# ID: svediakorp-gov452
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 118,223
# sentences: 4,112
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
H ö g 1 o f 1 i g e
Riddcrskapet och Adeln,
Urtima Riksdagen i Stockholm,
År 1854.
Första Häftet.
STOCKHOL M.
Tryck la hos Johan Hörberg, i S34-
Sedan K. M:t genom öppet Bref af d. 23 sistl. November
i Nåder kallat samtlige Sveriges Rikes Ständer att till ett
allmänt Urtima Riksmöte d. i5 Januarii 1834 sig i Stockholm
infinna, blef Riksdagen å sistnämnde dag med vanliga
ceremonier utblåst; och täcktes K. M. i Nåder förordna
till Landtmarskalk En af Rikets Herrar, ÖfversteMarskalken
hos H. M. Drottningen, Generalen, Capitaine-Lieutenanten
vid K. LifDrabant-Corpsen, R. och C. af K. M:ts
Orden, Ordens Öfverste Ombudsman, R. af Konung Carl
XIILs Orden, Herr Grefve Jacob Gustaf De la Gardie,
hvilken, efter det han inför K. M. aflagt Landtmarskalkseden
och blifvit öfverlemnad till de tvenne äldste närvarande
Grefvar, En af Rikets Herrar, tjenstf. Riksmarskalken, ÖfverHofstallmästaren,
General-Lieutenanten, Konungens GeneralAdjutant
för Armeen, Chefen för Generalstaben, Förste Adjutanten
hos H. M. Konungen och Chefen för Konungens Adjutants-
och Ordonnance-OfficersCorps, Second-Chefen för K.
LifGardet till Häst, R. och C. af K. M:ts Orden, R. af Konung
Carl XIILs Orden, R. af K. Ryska Hvita Örns Orden
och S:t AnnaeOrdens Första Class, samt af K. Preussiska
Merit-Orden, Herr Grefve Magnus Brahe och ÖfversteKammarherren
samt R. och C. af K. M:ts Orden, Herr
Grefve Gustaf Lewenhaupt, begaf sig till Riddarhuset
och emottogs vid ingången derstädes af Ridd. Directionen,
Ridd. Secreteraren och öfrige till R. och Ad:s Cancelli hörande
personer. IL Ex. Hr Gr. och Landtm, utsatte derefter,
i enlighet med io §. i Ridd. Ordn., tiden till första uppropet
af R. och Ad:s första anteckning -till nästpåföljande dag,
Thorsdagen den 16 Januarii kl. 10 f. m. Under H. Ex. Hr
Gr. och Landtmts Ordförande blefvo första och andra uppropen
inför H. Ridd. Directionen verkställde, det första å
sistnämnde tid, samt det andra Fredageu d. 17 Jan. kl. 10
f. m. Andra anteckningen, likaledes fördelad uti tvenne
upprop, skulle, enligt Ridd. Ordnrs ii§., förrättas på den
dag, hvilken är den närmast helgfria före den, som Konungen
i Nåder bestämmer till Ständernes sammanträde på
RiksSalen.
Emedlertid sammanträdde H. R. och Ad. första gången
4
Den ao Januarii t. m.
Måndag-en den 20 Januarii
in Pleno kl. half till 11 f. m.
H. Ex. Hr Gr. och Landtm, öppnade sammankomsten
med följande Tal:
Högvälborne och Välborne Herrar Grefvar, Friherrar,
Ridders- och Adelsmän!
Genom Konungens Nådiga förtroende kallad att under
nu påbegynte Riksdag här föra ordet, är jag lifligt srnickx-ad
af en ära, som lysande minnen och stora föregångare
göra dubbelt dyrbar, men äfven dubbelt svår att med lika
bifall ernå och med lika tillfredsställelse hoppas vinna.
Endast lydnaden för Konungens höga vilja och ett vördsamt
påräknande af R. och Ad:s vänskap och medverkan
hafva kunnat förmå mig att vid aftonen af en lefnad, egnad
åt Konungens och Fosterlandets tjenst, emottaga det
ansvarsfulla kall, mig blifvit ålagdt. Jag har sökt glömma
mina år, min bristande förmåga, endast åsett undersåtens
pligt för en älskad Konungs bud, äran att i Rikets första
Stånd vara tolken af Dess Faderliga omsorger för Fosterlandets
väl och inför Thronen återbära gärden af Riddersmäns
vördnad och tacksamhet. Jag har hoppats, likasom
jag uppriktigt begär, i vänskapens, ja än mer, i Fäderneslandets
namn , Eder öfverseende godhet vid möjliga misstag,
så oskiljaktiga frän menskligheten och min ovana i ledningen
af de värf, här förekomma. Om någon gång, under
framfarna tider, inom dessa murar jag varit lycklig nog
ernå Edert smickrande bifall, ber jag R. och Ad. vara
försäkrade, att mitt tacksamma hjerta då dervid lika fästade
den lifligaste erkänsla, som det nu lika lifligt begär
dess fortfarande.
Rent uppsåt, fast vilja, troget uppfyllande af åtagne
pligter, kärlek för Konung, frihet, lagar och fosterjord
skola hos mig aldrig uraktlåtas. Skyldighet och böjelse
ålägga mig det lika; men det är endast i Försynens nåd,
l Eder medverkan till allmänt val, mitt hopp är grundadt
för framgången af mina bemödanden.
Lycklige i åtnjutandet af Europas odelade aktning, i
ett inre lugn, som så många andra Stater sakna, beror
det af oss sjelfve att bibehålla den förra oell befästa det
sednare, att fortfarande njuta en förmån, den största, sorn
i tiden kan ägas; och hvem kan bättre inse såväl äran
som nyttan deraf, än J, hvilka genom meddfödd rätt och
seklers erfarenhet ägen allt att befrämja ett älskadt Fosterlands
väl. Det vore ett brott af alla och mest af den,
hvilken för närvarande äger äran och pligten sig ålagd
här leda rådplägningarne, att derom ett ögonblick tvifla.
Det är endast i samdrägt, i lydnad för lagarne, i sann kärlek
för Konung, sjelfständighet och Fosterland, vi kunna
Den 20 Januarii f. m.
5
Loppås fortfarandet af den sällhet vi äga, och, svarande
mot Regeringens, mot folkets väntan, se vårt eget väl tryggadt.
Må Eder klokhet vid målens pröfning, Eder enighet
vid deras afgörande styra våra öfverläggningar och med
framgång kröna våra beslut. Vigtiga äro de värf oss öfverlemnas,
stort det ansvar hvar och en sig åtagit, då!Thronens,
frihetens och fosterjordens aldrig skiljaktiga väl äro
oss anförtrodde. Nutid och efterverld skola pröfva våra
handlingar och dömma våra gerningar. Det är ej ögonblickets
oftast förhastade dom; det är i en kommande efterverlds,
det är i våra egna samveten vi böra söka ett bifall,
som då fördomsfritt, mera rätt, mera beståndande kan
och skall oss lemnäs, vid pröfningen af hvad vi gjort, af
hvad vi beslutat. Det är i känslan för rätt och sanning
vi kunna vänta den tillfredsställelse, det lugn, som utgör
Medborgsmannens alltid sanna, ofta enda belöning.
Med varmt nit för Fosterlandets väl, med ett hjerta,
varmt för hvar och en af Eder, ber jag Eder vara försäkrade,
att, så visst jag vid alla tillfällen skall hafva lagarnes
helgd och Edert bästa till mitt enda föremål, skall jag
alltid till föresyn och ledning fästa min blick på mina lysande
föregångare och främst på den vördade Man, som,
kraftfull, ädel och lugn, lika förtjente och erhöll Edert
bifall och Eder enhälliga beundran.
Gåfvan att med granna ord Eder derom försäkra blef
ej min lott; den behöfves ej heller bland Riddersman, som
med mig dela lika tänkesätt och lika öfvertygelse: att
För fä drens namn är en tung börda, om ej Förfädrens
dygder derjemte blifvit ett arf. Det är
med djup känsla för sanningen af dessa ord, med fast
tillförsigt till R och Ad:s vänskapsfulla godhet, jag får
förnya förklarandet af min sanna orubbliga tillgifvenhet
för R. och Ad. och utbedja mig, att i H:rr Grefvars,
Friherrars samt Ridders- och Adelsmäns fortfarande vänskap
och förtroende alltid få vara bibehållen.
Upplästes Stadgan till ordnings vinnande vid H. R. och
Ad:s sammankomster m. m. af d. 16 Nov. i8a3.
Grefve Cronhjelm, Otto August: Å Ridd. Direct:s
vägnar får jag, såsom Direct:s Ledamot, äran tillkännagifva,
att det beslut, som af R. och Ad. vid sista Riksdagen
fattades, angående läktarens här i Riddarhussalen upplåtande
till främmande åhörare och publicitetens införande,
nu blifvit af Ridd. Direct. så vida verkstäldt, att läktaren
för sådant ändamål blifvit inredd och biljetter till
utdelning åt åhörarne färdigtryckte. Men då 3g §. af Ridd.
Ordn. stadgar, att ”främmande åhörare må, på sätt R.
och Ad. derom särskildt beslutar, kunna bevista R. och
Ad:s öfverläggningar,” lärer ingen utdelning af biljetterne
6
Den 20 J a n u a r i i f, m.
kunna ske, förrän ytterligare beslut derom blifvit af Ståndet
fattadt. Jag får derföre, i egenskap af enskild Motionär,
nu väcka den Motion, hvilken jag likväl sjelf anhåller
måtte blifva lagd på bordet, intilldess B. och Ad.
efter andra anteckningen deröfver kan taga sitt beslut, att
nemligen B. och Ad. nu mätte besluta, att, i öfverensstämmelse
med Ståndets för detta fall antagne särskilda
Ordningsstadga och den Lag, som blifvit utfärdad rörande
de förbrytelser och oordningar, hvilka af främmande
åhörare vid Ståndens öfverläggningar kunna begås, läktaren
här i Biddarhussalen får upplåtas till ett visst antal
antal främmande åhörare.
Denna Motion torde så mycket mindre böra till Bidd.
Utskottet remitteras, som alla detaljer af frågan blifvit vid
förra Biksdagen afgjorde, så att nu endast fråga är om B.
och Ad. vill tillåta eller icke tillåta publicitet.
Då Bidd. Direct. icke kan hos Ståndet göra anmälan
annorlunda än genom Bidd. Utskottet, har Direct. ansett
sig endast enskildt, genom någon af dess Ledamöter, kunna
göra den framställning, som nu ägt rum, på det frågans
afgörande icke måtte utdragas för långt inpå Biksdagen.
Lades på bordet.
Upplästes nedannämnde af B. H. Stts till Stats-, Bancooch
BiksgäldsVerkens öfverseende utsedde llevisorer till B.
St. ingifne Berättelser:
i:e Ang:de år i83o förrättad granskning och öfversigt
af BancoVerkets afslutade Bäkenskaper för år 1828, styrelsen
och förvaltningen vid detta Verk, samt dess befunne
tillstånd;
2:0 Angrde år i83o verkställd granskning af StatsYerkets
samt andre af allmänna medel bestämde Fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning;
3:o Angrde år i83o verkställd granskning af BiksgäldsContoret,
det derunder lydande General-Assistans-Contor
och Götha Canal-Bolags samt Malmö f. d. DiscontVerk;
4:o Angrde år i83o verkställd granskning af de under
K. CommerceColl. ställde Fonder och Medel;
öro Angrde år i832 förrättad granskning af BancoVerkets
afslutade Bäkenskaper för åren 1829 och i83o, samt
af styrelsen och förvaltningen vid detta Verk från sednaste
Bevisionen, äfvensom af Verkets befunne tillstånd.
Uppå derom framställde särskilde propositioner beslöt
II. B. och Ad., det desse fem Berättelser skulle med de
öfrige BiksStm communiceras.
H. Ex. Hr Gr. och Landtm, tillkännagaf, att den
s. k. LandtmrsKIubben komme i afton att öppnas i samma
local uti Operahuset, som vid nästföregående Biksdagar
D-e n 24 J a 11 u a r i i f. in.
7
dertill blifvit begagnad; och skulle H. Ex., vid detta som
alla andra tillfällen, finna det för sig angenämt, om den
af Ståndets Ledamöter blefve talrikt begagnad.
H. Ex. Hr Gr. och Landtm, anmodade de af Ståndets
Ledamöter, som åstunda deltaga uti Helsnings-Deputationen
till de öfrige RiksStm, hvilken Gr. Lewenhaupt,
Gustaf, benäget åtagit sig att anföra och komme att afgå
nästk. Fredag, att sig hos Ridd. Fiscalen i sådant ändamål
låta anteckna.
H. R. och Ad. åtskiljdes kl. ett qvart till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredag-en den 24 Januarii 1834-
Plenum kl. half till n f. m.
Justerades Pleni-Protocollet för den 20 dennes.
Anmäldes och emottogs på vanligt sätt en Deputation
från Hedervärda BondeStåndet, anförd af Riksdagsmannen
Pehr Pehrsson från Örebro Län, hvilken yttrade:
Då vid början af detta Riksmöte BondeSt., genom oss
Deputerade, kommer att helsa och lyckönska H. R. och
Ad., behöfva vi icke försäkra, att helsningen är oss angenäm
och lyckönskningen uppriktig; ty vid åsynen af den
samling, som denna vishetens och ärans helgedom innesluter,
är det likasom hade BondeSt. att helsa kärkomna
ledsagare på en okänd väg; och, vid åtanken på inbördes
förhållanden, kan någon bättre lycka ej önskas II. R. o.
Ad., än den, sorn tillika är BondeSt:s.
Och huru skulle väl förhållandet vara annorlunda?
Likasom, under krigens faror, det är R. o. Ad., som, i
främsta rummet, af ärfd Riddersmannaheder förbindes att
lifva och föra den trofasta Dannemanna-kraften till afgörande
segrar, är det ock R. o. Ad:s, genom dess högre
bildning och allmännare deltagande i Statsförvaltningen,
förvärfvade förbindelse, att med värdiga anvisningar och föredömen
lifva och föra Allmogens välmenande Ombud till
säkra segrar öfver bristerna, oredorna och behofven. BondeSt.
vet, att H. R. o. Ad. nitälskar för dessa förbindelsers
uppfyllande, — förbindelser, hvilka på det närmaste
stå tillsammans med de pligter BondeSt. delar med R. o.
Ad., såsom gemensamma deltagare i fosterjordens odling
och lika kännande odlarens anledningar till belåtenhet
eller missbelåtenhet med tidsförhållanden, lagar och förehafvanden.
Erkännande sitt behof att vägledas af Konungens
vishet ock upplysta MedSländers råd och föredömen,
s
Den a4 Januurii f. m
-
vill BondeSt. med sannt nit och värma omfatta hvad, efter
det sunda, oförvillade omdömet, den rena afsigten, den
vunna erfarenheten, synes vara säkrast ledande till ordnandet
af ett älskadt Fosterlands angelägenheter; och då
BondeSt. derom kan med trygghet försäkra, kan ock, i
följd deraf, BondeSt. göra sig försäkradt om H. R. o. Ad:s
välvilja och bevågenhet, deri BondeSt. lifligt önskar att
fortfarande få vara inneslutet.
H. Ex. Ilr Gr. och Landtm, besvarade detta tal, i
följande ordalag:
Då R. o. Ad. nu med uppriktighetens och vänskapens
enkla språk besvarar det Iiederv. BondeSt:s första helsning,
kan det Iiederv. BondeSt. vara försakradt, att R. o.
Ad. alltid med utmärktaste aktning och tillgifvenhet emottager
helsningen af det Stånd, som, i odlingen af Sveriges
jord, af dess försvar och bärandet af dess allmänna skatter,
med oss har ett så stort och gemensamt väl att bevaka,
— det Stånd, som i Förste Wasas tid tillvann sig ett
så förtjent loford vid Fosterlandets lyckliggörande och frihetens
återvinnande, som, troget den dyrkade Befriaren
och rättskänslan, med enkelt handslag besvarade Hjeltens
fordringar, befästade Sveriges ära och sjelfständighet, samt
i arf åt likartade Söner lemnat lika tänkesätt.
Redlige Dannemän! hvars Ombud i dag till Sveriges
Riddersman bären i okonstlade uttryck försäkran af Edra
känslor för Konung, frihet, fosterjord och Medständer,
emottagen R. o. Ad:s lifligaste och uppriktigaste helsning,
återbären till det Hederv. Stånd, hvars Ombud J åren, lika
försäkran af den aktning, den välvilja! Eder tillbjudes
af det Stånd, som nu innesluter sig i Eder vänskap och
som öfver Eder och Edra magtpåliggande öfverläggningar
nedkallar den Allsvåldiges ledning och välsignelse.
Grefve Cronhjelm, Otto August: Då vår nuvarande
Landtm, vid början af sisth Riksdag anförde R. o.
Ad:s Deputation till de öfrige Stånden, hade H. Ex. godheten
att, före Deputationens afgång, för R. o. Ad. uppläsa
de tal han ämnade hålla. Med denna vackra föresyn
anhåller jag, att Hr Gr. Lewehhaupt, som vid detta tillfälle
benäget åtagit sig att anföra R. o. Ad:s HelsningsDeputation,
täcktes nu för R. o. Ad. uppläsa de Tal,
hvilka han till MedStånden tänker hålla.
II. Ex. Hr Gr. och Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. instämde uti den af Gr. Cronhjelm yttrade önskan.
Ropades Ja.
Grefve Lewenhaupt, Gustaf, uppläste i anledning
häraf följande tal:
Till Högv. PresteStåndet.
R. o. Ad. får genom oss sine Deputerade återbära
dess första aktningsfullaste helsning och lyckönskan till det
Den a4 J a n u a r i i f. m.
9
Högv. Ståndet vid det nu församlade Urtima Riksmötet.
R. o. Ad. förenar sig med det Högv. Ståndet i en innerlig
bön till Försynen om bistånd vid öfverläggningarne af
och besluten om de vigtiga äf ender, en faderlig och om
Landets framtid omtänkt Konung nu kommer att förelägga
Rikets Ständer, öfvertygad, att den rätta och båtande
upplysningen meddelas af den Allvishet, som leder verldens
händelser.
R. o. Ad. utbeder sig det Högvörd. Ståndets vänskap
och försäkrar det om sin högaktning och tillgifvenhet.
Till Yällofl. BorgareStåndet.
Då R. o. Ad. genom oss, sine Deputerade, återbära
till Yällofl. BorgareStåndet dess upprigtigaste helsning, lifva?
R. o. Ad. af den fosterlandskänsla och den på erfarenheten
grundade förhoppning om likstämmighet i tänkesätt
med sine MedStänder, som säkrast skall befrämja hufvudändamålet
af detta Urtima Riksmöte: stadga i penningeväsendet,
grundvalen för allmän och enskild förmögenhet.
R. o. Äd. emotser med fullt förtroende, att allas
förenade bemödanden, örn ock med uppoffring af någon
enskild fördel, icke skola blifva fruktlösa.
R. o. Ad. får härtill lyckönska det Vallöf!. Ståndet,
och ber detsamma vara försäkradt om R. o. Ad:s aktning
och vänskap.
Till Hederv. BondeStåndct.
R. o. Ad. får genom oss, sine Deputerade, återbära
till Ilederv. BondeStåndet en vänskapsfull helsning och
lyckönskan.
Sveriges Ständer gå nu att vid detta Urtima Riksmöte
företaga sine öfverläggningar under yttre och inre lugn,
en lycka, som många andra Länder sakna och för hvilken
vi, näst den Allsmägtige, håfve att tacka en vis och
kraftfull Styrelse samt vårt redan stadgade Statsskick.
R. o. Ad. möter alltid med ny tillfredsställelse de
Utsedde af ett älskadt Fosterlands Hedervärde Allmoge,
och försäkrar dem om sin aktning och vänskap.
Grefve Cronhjelm anförde skriftligen: Vid ett tillfälle
som detta, då vi förvänta, att publicitet vid RiksStåndens
sammanträden snart skall komma att äga rum,
och således hvarje yttrande lättare kan blifva underkastadt
möjlig misstydning, bar jag trott mig böra uttrycka min
tanka om de ifrågavarande talen, hvarföre jag sammanfattat
det anförande, hvartill jag förutsett, att dessa tal skulle
gifva anledning.
Under afläggande af min skyldiga tacksamhet til! Grefve
Lewenhaupt, som haft den godheten efterkomma min
vördsamma anhållan; under förklaring, det jag värderar
i II. 2
Den »4 Ja nu af ii f. m.
den stilistiska talang, med hvilken de uppläste talen äro
uppsatta, och att jag är förvissad, det Hr Gr. vid deras
författande i allo följt sin öfvertygelse samt sökt uttrycka
den opinion, som Hr Gr. ansåg närmast öfverensstämmande
med R. o. Ad:s; under förklaring, det jag inser det
svåra, att icke säga omöjliga, uti att författa ett tal så,
att det icke lenmar något öfrigt att önska för det Stånd,
hvars opinion det skall uttrycka, torde det likväl vara mig
tillåtet att vid detta tillfälle få yttra en med Gr. Lewenhaupts
skiljaktig opinion. Jag anhåller likväl först på det
högsta, att Hr Gr. uti det yttrande, jag nu går att aflemna,
icke måtte se något personligt; att Ilr Gr. måtte vara
öfvertygad, det min vid detta tillfälle med Herr Gris
olika öfvertygelse likväl fullkomligen kan stå tillsammans
med den personliga aktning, jag är Hr Gr. skyldig, och
med den tacksamhetskänsla, som under det sista lialfseklet
fästat min slägt vid Lewenhauptska namnet.
Det, som för mig vid öfvervägandet af närvarande
ämne först förekommit, är, huruvida de tal, som på R.
o. Adis vägnar hållas till de öfrige Stånden, åsyfta antingen
att uppfylla blott en betydelselös etikett och således
innefatta endast ett förökande af de många mindre angelägna,
men tidsödande, former, som utmärka nuvarande
Representations arbetssätt, eller om dessa tal skola uttrycka
en allvarlig opinion om de vigtigaste ämnen, för
hvilka R. o. Ad. önskade verka och önskar få påräkna
sina MedStänders biträde. I förra fallet skulle talen blott
innefatta en kort helsning och begäran från R. o. Ad.
att i MedStändernas aktning få vara inneslutne; i sednare
fallet borde talen, enligt min tanka, utan att vidröra medel
och sätt, likväl i allmänhet omfatta de för Fäderneslandets
väl mest maktpåliggande frågor; och i båda fallen
torde man få taga för afgjordt, att den tid är inne, då
det icke iängre anstår R. o. Ad. att inför den eller dem
Ståndet talar kringströ en mängd blommor, nog mycket
liknande dem, som innan aftonen hopfalla till ett intet
från ett ögonblicks förbländande; att tiden är inne för att
med allvar och lugn framställa sak. — För mig sjelf har
jag sökt linna en ledning vid afgörande! af hvilketdera alternativ
vore det rätta. Jag har naturligtvis icke kunnat
ensamt på min enskilda öfvertygelse stödja beslutet härom.
Inom andra representativa Stater äro de tal, som hållas på
hela eller en del af Representationens vägnar, föremål för
de sakrikaste debatter, och man anser dessa tal, då de
slutligen af Representationen blifvit antagna, såsom en måttstock,
hvarefter Styrelsen kan bedöma Nationens behof och
hvarefter Nationen kan bedöma den mer eller mindre rigtiga
och fosterländska ståndpunkt, från hvilken Representationen
vetat uppfatta sitt kall. Discussionerne och besluten
öfver talen väntas der med otålig uppmärksamhet.
Ben 2| Januari i f. m.
11
Meri, mine Herrar! jag vill icke göra mig saker till förebråelsen
att söka utan urskilning hos oss införa främmande
bruk, som tilläfventyrs icke inpassa på vårt representationssätt
eller vårt folklynne. Det är således på närmare
håll jag måste hemta ledningen vid detta tillfälle. Nå
väl! Jag tillbakagår då till 1809, den aflägsnaste tidpunkt,
hvarifrån vi kunna hemta ledning vid bedömandet af vårt
nya statsskick. Jag finner der, huru icke allenast Landtmarskalken,
under förklaring af det ditintills ovanliga deruti,
anhöll att, innan han till den, som förde Riksrodret,
på R. o. Ad:s vägnar höll tal, han måtte få inför Ståndet
uppläsa detsamma, naturligtvis för att inhemta, huruvida
det öfverensstämde med Ståndets tanka. Jag finner huru
detta tal innehöll R. o Ad:s uttryck af bekymmer öfver
Rikets ställning, ett gillande af hvad som skett, och en
opinion om det tillkommande. Men låtom oss taga ett ännu
mera bevisande exempel. Dåvarande Friherre, sedermera
H. Ex. StatsRådet Grefve Fleming anförde R. o. Ad:s
Deputationer till de andre Stånden. De tal, som han på
Ståndets vägnar dervid höll, utmärkte sig icke allenast af
det vackra språk, som tycktes vara Gr. Fleming medfödt,
utan äfven genom uttrycket af R. o. Ad:s opinion öfver den
vigtiga tidpunkten, och genom yttrande om det biträde, R.
o. Ad. af sine MedStänder påräknade. Äfven vid de sedermera
inträffande Riksdagarne hafva de, på Ståndens
vägnar, hällne tal alltid innefattat någon mer eller mindre
bestämd opinion, ehuru Riksdagsförhandlingarne efter
år 1809 icke varit, hvad de då voro.
Jag tror mig sålunda hafva, åtminstone för min egen
Öfvertygelse, bevisat, att de tal, som idag skola till MedStånden
hållas, hade bort uttrycka någon R. o. Ad:s opinion
om landets och Nationens behof. Den naturliga frågan
näst härefter blir således, om denna opinion skall meleher
mindre bestämdt uttryckas, och hvilka ämnen den skall
omfatta. För min del har jag, såsom Representant, trott,
att denna opinion bör och kan vara bestämd åtminstone i
afseende på Nationens behof. Jag finnér mig så mycket
mera derom öfvertygad, som alltsedan år 1809 troligen
icke Nationen med så spänd uppmärksamhet följt sina Representanter,
som denna gång. De stora verldshändelserne
hafva likasom uppväckt Nationerne. Nationens intresse
för det allmänna har ock hos oss, mera än någonsin, nu
låtit förspörja sig. Under fredens lugn och under en i mänga
fall oss särskildt tillhörande lycka hafva vi på afstånd
kunnat åse händelserna, och af dem, för vår erfarenhet,
kunnat utplocka hvad oss kan vara till ledning nyttigt. Yi
hafva ock sett, huru flere Representanter denna gång, mot
vanligheten , hitkommit med bestämda uppdrag och instructioner
af sine Principaler. För Fäderneslandets skull , och
med afseende på dessa sednare tilldragelser, tillhör det, i
ia
Den 24 Januarii f. m.
min tanka, 11. o. Ad. att vid detta tillfälle äfven bibehålla
sin egenskap af Rikets första Stånd, och således uttala
landets behof, om annars R. o. Ad. deraf kan anses
vara ett uttryck. Likaså origtigt det skulle vara, om Styrelsen
ej för Representationen uttalade öppet sina behof,
lika origtigt skulle det i min tanka vara, om Representationen
underlät att sins emellan uttrycka sina.
Jag anser derföre, mine Herrar! att de tal, som i dag
hållas till MedStAnden, bort innefatta främst R. o. Ad:s underdåniga
tacksamhet för det K. M. Iemnat folkets Representanter
tillfälle att sammankomma och afhjelpa de oredor
i myntväsendet, som så länge och tungt tryckt Nationen
; att R. o. Ad. förväntar af MedStånden ett lugnt, men
ändock allvarligt medverkande till ordnandet af myntväsendet,
till verkställighet af Konungs och Ständers gemensamt,
vid sista Riksdagen, i detta afseende fattade beslut,
en verkställighet, som skall sprida lif åt alla grenar af den
inre hushållningen och bereda möjlighet till allmän välmåga.
Vidare skulle man påkalla MedStåndens biträde till
andra för Nationen vigtiga steg, till förändring eller, örn
man så vill, blott förbättring af vårt representationssätt,
så att Representationen å ena sidan kan blifva för Regenten
en verklig Rådgifvare i afseende på Nationens behof,
och å den andra sidan tillvinna sig af Nationen det förtroende,
hvarförutan ett beständigt missnöje med statsskicket
skall äga rum, till störande af den harmoni och den enighet
emellan Styrelse och Folk, som under dessa händelserika
tider äro mera angelägna än någonsin.
Vidare behöfva vi biträde att ordna vår tryckfrihet,
så att, då den å ena sidan lemnar full frihet åt pressen,
den å andra sidan lemnar kraftiga medel att hämma sjelfsvåldet
och de verkliga missbruken; då den å ena sidan
betager pressens organer möjlighet till ett godtycke utom
lagen, den å andra sidan betager maktens innehafvare samma
möjlighet af godtycke.
Vidare behöfva vi biträde till antagandet af ett lagverk,
som kan innebära borgen för rättvisa, skyndsamhet
och kraft vid lagarnes tillämpning, som öfverensstämmer
med tidens höjda upplysning och förfinade seder, utan att
strida mot nationallynne! och utan att genom en öfverdrifven
liberalitet snarare verka till förökning af brotten,
un till deras förekommande.
Vidare behöfva vi biträde till ett utvidgadt, med tidens
kraf öfverensstämmande, uppfostringsverk, ihågkotnmande,
att den frihet, som icke är stödd på sann upplysning,
förr eller senare urartar, och att det endast är genom
upplysningens spridande till mässan af Nationen, som
vi skola söka en borgen för befästandet af vårt nya statsskick
och af den älskade Dynasti, som gjort upplysning
och frihet till tbronens grundval.
Den 24 Januarii f. m. i3
I
Vidare behöfva vi biträde till förenkling, i möjligaste
måtto, af en för vårt land för vidlyftig, illa sammansatt
och dyrköpt administration, qvarstående sedanden tid, då
Sverige hade nära dubbel vidd och Nationen ej nog upplysning
att genom väl ordnade municipal-inrättningar, i
möjligaste mån, sjelf sköta sina närmaste angelägenheter.
Vidare behöfva vi biträde vid införandet af en näringsfrihet,
som, då den lemnar fullt skydd åt egna näringar,
likväl uppmuntrar handeln och icke framkallar
brotten; ett system, som icke längre fåfängt söker förbjuda
medborgare en ärlig åtkomst af främmande länders produeter,
dem tidsandan och välmågan påkalla och dem den
enskilda vinningslystnaden ändock alltid vet att anskaffa.
Vidare behöfva vi biträde vid förminskandet af skatterne,
såvidt Rikets försvarsverk och den yttre sjelfständighet,
som för den inre är en conditio sine qva non, det
tillåta. Åtminstone behöfva vi biträde vid skatternas jernxiare
fördelning, vid lindrandet af det förtryck, som hvilar
öfver jordbruket genom tillfälliga skatter, sedan längre
tider och genom orättvis häfd qvarstående såsom permanenta.
Dessa punkter, mine Herrar! tror jag innefatta Nationens
angelägnaste behof och hade, enligt min tanka,
bort, visserligen i kortare och lämpligare uttryck, finnas
intagna i de tal, som i dag, å R. o. Ad:s vägnar, skola
till McdStånden hållas.
Vi kunna här, med bibehållande af aktning för hvarandra
och med hofsamhet och lugn i uttryck, vara af olika
öfvertygelse om medlen alt ernå det goda; men, mine
Herrar! jag är öfvertygad, att de punkter, jag här uppräknat,
hos hvar oell en af Eder utgöra ömma föremål
för våra Riksdagsmanna-bemödanden. Dessa punkters omnämnande
skulle således icke vara ett uttryck af något visst
parti eller partisinne, hvarifrån jag ber Gud bevara vår
Representation, utan ämnen, för hvilka vi alla nitälska,
lemnande åt de kommande öfverläggningarne att afgöra
medlen.
Mången har kanske trott, att inom R. o. Ad. finnes
en viss motvilja för en representationsförändring eller förbättring.
Nå väl! om den bär linnes, så hyser'jag äfven
aktning för denna, mot min tro rakt stridande öfvertygelse;
men må det då ursagtas, att jag uppmanar dessa den
åldriga Representationens försvarare att visa, det denna Representation
kan uttrycka landets opinion, och att jag
tror, att bästa beviset vid detta tillfälle kommer att blifva,
om de här församlade Representanterne önska till MedStånden
frambära uttrycken af hvad vi tro vara landets
intressen.
Jag anser denna stund vara för oss och för vår representation,
såsom R. o. Ad., högst vigtig. Den opinion,
i4
Dea 24 J a n u a r i i f. m.
vi här yttra, torde inför Nationen blifva gradmätaren å
It. o. Ad:s förmåga att uppfatta Nationens behof, dess mod
att uttrycka dem.
Jag inser mer än väl, mine Herrar! att tiden icke
tillåter oss nu utarbeta och discutera andra tal i stället
för dem, Grefve Lewenhaupt uppläst. Men derpå ligger
icke heller någon vigt. Den opinion vi nu till vårt protocoll
yttra, örn än alldeles olika med de tal, som komma
att hållas, sprides innan aftonen till MedStånden och
inom några dagar till Nationen, och bevisar vida mera än
de tal, som tid och former nu hindrat oss få efter välönskan.
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik, Frih. Rantzou,
Johan Albert och Hr Hallenborg, Garl Johan,
förenade sig med Grefve Cronhjelm.
Grefve Lewenhaupt: Vid uppsättningen af de korta
tal, jag ämnar hålla till de andra Stånden, har jag sökt följa
förra tiders bruk; och får jag derföre till Hr Gr. o.
Landtnäs samt H. R. o. Ad:s bedömande hemställa, huruvida
de få tankar, som i talen finnas uttryckte, äro öfverensstämmande
med It. o. Ad:s öfvertygelse. Jag underkastar
mig likväl gerna, att Jtidd.-Secreteraren anmodas
att, å Ståndets vägnar, uppsätta andra Tal, i fall It. o.
Ad. så beslutar.
Grefve Cronhjelm: Herr Grefve Lewenhaupt har
missförstått mig, om han trott min afsigt hafva varit att
tadla de tal, han går att hålla. Jag är öfvertygad, att
min framställning icke gifver anledning att förmoda en sådan
syftning, och har jemväl gjort rättvisa åt det stilistiska
i talens uppfattning. Då nu måhända en förgätenhet
vid stadgandet af våra former vållat, att talen, först några
minuter förrän de böra hållas, blifvit uppläste, och fastän
jag yttrat en annan tanke i afseende på de ämnen, talen kunna
omfatta , tror jag någon förändring i de uppläste talen
hvarken vara nödvändig eller kunna medhinnas, och med
denna förklaring har jag äfven slutat mitt förra anföraade.
II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gustaf: Efter den
förklaring Gr. Cronhjelm afgifvit, att han anser tiden nu
icke medgifva omarbetning af dessa tal, borde jag kanhända
icke upptaga II. o. Ad:s tid med att förlänga öfverläggningen
härom; men med anledniug af de grundsatser,
som här blifvit framställde för dessa helsningstal, torde jagfå
hänvisa Gr. Cronhjelm till ?5 §. Riksd.Ordn. Der står:
"Stånden utsi- derjemte Deputationer, att inbördes hvarandra
helsa och lyckönska." I Grundlagen stå inga andra
ord; den omtalar inga opinionsyttringar. Jag medgifver
väl, att man kan helsa och lyckönska på särskilda sätt;
men jag tror icke, alt deruti böra inbegripas sådana frå
-
Den 24 Januarii f. m.
i5
gor, som Gr. Cronhjelm framställt; ty flera af dessa ämnen
äro af beskaffenhet, att de icke lagligen kunna väckas
på detta sätt. Jag anser mig likväl icke nu böra antyda
dem, emedan jag vid ett annat tillfälle torde blifva mera
berättigad att derom yttra mig. Jag vill nu blott nämna,
att jag icke känner några Kamrar, der Representanterna
lielsa hvarandra med tal, hvilka förut blifva underkastade
pröfning. Jag vet väl, att både. i England och Frankrike
Throntal besvaras med lyckönsknings-adresser och att
dessa adresser discuteras samt innehålla opinions-yttringar.
Vi hafva ännu icke kommit till detta bruk, och jag tror
oss göra bäst, att följa de i Grundlagen lemnade föreskrifter.
Grefve Cronhjelm: H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt
har åberopat Grundlagen såsom typ för de ifrågavarande
talen, öm R. o. Ad. vill, att dessa tal skola inskränkas
till livad stadgandet i Riksd.Ordn. antyder, har jag ingenting
deremot att invända; men då böra talen innefatta endast
en helsning, hvarvid R. o. Ad. innesluter sig i de andra
Ståndens välvilja. Så har likväl saken icke ifrån år 1809
blifvit ansedd, i hvilket afseende jag torde få hänvisa till
samma års Riksdagsprotocoll, hvaraf synes, att R. o. Ad.
för de öfrige Stånden uti helsningstalen mer och mindre
uttryckt sin opinion om landets behof. Detta sätt att helsa
MedStånden har jemväl sedermera af de betydande män,
som anfört R. o. Ad:s Deputationer, blifvit iakttaget, och
jag tror, att samma princip, hvilken också i det nu uppläste
talet till BorgareSt. är antagen, kan bibehållas, då
Grundlagen icke lemnar någon deremot stridande föx-eskrift.
Hr Gr. af Wetterstedt har vidare sagt, att mitt anförande
omfattar ämnen, hvilka, enligt Grundlagen, icke
vid detta tillfälle kunna förekomma. Jag vet, att åtskilliga
frågor icke få uti Ståndens Plena väckas; men jag har
icke i Grundlagen funnit någon §., som förbjuder opinionsyttringar
i tal till MedStånden. Hr Gr. har äfven sagt,
att bruket icke är sådant i andra länder. Jag medger det;
men orsaken dertill torde vara den, att Representationen
i andra länder icke är delad uti fyra Stånd. Vi måste
lämpa våra former icke endast efter bruket hos andra Nationer,
utan efter vårt statsskick, samt lemna upplysningen
den gärd, som tiden, om jag så vågar uttrycka mig,
likasom pålägger R. o. Ad., äfven emot dess vilja.
Jag har dessutom i främsta rummet förklarat, att det
icke varit från andra länders bruk, jag hemtat skälen för
mitt anförande; det är endast min egen opinion, jag nu
velat få uttryckt i Protocollet, och det skall vara mig likgiltigt,
om den i detta fall vinner något större bifall, emedan
jag icke uttalat den i sådan förhoppning, utan derföre,
att jag ansett som en pligt att uttrycka min innerliga
öfvertygelse. Jag har ingen rätt och ingen lust att påtvin
-
i6
Den 24 Januarii f. m.
ga andra min opinion; och det skall icke hos mig väcka
någon förundran,* om R. o. Ad. låter min framställning
förfalla.
Herr Carleson, Jacob Edvard: Enligt Ridd.Ordn.
kan jag icke finna Ståndet ännu vara organiseradt, och
jag anser oss derföre nu icke kunna ingå i en öfverläggning,
hvarunder R. o. Ad:s ännu icke antecknade Ledamöters
rätt kan vara beroende. Jag tior derföre, att detta
ämne bör hvila på bordet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då Riksd.-  och Ridd.-Ordningarnes föreskrifter på intet vis i de af
Gr. Lewenhaupt uppläste tal blifvit öfverskridne eller uraktlåtne,
trodde H. Ex. nämnde tal icke kunna föranleda
till någon anmärkning, utan hemställde, om R. o. Ad. behagade
dem gilla.
Ropades Ja.
Börjades uppläsning af R. H, St:s till Stats-, Bancooch
RiksgäldsVerkens öfverseende utsedde Revisorers Berättelse,
angående den år i832 förrättade granskning af
RiksgäldsVerket, General-Assistance-Contoret, samt Götha
Canal-Bolags och Malmö f. d. Discont-Inrätiningar.
Läsningen afbröts genom ankomsten af en Deputation
från Yällofl. BorgareSt., under anförande af Rådmannen i
Stockholm samt Ridd. af K. Carl XIII:s Orden, Lars Johan
Lundgren, hvilken yttrade:
Till H. R. o. Ad. frambär BorgareSt. genom oss, dess
Deputerade, den första vördsamma helsningen och en uppriktig
välönskan vid detta Urtima Riksmöte, hvartill R.
St., i underdånig följd af K. M:s Nådiga vi 1 ja, sammanträdt.
Det hufvudsakligaste föremålet för öfverlägga ingarne
är uti det Kongl. Påbudet om Riksdagen antydt; och,
inseende vigten deraf, erkännande inflytelsen af de beslut,
som fattas, på samhällets väl, är BorgareSt. öfvertygadt, att
R. St., hvar i sin mån, skola med allt det allvar, som
ämnet påkallar, söka att bereda öfverläggningarne till en
med Fäderneslandets bästa öfverensstämmande utgång.
Med dessa tänkesätt anhåller BorgareSt. att få vara inneslutet
uti H. R. o. Ad:s ynnest, vänskap och förtroende.
H. Ex. Hr Gr. och Landtm, svarade:
Med sann aktning och tacksamhet emottager R. o. Ad.
Vällofi. BorgareSt:s första helsning vid detta Riksmöte.
Då de värf, för hvilka II. M. Konungen hufvudsakligen
sammankallat denna Urtima Riksdag, röra Rikets
Penningeverk och dess stadgande, ej endast för det närvarande,
utan äfven för de tider, sorn stunda; då Ret allmänna
målet endast kan vinnas i ett gemensamt medverkande,
äger Vällofi. BorgareSt, ett högt påkalladt interesse,
att
Den 24 J a n u » r i i f. m.
’7
att i det allmännas bestånd och säkerheten af penningeförhållandet,
man och man emellan, se sin egen tryggad. Må
hos oss alla, i valet af medlen, allt enskildt vika och endast
ett älskadt Fosterlands väl sökas. R. o. Ad. väntar
det med lika tillförsigt af sine MedStänder, som uppriktigheten
och öfvertygelsen hos oss skall blifva ledstjernan
för våra handlingar, våra beslut, säkre, att det är endast
derigenom framgången för Konungens och Folkets gemensamma
önskan och bemödande kan vinnas. R o. Ad. ber
Hr Rådmannen och samtlige Deputerade till det V. Ståndet
återbära uttrycken af R. o. Ad:s uppriktiga högaktning
och tillgifvenhet.
Sedan Deputationen på vanligt sätt blifvit utbeledsagad,
fortsattes läsningen af Hrr Revisorers ofvannämnde
berättelse öfver granskningen af Riksgälds Verket; och beslöt
R. o. Ad., att samma Berättelse skulle med de öfrige
RiksSt. communiceras.
Anmäldes och emottogs en Deputation från Högvörd.
PresteStåndet, anförd af Biskopen öfver Linköpings Stift,
ÖfverHofpredikanten, Ridd. af K. Carl XIII:s Orden, Doct.
Johan Jacob Hedren, hvilken yttrade:
Den vördsamma helsning PresteSt genom oss, dess Deputerade,
inför E. Ex. och fl. R. o. Ad., vid början af detta
Riksmöte, frambär, hoppas PresteSt. blifva med vanlig
godhet emottagen.
Då, för nära fyra år tillbaka, Rikets St. åtskiljdes,
hoppades vi att vid nästa sammanträde se fuilbordadt ett
verk, som varit ett föremål för flere Riksmötens och Styrelsens
gemensamma omsorger, en återställd ordning i Fäderneslandets
myntväsende. Om uti detta arendes vidsträckta
omfattning och stora vigt egentliga orsaken må sökas
till dessa förhoppningars fördröjda fullbordan, så torde äfven
en deraf föranledd, förnyad öfverläggning böra anses
såsom en vinst, om den förer lill en på säkra grunder
byggd, varaktig verkställighet. Konungens vaksamma blick
har följt denna, likasom alla Fäderneslandets angelagenheter,
med faderlig omvårdnad, och till följd deraf beslutat,
så snart som möjligt, leda oss till det önskade målet.
Under de inhemska bekymmer för näringar, jordbruk
och handel, som från ett vacklande mynt äro oskiljaktiga,
må vi dock skatta oss lyckliga att vara skonade af de svårare
stormar, som skaka sjelfva samhällsgrunderna i nästan
hela den bildade verlden och dem vi i allmänhet känna
endast genom berättelserna. Utom den skyddsmur, hvarmed
en vårdande Försyn kringgärdat vårt lugn, i vår af
naturen lyckliga, 0111 icke alltid nog värderade belägenhet,
har, genom en synnerlig nåd, ett i den nästförflutna
hjeltetiden utbiidadt och derifrån ännu ensamt qvarstående
1 II. 3
lS
Den 2 4 Januarii f. ra.
Tärn blifvit oss beskärdt i den ojemförliga Monark, som,
med sin thron under polstjernan, står, som denna, oföränderlig
under tidens ringlopp. Yi göra oss förvissade,
att Han skall veta gifva akt på de betänkliga tecknen och
behålla sin ställning orubbad under alla deras skiften. Och
skulle ändock orkanen emot oss bryta lös, så tillåta oss
dessa den gamla ärans och bragdernas minnesbilder, som
pryda Riddarborgens murar, hysa den förhoppning, att de
odödliga ättfadernes mandom och dygd ännu genomlågar
de Svenska ädlingars bröst, ännu skall återlifvas med oförändrad
värma och kraft i hela det Svenska folket, såsom
i ett enda hjerta, till värjande af Fosterlandets sjelfständighet
och ära.
Med den öfvertygelse, att dessa den Svenska Nationens
arfsdygder äga sin rot i en sann och allvarlig gudsfruktan,
hoppas äfven PresteSt. sina bemödanden icke skola
fyrnäs utan frukt till beredande af folkets ära, frihet och
lugn i alla skiften och i alla stånd. Med fast beslut och
helig försäkran, att, såväl under nu förestående öfverläggningar
som allt framgent, inom vår verkningskrets, med
redligaste nit och efter yttersta förmåga, söka uppfylla
Evangeliska Lärares pligter och derigenom på bästa sätt
motsvara MedStänders fordringar, anhåller PresteSt. beständigt
få vara i E. Ex:s samt H. R. o. Ad:s ynnest och
förtroende inneslutet.
H. Ex. Hr Gr. och Landtm, besvarade detta tal
sålunda:
R. o. Ad. emottaga nu med tacksamhet och erkänsla
det Högv. St:s första helsning vid nuvarande Riksmöte,
öfvertygade, att hos det Stånd, hvars heliga pligt, lika
som heliga rätt, det är att predika friden på jorden, friden
i evigheten, alltid se önskade efterdömen af den enighet,
den samdrägt och det lugn, som det tillhör Religionens
och Försoningens Tolkaratt skänka jordens folk. Den
noggranna pröfning, som bör råda i öfverläggningarne, den
höjda upplysningen väntar R. o. Ad. med lika tillförsigt
af Eder rättskänsla, Eder erfarenhet och Edert nit, såsom
Svenske Män, för ett gemensamt Fosterlands väl.
Lifvade af dessa tänkesätt, få R. o. Ad. tillönska det
Högv. St. den Högstes nåd och välsignelse och bedja Hr
Doct. och Biskopen och samtlige Deputerade till det Högv.
St. återbära R. o. Ad:s vänskapsfull helsning, samt innesluta
sig i det Högv. St:s vänskap.
Sedan Deputationen blifvit på vanligt sätt utbeledsagad,
afgick R. o. Ad:s Helsnings-Deputation till de öfrige
RiksSt., under anförande af Gr. Lewenhaupt, Gustaf.
Dea J» nini i f. m.
>9
Upplästes 11, H. ,St:s till Stats-, Banco- och RiksgäldsVerkens
öfverseende utsedde Revisorers Berättelser öfver år
j832 verkställd granskning af
ilo StatsVerkets m. fi. Allmänna Fonders räkenskaper
och förvaltning;
2:0 De under K. CommerceColl. ställde Fonders och
medels förvaltning
R. o. Ad. beslöt, att desse tvenne Berättelser skulle
med de öfrige RiksSt. communiceras.
Grefve Lewenhaupt återkom med R. o. Ad. Deputation
och anmälde, att han fullgjort det honom af Ståndet
lemnade uppdrag.
Upplästes Ridd. Directionens och de Tre ofrälse Ståndens
Cancelli-Directioners Memorial af den 8 dennes, angående
åt dem af Rikets år i85o församlade Ständer letunadt
uppdrag, att anskaffa tjeulige rum till särskilda Klubbar
och gemensam samlingssal för RiksSt:s Ledamöter.
Lades på bordet.
Ii. Ex. Hr Gr. och Landtm, tilikännagaf, det EL M.
Konungen utsatt nästk. Måndag till emottagande af Rikets
Ständers underdåniga Helsnings-Deputation. Timman, då
Deputationen borde församlas, skulle genom anslag närmare
bestämmas; och anmodade H. Ex. de af Ståndets Ledamöter,
hvilka åstundade i nämnde Deputation deltaga,
att sådant emedlertid, ju förr dess hellre, Eros Ridd. Fiscalen
anmäla.
H. R. o. Åd. åtskiljdes kl. half till r e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 27 Januarii 1834-
Plenutn kl. half till 12 f. m.
Uppå derom af H. Ex. Hr Gr. och Landtm, framställd
proposition beslöt H. R. o. Ad., att den Stora Deputation
af Ståndet, hvilken i dag borde uppvakta H. M.
Konungen samt de öfrige Kongl. Personerne, skulle, efter
uppvaktningarnes slut, åtskiljas vid nedgången ifrån K. Slottet.
Sedan de öfrige RiksStåndens Deputationer ankommit,
afgick den Stora Deputationen kl. nära 13 på dagen från
Riddarhuset till K. Slottet, för att, i anledning af Riksdagens
början, inför H. M- Konungen nedlägga Ståndens
vördnad och lyckönskan, samt uppvakta II. M. Drsttningen
och de Kongl. Personerne.
20
Den 29 J anu är ii e. in.
H. R. o. Ad. åtskiljdes vid nedgången från K. Slottet
kl. % till 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 29 Januarii 1834*
Plenum kl. i e. m.
H. Ex. Hr Gr. och Landtm, tillkännagaf, att ett
visst antal biljetter till inträde dels uti Storkyrkan, dels
uti RiksSalen för morgondagen blifvit till H. Ex. öfverlemnade,
samt anmodade de af R. o. Ad:s Ledamöter, hvilka
önskade erhålla sådane biljetter, att sig derom låta anteckna
hos Ridd.-Fiscalen.
Hr von Heyne, Georg: Jag torde få framställa en
enskild anhållan, hvilken jag önskade gillad af R. o. Ad.,
att nemligen H. Ex. Hr Gr. och Landtm, täcktes nu låta
uppläsa det tal, som H. Ex. i morgon ämnar hålla till H.
M. Konungen å Rikssalen.
H. Ex. Hr Gr. och Landtm, förklarade, att som
hvarken Riksd.- eiler Ridd -Ordningarne bjuda någon sådan
uppläsning, som Hr von Heyne begärt, och det ej
heller förr varit vanligt, att så skett, ansåg H. Ex. sig icke
tillständigt att fullgöra den af Hr von Heyne nu yttrade
önskan.
Gr. Cronhjelm, Otto August: Jag vågar göra
den anmärkning, att detta förr varit brukligt, åtminstone
vid 180g års Riksdag. För min enskilda del skulle jag tro
Grundlagarne ingalunda trädas för nära derigenom, att H.
R. o. Ad. förut erhåller del af det tal, som skall hållas
inför Thronen, hvilket lärer desto mera vara af vigt, som
talet sker å R. o Ad:s vägnar; men då Hr Gr. och Landtm,
redan yttrat sin tanke härom, återstår för mig endast att
tillkännagifva, det jag ej anser Hr Landtnäs nu gjorda förklaring
tillfyllestgörande, utan tror, att Hr von Heynes
begäran af grannlagenhet icke bort vägras.
Anmäldes och emottogos tvenne K, M:ts Öfverste-Kammarjunkare,
Banerföraren i survivance vid K. M:s Orden,
Comm. af K Nordsljerne- samt Vasa-Ordnarne, Ridd. af
Konung Cari XIILs Orden, Hr Frih. Eduard Fredrik
von Saltza samt Ridd. af K. Svärdsorden Hr Frih. Fredrik
von Friesendorff, hvilka, å K. M:s höga vägnar,
framförde K. M:s Nåd. kallelse och bjudning till R. o. Ad.,
att i morgon Thorsdagen den 3o dennes, kl. ii f. m., till
Riksdagspredikans afhörande infinna sig i Storkyrkan och
d«rifrån till K. M:s rum å K. Slottet uppträda, för att
Den 2g Januarii e. ra.
31
sedan vara K. M. följaktige till Rikssalen, samt tillkännagåfvo,
att K. M. i Nåder behagade bjuda 48 af R- o. Ad:s
Ledamöter att samma dag spisa middag på K. Slottet.
H. Ex. Hr Gr. och Landtm, anmodade Hrr ÖfversteKammarjunkare,
att till K. M. framföra R. o. Ad:s underdåniga
vördnad, jemte försäkran om efterkommande af
K. M:s högstberörde Nådiga befallningar.
Sedan Hrr ÖfversteKammarjunkare blifvit på vanligt
sätt utbeledsagade, anmodade H. Ex. Hr Gr. och Landtm,
de af R. o. Ad:s Hrr Ledamöter, hvilka åstundade begagna
K. M:s ofvannämnde Nåd. bjudning till middagsmåltid
å morgondagen, att dertill låta anteckna sig hos Ridd.-  Fiscalen.
Gr. Horn, Claes Fredrik: I anledning af Hr von
Heynes hemställan, nödgas jag instämma i hvad Gr. Cronhjelm
yttrat. Jag skulle önskat, att H. Ex. Hr Gr. och
Landtm, icke ansett grundlagarnes ord lägga hinder för
H. R. o. Ad:s visserligen billiga önskan att höra uppläsas
det, som å dess vägnar kommer att sägas; men som H.
Ex:s förklarat uppläsandet ej kunna ske, måste jag inskränka
mig till att blott begära denna min enskilda tanke till
Protocollet.
H11 von Heyne: Om jag föreställt mig, att min anhållan
kunnat vara stridande mot grundlagarne, skulle jag,
så väl af enskild vördnad för Hr Gr. och Landtm, som
af föresats att ej fela mot samma lagar, icke gjort den.
Jag är dock öfvertygad, att jag framställt hela Ståndets
önskan, och jag får förklara, att det ej var nyfikenhet,
som dertill föranledde mig, utan jag trodde, att, med H.
Ex:s kända skicklighet och förmåga att tala, skulle det
blifva interessant för lt. o. Ad. att på förhand afhöra det
ifrågasatta talet. Detta var motivet, och jag anser mig icke
hafva gjort något hvarken grundlagsstridig! eller annars
otillbörligt; hvilket allt jag begär få i Protocollet antecknadt.
Hr Gyllenkrok, Göran, förenade sig med Hr von
Heyne.
Gr. von Hermansson, Carl, förenade sig med Gr.
Horn.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. half till 1 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den 3o J a n u a r i i f. ni.
Thorsdagen den 3o Januarii 1834-
Plenum kl. en qvart till n f. m.
H. Ex. Hr Gr. och Landtm, tillkännagaf, att sedan
K. o. Ad:s andra anteckning sist], gårdag blifvit verkställd,
hade Ridd Secreteraren genast derefter, jemlikt i8§. i Ridd.
Ordn., fördelat det närvarande antalet af R. o. Ad:s Ledamöter
uti 5o Bänkinäns-Afdelningar; och som de nu antecknades
antal utgjorde 453 personer, hade de första 47
Bänkmans-Afdelningarne erhållit Nio, och de sednare 3 bekommit
Tio personer. Till upplysning för R. o. Ad:s Le*
damöter funnes ifrågavarande Bänkmans-Fördelning redan i
Ridd.-Cancelliet att tillgå, och vore äfven anstalt fogad, att
tryckta exemplar af berörde Bänkmans-Fördelning kl. 7 i
afton kunde i Ridd.-Cancelliet erhållas.
Uppå derom af H. Ex. Hr Gr. och Landtm, gjord
proposition, beslöt R. o. Ad., att, sedan Ståndet åtföljt K.
M. från Rikssalen till K. M.'s rum å K. Slottet, vid nedgången
derifrån åtskiljas.
Sedan de tvenne Härolder, hvilka borde gå framför
R. o. Ad., ankommit, afgick H Ex. Hr Gr. o. Landtm,
med R. o. Ad., kl. tre qvart till 11 f. m., till Storkyrkan,
hvarest Riksdags-Predikan hölls af Biskopen öfver Hernösands
Stift samt Led. af K. Nordstjerne Ord. Hr Doct.
F. M. Franzen. — Härefter begaf sig R. o. Ad. till Kongl.
Slottet, samt åtföljde K. M. till Rikssalen, hvarest H. K.
H. KronPrinsen uppläste det Tal, hvarmed K. M. i Nåder
helsade Rikets St., hvarefter HofCancelleren och C. af K.
N. O. Hr Frih. D. von Schulzenheim uppläste K. M:s Nåd.
Berättelse af denne dag, om hvad sig i Rikets Styrelse tilldragit
sedan sista Riksdag, hvilken Berättelse, jemte K.
M:s Nåd. Proposition till R. St., angående StatsVerkets tillstånd
och behof, af den 22 dennes, till R. o. Ad. öfverlemnades.
R. o. Ad. åtföljde derefter K. M. från Rikssalen till
Dess rum å K. Slottet, samt åtskiljdes vid nedgången derifrån
kl. 4 e- rola
fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 3i Januarii 1834.
Plenum kl. io f. m.
Justerades Pleni-protocollen för den 34 och 37 hermes.
De» 3i J anu ar ii f. m.
Företog H. R. o. Ad. val af Bänkman; och befunnos,
efter valförrättningens slut, följande Herrar hafva dertill
blifvit utsedde för
I :sta Bänkm:s-Afd. N:o 12. Gr. Stenbock; Fullm. Gr. Lö
venhjelm,
Gustaf, General, R. o. C K. M. O.
2.-dra. Bänkm.s Afd. N:o 5i. Gr. Posse, Arwid, GeneralTuIlDirectör,
Kammarh. C. N. O.
3:dfe Blinkm.-s-Afd. N:o 90. Gr. von Hermansson, Carl,
Brukspatron.
/f:de Bänkm:s-Afd. N:o io5. Gr. af Ugglas, Gustaf, f. d.
Stats-Råd, R. o. C. K. M. O.
5:te Bänkm.s-Afd. N:o 13r. Gr. De Geer till Löfsta, Carl,
En af Rikets Herrar, R. o. C. K. M. O.
6:te Bänkm.s-Afd. N:o 133. Gr. Snoilsky, Nils, HofRättsRåd,
R. N. Ö.
7.'de Bänkm.s-Afd. N:o 5g. Frih. Rålamb, Claes, Landshöfd.
, R. N. O.
8:de Bänkm:s-Afd. N:o 110. Frih. Taube, Carl, f. d. Envoye',
Kammarh., C. N. O.
g.-de Bänkm:s-Afd N:o 170. Frih. Sack; Fullm. Frih. Stael
von Holstein, Otto Wilhelm, Kammarh., R. N. O.
10.de
drik, ÖfversteKammarjunkare, R. N. O.
II .te Bänkm.s-AJd. N:o 206. Frih. Stjerneld, Gustaf Algernon,
Öfverste-Kammarjunkare, C. N. O.
12:te Bänkm.s-Afd. N:o 272. Frih. Hermelin, Carl Samuel,
Kammarherre.
l3:de Bänkm.s-Afd. N:o 290. Frih. von Rosen; Fullm. Gr.
Lewenhaupt, Mauritz, Öfverste, Cab.-Kammarh., R. S. O.
1/f-de Bänkm.s-Afd. N:o3i6. Frih. von Stedingk, Ludvig
Ernst, ÖfversteLieuten., Kammarh., R. S. O.
lS.de
En af Rikets Herrar, President, R. o. C. K. M. O.
l6:de Bänkm.s-Afd. N:o 366. Frih. Ehrenborgh, Casper
Wilhelm, President, C. N. O.
17.-de Bänkm.s-Afd. N:o 382. Frih. Franc Sparre, Bengt
Erland, Gen.-Lieutenant, t. f. Px-esid. C. S. O. St. K.
18.de
Frih. Boije, Fredrik, Kammarh., R. S. O.
1 g.-de Bänkm.s-Afd. N:o 78. Hr Wernstedt, Johan Otto,
Hof-Kamererare.
2o:de. Bänkm.s-Afd. N:o u4. Hr Jägerhorn af Spurila,
Carl Magnus, Major.
2i.-sta Bänkm.s-Afd. N:o 263. Hr Planting Gyllenbåga;
Fullm. Hr Kuylenstjerna, Erik Magnus, Lagman, Kammarh.
, R. N. O.
22:dra Bänkm.s-Afd. N:o 3o2. Hr Hjulhammar; Fullm.
Hr von Post, Adolf Ludvig, General-Adjutant, C. S. O.
23:dje Bänkm.s-Afd. N:o 4^6. Hr Aminoff, Johan Fredrik,
ÖfversteLieuten., R. S. O.
24
Den 3i Januarii f. m.
24-de Bänkm.-s-Afd. N:o 5io. Hr Drakenhjelm; Fullm. Gr.
Sparre, Gustaf Adolf, Häradshöfding.
25.te Bänkm.-s-Afd. N:o 687. Hr von Post, Stafs, Öfverste,
R. S. O.
26 fa Bänkm.-s-Afd. N:o 862. Hr Gyllenkrok, Göran, Major,
R. S. O ,
genom lottning med N:o 792. Hr Lagerhjelm, Pehr,
Assessor, och N:o 8i4 Hr Gyllenhaal, Lars Herrman,
Hofmarskalk, Lagman, R. N. O.
27:de Bänkm.-s-Afd. Wto 912. Hr Apollof; Fullm. Gr.
Mörner, Axel Otto, GeneralMajor, C. S. O. St. K.
28.-de Bänkm.-s-Afd. N:o 2118. A. IIr Lagerheim, Erik Julius,
CancelliRåd, Kammarh., R. N. O.
2g.de
30.-de Bänkm.-s-Afd. N:o 1117. Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf,
Professor, R. W. O.
31.-ste Bänkm.-s-Afd. 1226. Hr Gripenstedt, Jacob, Major.
32:dra Bänkm.-s-Afd. N:o i43o. Hr Gyllengahm; Fullm.
Hr von Troil, Emil, Capitaine.
33,-dje Bänkm.-s-Afd. N:o 1476. Hr Riben, Carl Wilhelm,
Förste Exped.-Secreterare.
34.de
ÖfversteLieuten., R. S. O.
35:te Bänkm.-s-Afd. N:o 1612. H- Grundelstjerna, Axel
Wilhelm, Förste Exped.-Secreterare, R. N. O.
36.te Bänkm.-s-Afd. N:o 1736. Hr Hallenborg, Carl Johan,
Kammarh.
3j: de Bänkm.-s-Afd. N:o 1798. Hr Bruncrona, Gustaf Adolf,
CancelliRåd, R. N. O.
38.-de Bänkm.-s-Afd. N:o 1829. Hr Dahlcrona; Fullm. Frih.
Wrede, Rabbe Fabian Gustaf, Lieutenant,
genom lottning med N:o 1Ö4 * - Hr von Heland, Isaak
Fredrik, Capitaine.
3g.de
Kammarh.
4o.de
Major, R. S. O.
4i--sta Bänkm.-s-Afd. N:o 1979. Hr Brakel, Gustaf Anton,
BancoCommissarie, R. N. O.
42:dra Bänkm.-s-Afd. N:o 204 t • Hr von Celse; Fullm.
Hr Lagerheim, Lars Magnus, Öfverste, R. S. O.
43:dje Bänkm.-s-Afd. N:o 20Ö2. Hr Hultenheim; Fullm.
Frih. Hermelin, August, Kammarh.
44-'dje Bänkm.-s-Afd. N:o 2107. Hr Gustafskjöld, Gustaf,
Öfverste, R. S. O.
45:te Bänkm:s-Afd. N:o 2176. Hr Linderskjöld; Fullm.
Gr. Hamilton, Gustaf Wathier, Landshötd., f. d. JustitieRåd,
C. N. O.
46.-te Bänkm.-s-Afd. N:o 2189. Hr af Melin, Henrik Georg,
GeneralMajor, C. S. O. St. K. 4l-^c
Den 3i Januari! f. m.
4,7: de Bänkm:s-Afd. N:o 2218. HrvonWeigel, Christian
Ehrenfried, Förste Archiater, C. W. O. St. K.
4.8-de Bänknv.s-Afd. i\:o 22.55. Hr af Pontin , Magnus Martin,
Lif Medicus, R. N. och W. O.
4<):de Bänkm:s-A/d. N:o 2275. Hr Lefre'n, Johan Pehr,
GeneralMajor, C. S. O.
5o:de Blinkm:s-Afd. N:o 2297. Hr Tamm, Pehr Adolf,
Brukspatron, C. W. O. St. K.
Efter förrättningens slut, kl. tre qvart till 1 e. m., anmodade-H.
Ex. Hr Gr. och Landtm. Ordföranden bland
Bänkmännen, Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf, att, i enlighet
med 18 §. Ridd.Ordn., låta till kl. 6 i dag på e. m. sammankalla
Hrr Bänkman för att förrätta Electors-val.
Å nyo föredrogs Gr. Cronhjelms, Otto August, d. 20
dennes på bordet lagde motion om Läktarens i Ridd.-salen
upplåtande åt främmande åhörare.
Det af H. R. o. Ad. d. 11 Mars i83o i anledning af
detta ämne beslutade tillägg till R. o. Ad:s Ordningsstadga
upplästes.
Hr Rosenqvist, Fredrik Leonhard: Vid sista
Riksdagen beslöt R. o. Ad. att tillåta publicitet vid sina
sammanträden. Det tillhör således Ståndets nuvarande Ledamöter
att låta detta beslut gå i verkställighet, och det
kunde endast väcka tvifvel om vår afsigt, i fall motionen
nu icke genast bifölles. Jag anhåller derföre om den proposition,
att det vid nästa Plenum må vara hvem som helst
tillåtet att bevista öfverläggningarne.
Uppå derom af H. Ex. Hr Gr. och Landtm, framställd
proposition beslöt II. R. och Ad., att främmande
Åhörare under denna Riksdag fa bevista Ståndets öfverläggningar.
Vid förnyad föredragning af Ridd.-Direct:s samt RiksStåndens
öfrige CancelliDirectioners d. 24 dennes på bordel
lagde Memorial af den 8 nästföregående, beslöt R. o.
Ad., att detsamma, såsom icke erfordrande någon åtgärd,
borde läggas till handlingarne.
H. Ex. Hr Gr. och Landtm, anmodade H. R. o. Ad.
att, i enlighet med §. Riksd.-Ordn., utse de tvenne Ledamöter,
hvilka borde i Talmans-conferenceme deltaga.
Hr Rosenqvist, Fredrik Leonhard: I anledning
af IL Ex. Hr Gr. o. Landtnäs nu gjorde proposition, får
jag vördsammast hemställa, om icke R. o. Ad., på det
ifrågavarande personer måtte på ändamålsenligaste sätt
t H. 4
Den 3i Januarii f. m.
blifva utsedde, ville uppdraga H. Ex. att sjelf nämna dem;
och får jag anhålla, att proposition derom måtte framställas.
II. Ex. Hr Gr. och Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. behagade instämma i den af Hr Rosenqvist gjorda framställning.
Ropades Ja.
II. Ex. förklarade, att han, med den uppriktigaste
erkänsla för R. o. Ad:s honom sålunda lemnade förtroende,
utsåg Frih. Palmstjerna, Carl Otto, samt Hr Cederschjöld,
Pehr Gustaf, till deltagande å R. o. Ad:s vägnar uti Talmans-conferencerne.
Föredrogs å nyo Gr. Cronhjelms, Otto August, den
24 dennes på bordet lagde yttrande i anledning af de tal,
som skulle hållas af Ordföranden för H. R. o. Ad:s HelsningsDeputation
till de öfrige RiksStånden.
Gr. Cronhjelm, Otto August: Jag har icke afgifvit
detta yttrande i form af någon motion; det torde
således icke erfordra någon vidare åtgärd.
II. R. o. Ad. ansåg Gr. Cronhjelms nu föredragne yttrande
ej erfordra någon åtgärd.
Upplästes och lades på bordet:
1:0 K. M:s Nåd. Berättelse om hvad sig i Rikets Styrelse
tilldragit sedan sista Riksdag; gifven Stockholms Slott
å RiksSalen, den 3o Jan. 1834-
2:0 K. M:s Nåd. Proposition till R. St., angående StatsVerkets
tillstånd och behof; gifven Stockholms Slott den
22 Jan. 1834.
Justerades ett Protocolls-Utdrag, innefattande R. o.
Ad:s denne dag fattade beslut om tillträde för främmande
åhörare vid R. o. Ad:s öfverläggningar.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. tre qvart till 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den i Februarii 1834-
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett Protocolls-Utdrag, innefattande ett af
de beslut, R. o. Ad. fattat föriidne gårdag.
Den i Februarii f. ra.
a7
Öppnades Hrr Bankmäns lista till val af Electorer; och
befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 'i31. Gr. De Geer, Carl;
— 5g. Frih. Rålamb, Claes;
Taube, Carl;
Palmstjerna, Carl Otto;
Adlerbeth, Jacob;
Tersmeden, Wilhelm Fredrik;
Ehrenborg, Casper Wilhelm;
Reuterskjöld, Axel;
Franc Sparre, Bengt Erland;
Mörner, Carl Stellan;
Coijet, Carl Fredrik;
von Post, Stafs;
Lagerheim, Pehr;
Gyllenhaal, Lars Herman;
Gyllenkrok, Göran;
Hammarhjelm, Carl Fredrik;
Cederschjöld, Pehr Gustaf;
von Heijne, Georg;
von Stockenström, Erik;
von Hohenhausen, Michael Silvius;
Lorichs, Carl Fredrik, genom lottning med
N:o igåq Hr von Kraemer, Robert Fredrik;
Linderskjöld; Fullm. Gr. Hamilton, Gustaf
Wathier;
von Weigel, Christian Ehrenfried;
Lefren, Johan Pehr;
Tamm, Pehr Adolf.
H. Ex- Hr Gr. och Landtm, anmodade H. Ex. Hr
Gr. De Geer, Carl, såsom den äldste bland Hrr Electorer,
att låta sammankalla dem, för att, så fort ske kunde
och sednast inom den i 28 §. Riksd.-Ordn. föreskrifna tid,
utvälja Ledamöter, så väl uti de i Grundlagarne bestämde
R. St:s Utskott, som uti RiddarhusUlskottet.
—
I I O.
»
—
220.
3)
—
32g.
33
■—
338.
3?
—
366.
33
—
377.
33
—
382.
33
—
91-
Hr
—
473.
33
—
687.
3?
—•
792-
33
—
814.
33
—
862.
33
—
io33.
33
—
1117.
33
—
l5g4.
33
-—
igi6.
33
—
2 i5o.
33
—
2172.
33
—
2176.
33
—
2218.
33
—
2275.
33
—
2297*
33
Vid förnyad föredragning af K. M:s förlidne gårdag
på bordet lagde Nåd. Berättelse af föregående dag, om
hvad sig i Rikets Styrelse tilldragit sedan sista Riksdag,
blef densamma lagd till liandlingarne.
Ä nyo föredrogs K. M:s den 22 nasti. Januarii afgifne
och förliden gårdag på bordet lagde Nåd. Proposition
till R. St., angående StatsVerkets tillstånd och behof.
Gr. Horn, Claes Fredrik, anhöll, att denna Nåd.
Proposition än ytterligare matte få hvila på bordet.
Häruti förenade sig Hr Montgomerie, Gustaf.
a8
Den i Februarii f. ru.
H. Ex. Hr Gr. och Landtm, yttrade, att då under
den tid, som förflutit ifrån sistl. Riksdag, Ridd.-Secreteraretjensten
blifvit ledig och en ny Pudd.-Secreterare af RiddDirect.
förordnad, ansåg Id. Ex. sig nu, enligt i'5 §. i Art.
af Ridd.-Direct:s Instruction, höra underställa detta val R.
och Ad:s pröfning.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf; Jag hemställer,
huruvida icke denna fråga må hvila, intill dess det blifvande
Ridd.-Utsk. hinner inkomma med utlåtande öfver
Ridd.-Direct:s RiksdagsBerättelse.
Uppå derom gjord proposition beslöt H. R. o. Ad., att
denna frågas afgörande skulle uppskjutas till dess att Ridd.-  Utsk, inkommit med sitt Utlåtande öfver Ridd.-Directts
RiksdagsBerättelse.
Upplästes och lades på bordet
t:o TryekfrihetsComniitte'ens Memorial af d. i5 nästl.
Januarii, angående det åt densamma af R. St. vid sisth
Riksdag lemnade uppdrag att hafva tillsyn öfver Grundlagarnes
samt Riksd.-Beslutets felfria tryckning.
2:0 R. H. St:s JustitioeOmbudsmans den i5 nasti. Jan.
afgifne RiksdagsBerättelse.
Upplästes ett Protocolls-Utdrag från H. PresteSt. af
d. 21 nästi. Januarii, innehållande, att Preste-St., för att
bereda minskning i Riksdagsutgifterne, och under förklarande,
att dels Rikets Grundlagar, dels sjelfva frågornas
beskaffenhet, så vida som de tillhöra äfven de öfriga Ståndens
pröfning, icke medgifva några till alla delar bestämda
och utförda förslag, än mindre beslut för det närvarande,
dock trott sig kunna och böra meddela de resp.
MedStånden sin åsigt i ämnet, samt inbjuda dem att biträda
följande af PresteSt. yttrade önskningar:
1:0 Ätt Talmännen må njuta en fullt anständig ersättning
för egna Riksdagskostnader, men befrias från all representation
genom måltider, hvilken PresteSt. för sin del
uttryckl. sig afsäger;
2:0 att de dryga klubbkostnaderna må minskas;
>:» att StåndsProtocollens tryckning må uppskjutas
till dess de från sista Riksdagen hvilande grundlagsfrågor
blifvit afgjorda, hvilket Ståndet för sin del önskar måtte
med det snaraste ske;
4:o att utgifterna för Ståndens och Utskottens Canceller
må minskas genom inskränkning af så väl personalen
sorn af dess aflöning, hvarigenom dessa utgifter i det hela
torde kunna nedsättas med minst en tredjedel.
Frih. Boye, Ludv., anhöll, att dettaProt.-Utdr. måtte
fä hvila på bordet.
Den i F c b V U a r i i f, m,
29
Ilr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag bestrider visserligen
icke Prot.-Utdr:s bordläggning. Jag vill blott anhålla,
att i anledning af tredje punkten deraf få vördsammast
hemställa, om icke den hvilande Grundlagsfrågan,
angående rättigheten för Stånden att få trycka sina Protocoll
i sammandrag, borde ofördröjligen till afgörande företagas.
Tryckningskostnaden har hittills varit så ofantlig,
att minskning deruti är af beliofvet högt påkallad;
men genom dröjsmål med grundlagsfrågans afgörande skulle
ändamålet i en betydlig mån förfelas, nemi. om den
ifrågavarande tryckningen först börjades in extenso och
beslut sedan fattades, att den skulle ske i sammandrag.
Jag hemställer altså till den värde Ledamot, som begärt
att det föredragna Prot.-Utdr. måtte hvila, om han icke
skulle täckas att ifrån sin begäran om bordläggning tillåta
ett undantag af den nu af mig ifrågaställde tredje punkten.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Oberoende af Frih. Boyes
begäran, tror jag, att den hvilande Grundlagsfrågan nu
kan upptagas och afgöras. Det beror af Hr Gr. o. Landtm.,
om han anser frågan nu få förekomma under öfverläggning;
och jag anhåller om Hr Gr. och Landtm:s proposition,
huruvida It. o. Ad. önskar att nu discutera ämnet,
samt förenar mig med Professor Cederschjöld i påyrkandet
af en sådan discussion.
Frih. Boye: Långt ifrån att jag velat lägga hinder i
vägen för tvenne Ledamöters nu yttrade önskan, ber jag
att i allo fä förena mig med dem. Afsigten med min begäran
var blott den utaf försigtigheten påkallade, att vi,
som icke läst handlingen, utan endast flygtigt afliört den,
måtte komma i tillfälle att taga närmare kännedom derom.
Jag tror, lika med Hr Cederschjöld, att icke några
hinder möta för företagande af den fråga, han begärt må
komma under öfverläggning, och jag instämmer således
med honom.
Frih. Boye, Fredr.: Ehuru jag önskade kunna förena
mig med Hr Cederschjöld, måste jag likväl erinra,
att jag tror det behandlingssätt af den omförmälda Grundlagsfrågan,
hvilket han begärt, helt och hållet strida mot
formen, som är den, att Grundlagsfrågor, innan de till
öfverläggning i Stånden förekomma, dit missiveras från
ConstitutionsUtsk.; och jag anser oss icke böra allt för
mycket afvika från praxis.
Hr Cederschjöld: I anledning af den siste värde Talarens
yttrade fruktan, att hvad jag föreslagit skulle vara stridande
emot formen, får jag tillkännagifva, att, enligt min
öfvertygelse, har nu blifvande Constit.-Utsk. ej den ringaste
nödvändiga befattning med de Grundlagsfrågor, som
vid sisth Riksdag blifvit bestämde att hvila till afgörande
3o
Den i Febr 11 arii f. m.
vid den nuvarande, utan är det endast en välvillighet af
Utsk. att samla dem på ett ställe och sålunda öfverlemna
dem. Då frågan redan hvilar på R. St:s bord, finnes intet
hinder för dess upptagande till pröfniug när sorn helst.
Frih. Boye, Ludv.: Jag tror, att Constit.-Utsk. fullgjort
dess åliggande, då det till hvilande på R. St:s bord
öfverlemnat de Grundlagsförändringar, det tillstyrkt, och
att således intet hinder nu möter för närvarande frågas
pröfning, utan afvaktan af någon Constit.-Utsk:s vidare åtgärd.
Frih. Boye, Fredr.: Jag vore för min del visst icke
emot, om saken nu kunde förekomma, och jag skulle önska,
att det ifrågavarande beslutet så skyndsamt som möjligt
måtte fattas; men jag är nogräknad om formen. Strider
det ej emot den, må frågan gerna företagas.
H. Exc. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Äfven jag
påminner mig, att den form iakttagits, att Constit.-Utsk.
till Stånden missiverat de hvilande Grundlagsfrågorne; men
jag tror ej, att detta bruk för Utsk. utgör någon förbindelse,
ehuru praxis infört det. Utan att ingå i pröfning
af Grundlagsfrågan, kunna vi likväl nu vinna det ändamål,
som alla önska, derigenom att vi, sedan publicitet vid
våra öfverläggningar nu är beslutad, bifalla PresteSt:s förslag
att uppskjuta Protocollens tryckning till dess den hvilande
Grundlagsfrågan hinner behörigen afgöras.
Hr Cederschjöld: Jag vill blott fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på stadgandet i den nuvarande 5g §. Riksd.-  Ordn., nemi. att "alla hos RiksStanden hållna. Protocoll
"skola, så tidigt ske kan, genom trycket ut gifvas till
"deras fullst andi ga innehåll" Jag anser det sålunda
ej tillåtet att, så länge det nuvarande lagbudet finnes, besluta
uppskof med Protocollstryckningen.
Frih. Boye, Ludv.: Jag hemställer till den Talaren,
som sist yttrade sig, om icke en motsägelse finnes emellan
hans första och sista yttrande i detta ämne. Uti det ifrågavarande
Prot.-Utdr. är endast fråga om ett uppskof, ej
om något definitivt beslut. Jag tror derföre, att vi kunna
bifalla tredje punkten, och hemställer, att de öfrige må
hvila på bordet.
Hr von Heyne, Georg: Om uti denna fråga ingenting
annat ligger emot, än gammal praxis, så önskar jag,
att den ej må anses lika med hvarken Grundlag eller StåndsOrdning.
En så vigtig fråga som denna, hvilken har afseende
på så betydliga besparingar, tror jag icke kunna
nog snart afgöras, och jag vill deruti icke låta binda mig
vid hvad PresteSt. iakttagit, utan endast vid Grundlagen,
hvilken jag åter ingalunda vill träda för nära; men emot
Den i Februarii f. ra.
3i
frågans pröfning finnes intet hinder, enär den redan till
afgörande hvilar på bordet.
Frih. Cederström, Jac.: Hr Cederschjöld har i dess
sista yttrande fullständigt upptagit oformligheten af PresteSt:s
förslag. Det ar icke tillåtet att göra ändringar eller
modificationer i Grundlagen. Om PresteSt. kunde besluta
att uppskjuta med tryckningen, kunde sådant slutligen leda
derhän, att det icke alls lät trycka sina Protocoll.
Ämnet är af särdeles vigt för Folket. Det är sannt, alt
dryga och nu måhända, sedan publiciteten blifvit införd,
öfverflödiga kostnader Uro förenade med tryckningen in extenso;
men tillfällen kunna gifvas, då Folket önskar och
behöfver få fullständig kännedom om en eller annan
discussion, och då är kostnaden derför väl använd. Jag
kommer således aldrig att tillstyrka den ifrågavarande inskränkningen
och begär, att den nu väckta frågan må
hvila på bordet.
Gr. Horn: I den punkt förenar jag mig med Hr Cederschjöld,
att det vore oriktigt att uppskjuta tryckningen;
men jag kan ej med Frih. Cederström inse vådan uti
att besluta Protocollcns tryckning i sammandrag, enär
det beror på Ståndet sjelf att vid hvarje tillfälle bestämma,
huru vidlyftigt en discussion skall till tryckning upplagas,
och att sålunda, då det så önskar, få den så fullständig
som helst.
Jag är visserligen högst nogräknad om iakttagande af
former, men dessa skola då äga stöd i Grundlagen. Jag
förnyar mitt yrkande, att Grundlagsfrågan må till afgörande
företagas; men då den måhända nu fallit många ur
minnet, begär jag, alt den föreslagna §. må uppläsas.
Hr Cederschjöld: En värd Talare har sagt, att
jag i denna discussion begått en motsägelse. Jag
får derföre endast gifva tillkänna, att jag icke hört honom
uppgifva, hvari en sådan motsägelse skolat bestå, och kan
således icke till vidare besvarande upptaga denna hans anmärkning.
En annan värd Talare har förmenat, att det icke
vore rådligt att antaga Utsk:s förslag, emedan
tider kunde komma, då det vore nyttigt, att discussionerne
trycktes in extenso. Jag får i anledning
häraf endast erinra, att tillräckliga garantier äro lemnade
i det nya lagförslaget, och att det dessutom, enligt
detsamma, komme att bero på Ståndet, antingen tryckningen
skulle ske i utförlighet eller i justeradt sammandrag.
Frih. Boye, Ludv.: Jag går Hr Cederschjöld till mötes
med att antaga, det jag kan hafva oriktigt uppfattat
hvad jag trodde innebära en motsägelse, och detta torde
ej erfordra någon vidare förklaring; men jag begär få veta,
3i Den i Februarii f. m.
om vi nu oförmärkt öfvergått till Grundlagsfrågan. Jag tror,
att densamma ej kan förekomma förr, än sedan Landtm.
med de andra Talmännen bestämt en samtidig föredragning
inom alla Stånden, och discussionen i hufvudfrågan
är då nu en öfverflödighet.
Upplästes det uti Constit.-Utskrs Memorial N:o 70 vid
sista Riksdag intagna förslag till förändrad redaction af
första perioden i 5g §. Riksd.-Ordn.
Gr. Horn: Sedan Hr Landtm, nu låtit uppläsa det
livilande förslaget, har han sålunda tillåtit, att ämnet får
komma under discussion, och jag begär alltså, att proposition
må framställas, huruvida Ståndet önskar att genast
företaga Grundlagsfrågan till afgörande.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag instämmer
med de Ledamöter, som anse Protocollen böra tryckas
i sammandrag, men utbeder mig att få göra några anmärkningar
i afseende på sakens behandlingssätt. Derest
vi bifalla den hvilande Grundlagsfrågan, om Protocollsfryckning
i sammandrag må äga rum, så återstår
dock att sedan bestämma huru den skall ske. Bästa sättet
dertill är ej ännu utredt eller föreslaget och erfordrar
förberedelse och betänketid. Om vi således blott
uppehålla ois vid frågan oiiij så förekommer, att Const.-  Utsk. vanligen till Ståndens afgörande anmält hvilande
grundlagsfrågor, och att Stånden, ehuru ämnena varit färdiga
till afgörande, likväl icke upptagit dem till pröfning,
förrän de tillika med Utsk:s missiv hvilat på bordet, såsom
andra Utsk:s-betänkanden. Om denna formalitet blifvit
iakttagen, då Constit.-Utsk. anmält ett grundlagsförslag
till afgörande, så bör den väl äfven iakttagas, då en enskild
Stånds-ledamot, såsom Hr Cederschjöld, gjort dylik
anmälan. Jag instämmer således med Frih. Cederström
och andra värda Ledamöter uti frågans begärande på bordet,
på det man först i kommande plena må kunna fatta
beslut såväl i afseende på frågan om som huru.
Frih. Boye, Fredr.: I conseqvens med min nyss
yttrade noggrannhet om formerne, samt förenande mig uti
att begära frågan på bordet, hemställer jag, då vi sålunda
nu äro minst tre, som yrkat bordläggningen, om det
icke vore en oformlighet, i fall frågan icke komme att
hvila.
Hr von Troil, Emil: Lika med PresteSt. önskar
jag, att den förevarande frågan, så fort som möjligt, må
afgöras; men jag förenar mig med Ilr Cederschjöld deruti,
att sådant icke kan ske på annat sätt, än att beslut
i afseende på den hvilande Grundlagsfrågan fattas, och dennas
företagande anser jag icke behöfva föregås af någon
vi
-
Den 4 Febrnarii f. m.
33
vidare åtgärd af Constit.-Utsk. eller öfverenskommelse i
Talmans-conclaven; men jag tror likväl, att den å bane
bringade Grundlagsfrågan ieke i detta Plenum kan förekomma
till afgörande. Hindret härför ligger i 28 §. Ii i tid.-  Ordn. Der står nemi., att alla mål, innan de in Pleno
företagas, skola vara uppförde å föredragnings-lista. Iakttagandet
af denna föreskrift är af största vigt, helst när
det angår en Grundlagsfråga; och oaktadt det icke kan
sättas i fråga under vår närvarande Landtm., kan dock i
en framtid den Landtm, finnas, som möjligen skulle passa
på att företaga ett vigtigt ärende, då Ståndet vore fåtaligt
tillstädes, och sålunda genom öfverraskning åstadkomma
ett önskadt beslut. Jag anser altså frågan först böra uppföras
på bordlistan, då, hvad jag ock nu hemställer, densamma
i nästa Plenum kan tili afgörande förekomma.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att frågan,
till följd af derom gjord begäran, komme att hvila på
bordet.
Gr. Horn: Jag hemställer till Hr Gr. o. Landtm., huruvida
det är PresteStrs Prot.-Utdr., eller den discuterade
Grundlagsfrågan, som blifvit lagd på bordet.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, upplyste, att det var
såväl PresteStrs ProL-Utdr. som frågan om skyndsamt afgörande
af det sedan sista Riksdag hvilande förslag till
förändrad rcdaction af irsta delen af 5g §. Riksd.-Ordn.,
hvilka komme att hvila på bordet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 f, m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Tisela gen den 4 Februarii 1834*
Plenum kl. io f. m.
Öppnades Hrr Electorers listor till val af Ledamöter
uti samtlige de uti Riksd.- och Ridd.-Ordningarne föreskrifne
Utskott; och hefunnos hafva blifvit utsedde till Ledamöter i
Constitutions-Utskottet:
Nro 366. Frih. Ehrenborgh, Casper Wilhelm;
— 1115. Hr Gyllenhök; Fullm. Hr Hedenstjerna, Otto;
— ii 17. „ Cederschjöld, Pehr Gustaf;
— i5q4- „ von Heyne, Georg;
— 1741* n Wolffelt; Fullm. Gr. Spens, Carl Gustaf;
— i979> » Brakel, Gustaf Anton.
1 H. 5
Den 4 Februarii f. m.
Stats-Utskottet:
220. Frih.Palmstjerna, Carl Otto;
283. „ Silfverskjöld, Carl;
338. „ Tersmeden, Wilhelm Fredrik;
302. Hr Hjulhammar; Fullm. Hr von Post, Adolph
Ludvig;
814. „ Gyllenhaal, Lars Herman;
ig36. ,, von Stockenström, Erik;
2176. „ Linderskjöld; Fullm. Gr. Hamilton, Gu
staf
Wathier;
2178. „ Edelsvärd; Fullm. Hr Lagerheim, Gustaf;
2297. „ Tamm, Pehr Adolph.
Bevillnings-Utskottet:
3. Gr. De la Gardie, Axel Gabriel;
90. ,, von Hermansson, Carl;
20. -Frih.Bonde; Fullm. Gr. von Fersen, Hans;
99. „ Hamilton af Hageby, Hugo Adolph;
34.8. „ von Strokirch, Johan Herman;
376. „ Kaatzou, Johan Albert;
4g4- Hr Croneborg, Carl Johan Didrik Ulrik;
862. „ Gyllenkrok, Göran;
2i5o. ,, von Hohenhausen, Michael Silvius;
223o. „ Hagströmer, Jacob Wilhelm;
2287. „ af Role'n, Johan Samuel;
23oo. „ Sandelhjelm, Paul.
Banco-Utskottet;
319. Frih.af Nordin, Carl Johan;
377. ,, Reuterskjöld, Axel Didrik;
io33. Hr Hammarhjelm, Carl Fredrik;
i43o. „ Gyllengahm; Fullm. Hr von Troil, Emil;
1736. „ Hallenborg, Carl Johan;
1798. ,, Bruncrona, Gustaf Adolph;
1985. „ Nordenankar, Fredrik Wilhelm;
220g. „ af Harmens, Henrik Otto;
2275. „ Lefren, Johan Pehr.
Lag-Utskottet;
170. Frih.Sack; Fullm. Frih. Stael von Holstein,
Otto Wilhelm;
5io. Hr Drakenhjelm; Fullm. Gr. Sparre, Gustaf
Adolph;
2219. „ Rothoff, Birger Fredrik;
23o5. „ von Sydow, Axel Reinhold.
Allmänna Besvärs- och OecouomiUtskottet:
5i.
Gr. Posse, Arvid;
92. „ Horn af Åminne, Claes Fredrik;
Den 4 Februarii f. m.
35
N:o
n7.
Gr.
von Stedingk; Fullm. Frih. Cederström»
Jacob;
—
126.
5?
vojt Platen, Baltzar Julius Ernst;
—
44-
Frih.Wrede, Fabian Jacob:
114.
55
Hummerhjelm; Fullia. Hr von Wahren-  dorff, Martin;
—
21 5.
Hr
Ramsay, Otto Johan Henrik;
—
456.
Aminoff, Johan Fredrik;
—
,579-
55
Lindencrona; Fullia. Hr Gyllenhaal, Carl
Henrik;
—
2248.
55
af Forsell, Carl Gustaf;
—
2255.
55
af Pontin, Magnus Martin;
2279.
55
af Tannström, Nils Magnus.
Expeditions-Utskottet:
—
133.
Gr.
Snoilsky, Nils;
—
1612.
Hr
Grundelstjerna, Axel Wilhelm;
2195.
»>
Edelstam, Fabian.
Riddar hus-Utskottet:
—
106.
Gr.
Strömfelt, Hans Fredrik;
—
155.
Frih.Stael von Holstein, Fabian Wilhelm;
—
.83.
?»
von Albedyhl, Carl Gustaf;
—
272.
55
Hermelin, Carl Samuel;
—
776.
Hr
Gyllenhammar, Axel Fredrik;
—
844-
55
Tigerklou; Fullm. Frih. von Friesendorff,
August;
—
io55.
55
Bråkenhjelm, Pehr Reinhold;
—
,598.
55
Svedenborg, Carl Gustaf;
—
1789.
55
Ridderhjerta; Fullm. Gr. Gyldenstolpe,
Carl Albert;
..
193 I.
55
von Echstedt, Carl;
*992-
55
Lagerstråle, Gustaf Rudolph, genom lott-  ning med N:o 1760 Herr Reutercrona;
Fullm. Gr. Ridderstolpe, FredrikUlrik.;
—
2010
55
af Geijerstam, Claes Erik.
Frih. Cederström, Jacob: I den ordning 23 §.
Ridd.-Ordn. föreskrifver, får jag anmäla, att jag afsäger mig
det rum, hvartill jag blifvit utsedd i Oeconomi-Utskottet.
Gr. De la Gardie, Axel: I anledning af samma §.
får jag anmäla, att jag afsäger mig att vara Ledamot i
Bevillnings-Utskottet.
Hr A min o ff, Johan Fredrik , Frih. von Friesendorff,
August, samt Hr von Echstedt, C ar 1, alsade sig
det dem lemnade förtroende att vara Ledamöter, den förste
uti Oecon.-Utsk. och de tvenne sednare uti Ridd.-Utskottet.
Företogs kl. half till 11 f. m. val af Bänkmän efter följande
Ilerrar, hvilka blifvit till Electorer utsedde, nemligen:
36
Den 4 Februarii f. m.
tf:o
13 r.
Gr.
De Geer till Löfsta, Carl;
—
5g.
Fx-ih.Rålamb, Claes;
.—
110.
Y)
Taube, Carl;
—
336.
Ehrenboi-gh, Casper Wilhelm;
-—
302.
Franc Spai’re, Bengt Erland;
—
687.
Hr
von Post, Stafs;
—
862.
Y)
Gyllenkrok, Göran;
—.
1117.
Cederschjöld, Pehr Gustaf;
—
i%4-
yy
von Heyne, Georg;
4—
1936.
JJ
von Stockensti-öm, Erik;
—
2176.
5)
Lindei’skjöld; Fullm. Gr. Hamilton, Gu-
staf Wathier;
—
2218.
von Weigel, Christian Ehrenfi-ied;
—
2275.
Lefre'n, Johan Pehr;
—
2297.
Tamm, Pehr Adolph.
och befunnos efter valförrättningens slut till Bänkman hafva
blifvit utsedde för
S. te Bänkm.-s-Afd. W:o no. Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.;
7:de Bänkm.-s-Afd. N:o 44- Frih. Wrede, Fabian Jacob,
genom lottning med Frih. Posse af Säby, Christer;
8:de Bänkm.-s-Afd. N:o io5. Frih. Strömfelt, Carl Melcher;,
l6.-de Bänkm.-s-Afd. N:o 35g. Frih. afKlintebei'g; Fullm.
Hr af Klinteberg, Otto Wilhelm;
1j.de
25:te Bänkm.-s-Afd. N:o y65. Hr Charpentier, Jean Toussaint;
26:te Bänkm.-s-Afd. N:o 8y3. Hr Hägerflycht, Gust. Adolph;
3o.de
drik, genom lottning med ili3. Hr Tretfenberg; FulLm.
Gr. von Rosen, Axel;
34--de Bänkm.-s-Afd. N:o i586. Hr Raab, Axel Arvid;
3g.-de Bänkm.-s-Afd. N:o 1936. Hr von Stockenström, Erik;
4-5.-te Bänkm.-s-Afd. N:o 2175. Ilr Linderskjöld; Fullin.
Gr. Hamilton, Gust. Wathier;
4y.-de Bänkm.-s-Afd. N:o 2202. Hr Möllerhjelm, Axel;
4-9 'de Bänkm.-s-Afd. N:o 227g. Hr af Tannström, Nils Magnus;
5o.de
Justerades ett Prot.-Utdrag, innefattande ett af R. <x
Ad. den 1 dennes fattadt beslut.
X nyo föredrogs och remitterades till Stats-Utsk. K.
Mrs den 22 sisth Jan. afgifne och den 3i i samma månad
på bordet lagde Nåd. Proposition om StatsVerkets tillstånd
och behof.
Remitterades till Lag-Utsk. R. H. St:s Justitia»-Ombudsmans
den 1 dennes på hordet lagde Riksdags-Berättelse af
den i5 nästl. Januarii.
Den 4 Februarii f. m.
37
Yid förnyad föredragning af Tryckfrihets-Committeens
den i5 sistl. Jan. afgifne och den 1 dennes på bordet lagde
Memorial, angående verkställd tryckning af Grundlagarne
och i83o års Riksdags-Beslut, beslöt It. o. Ad., att
samma Memorial borde läggas till handlingarne.
Till pröfning företogs Ilögv. PresteSt:s den 1 dennes på
bordet lagde Prot.-TJtdr. af den 21 sistl. Jan., hvaruti Ståndet
inbjudit sina MedStänder att med detsamma instämma
uti åtskilliga af Ståndet yttrade önskningar, i afseende på
medel att tillvägabringa minskning uti en del Riksdagskostnader.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade sig anse lämpligast,
att detta Prot.-Utdrag, såsom innehållande flera
frågor, punktvis föredroges.
Frih. Boye, Ludv.: Den uti PresteStrs Prot.-Utdr.
upptagne fråga om uppskof med Protocollens tryckning
torde lämpligast företagas i sammanhang med det sedan
sista Riksdagen hviiande förslag om tryckningen af dessa
Protocoll.
Hvarefter Frih. Boye uppläste följande:
Högv. PresteSt:s oss meddelade Prot.-Utdr. vittnar om
en sparsamhets-anda för det allmänna, som vi böra gilla;
men jag tror icke, att vi derföre böra hvarken glömma
eller eftergifva något af den rättighet, som hvarje af
RiksSt. äger, att sjelf bedöma sina behof och sjelf ang:de
dem besluta.
Det gifves, mine Herrar! en skillnad emellan hushållning
och mesqvinerie. Den förra är en dygd, men det
sednare en svaghet; och ingenting är naturligare, än att
olika förhållanden erfordra olika kostnader.
Indragandet af Landtnäs och Talmännens representations-middagar,
till hvilka Staten i alla tider bestått
kostnaden, derföre att hos våra fäder förenade sig begreppen
om all hög värdighet med tankan att den fordrade en
motsvarig depens,— detta indragande må gerna äga rum;
men från våra Landtmts-soirder, denna sammanhållningspunkt
för det inbördes umgänget oss emellan, från dem
anser jag oss icke böra afstå.
R. o. Ad:s personal vid denna Riksdag uppgår till ett
antal af mera än 4^°, sammankomne från Rikets alla provinser.
För detta talrika Stånd är det dock ett behof,
en allmänt nyttig nödvändighet, att ett ställe gifves, der
Ledamöterne kunna råkas, göra hvarandras bekantskap,
utbyta tankar, för att derigenom sammanjemkas till öfverensstämmelse
i allmänna ämnen. Lika nödvändigt är
det, att detta ställe är något annat än en Tobaks- och
Öl-klubb, som skulle af ingen besökas. När man besinnar
38
Den 4 December f. m.
detta, och besinnar, att då de andra Ståndens Ledamöter
äga all deras Riksdagskostnad ersatt af deras Committenter,
så är hvarje Adelsmans sådan kostnad hans enskilda
uppoffring; när man vidare besinnar, att då Staten består
de andra Stånden deras samlingsrum, deras Betjening och
deras Klubbar, så består R. o. Ad. sjelf sitt Riddarhus och
sin ordinarie Betjening, för hvilken orsak hvarje Adelsman
erlägger en årlig bevillning, som är ensam för dem;
när man eftersinnar allt detta, så synes det ej vara för
mycket begärdt, att Staten består våra soireer, hvartill
kostnaden, hvart femte år, är af ingen betydenhet: och
jag kan slutligen ej underlåta att anmärka den besynnerlighet,
sorn visar sig deri, att man, på samma gång som
man klandrar, att LandtAdeln icke nog mangrannt infinner
sig, dock sätter, snart sagdt, en passion uti att fråntaga
de Adelsmän, som inställt sig, den enda agrement,
som Staten bestått dem, den, att ej behöfva passera alla
aftnar på Källare och Värdshus. — Men då jag sålunda
tillstyrker, att vi behålla våra Landtmts-soiréer, tillåter
jag mig att derjemte göra några erinringar, åt hvilka jag
önskade att något afseende kunde lemnäs. Jag har ofta
besökt Landtm:s-soire'erne, men jag har ännu aldrig någon
enda gång begagnat mig af soupeerne derstädes; och
detta veta alla mina Medbroder, som sett mig der. Jag
har af sådan orsak ej tagit kännedom om deras mera eller
mindre tarflighet; men, ehuru jag anser allt afseende derpå
för en småaktighet, går jag gerna den spartanska andan
till mötes, och ville alltså hos II. Exc. Hr Gr. och
Landtm, vördsamt hemställa, att om i sådant afseende någon
rättelse är af nöden, som jag likväl icke tror, befallning
derom kunde gifvas. Jag vågar dessutom föreslå, att
H. Exc. ville genom Talmännen inbjuda de andra Ståndens
Ledamöter till ett lika begagnande af våra soireer; och
slutligen begär jag, att de dagar, då Adelns plena räcka
längre än till kl. 7 på aftonen, soireerne för sådana dagar
må varda afsagde och rummen tillslutne.
Beträffande antalet af våra Cancellister och deras aflöning,
så kan jag icke förmå mig att finna detta ämne
förtjena något annat afseende, än att vi behålla dem vi
antagit och låta dem tillgodonjuta de ganska måttliga arfvoden,
som dem tillkomma, i enlighet med hvad vid sista
Riksdag ägt rum.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Med den siste värde
Talaren är jag af olika tanka i några afseenden, hvilka
jag vördsamt utbeder mig få nämna. Jag tror nemligen,
att La nd tm:s-sou pe"erna icke utgöra något motiv för detta
Stånds Ledamöter att infinna sig vid Riksdagarne. Då dessa
soupeer tillskynda StatsCassan ganska betydliga kostnader,
anser jag denna fråga böra af Representanterna be
-
Den 4 Februarii f. m.
3g
hjertås. Jag har, lika med den värde Talaren, bevistat
Landtm:s-klubben, men med föresatts att icke begagna
mig af soupderna, och anser mig derföre lika ojäfvig som
han att yttra mig i detta ämne.
För min del gillar jag fullkomligen den åsigt, att
Landtmrsklubben icke bör blifva en Tobaks- och Ölklubb,
men å andra sidan vill jag ej heller, att den blir
blott en Spel- och Matklubb. Jag medgifvei, att Ståndet
har behof af en samlingsplats, der jag väl får lof medgifva,
att spelbord må finnas, blott ett bord lemnäs ledigt
för de couranta Riksdagshandlingarne. Tillika med soupe'erna
skulle säkerligen en del af spelborden försvinna.
Jag har deltagit i åtgärderna till åstadkommande af en gemensam
Klubb för alla fyra Stånden; men, oansedt all
ospard möda, har sådant icke lyckats, hvilket jag likväl
så mycket hellre skulle önskat, som K. o. Ad. för närvarande
icke äger någon egentlig Klubb; ty såsom sådan kan
jag icke erkänna Landtm:sklubben i dess närvarande skick,
der stora salonen upptages af spelbord och de Ledamöter,
som besöka Klubben för att meddela och utvexla sina tankar,
i det mindre rummet skola sakna tillräckligt utrymme.
Enskilda Ledamöter skola derföre associera sig om en
särskild Klubb. Ståndet får då icke en Klubb blott; och jag
har hört den opinion yttras, att Parti-klubbar derigenom
nödvändigt skulle bildas, en Oppositions- och en Ministeriel
klubb. Sjelf har jag hvarje afton besökt Klubben, men
alltid med lika liten fördel; och styrkes jag af denna erfarenhet
än ytterligare i min nyssnämnde förmodan, att
följden blir, alt flere Ledamöter förena sig om ett särskildt
samlingsrum.
Att inbjuda de öfrige Stånden att deltaga i våra sammankomster,
derom förenar jag mig med den siste värde
talaren, men tror, att om soupeerna bibehållas, vi derigenom
tillskynda Staten en ökad kostnad. AfskafFas åter soupe'erna
och rummen upplåtas endast till samlingsställe för
öfverläggning och ömsesidigt meddelande, är jag förvissad,
att större delen af Stånden der skola sammankomma.
Jag har nu. yttrat min öfvertygelse, men vill likväl
icke inskränka mig blott till den framställning, att Landtm:sklubben
måtte åtminstone alla pleni-aftnar vara tillsluten.
Till stöd för den tanke, att Klubben pleni-aftnarne må stängas,
vill jag anföra ett exempel:
Det hände nemligen vid ett tillfälle under sistl. Riksdag,
då, om jag minnes rätt, Hr af Wingårds Motion om
Drawback discuterades, att större delen af R. o. Ad:s Ledamöter
kl. ett qvart till 10 begifvit sig till soupéen å
Landtm:s-klubben. Händelsen gjorde, att discussionen utdrags
till denna tid; och då Motionen nästan mangrannt
bestriddes, begärdas votering, hvartill Hr af Wingård från
4°
Den 4 Februari-i f. ra.
Klubben hemtade några vänner och med några rosters
pluralitet dicterade beslutet tvärtemot Ståndets allmänna
tanka. Efter ett sådant exempel torde det finnas både billigt
och nödvändigt, att Klubben pleni-aftnarne stänges.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Under sista Statsrevision
hade jag tillräckligt tillfälle att förvissa mig om betydligheten
af de kostnader, Riksdagarne medtaga. Af dem utgör
representalions-kostnaden en icke ringa del. De medel,
som utgått från StatsVerket till omkostnaderne för
sista Riksdagen, öfverstiga 400,000 R:dr, hvaraf representationskostnaderne
uppgingo till 70,000 R:dr. PresteSt:s
förslag, att minska dessa kostnader, billigar jag i flere afseenden;
men jag anser onödigt att nu utförligare yttra
mig derom, då min särskilda tanka i ämnet finnes intagen
i StatsRevisionens handlingar. I anledning af förevarande
Utdrag af PresteSl:s Protocoll får jag dock nämna, att det
synes påkalla flera åtgärder, och i afseende på den första
punkten, som angår representations-kostnaderne, förenar
jag mig med den sista värde talaren deruti, att Landtm:ssoupe'erne
böra indragas, för hvilken mening jag anser tillräckliga
skäl vara anförda. Rummen kunde i sådant fall
upplåtas till en gemensam Klubb för samtlige RiksSt. och
på detta sätt ändamålseniigare användas.
Dernäst rörer ifrågavarande förslag andra indragningar;
men hvad frågan om Ståndens Cancellier angår, finner
jag den böra bero på hvarje Stånd särskildt, och är
jag säker, att flere Cancellister, än som erfordras, icke
blifvit hos R. o. Ad. antagne. Frågan om Utskottens Betjening
bör deremot behandlas af StatsUtsk., och dervid
har jag trott mig böra göra endast den anmärkning, att,
oaktadt det vid sista Riksdagen inträffade, att flere Utskott
före Riksdagens slut] fulländade sina arbeten, Betjeningen
hos dem likväl fick åtnjuta arfvode till Riksdagens
slut, hvilket jag anser hafva varit orätt och hvarpå StatsUtsk:s
uppmärksamhet bör fästas.
Hvad' slutligen angår tryckningen af Protocollen, så
får jag, då ett förslag derom, under N:o 70, från Gonstit.
Utsk. vid sista Riksdagen, ligger på R. o. Ad:s bord,
tillstyrka bifall till detta förslag och hemställa, att det
måtte till afgörande företagas, så snart H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, finner tiden sådant tillåta, samt att beslutet derom
må de öfriga Stånden communiceras.
Frih. Boye: Om den discussion, som här förefaller,
stannade inom oss, skulle jag iakttagit tystnad; ty hvad
som är med sanningen enligt, eller derifrån afvikande, känna
vi alla, mine Herrar!
Lika med den värde Talare, som näst efter mig yttrade
sig, vill jag fritaga hvarje Ledamot af detta Stånd
från
Dea 4 Februarii f. m.
4i
från blotta möjligheten att någonsin kunna ledas af ett
motiv, så Iumpet som det, om soupeerna finnas eller icke.
Jag vill äfven fritaga den Talaren, som här nämnde partisinne,
från att sjelf följa något parti, då han tilltrodde sig
kunna hota oss med en skingring inom detta Stånd.
Jag vill blott hemställa till Eder alla, som besökt
Landtm:s-klubben, om någon sett mer än jag. För min
del påminner jag mig aldrig hafva sett i denna ovanligt
stora salon mer än fyra spelbord, men vanligen två och
någon gäng tre. Till ett rättvist bedömande hemställer
jag, om denna enskilda sysselsättning, oklanderlig, eftersom
den strider mot intet förbud, och af vår vördade Chef
tillåten såsom ett tidsfördrif för aftonen, förtjenar att klandras,
och än mer, om detta förtjenar framdragas inför
Allmänheten såsom ett klander emot oss alla.
Jag begär proposition och votering.
Hr frosén q vis t, Fredr. Leonh.: Representanten
är alltid en Skildtvakt för Nationens penningeskrin. Denna
Ständernes pligt synes PresteSt. med värma hafva omfattat
i det Prot -Utdr., det till MedStånden afgifvit. Man
kunde nästan säga, att detta Stånd härvid iklädt sig en
militärisk rustning. Jag vill ej nu yttra mig öfver alla
frågorna i PresteStls Prot.-Utdr., emedan jag påminner mig
H. Ex. Hr Gr. o. Landtnäs proposition om frågornas afgörande
punktvis, och följaktligen anser bäst, att hvarje
punkt särskildt discuteras. Jag anhåller att framdeles få yttra
mig öfver de öfriga frågorna och inskränker mig nu till första
punkten, hvilken är helt kort och af följande lydelse,
nemligen: ”att Talmännen må njuta en fullt anständig ersättning
för egna Riksdagskostnader, men befrias från all
”representation genom måltider, hvilken PresteSt. för sin
”del sig afsäger,” Sålunda har PresteSt., då det gatt så
långt, att det afsagt sig taffelpenningar för sin egen älskade
ErkeBiskop, tillika sagt, att han borde hafva en fullt
anständig ersättning för egna Riksdagskostnader, men icke
bestämt beloppet af denna ersättning, hvarföre jag till R.
o. Ad. hemställer, om icke förslaget är så obestämdt, att
intet deraf kan slutas; och anhåller jag derjemte om den
proposition, att vi, intill dess PresteSt. bestämt meningen
med en fullt anständig Riksdagskostnad, måtte uppskjuta
att yttra oss i detta ämne.
Gr. Cronhjelm: Om jag i mitt sista yttrande framställt
min mening så, att det kunnat väcka någon förmodan
bos den, som besvarade mitt tal, om allusioner på
Ståndets Ledamöter, så har jag uttryckt mig emot min
mening. Jag har yttrat orden: ”Spel- och Mat klubb;
men jag har dermed icke velat antyda något klander, blott
anföra ett factum. I ett afseende tror jag mig visserligen
i H. 6
4a
Dea 4 Februarii f. m.
kunna vederlägga Talaren, nemligen i uppgiften af spelbordens
antal; men derom vill jag ej vidare yttra mig.
Jag frågar blott, om den, som yrkar soupeernas afskaffande,
rimligen bör beskyllas för att vilja göra Klubben
till en Öl- och Tobaks-klubb. Vi hafva icke sett rökas å
Klubben.
Jag tycker likväl, att denna discussion är öfverflödig,
och vill derföre icke vidare strida om frågan, öfvertygad,
att majoriteten ändock dicterar ett annat beslut. Jag inskränker
mig derföre endast till den begäran, att i Japropositionen
må blifva intaget, att Landtm:s-klubben
pleni-aftnarne må vara stängd och alla soupe'er försvinna.
Frih. Boye: Jag ser mig nödsakad att hos H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, samt hos H. Jt. o. Ad. vördsamt anhålla,
att det af mig uppläste yttrande måtte ännu en gång
blifva uppläst, dådet tillmäle måste upphöra, att jag skulle
hafva tillåtit mig någon beskyllning, då jag nyttjat uttrycket
af Tobaks- eller Spel-klubb. Jag har icke gjort
någon sådan, och erkänner den således icke. Den egentliga
skiljaktigheten emellan Gr. Cronhjelm och mig afser soupe'erne,
och jag anhåller få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att om de borttagas, så vinnes ändamålet att
skingra oss; ty det stora antalet, som har behof att soupera,
skulle nödgas tidigt bortgå, för att förskaffa sig sin
soupe på Värdshusen, hvilka, senare på aftonen, skulle
finnas stängda. Jag förnyar min begäran, att mitt yttrande
måtte uppläsas; ty i annat fall skulle den tydning, man
gifvit deråt, komma att, för min räkning, förnyas i allmänna
Bladen.
Frih. Rantzou, Joh. Albert: Jag delar öfvertygelse
med de Hrr, som anse, att en indragning af de så
kallade Landtm:s-soire'erne bör ske; men det var egentligen
icke i och för detta ämne, som jag begärde ordet.
Gr. Cronhjelm har i sitt yttrande rörande dessa soupeer
och sammankomster, hvaruti jag eljest instämmer, äfven
lemnat R. o. Ad. en episod öfver skadligheten af den
vid sista Riksdagen beslutade Drawbacks-Tullen, och
det är häröfver jag anser mig pligtig att förklara mig vara
af alldeles motsatt tanka med Hr Grefven. Då sistnämnde
ämne emedlertid är af den vigt, att det påkallar en
större utveckling, än jag anser vid närvarande tillfälle behöflig
och med det eljest för handen varande målet förenlig,
så inskränker jag mig blott till att anhålla, att det
må för min räkning i Protocollet antecknas, att jag icke
delar denna Gr. Cronhjelms åsigt.
Till följd af Frih. Boyes begäran upplästes följande
rader utur dess ofvan intagna skriftliga yttrande:
Den 4 Februarii f. m.
43
”Lika nödvändigt är det, att detta ställe är något an”nat
än en tobaks- oell ölklubb, som skulle af ingen besökas.
”
Frih. Boye: Nu frågar jag: har jag sagt, att denna
cathegori inträffar med Landtmis-klubben?
Frih. Cederström, Jacob: Mig synes, att här tvistas
litet på sidan om det egentliga ämnet. Första punkten
i PresteSt:s Prot.-Utdrag handlar om att tillerkänna
Talmännen kostnadsersättning, men indraga representationsmåltiderna.
Derifrån utgångne, hafva Talare här ansett de
s. k. Landtm:s-soupe'erna böra indragas. Mig synes något
besynnerligt, att vilja föreskrifva Landtm., huru han
bör emottaga de personer, som besöka honom i de rum,
hvilka af K. M. åt honom blifvit upplåtne. Jag skulle
förmoda, att intet Stånd kan inblanda sig i ett annats sätt
att enskildt sammankomma; äfvensom jag skulle förmoda,
att Landtm, och Talmännen äro hvar för sig af sitt Stånds
Ledamöter oberoende i afsende på sättet att hos sig emottaga
dem, och att således Landtm, är berättigad att emottaga
besök, på sätt han lämpligast finnér, samt dervid äfven
gifva måltider, om han så för godt finner. Ett förhud
häremot anser jag högst olämpligt.
Det har under denna öfverläggning icke varit fråga
om kostnad för representation eller representations-middagar,
hvilket är det egentliga ämnet i PresteSt:s Prot.-Utdrag.
— I den förmodan att Ståndet icke vill bestrida sin
Talman ersättning för de kostnader, han i och för sitt embete
vid Riksdagen måste vidkännas, tror jag, att om R.
o. Ad. skulle vilja instämma i PresteStrs beslut, deraf på
sin höjd följer, att Ståndet afsäger sig att blifva bjudet till
sin Talman, utan att Ståndet derför undandrager honom
rättigheten att, efterräkning, erhålla full ersättning för de
kostnader, hans befattning medfört. Mig synes derföre beslut
i ämnet vara öfverflödigt.
Vid den Riksdag, som började det Statsskick, hvari
vi lefva, ingaf Landtm, till StatsVerket sin kostnadsräkning,
som uppgick till högre belopp, än vid någon senare
Riksdag, ehuru då icke existerade någon Landtm:s-klubb
och de nu öfverklagade soupeerne. — Jag tillstyrker afslag
å första punkten af PresteSt:s Prot.-Utdrag.
Gr. Cronhjelm: Jag tror icke, såsom den siste värde
talaren, att vi under discussionen aflägsnat oss från ämnet
eller första punkten af PresteStrs Prot.-Utdrag; ty den
innehåller icke, att man borde afsäga sig representation
genom middagar, utan deri nämnas måltider, och soupder
lära väl vara måltider, som måste höra till ämnet, då
Landtnäs representation är i fråga. Jag ville ytterligare
nämna, att min mening icke är, att R. o. Ad. icke skall
44
Den 4 Februarii f. m.
hafva någon samlingsplats, utan tvärtom, att denna samlingsplats
mätte blifva öfverensstämmande med primitiva
ändamålet. Om jag minnes rätt, var det vid slutet af i8i5
års Riksdag, som Randtmts-soupeerne tillkommo, och har
jag hört sägas, att R. o. Ad. äfven före denna tid lika
rnangrannt varit tillsammans; men det är dock icke min
mening att begära indragning af the' samt vin och valten,
sorn å Klubben serveras, såsom surrogat för öl på de andra
Klubberna.
Frih. Boye: I fråga om åldern af Landtm:s-soireerna
vädjar jag till de få Ledamöter af detta Stånd,
som bevistat Gefle Riksdag 1792, då de redan voro införde.
Den siste värde talaren medgifver, att vi må
samlas kl. 7 och åtskiljas kl. 8; ty sådan blir följden, om
de, som behöfva soupera, måste söka tillfälle dertill annorstädes.
Frih. von Döbeln, Napoleon: Då ändamålet med
Klubbar icke kan vara att bilda partier, eller med Landtnusklubben
särskildt att bestämma någon viss opinion inom
R. o. Ad., får jag, under hemställan, om icke Klubbens
närvarande tillstånd är enligt med Ståndets värdighet, yrka,
att den hädanefter må förblifva i samma skick som
förut.
Gr. Spens, Carl Gust.: Orsaken, hvarföre jag anmält
mig att tala i denna redan vidlyftigt afhandlade sak,
är, att någre andre talare, enligt min tanke, velat afvika
från ämnet. Genom den votering, Friherre Boye begärt,
synes mig, att frågan kan lättare slutas, än genom en lång
discussion. Contra-proposition borde då blifva det förslag,
Gr. Cronhjelm framställt, hvilket, om jag ej misstagit
mig, innefattar det hufvudsakliga i ämnet; ty fastän han
sedermera inskränkt sig att yrka soupeernes borttagande,
innehöll hans första yttrande förslag att återföra dessa
Klubbar till sammankomster för öfverläggningar och debatter.
Det är likgiltigt, om de äro rök-, öl- eller matklubbar;
men vigtigare är, att Riksdagsmannen icke förbiser
orsaken, hvarföre samlingen sker, ty han bör der
förbereda sig till de beslut, som i Plena skola fattas. Jag
nödgas således begära, att contra-proposition måtte blifva,
att på Landtm:s-soireerna hädanefter må finnas alla på bordet
liggande Memorial och föredragningsämnen, på det R.
o. Ad:s sammankomster på Klubben måtte hålla sig till
sitt egentliga föremål.
Hr Rosenblad, Bernh.: Lika med Gr. Spens instämmer
jag deruti, att det kan vara likgiltigt, om Landtm:ssoireerna
äro rök- eller mat-sällskap, ehuru jag finnér mycket
tala för det sednare; men jag anser deremot betänkligt
att afskaffa dem. Hvad jag deremot inser ganska bestämdt,
Den 4 Fcbruarii f. m.
45
är, att Klubben icke blott bör vara tillsluten pleni-aftnar,
utan äfven att dess ändamål icke är alt blifva blott en
spel-klubb; och jag önskar derföre, att antingen uti Jaeder
Nej-propositionen uttryckes, att intet spel å Klubben
må vara tillåtet.
Frih. Boye, Fredr.: Det tyckes mig, att vi här tala
som den blinde om färgen. Här är fråga om att göra en
besparing, och jag tror, att större delen af 11. o. Ad. icke
vet, huru stor den summa är, som man vill bespara. Jag
har sjelf varit i okunnighet derom och har erhållit den
upplysning, att dermed egentligen menas de 6oo R:dr, som
äro anslagne till Talmännen, hvilket utgör en summa af
2,4*00 R:dr i månaden. Denna summa är den egentliga
representationen, och således är fråga nu, huruvida R. o.
Ad., lika med PresteSit., vill, att denna summa skall indragas
eller minskas. Varar Riksdagen 3 månader, blir
hela depensen 6 å 8,ooo R:dr, hvilket jag velat uppgifva,
på det Ståndet måtte veta, hvad som är i fråga.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Ganska ogerna yttrar
jag mig i detta ämne, och blott i ändamål att
förkorta discussionen. Jag tror nemligen knappt, att ett
Stånd ensamt kan besluta om åtgärder, som afse utgifter
af allmänna medel; jag föreställer mig, att dertill fordras
åtminstone 2:ne andra Stånds samtycke. Att åter afsäga
sig representations-kostnader, derom kan hvart Stånd för
sig besluta. Jag hemställer derföre vördsamt, om icke liela
saken kunde desto förr ju hellre slutas med votering, hvarvid
Ja-propositionen borde innehålla afsägelse af alla representations-rnåltider,
och Nej-propositionen remiss till
StatsUtskottet.
Frih. Boye, Ludv.: Det kan visserligen synas likgiltigt
, om ja står på ena eller andra sidan; men jag tror
det vara rättast, att Ja-propositionen blifver för Landtm:s
soireernes fortfarande såsom hitintills, och att i Nej-propositionen
intages allt, hvad de Herrar yrkat, som yttrat sig
emot det närvarande förhållandet.
Gr. Cronhjelm: För min enskilda del tror jag det
blifva nödigt, att tvenne propositioner framställas; ty vi
hafva tvenne slags representations-kostnader. Man kan afsäga
sig middagarna, utan att derföre indraga soupeerna.
Jag tror derföre, att första propositionen i ämnet bör blifva
derå, huruvida R. o. Ad. afsäger sig alla representationskostnader
för middagar, och den andra, om vi äfven afsäga
oss soupeerna på Landtmts-klubben. Jag har härom
uppgifvit en contra-proposition, som Gr. Spens icke fattat
rätt. Jag har begärt, att propositionen måtte innehålla,
att soupe'erna försvinna, men att tillika åtminstone ett
spelbord må utrymmas för couranta Riksdags-handlingar.
46
Den 4 Februarii f. m.
Jag har härtill inskränkt min begäran, för att derigenom
möjligen vinna bifall till densamma; ty jag föijer den princip,
att det icke är värdt att begära allt, emedan man då
riskerar att vinna intet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Lika med Hr Cederschjöld,
önskar jag förkorta discussionen, som till en del gått utom
ämnet. Jag tror R. o. Ad. endast böra fatta ett beslut
i den egentliga frågan, huruvida R. o. Ad. vill afsäga
sig all representation genom måltider. Jag önskar således,
att propositionen stödes på PresteSt:s förslag, och att Japropositionen
må innehålla, att R. o. Ad. afsäger sig ali
representation genom måltider, samt Nej-propositionen remiss
till Stats-Utskottet.
För öfrigt anser jag det bero af Landtm, att ordna
detaillerna inom den local, som af Konungen blifvit upplåten
till Landtm:s-soireerna, och att sjelf afgöra, om spelbord
der skola finnas, samt, i sådant fall, antalet deraf, m. m.
Frih. Boye, Ludv.: Jag vill blott erinra derom, att
i mitt yttrande nämnde jag en omständighet, som jag anhåller
må tillhöra Ja-propositionen, nemligen attLandtmts
klubben må vara tillsluten, då R. o. Ad. har Plenum.
Fi'ih. Cederström: Att döma efter de flere förslag
till propositioner och jemkningar, som härvid blifvit gjorde,
synes man önska flera voteringar, innan frågan blifver slutligen
afgjord. Det är högst indifferent, huru den afgöres;
men det synes mig högst opassande, om Ståndet ville genom
votering afgöra, huru Landtm, bör rangera sin hushållning,
då han emottager Ståndets Ledamöter. Jag anser
de Ledamöter, som vilja hafva andra frågor fram, än
de som angå representations-kostnaden, böra särskildt väcka
dem, och kan icke erkänna, att Landtm:s rum på
Opera-huset är eller kan anses såsom en R. o. Ad:s klubb,
eller att samlingarne der kunna anses eller benämnas såsom
representation; ty soupeerna der äga ingenting af
hvad med representations-måltider förstås. Jag tror derföre,
att de, såsom ganska enkla, böra bero af Landtm.
Men det är klart, att då första mom. af PresteSt:s Prot.-  Utdr. utgör egentliga ämnet för denna öfverläggning, bör
proposition deruppå göras.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Jag begär blott få anmärka,
att, om meningen är att till klubben aflemna hand*
lingar, så böra de inskränkas till blott de tryckta, med
uteslutande af sådana, som i Cancelliet böra vara att tillgå;
ty jag betviflar, att det kan lända till någon fördel,
att de alla finnas å klubben, emedan de^Ledamöter, som
egentligen följa Riksdags-ärenderna, hellre än på klubben,
der man störes af samtal, vilja läsa dem i Cancelliet,
hvarest äfven finnes tillgång på andra nödiga handlingar,
Den 4 Februarii f. m.
47
författningar m. m. Jag önsliar derföre, att, i fall frågan
upptages, en modification i propositionen härom må äga rum.
H. Ex. Hr Gr. och Landtm, yttrade, att, i enlighet
med hvad han före discussionens början föreslagit, han
ansåg sig böra, vid beslutets fattande rörande PresteSt:s
ifrågavarande Prot.-Utdr., detsamma punktvis föredraga.
Hvad alltså beträffade den första punkten , så innehöll
den tvenne frågor af olika natur. Den ena, eller frågan,
huruvida Talmännen må njuta en fullt anständig ersättning
för egna Riksdags-kostnader, men befrias från ali
representation genom måltider, vore af allmän beskaffenhet
och kunde, enligt 49 §* Riksd.Ordn., ej afgöras utan
föregången remiss till Utskott. Den andra åter, eller frågan,
huruvida R o. Ad. för sin del afsäger sig alla representations-måltider
hos sin Talman, vore af enskild beskaffenhet,
och kunde således, utan remiss, af Ståndet afgöras.
I följd af dessa frågors olika natur ville H. Ex.
till R. o. Ad. framställa proposition å hvardera särskildt,
och hemställde alltså nu först, om R. o. Ad. biföll, att den
i första punkten af PresteStts Prot.Utdr. förekommande
fråga, att Talmännen må njuta en fullt anständig ersättning
för egna Riksdags-kostnader, men befrias från ali representation
genom måltider, måtte till StatsUtsk. remitteras?
Bifölls.
H. Ex. hemställde derefter, om R. o. Ad., för sin
del, afsade sig alla representations-måltider hos Landtmarskalken?
Ropades
starka Ja, blandade med Nej.
Frih. Boye, Ludv., begärde votering.
Gr. Cronhjelm: Jag tror, att vi, genom ett litet
tillägg om rättighet att särskildt besluta om soupderne,
kunde komma från denna fråga utan votering; ty alla lära
vara öfverens att afsäga sig middagarne.
Frih. Boye, Ludv.: Jag är förekommen. Med den
siste värde talaren instämmer jag fullkomligen i fråga om
middagarna; men i afseende på soupeerna begär jag votering,
deri jag deltager alldeles ojäfvig, emedan jag aldrig
ämnar begagna mig af dem.
II. Ex. Hr Gr. och Landtm, förklarade, att frågan
om soupeer vid Landtm:s-soire'erne tillhörde nästa
punkt, i hvilken det falas om minskning i utgifterne för
klubbarne.
Frih. Boye, Ludv.: Jag är fullkomligen tillfredsställd
med denna förklaring och återkallar min begäran om votering,
men förbehåller mig rättighet till votering vid andra
punktens företagande.
4S
Den 4 Februarii f. m,
II. Ex. IIr Gr. och Landtm, förnyade sin sednast
gjorda proposition, hvilken bifölls.
H. Ex c. Hr Gr. och Landtm, hemställde, att den
j andra punkten väckta fråga om minskning af de dryga
klubbkostnaderna, såsom varande af allmän beskaifenhet,
måtte till Stats-Utsk. remitteras?
Bifölls,
Gr. Cronhjelm: Jag tager mig friheten anhålla, att
de i dag afgifne yttranden må få åtfölja remissen till Statsutskottet.
Gr. Spens: Remissen till StatsUtsk. af andra punkten
uti PresteSt:s Prot.-Utdr. är visserligen alldeles eidig med
min önskan; men jag får i anseende till frågans beskaffenhet
anhålla, att Utskottet mätte anmodas, att med första
afgifva sitt betänkande derom; ty då frågan rörer besparing
af Riksdags-kostnaderne, är det icke nog* att den
återkommer innan slutet af Riksdagen.
H. Ex. Hr Gr. och Landtm, yttrade sig anse
lämpligast att, i sammanhang med tredje punkten af PresteSt:s
Prot.-Utdr., för R. o. Ad. föredraga den i anledning
deraf i sista plenum af Hr Cederschjöld, Pehr Gust., gjorde
motion, om skyndsamt föredragande för R. o. Ad. af
det sedan sista Riksdag hvilande förslag till i mom. af
59 §. Riksd.-Ordn.
IIr Cederschjöld: Det är ett förslag till ändring i
Tryckfrihets-lagen, som står i gemenskap med detta ämne,
och som derföre torde i sammanhang härmed böra föredragas;
hvarom allt jag anhåller, att de öfrige Stånden
må inbjudas att sig förena.
Gr. Cronhjelm: Då detta ämne sista gången förekom,
var jag icke närvarande, och jag har derom en tanke,
som icke i discussionen finnes uttryckt. Hr Cederschjöld
har ansett protocolls-tryckningen onödig, sedan Publiciteten
blifvit införd, och för mm del skulle jag äfven anse
tryckningen af R. o. Ad. protocoll för en af de öfverflödigaste
kostnader, örn vi hade erforderlig controll genom
Publiciteten; men den Publicitet, vi äga, är inskränkt
genom förbehållen rätt för Landtm., äfvensom för Irenne
af Ståndets Ledamöter, att utvisa åhörarne; hvarjemte vi
hafva en särskild föreskrift i Ridd.-Ordn., att Publicitet
kan bifallas eller afslås för hvarje Riksdag. Jag tror, att
tryckningen bör upphöra, men innan jag anser mig kunna
bifalla förslaget derom, begär jag, att R, o. Ad. först
måtte besluta, att protocollet skall tryckas i sin helhet
vid de tillfallen, då åhörarne äro utvisade; ty i annat fall
skulle R. o. Ad. i en framtid kunna komma att stå på
sam
-
Den 4 Februarii f. m.
49
samma punkt som vid 1789 års Riksdag, då R. o. Ad:s
protocoll och beslut blefvo uppfattade och verkställde
tvärtemot hvad Ståndet dicterat. Jag anser således tryckningen
icke böra inskränkas, innan vi erhållit tillfredsställande
controller.
Hr Cederschjöld: Den siste värde talarens tillkännagifvande,
att han icke var tillstädes, då saken förra gången
förevar, har han genom sitt yttrande ytterligare ådagalagt,
då han talat öfver hufvudfrågan, ehuru öfverläggningen
nu endast afser, huruvida densamma snart skall
till afgörande företagas.
Om han för öfrigt täcktes taga kännedom om Constit.-  Utsk.:s förslag och den redaction Stånden godkänt, så skulle
alla hans farhågor helt visst försvinna. Jag anhåller derföre
0111 proposition, att den hvilande grundlags-frågan
snart måtte till afgörande få företagas; och först sedan
grundlags-förändringen blifvit bifallen af alla fyra Stånden
och af Konungen sanctionerad, kan fråga uppstå om sättet,
huru protocollen skola tryckas.
Gr. Cronhjelm: Jag vill blott fästa den siste värde talarens
uppmärksamhet derpå, att om de tre andra Stånden och
Konungen skulle, jemte R. o. Ad., gilla beslutet om protocollens
tryckning i sammandrag, kunde R. o. Ad. vägra
att vid de af mig omnämnda tillfällen låta trycka protocollen
ordagrannt; och då hade frågan blifvit afgjord utan det
correctiv, som bör utgöra vilkoret för förslagets antagande.
Jag har visserligen genomläst detta förslag, men tror, att
enskilde icke skola begagna det dem lemnade tillstånd att
till tryckning utbekomma protocollet, i anseende till den
dermed förenade kostnad.
Hr Lefre'n: Den siste talaren synes mig hafva begått
ett misstag, då han yttrat, att vi hafva rättighet att i
Grund lags-frågor besluta punktvis. Vi måste naturligtvis
helt antaga, eller helt förkasta.
Gr. Cronhjelm: Jag har icke yttrat ett ord af hvad
den siste värde talaren påstått mig hafva sagt.
Hr Lefre'n: Den siste talaren har yttrat farhåga, att
correctivet kunde uteslutas, och sådant tillkännagifver, att
förslaget kunde stympas.
Frih. Boye, Fred.: Det correctiv, Gr. Cronhjelm synes
önska, skulle jag tro redan ligga i orden justerädt sammandrag,
hvaraf följer, att man kan ändra och rätta eller
tillägga, och således tror jag, att vådan icke är så stor,
att man icke skulle få i protocollet uttryckt, hvad man
önskar der infördt.
7
5o
Den 4 Februarii f. m.
Gr. Cronhjelm: Det correctiv, som jag önskat och
som icke finnes i förslaget, består deimti, att, så ofta läktaren
utvisas, bör protocolls-tryckningen ske ordagrannt.
I afseende på hvad den siste Talaren yttrat, får jag
anmärka, att då ett justeradt sammandrag kan vara meleher
mindre fullständigt, lemnar det icke särdeles säkerhet.
Hr Cederschjöld: I anledning af den siste värde
Talarens yttrade farhåga, att Allmänheten icke skulle få
tillräcklig del afR. o. Ad:s förhandlingar vid de tillfällen, då
läktaren blifvit utvisad, får jag förklara, att sådant troligen
aldrig skall komma att äga rum, utom då öfverläggningen
angår Ståndets enskilda oeconomi; och dylika protocoll
äro äfven nu från tryckning undantagna. Dessutom
kan ju den, sorn befarar något missbruk, sjelf begära ut
protocollet till tryckning; och de, som icke anse det vara
värdt tryckningskostnaden, tyckas väl kulina vax-a det förutan.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag tillåter mig
nu att, likasom förra gången då detta ämne förehades,
yttra, det jag anser det alldeles för tidigt att ingå i öfvei-läggning
om protocollens tryckning i justeradt sammandrag,
förr än man känner, huruvida samtlige Stånden
besluta, att sådan tryckning må äga rum. Jag önskar således,
att vi inskränka vår öfverläggning till den framställning,
Landtm, gjort, för att utröna, huruvida R. o.
Ad. åstundar, att den del af föreslagna grundlagsföx-ändi'ingar,
’ hvilken angår berörde tryckning, skall särskildt från
de öfriga företagas.
Gr. Cronhjelm: Hr Cedei-sclijöld har sagt, att läktarens
utvisande skall äga rum, endast då Ståndets oeconomiska
ärenden äro i fi-åga; jag ser icke sådant af 2. och 3.
§§. af tillägget till Oi'dningsStadgan, der det står, att Landtm,
ensam eller trenne af Ståndets Ledamöter kunna utvisa
läktaren. Må vi blott påminna oss 1789 åi-s Riksdag, så
finna vi straxt ett exempel på vådan att icke hafva ett
ordagrannt protocoll. Jag tror visserligen, att ett sådant
exempel icke på längre tid inträffar, men i tidens längd
kan det åtei-komma; och jag hemställer, huruvida man
före 1789, under den så kallade frihetstiden, kunde förmoda
något sådant. Med den siste väi-de Talaren förenar
jag mig,deruti, att jag tror protocollen böra tryckas ordagrannt
till den dag, då Konungen gillar den hvilande
Grundlags §; ty ett beslut om Grundlags-förändring kan
icke hafva retroactiv verkan. Jag tror knappast, att det
kan komma att gälla för innevarande Riksdag. Också tror
jag icke, att något skäl, sorn hindrar tryckningens fortsättande,
blifvit fx-amstäldt under denna discussion; tryckningen
mäste fortgå, tills förslaget blifvit af Konungen antaget.
Den 4 Februarii f. m.
Si
Frih. Boye, Ludv.: Jag vill gerna hos detta ädla
Stånd utveckla, hvad särdeles vigt sorn ligger i Hl- Cederschjölds
mycket riktiga erinran, nemligen, att grunden för
den siste Talarens farhåga aldrig inträffar; ty det är icke
troligt, att Publiken någonsin skall till den grad glömma
sig, att den gifver anledning till dess utvisande, och det
är lika otroligt, att tre Ledamöter, utan anledning, vilja
begära dess utvisande, och ännu mindre troligt, att Landtm,
utan skäl vill begagna sin rätt dertill. Om derföre denna
punkt i stadgan varit nödvändig, skall den dock troligen
aldrig komma att tillämpas.
Frih. Gederström: Under förutsättning att den redaction,
som blifvit tryckt, är ordagrannt riktig, anhåller
jag att få uppläsa Constit.-Utsk:s förslag till förändrad redaction
af första perioden af Riksd.-Ordn:s 5g §, hvilket
lyder sålunda: ”Hvart och ett RiksStånd skall vara med”gifvet
att, på sätt Ståndet lämpligast pröfvar, låta dess
”Protocoll, antingen fullständigt, eller i justeradt sammandrag,
till trycket befordra;” dock icke i någon händelse
på Statens bekostnad, ”äfvensom hvarje enskild må äga
”att, efter derom gjord anmälan, utan hinder eller författare-ansvar,
till trycket utbekomma större eller mindre
”delar af samma Protocoll, med undantag blott af sådant,
”sorn Ståndets enskilda ceconomie beträffar.” Den tryckning,
som sålunda komme att äga rum, vare sig fullständigt
eller i sammandrag, skulle komma att drabba det
Stånd, som derom beslutade; och det är troligt, att Ståndet
skulle undandraga sig en sådan kostnad, emedan den
icke blefve läglig för Ledamöterne. Egentliga föremålet
för öfverläggningen är PresteSt:s förslag att uppskjuta tryckningen;
men jag finner ett sådant uppskof stå i bestämd
motsägelse mot 5g §. Riksd.-Ordn., som innehåller, att ”alla
”hos RiksStånden hällne Protocoll skola, så tidigt ske kan,
"genom trycket utgifvas,” och R. o. Ad. lärer följaktligen
icke göra något afseende på detta förslag. Blifver deremot
nu fråga om Hr Cederschjölds förslag, att det hvilande
Grundlags-förslaget i ämnet måtte företagas, så får jag
förklara, att jag anser det vara af vigt att förkasta den
föreslagna förändringen, helst det icke är genom de personer,
som höra våra öfverläggningar, som Ståndet har
någon garanti för discussionernes riktiga uppfattande. Desse
kunna vara tillstädes, för att höra hvad som sker; men
det är osäkert, huruvida de äro sinnade att genom trycket
offentliggöra discussionen, hvarom Allmänheten således
lätt kan blifva i okunnighet. Läktaren har visserligen
platser, som kunna begagnas af Publicister; men om de
icke komma hit, så finnes ingen garanti för våra förhandlingars
tryckning, då likväl Ståndet och Nationen hafva
rättighet att fordra, att hvad som beslutes icke sker i
hemlighet och icke undanhålles någon, som vill och kan
Den 4 Februarii f. m.
granska det, utan kommer i fullständigt skick till så väl
Allmänheten som öfriga Ståndens kunskap. Det är icke
genom sammandrag en sådan kunskap' kan erhållas, och
den kostnad, som till tryckningen åtgår, stannar dessutom
inom Handtverkare-Classen, som bidrager till Stats-utgifterne,
och går icke till Utländningen. Garantien emot olagligheter
eller omedborgerliga beslut finnes endast i säkerheten,
att ingenting undanhålles Allmänheten. Jag afstyvker
således helt och hållet det på bordet hvilande förslaget
till den grundlagsförändring, Hr Cederschjöld omnämnt,
och hemställer till H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, samt R. o.
Ad., om icke samtliga på bordet hvilande Grundlags-frågor
böra till afgörande företagas efter en utarbetning af
Constit.-Utskottet.
Gr. Cronhjelm: Jag ber få fästa R. o. Ad.:s uppmärksamhet
derpå, att den punkt, som nu är i fråga, eller
den tredje, om uppskof med tryckningen, icke kan grundlagsenlig!
af R. o. Ad. bifallas , hvarföre Landtmrs första
proposition måste blifva till afslag på PresteSt:s begäran i
detta afseende; ty då Grundlagen uttryckligen föreskrifver,
att protocollen skola tryckas, så fort ske kan, måste
tryckningen äfven oförtöfvadt börjas och oafbrutet fortsättas,
intill dess Konungen och Ständerne genom Grundlagsförslagets
antagande, annorlunda beslutat. Jag förmodar,
att, först sedan Landtm, framställt den proposition, jag
föreslagit, Hr Cederschjölds motion kan komma under öfverläggning,
då jag förbehåller mig att få besvara hvad
den värde Talaren anfört. För min del kan jag, i fråga
oin garantier, icke inskränka inig till att vara nöjd med
hvad som blott är troligt. Utgå vi från denna princip,
behöfva vi ingen Grundlag; ty vi kunde inskränka oss
till den förmodan, att det icke är troligt, att Konungen
någonsin vill öfverskrida Grundlagens föreskrifter. Således
kunde man borttaga alla garantier.
Hvad åter Frih. Cederströms yttrande beträffar, att
penningarne icke utgå ur landet, så torde detta skäl lätteligen
förfalla, helst man med samma skäl, utan betänkande,
kunde bifalla alla Statsanslag, till exempel till
krigsmaterielen; ty de gå icke heller ur landet.
Hr von Hartmansdorff: Såsom jag hört H. Ex.
Hr Gr. och Landtnäs proposition, innefattar den alldeles
icke något af hvad man anser grundlagsvidrigt, nemligen,
att uppskof med tryckningen af R. o. Ad:s protocoll skulle
äga rum, utan Hr Gr. och Landtin:s framställning åsyftar
endast att utröna, huruvida R. o. Ad. vill, förrän de öfriga
Grundiags-förslagen inkomma, särskildt företaga det,
som angår protocollens tryckning i sammandrag. Detta
förslag från Constit.-Utsk. är icke det, Frih. Cederström
anfört; ty han har af misstag uppläst det, som Utskottet
Den 4 Fe bru ar ii f. m.
53
först afgaf och som sedermera blef förändradt. Då jag för
en stund sedan hade Constit.-Utsk.:s betänkande i min hand,
Jago der tvenne märken; vid det sednare befanns det.rättade
förslaget, som nu är i fråga, och der talas ej om någon
tryckning på Ståndets bekostnad.
Hr Cederschjöld: Jag är förekommen af den siste
värde Talaren i afseende på rätta redactions-förslaget till
5g §. Riksd.-Ordn. I öfrigt vill jag blott fästa uppmärksamheten
derpå, att närvarande discussion är för tidigt företagen.
Den hade nemligen icke bort äga rftm, förr än
Grundlags-frågan förekommer till afgörande. Frågan är
således nu blott den, om ämnet skall nu snart, eller i
sammanhang med öfrige Grundlags-frågorne, till afgörande
företagas. För min del anser jag frågan ofördröjligen
böra afgöras , icke blott för att kunna minska tryckningskostnaden,
utan äfven för att kunna göra protocollen mera
läsbara. Ty hvartill gagnar det, att hafva stora trafvar
af protocoll, som ingen menniska kan uthärda att
genomläsa.
Frih. Boye, Ludv.: Den siste värde talaren har ganska
riktigt afskiljt frågorne, då han erinrat oss, att vårt
öfverlaggningsämne nu endast är, huruvida frågan bör
snart företagas eller uppskjutas. Deraf följer, att de talare,
som yttrat sig i hufvudsaken, utsträckt sina anföranden
för långt. Jag vill följaktligen icke nu till vederläggning
upptaga, hvad Frih. Cederström anfört om vådan att
trycka protocollen i sammandrag, hvilket ämne jag linner
nu vara främmande för öfverläggningen.
Frih. von Schulzenheim, David: Sedan öfverläggningen
nu blifvit återförd till sitt egentliga föremål,
nemi. Hr Cederschjölds motion, att förslaget till förändring
af 5g § Riksd.-Ordn. snart måtte till afgörande företagas,
får jag till II. R. o. Ad., och särskildt till den värde Motionären,
hemställa, om icke ändamålet lämpligare kumle
vinnas derigenom, att R. o. Ad. anmodade det blifvande
Constit.-Utsk. att skyndsamt inkomma med uppgift på alla
sedan sista Riksdag livilande Grund lags-frågor. En sådan
inmissivering har vid alla föregående Riksdagar blifvit
iakttagen, ehuru något bestämdt härom icke finnes i Riksd.-  Ordn. föreskrifvet, och jag tror den icke vara att betrakta
blott såsom en tom formalitet; ty deri ligger en icke onyttig
controll öfver authenticiteten af de förslag, hvaröfver
R. St. kunna komma att besluta. Flere förslag till Grundlags-förändringar
kunna dessutom stå i ett så omedelbart
sammanhang, att de icke böra fräs hvarandra lösryckas.
Skulle nu dessa ex inciclenti och hvart för sig till afgörande
företagas, utan att vara i ett sammanhang af Constit.-  Utsk. uppgifne, kunde många icke påminna sig, att andra
dermed gemenskap ägande förändringar voro i fråga, hvar
-
54
Den 4 Februarii f. ra.
igenom oredor lätt skulle uppkomma uti besluten. Af
dessa skäl tager jag mig friheten hemställa, om icke Hr
Cederschjöld ville förändra sitt förslag sålunda, att Constit.-  Utsk. måtte anmodas att till Pi. St. skyndsamligen inkomma
med alla sedan sista Riksdag livilande förslag till Grundlags-förändringar,
hvarefter ordningen för deras föredragning
kunde i Talmans-conclaven afgöras.
Frih. Ehrenborgh, Casper Will).: Såsom utsedd
Ledamot i Constit.-Utsk. tror jag mig böra nämna, att det
varit vanligt, att de från föregående Riksdag livilande
Grundlags-förslag blifvit till Stånden öfverlemnade, så fort
de hunnit tryckas. Som R. o. Ad. har flere af Const.-  Utsk:s Ledamöter bland sig nu närvarande, anser jag en
särskild anmodan till Utsk. i detta afseende vara öfverflödig.
För min enskilda del har jag insett nödvändigheten
af att icke fördröja afgifvandet af dessa Förslag, och jag
förmodar, att de öfrige Ledamöterne i Utsk. dela denna
åsigt, samt förnyar derföre min hemställan, huruvida någon
särskild anmodan till Utsk. är behöflig.
Hr Cederschjöld: I anledning af näst den sista
värde Talarens hemställan till mig får jag tillkännagifva,
att jag visserligen icke skulle vara obenägen att medgifva
uppskof med denna frågas företagande, intilldess alla de
livilande Grundlags-frågorna hinna från Const.-Utsk. aflemnas,
om jag ej förutsåge, att en ny discussion då förestode,
huruvida denna Grundlags-fråga då särskildt borde
genast företagas, eller ock alla behandlas i ett sammanhang.
Det är nödvändigt, att denna fråga snart afgöres, såvida
ändamålet dermed icke skall alldeles förfelas; och om jag
kunnat föreställa mig, att min motion skolat föranleda en
så lång discussion, hade jag hellre återhållit densamma;
ty den kommer att i tryckning kosta mer, än den besparing
jag åsyftat. Men lika nödvändigt är det äfven, att
de öfriga Grundlags-förslagen få hvila i det längsta, på
det vederbörande må hinna riktigt begrunda dem och derom
stadga sin opinion, sedan mitt förslag vid sisth Riksdag
icke vann framgång, att de då genast hade bort tryckas
och med allmänna tidningarna utdelas. Det torde derföre
vara bäst, att hellre nu än framdeles besluta om denna
särskilda Grundlags-frågas frånskiljande från de öfriga
och skyndsamma afgörande.
H. Ex. Hr Gr. och Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. biföll, att det sedan sista Riksdag livilande förslag till
förändrad redaction af första perioden i 5g §. Riksd.-Ordn.
skyndsamligen linge för R. o. Ad. föredragas?
Ptopades Ja.
Hr Cederschjöld: Efter det beslut, R. o. Ad. nu
fattat, fa)' jag vördsamt hemställa, om icke, i öfverens
-
Den 4 Februarii f. m.
55
stämfrielse med afsigten med beslutet, nemligen besparing,
hela denna discussion kunde ur protocollet få uttagas.
Frih. Cederström: Med all aktning för den blinda
ifvern att i allt åstadkomma besparingar, anser jag dock
nyttigt, att allmänheten får kännedom om de Talares motiver,
hvilka bestrida inskränkning af tryckningen, äfvensom
af deras, som tillstyrkt förändringen, hvarigenom allmänheten
undandrages tillfälle erfara, hvad sig inom RiksSt.
tilldrager. Jag medger således icke discussior.ens uteslutande
ur protocollet.
Gr. Cronhjelm: Ehuru jag visserligen anser föga
angeläget, att denna discussion står qvar i protocollet, kan
jag likväl för min ringa del icke medgifva, att den derutur
utgår; ty om discussionerne genom acclamation få
uteslutas, blir protocollet af intet värde: och om vi ofta
göra på samma sätt, försvinner den controll, som ligger i
tryckningen. Jag får till Hr Landtm, vördsamt hemställa
om proposition på tredje punkten af Prot.-Utdr., och anser
för min del den böra blifva till afslag.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då ett bifall till
tredje punkten af PresteSt:s Prot.-Utdr. icke lärer vara förenligt
med Itiksd.-Ordn:s föreskrifter, så följer deraf, att
en proposition till afslag derå icke heller kan äga rum;
ty om en sådan proposition af R. o. Ad. besvarades med
nej, skulle ett grundlagsvidrigt beslut kunna blifva fattadt.
Jag hemställer fördenskull, att denna punkt, hvarå någon
proposition hvarken till bifall eller afslag kan framställas,
måtte läggas till handlingarne.
Hr Cederschjöld: Jag instämmer med den siste
värde Talaren deruti, att proposition till afslag icke kan
göras, emedan den möjligen kunde blifva med nej besvarad,
hvarigenom en olaglighet uppkomme. Icke heller kan
proposition göras om denna del af Prot.-Utdr:s läggande
till handlingarne; ty äfven den propositionen skulle
kunna afslås. Då således ingen proposition härom kan
framställas, återstår blott den utvägen, att Hr Landtm,
tillkännager, det saken måste läggas till handlingarae.
Gr. Cronhjelm: Jag förenar mig med den siste värde
Talaren i den mening, att frågan, såsom grundlagsvidrig,
må af sig sjelf förfalla.
Frih. Boye, Ludv.: Jag är förekommen och instämmer
med de siste tvenne Talarne.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att då den
af H. Ex. sednast framställde proposition af R. o. Ad. blifvit
bifallen, ansåg fl. Ex. någon vidare proposition rörande
tredje punkten af PresteSt:s Prot.-Utdr. icke kunna
komma i fråga.
56
Ben 4 Februarii f. m.
Gr. Cronhjelm: Ehuru jag icke hört något klubbslag
efter propositionen, förmodar jag, att den är bifallen,
emedan jag hörde densamma vinna allmänt bifall,
och det är således icke derom jag vill yttra mig, utan öfver
tredje punkten af PresteSt:s förslag, som angår uppskof
med protocolls-tryckningen. Denna punkt måste väl
nu afgöras, och jag får således förnya rein anhållan om
proposition, att denna frågan måtte, såsom stridande med
Grundlagen, af sig sjelf förfalla.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förmälde sig anse, att
då R. o. Ad. bifallit ett skyndsamt upptagande till afgörande
af det sedan sista Riksdag hvilande förslag till förändring
i 59 §. Riksd.-Ordn., all fråga om något beslut
i anledning af tredje punkten i PresteSt:s Prot.-Utdr. borde
förfalla.
Gr. Cronhjelm: Jag förmodar, att den tredje punkten
af PresteSt:s Prot.-Utdr., som innefattar inbjudning
att förena oss om uppskof med protocolls-tryckningen,
måtte fordra någon åtgärd. Landtm, har sjelf förklarat,
att han ville punktvis föredraga Prot.-Utdraget. Tredje
punkten är nu föredragen, och någon åtgärd måste väl
deraf följa; ty Hr Cederschjölds Motion är derifrån alldeles
afskiljd. I protocollet måste finnas uttryckt hvad Ståndet
gjort med tredje punkten, och derföre har jag anhållit
om proposition, att densamma, såsom måhända innefattande
en grundlagsvidrighet, måtte förfalla.
H. Ex. Hr Gr. De Geer, Carl: Då en eller flere
Ledamöter anse den fråga, som förehafves, vara stridande
mot Grundlagen, tror jag rätta sättet för dess afgörande
vara det, att Landtm, ger R. o Ad. tillkänna, huruvida
han anser den stå i strid med Grundlagen eller icke.
I förra fallet kan han icke meddela proposition; men finner
han deremot, att frågan icke strider mot Grundlagen,
kan han göra proposition till bifall eller afslag. Jag får
således ödmjukast anhålla, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes
låta oss veta sin tanka i ämnet; ty derpå beror hela frågans
behandling.
IL Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att II. Ex.,
i anledning af de tvenne sista Talarnes framställningar och
i fullkomlig öfverensstämmelse med hvad IL Ex. Hr Gr.
De Geer anfört, ansåg sig numera böra, rörande den i
PresteSt:s Prot.-Utdr. förekommande fråga om uppskof med
Ståndsprotocollens tryckning, gifva sin åsigt tillkänna,
hvilken vore, att då 5g §. Riksd.-Ordn. innehåller, det
alla hos RiksSt. hållna protocoll skola, så tidigt
ske kan, genom trycket utgifvas, II. Ex.
an
-
Dc n 4 Februarii f. ra.
57
ansåg sig iclte kunna till R. o. Ad. framställa någon proposition,
ledande till uppskof med denna tryckning.
R. o. Ad. hördes häruti instämma.
Hvad angick den fjerde punkten af PresteStts Prot.-  TJtdr., ansåg H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, den innehålla
trenne frågor af olika beskaffenhet. Den första, angående
beloppet af allöningen för Ståndens och Utskottens Cancellier,
vore af allmän beskaffenhet, och kunde således ej
utan remiss afgöras, hvarföre H. Ex. hemställde, att den
måtte lill SlatsUtsk. remitteras.
Bifölls.
Beträffande åter den andra frågan, som i samma punkt
förekom , eller antalet af Utskotts-Cancelliernas personal,
förklarade II. Ex., att då 24 §. Riksd.-Ordn. bestämmer
antalet af Utskottens Betjening och åtRiksSt. öfverlemnar
att under Riksdagens lopp besluta, om någon
tillökning deraf finnes nödig, kunde ingen förutgående åtgärd
i detta afseende vidtagas.
Hvad åter angick den tredje frågan, som uti förevarande
punkt förekom, eller antalet af den Betjening hvarje
Stånd för sitt Cancelli finner behöflig, fann IL Ex.
den vara af enskild natur och således kunna af R. o. Ad.,
hvad dess Cancelli angår, enskildt afgöras; och på det
att R. o. Ad. måtte blifva i tillfälle att noggrannare bedöma
denna fråga, befallde H. Ex. undertecknad Ridd.-  Secreteräre att uppgifva, huru Budd.-Cancelliet, hvilket vid
denna, såsom vid föregående Riksdagar, blifvit af Ridd.-  Direct. organiseradt, är sammansatt.
Undertecknad Ridd.-Secreterare: Enligt II. Ex.
Hr Gr. o. Landtmts befallning får jag äran för II. o. Ad.
uppgifva, huru Ridd.-Cancelliet, enligt Ridd -Directts förordnande,
blifvit organiseradt. Vid sista Riksdagen bestämdes
åt Ridd.-Cancelliet 12 arfvoden, 6 till högre och
6 till lägre belopp; och som man vid sagde Riksdag erfarit,
att den personal, som då fanns, på intet sätt var öfverflödig,
ansåg Ridd.-Direct. nödigt att för innevarande
Riksdag, utom de Ordinarie Cancellisterne, hvilka åtnjuta
den ena ett högre och den andra ett lägre arfvode, antaga
io Cancellister, nemligen 5 med högre och 5 med
lägre arfvoden. Af de Cancellister, som erhålla högre arfvoden,
alternera 4 v>d protocollet, hvarvid under sista
Riksdagen användes 6. Den femte förer Registraturet, upprättar
bordlistorna samt biträder Secreteraren vid omsorgen
om tryckningen af protocollen. Sålunda återstå icke
mera än 5 personer för den egentliga renskrifningen samt
öfriga Cancelli-göromål, och detta antal är, åtminstone enligt
min tanke, icke öfverflödigt.
1 H. B
58
Den 4 Februarii f. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. biföll, att det förblifver vid den af Ridd.-Direct. för
innevarande Riksdag uppgjorda organisation af Ridd.-Cancelliet.
Bifölls.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att en af
Ståndets Ledamöter, Hr Öfversten af Forsell, till H. Ex.
aflemnat ett antal billetter till den offentliga sammankomst,
Stockholms Nykterhets-Förening i morgon kommer
att hålla å Stora Börssalen, och anmodade de af Ridd. o.
Ad:s Ledamöter, hvilka åstundade bevista nämnde sammankomst,
alt hos Ridd.-Fiscalen uttaga billetter dertill.
Hr Rothoff, Birger Fredr., hade inlemnat följande,
som upplästes:
Då mig icke är möjligt medhinna att vara Ledamot
uti LagUtsk., nödgas jag undanbedja och afsäga mig detta
dyrbara förtroende.
Frih. Boye, Ludv., uppläste följande: Till Nationens
fordringar af denna Riksdag hörer en förändrad författning,
angående husbehofs-brännvinsbränningen , och jag
begagnar min motionsrätt, då jag vördsamt föreslår de förändringar,
som jag anser nödvändiga.
Den nya författningen måste, som mig synes, äga
irenne ändamål att uppfylla. Det första, att den allmänt
öfverklagade fylleri-lasten må tillbakahållas; det andra, att
jordbrukaren likväl ej må sakna den fördel för sin ladugård,
som husbehofs-brännvinsbränningen kan gifva, och
det tredje, att de beklagansvärda missbruk af författningen
må upphöra, som i flera landsorter ägt rum och hvarigenom
den enfaldige allmogen blifvit lidande, endast i följd
af den nuvarande författningens brister.
Till de båda första ändamålens förenande gifves, efter
min tanka, intet annat medel, än att brännvinet bringas
till en sådan dyrhet i pris, att varans brottsliga begagnande
af sjelfva dyrheten förhindras; och dertill återfinner
jag icke andra utvägar, än dels att brännvinstillverkningen
ansenligen förminskas, och dels att beskattningen
derå ansenligen förökas. Men som dessa utvägar äro af
natur, att, om dexalItför långt utsträckas, verka till hinder
för det andra af förenämnde ändamål, d. v. s. jordbrukarens
angelägna fördel för sin ladugård, så blir nödigt,
både att tillverkningen blir afpassad efter jordbrukarens
skäliga behof, och äfven att beskattningen ej blir
allt för hög, eller för de små pannorna sådan, att hos
den fattigare delen af jordbrukare den olyck liga tanka kunde
uppstå, att lagstiftaren velat, på de faltigares bekostnad,
gynna med större fördelar de förmögnare.
Den 4 Februarii f. m.
De förändringar, som brännvins-författningen vid hvarje
Riksdag undergått och som alltför ofta återkommit, hafva
lemnat en allmän erfarenhet derom , att de någongång varit
nyttigare för kopparslagaren, än för jordbrukaren, samt
åstadkommit en osäkerhet i företag, som föranledt missnöje.
Af sådan anledning föres jag till,den önskan, att
ännu ett fjerde ändamål må kunna förenas med de trenne
förenämnde, det nemligen, att andra, än högst nödvändiga,
förändringar må vid denna Riksdag uteblifva.
Angående grunderna för beskattningens bestämmande
hafva flera meningar framstått. Efter fyra års erfarenhet,
har man ändtligen funnit det felaktiga i en beskattningsgrund,
hvilande på tillverkarens egen uppgift, omöjlig att
controllera, och sålunda af natur att gifva särskild fördel
åt oredligheten och sveket; och allmänheten fordrar nu,
såsom en Ständernes moraliska förbindelse, att den vid sista
Riksdag antagna skillings-afgiften må vid denna upphöra.
Man har föreslagit, att här, som i andra länder,
tillmäskningskärlen, men icke pannerymden, kunde antagas
till grund för beskattningen; och man har också fallit
på den tanka, att då pannerymden utgjorde grunden,
borde beskattningen beräknas efter den högsta tillverkning,
som kunde, på den tillåtna tiden, åstadkommas. Det bristfälliga
i båda dessa förslag visar sig lätt, då man, hvad
det förra angar, besinnar, att i de länder, der tillmäskningskärlens
rymd utgör beskattningsgrund, är tillverkningen
ställd på en stor fabriksfot, der tillmäskningskärlen
äro inbyggda och så stora, att de ej kunna ombytas, hvaraf
också följer, att stämplingens controll är osviklig, då
deremot i Sverige till de små pannorna, hvilka utgöra den
stora massan, brukas blott små tillmäskningskärl, alltid
ombytliga, och således ingen möjlig controll underkastade;
och hvad åter beträffar det sednare förslaget, att det skulle
i sin påföljd verka gynnsamt för den rika, men förtryckande
för den fattiga. Att under bränningstiden öfvergifva
alla andra jordbrukets sysselsättningar, för att hålla
brännvinspannan ständigt kokande, öfverensstämmer icke
med den fattigare jordbrukarens förmåga, och han skulle
således af detta oskäliga tvång utestängas från brännvinsbränningens
begagnande, då deremot den större och förmögnare
jordbrukaren, som ägde lätt tillgång till spannmål
att bränna och hade råd att hålla ständiga vårdare
åt brännvinspannan, skulle draga särskild fördel just deraf,
att de fattige voro uteslutne. Jag ogillar dessa förslag och
begär, att vår nya författning må gifva följande stadganden,
nemligen:
1:0 Att bränningstiden må inskränkas till fyra månader
om året, hvaraf 6 veckor om hösten, räknade från
d. i JNfov. till d. 16 Dec., och tio veckor om våren, räknade
ifrån d. i4 Mars till den sista Maj, samt att, då en
Den 4 Fcbruarii f. m.
blott partiel missväxt inträffar, bränni ngsrätligheten icke
ma betagas de provinser, hvilkas aflägsna läge från missväxtorten
lägger hinder i vägen för undsättning derifrån.
2:0 Att pannerymden må, såsom hittills samt i enahanda
proportion, rätta sig efter fastighetsvärdet; men att
det orättvisa och monopoliska undantag må upphöra, som
nu är de pistoriska pannorna fprunnadt, nemligen att tillverka
tre till fyra gångor mera brännvin, än med andra
vanliga pannor är tillåtet, samt att följaktligen de pistoriska
pannorna må nedflyttas till sådan pannerymd, att
med dem en högre tillverkning ej må kunna åstadkommas,
än den som kan uppnås med en vanlig panna af sådan
rymd, som fastighetsvärdet medgifver. Man har, till ensidigt
beskydd åt berörde undantag, föreburit, att beskattningen
varit proportionaliter större, samt att tillåtelsen
att begagna sådana verk varit lika gällande för alla; men
då man besinnar, att inskränknings-principen står i första
rummet af ändamålets fordringar, och alltså måste gälla
mera än partiella inkomstberäkningar, samt alt det är
blott den större och förmögnare Possessionaten, som förmår
anlägga sådana verk, så synes icke, hvarken den högre
beskattningen, eller åberopandet af en så beskaffad
lika rätt för alla, göra tillfyllest att betacka undantagets
fel och brister.
3:o Att allt missbruk af de Skottska pannornas begagnande
må likaledes förekommas.
4:o Att den så kallade skillingsafgiften upphör; men
att pannerymds-beskattningen sålunda förhöjes, att pannor
intill 3o kannor betala hädanefter dubbelt mera än
hittills; att pannor derifrån till 60 kannor erlägga afgiften
tre gånger större än hittills, samt att pannor derifrån till
go kannor utgöra den fyra gånger större än hittills.
5:o Att af den förhöjda skatt, som sålunda tillkommer,
det må vara Konungens Befallndifde i hvarje Län
tillåtet att innehålla ett till tvåtusen R:dr B:co, att användas
till gratificationer åt dem af Kronobetjeningen, som
under årets lopp ådagalagt ett utmärkt nit emot lönnbränning
och lönnkrogar, samt att af samma medel en
summa af 5ooo R:dr B:co må öfverlcmnas till Tull-Directionen,
att användas till gratificationer åt dem af Tullbetjeningen,
som utmärkt sig genom nit emot utländskt brännvins
insmuglande i Riket. Jag förutser, att emot detta
nya anslag kan och skall troligen mycket invändas; men
jag tror dock, att dess antagande, på försök, intill nästa
Riksdag skulle lemna allmänt goda följder.
6:0 Att den nya författningen må, såväl i förbrytelsernas
upptagande som i bestraffningarnas bestämmande,
vittna om mera omsorg för allmän rättvisa, än vår nuvarande
brännvinsbrännings-författning innebär, så att det
må blifva de verkliga brotten, men icke allmogens enfald,
De n 4 Februarii f. m.
61
som bestraffas. Till förbrytelse, förtjent af allvarsammare
bestraffning, än den sorn ar fästad vid lönnkrögeri, anser
jag den osed böra antagas, som nu blifvit alltför allmän,
den nemligen, att uti handelsbodar i landsorterna brännvin
hålles till salu eller, underföregifven köpskål, utdelas.
Jag begär att denna motion må till behörigt Utskott
remitteras.
Lades på bordet.
Föredrogs det sedan sista Riksdag livilande förslag till
förändrad redaction af första perioden i 5g §. Riksd.-  Ordn., samt i sammanhang dermed till en förändring i
2 §. 4 morn. af TryckfrihetsFörordningen.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: På det ingen må
äga anledning att beklaga sig öfver okunnighet om innehållet
af förslaget, anhåller jag, att denna fråga må få
hvila på bordet till nästa plenum, samt att redactions-förslaget
emedlertid må tryckas och i nästa plenum utdelas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, förenade sig med
Hr Cederschjöld.
Hr Rosenblad, Bernh., uppläste följande:
Enligt tillstyrkan af Directionen öfver BancoDiscontverket
hafva, i afseende på dess allmänna lånerörelse, BancoFullmägtige
stadgat en ny ordning för expedition, bokföring
och redovisning, en ordning, som hufvudsakligen är
grundad på det förträffliga formulär, hvilket, utarbetadt
af Bankens Ombud vid LåneContoret i Götheborg, Kamereraren
Walmo, antogs för LåneContoren, och sorn i sannius,
j klarhet och fullständighet äger ett afgjordt företräde
för hvad som förut varit. Då Verkets bästa fordrar,
att bibehållandet af denna ordning, säkraste garantien emot
återkomsten af fordna missbruk, icke göres beroende af
tillfälliga voteringar inom Styrelsen, får jag vördsamt föreslå,
att nämnde Ordning (eller det så kallade Reglementet
för inre styrelsen och förvaltningen af BancoDiscontVerket
i dess närvarande skick) måtte intagas antingen i
BancoReglementet eller i det särskilda Reglementet för
Discont Verket, om något sådant kommer att upprättas;
dock utan hinder för DiscontStyrelsen att, i afseende på
göromålens fördelning, vidtaga de jemkningar, som omständigheterna
kunna påkalla.
Tillika får jag föreslå, att samma ordning , i allt hvad
som finner tillämpning på den med BancoDiscont-Verkét
förenade s. k. HandelsDisconten, måtte vid densamma införas.
De mot LåneContoret i Malmö anställda rättegångar
af diverse gäklenärer, för hvilka f. d. Kamereraren Lind
-
62
Den 4 Febrnarii f. m.
stedt, förskingrat de beviljade lånemedlen, hafva Föranledt
flerfaldiga öfverläggningar och förslag om sättet att för
Discont Verken för framtiden förekomma sådana förluster.
De beslut; som i anledning häraf inom BancoDisconten och
den dermed förenade HandelsDisconten blifvit tagna, inhemtas
af deras protocoll. Jag får vördsamt föreslå, att
vid båda dessa Verk reversalerne, i likhet med hvad som
redan är antaget vid Malmö och, om jag ej irrar mig, äfven
vid Götheborgs LåneContor, må förses med fullmagt
för inlenmarne af ansökningar till nya lån att lyfta dessa
(då ej låntagaren sjelf är inlemnare); äfvensom att vid
HandelsDisconten intet beviljadt lån må utlemnas utan mot
inlemnarens qvitto, såsom redan är stadgadt i afseende på
BancoDiscontens vanliga rörelse.
Lades på bordet.
Hr Rosenblad, Bernh., anförde skriftligen: Jag
får vördsamt föreslå, att Bankens och dess DiscontVerks
räkenskaper måtte, från och med för år i835 förde förra
och från och med för innevarande år för de sednare, underkastas
K. Kammar Rättens granskning, under samma vilkor,
förbehåll och tjenstemännen, för stadfästade anmärkningar
till ersättning, beviljade procent, som äga rum i
afseende på StatsVerket. .
Jag får likaledes föreslå, att RiksgäldsContorets räkenskaper
från och med för år i835 under samma vilkor och
förbehåll måtte öfverlemnas åt K. KammarRättens granskning.
Hr Rosenblad tilläde muntligen: Utan att vilja ingå
i undersökning om orsakerna till denna min mening,
vill jag, såsom exempel på huru ofullständig och oriktig
den hittills varande DiscontRevisionen är, hvilken jag föreslagit
att på KammarRätten öfverllyttas, hafva äran anföra,
att, ehuru den- varit sammansatt af skickliga och
noggranna personer, har likväl en balance funnits för åren
i83o, 1831 och i83a, som vid dessa års Revisioner icke
blifvit upptäckt.
Lades på bordet.
Hr R o sen b 1 a d, B e r n h., uppläste följande: Sedan från
Thronen uttalade, sannt Konungsliga ord gifvit Svenska Folket
det hopp, att alla bemödanden mot införandet af ett bestämdt
och orubbligt myntvärde hädanefter skola blifva vannrägtiga,
och då således tidpunkten tyckes vara inne, att
uppgöra och framlägga en riktig Statsbudget, samt Folkets
ombud dervid både sjelfve behöfva och äro Nationen skyldige
kännedomen af alla de upplysningar, som afse detta
vigtiga ämne, så får jag vördsamt föreslå: ”att H. Stats”Utsk.
måtte låta upprätta fullständiga tabeller öfver Rikets
Utgifter under särskilda hufvudföremål för åren 1778—
Deli 7 Fcbruarii f. m.
63
”1787, samt i8o4 och 1807, såväl för hvad som utgått
”i ordinarie som extra-ordinarie väg, hvarvid, till ledning
”för jemförelsen, noga bör utmärkas, hvad som beräknas
”efter Kronovärdi eller Statspris.”
Lades på bordet.
II. It. o. Ad. åtskiljdes kl. half till 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 7 Februarii 1834-
Plenum kl. 10 f. 111.
Justerades tvenne Prot.-Utdrag, innefattande It. o.
Ad:s den 4 dennes fattade beslut.
Upplästes till justering följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos II. R. o. Ad. vid
Urtima Riksdagen i Stockholm den 4 Febr. 1834-
S. D. Vid förnyad föredragning af Högv. PresteSt:s
den i dennes på bordet lagde Prot.-Utdr. af den 21 sisth
Januarii, hvaruti Ståndet inbjudit sina MedStänder att med
detsamma instämma uti åtskilliga af Ståndet yttrade önskningar
i afseende på medel att tillvägabringa minskning uti
en del Riksdagskostnader, stadnade R. o. Ad. uti följande
beslut:
1:0 att till StatsUtsk. remittera såväl den väckta frågan
om en fullt anständig ersättning ät Talmännen för egna
Riksdags-kostnader, samt befrielse för dem från all representation
genom måltider, som frågorna oin minskning i de
dryga kluhbkostnaderna och i ailöningen för Ståndens och
Utskottens Cancellier;
2:0 att afsäga sig, för sin del, alla representationsmåltider
hos Landtmarskalken.
3:o att, då 24 §. Riksd.-Ordn. bestämmer antalet af
Utskottens Betjening och ät RiksStånd. öfverlemnar att under
Riksdagens lopp besluta, om någon tillökning deruti
finnes nödig, ingen förutgående åtgärd i detta afseende kan
vidtagas;
4:o att någon minskning i den för R. o. Ad. redan
antagna Cancelli-personal icke kan göras;
5:o alt skyndsamligen till afgörande företaga det sedan
sista Riksdag hvilande förslag till ändring afforsla punkten
i 59 §. Riksd.-Ordn.; men att, till följd af samma §:s
nuvarande ordalydelse, R. o. Ad. ej kan fatta något beslut
om uppskof med Stånds-protocollens tryckning.
Ut supra..
64
Den 7 F c b r u a r i i f. m.
Frih. Boye, Ludv.: I den punkt af justerade Prot.-  Utdr., sorn handlar om remiss af frågan rörande klubbkostnaderna,
har ordet ”dryga,” som mig synes, onödigt
influtit framför ordet ”kostnader,” hvilket jag derföre begär
måtte utgå. Det tillhör Utsk. att först bestämma, huruvida
dessa kostnader äro dryga; ty annars har man på
förhand gifvit en vink 0111 sättet, hvarpå man önskar frågans
afgörande.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag tyckte mig
höra i Prot.-Utdraget ordet ’J representations - maltider “
och får dervid anmärka, att, såsom jag vill minnas, det
endast var middagsmåltider hos Landtm., som lt. o. Ad.
beslöt att afsäga sig.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag anser ordet ”dryga”
rätteligen hafva i Prot.-Utdr. influtit, emedan hela meningen
rörande Klubb-kostnaden är, efter hvad mig synes,
som sig vederhör, ordagrannt hemtad från PresteSt:s Prot.-  Utdr. i ämnet.
Frih. Boye: Jag är väl motsagd, men anser mig ej
vederlagd af den siste talaren. Jag bestrider derföre, att
ordet ”dryga” nu vid remissen må inflyta, emedan det uppenbart
vore att gifva StatsUtsk. en vink örn lt. o. Ad:s
opinion i frågan; och jag begär således, att blott ordet
kostnader må i Prot.-Utd. intagas. Det må sedan bero
af StatsUtsk. att bestämma, om de äro dryga eller icke.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Som det onekligen tillkommer
It. o. Ad. att sjelf bedöma, om ifrågavarande kostnader
böra anses som dryga, och PresteSt:s Prot.-Utdr. bestämdt
upptager detta ord, tror jag, att det bör qvarstå.
Hvad åter Hr Cederschjölds anmärkning beträffar, hemställer
jag, om icke R. o. Ad:s beslut var sådant, som det
i Prot.-Utdraget blifvit uppfattadt, eller att R. o. Ad. afsade
sig alla måltider hos sin Landtmarskalk.
Undertecknad Ridd.-Secreterare: Då discussion
uppstått om det till justering uppläste Prot.-Utdr., anser
jag mig böra redogöra för dess uppställning. I afseende
pä ordet ”dryga” framför kostnader, får jag således äran
tillkännagifva, att det, på sält redan är anmärkt, blilvit
intaget blott såsom citation ur PresteSt:s Prot.-Utdr. och
jemväl var, på enahanda sätt, intaget i den proposition af
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., som af R. o. Ad. blilvit bifallen.
Hvad åter ordet ”representations-måltider” angår, så
var detta likaledes intaget i den framställda propositionen
och har på sådan grund influtit i Prot.-Utdraget; men då
fråga sedan uppstod, huruvida Landtm:s-soireerne deruti
voro inbegripne, tillkännagaf H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
att de, såsom hörande till Klubb-kostnaderna, innefattade
' ett
Den 7 Februarii f. tn.
65
ett särskildt ämne, hvilket ock af R. o. Ad. remitterades
till StatsUtskottet.
Fr. Boye: Jag ber att få fästa uppmärksamheten derpå,
att PresteSt:s intention varit en inbjudning till R. o.
Ad. att antaga eller icke antaga dess förslag, och ingen
fråga kan uppstå om Ståndets rätt att deröfver besluta,
på sätt godt synes; men då R. o. Ad. bestämt sig att, innan
beslut fattas, först höra StatsUtsk., hemställer jag,
huruvida det är lämpligt att på förhand meddela ett yttrande,
hvilket, betraktadt såsom lemnadt af hela Ståndet,
skulle med skäl kunna af Utsk. anses såsom ett återtagande
af remissen dit.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. behagade gilla det till justering uppläste Prot.-Utdrag.
Bifölls.
Justerades pieni-protocollen för den 2g,‘_|;3o och 3i
sisth Januarii samt för den i dennes.
Gr. Lewenhaupt, Patrik Adolph, uppläste följande:
Vid
sisth Riksdag behagade H. M. Konungen i Nåder
föreslå R. St. att öka löningsstaten vid Kongl. Hallands
Infanteri-Bataillon med ett årligt anslag af 2,5o6 R:r 32
sk. B:co, ej för att förhöja Befälets löner, men för att med
Befäl för tvenne Compagnier öka det otillräckliga antal af
Officerare och Underofficerare, som finnes på Stat till exercerande
af Hallands Beväringsmanskap; men R. St. funno
då ej för godt att medgifva detsamma, förmodligen af
den orsak, att de mindre detaillerne, som utvisa, att detta,
i jemförelse med den deraf följande nytta, mindre betydliga
anslag verkligen af nödvändigheten är påkalladt, ej
vid tillfället blefvo specielt anförda; dock får jag härvid
anmärka, att anslaget då af tvenne Stånd (om jag ej bedrager
mig, af Preste- och BorgareStånden) beviljades.
Jag anser nu som min pligt, ej allenast såsom Chef
för Hallands Bataillon, utan äfven af enskild öfvertygelse,
grundad på närmare kännedom om förhållandet, att på
det nogaste anföra de omständigheter, som så högt påkalla
beviljandet af detta anslag.
Hallands Bataillon äger för närvarande på Stat endast
rj Officers-löner, inberäknad BataillonsChefens, samt/jiUnderOffieers-löner,
och löningsstaten för detta Befäl utgör
en summa, stor 3,56o R:dr B:co. Beviljas det nu begärda
anslaget, komma vid Bataillonen att finnas i3 Officersoch
8 UnderOfficers-löner, och löningsstaten för detta Befäl
att, i ett för allt, gå till 6,o66 R:dr 32 sk. B:co. För
att nu bevisa nödvändigheten af detta ökade Befäl, får jag
i H. 9
66
Den 7 F e b r u a r i i f. m.
nämna, det hvarje Class af Hallands Läns hela Beväring
vanligen utgör 6 ä 700 man. Det är sannt, att en del
och till och med öfver hälften af denna styrka de sednare
åren valt att tjena till sjös; men som orsaken härtill varit,
att Hallands Sjöbeväring hittills sluppit all slags exercis,
kan med säkerhet antagas, att, så snart någon exercis eller
annan commeridering för Sjöbeväringen inträffar, hvilket
troligen med första lärer ske, kommer den ej alt framdeles
öfverstiga en tredjedel af hela Beväringens styrka, och
Landtbeväringen således att årligen uppgå till minst zjoo man.
Då nu ej allenast behofvet, utan äfven de för Bevärings-exereisen
i Nåder utfärdade GeneralOrdres för ett BeväringsCompagni
af 100 man anbefalla 3 Officerare och 4
Underofficerare, öberäknadt nödigt antal Corporaler, finner
man, att det nu vid Bataillonen befintliga Befäl på
Stat ej ens är tillräckligt för 200 man, eller för hälften
af ofvannämnde Beväringsstyrka. För att fylla denna brist,
liar till Hallands Beväringsmanskaps möten hittills årligen
blifvit commenderadt nödigt Befäl af Kongl. Elfsborgs Regemente,
emot skjuts till och ifrån samt tractamente under
mötet, hvilken kostnad, efter medeltal för de sednaste
5 åren, för Officerare och Underofficerare utgjort omkring
200 R:dr B:co om året.
I anseende till det ringa antalet Befäl vid Bataillonen,
som gjort det omöjligt att utom i förening med en annan
Corps hålla Befälsmöten, har Bataillonen hittills haft dessa
möten gemensamt med Kongl. Elfsborgs Regrte, hvadan
Befälet, enär nämnde Reg:tes mötesplats är belägen långt
utom Bataillonens stånd, åtnjutit skjuts och tractamente
under resan till och ifrån Refälsmötena, hvilken kostnad,
efter medelberäkning för de sednaste 5 åren, gått till 35o
R:dr B:co. Denna summa tillika med ofvannämnde 160
R:dr för nödigt Befäl af Kongl. Elfsborgs Reg:te till Bevärings-exercicen,
eller sammanlagdt 600 R:dr B:co, komma
naturligtvis att försvinna, om det begärda anslaget beviljas;
äfvensom, i sådan händelse, tvenne från Konungens
f. d. Eget värfvade Reg:te på Bataillonen transporterade
Capitainer, hvilka nu tillgodonjuta deras vid samma Reg:te
innehafda Lieutenants-löner, tillsammans utgörande omkring
1000 R:dr B:co, troligen blifva transporterade till de tvenne
nya Capitaines-lönerna vid Bataillonen, och i följd deraf
nyssberörde 1000 R:dr genast återfalla till StatsCassan,
eller till de ändamål, hvartill de äro afsedde. Häraf synes,
att det begärda anslaget af 2,5o6 R:dr 32 sk. B:co,
som ej lärer kunna anses betydligt, då dermed skall aflönas
nödigt Befäl för tvenne Compagnier, i sjelfva verket
kommer att utgå till vida mindre belopp och ej torde kunna
jemföras med den deraf påräknade nytta.
Det är en skyldighet af mig, såsom sjelf Representant
vid denna Riksdag, att ej öfverdrifva behofvet af ytterli
-
Den 7 Feberuarii f. m.
67
gare anslag; men för att styrka, att det redan anförda beliofvet
i afseende på Hallands Bataillon ej är öfverdrifvet,
utan snarare motsatsen, får jag anföra, att, om ock det
nu begärda anslaget beviljas, nämnde Bataillon likväl är f
saknad af flera förmåner, som tillhöra organisationen af
öfriga Corpser inom Armeen. Vid Hallands Bataillon finnes
ej lön på stat, hvarken för Regtts-skrifvare, Adjutant
eller Reg:ts-qvartermästare, utan har OfficersCorpsen af
sina knappa lönetillgångar årligen sammanskjutit ett, i förhållande
till dem, drygt arfvode till den Officer af Bataillonen,
som åtagit sig dessa tjenste befattningar, emedan,
enligt K. M:s anbefallda TjenstgöringsReglemente för Armeen,
Chefen ej äger rättighet att till Reg:ts-qvartermästare
commendera någon Officer utan dess samtycke; och
hvem vill väl för intet åtaga sig en ansvarsfull post med
årlig uppbörd och redovisning för omkring 6,000 R:dr B:co,
särdeles då densamma fordrar en bestämd vistelseort, och
dessutom medför skyldigheten att ständigt vara i tjenstgöring.
Om åter Befälet ökas, blir naturligtvis detta sammanskott,
som då repartiseras på flere, ej så oneröst.
Jag har nu framställt de omständigheter, som i materielt
hänseende påkalla det begärda anslaget till Hallands
Bataillon; men äfven i moraliskt hänseende saknas ej giltiga
anledningar dertill. En hvar, och särdeles hvarje militär,
lärer säkert medgifva svårigheten, om ej omöjligheten,
alt bilda någon verklig enighet och esprit inom en
Corps, som vid hvarje tillfälle, då den samlas, alltid är
underkastad nödvändigheten att tjenstgöra tillsammans med
främmande Befäl. Denna enighet, esprjt och täflan kamrater
emellan är likväl hvad som hittills utgjort en af
grundpelarne för militärisk duglighet. Vinnes det ändamål,
jag genom detta anförande eftersträfva!-, så beredes
tillfälle för Hallands Batalion, ej allenast att på egen mötesplats
och utan behof af tillökning med främmande Befäl
förrätta sina vapenöfningar, utan äfven att småningom
kunna närma sig till en ändamålsenlig organisation,
hvilken under närvarande omständigheter ej ens lönar mödan
att tänka på.
Då ingen Landtmilitär finnes längs liela Halländska
kusten, är det troligt, att, i händelse af elt fredsbrott,
Hallands Bataillon blir af de första, åtminstone bland Beväringen,
sorn få den hedern att gripa till vapen för Fosterlandet.
Med glädje skall denna Corps, i likhet med
hvarje Svensk medborgare, för detsamma offra sitt blod,
om ock intet anslag beviljas; men att man ej förgäfves
åkallar Sveriges Ridderskaps och öfrige Representanters biträde,
då verkligt behof gör det till en nödvändighet, är
och blir mitt hopp.
Om remiss af detta anförande till StatsUtsk. får jag
ödmjukast anhålla.
Begärdes på bordet.
68
Den 7 Februarii f. m.
Hr von Heyne, Georg: Jag har dröjt till detta
Plenum att afsäga mig min plats såsom UtskottsLedamot,
och anhåller att nu i korthet få utveckla motiverna för
denna min åtgärd. Då detta Plenum är det sista, hvaruti
en sådan afsägelse, med bibehållande af Riksdagsmannarätten,
utan särskild pröfning af R. o. Ad., kan ske, och
då R. o. Ad:s förtroende vid trenne Riksdagar, att utse
mig till UtskottsLedamot, gifvit R. o. Ad. grundadt anspråk
på beredvillighet å min sida att använda min ännu
återstående förmåga till att vara nyttig, har jag dröjt,
för alt noga öfverlägga saken med mig sjelf. Men då jag
icke innehaft någon civil embetsmannabefattning, utan varit
militär, och således finnér mig i saknad af de insigter
och kunskaper, som, både i civilt och juridiskt hänseende,
erfordras, för att bedöma Konungens Rådgifvares handlingssätt
och åtgärder , har detta, jemte önskan att för enskilda
ekonomiska angelägenheter, vid utöfningen af min
Riksdagsmannarätt, vara oberoende af en plats inom Utskotten,
varit orsaken, hvarföre jag ansett mig nu böra
afsäga mig min ej-hållna plats i Constit.-Utskottet.
Å nyo föredrogs Frih. Boyes, Ludv., den 4 dennes på
hordet lagde motion, innehållande förslag till förändrade
stadganden om HusbehofsBrännvinsbränningen.
Hr Montgomerie, Gust., anhöll, att denna motion
ytterligare måtte få hvila på bordet.
Hrr Rothlieb, Axel Fredrik, samt Carleson,
Jacob Edvard, förenade sig med Hr Montgomerie.
Frih. Toll, Gust. Philip, hade inlemnat ett så lydande
Memorial:
Ehuru jag ej befinner mig bland dem, som anse Husbehofsbrännvinsbränningen
för oundgänglig, och önskade att
det komme derhän, att så väl varan som dess tillverkning
vöre för alla tider bannlyste från Nationen,
kan jag dock ej neka den obestridliga sanning, att alla sådana
förändringar uti gällande författningar, som på en gång
rubba de efter samma författningar lämpade enskilda företag,
åstadkomma bekymmer och förluster. Jag tilltror
mig icke bedöma de af Frih. Boye uppgifna grunder för
af honom föreslagna förändringar i beskattningen å brännvinsbränningen,
men anser mig böra högeligen instämma
uti hans yttrade Önskan, att, ehvad författning för brännvinsbränningens
fortfarande än må varda beslutad, ali våda
af obestämda föreskrifter, så vidt möjligt är, må
undanrödjas. — Orden ”att innehafvare af gammal
redskap skall hafva den förseglad, eller på
annat sätt gjord obrukbar till brännvinsbränning,
innefatta ett öfverlåtande till hvars och ens omdö
-
\
Den 7 Februarii f. m.
69
me, huru oell på hvad sätt man sjelf vill göra den obrukbar.
Om det icke skedt enligt åklagarens sätt att bedöma,
lemnäs honom uti en annan föreskrift (hvilken likvist
afser sådan redskap, som möjligen framdeles kan blifva
till brännvinsbränning anmäld, den nemi. om pannor med
fast bröst) en gifven rätt att åtala. Enligt denna föreskrift
confisceras den gamla redskapen, emedan figuren
deraf visar fast bröst, och ägaren ådrager sig lika ansvar
för det han äger dessa gamla kopparkärl, hvilka han vet
vara oanvändbara och obegagnade, som den, hvilken nyttjar
oloflig redskap till brännvinsbränning, hvaraf den moraliska
verkan är sårande och våld för begreppet om sann
rättvisa. Närmare bevis i afseende på de besvär och kostnader
samt den betydliga skada, som dylika Lag-bestämmelsers
olika förstånd kan ådraga landtmannen, är jag i
tillfälle att inför Utskottet uppgifva medelst företeende af
handlingar rörande en rättegång i ämnet, hvilken nu för andra
gången är anhängig uti K. M:s och Rikets Svea HofRätt.
Hvad Frih. Boye yrkar i afseende på uppmuntran
för åklagare och premiers utdelande för de flesta beslag,
tror jag visserligen blifva ändamålsenligt, om, till förekommande
af alla missbruk, reconvention för den oskyldige
utan omvägar kan sökas och vinnas. — Jag anhåller,
att detta Memorial må få åtfölja remissen af Frih. Boyes
motion.
Detta Memorial skulle hvila på bordet i sammanhang
med Frih. Boyes motion.
Hr Edelstam, Fabian, hade inlemnat följande:
Vald till Ledamot i R. H. Sfs Expedit.-Utskott, får jag
äran anmäla, att jag af enskilda angelägenheter och tjenste-göromål
är hindrad att emottaga detta förtroende.
Frih. Stael von Holstein, Fabian Wilh., hade
ingifvit ett så lydande anförande: 1 anseende till tjenstegöromål
ser jag mig föranlåten att afsäga mig den befattning
såsom Ledamot af Ridd.-Utsk., hvartill jag af II. R.
o. Ad:s Hrr E lectorn- blifvit utsedd.
Hr af Roldn, Joh. Samuel, hade inlemnat följande:
Vald till Ledamot af Bevilln.-Utsk., men hindrad att
svara emot detta förtroende, föranlåtes jag härmed vördsamt
afsäga mig nämnde befattning.
Vid förnyad föredragning af Hr Rosenblads, Bernh.,
den 4 dennes på bordet lagde motion, angående några löreslagna
stadganden i afseende på ordningen för BancoDiscontVerket
och de för samma Verk hittills gällande reglementariska
föreskrifter, blef samma motion till BancoUtsk.
remitterad.
Den 7 Februarii f. m.
Å nyo föredrogs Hr Rosenblads, Bernh., den 4 dennes
på bordet lagde motion, att Bankens och dess DiscontVerks
samt RiksgäldsContorets räkenskaper må blifva underkastade
KammarRättens granskning.
Hr Hegardt, Christian Bernh.: Vid förslaget att
till K. KammarRätten öfverflytta den granskning af Bankens,
Banco-DiscontVerkets och RiksgäldsContorets räkenskaper,
som hittills förrättats af R. St:s dertill utsedde Revisorer,
må det tillåtas mig göra några anmärkningar. Jag
anser denna föreslagna förändring mindre lämplig och medförande
föga båtnad; mindre lämplig, emedan, då nämnds
Revisorer enligt Riksd.-Ordn:s 68 §. skola öfverse och
granska Bankens och RiksgäldsContorets tillstånd, styrelse
och förvaltning, ett sådant uppdrag icke kan i hela sin
vidd ändamålsenligt uppfyllas, om de icke tillika taga fullständig
kännedom af dessa Verks räkenskaper, utan i det
afseendet förlita sig endast på KammarRättens åtgärd. Föga
båtande anser jag den föreslagna förändringen, emedan
jag föreställer mig och tror, att en fullkomligare och sorgfälligare
granskning af berörde räkenskaper icke kan förväntas
af tjenstemannanitet hos KammarRättens Revisorer, änskönt
upplifvadt af hoppet om en möjlig anmärkningsprocent,
än af nitet bos R. St:s egna Revisorer att motsvara
ett hedrande förtroende. Dessutom skulle räkenskapernas
revision i KammarRätten medföra flera olägenheter,
hvaribland jag blott vill omnämna den af de vidlyftiga
handlingarnas och verificationernas aflemnande från Banken,
hvarest de som oftast och nästan dagligen behöfvas,
men då skulle komma under en längre tid, kanske hela
år, att saknas.
Till stöd för sin motion har Hr Rosenblad anfört en
balance, som hotat BancoDisconlen med betydlig förlust
och som skulle hafva undgått trenne efter hvarandra följande
DiscontRevisioners uppmärksamhet. Detta anförande
innebär en förebråelse emot Revisorerne, som de, efter
min öfvertygelse, ingalunda förskyllt. Hr Rosenblad
känner sjelf bäst beskaffenheten af denna balance, och
inser nogsamt, att det varit nära omöjligt för Revisorerne
att ens förmoda dess tillvarelse, och att det ganska säkert
skulle varit lika omöjligt för KammarRätten, i saknad af
den anledning att misstänka ett sådant förhållande, som
Hr Rosenblad sjelf sent omsider funnit och hvarigenom det
lyckades honom att, efter mödosamma och förtjenstfulla
forskningar, slutligen upptäcka denna balance och förekomma
ali förlust för DiscontVerket,
Jag kan ej heller finna, att någon synnerlig besparing
skulle vinnas genom den föreslagna förändringen; ty då
R. St:s Revisorer i alla fall sammanträda för att granska
Bankens och RiksgäldsContorets förvaltning, komme bespa
-
Den 7 F e b r u a r i i f. m.
7»
lingen att inskränkas till någon förminskning af deras dagtractamenten,
i anseende till den kortare tid de behöfde
vara tillsammans, hvilken besparing deremot på ett annat
båll torde komma att mer än uppvägas af kostnaden för
en ökad Personal i KammarRättens RevisionsContor, som,
redan öfverhopadt af göromål, dessförutan ej kunde bestrida
granskningen af' så vidlyftiga räkenskaper. Älven i detta
hänseende saknas således tillräcklig grund för motionen,
hvilken för öfrigt, jag är öfvertygad derom, härleder sig
endast från Hr Rosenblads kända, utmärkta nit och omtanka
att tillvägabringa en fullkomligare ordning inom Banken
och Discont Verket.
Gr. C r o n h je 1 m, Otto Au g.: Då förevarande fråga blifvit
väckt med anledning af en inom Banco-DiscontVerket inträffad
händelse, anser jag den erfordra ett direct upptagande
af mig, såsom Ledamot bland sista BancoRevisorerna. Det
har nemi. såsom skäl för' motionen blifvit yttradt, att en
balance undgått Revisorernes uppmärksamhet, oaktadt de
voro kände såsom skicklige Räkenskapskarl. Jag får dervid
erinra, att den ifrågavarande balancen icke egentligen
var för det år, som utgjorde föremål för Revisionen,
utan för det då löpande året, ehuru jag väl vet, att den
redan börjat under de näst föregående åren. Men då räkenskaperna
befinnas sådana, att t. ex. åtta dagar förut
förfallne lån stå upptagne såsom liqviderade med andra
åtta dagar sednare erhål Ine lån o. s. v., torde man lätt
inse, att det för Revisorerna var omöjligt att upptäcka balancen,
och, såsom jag bestämdt vet, äfven skulle varit
det för KammarRätten, särdeles som Hr Rosenblad sjelf
enskildt medgifvit, att upptäckten för honom, såsom Directör,
blifvit möjlig endast genom ett gransknings-arbete
af flera månader utaf det löpande årets räkenskaper. Det
förundrar mig derföre, att denna motion blifvit väckt, i
synnerhet nu efter de tvenne sednare årens Revisioner; hvarföre
jag specielt anhåller, att BancoUtsk. måtte noggrannt
genomläsa Revisionsberättelserna för de begge sista åren,
då Utsk. säkerligen skall finna den mängd af missbruk och
misstag, som blifvit af Revisorerna anmärkta och hvilka
snarare borde föranleda till en motion om sträng ansvarighet
för DiscontDirectionen, om den, såsom hittills ofta
skett, beviljar lån åt personer, som sakna vederliäftighetsbetyg
eller till och med redan under flera år varit försedde
med vederbörande Auctoriteters fattigdoms-bevis; ty
sådana uppenbara missbruk, jemte många flera, som Revisorerna
anmärkt, borde icke förblifva utan ansvars-påföljd.
Jag vet också, att inom de tvenne sista årens Revisioner
olika meningar uppstått, huruvida decharge åt
Directionen borde meddelas, och att den endast blifvit
meddelad på den grund, att ingen ansvarighet funnits bestämd.
Jag erkänner emellertid Hr Rosenblads nit att vid
-
72
Den 7 Februarii f. m.
taga nödiga förbättringar inom Verket; men då de munga
brister, som förut ägt rum, ej kunna vara honom obekanta,
hade jag väntat den grannlagenhet å DiscontDirectionens
sida, att icke väcka en motion, som har till föremål
att undandraga Revisorerna en del af deras hittills
hafde befattning, särdeles som sista årets Revisorer visade
den största grannlagenhet emot Directionen, oaktadt
förvaltningen befanns sådan, att, om Lånerörelsen varit
enskild mans, den ovilkorligen inom kort tid skulle varit
bankrutt och nu blifvit uppehållen blott genom det tillåtna
procenteriet, som stadgar dryga öfverräntor. Såsom
jag vill minnas, utgjorde, vid sista Revisionen, DiscontVerkets
osäkra fordringar eller, rättare sagdt, sådana, som
äro säkra att aldrig inflyta, 88,000 R:dr ensamt i Stockholms
stad, der Directionen likväl har bästa tillfället att
inhemta upplysningar om Låntagarnes vederhäftighet, då
deremot beloppet af slika fordringar i Landsorten uppgick
till ungefär 40,000 R:dr; och som jag, under Revisionen,
bland de osäkra fordringarna igenkände en mängd namn,
hvilka jag, såsom Ledamot af Stockholms PröfningsCommitte',
sett förklarade för utfattiga, begärde jag, för närmare
utredning häraf, särskildt sammanträde med Uppbördsverket
här i Stockholm, sorn äfven hölls å Rådstugan,
då det upptäcktes, att Discont-lån verkligen blifvit
utgifne åt Personer, hvilka redan under flera år varit förklarade
för utfattige och derföre fått afskrifning af utskylderne.
Nästföregående årets Revisorer upptäckte likaledes,
att lån blifvit utgifne åt personer, som ej betalt sina
förra skulder i Disconten; och, ehuru jag icke vill lägga
dessa missbruk nuvarande Direction ensamt till last (ty
jag vet, att de flesta af de anmärkta lånen härröra från
äldre tider), hemställer jag likväl, huruvida, efter tvenne
så noggranna Revisioner, det kan vara skäl, att nu undandraga
R. St:s Revisorer den ifrågavarande granskningen.
Upplysningsvis bör jag nämna, att just vid granskningen
af räkenskaperne är det oordningarne upptäckas; ty uti
Directionens protocoll finnes vanligen intet att anmärka.
Jag får äfven erinra, att BancoDisconten är det enda ställe,
hvarest Bankens secretess ännu bibehålles; att Directionens
ledamöter och tjenstemännen aflägga tysthets-ed,
och att Revisorerna derföre vanligen börja med en öfverenskommelse,
att hålla enskildes förhållande till verket
tyst; men huru skulle detta kunna iakttagas, om granskningen
skall ske i KammarRätteu, der det står hvar och
en fritt att utfå alla handlingar och räkenskaper? Dessutom
får jag äfven tillägga, att Ständernas Revisorer verkställa
sin granskning tre månader efter Bokslutet för hvarje
år, då deremot KammarRätten, om den blott inom tredje
året inkommer med sitt s. k. reservationskraf, äger öppet
-
Dc n 7 Fe br u a r ii f. m.
f
pet att göra sina anmärkningar, till och med många år
efteråt, hvilket ostridig!, skulle föranleda till invecklade
förhållanden; och som det, å andra sidan, icke vore möjligt
för KammarRätten att bedöma sjelfva förvaltningsåtgärderna,
deruti KammarRätten ej heller skulle kunna meddela
rättelser, hvarigenom den hittills brukliga BancoRevisionen
i allt fall blefve nödvändig, inser jag icke, hvartill
denna dubbla revisionen skulle tjena. Den skulle, efter
min tanka, utan någon fördel för sjelfva saken, blott
leda till tidsutdrägt och kostnader; ty den minskning i
dagtraktamentet för Ständernas Revisorer, som kunde påräknas,
skulle vida öfvervägas af ökade kostnader i KammarRätten.
På alla dessa skäl afstyrker jag motionen och
förnyar min anhållan, att BancoUtsk. måtte med speciel
noggrannhet genomgå de tvenne sista BancoRevisions-berättelserua.
Jag får likväl förklara, att flera af de deri anmärkta
oordningar numera blifvit rättade genom åtskilliga
försigtighetsmått, af hvilka Hr Rosenblad har hufvudsakliga
förtjensten; så att detta yttrande ej åsyftat att såra
honom, utan endast varit föranledt af min pligt att utreda
förhållandet.
Hr Rosenblad, Bernh.: Med all tacksamhet för
den) siste talarens fördelaktiga yttranden i afseende på mig
personligen, hade jag likväl icke yäntat af honom, med
hans kännedom af ämnet, en sådan sakförblandning, som
här skett, nemligen af de tvenne helt och hållet åtskilda
sakerna: 1:0 rörande granskning af räkenskapernas riktig
het
till siffran och verilicationen, och 2:0 rörande DiscontStyrejsens
åtgärder, såsom förvaltare, eller huruvida den
vid administrationen iakttagit de försigtighetsmått, som vederbort.
I afseende på den sednare granskningen är alldeles
ingen fråga, aLt den ju icke bör verkställas genom
Ständers Deputerade. Men den erfarenhet, jag vunnit både
såsom Revisor vid ett annat DiscontVerk oph Directör
i BancoDisconten, har hos mig stadgat den öfvertygelse,
att det vore lämpligast, att räkenskaperna till sina verificationer
granskades i KammarRätten; och då jag kände begge
de nästföregående talarnes nit att uppfylla sin pligt
som Revisorer, men likväl funnit, att det för dem varit
omöjligt att upptäcka den omnämnde balancen, då det för
mig, som Directör, kostade ett och ett halft års tid och
arbete att blött förstå sjelfva schenäat för räkenskaperna,
så att jag kunde uppgöra sådana jemförelse!-, hvarigenom
jag slutligen korn pä en balance, sorn då ägt rum ir der
minst 3 år och blifvit dold på det sätt, att t ex. v d flfverförandet
af omsatta lån till utgående lånebalancen, både
det gamla och nya lånet deri intagits (hvilket under
det nu afskalfade bokföringssättet kunde ske, utan att kun
i
H. 10
:4
Ben 7 Februarii f. m.
na af sjelfva bok föraren upptäckas annorlunda än genom
en revision, hvartill han hvarken ägde pligt eller tid), och
dä jag sjelf erkände, huru det vore omöjligt för Revisorerna
att kunna ingå i en sådan vidlyftig granskning af sjelfva
räkenskaperna; så, ehuru ett bättre bokföringssätt nu
mera blifvit infördt, hvilket visserligen bör leda till mera
lättnad och redighet, har jag ansett nödvändigt att åt
KammarRätten uppdrogs en dylik revision af Bankens räkenskaper,
sorn redan sker med Krono-räkenskaperna, särdeles
som intet hinder härigenom möter för Ständernas revision
af förvaltningen. I afseende på förslagets mindre
lämplighet, som af den ena talaren blifvit omnämnd, torde
jag fa erinra, att samma insigt och noggrannhet vid
granskningen af sjelfva räkenskaperna svårligen kan väntas
hos Revisorerna , som hos KammarRätten, der den ständiga
sysselsättningen med samma sak måste uppöfva förmågan
att kunna uppsöka hvarje anmärkningstillfalle, helst
då dertill kommer äggelsen af egna intresset. Erfarenheten
säger mig också bestämdt, att granskningen af räkenskaperna,
i hvad siffran och verificationerna angår, både
kan göras och säkrast sker i KammarRätten. Hvad
åtér Gr. Cronhjelm yttrat om förelupna missbruk vid utlåningen,
så hör det icke hit; och jag vill derföre blott i
korthet erinra, att alla dessa missbruk röra förvaltningen,
så att anledning ej deraf kan hemtas till bestridande af
motionen. I den berättelse, som DiscontDirectionen aflemnattill
BancoStyreisen, har Directionen ansett sig med skyldig
rättvisa böra omnämna flera af de begge sednaste DiscontRevisionerne
erhållna nyttiga tillstyrkanden, ehuru
rörande ämnen, i afseende på hvilka Directionen redan förut
vidtagit åtgärder, syftande att afhjelpa de anmärkta
olägenheterna; och vid den berättelse, som kommer att
afgifvas vid förestående DiscontRevision den i Mars, skall
bifogas en fullständig utredning, som visar, att förlusterne
på Discontrörelsen i sjelfva verket äro mindre, än man
tyckes tro; ty, oaktadt allt hvad som med mer eller mindre
skäl kunnat anmärkas vid fordna utlåningar, och hvarför
jag icke hvarken tror mig berättigad eller äger vilja
alt kasta någon förebråelse på förra Styrelsen, emedan erfarenheten
måste köpas och det dessutom, vid förvaltningen
afen sådan lån-anstalt sorn denna, ofta erfordras en stränghet
vid ansökningarnes pröfning, hvartill icke hos alla personer
finnes mod; — men oaktadt allt detta, säger jag,
utgör förlusten på 17 år icke mycket öfver 200,000 R:dr,
och detta är dock icke så förfärande. Emellertid är det
för tidigt att nu diseutera denna del af ämnet; ty min
motion åsyftar endast, att granskningen af sjelfva räkenskaperna
måtte, lika med alla Kronans räkenskaper, öfverlemnas
åt KammarRätten, utan någon inskränkning i
R. St:s Revisorers rätt att granska förvaltningsåtgärderna.
Den 7 Februarii f. ra.
Frih. Boye, Ludv.: Jag har med uppmärksamhet
åhört hegge de siste talarne och dervid trott mig finna,
att någon motsägelse dem emellan icke äger rum. Det
förefaller mig nemligen, att Gr. Cronhjelm motsagt, hvad
Hr Rosenblad ej begärt, och att Hr Rosenblad begärt,
hvad Gr. Cronhjelm åcke uppfattat. Måhända skulle Utsk.
blifva bättre i tillfälle att fälla sitt omdöme öfver motionen,
om Hr Rosenblad bestämdare uppdrog linien för KainmarRättens
gransknlngsrätt. Ty så angeläget det är, att
R. St. utse Revisorer för att granska, huru medlen användas
och förvaltas, så angelägen synes mig äfven den andra
granskningen af räkenskaperna vara. Men linien emellan
de begge olika befattningarna tror jag kunna bättre
uppdragas, och jag hemställer derföre till den värde Motionären,
om han icke sjelf skulle vilja bestämdare uppdraga
den.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller alt få fästa uppmärksamheten
påen omständighet, som jag förut icke omnämnt,
nemligen huru med dechargen skulle förhållas. Skulle måliända
Revisorerne föreslå decharge för förvaltningen, men
reservera den i afseende på räkenskaperna, till dess dessa
blifvit af KammarRätten granskade. Häraf torde man lätt
inse omöjligheten att åtskilja granskningen af förvaltningen
och af räkenskaperna, hvilka jag ingalunda sammanblandat,
då jag uttryckligen sagt, att två särskilda revisioner
skulle blifva en följd af förslaget. Men Ständernas Revisorer
sammankomma två månader efter hvarje års slut och
skulle då yttra sig öfver förvaltningen, hvaremot det kunde
hända, att räkenskaperna icke i KammarRätten blefve
granskade, förr än efter 3 eller till och med 6 ä y år.
Antingen skulle man då öfverlemna åt andra Revisorer att
meddela decharge för räkenskaperna, hvilket desse måhända
skulle undandraga sig, då de icke haft någon befattning
med granskningsåtgärderna för samma tid, eller
ock skulle man uppdraga åt KammarRätten att ensam gifva
decharge för räkenskaperna, hvilket icke heller gerna
låter sig göra. Jag kan derföre ej annat än vidhålla min
mening om förslagets olämplighet, så väl i anseende till
tids-utdrägten som den förut omnämnde tysthetsförbindclsen.
— Det har väl blifvit sagdt, att hos R. St:s Revisorer
ej skulle kunna påräknas full insigt i afseende på räkenskapernas
granskning; men detta vederlägges dels deraf,
att en af Börsens mest aktningsvärda Ledamöter jemte
tvenne andra, som kunna anses nära lika skickliga med
honom, för två år sedan voro utsedde till BancoRevisorcr,
så att ingen fråga kunde uppstå, att ej hos deni funnos
tillräckliga kunskaper äfven för granskning af räkenskaperna,
och dpls deraf, att Ridd.-Direct., vid val af
Banco-Revisorer, alltid iakttagit den grannlagenhet att
76
Den 7 Februarii f. m.
ånyo invälja åtminstone en af dem, som förr öfvervarit
denna revision. Jag vidhåller på grund häraf, att liela
granskningen bör ske tillsammans på ett ställe, och afstyrker
motionen.
Frih. Cederström, Jacob: Motionen innefattar, att
så väl Bankens som RiksgäldsContorets räkenskaper skulle
efter år i835, eller från och med innevarande år, granskas
i KammarRätten, och att sådant skulle ske under enahanda
ansvarighet och mot samma anmärkningsprocent,
som förut är stadgadt i afseende på Stats-räkenskaperna.
För min del kan jag ej häruti instämma, och orsaken är
den, att jag ej betviflar, det inom Banken tillräckligt antal
pålitliga personer finnes, som kunna utses till en sådan
revision af Bankens räkenskaper, äfvensom Banken
har sin AdvocatFiscal för utförandet af den talan, hvartill
granskningen kunde föranleda; hvaremot KammarRätten
är så ölverhopad af göromål, att den ej med tillräcklig
noggrannhet kan medhinna dem. Om nu Bankens räkenskaper
dertill skulle läggas, så ville det säga detsamma,
som att antingen KammarRättens Embetsmanna-personal
skulle fördubblas, eller ock att begge göromålen
skulle åsidosättas. Jag afstyrker derföre motionen.
Hr Rosenblad: Jag vill blott erinra Frih. Boye, att
i motionen redan finnes klart utstakadt, att fråga endast
är om granskning af räkenskaperna till verificationer och
deras fullständighet, på samma sätt som förut sker med
StatsVerkets räkenskaper. För öfrigt får jag tillägga, att
det säger sig sjelft, att den nu föreslagna granskningen i
KammarRätten alltid bör föregå Revisorernas granskning
af förvaltningen, och jag tror, att detta likaväl kan ske i
afseende på Bankens räkenskaper, som KammarRätten
medhinner granskningen af Krono-räkenskaperna, innan R.
St:s StatsRevision företages. Men om någon betänklighet
skulle uppstå för yppandet af Läntagarnes namn, så kan
denna betänklighet undanrödjas medelst föreskrift, att BancoDiscontens
räkenskaper granskas af en eller tvenne dertill
särskildt beordrade Revisorer i KammarRätten, som
aflägga tysthets-ed. — Jag vill icke längre upptaga tiden
med denna debatt, utan anhåller endast om remiss af motionen
till både Stats- och BancoUtskotten.
Gr. Cronhjelm: Om motionen, såsom Hr Rosenblad
nu sednast begärt, skall remitteras äfven till StatsUtsk.,
hemställer jag, om ej det vore lämpligare, att motionen
åtskiljes i tvenne. Jag kan åtminstone ej finna, att frågan
om Disconten liar att göra i StatsUtsk., likasom ej heller
frågan om RiksgäldsContoret i BancoUtskottet.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust., förenade sig med
Gr. Cronhjelm.
Den 7 Februarii f. m.
11
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att Hr Rosenblads
ifrågavarande motion finge, i hvad den rörer Banken
och dess Discont Verk, remitteras till BancoUtsk. och,
i hvad den rörer RiksgäldsContoret, till StatsUtsk., samt
att de i anledning af denna motion nu afgifne yttranden
finge remissen till BancoUtsk. åtfölja.
Bifölls.
Hr Cederschjöld: Jag hemställer, om ej Motionären
sjelf bör verkställa den sönderdelning af motionen, som
innefattas uti den af Hr Gr. och Landtm, framställda proposition.
Gr. Cronhjelm: Jag tror det vara i Grundlagen
stadgadt, att en motion ej kan upptagas, om den innefattar
flera ämnen, och jag förnyar derföre min hemställan,
att den nu ifrågavarande motionen må fördelas, innan den
remitteras.
Hr Rosenblad: Ledd af förra praxis att lill tvenne
Utskotts gemensamma behandling remittera frågor, som
äga omedelbar gemenskap med hvarandra, har jag, för
att icke äfventyra ett olika utlåtande från de tvenne särskilda
Utskotten, begärt remiss till Stats- och BancoUtskotten
af min motion, hvilken för öfrigt är så uppställd,
att den, när som helst, kan sönderdelas. Om derföre R.
o. Ad. äskar, att en slik sönderdelning sker antingen genom
Ridd.-Secreteraren eller af mig, så har jag visserligen
ingen ting att invända emot ett sådant beslut.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att Hr Rosenblads
motion, ehuru innehållande en gemensam fråga, den
nemi., att räkenskaperna för de under R. St:s förvaltning
stående Verk skulle underkastas KammarRättens granskning,
likväl vore så uppställd, att hvad som hörde till
hvardera Utskottets pröfning, kunde särskildt expedieras.
Hr Cederschjöld: Innehållet af sista delen af motionen,
som skall remitteras till StatsUtsk., tycktes mig
vara sådan, att Utsk. knappt skulle veta, hvarom fråga
vöre, i händelse man särskildt dit remitterade densamma.
Det är således nödvändigt att i remissen till StatsUtsk.
upprepa de förut i motionen upptagna premisserna; och
det är detta, som jag ansett böra af Motionären sjelf verkställas.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. biföll, att, före expedierandet af den beslutade remissen,
Motionären finge afsöndra hvad som hörde till det
ena eller det andra af de Utskotts pröfning, till hvilka
remiss blifvit besluten.
Bifölls.
Den 7 Fcbruarii f. m.
Föredrogs å nyo och remitterades till StatsUtsk. Hr
Rosenblads, Bernh., d. 4 dennes på bordet lagda motion,
att fullständiga tabeller öfver Rikets utgifter under särskilda
hufvudföremål för åren 1778—1787 samt 1804 och 1807
må genom StatsUtsk:s försorg upprättas.
Upplästes och lades på bordet ett Prot.-Utdr. från H.
PresteSt. af den 1 dennes, innehållande remiss till Exped.-  Utsk. af ett i Prot.-Utdraget intaget yttrande af Biskopen
m. m. Doct. Hedren och inbjudning till de öfriga RiksSt.
att instämma uti den deruti gjorda framställning om anmodan
till Exped.-Utsk. att, så fort ske kan, inkomma
med förslag till verkställighet af Utsk:s vid sisth Riksdag
under N:o 422 afgifne Memorial, angående tryckning
af Bihanget till RiksSt:s Protocoll vid innevarande
Riksdag, m. m.
Upplästes ett Memorial från StatsUtsk. af den 6 dennes,
angående tillökad Betjening vid Utskottet.
Lades på bordet.
Sedan tretton af R. o. Ad:s Hrr Electorer, nemi.:
Palmstjerna, Carl Otto;
Tersmeden, Wilhelm Fredrik;
Ehrenborg, Casper Wilhelm;
Reuterskjöld, Axel;
Gyllenhaal, Lars Herman;
Gyllenkrok, Göran;
Hammarhjelm, Carl Fredrik;
Cederschjöld, Pehr Gustaf;
von Stockenström, Elik;
von Hohenhausen, Michael Silvius;
Linderskjöld; Fullm. Gr. Hamilton, Gustaf
Wathier;
Lefren, Johan Pehr, och
Tamm, Pehr Adolph,
blifvit utsedde till Ledamöter i Utskott, och befattningarne
af Elector och UtskottsLedamot, enligt 20 §. Ridd.-  Ordn., ej få förenas, anmodade H. Ex. Hr Gr. o. La n d 1111.
Hrr Bänkman att i morgon eftermiddag välja nya Electorer
i de afgångnas ställe.
JS:o
220.
Frih.
—
338.
99
—
366.
99
—
377.
59
—
814.
Hr
—
862.
99
—
io33.
59
—
1117.
59
—
ig36.
55
—
2i5o.
59
—
2176.
99
—
2275.
59
—
2297.
59
Å nyo föredrogs det d. 4 dennes på bordet lagde, sedan
sista Riksdag hvilande förslag till förändrad redaction
af första perioden i 5g §. Riksd.-Ordu. och, i sammanhang
dermed, af 2 §. 4 morn. TryckfrihetsFörordningen.
Frih. Rantzou, Joh. Albert, samt Gr. Cron
-
Den 10 Fcljruarii f. m. -g
hjelm, Otto Aug., begärde, att denna fråga Un ytterligare
måtte hvila.
H. R. och Ad. åtskiljdes kl. 12 på dagen.
lil (idem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 10 Februarii 1834-
Plenum kl. 10 f. m.
Öppnades Hrr Bankmäns lista till val af tretton Electorer
efter dem, som blifvit Utskotts-Ledainöter; och befunnos
följande Ilrr hafva blifvit till Electorer utsedde,
nemligen
1
N:o
io5.
Frih. Strömfelt, Carl Meleher;
—
i55.
3J
Stael von Holstein, Fabian Wilhelm;
—
456.
Hr
Aminoff, Johan Fredrik;
—
987-
33
Åkerhjelm, Conrad;
—
I iqi.
33
Anckarloo, David Gust.;
—
i586.
33
Raab, Axel Arvid;
Lannerstjerna, Adolph;
—
i5g2.
33
—
2001.
53
af Sillen, Lars Gabriel;
—
2013. B. „
Rosenblad, Bernhard;
—
2 i5r.
33
Liljenstolpe, Carl Otto;
—
2202.
33
Möllerhjelm, Axel;
—
2052.
33
Hultenheim; Fullm.Frih.Hermelin, August;
—
2262.
33
Hegardt, Christian Bernhard.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer
att skyndsamligen, och senast inom nästa Plenum, utvälja
Utskotts-Ledamöter i de personers ställe, hvilka afsagt sig
sina platser i Utskotten, nemligen:
i Constitutions-Utskottet:
efter N:o i5g4- Hr von Heyne, Georg;
i Bevillnings-Utskottet:
— Hf:o 3. Gr. De Ia Gardie, Axel, och N:o 2287. Hr
af Role'n, Joh. Samuel;
i Lag-Utskottet:
— N:o 221g. Hr Rothoff, Birger Fredrik;
i Allm. Besvärs- och Oeconomi-Utskottet:
—• N:o 117. Gr. von Stedingk; Fullm. Frih. Cederström,
Jacob, och N:o456. Hr Aminoff, Johan
F redrik;
8o
Den 10 Februarii f. m.
i Expeditions-Utskottet:
efter N:o 2195. Hr Edelstam, Fabian;
i Riddarhus-Utskottet:
— N:o i55. Frih. Stael von Holstein, Fabian Willielm;
N:o 844 Hr Tigerklou; Fullm. Frih. von
Friesendorff, August, samt N:o iq3i. Hr von
Echstedt, Carl.
Justerades ett Prot.-Utdr., innefattande R. o. Ad:s den
7 dennes fattade beslut.
Frih. Rantzou, Joh. Albert, uppläste följande:
Jag instämde i sista plenum med Hr Gr. Cronhjelm i anmärkningarna
mot Hr Rosenblads motion, angående öfverlemnande
till KammarRättens revision af Bankens och
dess DiseontVerks räkenskaper. Jag anser mig nu destohellre
böra något närmare utveckla min åsigt i detta ämne,
som Hr Rosenblad motiverat nödvändigheten af en
vidsträcktare revision än den, som verkställes af R. St:s
egna ombud, från de förbiseenden af vissa felaktigheter
och, bland annat, af en ej obetydlig balanee, som antydes
hafva ägt rum vid föregående Discont-re visioner, uti hvilka
äfven jag haft äran deltaga.
Befattningen med låns utgifvande och indrifning, tillsynen
öfver tjenstemännen, controllen öfver skeende insättningar
, en noggrann coltationering af de uppvisade
Banco-attesterna tillhör Directionen och fordrar dess oafbrutna
uppmärksamhet; och jag är öfvertygad, att, om
en sådan blifvit behörigen använd, den ifrågavarande baJancen
ganska lätt varit upptäckt eller måhända alldeles
uteblifvit. Revisorerne hafva åter endast att granska förvaltningen,
i öfverensstämmelse med de af R. St. Directionen
meddelte föreskrifter och beslut; att genom verificationer
förvissa sig om siffrans riktighet; att tillse, att alla
fånehandlingar finnas i behörigt skick och öfverensstämmande
med författningarne, samt slutligen att den behållning,
som skulle finnas, verkligen finnes för den dag, räkenskapen
afslutas, eller för den, då Revisorerne granska
behållningarna eller de ingifna betalnings-attesterna. Om
allt detta ar i behörig ordning, måste Revisorerna lemna
Directionen decharge. Sådant hindrar likväl ej att, genom
oordning och vingleri med de in- och utgifvande attesterna
och assignationerna samt Directionens efterlåtenhet att controllera
förhållandet dermed, en för ögonblicket, då
revisionen sker, betäckt balanee verkligen finnes. Detta
kunna inga Revisorer förekomma, utan det måste alltid
bero på en daglig, oaflåtlig controll af Directionen. Ännu
mindre torde en sådan balanee kunna upptäckas af Kammar
-
Den io Fcbruarii f. m.
81
marRätten, oell, om så skedde, klefve det dock troligen
alltid för sent.
Jag liar icke fattat, om den balance, hvarpå Ilr Rosenblad
syftat, befunnits under åren 1829 och i83o, då
jag hade äran vara DiseontRevisor; men hvad jag kan försäkra,
är, att revisionerne då verkställdes med all noggrannhet.
Emedlertid anser jag för min pligt att fästa BancoUtsk:s
uppmärksamhet på nödvändigheten att närmare utreda
förhållandet med sagde balance, och huruvida den
blifvit Disconten godtgjord.
Hvad i allmänhet beträffar granskningen af Bankens
och RiksgäldsContorets räkenskaper genom ett Statens Embetsverk,
så anser jag den både öfverflödig och olämplig,
åtminstone så lange R. St. ensamme äga att i Bank-ärender
förordna, och till dess en förändring af Grundlagen
le 111 nar Regeringen Ordförandeskapet jemväl i R. St:s Verk.
Jag anhåller, att dessa mina anmärkningar må åtfölja
remissen till BancoUtsk., hvars uppmärksamhet jag äfven
vill fästa på nödvändigheten att tillse, att de Discontens
Tjenstemän, till hvilka Directionens assignationer å utgifna
lån lemnäs, prestera en betydlig borgen.
Uppå derom af JI. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
proposition biföll R. o. Ad., att Frih. Kantzous yttrande
fick till BancoUtsk. åtfölja Hr Rosenblads, Bernhard,
den 7 dennes remitterade motion om granskning genom
KammarRätten af Bankens och dess Discontverks räkenskaper.
Å nyo föredrogs Frih. Boyes, Ludv., den 4 dennes
på bordet lagde motion, innehållande åtskilliga förslag till
förändrade stadganden om husbehofs-brännvinsbränningen.
Hr Mo ntgom erie, Gustaf: Då jag vid sista Riksdagen
väckte motion om en ökad beskattning på brännvinsbränningen,
möttes den af många motsägelser, och
jag hade icke då någon anledning förmoda, att den allmänna
opinionen så snart skulle förena sig med min. Jag
finnér nu, att äfven Frih. Boye delar flera af de åsigter,
jag dä framställde; men då vi hufvudsakligen i afseende på
beskattningssättet äro oense, och jag icke haft tillfälle att
i dess helhet utarbeta det förslag, jag velat framställa och
framdeles till vederbörligt Utskott skall inlemna, anser jag
min pligt vara, att vid Frih. Boyes förslag göra några anmärkningar.
I afseende på första punkten, så vidt den angår, huru
lång tid af året brännvinsbränningen bör få fortfara, instämmer
jag helt och hållet med motionären; men projectet
att bränningen må börjas den 1 November och slu
1
H. 11
82
Den 10 Februari i f. m.
tas den iG December anser jag icke vara väl motiveradt.
Det vore bättre att fortsätta bränningen med ens i 4 månader,
eller att sluta den med Januarii månad och sedermera
icke fortsätta den förrän vid slutet af våren, på det
att de, som ännu äro intagne af den falska föreställningen,
att brännvinsbränningen är ett behof för ladugården ,
må äga denna hugnad under den tid fodertillgången är
knappast.
Beträffande förslaget i andra punkten, att pannerymden,
men icke den tillverkning, som dermed kan åstadkommas,
bör beskattas, fruktar jag, att i sådant fall samma
missbruk som hittills skola äga rum, och att alla försigtighetsmått
deremot skola genom nya uppfinningar omintetgöras;
ty det är icke möjligt att beräkna, huru mycket
brännvin de Skottska och pistoriska pannorna i en
ny form eller med andra tillsatser kunna afverka. Genom
en ny inrättning skall averkningen möjligen blifva fördubblad
mot hvad den nu är. Jag tror således, att vetenskapsmän
i Stockholm böra bestämma det qvantum,
som per medium kan afbrännas med de olika inrättade
pannorna, och fortfar att yrka den skatt af 16 sk. på
hvarje kanna, som jag vid förra Riksdagen föreslog. Husbehofs-brännvinsbränningen
anser jag icke böra få ske för
betydligt bättre pris än annan bränning, fastän ett sådant
stadgande kunde lätta det motstånd, förslaget om brännvins-skattens
förökande troligen skall väcka uti BondeStåndet.
Detta Stånd vet icke hvad dess frid tillhör, i fall
det anser brännvinsbränningen lemna bonden någon betydlig
inkomst, och det behöfver icke ådagaläggas, att förhållandet
är alldeles motsatt. Sednare tider hafva dessutom
företett så obehagliga bevis om det onda, brännvinsbränningen
i alla Rikets provinser förorsakat, att jag skulle
tro, att Hederv. BondeSt., om det blefve upplyst om sitt
eget bästa, skulle antaga den högre beskattningen, på det
att den, som vill fortfara att bränna, må, åtminstone i beskattningsväg,
bidraga till Statens bästa för det onda, han
genom bränningen åstadkommer.
Hvad åter angår Frih. Boyes uti 5 punkten gjorda förslag,
att till Konungens Befallnthfde samt General-TullDirectionen
en viss summa måtte lemnäs för att utdelas
till dem, som utmärkt sig genom nit att upptäcka lönnkrogar
och insmugling af brännvin , så delar jag helt och
hållet hans åsigter, helst hufvudgrunden för det onda ligger
i berörde cfverträdelser, och Staten således icke kan
göra nog för att förekomma dem.
Jag får likaledes instämma uti motionärens i 6 punkten
gjorda framställning om nödvändigheten af betydliga
förändringar i de nuvarande bränn vins-författningarna, på
Den 10 Fcbruarii f. m.
83
det att genom den nya författningen må förekommas livad
hittills ofta skett, att nemligen den enfaldige blifvit straffad
i stället för den, som med uppsåt förbrutit sig emot
gifna föreskrifter.
I sammanhang med dessa anmärkningar, och på det
ifrågavarande discussion samt osäkerheten om den författning,
som för framtiden kommer att blifva gällande, icke
må gifva egennyttan anledning att, till dess denna fråga
blir afgjord, bränna allt hvad brännas kan, får jag äran
göra den motion, att R. o. Ad. måtte inbjuda de öfriga
Stånden att jemte R. o. A. till K. M. ingå med underd.
anhållan, att all brännvinsbränning måtte undertiden förbjudas.
Den moraliska nyttan och vigten af denna motion
behöfver icke inför R. o. Ad. ådagaläggas. Jag får
således endast anhålla, att den måtte till Allm. Besvärsoch
Oeconomi-Utsk. remitteras och MedStånden communiceras;
äfvensom att de anmärkningar, jag gjort vid Frih,
Boyes motion, måtte få åtfölja densamma till vederbörligt
Utskott.
Detta Hr Montgomeries yttrande hade blifvit afbrutet
genom ankomsten af K. M:s HofCanceller, hvilken, å K.
M:s höga vägnar, öfverlemnade i4 Nådiga Propositioner och
Skrifvelser till Rikets Ständer.
Hof-Cancelleren besvarades af H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, samt utbeledsagades på vanligt sätt.
HrRamsay, Otto Johan Henrik, uppläste följande:
Frih. Boyes motion om husbehofs-brännvinsbränningen delar
jag i vissa fall, men med andra åsigter för rörelsens
tillvaro, — använd som brännvins-författningen medgifver
—• lemnäs mig andra motiver till andragelse.
Ilusbebofs-brännvinsbränning: sjelfva detta
namn dicterar en orätt afsigt, som man med svåra följder
vidtagit, för att åt den förtryckta landtinannen lemna en
industrigren, som med åberopade fördelar blifvit skänkt
hans landttnanna-rörelse, för att äfven draga dryga skatter
af förädlingen af hans produeter. Jag anser icke
brännvin som ett bestämdt behof hos någon, utan somen
öfverflödsartikel, som ahlvig bort tilläggas de tarfliga boningar,
der trefnad och lugn så ofta störas af denna lätt
åtkomna vara. Att icke heller brännvinsbränning är för
landtbrukets bestånd en nödvändighet och derföre blifver
betraktad som husbehof, kan jag af erfarenhet bedöma,
och att det redan lagt, och i tidens längd — om detta
onda skall fortfara — lägger de bestämdaste band att göra
landtbruket ensidigt, tyckes dagliga erfarenheten vitsorda.
Brännvinets tillvaro och fabrikation är dock ettondt,
som numera får och bör finnas, och böra derföre icke
heller derå sådana band läggas, att man icke inom landet
84
Den io Fcbruarii f. m.
tillverkar, hvad som åtgår, och att varan kan till sådana
pris afyttras, att icke utländskt brännvin eftersökes. Detta
vore ett värre ondt, som skulle beredas genom strypsystem.
Jag har alltid ansett brännvinsbränningen för en fabriksrörelse
och vill, att man ur sådan synpunkt också skall
behandla frågan, gifva nämnde rörelse säkerhet för sitt
bestånd, saint frihet åt hvarje medborgare att idka den.
Härtill ville jag lägga hvad pannerymd som helst, men
anser detta vådligt eller inskränkande för de landtman,
som, med små eller otillräckliga förlag, ännu sträfva i beroende
af denna i sådant fall skadliga rörelse och icke veta
att ur sitt landtbruk söka andra hjelpkällor. Låt derföre
go-kannors-pannan ännu vara den högsta och, för
att icke å nyo behöfva gå till kopparslagaren och med
honom uppgöra utstuderade förändringar, som kosta tid
och penningar, så låt de sednast antagna brännvins-redskapen
ännu få fortgå.
Att bestämma vissa brännings-månader, anser jag äfven
obilligt; ty den, åt hvilken rättighet lemnäs att med
förlag och kostnader ingå uti en skattlagd rörelse, bör
dervid icke beröfvas möjlighet att på fördelaktigaste sätt
begagna den. Jag afstyrker således alla inskränkningar i
detta fall och önskar, att få handteringen till alla förhållanden
så stabel som möjligt. Uti beskattningen äger sedan
Styrelsen ett rättvist band att, efter tidens fordringar,
lätta eller försvåra fabrikationen i mån af den dyrhet,
man ansett brännvinet böra äga, och den qvantitet, som
billigtvis icke bör fråntagas Aationen.
Att uppgöra en rättvis beskattningsgrund och att till
en billig proportion kunna höja brännvinspriset, är nu det
värsta. Detta bör och kan lätt sättas i ett bestämdt förhållande.
Jag föreslår derföre, i likhet med den värde
motionären, att den onaturliga skillings- eller kann-skatten
må upphöra, men att man, såsom en noggrannare beskattningsgrund
än den han velat dictera, i likhet med
hvad vid sednaste Riksdag åsyftades, beräknar hvad med
hvarje slags panna, på vanlig bränningstid af 8 månader,
bör i medeltal kunna produceras och derefter för hvarje
kanna debiterar pannan en årlig skatt, som af producenten
bör utgöras i den mån han begagnar sin rätt, dock
med en motsvarande säkerhet å hans sida att fritt och
utan alla slags förbud få godtyckligt sköta sin fabrik.
Ehuru jag ej är bland de lycklige, som blott genom
inskränkningar i tillverkningen och ett förhöjdt pris se
fylleri-lasten hämmad, anser jag dock, med hänsigt till
vådan af ett öfverflöd å en vara, som icke kan beräknas
bland exportartiklar, nödigt, att detta genom förhöjd skatt
förekommes, och jag ville uti närvarande förhållande hafva
kannan beskattad med 4 sk- B:co.
Den io Februarii f, m.
S5
' Blott vid sidan af moralisk förbättring och ett erforderligt
välstånd viker lasten med sina villade njutningar,
och det är de förra, man bör söka bereda, för att bannlysa
den sednare; må man icke tro, att man gör det med
ett förbud eller en försvårad åtkomst. Straff bör dock för
samhällets synbara bestånd gifvas förbrytaren, och man
bör också genom dess applicerande utpeka lasten. Detta
har dock vid det åberopade tilltagande fylleriet icke skett;
och om vanan att se det verkar öfverseende, så ville jag,
för att öppna ögonen och gifva Polisen en säkrare gradmätare
för dess tjenståligganden i detta fall, äfven tillstyrka
premier för dessa deras bemödanden, hvilka i öfrigt
genom förhöjda stralfplikter kunna förökas. I sammanhang
härmed förenar jag mig också uti motionärens
anförande i 6 momentet.
Hr Carleson, Jacob Edvard, anförde skriftligen:
Med Frih. Boye anser jag en förändrad författning om
Lrännvins-bränningsrättigheten vara af behofvet och allmänna
rösten högt påkallad. Förnämsta syftemålet för
denna författning bör blifva Fylleri-lastens hämmande,
för hvilket syftemål alla considerationer böra vika. Att
varans dyrhet befordrar ändamålet, har erfarenheten besannat,
och medel härtill är: minskad brännvins-tillverkning
i förening med höga afgifler.
Då jag vid husbehofs-brännvinsbränning ej faster någon
annan betydelse , än rättigheten att sjelf tillverka det
brännvin jag för mitt hushåll kan behöfva, skulle jag anse
en lid af 8 veckor vara härtill mycket tillräcklig. Emot
måttlig skatt kunde till jordbrukaren upplåtas rättigheten
till dessa ätta veckors bränning, och, emot höga afgifter,
ytterligare tid till den, hvilken såsom fabrik ville drifva
rörelsen; men som denna förändring möjligen innebär för
stort afbrott från den nu medgifna fria brännings-tiden,
förenar jag mig med Frih. Boye i den önskan, ”att tillåtna
bränningstiden inskränkes till högst 16 veckor om året.”
Deremot kan jag för min del ej instämma i den önskan,
”att pannerymden må såsom hittills och i enahanda proportion
rätta sig efter fastighetsvärdet.” Jag anser på det
högsta orättvist, att den, hvars egendom i taxeringsvärde
uppgår till 15^ooo R:dr, skall vara berättigad att begagna
enahanda panna och redskap som den, hvilkens fastighet
i värde uppgår till och öfver 100,000 R:dr. Det är ej
ovanligt att finna hemmansdelar, af ägaren i värde uppgifna
elter den pannerymd, hvarmed han vill utöfva brännvinsbränningen.
Af detta skäl önskar jag en på billighet
uppgjord grund, hvarefter pannerymden må begagnas, och
bifogar den Tariff, jag i detta afseende uppgjort.
Att den så kallade skillings-afgiften måtte upphöra,
är cn fordran, hvilken äfven jag delar. All beskattning,
86
C eR io Fekruarii f. m.
grundad antingen på godtycke eller den skattskyldiges egen
ärlighet, är oduglig. Bestämda afgifter äro derföre nödvändiga;
men icke billiga anser jag de af Hr. Friherren
föreslagna. Om detta beskattningssätt antages, skulle för
samma afgift, som erlägges af innehafvaren af en 90 kannors
panna, fem stycken 60 kannors eller fyratioåtta stycken
pannor af 3o kannors rymd kunna innehafvas. Hen
enda på rättvisa grundade beskattning är möjlig tillverkning,
hvarvid man kanske bör taga i beräkning större eller
mindre tillverknings-kostnad i följd af tillverkningens
hastighet. Efter dessa åsigter har jag uppgjort en Tariff,
sorn här vidfogas.
Frih. Boyes önskan, ”att allt missbruk af de Skottska
pannornas begagnande måtte förekommas,” står i strid med
den af honom förut yttrade, den nemligen, ”att andra än
högst nödvändiga förändringar af brännvins-redskapen må
uteblifva.” Genom K. M:s Nåd. Förordning af år lSaaäro
de öfverklagade missbruken hämmade. Friherren måtte
derföre åsyfta ett förbud mot deras begagnande.
I allmänhet begagnas Skottska pannor eller sådana,
hvilkas djuplek är mindre än ^ af diametern. Förklaringen
af målningssättet gjorde det för panne-ägaren nödvändigt
att låta afskära pannan till den storlek, man hade
rättighet innehafva, och på det sätt hafva en mängd pannor
blifvit förvandlade till s. k. Skottska. Af den nu uppgifna
orsaken bestrider jag, ehuru ej enskildt interesserad
i frågan, detta Friherrens yrkande.
Den föreslagna rättigheten att af brännvins-bevillningen
innehålla medel till gratificationers utdelande åt Krono-
och Tullbetjeningen nödgas jag äfven bestrida. Om
vid brännvinets transporterande kärlen förseglas med ägarens
sigill och dess skriftliga förpassning åtföljer, hindras
såväl insmugling som de nuvarande flyttbara krogarna,
och om vederbörande öfver allt tillhålla underlydande att
göra sin tjenst, behöfvas ej några ytterligare uppmuntringar.
Såsom enskild motion får jag äran föreslå: att de afgifter,
som eldigt 22 (j. af 2:dra Art. uti K. M:s Nåd. Förordning
af den 20 Junii i83o, angående grunderne för
brännvins-bränningsrättigheten och afgifterne derför, nu
efter egendomsvärdet utgå, må upphöra och ali brännvinsbevillning
blott läggas på tillverkningen.
Jag anhåller att dessa anmärkningar må till vederbörligt
Utskott få åtfölja Friherre Boyes motion.
PenioFcbruariif. m. 87
Tariff pä den Brännvins-pannerymd, hvarmed tillätes att
bränna, beräknad efter egendomens, hemmanets, hemmansdelens
eller Stadsjordens värde enligt 1833 års
Taxering, med för hvarje kannc-rymd särskildt utförd
bevillnings-afgift, per vecka beräknad.
N.-o 1. Enkla Pannor.
< P3
fiso 63: C/Q
n n ro
« a-3
g-
s s B
II
633
63
gift per
Cd
n
<
B
Egendom
värde en
års Tax
633 |
63
gift per
w
n
<
< hej
?
“ C- g
g
* 3 3
a
Ko
—
afgift per
03
n
<
B*
a
n *—■ 0
*\ * s
B
B
B
C/q
0 r-2
B
B
S
<
n
<5
2. c
3
<
n
crq
V)
1 hi
W p
n
-i
tL
rt 1
E"
1 s*
OJ P
n>
n
cL
( j 1
63
63 73
• w"
n
n
D-
n
Te
u
63
7»
B:o Rd.
u
R.
sk
r
B*.o Rd.
c
R.
sk
r
B:o Kd.
\r
R.
sk
r
4oo
4
—
6
-
4,6oo
33
1
47
6
i4>3oo
62
3
44
-
5oo
5
—
7
5
4,800
34
•1
3
-
14,700
63
4
-
600
6
—
9
-
5,ooo
35
2
6
6
i5,ioo
64
4
4
-
700
7
—
10
6
5,3oo
36
i
10
-
i5,5oo
65
4
8
-
800
8
—
12
-
5,6oo
37
2
i3
6
16,000
66
4
12
-
go°
9
—
i3
6
5,900
38
2
*7
-
i6,5oo
67
4
16
-
1,000
10
—
i5
-
6,200
39
2
20
6
17,000
68
4
20
-
1,100
11
—
18
-
6,5oo
4°
2
24
-
i7,5oo
69
4
24
-
1,200
10
—
21
-
6,800
4»
2
27
-
18,000
70
4
28
-
i,3oo
i3
—
24
-
7,100
42
2
3o
-
i8,5oo
7«
4
33
-
i,4oo
>4
—
27
-
7,400
43
2
33
-
19,000
72
4
38
-
i,5oo
i5
—
3o
-
7,700
44
2
36
-
i9,5oo
73
4
43
-
1,600
16
—
33
-
8,000
45
2
39
-
20,000
74
5
—
-
1*700
'7
—
36
-
8,3oo
46
2
42
-
20,600
75
5
5
-
1,800
18
—
39
-
8,600
47
2
45
-
21,100
;6
5
10
—
1,900
■9
—
42
-
8,900
48
3
—
—
21,700
77
5
i5
“
2,000
20
—■
45
-
9,200
49
3
3
-
22,300
78
5
20
-
2,200
21
1
1
-
9,5oo
5o
3
6
-
22,900
79
5
25
-
2,400
02
1
5
-
9 9°°
5i
3
9
-
23,5oo
80
5
3o
-
2,600
23
1
9
-
io,3oo
52
3
12
-
24,100
81
5
36
-
2,800
24
1
i3
-
10,700
53
3
i5
-
24,700
82
5
42
-
3,000
25
1
>7
-
11,100
1 i,5oo
54
3
18
-
25,3oo
83
6
-
3,2oo
26
1
21
-
55
3
21
-
25,900
84
6
6
-
3,4oo
a7
1
25
-
11*900
56
3
24
-
2Ö,5oo
85
6
12
-
3,6oo
28
1
29
-
12,300
57
3
27
-
27,200
86
6
• 8
-
3,8oo
29
1
33
-
12,700
58
3
3o
-
27,900
87
6
24
-
4»ooo
3o
1
37
-
i3,ioo
59
3
33
-
28,600
88
6
3o
-
4,200
3.
1
4o
6
i3,5oo
60
3
36
-
29,300
89
6
36
-
4,40°
?2
1
44
-
13,900
61
3|4o
-
3o,ooo
9°
1 6
42
-
Denna afgift för enkla pannor förhöjes:
1:0 för begagnad mäskvärmare med a5 procent;
2:0 för enkel rectificator med 33 J procent;
3:o för dubbel rcctifications-apparat med 5o procent af hvad
för pannan betalas.
88 Den io Februarii f. m.
N:0 2. Pistoriska Brannvinstillverknings-redskapj leräknad
efter Pannornas sammanslagna rymd.
Egendomens
värde enl. 1833
års taxering.
Tillåten
Fanne rymd..
Bevillnings-  afgift pr vecka.
Egendomens
värde enl. 1833
års taxering.
Tillåten
Pannerymd.
afgift pr vecka.
Bevillnings-
Bro Rdr
K:r
Rdr
sk
r.
Bro Rrdr
K:r
Kclr
sk.
r.
31,000
4«
10
—
—
60,000
66
17
—
—
32,000
4>
10
12
—
6i,5oo
67
17
16
—
33,ooo
42
10
24
—
63,ooo
68
17
32
—
34>ooo
43
10
36
—
64,5oo
69
18
—
—
35,ooo
44
11
—
—
66,000
70
18
16
—
36,ooo
45
11
12
—
67,500
71
18
36
__
37,000
46
11
24
—
69,000
72
19
8
38,000
47
11
36
—
7o,5oo
73
19
28
—
3q,ooo
48
12
—
—
72,000
74
20
—
—
4o,ooo
49
12
12
—
73,5oo
75
20
20
—
41,000
5o
12
24
—
75,000
76
20
4°
—
42,000
5t
12
36
—
76,5oo
77
21
12
—
43,ooo
5a
13
—
—
78,000
78
2L
32
—
44»000
53
13
12
—
79,5°°
79
22
4
—
45.000
46.000
54
13
24
—
81,000
80
22
24
—
55
13
36
—
82,500
81
23
—
47,000
56
14
—
—
84,000
82
23
24
—
46,000
57
14
12
—
86,000
83
24
—
49,000
58
14
2.4
—
88,000
84
24
24
—
5o,ooo
59
14
36
—
90,000
85
25
—
5i,ooo
60
15
—
—
92,000
86
25
24
—
52,5oo
61
15
16
—
94»000
87
26
—
54,000
62
15
32
—
96,000
88
26
24
—
55,5oo
63
16
—
—
98,000
89
27
—
57,000
58>5oo
64
65
16116
16'32
—
100,000
90
27
24
Hr Rothlieb, Axel Fredr., uppläste följande: Vid
remiss af Frih. Boyes motion, angående brännvins-bränningen,
anhåller jag ödmjukast få bifoga mina egna åsigter i
detta för Landet vigtiga ämne.
Delande Hr Frihts önskan, att medel måtte utfinnas
till inskränkande af det förderfliga brännvins-supandet, tror
jag likväl ej, att denna olycka, som hos, om ej mängden,
dock en stor del af folket öfvergått till ett behof, ja, till
en olycklig vana, aflijelpes genom varans fördyring eller
genom minskning i production, utan snarare genom de
vältänkandes gemensamma bemödande att göra denna last
afskydd och förhatlig samt genom ändamålsenliga polislagars
noggranna liandhafvande och tillämpning.
En varas dyrhet beror på större eller mindre tillgång,
och ju rikare skördar, ju mera användes deraf till brännvins-bränning
och ju lägre pris uppkomma; hvaremot, då
årets skörd varit mindre gynnande, den lättare afsättes
utan förvandling i brännvin, och både brännvin och spann
-
Den 10 Februari i f. m.
mål således blifva dyrare. Att tillåtelsen att idka brännvinsbränning
under kortare och afbrutna tider skulle föranleda
en minskad tillverkning och varans fördyrande i
landet, tror jag; men månne ej med detsamma för lurendrejaren
skulle uppkomma en ny, förledande utväg att
tillfredsställa vinningslystnaden. Det är således af vigt att
noga öfverväga de beslut, som fattas. För att uppfylla
landets behof och lemna en beräknad fördel åt landtbrukaren,
antingen han drifver bränneri-rörelsen i stort eller
inskränker sig till några få bränn om året, anser jag, att
brännvinsbränningen bör vara bestämd att fortfara från och
med den i5 Oct. till den 15 April, eller 6 månader. För
dem, som sparsamt bränna, är denna tid tillräcklig, och
för egentliga fabrikanter kan ej den föreslagna tiden lemna
tillfälle till så stor afverkning, utan måste deraf uppkomma
en stor minskning i det inom Riket tillverkade
kannebeloppet. Skalet, hvarföre jag tillstyrker, att bränningstiden
må fortgå utan afbrott, är, att alltid början är
mindre lönande, och, om ett uppehåll göres, förloras i:o
på bränningen; 2:0 uppkommer en betydlig förlust för
Staten genom pannornas och bränneri-redskapens försegling
under mellantiden; och dertill kommer 3:o lusten , understödd
af behofvet, att under den förbjudna tiden idka
oloflig brännvinstillverkning. Af dessa skäl vågar jag föreslå,
att brännvinsbränningen må vara tillåten under 6
månader om året. Hvad brännvins-skattens utgörande angår,
får jag, enär jag anser det vara overkstälIbart att borttaga
de mindre brännvinspannorna, föreslå såsom alternativ
1:0 förhöjd skatt endast på brännvinspannorna, eller
ock 2:0 afgift på hvarje tillverkad kanna brännvin, utan
skatt på bränn vins-redskapen; och bör i sednare fallet en
tariff uppställas, som upptar hvad man anser (hellre lunder
än öfver) kunna tillverkas med hvarje brännvinspanna
efter kannerymden från den minsta till den högsta, och
hvilken vid debiteringen och brännvinsskattens utgörande
iakttages. Den erfarenhet, man äger ej allenast sedan
förflutna tider, utan,j ty värr, äfven genom nyare tiders
brännvinsförbud, kan ej annat än bjuda varsamhet vid afgorandet
af ett ämne, som är så ingripande i hvarje enskild
jordbrukares hushållning som det förevarande, och
hvilket så ofta föranled t öfverträdelser af lagbud, mångfaldiga
rättegångar, menederi och lagbrott af olika beskaffenhet.
Hr Rothlieb, tilläde muntligen: Jag anhåller, att detta
anförande måtte få åtfölja Frih. Boyes motion till Bevilln.-  Utsk., samt att mig må tillåtas att framdeles till samma
Utskott afgifva förslag till tariff för beskattningen.
Gr. Lewenhaupt, Patrik, anförde skriftligen: Med
anledning af den af Frih. Boye väckta motion, rörande
i H. 12
9<>
Den 10 Februari i f. m.
förändrade stadganden i Förordningen om brännvinsbränningen,
deruti föieslås flera ändringar, hvilkas användande
utan tvifvel skulle medföra både ändamålsenliga och
lyckliga resultater, anhåller jag att i detta vigtiga ämne
äfven få yttra mina tankar, grundade på någon egen erfarenhet.
Jag förenar mig fullkomligt med den värde Motionären
uti den önskan, att det ulan tvifvel oriktiga stadgande,
att egen uppgift på tillverkning, öfverlemnad i första
instancen till BeredningsCommittes bedömande, skall ligga
till grund för beskattningen, må afskaffas, ej allenast på
de uti ofvannämnde motion anförda skäl, utan äfven i anseende
till den split, som derigenom kan uppkomma grannar
emellan; ty i händelse en i min tanka felaktig uppgift
företes, måste jag, såsom Ledamot i BeredningsCommitte'en,
antingen bryta mot min aflagda ed, eller ock yrka högre
skatt på min granne. Äfven delar jag fullkomligt den åsigt,
att man bör nedsätta kanne-rymden af de konstgjorda
pannorna, så att deras produetion blir proportionerlig emot
en, enligt fastighetsvärdet, medgifven enkel pannas med
mäsk värmare, såsom det enda sätt att, utan att förnärma
jordbrukarens billiga fordringar, likväl något hämma den
till ytterlighet drifna brännvius-fabrikationen; men då genom
detta medel redan en betydlig minskning åstadkommes
i brännvins-produetionen, tror jag att bränningen borde
oafbrutet tillåtas ifrån den i Nov. till den i Maj, eller
minst 6 månader. Att bränna ett par månader på hösten,
med uppehåll i December och Januari, medför den olägenhet,
att man knappt hunnit vänja kreaturen vid dranken,
förr än man åter måste vänja dem derifrån, för att
sedan mot våren åter för några veckor vänja dem dervid
igen, oberäknad den olägenhet, att man tvingas göra uppehåll
med bränningen under den kallaste årstiden, just då
den alltid lyckas som bäst. ,
Då man vid behandlingen af detta ämne äfven bör
taga Statens större eller mindre inkomst i beräkning, tror
jag, att dess fördel åsidosättes och det af behofvet påkallade
högre priset på brännvinet ej ernås, om man såsom
beskattning bibehåller den hittills bestämda Minimi-afgiften,
äfven om den fastställes till dubbelt, tredubbelt och
fyrdubbelt belopp, efter olika panneryroder; men jag skulle
tro, att det lämpligaste vore, om man alldeles borttoge
denna afgift och såsom beskattning lade t. ex. 4 ? högst 6
sk. på hvarje tillverkad kanna, väl förståendes, att förut
skall efter grundlig och billig pröfning uträknas, huru
mycket man på en månad med pannor ifrån 6 t. o. m. 90
kannors rymd kan afverka (NB. sedan den förut nämnda
nedsättningen af pistoriska verk blifvit antagen], då skatten
för en månad snart vore bestämd; hvar och en likväl förbehållet
att anmäla sig till bränning för 1 högst 6 måna
-
Den io Februacu t. m.
der, när honom bäst syntes, emellan den i Nov. oell den
i Maj. — Jag tror, att denna beskattning, i förening med
den minskade brännvins-produetionen , skulle uppdrifva priset
till minst i Rd. R:gs. per kanna, hvilket minimum torde
vara lagom; ty tvingas det högre, blir begäret att insmugta
utländsk vara för mycket lockande.
Jag fruktar, att det ej skulle vara riktigt att, vid inträffande
partiel missväxt, förbjuda brännvinsbränningen i
den landsort, som lider af missväxten, och tillåta den i Rikets
öfriga provinser, emedan det synes mig , att öfverflödet
af spannmål i den ort, der missväxt ej inträffat, borde, i stället
att derstädes uppbrännas, påräknas till afsättning å den
ort, som i följd af missväxt ej fått sitt fulla behof af spannmål.
Dessutom vore det hårat att ej allenast blifva lidande
genom missväxt, utan äfven, då andra orter få bränna,
vara beröfvad rättigheten, att åtminstone på delta sätt
söka en inkomst. Jag medger, att den mindre jordbrukaren
inom missväxt-orten, som hvarken har säd eller
förlag att köpa den, ej härvid kan komma ifråga; men då
ej allenast författningarne utan äfven menskligheten ålägga
den förmögnare inom socknen att hjelpa de behöfvande,
bör ej ali resource härtill beröfvas honom. Då behofvet
påkallar brännvinsbränningens inhiberande, vore säkert
bättre, att såväl vid partiel sorn allmän missväxt bränningen
totalt upphörde och allmänheten derom underrättades
minst arne månader förut, hvilket så mycket lättarö
bör kunna ske, om bränningstiden ej börjar förr än den
i November.
Städerne hafva sedan den allmänna brännvinsbränningsperiodens
början småningom inträngt allt mer och mer uti
landtbrukaren yrke och näringsfång. Jag känner Städer,
hvilkas Borgerskaps angelägnaste göromål är potates-odling
å den jord, som från början blifvit dem öfverlåten till
producerande af sådana ämnen, som skulle gagna fabriker,
och i hvilkas bodrörelse det mesta är bisak, utom
hemma fabriceradt brännvin; och är jag öfvertygad, att
denna smygförsäljning, sora nästan alltid sker på credit,
mera verkar demoralisation, än det oftast ogrundade förhållande,
sorn numera nästan öfvergå» till ordspråk: "Att
Bonden super, så länge pannan rinner." Jag känner deremot
ganska få exempel af detta slag, och jag bor likväl
uti en trakt af Westergöthland , der nästan hvarje torpare
bränner. Då det nu troligen ej skulle väl anses af Städerna,
om Landtmannen', under den tid, då åkerbruket
ej sysselsätter honom, småningom inträngde sig i deras
näringar och slutligen höll öppen salubod utan försitt lius,
föreslår jag, att livar och en må blifva vid sitt yrke,
så att Borgaren ej gör åkerbruket och brännvinsbränningen
till sin näring och att Landtbrukaren -ej bryr sig om,
Ö*
Den 10 Tcbruarii f. m.
att tänka pä bodhandel; och torde hufvudvilkoret härvid
blifva, att Städerna förlora sin brännvinsbrännings-rättighet,
såsom för öfrigt troligen mera skadande än gagnande
för dem.
Jag anhåller, att detta anförande må få åtfölja remissen
af Frih. Boyes motion.
Frih. Boye, Ludv.: Jag ger beredvilligt en gärd af
tacksamhet åt de flere Ledamöter, som uti förevarande
ämne yttrat åsigter, skiljaktiga från mina; ty ju flera åsigter
här blifva framställda, desto lättare blir det för Utsk.
att inhemta, om icke genast den sannaste upplysning, likväl
folkets särskilda meningar i ämnet. Det torde jemväl
vara mig tillåtet att tillkännagifva en särskild tillfredsställelse
deröfver, att jag ogillas, å ena sidan, för det jag föreslagit
en alltför stor, och å andra sidan, för det jag
åsyftat en alltför liten inskränkning i brännvinsbränningen,
hvaraf skulle kunna slutas, att jag träffat medelvägen. Åtskillige
talare hafva missförstått min mening, och jag begär
derföre att få påminna om hvad jag i motionen yttrat.
Hr Montgornerie har sagt och Hr Rothlieb har synts mig
instämma i den mening, att beskattningen borde grundas
på hvad högst kan tillverkas. Jag trodde mig dock hafva
vederlagt ett sådant förslag, då jag i motionen framställt,
huru olika det skulle verka på den fattige och den
rike, då den fattige bonden icke kan öfvergifva sina andra
sysselsättningar för att drifva brännvinsbränningen till
sin största höjd, utan endast kan begagna mellanstunderna,
då han är ledig från sina öfriga göromål. Han skulle
genom ett sådant tvång hindras att af brännvinsbränningen
draga samma fördel som den, hvilken kan hålla särskilda
personer endast för brännvinspannan. En annan talare,
Hr Ramsay, har, i fall jag icke fattat hans mening
orätt, sagt, att de pistoriska pannorna icke borde undergå
ändring. Jag har icke begärt någon annan ändring, än
ett återgående till rättvisan, nemligen att icke de, som
hafva råd att anlägga pistoriska verk, må fa tillverka 3 å
4 gånger iner än andra, och jag tror mig böra kunna förvänta,
att de jordägare, som lagt sig till sådana verk, ej
en gång sjelfva skola påyrka att vinna en sådan fördel
framför andra. Hr Carlesons framställning vittnar tydligen
derom, att han icke förstått mig. Jag har icke yrkat
afskaffande af de Skottska pannorna, utan af missbruken
vid deras begagnande. Skillnaden emellan sådana och vanliga
pannor är ganska stor och består icke ensamt i den
platta formen, utan jemväl deri, att på hatten finnes än-*
nu ett lock, som tillåter det missbruk, att då pannan endast
innehåller 5o kannor, kan hatten hålla i5o kannor,
och se der hvad jag velat förekomma. Grefve Lewenhaupt
har äfven misstagit sig. Jag har tillstyrkt, att en partiel
missväxt i somliga provinser icke raå föranleda till bränn
-
É&...
Den 10 Februarii f. m.
93
vinsbrännings-förbud för andra provinser , men endast i det
fall, att afståndet hindrar undsättning af spannmål derifrån.
Så billigt det är, att bränningen förbjudes i de
provinser, som Lunna lemna undsättning åt de lidande,
så orätt är det, att sådant förbud, endast för sällskaps
skull, utsträckes till de öfriga; oell jag hemtar stöd för
denna satts af de sista årens erfarenhet. Jag frågar, kunde
väl, efter missväxten i Norrland, en enda kappe spannmål
från Jönköpings Län skickas till Norrländningarnes
understöd? Hvarföre då förbjuda förbränningen af denna
säd, sorn icke kunde blifva någon tillgång för de nödställde?
Det är likväl ganska möjligt, att jag haft orätt;
men jag har ej heller utgifvit min motion för ett non
plus ultra af förträfflighet.
Slutligen måste jag motsätta mig den motion, en värd
Ledamot, Hr Montgomerie, gjort. Jag högaktar motivet
för densamma och misskänner icke välmeningen; men att
ingå till K. M. med underd. begäran om interims-förbud
mot all brännvinsbränning, vore att onödigtvis uppskrämma
allmänheten. Att brännvinsbränningen bör inställas,
då behofvet sådant påkallar, gillar jag; men att nu inställa
den, då ingen missväxt inträffat, skulle i allmänna
opinionen väcka farhåga för ett totalt förbud och ådraga
oss beskyllningen för radicalism. Den opinion delas af
hvarje rättskaffens menniska, att fyllerilasten bör hämmas
så mycket som möjligt; men då brännvinsbränningen är
införlifvad med jordbruket, kan man uti ifvern för denna
iasts utrotande gå för långt, hvarföre jag vill påminna om
medelvägen.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då jag förmodar, att
Frih. Boyes ifrågavarande motion, likasom alla med den
likartade, remitteras till Bevilln. samt Allm. Besv. och
Oecon.-Utskotlen, och jag således kommer i tillfälle att
handlägga densamma inom Utskotten, vill jag icke yttra
mig i sjelfva saken, utan endast hemställa till motionären
och dem, som yttrat sig i ämnet, om icke en sak är förbisedd,
den nemligen, att, då motionen afser en högre
bevillning, ingenting yttras om användandet af denna högre
skatt. Jag tager dock för afgjordt, att alla, som önska
en högre afgift å brännvinsbränningen, skola anse billigt,
att den kommer det betryckta jordbruket till godo;
och på sådan grund yrkar jag, att Bevilln.-Utsk. mätte
anmodas att, i förening med StatsUtsk., afgifva utlåtande
i ämnet och tillstyrka, att den tillgång, som uppkommer
genom brännvinsbränningens högre beskattning, må vid
beräkningen af Statsinkomsterna observeras, samt att vid
uppgörandet af grunderna för bevillningen företrädesvis
må afses den ordinarie räntans nedsättande eller upphäf•vandet
af de mest tryckande bevillnings-artiklar.
94
Den io Februarii f. m.
Hr Montgomerij Jag får vördsamt tillkännagifva,
att Frih. Boye misstagit sig om min mening. Jag har
icke yrkat, att den högsta möjliga tillverkning bör tagas
till grund för beskattningen; jag har deremot sagt, att
vetenskapsmän i Hufvudstaden borde beräkna hvarje olika
pannas afverknings-qvantum, och att beskattningen derför
borde bestämmas efter ett medium och icke för det högsta
möjliga af tillverkningen. Hvad åter angår Frih. Boyes
yttrande mot min motion, och att han anser ett förbud
mot brännvinsbränning, under nuvarande omständigheter,
vara ett missbruk, så får jag anmärka, att det största
missbruket är det, jag velat förekomma; ty jag tror, att
om Konungen icke förbjuder bränningen, skall den nu
forceras af allt hvad lif och anda har. För öfrigt får jag
förklara, att jag anser en förhöjd brännvinsskatt vara af
yttersta vigt äfven för det ändamål, Gr. Horn antydt,
eller att derigenom må åstadkommas lindring i Jordbrukets
beskattning.
Frih. Boye: Utan att på minsta sätt misskänna värdet
af den erinran, Gr. Horn gjort om användandet af
den högre skatt, som enligt nu gjorda förslag skulle uppkomma,
får jag, för att förklara orsaken till den förmenta
bristen i min motion, endast erinra, att jag trott något
förslag om medlens användande icke böra göras, förr
än medlen äro dfna, och att fråga derom icke kan uppstå,
förrän det blir afgjordt, att motionen går igenom och
en förhöjd beskattning vinnes.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Uti sjelfva saken, deri
jag icke äger kännedom, vill jag icke yttra mig; men jag
tror, att någon felaktighet vid sista Plenum ägde rum,
då Frih. Boyes förevarande motion ytterligare bordlädes,
fastän 49 §• Riksd.-Ordn. stadgar, att remiss bör ske, sedan
en motion en gång legat på bordet. Jag får derföre
hemställa, om icke remissen af Frih. Boyes motion bör
upptagas i protocollet för förra Plenum, och endast de
derom afgifna yttranden nu böra remitteras.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då vid sisth
Riksdag åtskilliga gånger händt, att motioner blifvit, i
likhet med Utsk.-betänkanden, på flera personers begäran
för andra gången lagde på bordet, hade H, Ex. ansett sig
böra gå de JRrs önskningar till mötes, hvilka i sisth Plenum
begärt, att Frih. Boyes motion ytterligare skulle få
hvila på bordet.
Gr. Cronhjelm: Jag följde visserligen med någon
uppmärksamhet förhandlingarna under förra Riksdagen,
men kan icke påminna mig, att sådant då var vanligt. I
alla fall måste väl praxis vika för Grundlagen, och jag
får derföre blott åberopa 49 §• Riksd.-Ord., sora innehål
-
Den lo Februarii f. m.
5)5
ler: ”Hvar och en allmän fråga, som första gången i nå”got
Stånd förekommer, skall, såvida ej Ståndet enhälligt
”genast densannna till vederbörligt Utskott förviser, ligga
”på bordet till nästa Plenum, då remiss bör ske.”
Frih. Boye: Ehvad ett misstag under förra Plenum v
ägt rum eller icke, så är dock en sanning, att Hr Gr. o.
Landtm., gjorde proposition om motionens bordläggning,
hvartill It. o. Ad. biföll. Misstaget fä vi således dela med
Landtm, och jag vet icke, hvartill anmärkningen skall
tjena. I alla fall synes det mig icke vara grundlagsenligt
att gifva ett beslut en annan dag än den, då det verkligen
är fattadt.
Uppå derom gjord proposition beslöt R. o. Ad., att
Frih. Boyes förevarande motion, jemte de i anledning
deraf afgifna yttranden , skulle till Bevilln.-, Lag- samt Allm.
Besv. och Oeconomi-Utskotten remitteras.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Vid sista Plenum,
eller det nästföregående, vill jag påminna mig, att remiss
beslöts ä PresteSt:s inbjudning, angående inskränkning af
vissa Riksdagskostnader. Vid detta tillfälle föreföll emellan
mig och Frill. Boye en debatt, hvilken enligt begäran
skulle åtfölja remissen. Sådant lärer likväl icke hafva
skett, utan skall Prot.-Utdr. blifvit remitteradt och discussionen
vara qvarliggande, emedan den icke var omnämnd
i Hr Gr. och Landtmts proposition. Jag får derföre anhålla,
att Hr Gr. och Landtm, täcktes nu göra proposition
derom, att denna discussion må till StatsUtsk. remitteras,
helst frågan eljest ligger nere.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: I anledning
af hvad den sista talaren anfört om några muntliga
yttrandens remitterande till Utskott, får jag hemställa
, om icke tidsutdrägt och kostnad förorsakats genom den
välvillighet, som vid förra Riksdagarna blifvit bevisad dem,
som talat, att nemligen deras yttranden blifvit till dem
aflemnade, för att genomses före deras afsändande till Utskotten.
Ridd-Ord. föreskrifva-, att sådana muntliga anföranden,
som remitteras, böra till protocollet afgifvas,
vid påföljd att de eljest afsändas sådana de blifvit uppfattade.
Jag får således hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla, att
den §., som innehåller detta stadgande, måtte någon tid
vara anslagen, på det hvar och en må erinras om sin
skyldighet i detta afseende.
R. o. Ad. beslöt, att de, i anledning af i:sta och 2:dra
punkterna i PresteSt:s den 4 dennes föredragne Prot.-Utdr.
af den 11 sisll Jan., afgifna yttranden skulle åtfölja den
beslutade remissen till StatsUtskottet.
96
D-cn io Februari i f. m.
Företogs till pröfning den sedan sista Riksdag hvilanda,
föreslagna nya redaction af i:sta punkten i 5g §.
Riksd.-Ordn., att utgöra denna §:s esta mora., tillika med
den jemväl hvilande, i sammanhang dermed föreslagna förändrade
redaction af TryckfrihetsFörordningens 2 §:s 4 morn.
Hr Montgomerie, Gustaf: Då den förtidiga dis—
cussionen i detta ämne föreföll, yttrades, att det nya Lagförslaget
icke skulle innefatta tillräckliga garantier mot
missbruk. Jag skulle tro tvärtom, emedan det innehåller,
att prolocolls-tryckningen kan ske antingen fullständigt
eller i justerad t sammandrag, så mycket hellre som
ordalydelsen i nu varande 5g §. Riksd.-Ord., att nemligen
tryckningen, så tidigt ske kan, bör verkställas, icke
synes innebära större garanti än det nu ifrågavarande förslaget,
emedan R. o. Ad:s protocoll för sista Riksdagen
ännu icke äro tryckta, hvilket synes bevisa, att bestämmelsen:
så tidigt ske kan, icke innefattar någon särdeles
garanti, åtminstone för skyndsamhet. Hvad åter angår
uttrycket justeradt sammandrag, så anser jag det
visserligen vara ganska tvetydigt, ty ett justeradt sammandrag
kan vara mer och mindre fullständigt, men tror likväl,
att en närmare bestämmelse deri lätt kan ske, hvilken
jag önskade sådan, att besluten endast i största korthet
må upptagas jemte de personers namn, sorn talat för,
emot samt öfver det beslutade ämnet, till en må hända
nödig tillfredsställelse för talarnes möjliga fåfänga, att se
sina namn gå till efterverlden.
Då de dryga trycknings-kostnaderna utgjort föremålet
för ett allmänt och rättvist klander, tror jag det vara af
vigt, att det nya förslaget blifver antaget. Vi veta dessutom
alla, att det knappast finnes någon, som läser Riksdags-protocollen,
och följaktligen är den betydliga kostnad,
tryckningen medtager, alldeles onödig, hvartill kommer,
att R. o. Ad., äfvensom de öfriga Stånden, i tidens
längd skulle nödsakas hyra betydliga och kostsamma utrymmen,
endast för att förvara dessa, af ingen lästa, men
oaflåtligen växande protocolls-luntor. Jag får således tillstyrka
förslagets antagande.
Hr Bruncrona, Gust. Adolph, uppläste följande:
Då jag, såsom Ledamot af sista Riksdags Const.-Utsk., biträdde
det förslag till ändring af 5g §., hvarom nu är fråga,
undgick mig ej det motiv, som grundlagt förordnandet
om Ståndsprotocollens tryckning till deras fullständiga innehåll
Men vid närmare eftersinnande fann jag, att ett
förändradl Statsskick i delta afseende äfven förändrat fordna
förhållanden. Före år iflog, under det trycktvång i
allmänhet agde rum, var en sådan tryckning nödvändig,
RiksStåndens protocoll voro det enda ställe, der gnistan
Dcn 10 Februarii f. m.
97
af en slocknande frihetskänsla bevarades, och den halfqväma
Nalionalandan heratade dock. der någon luft och
näring af patriotiska mäns frimodiga yttranden, hvilka
utan protocollens tryckning för allmänheten varit undangömda.
Men nu, då dessa elementer för ett constitutionelt
samhällsskick hafva väsendtligare och fastare grunder; nu,
då tryckfriheten, i förening med tidningsväsendet och offentligheten
vid Ståndens öfverläggningar, är den säkraste
garanti, att intet af vigt blifver utestängdt från Allmänhetens
kännedom, synes särskild ovillkorlig' tryckning in
extenso af Ståndens protocoll vara öfverflödig och endast
ledande till en odräglig kostnad för Staten. Då för Statsinachinens
behöriga gång, Rikets försvarsanstalter samt
Nationens upplysning och förkofran, Svenska folket ansträngt
sin yttersta förmåga och nödgats af bristande tillgångar
i detta afseende tillgöra mindre, än det önskat och
någon gång behöfts, är det i sanning beklagansvärd!, att
en högst betydlig summa slöses på en sak, vid nuvarande
förhållanden icke af någon nödvändighet påkallad; och
visar ej redan en tjuguårig erfarenhet, att föremålet
för denna utgift till största delen blifver en oläst pappersmassa,
med slutligt öde att användas till omslag i kryddbodarna?
Utsk. hade således full anledning åtminstone till
den modification i 5g §., Utsk. föreslagit. Men som jag
föreställde mig, att tider kunna komiiia, då kännedom af
protocolien i fullständigt skick vore af vigt för fosterlandsvännen,
och det kunde hända, att de i Ståndens Cancelliet
förvarade justerade concept-protocoll af en eller annan
orsak skulle förstöras eller försvinna, hemställde jag
till Utsk., att derest något Stånds protocoll ej, jemte bilagor,
till hela dess innehåll blifvit tryckt, ett exemplar
deraf i fullständigt skick borde utskrifvas och inom viss
tid efter Riksdagens slut till RiksArchivet aflemnas—- hvilket,
om man funne det lämpligare, kunde förbytas till
deposition i Banken, såsom R. St:s eget Verk —, för att
derstädes säkert förvaras till begagnande i kommande tider
af fornforskaren,’häfdatecknaren, philosophen eller Statsoch
Riksdagsmannen. Detta tillägg i förslaget ansåg dock
Utsk. öfverflödigt. Då nu öfver samma förslag endast med
ja eller nej får beslutas, kan vid denna Riksdag ett sådant
tillägg icke såsom grundlags-förändring komma i fråga;
men skulle detsamma anses till ändamålet ledande,
torde ej binder möta R. o. Ad., att för dess enskilda del
och för denna Riksdag besluta, att, hvad dess eget protocoll
angår, vidtaga den af mig ifrågasatta utväg, hvilken
jag till R. o. Ad:s bedömande öfverlemnar , hvarigenom
ali betänklighet synes böra försvinna vid antagande af den
föreslagna grundlags-förändringen. Jag har trott det ej
vara ur vägen att på förhand göra denna framställning,
i H. i i
98
Den io Februarii f. m.
såsom måhända inverkande på beslutet om samma förändring,
men hvilken framställning först efter grundlagsfrågans
afgörande lärer kunna blifva föremål för R. o. Ad:s
slutliga öfverläggning och pröfning, så framt R. o. Ad.,
lika med mig, skulle finna omständigheterna dertill föranleda.
Ilr Dalman, Wilh. Fred., anförde skriftligen: Det
ämne, deruti H. R. o. Ad. nu går att fatta ett beslut, synes
mig vara af den vigt, att, då opinionerna tyckas vara
böjda för antagandet af det hvilande förslaget, de betänkligheter,
som deremot sig förete, icke böra undandöljas;
och jag har, af sådan anledning, trott mig för några ögonblick
kunna taga i anspråk II. R. o. Ad:s uppmärksamhet.
Frågan om upphörandet af Ståndens skyldighet att
låta trycka sina protocoll härleder sig från det allmänna
och ostridligt sanna ropet om Riksdags-kostnadernas höga
belopp. Emedlertid torde man kunna säga om detta rop,
att det uppkommit mera af obelåtenhet nied hvad Riksdagarna
uträttat, än med hvad de kostat. Hade Nationen
funnit skäl att vara nöjd med Riksdagarnas åtgärder, så
hade den säkert icke så noga beräknat denna kostnad. Vi
hafva Statsinstitutioner, som kosta vida mer, än hvad
som utbetalas för NationalRepresentationens sammanträden,
men emot hvilkas dyrhet man hör långt mindre ovilja yttras.
Neka torde man dock icke kunna, att en FolkRepresentation
sällan är för dyrt betald, om den uppfyller
sitt ändamål. Gör den åter icke detta, så anser man
den för dyr, om den ock kostade blott fjerdedelen af hvad
som nu erfordras, för att sätta i gång ett så vidlyftigt och
compliceradt machineri, som Sveriges Riksdags-väsende.
Detta vare ingalunda sagdt, för att försvara de höga
kostnaderna eller för att ogilla de minskningar deri, sorn
t. ex. skett genom Talmans-representationens indragning.
Jag har, af fullkomlig öfvertygelse, icke blott om dessa
kostnaders öfverflödighet, utan till och med om deras
olämplighet, måhända till och med under vissa förhållanden
skadlighet, lemnat min röst till deras afskalfande. Jag
tror äfven, att arbetena i flera Stånds- och, snart sagdt, i
alla Utskotts-Cancellier kunna ordnas mera ändamålsenligt,
ledande till mera både besparing och skyndsamhet, än de
föregående Riksdagarna, och jag hör med tillfredsställelse,
att vi i detta afseende snart ljufva ett förslag att vänta
från Exped.-Utskottet. Slutligen tror jag äfven, att kostnaderna
för protocolls-tryckningen kunna ej obetydligt
minskas, om tryckningen sker på större papper och med
mindre stilar samt Boktryckare antagas efter förutgående
entreprenad-auetioner.
Men att borttaga Ståndens skyldighet och Folkets
rätt att få dessa protocoll tryckta fullkomligt sanningsenligt,
icke stympade ^Uer sammandragna, dertill kan jag,
Den 10 F e h r u a r i i f. ra.
»9
vid ett närmare begrundande af de möjliga följderna, ej
biträda med min röst.
Man säger: våra förhandlingar läsas föga eller intet;
vi hafva" offentlighet vid våra öfverläggningar, och om
denna, emot all förmodan, skulle inskränkas, så finnas otvifvelaktigt
Ledamöter af Ståndet, som gå TidningsRedactionerna
tillhanda; och slutligen förmenas en hvar, enligt
det nya förslaget, äga rätt att in extenso till trycket
utbekomma, huru stor del af protocollct han begär.
Jag vill i korthet upptaga dessa skäl emot tryckningens
bibehållande.
Det är sannt, RiksStåndens förhandlingar läsas nu föga
eller intet; men de kunna det dock, så länge de
tryckas. Er, controll är ofta verklig derföre, att den är
möjlig; och jag är viss, att mången, som annars kanske
vore frestad att utbreda sig i onyttiga ord eller till
och med yrka förderfliga läror, återhålles af den tankan,
att hans fåvitskhet eller skalkhet kan blifva allmänt känd.
Correctivet häremot finnes visserligen i offentligheten
vid Ståndens öfverläggningar. Men på hvilken lös grund
står icke denna, då det t. ex. hos R. o. Ad. beror på
Ordföranden att, utan anförande af skäl, förklara ett helt
Plenum eller en dol deraf slutet, d. v. s. då han äger i
sin magt att blott genom en befallning till Ridd.-Fiscalen
stänga R. o. Ad:s sessioner. Detta händer icke med nu
varande Ordförande, vi äro derom alla öfvertygade, men
det kan dock i en framtid inträffa: och, mina Herrar! vi
stifta icke lagar för ögonblicket; vi behöfva ej controller
mot rättsinnets, frihetens och. fosterlandets Vänner; men
vi behöfva dem, för att icke gifva sjoelrum åt dess möjliga
fiender. Har icke erfarenheten äfven inom vår egen
constitutionella historia sedan 180g visat, huru svårt det
är att tillkämpa sig en frihet, som man lättsinnigt bortskänkt,
i godtroget förlitande att snart återfå densamma.
Eller behöfver jag väl erinra om det sätt, hvarpå indragningsmagten
tillkom 1812. Må vi derföre akta oss att bortkasta
en controll, innan vi äga en annan lika säker i dess
ställe, innan lagen om offentlighet upphöjts till grundlag,
och göres oberoende af alla hugskott, så att folket icke
förlorar rättigheten att bevaka sina ombuds steg, för att
spara en summa, som mångdubbelt bortkastas för icke
blott onyttiga, utan till och med skadliga föremål.
Dessutom, mina Herrar! böra vi besinna, att de tryckta
protocollen tillhöra Historien, att de äro ett för benne
oumbärligt document. Tidningarnes refereringar äro ännu,
åtminstone i vårt Land, så ofullständiga och, nekom
det ej, någon gång äfven impregnerade af de olika opinioner,
hvilka finnas hos referenten, att något historiskt tillförlitligt
deraf ej torde kunna med säkerhet påräknas. Och huru
många, som studera sitt lands historia, hafva tillfälle att i
100
Den 10 Februarii f. m.
Archiverna uppsöka gamla protocolls-luntor i manuscript?
Och hvad är orsaken , att man i allmänhet känner så föga
af Svenska Riksdagarnafs historia under frihetstiden, om
ej, att Representationens förhandlingar då begrofvos i Archiverna.
Sannt är, att vi ännu icke läsa hvarken denna
eller de föregående Riksdagarnas protocoll; men vi läsa
dock begärligt dem, sorn äro 4o ä 5o år gamla, och många
torde ett halft sekel härefter med begärlighet eftersöka
vår tids visserligen voluminösa och tråkiga, men dock för
en eftertid historiskt märkvärdiga Riksdagsak ter. De äro,
om ock föga instruetiva, dock en trogen spegel för den
allmänna tankegången och bildningen.
Och om äfven protocollen äro såsom leeture föga roande
eller interesserande, så blifva de dock nästan oumbärliga
för Representanten sjelf, helst under vår nuvarande
sammansättning och den långa tiden mellan Riksdagarna.
Huru nyttigt och upplysande, ja nästan oundvikligt är
det ej för en Representant, som kommer oftast främmande
in i 11 iksdags-ärenderna, att utur de föregående Riksdags-protocollen
inhemta, huru ärenderna då debatterades
och behandlades, huru de skiljda opinionerna sammandrabbade
med hvarandra. Hvart skulle då den vända sig,
som icke hade håg att gräfva i Archiverna, förutsatt,
att protocollen, om de endast skulle tryckas i sammandrag,
alltid blefvo fullständigt uppsatta eller dechiffrerade, så
att de voro tillgängliga, -— en sak, hvari all controll, ja
till och med föreskrift saknas.
Man talar om att trycka i sammandrag. Nå väll låtom
oss eftertänka, huru dermed komme att tillgå. Antingen
blefve de tryckta protocollen blott en föredragningsoch
expeditions-lista, eller ock skulle discussionerna sammandragas.
Hvem skulle då verkställa denna operation?
Hos hvem skulle magten ligga att afgöra, hvad som vore
riktigt eller oriktigt, hvad som borde uteslutas eller ej?
Skulle detta hero af den segrande majoriteten, hvem vet
huru mycket af minoritetens mening som finge ett rum i
protocollet? Huru skulle, bland de inom en rådslående
församling oundvikliga olikheter i tänkesätt, någon kunna
göra ett[ sammandrag så, att det blefve opartiskt, ännu
mer, att det af alla så ansåges? Hvar skulle i Sverige fyra
så stora skriftställare-talenter fås? Och hvad skulle det
kosta att engagera dem till det obehagliga arbetet? Om
en talare tyckte sin mening vara ofullständigt eller orätt
uppfattad, hvilken autoritet skulle då afgöra frågan emellan
talaren och sammandragsförfattaren? Utan tvifvel Ståndet.
Men då uppstode ju en dubbel protocollsföring och
en dubbel justering; och att den ena blefve lättare eller
mindre kostsam än den andra, skall man ej tro. Lägger
man denna fördubblade skrifvaremöda till tidsutdrägten
och grälet vid sammandrags-justeringarna, och så ylterli
-
Den 10 Februarii f. m.
rot
gare dertill adderar kostnaden för sammandrags-tryckningen,
så torde kanske en ökning i stället för minskning
i kostnader blifva följden. Dagligen skulle hända, att någon
ansåge sina yttranden vanställda i sammandraget; och
då klefve följden, att han uttoge och läte trycka dem in
extenso. Sålunda finge man troligen en samling af lösryckta
brochurer, i stället för ett i sammanhang tillgängligt
protocoll, deri man visste, att och hvar man kunde
söka hvarje diseussion.
På dessa i korthet utvecklade skäl afstyrker jag således
den föreslagna Grundlags-förändringen, hvarvid jag
slutligen får foga den upplysning, att tryckningen afRiksSt:s
protocoll vid det sista, 17 månader långvariga, Riksmötet
utgjorde f\6,ooo Rd., hvilken summa dock torde, kunna
betydligt nedsättas. Nå väl! våra Landtmts-soireer kostade
ju ända till 38,000 R:dr.
Hr Mont gom erie: De farhågor, hvartill den värde
Ledamot, som sednast talat, synes se så många anledningar
uti det föreslagna tryckningssättet, synas mig vara
så mycket mer förunderliga, som han, i fall lag-förslaget
blifvit af honom genomläst, horde erinra sig, att der står,
det tryckningen kan ske antingen fullständigt eller i
juste rädt sammandrag. För öfrigt och hvad angår
samme värde talares erinran om de missbruk, sorn kunde
blifva möjliga i anseende dertill, att våra öfverläggningar
icke alltid äro offentliga, så ligger ju correctivet emot dessa
missbruk deruti, att våra protocoll alltid kunna begäras
till trycket, enligt det uti nu ifrågavarande §. intagna stadgande,
att ”hvarje enskild må äga att, efter derom gjord
”anmälan, utan hinder eller författare-ansvar, till trycket
'utbekomma större eller mindre delar af samma protocoll,
”med undantag blott af sådant, som Ståndens enskilda ceco”nomie
beträffar.” Så tyckas alla möjliga missbruk af godtycket
vara undanröjda. Talaren har jemväl åberopat intcresset
af de protocoll, som blifvit förda för So ä 60 år
tillbaka, men dessa protocoll äro tryckta, såsom nu är föreslaget,
nemligen blott i sammandrag och största korthet,
och sådant är äfven förhållandet med prötocollerna för 'w'
1719 års Riksdag. Det har i öfrigt varit oväntadt att af
en Litteratör få höra dessa yttranden, isynnerhet som
Frankrike och England blifvit framställde såsom exempel.
I dessa länder är yttrande rätten visserligen icke mindre .
fri än hos oss, men likväl tryckas der inga protocoll vid
Representationens sammanträden. Den kostnad af 4°i0oo
R:dr, man anser så ringa,- borde dock icke kallas så, i
synnerhet som den stiger hvarje Riksdag och således i tidernas
längd kommer att utgöra en oerhörd summa. Jag
fortfar således, att tillstyrka det nya förslagets antagande,
och på det en onödig diseussion ej må förlängas, anhåller
jag om votering.
103
Den’ io Februarii f. m.
Frih. Boye, Fred.: Jag ämnar icke uppehålla tiden
med att yttra inig i sjelfva hufvudsaken; men i anledning
af hvad Hr Montgomerie yttrat om den stigande kostnaden,
tager jag mig friheten gifva tillkänna, huru progressivt
våra protocoll blifva vidlyftigare. För 1815 års Riksdag
utgjordes de af 7 tunna band, år 1818 gjorde de 18
torner, något drygare, och vid 1823 års Riksdag blefvo
tomerne 27. Ehuruväl alla protocoll för sista Riksdagen
icke ännu äro tryckta, komma de dock, efter säker beräkning,
att utgöra 68 volumer, säger 68 sådana tryckta
vohlmer. Jag hemställer, örn någon slutlig gräns finnes
härför, och skulle tio, att uti ett sådant förhållande ligger
ett skäl för tryckningen i sammandrag. Jag får jemväl
nu, såsom förra gången då detta ämne förevar, hemställa,
örn icke en tillräcklig controll ligger i ordet justerad
t, hvarmed jag förstår, att den, som icke anser sammandraget
nog upplysande, kan deremot göra anmärkning.
Frih. Rantzou, Joh. Al b., anförde till protocollet
följande: Då jag begärt ytterligare på bordet det till afgörande
hvilande förslaget till grundlags-förändring, rörande
tryckningen af RiksSt:s protocoll, anser jag mig skvldigatt
i ett bestämdt yttrande instämma med de Ledamöter, som
anse en stympad tryckning af protocollen icke böra för
närvarande bifallas. Detta vore, enligt min tanka, att betaga
folket en af de säkraste controllerna öfver våra förhandlingar,
och kunde, helst besluten om offentlighet vid
Ståndens öfverläggningar, i deras nuvarande skick, kunna
af majoriteten godtyckligt upphäfvas, eller åtminstone eluderas,
föranleda till missbruk, som, ehuru ej troliga, likväl
både varit och äro möjliga. Jag behjertar äfven en
fortsatt tryckning af protopollen såsom vigtig för Historien;
ty detta är dock den källa, der en eftertid med
full opartiskhet torde kunna inhemta den sanna andan
hos Representanterna, och der en Minoritets-åsigt, som måhända
eljest kunde komma att begrafvas i de af sthenographer
förda antecknings-protocollen, för blifvande Representanter
kunde göra sig kraftigare gällande och sprida
ett helt annat ljus öfver beslutens art och tillkomst. Mån
om besparingar i alla riktningar, der de med skäl kunna
och böra göras, och om hvilka tänkesätt jag vid detta
Riksmöte troligen finner flera tillfällen att lemna bevis,
kan jag dock icke' låta mitt sparsamhetsbegär komma mig
att glömma vigten deraf alt bibehålla en constitutionel
controll, intilldess vi hafva en annan i dess ställe.
Gr. Spens, Carl Gust.:" I denna sak är visserligen
redan så mycket talad!, att jag endast vill utbe mig att i
korthet få anmärka ett skäl, sorn på mig skulle influera
att bestrida antagandet af Cons!it.-Utsk:s földag till förändrad
redaciion af ifrågavarande grundlags-paragraph.—
Den io Fcbruarii f. m.
Skiljd från elen öfvertygelse, hvarpå förslaget grundats,
att det åt Ståndens eget godtfinnande lemnade fria val
att trycka protocollen in extenso eller i justeradt sammandrag
skulle leda till kostnadsbesparing, tror jag tvärtom,
att kostnaden just derigenom skall förökas; ty om Ståndet,
i händelse Grundlags-förslaget antages, sedermera beslutar,
att tryckningen stall ske i sammandrag, månne då
icke vidlyftiga debatter vid hvarje Plenum skola föranledas
af olika meningar om den större eller mindre vidd,
sammandraget bör äga, och månne icke vidlyftiga protocoll,
tidsutdrägt och Riksdagens förlängande samt följaktligen
ökade kostnader skola blifva påtagliga följder deraf; och
då således, efter min öfvertygelse, ingen nytta, men mångfaldigt
större skada är förenad med ifrågavarande grundlags-förslag,
än med det gamla stadgandet, så, ehuru jag
inser nödvändigheten af en nyttig förändring af det sistnämnda,
finner jag mig likväl böra afstyrka antagandet af
det hvilande förslaget, äfven af det skäl, att då, å ena
sidan, den i Grundlagen uttryckta controll icke bör försvinna,
som åt hvar och en förvarar hans rättighet alt i
protocollet få införd! hvad han behagar, bör, å andra sidan,
denna rättighet icke kunna begränsas af en debatt,
som möjligen kunde blifva vidlyftigare, än den ifrågaställde.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag skall utbe
mig att få erinra om anledningen till den motion, sorn
Const.-Utsk. vid sista Riksdag gjorde, angående ändring af
59 §. Riksd.-Ordn. Man hade nemligen i många år hört
genom Publicitetens organer klagas öfver de ofantliga protocolls-massor,
som endast voro ämnade åt snusbodarna,
emedan deras vidlyftighet afskräckte från att läsa dem.
Man hade erfarenhet af 1809 års protocoll, hvilka i början
omfattades med allmänt intresse, men mot slutet af
Riksdagen icke mer kunde säljas, utan måste vid i8i5
års Riksdag afyttras som maculatur, med undantag af
exemplar, som förvarades för allmänheten, och hvilka
förmodligen alla ännu äro i behåll. Sedermera har man
knappt bjudit till att sälja R. o. Ad:s protocoll, hvilka i
stället blifvit utdelade till Ståndets Ledamöter. Det torde
vara osäkert, om alla uttagit sina exemplar; åtminstone
lära ganska få hafva läst dem. Vid 18a i års Riksdag
fann derföre Constit.-Utsk. sig föranlåtet att afgifva ett
förslag till ändring i 5g §. Riksd.-Ordn. om rättighet att
trycka i sammandrag, dock med uttryckt villkor att endast
gälla för de Stånd, som öppnade sina dörrar för allmänheten.
Detta förslag blef vid sisth Riksdag förkastadt;
men då förhållandet med protocollens vidlyftighet och deraf
följande olägenheter, hvilkas afhjelpande det ogillade
grundlags-förslaget afsett, oförändradt fortfor, fann Utsk.
sig böra förnya förslaget, blott med uteslutande af villko
-
Den io Februarii f. nt.
ret för dess tillämpning, eftersom möjligheten af publicitet
vid RiksStåndens öfverlaggningar redan var medgifven.
Min afsigt med motionen om detta förslags snara företagande
till afgörande var mindre att ifrigt söka vinna bifall
till förslaget, än att i tid få afgjordt, i livad skick,
protocolls-tryckningen borde ske, på det icke en dubbel
protocolls-tryck ning tilläfventyrs måtte äga rum. Hvad
sjelfva saken beträffar, så anser jag flera af de skäl, som
blifvit anförda till försvar för protocolls-tryckningen in
extenso, af beskaffenhet att förtjena föga afseende. Man
har såväl i ett föregående som i detta plenum påstått, att
tryckning i sammandrag vore vådlig, så länge Landtm,
eller tre Ståndsledamöter ägde rätt att genom åhörarnes
utvisning förvandla Plenum till slutet. Men häruti ser jag
ingen våda, emedan man ju till tryckning kunde utbegära
protocollen för de öfverlaggningar, hvilka allmänheten icke
fått afhöra.
Man har likaledes ansett protocolls-tryckningen in
extenso vara behöflig äfven derföre, att Tidningar ne
äro mindre tillförlitliga. Sjelfva detta sednare förhållande
är en sanning, som jag länge insett; hvarföre jag
också önskar, att den värde talarens ord måtte finna ett
genljud i hvarje Tidnings-Redactörs sinne.
Sedan jag nu på ena sidan sökt vederlägga några af
de skäl, som blifvit framställda emot förslaget, vill jag
äfven betrakta saken från andra sidan; ty frågan är för
vigtig, för att icke böra noga begrundas. Lag-förslaget
innehåller nemligen två ord, sorn öro lätt uttalade, nemi.:
”just er ad t sammandrag,” men som torde möta stora
svårigheter vid tillämpningen. En värd talare har antydt
svårigheten att åstadkomma ett justeradt sammandrag, och
detta ämne förtjenar att närmare skärskådas. Om justeringen
skulle förrättas in Pleno, böra vi be Gud bevara
oss från sammandrag; ty då skulle man kan hända aldrig
komma till något slut. Jag anser derföre nödvändigt att
Ståndet deputerade t. ex. fyra personer att tillika med
Ridd.-Secreteraren utgöra en Committé, inför hvilken justeringen
skulle äga rum; och på det att denna Committé
icke måtte af majoriteten ensam tillsättas, utan äfven minoritetens
röst dervid blifva gällande, kunde votering in
Pleno anställas på blott två, men de fyra, som erhöllo
flesta rösterna, anses hafva blifvit utsedde, och då meniugarne
inom Comrnitte'en vore delade, borde Ridd.-Secreteraren
iiga votum decisivum.
Hvad sjelfva sammandraget beträffar, anser jag det
böra omfatta icke blott sjelfva motionerna och besluten,
icke heller blott med tillägg af uppgift på dem, som talat
för, mot eller öfver ämnet; utan samtliga talarnes yttranden
borde framställas i korthet, nemi. i tredje personen,
Den io Febr u ar i i f. m.
io5
eller såsom en berättelse om hvad de sagt, och endast innefattande
sjelfva substansen af talet, med uteslutande, om
jag så får saga, af saucen, t. ex. i enlighet med det sammandrag,
sorn jag gjort af Itiksdageu 1719. Härigenom
skulle protocollen tilläfventyrs kunna förminskas till -J:del
af deras utförliga volum, utan att förlora till innehåll,
men deremot med den vinst att blifva läsbara och att kunna
läsas med nöje.
Men äfven härvid företer sig en omständighet, som
icke bör lemnäs oanmärkt. Detta sammandrag kunde icke
utarbetas för mindre arfvode, än 100 R:dr i månaden. Om
jag nu vill förutsätta, att protocollen kunnat vara färdiga
två månader efter förra Riksdagens slut, skulle sammandraget
i alla fall icke kunnat fulländas förr än minst fem månader
derefter, för hvilken tid af tvenne år arfvodet sålunda
skulle uppgått till 2,400 R:dr. Då man nu besinnar,
att förra Riksdagens protocoll hos R. o. Ad. hade kunnat
tryckas med ofantlig besparing blott genom begagnande af
mindre stilar, större format, compactare tryck och mångfaldiga
abreviationer,så att kostnaden säkerligen kunnat inskränkas
från i3,8oo kanhända till 7,000 R:dr; så följer häraf, att
sammandraget, som skolat kosta 2,400 R:dr att få författadt
och -£:del af 7,000 eller t,4oo R:dr att trycka, hade
uppgått till en kostnad af nära 4,000 R:dr, och sålunda
endast lemnat en besparing af 3,000 R:dr. På denna besparing
gör jag intet afseende, utan sätter värde endast på
den större möjligheten att få protocollen lästa. Men då
det är osäkert, huruvida Ståndet denna gång skulle vilja
besluta tryckningen i så beskaffadt sammandrag, som jag
föreslagit, och ännu osäkrare, huruvida det iakttoges i
framtiden; så anser jag det verkligen vara betänkligt att
uppoffra den historiska urkund, som ligger i de utförligt
tryckta protocollen.
Detta har jag ansett mig böra anmäla, på det saken
må beskådas från alla håll; och då jag för min enskilda
del önskar, att protocollen måtte kunna få tryckas i sammandrag,
är det blett i förhoppning, att sammandraget
måtte göras på det sätt, jag antydt.
Frih. Roye, Ludv.: Jag känner i medborgerligt afseende
ingenting mera heligt än folkets rätt, och följaktligen
ingenting mera dyrbart, än omtankan för garantierna
deråt. I en tid, sådan som denna, då ropet 0111 folkets
rätt inblandas i alla frågor och beständigt ljuder i våra
öron, utan urskilning, om det äger, eller icke äger, något
sammanhang med folkets väl eller folkets nytta; i en
sådan tid anser jag vår skyldighet vara, att också använda
förnuftets undersökning, för att komma till öfvertygelse,
i hvad mån anledning funnits att åberopa folkets rätt.
1 H. . 14
Den 10 Februarii f. m.
Uti förevarande fråga säger mig mitt förnuft, att folkets
rätt fordrar, det vära förhandlingar icke hållas hemliga;
men jag frågar: äro de hemliga, då en fri tillgång
är lemnad åt en hvar att läsa protocollen, och rättighet
är gifven åt hvem, som det önskar, att af protocollen utbekomma
och till trycket befordra huru mycket han behagar?
Eller trädes någon folkets rättighet för nära, om
Grundlagsförslaget antages? Jag har ännu icke kunnat finna
det; ty jag inser ej hvad nytta folket skördar deraf,
att massan af de tryckta protocollen flyttas från boktryckaren
till Riddarhusets vind, der de nedtynga bjelkarna
och förvaras, Jästa af ingen, tills de multna; men att
tryckningen gagnar boktryckaren och honom ensamt, det
inser jag. Discussionen i detta ämne synes mig hafva något
skridit utom sjelfva frågan; ty då grundlagsförslaget
uttryckligen innehåller: '"att Ståndet är medgifvet att, pä
sätt del lämpligast pro/var, låta dess protocoll, antingen
fullständigt, eller i justeradt sammandrag, till trycket befordra
f så blir det ju Ståndet alldeles icke betaget alt
vid hvarje Riksdag låta trycka protocollet in extenso, om
det så nödigt finner. För min del tillstyrker jag lagförslagets
antagande, men vill blott tillägga, att af personer, som
ifra för folkets rätt, är det ovanligt att höra någon frihetens
inskränkning påyrkas. Detta förslag ger ju tvenne
alternativ och är ju dä en frihet mera. Jag begär votering.
Hr Dalman: Jag har med tillfredsställelse afhört Hr
Cederschjölds yttrande och de skäl, han i ena och andra
afseendet anfört; men jag har funnit åtskilligt af den beskaffenhet,
att jag icke kan deruti instämma. För min del
är jag af den öfvertygelse, att, om alla R. o. Ad:s Ledamöter
alltid, nu och framdeles, vore af lika tänkesätt med
Hr Cederschjöld, så väl i afseende på sättet att sammandraga
protocollen som i öfriga afseenden, så vore farhågan
för borttagandet af den garanti, som nu finnes, visserligen
öfverflödig, och vi behöfde icke frukta att äfventyra
något vid förslagets antagande; men ännu äger jag i
denna del ingen visshet och således ej heller någon anledning
att frångå den öfvertygelse, jag i allmänhet hyser,
och för hvilken jag hemtar stöd från Historiens vittnesbörd,
att en controll för den frihet, man äger, aldrig bör
handlöst bortskänkas. Detta anser jag för en grundregel i
det constitutionella samhället.
Om någon läser våra protocoll, eller de icke läsas,
det kan vara likgiltigt, blott möjligheten gifves att kunna
få läsa dem; men denna möjlighet skulle måhända helt
och hållet tillintetgöras, om protocollstryckningen försvunne.
Sthenographien har nemligen äfven i vårt land börjat
göra sig gällande och användes vid protocolls-föringen inom
Ståndet. Inträffar nu elen tillfälliga händelsen, att Proto
-
Den io Februari i f. m.
I07
collisterna sjukna eller dö, så skulle protocollen bli ©uppsatta,
då anteckningarne af ingen annan an dem, som gjort
desamma, kunde dechiffreras; och det är äfven derföre jag
finner protocollstryckningen vara nödvändig, emedan, då
den skall ske skyndsamt, den således måste påskynda uppsättningen.
Garantien för protocollens fullständighet ligger
visserligen äfven deruti, att de kunna utbekommas till
tryckning; inen det gifves tusende undanflykter att fördröja
detta utlemnande, och då det ligger i majoritetens
skön att bestämma, huru protocollen skola vara beskaffade
, så ligger det äfven i majoritetens skön att ur protocollen
utesluta sådana minoritetens yttranden, som för majoriteten
kunna vara obehagliga.
Jag anser visserligen icke så synnerligen vigtigt, att
protocollen tryckas in extenso; men jag lägger vigt på den
rättighet dertill, som Allmänheten har sig i Grundlagen
förvarad, i synnerhet så länge den medgifna publiciteten vid
våra öfverläggningar ännu icke har sitt stöd i Grundlagen,
derom jag icke skall underlåta väcka motion i Constit.-lJtsk.
Yi synas just icke i andra hänseenden hafva synnerligen
brådtom på reformernas bana, och jag ser således ej, hvarföre
vi ej kunna vänta med denna s. k. reform, till dess
en slik garanti för publiciteten vunnits.
Hr Cederschjöld har anmärkt, att våra protocolls vidlyftighet
är orsaken dertill, att de läsas af så få. — För
min del kan jag ej tro, att de skulle begärligare läsas, om
de innefattade ett kort och torrt register. Någon har befarat,
att i tidens längd särskilda hus skulle behöfva inköpas
för att inrymma dessa vidlyftiga protocolIsmassor. Jag
frågar, om icke de skriftliga massorna skola blifva voluminösare
och fordra ännu mera utrymme?
Man har åberopat exemplet af Frankrike och England.
Det vore väl, om vi i något afseende kunde jemföra
oss med dessa Länder. Och då vi först och främst genom
en ändamålsenligare Representation närma oss i constitutionel
utveckling till den punkt, der de befinna sig,
kunna visserligen sådana garantier som den ifrågavarande
vara öfverflödiga; men intill dess tror jag, att vi icke böra
skänka bort något af den frihet, som är oss i Grundlagen
lemnad.
Ilr Cederschjöld har på ett grannlaga sätt, som jag
alltid skall värdera, låtit återfalla på mig anmärkningen,
att Tidningarne, vid anförande af yttranden, någon gång
bära stämpel af den opinion, som hyses af referenten. Detta
är ett menskligt fel, som jag visst icke vill frånsäga mig,
men det är åtminstone alltid ofrivilligt. Jag vill äfven
derföre, att det skall finnas en urkund, hvarigenom man
kan vederlägga, hvad som orätt blifvit anfördt, intill dess
förmågan att referera kommer så långt som i de länder,
bär blifvit citerade.
Den io Febr u ar ii f. m.
Vidare har Hr Cederschjöld visat, att, med iakttagande
af en uppgifven besparingsmethod, skillnaden i kostnaden
för tryckningen af förra Riksdagens protocoll in extenso
och i sammandrag skulle utgöra endast 3,ooo R:dr.
Vid ett sådant förhållande kan jag ej anse den ringa kostnadsbesparingen
vara af något slags vigt för meningen att
i Iryckningen sammandraga protocollen; hvaremot jag önskar,
att så stor besparing som möjligt måtte beredas vid
protocollens tryckning i utförlighet.
En Talare har mycket förifrat sig deröfver, att man
här vågat åberopa folkets rätt. Vår och folkets rätt, mine
Herrar! måste vara densamma. I samma stund, som
man nämner vår rätt, i samma ögonblick har man äfven
tagit folkets rätt i anspråk. Denna rätt är heligare, än
man från vissa håll gör sig reda för; och jag tror, att folkets
lycka och väl bäst vårdas just derigenom, att man
alltid iakttager och vårdar dess rätt.
Till dessa anmärkningar har jag funnit mig föranlåten
af hvad som förekommit under discussionen. I hufvudsaken
anhåller jag om proposition till afslag å Grundlagsförändringsföitslaget.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Öfverläggningen
har gått från sitt egentliga mål genom framställning och
bestridanden af särskilda förslag, huru man skall inrätta
protocollens tryckning och hvilka åtgärder böra vidtagas,
ifall man omsider stannar i beslutet, att denna tryckning
skall ske i justeradt sammandrag. Men detta beslut borde
vara gifvet, innan man tvistar om verkställigheten; ty om
blott ett Stånd säger nej till hufvudfrågans antagande, så
hafva alla våra föregående öfverläggningar om detaillerna
hållits förgäfves. Häremot invändes måhända, att innan
man beslutar i hufvudsaken, bör man besinna följderna
och taga i beräkning, hvilka försigtighetsmått som äro nödiga
och verkställbara. Men om R. o. Ad. täcktes, på
sätt Frih. Boye erinrat, gifva akt på sjelfva ordalydelsen
i Utsk:s förslag, så befinnes, att denna alldeles icke innebär
något åläggande att trycka protocollen i sammandrag,
-ännu mindre att föra protocollen i förkortning, utan endast
ett medgifvande för hvarje Stånd att särskildt för sig
afgöra, huruvida tryckningen af dess protocoll skall ske
fullständigt eller i sammandrag. Afslår R. o. Ad. Utsk:s
förslag, så betager Ståndet både sig sjelft och de öfriga
Stånden möjligheten att få göra hvilketdera som anses tjenligast.
Bifaller R. o. Ad. förslaget, så bereder Ståndet både
åt sig sjelft och de andra frihet att. nu eller en annan
gång, när farhågorna försvunnit, bespara Staten kostnaderna
af en öfverflödig tryckning. Ingen är derigenom betaget
att få hela protocoll, eller delar deraf, fullständigt
tryckta; och om pluraliteten skulle vid verkställighetens
Den 10 Februarii f. m.
uppgörande finna sådana betänkligheter, att den ännu för
innevarande eller möjligen flera Riksdagar ville se alla protocoll
tryckas fullständigt, så är man dertill alldeles obehindrad;
ty ordalagen i förslaget äro följande: "Hvart och
ett RiksStånd skall vara medgifvet att, på sätt Ståndet
lämpligast pröfvar, låta dess protocoll, antingen fullständigt,
eller i justeradt sammandrag, till trycket befordra;
äfvensom hvarje enskild må äga att, efter derom gjord
anmälan, utan hinder, eller författare-ansvar, till trycket
utbekomma större eller mindre delar af samma protocoll,
med undantag blott af sådant, som Ståndets enskilda seconomie
beträffar.”
Efter hvad jag redan yttrat, borde jag väl uppskjuta
bestridandet af de särskilda invändningar, som blifvit gjorda
vid verkställigheten; men på det man icke må anse
omöjligt att utan justeringsdebatter ernå ett justeradt sammandrag
af ett protocoll, som blifvit fördt fullständigt,
vill jag i förbigående anmärka, att detta sammandrag icke
behöfde innehålla mer än motionen, beslutet och reservationer
af dem, som talat deremot. Äfven den anda, som
ledt Ståndets öfverläggning och föranledt dess beslut, komme
då troligen att visa sig. Af motionen sage man hvad
någon enskild Ledamot velat; af beslutet hvad de flesta
velat, och af reservationerna hvad de underlägsna åsyftat.
I vigtigare Fall kunde de, som icke vunnit framgång, genom
tryckning in extenso genast göra sina åsigter inför allmänheten
gällande. Genom denna, eller någon annan bestämd
regel för hvad som alltid borde tryckas, förekommes
alla strider om de större eller mindre delar af debatterna
, som borde i sammandraget inflyta.
De öfriga framställda anmärkningarna vill jag nu icke
till vederläggning upptaga, öfvertygad, att den votering,
som redan är begärd, icke kan undvikas, och hysande förhoppning,
att den icke skall förloras af dem, som önska
bifalla Utsk:s betänkande. Blott det utbeder jag mig få
tillägga, att då man här så frikostigt talar om användandet
af 40,000 R:dr till ett onödigt utvidgande af RiksdagsBibliollieken,
så vore det önskligt, att samma frikostighet
äfven måtte bevisas, då fråga blir att anslå något understöd
lill de offentliga Bibliotheken vid Rikets Universiteter.
Om den besparing, som uppkommer genom Riksdagsprotocollens
tryckning i sammandrag, linge användas till berörde
boksamlingars förstärkande, skulle både ungdomen
och andra personer deraf hafva betydligt gagn.
Jag anhåller om proposition till bifall å Utskts förslag.
Åtskilliga hördes yrka proposition.
Hr Rosenqvist, Fredr. Leonli.: En värd Talare
har velat öfvertyga oss derom, att ifrågavarande förslag
lemnar oss en förökad frihet. I sådant fall och om jag
kunde förvissas derom, skulle jag tillstyrka förslagets an
-
110
Den io Februarii f. m.
tagande; men för min del anser jag det innebära en inskränkning
i den fri- och rättighet, vi ännu äga, och jag
tillstyrker derföre dess ogillande. I absoluta Monarchier
behöfver man blott känna besluten; uti inskränkta monarchiska
Stater medverkar man till besluten, och der bör
man försvara friheten. Jag följer åtminstone den principen.
Jag finnér, att jag tillhör minoriteten, och begagnar
derföre tillfället att på förhand reservera mig mot det blifvande
beslutet.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Vid ett tillfälle som
detta, då majoriteten redan tyckes hafva prononcerat sig,
är det föga ändamålsenligt att yttra sin mening; men jag
anser ämnet för vigtigt, för att jag med min svaga röst
icke skulle söka hejda det beslut, man synes gå att fatta.
Här har visat sig en sparsamhetsanda, hvartill jag lyckönskar
Nationen och Riddarhuset, om den äfven i andra
frågor under Riksdagen kan göra sig gällande; att döma
af erfarenhet tviflar jag dock derpå. Man har sagt, att
garantier saknas, hvarförutan protocolls-tryckningen in extenso
icke borde eftergifvas, och jag tror, att man deri
har rätt; andra hafva vederlagt ett sådant påstående. Jag
vidhåller min förut yttrade öfvertygelse, att den nödiga
garantien icke är vunnen genom att öppna läktaren ; men
jag anser ett annat lika vigtigt skäl för den utförliga protocollstryckningen
icke böra förbises. Hvarifrån skola unga
Talare, som här första gången uppstiga, hemta den
nödiga Riksdagsmanna-bildningen, om icke från våra Riksdags-protocoll?
Endast härifrån kunna de finna en vägledning
att dana sig för Riksdagsmanna-kallet, hvarförutan
de säkerligen skulle finna sig afskräckta från att beträda
Talarebanan. Nu vill man borttaga den enda uppfostringsanstalt
för unga Talare, som våra bristfälliga institutioner
hittills medgifvit. Ständerna hafva begärt, att Grundlagarne
måtte blifva läste vid Universiteten; men denna
begäran har icke blifvit uppfylld. — Man sägér, att dessa
protocoll icke läsas, utan förmultna i Archivet. Jag vet
af egen erfarenhet, att de läsas, och jag känner, att i närvarande
ögonblick äro de liesta exemplaren af föregående
Riksdagars protocoll utgångna; äfvensom jag påminner mig,
att då Landtm, förra Riksdagen tillkännagaf, att protocoll
för 18rB och 18?.3 års Riksdagar voro att tillgå, var
tilloppet af Ledamöter så stort, att antalet af exemplaren
befanns otillräckligt. Men här är i allt fall fråga om sjelfva
saken och icke om dess verkan. Kunde jag vara säker,
att hvad Hr Cederschjöld föreslagit i afseende på
tryckning i sammandrag skulle blifva antaget, skulle jag
ej tveka att godkänna Grundlags-förslaget; men derom kan
jag icke vara förvissad. Och att öfverlemna åt den framtida
majoriteten att bestämma, huru mycket protocollen
Den io Februarii f. m.
ui
lomma att omfatta, anser jag betänkligt, helst de måhända
blefve knapphändigare, än att de kunde lända till något
gagn för de unga Ledamöter af detta Stånd, hvilka
önskade initiera sig i våra Riksdags-förhandlingar.
Hr Cederschjöld, som talat för förslaget, har likväl
med mycken moderation afvägt de betänkligheter, som
visa sig mot dess antagande. Het är således till denne Talare,
som redan gjort min mening någon rättvisa, som jag
anhåller att nu få ställa mitt yttrande.
Man har sagt, att Grundlags-förslaget innehåller rättighet
för den, som det önskar, att utbekomma och till
trycket befordra hvad del af protocollet som behagas, och
att tryckningskostnaden blir ersatt, 0111 discussionen varit
intressant, hvarigenom afsättningen befordras; men vi känna
något hvar, att dessa discussioner intressera endast så
länge de äga nyhetens behag, att deremot protocollen icke
kunna hinna så hastigt blifva färdiga, att ju icke intresset
för dem skall hafva upphört, då de ändtligen hunnit tryckas,
så att afsättningen säkerligen blir mindre, än att
tryckningskostnaden derigenom kan betäckas. När man
nu besinnar hvad garanti, som är förenad med den utförliga
protocolls-tryckningen , hvarigenom, såsom jag nämnt,
tillika beredes liksom en uppfostringsanstalt för unga Riksdagsmän,
så frågar jag, om ej mycket talar för den mening
jag försvarar. Protocollens vidlyftighet har jag för
egen del på intet sätt funnit afskräckande; ty då man på
förhand någorlunda känner Talarne eller har läst några
ark af ett tryckt protocoll, behöfver man blott, så till sågandes,
genombläddra protocollen, för att snart finna de
intressanta ställena. — Man säger väl, alt tillgång på de
skriftliga protocollen skulle komma att finnas i RiksArcliivet;
men detta förutsätter först, att man skall vistas i
Stockholm, och sedan, att man är i tillfälle att för denna
leeture uppoffra mera tid, än som erfordras, då man utan
vidare omgång kan få läsa protocollen hemma. Den rättighet,
vi i sednare afseendet äga, kan jag för min del
icke afsäga mig. Jag ser derföre med bekymmer, att förslaget
går igenom, just derföre att jag tror, att här är
fråga om en inskränkning i vår frihet. Vore här, såsom
Frih. Boye tror, fråga om en utvidgning af vår frihet,
skulle jag vara tranquil; ty förslaget gick då säkert icke
igenom. Man har åberopat andra länders exempel. Jag
frågar, om här råder den public spirit som i England?
Om våra samhällsförhållanden följas med samma interesse
som der? Jag anser det uppgifna förslaget vådligt och önskar,
att jag måtte få orätt i den förutsättning, att det
i en framtid kunde hända, det en kullvoterad minoritet
lomme att tigga att få sin tanka i protocollet intagen,
men finge denna begäran afslagen af den segrande majoriteten.
112
Den io Februarii f. m.
Frih. Boye, Fredr.: Emedan votering för mer än
halfannan timme sedan är begärd, vet jag icke, hvartill
det tjenat att förlänga discussionen. Såsom jag fattat saken,
förbiandas här tvenne ämnen. Den första proposition,
som Landtm, bör framställa, är derföre, efter min
öfvertygelse, den, huruvida Ståndet bifaller det från sista
Riksdag hvilanda Grundlagsförslaget. Ar denna fråga med
ja besvarad, då uppstår den andra, om tryckningen skall
ske in extenso eller i justeradt sammandrag. Jag vet ej,
om jag har orätt deruti,; men det synes mig, som om allt,
hvad sorn nu blifvit taladt, rätteligen bort förekomma först
efter det första frågan blifvit afgjord.
Med min röst biträder jag det hvilande Grundlagsförslagets
antagande.
Gr. Cronhjelm: Jag har visserligen hört, att votering
för halfannan timme sedan blifvit begärd, och med
det besynnerliga tillägg, att sådant skedde för att förkorta
en, som orden föllo, onödig discussion. Man har väl
här börjat med att vilja betaga oss rättigheten att få våra
yttranden tryckta och spridda; men jag tror icke, att här
ännu varit fråga om att betaga oss yttrande-rätten. Men
om vi först besluta att borttaga det ena, kunna vi snart
komma till det andra.
1' afseende på Frih. Boyes förmodan, att tvenne propositioner
i ämnet böra framställas, får jag anmärka, att
blott en proposition af Landtm, kan framställas, ehvad utgång
saken här kan få; ty det är först sedan alla fyra
RiksSt:n bifallit oell K. M. på Rikssalen antagit det hvilande
förslaget, som fråga kan uppstå, huru tryckningen
bör ske.
Frih. Cederström, Jacob, hade inlemnat ett så
lydande anförande:
Emot det förslag till ändring i 5g §. Riksd.-Ordn.,
som, jemlikt RiksSt:s beslut vid sistl. Riksdag, till afgörande
vid denna är på bordet hvilande, hvarigenom hvart
och ett PuksSt. skulle blifva berättigadt att, på sätt det
lämpligast pröfvar, låta dess protocoll, antingen fullständigt,
eller i justeradt sammandrag, till trycket befordra,
anser jag mig böra uppgifva, det säkerheten för protocollens
fullständighet, förvar i oförändradt skick och, i följd
deraf, pålitlighet blifver upphäfven. Allmänhetens rättighet
att kunna erhålla kunskap om hvad som inom Representationen
förekommit, är icke rätt betryggad genom det
tillstånd, mom. jemväl innehåller, nemligen att hvarje enskild
må äga rätt att, efter derom gjord anmälan, till
tryckning utbekomma större eller mindre delar af samma
protocoll; ty, som jag redan nämnt, garantien för protocollens
fullständiga beskaffenhet försvinner, genom rättig
-
Den 10 Februsrii f. m.
heten för Stånden att besluta om protocollens mer eller
mindre fullständiga tryckning.
En Folk-representant, han må vara vald eller genom
lag bestämd, är, enligt våra Grundlagar, för sina gerningar
och yttranden i RiksSt. eller något R. St:s Utskott
oantastlig, med mindre det Stånd, till hvilket han hörer,
genom beslut, deruti fem sjettedelar af Ståndets närvarande
Ledamöter instämt, medgifver, att han må under tilltal
ställas. Så mycket vigtigare är det då, att uti protocollen
förvaras en noggrann uppfattning af Representantens
yttranden och handlingar vid Riksdagen, såväl för
hans egen säkerhet och rätt som allmänhetens att känna
hans åsigter och bevekelsegrunderna för de handlingar,
hvarigenom han vid Riksmötet blifvit utmärkt. De tryckta
protocollen äro icke mera förstörbara; ty, om ock några
exemplar deraf skulle förkomma eller förstöras, återstå
dock alltid flera. Afsigten att dölja en eller annan
öfverläggning, motiverna för ett eller annat beslut, är
derigenom omintetgjord; då deremot, om man också, i händelse
tryckningen skulle afskaffas, kunde förutsätta, att
protocollen verkligen blefve fullständigt utskrifna — hvilket
jag har all anledning betvifla, då jag betraktar den
långsamhet, hvarmed dessa protocolls utskrifning de sista
Riksdagarna för R. o. Ad. besörjts — väl icke lärer kunna
bestridas, att ett skrifvet exemplar af protocollet är lätt
förstörbart, vare sig af våda eller med uppsåt, och i begge
fallen för all framtid ohjelpligen förloradt.
Motivet för den föreslagna Grundlagsförändringen är
besparing i Riksdagskostnaderna; men då denna afsigt, i
sig sjelf god, blifvit uppfattad med förbiseende af de olägenheter,
som genom densamma kunna uppkomma, synes
den mig icke vara förtjent af något afseende, och således
böra förkastas. Den besparing, som är åsyftad, torde dessutom
i annan väg lämpligare och bättre kunna vinnas,
i händelse R. St. till verkställighet befordrade, hvad frami.
Frih. Henning Wrangel på Riddarhuset den 5 Mars 182g
föreslog, rörande inköp af en cylindrisk boktryckare-präss
från England af nyaste uppfinning.
Jag begär H. Ex. Hr Gr. o. Landtmts proposition till
afslag å Const.-Utsk:s livilande förslag till ändring i 5g §.
Riksd -Oi'dningen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. biföll den sedan sista Riksdag livilande, föreslagna förändrade
redaction af usta perioden i 5g §. Riksd.-Ordn.,
samt det i sammanhang dermed livilande förslag till redactionsförändring
af 2 §. 4 morn. TryckfrihetsFörordn.
Ropades Ja och Nej samt votering,
x H. i5
Dea io Februarii f. m.
Upplästes till justering och godkändes följande voterings-proposition:
Den
som bifaller den sedan sista Riksdag hvilande föreslagna
nya redaction af i:sta perioden i 5g §. Riksd.-  Ordn., att utgöra denna §:s i morn., så lydande:
1:0 Hvart oell ett RiksStånd skall vara medgifvet att,
på sätt Ståndet lämpligast pröfvar , låta dess protocoll,
antingen fullständigt , eller i justeradt sammandrag, till
trycket befordras äfvensom hvarje enskild må aga att,
efter derom gjord anmälan , utan hinder eller författareansvar,
till trycket utbekomma större eller mindre delar
af samma protocoll, med undantag blott af sådant, sorn
Ståndens enskilda oeconomi beträffar s
samt den deraf följande förändrade redaction af TryckfrihetsFörordnrs
2 §. 4 morn., att orden: eller RiksStåndens,
derutur försvinna; voterar
Jas
Den det ej vill, voterar
Nejs
Vinner Nej, anses R. o. Ad. afslå berörde föreslagna
redactioner.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit
sålunda:
Ja — 2o5.
Nej — 76.
Gr. von Fersen, Hans: Då jag under discussionen'
icke yttrat mig i detta ämne, tager jag mig friheten begära
att få i protocollet förvaradt, att jag icke kunnat
instämma i majoritetens åsigt.
Frih. Rantzou: Jag reserverar mig mot R. o. Ad:s
nu fattade beslut och fruktar, att det i en framtid kommer
att spöka.
Hr Hallenborg, Carl Johan, och Hr Dalman
reserverade sig äfven emot det nu fattade beslutet.
Upplästes och lades på bordet K. M:s denna dag ankomna
Nåd. Propositioner till R. St. af d. 18 och 20 sisth
Januarii samt den 8 dennes:
1:0 rör:de beskattning af Tullqvarnar samt Valk- och
Stampverk för andras betjenande å Städernas områden samt
frihet till Tullqvarnafs anläggning derstädes, utan hinder
af åberopad minskning i redan varande Qvarnars inkomst;
2:0 ang:de Curhusafgiftens fortfarande;
3:o ang:de afskrifning af några StatsVerkets fordringar
hos Hospitalsfonden och Veneriska Curhusen i Södermanlands
samt Götheborgs och Bohus Län;
4:0 ang:de afskrifning af Upsala Academis återstående
Den la Fehruarii f. m.
11S
skuld till R. St:s RiksgäldsContor för ett erhållet lån till
fullbordande af det nya Bibliothekshuset i Upsala;
5:o ang:de afskrifning af en i Saltpeterfondens räkenskaper
balancerad summa, utgifven såsom lån till Carl
Gustafs Stads Gevärsfactori;
6:0 ang:de förökadt anslag för anläggande af en vattenledning
till Carlskrona;
7:0 ang:de Generals- och Amirals-pensioners uppförande
å Allmänna IndragningsStaten; och
8:0 ang:de lindring i vilkoren för begagnandet af det
utaf R. St. till återuppbyggande af Staden Borås anslagna
låneunderstöd;
äfvensom K. M:s likaledes i dag ankomna Nåd. Skrifvelser
till R. St. af den 20 sisth Januarii och den 8 i denna
månad:
1:0 ang:de frågan om Båtsmanshållets jemnare fördelning
Städerna emellan;
2:0 om ytterligare Statsanslag för Armeens PensionsCassa;
om dispositionen af Accordsreglerings-anslaget och om
belåningsrätt å Accordsfondens obligationer;
3:o ang:de 63 och 72 §§. af Regeringsformen;
4:o angrde Bankens öppnande för utvexling af silfver;
5:o ang:de grunderne för brännvinsbränningen, med
hänsigt att förekomma brännvinets omåttliga bruk, och
6:0 om eftergift af ett Dana-arf till förmån för Piteå
Stad.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. half till 4 e- m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe. ]
Onsdagen den 12 Februarii 1834-
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades tVenne Prot.-Utdr., innefattande R. o. Ad:s
den io dennes fattade beslut.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af Utskotts-Ledamöter
i deras ställe, hvilka afsagt sig sina platser; och
befunnos dertill vara utsedde:
i Constitu tion s-Utskottet:
efter N:o i%{. Hr von Heyne, Georg,
N:o iöig. Hr von Döbeln, Joh. Wilhelm;
i B c v i 11 n i n g s - U t s k o 11 e t:
efter N:o 3. Gr. De la Gardie, Axel, och N:o 2287 Hr
af Rolen, Joh. Samuel,
Den u Februarii f. m.
N:o 4g- Gr. Frölich, Gustaf, och
JX.-q 2298. Hr af Billbergh, Joh. Peter;
i Lag-Utskott-et:
efter N:o 2219. Hr Rothoff, Birger Fredr.,
N:o 1372. Hr Silfverstråle, Gustaf;
1 Allm. Besvärs- och Oeconom i-Utskottet;
efter N:o 117. Gr. von Stedingk, Fullm. Frih. Cederström ,
Jacob, och N:o 4^6. Hr Aminoff, Joh.
Fredrik.
N:o 278. Frih. Beckfriis, Corfitz, och
N:o 20J2. Hr Hultenheim, Fullm. Frih. Hermelin,
August;
i E x p e d i t i o n s - U t s k o 11 e t:
efter N:o 2ig5. Hr Edelstam, Fabian,
N:o >476. Hr Riben, Carl Wilhelm;
i Rid dar hus- XJtskottet:
efter N;o i55. Frih. Stael von Holstein, Fabian Wilhelm;
N:o 844. Hr Tigerklou, Fullm. Frih. von
Friesendorff, August, samt A:o ig3i. Hr
von Echstedt, Carl,
]V:o 47^- Hr Printzenskjöld, Garl,
N:o 780. Hr Klingenstjerna, Fullm. Frih. Stjernstedt,
Lars, och
]\T:o 1760. Hr Reutercrona, Fullm. Gr. Ridderstolpe,
Fredr. Ulrik.
Hr af Billbergh, Joh. Peter: Ehuru obehagligt
det för mig är att icke vara i tillfälle att motsvara det
förtroende, hvarmed jag blifvit hedrad, måste jag dock
förklara, att det nu ej är förenligt med min tjenstebefattning;
och får jag derföre afsäga mig detsamma.
Hr Riben, Carl Wilh.: Den plats i R. H. St:s Exped.
-Utskott, som blifvit mig anvisad, får jag vördsamt
undanbedja mig.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Eleetorer
att innan nästa plenum utse en Ledamot i BevillningsUtsk.
efter Hr af Billbergh och en Ledamot i Exped.-Utsk.
efter Hr Riben.
Börjades justering af pleniprotocollet för d. 4 dennes.
Gr. Cronhjelm, Otto August: Jag får vördsamt
hemställa, om de muntliga yttranden, sorn blifvit ordagrannt
i pr.oloeollet intagna, behöfva uppläsas vid dess
justering Jag vet väl, att sådana yttranden numera ej
kringskickas till talarna; men tillfälle är dock beredt att
förut genomse dem.
Den 12 Februarii f. m.
Frih. Boye, Ludv.: Enligt hvad den siste värde
talaren uppgifvit, tror jag det kunna hända, att talare ej
haft tillfälle genomläsa sina här framställda yttranden. Jag
får derföre yrka, att dessa yttranden må vid justeringen
af protocollet uppläsas, på det man må veta hvad som
blifvit fördt på hvars och ens räkning.
Gr. Cronhjelm: Till justering afsina muntliga anföranden
äga talarne tillfälle nu såsom förr, fastän icke
på samina sätt, emedan hvar och en då lick sig tillsändt
uppsatt, hvad han muntligen anfört; men härigenom har
händt, att många yttranden ej återkommit förrän två lill
tre år efteråt. Nu då Ridd.-Secreteraren in pleno tillkännager,
när man får genomläsa sina yttranden före protocollets
justering, och äfven låter utfärda anslag derom,
vinnes fullkomligt samma ändamål, utan någon tidsutdrägt.
För min del dispenserar jag gerna R. o. Ad. från att afhöra
uppläsandet af mina yttranden.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: I fall det vid protocolls-justeringen
linge tillgå nu lika som unTler förra Riksdagen,
eller att Ridd.-Secret- fullständigt uppläste den s. k.
stommen af protocollet, innehållande berättelse om förhandlingarnas
gång, Landtm, yttranden, talarnes namn och
Ståndets beslut, samt att talarne sjelfve, eller andra ledamöter,
finge säga till, om de ville höra del eller det yttrandet;
så tror jag, att all nödig säkerhet vunnes. Beslutar
man deremot en ordagrann uppläsning af alla anföranden,
fruktar jag, att Riksdagens längd ökas med minst
en månad. Ifrån de öfriga Stånden hafva hörts anmärkningar
öfver den långsamhet i ärendernas gång, som föranledes
af våra öfverläggningars vidlyftighet, hvilken åter
af sig sjelf härrörer från den mängd talare, som uppträda
i ett Stånd af flerfaldigt större antal än de öfriga. Men
dessa anmärkningar skulle stödjas på sådana skäl, som af
oss kunde undanrödjas om vi förspillde tiden med ifrågavarande
onödiga uppläsning. Jag instämmer derföre med
Gr. Cronhjelm och yrkar, att justeringen må ske på samma
sätt som förr, och såsom jag nu tagit mig friheten
föreslå.
Frih. Boye: Visserligen kan det i visst afseende vara
tillfredsställande att höra den siste värde talaren, då han
åberopar bruket vid föregående Riksdagar, tillika medgifva,
att man stundom talat för mycket; men detta förandrar
ej min åsigt i sjelfva saken, att de, som ej fått sina
yttranden sig tillsända, kunna sakna tillfälle att genomse
dem och således hafva skäligt anspråk på att få höra deni
bär upplästa. Jag vill dock ej bestrida den antagna förändringen,
örn endast vid justeringen alltid tillsäges, när
hvars och ens yttrande förekommer, och rättighet lemnäs
att begära dess uppläsande.
nS
Den 12 Februarii f. m.
Undertecknad Ridd.-Secreterare: Under sednare
Riksdagarna har såsom praxis varit antaget, att muntliga
anföranden blifvit talarne tillsända. Följden häraf är känd.
De hafva ofta ej kommit tillkaka i rätt tid utan förnyade
påminnelser, och dessa hafva icke ens alltid verkat. Jag har
således ej trott mig böra vidtaga samma åtgärd, då grundlagarna
ej föreskrifva den, men har föranstaltat, att alla
i hvarje plenum muntligen afgifna yttranden varit i RiddCancelliet
tillgängliga till genomseende före protocollets justering,
och att underrättelse härom anslagits å den tafla
i Ridd.-salen, der föredragningslistan är uppsatt. Jag hoppas
dermed kunna fortfara under hela Riksdagen, hvilket <
äfven skulle bidraga till protocolls-tryckningens påskyndande.
H. Ex. Hr Gr. och Landtm, hemställde, om R. o.
Ad., i enlighet med Gr. Cronhjelms framställning och med
anledning af de upplysningar, Ridd.-Secret. nu afgifvit,
tillät, att, vid innevarande Riksdag, med justeringen af
pleniprotocollen finge förhållas på samma sätt som vid
föregående Riksdagar, eller att talarnes muntliga yttranden
icke uppläsas oftare, än då talarne det begära.
Bifölls.
Frih. Boye: Jag är långt ifrån att vilja göra anmärkning
vid en proposition, framställd af Hr Gr. och Landtm,
samt med ja besvarad af H. R. o. Ad.; men det är icke
heller såsom anmärkning jag hemställer den tanke, om ej
efter orden: ”af talarne” bör tilläggas: eller någon
annan. Det skulle ju kunna hända, att någon utlåtit sig
om en annans yttrande eller inblandat något, som rörer
sjelfva personen; och då må det väl vara denne tillåtet
att höra uppläsas, hvad som blifvit sagdt.
Uppå derom af H. Ex. Hr Gr. o. Land tm. framställd
proposition biföll R. o. Ad. det tillägg i det nyss fattade
beslutet, att muntliga yttranden böra vid protocollsjusteringen
uppläsas, äfven om sådant af någon annan Ledamot,
än talaren sjelf, begäres.
Fortsattes till slut justeringen af pleni-protocollet för
den 4 dennes.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Då protocollet första
gången justerades, tillkännagaf Ridd.-Secret., att in pleno
skulle för hvarje gång tillsägas, när hvar och en talare
kunde få genomse sina muntligen afgifna yttranden. Sedan
har likväl denna underrättelse meddelats endast genom
anslag, hvaraf liändt, att jag ej kommit att förut granska
mina yttranden i fråga om den af Bögv. Preste-St. föreslagna
besparing i Riksdagskostnaderna. Jag har nu vid
uppläsandet funnit, att i protocollet blifvit upptaget, som
Den ia Februarii f. m.
hade jag begärt Landtmls-soupeernas indragning endast alja
pléni-aftnar. Det skulle häraf kunna hända, att StatsXJtsk.
ej yttrar sig vidare, än härom. Min mening var dock
vidsträcktare, och jag får derföre väcka följande nya motion:
Gr. Cronhjelm uppläste derefter följande:
Då H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att Frih.
Boyes anförande om ändringar med Landtmts-soireerna samt
flera i anledning deraf gjorda yttranden borde såsom en
allmän fråga till StatsUtsk. remitteras, ansåg jag mig icke
böra bestrida denna Hr Gr. och Landtnäs opinion, helst
jag i mitt då gjorda yttrande trodde mig hafva begärt
Land tinis-soupeernas upphörande. Jag linner nu af justeringen,
, att så ej varit, och då i samma plenum, utan remiss
till Utskott, kunde deiinitivt afgöras, att Ii. o. Ad. afsade
sig all representation genom middagsmåltider hos dess
Landtm, innevar. Riksdag j får jag nu äran väcka en motion,
som på samma skäl icke erfordrar remiss till Utskott,
den nemi., att R. o. Ad. för sm del af säger sig all representation
genom aftonmåltider å Landtm:sklubben innevarande
Riksdag. Upplysningsvis får jag äran nämna, att
kostnaden för Landtnäs- och Ad:s-klubben sista Riksdag
ujipgiek till nära 38,ooo R:dr.
Gr. Cronhjelm tilläde muntligen:
Jag får härå begära samma proposition, som den Hr
Gr. o. Landtm, i ett föregående plenum framställt, blott
med den skillnad, att, i stället för representations-middagar,
här må inflyta ordet: aftonmåltider. Då den ena
propositionen kunnat göras utan remiss, förmodar jag, att
den andra äfven kan genast framställas.
Frih. Boye, Ludv.: Den sisla värde talaren har gifvit
namn af motion åt blott en förnyad framställning af ett
ämne, som redan blifvit remitteradt. Skillnaden i sjelfva
ämnet är ingen, den ligger endast uti den nu gjorda, mera
vidsträckta framställningen. Jag bestrider, att detta må
anses såsom ny motion och yrkar, att det blott får åtfölja
remissen till StatsUtskottet.
Gr. Cronhjelm: I protocollet var ej upptaget, att
jag begärt, det soupéerna skulle upphöra. Jag trodde likväl,
att jag fällt detta yttrande; det var åtminstone min
afsigt. Detta är också anledningen, hvarföre jag väckt den
nu framställda motionen, som ensamt innefattar, att R. o.
Ad. för sin del måtte afsäga sig de ifrågakomna soupe'erna;
och då Hr Gr. och Landtm, redan förut ansett sig
utan remiss kunna framställa samma proposition i afseende
på middagsmåltider, kan jag ej inse något hinder för
den proposition, jag begärt. Det är dessutom min rättighet
att framställa motionen, och jag kan icke af Hr Gr.
och Landtm, vänta en förklaring, att proposition skulle
120
Den 12 Februarii f. m.
vägras, då den nu begärda ordagrannt är densamma, som
Hr Gr. och Landtm, förut framställt, med blott den förändring,
som jag redan omnämnt. Häraf hindras ej heller
den beslutade remissen till StatsUtsk., och förutsattes
icke, att Landtm:s-soupeerna skola upphöra, 'innan Utsk.
deröfver utlåtit sig såsom öfver en allmän fråga, hvilken,
efter Ji. och Ad:s förut yttrade åsigt, innefattar ett gemensamt
ämne för alla RiksSt:s öfverläggningar. Jag begär
blott, att R. o. Ad:s tanke måtte inhemtas, huruvida Ståndet
för sin del vill afsäga sig dessa soupeer.
Frih. Boye: För att på en gång gifva stöd åt mitt
förra yttrande och visa olämpligheten af att behandla den
siste värde talarens framställning såsom en ny motion , går
jag att erinra om den möjliga påföljden deraf. Låtom oss
förutsätta, att Hr Gr och Landtm, hänfördes att göra den
proposition, som talaren nu begärt, samt att R. o. Ad. biföll
den. Hvaröfver skulle väl StatsUtsk. då kunna yttra
sig, och hvartill skulle väl sedermera Utsk:s svar på remissen
tjena, sedan vi nu hade afgjort frågan? Sjelfva ämnet
ligger i den remitterade motionen. Den utsträckning,
som man nu vill ge deråt, må jemväl i’emitteras till samilia
Utsk.; och sedan det afgifvit utlåtande, vill jag visst
icke bestrida, att den nu begärde propositionen må göras.
Gr. Cronhjelm: Jag vill blott visa skillnaden emellan
Frih. Boyes och min motion. Friherren föreslog, att
Landtm:s-klubben skall vara stängd alla pleni-aftnar;
jag deremot, att R. o. Ad. skall afsäga sig soupeerna på
Klubben alla aftnar. Om detta sednare nu bifalles, är
likväl StatsUtsk. oförhindradt att yttra sig öfver Frih.
Boyes motion, att Klubben må vissa aftnar tillstängas.
Frih. Boye: Det är påkostande att behöfva reda de
enklaste begreppen oell påminna om, hvarifrån man utgick.
Båda motionerna gjordes i sammanhang med PresteSt:s
Prot.-Utdr. Jag begär få fästa uppmärksamheten derpå,
att primitiva ämnet var just detta Prot.-Utdr., och att
det är samma Prot.-Utdr., som blifvit remitteradt till StatsUtsk.
, jemte samma anmärkning, om också mindre utvecklad,
än den nu blifvit; och formen fordrar ju då, att
vi först invänta Utsk:s betänkande, innan vi ingå i pröfning
af något, som tillhör samma ämne.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag torde böra
upplysa, att frågan, som nu är under StatsUtsk:s behandling,
blifvit från PresteSt. remitterad så vidsträckt som
möjligt och handlar om inskränkning i möjligaste måtto af
alla klubbkostnader, således örn soupe'er, eldning, eclairering,
m. m. på alla klubbar. Den af Gr. Cronhjelm nu
väckta fråga är sålunda äfven remitterad, och har redan
till någon del af Utsk. blifva handlagd. Gr.
Den 12 Februarii f. m.
Gr. Cronhjelm: Det kan väl vara möjligt, att Pré*-  stcSt. remitterat frågan så vidsträckt, och att StatsUtsk.,
i följd deraf, trott sig böra lika vidsträckt upptaga den;
dock har hvarje Stånd för sig redan beslutat afsäga sig
representationsmåltider, och jag kan derföre ej afstå från
min begäran, att K., o. Ad. nu för sin del må afsäga
sig soupeerna på Landtm.-klubben.
II. Ex. Hr Gr. och Landtm, yttrade, att då PrestcSt:s
Prot.-Utdr., rörande åtskilliga åtgärder till förminskande
af Riksdagskostnaderna, till afgörande föredrogs,
delades frågan i tvenne delar, den ena angående Landtmrs
representationskostnad för middagar, den andra angående
Landtmrs-klubben. Hvad middagsmåltiderna angick, fann
1\. o. Ad., att denna fråga, såsom Ståndet enskildt tillhörig,
äfven kunde af Ståndet ensamt afgöras, och beslöt att
afsäga sig desamma; men det andra målet, såsom hörande
lill klubbkostnaderna i allmänhet, remitterades till StalsUtsk.
Sedan remiss öfver den allmänna frågan således blifvit
af R. o. Ad. besluten, ansåg II. Ex. för sin del, att
den af Gr. Cronhjelm nu väckta motion icke nu kunde
till afgörande upptagas, men fann deremot intet hinder
möta, att ju Gr. Cronhjelms yttrande kunde åtfölja den
redan beslutade remissen.
Gr. Cronhjelm: Att jag nödgas reservera mig mot
denna förklaring, följer af mina föregående yttranden.
Jag anser olämpligt remittera till Utsk. en motion, alt R.
o. Ad. för sin del må afsäga sig deltagandet i Landtm:ssoupéerna,
emedan den icke är af allmän beskaffenhet;
ty om frågan skulle gå till Utsk., och dess betänkande
deröfver infordras, skulle naturligtvis svaret blifva, att
Utsk. icke kunde taga befattning med en fråga, som endast
angår, huruvida R. o. Ad. för enskild del ville afsäga
sig soupeer eller icke.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Måhända Gr. Cronhjelm
kunnat vinna sitt ändamål utan att väcka ny motion; meri
då lian med den rätt, Grundlagarna gifva, väckt den,
tror jag det ej vara förenligt med samma lagar att vägra
proposition derpå, såvida den ej är stridande mot dem.
Som ämnet, så vidt jag fattat det, är helt och hållet
enskildt, emedan det utgör blott en förfrågan, om R. o.
Ad. för sin del afsäger sig Landtmts-so.npeerna, så finner
jag ej lämpligt, att den remitteras till något Utskott.
Frih. Boye: Jag utbeder mig för några ögonblick få
fästa R:s o. Ad:s uppmärksamhet på följande, för att urskilja
frågan. Annat är frågan om sjelfva saken, i hvilken
R,. o. Ad. redan förklarat sig icke vilja besluta, förrän
StatsUtskls utlåtande inkommit; annat åter är den långt
i H. >6
Den ia Februarii f. m.
vigtigare, rörande formen. Går det an att upprifva ett
beslut och motsäga sig sjelf, derigenom att man den ena
dagen remitterar ett ämne till Utskott, och en annan, utan
alt invänta betänkandet deröfver, afgör ämnet? Går det
an, att nu så öfverila lt. o. Ad.? Går detta annu, så kan
det ock låta sig göra en annan gång. Ämnet, som nu
blifvit å nyo framstäldt, är redan remitteradt i den mening,
att, först sedan nödiga upplysningar inkommit, II.
o. Ad. för sin del må kunna afgöra det. Att genom öfverraskning
afrycka Ståndet det begärda beslutet vore väl ett
lappri nu, emedan sjelfva ämnet är ett lappri; men såsom
prejudicat, för en annan gång, vore det likväl ganska farligt.
Jag kan ej finna denna form grundlagsenlig; men,
enligt min tanka, må Ilr Gr. o, Landtm, göra den proposition,
att hvad Gr. Cronhjelm föreslagit må, såsom hans
yttrande, blifva, tillika med hvad för öfrigt i ämnet förekommit,
till StatsUtsk. remitteradt.— Jag tror mig slutligen
böra upprepa, att jag anser sjelfva hufvudsaken,
hvarom nu är fråga, vara af så ringa vigt, att, sedan den
från Utsk. återkommit, skall jag gerna gifva min röst åt
hvilkendera sidan, som behagas.
Gr. Cronhjelm: Jag bör först från mig aflägsna
misstankan att vilja öfverila B., o. Ad. Jag tror, att R. o.
Ad. icke låter öfverila sig, om också en eller annan Ledamot
af Ståndet, såsom det någongång handt, dertill skulle
kunna förledas. — Jag bestrider dernäst remissen till
StatsUtsk. på det skäl, jag förut anfört, att nemligen frågan
alldeles icke är af allmän beskaffenhet. Men slutligen
får jag förklara, att äfven jag anser hela frågan vara
af så ringa vigt, att jag ej för densamma vill sätta Hr Gr.
o. Landtm, i den obehagliga ställning, som alltid är förenad
med vägran af proposition; och jag vill derföre, men
endast af detta skäl, gerna låta motionen förfalla.
Frih. Boye: Jag uppträder egentligen för att befria
R. o. Ad. från klandret om begånget misstag vid den redan
verkställda remissen. Man har nemligen anmärkt,
att frågan endast skulle angå R. o. Ad. Jag trodde likväl
från början frågan vara af den beskaffenhet, att den borde
till Utskott remitteras, och Ståndet har äfven beslutat
en sådan åtgärd på den grund, att det är Staten, som betalar
kostnaderna. Och, för att nu hålla oss vid formen,
hemställer jag, huruvida, under sådant förhållande, den
proposition, som Motionären begärt, är grundlagsenlig.
Betraktas frågan såsom ny motion, måtte den väl höra
bordläggas, vill jag tro.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: De soupeer, som
nu så länge blifvit fortsatta, fruktar jag kunna slutligen
åstadkomma indigestion; jag önskar derföre, att förevaran
-
Den 12 Februarii f. m.
*25
de discussion kunde slutas så snart sorn möjligt. Jag vill
af sådan anledning endast fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på hvad jag förut erinrat, nemligen att R. o. Ad. väl
kunde afsäga sig representations-måltider, men icke besluta,
att de ville hafva dem. Jag föreslog också, såsom det
i min tanka mest grannlaga sätt för målets behandling,
alt, vid den då redan begärda votering, Ja-propositionen
skulle blifva afsägelse från aftonmåltider, och Nej-propositionen
remiss till Utskott. Då R. o. Ad. slutligen biföll
remissen, ansåg jag det såsom bevis, att R. o. Ad. ville
öfverlemna frågans afgörande till de öfriga Stånden. När
nu detta ärende redan kommit under behandling i Utskottet,
anser jag oformligt att afbryta den genom ett nytt
beslut. Det längsta, hvartill man, efter min tanka, kunde
gå, med bibehållande af conseqvens, vore, att R. o. Ad.
afsade sig soupeerna, intilldess frågan hinner blifva afgjord.
Gr. Horn: Då två Talare uppträdt mot den mening,
jag yttrat, att frågan ej är af allmän beskaffenhet, anser
jag mig ytterligare böra redovisa för min åsigt. R. o. Ad.
kan nemligen, enligt den, väl besluta, att Ståndet för sin
del icke viii hafva några måltider, men ej, att Ståndet får
hafva dem. Den sednare frågan är visserligen af allmän
beskaffenhet; men öfver frågan, huruvida R. o. Ad. vill
soupera, synes mig påtagligen tillhöra R. o. Ad. ensamt
alt besluta.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då II. Ex.,
såsom redan vore nämndt, funne det ifrågavarande ämnet
vara innefattadt uti den, i anledning af PresteSt:s Prot.-  Utdr., till StatsUtsk. remitterade frågan om Klubbkostnaderna
i allmänhet, och Frih. Palmstjerna derjemte upplyst,
att den vore inbegripen i de motioner, hvilka till
StatsUtskls handläggning blifvit öfverlenmade, samt Motionären
dessutom yttrat sig ej yrka någon vidare åtgärd,
trodde H. Ex. sig böra hemställa, om icke R. o. Ad. ansåg
frågan för det närvarande böra förfalla.
Bifölls.
Gr. Cronhjelm: Jag vill blott hafva anmärkt, att
jag endast på den grund tillåtit, det frågan må förfalla,
att Hr Gr. o. Landtm, i afseende på den begärda propositionen
afgifvit en mot min öfvertygelse stridande förklaring,
och att jag icke vill mer eller mindre blottställa Hr
Gr. o. Landtm, genom att yrka en proposition, som icke
j min tanka bör kunna af Talman lagligen förvägras.
Vid förnyad föredragning af K. M:s den 10 dennes på
bordet lagda Nåd. Skrifvelse, angående Bankens öppnande
till utvexling af silfver, blef samma Skrifvelse till Banco.
Utsk. remitterad.
/
»2|
Den 12 Februarii f. m.
Ånyo föredrogs K. M:s den io dennes på bordet lagda
Nåd. Skrifvelse, angående grunderna för brännvinsbränningen,
med hänsigt att förekomma brännvinets omåttliga
bruk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det tillkommer
oss att erkänna K. M:s Nådiga omsorg för sitt Folks väl,
hvilken uttalar sig i hvarje mening af den nu föredragna
Skrifvelsen , och att hembära vår gärd af tacksamhet
derför; men oss tillkommer äfven att betrakta frågan på
alla sidor, pröfva skälen, fritt och öppet yttra vår öfvertygelse.
Jag får då förklara, att min föga öfygrensslämnier
med åsigterna i den K. Skrifvelsen; jag utgår från
helt andra synpunkter. Jag tror, att vår lagstiftning om
brännvinsbränningen rört sig inom den trånga kretsen af
conventionella utstakningar, som stödja sig hvarken på sakens
natur, eller på samhällets fordringar; den hvilar på
en godtycklighet, som förlamar näringskraften och föder
lagbrott. Jag finner icke, att K. M:s nu öfverlemnade Nådiga
Skrifvelse innebär något frö till öfvergång till mera
riktiga grundsatser, och derföre begagnar jag tillfället att
utsäga den mening, jag hyser om grunderna för en ändamålsenlig
lagstiftning i afseende på brännvinsbränningen i
allmänhet och dess beskattning.
Frih. Palmstjerna uppläste derefter följande:
Brännvinsbränningen idkas på tvenne från hvarandra
helt ålskiljda sätt, nemi. till husbehof och såsom fabriks!'
ö reis e.
Husbehofsbränningen sker egentligast för att till njutbar
eller säljbar vara förvandla så beskaffade jordens produeter,
som äro mindre afytterliga eller gagneliga under
den form, de i sitt råa tillstånd äga, samt för att erhålla
drank åt kreaturen. Denna del af brännvinshandteringen
bedrifves vanligen med små pannor och enkel redskap samt
med sådan arbetskraft, som större delen af året är använd
vid jordbruket. Producten är oftast mindre, än den af
råämnena kunde blifva, men produetionskostnaden är äfvenväl
ganska ringa, emedan deruti ingår mycket, som i
annat fall gåfve ännu ringare produet.
Fabriks-brännvinsbränningen deremot sker, såsom all
fabriksrörelse, för att fruktbargöra ett capital af penningar
och näringsskieklighet, derigenom att råämnet på det
med tidens upplysning mest öfverensstämmande sätt förvandlas
till sin form, så att det för köpare blir mera begärligt.
Fabriksbränningen söker derföre att med minsta
möjliga förlagskostnad åstadkomma största möjliga production,
och att för detta ändamål begagna ali den konstfärdighet,
som stigande chemiska och meehaniska insigter
kunna meddela. Mindre ändamålsenlig construction af redskapen,
mindre ändamålsenligt sätt för fabricationen äro
Den 12 Februari i f. m.
125
derföre förluster för det allmänna; tv derigenom förbrukas
mera af våra capitaler och vår förmåga, än som kunde
erfordras, och detta öfverskott af krafter åstadkommer
ingen produetion.
Emellan husbehofs- och fabriks-brännvinsbränningen
är samma skillnad som emellan husfliten och fabriksvafnaden.
Den sednare tager uti anspråk alla konstens hjelpmedel,
men den förra inskränker sig till de enklaste.
Följderna af husbehofsbränningen äro likväl långt
skiljda från dem utaf husfliten; hvarföre ock den sednare
uti intet land är beskattad, då den förra uti de flesta ar
förbjuden. Ett förbud alt begagna sin egen arbetsförmåga
och sin egen jords afkastning efter godtfinnande är likväl
hvarken öfverensstämmande med de naturliga begreppen
0111 rätt och rättigheter, eller med våra constitutionella
Statsförhållanden. Det bör således ej ifrågakomma annorlunda,
än såsom en af utomordentliga händelser påkallad
temporär åtgärd. Beskattning bör deremot äga rum, så
mycket hellre som beskattningen fördyrar varan och således
faller på dess förbrukare, hvarigenom förbrukningen
minskas och lasten samt sjelfsvåldet bidraga till att bära
de bördor, som i öfrigt mest falla på idogheten och arbetsamheten.
Närvarande beskattning af den egentliga hus
T
l r l - O O
behofsbiänmngen är sä ringa, att den närmar sig till ingen,
och derjemte så beskaffad, att den föder lagbrott.
Jag anser den uppfylla intet förnuftigt ändamål.
Närvarande beskattning af den större brännerirörelsen
är äfvenledes så beskaffad, att den ger väckelse åt egennyttans
begär att kringgå lagbuden, samt ger näring och
uppmuntran åt de bemödanden, sorn syfta härtill. Jag anser
den vara i hög grad bristfällig. Så hafva ock lagsliftarne
vid hvarje Riksdag funnit den, och brännvinets häfder
öfverflöda af författningar, hvilka varit ämnade alt
närma sig det aldrig upphunna målet af ett system, men
oftast ledt på irrvägar. Det enda, hvaruti dessa författningar
conseqvent följt hvarandra, är den omständighet,
att de föranledt kostnader för den enskilde, som varit förlorade
för det allmänna. Det torde nu vara tid att frångå
de konstlade systemerne med deras restrictioner, hvaraf
ingen har båtnad, meri många hafva olägenheter.
Jag begagnar derföre tillfället att underställa Bevilln.-  Utsk:s upplysta pröfning ett förslag, som utgår från enklare
grundsatser, och jag föreslår:
i:o Att husbehofsbränningen må få utöfvas af hvar
och cn jordägare, som sig dertill behörigen anmäler, med
pannor under 3o kannors rymd och af den enklaste construetion.
Skatten blir i R:dr B:co för hvarje kannas pannerymd.
Nödiga föreskrifter bestämmas: i afseende på anmälan
att begagna husbebofsbränmngs-rutlighcteu;
126
Den ia Fcbruarii f. m.
i afseende på redskapens enkla beskaffenhet;
i afseende på redskapens försegling, då den ej begagnas,
ni. m.
2:0 Att fabriks-brännvinsbränningen må få utöfvas af
hvar och en, som sig dertill behörigen anmäler och för
skatten ställer vederhäftig borgen, med pannor af hvad
constniction och hvad rymd som helst. Skatten blir 8 sk.
B:co per kanna tillverkadt brännvin, och minst 5oo R.:dr
B:co, eller motsvarande en tillverkning af 3ooo kannor.
Nödiga föreskrifter bestämmas: i afseende på anmälan
att begagna fabriksbrännings-rättigheten och borgens
afgifvande dervid;
i afseende på beräkningen af tillverkningens myckenhet,
uppmätning och kröning af tillmäsknings-kärlen m. m.;
i afseende på tillsynen under tillverkningstiden, m. m.
Då inom Bevil In.-Utsk. finnas långt mera insigter uti
detta ämne, än jag äger, vågar jag icke afgifva något förslag
öfver dessa angelägna detaillers närmare beskaffenhet
och sättet för deras tillvägabringade verkställighet.
Men för att ådagalägga frågans vigt, får jag tillägga
en beräkning, som närmare utvisar det resultat, hvilket
kan vinnas genom en ändamålsenlig brännvinsbeskattning.
Brännvinstillverkningens hela belopp är af förra Riksdagens
Bevilln.-Utsk. beräknadt alt årligen utgöra vid pass
22 millioner kannor. Hälften af detta qvantum kan antagas
såsom tillverkadt med pannor under 3o kannor, hvaraf
i Riket finnas omkring 14.0,000 med en pannerymd af
2-J mill. kannor. Skulle nu mitt förslag godkännas, lärer
antalet af dessa pannor inskränkas betydligt, så att återstoden
kanhända blefve endast en tredjedel eller 800,000
kannors pannerymd, som inbragte i skatt 800,000 R:dr.
Den andra hälften af brännvinsqvantiteten antager jag såsom
tillverkad i fabriksbrännerier, hvilkas production ej
lärer betydligen förminskas, med nyss gjorda förutsättning,
att husbehofspannornas antal inskränkes. Men antagom,
att en fjerdedel af fabrikstillverkningen kan undgå controll,
så återstår dock en tillverkning af 8 millioner kannor,
som, med 8 sk:s skatt per kanna, ger en Statsinkomst
af 1millioner R:dr. Sammanlagdt skulle således skatten
blifva 2-jSj millioner R:dr. För närvarande är den beräknad
att utgå med 545,000 R:dr. Säkert skulle en ökad
kostnad i afseende på controllen af författningens efterlefnad
blifya nödig; men, om äfven denna kostnad uppginge
till 5o ä 60,000 R:dr, skulle den af brännvinsskattens
tillökning på nu föreslagna sätt uppkommande nya
Statsinkomst blifva 1^ millioner R:dr, hvarmed grundskatterne
skulle kunna minskas, hvilket vore af inycken vigt
och på detta sätt enklast kunde tillvägabringas. Mina åsigter
i detta afseende får jag tillfälle att utveckla i den motion,
som jag framdeles derom ämnar göra.
Den 12 Februarii f. m.
127
Jag begär, att dessa mina framställningar må få åtfölja
den Nådiga SkrifVelsen vid dess remitterande till
behörigt Utskott.
Frih. Boye, Ludv.: Redan innan den K. Skrif
velsen
ankom, gjorde jag en motion, i hvilken jag sökt
träffa samma ändamål som den: att till sedernas bevarande
nödvändigt fordras brännvinsbränningens inskränkning;
men i hopp, att det ej må anses förnärmande mot K. M:s
Skrifvelse, åt hvilken jag egnar all undersåtlig vördnad,
får jag hemställa, om ej det åsyftade ändamålet snarare
vunnes med endast fyra månaders brännings tid, som jag
tror vore till jordbrukarens egen fördel, emedan en större
tillverkning, som naturligtvis åstadkommes under en längre
tid, skulle minska priset, och just den ringare tillverkningen
verkar den fördel, att varan blir bättre betald. Emot
den siste Talarens yttrande torde det tillåtas mig göra några
erinringar. Jag lemnar full aktning åt andras öfvertygelse,
om än den är stridande mot min; men jag hoppas,
att man äfven gör afseende på denna, då den stödes
på skäl. Jag vill ej ingå i undersökning om fabriksbränningens
fördel framför husbehofsbränningen i oeconomiskt
afseende, ej heller i anseende till den orimligt höga beskattningen.
(Jag menar härmed endast, att den är orimligt
hög i förhållande till mitt begrepp om saken, ej till de
grunder, Talaren antagit). Jag vill blott nämna, att jag
hindras instämma i hans åsigter af den sanning, som jag
tror bevittnas af alla från landsorterna här närvarande, att
nemligen en sak kan hållas för rätt i oeconomiskt afseende
och vara orätt i politiskt. Jag tror det vara en politisk
förvillelse, om man förbjuder brännvinsbränningen eller belägger
den med så höga skatter, att den snart förbjuder
sig sjelf. Jag tror detta vara vådligt, emedan allmänheten
ej skulle dröja att finna det vara endast ett förbud, men
hvartill man ej kommit directe, utan genom omväg; och
harmen deröfver skulle säkert öka lidandet.
Frih. Palmstjerna: Det är ej mitt handlingssätt att
genom omvägar, utan öppet, söka målet. Detta vinnes,
tror jag, genom en ändamålsenlig beskattning på brännvinsbränningen
och genom förminskning i grundskatterne, hvilka,
efter hvad hvar och en känner, nu icke stå i samma
förhållande till produetionen som på den tid, då de reglerades.
Jag tror, att i politiskt afseende ingen våda uppstår,
om man borttager en del af grundskatten, som nu
faller på idogheten, samt i stället förer den på lasten och
öfverflödiga njutningar. Jag är öfvertygad, att den sansade
delen af Nationen skulle med tacksamhet erkänna denna
åtgärd af R. St., och att den är af majoriteten förväntad.
Jag tror vidare, att allmänheten i Sverige skulle
inse, hvart den nya författningen syftade, och att man
123
Den 12 Februarii f. m.
ingalunda skulle misstänka afsigten dermed, utan sätta värde
på den ändamålsenligare beskattning, sorn derigenom
åstadkommes. Men det ar, efter min tanke, en förvillelse
att tro något, som är rätt i oeconomiskt hänseende, icke
vara det äfven i politiskt. Den siste talaren har sagt, att
mitt förslag åsyftar en orimligt hög beskattning. Allting
är dock relativt. Måhända den är orimlig, om man tagertill
grund de vanor, som, utan stöd af riktiga åsigter, under
en längre tid blifvit sammanfogade med våra begrepp
om brännvinsbrännings-rättigheten och dess beskattning;
men jern förer man härmed skatten i andra länder, skall
män finna den af mig föreslagna snarare orimligt lag än
orimligt hög. Det blefve för vidlyftigt att upprepa alla
de exempel, som af hvar och en kunna inhemtas ur böcker
i detta ämne, och jag vill blott nämna, att i Ryssland
t. ex. är skatten flere rubel per kanna. Jag går ej så långt,
och påstår ej heller, att hvad som passar i Ryssland vore
lämpligt hos oss; men i afseende på jemförelse var detta
det första, som korn mig i minnet. I England är skatten
ännu långt högre.
Hr von Troil, Emil: Efter det så många talare
yttrat sig i detta ämne, tvekar jag verkligen, om jag bör
uppträda; men frågan synes mig icke vara tillfredsställande
utredd, och jag vågar derföre göra ett försök dertill.
Från alla provinser höras klagomål öfver förfallande sedlighet,
aftagandephysisk arbetsstyrka, välmågans förminskning,
hvilka klagomål blifvit framburna till och med inför
thronen. Alla nästan tyckas vara öfverens om, att det
är endast ett förhöjdt pris på brännvinet, som skulle kunna
minska consumtionen deraf och således för närvarande verksammast
hämma det så allmänt öfverklagade onda. Men huru
skall då denna förhöjning kunna åstadkommas? Dertill
finnas två utvägar. Vi vilja tänka oss brännvinsbränningen
alldeles fri. Om nu priset för en kanna vore 24 sk.,
och man önskade höja det till dubbelt, så kunde Staten
säga till den enskilde medborgaren antingen: "använd sådana
redskap, som lemna ringa produetion och således
fördyra varan,” eller också: ”använd de bästa methoder
att bränna, som blifvit uppfunna; men jag fordrar, att du
afstår till mig hälften af tillverkningen; eller Temnar deremot
svarande skatt.” I båda fallen stiger priset, och verkan
blir således densamma. Skillnaden vore endast den,
att en inkomst af flera millioner vunnes i ena fallet, men
ingenting i det andra. Valet lärer således icke vara tvifvel
underkastadt. Den invändning, som härvid kunde möta,
att lagstiftningen ansett brännvinsbränningsrättigheten
böra åtfölja hemmantalet, men att detta monopöliiim ej
borde existera, torde kunna vederläggas med den anmärkning,
att å jordbruket nu finnas så måtiga skatter, hvilka
icke
Den ia Februarii f. m.
12g
icke bort detsamma påläggas, att det för detsamma är ett
verkligt behof att icke mista denna rättighet, hvarigenom
tillfälle vinnes till lättnad i de tunga skattebördorna. Frih.
Palmstjernas åsigt är nära öfverensstämmande med min;
men jag kan dock icke gilla hans särskilda förslag i afseende
på husbehofsbränningen, dels för national-förlusten
deraf i capital, dels emedan den i moraliskt afseende är
mest vådlig; ty man sparar alltid minst, hvad man sjelf
tillverkar. De små pannorna skulle i allt fall upphöra;
de kunde ej täfla med de större. I frågan om de skatter,
som skulle nedsättas, skiljer jag mig äfven från Frih. Palmstjerna.
Jag tror, att det ej borde vara grundskatten, utan
bevillning a jordegendom och roteringsbesvär, såsom passevolance,
m. m. Jag ville äfven föreslå, att en viss procent
af den ökade brännvinsskatten öfverlemnades till utsedde
deputerade inom hvarje Län, för att användas till fromma
ändamål, såsom allmänna folkskolor, lasaretter, hospitaler
o. d., emedan jag önskar, att man sökte verka på allmänhetens
opinion och få den stämd för denna högre beskattning,
hvilket ändamål troligen skulle vinnas, då allmänheten
såg, att en del af samma skatt omedelbart användes
till dess nytta och ej helt och hållet inginge till Statsverket.
Beräkningen af tillverkningens belopp tror jag ej
vara underkastad svårigheter; ty då man kan antaga, att
denna näring nu är uppdrifven till sin största höjd, finnes
en lämplig utväg deruti, att låta af vetenskapsmän uträknas,
huru mycket som i medeltal kan tillverkas i månaden
med hvarje särskild inrättning, och att låta skatten
bestämmas i förhållande derefter; men i den åsigten att låta
de mindre pannorna betala mindre, kan jag ej instämma.
Jag anhåller att detta mitt yttrande må till behörigt Utskott
få åtfölja den K. Skrifvelsen.
Frih. Boye: Jag ville, om möjligt, begagna en genväg
i bevisningen, huruvida den föreslagna >beskattningen är
för hög. Jag begagnar nu detta ord i stället för: orimligt
hög, och jag är ledsen att ej förut hafva gjort detta
ombyte af ord, emedan det sednare, ehuru fullkomligt
öfverensstämmande med min öfvertygelse, dock kan anses
innefatta ett förnärmande, från hvilket jag är vida skiljd.
Denna genväg ville jag så mycket hellre begagna, som jag
ej känner, huruvida Bevilln.-Utsk:s Ledamöter äro jordbrukare,
men väl vet, att här finnas många, som af egen
erfarenhet hafva kännedom om hvad som är möjligt i denna
beskattningsväg. Nå väl! jag uppkallar livar och en i
Ståndet att yttra, om det är möjligt att betala 5oo Rd:r
i skatt för 3,ooo kannors tillverkning, nb. med bevarande
af egen fördel. Jag ville afven uppkalla omdömet om den
ringare bondens vilkor, om han är i stånd att gifva 3o
R:dr i skatt för 3o kannors panna. För en bonde, hvars
i II. 17
Den 12 Februarii f. m.
rättighet blefve så inskränkt, Kro ofta5R:dr mera än 3oo
R:dr för den större possessionaten. I afseende på den siste
talarens förslag kan jag ej underlåta att fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet.på vådligheten deraf att, genom hvad omväg
som helst, tilläfventyrs om ett eller några år taga
brännvinspannan från bonden. Det vore att äfventyra
uppror i landet.
Hr von Troil: Jag glömde i mitt yttrande att besvara
Frih. Boyes inkast om de politiska vådor, som skulle
kunna uppstå af den föreslagna förhöjningen. Den skall
åstadkomma en ökad inkomst för Staten, en ökad välmåga
och belåtenhet ibland allmänheten. Jag kan icke tro
detta utgöra några politiska vådor.
Uppå derom framställd proposition blef K. M:s nu
föredragna Nåd. Skrifvelse, tillika med de i anledning deraf
afgifna yttranden, remitterad till Bevilln.-Utskottet.
Remitterades till StatsUtsk. K. M:s den 10 dennes på
bordet lagda Nåd. Skrifvelser:
1:0 om eftergift af ett Dana-arf till förmån för Piteå
Stad;
2:0 ang:de frågan om Båtsmanshållets jemnare fördelning
Städerna emellan.
Föredrogs å nyo K. M:s d. 10 dennes på bordet lagda
Nåd. Proposition, angående lindring i vilkoren för begagnandet
af det utaf R. St. till återuppbyggande af Staden
Borås anslagna låne-understöd.
Frih. von Strokirch, Joh. Herrman, uppläste följande
:
Sedan ett så fullkomligen tillfyllestgörande, verksamt
förord blifvit i den Nåd. Propositionen uttaladt till förmån
för den brandskadade Staden Borås, är det visserligen ovedersägligt,
att någon ytterligare förespråkan i ämnet inför
R. H. St. vore alldeles öfverflödig; men då jag, som på
så nära håll åskådat de Staden öfvergångna eldsvådorna,
med deraf härflytande, starkt kringgripande olyckor och
eländen, ej kunnat undertrycka min känsla, att äfven jag
borde tala till förmån för de af mig kända lidande, utbeder
jag mig benäget öfverseende för det jag upptager en
dyrbar tid med min vördsamma framställning, att, om understöd
och hjelp för enskilda personer af det allmänna
någon tid får och bör äga rum, så är det alldeles obestridligt
här; ty hvar man, med omdömesförmåga, skall
icke hafva svårt att inse, huru, snart sagdt, ogörligt det
är för personer, hvilka, inom den korta tiderymd af 4 år,
tvenne särskilda gånger fått erfara olyckan af sådana allt—
härjande eldsvådor, hvarigenom deras hus och en del lösegendom
blifvit dem beröfvade, att, såsom förut i allmän
-
Den 12 Februarii f. m.
het ej rikligen bemedlade, kunna af egen förmåga bereda
sig tak öfver hufvudet och nödlös lifsbergning. Det har
ock visat sig, hurudan ställningen i Staden är, då ännu
p öfver 100 förut bebyggda tomter stå öde och tomma.
Jag får af sådana anledningar tillstyrka underdånigt
bifall af den Nåd. Propositionen, såsom grundad på högsta
billighet.
Att detta mitt vördsamma anförande må åtfölja den
Nåd. Propositionen till H. StatsUtsk., derom får jag lika
vördsamt anhålla.
Hr af Dalström, Gust. Jacob: Då jag väl känner
idogheten och fliten inom samhället i Borås, och äfven
känner de der timade eldsvådors rysliga följder, sorn
bragt mången familj från förmöget tillstånd till torftighet,
men invånarne, detta oaktadt, på ett hedrande sätt två
gånger sökt att med små tillgångar åter uppbygga staden,
får jag föreslå, att den K. Propositionen blir Infallen.
K. M:s förevarande Nåd. Proposition remitterades till
StatsUtsk., tillika med de yttranden, hvilka, i anledning
af densamma, nu blifvit afgifna.
Remitterades till StatsUtsk. K. M:s den 10 dennes på
bordet lagda Nåd. Propositioner:
1:0 ang:de afskrifning af en i SaltpeterFondens räkenskaper
balancerad summa, utgifven såsom lån till Carl Gustafs
Stads GevärsFactori;
2:0 ang:de förökadt anslag för anläggande af en vattenledning
till Carlskrona;
3:o ang:de Generals- och Amirals-Pensioners uppförande
å Allmänna IndragningsStaten;
4:o rör:de beskattning af Tullqvarnar samt Valk- och
Stampverk för andras betjenande å Städers områden, samt
frihet till Tullqvarnars anläggning derstädes, utan hinder
af åberopad minskning i redan varande Qvarnars inkomst.
Vid förnyad föredragning af K. M."s den 10 dennes på
bordet lagda Nåd. Skrifvelse om ytterligare Stats-anslag
för Armeens PensionsCassa; om dispositionen af Accordsreglerings-anslaget
och om belåningsrätt å Accords-fondens
obligationer, blef högstberörde Skrifvelse remitterad till
StatsUtskottet.
Å nyo föredrogs K. M:s den 10 dennes på bordet lagda
Nåd. Proposition, ang:de Curhusafgiftens fortfarande.
H. Ex. Hr Gr. och Landtm, föreslog, att denna Nåd.
Proposition måtte till StatsUtsk. remitteras.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Om mitt minne ej
felar, blef denna fråga vid sista Riksdagen behandlad af
Den is F « b r u a r i i f. m.
Bevilln.-Utsk.; jag hemställer derföre, att saken äfven nu
må dit remitteras.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han ansåg
sig böra upplysa, det frågan om Curhus-afgiftens fortfarande
vid sistförflutne Riksdag blifvit behandlad af både
Stats- och Bevilln.-Utskotten.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Då Curhus-afgifteu
är den bevillning, sorn Svenska folket sednast åtagit
sig, så anser jag, på det att icke den, likasom så mången
annan, snart mätte antaga natur af ordinarie utskyld, angelaget
att remittera frågan härom till Bevilln.-Utsk., på
det man derigenom må desto bättre påminnas, att denna
afgift ar endast bevillning.
Gr. von Fersen, Hans: Då man satt i fråga, om
detta ämne skall tillhöra Bevilln.-Utsk. ensamt, får jag
blott upplysningsvis nämna, att, enligt sista Riksdagens
protocoll, hade en Afdelning i berörde Utskott fått uppdra
get att afgifva betänkande om Curhus-afgiften.
Hr von Hartmansdorff: Ingen är villigare än jag
att med Hr Gr. och Landtm, erkänna olägenheten af en
frågas remitterande till flere Utskott, hvarigenom förorsakas
en större tids-utdrägt, än då den remitteras blott till
ett enda; ty i förra fallet är gemensam öfverläggning Utskotten
ålagd, och i sednare beror det af ett Utskott att
blott, när så nödigt pröfva?, begära sammanträde med något
annat, antingen in pleno eller helst genom Deputerade.
Jag föreslår således visst icke remiss till de begge ifrågasatta
Utskotten, utan instämmer med Hr Cederschjöld
och anser lämpligast, att remissen sker till Bevilln.-Utsk.
allena.
Uppå derom framställd proposition blef K. M:s nu
föredragna Nåd. Proposition remitterad till Bevilln.-Utskottet,
Remitterades till StatsUtsk. K. M:s den 10 dennes på
bordet lagda Nåd. Propositioner:
1:0 ang:de afskrifning af några StatsVerkets fordringar
hos Hospitalsfonden och Veneriska Curhusen i Södermanlands
samt Götheborgs och Bohus Län;
?.:o ang:de afskrifning af Upsala Academis återstående
skuld till R. St:s RiksgäldsContor, för ett erhållet lån till
fullbordande af det nya Bibliothekshuset i Upsala.
Vid förnyad föredragning af Högv. PresteStrs den 7
dennes på bordet lagde Prot.-Utdr. af den t i denna månad,
innehållande inbjudning att deltaga uti en af Biskopen
m. m. Doctor Hedren gjord framställning, att Exped.-  Utsk., så fort ske kunde, måtte inkomma med förslag tjll
Den ia Februaiii f. ni.
i33
verkställighet af samma Utsk:s vid sista Riksdag under N:o
4^2 afgifna Memorial, angående tryckning af Rihanget till
RiksSt:s protocoll vid innevarande Riksdag, beslöt R o. Ad.
att instämma uti den af PresteSt. beslutade remiss till Exped.
-Utsk. af Biskopen, Doctor Hedrens ofvannämnde anförande.
StatsUtsk:s den 6 dennes afgifna och påföljande dag
på bordet lagda Memorial om tillökad Betjening vid Utsk.
blef, vid förnyad föredragning, af R. o. Ad. bifallet.
A nyo föredrogs Gr. Lewenhaupts, Patrik, d. 7 dennes
på bordet lagda motion, 0111 anslag till löner för ökadt
Befäl vid Hallands Infanteri-Bataillon.
Hr af Dalström, Gust. Jacob, uppläste följande:
Gr. Lewenhaupt har framställt nödvändigheten af en
förändrad organisation af Hallands Bataillon, hvarigenom
Befälet skulle ökas med 6 Officerare och 4 Underofficerare.
Dertill fordrades ett ytterligare anslag af a,5o6 R:dr.
Genom denna organisation, då Befäls-personalen kommer
att utgöra i3 Officerare och 8 Underofficerare, tror Hr
Grefven, att Bataillonen ej mera skulle hafva behof af biträde
vid exercisen af Elfsborgs Reg:te, hvarifrån årligen
Officerare, Underofficerare, Corporaler och Trumslagare
varit commenderade.
Jag inser ganska väl, att Hr Grefven, vid uppgörandet
af detta förslag, varit ledd af den lofvärda medborgerliga
grundsats att hushålla med Statens medel, och derföre
inskränka nya behof till det minsta belopp. Af hela
min själ hyllar också jag denna grundsats, men tror äfven,
att sådana anslag, som behöfvas för vårt försvar,
eller som fordras för att göra det så fuilkomnadt och
kraftfullt, som behöfligt är, väl användas, samt att det tillhör
hvar och en att i organisationsväg söka helhet och
derföre framlägga de verkliga behofven i dagen, på det
R. St. måtte känna dem och äga tillfälle att efter noggrann
pröfning, så vidt möjligt är, fylla dem. Jag delar
således ej med Hr Grefven dess åsigt, att den föreslagna
tillökningen af Befälet är tillräcklig och att Bataillonen
derigenom kan undvara biträde af främmande Befäl för
sin exercis.
Genom K. M:s Nåd. Förordn. af den 27 Oct. 1812
är i 19 §. föreskrifvet, att Beväringsmanskapet antingen
skall organiseras i särskilda Corpser eller införlifvas med
den Indelta Arméen. Då Hallands Län icke liar något indelt
Infanteri, och dess läge ej heller gör det lämpligt, att
Beväringsmanskapet införlifvas med något af de, i närmast
liggande provinser, indelta Regementen, måste detta manskap
utgöra en särskild Corps. Men organisationen deraf
i34
Den 12 Februarii f. m.
liar hittills varit ofullständig; främmande Befäl har alltid
blifvit beordradt för att exercera denna Beväring, ehuru
den har rätt att äga ett eget, stadigtvarande Befäl för
sin bildning i fred och sin tillit i krig.
Öfvertygad, att Hallands Landtbo väring, då Sjöbeväringen
äfven en gång uppkallas till vapenöfning, kommer
att utgöra minst 400 nian årligen, anser jag till dess exercis
minst behöfvas i3 Officerare, 12 Underofficerare, 16
Corporaler och 4 Trumslagare. Jag tror likväl ej, att,
hvad dessa Corporaler beträffar, de böra hållas på en värfvad
fot, utan att de kunna väljas bland Beväringsmanskapet
, och emot några förmåner, genom förbindelsen att i
denna egenskap tjenstgöra vid vapenöfningarne under de 5
år, deras beväringsskyldighet fortfar, blifva en för behofvet
tjenlig ElitCorps. Men äfven för verkställandet af en
sådan åtgärd fordras medel, och det begärda anslaget är
derföre icke tillräckligt.
I enlighet med hvad jag nu anfört för att ådagalägga,
att den föreslagna reorganisatiorien af Hallands Bataillon
icke uppfyller sitt ändamål, och att större anslag erfordras,
får jag vördsamt föreslå, att StatsUtsk. genom
Konungens GeneralAdjutant för Armeen inliemtar K. M:s
Nåd. beslut, huru Hallands Bataillon bör vara organiserad,
så att, efter uppgjord, fullständig Stat, den behöfliga
summan må kunna föreslås.
Jag anhåller vördsamt, att detta anförande varder
tillika med Grefve Lewenhaupts motion öfverlemnadt till
StatsUtskottet.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Vid 1823 års Riksdag
beviljade Ständerne, i anledning af enskild Riksdagsmans
motion, åtskilliga löne-anslag till Expeditionerna inom
Konungens Cancelli; men härtill vägrades nådigt bifall,
emedan initiativet ej kommit från K. M:t. Jag föreställer
mig således, att bifall icke heller nu kan lemnäs till denna
motion, som är uti alldeles samma cathegori, och hemställer
derföre, 0111 icke den värde Motionären skulle täckas
låta den förfalla, emedan den i alla fall icke lärer
kunna leda till det åsyftade resultatet.
JI. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus: Jag anser mig så
mycket mera föranledd att understödja den af Gr. Lewenhaupt
väckta motion, sorn den icke rörer något nytt behof.
Redan innan förra Riksdagen hade K. M. i Nåd. insett
nödvändigheten af ett ökadt Befäl för Hallands Bataillon;
och täcktes K. M. i Dess Nåd. Proposition till R.
St. om StatsVerkets behof upptaga delta nödiga anslag.
Men två Stånd biföllo och två afslogo, så att frågan förföll.
Behofvet har dock icke förfallit, utan gjort sig allt
mer och mer kändt, i samma mån som Beväringéns antal
tilltagit. Man torde härvid invända, att främmande Olli
-
Den 12 F ebru aril f. m.
i35
cerare kunna hädanefter sorn hittills commenderas till exercering
af Hallands Beväring; men jag får härtill svara,
att då samma lycka i alla provinser ägt rum, att populationen
och, i följd deraf, Beväringen ökats, så är det
redan otillräckliga Befälet, synnerligast då man öfverallt
sökt att följa den princip att öfva Beväringen med gamla
stammen, oumbärligt vid sina Cörpser, och torde derifrån
ej kunna bortcommenderas för att öfva främmande trupp.
Af dessa anledningar, och i följd af min tjenstebefattning
sorn GeneralAdjutant för Armeen, då jag innan nuvarande
Riksdag skulle i underdån. inkomma med förslag till
de anslag, som för Armeen erfordrades, upptog jag äfven
det nu ifrågavarande. Sedan Gr. Lewenhaupt med noggrannhet
genomgått alla detailler, vill jag ej upptaga R.
o. Ad:s tid med att upprepa desamma, utan blott förena
ni’g med honom i den önskan, att R. o. Ad. samt de öfriga
MedStånden måtte behjerta och afhjelpa den svåra
belägenhet, hvari Hallands BataillonsBefäl sig befinner, så
väl i financielt afseende sorn äfven i utsigten för framtida
avancement.
Gr. Lewenhaupt, Patrik: Jag kan så mycket mindre
uppfylla Hr Cederschjölds önskan att återtaga min motion,
som Hr GeneralAdjutanten för Arméen nu bekräftat
hvad jag redan åberopat i min motion, att den af mig
föreslagna tillökningen redan vid förra Bäksdagen af K. M.
ansetts behöflig, samt detta behof ännu är lika ouppfyldt.
Jag hade trott mig hafva anfört tillräckliga skäl, då jag
gjorde motionen. Flera finnas dock; och jag anser mig
skyldig framställa dem, då man opponerat sig mot min
begäran, emedan man annars kunde tro, att jag ej ägde
dem. Jag nämnde behofvet af ökadt Befäl med afseende
på endast en klass af Beväringen. Då likväl andra, tredje,
fjerde och femte klasserna äfven kunna beordras, blir
behofvet så mycket angelägnare. Flere lönlöse Officerare
hafva blifvit anställde vid Bataillonen, hvarigenom utgifter
för främmande Befäls tjenstgöring blifvit besparade; men
dessa surnumerairer ledsna att tjenstgöra utan lön. Flere
af dem hafva redan tagit afsked. Om motionen blir afslagen,
är jag säker, att de öfriga skola följa dessas exempel.
Behofvet skulle således ökas; ty Befäl måste finnas.
Den summa, som jag upptagit såsom årlig utgift för främmande
Befäl, blir då otillräcklig. Äfven tog jag vid denna
calcul endast i beräkning det antal af Beväringen, sorn
hittills årligen exercerats, eller högst 3oo man; men som
Landtbeväringen, med afseende på den snart förmodade
exercisen för Sjöbeväringen, kommer att betydligen tilltaga,
måste denna summa än vidare ökas äfven i anseende
lill detta ytterligare behof af främmande Befäl till Beväringens
exercerande. Att nödigt och vant Befäl bör
finnas, isynnerhet vid ovan trupp, visar det olyckliga ex
-
i36
Den 12 Februarii f. ni.
emplet med Landtvärnet, der både Befäl och Trupp voro
ovane. Ovant Befäl förorsakar ofta större luckor i lederna
än fiendens kulör.-—- Bedömes min motion med oväld,
hoppas jag ett lyckligt resultat. Annars måste jag trösta
mig af medvetandet att hafva uppfyllt min pligt. Jag skulle
felat såsom tjensteman, jag skulle felat mot mina vanlottade
kamrater och mot min enskilda öfvertygelse, om
jag åsidosatt uppfyllandet af denna pligt.
Uppå derom gjord proposition blef Gr. Lewenhaupts
motion, jemte de i anledning deraf denna dag afgifna yttranden,
till StatsUtskottet remitterad.
Föredrogs å nyo och remitterades till Constit.-Utsk.
K. M:s den i o dennes på bordet lagda Nåd. Skrifvelse,
ang:de 63 och 72 §§. af BegeringsFormen.
Hr af Bobsahm, Carl Beinh., hade inlemnat
följande:
Då jag nu går att för en stund fästa B. o. Ad:s uppmärksamhet
på ett ingalunda nytt ämne, nemi. på nödvändigheten
att fastställa förändrade controller, stadganden
och beskattningsgrunder för brännvins-fabrikationen,
bör jag till en början hafva äran erinra, att i frågan om
skadligheten af brännvinets omåttliga bruk redan så mycket
blifvit taladt och skrifvet både inom och utom Biddarhuset,
både före och under denna Biksdag, att jag icke
med något anförande i detta fall vill förspilla en dyrbar
tid. Men då jag anser ämnets vigt ovilkorligen påkalla
dess behjertande af hvarje B.epresentant, som nitälskar för
allmänt väl, och då jag i K. M:s Nåd. Proposition i ämnet
finnér en förnyad anledning till dess allvarsamma begrundande,
anhåller jag vördsammast att få anmärka och
föreslå följande:
Brännvinsbränningen i allmänhet har ett så nära sammanhang
roed Svenska jordbruket, att den omöjligen kan
afskalfas, utan att känbart skada detsamma. Ett slikt afskaffaude
skulle, efter min tanke, blifva än ytterligare skadligt
genom den oundvikliga införseln af utländskt brännvin.
Således återstår blott att genom en ändamålsenlig
lagstiftning söka hämma missbruken, samt att så inrätta
denna lagstiftning, att genom den blifvande brännvinsskatten
StatsCassan vinner en så betydlig inkomst, att
andra skattebördor kunna med tiden i någon rnån minskas
och nedsättas, enär den varuförädling, som brännvinsbränningen
innebär, icke, som jag tror, kan landtmannen
förnekas.
Hvad brännvinsredskapens construction beträlfar, vågar
jag tro, att den icke bör i något fall förändras, för
att
Den 12 Febr u ar ii f. m.
i37
att icke tillskynda den någon obillig förlust, som redan
förskaffat sig sådan redskap, förutsatt nemi., att genom en
noggrann uppsigt alla underslef vid pannornas uppmätning
undanrödjas.
Hvad hufvudfrågan i detta fall, eller frågan om brännvinsfabrikationens
beskattning angar, så är min tanka den,
att beskattningen bör inrättas i mån af pannornas kannerymd,
när det är allmänt kändt, att ju större pannor man
begagnar, ju fördelaktigare utfäller afverkningen. De små
pannorna kunna icke, efter min tanka, utan orättvisa förbjudas
eller afskaffas, enär hvarje jordbrukare bör anses
äga lika rätt till sin spannmålsförädling; och föreslår jag
alltså vördsam ligen:
Att om brännvinsbränningen, i likhet med hvad K.
M. i Nåd. föreslagit, blir tillåten under sex månader af
året, hvarje ägare till en io kannors panna skattar i sk.
B:co för hvarje kanna brännvin, som han under denna tiderymd
anses vid jemn tillverkning kunna åstadkomma;
Att en ägare till 20 kannors panna likaledes skattar
2 sk:r per kanna; en ägare till 3o kannors panna, 3 sk:r
kannan, och så vidare ända till cjo kannors enkla pannor;
samt att ägare af pistoriska verk skatta 12 sk:r B:co för
hvarje kanna brännvin, de kunna tillverka;
Att den, som icke vill ingå på denna beskattning,
äger att densamma undgå, emot det att han afsäger sig
totalt all brännvinsbränning;
Att alla de jordbrukare, hvilka afsäga sig att bränna
brännvin, böra befrias från den stående brännvinsskatten
å hemman, eller, att jag så måsäga, den ordinära brännvinsbrännings-afgiften:
en omständighet af vigt, den jag
ännu icke funnit af någon Motionär vidrörd; samt slutligen
:
Att brännvinsbränningen måtte hädanefter anses såsom
en landtmannanäring, jordbrukarne ensamt förbehållne,
samt att densamma således icke allenast måtte i Städerna
allmänt förbjudas, utan jemväl icke tillåtas till idkande
på de invid Städerna, inom en viss rymd af t. ex.
en half mil, skattskrifna Borgare tillhöriga lägenheter; Städernas
distilleringsrättighet naturligtvis oförkränkt.
Och får jag vördsamligen anhålla, att denna min framställning
får till vederbörligt Utskott remitteras, för att,
i sammanhang med <le öfriga motionerna i samma ämne
komma under pröfning.
Remitterades till Bevilln.-Utskottet.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilhelm, uppläste
följande:
Uti en tidpunkt, då fosterlandsvännen gläder sig åt
ett allmänt uppvaknande sinne för vetenskap, odling och
1 H. tö
i38
Den 12 Februari i f. m.
konst, och då nitiske och upplyste medborgare gerna förena
sina bemödanden att i olika riktningar bereda samhällets
utveckling och förädling, hyser jag mindre tvekan
att vidröra ett, härmed nära beslägtadt, föremål, som hitintills
fått stå tillbaka för andra anspråk och behof, hvilkas
uppfyllande varit af en mera materiel och befallande
nödvändighet.
Ehvad tankar den ene eller den andre kan hysa om
Stockholms rikedom, och om dess invånares förbindelse
att af egen förmåga, genom byggnader och allmänna företag,
bereda Hufvudstadens anseende och förkofran, lärer
dock ingen finnas, som med likgiltighet betraktar, om Sveriges
Hufvudstad i odling framgår med tidehvarfvet, eller
om den stadriar bakom de bemödanden, som i alla tider
gjorts och göras äfven af de minsta Folk och Stater, för
att åt deras hufvudstäder gifva det skick, den prydlighet
och en fullkomlighet i nationella inrättningar, sorn på en
gång talar till det fosterländska sinnet och för utländningen
ofta utgör den måttstock, hvarefter Nationens läge på
den allmänna verldsbildningens scala bedömes.
För att befordra detta föremål i de delar det rörer
allmänna byggnads-företag i Hufvudstaden, har jag icke
bort underlåta att fasta uppmärksamheten å det stora hinder,
som möter alla stadens egna omsorger i denna del,
så länge Statsverket ä sin sida icke äger någon säker och
varaktig tillgång att användas för ett sådant föremål. Sålunda
skulle Stockholms stad sannolikt för sin del icke
draga i betänkande, att, efter Blasieholms-quaiens snart
förestående fullbordan, företaga anläggningen af quaier
omkring Helgeandsholmen, hvartill staden icke saknar medel;
men då Statsverket å sin sida icke äger någon tillgång
för att i sammanhang härmed företaga ombyggnad
eller reglering af Kronans hus och byggnader på denna
holme, måste ett sådant företag, hvaraf Stockholm otvifvelaktig!
skulle vinna den mest utmärkta städning och
försköning, blifva om intet.
Hufvudstaden förvarar inom sitt sköte dyrbara skatter
af konstalster, antiquiteter, manuscripter och böcker; men
genom bristande utrymme till deras ändamålsenliga ordnande
och uppställning saknar den ett Nationalbibliothek
och ett Riksmuseum, om jag härmed förstår icke blott
slutna förråd, utan lefvande anstalter till bildningens fullkomnande.
Afhjelpandet af denna brist bar jag i första
rummet afsett uti denna framställning.
Ett byggnadsföretag af en må hända ännu mera oundviklig
nödvändighet, hvartill Staten icke kan undvika att
bidraga, är den förestående ombyggnaden af Stockholms
Sluss, hvilken är af lika vigt för hela Rikets handel som
för försvarsverket, då den utgör en på denna punkt oumbärlig
eommunication mellan Mälaren och hafvet.
Den 12 Februarii f. ra.
Denna Sluss kan, enligt de undersökningar, som af
ÖfversteLieutenanten och Riddaren Lagerheim nyligen blifvit
fullbordade, dock icke utan uppehåll i corn mun icationen,
repareras för en varaktighet af några få år, men
måste efter denna tids förlopp ovilkorligen ombyggas med
en kostnad, hvilken uppgår till den betydliga summan af
5oo,ooo R:dr, inberäknadt värdet af de byggnader, som,
i följd af Slussens förändrade läge, måste nedrifvas.
Om ett någorlunda tillräckligt byggnadsanslag funnes,
så skulle deraf årligen en summa kunna afsättas och förräntas,
för att, jemte andra besparda tillgångar, framdeles
användas till ombyggnaden, då denna icke längre kan
undvikas.
Af allt detta, och med förbigående af andra lika talande
exempel, hvilka nog sjelfmant erbjuda sig åt den,
som med känsla för smak och ordning skådar omkring sig
i Hufvudstaden, hoppas jag hafva ådagalagt, att det finnes
en art af allmänna byggnadsföretag i en Hufvudstad,
som det tillhör Statsverket att ensamt bekosta, samt alt,
då tillgång härtill saknas, sådant verkar menligt på det
hela och hindrar uppfattandet af en allmän plan till de
spridda krafternas förening, hvarigenom å ena sidan besparing,
och å den andra sidan hoppet, att någonsin kunna
närma sig ett önskadt mål, kunde vinnas.
Sättet att bereda Statsverket nödig tillgång för denna
utgifts bestridande skulle, efter min tanke, lämpligast
bestå deri, om en accis af 2 sk:r B:co erlades och uppbars
vid stadens tullar för hvarje kanna brännvin, som till
staden land-eller sjövägen införes; hvarigenom äfven lernnades
Hufvudstadens invånare tillfälle att sjelfva bidraga
till förbättringar, hvaraf hela landet skördar fördel, men
dock i första rummet Stockholms befolkning.
Då i Stockholm årligen i medeltal 2,000,000 kannor
brännvin afsättas, skulle behållningen af denna afgift kunna
beräknas till omkring 80,000 R:dr årligen; men då ett
afdrag bör ske för uppbördskostnader och för de restitntioner,
som böra äga rum, då brännvin i partier af öfver
5oo kannor reexporteras från staden till inrikes eller främmande
orter, har jag icke ansett mig kunna beräkna behållningen
högre än 60,000 R:dr.
Jag föreslår, att hvad genom denna afgift inflyter',
om den af R. H. St. bifolles, ina användas, uteslutande
och qafhängigt af de tillgångar, sorn äro .afsa t te för underhållet
af Kronans hus och byggnader, lill befordrande
af sådana nya byggnadsföretag i Hufvudstaden, hvilka
genom deras egenskap och ändamål det tillhör Statsverket
att bekosta.
Att den af mig föreslagna afgift är en consumtionsafgift
på Hufvudstadens invånare, ehuru den af landtpiannen
förskjutes, torde vara lika obestridligt, sorn det är en
Den ia Februarii f. m.
sanning, att tullu mgälder äro en skatt på hela Riket och
icke på grosshandlaren eller importören.
Denna afgift bör således icke blifva betungande för
landtmannen, hvars fördel i en långt vigtigare mån beredes
af ett ökadt lif i Hufvudstaden och genom en framtida
utveckling af detta första steg att genom consumtionsafgifter
bereda Staten tillgångar, som sätta den i tillfälle
att försaka andra mera tryckande directa pålagor; och då
afgiften dessutom endast faller å en vara, hvars fördyrande
moralisten och statsoeconomen med lika skäl önska,
vågar jag föreställa mig, att det allmännas obestridliga
fördel icke vid detta tillfälle skall behöfva köpas genom
någon betydlig eller saknad uppoffring af den enskilde.
Begärdes på hordet.
Hr Charpentier, Jean Toussaint, hade inlemnat
ett så lydande anförande:
Dä jag af erfarenhet har mig bekant, att högre eller
lägre priser på brännvin bidragit till ett sparsammare eller
ymnigare bruk af denna vara bland soldatesqven, och,
som följd deraf, till en bättre eller sämre moralitet hos
dem, till förbrytelser, såväl till antal som beskaffenhet större
eller mindre, af dem begångna, till arresteringar och andra
för vår tids upplysning mindre hedrande straff, i hög grad
eller också ganska litet behöfliga, allt efter lättad eller försvårad
tillgång för deni på denna olyckliga öfverflödsartikel;
då jag är öfvertygad om, att samma orsaker bidraga
till samma följder äfven bland den öfriga delen af den arbetande
klassen, och dessutom i allmänhet till en större
eller mindre grad physiskt förderf bland hela denna klass,
samt då inga andra correctiver till förekommande af det
omåttliga begagnandet af brännvin för närvarande finnas,
än att för den supande göra det sä dyrt som möjligt, och
såmedelst försvåra åtkomsten deraf, föreslår jag vördsamt,
att, till ändamålets vinnande, brännvinsbränningen måtte
blifva inskränkt till några få månader af året, produetionen
dessutom beläggas med dryg skatt och, jemte det oloflig
bränn vinsförsäljning på det allrasträngaste föx-bjudes, om
möjligt vore det ingrepp göras i näringsfriheten, att krogarnas
antal i städerna inskränkes till det minsta behöfliga,
genom utlottning, så fort som möjligt, eller också
genOm successiv indragning, allt efter som deras nuvarande
innehafvare förverka sin näringsrättighet eller med döden
afgå. Då det ofta handt, och måhända ännu dagligen inträffar,
att på krogarna försäljes brännvin till icke fullt
3 graders styrka och med för helsan högst skadliga tillsatser,
för att derigenom gifva det en retande egenskap,
anser jag nödvändigheten påkalla, att inom städernas qvarter
utses aktningsvärda och för saken nitiska män, som
åtaga sig att vaka deröfver, att på krogarna icke försäljes
Den 12 Fcbruarii f. m.
il| t
annat brännvin än sådant, som håller minst 5 grader och,
måttligt njutet, är för helsan oskadligt, och hvilka äga
att, jemte hifogadt betyg om det åklagade brännvinets
styrka och natur, hos vederbörlig auctoritet göra anmälan
om brott häremot. Jag anhåller således vördsamt, ej
mindre att försäljning af sådant brännvin, som befinnes
vara af svagare än ofvannämnde gradtal, måtte beläggas
med hög plikt, eller minst dubbelt af hvad ÖfverS tåthållare-Embetets
Förordning af den 16 Juli 1831 för sådan
förbrytelse i hufvudstaden bestämmer, hvilken plikt, då
den utgår, bör tillfalla församlingens fattigförsörjning, än
ock att en lag stiftas, som bestämmer ett lämpligt urbota
straff för bevisliga tillsatser af skadliga ämnen, t. ex. pottaska,
lut, m. m. såsom närmast beslägtade med förgifning,
jemte ovilkorlig förlust af näringsrättigheten vid första
förbrytelsen; och anhåller jag slutligen, att hvar och
en måtte stå öppet att om brott häremot hos ofvan föreslagna
uppsyningsman göra angifvelse och, då den lagligen
blifvit styrkt, derför hvarje gång erhålla en ändamålsenlig
contant belöning, att utgå af Statsmedlen. Dessa vidtaganden,
i sammanhang utförda, skulle, efter min öfvertygelse,
ofelbart hafva till följd moralitetens förbättrande,
förminskning af brott och förseelser, med derpå följande
ohyggliga och menskligbeten vanhedrande bestraffningar,
äfvensom hospitaler och fattigförsörjningar skulle blifva
mindre belastade, samt krogarnas antal snart nog måhända
af sig sjelf förminskas. Skolor och Nykterhets-föreningar
äro obestridligt af stor nytta för den uppväxande ungdomen,
men af ringa gagn för dem, som redan börjat supa.
Jag har sjelf varit ett verktyg vid bildandet af en
Nykterhets-förening inom nummerstyrkan af den Corporation,
jag tillhör, hvilken förening i början uppgick till
en personal af nära 6o man, men, oaktadt stiftarens ädla
afsigter, hans och hans comrnittenters nitiska bemödanden,
var omöjlig att bibehålla; för dessa är således icke annat
att göra, än att åvägabringa måttlighet. Medlen till hämmande
af det allmänt öfverklagade, tilltagande brännvinssupandet
på landet öfverlemna!- jag till sakkunniga alt utreda.
— Jag anhåller vördsamt och remiss lill vederbörligt
Utskott.
Remitterades till Bevilln.-Utskottet.
Hr Rosenqvist, Fredi-. Leonti., uppläste följande:
Ofullkomlighet eller otydlighet i lagarna gifva alltid
rum åt godtycklighet i dessa lagars tillämpning, samt medföra
följaktligen de största vådor för medborgare och samhällsordningen,
Det är således en bland lagstiftningens
första pligter, att afhjelpa lagens brister. Hit hörer förfarandet
med personer, som tilltalas t. ex. för missbruk af
Den ia Fcbruai ii f. ra.
tryckfriheten och dvlikt, oaktadt brottet till sin identitet
icke är något brott, utan helt och hållet bercfr af opinionen,
sora derom fattas, och i allt fall icke är på något
sätt menligt fpr den tilltalades frejd och medborgerliga
reputation. Bruket af Jury i tryckfrihetsmål, ehuru prisvärd
denna inrättning i det hela är, har likväl etablerat
den bedröfliga erfarenhet, att för en och samma tryck frihetsfråga,
bedömd af olika Jurymän vid olika Domstolar,
kan den ena Juryn falla och den andra frikänna den ansvariga
utgifvaren, och om det då skulle falla Domstolen
iu att, sedan Juryn förklarat utgifvaren skyldig, tillämpa
urbota straff, så är den till offer utsedda personen genast
förlustig sin frihet, den han måste sakna under hela den
tid, som pröfningen af det första utslaget fortgår i den högre
och högsta instansen, hvilket kan draga ganska länge
ut; hvarefter fästningstiden ändå icke beräknas förr, än
den dömde inträder inom fästningsportarna. Om det således
inträffar, såsom den scandalösa händelsen varit här
i Sverige för 2tne år tillbaka, att för en och samma artikel,
införd i 3:ne städers tidningar, den ansvariga utgifvaren
varder af Juryn i den ena staden förklarad skyldig,
men deremot de ansvariga utgifvarna i de tvenne andra
städerna af Jury ansedda oskyldiga, och om Domstolen
i den stad, der en dåligt componerad Jury fäller,
är rigg tjenstfärdig, uppskrämd eller okunnig, att ålägga
fästningsstraff, så måste ju, efter nuvarande tillämpning af
3 morn. i i §, i Cap. StraffBalken, den himmelskriande
grymhet äfven utöfvas, att den sålunda fällde och dömde
medborgaren straxt ryckes från sin verksamhet och familj,
samt inneslutes i ett infamt häkte, der kanske både mördare
och mordbrännare blifva bans sälskap, och der hans
vistelse äfven kan blifva långvarigare, än sjelfva fästningstiden,
i fall ÖfverRätten och Högsta Domstolen äro nog
hårda att icke mildra straffbestämmelsen, och en gjord nådeansökning
icke heller bifalles. Jag hemställer alltså vördsamligen
till R. St:s egen ära, rättskänsla och mogna omdöme,
om sådana lagar och sådant behandlingssätt mot
eljest redliga, aktningsvärda och ansedda medborgare är
värdigt ett fritt och civiliseradt Folks nationalcaracter och
förenligt med ett upplyst tidehvarfs lynne och fordringar.
Jag hemställer, om den lag förtjenar att oförändrad
bibehållas, hvars tillämpning i eh och samma, alldeles likartade
sak öfverlemnar åt domarens magtspråk och godtycke,
att för den ena medborgaren bestämma några Riksdaler
penningeböter och för den andra först ett fängelse
och derefter ett fästningsstraff, som söndersliter frihetens
heligaste band, som gör personen till martyr, och kanske
i grund ruinerar honom samt i ett djup af elände och sorg
nedsänker hans maka och oskyldiga barn, för det han afslöjat
lågheter, eller oförfäradt Lalatsanningen? Kan detta
Den 11 Fébruarii f. m.
.43
kallas lag och rätt, och har väl den Svenska friheten någon
garanti deruti för sin tillvarelse? Om derföre, såsom
jag till mensklighetcns och upplysningens heder bör före•
ställa inig, dessa frågor varda med ett välgrundad! nej
besvarade, och då alla upptänkliga svängningar och orduppställningar
icke höra kunna förmå utur menniskovännens
hjerta och förnuft framtruga något annat ord än detta
nej, så måste ock den välgörande följden blifva, att
ofvannämnde lagrum måste undergå en sådan ändring och
förbättring, att, åtminstone i tryckfrihetsmål, ingen domare
må kunna under lagen skydda sig, om han gifver
den personliga friheten till pris åt godtycket i sitt beslut
uti dylika mål, der brottet alltid måste ligga i opinionen
och der straffet äfven ofta beror af domarens sjelfständighetskänsla,
rättrådighet och urskillning.
Tryckfrihets-lagen är ju en författning, som, i många
fall isolerad, jemväl har åtskilliga digressioner från fäderneslandets
allmänna lag. Den sistnämnda bör således
icke stå lill tjenst åt tryckfrihets-lagen vid andra tillfallen ,
än då de begge hafva det gemensamma ändamålet att åt
den oförskyldt förolämpade gifva upprättelse och för den
verkligt brottslige stadga ett väl förtjent ansvar; men icke
bör den allmänna lagen vara ett verktyg åt förföljelse-begäret,
magtmissbruket, tjeristfardigheten eller opinioners
bättre eller sämre åsigter. Då, såsom ofvan är nämndt,
opinionen hos Jurymannen bestämmer ansvarsskyldighet^),
men deremot Domaren bestämmer sjelfva ansvaret, och
en bedröflig erfarenhet tillräckligt vitsordat, att detta ånsvar
gerna går ut på fästningsstraff, i synnerhet om frågan,
fastän aldrig sä oskyldig och tillåtlig, haft någon anstrykning
af anmärkning mot Regeringens åtgärder, men
gerningen icke rimligen bör eller kan hänföras till verkligt
brott, allraminst ett sådant, att förlust af personlig
frihet derpå bör följa förr, än utslaget vunnit laga kraft;
alltså och då, enligt K. Brefvet den 23 Mars. 1738, till
och med edsörebrytare itta emot borgen vistas på fri fot
intill sakens slut, föreslår jag vördsamt följande tilläge ti 11
2 §. af 1 Cap. StraffBalken: ”Den, som i tryckfrihetsmål
varder dömd till fängelse å fästning, må
”icke i häkte inmanas förr, än fjorton dagar efter det han
”af HofRättens fastställelse-utslag i målet del undfått. Vill
”den sakfällde sig hos K. M. besvära, träde i häkte, se”dan
nyssnämnde 1/; dagar tilländagått, derest batt ej mäg”tar
dessförinnan ställa borgen antingen för sin person el”ier
ock för en summa af 200 R:dr B:co. Gillar Konungen
HofRättens utslag, varde den sakfällde genast i liäk”te
satt.”'
Jag anhåller vördsamt, att denna nain motion må varda
till Lagutskottet remitterad.
Begärdes på bordet.
*44
Den 12 Februarii f. ra.
Hr Hård, Gust. Magnus, hade inlemnat följande
anförande:
Hos H. R. o. Ad. samt R. St. anser jag mig böra begära
ursägt, för det jag upptager e^i liten del af deras åt
vigtigare ämnen egnade tid med en sak, rörande mig enskildt.
Jag skulle icke våga göra det, om jag icke vore
öfvertygad, att R. St. anse som en af sina ljufvaste pligter
att mildra de lidanden, som möjligen kunna uppstå genom
en sträng tillämpning af författningarnas föreskrifter.
År 1823 d. 4 Joli' bade jag blifvit Nådigst befordrad
till Lieutenant vid Arme'ens Flotta och, enligt ordres af
Chefen för Stockholms Escader samma år d. 23 derpåföljde
October, deponerat accord enligt författningarna till vinnande
af Lieutenants-lön. Den 3 Maj blef jag af CliefsEmbetet
vid Armeens Flotta, såsom varande äldst i tur till
sådan lön, uppförd på förslag till erhållande af den Lieutenants-lön,
som blifvit ledig i successionen efter Capitainen
på Stockholms Escaders stat Libern, hvilken dog d. 27
April 1824.
Vid Flottans nya organisation d. 2 Nov. 1824 blef jag
det oaktadt uppförd på dess extra- och expectance-stat endast
med TJnderLieutenants-lön, och på den underdån, ansökning,
som jag till K. M. ingifvit om sådan rättelse
härutinnan, att mig i Nåder måtte tillerkännas på Flottans
expectance-stat, till fyllnad i Lieutenants-lönen, iooPitdrs
tillökning utöfver den UnderLieutenants-lön, jag på nämnde
stat uppbar, har K. M. d. ig Mars 1831 i Nåder resolverat,
att, enär jag, vid den med Flottan för sig gångna
nya organisation, endast innehade UnderLieutenantslön
på stat, och jag, i följd deraf, med sådan lön blifvit
å extra och expectance-staten förflyttad, samt den af mig
dessförinnan verkställda deposition af Lieutenants-accord vid
sådant förhållande icke gaf mig bättre rätt till erhållande
af Lieutenants expectance-lön, K. M. så mycket mindre
fann skäl att till min underd. anhållan lemna bifall, som
K. M. under d. 21 nästföregående Dec. afslagit en af Capitainen
Sjöbohm gjord lika beskaffad ansökning.
Då å ena sidan jag måste finna, att detta Nåd. beslut
öfverensstämmer med författningarnas strängaste tolkning,
och att således K. M. ej kunnat i detta ämne annorlunda
besluta, helst då en förhöjning i de uppgjorda staterna
derigenom skulle komma i fråga, vågar jag å andra sidan
anhålla och hoppas, att R. St., som i fråga om anslag
icke äro bundna af författningarnas stränghet, utan äga
rätt att fästa en större vigt vid billighetens fordringar,
täcktes på indragningsstat förunna mig en förhöjning eller
särskild skadeersättning af 100 R:dr B:co, att utgå från
och med d. 1 Maj 1824, hvarigenom jag kommer till åt
-
Den 12 Februarii f. ra.
njutande af enahanda förmåner sorn de, hvilka med Lieutcnants-löner
blifvit på expectance-staten uppförde.
Jag vågar tro, att R. H. St. finna denna vördsamma
begäran hillig, då uppmärksamhet fästes derpå, att jag redan
den 23 Oct. 1823 enligt ordres deponerat aceord till
Lieutenants-lön, och att det förslag, euligt hvilket jag till
samma lön uppfördes, inlemnades från ChefsEmbetet d. 3
Maj 182.4, det vill säga så långt före den nya organisationens
datum, att jag, i fall ej denna organisation förestått,
säkerligen, till följd af K. Förordningarne af d. 27 Febr.
1739, d. 23 Nov. 1756 och d. 10 Febr. 1819, hvilka uttryckligen
föreskrifva, inom hvilken tid från timade vacancer
underd. förslag böra ingå, tjenster och löner bortgifvas,
m. m., blifvit till Lieutenants-lönen utnämnd före
d. 2 Nov. 1824, då den nya organisationen beslöts.
Af hosgående tjensteförteckning synes, att jag varit i
tjenst sedan år 17S1 och derunder varit commenderad i
1789, 1790, 1808, 1809, 1813 och 1814 arens fälttåg, och
att jag bevistat batailterna vid Svensksund de tvenne förstnämnda
åren, atfairen i Danska Sundet d. 6 Oct. 1813 och
affairen vid Fredriksstad d. 3 Aug. 1814* A'tt efter en så
lång tjenstetid, och ehuru jag vet med mig sjelf, att jag
ej begått några tjenstefel, blifva beröfvad allt hopp till vidare
befordran, är redan ett liårdt öde; men ännu hårdare
är det, att utan sitt förvållande gå miste om en löneinkomst,
till hvilken man redan erlagt accord och blifvit
å förslag uppförd, genom den särskilda omständigheten,
att en ny organisation af vapnet förestod.
Särskildt, och på det att ingen må kunna anmärka,
att jag bort anmäla denna vördsamma anhållan redan vid
sisth Riksdag, får jag tillkännagifva, att jag redan i början
af året 1825, och så snart det kommit till min kännedom,
att, i sammanhang med den nya organisationen
af K. M:s Flottor, jag blifvit förflyttad på expectance-stat
endast med UnderLieutenants-lön, till K. KrigsExpeditionen
ingaf mitt underd. memorial i ämnet, men att jag efter
mångå förfrågningar slutligen fick det svar, att okändt
vore, hvar handlingarne i målet funnes att tillgå, hvarföre
jag år 1831 förnyade samma ansökan, derå jag erhöll
den Nåd. Resolution , sorn här ofvan blifvit åberopad.
Jag anhåller vördsamt om remiss af denna min motion
till StatsUtskottet.
19
nJ6 Den 12 Februarii f. m.
Bil. N:o T.
Merit-förteckning för Lieutenanten vid K. M.-s Flotta
i Stockholmj Gast. M. Hårdh.
y>
ef O:
n
K ~
*
Ö ~
* £*
M W
Född i Stockholm d. 9 Oct. 1773.
D-?
C- ^
fls z
Ar 17st antagit tjenst som fri Volontair vid
g B
i 3
K. M:s Svea LifGarde, hvilken tjenst inneha-
3 u
’ a?
8 03
' aq
des till år 1786, samt under de trenne sista
åren idkat utrikes sjöfart lill slutet afår 1788.
1789
Anlagen till Sergeant vid K. Armeens Flot-
d. 3o
tas Stockholms Escader; commenderad på Ga-
Maj.
leren Stockholm samma år, och bevistat ba-
taillen i Svensksund.
1790 commenderad på Galeren Westervik,
och bevistade bataillen vid Svensksund.
Efter slutad fred ingick å nyo i Coopvaer-  diefartens tjenst till slutet af år 1791, då jag
erhöll ordinarie lön såsom
1791
Fourir vid nämnde Escader, samt tjenstgö-
d. 24
rande till år 1793; under samma är transpor-
Nov.
terat en Kanonslup till Åbo Escader, äfven er-  höll ett och ett halft åi's permission att idka
utrikes sjöfart.
Åren 1795 och 1796 förnyad permission i
1801
Goop valdie-tjenst.
Belordrad till Styckjunkare med ofvannämn-
d. i3
de lön; samma år commenderad på en Ka-
Febr
nonslup till Östersjön under Capitainen Stan-
180a
derskjölds befäl.
—-—
Erhöll full lön till förenämnde befattning
d. 3o
efter Lieutenanten Polheimer.
Oct,
1804 och i8o5 commenderad å K. Jakten Ex-
i8o5
plendian under Lieutenanten Ehrenbills befäl.
FlaggConstapel enligt K. M:s allernådigste
d. 28
befallning af d. 21 Aug. samma år.
Oct.
CO
0
CO
Constituerad Under Lieutenant; samma år d.
d. 27
28 Maj utcommenderad till Sandhamn med Ga-
Maj.
leren Esping på recognoscering, samt d. 2 Oct.
commenderad att afgå med en Galeas lill We-  stervik efter tvenne Kanonslupar, destinerade
till Malmö.
1809
Erhöll K. M:s fullmagt som UnderLieute-
d. 17
nant; d. 11 Junii samma år oommenderad
Apr.
som Divisionschef med Kanonjollarne till Ka-  pll skär.
1812 d. 3i Maj varit commenderad på K.
| Örlosbrigggen Johanna Christina på kryssning
Den xa Februarii f. ra.
i Östersjön, med convoj under Baron Klinckotvströms
och Capit. Hjelrnstjernas befäl.
1813 d. 23 Maj commenderad till Landskrona
som KanonslupsChef; emottog befäl som
Divisionschef d. 3 Julii, samt bevistade i denna
egenskap expeditionen mot Danskarna d. 6
Oct. under BataillonsChefen, Hr Majoren och
Ridd. de Freses befäl; 1814- d >o Jan. commenderad
som Chef för en marche af 200 man
Båtsmän till Norrland; 1814 commenderad som
Divisionschef under Hr Majoren och Ridd. af
Klerckers befäl, samt bevistat affairen vid Fredriksstad
d. 3 Augusti.
1815 d. 17 Jan. erhållit Konungens Nåd. Resolution
på UnderLieutenants-lön efter Lieutenanten
Servais; samma år commenderad till
Götheborg som Divisionschef, för att hemföra
Kanonslupar till Stockholm.
Erhöll K. M:s Nåd. fullmagt som Lieutenant;
sedermera varit tjenstgörande vid denna
Escader samt varit Disponent vid HrÖfversteLieuten.
och Ridd. af Trolles i Nåder anförtrodda
Compagni,
Stockholm den 3o December 1824.
G. M. Hårdh.
1823
d- 4
Julii.
B i 1. N:o 2.
Afskrift. Stockholm d. 8 Mar» i8a5.
Till K. M. underdånigst, angående af Lieutenanten G. M.
Hårdh sökt lönförhåltring.
Med återställande af Lieutenanten G. M. Hårdhs härjemte
vidfogade underd. ansökning att i afseende å flera
anförda omständigheter, och isynnerhet att som han redan
d. 23 Oct. 1823 deponerat accord enligt författningarna
till vinnande af Lieutenants-lön, måtte nådigst tillerkännas
på Flottans expectance-stat sådan lön med iooR:drs
tillökning utöfver UnderLieutenants-lönen, hvarmed han
derå blifvit bibehållen, får Förvaltningen af SjöÄrend. nu
deröfver, i följd af E. K. M:s gifna Nåd. befallning d. 26
sisth Febr., underdånigst detta utlåtande meddela: att Befälhafvaren
för E. K. M:s Flottas station härstädes, hörd,
vitsordat icke allenast innehållet af Hårdhs underd. ansökning
och dervid bilagde tjensteförteckning, utan ock att
han uti successionen till den genom Capitaine Liberns frånfälle
lediga Capitaines-lön vid f. d. Arme'ens Flottas Escader
i Stockholm varit, såsom den äldste i tour till Lieutenants-lön,
uppförd på det förslag, som från ChefsEmbetet
till En af Rikets Herrar, GeneralAmiralen Hr Gr. Ceder
-
»48
Den 13 Fe b ru a lii f. m.
ström d. 3 Maj nasti, år ingått till återbesättandet af lediga
lönerna i förstnämnde vacance, men hvilka alla löner
förblefvo otillsatta; och då Förvaltningen afSjöÄrend.
icke länner anledningen, hvarföre förslaget icke förr än i
sisll. Maj månad till ifrågaställde lön blifvit ingifvet eller
sedermera hvilande, och Hårdh på expectance-stat uppförd;
men utredt är, att han å denna stat blifvit bibehållen
med UnderLieutenants-lön, som han förut innehaft,
saknar Förvaltningen alla skäl att underdånigst tillstyrka
Nåd. bifall till Hårdhs underd. anhållan, helst, i
händelse han Nådigst tillädes den sökta tillökningen i lönen,
det skulle föranleda till prejudicat för sådana inom
Flottan Officerare, hvilka under dess reglering varit i tour
till större lön, än de nu Nådigst kunna vara tillagde, och
hvarigenom en brist i tillgångarna på årliga löneanslagen
otvifvelaktigt uppkom.
Rätteligen vara afskrifvet efter Rcgistraturet, intygar
Ex officio
C. D. Hjort.
Bil. N:o 3.
K. M:s Nåd. Resolution uppå den af Lieutenanten
vid Flottan G. M. Hårdh gjorda underd. ansökning
att, på grund af hvad Sökanden uti en år
1825 ingifven skrift underd. förmält samt med
afseende särdeles derpå, att han redan den 23
Oct. 1823, och således före den Nådigst beslutade
nya organisationen af K. M:s Flottor, deponerat
accord, enligt författningarne, tillvinnande
af Lieutenants-lön, samt att han äfven i Maj månad
1824, efter timad vacance genom Capitainen
Liberns död, skall blifvit å förslag till sådan lön
uppförd, honom i Nåder måtte tillerkännas, på
Flottans expectance-stat, till fyllnad i Lieutenants-lönen
100 R:drs tillökning utöfver den UnderLieutenants-lön,
hvarvid han på nämnde stat
blifvit bibehållen ; gifven Stockholms Slott den
19 Mars i83i.
K. M. har denna underd. ansökning i Nåder låtit sig
föredragas; och enär Sökanden, vid den med Flottan för
sig gångna nya organisation, endast innehade UnderLieutenants-lön
på stat, och han, i följd deraf, med sådan lön
blifvit å extra och expectance-staten förflyttad, samt den
af honom dessförinnan verkställda deposition af Lieutenants-accord
vid sådant förhållande icke gaf honom bättre
rätt till erhållande af Lieutenants-expectancelön, finner K.
M. så mycket mindre skäl att till Sökandens underd. anhållan
lemna Nådigt bifall, sorn K. M. under d. 21 sisth
Dec. afslagit en af Capitainen Sjöbohm gjord lika beskaffad
Den 1a Feb ruarii f. m.
»49
underd. ansökning. Hvilket vederbörande till underd. efterrättelse
länder. Datum ut supra.
CARL JOHAN.
C. G. Grip.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då Grundlagarna icke godkänna
de ryktbara prejudice-målen, hvaruti Ständerna företogo
sig att tilldela tur och anciennete', samt att vid en
Riksdag göra om hvad som vid en föregående blifvit beslutadt,
utan go §. af Reg.-form. bjuder: ”att under R.
”St:s ellei- deras Utskotts öfverläggningar och pröfning må
”icke uti något annat fall eller på något annat sätt, än
”samma Grundlag bokstafligen föreskrifver, komma frågor
”om Embets- och Tjensteniäns till- och afsättande, Rege”rings-
och Domaremagternes beslut, resolutioner och utslag,
”enskilda medborgares och corporationers förhållanden, el”Jer
verkställigheten af någon lag, författning eller inrättning;”
så torde det vara påtagligt, att förevarande motion
ej kan blifva föremål för Ständernas eller något Utskotts
pröfning i annan väg, än såsom anmärkning mot
Regeringens beslut, hvilken då likväl bort framställas för
Constit.-Utskottet och icke här.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Nu äro vi åter inne
på Capitlet om 90 §. Reg.-form., som vid sista Riksdagen
begagnades såsom en skräckbild mot flera motioner, hvari
Embetsverk omnämndes. Då upptogos äfven åtskilliga motioner
af lika beskaffenhet med Hr Hårdhs; men jag påminner
mig nu endast den om Hr de Mottoni, som utan
Stridighet fick sig beviljad pension, eller restitution af någon
rättighet. Och då det i den nu framställda motionen
alldeles icke tyckes vara fråga om upphäfvande af något
Regeringens beslut eller klander deremot, utan den tvärtom
är författad i ganska delicata ordalag, anser jag det
både af praxis och Grundlagen vara oss tillåtet att den
upptaga, och yrkar dess remitterande till StatsUtskottet.
Hr von Heyne, Georg: Hr Hårdhs motion synes
mig innefatta icke klander mot hvad som skett, utan endast
en gammal Officers frambärande af sitt bekymmer öfver
en knapp utkomst och af sin önskan om tillökning till
lika lön med PremierLieutenant. Jag anser således icke
hinder möta för remiss deraf.
Frih. Boye, Ludv.: För att ej träda för nära någon
af de motsatta åsigterna, får jag åberopa den allmänna
föreskriften om alla motioners bordläggning och begär
denna på bordet, hvarigenom man undviker att förhasta
sig. Jag får tillstå, att jag i början tyckte Hr Rosenblad
hafva rätt; men kanske är det ej så, och jag vill visst
icke i något afseende göra orätt.
i5o
Den i a F c b r u a r i i f. m.
IIr Rosenblad: Sedan jag nu blifvit förekommen
genom Frih. Boyes begäran, får jag förbehålla mig rättighet
till vidare yttrande, efter att på bordet hafva närmare
granskat motionen. Mig tycktes, att den innefattar
klander mot den åberopade K. Resolutionen. Skulle föremålet
endast vara att begära en extra-ordinär pension, så,
ehuru jag ej gillar detta sätt att begära den, skall jag likväl
hafva mindre deremot.
Ifrågavarande anförande af Hr Hårdh begärdes på
bordet.
Hr Montgomerie, Gust., uppläste följande:
Det är nu för tredje gången jag inom detta rum höjer
min röst för afskaffandet af en inrättning, sorn är stridande
mot allmänna lagens tydliga föreskrifter, mot moralens
och rättskänslans heliga fordringar samt nationalärans
och upplysningens billiga anspråk.
Den framgång jag rönt i mina ihärdiga yrkanden mot
lika vanhedrande och skadliga inrättningar af annan art,
sådana som f. d. Dykeri- och BergningsCompagniet och
General-AssistanceContoret, lifvar mig att icke tröttna,
icke afskräckas ifrån att, så länge jag kan yttra ett ord i
Fosterlandets angelägenheter, framhålla det oädla och obehöriga
i K. Nummer-Lotteriets tillvarelse.
I det Hederv. BondeSt:s redan yttrade önskan om denna
uppfinnings afskalfande har jag fått ett, nästan sagdt,
opåräknadt stöd för denna min framställning, som just derigenom
torde vinna ett afseende, hvilket fosterlandsvännen
hittills förgäfves åsyftat och förhoppats. Icke allenast den
falska och föga grannlaga Stats-inkomsten har hittills utgjort
ett skenskäl för denna inrättnings bibehållande, men
isynnerhet, må hända, har det varit det Ilederv. BondeSt.
man lyckats att vagga i den inbillning, att det, genom
Nummer-Lotteriets afskalfande, skulle förlora både ett
såkalladt oskyldigt tidsfördrif och en fördel medelst de
gåfvor, som vissa af detta Stånds döttrar erhålla af den
oädla spelvinsten. Det har uppenbarat sig nu, till icke
ringa heder för detta Stånd, att det icke längre låter hvarken
förleda eller bedåra sig af denna lockmat.
En mängd af de skäl, jag vid de föregående Riksdagarna
framstallt såsom ovedersägligt bevisande Lotteriets
skadlighet äfven för Allmogen, blifva numera öfverflödiga
att ånyo upptaga, då dess Representanter sjelfva insett dem,
och derföre också sjelfva yrkat denna så ofta klandrade —
och i allo klandervärda — inrättnings afskaffande.
Det återstår för mig sålunda blott att bemöta så beskaffade
inkast, som t. ex. under 182!) års Riksdag hos
StatsUtsk. och förmodligen äfven hos de tre ofrälse Stånden
gjorde sig gällande, då de, liksom vid sednaste Riksdagen,
bibehöllo Kongl. NummerLotteriet. 1823 åys Utskott
Den la Februarii f. ni.
i5i
yttrade nemi.: "att om detsamma vid bedömandet af detta,
J>ärende endast finge rådfråga sin enskilda öfvertygelse
JJo?n Wumnier Lotteri-inrättningens skadliga inflytande i nioJ’raliskt
hänseende, och dess menliga verkan på mängden
J‘af de spelandes oeconomiska ställning, skulle Utskottet
visserligen icke ett ögonblick tveka att tillstyrka denna in"rättnings
upphäfvande — —■ —men Statens inkomst
deraf, ehuru> såsom Utskottet sjelf måste medgifva, underkastad
mycken osäkerhet vid beräkningen — bevekte Utskottet
och, i öfverensstämmelse med detsamma, de 3:ne
andra Stånden, att då, likasom vid förra ltiksdagen, låta
denna i moraliskt afseende skadliga och på mängden af
de spelandes oeconomiska ställning menliga inrättning qvarstå,
till föga heder för Svenska samhället och dess Representanters
rättskänsla, samt till ett fortsatt medel att ytterligare
i tio år undergräfva — i synnerhet de mindre
tänkande folkclassernas välstånd och sedlighet.
Man kunde väl, i anledning af detta Utskottets och
Lotteri-försvararnas grundsats fråga: Finnes väl någon
penninge-inkomst så stor, att den kan tillintetgöra eller ens
motväga lagens hud, samhällets ära, moralens och rättskänslans
fordringar? Svaret derpå torde blifva nekande,
och då behöfde jag icke någon annan vederläggning af det
skäl för Lotteriets bibehållande, som den deraf beräknade
inkomsten åstadkommit, om den ock vore bestämdare, än
den verkligen är.
Men om det deremot är bevisligt, att denna förmenta
vinst, som i många år — det kan icke nekas, emedan det
är ett factum — utgjort det bevekande skälet för Lotteriets
bibehållande, skulle lika lätt förvandlas —■ och det kan
den — till den största förlust, Svenska samhället i penningeväg
tänkbart kan göra, och som mångfaldigt skulle
öfverstiga alla de samfällda vinster, denna inrättning under
sin mer än 5o-åriga tillvarelse inbragt; hvad skulle
då dess försvarare säga? hvilka disponibla medel skulle de
till betäckande af en sådan förlust kunna anvisa? Och denna
förlust — det upplyste en värd Ledamot af LotteriDirectionen
under 1823 års Riksdag och det har en mycket
aktad medlem deraf för mig nyligen uppgifvit — kan,
oaktadt det största bemödande alt den söka förekomma,
uppgå till millioner, ja möjligen ända till 3o å 4° millioner
Riksdaler, isynnerhet om öfverhopade insatser på vissa,
samma Numror skulle inträffa och undgå den på ett
sådant förhållande visserligen sorgfälliga, dock långt ifrån
icke ofelbara uppmärksamhet.
Man har beklagat sig öfver de millioner, sorn Götha
Canal kostat, och det ringa värde, som våra sedlar äga i
brist af metallisk valuta, samt den myntoreda och försämring,
som oafbrutet, sedan långliga tider tillbaka, ända till
våra dagar fortgått. Men hvad ville allt detta visserligen
i5a
Den 12 Februarii f. m.
verkliga och känbara onda säga, emot en möjlig förlust
af lika många millioner p,å en gång, ja inom ett enda ögonblick,
sorn hela Rikets rörelsecapital utgör. Och detta förfärliga
hazard-spel, i ordets vidsträcktaste och ohyggligaste
mening, väcker icke Statsmagtens, icke Ständernas,
icke Nationens och hvarje tänkande Svensk mans farhågor
och billiga afsky. Nej, långt derifrån, det har hittills åtminstone
haft vida flera och isynnerhet mägtigare försvarare,
än motståndare.
Att deremot, till förekommande af denna fasaväckande
national-förlust, mer och mer inskränka de spelandes
frihet, går så mycket mindre an, som det förbud af vissa
numror, hvilket nu äger rum och hvarförutan den befarade
förlusten troligen längesedan inträffat, redan och
med rätta väckt allmänt och bittert klander. Det ligger
ock i sakens natur, att friheten att vinna bör vara lika
ovilkorlig som friheten att förlora. De undantagslagar i
förra fallet, som äro införda, utgöra en verklig orättvisa,
och den borde anstå mindre en hazard-spelande Statsmagt,
än en enskild bankörsom icke skulle kunna våga ett så
uppenbart spelknep.
Det torde således i alla möjliga hänseenden vara bäst
och klokast att från dylika äfventyr undanrycka, hvad
som ännu kan skyddas dels för Statscassan och dels för
national-äran.
Lotteriets tillgångar äro icke obetydliga: enligt 1823
års StatsUtskotts uppgift uppgingo de då redan till minst
217,000 R:dr, utom brudgåfve-fonden 16,435 R:dr samt
hus och byggnader till ett icke ringa värde. Räntan af
allt detta, om inrättningen upphäfves, är redan en icke
obetydlig alltid säkrare och hederligare inkomst än den,
som af den oädla och äfventyrliga spelvinsten kan påräknas.
Den vid denna Riksdag otvifvelaktigt ökade brännvinsskatten
fyller dessutom flerfaldigt den möjliga och ej betydliga
brist, Statsverket utöfver räntebeloppet af Lotteriets
tillgångar kunde komma att vidkännas, i fall, hvad
jag på det lifligaste hoppas och på det vördsammaste yrkar,
denna för rättskänslan vidriga, mot allmänna lagen
stridiga samt för moralen och sedligheten menliga Lotteriinrättning
nu ändtligen skulle upphöra.
De omständliga och ovedersägliga skäl, jag för denna
skadliga inrättnings afskaffande tillförene anfört och nu
ansett öfverflödigt att upprepa, torde StatsUtsk., dit jag
anhåller att denna min motion mätte remitteras, behaga
genomögna i R. o. Ad:s protocoll för den Nov. 1828.
Begärdes på bordet.
' Frih.
Den 12 Eebruarii f. ra.
Frih. von Strokirch, Joln Herrman, anförde
skriftligen:
Då man synes med temlig visshet kunna antaga, att
den nya lagen icke, på längre aflägsnad tid, blifver gillad
till efterlefnad, och indragning af LagmansRätterna icke
heller, utan i förening med den nya lagens i verket ställande,
skäligen bör eller kan få äga ruin, men sådant icke
hindrar, att, så länge LagmansRätterna befinnas qvarstående,
ordna dem på ett, emot deras nuvarande beskaffenhet,
mera ändamålsenligt sätt, så får jag vördsammast i
detta afseende föredraga:
Man klagar deröfver, att part, som i erkändt och
klart skuldfordringsmål blifvit ålagd att betala sin skuld,
kan emot 12 sk. I3:co verka längre uppskof för borgenären
af verkställighet på HäradsRättens utslag. Detta förekommes,
om i lag stadgades, att så beskaffad! HäradsRätts
utslag genast, och såsom ett vilkor för vade-rättep,
skulle fullgöras medelst tvistebeloppets utgifvande till fordringsägaren
emot borgen eller nedsättning i taka händer,
likasom det är föreskrifvet om fullgörande af Härads- och
LaginansRätts sammanstämmande domar för fortgång med
vadetalau till Hofllätt från LagmansRätt.
Man anmärker likaledes såsom oformligt emot sättet
att söka ändring uti Lagmans-SyneRätts dom, att, när
man får vädja mot samma Rätts beslut vid besigtningar
i jordetvister, så skall, enligt 2,5 Cap. 10 §. R:gs-Ba[ken,
man nödgas söka Konungen om Riddare-Syn för granskning
af Lagmans synedom. Denna anmärkning synes hafva
allt skäl för sig; ty olika benämningar af samma Rätts
beslut i lika tvistefrågor böra skäligen icke föranleda till
förändradt och försvåradt sätt för den med beslutet missnöjde
att få öfverlemna detsamma till högre domstols pröfV
ning. Jag anser mig derföre fullkomligt föranlåten till det
förslag, jag här nedan vågar framställa:
Man liar mycket tvistat om borttagande af föreskriften,
angående summa appellabilis vid domstolarne. Jag
medgifver gerna, att beloppet, hvarom tvistas, ej bör vara
måttstocken för den tappande att få vid högre domstol
söka sig om efter förment, saknad rättvisa vid de lägre
domstolarna, ty 1 R:drs värde för en kan ofta betyda mera
än roo R:dr för en annan; och derföre gifvcr jag gerna
min röst för ändring af stadgandet i detta afseende uti
7 §. 2.5 Cap. Rätiegts-3:n, hvilket jag således äfven öfverlemnar
till förtjent uppmärksamhet.
Slutligen har det ofta försports, att man velat rent
af borttaga LagmansRätterna, i anseende till det uppehåll
med rättegångars slutliga afgörande, som genom dessa domstolar
i allmänhet åstadkommes. Utan att för närvarande
på ett eller annat sätt vilja inlåta mig i utveckling af ini1
II. 20
154
Den 12 Fcbruarii f. m.
na skäl hvarken för eller emot slika yrkanden, anser jag
likväl, att det betydligaste uppehållet skulle undanrödjas,
om LagmansTing hölls i hvarje Lagsaga tvenne gånger om
året, i stället för det att nu blott ett sådant Ting förrättas
årligen. Det är af denna och föregående anledningar,
som jag dristar mig föreslå följande redaction af 3 Cap.
i §., 7.5 Cap. 6, 7 och io §§. Rätteg:s-B:n och i4 Cap.
3 §. Jorda-B:n, nemi.:
3 Cap. 1 §. R:gs-B. ”Lagman skall Ting hålla i sin
Lagsaga 2:ne gånger om året eller emellan d. i Febr. och
d. t Maj en gång, och emellan d. i Aug. och d. i Nov. annan
gång; kungöre han härom minst tio veckor förut HofRätten
och Konungens Befallningshafvande, som låta lysa
härom likaledes minst 2:ne månader förut uti Län sitt.”
7.5 Cap. 6 §. ”Från HäradsRättmå man vädja, ehvad
saken är af större eller mindre värde; men i skuldfordringsniål,
som äro grundade på klara och tydliga förskrifningar
eller inför HäradsRätten af gäldenären godkända, skall
det åligga denne att, förr än Häradshöfding å beslutet antecknär
vad, behörigen visa, det beloppet, som ådömdt
blifvit, fått af fordringsägaren lyftas emot den borgen,
hvilken blifvit godkänd antingen af domaren eller magistrat,
under hvars domvärjo fordringsägaren är skattskrifven,
eller af Konungens Befallnhf:de i Länet. Häradshöfding
insände till Lagman ordentlig förteckning öfver
vademålen åtta dagar före LagmansTingets början.”
25 Cap. 7 §. ”Mot Lagmans dom vädjas under HofRätten
med i R:dr 3a sk. silfver specie eller deremot svarande
Bancosedlar efter x?,8 sk:s myntvärde, inom samma
tid, som föreskrifven är om HäradsRätt, och utan afseende
på sakens större eller mindre värde. Lagman skrifver
&c. &.C.”
25 Cap. 10 §. ”Mot Lagmans synedom vädjas under
LIofRätten, och förfares deianed i öfrigt, som om andra
lagvadda saker är föreskrifvet.”
1/j. Cap. 3 §. Jorda~B.n ”Nu vill någon med den synedom
sig ej åtnöja; vädje då under nästa LagmansTing,
som i R:gs-B:n sägs, och döme LagmansRätten till Syn,
om så nödigt pröfvas. LagmansSyn skall hållas med nästa
Uthärads Nämnd, och emot den synedom må man vädja,
som i 10 §. af a5 Cap. R:gs-B:n föreskrifves. Skulle part
förebära, att något vid Härads- och LagmansSynerne är
förbigånget eller upptaget i strid med rätta förhållandet,
samt således äska ytterligare Syn; så äger han, på samma
gång med vadetalans fullföljd, derom göra anmälan
i HofRätten, som bland sig utser fyra af dess ojäfviga
Ledamöter, ett HofRättsRåd ooh 3:ne Assessorer, hvilka
vid dertill tjenlig tid på stället anställa ny granskningssyn
och der afkunna dom, emot hvilken sedan intet ändringssökande
må äga rum. Denna GranskningsSyneRätt
Den 1a Februarii f. in.
döme ock öfver kostnadcrne af Synen och bestämme, hvilken
af parterna den gälda skall.”
Det måste vara onekligt, att genom förestående stadganden,
synnerligast a:ne LagmansTings-terminer hvarje
år, Lagmännen få ökade besvär och kostnader samt mindre
sportel-inkomster, då det är klart, att härefter ingen
lärer finna sin uträkning vid att fullfölja vad i tydliga
skuldfordringsmål, som förut ofta skett. Lagmännen hafva
ock harförutan genom föregående stadganden, hvarigenom
åtskilliga mål icke mera höra till LagmansRätts upptagande,
fått vidkännas ej så obetydlig minskning uti förutvarande
sportler. Det torde af sådan anledning vara
både lämpligt och rättsenligt, att Lagmännen fingo njuta
tillgodo någon ersättning härför, och på det StatsVerket
ej må betungas med tillökning i utgifter i detta afseende,
vågar jag vördsammast hemställa, om icke lämpligt kunde
anses, att vadeskillingarne vid LagmansRätterna förhöjdes
och att R. H. St. hos K. M. gjorde underd. anhållan,
att den redan för öfver 10 år sedan beslutade omarbetning
af ExpeditionsTaxan, i hvilket ändamål en Committé'
långt före detta blifvit af K. M. förordnad, måtte
ofördröjligen bringas till slutlig verkställighet.
Jag anhåller vördsammast, att detta memorial måtte
med de öfrige resp. RiksSt. communiceras och derefter till
II. LagUtsk. remitteras.
Lades på bordet.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr, uppläste följande:
I en tidpunkt, då man är sysselsatt att förskaffa landet
ett verkligt mynt och då, såsom följd deraf, silfvermynt
åter skall sättas i omlopp, är det af icke ringa vigt,
att å ena sidan nya silfvermyntets räkne-enhet blifver öfverensstämmande
med det sätt att värdera varor, som i
landet allmänneligen är brukligt, å den andra, att denna
räkne-enliet erhåller sådana underafdelningar, att räknandet
blifver lätt och öfverensstämmande med det förbättrade
system för landets mått, mål och vigt, hvars grunder redan
af i8l3 års Ständer, på Konungens derom gjorda nåd.
Proposition, antogos, och som, enligt sist församlade Ständers
beslut, snart kommer att allmänneligen införas till
stor och efterlängtad lättnad för allmänna rörelsen, till
heder för tidchvarfvet och ära för den Konung, under
hvars Regering ett beslut blifvit fattadt af den art, att
vara lika oförgängligt sorn Europas civilisation.
Hvad således först angår räkne-enheten, vågar jag, på
de grunder som nedanföre skola anföras, hysa den bestämda
öfvertygelse, att ingen lämpligare dertill finnes än ett
myntstycke, som till inre värde svai’ar emot En Riksdaler
Riks gälds sedlar, och som således jemt utgör £:dels R:dr
Specie enligt Myntordningen af år i83o.
i56
Den 12 Februarii f. m.
Jag känner nogsamt, att mänga finnas, som anse, att
mynt-enheten borde bestämmas till värdet af i b:dr B:co,
men vågar likväl tro, att denna tanka icke delas af Svenska
Allmänheten, och att, i en fråga af sådan beskaffenhet
sorn denna, större afseende bör fästas på menighetens önskningar
och behof, än på de få personers inom vissa folkclasser,
hvilka redan hunnit vänja sig vid att beräkna varors
värde i Banco.
Att Riksgälds-räkningen har en öfvervägande öfverhand
i allmänna rörelsen kan icke betviflas eller nekas.
Man öfvertygas derom genom dagliga erfarenheten, och
äfven de, som ifrigast försvara räkningen i B:co och påstå,
att de tänka sig varors värden i detta slags mynt, underlåta
likväl sällan att i dagligt tal kalla en 8-sk:s Banco-?
sedel för en Tolfskilling, en i2.-sk:s Bancosedel för en
Adertonskilling o. s. v., bevisandes derigenom praktiskt,
att de i verkligheten sjelfva, ehuru medvetslöst, värdera i
Riksgäldsmynt, oaktadt de måhända föra sina böcker i
Banco.
Men ehuru den anförda omständigheten, att största
mängden inom alla folkclasser värdera efter Riksgäldsberäkning,
kunde ensam anses tillräcklig att bestämma
Värdet af i R:dr Rgs till blifvande räkne-enhet för Riksmyntet,
torde mig likväl tillåtas anföra åtskilliga andra,
icke heller likgiltiga fördelar, sorn derigenom skulle vinnas.
Då vid 1776 års realisation 1 R:dr Specie infördes såsom
mvnt-enhet och beräknades till 6 daler silfvermynt
eller 18 daler kopparmynt, vande sig allmänheten småningom
att tänka sig namnet Riksdaler liktydigt med antingen
6 daler s:mt, eller 18 daler k:mt, allt efter som
räkning i det ena eller andra slags daler i olika landsorter
företrädesvis af allmänheten var bruklig. Detta sätt
att räkna och värdera är ännu i de liesta landsorter gängse,
och man bör icke förbise, att det är i R:dr Riksgäldssedel-
ock icke -g R:dr B:co, som menigheten kallar t daler
strut, att det är ~R:dr Rgs., icke g R:dr B:co, som kallas
9 daler k:mt, och att de Bancoskiljemynts-sedlar, hvilka
icke utgöra jemna dalrar, värderas och benämnas antingen
efter mark eller skillingar Riksgäldsmynt.
Häraf följer ostridigt, att allmänheten såväl å landet
som i städerna vore mest betjent med, att nya silfvermyntsenheten
erhölle samma värde som nuvarande Riksdaler
Riksgäldssedlar, enligt realisations-grunder, äger, emedan
derigenom ingen rubbning skulle åstadkommas hvarken
för folket å landet, som räknar antingen i dalrar eller i
Rgs:mt, eller för städernas invånare, som numera allmänneligen
räkna ensamt i sistnämnde myntslag.
Men härigenom vinnes icke allenast den fördel, att
menigheten bibehåiles vid sitt brukliga sätt att uppskatta
myntets värde i förhållande till fordna myntslag, utan äf
-
Dcn 12 Februarii f. m.
ven den vida vigtigare, att arbetslöner och varuvärden i
den mindre och dagliga rörelsen bibehållas vid deras närvarande
förhållanden, så vidt ej förändrade omständigheter,
såsom ökning eller minskning af production och efterfrågan,
i naturlig väg småningom deri åstadkomma höjning
eller sänkning; hvaremot antagandet af i 11:dr Broo
eller, hvad som vore ändå vådligare, i R:dr Specie såsom
räkne-enhet i nya myntet skulle i oträngdt mål hastigt rubba
dessa förhållanden, tili verklig skada för varuproductionen
och afsättningen. Denna omständighet är af ett
stort practiskt interesse och bör icke förbises, helst i vårt
land, der arbetslönerna, i jemförelse med prisen å lefnadsförnödenheterna
och värdet af den fardiga producten, redan
äro ganska dryga. Om å ena sidan den gamla satsen
icke får förnekas, att arbetaren är sin lön värd, så bör
likväl den practiska Statsmannen tillse, att arbetslönerna
icke genom konstlade medel öfver höfvan uppjagas, hvarigenom
å andra sidan näringarnas bestånd och fortkomst
i det hela äfventyra*.
Vidare bör i denna fråga tagas i öfvervägande, att det
är skadligt och obeqvämt, att flera än ett räknesätt inom
landet finnas. Hos oss finnas för närvarande 3:ne Riksdalers-räkningar
och 2:ne räknesätt i dalrar. Det är angeläget
att göra slut på denna barbariska oreda genom införande
af en enda, för alla folkclasser gemensam och af
alla folkclasser redan på förhand till sitt innehåll känd
samt af de flesta begagnad räkne-enhet. Om värdet af i.
R:dr Rgs., som är folkets räkne-enhet, härtill väljes, vinnes
ändamålet; ty det vida mindre antalet bland de bildade
folkclasserna, sorn räknar i Banco, och det ändå vida
inskränktare, som räknar i Riksdaler Specie, aflägga
genast dessa räknesätt, så fort Förordningen om nya myntenheten
är i kyrkorna uppläst. Tages deremot i R:dr B:co
eller i R:dr Specie till räkne-enhet, bibehåller folket icke
destomindre Riksgäldsräkningen af samma orsak, som det
bibehållit daler-räkningen, ehuru denna för nära 70 år
sedan genom förordning är aflyst, och ehuru, alltsedan
i8o3års realisation af Riksgäldssedlarna, Statsräkenskaperna
blifvit förda i Banco. — Då fråga således är att utan
dröjsmål tillvägabringa en helsosam förening mellan alla
folkclasser om en gemensam mynt-enhet, finnes ingen annan
för ändamålets vinnande säker utväg, än att de bildade
folkclasserne gifva vika för de mindre bildades i detta
fall oskadliga, jag vågar säga, förståndigare vana och antaga,
om jag får så uttrycka mig, folk-myntet till gemensamt
national-inynt; och detta af samma skäl, som, då
fråga var om enhetens bestämmande för Svenska Vigten,
den allmänneligare
uteslutande af de öfriga, bland vissa enskilda folkclasser
■brukliga och kända Stapelstads-, Uppstads-, Bergs-, Silfver-
och Apotliekare-vigterna.
i58
Den 12 Jebruarii f. in.
Vid denna frågas behandling får icke heller förbises,
att, enligt erfarenhetens och kunniga Statsmäns enstämmiga
intygande, en låg enhet vid myntets beräkning är af
mycken fördel för ett land, såsom i allmänhet bidragande
till lägre priser på lifvets första förnödenheter, äfvensom
till utbildande af en jemnare idoghets- och sparsamhetsanda
hos de lägre folkclasserna, genom vanan att fästa
begreppet och tankan på den i drygt siffertal benämnda
lägre valören i stället för en högre valör, uttryckt i ringa
siffertal. Jag känner alltför väl, att riktigheten af detta
påstående icke kan mathematiskt bevisas; men det är icke
destomindre en crfarenhets-sanning och får ej af den practiska
mannen förbises. Vi hafva här ibland oss många,
som besökt främmande länder, der låg och hög myntenhet
finnes: jag vädjar till deras erfarenhet och uppmanar
dem att här uttala den; ty frågan är icke likgiltig.
På denna grund hade jag helst velat föreslå ändå en lägre
räkne-enhet än i R:dr Rgs., och skulle dertill då valt
J R:dr samma mynt, såsom varande jemnt vår nuvarande
lagliga bötes-daler, och såsom särdeles lämplig att delas i
100 styfver, hade jag icke af den omständigheten, att man
allmänneligen nu räknar med Riksgälds-Riksc|alern till enhet,
blifvit föranledd att gifva denna enhet företrädet.
Men om det är nyttigt och nödvändigt, att folkets
oskadliga vanor och bruk icke förbises, utan omsorgsfullt
iakttagas vid frågan om sjelfva myntenhetens bestämmande,
så följer likväl icke deraf, att man vid bestämmandet
af r åkne-enhetens indelning behöfver iakttaga samma skygghet;
ty lika säkert som det är, att folket förvillas, om
sjelfva räkne-enheten rubbas, lika visst är, att det icke
förvillas, om den kända enheten erhåller en förnuftigare
förändrad indelning, allenast detta sker i fidi öfverensstämmelse
med det af alla Nationer och alla folkclasser nu allmänt
brukliga sättet att räkna; jag menar räkningen med
jemna tiof alder, i stället för de redan för mera än iooo
år sedan aflagda räknesätten med dussin, tjog, skock, timmer,
hval, kast, storhundrade, m. fl., af hvilka ännu der
och hvar lemningar qvarstå såsom spöken från en förgången
tid och en förgången civilisation.
Jag behöfver vid detta tillfälle så mycket mindre vidlyftigt
orda om tiodelningens afgjorda företräde, som föregående
Ständer redan, på Konungens derom gjorda Nåd.
Propositioner, antagit densamma i frågan om Rikets nya
system för mått, mål och vigt, och betviflar ej ett ögonblick,
att ju icke samma grund af R. St. antages för myntenhetens
indelning, emedan Ständerne i annat fall skulle
tillkännagifva en motsägelse, ett vacklande i grundsatser,
ett tillbakaskridande i bildning, som af intet förnuftigt skäl
kunde försvaras. Yäl känner jag, att verkställigheten af
nya systemet för landels mått, mål och vigt, enligt Ko
-
\
Den la Februarii f. m. i5g
nungs och Ständers beslut, icke kommer att äga rum förr
iin om några år, men långt ifrån att detta uppskof kunde
anföras såsom skäl att äfven uppskjuta tiodelningens införande
i nya myntet, bör detta sednare fast mer anses
såsom en nödvändig, ja en alldeles ovillkorligen nödvändig,
förberedande åtgärd för verkställigheten af det så
Riksgagneliga och landets civilisations-tillstånd utmärkande
beslutet om nya mått-, mål- och vigt-systemets införande;
ty om tiodelningen nu införes i myntet, skall hvar
man med full tillfredsställelse och insigt af nyssnämnde
besluts ändamålsenlighet längta efter den tid, då det skall
träda i verkställighet, och hvarigenom näringarna på en
gång skola vinna större fördelar, än hittills på århundraden
kunnat ske under inflytelsen af ali den oreda, som
varit en följd af intrasslade förhållanden i dessa angelägna
delar af Statsförvaltningen. Detta är klart för hvar och
en, som utan fördom betraktar frågan, och bör vinna behjertande
hos alla, som förstå att rätt uppskatta värdet af
de sannt practiska medlen för folkbildningens och näringarnas
befrämjande, bland hvilka ifrågavarande åtgärd,
sedd ifrån Statsoeconomisk synpunkt, intager ett ganska
vigtigt rum, och således icke kan förfela att hos ett upplyst
folks ombud vinna tillbörlig uppmärksamhet, och ej
efter en flygtig, eller ingen, granskning lemnäs åt glömskan.
Förslaget är icke mitt, jag hade då icke kunnat skänka
det ett så odeladt beröm; det tillhör Tidehvarf vet och
är under föregående Riksmöte framstäldt af annan man,
ehuru då utan tillbörlig uppmärksamhet lemnadt. Det
upptages nu af mig under förhoppning, att tiden, som
mognar allt, äfven i detta fall skall visa sin välgörande
verkan.
Efter hvad sålunda anfördt blifvit, får jag nu vördsamt
framställa följande förslag till mynt-system:
1:0 Svenska myntets räkne-enhet fastställes till jemnt 5 R:dr
Specie i enlighet med det skrot och korn, som Myntordningen
af i83o fastställer.
2:0 Denna mynt-enhet, som utgör jemnt värdet af 1 R:dr
Riksgäldssedel', kallas Krona.
3:o Kronan indelas i 10 delar; denna Kronans tiondedel
kallas Penning *).
4:o Penningen indelas i 10 delar; denna Penningens tiondedel
kallas Slant *).
°) Penningens värde blir således i det allraniirmaste 5 sk:r
Riksgäldsmynt, och Slantens i det närmaste | sk. samma mynt.
Systemet kommer att blifva
1 Krona = 10 Penningar = 100 Slantar.
1 Penning =s 10 Slantar.
Den 12 Februarii f. m.
5:o Följande sorter silfvermynt präglas:
4-Kronstyckeiij till alla delar af samma innehall som
i R:dr Specie stycket enligt iS3o års Myntordning.
i-Kroiutyeken D:o i förhållande.
1-Kronstyckén D:o i d:o
Krons tycken D:o i d:o
Kronstycken.
Det är angeläget, att minsta silfvermyntet icke alfor
stort; det är för räknandet beqvämt, att det
utgör jemnt tiondedelen af enheten, utgörande sålunda
en lämplig öfvergång till kopparskiljemynt. Den
practiska nyttan inses lätt och behöfver ej vidlyftig
bevisning.
6:0 De 4 förstnämnda mynten, nemi. fyrdubbla, dubbla,
enkla och halfva Kronan, präglas af 12-löclig halt, i öfverensstämmelse
med i83o års Myntordning. Men j5:dels
Kronan, eller den s. k. Penningenbör präglas af 5|-lödigt
silfver, emedan’ den skulle blifva för liten, i fall äfven
den präglades af 12-löclig halt. Sorn denna Penning
är något kostsammare än de öfriga att prägla, kunde
den lämpligen till sitt silfverinnehåll något förminskas,
t. ex. innehålla 55500 & fint silfver och 55555 & koppar,
i stället att den, i förhållande till de öfriga mynten,
borde innehålla 55550 fint silfver. Jag är öfvertygad, att
ett så beskaffadt, s. k. billon-mynt vore gagneligt för
allrtänna rörelsen.
7:0 Kopparskiljemyntet utmyntas till 4°o Kronor på ett
Sk:ä victualie vigt, i följande sorter:
5-Slantstycken ä 20 på 1 Ä v. v.
2-Slantstycken å 5o på d:o
1-Slantstycken å 100 på d:o
±-Slantstycken å 200 på d:o.
Många finnas, som måhända anse den fråga, jag nu
väckt, af underordnadt värde; inen andra finnas äfven,
som veta, att ett ibland de få fei, sorn vid 1776 år§ Realisations
veikställande begingos, var det, att till räkneenhet
antaga Specie-Riksdalern, sorn var 6 till 18 gånger
större än de mynt-enheter (silfver- och koppar-dalern),
som folket då begagnade; att detta misstag åstadkom
skadliga rubbningar i dåvarande förhållanden, och att det
är angeläget att nu taga sig till vara för samma fel och
samma följder. Jag anhåller vördsamt, att denna min motion
må blifva till BancoUtsk. remitterad, att der grundlagsenlig!
handläggas.
Lades på bordet.
Hr Hallenborg, Garl Joh., anförde skriftligen: I
anledning af vid sista Riksdag väckta motioner i afseende
på
Den la Februarii f. m.
161
pa de oviktigheter och misstag, som blifvit begångna vid
Skånska extra Itoteririgens förvandlande till ständig, beslöt
R. o. Ad. den 22 Febr. i83o ”att en ny, af rättvisa
och billighet påkallad och af föregående Ständer begärd
allmän jemnkning i den år 1811 verkställda extra Rotering
äfven måtte öfvergå Provinsen Skåne, utan afseende
på den derstädes för närvarande provisoriskt bestående ordinarie
Rotering, hvilken sålunda upphäfves; men att, efter
skedd och i laga ordning stadfästad jemnkning med
hela extra Rotehålls-skyldigheten för 2,572 Nummer inom
de 2:ne Länen, de extra Roteringsskyldige måtte Sockneeller
Härads vis höras, hvar och en för sig, öfver den proposition
att, emot erhållande af en tredjedels minskning i
sin extra Rotehålls-skyldighet, åtaga sig det ständiga Knektehållet,
sålunda till en tredjedel i numerära beloppet nedsatt;
och att den, som från de utlysta sammankomsterna
för detta ändamål uteblifver, lemnar intet eller vilkorligt
svar, måtte anses icke hafva uppå förslaget ingått, utan
alltså vilja förblifva vid den oförmedlade extra Roteringsskyldigheten;
dock att under tiden den närvarande ordinarie
Roteringen k om me att orubbad förblifva.”
Detta R. o. Ad:s beslut blef, ty värr! icke R. St:s,
emedan, innan Skånska Roteringsfrågan förekom på Riddarhuset,
hade den redan förevarit hos de 3:ne andra Stånden,
hvilka beslöto, att samtlige Skånes Rotehållare borde
sammankallas och antaga ett af 2:ne föreslagna jernoknings-alternativer,
och hvilka båda äro af den beskaffenhet,
att de gifva Rotehållarne ökad anledning till missbelåtenhet;
ty dels aflijelpes icke härigenom det öfverklaga,-  de, obilliga förhållandet, att, vid det år i8i3 hållna sammanträde
med de Roteskyldige, de derifrån frånvarande
förklarades samtycka till den då gjorda propositionen rörande
ständig Roterings införande, och dels
på detta sätt det gifna löftet, att hvar och en, som antog
nämnde proposition, skulle få -jtdels nedsättning. Lyckligtvis
har Regeringen ännu icke låtit verkställa detta de
3:ne Ståndens vid förra Riksdagen fattade beslut; och begagnar
jag derföre nu tillfället att såsom ny motion upptaga
förutnämnde R. o. Ad:s vid sista Riksdag fattade enskilda
beslut, under vördsam anhållan, det R. St. ville
förskaffa Skånes Rotehållare den lindring och rättelse, sorn
detsamma åsyftar, och får jag, såsom vägledning för det
Utskott, till hvilket detta memorial blir remitteradt, åberopa
såväl de af Frih. Henning Wrangel och mig vid sisth
Riksdag uti ifrågavarande ämne afgifna motioner, som Statsocli
OeconomiUtskottens betänkande N:o g4 samt R.. o Ad:s
protocoll för d. 11 Dec. 1829 och d. 22 Febr. i83o, af
kvilka handlingar tydligen ådadalägges, att Skånes Rotehållare
äga grundad anledning att vara missnöjda med så
1
IL 21
Den 12 Februarii f. m.
väl sättet för den ständiga Roteringens tillkomst, som med
den skedde Roteindclningen.
Lades på bordet.
Upplästes nedannämnde från Exped.-Utsk. inkomna
Memorial af d. ii dennes:
N:o i. Ang:de storleken af upplagan utaf Bihanget
till RiksSt:s Protocoll;
N:o 2. Ang:de åtskilliga liemställanden i afseende å
öppnandet af prenumeration å Bihanget till RiksStrs Protocoll.
Lades på bordet.
Hr Mont.gomerie, Gust., hade inlemnat följande
anförande:
Den af mig i sista plenum väckta muntliga motion om
angelägenheten, att Rikets nu församlade Ständer ofördröjligen
hos K. M. insinuera den underdåniga önskan, att all
brännvinsbränning genast måtte varda inställd, intill dess
den hos R. St. förekomna frågan om en högt påkallad ny
författning i ämnet blir afgjord, anhåller jag att få något
närmare utveckla. Denna motion var måhända oväntad;
den hade likväl icke bort vara det. De högst bedröfliga
följder, ej mindre i statsoeconomiskt än moraliskt
afseende, hvilka den af enskilda interesset ■sorgfälligt underhållna,
falska principen för brännvinstillverkningen åstadkommit,
hafva ändtligen väckt Nationens allmänna och
menniskovännens synnerliga uppmärksamhet. Den sednares
länge ohörda klagan öfver de samhällsordningen störande
laster af alla slag, som brännvins-öfverproduetionen
medfört, låter icke längre gäcka sig, hvarken af förledande
sophismer eller hänförande tal. Nu ljuder från alla
landsorter ett kraftigt, ett oafvisligt yrkande, att den härjande
floden måtte hämmas och dess oerhörda olyckor förekommas.
Skall någon bevisning, att detta är Nationens allmänna
röst och önskan, beliöfvas? Nå väl! hvar är då den,
som nu mera vill bestrida det, som, utan betäckning af
anonymiteten, vill träda fram att förneka sanningen af
hvad jag yttrat, försöka att än längre afböja de för handen
varande ingripande medlen till det ondas hämmande,
numera försvara den författning, som vållat alla de oredor
och olyckor, som öfverklagas; numera föra ett språk,
som, under sistförflutne Riksdag, inom dessa murar lät
höra sig till den förhatliga brännvins-öfverproduetionens
forsvar? Säkerligen ingen, och se der den bästa bevisningen
af hvad jag yrkat, och den säkraste vederläggningen
af den radicalism, hvarmed man, då inga andra skäl
mera finnas, velat stämpla denna min framställning, ej er
-
Den ja Februarii f. ra.
iG3
inrande, ej behjertande den ovedersägliga sanning, att
ett så beskafFadt samhällsförderf, sorn fylleri-lasten oundvikligen
medför, icke nog radicalt kan botas.
Jag skall icke nu upptaga tiden med framställningen
af allt det grundfalska i det klyftigt uppställda projectet
till den författning, som år 1810 tillkom och för hvars
lättsinniga antagande Nationen fått så dyrt plikta, icke
mindre bedragen af den omkladnad, hvari samma olycksbådande
författning framtradde år i83o. Ej heller vill jag
denna gången uppehålla mig vid det irriga i begreppet om
den så högt åberopade, naturliga friheten att, som man
säger, förädla egna producter (ehuru det här med allt skäl
borde heta föroädla), såsom vore något samhälls bestånd
tänkbart, ulan ringaste band på friheten, ej nu ådagalägga
de fördelar, brännvinets fördyrande skall medföra för
moralen och den förnuftiga Iandthushållningen, allt det falska
i förebärandet af svårigheter vid en ändamålsenligare
författnings handhafvande i afseende på controller, lönnbränning,
förespeglade lurendrägerier m. m. Till dessa
framställningar får jag tillfälle att återkomma, då jag, i
anledning af Hr Frih. Boyes motion, lill vederbörligt Utskott
aflemnar de omständliga förslag, med motiverna dertill,
som äro under utarbetning. Nu är icke tid dertill.
Då eldsvåda är förhanden, öfverlägger man icke om dess
förekommande för framtiden; man blott släcker den. Sådant
bör ock nu vara förhållandet; ty elden lågar som
bäst under många tusende brännvinspannor, ifrån hvilka
floden redan utgjutit och mer och mer utgjuter sitt gift
öfver Svea land. Skyndom således att släcka denna eld.
Se der ändamålet för min vid sista plenum väckta motion!
Jag antydde detsamma då redan i korthet, och trodde mig
icke behöfva tillägga några närmare motiver i en så klar
sak. Ett och annat torde dock böra tilläggas.
Då numera ingen på fullt allvar lärer vilja neka, att
med den enorma brännvinsbränning, som nuvarande författning
medgifver och som säkerligen icke lemnäs obegagnad,
tillverkning i 4 månader frambringar en production,
flerdubbelt öfver ett måttligt behof för hela året,
att således Sverige i denna stund är öfverlastadt med brännvin
; så vore det väl till förvåning inconsequent att, under
det man, med afsky för den författning, som vållat
allt det onda, hvilket öfverklagas, öfverlägger om en
ny, klok och Nationen värdig brännvins-förordning, låta
landet, under Nationens hoppfulla förbidan på det helsosamma
beslutet, yttermera öfversvämmas af brännvinsfloden.
Det vore — jag må fritt säga det — att uppenbart
gäcka alla goda medborgares lifligaste förhoppningar.
Ingen strider numera derom, ätt ju fylleri-lastens hämmande
säkrast vinnes genom brännvinets möjligaste fördyrande.
Man måste till och med medgifva, att en förhöj
-
i g.;
Den 12 Februarii f. ra.
ning i brännvinspriset, tili minst i R:dr 24 sk. a 2 R:dr
kannan, vore väsendtligt bidragande till detta ändamål.
I samma stund brännvinsbränningen inställes, skall fördyrandet
blifva en gifven följd och både bättre tider för
ordning, nykterhet och sedlighet lugna Nationens bekymmer
i dessa mensklighetens dyrbaraste angelägenheter, stärka
dess tillit till dess Representanter, samt förbereda och
underlätta öfvergången till ett annat, man hoppas, bättre
förhållande i en snart förestående framtid; så mycket hellre
snart förestående, som beslutet i detta vigtiga ämne
ej kan dröja längre än en eller halfannan månad, hvarefter
brännvins-produetionsbegäret, med mera båtnad för
Statscassan och Nationens moral, åter kan få tillfredsställa
sig, måhända redan med ingången af April månad.
De som emedlertid i sitt tillverknings-raseri måste rycka
elden undan sina pannor och lemna de många i beredskap
stående brännvinsfaten tomma, hafva i de redan fyllda
en tillräcklig ersättning uti de genom förbudet hastigt
stigande prisen. Och i den ifver, hvarmed bränningen,
efter uppehållet, åter skulle vidtagas — i samma mån med
stegrad lust som priset på varan vore förhöjdt—, hade Staten
att påräkna en mångdubblad ersättning för hvad den
genom det eventuella förbudet tilläfventyrs kunnat förlora.
Men om brännings-inställelsen skulle fördröjas, eller,
hvad värre vore, alldeles uteblifva, så skall vinningslystnaden,
under afvaktan på Ständernas ändtliga beslut om
en förnyad brännvinsförordning, med egna och lånta krafter
till all möjlig ytterlighet uppdrifva tillverkningen, och
sålunda, kanhända en hel följd åf år, gäcka de dammar,
som skulle sättas mot den härjande floden, hvarifrån så
många tusen olyckor stundligen härflyta.
Var det så Svenska folkets ombud skulle motsvara
sitt vigtiga kall, att befordra samhällets väl och trefnad?
Nej! Jag åtminstone skulle ej anse mig hafva uppfyllt min
Riksdagsmanna-och medborgerliga pligt, om jag uteblifvit
med framställningen af detta vördsamma yrkande, som jag
anhåller må varda med de resp. Med Stånden communiceradt
samt till Allm. Besv.- och OeconomiUtsk. remitteradt
i sammanhang med den redan beslutade remissen af den
muntligen väckta motion, hvaraf detta anförande blott är
en utveckling.
R. o. Ad. beslöt, att detta anförande skulle till Bevilln.
-, Lag- och OeconomiUtskotten åtfölja remissen af
Frih. Boyes, Ludv., d. 10 dennes remitterade motion, angående
åtskilliga förändrade stadganden om brännvinsbränningen.
H, R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe•
Den 17 Februari i f. m.
i65
Måndagen den 17 Februarii 1834-
Plenum kl. io f. m.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af en Ledamot
i Bevilln.-Utsk. efter A:o 2298 Hr af Billbergh, Joh. Peter
samt en Ledamot i Exped.-Utsk. efter N:o 1476 Hr Riben,
Carl Wilh.; och befunnos hafva blifvit utsedde, till
Ledamot
i Be v il 1 ni ngs-Utsk otte t:
N:o 3. Frih. Gyllenstjerna; Fullm. Gr. Posse, Fredr., samt
i Expeditions-Utskottet:
N:o 1932. Hr Oldenskjöld; Fullm. Hr Stuart, Carl Gust.
Justerades Pleni-protocollet för d. 7 dennes.
Justerades 5 Prot.-Utdr., innehållande B., o. Adts d.
12 dennes fattade beslut.
Vid förnyad föredragning af R. II. St:s till Stats- ,
Banco- och RiksgäldsVerkens öfverseende utsedde Revisorers
d. 20 och 24 sisth Jan. uppläste samt med de öfrige
RiksSt. communicerade berättelser öfver de af dem åren
i83o och i8j2 förrättade Revisioner, beslöt R. o. Ad. att
remittera till
Stats-Utskottet:
Berättelserna öfver Revisionerna af d) StatsVerket samt
andra af allmänna medel bestående fonder; b) RiksgäldsContoret,
det derunder lydande Gen.-AssistanceContor samt
Götha CanalBolags och Malmö f. d. Discontinrättningar,
och c) de under K. CommerceCoIl. ställda fonder och medel;
och till
Banco-Utskottet:
Berättelserna öfver Revisionerna af Bancoverket.
Frih. Rantzou, Joh. Al b., uppläste följande:
Då jag förnummit en allmän tystnad vid remissen af
Regeringens skrifvelse, angående silfverutvexlingen, och en
opinionsyttring i detta vigtiga ämne före dess behandling
af Utskottet likväl synes mig icke vara öfverflödig, har
jag desto hellre ansett det vara min pligt att i denna sak
yttra den opinion, jag äger, som jag, vid sista Riksdag,
tillhöide den minoritet, hvilken önskade myntregleringens
verkställighet efter till en del skiljaktiga grundsatser från
dem, som då gjorde sig gällande.
Mine Herrar! Den som känner, hvad det kall betyder
att representera Folket — han må dertill vara kallad
genom val eller genom tillfällighet — han känner ock sitt
i66
Den 17 Februarii f. m.
oeftergifliga åliggande att låta hvarje enskildt interesse,
hvarje consideration vika för det allmänna hästa; och
det är ej genom ord, det är genom handling, som han skall
veta derom öfvertyga sina medborgare.
Itealisationsfrågan var vid sista Riksdagen , snart sagdt,
ett outredt ämne. Få förstodo — jag vågar säga det —
å någondera sidan dess egentliga vigt och betydelse: ännu
färre förstodo, eller ens tänkte på, huru den skulle lösas
i verkligheten; och de, som förstodo båda delarna, hoppades
af tidsomständigheterna och — hvarföre neka det —
af menniskorna mera, än den erfarne bort hoppas.
För min del tillhörde jag de klentrogna. Jag tyckte
det vara orätt att stifta en lag på papperet, utan att tillika
inom en viss tid ovilkorligt anbefalla dess efterlefnad
eller verkställighet. Jag förfäktade fördelen deraf att låta
Banken i all sköns ro förkofra sig, intilldess man, utan
farhåga för realisationens bestånd, kunde öppna dess hvalf.
Jag befarade, att en missgynnande liandelsconjunctur, forcerade
silfverköp m. m. skulle uppdrifva coursen och derigenom'
göra myntbestämnings-lagens vei'kställighet, efter
ett betydligt högre myntvärde vid den tillämnade tidpunkten
, åtminstone, i följd af opinionens inflytande, ganska
vådlig och förlustbringande för handeln, näringarna och
den enskilda crediten, m. m. Jag ansåg en mvntbestämning,
som utestängde all möjlighet af Bancosedelns förbättring,
men deremot lemnade öppet fält för dess försämring,
vara orättvis; och slutligen trodde jag — hvad jag ännu
tror — alt det är oklokt och förderfligt att sammanväfva
l’ealisationen med ett utländskt skuldsystem.
Erfarenheten har på ett bedröfligt sätt besannat mina
farhågor. Den torde dock haft den välgörande följd, att
en hvar tänkande medborgare nu inser nödvändigheten att
åtei'ställa oi-dning och reda i myntväsendet på ett sätt, som
lemnar säkx-a och otvifvelaktiga garantier för dess bestånd.
Detta och intet annat har städse varit mitt syftemål.
Uti principen har jag alltid varit ense äfven med
dem, hvilka i afseende å verkställigheten sett sakerna olika
med mig och som synts vilja å tout prix och medelst
konstlade operationer framtvinga, hvad som, enligt min
tanka, alltid, på det naturligaste sätt utveckladt, leder till
det bästa resultat. Och ingen önskar detta resultat mera
uppriktigt än jag. Flan ju flei'a synpunkter man betraktar
ett ämne, ju vidsträcktare fattar man det. Så äfven
med detta Jag säg det först måhända alltför mycket från
den materiella sidan: dess inflytande på afiairer, handel,
speculationer, näringsföretag, m. m. Men måhända ännu
mera magtpåliggande framställer det sig, sedt från den moraliska
synpunkten, utveckladt utur sjelfva den inre grunden
för det yttre samhällets bestånd och förkofran; ty
denna grund måste vara ärlighet, säkerhet till person och
Den ij Februarii f. m.
egendom. Der en sådan trygghet ej finnes, der antingen
den ena eller den andra af dessa förhållanden hofås af
godtycket eller beror af tillfälligheter, der utveckla sig
hvarken de intellectuella, moraliska eller materiella krafterna;
der bortdomnar inleresset för det allmänna, i samma
mån som dess så kallade bästa, i stället att innefatta
hufvudsumman af de enskildas, tvertom af folket krafvel1
allt tyngre och tyngre uppoffringar, utan motsvarande tillökning
i trefnad, belåtenhet och bildning; der utöfvar
egennyttan och slugheten ett alltid orättvist och skadligt
inflytande öfver arbetskrafterna och idogheten hos de samhällsklasser,
hvilka ej kunna värja sig emot dessa sina fiender
; i ett sådant samhälle skola slutligen yppigheten, fåfängan
och Härden uttränga välmågan, ärligheten och det redbara
mannasinnet, — med ett ord, hela dess moraliska kraft skall
småningom aftyna såsom en växt i en främmande jordmån.
Vare långt ifrån mig att påstå, det vårt gamla Sverige
ännu står på denna punkt; men jag skulle förråda
min inre öfvertygelse, om jag icke öppet uttalade min tro,
att vi, genom en 20-årig saknad af ett mynt, genom ett
illa administreradt Bank- och Discont-lånesystem, genom
vacklande hushållsförfattningar, genom en, oaktadt organisationer
och reorganisationer, fortfarande långsamhet och
vidlyftighet i våra administrationsformer, genom ett beklagligen
alltför mycket sjunket förtroende till vår domaremakt,
och slutligen, i följd af en föråldrad representation,
som allt mer och mer tyckes förlora anspråk på
Nationens välvilja och interesse, — att vi, säger jag, såsom
följd af allt detta', med det mera, som vid delta tillfälle
torde kunna förbigås, befinna oss ett godt stycke på
den väg, som leder tili det tillstånd, jag här ofvan tecknat.
Men ännu hafva vi tid att stadna. Styrelsen har sjelf
uppmanat oss dertill. Vi böra följa dess vink.
Regeringen har nemi. sammankallat R St., för att
återställa rätta förhållandet i vårt myntväsende, och Regeringen
har dermed tillkännagifvit sin åsigt, att roten till
den oeconomiska vantrefnad och villervalla, hvarunder våra
näringar, vår handel och nästan alla våra productiva
yrken dväljas, är saknaden af ett mynt, i förening med
den af väl och ändamålsenligt ordnade creditanstalter.
Det är för att undanrödja detta onda, Regeringen
kallat oss till rådplägning. Icke blott Regeringen, äfven
Nationen fordrar vår kraftiga medverkan till detta ändamål;
fordrar, att vi dervid, roed förbiseende af våra förmenta
enskilda interessen, med frånträdande af gamla fördomar,
handla, såsom det anstår upplysta, ärliga och fosterländska
Svenska män.
Efter min ringa förmåga vill jag derföre söka att reda
de förhållanden, hvilka i denna vigtiga fråga, enligt
min tanka, böra hufvudsakligen tagas i betraktande.
j68
Den i J Fcbrnarii f. m.
Första frågan visar sig för mig vara den, huruvida
myntbestämnings-lagen af d, i Mars i83o, hvilken bestämmer
SilfverRiksdalerns värde till 128 sk. i sedlar, bör
bestå, ehuru den, under nuvarande coursförhållanden, ej
är fullt ordnad efter sedelmyntets gångbara värde?
Uti denna punkt har jag länge varit tvehågse. Coursens
stegring och våra betydligaste exportartiklars fall å
den utländska handelsmarknaden, i förening med våra näringars
och våra lefnadsvanors ökade behof af importartiklar
framställde sig länge för mig såsom ett hinder för verkställigheten
af en financiel lag, stiftad under en mer fördelaktig
conjunctur. Men dessa betänkligheter hafva vildt
vid ett närmare skärskådande af ämnet, och måste försvinna
inför en hvar, som klart tänker sig den sanning,
att den offentlige, så väl som den enskilde mannen, främst
af allt bör fråga sig, om han handlar rätt och derefter
öfvertyga sig och de sina, att det som är rätt, det är ock
nyttigt, det är alla deras interesse, som vilja handla efter
rättsgrundsatser; och de som icke vilja det, de äro sin
lön värda; de må ock falla offer för sina misslyckade beräkningar,
att vinna på de rättsinnigas bekostnad.
Rätt är och måste vara, att en lag, en förlikning,
träffad emellan Banken och Svea Folk, sanctionerad af
dess Konung, består oförändrad, sådan den blifvit stiftad.
De förlikningsvilkor, Banken erbjudit, kan och bör den
uppfylla. Peuningeägaren blir i allt fall den vanlottade,
och det finnes äfven en gräns för hans uppoffringar,
hans tålamod. Den skuldsatte, om han lider något, lider
åtminstone knappt märkbart; ty hans egendom, hans varor
m. m. hafva nu lika sedelvärde som för fyra år sedan.
Jordbrukarens eller bergverksidkarens producter, arbetslöner,
hyror &c., hafva ej heller stigit, snarare fallit,
oaktadt silfrets stigande, nominella pris. De flesta, till och
med importerade, consumtionsartiklar för den stora massan,
såsom salt, socker, caffe' &c. stå nu obetydligt högre, ändå
lagen utfärdades; och det ökade priset på dessa artiklar
och tilläfventyrs på några rudimaterier för våra fabriker
härleder sig hufvudsakligt från holt andra orsaker, än
myntförsämringen. Således skulle jag tro, att, snart sagdt,
ingen samhällsklass lider positivt, d. v. s. vederfares någon
orättvisa, genom den beslutade lagens verkställighet,
ehuru jag visst ej nekar, att en och annan torde orättvist
vinna genom dess förändring. Men orättfånget gods
har sällan välsignelse med sig, och derföre finge denna
vinst säkert dyrt betalas. Låt vara, att jernverksägaren
fick sitt jern betaldt med några tolfskillingar mera på
skeppundet i Svenskt mynt; alt priset på possessionatens
egendom konnne att stiga i summa; låt till och med vara,
att landtmannen fick sin säd och handtverkaren sitt
ar
-
Den 17 Februarii f. In.
arbete betaldt med högre siffertal, tror man väl, att det
verkliga värdet deraf derföre blefve större, eller att ieke
småningom alla andra lefnadsbeliof, dagsverken, tjenstehjonslöner,
&c. stege i samma förhållande? De som sist
kunde tillkämpa sig förhöjningen, och säkert ej kunde göra
det förr, än de, i följd af de ökade prisen på lefnadsbeliofven,
lidit mycken nöd och då de af den förmenta stegringen
icke hade något slags eris ögonblicklig vinst, blefve
de arbetande klasserna och de mindre jordbrukarna, af
hvilkas fattigdom och okunnighet om dessa förhållanden
egennyttan och speculationsandan säkert ej skulle
underlåta att begagna sig, för att, på deras bekostnad,
uppdrifva sin vinst. Och innan ens allt detta jemkat sig
till ett slags nödvändigt förhållande sins emellan, hade vi
att förvänta landets beskattning ökad, under förevändning
af myntförsämring, måhända ända till en
f e 111 tede 1.
Det enda säkra och af inga tillfälligheter beroende resultat
af en förändrad myntbestämningsgrund, rättad efter
den ofia konstlade coursen på våra Börser, vore således
ett minsk a dt värde å den torftiges arbete och
ökade skatter. Och i öfrigt, mina Herrar! hvad är
det, som skall betrygga det vigtiga steg, vi gå att taga?
I främsta rummet förtroende och en framtida oföränderlighet
i alla våra'beslut rörande myntet. Nåväl!
skulle vi då börja med att förändra, hvad vi vid sista
Riksdag beslutit? Skulle vi börja med att återtaga, hvad
vi högtidligen lofvat och försäkrat, med att bedja vår Konung
bryta det ord, han gifvit sitt Folk? Och hur skulle
vi väl blifva bedömda af Europas öfriga civiliserade folk,
af hvilkas förtroende och capitaler vi hafva ett så stort
behof för vår industriella förkofran? Sverige är beklagligen,
i följd af maniementerna med vår utländska skuld,
i financielt hänseende ganska illa anskrifvet på de penningehandlande
Börserna; vi skulle gifva sista dödshugget åt
vår både allmänna, måhända till och med enskilda credit,
om vi vidtoge detta steg.
Men det finnes ej heller någon möjlighet för dem,
som vilja en slik orättvis förändring, alt för närvarande
se sina planer fullbordade; ty Regeringen har fått magt
att hindra den, och hon har öppet förklarat, att hon ämnar
begagna en sådan magt. Speculanterna på en förändrad
myntbestämningsgrund hafva således ingen annan utväg,
än att försöka tillvägabringa realisationens uppskof
och lägga alla möjliga hinder för dess verkställighet, i hopp
att i en kommande tid kunna vinna sin afsigt, vare sig
genom myntets försämring eller dess förbättring, af hvilket
sednare olägenheterna blefve ändå olyckligare, medelst
ett förhöjdt värde å alla skatter, löner samt af all skuld,
I H. 23
Den 17 Fcbruarii f. m.
det der naturligtvis skulle vålla en allmän förstöring för
en hvar, utom penningeägaren.
Hvad som i andra rummet bör undersökas, är således,
om realisationen nu kan och bör verkställas?
Jag tvekar ej att besvara denna fråga med j a. Regeringen
har i sin Skrifvelse om utvexlingen yttrat enahanda
åsigt; och då vi besinna, huru, lindrigast sagdt, tveksam
Regeringen både vid och efter sista Riksdag visat sig
i afseende på verkställigheten af utvexlingen, så är det att
förmoda, att de mest öfvertygande skäl erfordrats, för att
skingra dessa farhågor hos en Styrelse, som, under närvarande
förhållanden och med den behandling frågan
af och genom henne fått, blefve i främsta
rummet Nationen ansvarig, om operationen misslyckades:
ett ansvar af för vidsträckt art, att den skulle vilja derför
ens blottställa sig, om något slags fara verkligen vore
å färde. För enskild del har jag äfven hunnit öfvertyga
mig, att någon sådan fara ej finnes, så vidt nemi. det rörer
Bankens förmåga att efter den fastställda
ni yntbestämningsg runden fullgöra sina förbindelser.
Bankens redbara tillgång i guld och silfver utgjorde
enligt bokslutet d. 20 sistl. Jan. 6,568,329 R;dr 5 sk. 8 rist.
Specie, utom 53,910 R:dr 42 sk. 1 r:st. i Bankens källare
förvarad t kopparskiljemynt. Detta motsvarar en sedelstock
af 17,569,588 R:dr 25 sk. 2 r:st. Den i verkligheten utelöpande
sedelstocken torde icke kunna beräknas till mer än
3o millioner, så att metallisk valuta fattas för omkring ii~
millioner sedlar eller för ungefär ^:delar. För att betäcka
denna brist har Banken, utom sina fordringar emot säkra
fastighets-hypotheker till belopp af omkring 4,800,000 R:dr,
samt odlingslån till belopp af omkring 3oo,ooo R:dr, och
enskildas skuldförbindelser till Disconten af utöfver åtta
millioner, att ej räkna åtskilliga fordringar hos städer, corporationer
&c., en af Staten garanterad grundfond, stor
4,4oo,ooo R:dr B:co; och det lider således intet tvifvel,
att om Banken får sköta sig sjelf, den ju icke, i sitt närvarande
skick, äger mer än tillräcklig förmögenhet att åt
sina förbindelser gifva förtroende, och att, äfven om den
händelse vore trolig eller ens factiskt tänkbar (hvilket den
dock under nuvarande förhållanden icke är) att nemi. hela
Bankens förråd i metallisk valuta uttoges, realisationen ändock
kan äga bestånd, så framt Banken ovilkorligen ställes
under lagen, samt Bankstyrelsen medgifves rätt att på
tjenligaste sätt använda sin grundfond, sin credit och sina
hypotheker.
Men, som sagdt är, en slik befarad uttömning af Bankens
hvalf är ett verkligt hjernspöke; man besinne nemligen,
att med det inskränkta rörelsecapital vi äga, i förhållande
till vårt jemnt ökade behof af bytesmedel, någon
Den 17 Febr 11 ari i f. m.
171
större massa sedlar icke, utan de största förluster och olägenheter
för penn ingeägarna sjelfva, kan för någon längre
tid dragas ur rörelsen och vexlas i Banken mot en hop
smått silfvermynt, till högsta valör af 1 R:dr Specie eller 4
R:dr Riksg.; att, äfven om en betydlig sedelmassa skulle inlösas
och silfver derför uttagas, åtminstone så mycket af
credit-myntet, som motsvarar den del, hvilken går ut och
in i uppbörden (eller omkring 14 ä i5 millioner), måste
bibehålla sitt värde blott af den orsak, att det lika med
mynt erkändes vid alla liqvider med kronan och enskilda;
att då en betydlig sedelmassa uti Banken invexlades
mot silfver, bristen å ett lätt transportabelt, i vårt vidsträckta
land och med våra inskränkta communicationer
oundgängligen nödigt bytesmedel skulle förorsaka stark
efterfrågan, hvaraf följden åter blefve, om t. ex. silfver ej
funnes i landet, ett orimligt agio på Börsen å de sedlar,
sorn voro qvar. Och då dessa sednare sålunda höjdes i
värde utöfver vexlarna eller representanterna af det fasta
myntet å den utländska marknaden, måste naturligtvis,
coursen falla , hvarvid det alltid blefve en fördel dels att
köpa silfver inom landet, dels att importera det utifrån,
för att i Banken åter utbyta det emot sedlar.
Emedlertid är denna farhåga för silfrets uttagande —
jag medger alt den i någon mån varit delad äfven af mig
— ganska allmän; och jag anser mig derföre skyldig redogöra
för det sätt, hvarpå jag kommit till trygghet i denna
del. Jag har nemi. frågat mig: hvilka skulle det egentligen
vara, som ur Banken ultoge sina capitaler?
Våra större Handelshus, som hafva betydliga
cassör i Banken, skulle, säger man, hellre i sina cassa-kistor
förvara silfver, än Bankens depositions-attester. Detta
må vara; men när de bure silfverpåsarna t. ex. till Tullen,
gingo dessa åter in i Banken; när de skulle sända remisser
på längre afstånd (och detta sker ju nästan dagligen),
måste de ju ändock anlita Banken , om de ej vilja
bekosta särskild skjuts för hvar post. Misstroendet skulle
tilläfventyrs i början föranleda uttagningar; men, som ofvan
är visadt, den corrigerade sig snart sjelf.
De allmänna Pensions- ocb Välgörenhetsanstalterna
skulle uttaga sina i Banken innestående medel,
äf det andra påståendet. För min del har jag många
anledningar att tvifla härpå. De flesta, ja, snart sagdt,
alla dessa Cassör hafva i sina reglementen föreskrifvet, att
de oullånta behållningarna skola vara insatta i Banken,
och troligen komma dessa reglementen ej i fråga att ändras,
innan den egentliga förskräckelse-paroxysmen vore
öfverståuden.
Capitalisterna skola, förmenar man, skynda att
uppsäga, sina fordringar för att uttaga silfver ur Banken.
Låt vara! roen huru länge skola de vä! finna
sig vid att rufva på detta silfver, innan de u t J å n a
Den 17 Fe bni ar ii f. m.
detsamma, och då går det åter in i Banken, enär man ej
lärer kunna antaga, att någon lånar silfver, för att lägga
det på kistbotten,
Men, fortfar man, om silfver ej till betydligt belopp
uttages inom landet, kommer det dock att utströmma till
utländningen för att betacka en ganska lätt möjlig underbalance
i vår handel. Med detta spöke skrämmer man oss
isynnerhet. Låtom oss då se stindt derpå; det torde då
snart nog upplösa sig.
Ett land, som saknar metalliskt mynt, kan icke på
annat sätt aga underbalance i handel, an genom skuldsättning
hos utländningen för skillnaden emellan export och
import. Denna skuld måsfe likväl betalas; ty ingen lärer
gifva en obegränsad och evig credit. När ädla metaller
saknas, betaekes den således antingen med landets egna
producter eller genom importörernas bankrutt. Denna sednare
lietalnings-utväg kan icke i längden bära sig för ett
helt Iand och skulle dessutom visa, att importörerna hufvudsakligen
voro de bankrutterande. Detta torde likväl
icke i allmänhet vara händelsen; utan tvärtom tyckas de
importörer, hvilka med omtanka och försigtighet sköta sina
angelägenheter, drifva ett temligen lönande yrke, hvilket
åter synes bevisa, att någon underbalance i vår bandel
icke finnes: ett factum, bestyrkt deraf, att våra Börsers
utländska skuld med hvart år snarare minskats än ökats,
och att vi, oaktadt de betydliga och på coursen menligt
verkande silfverköpen sedan sista Riksdag samt ett svårt
missväxtår, likväl på credit-upplag äga ett så betydligt,
på förhand betald t förlag af colonial varor, att åtminstone
halfva årets behof deraf är fvldt. Och äfven 0111
varan silfver skulle framdeles behöfvas för att betacka
importen, och importören, emot sedlar, i någon ansenligare
mån tillvexlade sig detta silfver i Banken, så blefve
ju, enligt hvad jag ofvan yttrat, den helt naturliga följden
af den minskade penningestocken och det derigenom
å Bancosedlar uppkommande agio, antingen att silfver uppköptes
inom landel, för att i Banken utbytas mot sedlar,
eller att det ulifrån införskaffades.
Om således Realisationen verkställes så, att Banken
vinner förtroende och att garantier finnas för dess bestånd,
är jag fullt viss, att, efter de första månaderna
eller veckorna, silfret — med undantag af en eller annan
million, som komme att utvandra till Finland eller spriddes
till arbetsclasserna i landsorten och flufvudstaden —i
finge ganska lugnt hvila i Bankens hvalf.
Tredje frågan är således: hvilka åtgärder, som erfordras,
för att bereda ett sådant förtroende eller sådana
garantier?
Den angelägnaste af dessa garantier, säger man, är
att i grundlagsenlig väg göra R. St:s Bank oantastlig af
Den ij Februarii f. m.
.,3
R. St.; och ett steg härtill påstås vara beredt genom det
livilande förslaget till ändrad redaction af 72 §. Reg.F.,
hvarmed åsyftas att lemna Regeringen del i Bankens lagstiftning
oeli förvaltning.
Jag medgifver angelägenheten af en garanti mot R.
St:s alltför vidsträckta magtutöfning i ärenden, sorn röra
Landets penningeförhållanden; ty jag kan icke för mig
dölja, att R. St. mången gång pä ett för landet förstörande
sätt missbrukat den magt, de, under åberopande af
grundlagens nu gällande 72 §., tillvällat sig. Men jag hyser
starka tvifvelsmål, att denna garanti skulle vinnas genom
antagande af den nu föreslagna nya redactionen, till
hvars flera brister jag vid denna frågas speciella afgörande
får tillfälle återkomma. Jag vill nu endast yttra, att, om
jag än skulle äga det förtroende till vår nuvarande Styrelse,
att jag trodde mig, utan våda för en alltför stor inskränkning
i folkets rätt, kunna inryniroa Henne en hittills
saknad magt uti den financiella lagstiftningen, jag
dock är långt ifrån att hysa detta förtroende för en okänd
framtid, och att jag tror mig utur Historien hafva bemtat
den erfarenhet, att i allmänhet någon garanti mot magtmissbruk
i lugnare tider sällan vunnits genom utvidgande
af Regeringarnas inflytande, minst i förhållanden, der det
allmännas fordran säkert bevakas bättre af de enskilda individernas
eget interesse, än af Regeringarnas, vare sig
framdrifvande eller hämmande, kraft.
Det är detta interesse, mina Herrar! som vi vid all
lagstiftning skola taga i anspråk, det är genom att upplysa
de enskilda om hvad som verkligen är deras interesse,
sorn vi skola finna det säkraste skydd för det allmännas
rätt, den osvikligaste borgen för frihet och fortgång
på industriens och bildningens bana. Det allmännas
fördel är alltid mängdens af de enskilda, och hvad som
är rätt, vare sig i moraliskt eller ceconomiskt hänseende,
det är ock alltid sann fördel; — detta är och förblifver
min öfvertygelse, och efter denna har jag bedömt och vill
äfven ytterligare utveckla förevarande fråga.
Jag vill således söka en garanti mot R. St:s framtida
magtmissbruk , i afseende å penningeväsendet, uti upplysningen
om den skada, de derigenom tillfoga sig sjelfva,
och de olyckor, de draga öfver hela landet; om den fördel
Nationen och näringarna hemta af ordnade financer
och ett stadgadt mynt: uti offentligheten, som i hvilken
stund som helst kan lemna folket kunskap 0111 penningeväsendets
ställning och Representanternas åtgärder. — Jag
vill söka den i en af Konung och Ständer gemensamt stiftad
lag, som ovilkorligen ställer Banken under allmän
lag och tillförbinder BankStyrelsen att ej kunna undandraga
sig fullgörandet af domstolens beslut. Jag vill söka den
uti enskilda Actieägares inträde i Banken och uti ett stad
-
174
Den 17 Februarii f. ra.
gande i grundlagen, att Banken för alltid skall vara skiljd
från Statsverket; men jag vill ej söka den genom att i
dessa ärender inblanda ett interesse, hvilket, besynnerligen
så ofta, vare sig af missförstånd eller sjelfkärlek, visar sig,
lindrigast sagdt, ensidigt i en riktning, som ej alltid syftar
åt det håll, dit det allmännas fordran af fri utveckling
och belåtenhet rörer sig.
Deremot fordrar jag, såsom en garanti för Bankens
orubblighet, att det från sista Riksdag hvilande förslaget
till förändrad redaction af 63 §. Reg.-Form. bifalles, så
att både lilla och stora Creditiven anvisas å RiksgäldsContoret;
äfvensom att alla andra creditiv anvisas på samma
Contor, hvilket bör auetoriseras, att, så vida det ej äger
disponibla öfverskott, för detta ändamål upptaga lån, lill
inlösen hvaraf (der nemi. ingen återbetalning af dem, sorn
begagna creditiven, ifrågakommer) R. St. anordna öfverskotten
å bevillningarna samt, i händelse dessa ej skulle
förslå, antingen på förhand åtaga sig en särskild, uppbördsåret
efter det, då lånen upptagits, utgående bevillning
tili en viss procent efter 2 Art (på samma sätt som
nu ofta sker inom mindre samhällen, till betalning af
kyrkbyggnad, m. m.), eller ock förbinda sig att till lånens
betalning vid först blifvande Riksdag anslå medel.
Vidare fordrar jag, att Banken skall ostördt få behålla
sin vinst, dels för att consolidera sig, dels för att, i mån
af si Ifver ti I Igång, öka det nog inskränkta rörelsecapitalet;
hvaremot någon ränteberäkning å Statens skuld till Banken
eller grundfonden icke komme i fråga.
Jag fordrar ytterligare, att, till stärkande af allmänhetens
förtroende för Bankens realisations-förmåga, BancoStyrelsen
må auetoriseras att hos något eller några solida
Bankier-hus i Hamburg föranstalta om en blanco-credit å
en half eller hel million R:dr i silfver, att begagna i händelse
af behof, och till hvars betäckande BancoStyrelsen
då skulle äga använda Bankens grundfond såsom hypothek.
Med dessa garantier — i afseende å den om enskilda
actieägar s inträdande i Banken ämnar jag särskildt
framställa en motion — tror jag en öfverflyttning af Bankens
lånerörelse till RiksgäldsGontoret icke vara behöflig,
måhända till och med skadlig, enär jag föreställer mig,
att RiksgäldsContorels förskrifningar till Banken äro ämnade
till ett slags Statspapper, som snart skulle locka oss
in på den nymodiga Statsskulds-banan, der jag är rädd
för första steget, icke för dess egen skull, utan för de
många påföljande, som derigenom hota oss.
BankStyrelsen, sammansatt af folkets ombud och de
enskilda actieägarnes, skulle då, under en sträng ansvarighets-läg,
enligt min tanka, med trygghet kunna fortfarande
bestrida Bankens lånerörelse, för hvilken likväl i
flera hänseenden förändrade lagar äro af nöden.
Den ij Februarii f. m.
Således anser jag, att några nya fastighets- eller odlings-lån
icke böra beviljas, utan hvad sorn derå inbetalas,
utlånas i discont-väg. Deremot skulle jag tro, att då
Banken får behålla sin vinst, räntan å förstnämnde lån
skulle kunna, till lättnad för jordbruket, nedsättas.
För de Discont-lån, hvilka beviljas efter Realisationen
, skulle lån-innehafvaren ej vara till omsättning berättigad,
utan hela lånet vid förfallotiden, som kunde utsträckas
till 6, högst 9 månader, ovilkorligen inbetalas;
beroende det på särskild pröfning, huruvida han å nyo kunde
utbekomma det insatta beloppet. Deremot skulle DiscontStyrelsen
ega bevilja lån, utan inskränkning till någon
viss summa, blott reversen ansågs vederhäftig. Tilläfventyrs
skulle räntan äfven å dessa lån kunna nedsättas.
De före utvexiingen beviljade Discont-lån skulle inbetalas
under de vilkor, de blifvit tagne.
Lån från HandelsDisconten, hvars fond skulle ökas
genom de inbetalande fastighets-lånen, och hvilken Discont
skulle förvandlas till en verklig låne-inrättning för handeln
och den större rörelsen, skulle kunna erhållas på
kort tid, utan omsättningsrätt, emot säkra reverser och
på metaller, men utan borgen af oftast fingerade reverser
samt till så stor summa, som DiscontStyreisen , å eget ansvar,
pröfvade hypotheket vara värdt. Den privata assigneringsrätten
på Banken, ledande ofta till missbruk och
oordningar, nästan aldrig till verklig nytta, skulle upphöra.
Om dessa eller andra reglemenlariska föreskrifter i
samma anda för Bankens förvaltning stadgades; om hvarken
creditiv eller lån anvisades å Banken, utan denna, i
det skick den nu är, fick helt enkelt sköta sig sjelf;
så är det min orubhliga öfvertygelse, att vi med trygghet
kunna verkställa utvexiingen, oansedt det af mig önskade
tillägg till 72 §. Reg.-Form. icke kan vid denna Riksdag
äga rum, utan måste hvila till den nästa.
När åter Realisationen vunnit förtroende; när vi i ett
eller annat är ägt ett fast mynt; när, i följd af enskilda
Actieägares inträde i Banken och utländska Capitalisters
placering af sina penningar i Svenska industri-företag eller
Svensk egendom, rörelsecapitalet ökats samt tidens och
industriens utvidgade behof af credit och låntillgångar
blifvit i någon mån tillfredsställda; när af sistnämnda anledningar
ändamålsenliga och solida PrivatBank-associationer,
Ilypotheks-föreningar ni. m. (ämnen, hvaröfver jag
troligen framdeles blifver i tillfälle att närmare yttra mina
åsigter) bildat sig, — då blir det tid att påtänka StatsBankens
upplösning, att upphäfva Statens monopolium att
genom Banken utgifva sedlar, som skola erkännas såsom
mynt; med ett ord, att öfverlemna hela Banken till ett
enskildt Bolag.
Men denna tidpunkt är ännu icke inne. Min tro är
*
176
Den 17 Fcbruarii f. ra.
dock, att om vi fortgå på den bana, jag här ofvan utstakat,
om vi handla ärligt i folkets interesse, den är inne
inom kortare tid, än vi kunna föreställa oss.
Men skulle Vi åter icke stadga ofvanberörde garantier,
eller, i den syftning jag föreslagit, söka att förenkla
och inskränka Bankens functioner; skulle vi fortfarande
låta Banken blifva en Assistance-inrättning för Staten och
enskilda, en förlagsman för alla företag, som icke finna
någon annan och som följaktligen icke löna sig; skall dess
lånerörelse äfven i framtiden bedrifvas snarare såsom ett
vingleri eller procenteri än som en affär, då befarar jag,
att Realisationen ej vinner förtroende — och på detta
beror allt —; då fruktar jag, att föga åstadkommes
af allt det goda, en efterlängtad och så allvarligt påkallad
ordning i vårt myntväsende eljest erbjuder oss. Jag
skall åtminstone då hafva haft den tillfredsställelsen att
hafva varnat emot de olyckor och lidanden, som alltid
blifva följder af ensidighet i beslut och åtgärder. Men
jag hoppas, att denna ensidighet skall lemna rum för sanningens
förmåga att, i följd af en olycklig erfarenhet,
slutligen göra sig gällande äfven hos de lagstiftande församlingar,
hvilka genom sin oformliga sammansättning och
sitt splittrade verkningssätt ej sällan förlama upplysningens
kialt och fosterlandsvännens bemödanden.
Jag anhåller, att detta mitt anförande må, i sammanhang
med den redan afgångna remissen af Kongl. Maj:ts
Nåd. Skrifvelse, angående silfverutvexlingen, hänvisas till
BancoUtskottet.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh., anförde skriftligen:
Realisations-frågans afgörande, sorn så djupt ingriper
i hvarje enskildt förhållande, väntas af Svenska folket
med en spänd uppmärksamhet, blandad med en orolig
fruktan, att dess rätt skall stå tillbaka för det ena eller
andra segrande interesset, och att den enkla, rena fosterländska
andan, som önskar tillfredsställelse i landet och
skydd åt hvad man klokt förvärfvat, ej förmår bestämma
den rätta kosan, midt under dagens vindkast. — Det är
icke utan skakad känsla, som jag vågar uppträda och
återväcka dessa stridiga meningar, hvilkas förlikningsdom
redan en gång varit afkunnad, men hvaremot appell ännu
kan sökas till en bättre upplysning. Utan fruktan för
förvillade interessen upptager jag ur askan den ej fullkomligt
släckta facklan, och framställer under förnyad pröfning
denna myntbestämningslag, hvar ' d man trott bereda
landets väl, och om hvilken man knappast vågar säga
sanning, att den väcker mångas oro; — ■ och om ej min
ide består vid Eder pröfning , mina Ilerrar! så är jag tillfredsställd
af tron på Eder högre insigt och vissheten, att
miss
-
*
Dea 17 Febr u ar ii f. m.
missta!» stola qvittas mot den rena viljan. Men jag öfvergår
tili ämnet.
K. M:s Nåd. skrifvelse om förmäler, att endast 160,000
It:dr IS:co uti silfver skulle erfordras, för att bringa silfret
i proportion till sedelmassan såsom 5 till 8, enligt sednasle
Ständernas beslut, en brist, som K. M. anser betäckt genom
förstörda sedlar. — Härvid anser jag mig böra anmärka,
att en sådan afföring icke öfverensstämmer med
i83o års Bank-lag; att i83o års Ständer, genom en afräkning
af 1,557,009 It:dr för lån på vågförda elfecter
samt 2,400,000 It:dr för depositioner, hvilkas qvarstående
efter realisationen kan blifva problematiskt, redan försvagat
den till allmänhetens betryggande annoncerade p-oportionen
af 5 till 8, ocb att, om således en ytterligare afräkning
af .426,666 It:dr 32 sk. skulle verkställas, man hellre
må erkänna, att man frångått proportionen af 5 till 8.
Men icke nog dermed; det uppgifna silfverbehofvet öfverensstämmer
icke med det af Banco-Fullmägtige under d.
20 sistl. Jan. npprättade förslag, som upplyser om ett hellof
af 35i,02Ö R:dr i silfver, och att för hvarje 1000 R:dr
uti sedlar, som utgifvas för att fylla denna brist, ett
ökadt silfverbehof uppstår af 234 R:dr. Jag har granskat
denna tableau, för att utröna förhållandet och dess öfverensstämmelse
med i83o års Bank-lag, och dervid gjort
anmärkningar, som redan blifvit till RancoUtsk:s Financeafdelning
öfverlemnade och antyda ett ytterligare silfverbehof
af 2.00,000 R:dr; och, mina Herrar! om dessa behof,
med sträng tillämpning af i83o års lag, skola fyllas
genom ny sedelemission, så ökas behofvet till den grad,
alt i,442>245 R:dr 4* sk. 6 r:st. uti silfver bordé köpas,
värde, ä i4o sk. cours, uti sedlar 4j2°6,55o R:dr.
Men vid hvarje fråga om förändring i i83o års myntbestämnings-lag
mötes man af det inkast, att Konungs
och Ständers förenade beslut skall hållas uti helgd. Jag
vördar det ädla uti denna tanke, och det sårar djupt min
känsla att nödgas nu bestrida den; men helgden af landets
väl är lika dyrbar, och om nu lagen skulle finnas stå
i strid med detta sednare, kan ej valet vara svårt, och
det är väl, att vi genom suspension deraf vunnit tid, att
nu förbättra den och ännu mer betrygga landet. Lagar
mäste stiftas efter folket, men icke folket lämpas efter lagarna.
Skulle då hvarje förändrad lagstiftning vara ett
brott mot Konung och fordna Ständer, hvarje ändrad
skattläggning ett våld mot äganderätten? Jag kan ej dela
denna åsigt, så vidt ej ändringarna stå i strid med Sveriges
grundlag. Hvarföre talar ingen nu om vexling efter
48 sk. cours, då Bancosedelns text ej ännu är förändrad.
Staten och tidehvarfvet fortgå i sin utveckling, och hvarje
period deraf fordrar ändring i beslut, förbättringar i la1
H. 23
Den 17 Februarii f. m.
gar; förgäfves förnekar man den nyare tidens rätt att vidtaga
dem.
i83o års Ständer stadgade 3:ne vilkor för vexling: 1:0
att silfret skalle bringas upp i proportion till sedlai ne sorn
5 till 8; 2:0 att vexlingsgrunden blefve 128 sk., och 3:o
att vexling skulle börjas 1831. Det sista af dessa vilkor
är nu redan brutet, proportionen af 5 till 8,är ej ännu vunnen,
och besynnerligen har jag hört just flere af dem, soni
åberopa helgden af den fordna lagen såsom stöd för vexlingen
till 128 sk., vara fardiga att bryta stadgandet af
5 till 8, ehuru detta måhända vore det heligaste utaf allt,
emedan Nationens säkerhet för vexlingens bestånd och äganderättens
trygghet dermed afsågs, och således i83o års
Ständer visseriigen icke skulle gilla, att man åberopar
helgden af deras stadganden, men deraf kastar bort, hvad
som besvärar dagens opinioner.
Detta om i83o års Bank-lag. Dernäst går jag att yttra
några ord om capitalist-interessets så ofta uttalade klagan
öfver den hittills skedda myntförsämringen; och hardt vill
det i sanning synas, att den, som för 25 år sedan ägde
ett capital af 1 R:dr, har nu sett detsamma sjunka ned
till värdet af 18 sk.
I de länder, hvarest penningen äger ett säkert, oförändradt
värde är räntan lägre; i Sverige har myntförsämringen
varit gäldenärens motvigt emot capitalistens höga
anspråk. Med 2 procents afbetalning om året försvinner
ett capital på 28 år; och hade capitalisten bokfört sin
årsinkomst sålunda, att 4 procent beräknats uti ränta och
2 procent i amortering, så hade han funnit, att han icke
ägt mera i behåll än dessa samma 18 skil lingar. Jag
säger ej detta, för att emot reversens bokstaf försvara ett
sådant förvillande räknesätt, men för att visa, huru naturen
alltid, mer eller mindre våldsamt, återställer jemnvigten
och jemnar alla onaturliga förhållanden; och dessutom,
mine Herrar! huru många af våra nuvarande capitalister
äro berättigade att föra detta interesses talan för
en längre följd af år? Man är i dag capitalist, i morgon
jordägare och gäldenär, eller tvärtom; dessa roler omvexlas
emellan tusende hvarenda dag.
Jag vågar således den visserligen ej populära satsen,
att alla interessen nu stå i jemnt förhållande; att intetdera,
hvarken fordringsägarens eller gäldenärens, är det andra
något skyldigt; att räkningen var qvitt, då coursen
var 128; att den är qvitt, då man noterar i38, och att
vexling efter dagens cours är den enda rätta; och jag anser
så angeläget, att afseende på coursens förändringar skola
göras, alt jag önskade, att, äfven sedan vexling börjat,
vexlingsgrunden kunde olika bestämmas hvarje 3:dje månad
och endast hållas inom 128 eller 1445 fy nlan niå
icke tro, att den utan stor uppoffring hålles fast, om han
-
Den 17 Februarii £. m.
»79
deln ej är gynnande. I sjelfva England måste coursen ofta
styras genom stor export af silfver oell indragning af Bankens
lånerörelse.
Jag tillägger, ehuru icke hörande till ämnet, att hvarje
fixation af myntets värde borde åtföljas af räntans hastiga
fällning, måhända genom ett under andra förhållanden
onaturligt lagbud, emedan många industri-anläggningar skola
kullstörta, innan räntan söker upp sin rätta ståndpunkt.
Sedan jag sålunda förklarat mig i strid med cn af
dagens starkaste opinioner och sökt att frigöra mig från
bandet af fordna lagar i ett fall, då Representationen äger
ostridig rätt att undersöka och föreslå de nya stadganden
eller de ändringar deri, som närvarande förhållanden eller
en förnyad pröfning påkallat, går jag att äfven bekänna
min tro i hufvudfrågan.
Jag delar deras åsigt, som inse nödvändigheten af ett
mynt, såsom enda skyddet för äganderätten, emedan ingen
verklig handel, ingen verklig industri kan utvecklas,
då vinsten af hvarje klok handtering sköflas genom coursens
kastningar och penningeägaren måste söka sin regress
i höga räntor. Härom äro tankarna ej mycket delade;
men fråga är om säkerhet för vexlingens bestånd kan vinnas,
då Sverige icke äger något ordnadt Bank-system.
Jag döljer ej, att jag hört personer, som önska silf—
vervexling på nu bestämda grunder, emedan de anse detta
såsom enda medlet att störta StatsBanken och komma till
mera rationella former, och jag erkänner, att det var en
tid, då äfven jag förvillades af en dylik tanka; men min
känsla har lugnat sig, och jag anser det vara helig pligt
hos folk-representanten att betrygga vexlingens bestånd
och bereda öfvergången till nya former, utan risk al någon
våldsam brytning.
För mig är silfret uti Bankens hvalf ej mera heligt
än hvarje annan vara; men Banken äger äfven den function,
att med ett capital af icke mindre än omkring
i8,5oo,ooo R:dr B:co vara våra näringars förläggare; den
äger äfven stora fordringar af Staten, och en stark aftagning
af silfver måste tvinga den att draga in sin rörelse
och införa ett stryp-system , som skulle störta mången uti
fattigdom, då ingen motvigt ännu hunnit bildas genom
enskilda föreningar.
Man invänder, att denna Bankens lånerörelse skall bestridas
af ett annat Verk med lånta capitaler. Förändringen
är till principen ej oriktig; men hvem ersätter åt de
allt mera ökade Statsbehofven Banco-räntorna, uppgående
till emellan 6 och 700,000 R:dr årligen, och hvilket Verk
ansvarar då för creditiver. Jag inser intet annat val än
stryp-systemet, eller en Ökad beskattning at 600,000 R:dr
årligen. Hade allt hunnit blifva bättre ordnadt, hade jag
tillstyrkt det förra: Hypotheks-förcningar hade kunnat öf
-
i8o
Den 17 Februarii f. m.
vertaga fastighets-lånen , privata Banker alla lån på namn
och varor; men nu skulle jag hellre föreslå det sednare,
nemligen skatternas förökning, och det smärtar mig alt
tro, att den nödvändiga silfvervexlingen dock måste återfalla
tungt på folket.
Men ännu är dock icke- afgjordt, att siifrets vandring
ut i rörelsen skall tvinga Banken till denna fruktade indragning.
Vid bedömandet af denna fråga, hvarpå allt
dock ytterst hvilar, är det svårare att finna någon stödjepunkt
för öfvertygelsen; ty hvarken utländska Bankers rörelse
eller jemförelsen emellan den närvarande och en förfluten
lid gifva ledning för bedömandet af landets behof
af rörelse-capital eller af silfver emot sedlar.
Silfver-uttagningen är helt och hållet beroende af förtroende
till Bankens grundförfattning och opinionens ställning,
och denna är ej gynnande. Den ringa afgång,
som lån på fastigheter emot lägre ränta, men liqvid i silfver
ägde, visar, att man icke trott på vexlingen. — Bref från
provinserna förkunna landets oro, och säkert är, att många
Associationers och enskildas cassör skola söka silfver forsin
säkerhet; och några hafva redan börjat att bereda sina
capitaler till detta ändamål. — En icke obetydlig sedelmassa
finnes uti Finland, och torde snart utbytas emot
silfver. Svenska Bancosedlar finnas ock i norra Tyskland,
och dessa måste återströmma emot silfver.
Coursens jemna stegring synes utvisa vexelbrist. Man
säger väl, att orsaken bör sökas uti några exportörers
börsspeculationer; men å andra sidan lära många handlande,
isynnerhet på vestra kusterna, på längre tid ej velat
afsluta sina vexelräkningar, emedan de efter realisationen
kunna liqvidera räkningarnas saldo uti silfver eller emot
lägre cours.
Jag vet att Fransyska bankierer yttrat, att vexling
aldrig med säkerhet kan äga bestånd, så länge vår Banks
organisation blir oförändrad.
Från Lubeck skrifves under förra månaden, att Englands
öfverproduetion af jern nedtvingar detta pris; detta
skall gifva Sverige en flerårig underbalance i handel, som
måste fyllas genom silfverexport, och skall omkullstörta
vår realisation. Om denna fruktan är öfverdrifven, visar
den likväl, att opinionen, hvarpå vexlingens bestånd
så mycket hvilar, ej är gynnande.
Bref ifrån Amerika, daterade d. 7 Jan., förmäla om
den strid, som uppstått emellan Förenta Staternas Bank
och Unionens President. Banken hade sökt inflytande på
valen till Congressen och Presidenten vägrar att förlänga
Bankens privilegier. Banken måste således indraga sin
utlåning några och 4° millioner dollars. Förlägenheten
uti rörelsen hade nått sin höjd; en mängd bankrutter hade
skett; coursen hade våldsamt fallit, och låneräntan sti
-
Den 17 Februari i m.
gil upp till 18 och 20 procent. Detta verit ar på vår jernexport
samt hotar oss med vexelbrist och courseris stegring
under nästa sommar.
Men allt detta är ideer, som af motsatta åsigter kunna
förnekas, ej bevisas, icke vederläggas.
Man säger mig, att Svenska Banken aldrig under
vexlingstiderna ägt en sådan capital-tillgång, och jag linner
detta besannadt af en tabell, som jag af StatsSecreteraren
för Financerna haft äran emottaga; men detta förhållande
undergår en väsendtlig rubbning, då, man först
låter landets behof af silfver till den dagliga rörelsen fyllas
, såsom då, ur Banco-luckan, innan jemnförelsen verkställcs,
och dessutom var då secretessen rådande i Bancoärender.
Men jag linner af samma tableau ett annat mera oroande
förhållande bevisadt, att efter 1776 års realisation
landets rörelse-capital af sedlar och silfret uti Banken årligen
förminskades till 1786, då icke mera än 5,523,000
it:dr uti sedlar funnos ute i rörelsen.
Man säger äfven, att ingen utländsk Bank äger ett
metalliskt capital, hvarmed den kan inlösa |:delar af sin
sedelmassa, och att den Bank, hvars silfver svarar emot
halfva sedtdmassan, är säkert grundad. Detta äger ock
sin riktighet och sin tillämpning uti andra länder, der landets
behof af silfver uti rörelsen är längesedan fyldl. Ett
olika förhållande kan likväl vara, om ingen silfverpenuing
linnes uti landet, då Banken öppnas. Om t. ex. jag antoge,
att, till jemnande af utländska förhållanden, för
börsspeculationer och till landets omsättningsbehof, en
sammanräknad silfvermassa af 3,000,000 R.:dr kunde tagas
ut, och dermed inlöstes 8,000,000 R:dr sedlar, då kommer
man på den rätta jemnförelsepunkten ; och, stödjande calculen
på nuvarande tillgångarna, skulle vi linna silfvermassan
hafva fallit ned till 3,568,000 R:dr, värde uti sedlar
9,514,666 R:dr 32 sk., och sedelmassan, då jag afräknar
alla depositioner, hafva fallit till 22,898,746 R:dr. Förhållandet
emellan Bankens fond och sedelmassan qvarstår
då såsom 3|- till 8, hvilket missförhållande ännu mera
ökas, då man besinnar, att enskilda assignationer på Banken
och privat-bankernas creditsedlar bidraga att fylla sedelbehofvet
och måste i sista instansen gravera Bankens
silfverfond.
Men jag ogillar hela denna beräknings-thcori och
framkastar den egna tanken, att ett lands behof af silfvermynt
ej bör jemnföras med den sedelmassa, som går i rörelsen,
utan med dess köpslut eller varuomsättningar; ty
hvad som dervid brister uti rörelsecapitalet, ersättes genom
bokföringar och enskilda reverser. Detta behof kan
naturligtvis icke beräknas; men jag kommer derifrån till
den slutsats, att i ett land, der rörelsecapitalet är litet i
förhållande till yai-ubytet, der mäste behofvet af de små
Den 17 Februarii f. m.
vexlings-valörerna, vare sig i silfver eller sedlar, vara i
omvändt förhållande större, och der absorberar omsättningörörelsen
en större andel af metalliska valutan, och att
detta ökar vådorna af Svenska Bankens ställning i förhållande
till utländska Banker, der rörelsecapitalet och crediten
äro ojemnförligt större; der t. ex. en provins med
yoo,ooo menniskor kan äga 46 privata Banker med en sedelemission
af 60,000,000 R:dr värde. Fransyska Bankens
fond i silfver är 90,000,000 francs, delad uti 90,000 actier,
deraf 67,000 i privata händer.
Jag bar redan yttrat, att man saknar all inländsk och
utländsk ledning för tanken vid bedömandet af huru stor
del af Bankens sedlar skola vexlas in mot silfver; men
vanligtvis anser man, att större delen af de små valörerna
kan ingå: och då jag kastar ögonen på den tableau, söm
BancoFulImägtige nu låtit utfärda, finnér jag, att Bankens
skillingssedlar gå till circa R:dr 3,236,096.
2 och 3 R:gs till 11,526,337.
och om jag approximativt antager att i af Riksgäldssediarna
består af sedlar icke öfver 2
R:dr R:gs eller 2,000,000.
och vidare att af utgående depositionerna omkring
£ eller 247,667.
uttagas i små valörer, så finner jag, att landets
behof af mindre sedlar, icke öfver 3
R:dr, uppgår till den höga summan af R:dr 17,000,000.
Detta styrker den theori, jag nyss framkastat, och gifver
en oroande anledning att befara rörelsens natur att absorbera
ännu mera silfver, än jag nyss beräknat. Jag antog
nemligen, att endast halfva beloppet af små valörerna skulle
presenteras till inlösen. Skulle frdelar deraf ingå, så
qvarstår silfver 2,318,37g R:dr och sedlar ig,565,4i3 R:dr,
och proportionen blifver ungefärligen såsom till 8. Då
fruktar jag, att förtroendet till Banken, icke mera skyddadt
genom secretessen, börjar svigta; att millioner enskilda
fordringar uti landsorterna blifva uppsagda, emedan
capitalisterna måste rädda sig undan myntförsämring; att
bankrutter komma att höra till ordningen för dagen, och
att strypsystemet eller Statslån måste börja.
Mitt anförande bar varit för långt, mine Herrar! och
af för litet värde, för att kunna påräkna Eder odelade
uppmärksamhet; och då det torde vara svårt att af de
spridda delarna sammanfatta systemet för min åsigt, vill
jag genom en recapitulation förena, livad jag framställt, uti
följande punkter:
1:0 Att i83o års myntbestämnings-lag ej mera är
bindande; men att, om någonting deri bör hållas uti helgd,
så är det proportionen af 5 till 8.
2:0 Att vexling efter dagens cours är den enda rätta,
emedan hvarje rubbning uti dagens pris och skuldernas
Den 17 Februarii f. m.
i83
nuvarande belopp är obillig; emedan jag ej kan finna,
hvarföre uppoffringen för realisationen skall ske endast af
de skattdragande, sorn äfven mäste bära all dess risk; och
slutligen, emedan, vid en sådan höjd beräkningsgrund,
Bankens silfverbehof nu redan är fyldt, öfver 2,000,000
B:dr gifna Banken till betryggande af lånerörelsen och opinionen,
samt en årlig förlust af 5oo,ooo B:dr B:co besparad
Bmkshand teringen.
3:o Att allmänna opinionens misstroende till ansvarslösa
Ständers Bankförbättring, och landets tro på silfrets
vandring öfver gränsen, kommer mig att frukta för vexlingens
bestånd.
4:0 Att Bankens fall måhända vore det säkraste sättet
att komma till ett nytt, på rationella grunder bygdt banksystem;
att jag dervid icke skulle äga betänkligheter, om
man på annat vis hade sörjt för uppfyllandet af Bankens
låne-functioner; men att en stark silfverutvexling efter
i83o års lag troligtvis skall tvinga till valet emellan ett
för Jandet olyckligt strypsystem eller en skattökning af
omkring 600,000 R:dr B:co årligen.
5:o Att sedan vexling är beslutad efter ena eller andra
coursen, man måste uppoffra allt för att betrygga den
och bevara ägande-rättens helgd, äfven om ett tvångslån
uti silfver från landet blefve nödigt.
Jag slutar, mine Herrar! med den förklaring, att jag
känner den för en ung Representant nedslående känslan
att tro sina åsigter ligga under för pluralitetens eller blifva
ett rof för de häftiga, men hittills hvilande partierna;
men jag är ej så svag för popularitet, att jag vill söka den
på öfvertygelsens bekostnad, och om mitt anförande ej förtjenar
afseende, skall ej detta äga något inflytande på min
pligt att, såsom medlem af BancoUtskottet, med min röst
understödja hvarje förslag till betryggandet af en lag, emot
hvars orättvisor och följder jag på förhand reserverat mig_
Frih. Boye, Ludv., anhöll att Frih. Kantzous och
Hr Nordenanckars anföranden måtte få hvila på bordet.
Hr von Heyne, Georg, förenade sig med Frih. Boye.
Frih. von Strokirch, Joli. Herrman, hade inlemna!
följande:
Det är ett problem, som ännu ej kunnat nöjaktigt
redas, fastän det till sin grund af alla är medgifvet, huruledes
den betryckta ställning, hvaruti jordbrukaren i allmänhet
sig befinner, skall kunna förändras till upphjelp.
Det är visserligen en klar sak, att genom föreslagna
åtgärder med brännvinsbränningen, hvarmed säkerligen
blifver följaktigt, att brännvinets ökade dyrhet förminskar
consumtionen och således förhindrar jordbrukaren att på
dettas åtkomst och förtäring använda delar af sina inkom
-
iS4
Deli 17 Februarii f. m.
ster utaf jorden, skall jordbrukarens, synnerligast bland
Allmogen, ställning blifva betydligen bättre; men i alla
fall qvarstå de högst tryckande grundräntor, hvarmed jorden
är besvärad.
Då man åskådar den begärlighet, roed hvilken utländska
drycker af vin, arrac, rimm med mycket mera dylikt,
förtäras, hänföres man lätteligen till den tankan, att dessa
dryckers njutare — en fördel, om det så må kallas, hvilken
jordbrukare i allmänhet ej mägta sig bereda — skulle
härför gerna vilja skatta till Staten med det lumpna belopp
eller värdet af en half bouteille vin för hela året,
— kanske för mången j§?:del af ett helt års njutning i
detta afseende.
Brännvinssuparen saknar ieke heller sin stora njutning
af denna förtäring, och synes det således jemväl lämpligt,
att han, för denna i det hela öfverflödiga artikels förbrukning,
bör till Staten skatta sitt bidrag.
Öfverflödet uti förbrukningen af sidentyger och utländska-
lyx-artiklar synes hafva stigit till en anmärkningsvärd
höjd. Härifrån ledes man lätt till den slutföljd, att
de personer, hvilka begagna sig af slika artiklar, hafva
ypperlig råd att härför lemna skattebidrag till Staten, för
underlättande af mindre väl lottade medmenniskors tryckande
bördor.
Jag föranledes af dessa sammanlagda anledningar, att
till R. H. St:s mogna bepröfvande öfverlemna, om icke en bevillning
kunde antagas sådan: 1:0 att hvarje manlig ståndsperson
af fyllda 16 är — derförinnan all slags förtäring af
starka drycker icke skäligen bör anses ens få äga rum —■
som icke vid skattskrifningstiIIfälle sig derifrån ordentligen
afsäger, bör årligen för starka dryckers förtäring erlägga
i R:dr B:co; 2:0 att hvarje ståndsperson, så man- sorn
qvinkön, bör för siden- och andra utländska tygers förbrukning
skatta årligen 24 sk. B:co; 3:o att hvarje mansoch
qvinsperson af Allmogen, ifrån och med fyllda sexton
år, bör för brännvins, arracs och rhums förtäring skatta
årligen 24 sk. B:co, samt för utländska tygers och andra
sådana öfverflöds-artiklars förbrukning utgifva hvar sina 12
sk. B:co , allt såvida icke ordentlig afsägelse från förbrukningen
vid skattskrifning, äger rum; och såsom correctiv
mot öfverträdelse af dessa föreskrifter får jag föreslå, att
den, som afsagt sig något af de förbrukningar, hvilka här
förut finnas upptagna, men ändock deraf sig begagnar, skall
utgifva till Staten skatten och till angifvaren ett lika belopp
, jemte ersättning för dennes besvär och kostnader
vid åtalets utförande, enligt vederbörlig domstols pröfning.
Genom dessa skattebidrag, i förening med ökade brännvinsskatten,
hvilka alla säkerligen lemna en behållen ökad
inkomst för Statscassan af netto 2 millioner R:dr, skulle
de
Den 17 Februarii f. m.
i85
de liesta af jordbrukets mest tryckande utskylder kunna
om ej alldeles försvinna, dock jemkas till mera dräglighet.
Jag anhåller vördsammast, att detta mitt förslag må till
vidare granskning och åtgärds vidtagande öfverlemnas till
vederbörande Utskott.
Lades på bordet.
Friherre von Strokirch hade ingifvit ett så lydande
anförande:
Bland de mest inverkande ämnen på landets moraliska
och ceconomiska tillstånd är för närvarande brännvinet och
dess tillverkning. Att detta således i, nästan sagdt, främsta
rummet bör förtjena Rikets nu församlade Höglofl. Ständers
allvarliga uppmärksamhet, det är, om jag icke allt
för mycket misstagit mig på de yttranden, jag hört fällas,
den på land och i stad allmänna åsigten; och derföre ,
samt fastän jag redan hört många värda talare inom denna
aktningsvärda samling i ämnet orda med större talarekonst
samt med mera erfarenhet och omdömesförmåga än jag,
dristar jag dock äfven mig här annoncera, huruledes ämnet
framställer sig för mitt bedömande.
Den begärlighet, som husbehofsbrännvinsbränningen dragit
åt sig från nästan hvarje samhällsclass, har för närvarande
gjort det, beklageligen, otänkbart att alldeles indraga
denna favorithandtering. Det måste således antagas
för gifvet, att densamma skall qvarstå; men då sjelfva
benämningen: husbehofs-brännvinsbränning, redan
på förhand antyder, att bränningen endast afser husbehofvet,
d. v. s. att man skall få bränna för att kunna
oköpandes hafva såsom behöfligt ansedt bränvin i sitt hus,
och för att hafva drank till sina kreaturs stillning, så tyckes
det häremot äfven vara oemotsägligen gifvet, att tillverkning
af brännvin fabriksmässigt med större konstverk,
der en oskälig öfverproduction erhålles, likasom all bränvinsbränning
i städerna och för qvarnar samt andra dylika
lägenheter, der kreaturs utfodring ej kan komma med
i beräkning, aldrig borde få äga runi, helst som det ej
torde bestridas, att det brännvin, som tillverkas vid större
bränneriet-, är det som för det mesta sprides på krogar,
enär de smärre pannornas innehafvare sällan hinna tillverka
större belopp till afyttring, och ändamålet med den
städerna donerade jord ingalunda är att odla foderväxter
för kreaturs uppfödande och underhåll.
Då man nu äfven ej får förbise, huruledes den ymniga
tillgången på brännvin i så beklagligen hög grad demoraliserar
menniskorna, och huru verksamt det är på de
flesta brott och förbrytelser, likasom att det betydligen
undergräfver menniskornas välstånd i ceconomiskt och physiskt
afseende, så torde det vara gifvet, att, för undanrödjande
af dessa olägenheter, inskränkning uti brannvins1
H. 24
186
Den ij Februarii f. m.
bränningen, sadan den hittills fått utöfvas, måste äga rum,
och att något afseende på det enskilda intresset ej får fästas,
enär det stora helas och allmännas väl är i fråga.
Nuvarande beskattningssättet är ej heller riktigt ändamålsenligt;
ty någon grundskatt på jorden för rättigheten
att bränna bör icke äga rum, när den jordägare, som ej
vill idka denna handtering, icke synes böra vara lika
skattskyldig sorn den, hvilken med begärlighet omfattar
densamma. Icke heller bör det få bero af bränn vinsbrännaren
att sjelf taxera, huru många kannor brännvin han tillverkat
under bränningstiden, utan, när man anmäler sig
till bränning med panna af den eller den kannerymd, har
man med detsamma fäst bestämt sitt skattebelopp, hvilket
således efter ordentligt uppgjord räkning på det antal kannor
brännvin, som möjligen, under den bestämda brännings-octroyen,
högst kan tillverkas med sådan panna, bör
för hvarje tillverkningskanna i Författningen härom utsättas;
och må det vara brännarens ensak, om han bränner
hela bränningstiden, så att han kommer till beskattningsproductionsbeloppet,
eller ej.
Det är gifvet, att brännvinsbränning, utsträckt hela
året öfver, ej är behöflig; ty under sommaren, då kreaturen
äro på bete, är dranken för deni alldeles umbärlig,
och under vintermånaderna kan tillräckligt belopp af
brännvin för hela årets husbehof hinna att tillverkas. Således
torde högst 6 månader, eller från medlet af November
till medlet af Maj, vara den högsta bränningstid, som
kan tillåtas; men också bör häraf, likasom af det förhållande,
att inga konstbrännerier hädanefter få äga rum,
blifva en gifven följd, att brännvinsbränningen, under den
sålunda förkortade tiden, af ingen anledning eller förevändning
skall kunna inskränkas.
Lika med flera värda motionärer i detta ämne, anser
jag det strida emot begreppet om förenad rättvisa och billighet,
att lika beskattning skall läggas å tillverkning af
brännvin med mindre och större brännvinspannor; ty det
är tillräckligt kändt, att smärre pannor gifva en ringa afkastning
emot de större; således torde det få anses rätt,
att vissa grader i beskattningen utsättas.
Nu har man väl velat sätta en gräns för producerandet
af ymnigare tillgång på den, att jag må så uttrycka
mig, ödeläggande varan, brännvin; men jag har ännu icke
hört någon ifrågasätta inskränkning af anledningarna till
densammas lättade åtkomst: jag menar värdshus, krogar
och försäljningsställen.
I följd af hvad jag sålunda dristat föredraga, får jag
föreslå följande: först i afseende på rättigheten till brännvinsbrännings
idkande, att endast för hemmanets i Jordeboken
upptagna hemmantal, eller ett annat, häremot svarande
beräkningssätt uti olika landsorter, och för sådant
Den 17 Fcbruarii f. m.
hemman, som man sjelf med eget folk och dragare brukar,
gagna brännvinsbränning, nemligen:
1 och med J
hemman med
12
kan:rs pannerymd.
D:o
I
4
d:o
>>
16
d:o
D:o
I
d:o
20
d:o
D:o
I
d:o
25
d:o
D:o
ll
d:o
v
3o
d:o
D:o
2
d:o
35
d:o
D:o
3
d:o
40
d:o
D:o
5
d:o
5o
d:o
D:o
7
d:o
J?
60
d:o
D:o
9
d:o
5?
75
d:o
D:o
12
d:o
??
85
d:o
D:o
20
d:o 0.
deröfver
9°
d:o.
Och sedermera borde beskattningen sålunda utgöras,
alt för pannor från och med 12 till och med i5 kannor
beräknades 3 sk. kannan tillverkning; fr. o. m. 3o t. o. m.
4° k:r 4 sk. k:n tillverkning; fr. o. m. 5o t. o. m. 75 k:r,
6 sk. k:n tillverkning, och derifrån t. o. m. 90 k:r 8 sk.
k:n tillverkning: börande vederbörlig upplysning sökas till
erhållande af gifven grund för bestämmandet af det antaL
k:r brännvin, som möjligen kan högst produceras under
tillåtna bränningsidden hvarje år, då bränningen antages
fortgående utan uppehåll hela denna tid. Den progressiva
beskattningen, jag vågat föreslå, har till grund, såsom jag
förut nämnt, att brännvinsbränning med mindre pannor
aldrig lemnar brännaren någon vinst, i jemförelse med den,
som erhålles af de större pannorna, och bör således alltid
beskattningen lämpas efter större eller mindre fördel och
behållen inkomst.
Vidare har jag tagit mig friheten vördsammast föreslå:
Lag för utöfningen af husbehofs-brännvinsbränningen
i Sverige, jemte strafflag för öfverträdelser af denna Lag
och om försäljning af rusgifvande drycker, samt ansvar
för fylleri och dryckenskap, hvilka project jag bifogar detta
mitt vördsamma memorial, hvarmed de torde få åtfölja
till vederbörligt Utskott..
Hvad som vinnes genom minskad brännvinsproduction
och ökad, men bestämd beskattning,-faller så öppet, att
fördelarne deraf ej lära vidare behöfva demonstreras, hvadan
man synes böra osvikligen få äga skäligen stadgad öfvertygelse,
att det enskilda intresset gerna tystar sin röst
från opposition häremot.
Projcct-Lag för utöfning af hnsbchofsbrännvinsbränning
i Sverige.
C ap. r.
Om rättigheten att idka husbehofsbrännvins-bränning,
sä ock om tiden dertill.
5. 1. Rättigheten att begagna sig af husbehofsbränn
-
iSS
Den ij Februarii f. m.
vinsbränning tillkommer hvarje ägare eller innehafvare af
jordegendom på landet, som är hemmantal åsatt; och må
till brännvinsbränning användas hvad ämne eller växt, som
dertill kan af brännvinsbrännaren anses tjenlig.
§. 2. Under loppet af tiden fr. o. m. d. i5 Nov. om
hösten t. o. m. d l5 Mars om våren, skall husbehofs-brännvinsbränningen
oåterkalleligen fortgå, så att någon inskränkning
härutinnan af ingen omständighet kan föranledas,
3. Med den brännvinspanna, som gagnas till brännvinsbränning,
äga ock de till husbehofsbränning berättigade
att verkställa distillering af brännvin under den fastställda
tiden, men ej med annat större eller mindre kärl,
eller å annan tid.
J. 4- Då med husbehofs-bränningsrättighelen afses den
verkliga jordbrukarens fördel, tillåtes ej, under hvad förevändning
som helst, att jordägare, som sjelf ej vill begagna
sig af bränningsförmånen, må på annor man en
slik rättighet öfverlåta, likasom jordägare eller innehafvare
ej må begagna brännvinsbrännings-rättigheten uti en
enda panna för större hemmantal, än det han sjelf med
eget folk och dragare brukar, och hvilket hemmantal, oin
ej på ett ställe beläget, likväl ingalunda får vara öfver 1
mil från livartannat aflägse; i hvilket sednare fall pannerymden
rättas derefter, och honom är obetaget att på
flera af de hemman, han sålunda brukar, gagna brännvinspanna
efter nedanstående grunder.
§. 5. Af grunderna för stadgandet i 4 §• föijer ock,
att städerna i intet afseende kan tillåtas idka någon brännvinsbränning
i allmänhet, utom hvad angår Apothekare
derstädes, hvilka icke kan betagas rättigheten att distillera
brännvin med så stor pannerymd inom nedanstående classification,
som de finna lämpligt att i vederbörlig ordning
till skattskrifning anmäla. På intet ställe i Riket och ingen
tid af året må brännvinsbränning för Kronans räkning
varda tillåten.
C a p. 2.
Om
afgift en derför.
§. I. Den rätta grunden för bestämmande af pannerym.
ien, som får gagnas, är hemmantal enligt Jordeboken,
hvilken blifver oförändrad, och icke hemmanets taxationsvärde,
som af speculation kan höjas af innehafvaren,
och derföre må det vara tillåtet för innehafvaren af
till och med
| hemman med 12 k:rs pannerymd.
T
d:o
33
l6
d:o
i
d:o
33
20
d:o
I
d:o
33
25
d:o
d:o
33
3o
d:o
Den 17 Februarii f. ru.
2
hemman
med
35 k:rs
pannei
■ymd
3
d:o
4o
d:o
5
d:o
v
5o
d:o
7
d:o
60
d:o
9
d:o
75
d:o
12
d:o
5?
85
d:o
20
ö
0
-D
deröfver
qo
d:o
■utöfver ingen må för större
eller
mindre
egendom gagna bran vinspanna, och icke heller någon annan
än enkel samt ingalunda någon s. k. konstegenskap.
§. 2. För husbehofsbränningen erlägges ingen hemmanskatt,
utan kommer endast den, som vid vanliga mantals-
oell skattskrifningar anmäler sig till brännvinsbränning
för brukande hemmantalet, att för sådant, å sin K10-  no-debetsedel antecknadt, beskattas sålunda, att för 12
k:rs panna, derunder ingen panna får tillverkas, t. o. m.
25 k:r beräknades 3 sk. k:n tillverkning; fr. o. m. 3o t.
o. m. 4° k:r 4 s^- k'n tillverkning; fr. o. m. 5o t. o. m.
75 k:r 6 sk. k:n tillverkning, och derifrån t. o. m. 90 k:r
8 sk. k:n tillverkning.
§. 3. Utom vid vanliga mantals- och skattskrifningarne
må det vara jordbrukare öppet att hos Konungens
Bef:h:de deremellan vid förefallande behof anmäla sig om
tillstånd att få gagna bränneri-redskap, då Konungens
Bcf:h:de äger att, efter förestående grunder, ansökningen
bifalla, derest eljest icke något laga hinder härför möter;
och skall sökanden då först till vederbörande uppbördsman
erlägga stadgade afgiften för hela bränningstiden, om
ock någon del deraf var förliden vid ansökningens bifallande,
innan han äger brännvinsbränningen påbörja.
§. 4. Vid begagnande af bränneriredskap och pannor
göres på afgiften derför ingen åtskillnad, om de äro af
jern, malm, koppar, jernbleck eller annat ämne.
§. 5. Alla pannor och kärl, som till brännvinsbränning
gagnas, skola vara försedda med behörig stämpel,
hvilken utvisar, jemte tillverkarens namn, deras kannerymd,
och vid skeende mätning deraf, då brännvinstillverkningskärlet
skall vara försedt med dertill hörande bröst,
utrönes rymden från bottnen till halsen af pannan, som
får innehålla 2 k:r till kokrum utöfver dr.t föreskrifna, för
pannor till 35 k:r; men för pannor af större rymd må
trenne k:rs kokrum lemnäs.
§. 6. Under de tider, då brännvinsbränning är inställd,
skall all bränneriredskap ställas under vederbörande Kronobetjentes
försegling med genomdragen messingstråd, så
att redskapen ingalunda kan under tiden till bränning gagnas.
Der pannorna äro inmurade, skall förseglingen ske
på stället; men de smärre pannorna öfverföras af ägaren
till de ställen, som Krouohetjeningen, enligt föregången
kungörelse, kan bestämma.
igo
Den 17 Februarii f. m.
§. 7. Den till förseglingen åtgående kostnad, nied räkning
vederbörligen styrkt, skall ersättas af Kronans medel
utur Landträriteriet och redovisas i vanlig ordning.
Cap. 3.
Om det straffj som följer uppå. öfver trädel ser af hvad i
förestående 2:iie Capitel är stadgadt.
§. 1. Eho det vara må, som antingen tillverkar brännvin,
utan att dertill hafva, såsom föreskrifvet är, sig vederbörligen
anmält och fått tillåtelse, eller till bränning
gagnar öfvermålig eller otillåten bränn vinsredskap, eller
under förbjudna tider dermed beträdes, bafve, första gången
sådant sker, icke allenast förverkat den gagnade redskapen,
jemte hvad brännvin han sålunda tillverkat olofJigen,
utan bote ock 5o R:dr B:co, och äge icke vidare
rätt att någonsin af brännvinsbrännings-förmånen sig begagna.
Sker detta oftare, stanne då andra gången i lika
hötes-ansvar, som först nämndt är; skulle han tredje gången
komma åter, ökes ansvaret med ett års ai'bete å Kronans
fästning; och för hvarje påföljande gång tillägges ett
arbetsår.
§. 2. Kopparslagare eller andra tillverkare af brännvinspannor
skola ovilkorligen förse sådana med sin namnstämpel
och vare derefter ansvarige, att pannorna blifva
ordentligen af vederbörande justerade, uppmätta och stämplade,
innan de utlemnas till brännvinsbrännare, hvilka,
lika med tillverkaren, böta 5o R:dr B:co första gången sådant
försummas; och fördubblas böterna hvarje påföljande
gång: Likasom ingen, eho det vara må, driste sig att förfärdiga
brännvinspannor, förr än vederbörande jordinnehafvare,
försedd med Bäradsskrifvarens i orten eller Konungens
Bef:h:des embétsbevis öfver kannerymden afbrännvinspannan,
hvartill han sig för brännvinsbränning anmält
och skattskrifven blifvit, förut bevisligen hos tillverkaren
gjort beställning på brännvinspanna, allt vid det äfventyr,
att tillverkaren, som håller till salu obeställd redskap,
mister densamma och böter 5o R:dr B:co första gången,
hvilken bestraffning ökes med ärans förlust den andra
och vidare 1 års fästning för hvarje påföljande gång.
5. 3. Justerares felaktiga åtgärd vid brännvinspannors
mätning och stämpling anses lika straffvärd, som målkärls
oriktiga justering.
§. 4- Hvar, som, utan att äga rättighet att idka brännvinsbränning
och tillstånd dertill erhållit, hos sig innehar
bränn vinsredskap, vare sig under tillåtna eller förbjudna
tiden, bar densamma till åklagaren förverkat, hvilket förhållande
likaledes inträffar såväl för den innehafvare af
tillåten bränneri-redskap, som, efter skedd kungörelse af
Kronobetjeningen, underlåter alt låta samma redskap ordentligt
försegla, eller beträdes med att hafva slik förseg
-
Den 17 Februarii f. m.
ling rubbat, som ock för den, hvilken innehar annan bränneri-redskap
jemte den tillåtna, i li vilke t sednare fall förbrytaren
plikte 5o R:dr B:co samt håfve aldrig rätt att
vidare begagna brännvinsbrännings-förmånen.
Förbrytelser emot detta Cap. af denna Lag åtalas utaf
Kronobetjeningen på landet, Lands- och Stadsliscaler i och
för de ras tjenst, jemte andra personer, som dertill erhålla
Konungens Bef:h:des särskilda förordnande eller Kronofogdarnes
uppdrag; och må undersökningar eller s. k. husvisitationer
uti rum, som dertill möjligen kunna anses användbara,
vid hvad tid som helst på dygnet anställas af
berörde åklagare, till upptäckande af förbrytelser emot
denna Lag, för hvilkas upptäckande och lagliga bestyr*
kelse åklagaren njuter såsom belöning, ej mindre hvad redskap
och brännvin som kan anses förbrutet, utan ock bötesbeloppet
odeladt i de fall, då till böter finnes tillgång;
så att vid intet tillfälle åklagaren må löpa fara att gå miste
om föreskrifven ersättning för åklagare-omaket; i följd
hvaraf äfven förväntas, att åklagare äro vaksamma, nitiska
och laglydiga vid utöfningen af deras åklagare-bestyr.
§. G. Om känd åklagare vid utöfningen af tjensten
derifrån hindras, bote hvar och en, som häruti deltagit,
5o R:dr B:co, åklagarens ensak; men våldföres han härvid,
straffes våldsverkaren med ärans förlust, uppenbar
kyrkoplikt och ett års arbete å Kronans fästning, och sker
dråp, förfares dermed efter allmän Lag; i följd hvaraf
åklagaren alltid bör vid utöfningen af tjensten vara försedd
med yttre tecken, som antyder densamma, eller förut
sitt förordnande uppvisa.
§. 7. Den åklagare, som i och för utöfningen af sitt
uppdrag, att vaka öfver efterlefnaden af denna lag, förgår
sig, så att han antingen bevisligen underlåter att beifra
känd förbrytelse häremot, eller visar sådan kitslighet
vid undersökningar, att dessa anställas på olämpliga ställen,
der uppenbart är, att ingen bränncri-redskap kunnat
finnas eller gagnas, eller som sjelf öfverträder stadganderna
i 1 och 2 Cap. af denna strafflag, hafva förverkat bränneri-redskapen,
bote 100 R:dr B:co och miste den tjenst,
han innehafver, samt anses ovärdig, att någonsin mera
anförtros något allmänt uppdrag af större eller mindre
omfattning; men den åklagare, som i oträngd måtto brukar
våld, skall härför straffas, antingen med böter fr. o m.
100 R:dr t. o. m. 200 R:dr B:co, eller ärans förlust, uppenbar
kyrkoplikt och 2:ne års arbete å Kronans fästning,
allt efter förseelsens beskaffenhet, och miste alltid
tjensten, samt njute aldrig vidare något allmänt förtroende.
De i denna §. stadgade böter och bränneri-redskap
samt tillverkade brännvinet skola odelade tillfalla den, som
lagligen inför domstolen styrker öfverträdelse!!.
Den 17 Februarii f. m.
C A P. 4-
Om brännvins och rusgifvande dryckers försäljning.
Försäljning af brännvin pä landet må ovillkorligen
icke ske under en kannas belopp af någon eller å något
annat ställe, än Gästgifvaregårdar af Gästgifvaren, vid
tillfälle, då han förser resande med mat, vid bot af 25
R:dr första gången oell 5o l\:dr andra gången; men sker
sådant oftare, ökas ansvaret med ärans förlust och ett års
fästningsarbete, hvilket arbete för hvarje gång ökas med
1 år. För sådan Gästgifvares tillåtna brännvinsminutering
sättes vederbörlig taxa af Konungens Bef:h:de vid lämpligt
vite, fr. o. 111. 10 Ii:dr t. o. m. 33 R:dr 16 sk. 13:co.
All försäljning å landet af arrac, rum, cognac eller
andra sådana rusgifvande drycker, vare ovilkorligen förbjuden
vid 5o R:dr B:co bot för den dermed beträdes första
gången; och ökes detta ansvar med fördubblad bot
hvarje påföljande gång. Skulle någon dermed beträdas fjerde
gången, miste lian derjemte äran och straffes med 2:ne
års arbete å Kronans fästning, hvilket arbete ökes för
hvarje påföljande gång med 2:ne år.
Vid segelled eiler sådana sommar- eller vintervägar,
hvilka, utan att vara landsvägar, betydligen gagnas, likasom
vid bruk och större herregårdar, äga K. JVI:s Bef:h:de
alt med sparsamhet tillåta s. k. näringsställens anläggande;
men der må annan förtäring af starka drycker, än ’öl och
dricka, under intet vilkor äga rum, vid den i första idom.
stadgade påföljd.
§. 2. Uti städerna må icke heller någon utminutering
af brännvin under 1 kanna tillåtas på andra ställen än sådana,
der Konungens Bef:h:de, efter Magistratens hörande,
med afseende å behofvet, tillåter idkande af spisqvartersnäringen
och der brännvin må utdelas supyis åt den , som
måltid förrättar; men slik utdelning vid andra tillfällen,
likasom all slags försäljning af arrac, rum och cognac
på nämnde ställen, vare förbjuden vid 5o R:dr B:co
bot första gången och 100 R:dr B:co samt näringens förlust
andra gången. Hvilken i städerna på annat sätt beträdes
med utminutering af brännvin, arrac, rum, cognac
eller andra sådana rusgifvande drycker, bote första gången
5o R:dr B:co, hvilka fördubblas andra gången, hvaremot
den, dermed beträdes tredje gången, bote ytterligare
fördubblad bot och miste äran, och ökes straffet sedermera
med ett års fästning för hvarje påföljande gång;
hvarjemte handlande, som försäljer meranämnde drycker
till mindre belopp än 1 kanna, kommer att, utom förut
stadgade bötesbeloppet, jemväl förlora ali borgersmannarätt
för andra gången, han beträdes med slik otillåten minutering,
och den, som varit handlande och sedermera i
an
-
Den ij Febr u ar ii f. ra.
annan egenskap förgår sig i sagde mål, straffas då lika med
andra lika beskaffade förbrytare.
Till försäljning af öl och svagdricka i större oell mindre
mått må K. M:s Bef:h;de, på Magistraternas förslag,
tillåta inrättandet af så många ställen i städerna, som kunna
linnas behöfliga, utom ofvanbesagde spisqvarter; roen
på sådana försäljningsställen må endast den tillåtna drycken
finnas till salu eller utdelas åt besökande, vid ansvar,
som för spisqvarters-idkare och handlande är föreskrifvet.
Eho, som vid försäljning af tillåtna beloppet, en kanna
brännvin, arrac, rum, cognac eller dylika rusgifvande
drycker, antingen låter uppmätning deraf ske på öppen
gata, torg eller i hamn inom stad, eller vid marknad eljer
på öppen väg å landet, eller låter köpare oförhindradt
på stället eller i andra säljarens hus, der försäljningen
sker, förtära af den inköpta rusgifvande drycken, han
eller de straffas första gången med 100 R:dr B:co jemte
förlust af den till försäljning utförda rusgifvande varan;
och för hvarje gång sådant vidare sker, ökes ansvaret
med 100 R:dr B:co t. o. m. 3:dje gången, derefter förbrytaren
miste äran och jemväl alstraffes med fästningsarbete,
till i år ökadt för hvarje påföljande gång.
Erabets- och Tjenstemän, som antingen sjelfva eller
genom sitt folk förbryta sig i ofvanskrifne fall, skola, utom
stadgade bötesbeloppet, mista embete eller tjenst och förklaras
ovärdig att någonsin mera uti K. M:s och Kronans
tjenst gagnas.
5. 4- De i detta 4 Cap. af denna Lag stadgade böter,
jemte drycker, som kunna förverkas, blifve åklagarens ensak;
och må det vara obetaget'för hvilken välfrejdad person
som helst, att förbrytelser häremot lagligen beifra,
till vinnande hvaraf köpare af otillåtna drycker kunna,
om hvad de handlat, gagnas såsom vittnen, der de i öfrigt
ojäfviga finnas.
Cap. 5.
Lag emot fylleri och dryckenskap.
§. j. Hvilken enskild man eller qvinna, som fortär
Starka drycker, så att tydligen urskiljas kan, det hans eller
hennes sinnesförfattning deraf blifver förändrad, han
eller hon skall härför böta irsta gången 10 R:dr B:co; a:dra
gången ao R:dr B:co; 3:dje gången afstraffas med 20 dygns
fängelse i mörkt, läst enrum; 4-de gången mista äran och
stå uppenbar kyrkoplikt å en söndag i den församlings
kyrka, derinom förbrytaren bor; 5:te gången arbeta 1 år
å Kronans fästning, rasp- eller spinnhus, hvilken bestraffning
ökas med ett år för hvarje påföljande gång.
Den som, vid det denna lag blifver antagen till efterlefnad,
redan undergått straff efter förut varande straffbestämmelse
för 3:dje resan fylleri, på honom lämpas här
i H. a5
Den 17 Februarii f. na.
stadgade bestraffningen för 4:<k gången begånget sådant
brott, då han dertill förvunnen varder.
Embets- eller Tjensteman, eller annan person, sorn
allmänt uppdrqg innehafver, hög eller låg, andlig eller
verldslig, den der utom tjensten befmnes af starka drycker
öfverlastad, skall, för i:sta resan sådant sker, plikta 4»
It:dr B:co och för den 2,‘dra mista embete, tjenst eller
uppdrag, hvarefter han, under fortsatt förbrytelse, afstraffas
lika med andra enskilda förbrytare; men den Embets-
eller Tjensteman, som vid embetets eller sysslans utöfning
finnes af starka drycker öfverlastad,' miste genast
embete eller tjenst, och dömes ovärdig att vidare anförtros
någon slik eller annan befattning, som fordrar allmänt
förtroende.
Betrades någon enskild persön med fylleri inför Konungens
Bef:h:de, vid allmänna rättegångsställen eller andra
allmänna sammankomster, af hvad namn som helst,
för den ökes penningebötesbeloppet till dubbel bot; och
om den rusiges sinnesförfattning sådant påkallar, äger
Konungens Bef:h:de, domaren eller tillstädesvarande förrättningsman,
att låta i tjenligt, läst förvaringsrum insätta
den l-usige, tills han nykter blifver, derest han icke
under fylleriet jemväl begått sådant brott, hvarför han
lagligen må i fängelse förvaras.
§. 1. Fylleri i kyrkan eller under gudstjenst straffas
med fördubblad penningebot mot annat fylleribrott, likasom
arbetstiden å fästning eller spinnhus ökas till dubbel
tid för dessa förbrytelser; men den öfriga bestraffningen
blifver för alla lika.
§. 3. Föräldrar, förmyndare, målsman eller sådana
personer, hvilka det åligger att hafva vårdnad öfver barn
under i5 års ålder eller intill den tid, då dessa erhålla
tillträde till Herrans heliga Nattvard, skall det åligga med
ospard möda motverka, det barnen intill denna tid ej få
förtära starka drycker, såsom brännvin, arrac, rum,
cognac eller annat rusgifvande; och om berörde personer
bevisligen afveta, att barnen deraf förtära, utan att det
hindra, kommer den i detta hänseende försumlige att böta
i3 R:dr 16 sk. B:co. Men den person, eho det vara må,
som lockar, trugar eller förleder öfvermage att förtära
starka drycker, skall derför böta 4° K:dr B:co, hvilken
bot fördubblas för hvarje gång han derom förvunnen varder.
Öfvermage, som finnes berusad, skall derför sitta i
stocken under gudstjensten vid dörren till kyrkan af den
församling, derinom öfvermage bor, och straffas derjemte
med ris vid dörren till domstolen, som straffet ådömer
och förordnar person dertill.
§. 4. Värd på offentliga näringsställen, som genom
hvarjehanda bevekelsegrunder vållar gästers rusiga tillstånd,
elier icke, sedan detta synbarligen inträffat, ända
-
Dea 17 Februarii f. ra.
>95
mulsculigt vårdar den berusade, hvilken derigenom skadar
sig sjelf eller andra, skall derför böta 5o R:dr B:eo och
förklaras förlustig ali vidare näringsrättighet; hvarjemte
en sådan värd, vid enahanda ansvar och förlust af betalning
för utborgade varan, förbjudes all utborgning af
starka drycker, åt hvem det vara må.
§. 5. För andra brott, som begås under fylleri, straffas
förbrytaren jemväl efter hvarje brotts beskaffenhet och
allmänna lagens föreskrift i hvarje fall; dock, enär högsta
kroppsplikt för sådant brott ådömes, försvinna särskilda
böter oell kyrkoplikter för fylleriet.
§. 6. Öfverlastad person, som åstadkommer oljud och
buller på öppen gata, torg, väg eller vid allmänna näringsställen
och icke i godo kan förmås att afstå från störande
af andras fred och säkerhet, skall ovilkorligen på
tjenligt sätt i häkte inmanas, att der förblifva, till dess
rusigheten försvinner, då han må på fri fot ställas, så
vida han är känd och vederhäftig att gälda böterna för
fylleriet; men i annat fall får,han i allmänt häkte sättas,
intilldess vederbörande domare sig om honom utlåtit.
5- 7. Hvar, som uppenbarligen dör af fylleri, bans
kropp skall af mästerman på allmän galgeplats begrafvas.
§. 8. Böter, som efter 5 Gap. af denna lag ådömas,
tillfalla alltid odelade åt den, som förbrytelsen vid domstolen
lagligen utför och bestyrker, och må derföre hvem
som helst slika förbrytelser åtala.
§. 9. I saknad af tillgång till böterna, skola de förvandlas
i fängelse vid vatten och bröd, så att emot t. o.
m. 20 R:dr svara 14 dagars sådant fängelse; emot t, o.
m. 4° Rtdr svara 20 dagars; emot t. o. m. 5o R:dr svara
25 dagar, derutöfver 28 dagar, sorn blifver den högsta
kroppsliga bestraffning af denna beskaffenhet. Då böter
ådömas för brott, som blifvit begångna i förening med
fylleriet, komma de att delas och förvandlas, efter hvad
allmänna latjen och särskilda författningar derom kunna
föreskrifva; dock att högsta kroppsplikt icke öfverstiges.
§. 10. Laga domstol i mål, som afses uti ofvanstående
5 Cap., blifver alltid den domstol, under hvars doravärjo
förbrytelsen skett, så att inga fora privilegiata hädanefter
finnas i dylika mål för hvarken Militären, civila
eller ecclesiastika Embets- och Tjenstemän eller Studerande,
sådana händelser likväl undantagna, då domaren
är rusig under utöfningen af embetet vid den domstol,
der han sjelf ordförande sitter, i hvilken händelse K.
llofRätten, uppå åklagares anmälan derom, förordnar ojäfvig
ordförande att döma den brottslige, äfvensom militäre
Embets- och Tjenstemän, de der befinnas öfverlastade
i tjensten, skola dömas af Krigsrätt.
§. it. På det förbrytare emot något, af hvad i detta
5 Cap. blifvit afsedt, på landet må befordras lill så skyndsam
bestraffning, att han icke må hinna att oftare för
-
Den 17 Fébruarii f. m.
nya förbrytelsen, innan bestraffning derå tan följa, äga
åklagare anmäla sig hos Konungens Bef:h:de, som genast
derefter anmodar vederbörande domare att vid skyndsamt
utsättande Urtima Ting upptaga förbrytelsen, derest icke
denna tilldragit sig så nära före ordinarie HäradsTinget,
att Urti ma Ting med skäl kan anses öfverflödigt, och, i förening
med förbrytelse emot denna lag, annat sådant brott
icke blifvit begånget, som föranleder förbrytares inmanande
i bälte, då domstolens skyndsammare sammanträde i
alla fall påkallas.
§. 12. Förbrytelser emot denna lag skola inom 2tne
år, sedan de sig tilldragit, vederbörligen åtalas; eljest vare
förbrytare saklös: och med missnöjes anmälan och fullföljd
emot domstolars beslut i mål, som afses i lagen, förhålles
såsom med besvärsmål i andra brottmål i allmänhet finnes
föreskrifvet.
Lades på bordet.
Hr Piamsay, Otto Joli. Henr., uppläste följande:
Att ett samhälle, i belt eller till dess delar, kan af enskild
man eller några medlemmar, utan föregången åsigt af det
helas fördel, med ett varde störas, synes mig ett så bestämdt
ondi för nutiden, att jag aldrig kan finna det ändamålsenligt,
i hvad fall det dicleras. EnskiftesStadgans t
Cap., som tillägger ”hvarje besuten hemmansdels och till
och med boställes innehafvare vitsord lill vinnande af enskifte,
” gifver mig denna anledning; och då jag vid tillämpningen
sett detta motverka och vara störande i det goda
ändamål, man velat åsyfta, har jag ansett mig böra,fästa uppmärksamheten
vid detta stadgande, för att få ändring deruti.
I allmänhet är väl nödvändigt att lära sig krypa, innan
man vill gå; och jag skulle tro, att man begått ett
stort misstag, då man gått directe på saken och sagt, att
enskiften skola fortgå, utan att efterse, om folket äger förmåga
eller skicklighet att lili fördel begagna dem. Resultaterne
visa, att de icke kunna detta, och åtminstone af
de många enskiften, jag sett verkställda, kan jag icke påminna
mig något, som dragit de fördelar, de bort, till
ändradt och förbättradt åkerbruk vid sina nya skiften,
utan stå, med utgjorda stora kostnader och förökad stängselskyldighet,
utflyttade på en mager jord, fattiga till både
cassa och förmåga att kanske äfven för framtiden kunna
skapa sig ett ändamålsenligt åkerbruk. Det allmänna
missnöje, som yppar sig vid hvarje förrättning af
denna art, visar bäst, att folket icke är moget att se sitt
väl deruti: och då härtill kommer rättigheten för enskild
man att godtyckligt störa sina grannar till bostad och egendom,
ofta —■ efter hvad erfarenheten visar — föranledt
af nyck, att söka derigenom få sin egendom af dem väl
betald, eller på embetsmännens förklaring om enskiftenas
pytt»; så bör man icke heller anse det otillbörligt. Här
-
Den 17 Februarii f. m.
'97
till kommer Ufven den för slättbyggden utomordentligt
dryga Landtmätare-taxan, hvarvid jag också vill vördsamt
fasta R. H. St:s uppmärksamhet. Detta är hvad jag i helt
kan applicera till Vestergöthland och väl äfven till det
mesta vid andra Provinser. Jag skulle derföre våga tro,
att om åtminstone någon del af de bidrag, som Staten uppoffrar
till enskiftenas fortgång, blefve använda till befordran
af Landtbfuks-Skölor och Instituter, man ginge en
säkrare väg att göra dein begärliga och ändamålsenligt begagnade;
ty, fastän icke hvarje individ kunde draga direct
nytta af dessa undervisningar, hade man genom de derifrån
utgående exemplen att vänta en spridd upplysning, till
sann förkofran för denna i Sverige litet omfattade, men
hufvudsakligaste näringsgren. Med vunna insigter om de
fördelar ett enskifte lemnar, tror jag, att det nöjaktigt och
allmännare skall omfattas, och då är tid att göra dem gällande;
till dess tror jag, bör man låta mängden råda, och välviljan
skall icke missförstås eller motverkas i sitt goda ändamål.
K. M. hav i Kungörelse af d. 9 Juni i832, vid tillagdt
16 §. 3 Gap., velat, ”då allmännare missväxt i en ort
inträffar, nådigt åse behof och den allmänna rösten till
vinnande af uppskof;” men då jag, enligt mitt anförande,
äfven önskade att för alltid få detta gällande vid beslut
om ett skiftes fortgång, vågar jag vördsamt föreslå, att
man närmar sig 1812 års författning och låter, då enskild
man eller minoriteten begär enskifte, Gode män undersöka,
om den står i förening med majoritetens önskan och fördel,
hvaröfver de till Landshöfdinge-Embetet afgifva utlåtande:
och torde det vara en tillräcklig grund för Konungens
Bef:h:de att veta sig böra till- eller afstyrka ett
hegardt skifte. Då harvid lägges besvärsrättighet för de
missnöjde att hos Ägodelnirigsrätten göra sin sak gällande,
kan, om misstag af Gode män eller LandshöfdingeEmbetet
skett, rättelse erhållas, och sålunda intet förnärmande
vederfaras parterna. I förening härmed anser jag också alla
preliminära kostnader för skiftet böra af sökänderna utgå.
Lades på bordet.
Hr Rosenblad, Bernh.: De uppdrag, H. R. o. Ad:s
förtroende gifvit mig, hindrade min närvaro, då K. M:s
Nåd. Skrifvelse till R. St. om Bankens öppnande till si Ifver
vexling sednast d. 1 nästk. Juli föredrogs, äfvensom då
den remitterades. Må hända skulle man anse den anhållan,
jag nu gör att få yttra mig i anledning af det Nåd.
förslaget, öfverflödig, då dess remitterande utan discus-’
sion kunde synas tillkännagifva, att åtminstone inom detta
Stånd ingen skiljaktig tanka förefinnes — jag hade, då jag
nedskref detta, ännu icke hört det utlåtande, som sednast
blifvit uppläst—; men frågan är vigtig, mine Herrar! den
rörer ägande-rättens och näringsflitens dyrbaraste interes
-
19S
D e n 17 Februarii f. m.
sen; och c!å de oafbrutna bemödanden, som sedan sista
Riksmötes slut varit riktade mot inträffandet af den så välgörande
silfvervexlingen, ännu fortfara att utströ misstroenden
och farhågor, som på mer än ett ställe kunde verka
intryck, menliga för den sunda pröfningen, torde det icke
sakna anledning att upptaga frågan: Kan eller bör Banken
öppnas inom d. 1 ib stund. Juli till utvexling
af Silfver, efter den i Myntbestämnings- och
Bancolagarne af d. 1 Mars 1 8 3 o stadgade grund
af 128 sk. för 1 R:dr silfver, eller erfordras ovilkorligen,
före fattandet af ett sådant beslut, förändrade lagar
och föreskrifter om Rikets Bank och creditförhållanden ?
Mine Herrar! må det tillåtas en af dem, som af[82g
års Ridderskap och Adel ägt det smickrande förtroendet
att deltaga i beredandet af de lagar och de beslut, som
skulle återställa en under 20 år saknad ordning, laglighet
och trygghet i myntförhållandena, att inför i834 års
Ridderskap oell Adel redovisa, huruvida han och de öfrige,
som med honom delat förtroendet att föreslå och bemödandena
att tillvägabringa de då fattade beslut, eller de
s. k. 1829 års Financemän, verkligen så illa motsvarat sitt
uppdrag, verkligen så missledt dåvarande Ständer, som J,
mine Herrar! utan tvifvel under 4 år dagligen ägt tillfälle
att höra påstås. Denna undersökning torde vara så mycket
mindre öfverflödig, som det just är på tillräckligheten
för en fri silfvervexling af sista Riksdags lagstiftning, ehvad
förbättring den för öfrigt både kan och bör erhålla, som
frågan beror, om man nu genast kan besluta verkställigheten
af en sådan. Men vid detta tillfälle känner jag ökadt
saknaden på detta rum af den gamla, värdiga man, vid
hvars sida jag och mången med mig lärt, huru en Svensk
Riksdags- och Riddersman, som känner pligterna af sitt
kall, endast för dessa tillgänglig, bör ställa sitt tal och
sina handlingar, af honom, hvars nit för uppfyllandet af
hvarje medborgerligt förtroende hvarken i år eller mödor
eller enskildt obehag känt några gränsor, af honom, som
för oss alla, vänner af realisationen, d. v. s. ordning och
laglighet i myntväsendet, stått en pelare, ledande oss i
elterdömen af forskning, af verksamhet och af ett oupphinneligt
nit. Men då beklagligen ej hans så rättvist af R.
o. Ad. aktade stamma nu här höres, måste en annan höja
sin, hvars enda förtjenst är, att den uttalar öfvertygelsens
innersta språk.
Med förtroende till Upplysningens i förstånd förmåga
att verka på viljan i beslut, var första riktningen för realisationsvännernas
bemödanden att sätta hvar och en i tillfälle
att känna och bedöma erfarenhetens läror. Denna
grundsats, som redan 1823 för allmänheten öppnat tillgången
till Bancohemligheterna, framkallade redan före 1828
åj s dåiksdag utgifvandet af Gr. von Schwerins samman
-
Den 17 Februarii f. ra.
»99
drag af Banco-författningarna nied dess rikhaltiga noter och
af den genom hans omsorg utarbetade samling af utländska
Bankstatuter, skrifter, som sedermera bland RiksSt.
utdelades.
Af samma anledning utgafs af BaneoUtskottet (Betänk.
N:o 14 med tab.) en utredning af Bankens hela ställning
vid slutet af realisationsåren 1778 och i8o3, Riksdägsåret
1823, 1827 och förslagsvis för 1828, utvisande, huru nära
alla förhållanden voro till förmån för den närvarande
tiden. Likaledes åtföljdes sjelfva Realisations-Betänkandet,
som sjelf innehöll en efter epoker fördelad och till sina
verkningar bedömd historisk öfversigt af vära myntförhållanden
allt från Bankens första upprättande, af tabeller,
lemnande den fullständigaste utredning af alla för frågan
vigtiga förhållanden ur Bankens och Statens räkenskaper
och handlingar. Må det tillåtas mig att härur återkalla
några data, som torde visa, huru man under förflutna tider
— under vida mindre gynnsamma förhållanden — vågat
fri silfvervexling, och denna af intet annat kunnat
rubbas., än ny sammanblandning af Statens skuld och Landets
mynt. Man ser deraf (Tab. 1 p. 72 i 4^de Sami. af
Bihang till RiksStrs Prptocoll 3:dje Åfdeln.), att Banken
började 1777 den 1 Jan. sin fria silfvervexling med en
silfverfond — ehuru deri till nära £ inberäknades koppar
och statsfordringar, tillgångar, som nu ej räknas till reela
fonden —, motsvarande utelöpande sedelstocken såsom q till
16, eller deraf utgörande ungefär 60 procent — jag bör
nämna, att här ingenstädes de s k. depositionerna blifvit
bland sedelstocken inberäknade —; att denna fria silfvervexling,
oaktadt under Riksgäldssedelsperioden Bancosedlarna
af dem drefvos ur rörelsen, oafbrutet fortgick, ända till dess
1809 års krigskostnader anvisades på Banken — Bankens
reella fond d. 1 Jan. i8o3 (t. ex. p. 23) var mer än dubbelt
så stor som sedelstocken, och en fjerdedel större än
hela Yexel-Bancoskulden, det bästa bevis, att 1776 års
realisation icke misslyckades —; alt d. 1 Jan. 1804 (efter
Riksgäldssedlarnes realisation) reella fondens förhållande var
till sedelstocken såsom 5 till 19; att liela silfverutvexlingen
var åren 1804—1807 med en i silfvervärde vida större
sedelstock, utan afdrag af hvad som invexlades, 1,291,578
R:dr; att Rikets skuld, förvandlad till Bancosedlar ä 128
sk., utgjorde 1778, 16,670,000 R:dr, i8o3, 4^, 100,000 R:dr,
begge åren till större delen utrikes, och 1829, om mana 5
procent capitaliserar Konungens årliga ränta, 8,840,000 R:dr.
Det äro dessa, så offentligen framlagda, ojäfviga vittnen
från förflutna tider, som vid anfallen på realisationen,
dess möjlighet och bestånd, man oförsynt lemnat utan afseende.
Hvad vår egen, offentligen uttalade trosbekännelse beträffar,
så må det vara tillåtet åberopa en af mig vid förra
Riksdagens början här anmäld och af trycket utgifven
200
Den 17 Februarii f. m.
Skrift: Om llikets Mynt-, Bank-, Skuld- och Creditväsende,
ej för det namn den bär, utan emedan den,
författad på anmodan och under ledning af realisationens
vördade veteran samt under granskning af flera dess upplystaste
vänner både inom och utom RiksSt., måhända fullständigare
än någon annan redogör för våra åsigler, med de
nuancer, som äro oskiljaktiga från det individuella omdömet,
och motiverar hvarje framställd åsigt eller gjordt förslag.
Vi hafva deri uppställt ett system af lagstiftning,
ämnadt att icke endast för denna gång sluta oredan i myntväsendet,
utan att äfven undanrödja de orsaker, som alltid
varit deras upphof, ställande de föreslagna åtgärderna
under det största skydd, samhällsinrättningén förmår lemna,
— lag a mes. Vi föreslogo:
E11 Lag för Rikets Myntväsende, icke, såsom den
sedermera antagna myntbestämningslagen, inskränkt till
uppgörandet af sedlarnas inlösningsvärde i silfver, utan
afseende (se pag. 37 1. c.) å de trenne föremålen af
1:0 uppgörande af alla nuvarande penn in geförhållanden
på ett sätt, öfverensstämmande
med rättvisa och billighet samt utan enskildt
lidande (den antagna lagen vidrör nog ofullständigt
detta föremål); 2:0 stadgande för framtiden af
full frihet för all penn inge rörelse, utan annan
inskränkning än den, som samma rörelses
säkerhet kunde fordra, och 3:o stiftandet af
ett Statsmynt, för hvars oföränderlighet till
metallvärde lagen tryggar, och som således,
utan tvång å enskild frihet att sig deraf begagna
eller ej, skulle genom den säkerhet och
användbarhet, det ägde, vinna ett omlopp,
grundadt på allmän nytta;
En Lag för Rikets Ständers Bank, likaledes icke
blott omfattande dess rättsförhållande, utan äfven, i
likhet med väl ordnade utländska Bankstatuter, bestämmande
omfånget, inom hvilket dess verksamhet kunde
röra sig, dess förhållande till Staten, dennas garanti för
densamma, bestående i en grundfond eller behållning, sold
icke fick förminskas (en ide', som upptogs i lagen af d. t
Mars), och förpligtelsen i det osannolika — man kunde
säga otroliga — fall, att Bankens egna tillgångar klefve
otillräckliga, för Riksg.-Cont. att gälda alla oinfriade
fordringsanspråk, den sista skillingen med den första;
En Lag för Rikets s k u 1 d väse n de, bestämmande
1:0 hvad som för det närvarande utgör Rikets
skuld; 2:0 huru framdeles Riket förbindande
skuld tillkommer, oell 3:o huru med
dess liqvid förhållas skall;
En Lag för enskilda Bank-Bolag och för enskildas inviSningar
på sig sjelfva eiler annor, att vid anfordran
be
-
Den 17 Febr »ar ii f. m.
201
betalas (de begge sednares redaction var ej färdig, och
lliksdagens gång visade sedermera, att de voro ännu
för tidiga).
Man torde erinra sig, med hvilken ifver fienderna af
realisationen begagnade allmän betens ovilja mot onödiga
skulder, för att utskrika oss och sjelfva saken, såsom åsyftande
att inleda Riket i ett haf af Statsskulder, hvaraf sä
många andra länder nödgas draga bördan, under det att
vår afsigt, motiverad på en lång undersökning af fördelarna
och missbruken af Statsskuld (1. c. p. 18—25), var
att gifva lagligt skydd åt de skulder, som Staten, när
det behöfdes, ingick, samt att således göra o be höfligt
att låna genom sedeltillverkning och myntförsämring.
Ingen lärer kunna neka, att, så länge ännu t. ex. hos vårt
KammarColl. den grundsats kan göra sig gällande, vid
bedömandet af våra Kronofordringar, att afse icke fordrans
obestridliga riktighet, utan om, under en tilläfventyrs
i5o-årig väntningstid, fordringsägaren, som aldrig å
sin sida fått göra förbindelsens föreskrifter gällande, kunnat
försumma någon af de många godtyckligt, och vanligen
utan påföljd af liqvid, utsatta prescriptionstider, finnes
icke den laga trygghet, på hvilken ensam en verklig
Statscredit grundar sig och hvars saknad i behofvets stund
dyrt får umgällas.
Våra lagförslag stadnade här, och voro vi öfvertygade,
att, antagna och bibehållna, skulle de icke allenast
sluta de närvarande, utan äfven förekomma framtida oordningar
i penningerörelsen, samt derigenom gifva det kraftfullaste
stöd åt alla näringars lif och förkofran, ehuru
detta senare efter sakens natur endast kunde ske efter
hand. Men då för åtminstone de flesta bland oss den pligten
icke syntes främmande att äfven hjelpa den enskilda
förlägenheten, der detta kunde ske utan olägenhet för det
allmänna, så framkastades uti ifrågavarande skrift ideen
att öfvertaga de fromma Stiftelsernas fordringar mot annuiteter,
motsvarande deras nu uppbärande ränta efter bevillningsafdrag,
och tillika nedsättandet af räntan å dessa
lån till 5 procent med successiv amortering. Banken hade
med en ringa ränteuppoffring beredt Cassorna en oskattbar
säkerhet för deras inkomster, gäldenärerna en förmån,
svår alt i någon annan väg i lika grad vinna, och sig sjelf
en fond, som gifvit dess rörelse en fasthet, väl värd någon
uppoffring. Men som förslaget ej vann bifall, väcktes
ej derom fråga. I samma afsigt — ehuru utan minsta
samband med realisationen, för hvilken dessa åtgärder
icke behöfdes, fastän begges flender icke underläto att
framställa dem såsom oskiljaktiga — uppstodo mot slutet
af Riksdagen flera förslag, till en del från annat håll och
hvilkas resultater äro kända.
1 H. 26
202
Den 17 Februarii f. ra.
Om de förslag, sorn från Utskotten utgingo, de beslut,
som deraf föranleddes, ej i allo motsvarade dessa
åsigter, må man erinra sig, att äfven andra opinioner än
våra ägde rätt och magt att göra sig gällande, och att
äfven då bemödanden icke sparades, att genom farhågors
och fördomars uppväckande inverka på besluten.
Men ehvad brister sednaste Ständers beslut kunna äga,
äro vi dem skyldiga en oskattbar förmån, lagar nemligen,
som afgöra den stora frågan af förlikningspunkten emellan
gäldenärer och borgenärer — med våra skilda interessen,
opinioner, fördomar, hvar skulle vi väl stå, om vi ej ägde
denna föreningspunkt? —, lagar, som endast fordra ettord
af oss för att inträda i verkställighet och, efter i5 års
rättslöshet, återgifva Svenska penningerörelsen laglighet,
ordning och trygghet.
Jag öfvergår nu till upptagande af de invändningar,
som blifvit gjorda mot verkställigheten af dessa lagar; men
härvid kan jag ej undertrycka min förundran att nyss hafva
hört en Ledamot af BancoUtsk., som löreslagit upphäfvahdet
af hvad de verkligen innehålla, deremot citera
och tillstyrka bibehållandet af ett stadgande, som icke deri
finnes. Föreskriften om -|:dels reel tillgäng mot sedelstock
finnes hvarken i Bank- eller Myntbestämningslagen, utan
i det från Riksdag till Riksdag gällande Reglementet, och
äfven der stå de endast såsom en öfvergående föreskrift för
ögonblicket af silfvervexlingens början. Sedermera inträda
helt andra stadgandet).
Man har anfört mot den stadgade myntbestämningsgrunden
af 128 sk., än att den skulle vara likgiltig,
än obillig. Hvad det förra påslåendet beträffar, medgifver
jag visserligen, att en myntbestämning äfven efter
den orättvisaste grund vore bättre än ingen; ty åtminstone
kommande generationer fingo godt af den återvunna
ordningen, utan att lida af sättet; men detta bör icke
hindra oss att äfven gifva rättvisa åt de nu lefvande, och
jag frågar, mine Herrar, kan någon på allvar anse likgiltigt,
om de mångfaldiga millioner ömsesidiga fordringar
och skulder, som finnas bestämda i Svenska Banco-Riksdalrar,
förvandlades till lika många Silfver-Riksdalrar eller
Skillingar? För Banken är frågan vida mer likgiltig.
Om den, såsom man stundom yrkat, skulle ställas på utredning
till utdelning pro rata parte af dess tillgångar,
kunde den visserligen betala efter en bättre cours än 128 sk.
Beträffande åter satsen, att myntbestämningsgrunden,
såsom obillig, borde ändras och bringas i närmare öfverensstämmelse
med dagens cours, måste man väl medgifva,
att, för att ändra en för knappt 4 år sedan af Konung
och Ständer högtidligen uttalad försäkran, vigtiga
skäl måste finnas. Jag kan härvid ej undertrycka min tillfredsställelse
att i dag hafva hört en af realisationens ford
-
Den 17 Februarii f. m.
20J
na motståndare förklara sin öfvergång till dess vänner, och
de skäl, han anfört mot förändring af myntbestämningsgrunden,
lemna mig föga att tillägga. Jag vill sålunda
endast erinra, att ingen jemförelse finnes emellan verkningarna
på förhållandena man och man emellan af coursfallet
från år 1808 till i83o och af det ifrån i83o till 1834-  Betraktar man sedelstockens förändringar, så t. ex. på de
tvenne åren från den 1 Jan. 1808 till samma dag 1810
föröktes den från 13,816,594 R:dr till 24,675,783 R:dr
eller närmare 80 procent; sedermera på 18 år till d. 1
Jan. i83o till 3o,335,449 Rtdr eller något öfver 23 procent,
samt slutligen på de sista 4 åren till d. 1 Jan. 1834 till
30,822,107 R:dr eller med knappt i-i:dels procent. (Öfverallt
är sedelstocken räknad, utan afdrag, men utan
tillägg af Assigneringsräkningarne). Man skriker visserligen
mycket öfver tillökningen genom privata assignationer på
Banken. Den som har tillgång till Bankens böcker, kan
dock intyga, huru föga betydande de äro.
Huru föga Skånska Privatbankens utgifna depositbevis
ökat sedelrörelsen, visa dess offentligen tryckta räkenskaper.
Den, som minnes åren 1809 och 1810, kan
erinra sig, huru, samtidigt med de stora sedelemissionerna,
af kriget uppjagade varupris och lätta afsättningstilRällen
stegrade egendomsprisen i en grad, att på få månader
man såg köpas och återsäljas egendomar med 3o, 4°
och flera procents vinst i sedlar. Jag frågar, om någonting
sådant nu ägt rum. Betalas egendomar högre nu än
i83o? Har man i allmänhet lättare att för samma Riksdalertal
nu blifva af med sin vara än då? Anses en lika stor
förmögenhet i penningar nu mindre än då? Alla dessa frågor
torde ej kunna besvaras med annat än nej. Det är
visst sannt, att de importörer, som efter dagens cours införskrifvit
mer än dagens behof, kunna blifva lidande af
en realisation efter 128 sk.; men skall för deras skuld rättvisan
af alla andra penningeförhållanden rubbas, skall för
deras speculation på myntförsämring det högtidliga löfte,
Sveriges Ständer icke endast sjelfva gifvit, utan öfvertala!
sin Konung att gifva, återkallas, på samma gång förmågan
att hålla det vuxit genom Bankens ökade behållning?
Man har ansett Banken behöfva större silfverfond än
nu, dels emedan den stadgade proportionen föreskrifvit det;
(Förhållandet är, att om man äfven inberäknar det öfverskott
på assigneringsräkningarna, hvilket endast derföre
föreslogs att tilläggas sedelstocken, för att trygga mot
förändringarna emellan Fullmägtiges anmälan och den —
inom ingen tid bestämda — dag, Konungen kunde utsätta
silfvervexlingen, så är reella fondens förhållande
till under beräkning kommande sedelstock som 59J
till 100, i stället för 62%, d. v. s. en brist af 3i procent.
Men om man deremot icke gör detta — när vcx
-
Den 17 Fe b mari i f. m.
lingsdagen är länd — ändamålslösa tillägg, och ej på
någondera sidan afräknar extra depositionerna af guld
och silfver — hvilka det ej lönar utvexla med en half
procents förlust, när man d. 1 Juli kan göra det utan
någon — blir bristen i den stadgade proportionen endast
Jtdels proc. Äfven för den, som i motsats med mig
faster vigt vid denna proportion, torde i hvilketdera
fallet bristen anses för obetydlig, för att derföre silf—
vervexlingen kunde anses vådlig),
dels emedan naturen af vår Banks lånerörelse fordrar större
fond än de utländska.
Denna sats ar icke till alla delar riktig. Det är visst
sannt, att de utländska Bankernas vanliga utlåning är på
mycket kortare tid än vår, men utom det att de också
måste vara beredda på ett mycket hastigare tillopp af sedlar
till inlösen, än i vårt land — hvars vidd och saknad
af andra penningar ej medgifver deras så lätta dragande
ur rörelsen — så låna de äfven stundom på ganska orörlig
säkerhet. Engelska Banken t. ex. hade ända till sednaste
tider hela sitt actiecapital — dess grundfond — utlånt
till Staten, utan rätt att öfverlåta deraf åt andra.
Man hör ofta yrkas öfverflyttandet, än af Bankens hela
lånerörelse, än af dess Disconter, på Riksg.-Cont. Någon
nytta af detta nya slags Stats-LåneBank kan jag ej inse.
Jag tror visserligen det vara bäst, att, när det låter
sig göra, Bankens speciella Discont-utminuteringar öfverflyttas
på väl organiserade Privatanstalter i landsorten;
men jag är fullt öfvertygad, att Banken kan, utan skada
för fullgörandet af dess silfvervexling, drifva nästan hvad
lånerörelse, creditförliållandena kunna fordra, endast med
förbehåll, att Styrelsen hvarken saknar förmåga, ej heller
mod att fullgöra sina åligganden, och att Banken tillätes
— hvad redan våra förfäder 1668 förutsatte såsom vilkor
för en Lånebank — att sjelf låna, när så behöfves. Med
dess förmögenhet, dess privilegier, dess credit, hvarmed
visserligen ingen enskilds i Sverige kan jemföras, skall den
icke finna svårt, att, när den behöfver — vare sig på långa
eller korta terminer, — finna billiga lån, och på detta
sätt kan den både lemna näringarna verksamma biträden
och umbära öfverflödiga ofruktbara silfverfonder.
I Finska sedlarnas inströmmande till inlösen har man
äfven sett en våda för silfvervexlingen. Men hvarföre skulle
dessa, sedan ett tryggadt silfvervärde ökat förmånen af
deras begagnande, mera förlora sin gångbarhet i Finland,
än då de saknade denna vigtiga fördel? Jag ser blott ett
skäl för deras indragning, nemi. om Landets Regering vidtager
sådana anstalter, att Svenska myntet ej mera kan
gå i rörelsen. Då återgår det hit, ehvad vi hafva silfvervexling
eller ej; enda skillnaden är, att i sednare fallet de
verka en hastig coursstegring, med dess oro, vexelskulder
Den 17 Februarii f. m.
203
på utländsk ort o. s. v. Månne vinsten af den ytterligare
nedsättning i valuta, våra fordna bröder då skulle få
för vårt mynt, och hvaraf äran är tvetydig, icke uppväges
häraf, och månne det ej vore bättre att låta en ofruktbart
i Banken liggande silfvermillion — om så invcket behof
des — vandra ut till Iiqviden af denna skuld?
Man har sökt ett synnerligt skäl mot silfverutvexlingen
efter 128 sk. i den menliga verkan, coursens fall skulle
hafva på våra jernpris och således på den för oss så vigtiga
jerntillverkningen. Men månne denna verkligen till—
godpnjutit fördelarna af hög cours och månne äfven, om
så vore, den i längden kunde fortfara att åtnjuta en sådan
förmån? Jag bestrider begge delarna. Med undantag
af ele mera gynnande stämplarna, som äga bestämda contract
i reelt och utländskt mynt, har den, som uppköpt
jernet, varit nödsakad bestämma sina priser efter den möjligen
lägsta cours, när han indrager betalningen; och hvilken
börsklokhet, eller till och med börsstyrka, har under
denna tid kunnat förutse coursens omvexlingar, äfven
under få månader? Också försäkrade Götheborgs största
exportör mig, att lian i Svenska sedlar afslutade sina contract
med sina Amerikanska afnämare; och huru mycket
iner böra ofvanstående förhållanden hafva verkat nedsättning
i prisen under cours, då beräkningarna måste utgå
från så aflägsna orter? Häraf torde man finna skälet
till det phenomen, att i Petersburg, med dess längre transporter,
det sämre Ryska jernet, efter dagens cours, varit
vida högre noteradt, än i Götheborg det bättre Svenska.
Men äfven om jerntillverkningarna fått tillgodonjuta den
högre coursen, hvilket jag visat ej hafva varit förhållandet,
så kunde en sådan förmån ej blifva varaktig; ty så
snart coursen äfven började inverka på förhållandena inom
landet — och blefve Konungs och Ständers högtidliga försäkran
lemnad ouppfylld, så komme snart förtroendet till
myntvärdet att alldeles försvinna —, skulle i samma förhållanden
alla inrikes pris stiga, såsom på kol, körslor
m. m. Då försvann vinsten, men olägenheten af en vacklande
cours qvarstod i dess hela vidd.
Under bemödandena att stämma opinionen mot realisationen,
då man den ena dagen skrämt näringarna för låneindragningar,
den andra capitalisten för nytt obestånd,
utan att ens försöka att visa, huru i annan väg man
kunde trygga någonderas anspråk, och der enda ändamålet
varit att, under framställda fordringar af ett bättre,
som ej då kunde vinnas, aflägsna det verkligen goda,
man icke önskade se inträffa, har man särdeles begagnat
satsen, att ingen realisation blefve beståndande, utan att
öfverlemna Bankrörelsen åt enskilda (väl vetande alt detta
ej nu lät sig göra), och att säkerhet vore omöjlig med
Ständers lagstiftningsrätt; och sedan fråga uppstod oin nya
20Ö
Den i? Februarii f. m.
redactionen af 72 §., liar man med ett verkligt karakteristiskt
förvillelsenit sökt uppjaga farhågorna för Konungens
deltagande i denna slags lagstiftning, likasom i hvarje annan,
på hvilken allas vår säkerhet till lif, ära och egendom,
sedan urminnes tider hvilar. (Denna sista fråga uppskjuter
jag till upptagande, till dess den snart här i annan
ordning förekommer). Jag tror äfven, att den stora Bankrörelsen
bäst hedrifves i enskilde mäns händer, men med
vilkor, att om en Bank skulle missbruka sin magt, en annan
lika mägtig snart skulle kunna uppstå till motvigt;
men jag bekänner, att intill dess förhållandena blifva sådana
i vårt land, jag ej skall kunna våga lemna alla våra
creditförhållanden åt in- eller utländska Rothschilders
välbehag. Men ehvad man härom må döma, så blifver
dock alltid beståndet af ordning, säkerhet och rätt beroende
af upplysningen i förstånd och viljan i handling hos
Rikets förenade lagstiftande magt, Konung och Ständer;
ty huru väl man möjligen kunde inrätta vår Bank, behöfdes
icke mer än ett beslut af Rikets suveräna lagstiftande
magt att låta Riksg.-Cont. eller någon annan allmän
eller enskild anstalt utfärda (under någon af de iooo:de
benämningar, som äro möjliga) mynttecken, mottagliga i
allmän uppbörd, m. m., och ordningen i myntväsendet
och Rikets penningeförhållanden vore å nyo förstörd. Del
är således alltid i sista rummet på visheten i Rikets lagstiftning,
som all säkerhet hvilar. Jag för min del — med
den upplysning, som nu kan egas, den offentlighet, hvarmed
dessa saker nu kunna behandlas — kan aldrig tvifla,
att denna säkerhet, i denna såsom alla andra samhällsbeståndet
rörande frågor, är tillräcklig; men äfven i värsta
fallet kunde vårt myntväsende aldrig komma värre, än
der det nu befinner sig, — i ett tillstånd af laglöshet. Det
är detta tillstånd, åt hvars upphörande realisationens vänner
riktat sina förnämsta bemödanden. En gång slutadt,
kunna Rikets Lagstiftare, i denna såsom i andra frågor,
sedermera rådgöra om bästa medlen att, efter varande
förhållanden, ordna vårt bank- och creditväsende till förmån
för näringarnas lif och förkofran.
Hr Gripenstedt, Jacob, uppläste ett skriftligt anförande,
hvaruli han, till beredande af frågan rörande liusbehofs-brännvinsbränningen,
föreslog tillsättande af en utaf
7 Ledamöter af R. o. Ad. samt tvenne Ledamöter af
hvardera af de öfrige RiksSt. bestående Committé', hvilken
ägde att utse Ordförande, men hvilket anförande ansågs
icke kunna upptagas, då en sådan åtgärd vore oförenlig
med 28 och 5<j §§. Riksdagsordningen.
Den 17 Fcbruarii f. m.
207
Hr von Holl cn li ausen, Michael Silvius: Ehuru
jag delar elen i allmänhet gällande åsigt, sorn äfven af en
vard ledamot i sista plenum yttrades, att förslag till löneförbättringar
lämpligast emanera från Regeringen, grundar
jag likväl icke denna åsigt på den erfarenhetshändelse,
som nämnde ledamot antydt, nemligen att en af Ständerna
bifallen löneförbättring för några civila tjenstemän icke
blifvit af Regeringen fastställd, och det så mycket mindre
, som ett motstycke dertill finnes uti den motion —
om jag icke missminner mig — af Professor Munck af Rosenschöld
vid 1815 års Riksdag, om en allmän lönereglering
med vissa tunnor spannmål inräknade uti alla penningelöner,
hvilken vann Ständernas bifall och K. M:s
Nåd. sanction.
Vid denna lönereglering tillföll civila tjenstemännen,
för hvilka Ständerna bestämde beräkningsgrunden, en dubbel
fördel emot de militära derigenom, att hvarje tunna
spannmål, som för de militära beräknades till 6 R:dr, för
de civila deremot endast beräknades till 4 Rtdr 24 sk.,
hvarigenom de erhöllo icke allenast ett större antal tunnor
spannmål iuräknadt i deras löner, utan äfven, genom
den lägre beräkningsgrunden och deraf uppkommande större
skillnad emot Riksmarkegångspriset, en betydligt större
tillökning i lönerna. Ytterligare blef, vid en sednare Riksdag,
de civila tjenstemännen tillagd den fördel, att, då
Riksmarkegången understeg 6 R:dr och om den äfven skulle
understiga 4 R:dr 24 sk., de likväl få åtnjuta en tillökning
i deras löner på deruti inberäknade tunnor spannmål
af skillnaden emellan 6 R:dr och 4 R:dr 24 sk., ehuruväl
de militära tjenstemännen ingen lönetillökning tillfaller,
när markegången å tunnan spannmål icke öfverstiga*
C R:dr.
Jag har emedlertid velat anföra detta, för att visa,
det ingen partiskhet å Regeringens sida äger rum till förmån
för militären, utan är det otvifvelaktigt, att Regeringens
vägran till den värde ledamotens motion varit grundad
i sakens beskaffenhet; hvarförutan jag tror mig böra
nämna, att jag anser för nyttigt, att vi afhålla oss från
att påminna om en mellan militären och de civila rådande
afvoghet, som redan i en förgången tid försvunnit.
Jag har egentligen anhållit om ordet, för att framställa
det tvingande behofvet af en löneförbättring för Kronofogdar
och Häradsskrifvare inom Gottlands Län, hvarest
förhållandet i detta afseende är sådant, att jag anser
icke blott lämpligt, utan äfven min pligt fordra, att härom
göra framställning, helst någon Proposition ifrån Regeringens
sida i afseende på en allmän lönereglering för
Länsstaterna icke lärer vara att förvänta.
Under loppet af flera Riksdagar har en löneförbättring
för nämnde Länsstatens tjenstemän inom Gottlands
208
Ben 17 Februarii f. m.
Län blifvit sökt. Vid sistl. Riksdag beviljades en tillökning
af 3oo R:dr åt LandsKamereraren. Gifve Gild, att det
skett ro år tillförne! Möjligen och troligen hade jag då
icke blifvit försatt i den smärtfulla nödvändigheten, att
fullgöra en hård embetspligt mot en tjensteman med hustru
och 7 minderåriga barn.
StatsUtsk. vid sistl. Riksdag hade uti dess betänkande
N:o 207, som grundläde RiksSt:s bifall till nämnde lönetillökning,
yttrat, ”att de framställda löneförbättringarna
för några vissa Län sst a t er nes tjenstemän
och betjente aro af beliofvet högt påkallade
och derföre icke böra uppskjutas.”
Visserligen voro och äro Kronofogdarne och Häradsskrifvarne
på Gottland uti denna cathegori, enär, enligt
den till Regeringen inlemnade uträkning öfver dessa tjenstemäns
löneinkomster för åren från och med 1826 till
och med i83o, deras behållna löneinkomst, sedan utgifterna
för nödig skrifvarhjelp och i-esekostnader, beräknade
efter skjutslega, blifvit afdragna, utgjorde: uti Norra
Häradet, för Kronofogden 35 R:dr 2:1 sk. 1 r:st., för Häradsskrifvaren
57 R:dr 8 sk. 4 r:st.; uti Södra Fögderiet,
Kronofogdens 71 R:dr 34 sk. 4 r;st. och Iläradsskrifvarens
26 R:dr 4 sk- 9 r:st.
Om nu, afven i anseende dertill, att dessa tjenstemän,
i och för sin bergning, äro nödsakade att förskaffa
sig densamma genom egen industri uti arrendering och
specu kition s-inköp af jordegendomar med tillhörande brännvinsbränning,
de äro i tillfälle att med egna hästar göra
de flesta embetsresor, och således besparing i resekostnader
för dem kan vinnas, så är likafullt otillräckligheten af
deras löner alltför uppenbar, för att icke högt påkalla R.
St:s behjertande, synnerligen som uppbörden på Gottland,
hvarest obetydlig indelning af Kronoräntor till löner äger
rum, är ganska betydlig, och dessa tjenstemäns göromål
mer och mer blifva ökade.
Af ofvananförde skäl anser jag mig af embetspligt förbunden
att hos R. St. vördsamt föreslå en tillökning uti
Kronofogdarnes löner af 3oo R:dr för dem hvardera och
af 200 R:dr för hvardera af de båda Häradsskrifvarne, att
fortfara tills vidare och intilldess en allmän lönereglering
för Länsstaterna kommer att äga rum och dessa tjenstemän
dervid blifva satte i parite' med sina vederlikar, helst
de för närvarande äro ojemnförligt sämre lottade; hvilket
vållar stor olägenhet på Gottland i många afseenden.
Det torde ännu lefva i friskt minne, huruledes de i
sednare tider inträffade tillgrepp och balancer hos Kronans
uppbördsmän föranledt skrifvelser och böneskrifter, med
hvilka R. St, blifvit besvärade för efterskänkande af Kronans
rätt och fordringar.
Om
Kronofogdens i södra F ö g d e r ie t 1 ö n e i 11 k omste r.
In
delta
hemmansränto r
efter mark
e f?
å ng
1\/r 1 •
1826.
1 827.
1828.
1829.
185 0.
Summa.
Penningar
2
24
—
2
24
—
2
24
—
2
24
—
2
24
—
11 tunnor Råg
88
—
—
7 3
16
—
59
28
—-
62
16
—
67
4o
—
io tunnor Korn
80
—
—
66
J2
—
54
8
—
55
—
—
46
32
—
3 tunnor 20 kappar Ilafra . . . .
i5
5
—
14
43
4
10
4.2
—
10
13
—
7
4<
—
9 L® 5 & Smör
46
12
—
46
12
—
46
12
—
4,
3o
—
46
12
—
8 L» U Talg
33
24
—
- 35
'7
4
37
10
8
33
*4
—
33
24
—
1
8 L® 12-5 & Fläsk
28
36
—
28
36
—
28
36
—
34
24
—
34
24
—
i5-^ kastar Ved
3o
32
—
28
46
3
25
26
8
20
21
4
25
26
8
2 st. Får
5
—
—
5
—
—
5
16
—
5
16
—
6
—
—
i5-| st. Lamm « .
!9
33
—
33
—
21
—
—
21
—
—
23
3o
—
8£ lass Hö
35
24
—
35
24
—
35
24
—
35
24
—
35
24
—
S:a
384
46
—
356
43
11
326
35
4
322
—
4
329
37
8
1720
'9
3
344
3
IO
Kronovärdiet 5o R:dr.
Oindelt lön
5o
—
—
5o
—
—
5o
—
—
5o
—
—
5o
—
—
i5o
—
—
5o
—
Oindelta Resepenningar
i3
—
—
i3
—
—
i3
—
—
i3
—
—
i3
—
—
65
—
—
i3
—
^tdels M:tal Bohemman, i värde
*
uppskattadt till 75o R:dr, hvar-
af beräknas 4 procent
3o
—
—■
3o
—
—
3o
—
—
3o
—
—
3o
—
—
i5o
—
—
3o
—
—
Extra ordinarie inkomster ....
4°
33
39
43
—
41
22
9
39
4>
—
4°
20
r 1
202
16
8
| 4»
22
6
Summa |
5x8|31|
-1 469)38
11
461
10
1
454l4i
4
463
10
7
2387
35
.1
1 477
26
4
Afgår:
Enligt specificerad uppgift till skrifvarebiträde och resor i tjensten  4°5: 4°- —
Behållning . . .
71: 34- 4-
S:a 47 7: 4-
(Hörer till H. 0. Ad. Prof. för år i834, 1 Häftet pag. 108.)
Kronofogdens i norra Fogde riet löneinkomster.
Indelta
h e m ra a n s - r ä 1110 r efter
markegång.
18 2 6.
1827.
1828.
182 9.
18 50.
Summa.
Penningar
1
47
—
1
47
—
1
47
—
1
47
-
1
47
9 t:r 24 k:pr Råg
78
—
—
65
—
—
52
39
—
55
12
—
60
6
—
8 t:r 8 k:pr Korn
66
—
—
55
—
—
44
33
—
44
—
—
38
24
—
1 t:a 20 kpr Hafra
6
37
—
6
32
8
4
42
—
3
38
—
3
25
—
9 LÄ Smör
45
—
—
45
—
—
45
—
—
40
24
—
45
—
—
7 LÄ 5 Ä Talg
29
—
—
3o
29
4
32
10
8
39
—
—
29
—
—
8 LÄ 12J Ä Fläsk
28
36
—
28
36
—
28
36
—
34
24
—
34
24
—
3-f t:r Strömming
45
—
—
48
45
—
56
12
—
57
18
—
45
—
—
i3 kastar Yed
26
—
—
24
26
8
21
32
—
l7
:6
—
21
J2
—
7^ st. Får
18
36
—
18
36
—
20
—
—
20
—
—
22
24
—
st. Lamm
8
6
—
8
6
—
8
32
—
8
32
—
9
36
—
6f lass Hö
2 5
24.
—
25
24
—
25
24
—
25
t
2.4
—
25
24
—
S:a
378
42
—
358
42
"8
342
'9
8
337
43
—
337
2
—
1755
5
4
351
I
I
Kronovärdiet 5o R:dr.
Oindelt lön
5o
—
—
5o
—
5o
_
—
5o
—
—
5o
—
—
25o
5o
—
Oindelta Resepenningar
i3
—
—
i3
—
—
i3
—
—
i3
—
—
i3
—
—
65
—
i3
Extra ordinarie inkomster ....
4o
—
—
4o
—
—
40
—
—
4o
—
—
4°
—
—
200
—
40
—
—
Summa
CO
vd-
42
—
461I42I s| 445
•9
CO
-
-Ps
0
■Ps
OJ
1
440
2
—
2270) 5j 4
454
t
I
Afgår:
Enligt specificerad uppgift till skrifvare-biträde och resor i tjensten
Behållning, utom Fogdetjenare-lönen. . .
. . 4*8: 34. —
. . 35: 25. 1.
S:a 454: 1. 1.
H ä r a d s s k r i f v a r e n s i södra Fögderiet löneinkomster.
Indelta
b e m mans» räntor efter
markegån g.
1 8 2 G.
18 27.
18 2 8.
18
2 9.
1850.
Summa.
Penningar
1
4
—
1
i
—
t
4
—
1
4
—
1
4
—
5 t:r 28 k:pr Råg
47
—
—
39
8,
—
31
3 9
6
33
i4
—
36
I I
—
5 t:r 16 k:pr Korn
44
—
—
36
32
—
39
38
—
3o
12
—
2 5
32
—
2 t:r 16 k:pr Hafra
10
20
—
10
i3
4
7
24
—
7
4
—
5
20
—
4 LU G\ U Smör
21
27
—
21
27
—
21
27
—
'9
*9
6
21
27
—
3 LS i5 Ä Talg
i5
—
—
i5
4°
—
16
32.
—
i5
—
—
i5
—
—
3 LÄ 184- a Fläsk
i3
6
—
i3
6
—
i3
6
—
i5
36
—
x5
36
—
5-f kastar Ved
10
32
—
10
3
7
8
42
8
7
5
4
8
42
8
|3 st. Får
7
24
—
7
24
—
8
—
—
8
—
—
9
—
—
5 st. Lamm
6
12
—
6
12
—
6
32
—
6
32
—
7
24
—
44 lass Hö
*7
—
—
*7
—
--
'7
—
—
l7
—
—
J7
—
—
S:a
J93
29
—
178
25
11
162
5
2
160
3o
10
i63
4
8
85y
47
7
171
28
9
Kronovärdiet 25 R:dr.
Oindelt lön
4*
32
—
4«
32
—
4i
32
—
4i
32
—
4i
32
—
208
16
—
41
32
—
Oindelta Rese-penningar
6
—
—
6
—
—
6
—
—
6
—
—
6
—
—
3o
—
—
6
—
—
Boställs-afkastning 4 mantal Bo-
hemman, värderadt till 2,5oo
R:dr, deraf 4 procent
IOO
—
—
100
-
—
100
—
—
IOO
—
—
IOO
—
—
5oo
—
—
100
—
—
Extra inkomster, för debetsedlar,
mantalsskrifnings-provision och
bevillnings-procent
287
40
—
287
40
—
287
4°
—
287
40
—
287
4°
—
1439
8
—
287
4°
—
Summa
629
5
-
614
1
"
597
29
2
596
6
10
598
28
813o35]a3[ 7
1 607 4
9
Afgår:
Enligt specificerad uppgift kostnad för resor i tjenstcn oell skrifvare-biträde  58i:
Behållning j .■ j . . j s  < i ..... t
. t . 26: 4- 9-
S;a 607: 4- 9-
1
Häradsskrifvar ens i norra F ö g d e r i e t löneinkomster.
1 —
In
tiel t a hemmans-
räntor
efter
m ai
kegå
11 s-
Medium.
182 G.
182 7.
1828.
182 9.
18 50.
Summa.
Penningar
_
23
—
23
j3
-
23
23
5 t:r 8 k:pr Råg
42
—
—
35
—
—
28
ji
—
29
36
—
32
.18
—
4 t:r 20 k:pr Korn
3 7
—
—
3o
4°
—
25
2
6
24.
32
—
21
28
—
1 t:a Hafra
4
8
—
4
5
4
3
—
—
2
16
—
2
8
—
6 LÄ i5 U Smör
33
36
—
33
36
—
33
36
—
3o
18
—
0,
oa
36
—
5 L» 124 U Talg
22
24
t
23
36
—
i5
—
—
22
24
—
22
24
—
6 L» Fläsk
20
—
—
20
—
—
20
—
—
24
—
—
.24
—
—
3J kastar Ved
7
16
—
6
44
5
6
5
4
4
42
8
6
5
4
1 st. Får
2
24
—
2
24
—
2
32
—
2
32
—
3
—
—
/
8 st. Lamm
10
—
—
10
—
—
10
32
—
10
32
—
12
—
—
4f lass Hö . . •
*9
—
—
*9
—
—
'9
—
—
J9
—
—
r9
—
—
S:a
198
35
186
16
9
174
7
10
171
i5
8
176
46
4
9°7
25
7
181
24
4
Kronovärdi 25 R:dr.
Oindelt lön
3^
3->
16
Oindelta Resepenningar
6
—
6
—.
6
—
6
—
6
—
3o
—
6
—
Boställsafkastning £ mantal Bo-
hemman, värderadt till 1000
R:dr, deraf 4 procent
4o
—
—
4°
—
—
4o
—
—
40
—
—
4o
—
—
200
—
—-
4o
—
Extra inkomster för debetsedlar,
mantalsskrifni ngs-provision och
bevillnings-procent
262
16
—
262
16
—
262
16
—
262
16
—
262
16
—
13 r 1
32
—
262
16
—
Summa i 548135
—
536
16
9I 524;
7
10
521
i5
8
526)46
4
2657I25
7
531
24
4
Afgår:
Enligt specificerad uppgift kostnad för resor i tjensten och skrifvare-biträde  4j4: 16. —
Behållning
,
. . . 57: 8. 4.
W———imb» KESasH
S:a 531: 24. 4*
f
Den 17 Februarii f. m.
209
Om å ena sidan för upprätthållandet af ordning, säkerhet
och moralitet, som är af högre värde än penningar,
det är angeläget att med allvarlig stränghet behandla
hvarje tillgrepp och underslef uti Rikets tjenst, så är det
å andra sidan äfven angeläget att förse Kronans uppbördsman
och deras närmaste controllanter med nödig utkomst
för deras bergning.
Jag anhåller, att denna min motion må blifva till
StatsUtskoltet remitterad.
Lades på bordet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag skulle visserligen begå
ett betydligt misstag, om jag icke antoge, att R. o.
Ad. med särdeles interesse afhört Frih. Kantzous nyss upplästa
anförande. För mig har det ett stort interesse, och
om det äfven skulle ådagaläggas, att personer, som i frågan
för öfrigt tänka lika med Frih. Rantzou, kunna hafva
betydligt att invända mot framställningar, som i motionen
innefattas, anser jag den likväl utgöra en dyrbar
vinst för vårt linanceväsende. Det är af sådant skäl, som
jag anser densamma böra i möjligaste måtto på det skyndsammaste
allmängöras; hvarföre jag vördsamt får framställa
den anhållan, att R. o. Ad. måtte anmoda Frih.
Rantzou alt till trycket befordra sitt anförande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. behagade instämma i den af Gr. Horn nu gjorda framställning
att anmoda Frih. Rantzou att låta till trycket
befordra sitt i dag afgifna skriftliga anförande.
Ropades starka Ja, blandade med några Nej.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag anhåller, att Hr
Gr. o. Landtm, äfven måtte genom proposition inhemta,
huruvida icke Ståndet önskar, att Hr Rosenblad skyndsamt
uppsätter och till trycket befordrar sitt anförande, hvilket
jag, för min del, funnit högst upplysande.
Gr. Posse, Arvid, förenade sig med Hr Dalman.
Frih Sprengtporten, Jacob Wilh.: Jag förenar
mig till alla delar med Gr. Posse, och anhåller således,
att de värde talarne må blifva anmodade att låta trycka
sina anföranden.
Hr Rosenqvist, Fredr. Leonh.: Jag har här hört
ett anförande af Hr Nordenanckar, Hvilket jag anser vara
med den sakkännedom författadt, att jag på visst sätt skulle
anse mig brista i tillbörlig aktning mot Ståndet, om jag
icke skyndade framställa den anhållan, att samma anförande
äfven må varda tryckt.
Hr von Heyne, Georg: Jag tar mig friheten vördsamt
göra den förfrågan, om icke, tilläfventyrs af glöm
1
II. 27
310
Den 17 Februarii f. m.
ska, några blifvit förbigångna, som anmält sig att tala
före deni, hvilka sednast haft ordet.
Hr Gripenstedt, Jacob, förenade sig med Hr Rosenqvist.
Hr von Troil, Emil: Jag bade icke lyckan vara
tillstädes, då Frih. Rantzou uppläste sitt anförande, och
kan således icke bedonia, om eller i hvad mån jag af honom
är förekommen; men då mitt anförande är skriftligt,
tager jag mig friheten uppläsa detsamma.
Hr von Troil uppläste derefter följande:
. Denna Riksdag har blifvit sammankallad för att fullborda
det verk, hvarpå tvenne föregående arbetat: återställandet
af bestämdt myntvärde; och likväl hafva vi nu
varit församlade fullt en månad, utan att, så vidt jag vet,
ett enda ord i detta ämne blifvit yttradt af någon ledamot
inom detta hus. Denna tystnad har förefallit så mycket
mera oväntad, sorn realisationen under flera år utgjort
ett samtalsämne i nästan hvarje krets, lifvad af nit för
allmänt väl; och Nationen afbidan säkerligen med spänd
uppmärksamhet, hvad hennes ombud i denna vigtiga sak
gå att göra och låta. Måtte de dervid ihågkomma, att
det är hennes rätt de skola bevaka, och åsidosätta hvarje
personligt eller sk rå-i n teresse, som kunde synas skiljaktigt
derifrån; men må det tillåtas mig att bryta tystnaden,
sedan jag förgäfves väntat, att det skulle ske af män, mer
berättigade att begära det Höglofl. Husets uppmärksamhet.
Farhågor hafva före funnits, att realisationen, pä de
grunder scdnaste Ständer ville bygga demamma, icke vore
nog tryggad till sitt bestånd; att silfret skulle gå ur landet
och de fordna oredorna återkomma. A andra sidan
har man väl svarat, att om det ett år går ut, återkommer
det nog af sig sjelft ett annat; ty så ser man att det
händer i hvarje land med ordnadt myntväsende. Då detta
ej kan nekas, måste man dock medgifva, att det silfver
många ännu lefvande landsman begagnat i handel och vandel
gått bort, utan att af sig sjelft återkomma.
Eftersinnom ett ögonblick, hvad som kan vålla dessa
silfrets vandringar? Ingenting annat, än hvad som gör,
att en vara försändes från det land, der den är mindre
värd, till det, hvarest den galler mera. En vara är dyr,
när för densamma erhålles mera mynt; en penning är dyr,
då derför erhålles mera varor. Örn nu denna penningens
dyrhet i tvenne land är olika, och skillnaden så stor, att
den öfverstiger kostnaden af att skaffa silfret ut och varan
in, så linner en hvar lätt, att det förra sändes bort och
den sednare liemtas åter. Att hindra silfret från att inom
landet falla under det pris, det i verldshandeln äger, är
således medlet att få behålla det; denna utväg är säker,
men den är den enda.
Den 17 Februarii f. m.
Värdet af hela den myntmassa, ett land äger, beror
af circulationens hastighet, d. v. s. huru ofta samma penning
blifvit använd i särskilda liqvider, och af summan af
alla arbeten och varor, som blifvit försålda inom året.
Om man t. ex. antager, att hvarje penning per medium
blifvit begagnad vid 3o liqvider, är af alla de egodelar,
som blifvit afyttrade, i värde lika med allt landets
mynt, detta må utgöra 10 millioner eller 1000 millioner.
När derföre industri och production i ett land tilltaga,
stiger myntet i välde; under motsatta omständigheter fäller
det. Men båda dessa rubbningar hjelpa sig sjelfva; ty
i förra fallet inkommer främmande mynt, i det sednare
litföres af landets. Man ihågkomme dervid, att hvarje
Riksdaler, som föres öfver gränsen, höjer värdet på dem,
som äro qvar, till dess de äter uppnå det, som de i verldshandeln
äga, hvarefter ingen mera utföres. Skulle man
likväl företaga sig att ersätta det utgående silfret med pappersmynt,
kan, om man fortfar dermed, slutligen sista
härda myntstycket gå ur landet; ty det är ingenting annat
än den minskade myckenheten, som hejdar bortförandet.
Om man åter, i stället att utgifva mera sedelmynt,
ville försöka att återköpa det silfver, som exporterades,
kunde man vara öfvertygad, att det ej förr med kostnad
vore införskalfadt, än det åter ginge ut. Dessa båda felaktiga
åtgärder äro på ett förundransvärdt sätt sammanparade
i nuvarande Banco-reglementes 4 Art. 1 Afd. §. 11,
som ålägger Fullmägtige att, då mera silfver ulvexlas än
invexlas, bibehålla reella fonden vid nödig styrka, och som
medel dertill anvisar, ej allenast att ånyo utgifva de sedlar,
som blifvit invexlade, utan till och med att i en sådan
conjunctur öka sedelstocken.
Ägde R. St:s Bank ett fullkomligt monopoliurn på sedelutgifning,
kunde den med sina nuvarande tillgångar åtnöja
sig med att indraga en pappers-riksdaler för hvar
och en af silfver, som utvexlas; men då enskilda crediten
lyckligtvis i vårt land är fri, måste StatsBanken vara mera
försigtig. Det kunde annars hända, att det utgående
silfret ersättes genom Privat-bankers noter och enskildes
assignationer, till dess så litet deraf vore qvar, alt endast
en commerciel eller politisk crisis behöfde inträffa för att
tömma resten.
Hvad jag till betryggande mot alla sådana vådor vågar
föreslå, synes mig till sin verkan likaså ofelbart som
enkelt och lätt att verkställa. Det består endast i bestämmandet
af ett visst maximum i förhållande till silfverfonden,
hvaröfver sedelmassan ej får gå. Jag föreslår, att
detta förhållande matie blifva det enklaste, som emellan
olika storheter finnes, det som ett till två. Om, sedan sedelmassan
uppnått detta maximum, mera silfver uttogs , än
som kunde återfås, borde ett dubbelt deremot svarande
211
Dea 17 Februarii f. m.
qvantum sedlar indragas. Någon förändring i Bankens lånerörelse
blefve till detta ändamål nödig, hufvudsakligen
bestående deruti, att dess fordringar på längre tid bortbyttes
till Riksg.-Cont. mot dettas obligationer.
Jag kan ej förmoda, att någon kan bortblanda den
sedelindragning, bär blifvit omtalad, med hvad vi känna
under namn af Strypsystem. Om ett land har ett
mynt, som ej äger värde utom detsamma, såsom hittills
varit händelsen med våra Bancosedlar, kommer hvarken
införande elier utförande deraf i fråga. Under förutsättning
af oförändrad industri och production, faller det i
värd' för hvarje ny sedelutgifning. Hvarje fordringsägare
förlorar derigenom en del af sin egendom. Indrages åter
en del af sedelstocken, liöjes myntvärdet och hvarje gäldenär
blifver skyldig mera, och mången mer än lian äger.
Helt olika blifver förhållandet, när man äger ett iverldsbandeln
gällande mynt. då de i sammanhang med ut-och
invexlingen stående sedelindragningar, långt ifrån att rub,
ba myntvärdet, tvärtom påskynda att afhjelpa de rubbningar,
som tillfälligtvis uppkommit.
Utan att nu ingå i vidlyftigare granskning af de föreskrifter,
som finnas, eller motivering af dem, som böra
lemnäs, går jag att sammanfatta hvad som angående Bankens
förvaltning, enligt hvad mig synes, bör med kraft
af lag stadgas, i följande hufvudpunkter:
t) Banken må aldrig öka sin utelöpande sedelstock utöfver
dubbla värdet af sitt ägande silfver och guld.
2) För det belopp sedlar, Banken, enligt föregående
punkt, äger rättighet att utöfver värdet af sitt ägande silfver
och guld hafva utelöpande, måste den äga motsvarande
fordringar, som kunna bestå uti:
a) Riksg.-Contls löpande obligationer, bärande minst 4
proc. ränta;
b) reverser, att betala högst 9 månader efter utfärdandet,
med hypothek af metaller och exportabla effecter;
c) reverser, att betala högst sex månader efter utfärdandet,
med hypothek af vissa bolags och inrättningars
obligationer och actier;
d) reverser å högst 6 månaders tid, med säkerhet af
proprie borgen, eller hvad Banken kallar Discontford
ringar.
3 Banken afstår sina fordringar på längre tid hos enskilda
och hos åtskilliga menigheter till Riksg.-Cont., som
i utbyte tilt den förstnämnda lemnar af sina 4 proc. räntebärande
obligationer jemnt så stort belopp, som till ränta
och amortissement kan betäckas genom de fordringar,
Banken afträdt.
41 Emedan det är ganska möjligt, att Riksg.-Cont:s
ouppsägbara obligationer vid behof ej kunna försäljas till
deras fulla nominat-belopp, äfvensom att någon del af
Den i.j F cb r u a r i i f. m.
]i;mkens fordringar hos enskilda cj kan indrifvas, måste
Hanken, till betäckande af dylika förluster, aga en grundfond,
sorn föreslås till en rund summa af Fem millioner
R:dr, bestående i sådana fordringar, som 3 punkten omtalar.
5) Blifver det i i punkten föreskrifna förhållande mellan
beloppet af Bankens utelöpande sedlar och dess förråd
af ädla metaller, genom minskning af det sistnämnda,
rubbadt, åligger BancoFullmägtige att detta förhållande
med möjligaste skyndsamhet återställa.
6) Det i föregående punkt bestämda åliggande kan
uppfyllas genom trenne utvägar:
a) försäljning af någon del af Bankens ägande Riksg.-
Cont:s obligationer;
b) in vexling eller köp af silfver;
c) inställd eller minskad återutlåning af inflytande capi
tal-afbetalhingar.
7) Den första utvägen bör begagnas, då genom handelsvågens
fluctuation silfver går ur landet; den andra kan
användas, då det under en fördelaktig handelsconjunctur
af någon särskild anledning uttages, såsom t. ex., om de
inom Finland omlöpande Svenska Bancosedlar skulle af
någon, för handelsvågen främmande anledning i betydande
mängd presenteras till inlösen; den tredje utvägen återstår,
då de föregåendes användande skulle medföra betydande
förluster.
8) Hvarje minskning af grundfonden, sorn kunnat uppkomma
genom återställandet af det emellan sedelstocken
och silfverfonden bestämda förhållande, måste af Bankens
behållna vinst ersättas, innan någon del deraf får från
Banken aflemnas.
Motionen torde till nästa plenum få hvila på bordet
och då blifva remitterad.
Gr. von Fersen, Hans, uppläste följande:
På grund af 56 §. Riksd -Ordn. vågade jag vördsammast
vid sistförflutna Riksmöte föreslå en underd. skrifvelse
till K. M., med afsigt att åvägabringa rättelse och
jemkningar af de förändringar, som insmugit sig uti de
af Konung Carl XI confirmerade och med allmogen upprättade
s. k. knekte-contracten. Jag trodde mig då äga (
skäl att hoppas kunna påräkna såväl R. o. Ad:s som MedStåndens
noggranna och upplysta pröfning af detta ämne;
men R. o. Ad:s pluralitet nekade remiss af min förenämnde
motion. Ibland de skäl, sorn, om jag ej m iss minne r
mig, jag till stöd för min vördsamma anhållan anförde,
voro de: att dessa af Konung Carl XI utfärdade contract,
utgörande rätta och enda grunden för utgörandet af den
åtagna knektehålls-förbindelsen, under deras 15o-åriga«tillvaro
blifvit föråldrade; att de ömsesidiga vilkoret! fallit i
glömska, och voro för största delen af dem, som de angå,
Den \"j Februarii f. m.
obekanta, samt att såväl de uti contracten stadgade knektevilkoren
som Rotehållares öfriga skyldigheter, genom tidsförhållandenas
olika kraf, omständigheterna och de tid efter
annan vidtagna partiella förändringarna, af ringa eller
allsingen öfverensstämmelse med dem, som nu för tiden
afslutas emellan Rote och Soldat. Efter fyra års förlopp
återfinner jag mig med samma öfvertygelse på detta rum,
och vågar, i följd deraf, hos R. St. nedlägga den vördsamma
anhållan, att R. St. äfven till dessa förhållanden
måtte egna deras uppmärksamhet och bereda de rättelser
eller jemnkningar, som rättvisa och billighet med skäl kunna
fordra.
Ännu äga såväl K. Confirmationen af d. 5 Dec. 1682,
som de, i följd deraf, med hvarje Län särskildt upprättade
contracten, den i 80 §. Reg.-F. dem tillerkända, lagligt
bindande kraft. De äro ej af Konung och Ständer förklarade
icke vara gällande, tvärtom deras helgd åberopad
och ansedds icke kunna ifrågasättas. Men icke dessmindre
synas de likväl i verkligheten mera innebära det vördnadsbjudande
af en ålderdomslemning, än den kraft och
efterföljd, som oskiljaktigt bör vara förenad med ett stadgande,
som bestämmer och afväger contralienternas ömsesidiga
och inbördes såväl åligganden som rättigheter. Icke
utan skäl torde normen för Rotehållarens åligganden förmodas
kunna igenfinnas uti de af en enväldig Konung afslutade
och egenhändigt confirmerade contracten. Man
skulle förmoda, att den uti confirmationen utlofvade helgden
af dessa contract oförändrad skulle vara beståndande,
så länge contractet ägde lagligt gällande kraft; men det
sanna och verkliga närvarande förhållandet vittnar härutinnan
om motsatsen, och måhända finnas uti närvarande
ögonblick uti hela indelta Ammen få eller ingen nummer,
der knektevilkoren och Rotehållarens öfriga skyldigheter
äro öfverensstämmande med de contract, som prydas af den
höga confirmation och försäkran, att de vilkor, som contractet
innehåller, uti tillkommande tider i allo måtto
obrottslige skola handhafde och beskyddade blifva.
Att här framställa och upptaga alla de olikheter, som
förefinnas uti hvarje af de emellan Rotehållare!! och Soldaten
afslutade enskilda contract, med jemförelse till de
bestämmelser, som Knekte-contracten utstaka, och med
hänseende till de på denna tid till förklaring deröfver utgångna
K. Resolutioner, hvilket allt synes vara af samma
orubbliga egenskap, som sjelfva Knektehållet, då de utgöra
vil koren för detsammas åtagande; att ingå uti en slik
granskning, omfattande alla enskilda contract uti indelta
Ammen , vore en måhända för vidlyftig och här ej erforderlig
åtgärd. Men upplysningsvis i detta afseende tager
jag mig friheten här bilägga 16 emellan Rote och Soldat
upprättade enskilda contract, af hvilka, ehuru 10 st. äro
Den 17 Fehruarii f. m.
från samma Reg:te och åtskilliga från samma Compagni
af nämnde Reg:te, och dessutom en stor del deraf vederbörligen
äro uppvisade och påtecknade å LandsCancelliet vid
recruteringsmötet, likväl tydligen kan in hem tas en föreställning,
huru i allmänhet sådana contract, utan kännedom
af laglig grund, upprättas; äfvensom den ringa öfverensstämmelse
med hänseende lill legd, lön och öfriga
vilkor, sorn sådana contract äga med dem, som Konung
Carl XI såsom orubbligt gällande förklarade, såväl genom
K. Confirmationen af d. 5 Dec. 1682, som genom K. Resolutionen
af d. i5 Jan. 1684.
Exempelvis vill jag dock här, med hänseende till nuvarande
contractens stridiga förhållande till hvad vid Indelningsverkets
ordnande stadgades, af bilagde contract
anföra och fasta mig ett ögonblick vid litt. A och B. Må
jag ej härvid missförstås. Klander emot någons åtgärd
eller förhållande är härmed ej åsyftadt. Att reda och
upplysa måhända mindre kända förhållanden, har utgjort
grunden för mitt bemödande.
Första punkterna af contractet litt. A. bestämma:
1:0 Såsom hemkall äger Soldaten, då han blifver för
vår Rote N:o 11 antagen till ordinarie Soldat, att sig
till nytta bruka och beså, uti en årväg, den till bostället
hörande vreten med omkring 3 tunnors årligt
utsäde, som Soldaten af halfva Roten uti
undfår, och det andra derpå följande året undfår han
af den andx-a hälften af Roten i
sex
tunnor spannmål, hälften råg och korn, 1 fjerding a
kappar ärter, fem tunnsäckar agnar, sex tjog halm,
hvaraf skall vara 2 tjog långhalm, ett tjog l-ågstrunthalm
och 3 tjog kornhalm, hvarje kärfve om ijj Lisp.
vigt, 4 lass långved; men då ängarna blifva bei'gade
och uppslappta, tillätes Soldaten att hvart år beta
sina ki’eatur lika länge på hvardei-a halfva Roten;
2:0 Samt derjemte af hela Roten lemnäs Soldaten årligen
2 vål mar hö, ä 24 Lisp. på lasset.
Knekte-conti-acten utfästa såsom Rotens skyldighet, att,
utom uppbyggande af stuga och uthus, tilldela Soldaten
ett spannland åker, en kåltäppa, en liten hage eller ängstycke
till 2 lass hö, hvilket Knekten är skyldig att sjelf
häfda och bruka samt skära och inbei'ga, utan Rotens
hjelp och kostnad. Skulle för någon Rotes svaga villkor
ingen lägenhet till åker eller äng finnas, bör Roten likafullt
Knekten torpet uppbygga och gifva Knekten åi-ligen
för hemkallet 2 t:r spannmål, 2 lass hö, ett tjog halm,
till 20 kälfvar i tjoget, hvaröfver Knekten, vid straff tillgörandes,
ej bör aftvinga Roten något mer för hemkallet*).
K. M:s Resolution d. i5 Jan. 1684 stadgar i 3:dje
») Frosterus pag. 347- — Landsh. Wredes circulairc d. S Äng.
iCS3, se Gahm* Militiae-verk pag. 311.
Den 17 Februari i f. m.
punkten: ”Fastän Soldaten med Roten skulle förena sig
”0111 en större summa och afgift årligen, iin K. M:s Råd.
”förordning innehåller och förmår, sä bör dock sådant ac”cord
intet gälla, utan K. M:s förordning för allting hand”hafvas
och efterlefvas, och de, som deremot bryta, på
”bägge sidor pligt a derföre *).”
3:o Till vanliga möten undfår han (Soldaten) skjuts till
och från mötes- och samlingsställen, och i stället för
matsäck undfår han 16 sk. B:co om dagen.
Landsh. Wredes circulaire (åberopadt uti K.. Res. af
d. 20 Mars 1684), på Kongl. Maj:ts befallning afgifvet till
Knekte-contractets förklaring, i anledning af Allmogens
besvär och förfrågningar i anseende till Knektehållet, stadgar
i i:sta punkten:
”Varande jemväl Soldaterne, uppå Kongl. Maj:ts väg
”nar, alvarligen förmante, att de ingalunda drista sig att
”fordra af Roten någon matsäck , när de på Kronans ären”der
fara eller på mölen, eftersom Högstbemälte II. K.
”M. uti Dess Nådigst gifne Instructions II punkt, Knekte”hållet
angående, stadgat häfver, att Roten eller Rotebön”derne
intet skola vara skyldige deras Knekt med matsäck
”till något möte förse, särdeles på inga Compagnie-möten;
”men der Knekten hos sin Rota örn matsäcken till Rege”mentsmötet
anhåller, som sker allenast en gång om året
”när det camperar, då skall Roten honom emot skälig betalning
och på dess löns afräkning dermed förse, och det
”på så lång tid, som af vederbörande dem tillsagt blifver.
”Varandes det ock helt emot ali billighet och Röndernes
”pligt att gifva Knekten något vederlag för maten, när
”lian bos andra kunnat gjort något arbete eller ock eljest
”af hvarjehanda tillfällen borta från Roten varit, som ock
”emot II. K. M. Nåd. Förordning att underhålla Knekten
”med spisning, när han sitt hus, åker och ängstycke af
”Roten bekommit, hvilket Högstbemälte II. K. M. vill
”skall emot årliga kosten räknat blifva **).”
4:o Lemnäs af oss åboer i — — — — Soldaten beständigt
hästar till vretens uppkörande samt hästar till
qvarn af alla Rote-interessenterna efter tur, då grödan
på deras andelar för detta år af Soldaten begagnas,
Landsh. Wredes ofvannämnda circulaire innehåller i 4;de
punkten:
”Förspörjes ock, hurusom Soldaten till hvart möte
”och eljest andra sina ärender pretenderar skjuts, hvilket
”ar tvärtemot H. M:s Nådiga vilja, som af föromrörde In”struetion,
angående Knektehållet, är att se, och fördenskull
aldeles och strängeligen skall vara förbjudet.
4å)
*) Gahms Militiae-verk, pag. 3/jG.
°*) Landth. AYredes circulaire i Gahms Militiae-verk pag. 3io.
Den 17 Februari i f. m.
217
4fO Soldaten häller småpersedlarna och undfår derför en
tunna säd, hälften råg och hälften korn årligen.
Hvilka småpersedlar äro uppgående till årligt värde af en
tunna säd, hälften råg och hälften korn, känner jag ej;
men uti kneklebeklädnaden, som stadgades vid knektehållets
inrättande och igenfinnes uti K. Resol. af d. 3 Jan.
i683 6:te punkten , finnas inga småpersedlar nämnda, utan
är der såsom beklädnadsskyldighet för Roten upptaget:
Fyra alnar kläde, alnar bredt,
§ aln till uppslag och kant,
en god klädes-carpus,
ett gehäng;
hvartill penningar skola gifvas af Allmogen; men foder,
lärft, knappar, arbetslön, skinbyxor, ullstrumpor och ett
par goda skor skaffar Allmogen sjelf *). Sorn dessa persedlar
innefattas uti de s. k. liveris-kläderna, som icke
annat än vid möten och på ordres af Officerarne fingo
brukas, och troligen motsvara det, som nuförtiden kallas
lifmunderiugen, torde dessa småpersedlar, med stöd af
Knekte-contractet, måhända kunna anses vara ett för Rotebonden
främmande åliggande.
Utom hvad i contractet litt. R. finnes stridande emot
hvad redan här anförde K. Resolutioner och Contract bestämma,
företer detsamma äfven ännu en ytterligare omständighet,
stridande emot de förordningar, som utkommo
under och med afseende å det vissa knektehållets inrättande,
nemi. legan, hvilken uti nämnde contract litt. B.
bestämmes till i5 R:dr B:co.
I detta afseende innehåller ofta åberopade Landshöfd.
Wredes circulaire i 3:dje punkten, äfvensom det med Allmogen
afslutade Contract af d. 5 Dec. 1689. i 1 i:te punkten:
"Till att förekomma och aldeles undanböja det, som Ali—
"mogen någon skada eller last förorsaka kunde, är härled
på K. M:s vägnar slutat och stadgat, att Hufvud"legan,
eller i dess ställe en in fraud em uppfunnen, odrä"gelig
städsle, hädanefter aldeles skall vara afskaffad, och
"Soldaterne, som efter denne tiden blifva legde eller antagne
årligen hafva att undfå 35 D:r knnt, som en viss
"och stadig lön."
Senare K. Bref, såsom t. ex. till Lundsli. Ribbing af
d. 10 Jan. 1684, medgifva dock, att Rote och Soldat må
förena sig om lega; men härtill uppställes såsom maximum
100 D:r s:mt, som orden lyda: "Dock om Bönderne intet
"ge Knekten mer än 5o, 60, 70 eller högst 100 D:r i huf"vudlega,
så kunnen J väl låta det så passera, liksom visste
J intet stort deraf — — — — — men för all ting
"mäste J noga efterfråga och hindra, att de aldrig skrida
*) Gabius Militiee-yerk pag. 198.
j H.
ai8 Den 17 Februarii f. m.
”öfver Ett hundrade Daler, hvilket Yi hafva funnit be
tänkligt
igenom någon öppen eller allmän ordres att på"bjuda,
aldenstund Allmogen i gemen har vid sisthållne
”Riksdag erhållit Resolution, att all hufvudlega skall vara
”upphäfven och förbuden. —■ — —”
Öfverensstämmelsen af nuvarande conlractens lydelse
med dem, som innefatta de enda och lagligt bindande vil—
koren för knektehållets utgörande, torde härigenom vara
tillräckligt ådagalagd, utan att ingå uti granskning och
jemnförelse af flere contract. För att i detta afseende en
livar må blifva i tillfälle att anställa jemnförelse vill jag
här i korthet anföra de vilkor, på hvilka Allmogen åtog
sig knektehållét, och mig synes dessa vilkor å ömse sidor,
såsom utgörande grunden för åtagandet, kunna påräkna
samma orubbliga egenskap och samma helgd, som sjelfva
indelningsverket för knektehållet.
Contractet af 1682 bestämmer:
1:0 Att Reg:tet allt framgent skall bestå af 1,200 man
med Corporaler och Gemena, såsom indelningen efter
gårdetalet deröfver är gjord oell uttryckligen föreskrifven.
2:0 Alt hufvudlegan skulle upphöra och Knekten undfå
i årlig lön 35 d:r knnt.
3:o Att i fall svårighet skulle förete sig vid Knekts anskaffande
utan städsel eller lega, K. M. lemnat tillstånd,
att Allmogen genom Fjerdingsmännen, Länsmännen
och Fogdarne kunde, 0111 så tillgäng fanns,
till Knekt insätta löst folk, lättingar och driftekarlar,
hvilka för den årliga lön, föda och kläder skulle tillhållas
troligen och väl genast att tjena.
4:o De som redan legde voro (1682) eller utgångne för
egna eller ödeshemman, skola straxt efter Indelningen
tillgodonjuta af deras tillordnade värdar föda,
kläder och deras årliga lön, 35 d:r k:mt.
5:o Af de Knektar, som lefde och som förut voro utgångne
af Krono och Skatte, skulle tilldelas för Krono
och Skatte-Rotarne, och de, som voro utgångne äf
Frälset, indelas på Frälse-Rotarne, o. s. v.; äfvensom
att Allmogen icke skall till svårare knektehåll graverade
varda, an att två hela gårdar, svarandes i mot
en hel och ^ emot en hel, £ emot en hel, få blifva
tillsammans om en Knekt.
6:0 Befriades Allmogen, sedan Regrtet vöre fulltaligt,
från den inqvartering och inläggande, de förut haft.
7:0 Att Allmogen lofvat häfver att bygga Soldaten en
särdeles stuga, honom ett spannland åker, kåltäppa,
liten hage eller ängsstycke af 2 lass hö afbryta, samt'
såsom billig erkänsla emot arbete, då Knekten hos
Pioten arbetar, bestå honom en släpklädning af vallmar,
nemligen rock och byxor.
Den 17 Februaru 1. m.
319
8:0 Att Liveris-kläderne endast fingo nyttjas på Generalmönstringar
och möten,
gro Att de förr brukliga tågpenningarna afskaffades och
att, då Knekten, så länge han hemma hos värdarne
förblifver, undfår sin årliga lön, föda och kläder,
och dessutom, då han utmarcherar, hela lönen för
ett år, må han icke äga rättighet hvarken tågpenningar
eller annat i dessa mål något att fordra.
10:0 Om uti krigstider hela Ilegrtet eller till en del blifver
ruineradt, skall dess uppsättning ske året derefter,
innan Mars månad. Dör eljest någon Knekt i fredstid,
lemnäs högst 3 månaders tid, innan ny bör i
nummer insättas. Sammaledes om gemen till Corporal
avancerar.
11:0 Om någon Rote vore så olycklig, att ofta dess Knekt
afginge, lemnäs hvar Socken frihet att sig emellan
öfverenskomma om, huru vid slikt tillfälle de böra
hvarannan understödja.
12:0 Att Allmogen ej besväras med UnderOfficerarne,
som särskilda hemman fått sig tilldelade, utan allenast
med Corporalerne, som äga samma lön och vilkor,
som Gemen åtnjuter.
i3:o Garanteras Allmogen, att de uti allo måtto verkligen
skola njuta till godo hvad contractet innehåller, t
' 1 Öfver dessa punkter och vilkor yttrar sig Konung Carl XI
i dess conlirmation: ”Altså hafva vi, besinnandes, hvad
”sorn således med ofvanbemälte Provincier afhandlat och
”stadgat är, lända till vår tjenst och vårt Rikes samt trog”na
undersåtares välfärd, trygg- och säkerhet, Nådeligen
”velat conlirmera och stadfästa; eftersom Vi ock härmed,
”i förmågo af detta vårt öppna bref, detsamma uti alla
■”sina clausuler confirmera och stadfästa, samt på det kraftigaste
i nåder försäkra våra trogna undersåtare, menige
”Allmogen uti ofvanbemälte provincier, att de dervid nu
”och i tillkommande tider i allo måtto skola obrottsligen
”handhafda och beskyddade blifva och ingen, som i kraft
”af merbemälte afhandling förstås bör, skall vara tillåtit
”detta vissa knektehåll till andras gravation och förfång
”sig att undanbedja eller draga.”
”Vi bjude och bcfalle fördenskull härmed alle vederbörande,
att de häremot hvarken sjelfve något göra eller
”tilläte af androm något att ske eller förfaras, utan deröfver
allvarlig hand bålla, att sådant allt oryggeligen må
”blifva observerat och iakttagit.”
Dessa och inga andra förbindelser ålades och åtog sig
Allmogen vid knektehållets inrättande, och hvad derutöfver
tillkommit, är, 0111 ej olagligt, dock orättvist, eller
åtminstone ett obilligt förökande af de jorden vidlådande
mångfaldiga skattebesvär och prestationer.
Utan att fördjupa sig i antiqvariska forskningar, tor
-
□ 30
Den 17 Februarii f. m.
de likväl raan kunna påstå, att Ledungslaman, hvilken utgjorde
den aflägsna forntidens nära nog enda och mest
magtpåliggande beskattning, i följd af tidsförhållandenas
olika kraf, till Statens större fördel sönderfallit i flera olika
skattebesvär, och den ursprungliga skyldigheten, att
från 18 eller 20 års ålder med svärd eller yxa, jernhatt,
sköld, brynja eller mossa, oell båge med 3 tolften pilar *)
vara redo, när Konungen så påfordrade, blifvit förbytt
först till Frälse-rusltjensten och utskrifningen, hvilken sedermera,
då Staten var mera belåten med ett visst och stadigt
knektehåll, förbyttes till den prestation, som vid Indelnings-verket
stadgades. Det var således på grund af
Svenska folkets urgamla rättighet att sig sjelfva beskatta,
och i följd af 4 Cap. 6 §. K.B. L.L., som Konung Carl
XI med Allmogen öfverenskom om förändringen af detta
jordens skattébesvär, som förut vid Riksdagarna plägade
fastställas; och när vid detta tillfälle det åtagna knektehållet
ansågs fullt eqvivalera den fordna skyldigheten, synes
rättvisligen nu jorden ej kunna påbördas högre tunga
än den, som den afslutade öfvereriskommelsen innehåller,
hvaruti ingalunda stadgas, som förut här är anfördt, att
Soldat skulle utgöras af 2tne gårdar på sätt då och
framdeles knnde stadgadt och förordnadt blifva,
utan under vissa vilkor och bestämmelser.
Jag har redan här framställt exempel, huru ringa öfverensstämmelse,
som anträffas i anseende till knektehålls-åliggandets
fullgörande nu och med hänseende till de contract,
sorn derför utgöra den lagliga grunden; jag har sökt, så
godt jag kunnat, framställa, hvad som utgör den lagliga
grunden derför, och jag hoppas i någon mån så hafva
utredt förhållandet, att en hvar måtte deraf kunna draga
den slutsats, att rättelse och jemnkningar uti detta skattebesvär
med rättvisa och billighet äro öfverensstämmande.
Man anmärker väl häremot, att Roten icke på andra
vilkor än dem, som igenfinnas i de nu emellan Rote och
Soldat afslutade enskilda contract, kan fullgöra den prestation,
som 1 och 10 punkterna af 1682 års contract innehålla.
Men jag frågar, äga ej alla punkterna uti ett
contract samma bindande kraft, och hvarföre skola irsta
och iorde punkterna deruti vara orubbligare ände öfriga,
då K. Confirmationen sträcker sig till alla punkterna utan
undantag? Om tidsförhållanden inträffa, som hafva förändring
uti de stadgade vilkorens utgörande till följd, företer
sig ej då en obillighet deruti att, i anledning deraf,
större tunga hvälfves på den ena contrahenten? Vigaste
sättet är detta visserligen, men icke derföre det rättvisaste.
Månne ej, likasom i andra fall lagen medlar mellan
contrahenter, här de, som utöfva beskattningsrättigheten,
böra åtaga sig medlarekallet och, genom den helgd och
•) HclsingcLagcn, TingsmälaBalkcn.
Den 17 Fcbruaiii f. m.
321
orubblighet de visa sig tillerkänna i lagar oell sambällsconlract
förvarade rättigheter, göra sig värdiga såväl af
en för Statens välgång nitälskande Konungs som medborgares
förtroende?
Rättvisaste sättet vore visserligen upplifvandet af de
primitiva stadfästade bestämmelserna och afskaffandet af de
förändringar, som haft den ena contrahentens betungande
till följd; men svårigheter möta härvid i verkställigheten,
och göra den, snart sagdt, omöjlig. Likväl står oss en
utväg öppen att, utan rubbning af grundprincipen för Indelningsverket,
komma till ett nära lika resultat, det nemligen,
att återställa tungan af detta skattebesvär i en måhända
nära paritet med den åtagna förbindelsen.
Vid granskningen af här bilagde 16 Soldat-contract
från 2:ne Reg:ter yppa sig stora inbördes olikheter; men
alla öfverensstämma deruti, att anskaffandet af Knekt och
hemkallet nu i betydlig mån är förknippädt med större
svårigheter, än utgifterne derföre calculerades uppgå eller
enligt contractet voro, då öfverenskommelsen afslutades. När
detta svårligen lärer kunna bestridas, och då härtill Rigges,
att, om än Soldatens löneförmåner stadgades lill något
visst för kommande tider, vår egen erfarenhet vittnar
häst, huru mycket slika förordningar åtlydas, då det står
uti en hvars skön och godtycke att derpå ingå eller ej,
samt dessutom, att ju mera landet vinner i odling och industriell
afseende, ju svårare och drygare kommer Soldatens
anskaffande att blifva: — besinnar man detta, torde
man af alla dessa sammanlagda skäl finna, att, med bibehållande
af Indelningsverkets och knektehållets skönt uppfattade
ide' till landets försvar, den enda och lättaste utvägen
som står öppen för att bereda rättvis tillämpning af
det 1682 afslutade grundcontract, vore den, att från ett
Rotens enskilda åliggande till ett allmänt förändra de
delar af detta skattebesvär, som äro oberoende af och i
ingen mån rubba, hvarken Indelningsverkets princip eller
de Rote och Soldat emellan nu afslutade, enskilda antagni
ngs-contracten.
Öfvertygad, att likväl Rotens skatt ingalunda bör kunna
härmed anses förminskad, emot hvad som till detta
ändamål utgjorde jordens skattebesvär vid knektehållets
upprättande, tager jag mig friheten vördsammast föreslå
den förändring af y:de punkten af knektehålls-contractet
af d. 5 Dec. 1682: att hädanefter Roten måtte befrias såväl
från skyldigheten att Soldaten med kläder förse,
som från bestridandet af nu ålagde skyldighet att bekosta
dess vapenöfningar, hvilket allt framdeles borde
af Statsmedlen utgå; Rotehållarens förbindelse i
anseende till knektehållsskyldigheten inskränkt till, på
6ätt Indelningsverket bestämmer, anskaffandet och det
öfriga årliga aflönandet af Soldaten, utan ringaste förminskning
af det Rotens åliggande i anseende till bo
-
332
Ben 17 Februarii f. m.
ställe och hemkall, som ofvanbemälde Contract af år
1682 stadgar och bestämmer.
Om remiss till handläggning af Stats- samt Allm. Besv.
och Oeconomi-Utskotten anhålles vördsammast.
Bil. Litt. A.
(Afskrift).
Emellan undertecknade Rote-interessenter i Östra och
Vestra Kalhammars Soldat-Rote under K. Uplands Reg:te,
3:dje Majors Comp. N:o 1 1 är följande contract med drängen
Erik Olofsson i Röstena, Sanct Olofs Socken, träffadt
och öfverenskommet, nemligen:
1:0 Såsom hemkall äger Soldaten, då han blifver för vår
Rote N:o 11 antagen till ordinarie Soldat, att sig till
nytta bruka och beså uti en årväg den till bostället
hörande vreten med omkring 3 tunnors årligt utsäde,
som Soldaten af halfva Roten uti Östra Kålhammar undfår,
och det andra derpå följande året undfår han af
den andra hälften i Roten i Vestra Kålhammar sex
tunnor spannmål, hälften råg och korn, en fjerding,
2 kappar ärter, fem tunnsäckar agnar, sex tjog halm,
hvaraf skall vara två tjog långhalm, ett tjog rågstrunthalm
och tre tjog kornhalm, hvarje kärfve om i-J Lisptds
vigt, fyra lass långved; men, då ängarna blifva bärgade
och uppsläppte, tillätes Soldaten att hvart år beta sina
kreatur lika länge på hvardera halfva Roten.
2:0 Samt derjemte af hela Roten lemnäs Soldaten årligen
fyra lass, två vålmar hö å 24 Lisp. på lasset.
3:o Till vanliga möten undfår han skjuts till och ifrån
möten och samlingsställen, och i stället för matsäck
undfår han 16 sk. B:co om dagen.
4:o Lemnäs af oss Iboer i Östra Kålhammar Soldaten beständigt
hästar till vretens uppkörande samt hästar till
qvarn af alla Rote-interessenterna efter tur, då grödan
på deras andelar för detta år af Soldaten begagnas.
4£ Soldaten håller småpersedlarna och undfår derför en
tunna säd, hälften råg och hälften korn årligen.
Med föreskrifne contract förklara vi oss å ömse sidor
nöjde, som härmedelst med våra namns och bomärkens undersättande
bekräftas, som skedde i Kålhammar den 12
April 1817. Erik Brink, Soldat.
Erik Jansson. Jan (IBS) Bengtson. Per (PMS) Mattsson.
Jan (IIS) Janson. Anders Janson. Anna Cajsa Persdotter.
Rotc-Interessenter.
Uppvist vid Recruterings-mötet å Stockholms Läns Cancelli
d. 37 Nov. 1817 och gillad t, betygar
Ex otlicio
A. R. v. Sydow.
Med originalet lika lydande intyga
Erik Porat. K. G. Taxell.
Den 17 Februarii f. ra.
ia3
Bil. Litt. B.
(Afskrift).
Så snart. Carl Persson, Onsala Socken och Berga by,
blifvit för Brista Rote N:o 123 under K,. Uplands Reg:te
och Hundrade-Härads Compagni antagen, så utfästa vi oss
samtlige Rote-interessenter i nämnde Rote lill honom betala
i lega en summa' stor af 25 Riksdaler R:gsmt eller
3oo daler, utom det att han får den förut vid Roten blifvande
åker som vanligt till Soldat-torpet, bestående af ett
tunnland och 2:ne kapplands åker hvarje årvägen, vi alltid
häfda och bruka med våra dragare, och ängen till
detsamma, som på det samma sätt sker; Vi förbinde oss
afven till honom betala till hjelp till sortut 10 R:dr R:gsmt,
äfven ett ungt får samt ett ungt svin samt tillika beklädning
hvart 3:dje år, sådan som i rotekistan skall befinnas,
samt matsäck, skjuts och drickspengar till alla större och
mindre möten har han af oss att undfå, jemte nödiga hästar
till skogs- och qvarnfärder, då han åslundar; hvilket
vi allt härigenom Carl Persson försäkra och underskrifva
alla för en och en för alia, som skedde i Brista den 21
Jan. 1812.
Johan (IA) /hillersson. Anders Jansson. Erik (E) Eriksson.
1812 d. 14 Febr. uppvist vid Recruteringsmötet å Stockholms
GänsCancelli och gillad t, betygar ex officio
A. J. Wasastjerna.
Med originalet lika lydande intyga
Erik Porat. K. G. Taxell.
Bil. Litt. C.
(Afskrift).
Undertecknade Rote-interessenter för Roten N:o 124
Ström, vid Hundra-Härads Comp. af K. Uplands Regrte,
hafva öfverenskommit med drängen Erik Ersson i Måby,
att honom för ofvanskrifne nummer till Soldat antaga,
emot följande vilkor.
1:0 Bekommer karlen i lega 16 R:dr 32 sk. B:co, sorn
hälften deraf bekommas, när han af Konungens höga
Befallningsh:de blifver inskrifven, samt den andra hälften
den 1 Oct. innevarande år.
2:0 Årligt hemkall blifver 6 tunnor spannmål, hälften råg
och korn.
3:o Den vid Soldat-bostället varande vret får karlen begagna
till potates- samt kålland, m. m., samt dessutom
vid Roten så 4 kappar ärter samt litet roffrö
4:0 Bekommer karlen vid Roten årligen ä:ne sommarlass
hö, samt 4 tjog råghalm å i:ne Lisp. i kärfven, samt
skära sjöfodret under ängen Fårskiftet; årligen bekommes
ock 8 lass långved.
5:o Karlen bekommer bete för 2:ne kor i hagen Hassellytan,
samt, sedan ängarna blifvit slagna, hafva lika
224 Den 17 Februarii f. m.
många kreatur i ängarna Fårskiftet samt Norrhagen och
sedan i gärdet.
6:0 I lön bekommer karlen årligen 1 R:dr 32 sk. B:co samt
ett par skor, eller motsvarande i penningar, samt häst
till nödiga qvarnresor.
Med föreskrifne contract förklara vi oss på ömse sidor
nöjde. Norrsunda Ström d. 6 April 1828.
IV. G. Zetterman i Skogby. Anders Andersson den äldre.
Anders Andersson den yngre i Ström. Erik Ersson i Måby,
Uppvist ä Stockholms LandsCancelli vid Recruterings-mötet
d. 7 Maj 1828 och gilladt, betygar ex oflicio
A. R. v. Sydow.
Med originalet lika lydande intyga
Erik Porat. K. G. Taxell.
Bil. Litt. D.
(Afskrift).
Emellan undertecknade Rote-interessenter för Roten
N:o 139 Rohlsta af Hundra- Härads Comp. under N:o 8
Uplands K. Reg:te och drängen Matts Mattsson är följande
contract upprättadt, nemligen:
1:0 Uti lega erhåller Matts Mattsson 16 R:dr'32 sk. B:co,
hvaraf hälften erlägges, när han blifver inskrifven, och
den andra hälften nästa höst.
2:0 Får han den åker, som förre karlen innehaft, bestående
af 1 tunnlands utsäde i hvarje årväg; dessutom i
natura 4 tunnor spannmål, hälften råg och hälften korn
uti ren och sirid säd.
3:o Får han årligen 3 sommarlass välbergadt hö å 25
Lisp. på lasset.
4:o Får han årligen 2 tjog logbunden långhalm, å 2 Lisp.
kärfven.
5:o Får han 8 lass långved om året, samt begagna nödigt
mulbete på Rohlsta skog.
6:0 Lemnar Roten honom dragare till och från qvarn.
7:0 Åkerns körning ansvarar Roten för, att det blir i försvarligt
stånd.
Med föregående contract förklara vi oss å ömse sidor
nöjde, som vi med våra namn och bomärken anteckna.
Rohlsta d. 4 Febr. 1827.
.Erik Jansson. Matts Mattsson. Erik Gustafsson,
Fredrik Jansson. Jan Andersson.
Uppvist å Stockholms Läns LandsCancelli vid Recruteringsmiitet
med Uplands K. Reg:te d. 28 April 1827 och gillad
t, betygar ex officio
A. R. v. Sydow.
Med originalet lika lydande intyga
Erik Pora t. K. G. T axel 1.
Ben 17 Februarii f. m.
225
Bil. Litt. E.
(Afskrift.)
Undertecknade Rotehållare, hvilka funnit för godt
att, i stället för den genom afsked afgångne Corporalen
Anders Krok, antaga drängen Johan Mattsson i Kjellsta
till Soldat för Suckunge Rote N:o 9, hafva härigenom, i
afseende på lönevilkoren, med nämnde Johan Mattsson
träffat följande öfverenskommelse:
1:0 Efter det förbemälde Joli. Mattsson af vederbörande
Hr Regm:ts-Chef blifvit approberad och, enligt af honom
meddeladt betyg å detta contract, som medföljer,
blifvit till krigstjenst giltig förklarad, utbetalas genast
till Joli. Mattsson hälften af den vanliga legan, eller 8
R:dr 16 sk. B:co, samt den återstående hälften vid det
Recrut-möte, som först härefter infaller.
2:0 I spannmål erhåller Joli. Mattsson 7 tunnor, hälften
råg och hälften korn, väl rengjord.
3:o Hö lemnar Roten till Joli. Mattsson 3f sommarlass,
lasset om 24 Lisp.
4:o Joh. Mattsson undfår jemväl af Roten fem tjog logrbiinden
råghalm, dock att hvarje kärfve innehåller ii Lisp.
5:o Utom det att Joh. Mattsson äger rätt att å Rotens
skogsägor till bränsle begagna stubbar och ris, tilldelar
Roten Joh. Mattsson 8 lass långved.
6:0 Åtager sig Roten besörja nödiga qvarnresor åt Soldaten,
förenämnde Joh. Mattsson, samt hemföra veden å
backen; äfvensom
7:0 Joh. Mattsson af Roten undfår en half tunna ärter.
Med förestående förklara vi oss nöjda. Kohlhammar
d. 11 Sept. 1825.
J. Ekeroth. Pehr Jansson. Pehr Jansson. Fredr. Jansson.
Joh. Peter PFiberg. Anders Andersson. Joh. Mattsson.
1825 d. 16 Nov. uppvist vid Recruterings-mötet med Uplands
K. Reg:te och gilladt. Ut supra. Ex officio
A. R. v. Sydow.
Med originalet lika lydande intyga
ErikPorat. K. G. Taxell.
Bil. Litt. F.
(Afskrift.)
Emellan undertecknade Rote-interessenter för Roten
N:o i3o Norslunda vid Hundra Härads Comp. af K. Uplands
Reg:te har öfverenskommit ined sonen Jan Anderson
i Rosenlund, att till Soldat antaga emot följande vilkor:
1:0 Bekommer Soldaten i legd 16 R:dr 32 sk B:co, hvaraf
hälften bekommes, då karlen hos Konungens höga
Bef:h:de blifver inskrifven, samt den andra hälften den
1 Oct. 1829.
1 IL 29
226
Den 17 Februarii f. m.
2:0 Åkern vid bostället får karlen begagna, bestående af
ii tunnlands utsäde årligen, dessutom af Roten årligen
bekommes 2.*ne tunnor spannmål hälften råg och
korn samt den vid Roten tillhörande Soldatäng, och
dessutom af Krogsta årligen ett lass välbärgadt hö vid
Krogsta, a Lisp. på lasset, samt 4 tj°g logbunden
långhalm af hela Roten.
3:o Täpporna vid bostället får karlen begagna, samt vid
Roten årligen så 2:ne kappar ärter samt litet roffrö.
4:o Vid Krogsta bekommas årligen 3:ne lass långved samt
vid Norslunda efter behof. Hästar bekommas till qvarnresor
af Roten efter tur.
5:o Bekommer karlen årligen ett par dragare till Stockholm,
som af Roten utgå efter tur. Årliga lönen blir
1 R:dr 32 sk. B:co; skopenningar 1 R:dr 32 sk. B:co.
6:0 Gärdesgårdarnas hägnande skall karlen sjelf bestrida,
då vilket dertill tages på Rotens skog och med dess
dragare framföres.
Med föreskrifne contract förklara vi oss på ömse sidor
nöjde. Norslunda d. 21 Nov. 1828.
Anders (A) Andersson äldre Jan (JJ) Jansson,
i Krogsta. unga Jan (J) Jansson,
Jan Anderssonj Lars Gustafsson i Norslunda,
Soldat. Rote-intercssenter.
1828 Nov. d. 22 uppvist vid Recruterings-mötet å Stockholms
Läns LandsCancelli och gilladt, betygar
ex oflicio
A. R. v. Sydow.
Med originalet lika lydande intyga
E r i k P o r a t. K. G. T a x e 11.
Bil. Litt. G.
Afskrift.
Contract emellan Roten N:o i32 Sätuna och vice-Corporalen
Carl Gustaf Gärling från Husby Långhundra Socken
och Hjelmsta, som följer, nemi.:
l.‘o Bekommer vice-Corporal Gärling uti legd 16 R:dr 32
sk. B:co, hvaraf hälften utgifves, då Gärling blifver
commenderad på Regttsmötet och resten Helgomässotiden
detta år, samt af min kronotionde 1 tunna spannmål,
hälften råg och hälften korn.
2:0 Bostället vid Sätuna får Gärling begagna sådant, som
det Corporal Åhl innehaft, bestående af i|- tunnlands
utsäde i hvardera årvägen samt äng och de dertill hörande
täppor, som tillhöra bostället.
3:o Får Gärling det åfoder, som blifver uti ån på den s.
k. skogsängen årligen, samt att få beta sina kokreatur
på ofvannämnde äng, så snart Roten släpper upp densamma.
4:o Af Wahlsta, 9 öresland, har Gärling att bekomma
ii tunna spannmål, hälften råg och hälften korn, ett
Den 17 Februarii f. m.
lass välbergadt hö, a 25 L& på lasset, och 1 tjog logbunden
långhalm.
5:o Får Gärling utså årligen 1 kappe ärter samt 1 skedblad
roffrö i Wahlsta.
6:0 Vedbrand för Wahlsta räkning 3:ne lass långved om
året i lagligt stånd, som af Gärling hugges och hemföres
af Rotens dragare; men då han är commenderad
denna tiden, hugges den af Rote-åboen och hemföres,
samt af Sätuna 6 lass och ris efter husbehof.
7:0 Hästar till qvarn 4 gånger om året efter tur.
8:0 Ett par hästar till Stockholm årligen af Roten turvis,
gro För de s. k. skopenningar har Gärling ett stycke åker
af Sätuna och af Wahlsta contant hvart tredje år efter
öfverenskommelse.
10:0 Lönen 1 Rrdr 32 sk. Brco årligen,
liro Skall Roten bruka åkern, om karlen är hemma eller
commenderad.
Till yttermera visso håfve vi detta med egen hand
underskrifvit, som skedde i Sätuna d. 7 April 1823.
Carl Carlsson i Sätuna. Carl Gustaf Jerling.
Anders Andersson i Sätuna. Jan (J) Pärsson i Wahlsta.
P. S. Ben uti irsta punkten omnämnde legd och
spannmål skall af undertecknad utbetalas. Sätuna d. 7
April i823. M.Ahlj Corporal.
År 1823 d. 23 Maj är detta Contract vid Rccruterings-mötet
med Uplands K. Reg:te å Stockholms Läns LandsCancelli
uppvist och gilladt, betyga ex oflicio
A. R. v. Sydow.
Med originalet lika lydande intyga
ErikPorat. K. G. Taxell.
Bil. Litt. II.
(Afskrift.)
Emellan undertecknade Rote-delägare och Soldaten
vid K. Uplands Regrte, Hundrahärads Comp. Nro 131 Johan
Staf är följande öfverenskommelse träffad och fastställd,
nemligen:
iro Att Staf åtagit sig, under hela tjenstetiden för denna
Rote, sjelf förse Rotekislan med alla de persedlar, som
deruti fordras, bestående af t par skor, 2 par strumpor,
2 skjortor, 1 skinnlifstycke, 1 par damasker, i säck,
1 tornist, 1 ammunitionspåse, 1 svart halsduk, 1 mössa,
1 par vantar, 1 uniformsfrack samt 1 par dito byxor,
hvilka saker skola af honom ständigt hållas uti fullkomlig
ordning och stånd, så att Rolen icke det ringaste
ansvarar, i fall dervid något skulle fela.
2:0 Förbinder sig Soldaten Staf att såväl till möten som
till andra utmarcher icke af Rolen göra något anspråk,
hvarken å drickspenningar eller matsäck; utan dessa ut-r
gifter bestridas af honom sjelf.
Den 17 Fcbruarii f. m.
3:o Deremot åtaga sig undertecknade gemensamt att derför
årligen lemna Soldaten Staf 1 tunna råg, 1 tunna
korn, 1 sommarlass hö om 24 Lisp. samt 1 tjog långhalm,
alltsammans i ett för allt på hela Roten beräknad
t, och derjemte erlägga den förut vanliga utgiften
af lön och skopenningar, belöpande till 5 R:dr Rgstmt.
4.‘o Ett tunnland åker i hvardera årvägen, sorn köres 3:ne
gånger om året med Rotens dragare, hvilket ar inberäknadt
med såningen, jemte att säden skall med Rotens
dragare hemföras till bostället.
5:o Till möten beslår Roten turvis den vanliga skjutsen.
Till yttermera visso äro 2:ne lika lydande exemplar
häraf upprättade och underskrifne, af hvilka Rote-delägarne
behålla ett och Soldaten Staf det andra, som härmed,
enligt öfverenskommelse, tjenar till efterrättelse å ömse sidor;
intygas af Åshusby d. 20 Dec. 1812.
Olof Ersson Anders (A) Andersson
i Åshusby Prestgård. i Krogsta.
Anders Jansson d:o, Gustaf Jansson d:o.
Jan Jansson den äldre i Norslunda.
Med original-afskriften lika lydande, intyga
Erik Porat. K. G. T a z e 11.
Bil. Litt. 1.
(Afskrift.)
Emellan Rote-interessenterne och Extra RoteringsSoIdaten
Mört är följande Contract upprättadt och afgjordt,
nemligen: så finne vi oss nöjde att intaga Mört till ordinarie
Soldat för Roten N:o 16 Räfsta under K. Uplands
R.eg:te och 3:dje Majors Compagniet, med de vilkor nedanstående
punkter föreskrifva:
1:0 Gifva vi Mört uti åker 2:ne vretarna vid bostället och.
grundet uti gärdet, äfven 4 tunnor säd, hälften råg och
korn.
2:0 Förbinder Mört sig att ansvara för alla rotpersedlarna
och skopengarna, sedan Roten har uppsatt det uti lagligt
stånd.
3:o Förbinda vi oss att låta Mört så 3:ne kappar ärter
vid Räfsta årligen.
4:o Får Mört vanliga Soldat-ängen och 1 lass hö af Roten;
äfven får Mört uppskära sjöfoder, under 4 tegar,
på Räfsta äng årligen.
5:o Ytterligare gifva vi 3:ne tjog logbunden lång råghalm
årligen; äfven 3:ne säckar kornagnar.
6:0 Förbinda vi oss att lemna honom, utan vidare betalning,
dragare att hemföra den ved, han till eget behof
nyttjar, äfvensom till och från qvarn föra spannmål.
7:0 Erhåller han som legd 16 R:dr 32 sk. B:co, hvilka
vi utfästa oss att betala uti Michaeli detta år j8i5,
Den 17 Fcbruarii f. m.
8:0 Förbinda vi oss att häfda och bruka åkern uti Mörts
frånvaro, om så skulle hända, han blifver utcommenderad;
ytterligare får Mört bete åt sina kor på ängen och
stänger det, sedan de blifva utsläppta.
Med det å andra sidan stående Conlract förklara vi
oss å ömse sidor nöjde, och hvar till sig ett lika exemplar
tagit, som skedde uti Näsby d. 2 Juli i8t5.
'Roteinteressenterne Mört.
Jan Mattsson. Nämndeman Mats Martensson i Norrthil.
Pehr Jonsson. Gustaf Larsson.
Som vittne betygar
J. E. Öberg i Näsby. Enkan Anna Ersdotter.
Den 5 Aug. 1815 uppvist vid Mönstringen å Linsberga och
gilladt, betygar ex oiHeio
J. H. v. Sydow.
Den efter gammalt s. k. Soldate-tegen får Soldaten
Johan Mört, så länge vi undertecknade innehafva de! i
Roten, för sin egen del begagna; dock de bergningstider
Mört är hemma, fri från Kronans tjenst, skall han sjelf
berga densamma; men de år, han samma tid är commenderad,
bestrides bergningen af oss undertecknade. Räfsta
d. ig Febr. 1827.
Anders Andersson• (oläsligt)
Karlen har att undfå 4 månaders lön efter Knektecontract:
26 sk. 8 r:st. R:co, 5 t:r if kpr spannmål, 5f
vålm hö och 6f kärfvar halm år i8i5.
Med originalet lika lydande intyga
E r i k P o r a t. IC. G. T a x c 11.
Bil. Litt. K.
(Afskrift.)
Undertecknade Rote-interessenter hafva med drängen
Erik Persson från Rickeby, Odensala Socken, öfverenskommit
att, efter dess frivilliga begifvande, antaga honom till
Soldat för Öhlsta Rote N:o i3 i förenämnde Socken, hvarvid
följande vilkor och förmåner vi oss utfästa att till honom
utgöra:
1:0 Kommer att betalas till Erik Persson i lega contant
16 R:dr 32 sk. Rgstmt, samt 1 qviga, 1 får och 1 svinkreatur,
i hatt med tillbehör, 1 par damasker, 1 surtout
af vanligt kläde och 1 echarpe.
2:0 Bestås Soldaten en årlig lön 3J tunna råg, ^ tina hvete
och 3 t:r korn, samt tillätes honom att årligen få så
på Rotens åker en fjerding ärter; likaledes bestås honom
årligen 33 valmar hö, 7 tjog halm, hälften rag
och hälften vårsädshalm, och 7 säckar agnar; äfven ock
sommarbete för dess kreatur, nödiga hästar till qvarn
-
a3o Den 17 Februarii f. m.
Färd och skogskörning, samt skjuts, matsäck och drickspenningar
till alla möten.
3:o Tillätes honom alt bruka och nyttja den vanliga kryddtäppa!!
och kålsäng.
Med föregående contract förklarar jag Erik Persson
mig till alla delar nöjd. Öhlsta d. 8 Maj 180g.
Erik Persson i Öhlsta. Per Olsson i Södertihl.
Jan Jacobsson i Ekela. Mats Andersson i Årresta.
Eric Persson (E).
År 1809 d. 10 Maj å Recruterings-mötet uppvist ochgilladt,
betygar ex ofiicio
A. J. W asas tjerna.
Med originalet lika lydande intyga
Erik Porat. K. G. T a x e 11.
Bil. Litt. L.
(Afskrift.)
Emellan delägarne i Roten Nio 1010 Brösicke och drängen
Carl Andersson, nu tjenande i Nälsta Y. Selö Sin, är
följande Contract upprättadt, om han för nämnde Rote
som Soldat antages:
1:0 I legd erhåller han 20 Ridr Bico, hvaraf första hälften,
eller 10 Ridr, betalas vid inskrifningen och den andra
hälften nyåret 1826.
2:0 I matår erhåller han 2 tir råg, 2 ter korn, ± tina
hvete, J tia ärter, 5 tia malt, 2 LÄ torrt kött, 2 LÄ
torrt fläsk, samt 2 Ä humle, hvaraf hälften betalas i
höst, samt andra hälften hösten 1826, samt J tia sill,
J tia strömming, samt i tia salt.
3io Det årliga hemkallet 2 tir säd, hälften råg och korn,
samt vid HufvudRoten den täppa och åker, som gamla
Soldaten innehaft, och af StröRoten 1 tia säd, hälften
råg och hälften korn, samt | tjog halm årligen; samt af
hela Roten J tia ärter årligen, samt den årliga Thomasmesso-
och Midsommars-lön 5o LÄ hö och 4° LÄ halm.
4io 1 stället för ko erhåller han 20 Ridr Bico, hvilka utbetalas
nästa Michaeli.
5io Till qvarnresor erhåller han 1 häst af HufvudRoten,
samt 1 af Biroten årligen, samt dragare till åkerns och
täppans körning och vedbrands hemskalfande af Roten
efter tur. Kobete samt bete för några får fås vid HufvudRoten.
Med förestående Contract förklara vi underskrifne oss
till alla delar nöjde, intygas och bestyrkes i Brösicke och
YtterSelö Sin d. 2 Mars 1825,
Jan Jansson i Brusicke. Eric (E) Andersson i Brusicke.
Eric (E) Jansson i Opptuna. Jan (IE) Ersson i Ullunda.
Carl Andersson,
tjenstedräng i Nälsta YtterSelö Socken.
Den 17 Fcbruarii f. m. 231
Såsom på cn gång närvarande vittnen underskrifva:
G. yV allqvist, Anders Gustafsson i Eknäs.
Org. i Y. Selö.
Rätteligen afskrifvet bestyrka
J. C. Liedberg, C. C. S ö d e r h o 1 m.
f. d. StadsCasseur.
Uti detta contract deltaga:
Brösicke under Mälsåker, HufvudRote för ^ förmed!. M:tl.
Strö-fOpptuna Mellangård under Mälsåker § d:o d:o.
Rotar\Ulunda Oppgård under Äleby . . . f d:o d:o.
Bil. Litt. M.
(Afskrift.)
Emellan Rotehållarne för Roten N:o 1019 Ullsta och
drängen Anders Gustaf Andersson är följande öfverenskommelse
träffad och afslutad, sä vida nämnde dräng till
ordinarie Soldat för nämnde Rote antages:
1:0 I handpenning lemna vi honom 3 R:dr B:co.
2:0 I legd, för ko och matår erhåller han 53 R:dr 16 sk.
B:co, som utgå på så sätt, att hälften deraf, eller 26
R:dr 32 sk. samma mynt, erlägga vi till honom den sista
nästk. Aug. detta år och andra hälften den samma
tiden i83a.
3:o Samma åker och täppa, som den gamla Soldaten innehaft
uti Rotens gärden, erhåller han.
4:o I årligt hemkall erhåller han 1 t:a råg, 1 t:a korn
samt 2:ne lass hö och 2:ne tjog halm, samt den vanliga
Thomasmesso- och Midsommars-lön lemna vi honom äfven
årligen.
5:o En fjerding ärter eller, i brist deraf, 1 fjerd, hvete,
lemna vi honom årligen.
6:0 Bete för en ko och några får, samt dragare till nödiga
qvarnresor, äfvensom till åkerns och täppans körning,
samt till nödigt bränsles hemskaffatide från Rotens
skog lemna vi honom i tur inom Roten årligen.
7:0 Afsäga sig Rotehållarne att af karlens årliga lön taga
någon ersättning för mötes-kosten.
Med detta contract förklara vi oss å ömse sidor nöjda,
som skedde i Ullsta d. 28 Juni i83i.
Carl Pehrsson. Anders (A) Gustaf Andersson.
Pehr (E) Enstrom. Anders Ersson. Jan (J) Jansson.
Som närvarande vittnen underskrifva
E. G. Nyström. L. G. Haglund.
Handlande i Mariefred. Handlande i Mariefred.
Att å andra sidan stående contract är rätteligen afskrifvet
bestyrka
J. C. Liedberg. C. C. Söderholm,
f. d. StadsCasseur.
Den Februarii f. m.
Uti detta contract deltaga:
Ulsta Kronoskatte under Äleby för : . . I förmed!. M:tl.
D:o Frälseskatte dito  d:o d:o.
Bil. Litt N.
(Afskrift.)
Emellan undertecknade interessenter i Roten K:o ioo3
Kälsta och drängen Johan Fredr. Simsson, nuvarande vid
Björkby i Ö. Selö, att såsom ordinarie Soldat tjena för
Hoten emot följande vilkor, nemligen:
1:0 Gifves i legd 20 R:dr B:co, hvaraf J utgifves efter
inskrifningen vid Recruterings-mötet och |, eller i3R:dr
16 sk. B:co, nästa höst 1820, samt till ko 16 R:dr 32
sk. B:co, då Soldaten den påfordrar.
2:0 Hemkall, bestående af 1 t:a råg och 1 t:a korn, 2 fjerdingar
ärter, 2:ne lass hö och 1 tjog logbunden halm.
3:o Matår, bestående af 3:ne t:r spannmål, hälften råg och
hälften korn, 1 LÄ torrt fläsk, 1 LÄ torrt kött, 1 fjerd,
sill och 2 kappar salt.
4:o Ett halft spannland åker uti Nälsta-gärdet, samt täppan
vid stugan få af Soldaten årligen besås.
5:o Erhåller Joh. Fredr. Simsson full uppklädning, bestående
af 1 jacka, 1 par byxor af kläde, 1 par hvita
linnebyxor med stöfletter, 1 halsduk, 1 skärp, 1 par
skor, 1 par strumpor, 1 skjorta och 1 par svarta slebletter
allt i likhet med Soldat-munderingen.
6:0 Hvad årlig lön och andra omständigheter beträffar,
rätta vi oss efter nu gällande och framdeles blifvande
författningar.
Med ofvanstående contract förklara vi oss å ömse
sidor nöjde till alla delar. Kälsta Rote d. 2 Oct. 1820.
Johan (J) Fredrik Simsson.
Hans Pehrsson, Pehr (P) Ersson,
Rotehållare. Rotehållare.
Rätteligen afskrifvet intyga
J. C. Liedberg. C. C. Söderholm.
K:o ioo3 Brand.
Uti detta contract deltaga:
Kälsta Korrgård under Äleby för J förmedl. Mtl.
Dito d:o d:o  § d:o d:o.
Bil. Litt. O.
(Afskrift.)
Emot nedanskrifne vilkor hafva Rote-interessenlerna
uti Roten K:o 1011 vid K. Södermanlands Reg:te och Gripsholms
Comp. öfverenskommit med f. d. förstärkningskarlen
och nuvarande drängen Anders Korgren, att för nämnde
Rote låta inskrifva sig till ordinarie Soldat.
1 :o
Den 17 Februarii f. ra.
a33
1:0 Äger Anders Norgren rättighet att af Roten uppbära
4o R:dr B:co uti ett för allt till både Jega oell uppklädning,
hvilka 4° Rtdr Brco skola uti 3:ne terminer
lemnäs, nemi. i3 R:dr 16 sk. B:co strax efter inskrifningen,
en lika summa uti Januari 1814, samt den resterande
tredjedelen uti November sistnämnde år.
Såsom städsel och handpenningar har A. Norgren undfått
af Roten 4 R:dr 24 sk. Riksgcs.
2:0 Uti matår bekommer Norgren 2 t:r råg, 2 t:r korn,
2 fjerd:r strömming, 2 L® kött, 1 LU fläsk, 3 kpr salt
och 2 U humla, som betalas på det sättet, att uti Oct.
innev. år betalar Roten 1 t:a råg, i tja korn, 1 fjerding
strömming, 1 LU kött, 3 kpr salt, 2 U humla. Återstoden
af matåret betalas uti Februari 1814*
3:o Vid instundande höst anskaffar Roten en ko åt Soldaten.
4:o I stället för öppen jord, enligt Knekte-contractet, gifves
ärligen af Rote-interessenterna till Soldaten uti rinnande
säd 1 t:a råg, 1 t:a korn, 2 fjerdtr hvete, 1
fjerd, ärter eller råg, samt ett tjog logbunden halm.
Detta contract, med hela dess innehåll ingånget med
drängen A. Norgren, förb inde vi oss att till alla delar
fullgöra, som intygas af Egalla d. 14 Febr. 1813.
O. Noallén. Anders (A) Pehrsson i Utåker.
Lars (LAS.) Andersson Anders (AAS.) Andersson
i Björktorp. i L. Utåker.
Med detta contract, frivilligt och med sundt förnuft
ingånget, förklarar jag mig till alla delar nöjd, försäkras
som ofvan. Anders (AN) Norgren.
Närvarande vittne
Anders Olsson i AValla.
Rätteligen afskrifvet intyga
j. G. Liedberg, C. C. Söderholm,
f. d. StadsCasseur.
Uti detta contract deltaga:
Lilla Wreta, HufvudRote, för \ förmedl. M:tl.
(Stora Utåker § d:o d:o.
StröRotaiv Björktorp, under Äleby . . . . J d:o d:o.
[Lilla Utåker dito  § d:o d:o.
Bil. Litt. P.
(Afskrift.)
Contract, öfverenskommet emellan drängen Christian
Isaak Brovall, från Brantby i Thoresunds Socken, och Roten
N:o too2 vid Gripsholms Comp. med efterföljande vilkor,
nemligen:
1:0 Skall han hafva 1 ko, när han påfordrar;
2:0 skall han hafva i legd 20 R:dr B:co;
1 H. 3o
Den 17 Fcbrunrii f. m.
3;o till matår 2 t:r råg, if t:a korn, 2 fjerd:r hvete, 2
fjerdrr ärter, LÄ torrt kött, 1 LÄ fläsk, 1 fjerd,
strömming, 1 fjerd, sill, 2 kpr salt;
4:o till hemkall 1 t:a råg, 1 d:o korn;
5:o skall han hafva 2 tjog logbanden halm, 2 lass hö.
Åkern, som tillhör torpet, skall han hafva, som det förut
har varit.
Med förestående contract och vilkor förklara vi oss
å ömse sidor nöjde och förbinda oss att alla punkter fullkomligen
hålla, och till yttermera visso häraf äro tvenne
lika lydande exemplar författade, hvaraf vi ett hvar, med
hvarandras underskrift, behålla, som skedde i Nälsta d. 4
Sept. 1826.
Eric (E) Anderssons Enka. Eric (E) Gabrielsson.
Christian Isaak Brovall. Hans Larsson.
Att Bonden Erik Gabrielsson egenhändigt undertecknat sitt
bomärke intyga undertecknade. Mariefred d. 12 Sept. 1826.
A. L a u r e n t. J. H. L u n d v a 11.
Äfvenledes har Brovall egenhändigt undertecknat sitt namns
bomärke under samma dato.
A, Laurent. J. H. L u n d v a 11.
Rätteligen afskrifvet intyga
J. C. Liedberg. C. C. Söderholm.
Uti detta contract deltaga:
Nälsta Oppgård under Äleby, HufvudRote för | förmedl. M:tl.
Dito Mellangård dito dito . . . J d:o d:o.
Helltorp, StröRote
d:o d:o.
För anslaget af denna StröRote erlägga Åboerne å förutnämnde
hemman i Nälsta till K. M. och Kronan årligen
4 lLdr 24 sk. B:co hvardera, eller tillsammans 9 R:dr
samma mynt , som å deras debetsedlar årligen utsattes
och i hvilken afgift de öfrige 2lne Åboerne i Nälsta icke
deltaga.
Bil. Litt. Q.
(Afskrift.)
Emellan undertecknade har följande contract blifvit
upprättadt, som här nedan föijer:
Med vår värfda Soldat Lars Larsson hafva vi ingått
följande beting och vilkor:
1:0 Skall han af hela Roten uti lega undfå 55 R:dr 26
sk. 8 rst. Rgstmt, dem han skall utbekomma i 2:ne år,
nemi. på första året i 2:ne delar och det andra året
återstoden på lika sätt i 2lne delar.
2:0 Skall han till släpkläder undfå det ena året 4 R:dr
Rgstmt och det andra året i lapp-penningar 32 sk. samma
mynt.
Den 17 Februarii f. m.
3:o Skall han undfå dragare vid Roten till vedbrand, som
först derom bör tillsägas, som drager behörig försorg
om virkets utsynande.
4:o Undfår han äfven af Roten dragare till sin åkerkörning
och nödiga qvarnresor; och bör han derföre, när
han är hemma och oförhindrad, göra Roten någon handräckning
med dagsverken, och hvarvid god åsämja å
ömse sidor bör vara förnämsta ändamålet.
5:o Skjuts och matsäk tillhör honom efter vanligheten att
undfå.
6:0 En fjerding ärter skall han årligen undfå samt rofvor,
om sådana växa.
Detta contract täger sin början, så snart karlen blifver
approberad och inskrifven.
Härmed förklarar jag Lars Larsson mig nöjd och lofvar
vara Roten till nöjes. Lars Larsson.
Häraf äro alne lika lydande exemplar upprättade och
undertecknade, som skedde i Fjelsta d. 22 Maj 1804.
Jonas Olofson. Johan Pehrson. Carl Pehrson.
Såsom vittnen underskrifva
Brynolph Borg. Anders Thun N:o ion.
Rätteligen afskrifvet intyga:
J. C. L i c d ber g. C. C. S ö d e r ho 1 m.
Uti detta contract deltaga
Fjelsta Kronoskatte, under Äleby, för 1 förmedl. M:tl.
d:o Danviks Frälse d:o . . . d:o d:o
d:o d:o d:o . . . \ d:o d:o
Lades på bordet.
Hr Aminoff, Joh. Fredr., anförde skriftligen:
Ridd.-Ord:s 11 §. bjuder, att ”andra anteckningens båda
upprop ske på en dag, som bör vara den närmast helgfria
före den, som Konungen i Nåder bestämt till Ständernas
sammankallande på Rikssalen.” Men deremot föreskrifver
21 §. af Riksd.-Ordn., att de andra Stånden böra
inom fyra dagar från den, hvartill Riksdagen pålyst
blifvit, hafva organiserat sig till Talmans emottagande och
Electorers väljande.
Af dessa olika bud följer, att då de andra Stånden
hafva en bestämd dag, på hvilken de mäste hafva undangjort
deras anteckning, är R. o. Ad. lemnad åt ovissheten
i denna del; och då denna olikhet icke synes äga något
skäl med sig, men för R. o. Ad. har den olägenhet, att
genom den sista anteckningens fördröjande Adeln icke kan
vara fulltalig och, efter min tanka, icke heller rätteligen
organiserad, då början af Ståndets functioner, medelst
uppvaktning hos den Kongl. Familjen samt helsning lill de
andra Stånden, bör äga rum.
*36
Den 17 Februari i f. m.
Af denna anledning, och i öfverensstämmelse med hvad
jag anfört, föreslår jag vördsamt den ändring i Ridd.-Ordn:s
förenämnde §., att hädanefter båda anteckningarna må inom
samma fyra dagar, som äro de andra Stånden föreskrifna,
vara verkställda.
Då man besinnar R. o. Adrs talrikhet och det behof,
hvarje ledamot har att, innan han i valet af Bänkman
och Electorer ingår, lära känna de ledamöter, på hvilka
han skall välja, och då det icke är troligt, att afsigten
med den öfverilande brådska, som nu är Bänkmans- och
Electorsvalen förelagd, kunnat vara den, att Riksdagsmannen
skulle, i okunnigheten, blifva tvungen att emottaga
vallistor, eller att sjelfva stadgandets föremål varit att, genast
vid Riksdagens början, lägga band på vår frihet och
ställa Riksdagsmannen under intrigens magt, föreslår jag,
för att borttaga all sådan förtydning, att Bänkmansvalen
icke bör äga rum förrän på 3:dje dagen efter sista anteckningen,
samt Electorsvalet ej heller må anställas förr
än 3:ne dagar efter den, på hvilken Bänkmansvalet för
sig gått.
Jag anhåller att delta mitt anförande må blifva remitteradt
till Ridd.-Utskottet,
Lades på bordet.
Hr von Heijne, Georg: Jag anmälde mig att få tala
efter Hr Rosenblad. Det är öfver min förmåga och mitt
minne att följa honom på den vidlyftiga vandring, ban
gjort i realisationsfrågan. Det är blott i några få afseenden
jag vill yttra några ord.
Jag observerade nemligen, att Hr Nordenanckar sade,
att lagen af d. 1 Mars i83o stödde sig icke blott på beslutet
om myntbestämningen, emedan författningarna om
Råneo- och Riksgäldsmyntet, som stå i sammanhang med
realisationen, borde vara uppfyllda, innan sjelfva realisationen
kunde sättas i verkställighet; och då således Hr
Nordenanckar yttrat, att detta vilkor ännu icke blifvit
uppfyldt, hvarförinnan någon anmälan till K. Mt: icke kan
äga rum, äfvensom att tiden för dess uppfyllande redan
tilländalupit, oansedt Ständerna allvarligen påskyndat verkstol
igheten häraf, hvarvid det yttrats, att vilkoren skulle
ratt i sig efter tidsbestämmelsen, d. v. s., att vilkoret skulle
belga medlet, sorn dock torde blifva omöjligt; så tror jag,
att Hr Nordenanckar hade rätt i sitt förmenande, att de
2:ne vigtigaste vilkoren icke blifvit fullgjorda.
Hr Nordenanckar, Fredr. Willi.: Utan att vilja
ingå i något försvar mot de personliga anfallen i Hr Rosenblads
anförande, emedan jag skulle alltför mycket missförstå
den närvarande tidens bildning och de anspråk,
hvartill den synes berättiga, om jag kunde anse represen
-
Ben 17 Februarii f. m.
237
lantén, såsom sådan, i något fall böra finna sig blottställd
för personliga insinuationer, bar jag likväl trott mig böra
egna en närmare uppmärksamhet åt vissa delar af yttrandet,
som jag derföre anhåller må få hvila på bordet.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Två talare hafva
begärt, att 2:ne ledamöters anföranden mätte varda
tryckta; men då jag tror, att ändamålet i annat läll skulle
förfelas, oberäknadt det skadliga inflytandet på allmänna
opinionen, om några yttranden i samma ämne tryckas
och andi a icke, får jag föreslå, alt äfven llr G Troils anförande
må blifva tryckt.
Hr Rosenblad, Bernhard: Jag skall icke vidare
borttaga tiden med något annat yttrande, än att från mig
afvända misstankan om några personliga syftningar i mitt
förra anförande; i hvilket afseende jag får förklara, att
jag icke kan känna mig skyldig alt på ringaste sätt hafva
personligen anfallit någon, aldraminst Hr Nordenanckar,
helst jag först i dag hört honom, hvarförinnan jag redan
uppsatt uppränningen till mitt anförande, derutinnan jag
blott anfört facta i hänseende lill realisatiousfrågan, utan
all personlig hänsyftning.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag har begärt
ordet endast för att tillkännagifva, det jag för min del anser
Hrr Nordenanckars och v. Troils anföranden vara af
beskaffenhet att icke böra, på Ståndets begäran, till
trycket befordras. För att likväl blifva i tillfälle att närmare
utveckla mina sköl, anhåller jag, att frågan härom
må få hvila på bordet.
Hr Rosenqvist, Fred. Leonh.: Billighet och
rättvisa tyckas vara de lagar, som böra styra allt. Det
är ju redan beslutadt, att Frih. Kantzous anförande skall
tryckas. Jag har, lika med Frih. v. Stedingk, begärt, att
andras yttranden i samma ämne äfven måtte genom trycket
allmängöras, och då jag icke kan inse något giltigt
skäl, hvarföre den enes yttrande i slikt afseende bör föredragas
framför den andres, hemställer jag till Hr Cederschjöld,
om han verkligen har för afsigt att hindra tryckningen
af de sednast upplästa anföranden.
Hr Cederschjöld: I anledning af den siste värde
talarens hemställan, får jag vördsamt tillkännagifva, att
jag ingalunda velat bestrida tryckningen af ifrågavarande
yttranden, utan blott ansett tryckningen icke böra skepa
Ståndets begäran. Jag skall på förhand antyda några
af de skäl, som ligga till grund för denna min mening.
Hr Nordenanckar har nemligen yttrat, att silfver-utvexlingen
bör icke allenast börja, utan äfven sedan framgent
ske efter dagens gällande cours. Detta är en ide,
a38
Den ij Februari i f. ra.
som jag har svårt att förena med begreppet om realisation
och reelt mynt.
Hvad åter Hr v. Troils åsigt heträffar, att nemligen
Bankens silfverfond alltid borde hållas i ett förhållande
till sedelstocken såsom i till 2, så tror jag, att detta vore
det säkraste sättet att alldeles förstöra Banken; ty det är
icke blott troligt, ulan ganska säkert, att denna proportion
snart skulle rubbas, samt Banken sålunda tvingas att köpa
silfver till högre pris än det, hvartill detsamma utvexlades,
och Banken skulle följaktligen ganska snart kunna
utpumpas.
Detta är den fara för realisationens bestånd, som jag
mest fruktat; men jag har ej velat fästa uppmärksamhet
derpå, i hopp att ingen skulle väcka fråga derom. Jag
länner äfven ett annat sätt, hvarpå realisationen skulle
lunna förstöras; men det vill jag tills vidare förtiga, i
hopp att den saken eljest tilläfventyrs icke blifver satt
i fråga.
Frih. von Stedingk: Af hvad den sednaste talaren
här yttrat är jag ingalunda öfvertygad, att Hr v. Troils
tal icke behöfver tryckas, eller att det först bör hvila på
bordet. Jag hade icke lyckan vara tillstädes, då Frih.
Rantzou först yttrade sig; men, att dömma från den sakkännedom,
hvarmed den värde ledamoten alltid yttrar sig,
är jag fullkomligen öfvertygad, att hans anförande förtjenar
att tryckas; och, om jag icke missminner mig, är beslut
härom redan fattadt.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Bruket eller uppmärksamheten
att här anmoda talare särskildt trycka sina
anföranden härleder sig troligen från den lid, då protocollens
tryckning icke var vanlig, ännu mindre i grundlagen
föreskrifven. Bruket har sedermera fortfarit, och
kunde hafva något skäl med sig, så länge tryckningen
dröjde hela åratal efter det yttrandet ägt rum. Men numera,
då vi äga offentlighet vid våra öfverläggningar,
vet jag icke, hvartill en dylik anmodan tjenar, om icke att
göra en compliment åt den talare, hvars åsigter man gillar.
Men som meningarne oftast äro delade, så finnes
vanligen någon annan, som fordrar samma uppmärksamhet
för tal af motsatt rigtning, hvilka han godkänner, och
genom bifall till deras tryckning förringas artigheten mot den
förste talaren. Vår erfarenhet i dag bekräftar, att så är;
ty flera dylika propositioner hafva redan blifvit begärda
och de, som i detta fall ännu icke fått sina önskningar
uppfyllda, äro färdige att klaga öfver pre'judice. Derföre,
sedan proposition redan är framställd och bifallen angående
tryckning af en talares yttrande, tror jag, pä det ingen
må äga anledning besvära sig öfver mannamån, bäst vara
att, utan afseende på den yrkade bordläggningen, Hr Gr. och
Den 17 Fetima rii f. m.
23g
Landtm, täcktes, för tidens vinnande, till alla dem, som i dag
yttrat sig i realisationsfrågan , på en gång framställa anmodan
att särskildt låta trycka hvar sin andel i öfverläggningen.
Frih. von Stedingk: Jag delar ingalunda Hr v.
Ilartmansdorffs förmodan, att de talare, hvilka icke anmodades
låta trycka sina tal, derigenom skulle linna sig
prejudicerade; tvärtom erinrar jag mig, att då vid sisth
Riksdag någon tryckning icke ifrågaslälldes af talares yttranden
i ämnen, der sädant med andras ägde rum, ringaste
anledning likväl icke förmärktes lill den förmodan,
att de förre derigenom ansågo sig prejudicerade.
Gr. Horn Claes Fred.: För att, så vidt på mig
ankommer, förekomma en ytterligare discussion om prejudice,
anser jag mig, såsom den der först väckte fråga
om tryckning af Frih. Kantzous anförande, vara skyldig
tillkännagifva anledningen dertill.
Jag ansåg nemligen för en vigtig sak, att allmänheten
fick kännedom om hvad som yttrats såväl för sorn
emot realisationen, för att kunna stadga en opinion i hänseende
till dess verkställande. Det är bekant, att Frih.
Rantzou förra Riksdagen bestridde realisationen och allmänt
ansågs som dess ifrigasle motståndare. Man trodde
då, att det var i sjelfva principen som Hr Frih. skiljde
sig från majoriteten; men man ser i dag, att det blott ar
i detaillerna eller grunderna för realisationens verkställande,
som han hyser skiljaktiga meningar: och det är af
sådana skäl som jag ansett mig böra anhålla om tryckning
af anförandet. Min mening var likväl den, att den
värde ledamoten sjelf borde ombesörja tryckningen.
H. Ex. Hr Gr. och Landtm, hemställde, om R.
o. Ad., i likhet med hvad nyss blifvit beslutadt rörande
Frih. Kantzous anförande, behagade anmoda Hrr Rosenblad,
Nordenanckar och von Troil att äfven till trycket
låta befordra deras denna dag i realisationsfrågan afgifna
yttranden.
Bifölls.
Hr von Döbeln, Joh. Wilh., hade inlemnat ettså
lydande anförande:
Hindrad af min tjenstbefattning och af mina enskilda
åligganden i samhället att kunna svara emot det förtroende,
hvarmed jag blifvit hedrad att vara Ledamot i Constit.
-Utsk., är jag nödsakad att, i stöd af 23 §. Ridd.-Ordn.,
mig detsamma afsäga.
Hr Si Ifver st rå h le, Gust., hade ingifvit följande:
Jag afsäger mig den plats uti R. H. St:s Lagutskott,
hvartill jag genom Hrr Electorers val, blifvit kallad.
Å nyo föredrogos och biföllos Exped.-Utsk:s d. 12
dennes på bordet lagde memorial:
Den 17 Februarii f. m.
N:o 1. med förfrågan, rörande storleken af upplagan
utaf Bilianget till RiksStls Protocoll.
N:o 2. anglde åtskilliga hemställanden i afseende å öppnandet
af prenumeration på Bihanget till RiksSt:s Protocoll.
Vid förnyad föredragning af Hr Hallenborgs, Carl
Joh., d. 12 dennes på bordet lagde motion om jemnkning
i Skånska Roteringen, blef densamma till Stats-Utsk. remitterad.
Å nyo föredrogs Hr Hårds, Gust. Magnus, d. 12
dennes på bordet lagde memorial om ersättning för den
förlust, lian lidit genom öfverflyttning på K. M:s Flottas
expectance-stat.
Hr Hård, Gust. Magnus, bade inlemnat ett så
lydande anförande:
Som jag hört, att en eller annan ledamot af H. R. o.
Ad. fattat min i plenum d. 12 dennes afgifna motion så,
som skulle den innefatta något klander å en mig rörande
Styrelsens åtgärd, får jag härmed bestämdt förklara, att
detta så mycket mindre kunnat vara min afsigt, som jag
i min motion uttryckligen yttrat, att jag finner K. M:s
Nåd. beslut i ämnet öfverensstämma med författningarna,
och att K. M. således ej kunnat annorlunda besluta.
Min enda afsigt har varit alt genom R. St:s åtgärd,
hvilka, i fråga om anslag icke äro bundna af författningarnas
stränghet, i en slags nådeväg komma i åtnjutande
af en förmån, till hvilken jag säkerligen blifvit berättigad,
om organisationen af K. M:s Flotta inträffat blott några
få månader senare, än den skedde.
Att anföra K. M:s beslut i ämnet har ej kunnat undvikas,
då första vilkoret för min vördsamma begäran måste
vara, att för R. St. framlägga en ordentlig öfversigt af
förhållandena.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag vill visserligen icke
sätta mig emot remiss af Hr Hårdhs förevarande motion,
och skulle med mycken fägnad se, om honom kunde tillerkännas
någon förmån, då jag ser honom vara en gammal
man, som haft otur och icke numera lärer kunna
förvärfva, hvad han behöfver för sin bergning; men jag
kan icke undgå att anmärka, att då jag, i likhet med andra
talare, betraktar framtida möjligheter, kan jag icke annat
än finna ganska betänkligt, alt man, i kraft af enskild
motions-rätt, här väcker frågor om pensioner och andra
dylika anslag för tjenstemän, hvilka, genom mindre
lyckliga händelser, kommit i behof af understöd. Jag
tror, att K. M. är rätta domaren i sådana frågor alt
hos Ständerna deremot endast bör komma i fråga att
lem
-
Den ij Februarii f. m.
lemna Konungen ökade medel att följa sitt hjertås böjelse
att understödja en behöfvande. Såsom jag redan sagt.
vill jag dock icke hindra motionens remitterande, men vid
ett möjligt bifall af Utskottet gör jag det förbehåll, att
sådant endast må ske under vilkor af Konungens Kådiga
samtycke.
Hr Rosenqvist, Fred. Leonh.: Det ari anledning
af den principfråga, som Hr Rosenblad nyss framkastat,
jag känner mig uppmanad att yttra några ord. Hr Rosenblad
säger, att inga andra frågor om anslag till pensioner
böra upptagas, än de som blifvit väckta af Regeringen.
Jag äter tror, att lika mycken rättighet att göra
sådana motioner bör tillerkännas den del af Statsmagten,
hvilken skall betala, som den del deraf, hvilken endast kan
föreslå; och då det är R. St., som måste fylla anslagen,
böra de jemväl få föreslå, hvartill de skola användas, i
följd hvaraf jag också anser denna motion vara ganska
riktig och intet hinder möta mot dylika frågors väckande
framdeles af enskilda Risdagsmän. Jag erinrar mig, att vid
sista Riksdagen äfven uppstod fråga om rättigheten att göra
sådana motioner, och då anfördes här på samma sätt
som nu, att de icke borde upptagas, för det de icke kommit
från högre ort. Jag tror, att det då bestämdt afgjordes,
att dylika motioner skulle få, väckas af hvem som helst,
hvilket dessutom bäst styrkes genom utgången af en sådan
utaf Hr Silfverhjelm då gjord motion om pension för
Hr de Mottoni, hvilken gick igenom i alla Stånden. Således
tror jag full anledning finnas för ifrågavarande motions
remitterande, och det icke såsom en grace, utan såsom
motionärens rättighet.
Uppå derom framställd proposition blefvo såväl Hr
Hårds motion, som de i anledning deraf d. 12 dennes och
denna dag afgifna yttranden till StatsUtsk. remitterade. '
Remitterades till Stats-Utsk. Hr Montgomeries, Gusf.,
d. 12 dennes på bordet lagde motion om NummerLol U -  riets afskaffande.
Föredrogs å nyo Frih. von Strokirchs, Joli. Herrman,
d. 12, dennes på bordet lagde motion, med förslag till ny
redaction af 3 Cap. 1 §., 25 Cap. 6, 7 och 10 §§. R;ittegtsBalken
samt i4 Cap. 3 §. Jorda Balken, m. 111.
Hr Gyllenhaal, Lars Herrman: Innan den ifrågavarande
af Frih. von Strokirch väckta motionen remitteras
till handläggning af Utskott, anhåller jag att d rom
få yttra några få ord. Jag instämmer fullkomligen i
motionärens tanke om nyttan och nödvändigheten af 2:ne
Lagmanstings hållande hvarje år, men tror det böra ir.-
1 II. 31
a-ja
Den 17 Februarii f. m.
skrankas till de Lagsagor, deri HäradsRätterne liafva 3:ne
ting om året; ty i de Lagsagor, der endast 2:ne eller ett
enda Häradsting hålles, anser jag ett sådant stadgande
hvarken kunna tillämpas eller vara behöfligt. En annan
anmärkning önskar jag framställa i afseende på det föreslagna
stadgandet, att HäradsRätts utslag i klara och erkända
skuldfordringsmål, såsom vilkor för vaderätten ,
skola fullgöras såsom Härads- och LagmansRätts sammanstämmande
domar. Jag skulle tro, att 8 dagars tid är för
Lort för verkställigheten af de skyldigheter, som både gäldenären
och fordringsägaren enligt förslaget skulle få sig
ålagde. Vid många tillfällen skulle det blifva rent af
omöjligt för gäldenären att deponera den ådömda summan,
samt för fordringsägaren att prestera godkänd, till vederhäftigheten
styrkt borgen för lyftningen deraf inom den
korta tiden af 8 dagar. Jag anser följaktligen en längre
tid i delta hänseende böra stadgas och föreslår, att gäldenären
väl inom 8 dagar, såsom lagen stadgar, bör erlägga
vad, men deremot en tid af 14 dagar eller 1 månad
bestämmas för fullgörandet af domen, samt att rättigheten
lill vadets fullföljande bör vara försuten, i fall deposition
eller utbetalning af skulden icke inom nämnde tid ägt
rum; hvaraf skulle följa, att utmätning då genast må ske,
såsom för andra laga kraftvunna utslag. För öfrigt tror
jag, att frågan kommer att undergå noggrann handläggning
uti LagUtsk. och vill derföre icke nu upptaga liden
med eli vidlyftigare andragande, utan blott tillägga, att
den sökta förhöjningen i expeditionslösen blifver oundgängligen
nödig, om tvenne Lagmansting årligen skola hållas,
i anseende till de ökade kostnader för tingsgästning och
resor, som de fördubblade tingen skulle medföra. Jag bör
jemväl tillägga, att jag nu icke yttrat mig såsom sjelf innehafvare
af en Lagsaga, utan blott såsom representant
uttalat min enskilda tanka; hvarom jag hoppas, att alla
skola vara öfvertygade.
Frih. von Strokirchs motion tillika med Hr Gyllenhaal
nu angifna yttrande remitterades till Lagutskottet.
Likaledes remitterades till LagUtsk. Hr Rosenqvists,
Fredr. Leonh., d. 12 dennes på bordet lagde anförande,
med förslag till ett tillägg vid 2 §. 1 Cap. StralfBalken i
afseende på för brott mot TryckfrihetsLagen dömde personers
inmanande i häkte.
A nyo föredrogs Hr Lefre'ns, Joh. Pehr, d. 12 dennes
på bordet lagde motion, angående ett nytt myntsystem.
Gr. Löwenhjelm, Gust.: Jag uppstiger, för att på
det varmaste understödja Hr General Lefre'ns motion 0111
införande af decimal-mynträkning.
Den 17 Fcbruarii f. m.
243
Nyttan af detta system är genom theori och practik
blifven så notorisk, att dess ytterligare bevisning på detta
rum vore ett i alla afseenden obehörigt ödande af Ståndets
tid. Må jag dock nämna tvenne hittills mindre beaktade
åsigter af denna nytta.
Vi göra mycket för folkundervisningen; genom nya
sinnrika methoder bemöda vi oss att för arbetsclassernas
barn förkorta den till elementarkunskapers förvärfvande
nödiga tid. Nå val! hvem inser icke till hvad grad arilhmetiken,
i hvad mynträkning beträffar, måste genom decimalsystemet
lättas.
En dryg myntenhet är af skadlig verkan på enskilda
hushållningen. Vi hafva bevittnat det år 1800, när vi
begynte räkna i Banco; det har sports i Norrige efter dess
realisation. I England förmärkes det än påtagligare.
I val af lämpligaste enhet skulle jag hafva föredragit
dalem silfvermynt, nemi. 8-skiIlingsstycket. Det utgör,
likasom Äiksdalern Riksgälds, en bestämd, ehuru mindre
fraction af en mark fint silfver. Dalem silfvermynt utgör
enheten i flera af våra provinser och är bekant i
alla. Dess värde är i det allranärmaste det af en Fransk
franc. Dess antagande skulle till ingen ompregling af
silfvermyntet föranleda. Endast kopparmyntet behöfde förändras
derhän, att denna dalers 96 öre blefvo 100. Med
ringare rubbning i närvarande myntfot är öfvergången till
decimalsystemet väl icke tänkbart.
H. R. o. Adel! Det handlar om ett utmärkt nyttigt
och vackert civilisationsframsteg: om ett skönt monument
mera af Konungens Regering; om en för detta Riksmöte
hedrande åtgärd. — Conjuncturen manar oss högt. Oss
kan icke som försummelse tillvitas, alt vi under den epok
af myntförbistring, hvilken vi, vill Gud, nu snart skola
hafva geuomlefvat, icke rönt liug till slikt. Men nu, då
cn ny FinansAera öppnar sig; nu då vi, hvad heller
är, företaga ny myntning: nu skulle vi behålla en myntenhet,
sexdubbel emot den, som ansetts lagom i Frankrike,
der rörelsecapitalet är circa 4o gånger vårt? Nu skulle
vårt mynts preglar sättas i rörelse för att ny-mynta Riksdalrar
lill 48 sk. och skillingar till 12 r:st.? Vi skulle nu
sålunda hos oss föreviga detta mödosamma, tidsödande,
absurda räknesätt? Mina Herrar! Äfven i det fallet bereda
vi utan tvifvel häfdatecknare!) ämne; men honom angenäm,
oss prisande blir då icke hans sysselsättning med oss.
— Martialis skref redan på sin tid, och hvarje sundt
omdöme har dessa par tusende år eftersagt: Turpe est
difficiles habere nugas; i fri öfversättning: det är
hånligt att hafva bråk af strunt.
Men livi skulle vi icke genom våra vota befordra
detta gagneliga och vår Stat prydande civilisationsframsteg?
Dertill behöfves ju icke någon i ringaste mån ökad
Den 17 Februa rii f. ra.
Statskostnad. Det capital, som till sådant användes, äger
med Fortunati pung den likhet, att det är outösligt: Än
mer, ju flitigare det anlitas, ju frodigare växer det. Detta
capital heter: Kraftig vilja till det riktiga och
nyttiga. Ja, mina Herrar! i den stund vi fullbragt en
förbättring i vårt Statsskick, äro vi dugtigare än förut att
företaga och fullborda en ny; vi äro det på moraliska
kraftens vägnar och på materiella medlens. Hvarje god
åtgärd stärker hugen och cassan till den påföljande. Allt
godt ynglar godt.
H. R. o. Adel! Må jag icke förgäfves hafva anhållit
om Ståndets gynnsammaste behandling af Hr General
Lefre'ns motion.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Hr
Lefrén har uppmanat dem, som besökt främmande länder,
att på grund af deras der inhemtade erfarenhet yttra
sig i frågan 0111 en låg mynt-enhets inflytande på prisen.
Hr Lefrén har yttrat, att denna enhet är låg i de länder,
der lifvets första förnödenheter äro uti lågt pris. Uti
detta afseende tror jag dock, att ett misstag ägt rum; ty
ett sådant förhållande inträffar icke för de varor, som ingå
i allmänna handelsrörelsen, utan endast för sådana,
hvilka ensamt inom landet efterfrågas. En låg enhet vid
myntberäkningen verkar således på dagsverkspriset, dränglöner
o. m. d., men icke på andra varor, såsom säd,
kreatur, kläden, tyger, spirituosa, viner o. s. v., hvilkas
försäljningspris beror af myntets inre värde och hvarjehanda
handelsförhållanden. Hr Lefréns förslag i afseende
på decimalräkningens införande uti myntsystemet har
här blifvit berömdt af en värd talare, som i andra länder
samlat en lång erfarenhet om verkningarna deraf, och äfven
jag får instämma deruti, i anledning af den lilla erfarenhet,
jag har i ämnet. Såväl i Frankrike, som i
Norra Italien och Nederländerna lenman det en ofantlig
lättnad vid räkenskapers förande, att endast ?.:ne columner
äro nödiga och veduction af bråken icke behöfver ske, för
att öfverföra summorna från ena colunmen till den andra;
hvarföre också hvar och en, som en längre tid uppehållit
sig i dessa länder, måste föredraga ett sådant myntsystem.
Jag påminner mig, att jag under min fångenskap i
Ryssland, hvarest äfven decimalräkningen är tillämpad på
mynle , sett en mängd handlande, som icke en gång kunde
skrifva, men likväl med tillhjelp af en tafla, derå ringar
voro uppträdda på ståltrådar, räknade med största lätthet
de största additioner och subtractiöner, som i deras
handelsrörelse förekommo, ojemnförligt fortare än våra handlande
vanligen göra det. Jag tror jemväl, att fördelen af
decimalräkningen är så allmänt känd, att i afseende på
denna fördel ingen strid elter tvekan lärer kunna aga rum.
Den 17 F e 1) r u a r i i f. m.
Jag liar nyss nämnt, att räknemyntet icke verkav på
vanliga lifsförnödenheters pris, och lar dervid tillägga, att
i Nederländerna, der florinen är myntenhet och innehåller
dubbelt så mycket silfver, sorn finnes i en franc, voro
prisen å de allmännaste lefnadsmedlen år 1828 och 1829
lägre än i Frankrike , och Fransyska Officerare på half sold
uppehöllo sig der, emedan dessa pris voro lägre; men man
beklagade sig i landet, att dagspenningar och arbetslöner
stigit genom den fördubbling i värde, myntenheten erhållit
genom dess förändring från franc till florin. Redan Sully
i sina memoirer anför såsom en skada och orsak till stegring
i pris, att den fordna livren blifvit förändrad, hvarföre
ock sedermera det gamla räknemyntet återtogs.
Men hvad jag egentligen velat nämna, då denna motion
nu förmodligen remitteras till BancoUtsk., der Hr
Lefren är Ledamot och således lätt kan utveckla sina skäl,
är, att det förefallit mig oväntadt, att han sjelf uti förslaget
till utförande aflägsnat sig från den princip han uppställt.
Han har anfört, att i R:dr R:gs vore särdeles
lämplig att delas i 100 delar, som komme att motsvara
ett förut kändt skiljemynt, och att ingen rubbning i folkets
vanliga beräkningar af värden skulle uppkomma, om
en sådan half Riksdaler antoges till räkne-enhet; hvarföre
då icke föreslå den? Den utgör 3 delar silfvermynt och g
delar i koppar. Hvarken landtmannens, till hvars räknemynt
det mera närmade sig, eller stadsboernas mynt, Riksdaiern
Rgs, Liefve derigenom rubbad t, särdeles då det
för den ovane räknaren är lättare att förvandla Riksgäldsmynt
till Banco, an Banco tili Riksgälds. Jag tror det
således vara vida lämpligare att taga en half Riksdaler
Rgs till enhet, hvilken gerna må kallas krona, efter vi
icke äga någon bestämd vigt derå, att användas till benämning,
som annars varit rationellare. Om denna enhet antages,
bör utmyntningen ske i enkla sådana stycken samt i
dubbla, fem- och tiodubhla stycken, hvaraf de tiodubbla
kommo att blifva något större än vår nuvarande SpecieRiksdaler.
Genom den af Hr Lefre'n föreslagna utmyntningen
af fyrdubbla kronstycken skulle deremot en del af
fördelarna vid myntets räkning försvinna. Decimal-indelningen
är af stor lätthet vid större summors räkning. I
Frankrike t. ex. uppstaplas myntet med 20 eller 10 femfranc-stycken
i hvarje stapel, eller tager man 2 i sender
och räknar ett tiotal. Fem-franc-stycken äro der hufvudmynlet,
de öfriga skiljemynt. På samma sätt bör indelningen
ske med kopparmyntet, hvaraf det minsta bör utgöra
T§y:del af förenämnde enhet och sålunda komma att
i det närmaste motsvara en styfver. Denna hundradel eller
myntcentime må, på sätt motionären föreslagit, kallas slant.
Enkla, dubbla, fem- och tiodubbla slantstycken böra myntas.
Införandet af den särskilda benämningen af penning
246
Den 17 Fcbruarii f. m.
på ett tioslantstycke anser jag icke vara nödigt, utan deremot
föranleda till 3:ne columner i räkenskaper.
Det är dessa anmärkningar vid Hr Lefre'ns motion öfver
verkställandet af decimal-myntningen, hvilka jag ansett
mera enliga med de af honom anförda principer, än
den tillämpning han deraf gjort, som jag anhåller måtte
remitteras till BancoUtskottet.
Hr Lefre'ns motion, jemte de i anledning deraf nu afgifna
yttranden, remitterades till BancoUtskottet.
Föredrogs å nyo Frih. Sprengtporten, Joh. Wilh.,
d. 12 dennes på bordet lagde motion om beredande af
medel till vissa byggnadsarbeten inom Hufvudståden, medelst
åläggande af en accis å brännvin.
Hr Bruncrona, Gust. Adolph, uppläste följande:
Det nit för Stockholms fördel och försköning, som röjer
sig i Frih. Sprengtporten framställning, var icke oväntadt
hos Stockholms upplyste och verksamme Öfverståthållare.
Jag önskar densamma måtte vinna den uppmärksamhet,
den förtjenar. Anslag af Statsmedel till vissa af de allmänna
arbeten, som Frih. satt i fråga, måste i alla fall
förr eller senare medgifvas; men det synes mera ändamålsenligt,
att en viss intrad dertill anslås, hvilken då, på
grund af ett särskildt interesse, strängare torde controlleras
och, behörigen förvaltad och disponerad, måhända
förslå icke allenast till verkställande af oundgängliga åtgärder,
utan äfven kunna besparas till fond för i hvarje
annan hufvudstad befintliga byggnader, om ej af ett bestämdt
behof påkallade, likväl tillhörande det tillbörliga,
det värdiga af en hufvudstad. Jag finner den ide'n ganska
lycklig att med ett så godt ändamål förena ett annat,
nemligen att genom en hög Tull-accis fördyra det förderfliga
brännvinet. Vid beräkningen af netto-behållningen
torde dock mig tillåtas göra den anmärkning, att i samma
mån som höga afgifter påläggas tillverkning af brännvin,
dess införsel till stad, försäljning och kanske consumtion,
samt inskränkning i brännvinstillverknings-rättiglieten
göres, allt i den berömvärda afsigt, att genom brännvinets
derigenom uppkomna dyrhet brännvinssupande! skall
förminskas och på en gång dess olyckliga följder, så måste
producten äfven blifva ansenligen mindre; ty hvarken
kan så mycket brännvin då som hittills tillverkas, eller
skall det finna tillräckligt afnämare; hvilket ock vore
stridande mot det mål man sökt. Om detta medgifves,
måste det calculerade kanntalet af brännvin, som till Stockholm
skulle införas, tåla stark nedsättning, hvarigenom
åter den inkomst af tull-accis, Frih. Sprengtporten påräknat,
i samma mån korame att nedsättas. För det goda
ändamålet önskar jag således, att ytterligare utvägar måtte
Den 17 Februarii f. m.
247
utfinnas. Månne icke afgift för utminulering i Stockholm
af brännvin, äfven förhöjd, kunde till förstärkning af
ifrågavarande cassa ingå? Eller hvad sådana arbeten beträffar,
dervid Stockholms Stad synes äga närmaste fördel
både i materiel nytta och i agrement, månne det vore
olämpligt eller obilligt, att en viss procent, beräknad å
dess innevånares kronoutskylder och med deras begifvande
särskildt dem påförd, komme cassan lill godo? Örn den
trafikerande delen af Stockholms Borgerskap ville progressiv
till en sådan utgift biträda, åtminstone hvad angår
den föreslagna nya Slussanstalten, emedan saken i första
rummet synes röra denna dass, torde billigheten i den
delen ännu närmare vara träffad; och det är utan tvifvel,
att en framställning härom af Öfverståthållare!! skulle af
upplysta handlande mötas med bifall. Genom dessa årliga
bidrag skulle summor uppkomma, föranledande till företag
och byggnader, motsvarande andia hufvudstadens och
hvartill Stockholms förträffliga läge mera än andra inbjuder.
Då kunde ock den af Hr Professor Cederschjöld,
om mitt minne ej bedrager mig, framkastade vackra ide'
realiseras, att genom en canal upplifva den fordna communicationen
emellan Ladugårdslandsviken och Brunnsviken
eller Hagasjön öfver det s. k. Träsket, hvarigenom
denna del af Stockholm icke allenast vunne en ökad beqvämlighet
för transporter, utan ock från en ohelsosam
och sumpig ort förvandlades till motsatsen.
Ett vilkor för dessa biträden, antingen å Statens sida
eller Stockholms skättskyldiges, tager jag mig friheten föreslå.
Allmänna byggnader äro dyrbara och beräknade för
sekler. Deras yttre och inre beskaffenhet är således af
högsta vigt. Man måste tillstå, att sedan Konung Guslaf
lills tid våra publika byggnader i architectonisk väg sakna
den ädla stil, d. v. s. storhet och behag, som utmärka
dem, hvilka under nästföregående epoker blifvit uppförda.
Det är endast i kostnaden, som de torde öfverträffa
sina föregångare. Mig synes, att då, nästan utan undantag,
misstag till större eller mindre del blifvit begångna,
så att äfven ett oöfvadt öga lätt förmår upptäcka brister
och ofullkomligheter, samma iakttagande borde gälla,
livad projecter till större allmänna byggnader angår, som
ägt rum vid andra företag, inverkande på en lång framtid,
t. ex. det nya lagförslaget, att nemi. planen och ritningarna
måtte, innan projectet gillas och skrider till verkställighet,
utställas till allmän exposition och underkastas
ciitisk undersökning af hvilken helst, som dertill tror sig
vuxen. Anmärkningar, upplysningar och conlraprojecter
af sakkunniga kunde då framkallas till fördel för föremålet
och jemte projectet sedermera underställas vederbörandes
pröfning, till den verkan de anses kunna förtjena. Det
skulle kunna hända, att derigenom något bättre kom i
2^8
Den 17 Februarii f. m.
fråga, äfvensom bemödandet att ernå en större fullkomlighet
i byggnadsväg, hos dem det egentligen tillkommer,
derigenom möjligen skulle äggas. Allmänheten hade ock
derefter mindre fog att visa sig missbelåten vid i ögonen
fallande brister. För öfrigt får jag tillägga, att på det
tullaccisen på brännvin, infördt till Stockholm, icke måtte
anses såsom undantagslag, samma accis måtte påläggas allt
till stad infördt brännvin, ehuru afgiften, med undantag
af Stockholm, skulle ingå i de allmänna tullinkomsterna.
Jag anhåller, att detta mitt anförande till vederbörande
Utskott måtte åtfölja Frih. Sprengtporten motion.
Gr. Löwenhjelm, Gust.: Det är i samma anda
som nyss, jag nu har äran uppstiga inför H. R. o. Ad.;
äfven detta mål handlar örn eivilisations-framsteg. Behofvet
af de föreslagna arbetena ligger så för ögonen, att det
utan granskning kan antagas nödigt. Frih. Sprengtporten
motion uppräknar de nödigaste bland dem. Våra dyrbara
skatter af konstalster och böcker hafva knappast tak
öfver liufvudet. Mycket kunde göras i ganska nyttig väg
genom den föreslagna gräfningen af en canal emellan Clara-sjö
och Carlbergsviken. Jag är icke bland dem, som
tro, att hufvudstadens nytta kan isoleras från landets och
att den endast angår dess egna innevånare. Jag vet ganska
väl, att hufvudstäder kunna uppväxa till en sådan storlek
, att de blifva ett oiycksris för landet; men det är oss
väl bekant, att vår hufvudstad är långt från en sådau
disproportion. Vi kunna ännu länge utan någon farhåga
förbättra vår hufvudstad, hvars handelsinteressen och salubrite'
icke endast för staden, utan jemväl för Staten, äro
högst vigtiga.
Hvad angår den af Frih. Sprengtporten föreslagna beskattning,
synes mig, att ett bättre och rättvisare sätt
för medlens anskaffande icke kan uttänkas. Allmänna meningen
vid denna Riksdag är ju, att brännvinet bör fördyras;
man bör således fägna sig åt en beskattning, sorn
drabbar hvarje Stockholms innevånare blott i mån af det
brännvin, han consumerar eller tillåter consumeras. När
derjemte är okändt, att stadsboen, vid lättare tillgång på
arbetsförtjenst och vida högre arbetslöner, skattar lindrigare
till Staten än landtboen, synes rättvisan af ifrågavarande
accis icke kunna omtvistas.
Beträffande verkställigheten af byggnadsföretagen skulle
jag vilja bifoga en tanke till förslaget. Jag tror, att
intägten af ifrågavarande accis är beräknad till 60,000 R:dr,
och att dessa 60,000 R:drs årliga användande är rätta sättet
att bygga dyrast, emedan man bygger långsammast,
och långsammast, emedan man bygger dyrast. Sådan alden
outblifliga effecten af att bygga med räntor. Motsatta
re
-
Den 17 Fcbruarii f. m.
resultatet vinnes, när man bygger med capitaler. Jag
skulle af sådan anledning önska, att då II. St. besluta i
ämnet och, såsom jag hoppas, bifalla förslaget, de derjemte
måtte öppna tillfälle för ÖfverStåthållaren att, på
grund af den erhållande intägten, upptaga ett deremot
svarande lån, så att, 0111 man antager inkomsten till 60,000
It:dr, en million R:dr upplånas, och 5o,ooo R:dr anslås
till interesse samt 10,000 R:dr till amortering å lånet, i följd
hvaraf skulden, enligt känd beräkning, skulle i sinom tid
vara utan vidare uppoffring gulden, och byggandet ske
mångdubbelt bättre, fortare och för bättre köp.
Gi\ Cronhjelm, Otto Au g.: Nyttan af de genom
motionen åsyftade inrättningar tror jag ligga i dagen för
dem, sorn känna Stockholms och hela landets behof af de
flera allmänna anstalter, hvilka här ännu saknas, och jag
förmodar, att ett förslag att dertill använda Statens medel
skulle mötas med mindre välvilja. Jag hade icke ämnat
yttra mig i denna fråga; men då Hr Bruncronas yttrande
innehåller, att samma salu-accis, som för Stockholm
blifvit föreslagen, borde utgå af alla städer, och
detta skulle hafva till följd landttullarnes återinförande,
vill jag nämna, alt ett sådant förslag är overkställbar! på
alla andra ställen, än der tullar finnas. Det torde äfven
vara sannt, att på andra ställen än i Stockholm skulle en
sådan beskattning vara olämplig. Endast der, hvarest behofvet
af allmänna anstalter är så befallande och arbetsförtjensten
är betydlig, kan det vara billigt att pålägga den
arbetande klassen en sådan skatt; men omöjligen kunde ett
sådant förslag med någon billighet tillämpas på andra städer,
för hvilka det skulle verka högst förtryckande, så
länge deras behof af brännvin fortfar.
Särskildt vill jag nämna, att den erfarenhet, jag under
några års vistelse i Stockholm inherntat, leder till den
bestämda öfvertygelse, att något måste anslås, dels för alt
underhålla de allmänna byggnader, som redan finnas, och
dels för att framkalla nya; ty åtskilliga äro sådana, att
de af Staten böra byggas. Dertill hör t. ex. Slmsen,
hvilken från urminnes tider varit en Statens egendom, och
då alla trafikerande på Mälaren, som passera Stockholm
sjöledes, behöfva den, har det alltid ansetts för Statens
skyldighet att underhålla den. ‘Om icke nu något upptankes
att förskaffa bidrag till dess orpbyggnad, hvarför
kostnaden lärer blifvit beräknad till en half million R:dr,
så stadnar StatsCassan för hela denna kostnad, och jag
tror derföre, att Frih. Sprengtporten motion förtjenar bifall,
emedan den utan känbara uppoffringar och med en
beskattning, som antingen träffar öfverflödet eller lasten,
åsyftar att anskaffa medel till oundgängliga utgifter.
1 H. 3a
230
Den 17 Februarii f. m.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer med motionären
i afseende på nyttan af de ifrågavarande byggnaderna,
men kan icke dela hans åsigt om lämpligheten
af det föreslagna sättet att anskaffa medel dertill. Jag anser
det vara mer än betänkligt att pålägga hufvudstadens
innevånare en skatt, som icke skulle utgöras af andra städer.
Vi skulle derigenom ännu mer aflägsna oss från ändamålet
att jerant fördela skattebördorna. Det af Hr Bruncrona
framställda förslag, att alla städer måtte åter införa
sina landttullar, nödgas jag jemväl på del högsta bestrida,
mindre i anseende till beloppet af den nu föreslagna afgiften,
än på grund af dermed förenadt dröjsmål och vexation,
som såväl var känd, då Ständerne uppbäfde denna
anstalt, och snart skulle åter uppkomma. Jag afstyrker således
den föreslagna utvägen för medlens anskaffande 'helt
och hållet, men tillstyrker förslaget i öfrigt; hvarföre jag
till StatsUtsk. öfverlemnar att uttänka något annat sätt,
hvarigenom medlen dertill kunna erhållas.
Gr. Löwenhjelm: Då jag nyss yttrade, att jag
omöjligen kan anse Stockholms fördelar främmande för
Staten och Nationen, var dock icke min mening, att andra
orter än Stockholm skulle skatta till bestridande af
alla de ifrågavarande arbetena. Kanske kunde målet så
sönderbrytas, att t. ex. Slussbvggnaden och Bibliotheksbyggnaden,
i sin egenskap af allmänna behof, påkostades
af allmänna bevillningen. Men 4jag tänker som särdeles
önskliga flera andra conslructioner, till hvilka jag icke
anser andra orter böra bidraga. Landttullars återinförande
har jag icke tänkt mig såsom möjlig. Jag vill dock nu
nämna, att då acciser fastställas, böra också inkomsterna
deraf tillerkännas de städer, der de äro införda, och användas
endast till deras enskilda nytta. Det skulle oändligen
smärta mig, om t. ex. Götheborg, denna förträffliga
stad, detta alltför sällsynta efterdöme af äkta och varm
municipal-anda, hvilken inom sitt område utfört så många
stora och nyttiga företag och gjort så vackra anläggningar;
om denna stad, säger jag, skulle åläggas att skatta
till Stockholms förskönande.
Hvad åter angar den af Frih. Cederström anmärkta
olägenheten af skattebördornas ojemna fördelning, så förenar
jag mig med honom i principen. Ingen skall finnas
ifrigare än jag till afskaffande af de olikheter i beskattning,
som i så många sekler tyngt emot Sveriges uppkomst.
Men jag erkänner icke, att den nu föreslagna afgiften
strider mot principen om skatternas jemna fördelning.
Uti de länder, der man hunnit längst i tillämpningen
af Statsoeconomiens grundsatser, i England och
Frankrike, der man alldeles icke skulle anse såsom möjligt
att kunna indrifva någon skatt, hvarigenom olikhet i
Den 17 Februarii f. ra.
25l
beskattningen skulle uppkomma, uti dessa länder liar hvarje
stad sin egen octroy och sin egen accis. Den ifrågavarande
afgiften Ur ingalunda ett afsteg från principen af
likhet i beskattningens grunder.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag har egentligen begärt
ordet för att bestrida hvad Frih. Cederström anfört i afseende
på den olikhet, som skulle uppkomma i beskattningen
genom antagandet af ifrågavarande afgift. I sådant
fäll skulle samma olikhet äfven Uga rum genom tolag,
som är olika hög på olika orter, samt genom åtskilliga
municipal-afgifter, såsom afgiften till fattigförsörjningen,
hvilken i Stockholm är högre, än på andra ställen.
Jag kan således icke gilla Frih. Cederströms sats och tillstyrker
förslaget, helst något lättare sätt till vinnande af
de nödiga byggnadsmedlen icke af mig kan upptänkas, än
det att beskatta det brännvin, som här införes, hvilken
beskattning jag dock anser lämplig endast i stora städer,
der hinder för rörelse icke uppstår genom uppbörden deraf,
enär man der i alla fall måste undergå visitation. För
min del vill jag jemväl till Bevilln.-Utsk. hemställa en fråga,
hvilken jag förbehåller mig må tagas under pröfning,
i fall denna motion tillstyrkes, den fråga nemligen, om
icke de inkomster, som under namn af tolag uppbäras i
stora städer, till en del af sitt belopp kunde utbytas mot
en brännvins-accis. Jag tror, att de verka ofördelaktigt
på rörelsen och Uro förenade med flera obehagligheter vid
uppbörden. Bland de städer, der sådant utbyte behöfves,
vill jag särskildt nämna Norrköping och Malmö.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Gr. Löwenhjelm
och lir Rosenblad hafva redan förekommit mig i
hvad jag önskat anföra till vederläggning af Frih. Cederströms
yttrande, att det vore orättvist att införa en accis
i .Stockholm, då sådan afgift icke erlägges i andra städer.
På de ställen, der man antagit principen örn consumtionsafgifter,
såsom t. ex. i Holland, beror det på städerna
sjelfva att bestämma sin accis. Jag kan icke heller föreställa
mig, att ifrågavarande uppbörd vid tullen skulle
medföra några särdeles svårigheter. Då afsigten icke kan
vara att upphälla någon accisafgift för en ringa qvantitet
brännvin, som medföres till consumtion på resan, Liefve
hela den enkla åtgärden, att formannen stadnade vid tullen
och uppvisade förpassningen, som jemnfördes med de
krönta kärlens innehåll, samt att afgiften uppbars och qvitteradesf
hvilket allt kan verkställas på litet längre tid, än
jag nu behöft att omtala det.
Jag finnér lika med Gr. Löwenhjelm, att det vöre
obilligt, om Götheborg eller de öfriga städerna skulle nödgas
bidraga till Stockholms stads försköning; men det är
icke till sådant ändamål jag begärt anslaget. Jag bestri
-
Den 17 Februarii f. m.
der icke, att ju hufvudstaden förskönas, om byggnader af
smakfull architectur der uppföras, och jag önskar jemväl,
att de byggnader, för hvilka jag nu begärt anslag, mätte
blifva prydliga; men det är icke för Stockholms försköning,
ulan för det allmännas och de nationella inrättningarnas
behof, jag framställt mitt förslag.
Må det jemväl tillåtas mig erinra, att det är en ganska
betydlig skillnad emellan att bevilja accis på en vara,
hvilken man önskar fördyra, och att lägga den på varor,
dera man icke vill fördyra, och hemställer således, om mitt
förslag innehåller något, som har afseende på landltullens
införande. Jag tror äfven, att införande af en accis vöre
nyttig i några andra af våra större städer; men i de
mindre städerna skulle sådant möta så stora svårigheter,
att fördelen skulle motvägas af olägenheterna.
Jag kan icke undgå, att vid detta tillfälle fästa H. R.
o. Ad:s uppmärksamhet på ett förhållande, som jag skulle
önska , att jag icke behöfde framställa. Medan det öfriga
landet under de sista 5 åren stigit i industri och folkmängd,
har rörelsen icke blifvit synnerligen utvidgad i
Stockholm, och folkmängden' qvarstår här på samma punkt
som för 5 år, tillbaka. Detta förhållande är ogynnsamt,
men synes ändå mera ofördelaktigt vid jemnförelse med andra
stora städer, Jag vill icke omnämna de större Europeiska
hufvudstäderna, hvilka måhända på 5o år fördubblad
t deras folkmängd, utan vädjar blott till dem af nnna
landsmän, som sett t. ex. Munchen, Köpenhamn eller Edinburg,
om de icke hos sig känt'någon önskan uppstå, att
förhållandet här vore annorlunda. Det är min fasta öfvertygelse,
att örn tillgångar beredas, hvarigenom allmänna
arbeten kunna företagas i Stockholm, skall sådant i hög
grad befrämja lif och rörelse samt äfven uppmuntra enskilda
byggnadsföretag.
Jag högaktar representantens grannlagenhet att bevilja
skattebidrag eller anslag; men jag tror, att lian har
något högre föremål i sigte, några andra förbindelser att
iakttaga, och dessa äro att tillse, att samhällets ändamål
uppfylles. Dertill hörer en utveckling, af dess krafter i alla
rigtningar. Ett land, söm stiger i vetenskap, i konst, i industri,
i Samfundsanda, ett sådant land förökar sitt capital,
sin rikedom och sin förmåga att uppbära de bördor, som
för det helas bestånd äro oundgängliga.
Frih. Cederström: Till hvad jag nyss^ hade äran
anföra, vill jag tillägga, att jag icke är bland dem, som
vilja afslå eller neka bidrag till nyttiga ändamål och samhällets
bästa. Tvärtom tror jag, att både representantens
pligt och Nationens värdighet fordra, att de bidrag, sorn
finnas nödiga, icke vägras; men annat är att bevilja bidragen,
och annat att bestämma utvfige.n för deras an
-
Den 17 Februarii f. m.
a53
skaffande. Då nu fi’åga är om en accis och om brännvin,
som man supponerar böra fördyras; så torde man
med fullt skäl kunna påminna om den statsceconomiska
grundsats, att det allmännas största vinst är förenad dermed,
att tillverkningarna'erhållas för minsta möjliga pris.
Att nu lägga en accis på brännvin, vore endast första steget.
Man skulle derefter snart komma till andra artiklar ;
ty någon anledning att äfven belägga dem med accis skulle
icke blifva svår att uttänka. Här slutar jag med att
förklara, det jag instämmer i motionärens tanke om beliofvet
af byggnadsmedlen, men ogillar det föreslagna sättet
att anskaffa dem.
Frih. Sprengtporten: Ehuru jag icke tror, att något
misstag i afseende på syftemålet af min motion kan
uppstå, anser jag mig dock böra förklara, att jag bestämdt
yrkar, att, under hvilken form som helst, denna fråga må
komma under öfvervägande vid Statsregleringen, I händelse
StatsUtsk. anser nödigt, att motionen kommer till
Bevilln.-Utskts kännedom, kan det sjelf communicera den;
men för min del anser jag frågan icke behöfva remitteras
till flera än ett Utskott, och anhåller således om remiss
till StatsUtskottet.
Hr von Troil, Emil: Jag skall icke upplaga tiden
med att yttra mig om annat än Frih. Sprengtporten begäran,
att dess motion måtte remitteras endast till StatsUtsk.
Jag tror icke, att frågan kan remitteras blott till
detta Utskott, såvida Frih. icke förändrar sin motion; ty
då frågan angår införandet "af en ny accis, anser jag det
vara i hög grad stridande mot föreskrifterna i våra Grundlagar
, att behandla den annorlunda än ett bevillningsmål.
I sammanhang härmed vill jag jemväl besvara någonting,
som jag kanske oriktigt uppfattat, nemligen Gr. Löwenhjelms
förslag, att DrätselCommissionen, mot underpant
af framtida inkomsterna af ifrågavarande brännvinsaccis,
måtte få upptaga ett lån. Jag vill icke bestrida, att sådant
kunde vara fördelaktigt, men får deremot på det
högsta bestrida, att Ständerna kunna besluta, att denna
afgift skall utgöras för längre tid än intill nästa Riksdag.
Gr. Cronhjelm: Jag instämmer med Hr von Troil
deri, att motionen hörer till både Stats- och Bevilln.-  Utskotten, och vid början af denna Riksdag trodde jag det
vara mest grundlagsenlig! att remittera sådana mål till
förenade Utskott; men då jag derom gjorde anmärkning,
förklarade Hr Gr. o. Landtm, det för tidens vinnande vara
bäst att remittera blott till ett Utskott och låta Utskotten
sedermera sammanträda. Af sådan anledning och under
vilkor, att Utskotten skola sammanträda, vill jag icke
nu bestrida frågans remitterande endast till ett Utskott,
354
Dcn 17 Fcbruarii f. in.
I afseende på Gr. Lövvenlijelms yttrande om verkställigheten
eller användandet af medlen, får jag blott anföra,
att jag tror Representationen icke böra ingå i specialiteter
örn Iåns uppgörande, utan att man endast bör lemna
en generel föreskrift om det ändamål, anslaget åsyftar;
hvaremot verkställigheten och frågan om låns upptagande
icke tillhöra oss att afgöra.
Frih. Sprengtporten: Jag behöfver icke förklara,
att min mening icke kan vara, att så hastigt frångå en
tanke; det var blott ett alternativ jag med min senaste begäran
åsyftade, för den händelse att den föreslagna accisen
icke skulle antagas. Hvad angår remissen till Utskott,
finner jag förmånligast, att min motion remitteras till
begge Utskotten; och det var mera för att foga mig efter den
praxis, som hittills varit gällande, än i stöd af egen öfvertygelse,
jag nyss begärde remiss till StatsUtsk. ensamt.
Jag anhåller således nu, att Hr Gr. o. Landtm, måtte framställa
proposition om frågans remitterande till Stats- och
Bevilln.-Utskotten.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då här blifvit å
en vara föreslagen en afgift, hvilken har bevillnings egenskap,
så instämmer jag med Hr von Troil i den tankan,
att målet bör remitteras till Bevilln.-Utsk., oaktadt man
visserligen kan säga, att motionen i afseende på medlens
användning är föremål för StatsUtsk:s behandling. Men
Bevilln.-Utsk. kan, om så nödigt pröfvas, begära sammanträde
med del förra; och jag tror, att om den regeln framgent
följes, att remisserna göras blott till ett Utskott, så
biifver målens handläggning skyndsammare än eljest.
Jag anhåller att äfven få framställa en annan anmärkning
i afseende på detta ämne. Om jag icke hört orätt,
har en värd ledamot yttrat, att den föreslagna accisen
borde användas äfven till reparation af röda Slussen. Antingen
är detta en ny motion, som bör hvila på bordet,
eller innefattar den första motionen flera olikartade ämnen,
hvilka ej bort, emot 5i §. Riksd.-Ordn., i en skrift
sammandragas.
Hr von Troil: Jag vill endast hafva äran att för
Frih. Sprengtporten framställa det behandlingssätt af frågan,
som jag anser enklast. Frih. har framställt 2:ne alternativa
förslag; det ena, att i bevillningsväg få en accis
stadgad, det andra att i annat fall erhålla ett Statsanslag.
Det förra hörer till Sevillius- och det sednare till StatsUtskottet.
Månne det icke således vore lämpligast, att
motionen blott i afseende på förra delen remitterades till
Bevilln.-Utskottet. Afslås denna del, så kan remiss till
StatsUtsk. sedermera ske i afseende på sednare delen; men
i fall accisen godkännes, behöfves icke remissen till 1 Ut
-
De n 17 Fcbruarii f. m.
255
skott, sorn man ansett icke vara strängt öfverensstämmande
med Grundlagen.
Gr. Cronhjelm: I anledning af hvad Hr von Hartmansdorff
nämnt om dessa medels användande äfven till
Slussbyggnad, och då han trott, att frågan derom skulle
utgöra en ny motion, ber jag att blott få hänvisa till
Frih. Sprengtporten motion, der just ett af ändamålen
säges vara nybyggnad af Slussen.
Frih. Sprengtporten: Jag har ingenting emot en
remiss blott till Bevilln.-Utsk., hvilken jag tior skall leda
till alldeles samma handläggning, som örn motionen remitterades
till flera Utskott, och öfverlemna!’ derföre till Hr
Landtm, att göra den proposition, han anser tjenligast.
Frih. Cederström: Då fråga är om ett anslag till
ett allmänt ändamål, måste väl först afgöras, huruvida
summan är behöflig. Detta är en Statsregleringsfråga. Sedan
blir fråga, 0111 summan bör utgå af statsmedlen eller
af så kallad bevillning. Första frågan om anslagets
behöflighet måste således pröfvas af StatsUtsk., och först
sedan behofvet är eikändt, tillkommer det Bevilln.-Utsk.
att uppgöra på hvad sätt summan bör fördelas.
Hr Rosenblad: Jag har äfven denna gång icke den
lyckan att vara af samina tanka med den siste värde talaren;
ty likaså litet som den praxis varit stadgad eller följd,
att StatsUtsk. i tolagsfrågor skall yttra sig öfver behofvet
af det ändamål, hvartill inkomsten skall användas, likaså
litet anser jag, då fråga är om en brännvinsafgift för stadens
allmänna behof, det tillhöra nämnde Utskott, ulan
tillhörer det ensamt Bevilln.-Utsk:s handläggning. Annat
vore, om Frih. Sprengtporten förändrade sitt förslag och
yrkade ett statsanslag. Men så benägen jag nu är att bifalla
en afgift, som Stockholms brännvinssupare finge betala,
likaså obenägen blefve jag att då bifalla, att till detta ändamål
60,000 R:dr skulle utgå af allmänna Statsbudgetten.
Frih. Rantzou, Joh. Alb., förenade sig med Hr
Rosenblad.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då Frih.
Sprengtporten motion åsyftade ett anslag af allmänna medel
till ett visst ändamål, och 43 §■ Riksd.-Ordn. lemnar
fullt tillfälle för hvilket Utskott som helst att med annat
Utskott antingen in pleno eller genom deputerade sammanträda,
ansåg H. Ex. sig först böra hemställa, om R. o. Ad.
biföll, att Frih. Sprengtporten motion, jemte de i anledning
deraf afgifna yttranden, remitterades till StatsUtskottet.
Ropades Ja och iNej.
Uppå derefter gjord proposition beslöt R. o. Ad. remiss
af samma motion till Bevilln.-Utskottet.
256
Den 17 Februari i f. m.
Hr Skogman, Carl David, uppläste följande: Det
vore utan tvifvel i flera hänseenden önskligt, örn Bankens
framtida lånerörelse kunde inskränkas egentligen
till att lemna förlag åt särskilda corporationer, föreningar
och bolag, som, under tillfyllestgörande ansvarighet för
erhållna förskott, skulle besörja utlåningen till enskilda
personer. Härigenom vunnes å ena sidan mera enkelhet
och säkerhet i Bankens förvaltning, och å den andra större
lättnader för låntagare, spridda i alla delar af Riket.
Men för en sådan lånerörelses ändamålsenliga bedrifvande
är det af största vigt, att genom bestämda föreskrifter och
controllör allmänheten betryggas emot förluster på enskilda
Bankinrättningar, samt att de derjemte hindras ifrån
åtgärder, som kunde äga menligt indy tande på Rikets penningeverk.
Då den kungörelse, angående inrättande af
enskilda Banker eller Disconter, som K. M., i öfverensstämmelse
med R. St:s vid 1823 års Riksdag gjorda framställning,
under d. i4 Jan. 1824 utfärdat, icke innefattar
alla i förberörde afseenden, under nuvarande förhållanden,
erforderliga bestämmelser, får jag nu väcka fråga om
en Lag för enskilda Banker och Öfverlemna förslag dertill,
med vördsam anhållan, att denna min motion, jemte
berörde förslag, må af R. o. Ad. till vederbörande Utskott
remitteras.
Förslag till Lag för enskilda Banker.
§. 1. Enskilda stånde det fritt att inrätta bolag till
Bankrörelses bedrifvande:
1:0 I afsigt att mottaga insättningar af penningar, räntefritt
eller emot ränta, och utlåna penningar och meddela
cassa-crediter, men utan rättighet att utgifva hvarken
tryckta eller graverade, till innehafvaren ställda
skuldförbindelser, med eller utan ränta, eller så beskaffade
sedlar eller depositionsbevis.
Sådana Bolag kallas Enskilda Lånebank er.
2:0 I afsigt att emottaga insättningar af penningar, räntefritt
eller emot ränta, och utlåna penningar och meddela
cassa-crediter, med rättighet derjemte att utfärda
tryckta eller graverade, till innehafvaren ställda skuldförbindelser,
med eller utan ränta, äfvensom lika heskalfade
sedlar eller depositionsbevis.
Sådana Bolag benämnas Enskilda Lane- och Sedelbanker.
§. 2. De sorn vilja inrätta enskilda Lånebanker,
gore anmälan derom hos vederbörande domstol iden
ort, der Bankrörelsen är ämnad att bedrifvas, och läte i
domstolens protocoll införa det upprättade bolagscontractet.
Domstolen åligge att, på delägarnes bekostnad, låta i
allmänna tidningarna införa kungörelse om sådana bolag,
med
Den 17 Febr u ;irii f. m. 757
med uppgift om alia delägare derutinnan, hvilken kungörelse
bör vid hvarje års början, likaledes på delägarnes
bekostnad, förnyas, under iakttagande af inträffande förändringar
af delägare, som alltid böra hos domstolen anmälas.
Delägare i enskild Lånebank svara en för alla och
alla för en för alla bolagets förbindelser.
§. 3. De som förena sig om inrättande af enskilda
Lane- och Sedel-banker, gore hos K. M. underd. ansökning
om privilegium derå, hvilket, efter pröfning nf
Bankens grundregler och utlåningsreglemente, må på högst
20 år beviljas, under iakttagande af har nedan stadgade vilkor.
Delägare i sådant behörigen privilegieradt
Bankbolag svare för bolagets förbindelser endast med
beloppet af den actie eller andel, hvarför han
sig i bolaget tecknat.
§. 4- Enskilda såväl Lånebanker som Lane- och
Sedelbanker äge att, vid låns meddelande, afdraga
den högsta lagliga ränta, dock icke för längre tid än ett
år, äfvensom att, efter förfallotiden, åtnjuta en half procents
ränta i månaden, äfven då lägre ränta förskrifven
är, men med vilkor, att lagsökning sist 2 månader efter
förfallotiden anställes. Förenämnde enskilda Banker njute
ock till sina fordringars utsökande och indrifvande enahanda
handräckning, som allmänna Penningeverk.
§■ 5. Enskilda Låne- och Sedel-banker må ej inrättas
och privilegieras, med mindre delägarnes tecknade capital
uppgår till minst 3oo,ooo R:dr B:co.
5- 6. Innan en enskild Låne- och Sedel-bank må
träda i verksamhet, böra, för en tredjedel af det tecknade
capitalet, sådana räntebärande säkerheter, som
af K. M. för ändamålet godkännas, under allmän vård
nedsättas i den ordning, K. M. vid privilegii meddelande
foreskrifvit. Bolaget njute räntan å dessa säkerheter, men
erhålle ej åter disposition af dem, förr än efter bolagets
upplösning alla dess förbindelser blifvit behörigen fullgjorda.
(j. 7. Enskild Låne- och Sedel-bank må, vid förlust
af sitt privilegium, ej utgifva tryckta eller graverade skuldförbindelser,
med bestämd förfallotid eller betalbara efter
föregången uppsägning, å mindre summor än i5o R:dr
B:co, samt ej heller, vid enahanda påföljd, utgifva tryckta
eller graverade sedlar eller depositionsbevis, som alltid
böra vara betalbara vid anfordran, på mindre summor än
5 R:dr B:co.
§. 8. Enskild Låne- och Sedel-bank åligge, att alla
dess utgifna sedlar eller depositionsbevis, betalbara vid
i H. 33
a5S
Den 17 Fcbruarii f. m.
anfordran, efter lydelsen med Bancosedlar infria, äfvensom
att sina andra skuldförbindelser vid förfallotiden till
innehafvarneg nöje fullgöra.
§. 9. Brister sadan Bank i de åligganden, livarom 7
§. handlar, betale ränta, efter en half för hundrade i
månaden, å hvad som ej efter förbindelsens ordalydelse
guldet blifvit. Dess privilegium vare oek i thy fall genast
förverkadt och Banken ställd under utredning.
§. 10. Beloppet af alla en enskild Lane- och Sedelbanks
skuldförbindelser, vare sig för deponerade medel,
för utgifna obligationer med eller utan ränta, för utelöpande
sedlar eller under hvad annan benämning som helst,
må, vid förlust af privilegium, ej öfverstiga sammanlagda
summan af dess inbetalda capital och ägande fordringar,
med afdrag af den, till säkerhet för uppfyllandet af Bankens
förbindelser, under allmän vård satta tredjedelen af
det tecknade capitalet.
Vid enahanda påföljd må enskild Lane- och Sedelbank
ej meddela lån uppå sina egna actier.
§. 11. Styrelsen af enskild Lane- och Sedel-bank åligge
att för hvarje månad, vid början af den nästpåföljande,
till K. M. genom StatsSecreteraren för Handels- och
FinanceÄrenderna inlemna specifik uppgift, upprättad efter
faststäldt formulär, öfver alla Bankens tillgångar och
förbindelser,
K, M, må ock, när sorn helst, låta, genom dertill
förordnadt ombud, taga kännedom af sådan Banks böcker
och räkenskaper, jemte alla dertill hörande handlingar.
§. 12, Efter hvarje år verkställd revision af Bankens
förvaltning och räkenskaper åligge det Bankens Styrelse
att, så fort sig göra låter, genom trycket offentliggöra
Jtevisorernes berättelse.
§. i3, I alla de fall, då fråga uppstår, att enskild
Bank ej uppfyllt sina förbindelser, eller att den vidtagit
åtgärder till förfång för den eller dem, som till den satt
förtroende, väre Banken, efter åtal vid vederbörlig domstol,
underkastad det ansvar och de påföljder, denna lag
oell allmänna lagen stadga,
Enskild man, som anser sig befogad att i dylikt fall
talan föra, njöte. dervid biträde af publik åklagare, då
han sig derom hos JnstitiaeGancellersEmbetet anmäler,
§, 14, Denna lag galle ej för redan inrättade enskilda
Banker under återstående tiden af deras privilegier. Dock
åligge dem, vid 5oq Rtdrs vite, att efter 00 års slut icke
utfärda eller i omlopp sätta tryckta eller graverade skuldförbindelser,
sedlar eller depositionsbevis under de uti 7 jj,
bestämda minimibelopp,
Lades på bordet,
Den 17 Februarii f. m.
Justerades 2:11c Prot.-Utdrag för denna dag.
Upplästes och lades på bordet nedannämnde från Utskotten
inkomna handlingar:
Från StatsUtskottet
af den 14 dennes:
N:o 2. Betänkande i anledning af väckt fråga om förminskning
i Riksdagskostnaderna, medelst upphörandet af
Talmännens representationsskyldighet, inskränkning i Ståndens
och Utskottens Cancelli-personal och dess aflöning, m.m.
Från BancoUtskottet
af den i5 dennes:
N:o 1. Memorial, angående revision öfver LåneContorens
i Götheborg och Malmö förvaltning och räkenskaper
år i833.
Upplästes ett Prot.-Utdrag från Hederv. BondeSt. af
d. 12 dennes, innehållande inbjudning till resp. MedStånden
att förelägga StatsUtsk. att till R. St. inkomma med
det s. k. InkomstBetänkandet sednast d. 28 denrites och med
UtgiftsBetätikandet d. 27 instundande Mars, samt Bevilln.-  Utsk. att innan d. i5 i sistnämnde månad föreslå grunderna
för BevilIningen.
Lades på bordet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. half till 4 e- m
In
fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
