslut, som
derom ingenting nämner. Detta stillatigande anser jag också
vara lämpligt för att binda fullmägtige, ehuru jag tror,
att det vore bäst, om upplåningen skedde al pari, fastän
mot högre ränta, om så påfordras. Med Hr Stuart ville
jag derföre instämma uti det af honom uppgifna redactionsför^lag,
om jag icke hyste samma farhåga som Frih. af
Den 9 Mars e. ia.
Koldin, att, derest R. o. Ad. skulle skilja sig från den be-'
stämda siffran af 5 proc., man skulle komma till så många
olikheter, att något sammanstämmande beslut inom Standell
svårligen skulle kunna vinnas. Men om man stadnar
vid PresteStrs beslut, vinner man troligen det ändamål, Frih.
af Nordin åsyftar, utan att hindra fullmägtige rätta sig efter
omständigheterna.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh.: Det är egentligen
i anleda, af Frih. af Nordins yttrande, som jag begärt
ordet för alt uttrycka den tanke, att jag i närvar, stund
anser det vara för Sverige mindre väl beräknadt att upptaga
lån mot nedsättning af lånecapitalet och låg ränta. En
stat, hvars credit behöfver grundläggas, måste vara beredd
på, att det första länet icke kan erhållas på så fördelaktiga
vilkor, alt icke en omsättning snart kommer i fråga. Mot
4 proe:s ränta skall man måhända icke kunna erhålla mer
än 88, go a 92 af 100, hvaraf följden blir en omsättning
inom några fä år. Jag har i mina händer en jemnförelse
emellan Englands upplåning å 3 proc:s och 5 procts obligationer,
hvilken visar, att 3 proclslånen i allmänhet gifvit en
vinst af £ proc. om året. Detta låter förledande, och de
flesta stater hafva derföre börjat låna mot nedsatt ränta och
rabatt å capita let; men erfarenheten har visat, att den obetydliga
vinsten gått förlorad, då omsättning kommit i fråga,
då statens ränta börjar falla. Hade England lånt på
annat sätt, hade dess skuld kunnat nedsättas 12,000,000 pund
sterb Om jag tillämpar detta på Sverige, tror jag lika med
Hr v. Hartmansdorff, att vi hellre böra erlägga en dryg
ränta, 5 å 6 proc., med säker beräkning att inom några få
år kunna nedsätta densamma, än en lägre ränta med rabatt
å capilalet; till förebyggande af hvilken sednare förutsättning
något särskildt stadgande likväl torde finnas öfverflödigt,
enär detsamma indirecte torde finnas uti den föreskrift
i vår allm. lag, som underkänner giltigheten af ett på försträckning
grundadt fordringsanspråk, i den mån man förmår
visa, att full valuta icke bekommits. Jag erkänner äfven
vigten af de skäl, Hrr Hegardt och Lefre'n anfört mot
upptagande af lån att återbetalas å vista; och anser jag några
lån icke böra emottagas, för hvilka icke kan beviljas 3
månaders uppsägningstid. De obligationer, som för dylika
lån utgifvas, få icke natur af pappersmynt, utan af enskilda
reverser, och blifva således icke farliga för Bankens rörelse.
Hr Lagerhjelm: Jag skall icke vidare ingå i hufvudsaken,
ehuru de skäl, som mot min åsigt blifvit anförda,
nemi. att ingen skulle finna sin förmån vid att insätta
sina penningar mot 3 proc., och att de penningar, som på
en sådan räkning insattes, skulle dragas från näringarna, äro
lätt besvarade och vederlagda, utan får jag blott förklara,
att, då StalsUtskrs utlåt. N:o 419 handlar om de vilkor,
hvarpå fullmägtige i Riksg:scont. skola äga att upptaga lån,
jag för min del gerna går in på det uppskof, Frih. af Nordin
föreslagit, likväl med den inskränkning, att R. o. Ad.,
oberoende af det beslut, som öfver förevar, utlåt, kan fattas,
mä vid föredragningen af utlåt. N:o 419 ta§a m>tt förslag
i 6'fvervägande till det afseende, detsamma kan förtjena;
och ingår jag så mycket hellre på detta projeet, som utlåt.
K:o 4'9 första gången förekommer och således kan återremitteras
och ämnet vinna ett närmare skärskådande, än deråt
hittills blifvit egnadt, hvarpå jag tror, att saken skulle
komma att vinna genom dea lugnare pröfning, ämnet troligen
erhåller efter återremissen, än om det nu afgjordes.
Hr Lefren: Jag förenar mig med Frih. af Nordin i
den anhållan, att a:dra punkten i PresteSlts beslut må till
afgörande föredragas framför den i:sta, men har egentligen
begärt ordet för att yttra några tankar rör:de den vigtiga
omständigheten, Hr Frih. anfört ang:de företrädet af 4 proc:s
lån med rabatt å capitalet framför 5 proc:s lån och fullt
capital. Kan man erhålla lån till 5 proc. utan rabatt å capitalet,
är landets penningeränta naturligtvis 5 proc. Vår
räntefot är visserligen icke så låg sorn 5 proc., men icke
heller så hög som 6 proc., utan ligger troligen vid proc.
Men jag vill för jemnförelsens lätthet skull antaga, att den
är 5 proc. Om nu t. ex. penningeräntan i ett annat land
är 4 proc., såsom i Danmark, hvarest stora capitaler göra
sig fruktbärande i låneväg, och concurrensen vore fri emellan
Svenska och utrikes capitalister att försträcka Riksgtscont.
det erforderliga lånet, så synes det naturligt, att Danska
capitalister mot 5 procts obligationer skulle kunna meddela
lån öfver pari eller -Jdel mer än det belopp, hvarå
obligationen blefve lydande. Ilan kan således lemna in5
för en obligation, lydande å too, som löper med 5 proc.;
hvaremot han icke för en sådan 5 procts obligation, som,
då han considererar räntan, är värd 125, kan lemna mer än
100, om han riskerar att blifva uppsagd. Om deremot
Hiksg:scont. utställer sina obligationer mot 4 proc., så är
det naturligt, att Danska capitalisten kan lemna 100 för
100, enär penningeräntan i Danmark i allmänhet är 4 proc.,
till följd hvaraf han äfven kan lemna 92 eller 94 för 100
och hafva en betydlig vinst. När således fråga blir om en
jåneoperation mot lägre än landets ränta, men med rabatt å
capitalet, så är det klart, att rabatten i samma mån måste
blifva mindre, som räntan i det land, hvars lånebiträde
anlitas, närmar sig till öfverensstämmelse med den utlastade
räntan, eller i samma mån som det anlitade landets allm.
ränta är låg. Hvad åter vidkommer den omständighet,
huruvida Riksg:scont. eller staten vinner eller förlorar i ena
eller andra fallet, så är förhållandet följande: Om man ut
-
Dell g Mars e. ra.
ställer en 5 procts obligation med i procts afbetalning, sa
ar skulden dödad på 36-J- eller vid pass 87 år; men om man
deremot bestämmer räntan till 4 proc. och medgifver rabatt
å capitalet, så kan denna rabatt medgifvas ända till 12 proc.
och skulden ändock vara amorterad på samma tid af 87 år,
och således är för Riksgtscont. hvarken 1 sk. att vinna eller
förlora, om obligationerna utställas a 5 proc. och 1 procts
amortissement samt 100 för 100, eller om de stallas å 4 proc.
och 12 procts rabatt å capitalet. Sedan jag således bevisat,
att det för låntagaren är likgiltigt, om det ena eller andra
sättet användes, så återstår att visa; att det för långifvaren
kan vara fördelaktigare alt låna mot 4 proc. och rabatt å
capitalet, an mot 5 proc. och fullt mot fullt. Om jag vore
den bankier, som hade penningar att utlåna till Iliksg:seont.,
skaile jag säga: Efter det är Herrarna likgiltigt, om de erhålla
lånet mot 4 pi'oc:s ränta och 12 procts rabatt å capitalet,
eller emot 5 procts ränta och 100 mot 100, så anhåller
jag, att förra alternativet ma bestämmas såsom grund
för låueoperationen oss emellan, och det af följande skäl.
Jag säljer nemi. obligationerna i sådana länder, der allm.
räntan är 4 proc., hvarest jag således erhåller, om icke 100,
åtminstone 98 eller 96 för hundradet, och således vinner 8
å 10 proc. Delta är orsaken, hvarföre capitalister hellre
utlåna mot låg ränta och rabatt å capitalet, än mot högre
ränta utan sådan rabatt. Nu återstår att tillse, om Riksgtsccnt.
kan hafva gagn af att få upptaga lån mot lag ränta
och afdrag på capitalet. När Riksgtscontts obligationer, som
stå Cont. till högre än 88 proc., börja säljas på börsen, kan
Cont. gerna inköpa dem för 98, 99 eller t. o. m. 100 för
100, emedan de äro i calculen upptagna att inlösas med
100; och när således ingen annan betalar mer än 91 a 92
för 100, kan, som sagdt är, Riksgtscont. sjelf träda emellan
och inlösa dem och betala ända till 100 för 100, då den å
obligationerna upplupna räntan betäcker den vid deras utställande
medgifna capitalrabatten och lemnar i samma man
större vinst derutöfver, som dels det upplupna räntebeloppet
Sr större och dels priset å obligationerna är lågt. Om deremot
obligationerna utställas mot 5 proc. och omkring 100
mot 100, t. ex. 97 eller 98 mot 100, så har Riksgtscont.
icke mer än 2 a 3 proc. att draga på vid uppköpet af obligationerna,
hvaremot Cont. i förra händelsen, eller om obligationerna
utställas mot 4 proc. och 88 mot 100, med icke
mindre än 12 proc. ligger öfver alla andra, med hvilka
Cont. vid uppköpandet af obligationerna kan concurrera.
Detta är en mycket vigtig omständighet; ty just derigenom,
att Riksgtscont sjelf kan uppköpa sina obligationer, upprätthålles
statens credit, hvarigenom obligationerna stiga i värde,
och i samma mån dessa stiga i värde, skall rabatten
minskas å de nya lån, Cont. kan behöfva upptaga. Men
elenaa förmåga, att på ett ärligt och i hela Europa vanligt
i5o
Den 9 Mars e. m.
salt sjelf uppköpa sina obligationer, bcröfvar man Riksgtscont.
om man icke tillåter detsamma att upptaga lånet emot lägre
än den i landet gällande räntefoten och afdrag å capitalet,
på sätt som i alla andra Europeiska stater numera tillgår
■vid större låneoperationer. Jag yrkar således såsom en för
Riksg:scont. i alla hänseenden gagnelig princip, att Frih. af
Nordins tillägg mätte antagas. Jag anser detta vilkor så
mycket vigtigare, sora här är fråga om en bestämd amortissementsfond,
hvarom vi uti en sednare punkt komma att
besluta.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag hade, likasom flera
andra talare förmodat, att frågan på f. m. blifvit så utredd,
att någon vidare discussion derom icke skulle uppstått; men
då jag erfarit motsatsen, skall jag äfven bedja att få yttra
några ord, synnerligast i 2:ne punkter, som torde särskildt
blifva föremål för R. o. Ad:s beslut. Den ena punkten var
den, huruvida orden: Svenskt mynt, i andra punkten af
StatsUtsk:s utlåt, skola borttagas, hvilket jag, lika med Frih.
af Nordin, yrkat; och är det endast Frih. Klingspor, som
yrkat deras qvarstående. För att emedlertid meningarna härutinnan
må förenas, skulle jag i detta fall vilja ingå på den
reslriction, som Hr Stuart föreslagit, att nemi. Riksg:scont:s
fullmägtige företrädesvis böra afse Svenskt mynt och
endast i nödfall utfärda obligationerna i utländskt mynt. —-  Den andra tvistepunkten är den, huruvida bestämdt skall
föreskrifvas, att Riksg:scont. icke äger upptaga lån mot rabatt
å capitalet. En motsatt tanke har den siste värde talaren
äfvensom Frih. af Nordin försvarat; men jag bekänner,
att jag, för niin del, icke kunnat öfvertygas af de skäl, som
för denna åsigt blifvit anförda. Jag medgifver lika med Hr
Le frön, att om fråga vore att införa en fonderad statsskuld,
ställd på 37 års amortering, det icke vore tänkbart att göra
det utan rättighet att upptaga lån. mot rabatt å capitalet;
men då fråga endast är om att betäcka en tillfällig brist och
amoitissementstiden är i5 år, så tror jag, att Hr Lefre'ns
calcul icke är tillämplig, emedan det för det första torde
vara svårare, att mot rågorlunda dräglig rabatt erhålla lån
på längre än på kortare rmorteringstid; för det andra, vinsten
af den lägre räntan naturligtvis skulle blifva större på 37 år,
än om obligationerna skulle inlösas om i5 år, och för det tredje,
obligationerna blefve svårare alt operera med på börsen och
således chaneen mindre af en vinst på inköp deraf under al;
pari; ty då meningen måste vara att ställa obligationerna på
bestämd förfallotid, eller till inlösen efter bestämd uppsägningstid,
så belviflar jag, att någon skulle vilja försälja en
på bestämd kortare tid till inlösen förfallen obligation å t. ex,
"100 r:dr för 88 proc. eller ens för mindre än dess nominalbelopp.
Sådant mäste åtminstone höra tili de sällsynta undantagen
? eller då obligationens innehafvare på intet annat
D e4i g M ars o. ra.
sätt kunde förskaffa sig de penningar, hvaraf han för tillfället
oundgängligen vore i behof. Helt annat är förhållandet
med sådana statsobligationer, som äro ouppsägbara,
utan hvilket vilkor något fonderadt statsskuldssyslem icke kan
finnas; men då jag icke tillhör deras antal, som älska fondsystemet,
och isynnerhet högligen betviflar, att det passar
för vårt land, så måste jag bestrida hvarje åtgärd, som leder
till ett sådant systems införande. Sedan jag sålunda i allmänhet
yttrat mig öfver dessa 2lne punkter, anhåller jag alt
få förena mig med Hr v. Hartmansdorff deruti, att R. o. Ad.
blott i allm. ordalag mätte fatta sitt beslut öfver aldra punkten
och uppskjuta detailfrågorna, till dess vi komma till
utlåt. N:o 4->9 öfver Hr Stråles motion om de vilkor, hvarpå
fullinägtige i ltiksglscont. äga att upptaga lån. Hvad
beträffar ordalagen uti 2:dra punkten, skulle jag icke hysa
någon betänklighet vid att instämma med PresteSt., om icke
uti dess redaction förekomme den brist, att deruti icke finnes
bestämdt stadgadt, det Riksglscont. icke må äga att upptaga
lån med rabatt å capitalet. De, som dela min åsigt,
torde derföre förena sig med mig uti antagande af den redaction,
Hr Stuart föreslagit, hvilken lyder sålunda: ''För
anskaffande af hvad som lill fyllande af Riksg:scont:s behof,
utöfver dertill anslagna medel, erfordras, äge fullmägtige,
efter sig företeende omständigheter, att upptaga större eller
mindre lån på längre eller kortare lid, emot obligationer,
företrädesvis lydande å Svenskt mynt, dock med vilkor, att
dessa obligationer icke ställas på längre förfallotid än högst
femton år från deras utfärdande, och att räntan, hvars nedsättande
under fem för hundrade af det erhållna capitalet
bör i möjligaste måtto afses, icke får bestämmas till högre
belopp, såvida icke särskilda förhållanden dertill för något
tillfälle föranleda. — Sedan R. o. Ad. förenat sig om antagande
af detta redactionsförslag, kan man derefter bestämma
vilkoren, hvarpå låneoperationen bör företagas.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, yttrade, att, ehuru öfverläggningen
hela dagen omfattat ämnet i sin helhet, H. Ex.
likväl ansåg sig, då StatsUtskls tillstyrkande innehöll 2lne
morn., böra hemställa, om, på sätt åtskilliga ledamöter yrkat,
R. o. Ad. önskade, att rörlde hvardera mom. särskildt
måtte beslutas, och att dervid det andra mom. först mätte
underställas R. o. Ad:s bepröfvande.
Ropades ja.
Upplästes de till prot. aflemnade förslag till beslut i
afseende på 2. morn., i den ordning talarne först i ämnet
yttrat sig, nemi.:
af Hr Stuart, så lydande: För anskaffande af hvad
som till fyllande af Riksg:scont:s behof, utöfver dertill anslagna
medel, erfordras, äga fullmägtige att, efter sig företeende
omständigheter, upptaga större eller mindre lån på
i5a Den. 9 Mars e. ra.
längre eller kort,lie lill, emot obligationer, företrädesvis lydande
å Svenskt mynt, dock med vilkor, att dessa obligationer
icke ställas pil längre förfallotid än högst femton år
från deras utfärdande, och att räntan, hvars nedsättande
under fem för hundradet af det erhållna capitalet bör i
möjligaste matto afses, icke får bestämmas till högre belopp,
så vida icke särskilda förhållanden dertill för något tillfälle
föranleda;
af Frih. Klingspor, så lydande: att det må öfverlemnas
åt fullmägtige att, efter sig företeende omständigheter,
emot obligationer i Svenskt mynt upptaga större eller
mindre lån på längre eller kortare lid, med vilkor, att obligationerna
ej ställas på längre förfallotid än femton år från
deras utfärdande, och att räntan ej bestämmes högre än fern
proc.; dock böra fullmägtige, innan de besluta upptagandet
af något lån på längre tid och i större summa på en gång,
i god tid öppna en upplåning uti Piiksgtscont. på korta uppsägningstider
och emot lägre ränta medelst emottagning af
insättningar ända ned till beloppet af 100 r:dr; Riksg:sconUs
fullmägtige äga rättighet alt för tillfälliga lånebehof begagna
blancocredit ända till en summa af 3oo,ooo r:dr Hamb. b:co;
af Hr Lagerhjelm, så lydande: att det må öfverlemnas
åt fullmägtige i Riksg:scont. att, till bestridande af
Riksg:scont:s utgifter, efter sig företeende omständigheter,
emot obligationer upptaga större eller mindre lån på längre
eller kortare tid, med vilkor, att länet skall ovilkorligen
inom 15 år vara återguldet, och att räntan ej bestämmes
högre än 5 för 100; dock böra fullmägtige vid upplåningen
företrädesvis söka utställa obligationer, användbara i den
större rörelsen, af minst 2.5o r:drs (courant) valör, mot fulla
capitalets erhållande, lag ränta (högst 3 procent) och kort
uppsägningstid; för hvilket ändamål fullmägtige äga att upptaga
ett creditiv på högst 5oo,ooo r:dr b:co;
af Frih. af Nordin: att det må öfverlemnas åt fullmägtige
i Riksgtscont. att, till bestridande af Riksg:scont:s
utgifter, efter sig företeende omständigheter, emot obligationer
upptaga större eller mindre lån på längre eller kortare
tid, med vilkor, att lånet skall ovilkorligen inom i5 år
vara återguldet, och att räntan ej bestämmes högre än 5 för
100, då det förskrifna låncapitalet till fullo erhålles; men i
händelse att nedsättning i capitalinbetalningen kommer att
äga rum, ej högre än 4 för hundradet.
Gr. von Fersen, Hans: Sedan nu de särskilda meningar,
som under discussionen gjort sig gällande, blifvit
upplästa, finner jag åtskilliga vara nära nog under samma
kategori, och af hvilka Frih. Klingspors och Hr Lagerhjelms
tyckas iämpligast kunna hänföras under utlåt. N:o 419, sorn
ännu
Den 9 Mars e. m.
ännu icke är för R. o. Ad. föredraget, men säkert i nästa
plenum kommer att föredragas, då de återstående förslagen
reducera sig till tvenne, nemi. Hr Stuarts och Frih.
af Nordins, hvilket sednare egentligen blott är ett tillägg till
Pi •esteSi:s inbjudning. Om således R. o. Ad. skulle behaga
antaga PresteStts redactionsförslag uti förevar, punkt med
Frih. af Nordins tillägg, hade 2:ne Stånd fattat nära nog
lika lydande beslut. Skulle votering erfordras, blefve PresteSt:s
förslag med Frih. af Nordins tillägg ja-propos:n och
Hr Stuarts förslag nej-propos:n. Jag hemställer till Hr Gr.
o. Landtm., om icke en sådan behandling af frågan vore
förenad med minsta tidsutdrägt.
Hr Stuart: Med den siste värde talaren instämmer jag
uti den anhållan, att pröfningen af Frih. Klingspors och
Hr Lagerhjelms förslag till bestämmande af grunderna för
Riksgtscontts lånerörelse mätte uppskjutas, intilldess StatsUtskrs
utlåt. N:o 4!9 förekommer; men jag skiljer mig från honom
deruti, att jag anser mitt förslag böra först till afgörande
framställas, emedan detsamma väcktes, förrän Frih. af Nordins
förslag afgafs. Det torde jemväl i afseende på redactionen
äga ett bestämdt företräde framför PresteSt:s beslut,
hvarföre jag också förmodar, att de 2tne RiksSt., nemi.
Borgare- och BondeSttn, hvilka ännu icke yttrat sig i frågan,
torde vara mera benägna att antaga en inbjudn. på
hvad jag föreslagit, än hvad PresteSt. rör:de ifrågavar. ämne
beslutat.
Gr. von Fersen: För min del kan jag icke förutse, hvad
R. o. Ad. eller något annat Stånd kommer att besluta; jag
håller mig i detta fall vid det förflutna och icke vid det
tillkommande. Men onr vi komma till den lyckliga punkt,
att icke flera än tvenne meningar återstå, så vill jag rätta
det af mig föreslagna sättet för ärendets behandling så, att
Hr Stuarts förslag må blifva ja-propos:n, synnerligast som
det är mig fullkomligen likgiltigt, hvilkendera meningen
kommer att stå i nej-propos:n uti den votering, som motsidan
icke torde underlåta alt begära, i händelse Hr Gr. o.
Landtm, skulle finna det blifvande svaret å en propos. lill
antagande af Hr Stuarts förslag vara nekande.
Hr von Hartmansdorff: Jag får äran anmärka, att
äfven jag haft ett förslag, nemi. detsamma, som PresteSt.
antagit, hvilket således äfven torde böra afses och fördenskull
jemväl uppläsas.
PresteSt:s beslut i 2ta punkten upplästes, så lydande:
att det må öfverlemnas åt fullmägtige, alt till bestridande
af Riksg:scont:s utgifter, efter sig företeende omständigheter,
emot obligationer upptaga större eller mindre lån på
längre eller kortare tid, med vilkor, att lånet skall ovilkor20
H. 20
i!>4
Den 9 Man m.
ligen inom i5 år vara återguldet, och att räntan cj bestäm
mes
högre än 5 för 100.
Hr Dalman: Jag vill blott fästa uppmärksamheten dervid,
att skillnaden emellan Hr Stuarts redactionsförslag och
den redaction, PresteSt. antagit, är ganska väsendtlig, emedan,
enligt PresteStZs beslut, fullmägtige skulle äga att upptaga
Ian mot ända till 5 proc:s ränta och rabatt å capitalet,
i hvilket afseende, och derest Hr Stuarts förslag icke vinner
bifall, Frih. af Nordins således torde böra lemnäs företräde
framför PresteStts.
Frih. Boye: Jag kan icke bedraga mig i den förmodan,
att R. o. Ad. gerna skulle se att få ämnet afgjordt
utan föregången votering om contrapropos:n, som likväl
tyckes komma i fråga, sedan Hr v. Hartmansdorff erinrat
om sitt förslag, derest icke Hr v. Hartmansdorff, då skillnaden
emellan hans och Frih. af Nordins förslag endast består
deruti, att det sednare bestämmer räntan, som icke får öfverskridas,
en procent lägre än det förra, skulle finna sig
benägen att förena sig med Frih. af Nordin, derom jag vänder
mig med hemställan till Hr v. Hartmansdorff.
Hr Rosenblad: Utom Hr v. Hartmansdorff var jag
den ende, som yrkade antagande af PresteStts beslut i denna
punkt utan något tillägg; men sedan jag hört, att nian
kan missförstå meningen deruti, förenar jag mig uti antagande
af Frih. af Nordins förslag och hoppas, att Hr v. Hartmansdorff,
som delat min åsigt i detta ämne, afven »deruti
instämmer.
Hr Lagerhjelm: För att komma ämnets afgörande
närmare, föreslår jag, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes hemställa
till R. o. Ad., om icke Ståndet skulle vilja besluta,
att, utan hinder af de beslut, som nu fattas, till afgörande
företaga Frih. Klingspors och mitt förslag, när StatsUtskts
utlåt. Nto 419 förekommer, hvarigenom man, utan att binda
händera^ på sig, undanröjdt hindren för besluts fattande vid
detta tillfälle.
Hr Dalman: Jag betviflar, att Hr Gr. o. Landtm, kan
framställa den propos., Hr Lagerhjelm begärt, emedan R. o.
Ad. icke kan lemna annan behandling åt utlåt. Nto 4‘9» ån
bifall utan tillägg eiler förändring, eller återremiss deraf
till StatsUtsk., hvarest de dervid blifvande anmärkningarna
och sedermera inom Ståndet det förslag, hvartill de kunna
föranleda, komma att pröfvas.
Hr von Hartmansdorff: Efter Hr Dalmans anmärkn.
om det missförstånd, hvartill ordalagen uti PresteStts beslut
kunna föranleda, vill jag hellre, såsom Hr Rosenblad, instämma
med Frih. af Nordin, än vidhålla min mening. ——
Hr LagerhjeUns mening torde icke, såsom Hr Dalman för
-
Den g Mars t. m.
iSi
modal, hafva varit, alt Ståndet skulle vid föredragningen
af utlåt. Wto 4r9 heslut öfver Hr Lagerhjelins förslag,
utan endast att detsamma dervid skulle framställas och, i
händelse af betänkts återremitterande, komma i Öfvervägande
bos SlatsUtsk. Men äfven utan en sådan propos. af Hr Gr.
o. Landtm., och huru den än måtte besvaras, står det såväl
Hr Lagerhjelm och Frih. Klingspor som oss öfriga öppet
att vid samma utlåt, framställa de anmärkntr, hvartill fog
kan förefinnas.
Gr. von Fersen: Ehuru jag visserligen instämmer med
den siste värde talaren deruti, att Frih. Klingspor och Hr
Lagerhjelm, utan behof af någon propos. derom nu af Hr
Gr. o. Landtm., hafva öppen rätt att vid föredragningen aF
utlåt. Wto 4r9> såsom anmärkntr dervid, göra sina förslag
gällande, synes mig likväl ingenting hindra, att Hr Gr. o.
Landtm, framställer den preliminära frågan till R. o. Ad.,
att hvad nu beslutas icke må lägga hinder i vägen för Frih.
Klingspors och Hr Lagerhjelms förslag att göra sig gällande
vid och genom behandlingen af utlåt. Wto ^ig.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, i an]edn.
af den särskilda discussion, som nu uppstått, ansåg sig
böra förklara, det han ej fann, att de beslut, som nu voro
i fråga att fatta, kunde lägga något hinder för en propos.
till återremiss af StatsUtskts utlåt. Wto 4*9> nar det till
pröfning förekom.
Frih. Boyet Oförnekligen hafva Frih. Klingspor och
Ilr Lagerhjelm samma rätt som Frih. af Woldin och Hr
Stuart att nu få sina åsigter framställda till R. o. Adts antagande
eller förkastande; men då likväl Frih. Klingspor och
Hr Lag erhjeim vilja afstå från denna rättighet, med vilkor
att ingenting förloras derigenom, att R. o. Ad. uppskjuter
frågan om deras förslag, till dess StatsUtskts utlåt. Wto 4r9
förekommer, så förstår jag icke, att den propos., Frih. af
Wordin begärt, kan förvägras; hvarföre jag anhåller, alt den
må blifva framstälid, så fort möjligt är.
Frih. Klingspor; Som jag har föga hopp att kunna
genomdrifva mitt förslag, vill jag, för att, så vidt på mig
beror, bespara R. o. Adts tid, helt och hållet återtaga detsamma.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då Hr Stuarts
förslag först blifvit framstäldt, ansåg H. Ex. sig äfven å
detsamma först böra göra propos., samt hemställde altså,
om R. o. Ad. behagade godkänna Hr Stuarts förslag.
Ropades starka nej, blandade med ja,
Hr Dalman begärde votering.
Gr. von Fersen; Sedan nu votering öfver Hr Stuarts
i56
Den 9 Mars e. m.
förslag af Hr Dalman blifvit begärd, får jag anhålla om
Frih. af Nordins förslag till contraproposln.
Upplästes lill justering och godkändes följande votertsproposm:
Den,
som bifaller, att, för anskaffande af hvad som
till fyllande af Riksgtscontrs behof, utöfver dertill anslagna
medel, erfordras, fullmägtige äga att, efter sig företeende
omständigheter, upptaga större eller mindre lån på längre
eller kortare tid emot obligationer, företrädesvis lydande å
Svenskt mynt, dock med vilkor, att dessa obligationer icke
ställas på längre förfallotid än högst i5 år från deras utifärdande,
och att räntan, hvars nedsättande under fem för
hundrade af det erhållna capitalet bör i möjligaste måtto
afses, icke får bestämmas till högre belopp, såvida icke särskilda
förhållanden dertill för något tillfälle föranleda, voterar
ja;
den
det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad., att det må öfverlemnas åt
fullmägtige i Riksgtscont. att, till bestridande af Cont:s utgifter,
efter sig företeende omständigheter, emot obligationer
upptaga större eller mindre lån på längre eller kortare tid,
med vilkor, att länet skall ovilkorligen inom i5 år vara
återguldet, och att räntan ej bestämmes högre än fem för
hundrade, då det förskrifna låncapitalet till fullo erhålles,
men, i händelse att nedsättning i capital-inbetalningen kommer
att äga rum, ej högre än fyra för hundradel.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — i r.
Nej — 27.
Frih. af Nordin: Då jag på f. m, begärde, att R.
o. Ad. skulle bifalla usta punkten uti StatsUtsk:s utlåt, med
det tillägg jag gjorde, så var det under osäkerhet, huru
a:dra punkten skulle blifva afgjord; men sedan den blifvit
afgjord på ett sätt, som för mig är tillfredsställande, har
jag ingenting emot, att R. o. Ad. antager PresteSt:s beslut
i lista punkten, och således ökar summan från 1,100,000
till 1,200,000 r:dr, men anhåller, i händelse det skulle blifva
R. o. Adis beslut, att det tillägg, sorn jag begärt, dervid
måtte göras.
Hr Stuart: På de af mig på f. m. anförda skäl anhåller
jag, att det årliga anslaget för Riksg:scont:s behof
må ökas till 1,200,000 r:dr. För öfrigt förenar jag mig uti
anhållan om det af Frih. af Nordin yrkade tillägg till Utsk:s
förslag.
Hr Dalman förenade sig med Hr Stuart,
Den g Mars c. m.
R. o. Ad. beslöt, på sätt Frih. af Nordin föreslagit, att
R. St. i och för Riksg:scont:s behof intill nästa riksdag anvisa
och anslå en årlig summa af 1,200,000 r:dr b:co, hvaraf
4oo,ooo r:dr skola afsättas såsom ränte- och amortissementsfond
för de lån, Cont. kommer att upptaga. Till säkerhet
härför skall det åligga fullmägtige. att, så länge och intilldess
hela det upplånade capitalet med upplupna räntor blifvit
guldet, hvarje år af först inflytande allm. bevillnrsmedel
till den under fullmägtiges vård stående amorlissementscassan
förenämnde summa öfverföra, utan att någon förblandning
med Contts öfriga medel derefter får äga ruin.
Frih. af Nordin: Sedan R. o. Ad. nu fattat sitt beslut
i dessa 2:ne vigtiga punkter, men R. o. Ad:s beslut till någon
de! skilja sig från hvad PresteSt. bifallit, anhåller jag
hos Hr Gr. o. Landtm, om den propus., huruvida R. o. Ad.
skulle finna för godt inbjuda PresteSt. att förena sig med
R. o. Ad. i afseende på de delar, hvari R. o. Ad:s beslut
skilja sig från PresteSt:s.
Denna hemställan af Frih. af Nordin blef utaf R. o. Ad,
bifallen.
1 nyo föredrogs Ridd.Utskrs d. 2 dennes på bordet lagda
memor., ang:de omtäckning af Riddarhusets tak.
Frih. Boye, Ludv.: I händelse det kan medgifvas,
anhåller jag, att detta memor. ännu en gång må läggas på
hordet. Skälet till denna min begäran är, att jag hört en
af Ridd.directtns ledamöter, som nu är frånvar. och hvilken
egentligen har vården om Riddarhusets ceconomiska
angelägenheter, yttra, att han önskade få anföra något i
detta ämne.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att detta mål
redan tvenne gånger varit lagdt på bordet.
Frih. af Nordin, Carl Joh.: Jag hemställer, om icke
detta memor., såsom angående ett ämne, hvilket enskildt
rörer R. o. Ad., af sådan anledn. ytterligare kan hvila på
bordet.
R. o. Ad. beslöt, att detta mål skulle ytterligare hvila.
Föredrogs ånyo Constit.Utsk:s d. 5 dennes på bordet
lagda memor. N:o g4 till BorgareSt., med uppgift på oafgjorda
mål.
Gr. von Fersen, Hans: Då jag blott hörde numret
3 detta memor. och icke kände hvad det handlade om, begärde
jag ordet för att anhålla, att detsamma ännu en gång
mätte få hvila på bordet; men sedan jag erhållit den upplysning,
att memor. endast innehåller en uppgift på ännu
1
i58 Den 9 Mars' e. m.
oafgjord^ mål, hemställer jag, om detsamma erfordrar annan
åtgärd, än att läggas till handina.
*
Constit.Utskts memor. N:o 94 lades till liandina.
Uppå be .an af Hr Stuart, Carl Gust., i hvilken
Gr. von Fersen, Hans, sig förenade, lades ånyo på bordet
Constit.Utsk:s d. 5 dennes på hordet lagda memor.:
Ä:o 95. till BorgareSt. i anledn. af återremissen på memor.
N:o 80;
N:o 96. till BorgareSt., ang:de återremissen på memor.
W:o 8.;
N:o 97. till BorgareSt., angrde dess återremiss på memor.
N:o 82;
N:o 98. till BorgareSt., i anledn. af dess återremiss på
memor. N:o 83;
N:o 99. med förslag till en redactionsförändring i n4
§ Reg.F.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 5 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 4r9> ' anledn. af väckt motion om de
vilkor, hvarpå fullmägtige i Riksg.cont. äga att upptaga
lån, hlef samma utlåt, å nyo lagdt på hordet af Frih. von
Schulzenheim, Da v., och Gr. von Fersen, Hans.
Ånyo föredrogs StatsUtskrs d. 5 dennes på bordet lagda
memor. N:o 420> i anledn. af fullmägtiges i Riksg.cont.
hemställan om en årlig nådegåfva till förre t. f. Öfvercommissarien
Åhman.
Begärdes ånyo på bordet af Hrr Dalman, Wilh.
Fredr., och Stuart, Carl Gust.
Vid förnyad föredragning lades ånyo på bordet af Hrr
Hjärne, Harald, och v. Troil, Emil, samt Gr. v. Fersen,
Hans, Stats- samt Bevilln.Utskrns d. 5 dennes på bordet
lagda hetänk. N:o 56, i anledn. af åtskilliga motioner
om vissa handelsförmåner för Bakets norra provinser och om
exportpremier för vissa varor m. m.
Bevilln,- Lag- o. Oecon.Utskms d. 5 dennes på bordet
lagda betänk. ]\T:o i5 i anledn. af Hr Frih. Boye, L., motion,
anglde brännvinsbrännings-rätlighetens utöfvande för
hemman, sorn fardagen d. 14 Mars tillträdas, blef vid förnyad
föredragning ånyo lagdt på bordet af Gr. von Fersen,
Hans, och Hr Hjärne, Harald,
Likaledes lades ånyo på bordet af Hrr Hjärne, Harald,
och Stuart, Garl Gust., BancoUtskrs d. 5 dennes
på bordet lagda memor. N:o 106, med anmälan om åtskilli
-
Den 9 Mars c. m.
ga förändringar och tillägg i afseende pa de under lit. a
upptagna allm. föreskrifter och stadganden i 4 art. 5 afd.
af i83o års Bancoreglemente.
Uppå begäran af Grene Frölich, Da v., och v. Fersen,
Hans, lades ånyo på bordet BancoUtskrs d. 5 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 107 i anledn. af Hr Rosenblads
motion om stadgar i gemenskap med Bankens sedelutgifning.
Vid förnyad föredragning af BancoTJtskrs d. 5 dennes
på bordet lagda utl^åt. N:o 108 till svar å de inom 2:tie
RiksSt. gjorda anmärkner, i anledn. af Utsk:s under N:o 71
afgifna betänk., blef nämnde utlåt. N:o 108 ånyo lagdt på
bordet af Hrr Hjärne, Harald, och von Hartmansdorff,
Au g.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda utlåttn
från
S t a t s-U t s k o 11 e t:
N:o i anledn. af Hr Kallings motion, rörrde en förbättrad
inredning af Riksg.contts förra hus, som begagnas
af de ofrälse RiksStcn samt R. St:s Utskott, äfvensom en uti
BondeSt. väckt motion i afseende på förändring uti Ståndets
sessionsrum;
Banco- och Lag-Utskotten:
]NT:o 4- i anledn. af gjorda anmärkntr vid Utskrns betänk.
N:o 2 med förslag till lag för offentliga bolagsbanker.
Ii. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 11 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 12 Mars i835.
Plenum kl. 10 f. m.
Frih. Kantioa, Joli. Al b.: Jag får för egen tillfredsställelses
skull till R. o. Ad:s prot. anmäla min reservation
emot det beslut, R. o. Ad. medelst votering i sista
plenum fattade. Det kommer, enligt min åsigt, att inleda
Sverige i statsskuld och icke att tjena Riksgtscont. till någon
nytta.
Justerades i prot.utdr. för d. g dennes f. m. och 2
prot.utdr. för samma dag e. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
i6o
Den 12 Mari f. m.
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s und. strifvelser till
K. M., nami.:
N:o 3o5. angrde väckt fråga om upphörande af räntan
för ödelagda Kronofiske! Sollefteå Kronofors i Westernorrlands
län;
N:o 3o6. nng:de särskildt ansvar för förnyandet af förbrytelse,
hvarför bestraffning ännu icke blifvit undergången,
m. m.;
N:o 807. ang:de fardags åtnjutande å s. k. embetsjord i
stad;
N:o 3o8. med öfverlemnande af förslag till taxa å stora
sjötullsbevillningen.
Ånyo föredrogs ej mindre StatsUtskis d. 1 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o i anledn. af en utaf Frih. Palmstjerna,
C. O., särskildt väckt motion i frågan om räntetagares
och räntegifvares uppsägningsrätt till leverering in natura,
än ock i sammanhang dermed BondeStrs inbjudn. af
d. 26 sisth Jan. till R. o. Ad. att frångå sitt ronde momrn
litt. a, b och c i 5:te punkten af StatsUtskrs utlåt. N:o 3g3 ,
ang:de dels grunderna för markegångsprisens bestämmande,
räntepersedlarnas omsättning, m. fl. fattade beslut.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust., uppläste
följande:
Ingen lärer kunna neka, att judet ämne, hvarom H. R.
o. Ad. nu går att öfverlägga, är af stor och allm. vigt,
och blir det i ännu högre grad genom det sätt, hvarpå det
behandlas. Ju mera en lugn och fördomsfri pröfning å båda
sidor aflägsna!' allt sken af det enskilda interessets möjliga
inverkan på. beslutet, ju mera skall detta rättfärdiggöras
af hvarje upplyst och sansad mening. Fråga är att bereda
ett jemnare fortfarande förhållande emellan räntetagare
och räntegifvare inom Röket; att, utan kränkning af någons
lagliga rätt, söka genom en träffad öfverenskommelse
aflägsna sjelfva möjligheten af dessa stundom öfverklagade
tvister, som af det obestämda i sättet för skattens utgörande
härledas; att, sedan vi varit nog lyckliga att få den första
varumätaren, myntet, lill sitt inre värde och framtida
bestånd försäkrad, äfven mätaren af varupraestationer och
naturalskatter man och man emellan måtte vjnna samma
stadga och .ej vidare underkastas de snabba och stundom
högst känbara omvexlingar, som tillfälliga orsaker kunna tillvägabringa.
Ehvad mening man i sjelfva hufvudsaken kan
hysa, är det likväl otvifvelaktigt, att det mål, som sökes,
nemi. stadga och förtrolighet de betalande och de uppbä^
rande emellan, svårligen kan uppnås, om icke, å ömse sidor,
en lika välvilja, en lika känsla af billighet och rättvisa
må ligga till grund för de fattade besluten.
Åro
Den 13 Mars f. ra.
Äro val nu dessa grundsatser fullkomligen uttalade i
StatsUtsk:s betänk. JN:o 3g3 oell i det yttrande, som Utsk.
i betänk. N:o 4i6 sedermera afgifvit om den af Frih. Palmstjerna
väckta motion? Vinnes derigenom det ändamål, som
sökes? Jag tror, att Utsk. ej undanröjt den väsendtligaste aömärkn.
, som kan göras emot dess förslag, eller att, om äfven
denna kan undanrödjas, de särskilda åsigterna i ämnet
lätteligen torde kunna sämmanjemnkas och aflägsna de farhågor
och tvifvelsmål, sorn den föreslagna uppsägningsrättens
upphörande å räntetagarens sida hos mången uppväckt*
Denna anmärkn. riktas isynnerhet emot den nu fastställda
tiden för våra markegångssättningar, som, varande för nära
den inbergade grödan, då spannmålsprisen ännu ej hunnit
att stadga sig, icke uttrycker och ej heller kan uttrycka
det blifvande allm. och verkliga årspriset, hvarigenom en
häruppå grundad fortfarande beräkning skulle kunna, med
de förändringar angrde uppsägningsrätten, Utsk. föreslagit,
leda till förlust för räntetagaren. Jag vill ingalunda vid detta
tillfälle ingå i någon pröfning af detta påstående. Nog
af, det är väckt och förvaras med skäl, som äfven af erfarenheten
icke kunna jäfvas. Men hvarföre då icke bereda
en större säkerhet för dessa markegångspris bestämmande?
Jag är öfvertygad, alt det varit Utsk:s mening; ty, jag upprepar
det, frågan är att endast undanrödja det obestämda 1
dessa förhållanden, ej att betaga någon sin lagliga och skäliga
rätt, och blifva markegångsprisen ett uttryck af de för
året gällande, så torde deras tillämpning, genom bildande
af ett tioårigt medelpris räntetagare och räntegifvare emellan,
icke undgå att, i sådant fall, göra sin billighetsgrund
gällande.
Jag får derföre vördsamt föreslå, att jemte återremiss
till StatsUtsk. af betänk. N:o 4>6 E. o. Ad. täcktes besluta,
att Utsk. måtte anmodas så skyndsamt som möjligt inkomma
med förslag till en förändrad tid för markegångssättningarna
och den dermed förenade uppsägningstid och
utdelning af forselsedlarna; att dervid tillse och pröfva,
huruvida, utan rubbning af andra förhållanden, d. i5 Jan.
icke vore den lämpligaste tiden för markegångssättningarna,
samt att uppsägningstiden borde derefter jemnkas åtminstone
till d. 7 Febr., samt forselsedlarna vara utdelade 3 veckor
efter sistnämnde dag, eller inom slutet af Febr. månad.
Äfven borde Utsk. taga under behörig pröfning den jemnkning,
som, i afseende på allm. uppbörds- och redogörelseterminerna,
härigenom kan komma att erfordras.
I förening med denna remiss, hvarvid jag anhåller, att
dessa mina anmärkn:r till Utsk. måtte medföfja, får jag äfven
vördsamt föreslå: att H. E. o. Ad. ville uppskjuta med
pröfningen af Iiederv. EondeSt;s inbjudning att sig i detta
20 H. 21
i6i
Dea t3 Mars f. m.
ämne med Ståndet förena, intilldess svar från StatsUtsk. på
nu ifrågavar. remiss hinner att inkomma.
Om begge dessa framställningar anhåller jag om H. Ex.
Hr Gr. o. Landtnäs proposm.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, tilläde derefter
muntligen:
Jag får äfven tillägga, att om möjligen StatsUtsk., i
anseende till den behandling detta mål erhållit, skulle anse
sig icke kunna på denna remiss upptaga frågan om förändring
af tiden för markegångssättningarna, torde R. o. Ad.
tillåta mig att i sådant fall väcka frågan derom, sådan jag
nu haft äran framställa den, såsom en motion af mig i kraft
af 56 § Riksd.Ordn.
Hr Stuart, Garl Gust.: Jag instämmer i den siste
värde talarens åsigt om frågans vigt, en vigt, som jag önskat,
att man inom detta Stånd närmare betänkt, innan man
fattade det beslut, som föranledt såväl den inbjudn. som
det betänk., hvilka nu utgöra föremålen för R. o. Ad:s öfverläggning.
Jag hade då hoppats, att ett annat resultat
skulle vunnits vid frågans första afgörande och att R. o.
Ad., inseende sitt och landets oskiljaktiga interessen, skulle
mera lyssnat dertill, än det beslut, R. o. Ad. då fattade,
synes ådagalägga. Såsom i allmänhet en varm vän af nödvändiga
och nyttiga förbättringar och reformer, är det naturligt,
att jag, för min del, med tacksamhet emottog K.
M:s nåd. propos. i delta ämne, och att jag äfven håller
StatsUtsk. räkning för det utlåt., Utsk. i anledn. deraf afgifvit.
Den consequens i beslut, som är ett nödvändigt vilkor
för beslutande auctoriteters anseende, fordrar också,
enligt min öfvertygelse, oundgängligen, att R. o. Ad. nu begagnar
den utväg, som grundlagen medgifver, för att frånträda
ett måhända förhastadt beslut, som ej allenast står i
rak strid med det beslut, som Ståndet vid förra riksdagen
rör:de samma fråga fattade, utan oek är alldeles oförenligt
med det af R. o. Ad. vid innevar. riksmöte antagna stadgande
om bestämmandet af ett medelpris för räntespannmålen.
K. M:s nåd. uppmaning, i dess d. 7 Maj sisth år R.
St. meddelade skrifvelse i detta ämne, ger också R. o. Ad.
en ytterligare anledn. att, innan denna fråga slutligen afgöres,
åt densamma egna en dess stora vigt motsvarande uppmärksamhet.
K. M. yttrar deri, att K. M. anser rättelser i
nu gällande method för markegångssättningen i Riket vara
af omständigheterna högt påkallade och frågan derom böra
företagas till pröfning, oberoende af de beslut, som kunna
varda fattade om räntepersedlarnas förenkling ocb indelningarnas
återingående till Kronan. Behofvet af rättelser i hittills gällande
författningarom räntetagares och räntegifvares ömsesidiga
rättigheter torde också lika litet kunna förnekas, som
den af erfarenheten i så hög grad ådagalagda olämplighe
-
Den t2 Mars f. m.
iGj
ten af nuvar. förhållanden med något sken af rimlighet kan
försvaras. De förvaltande verk, som i detta mål yttrat sig,
nemi. KammarCollrm och Statscont., hafva äfven medgifvit
och till en del vitsordat de prejerier och de för räntegifvarne
förstörande resultat, hvartill nu gällande författningar
föranleda. Till dessa verks handläggning inkomna mål
upplysa nemi., att ägare af indelta räntehemman i samma
by nödgats betala 5o proc. högre lösningspris för räntespannmålen
än deras grannar, som fått till Kronan utgöra
sina räntor. Enär sådana förhållanden kunnat och äfven
ännu kunna inträffa, torde det vara hög tid att, genom desammas
förekommande för framtiden, åtminstone börja att
undanrödja den ojemnhet i skattebördor, som allmänt öfverklagas,
och hvars afskalfande bör utgöra ett af de vigtigaste
föremålen för Statsmagternas gemensamma omsorger. Man
har häremot in vändt, att det sätt till missbrukens och nuvar.
missförhållandens afhjelpande, som StatsUtsk. föi-eslagit
i öfverensstämmelse ej mindre med R. St:s vid förra riksdagen
fattade beslut än med de åsigter,K. M. uti Dess åberopade
nåd. skrifvelse uttalat, skulle rubba räntetagarnes
rättigheter och göra de till deras aflönande anslagna medel
otillräckliga. Jag kan dock icke inse sannolikheten af dessa
befarade förhållanden. För mitt begrepp är det icke möjligt
att förklara, huru det förslag, som StatsUtsk. framlagt,
kan komma att i längden medföra någon verklig rubbning i
räntetagares på författningarna grundade och med deras ordalydelse
och andemening öfverensstämmande rättigheter. Jag
anser deremot bibehållandet af det hittills begagnade och
medgifna löningssättet i allmänhet vara ofördelaktigt äfven
för räntetagarne. De löntagare, som hafva hvarken fallenhet
eller tillfälle att preja, och i denna ställning lära de fleste
räntetagarne af vårt Stånd vara, torde åtminstone snarare
hafva en obehaglig erfarenhet af ifrågavar. lönesätts
olägenheter än af detsainmäs förmåner; och det torde vara
få af R. o. Ad:s med indelta löner försedda ledamöter, som
äro i tillfälle att begagna ens de utvägar, som författningarna
medgifva, för att komma i verkligt åtnjutande af de
utaf staten dem sålunda bestådda löner. Men det finnes visserligen
andra löntagare, hvilka icke sällan med fördel göra
sig skyldiga till de af räntegifvarne icke utan skäl allmänt
öfverklagade och af författningarna icke förekomna
prejerier. I allt fall anser jag de correctiv, Utsk. föreslagit
till förekommande af missbruk, böra äfven för dem, som
hitintills åtnjutit fulla beloppet af sina löneinkomster, vara
tillfredsställande. Enär hvar och en räntetagare kommer
att erhålla det bestämda medelpriset jemte forsellön och, då
leverering sker in natura, skillnaden emellan detta pris och
årspriset, samt dessutom 16 sk. för hvarje tunna råg eller
korn, så tror jag han vinner full ersättning för den visserligen
möjliga händelsen, att markegångspriset kan komma
De a 12 Mars f. m.
att understiga spannmålens verkliga värde. Enligt min åsigt
mäste det vara i hög grad betungande och bekymmersamt
för räntetagaren att nödgas emottaga spannmål i goda år,
då det knappast är möjligt för honom att afyttra den utan
Större eller mindre förlust. Detta förhållande skulle i framtiden
nästan helt och hållet föreko.mmas, enär han hade föga
anledn. att befara, det räntegifvaren ville leverera sin
spannmål in natura, då derjemte skillnaden emellan medeloch
årspriset samt vanlig forsellön borde af honom erläggas.
Jag betviflar åtminstone, att någon räntegifvare lärer vilja
på samma gång utgöra sin ränta både i spannmål och i penningar.
Jag tillstyrker altså för min del vördsamt antagandet
af BondeSt:s inbjudn., och jag anser R. o. Ad. icke böra
längre uppskjuta med pröfningen af densamma. Jag får derföre
hemställa, huruvida icke R. o. Ad. först bör yttra sig,
om Ståndet finner anledn. att på grund af denna inbjudn.
frånträda sitt förra beslut. Derest R. o. Ad., emot hvad
jag hoppas och förmodar, icke skulle finna anledn. härtill,
torde åtminstone den utväg, H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt
nu föreslagit, böra vidtagas; men innan R. o. Ad. yttrat sig
öfver inbjudn., anser jag någon remiss till StatsUtsk. öfverflödig,
emedan Utsk. likasom hittills mäste vara urståndsatt
att dessförinnan vidare yttra sig i frågan. Det är, mina
Hrr! mer än 25 år sedan, R. o. Ad., uppå derom inom detta
Stånd väckt fråga, medgaf afskaffandet af nästan alla dess
privilegier. Det skulle i sanning utvisa, alt R. o. Ad. sedan
denna tid föga framgått på den bana, som då beträddes, om
R. o. Ad., endast för att på ett mera skenbart än verkligt
sätt gynna några dess löntagande ledamöters enskilda fördelar,
nu skulle skilja sig från det RiksSt., som representerar
fosterlandets hufvudsakligaste näring och vigtigaste in«
feressen. Jag begär propos. å bifall till BondeStts inbjudri.
Frih. Cederström, Jac.: Lika med Gr. af Wetterstedt
anser jag det vara af stor vigt, att markegångspriset
ltommer att utgöra sanningen af medelpriset å räntepersedlar
under det förflutna året, och om man kan vinna detta
ändamål, faller det af sig sjelf, att den ömsesidiga uppsägningsrätten
bör upphöra; men dertill fordras åtskilliga förändringar
i de författningar, som för markegångssättningen
nu Uro gällande. I afseende på den tid för markegångssättningen,
som Gr. af Wetterstedt föreslagit, d. i5 Jan.,
tillstyrker jag den under vilkor, att den markegång, som
då sättes på grund af förlidna årets priser, blir gällande för
det årtal, under hvilket den fastställes, och att således, vid
öfvergången dertill, den markegång, som sättes i JNov. året
förut, blir gällande för det året, eller samma år priset för
a:ne års uppbörd. Derigenom förfaller all fråga om förändring
i uppbördsterminerna och uppbördssättet, emedan sålunda
de nu bestämda terminerna kunna bibehållas, hvilket
Den 12 Mars f. m.
eljest icke vöre möjligt, emedan det vore omöjligt att före
uppbördsstämman kunna beräkna räntorna, och det så mycket
hellre, som KammarColkm ej ens kunde medhinna att
derförinnan fastställa taxorna, och räntorna således än mindre
hunne att debiteras. I händelse R. o. Ad. skulle på
grund af Gr. af Wetterstedts antnärkntr återremittera StatsTJtskts
förevar, betänk, eller behandla framställningen såsom
ny motion, anhåller jag att, på grund af hvad jag anfört,
få ingifva förslag till rättelse i i8i5 års K. förordn., rör:de
markegångssättningen. I den händelse att R. o. Ad. skulle,
i enlighet med Hr Stuarts anhållan, upptaga frågan om antagande
af BondeSCs inbjudn., får jag afstyrka bifall dertill
och tillstyrka R. o. Ad. att vidblifva sitt beslut. Det förekommer
emot den markegångssättning efter ro års medelpris,
som blifvit beslutad, att den icke är i verkställigheten
möjlig, förrän 75 § Reg.F. blifvit förändrad. Förslag till en
sådan förändring har af Constit.Utsk. blifvit afgifvet och hvilan
nu på R. o. Ad:s bord. Först då, när K. M. och R.
St. gemensamt kunna besluta, huru med tillämpningen af de
årliga markegångstaxorna skall tillgå, blir verkställigheten
möjlig; men nu måste orden i nämnde § rörtde markegångstaxorna:
”hvad dessa fastställa, tjene till efterrättelse, såvida
icke ändring deruti i behörig ordning sökes och vinnes,”
nödvändigt leda derhän, att om någon räntetagare eller räntegifvare
yrkar tillämpning af grundlagens föreskrift, gäller
riksdagsbeslutet intet, utan måste domaren framför detsamma
följa grundlagen, såsom en heligare lag. Jag tillstyrker
således inbjudms förkastande, om den kommer i fråga, men
tillstyrker återremiss af StatsUtskts betänk, på grund af
gjorda anmärkntr, emedan en öfverflyIlning af terminen för
markegångssättningen till Jan. månad under de af mig uppgifna
vilkor, så att den markegång, som då sättes, kommer
att gälla för samma årtal, hvarunder den fastställes, gör möjligt
att få controll öfver uppbörden.
Hr af Billbergh, Joh. Peter: Om jag funne lämpligt
att nu inlåta mig i hufvudsaken , skulle jag till tidens
vinnande endast förena mig i hvad Hr Stuart ganska fullständigt
anfört; men här har blifvit väckt en formfråga,
hvilken jag tror först böra afgöras, och jag hemställer till
R. o. Ad., om det ej vore lämpligast att hälla sig vid den
frågan, innan man inlåter sig i hufvudsaken, för att få veta,
om hela discussionen kommer att leda till något resultat
eller icke. Jag är skyldig att för H. Ex. Hr Gr. af
Wetterstedt uttrycka min aktning och erkänsla för den benägenhet
han yttrat att vilja understödja den, enligt min
öfvertygelse, goda och rättvisa saken. B. Ex. har för delta
ändamål alternativt framställt, att antingen betänk. K:o
4t6 mätte blifva återremitteradt, eller också hans anförande
anses såsom en ny motion på grund af 56 § Riksd.Ordn,
i66
Den 12 Mars f. m.
I den förra delen har han blifvit understödd af Frih. Cederström;
men jag anhåller att få bevisa, det en återremiss
af detta betänk, ej skulle tjena till något. StatsUtsk. har i
sitt utlåt, öfver Frih. Palmstjernas motion sagt, att då frågan
är afgjord af 2:ne Stånd, men oafgjord af 2:ne andra
Stånd, anser Utsk. sig icke kunna yttra sig öfver den motion,
Frih. Palmstjerna framställt. Ännu mindre kunde då
StatsUtsk. yttra sig öfver den 3:dje punkten, som är afgjord
af 3 Stånd, nemi. bifallen af 2:ne och afslagen af ett Stånd.
Förutsättande således, att de Hrr, som yrkat återremiss,
om de hafva allvar med att befordra saken till slut, icke
skola söka göra sitt påstående i detta fall gällande, kan jag
icke annat än, i motsats till hvad jag yttrat om återremiss,
understödja Gr. af Wetterstedts framställning såsom en ny
motion. Det är sanni, att denna motion tyckes stå i sammanhang
med hvad som anföres i 3:dje punkten af Utskts
första betänk, i detta ämne. IJti detta betänk, har Utsk., i
likhet med hvad Frih. Cederström nu yrkat, föreslagit 2tne
markegångssältningar, den ena på förut vanlig tid och den
andra i Mars månad; men deremot förekommo så många
anmärkntr i RiksStzn, att Utsk. ansåg sig böra frångå detta
förslag och flytta terminen till Dec. månad. Nu är likväl
den skillnad emellan Gr. af Wetterstedts yrkande och hvad
Utsk. först föreslog, att Hr Gr. yrkar, att icke allenast
markegångssättningstiden, utan äfven uppsägningstiden samt
uppbörds- och redogörelseterminerna skola rättas derefter,
och således blott en markegångssättning äga rum. Jag kan
således icke annat finna, än att detta är en ny framställning
af ämnet; och om It. o. Ad. bifaller remiss af denna motion,
synes följden deraf vara, att BondeStts inbjudn. måste
hvila, och då är det utan ändamål att uppehålla sig med
vidare discussion i hufvudsaken. Till Hr Stuart, som i detta
ämne varit liktänkt med mig, får jag särskildt hemställa,
huruvida han icke ville understödja en remiss af denna motion,
hvarigenom man erhÖlle större förhoppning om sakens
lyckliga utgång, än om den på för handen varande skäl nu
afgjordes. Jag anhåller derföre, att R. o. Ad. nu måtte särskildt
upptaga till afgörande frågan om remiss af H. Ex. Hr
Gr. af Wetterstedts motion, och emedlertid uppskjuta med
allt yttrande i hufvudsaken.
Hr Rosenblad, Bernh.; Jag får visserligen för min
del bekänna, att jag ej finner, att vid någon af de väckta
motionerna så nya skäl eller saker förekommit, att det ej
kunnat bero af R. o. Ad., då Ståndet stadnade vid sitt en
gång fattade beslut, att derom vidtaga beslut, om R. o. Ad.
så för godt funnit, så att jag icke finner något hinder, hvarföre
icke R. o. Ad. nu kunde, medafslag å BondeStrs inbjudn.,
förblifva vid sitt redan fattade, välgrundade beslut; men i
händelse R. o. Ad. skulle anse sig böra låta frågan hvila
Den 12 Mars .fm.
och remittera denna nya motion till Utsk:s behandling jemte
återremiss å förevar, betänk, i afseende på Frih. Palmstjernas
motion, så anhåller jag, att följande anrnärkn:r af mig
också må till Utsk. afsändas. Jag kan icke instämma i det
godkännande och den beundran af Hr Stuarts anförande,
som den siste värde talaren egnat detsamma. Jag finner deruti
många saker att anmärka. Först får jag, då han till
R. o. Ad. gjort en uppmaning medelst erinran om de concessioner,
Ii. o. Ad. gjorde vid 1809 års riksdag, fråga honom,
hvad det var för räntor, som R. o. Ad. i egenskap af
Stånd uppbar och då cederade eller sedermera uppburit.
Jag känner inga sådana. Om ledamöter af R. o. Ad. äro
räntetagare, så äro ledamöter af R. o. Ad. jemväl räntegifvare,
och båda delarna äro de i kraft af sina förhållanden
såsom tjenstemän eller skattdragande. Hvad R. o. Ad. då
cederade var allt, hvad R. o. Ad. ägde af sådana rättigheter,
som voro Ståndet ensamt förbehållna. R. o. Ad. cederade
då rättigheten att ensamt äga säterier och dylika företrädesrättigheter,
som numera icke finnas. Vidare anhåller
jag, att, i händelse återremiss bifalles, den förfrågan måtte
åtfölja, huruvida, då Hr Stuart sagt, att ingen förlust för
räntetagare genom förändringen kunde uppkomma, någon
förmån kunde uppstå för räntegifvarne; ty om icke förlust
inträffar på ena sidan, synes ingen vinst kunna uppkomma
på den andra. Det nu yrkade systemet är falskt, emedan
det är halft i sina grundsatser. Deremot finnes ett annat
system, som icke är falskt och som framdeles kan införas
och medföra många fördelar, och detta system, framstäldt
i sin enkelhet, fordrar afskafFande af alla räntor in
natura. Detta system kan vara nyttigt i andra länder, såsom
t. ex. i Tyskland, der det knappast finnes någon ort,
som icke inom 10 Svenska mil har sådana stora städer som
Hamburg, Frankfurt, Munchen och Wien, der afsättning
kan ske; men icke går det an i Sverige, der man ofta har
sina 20 å 3o mil till afsättningsorterna, och dessa äro så
obetydliga, att om 100 LÄ smör eller 100 tolfter bräder mer
än vanligt införas, blir man missbjuden. Erfarenheten visar,
huru litet ett sådant system passar för Sverige. Det visar
sig af alla beräkningar öfver sådana praestationer, som utgå
in natura. Alla beräkningar öfver roteringsskyldigheten upptaga
den åtminstone tili 5o proc. mer, än någon rotehållare
ville betala såsom ersättning i contant. Der se vi det bästa
practiska beviset, att detta system ej är lämpligt för oss.
Men detta ät, systemet i sin helhet, hvaremot det här gjorda
förslaget hvarken är hackadt eller malet för någondera
sidan, då det undanrödjer den grundsats, hvarpå rättvisan
af hela det gamla systemet hvilar, att räntegifvaren ej kan
prejas, då han har sin uppsägningsrätt och ej behöfver transportera
sina räntepersedlar längre än 6 mil, hvilket ej är
längre, än han vanligen har till sin afsättningsort, och ej
1Ö8
'Den »2 Mars f. m.
heller ränletagaren kan blifva lidande, då uppsägningsrätt är
honom förbehållen. Jag får anmärka, att StatsUtsk., som
alldeles icke fullständigt behandlat frågan, har föreslagit en
concession, som i832 kostade Kronan 120,000 r:dr btco,.
Denna förlust var följden deraf, att Kronan afsagt sig rättigheten
att in natura utfordra sina behållna räntor, och
derigenom har den af Hr Stuart omnämnda skiljaktighet
uppkommit, att i samma by räntegifvare, af hvilka den eria
haft att erlägga Kronan behållna och den andra indelta räntor,
fått betala olika. Detta har varit detsamma som en
lindring på alla andra skattskyldigas bekostnad, och jag önskade,
att, i händelse af återremiss, StatsUtsk., som äger
tillgång till i832 års afslutade rikshufvudbok, behagade upplysa,
hvad skillnaden varit emellan det pris, Kronan fick
betala för sina requisitioner och hvad Kronan erhöll af iantegifvarne.
Då får man se hvilka förluster det omogna beslutet
år 1829 förorsakat Kronan, och då få vi jemväl se,
hvad räntetagarne genom antagande af Utskrs förslag skulle
förlora. Jag anhåller, att, i händelse af återremiss, dessa
anmärkntr må få densamma åtfölja.
Gr. Posse, Arv.: Jag skall tills vidare följa den anvisning,
Hr af Billbergh gifvit, att icke yttra mig i saken,
utan endast hålla mig till formfrågan. Min åsigt i saken
är dessutom förut tillkännagifven, och jag behöfver således
icke fästa uppmärksamheten derpå, att äfven jag hörer till
deras antal, som skulle önska, att It. o. Ad. lemnade sitt
bifall till StatsUtskts betänk. N:o 3g3; men just derföre, att
denna önskan hos mig är liflig, anser jag såsom en pligt att
icke söka göra den gällande vid ett tillfälle, då jag har
föga hopp om framgång. Emot nämnde betänk, hafva många
skäl blifvit anförda; men bland dem har jag ej kunnat
finna mer än ett, som har någon giltighet, nemi. det, att
markegången icke sättes på en tid, då prisen äro tillräckligt
säkra. Jag är H. E. Hr Gr. af Wetterstedt erkänsla skyldig
för det han genom sin motion lemnat oss tillfälle att få denna
fråga pröfvad och således undanrödja det enda dugliga
vapen, som blifvit begagnadt af dem, hvilka talat emot
betänk. Det är under denna synpunkt jag hellre underkastar
mig att se frågan uppskjuten, än att nu se den afgjord
på ett för det allmänna mindre förmånligt sätt. Vid sådant
förhållande instämmer jag i Gr. af Wetterstedts begäran,
och jag tror, att det ej vore någon oformlighet deruti, att
hans förslag i egenskap af anmärkn. åtföljde en återremiss
af StatsUtskls betänk, i anledn. af Frih. Palmstjernas motion,
emedan det visserligen berodde af R. o. Ad. att nu utan
någon återremiss antaga BondeSt:s inbjudn. med de vilkor,
Gr. af Wetterstedt föreslagit, hvilket jag dock får afstyrka,
erne
-
D#n ii Mari f. m.
emedan frågan Sr af så stor vigt och beroende af så många
andra åtgärder, att Utsk. bör lemnäs tillfälle derom yttra
sig. Jag anser således, att förevar, betänk, alltför väl kunde
återremitteras, åtföljdt af det förslag, Gr. af Wetterstedt
framställt; men då erfarenheten lärt mig, alt man inom
Utsk. begagnar alla möjliga utvägar för att betrakta en fråga,
oriktig i form, så tror jag det vara säkrare alt antaga
det andra alternativet att betrakta förslaget såsom ny motion,
i hvilket några anmärkn;r emot frågans upptagande ej
kunna göras; och derföre anhåller jag om Hr Gr. o. Landtnäs
propos., alt H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts motion må till
StalsUlsk. remitteras och alt, intill dess StatsUtskrs yttrande
i ämnet inkommer, såväl betänk. Nro 4sorn BondeStts
inbjuda, må få hvila på bordet. Jemte det jag framställer
denna anhållan, kan jag icke till baka Hålla den lifliga önskan,
att, då StatsUtskrs betänk, inkommer, R.'o. Adrs beslut måtte
blifva så nära som möjligt öfverensstämmande med BondeSlrs
inbjudn., emedan eljest ofördelaktiga tankar kunde uppslå
om orsakerna till detta uppskof.
Hr Hjärne, Harald: Lika med arne värda talare tror
jag det vara bäst att för närvar, inskränka sig i sitt yttrande
till den formfråga, som i detta ämne blifvit väckt, och uppskjuta
allt yttrande i saken, lills man får se, huru formfrågan
af R. o. Ad. afgöres. Jag hade trott, att det rättaste
varit att lägga StatsUtskrs förevar, betänk, lill handlrna,
såsom innefattande ingenting, och att sedermera ensamt
pröfva BondeStrs inbjudn.; men då jag ej har hopp om ett
sådant behandlingssätt, skall jag inskränka mig lill alt yttra
mig öfver den formfråga, öfver hvilken Utsk. egentligen
utlåtit sig. Hela behandlingen af denna sak haf fortgått
genom en mängd oformligheter, och då man nu tillstyrkt
R. o. Ad. att fortsätta denna bana af oformligheter, bekänner
jag uppriktigt, att jag har föga hopp om, alt något
nyttigt resultat af denna, från början af Regeringen
väckta, fråga vid denna riksdag skall kunna vinnas. Då min
misströstan i detta fall likväl ännu kan genom utgången
befinnas ogrundad, vill jag icke definitivt yttra mig i detta
fall; men jag har velat i prot. nedlägga den öfvertygelse,
jag i detta ögonblick har, att denna nyttiga reform, hvartill
Regeringen gifvit initiativet, och som af flera Stånd blifvit
understödd, troligen icke kommer att leda till något resultat.
StatsUtskrs nu afgifna betänk, innebär, efter min tanke,
ett bestämdt, ehuru i andra termer omklädt, uttalande af
ingenting annat än den mening, att Frih. Palmstjernas motion
ej kunnat af Utsk. upptagas till pröfning. Utsk. har
nemi. icke gjort annat vid denna motion, än tillstyrkt R. o.
Ad. att kategoriskt fatta sitt beslut öfver ett af Utsk. förut
afgifvet betänk., men derjemte till R. o. Ad. framställt en
20 H. 22
170
Deri i2 Mars f. ni.
half inbjuda, alt frånträda sitt beslut i andra punkten af
samma betänk., eller att förklara, huruvida 5:te punkten
deri står i omedelbart sammanhang med den andra. R. o.
Ad. kan således genom denna halfva inbjuda, vara i tillfälle
att i dag fatta det beslut, att, till följd af Ståndets beslut
öfver 5:te punkten, R. o. Ad. återkallar sitt beslut öfver den
andra punkten. Det är visserligen icke ett sådant resultat
jag önskar af Utsk:s betänk.; men jag tror, att på enahanda
grund R. o. Ad. kan, i öfverensstämmelse med de önskningar,
jag i denna fråga uttryckt, fatta ett annat beslut,
nemi. att upphäfva sitt beslut i 5: te punkten och
antaga BondeStåndets inbjudn., hvarigenom jemväl
öfverensstämmelse emellan aldra och 5:te punkterna skulle
uppstå. Jag tror, lika med de flesta, som något tänkt i
denna sak, att dessa punkter stå i så nära sammanhang med
hvarandra, att ett afslag till den ena och ett bifall till den
andra skulle innefatta en fullkomlig motsägelse; men jag är
öfvertygad derom, att om R. o. Ad. moget öfverväger det
beslut. Ståndet går att fatta, finner R. o. Ad., att Ståndet
i händelse af uppskof eller afslag, kan utsätta sig för
ganska många besynnerliga omdömen, som man icke på° förhand
kan beräkna, men som man under den förflutna mellantiden
fått höra utom Riddarhuset och som ej skulle medverka
till hvad jag önskade, nemi. att undvika, det slutsatser
i allm. omdömet dragas af detta Stånds handlingssätt
hvilka ej sällan för Ståndet äro mindre fördelaktiga.0 Oin
nu R. o. Ad. skulle återremittera StatsUtskrs betänk.°, "så kan
jag för min del icke finna, att StatsUtsk. kan yttra nå"ot
annat, än hvad det redan i detta betänk, yttrat, nemi. att
så länge BondeSlrs inbjudn. hvilar på R. o. Adis bord, och
Utskrs förra betcänk. af BondeSt. icke är afgjordt, nå»on
ytterligare åtgärd i denna fråga icke kan af Utsk. föreslås.
Det vore en inconsequens af Utsk. att, i anledn. af en återremiss,
anse sig kunna behandla en fråga, som befinner si"
i samma skick som den var, då Utsk. beslöt, att den e°j
kunde upptagas till pröfning. StatsUtskrs ordförande har
tillkännagifvit, det han har föga hopp om denna saks framgång,
i fall den i dag afgöres; men jag har ej hört de skäl
hvarpå han grundar sin misströstan. Om det finnes några
sådana skäl, hvilka Gr. Posse bättre är i tillfälle att känna
än de flesta andra ledamöter af detta Stånd, så önskade jag
att få del af dem, för att inom mig öfverväga, om det vore
bättre att bifalla en återremiss, än att afgöra frågan i dag,
i hvilket sednare fall det interesse, jag fäster vid framgången
af den sak, som i Utskrs förra förslag är afsedd, kunde föranleda
mig att göra någon concession af min enskilda öfvertygelse
om hvad som i form synes vara det rättaste. Ja"
har redan sagt, att denna fråga varit oformligt behandlad
hela vägen igenom, och att vi äfven i dag skulle besluta en
oformlighet, om vi skickade den tillbaka till StatsUtsk. Hr
Dcn 12 Mars f. ra.
af Billbergh har riktigt upplyst, att den fråga om förändring
af tiden för markegångssättning, som nu är väckt af H. Ex.
Hr Gr. af Wetterstedt, redan i StatsUtskrs första betänk,
rörrde detta ämne var öfverlemnad till R. St:s pröfning. Då,
likasom när ämnet andra gången förekom, disculerades denna
fråga ganska lifligt af R. o. Ad., och jag tror, att de af R.
o. Ad., som med uppmärksamhet afhörde discussionerna derom,
äro fullkomligen beredda att i dag fatta sitt beslut i
denna fråga. Jag delade då den åsigt, Gr. af Wetterstedt
nu yttrat; men jag vill påminna mig, att jag var ensam om
denna åsigt. Detta vore för mig ett ytterligare skäl att,
i fall föga eller intet hopp om sakens framgång i dag finnes,
ingå på den concession att remittera Gr. af Wetterstedts
motion, emedan jag är öfvertygad derom, att så länge markegången
ej sättes på en tid, då man kan anse markegångsprisbestämmelsen
fullkomligt motsvarande de verkligen gångbara
prisen, skall någon ojemnhet i ränteafgifterna kunna
uppkomma i följd af Utskrs förslag. Denna bör likvisst, enligt
min öfvertygelse, blifva ganska obetydlig; och jag tror,
att om, såsom vanligen är händelsen, då markegången sättes
om hösten, markegångsprisen å spannmål blifva lägre än de
i orten gångbara prisen, så hafva räntetagarne likväl fått en
i närmaste mån motsvarande ersättning för deras förlust genom
den afgift för hvarje tunna, som blifvit föreslagen i
ersättning för optionsrättens borttagande. Ehuru misströstande
om något godt resultat i detta fall vid denna riksdag,
vill jag likväl icke motsätta mig remiss af H. Ex. Hr Gr.
af Wetterstedts motion till StatsUtsk.; men hvad jag vågar
motsätta mig och anser nödvändigt att motsätta sig är, att
BondeStrs inbjudnrsfråga icke skulle i dag afgöras. Jag
har ett skäl derför, som jag vill öppet uttala, ehuru, det
icke rörer saken. Det är R. o. Ad. samt hela Representationen
bekant, att det missbruk inritat sig i RiksStrn, att de
inbjuda hvarandra att biträda ett beslut, och att ofta sådana
inbjudnrr i en sak stå i ett visst förhållande till andra
ämnen. Man tänker nemi. understundom på en sak, då
man beslutar inbjuda, rörrde en annan. Nu vet man, att
BondeSt. fäster mycken vigt vid R. o. Adrs beslut i denna
fråga, och det kan väl ej heller nekas, att den är af ganska
stor vigt för BondeSt. Om nu R. o. Ad. längre uppskjuter
frågans afgörande, så är det för mig klart, alt detta inom
BondeSt. skall väcka icke allenast mycket missnöje, utan
jemväl misstroende till R. o. Adrs mening vid behandlingen
af denna fråga. Det kan således hända, och jag tror det
händer, alt om vi icke i dag afgöra BondeStrs nu förevar,
inbjudn., della uppskof kan komma att hafva ett ganska stort
inflytande på de mångå och vigtiga frågor, som, innan vi
fatta dåt definitiva beslutet, kunna komma att behandlas af
BondeSt. Detta är min öfvertygelse, och jag har en auledn.,
som jag cj här kan uppgifva, att vara nära säker derom,
Den 12 Mars f. ra.
att denna öfvertygelse icke är ogrundad. Det är mitt liufvudsakliga
skäl, hvarföre jag önskar afgörande af BondeStis
inbjuda.; men hvad H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts motion
beträffar, tror jag, att, i fall StatsUtsk. anser sig kunna
afgifva ett nytt betänk, i ämnet samt tillstyrker bifall till
motionen och densamma sedermera vinner R. Stis bifall, sådant
vare en förbättring och ingalunda försämring af det
förslag, Utsk, förut afgifvit.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Jag tillstår uppriktigt, att
formen för behandlingen af detta mål bekymrar mig derföre,
att jag vet, huru stor vigt mången inom vår Representation
fäster vid former framför sak. Jag tror, att vi i något
fall brutit mot formen, då Frih. Palmstjernas förslag
blef motion och icke, hvad det bort blifva, R. o. Ad:s beslut
vid 5:te punkten af Utskis betänk. Derigenom har StatsUtsk.
fått giltig anledn. att svara, såsom Utsk. gjort, med
att blott gifva R. o. Ad. en hänvisning att fatta sitt beslut
i frågan jemte tillkännagifvande, att någon vidare åtgärd
svårligen af StatsUtsk. kunde vidtagas, innan BondeSt. i
ämnet meddelat beslut, hvilket beslut berodde af R. o. Ad:s.
När frågan nu är sä invecklad, som den är, skulle jag tro,
att lämpligast och rättast vore, att R. o. Ad., med erkännande
deraf, att dess skiljaktiga beslut röride aidra och 5:te
punkterna icke varit, såsom en ledamot yttrat, välgrundade,
utan verkligen ogrundade, ansåg sig vara i nödvändighet att
antingen frångå sitt beslut i a:dra punkten eller också fatta
ett annat röride 5:te punkten, hvilket förändrade beslut borde
bestå i instämmande uti BondeStis beslut. Det sednare
vore enligt min önskan; men jag delar äfven Gr. Posses farhåga,
att man ej vid della tillfälle skulle kunna lyckas att
vinna ett sådant resultat, och då har man en annan utväg,
nemi. att åter uppskjuta inbjudnisfrågau, tills StatsUtsk. besvarat
den nya fråga, som nu af Gr. af Wetterstedt blifvit
väckt. Jag vill visserligen icke vara så sträng i form, alt
jag skulle motsätta mig återremiss af SlalsUtskis nu föredragna
betänk.; men jag fruktår verkligen, att en sådan
återremiss af StatsUtskis majoritet kunde anses oformlig, och
alt man således skulle återigen söka, örn jag så får uttrycka
mig, ett svepskäl att ytterligare inveckla frågan, Derföre
vore det kanske häst om Gr. af Wetterstedts förslag behandlades
såsom en motion och på det sättet kom till StatsUtskis
behandling.
Jag skulle dock våga föreslå en annan utväg, som måhända
kunde vidtagas, Jag vill icke säga, att den är den
bästa; inen jag tror, att man kunde framställa frågan om
jnbjudn. att instämma i BondeStis beslut vilkorligen, så att,
om den icke nu antages, frågan derom uppskjutes, tills
StatsUtsk, fått tillfälle att besvara Gr, af Wetterstedts nu
väckta motion. Detta skulle måhända vara ett alternativ,
Den 12 Mars f. ra.
sorn på ett eller annat sätt lunde bringa salen till slut,
och jag vågar hemställa, om det ej slulle gå an att (ram
ställa
en sådan propos:n.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag tvillar, att det öfverensslämmer
med våra former att, sedan R. o. Ad. redan
fattat ett beslut derom, att marlegångssättningen ska11 ske
den 4 Dec., upptaga en ny motion, som åsyftar att upphäfva
detta beslut. Jag betvifla!-, att en sådan motion tan
enligt grundlagen väckas, oell jag bestrider den således. Jag
tror i öfrigt, att denna fråga redan blifvit så mycket ven
tilerad
såväl inom R. o. Ad. som genom den offentliga dis—
missionen i allmänna bladen, alt troligen redan en hvar inom
R. o. Ad. derom hunnit stadga sin öfvertygelse, och jag tillstyrker
derföre, att R. o. Ad. vid detta tillfälle måtte fatta
ett definitivt beslut i frågan, på det alt vidare uppskof ej
måtte föranleda ytterligare tvistigheter.
Frih. Boye, Ludv.: Det torde ursägtas mig, att jag,
såsom inledning till den tanke jag går att yttra, vågar erinra
derom, att då detta ämne första gången förevar, framställde
jag den mening, alt om det förhållande, som hittills
varit, skulle rubbas, så kunde det rättvisligen icke ske på
annat sätt, än att en annan tid för marlegångssättningen
utsattes, en tid, som lemnade tillfälle att bättre än hittills
bedöma, hvad de verkliga prisen skulle blifva. Kär genom
en votering inom R. o. Ad. denna mening förkastades, återstod
för mig ej annat än att söka återställa den reciprocitet
i rättigheter emellan räntetagare och räntegifvare, sorn genom
denna votering var, enligt min öfvertygelse, uppenbart
bruten. Jag vågade då understödja den motion, som Frih.
Palmstjerna afgaf, derföre, att den återställde reciprociteten
i rättigheter, då den i ena fallet fråntog båda sidorna uppsägningsrätten,
och i andra fallet återgaf den å.t dem begge.
Ku har genom Utslcs betänk, och dels genom den behandling,
frågan fått dels i .StatsTJtsk. och dels i de Stånd, som
deröfver yttrat sig, sjelfva frågan kommit i ett virrvarr,
hvarutur jag ej ser, att vi, med bibehållande af rättvisa,
kunna hjelpa oss på annat sätt, än genom antagande af den
motion, H. Ex. Hr Gr af Wetterstedt framställt, nemi. alt
utsätta tiden för markegångsprisets bestämmande till d. i5
Jan. Jag kan likväl icke instämma i den värde ledamotens
anhållan om återremiss af förevar, betänk., emedan jag är
öfvertygad, att en sådan återremiss ej skulle tjena till annat,
än att kasta oss uti en ännu större inveckling och medtaga
en tid, som nyttigare bör användas. Bien deremot kan jag
ej annat än finna obestridligt, alt H. Ex. Gr. afWetterstedts
förslag är en ny motion oell såsom sådan bör behandlas; ty
man må betrakta de förut fattade besluten huru som helst,
så måste likväl medgifva.?, att det är f a etiskt sannt, att H.
Ex. föreslagit en annan lid, än sorn förut varit i fråga, och
I
,j4 Den 12 Mars f. m.
således gjort ett nytt project. Jag anhåller derföre om Hr
Gr. o. Landtm:s propos. till remiss å denna nya motion och
att BondeStrs inbjudn., tills svar från StatsUtsk. inkommit,
må blifva hvilande. Att afgöra BondeSt:s inbjudn. med bifall
och likväl remittera denna motion, har jag hört en värd
ledamot föreslå, men kan ej ingå i min tanke, emedan deruti
skulle ligga en uppenbar motsägelse; ty jag vet icke,
hvartill motionen eller remissen skulle tjena, sedan frågan
vore hufvudsakligen afgjord genom bifall till BondeSUs inbjudn.
Frih. Cederström; Till hvad jag förut yttrat anhåller
jag få tillägga, att då det icke är för mig möjligt att
nu aflemna ett förslag till ändring i i8r5 års författning
rörrde markegångssättningen, men ett sådant förslag är nödvändigt,
derest Gr. af VVetterstedts förslag skall kunna bifallas,
så utber jag mig att i nästa plenum få dermed inkomma,
och att det må få åtfölja Hr Gris framställning, antingen
den afgår såsom återremiss eller ny motion.
Hr Stuart: Då discussionen nu synes uteslutande vara
riktad i afseende på formen för frågans afgörande, anhåller
äfven jag att i detta afseende få yttra några ord. Jag anser,
lika med Hr Hjärne, alt BondeSt. äger en obestridlig
rättighet att få svar på sin inbjudn., helst sedan densamma
så länge hvilat på R. o. Ad:s bord, och jag fruktar likaledes,
att StatsUtsk., i fall betänk, återremitterades eller H.
Ex. Hr Gr. af Wetterstedts förslag såsom ny motion remitterades
till detsamma, skulle svara på enahanda sätt sorn
förut, nemi. att Utsk. ej kan ytterligare yttra sig i målet,
förrän Utsk. fått del af RiksSttns i anledn. af Utskrs föregående
betänk, fattade beslut. Jag tror således, alt man icke
på detta sätt kan komma till något slutligt resultat, och då
jag icke hyser någon förhoppning, att frågan framdeles skall
afgöras på ett med räntegif varnes interesse mera fördelaktigt
sätt än i dag, så fortfar jag i min anhållan, att BondeSCs
inbjudn. måtte nu till slutligt afgörande företagas. Jag anser
det icke heller vara möjligt för StatsUtsk. att numera,
sedan riksdagen är så långt framskriden, hinna uppgöra någon
förändrad method i afseende på markegångssättningarna,
och tror således, att ett sådant åläggande för StatsUtsk.
lomme att leda till samma mål som ett fullkomligt afslag
å BondeStJs inbjudn. I det sednare fallet hade R. o. Ad. åtminstone
handlat mera bestämdt och öppet ådagalagt sina
tänkesätt i ämnet. Jag hemställer jemväl till Hr Gr. o.
Landtmts egen upplysta pröfning, huruvida Hr Gr. af Wetterstedts
motion numera kan upptagas i anseende dertill,
att R. o. Ad. redan bestämt den förändrade tiden, då markegångssättningen
skall ske. StatsUtsk. har i sitt första betänk.
härom JV:o 278 föreslagit, att markegångspriset mätte
fastställas i Mars månad. Deremot gjordes inom samtliga
Den 12 Mars f. m.
«75
RiksSttn anmärkntr, och i anledning af dessa anmärkntr har
Utsk. uti sitt sednare betänk., med frånträdande af sitt förra
tillstyrkande, framställt det förslag, att tiden för markegångssättningen
måtte flyttas till början af Dec. månad. Denna
del af betänk, blef af R. o. Ad. bifallen, och i detta R.
o. Ad:s beslut tror jag ändring ej kunna ske på grund af en
enskild motionärs framställning. Det beslut åter, som R.
o. Ad. rörtde 5:te punkten i samma betänk, fattat om räntetagares
och räntegifvares rättigheter, kan nu i vanlig väg
upphäfvas med anledn. af den inbjudn., ett annat RiksSt.
i sådant afseende till R. o. Ad. afgifvit. Jag får derföre,
på grund af hvad jag yttrat och på det vi måtte erhålla
något slut i denna intrasslade fråga, vördsamt hemställa,
om icke Hr Gr. o. Landtm, täcktes i första rummet framställa
propos. på antagande af BondeStts inbjudn.
Frih. Rantzou, Joh. Alb., förenade sig med Hr Stuart.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn.: Öfvertygad om, att den
af H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt gjorda framställning skall
af R. o. Ad. antingen anses föranleda återremiss af StatsUtskrs
nu föredragna betänk., eller också behandlas såsom en ny
motion samt således till SlatsUtsk. remitteras, skall jag ej
uppehålla R. o. Ad. med att ingå i sjelfva bufvudfrågan.
Jag delar den öfvertygelse, som Hr Gr. framställt, att den
enda möjligheten, att tillvägabringa en fullkomlig rättvisa i
räntetagares och räntegifvares förhallanden till hvarandra,
är, att markegången sättes vid den tid af året, då markegångspriset
kan blifva, hvad det bör vara, lika med det
gångbara. Jag instämmer således i Hr Gr. af Wetterstedts
förslag, och vill endast dervid foga den anhållan, att
StatsUtsk., vid utlåtrs afgifvande deröfver, måtte inkomma
med förslag till en mera skärpt föreskrift, än hittills funnits
i afseende på sättet att välja de personer, som skola bestämma
markegångsprisen, så att hvardera sidans interesse må
lika kunna göra sig gällande derigenom, att dessa personer
utgöras af lika många räntetagare och räntegifvare, och att
ingen väljes såsom räntetagare, då han tillika är räntegifvare,
hvilket nu ofta händer och hvarigenom öfvervigt å ena
sidan komrne att fortfarande äga rum. För öfrigt anhåller
jag, att BondeStrs inbjudn. måtte få hvila, tills svar å II.
Ex. Gr. af Wetterstedts framställning från StatsUtsk. inkommit
och till afgörande företages.
II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt: Delande den åsigt,
som Grefvarna Posse och Horn yttrat, att, i händelse min
framställning skulle till StatsUtsk. afgå såsom anmärkn. vid
betänk. Pilo 4'6, Utsk. möjligen deraf kunde taga sig anledning
att icke yttra sig öfver denna framställning, hvarigenom
denna sak ännu ytterligare komme att uppskjutas, och då
min afsigt är, att min framställning måtte af StatsUtsk. ut
-
Den 12 Mars i', m.
redas oell, sora jag hoppas, bifallas, på det att derigenom
den enda, efter min åsigt, giltiga invändning, hvaraf R. o.
Ad. kan hindras att antaga BondeStrs inbjudn., måtte undanlödjas,
får jag härmed hos H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anhålla,
att den framställning, jag gjort, måtte anses såsom en
af mig väckt motion; och anhåller jag derjemte, att Hr Gr.
o. Landtm, behagade inhemta R. o. Ad:s tanke, om Ståndet
tillåter, att denna motion varder till StatsUtsk. remitterad.
Gr. von Fersen, Hans: För min del har jag i sjelfva
hufvudsaken inom R. o. Ad. redan uttalat min öfvertygelse.
Jag vill vid detta tillfälle endast uppehålla mig vid formen
för frågans behandling. Såsom jag uppfattat, har Gr. Horn
framställt ett förslag, att R. o. Ad. nu skulle fatta sitt beslut
ang:de BondeSt:s inbjudn., men att, i händelse inbjudn.
ej blefve antagen, den skulle komma att hvila, tills svar på
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt® förslag från StatsUtsk. kunde
inkomma. En sådan behandling synes mig icke innebära
något annat än ett försök till undersökning, huruvida nu
en större pluralitet (innes för Utskts förslag, än då det förra
gången var under R. o. Ad:s pröfning. Jag är öfvertygad,
att Hr Gr. icke insisterar på detta förslag, och tror, att han
vid närmare eftersinnande måhända skall finna en sådan propos.
obehöflig. ' Jag tvekar icke att för min del tillstyrka
remiss af H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts motion, hvilken
synes mig innebära ett sätt att undanrödja det hinder för
antagande af Utsk:s förslag, som, enligt hvad Gr. Posse
nämnt, varit det giltigaste. Efter detta hinders undanrödjande
synes mig förslaget ej kunna möta något betydligt
motstånd, och de, sorn öppet och ärligt önska förslagets
framgång, synas äfven böra eftersträfva undanrödjandet af
det hinder, som motverkat förslagets antagande. Några värda
ledamöter hafva ansett remiss af Gr. af Wetterstedts
motion ej kunna medgifvas derföre, att R. o. Ad. kunde
anses hafva i ämnet fattat sitt beslut. Jag kan icke dela
Hrr Stuarts och Dalmans i detta afseende yttrade tanke,
emedan R. o. Ad:s beslutanderätt i förevar, fråga ännu synes
stå öppen, då vi nu lagligen kunna vidblifva vårt beslut
eller också ändra det i öfverensstämmelse med BondeSt:s
inbjudn. Således synes mig frågan vara öppen och något
låga kraft ägande beslut icke ännu vara fattadt, i följd hvaraf
Gr. af Wetterstedts motion ej skulle kunna remitteras.
Först om propos. till remiss af Gr. af Wetterstedts motion
icke skulle i främsta rummet framställas, utan R. o. Ad.
ville börja med att afgöra, huruvida BondeSt:s inbjudn. nu
bör till pröfning företagas eller hvila, och efter fattadt beslut,
att denna fråga nu borde afgöras, inbjudn. blefve afslagen,
kunde remiss af motionen nekas; ty i sådant fall
hade ett beslut blifvit fattadt, hvarigenom ändamålet med
remissen vore tillintetgjords.
Det
Den ii Mars f. m'.
177
Det är på grund af denna deduction, och då jag vill
sjelfva saken, nerol, bifall till BondeSi:s inbjudn., som jag
önskar, att densamma mätte blifva hvilande, på det H. Ex.
Hr Gr. af Wetterstedts motion måtte erhålla vederbörlig
behandling inom StalsUtsk. och sedermera af R. o. Ad. samt
de öfriga Stånden blifva bifallen, hvarefter hufvudfrågan
t. o. m. utan votering måhända kunde afgöras. Jag vågar
således anhålla hos Hr Gr. o. Landtm., att frågan örn Hr
Gr. af Wetterstedts motion först måtte blifva föredragen för
R. o. Ad., och att i sammanhang med denna motion BondeStts
inbjudn. måtte hvila. Hvad angår StatsUtskrs betänk.
PJ:o 4'6, sorn i sammanhang med denna inbjudn. förekommit,
så anser jag likgiltigt, om det lägges till handltna eller
kommer att hvila, hvilket jag tror skadeslöst kunna ske, tills
inbjudnrsfrågan af R. o. Ad. företages till afgörande.
Hr Dalman: Då jag fortfar i den öfvertygelse, att H.
Ex. Gr. af Wetterstedts motion är stridande mot grundlagen
och således icke kan upptagas, får jag på grund af §
Riksd.Ordn. anhålla, att denna motion måtte få hvila lill
nästa plenum, då jag skall söka att närmare utreda skälen
för denna min mening; hvarjemte jag anhåller, att de på
förcdragn:slistan upptagna målen nu må företagas i den ordning
, de der förekomma.
Hr Hjärne: Då jag för min del är öfvertygad derom,
alt det beslut, som D.D. E.E. Grefvarna af Wetterstedt och
Brahe begärt, blifver af R. o. Ad. fattadt denna gång, äfvensom
att det sker nästa gång, då den nu väckta motionen
förekommer, efter att hafva blifvit remitterad, så vågar jag
föreslå ett sätt att nu afgöra BondeStts inbjudn., som jag
tror kunde förenas med den omständighet, att icke afslå
hvad D.D. E.E. begärt. Det har redan blifvit af en värd
ledamot föreslaget att villkorligt afgöra BondeStts inbjudn.,
och äfven jag tror detta vore bäst. Om vi i dag skulle besluta
att antaga BondeSt:s inbjudn., såvida R. St., då II.
Ex. Hr Gr. af Wetterstedts motion kommer att afgöras, bifalla
densamma, så tror jag samma resultat skulle ernås
som genom den behandling, den värde motionären föreslagit.
Jag tager för afgjordt, att om BondeStts inbjudn. i dag ovilkorlig!
skulle afgöras, blefve den afslagen, och det önskar
jag icke. Jag tager äfven för afgjordt, att om StatsUtsk.
tillstyrker bifall å H. Ex. Gr. af Wetterstedts motion och
den sedermera af R. St. bifalles, så antages BondeStts inbjudn.
Det är under dessa förutsättningar jag vågar hemställa, att
R. o. Ad. måtte besluta, att vi antaga BondeSt:s inbjudn.,
såvida H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts motion blifver af R.
St. bifallen. Jag utgår från den åsigt, att det är nödvändigt
att i dag afgöra inbjudn. till förekommande af åtskilliga för
närvar, kanske oväntade beslut inom BondeSt.
2.0 II. 23
D e ii 12 Mars f. m.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Denna Öfverläggning
är ett icke omärkvärdigt exempel på de svårigheter,
hvaruti RiksSltn vid denna riksdag ofta komma genom oformJigheten
af deras åtgärder vid ärendernas behandling. Det
är beklagligt, att man nu skall finna, att, såsom jag tyckt
mig inse af discussionen och handltna, man fattat beslut,
som stå i motsägelse sins emellan. Hvad sjelfva saken beträffar,
så, oaktadt jag sjelf föreslog, att markegången skulle
sättas senare, kan jag dock icke, sedan R. o. Ad. fattat
sitt beslut derom, och detta beslut blifvit R. Sirs, nu tillstyrka,
att man skulle frångå detsamma, eller genom enny
motion söka ändring i det beslut, man en gång fattat. Jag
anser, att sådant ej allenast vore olämpligt, utan äfven särskildt
i högsta grad betänkligt att nu, da hela nationen
längtar efter snart slut på riksdagen, uppehålla den genom
en motion, som är öfverflödig. Här är endast fråga om att
frångå ett beslut, som R. o. Ad. fattat, och då ser jag icke,
hvarföre man ej kan frångå det på ett mindre olagligt sätt,
nemi. i anledn. af en inbjudn. från ett annat Stånd, hellre
än att på ett alldeles olagligt sätt väcka motion om ändring
i detta beslut inom det Stånd, hvaruti beslutet är faltadt.
Jag får derföre vördsamt anhålla om propos. till bifall å
BondeStts inbjudn.
Gr. von Fersen: Jag begärde ordet, då Hr Dalman,
på grund af Rdksd.Ordn., begärde den af H. Ex. Gr. af
Wetterstedt väckta motion på bordet. Hr Dalman framställde
derjemte den önskan, att BondeStts inbjudn, matte
företagas till definitivt afgörande. För min del finner jag
val, att Hr Dalman har rättighet att lägga berörde motion
på bordet; men alt Ståndet äger rättighet att besluta öfver
BondeStts inbjudn., när Ståndet behagar, torde ej kunna bestridas.
Jag förmodar, att Ståndet fattat det beslut, att
StatsUtsk:s förevar, betänk, skulle i dag upptagas först på
föredragntslistan; men huruvida derjemte ovilkorligt beslut
fattades, att detsamma skulle såsom första målet i dag afgöras,
derom är jag icke säker och anhåller jag att underrättas
från prot. Om ett sådant beslut tillkommit och R.
o. Ad. således måste afgöra Utsk:s betänk., så tror jag det
saklöst kan läggas till handltna ; men hvad BondeStts inbjudn.
beträffar, så vågar jag säga, att jag är för mycket
interesserad för att densamma må bifallas, för att jag ej
skulle motsätta mig, att den skulle handlöst framställas till
ett afslag, innan de hinder, som förra gången vållade afslag
å StatsUtskts förslag, blifvit undanröjda. Det är på
denna grund jag vågar anhålla, att inbjudn. ej måtte företagas
till afgörande, förrän H. Ex. Gr. af Wetterstedts nu
framställda motion blifvit af StatsUtsk. besvarad.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anmälde mig
för att tala om frågans behandlingssätt. Ehuru öfverlägg
-
Den vi Mars {. m.
ningen sedan vändt sig till sjelfva hufvudsaken, vill jag dock
icke vidröra denna, förrän behandlingssättet blifvit bestämdt.
Jag kan ej finna annat, än att man antingen mäste nu afgöra
hufvudfrågan eller också uppskjuta den, intilldess Gr. af
Wetterstedts motion blifvit pröfvad och afgjord. Skälen för
ett sådant uppskof hafva redan af flera välda ledamöter
blifvit framställda och behöfva icke af mig upprepas. Några
talare hafva föreslagit att vilkorligen afgöra BondeStts
inbjuda, och likväl remittera Gr. af Wetterstedts motion.
Hvad som menas med detta vilkorliga afgörande, har jag ej
hört utredas och det vet förmodligen ingen annan af R. o.
Adts ledamöter än de, som sådant yrkat. Man har sagt,
att R. o. Ad. ej borde uppskjuta sitt afgörande af denna
fråga, emedan BondeSt. deruti kunde finna anledn. till missnöje
med det H. Ståndet, och sådant kunde åter hafva svåra
följder vid afgörandet af andra mål. Det tyckes således
vara fråga derom att af BondeSt. tillbyta sig någon fördel,
mot hvilken bifall till denna dess inbjuda, skulle gå i qvittning.
För dem, som möjligen skulle vilja inlåta sig i dylik
byteshandel, vore det väl ändock nödigt att förnimma,
hvad som i stället kunde erhållas af Hederv. BondeSt., på
det att vederbörande måtte få veta, om denna köpslagan är
något värd. Delta borde först upplysas; men jag skulle
helst önska att aldrig höra sådana framställningar göras på
detta rum, utan att Ståndet, likasom hvarje ledamot, beslutade
efter sin öfvertygelse, fritt från biafsigter öfverlemnande
åt samtid och efterverld att bedöma ett sådant handlingssätt.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, yttrat, huru med formen
skall förhållas, förbehåller jag mig att få tala i saken,
derest den till afgörande förekommer.
Hr Dalman: Hr Hjärne har föreslagit en medelväg,
som han trott skulle leda till målet. Jag betvifla]' dock, att
resultatet skulle blifva sådant. Jag tror, att om R. o. Ad.
nu först företager BondeSCs inbjudn., hvilket jag anser vara
R. o. Adts pligt enligt grundlagen, som ej lärer medgifva
rättighet att uppskjuta mål, hvilka 2tne gånger hvilat
på bordet, så funnes, äfven om R. o. Ad. skulle afslå inbjudn.
, intet hinder att, derest Hr Gr. o. Landtm, samt R.
o. Ad. skulle anse Gr. af Wetterstedts motion laglig, remittera
den till StatsUtsk. och från detta Utsk. erhålla ett
utlåt, deröfver, som sedermera kunde pröfvas. För mindel
ansel' jag Gr. af Wetterstedts motion stridande emot ett förut
fatladt beslut och således icke lagligen kunna remitteras;
men kan den remitteras, så kan sådant ske oberoende
af beslutet öfver BondeStts inbjudn. Jag tycker mig dessutom
af Gr. v. Fersens m. fl. talares yttrande finna, att
det egentligen är uppskofvet, som ligger dem om hjertat,
och om så icke varit förhållandet, ser jag icke, hvarföre
H. Ex. Gr. af Wetterstedt ej förut kunnat begagna sin
i8o
Den i i BI a r s f. ra.
grundlagsenliga rätt att väcka ifrågavar. motion, lieist det
redan i flera veckor borde varit II. Ex. likasom hvar och
en bekant, att StatsUtsk. afstyrkt Frih. Palmstjernas motion.
Jag tror det icke vara rätt att, sedan riksdagen redan varat
så länge, ytterligare förlänga den med nya motioner och
uppskofsbeslut, och jag fortfar att tro, att, om It. o. Ad.
anser remiss af Gr. af Wetterstedts motion kunna äga rum,
kan den äfvensåväl remitteras, sedan R. o. Ad. beslutat
öfver BondeSlts inbjudn., som förut.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
komme att fortsättas på e, m. kl. 6.
Gr. Posse: Hr Dalman har visserligen rätt deruti, att
R. o. Ad. beslutat, att markegångssättningen hädanefter skall
ske d. 4 Dec., och deraf skulle följa, att H. Ex. Gr. af
Wetterstedts motion skulle innefatta ett försök att rubba R.
o. Ad:s en gång fattade beslut. Men jag ber Hr Dalman
fästa uppmärksamhet derpå, att först och främst har denna
fråga genom BondeStts inbjudn. kommit i helt annat skick,
än den varit, om en sådan inbjudn. icke ägt rum. Ty hvad
är BondeSt:s inbjudn.? Den är intet annat än en anmaning
till R. o. Ad. att frångå sitt beslut. Det är derom vi tala;
och om denna inbjudn. icke ägt rum, hade fråga om beslutets
frångående ej kunnat uppstå. Dessutom är det en
annan omständighet, som gör, att Gr. af Wetterstedts motion
antager form af lagenlighet, och det är, alt här icke
blott är fråga om att flytta markegångssättningen från d. 4
Dec. till d. i5 Jan., utan äfven derom, att den skulle gälla
för det kommande eller följande året. Delta är en sak,
hvarom R. o. Ad. icke beslutat och som mycket inverkar på
frågan. Bland de skäl, som Hr Cederschjöld uppgaf för sitt
påstående, att motionen ej vöre laglig, var äfven det, att
R. o. Ad:s beslut skall hafva öfvergått till ett R. St:s beslut.
Sådant är dock icke förhållandet; ty det är endast
R. o. Ad. och BorgareSt., som sagt, alt markegången skall
sättas d. 4 Deeemb., emedan PresteSt. afslagit Utsk:s förslag
och BondeSt, uppskjutit sitt beslut, för alt afvakta R,
o. Ad:s beslut öfver ifrågavar. inbjudn. Under sådana förhållanden
anser jag H, Ex. Gr. af Wetterstedts motion kunna
upptagas, och hoppas jag, att Hr Gr, o. Landtm, i sinom
tid ger oss propos. lill remiss deraf. Tiden dertill lärer
dock nu icke vara för handen, emedan Hr Dalman begärt
motionen på bordet, i följd hvaraf jag lager för afgjordt,
att den måste hvila. Men då jag gör det, nils te
jag äfven begära R. o. Ad;s beslut, att pröfningen af BondeStrs
inbjudn. uppskjutes, tills StatsUtsk. yttrat sig öfver
Gr, af Wetterstedts motion; ty i annat fall skulle den oformlighet
inträffa, att denna motion aldrig kunde komma under
pröfning, emedan hufvudsaken redan genom beslutet öfver
inbjudn. vöre afgjord, Jag inser väl, när jag återkallar
Den 12 Ma r s f. m.
i mitt minne, hvad Hr Dalman yttrat, att äfven på mig kan
falla den förebråelsen, att jag ej har annat syfte än att få
uppskof med sakens afgörande; men jag har ett sådant syfte
på de skäl, jag förut framställt, eller för det jag vill
bereda framgång åt det rätta i saken, och jag sammanbin
der
icke BondeStrs beslut i andra frågor med denna.
Frih. Boye: Jag är väl egentligen förekommen af den
siste värde talaren, men begär ändå, örn icke för annat,
åtminstone för min egen tillfredsställelse, att få yttra några
ord. Jag har förut framställt den tanke, att det vore oformligt
att på samma gång afgöra BondeStrs inbjnön. och remittera
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts motion; ty genom
det förra vore ändamålet för det sednare afskuret. Jag vill
blott till de talare, som med så mycken grannlagenhet yrka
beståndet af R. o. Ad:s förut fattade beslut, ställa den
erinran, huruvida icke BondeStrs inbjudn. afser ett frånträdande
af vårt förra beslut. Nå väl! är det en gifven sak,
att vi hafva rätt att bifalla denna inbjudn., så mäste vi väl
hafva rättighet att gå en annan, en mera rättvis väg till
samma mål, hvilken skulle leda till mera tillfredsställelse för
BoudeSt., än ett afslag å dess inbjudn. Jag tillåter mig icke
att bedöma andras afsigter; men jag har rätt att yttra hvilka
icke äro mina. Jag underkastar mig icke tvånget att
bifalla BondeStrs inbjudn. derföre, att BondeStrs begäran
blifvit omfattad af en särskild kraft, den politiska kraften.
Jag anser mig icke pligtig att bifalla den, och jag vill icke
afslå den. Jag kan, genom det förslag, Gr. af Wetterstedt
framställt, komma till den 3rdje utvägen, hvarigenom BondeStrs
afsigt, såvidt den är med rättvisa förenlig, varder bifallen.
Med ett ord, jag låter, på ena sidan, icke skräma
mig, och jag vill på andra sidan icke sätta R. o. Ad. i något
slags obehaglig ställning till BondeSt. Vi undvika båda
delarna genom remiss af motionen. Jag anhåller hos Hr
Gr. o. Landtm, om propus., alt det betänk., som nu är föredraget,
må läggas till handlrna, och att sedermera propos.
må göras på remiss till StatsUtsk. af H. Ex. Gr. af Wretterstedts
motion, samt slutligen begär jag propos., att BondeStrs
inbjudn. må hvila, tills motionen kan afgöras.
Hr Hjärner Jag har af Hr v. Hartmansdorff blifvit
uppmanad att gifva tillkänna, vid hvilken frågas afgörande
jag trodde, att BondeSt. ville qvitta med R. o. Ad:s beslut
i denna fråga. Jag kunde väl undvika att svara; men då
jag har den öfvertygelse, att man inom sitt eget Stånd kan
uttala, hvad man tänker, tror jag mig böra meddela Hr v.
Hartmansdorff ett svar. Jag behöfver icke mer än bedja
den värde ledamoten då och då besöka BondeStrs plenum
eller någon gång samtala med BondeStrs ledamöter, för att
han må få höra, att BondeSt. begagnar såsom skäl vid vigtiga
frågors afgörande: "den frågan rörer R. o. Ad, (eller
Den la Mais f. ra.
PresteSt., eller BorgareSt) och då dessa Stånd icke bifallit
en fråga, som rörde BoodeStrs interesse!), så vilja vi icke
bifalla, hvad för dem Liefve förmånligt.” Då jag hört sådana
skäl anföras af BondeStts ledamöter, är det mig tillätet
att yttra min farhåga, att vårt beslut öfver deras i dag
förevar, inbjudntsfråga skall inverka på andra vigtiga frågors
afgörande inom BondeSt. Hr v. Hartmansdorff har önskat
att icke inora detta Stånd få höra sådana framställningar,
som dem jag gjort; men den har härledt sig från min öfvertygelse,
och då Hr v. Hartmansdorff sagt, att man i sak
bör tala efter sin öfvertygelse och icke biafsigter, torde han
icke hafva skäl att ogilla, att äfven jag öppet uttalat denna
min öfvertygelse. Jag har kommit till denna riksdag
med den tro, att jag såsom representant skulle kunna, utan
anmärkn. eller oblida omdömen och utan afseende på om
jag var embetsman eller icke, yttra mig inom detta Stånd
efter min öfvertygelse om det rätta i de ämnen, som till
pröfning förekomma; men erfarenheten har lärt mig, att
detta icke är rätta vägen, som representanten skall gå, oin
lian vill verka något i sak. Jag har trott, att den raka
vägen till ändamålet skulle vara den bästa och enda rätta;
men jag har funnit, att man nästan vid alla tillfällen nödgas
gå bivägar för att vinna något ändamål. Jag har slutligen
kommit till det resultat, att jag för egen del anser
mig skyldig att, då jag talar för en nyttig sak, i vissa mindre
vigtiga detailler göra coneession af tnin öfvertygelse och
på detta sätt någon gång göra ett afsteg från den stränga
och småaktiga formen, för att komma till målet, då detta
handlingssätt icke strider mot bestämd lag och mitt eget
samvete. Det är derföre, jag i denna sak velat instämma
roed dem, som vrkat hvad som synes mig något oformligt,
emedan det kan leda till ett bättre resultat af saken. Det
förslag, jag gjort, grundar sig på den öfvertygelse, att det
kunde vara det nyttigaste. Det har ej blifvit gilladt af de
flesta talarne; men jag anser i dag vigtigast, att vi afgöra
BondeStrs inbjudn., och den kan, såsom jag föreslagit, afgöras
på ett sätt, som lemnar BondeSt. upplysning om hvad
R. o. Adrs mening egentligen är, och tillika kan leda till ett
bättre resultat i saken; ty jag anser såsom bättre för saken,
alt H, Ex. Hr Gr. af Wetterstedt*; motion bifalles, oell jag
tror dpt vara tillräckligt för BondeSt. alt genom det v i I—
korliga beslut, jag tillstyrkt, få veta hvad R o. Ad. framdeles
vill besluta, Hr v. Hartmansdorff har väl ej kunnat
begripa, hvad min vilkorliga begäran innehar, och yttrat,
att R, o. Ad:s öfriga ledamöter förmodligen ej heller kunde
begripa dep; meq jag tror likväl det skall vara lätt att
begripa den propos,, hvarom jag hos Hr Gr. o. Landtm, anhållit,
nemi.: Bifaller R. o. Ad., att BondeStrs i nbjudp.
antages nied det vilkor, att äfven den motion,
som nu af H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt blif
-
t
Den 12 Mars f. m. i83
vit väckt och hvarå remiss till StatsUtsk. blifvit
begärd, framdeles varder af R. S t* antagen? Yi
skulle sålunda tills vidare bifalla inbjudn.; men ifall Gr.
af Wetterstedts motion ej blefve bifallen, skulle beslutet innebära
ett bestämdt afslag å inbjudn. Då skulle BondeSt.
veta, hvad det har att rätta sig efter, och vi hade då lemnat
BondeSt. den upplysning, jag anser nödig att nu lemna.
Hr Gunther, Garl Gust.: Sedan frågan nu inskränkt
sig till formen, vill jag ingå ej i discussion om hufvudsaken,
utan blott åberopa, hvad Hr Rosenblad yttrat. Hvad formen
beträffar, vill icke heller jag bestrida upptagandet af
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts motion, då den blifvit af så
många gillad; men för min del anser jag den stridande emot
den form, sorn vid åtskilliga tillfällen varit iakttagen, och
som man yrkat böra hållas i helgd. I alla fall tillåter jag
mig att fästa uppmärksamhet på hvad man kan vänta sig
för resultat af remiss af ifrågavar. motion. StalsUtsk:s nu
föredragna svar på Frih. Palmstjernas, motion torde vara en
vägledning i detta fall, och jag tror ej, alt vi haft minsta
nytta af remissen å denna motion. StatsUtsk. har svarat,
att det ej kunde upptaga Frih. Palmstjernas motion, då Utsk:s
förut afgifna betänk, i samma ämne ännu är oafgjordt.
Samma förhållande äger rum med den motion, H. Ex. Hr
Gr. af Wetterstedt väckt. Den rörer 3:dje punkten af StatsUtskts
betänk. N:o 3g3, som blifvit bifallen af 2tne Stånd,
nemi. R. o. Ad. samt BorgareSt., och afslagen af PresteSt.
BondeSt:s beslut erinrar jag mig icke; men det säkra är,
att R. o. Ad. bifallit denna punkt, och StatsUtsk. kan således
svårligen behandla denna motion, som blifvit väckt i
samma Stånd, der Utskts förra betänk, blifvit bifallen. Da
öfverläggning här förevar om tiden för markegångssättningen,
bestred jag dess framflyttande till våren, hvilket jag hufvudsakligen
gjorde derföre, att markegången bör sättas före
den tid, då kronouppbörden sker, och icke efteråt. Detta
mitt skäl emot markegångssättningstidens framflyttning förfaller
således, då H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt begärt en
ändring i uppbördstiden; men jag tviflar, att en sådan ändring
kan ske, utan att ingripa i en mängd andra förhållanden,
som derjemte erfordrade förändring och således
skulle utgöra betydliga hinder för förslagets antagande. Sedan
nu H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts motion är bordlagd,
förenar jag mig i de talares anhållan, som begärt, att BondeSt:s
inbjudn. måtte afgöras; ty vill R. o. Ad. icke antaga
den i dag, så tror jag den aldrig blir antagen, och den förändring,
som H. Ex. Gr. af Wetterstedts motion åsyftar,
kan, om icke förr, vid nästa riksdag tillvägabringas, och det
torde vara tids nog.
Hr Cederschjöld: Gr. Posse har emot mig erinrat,
att frågan om markegångssättning i början af Dec. månad
184
Den 12 Mars f. m.
vore afslagen af ett Stånd, bifallen af 2:ne oell att det 4:de
Ståndet ännu icke derom fattat sitt beslut; men förhållandet
är i alla fall detsamma, ty detta 4^de Stånd har ju sig;
öppet att besluta bifall till förslaget. Hurudant skulle väl
förhållandet blifva, om nu inom Riddarhuset väcktes motion
om förändrad tid för markegångssättningen, och BondeSt.
, innan motionen hunnit afgöras, bifölle den fråga,
som ligger på dess bord, nemi. att markegångssättningen
skall ske i början af Dec., och sedermera R. o. Ad. samt
Preste- och BorgareSttn bifölle markegångens sättande i Jan.
månad? Då skulle 3 Stånd hafva beslutat, att den skall
sättas i Dec. och andra 3 Stånd, att den skall sättas j Jan.
månad. Jag undrar, huru Exped.Utsk. skulle reda sig i
den frågan, och huru riksdagsbeslutet derom komme att
Jyda. Jag ser ej annat, än alt 2.'ne R. St:s beslut af motsatt
innehåll sålunda skulle uppkomma. Det är sålunda ytterst
oformligt och ledande till oordning att väcka motion
om ändring af fattade beslut. Allmänheten kunde också få
anledn. att tro denna motion vara väckt endast för att uppehålla
BondeSt. med hopp om bifall till dess inbjuda., och
derigenom locka dess ledamöter, om jag så får säga, att vara
beskedliga i andra frågor, som kunde interessera andra
classer, till ex. i-lånefiågan, för att sedan hafva sig förbehållet
att, efter det BondeSt. fattat de önskade besluten,
afslå dess inbjudn. Detta är en af de omständigheter, som
böra considereras; men det finnes ännu en annan, som ej
bör förbises. Denna motion om markegångens sättande i
Jan. månad har kommit från ett håll, hvarifrån vi så sällan
haft den hugnaden att få några motioner rörtde R. Sits
förhållanden, men derjemte från ett håll, som sjelf varit
blottstäldt för Constit.Utskts omdöme öfver betydelsen af y5
§ Riksd.Ordn., nemi. att frågor, som blifvit afgjorda, sedermera
icke ens af Regeringen finge väckas vid samma riksdag.
Det är väl sannt, att Riksrätten förklarat, det något
ansvar derför icke finnes i ansvarighetslagen utsatt; men
mången skulle kunna tro, att Styrelsens organer nu ville äfven
af R. St. hafva sanction på upphäfvande af all betydelse
af nämnde y5 §, eller derpå, att redan afgjorda frågor
finge ånyo väckas äfven af Representationen, då man
hittills endast tvekat, huruvida § kunde tillämpas på Konungens
rådgifvare.
Jag finner således, att åtskilliga icke ovigtiga skäl kunde
anföras för denna motion; men för min del kan jag ej
annat än tillstyrka R. o. Ad. att icke medgifva någon remiss
af denna motion, emedan den är uppenbart stridande
emot 75 § Riksd.Ordn. Jag får derföre förnya min anhållan
om propos. på BondeStts inbjudn., så att vi måtte få,
om jag så får säga, rent spel oell bestämdt afgjordt, om R,
o. Ad. vill eller icke vill antaga inbjudn.
Hr
De n »2 Ma t s f. «.
Hr Dalman: I anJedn. af Gr. Posses yttrande får jag
fästa uppmärksamheten derpå, att Gr. af Wettorstedts motion
icke handlar om den punkt i StatsUtsk:s betänk., hvilken
BondeSt. inbjudit R. o. Ad. att, med frånträdande af
sitt derom fattade beslut, godkänna, utan om en annan
punkt, nemi. den 3:dje, som är af R. o. Ad. bifallen, och i
afseende hvarpå någon inbjud n. icke skett. Denna
sednare punkt är jemväl bifallen af BorgareSf. Huruvida
den är bifallen af BondeSt., vet jag icke; men motsatsen
är ej heller upplyst. Om således jemväl BondeSt. bifallit
denna punkt, och således 3 Stånd gillat den (hvilket åtminstone
gerna kunde vara händelsen), så hemställer jag,
om det är enligt med grundlagen att väcka en motion, som
åsyftar ingenting mindre än upphäfvande af 3 Stånds beslut;
och äfven om fråga blott dr om upphäfvande af a
Stånds beslut, så förändrar detta ej förhållandet. I öfrigt
får jag erinra, att i händelse remiss af H. Ex. Gr. af Wetterstedts
motion bifalles, så kan, på sätt Hr Gunther yttrat,
StatsUtsk. icke utan den största inconsequens afgifva
annat svar, än Utsk. meddelat pä Frih. Palmstjernas motion.
Skulle likväl Utsk., emot ali förmodan, inkomma med
tillstyrkande af motionen, så vore det icke nog, att R. o.
Ad. biföll BondeSt:s inbjudn. med det amendement, som Gr.
af Wetterstedt föreslagit, utan för att vinna något resultat
fordrades äfven, att R. o. Ad. skulle kunna förmå BorgareSt.
att upphäfva sitt beslut rör:de 3:dje punkten, samt
ytterligare förmå BondeSt. att ingå på en modification, sora
ej vore till Ståndets förmån. Jag hemställer derföre, huruvida
det är sannolikt, att någon annan följd af motionen
skulle uppkomma än den, att R. o. Ad. skulle stadna i
ett isoleradt beslut. De, som verkligen önska något resultat
i denna fråga, och till deras antal tror jag Gr. Posse
höra, synas mig derföre hafva allt interesse att fortskynda
frågans afgörande och icke genom ytterligare uppskof såra
och oroa de andra Stånden. Jag kan således icke frångå
inin tanke, att det är principenligare och fördelaktigare för
saken att nu företaga BoudeStts inbjudn. till omedelbart afgörande.
Då Frih. Palmstjernas motion remitterades, hade
Grefvarna Posse och v. Fersen samt äfven jag den förhoppning,
att den kunde föranleda StatsUtsk. att föreslå några
jemnkningar och sålunda facilitera saken; men då jag nu
ser, att StatsUtsk., på skäl, som svårligen kunna vederläggas,
funnit sig ej kunna upptaga denna motion, tror jag ej
något annat resultat med ett fördröjdt afgörande af inbjudn.
kunna vinnas, än ett ytterligare uppskof. De, som hafva
uppskofvet till ändamål, handla således visserligen consequent,
då de yrka, att hufvudfrågan nu ej skall afgöras;
men de, som önska ett godt slut på saken, handla mot sitt
ändamål, då de med dem förena sig. Jag kan således icke
ao H. 2/{
Den i a Mars f. m.
afstå från min begäran, att R. o. Ad. nu måtte till afgörande
företaga BondeStts inbjuda.
Hr Rosenblad: Då jag begärde ordet, var det min
mening att litet följa Hr Hjärne på dess bana från den raka
linien vid början af riksdagen till den krokiga, på hvilken
han förklarat sig hafva kommit vid riksdagens slut;
men för att icke förlänga den redan alltför vidlyftiga dis—
cussionen skall jag inskränka mig till att anmärka, att hans
bana är alltför krokig eller afvikande från Riksd.Ordn:s bestämda
föreskrifter. Under förutsättning, att H. Ex. Hr Gr.
af Wetterstedts förslag blir ansedt såsom en ny motion, yrkar
Hr Hjärne likväl, att i sammanhang med densammas
väckande R. o. Ad. skall fatta ett beslut, som är bundet
vid antagandet'af den motionerade frågan, hvilken såsom en
ny motion icke ens får afgöras, innan den blifvit behandlad
af StatsUtsk. Detta torde vara en något för mycket
krokig bana, för att kunna beträdas.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt: Sedan Hr Dalman
begärt den af mig väckta motionen på bordet, borde jag ej
utsträcka denna öfverläggning; men jag har hört 2:ne ledamöter,
Hrr Cederschjöld och Dalman, ingå på ett ämne, som
jag hoppades alltid borde anses icke utgöra föremål för våra
öfverläggningar, nemi. afsigterna hos dem, hvilkas mening
man ej delar. Man säger, att denna motion kommit
från ett håll, som förut slått till rätta derför, att det ansetts
misskänna 75 § Riksd.Ordn. Jag trodde, att sedan
Riksrätten derom fällt sitt utslag, borde man ej återkomma
på en sådan sak; och jag hemställer till den värde talaren
sjelf, såsom varande ledamot af Constit.Utsk., huruvida icke
vår grundlag tydligen antydt, huru det skall tillgå med anmärkn:r,
som göras emot Konungens rådgifvare’, och att icke
i följd deraf äfgjorda frågor sedermera skola blifva föremål
för Ståndets öfverläggningar. Jag har ofta sett Hr Dalman
framställa en prophetisk blick öfver afsigter hos personer,
som kanske i det hela dela hans mening, men som icke
framställa sina meningar på ett sätt, som öfverensstämmer
ined hans önskan. Jag har också ofta sett, att han misstagit
sig på denna prophetiska anda, och får vid detta tillfälle
förklara, att om han anser min framställn. vara föranledd
af någon önskan att genom uppskof tillintetgöra den
förevar, frågan, så har han fullkomligen bedragit sig. Jag
har endast framställt mih öfvertygelse. Jag äger icke den
förmåga eller tydareegenskap att kunna intränga i mina motståndares
afsigter, och jag gör dem alltid den rättvisa att
anse hvad de yttra stå i fullkomlig öfverensstämmelse med
deras öfvertygelse. Det är derföre jag, i ändamål att bereda
antagande af BondeSt:s inbjudm, väckt denna motion,
emedan de flesta invändningar emot det beslut, BondeSt.
önskat, varit föranledda af det morn., som motionen rörer.
Den 12 Mars f. m.
.3,
Det är således för att bereda antagandet af inbjudn. oell icke
för att motarbeta densamma, som jag väckt min motion.
Jag bar velat afgifva denna förklaring, emedan jag tror, alt
vi vid dessa öfverläggningar kunna misstaga oss, jag såväl
som någon annan, men att vi böra högakta hvarandras afsigter;
ty i annat fall vet jag icke, hvar vi skola stadna.
Hr Cederschjöld: I anledn. af den siste värde talarens
erinringar skall jag utbedja mig att få i minnet återkalla,
att jag ej tillåtit mig några omdömen öfver andra menniskors
motiver, allraminst öfver Konungens rådgifvares; men
jag har antydt, huru allmänheten och historien kunde komma
att bedöma dem.
Hr Dalman: Jag är glad att kunna upplysa H. Ex. Hr
Gr. af Wetterstedt om ett misstag i dess sista yttrande,
hvilket antyder den uppfattning af mitt, som skulle jag sökt
framställa den mening, att H. Ex:s afsigt vore alt tillintetgöra
den förevar, hufvudfrågan. Jag tror tvärtom, att H.
Ex:s önskan är, att hufvudfrågan må vinna framgång; men
jag har tagit mig friheten framställa, dels att det sätt, hvarpå
H. Ex. velat vinna sitt ändamål, nemi. genom upphäfvande
af ett redan af It. o. Ad. fattadt beslut, icke i min
tanka är öfverensstämmande med grundlagen, och dels att,
sedan StatsUtsk. afgifvit sitt betänk, öfver Frill. Palmsljernas
motion och funnit sig icke kunna upptaga densamma,
föga sannolikhet finnes, alt med en vida mer formstridig
motion kunde vinnas något annat ändamål än uppskof,
särdeles då den, äfveh i händelse StatsUtsk. skulle dertill
tillstyrka bifall, svårligen kunde vinna de andra Ståndens
bifall. Ur denna åsigt har jag ansett bäst, att K. o. Ad.
nu afgjorde frågan, och att man med uppskof ej vunne
något, men ostridligen förlorade åtminstone tid, hvaraf
jag ytterligare dragit den slutsats, att troligen uppskof vore,
hvad som egentligen lage dem om hjertat, som envisades
att få motionen remitterad. Sådant tror jag ej vara detsamma,
som att ingå på afsigternas område, eller att framställningen
af denna förmodan förutsätter ingen prophetisk förmåga.
— Jag tror mig fördenskull ej hafva gått längre, än
man såsom representant här har rätt att gå, man må yttra
sig om en motion från Konungens rådgifvare eller från någon
enskild riksdagsman.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad,
ansåg discussipnen i formfrågan fulländad.
Ropades ja.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan H. Ex.
Hr Gr. af Wetterstedts motion blifvit begärd på bordet af
Hr Dalman, komme den att nu hvila; i följd hvaraf H. Ex.
fann sig nu böra inskränka sig till den framställning, huruvida
R. o. Ad. instämde i den af Gr. af Wetterstedt samt
Den 12 Mars f. m.
flera ledamöter gjorda hemställan, att StatsUtskrs utlåt. Nro
4<6 samt BondeStrs inbjudn. måtte blifva bvilande, till dess
StatsUtsk. inkommit med yttrande, rörtde Gr. af Wetterstedts
motion.
Ropades ja och nej.
Hr Dalman: Jag hemställer vördsamt, huruvida, innan
R. o, Ad. ännu beslutat remiss af H. Ex. Hr Gr. af
Wetterstedts motion — ett beslut, hvilket jag, för min del,
i nästa plenum kommer att bestrida—, det kan vara formenligt
att nu fatta det beslut, att StatsUtskrs utlåt. Nro
4i6 och BondeStrs inbjudn. skola hvila, intilldess StatsTJtsk.
inkommit med yttrande öfver H. Ex:s motion, hvilken
tilläfventyrs aldrig kommer att till Utsk. remitteras;
i följd hvaraf StatsUtskrs betänk. Kro 4*6 och BondeStrs in**
bjudn. komrne att hvila evinnerliga.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att hans mening
ej kunnat vara annan, än att, i fall remiss å Gr. af
Wetterstedts motion vägrades, agan om målets vidare uppskjutande
förfallit, helst något yttrande från StatsUtsk. öfver
motionen ej kunde komma i fråga, i fall den ej dit remitterades.
Hr Cederschjöld: Jag är väsendtligen förekommen
af Hr Dalman; men jag hade önskat, att Hr Dalman icke
begärt motionen på bordet, utan att man genast fått afgöra
dess öde, helst jag icke anser riktigt, att den ligger på
bordet, innan dess laglighet är afgjord,
Hr Dalman: Sedan Hr Gr. o. Landtm,, på sätt sorn
skett, amplifierat sin propos., finner jag densamma icke va-,
ra stridande mot formen; men jag finner deremot icke med
grundlagen förenligt, att R. o. Ad. kan fatta något beslut
om uppskof med afgörande! af inbjudn,, ty jag anser 49 §
Riksd.Ordn. vara tydlig deruti, att när en fråga 2:ne gånger
varit hvilande, skall den 3:dje gången, den föredrages,
afgöras, och jag kan derföre icke afstå från den begäran,
att Ilr Gr. o. Landtm, ville till R. o. Ad, hemställa, om
icke R. o. Ad. behagade till afgörande nu företaga BondeStrs
inbjudn,
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Jag hemställer, om icke Hr
Dalmans betänkligheter kunde häfvas derigenom, att Hr Gr,
O. Landtm, framställer sin propos. med den obetydliga förändring,
att frågan om inbjudn. skall hvila, intilldess R. o.
Ad. yttrat sig öfver frågan om remiss af H. Ex, Gr. af Wetterstedts
motion och, i händelse remiss deraf beviljas, intilldess
StatsUtsk, utlåtit sig öfver densamma.
Hr Hjärne! Jag kan icke påminna mig, att någon begärt,
att StatsUtskrs förevar, utlåt, skulle blifva hvilande
jemte BondeStrs inbjudn,, pel; jag föreslår derföre, för att
Den 12 Mari f. m.
en gång för alla lomma ifrån denna formfråga, att StatsUtskrs
utlåt, må läggas till handina, och att endast BondeSt:s
inbjuda, må blifva föremål för fråga om ytterligare
hvila. För öfrigt vill jag icke ingå i någon discussion om
lagligbeten af den nya formfråga, som nu blifvit väckt,
emedan jag är öfvertygad, alt det tjenar till ingenting.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att genast vid
föredragningen af StatsUtskrs utlåt. N:o 4'6 H. Ex. Hr Gr.
af Wetterstedt begärt, att det måtte hvila, tills hans motion
kunde afgöras. H. Ex. förnyade altså sin nyss framställda
propos., om R. o. Ad. behagade bifalla, att StatsTJtskrs
utlåt. N:o /\i6 samt BondeStrs inbjudn. finge hvila,
till dess R. o. Ad. fattat beslut rör:de remiss af Gr. af Wetterstedts
motion och, i fall remissen beviljades, tills StatsTJtsk.
med utlåt, deröfver inkommit.
Ropades starka ja, blandade med ganska många nej.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han funnit
ja hafva öfverröstat nej.
Hr Dalman: Jemte det jag till prot. reserverar den
tanken, att jag icke anser grundlagen lemna rättighet att
genom nya motioner fördröja målens afgörande, får jag tillika
anhålla om votering i denna fråga och till contrapropos.
föreslå, att R. o. Ad. må omedelbart till afgörande företaga
icke mindre StatsUtskrs utlåt, öfver Frih. Palmstjernas
motion, än BondeStrs inbjudn.
Frih. Cederström: Att ytterligare lägga StatsUtskrs
utlåt, på bordet är, på sätt Hr Dalman upplyst, grundlagsvidrigt,
då detsamma för 3:dje gången är före; men ett afgörande
af utlåt, kan, efter detsamma icke varit återremitteradt,
ske antingen genom att lägga det till handlrna eller
återremittera det. Då R. o. Ad. ännu icke föredragit BondeStrs
inbjudn., är det ingenting, som hindrar att besluta,
att denna inbjudn. icke skall företagas förrän sig visat,
huruvida R. o. Ad. beslutar remiss af IL Ex. Hr Gr. af
Welterstedts motion och, i sådan händelse, svar deröfver
från StatsUtsk. inkommit. Men det af Hr Gr. o. Landtm,
föredragna utlåt, från StatsUtsk. öfver Frih. Palmstjernas
motion måste ett af två, antingen läggas till hqndlma, såsom
icke till ändamålet ledande, eller ock återremitteras i
följd af och tillika med de dervid gjorda anmärknrr.
Ilr Hjärne: Frih. Cederströms sednaste anmärkn. lärer
hafva kommit för sent, då Hr Gr. o. Landtm- förklarat sig
hafva funnit den af II. Ex. framställda propos. vara med ja
besvarad, och" votering i anleda. deraf blifvit begärd, som
således torde böra försiggå.
Hr Rosenblad: Då följden af det sätt, hvarpå Hr
Dalman uppställt sin eonlrapropos., skulle blifva den, alt,
*9*
Ds n la Mari f. m.
i händelse densamma segrade i voteringen, R. o. Ad. omedelbart
derefter skulle skrida till votering i hufvudsaken,
får jag anhålla, antingen alt Hr Dalman ville taga bort ordet
: o me del ba r t ur contrapropostn, eller ock att det uttryckligen
må förbehållas R. o. Ad. att, i händelse nej vinner,
få fortsätta discussionen i hufvudsaken.
Hr Dalman: Om Hr Rosenblad finner någon vådlig
följd kunna uppslå af bibehållandet af ordet omedelbart
uti contraproposm, må detsamma gerna derutur utgå,
emedan jag icke haft för afsigt att förhindra discussionens
fortgång öfver hufvudsaken, sedan formfrågan blifvit afgjord.
Gr. Frölich: Då jag med Hr Dalman instämmer uti
den önskan, att R o. Ad. måtte antaga BondeStts inbjudn.,
och jag följaktligen måste önska , att R. o. Ad. ju förr desto
hellre kommer till detta resultat, hemställer jag till Hr
Gr. o. Landtm., huruvida icke contrapropostn må blifva bifall
till inbjudningen.
Hr von Hartmansdorff: Hr Gr. o. Landtm, har redan
skiljt formen från saken. Jag hoppas derföre, att Gr.
Frölichs framställa., som innebär en sammanblandning af form
och sak, nemi. af form i japropostn och sak i nejpropostn,
icke måtte godkännas, utan att första frågan uteslutande
må angå formen. I händelse R. o. Ad. dervid beslutar hufvudsakens
företagande före frågan om remiss af H. Ex. Hr
Gr. af Wetterstedts .motion, utbeder jag mig att få tala i
hufvudsaken.
Hr Rosenblad: Hr Hjärne har visserligen förut underhållit
R. o. Ad. med förespeglingen af de fördelar, som
den krokiga linien skulle hafva med sig; men den krokiga
linie, sorn Gr. Frölich föreslog, var alltför krokig. Jemte
det jag tackar Hr Dalman för dess loyala sätt att gå min
önskan till mötes, instämmer jag med Hr v. Hartmansdorlf
uti den önskan, att tvenne så olika frågor som form och
hufvudsak icke må blifva sammanblandade.
får. Frölich: Jag tror, att det innefattar en fullkomlig
förvillelse att här uppdraga en så stor skillnad emellan
form och hufvudsak, emedan man vid närmare eftersinnande
skall fipna, att der ligger mycken hufvudsak i formfrågan.
Det har blifvit så vidlyftigt utpekadt , hvad ändamålet
skall vara med H. Ex. Hr G1', af Wetterstedts motion,
och det har tillika blifvit förklaradt, att man ju förr desto
hellre önskade att få slut på saken. Jgg hemställer då, när
nian å ena sidan vill komma från saken, och motsatsen
dertill mätte vara att få den afgjord efter önskan, om icke
den contrapropos., jag föreslagit till japropos:n, närmast leder
till ändamålet.
Hr Hjärne: Då Hr Rosenblad tyckes icke kunna glöm
-
Dtn 12 Mart f. m.
191
ma bort ett uttryck, jag hade i dag, utan för andra gången
framkommit med talet om kroklinie!', hvilket icke bevisar
annat, än att Hr Rosenblad, troligen olika med de öfriga
ledamöterna, icke kunnat uppfatta mitt yttrande, så
vill jag försöka alt tysta honom i detta fall; för hvilket ändamål
jag endast torde behöfva återkalla i hans minne elis—
missionen om 72 § Reg.F. för lidet år, då Hr Rosenblad
ville begagna krokvägen till civillagen för att komma till
målet, sedan den raka vägen till grundlagen blifvit honom
afskuren. En sådan afväg skulle mitt samvete ej tillåtit
mig.
Hr Rosenblad: Följden af antagandet af Gr. Frölichs
förslag till contrapropos. skulle, enär H. Ex. Hr Gr. af
Wetterstedt förklarat syftemålet med dess motion vara att
bereda framlida bifall till BondeSt:s inbjuda., blifva den,
att den mening, som vill afslå BondeSt:s inbjudn., icke kunde
göra sig gällande; hvadan jag anhåller, att contrapropos:n
må blifva Hr Dalmans, på så sätt förändrad, som jag
föreslagit och Hr Dalman medgifvit.
Gr. Posse: A ena sidan förekommer visserligen, att
BondeStts prot.utdr. med inbjudn. till R. o. Ad. lärer vara
af Hr Gr. o. Landtm, föredragen, hvilket i början undgick
min uppmärksamhet och hvarföre jag, lika med Frih. Cederström,
icke fann något hinder för att besluta uppskof
med behandlingen af inbjudn:sfrågan. Deremot förekommer
å andra sidan att här icke saknas prejudicat derpå, att
Ståndet, oansedt ett sådant förhållande som det förevar.,
beslutat uppskof; men jag är mycket rädd för alla sådana
prejudicat, som på ett menligt sätt kunna komma tillbaka i
vigtigare frågor, och tror det således vara säkrast att vidtaga
den utväg, som är den bestämdt grundlagsenlig», nemi.
att företaga saken till afgörande, ehuru jag dervid förutser
ett beslut, som jag önskade måtte kunna undvikas. Det är
likväl bättre att följa den uti grundlagen föreskrifiia vägen;
och jag måste derföre, med återtagande af min anhållan
om uppskof, underkasta mig, att beslut nu fattas i sjelfva
saken.
Gr. Frölich: Sedan bär i dag så mycket blifvit täladt
om afsigter, får jag tillkännagifva, att jag icke tror mig
kunna bättre tillkännagifva min afsigt i denna fråga, äh genom
den contrapropos. jag föreslagit; och det förefaller mig$
som skulle en hjertklappning hafva uppstått hos dém, sorn
förut förklarat sig hafva samma afsigt som jäg, netnl. ätt få
BondeSl:s inbjudn. antagen, då dé icke vilja ingå på antagandet
af den contrapropos., jag föreslägit.
Frih. Cederström: BondeSt:s inbjudn. lärer finnäs på
föredragningslistan under samma nummer sorn det nu föredragna
utlåt, från StatsUtsk., ehuru jag för min del icke'
Den 12 Mars f. m,
hört inbjudn. föredragas i sammanhang med Utskrs utlåt.;
men om Hr Gr. o. Landtm, upptager begge frågorna såsom
föredragna, faller af sig sjelf, att, sedan H. Ex. Hr Gr. af
Wetterstedts motion blifvit lagd på bordet och propos. i
hufvudsaken är begärd, vi måste votera om bifall eller afslag
derå.
Hr Lefre'n: Af Gr. Frölichs sista yttrande vill det synas,
som om Hr Gr. trodde, att de personer, som yrka på
uppskof med afgörandet, icke skulle vilja biträda BondeStts
inbjudn. Jag har åtminstone för min enskilda del velat hafva
undanröjt en sådan misstanke; och får jag derföre högtidligt
förklara, att jag endast af fruktan, att det med inbjudn.
afsedda ändamål i annat fall skulle förfelas, önskar
den af H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt föreslagna utvägen,
att H. Ex:s motion må varda remitterad och StatsUtskts utlåt.
öfver Frih. Palmstjernas motion tillika med BondeStts
inbjudn. förblifva hvilande, intilldess Utsk. öfver motionen
med utlåt, inkommit. Jag vet icke, hvarifrån man tager
denna ömtålighet, då man vill en god sak, att man skall
låta snärja sig af småaktiga åsigler om grundlagens förstånd.
Hvarken grundlagen eller dess stiftare hafva någonsin varit
så småaktigt ömtåliga, som man nu vill göra dem.
Gr. Frölich: Mig har varit ämnad en tillrättavisning
för det grundlagsvidriga, jag skall hafva yrkat i denna fråga.
I detta afseende får jag endast tillkännagifva, alt mitt
yttrande angtde contrapropostn tillkom, sedan Hr Gr. och
Landtm, framställt en propos. i enlighet med H. Ex. Hr Gr.
af Wetterstedts yttrande, hvilken propos. Hr Gr. o. Landtm,
förklarade sig hafva funnit vara öfvervägande med ja besvarad;
vid hvilket förhållande den sålunda framställda och
besvarade propostn uti voteringen måste, efter min öfvertygelse,
blifva japropos., så att fråga endast återstår om
nejproposrn.
Frih. Boye, Ludv.: Då man med former, hämtade
ur grundlagens föreskrift, tvingar mig att gifva en röst i
frågan om hufvudsaken, d. v. s. om inbjudn. från BondeSt.
, så får jag till prot. förklara, att jag gör de ledamöter,
som vidtagit denna utväg, inför nationen ansvariga för det
blifvande beslutet, som ovilkorligen lärer blifva afslag å
inbjudn. Jag voterar nej, och hvar och en, som är ömtålig
om iakttagandet af ett rättvist förhållande emellan räntegifvarne
och räntetagarne, måste göra detsamma; men hade
vi kunnat få antaga. IL Ex. Hr Gr. af Wetterstedts förslag,
så hade en rättvis medelväg kunnat äga rum.
Gr. von Fersen: För min del vill jag icke göra mig
saker till något afvikande från grundlagen i afseende på
hvad jag i dag under öfverläggningen yttrat. 47 § Riksd.-
Ordn.
Den 12 Mars f. m.
Ordn, innehåller: ”Uti plena föredragas först de för RiksSt:n
gemensamma ärenderna och sedermera hvarje RiksSt:s
enskilda, alla i den ordning de, hvart slag för sig, inkommit,
sä framt ej Stånden derom annorlunda förordna.
” Jag vet visserligen, att 49 S Riksd.Ordn. innehåller,
att då sa'ken från Utsk. återkommer, skall, den efter
första uppläsandet ligga på bordet, kan vid nästa föredragning
på flera ledamöters begäran åter hvila, men skall, då
den 3:dje gången förekommer, till afgörande företagas* Det
var i anledn. häraf, som jag ansåg det ifrågavar. utlåt, kunna
läggas till handlina, då jag deremot icke fann något hin*
der för att det i sammanhang dermed föredragna prot*utdr*
med inbjudn. ytterligare kunde hvila. Kär Frih. Palmstjerna
väckte sin motion, beslöt R. o. Ad., att inbjudn. skulle
föredragas, när StatsUtsk:s utlåt, öfver motionen till öfverläggning
förekom. R. o. Ad. kunde vid det tillfället icke
förutse, hvad behandling motionen skulle erhålla inom StatsUtsk.
, som icke yttrat sig öfver densamma, utan blott uppmanat
R. o. Ad. att stadga sitt beslut öfver det utlåt., som
föranledde motionen. , I detta sakens skick kan jag icke finna
annat, än att R. o. Ad. äger rättighet att ytterligare låta
BondeStis inbjudn. hvila, utan att afvika från grundlagens
stadganden uti 47 och 49 §§ Riksd.Ordn*
Gr. Posse: Det är mig okärt, att jag af Gr. v. Fersen
icke kunnat öfvertygas. Jag skulle önskat, alt han kunnat
lyckas deruti, emedan vi begge syfta åt samma mål, hvadan
jag gerna skulle sett, att Ilr Gr. baft ratt och jag sjelf kunnat
instämma med honom deruti, att målet ytterligare kan
blifva hvilanda; men sådant är icke förhållandet. Åled afseende
å sakens vigt vill jag likväl föreslå en utväg, hvarigenom
den önskade förmånen kan beredas; och jag hemställer
då till Hr Gr. o. Landtm., om icke, när 'Vi komma
att votera om sjelfva frågan, japropos:n kunde blifva ett
instämmande i BondeStis inbjudn. med det vilkor, att tiden
för markegångssättningen framflyttas till d. i5 Jan* och att
StatsUtsk. finge uppdrag att inkomma med förslag till de
förändringar uti i8i5 års författning, som deraf kunna föranledas*
Nej-propositionen blir afslag härå. Härigenom tror
jag, att ändamålet skall kunna vinnas, utan att man i något
afseende träder grundlagen för nära*
Gr. Horn: Lika med Gr. Frölich tror jag, att det blir
svårt att af Hr Gr. o. Landtm, nu begära en annan propos.
än den, som redan är framställd och öfver hvilken votering
är begärd, och hvartill det således endast kan blifva
fråga om contraproposin. Denna form anser jag högst angeläget
att iakttaga, ty om man afviker derifrån, ser jag
icke något slut på öfverläggningen. I följd af hvad Gr. v*
Fersen yttrat, torde jag få återföra R* o* Adis minne på
ao IL
»94
Deo 12 Mars f. m.
livad som föreföll uti sednaste plenum, du fråga var om att
uppskjuta detta mål. Då begärde jag, alt BondeSt:s inbjudn,
måtte blifva första målet på föredragn:slistan och att det
först måtte få förekomma, hvilket af R. o. Ad. bifölls, oell
i öfverensstämmelse hvarmed detta mål i dag blifvit först
föredraget; men då en annan fråga mellankommit, tror jag,
att It. o. Åd., vid afgörandet af inbjudn., derpå kan göra
afseende, i händelse skäl dertill förefinnes; men det kommer
icke i fråga förr, än hufvudsaken förekommer. Nu är endast
fråga om contrapropos:n uti den votering, Hr Dalman
begärt.
Hr Dalman: Sedan, oaktadt R. o. Ad. på Hr Gr. o.
Landtm:s derom gjorda framställning förklarat öfverläggningen
vara fulländad ang:de formen, frågan derom likväl ånyo
blifvit bragt å bane af åtskilliga ledamöter och bland dem af
Gr. v. Fersen, som gifvit oss en särdeles grundlig föreläsning
i detta afseende, så vågar jag fästa uppmärksamheten
derpå, att Frih. Palmstjernas motion rörde ett annat ämne,
än II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts. Den förra afsåg
nemi. en modification i den punkt »af StatsUtskts utlåt.,
hvarom inbjudn. från BondeSt. ägt rum, d. v. s. angtde uppsägningsrätten;
den sednare angår egentligen en förändrad
tid af markegångssättningarna, ett ämne, som afhandlades i
en hel annan punkt, deri någon inbjudn. ej skett. För öfrigt
instämmer jag med Gr. Horn deruti, att om vi skola
komma till något slut, det är nödvändigt att först afgöra
formfrågan, och då jag begärt votering öfver den af Hr Gr.
o. Landtm, framställda, efter H. Ex:s uppfattning af svaret,
med ja besvarade propos., så torde tvisten numera endast
angå contrapropes:n.
Hr von Hartmansdorff: Sedan Hr Gr. o. Landtm,
frågat Ståndet, om det ansåge öfverläggningen rör:de formfrågan
fulländad, och denna framställning blifvit med ja besvarad,
och då Hr Gr. o. Landtm, sedermera ej gjort någon
utöfver behandlingssättet sig sträckande propos., finner jag
den öfverläggning, hvilken derefter likväl ägt rum ang:de
formen, vara obehörig. När Hr Gr. o. Landtm, gör propos.
ang:de formen, är det öppet för en hvar att besvara
den med ja eller nej. Jemnkningar kunna då göras efter de
olika meningarna. Skulle åter Landtm, vägra att göra någon
propos. och Ståndet fortfar alt yrka den, måste behandlingssättet
bestämmas genom Constit.Utsk.; men lika
med Gr. Horn får äfven jag yttra, att om Ståndet, sedan
öfverläggningen angrde formfrågan är fulländad, likväl densamma
fortsätter, så komma vi aldrig till slut med detta
ämne. Jag anhåller derföre, att, om någon ämnar vidare tala
i formfrågan, han ville afstå derifrån.
Frih. Cederström: Det är det oskyldiga försöket af
Gr. Frölich att ^ilja inblanda sjelfva saken uti en votering
D«n 12 Mars f. m.
om formen, som gifvit anledn. till discussionens förlängande.
Då Hr Gr. o. Landtm, funnit den framställda proposm hafva
blifvit med ja besvarad, mäste contraproposm, enär fråga
blott är om formen, blifva den, att, om nej vinner, hufvudsaken
kommer att utan uppskof till afgörande föredragas,
hvarvid det står oss fritt att discutera öfver hufvudsaken.
I händelse således Gr. Frölich icke vill afstå från sitt
förslag till contrapropos., anhåller jag, att contraproposm må
blifva afslag på BondeStts inbjudn., och att vi i första rummet
må votera emellan dessa förslag till contraproposm.
Gr. von Fersen: Det är i anledn. af Gr. Horns yttrande,
som jag begärt ordet för att tillkännagifva, att jag
icke var närvar., då Hr Gr. i sista plenum gjorde sin anhållan;
men då jag förmodat, och i öfverensstämmelse med
denna förmodan framställt min åsigt i forrofrågan, att R.
o. Ad. beslutat, att ifrågavar. mål skulle främst på föredragnrslistan
uppföras, men icke att det skulle först i ordningen
definitivt afgöras, begärde jag upplysning, huruvida
jag misstagit mig, hvilken upplysning jag ännu icke erhållit.
Gr. Posse: Det är gifvet, att den votering, som Hr
Dalman begärt, icke kan komma att angå någon annan propos.
än den, som Hr Gr. o. Landtm, framställt, såvida den
voteringen skall äga rum; men jag trodde, att frågan om
berörde votering skulle förfalla efter den propos., jag föreslog,
innehållande bifall till BondeSt:s inbjudn., med vilkor
att tiden för markegångssättningen framflyttas till d. i5 Jan.
och att StatsUtsk. uppdrages att föreslå de förändringar uti
i8(5 års förfatln., som deraf kunna föranledas. Om jag
icke missräknat mig, skulle vi derigenom vinna tid och komma
till det önskade resultatet. Men fortfar Hr Dalman att
yrka votering öfver den af Hr Gr. o. Landtm, framställda
propos., skulle jag önska, att vi ju förr dess hellre måtte
få skrida dertill.
Frih. Cederström: Att bifalla Gr. Posses förslag vore
att omedelbarligen besluta öfver en i Ståndet väckt fråga,
hvarom Hr Gr. o. Landtm, icke lärer kunna göra framställning.
Hr Gris förslag torde derföre få förfalla; och återstår
således endast att votera emellan Hr Dalmans och Gr.
Frölichs föi-slag till contrapropos., derest ingen af dem vill
afstå från sitt förslag dertill.
Hr Dalman: Såvida B. o. Ad. beslutar att omedelbart
till afgörande företaga BondeSt:s inbjudn., afstår jag från
min anhållan om votering, i hvilken händelse jag förenar
mig med Gr. Posse uti anhållan om det amendement, Hr
Gr. föreslagit, i händelse Hr Gr. o. Landtm, icke finner antagandet
af ett sådant amendement stridande emot grundlagen.
Dea i] Mars f. m.
Gr. Frölich: Det ankommer visserligen på Hr Dalman
att afstå från sin anhållan om votering, men icke vilkorligen,
utan ovilkorligen. Afstår Hr Dalman ovilkorligen
derifrån, så får jag erinra R. o. Ad. derom, att Hr Gr. o.
Landtm, förklarat sig hafva funnit den framställda propostn
vara med ja besvarad; hvadan följaktligen det sätt, Hr Dalman
föreslagit, icke lärer vara öfverensstämmande med grundlagen.
Hr Dalman: Gr. Frölich har rätt deruti, att, sedan Hr
Gr. o. Landtm, förklarat den framställda proposrn vara med
ja besvarad, min åsigt icke utan votering kan göra sig gällande.
Jemte det jag får förklara, att jag förbisåg detta,
anhåller jag att vi ju förr dess hellre må komma till votering.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han af den
efter H. Ex:s sist framställda propos. uppkomna discussion
ej kunnat komma till annan öfvertygelse, än alt den enda
åtgärd, som nu borde vidtagas, sedan H. Ex. ansett ofvannämnda
propos, med öfvervägande ja af R. o. Ad. besvarad,
vore att företaga den af Hr Dalman begärda votering.
Upplästes till justering följande voter:spropos:n:
Den, som bifaller, att afgörandet af såväl BondeSt:s
inbjudn., att R. o. Ad. måtte frångå sitt rör:de mom:n litt.
a, b och c i 5:te punkten af StatsUtskrs utlåt. N:o 3g3 fattade
beslut, som af StatsUtskrs utlåt. Nro måtte uppskjutas,
tilldess R. o. Ad. fattat sitt beslut, huruvida H. Ex.
Hr Gr. af Wetterstedts motion skall remitteras, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer ofvannämnda inbjudn. från BondeSt.
att genast vid början af denna dags eftermiddagsplenum för
R. o, Ad. till afgörande föredragas.
Gr. Frölich: I händelse R. o. Ad. skulle godkänna
contrapropostn, vill jag blott, för min del, till prot. förklara,
att derest R. o. Ad. hade antagit den af mig föreslagna
contrapropos., hade det ändamål, som åsyftas, vua--  nits. Huruvida det nu går, lemnar jag derhän.
Frih. af Nordin, Garl Joh.: Ehuru jag icke delta-s
git uti discussionen öfver detta ämne, vill jag blott i korthet
anmärka, att då japroposm innehåller, att den, som bifaller,
att afgörandet af såväl BondeSt:s inbjudn. sorn StatsUtskrs
utlåt, öfver Frih. Palmstjernas motion skall hvila,
intilldess R. o. Ad. fattat sitt beslut, huruvida H. Ex. Hr
Gr. af Wetterstedts motion skall remitteras, voterar ja, så
följer deraf, att, sedan frågan om remissen är afgjord, inbjudn:sfrågan
och Utskrs utlåt, skola föredragas, äfven om
remiss af motionen beviljas. Meningen torde dock, vara den,
Dca 12 Mars f. m.
att föredragning af dessa mål genast skall ske blott i den
händelse, att remiss vägras; hvarföre jag anhåller, att rättelse
i öfverensstämmelse härmed må varda iakttagen uti ja=
propostn.
Sedan i anledn. häraf följande tillägg blifvit gjordt vid
slutet af ja-propos:n: och, i fall remiss deraf beviljas,
till dess StatsUtskts utlåt, deröfver inkommit
och a fg jörts, hlef voter:spropos:n af R. o. Ad. godkänd.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 75.
Nej — 3o.
Frih. Rantzou, Joh. Al b.: Jag får anmäla min reservation
emot beslutet, emedan jag är öfvertygad, att det
af H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt afsedda ändamål kunnat
vinnas utan föregången remiss till Utsk.
Hr Hjärne: Äfven jag anmäler min reservation emot
beslutet. Om det än icke är omöjligt, att något nyttigt kan
åstadkommas med remissen, så anser jag dock troligare,
att det nya uppskofvet med afgörandet af JBondeSt:s inbjudn.
leder till ett resultat, som är rakt motsatt det, man önskar.
Id. II. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
F- O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 12 Mars i835.
Plenum kl. 6 e. m.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi-.: För att så mycket
förr vinna slut i den fråga, som på f. m. utgjorde öfverläggningsämne,
hemställer jag, att R. o. Ad. må besluta,
det H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts då väckta motion
må uppföras först å föredragningslistan för nästa plenum.
Den af Gr. Gyldenstolpe gjorda hemställan blef af R.
o. Ad. bifallen.
Företogs till pröfning Ridd.Utsk:s d. 2 dennes på bordet
lagda memor., ang:de omtäckning af Riddarhusets tak.
Hr Gunther, Carl Gust.: Då jag nu yrkar återreyniss
af det föredragna memor., sker sådant icke derföre,
som vore jag ej benägen att bifalla Utsk:s förslag, hvilket
jag anser vara det mest ändamålsenliga; men memor. om
-
Den 12 Mars c. m.
förmäler, att 2!ne särskilda kostnadsförslag blifvit upprättande,
och jag önskar, att R. o. Ad. deraf ina undfå del. Jag
har enskildt sökt få se desamma, men har icke lyckats att
derpå få reda.
Frih. Boye, Fredr.: Frågan delar sig i arne särskilda:
i:o är den ifrågavar. reparationen nödig? 2:0 huru låter den
fördelaktigast verkställa sig? Hvad den första af dessa frågor
beträffar, får jag upplysa, att taket lades 1674 eller
y5; nog af, det låg der under den märkvärdiga riksdagen
1680. Under denna långa tid har kopparen oxiderat sig;
och då värmen sätter till, slå plåtarna sig i bugter samt
blifva derigenom liksom brutna, då taket emot den kalla
årstiden åter jemnar sig. Kort sagdt, under hela den tid,
jag haft äran vara Ridd.directör, har jag funnit behofvet
af ett nytt tak; och första frågan besvarar jag altså med
ja. Hvad den andra frågan vidkommer, så står det visserligen
i Direct:ns instruetion, att ifrågakommande reparationsarbeten
skola verkställas genom entreprenad; men uti
detta fall har DirecUn tillstyrkt undantag härutinnan, emedan
hon ansett arbetet alltför vigtigt för att så slarfvigt besörjas,
som vanligen är händelsen med entreprenadarbeten
af denna art. Entreprenören vidtalar nemi. en kopparslagare,
och denne åter skickar sin gesäll eller lärgosse och
låter arbetet gå, huru det kan, förlitande sig på svårigheten
eller, rättare, omöjligheten af att vid besiglningen kunna
tillförlitligt granska alla fogningarna m. m. Dessutom
beräknar entreprenören sig alltid några hundra ltdrs vinst,
hvilket icke är underligt; men om man i stället använder
dessa till aflöning åt en särskild person, som stundligen
följer arbetets gång och bevakar dess ordentliga ombesörjande,
så tror jag, att saken deraf komme att vinna. Derföre
har jag tillstyrkt, att verkställigheten icke må ske på
entreprenad. Det är visst sannt, att kostnadsförslag ofta
finnas otillförlitliga. Vi känna t. ex. förslag, som gått å
170,000 r:dr, hvilkas utförande medtagit 370,000 r.'dr; beräkningar
å 180,000, som slutats med 280,000 o. s. v. Det måste
aitså medgifvas, att man har skäl till farhåga för att
ingå i företag, för hvilka man icke på förhand kan bestämma
kostnaden; men beträffande de af Hr Gunther omnämnda
förslag, så komma de, oaktadt högst olika beräkningssätt,
till ungefär enahanda resultater i afseende å kostnaden
i det hela, och jag får erinra, att man äfven har exempel
på arbeten, der kostnaden understigit förslagsberäkningen,
såsom inredningen af Riksg.cont:s nya locai samt vexelundervisningsskolans
hus. I alla händelser är jag dock öfvertygad,
att om man skall få taket pålitligt och kunna räkna
på, att det åter skall stå i j5o år, så bör arbetet icke
verkställas på entreprenad.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Den ra Mars e. ra.
>99
o. AJ. ansåg den gjorda anmärkningen föranleda till återremiss.
Ropades nej.
Memor. blef derefter af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogos och lades till handbna Constit.Utskts
d.' 5 dennes på bordet lagda memor. till BorgareSt.
A:o g5. i anledn. af återremissen på memor. N:o 80;
N:o 96. angrde återremissen på memor. A:o 81.
Föredrogs ånyo Constit.Utsk:s d. 5 dennes på bordet
lagda memor. N:o 97 till BorgareSt., angtde dess återremiss
på memor. N:o 82.
Hr Hjärne, Harald: Jag finner väl, att någon annan
åtgärd icke kan med Utsk:s memor. vidtagas, än att lägga
detsamma till handbna; men jag kan icke uraktlåta att anmärka,
det jag finner slutmeningen deri vara något oväntad.
TJtsk. säger nemi. till BorgareSt., att R. o. Ad. synes
hafva gjort afseende på de af Utsk. i dess förra memor. anförda
skäl. Detta är ingalunda öfverensstämmande med sanna
förhållandet, enär R. o. Ad. uttalade en emot TJtsk:s bestämdt
stridande åsigt; hvaremot Utsk. nu synts vilja inverka
på BorgareSt. medelst uppgifter, som strida emot verkliga förhållandet.
Då jag här ser en ledamot af Utsk. närvar., får
jag yttra den önskan, att han må göra sina kamrater föreställning
derom att icke tyda R. o. Ad:s beslut annorlunda,
än ordalagen bestämdt uttrycka. För min del skulle
jag önska, att delta memor., under förklarande af Ståndets
ogillande deraf, lades till handbna.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Äfven jag finner slutmeningen
i memefr. obehörig, och jag tror den innefatta ett
försök af Utsk. att såmedelst missleda BorgareSt. Detta
förhållande borde visserligen föranleda till återremiss; men
då denna åtgärd troligen vore lika fåfäng, som hvad man
hittills med detta Utsk. försökt, så vill jag blott till prof.
uttrycka mitt ogillande jemväl af Utsk:s nu ifrågavar, förfarande.
Constit.Utsk:s memor. N:o 97 lades till handbna.
Till pröfning föredrogs Constit.Utsk:s d. 5 dennes på
hordet lagda memor. N:o 98 till BorgareSt. i anledn. af dess
återremiss på memor. JNbo 83.
Hr Hjärne, Harald: Man kan verkligen en gång tröttna
att upprepa dessa eviga anmärkntr emot Constit.Utsk:s
olagliga förfarande; men då Utsk. jemväl i delta memor.
förtydt R. o. Ad:s mening, måste jag åter reservera mig
emot en sådan Utsk:s tolkning. Utsk. säger nemi., att det
aoo
Den 12 Mars e. m.
föreställer sig, att R. o. Adts ogillande icke åsyftat förändring
i sak, utan blott uttalandet af en ”måhända tillfällig
opinion.” För min del skulle jag tro, att den ”tillfälliga”
opinionen kommer på Utsk:s räkning, emedan jag hoppas,
att ett Gonstit.Utsk., som tolkar grundlagarna så, sorn
det nu var. gjort, aldrig mer kommer att framträda.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag får tillkännagifva,
att jag inom Utsk. reserverat mig emot betänk., och
jag beklagar, att man inom Stånden väl talar vidt och bredt
emot Utsk. och klandrar detsamma, men likväl icke vill begagna
sin grundlagseriliga rätt att nedsätta Utsk. till dess
behöriga underordnade plats, samt på egen hand afsluta
frågorna. Vid sådant förhållande synes det vara föga värdt
att komma med stora ord, hvarpå ingen handling följer.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag vill icke hafva att förebrå
mig några stora ord utan resultater, och jag skulle
gerna se den kraft utöfvas, hvarigenom Utsk. kunde återföras
inom Jagen, helst jag sjelf påkallat verksamhet åt den
ännu bestämdare kraft, att nemi. afsätta Utsk.
Hr Hjärne: Jag tror mig finna, det Hr Cederschjölds
anmärkn. var riktad emot mig i afseende å mitt förfarande
vid föregående tillfällen, då jag motsatt mig, att vi här på
egen hand kunna uppgöra voter:spropos:r. Jag ansåg och
anser detta olagligt. Hvad den omtalade kraften beträffar,
så tror jag icke, att mycket deraf fordras för att begå olagligheter;
och jag tror icke, att man å någondera sidan kan
skryta af särdeles kraft i dessa frågor.
Frih, Cederström, Jac.: Åtskilliga ledamöter hafva
funnit sig sårade af slutperioden i Utsk:s memor. Detta intryck
härleder sig endast från den oriktiga uppfattning af
grundlagens föreskrifter, som hindra dem att inse, det ett
af Gonstit.Utsk. uppgjordt förslag till grundlagsändring icke
kan vid första riksdagen ogillas; och hvad angår Utsk:s yttrande,
att R. o. Ad. icke åsyftat förändring i sak, så, och
då något förslag icke blifvit uppgifvet i stället för det man
Ogillat, lärer berörde yttrande äga fullkomlig grund. Man
bar sagt, att stora ord och mycket klander afhöras, men
klagat öfver bristande kraft i handling. Jag tror, att lagen
i detta fall velat förebygga begge delarna. Att den dertill
icke ägt nog kraft har erfarenheten visat; och häraf åter
skall framtiden visa följderna. Öfvertygad är jag, att denna
framtid skall gilla, det Utsk. icke låtit utaf Ståndens
otillbörliga yrkanden föra sig på sidan af lagen.
Constit.Utsk:s memor. Wto 98 lades till handltna.
1 nyo föredrogs Constit,Utsk:s memor. Wto 99 med förslag
till en redactionsförändring i 114 § Reg.F.
Hr
Den 12 Mars e. m.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag anser få §§ uti våra
grundlagar vara i så högt behof af en förändrad redaction
som den 144 § * Reg.F.; men just derföre anser jag äfven
den knapphändiga behandling, Utsi. lemnat den väckta frågan
om förändring uti denna §, icke leda till det åsyftade
ändamålet. Jag förmår icke heller inse företrädet af Utsk:s
redactionsförslag framför §:s nuvar. lydelse; och då jag
altså icke kan hänföra detta grundlagsändringsförslag till
den kategori, deruti hvarje sådant, enligt grundlagens uttryckliga
föreskrift, bör befinna sig, nemi. vara högst nödigt
eller nyttigt, yrkar jag, att R. o. Ad. måtte såsom sin
gemensamma tanke förklara ifrågavar. förslag vara hvarken
nödigt eller nyttigt.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Upplysningsvis fåi*
jag nämna, att då frågan första gången förevar i Utsk., blef
det genom votering afgjordt, att ändring uti § borde äga
rum till följd af den väckta motionen om privilegiernas afskaffande;
men då begärdes frågan om sjelfva redactionen
på bordet, och då ärendet vid nästa tillfälle förekom, vai*
minoriteten förstärkt med 2 röster, så att beslutet nu blef*
att blott en obetydlig ordförändring skulle äga rum, utan
alt sjelfva saken derigenom förändrades. Då slutligen justeringen
af expeditionen förevar, var det nära, att den första
majoriteten åter hade gjort sig gällande. Jag nämner
detta för att visa, huru knapp majoriteten varit. Men under
discussionen i ämnet upplystes åtskilligt, som ej saknar
märkvärdighet. Deribland t. ex., att, då 114 § endast omtalar
Rikets Ständers privilegier, dermed torde hafva
menats blott deras representationsrätt, som i hela Reg.-  forinen för öfrigt alldeles icke omtalas. Besynnerligt är det
ock, att uti 75 § Riksd.Ordn., hvarutinnan stadgas, hvad
som fordras för beslut i olika frågor, är 114 § icke undantagen
från dem, hvari ändring kan tillvägabringas medelst
3 Stånds beslut. Jag har velat uppgifva detta för att fästa
Ståndets uppmärksamhet på en sådan oformlighet*
Frih. Cederström, Jac.: Hvad den siste talaren omnämnt,
är långt ifrån att vara en oformlighet* enkla fada.
Det synes nemi. klart, att endast sista mom. af n4 § har
afseende på ståndsprivilegierna. t morn* deremot rörer R«
St:s fri- och rättigheter och har tillkommit, på det icke,
uti ett revolutionstillstånd, en representation brådstörtande
måtte tillskapas efter urbilden t. ex. af det Franska Natio.
nalconventet. Af tiden väntade man erforderliga förbättringar.
Naturligt är det ock* att, då i5 § Riksd.Ordn. uppfattar
Ståndens förmåner, det sednare mom. af i>4 § icke
behöft citeras i ?5 § Riksd.Ordn. Jag har, såsom af betänk.
inhemtas, reserverat mig emot de af Utsk. anförda
motiver, då man deri nemi. sagt R. St. eller RiksStlm
20 H. 26
202
Den 12 Mars e. m.
Borgare- och BondeStln trodde sig dermed gifva helgd ät
privilegierna; men för min del tror jag icke, att rootiverna
för en lag gifva helgd åt densamma, utan åstadkomma de
fast hellre, dä de äro af beskaffenhet som de ifrägavar.,
skefva omdömen om deras opinion, som stiftat lagen, och
gifva denna en annan betydelse, än ordalagen innebära. Jag
yrkar altså, att, med ogillande af motiverna, förslaget mä
förklaras hvilande till nästa riksdag.
Hr Stuart: Mig skulle det i sanning förefalla högst
besynnerligt, om R. o. Ad. förklarade sig till grundlagsenlig
behandling godkänna ett lagförslag, hvilket vore bygdt
på motiver, som Ståndet måste enhälligt ogilla. Jag instämmer
fullkomligt i Frih. Cederströms emot Utsk:s framställning
afgifna reservation, emedan jag anser, att de af
Utsk. anförda motiver för den föreslagna förändringen skulle,
derest de af It. St. godkändes, komma att utgöra ett ytterligare
stöd för ståndsprivilegiernas framtida bibehållande.
Men jemte det jag sålunda anser berörde motiver böra ogillas,
tillstyrker jag, att hela förslaget måtte af R. o. Ad. på
enahanda sätt bedömas.
R. o. Ad. förklarade såsom sin gemensamma tanka den
anmärkn., att den af Constit.Utsk. föreslagna förändring af
ii4 § Reg-F. icke är nyttig eller nödvändig.
Företogs till pröfning StatsUtsk:s d. 5 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 4'9> i anledn. af väckt motion om de
vilkor, hvarpå Fullmägtige i Riksg.cont. äga att upptaga lån.
Gr. von Fersen, Hans: I ett föregående plenum, då
betänk. N:o 417 förevar, framställde Hrr Stråle och Lagerhjelm
åtskilliga anmärkn:r, afseende sättet för liqviderande
af Riksg:scont:s skuld. Jag ansåg dessa anmärkn:r lämpligast
kunna föredragas i sammanhang med detta betänk. JNT:o
4ig; och på hemställan derom uppskjöto bemäldta ledamöter
fullföljden af sina påståenden, under förutsättning att
nu få tillfälle förnya desamma. Emedlertid äro motionärerna
icke nu tillstädes, förmodligen emedan de icke känna,
att frågan i dag skulle för andra gången förekomma. Jag
yrkar altså återremiss af betänk, på grund af ofvanberörde
anmärkntr, på det tillfälle för fullföljden af desamma icke
må Hrr Stråle och Lagerhjelm betagas.
Gr Frölich, Da v., Jag har försett mig med en promemoria,
ang:de Riksg:seont:s och Bankens affärer. Den är
1 ark, och om Gr. v. Fersens förslag antoges torde det vara
onödigt att här uppläsa densamma, fastän den i alla fall
kunde få åtfölja till Utsk. såsom ett af mig afgifvit anförande.
Hr Stuart, Carl Gust,: Jag kan icke finna de af Gr,
v. Fersen anförda skäl tillräckligt gällande för att föranleda
Den t2 Mars c. m.
en återremiss af förevar. betänk., och jag hemställer till den
ädle Grtns eget bepröfvande, huruvida han anser den anmärkta
omständigheten, att motionären jemte en annan ledamot
nu tillfälligtvis icke äro här närvarande, vara af den
vigt, att ett nytt förändradt utlåt, bör, på grund deraf,
kunna från StatsUtsk. förväntas. För min del finner jag
icke något hufvudsakligt att vid detta betänk, erinra, och.
anhåller altså om bifall till detsamma. Jag önskar visserligen,
att Utsk. måtte inför R. St. fullständigt utreda Riksg.-  contrs nuvar. ställning; mén jag anser en sådan utredning
alltför väl kunna erhållas, utan att en återremiss af det nu
sednast föredragna betänk, för den orsaken erfordras. För
öfrigt kan jag icke inse, huru ett afslag till den ifrågavar.
motionen skulle kunna lägga något hinder i vägen för R.
St. att bestämma hvilka föreskrifter som helst i afseende på
reglerandet af Riksgtscontrs lånerörelse för innevar. år. Jag
anhåller om bifall till betänk.
Frih. Gederström, Jac.: Den af Hr Lagerhjelm framställda
anmärkn., hvilken han förbehöll sig att vid detta
tillfälle få fullfölja, är till prot. aflemnad, och jag begär,
att den må blifva uppläst.
Hr Lagerhjelms i prot. för d. 9 dennes e. m. intagna
förslag till beslut rör:de sättet för Riksg.contrs upplåning
upplästes.
Frih. Cederström: Under discussionen öfver betänk.
N:o 417 fastades Hr Lagerhjelms uppmärksamhet derå, att
detta betänk. N:o 4*9 var af beskaffenhet att kunna inrymma
hans anmärkn:r, samt att han då borde göra sin mening
gällande. Då nu R. o. Ad. afgjort den förra frågan och
skiljt sig något från PresteSt:s deröfver fattade beslut, men
icke yttrat sig ang:de upptagande af nödiga medel, och det
likväl är af vigt, att Statscont^icke saknar medel till betäckande
af erkända behof, är det nödvändigt, att, till fyllande
af Statscont:s inträffande tillfälliga behof, Riksg:sconl:s fullmägtige
autoriseras att bereda sig credit hos handlande i
Sverige mot erläggande af högst £ proc. af creditbeloppet
samt högst 3 proc. för de medel, som gagnas och hvarför
obligationer med åtta dagars uppsägningstid utfärdas. Jag
yrkar på grund af dessa anmärkn:r återremiss.
Gr. von Fersen: Det var icke under förutsättning,
alt Utsk. skulle hemta skal för frångående af dess beslut
från den omständighet, att 2:ne ledamöter nu icke äro här
tillstädes, utan jag anförde såsom motiv för mitt yrkande,
att dessa ledamöter redan vid ett föregående tillfälle framställt
anmärkntr i ämnet och förbehållit sig att nu få dessa
under pröfning. För min del anser jag anmärkningarna förtjena
afseende till återremiss, hvilken åtgärd desto hellre
synes mig böra vidtagas, som Hr Stuarts egen antnärkn. ut
-
204
Deli ij Mars e. m.
gör ett giltigt skäl dertill, enär denna, så vidt ej deraf göres
särskild motion, ej lärer blifva besvarad. Jag fortfar
att begära återremiss.
Hr Rosenblad, Bernil.: Enligt min tanka bar Hr
Stuart rätt deri, att Gr. v. Fersens skäl icke synas vara tillräckliga
för återremiss. Det högsta, Hrr Lagerhjelm och
Stråle kunnat fordra, var att vid föredragning af detta betänk.
N:o 4‘9 ^ förnya deras vid W:o 4*7 framställda anmärkntr.
Om de försumma detta, lära väl minst deras motståndare
behöfva hålla dem ryggen fri. Jag skulle således
helst se, att betänk, bifölles; men för att icke anses brista
i grannlagenhet eller loyaute', skall jag icke sätta mig emot
återremissen, utan anhåller blott att, i händelse de under
en föregående discussion gjorda anmärkn:r skola återremissen
åtfölja, jemväl må bifogas, hvad emot dessa anmärkn:r
vid samma tillfälle blifvit yttradt. Det lämpligaste synes
mig dock vara, att återremissen endast kommer att upptaga,
hvad i dag uti ämnet blifvit yttradt, helst Hr Lagerhjelm
och Frih. Klingspor hafva sig öppet att uti ett sednare
plenum afgifva de anmärkntr, de kunna önska få pröf\ade
i sammanhang med återremissen.
Gr. Frölich: Jag är förekommen af den siste talaren.
Skall remissen åtföljas af hvad vid ett föregående tillfälle å
ena sidan blifvit anfördt, så bör ock det medfölja, som
blifvit yttradt å den andra. Bäst torde likväl vara, att endast
denna discussion åtföljer, samt att de, som vilja göra
ytterligare anmärk:r, få sig öppet att särskildt framställa dem.
Frih. Klingspor, Maur.: Jag begärde ordet blott
för att upplysa Hr Rosenblad, att jag är här närvar., samt
att någon anmärka- af mig icke är reserverad till fullföljd,
utan återtog jag, hvad jag i det afseendet anförde, sedan
jag upplystes derom, att frågan redan vore af R. St. afgjord.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: lag begärde ordet, dels i
den tanka, att Frih. Klingspor icke var närvar., dels ock
för att anhålla, det den förra discussionen i ämnet må åtfölja
återremissen, i fall den beslutas, på det Utsk. icke
må inledas till den föreställning, att R. o. Ad. gifvit ett
tillstyrkande, som strider emot a, b, c i financeläran.
Hr Stuart: Så vida återremissen skall grunda sig på
Hr Lagerhjelms anmärkn. ang:de utgifvandet af s. k. å-vistaobligationer,
får jag bestämdt bestrida densamma, aldenslund
en återremiss på denna grund skulle utmärka, att
pluraliteten inom Ståndet delat de uti anmärkn. yttrade åsigter,
emot hvilkas godkännande jag åtminstone får högligen
protestera. Jag har icke heller hort någon ogilla Utsk:s
utlåt., och Hr Lagerhjelm har sig ju i allt fall öppet att såsom
en ny motion söka få sitt förslag af R. St. antaget.
Den 12 Mars e. m.
205
FIr Hjärne, Harald: Jag ber alt få fästa uppmärksamheten
på det högst ovanliga förhållande, att man yrkar
återremiss på grund af anmärkn:r, dem man ogillar. Jag
finner val, att motivet endast är ett höflighetsbevis mot
dem, som vid förra tillfället icke fingo sin mening gällande;
men det synes mig, som man såmedelst sträckte considerationerna
något långt, då alla, utom Frih. Gederström,
ogillat det förslag, som skulle utgöra skälet för återremissen.
Jag yrkar bifall till betänk.
Gr. Frölich: Jag bekänner, att jag något förhastadt
instämde med FIr Rosenblad. Sedan Frih. Klingspor återtagit
sin anmärkn., och förhållandet i öfrigt verkligen är sådant,
som Hrr Stuart och Hjärne uppgifvit det, att pluraliteten
nemi. önskar bifalla betänk., yrkar jag altså ett sådant
beslut.
Frih. Cederström: Jag anhåller att få erinra derom,
att FIr Lagerhjelm, då betänk. N:o 417 förevar, under vilkor
att beslutet deröfver icke lade hinder i vägen för hans
förslag, afstod från fullföljd deraf för det närvar. Skulle
R. o. Ad. nu vägra åteiTemiss å detta betänk. N:o 4'9>
vore det ett förbiseende af hvad R. o. Ad. medgifvit Hr
Lagerhjelm. Dessutom är det icke blott detta förhållande,
som föranleder återremiss. RiksStms olika beslut i afseende
å förstnämnda betänk, ger anledn. till tvekan hos Riksgtscont:s
fullmägtige, huru de böra förfara, då det deremot
är nödigt, att fullmägtige äga bestämda föreskrifter att rätta
sig efter, enär det eljest skulle kunna hända, attén brist
i de bestämda statsbehofven komme att uppstå, den Riksg.-  cont. icke förmådde fylla. Då emedlertid omtankan för
statsmachinens ordentliga gång fordrar, att någon säker utväg
vidtages i berörde afseende, är det oundvikligt, att frågan
måste fullständigt utredas, detta må då leda till antagande
af FIr Lagerhjelms eller något annat förslag. Jag
fortfar altså att yrka återremiss och har icke något emot,
att samtliga yttranden i ämnet må åtfölja.
Hr Rosenblad: Jag har af de sednare yttrandena förnummit,
att det icke vinner bifall att vara loyal emot sina
motståndare. För min del godkänner jag betänk, både i afseende
å motiv och resultat samt bestrider altså FIr Lagerhjelms
förslag; men R. o. Ad. torde påminna sig, att Ståndet
så godt som gifvit på hand, att berörde förslag vid
detta tillfälle skulle få göra sig gällande till pröfning, och
då synes mig mindre loyalt att nu afskära en sådan genom
vägran af återremiss. Emedlertid, om pluraliteten af Stån^
det på det sätt pröfvar Hr Lagerhjelms anmärkn., att dea
icke anses förtjena afseende till återremiss, så torde det bä-=
sta och enklaste blifva att nu bifalla betänk.
Frih. Rålamb, Claes: Det beslut, som It. o. Ad. i>y—
20Ö
Den ia Mars e. m.
ligen fattat i afseende 3 regleringen af Riksg:scont:s ställning,
innebär visserligen bevis pä, att man önskar Cont:s
affärer på reda fotter samt att återställa dess credit. Men
om man kastar ögat på de utbetalningar, som förestå Cont.
redan under innevar. år, samt besinnar, att inkomsterna
icke inflyta förrän fram på året i836; om man derjemte
erinrar sig möjligheteft af en requisition af lilla creditivet
och spannmålscreditivet, samt dertill skulle inträffa, att brist
yppade sig å beräkningarna af öfverskotten för 1833 och
l834» sä visar det sig klart, att upplåningar måste vidtagas.
Då sålunda Cont. ofta eller ständigt kan vara i behof att
anlita allmänhetens penningetillgång, kan det lätteligen tänkas,
att lån icke alltid stå att erhålla emot de bestämda vil—
koren. Jag har derföre i egenskap af fullmägtig i Riksgrscont.
ansett det vara min pligt att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på möjligheten af sådana händelser samt å de
obehagliga följderna deraf, att Cont. icke på dagen kunde
uppfylla sina förbindelser; hvadan jag härmed får vördsamligen
föreslå, att förevar, betänk, må återremitteras med begäran,
att StatsUtsk. måtte utse och föreslå disponibla tillgångar
för Riksgrsconlts utgifter, intill dess lån binner upptagas
och de contraherade medlen influtit.
Hr Hjärne: Jag begärde ordet, då Frih. Cederström
förebrådde R. o. Ad., som skulle Ståndet vara på vägen att
bryta något till Hr Lagerhjelm gifvet löfte. För min del
får jag förklara, att om Hr Rosenblad ”gifvit på hand”
i berörde afseende, så har åtminstone jag icke gjort det;
och med Frih. Cederströms kännedom om grundlagen hade
jag icke trott, att det bort undfalla honom, att, i händelse
löfte om återremiss vore gifvet, hade beslut derom redan
blifvit faltadt, hvilket likväl ej är fallet. Man uppmanade
nemi. blott Hr Lagerhjelm att vid detta tillfälle söka göra
sin mening gällande; men att man på förhand skulle kunna
gifva löfte om beslut i ett ärende, som då ännu icke vore
föredraget, kan jag ej föreställa mig.
Gr. Frölich: Jag anhåller att få fästa mig något vid
Frih. Rålambs yttrande. Han har visat, uti hvilken ställ-»
ning Riksg:scont, kan komma, örn R. St. icke ordna affärerna,
och han har ganska riktigt framställt, att erforderliga
medel icke i år kunna hemtas från inkomsterna, hvilka först
påföljande år inflyta. Det är altså klart, att lån måste upptagas.
Men jag hemställer, om det af Hr Frih. afsedda mål
närmas derigenom, att man återremitterar förevar, betänk,
och såmedelst förespeglar nationen, att andra åtgärder behöfvas
för att bättra det beslut, vi redan fattat. Efter min
tanka kan Utsk. icke uppgifva något annat förslag, än att
taga penningarna ur Banken, om man icke anser det förra
beslutet leda till något resultat. Det blir då deras
sak, som bragt ställningen derhän, att Riksgtscont, ej kan
Den la Mars e. m.
uppfylla sin bestämmelse, att redogöra för sitt handlingssätt.
Att R. o. Ad. nu skulle yttra en misstro till det förra beslutet
kan jag ejYnedgifva; och oaktadt jag delar Frih. Rålambs
farhåga, önskar jag likväl bifall till detta betänk,
saint att det förra beslutet i ämnet må bringas till verkställighet.
Hr von Troil, Emil: Anledningen, hvarföre Hr Stråles
motion blifvit särskildt behandlad inom Utsk., är den,
att motionen icke inkom, förrän betänk, om Riksgfscontts
ställning redan livi lade på Utskrs bord. Då R. o. Ad. fattade
beslut öfver det förra betåpk., var dermed likväl äfven
denna fråga afgjord. Jag erkänner, att jag med förundran
hört ordföranden för fuilmägtige i Riksg:scont. tala om behof
af medel för att fylla uppkommande brister, innan
lånet hinner upptagas. Mig veterligen är intet lån beslutadt,
Utan man har lemnat åt fuilmägtige att upptaga
lån på lång eller kort tid efter omständigheterna, blott med
det vilkor, att längsta betalningstiden icke må öfverstiga i5
år. Fuilmägtige äro således oförhindrade att upptaga lån
på 3 månader, eller hvilken annan lid som helst. R. St.
hafva altså gjort hvad på dem ankommer, och fuilmägtige
böra nu kunna reda sig sjelfva. Åtminstone kan jag icke
finna, att det vore bättre att uppgöra bestämda detailföreskrifter;
utan måste det vara fördelaktigare att fritt få rätta
sig efter omständigheterna i hvarje särskildt fall, än att
nödgas följa på förhand uppgjorda reglementen. Jag tillstyrker
bifall till betänk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg de gjorda anmärkningarna hindra antagandet afStatsUtskrs
utlåt. N:o 4*9 och detsamma således böra återremitteras.
Ropades starka nej, blandade med ja.
StatsUtsk:s utlåt. Nio 4*9 blef derefter af R. o. Ad.
bifallet.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 5 dennes på bordet lagda
memor. A:o 4ao) ’ anledn. af fullmägtiges i Riksgtscont.
hemställan om en årlig nådegåfva till förre t. f. Öfvercominissarien
Åhman.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag anser de af Utsk. anförda
skäl icke vara fullt gällande för det resultat, hvari Utsk.
slädnät. Jag tror det icke vara rätt, att staten träder emellan
med uppoifringar för att lindra följderna af hvad någon
person genom uppenbar försummelse eller brottslighet sig
sjelf ådragit. Jag tillstyrker altså afslag å Utsk:s förevar,
betänk.
Hr von Troil, Emil: I anledn. af Hr Dalmans anmärkn.
får jag upplysa, att Utsk:s tillstyrkande liärledt sig
ao0
Den 12 Mars c. m.
från hemställan i ämnet af R. St:s fullmägtige i Riksgrscont.
Det förhållande, hvarom Utsk. upplystes, är, att den
ifrågavar. personen ägt lön på Riksg:scont:s indragningsstat
af 800 r:dr b:co årligen och afseende hela lifstiden. Sedan
samma person, f. d. Öfvercommissarien Åhman, undergått
concurs, hvari han dömdes såsom försumlig gäldenär, uppstod
fråga, huruvida han borde fortfarande få åtnjuta sin
innehafvande expectancelön. Härvid bade de lagkunnige
bland fullmägtige verkligen ansett, det Åhman icke lagligen
kunnat dömas lönen förlustig, fastän pluraliteten af fullmägtige
likväl i administrativ väg ansåg honom derifrån böra
entledigas. Vidare förekommer, att om Åhman sökt afsked,
hade han varit berättigad till pension af 600 r:dr btco årligen,
motsvarande ^ af lönen, och hvilken pension på intet
vilkor kunnat fråntagas honom. Under sådana omständigheter
hade fullmägtige, såsom en billig medelväg, föreslagit
för Åhman en årlig nådegåfva af 3oo r:dr, eller ett
lika belopp, som domstolen tillerkänt honom under concurstiden.
Jag känner icke vidare personen; men jag har ansett
mig böra lemna de upplysningar, hvarmed Riksgtscontts fullmägtige
förordat saken.
Gr. Horn, Claes Fredr.: I anledn. af den siste talarens
upplysningar torde R. o. Ad. finna, det här lärer vara
fråga om val emellan nåd och laglig rätt. Jag tyckte
mig åtminstone så uppfatta upplysningarna, som hade lagfarna
förklarat Åhman icke kunna fråndömas dess innehafde
expectancelön. Jag önskar honom åtnjutande af all möjlig
rättvisa; men med den kännedom, jag tror mig äga om
de personliga förhållandena i afseende på Åhman, kan jag
icke tillstädja, att honom tillerkännes någon nationalbelöning.
Jag måste altså afstyrka, att honom i form af nådegåfva eller
nationalbelöning tilldelas en enda skilling. Kan han i
domstolsväg vinna något, så bör det alltid stå honom öppet.
Hr von Troil: Förhållandet är verkligen, att de lagfarna
bland fullmägtige förklarade sig anse, det Åhman icke
lagligen kunde dömas från sin lön. Men då hans innehafda
tjenst i Assistancecont. var sådan, att det berott på fullmägtige
att derifrån entlediga, ansågo de sig, såsom administratörer,
höra fråntaga honom expectancen.
StatsUtskts raemor. N:o 420 återremitterades.
Föredrogs ånyo Stats- och BeviIln.Utsk:ns d. 5 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 56 i anledn. af åtskilliga motioner
om vissa handelsförmåner för Rikets norra provinser
och om exportpremier för vissa varor m. m.
Hr von Törne, Mich.: Det är bland hufvudgrunderna
för statsceconomien, att ett lands producter icke beläggas
-
Den ta Mars e. m.
gas med sä liög utförsel tull, att näringarna icke Lunna bära
sig. Då den allmänna tullfrågan förevar, uppstod fråga
om undantag för de norra provinserna, hvilka verkligen äro
så utblottade, att de behöfva allt möjligt understöd af det
allmänna. Att belägga trävaror med en tull af öfver 3o
proc., helst när denna skall tillämpas för en bland de vigtigaste
producter i provinser, hvilkas ställning nära gränsar
till nöd, måste alltid vara ett statsceconomiskt misstag, på
samina gång som det är en bestämd hårdhet och obillighet.
Jag yrkar på dessa grunder återremiss af betänk.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag förenar mig uti den
framställda anhållan om återremiss af delta betänk, och får,
såsom ytterligare skäl dertill, anföra, att jag anser tullfri
utförsel böla, på sätt motionären föreslagit, medgifvas de
ifrågavar. provinserna för deras producter och alster. Då
frågan om utförseltullen för trävaror förevar, föreslog jagen
allmän nedsättning deruti. Hvad de norra provinserna särskildt
beträffar, är en sådan lindring af ännu större behof
påkallad. Den minskning i tullintraderna, som häraf kunde
uppkomma, skulle säkerligen rikligt ersättas derigenom, att
R. St. vid kommande riksdagar icke behöfde bevilja ytterligare
afskrifningar för de åt dessa landskap af staten lemnade
understöd. Jag anser jemväl, att 3:dje punkten af motionen
bör bifallas. Det torde vara af stor vigt i statsceconomiskt
hänseende, att nämnde provinser sättas i tillfälle
begagna sina ymniga tillgångar å vissa rudimaterier. dag
är också fullkomligt öfvertygad, att hvarje vidtagen ändamålsenlig
åtgärd i sådan riktning skall inom en icke aflägsen
framtid medföra rika frukter. Likaledes anser jag 4;de
punkten af motionen böra gillas. Det vore högst önskligt,
att alla nuvar. dylika prohibitiva och restrictiva författningar
upphörde inom hela Riket; men dä stridiga enskilda interessen
och privilegier icke medgifva sådant, synes det
önskvärdt, alt åtminstone de norra provinserna mätte få åtnjuta
en fullkomlig frihet i idkandet af sina näringar. Af
dessa grunder, och på det R. St. må komma i tillfälle tillerkänna
ifrågavar. delar af Riket de förmåner, motionen
åsyftar, tillstyrker jag återremiss af betänk.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag är förekommen af
de sista taiarne och vill endas* tillägga, att ett ytterligare
skäl för åtnjutande af tullfri utförsel af norra provinsernas
producter är det, att kostnaden för transporten till lastageplatserna
och vidare, Sundska tullen (kc. är vida betydligare
än från Rikets vestra landskap. Det är af vigt att
sporra invånarne till undanrödjande af de hinder, som Iocala
förhållanden och gamla vanor lägga i vägen för industriens
utveckling i dessa provinser. Uti andra länder anse
lagstiftarne sig böra, långt ifrån att genom dryga lullafgif20
H. 27
310
Den 12 Mart c. m.
ter försvara afsättning af ortens production, uppmuntra en
sådan genom premier; och då motionären icke sträckt sitt
yrkande längre än till upphäfvande af de band, som tvinga
industrien, synes han dertill hafva haft allt skäl. Jag förenar
mig altså om återremiss.
Gr. Frölich, Da v.: Äfven jag instämmer i begä'ran
om återremiss med afseende å de delar, Hr Stuart omnämnt,
undantagande trävaror; men jag anser det betänkligt, att
nedsättning i tullafgifterna för denna vara, hvad nemi. plankor
och bjelkar beträffar, nu äger rum. Jag tror mig nemi.
känna, att de höga införseltaxorna å denna vara i England
innan kort komma att undergå nedsättning. Medgåfves nedsättning
i utförseltullen hos oss, så skulle det leda dertill,
att stora hyggen ägde rum, utan vinst eller nytta för landet
i det hela. Jag skulle derföre önska, att om frihet i öfriga
afseenden meddelades, undantag likväl måtte göras för
artikeln trävaror.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag bekänner, att jag tagit
alltför liten del i tulltaxans uppgörande för att bedöma,
huruvida de uppgifter äro riktiga, hvilka derur göras. Men
är det sannt, att exporten af vissa trävaror är belagd med
3o proc., så beklagar iag, att en så hög tull blifvit denna
vara ålagd, aliraraest i afseende å Norrland. Jag hoppas
dock på skälig, jemnkning härutinnan, enär Konungen bibehåller
sin rätt att nedsätta. Men det är af vigt, då det
står Ständerna öppet att sjelfva sträcka jemnkningen partielt
till norra provinserna, hvilka jag, lika med Hr Stuart,
finner vara deraf mest i behof, att icke försumma tillfälle
dertill. Jag instämmer således i allo med Hr Stuart och
finner intet skäl för Gr. Fröjichs motsatta anförande, likasom
jag icke kan inse, hvarföre man skall afvakta häfvandet
af det hinder, Hr Gr. uppgifvit, för att uppmuntra användandet
af våra stora skogar. Tag åtminstone bort 20
af de 3o proctn, så skall en ökad vinst deraf säkerligen
uppstå, hvilken ännu mer skall stiga, om Englands tullagar
undergå en erforderlig reform. Lika med Hr Stuart
finner jag det vara angeläget att icke längre lemna befordrandet
af de norra provinsernas framsteg ur sigte. Tvenne
Vigtiga tillfällen dertill har man redan låtit gå förlorade:
det ena, då Öfverflödet af capitaler på den Engelska marknaden
öfver allt sökte emploi och lätt hade kunnat ledas till
Lappmarkens grufvor; det andra, då fattigförsörjningscommitteerna
sökte colonisationer för sysselsättandet af dem,
som, af brist på arbetsförtjenst, voro föremål för de allm.
barmhertighetsanstalterna. Jag hoppas, att man icke må låta
ett tredje tillfälle gå sig ur händerna. Jag yrkar altså
återremiss.
Hr Stuart: Lika med Gr. Frölich och Hr Rosenblad
förmodar jag, att Engelska Parlamentet och Regeringen
Den 12 Mars e. m.
211
snart siola låta ändra detta lands skadliga och onaturliga
tullagar; men jag tror icke, att det är skal att, i afvaktan
derpå, uppskjuta åtgärder, ledande till Svenska industriens
förkofran, och jag linner destornindre auledn. till ett sådant
uppskof uti ifrågavar. hänseende, sorn England icke är den
enda afsättningsorten för våra trävaror, helst en stor del deraf
jemväl, särdeles under de sednare åren, blifvit afsänd till
Frankrike. Oberäknadt de norra provinsernas nu var. vanlottade
tillstånd, finner jag ett skäl för den yrkade nedsättningen
äfven i deras aflägsenhet från de orter, hvarifrån
llikets exportartiklar vanligen utgå. Såvida dessa provinser
skola kunna täfla med de öfriga i så många hänseenden framför
dem gynnade delarna af Riket, anser jag särskilda författningar
för dem höra gälla, ehuru jag i allmänhet icke
är vän af några undantagslagar. Jag skulle också tro, att
sågverksägare i Rikets öfriga provinser icke kunna få något
giltigt skäl att klaga öfver beviljandet af den nu föreslagna
tull-lindringen för denna Norrlands förnämsta och nästan enda
exportartikel.
Hr von Törne! Jag är förekommen af de sisla värda
talarne och vill blott tillägga, att de norra provinsernas
egentliga exportartikel just är trävaror. Skulle frågan om
lindring i utförseltullen derå förfalla, så vore ändamålet till
stor del förfeladt, ty det är just nämnde fråga, som är hufvudsak.
En nedsättning påkallas af det högsta behof. Jag
förnyar min begäran om återremiss.
Hr von Troil, Emil: Jag har med tillfredsställelse
varseblifvit välmeningen hos några ledamöter här för de
provinser, jag närmast tillhör, och jag önskade, att den måtte
göra sig gällande, då någon verklig fördel för nämnde
provinser är i (råga. Jag har inom Utskrn tillhört majoriteten
i förevar, fråga. Jag har nemi. ansett ett bifall till
motionen komma att förorsaka oreda för samhället, utan
fördel för de enskilda. Det är möjligt, att jag misstager
mig; men jag grundar mitt omdöme på den kännedom om
orten, jag sökt förskaffa mig. Hvad trävaror"beträffar, så,
om, hvad jag icke tror, en utförseltull af 3o proc., såsom
en värd ledamot nyss uppgifvit, är ålagd denna vara, är detta
så högt och nedsättning borde då äga rum för alla provinser,
som exportera denna vara. Jag tror, att det icke
är klokt alt företrädesvis forcera skogshuggningarna der,
hvarest återväxten går mest långsamt. Man kan icke ens
beräkna, när en skog af storverksträn kan hinna återväxa i
dessa hårda klimat. En mansålder är åtminstone icke dertill
tillräcklig. Skogarna i dessa provinser äro redan betydligt
medtagna i sednare tider. I händelse af sjökrig anlitas
de betydligt, och jag tror, att man icke bör befordra
alltför stora hyggen, såvida de skola tåla vid de starkare
påkänningar, som kunna komma i fråga. Jag anser tullen
312
Den 12 Mais c. m.
i
hos oss verka föga på denna export; den beror på den
större eller mindre efterfrågan, oell derpå återverkar hufvudsakligen
den Engelska tulln. Dessutom skulle den föreslagna
lindringen icke synnerligen inverka på de behöfvande
folkclasserna, utan egentligen komma några stora sågverksägare
till godo. Jag medgifver, att ett annat förhållande
äger rum med tjärutillverkningen; ty den är verkligen
en folknäring. Men lullafgiften, om jag minnes rätt, är för
denna vara blott 3 sk. pr tunna, hvilket synes vara ganska
obetydligt. Dessa båda artiklar utgöra egentligen landets
exportvara. Ortens öfriga produetion af ladugårdsskötsel
oell fiske säljes med mera fördel inom Riket. Hvad beträffar
sådana alster, hvilka raan hoppas framdeles kunna blifva
af vigt för orten, sora t. ex. pottaska, så äro de antingen
redan fria till utförsel, eller ock kan en sådan frihet,
gällande för hela Riket, utan svårighet af Regeringen beviljas.
Men om man antager särskilda tullagar för särskilda
provinser, skola stora olägenheter otvifvelaktigt deraf uppstå.
De öfriga föremålen för motionen synas mig hafva lika
litet skäl för sig, som det jag nu genomgått. Hvad nemi.
angår skattefrihet för inflyttande utländningar m. m., så finner
jag den frågan, så vidt den har afseende på en eller
annan person, alltför obetydlig. Är åter fråga om befordrandet
af stora coloniers inflyttning, så lida provinserna
verkligen icke någon brist på invånare. Folkmängden är i
betydlig tillökning, så att man snarare har att befara öfverpopulalion,
än folkbrist. I Westerbotten steg folkmängden
under sednaste decennium 20 proc., hvilket är det högsta någon
af våra provinser kan förete. Att någonting synnerligt
skulle uträttas genom utländska capitalers indragning i provinserna,
betviflar jag; ty hvad trävaruhandeln beträffar, är
denna redan uppdrifven så långt produetionen medgifver.
Hvad angår sädesproduetionen, kan denna icke der drifvas
i stort. Hade Westerbotten skolat odlas för dagspenning,
så skulle säkerligen kostnaden vida öfverstigit den odlade
jordens välde. De ökade skördarna äro framkallade genom
den inneboende driften till odlingar, som dessa provinsers
inbyggare pä bekostnad af otroliga mödor och besvär följa.
Det beräknade vinstbegäret synes i bredd dermed föga förmå.
Likasom passionen gör, alt man trotsar alla hinder för
alt tillfredsställa den, likaså har det varit, att jag så må
uttrycka mig, en passion att odla hos detta folk, som förmått
göra dessa oländiga marker produetiva. Jag har trott
mig böra lemna dessa upplysningar, men vill ej bestrida
å tef remissen.
Gr. Frölich: Jag är icke blott förekommen af den siste
talaren uti den del af frågan, som jag egentligen upptagit,
utan han har så fullständigt utredt ämnet äfven i öfriga
delar, att jag ej behöfde yttra mig, om jag icke ansåg
Den 12 Mars e. m.
213
mig böra svara på ett uttryck, som synbarligen var riktadt
åt mig personligen. För det första får jag förklara, att jag
icke kan tro, det utförseltuljen å trävaror blifvit förhöjd
ända till 3o proc. För öfrigt får jag upplysa, det jag icke
yrkade, alt man borde vänta på Engelska tullens nedsättning,
utan min mening var, att sådana förändringar komme
att äga rum i Engelska tulltaxan, att, genom möjligheten
att, utan den mest orimliga lull, införa vissa dimensioner
af trävaror, byggerierna inom landet skulle uppmuntras;
men jag fruktade, att om en tullfrihet för de Norrländska
provinserna nu medgåfves, sådant kunde leda till hyggen af
dyrbara piecer, hvilka, innan ändring uti Engelska tullagarna
ägt rum, i anseende till dessas nuvarande orimlighet
icke der kunna införas eller säljas. Det är kanske icke bekant,
att importtullen för vissa dimensioner stiger till hela
3 ä 4oo proc. öfver varans värde hos oss. Hr Stuart har
talat om öfriga sågverksägares klagan. Såsom landsman med
mig hade han bort veta, att jag äfven har sågverk; och jag
får upplysa honom om, att hans förutsättning om någon
klagan från mig, i händelse man skulle vilja medgifva den
föreslagna nedsättningen för Norrland, är ett fullkomligt misstag.
Likaså har han misstagit sig deri, att läget af de norra
provinsernas skogar är mindre fördelaktigt för exporten
än t. ex. Wermland; ty de förra ligga vid hafvet, och exportörerna
äga egna fartyg. Ilvad skogstillgången beträffar,
har jag derom icke någon särskild kunskap, utan åberopar
i det fallet Hr v. Troils anförande. Mig synes det alltid
oklokt att uppmuntra till skogsödning, utan att emotse en
betydlig vinst. Jag anser derjemte naturligt, att England
skall göra sig den fråga, då det ser en stor tillförsel af
Svenska trävaror, huru det kan vara behöfligt, alt England
nedsätter tullen, då det ser, att, med bibehållande af den
höga tullen, tillräcklig vara likväl erbjuder sig. Någon annan
verkande orsak till en tullnedsättning i England kan
icke uppstå än den, att Engelska folket fordrar att erhålla
varan för bättre pris. Nå väl! om man genom en i det hela
obetydlig nedsättning i tullen hos oss verkar en större
concurrens af varan på den Engelska marknaden, så skall
man ju dermed motverka den vigtiga nedsättningen i England.
Sådant borde man känna, innan man tillstyrker åtgärder,
hvilkas följder kunna blifva ganska skadliga. Då
jag för öfrigt icke finner något hinder för K. M. att vidtaga
de åtgärder, motionen i andra omständigheter åsyftar,
så, och med frångående af mitt förra yttrande i denna del,
finner jag numera intet skäl till återremiss äga rum.
Gr. von Fersen, Hans: Jag biträdde icke inom Utsk:n
den mening, som finnes uttalad i första punkten af betänk.
Jag är visserligen icke för exceptionslagar; men då
de norra provinserna, snart sagdt, kunna anses ställda uti
Den ij Mars c. ra.
ett exceptionelt förhållande till de öfriga provinserna af Riket,
hade jag trott, att det vore billigt att medgifva dem
den begärda fördelen. Jag har trott mig böra yttra denna
min tanka och sålunda redogöra för den åsigt, jag inom
Utsk:n yttrat. Hvad exporttullen å trävaror beträffar, så,
och oaktadt jag verkligen icke är i tillfälle att nu precist
bunna upplysa förhållandet, tviflar jag likväl, att den är så
hög som 3o proc. Dessutom får jag upplysa, det, enligt
en upprättad förteckning å exportafgifterna för de norra
provinserna, tullen å exporten uppgick lill 12 eller 1400
r:dr, hvilket tycktes ådagalägga, att tullen verkligen icke
varit så särdeles känbar, och att den åsyftade fördelen i
sjelfva verket blef obetydlig för provinsen, om den bifölles,
och för statsinkomsten af ingen Betydenhet.
Hr Dalman: Jag bekänner, att jag fann mig något
förundrad öfver Hr v. Troils teckning af den Norrländska
industrien. Den strider nemi. väsendtligt emot hvad jag derom
hittills både läst och hört samt funnit af länens styrelser
vitsordadt, äfvensom emot hvad sakkunniga män, uppsända
för att undersöka ställningen, i frågan yttrat. Jag
rår således ej för, att jag betviflar Hr v. Troils uppgifter i
vissa fall. Jag tror tvärtom, att en nog allmän och rättvis
klagan finnes öfver brist på afsättning och tillfälle till industriutveckling
i de ifrågnvar. provinserna, och jag anser
motionen åsyfta att fylla denna brist. För min del fäster
jag mindre vigt vid frågan om lindring i exporttullen för
trävaror, men desto mer vid bifall till 3:dje och 4;de punkterna
af motionen, och jag tror, att tillfället för beredandet
af det goda, som med dessa förslag afses, icke bör förbigås.
Beträffande Gr. v. Fersens slutsats, att trävaruexporten
från de norra provinserna vore obetydlig, då tn11—
afgiften uppgått till endast 12 å i4oo r:dr om året, får jag
fästa uppmärksamheten derå, att större delen af denna vara
tager vägen om Stockholm och exporteras derifrån,
enär det är bekant, att nämnde provinser hafva en högst
obetydlig direct utländsk handel. Jag finner intet skäl tili
bestridande af återremissen.
Hr Rosenblad: Vid Hr v. Troils sakrika yttrande
ber jag att få göra två anmärknlr: 1:0 att då jag nämnde
3o proc. såsom exporttull för trävaror, var det icke på
grund af egen kännedom, utan derföre att jag hört det af
den förste talaren i ämnet. Den andra anmärkn. är den,
att då jag talat om utländska capitalers inledande, jag icke
hade afseende å de norra provinsernas odling till sädesproduetion,
utan odlingen af Lapplands mineralrikedomar. Att
jag i min antydan å denna del ej hade orätt må bäst synas,
då man påminner sig, huru Engelska capitaler i sednare
tider riktat sig mot Norrska sidan, och då det lärer finnas,
att de lika väl kunnat rikta sig åt Lappland. Jag hyllar
Den la Mars c.' m
a 15
icke dessa allmänna satser i statsoeeonomien för ett land af
så stor vidd oell så olika localbeskaffenhet som vårt. Icke
kan enahanda författning vara lämplig från Torneå till Ystad.
Jag vill altså tillstyrka det nyttiga, der det är nyttigt, och
afstyrka det skadliga, der det är skadligt. Jag är ockman
om, att undantag icke skola kunna föranleda missbruk, och
jag afstyrker derföre införselfrihet för spannmål. Men med
trävaruhandeln kan icke något missbruk ske, och det synes
äfven billigt att fästa något afseende å den så betydligt längre
väg, de norra provinserna hafva att transportera sin vara.
Jag fortfar att begära återremiss.
Hr von Törne: I anledn. af Hr v. Troils yttrande får
jag förklara, att jag på många trakter i de norra provinserna
funnit stora skogar, hvilka nu endast stå och ruttna
ned. Delta liar jag med mina egna ögon sett, och kan altså
intyga det.
Gr. von Fersen: Då jag nu erhållit BevilIn.Utsk:s tableati
öfver tulibeloppen, får jag meddela, att otillhuggna
sågblockar äro belagda med 33-J proc., hvilket har sin orsak
i den allm. grund, att råämnet bör vara belagdt med
låg införsel- och hög ulförseltull; och denna grundsats är
sålunda följd, att ju mindre varan varit förädlad, desto högre
har utförseltulln varit. I enlighet dermed finnas bräder,
som egentligen är det slag af varan som exporteras, belagd
nied 10 proc:s utförsel tull.
Hr af Ekenstam, Isr.: Äfven jag försökte inom Utsk:n
att åstadkomma lindring i utförseltullen för de norra
provinserna. Gr. v. Fersen har riktigt uppgifvit, att beloppet
deraf nu uppgår endast till den obetydliga sumuian i/joo
r:dr; men i samma mån ortens näringar få större utsträckning,
blifva äfven förmånerna betydligare. Då några premier
för industriens förkofran icke finnas att tillgå, har jag
åtminstone trott, att de föreslagna oskyldiga utvägarna skulle
kunna på försök medgifvas. Man säger väl, att undantagslagar
icke böra stiftas; men naturen sjelf har för de
ifrågavar. provinserna gjort undantag genom missväxter och
andra följder af localiteter, som fordra afseende. Sådana
undantagslagar finnas redan i beviIln:sförordn., t. ex. uti lindring
i bevillningen för de af c!imat och jordmån vanlottade
inbyggarne i de norra orterna. Jag förenar mig med
dem, som yrka återremiss.
Stats- och Bevil!n.Ulsk:ns betänk. N:o 56 återremitterades.
Ånyo föredrogs och bifölls Bevilln.-, Lag- och Oecon.-  Utsk:ns d. 5 dennes på bordet lagda betänk. Wto i5 i anledn.
af Hr Frih. Boyes, L., motion, ang:de brännvinsbrän
-
*ii6 IK&- 12 Mars e. ra.
ningsrätfighetens utöfvande för heraman, som fardagen den
i4 Mars tillträdas.
Företogs till profning BancoUtskrs d. 5 dennes på bordet
lagda memor. JN:o 106, med anmälan om åtskilliga förändringar
och tillägg i afseende på de under lit. a upptagna
allm. föreskrifter och stadganden i 4 a|'t. 5 afd. af i83o
års Bancoreglemente.
Hr Rosenblad, Bernh.: För att icke så sent på aftonen
längre upptaga tiden, skall jag inskränka mig till hvad
jag hufvudsakligen anser böra emot betänk, anmärkas. Det
är visserligen sannt, att många vederhäftighetsbetyg visa sig
ofullständiga och dessutom icke medföra något ansvar för
den, som utgifvit dem; men jag måste likväl instämma med
reservanterna deruti, att någon verification af domhafvandens
intyg utaf vederbörande presterskap är olämpligt. Den
enda controllen måste ligga i en daglig uppmärksamhet från
disconternas sida, så att de genom egna anteckningar sjelfva
kunna utröna, huruvida de företedda vederhäftighetsbetygen
förtjena tillit eller icke. Förgäfves skall man söka bereda
större pålitlighet genom det föreslagna åläggandet för
presterskapet. Jag anhåller om återremiss af betänk., och
skall framdeles ingifva skriftligt anförande i afseende å de
småsaker af redactionsförändringar och dylikt, som jag anser
böra iakttagas.
Hr af Ekenstam, Isr.: Äfven jag anhåller om återremiss
och får dervid göra de anmärkn:r, dels att anrnaningsbrefven
blifvit föreslagna att afgå först i4 dagar före
lånets förfallotid, då en månad hittills varit tiden. För aflägsna
orter är sådant nödvändigt, och jag yrkar bibehållande
af detta bruk. Föreskriften, att reverser på ojemnt
tiotal äro cassabla, kan jag icke heller gilla. Hittills hafva
sådana reverser gällt för närmaste tiotalet derunder, och jag
tror, att genom ovana hos allmogen att t. ex. evalvera från
riksgäld till banco m. m., reversalerna någon gång kunna
komma att ställas på ojemna tiotal, då den lånesökande, om
cassationsbeslutet skulle blifva det gällande, kunde deraf få
ganska stora olägenheter. Hvad beträlfar presterskapets påtecknande
af vederhäftighetsbevis, förenar jag mig med Hr
Rosenblad. Detta skulle lätteligen föranleda stridigheter
emellan pastor och åhörare, hvilka alltid måste vara otjenliga.
Åtskilliga stadganden äro i detta memor. N:o 106 föreslagna,
hvilka ingripa i den reorganisation, som discontdirectionen
förehaft till samma verks förbättring. Att förtiga
andra omständigheter, vill jag nu endast nämna det i
Utsk:s memor. saknade stadgande, om hvem som efter ver- '
kets nya organisation borde utfärda anmaningsbrefven. Uti
detta memor. j\f:o 106 förekomma några ord derom, tillkom
-
Den 12 Mars e. ra.
217
komna utan det hörande af Bancofullmägtige, sora anmärkningarna
vid återremitterade raeraor. N:o 91 yrka, hvarföre
jag, i sammanhang med det öfriga anhåller, att äfven detta
memor. Nio 106 må blifva Aterremittcrudt.
Gr. Frölich, Da v.: Jag skall icke motsätta mig återremiss,
utan tvärtom, som man säger, skjuta på med båda
händer. Hr Rosenblads anmärkn. är den väsendtligaste, och
i det afseendet har jag reserverat mig. Beträffande den siste
talarens anmärkn. mot tiden för anmaningsbrefs utfärdande,
har enahanda föreskrift hittills varit gällande, ehurh
praxis varit, alt brefven afgått en månad före förfallotiden.
Sådan lärer den väl äfven blifva hädanefter. Jag
instämmer i begäran om återremiss.
BancoUtskrs memor. N:o 106 återremitterades.
Frih. von Schulzenheim, Dav.: Jag tager mig friheten
fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på vigten af det nu
på föredragn:slistan först i ordningen befintliga BancoUtsk:s
betänk. N:o 107. Det är redan 2."ne gånger" bordlagdt, och
då tiden i afton är långt framliden, tror jag mig gå de flestas
önskningar till mötes, då jag söker bereda uppskof med
föredragningen såmedelst, att jag anhåller det, detta mål må
postponeras på listan och Ståndet besluta detsammas företagande
näst efter det, som, enligt redan fattadt beslut,
skall först i nästa plenum förekomma.
R. o. Ad. biföll Frih. v. Schulzenheims hemställan.
Vid förnyad föredragning lades till handhna BancoUtsk:s
d. 5 Mars på bordet lagda utlåt. N:o 108 till svar å
de inom 2:ne RiksSt. gjorda anmärkn:r i anledn. af Utskts
under Nio 71 afgifna betänk.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s d. 9 dennes på
bordet lagda utlåt. K:o 4ji i anledn, af Hr C. C. Hadings
motion, rörrde en förbättrad inredning af Riksg:scont:s förra
hus, som begagnas af de ofrälse RiksSltn samt R. St:s
Utskott, äfvensom en uti BondeSt. väckt motion i afseende
på förändring uti Ståndets sessionsrum.
Ånyo föredrogs Banco- och LagUtskins d. 9 dennes på
bordet lagda utlåt. Nio 4 i anledn. af gjorda anmärkn:r vid
Utsk:ns betänk. Nio 2, med förslag till lag för offentliga bolagsbanker.
Gr. Frölich, Dav.: Jag anhåller, att det nu föredragna
betänk. Nio 109 må ytterligare hvila och förekom
20
H. 28
ai8 Den 12 Mars e. m.
ma näst efter de alne, i afseende A ordningen för hvilkas
föredragning beslut redan blifvit fattade.
Gr. Frölichs hemställan bifölls af R. o. Ad.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda inkomna
handlingar från
Bevill nings-Utskott et:
N:o 54. angrde minskning i Utsk:s cancellipersonal och
vaktbetjening;
N:o 55. i anledn. af Hr Gr. v. Fersens, II., motion med
förslag tili bestämmande af lämplig tid, då de nya förordningarna,
ang:de allm. bevilln., brännvinsbränningen och
stämplade pappersafgiften samt tull- och posttaxorna skola
börja att tillämpas;
Lag-Utskottet:
N:o 178. öfver Hr W. F. Dalmans motion, att häktande
på grund af anklagelse för brott emot 5 cap. 1 § Missg.-  b:n ej matte äga rum förr än Konungen yttrat sig, huruvida
saken skall nedläggas eller icke, samt domaren derefter
pröfva t, om skäl lill häktande förefinnes.
II. R, o. Ad. åtskiljdes kl. J lili 10 e. rn.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den \f\ Mars 1835.
Plenum kl. io f. ra.
Justerades 9 prot.utdr. för d. 12 dennes e. m.
Ånyo föredrogs II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts d. 12 dennes
på bordet lagda motion om förändring af tiden för markegångssättningarna
och uppsägning af räntespannmål, äfvensom
utdelning af forselsedlarna, m. m.
Frih. Cederström, Jac.: Då H. Ex. Hr Gr. afWetterstedt
anförde det nu upplästa yttrandet, anhöll jag att,
i händelse af remiss deraf, få vidfoga några anmärknrr om
behofvet af rättelse uti i8r5 års författning, och att den
markegång, som sättes den i5 Jan., icke må gälla för det
förflutna, utan för det åratalets uppbörd. Jag har sedermera
närmare öfvertänkt detta ämne och uppsatt mina tankar
deröfver. Den korta tiden emellan dessa begge plenidagar
torde ursägta, om något möjligen blifvit förbigånget.
Den 14 Mars.
219
Frih. Cederström uppläste derefter följande:
Till vinnande af det ändamål, Gr. af Wetlerstedts förslag
åsyftar, nemi. att de pris, som genom markegången
årligen bestämmas å aila slags räntepersedel' m. nu, må
blifva ett verkligt medium af hvad prisen under loppet af
föregående året varit, så att, utan rubbning i rättsförhållanden,
den räntetagare och räntegifvare hittills tillerkända
ömsesidiga uppsägningsrätt till leverering in natura må kunna
upphöra, fordras icke ensamt att förflytta tiden för markegångssättningen
från första dagarna af Nov. eller Dec.
månader till d. i5 Jan., utan jemväl att föregående årets
pris, qvartalsvis uppgifna.och pröfvade, komma att, sedan
medium deraf blifvit beräknadt, bestämma de pris, som i
markegångstaxan skola uppföras; att taxan, som fastställes i
Jan., kommer att gälla för samma års uppbörd (ty om den
skulle gälla för föregående årets, skulle oöfvervinnerliga
svårigheter deremot möta, samtliga uppbörds- och redogörelse-författningar
förändras, och uppbördsstämmorna , framflyttade,
inträffa under årstider, då allmogen icke utan betydliga
förluster kan vara frånvarande från jordbrukets);
att som samma års skörd, vid öfvergången till denna ordning,
kommer att tjena till grund för 2.'ne års uppbörd, bör
ändringen icke vidtaga, förrän markegångsprisen i det närmaste
motsvara medium af de tio sistförflutna årens markegång;
att sålunda i8i5 års K. förordn. icke vidare bl ifver
tillämplig, utan att i dess ställe en författning må utfärdas,
innehållande:
^ *'
Räntepersedlar af hvad beskaffenhet som helst skola hädanefter
utgöras med penningar efter markegångspris, der
ej frivillig öfverenskommelse om leverering in natura träffats.
. § 2-
Då de pris, som i årliga markegångstaxorna upptagas,
böra utgöra ett verkligt medium af dem, som allmänneligen
inom hvarje län under förflutna året varit gällande, skola u
landet uti allmänt utlysta sockenstämmor i slutet af Mars,
Juni, Sept. och Dec. månader priscouranter uppgöras, i sockenstämmo-protocollen
intagas och lill kronofogden i fögderiet
ingifvas. Uti dessa priscouranter bör all slags säd
upptagas, ehuru deribland sådana slag finnas, hvilka icke
bland ortens räntepersedlar ingå.
I städerna skola magistraterna vid samma tider upprätta
likartade priscouranter, upptagande de i städerna gängse
prisen, och dero till K. M:s Bef:h:de insända inom slutet
af förutnämnda månader.
§ 3-
Kronofogdarna skola upprätta sammandrag af de till
fögderiet hörande socknars priscouranter och uträkna medelprisen,
med rättighet och pligt att deryid göra de anmärkn:r,
hvartill fog förefinnes, hvarefter socknarnas priscouran
-
320
Den 14 Mars.
ler jemte sammandraget och kronofogdens utlåt, till K. M:s
J3ef:h:de insändas inom förutnämnde månaders utgång.
S-I-...
Öfver de från städerna och fögderierna inkomna pris—
couranter upprätte landscontoren sammandrag och uträkna
medelprisen, sorn genom K. M:s Bef:h:de kungöras första
eller allrasist andra söndagen i April, Juli, Oct. och Jan.,
då jemväl vanligt antal exemplar af kungörelsen jemte K.
M:s Bef:h:des utlåt, öfver prisen till KammarColhm insändas.
Räntetagare och räntegifvare kunna öfver de sålunda
upprättade priscouranter besvär anföra, som ingifvas å landscontoret
inom i5 dagar efter kungörandet i den socken elier
någondera af kyrkorna i det pastorat, der den klagande
pr boende. Konungens Bef:h:de åligge att besvären jemte
eget utlåtande, första eller allrasist andra postdagen efter
det besvären inkommit, till KammarColhm insända. Colhm
åligger att, inom i4 dagar från det besvären dit inkommit,
dem afgöra och beslutet till K. M:s Bef:h:de expediera,
som det till efterrättelse kungör och af kungörelsen insänder
vanligt antal exemplar till Colhm,
Kammar-advocatfiscalen , som af priscouranterna skall
hafva del, åligger tillse, huruvida något vid deras upprättande
å Kronans vägnar varit att påminna, och i sådant fall
sina påståenden, inom i4 dagar efter det han af priscou4'anterna
fått del, till Colhm ingifva, och talan vidare i laga
ordning utföra.
Fromma stiftelser äga, genom deras directioner eller laga
ombud i orten, inom ofvan föreskrifne tid, eller i KaramarColhm
inom 14 dagar, sedan priscouranterna dit inkommit,
sina besvär ingifva.
Rättelse uti priscouranterna, som KammarColhm, på
grund af anförda besvär, meddelar, blifve allmänneligen
inom länet gällande, så framt Collegii beslut icke genom
und. besvär öfverklagas, hvilka inom 14 dagar, räknade från
den dag, Collegii beslut af K, M:s Bef:h:de kungjordt blifvit,
ingifvas å landscancelliet, derifrån de, fortställda till
KammarColhm och derefter med Collegii utlåt, beledsagade,
i und. ingifvas, till K, M. inom 14 dagar från det de till
Colhm inkommit. Hvad K. M. beslutar, kungöres af K. Mts
J3ef:h:de till allmän efterrättelse, och insändes vanligt antal
exemplar af kungörelsen till KammarColhm.
§ 5.
R. Stts deputerade till markegångstaxans fastställande,
utsedde på sätt hvarje RiksSt. för sig derom förordnat, kaijas
af K. M:s Bef:h:de till någon dag emellan d. i5 och ao
Jan., för att, pä grund af de i laga ordning fastställda priscouranterna,
upprätta taxan till efterrättelse under det ingångna
året.
Den 14 Mars.
221
„ §6-
Besvär öfver taxan må icke kunna anföras, nied mindre
visas kan, att uträkningen utaf medelpriset i de fastställda
qvartals-priscouranterna är oriktig.
Frih. Cederström tilläde muntligen:
Jag anhåller, i händelse af remiss af H. Ex. Hr Gr. af
Wetterstedts motion, att detta anförande må få åtfölja till
Utsk. Särskildt får jag fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå,
att en förändring af markegångssättningstiden, som icke
tillika vore förenad med den förändring, att markegången
kommer att gälla för det löpande åratalet och icke lör det
förflutna årets upphörd, är rent af otänkbar, innan de författningar
blifvit ändrade, hvarpå uppbördsverket livilar,
emedan uppbörden, som, då markegången sättes i början af
Nov. eller Dec., knappast medhinnes inom Mars månads utgång,
ännu mindre skulle inom sagde tid medhinnas, om
tiden för markegångssättningen framflyttades till Jan. månad.
Hr Peyron, Gust. Abrah.: Öfver det upplästa
förslaget vill jag icke ingå i detailleradt yttrande. Jag
anser det, i förbigående sagdt, hvad det föreslagna sättet
för markegångens bestämmande angår, kunna vara nyttigt,
så framt det på behörig väg kan tillvägabringas; men hvad
dess tillämpning i afseende på tiden, för hvilken deri sålunda
bestämda markegången skulle vara gällande, beträffar,
får jag tillkännagifva, det jag tror, att det skulle innefatta
en orättvisa, om den markegångstaxa, som upprättas i Jan.
månad, skulle tjena till grund för afradens lösning det löpande
året, emedan derigenom händer, att såväl indelningstagare
som de, hvilka utarrenderat sin egendom, skulle få
ett föregående års afrad löst efter oriktig tarif. 1834 års
afrad skulle lösas efter i833 års pris; ty när taxan upprättas,
kan man icke veta, huru skörden blir det året, hva*
dan afraden komrae att lösas efter de grunder, som föregående
året blifvit lagda.
Hr af Billbergh, Joli. Peter: Då här nu är fråga
om remiss af II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts motion, så anhåller
jag att få fästa B. o. Ad:s uppmärksamhet på resultatet
af ett bifall dertill. Jag är af den bestämda öfvertygelse,
att R. o. Ad. på giltigare grunder kan bevilja remiss
af H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts motion, än R. o, Ad. beviljade
remiss af Frih. Palmstjernas; men man mäste tillse,
pm en remiss leder till något ändamål. Frih. Palmstjernas
motion remitterades derföre, att R. o. Ad. trodde, att StatsTJtsk.
i berörde förslag skulle finna en anledn. att bereda
en möjlighet för R. o. Ad. att fatta ett beslut i 5>:te punkten
af utlåt. JNT:o 3g3, som kunde förlikas med besluten öfver
föregående aldra och 3:dje punkterna; men af.StatsTJtsk:s
utlåt. N:o 4finnér R. o. Ad., alt Utsk. ansett sig icke
Den 14 Mars.
Is unna meddela yttrande öfver Frih. Palmstjernas motion,
dels emedan frågan är definitivt afgjord af alne Stånd och
dels emedan det beror af R. o. Ad. att utan ledning af
SiatsUtsk. fatta sitt beslut. För mig ligger det klart, att
samma yttrande med eller utan modificätioner kommer att
afgifvas öfver II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts motion. Hvad
hafva vi då dermed vunnit? Endast riksdagens fördröjande,
utan att frågan likväl måhända blifvit afgjord. Detta lärer
väl icke vara R. o. Ad:s mening; hvarföre jag anhåller, att
R. o. Ad. ville täckas taga i öfvervägande, innan frågan om
remiss afgöres, huruvida opinionerna hos R. o. Ad. kunna
sammanstämma deruti att antaga BondeStrs inbjudn. med
eller utan modificätioner. Jag gör mig den förhoppning,
att, om R. o. Ad. sammanstämmer i något beslut i denna
fråga, H. Ex. Ilr Gr. af Wetterstedt skall afstå från vidare
yrkande på remiss, emedan H. Ex. finge sin önskan uppfylld.
Man har under öfverläggningen uti sista plenum klart
inhemtat, att egentliga stötestenen mot antagandet af 5:te
punkten var tiden för markegångssättningen, hvilken omständighet
äfven föranledde H. Ex. att föreslå tidens framflyttande
till d. i5 Jan., och att såväl uppsägnings- som levererings-
och uppbörds-terminerna i samma mån borde framflyttas.
Om R. o. Ad. nu skulle täckas antaga BondeStrs
inbjudn. med den modification, som innefattar de bestämmelser,
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts motion innehåller,
så komme vi derigenom ifrån hela frågan. Jag har hört
invändningar häremot göras, bestående hufvudsakligen deruti,
att R. o. Ad. redan fattat sitt beslut i aldra punkten.
I anledn. deraf tager jag mig friheten hemställa, öm. ieke,
då BondeSt. inbjudit R. o. Äd. att ändra sitt beslut i 5:te
punkten, deruti ligger en inbjudn. att ändra sig i de punkter,
hvilka slå i sammanhang med den örte. Derföre har
StatsUtsk. uti sitt utlåt, öfver Frih. Palmstjernas motion
förklarat, alt StatsUtsk. anser för nödvändigt, att R. o. Ad.
bestämdt tillkännagifver, huruvida 2:dra punkten uti utlåt.
N:o 3g3 kan och bör qvarstå utan ali tillämpning uti 5:te
punkten. Denna inbjudn., som äfven är en inbjudn., lärer
R. o. Ad. så mycket mindre vilja frånsäga sig, som R. o. Ad.
förmodligen icke vill synas inför nationen hafva fattat beslut,
stridande både mot hvad afsigten varit och R. o. Ad:s
grundsatser och erkända ädelhet fordrar, genom att, i stället
för att bereda en lättnad, åstadkomma en förökad tunga
för räntegifvarne, hvilket skulle blifva följden af 5:te punktens
borttagande, under det aldra punkten qvarstår. Utom
det, att det således finnes ett lagligt skäl för antagandet af
RondeStts inbjudn. med modificätioner, är denna fråga underkastad
en lag, lika bindande som ett grundlags-stadganfle:
det äy nödvändighetens lag. Vilja vi icke stå såsom en
skamfläck inför hela nationell, att hafva synas vilja påbörda
täRfegifyarne större onqs än det, hvarmed de äro betunga
-
Den i4 Mars.
223
de, så måste vi vidtaga en ändring, som rättar misstaget.
På grund af livad jag nu anfort får jag föreslå It. o. Ad.
att antaga BondeSt.‘s inbjudn. med den modification uti ardra
oell 3:dje punkterna af utlåt. N:o 3g5, alt tiden för årliga
markegångssättningen bestämmes till d. i5 Jan.; att tiden
för uppsägningen, levereringen och uppbörden i förhållande
derefter framflyttas, och att det öfverlemnas åt K. M. att
bestämma dessa tider äfvensom tiden, då dessa förändringar
i tillämpningen skola vidtaga, med det mera, som dermed
äger gemenskap.
Hr Gunther, Carl Gust.: Då denna fråga i'sista,
plenum före va f, inskränkte den sig för det mesta till formen.
Då den nu ånyo förekommit, anhåller jag att få yttra
mig öfver såväl saken som formen. Hvad saken beträffar,
tror jag icke, att man vinner det ändamål, sorn åsyftas, genom
att remittera H. Ex. Hr Gr. af Wetlerstedts motiou,
hvaraf omöjligen det resultat k,an uppstå, som flera talare
förmodat; hvaremot ett beslut om remiss innefattar ett ganska
förderfligt prejudicat, så mycket skadligare, som det
framträdt under skydd af inflytelserika män. Jag vill icke
undersöka alla de följder, som kunna uppstå deraf, att motionen
remitteras. Jag vill blott häntyda på den vigtiga
omständigheten, att fältet derigenom öppnas för alla möjliga
oordningar i våra öfverläggningar. —• För att vinna en lättnad
i grundräntornas utgörande, tror jag ingen annan utväg
finnes, än att antaga Frih. Palmstjernas förslag, som åstadkommer
minsta rubbning i närvar, förhållanden; men att
vilja genomdrifva antagandet af den af Utsk. föreslagna förändring,
hvilken är radieal, tror jag vara fåfängt, sedan
a:ne Stånd förklarat sig deremot. Att upptaga H. Ex. Hr
Gr. af Wetterstedts förslag, för att bereda det till antagande
vid nästk. riksdag, vill jag icke bestrida; men alt inväfva
detsamma i frågan för dagen anser jag oriktigt och endast
ledande till olyckliga följder, utan att i saken medföra något
resultat. Jag får derföre föreslå, att R. o. Ad. täcktes
antaga Frih. Palmstjernas förslag och lemna det till svar på
BondeSt:s inbjudn. Hvad amendement, som dervid kan erfordras
i öfverensstämmelse med H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts
förslag, derom vill jag icke yttra mig, innan opinionen
deröfver inom Ståndet blifvit mera utvecklad; men om
någon vill bestrida antagandet af Frih. Palmstjernas förslag
och dervid stödja sig på Gr. Björnstjernas yttrande, skall
jag söka att till vederläggning upptaga samma yttrande,
hvarmed jag i annan händelse icke vill upptaga R. o.
Ad:s tid.
Hr von Hartmansdorff, Aug.l Jäg anhåller, att
Ilr Ridd.secret. täcktes uppläsa det beslöt, som R. o. Ad.
genom votering i sista plenum fattade och att derefter få
yttra mig.
a^4
Den 14 Mars.
Den af Hr v. Hartmansdorff begärda uppläsning verkStälldes.
Hr von Hartmansdorff: Af hvad nu är uppläst,
finner H. Ståndet sig hafva beslutat, alt BondeSt:s inbjudn.
och StatsUtsk:s utlåt, öfver Frih. Palmstjernas motion skola
hvila, intilldess R. o. Ad. afgjort, huruvida II. Ex. Hr Gr.
af Wetterstedts motion skall remitteras eller icke. Blott
den sista frågan är således nu föremål för öfverläggning.
Jag anhåller följaktligen, att R. o. Ad:s Hrr Ledamöter
måtte inskränka sina yttranden inom denna formfråga; äfvensom
jag vågar begära, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes
hålla oss dertill, på det vi må komma till något slut, och
denna dagen icke må förspillas lika som den förra. — En
talare har yttrat, att R. o. Ad. kunde, oberoende af B011-  deStts inbjudn. eller, rättare sagdt, i anledn. deraf, med
eller utan jemnkningar, antaga densamma; men sedan Ståndet
afgjort 5:te punkten i StatsUtsk:s utlåt. N:o 3g3, och
till yttermera visso deröfver voterat, kan R. o. Ad. icke
bryta detta beslut annorlunda, än till följd af inbjudn. från
ett annat Stånd. R. o. Ad:s svar måste således blifva antingen
bifall till inbjudn. eller afslag derå. Skulle deremot
Ståndet inlåta sig på jemnkningar' med anleda., vare sig af
Frih. Palmstjernas, Hr af Billberghs eller hvilket annat förslag
som helst, skulle Ståndet derigenom öppna vägen att
såväl i detta mål som alla andra bryta sönder, hvad som
en gång är gjordt. Våra öfverläggningar skulle blifva utan
ändamål, våra beslut utan bestånd och våra riksdagar utan
ända. Jag kan icke annat än afstyrka ett sådant förfärande,
under det jag för godkännandet af min mening vädjar icke
blott till R. o. Ad:s aktning för lag, utan äfven till dess
rättskänsla. Af skäl, som jag redan nämnt, vill jag nu icke
inlåta mig uti besvarande af Hr af Billberghs yttrande i
saken; men om R. o. Ad. skulle besluta att i dag företaga
hufvudsaken, skall jag, ehuru bröstsjuk och klen jag är,
söka visa den värde talaren, på hvilkendera sidan orättvisan
ligger, och på hvilken följaktligen den skamfläck skulle fästa
sig, hvilken han omtalat. I fall den siste värde talaren
skulle behaga uppgifva de delar af Gr. Björnstjernas yttrande,
mot hvilka han kan hafva något att anföra, så skall
jag försöka att vederlägga honom. Emedlertid vill jag blott
i allmänhet anmärka, att man lätteligen kan klandra den,
som är frånvarande och som man vet vara af sjukdom hindrad
att komma tillstädes och sig försvara.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag yttrade i förra plenum
den åsigt, att H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts motion numera
icke kunde till pröfning upptagas, utan åsidosättande
af de för målens behandling inom våra representativa församlingar
antagna former. Oaktadt ett noggrannt begrundan
-
Den 14 Mar >.
dande af ämnet under den sedermera förflutna tiden har jag
icke funnit skäl frångå denna min öfvertygelse, ölen i förhoppning,
att det med berörde motion nara likstämmiga
förslag, Hr af Billbergh nu framställt, kommer att medföra
den följd, att H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt finner anledn.
återkalla sin motion, enär det dermed åsyftade ändamål vinnes,
om detta förslag antages, afhåller jag mig för •närvar,
från att ingå uti en ytterligare utveckling af de skäl och
grunder, i stod hvaraf jag icke kan medgifva remiss af samma
motion. Hvad hufvudsaken beträffar, får jag förklara,
att jag liebst önskar, att BondeStts inb judil, blefve antagen
och StatsUtskts Utlåt, uti ifrågavar, hänseende oförändrädt
godkändt. Dock som jag tror 111ig äga anledn. befara, alt
sådant vid en blifvande votering icke skall blifva resultatet,
får jag tillkännagifva, det jag icke vill bestrida, att BondeSt:s
inbjudn. antages med vissa modificationer, i afseende
hvarpå jag, i valet emellan Frih. Palmstjernas och Hr af
Billberghs förslag, finner det sednare vara mera öfverensstämmande
med den ide', som legat till grund för Utskis
utlåt.; och jag anser således detsamma företrädesvis höra
antagas. Jag har redan förut yttrat den åsigt, det jag önskade,
att tiden för markegångssältningen blefve framflyttad.
Detta ändamål skulle äfven vinnas, om Hr af Billberghs
förslag antoges. — Derest R. St. nu skulle gilla de ifrågasatta
förändringarna uti hitintills gällande förordningar ang:de
räntegifvares och räntetagares inbördes rättigheter och skyldigheter,
kunde i allt fall dessa förändringar dock icke genast
bringas i verkställighet, utan komme bestämmandet af
tidpunkten derför att bero af verkställande magtens ytterligare
pröfning. Jag tror det således vara mest ändamålsenligt
att, på sätt Hr af Billbergh föreslagit, till K. M:s
bepröfvande framställa grunderna för de äskade förändringarna
samt hos K. M. i und. anmäla Representationens åsigt
i detta ämne, hvilken troligen icke af Regeringen lemnäs
Utan afseende, helst sedan R. St. rör:de denna fråga vid 2ine
riksdagar afgifvit nästan enahanda förslag och yttrande. För
öfrigt instämmer jag helt och hållet uti Hr af Billberghs
åsigt om det menliga för R. o. Ad:s anseende, att, sedan
2:dra punkten uti StatsUtskrs betänk, blifvit antagen, belt
och hållet förkasta den 5:te och derigenom, på de skattdragandes
bekostnad, tillskynda räntetagarne en opåräknad
och oförväntad tillökning uti deras inkomster. Hvad de uppgifna
och bestridda motsägelserna uti Gr. Björnstjernas yttrande
beträffar, så har äfven jag anmärkt dessa motsägelser
och tror mig icke urståndsatt att kunna uppgifva desamma,
hvilket likväl nu endast skulle gifva anledn. till en alltför
vidlyftig utveckling af ett ämne, sorn såväl vid denna sora
föregående riksdagar flera gånger blifvit mer än tillräckligen
utförligt behandladt. Jag får derföre, med anledn. af
20 H« 2g
1
Den 14 B.ar».
den siste värde talarens yttrande, endast förklara, att äfven
han, enligt min åsigt, vid samma tillfälle som Gr. Björnstjerna
gjorde sig skyldig till motsägelser, hvilka då genast
af flera talare anmärktes. Deremot instämmer jag med den
siste talaren uli den önskan, att våra beslut icke må lemnäs
utan-efterförd, att riksdagarna icke onödigtvis må förlängas
och att R. St. icke må förspilla allt anspråk på förtroende
till varaktigheten och orubbligheten af deras åtgärder.
På grund äfven af dessa skäl anhåller jag, att BondeStrs
inbjudn. må antagas med de utaf Hr af Billbergh föreslagna
modiflcationer.
Hr Hjärne, Harald: Då det blifvit satt i fråga, att
remiss af H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts motion icke skulle
kunna ske, anser jag det vara ändamålslöst att ingå i sjelfva
saken, förrän denna formfråga blifvit afgjord. Till de 2:ne
talare, som yrkat, den ene bifall till BondeSt:s inbjudn.
med eller utan modiflcationer och den andre bifall till Frih.
Palmstjernas förslag, vill jag blott göra den erinran, att
hvarken BondeStrs inbjudn. eller StatsUtskts utlåt, öfver Frih.
Palmstjernas motion ännu äro föredragna. Hvad remissen af
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts motion beträffar, har jag
derom så fullständigt yttrat mig uti förra plenum, att jag
nu icke behöfver upprepa min önskan, att den icke malte
äga rum. Man kan visserligen bestrida denna remiss på
grund af Riksd.Ordnts föreskrift, emedan det icke kan nekas,
att motionen i visst fall afser upprifvande af ett förut fattadt
beslut, om hvars frångående ingen inbjudn. har skett;
men jag finner numera dessa småaktiga former, som föreskrifvas
i åtskilliga §§ af Riksd.Ordn., så vidriga för mig att
begagna, att jag icke vill åberopa desamma. Det må vara
andia fritt att åberopa dem; jag kan det icke, emedan jag
anser dem icke böra finnas. Likväl önskar jag, att remiss
icke må äga rum, emedan jag lika med Hr af Billbergh
finner, att remissen icke kan leda till någon påföljd. Då
Frih. Palmstjernas motion remitterades, var, om jag icke
missminner mig, jag ensam om att, kanske något för envist,
bestrida remissen. Jag tog mig då friheten att förutsäga,
hvad StatsUtsk:s yttrande deröfver skulle blifva. Min
spådom slog in, ty StatsUtsk. har icke ansett sig kunna
upptaga frågan. Jag kan på denna grund icke föreställa
mig annat, än att StatsUtsk. på samma sätt kommer att behandla
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts motion, hvars remitterande
således icke kommer att leda till annat än ytterligare
tidsutdrägt med beslutets fattande öfver BondeStrs inbjudn.
Sjelfva saken har jag flera gånger sagt att jag anser
af stor vigt, men jag anser äfven af stor vigt att icke längre
uppskjuta att på ena eller andra sättet afgöra BondeStrs inbjudn.
; ty ehuru jag för närvar, hyser ganska litet hopp,
att denna sak skall komma att så behandlas, att den leder
Den i4 Mart.
till resultat i hufvudsaken, är jag likväl öfvertygad, att
genom hvarje ny tidsutdrägt en ny del borttages af det föga
hopp, som nu för mig återstår om framgång för saken. Hr
af Billbergh bar här anhållit, att R. o. Ad. skull? yttra
sig, huruvida R. o. Ad. vill företaga äfgörandet af sjelfva
frågan, emedan han förmodade, att H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt
i sådan händelse skulle vara benägen att återtaga
sin motion, emedan det sedermera vore H. Ex. öppet att
få sin motion gällande, såsom modification i beslutet. Jag
skulle verkligen önska, att så blefve förhållandet; men jag
finner, att R. o. Ad. icke kan på förhand yttra sig öfver
denna sak, utan att initiativet måste komma från motionären,
och om han återtager sin motion, blir följden, enligt
det i förra plenum fattade beslutet, att inbjudnlsfrågan genast
förekommer till afgörande, då det står en hvar öppet
att söka göra gällande de modificationer, han anser för
lämpligast. Jag bestrider visserligen icke remiss, men
jag önskar, att den icke måtte äga rum.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: För min del kan jag
icke dela den siste värde talarens åsigt, att grundlagens former
kunna i något afseende anses småaktiga, och jag fortfar
således på de grunder, jag i sista plenum utvecklat, att
bestrida remiss af H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts motion.
Det är af Hr af Billbergh yttradt, att han, ehuru ledamot
af StatsUtsk., misströstar, att remissen skulle föranleda till
något resultat. Då jag i sista plenum yttrade samma förmodan,
förebråddes det mig, att jag tilltrodde mig att med
en prophetisk blick skåda in i framtiden. Det tillfredsställer
mig derföre, att Hr af Billbergh nu delar enahanda förebråelse,
och detta är ett ytterligare skäl mot remiss af en
motion, som icke kan tjena till annat än tidsutdrägt. Hvad
beträffar ändamålet med motionen, så gillar och önskar
jag detta ändamål, blott det kan vinnas i grundlagsenlig
väg; och jag tror, att det kan, utan all remiss af motionen,
vinnas på det sätt, att det amendement, som Hr af Billbergh
föreslagit, kommer att utgöra eftersats till BondeSt:s
inbjudn. Jag har mycken anledn. att tro, att BondeSt., ehuru
visserligen mera tillfredsstäldt af ett ovilkorligt bifall tili
inbjudn., likväl icke skulle finna många betänkligheter vid
att antaga nämnde amendement; och då jag bestämdt tror,
att R. o. Ad., utan ett sådant amendement, icke kommer
att jemnka sitt beslut, så tror jag ej heller, att vi böra
uppskjuta antagandet häraf. Hr v. Hartmansdorff har yttrat,
att det vore oformligt, att R. o. Ad., i anledn. af en
inbjudn., förändrade ett af Ståndet redan fattadt beslut. Jag
medgifver, att dessa inbjudn:r, som hos oss vunnit häfd,
äro oformliga; men då de under såväl denna som föregående
riksdagar ägt rum och de under våra besynnerliga former
för riksdagsärendenas afgörande ofta äro, snart sagdt, 'ound
-
Den 14 Mari.
gängliga för att lomma till ett resultat, så lan jag iele se,
att vi vid ett tillfälle, då fråga är att i någon mån befrämja
follets interesse framför löntagarnes, böra göra ett undantag
från en regel, som vid så många andra tillfällen blifvit
följd, då fråga varit att befordra ett mot folkets motsatt
interesse. Jag yrkar således för min del, att Hr Gr. o.
Landtm, måtte vägra propos. till remiss af H. Ex. Hr Gr.
af Wetterstedt? motion, och hoppas, att H. Ex. finner sig
af de skäl, som jag och flera med mig anfört, och då H.
Ex. i allt fall synes lunna vinna sitt ändamål, föranlåten
att återtaga sin motion, hvarigenom vi lomma ifrån denna
formfråga och till hufvudsaken, deruti jag anhåller att, om
så fordras, ytterligare få utveckla mina åsigler.
Hr Gunther: Jag medgifver visserligen, att den sak,
som nu är i fråga, blifvit så fullständigt utvecklad, att någon
vidlyftig discussion derom nu icke borde uppstå; men
då, hvarje gång denna sak förekommer, nya motioner framkastas,
så är det icke mitt fel, att man ånyo måste undersöka,
huruvida de kunna stå tillsammans med och innefattas
uti hvad som utgör salen. Jag fruktar, att, om man
blott håller sig till formen, saken blir så intrasslad, att man
helt och hållet förlorar den. Jag föreslog antagande af
Frih. Palmstjernas förslag, såsom varande enda utvägen att
ernå något ändamål; ty att antaga det amendement, Hr af
Billbergh föreslagit, är detsamma som att skjuta upp saken
till nästa riksdag, emedan denna förändring fordrar så många
undersökningar och mötes af så många hinder och svårigheter,
för hvilka jag visserligen nu icke kan redogöra,
men som skola yppa sig för dem, som komma att behandla
saken, och hvilka föranledde våra förfäder, som stipulerade
närvar, förhållanden, att iakttaga de i ena och andra afseendet
nu bestämda tider.
Beträffande Hr v. Hartmansdorffs mot mig riktade yttrande
i afseende på hvad jag nämnde ronde Gr. Björnstjernas
yttrande uti hufvudsaken af detta ämne, får jag förklara,
att, ehuru obehagligt det var i anseende till Hr Gr:s
kända hinder att här tillslädesvara, jag endast af den anledn.
nämnde bans yttrande, att han var den ende, som
framställde något emot Frih. Palmstjernas förslag, och att
jag alltid skall finna mig uppmanad att yttra mig, då man
vill försvara fastställandet af en medelmarkegång såsom grund
för ränteberäkningen, men med bibehållandet af ömsesidig
uppsägningsrätt, såsom R. o. Ad:s beslut, hvilket Gr, Björnstjerna
vill försvara, för närvar- är, ehuru det dock omöjligen
kan souteneras äfven med ett snille sådant sorn NapoJeons
och en magt, 10 gånger större än hans, då deh var
som störst, emedan det är orimligt. —- Hvad angår orättvisan
uti TJtsk;s förslag, så är den mera skenbar än verklig;
men då man, för att förekomma denna orättvisa, vill antaga
Den 14 Mars.
en 10 års medelmarkegång, men bibehålla uppsägningsrätten
ömsesidig, så frågar jag, örn man icke öfvergår till en verklig
orättvisa i stället för den imaginära. Jag skulle önskat,
alt Gr. Björnstjerna verkställt sin hotelse alt väcka en motion
om ersättning för den förlust, som skulle tillskyndas
indelta armeen genom Frih. Palmstjernas förslag. Det hade
varit interessant alt förnimma, huru stor denna ersättning
kunnat yrkas, och hade varit ett sätt att få utredt, huruvida
indelta armeens förlust är imaginär eller verklig. Då
man säger,1 att Utskrs förslag icke innebär någon minskning
i grundräntan, utan endast en jemnare fördelning deraf, så
frågar jag, huru någon förlust kan uppstå för indelta armeen
, som har sig dessa räntor anslagna. Jag kan åtmin
stone
icke förklara det. Jag vill icke vidare uppehålla mig
vid detta ämne, då den supposition ät' framkastad, att H,
Ex. Hr Gr. af Wetterstedt återtager sin motion.
Gr. Frölich, Dav.: Jäg borde icke, då så många
ledamöter uppmanat H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt att återtaga
sin motion, gå i förväg med något yttrande derom.
Jag vill endast nämna, i hvilken dilemma R. o. Ad. blifvit
satt genom de yttranden för och mot formen, hvarmed man
här flera gånger i denna sak fäktat. Det torde icke kunna
nekas, att Hr v. Hartmansdorff och Hr Stuart hafva rätt
deruti, att R. St., enligt y5 § Riksd.Ordn., icke kunna än
dra
det beslut, de en gång fattat, på annat sätt, än tillföljd
af inbjudn. Likväl har man hört, alt, då det kommer till
afgörande af en fråga af den vigtiga beskaffenhet som den
närvar., åtskilliga Hrr vilja lösgöra sig från formerna, hvaremot
andra, som bestrida detta, göra detsamma, då de förklara,
att de med modificationer vilja antaga en inbjudn.
För min del har jag förut tillkännagifvit, att jag uti sådana
former, sorn* här äro i fråga, längesedan lösgjort mig
från alla former, hvarföre jag tillika får förklara, alt, derest
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt återkallar sin motion,
eller R. o. Ad. förvägrar remiss deraf, jag kommer att med
Ilr Stuart instämma i den önskan, att man måtte antaga
BondeSt:s inbjudn. med den modification, som Hr af Billbergh
föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke bestridt R,
o. Ad. rättighet att bifalla en inbjudn.; men jag har bestridt
Ståndet rättighet att bifalla annat än inbjudningen.
För att kunna bifalla denna, fordras dock, på sätt H. Ex.
Hr Gr. af Wetterstedt redan yttrat, alt markegångspriset
svarar mot räntornas verkliga värde. Vill man icke tillåta,
att ett förslag till sådan jemnkning och rättelse uppgöres,
så återstår i närvar, ögonblick icke annat, än att Ståndet
vidblifver sitt beslut. Jag motsätter mig icke, att man uppgör
ett förslag till en sådan rättelse, och bestrider således
icke heller remiss af H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts motion;
a3o
Den 14 Mars.
men deremot måste jag bestrida Hr af Billbergbs förslag,
sorn åsyftar att hoppa öfver rättelsen i markegångssättning
gen och likväl antaga BondeStts inbjudn., d. v. s. låta alla
räntetagare lida, hvad deraf kan följa, utan att anvisa dem
någon ersättning derför. Hr af Billbergh föreslår val, att
BondeStts inbjudn. skulle antagas med vilkor, att 1:0 tiden
för årliga markegångssättningen bestämmes till d. i5 Jan.
hvarje år; 2:0 att uppsägnings- och levereringstiderna, uppbördsstämmorna
samt redogörelse-tiderna derefter förflyttas,
och 3:o att åt K. M. öfverlemnas såväl att utsätta dessa
tider som den, när förändringen skall träda i verkställighet.
Då Hr af Billbergh säger, det han icke hoppas, att StatsUtsk.
skall göra afseende på den lagliga utväg till rättelse,
som H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt föreslagit, kan den värde
ledamoten då tro, att StatsUtsk. eller Stånden, i fall SlatsUtsk.
icke ville antaga Or af Billbergh» förslag, skulle vara
benäget att, med afvikande från den i grundlagarna föreskrifna
väg, till K. M. öfverlåta att afgöra ett så vigtigt
beskattningsmål som det ifrägavar., utan att ens hafva hört
StatsUtsk. Jag måste tillstå, att man synes bra litet ihågkomma
den ömtålighet om beskattningsrätten, som Ständerna
alltid hafva visat, om man tror, att de på det sättet,
nu eller vid en kommande riksdag, skulle lemna den ur sina
händer, allraminst då de skulle göra det på ett sätt, hvarigenom
en stor mängd medborgares rättigheter lemnades, utan
något Ständernas deltagande, till den andra Stalsmagtens
godtycke. Jag befarar icke, att en sådan magt skulle af
Konungen missbrukas; men deremot fruktar jag, att huru
än K. M. utöfvade en sådan beskattn:såtgärd, skulle den
likväl blifva föremål för det bittraste klander, kanske äfven
af dem, som nu yrka att åt Konungen öfverlemna densamma.
Jag tror således, att denna gåfva icke vore stort
att tacka för. — Såsom en förtjenst anser jag det böra tillräknas
Frih. Cederström att hafva velat uppgifva, huru
markegångssättningen skulle kunna uppgöras bättre an hittills.
Dertill är icke nog, såsom Hr af Billbergh tyckes tro,
att man förändrar tiden för markegångssättningen; man måste
äfven inrätta sammansättningen af committe'erna så, att
icke striden emellan olika interessen der förvandlas till ett
spel dem emellan, och att utgången icke kommer alt bero
på en lyckträff i stället för billighet. Jag anser derföre nödigt,
på sätt H. Ex. Hr Gr. Brahe uti förra plenum yttrade,
att en särskild uppmärksamhet egnas åt committeernas
sammansättning. Om således både tiden för markegångsprisets
bestämmande och committe'ernas sammansättning måste
tagas i öfvervägande, samt en del af uppbördsverket måste
rättas efter de förändringar, som i förenämnda afseenden
kunna vidtagas, så torde It. o. Ad. finna, att utarbetandet
häraf i Ståndens plena är ogörligt. Skall något sammanhang
i detta ärende vinnas, så måste det behandlas i Utsk.
Den 14 Mars.
Kan det iclie ske der under innevar. riksdag, ännu mindre
kan det ske inom Stånden, alldenstund en hvar torde inse,
att frågan i närvar, ögonblick icke är så förberedd, alt något
beslut deröfver kan fattas med hopp om framgång i
verkställigheten. De varda ledamöter, som ifra för förändringen,
borde ihågkomma, att en förändring, som är så
illa uppgjord, att den icke kan gå igenom, är sämre än ingen,
och gjorde bättre, om de gåfve sig litet tålamod, intilldess
man, om det icke medhinnes vid denna riksdag, åtminstone
vid en kommande kunde få ett antagligt förslag.
Jag anhåller, att It. o. Ad., utan att ingå i hufvudsaken,
ville inskränka sig till formfrågan och låta oss afgöra, om
icke remiss af H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts motion tillika
med Frih. Cederströms förslag uti detaillerna må bifallas
och att, i händelse af vägrad remiss, vi må tala i hufvudfrågan.
Om jag i någon mån gjort det uti detta yttrande,
så har det varit en följd af de ledamöters anföranden, hvilka
förut redan så gjort, och derigenom äfven tvungit mig
dertill.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det är icke utan en viss
förundran, jag i dag hört från samma håll, som förra plenum
bordläde Gr. af Wetterstedts motion, yrkas, att motionen
icke måtte få remitteras, utan att den sats, som
Hr Gr. yrkat, måtte intagas i beslutet för dagen. Hade
den ledamot, som under förra plenum bordläde motionen,
då haft samma tanka som nu, så hade vi haft hela frågan
på redigare fotter. Jag vill icke ingå uti granskning af
orsakerna, som föranledt delta förhållande, men finner mig
uppkallad att ytterligare yttra mig i detta ämne, då jag
funnit en af publicitetens organer hafva framställt min opinion
i ämnet från en alldeles oriktig synpunkt, i det han
trott, att jag delat Gr. af Wetterstedts åsigt. Jag får således
förnya mitt förklarande i denna del, att jag yrkat på
ett oinskränkt godkännande af StatsUtskrs förslag eller, som
är detsamma, af BondeSt:s inbjudn., men att, då här uppstod
fråga om ett amendement vid detta förslag, jag sökte
göra mig reda för orsakerna dertill, hvarvid jag trodde mig
finna, att detta amendement utgjorde ett vilkor för hela
sakens möjliga framgång; och då jag således funnit, att
framgången af en förståndig reglering af frågan berodde på
antagande af Gr. af Wetterstedts förslag, biträder jag detsamma,
likväl endast såsom ett nodfallsförslag, ty jag bekänner,
att jag icke tror, att tillämpningen deraf blir så lätt
eller ens möjlig i många fall.
Frih. Cederström har velat ådagalägga, att man icke
skulle kunna beräkna en markegångssättning i Jan. månad
för det förflutna, utan endast för det löpande uppbördsåret.
Jag biträder Hr Frih:s åsigt i visst afseende, ty jag tror,
att, om markegångssättningen framflyttas till Jan. månad,
Den 14 Mars.
dfet blir svårt att tillämpa den på föregående årets liquider;
men jag hemställer, om dessa liquider lämpligare kulnde
uppgöras efter en markegång, satt i början af föregående
året. Jag tror således, alt frågan om den 10-åriga markegången
involverar en alldeles ny fråga, nemi. en lagstiftning,
som förbjöd all annan iiquid än efter den io-åriga
markegången. Komme man dit, vore Fril). Cederslröms
förslag onekligen riktigt; men då Iiquid endast i contant
icke kan på längre tid ifrågasättas, utan natura-leverering
i vårt land ännu måste äga rum, finner jag, att någon annan
hufvudsaklig jemnkning, med hopp om framgång, för
närvar, icke kan ifrågakomma, än den StatsUtsk. föreslagit
eller Frih. Palmstjerna uppgifvit. Man har bestridt remiss
af Gr. af Wetterstedts motion, och till stöd derför åberopat
grundlagen. Jag anser en sådan grund för vägran af
remiss vara oriktig, ty den åberopade 75 § Riksd.Ordn. afser
R. St:s beslut, och jag kan icke erkänna, att R. St. vid
denna riksdag uti förevar, fråga fattat något beslut, om
hvars ändrande således icke heller är fråga, enär här endast
afses att ändra ett beslut, som R. o. Ad. för sin enskilda
del fattat; och lärer R. o. Ad. icke afstå från sin rättighet
att deruti göra den ändring, som finnes nödig. En tydning
af grundlagens bokstaf, som förbjöd det, skulle jag åtminstone
anse oriktig. Dessutom anser jag hela behandlingen
af frågan vara i hufvudsaklig grad skadlig för framgången
af ett dugligt förslag. När »man punktvis till afgörande
framställer ett förslag, bör man akta sig att punktvis ovilkorligen
bifalla detsamma, emedan man då kan bifalla en
punkt i början, som står i rak strid med en punkt i slutet,
utan bör man reservationsvis bifalla eller fatla beslut öfver
de särskilda punkterna och uppskjuta bestämda afgörandet,
till dess man fattat beslut öfver dem alla och tillsett, om
de stå i strid eller sammanhang med hvarandra. Nu är
det ådagalagdt, att de beslut, som af R. o. Ad. fattades
öfver 2:dra och 5:te punkterna, böra anses upphäfva hvarandra,
och R. o. Ad. måste således, såvida Ståndet icke
vill göra sig skyldigt till en stor oriktighet, frångå ettdera
beslutet. Jag yrkar då, att man antingen antager BondeStrs
inbjudn. eller låter beslutet i 2:dra punkten återgå.
Frågao, huruvida Hr. Gr. af Wetterstedts amendement skall
behandlas såom särskild motion eller nu inflyta i R. o. Ad:s
beslut är mig nästan likgiltig. Jag tror icke, att vi i det
fallet äro bundna af formerna att tillvägagå på det sätt,
som vi, efter bästa öfvertygelse, anse lämpligast.
Frjh. Roye, Ludv.: Jag kan icke förstå annat, än att
hvar och en, som vill ändamålet — och ändamålet är här
bifall till BondeSt:s inbjudn., såvida det står att förena med
bevarad rättvisa, lika för räntelagaren och räntegifvaren —,
må
-
Den 14 Mars.
233
måste det vara likgiltigt, om lian kommer till ändamålet
genom en form eller en annan; men då man i den ena möter
mig med svårigheter, som jag kan undvika med den andra,
så går jag till den sednare. Med anledn. häraf vågar
jag framställa den förmodan, att H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt,
derest ändamålet kail vinnas pä annan väg, icke lärer
lägga hinder i vägen derför genom vidhållande af sitt
förslag, jäg tror således, att enda sättet att göra sig lös
från ailä de erinringar, man gjort vid formfrågan, blir att
lemna å sido H. Ex:s motion och i antagandet af BondeStis
jnbjtidri. med det dertill nu föreslagna vilkor söka ändamålets
vinnande! En ledamot, Hr v. Hartmansdorff, harmedgifvit,
att vi kunna bifalla inbjuda., roen bar bestridt oss
rättigheten att dervid göra ett amendement. Jag kan icke
begripa annat, än att, om jag har rättighet att fatta ett
Större, ett mera genomgripande beslut, jag äfven har rättighet
att taga ett mindre. Då jag således har rättighet att
med bifall till inbjudn. helt och hållet upphäfva R. o. Ad:s
beslut, kan jag icke finna annat, än att vi kunna bifalla
samma inbjudn. med de vilkor, som modifiera dess verkan
och innefatta en rättvisa, som bör vara föremål för allas
vårt bemödande. När jag då kommit till deri öfvertygelsen
hos mig, att jag vill antaga Hr af BiIIberghs förslag, d. v.
s. inbjudn. med det amendement, alt tiden för markegångssättningen
framflyttas till d. i5 Jan., så uppställas deremot
flera svårigheter. Frih. Cederström har just derigenom, att
lian ingått uti detailfrågor, hvilka kunnat få en annan åsigt,
än han gifvit deråt, kommit till en svårighet, som jag tror
icke är så stor, som han framställer den. Men antagom
också, att svårigheter möta! Hafva vi icke gjort mycket,
om vi vid denna riksdag antagit principerna och åt K. M.
öfverlemna verkställigheten? Hafva vi icke redan då gått in
på förbättringarnas bana? Jag tror det. Jag har icke mycket
tänkt mig in i kameralväsendet; roen efter den framställning
af saken jag hört af Presidenten för Kammarrätten,
må den siste värde talaren förlåta mig, om jag mera
tror Presidenten af Billbergh än honom, ehuru jag visserligen
skulle vara böjd för att förena mig med Gr. Horn uti
motsägandet af Frih. Cederströms framställning, emedan den
mycket väl förtjenar motsägelse. Jag anhåller, att Hr Gr.
o. Landtm, täcktes hemställa till motionären H. Ex. Hr Gr.
af Wetterstedt, huruvida H. Ex. yrkar, att frågan om remiss
skall afgöras eller ej, på det vi, i fall detta hinder
ligger i vägen för hufvudsakens afgörande, snart måtte få
detsamma undanröjdt.
Hr af Billbergh: Uti formfrågan vill jag icke vidare
yttra mig, förrän vi fått svar på hemställningen till H.
Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, huruvida H. Ex. återkallar sin
ao H. 3o
234
Den n} Mars.
motion eller icke. Till min tillfredsställelse har jag hört,
att H. Ex. begärt ordet; och det är först sedan H. Ex. haft
tillfälle att yttra sig, som jag tror, att vi med bestämdhet
kunna komma till något afgörande. Det är egentligen i anleda.
af Hr v. Hartmansdorffs yttrande, som jag nu uppstigit.
Då Hr v. Hartmansdorff uppträdde efter Hr Gunther,
föreställde jag mig, att han skulle hafva sökt föreslå R. o.
Ad. något sätt att komma ifrån den uppenbara motsägelsen
emellan besluten vid a:dra och 5:te punkterna af utlåt. N:o
393. I det stället har Hr v. Hartmansdorff apostropherat
mitt förslag, såsom innebärande afsigten att åt K. M. öfverlemna
utöfningen af beskättnrsrätten. Jag känner för väl
den värde ledamotens skarpsynthet för att tro, att han uti
mitt förslag funnit någon verklig anledn. till den öfvertygelse
och det syftemål hos mig att åt K. M. vilja öfverlemna
en sådan rättighet. Jag hemställer till R. o. Ad., om
det är ett öfverlemnande af beskättnrsrätten, då mitt förslag
innehåller, att R. St. borde bestämma tiden för markegångssättningen
till d. i5 Jan., i förhållande hvartill uppsägningsoch
levereringstiderna, uppbördsstämmorna samt redogörelsetiderna
borde förflyttas, men öfverlemna åt K. M. att bestämma
dessa tider samt att förordna om tiden, då denna
förändring skall träda i verkställighet, dels derföre att det
ligger öfver R. Strs förmåga att befatta sig med en sak, så
ingripande uti hela uppbördssystemet som denna, och dels
emedan tiden icke medgifver det för R. St. Det måste ligga
klart för en hvar, att ett så bestämdt beslut, som mitt
förslag afser, icke kan innehålla något öfverlåtande af beskattnrsratten;
ty det är ingenting annat, som verkar på beskattningen,
än tiden för markegångssättningen och uppbördstiderna,
och då dessa tider af R. St. sjelfva bestämmas, kan
jag icke under något vilkor medgifva, att ett öfverlemnande
åt K. M., att i öfriga afseenden efter omständigheterna
förordna, innefattar någon rättighet att utöfva beskattningen.
Vidare vill jag nu icke yttra mig i ämnet.
Hr Dalman: Då jag var en bland dem, som i sista
plenum förnämligast yrkade, att H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts
motion icke måtte remitteras, anser jag mig skvldig
att lemna Gr. Horn en upplysning i anledn. af hans sista
yttrande. Jag kan icke fordra, att Hr Gr. lemnar någon
uppmärksamhet till hvad jag här yttrar; men protocollisten
är skyldig att göra det, och prot. skall upplysa, att jag
icke yttrade mig mot den sak, Hr Gr. af Wetterstedts motion
afhandlade, eller mot motionens innehåll, utan stödde
mitt bestridande af remiss dels derpå, att motionens remitterande
vore stridande emot grundlagen, och dels på det
skälet, att remissen endast skulle föranleda till ett oundvikligt
uppehåll med sakens afgörande.. När Hr Gr. således
finner, att han oriktigt uppfattat mitt yttrande, torde det
Ben 14 Mars.
a35
ursägtas mig, om äfven jag tilläfventyrs ofullständigt uppfattat
Hr Gr:s. Likväl kan jag icke påminna mig annat,
än alt Hr Gr. uti sista plenum afgaf ett hufvudsakligt
yttrande i det då omtvistade ämnet, emedan hufvudsäte
n då var formfrågan, eller den om remiss af H. Ex. Hr
Gr. af Wetterstedts motion, d. v. s. huruvida man genom
en ny motions remitterande skulle än ytterligare uppskjuta
beslutet öfver en inbjudn., som flera månader hvilat på R.
o. Ad:s bord. Discussionen angick, mig veterligen, ingen
annan hufvudsak, hvilket den icke heller gör nu, emedan
den afser samma ämne, huruvida nemi. remiss af oftaberörde
motion bör äga rum eller icke.
IL Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Af flera
värda ledamöter hafva frågor till mig blifvit ställda, huruvida
jag vore hågad att återtaga min motion, om hvars remitterande
eller icke remitterande R. o. Ad:s öfverläggning
nu hvälfver sig, till följd af det inom R. o. Ad. uti sista
plenum genom votering fattade beslut. Om icke stora betänkligheter
äfven hos mig skulle uppstå och hafva uppstått
efter närmare eftersinnande, huruvida det af Hr af Billbergh
väckta förslag, som vid antagandet af inbjudn. förbinder
ett vilkor, hvilket icke varit af något TJtsk. utredt
och bearbetadt, möjligen kunde leda till det resultat, som
Hr af Billbergh åsyftar och som äfven jag med min motion
afsett, skulle jag icke vara så obenägen att göra det, som
flera ledamöter af mig begärt; men då jag betviflar, att Hr
af Bi 11 berghs förslag vinner framgång, och fruktar, att detsamma
skulle inleda oss uti mycket större formstridigheter,
än hvarom här är fråga, så kan jag icke annat än vidblifva
min motion, hemställande till R. o. Ad., huruvida, om
jag återtoge min motion och Hr af Billberghs förslag afsloges,
det vore någon möjlighet för R. o. Ad. att på något vilkor
ingå på BondeSt:s inbjudn. Att således återtaga motionen,
innan frågan om dess remitterande är afgjord, vore att helt
och hållet frånträda den rättighet, som jag hittills trott mig
äga, men som visserligen beror på R. o. Ad:s afgörande.
Nekar R. o. Ad. remiss af motionen, står saken i samma
skick, så att R. o. Ad., utan alt hafva bortgifvit något,
skrider till pröfningen af BondeSt:s inbjudn.; men återtager
jag min motion, och Hr af Billberghs förslag icke går igenom,
så har R. o. Ad. tvenne gånger afslagit StatsTJtskrs
utlåt.; hvarföre jag icke kan annat än vidblifva motionen
samt yrkande af remiss deraf.
Frih. Boye, Fredr.: Då, både enligt föredragntslistan
och Hr Gr. o. Landtnäs eget yttrande, föremålet för öfverläggningen
är: skall H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts motion
remitteras, eller skall den det icke, och H. Ex. förklarat sig icke
vilja återtaga sin motion, så vågar jag anhålla, att Hr Gr.
o. Landtm, täcktes anmoda R. o. Ad. att icke i denna frå
-
a36
Den 14 Mars.
ga inblanda så ofantligt många andra ämnen, som leire böra
till denna fråga, utan inskränka sig till hvad som utgör
föremålet för öfverläggningen, nemi. om remiss af motionen
skall eller icke skall äga rum. Man talar om att bespara
tid; men II. o. Ad:s öfverläggning i denna fråga, hvaruti så
rnånga andra ämnen blifvit inblandade, tyckes bevisa, att
man icke bar sådan afsigt. På det tiden icke vidare onödigtvis
må förspillas genom förlängandet af en discussion,
som redan varat ?.:ne timmar, anhåller jag genast om votering
öfver de propostr, att örn ja vinner, kommer motionen
att remitteras, hvilket deremot icke kommer att äga rum,
derest nej blir rådande.
Hr Stuart: Sedan II. Ex, Hr Gr. af Wetterstedt nu
förklarat, att H, Ex. icke är sinnad återtaga sin motion, så
hafva vi åtminstone kommit derhän, att vi bestämdt känna,
hvad som utgör egentliga föremålet för öfverläggningen,
nemi, huruvida motionen bör eller icke bör remitteras. Jag
har förut tillkännagifva, att jag anser densamma icke böra
remitteras, emedan det, enligt min öfvertygelse, ^kulle vara
stridande emot stadgandet uti 5g och 75 fj§ Riksd.Ordn.
Jag anhåller att i korthet få upprepa skälen för min åsigt
härutinnan. StatsUtsk. föreslog uti sitt första utlåt. N:o 273,
att tiden för markegångssättningen skulle framflyttas till Mars
månad. I anledn. af de vid detta utlåt, gjorda anmärkn.T
frånträdde Utsk. uti dess sednare utlåt, denna hemställan
såvida, att Utsk. i stället föreslog, att tiden för markegångssättningen
måtte bestämmas till början af Dec. månad,
hvilket förslag äfven af R. o. Ad. blifvit bifallet. R. o. Ad.
har således beslutat, att tiden för markegångssättningen skall
flyttas från början af Nov. till början af Dec. BorgareSt.
har bifallit StatsUtskrs utlåt, och således fattat enahanda beslut.
Tvenne Stånd äro således ense i denna sak. Nu härinom
R. o. Ad. en enskild motionär uppträdt och yrkat,
att, med upprifvande af R. o. Ad:s beslut, tiden för markegångssättningen
må framflyttas till Jan. månad. Om detta
fästes såsom ett vilkor vid antagandet af BondeStts inbjudn.
, anser jag mig icke hafva något att deremot påminna,
emedan jag tror inbjudntr kunna antagas med eller utan
vilkor; men då motionen möjligtvis framdeles kunde af R.
o. Ad. pntagäs, och R. o. Ad. således upphäfva ett annat beslut,
utan att i sammanhang dermed antaga inbjudn» från
BondeSt., så skulle möjligen ett med våra grundlagar min-,
dre öfverensstämmande och mot antagna former stridande
resultat kunna blifva följden af denna motion, hvars remitterande
jag på sådan grund bestrider. Tillika anser jag mig
härvid böra förklara, att, enligt min åsigt, förhållandet med
Frih. Palmstjerna? motion ingalunda var enahanda som med
den nu ifrågavar. Frih, Palmstjerna väckte motion om ändring
a£_elt beslut, hvars bestånd redan var tvifvel under
-
Den 14 Mars.
kasladt, i anseende tilt den af BondeSt. meddelade inbjuda.
Härtill kom dessutom, att R. o. Ad., genom det meddelade
afslaget å StatsUtsk:s förslag i 5:te punkten af utlåt. N:o
3g3, endast förklarat, att R. o. Ad. icke ansåg uppsägningsrätten
böra räntetagarne betagas, men derigenom icke meddelat
något positivt förklarande rörtde ändring i hitintills
gällande förhållanden i detta hänseende. Genom antagandet
af Utsk:s tillstyrkande i 3:dje punkten af samma utlåt,
bar R. o. Ad. deremot bifallit den uttryckligen bestämda
förändring, att markegångssättningen skall ske under Dec.
i stället för Nov. månad. Att nu ytterligare besluta, dettiden
för markegångssättningen skall än vidare framflyttas till
Jan. månad, strider följaktligen fullkomligt emot ett redan
vid denna riksdag fattadt beslut; och jag får altså hemställa,
huruvida icke Hr Gr. o. Landtm, finner skäl att vid detta
tillfälle begagna sin grundlagsenliga rättighet att vägra
propos. å remissen af Hr Gr. afWetterstedts motion, såsom
möjligen ledande till upprifning af ett både fattadt och justeradt
beslut,
Hr Dalman: Till alla delar förenande mig med Hr
Stuart, vågar jag tillika fästa Hr Gr. o. Landtnäs uppmärksamhet
på hvad som passerade för några plenidagar sedan,
då Hr Crusenstolpe väckte motion derom, att endast de ledamöter,
hvilka bifallit upptagande af statslån för hypotheksföreningarna,
skulle vidkännas de statens förluster, som
deraf kunde uppkomma. Hr Gr. o. Landtm, förklarade nemi.
då fullkomligen grundlagsenlig!, att, då motionen åsyftade
ett upphäfvande af ett utaf R. o. Ad. redan fattadt beslut,
Hr Gr. .o. Landtm, icke kunde meddela propos. till remiss
deraf. Jag förmodar, att detta förhållande i ännu högre
grad inträffar med H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts motion,
och jag tillförsel’ mig således, alt Hr Gr. o. Landtm, vägrar
propos. till remiss deraf.
Hr af Billbergh: Sedan votering i formfrågan blifvit
begärd, vill jag, utan vidare uppehåll, blott framställa
den anhållan, att, i händelse remiss af H. Ex'. Hr Gr. af
Wetterstedts motion meddelas, R. o. Ad. täcktes tillåta, att
såväl mitt amendement som Frih. Cederströms mätte få åtfölja
remissen jemte de i anledn. deraf meddelade yttranden,
på det att, om StatsUtsk. upptager frågan till afgörande,
StatsUtsk. jemväl må blifva i tillfälle att yttra sig öfver de
särskilda förslagen.
Gr. Horn: Det sista motiv, som Hr Dalman framställt
för vägran af remiss å Hr Gr. af Wetterstedts motion, anser
jag vara det enda giltiga, som kaö framställas; men y5
§ Riksd.Ordn. är, såsom jag förut yttrat, alldeles otillämplig
till närvar, fall, hvilket jag anhåller att ytterligare få
bestyrka genom uppläsandet af följande ord i §:n:
a38
Den i4 Mars,
men slaille i Stånd stadna emot 2, förfalle frågan och förblifve
vid det, som tillförne stadgadt varit, utan att samma
fråga må vid den riksdagen kunna ånyo väckas eller
upptagas.” Jag ber att få fråga, huru man kan tillämpa
denna sats på förevar, ämne. Här är icke fråga om ett R.
St:s beslut, icke heller att 2:ne Stånd stadnat emot 2, eller
om ett definitivt beslut af R. o. Ad.; ty så länge på R. o.
Ad:s bord hvilar frågan om antagande af en inbjudn., anser
jag R. o. Ad. icke hafva definitivt beslutat. På denna grund
anser jag grundlagsenlig!, att R. o. Ad. behandlar frågan
om ett amendement i beslutet; ty R. o. Ad. har icke fattat
andra än provisionella eller vilkorliga beslut öfver de särskilda
punkterna, och när det ena beslutet står i rak strid
med det andra, måste det ena vika för det andra, för att
komma lill ett beslut öfver frågan i sin helhet. Jag får
upprepa, att jag icke begärt eller yrkat det amendement,
som Hr Gr. af Wetterstedt föreslagit; men jag begifven mig
gerna till detsamma, såsom en utväg att lyckas i frågan;
Allrahelst sage jag likväl, att R. o. Ad. bifölle BondeStts
inbjudn. utan amendement; men att, sedan Hr Gr. af Wetterstedt
förklarat sig icke återtaga sin motion, vilja bestrida
remiss deraf, anser jag oformligt. Det skulle binda R.
o. Ad. vid sådana former, från hvilka man skulle önska,
att Gud ville bevara oss. Jag skulle önska, att de ledamöter,
som så strängt vilja hålla sig till formen i denna fråga,
måtte, med aktgifvande på devisen öfver Wasa-vapnet
och vår Talmans stol, lägga på hjertat, hvad man i första
rummet fordrar af en lagstiftare.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt: Till försvar för behörigheten
af min motions remitterande torde jag blott behöfva
åberopa, hvad Gr. Horn anfört, deruti jag till alla
delar instämmer. Jag kan icke neka till riktigheten af hvad
Gr. Horn anfört, att, så länge en inbjudn. från ett annat
Stånd hvilar på R. o. Ad:s bord, ett tillfälle gifves att komma
in med amendementer, som leda till afhjeipande af den
stridighet, som finnes emellan de af R. o. Ad. fattade besluten.
Sedan Frih. Palmstjernas motion, som äfven afsåg
rubbning af det en gång af R. o. Ad. fattade beslutet, remitterats
till StatsUtsk., har en inbjudn. inkommit från BondeSt.
, vid hvars föredragning jag afgaf en motion till förändring
af det beslut, R. o. Ad. fattat ang:de tiden för roarkegångssättningen,
och om denna motions remitterande är nu
fråga. Jag kunde blott åberopa, att med samma skäl, som
man nu vill vägra remiss af min motion, borde äfven remiss
af Frih. Palmstjernas motion förvägrats. Den värde
ledamoten, som egentligen bestrider remiss af min motion,
torde likväl påminna sig, att han, vid ett föregående tillfälle,
visserligen icke fullkomligen adasquat med detta, men
nära nog detsamma, sjelf d. 21 Aug. förlidet år vackte en
motion till ändring af ett beslut ang:de beväringens beklädnad,
som han sjelf i början af motionen erkänt vara 3:ne
Stånds. Ilr Dalman föreslog uti den motionen, att R. St.
skulle till K. M. ingå med den und. anhållan, att K. M.
ville med återstoden af de vid sista riksdag beviljade anslagen
bestrida beväringens beklädnad och således bespara det
vid denna riksdag till beväringens beklädnad beviljade anslag
af 54,000 r:dr. Detta, säger Hr Dalman, innefattade
blott en anhållan till K. M.; men i händelse denna anhållan
ledt till annan påföljd, än blott ett tillfälle för Hr Dalman
att tern ligen lindrigt vidröra krigsadministrationen,
och medfört den åsyftade afsigten, hade sådant innefattat
ett upphäfvande af 3:ne Stånds beslut. Denna motion begärdes
på bordet, men blef in pleno d. 28 Aug. remitterad
till StatsUtsk., sorn deröfver sedermera yttrat sig; och jag
kan således, med åberopande af hvad då ägde rum, sluta
mitt anförande med Hr Dalmans egna ord: ”Jag förmodar,
att Hr Gr. o. Landtm, icke finner något skäl att vägra remiss
af min motion.”
Hr Dalman: Om II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt gjort
sig den mödan att från början uppläsa mitt yttrande vid det
tillfälle, då min motion remitterades, så hade R. o. Ad. deruti
funnit utvecklingen, hvarföre jag ansåg Hr Gr. o. Landtm,
icke böra vägra remiss af min motion. Jag hade nemi.
deruti utvecklat, att motionen alldeles icke åsyftade något
upphäfvande af ett R. St:s beslut, utan blott en anhållan
till K. M. att använda redan befintliga och för likartade
ändamål afsatta medel, för att fylla de behof, R. St. ansett
böra fyllas. Tiden är för dyrbar för R. o. Ad., att här anställa
en närmare collationering emellan formstridigheten af
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts och min motion; men att
deremellan finnes någon likhet vågar jag enständigt bestrida.
Jag har förut utvecklat den åsigt, på grund hvaraf jag hoppas,
alt Hr Gr. o. Landtm, vägrar propos. till remiss affi.
Ex:s motion, men får, i anledn. af Gr. Horns yttrande, till
mina förut anförda skäl tillägga, att jag icke stödjer mig
blott på y5, utan äfven på 58 § Riksd.Ordn. HvadHrGr:s
yttrande om lagstiftarens första åliggande beträffar, så tror
jag detta vara att ställa sig till efterrättelse grundlagen, så
länge han äger den. Om dess former röra någonting ”småaktigt,
” kan det visserligen ursägtas, om de tilläfventyrs vid
ett eller annat tillfälle förbises; men då de röra en så vigtig
princip som den, huruvida det skall ligga uti enskild
motionärs magt att gång efter annan, genom nya motioner,
upprifva behörigen fattade beslut, så tror jag det vara högst
betänkligt och betviflar ganska mycket, att den store man,
till hvilken Hr. Gr. vädjat, skulle i detta fall delat Hr Gr:s
åsigter, om han lefvat pä samma tid som vi.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
Den i/j Mars.
behagade till StatsUtsk. remittera H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts
motion, tillika med de i anledn. deraf afgifna yttranden.
Piopades starka ja, blandade med nej.
Frih. Boye, Fredr.: Jag har redan begärt votering,
men torde kanske böra förnya min begäran, emedan den
förra gängen gjordes för tidigt.
Hr von Hartmansdorff: Om Ståndet nödgas votera
öfver denna punkt, så hemställes, om icke ja-propos:n må
blifva så fullständig, att vi slippa mer än en votering, d.
v. s. att, om ja vinner, R. o. Ad. beslutat icke blott remiss
af H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts motion med dervid gjorde
anmärkn:r, utan äfven att BondeSt:s inbjiidn. och StatsUtsk:s
utlåt, öfver Frih. Palmstjernas motion skola hvila,
intilldess StatsUtsk:s utlåt, öfver förstnämnde motion inkommit.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, alt redan i sista
plenum det beslut olifvit fattadt, att, i händelse af remiss
utaf Gr. af Wetterstedts motion, inbjudn. skulle hvila,
tills utlåt, öfver nyssnämnde motion inkommit.
^ Hr Hjärne: Då StatsUtsk:s utlåt, öfver Frih. Palmstjernas
motion och BondeSt:s inbjudn. finnas uppförda på
dagens föredragn:slista, förutser jag, att, i händelse nej skulle
vinna, en ny formfråga kan uppkomma, såvida man icke
i nej-propos:n uttrycker, huru förhållandet skall blifva efter
voteringen, i händelse nej vinner. R. o, Ad:s beslut i
förra plenum ang:de H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts motion
kunde icke vara annat, än att, i fall motionen icke blefve
remitterad i dag, BondeSt:s inbjudn. och StatsUtsk:s utlåt,
omedelbart derefter skulle förekomma; men för mera säkerhets
skull anhåller jag, att detta måtte intagas i nej-piopos:n.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Då R. o. Ad:s
mening, i händelse R. o. Ad. bifaller remiss af H. Ex. Hr
Gr. af Wetterstedts motion, lärer vara, att Ulsk. skall pröfva
och utreda frågan, så anhåller jag, på det Utsk. af det
oafgjorda skick, hvaruti utlåt. N:o sig befinner, icke
må taga sig anledn. att lemna motionen utan afseende, att
i ja-propos:n må inflyta, att R. o. Ad. ålägger StatsUtsk.
alt, utan afseende på det oafgjorda skick, hvaruti utlåt. N:o
3g3 befinnes, ingå i hufvudsakligt yttrande öfver H. Ex. Hr
Gr. af Wetterstedts motion.
Upplästes till justering följande voter:spropos:n:
Den, som bifaller, att H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts
motion om förändring i tiden för markegångssättningen m.
m. tillika med de i anledn. deraf afgifna yttranden remitteras
till StatsUtsk., voterar
ju
den
Dea i/| Mari,
den det ej vili, voterar
nej;
Vinner nej, kommer frägan om remiss af nämnde motion att
förfalla.
Ii. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det hans mening
vore, att, i fali nej vinner, tili följd af R. o. Ad:s redan
förut fattade heslut genast till afgörande föredraga BondeSt:s
inbjudn.
Hr af Billbergh: Uti ja-propos:n saknar jag det tillägg,
som Gr. Gyldenstolpe begärt. Jag kan icke förmoda
annat, än att hvar och en, sorn ämnar rösta ja, äfven önskar
, att ett hufvudsakligt resultat må blifva följden af remissen;
och jag finner således, äfven med anledn. af det yttrande
StatsUtsk. uti utlåt. Klo 4>6 meddelat, ganska nödvändigt,
att tillägget äger rum, emedan en remiss med föreläggande
eller utan föreläggande har olika verkan på
opinionerna inom StatsUtsk.
Hr Hjärne: Sedan jag hört Hr af Billbergh understödja
Gr. Gyldenstolpes tillägg till ja-propos:n, hvarpå jag
förmodade, alt Hr Gr. o. Landtm, skulle anse sig icke kun-'
na göra afseende, så får jag för min del förklara, alt, om
jag sute i StatsUtsk., jag icke skulle anse mig bunden af
ett sådant ”åläggande,” enär detsamma icke kan meddelas
af ett Ständ ensamt; och att inbjuda de öfriga Stånden
att derom förena sig med R. o. Ad. vore en orimlighet, sedan
de öfriga Stånden fattat olika beslut med R. o. Ad.
Men då jag, i hvad händelse som helst, icke kan gilla ett
sådant försök att inverka på StatsUtsk:s ledamöters enskilda
öfvertygelse, bestrider jag det äskade tillägget uti japropos:n.
Gr. Gyldenstolpe: Jag hade icke trott, att det kunde
sättas i fråga, att ju icke ett Stånd kan ålägga ett TJtsk.
att inkomma med utlåt, i ett ämne. Sådant mätte icke kunna
benämnas såsom ett försök att inverka på Utsk:s Öfvertygelse,
emedan Utsk., en sådan föreskrift oaktadt, måtte
kunna uttala sin öfvertygelse, oberoende af den opinion,
som inom ett Stånd kunnat göra sig gällande; men det måste
vara ett Utsk:s skyldighet att motivera den öfvertygelse,
Utsk. framställer, hvartill fordras frågans utredning, och
det är denna, på frågans utredning grundade motiverade
öfvertygelse jag velat framkalla genom det föreslagna åläggandet,
emedan Utsk. uti utlåt. N:o 4alldeles icke velat
tillkännagifva sin öfvertygelse öfver det ämne, som till dess
handläggning blifvit remitterad t, eller hvad afseende derpå
borde fästas, utan blott förklarat, att då Utskts utlåt.
JX:o 3g3 icke blifvit definitivt afgjordt i BondeSt., Utsk.
finner den dit remitterade motionen icke kunna föranleda
till annan åtgärd, än den hemställan tili R. o. Åd. att öf30
H. 31
Den i4 Mars.
ver BondeSt:s inbjuda, meddela bestämdt utlåt, samt förklara,
huruvida 2:dra punkten uti utlåt. N:o 3g3, efter R. o.
Ad:s tanka, kan och bör qvarstå utan all tillämpning uti
5:te punkten. Det är ett enahanda utlåt, öfver Fl. Ex. Hr
Gr. af Wetterstedts motion, jag velat förekomma genom
mitt förslag, hvaraf R. o. Ad. således torde med mig finna
nyttan och behofvet, emedan motionen, thy förutan, endast
lärer föranleda till tidsutdrägt.
Hr Oxehufvud, Göran Adolph: Hr Hjärnes anförda
skäl kunna vara tillfyllestgörande för honom sjelf, men
hafva icke kunnat öfvertyga mig om oriktigheten af Gr.
Gyldenstolpes förslag, hvaruti jag så mycket hellre förenar
mig, som jag tror, att R. o. Ad., det förutan, icke kan förvänta
annat svar på den ifrågavar. motionen, än R. o. Ad.
redan erhållit på Frih. Palmstjerna?, Olika med Hr Hjärne
tror jag, att R. o. Ad. kan ålägga ett Utsk. att utreda en
sak, utan att det kan betraktas såsom en afsigt att inverka
på Utsk:s bedömande af saken, såvida man icke vill komma
derhän, att Utsk. skall upphäfva sig lill domare öfver Stånden,
hvaraf det blott är en delegation. Dessutom gifves det
exempel, att motioner inkommit till StatsUtsk., beledsagade
af dylika ålägganden. Yi hafva på Utskrs bord en sådan
utaf Frih. af .Nordin afgifven motion, hvilken gifvit anledn. ,
till utarbetande af hypothekslagen; och jag finner således i
intet afseende något hinder för meddelandet af den föreskrift,
som innefattas uti Gr. Gyldenstolpes föreslagna tillägg
till ja-propos:n.
Hr Hjärne: Ehuru saken verkligen är af föga vigt,
vill jag likväl ett Ögonblick taga R. o. Ad:s uppmärksamhet
i anspråk för att tillkännagifva, att orsaken, hvarföre jag
bestrider det föfeslagna tillägget, är den, att jag icke vill,
att uti ett beslut skall inflyta något, som kan anses för löjligt.
Af de yttranden, som af tvenne StatsUtsk:s ledamöter
här blifvit afgifna, kan jag icke draga annan slutsats,
än att dessa Hrr icke tillhört pluraliteten, då beslutet inom
Utsk. fattades öfver Frih. Palmstjernas motion. De önska
en utredning af sjelfva ärendet. Jag får då erinra dem,
att de derigenom ganska naivt klandrat StatsUtsk:? förfarande
i denna sak. StatsUtsk. har nemi. afgifvit tvenne ut]At:n
i denna sak, och såväl uti det förra som i det sednare
ganska utförligt utvecklat ämnet, så att någon vidare utveckling
deraf icke kan ifrågakomma; och skulle derföre
StatsUtsk., i följd af Gr. Gyldenstolpes föreslagna ”åläggande,
” anse sig tillkomma någon utveckling af ämnet uti
svaret på H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts motion, kommer
Utsk., derest det vidblifver sitt yttrande öfver Frih. Palmstjernas
motion, troligen att blott hänvisa till den utveckling,
Utsk. gifvit ämnet uti dess förenämda tvenne utlåtanden.
Den i\ M ar s.
Frih. Boye, Ludv.: Jag gifver all aktning åt välmeningen
uti den begäran, som blifvit gjord af a:ne StatsUtsk:s
ledamöter, men jag kan för ingen del instämma uti deras
begäran. Dä jag af StatsUtskrs utlåt, öfver Frih. Palmstjernas
motion linner, att StatsUtsk. ansett motionens upptagande
lagstridigt, så frågar jag: står det i alla 4 Ståndens,
ännu mindre i R. o. Ad:s ensamma magt att befalla
Utsk. att anse för lagligt, hvad Utsk. linner vara olagligt.
Jag tror icke, att StatsUtsk:s ledamöter låta befalla deras
öfvertygelse. Att gifva en sådan befallning tjenar således
till intet annat, än att compromettera oss sjelfva. Jag förenar
mig derföre med Hr Hjärne uti bestridande af det
äskade tillägget.
Ofvanstående voter:spropos:n upplästes ånyo och godkändes.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
sora följer:
Ja — 85.
Nej — 25.
Frih. Boye, Fredr.: Då resultatet af voteringen bör
öfvertyga mig, att jag hade orätt, då jag begärde votering,
tror jag mig böra förklara orsaken, hvarföre jag begärde
densamma. Orsaken var icke den, att jag betviflade nyttan
af H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts motion, hvilken jag tvärtom
framdeles torde komma att understödja, utan här var
fråga om principen uti en formfråga, sora slog så illa ut,
att min öfvertygelse är, att R. o. Ad. begått en olaglighet;
i hvilket afseende jag anhåller att i prot. få nedlägga min
reservation mot beslutet.
Gr. Gyldenstolpe: Pä det jag må blifva öfvertygad
om, huruvida det är Ståndets afsigt att få denna fråga utredd
eller icke, anhåller jag om propos. på den hemställan,
jag gjort, innefattande, att R. o. Ad. måtte anmoda StatsUtsk.
att, utan afseende på det oafgjorda skick, hvaruti
utlåt. N:o 3g3 sig befinner, inkomma med utlåt, öfver H.
Ex. Hr Gr. af Wetterstedts motion.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade fatta ett sådant beslut, som Gr. Gyldenstolpe föreslagit.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Gr. von Fersen, Hans: Då H. R. o. Ad., efter fattandet
af dess beslut med anledn. af StatsUtsk:s betänk. N:o
4r7, endast inbjudit Högv. PresteSt. att sig med R. o. Ad.
förena , och V. Borgare- och Hederv. BondeStin numera afgjort
ofvannämnde StatsUtsk:s betänk, och dervid uti åtskilliga
delar stadnat i ett olika beslut med hvad R. o. Ad:s
innehåller, vågar jag vördsammast föreslå, att R. o. Ad.
a44
Den 14 Mars.
äfven mätte inbjuda V. BorgareSt. och Hederv. BondeSt. att
instämma i det beslut, R. o. Ad. i nämnde fråga fattat;
hvarom jag hos H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anhåller att propos.
måtte framställas.
Hr Hjärne, Harald: Då-det blifvit en vana att inbjuda
Medstånden till deltagande uti fattade beslut, vill jag
icke i principen bestrida den af Gr. v. Fersen begärda
inbjudn., men jag bestrider, att den skall sträcka sig till
BondeSt.; ty då BondeSt. ser, huru vi i dag behandlat en
inbjudn. från detta Stånd, är jag öfvertygad, att BondeSt.
kommer att fästa lika litet afseende vid den inbjudn., som
interesserar R. o. Ad., som R. o. Ad. fästat vid BondeSt:s
inbjudn.; hvadan R. o. Ad. genom inbjudn. till BondeSt. endast
skulle compromettera sig, hvilket jag afstyrker.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag anhåller, att inbjudn:sfrågan
må få hvila på bordet.
Frih. Boye, Ludv.: Sedan frågan om inbjudn. blifvit
hegard på bordet, uppskjuter jag att yttra mig derom, till
dess den ånyo förekommer.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gali.".: Sedan R. o. Ad.
afslagit min begäran, får jag anhålla, att uti prot.utdr., som
kommer att åtfölja H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts motion,
måtte intagas R. o. Ad:s i förra plenum fattade beslut, att
såväl BondeStts inbjudn. som StatsUtsk:s utlåt. N:o 41 ö öfver
Frih. Palmstjernas motion skola hvila, intilldess R. o.
Ad. emottagit StatsUtsk:s utlåt, öfver H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts
motion, på det att StatsUtsk. må inse, att R. o.
Ad. fäster någon vigt vid att få denna fråga utredd, likasom
jag begär, att uti prot.utdr., som afgår till BondeSt. rör:de
remissen af ifrågavar. motion, enahanda tillägg må göras,
på det BondeSt. må inse skälet, hvarföre R. o. Ad. ytterligare
måst uppskjuta afgörandet af inbjudn:sfrågan.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, som Gr.
Gyldenstolpes begäran stod i full öfverensstämmelse med
hvad R. o. Ad. beslutat, H. Ex. förmodade, att R. o. Ad.
ej å densamma gerna kunde vägra sitt bifall,
R. o. Ad. hördes häruti instämma.
Företogs till pröfning BancoUtsk:s d. 5 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 107 i anledn. af Hr Rosenblads motion
om stadgar i gemenskap med Bankens sedelutgifning.
Frih. Boye, Ludv,: Då BancoUtsk. fattade det beslut,
som i förevar, betänk, blifvit nedlagdt, och, om mitt
minne ej mycket felar, äfven då detta betänk, till R. St.
inkom, hade ännu K. M:s sednare nåd. skrifvelse om myntenheten
icke kommit till R. Sils kännedom. När jag efter
-
Den i4 Mars.
sinnar dess innehåll, lon jag ej föreställa mig annat, än att,
oin det varit kändt förut, Utsk. troligen icke inkommit med
detta betänk. Utsk. hade då förmodligen varit angeläget
att fullgöra de omständigheter, som K. M., i sin skrifvelse,
ansett ännu fördröja afgörande! af myntenheten. Det är
egentligen på denna grund, jag begär återremiss af detta
betänk.; men jag har äfven andra grunder dertill, hemtade
af Hr Stuarts oell Prosten Åstrands reservationer. Jag ber
att få uppläsa, hvad den sednare yttrat: ”Jag anser, att
”Utsk:s tillstyrkande om utgifning af sedlar, lydande å r:dr
■”courant, äfven för den händelse, att K. M. icke bifaller
”Pr. Si:s beslut om myntenheten, innebär ett ingrepp uti
”K. M:s Jagstiftanderätt, och jag yrkar derföre, att Utsk:s
”förslag endast vilkorligt antages, nerol, att blifva gällande,
”först sedan K. M. bifallit R. Sts beslut om myntenheten.”
Jag vill icke gå lika långt som reservanten. Jag vill icke
påstå, alt förslaget utgör ett ingrepp i K. M:s lagstiftanderätt;
men frågan om, att det kunde göra det, innebär redan
en fordran på grannlagenhet, som förbjuder mig att antaga
Utskrs betänk. Ett annat skäl hemtar jag af denna stroph
i Hr Stuarts reservation: ”För den oförmodade händelse, att
”K. M. icke skulle sanctionera R. Sl:s beslut rör:de mynt”enheten,
inser jag icke någon annan lämplig utväg för att,
”efter riksg:ssedlarnas försvinnande ur rörelsen, bibehålla
”den nu vid mindre liqvider brukliga riksgtsräkningen, än
”att utgifva smärre b:cosedlar, som jemnt motsvara de nu”var.
riksg:ssed!arnas valörer och således jemväl utan svårighet
kunna reduceras till r:dr specie; i hvilket afseende
”jag skulle., vilja föreslå, att b:cosedlar varda utfärdade å
”32 sk., 2 r:dr, 6 r:dr 32 sk. b:co, till inlösen med -J, \
”och 2-J r:dr silfver specie, å hvilka sedlar jemväl deras
”värde i riksgäld torde på lämpligt ställe kunna utmärkas.”
Denna detailfråga anser jag vara af den natur, att Hr Stuart
har ganska rätt i hvad han derom yttrat; och på de skäl,
jag nu anfört såväl i princip som i detail, anhåller jag om
återremiss af Etsk:s betänk.
Frih. af Nordin, Carl Joh.: Min opinion i frågan
om myntenheten torde vara öfverflödigt att här framställa,
enär jag var ledamot af BancoUtsk., då första och andra
betänk, i detta ämne inkom till R. St., och helt och hållet
förenade mig i den åsigt, Utsk. då uttalade. Jag har icke
hört några skäl, som kunnat rubba denna åsigt, och fortfar
således alt hålla fast dervid; men då jag är öfvertygad,
att saken är af vigt och förtjenär afseende, kan jag icke
instämma i det sätt, hvarpå Utsk. föreslagit, att man skulle
kringgå denna sak. Jag tror, att det skäl, som Utsk. anfört
och lågt till grund för sitt tillstyrkande i itsta punkten,
nemi. den fruktan, att icke innan riksdagens slut hinna
afgöra frågan om Bankens sedelmynt, bör hafva förfallit,
Den 14 Mars.
sedan vi mottagit K. M:s skrifvelse, deruti K. M. förklarat,
att, så snart K. M. erhållit del af de beslut, sorn It. St. fattat
angrde Banken vid denna riksdag, K. M. vill lemna svar
om myntenheten. Då K. M. på sådant sätt framställt sin
åsigt, och Ståndet i anledn. deraf beslutat remiss till Exped.-  Utsk., med anmodan att uppsätta den äskade skrifvelsen,
vill det synas mig, som K. M. icke gerna kunde åtskilja
It. St., innan de fått mottaga svar rör:de myntenheten, och
att således den fruktan, som legat till grund för BaneoUtsk:s
framställning i irsta punkten, numera saknar all anledn. samt
följaktligen ej bör vidare kunna åberopas. Jag yrkar således,
att, sedan saken kommit i detta förändrade skick, betänk.
måtte i denna del återremitteras.
I de särskilda punkterna har Utsk. afstyrkt valören å
5 r:dr. Jag tager för gifvet, att Utsk. beräknat, att man
med 2.'ne ettor och en trea kan fylla samma summa; men
jag hemställer, huruvida icke 5 r:dr är en lämplig valör,
och om det icke vid många tillfällen vore ändamålsenligare
att hafva en sådan summa i en sedel än i 3 st. sedlar. Jag
yrkar således, att äfven 5-r:drs-sedlar må få utgifvas. Vidare
har Utsk. classificerat btcosedlarna, nemi. i sådana,
som uppgå til! 25 r:drs valör eller derutöfver, och sådana,
som lyda å mindre summa än i5 r:dr, roed tillstyrkande,
att de förra, men icke de sednare vid inlösen skola bokföras.
För min del tror jag a5 r:dr vara en så liten summa,
att man utan olägenhet kan underlåta att bokföra derå lydande
sedlar, och att bokföringen bör inskränkas till sedlar
å ioo r:dr och derutöfver. Det kornme alt förorsaka en
betydlig kostnad för Banken, om sedlar å låg valör skulle
bokföras; ty så snart de skola bokföras, skola de korsas
och nya sedlar utgifvas, hvaremot, om de, såsom nu, få
gå in och ut, ingen korsning beliöfves, utan sedlarna, om
de äro i fullgodt skick, kunna ånyo utgifvas. När vi beräkna,
hvad vår Riksbank kostar om året, så synes det vara
skäl att icke ådraga den ytterligare obehöfliga kostnader,
utan bereda all den besparing, sora med ett ordnadt skick
lan vara förenlig; och kan man controllera sedlar å io r:dr
utan bokföring, så kunna i5 r:drs sedlar också derförutan
controlleras. På grund af dessa anmärknir anhåller jag om
återremiss af betänk.
Gr. Frölich, Da v.: Det är ganska sannt, att om den
K. M:s skrifvelse till R. St., som vi för några dagar sedan
emottogo, hade varit af BancoUtsk. känd, så hade Utsk.
troligen icke inkommit med detta betänk., ehuru detsamma
icke allenast afhandlar den fråga, som i K. M:s skrifvelse
omnämnes, utan — jag ber att fa fästa Ståndets uppmärksamhet
derpå — äfven mångå andra, hvilka det är nödigt
att RiksStm i anledn. af delta första betänk, yttra sig öfver,
för att, sedan mynlenheten blifvit definitivt afgjord,
Den 4 Mars.
24:,
tunna tomma till slut, rlå detta ämne andra gången förekommer.
Man liar så mycket talat om önskningar,’ att It.
St. snart måtte åtskiljas, att BancoUtsk., som varit ett särskildt
föremål för uppmärksamheten i detta fall, och från
hvilket man påstått, att anledn. lill dröjsmålet härrört, ansett
sig mer än påtalladt att göra allt, hvad på TJtsk. kunnat
bero, för att påskynda riksdagens slut. Jag skulle derföre
förmoda, att man ej annorlunda, än såsom ett sådant
bemödande att fortskynda riksdagsärendernas afslutande, kan
anse Utskts åtgärd att inkomma med detta betänk., hvilket
om myntenheten ej innehåller något yttrande annorlunda,
än under en sådan supposition, sorn jag trorUtsk. haft goda
skäl att framställa. Hvad Prosten Åstrands reservation beträffar,
hvilken af Frih. Boye här blifvit åberopad, så tror
jag, att Hr Prosten sträckt sin reservation för långt, och att
icke något ingrepp i K. M:s lagstiftanderätt varit gjordt
eller åsyftadt. Hvad Hr Stuarts reservation angår, som Frih.
Boye äfven stÖdt sig på, så synes den bestämdt åsyfta, att
b:co-r:drn antages till myntenhet; och huruvida detta vore
öfverensstämmande med hvad R. St. förut uttryckt, lernnar
jag derhän. Jag har föreställt mig, att det varit BancoUtskts
skyldighet att ställa sig R. St:s beslut till efterrätetlse.
Hvad åter beträffar Frih. af Nordins yttrande, att Utsk.
skulle sökt kringgå denna sak, så torde hvad jag redan yttrat
vara tillräckligt för att vederlägga Hr Frih. Vi hafva
icke velat kringgå någon sak, åtminstone har jag ej velat
det; men vi hafva velat skyndsamt till R. St. inkomma med
detta första betänk, i saken, hvilket icke blott afser myntenheten,
utan jemväl en hel hop andra saker, hvarom det
är angeläget för BancoUtsk. att få veta RiksSttns mening.
I afseende på Frih. af Nordins anmärkn. deremot, alt vi
ansett 5-r:drs-sedlar ej böra utgifvas, får jag upplysa, att
anledn. dertill varit, att vi trott sedelmyntet böra vara så
beskaffadt, att det äger något commensurubelt mynt i silfver,
och såsom vi sett silfret hafva blifvit utmyntadt, skulle
i, 3 och 4 samt derefter 10 r:drs sedlar vara lämpligare än
sedlar på 5 r:dr.
I öfrigt vill jag icke motsätta mig en återremiss; tvärtom
hade jag ämnat för egen del anhålla derom, egentligen
på den grund, att jag finner Hr Stuart i sin reservation
hafva antydt ett förhållande, deruti jag med honom är af
fullkomligt lika åsigt, det nemi., att texten å sedlarna borde
hafva annan lydelse än det prof, sorn här åberopas, och
i afseende på hvilket prof jag får nämna, att på BancoIJtskrs
förslag till hvarje Stånd blifvit lemnadt ett exemplar för
att visa, huru sedlarna lomme att se ut. Denna text är
äfven, om den af R. St. beslutade myntenheten skulle antagas,
bestämdt oriktig derföre, att den lyder endast på sedlar
eller courant och icke på silfver. En sedel, utgifven af en
bank, som börjar alt lösa sina förbindelser med silfver, bör
248
Den 14 M a r s.
innehålla, att den löses med silfver och icke med courant
eller annat representativt mynt. Denna anmärkn. är dock
sådan, att man ej kan bestämdt säga, att Utsk. genom sitt
yttrande i g:de punkten förbisett den. Utsk. har icke egentligen
yttrat sig derom, utan blott velat antyda, att buradana
än sedlarna må blifva, efter det myntenheten blifvit
bestämd, bör dock anteckningen på dessa sedlar blifva sådan,
att allmänheten må vara i tillfälle att finna deras valör,
efter beräkn. af de flerfaldiga räknesätt, som vi förut
hafva.
Hr Stuart, Carl Gust.: Att nu härstädes ytterligare
vidröra frågan om lämpligheten eller olämpligheten af den
tidpunkt, som man valt för detta betänkts afgifvande, anser
jag icke. för mig behöfligt, då jag redan i detta afseende
uttalat min åsigt såväl inom Utsk., som i den reservation,
jag bifogat betänk. Jag förbigår således detta ämne och
inskränker mig till sjelfva sälten. I afseende på i:sta punkten
af Utskts betänk, får jag äfven åberopa min reservation,
hvaruti jag sökt utveckla, huruledes de satser, sorn
vid denna punkts antagande gjort sig gällande inom Utsk.,
strida mot det begrepp, jag fattat om grundlagens anda och
mening. Hvad 3:dje punkten beträffar, så anser jag mig böra
tillkännagifva, att jag delat Utsk:s åsigt derom, att sedlar
på 5 rtdrs valör icke behöfva utfärdas. Jag tror, att, så
vidt möjligt är, man bör undvika alltför många särskilda
sedelvalörer. För öfrigt får jag förklara, att, i den händelse
K. M. skulle bifalla R. St:s förslag om en förändrad
myntenhet för Riket, jag anser de sedelvalörer, som Utsk.
föreslagit, vara de lämpligaste. Hvad 4;de punkten angår,
kan jag deremot icke helt och hållet dela Utslits åsigt, att
skillingssedlarna äfven hädanefter böra utfärdas efter hittills
begagnade formulär. Jag anser en förändring i dessa sedlars
form och beskaffenhet verkligen vara af behofvet påkallad,
så vida icke andra skäl häremot förekomma än de, som
Utsk. nu anfört. Banken nödsakas årligen för sktssedlarnas
utgifvande vidkännas en kostnad, som, efter hvad jag vill
påminna mig, uppgår till icke mindre än 4°)°0° rtdr årligen.
Det torde vara af vigt, att någon besparing jemväl
härutinnan för framtiden, derest dessa sedlar skola fortfara,
åstadkommes. Jag kan icke heller, lika med BancoUtsk.,
så förklara R. St:s fattade beslut i afseende på sktssedlarnas
fortfarande utgifning, att detsamma skulle innefatta något
förbud emot ändring af dessa sedlars form och utseende. —
Orimligheten af Utskts förevar, förslag i afseende på Bankens
sedelutgifning ådagalägges förnämligast genom denna punkt,
uti hvilken Utsk. tillstyrkt, att sktssedlarna skola bibehållas,
ställda på b:covalör, oaktadt rtdrssedlarna skulle komma att
utgifvas efter couranlberäkning. Man har egentligen önskat
nedsättning i myntenheten, för att icke åstadkomma någon
ore
-
Den 14 Mars.
349
oreda uti den mindre rörelsen man och man emellan. Men
det är just i denna rörelse, som sktssedlarna begagnas. Ätt
nu utställa dem på b:co och de större sedlarna på courant
skulle otvifvelaktigt leda til! motsatsen af det mål, som man
åsyftat. Dessutom linner jag det så onaturligt och olämpligt,
att samma Bank skulle utgifva särskilda slags sedlar,
af hvilka den ena sorten korame att vara 5o proc. bättre
än den andra, att jag anser Utskts förslag om couraoträkningens
antagande, äfven för dep händelse, att IL M. icke
sanctionerar B. St:s beslut om myntenhelen, böra, såsom
i alla hänseenden förkastligt, af R. St. ogillas. — Jag anser
således Utsk. böra taga i närmare öfvervägande, huruvida
icke 4^de punkten må kunna erhålla en lydelse, hufvudsak-4
ligen öfverensstämmande med den Hr Rosenblad föreslagit,
nemi. att, i afseende på sktssedlarna, det skulle öfverlemnas
åt Bancofuilmägtige att införa all den förbättring till
papper, tryck och deras öfriga beskaffenhet, som kan linnas
ändamålsenlig, vare sig genom att tillverka dem på lamelierädt,
färgad t eller ofärgadt papper, eller på hvad annat sätt
som bäst motsvarar Bankens och allmänhetens iuteressen.
Dessutom får jag föreslå, att, derest K. M. icke skulle fastställa
R. St:s beslut om en förändrad myntenhet, valören å
Bankens smärre sedlar måtte lämpas efter de nu brukliga
riksgtsvalörerna. Jag anser i sådant fall högst nyttigt och
nödvändigt, att sedlar komme att utgifvas på, 32 sk., 2 r:dr
och 6 r:dr 32 sk. b:co. Jag tror, att derigenom kunde i
hufvudsaklig mån vinnas det resultat, som med den förändrade
myntenheten varit åsyftadt, eller att, sedan riksgtssedlarna
försvunnit ur rörelsen, Bankens sedlar, sådant oaktadt,
skulle komma att benämnas efter deras värde enligt
riksgtsberäkningen. Hvad sedlarnas lydelse åter beträffar,
anser jag alldeles oundgängligt, att de nya sedlarna utställas
till inlösen med r:dr specie, i fall densamma bibehålies såsom
myntenhet, eller i annan händelse med deri blifvande
nya myntenheten. Jag kan icke tillstyrka något så olämpligt,
sorn det, enligt min öfvertygelse, är att utställa sedlar
att inlösas med representativt mynt eller det ena representativa
myntet till inlösen med det andra. I fall R. St. skulle
besluta, att Banken bör utgifva sedlar på 32 sk., 2 r:dr
och 6 r:dr 32 sk. b:co, så anser jag, att på dem äfven bör
utmärkas deras värde efter riksgtsberäkningen, i hvilken händelse
de ofelbart komma alt erhålla den benämning, som
deras riksgtsvalör utmärker, och hvarigenom roan således
komme att, så vidt möjligt vore, närma sig ett bland de
hufvudsakligare resultaten, som genom K. Ma sanction af
den räkne-enhet, R. St. bestämt, skulle vinnas. — Gr. Frölich
har påstått, att jag i min reservation åsyltat att få
b:cor:drn antagen såsom myntenhet. Delta mäste jag bestrida.
Jag har tvärtom lika ifrigt som någon annan önskat,
20 IJ. ja
a5o
Den 14 Mars.
att en r:dr courant eller riksgrs måtte varda antagen till
landets lagliga myntenhet, och jag skulle i sådant fall naturligtvis
äfven yrka, att Bankens sedlar hädanefter blefve
utgifna på denna myntenhet; men under förutsättning, att
myntenheten ej blii' förändrad, finner jag deremot oundgängligen
nödvändigt, att Bankens sedlar varda utställda till inlösen,
icke med ett nytt fingeradt mynt, utan med silfver
specie.
Hvad för öfrigt sedlarnas format beträffar, anser jag
mig böra i afseende derpå göra den anmärkn., att formaten
för i- och 3-r:drs-scdlarna synas mig vara alltför små. Jag
fruktar nemi., att dessa små papperslappar svårligen skola
kunna handteras af allmogen. Jag skulle derföre önska, att
de för nämnde sedlar föreslagna format blefve något förstorade.
Beträffande vidare färgerna, eller 8:de punkten i betänk.
, så är jag af den lankan, att sedlar af de högsta valörerna,
nemi. å 5oo rtdr eller å iooo r:dr, om hvilken valörs
utgifvande fråga äfven varit väckt, böra tillverkas af
hvitt papper. Det är nemi. nästan omöjligt att få färgadt
papper alldeles hvitt, men deremot lätt nog att få hvitt
papper färgadt. Jag tror följaktligen, att man bör antaga
motsatsen af hvad Utsk. i detta afseende föreslagit, eller att
till de minsta valörerna skulle användas ofärgadt och till de
högre färgadt papper. Vidkommande sjelfva texten, som
omnämnes i g:de punkten, har jag redan dervid gjort den
anmärkn., att jag anser densamma böra rättas efter myntenheten.
Jag får derföre föreslå, att texten, såvida courantrtdrn
jcke varder antagen såsom myntenhet, måtte blifva:
Svea Rikes Stan,ers Bauk inlöser denna sedel å
oo r:dr b:co med oo r:dr specie efter i 8 3 o års
myntfot. Den på de föreslagna nya sedelformulären förekommande
s. k. silfvermeningen, som utvisar hvarje r:drs silfvervigt,
anser jag mindre behöflig och kanske ej heller alldeles
riktig, enär deruti uppgifves, att b:cor:drn, hvilken
endast är ett representativt mynt, innehåller så och så mycket
silfver. Jag anser det vara vida rikligare att tillkännagifva,
huru mycket silfver för sedeln skall erhållas. — Jag vili
dock icke vidare besvära R. o. Ad. roed framställandet af
några ytterligare anmärkn:r vid ifrågavar. betänk., helst jag
kommer i tillfälle att i Utsk. söka göra mina åsigter gällande,
enär jag hoppas, att R. o. Ad. bifaller den af flera värda
ledamöter redan begärda äterremiss af detta betänk., uti
anhållan hvarom jag också instämmer.
Hr von Troil, Emil: I det ämne, hvarom detta betänk.
handlar, tänker jag för det mesta lika med den siste
talaren. Jag tror, att BancoUtsk:s ordförande haft mycket
skäl att fästa Ståndets uppmärksamhet derpå, att betänk,
afhandlar andra ämnen än deni, sorn röra myntenheten; ty
om så icke varit, synes detsamma föga hafva varit af be
-
Den 14 Mars.
25l
hofvet påkalladt. Jag medger likväl, att BancoUtsk. liar så
till vida rätt, att det ej bort undgå detta Utskrs uppmärksamhet,
alt man hör vara betänkt på sättet att gå tillväga,
i händelse den af R. St. föreslagna myntenhet ej skulle vinna
K. M:s bifall. Jag tror derföre, att enda utvägen är,
att Utsk. uppgör 2!ne alternativa förslag till reglementariska
föreskrifter i detta fall, af hvilka det ena blir gällande, i
händelse K. M:s sanction före R. St:s åtskiljande erhålles,
och i annat fall det andra förslaget länder till BancofuIImägtiges
efterrättelse. Hvad det sednare fallet angar, kan
jag för ingen del biträda Utskts förslag, alt äfven i den
händelsen beräkna courant. För att linna orimligheten deraf
behöfver man blott påminna sig, hvad en b:cosedel är. Den
mäste representera ett mynt, och således ett mynt, som
finnes, och icke något mynt, som icke finnes. Att courant
icke finnes och ej kan komma att finnas, innan K. M. och
R. St. förenat sig derom, lärer ej kunna bestridas. Här
tvistades under början af riksdagen derom, huruvida bestämmandet
af en myntenhet var en sådan fråga, som fordrade
R. St:s samtycke elier kunde af K. M. ensam afgöras; man
stannade då i den öfvertygelse, att båda statsmagternas samtycke
fordrades, men nu tyckes BancoUtsk. vilja drifva saken
ända derhän, att R. St. utan Konungens samtycke skulle
kunna införa ett nytt mynt i landet. För det alternativ, att
K. M. ej skulle bifalla R. St:s förslag till ny myntenhet,
tror jag, lika med Hr Stuart, att det vore lämpligast att
utgifva sedlar, ställda å vårt nuvar. lagliga mynt r:dr b:co,
men så beskaffade till sin valör, att de motsvara de sedlar,
vi ville utgifva i courant. Sedlar på 6 r:dr 32 sk. b:co
komme då att kallas för en tia, och när en gång i framtiden
K. M:s sanction erhölles, blefve det lätt att förändra
redactionen å sedlarna, som i verkligheten icke gör någon
skillnad. Jag vill blott vid Hr Stuarts reservation göra den
anmärkn., att jag icke anser, att man å sedlarna bör skrifva
6 r:dr 32 sk. och 32 sk. btco, utan 6§ och § r:dr b:co,
på det icke förblandning med sklssedlarna må äga rum. Äfven
tror jag, att man- lägst ned på en sedel å 6 r:dr 32 sk,
b:co kunde utsätta io R:dr R.G.S., hvarigenom äfven den
mest enfaldige kunde finna, att den motsvarar io r:dr riksgrs,
efter nu bruklig beräkning. För öfrigt instämmer jag med
Utsk. i fråga örn valörerna. Jag hade lika med Frih. af
Nordin äran att under början af riksdagen deltaga i dessa
ämnens behandling inom Utsk. Det var då föreslaget, att
i stället för i och 3 rtdrs-sedlar skulle sedlar å 2 och 5
r:dr utgifvas; men detta var bygdt på skrssedlarnas afskaffände
vid denna riksdag. Då R. St. afslagit detta, tror jag
det vara lämpligare att tills vidare bibehålla en sedelvalör,
som svarar emot den vanliga räkneenheten, och då tror jag
också 3 rtdr vara den lämpligaste valören näst deröfver. Ef
heller kan jag tillstyrka antagandet af den 7tde valör, Frih,
Ék
Den i4 Mars
af Nordin föreslagit, emedan jag anser de 6 valörer, Utsk.
föreslagit, tillräckliga. Hvad formatet angar, kan jag icke
instämma med Hr Stuart. I afseende på en annan anmärkn.
af Frih. af Nordin, nemi. rör:de bokföring af sedlar på i5
r:dr, får jag hänvisa Hr Frih. till 5:te punkten af betänk.,
deri det tydligen står, att dessa sedlar ej skola förstöras,
så länge de äro brukbara, utan ånyo utgifvas, hvilket medför
en betydlig minskning i besväret. Men deremot kan jag
icke neka, att det medför en ökad säkerhet, då man har de
inlösta sedlarna annoterade och i räkenskaperna redovisade
till nummer och datum, hvarigenom upplysning vinnes, om
en eftergjord sedel af samma nummer och datum skulle derefter
presenteras till inlösen i Banken. Det har varit flera
exempel på, att förfalskningar blifvit upptäckta derigenom,
att, sedan den rätta sedeln blifvit inlöst, en annan sedel af
samma nummer och datum blifvit presenterad, då förfalskningen
ej förut varit observerad. Jag anhåller, att dessa
antnärkn.T må få åtfölja återremissen af betänk., hvarom äfven
jag anhåller,
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Sedan Hr v. Troil
yttra,t sig, har jag föga att tillägga. Jag vill blott göra en
erinran emot Hr S-tuarts mening. Han önskade, att Hr Rosenblads
förslag om förändring i de gamla sk5ssedelsvalörerna
måtte vidtagas. Jag deremot håller mig vid Utskrs förslag
och anser bäst, att de gamla skrssedlarna förblifva
oförändrade intill nästa riksdag, på det allmogen måtte hafva
åtminstone något af det gamla, som är väl bekant, och
hvarmed det nya kan jemnföras, innan ännu flera nyheter
införas. Jag instämmer alldeles roed Hr v. Troil deruti, att
på de nya sedlarna bör antecknas deras värde i riksgrs, men
tror, att detta bör utsättas tydligare än blott med begynnelsebokstäfverna,
på det hvar och en, som får sedlarna i
sin hand, må veta, hvad de gälla i riksgälds. Jag skulle önska,
att alla de riksgrssedelvalörer, som vi förut haft, måtte
representeras genom de nya blcosedlarna, och att således,
äfven sedlar på 33^- och 66f r:dr b:co måtte blifva utgifna.
Hvar och en vet, hvilken beqvämlighet man i rörelsen haft
af riksg:ssed!ar på 5o och 100 r;dr. Bästa beviset derpå
är, att riksglssedelstocken årligen ökats, och alt man redan
saknar den förra tillverkningen af dessa sedlar. Jag skulle
äfvenledes tro, att btcosedlar på i jr r:dr eller motsvarande
2 r:dr riksgts kunde vara nyttiga. Anser man utgifningen
deraf vara alltför besvärlig för Banken, så torde man nödgas
afstå derifrån; men vid en öfvergång, sådan som denna,
och då roan ej vill förlora riksg:sberäkningen, bör man ej
vara så njugg med någon större kostnad för Banken, isynnerhet
då man bibehållit densamma vid större inkomster,
än den troligen behöfver. Man har helt och hållet förbigått
plåtsedlarng, motsvarande ;o sk, 8 rist. b:co. Att boil-.
Den 14 Mars.
253
taga dem, sedan riksg:ssedeltillverkningen upphört, förmodar
jag blefve skadligt i flera landsorter, der arbetslönen är
beräknad till en plåt om dagen, såsom man säger. Månne
icke det vore skäl att bibehålla denna valör? Man svarar
mig derpå, att det silfvermynt, hvarmed en sådan sedel
skulle inlösas, blefve så litet skiljdt från de valörer, som
äro näst öfver och under densamma, att den lätt skulle med
dem förblandas. Detta är det vigtigaste skälet. Men månne
det ej vore möjligt att genom detta mynts förtunning göra
dess utseende olika och sålunda bereda en lättnad i rörelsen
samt bibehålla orubbadt det pris, som finnes i de
landsorter, hvarest dagspenningen beräknas till 16 sk. riksgts?
Att rubba denna beräkning skulle alltid utfalla till någons
skada, vare sig arbetarens eller dens, som honom betalar;
och en sådan rubbning skulle troligen uppstå, i händelse ingen
enhet funnes för denna beräkning, utan sedlarna vore
antingen öfver eller under plåtsedeln. Jag anhåller, att dessa
anrnärkn:r må få åtfölja den återremiss af betänk,, som
jag hoppas blir bifallen.
Gr. Frölich: Jag vill icke vara mångordig, då jag i
alla fall, hvad saken beträffar, torde få tillfälle att i Utsk.
yttra mina tankar. Jag kan likväl icke lemna obesvaradt,
hvad Hr v. Troil yttrade. Sedan jag i mitt förra yttrande
tillkännagifvit, dels att jag ansåg texten på sedlarna böra
Ivda å silfver och icke å courant eller b:co, och dels att
BancoUtsk. nu ingått med detta betänk, egentligen derföre,
alt RiksSt:n måtte få tillfälle att yttra sig öfver de flera andra
omständigheter, betänk, afhandlar, så bade jag icke
trott, att man kunde göra en sådan framställning, som att
BancoUtsk, syntes vilja införa ett nytt mynt emot den andra
Statsmagtens vilja. BancoUtsk. har ej velat införa något
nytt mynt, men har likvisst vid uppgörandet af förevar,
förslag bort närmast hålla sig till hvad dess principaler, B.
St., beslutat, då ännu intet yttrande derom från K. M. bade
kommit, när ifrågavar. betänk, afgafs. Dessutom får jag
tillkännagifva, huru olämpligt jag anser det vara att, på
sätt Hr v. Troil lika med Hr Stuart ansett behörigt, ingå
med ett alternativt förslag rörrde såväl courant- som b:coräkning,
Jag kan verkligen icke föreställa mig, att, då K,
M. vid förra riksdagen afslagit R. St:s begäran om b:coräkpingens
bibehållande, då K. M., till tecken att denna begäran
blifvjt afslagen, låtit utmyntningen ske efter helt andra
grunder, man rimligen kan förmoda annat, än att K.
M. stadnar inom de 2:ne alternativen, att antingen, på sätt
StatsRådet tillstyrkt, bifalla in totum et tantum R. St:s beslut
om myntenheten, eiler också låta myntenheten förblifva
lika med silfver-r:drn. På dessa båda alternativ har
Utsk. stödt sitt yttrande i denna sak, när Utsk. sökt afgifva
ett förslag under förutsättning, alt K. M. icke kunde
Don 14 Mars.
antaga b:coräkningen. Det är tydligt, att i ena fallet skall
en sedel på courant icke erhålla den lydelse, Hr Stuart föreslagit,
utan blifva så lydande: Svea Rikes Ständers Bank
inlöser denna sedel på courant ined så och så mycket i silfver.
Då har man bibehållit couranträkningen och ställt
sedlarna på silfver. Finner åter K. M. för godt att icke
gilla couranträkningen, så behöfva sedlarna endast lyda på
så och så många r:dr silfverspecie. Då behöfver hvarken
b:co eller riksg:s nämnas.
Hr von Troil: På första delen af den siste värde talarens
anförande skall jag endast svara, att då jag förra
gången yttrade mig, skedde det öfver BancoUtskts betänk,
och icke öfver hans yttrande. Om de icke öfverensstämma,
så lärer Hr Gr. varit skiljaktig från piuraliteten i Utsk.,
hvilket jag ej har mig bekant. Hvad åter sednare delen af
bans yttrande angår, har jag mig icke bekant, att K. M.
vid förra riksdagen afslagit bibehållandet af b:coräkningen,
utan är deremot öfvertygad, att den lagligen fortfar, samt
att vi ej heller erhållit någon propostn om dess afskaffande.
K. M. har endast bestämt en ny myntenhet, nemi. en r:dr
silfverspecie, som kom alt utgöra Svenska folkets 3:dje myntenhet,
och det är väl möjligt, att Gr. Frölich är väl underrättad,
då han tager för gifvet, att K. M. till myntenbet
skal! antaga antingen courantr:drn eller också silfverr:drn;
men jag, som icke har någon särskild underrättelse
derom, tror det vara mig tillåtet att supponera, det förhållandet
blir sådant det är, nemi. att vi komma att hafva
3 slags myntenheter, och då förblir jag vid det förslag, jag
framställt.
BancoUtskts betänk. N:o 107 återremitterades.
Ånyo föredrogs och lades till handhna Bevilln.TJtskts d.
12 dennes e. m. på bordet lagda memor. ]\T:o,54, angtde
minskning i Utsk:s cancellipersonal och vaktbetjening.
Vid förnyad föredragning lades å nyo på bordet af
Grtna von Fersen, Hans, och Horn, Claes Fredr.,
Bevilfn.Utskts d. 12 dennes på bordet lagda betänk. IVto 55
i anledn. af Gr. v. Fersens, Ii., motion, med förslag till bestämmande
af lämplig tid, då de nya förordningarna, angtde
allm. bevillningen, brännvinsbränningen och stämplade pappersafgiften
samt tull- och post-taxorna skola börja att tillämpas.
Likaledes lades ånyo på bordet af Hr Dalman, Wilh,
Fredr., och Gr. v. Fersen, Hans, LagUtskts d. 12 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 178 öfver Hr W. F. Dalmans
motion, att häktande på grund af anklagelse förbrott
emot 5 cap. 1 § Missg.b:n ej måtte äga rum, förrän Ko
-
Den i4 Mars. < 255
liungen yttrat sig, huruvida saken skall nedläggas eller icke,
samt domaren derefter pröfvat, om skäl till häktande förefinnes.
Upplästes och lades på bordet Lag- o. Oecon.Utskms
betänk. N:o 54 i anledn. af väckta frågor, rörtde fattigförsörjningsanstalterna.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 3 e. m.
lil fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 16 Mars 1835.
Plenum kl. io f. m.
Justerades 3 prot.utdr. för d. 14 dennes.
Justerades pleniprot. för d. 20 sisth Dec. f. och e. m.
Företogs till pröfning Banco- och LagUtsktns d. 9 dennes
på bordet lagda utlåt. Wto 4 i anledn. af gjorda anrr.
ärkntr vid Utsktris betänk. N:o 2 med förslag till lag för
offentliga bolagsbanker.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade, att detta mål skulle punktvis föredragas.
Frih. Boye, Ludv.: Jag vågar rörtde föredragningen
af detta betänk, framställa en begäran, som jag gör mera
för att följa min egen öfvertygelse om det rätta, än i hopp
att kunna göra min mening gällande. Jag önskar nemi., att
föredragningen måtte börja med 2 cap. af Utsktns förslag
till lag för enskilda banker, och mina skäl härtill äro, att
jag tror cjuiestio an böra afgöras före c/uwstio c/uo modo. Att
privatbanker böra tillåtas, lärer väl vara gifvet, ehuru det
derföre icke är sagdt, att de böra inrättas på det sätt, som
nu blifvit föreslaget, och detta utgör således qucestio an.
Jag anhåller i följd häraf, att Hr Gr. o. Landtm, behagade
framställa den propos., jag nu begärt, men skall låta mig
nöja med blotta framställningen deraf, om den icke skulle
af Ståndet bifallas.
Hr Stråle, Nils Wilh.: Jag skulle instämma med
Frih. Boye, om jag ej trodde det vara nödigt att först tillse,
huruvida det är möjligt att Inom RiksSUn uppgöra ett
fullständigt lagförslag af sådan beskaffenhet som det nu ifrågavar.
Flera motioner hafva i ämnet blifvit väckta, och
Utsk:n hafva sjelfva först uppgjort ett förslag, som återre
-
Den iG Hars f. m.
mitterades, hvarefter Utsk:n nu inkommit med ett nytt förslag,
dervid Gr. Frölich i sin reservation fogat ett annat.
Dessa 2:ne sednare har man nu att välja emellan; men första
frågan ar efter min tanka: kan och bör å R. St:s sida
utarbetas ett fullständigt lagförslag, eiler bör man endast
hålla sig till hufvudgrundérna för ett sådant? Jag är för
min del af sednare meningen, emedan, om man ingår i detaillerna,
svårigheter alltid skola uppkomma och deribland
isynnerhet, att, om K. M. ej antager allt, kommer det hela
att förfalla, så framt ej K. M. skulle finna för godt att
framställa ett contraförslag. Men hvar och en finner, huru
på detta sätt antingen riksdagen skulle komma att förlängas,
eller saken stadna utan något resultat. Vid 1823 års
riksdag afgåfvo R. St. ett förslag, som ej innefattade andra
lagbestämmelser än privatbankernas rätt till högre ränta än
den vanliga, d. v. s. rättigheten för dem att afdraga räntan
på förhand och beräkna sig lill godo 8 proc:s straffränta.
Jag anhåller att få uppläsa 1824 års författning rörtde privatbanker,
för att visa, i hvad måtto den numera kan anses
tillräcklig eller otillräcklig. K. kungör, d. 14 Jan. 1824
innehåller: 1:0 Att bolag, hvilka hafva till föremål
att till enskilda personer utlåna penningar, måga,
då sådant, uppå skeende und. ansökningar, af
K. M. i nåder tillätes, äga att, vid pen ning försträckningars
meddelande, den högsta lagliga
ränta afdraga, dock icke för längre tid, än högst
ett år; äfvensom att, efter förfallatiden, uppbära
samma öfverränta, som för B a n c o d is co n t en är
stadgad; hvarvid dock, vid äfventyr af den meddelade
tillåtelsens upphörande, bolaget förpligtas
att, i enlighet med hvad i afseende på Bancodiscontens
administration är fö res kr i fv et, föranstalta,
det lagsökning till fordringarnas skyndsamma
indrifvande, så snart två månader efter
förfaliotiden förlupit, varder anställd och, utan
sådana uppskof, som i dylika mål endast af den
sökande bero, med all drift fortsatt.
2:0 Att sådana inrättningar må, till sina fordringars
utsökande och indrifvande, njuta enahanda
hand räkning som Banco di sconten.
3:o Alt de personer, som önska att i ofvannämnda
ändamål upprätta bolag, må äga att sig
hos K. M. i und. anmäla samt sina bolagsreglor
och utlåningsreglementen förete; hvarefter K.
M. vill, derest dessa finnas af den beskaffenhet
och bolagets fond af den betydlighet, att det
åsyftade ändamålet, lättade lånetillgångar af enskilda
medel, till förlag för handel, näringar
och jordbruk, derigenom vinnes, i nåder förunna
bo
-
D c 11 iö Mars f. m.
bolaget rättighet att begagna ofvanhömnde f ö rmaner,
dock under en octrojtid af högst lio år,
vid hvilken tids förlopp bolaget om nytt tillstånd
må sig anmäla.
4:o För öfrigt skall allt, hvad för handelsbolag
stadgadt är eller blifver, rör:de vederbörligt
anmälande, intagande i rättens inteckningsprotocoll
och kungörande i allm. tidningarna om
bolagets ingående, ändamål och dermed skeende
förändringar samt bolagsmännens ansvarighet,
en för alla och alla för en, tillika med hvad som
särskildt, i afseende på invisningars utställande
af enskilda eller bolag, är eller varder för esk rifve
t, äfven för discont b olagen lända till efterrättelse;
kommande likväl vid hvarje särskildt tillstånd
till inrättande af enskilda disconter den
uttryckliga förklaring att fogas, att samma inrättningar
hvarken nu eller någonsin framdeles
skola kunna påräkna något understöd af allra.-  medel, samt att, under ingen förevändning, staten
må blifva mera i deras än i andra enskilda företag
inblandad eller på något sätt komma att
bidraga till deras upprätthållande och utredning.
När man nu granskar dessa föreskrifter, finhet' man,
att det hufvudsakliga af hvad de tre första punkterna i 1824
års förordning innehålla äfven blifvit intaget i Utsktns ntl
afgifna förslag, och att blott hvad i 4-de punkten stadgas
om bolagsmännens ansvarighet en för alla och alla för en
tarfvor förändring, derest actiebanker skola tillåtas. Detta
är således den första lagstiftningsfråga, som nu bör komma
under pröfning. Men om man derjemte vill ingå i alla financiella
och reglementariska frågor, som bero på K. M<
ensam, hemställer jag, om icke tiden derigenom skulle onödigtvis
upptagas. Då det i allt fall beror på K. M. att antaga
eller förkasta allt, som hörer till denna del af ämnet,
synes mig, att om man helt enkelt öfverlemnade de uppgjorda
förslagen till K. M., utan att här ingå i någon pröfning
deraf, skulle K. M. ändock hafva tillräcklig ledning
för sitt omdöme. Jag skulle således tro, att man handlade
rättast, om man nu endast holle sig vid det, som utgör
föremål för begge statsmagternas gemensamma lagstiftning,-  dervid i främsta rummet förekommer den förändring i nu
gällande lag för enskilda banker, att då solidarisk ansvarighet
ej kan stadgas för actiebolag, mäste andra garantier i
afseende på dem sökas. Dessa garantier äro dock dels juridiska
och dels financiella, och såvida måste man, i händelse
man vill tillåta actiebanker, inträda på de financiella frågornas
gebict, men icke heller i vidsträcktare mårn
30 H. 33
a58
Den 16 Mars f. m.
Jag hemställer till Frih. Boye, huruvida han ej finner
denna argumentation riktig, och huruvida det då kan anses
lämpligt att börja med pröfningen af 3 cap. i Utsktns förslag.
Visserligen förekomma der frågor af mycken vigt;
meti de äro dock alla af financiel eller reglementarisk beskaffenhet.
De juridiska frågorna äro deremot inga andra
än dessa: 1:0 om enskilda banker utan solidarisk ansvarighet,
eller actiebolag, skola tillåtas; 2:0 sattet för bevakningen
i händelse, af concurs; 3:o huru långt ansvarigheten
hos bolagets direction skall sträckas, och 4:° huru lång betalningstid
skall gälla för privatbankernas utgifna sedlar, eller
om den i allmänhet stadgade 10 års prescriptionen skall
äfven på dem tillämpas. Dessa äro de juridiska frågorna,
som antingen ändra redan gällande lag, eller innefatta nya
behöfliga stadganden af civillags natur. Men om actiebanker
tillåtas, så tillkomma äfven några andra financiella frågor,
såsom vilkor eller garantier för en sådan tillåtelse.
Hvad dessa garantier angår, så hafva olika förslag dertill
blifvit framställda. Det ena innehåller, att bolaget skulle
aflemna ett visst belopp i reda penningar, obligationer eller
anira säkra papper, för hvilka inga sedlar finge utgifvas,
och hvilka således skulle utgöra en fond för betäckande af
alia förluster. Sannt är också, att en sådan pant skulle vara
tillräcklig, i den mån dess storlek står i ett visst förhållande
till bankens rörelse; men för vinnande af ett sådant
ändamål skulle antingen bankens rörelse alltid hållas
vid ett bestämdt belopp, eller ock skulle ny pant insättas i
samma mån rörelsen ökades, och begge delarna medföra sina
svårigheter. Det andra förslaget är åter, att de omnämnda
hypotheken väl skulle ställas i allmän vård, men
med rättighet för banken att för dem utgifva sedlar, i hvilket
fall hypotheken ej skulle innefatta säkerhet för andra
sedlar, än som af hypotheken motsvarades. För min del
tror jag, att andra garantier linnas. Jag föreställer mig
nemi. såsom säkert, att en bank aldrig kan komma i concurstillstånd
annorlunda, än 1:0 då dess tillgångar olofligen
tillgripas, hvilket naturligtvis måste vara förenadt med criminelt
ansvar; 2:0 då utlåningen sker utan tillräcklig säkerhet,
så att förlust derpå uppkommer, och 3:o då banken
lemnar större utdelning ål actieägarne, än sorn är förenligt
med bankens bestånd och allmänhetens säkerhet. Men dessa
tvenne sistnämnda fall tror jag bäst förekommas dels genom
föreskrift om en reservfond för uppkommande förluster
på utlåningen, och dels genom stadgandet, att ingen
Utdelning till actieägarne får ske utan föregående anmälan
hos K. M. om bankens tillstånd, och hans samtycke till utdelningen.
Jag vågar på grund häraf föreslå R. o. Ad. att nu besluta
att icke ingå i någon speciel granskning af Utsktns förslag
i detaillerna, utan inskränka sig till följande beslut:
Den i6 Mars f. ra.
1:0 att till K. M. öfverlemna de nu upprättade särskilda
förslag till lag för lane- och sedelbanker, med und. anhållan,
det K. M. täcktes låta utarbeta och utfärda den författning
i detta ämne, som K. M. finnér godt besluta;
2:0 att dervid iakttages, det K. kungör, d. i4 Jan. 1824
förblifver till alla delar gällande såväl för sådana enskilda
banker eller disconter, sorn hafva till föremål att utlåna
penningar utan att utfärda egna tryckta eller graverade creditsedlar,
som äfven för sådana redan ingångna eller framdeles
ingående bankbolag, hvilka, under åtagen personlig
ansvarighet af bolagsmännen, en för alla och alla för en,
för bolagets skulder, erhålla K. M:s nåd. tillstånd att utgifva
tryckta eller graverade creditsedlar, under de vilkor här
nedanföre utstakas;
3:o att tillstånd jemväl må meddelas till inrättande af
bankbolag, sorn utgifva egna eller tryckta creditsedlar, utan
annan skyldighet för delägarne i allmänhet, än att med det
af dem tillskjutna actiecapital ansvara för bolagets skulder,
så att actiebrefven må kunna ställas på innehafvaren;
4:o att likväl för tillåtelsen till sådana creditsedlars utgifvande
följande vilkor måste iakttagas:
1) Derest actiecapitalet ej till hela dess belopp trilsk jutes
uti reda penningar, utan detsamma kommer att bestå af
säkerhetshandlingar eller skuldförbindelser, böra dessa granskas
af personer, som K. M. dertill förordnar, och fullständig
berättelse derom till K. M. afgifvas, innan tillståndsbref
för bankens öppnande af K. M. utfärdas.
2) Directrs ledamöter vare med deras personer och egendom,
en för alla och alla för en, ansvariga för betalningen
af alla bankens skulder. Afgår ledamot utur direcCn, fortfare
dess ansvarighet för de vid dess afgång utfärdade creditsedlar
eller åsamkade skulder under ett års tid derefter.
3) Beträdes någon directrs ledamot eller delägare i banken
att hafva genom svek eller bedrägeri eller uppenbar
vårdslöshet vållat bankens obestånd, vare underkastad det
ansvar, lagen för bedräglig eller vårdslös gäldenär utsätter
samt ansvare för alla bankens skulder.
4) Vid årlig anställd granskning öfver bankens förvaltning
skola af K. M. utsedda personer, en eller flera, vara
närvarande, i granskningen och inventeringen af Bankens alla
tillgångar deltaga samt deröfver ti|l K. M. afgifva fullständig
berättelse.
5) Bankens direction aumäler hos K. M. bankens tillstånd
samt beloppet af den utdelning till delägarne, som vid
bolagsstämma blifvit beslutad, och begär K. M:s tillstånd
dertill.
6) Af bankens vinst skall, förrän något deraf till delägarne
utdelas, så mycket afsättas och såsom reservfond bibehållas,
som motsvarar beloppet af de bankens fordringar,
hvilka äro beroende på concurs eller lagsökning.
•r) Bankens skyldighet att inlösa sina creditsedlar fortfar
under hela den tid, hvarå tillståndsbrefvet lyder, samt
då banken upplöses, 2:ne år derefter, hvarom allmän kungör.
då bör utfärdas.
8) I händelse banken skulle komma i concurstillstånd,
må innehafvare af bankens creditsedlar vara berättigade
att derför njuta betalning, utan annan bevakning än att sedJarna
riktiga befinnas och inom 3:ne år uppvisas inför deu
eller de embetsmyndigheter, som af K. M. uti utfärdad allmän
kungör, bestämmas.
9) Bolaget håfve förverkat rättigheten till bankrörelses
drifvande i följande fall:
a) derest banken ej vid uppvisandet med metalliskt mynt
eller sådana sedlar, sorn lika med mynt i Riket gälla, sina
creditsedlar inläser;
b) derest banken utfärdar sådana sedlar eller andra
skuldförbindelser till högre belopp eller annan valör, än
hvartill K. M. funnit shäligt lemna tillstånd;
c) om bankens directtn beträdes med att hos K. M. eljer
i afgifven och allmängjord berättelse hafva gjort falska
Uppgifter om bankens tillstånd;
d) i fall direcCn skulle finnas hafva till låntagare såsom
försträckning lemnat bankens egna, med ränta löpande skuldförbindelser.
I öfrigt gälla jemväl för sådana banker de föreskrifter,
K, kungör, d, i4 Jan. 1824 innehåller.
Detta mitt förslag, innefattande de hufvudgrunder, hvilka
jag anser böra ensamt blifva föremål för öfverläggningen,
är i afseende på dessa hufvudsakligen öfverensstämmande
med Utsk:ns, ehuru jag dervid gjort några tillägg, för
hvilka jag, i händelse R. o. Ad. skulle fästa någon uppmärksamhet
vid mitt förslag, får tillfälle att närmare redogöra,
i den mån anraärkn:r deremot komma att framställas.
De punkter, som jag ur Utsk:ns förslag uteslutit, och hvaröfver
R. St., efter min tanka, icke böra besluta, utan öfverlemna
till K. M:s afgörande, äro åter följande: 1:0 Ogtrojtidens
längd, som är en financiel fråga och således i allt
fall beror af K. M.; 2:0 bankprivilegiets uppvisande vid
domstol, som är helt och hållet reglementariskt; 3:o bestämmande
af bvad slags sedlar och invisningar må af banken
utgifvas; 4:o förhållandet emellan utelöpande sedelstock
och cassa eller actiebelopp; hvilket allt tillhör den financiella
delen af ämnet; 5:o frågan om bankens skyldighet att
till sina borgenärer betala 8 proc:s öfverränta från den dag,
då en sedels inlösen blifvit vägrad, hvilken fråga jag anser
böra alldeles förfalla; vidare 6:0 reglementet för bankens
lånerörelse och utlåningstiden samt förbudet att drifva handel
med varor och fastighet; 7:0 beloppet af aotiecapitalet;
8:0 actiens storlek, och 9:0 huruvida någon del af capitalet
skall vara i allmänt förvar. Alla dessa punkter eller
Den i6 Mars f. m.
dithörande §§ af Utskrns förslag innefatta omständigheter,
som jag tror icke vara af civillags natur och således böra
öfveriemnas till K. M:s eget afgörande, helst en här företagen
granskning af § för § sannolikt ej skulle leda till annat
resultat, än att man slutligen uppgjort ett vidlyftigt
och detailleradt förslag, som svårligen skulle kunna af Konungen
i sin helhet antagas, men just derföre, att mandeli
sammanblandat både de juridiska och financiella frågorna,
skulle leda derhän, att hela saken förföll, såvida man icke
vill ändock öfverlemna åt K. M. att antaga eller förkasta,
hvad han fann för godt, hvilket sätt att Jemna alltsammans
till Konungens afgörande jag likväl ej skulle anse riktigt,
enär jag tror, att de frågor, som äro föremål för civil lagstiftning,
böra behandlas äf begge statsinagterna gemensamt,
i den ordning grundlagen för sådana frågor bestämmer.
Hr Stuart, Carl Gust.: Den utaf den siste talaren
yttrade åsigt, att R. St. borde vid prÖfningen af nu förevar,
ärende inskränka sig dertill att blott bestämma vissa lnifvudgrunder
i afseende på den ifrågaställda lagen för enskilda
banker, har föranledt vidlyftiga debatter äfven inom Utsk:n,
särdeles vid besvarandet af återremisserna å Utskrns
först afgifna betänk, i ämnet. Majoriteten af Utsk:ns ledamöter
har dock ansett sig böra uppgöra och till RiksSttn
öfverlemna ett fullständigt lagförslag rör:de dessa banker.
De skäl, som härtill föranledt, hafva varit dels ofullständigheten
i 1824 års författning och dels den tydning, man
gifvit åt denna författning, enligt hvilken det blifvit tillåtit
för 3:ne personer att bilda ett särskildt bankbolag och utgifva
graverade sedlar eller s. k. depositionsbevis ända ned
till 12 sk:s valör. För egen del får jag derjemte förklara,
att Statssecret:s för handels- och financeärenderna vid början
af denna riksdag i motionsväg framställda förslag till
privat banklag ytterligare öfvertygat mig om nödvändigheten
för R. St. att utarbeta och till K. M:s sanction aflemna
ett fullständigt lagförslag, uttryckande R. St:s åsigler i detta
vigtiga ämne. De af Hr Statssecrettn godkända och föreslagna
grunder för en sådan lag hafva nemi. synts mig så
oriktiga och för allmänhetens säkerhet så äfventyrliga, att
jag anser R, St, härigenom hafva erhållit en ökad anledn.
att öppet uttala sina med Hr Statssecret:s stridiga åsigter
äfven i de delar, som allenast äro af financiel eller reglementarisk
beskaffenhet. Sedan nu Banco- och LagXJtsktn
omkring 4 månader hufvudsakligen varit sysselsatta med
uppgörandet af det nu till RiksStm inkomna fullständiga
Jagförslag, skulle det i-sanning ådagalägga en nog knapphändig
behandling deraf, om RiksStm, utan att ingå uti någon
speciel granskning af detsamma, endast utplockade några
hufvudgrunder derur och lade det öfriga opröfvadt under
bordet. Olika begrepp om hvad som är rent juridiskt
eller financielt uti en sådan lag som den nu i fråga var. torde
3Ö2
D e ti 16 Mars f. m.
också söka att inom de särskilda RiksSt:n göra sig gällande.
Härigenom skulle således äfven en ny svårighet uppstå, för
att komma tiil något slutligt resultat på den af Hr Stråle
föreslagna väg. För öfrigt anser jag Hr Stråles förslag vara
af den beskaffenhet, att det icke kan förekomma till antagande,
innan Utsk:n deröfver blifvit hörde, helst detta
förslag går ut på en förändrad tolkning af 1824 års författning,
hvarom frågan icke omedelbarligen kan af RiksSUn
pröfvas och bifallas, utan bör såsom en särskild motion
behandlas. Då Utskm nu uppgjort ett lagförslag, hvars
fullständighet i de flesta afseenden icke kan förnekas, ehuru
jag icke till alla delar gillar detsamma, synes det deremot
med den vanliga behandlingen af lagfrågor öfverensstämma,
att R. St., efter anställd omständlig granskning af
förslaget, öfverlemna det till Konungen såsom en å R. St:s
sida antagen lag. Till förekommande af mindre väsendtliga
anmärkntr, hvilka dock möjligen kunde afhålla K. M. från
denna lags sanctionerande, torde derjemte R. St., med afseende
å behofvet af en dylik lag och tidens otillräcklighet
för dess pröfning innan riksdagens slut, lämpligen kunna,
särskildt för detta fall, tillerkänna K. M. rättigheten att,
utan R. St:s vidare hörande, göra de ändringar i redactionen,
sorn kunna finnas oundgängligen nödvändiga. Men att,
såsom Hr Stråle jemväl föreslagit, till K. M. öfverlemna begge
de uppgjorda förslagen, nemi. både Utsktns och reservanternas,
finner jag deremot högst olämpligt, emedan K.
M. då skulle stadna i villrådighet, hvilketdera egentligen
Uttryckte Representationens åsigter, helst dessa förslag i många
delar äro af stridigt innehåll. I afseende på den väckta
frågan om sättet för målets föredragning anser jag det vara
riktigast att först afgöra, hvilketdera af de begge uppgjorda
förslagen bör läggas till grund för R. o. Ad:s pröfning,
och att Ståndet derefter öfvergår till granskning af
hvarje särskild §. Dessförinnan torde det dock blifva nödvändigt,
att propos. framställes för afgörandet eller uppskjutandet
af Hr Stråles förslag. För min del tillstyrker jag
afsjag derå.
Frih. Boye: Jäg trodde sannerligen, att den enkla propos.
, jag begärt, skulle kunna besvaras med ja eller nej, utan
att man behöfde inträda i discussion om liufvudsaken. Jag
klandrar emedlertid icke de sista talarne, men begär blott
ånyo den propos., att 2 cap. af Utsktns förslag måtte först
föredragas, och anhåller, att de värda talarne ville recapitulera
sina nu afgifna yttranden, då vi komma till de ämnen,
hvartill de rätteligen höra. Sedan den af mig nu äskade
propostn blifvit framställd, begär jag dock att ånyo få
ordet, för att föreslå en ny preliminär propostn.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: K. M. har
redan under riksdagen till R. St. yttrat sin öfvertygelse om
Den 16 M a r s f. m.
a63
angelägenheten deraf, att, sedan vi numera fått ett fast
mynt, R. St. genom befrämjande af hypotlieksföreningar och
privatbanker söka befordra mera liflighet i allm. rörelsen
och näringarnas deraf beroende förkofran. För sådant ändamål
afgaf äfven K. M. sin nåd. propos. om de tysta förmånsrätternas
afskaffande, hvilken likväl af R. St. icke blifvit
bifallen. Ett annat förslag att komma till målet är det,
hvarpå Utsktn nu nedlagt mycken möda, och att opröfvadt
öfverlemna detsamma till K. M. anser jag orätt, icke derföre
att jag fruktar den högre ansvarighet, som derigenom
vid förslagets granskning skulle drabba Konungens rådgifvare,
utan derföre alt, sedan Utsktns arbete blifvit gjordt,
det är PiiksSttns både rättighet och pligt att pröfva detsamma
; Konungens höga rätt dock oförkränkt alt sedermera
antaga eller förkasta. Af aktning såväl för Utsktns ledamöter
och deras nedlagda arbete, som för RiksSttns rätt
att yttra sig öfver hvarje väckt fråga, tillstyrker jag således,
att de uppgjorda lagförslagen här måtte undergå speciel
granskning och sålunda blifva ett uttryck af R. Stts
opinion i detta vigtiga ämne.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag förenar mig med
Hr Stuart och får blott, i anledn. af den propos. Frih. Boye
begärt, tillägga, att jag anser den alldeles olämplig, i cap.
såväl i Utsktns förslag, som i det af Gr. Frölich uppgjorda,
handlar om de allm. grunderna för alla privatbank-inrättningar,
och dessa böra väl först afgöras, innan man
kommer till de särskilda slagen af sådana inrättningar, som
afhandlas i 2 och 3 captru Jag tillstyrker således afslag å
Frih. Boyes project.
Hr Stråle: Mitt förslag härrör från verkligt nit för
privatbankers uppkomst; ty jag befarar, att 0111 R. St. ingå
till K. M. med ett fullständigt uppgjordt lagförslag, skall
det befinnas behaftadt med åtskilliga felaktigheter, som hindra
dess antagande. Det är derföre jag föreslagit, att man
ej skulle befatta sig med detailfrågorua och en fullständigt
uppgjord redaction, utan endast hälla sig till hufvudgrunderna.
Vill man derutöfver yttra sig äfven i de financiella
frågorna om octrojtiden, om sedlarnas beskaffenhet och valör,
0111 actieteckningen m. m., så må man gerna göra det;
men jag hemställer, 0111 det icke i sådant fall åtminstone är
bäst att särskildt yttra sig i dessa frågor. Det kan visserligen
vara bra, om Konungen får veta R. Stts tankar äfven
i dessa ämnen, för att derå fästa det afseende, han finner
för godt; men om man förenar allt i ett enda fullständigt
lagförslag, befarar jag, att hinder skola mota för dess antagande
i sin helhet, och att, då Konungen icke kan ändra
ett sådant förslag, som äfven innefattar frågor af civillags
natur, utan contrapropostn, hela saken på detta sätt skull
komma att förfalla. Af dessa skäl kan jag ej annat än vid
-
Den 18 Mars f, m.
blifva den mening, att man nu endast bör besluta om bufvudgrunderna.
Frih. Boye, Fredr.: Då jag sjelf i egenskap afUtsk:sledamot
deltagit i Öfverläggningarna inom Ulskm rör.*de detta
ämne, och således kan bedöma, huru outtröttligt arbete
blifvit på de uppgjorda förslagen nedlagdt, samt tillika det,
att Utsk:n härvid betraktat saken från alla sidor, så att jag
tror, att Utskrn kommit det rätta åtminstone temligen nära,
förenar jag mig med H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, att det
skulle förefalla mig besynnerligt, om ett sådant arbete, som
dock icke kan vara alldeles förkastligt, ej skill le komma under
någon pröfning. Ilvad beträffar Hr Stråles anmärka.,
att åtskilliga fel deri skola finnas, som sannolikt hindra dess
antagande, så är just nu tillfälle för B. o. Ad. att granska
och rätta dessa fel. Jag tror dock, att man vid en sådan
granskning skall finna, att Utsk:n, ehuru jag visserligen ej
vill påstå, att dess arbete är fullkomligt, likväl noga öfvervägt
alla olägenheter och inkast, som kunna göras, helst
Utsktn ej saknat ledamöter, som med både outtröttlig och
förträfflig talegåfva upptagit och besvarat alla gjorda anmärk
n:r.
Hr von Troil, Emil: Jag instämmer med H. Ex. Hr
Gr. af Wetterstedt örn nyttan af privatbankers uppkomst j
jag får dock fästa uppmärksamheten derpå, att frågan om
en lag för privatbanker ej är densamma som frågan om sättet
att befordra sådana bankers uppkomst. Vid 1828 års
riksdag utarbetades en författning, som dock endast hade
afseende på inrättnlr för upp- och utlåningsrörelses bedrifvande.
På grund deraf hafva likväl sedermera sedelbanker
uppstått, hvilka således för närvar, stå utom all lag. Redan
i början af denna riksdag fann BancoUtsk. ett sådant
förhållande förknippadt med störa olägenheter för allmänheten,
och det undgick ej heller Utsk:s uppmärksamhet, att
om sådana privatbanker fingo fortgå obundna såväl af lag
som af reglementariska föreskrifter, kunde dean utvidga siu
rörelse så långt, att en försämring i myntvärdet äfventyrades,
och än indraga den så mycket, att våldsamma skakningar
i allm. rörelsen derigenom kunde föranledas. Man
hörde derföre temligen allmänt medgifvas, att en lag för
privata sedelbanker behöfdes, och dä jag ännu är af denna
tanka, kan jag ej medgifva, att Ulsktns nu framlagda arbete
skulle vara öfverflödigt, och att saken borde öfverlemnas
till Konungen. Jag inser väl den svårighet, som med
våra former möter, att, sedan riksdagen är så långt framskriden,
numera få en sådan lag antagen af begge Stats•magterna;
dock anser jag frågan så vigtig, alt om än riksdagen
för den orsaken skulle förlängas en månad, vore det
väl värdt kostnaden och skulle äfven medföra den tillfreds—
stal
-
Den 16 Mars f. m.
265
Ställelsen, att åtminstone något nyttigt blifvit gjordt. Hvad
frjr öfrigt angår sättet att vinna detta mål, torde jag få fästa
uppmärksamheten derpå, att sedan R. St. för sin del
antagit lagförslaget, åtgår längsta tiden för dess granskning
i Högsta Domstolen och Statsrådet. Men då R. o. Ad. bland
sig räknar nästan alla Statsrådets ledamöter och hälften af
Högsta Domstolen, så, ehuru det kan synas förmätet af mig
att till dessa Hrr ställa en uppmaning, föranledes jag dock
af frågans vigt lil) den hemställan, att dessa Hrr ville här
följa ifrågavar. lagförslag med den uppmärksamhet, att, då
förslaget genomgått R. Sits pröfning, det äfven kan sägas
hafva undergått granskning i Högsta Domstolen och Statsrådet.
Så tillgår äfven i andra länder, att man genom ministrars
deltagande i discussionerna kan på förhand säga, om
ett förslag blir af Regeringen antaget eller förkastadt. En
annan preliminärfråga återstår dock ännu att afgöra. Här
finnas för närvar, trenne förslag, nemi. Utsk:ns, Gr. Frölichs
och Hr Stråles, hvadan det är nödigt, att R. o. Ad.
bestämmer ettdera såsom grund för öfverläggningen. Hvad
Hr Stråles förslag angår, så lärer det icke hafva varit möjligt
för husets ledamöter att följa det vid uppläsningen med
sådan uppmärksamhet, att något definitivt omdöme derom
nu kan fattas. Jag anser också för min del oriktigt att lägga
ett helt och hållet nytt förslag till grund för en börjande
öfverläggning. De andra hegge förslagen arn af de flesta
förut kända, hvaremot Hr Stråles är okändt för alla.
Af de öfriga förslagen kan åter hvilketdera som helst läggas
till grund för öfverläggningen, blott beslut derom fattas;
och som jag, ehuru jag icke oinskränkt gillar någotdera,
dock har färre anmärkntr emot Gr. Frölichs, anhåller
jag oin propos., att detta förslag må tagas till grund för
öfverläggningen. Hvad beträffar den af Frih. Boye väckta
fråga, så afstyrker jag bifall lill det sätt för föredragningen,
som han föreslagit, på den grund att jag gerna alltid
iakttager att i hvarje sak börja med början.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag kan icke neka, att jäg
för min del instämmer i Hr Stråles åsigt, att den erfarenhet,
vi ännu äga i afseende på privatbanker, är alltför liten,
för att vi skulle kunna hoppas att här förmå uppgöra
en ändamålsenlig lag, som ingår i alia detailfrågor. Jag ans
ser således det rättaste vara att endast antaga sådana grundsatser,
som befinnas oumbärliga för completterande af 1824
års lagstiftning, och att man för resten öfverlemna!' de uppgjorda
förslagen , utan att fatta något beslut derom i detailfrågorna,
till Konungen, för att tjena till ledning vid pröfning
af hvarje förekommande fall, sedan någon större erfarenhet
blifvit vunnen. Vi hafva sett, huru saken nu blifvit
behandlad i Utsk:n, och kunna deraf sluta till behand
20
H. 34
a66
D c n iC M ars f. (n.
Jingen deraf inom RiksStrn, Efter att frågan legat ett ar p3
lltskrns bord, bar ju t. o. m. BancoUtsk:s ordförande i siri
reservation beklagat, att de grundsatser, som han ansett såsom
riktigast, så litet kunnat göra sig gällande inom Utsktn;
och troligen skall förhållandet blifva enahanda inom
lliksStrn, Men i hvilken händelse som helst kan jag icke
godkänna Hr v. Troils förslag, hvilket, om jag ej fattade
meningen orätt, åsyftade, att man skulle votera öfver det
ena eller andra af de uppgjorda förslagen i massa eller
slumpvis; ty om icke Hr Stråles mening bifalles, anhåller
jag, att förslagen måtte genomgås punkt för punkt, och att
vi dervid måtte få bölja med början eller i cap. Jag tvifiar
visserligen, att det blir ett godt opus; men hvar och en
har då åtminstone haft tillfälle att göra sin mening gällande.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det har ej för mig varit
oväntad t att här höra den satsen drifvas, att R. St. borde
öfvergifva allt hopp att kunna tillvägabringa en Jag för privatbanker
och endast hålla sig till vissa hufvudgrunder. Jag
anser likväl för min del satsen oriktig, och icke utan skål
förvånar det mig, att först nu efter återremissen höra sådant
ifrågasättas. Måhända hade detta förslag, om det blifvit
gjordt vid återremissen, kunnat förtjena något afseende;
men numera anser jag oriktigt att fästa sig dervid och önskar,
att de uppgjorda förslagen må komma under pröfning
i sin helhet. Då likväl här förekomma tvenne förslag, af
hvilka jag anser minoritetens eller reservanternas lika vät
som det af Utsk:n antagna kunna betraktas såsom majoritetens,
såvida nemi. det så tillgått, att det sednare tillkommit
genom antagande af en § i sender, utan att någon pröfning
derefter ägt rum om förslagets antaglighet i sin helhet, till
hvilken förmodan jag hemtar anledning af Hr Nordenanckars
reservation, deri han beklagar, att majoriteten ej fått tillfälle
att göra sina anmärkn:r vid minoritetens contra förslag,;
så instämmer jag med Hr v. Troil, att man först hör bestämma,
hvilketdera förslaget skall läggas till grund för öfverläggningen,
dervid jag för min del tillstyrker, att Gv*.
Frölichs förslag bestämmes såsom grund för öfverlägg ningen,
samt anhåller om propos. derå.
Jlr Stråle: Jag måtte hafva ifla uttryckt min mening,
om någon fattat den sålunda, att Utsktns eller Gr. Frölichs
förslag skulle läggas helt och hållet å sido; ty något sådant
har jag icke åsyftat. Jag har endast velat, att man
ur dessa förslag skulle uttaga de hufvudgrunder, som tillhöra
den delen af ämnet, som är af civillags natur; och jag
hemställer ännu ytterligare, om det icke i alla händelser är
nödigt att bestämdt veta och för sig sjelf utreda, huru mycket
af dessa förslag är ämne för civil lagstiftning, oell huru
mycket^ innefattar financiella eller ceconomiska frågor^
Den ifl Mars f. m.
Relraktar man förslagen i sin helhet, så innefatta de nu fruger
af begge slagen; och hvad som först måste utredas är
således, huru mycket deraf utgör vilkor för lagförändring
eller innebär verkliga lagfrågor. Denna fråga skall nödvändigt
förekomma vid förslagets granskning hos K. M., och
jag hemställer, om det ej då är bättre att genast göra denna
skillnad. Vill inan derutöfver besluta äfven om de financiella
frågorna, hellre än att öfverlemna förslagen utan
någon opinionsyttring å R. Sl:s sida i dessa delar, så alltför
gerna, blott man derifrån skiljer de juridiska frågorna;
ty ehvad R. St. då, jemte ett lagförslag rörtde de hufvudö
grunder, som äro af civillags natur, öfverlemna de uppgjorda
förslagen i öfrigt opröfvade, eller efter företagen
granskning deraf, så har K. M. alla materialier gifna, för
att kunna i grundlagsenlig ordning utfärda en författning i
ämnet. Men om man åter icke vill åtnöja sig härmed, utan
nödvändigt vill ingå med ett i alla delar fullständigt utarbetadt
lagförslag, så måste R. St. äfven uppgöra redactionen,
sorn så ofta blir felaktig och hindrar K. M. att antaga
R. St:s förslag. En ledamot har begärt, att Högsta Domstolens
och Statsrådets ledamöter här på stället måtte företaga
en sådan granskning af ifrågavar. förslag, att någon vidare
granskning hos K. M. ej skulle behöfvas. Jag hemställer
dopk, huruvida sådant ens är möjligt. Hvad Högsta
Domstolens ledamöter angår, ser jag utom mig ingen af dem
Isar tillstädes, och detta rum utgör dessutom blott -j^del af
Representationen, så att man i allt fall ej kan veta, huruvida
förslaget, efter sammanjemnkn. af RiksSt:ns olika beslut,
blir sådant, att det kan antagas utan föregående contrapropos.
från K, M, Jag hemställer, om det icke t. o. m.
ar troligt, att en sådan conlrapropos. blir nödvändig, hvilket
dock skulle så förlänga frågans definitiva afgörande, att
saken derigenom högst olyckligtvis skulle komma att förfalla.
Jag skall emedlertid icke vara envis i fullföljandet af
ruin mening, men reserverar mig i afseende på utgången.
Hvad beträffar den väckta frågan, hvilketdera af de uppgjorda
förslagen bör läggas till grund för den speciella
granskning, hvari man tyckes -vilja ingå, så får jag fästa uppmärksamheten
derpå, alt Utsktns förslag innehåller flera bestämmelser
än Gr. Frölichs, och att dessa således, om det
sednare förslaget lages till grund för öfverläggningen, icke
skulle komma under någon pröfning. Jag skulle derföre tro
det vara rättast, att taga Utskms förslag tilt grund för föredragningen
och låta Gr. Frölichs contraförslag komma under
öfvervägande i form qf anmärkmr mot Utskms förslag.
Hr von Troil" Till min värde medbroder i Bancostyrelsen
, Hr Rosenblad, får jqg ställa den anhållan, att, då han vill
vederlägga, hvad jag sagt, han måtte först efterhöra eller
skaffa sig kännedom om hvad jag yttrat. Hade han iaktta
-
a68
Den 16 Mars f. mi
git dettn, innan han nu sednast yttrade sig, hade han icke
behöft ingå i bevisning om olämpligheten af en summarisk
votering öfver det ena eller andra af nu ifrågavar. förslag,
hvilken ingen ifrågasatt eller yrkat. Hr Stråle har rätt deruti,
att detta hus blott utgör -Jöel af Representationen; men
om det förslag, som här antages, befinnes vara det bästa
och får bästa utsigten för sig att hastigt vinna Konungens
sanction , kan R. o. Ad:s beslut lätt blifva hela Representationens.
Här finnas nu, som sagdt är, tre förslag, af hvilka
Utskrns är det längsta och Hr Stråles det kortaste. Hr
Stråles förslag afser också hufvudsakligen en större korthet;
och då Gr. Fröliehs förslag i detta afseende ligger närmare
Hr Stråles eget än Utskrns, synes det, som han bort instämma
med mig, att Gr. Fröliehs förslag hellre än Utsk:ns
tages till grund för öfverläggningen. Jag instämmer
väl med Hr Stråle, att privatbanklagen ej bör vara vidlyftigare,
än ändamålet fordrar; men jag kan derföre icke med
honom instämma, att intet fullständigt förslag bör uppgöras.
Deremot önskar jag, att, om vid företagen granskning
af de uppgjorda förslagen något förekommer, som kan uteslutas,
Hr Stråle ville derå fästa Ståndets uppmärksamhet,
då jag gerna, för min del, skall gifva min röst för dess uteslutande.
Frih. Boye, Ludv.: Jag måste begära öfverseende, då
jag nu för 3:dje gången ser mig nödsakad till den erinran,
att denna öfverläggning utgått från min anhållan, att2cap.
i Utsktns förslag måtte först föredragas, och jag gör denna
erinran för alt ånyo begära propos. härå, dervid jag tillika
får förklara, att jag skall åtnöjas med det svar, som Ståndet
gifver, utan att yrka på votering. Men derjemte anhåller
jag att få yttra några ord öfver tvenne bär framslälIda
meningar. Några hafva begärt, att Gr. Fröliehs förslag
måtte tagas till grund för föredragningen. Jag motsätter
mig detta, såsom stridande mot allm. ordningen. Vill någon
uti någon speciel fråga hellre hålla sig till Gr. Fröliehs
förslag än till Utskrns, kan det ske, då frågan förekommer;
men ordningen fordrar, att Utskrns förslag lägges till grund
för öfverläggningen. Den andra meningen är Hr Stråles, åt
hvilken jag gifver rätt till en del; men som den innefattar
en särskild fråga, hvilken står i sammanhang med den andra
preliminärfrågan, som jag ämnar väcka, sedan den första
blifvit afgjord, uppskjuter jag tills vidare att yttra mig
mera derom.
Gr. Posse, Arv.: Jag har ej varit närvar, från början
af denna discussion; men jag har funnit, att dermed gått
sorn med många andra, att man nemi. så fästat sig vid formen,
att man lemnat saken. Man har sagt, att den oeconomiska
eller financiella delen af frågan borde frånskiljas och
pröfningen nu sträckas blott till den juridiska delen deraf.
Den 16 Mars f. m.
269
Andra hafva åter trott det vara lämpligast att taga Gr. Frölichs
förslag till grund för öfverläggningen. Hvad det förra
förslaget vidkommer, så bestrider jag ej, att inånga frågor
här influtit af oiconomisk beskaffenhet; men deraf drager
jag ej den slutsatsen, att R. o. Ad. icke skulle befatta
sig med dessa frågor. Jag jemn för detta lagförslag med andra,
som i nämnde hänseende äro af samma- beskaffenhet,
såsom förordningarna ronde tullbevillningen och brännvinsbeskattningen.
Dessa blifva uppgjorda af R. St. oell lemnäs
till Konungen efter pröfning § för §, och Konungen är
oförhindrad alt ändra det oeconomiska deri utan Ständernas
vidare hörande; i lagfrågorna aflåtes deremot contrapropos.,
i fall någon ändring anses behöflig, och i beskattnrsfrågornå
befordrar K. M. R. Sits beslut till Verkställighet utan någon
pröfning. På samma sätt kan afven tillgå här, och något
frånskiljande af de olika frågorna hehöfves således icke.
Hvad åter angår den andra frågan, alt taga Gr. Frölichs
reservation till grund för föredragningen, skulle jag för min
del desto mindre hafva något att deremot anmärka, som jag
tror, att detta förslag är mera systematiskt uppstäldt än Utskrns;
men ett sådant behandlingssätt är icke vanligt, och
jag vet icke, hvarföre man här skulle frångå den brukliga
formen, ty om man följer Utskrns förslag, äger hvar och
en ändock alt göra Gr. Frölichs contraförslag gällande vid
hvilken § som helst. Samma förhållande gäller äfven, i fall
man vill borttaga större eller mindre del af de oeconomiska
frågorna, att nemi. sådant kan ske, då hvarje § för sig förekommer.
Jag hemställer således, att vi ju förr ju hellre
må komma till föredragning punktvis af Utskrns betänk.
Gr. Frölich, Dav.: Jäg anser mig skyldig förklara,
att jag icke velat deltaga i denna discuSsion, helst jag hos
några funnit en benägenhet att i förtid ingå i sjelfva saken.
Jag begär derföre blott, att vi ju förr ju hellre må få den
propos., Frih. Boye önskat, icke derföre att jag gillar hans
åsigt, men för att tillfredsställa Frih. Boye och en gång
komma ifrån den saken. Sedan detta skett, återstår den andra
frågan, hvilketdera förslaget skall läggas till grund för
föredragn., och ehuru flera i delta afseende yrkat på mitt
förslag, vill jag ej yrka derpå, enär måhända många skulle
anse sådant orätt emot Utskm. Det hehöfves ej heller; ty
när vi, såsom jag hoppas, hunnit skilja oss från både Frih.
Boyes och Hr Stråles förslag, tror jag behandlingen böra
blifva sådan, att man ur begge lagförslagen söker utfinna
de §§, som afhandla ett visst ämne och föredrager deni på
en gång, såsom t. ex. de 4 lörsta §5 jemte den 11 § i Utskrns
förslag å ena sidan, och de häremot svarande i contraförslaget
å den andra. När vi kommit derhän, anhåller jag
att ånyo få ordet för att yttra mig om den classification,
som sålunda bör äga rum. Emedlertid begär jag nu blott
Den iG Mars f. m.
propos. på den af Frih. Boye framställda frågan, med ann
hållan derjemte till Frih. Boye, som löfval framkomma med
en ny preliminär propos., att det en gång raå taga slut med
dessa preliminärfrågor.
Gr. Horn: Jag hegärde ordet, då jag hörde invändas,
att det skulle innebära en oformlighet att laga en reservan
tion till grund fjör föredragningen. Jag hemställer i anledn,
liäraf, om icke reservationerna äfven kunna betraktas såsom
en del af Utsk:ns betänkm, och pm icke de förslag, sorn
deri innefattas, äfven komma från Utskm. Om Utsk:ns man
ioritet bade bortraisonnerat hela frågan och icke uppgjort
något fprslag, så hadg man ju ej haff annat än reservation
perna att följa. Jag kan således ej finna annat, än att man
här kan taga reservationen till grund för föredragn,; men
då Gr. Frölich sjelf icke yrkat derpå, utan föreslagit att
gå classyis tillväga med vissa §§ i sender och erbjudit sig
ätt uppgöra en sådan elassification, yill jag ej vidare fullfölja
min förut yttrade mening.
Ilr von Troil: Frih, Boye har rätt deri, att vanliga
yegeln är att vid föredragn. följa Utsk:ns betänkm; men der-r.
före är ej sagdt, att det andra nu ifrågasatta sättet är olagligt,
och då det, efter min tanka, här lättare leder till mår
let, har jag trott, aft detta sgtt håde kunde oph borde begagnas.
Frih. Boye, Ludv.: Då ingen yttrat någon betänklighet,
hemtad från formlagarna, mot den propos. jag begärt,
torde jag få taga för gifvet, att den icke är grundlagsstridig,
och alt jag således kan påräkna att få den framställd
af Hr Gr. o* Landtm,, men utan sammanblandning med andra
frågor, Sedan detta skett, begär jag ordet, för att ytr.
tra mig, innan propos, framställes pä H1' Stråles förslag,
och jag hoppas, att rättigheter härtill ej blir mig afskuren.
Hr Dalman: Efter det så mycket interesserar Frih.
Boye att fa afslag på den propos., han begärt, vill jag ej
motsätta mig, att den framställes, ehuru ordningen svnes
gifvet fordra, att pröfningen börjar med i cap. Jag instämmer
i öfrigt med Hr v. Troil, att Gr. Frölichs förslag,
såsom bättre än Utskms, bör läggas till grund för föredragningen.
Det är väl sannt, att man i alla fall kan uppställa
det såsom contrapropos.; men svårighet möter att alltid finna
motsvarighet i de begge förslagen. Jag kan ej heller
finna, att ett sådant förfarande på något sätt strider mot
formerna.
Frih. Boye, Ludv,: Som största delen af nu närvar,
ledamöter icke voro hitkomna, då jag först framställde min
begäran jemte skälen dertill, anser jag mig, för att icke gifva
den siste talaren tillfälle att förvilla någon om anledn,
|ill den propos., jag begärt, böra upprepa, att efter mitt
D e h 16 Mars f. öl.
beglepp innefattar 2 cap. (jutestio an och första cap. tjuteslio
c/uo niotioi samt att jag på sådan grund tror det vara
lättast att pröfva 2 cap. först. Jag har blott velat nämna
detta såsom en upplysning för deni, sota ej öfvervarit dis—
eussionen från början.
Hr Rosenblad: Då tre förslag om behandlingssättet
blifvit framställda, lärer det vard bäst, att pröpos. göres på
del ena efter det andia; och som förslaget att taga Utskms
betänk, till grund för föredragningen står främst i rangordningen,
anhåller jag, att propostua ställas i enlighet dermed.
fl. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förnyade sin förut gjorda;
propos., om R, o. Åd. behagade, att detta mål skulle punktvis
afgöras.
Ropades ja.
II. Ex. yttrade, att flera preliminärfrågor blifvit under
discussionen framställda, hvilka borde afgöras, innan man
kom till hufvudsaken. Den första hade blifvit framställd af
Frih. Boye, Ludv., hvilken begärt, att 2 cap. i förslaget
skulle föredragas före det första. H. Ex. hemställde, om
R. o. Ad. behagade bifalla, hvad Frih. Boye sålunda yrkat.
Ropades nej;
H. Ex. yttrade vidare, alt ytterligare fråga uppstått om
hvilket förslag, antingen Utsk:ns eller det äf Gr. Frölich i
dess reservation afgifna, eller ock Hr Stråles borde tjena
till grund för föredragningen. H. Ex. hemställde,- om icke
R. o. Ad. skulle linna formenligast, att Utsk:ns förslag dertill
bestämdes, då hvar och en i alla fall äger sitt i motsats
mot detsamma göra sin mening gällande.-
Bifölls.
Frih. Boye, Ludv.: Jag skulle förebrå mig sjelf, orri
jag icke ansåg R. o. Ad. lika grannlaga om bevarandet af
den lätt till pröfning, sorn efter grundlagen tillhör hvardera
StatsmagteU. För min del är jag lika grannlaga att ické
afstå någon rättighet å R. Sirs sida, som att bevara'den andra
Statsmagteus prerogativer.- Men nu framställer grundlagen
en olika behandling af Olika ämnen, af civillagsfrågor
Och önskningsmål. Dessa hafva dock blifvit sammanblandade
i såväl Utsk:ns sorn] reservanternas förslag. Det rätta
hade varit, att sedan de financiella frågorna blifvit behandlade
af BancoUtsk. och uppställda i ett särskildt betänk.,
man lemnat resten åt LagTJtsk. Så har icke skett, hvilket
gör, att det nu skulle ankomma på K. M. att bestämma1
gränsen mellan d.. olika ämnena och följaktligen äfven besluta
om behandlingen, som erfordras olika för hvardera.
Delta anser jag icke vara rätt och tror, att R. St. böra å
sin sida uppdraga skillnaden emelian de financiella1 och Civillagsfrågorna'.
Sådant var också föremåtéE föY Ilr Stråles
förut gjorda framställning, hvilken jag således nu understöd
-
Den 16 Mars f. m.
jer och begär den propos., att, sedan lagförslaget blifvit
pröfvadt i sin helhet, två särskilda skrifvelser måtte uppsättas,
den ena med de delar af förslaget, som äro af civillags
natur, den andra innefattande det financiella. Härigenom
lägges i allt fall intet hinder för pröfningen af alltsammans.
Gr. Frölich: Det kan hända, alt i mångas sinnen
Frih. Boyes nu sednast gjorda framställn. låter som riktig;
jag är dock icke af den tankan. Åtminstone är jag öfvertygad,
att sedan R. o. Ad. numera beslutat pröfva lagförslaget
i sin helhet och punkt för punkt, har Frih. Boye kommit
i otid med sitt förslag. Först sedan man vid den redan
beslutade pröfningen funnit, att frågorna blifvit obehörigen
sammanblandade, kan den propos. göras, som Frih.
Boye nu begärt. Att för öfrigt R. o. Ad. vid den successiva
pröfningen af hvarje punkt skall finna åtskilliga vara af
den beskaffenhet, att jag trotsar t. o. rn. Frih. Boyes skarpsinnighet
att kunna med bestämdhet urskilja, om de äro af
civillags eller oeconoroisk natur, derom har jag redan under
öfverläggningarna i Utsk:n förvissat mig. Jag önskar likväl
icke att nu inleda Frih. Boye i någon ytterligare discussion
härom, utan vill blott tillägga, det jag hade hoppats, att
han en gång skulle sluta med sina prebminär-invändptr, som
blott tyckas hafva för ändamål att tillintetgöra och förhindra
pröfningen af hufvudsaken.
IJr Stråle: Jag tror för min del, att Frih. Boyes sednast
framställda förslag kan bifallas med någon modification.
Det behöfves nemi. icke tvenne särskilda skrifvelser, utan
jag hemställer i stället, om icke R. o. Ad., sedan pröfningen
af Ulskms förslag blifvit slutad, skulle finna för godt
att bestämma hvad som deraf utgör financiella frågor, och
hvad som är lagfrågor eller vilkor för ändring af nu gällande
lag. Derigenom vinnes det ändamål, jag åsyftat, att
ingen contrapropos. behöfver af K. M. aflåtas, i händelse
några ändringar i R. St:s förslag skulle erfordras. Jag tror
ej heller med den siste talaren, att det är så svårt att utreda
skillnaden emellan de olika frågorna, enär det endast
gäller att afgöra, hvilka frågor angå bankinrättningarnas
rättsförhållanden till allmänheten, och hvilka angå privatbankerna
enskildt. Jag hemställer således, om icke R. o.
Ad. skulle vilja nu fatta ett sådant beslut.
Frih. Boye, Ludv.: Till Gr, Frölich, som tyckes vara
missnöjd med mina preliminära framställn:r, får jag göra
den erinran, att jag icke rår derför, att min först gjorda
enkla framställn. föranledt till 2 timmars discussion. För
öfrigt ställer jag mig under hela allmänhetens och efteryerldens
omdöme, huruvida mitt uppsåt är att hindra sjelfva
-
Den iÄ Mars f. m.
V3 saken; och jag skall visa det genom hvad jag ämnar yttra,
då vi komina till hufvudfrägan. Jag får nu blott förklara,
att jag går gerna in på Hr Stråles mndificalion af
mitt förslag, då skillnad emellan de olika frågorna i allt
fall pä detta sätt kommer att ske; och jag är desto angelägnare
om denna skillnad) som Gr. Frölich förklarat den
så svår att uppdraga, och jag, ehuru jag icke kan medgifva
denna svårighet, ej vill lägga den snaran för Regeringen
att sedermera kunna beskyllas att i behandlingen af någon
fråga hafva trädt R. Sits rätt för nära. Jag önskar, att
Nationen må veta, hvad den har att tillskrifva Regeringen
eller Representationen.
Gr. Frölich: Då Hr Stråle är ense med Frih. Roye*
att man efteråt bör skilja emellan lagfrågorna och de financiclla,
hvilket dessa ledamöter ansett lätt, och jag deremot
svårt, emedan jag anser både svårt och vigtigt att dervid ej
träda någondera stalsrnagten för nära, hemställer jag, om
icke motionen härom må blifva ett särskildt mål, som tills
vidare må hvila på bordet; ty först sedan lagförslaget blifvit
pröfvadt, lärer det i allt fall blifva möjligt att finna*,
huru mycket deraf är utaf civillags natur, eller ej.
Frih. Boye, Ludv.: Då jag förutser den stora strid,
som kommer att uppstå emellan Gr. Frölich och mig i hnfvudsaken,
fägnar det mig att nu en gång kunna instämma
tued honom. Jag får således förklara, att jag är nöjd dermed,
att mitt väckta förslag tills vidare får hvila på bördet.
Gr. Frölich: Sedan vi nu, som jag hoppas, kommit
derhän att kunna skrida till hufvudsaken, anhåller jag, att
de 4 första §§ ■ TItsk:ns förslag jemte i i § måtte uppläsas
och föredragas på en gång, hvarefter jag under discussidnen
derom får tillfälle att göra mina anmärknfr och yrka
på antagande af de motsvarande §§ i mitt förslag. Förhållandet
är nemi., att Utsktn i de 4 första §§ jemte den utte
afhandlat en särskild dass af ämnen, angtde bankinrättningarnas
uppkomst och localisering jemte forum för desamma.
Fr. o. m. 5:te t. o. m. io:de § handlar åter om bankernas
sedelrörelse och om lagsökning vid bristande liqvid
å bankernas sida, med flera hithörande ämnen. De följande
eller 12, i3 odh i4 §§ afhandla vidare inrättningarnas
Ullåningsrörelse, och de 3 sista §§ i första capitlet innefatta
slutligen allmänna controller. Jag hemställer således, om
det icke blir nödigt att på en gång discutera och antaga de
§§ af Utskms eller mitt förslag, som angå en viss dass af
ämnen. Hvad de 4 första §§ nu särskildt vidkommer, vill
jäg till en början blott erinra, att de stadganden, sora här
förekomma, i sig sjelfva icke äro så vigtiga, som det icke
är mera angeläget att få en redig och bestämd redaction,
20 H. 3&
□ ;4 De» 16 Mars f. w.
hvilken jag i de anmärkn.T, rain reservation innehåller, redan
visat så litet kunna, efter Utsktns förslag, motsvara det
önskvärda, att jag förmodar den här skall linna föga understöd.
Ur Nordenanckar, Fredr. Wilh.: Frågan om ordningen
för föredragningen är redan afgjord genom R. o. Ad:s
beslut att pröfva Utskrns förslag punktvis eller §för§, och
jag anhåller således, att hvarje § måtte särskildt föredragas.
Detta hindrar icke att i stället för 1 § i Utsk:ns förslag,
om man så vill, antaga de flera deremot svarande §§ i Gr.
Frölichs förslag, och jag ser således intet skäl att frångå
den redan beslutade ordningen för föredragningen.
Gr. Frölich: Blir 1 § i Utskrns förslag antagen, har
man antagit materien äfven för 3 §§ af mitt förslag och
något mera dertill; ty, såsom jag i min reservation anmärkt,
innehåller denna § 5 särskilda föremål, och detta tyckes vara
nog mycket. Jag skulle ej heller tro, att ett beslut om
föredragning punktvis innefattar någon nödvändighet att besluta
om en § i sender, ulan rättighet att sammanslå dem,
sorn hafva omedelbart samband med hvarandra. Emedlertid
medger jag, att flå Hr Nordenanckar tillhör Utsktns majoritet,
har hans bestridande af den ordn. för föredraga.,
som jag nu föreslagit, stort värde såsom taclik.
Hr Stråle: Då R. o. Ad. redan beslutat att pröfva
Utsk:ns betänk, punktvis, begär jag, att 1 § af Utskjns förslag
ensamt måtte till föredragn. först uppläsas, hvarefter
jag anhåller att ånyo få ordet, för att yttra mig deröfver.
Gr. Frölich: Då jag med verklig bonne joi gjorde
min sista anmärkn. och påyrkade föredragning efter ämnenas
classification, så, ehuru nu en annan ledamot förenat
sig med Hr Nordenanckar, vill jag ytterligare erinra, att
man , genom påståendet om en föredragning af hvarje § för
sig, just arbetar i mitt interesse; ty om min första § antages
i motsats emot 1 § i Utsktns förslag, har jag fått på
hand för antagande äfven af de följande i mitt förslag.
Hr Nordenanckar: Första frågan måtte blifva om
namnet för de ifrågavar. bankinrättningarna. För öfrigt erkänner
jag riktigheten af Gr. Frölichs sista anmärkn. och
skall, om 1 § i Utsk:ns förslag ogillas, ej motsätta mig antagande
af de motsvarande §5 * Gr. Frölichs förslag.
Hr Stuart: Jag instämmer uti den siste talarens åsigt,
att frågan om den nya lagens benämning bör först afgöras.
I Utsk:ns förra betänk, föreslogs, att den skulle kallas: Lag
för offentliga bolagsban k er; nu hafva Utskm åter
kallat densamma: Lag- för enskilda lane- och sedelbanker,
hvaremot Gr. Frölich i sin reservation begagnat
benämningen: Lag för sedelbanker under enskilda.
Den 16 Mart f. ni.
offentliga bolag. För min del är jag ej nöjd med någondera
af dessa tvenne sistnämnda benämningar, och skulle
verkligen anse ifrågavar. bankinrättningar lämpligast böra
•kallas offentliga bo 1 agsba n k e r. Men då man numera
synas ej vilja godkänna denna benämning, får jag föreslå,
nit rubriken på den nya lagen måtte blifva: Lag för enskilda
sedelbanker, genom hvilken benämning jag tror
att man tillräckligen uttryckt, hvad man velat.
Hr von Troil: Jag begärde ordet i afsigt att yrka
detsamma, som den siste talaren nu föreslagit. Jag medgifver
väl, att Gr. Frölicbs förslag till benämning ej innehåller
något, som strider emot de ifrågavar. bankinrättningarnas
egenskaper; men jag anser namnet ej behöfva innefatta
allt, hvad saken innefattar, utan blott så mycket, sorn
skiljer den från andra, och detta tror jag vinnes genom Hr
Stuarls förslag; ty dels utmärker det, att dessa banker måste
vara enskilda, d. v. s. inrättade af enskilda personer,
och dels att fråga endast är om sådana banker, som utgifva
sedlar, men inga andra. Jag tillstyrker således Hr Stuarts
förslag till benämning, såsom både fullständigt; och så
kort som möjligt.
Frih. Cederström, Jac.: Det är ej vanligt att vid
pröfuingen af ett ämne inom RiksSt:n fästa sig vid rubriken,
som bort vara öfverenskommen i Utsk:n. Jag skulle
emedlertid tro det vara lämpligast, att benämningen belt enkelt
blir: Lag för enskilda banker.
Hr Stuart: Jag vill blott upplysa den siste värde talaren,
att den af honom föreslagna benämning icke är fullkomligt
riktig, emedan det kan komma alt finnas enskilda
banker, för hvilka denna lag icke blir gällande, nemi. sådana,
som endast befatta sig med upp- och ullåningsrörelse.
Hr von Troil: Jag är förekommen af Hr Stuart.
Skulle vi ej äga eller kunna få andra privatbanker fin sådana,
som här äro i fråga, vore Frih. Cederströms förslag
riktigt; men då banker kunna uppstå äfven hädanefter enligt
1824 års förordning, som icke vilja utgifva sedlar och
således ej underkasta sig den nu ifrågavar. lagen, är det nödigt
att bestämma skillnaden emellan dessa olika slag af
banker.
Gr. Frölich: Jag vill blott i största korthet förklara,
att jag förenar mig med Hr Stuart och Hr v. Troil i afseende
på benämningen, på det vi ju förr ju hellre må komma
ifrån den saken.
H. Ex. Hr Gr. 9. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla den af Utsk:n föreslagna titel på dea ifrågavar.
lagen.
Ropades nej.
a 7®
Den iS Mars f. m.
H. Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade såsom titel
å samma lag antaga; Lag för enskilda sedelbanker.
Bifölls.
II. Ex. yttrade, att han ej af den förut framställda och
af R. o, Ad. bifallna propos. fann något hinder för målets
föredragning på sätt Gr. Frölich yrkat, emedan de punkter,
som skulle sammanföras, röra samma hufvuddelar; och hemställde
H, Ex., om R. o. Ad. instämde i denna mening.
Ropades ja och nej.
Hr Stråle: Först sedan i § blifvit uppläst, lärer det
lunna bedömas, om den ensam eller gemensamt med andra
bör blifva första föremålet för öfverläggningen. Jag anhåller
således, att i § af Utskms förslag måtte uppläsas.
Gr. Frölich: Att föredraga hvarje § för sig af de beg*
ge motsatta förslagen, medför väl ingen fara eller olägenhet
i afseende på i §; men jag torde dock få fästa uppmärksamheten
derpå, att förslagen äro olika ej blott i salen,
utan äfven till hela uppställningen, och att det således
finnes §§ i ena förslaget, som ej hafva några motsvarande
i det andra. Emedlertid, om Hr Gr, o. Landtm, linner
för godt att nu låta föredraga blott i §, afstår jag från
mitt yrkande om ett annat föredragntssätt, enär det förra
för mycket instämmer med mitt interesse, för att jag skulle
motsätta mig det.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
skulie på e. m. komma att fortsättas.
i § af Utskottens förslag.
Hr Stråle; Då man jemnför Utskms och Gr. Frölichs
förslag i i J, finner man, att de skilja sig dels i sak och
dels i redactionen. Det första, sorn i begge förslagen förekommer,
är bestämmandet af privatbankernas rätt till creditsedlars
utgifvande. I afseende härpå säga Utskm: ”Bankrörelse,
med rättighet att utfärda tryckta eller
''graverade credi tsedlar, må, utaf enskilda personer,
''endast i förening till bolag bedrifva? etc." — Gr. Frölichs
förslag lyder åter sålunda: "Bankrörelse med egna trycket
a eller graverade c r e q i t se d I a r må hädanefter endast
"drifvas af större bolag etc." I Utskms förslag stadgas sjelfva
rättigheten genom uttrycket med rättighet att utfärda,
då deremot uttrycket i Gr. Frölichs förslag: Bankrörelse
med egna sedlar, förutsätter, att rättigheten tili
deras utfärdande redan är gifven. Då likväl denna rättighet
här måste stadgas, såsom icke förut existerande, synes Utskms
förslag i delta afseende bättre. Vidare förekommer i Gr.
Frölichs förslag uttrycket: större bolag, hvarvid fråga
lan uppstå om ordet större här har afseende antingen på
beloppet af dea summa, som utgör bankens fond, eller på
Den iS Mars f. m.
377
antalet af de personer, som äro delägare i bolaget, helst
nian bör ihågkomma, att liela den fond, sorn, enligt såväl
Gr. FrÖlichs som Utsktns förslag, erfordras för en solidarisk
bank, uppgår till 25o,ooo r:dr i silfver, hvilket belopp
lätteligen kan tillskjutas af några få personer. Äfvenledes
förekommer i Gr. Fiölichs förslag en annan obestämd term,
der'det säges, att bolagets delägare äga välja ibland sig en
ansvarig och afsättlig direction; ty af hvem skall directtn
kunna afsättas? Detta bör vara uttryckt, om förslaget
skall kunna antagas; och jag hemställer till hvar och
en, om det ej är nödigt att i all lag hafva endast bestämda
begrepp. Jag tillstår dock, att jag ej äger förmågan att
ensam skrifva en lag, som i detta afseende uppfyller alla
fordringar, ty dertill erfordras en mångfaldig och noggrann
granskning; men då man nu beslutat att här företaga en
speöiel granskning af de uppgjorda förslagen, har jag ej
kunnat underlåta att anmärka dessa ofullkomligheter, och
jag önskar, alf Gr. Frölich ej må tro mina anmärkntr hafva
härrört från någon afsigt att blott häckla haus förslag. —
Beträffande vidare den återstående delen af 1 morn, i Utsktns
förslag, så innefattar den blott stadganden ronde formen för
bolagets anmälan hos K. M. om bankprivilegiets erhållande,
I detta afseende innehåller redan 1824 års författning i 3:dje
punkten, att de, sorn vilja inrätta bankbolag, äga alt sig
hos K. M. i und. anmäla samt sina bolagsreglor och utlåningsreglemente
förete, hvarefter K. M. vill, efter pröfning
af dessa handlingar, meddela sitt samtycke, och man skulle
således här endast behöfva hänvisa till 1824 års förorda.
Jag erkänner emedlertid, att ett stadgande bör finnas icke
blott örn formen för bolagets anmälan, utan äfven 0111 de
handlingar, som dervid böra prsesteriTs, och jag har trott,
att de säkerhetshandltr, bolaget erbjuder, äfven borde undergå
granskning hos K. M., innan privilegium erhålles.
TJtsktn säga deremot längre fram i sitt förslag, att, sedan
bankinrättningen blifvit bildad, men förr än den träder i
verksamhet, säkerhetshandltna skola profves af K. M:s Bef:h;de
i länet gemensamt med bolaget, och härvid kunde
vara mycket att anmärka. Emedlertid finner man, att om
dessa mina anmärkntr godkännas, skulle en helt ny redactiou
af i mom. i Utsktns förslag uppkomma, så framt man nödvändigt
vill hafva ett fullständigt rediggradt lagförslag, hvilket
jag för min del förut sökt undvika. Hvad åter de öfriga
nioratn af t § angår, är 2 moni. till alla delar öfverensstämmande
med en motsvarande § i Gr, Fiölichs förslag,
som kan här intagas eller göras till särskild § efter godtfinnande,
och 3 mom. innefattar blott en förklaring, att
privatbankerna icke kunna påräkna understöd af allm. medel,
hvilket ar hemtadt från 1824 års förordn.; hvadan man
också helt enkelt kunde hänvisa dit. Vill man åter undvika
alla sådana hänvisningar från den ena författningen till deu
ayS Dcii 16 Mars f. ra.
andra, sä skulle jag tro det hafva varit Läst att, med upp
hörande
af 1824 års förorda., stifta en gemensam lag för
alla enskilda banker af hvad slag som helst.
Hr von Troil: Till Hr Stråle hembär jag tacksägelse
för hans nied juridisk noggrannhet företagna granskning af
nu ifrågavar, 1 §. — Jag hoppas, att den värde ledamoten
skall fortgå på samma sätt hela förslaget igenom, och att
vi sålunda skola komma till det mål, som jag förut förklarat
mig söka, nemi. att lagförslaget här granskas med sådan
noggrannhet, att man sedermera kan hafva hopp om dess
antagande af K. M. — Hr Stråle synes böjd alt i 1 § fö
redraga
Utsktns förslag framför Gr. Frölichs, och deri instämmer
afven jag. Dock har Hr Stråle jemväl mot Utsk:ns
förslag gjort några anmärkn:r, som, efter min tanka, torde
böra förfalla. Han har nemi. ansett, att föreskriften om
holagsreglornas och ullåningsreglementets öfverlemnande till
Konungens fastställelse kunde ulhytas mot en blott hänvisning
till 1824 års författning. Jag får dock fästa uppmärksamheten
derpå, att näst derefter och i sammanhang dermed
förekommer i Utsktns förslag en föreskrift om fastställelse
äfven af sedelblanketlerna och formulären derför, som icke
finnas, i 1824 års förordn., men som här är nödvändig och
står i oskiljaktigt sammanhang med privatbankernas rättighet
att få förfalskare af deras sedlar straffade lika med föl-falskare
af statsbankens sedlar; ty vill man medgifva dem en
sådan rättighet, ar nödigt, att staten tillser, att brottets
föröfvande försvåras så mycket som möjligt. Hvad 2 mom.
af Utsk:ns förslag vidkommer, så instämmer det fullkomligt
med hvad Gr. Frölich föreslagit, och skillnaden är blott,
huruvida detta mom. bör utgöra en särskild § eller ej,
hvilket synes mig temligen likgiltigt. 3 mom. tror jag deremot
att man kan alldeles borttaga; ty man behöfver ej
säga, att staten icke är skyldig att gifva, hvad ingen lag
förbinder den till.
Gr. Frölich: Jng skall icke vara mångordig feller envis
i afseende på redactionen af de 4 första §§; ty någon
egentlig skillnad i sak finnes här icke emellan Utsk:ns och
mitt förslag. Jag skall äfven gerna medgifva, att ordet
egna, som förekommer i första raden af mitt förslag tili
1 §, må borttagas, hvarigenom jag förmodar, alt Hr Stråles
anmärkn. emot denna del af förslaget förfaller. Men då
en ledamot sagt, att han anser Utsk:ns förslag till 1 § i det
hela bättre än mitt, så hemställer jag blott till R. o. Ad-.,
huruvida Ståndet deruti instämmer. Åtminstone skulle jag
tro det blifva nödvändigt att insätta, hvad mitt förslag upptager,
men Utsk:n alldeles förbigått, om directionens rättighet
att för bolaget tala och svara. Alan kan väl säga, att
delta redan ligger i begreppet af ordet: direction; men det
är dock icke så gifvet, och det kan möjligen blifva tvist
Den 16 M a r j f. m.
279
underkastadt, huruvida man äger att vända sig till direcltn
vid lagsökningar mot bolaget och dylikt. För resten instämmer
jag med Hr v. Troil, att 3 mom. af 1 § i Ulskms
förslag kan helt och hållet utgå, helst jag äfven uteslutit
det ur mitt förslag.
IIr Stuart: En talare har redan erinrat, att, i afseende
på de 4 första §§, det endast är redaclionen, hvarom
meningarna egentligen äro delade. Jag anhåller derföre att
nu få fästa mig vid redactionen af 1 §. För min del anser
jag reservanternas förslag till denna § i det hela bättre
an Ulskms; men jag tinner den deri förekommande redaclion
ej heller alldeles lyckad, utan jag tror, att § bör kunna erhålla
en förenklad lydelse. Jag anser nemi., ätt här i första
§ bör stadgas, att privatbankerna äro ställda under controll
af offentlig myndighet och förvaltas af en särskild difection,
som för bolaget äger att tala och svara; men Hr
Stråles anmärkntr såväl mot första raden sorn emot ordet
afsättlig finner jag äfven förtjena afseende. Jag får således
föreslå, att § måtte lyda sålunda: Bankrörelse,
med rättighet att utfärda tryckta eller graverade
creditsedlar, må af enskilda personer endast
dr ifvås i förening till bolag, hvilket inom
sig bör utse en ansvarig och efter bolagets godtfinnande
afsättlig direction, för att, enligt kungjord
instruction och under c ont roll af offentlig
myndighet, banken förvalta samt i alla mål
för bolaget lagligen tala och svara. Detta är,
efter min tanka, allt hvad 1 5 bör innehålla. Man får
sedan i 2 § bestämma, huru dessa bankbolag skola vara
grundade, antingen på adier eller på lotter med sol' !„risk
ansvarighet, och i 3 §, huru privilegium till bankrörelse skall
sökas och erhållas.
Gr. Frölich förenade sig med Hr Stuart.
Hr LefreTi, Joh. Pehr: I fråga om lagförslaget i
allmänhet anser jag Gr. Frölichs förslag bättre än Utsk:ns;
dock är jag, hvad 1 § särskildt angår, böjd att föredraga
Utsktns förslag, icke så mycket för redactionens skull, ty
den saknar ej ofullständighet, utan derföre, att Gr. Frölich
uteslutit sista mom., sorn lyder sålunda: I hvarje bankprivilegium
kommer att intagas det uttryckliga
förklarande, att banken ingalunda, mera än andra
enskilda företag, må kunna påräkna understöd
af allm. medel, eller att staten på något
sätt skall bidraga till bankens upprätthållande
och utredning. Jag vet väl, att om man theoretiskt går
till väga, finnas visserligen skäl för denna menings uteslutande;
men jag torde få i minnet återkalla, att 1824 års
förorda, innehåller ett dylikt förbehåll, och att dess utesiu
-
Den 16 Mars f. m.
tande nii skulle tunna gifva anledn. till den förmodan, alt
nian uteslutit sjelfva tanken, som ifrågavar. mening uttrycker,
och sålunda åstadkomma en falsk opinion i detta afseende.
Men ej nog dermed; det gifves rörtde privata bankinrättningar
flera skiljaktiga opinioner, och personer finnas,
sorn önska, att sådana associationer aldrig måtte uppkomma,
emedan 'de befara deras framtida anspråk på biträde af staten.
Om man således uttryckte den oskyldiga tankan, som
bär är i fråga, skulle man lugna många sinnen. I början
af riksdagen deltog jag i handläggningen af detta ämne inom
BancoUtsk. och påminner mig lifligt, att blotta införandet
af denna mening lugnade alla sinnen, så att ingen skiljaktighet
uppstod i sjelfva hufvudfrågan om privatbankers inrättande.
Det är således från en practisk synpunkt, sorn
jag yrkar det sista mom:s bibehållande. — För öfrigt vill
jag blott tillägga den erinran till Hr Stråle, som emot Gr,
Frölichs förslag anmärkt, att rättigheten till creditsedlars
lifgifvande bör i lagen uttryckas, att detta jemväl finnes i
Gr, Frölichs förslag uttryckt och ligger i ordet må, — Jag
yrkar i följd häraf helst bifall till Utskrns förslag i i §;
men om Gr. Frölichs förslag antages, har jag ej heller någonting
deremot, blott sista mom. af Utskins förslag då får
tillika inflyta.
Frih. Boye, Ludv.: I ovisshet, huruvida Hr Gr. o.
Landtm, hehagar gifva oss propös. på hvarje mom, för sig,
skall jag, i deri ordning de förekomma uti Utskrns förslag,
nu yttra mig öfver dem alla, och anhåller att först fä uppehålla
mig något vid i mom. Jag finner ingen otydlighet
deri och har ej heller någon betänklighet vid dess antagande,
helst jag anser de ändringar och tillägg, som Hr Stråle
föreslagit, vara öfverfiödiga. Likaledes tillstyrker jag bifall
till 2 morn.; men hvad 3 morn. vidkommer, förenar jag
mig med dem; som begärt dess uteslutande. Jag högaktar
den siste talarens skäl, men tror ej, att momts bibehållande
skulle bidraga att lugna många sinnen; ty jag förstår i
sanning icke, hvilken oro deraf skulle lugnas. Deremot,
om mom. qvarstår, blir det en varning åt hvar och en att
icke ingå i bankbolag, och såvida instämmer dess bibehållande
med syftningen hos dem, som önska, att inga privatbanker
skola uppstå; ty i sådan afsigt är det ändamålsenligt
att varna mot sjelfva företaget. Emedlertid medger jag,
att ehvad mom. bibehålles eller uteslutes, hindrar det icke
kommande Stander, om de hafva medlidande med någon
privatbanks iråkade förlägenhet, att gifva huru mycket som
helst. Men ehuru jag skulle anse sådant orätt, begär jag
dock, på de skäl jag nyss anfört, detta niomrs borttagande,
hvaremot jag från Gr. Frölichs förslag lånar ett annat 3:dje
morn., som jag här ville hafva infördf, så lydande: Bank
bo
-
Dea 16 Mar» f. tn.
1
bolaget äger att bland sig välja en ansvarig och
afsättlig d i r e c t i o n , att, efter kungjord i n s t r u ction
o c Ii under c o n t r o 11 af statsmyndigheter, besörja
förvaltningen samt i alla mål för bankbolaget
lagligen tala och svara. Jag anhåller om propos.
å den redaction af i §, som jag nu föreslagit.
Hr von Troil: I afseende på sjelfva saken instämmer
jag uti Gr. Frölichs sednaste anförande; ty ostridigt är frågan
om direcCns ansvarighet och dess rätt att i alla mål
tala och svara för bolaget en bland de vigtigaste. Men jag
hemställer, om det ej är lämpligare, att införa stadgandet
härom i den § af Utsk:ns förslag, som handlar om direcCn,
eller 3 §. — Jag instämmer äfven deri, att i § blott bör
innefatta, hvad som karakteriserar de ifrågavar. bankinrättningarna,
och jag vågar derföre föreslå, att i § må sluta
med ordet: privilegium på 4;de raden i Utsklns förslag, då
den skulle komma alt lyda sålunda: Bankrörelse, med
rättighet att utfärda tryckta eller graverade
creditsedlar, må, utaf enskilda personer, endast
i förening till bolag bedrifvas, efter derå af
1^. M, meddeladt privilegium. Detta innefattar alla
de omständigheter, som utgöra egentliga karakteren på dessa
bankinrättningar, nemi. alt de få utgifva sedlar, att de endast
få bedrifvas i bolag, och att privilegium dertill erhålles
af Konungen. Hvad i § af Utskms förslag i öfrigt innehåller,
rör:de sättet huru bankerna kunna uppstå och fonderas,
tror jag bör afskiljas och få namn af 2 §, och skulle,
om B. o. Ad. häri instämmer, särskild öfverläggning sedermera
kunna äga runi, huruvida 3:dje mom. bör bibehållas
eiler icke. — Jag anhåller om propos., att i $ må erhålla
den lydelse, jag nu tagit mig friheten föreslå.
Hr Stråle: Man ser sakerna mycket olika och kommer
till mycket olika resultater, om mart förutsätter, att alla i
detta lagförslag förekommande flnanciella frågor kunna af
Konungen antagas med förändrad redaction, utan R. Sl:s
vidare hörande, eller om man anser förslaget böra i sin
helhet behandlas i likhet med andra lagfrågor. Antager
man det förra, så är det temligen likgiltigt, hvad redaction
sorn nu beslutes i i §. — Beträffande frågan om direcCns
rätt att tala och svara för bolaget, är det icke af lagen,
sorn direcCn skall få en sådan rättighet, utan genom uppdrag
af bolaget i reglementet, som kommer att granskas af
K. M. Jag skulle derföre tro, att ingen förändring behöfves
i i § af Utsk:ns förslag, utan att den kan oförändrad
antagas, under förutsättning att K. M, i allt fall är oförhindrad
att göra de förändringar i redactionen eller tillagg,
som kunna anses behöfliga. Hvad sista moni. särskildt angår,
hemställer jag, om icke dess bibehållande är påkalladt af
20 Ib 36
282
Den 16 Mars f. m.
en verklig nödvändighet. JVär man vill tillåta uppkomsten
af actiebanker, som fordra starkare controller å Regeringens
sida, torde det vara nödigt att förklara, att detta s talsbestyr
icke är förenadt med någon förbindelse å statens sida
att ersätta de förluster, som för enskilda kunna uppkomma
genom deras förtroende för dessa banker. Man får nog ändå
höra sådana anspråk väckas på grund af möjligen uraktlåtna
controller å statens sida, och det är för att förekomma dylika
framtida anspråk, som jag tror det vara nödvändigt att
bibehålla det stadgande, sisla mom. innehåller.
Gr. Frölich: Jag anhåller endast att med få ord tili
de värda talarne få hemställa, hvarest vi skola stadna, om
discussionen skall fortgå på detta sätt. Yi hafva tvenne
förut uppgjorda förslag, nemi. Utsk:ns och det, som fått
namn af mitt, ehuru det egentligen innefattar minoritetens
i Utsk:n gemensamma tankar. Begge dessa förslag hafva
förut undergått en icke obetydlig granskning; men icke desto
mindre framkomma här åtskilliga helt nya förslag, af
hvilka vi nu hafva för oss Hr Stuarts, Frih. Boves oell Hr
v. Ti ■oils. Hvar och en uppgör eu redaction efter sitt ideal;
men jag hemställer, om det ej är skäl, att man något relaxerar
af sina anspråk på förmågan att uppgöra den bästa
redactionen, för att komma till ett slut. Jag skulle för
öfrigt kunna visa, huru man, äfven då man gör anmärkn:r,
som tilläfventyrs synas riktiga, ändock kan hafva i sjelfva
verket mycket orätt. Hr v. Troil har nemi., för att inskränka
1 § till det för privatbankerna karakteristiska, föreslagit
redactionens afkortning och yrkat, alt man borde stadna
vid ordet: privilegium i ötsk:ns förslag; hvarefter Hr
v. Troil ansett frågan om direet:ns rätt, att för bolaget tala
och svara, böra intagas i en följande §. Efter mitt begrepp
tillhör det likväl just den distinctiva karakteren af dessa
bankinrättningar, att de äro styrda af en ansvarig delegation,
som äger att å hela bolagets vägnar föra talan. —1
Men om man i alla afseenden vill vara idealist och aldrig
optimist, så lyckönskar jag R. o. Ad. att blifva så länge
uppehållen med redactionsförslag, till dess man ledsnat, vid
sjelfva saken.
Hr von Troil: Jag har redan sagt, alt jag anser frågan
om direct:ns ansvarighet tillhöra detta lagförslag, ehuru
en sednare §, och då jag nu ytterligare upptager detta
ämne, är det för att bemöta en af Hr Stråle framställd vigtig
principfråga. Han har nemi. sagt, att frågan om directms
ansvarighet ej utgör föremål för lag, utan för bolagets sinsemellan
öfverenskomna bolagsreglor. Jag är dock af motsatt
mening på den grund, att frågan här är alt under vissa
vilkor lemna en rättighet, som annars vore förbjuden. l)et
linnes ännu en författning från förra seculum, som förbjuder
utgifvandet af tryckta skuldförbindelser och invisningar, och
Den 16 Mars f. ra.
aS3
statsmagterna äro således fullt befogade att icke upphäfva
detta förbud annorlunda, än mot de vilkor, som Lunna finnas
lämpliga, och till dessa räknar jag stadgandet om directms
ansvarighet, samt dess rätt att för bolaget tala och
svara. Jag skiljer mig från Gr. Frölich blott i den obetydliga
omständigheten, huruvida stadgandet bör blifva en
särskild § eller ej, och jag kan i detta hänseende ej annat
än vidblifva den mening, att, då man beslutat att vid öfverläggningen
följa Utskms förslag, det bästa är att afhandla
denna fråga i 3:dje §, der, enligt Utskms förslag, directln
omtalas.
Frih. Boye! Jag kan ej förstå annat, än att Konungen,
enligt j6 § Reg.F., äger både rättighet och skyldighet att
tillse, det hvarje bankbolag så inrättas, att allmän eller enskild
rätt derigenom icke kan förnärmas^ och att sjelfva bolagscontractet
således, i alla händelser, måste underkastas
Konungens pröfning. Men då dessa bankinrättningar ej få
bedrifvas annorlnnda än i bolag, synes mig klart, att de
måste hafva en direclion; hvadan frågan om dess ansvarighet
äfven bör, enligt min tanka, införas här i 1 §. —Emedlertid
anhåller jag nu, att Hr Gr. o. Landtm, först täcktes
göra propos. på 1 mom. ensamt, till hvilket jag tillstyrker
bifall utan all förändring; ty om vi sammanslå alla 3 mom:n
och i discussionen hoppa från det ena till det andra, befarar
jag, att vi aldrig komma till slut, eller att det åtminstone
sker senare än annars.
Hr Stråle: Jag har blifvit missförstådd af Hr v. Troil,
då han trott, att jag i mitt sednaste yttrande talade om directms
ansvarighet. Det var blott om rättigheten att i alla
mål för bolaget tala och svara, som jag yttrade mig, och
i detta hänseende torde jag ytterligare få fästa uppmärksamheten
derpå, att bolaget är principaler och directm dess
ombud, åt hvilka principalerna måste genom fullmagt öfverlåta
sin rätt. Om nu i lagen införes, att directm skall i
alla mål för bolaget tala och svara, så skulle bolaget ej
kunna förbehålla sig alt i vissa fa il sjelf besluta, hvilket dock
ostridigt bör delägarne tillkomma, om de så finna för godt.
Det är af detta skäl som jag, utan att förnärma begreppet
om directms ansvarighet för sina åtgärder, tror, att frågan
om vidsträcktheten af directms rätt att för bolaget tala och
svara ejibör ovilkorligen bestämmas i lagen, utan tillhöra
bolagscontractet. Ingen lärer ändock tänka sig möjligheten
deraf, att bolaget skulle vara utan directm, som i vanliga
fall förer bolagets talan. •— Jag fortfar således att tillstyrka
bifall till Utskms förslag i denna punkt, och då blott
1 § blifvit till föredraga, uppläst, tror jag, rfitt man nu
icke bör ingå i öfverläggning om några andra ämnen, än
sorn innefattas i 1 § af Utskms förslag.
a84
Den 16 Mars f. m.
H. Ex. Hr Gr. af Wellerstedt: Vid jemnförelse emellan
Ulsk:ns och Gr. Frölichs förslag, hemställer jag, om
det icke skulle leda till ömsesidig oreda och oordning i redactionen
att sammansätta den af spridda delar än ur det
ena och än ur det andra förslaget. Hvad nu i § angar,
tror jag, att Gr. Frölichs förslag bör antagas, enär de öfriga
ämnen, som innefattas i i § af TJtsktns förslag, kunna
sedermera komma under öfverläggning. Dock anser jag den
förändring härvid böra äga rum, att ordet egna i första
raden borttages. Det har visserligen blifvit invändt, att
ordet afsättlig äfven fordrade ett förtydligande; men då
i5 § innehåller, att en gång hvarje år skall ordinarie
bo lags stäm ma hållas, dervid ledamöter i
d i r e c t: n och revisorer utses samt beslut fattas
om bolagets angelägenheter, förmodar jag, att ingen
tvekan kari uppkomma derom, att del är blott bolaget sjelf,
som kan afsatta direct:n. Jag anhåller således om propos.
till bifall å i § i Gr. Frölichs förslag med den nyssnämnde
förändringen.
Frih. Boye: Jag instämmer gerna med den siste talaren,
att man icke bör ingå i öfverläggning om flera ämnen
på en gång, och jag skall således, med frånträdande af den
propos. jag förut begärt, gerna medgifva, alt man nu håller
sig ensamt till hvad som innefattas i i § af Gr. Frölichs
förslag. Dock anser jag redactionen icke kunna antagas,
utan att man borttager såväl ordet: egna, som det ännu
vigligare ordet: större framför bolag. Man skulle eljest
under åberopande af delta ord, då vi framdeles komma till
frågan om teckningssumman, rycka fram med en sådan
ofantlighet i beloppet, ätt inga privatbanker skulle kunna
uppstå, utom i Stockholn) och Götheborg, der de icke behöfvas.
Jag förmodar ock, att ordet större just i sådan
afsigt här blifvit tillagdt, och jag kan derföre ej frångå yrkandet
om dess borttagande.
Ur C ed erschjöld, Pehr Gust.: Af alla de mångå
olika meningar, som här blifvit framställda om redactionen
af i §, anser jag mig, närmast kunna instämma i Hr v. Troils
förslag. Man vunne då den fördelen, att § blott innehölle
en definition på dessa bankinrättningär. Den 2 § kunde sedan
innefatta sättet, huru de kunna uppkomma och huru
privilegium dertill sökes, samt 3 §, huru de skola förvaltas
af en direction. Detta synes mig vara den naturliga ordningen.
Men att sammantränga för mycket i sjelfva definitionen
anser jag ej rädligt; och jag finner till och med alldeles
olämpligt att här införa något om direcCn, emedan
det först, sedan inrättningen blifvit bildad, kan uppslå fråga
om en direct:n för dess förvaltning. Hvad särskildt angar
den frågan, huruvida direct:ns rätt att för bolaget tala och
svara skall införas i lagen, kan jag ej finna annat, än att
Den 16 Mars f. m.
sådant skulle hafva olägenheter med sig. Det ligger väl i
sakens natur, att directm i allmänhet talar och svarar för
bolaget; men jag tror ej, att man bör betaga bolaget rättigheten
alt förbehålla sig sjelf beslutande-rätten i vissa fall,
så framt man annars vill befordra dessa inrättningars uppkomst;
ty det kan finnas frågor af den beskaffenhet, att bolaget
ej vill ingå på andra vilkor, än att få afgöra dem sjelf
på samina sätt som t. ex. Götha canalbolag. Vill man åter
tillägga, att rättigheten skulle af directm utöfvas efter i nstruction,
så är införandet i lagen alldeles öfverflödigt,
enär det ändock blir reglementet eller instruclionen, sorn
kommer att tjena till efterrättelse. Emedlertid, om stadgandet
här intages, anser jag detta tillägg ovilkorligen nödvändigt,
för att icke betaga bolaget utvägen att åtminstone
binda directm vid en instruetion.
Hr Hegardt, Christ. Bernh.: I fall Ulskms förslag
antages, anser jag med Hr Lefren nödigt, att sista mom.
bi belial les, icke blott derföre, att en och annan eljest kunde
draga i tvifvelsmål, huruvida 1824 års förordn. rörtde
samma sak ännu vore gällande eller upphäfven, utan äfven
derföre, att det är af största vigt att uttryckligen stadga,
att staten aldrig ansvarar för den skada, privatbankerna
kunna komma att medföra för Rikets penningverk. Hvad
beträffar det misstroende, som häraf skulle föranledas, anser
jag stadgandet äfven i detta afseende nyttigt; ty ju större
misstroende hos allmänheten detta stadgande skulle väcka,
desto säkrare skola de banker blifva, som ändock uppkomma.
Jag hemställer, om icke, i samma mån flera privatbanker
uppkomma — och det är just detta man önskar,
—, sannolikheten blir desto större, att en eller annan råkar
i obestånd. I England och Norra Amerika inträffar intet år
utan flera fallissementer af privatbanker, men der sätter dock
ingen i fråga, alt staten skall träda emellan med sitt biträde.
Här i Sverige åter, der man ännu ej är van vid något
annat förhållande, hemställer jag, om icke, i händelse någon
bank inställde sina betalningar, man kunde taga för
gifvet, att flera framställntr skulle göras om provinsernas
deraf föranledda nöd och angelägenheten för staten att laga
dem under armarna. Af sådan orsak ar det högst nödigt,
att hvar man må förstå, att han ej har någon hjelp af staten
alt förvänta för de förluster, han kan iråka genom sitt
förtroende till privatbankerna. Endast denna öfvertygelse
blir väl rotad, kan man vara mera eftergifvande i andra
fall; ty de banker, som under sådana vilkor kunna uppkomma
och äga bestånd, hafva genomgått ett verkligt eldprof.
Jag anhåller på grund häraf, alt ehvad Utsktns eller
Gr. Frölichs förslag till 1 § i öfrigt antages, delta mom.
måtte bibehållas.
Hr Stuart: Jag anser temligen likgiltigt, antingen R,
aSG
Den 16 Mars f. m.
o. Ad. godkänner Hr v. Troils fördelning af 1 § i flera §§,
eller gillar mitt förslag till redaction af denna §. Jag anhåller
derföre blott att få fästa H. Ex. Hr Gr. af Wettersledts
uppmärksamhet derpå, att Gr. Frölichs förslag icke
kan antagas oförändradt eller med blott den förändring, H.
Ex. föreslagit, emedan lagen då icke skulle komma att innehålla
något stadgande derom, att dessa bolag skola bestå
af enskilda personer, utan densamma sålunda blifva tillämplig
äfven i afseende på R. St:s bank. Det torde derföre i
alla händelser vara nödvändigt att uti 1 § förklara, det
Lankbolagen skola bestå af enskilda delägare. Hvad åter
beträffar det af Hr Hegardt omnämnda morn., så möter intet
hinder mot detsammas införande i 3:dje §, hvilket jag ej
heller för min del vill motsätta mig, helst flera fästat vigt
vid ett sådant tillkännagifvande och ansett detsamma kunna
bidraga att lugna sinnena. Jag anhåller således, att propos.
måtte framställas antingen på mitt eller Hr v. Troils
förslag.
Gr. Frölich: Jag ber att få fästa uppmärksamheten
hos alla deni, som äro vänner af en lags stiftande för privatbanker,
derpå, att vi hafva 2:ne uppgjorda lagförslag,
emellan hvilka jag tror att man bör välja, utan att för
mycket sönderrycka dem; ty hvad hopp kunna vi väl
hafva, att nian i de öfriga RiksSt:n skall stadna i samma
resultat med oss. För att nu, då saken kommer att
på detta rum först afgöras, få en sammanhängande redaction,
som sedermera kan tjena till ledning för de öfriga
PiiksStms beslut, vågar jag således tillstyrka bifall till den
propos., H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt begärt, dervid jag
dock gerna medgifver uteslutande af både ordet egna och
större, ehuru jag erkänner, att jag derigenom gifvit Frih.
Roye på hand i frågan om teckningssumrqans belopp; vi få
likväl framdeles tillfälle alt härom liqvidera med hvarandra.
Äfven vill jag på förhand medgifva, att sista mom. i Utsk:ns
förslag, hvars bibehållande Hrr Lefre'n, Hegardt och
Stråle så envist yrkat, må intagas i 3:dje §; och jag hoppas,
att det på delta sätt skall blifva möjligt att komma till
en samklang i meningar, som man annars förgäfves torde
söka.
Hr Dalman: Jag har icke deltagit i denna discussion,
så vidt den haft afseende på redactionen af ifrågavar. 1 §,
emedan jag anser omöjligt att här uppgöra en fullständig
redaction. Men då det är nödigt att alltid bestämdt uttrycka,
hvad som menas i en lag, och då jag förmodar det
vara Gr. Frölichs mening, att direct:n skall vara afsättlig
efter bolagets godtfinnande, icke blott efter ransakning och
dom, hvilket inträffar med alla direet:r, eller hvar och en,
som fått sig uppdragen en befattning, så hemställer jag, om
icke denna mening bör bestämdt uttryckas' i Gr. Frö
-
Den 16 Mars f. m.
287
Helis förslag, så framt man i öfrigt är böjd att antaga detsamma.
Hr Lefren: Då Gr. Frölichs förslag temligen allmänt
erkännes hafva företräde framför Utskms, hemställer jag,
om det är skäl att vara alltför lenace., då frågan är om
smärre omständigheter. Jag hemställer, om syftningen af
Gr. Frölichs förslag blir på något sätt ändrad derigenom,
att den af 111ig och flera önskade varning, om man så vill
kalla den, blir införd. Jag får för min del förklara, det
jag är färdig att instämma i den propos., II. Ex. Hr Gr. af
Wetterstedt begärt, så vida det ofta omnämnda sista mom.
tillägges, men ber om ursägt, att jag i denna punkt nödgas
gå ända till votering.
Gr. Frölich: Om Hr Lefre'n menar, att jag varit alltför
tenace i mitt sista yttrande, så öfverlemnar jag till R.
o. Ad. att bedöma, huruvida han häri har rätt. Jag skulle
likväl tro, att Hr Lefre'ns yttrande härrört från ett missförstånd,
enär jag redan medgifvit, att den af honom påyrkade
mening må i lagförslaget inflyta, blott icke i i §,
dit den icke hörer, så framt man annars vill antaga mitt
förslag till samma §, som slutar helt annorlunda än Utskms.
Hr Lefren: Det har visserligen icke undfallit mig, att
Gr. Frölich för sin del medgifvit det ifrågavar. momus införande
i 3:dje §; men om R. o. Ad. afslår 1 § af Utskms
förslag, blir vår mening undertryckt och kan icke sedermera
göras gällande vid 3:dje §. Såsom vana riksdagsmän måste
vi i tid söka förekomma detta; men om Gr. Frölich vill
bidraga dertill, att denna fråga i alla händelser för oss stur
öppen, blir jag Grefven förbunden.
Hr Nordenanckar: Jag förmodar, att bifall till Utskms
förslag i alla händelser blir första proposm, och först,
sedan den blifvit afslagen, kan fråga uppstå om livad sorn
skall blifva contraproposm. Jag har emedlertid ej hört andra
anmärkntr göras emot Utskms förslag, än den af Hr v.
Troil, att § kunde delas, och i frågan derom skall jag ej
vara envis; men i öfrigt tillstyrker jag bifall å Utskms förslag
i t. §.
Frih. Boye: I fråga om en väl ordnad redaction kan
jag ej finna annat, än att 1 § i Gr. Frölichs förslag, med
de förändringar, som här blifvit yrkade, är bättre än Utskms,
och då Hr Lefre'n alltid har sig öppet att i 3 § få
införd sin. varning, som jag för min del anser af ganska liten
vigt, vet jag ej, hvarföre han nödvändigt vill hafva den
införd här, hvarest den icke kan inkomma med bibehållande
af en väl ordnad redaction.
Hr von Troil: Sedan R. o. Ad. beslutat att vid öf
verläggningen
och föredragningen hålla sig till Utskms för
-
a8S
Den 16 Mars f. m.
slag, är det desto angelägnare att här blott hålla sig till ett
morn. i sender; ty om påen gång propos. framställdes på hela
1 § i Utskrns förslag, och votering deröfver anställdes,
skulle, i händelse Utskrns förslag afslogs och Gr. Fröliehs
förslag antogs, JR, o. Ad. hafva afslagit 3 följande §§ i Gr.
Fröliehs förslag. Det är således nödigt, att nian mot hvarandra
uppställer blott sådana delar af begge de ifrågavar,
förslagen, som motsvara hvarandra.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla 1 5:ns första period, så lydande: Bankrörelse,
med rättighet att utfärda tryckta eller graverade creditsedlar,
må utaf enskilda personer endast i förening till
bolag bedrifvas, efter derå af K. M. meddeladt privilegium.
Ropades ja och nej.
Frih. Gederström begärde votering.
Frih. Boye: Jag bestrider ej votering; men då jag
varit bland dem, som ropat nej, torde jag få föreslå, att
contraproposm blir bifall till i§i Gr. Fröliehs förslag med
den förändring, att orden egna och större derifrån uteslutas.
Gr. Frölich: Jemte det jag förenar mig med Frih.
Boye i afseende på contraproposm, vill jag, för att visa,
det jag icke är alltför tenace, äfven medgifva den förändring
i mitt förslag, att i stället för ordet: direction införes: af
bolaget afsättlig direction.
Hr Dalman: Jag hemställer, om ej den siste af Gr.
Frölich rnedgifna förändringen blir till redactionen bättre,
om man säger: efter bolagets godtfinnande afsättlig
direction, på sätt Hr Stuart i sin redaction föreslagit.
Gr. Frölich: Äfven denna af Hr Dalman nu föreslagna
förändring vill jag gerna medgifva, och då min uppmärksamhet
härvid blifvit fästad derpå, att Hr Stuarts redactionsförslag
i sin helhet är bättre än mitt, ehuru i sjelfva
saken dermed öfverensstämmande, hemställer jag, att Hr
Stuarts redaction må blifva contraproposm.
Upplästes till justering följande voterrsproposm:
Den, som bifaller 1 mom. i 1 J af Utskrns förslag till
lag för enskilda sedelbanker, så lydande:
Bankrörelse, med rättighet att utfärda tryckta eller
graverade creditsedlar, må, af enskilda personer, endast i
förening till bolag bedrifvas, efter derå af E. M. meddeladt
privilegium; voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer, med förbehåll, att det öfriga utaf 1 J
Den 16 Mart f. m.
i CJtskms förslag af R. o. Ad. särskildt kominer att pröfvas,
1 § af lagen för enskilda sedelbanker att erhålla följande
lydelse:
Bankrörelse, med rättighet att utfärda tryckta eller
graverade creditsedlar, må af enskilda personer endast drifvas
i förening till bolag, hvilket inom sig bör utse en ansvarig
och efter bolagets godtfinnande afsättlig direction,
för att, enligt kungjord instruction och under conlroll af
offentlig myndighet, banken förvalta samt i alla mål för bolaget
lagligen tala och svara.
Frih. Cederström: Jag förmodar, att det förbehåll,
som blifvit gjordt i contraproposm, gäller äfven för ja-proposln,
och det hör således i begge intagas.
Underteckn. Ri d d. Se c r e t.: Det faller af sig sjelf, att
om ja vinner, kommer pröfningen af de återstående delarna
i 1 § efter Utsk:ns förslag att fortgå; men om nej vinner,
skulle, i händelse intet förbehåll i contra-propostn vore
gjordt, R. o. Ad. vara förhindrade att pröfva dessa återstående
morn., enär contraproposm innefattar allt, som enligt
Gr. Frölichs förslag skulle komma att utgöra 1 §, och således
det återstående af 1 § i Utskms förslag måste, utan ett
sådant förbehåll, då anses afslaget.
Den nyss upplästa voter:spropos:n blef af R. o. Ad.
godkänd.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 12.
Nej — i5.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. lill 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 16 Mars 1835.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af Banco- och LagTJtsktnS utlåt.
N:o 4 i anledn. af gjorda anmärkn:r vid tJtsk:ns betänk.
N:o 2 med förslag till lag för offentliga bolagsbanker.
Fortsättning af i §: n afUtsk:ns förslag.
Gr. Frölich, Dav.: Efter det i förmiddags fattade
beslut om hurudan första §:s lydelse skall blifva, och hvaraf
följer, att ingenting mer i första $ kan inflyta, lärer R.
20 H. 37
Den iG Mars e. m.
o. Ad. finna, att näst efter denna §, som innefattar en generisk
beskrifning på sedelbanker, bör följa en §, deri deras
species af actie- och solidariska banker definieras. Jag
hemställer derföre, om icke contraförslagets 2. § måste blifva
nästa §. Den motsvaras af 2 § i Utsktns betänk., i
följd hvaraf R. o. Ad. skulle nu förbigå de i Utsktns t §
qvarlemnade ämnen. 2,:dra § kotnme sålunda att, lika med
hvad Utsktn föreslagit, endast innefatta skillnaden emellan
actie- och solidariska banker. Hvad som återstår af Utsktns
1 § skulle då upptagas, sedan 2 § blifvit antagen.
Hr Le fre'n, Joli. Pehr: Jag instämmer med Gr. Frölich
och tror, alt hvad jag yrkat rättast får sin plats i 3 §,
om R. o. Ad. i öfrigt täckes bifalla min åstundan.
Gr. Frölich: Jag hemställer, huruvida icke 2 § af
Utsk:ns förslag nu bör uppläsas. Den har en annan redaction
än 2 § af mitt förslag; men ingendera § innefattar
annat än ifrågavar. bankers fördelning i actie- och solidariska.
Frih. Cederström, Jac.: För min del anser jag numereringen
af §§ vara en likgiltig fråga, som kan afgöras
vid sammanjemnkningen af RiksSttnS beslut, och att endast
sjelfva satserna nu böra utgöra föremål för öfverläggnitigen.
Man får tids nog classificera dem. De nu föredragna morntn
af Utsktns 1 § motsvaras dels af 3:dje och dels af 4tde § i
reservationen, och i händelse R. o,. Ad. behagar bifalla dessa
delar af Utskms förslag såsom särskilda §§, kan tiumereringen
afgöras vid den sammanjemnkn. af RiksSttns olika beslut,
som troligen blifver behöflig.
Hr Stuart, Carl Gust.: Till beredande af nödig reda
och ordning vid de begge lagförslagens bedömande och
de deruti förekommande särskilda frågornas afgörande, torde
det vara mest lämpligt att uppskjuta pröfningen af återstoden
utaf Utsktns i §, till dess R. o. Ad. pröfvat 2 §.
Det synes vara en naturlig följd af den lydelse, i§i lagen,
enl. R. o. Adts beslut, erhållit, att den näst derefter följande
§ skall innefatta de stadganden, som i 2 § af ej mindre
Utsktns an reservanternas förslag finnas upptagna. Jag får
derföre vördsamt hemställa, om icke Hr Gr. o. Landtm, nu
skulle täckas föredraga sistnämnde §. Sedan densammas lydelse
blifvit bestämd, torde R. o. Ad., i sammanhang med
3 §, få till pröfning företaga återstoden af den xtsta i Utsktns
förslag.
R. o. Ad. uppskjöt pröfningen af det återstående utaf s
§, tills 2 § blifvit afgjord.
2 § af Utsktns förslag.
Hr Lefre'nt Utsktns och Gr. Frölichs förslag i denna
§ äro så lika hvarandra, att det är nara likgiltigt, hvilket
-
Dea 16 Mars e. m.
291
dera man antager; men Hr Gr:s förslag Lar det företräde,
att vara kortare och icke föranleda den otydlighet, som i
en följande § af Utskrns förslag uppkommit, Utskrns förslag
innehåller nemi,, att solidarisk bank vare obetaget att
med sig förena särskilda, endast i mån af gjord teckning ansvariga
actiedelägare. Dessa hafva icke fått namn. Gr. Frölich
kallar dem commandit-delägare, och denna benämning
förekommer jemväl i 24 § af Utskrns förslag, utan att dess
betydelse förut blifvit uppgifven. För att framdeles kunna
åberopas bör, på sätt Gr, Frölichs redaction innehåller, detta
namn här intagas och förklaras, i följd hvaraf jag tillstyrker
antagandet af Hr Gr.*s förslag i denna §.
Hr Stuart: Jag har visserligen ingenting annat att erinra
emot Gr. Frölichs förslag, än den bestämda skillnad,
sorn deruti blifvit gjord emellan adier och lotter, fastän en
sådan skillnad icke äger någon grund uti språkbruket. Af
denna anledu. anser jag hans redaction icke vara alldeles
riktig. Vid Utsktns förslag hade jag ämnat göra samma anmärka.
, som Hr Lefren nu framställt. Jag får således föreslå,
att 3 § må erhålla följande lydelse: Sådan bankinrättning
skall vara grundad, antingen på deläga
mes ansvarighet endast för beloppet af deras
tecknade actiesumma, och kallas då actiebank,
eller på deläga nies ansvarighet, en för alla och
alla för en, för fulla beloppet af bankens förbindelser,
i hvilket fall den kallas solidarisk bank.
Är banken af det sednare slaget, vare bolag et
dock obetaget att med sig förena särskilda, endast
i mån af gjord teckning ansvariga, s. k. cornmandit-delägare.
Gr. Frölich: Jag vill ej visa någon tenacite' i denna
obetydliga fråga; jag vill blott förklara, att jag anser bäst
att säga, det banker grundas antingen på actier eller på lott—
bref, då man behöfver ett särskildt ord, som betyder detsamma
som actier, endast med den skillnad, att det tillkännager
solidarisk ansvarighet. Jag tror ett sådant nytt ord
vara nödigt, och har derföre velat införa detsamma, Wermländska
bankbolaget har också ansett lottbref bättre än actier,
emedan med de sednare Vanligen förstås sådana, som
löpa man och man emellan, eller äro ställda på innehafvaren.
Hvad den af Hr Stuart föreslagna redaction för öfrigt
beträffar, har jag ingenting annat deremot att anmärka, än
att han, som haft tillfälle att inom Utsk;n och äfven med
mig uppgöra alternativt förslag, synes föranleda alltför mycken
vidlyftighet genom det särskilda redactionsföfslag, han
nu vill hafva antaget.
Hr Stråle, Nils Wilh.; Gr, Frölich har sjelf raedgifvit,
att orden actie och lott kunna anses synonyma. Jag
Den iS Mari e. m.
tror för min del, att det då icke är rätt att använda dem i
en lag, innan man har en definition, som bestämt uttrycker,
hvad skillnaden emellan dem skall vara. Hr Gr:s förslag
hvilar derpå, att en väsendtlig skillnad skall göras i
bestämmelserna för actie- och solidariska banker. De, som
tro, att någon betydlig skillnad deri ej bör göras, torde
också finna mindre nödigt att göra bestämd åtskillnad på
actier och lotter. Utsktns förslag gören mindre skarp skillnad
emellan actie- och solidariska banker än reservationen,
och jag skulle anse lämpligare att antaga Utsktns förslag,
emedan det blott innefattar, att båda slagen af banker kunna
inrättas, utan att bestämma annan skillnad emellan dem
än den, som uppkommer genom olika ansvarighet. Det kan
vara likgiltigt, om man vid L’tsk:ns förslag tillägger orden:
"sorn kallas commandit-delägare;” men jag önskade helst,
att ett sådant tillägg finge göras, emedan benämningen commandit-delägare
ännu icke finnes i våra lagar, och man således
kan blifva osäker, hvad dermed skall förstås, I handelsstil
vet man, att dermed menas en person, som icke
egentligen är delägare, men insatt penningar och derföre
åtnjuter den vinst, bolaget kan lemna i utdelning. Jag anser
således bäst att bifalla Utskrns förslag med tillägg af orden,
som kalläs commandit-delägare; men att antaga den
bestämda skillnad emellan actier och lotter, som Gr. Frölichs
förslag antyder, utan att uttryckligen säga, hvari den
skall bestå, vågar jag vördsamt afstyrka.
Frih. Boye, Ludv.: Jag är förekommen af Hr Stråle
och får blott förena mig med honom i den anhållan, att
Utskjns redaction matte blifva antagen, hvilket jag för min
del egentligen önskar, på det vi må slippa det nya ordet
commandit, som kan vara bra i ett betänk., men ej bör
nyttjas i en förordn,, emedan förordn., i sådant fall, jemväl
borde innehålla en förklaring öfver ordets betydelse.
För öfrigt får jag hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla, att ehuru
i vår Ridd.Ordn. står, att hvar och en skall tala från
sin bänk, mig måtte tillåtas att gå till frärnsta bänken, enär
jag icke, på denna distance från ljuset, ser att uppläsa de
meningar i förslagen, sorn jag kan behöfva citera.
Hr Lefre'n: Hvad först angår införandet af konstordet:
commandit-delägare, så är det väl en nödvändighet att,
då man vill afhandla sådana saker, som icke förut i vårt
land förekommit, man icke i vår gamla lagstiftning kan finna
något ord, sorn svarar mot det nya begrepp, man vill
uttrycka, och antager man då icke något nytt ord, så kommer
man ej ett steg längre fram i lagstiftning. Också hafva
Utsk:n varit föranlåtna att längre fram i 24 § af delta
förslag upptaga ordet commandit-delägare, fastän det ej blifvit
nämndt i förevar. §, der det egentligen bort nämnas.
Hvad åter ordet lottägare beträffar, så tror jag Gr. Frölich
Den 16 Mars e. m.
liar rätt deri, att, dä det linnes arne sätt att vara delägare
i enskilda banker, det är angeläget att hafva särskilda benämningar
pä dessa sätt, för att kunna nied korthet och bestämdhet
nämna deni hvardera i Jagbuden. Jag anhåller om
bifall till Gr. Frölichs förslag.
Gr. Frölich: Jag är förekommen af Hr Lefre'n och
vill endast svara Frih. Boye och Hr Stråle, att de icke observerat,
att redactionen af det alternativa förslaget innefattar,
jemte det nya ordet, en definition derpå. Då man
måste, såsom Hr Lefre'n yttrat, finna nödvändigt att hafva
ett nytt ord, när man i lag vill införa nya termer, som den
gamla lagen alldeles icke känner, så måtte det vara tillåtet
att antaga ett nytt ord, då definitionen derpå står strax bredvid.
Så är det nied orden lottägare och commandit-delägare;
ty redactionen innehåller: ”adier, med delägares ansvarighet
endast för det tecknade beloppet,” och ”lotter, under
gemensam ansvarighet en för alla och alla för en;”
hvarefter om commandit-delägare säger, att de endast äro
med tecknad actiesumma ansvariga. Således är den delen
af Hr Stråles och Frih. Boyes argumentation, som grundar
sig på förment obestämdhet i redaction, oriktig och icke
föranledd af den redaction, de bestridt.
Frih. Cederström: I händelse Svenska språket skulle
blifva särdeles välbelåtet med förvärfvande! af ordet commandit,
skulle jag ej motsätta mig dess antagande, äfvensom
jag, derest behofvet dertill föranledde, ej skulle vara
emot nyttjandet af orden adier och lotter i den bemärkelse,
reservanten dervid velat fästa; men då jag jemnför Gr,
Frölichs redaction med samma stadgande i Utsk:ns förslag,
deri de i fråga var. begreppen äro tydligen skiljda, utan förenämnde
konsttermers begagnande, anser jag vida lämpligare
att få en lag skrifven så, att hvarje Svensk förstår
den. Uti Utsk:ns förslag står nemi.: ”Bankinrättningen må
grundas antingen på delägarnes ansvarighet endast för beloppet
af deras tecknade actiesumma, och kallas då actiebank,
eller på delägarnes ansvarighet, en för alla och alla
för en, för fulla beloppet af bankens förbindelser, i hvilket
fall den kallas solidarisk bank.” Här hafva jemväl Utsk:n
antagit ett onödigt ord, nemi. solidarisk; ty ifrågavar,
banker behöfva ej olika namn, då de endast hafva olika
förbindelser och för öfrigt äro af enahanda beskaffenhet.
Sedermera förekommer en emot nya ordet commandit svarande
definition: ”Är banken af det sednare slaget, vare densamma
obetaget att med sig förena särskilda, endast i mån
af gjord teckning, ansvariga acliedelägare.” Detta är begripligt
för en hvar, som förstår Svenska, och ordet commandit
är således icke här behöfligt. Att detta ord i nf\ §
af Utsk:ns förslag förekommer, erfordrar ej heller någon
394
Den 16 Mars c. m.
annan förändring, än att det der borttages oell ersättes genom
samma termer, som i 2 § äro begagnade.
Hr Stråle: Jag är missförstådd af Hr Lefren, om lian
tror, att jag motsatt mig nya termers införande i lagstiftningen;
men jag har sagt, att om man det gör, bör man
äfven införa bestämda definitioner på deras betydelse, Na
innehåller Gr. Frölichs förslag orden: ”endast med tecknad
actiesumma ansvariga, s. k. eommandit-delägare.” Ett sådant
uttryck fordrar, att betydelsen af namnet eommanditdelägare
skall vara förut bestämd. Utsk:n uttrycka sig roed
orden ”särskilda, endast i mån af gjord teckning ansvariga
aetiedelägare.” Vill man dervid tillägga, att dessa kallas
eommandit-delägare, så tror jag man kan göra det; men
TJtsktns redaction har framför Gr. Frölichs det företräde,
att då den nämner actie- och solidarisk bank, säger den,
hvad dermed förstås, hvaremot Hr Gr. talar om actier och
lotter, utan att säga, hvad dermed skall förstås. Actier
kunna vara ställda såväl på viss person som på innehafvaren,
deri dock skillnaden emellan actier och lotter egentligen
skulle bestå. Vill jag uttrycka, att solidariska banker
grundas på actier, som kallas lotter, så mäste jag säga det
bestämdt; hvaremot Hr Gr:s redaction förutsätter det bestämda
begrepp, att lotter medföra solidarisk ansvarighet,
och att ett sådant begrepp för närvar, fästes vid ordet lotter,
vågar jag bestrida. Jag tror, att Utsk:ns förslag är
bättre, då det ger en definition på hvardera slaget af bankerna
och icke skiljer emellan actier och lotter. En sådan
olika benämning kan begagnas i allm. rörelsen; men i lagen
behöfves den icke, ty lagen kommer icke att fästa sig vid
sjelfva actiebrefvens beskaffenhet, hvilken endast har inflytande
på transactionerna man och man emellan. Jag anser
således bäst att undvika en beskrifning på actiebrefven och
att endast hålla sig vid en definition på bankerna.
Ilr Stuart: Äfven jag har ansett mig böra anmärka
emot 2 § af Gr, Frölichs förslag, att densamma icke innehåller
någon sådan definition på actier och lotter, hvarigenom
den antydda skillnaden emellan dessa ord blifvit bestämdt
utmärkt. Jag medger visserligen, att man bör kunna
finna, hvad reservanten menat med de olika uttrycken,
0111 inan läser förslaget i sin helhet ; men då reservanten vid
dessa ord velat fästa olika begrepp, synes det hafva varit
nödigt att närmare bestämma skillnaden dem emellan, helst
de efter allmänna språkbruket tyckas vara fullkomligt synonyma.
Jag får jemväl särskildt erinra Gr. Frölich derom,
att då jag hade tillfälle taga kännedom örn hans förslag,
gjorde jag dervid samma anmärkn,, under förklarande
att jag ej ansåg den olika betydelsen af ifrågavar. 2:ne ord
tillräckligt uttryckt. I Utsktns förslag förefinnes, på sätt
Hr Stråle upplyst, en bestämd definition på de olika slagen
Den 16 Mars e. ra.
af banker, och i fall dertill skulle läggas, såsom jag föreslagit,
en definition på hvad som förstås med commanditdelägare,
torde den af Utsktn föreslagna redaction af 2.‘dra
§ i det närmaste vara antaglig. Jag förnyar altså min anhållan
om godkännandet af det dermed hufvudsakligen Öfverensstämmande
förslag, som jag haft äran redan afgifva.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag instämmer med
den siste värde talaren och anser, lika med Hr Lefren, nödvändigt,
att, derest benämningen commandit-delägare i 24 §
skall intagas, densamma i förevar. § bör upptagas och tili
sin betydelse bestämmas.
IJ. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad,
beh agade bifalla den af Utskrn föreslagna 2 §.
Ropades nej.
R. o. Ad. antog derefter Hr Stuarts förslag, så lydande:
Sådan bankinräftning skall vara grundad, antingen på
delägarnes ansvarighet endast för beloppet af deras tecknade
actiesumma, och kallas då actiebank, eller på delägarnes
ansvarighet, en för alla och alla för en, för fulla -sr
beloppet af bankens förbindelser, i hvilket fall den kallas
solidarisk bank.
Är banken af det sednare slaget, vare bolaget dock obetaget
att med sig förena särskilda, endast i mån af gjord
teckning ansvariga, s. k. commandit-delägare.
3 § afUtsktns förslag upplästes.
Gr. Frölich: Det skadar val icke, att 3 § af tltsk:ns
förslag nu blifvit uppläst; men jag tror ej, att den kan antagas
efter den redaction af 1 §, som af R. o. Ad. blifvit
beslutad, utan torde såsom 3 § böra antagas, antingen
hvad som står i sednare perioden af r mom. i Utsktns 1 §,
eller också ett af de alternativa förslag, 3 § af min reservation
innehåller.
Hr von Troil, E mil: Jag är till en del förekommen
af Gr. Frölich, ty jag ärnade göra samma anmärkn., som
nu af honom blifvit framställd, och jag får tillägga, att jag
tillstyrker sednare alternativet af Gr. Frölichs förslag, nemi.
det,” som börjas med orden: ”De, som vilja inrätta sedelbanker.
”
Hr Lefre'n: Jemte det jag förenar mig med den siste
värde talaren i afseende på valet emellan de alternativa förslag,
Gr, Frölich i denna § framställt, får jag anhålla om
den propos., att vid slutet af denna § må tilläggas sista
morn. af Utsk:ns förslag i t §.
Id. Ex. Hr Gr. o, Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade antaga det sednare alternativet i den af Gr. Frölich
föreslagna 3 § med tillägg af 3 inom. i 1 § af Utsktns
förslag.
396
Den 16 Mars !. m.
Gr. Frölich: Som någon dissensus torde vara om det
tillägg, Hr Lefren önskat, så anhåller jag, att Hr Gr. o.
Landtm, först måtte framställa propos. på antagandet af sednare
alternativet i mitt förslag. Sedan blir fråga, huruvida
tillägget skall göras; och skall det inflyta i lagen, så
måste det införas i denna §, såsom jag i förmiddags yttrade.
Hr von Troil: Jag förenar mig med Gr. Frölich i anhållan
om frågornas delning.
Sednare alternativet i den af Gr. Frölich föreslagna 3 §
blef af R. o. Ad. antaget.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde derefter, om
R. o. Ad. behagade såsom ett tillägg till den nu antagna
§:n godkänna 3 mom. i 1 §:n af Utsk:ns förslag.
Ropades ja och nej.
Hr Cederschjöld: Om jag ej missminner mig, så finnes
en motsvarande mening intagen i nu gällande 1824 års
författning. Om så är och den ej skulle intagas i denna
Jag, skulle man tro, att staten i tysthet åtagit sig att garantera
enskilda emot förluster hos privatbankerna. Jag tror
derföre, att ifrågavar. mening bör här inflyta; och vore den
äfven öfverflödig, kan den dock icke skada.
Hr Stråle instämde med Hr Cederschjöld.
Hr von Troil: Jag vill säkerligen lika litet som Hrr
Lefre'n och Cederschjöld, att staten skall få vidkännas någon
utbetalning för privatbankerna; men det hindrar mig
icke att anse i hög grad besynnerligt, att man vill intaga
ifrågavar. stadgande. Jag tror, att R. St. kunde i den underd.
skrifvelse, hvari de hos K. M. anmäla detta förslag,
anhålla, det K. M. behagade, vid promulgation af den af
honom fastställda lagen, låta i sjelfva kungör, eller ingress
sen inflyta en erinran derom, att ingen enskild bank kan
påräkna ett sådant understöd; men att införa ett stadgande
derom i sjelfva lagen anser jag olämpligt och obehöfligt.
Hr Lefren: Blotta tillvarelsen af denna discussion i
förening med den af Hr Cederschjöld nu anförda och äfven
i förmiddags anmärkta omständighet, att gamla lagen innehåller
denna föreskrift, torde vara tillräckligt skäl för införande
af ifrågavar. stadgande, hvilket af mina motståndare
i förmiddags hedrades med epithetet oskyldigt, fastän de
ansågo det icke vara passande i ett Jagbud. Jag tror, att
det står väl tillsammans med en lag i Sverige, der man är
van att behandla statens financer mindre såsom financer, än
såsom assistanceinrättningar för enskilda, som löpa in i större
speculationer.
Frih. Boye: Jag har redan på f. m. yttrat min mening,
alt ifrågavar. stadgande är, lindrigast sagdt, en öfverflödighet;
-
Deli lG Mars e. m.
het; men om jag nödgas välja emellan att antingen se det
intaget i Jagförslaget eller också plåttradt på Regeringen,
så antager jag hellre det förra. Jag vill nemi. hellre, att
en olämplighet må stå på Ständernas än på Regeringens
räkning, och derföre anser jag bättre, att den finnes i lagförslaget,
än att den må inflyta i en K. kungörelse.
Hr Stråle: Ulsk:n hafva i sitt förslag icke i någon
ingress omnämnt K. kungör, af år 1824, angrde banker eiler
disconler. Det är likväl en nyttig praxis att^ då man utfärdar
ny lag i ett ämne, hvari lag förut finnes utgifven,
nämna, i hvad mån den gamla lagen upphäfves eller fortfar
att blifva gällande. Jag skulle tro, att det ginge an att i
detta såsom i andra fall hänvisa till 1824 års kungör., i
fall man ej vill intaga i fråga var. stadgande i författningen.
Det behöfde då ej speciclt nämnas. Men gjorde man icke
det, så skulle, enär 1824 års författning innehåller ett sådant
stadgande, borttagandet deraf utmärka, att detsamma
framdeles ej kommer i fråga. Detta tror jag vore vådligt
och föranledande till möjliga anspråk på statens understöd
för privatbankerna. Det är derföre jag anser stadgandet
böra qvarstå i -lagen, och jag tror, att K. M., då han förmodligen
låter omarbeta förslaget, derom kan göra en erinran
antingen i ingressen eller annorstädes, på sätt K. M.
synes lämpligt; men att stadgandet kommer att qvarstå anser
jag nödvändigt.
Hr Cederschjöld: Jag kan icke underlåta att ännu
en gång uttala min farhåga för följderna af de många penningefabriker,
som nu synas vara under anläggning. Jag
förutser, och skulle önska att deruti misstaga mig, att följden
deraf skall blifva en stor förvirring i våra financer och
allm. penningerörelsen samt många menniskors olycka. I
början skola alla blifva väl belåtna, då de erhålla ökad tillgång
på penningar från alla håll; men det kommer att blifva
tungt för menige raan, då dessa penningekällor en gång
skola stoppas, och då förutser jag, att R. St. skola blifva
öfverhopade af motioner att förekomma de olyckor, som
skulle uppstå genom dessa penningefabrikers upphörande,
och skriket öfver strvpning skall då blifva mycket starkare,
än det förut varit. För att dervid bereda ett stöd för dem,
som vid en kommande riksdag tänka lika med mig, önskar
jag, att de må finna en § i denna lag, i följd hvaraf de
kunna tillsluta öronen för delta skrik. Jag anhåller således,
att denna varning må blifva i lagen intagen, på det hvar
och en endast må hafva att skylla sig sjelf för följderna af
sin oförsigtighet.
Frih. Cederström: Det är alldeles icke af de farhågor,
den siste värde talaren yttrat, som jag är af den öf
20
H. 38
2QS
Den 16 Mars c. in.
vertygelse, att ifråga var. stadgande bör qvarstå i lagen; ty
jag är öfvertygad, att om dessa farhågor skulle besannas
eller sådana oordningar uppstå, att hela provinsers lidande
endast genom statens understöd kunde förekomma.*, så
skulle R. .St. finna det vara deras skyldighet ait ihågkomma,
det landets val är högsta lag, och alt således ett
deremot stridande stadgande måste åsidosättas. Om nu detta
lagförslag icke uppdragit Styrelsen uppsigten öfver dessa
privatbanker, så hade detta stadgande varit öfverflödigt.
Hade de blifvit ställda endast under domaretnagten oell vexelrättsstadgan,
så hade ingen fråga kunnat uppstå 0111, att
staten skulle inblandas i deras affärer, och hade troligen
sällan några missbruk ägt rum; men nu, då de aro ställda
under Styrelsens uppsigt, anser jag, med all möjlig aktning
för Styrelsens omtanka, det blifva omöjligt för Styrelsen att
tillse, det de ej tillverka falska valutor, och när bankrutten
inträffar, är det för sent att hjelpa saken. Det är således
icke för att förekomma statens mellankomst, men för att
uppmana dem till försigtighet, hvilka vilja teckna sig såsom
actieägare, som jag anser nödigt att införa detta stadgande,
sä att icke obetänkta assigneriugar må ske.
Gr. Frölich: Jag hegärde ordet egentligen för att
erinra, det Hr Stråle, sorn anmärkt, att Utsktn försummat
att omnämna K. kungör, d. 14 Jan. 1824? troligen icke haft
tillfälle att genomläsa betänk.; ty i slutet deraf står: "att
hvad K. kungör, d. i4 Jan. 1824 stadgar, ang:de enskilda
banker eller disconter, hädanefter skall gälla endast i afseende
på sådana banker, som redan äro inrättade.” Dernäst
får jag, såsom replik på hvad Frih. Boye sagt, yttra, att
då K. M., i händelse detta lagförslag skall blifva lag, nödgas
sanctionera detsamma, jag icke kan inse, hvaruti skillnaden
ligger emellan att införa i fråga var. stadgande i sjelfva
Jagen elier i kungör., såsom Hr v. Troil föreslagit. Jag vili
endast upplysningsvis nämna, att vid stiftandet af Wermjändska
bolagsbanken K. M. fann för godt att i en slutmening
af sin sanction i reglementet införa ifrågavar. clausul,
troligen derföre, att den fanns i 1824 års lag. Jag kom
nu att kalla denna författning en lag, men ber att fä återtaga
delta uttryck egentligen derföre, att många grundat
sitt yrkande om stadgandets införande derpå, att det förut
vore intaget i en lag. 1824 års författning är dock endast
en kungör, och icke någon lag. Hvad Hr Cederschjöld*
spådomar beträffar, vill jag gerna lemna honom tillfälle att
få dem intagna i prot., och tror det ej vara nödigt att göra
några contra-spådomar.
Hr Stråle: Hvad Utsktn i slutet af detta betänk, yttrat,
liar så mycket mindre undfallit mig, som jag anmärkt,
att TJtskm föreslagit, att R. St. mätte hos K. M. begära,
det K. M. behagade förklara, hvad som redan står i 1824 års
