# ID: svediakorp-gov451
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 155,322
# sentences: 5,486
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


P r o t o c o 11,
hållna
hos
Högloflige
liiddcrskapet och Adeln,
vid
Urtima Riksdagen i Stochholm,
Åren 1834 och 1833.
Nittonde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryda a hos Johan Hörberg, 1835.
Måndagen den a Februari 1835.
Plenum kl. 10 f. m.
Hr Peyron, Gust. Abrah.: Ingalunda af farhåga,
att mina motståndare skulle segra, utan blott af skyldig
aktning för Hr Gr. o. Landtm, och H. R. o. Ad. begärde
jag icke votering, rör:de StatsUtskts utlåt. N:o 3q5; men då
mina dervid gjorda anmärkn:r icke upptogos och besvarades,
och således icke undanröjdes, kan jag icke annat än
vidblifva min yttrade öfvertygelse, och får jag derföre till
prot. vördsamt reservera mig mot det fattade beslutet.
Frih. Boye, Ludv.: Jag anhåller äfven att till prot. få
reservera mig mot beslutet i samma ämne.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda
från Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s und. skrifvelser
till K. M., nemi.:
N:o 282. ang:de stämpling af spelkort;
N:o 284. med instruction för R. St:s Revisorer ö'fver
Bancodiscontverket, jemte f. d. Riksdiscontens utredning samt
Provinslånecontoren i Götheborg och Malmö.
Justerades 7 prot.utdr. för d. 3i sisth Januari.
Föredrogs i ett sammanhang ej mindre BondeSt:s d. 29
sisth Jan. på bordet lagda prot.utdr. af d. 26 i samma månad,
med inbjudning till R. o. Ad. att frångå sitt fattade beslut,
rör:de mom:n a, b och c i 5:te punkten af StatsUtsk:s utlåt.
N:o 3g3, ang:de grunderna för markegångsprisens bestämmande
m. m., samt i stället antaga Utsk:s förslag i dessa
delar; än ock Frih. Palmstjernas d. 22 sisth Jan. på bordet
lagda anförande, ang:de sättet att verkställa R. o.
Ad:s beslut, rör:de 2 och 5 punkterna af StatsUtsk:s utlåt.
R:o 3g3. v
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Då de 2,‘ne
föredragningsämnen, som Hr Gr. o. Landtm, nu uppläst, omfatta
ett ämne af hög och allm. vigt, som kräfver den mognaste
öfverläggning, och just derföre, till betryggande af
allas rätt, tillfälle måste beredas för hvarje särskild mening
alt söka göra sig gällande till det afseende den kan förtjena,
får jag föreslå, det Hr Gr. o. Landtm, behagade till R.
o. Ad. göra propos. om remiss till SlatsUtsk. af Frih. Palmstjernas
motion, och att derjemte såsom en följd af det be
-
4
Den a Februari f. m.
slut, R. o. Ad. fattat, att denna motion borde gemensamt
behandlas med BondeSt:s till R. o. Ad. gjorda inbjudning,
R. o. Ad. behagade förklara, att det uppskjuter med allt
yttrande öfver inbjudningen, intilldess svar från StatsUtsk.
ingått på remissen af Frih. Palmstjernas motion. Det är
denna dubbla propos,, jag anhåller, att Hr Gr* o. Landtm,
behagade framställa.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Den utväg, som Hr Gr. af
Wetterstedt föreslagit, vill jag icke bestrida, i händelse R.
o. Ad. skulle finna den lämpligast; men när vi nu genom
BondeStrs inbjudn. kommit till besinnande af de mot hvarandra
stridande beslut, R. o. Ad. uti förevar, fall fattat,
kan jag icke undgå att finna, att R. o. Ad. kanske lättast
och skyndsammast kunde komma från frågan på det sätt,
att R. o. Ad. godkände inbjudningens ändamål och ansåg
det sist af R. o. Ad. fattade beslutet stå i rak strid mot det
första, och att således, da 2:ne mot hvarandra stridande beslut
icke böra äga lika kraft inom Ståndet, R. o. Ad. kunde
frångå sista beslutet och godkänna StatsUtskrs tillstyrkande.
Men i händelse R. o. Ad. icke skulle gilla denna
åsigt, instämmer jag uti hvad Ilr Gr. af Wetterstedt föreslagit.
Hr von Hartmansdorff, Aug, hade inlemnat följande:
Af
Cn bröstsjukdom hindrad att personligen deltaga i
H. R. o. Ad:s till detta plenum utsatta öfverläggning, ang:de
Hederv. BondeStrs inbjudning och Frih. Palmstjernas
motion om räntepersedlars utgörande, anhåller jag att härigenom
få till prot. bestrida all upprifning af H. R. o. Ad:s
förut i ämnet, på goda grunder, fattade beslut, äfvensom
åberopa, hvad jag mot Frih. Palmstjernas motion i samma
fråga jemväl yttrat.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Jag vågar bestrida
den af H. E. Hr Gr. af Wetterstedt begärda propos., emedan
jag tror, att den skulle tillintetgöra hela frågan, ty jag
kan icke finna, huru StatsUtsk. skulle kunna behandla Frih.
Palmstjernas motion, innan Utsk. visste, huru Stånden afgjort
det förslag i samma fråga, StatsUtsk. redan framställt.
BondeSt. har uti sin inbjudning sagt, att det icke afgör
sjelfva principen rörrde medelmarkegången, förrän det fått
veta, huruvida R. o. Ad. vidblifver sitt beslut, rörrde mom:n
litt. A, B, C. Om nu R. o. Ad. remitterar Frih. Palmstjernas
motion till StatsUtsk., men låter BondeStrs inbjudning
hvila, så befinner sig StatsUtsk. i det förhållande, att det
icke vet, hvad Stånden egentligen tänka i afseende på det
förslag, som blifvit framstäldt; och så länge Stånden ännu
icke yttrat sig öfver detta förslag, lärer StatsUtsk. icke kunna
afgifva ett nytt förslag i afseende på räntespannmålens
utgörande, hvarföre jag skulle tro, att BondeStrs inbjudning
Den 2 Februari f. ra.
5
ingalunda bör hvila. Dessutom tror jag icke, att R. o. Ad:s
mening har varit, att BondeSt:s inbjudn. och Frih. Palmstjerna*
motion skulle i ett sammanhang föredragas, ty det
lärer vara en gifven följd, att, om BondeStts inbjudn. skulle
bifallas, Frih. Palmstjernas motion kommer att förfalla, efter
ändamålet då redan är vunnet; och får jag af sådan anledn.
hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla, att BondeSt:s inbjudn.,
såsom varande främst på föredragn:slistan, måtte först afgöras,
och att, sedan R. o. Ad. fattat sitt beslut derom, Frih.
Palmstjernas motion derefter genast måtte blifva föredragen.
H. Ex. Hr Gr. o. Land tm. yttrade, att som R. o.
Ad. i sista plenum beslutat, alt de båda nu framställda
målen skulle i ett sammanhang föredragas, kunde 11. Ex. ej
finna, huru annorlunda dervid kunde tillgå, än att de i
förening afhandlades.
Frih. Cederström, Jac.: I händelse Hr Gr. o. Landtm,
anser sig kunna göra propos. till remiss af Frih. Palmstjernas
motion, då densamma innehåller ett förslag till upprif—
vande af ett inom Ståndet genom votering fattadt beslut,
och således står i strid med 53 §. Riksd.Ordn., har jag ingenting
att invända mot remissen; men för min del vill jag
förklara, att jag bestrider allt upptagande af Frih. Palmstjernas
motion, såsom innefattande ett försök att upprifva
ett formligen fattadt beslut. Hvad åter beträffar de svårigheter,
som Gr. Gyldenstolpe sagt skola uppstå för ärendets
behandling i TJtsk., i händelse motionen ditremitteras ,
innan R. o. Ad. fattat något beslut öfver BondeSt:s inbjudning,
får jag blott fästa Hr Gr:s samt H. R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att, när Ståndens prot.utdr. öfver de fattade
besluten till StatsUtsk. inkomma, StatsUtsk. i alla fall
åligger att inkomma med förslag till sammanjemnkning i
de delar, hvaruti Ståndens beslut kunna stå i strid med
hvarandra. Jag skulle derföre tro, att, om Hr Gr. o. Landtm,
tror sig kunna göra propos. på remiss af Frih. Palmstjernas
motion, något hinder icke möter för StatsUtsk. att behandla
frågan.
Hr Gunther, Carl Gust.: Jag är till en del föro»
koinmen af Gr. Horns erinran, att R. o. Ad. fattat tvenne
emot hvarandra stridiga beslut, rör:de ifråga var. sak, och
att en öfverensstämmelse emellan dessa beslut måste åstadkommas;
men då jag äfven finnér mig föranlåten att bestrida
den remiss af Frih. Palmstjernas förslag, som af don1
förste värde talaren, II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt bär
blifvit yrkad, anser jag för en skyldighet att redogöra för
mina skäl dertill, och anhåller derföre att få framställa dan,.
Då man borttagit den del, på hvilken jeinnvigleu i en
sak beror, är det hela sönderryekt och karr ej återupprätta*
tned mindre, än alt jemnvigten åserställes. Nu har tili
afgörande förekommit fråga om alt återupprätta förslaget i
6
Den 2 Februari f. m.
StatsUtslrs utlåt. N:o 3g3, ronde en förändrad method för
markegångssättningarna och för grundskatternas utgörande,
hvilka 2:ne delar af beskattningsväsendet äga i nämnde förslag,
genom det deri föreslagna sättet för markegångsprisens
bestämmande, ett inbördes oskiljaktigt sammanhang med
hvarandra, ehuru de, genom tvenne voteringar uti särskilda
plena hos R. o. Ad., blifvit åtskilda. Derigenom har förslaget
kommit i ett skick, som påkallar en vidare åtgärd af
H. Ståndet och derföre föranledt Frih. Palmstjerna att
framställa sitt förslag samt äfven föranledt Idederv. BoudeSt.
att icke fatta något beslut rörrde dessa delar, förrän
BondeSt., genom inbjudning tillR. o. Ad., fått veta, huru
H. Ståndet häröfver definitivt beslutar. I anledn. häraf
kan jag ej annat än lifligen önska, att denna fråga
måtte erhålla en sådan utgång, som motsvarar, hvad sakens
vigt fordrar och hvad Nationen har rätt att vänta af
dess lagstiftande kamrar. Men innan jag går att undersöka
i hvad skick saken för närvar, befinnes, anhåller jag först
få göra en allmän reflexion, hvars riktighet jag hoppas medgifves
af hvar och en, som allvarligen åsyftar sin Konungs
och sitt fosterlands väl, nemi. att hvarje lagförslag, som innefattar
en uppenbar orättvisa, är odugligt, och att R. St.
icke kunna inför thronen frambära ett sådant lagförslag,
deruti orättvisan är så uppenbar, att den ej kan af någon
bestridas, allraminst under sådana förhållanden, då orättvisan
faller tungt på den talrika del af Svenska folket, som
drager Rikets grundskatter och förökar dess bördor på en
tid, då såväl K. M. som ock R. St. hafva insett och högtidligen
förklarat, att grundskatternas lättande är af behofvet
påkalladt och bör, vid en förändring med dessa delar af
beskattningsväsendet, i främsta rummet afses. Häraf drager
jag den slutsats, att ett lagförslag, som icke kan af R. St.
frambäras, ej heller bör af R. o. Ad. godkännas.
Då jag nu öfvergår till att betrakta, huru saken nu
står, visar det sig genast tydligt och klart, att den del af förslaget,
som rörer methoden för markegångssättningarna, icke
kan bestå, sedan den del deraf, som innefattar jemnvigten
för det hela och som här utgöres af de 3:ne första momrn
i 5:te punkten af StatsTJtsk:s utlåt. N:o 3g3, blifvit af R.
o. Ad. borttagen, utan att något annat är i stället ditsattj
ty när markegånf spriset bestämmes efter ett medelpris för
ett visst antal åi , som här är antaget till tio, kan ingen
jemnvigt äga rum vid tillämpningen af ett sålunda bestämdt
markegångspris, derest icke uppsägningsrätten upphör eller
åtminstone i väsendtlig mån inskränkes. Jag skulle fela mot
den aktning och det förtoende, jag hyser för H. Ståndets
upplysta omdöme och rättsinne, om jag ansåge nödigt att
här ingå uti vidare utveckling häraf, enär saken är så enkel,
att den kan med arithmetisk visshet bedömas. Dessutom
har Frih, Palmstjerna uti ett föregående plenum full
-
Den 2 Februari f. m.
7
ständigt utredt omöjligheten af förslagets tillämpning, äfvensom
att statsverket kommer att förlora på alla Kronan
behållna räntor derigenom, att de 3:ne första morn» af
5:te punkten i StatsUtsk:s utlåt. N:o 3g3 äro borttagna,
utan att något annat är i stället ditsatt. Jag förmodar derföre,
att H. Ståndet inser, det jemnvigten i förslaget är på
sådant sätt förstörd, och att, derest förslaget lemnäs i detta
skick, hela tyngden faller ensamt tryckande på indelta räntegifvare,
förorsakar förlust för statsverket och tillskyndar
endast åt indelta räntetagare en otillbörlig vinst. Jag frågar,
om icke förslaget då innefattar en uppenbar orättvisa?
Jag frågar äfven, om icke härmed är tillräckligt ådagalagdt,
att förslaget icke bör af R. o. Ad. lemnäs i ett sådant skick,
och om icke således en åtgärd af R. o. Ad. måste vidtagas,
hvarigenom jemnvigten i förslaget blir återställd? Men den
förlorade jemnvigten kan icke återställas med mindre, än
att R. o. Ad. vill antaga antingen BondeSt:s inbjudning eller
Frih. Palmstjernas förslag. I den händelse, att R. o. Ad.
nu icke finnér för godt att antaga BondeStrs inbjudning, för
att icke alldeles borttaga uppsägningsrätten från räntetagaren,
så länge uppsägningsrätten qvarstår hos läntegifvaren,
hoppas jag likväl, att intet hinder möter för antagandet af
Frih. Palmstjernas förslag, på det att uppsägningsrätten å
ömse sidor må inskränkas blott så mycket, som nödvändigt
fordras, derest den antagna methoden för markegångsprisens
bestämmande efter medelpris skall kunna bestå. Frih.
Palmstjernas förslag är för närvar, mer antagligt än Utskts,
såsom en öfvergångsåtgärd, tills dess tid och förhållanden i
öfrigt medgifva en fullkomligare förbättring i dessa delar af
beskattningsväsendet, emedan, då man antager, att markegångspriset
bestämmes efter ett medelpris, en rubbning måste
uppstå i hittills varande förhållanden; men denna rubbning
blir mindre märkbar och lättare verkställd genom Frih.
Palmstjernas än genom Utsk:s förslag, och äfven,, om man
antager, att räntetagaren icke blifver lidande genom uppliäfvandet
af hans uppsägningsrätt, på sätt Utsk. föreslagit,
har likväl föreställningen derom vunnit så stort insteg både
hos R. o. Ad. samt hos PresteSt., att man ej kan hoppas
få Utsk:s förslag i denna del antaget. Deremot har Frih.
Palmstjernas förslag icke den minsta skymt af orättvisa,
hvarken emot räntegifvaren eller emot räntetagaren, och
bör således icke röna något motstånd af dem, som antagit
och vilja bibehålla den föreslagna methoden för markegångssättningarna.
Att remittera Frih. Palmstjernas förslag
till StatsUtsk., såsom här blifvit yrkadt, skulle, så vidt jag
kan förstå, endast inveckla saken och förorsaka onödig tidspillan,
hvilket redan är bevisadt af Gr. Gyldenstolpe; och
dä Frih. Palmstjernas förslag ehdast har afseende på att
bringa öfverensstämmelse emellan de sinsemellan stridiga beslut,
som af R. o. Ad. äro fattade rörtde 2:dra och 5:tc
$
Den 2 F c b r u a ri f. m.
punkterna af StatsUtsk:s utlåt. N:o 3g3, erfordrar detta förslag
ingen annan åtgärd, än att, såsom ett contraförslag i
stället för de 3:ne första mom:n i nämnde 5:te punkt, af
R. o. Ad. pröfvas och afgöras utan någon handläggning af
Utsk., enär det blifvit af Frih. Palmstjerna framstäldt innan
föredragningen af följande mom. i samma 5:te punkt.
Att remittera detta förslag till StatsUtsk., för att lemna de
andra Stånden del deraf, synes mig vara onödigt; ty PresteSt.
, som redan har afslagit Utskzs förslag rörtde markegångssättningarna
och grundskatternas utgörande, kan icke
antaga detta förslag isoleradt, och BorgareSt. åter, som har
bifallit Utskrs förslag både i 2:dra och 5:te punkterna, kan
vid sammanjemnkning af Ståndens skiljaktiga meningar icke
göra någon svårighet att antaga detta förslag, så framt det
blifver af de tvenne öfriga Stånden antaget, och således återstår
endast BondeSt., som förklarat sig icke kunna häröfver
besluta, förrän R. o. Ad. deröfver har fattat sitt beslut;
och deruti har BondeSt. gjort ganska rätt, enär resultatet
al sammanjemnkningarna eljest skulle kunna blifva just motsatsen
af hvad som åsyftas. Jag kan derföre icke underlåta
yrka, att R. o. Ad. nu måtte definitivt afgöra frågan, på
det att ett bestämdt svar må kunna lemnäs på BondeSt:s
inbjudning. Skulle, emot min förmodan, H. Ståndet icke
finna för godt att antaga Frih. Pahnstjernas förslag, så återstår
endast den utväg att förklara, det R. o. Adis mening
är, att den föreslagna methoden för markegångssättningarna
må förfalla. Ilvilketdera af dessa 2:ne alternativ nu är
bäst atL antaga, hemställer jag till II. Ståndets pröfning,
men anhåller vördsamt, att ettdera mätte ske.
Frih. Boye, Ludv.: Innan R. o. Ad. kan begifva sig
till någon pröfning, vare sig af BondeSt:s inbjudn. eller af
Frih. Palmstjernas motion, fördrar ordningen, att vi först
afgöra den formfråga, som uppstått genom det af H. Ex.
Ilr Gr. af Wetterstedt framställda förslag, att remittera Frih.
Palmstjernas motion till StatsUtsk. och att, i följd af det
vid sista plenum fattade beslut, låta BondeStts inbjudning
hvila, intilldess StatsUtsk. öfver motionen afgifvit sitt utlåt.
Men innan jag ingår i denna formfråga, ber jag att få
undanrödja en formscrupel, som angår min egen rätt att
yttra mig i ämnet. Hå uti sista plenum fråga uppstod om
att bordlägga Frih. Palmstjernas motion, uppträdde. 2.'ne ledamöter
af Ståndet och, under åberopande af en § i Riksd.-  Ordn., förklarade, att, sedan motionen redan 2:ne gånger
varit bordlagd, den ej kunde 3:dje gången bordläggas med
mindre, än att remiss bestriddes. Det var då endast i afseende
på formen, blott för att vinna det ändamål, att få
2:ne särskilda handlingar, som angingo samma ämne, besvarade
i det oskiljaktiga sammanhang, hvaruti de stå tdl
kvar
-
Den 2 Februari f. ra.
9
hvarandra, som jag då bestridde remiss af Frih. Palmstjernas
motion. Jag uppnådde mitt ändamål i formfrågan;
men jag blef derföre icke förhindrad att yttra mig om remissen
i hufvudsaken. Hr Gr. o. Landtm, har redan behagat
erinra lt. o. Ad. om det beslut, som fattades vid sista
plenum, att BondeStts inbjudn. och Frih. Palmstjernas motion,
såsom angtde samma ämne, skulle på en gång föredragas.
Lika med II. Ex. är jag af den tanken, att detta beslut
icke ka» brytas; men deraf (öijer också, att om remiss beviljas
å motionen, mäste inbjudn. hvila, intilldess svar å
remissen inkommit. Hvad remissen angår, har Frih. Cederström
satt i fråga, huruvida Hr Gr. o. Landtm, kunde bevilja
propos. derå, enär, efter den värde ledamotens tanke,
det vore gifvet, att Frih. Palmstjernas motion åsyftade ett
upprifvande of R. o. Ad:s genom votering fattade beslut,
rörtde 5:te punkten af StatsUtsk:s ifrågavar utlåt. Jag utber
mig derföre att få till R. o. Ad. afgifva det yttrande,
att jag också har bemödat mig om att finna ändamålet och
syftningen med Frih. Palmstjernas motion, men att jag,
långt ifrån att finna den innehålla ett ingrepp eller upprifvande
af beslutet, tvärtom anser den utgöra en förbättring
deraf. Beslutet grundade sig derpå, att den reciprocitet i
rättsförhållande, som ägde rum och ännu äger rum emellan
räntegifvare och räntetagare, vore bruten , då man bibehöll
uppsägningsrätten på ena sidan, men borttog den på den
andra. Ändamålet var således att bereda ett qvarblifvande
vid hvad som var. Man säger, att det sednare beslutet Innefattade
en contradiction mot det förra» Jag medgifver
det; men jag, som bidrog till sednare beslutet, var då af
samma tanke som nu, att sjelfva denna contradiction skulle
gifva oss en grundad anledning till den förhoppning, att
K. M. äfven derföre skulle låta förhållandet i rättsfrågan
få blifva, som det är. Nu innehåller Frih. Palmstjernas motion
i så måtto en förbättring, att den återställer reciprociteten,
och på samma gång förekommer missbruken på båda
sidor. Så fattar åtminstone jag motionen, och jag tror, att
livar och en, som vill göra sig den mödan att genomläsa
densamma, skall finna förhållandet vara sådant. Vid detta
förhållande kan jag icke annat än tillstyrka remiss deraf till
StatsUtsk. i det hopp, att StatsUtsk. skall understödja densamma;
börande, till följd af R. o. Ad:s förut fattade beslut,
BondcSt:s inbjudn. förblifva livilande, intilldess Utsk:s svar
'öfver remissen till Stånden inkommit.
Hr Hjärne, Harald: Den siste varde talaren började
med att erinra R. o. Ad. att endast bålla sig till formfrågan,
men slutade med att afhandla sjelfva ämnet. Jag, sorn vill
ställa mig hans erinran till efterrättelse, skäll söka alfe,
bättre än Iran, undvika att yttra mig om annat än formen»
>9 II» *
10
Den a Februari f. m.
Då afgörandet af denna formfråga helt och hållet beror på
Hr Gr. o. Landtm., vågar jag vördsamt framställa den önskan,
att Hr Gr. o. Landtm, snart täcktes gifva oss sin mening
tillkänna häröfver, på det vi icke må inledas uti en
vidlyftig formdiscussion. Hvad H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts
förslag beträffar, skulle jag visserligen vara benägen att biträda
detsamma, om jag ansåg det af H. Ex. åsyftade ändamål,
nemi. en sammanjemnkning af de olika åsigterna i
saken, derigenom möjligen kunna vinnas; men då jag, lika
med Gr. Gyldenstolpe, anser StatsUtsk. icke kunna annat än
afslå motionen, i händelse den ditremitteras, innan SlatsUtskrs
förslag i samma sak inom Stånden blifvit afgjordt, emedan
Utsk. på remissen icke lärer svara annat, än att Utsk , innan
alla 4 Stånden yttrat sig öfver förra förslaget, finner sig
förhindradt att afgifva ett nytt förslag i samma ämne, anser
jag en remiss till StatsUtsk. lända till intet ändamål.
Dessutom torde jag få erinra derom, att Frih. Palmstjernas
motion numera icke kan komma att anses såsom en ny motion,
emedan den redan 2:ne gånger varit bordlagd, och att,
om den varit att anse såsom en motion, den ovägerligen
bort remitteras 2:dra gången densamma föredrogs. Hr Gr.
o. Landtm, tillät då en förnyad bordläggning deraf, hvarigenom
Landtm, betagit dem deras rättighet till remiss, hvilka
önskade att anse frågan såsom en ny motion. I dag är
denna rätt försuten, och om remiss derå likväl skulle beviljas,
skall jag icke underlåta att till prot. anmäla min protest
deremot. Frih. Cederström har sagt, att frågan vore
olaglig, utan afseende på att den vore en ny motion. Hr
Frih. säger, att den icke kan remitteras, emedan den afser
upphäfvande af ett redan fattadt beslut, men att, om Landtm,
anser densamma kunna remitteras, den äfven kan af StatsUtsk.
till behandling upptagas. Om det vore en ny motion,
hade Hr Gr. o. Landtm, rättighet att vägra propos. på remiss,
emedan ny motion uti en redan afgjord sak icke får
vid samma riksdag väckas; men då frågan icke är någon
ny motion, utan blott ett förslag att suppleera en afslageri
punkt uti ett utlåt., framstäldt omedelbart efter det denna
var afslagen, kan den icke heller anses såsom något annat
än en nödvändig ersättning för det, som afslogs uti StatsUtskts
utlåt., och såsom sådan hade frågan utan remiss bort
afgöras, omedelbart efter det StatsUtsk:s förslag var afslaget,
hvadan det äfven är oformligt, att frågan kunnat hvila 2tne
plenidagar, utan attt afgöras. Mot R. o. Ad:s remiss af den
s. k. motionen får jag pä det högsta protestera, särdeles
som jag förmodar, att den icke kan leda till något ändamål.
Oskadlig är likväl denna remiss, såvida man icke anser det
skadligt att med frugans afgörande ännu dröja några veckor,
ty till annat än tidsutdrägt kan remissen icke gerna föranleda.
'
Gr. Posse, Arv.: Om Frih. Palmstjernas motion in
-
Den a Fobruari f. m.
ti
nefattade ett upprifvande af R. o. Ad:s i denna fråga fattade
beslut, vore jag visserligen af Frih. Cederströms tanke,
att den icke borde remitteras; men jag förmodar, att förhållandet
icke är sådant, ty R. o. Ad. beslutade helt enkelt afslag på
Utskts framställning, utan att något stadgades, huru för
framtiden skulle förhållas. Det är således, efter min öfvertygelse,
öppet för hvarje ledamot att, med begagnande af
den rätt, som Riksd.Ordn. lemnar, väcka en ytterligare motion,
föranledd af en redan väckt motion; och det var således
Frih. Palmstjernas ostridiga rätt att väcka ifrågavar.
motion, hvilken icke strider mot R. o. Ad:s förut fattade beslut,
men af nödvändigheten påkallas för att gifva verkställighet
åt samma beslut och undanrödja de olägenheter, sorn skulle
uppstå, icke för räntegifvarne, utan för Kronan, som, derest
icke Frih. Palmstjernas förslag antages, på sina inkomster
skulle förlora åtminstone 20 proc. Vid ett sådant förhållande
kan jag icke instämma i Frih. Cederströms åsigt, att
remiss bör vägras; och i afseende på hvad Hr Hjärne anfört,
att detta ämne hort förekomma vid sjelfva frågans afgörande,
instämmer jag deruti, att det kunnat förekomma
vid frågans afgörande, att det kunnat utgöra en contrapropos.
; men då sådant icke yrkades, möter deraf så mycket
mindre hinder att gifva frågan form af en ny motion, som,
derest Frih. Palmstjerna varit frånvarande vid R. o. Ad:s
afgörande af StatsUtsk:s ifrågavar. utlåt., men efter några
dagar återkommit, honom icke kunnat förvägras att begagna
den rätt, Riksd.Ordn. medgifver att väcka sin motion.
Detta är hvad Frih. gjort; och jag vet icke, huru hans rättighet
kan förminskas derföre, att han icke var frånvar.,
när det beslut fattades, som föranledde hans motion. Med
Gr. Horn instämmer jag deruti, att jag önskar, det R. o.
Ad. ville frångå sitt beslut och instämma med BondeSt.
Jag önskar det derföre, att frågan är af vigt; men då jag
icke har hopp om, att R. o. Ad. lemnar sitt bifall till samma
Stånds inbjudn., vill jag icke yrka derpå, utan förena
mig uti H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts begäran, att motionen
må remitteras lill StatsTJtsk. och inbjudn. hvila, intilldess
Utsk. inkommit med utlåt, öfver motionen. En värd
ledamot, Gr. Gyldenstolpe, som äfven gillar Frih. Palmstjernas
motion, har ansett den nu genast böra blifva föremål för
pröfning, emedan han icke kunnat finna något ändamål med
remissen. Likväl har han sjelf uppgifvit ett ändamål, hvarvid
jag faster mig, nemligen att, om motionen remitteras,
XJtsk. kommer i tillfälle att afgifva ett utlåt, till alla 4
Stånden, hvarigenom således jemnkningar kunna tillvägabringas
i Ståndens beslut. Meu det finnes ett annat ändamål
med remissen, som jag icke drager i betänk, att uppgifva,
det nemi., att då jag förutser, att, derest motionen nu Lomme
under pröfning, samma majoritet, som afsloge Utsk:s förslag,
jifven skulle afslå motionen, skulle deremot, om den lid lår
J2
Den 2 Februari f. m.
förflyta, sorn utgår för motionens besvarande, opinionen
emedlertid så stadga sig, att man insåg, hvad som vore rätt,
och resultatet blifva helt annat, än det blefve, derest motionen
i dag till afgörande föredroges. Gr. Gyldenstolpes anmärkn.
, att StatsUtsk. skulle komma i förlägenhet att behandla
ämnet, kan jag icke förstå, då Utsk. redan från 3:ne
Stånd fått emottaga prot.utdr., hvaraf Utsk. finner, att 2:ne
Stånd afslagit förslaget i denna del , och att detsamma således
icke kan blifva antaget vid denna riksdag, så att Utsk.
följaktligen är oförhindradt att pröfva de nya motioner, sorn
i ämnet kunna väckas. Jag förnyar min anhållan om propos.
på H. Ex.. Hr Gr. af Wetterstedts förslag.
Gr. Björnstjerna, Magn.: alne värda ledamöter, Gr.
Horn och Hr Gunther, hafva stödt deras åsigt om nödvändigheten
att upprifva R. o. Ad:s vid sista plenum fattade
beslut på det skäl, att detta beslut icke skulle vara verkställbart
derföre, att R. o. Ad. antagit den ena punkten,
sorn stadgar en io års medelmarkegång, men förkastat de
öfriga. I detta afseende kan jag icke dela de värda ledamöternas
tanke. Markegångssättningen, såväl den årliga
som den för 10 år, är ett verkligt chartek, så länge uppsägningsrätten
qvarstår. Ingen behöfver bry sig derom. Om
markegången t. ex. är 6 r:dr, hindrar det icke löntagaren
att tillsäga sina räntegifvare att antingen leverera in
natura eller ock lösa efter 7 r:dr, lika som det icke hindrar
räntegifvarne att säga till löntagarne: antingen leverera vi iu
natura, eller också får ni åtnöja eder med 5 r:dr. Hvad
Kronan beträffar, kommer hon visserligen att förlora derpå ;
men då denna förlust för Kronan är en vinst för räntegifvarne,
d. v. s. en nedsättning i grundskatten, anser jag den
verkligen vara nyttig, emedan Kronan vid en kommande
riksdag kan få sitt deficit ersatt, och denna medelmarkegång
har den fördelen, att den återverkar jemnare på de spannmålspris,
som uro inberäknade i penningelönerna. Mig
synes således, att det af de arne ledamöterna anförda skäl
för upprifvaude af Ståndets beslut alldeles icke är giltigt.
Hvad Frih. Palmstjernas motion beträffar, anser jag den
oundvikligen böra remitteras derföre, att den är så otydlig,
att jag förmodar, att Hr Frih. sjelf måtte hafva svårt att
förstå den. Den är alldeles icke lik Hr Frihrs alltid så klara
framställningar i öfrigt. Jag hemställer, om det kan förstås:
”Vid de tillfällen, då det bestämda årspriset för orten
"uppgår till högre belopp, än det uträknade medelpriset af'
"de sednaste to årens markegångspris för samma ort, får
"uppsägning till leverering in natura ej äga rum, hvarken
"å räntegifvares eller räntetagares sida” (detta är klart; men
nu följer vidare): "men då årspriset icke öfverstiger’
"medelpriset, kan uppsägning till leverans in natura äga
"rum, såväl af räntegifvare sota räntetagare." Hvad vili det
Den a Februari f. m.
säga? Är meningen den, att årspriset och medelpriset skola
vara precist lika? Men sådant inträffar kanske icke hvart
iooo:de år. Nu kommer ett ytterligare alternativ: "dock
att, i händelse årspriset understiger medelpriset, räntegifvaren
vid levereringen till räntetagaren erlägger skillnaden
uti contant.” Här äro således 3:ne alternativ, ehuru
de icke kunna vara mer än 2:ne. Denna uppställning synes
mig så otydlig, att, ehuru jag genomläst motionen mer än
5o gånger, jag icke kunnat fälta meningen deraf, hvarföre
jag anser motionen oundvikligen böra remitteras. Hvad angår
företagande af BondeStts inbjudning, skulle jag icke
hafva emot att särskildt företaga densamma, om icke R. o.
Ad. redan beslutat att i ett sammanhang företaga Frih.
Palmstjernas motion och nyssnämnde inbjudning.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Beträffande formen för
detta ärende hyser jag, lika med Gr. Posse, åtskilliga betänkligheter
vid att yrka bifall till BondeSt:s inbjudning.
Jag tror i allmänhet det icke vara rätt, att ett Stånd upphäfver
ett beslut, som det förut fattat. Lika med Gr. Posse
tror jag ock, att ett försök dertill skulle misslyckas. Jag
vill derföre endast uppehålla mig vid Frih. Palmstjernas
förslag, hvilket jag finner både så tydligt och ändamålsenligt,
att jag vore färdig att utan remiss bifalla detsamma;
men då jag äfven i detta fall befarar, att majoriteten icke
skulle dela min åsigt, vill jag förena mig uti H. Ex. Hr
Gr. af Wetterstedts och Gr. Posses anhållan om remiss deri.
I öfrigt anhåller jag att i största korthet få upptaga till besvarande
de a:ne invändningar, som egentligen blifvit framställda
mot Frih. Palmstjernas förslag, hvilket i sitt resultat
är detsamma som StatsUtsk:s betänk. Den ena anmärkningen
framställdes af Frih. Boye, som förmenade, att det
skulle innefatta en stor orättvisa, om räntegifvarne finge bibehålla
sin uppsägningsrätt, under det att räntetagarne förlorade
deras. Jag får likväl fästa Ilr Frih:s uppmärksamhet
derpå, att såväl Utsk:s tillstyrkande som Frih. Palmstjernas
förslag innehålla, att, i händelse räntegifvaren vill begagna
sin uppsägningsrätt, han är skyldig att erlägga skillnaden
emellan löpande årets lägre pris och 10
års markegångspriset. Detta vilkor är af den beskaffenhet,
att räntegifvare icke lära komma att begagna sig af
uppsägningsrätten; ty då icke levereringen in natura är förenad
med så många obehagligheter och tracasserier, ulan
prisskillnaden derutöfver skall erläggas, torde ingen vilja begagna
sig af en rättighet, som svårligen lärer kunna anses såsom
en förmån, och jag skulle således, för min del, icke
draga i betänkande att låta uppsägningsrätten försvinna, äfven
för räntegifvare, emedan densamma, såsom sagdt är,
sådan den blifvit föreslagen, mera står på papperet, än den
troligen kommer att finnas i verkligheten. Om jag i öfrigt
>4
Den a Februari f. m.
jemnför den ojemnförligt stora fördelen, som räntetagarné
hafva af sin uppsägningsrätt, framför den, räntegifvarne
hafva af sin, så finner jag först, huru stor orättvisan är på
den förra sidan. Om nemi. räntegifvaren uppsäger till leverering
in natura, blir följden deraf ingen annan, än att
han kan tvinga räntetagaren att hyra magasiner för att förvara
spannmålen; då räntetagaren deremot, icke blott, då
årspriset är högre än medelmarkegången, kan tvinga
räntegifvaren att leverera spannmål in natura, utan äfven,
då årspriset är lägre än medelmarkegången, fordra säden
in natura, tillika med skillnaden emellan årspriset och medelmarkegången;
med ett ord, räntetagaren har alltid tillfälle
att preja räntegifvaren på mångfaldiga sätt. Jag skulle
kunna citera många exempel, då årspriset varit 12 r:dr
och räntegifvarne hellre löst med i5 ä 16 r:dr, än underkastat
sig de chicaner och obehagligheter, som äro oskiljaktiga
från leverering in natura. I Skåne inträffar detta
nästan årligen. Om nu dertill ett missväxtår inträffar, så
hemställer jag, hvilken högst olidlig förlust derigenom tillskyndas
räntegifvarne. Det är icke nog med, att han tvingas
antingen att leverera in natura eller att lösa efter gångbart
pris, utan, om han icke har spannmål alt lemna eller
penningar att betala med, blir han nödsakad att begära anstånd
och underkasta sig de härda vilkor, räntetagaren kan
i sådant fäll betinga sig. För räntetagaren äro således alla
utvägar öppna att preja räntegifvarne, då deremot ingen
utväg finnes för de sednare att preja räntetagaren, emedan
all hans olägenhet af räntegifvarens uppsägningsrätt blott
består deruti, att han måste mottaga spannmålen. Jag hemställer
då, om det är någon parite emellan dessa förhållanden,
eller om någonsin rättskänslan kan dietera ett sådant
utslag, hvarigenom den enes rätt blir så väsendtligen förnärmad.
Om oriktigheten af Gr. Horns och Hr Giinthers
åsigt har jag icke varit nog lycklig att kunna öfvertygas af
Gr. Björnstjernas yttrande; ty af hvad jag redan haft äran
utveckla torde följa af sig sjelf, att räntegifvarne vid de
flesta — ja, jag vågar tryggt påstå, vid alla — tillfällen
hellre lösa efter markegången, än leverera in
natura, hvaraf följden åter blir den, att, när markegången
är högre än årspriset, räntegifvaren merendels kommer
att betala den, högre afgiften, enär det är föga troligt, att
lian hellre ville underkasta sig obehagligheten af en längre
transport och öfriga med leverering in natura förenade olägenheter,
med skyldighet på köpet att contant ersätta skillnaden
emellan det lägre årspriset och den högre markegången.
Hvad Kronan betyäffar, skulle hon genom B. o. Ad:s
beslut förlora ganska betydligt, emedan, då ett medelmarkegångspris
funnes faststäldt, hon nästan intet år kunde påräkna
att få spannmålen löst med penningar. För min del
ser jag således intet skäl att icke bifalla Frih, Palmstjerna*
Den a Februari f. m.
i5
motion, hvars remitterande till StatsUtsk. jag derföre tillstyrker.
Frih. Boye: Jag kan icke genom tystnad låta fästas
vid mitt yttrande den tillvitelse af inconsequens, som Hr
Hjärne deråt velat gifva. För att vederlägga denna tillvitelse
behöfver jag icke mer än erinra derom, att då Frih.
Cederström hade bestridt remiss på den grund, att motionen
vore lagstridig, det val var en nödvänighet för mig,
som ansåg den icke vara lagstridig, att hemta mitt skal
från beskaffenheteu af sjelfva motionen. Men jag vidgår
derföre icke att hafva yttrat något i hufvudsaken, och jag
förklarar, att det är just af aktning för den grundsats, att
allt tal i hufvudsaken är onödigt, så länge man blott har
att hålla sig vid formen, som jag icke besvarar Hr Dalmans
och Gr. Björnstjernas yttranden. Jag, som strängt håller
mig vid formfrågan, slutar med att begära propos. på det
förslag, sorn blifvit gjordt af ’H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt.
Hr Gunther: Jag tillstår, att det djupt smärtar mig
att här höra Gr. Björnstjerna yrka en sats, som icke öfverensstämmer
med tendensen af de allvarliga och ihärdiga bemödanden,
som den ädle Grefven -nedlagt i åtskilliga grundliga
arbeten, rör:de både indelningsverket och beskattningsväsendet,
hvilka arbeten erbjuda mycken upplysning åt hvar
och en, sorn vill taga kännedom om dessa för fosterlandet
vigtiga ämnen, och hvarigenom den ädle Grefvens minne
fölblifver kärt och aktadt hos närvarande och kommande
generationer af Svenska Nationen. Derföre smärtar det mig
så mycket mer att höra den ädle Grefven nu uppträda såsom
förespråkare för indelta armeen och andra indelta räntetagare,
på bekostnad af det allmännas och de skattdragande
indelta räntegifvarnes rätt. Jag förstår ej, huru indelta
räntetagares anspråk kunna sträckas derhän, att någon vill
till deras förmån söka genomdrifva ett lagförslag, som länder
det allmänna till förlust och förorsakar indelta räntegifvare
en olidlig börda. Att antaga ett lagförslag, som endast
innefattar ett chartek, dertill kan jag aldrig lemna
mitt bifall; än mindre kan jag medgifva, att markegångsprisens
bestämmande efter medelpris för tio år, med bibehållande
af oförändrad uppsagningsrätt hos ra tile ta ga ren såsom
hittills, någonsin blifver ett chartek; tvärtom är
en sådan method för markegångssättningarna ingenting Iner
eller mindre än att satta flera vapen i händerna på indelta
räntetagare till att dermed kunna mer preja och förtrycka
indelta räntegifvare. Jag kunde ej förmoda , att någon ville
uppträda på detta rum, för att bestrida en så enkel
sanning; men då jag nu hört, hvad Gr. Björnstjerna yttrat,
måste jag till vederläggning deraf ytterligare anföra, att följden
utaf Hr Gr:s sats blir, alt markegångspriset, i stället
för att ligga till grund för liqviden emellan räntegifvare och
lS
Den a Februari f. m.
räntetagare, aldrig eller högst sällan kan tillämpas, utan
tvärtom hindrar all annan liqvid dem emellan än skattens
utgörande in natura, som då blifver räntegifvarens enda Utväg,
enär han uti svåra år blir uppsagd, och i de andra
åren måste uppsäga, för att kunna undgå betala mera, än
hvad skatten utgör, d. v. s. mera än hvad honom hittills
ålegat. Men dessutom måste man äfven besinna, att i de
flesta af Rikets provinser linnas mångå räntegifvare, som aldrig
kunna utgöra skatten in natura, utan alltid mäste lösa
den, och deras antal tilltager årligen; dessa blifva då i svåra
år lidande af de höga pris, missväxter förorsaka, hvarå
de icke erhålla någon förmedling, och i de andra åren blifva
de lidande af den ifrågavar. rnethoden för markegångssättningarna,
hvars orättvisa de på intet sätt kunna Undgå.
Härigenom blifva förhållandena emellan räntegifvare och
räntetagare mera invecklade och intrasslade, än de hittills
Varit, och alla de olägenheter, som nu äro öfverklagade,
och allt det betryck, räntegifvare vidkännas genom det
sätt, hvarpå grundskatterna hittills måst utgöras, blifver då
mycket värre än förut, hvilket oundvikligen skall förorsaka
allmänt missnöje och obelåtenhet, förutom allt annat
ondt, som utsås, då lagstiftande magten godkänner en uppenbar
orättvisa. Derjemte får jag erinra, att Gr. Björnstjerna
har önskat en nedsättning i grundskatterna och deras
jemnare fördelning; men genom den sats, Hr Gr. här
yrkar, blir tyngden för indelta räntegifvare i lika proportion
ökad genom medelmarkegångspris med bibehållande af
oförändrad uppsägningsrätt, som nedsättning sker för Kronans
behållna räntegifvare derigenom, att staten afsagt sig
ali uppsägningsrätt, oberäknadt den tillökning i skatter,
som blir lika för alla till ersättning för statsverkets förlust.
Kan detta kallas att jemna bördorna? Är icke orättvisan i
sådant fall så uppenbar, att resultatet blir rakt motsatsen
af hvad Sveriges Konnng lofvat och hvad Svenska folket
väntar? Gr. Björnstjerna har äfven yttrat, att Frih. Palmstjernas
förslag är otydligt; dock betviflar jag, att något
tydligare kan åstadkommas, ty den ömsesidiga uppsägningsrätten
är borttagen endast i de fall, då år spris et uppgår
till högre belopp än det uträknade medelpriset, hvilket
förhållande ej inträlfar oftare än i missvextår, och det
Ur just då, som leverering in natura ej kan äga rum, när
ett medelpris antages. Således är denna inskränkning i uppsägningsrätten
oundviklig, så snart man vill fastställa ett
medelmarkegångspris. I alla andra fall har Frih. Palmstjerna
i sitt förslag bibehållit den ömsesidiga uppsägningsrätten,
såväl då årspriset är lika med medelpriset, som ock
när det förra understiger det sednare; dock med den naturliga
påföljd, att i sednare fallet, och endast i detta fall,
en mellangift erlägges af räntegifvare!! till samma belopp
hvar
-
Pen a Februari £ n.
«7
hvarmed årspriset understiger medelpriset, hvilken
mellangift är lika oundviklig till ersättning åt räntetagaren
för den förmedling, som räntegifvaren genom medelmarkegångspriset
åtnjuter under missväxtåren. Är icke allt detta
tydligt och klart, så må hvem som kan föreslå något bättre.
På dessa skäl får jag vördsamt förnya min anhållan, att
II. Ståndet behagade definitivt afgöra frågan om Frih. Palmstjerna*
förslag, enär jag ej kan föreställa mig att, derest
II. o. Ad. icke vill i dag antaga detta förslag, det sker en
annan dag; och min önskan är blott, att ett bestämdt svar
måtte lemnäs till BondeSt., på det att icke BondeSt. genom
den här föreslagna remissen må blifva förledt att tro, det
R. o. Ad. en annan dag antager Frih. Palmstjernas förslag,
än mindre BondeStJs inbjudn., hvaraf följden kunde blifva
ganska vådlig derigenom, att, derest BondeSt. dessförinnan
fattar sitt beslut, tre Stånds beslut om medehnarkegångspris'
bestämmande kunde uppkomma, utan att någon öfverensstämmelse
i afseende på tillämpningen ägde rum. Jag
öfverlemnar detta åt H. Ståndets bepröfvande, och vill ej
vidare lägga något hinder för hvad beslut R. o. Ad. nu går
att fatta.
Gr. Gyldenstolpe: Denna riksdag företer verkligen
så många besynnerligheter inom detta Stånd, att det icke
skall förefalla mig underligt, om dessa ökas med den, att
man begär, det ett Utsk. skall ånyo handlägga en fråga,
som redan ?.:ne gånger blifvit behandlad, och det innan
Utsk. ännu vet, huru Stånden fattat deras beslut i denna
fråga. BondeSt. har nemi. sagt, att det icke vill pröfva
principfrågan rör:de medelmarkegången, förrän det fått veta
R. o. Ad:s beslut öfver inbjudningen. Jag inser således
icke, att StalsUtsk. kan pröfva Frih. Palmstjernas motion,
innan Utsk. fått veta Ståndens beslut öfver principfrågan.
Möjligt är, att det kan ske, efter så många andra underligheter
inträffat; men jag anser det oformligt, att ett Utsk.
skall behandla en fråga, hvaruti Utsk. afgifvit ett förslag,
om hvars afgörande Utsk. icke erhållit någon kännedom.
Då nemi. BorgareSt. bifallit principfrågan, PresteSt. afslagit
densamma och R. o. Ad. bifallit den, måste BondeStrs beslut
afvaktas för att veta, huruvida frågan är bifallen eller
icke; men nu har BondeSt. sagt, att det icke vill utlåta sig
i frågan, innan det erhållit R. o. Ad:s svar på inbjudn.,
och var det derföre, som jag ansåg nödvändigt, att Frih.
Palmstjernas motion skulle hvila, intilldess inbjudningen blifvit
afgjord, hvilket jag äfven trodde skulle blifva förhållandet,
då jag såg Frih. Palmstjernas motion och BondeSt:s inbjudn.
under särskilda nummer samt inbjudningen främst pa
listan till föredragning uppförda. Hvad frångåendet från R.
o. Ad:s beslut beträffar, skulle jag visserligen önska det.
19 II. 3
jO Deni Februari f. m.
Hurudan majoriteten kan blifva nu eller framdeles kan man
icke bedöma, och jag tror derföre, att It. o. Ad. gjorde
bast att först företaga BondeSt:s inbjudn. til! afgörande,
hvarigenom man finge jent spel i frågan; ty om Ståndet
skulle remittera Frih. Palmst jernäs motion oell låta BondeSt:s
inbjudn. hvila, så har BondeSt icke fått något svar på
inbjudn och kan således icke vidtaga något ytterligare beslut
i frågan, hvaraf följden torde blifva, att hela saken
kommer att förfalla.
Hr af Billbergh, Joli. Peter: Jag ämnar icke yttra
något i hufvudsaken, emedan frågan nu angår formen;
men jag har begärt orc)et j anledn. af ett och annat yttrande,
som förek°mmit mig oväntadt- Jag har haft den öfvertygelsen,
att roan varit ense derom, att det vore en bestämd
motsägelse emellan R. o. Ad:s beslut i 2:di-a och 5:te punkterna.
En talare har likväl yttrat, att han icke kunde finna
denna motsägelse, emedan han ansåg markegångssättningen
för ett chartek, när uppsägningsrätten var ömsesidig.
Jag anhåller att få fästa hans uppmäi’ksamhet dei’på, att då
räntetagaren å sin sida uppsäger, är det till följd deraf, att
årsmarkegången är högre än meddmarkegången för 10 år,
emedan han då kan få spannmålen högre betald i enskild
handel, än lösningssumman skulle utgöra. Följaktligen har
räntetagaren fått tillgodonjuta den högre markegången för
det året; men icke destomindre skall samma års markegång
ingå i beräkningen af 10 års medelmai kegången, hvaraf följer,
att räntetagaren 2:ne gånger får tillgodonjuta den högre
markegången. Detta måste i högsta grad vara en orättvisa,
och då lärer icke heller någon kunna neka, att en motsägelse
emellan de 2:ne besluten finnes. Jag har äfven hört
talas om Kronans förlust i följd af 10-års-markegångssättningen.
Denna öfvei'tygelse kan jag icke dela. Kronan förlorar
genom den rättighet, som långt för detta är lern nåd
räntegifvarne, att leverera in natura; men omöjligen kan
denna förlust ökas genom medelmarkegången. Erkänner
man, att Kronan förlorar, så måste man äfven erkänna, att
räntetagarne förlora; men det kan arithmetiskt bevisas, att
förhållandet icke så är, emedan siffran blir densamma, om
jag antager hvart åi'S markegång för sig eller medeltalet af
10 års markegång, och följaktligen kan icke någon förlust
inti-äffa. Äfven har man sagt, att antagandet af Frih. Palmstjernas
motion vore ett uppiifvande af R. o. Ad:s redan
fattade beslut. När man är ense derom, att andra punkten,
som äi’ antagen, måste påkalla ett stadgande i stället för
det af R. o. Ad. ogillade, och dernäst besinnar, att det är
Utsk:s förslag, som R. o. Åd. ogillade derföre, att reciprociteten
emellan räntegifvarne och räntetagarne icke var iakttagen,
så kan vä! icke någon finna, att Frih. Palmstjernasj
förslag, sorn åsyftar just hvad R. o. Ad. afsett, uetnl. reci
-
Den i Februari f. ra.
«9
prochet emellan räntegifvare och räntetagare, innefattar ett
upprifvande af R. o. Ad:s beslut. Gr. Björnstjerna har trott
sig linna Frih. Palmstjernas förslag otydligt. Måhända hade
det varit tydligare, om 2:dra punkten uti mom. lit. A
varit förenad med den 3:dje; men motionären har föreställt
sig 3:ne kategorier: den ena, då ingen uppsägning får äga
rum på någondera sidan, nemi. då årspriset är högre än
medelpriset för de sednaste io åren; den andra då uppsägning
till leverans in natura får äga rum å ömse sidor,
nemi. då årspriset understiger medelpriset, i hvilket fall
skillnaden emellan årspriset och medium af io års markegångar
skall af räntegifvare!) contant erläggas, då leverering
sker in natura; och den 3:dje, då äfven uppsägning får ske
å ömse sidor, nemi. då årspriset är lika med medelpriset, i
hvilket fall någon sådan mellangift icke kommer att äga
rum. Jag medgifver, att den händelsen sällan inträffar, att
årspriset är lika med medelpriset; men om den också icke
inträffade oftare än hvart ioootde år, kan det icke skada
att äga ett stadgande derför. Hvad slutligen angår sjelfva
formfrågan, kan jag icke frångå, att jag delar Gr. Posses
tanke, att StatsUtsk. kan till behandling upptaga Frih.
Palmstjernas motion; ty då erkändt är, att PresteSt. afslagit
ifrågavar. punkt, samt R. o. Ad. äfven afslagit densamma,
följer deraf, att något R. St:s beslut i ämnet icke kan
uppkomma, ehvad beslut RondeSt. än ämnar fatta. Uti ett
så beskaffadt sakens skick skall väl Utsk. söka tillvägabringa
en sanimanjemnku., efter Utsk. icke kan underlåta att
finna detsamma, sorn pluraliteten inom R. o. Ad. insett,
nemi. att beslutet i 2:dra punkten påkallar ett stadgande i
stället för det, som blifvit afslaget i 5:te punkten, hvadan
Utsk. icke kan underlåta att afgifva yttrande öfver Frih.
Palmstjernas motion; och när jag hört en talare finna motionen
otydlig, ser jag deruti ett nytt skäl för nödvändigheten
att remittera densamma och förenar mig derföre med
dem, som lemnat bifall till H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts
framställning.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust: Lika som den siste
värde talaren, lofvar äfven jag att endast vilja hålla mig
vid formfrågan, men skall bjuda till att bättre än han hålla
detta mitt löfte. Jag vill sålunda endast fästa Ståndets
uppmärksamhet på äfventyret af den praxis, som nu är i
fråga att införas, nemi. att till Utsk:s behandling remittera
en contrapropos., som göres vid ett betänk., hvilket andra
gången inkommit från Utsk. Man har länge, och icke ulan
skäl, klagat öfver det mångfaldigt sammansatta machineriet
af riksdagsärendernas behandling, och likväl håller Ståndet
nu på att med en ny utvexling ännu ytterligare föröka det
redan alltför konstigt sammansätta verket. Enligt 56§Reg.F.
äga Stånden rättighet att, 2:dra gången ett betänk, från
Den a Februari f. m.
Utsk. inkommit, detsamma med förändringar antaga. Hvad H
är nu Frih. Palmstjernas förslag annat än en förändring af 9
det förslag Utsk. afgifvit? Följaktligen äger Ståndet rättig- M
het att utan föregången remiss afgöra samma förslag. Men H
bör Ståndet nu begagna denna rättighet? Det är den 2:dra H
frågan. Jag tror det vara betänkligt att etablera den pra- 9
xis, att hvarje sådan anmurkn. skall remitteras till Utsk., erne- 9
dan på det sättet ett enda mål skulle kunna upptaga ett m
helt års behandling; ty om ett Utskotts betänk., som andra 9
gången förekommer, blefve i någon del förkastadt, och nå- 9
got annat skulle sättas i stället, skulle det nya förslaget I
återremitteras. Det utlåt., som Utsk. häröfver afgaf, kun- 9
de sedermera i anledn. af dervid gjorda anmärkn:r återre- I
mitteras, och när utlåt, andra gången förekom, kunde ett ■
nytt partielt förslag framställas, som således skulle till Ut- S
sk:s behandling remitteras, och på det sättet kommer man
aldrig till slut med remisser och återremisser. Om ifråga- a
var. förslag skall till Utsk. remitteras, kan denna fråga en- I
sam uppehålla riksdagen 6 a 8 veckor. Jag hemställer derföre,
om R. o. Ad. vill taga på sitt ansvar att vålla riksdagens
förlängning genom ett sådant förfarande. Jag tror,
att Representationen och isynnerhet R. o. Ad. böra sorgfälligt
undvika att gifva anledn. till ett sådant klander. En
värd talare har sagt, det han önskade remiss af det skäl,
alt han hoppades få en annan majoritet, när frågan efter
någon tids förlopp komme att afgöras. Jag respecterar
hvars och ens åsigter, och framför allt den öppenhet, hvarmed
han uttalade sin; men jag kan icke gilla densamma.
Jag anser tvärtom bättre, att samma majoritet, som fattat
ett tilläfventyrs oriktigt beslut, äfven beslutar om de dertill
hörande detailler, på det att sammanhang må linnas dem
emellan. Jag får derföre tillstyrka, att saken genast må
afgöras.
Gr. Horn: En ledamot midtemot har icke kunnat dela
min åsigt, att ifråga var. beslut strider mot ett föregående.
Denna fråga har blifvit så fullständigt utredd af Hr af
Billbergh, att ingenting återstår att tillägga; utan får jag
blott fästa uppmärksamheten derpå, att första frågan innehöll
ett förslag af StatsUtsk. att komma räntegifvarne till
hjelp genom bestämmande af en medelmarkegång för de io
sistförflutna åren, hvarigenom man förekom den stora olikheten
i årsmarkegången. Motivet för detta beslut var en
billig jemnkning emellan räntegifvare och räntetagare. Det
andra beslutet var att bibehålla uppsägningsrätten, och således
rakt stridande mot förra beslutet, emedan derigenom
lemnades öppet för räntetagarne att alltid taga högsta betalningen.
Således är det uppenbart, att R. o. Ad- tagit
a:ne mot hvarandra stridande beslut, och derföre ansåg jag
det äfven riktigt att ingå på BondeStis inbjudn. och undra
Den 2 Februari f. m.
sednare besUitet; men efter hvad jag erfarit, sedan jag väckte
denna fråga, frångår jag densamma, emedan jag förutser,
att den skall helt och hållet afslås. Jag har bestridt remiss
å Frih. Palmstjernas förslag, emedan jag ansett det icke vara
någon motion och, lika med den siste värde talaren trott,
att R. o. Ad. borde sätta Frih. Palmstjernas förslag eller
något annat i stället för det af R. o. Ad. afslagna förslaget
af StatsUtsk. Jag medgifver, att det måhända rättast kunnat
upptagas i en contrapropos.; men då det uraktlåts, är
jag icke så noga i formerna, att jag för en så obetydlig
sak vill förneka R. o. Ad. rättighet att komma till ett rimligt
resultat från ett högst orimligt beslut. Plär nu R. o.
Ad., tvärtemot min åsigt, vill anse Frih. Palmstjernas förslag
såsom en ny motion, måste äfven jag tillåta, att remiss äger
rum, ehuru jag lika med en värd ledamot af StatsUtsk. linner,
att det möjligen kunde hända, att man icke vill till
behandling upptaga densamma, innan StatsUtsk:s förslag i
sin helhet är afgjordt; men jag har, såsom jag hoppas, uti
StatsUtsk:s ordförande en garanti deremot, och jag tror således,
att frågan kommer till lyckligt slut under denna ordförandes
behandling i StatsUtsk. Om denna åtgärd icke
skulle vara alldeles så formenlig, tror jag likväl, att man i
detta fall bör vidtaga alla de utvägar, som erbjuda sig för
att komma till en rättelse i beslutet; och då grundlagen
icke bestämdt förbjuder en handling af Representationen,
anser jag det vara Representationens fullkomliga rättighet
att sjelfmyndigt handla och icke binda sig af småaktiga
former.
Gr. Posse: Den värde ledamoten, som yttrade sig näst
före den siste, lofvade att endast hålla sig vid formen, och
detta löfte har han stride uppfyllt; men deremot tror jag
icke, att han hållit sig vid sakens rätta förhållande, då han
grundade sin slutsats på den förutsättning, att Frih. Palmstjernas
förslag vore en contraproposm. Så är det nemi.
icke att anse, emedan Frih. Palmstjerna icke väckte detta
förslag under öfverläggningen om StatsUtskzs utlåt., af beslutet
hvaröfver motionen blef en följd, hvilket Hr Frih.
så mycket mindre kunnat, som han yrkade bifall till Utsk:s
förslag, hvilket utgjorde ja-propos:n, utan frågan väcktes
först på e. m. såsom en ny motion, och det i stöd af 56 §
Riksd.Ordn., som stadgar, att, med undantag af grundlagsfrågor,
nya ämnen af riksdagsmän icke må väckas, sedan en
månad från riksdagens början til lända Iiipi t, så vida icke sådana
frågor af redan fattade beslut, eller redan upptagna
ärender, eller under riksdagen inträffande händelser, omedelbarligen
föranledas. Denna motion var föranledd af ett
på f. m. redan fattadt beslut, och är således till sin form
alldeles öfverensstämmande med 56 § Riksd.Ordn. Huru
man under ett sådant förhållande kan anse förslaget såsom
Den 2 Februari f. m,
en contrapropos., som bort yrkas af den, som voterade för
ja-propos:n , begriper jag icke. Ett annat skäl, hvarpå Hr
Cederschjöld grundade sitt tillstyrkande, att vi nu genast till
afgörande borde företaga motionen, var det, att II. o. Ad.
icke borde göra sig saker till riksdagens förlängande. Deruti
instämmer jag med honom; men jag tror, att E. o. Ad.
ännu mer bör undvika att göra sig saker til! fel mot grundlagens
föreskrift, och ett fel mot grundlagen vore det att,
sedan saken fått dess närvar, form, nu genast till afgörande
företaga förslaget. Den värde ledamoten har tillika gillat
den öppenhet, hvarmed jag yttrade motiverna för min åsigt,
nifen har tillika sagt, att det vore bättre, att samma majoritet
2tne gånger lättade oriktiga beslut, än att sammanhang
emellan besluten skulle saknas. Om jag tillhört majoriteten
och varit öfvertygad om R. o. Ad:s förra beslut, skulle jag
varit af samma åsigt; men då jag varit af motsatta sidan,
måste jag äfven önska en annan majoritet.
Hr von Qvanten, Carl: Här är egentligen fråga om,
huruvida man skall remittera eller icke remittera Frih.
Palmstjerna* motion. Efter hvad jag hört i detta ämne och
efter mitt begrepp om motionens innehåll, mäste jag dela
den åsigt, att den kan och bör remitteras, hvilket Gr. Posse
äfven ganska utförligt utvecklat, hvarföre jag i den delen
icke vidare har att tillägga; och som jag antager, att remiss
blir beviljad, vill jag yttra några ord i afseende på
hvad Frih. Palmstjerna nämnt, rör:de skattefrälseränta, nemi.
att den bör anses såsom enskild egendom och icke komma
i någon slags collision med de räntor, som tillhöra indelningshafvare
och Kronan. Ett fullkomligt afskiljande låter
icke verkställa sig; ty om de förändringar, som kunna ske
genom öfverenskommelse!1 eller genom de lagar, som stiftas
•f Ständerna, icke skulle blifva gällande för skattefrälseräntor*
innehafvare, måste en särskild lag stiftas, som säger,
huru de skola få sin markegång satt. Det måste derföre
blifva nödvändigt, att de underkastas samma lagstiftning,
som antages för andra räntetagare. Jag anhåller, att Utsk.
härpå ville fasta uppmärksamhet vid behandlandet af Frih.
Palmst jernäs motion, hvarå jag tillstyrker remiss till StatsUtskoltet.
Hr Hjärne: Man har mycket fastat sig vid, att Frih.
Palmst jernäs förslag icke skulle vara en contrapropos , utan
en ny motion. Detta är sann t; ty om man kallar det contrapropos.
, hade det vid voteringen bort söka att göra sig
gällande. Jag vill derföre icke kalla det contrapropos.,
utan ett ersättningsförslag, i stället för den afslagna punkten
i betänk.; och under kategori af tillägg till TJtsk:s föri-s
utlåt, bör det väl behandlas utan remiss. Gr. Posse, sorn
förebrått en talare, att han icke afsett grundlagens helgd
vid detta tillfälle, har likväl icke sjelf hållit sig vid grund
-
Den 2 Februari f. m.
a3
lagen i denna fråga. De nemi., som anse frågan för en ny
motion, hafva icke besinnat, att densamma numera icke
kan upptagas, hvilket jag uti mitt förra yttrande redan har
visat. Riksd.Ordnts 49 § innehåller nemi. i slutet af i mona.,
att, ”om fråga uppstår om eller hvart remitteras bör, dea
frågan blott för den plenidagen kan läggas pä bordet; men
att, i nästa plenum beslut ovägerligen skall fattas.” Näv
Frih. Palmstjerna väckte sitt förslag, uppstod genast fråga,
om det var en ny motion eller icke, och om remiss borde
äga rum. Frih. Boye begärde då förslaget på bordet. Det
är således klart, att oin frågan var att anse såsom en ny motiön,
hade beslut om remissen bort fattas i sista plenum; men då
så icke skett, anser jag rakt stridande emot 4g § Riksd.Ordn.
att nu betrakta förslaget såsom en ny motion, och är det
på dessa grunder jag bestrider remiss deraf, ehuru jag i allmänhet
icke förmodar något skadligt för sjelfva saken, om
förslaget behandlas af StatsUtsk. Att sådant likväl är
utan ändamål, torde man lätteligen inse; och om man på
förhand föreställer sig den behandling, saken möjligen
kan erhålla, tror jag, att man bör betänka sig, innan man
går all fatta ett beslut, som kan tillintetgöra den goda sak,
man åsyftar. Marchen kan nemi. blifva följande. Jag tager
för afgjordt, att frågan remitterås till StatsUtsk., och
att emedlertid BondeSt:s inbjudn. hvilar. BondeSt. har således
icke fattat något beslut. StatsUtsk. tillstyrker bifall
till motionen med någon modifieation. Ett nytt förslag i
5:te punkten inkommer således till alla 4 Stånden. Då är
det naturligt, att BorgareSt., som bifallit förra utlåt., lägger
det nya utlåt, till handlingarna; ty den, som icke deltagit
uti eller afhört R. o. Ad:s öfverläggning i dag, kan icke
gerna föreställa sig, att det är en ny fråga, utan tro, att
det är samma fråga, som redan är afgjord. BondeSt. lägger
utlåt, på bordet, intilldess det från R. o. Ad. fått svar på
inbjudn. PresteSt. afslär utlåt, eller lägger det till handkna.
R. o. Ad. ensamt upptager frågan till afgörande, och jag
föreställer mig då, att R. o. Ad bifaller det nya utlåt. Nu
är R. o. Ad. i tillfälle att lemna ett svar på BondeStts inbjudn.
Ståndet svarar då, att det afslagit inbjudn., men bifallit
StatsUtskrs nya utlåt. Då först är BondeSt. i tillfälle
att yttra sig öfver StatsUtskrs första utlåt.; mea hvad för
beslut skall BondeSt. taga? Det har a:ne förslag att yttra
sig öfver; hvilket skall först till afgörande företagas? Att
företaga båda på en gång strider mot grundlagen. Jag ber
R. o. Ad. besinna, uti hvilka besynnerliga formfrågor Stånden
kunna inledas genom R. o. Ad:s förfarande; huru det
kan leda till nekade propostr af talmän, till långa discussioner
inom .Stånden, och slutligen dertill, att BondeSt., när
det omsider fått emottaga R. o. Ad:s tillkännagifvande, att
11. o. Ad. icke antagit BondeSt:s inbjudn., möjligen afsiår
ifråga var. punkt, hvarigenom hela frågan förfaller. Sådana
Den i Februari f. ra.
anser jag följderna möjligen kunna blifva af remissen;
och utom det jag anser den grundlagsvidrig, finner jag den
äfven kunna leda till stor våda för sjelfva saken. Ehuru jag
derföre såväl vid remissen af den K. proposm som vid återremissen
af StatsUtsk:s första betänk, lifligt understödt den
reform, man åsyftar, kan jag likväl nu icke annat än gå så
långt sorn möjligt i bestridande af en olaglighet, som, betraktad
från dess värsta sida, kan leda till det resultat, jag nyss
antydt. Jag anhåller, att när vi komma till propos. i saken,
Hr Gr. o. Landtm, antingen täcktes sjelf förklara eller också
göra propos. till Ståndet, huruvida förslaget, ehuru 2:ne
gånger bordlagdt, kan anses för en ny motion eller icke.
Hr Cederschjöld: En värd talare har fästat sig dervid,
att jag kallat Frill. Palmstjernas förslag för contrapropos:n.
Jag får i anledn. deraf förklara, att ordet contrapropostn
kan tages i trängre och vidare bemärkelse. I
förra bemärkelsen är anmärkn. ganska riktig; men jag har
tagit ordet i den vidsträcktare bemärkelsen och dermed förstått
en åtgärd, hvarigenom R. o. Ad. velat sätta något annat
i stället föl' det, som blifvit förkastadt. För öfrigt må
man kalla det för contrapropos:n eiler ett amendement eller
huru som helst, så är det en sådan förändring af Utskrs
förslag, hvartill 56 $ Riksd.Ordn. lemnar full rättighet.
Man har ytterligare talat om nödvändigheten att rätta det
felaktiga uti R. o. Ad:s beslut. Jag för min del har för
princip att respectera majoritetens beslut, äfven om de strida
tvärtemot min individuella öfvertygelse. Slutligen får
jag förklara, att jag icke deltagit uti detta ärendes behandling
från början, och icke ämnar vidare deruti deltaga, utan
öfverlemnar det till deras åtgärd, som äro bättre i tillfälle
att känna detsamma.
Frih. Boye: Under den förutsättning, att remiss sent
omsider varder bifallen, ber jag att, i anledn. af den framställning
Hr v. Qvanten gjorde, få beledsaga remissen med
den önskan, att StatsUtsk., då det går att jemnka de stridiga
interesseua, vill eftersinna, att det är icke blott
fralserättsägarne, hvilkas rätt är omgjordad af äganderättens
helgd, utan att samma förhållande inträffar äfven med alla
rusthållsägare och deras rätt till augmentsräntan, hvilken ingått
i beräkn. vid köp af rusthåll; och om någonsin en
äganderätt har anspråk på helgd, är det denna.
Gr. Posse: Det har ytterligare blifvit bestridt, att Frih.
Palmstjernas förslag skulle innefatta en ny motion. Jag
vill derföre blott framställa denna fråga: Om Frih. Palmstjerna
nu uppstigit och väckt sitt förslag, hvad hade det
då varit? Det hade väl måst anses såsom en ny motion;
men att det blifvit väckt några dagar förr, lärer väl icke
förändra saken. En värd ledamot har uti sjelfva behand
lin
-
Dea a Februari f. na.
lingen af denna motion velat finna ett bevis på, att den
icke är att anse såsom en ny motion. Jag medgifver, att
den blifvit för manga gånger bordlagd. Men huru har den
blifvit bordlagd? Första gången skedde det på Frih. Boyes
begäran i vanlig ordning. Andra gången var det jag, som
begärde bordläggning, men det skedde af den anledn , att
Frih. Cederström bestridde remiss deraf; och 3:dje gången
kan icke anses såsom någon egentlig bordläggning,
emedan den ägde rum derföre, att BondeSt:s inhjudn.
då för 2:dra gången bordlädes och R. o. Ad. beslutat,
att motionen och inbjudn. skulle i ett sammanhang behandlas.
Jag tror således, att dessa bordläggningar, långt
ifrån att bevisa, att förslaget icke är någon ny motion, bevisa
motsatsen; men i allt fall är det icke ett förslags behandling,
som bestämmer dess egenskap, utan tvärtom egenskapen
hos förslaget, som bestämmer, huru det skall behandlas,
och kan förslagets egenskap icke förändras genom en
oriktig behandling. Jag förblifver derföre vid hvad jag förut
yttrat och förnyar min anhållan om propos. på hvad II. Ex.
Hr Gr. af Wetterstedt föreslagit.
Gr. Horn: Jag kan icke instämma uti den siste värde
talarens förklaring af frågans natur, och får derföre reservera
min rätt att vid ett annat tillfälle få betrakta den
från ett annat håll; ty jag finner icke, att tiden, då ett förslag
väckes, kan bestämma, om det är att anse såsom en
motion eller icke. Jag tror, att då ett beslut, af ovarsamhet
eller andra skäl, blifvit taget, som man sedermera finner icke stå i
sammanhang med ett annat beslut, några timmars eller dagars
uppehåll icke kan betaga Ståndet att ingå uti en förklaring
af sitt förra beslut och dervid göra det tillägg, som
kan erfordras. I grundlagen finnes ingenting, som förbjuder
det; men jag vill icke bestrida, att R. o. Ad. kan hafva
full rättighet att anse förslaget såsom en ny motion,
ehuru jag icke enskildt biträder denna åsigt. Då jag likväl
finner, att det är pluralitetens tanke, och jag anser det nödvändigt
för saken, att förslaget betraktas såsom en ny motion
och såsom sådan remitteras, kommer jag icke vidare att
söka göra min åsigt gällande, utan undex-kastar mig majoritetens
beslut.
Hr Silfverhjelm, Carl Adam: De bordläggningar,
som ägt rum af Frih. Palmstjernas förslag, förändra icke dess
natur att blott vara ett tillägg till Utsk:s beslut, och förslaget
måste, såsom sådant, anses lagligt, dådet i öfverensstämmelse
med 58 § Riksd.Ordn. tillkommit före justeringsdagen, så
att något hinder icke möter för detsammas upptagande och
afgörande såsom ett tillägg till det fattade beslutet. Jag delar
icke med Gr. Posse den farhåga, att samma majoritet,
som afslog Dtsk:s förslag, äfven skulle afslå Frih. Palmstjernas
motion. Jag tillhörde dem, som afslogo Utst:s förslag;
19 H. 4
D«n a Fe Linar i f. m.
men då Frih. Palmstjernas tillägg jemnar det missförhållande,
som fanns i Utsk:s förslag, bekänner jag, att jag tillhör
dem, som önska bifall till Hr Frih:s motion. Jag ser så
många -vådor af remissen, att jag får bekänna, det jag anser
den, som vill saken, böra motarbeta remissen; och jag önskar
derföre, att Frih. Palmstjernas motion måtte i dagens
plenum till afgörande företagas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla , att Frih. Palmstjernas anförande remitterades
till StatsUtsk., samt att, till följd af R. o. Ad:s förut
lattade beslut om pröfning af detta anförande i sammanhang
med BondeSt:s inbjudn., denna sednare finge hvila, tills
StatsUtsk. inkommit med sitt utlåt, öfver förstnämnde anförande.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Hjärne: Jag anhåller att i prot. få nedlägga min
reservation mot den beslutade remissen af Frih. Palmstjernas
förslag, emedan detsamma icke kan anses såsom en ny motion,
sedan detsamma varit 2:ne gånger bordlagdt.
Gr. Björnstjerna: Sedan remiss af Frih. Palmstjernas
motion blifvit beslutad, anhåller jag att få anföra ett
yttrande i denna fråga, och att detsamma må åtfölja till
StatsUtsk.
Gr. Björnstjerna uppläste derefter följande:
Frih. Palmstjernas motion, "för bestämmandet af lösnings-
och levereringsförhållanden emellan räntegifvare och
räntetagare,” är endast en modification af StatsUtsk:s i
nämnde fråga afgifna betänk. N:o 3g3. Jag tror mig således
icke kunna behandla den förra, utan att derjemte ingå
i undersökningen af det sednare, och får, i följd deraf, hos
R. o. Ad. vördsamt anhålla att i ett sammanhang få yttra min
åsigt om båda, samt att detta mitt yttrande må få åtfölja
den beviljade återremissen till Utsk,
Ilufvudgrunderna, på hvilka StatsUtsk:s förslag hvilar,
äro:
1:0 fastställandet hvarje år af ett medelmarkegångspris
för io år, efter hvilket lösningen af såväl kronotionden
och afradsspannmålen som öfriga räntepersedlar får äga
rum, i vissa fall med tillägg af dilferencen mellan detta och
årets vanliga markegångspris å nämnde räntespannmål;”
2:0 uppsägningsrättighetens bibehållande för räntegifvare,
dess upphörande för räntetagare.
Den förstnämnde af dessa grunder gillar jag fullkomligen,
såsom ledande till ett jemnare fördelande åren emellan
af grundskattens börda, och såsom görande denna mindre
känbar de år, då missväxt inträffat och räntegifvaren minst
förmår sin ränta utgöra. Men om jag gillar denna grund
af en 10 års medelraarkegångssättning, efter hvilken lösnin
-
Den s Februari f. m.
*7
gen fär ske, är det likväl endast med vilkor, att likhet
skall få äga rum parterna emellan, och att uppsägningsrätten,
som nu är ömsesidig, antingen måste bibehållas
åt båda, eller ock fråntagas båda.
Den från ålder rum ägande ömsesidiga uppsägningsrättigheten
grundar sig på det naturliga förhållandet: att
tionde- och afradsspannmålen , likasom öfriga räntepersedlar,
äro utsatta in natura, såvål i hemmanens skattläggning
som i den indelta lönens persedelberäkning, och att hvar
och en uppsägning till leverering in natura således
icke är annat, än hvad skatte-frälsehemmansägaren eller
hälftenbrukaren eller arrendatorn m. 11. gör, då han, när
contractet lyder på spannmål in natura, fordrar den in
natura, eller ock levererar den in natura. Hemmanet
har blifvit ärfdt, köpt eller skiftadt, med de detsamma
åliggande skyldigheter; lönen har blifvit mottagen, och ofta
aceord erlagdt i proportion till de densamma tillkommande
rättigheter, och så länge förhållandet olyckligtvis är
sådant, att man icke kan lätta den enas skyldigheter
utan att förfördela den andras rättigheter, kan uppsägning
till leverering in natura icke fråntagas räntetagaren,
utan att den derjemte fråntages räntegifvare n.
Denna uppsägningsrätt är nu för räntetagaren det enda
möjliga correctiv mot för låg markegångssättning, lika
som den är för räntegifvaren det enda möjliga correctiv
mot för hög markegångssättning; den är rättvis, så länge
den är ömsesidig, men skulle blifva i hög grad orättvis;
om den fråntogs den ena parten och bibehölls åt den
andra.
Uppsägningsrättighetens begagnande å rän tet agarens
sida, då markegången blifvit satt lägre, än hvad han tror
spannmålen gälla (och blott i så fall äger den rum), kan ej
mera kallas för prejeri, än dess begagnande å räntegifvare
ns sida, när han icke tror sig genom försäljning derför
erhålla så mycket, som markegången utsätter; båda göra
ej annat än begagna sin äganderätt, den ena att uttaga
in natura, den andra att leverera in natura, hvad
in natura faststäldt är. Detta är bruket af en gifven rättighet,
som ingen bör kunna klandra; annat är missbruket
deraf, sorn jag icke försvarar, men som icke kan afbjelpas
annorlunda, än medelst uppsägningsrättighetens borttagande
å båda håll och lösning alltid efter det io-åriga
medelpriset.
Hvad skulle följden blifva, om uppsägningsrätten borttoges
från räntetagaren och qvarlemnades åt räntegifvären?
Jo, att den förre, när skörden varit god, i stället för lön
att lefva utaf, skulle erhålla endast spannmål in natura,
då icke försaljbar, kostsam att förvara och underkastad
förskämning, och att lian, när skörden varit dålig, nödgades
åtnöja sig med mark egångspriset, som, isynnerhet
28
Den 2 Februari f. m.
då, alltid är lägre än det verkliga priset längre fram
på vintern eller våren.
Om den förra af dessa olägenheter nu äfven ofta inträffar,
åtnjuter indelningshafvaren åtminstone ersättning derför
i det sednare fallet, då han kan försälja sin spannmål
till det verkliga priset längre fram på vintern eller våren.
Skulle Utskts förslag antagas, förlorar han deremot i
båda fallen.
Att markegångspriset i allmänhet är lägre än det
verkliga spannmålspriset, och att medelmarkegångspriset
i följd deraf äfven måste blifva lägre än det verkliga
medelpriset, är en gifven följd deraf, att markegångssättningen
sker redan i Nov. månad, vid en tid således, då
prisen dels ännu icke äro stadgade, dels nedtryckta af
den om hösten olyckligtvis tvungna försäljningen, som
allmogen då är blottställd för, för att afbörda grundskatternas
första uppbördsstämma, samt för att finna medel
till liquiderande af andra vid denna årstid för landtmannen
inträffande utgifter. Häraf följer, att de, enligt författningarna,
från fögderierna och städerna till markegångssättningscommitteen
ingående prisuppgifter hvarken uttrycka
eller kunna uttrycka spannmålsprisens verkliga förhållande,
efter hvilket allmänna lösningen bör ske, om
rättvisan skall bibehållas båda parterna emellan.
Att Frih. Palmstjernas förslag icke skulle afhjelpa det
missförhållande, som medelst uppsägningsrättens borttagande
från räntetagaren och dess qvarlemnande åt räntegifvaren
skulle, enligt Utsk:s betänk., uppkomma emellan båda parternas
nu ömsesidiga rättigheter, är lätt att inse. I ena fallet,
då årspriset uppgått till högre belopp än medelpriset,
d. v. s. när skörden varit dålig, skulle, efter Frih.
Palmstjernas förslag, leverering in natura ej få äga
rum, — ren förlust för räntetagaren, som derigenom beröfvas
det enda correctiv mot för låg markegångssättning,
och derjemte tvingas att emottaga lösen för sin räntespannmål
efter ett i Nov. faststäldt raarkegångspris, alltid
under det verkliga.
I andra fallet, då årspriset understiger medelpriset,
d. v. s. när skörden varit god, skulle uppsägning till
leverans in natura få äga rum, åter till en förlust för
räntetagaren, som alltid skulle få tillgodohålla sin räntespannmål
in natura de åren, då den icke är säljbar,
och han skulle, med risk af förskämning, få magasinera den
till ett följande år.
I båda fallen, såväl vid dålig som vid god skörd,
blefve förhållandet således skadligt för räntetagaren och
fördelaktigt för räntegifvaren. Frih. Palmstjerna har dessutom
complicerat sitt förslag medelst tillägget af ett 3:dje
alternativ, uppfördt i andra rummet, nemi. det, då årspriset
icke öfverstiger medelpriset. Om fullkomlig
Den 2 Februari f. m.
a9
likhet mellan båda, på runstycket när, dermed åsyftas, torde
ett sådant förhållande troligen icke inträffa en gång på
hundra år, hvarföre den endast då inträffande ömsesidiga
uppsägningsrätten kan anses vara ett fullkomligt chartek,
blott gjordt att bortblanda saken och utan ringaste förmån
för den i allt annat förfördelade r ä n te ta ga ren. Förslagets
uppställande saknar äfven den redighet, förutan hvilken
det ej skulle blifva hvarken nyttigt eller verkställbar!.
Ehuru otillbörligt det kan vara att ingå i egna förhållanden
, nödgas jag här förklara (på det mitt anförande icke
må tydas härröra af egna bevekelsegrunder), att jag, ehuru
innehafvare af indelt lön i snart i5 år, aldrig begärt mer
af mina räntegifvare än markegängspriset och aldrig nekat
dem att leverera efter detta pris sin räntesäd samt öfriga
persedlar; att jag icke uppträdt här för att försvara
de missbruk, som i detta afseende kunna äga rum; att jag
anser Regeringen böra öfvervaka och afhjelpa dem; att jag
anser detta kunna ske utan att öfverändakasta grundprincipen
för de ömsesidiga rättigheterna, och att, om jag försvarar
bruket af denna rättighet, jag icke derföre försvarar
missbruket deraf, såsom att tvinga sina räntegifvare
att lemna korn i provinser, der korn ej sås m. m., hvilka
äro enstaka facta, men alldeles icke allm. förhållanden.
Af hvad jag ofvan haft äran anföra torde finnas, alt, i
fall man vill tillvägabringa det nyttiga föremål, som StatsUtsk.
åsyftat i sitt betänk., nemi.: att medelst fastställandet
af en 10-årig medel markegång för dela
grundskattens börda jemnare åren emellan, och
åstadkomma denna nytta med bibehållen rättvisa, såväl mot
räntetagaren som räntegifvaren, så måste:
1:0 uppsägningsrätten upphöra å ömse sidor, likasom
den nu existerar å ömse sidor;
2:0 raarkegångssättningen ske vid en årstid, då prisen
äro mera verkliga, än de kunna vara i Nov. månad, samt
ske af en-nämnd, hvars sammansättning bör bestämmas
vara hälften af räntegifvare och hälften af räntetagare.
Med dessa vilkor anser jag förslaget vara nyttigt och
rättvist mot alla; förutan dem skulle det i hög grad vara
förfördelande mot samtliga indelta löningstagare i Riket, såväl
af militiae- som läro-, läns- och bergsstaterna,
äfvensom mot de inrättningar ad pios usus, såsom
Wadstena krigsmanshus, lazarettet-, barnhus m. fl., hvilka
åtnjuta sin inkomst dels i tionden och dels i hemmansräntor.
Orättvisan af ett sådant förfarande vore kanske störst
mot den indelta arméens befäl, af orsak, att detta redan
förut lidit en så betydlig förlust i sina löneinkomster,
till ringa del ersatt medelst den vid i83o års riksdag beviljade
lönförhöjning.
Den indelta aromens befäl ökades år 1812 (i anledn.
So
Den a Februari f. m.
af bevär:smanskapets tillkomst) med icke mindre än 7^4 nya
beställningar fr. o. m. majorsgraden t. o. m. underofficers,
till hvilkas aflönande icke anslogos mer än 127 fänrikslöner,
ä 200 r:dr, och 27 rotelöner. p:r reg:te, så att io5 befäl
vid hvarje indelt infanteriregtte nu måste lefva med hvad
68 förut åtnjöto allt sedan K. Carl XI:s tid. Häraf följer,
att t. ex. af de vid hvardera regttet befintliga 12 capitainer
endast 3:ne åtnjuta capitaines-Iöner, 8 lieutenants-och 1 fänriks-lön,
o. s. v. i alla de öfriga graderna. Att nu i sådana
förhållanden ytterligare vilja nedsätta den indelta arme'ens
löningsvilkor, och till det belopp, som skulle blifva en följd
af Utskts förslag, kan jag aldrig tillstyrka och är öfvertygad,
att det Hederv. BondeSt., upplyst om förhållandet,
icke heller kan yrka och åtminstone ej utan derföre lemnad
ersättning.
Ingen skulle mer lifligt än jag önska, att hela vårt
orimliga g r u n ds k a 11 ni n gssy s t e m , med dertill hörande
indelta räntor och indelta löner, skulle
ö fve r ä n d a k as t a s, och ingen torde hafva nedlagt mera
arbete än jag i detta syfte; men Utsk:s förslag leder alldeles
icke till detta vigtiga föremål. Hela grundskatten bibehålles,
och hvar och en skulle på ett decennium betala
lika mycket som nu; blott en jemnare fördelning åren emellan
skulle uppstå deraf, och för denna ringa fördel lönar
det sannerligen icke mödan att till sina grundprinciper förändra
beskattningssystemet, och än mindre att göra detta på
rättvisans bekostnad. Huru litet man vill göra för det
verkligt stora föremålet af grundskattens minskning,
derpå lemnar nuvar. riksdag ett ovedersägligt bevis. Uti det
Riksstånd, som hufvudsakligast skulle vinna derpå (och vinna
millioner), har en enda riksdagsman gjort en deråt syftande
motion; men just denne riksdagsman hade missödet
att blifva utvoterad, och har hans motion icke heller varit
lyckligare än sjelfva motionären. Att nu under sådana förhållanden
vilja tillvägabringa en partiel förändring af vårt
grundbeskattningssystem, medförande en ganska ringa vinst
för räntegifvaren, men deremot en stor förlust för räntetagaren,
synes mig varal ika litet vist som rättvist. Upphäfvande
af grundskatten, till mer eller mindre belopp,
skulle medföra den oändliga fördel för Svenska jorden, att
återverka på dess capitalvärdé, enär t. ex. 100 rtdrs
borttagen grundskatt från ett hemman höjer dettas värde
med icke mindre än 2000 rrdrs capitalvärdé, såväl i
köp som arfskiften och försäljningar. Hvad som är sannt
för ett hemman, är sannt för alla. Om således hela grundskatten
(3 millioner r:dr) kunde upphäfvas, skulle Svenska
jordens värde derigenom stiga med ett motsvarande capital—
belopp af 60 millioner r:dr; och får jag vördsamt hemställa,
hvilken slags annan åtgärd möjligen skulle kunna tillvägabringa
ett dermed jemnförligt resultat, svarande nu t. ex.
Den 2 Februari f. m.
3i
mot nära hela beloppet af den intecknade skulden. Visserligen
måsteden, medelst grundskattens upphäfvande, förlorade
statsinkomst af 3 millioner ersättas på annan väg; men
när den indirecta beskattningen dertill erbjuder sig
sjelfmant, och denna icke återverkar på capitalvärdet (ty
att betala några sk:r mera för ett U socker eller caffe' eller
för en kanna brännvin minskar ju icke sjelfva hemmanets
värde), hemställer jag vördsamt, om det icke vore
önskbart att öfvergå till detta system, och om icke grundskattens
upphäfvande skulle vara en nationalvinst af icke
mindre än 60 millioner.
Såsom slutsats af hvad jag ofvan vågat anföra mot Utsk:s
förslag, jemte den modification deraf Frih. Palmstjerna
framställt, får jag vördsamt yrka, att, i fall R. o. Ad. skulle
antaga den sig derpå grundande inbjudn. afHederv. BondeSt.
, det må vara mig tillåtet att, i stöd af 56 § Riksd.-  Ordn., få vid målets återupptagande göra motion oiri ett
löningsanslag för den indelta armeen, till ersättning
för hvad den genom det så fattade beslutet
skulle komma att förlora.
Gr. Gyldenstolpe: Jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm,
täcktes framställa propos. derpå, huruvida R. o. Ad. uti
prot.utdr. skulle vilja underrätta BondeSt. derom, att R. o.
Ad. till StatsUtsk. remitterat en af Frih. Palmstjerna väckt
motion, hvars innehåll i prot.utdr. bör upptagas, och att
R. o. Ad. ansett sig böra uppskjuta med beslut öfver BondeSt:s
inbjuda., intilldess StatsUtsk:s utlåt, öfver motionen
inkommit. Jag anser detta nödvändigt, på det att BondeSt.
icke må vara i okunnighet 0111 orsaken, hvarföre inbjudn:sfrågan
icke blifvit behandlad.
Hvad Gr. Gyldenstolpe hemställt blef af R. o. Ad. bifallet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
komme att fortsättas kl. 6 på eftermiddagen.
Til] pröfning företogs BancoUtsk:s d. 19 sisth Jan. e. m.
på bordet lagda betänk. N:o 79, i anledn. af Hr Rosenblads,
Bernh., motion om rättighet för Banken att upptaga
lån till förstärkande af fonden för handelsdisconten och
belåningen af publika papper.
Hr Rosenblad, Bernh.: De i förra plenum gjorda
reservationer börja med att beskylla det förslag, som af
Fullmägtige blifvit framlagdt och af Utsk. understödt, att
det skulle tillhöra classen af de mångfaldiga försöken alt
rubba de beslut, som inom Representationen blifvit fattade
för att trygga realisationens bestånd. Då jag framkallat
detta förslag, ehuru icke i den form, det nu har, och då
3a
Deas Februari f. ra.
jag under riksdagens lopp understödt fyrfaldiga förslag i
lika syftning, hvilka likväl icke vunnit Representationens
bifall, anser jag mig böra bevara mig från beskyllningen att
hafva för afsigt att i mer eller mindre män rubba eller
upphäfva de beslut, som af R. St. blifvit fattade till tryg
gande
af realisationens bestånd. Jag tror icke, att sättet
att trvgga realisationens bestånd och skaffa förtroende till
detsamma består uti att skapa sådana hinder för rörelsen
eller sådan enskild eller allmän förlägenhet, som icke af realisationens
bestånd, utan endast af fördomarnas magt är påkallad.
Jag vågar för egen del åberopa den längre tid, under
hvilken jag varit möjligtvis en af de mest varma försvarare
af realisationen, äfven då den inom detta hus hade
sina mägtiga motståndare; men jag tror, att man skulle göra
realisationen en stor otjenst, om man med tiden från realisationens
början sammanband sådana beslut, som oundvikligen
skulle medföra enskilda personers lidande, hvilket
skulle blifva förhållandet, om en så vigtig gren af Bankens
lånerörelse som handelsdisconten under -J år blefve inställd;
likasom jag tror, att det skulle gifva föga tillit till visheten
af de R. St:s beslut, hvarpå man velat grunda realisationens
säkerhet, örn allmänheten skulle fatta den öfvertygelse,
att det vore nödvändigt att göra sådana rubbningar
och förändringar i lånerörelsen i och för realisationen, som
giuge ut på att för 6 månader tillintetgöra en gren af lånerörelsen,
hvars utvidgning man på samma gång beslutat.
Vidare tror jag, att det är en ganska oriktig sats, om man
tror, att detta beslut står i strid med de af R. St. lagda
hufvudgrunder för Bankens rörelse, sådana de fattades i
Juli månad sisth år. Vid n:te punkten af BancoUtskts utlåt.
N:o 16 beslöts nemi., att, om också metalliska cassan
någon tid skulle fortfarande visa sig öfverstiga f af sedelstocken,
Bancostyrelsen likväl icke må vidtaga någon åtgärd
till densammas ökande i annan väg, än medelst belåning af
guld, silfver, koppar, jern och öfriga metalleffecter, som
finnas uppräknade i 4 art. 4 afd- §:na io—15 af i83o års
Bancoreglemente, förrän ett år förflutit från Bankens öppnande
till utvexling af silfver. Detta är icke någon utvidgning
af den belåning, som förut varit medgifven. Det är
alldeles samma fonder, som förut varit användbara för bancorörelsen,
hvilka nu skulle komma att utgå till förstärkande
af fonden för handelsdisconten; men det skulle komma att
utgå på sätt i834 års Ständer besluta och icke på sätt i83o
års Ständer föreskrifvit. Det är således alldeles samina fond,
hvilken finnes för belåningen af lånebankens obligationer,
som komme att öfverflyttas från lånebankens belåning till
den, som äger rum genom handelsdisconten. Det är således
ej någon förändring; men äfven om det vore en förändring,
erkänner jag icke, att deruti ligger realisationens bestånd
,
Den a Februari f. m.
SS
stånd, eller att förtroendet till de vigtiga beslut, som i afseende
derpå blifvit tagna, ovilkorligen fordrar, att ingen
förändring skulle fä äga rum, äfven om den funnes af omständigheterna
påkallad. Tvärtom skulle, derest förändrade
omständigheter påkalla en förändring uti de beslut, hvilka
föregått realisationen, visheten hos den magt, på hvars visa
beslut realisationens bestånd kommer att bero, just ådagaläggas
derigenom, att man förmådde modifiera sina beslut
efter omständigheterna, så mycket mera som, sedan R. St.
i sitt beslut uttryckt, att de vilja, icke blott att handelsdisconten
skall fortfara, sådan den är, titan äfven medgifva
en utvidgning deraf, så vidt tillgångarna det tillåta, ett tillintetgörande
af denna lånerörelsegren så mycket säkrare
skulle stå i strid med andan af de af R. St. fattade beslut,
som, derest sådana omständigheter inträffade, såsom t. ex.
cholerans utbrott och Wenersborgs eldsvåda, detta tillintetgörande
skulle kunna komma att rubba sjelfva grundprincipen
för Bankens rörelse. Att således något beslut måste
vidtagas till förstärkande af fonden för en rörelse, som R.
St. godkänt, är oundvikligt, så vida man icke vill, att denna
rörelse på 6 månader skall upphöra. I närvar, ögonblick
finnes ett deficit af 285,000 r:dr. Att vi icke kunna vänta
några insättningar i stort säger sig sjelf, då här finnes en
ganska solid cassa, sorn upplånar mot 5 proc:s ränta; hvadan
följaktligen alla de, som äga rättighet att insätta i denna
cassa, helhe taga 5 proc., under tillgodonjutande i öfrigt
af enahanda fördelar, än 3 proc. hos oss, hvilket förhållande
äfven gjort, att de smärre insättningar, som skett hos
oss, snart blifva uppsagda. Yi skulle således efter bokstafven
i detta utlåtande blifva tvungna att genast, eller senast
i April månad, börja en indragning af liandelsdisconten,
ehuru den redan under loppet af förra året blifvit indragen
med 25 proc. Bancoslyrelsen borde hafva förtjenst af, att
denna indragning utan afsaknad kunde ske; men skall rörelsen
sakna denna lånetillgång ända till 1 Oct., så vågar
jag icke svara för, att icke förlust kan uppkomma för discontverket,
förenad med känbara olägenheter för det allmänna.
Jag väntar mig den invändning, att Stats-och BancoUtsktns
betänk. N:o 5o tillstyrker R. St. att uti und. skrifvelse gifva
K. M. tillkänna, att, då lån för liandelsdisconlerna komma
att upptagas, något hinder icke möter derför, att, i händelse
K. M. så för godt finner, de af nya passevolance-och
af armeens trosspassevolance-cassors medel, hvilka ligga ofruktbara,
må emot ränta insättas på lånebankens upplåningsräkning
för nämnde disconter, hvarigenom således tillgång skulle
finnas till förstärkande af handelsdiscontens fond; men
dertill får jag svara för det första, att detta betänk, ännu
icke är bifallet, och för det andra, att frågan i allt fall
icke heror af Ständernas afgörande, utan blott innefattar
19 H. 5
34
Den a Februari f. m.
en anhållan till K. M., sora jag förmodar visserligen skulle
vilja bifalla en sådan anhållan, derest K. M. icke borde tillse,
att dessa cassör göra sina fonder så fruktbara som möjligt,
då jag förmodar, att styrelserna för dessa cassör skola
fasta K. M:s uppmärksamhet derpå, att de roed lika säkerhet
kunna göra sina fonder disponibla med 5 proc:s ränta i
Arméens Pensionscassa, och att K. M. med anledn. deraf
skall afslå R. St:s anhållan; hvarföre jag, för min del, icke
vågar ställa hela handelsdiscontens fond på en sådan tillfällighet.
Man har ansett såsom olämplig den reglementariska anstalt,
att de summor, som lånebanken upplånar mot i högst
3 proc., på 3 högst 6 månaders uppsägning, göras tillgänglige
såväl för belåningen af publika papper som för den s.
k. handels- och näringsdisconten i Stockholm och i provinslånecontoren.
Detta kan jag icke finnå; tvärtom kan jag
icke annat än dela den tanke, som uttrycktes af det Utsk.
vid förra riksdagen, som föreslog tillskapandet af handelsdisconten,
nemi. att all den discontrörelse, som var ämnad
att gifva efterdöme åt en på rationella grunder bygd discontrörelse,
hvilken lemnade rättighet åt styrelsen att lämpa
utlåningen efter tillgångarna i förening med verkets fördel,
utan att vara bunden af någon i förväg gifven föreskrift,
borde omfatta såväl sådana discontabla effecter, som kunna
belånas i handelsdisconten, som äfven belåning af publika
papper. Den farhåga, man trott sig finna, att derigenom
skulle saknas tillgång för belåning af Riksg:scont:s obligationer,
kan jag icke dela. 1 detta ögonblick äro icke 20,000
r:dr i dylika obligationer belånade i Bancodisconten, och det
har mycket sällan inträffat, att någon enskild sökt belåning
derå, utan sker sådan belåning vanligtvis endast af publika
cassör, som vilja hafva sina fonder belånade eller vilja
lemna något lån, hvartill de för tillfället sakna tillgång. Då
blott omkring 20,000 r:dr äro belånade, visar det, att efterfrågan
icke är stark; men anledningen dertill är den, att
det gifves många cassör, som på fördelaktigare vilkor, d. v.
s. mot högre proc., belåna Riksg.cont:s obligationer. Götha
canalactier, hvilka egentligen belånas, äro de enda, som kunna
lida något intrång af den reglementariska anstalt, man
klandrat, och ehuru varm vän af Götha canal jag, såsom
ledamot af directionen, anser mig böra vara, är jag likväl
icke så nogräknad, att jag icke är varmare vän af discontstyrelsen
och vill bevara den från för mycken belåning af
publika papper; men då jag tror, att olägenheterna af förslaget
skola vara ringa, kan jag icke annat än tillstyrka bifall
å Utsk:s betänk.
Hr Stuart, Carl Gust.: Den siste värde talaren har
sjelf uppgifvit och erkänt, att han under riksdagens lopp
gjort åtskilliga försök att vinna ändring i flera af de beslut,
som blifvit fattade till betryggande af realisationens bestånd.
Den □ Fe t l-uari f. m.
35
Såsom ledamot af BancoUtsk. kan jag vitsorda den fullkomliga
riktigheten af denna uppgift. Alla dessa försök hafva
dock strandat, utom det, som föranledt det nu förevar, utlåt.
och hvilket det ändtligen lyckats honom att få understöd
t af Ulsk:s pluralitet. Jag kan icke begripa, huru mari
på allvar kan vilja bestrida, alt ju icke det förslag, som uti detta
betänk, blifvit framstäldt, innefattar en bestämd rubbning
af ett utaf R. St. vid denna riksdag förut fattadt beslut.
R. St. hafva nemi. uttryckligen beslutat, att, om också metalliska
cassan någon tid skulle visa sig fortfarande öfverstiga
§ af sedelstocken, skulle, sådant oaktadt, någon åtgärd
till rörelsecapitalets ökande i annan väg, än medelst belåning
af guld, silfver, koppar, jern och öfriga vågförda effecter,
likväl icke få vidtagas, förrän ett år förflutit från
Bankens öppnande till utvexling af silfver. Om nu, några
månader efter detta besluts fattande, lörelsecapitalet blefve
på det ifrågaställa sättet ökadt genom en tillåten ny sedelemission,
måste ju sådant obestridligen innebära en rubbning
af samma beslut. Jag kan derföre, för min del, icke annat
un på det högsta bestrida den nu föreslagna åtgärden, helst
jag anser hvarje af omständigheterna icke oundvikligen påkallad
förändring af de i afseende på silfverutvexlingens
underhållande fattade beslut tillintetgöra det förtroende till
orubbligheten af desamma, hvilket är ett bland de hufvudsakligaste
vilkoren för framtida beståndet af den verkställda
realisationen. Att af tillfälliga anledntr af en alltför ringa
vigt låta hänföra sig att rubba och upphäfva dessa beslut
är således, efter min åsigt, icke blott oklokt och lagstridigt,
utan äfven högst vådligt. Framtiden kommer att ådagalägga,
huruvida de i sammanhang med realisationen beslutade
åtgärder varit nyttiga eller hinderliga för penningerörelsen
inom landet. Dessförinnan torde det vara för tidigt att afgöra,
huruvida de beslut, som af R. St. blifvit för berörde
ändamål fattade, äro, på sätt den siste talaren förklarat,
öfverflödiga. Jag tror följaktligen, att vi emedlertid endast
böra ställa oss samma beslut till noggrann efterrättelse.
Det väcker i sanning min förvåning, att en ledamot, hvilken
med det nit och den värma, som Hr Rosenblad, deltagit
i öfverläggningarna, då fråga var om att bestämma garantierna
för silfverutvexlingens framtida bestånd, då icke
sökt att motarbeta och förekomma sådana beslut, som han
nu öfverklagar såsom orimliga och skadliga. Hr Rosenblad
har uppgifvit, att någon utvidgning af lånerörelsen icke
skulle öga rum genom bifall till det af honom väckta förslag.
Detta förklarande förefaller mig äfven temligen besynnerligt.
Om Bancostyrelsen får utlåna 36i,ooo r:dr mera,
än den förut varit berättigad att i låneväg utgifva, så
måtte detta onekligen föranleda en utvidgning af lånerörelsen.
Hr Rosenblad har vidare föregifvit, att det vore samma
fond, som nu användes för publika pappersbelåningen,
35
Den a Februari f. ro.
med hvilken fonden för liondelsdisconten skulle komma att
ökas. Detta är visserligen till en del sannt; men utöfver
det belopp, som vid sista riksdagen bestämdes att utgå såsom
lån å publika papper, skulle handelsdiscontens fond
ökas med en ny tillgång, motsvarande nästan hela beloppet
af lånebankens äldre obligationer. Härigenom kornme således
en icke obetydlig emission af nya sedlar att äga rum.
Huruvida afslag å BancoUtskts betänk, skall komma att medföra
inställelse af handelsdiscontens utlåningar känner jag
väl icke nu bestämdt. Jag har dock föga benägenhet att
befara ett sådant resultat, helst nu mera, sedan Stats- och
BancoUtsk:n tillstyrkt, att Arme'ens nya mötespassevolance
och tros^passevolancecassors innestående behållningar måtte
få användas till förstärkande af handelsdiscontens lånefond.
Med dessa medel tillsammans med det creditiv af 25o,ooo
rtdr, som för handelsdiscontens räkning är anvisadt på Iånebanken,
synes mig fortsättandet af denna disconts lånerörelse
vara tillräckligen betryggadt, så mycket mera sorn
denna discont för sin lånerörelse får begagna alla sina vinstmedel.
Det nu ifrågavar. förslaget skulle derjemte komma
att medföra den betänkliga följd, att Riksg:scont:s obligationer,
som nu äro belånbara i Banken, hädanefter icke skulle
kunna belånas i anseende till bristande lånefond, enär handelsdisconten
förmodligen komme att absorbera hela den
derför afsedda behållning. Hr Rosenblad har uppgifvit, att
sistberörde obligationer till ett högst ringa belopp äro belånade
i Banken. Det är visserligen sannt; men jag är deremot
fullkomligen öfvertygad, att i samma stund som allmänheten
blir underrättad derom, att dessa obligationer få
ovilkorligen belånas med 90 proc. af capitalbeloppet, största
delen af den till publika pappersbelåningen anslagna fond
kommer att medtagas endast för dessa pappers belånande.
Skulle man i samma stund, som man medgifver en bestämd
lånerättighet för såväl meranämnda som accordsamorteringsfondens
obligationer, borttaga fonden dertill och använda
densamma för annat ändamål, så fruktar jag högligen, att
dessa obligationer komma att ytterligare falla i värde, och
att således svårigheten skulle ökas för Riksg.cont. att af allmänheten
upplåna de för detsammas utgifter erforderliga
medel. På grund såväl af hvad jag nu anfört, som af hvad
min inom Utsk. afgifna reservation innefattar samt med anledning
af det yttrande rörtde detta ämne, Hr v. Troil i sista
plenum afgaf, får jag anhålla om afslag å BancoUtskts
förevar, betänk.
Hr von Troil, Emil: Här har visserligen blifvit yttradt,
att det förslag från BancoUtsk., som nu är under öfverläggning,
icke skulle innefatta någon ändring eller rubbning
uti R. St:s vid denna riksdag redan fattade beslut i
afseende på realisationen. Jag får i detta afseende blott
Den a Februari f. m.
37
vädja till en hvar, som fördomsfritt och uppmärksamt genomläst
BancoUtsk:s betänk. N:o 16 och tagit kännedom om
de beslut, R. St. i anledn. deraf fattat. Det beslöts då, att
det skulle finnas för lån å Bankens egna räntebärande äldre
skuldförbindelser ett creditiv, motsvarande dessa förbindelsers
hela sammanräknade belopp, för belåning af öfriga publika
papper ett creditiv af J- million r:dr b:co, och ytterligare
ett creditiv för handelsdisconten, hvars rörelse icke vore
grundad på Bankens tillgångar, utan endast pä upplåning,
men som för vissa kritiska fall finge begagna ett särskildt creditiv
på Banken af million r:dr. Här är icke fråga om
annat än att blanda ihop dessa 3:ne creditiv till ett och
låta rörelsen gå för gemensam räkning. För mitt begrepp
innefattar detta ovedersägligen en rubbning af det först fattade
beslutet, så vida man icke kan bevisa mig, att 3 är
detsamma som i. Att åter det hufvudsakligaste moraliska
stöd, hvarpå realisationens bestånd hvilar, utgör förtroende
till den aktning, R. St. visa sina en gång fattade beslut,
trodde jag icke skulle kunna bestridas; men en annan fråga
är visserligen den, huruvida den förändring, som Utsk. föreslagit,
skulle vara nyttig och lämplig, om icke R. St. på
förhand fattat sitt beslut. Jag medgifver, att det vore prin
cipenligt,
om de 2:ne creditiven för belåning af Bankens
egna skuldförbindelser och för publika pappersbelåningen hade
varit förenade; men deremot hade det varit i högsta
grad irrationelt att förena belåningen af dessa publika papper
med handelsdisconten, efter de utgöra de mest olika
grenar af lånerörelsen. Pappersbelåningen grundar sig nemi.
på realcredit, der man blott behöfver pröfva hypothekets
tillförlitlighet, då deremot handelsdiscontens lånerörelse grundar
sig på personel credit, hvarvid man således måste pröfva
lånsökandens och löftesmännens vederhäftighet. Om derföre
R. St. ägde rättighet att nu antaga, hvad Utsk. tillstyrkt,
skulle jag i alla fall sätta mig emot all samman
blandning
af handelsdiscontsfonden med fonderna för publika
pappersbelåningen. Så har saken äfven förut blifvit behandlad.
Vid förra riksdagen tillstyrkte BancoUtsk., att
handelsdisconten skulle erhålla ett creditiv. Ständerna medgåfvo
då handelsdiscontens inrättande, men förklarade, att
den endast skulle få röra sig med de fonder, den sjelf genom
upplåning kunde förskaffa sig. Nu hafva Ständerna
gått ett steg längre, då de för handelsdisconten beviljat ett
tillräckligt creditiv af 25o,ooo r:dr, hvarmed denna lånerörelsegren
fullkomligen bör kunna vara belåten; så tyckte
åtminstone Ständerna, då de beviljade creditivet, emedan de
i annat fall säkerligen hade beviljat det till större belopp.
I ingen händelse torde således saken vara af den vigt, att
R. St. vid samma riksdag böra upprifva ett fattadt beslut.
Ett ytterligare skäl, hvarför jag nödgas afstyrka all sammanblandning
af publika pappersbelåningen med handelsdisconten,
38
Den 2 Februari f. ni.
är det, att då det ligger utom förmågan af all beräkning
att förutse, huru manga lånansökningar som inkomma till
handelsdisconten, låter det tänka sig, alt alla tillgångarna
utgå på förstnämnde sättet, och att således, när en person
infinner sig för att helana en Bankens räntebärande skuldförbindelse,
sådant måste afslås i saknad af tillgångar. Jag
är öfvertygad, att den credit, Riksg.conUs obligationer för
det närvar, åtnjuta, härflyter från deras lätta belåning i
Banken. Jag kanner åtminstone specielt en inrättning, som
äger ett betydligt antal af dessa obligationer och endast behåller
dem derföre, att de med lätthet kunna belånas. Uppstår
nu ett sådant förhållande, att de icke, eller endast med
svårighet, kunna belånas, så skola många vilja göra sig af
med dessa obligationer, hvartill ytterligare kommer, att, om
dessa obligationer nu endast äro belånade till omkring 20,000
r:dr, detta är ett specielt fall, emedan jag vet, att det varit
förhållanden, då i det närmaste bela creditivet varit
upptaget. Fördelen, som åsyftas med förslaget, vore endast den
att komma liandelsdiscontens tillfälliga förlägenhet till hjelp,
hvilken förlägenhet Ilr Rosenblad har uppgifvit vara en
följd af Wenersborgs brand och cholerafarsotens utbrott. Den
sednare olägenheten försvinner med hvarje dag allt mer och
mer; och hvad den första angår, hafva Ständerna redan beslutat,
att Banken får förskjuta de medel, som till dess afhjelpande
ansetts erforderliga. Hr Rosenblad har vidare
sagt, att handelsdisconten skulle under i år komma uti en
ställning rf utredning. Jag fattar icke fullkomligen Hr Rosenblads
profetiska förmåga i detta fall; men att tillgångarna
komma att fluetuera betydligt skall icke förefalla den
underligt, som gjort sig reda för denna inrättnings beskaffenhet,
ty när dess tillgångar bero på den tillfälliga upplåningen,
skola dessa tillgångar stiga, nar en eller annan anleda.
gör, att ett större antal ofruktbara capitaler finnes,
som det vore förmånligt att insätta i handelsdisconten, hvaremot
tillgångarna skola minskas, då vid ett motsatt förhållande
det vore förmånligare att uttaga dessa capital; och
derföre ingick ock i grunderna för handelsdisconten, att
denna lånerörelse skulle bedrifvas utan omsättning, till följd
hvaraf lånerörelsen lätt skulle kunna ökas och minskas. Jag
förblifver derföre vid mitt yrkande, att R. o. Ad. måtte afslå
detta betänk.
Frih. Rantzou, Joli. Alb., uppläste följande:
På de skäl, som reservanterna anfört, yrkar jag afslag
å förevar, betänk. Om 3oo,ooo r:dr mer eller mindre utgifvas
från Banken, kan sådant visserligen vara likgiltigt
både för Bankens soliditet, som derigenom icke rubbas, och
för handeln samt den större rörelsen, hvilken deraf torde
draga föga verkligt gagn; men likgiltigt är det ej, att
R. St. redan vid samma riksdag, som de beslutat en till
Den a Februari f. m.
39
orubblig Stadga i myntväsendet syftande realisation, skola
börja att, om än blott småningom, närma sig till det system
af sedelemissioner, hvars olyckliga följder erfarenheten så
sorgligt ådagalagt. Jag anhåller fördenskull om afslag å
betänk.
Frih. Boye, Ludv.: Annat är, i min öfvertygelse, att
upprifva ett beslut, och helt annat att modifiera dess verkan.
Jag känner i financiella ämnen ingen angelägnare
omständighet, än förtroende af allmänheten; och ehuru jag
tror, att Bankens rörelse, till en del, bygger sin grund på
allm. förtroendet, kan jag likväl icke föreställa mig, att
detta förtroende blifver större genom ökad penningebrist.
Då jag, vid början af riksdagen, talade för realisationen,
yttrade jag den förhoppning, att densamma i framtiden skulle
byggas på någonting säkrare än de grunder, som vid sista
riksdagen antogos, att den icke skulle lemnäs ätt isolerad
uppbäras af sin egen kraft; men denna förhoppning har
försvunnit, ty den är nu sådan, att mitt förnuft säger mig,
att, i följd af densamma, penningebrist förr eller senare
skall inträffa, hvarföre jag anser det berömvärdt, att man
i tid velat fästa lagstiftande magtens uppmärksamhet på detta
förhållande, för att förekomma ett brådstörtad! inträffande
af en alltför stor penningebrist; oell tillstyrker jag
derföre bifall till BancoUtskts förevar, betänk.
Hr Rosenblad: Jag skall icke lägga mycket till hvad
jag förut yttrat, utan endast fästa uppmärksamheten på
några ofullständiga eller mindre riktiga citationer af 2:ne
värda talare. Förhållandet är icke sådant, att det först är
till följd af R St:s beslut vid denna riksdag, som Riksg.-  cont:s obligationer blifvit belånbara till 90 proc., utan förhållandet
är sådant, att Fullmägtige i83i bestämde en grund
af 90 proc. för deras belåning, så att de sedan samma år
varit belånbara till detta förhållande. Vidare är det en irring
af Hr v. Troil, att i R. St:s beslut, angrde hufvudgrunderna
för Bankens rörelse, finnas utstakade några särskilda
creditiv för publika pappersbelåningen i afseende på
Bankens räntebärande skuldförbindelser och Riksg.cont:s obligationer.
Under 4;de punkten i BancoUtsk:s utlåt. N:o
16 förekommer en sådan rubricering: "Utlåning emot hypothek
af actier och publika papper samt af Bankens egna
obligationer, härrörande från dess för i83o gjorda upplåningar.
— — 23:o Att belåning af actier och publika papper
ej allenast må få fortfara, utan äfven, i mån af tillgång,
kunna utsträckas, med iakttagande, att såsom hypothek
etc." Här äro således icke särskilda creditiv utstakade
för belåning af de särskilda publika papperen, utan äro dessa
sammanförda under ett, i mån af tillgången. Det är visserligen
sannt, att under denna rubrik står icke lånerörelsen
genom handelsdisconten; men huruvida de skola samman
-
Ben a Februari f. m.
föras under ett eller icke, måste väl anses tillhöra de reglementariska
föreskrifterna, som blifva en följd af de hufvudsakliga
besluten. Vidare är det visserligen sannt, att
Ständerna beslutat, att rörelsecapitalet icke får ökas i annan
väg än medelst belåning af guld, silfver, koppar, jern och
andra vågförda effecter, förrän ett år förflutit efter Bankens
öppnande till utvexling af silfver; men dermed måtte
väl icke förstås, att inga nya lån få gå ut, utan endast
gamla lån gå in, i hvilken händelse en fullständig indragning
skulle äga rum, utan meningen är väl den, att de
fonder, som finnas tillgängliga, icke må öfverskridas, oell
är det således endast den tillökning, som efter det generella
beslutet i Juli månad tillkommit uti de fonder, som finnas
enligt i83o års beslut, hvilken här är i fråga. Vidare
får jag, i afseende på hvad som här blifvit sagdt om olämpligheten
att sammanslå fondorna och att derigenom skulle
uppstå brist för Riksg.cont:s obligationer, fästa uppmärksamheten
derpå, att genom afslag å betänk, ställningen blir
vida sämre, emedan man då skulle godkänna den satsen,
att den fond, som förut för dem varit tillgänglig, icke skulle
få användas för publika pappersbelåningen, hvarigenom
dessa lånegrenar således komma att förlora mycket mera,
än om de sammanföras med handelsdisconten. Hvad det beträffar,
att den olägenhet, som uppkommit genom Wenersborgs
brand, skulle vara afhulpen genom Ständernas beslut,
att den till stadens återuppbyggande anslagna lånefond skall
af Banken förskjutas, är förhållandet sådant, att förskottet
räcker till ordinarie förfallotiden, som inträffar i April månad
innevar. år, då det skall ersättas och indragning följaktligen
måste ske, om tillgång icke kan erhållas på annat
håll. i6:te punkten uti BancoUtskts utlåt. N:o 16 lyder sålunda:
"Att den årligen ingående betalningen för lyftade
piastrar, capitalbetalningen å de s. k. silfverfastighetslån,
samt capitalbetalningen å de 4>400>°00 rrdr, för hvilka Riksg.-  cont:s obligationer sisth riksdag blifvit utfärdade, utgörande
tillsammans ett belopp af 199.666 r:dr 32 sk., hvilket dock
sannolikt ett eller högst 2:ne år före nästa lagtima riksdag,
då Bankens piasterfordran blifvit godtgjord, nedsättes till
133,ooo r:dr, böra företrädesvis användas till förstärkande
af Bankens silfverförråd, så snart vexelcoursen, enligt ofvanföre
uppgifna grunder, sådant medgifver; att Bancostyrelsen
äfven må vara tillåtet att, till begagnande af en för
siifverköp synnerligen fördelaktig conjunctur, anticipera på
det följande årets inkomster; att hvad som ej ett år kunnat
användas, må också kunna reserveras till de följande, men
utan att linder tiden inberäknas uti eller på annat sätt gravera
Bankens utelöpande sedelstock; hvaraf följer, att sådana
reserverade medel äfven kunna, efter sig företeende förhållanden
och under vilkor endast, att proportionen emellan
-
Den 3 Februari f. m.
41
ian metalliska cassan och sedelstocken icke dymedelst Öfver
skrides,
göras fruktbärande i sådan lånerörelse, som medgifver
deras snara återindragning vid påkommande behof.”
Jag hemställer då till Hr v. Troil, hvilken annan lånerörelse
Banken äger, än publika pappersbelåningen, för att kunna
använda sådana medel. Vidare lyder 3o:de punkten sålunda:
”Att åt Bancostyrelsens klokhet och omtanka må
varda öfverlemnadt att begagna de i Bankens vård från
riksdag till riksdag qvarstående vinstmedel, då tillfälle dertill
gifves, till förökande såväl af silfverfond som rörelsecapital.
Jag hemställer, huru rörelsecapitalet annorlunda
kan ökos än genom vinstmedlens användande i den lånerörelsegren,
som mest anlitas. Jag skall aldrig draga i betänk,
att tillstyrka hvilken sorts indragning som helst, när myntvärdets
upprätthållande sådant påfordran, ty då gälla inga
corisiderationer; men att inför bela Europa blottställa oss för
det omdöme, som skall föranledas deraf, att vi göra inskränkningar,
som icke äro af myntvärdets upprätthållande
påkallade, sedan vi förklarat oss halva insett vigten af rörelsecapitalets
förökande, det skall jag aldrig med min röst
understödja.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Sällan bär jag sett
något betänk., deruti meningen varit så insvept i mörker
som detta, hvarest en enda period upptager icke mindre än
halfannan sida. Man kan blott deraf döma, huru svårt det
skall vara att fatta meningen. Hvad jag emedlertid tycker
mig finna ar, att delta betänk, innefattar ett kringgående
eller måhända ett upphäfvande af de beslut, som äro fattade
i afseende på realisationen, ehuru ingen torde vilja bestrida,
att realisationens framtida bestånd ju hufvudsakligen
hvilar på förtroende till lielgden af de derom lättade besluten.
En vard talare, som vid många föregående riksdagar med
sin icke obetydliga förmåga motverkat realisationen, bar sagt,
att han vid denna riksdag gaf sitt samtycke dertill, i hopp
att penningetillgången derigenom skulle blifva ökad, men
att han, som funnit sig sviken t detta hopp och erfarit, att
realisationen icke öppnat några nya källor till penningar,
ville tillstyrka bifall till förevar, betänk., förmodligen för
att (om det är mig tillåtet att efter premisserna rätta eonclusionen)
genom realisationens tillintetgörande öka tillgången
på penningar. Jag får derföre tillstyrka afslag å
detta betänk.
Hr von Troil: En värd talare bakom mig har behagat
kalla min uppgift 0111 R. St:s beslut, rörtde de 3:ne särskilda
creditiven, för en irring. Detta skulle i sanning förundra
mig, om något i denna fråga numera kunde lörundra
mig, efter hvad jag hört. Den värde ledamoten uppläste
sjelf åtskilliga delar af ett betänk., som jag nu icke
19 Ik (j
4*
Den a Februari f. ra.
liar till hands. De« sednare delen innefattade likväl, att
belåningen af såväl Bankens egna skuldförbindelser som öfriga
pappershypothek skulle blifva oförändrad, sådan den
hittills varit, i fall den icke vidare kunde utsträckas. Då
man beslutat, att en lånerörelse skall förblifva oförändrad,
och då, enligt hvad den värde ledamoten sjelf känner, den
varit fördelad i 2:ne creditiv, synes det för mitt begrepp
tydligt, att Ständerna beslutat, att creditiven skola vara
a:ne. Så förstår åtminstone jag Svenska språket; ty om man
beslutar, att en rörelse, som har 2:ne creditiv, skall vara
oförändrad, måste väl beslutet innefatta, att denna rörelse
skall hafva 2:ne creditiv, och icke, att dessa creditiv skola
sammanslås lill ett. Vidare hade jag icke misstagit mig i
min förmodan, att Hr Rosenblad med de 6 månaderna afsett
den rättighet, som d. i Oct. tillkommer Bancostyrelsen
att, om förändrade förhållanden göra det nödvändigt, ytterligare
öka rörelsecapitalet. Detta var för mig icke obekant,
ehuru det icke inträffar om 6 månader; och om förhållandet
blifver sådant, att en sådan ökning kan äga rum, blifver
visserligen äfven tillgången till pappersbelåningen ganska
betydligen ökad; men någon afsigt att derigenom öka tillgångarna
för namndisconterna eller öfriga disconter har icke
varit TJtskts, likasom jag icke heller känner, att Ständerna
fattat något sådant beslut. Detta är dessutom, hvad
handelsdisconten angår, förebygdt genom den föreskriften,
att dess belåning blott skall bedrifvas med sådana medel,
som den sjelf upplånar, och, hvad den egentliga disconten
angår, genom beslutet om dess successiva förminskning.
Skulle det beslut, som här är i fråga, vinna bifall, hvarigenom
man kom in på den banan, att handelsdisconten skulle
drifvas med Bankens medel, så ser jag ingen gräns för
ökningen af fonden för denna lånerörelsegren. Sällan har
det varit brist på lånansökningar uti disconterna, och blef«i
ve det nu kändt, att de hade så stora tillgångar, så blefve
de säkert äfven mera anlitade. Föga vore då vunnet med
den gamla discontens minskade lånerörelse. Handelsdisconten
komme ofelbart att i allo uppfylla dess plats. Jag önskar
motverka detta, emedan jag anser, att R. St:s Bank
efter hand bör upphöra med all belåning, som fordrar pröfning
af personel vederhäftighet, hvilken pröfning inom en
af embetsmän förvaltad statsbank aldrig kan blifva så väl
verkställd sorn inom en privatbank.
Hr Stuart: Hr Rosenblad har orätt uppfattat meningen
af mitt yttrande, om han funnit, det jag sagt, attRiksg.-  eont:s obligationer förut icke varit belånbara i Banken. Jag
förklarade endast, att R. St. nu bestämt deras belåningsvärdc
till ett visst belopp, och att den kännedom, som allmänheten
härom kommer att vinna, skulle fördelaktigt verka
på dessa pappers begärlighet. Hr Rosenblad har sagt,
Dtn a Februari f. in.
45
att den penningebrist, som förmenas blifra en följd af realisationen,
skulle kunna förekommas genom bifall till det
förslag, hvarmed han framkommit. För min del betviflar
jag dock i högsta grad, att en sedelemission af 36i,ooo r:dr
tan komma att äga något betydligt inflytande på den befarade
allm. penningebristen. Den värde talaren har vidare
sagt, att dessa lånefonder förut funnits. Detta är så till
vida sannt, att en fond för publika pappersbelåningen förut
funnits af 5oo,ooo r:dr ; men fråga är nu att öka denna fond
till nära dubbla beloppet, och att derefter använda densamma
till ett helt annat ändamål än det, hvartill den varit
bestämd. Den af Hr Rosenblad nu upprepade och ofta förda
klagan deröfver, att rörelsecapitalet för realisationens
verkställande blifvit minskadt, är jag äfven i tillfälle att nu
genast vederlägga. Jag har nemi. i mina händer ett BancoCJtskrs
betänk., som visar, att sedelstocken d. 4 förlidet
år utgjorde 33,760,000 r:dr, som tillsammans med de
sedermera utgifna 814,000 r:dr, i afräkning å Riksg.cont:*
creditiv, utgör mer än 34£ millioner eller det belopp, sorn
rörelsecapitalet utgjorde d. 3i Dec. 182g. Jag vill icke vidare
förlänga discussionen rör:de detta ämne, utan blott
tillägga, att R. St., efter min åsigt, vida mer skola blottställa
sig för åtlöje i Europas ögon, om de, några månader
efter det de fattat ett beslut, upphäfva detsamma, äu
om de ställa sig sina beslut till noggrann efterrättelse.
t
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Under den tid, jag varit ledamot
af BancoUtsk., d. v. s. från riksdagens början intilldess
de hufvudsakligaste frågorna voro afgjorda, har mitt
enskilda syfte alltid varit att med Bankens säkerhet och
penningevärdets säkerhet för framtiden förena näringarnas
understödjande. Jag har lika med pluraliteten af BancoUtsk.
yrkat mera liberalitet, än Stånden sjelfva i sina beslut
slutligen visat näringarna; likväl lärer det icke undfalla R.
o. Ad., att de vidtagna besluten innefatta utvägar till näringarnas
understödjande på ett vida verksammare sätt än genom
de några hundra tusen r:dr, som här äro i fråga och
som, i stället för att verka till näringarnas förmån, tvärtom
verka till deras skada genom den fruktan, som uppkommer,
att Ständerna upphäfva den princip , på hvilken Bankens
säkerhet beror, men icke på dessa 2 ä 3oo,ooo r:dr, som
bär äro i fråga. Det lärer icke vara någon, som tänkt sig
in i våra financer, obekant, att landet behöfver vida verk
sammare
understöd för sina näringar, än som man på det
sättet vill slicka sig till. Äter man sig icke mätt, icke slickar
man sig mätt. Vill man då bevara förtroendet till realisationen,
vill man bygga creditens uppkomst på helgden
af fattade beslut, icke bygger man dem på öfverförandet af
en eller annan stickstyfver från den ena rörelsen till den
andra. Yi skola hoppas, att privatbanker bilda sig, att hy
-
44
Den 2 Februari f. m.
potheksföreningar uppkomma på riktiga grunder. Deruti
består näringarnas ressoureer; men om dessa inrättningar skola
äga bestånd, måste den, som har penningar att dertill
förskjuta, hafva förtroende till deras bestånd; men dessa
privatbankers oeh hypotheksföreningars bestånd kan icke
äga rum, med mindre penningevärdels bestånd blir säkert;
men penningevärdet kan ieke äga bestånd med annat vilkor,
än att opinionen är förvissad, att R. St. icke fluetuera i
sina grundsatser, och en sådan fluetuation kommer alt äga
rum, oin vi i det ringaste ändra de beslut, hvarpå realisationen
är grundad. Jag säger ännu en gäng, att det icke
är dessa stickstyfrar, som verka, men att det verkar mycket
i motsatt riktning, om man icke är consequent. Jag
tillstyrker afslag å betänk., såsom hafvande till följd, genom
principens öfverträdande, att försvåra möjligheten för dessa
större låninrättningar, nemi. privatbanker oeh hypotheksföreningar,
att bilda sig i landet; och jag ber R. o. Ad. vara
öfvertygade om, att jag gör denna anhållan, såsom varande
icke en snörpare, utan såsom en verklig vän af näringarnas
upphjelpande, men att jag ser, att de icke kunna
upphjelpas genom dessa overksamma medel, som tvärtom
genom grundsatsens förstörande äfven medföra näringarnas
förstörande.
Frih. Roye: I anledn. af Hr Cederschjölds yttrande anhåller
jag att få förklara, att jag erkänner, meden tillfredsställelse,
som jag önskar att framtiden icke måtte gifva alltför
mycken rättvisa, att jag under flera riksdagar sökt att
hindra realisationen, sådan som den nu är verkställd. Jag
erkänner, att jag, vid början af denna riksdag, icke annorlunda
gaf min röst till realisationen, än under förlitande på,
att denna riksdag skulle i så måtto blifva olik de föregående,
att något skulle komma att göras för näringarna, till
en ökad produetion, såsom den säkraste garantien för realisationens
bestånd. Jag erkänner allt detta; men jag kan
deremot icke vidkännas det syftemål, den värde ledamoten
velat tillägga mig, nemi. att jag, af ovilja för realisationen,
Skulle motsätta mig det strypsystem, för hvilket talare här
i dag låtit höra sig. Jag hyser ingen ovilja till realisationen;
tvärtom önskar jag nu, sedan den blifvit verkställd,
ingenting högre, än att den stund, som kanske är närmare
än man förmodar, matte aflägsnas så mycket möjligt är, och
derföre önskar ja,', att man måtte kunna afböja den starka
klagan, sorn nu höres öfver heta landet öfver stark penningbrist.
Jag har hört Hr Lefre'n säga, att allvarsamma medel
äro vidtagna Ull näringarnas upphjelpande. Jag skall
icke upptaga R. o. Ad:s tid med att bedja den värde ledamoten
gifva oss underrättelse om, hvaruti dessa medel bestå;
men jag bekänner, att jag icke erfarit något enda.
Privatbankerna och hypotheksföreningarna stå endast i hop
-
Den a Februari f. m.
45
pet, och i ett hopp, som man mahanda fåfängt hyser vid
denna riksdag. Det har alltid tillhört strypsystemets försvarare
att ropa på penningevärdets vidmagthållande. Om
jag trott, att penningevärdet skulle falla genom den anstalt,
som detta betänk, erbjuder, hade jag icke talat för bifall
dertill. Jag ber Herrarna om förlåtelse, att jag erinrar om
den sanning, att alla, sorn talat emot betänk., äro Stockholmsboer,
hvilka mycket förlåtligen begå det misstag, som
vanligtvis förebrås Stockholmsboerna, nemi. att döma landets
tillstånd efter hufvudstadens. Här är så godt som hela
penningestocken concentrerad. Må dessa Hrr tillåta mig
förklara, att jag med detta yttrande icke har för afsigt att
brista i aktning för deras öfvertygelse, utan blott att göra
dem sjelfva uppmärksamma derpå, att de göra orätt, då de
sluta till tillståndet i hela landet från tillståndet i hufvudstaden.
Jag slutar med att begära propos. till bifall å betankandet.
Hr Rosenblad: När jag läser upp tryckta ord ur ett
betänk., skulle jag åtminstone hafvk väntat, att min citation
blifvit rikligt citerad. Jag läste upp den punkt i BancoUtsk:s
betänk. N:o 16, som handlar om publika pappersbelåningen.
Der finnas icke orden: oförändrad som hittills,
som Hr v. Troil nämnde. Bokstafliga ordalydelsen i
den af mig gjorda citationen var nemi. följande: ”Utlåning
emot hypothek af actier och publika papper samt af Bankens
egna obligationer, härrörande från dess för år i83o
gjorda upplåningar. — — 23:o Att belåning af actier och
publika papper ej allenast må få fortfara, utan äfven, i mån
af tillgång, kunna utsträckas, med iakttagande att såsom
hypothek, etc.” Sjelfva de olika besluten visa, att fråga icke
vore, att belåningen skulle vara oförändrad som hittills.
Vidare vill jag endast tillägga i afseende på de 6 månaderna,
att det är i April månad, som förfallotiden inträffar,
så att, derest R. o. Ad. afslår förslaget, handelsdisconten från
April till Oct. månad måste fortsätta indragning af de uppsagda
summorna, ehuru tillgång för utlåningens fortsättande
kunnat vinnas på annat håll; men efter Hr v. Troils förslag
skulle den tillgång, som i bancoväsendet kunde finnas,
dertill icke få användas, hvarigenom förhållandet blir sådant,
att det icke blir så lätt att fullgöra sina förbindelser,
då allmänheten måste sakna en tillgång, hvarvid den hittills
varit van. Följden häraf, fruktar jag, blir stora olägenheter
för den enskilde och icke obetydliga förluster för
det allmänna, till hvilket allt jag med min röst icke vill bidraga,
då jag icke inser någon nödvändighet deruti eller
nytta deraf för realisationens vidmagthållande,
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh,: Frih, Boye har
gjort en ganska riktig anmärkn.; och på det han må veta,
46
D«n a Februari f. m.
att äfven landtboer respectera helgden af fattade beslut,
yrkar jag afslag å betänk.
Hr von Troil: Jag ber om ursägt, att jag ännu en
gång besvärar R. o. Ad. med några ord; men jag är föranlåten
dertill af ett ytterligare påstående af Hr Rosenblad.
Att Hr Rosenblad, som bade betänk, i sin hand, kunnat
noggrannare uppläsa den citerade punkten än jag, som ur
minnet uppläste den, vill jag medgifva; men deremot kan
jag icke frångå, att jag stod närmare, än han, det rätta uti
förklaringen af betydelsen i denna punkt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla BancoUtsk:s betänk. N:o 79.
Ropades starka nej, blandade med några ja.
Hr Rosenblad begärde votering.
Hr von Troil anhöll, att contvapropos. måtte innehålla
afslag å Utsk:s betänk.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposm:
Den,
som bifaller BancoUtsk:s betänk. N:o 79 i anledn.
af Hr Rosenblads, Bernh., motion om rättighet för Banken
att upptaga lån till förstärkande af fonden för handelsdisconten
och belåningen af publika papper, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ofvannämnde betänk.
N:o 79.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
sorn följer:
Ja — 13.
Nej — 31,
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f; till 3 e. m.
In fidem prolocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den a Februari x835.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2 prot.utdr. för denna dag f. m.
Gr. von Fersen, Hans: Som jag vid genomseende af
föredragn:slistan funnit, att lånefrågan eller StatsUtsk:s betänk.
N:o 4°å icke nu genast kan komma under öfverlägg
-
Den a Februari e. m.
47
ning, emedan åtskilliga andra mål stå framom på listan,
samt jag befarar, att tiden på detta sätt blir otillräcklig för
lånefrågans afgörande i dag, tager jag mig friheten föreslå,
att detta mål, utan afseende på den ordning, hvari det nu
står uppfördt på listan, må uppskjutas till morgondagens
plenum och då blifva det första på listan. Jag anhåller om
propos. härå.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade besluta, att lånefrågan eller StatsUtsk:s utlåt. Nto
4o5 mätte blifva lörsta målet på morgondagens föredragningslista.
bifölls.
Öppnades Hrr Eleetorers lista till val af utsktsledamöter
i afgångnas ställe; och befunnos hafva blifvit utsedda
till ledamot i
ConstitutionsUtskottet:
efter Hr Silfverstråle, Gust.,
Nto 2283 Hr Akrell, Carl;
Rid dar liusUtskottet:
efter Frih. d’Albedyhll, Carl Gust.;
Wto 90 Gr. von Hermansson, Carl.
Ånyo föredrogs Lag- samt Oecon.Utsktns d. ig sisth
Jan. på bordet lagda betänk. Nto 4° i anledn. af väckta
motioner om förändringar och tillägg i K. förordn., angtde
sockenstämmor och kyrkoråd, af d. 26 Febr. 1817.
Gr. von Fersen, Hans: När detta betänk, sista gången
föredrogs, begärde jag detsamma på bordet, och mitt
motiv var, att jag funnit den nu gällande författningen om
sockenstämmor och kyrkoråd innefatta sammanblandning af
flera, till sin natur skiljda ämnen, och jag hade hoppats,
att man vid denna riksdag skulle uppgöra ett förslag till en
mera ordentlig och fullständig författning i ämnet, eller åtminstone
antyda grunderna derför. Då Utsktns betänk, icke
uppfyller detta ändamål, hade jag således ämnat att dervid
göra anmärkntr och yrka återremiss; men som jag sedermera
erfarit, att tre Ständ redan bifallit betänk., vill jag icke
uppehålla tiden med en utveckling af min åsigt, enär det
i allt fall blir likgiltigt, hvad beslut R. o. Ad. fattar, och
skrifvelsen till K. M. ändock kommer att afgå i det stympade
skick, Utsktn föreslagit.
Lag- och Oecon.Utsktns betänk. Nto 4° blef af R. o.
Ad. bifallet.
Till pröfning företogs Stats- och Oecon.Utsktns d. 22
sisth Jan. e. m. på bordet lagda utlåt. Nto 49 i anleda, af
48
Den a Februari e. m.
gjorda anmärkn:r vid Utsk:ns betänk. N:o 34 i fråga om
folkskolors inrättande i Riket.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag anhåller få veta,
huru detta betänk, blifvit afgjordt i de öfriga St:n.
Underteckn. Ridd. S cere t.: PresteSt., som förut bifallit
Utsk:ns betänk. N:o 34, har tillika bifallit utlåt. N:o
4g nied de deri föreslagna förändringar; BorgareSt har vidblifvit
sitt förra beslut, innefattande bifall till betänk. N:o
34, men likaledes godkänt de förändringar, utlåt. N:o 4g
innehåller. Från BondeSt. åter liar ingen underrättelse ännu
ankommit om dess beslut i ämnet.
Utsk:s utlåt, blef af R. o. Ad. bifallet.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s d. 24 sisth Jan.
f. m. på bordet lagda utlåt. JV:o 4o4 i anledn. af väckt motion,
att statsverket måtte lemna bidrag dertill, att Trollhätte
canal och slussverk kunde bringas till lika dimensioner,
som Götha canal äger, blef samma utlåt, af R. o. Ad.
bifallet.
Ånyo föredrogos och bi föl I os Stats- och BancoUtskrns d.
2g sisth Jan. e. ni. på bordet lagda betänkm:
N:o 5o. i anledn. af väckt fråga om rättighet för styrelserna
öfver nya passevolance- och arméens trosspassevolancecassa
att insätta sina obehöfliga fonder på lånebankens
upplån ingsräk 11 ing för handelsdisconterna;
N:o Ö2. i anledn. af väckta motioner, delsatt K. Myntverket
ofördröjligen måtte ställas under K. BergsCollegii öfverstyrelse,
dels ock att K. Myntverkets ställning i alla dess
delar må genom trycket otfentliggöras.
Företogs till pröfning Stats- och BancoUtsktns d. 29
sisth Jan. e. 111. på bordet lagda utlåt. N:o 5i i anledn. af
väckt fråga om förändring i vissa delar af Bankens grundfonds
obligationer, m. m.
Uppå begäran af Gr. Frölich, Dav., blef Ilr v. Troils
reservation uppläst.
Gr. Frölich: Jag vill ej upptaga R. o. Ad:s tid med
vidare utveckling af ämnet, än hvad de nu upplästa reservationerna
vid betänk, innehålla. Jag förmodar, att hvar J
och en, som tänkt sig in i saken, delar reservanternas me- I
ning, och att R. o. Ad. således, med afslag å betänk., icke
skall tveka att godkänna motionerna. Jag erinrar mig lik- 1
väl icke, huruvida detta kan ske utan föregången återremiss,
d. v. s. huruvida betänk, nu är första gången före, i
hvilket fall jag yrkar återremiss på de skäl, Hr v. Troil
an
-
Den 3 Februari e. m.
49
anfört i sin eller, rättare sagdt, min reservation, hvilken Hr
v. Troil numera gjort till sin.
Hr Stuart, Carl Gust.: Då denna fråga nu för första
gången inom detta RiksSt. till afgörande förekommit,
lärer en återremiss vara det enda medlet att kunna vinna
de ändringar uti Utsk:ns förslag, som den siste värde talaren
åsyftat och hvilka jag, lika med honom, önskar. Ifrågavar.
obligationer, hvilka utgöra den hufvudsakligaste delen
af Bankens grundfond, äro under deras nu var. form
nästan fullkomligt oanvändbara för Banken, enär desamma
icke skulle, utan synnerliga svårigheter och högst betydlig
rabatt, kunna öfverlåtas på 3:dje man. Enligt obligationernas
nuvar. lydelse skola 2 proc. årligen afbetalas å hvarje
obligations capitalbelopp. I fall Banken skulle för silfverfondens
förstärkande behöfva försälja eller pantsätta dessa
obligationer å utländsk ort, måste således deras blifvande
innehafvare, för erhållandet af de förskrifna capital- och
räntebetalningarna, årligen sända dem till Riksg.cont., hvarest
desamma vid hvarje afbetalning skola företes. Encjast
denna omgång och dermed förenadt äfventyr torde vara
tillräckliga för att betaga förbindelserna all begärlighet och
ådagalägga nödvändigheten af deras omskrifning, såvida de
skola erhålla den användbarhet för Banken, som med dem
var afsedd och hvilken icke i ringaste mån kommer att
öka eller försvåra Riksg.cont:s betalningsskyldighet. Enär
det nu afgifna utlåt. af Stats- och BancoUtsk:n grundar sig
på endast a:ne rösters pluralitet vid en inom Utsk:n anställd
votering, hoppas jag, att, i händelse den af mig nu begärda
återremiss beviljas, ett förändradt yttrande rör:de detta
ämne skall till RiksSttn af Utsk:n, vid återremissens besvarande
, meddelas.
Gr. Frölich: Jag uppstår ånyo endast för att anmärka
ett tryckfel i Utsk:ns betänk. I punkten c af det förslag,
som reservationen upptager, står, att räntecoupons för tio
i sender skulle meddelas såsom följaktiga obligationerna,
och det är tydligt, att ordet år här genom tryckfel blifvit
utelemnadt, så att meningen är, att räntecoupons skulle meddelas
för tio år i sender. Jag hemställer emedlertid, om
det icke må anses lämpligare att här i stället sätta fem år
i sender, eller från riksdag till riksdag.
Frih. af Nordin, Carl Joli.: Jag kan ej undertrycka
min förundran att finna Utsk:n hafva behandlat de ifrågavar.
motionerna på sätt som skett. Jag vill likväl ej vara
vidlyftig, då ämnet så fullständigt blifvit i reservationerna
utveckladt. Jag inskränker mig således till den hemställan,
att, i händelse återremiss, såsom jag önskar, beviljas, Utsk:n
måtte fästa uppmärksamhet vid angelägenheten af ett
f9 H- 7
5o
Den a Februari c. ra.
bestämdt stadgande derom, att partial-obligationerna skola
till inlösen utlottas, emedan det är af -vigt för dem, som
emottaga dessa obligationer, i händelse Banken kommer att
desamma sig afhända, att känna, huru återbetalningen sker;
och lottning är härvid det vanliga och ändamålsenligaste
sättet.
Stats- och BancoUtsk:ns utlåt. N:o 5i återremitterades.
Föredrogos ånyo och biföllos BancoUtskrs d. 2g sisth
Jan. på bordet lagda betänkm:
N:o 82. i anledn. af Hrr Lagerhjelms och Nordenanckar
motioner, ang:de användandet af Bankens räntevinster;
N:o 83. i anledn. af Hr Hallings motion om lindring i
betalningsvilkoren för de lån, för hvilka Wenersborgs stads
invånare häfta till Götheborgs Jånecontor.
Till pröfning företogs BancoUtsk:s d. 2g sisth Jan. pä
bordet lagda memor. N:o 84, med öfverlemnande af förslag
till instruclion för R. St:s Revisorer öfver Bancoverket.
Uppå Gr. Frölichs, Dav., begäran blefvo reservationerna
upplästa.
Gr. Frölich: Sedan min reservation nu blifvit uppläst,
önskade jag, att några andra ledamöter af Ståndet ville
fästa sin uppmärksamhet vid denna sak och yttra sig derom,
på det BancoUtsk. vid den återremiss af betänk., sorn
jag på de i reservationen anförda skäl yrkar, må kunna inhemta
fleras opinion än min. Frågan är ej så ointeressant,
som den kan synas; ty frågan är, om R. St:s valda Revisorer
skola äga rätt att styra Banken, ehuru de äro utan all
legal ansvarighet. Det är klart, att om Revisorerna få rätt
att gifva föreskrifter åt Bancofullmägtige, skola collisioner
ofta uppstå emellan dessa auetoriteter; men efter min tanka
böra revisorerna endast revidera, d. v. s. granska och
göra anmärkningar, icke gifva föreskrifter, hvilket är detsamma
som administrera. Jag får dessutom fästa uppmärksamheten
derå, att sedan Utsk. i mom. c af 3 § lemnat Revisorerna
rättighet att meddela föreskrifter, har Utsk. i påföljande
mom. d gjort det förbehåll, att i vigtigare mål, deruti
Fullmägtige kunde vilja förfråga sig hos Revisorerna,
skulle dessa väl få gå dem med råd och upplysningar tillhanda,
men ieke gifva föreskrifter. Orsaken till detta förbehåll har
varit, att man tänkt sig möjligheten deraf, att Fullmägtige
i kinkiga fall kunde vilja ställa sig bakom Revisorerna och
sålunda minska sin egen ansvarighet. Det medgafs derföre,
att i dylika fall inga föreskrifter fingo meddelas; men hvar
och en finner, till huru besynnerligt resultat man på detta
sätt kommit, nemi. att, ehuru man först gifvit Revisorerna
rättighet att meddela föreskrifter, man likväl satt Fullmäg
-
Den a Februari e, m.
5t
t ige i tillfälle att undgå dessa föreskrifter, blott de sjelfva
begära den. Denna omständighet ensamt synes mig innefatta
tillräckligt skäl för återremiss, hvarom jag anhåller.
Gr. Lilljencrantz, Gust. Fredr.: Lika med de Hrr,
hvilkas reservationer åtfölja detta betänk., anser jag, att
stadgandet i mom. c af § 3 är olämpligt och bör alldeles
utgå. Mina skäl äro, att mera omsorg och urskiljning (åtminstone
inom detta Stånd) vanligen ådagalägges vid tillsättandet
af Bancofullmägtige, än som måhända är fallet vid
andra valförrättningar, hvaraf, såväl som af den skicklighet,
vana och sakkännedom, som fullmägtige under utöfvandet
af sitt förtroendekall äro i tillfälle att förvärfva, jag skulle
vilja draga den slutsats, att revisorerna icke äro competenta
att meddela fullmägtige föreskrifter; att den lydnadspligt,
som genom detta mom. ålägges Bancofullmägtige, icke är
förenlig med stadgandet uti 70 § Biksd.Ordn., der det heter:
”att fullmägtige kunna ej, i och för deras befattning,
emottaga befallningar, utan af R. St. allena,” hvilket stadgande
tvärtom synes visa, att ifrågavar. auctoriteter icke på
något sätt äro hvarandra underordnade; att det är oformligt,
att revisorerna, som icke äro underkastade juridiskt
ansvar, skola meddela föreskrifter för en auctoritet, stäild
i bredd med dem, likasom de af Ständernas förtroende kallad,
men för sina åtgärder ansvar skyldig; att sjelfva ordställningen
i morn., der det heter: ”att derest något skulle
linnas försummadt eller eljest kräfva rättelse” etc. äfr
olämplig och vådlig, enär det möjligen kunde af revisorerna
så anses, som kräfde hela Bancoverket i alla dess delar
rättelse, och således af dem, med stöd af deras rättighet att
i sådant fall erforderliga föreskrifter meddela, böra omskapas.
Hvad mom. d beträffar, anser jag visserligen lika med
Gr. Frölich, att detsamma kunde försvinna; men skall detsamma
bibehållas, vågar jag vördsamt föreslå, att detsamma
må erhålla följande redaction: atti vigtigare mål, deruti
fullmägtige vilja sig med revisorerna rådföra, yttrande afgifva;
fullmägtige obetaget, att derå fästa det afseende, de
för godt finna. — Jag anhåller om propos. på återremiss.
Frih. Cederström, Jac.: Äfven jag är af den öfvertygelse,
att Revisorerna icke böra hafva rättighet att gifva
föreskrifter åt Bancofullmägtige, och då Gr. Frölich i sin
reservation omtalat i83o års revision, såsom enda exemplet
på en slik rättighets utöfning, får jag .erinra, att ett vida
allvarsammare exempel finnes, nemi. då revisorerna i8o3
företogo sig att ändra grunderna för den år 1800 beslutade
realisationen. R.evisorernas function är endast att granska
förvaltningen och anmärka, hvad dervid kan finnas felaktigt
eller stridande mot instructioner och R. St:s beslut;
de skola således öfverse, hvad som blifvit gjordt, och befordra
till laga åtal begångna förseelser, der sådant kan fin
-
52
Den 2 Februari e. m.
nas behöfligt samt slutligen afgifva berättelse öfver alltsammans,
men icke meddela hvarken råd eller föreskrifter, hvilket
icke med deras befattning har någon gemenskap. Jag
begär således äfven återremiss, på det från instructionen må
uteslutas all rättighet för revisorerna att gifva föreskrifter,
och på det i stället måtte införas en bestämd skyIdighet för
dem att ställa under laga tilltal, när de finna förseelser vara
begångna, derå ansvar lagligen följa bör.
Gr. von Fersen, Hans: Jemte det jag med de talare,
som förut yttrat sig i ämnet, instämmer i ogillande af
Utskrs betänk, i den anmärkta delen och begär återremiss
deraf, anhåller jag få fästa uppmärksamheten på det olämpliga,
såsom det vill synas mig, deri att åt en delegation af
RiksSt:n lemna rättighet att genom gifna föreskrifter ändra
och rätta, hvad R. St. sjelfva beslutat. Jag inser ingen nytta
deraf, men väl mycken våda. 68 § Riksd.Ordn. antyder
väl ingenting i detta afseende, hvad bancoverket beträffar;
men då den uttryckligen förbjuder revisorerna i afseende
på statsverket meddela föreskrifter, tror jag detta böra lämpas
äfven till bancoverket.
Hr Stuart, Carl Gust.: På sätt de emot Utsk:s betänk*
afgifna reservationer utvisa, har jag äfven varit bland dem,
som ansett oriktigt att tillerkänna revisorerna rättigheten
att meddela föreskrifter åt Bancofullmägtige. Jag instämmer
således i yrkandet, att mom. lit. d af 3 § må omredigeras.
Deremot kan jag ej dela Gr. Frölichs åsigt, att begge
mom:n lit. d och e af denna § böra alldeles utgå ur instructionen,
i följd hvaraf det således skulle blifva fullmägtige
betaget att i vigtigare frågor rådgöra med revisorerna.
Denna tillåtelse anser jag desto hellre kunna bibehållas,
som i allt fall fullmägtige komma att underkastas både juridiskt
och moraliskt ansvar för sina åtgärder, äfven om de
öfverensstämma med de af revisorerna meddelade råd. Hvad
åter angår det af Frih. Gederström yrkade tillägg i afseende
på rättigheten för revisorerna att låta anställa åtal, derest
de anse sådant erfordras, finnes redan ett stadgande
härom i 7 § af Utsk:s förslag, der följande mening förekommer:
Varande det revisorerna derjemte obetaget
att sjelfva omedelbart hos vederbörande
till laga beifran anmäla så beskaffade förseelser
af fullmägtige eller af verkets em bets- och tjenstemän,
att revisorerna anse desamma böra
skyndsamligen till särskildt åtal föranleda.
Frih. af Nordin, Carl Johan: Det vore af vigt att
få upplyst, huruvida pluraliteten inom BancoUtsk. i sjelfva
verket anser revisorerna böra hafva rättighet att gifva föreskrifter
eller icke; ty när man jemnför de ifrågavar. mom:n
c och d med hvarandra, är detta tvetydigt, och det synes,
Del a Februari e. m.
53
som Utsk. icke viktigt utredt frågan för sig sjelf. Jag finner
mig derföre föranlåten att yrka, det Utsk. vid en blifvande
återremiss malte bestämdt förklara, huruvida Utsk.
anser, att föreskrifter kunna gifvas eller icke. För min del
finner jag grundlagen deri klar, att föreskrifter af revisorer
icke kunna meddelas. I början af denna riksdag afgaf, i
öfverensstämmelse med denna åsigt, BancoUtsk., med anledning
af dc sednaste revisionsberättelserna, ett utlåt., deri
pluraliteten förklarade, att föreskrifter icke kunde af revisorer
meddelas, och att Bancofullmägtige handlat rätt, dåde
icke ställde sig i83o. års revisorers föreskrifter till efterrättelse.
Detta utlåt, bifölls af RiksSttn, och principen erkändes
således då; men icke desto mindre vill man nu, att
föreskrifter i ett fall skola kunna gifvas och i ett annat icke.
Jag kan icke godkänna ett sådant sätt att förfara och
yrkar altså återremiss.
Frih. Cederström: Det är just ordställningen i 7 §
af Utsk:s förslag, sorn gifvit anledn. till min anmärkn.; ty
annat är att anmäla till åtal och annat att sjelf besluta, att
åtal skall äga rum. I Utsk:s förslag står endast, att revisorerna
skulle äga att hos vederbörande till laga beifran anmäla
begångna förseelser, och en sådan anmälan kan lemnäs
utan afseende. Jag deremot anser det böra vara revisorernas
både rättighet och pligt att sjelfva genom vederbörande
fiscalsembete befordra den felande till åtal.
Hr S tuart: Den motsägelse i Utsk:s förslag, som Frih.
af Nordin antydt, har tillkommit i anledn. af i83o års revisorers
bekanta åtgärder och föreskrifter i afseende på realisationens
förberedande. Den pluralitet inom Utsk., som
ville bibehålla rättigheten för revisorerna att meddela föreskrifter
i de fall, då de ansågo någonting fordra rättelse,
kunde dock icke undgå att medgifva olämpligheten deraf,
att förfrågningar från Bancofullmägtige sjelfva skulle kunna,
på sätt händelsen var vid i83o års revision, föranleda föreskrifter
och befallningar, hvarigenom fullmägtige blefvo
nödsakade handla i rak strid med II. St:s beslut, såsom
de fattat meningen deraf. Härifrån har den anmärkta stridigheten
emellan de åberopade mom:n härledt sig, hvilket
jag, i anledn. af Frih. af Nordins yttrande, ansett mig
böra upplysa. Beträffande den anmärkn., Frih. Cederström
förut framställt, och i sitt sista anförande ytterligare upprepat,
får jag blott erinra, att med vederbörande i 7 § förstås
jemväl R. St:s Just.ombudsman, hvilken, åtminstone efter
min tanka, icke bör af revisorerna, likasom af Constit.-  Utsk., kunna åläggas att emot sin egen öfvertygelse anställa
åtal. Fullföljandet af ett ifrågastäldt åtal måste i dylikt fall
naturligtvis alltid bero på Just.ombiidsm:s bepröfvande, och
revisorernas åliggande bör icke skäligen sträckas längre, än
att till laga beifran anmäla de fel och oriktigheter, sorn de
54
D c ii a Februari c. m.
anse dertill föranleda. Deremot skall jag gerna medgifva,
att det bör vara revisorernas ovilkorliga skyldighet att göra
en sådan anmälan, när de finna något så beskaffadt fel
begånget eller någon af R. St. meddelad föreskrift åsidosatt.
Gr. Frölich: Jag uppträder ej för att respondera för
Utsk:s betänk., helst jag sjelf deremot reserverat mig; och
då Ståndet nu synes vara benäget för att bevilja återremiss,
hoppas jag, att vi nog uti Utsk. skola jemnka de olika meningarna
tillsammans. Det är emedlertid en omständighet,
deri jag skiljer mig från den siste värde talaren, nemi. deri,
att han vill lemna revisorerna öppet att meddela råd åt
fullmägtige. För min del vet jag ej, hvartill det skulle
tjena. Det skulle möjligen kunna blifva tvist underkastadt,
hvad med råd egentligen borde förstås, och slutligen skulle
det kunna yrkas, att råden äfven borde åtlydas. Jag tror
ej Bancofullmägtige vara i behof af sådana officiella råd,
helst de i allt fall hafva tillgång till enskilda råd, i händelse
de deraf anse sig vid något tillfälle i behof; och för principen,
att revisorernas och fullmägtiges åtgärder och befattningar
böra vara helt och hållet skiljda från hvarandra, yrkar
jag således, att det morn., som handlar om råd och upplysningar
af revisorerna, äfven måtte försvinna.
Frih. Cederström: Jag har svårt att förstå Hr Stuarts
förkärlek för termen: anmäla hos vederbörande,
i stället för det mera bestämda uttrycket: remiss till
åtal, som jag för min del önskat. Man må emedlertid begagna
hvilka termer man vill, så vidblifver jag den tankan,
att revisorerna böra hafva rättighet och pligt att directe besörja
åtals anställande emot fullmägtige genom Jnst.ombudsm.
och empt bancobetjeningen genom Bankens advocatfisealsembete.
Hvad åter angår frågan om nödvändigheten af
fullmägtiges samråd med revisorerna, har jag redan yttrat,
att det är Bancofullmägtiges sak att styra och förvalla Banken
efter utfärdad instruction, och att revisorerna endast
hafva att tillse, huru detta verkställes. Några råd af revisorerna
till fullmägtige böra således aldrig komma i fråga,
helst dessa råd möjligen skulle kunna stå i strid med fullmägtiges
instruction.
BancoUtsk:s memor. N:o 84 återremitterades.
BancoUtsk:s d. 29 sisth Jan. på bordet lagda memor.
N:o 85 til! svar å Hr Petres motion om erhållande af åtskilliga
upplysningar, i anledn. af de uti K. M:s nåd. skrifvelse af
d. 3 dennes uppgifna hinder för riksdagens afslutande, blef
af R. o. Ad. lagdt till handkna.
Då nu ånyo föredrogs BancoUtskis d. 3i sisth Jan. på
bordet lagda memor. N:o 86 till svar å H. B. o. Ad:s åter
-
Den 2 Februari e. m.
55
remiss af Utsk:s under N:o 74 afgifna betänk., fann R. o.
Ad. för godt att vid Utsk:s yttrande uti nämnde memor.
låta bero.
Ånyo föredrogs BancoUtsk:s d. 3i sisth Jan. på bordet
lagda memor. N:o 87 med förslag till sammanjemnkn. af
RiksStms skiljaktiga beslut, i anledn. af Utsk.‘s under N:o
73 afgifna utlåt.
Hr Stuart, Carl Gust.: En bland de utaf BancoUtsk.
föreslagna och af R. St. godkända hufvudgrunderna
för Bankens nya organisation har varit, att styrelsen inom
hvarje departement skulle föras af en särskild chef. Häruti
har dock R. o. Ad. beslutat den modification, att departementscheferna,
i stället för att af Bancofullmägtige tillsättas,
blott skulle vara tillförordnade, med hvilken
förändring meningen förmodligen varit, att fullmägtige borde
vara i tillfälle att, efter kortare eller längre tidsförlopp,
skilja da tili departemantschefer utsedda personer från sina
befattningar, enär fullmägtige icke vidare funno dem dertill
fullkomligt lämpliga. Men om detta beslut blir R. St:s,
befarar jag, att en väsendtlig rubbning skulle åstadkommas
i hela organisationsförslaget. Det är, efter min tanka, alldeles
nödvändigt, att de, som få dessa chefsbefattningar sig
anförtrodda, derå erhålla ordentliga fullmagter, och såmedelst
varda försäkrade att, så länge de behörigen uppfylla
sina åligganden, tjensterna icke kunna dem fråntagas, helst
jag högligen betviflar, att i motsatt fall några skickliga personer
skola vilja emottaga ifrågavar. vigtiga och ansvarsfulla
beställningar. Härtill kommer dessutom, att tjenliga
ämnen til! departementschefer möjligen kunna saknas inom
Banken, och fullmägtige således blifva nödsakade att från
andra verk hemta desamma, hvilka dock svårligen skulle
kunna erhållas, i fall fråga endast vore om deras tillförordnande
på en kortare tid. Jag hemställer således, att R. o.
Ad. nu, med frånträdande af sitt förra beslut i berörde hänseende,
måtte antaga den af TJtsk. gjorda inbjuda, att förena
sig med Preste- och BondeSt:n uti gillandet af Utsk:s
förslag i denna del, i hvilken händelse den föreslagna voter:spropos:n
kommer att förfalla.
R. o. Ad. antog den gjorda inbjudningen, i följd hvaraf
den föreslagna voter:spropos:n ansågs komma att förfalla.
Uppå begäran af Hrr Stuart, Carl Gust., och Gunther,
Garl Gust., samt Gr. v. Fersen, Hans, blef
BancoUtskrs d. 3i sisth Jan. på bordet lagda memor. N:o
88, med förslag till åtskilliga förändringar uti t art. af i83o
års bancoreglemente, ånyo lagdt på bordet.
56
Den i Februari e. ra.
Ånyo föredrogs och bifölls BancoUtskls d. 3i sistl. Jan.
på bordet lagda memor. N:o 8g, med anmälan om en nödig
ansedd förändring i 2 art. af i83o års bancoreglemente.
Vid förnyad föredragning lades till handlma BancoUtsk:s
d. 3i sistl. Jan. på bordet lagda memor. N:o go, till
svar å de inom Högv. PresteSt. framställda anmärkntr vid
Utsk:s under N:o 4° afgift*3 betänk.
Ånyo föredrogs och bifölls Ridd.Utsk:s d. 3i sistl. Jan.
på bordet lagda memor., ang:de en förändrad redaction af
Ridd.directtns instruction.
Föredrogs ånyo Ridd.Utskrs d. 3r sistl. Jan. på bordet
lagda memor. med en förändrad redaction af lånereglementet.
Frih. Boye, Fredr.: I anledn. af den i detta lånereglemente
förekommande föreskrift, att 3o,ooo r:dr är
den högsta summa, som får på en och samma hand utlånas,
tager jag mig friheten vördsamt hemställa, om meningen
häraf skall utsträckas så långt, att, i händelse en person,
sorn fått ett lån på 3o,ooo r:dr, sedermera ärfver eu
egendom, som till Riddcassan förut häftar för t. ex. 25,ooo
r:dr, detta sista lån då måste uppsägas. För min del skulle
jag tro, att vid sådant förhållande mera än 3o,ooo r:dr bör
få qvarstå på en och samma hand; men såsom Ridd.directör
är det för mig angeläget att i detta afseende få bestämd
föreskrift.
Underteckn. Ridd.Secret.: Jag anser mig böra upplysa,
att redactionen i lånereglementet är ordagrannt uppställd
i enlighet med R. o. Ad:s förut under denna riksdag
fattade beslut.
Frih. Boye: För egen efterrättelse hade jag önskat en
närmare förklaring af ifrågavar. föreskrift; men om sådant
ej kail ske, är jag glad att hafva erhållit den upplysning,
Ridd secret. nu meddelat om ordalydelsen af R. o. Ad:s beslut,
emedan jag i annat fall icke trott, att meningen varit
sådan, den här i redactionen uttryckes.
Ridd.Utsk:s nu föredragna memor. bifölls.
Likaledes bifölls Ridd.Utsk:s d. 3r sistl. Jan. på bordet
lagda memor. i anledn. af väckt fråga om tillåtelse för Ridd.-  secret. att utlemna afskrifter af ojusterade prot.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda utlåttn
från:
C o 11-
/
Den 2 Februari e. m.
57
ConstitutionsUtskottet:
Nio 77. ang.'de beslutna åtgärder vid memor. N:o 58 i
anledn. af återremisserna på förslagen i memor. Nio 4°j
Nio 78. ang:de tre Stånds återremisser på memor. N:o
68 med ändringsförslag vid 72 § Reg.F., jemte ett tillägg i
75 § Riksd.Ördn.
BevillningsUts kottet:
Nio 5t. i änledn. af anmärkn:r mot betänk. Nio 38, med
förslag till förändringar i 3 och 4 al tma af bevillnisförordn.
Lag- samt Allm. Besvärs- och Oecon.Utskotten:
Nio 42. i anledn. af väckt motion om utfärdande af en
allm. boställs-, byggnads- och husesynsordning;
N:o 43. i anledn. af återremiss å betänk. Nio 21, angide
förändringar i K. M:s nåd. stadga om skiftesverket i Riket
d. 4 Maj 1827 och K. kungör, d. g Juni i832;
Nio 44- > anledn. af återremiss å betänk. N:o 24, ang:de
lindring för allmogen i den s. k. byggnadshjelpens utgörande
;
N:o 4-5. i anledn. af återremiss å betänk. Nio 37 om utfärdande
af ett allmänt stadgande, angide val till organist;
Nio 46. i anledn. af återremiss å betänk. Nio 38, angide
upplifvande af 2 cap. 8 § i K. Fiskeristadgan d. i4
Nov. 1766;
N:o 47- i anledn. af väckta motioner om ändring i eller
förklaring öfver 26 cap. 2 § Byggn.bin;
ExpeditionsUtskotteti
Nio 20. med öfverlemnande af förslag till underd. skrifvelse,
angide sportlernas upphörande inom K. Mis Cancelli
och desammas utgående i stället såsom chartae-sigillatse-medel.
Justerades pleniprotin för d. i5 Nov., d. 17 Nov. f. och
e. m., samt d. 19, 22 och 24 Nov.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 pä aftonen.
In fidem protocolll,
F. O. Silfverstolpe,
Tisdagen den 3 Februari 1835*
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades i prot.utdr. för d. 2 dennes f. m. Och 11
prot.utdr. för samma dag e. m.
Hr von Ilermanssonj Carl: R. o, Adis Hrr Elee19
H. 8
58
Dea 3 Feliruari f. m.
torer hafva behagat utse mig till ledamot i Ridd.Utsk.; och
får jag nu vördsamt afsäga mig detta förtroende.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer
att välja en ny ledamot uti Pddd.Utsk. efter Giv v. Hermansson.
Företogs till pröfning StatsUtskts d. 26 sisth Jan. pd
bordet lagda utlåt. N:o 4°5 öfver anmärkn:r vid betänlr.na
N:ris 366 och 36y öfver K. M:s propos. om Iåns upptagande
till bypotheksinrättningars befrämjande, samt riksdagsm.
Anders Danielssons i anledn. deraf gjorda särskilda förslag.
Uppå begäran af Hr Gunther, Carl Gust., blefvo
de utlät, åtföljande reservationer upplästa.
Frih. af Nordin, Carl Joli., uppläste följande:
Utsk. hemtar skäl för dess öfvertygelse, att rörelsecapitalet
är tillräckligt, deraf, att coursen håller sig vid
133 sk. eller öfver pari, och att, örn röreisecapitalet ökas
inom landet, det återströmmar 111- Riket, intilldess de stigna
varuprisen åter hunnit nedgå såsom en följd af det minskade
röreisecapitalet. 133 sk:s cours denna årstid är icke,
efter min tanke, öfver hvad coursen bör och mäste vara,
i betraktande af vårt vintertiden afsk urna läge. Om än
så icke vore, bevisar detta ingenting i denna sak.
Utsk:s theori om penningars eller silfrets vandring från
det ena landet till det andra är icke heller tillämplig. Det
sanna förhållandet torde varå, att silfret, likasom all annan
vara, söker sig till och förblifver der den största afkomst
kan erhållas. Coursen beror af 2:ne sammanverkande omständigheter,
nemi. af ett lands öfver-eller undervigt i handel
samt af den större eller mindre fördel silfrets ägare i
det ena eller andra landet deraf kan draga, utan risk att
förlora capitalet. Att röreisecapitalet inom Riket är för
l inga emot landets närvar, production tror jag mig finna af
flera sammanstämmande omständigheter: 1:0 är räntan här
vida högre än i de flesta öfriga Europas stater, hvilket icke
vore händelsen, om lika capitaltillgångar inom oss funnes,
som i andra länder; 2:0 lärer ingen kunna neka, att
landels production betydligt stigit under de 20 sista åren.
Så finna vi t. ex., att, oaktadt folkmängdens icke obetydliga
tillökning, jordbrukets afkastning höjt sig så, att utskeppning
deraf ägt rum och varit nödvändig för att motverka
landtmannavarornas fallande värde under productionskostnaden;
att under samma tid omkring 70,000 Sk$ årlig tillökning
i jerntillvérkningen ägt rum; att bomullsspinningen
och väfnaden deraf till en oväntad höjd uppgått, likasom
klädesfabrikernas årliga tillverkningar, hvaraf en ökad och
förbättrad fårskötsel varit närmaste följden; samt att under
samma tid icke mindre än 11 större gjuterier dels blifvit
Den 3 -Februari f. m
59
anlagda, dels med ett mångfaldigt större tillverkningsbelopp
sysselsatta, att förtiga flerfaldiga andra näringsföretag, hvilka
betydligt tillökat deras tillverkningar och i samina
man erfordra ökadt driftcapital. Det blefve icke svårt
att fullständigt utreda, att endast de här uppräknade näringsgrenar
påkalla, jemte deir ökade populationen, en tillökning
i rörelsecapitalet af flera millioner, och då vi deremot
känna, att under de sista 20 åren rörelsecapitalet blifvit
minskadt, kan ingen tvifvel uppstå om behofvet af detta
capitais förökning.
Utsk. tyckes ock icke vilja bestrida, att förhållandet
verkligen så är, men tror, att, om ingen åtgärd dervid tages,
nödiga capitaler i alla fall, ehuru långsammare, skola
erhållas.
Jag vill icke bestämdt bestrida, att i tidens längd, hvad
Utsk. förmodar, kan inträffa; men lika möjligt är det ock,
att, innan industrien erhållit denna nödiga lättnad, flera af
nu befintliga näringar redan måst afstadna, ty icke må vi
kunna för oss dölja, att den långvariga oredan i vårt pen
ningeväsende
jemte vårt från det öfriga Europa afskurna läge
samt våla felaktiga creditlagar samman verka till fördröjande
af den tidpunkt, Utsk. anvisar lill afhjelpande af ett, af
Utsk. erkändt menligt förhållande.
Jag betraktar icke denna vigtiga fråga ensidigt, såsom
blott en nödig hjelp för jordbrukets idkare, utan under det
jag med tillfredsställelse ser, att för denna hufvudnäring en
direct hjelp beredes, hvaraf den ostridigt är i behof, ser
jag ock ett indirect, men kraftigt verkande stöd för landets
samtliga näringar, hvilket åter är den enda sanna och riktiga
väg att gifva bestånd och säkerhet åt den verkställda
realisationen. För min fattning är det oemotsägligt, att
alla på förhand uppgjorda beräkningar, huru silfret skall
inkomma eller utgå ur Bankens hvalf, icke äro något annat
än problematiska calculer, som ingen kan uppgöra ens med
sken af tillförlitlighet; hvaremot det land, som för bästa
köp och till största mängd, utöfver eget behof, kan uppdrifva
sin production, bäst försäkrar sitt välstånd och, såsom
en direct följd deraf, sina penningéförhållanden lill andra
länder, hvilket hos oss, som äga statsbank ,,ar den enda
tillförlitliga utvägen att consolidera den myntbestämning,
som nu sent omsider blifvit verkställd. Hvad Utsk. för öfrigt
yttrar om landtmannavarornas fallande, om den föga
verkan af räntans nedsättning m. m., är så fullständigt be~
svaradt och utredt i Hr af Billberghs reservation, att jag
icke dervid vill ytterligare fästa mig. Hvad åter Utsk. yttrar
derom, att staten icke bör blanda sig i enskildas affärer, är,
efter min tanke, ord utan mening, sä länge vi äga och måste
äga en statsbank. Då ett annat förhållande i denna
del inträdt, skall jag äfven gifva min röst för denna sats’
tillämpning; men intilldess är den, till det minsta sagdt,
6o
D«n 3 Fsl) ruari f. m.
otillämplig, såsom medförande stor våda för samhällets industriella
förkofran. Den K. proposln föreslår ett sätt för
ändamålets vinnande; StatsUtskrs utgiftsafdeln. har föreslagit
ett annat. Sättet är för mig likgiltigt, då statens säkerhet
i båda fallen är försäkrad; men då det af utgiftsafdeln.
föreslagna tyckes medföra större fördelar, tillstyrker
jag detsamma och begär derå Hr Gr. o. Landtnäs propos:n.
Med hvad jag nu haft äran anföra är icke afsigten att
framställa några nya skäl för bifall af frågan, ty jag gör
mig förvissad, att en hvar, som deröfver går att rösta,
långt för detta gjort sig reda för densamma; men jag har
önskat att i dagens prot. hafva förvarad min tanke, i händelse
R. St. skulle afslå den K. proposm, öfvertygad, att
denna saks utgång mera direct koinmer att inverka på alla
medborgareclassers välstånd, trefnad och belåtenhet, än de
flesta andra frågor, hvilka under denna riksdag varit under
pröfning, och att derföre det är en pligt alt uttala sin öfvertygelse.
Den är: att i vårt statsskick och i våra administrativa
förhållanden mycket fordrar rättelse och förbättring
till öfverensstämmelse med närvar, tids kraf; att sådan
rättelse icke i längden torde kunna uteblifva utan menliga
följder för samhället; att förbättringarna icke fortgå med
den hastighet, som mången skulle önska, och att dessa förhållanden
till en del vålla stockning och brytning i vissa
allm. förhållanden, hvilket åter menligt inverkar på de individuella,
man och man emellan, men att den närmaste
och hufvudsakligaste orsaken till den mindre belåtenhet,
som understundom märkes, härrör af den stagnation och
de svårigheter, hvilka möta och lägga hinder i vägen för
en verksam industriel förkofrans ernående, som af en hvar
eftersträfvas. Att ett stort och troligen det vigtigaste ste-,
get till belåtenhetens återbringande i samma mån beredes,
som den oundgängliga kraften för alla industriella företags
framgång blifver för de idoga och arbetsamma medborgarne
tillgänglig, och hvarigenom den individuella omtankan
och nationalkraften finner tillfälle till utveckling och användning,
hvilket utan tillräckligt rörelsecapital icke är
möjligt.
Då på detta rum en hvar äger att utan någon inskränkning
uttala sitt gillande eller ogillande af de förslag, som framläggas,
erkänner jag härigenom, för min del, det väl grundade
och af samhällsförhållandenas närvar, tillstånd högt
påkallade behof, sorn legat till grund för den K. propos:n,
hvilken, bifallen eller afslagen, alltid för mig kommer att
utgöra ett ojäfaktigt bevis, att Regeringen med sann och
grundad statsceconomisk blick, vid denna propositions aflemnande,
bedömt landets verkliga tillstånd och behof samt
föreslagit den enda för närvar, verkställbara åtgärd för detsaminas
afhjelpande.
D c 11 3 Februari f. m.
61
Gr. Frölich, Dav., anförde skriftligen:
Jag börjar med att öppet förklara, att jag i denna fråga
ämnar rösta i enlighet med Hr af Billberghs reservation.
Sådan den under denna form framstår, är den en bland de
mest enkla, billiga och på statens reguliera linancesystem
minst inverkande frågor, som någonsin yppats. Striden derom
borde altsä vara ingen eller högst foglig, om den nemi.,
skiljd från den tillsats, som oppositionel politik eller financiel
halfupplysning deri vill inmänga, blott betraktas såsom
ett medel i statens hand att upphjelpa en stor dass af medborgare,
utan den ringaste våda för det hela. Det är 5 år
sedan, mina Hrr, jag under beredning af en fråga, nära
likartad med denna, yttrade: att då staten sjelf genom sin
egen ostadiga bana, först under pappersrikedomen från 1809
till 1817 och sedan under ett oupphörligt concurstillstånd,
förryckt alla äganderättsförhållanden, inledt uti trångmål
och under realisationens krisis ginge att blottställa synnerligen
den dass af egendomsinnehafvare , hvars välfärd berodde
icke af eget handarbete, utan af förhållandet emellan
nominella .värdet af deras egendomar, ä ena, samt afkastningen
deraf å den andra sidan, jemnförd med räntefoten på
capitalerna; då nu det nominella värdet, oaktadt uppodlingar,
förbättringar och otaliga uppoffringar, sjunkit, åbragt
skuldsättning, och deremot räntefoten, fastän genom lag bunden
till 6 proc., under mångfaldiga former i sjelfva verket
trvckte med nära dubbel tyngd; då dessutom det skuldsatta
jordbrukets idkare mer än någon annan medborgareclass bidragit,
genom inbetalta räntor, att skaffa tillgång till den
silfverförökning i Banken, hvarigenom myntvärdets fixerande
blifvit möjligt; så vore det en moralisk pligt af staten, en
pligt, som dessutom ligger i dess bestämmelse, att med den
collectiva kraften understödja sina delar, att träda emellan
med sin credit, när sådant kunde ske ulan uppoffring, och
således icke på andra medborgareclassers bekostnad.
Det språk, jag sålunda förde år i83o, var icke då populärt;
det har ännu mindre blifvit det nu. Man ansåg
mig då vackla från en bana, som man trodde vara bestämdt
riktad till klander åt den ena statsmagten, äfven när den
handlade rätt; och det var icke lofgifvet då, mindre måhända
nu, att hålla sig till sak och följa öfvertygelse. Om jag
likväl då, fem år yngre, försakade popularitetens retelse och
icke kunde förmås att smickra en afundsjuk eller inskränkt
opinion, som fanatiskt yttrade sin afsky för minsta skymt
af fondsystem, hvi skulle jag uppoffra min sjelfständiga öfvertygelse
nu åt de motsatta opinionerna för dagen? Jag
vågade då ömsom klandra Regeringens misstag i saker, som
jag ansåg vigtiga, ömsom hembära den min gärd af tacksamhet
för dess välvilliga ufsigter och handlingar; detsamma
yågar jag ännu.
Förlåten mig, mina Hrr, att jag några ögonblick uppe
-
6a
Den 3 Februari f. m.
hållit eder med yttranden om mig sjelf. Det är likväl första
gången, som känslan och behofvet af medborgerlig sympathi
utbrister, efter att i många år hafva rönt den offentliga
mannens lott att antastas af båda partierna. Partier
vilja icke medgifva, att det finnes åtskillnad emellan frimodighet
och tadelsjuka, emelian constitutionel loyaute och
dubbelhet. Äfven jag har en politisk trosbekännelse att afgifva;
men den skall blifva kort. Den består deri, att jag
oaflåtligen skall biträda alla nyttiga förelag, de må komma
ofvan eller nedan ifrån: att jag alltid mera skall se på sak
och factiskt resultat, än på de tillfälligheter, som deri äro
inblandade; att jag
opinioner, aldrig förglömma, att om rättvisa och försonlighet
äro vilkoren för sämja emellan individer, så äro de det
lika mycket emellan partier, hos hvilka visheten är lika litet
absolut å den ena som å den andra sidan; och vågar jag
slutligen tillägga, att om någon, i den riktning han ser mig
vandra till åstadkommande af nya Jagar och institutioner,
tror sig igenfinna motiven hemtade ur det egna interesset,
så bekänner jag frivilligt, att så är, emedan det öfverensstämmer
med min timliga välfärd, att hvarken min egen
hydda eller‘samhället får sjunka eller öfverändakastas, och
emedan min äregirighet långt för detta fått sin gräns bestämd
af önskan, att, vädjande till efterverlden, efterlemna
spår af nyttig verksamhet.
Jag har yttrat, att frågan om en statens garanti för
hypotheksföreningar vore i sig sjelf enkel. StatsUtsk. svnes
hafva medgifvit, att ändamålet, nemi. en fördelaktigare räntefot
för de skuldsatta, vore godt. Man torde således slippa
tvista vidare derom, och hvad man sålunda egentligen bade
att undersöka vore: om medlet dertill vore otillåtet eller
vådligt. StatsUtsk., hvars majoritet endast fastat sig vid det
medel, nemi. direct upplåning genom Riksg.Cont., som naturligtvis
blottade flera sidor för anfall, än Hr af Billberghs
förslag, har dock, ehuru detta sednare inom afdelningen
gått i bredd med det förra, besynnerligt nog valt det vådligaste
medlet såsom basis för dess argumentation, hvarigenom
lnindt, att det kommit att alldeles afstyrka, hvad som
ledde till det af Utsk. vitsordade goda ändamålet!!
Såsom politisk manöver kan ingen förtänka Utsk. sådant;
men det lyster mig att se, om Utsk. på det fält, der
det sålunda inledt striden, ej ställt några flera försåt, hvarest
en hop partiella och blott relativa sanningar, med lika
mycken tillblandning af motsatsen, men utklädda med hela
glansen af de absoluta dogmernas ofelbara precision, undanskymma
de ilmliga fallgropar, deri roan kan fånga de mindre
klarsynta i bankväsende och nationaloeconomi.
Utsk. nekar t. ex., att realisationen ytterligare betryggas,
i samma mån mera silfver i Banken insältes, så vida
sedelstocken derjemte skall ökas, oell Utsk. vill ådagalägga
I
Den 3 Februari f. m.
63
{ned utveckling af jemnvigtsprincipen emellan myntmassa och
varumängd, det den genom en möjlig låneoperation inbringade
nya silfverquantiteten ej allena sannolikligen skulle hastigt
åter utgå, utan ock möjligtvis föranleda till hela silfver
fondens uttömmande: se det kallar man anslå de känslosträngar,
på hvars vibration för dagen man ej misstager
sig!! — De, som icke äro redan slagna lill jorden af beundran
för den djupsinniga statsklokheten eller af panisk förskräckelse
för den rysliga, tillämnade bankrutten, behagade
dock titta litet närmare på argumentationen. Man torde då
först böra erinra, att fråga icke är, om Banken behöfver
genom silfverlan ytterligare nu betryggas (derom kan man
hysa olika meningar), utan blott: 1:0 om silfverfondens ökning,
under proportionel ökning af sedelmassan, är, i afseende
på realisationens betryggande, ogagnelig, och 2:0 om
sil frets återutvandring deraf blir en sannolik följd ända derhän,
att den redan varande fonden möjligen derigenom uttömmes?
1
afseende på den första satsen, som Utsk. låtit qvarstå
i sitt slutraisonnement, hade det bort låta öfvertyga sig
af den på första och andra sidan af betänk, upprepade anmärk
11. af en ståndsledamot, att nemi. resultatet blefve genom
insättning af 2 mill. silfver och uttagning af motsvarande
sedlar en till Bankens fördel förändrad proportion, som jag
vill uttrycka sålunda: från 17 mill. b:co i silfver och 34
millioner sedlar till lii mill. i silfver och 3g-| mill. i sedlar.
För min del ber jag fä nämna, att jag påstår, det Bankens
soliditet ej allenast skulle blifva relativt solidare, på sätt dea
anmärkande ståndsledamoten påstått och Utsk. förnekat, utan
ock absolut solidare. Detta påstående hvilar på en vigtig
sats i bank vetenskapen, som jag längesedan funnit hafva blifvit
ofullständigt utredd, efter jag icke kan förmoda den vara
förbisedd af dem, som lagt en grundval för opinionerna
sisth år på sommarsidan, när, i BancoUtsk:s betänkm N:is
6 <Sc 16, it. St. uppmanades att fastställa ett visst sifferförhållande
emellan silfver och sedelstock,
att framgent bibehållas, äfven om den metalliska
cassan komine att efterhand förstärkas. Har man
då menat, att ett visst förhållande borde iakttagas emellan
totalbeloppen, eller emellan den genom efterhand inkommande
förstärkning inkomna nya silfverfond, jemnförd med
derför gjord sedel emission? I förra fallet har StatsUtsk. på
sitt samvete att hafva uppställt en missledande calcul, efter
hvilken fullföljd i stort skulle följa: att om t. ex. 17 millioner
b:co nytt silfver insattes, skulle endast 17 millioner ny
sedelemission deraf kunna ske, hvarigenom förhållandet af 1
till 2 skulle förändras som 2 till 3. — I sednare fallet har
Utsk. orätt, då det icke medgifvit den absoluta fördel, Banken
i soliditet vinner genom hvarje förstärkning. Det har
då förbisett, att i den mån metalliska fonden ökes och blir
64
Den 3 Februari f. m.
svårare att uttöma getiom enskildas vexlingsanspråk, i samma
män kan sedelstocken ökas i en progressiv proportion, så att
t. ex. om en bank, med 17 millioners fond, kan betacka
34 millioner sedlar, så kan en bank med millis fond
betacka ej allenast 441 lltan vida mera, ceteris paribus;
att, med ett ord, en banks vexlingscassa är någonting helt
annat än dess förmögenhet i öfrigt, så att cassan är endast
då tillräcklig, när den icke kan blifva tom, äfvensom öfverflödig,
när den blir större, än crediten fordrar. Detta vare
i förbigående sagd t åt dem, som nitälska för små privatbanker
och bestämda cassaföreskrifter.
Men StatsUtsk. torde egentligen hafva uppställt sin sats
om proportionen emellan silfver och sedelstock såsom en inledning
till det egentliga cardinal-argumentet om jemnvigtsprincipen
emellan mynt och varor och dess "sannolika"
inverkan? Välan, vi skola undersöka detta sednare ämne.
Theoden om en benägenhet till jemnvigt emellan mynt
och varumängd är sann, och jag har sjelf åberopat den i
fråga örn nödvändigheten att öfverlemna åt Regeringen en
pröfningsrätt, när bildandet af för många enskilda banker
kunde otillbörligt öka circulationen; men jag väntade mig i
sanning icke att få se den så snart tillämpad, så jemmerligt
missbrukad.
I ett land, der industrien redan står på en ståndpunkt
så hög, att nationen sjelf börjar anse den ytterlig och alltför
artificiel (ehuru jag tror detta vara en förvillelse), der denna
industri redan bildat många och stora capi.aler, der, såsom
kännetecken på en sådan statskroppens pletliora, att nyttja
en medicinsk term, det circulerande bytesmedlet, finnande
få rum ouppfyllda, JNb. ej blott inom hufvudstaden, utan
* äfven i landsorterna, åstadkommer likasom trängsel i alla
kroppens ådror, äfven de ringaste och minst lönande, och
icke kan skörda högre ränta, i säker väg, än knappa 3 proc.;
i ett sådant land bar en extra tillökning af myntmassan obestridligen
det metalliska myntets utdrifning till påföljd pä
sätt IJtsk. yttrat, och sådant af samma skäl, som när en
blodfull, hvilken ätit eller druckit för mycket, måste söka
sin hjelp i näsblod eller annan bloduttömning. England gaf
år 1825 en illustration af denna sats. Redan öfverfyldt af
capitaler, men som idkeligen och obegränsadt ökades icke
mindre af de utan system, men fritt uppstående privatbankernas,
utan äfven af Londonska bankens tygellösa vinstbegär,
hade detta lands industri fått derjemte en oförsigtig
riktning af production till export åt Södra Amerika i en
scala, hvars storlek var tilltagen efter ett ovaraktigt förhållande
, nemi. de statslån, som de nya staterna uti England
upptagit. Man har icke hört, att de nya staterna skakades
genom nämnde statslån; men England deremot fick vidkännas
en varnande stöt, som naturlagarna hafva i beredskap
åt
Den 3 Februari f. uru
65
ät de alltför rika, de öfvermätta. Men när inträffar väl
sannolikt en sådan kategori för oss? Nationulstoltheten borde
förbjuda mig att uppställa jemnförelser emellan England och
Sverige i detta fall; men då våra adepter i financeläran synas
hemta sina theorier färska och odigererade från nämnde
land, som jag också tror mig något känna, kan jag i sanning
icke undertrycka en bild, som faller mig in; huru löjligt
det vore, om ett stackars rådjur, förskräckt af de kolikspänningar,
hvaraf han sett den glupska vargen våndas, i
sin vishet beslutade taga sig till vara derför och icke förtära
för mycket bark och barr.
Det skulle fordras en vidlyftigare afhandling, än här
kan tillåtas uppläsa, för att från alla synpunkter beskrifva
Sveriges nuvar. financiella och oeconomiska ställning och i
allo demonstrera, i hvad mån Sverige är eller snart kan
blifva i det predicament, att en ökning i dess myntmassa,
IVb. af en sund, skulle åstadkomma realisationens förstörande.
Den egentliga sophismen i Utsk:s argument torde
dock af det ofvananförda vara tillräckligt antydd och så
utpekad, att en hvar kan uppgöra paralleier och döma örn
det sannolika i tillämpningsväg. Jag skulle vilja fråga
Utsk., om ej genom köpmännens transactioner med utländningen,
genom utländningars inflyttande och införande af
capitaler, genom enskilda lån, genom ökad eller fördelaktig
export den omtalade jcmnvigten störes, återställes och åter
rubbas på ett sätt, som ådagalägger, att faranär ingen utom
i extrema fall, sådant som det citerade i England. Att varumängd
och deras mätare penningen balancera hvarandra
är visserligen sannt; men det är lika sannt, att ökade förlagscapital
frambringa ökade producter, der nya grenar för
industrien eller tillfällen att med större kraft och förfining
bearbeta de gamla finnas, och der de högre classernas håg,
såsom här, onekligen med hvar dag mera riktas till besparing
och arbetsamhet, hvaraf jemväl är anledn. att hoppas,
det de lägre snart, oansedt bi'än vinets motverkan, skola efterfölja;
men deremot medgifves, att om vi vilja låna för att
frossa eller förstöra på improduetiva föremål, eller om vi,
liksom Spaniorerna under Philip II, vilja lägga händerna i
horss och med restrictioner och monopolier belägga all rörelse,
om man, utan att inrätta och i deras början understödja
systematiskt beräknade creditanstalter under kloka,
men liberala lagar, i stället vill med fanatisk intolerans
qväfva hvarje uppspirande telning deraf och låta strypsystemets
och procenteriets sbirrer fortfarande få uppsöka sina
offer vid misstroendets fackla, då medger jag visserligen, att
allt Mexicos silfver och Perus guld, inpractiseradt i landet,
äfven utan ränta, skulle gå lika hastigt derutur till andra
länder, der folket är mera fritt, arbetsamt och säkert under
visare lagar och mera stadgade styrelseprinciper. Men stadig
II. * 9
66
Den 3 Februari f. ni.
gade styrclseprinciper finnas ej i Sverige, säger man. Jag är
likväl icke utan allt hopp om dessa bättre vilkor för Sverige.
Det onda, det falska och det osäkra synes hafva uppnått
sin vändpunkt. Hyste jag ej denna tro, ansåge jag det
icke för en pligt att, lik Romaren, icke misströsta om sitt
fosterland, så skulle jag icke ett ögonblick befatta mig med
att ens tala om, mindre arbeta för realisationens betryggande,
hvilket ändamål vore ett nonsens, ett oting,
om man ej ställer så till, att nationen kan förtjena mer, än
lion depenserar. Men förtjena kan ingen, sorn är öfver höfvan
och everldligen skuldsatt; försäljas kunna icke på en
gång egendomar med sextio millioners gravationer, så att
alla blifva skuldfria; låna är deras enda ressource, och då
ar den långifvare bäst, som lemnar lägsta räntan och beqvämligaste
återbetalningstid, han må vara inländsk eller
utländsk. Denna distinction är till den grad oväsendtlig,
när frågan är om lån till productiva ändamål, att den icke
förtjenar minsta afseende, sedan myntvärdet blifvit fixt. Att
de räntor, som kunna gå utomlands, mer äti dubbelt skola
intjenas på titländningen, när han icke längre förmår tvinga
våra capitalfattiga köpmän att sälja till hvad pris sorn helst,
är för mig sannolikt. De bekymmer, som i detta afseende
hyses af motståndarne till låns upptagande genom Riksg:scont.
, och hvilka bekymmer de framställt under åtskilliga
skepnader af skadlig concurrens med statens lånebehof, af
omöjlighet till så låg rabatt som 8 proc. o. s. v., måtte nu
vara, idet ringaste sagdt, ofverflödiga, sedan man inskränker
sig till begäran om statens garanti för lån, dem hypotheksinrättningarna
få upptaga sjelfva; och är det en alldeles oafgjord
sak, om lånet upptages in- eller utrikes, i silfver eller
uti importartiklar. Sådant får man se. Man säger ock, att
suraman är för liten; men den vöre dock en liten grundplåt,
hvarmed de kunna börja en emancipation, hvilken,
ehuru direct mest nyttig för de skuldsatta egendomsinneliafvarne,
likväl indirecte skulle sprida välstånd och trefnad
åt alla classer. Må icke capitalisterna förskräckas för räntefotens
sjunkande. Den sjunker icke på decennier, så länge
rörelsen absorberar större capilaler, än på den tiden kunna
anskaffas. Den sjönk icke det ringaste under åren 1810—17.
Äfven capitalisterna skola vinna åtminstone i säkerhet, hvilken
nu snart är omöjlig, när ingen egendom kan försäljas
ens till halfva värdet af hvad den i inköpspris och förbättring
kostat. Må man icke heller föreställa sig, att egendomshandel
skall med sådant raseri åter börja, som under
sistnämnde period. Man ihågkomme, att det mynt, hvarmed
man då handlade, var osundt och vacklande, så att en
hvar skyndade byta ut det mot något mera solid vara; deruti
låg rätta orsaken till nämnde vingleri.
Sedan jag sålunda upptagit och besvarat det väsendlligaste,
som af StatsUtsk. blifvit sagdt emot lånupptagning i
Den 3 F c 1) r u a r i f. ra.
6 j
enlighet med K. M:s nåd. piopos, rell som således icke vederlagt
Hr af Billberghs förslag, förenar jag mig ånyo i
den värde reservantens framställning och i hans förutsättning,
som jag i form afbön upprepar lill Rikets, vid denna riksdag,
magtägande Ständer, att de icke måtte neka den förlägne
jordbrukaren det ringa, för statscrediten oskadliga biträdet
af deras garanti.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: I föregående plenum var
jag en bland dem, som motsatte sig ett förslag i fråga om
penningetillgångarnas ökande, hvilket ansågs förmånligt för
näringarna. Jag förklarade då, att detta icke var en följd
af obenägenhet att understödja näringarna, men att jag ansåg
då förevar, förslag för en småsak och trodde, att man borde
bespara sådana åtgärder, tills större saker kommo i fråga.
I dag hafva vi att pröfva ett mål af denna beskaffenhet,
och jag går att understödja frågan om låns upptagande till
bistånd för jordbruket i första och näringarna i andra hand.
Således fortgår jag i dag uti min i går yttrade grundsats,
att småsaker böra vika för de stora. Då jag således öppet
förklarar, att jag. tillstyrker lånets upptagande, ber jag få
redogöra för de grunder, hvarpå jag bygger denna min opinion.
Jag anser nemi., såsom jag förut förklarat, att Sveriges
olycka i fmanciella frågor hufvudsakligen legat deruti,
att de fmanciella åtgärder, som under en längre tid blifvit
vidtagna, urartat till en assistanceanstalt för enskilda, i stället
för att bispringa associationer. Man har icke tillitat den
förenade kraften derföre, att man velat bispringa individen.
Deruti ser jag en stor olägenhet, hvilken bör afhjelpas, såvida
man vill undanrödja hindren för landets förkofran.
Så länge hvar och en enskild näringsidkare tror sig berättigad
att af slatscassan vänta understöd för sina industriella
företag, förblifver han på en falsk väg. Han beräknar ett
biträde, som icke bör blifva lemnadt. Men om de enskilda
vilja förena sig för att samverka till större industriella företag,
hafva de visat, att de anslagit den riktiga vägen, och
då hafva de rättighet att vända sig till det allmänna för
att begära understöd vid begynnelsen af deras bana, icke
såsom hade de rätt att äfven under fortsättningen deraf begära
capitaler af publiken; men de böra kunna påräkna biträde
af det allmänna i begynnelsen af deras företag, hvilka,
jemte deras gemensamma vinning, bereda allmän nytta.
Här är nu fråga om hypolheksföreningars uppkomst i vårt
land, och ingen kan neka, att ändamålet är godt, ty erfarenheten
i andra länder har visat, att goda frukter kunna
vinnas, om dessa inrättningar med klokhet vårdas, Nu begära
hypotheksföreningarna detta biträde af det allmänna,
och jag tror, att li. St. icke handla mot de grundsatser,
som böra leda en lagstiftande församling, då de tillåta, att
det allmänna får låna sitt biträde åt ett företag, som för
68
Den 3 Februari f. m.
en längre tid bereder enskilda krafters samverkan för ett
stort mål.
Dessutom har jag en annan anledning att tillstyrka
ifrågavar. låns upptagande. Vanan i vårt land att från
det allm. vänta biträde för enskilda företag, har ledt
tankesätten derhän, att nästan en försoffning äger rum hos
den enskilde, såvida han ej erhåller ett sådant biträde. Han
tror sig berättigad dertill, och nekas det honom, klagar han
öfver ovilja hos statsmagterna. Nekar man nu sådana biträden
oell deremot beslutar ifrågavar. understöd för hypotheksföreningar,
så skall, om också frukterna deraf ej blifva
så stora, som man väntar sig, åtminstone den vigtiga fördel
vinnas, då statens säkerhet för förlust i alla fall ej pericliterar,
att den enskilde lär sig inse, att det är mera skäl att
räkna på egen associationsanda än på statsbiträden.
För min del skulle jag helst sett, att de grundprinciper,
som i den K. propostn äro framställda för lånets upptagande,
kunde följas, nemi. att R. St. skulle låta dircct genom
Riksg.cont. upptaga lånet och sedermera till hypolheksföreningarna
utlåna medlen. Jag hade således varit böjd att
yrka bifall till det i Hr Oxehufvuds reservation gjorda förslag;
men som redan ett ltiksSt. beslutat i frågan, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad ei annan reservant,
Hr af Billbergh, föreslagit, inskränker jag mig äfven derhän
och begär propos. till bifall af de grundsatser, som Hr af
Billbergh i sin reservation framställt.
Frih. Rantzou, Joh. Al b., uppläste följande:
Ehuru jag visserligen hyser ringa hopp om framgång
för den åsigt, jag i förevar, fråga önskar försvara, anser jag
dock saken vara af den vigt, att jag icke bör helt och hållit
stillatigande afhöra de skenskäl, som åberopas till stöd
för det af Regeringen föreslagna statslånet. Tillfället är
tilläfventyrs ej inne att nu utveckla hela den stora frågan,
huruvida statslån äro nyttiga eller skadliga för vårt land;
ty man torde genast vara tillreds med det svar, att det nu
ifrågavar. lånet blott blefve ett undantag, för att dermed
hjelpa det betryckta jordbruket, och att det vore
detta sednare, ej staten, som skuldsatte sig eller utbytte
sin gamla skuld med dryg ränta mot en lindrigare. Jag bekänner
likväl öppet, att jag har svårt att öfvertyga mig om
ärligheten af detta svar, och att jag har den enfaldiga
Iföreställningen, att det mindre är jordbruket, än just
sjelfva det beprisade statslånesystemets införande,
som ligger vederbörande om hjertat. Anledningarna härtill
äro många. Eller huru många ifriga bemödanden hafva icke
både vid denna och sista riksdagen blifvit använda för
att få skattebördorna betäckta genom lån i stället för genom
bevillning? Och om endast jordbrukets fördel i detta
fall interesse)# t Styrelsen, hvarföre lät Styrelsen motionen
Den 3 Februari f. m.
69
om upphäfvande af förra Ständers beslut ang:de ett silfverlan
för detta ändamål passera StatsUtsk. och alla RiksSttn,
utan ens att försöka att oinvända den för några månader
sedan enhälliga opinionen hos folkets represen tanter, att
ett utländskt statslån för jordbruket icke var nyttigt eller
behöfligt? Eller hörde man väl någon af Konungens rådgifvare
på delta rum bestrida bifall till StatsUtskts betänk,
i detta ämne, hvilket tillstyrker ett sådant upphäfvande af
förra Ständers beslut, ehuru dessa rådgifvare sedermera
kommit under fund dermed, att R. St. icke ens ägde rätt
förklara sin vilja vara, att det fattiga Sverige alldeles icke
borde skuldsätta sig hos utländningeu, äfvensom att lånebeslutet
vore en lag, som skulle verkställas i trots af Ständernas
förändrade åsigter? Hvarföre höjdes icke dessa samma
rådgifvares stämma, då fråga af enskilda motionärer,
Hrr Frih. Ehrenborgh och Boye, väcktes om statslån för
hypotheksföreningar, i samma syftning som den K. propos:n,
— ja, hördes t. o. m. icke en bland Regeringens höga
functionärer tala deremot och ovederlagdt visa, att
dessa lån alldeles icke komme alt skänka jordbruket de förespeglade
fördelarna? Och slutligen, hvarföre framkom den
K. propostn om statslån för jordbruket icke förr, än det
genom voteringarna i RiksSttn öfver extra statsregleringen
var påtagligt, att statslån icke kunde på annat sätt
erhållas?
Svårligen lärer man kunna neka, att dessa antecedentia
till den K. propostn måste hos en och annan göra öfvertygelsen
tveksam om renheten af nitet för hypotheksföreningarna
och jordbrukets hjelp, helst när man erinrar sig, med
hvilken, åtminstone relativt till andia mål, som interesserat
Styrelsen, nästan förundransvärd sorglöshet Regeringen behandlat
frågan örn de tysta förmånsrätternas afskaffande,
någonting, som otvifvelaktig! varit för realcrediten af en
mångdubbelt större vigt, än konstlade låneanstalter. Och
drager man sig vidare till minnes, huruledes Styrelsens organer
motsatt sig hvarje förslag, ledande till, jag vill icke
säga, minskning, utan blott en billigare fördelning af jordbrukets
skatter, såsom exempelvis mötespassevolaneeafgiftens
öfverflyttning på allm. bevilln. och indelta arme'ens successiva
ställande på vacancefot, så förefaller det allt mer och
mer svårt att hos sig stadga såsom trosartikel, att Styrelsens
ömhet för det betryckta jordbruket varit den förnämsta
driffjädren till den ifrågavar. statslånepropos:n.
Vid sådant förhållande, och då i allt fall icke lärer
kunna nekas, att ett lån, som upptages i statens namn eller
under statens garanti, är statslån, torde det ej vara
ur vägen att i| korthet vidröra jemväl den hufvudquestion,
huruvida statslån, i och för sig sjelfva, kunna vara nyttiga
för Sverige. Jag säger för Sverige, för att ej alltför djupt
inlåta mig i controvers pä theoriernas gebit, der man i det
-
Den 3 Februari f. m.
ta ämne kan nyttja ungefär samma argunienter för som
emot. Om jag således nu medgåfve, att i länder, såsom
England och Frankrike, der industrien oupphörligen skapar
nya capitaler eller deras värden, ett fond- eller statsskuldssystem
kan innefatta ett slags häfstång för näringarna och
ett medel att mobilisera förmögenheten, och om jag ytterligare
medgåfve, att detta vore ett så väsendtligt godt, att
detta borde komma lagstiftaren att blunda för allt det politiska
och moraliska förderf, som visat sig vara statsskuldens
trogna följeslagare, så återstår dock alt undersöka, om
Sverige är ett sådant land, der ens något godt kan härflyta
från detta system. Jag tror det ingalunda. Vi hafva brist
pä inhemska capitaler, åtminstone på inhemsk credit. Våra
förnämsta exportartiklar äro svåra att fördelaktigt afsätta, i
anseende till deras relativa dyrhet på verldsmarknaden , den
långa transporten, den ofullkomligare bearbetningen af råämnen,
våra fyra å fem månader årligen isbetäckta skärgårdar
m. m. Vårt piolitiska läge är isoleradt; våra creditbruk
befinna sig ännu, snart sagdt, i naturtillståndet; uti
vårt nationallynne ingår så föga sinnet för hvad man kallar
affärer; vårt förråd af fast mynt är så ytterst ringa och
kan icke ökas, utan genom en sällspord öfvervigt i vår handel
eller sjelfvillig öfverflyttning af utländska capitaler; och
slutligen just vår modernäring, jordbruket, med sina oerhörda
skatter, sina skulder, sin tröga omsättning. Allt detta,
med hvad deraf härflyter, tror jag, åtminstone i närvarande
tidpunkt, göra det alldeles omöjligt att i Sverige införa
ett väl ordnadt fondsystem, d. v. s. ett annat än ett
sådant, som blefve en häfstång för vingleriet och en moder
för den obetänkta speculationssjukan; med ett ord, sedan
vi väl fått skulden och denna blifvit utposterad till de
mer eller mindre låneträngtande, så uppstode kanske väl för
ett eller annat år en liflig omsättning i egendomshandeln;
men obligationerna vandrade derefter till utländningen; vi
blefve dess tributärer, och de ökade låntillgångarna hade
endast skapat ett mångdubbelt antal bankrutter, och slutligen
tvingades staten öfvertaga alltsammans, fordringar och
skulder etc., alldeles såsom händelsen var, då det s. k. ”producentinteresset”
bildade filialdisconterna med thy åtföljande
hushållssystem, som framkallade fyra eller fem års jubel,
och derefter redan åstadkommit 16 års jemmer i landet.
Jag ser icke skäl att försöka leken å nyo.
Men — ruskar man på hufvudet — här är icke fråga
om fond- eller statsskuldssystem; man åsyftar blott att hjelpa
jordbruket till förmånligare lån. Åh ja! meningen,
lofven är god, men det är ock allt; ty för det första kan
detta lån icke erhållas —• jag skulle vara färdig att gå i
borgen för denna förutsättning — på sådana vilkor, att
det i det hela blefve för jordbruket förmånligt (sjelfva den
K. piropostns ifrigaste förfäktare, som, i likhet dermed, i
Den 3 Februari f. m.
början dermed erbjödo lånen mot 4 procfs ränta och i
proc:s capitalafbetalning, jemte låneomkostnaderna gratis,
hafva nu, t. o. m. i en officiel tidning, icke vågat utfästa
lägre ränta än 5 proc., d. v. s. att amortissementet å capitalet
lomme att stå obetydligt öfver nollpunkten); och för
det andra, om lånet, emot all förmodan, skulle erhållas
emot så lindriga vilkor, att det kunde, med nedsatt ränta,
distribueras till de stora skuldsatta possessionaterna, hvad
gagn tror man väl, att jordbruket skördade deraf? Sannt
är väl, att åtskilliga mindre förmånliga inteckningar blefve
uppsagda och lossade, men hvarföre? Säkert, af de flesta, i
speculation att sälja deras genom lånet i capitalvärde stegrade
egendom, eller ock att ännu någon tid bibehålla dea
egendom, som de eljest nödgats afyttra. Jag frågar: vore
det jordbruksnäringen, som häruppå vunne, ökade sådant
productionen, eller vore dermed någon annan vinst,
än en ögonblicklig, för några öfver höfvan skuldsatta jordbrukare?
StatsUtsk. har, som mig synes, uti sitt betänk,
ovederläggligen besvarat dessa frågor.
Vidare vill man bilda hy po t heks fö re n i n ga r och
tror, att blott man får lån, skola dessa uppstå. Delta är
ungefär som att tänka: blott jag släpper sädeskorn på marken,
nog får jag säd. Nödigt torde likväl vara att först
plöja och bereda jorden, ty eljest torde foglarna komma
och äta upp kornen. Troligen blefve det jemväl så med
lånet; ty säkert skulle en väldig skara gripa derefter.
Äro då några beredelse!’ gjorda för den väntade skörden
af liypotheksföreningarna? Hafva vi undanröjt de tysta
förmånsrrätterna, hvarförutan ingen absolut real-säkerhet
finnes? Hafva våra utsökningslagar, i afseende på fast
egendom, blifvit förändrade så, att man icke nödgas vänta
ett å två år på betalningen af en förfallen intecknad skuld,
vare sig i capital eller ränta? Hafva vi ännu någon enda
creditförening eller privatbank, som står färdig att discontera
liypothekföreningens obligationer eller pantbref? Och
om alla dessa frågor måste besvaras med nej, tror man väl,
att någon klok och förståndig affärsman eller capitalist skulle
vilja anförtro sina medel åt en hypoteksförening, förutsatt,
att denna t. o. m. finge ett ändamålsenligt reglemente?
Nå väl! är det då billigt att fordra af staten detta
äfventyr? Eller är icke erfarenheten bestyrkt derom, alt
de enskilda industriföretagen aldrig vinna i stadga och säkerhet
genom statens mellankomst, utan att den sednare oftast
leder til! sorglöshet i stället för uppmuntran, och vanligen
stadnar vid allmän förlägenhet och orättvisa mot penningeägaren
eller de skattskyldiga, af hvilka endera väl till
slut får betala fiolerna.
Låtoru oss tänka, huru det lomme att se ut, om en hypoteksförening,
åt hvilken staten försträckt penningar eller
lemnat sin borgen, blefve insolvent eller åtminstone urstånd
-
Den 3 Februari f. ra.
satt att punctuelt fullgöra sina förbindelser. Antingen
skulle staten förskjuta räntorna, till dess hypotheksföreningen
återigen komne på fotterna (och hvarmed skulle detta
förskott bestridas, om icke med nya lån?), eller ock skulle
staten göra sin rätt gällande i alla de intecknade fastigheterna,
medelst dessas försäljning. Derigenom blefve den sista
villan värre än den första, och då först skulle man få
höra skrik från de arma jordbrukarne, som genom lockelsen
af statens garanti fått sig påförd all denna olycka (raan
jemnföre lilialdisconthistorierna 1817). Men nu försåldes
de intecknade fastigheterna och funno ej köpare till så högt
pris sorn statens eller hypotheksföreningens inteckningar
deri. Hvad blefve då att göra? Antingen skulle staten behålla
egendomarna och låta dem förvaltas för sin räkning,
eller sälja dem å tout pris och således genast taga sin
förlust. En hvar inser, huru, snart sagdt, orimligt ett förslag
är, som icke blott möjligen kan, utan äfven, under nuvar.
penningeförhållanden och creditbruk, troligen kommer
att leda till dylika följder.
Ett skäl, som väl knappast förtjenar nämnas, än mindre
beliöfver vederläggas, är det, att ett utländskt silfverlan
skulle betrygga realisationen, StatsUtsk. har i detta afseende
klarligen utvecklat den sanning, att ett konstladt anskalfningssätt
af penningar eller en factice tillökning af rörelsecapitalet
väl för en tid kan uppdrifva egendoms- och
varuprisen, men att det endast är den af en ökad production
naturligen bildade tillökningen i rörelsecapital, som
verkligen gagnar och tryggar realisationen. Vårt land göres
visserligen behof af ett ökadt rörelsecapital, men ännu
mer af ändamålsenliga creditlagar och förnuftiga creditbruk,
hvilka bilda, hvad som i synnerhet brister våra näringsidkare,
nemi. credit. Om denna consolideras, så ligger det i
sakens natur, då silfver- och capitalimporten är obehindrad,
att capitalerna genom sin egen kraft småningom, ja, ganska
hastigt, öfvergå dit, der industriens kraf, en högre ränta eller
lägre varupris göra dem mer användbara och eftersökta.
Men att på krokvägar locka dem hit anser jag åtminstone
betänkligt. Det är sannt, de kunna Ufven i förra fallet
vandra tillbaka igen; men då qvarstår åtminstone ej statens
skyldighet att betala ränta och amortissement, såsom ett
ganska drygt premium för den korta välfägnaden. Långt
ifrån att betrygga realisationen, torde måhända en så betydlig
och hastig tillökning i sedelstocken, som af åtta millioner,
möjligen vara för realisationen vådlig och till en tid
sänka penningens värde, på samma gång som det höjde varuvärdena.
Detta kunde leda till stegring i lefnadskostnad,
otillräcklighet af löner och anslag, samt slutligen silfrets
eller penningens utvandring till de platser, der den gällde
mer, m. m. d. Betalningen af de årliga 6 proc. i vexlar eller
silf
-
Den 3 Februari f. m.
73
silfver torde äfven mången gång jaga upp coursen och tvinga
Banken att börja sina consoliderings- oell strypningsoperationer,
då återgången blefve än betänkligare. Nej, låt
rörelsecapitalet utveckla sig på ett enkelt och naturligt sätt!
Gif oss en ändamålsenlig credillagstiftning, inrikes vexlar,
ändamålsenligt ordnade privatbanker, genom egen
kraft bildade hypotheksföreningar, och rörelsecapitalet skall
säkert öka sig i mångfaldigt större scala, men på ett sätt,
sorn icke är konstladt och icke blottställer hvarken statens
credit eller de skattdragandes fickor, vare sig genom ökade
pålagor eller försämradt myntvärde.
Slutligen, och jemte det jag tillstyrker bifall till StatsUtskts
betänk., kan jag ej underlåta upprepa min öfvertygelse
vara den, att, äfven om Hr af Billberghs förslag antages,
det är så uppstäldt; att troligen numera ingen bankier
i Europa är så oerfaren och okunnig om sättet att organisera
ett fond- eller statslånesystem , att lian låter inleda
sig i den oreda och det trassel, som tvifvelaktigt blefve följder
af Hr af Billberghs cautionsproject.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Då jag nu uppträder
i ett ämne, hvari jag hoppades att, åtminstone vid denna
riksdag, slippa att vidare yttra mig, svigtar jag nästan
under tyngden af obehaget att återigen nödgas upprepa,
hvad jag förut så ofta framställt; men jag instämmer med
den värde talare, som började denna discussion, att ämnet
är för vigtigt för att tillåta någon kunna undertrycka sin
opinion, och, likasom han, har äfven jag velat endast till
prot. yttra min mening, utan att hoppas inverka på andras
öfvertygelse, som förmodligen redan torde vara bestämd.
Det är tungt att i 20 år nödgas upprepa detsamma, bekämpa
samma fördomar och vederlägga samma inkast, utan
att träffa någon, som erkänner sig vara öfverbevisad. Här
finna vi således bekräftelse på den store mannens yttrande,
att menniskor finnas, som under mångfaldiga år ingenting
glömt och ingenting lärt.
Samme värde talare har förklarat, att K. M:s nåd. propos.
innehåller ett ojäfaktigt bevis, huru väl Regeringen känner
landets behof, och huru mån hon är att afhjelpa dem.
Jag skall derföre utbedja mig att till en början få fästa
uppmärksamheten på denna K. propos., en propos., som
visserligen blifvit förklarad icke vara stridande mot ansvarighetslagen,
men som jag skall bjuda till att visa vara stridande
mot tankelagarna. I denna nåd. propos. uppmanas
R. St. ”att fullfölja sitt vid förra riksdagen fattade och af
K. M. gillade beslut om upptagande, till förmån för fastighetsägare,
af ett lån på 2 millioner r:dr specie, hvilket nu
borde kunna erhållas, hufvudsakligen på de af R. St. vid
sista riksdagen bestämda vilkor." Det är derföre nödigt att
19 II. 10
7 4 Den 3 Febrttati f. m,
först i minnet återkalla dessa vilkor, och de voro, att länet
skulle upptagas med högst 8 proc:s rabatt, emot 4 procrs
årlig ränta och en procts capitalafbetalning; den enskilde
låntagaren skulle erlägga 6 proc. årligen, nemi. 4 såsom ränta,
en i afbetalning och en i ersättning för Riksg:scont:s omkostnader.
Hedan häruti låg en oriktighet, emedan Riksg:scont.
för sin revers på i millioner icke hade fått mer än
1.840.000 r:dr, och således, då den enskilde låntagaren ej
betalade mer än 4 proc:s ränta och en proc:s afbetalning,
Riksgtscout. sjelf skolat komma att belastas med ränta och
capitalafbetalning å de 8 proc. af lånet, hvarå Cont. utgifvit
revers till högre belopp an dess egen utlåning, derest den
ena proc. för omkostnaderna icke kunnat dertill lemna något
öfverskott. Men än värre är det, då K. M. i sin nåd. propos.
lofvar, att, utan förlust för staten, liypotheksföreningarna
skola årligen betala endast 6 proc. å primitiva beloppet
af erhållna lånebidrag, och att deraf 4 proc. skola beräknas
såsom ränta och 2 proc. såsom capitalafbetalning.
När man nemi. besinnar, att Riksgtscont. skulle årligen nödgas
för det förskrifna lånet af 2 millioner i räntor utbetala
80.000 r:dr silfver, men hypolheksföreningarnas 4 proc. för
deras erhållna 1,840,000 r:dr endast utgjorde 73,600 r:dr,
så är det klart, att Riksgtscont. antingen skulle vidkännas
cn årlig förlust af 6.400 r:dr silfver, eller ock hypotheksföreningarna,
för att utgöra 80,000 r:dr till Riksgrscont.,
nödgas erlägga 41 pr°c:s ränta, emedan de för 92 proc.
borde betala lika mycket sorn Riksgrscont. för hela den förskrifna
lånesumman; och när man derjemte besinnar, att
liypotheksföreningarna icke hade mer än 1,840,000 r:dr att
amortera, då deremot Riksg:scont:s amorteringssumma utgjorde
2 millioner, så finner man klart, att Riksgrscont.
skulle sjelf få vidkännas amorteringen af de sista 160,000
rrdrna. Beräknar man dessutom Riksgrscontrs stora omkostnader
samt coursdifference etc., så finner man lätt, att det
är en mathemalisk omöjlighet att verkställa, hvad K. M. i
denna propos. föreslagit. Jag finner den således vara stridande
emot tankelagarna, och vill i öfrigt lemna den i sitt
värde, helst ingen yrkat bifall till densamma.
Man har hufvudsakligen fästat sig vid Hr af Billberghs
reservation, och allt, hvad jag hört anföras till försvar för
lånesystemet, hvälfver sig deromkring. Jag her derföre att
få öfvergå till en närmare granskning af denna reservation.
I första satsen säges, ”att factiskt är, att vårt rörelsecapital
fordom varit större, än nu, i förhållande till rörelsens behof,
hvarunder myntet likväl icke föll i värde.” Att rörelsecapitalets
silfvervärde förut varit större, erkänner jag; men
jag skulle önska, att den värde reservanten ville uppgifva,
huru han kan så säkert veta, att rörelsens behof då icke
var större än nu. Jag vill fråga, huru t. ex., dä spannmålsprisen
äro låga, någon kan påstå, att brist på spannmål
Den 3 Februari f. ra.
finnes? Ett sådant påstående vederlädes just af det förhållande,
att spannmålsprisen aro låga. Rörelsecapitalet var visserligen
åren 1808 och i8oq större ån nu, men beliofvet af rörelse-*
capital var också större; ty vi hade då en arme' i Finland,
sorn absorberade mycket af vårt rörelsecapita!, och detta
jemte flera andra orsaker, dem jag nu ej vill söka utreda,
föranledde naturligtvis, att myntvärdet icke föll.
Vidare säger reservanten: ”Vexelcoursen beror hufvudsakligen
af handelsförhållandet. Den tid, då vi hade en
betydlig utrikes skuld, sorn fordrade öfver 5oo,000 r:dr Hamb.
b:co i årliga räntor, och då vi införskrefvo flera 100,000 tuspannmål,
var coursen ofta under pari.” Detta är ganska
sannt; men manne vi icke nu införskrifva mycket mer för
Härden och fåfängan an då? Månne icke detta kan fylla den
bär omtalade skillnaden i export och import?
Reservanten fortfar: ”Så länge coursen denna årstid,
då transportkostnaden och assurancen äro större, än om sommaren,
icke öfverstiger 133 sk., kan man icke med skäl
säga, att den är öfver pari, och om den än stiger derutöfver,
torde det snarast härleda sig från misstroende lill
realisationens bestånd, helst i öfrigt alla förhållanden vitsorda
otillräckligheten af vårt rörelsecapital.” Jag må säga,
att jag nästan misströstar att för min åsigt vinna något afseende
af den, som kan yttra så underliga meningar som
dessa. Jag kan ej begripa, huru det kan förnekas, att coursen
, då den är i33 sk., icke är öfver pari, när realisationsgrunden
är 128 sk. Med samma skäl kunde man, om
coursen vore 123 sk., säga, att den ej vore under pari.
”Då närvar, silfverfond,” säger reservanten vidare, ”understiger
proportionen såsom 1 : 2-§, så måste deraf följa,
att en ökad silfverfond, för hvilken sedlar efter denna proportion
utgifvas, skall stärka realisationsfonden.” Ja, den
stärker realisationsfonden, men icke realisationen, och skall
deremot förderfva realisationen och landet; ty myckenheten
af mynt, det må vara aldrig så reelt, skall, så snart den
tillkommer annorlunda än i följd af produetionen och industriens
förökande, förstöra myntvärdet. Jag liar förr åberopat
exemplet af Spanien och Portugal, hvilka länder förstördes
genom det guld och silfver, som dit inkom från
Amerika; och jag påstår, att om de s. k. Guadeloupeska
medlen blifvit insatta i Banken och sedlar i samma förhållande
blifvit utgifna, hade det varit en stor riksolycka. En
värd ledamot har talat om plethora eller öfverflöd af
blod i kroppen. Jag ber att få hålla mig vid denna liknelse,
efter den något närmare rörer mig. All hlod gifver
icke styrka, utan endast det blod, som på naturligt sätt alstras.
Man har ett sätt att intappa blod från ett djur i ett
annat; men detta blod, långt ifrån alt stärka, dödar dem,
i hvilka det iutappas. På samma sätt skulle det mynt, som
ej på naturlig väg tillkommer, förqväfva industrien. Dess*
76
Den 3 Petru ari f. m.
utom är det icke allt öfverflöd af vätskor, sorn är helsosamt;
och den massa af mynt, som genom ett statslån skulle inkomma,
vore af samma egenskap som vätskorna i vattsoten,
och skulle således verka förstörande.
Vidare säger den värde reservanten: "Mer än ett sekels
erfarenhet bevisar, att icke realisation bidrager till räntefotens
nedsättande. Så länge lagen stadgar 6 proc:s ranta och
rörelsecapitalet är inskränkt, skall räntefoten aldrig nedgå,
utom på fastighetslån och såvida hypotheksföreningar bilda
sig.” Har förekomma flera misstag och oriktiga uppgifter.
Först och främst är rörelsecapitalet, sedan realisationen är
verkställd, icke inskränkt, utan det står hvarje näringsidkare
fritt att för öfverskotten af sin produetion skaffa sig
silfver och sedermera insätta det i Banken emot mynt eller
deremot svarande sedlar. Det var just genom realisationen,
som rörelsecapitalets förra inskränkning upphäfdes. Räntefoten
säges icke kunna nedgå. Den har likväl fordom hos
oss varit io ä 8 proc. och har sedermera nedgått till sitt
nuvar. belopp; och ehuru 6 procrs ränta är laglig, erhålla
dock mångå redan icke så mycket. Den värde reservanten
säger väl, att den sakkännedom, han inhemtat, lärt honom,
att inga publika cassör utlåna under (s proc.; men vi hafva
en egen cassa i Riddarhuset, och jag skulle önska få upplyst,
om icke Directm blifvit nödsakad att utlåna för mindre
än 6 procts ränta. Sjelfva sparbanken har nödgats nedsätta
sin ränta till 5 proc,, och de flesta reella betalare
hafva icke svårt att få låna mot mindre än 6 procrs ränta.
Reservantens uppgift i detta fall är således oriktig och bevisar,
huru litet kännedom han har om verkliga förhållandet.
Vidare säger lian: ”Om varupriset icke faller i den
man, sorn produetionen ökar sig, måste detta vara fördelaktigt
både för producenten och consumenten.” Att -det är
nyttigt för producenten medger jag ; men att det äfven kan
vara nyttigt för consumenten är något nytt för mig, som
icke genom det derefter följande raisonnementet göres begripligare,
Sedermera säger reservanten: ”Antager man, att en så
låg ränta icke kan uppkomma, utan att ett större rörelsecapital
finnes, än behofvet fordrar, så lärer man icke ku^.-  na få höra samma nödrop sorn nu, nemi. bläst på penningar
med hög ränta? Jag mäste säga att min erfarenhet icke
sträcker sig särdeles långt, men likväl så långt, att jag
kan intyga, det nödropen om penningebrjst nästan varit
Större, ju större tillgången varit på sedlar; och jag får påminna
de Hrr, sorn bevistat föregående riksdagar, huru man
då fått höra rop om strypning, likasom hade repet sutit om
halsen. Nu hafva dessa rop något saktat sig, och jag hoppas,
att pm vi få fortgå på den pu anträdda hanan, skola
de af sig sjelfva snart upphöra,
Den 3 Februari f. m. 77
Reservanten yttrar vidare: "Enär upplåningen sker emot
obligationer, som gå i allm. rörelsen, hvaraf följden binett
ökadt rörelsecapital, etc." Det är således meningen,
att obligationerna också skola blifva penningar. Det är icke
nog, att Riksg.conf. skall låna för att låna ut, utan äfven
de obligationer, som af Cont. utgifvas, skola blifva penningar.
Jag minnes, huru man vid 1817 och 1818 års riksdag
jemrade sig, att disconternas sedlar hade gatt såsom
mynt. Skola vi nu kasta oss in i samma olyckor? Jag
vill åtminstone rentvå mina händer från all delaktighet i en
sådan åtgärd.
Summan är, att jag alldeles icke anser detta lån vara
af behofvet påkalladt. Jag tror tvärtom, att det skulle vara
högst olämpligt, äfven på det sätt reservanten föreslagit.
Låtom oss tänka oss, huruvida jordägaren kunde erhålla
någon nytta af detsamma. Man säger, att han med 6 procts
årlig inbetalning skall kunna amortera sin skuld. Men huru
blir det möjligt? Hurudant skall då det lån vara, som
upptages? Vi hafva vid förra riksdagen försökt att bereda
upptagande af ett lån mot 8 proc:s rabatt och 4 procrs ränta,
och detta lån har ej kunnat erhållas. Men låtom oss
antaga, att ett sådant lån nu kunde erhållas. Då skulle
liypotheksföreningarna först nödgas betala 4-y proc., för att
betacka Riksg.cont. för sjelfva räntan. Dertill skulle ytterligare,
i fall lånet upptoges utrikes, komma coursdifference,
uppgående till 5 sk. p:r r:dr Hamb. b:co. Derigenom skulle
räntan, när man jemväl beräknar courtage, uppgå till
44 proc. Lägger man dertill, att Riksg.cont., enligt R. St:s
beräkning vid sista riksdagen, skall erhålla en proc. årligen
för att hållas skadeslöst, så skulle hypotheksföreningarna få
helala 5-J proc., och således komme endast •§ proc. att återstå
till afbetalning å capitalet. Huru lång tid skall då icke
fordras för skuldens amortering? Jag kan således icke annat
än på det högsta afstyrka detta lån och begära bifall till
Utsk:s betänk.
Jag skall utbedja mig att ytterligare få fästa uppmärksamheten
på den starka opinion emot realisationen, som här
åren i8i5 och 1817 var rådande. Det tycktes, som pluraliteten
då var skuldsatt och önskade vinna på myntets ytterligare
försämring. Vid 1823 års riksdag började denna
opinion att försvagas. Man började då hoppas att inom
detta hus kunna vinna en för realisationen gynnande opinion.
Det tycktes liksom hade de lånehungrigas och de
skuldsattas antal minskats. Många hade kanske redan försvunnit
i den ström , hvari de kastat sig. Vid sista riksdag
lyckades det för dem, som tycktes äga något, att få sjn
mening gällande, och beslut fattades, att det skulle blifva
stadga i myntet. Vid denna riksdags början har man vid-'
blifvit och stadfästat delta beslut. Jag hemställer nitså, pirs
rict kan vara skäl att nu, då, såsom jag hoppas, riksdagen
^8 Den 3 Fehruafi f. m.
nalkas silt slut, frångå den princip, man uttalat vid riksdagens
början? Jag inser ej anledn. dertill, och den stora
mängd ledamöter, jäg nu ser närvar., inger mig den förtröstan,
att betänk, skall blifva bifallet.
Slutligen kan jag ej alldeles förbigå att fästa uppmärksamhet
på den behandling, som lånefrågan vid denna riksdag
erhållit. 2:ne gånger hafva R. St. fyrstämmigt, att jag
så må säga, uttalat den opinion, att de ej vilja hafva någon
skuldsättning, och jag frågar, om det kan vara skäl att
nu vid riksdagens slut ändra denna opinion. Det synes nästan,
som det från andra sidan blifvit en ambitioussak att
drifva igenom, hvad R. St. med så mycken kraft motsatt
sig; och då fråga är om ambitionssaker, vädjar jag tryggt
till detta Stånd, öfvertygad, att det Stånd, hvars första
symbol är äran, skall sätta en ära i att vidblifva det beslut,
Ståndet förut fattat. Också beklagar jag den Regering,
som vill förmå Representationen att humiliera sig i
allm. opinionen eller förverka den hyllning, allm. opinionen
lemnat henne. Jag tror, att en constitutionel regerings
styrka består i att vidmagthålla representationen i den allra,
aktningen; och i samma stund, som representationen betages
allm. aktning, i samma stund har regeringen sjelf
bundit sina händer och, för att begagna den här förut
framställda liknelsen, minskat den plethora, den kraft, hvarmed
hon eljest kunnat verka. Den regering, som vill, att
representationen skall förverka den allm. aktningen , liknar
den, som vill nedhugga fruktträdet för att skörda dess
frukt. En värd ledamot har talat om sympathier och ett
behof att afgifva sin trosbekännelse. Jag skall, såsom hittills,
bjuda till att visa min tro med mina gerningar, och
behöfver derföre icke afgifva en särskild trosbekännelse;
men jag vädjar till sympathierna, och om jag icke finnér dem
inom dessa murar, hoppas jag att åtminstone finna dem från
den ena landsändan till den andra.
Hr N ordenanckar, Fredr. Wilh., uppläste följande;
Om
man skall tro uppgifterna om Svenska Adelns aftagande
besutenhet, så torde låneförslagets framgång icke
här möta särdeles motstånd; och då den statsoeconomiska
förvillelse, hvarpå hela systemet hvilar, icke blifvit tillräckligen
ådagalagd, lärer här föga afseende fästas vid den röst,
som vågar höja sig deremot. En vän af sanning och ä>'a,
politiskt lugn samt lagbunden ordning och frihet och, jag
tillägger, höjd öfver det partisinne, sorn endast söker att
försvaga bandet emellan regering och folk, utan att frukta
för en förtydning från de närmaste interessen, som i de financiella
lagstiftningsåtgärderna kunna önska att göra sig
gällande, och med blicken fästad på ett älskad fäderneslands
något aflagsriare framtid, önskar jag dock att i R. o.
Den 3 Februari f. m.
79
Adis prot. få nedlägga min reservation emot denna frågas
hela behandling, emot det beslut om upplåning, som man
troligen nu går att fatta, emot det statsceconomiska misstag,
som grundlagt detsamma, och emot dess politiska följder.
Jag hemtar dessa betänkligheter från min åsigt om
slatsoeconomiens fordringar, från aningen om den nya stöt,
man skall gifva statscrediten, om förslagen icke kunna verkställas,
och från mitt begrepp om samhällets lif och högre
interessen. Nationen kämpade fordom för religionsmeningar,
sin ära, sina minnen och andra ideella interessen; men vid
den flyktigaste blick på dagens händelser finner man lätt,
att det är endast de materiella interessena, som uppväckt
vår tids politiska stormar, och att egoismen och begäret efter
guld nu utgöra tidskarakteren. I hela vestra Europa
har jemnlikhetsropet låtit höra sig, och de lägre samhällsclasscrna
rycka an i strid mot bördsprerogativerna, massorna
dictera grundlagarna, och genom de constitutionella formerna
inrymmes åt dem allt mera andel i lagstiftandemagten.
Att menskligheten i det hela derpå torde vinna, hvad
regenter och de privilegierade classerna förlora, bör man
hoppas och bör då icke väcka vår saknad; men det säkra
är, att tidsströmmen väl kan ögonblickligt hejdas, men icke
afledas, att den redan visar sitt inflytande på Sverige, och
att Svenska Riddarhuset så måste uppfatta sin ställning och
sluta sig nära till Nationen, utan att derföre aflägsna sig
från Regenten, om det ännu vill anses såsom ett nyttigt
element uti staten.
Jag har förutskickat dessa allm. tankar för att visa, ur
hvad synpunkt jag anser R. o. Ad. värdigt och angeläget
att, med bortläggande af allt enskildt interesse, rätt uppfatta
hvarje vigtig fråga ur en högre synpunkt och framstå
såsom den upplyste ledaren vid behandlingen af statens angelägenheter:
värdigt, emedan fosterlandets väl dermed är
förenadt; angeläget, emedan hvarje svaghet, hvarje misstag,
som vi understödja, försvagar vårt inflytande, och emedan
hvarje emot nationalinteresset tillvunnen seger är af
kort varaktighet, liknande de triumpher, hvaruti Pyrrhus
såg förebudet till de segrandes undergång.
Det så ofta återkommande förslaget om statslån skall,
i min tanka, ehuru nu omklädt i en populärare form, i en
framtid verksamt bidraga till en söndring, som vi alla önska
att undvika; och när drömbilderna af den lifvade in
dustri,
hvartill man vill förespegla lånet såsom ett nödvändigt
vehikel, hafva försvunnit, när man lärt sig, att det s.
k. fondsystemet, eller den energiska kraft, man deruti vill
finna, är en financiel irrlära, i sitt hemland längesedan föråldrad
, hvarigenom utländska ministerer förstått att kasta
statsbördorna på framtiden, för att genom eftergift för samtidens
vinningslystnad rädda sin folkgunst, då skall man
ock inse, att det närvar, lånförslaget icke, enligt statsceco
-
8e Den 3 Februari f. m.
•
nomiens grundsatser, afser landtbrukets uppkomst i det liela,
såsom en af källorna till samhällets välstånd, utan endast
dess nuvar. odlares personella interessen; och om
följden blir blott ökade skulder, der raan lofvat förminskning,
så fruktar jag, att nationens missbelåtenhet ökas i
samma mån, som den tror sig hos statsmagterna sakna förmåga,
kraft eller vilja att från en högre synpunkt afse landets
allin, väl och att klart uppfatta och tillämpa ett system
af djupare statskonst.
Icke är det lån, som brustit i Sverige, ty den intecknade
skuldmassan är ju större än i något annat land; icke
heller är det räntans höjd, som hindrar amorteringen, ty
den är ju endast relativ till capitalvärdet, och en hög räntefot
utvisar endast, att industriens mest vinstgifvande källor
icke äro uttömda — såsom bevis hvarpå Förenade Staterna
kunna åberopas, der räntan ännu är fullt ut så hög som
bär —; men det finnes en moralisk kraft, en anda, ett begär
efter oeconomisk sjelfständighet, en förmåga att samla
capital och att genom idoghet och omtanka sätta sig i ett
stigande välstånd, som saknas i Sverige, i min tanka förqväfd
genom ombytliga lagstiftningsåtgärder och genom näringarnas
fastsmidande vid allm. utlåningsanstaller. Så länge
idoghet, sparsamhet och klok beräkning här blifva främmande
eller för litet värderade dygder, skall man förgäfves
tro, att skulden amorteras enligt det schema, som man vid
stiftande af hypotheksföreningar framlägger. Man gör skimrande
beräkningar öfver den lätthet, hvarmed en skuld genom
componerade räntor kan amorteras, och man nedsänker
derigenom den skuldsatta nationen ännu mera i sin trygghet,
framkallar egendomsspeculationer och uppdrifna capitalvärden,
ökar derigenom skuldmassan i den andra innehafvarens
hand, utan att derföre framkalla ny produetion;
man förlamar sträfvandet efter snar emancipation, och qväfver
ännu mera den anda, hvaraf det helas framgång dock
ytterst beror. Det är icke derföre min tanka, att vi böra
lägga armarna i kors och passivt afvakta denna andas sjelf—
villiga utveckling; tvärtom anser jag, att sedan genom realisationen
man nedsatt produetionens nettobehållning och infört
strypning, är det lagstiftarens pligt att träda emellan
och gifva creditsystemet en förändrad organisation, enlig
med de principer, som jag här vill i korthet antyda, och
hvilkas tillämpning jag alltid inom de förenade Banco- och
LagUtsktn har yrkat, och genom hvilkas antagande jag
trott, att realisationen hade bort vara grundlagd.
I hvarje väl organiserad stat utöfvar handeln den function
att afsätta industriens produeter, och den äljnu vigti—
gare, att vara industriens ledare och rådgifvare, att vaksamt
följa conjuncturerna och att derefter angifva de ständigt nya
riktningar, hvaruti såväl landtbruk som andra anläggningar
böra
i
Pen 3 Februari f. i».
St
böra arbeta. Derigenom förekommes, att någon industrigren
kan framgå i en falsk eller onaturlig riktning. Köpmannens
medlande mellankomst är en ständig uppmaning
till den ena medborgaren att producera, hvad den andra
behöfver; förlag erhålles lätt, dock icke i stående form, utan
blott under den korta tillverkningstiden; afsättning saknas
cj, emedan handeln jemnar prisen, vakar och skyddar mot
misstag om conjuncturerna. Man finnér lätt, med hvilken
säkerhet industrien der måste arbeta, och huru oumbärlig
en sådan vexelverkan emellan köpmän och producenter bör
vara. Men för att kunna uppfylla denna sin bestämmelse
mäste handeln alltid kunna till billiga räntor påräkna nödiga
capitaler. Privata banker och bankierer sörja derför;
de utgöra sannskyldiga handels- och näringscassor, och deras
utlåningar utgå endast på korta tider, lämpade efter
varuspeculationens och produetionens behof. Bristen på lånetillgångar
i stående form hindrar speculanter alt köpa sig
fastigheter till högre värde än det egna capilalet; tvärtom
anser man der nödigt att äga något eget förlagscapital derutöfver.
Bristande tillgång på lån och creditbrukens derefter
stadgade riktning qvarhåller sålunda landtbruket mera
skuldfritt, och om genom saknaden af understöd för vingleliet
capital värdena hindras att stiga, vinner den enskilde
och staten en rik ersättning genom den ökade afkastning,
som afsättningen framkallar och som icke vore möjlig, om
man icke hade tillåtit handeln att nästan uteslutande disponera
och i förlagsform utminutera capitalerna.
I Sverige är förhållandet omvändt. Genom sina allm.
cassör och statsbanken förlägger staten egendomsköparen och
uppmuntrar honom att köpa egendom till dubbelt värde
mot livad de egna tillgångarna medgifva. Genom disconterua
här man sörjt derför, att äfven andra, som icke äga
liypothek att erbjuda, kunna ådraga sig en massa af skulder.
För handeln och realcrediten är åter nästan ingenting
gjordt. Hos oss är det i omvänd ordning köpmannen, som
måste speculera med egna otillräckliga capitaler. Lägger
jag härtill den tröghet i eapitalernas omlopp, som misstroendet
vållar, så inser man lätt, att just uti organisationen af
våra låne- eller, rättare sagdt, undsattningsanstalter skall man
finna orsaken till bristande handel, städernas långsamma
uppkomst och industriens slummer.
Långt ifrån att ingå på ett annat system föreslår man
att rycka ännu flera capitaler från näringar och handel för
att i låneväg åt jordbrukaren bereda en ersättning för hvad
han just genom samma åtgärd förlorar i årlig behållning.
Antingen upplåningen verkställes inom Riket eller om, efter
skedd utländsk upplåning, jordbrukaren inåste för ränteliqvidernas
skull uppträda såsom vexelköpare på börsen, blir
inverkan lika menlig för handeln. Det är visserligen icke
19 H. u
82
Den 3 Februari f. m.
genom denna cirkelgång, som man inför något verkligt enskildt
och allmänt välstånd varaktigt lugnar statens rörliga
elementer och grundlägger harmoni dem emellan. Hypotheksföreningarnas
stiftande utvisar ett gillande af samma
felaktiga lånesystem, som nedhåller vår industri; och hvad
den enskilde möjligtvis dervid kan vinna, skall staten i det
hela förlora.
Man skall mot mig' åberopa andra länder såsom bevis
för hypotheksföreningarnas välgörande verkan; jag går derföre
att undersöka, om de der bildades under samma förhållanden.
För att icke taga R. o. Ad:s tid för mycket i
anspråk förbigår jag den allm. ställningen efter 7-åriga kriget,
då Fredrik II först understödde den Schlesiska Adeln,
och jag flyttar mig till en närmare tid.
Under det allm. Europeiska kriget hade dels genom
en stor del af den manbara befolkningens flyttning från plogen
till slagfälten och forvagnarna och dels genom arméernas
requisitioner prisen på alla landtmannaproducter blifvit
uppjagade. Byarna lågo brända, vinberg och skogar härjade;
kreatur och redskap voro förlorade, landtmannen nedsänkt
i skulder; men under allt detta var ingalunda brist
på penningar i Tyskland. Ofantliga summor af guld till—
flöto landet; i subsidier till de Allierade hade England i8i3
och 1814 utbetalt 21 och i8i5 11 millioner £, dock mycket
i varor, och deraf större delen stadnade i Tyskland. Frankrikes
krigsersättningar ökade äfven betydligen metallernas
tillopp. Leyeranserna riktade köpmän och fabrikanter, och
många industrigrenar hade kriget att tacka för sin uppkomst.
Efter freden gick åter landtmannen till sin lemnade handtering.
1817 och 1818 årens starka spannmälsexport uppehöll
ännu spannmålsprisen och retade till öfverproduction.
Speculationsandan tog sin riktning åt fastigheter; men conjuncturen
var kort, och redan 1819 medförde en hvälfning
i dessa förhållanden. England behöfde nästan icke mera
säd, och den föll i vanpris i norra Tyskland. i8i4—19
stod rågen pr himt uti 1 r:dr 11 groschen, efter 1819 till
1824 emellan 10 och 14 groschen; rapsaamen föll till 4°
proc., tobaken till £ utaf värdet. Arbetslönerna icke så;
de förhöllo sig 1819 mot rågen såsom 1 till 6, sedan såsom
1 till 3. Trävaruhandeln på England aftog. Nu började
skulderna och skatterna från kriget att trycka; bankrutterna
följde. Der funnos trakter i Ostfriesland och Oldenburg,
hvarest 1823 nära hälften af egendomarna voro under concurs;
priset var fallet till hälften mot 1818. I Pommern,
Ost- och Westpreussen såsom egentligen sädesprodueerande
orter, hade egendomspriset fallit till £. Schlesien och Lausitz
ledo ej mindre. Under allt detta var icke brist på capitäler;
men de tillföllo icke jordbrukaren, som mest lidit
af kriget. Regeringarna började att upphjelpa sina financer
genom statslån, capitalisterna speculerade i fonderna, vexel
-
Den 3 Februari f. m.
och statspappershandeln tilltog på börserna i Hamburg,
Frankfurt, Beilin, Leipzig och Wien, capitalerna funnos
samlade i staderna och räntan var ofta nere till 2 proc.;
men landtmannens belägenhet var för mycket nedtryckt, att
han skulle kunnat finna credit hos fondspeculanterna.
Man finnér lätt det problem, som statsmannen der borde
lösa, var helt annat än det, som nu sysselsätter oss. I
Tyskland funnos stora capitaler att tillgå till låg ränta, och
det gällde att, medlande emellan samhällets interessen, leda
dessa till jordbrukets upphjelpande och återställa jemnvigten.
Det var lätt att linna afsättning åt pantbrefven,
då de erhöllo den begärliga statspappersformen och garanterade
en tillfredsställande ränta. Hos oss är räntan hög och
ingen anledn. att tro på obligationernas courserande gångbarhet;
capitalerna brista, handeln saknar medel att förlägga,
emedan lånanstalterna alltid bemödat sig att föra capitalerna
till fastigheterna, och här bemödar man sig att i
motsatt riktning inleda dem uti fondspelet. I Tyskland
verkade ännu den moraliska kraft, som sträfvar efter skuldbefrielse
och att återvinna ett oberoende välstånd och som
ensam utgör garanti för amortering, och det var en handling
af rättvisa, att staten trädde emellan, lät upplåna de
hopade capitalerna, som öfriga näringar och handeln ej kunde
absorbera, och dermed understödde landtmannens bemödanden;
i Sverige slumrar denna kraft, qväfd genom ett felaktigt
lånesystem, tillgångarna genom handel och speculationer
äro inga, och financeplanen går derpå ut att genom
allm. upplåning gifva en ny stöt åt andra näringar och handel,
hvarpå dock jordbrukets flor äfven hvilar.
Att den hjelp, man i låneväg söker att bereda, endast
är artificiel, har, i min tanka, StatsUtsk. tillfredsställande
utredt. Huru Riksg.cont:s, Armeens Pensionscassas, Bankens,
Bruksägares hypotheksförenings m. fl. upplåningar inom Riket
vilja lyckas erfara vi redan, och vi vinna deraf en aning
om hypotlieksobligationernas begärlighet; och hvad utländsk
upplåning angår, måste man misstaga sig, om man icke
tror, att ett genom liypotheksföreningarnas concurrens till
belopp af några hundra tusen r:dr för hvarje år ökadt vexelbehof,
som af vexelsäljaren kan så säkert beräknas, icke
skall verka till coursens stegring och en tryckning på Bankens
metalliska fond.
Jag hyser äfven den fruktan, att den förespeglade lättheten
att få låna utländska capitaler till låg ränta kommer
att slå annorlunda ut, än man väntat sig, och i sådant fall
lära inga hypotheksföreningar uppstå. Denna frågas afgörande
kunde dock anses likgiltigt, om icke i sjelfva beslutet
läge en uppmuntran till egendomsspeculationer, och om icke
hvarje financiel missräkning nedsatte statsmagternas anseende
Och skadade statscrediten.
Jag ogilla.r således hela ide'en, att staten skall träda
/
84
Den 3 Februari f. m.
emellan och till jordbruket lemna de capitaler, som man
snarare borde gifva åt industriens allm. vårdare, handeln,
och jag tillstyrker bifall till Utsk:s betänk.
H. Ex. Hr Gr. Mörner, Adolph Göran: Jag känner
lifligt vigten af det ämne , som nu är i fråga, och svårigheten
att deri säga något mer öfvertygande och bättre,
än hvad de a:ne värda talare, som här först yttrade sig,
redan framställt. Men då händelsen gjort, att, när K. M:s
nåd. propos. i detta ämne beslöts i Konungens Conseil, jag
icke var närvar., anser jag för en pligt, att här offentligen
yttra de åsigter, som skulle legat till grund för mitt und.
tillstyrkande, om jag då varit närvar. Jag anser här vara
fråga om intet mindre, än att utveckla följderna af realisationen
och fullända den nytta, som genom densamma kan
vinnas. I alla Europas samhällen, under närvar, civilisationstillstånd,
utgör crediten ett hufvudsakligt element, ett
nödvändigt vilkor för samhällets kraftigare utveckling. Denna
credit kan icke vinnas utan genom enskildas och det
allmännas gemensamma biträden, gemensamma medverkan.
Det var en tid, då vårt samhälle saknade ett stadgadt myntvärde,
och då hörde jag, ännu såsom statssecret. för flnancerna,
djupa klagomål öfver en allm. förlägenhet, en allm.
penningebrist. Jag vet, att jag blifvit mycket tadlad derför,
att jag ej visste uppgifva något medel till afhjelpande deraf;
men jag bekänner, att då myntvärdet ännu var outredt, då
Sverige hade en mängd olika disconter, verkande i olika
riktningar, fredde jag det ej vara möjligt att göra, hvad
som eljest rätteligen hade bort göras. Jag kände visserligen
värdet och nyttan af enskilda sammansättningar till understödjande
af den enskilda crediten; jag kände de hypotheksföreningar,
som blifvit i andra länder bildade; men jag ansåg
icke ögonblicket då ännu vara inne att här införa dem.
Nu, sedan vi fått ett visst myntvärde, anser jag, att det
återstår att genom statens garanti begagna och gifva säkerhet
åt enskildas medverkan till återförande af ordning och
säkerhet i våra penningeförhållanden, för att derigenom bereda
allm. och enskild credit. Denna credit har en verkan,
icke allenast genom den summa, som derigenom blir användbar,
utan äfven genom den summa, som i följd af densamma
ytterligare kan användas; ty vi böra icke glömma,
att bär icke är fråga om att låna för att depensera, utan
om ett lån, hvarmed skuld skall betalas, att den skuld, sorn
i sådant ändamål göres, återgäldar capitalet till ägaren af
den summa, för hvilken man förut häftar, i följd hvaraf
han kommer i tillfälle att använda sina penningar i nyttig
väg, antingen till egen förkofran eller till andras understödjande
medelst lån, och att således en vexelverkan uppkommer,
hvars utgrening, följder och utsträckning ej torde
vara lätt att beräkna, men gom lofvar ett ganska fördelak*?
Den 3 Februari f. m.
85
tigt oell stort resultat. Det är under sådana förhållanden,
sorn jag tror det vara högst angeläget att icke försumma det
tillfälle till landels förkofran, som nu erbjuder sig.
Jag har hört anföras, att man undrade, hvarföre Regeringens
ledamöter icke kunnat förekomma afslaget å det
lån, som redan under förra riksdagen blifvit beslutadt; men
jag frågar: står det i Regeringens ledamöters magt att förekomma
allt, hvad hos R. ,St. beslutas, att förekomma alla
de saker, som de gerna hade önskat afböja? Då nu frågan
kom till K. M:s kunskap, då lånet hade blifvit afslaget, var
det tids nog för Regeringens ledamöter eller Konungens
rådgifvare alt yttra sig om saken. Då var rätta tiden inne
att vidtaga en åtgärd, och denna åtgärd blef också då vidtagen.
Hade jag då varit närvar., hade jag säkert tillstyrkt
densamma och fått äran dela en anklagelse, sorn förefallit
mig lika oväntad, som den för mig var obegriplig.
Hvad åter beträffar, att man tvifiat på redligheten af
den framställda afgiften att understödja jordbruket, så vågar
jag fråga, 0111 från den tid, då nuvar. Styrelse inträdde, icke
beständiga omsorger blifvit ådagalagda till lättande af jordbrukets
bördor; och jag frågar, hvem som nu skall kunna
draga nytta af det ifrågavar. lånet, om icke jordbruket och
de näringar, som dermed hafva sammanhang, hvilka vinna
i samma förhållande, som jordbrukaren kan producera mera
och betala bättre. Det är först då, när jordbrukaren
blir mindre skuldsatt, som han blir i tillfälle att utveckla
all den förmåga och alla de krafter, som ännu i Sverige
äro outbildade, samt att begagna alla de förbättringar, sorn
sednare tiders upptäckter hafva medfört, och hvilka till en
stor del genom bristande capitaler nu icke kunna användas.
Man har hemställt frågan om statslåns nytta för Sverige,
och man har sagt, att de kunna vara nyttiga i länder,
sådana Som England och Frankrike, men nekat deras nytta
liär. Man bör likväl påminna sig, alt det statslån, hvarom
fråga här blifvit väckt, icke haft till föremål statens behof,
såsom förhållandet varit i England och Frankrike, utan att
fråga här är om ett allmänt creditbehof, om återställande
af ordning och credit i allm. rörelsen. Då man medgifvit,
att Sverige har ett ringa rörelsecapital, tror jag man äfven
bort medgifva, att Sverige behöfver inrikes credit och således
förr eller senare bör vara nödsakadt att använda samina
medel, som i andra länder blifvit med framgång använda
i sådant ändamål, nemi. att låna på fördelaktiga vilkor
för att betala skulder, som på mindre fördelaktiga vilkor
blifvit gjorda. Dylika åtgärder hafva blifvit begagnade i
Danmark, Norrige och andra stater, och jag tror icke, att
man kan säga, att Danmark och Norrige för ett sådant lånesystem
äro mera lämpliga än Sverige.
Jag har hört en annan värd talare beklaga sig och säga,
att det vöre tungt för honom att här nödgas upprepa,
SG
Den 3 Februari f. m.
en stor mans ord, att man ingenting glömt och ingenting lärt.
Jag beklagar, om man icke råkat tillräckligt begagna den
-värde talarens lärdomar och om man råkat glömma något
af hvad han anfört; men då hvar och ens opinion måste
vara det, som bestämmer hans yttranden, tror jag det måste
vara lika tillfredsställande för en hvar att få följa sin
egen tanke, och om man icke har den lyckan att inse värdet
af de skäl, som på andra sidan anföras, måste det vara
tillåtet ali godkänna de skäl, som tjena till deras vederläggning.
Derföre, och då den tunga, att under en discussion
finna motsatta opinioner, är något, som jag ofta fått erfara
och kanske innan kort åter får röna, anser jag, att man
med undergifvenhet bör underkasta sig ett sådant missöde.
Jag bär sedermera hört vädjas till R. o. Ad:s hederskänsla,
på det R. o. Ad., i följd af dess höga uppskattning af ärans
pligter, ej skulle frångå ett förut fattadt beslut, utan vidblifva
detsamma. Min känsla inger mig den öfvertygelse,
att R. o. Åd. känner, att den högsta ära ligger deri att gagna
fäderneslandet, och om fäderneslandets behof fordrar, att
roan här erkänner, det man begått ett misstag, att man
återtager ett beslut, att man ingår på en framställning till
befordrande af landets nytta, så tror jag, att ingen betänklighet
bör existera, och att man med trygghet kan säga,
att allmänt väl är högsta lag. Det är på dessa grunder och
i följd deraf, som jag anhåller, att R. o. Ad. måtte bifalla
Hr af Biilberghs reservation och antaga den till grund för
sitt beslut.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Uti den positiva utvecklingen
af detta ämne på den sida, der jag har för afsigt
att betrakta detsamma, är jag redan af tvenne talare
förekommen. Jag anhåller likväl att få fästa mig vid några
yttranden af talarne på motsidan, för att söka tillvägabringa
en vederläggning af de slags skäl, som af dem blifvit
framställda. Jag får da till en början förklara, att jag medger
såväl jordbrukets behof af undsättning i sitt betryck,
som behofvet och önskvärdheten af rörelsecapitalets tillökning,
för att befordra lättad tillgång till förlag för näringarna;
men jag betviflar, att det af Regeringen nu föreslagna
medel af en utländsk skuldsättning skall leda till dessa
ändamål. Jag är vid detta tillfälle nog lycklig att kunna
yttra mig utan passion, emedan, ehvad utgången blifver,
jag i allt fall för sjelfva saken anser sådant nära nog likgiltigt;
ty Regeringens propos. är, enligt hvad Hr Cederschjöld
utvecklat och derom flera skickliga affärsmän öfvertygat
mig, så beskaffad, alt något lån, i hvilken händelse
som helst, icke kan erhållas på de af Regeringen föreslagna
vilkor af 4 pi'oc:s ränta och 2 proe:s capitalafbetalning.
Likgiltigt är det dock icke, om Svenska Nationens
värdighet och Svenska statens^ credit ånyo skulle blottställas
Den 3 Februari f. m.
3?
genom utbjudande af ett lån utaf en på verldsinarknaden
så lumpen summa, som 2 millioner r:dr i silfver, utan att
man ens torde erhålla ett anbud. Jag nekar således ej, att
det föreföll mig besynnerligt att höra'yttras, det framställningen
af en dylik plan vittnade om en ”statsreconomisk
blick” hos Regeringen. Mången sakkunnig torde tvärtom
deri se ett alltför talande bevis på statsoeconcmisk och financiel
.oförmåga att ens organisera ett verkställbar! lånesystem.
Beträffande Hr af Bill berghs förslag, är det visserligen
försigtigare uppstäldt, ty man har der icke bundit
sig vid några vilkor för lånets upptagande, antingen det
skulle ske emot 4) 5, 6 eller 7 proc, eller emot inbetalning
till go, 80 ä 70 af capitalbeloppet. Men denna omständighet
gör det i samma män betänkligt att dertill blindt lemna
sitt bifall.
Frih. af Nordin har sagt, att silfret söker sig dit, der
det gäller mest. Denna sats är ostridigt sann, men den
mäste också bevisa, att 0111 silfret galler mer i Sverige än
annorstädes, d. v. s. örn man köper mera varor elier egendom,
eller erhåller högre vinst på penningen här än i andra
länder, då skall, sedan vi fått ett fast myntvärde, siifret
sjelfmant vandra hit, sä framt creditlagai na och creditbruken
äro så ordnade, att säkerhet och credit finnas.
Men att, med en fortfarande ofullkomlighet i dessa lagar och
bruk, genom lån tvinga silfret hit, blir ett fåfängt försök;
ty det skall då tvifvelsutan lika latt leta sig vägen bort,
stängde man det ock inne i Bankens hvalf.
Samma talare har sagt, att rörelsecapitalet är alltför
ringa, ja, att det minskats på den sednare tiden; men på
samma gång har han för oss upprullat en ganska vacker
tafla af vår jernhandterings, vål t jordbruks och våra näringars
stigande production. Jag hemställer, om detta ej är
något inconsequent; ty antingen är den, likväl allmänt antagna,
satsen oriktig, att en ökad production alltid bildar
ett ökadt rörelsecapital, eller ock mäste den värde ledamoten
hafva orätt deruti, att productionen blifvit ökad, men
rörelsecapitalet minskadt. Emedlertid är förhållandet onekligen
det, alt productionen stigit, och deraf mäste således
följa, antingen att rörelsecapitalet förut varit alltför stort,
eller ock att den värde ledamoten förblandat sedelstock
med rörelsecapital, och af det factum, att den förra
något indragits, hemtat den slutföljd, att den sednare jemväl
blifvit mindre. Dermed hänger likväl troligen så tillsammans,
att en lifligare omsättning, lägre varupris, en vidgad
credit göra oberäkneligt mer lör att fylla rörelsens behof
af bytesmedel inom landet, än en ökad sedelmassa,
helst dä denna bildas genom konstlade låneanstalter. Huru
mycket skulle t.ex. icke inrikes vexlar bidraga att ersatta
den bristaude delen af rörelsecapitalet; men derpå sy nes Regeringen
ej hafva tänkt. Den värde ledamotens erinran, att,
88
Den 3 Februari f. m.
oaktadt näringarna stigit med ett minskadt rörelsecapital,
de likväl nu skulle afstadna, om detta sednare ej ökades
genom lån, torde ej heller innefatta någon logisk tankeföljd.
Man har förmenat, att det ifrågavar. lånet skulle
consolidera realisationen. Jag tror denna vara tillräcklig
consoliderad, om Banken blott får sköta sig sjelf; men lika
med Frih. Rantzou befarar jag, att det för ränteliqviderna
ökade vexelbehofvet af omkring 200,000 r:dr b:eo i silfver
årligen skulle olagligt tynga på handelsvågen och möjligen
föranleda silfverexport, samt derigenom tvinga Banken
till att operera, — något, som alltid, mer eller mindre, störde
förtroendet till realisationen.
Frih. af Nordin har äfven sagt, att man ej från andra
.länder borde hemta exempel på skadligheten af statens
inblandning i enskilda industrien; utan har han deremot ansett,
att statens vägran af inblandning i dessa angelägenheter
inom Sverige vore att castrera vår industri. Jag tror
icke, att naturlagarna för industrien kunna vara olika i Sverige
och i andra länder, och jag tror ej, att man från vår
industrihistoria kan uppvisa exempel derpå, att Styrelsen
gagnat näringarna derigenom, alt hon blandat sig deruti.
Jag tar Magasinsinrättningen till exempel och frågar, huruvida
man ej är öfvertygad, att, i händelse denna inrättning
icke funnits och man, i stället för att inblanda staten
i spannmålshandeln, utgått från en mera rationel synpunkt,
nemi. tillåtit spannmålsinförsel emot låg tull, vår
spannmålshandel icke nu hade stått på en annan punkt än
den, hvarpå den befinner sig. Hr Frih. har sagt, att denna
statens inblandning vore nödvändig, så länge vi hade
en statsbank. Jag tror mig tillförne hafva förnummit,
att Frih. af Nordin önskar, atL statsbankens functioner,
såsom discont- och lånebank, småningom måtte öfverflytta»
på enskilda föreningar. Denna åsigt är äfven min; men jag
hemställer, om vägen härtill är att, genom statens ytterligare
inblandning med dessa enskilda föreningar, ytterligare
consolidera behofvet af en statsbank. Hr Frih. har vidare
sagt, att denna fråga mer än någon annan under innevar.
riksdag komme att inverka på Svenska medborgares trefnad
och välmåga. I sådant fall beklagar jag, att Regeringens
förslag är så uppstäldt, att det ej låter verkställa sig, meri
är, i alla fall, af den tanke, att den trefnad och välmåga,
som uppkommer genom konstlade låneanstalter, blifver af
föga värde och varaktighet. En annan talare, Hr Cederschjöld,
har, likasom StatsUtsk., ådagalagt, att den högsta
vinst, jordbrukaren kunde påräkna af detta lån, vore
omkring proc. årligen, som skulle afgå på capitalet. Nåväl!
kan man icke bereda denna besparing, utgörande inalles
icke mer än 40,000 r:dr b:co ärligen, på annat sätt än
genom utländsk skuldsättning? Bör man icke tvärtom
tvin
-
Den 3 Februari f. m.
89
tvinga Regeringen att göra den genom inskränkning i flärdfulla
utgifter, genom en förenkling af grundskattsväsendet
m. m.; och om Regeringen verkligen velat hjelpa hypotheksföreningarna,
hvarföre har hon ej användt lika ifriga bemödanden
att genomdrifva de tysta förmånsrätternas upphörande,
som blifvit använda t. ex. för att få statslån eller
straffet för majestätsbrott utvidgadt? Åro ej våra utsökningslagar,
särdeles i afseende å intecknade fordringar, så ofullkomliga,
att man t. o. m. i det ingalunda capitalfattiga
Stockholm har svårt att af någon penningeman få låna mot
en inteckning på landet, ja, att man snarare erhåller penningar
på sitt blotta namn. Har vår Regering ens tänkt på
att reformera dessa, — att ej tala om inrikes vexlar m. m.;
och tror man väl, att några solida hypotheksföreningar
kunna uppstå, innan allt detta föregått?
En annan värd ledamot (Gr. Frölich) har förmenat,
att motståndet till detta lån endast härrörde från ”politisk
opposilionsanda, partisinne eller financiel halfupplysning.”
Jag får för min del fullkomligt reservera mig häremot, åtminstone
hvad partisinnet beträffar, ty jag vet ännu aldrig
ined mig att, i något slags form, hafva motsatt mig ett Regeringens
förslag, det jag ansett nyttigt eller ledande till ett
steg framåt: tvärtom har jag med tacksamhet erkänt Regeringens
goda vilja i detta afseende, t. ex. då propos:n om
de tysta förmånsrätternas afskaffande ankom; och hvad det
förevar, statslånet beträffar, hyser jag den öfvertygelsen,
att införandet af ett statslånesystem , i landets närvar, ställning
och med det hushållningssystem, som Styrelsen nu följer,
vore den största olycka, som Representationen kunde
draga öfver det redan nog mycket utarmade Sverige. Emedlertid
lyckönskar jag Gr. Frölich att nu hafva öfvergifvit
all politisk opposition, och att numera anse det ”lofgifvet”
alt endast hålla sig till saker och ej till de personer, som
skola uträtta dessa saker. Den värde ledamoten har, i sammanhang
härmed, talat om populariteten, och huruledes
han icke ville uppoffra sin sjelfständighet för denna
flygtiga tärna. Deruti har den värde ledamoten tvifvelsutan
rätt; men jag tror likväl, att om förlusten af popularitet
vore en uppoffring, är denna sannolikt, hvad den värde
ledamoten beträffar, redan gjord. Den värde ledamoten
har talat om ”financiel halfupplysning” hos lånets motståndare.
Det torde likväl hafva varit försigtigast att hålla tyst
härmed, sedan man vid närmare undersökning funnit, att
Regeringens proposition var så uppställd, att den ej ens visade
så pass mycket upplysning, som vinnes af halfdager.
Den värde talaren har ansett den ifrågavar. garantien icke
medföra några vådor för staten. I detta fall sväfva vi i ett
verkligt mörker; ty den propos., den värde ledamoten önskat,
nemi. Hr af Billberg hs förslag, omfattar intet
19 II. 12
9°
Den B Februari f. ra,
slags vilkor, och det kunde således icke vara efter dessa,
som vådan skulle bedömas. Den värde ledamoten har syftat
åt de anspråk på "absolut vishet," som skulle framskymta
på de håll, der man så envist och ensidigt motsätter sig
Regeringens proposrr. Jag har ej förmärkt sådana anspråk;
men jag afundas ej den värde ledamoten att till äfvenfyrs
linna "absolut vishet” i ett regeringsförslag, som Comtit.-  Utsk. ansett stridande mot grundlagarna och en ledamot af
detta Stånd tydligen ådagalagt vara stridande mot tanklagarna.
Deremot är det för mig fägnande, att den ädle
Grefven, sorn hittills tyckt hafva haft åtskilliga tvifvelsmål
öfver stadga och system i Styrelsens handlingssätt, nu ställt
sig på optimisternas sida och tror, "att det falska, det
osäkra hunnit sin vändpunkt.” Detta torde väl vara sannt,
så vida det är tillämpligt å den värde ledamotens egen ställning
i politiskt hänseende; men jag befarar, alt tillämpningen
ej kan äga rum i afseende på Styrelsen. Mycket är
visserligen illa i vårt land och i vår styrelse; men jag betviflar,
att sjukdomen ännu hunnit till den höjd, att naturlagarna
sätter en gräns derför, och att den nödvändiga
vändpunkten således är nära. Ännu återstår åtskilligt, som
kan blifva värre, och ett medel dertill är, efter min tanka,
att genom ett utländskt statslånesystems införande ytterligare
utsuga de få krafter, vi äga qvar. Jag ser derföre
i den värde ledamotens "vändpunkt” endast ett stort steg
framåt på den olyckliga financiella och statsoeconomisk a bana,
hvarpå vår Regering städse framgått, men der jag hoppas,
att den mätte hejdas, innan det blifver för sent att
vända tillbaka och innan sakernas tvång med en "Nemesis”
oblidkelighet uttager sin rätt. Jag tillstyrker bifall å StatsUtsk:s
betänk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
koraine att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Frih. Klingspor, Maur.: Redan vid remissen af K.
M:s ifrågavar. propos. har jag tillkännagifva mina åsigter i
denna fråga, och den reservation, Hr af Billbergh afgifvit,
har icke på mig haft samma magiska verkan, som den haft
pä ett visst Stånd. Jag igenkänner samma sak, oaktadt
masken blifvit förändrad. De skäl, på hvilka jag stödde
mitt förra afstyrkande, återstå således för mig, och jag behöfver
blott något amplifiera dem. Afsäge jag endast utgången
af denna sak, så skulle jag icke lägga vigt derpå;
ty antingen Riksg.cont. med egen credit upptager länet eller
öfverlenmar denna omsorg till hypotheksföreningarna med
sin borgen, är det alltid ett utländskt lån, som skall in,
och statens credit, som agerar, och som denna credit, af
skäl, hvilka redan äro framställda, är ganska klen, kommer
troligen icke något lån in på sådana vilkor, att det
betryckta jordbruket deraf kan draga någon nytta. Vore
Den 3 Februari f. m.
9'
de tysta förmånsrätterna afskaffade oell irtsökningslagarna
förbättrade, kunde hypotbeksföreningarna troligen genom
egen credit skaffa sig della lån; men såsom våra creditförhållanden
nu aro, lärer den utländske långifvare!] icke göra
afseende pä den mer eller mindre säkerhet, som hypotkeksföreningarna
kunna praestcra, utan endast och allenast
på det större eller mindre värde, han sätter på statens garanti.
Således lärer detta lån hvarken under den ena eller
andra formen kunna bekommas. Saken har således blifvit
förvandlad endast lill en ambitionssak emellan de stridiga
opinionerna. För mig bibehåller den dock alltid sin vigt.
Jag vet visserligen, att man å ena sidan ifrar för att, genom
utgången af denna sak, gifva Statsrådets ledamöter likasom
en justification i och för Constit.Utsk:s åtgärd att ställa dem
inför Riksrätt, kanske icke så mycket för det uppseende,
denna sak gjort inom landet, som icke mer för den uppmärksamhet
den väckt utom landet; men som jag alltid
yttrat mig emot detta lån och statslånesystemet i allmänhet
nödgas jag ifra för, att saken måtte få ett motsatt resultat.
Dessutom lägger jag mycken vigt på de financiella frågor,
som förekomma, enär landets industriella utveckling beror
af dess financesystem, hvilket åter beror af allmänhetens
iner eller mindre förvillade begrepp. Jag vet visserligen, att
man från ett visst håll lägger föga vigt på principer. De
aro vanligtvis till salu för mera materiella saker, till föga
båtnad för den monarkiska principen. Jag deremot, som af
historiens erfarenhet lärt, att en efterskänkt princip aldrig
återtages, är mera nogräknad i detta afseende. Dessutom
anser jag denna egoism och liknöjdhet för våra efterkommandes
interessen vara högst tadelvärd.
Det nu ifrågavar. lånet skall alltid framdeles komma
att spöka under en eller annan form; ty utländska lån äro
alltid regeringarnas skötebarn, om icke för annat, kanske för
de goda sportlernas skull. Jag skall framdeles under loppet
af discussionen söka utveckla, huru föga nytia det betryckta
jordbruket kan få af detta lån, som Regeringen med alla
möjliga ansträngningar, per fas et per nefas, söker genomdrifva,
väl förståendes för den goda sakens skull; ty, sorn
bela den skattdragande Svenska allmänheten nogsamt känner,
har Regeringen alltid nitälskat för afhjelpandp af dess
betryck. Dessutom har II. Ex. Hr Gr. Mörner nyligen
påmint derom. Det barn, man älskar, agar man. Således
skall Svenska folket i de ständigt tilltagande bördorna endast
se ett nytt bevis på Regeringens omsorger och moderskänsla
för dess bästa.
Innan jag specielt ingår i att upptaga och besvara de
anmärkn:r, som blifvit gjorda emot TJtsk:s betänk., tror jag
mig böra tillkännagifva de principen, hvarpå jag stödjer min
opinion i denna fråga. För mig framstår först den fråga:
hvilka äro samhällets och hvilka äro de skuldsattas interes
-
Den 3 Februari f. m.
sen? Skulle de komma i collision, så synes det mig gifvet,
att samhällets interessen först böra afses. Samhällets interesse
är, att productionen ökas. Frågan blir således, huruvida
större production vinnes, antingen derigenom, att jorden
qvarblir i de skuldsattas händer eller derigenom, att
den öfvergår till de sjelfägande. Den, som koper en fabrik
eller en bruksegendom, anses icke allenast behöfva den summa,
som fordras för att ett år bruka egendomen, utan derutöfver
ett förlagscapital. Så handlar icke jordbruksspeculanten.
Om han har en summa af 80,000 r:dr, så köper
han en egendom, som kostar i5o,ooo r:dr, i stället för att
köpa en egendom af 60,000 r:drs värde, och behålla 20,000
r:dr till förlag. Dessa olyckliga speculationer hade aldrig
kunnat göras utan den lätthet att göra lån, som den skuldsatte
jordbrukaren haft. Också äro följderna deraf synbara;
tv deri måste man söka orsaken till jordbrukets betryck.
Jordbrukets förlägenhet är ett factum, som allmänt medgifves;
men man är oense om sättet att afhjelpa detsamma.
På ena sidan vill man söka bot, der man fått sot. Man
vill således genom förökade lånetillgångar befordra benägenheten
att sammanhålla ett skuldsatt jordbruk. Gifvet lärer
det vara, alt den skuldsatte jordbrukaren icke kan draga
samma parti af sin egendom som den sjelfägande. Han saknar
tillgångar att förbättra sin egendom, och nödgas i otid
sälja sina producter. Jag tror således, atf man för samhällets
interesse bör söka ett medel att småningom öfverflytta
egendomarna från de skuldsatta till de sjelfägande, och att
man följaktligen icke bör lätta, utan tvärtom försvåra fastighetsbelåningen.
Om inteckningslagarna icke gjorde det till
hvarje fordringsägares rätt att inteckna sina capital i gäldenärernas
egendomar, skulle egendomarna snarare säljas än
belånas. Jag skulle derföre anse nyttigast för samhället, att
egendomarna icke sammanhölles genom andra creditbruk än
dem, som äro vanliga för all annan slags egendom. Behöfdes
då lån, så skulle mera afseende göras på jordbrukarens
oeconomiska qualitet, än på egendomens värde. Lånen
skulle då komma i deras händer, sorn förstå att använda
dem, och icke, såsom nu, utan urskillning lemnäs till personer,
hvilka illa eller väl använda dem.
Man skall kanske förundra sig öfver, att dessa satser
framställas af den, som ifrat för Adelns bestånd, såsom ett
nödvändigt element i det monarkiska samhället; men min
plats skall alltid vara, der Nationen uppsatt sitt bane'r, och
om det kom i fråga, att Adelns interesse råkade i strid med
Nationens, skall jag vara färdig att för Nationen uppoffra
mitt stånds interessen. Men någon sådan collision äger
icke här rum. De lättade lånetillgångarna hafva ruinerat
Adeln och skola alltid komma att göra det. Jag finner icke
i nya lånetillgångar ett sätt att consolidera Adelns förmögenhet,
utan ett sätt att consolidera dess skuld. Enda sättet
Den 3 Februari f. ra.
att bibehålla dess återstående lilla förmögenhet vore att tvinga
Adeln att realisera sin egendom. Gynnar man ännu mer skuldsättningen,
kan man väl vinna ändamålet, alt egendomarna
qvarblifva i nuvar. ägares händer, men på deras arfvingars
bekostnad. Sedan fideicommisser få inteckna?, är den garanti
borta, hvilken såsom en politisk institution söktes i
fideicommisser. Jag skulle dessutom alltid i vissa fall vilja
medgifva inteckning i fastigheter, såsom vid arfskiften till
lättande af köp, men alltid på kortare terminer. Den theold,
jag nu framställt, torde först i en aflägsen framtid kunna
göra sig gällande i Sverige; men jag tror, att man för
samhällets interesse snarare bör närma sig dertill, än aflägsna
sig derifrån.
Sedan jag nu framställt en del af de principer, hvarpå
jag stödjer min opinion i denna fråga, ber jag att få upptaga
och besvara några yttranden af de ledamöter, som talat
för Hr af Billberghs reservation. Frih. af Nordin har
sagt och erkänt, att landets produetion och näringar de
sednare åren stigit, i anseende hvartill han anser den vara
i behof af större rörelseeapital. Detta Hr Frihts medgifvande
torde dock bevisa, att äfven med ett mindre rörelseeapital
näringar och produetion kunna stiga, och att ett
större rörelseeapital, när det ej är utsträckt i bredd med
produetion, alstrar mindre nyttiga resultat än ett mindre,
väl användt. Den tid, disconterna florerade, var rörelsecapitalet
kanske i5 ä 16 millioner större än nu. Yi känna
dock inga välgörande resultater af detta större rörelsecapital.
Visserligen har jag hört, att i Westergöthland productionen
stigit, och jag vill medgifva, att de större tillgångarna
på ena sidan ökat produetionen; men på andra sidan
hafva de minskat produetionsförmågan derigenom, att de
minskat capitalegendomen, och jag skulle tro, att om aldrig
Westergöthland eller de, som mest begagnat sig af dessa lånetillgångar,
erhållit detta biträde, skulle produetionen derstädes
nu varit längre framskriden. Den skulle icke hafva
stigit så hastigt; men provinsen skulle icke vara i den olyckliga
stallning, hvari den nu befinner sig. Jag vet visserligen,
att ett utsläppt rörelseeapital alltid på sätt och vis alstrar
produetion, och jag gillar således icke den theoretiska
indelningen i produetiva och improduetiva utgifter. Jag anser
alla depenser alstra någon produetion. Då någon förslöser
sina penningar, förtjenas de af andra; lägger han sig
till vackra equipager, vinner vagnmakaren derpå; tycker
han om vin, så vinner vinhandlaren. Men frågan är att
framkalla en nyttig och icke den onyttiga produetionen, att
gifva penningarna i sådana personers händer, som framalstra
nya värden. Jag antager t. ex., att arne personer hvardera
ärft en förmögenhet af 100,000 r:dr. Den ena använder
dem till egendomsköp, den andra i spannmålshandel. Den,
so» köpt egendom, förstör sitt capital genom onyttiga och
94
Dc n 3 Februari f. m.
öfverflödiga depenser eller falska speculationer, så att hans
egendom utbjudes till salu. Sädeshandlaren lägger sig då
till denna egendom; men för att göra det, måste han taga
sitt capital ur spanmnålshandeln, hvarigenom han skadar
icke allenast jordbrukarne, som derigenom få en afnämare
mindre, utan äfven handeln, ty om jordbrukaren ej får sälja
sina producter, har han intet att köpa med hos köpmannen.
Af 200,000 r:drs consoliderad förmögenhet återstå således
blott de 100,000, som sädeshandlaren lagger ner i
egendomshandel. Man kan väl säga, att de öfriga ioo,ooq
r:dr äfven äro utsläppta i rörelsen; men det kan dröja länge,
innan deraf alstras några nya värden, och man bör akta
sig, framfor allt i ett penningefattigt land, att utsläppa
ett större rörelsecapital, än sorn är behöflig!, emedan det
blott leder till att förskingra den lilla capitalförmögenhet,
som redan finnes.
Frih. af Nordin anser äfven, att ifrågavar. silfverlan
skulle gifva stöd åt realisationen. Detta skulle jag visserligen
medgifva, om meningen vore att icke släppa ut mera i
papper, än som komme in i silfver; men meningen är ju
att hjelpa jordbrukarne, och jag vill då fråga, huru de,
sora äro skyldiga 70 millioner, kunna blifva hulpna med 5
millioner. Den, som är skyldig 700 r:dr, skulle då erhålla
5o r:dr för att dermed afbetala sin skuld. Detta måtte ej
vara meningen, utan man vill troligen, att dessa 5 millioner
skola för hypotheksföreningarna blifva en fond, hvarpå
de kunna utsläppa sina obligationer. En af Statsrådets ledamöter
har för några år sedan utgifvit en skrift om hypotheksföreningar,
hvaruti han yttrar, att dessa föreningar
kunde och borde utsläppa 20,000,000 nytt rörelsecapital i
deras obligationer. Han tyckes icke anse omöjligt att få
dem, som hafva inteckningar, att utbyta dem emot dessa
obligationer. Jag tror till en början, att berörde obligationer
ej skulle tagas emot; men om de också kunde göras löpande,
tror jag det vore högst vådligt att på en gång utsläppa
ett dubbelt så stort rörelsecapital som det nuvar.
Gr. Frölich har afgifvit en slags politisk trosbekännelse,
som hufvudsakligen innefattade motiverna, hvarföre hau
numera inträdt i Regeringens leder. Jag får förklara, att
jag aldrig under denna riksdag misstagit mig derom. Jag
gratulerar honom dock uppriktigt att hafva tagit steget fullt
ut; det anstår mera en man af heder. Hr Gr. tycktes isynnerhet
anse jordbruket vara i behof af detta lån, på det
räntan mätte nedsättas, Att börja med, så är en hög ränta
något högst naturligt och vanligt i alla de länder, hvilkas
industri är i tilltagande och i sjn barndom, I Amerika
är räntan hög. I sjelfva Englands nabo, Irland, är lagligen
räntan 6 proc. Jag tror icke, att man genom konstjade
medel kan nedtvinga räntan, och dessutom är det ingenting
ondt deruti, att den är hög; ty penningevärdet är
Den 3 Februari f. m.
icke positivt, titan relativt till hvad man dermed kan förtjena,
och således ger man mycket derför, då man dermed
kan förtjena mycket. En annan sak är den, att räntan hos
oss är högre, än den borde vara; men detta kommer af
bristande fmancesystem, af dåliga creditlagar. Capitalisten
är aldrig säker på att utfå sina utlånade penningar, hvarken
till ränta eller capital, och han måste således hafva
premium för den risk, han löper. Om man utsläpper aldrig
så mycket penningar, skall alltid räntan fortfara att
vara lika hög, så framt man icke börjar med att ändra våra
creditlagar; ty man kan icke vänta, att capitalisten mot
låg ränta skall släppa ut sina penningar i ett land, der det
kan räcka år och dag, innan en krånglig gäldenär betalar
sin skuld. Jag har hört, att det i vissa socknar af Westergöthland
gått så långt, att när Banken utsökt sina fordringar
och egendomarna skolat försäljas, hafva hela socknar
sammansatt sig för att anfalla och att de t. o. m. hotat att
slå ihjäl den, som vågade köpa egendomen. I stället för
att man genom ett större rörelsecapital tror sig kunna nedsätta
räntan, tror jag, att detta ändamål just derigenom
skulle motverkas; ty genom större rörelsecapital lättas lånetillgångarna
och ökas således skuldsättningen, genom större
skuldsättning förminskas erediten, och genom minskad credit
höjes räntan för de lånebehöfvande. Således tror jag,
alt man misstager sig, då man på detta sätt vill befordra
räntans nedsättning.
Hr Lefre'n tror, att man bör göra afseende på det understöd,
som det betryckta jordbruket väntar af statsmagterna.
Jag skulle tro, att R. St. icke i denna sak böra åtaga
sig ansvaret. Man vet alltför väl, alt ända sedan år 1809
har Regeringen uteslutande disponerat R. St. och uträttat,
hvad hon velat. Det har icke hindrat, att när någon mesur,
som Regeringen sjelf vidtagit, misslyckats, skulden blifvit
skjuten på R. St. Sådan skulle äfven här följden blifva,
om lånet hade menliga följder. Regeringen skulle genast
skjuta skulden på Ständerna. Emedlertid torde man
säga, att det factum alltid återstår, att jordbruket är skuldsatt,
oell att man bör göra afseende på alla de personliga
existenser, som bero af denna frågas utgång. Detta medger
afven jag. Jag är blott oense om sättet att lätta jordbrukets
betryck och tror ej, att man genom detta lån lyckas
deri. Till en början är här blott fråga om skuldens omsättning.
Egendomarna komma således icke att producera
mera än förut; de komma att fortfarande betala sina 6
proc. och erhålla således intet förlagscapital. Äfven om jag
medgifver, att följden af lånet skulle blifva en ökad landtmannaprodUCtion,
så tror jag, att det för närvar, vöre mera
skadligt än gagneligt för jordbruket. Jag tror nemi., att
jordbruket för närvar, behöfver mera förtärande än producerande
personer. Det är afsättningen, som egentligen bör
96
Den 3 Februari f. m.
befordras, och den vinnes mindre genom jordbrukets directa,
än genom dess indirectn understödjande. Frih. Rantzou
har redan omtalat nyttan af inrikes vexlar. Jag har yrkat
ett fritt handelssystem. Jag medger dock, att det finnes
hinder, hvarföre icke fabrikanten här kan täfla med utländningen.
Ett bland de hufvudsakligaste af dessa hinder tror
jag ligga deri, att icke inrikes vexlar finnas hos oss; ty dessa
äro en nnigtig häfstång för näringarnas utveckling. 1
Frankrike, der industrien utvecklat sig till en sådan höjd,
finnes intet annat gångbart sedelmynt än vexlar. Bancosedlar,
som blott utgifvas å 5oo francs, äro endast gångbara i
Paris. För öfrigt finnes endast hardt mynt; men behofvet
är afhjelpt genom de gångbara vexlarna. Här deremot har
näringsidkaren att sträfva mot de svåraste förhållanden. När
fakrikanten skall lemna sin vara till försäljning, får han antingen
en bokförd fordran eller också en revers, som ingen
•vill belåna. Hans förlag är således ofta borta, kanske öfver
år och dag Gifvet är, att fabrikantens rörelse skall
utvidgas eller inskränkas, allt efter som hans capital ärmer
eller mindre disponibelt. Såsom jag redan nämnt, behöfver
jordbruket afsättning. Denna afsättning kan endast vinnas
derigenom, att statsmannanäringarna tilltaga i flor. Statsmannanäringarna
kunna endast tilltaga derigenom, att de
erhålla tillgång på penningeförlag. Penningar torde i landsorten
saknas; men att det icke finnes penningbrist i Stockholm
hör man öfverallt. Penningar finnas, men de circulera
icke. Deras circulation bör således befordras, hvilket
kan ske genom inrikes vexlars införande. Det vore visserligen
icke nog med, att dessa vexlar funnos; de skola äfven
disconteras. I Frankrike vet jag, att inga privatbanker finnas;
men der finnas deremot en mängd enskilda personer,
som discontera dessa vexlar. Här, der sådana personer icke
finnas, behöfvas privatbanker. Jag tror således, alt till
jordbrukets upphjelpande det är ytterst nödvändigt att ändra
och förbättra våra utsökningslagar och införa inrikes
vexlar. Sedan de blifvit införda, erhålla äfven privatbankerna
en function, som är nyttig både för näringarna och
jordbruket. Under närvar, creditförhållanden kan jag ej inse
någon nytta hvarken för jordbruket eller för samhället af
det föreslagna lånet. Jag tillstyrker således bifall till Utsk:s
betänk.
Fortsättningen af detta mål uppskjöts till eftermiddagsplenum.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J; till 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den 3 Februari e. m.
Tisdagen den 3 Februari 1835.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes den på f. m. i dag började pröfningen af
StatsUtsk:s utlåt. N:o 4°5 öfver anmärkn:r vid betänktna
N:ris 366 och 367 öfver K. M:s propos. om låns upptagande
till hypotheksinrättningars befrämjande, samt Riksdagsm.
And. Danielssons i anledn. deraf gjorda särskilda förslag.
Hr Rosenblad, Rernh.: Då på f. m. ett skarpt och
orättvist yttrande blifvit fäldt om den ifrågavar. K. propos:n,
och detta yttrande undgått en annan värd talares
uppmärksamhet, som i andra delar till besvarande upptagit
Hr Cederschjölds anförande, anser jag mig till en början
böra yttra några ord härom. Hr Cederschjöld har sagt, att
den K. propos:n vore stridande mot tankelagarna, och till
stöd för detta påstående framdragit 2:ne saker: för det första,
att lånet, enligt K. propos:n, skulle upptagas på enahanda
vilkor, som vid sista riksdagen bestämdes, ehuru dessa,
elter talarens förmenande, voro af den beskaffenhet, att
något lån utan förlust icke kunde erhållas. Till bevis härom
har talaren åberopat, att dä Riksg.cont., enligt de vid
sista riksdagen stadgade vilkor, blott skulle få 92 proc. af
capitalet, men de enskilda låntagarne ej skulle vidkännas
någon rabatt, fanns ingen tillgång till ränta och amOrtissement
för de 8 procent, hvartill Riksg:scont. förskrifvit sig
utöfver det erhållna beloppet. Detta vore riktigt, om upplåningen
varit bestämd att ske mot samma ränta som utlåningen;
men nu är förhållandet, att Riksg.cont:s upplåning
skulle ske mot 4 procis ränta och 1 procts amortissement,
då deremot de enskilda låntagarne skulle betala 5 proc:»
ränta och 1 proc:s amortissement, i följd hvaraf man lätt
finner, att Riksgrscont., som i ränta och amortissement för
ett capital af 2 millioner skulle betala 100,000 r:dr, men
för ett capital af 1,840,000 skulle uppbära no,4oo r:dr,
alltid hade ett öfverskott af 10,400 r:dr i silfver eller Hamb.
b:co för betäckande af egna omkostnader. Således låg häri
ingenting stridande mot tankelagarna. Hvad åter beträffar
den andra saken, som talaren framdragit till stöd för sin
sats, eller att hypotheksföreningarnas åläggande, att jemte
ränta och capitalafbetalning ansvara för alla kostnader
i och för det nu ifrågavar. lånets upptagande, icke
skall stå tillsammans med hypotheksföreningarnas skyldighet
att endast erlägga 6 proc årligen, deraf 4 skulle beräknas
som ränta och 2 som capitalafbetalning; så har den
varde ledamoten härvid förgätit försatsen i den K. proposm,
som innehåller, att ingen förlust för staten skall i något
afseende uppkomma af detta lån. Alla omkostnader måste,
i följd häraf, i främsta rummet ligga på föreningarna och
19 H. i3
98
Den 3 Februari e. m.
amorteringen först komma efteråt, hvadan det är gifvet, att
beloppet af amortissementet helt och hållet beror på de vilkor,
hvarunder lånet kan erhållas, och någonting stridande
mot tankelagarna finnes således icke heller häruti. Samme
talare har Ufven yttrat sin förvåning deröfver, att man icke
i denna fråga velat fästa afseende på den nuvar. höga coursen,
i hvilken han sett ett hinder för lånets indragande.
Jag måste bekänna, att jag å min sida förvånas öfver en
sådan åsigt; ty efter mitt begrepp måste det just vara ert
stor förmån att hafva hög cours vid lånets indragande.
Men jag öfvergår nu till Utsk:s betänk., och anser mig
dervid till en början böra göra Utsk. rättvisa för den utmärkt
skickliga concepist, Utsk. haft att tillgå; ty jag måste
erkänna, att om Utskls förra betänk, i ämnet utgjorde
prof på ett skrifsätt utan allt logiskt sammanhang, så är
det närvar, betänk, författadt med en utmärkt skicklighet
och visar, huru Utsk. i upptagande af skäl och motskäl förstått
att upptaga och framhålla de svaga sidorna hos sina
motståndare, under det de starkare blifvit undanhållna.
Men då jag gör Utsk. denna rättvisa, måste jag tillika förklara,
att jag icke destomindre ej funnit mig öfvertygad af
Utsk:s motskäl, och utbeder mig att nu äfven få utleta Utskrs
svaga sidor. Jag skall likväl först i korthet yttra mig öfver
Utsk:s starka sida, som innefattas i vederläggningen af
deras sats, som tro, alt lånefrågan nu kan få något samband
med realisationens befrämjande; ty i den delen har
Utsk. fullkomligen rätt. För Banken är det likgiltigt, örn
1 millioner i silfver ingå emot ett motsvarande belopp sedlar,
som utsläppas. Men ehuru starkt Ulsk:s raisonnement
i denna del är, har Utsk. dock härvid glömt att fästa uppmärksamhet
på en omständighet, nemi. att vid denna riksdag
åtskilliga beslut rörde Banken blifvit fattade, som möjligen
skola leda till konstlade och onaturliga förhållanden.
Jag vill ej påminna om det beslut, som bär togs i går, jemte
åtskilliga andra, af hvilka flera finnas af den beskaffenhet,
att de skapa dylika förhållanden; jag vill blott erinra
om det beslut, som fäster Bankens verksamhet vid den olycksaliga
arithmetiska proportionen af 2:5, liksom något så idealiskt
som ett lands rörelsecapital skulle kunna bestämmas af
ett arithmetiskt förhållande. Skulle det nu emedlertid hända,
att Bankens fond nedsjunker till den stadgade proportionen,
så vore det visserligen väl, om tillgång till dess förstärkande
i bast funnes genom detta låns indragande; men
då jag är öfvertygad, att Bancostyrelsen i allt fall föreser,
att inga menliga följder för realisationen häraf skola uppkomma,
fäster jag för min del, i detta afseende, ingen vigt
vid nu ifrågavar. lån, och jag hoppas, att Utsk:s concepist,
som nu med så mycken skicklighet vederlagt satsen om lånets
nödvändighet för realisationen, äfven skall hjelpa oss
att vid nästa riksdag få afhulpen den af Utsk. förbisedda
Den 3 Februari e. m.
99
olägenhet, som jag här omnämnt. Jag öfvergår nu till upptagande
af mina motståndares egna skäl. Utsk. erkänner
väl, att tillvägabringandet af en lägre räntefot i allmänhet,
än den hittills i landet gällande, är bra, och då hade jag
afven vänlat, att Utsk. icke bortraisonnerat, att ändamålet
här just är att tillvägabringa en lägre ränta; men dels påstår
Utsk., att räntan af sig sjelf redan nedgått till 5 proc.,
och en sådan sats kan jag ej finna annat än högst besyn
nerlig,
då man hör personer, som sjelfva förvalta större
penningeverk, förklara, att de aldrig hafva svårighet att få
medlen utlånade mot 6 proc. Undersöker man förhållandet,
så finner man också, att en sådan räntefot, som Utsk. uppgifvit,
alldeles icke är känd utom Stockholm, der det visserligen
händer, att personer äro så granntyckta i afseende
på den pant, som erbjudes, att de göra mindre afseende på
räntan, eller ock att långifvaren, såsom förhållandet är med.
sparbanken, är i behof att kunna återfordra sina penningar
när som helst och, då fordringar på landet äro mindre rörliga,
måste inskränka sig till lån inom Stockholm, samt i
följd häraf nödgas åtnöja sig med lägre ränta. Dels invänder
Utsk. vidare såsom allmän grundsats, att staten ej bör
blanda sig i enskildas förhållanden. Om Utsk. sagt, att en.
sådan inblandning ej bör ske utom på ett välgörande sätt
för de enskilda och utan förlust för staten, så hade Utsk.
haft rätt; men isoleradt kan jag ej erkänna satsens giltighet.
Vore den ovilkorligen sann, hade det bort vara Utsk:s skyldighet
att icke blott söka förekomma en ytterligare inblandning,
utan äfven afböja den, som redan förefinnes. Jag behöfver
i detta afseende icke i minnet återkalla, att Banken
är en statsanstalt, som på mångfaldigt sätt intervenerar i
enskildas förhållanden, och att denna intervention t. o. nu
vid denna riksdag blifvit ytterligare utvidgad. Det finnes
äfven andra statsanstalter, såsom Manufacturdisconten, hvilka
intervenera till vissa näringars förmån, och detta låns ifri—
gaste motståndare begagna sjelfva en sådan intervention för
lån på jerneffecter. Frågan, om statens intervention är nyttig
eller ej, inskränker sig således i sjelfva verket till den
enkla frågan, om denna intervention är behöflig och kan
äga rum, eller icke. Håller man sig nu till det förslag,
Hr af Billbergh i sin reservation uppgifvit om statens garanti
för de lån, som hypotheksföreningarna sjelfva vilja
upptaga, så måste det inträffa, att antingen behöfva föreningarna
denna garanti, eller behöfva de den icke. I sednare
fallet är förslaget ganska oskyldigt och alldeles oskadligt; i
förra fallet bör åter garanti lemnäs. Jag hörde på f, m.
en talare åberopa besynnerliga skäl för att med exempel
från Tyskland visa, att hyad der varit nyttigt, skulle blifva
skadligt för Sverige. Han hade rätt i framställningen af de
förhållanden , som i Tyskland föranleda statens mellankomst
till jordbrukets biträde; men jag hemställer, hvartill det le
-
100
Den 3 Februari e. m.
der att vilja förneka samma medels begagnande hos oss, om
icke till den kärlekslösa sats, att det för staten är likgiltigt,
om nuvar, innehafvarne nödgas frångå sin jord för att lemna
den i andra händer, ty förhållandena äro desamma,
om man ej vill finna en skillnad deri, alt penningarna der
hemtades inom landet, då de här skola hemtas öfver hafvet.
Äfven jag hoppas, att i framtiden utländska capitaler skola
sjelfmant inkomma; men jag frågar, huru ett påskyndande
deraf kan anses skadligt? Vidare hemställer jag, om icke,
då det blifvit ådagalagdt, att äfven med den ännu ofördelaktigare
ställning, hvari jordbruket sig befann vid sista riksdagen,
fastighetsägarne likväl på 42 år kunde, genom årligt
erläggande af 6 proc. i ränta och amortissement, blifva
skuldfria, det vore obarmhertigt att icke förhjelpa dem till
denna förmån, så framt de icke kunna erhålla den utan statens
mellankomst; ty jag hyllar ej den kärlekslösa satsen,
att det för staten är likgiltigt, om jordens nuvarande innehafvare
gå under, de må hafva genom egen vårdslöshet eller
i följd af Ständers felaktiga beslut iråkat sin närvar, belägenhet.
Hellre önskar jag i allt fall att nedkalla deras välsignelse
öfver de Ständers beslut, som, hellre än att skoningslöst
öfverlemna deras egendom till de executiva åtgärderna,
gifvit dem tillfälle att komma ur sin skuld. Bifalles ej förslaget,
så inträffar, antingen att hypotheksföreningarna ändock
få de lån, som behöfvas, eller ock få de dem icke.
Men för att kunna förutsätta det förra fallet, äro dessa föreningar
altför okända utomlands; och för det andra skulle
lånen komma att bestå i alltför små summor, för att framkalla
bankierernas speculationer. Äfven af detta skäl har
staten icke ens i rika länder, såsom Preussen, nekat sin
mellankomst, och detta har gjort, att ehuru vår ställning
icke kan jemnföras med det olyckliga Polen , har man der
fått lån till 88 proc. med 4 procts ränta, under det våra
näringar få tigga sig till eller, rättare sagdt, nödgas klappa
på capitalisternas dörrar för att få lån mot 6 procts ränta.
Dessutom är äfven en annan omständighet, som här måste
tagas i betraktande, nemi. att hypotheksföreningar väl möjligen
ändock skola bilda sig, men på ett sämre sätt, än om
staten föreskrifver vissa vilkor för sin garanti. Då frågan
förra gången förevar, anmärkte jag faran deraf, att dessa
föreningar skulle kunna organisera sig på sådant sätt, att de
Upptaga lån ä vista eller på några månaders uppsägning,
under det de sjelfva låna ut på 37 år. Det är visserligen
möjligt, att deras obligationer i början få omlopp; men en
sådan bana är i allt fall så onaturlig, då man står med en
skuld å vista eller, sorn är nära nog detsamma, på några
månaders uppsägning, under det man har fordringar på 37
års betalningstid, att den alltid måste blifva ganska vådlig.
Då jag således ej ser någon våda i ett bifall, men mycken
skada i ett afslag, och då jag för min del hyllar den sats,
Den 3 Februari e. m.
101
att medborgares räddning alltid är ett nog vigtigt ändamål för
att påkalla statens mellankomst, der det kan ske utan upj -  offring, tillstyrker jag bifall till Hr af Bill berghs förslag och
anhåller om Hr Gr. o. Landtm:s propos. derå.
Frih. af Nordin, Carl Joh.: Jag skall icke blifva
vidlyftig vid besvarandet af de anmärkn:r, som blifvit gjorda
emot mitt föregående yttrande i detta ämne, helst jag i
sådan händelse skulle bryta emot den grundsats, jag förut
uttalat, att jag blott i prot. vill hafva min mening förvarad,
utan att jag på något sätt afser att inverka på andras
öfvertygelse, och det så mycket mer, som jag är öfvertygad,
alt alla redan stadgat sin opinion i denna vigtiga fråga.
En talare har fästat sig vid mitt yttrande, att den K. propos:n
vore ett bevis på Regeringens kännedom af landets
verkliga ställning och att den, antagen, skulle afhjelpa den
förlägenhet, som nu äger rum. I motsats häraf har den
värde talaren funnit den K. propos:n olämplig och t. o. m.
stridande emot mathematikens grunder och tankelagarna.
Jag får härvid endast erinra, att det var tendensen af den
K. propos:n, som jag gillade, utan att fästa mig vid den
underordnade calculfrågan, eller om räntan bör vara 4) 5
eller 6 proc. Svårt skulle det emedlertid icke vara att äfven
visa, att, med 4 proets ränta, förslaget icke strider emot
arithmetikens grunder; men jag åberopar i detta afseende
endast hvad af nästföregående, talare blifvit anfördt. En
annan talare har sagt, att man borde öfverlemna åt jordbruket
att hjelpa sig sjelft, och man har trott sig finna en
contradiction, då jag yrkat en ökning af rörelsecapitalet,
oaktadt jag medgifvit, att våra näringar förkofrat sig äfven
under den tid rörelsecapitalet varit inskränkt och betydligen
blifvit förminskadt. Jag bestrider ingalunda, att i början af
förminskningen af ett rörelsecapital näringarna kunna fortgå
och äfven möjligen vinna någon förökning, emedan de
icke så hastigt hafva känning af rörelsecapitalets indragning;
men fortgår minskningen en längre tid, är det ostridigt, att
näringarna slutligen skola hafva olägenhet deraf och tvingas
att i samma mån upphöra att producera. För öfrigt förekommer
härvid, att vissa bättre lottade näringar kunna
fortgå äfven under en mindre gynnsam conjunctur, under
det andra måste afstadna, eller blott svagt kunna fortdrifvas.
Min öfvertygelse är, att hos oss jordbruksnäringen är en
bland de mest vanlottade och således en af dem, som i
främsta rummet lider af ett otillräckligt rörelsecapital; och
då jag under 3 riksdagar hört allmänt klagas öfver landtmannens
betryck, kan jag ej finna någon contradiction i min
önskan af ett ökadt rörelsecapital till lättnad för jordbruket.
I anledning af den yttrade mening, att man borde
låta allt gå sin egen gång och hjelpa sig sjelf, frågar jag,
om t. ex. Preussiska Regeringen följt en sådan lära, månne
loa
Den 3 Februari e. m.
detta land skulle befinna sig på sin nuvar. ståndpunkt i industrielt
hänseende? Jag tviflar derpå och troi- tvärtom,
att landet skulle befinna sig i alla afseenden på en vida lägre
punkt, än för närvarande der äger rum, samt att Preussen
för dess nuvar. lyckliga ställning har att tacka en upplyst
Regering, som insett behofvet af en motsatt princips
tillämpning. Frih. Rantzou har bestridt hypotheksföreningavs
ändamålsenlighet och förespeglat Riksg.cont:s olyckliga
ställning, då hypotlieksföreningarna ej mera kunna gö‘ra rätt
för sig. Jag hemställer, om inträffandet af ett sådant förhållande
är troligt, och om någon jemnförelse kan äga rum
emellan de fordna disconterna och de nu ifrågavarande hypotlieksinrättningarna?
Jemnför man dessa inrättningars rörelse,
så finner man, att hypotheksföreningarna icke utlåna
penningar annorlunda än emot full säkerhet i fast pant och
ej upptaga penningar på kortare tid, än deras egna fordringar
förfalla, hvaremot disconterna utlånade utan säkerhet
på 6 månader, under det deras egna skuldförbindelser voro
utställda med en månads uppsägning. För öfrigt får jag
fästa uppmärksamheten på den solidariska ansvarigheten hos
hypotheksföreningarna, hvilken icke var i fråga hos disconterna.
För mig förekommer del nära nog otänkbart, att
riktigt organiserade hypotheksföreningar kunna ramla, hvilket
äfven bestyrkes af andra länders erfarenhet. Man har
vidare sagt, att Regeringen i denna fråga mindre afsett jordbrukets
fördel än statslånesystemets införande. Jag bestrider,
att det nu ifrågavar. lånet är ett statslån. Sådana lån
trycka med ränta och amortissementsproc:n hela samhället,
hvaremot här är fråga om ett lån till enskilda personer,
hvilka lemna full säkerhet för både ränta och capitalafbetalning
för ett till fullo erhållet capital. Troligen, emedan
man hoppas, att det skall klinga mindre angenämt för en
okunnig allmänhet, kallar man detta lån för statslån; någon
giltig orsak dertill finnes icke.
På den frågan, som jemväl blifvit framställd : hvad Regeringen
hittills gjort för jordbruket, svarar jag endast med en annan
fråga, nemligen: hvad har Representationen gjort för
samma ändamål? Jag yttrade i förmiddags, att mycket
påkallar rättelse och förbättring, och deribland ställer jag i
främsta rummet vårt beskattningssystem, ehuru jag ej hör
till deras antal, som tro, att beskattningen, om den vore
rätt fördelad, vore för hög. Huru har Representationen behandlat
denna vigtiga fråga? Regeringen framställde redan
vjd sista riksdagen ett förslag, rörande alla Kronans räntors
indragning till statscassan; men Ständerna afslogo detsamma,
ehuru, om man vill vinna rättelse i det felaktiga beskattningssystemet,
det är ett oeftergiflig! vilkor, att alla indelta räntor
skola vara till statscassan återgångna och under dess
fria disposition, ty först derefter kan en jemnare fördelning
komma i fråga att införas. En annan för samma ändamål
Den 3 Februari e. m.
högst vigtig fråga har vid denna riksdag blifvit väckt, nemi.
oni förändrade stadganden för lösen af de indelta räntorna;
men vi hafva sett densamma afslås af ett Stånd och ännu
hvila oafgjord hos R. o. Ad. Yrkar man, att Regeringen
med kraft skall gå tillväga för beredande af lättnader för
jordbruket och näringarna, så bör Representationen icke afslå
välgrundade förslag, som i detta afseende framställas;
ty på sådant sätt kommer inan aldrig till målet.
Jag slutar delta mitt yttrande med upprepande af den
förklaring, att jag i den föreslagna åtgärden ser den enda
utväg, som för närvar, kan vidtagas för att gifva lif åt våra
näringar och styrka åt realisationen, hvilken derförutan
troligen ej blir af lång varaktighet.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: I en så vigtig fråga,
som den nu förevar., är det gifvet, att olika opinioner
skola söka att göra sig gällande. Striden synes emedlertid
här egentligen hvälfva sig kr ing Hr af Billberghs reservation,
och jag bekänner, att det vid sådant förhållande förefaller
mig, som man skulle vara temligen likgiltig för det ifrågavar.
lånet; ty det blir, efter min tanka, i alla fall omöjligt
för hypotheksföreningarna att sjelfva upptaga lån. Dertill
är deras credit på utländsk ort alltför liten. Jag hemställer
således, om icke de, sorn önska lånet, göra bäst, om de hålla
sig till Konungens propos. För min del är jag öfvertygad,
att det ej är svårare för Sverige, än för andra stater,
att få utländskt lån, blott obligationerna ställas i riktig form,
så att de kunna gå man och man emellan. Det återstår
således i afseende på sjelfva hufvudfrågan att undersöka
tvenne omständigheter: 1:0 är Svenska jordbruket så skuldsatt,
att statens biträde bör påkallas till dess lättnad? och
2:0 är den föreslagna summan tillräcklig för att vinna det
åsyftade resultatet? Hvad den första frågan angår, lärer
det få antagas som en obestridlig sanning, att jordbruket
nära dignar under sina bördor; och jag säger oförtäckt, att
detta förhållande härrör från den ojemna fördelningen af
skatterna i allmänhet och grundskatterna isynnerhet. Det
bör således vara en skyldighet af staten att här lemna sitt
biträde, särdeles då det kan ske utan någon uppoffring.
Hvad åter andra frågan beträffar, hemställer jag till hvarje
tänkande landtman, om icke hvilken summa sorn helst, använd
i den väg, som nu är i fråga, skall medföra förmån
och afkasta vinst. Jag fruktar ej heller, att 2 millioner i
silfver skola befinnas så otillräckliga, som man trott, emedan,
om man blott har en fond att bygga på, hypotheksföreningar
otvifvelaktigt skola bilda sig och understödjas af de
inhemska capitalerna. Enda skälet för afslag vore således,
om man ej hyser det förtroende för Styrelsen, sorn erfordras,
och vilt antaga, att jordbruket här icke varit i sigte,
utan blott inträdet på statslånsbanan. Jag frågar likväl, om
Den 3 Februari e. m.
man har rätt att på detta sätt bedöma motiver. Ehuru
jag, för min del, ej delar Gr. Mörners yttrade tanka, att
Regeringen gjort allt, som kunnat göras för jordbruket, kan
jag likväl ej frångå den öfvertygelsen, att nu ifrågavar. K.
propos:n blifvit framställd i så redlig afsigt till jordbrukets
lättnad, att jag tillstyrker bifall till densamma.
Frih. Boye, Ludv.: Vidlyftigheten af denna discussion
har redan satt B. o. Ad:s tålamod på prof till den grad,
att jag anser mig böra vara så kort i mitt yttrande som
möjligt. I 4 på hvarandra följande riksdagar har jag med
ihärdighet yrkat på åtgärder till näringarnas bispringande,
utgående härvid från den öfvertygelsen, att en ökad folkmängd
och näringsflit fordrade ett ökadt rörelsecapital; och
då jag varit den förste, sorn vid denna riksdag yrkat det
vid sista riksdagen beslutade lånets användande för hypotheksföreningar,
kan jag ej annat än med tillfredsställelse
se denna princip antagen af Regeringen uti den nu ifrågavar.
K. propos:n. I frågan härom är jag förekommen af
Frih. af Nordin och Gr, Frölich, som grundligt vederlagt
Utsk:s betänk.; men här hafva några satser blifvit framställda,
som fordra ett beriktigande. En talare, ehuru icke ung,
har sagt sig icke kunna minnas, att en utvidgning af rörel -  secapitalet gjort landet godt. Må han tillåta mig, som är
äldre, påminna om vårt jordbruks ställning före riksg:ssedlarnas
tillkomst. Jemnför jag denna ställning med tillståndet
efteråt, så kan jag vittna, att det varit denna tillökning
i rörelsecapitaiet, som i betydlig mån bidragit till
odlandet af våra falt. Samme talare har- äfven anslagit R.
o. Adis känslosträngar, isynnerhet den af hedern, och ehuru
han redan i denna del blifvit besvarad af en annan talare,
anhåller jag att få något fasta mig härvid. Vi veta alla,
att vid sista riksdagen fick realisationen biträde af jordbruksinteresset,
och hvarföre? Jo, emedan man dervid fästade
löftet om lån. Nu anser man i allmänhet ordhållighet
äfven vara påkallad af hedern, och ehuru jag ej vill
såra någon och således ej heller vill påminna om löftets
återkallande vid denna riksdag, torde jag dock få erinra,
att sedan man icke nämnt något om hederns fordringar, då
löftet upphäfdes, synes det mindre lämpligt att komma
fram dermed, då här endast är fråga om att rätta ett be
gånget
misstag. Samme talare har vidare yttrat, att han
vid trenne riksdagar hört många, bland hvilka jag äfven
räknar mig, ifra mot strypsystemet, men att han hoppades,
att om man nu gjorde intet för att tillfredsställa dessa rop,
som han liknat vid deras, som hafva snaran om halsen,
skulle de af sig sjelfva tystna. Han har rätt deri, att strypningens
sista moment verkar tystnad; men jag hoppas, att
det icke skall gå ända derhän. Jag appellerar till Svenska
föl
-
Den 3 Februari t, in.
io5
folket och uppmanar det att eftersinna hvilka de Uro, gom i
fråga om nåringarna alltid talat emot mig och ifratföl1 alla
capitalers, all circulations concentrering hiir i hufvudstaden.
Jag hemställer, om det icke just är de s. k. liberala, och
jag hoppas, att folket vid denna appel skall känna igen sina
verkliga vänner. Jag tillstyrker bifall till Hr af Billberghs
förslag.
O. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust : Jag hade
icke ämnat förlänga en öfverläggning, hvars ämne redan
af så manga talare blifvit bättre, än jag förmår, behandladt
ur särskilda synpunkter; men jag har blifvit uppkallad
dertill af ett yttrande, sorn Frih. Klingspor fällt, och hvilket
hvarken kan eller bör lemnäs utan anmärkn. Jag beklagar,
att ett sådant yttrande har kunnat förekomma inom
detta rum, ty jag hoppades, att vi redan bade hunnit så
långt på vår parlamentariska bana, att stridighet i åsigter,
i meningar, i öfvertygelse, som jag finner så naturlig
och som derjemte Ur så nyttig i lagstiftande församlingar
till frambringande af ett gemensamt väl, ej skulle
urarta till denna bitterhet i ordställning, som borde vara
bannlyst från de ämnen, vi här hafva att afhandla, likasom
den är bannlyst ur allm. sammanlefnaden. Jag beklagar
derföre dem, som tro sig kunna verka kraftigare till
medhåll för egna meningar, då de uppsöka oädla motiver
för andras; och jag hatar och skall alltid hata detta ingrepp
i blott den Allvetandes förmåga att ransaka hjeltan
och tankar, som de tilltro sig, hvilka förmena sig kunna
intränga till de inre driffjadrarna för tankar och handlingar,
dem jag, af aktning för mig sjelf, alltid hos mina motståndare
vill erkänna såsom härledande sig från samma uppriktiga
och rena källa, som mina egna. Men då måste striden
föras med ädla och blanka vapen, som väl kunna såra med
äggen, men icke, besmorda förut, åsyfta att fläcka med flatan;
och om vi ej taga detta till regel, så vet jag i sanning
icke, hvar vi skola stadna. Jag skall icke upptaga de många
bevis på ömhet och kärlek för den Regering, Frih. Klingspor
tjenar, hvaraf hans anförande öfverflöda!-, ty han har
ju sjelf uttalat den satsen, att den man älskar, den agar
man; också har han varit ganska frikostig i tillämpningen.
Jag skall ej heller fästa mig vid det betänkliga sätt att liquidera
skuld i Westergöthland, som Frih. Klingspor omtalat
och hvarom jag ej hittills haft något begrepp, eller
vid den phras örn sportler, som han sammanknutit med lånefrågan.
Jag lemnar derhän, om icke publicitetens klingande
sportler kunna vara lika retande sorn de materiella, och
jag skall lemna alla dem, sorn äro i behof deraf, i full och
oqvald besittning af dessa sportler. Men jag finner mig i
allmänt afseende uppmanad att anhålla hos Frih. Klingspor,
19 II. 14
Den 3 Februari e. m.
»Om sjelf önskat, att en annan talare måtte taga steget
fullt ut, att han sjelf ville följa detta efterdöme och
öppet förklara, hvad mening han faster vid ett af honom
på f. m. nyttjadt uttryck, som jag hoppas kunna ordagrannt
återgifva, att nemi. Regeringen genom alla möjliga
ansträngningar sökt genomdrifva lånefrågan per fas et
ne/as. Jag hemställer, om detta är ett parlamentariskt
språk, och jag uppmanar Frih. Klingspor att afgifva en
förklaring deröfver. Man behöfver blott stå i medborgarens
leder för att begära en sådan förklaring; och om den ej
lemnäs klar och tillfredsställande, må dä beskyllningen återfalla
i all sin parlamentariska styggelse på den, som yttrat
densamma.
Ganska många yttrade härtill deras bifall.
Hr von Qvanten, Carl: Då detta ämne sednaste
gången för icke längesedan förevar, talade jag emot StatsUtsk:s
åsigt, och jag anser mig befogad att nu göra sammaledes.
Utsk:s satser bafva emedlertid redan af så många
talare, äfvensom utaf Hr af Billbergh i dess reservation,
blifvit så fullständigt vederlagda, att jag dervid har intet
att tillägga. Blott öfver hvad lånets motståndare yttrat till
inverkande på opinionen kunde ännu återstå något att säga;
men för att icke upptaga R. o. Ad:s tid, skall jag äfven i
den delen undvika vidlyftighet. Jag vill således blott i korthet
nämna, att resultatet å motståndarnes sida upplöser sig
i ett medgifvande, att jordbruket är i en äfventyrlig ställning,
och att denna ställning icke kan afhjelpas utan hypotheksföreningar,
likasom man sett, att Preussen, Ryssland
och Polen derigenom spridt välmåga hos sig. I sjelfva
hufvudfrågan äro vi således alla ense; och hvad lånefrågan
angår, bör hvar och en finna, att här icke handlas om
statens skuldsättning, utan om en individuel skuldsättning,
hvaraf den öfriga nationen ej kommer att lida något. Men
om man antager detta, som måste antagas, skulle jag tro,
att de, som äro emot lånet, borde finna, att då ingen uppoffring
är i fråga, inga stora svårigheter kunna möta; ty
hvad angår det hufvudsakligaste inkastet, hvarvid man fästat
sig, att staten ej bör blanda sig i enskildas affärer, låter
detta visserligen väl, men om man erinrar sig, liurudant
förhållandet en längre tid varit, är det ej tänkbart, att denna
inblandning på en gång skall upphöra. Om man deremot
antager, att det fordras omkring 3o år, innan hypotheksföreningarna
kunna komma till sin rätta styrka (hvilket
just är lagom, eller den tid, som dertill i sjelfva verket
erfordras), så skulle jag tro det vara klokt att nu antaga
en institution, som framdeles eller efter nämnde tids förlopp
kan göra statsbanken umbärlig. Jag röstar således för
lånet, men beklagar, att jag i detaillerna nödgas frångå Hr
af Billberghs förslag, och anhåller att få visa dess oanvänd
-
Den 1 Fcbrnari e. m.
107
barhet. Jag skall härvid forst vidröra fördelningen. Man
antager lånets belopp till 2 millioner i silfver, och efter Hr
af Billberghs förslag skulle de hypotheksföreningar, som blifva
först färdiga, deraf erhålla 5oo,ooo r:dr hvardera. Det
är då gifvet, att den hypoteksförening, som redan är till
fullo ordnad, nemi. bruksägarnes, skulle först inställa sig,
och vidare har Skåne en hypoteksförening, som är nära
utbildad. Dessa 2:ne föreningar skulle således få halfva
summan eller 1 million, och hela det öfriga Sverige blott
andra hälften, med afdrag derjemte af rabatten å lånet; d.
v. s. alla öfriga hypotheksföreningar, som kunna bildas,
skulle tillsammans blott få omkring 800,000 r:dr i silfver.
Men sådant är icke enligt med rättvisan. — Vidare anser
jag, att om hypotheksföreningarna sjelfva skola upptaga lånet,
blir ingenting utaf. Jag har sjelf öfvervarit en sammankomst
för uppgörande af reglemente för en hypoteksförening,
och resultatet vittnar bäst om dylika sammankomsters
förmåga att tillvägabringa något ändamålsenligt.
Man behöfver blott erinra om beslutet, att föreningen skulle
utgifva sedlar på 2 å 3 r:drs valör. Men majoriteten bestod
också af småbrukare, och hela frågan förföll snart.
Om således några ändamålsenligt organiserade hypotheksföreningar
skola komma till stånd, anser jag nödigt, att statsmagterna
upptaga lånet. En annan omständighet talar äfven
härför. Ehvad Riksg.cont., eller de enskilda föreningarna
upptaga lånet, skola de aldrig kunna åter utlåna medlen
för 5 proc., emedan man mäste vara betänkt på så stor
räntevinst, att de särskilda kostnader och förluster, som
med en sådan rörelse alltid äro förenade, dermed kunna
betäckas. Men om lånet indrages i Banken, kunna lätteligen
alla omkostnader betäckas genom öfverassignering på
det sätt, att Banken på denna silfverfond utgifver sedlar
utöfver silfret till det belopp, att vinsten deraf betäcker
kostnaden och tillfälliga förluster af lånet. På grund häraf
vågar jag föreslå R. o. Ad. att till contrapropostn antaga
ett af mig uppgjordt project, som lyder sålunda;
1:0 Att Banken xipptager lånet och utgifver sedlar utöfver
silfver, så att räntan för hypotheksföreningarna nedsättes
till 5 proc., dock så, att icke det i bancolagen stadgade
förhållande rubbas emellan silfver och sedlar, det redan
beviljade creditivet inberäknadt (d. v. s. Banken skulle
slippa det för hypotheksföreningarna beviljade cassacreditivet
å 200,000 rtdr),
2:0 Hypotheksreglemente uppgöres, stäldt på viss octroj
(icke med perpetuella utlåningar), allt på sätt mitt afgifna
reglemente närmare utvecklar, och utgifver Bankens sedlar
emot de obligationer, som hypotheksföreningarna aflemna.
3:o Att en tid af ett år lemnäs åt hvarje län atl anmäla
sig till delägare i länet, som derefter utdelas relativt
till länens egendomsvärde. Högst 5oo,ooo r:dr b:co i sed
-
Den 3 Februari e, m.
lar få derföre till de först blifvande hypotheksföreningarnti
utgifvas.
4:o De hypotheksföreningar, som efter den tiden kunna
uppsta, hafya icke vidare anspråk på ifrågavar. medel,
men kunna derföre, på satt jag i mitt reglemente antydt,
etablera sig,
Jag tillstyrker desto hellre antagande af detta förslag,
som Hr af Billberghs innefattar en tydlig orättvisa. Det
förutsätter också, att högst 4 hypotheksföreningar skola bilda
sig; men jag kan försäkra, att Sverige ej blir belåtet
med mindre än 10 eller ia, om de skola rätt sköta sina
angelägenheter. Min contraproposm förutsätter i öfrigt, att
man är ense om lånets upptagande. Vill man emedlertid
först afgöra den frågan särskildt och discutera detaillerna
sedermera, har jag ingenting deremot; men i ingen händelse
anser jag Hr af Billberghs förslag antagligt.
Gr. Frölich, Dav.: Då jag på f. m. så utförligen yttrade
mig i detta ämne, trodde jag ej, att jag skulle behöfva
nu ånyo uppträda; säkert är också, att om R. o. Ad.
på f. m. hade slutat denna discussion, skulle jag icke hafva
upptagit tiden med något ytterligare anförande. Äfven har
jag känt mig återhållen af en annan tvekan, nemi. huruvida
en offentlig karakter numera är värd att försvara här i
landet, då den anfalles på sätt jag blifvit det i dag. Men
då jag ej vill misströsta om mitt fädernesland, och tiden
nu synes medgifva någon liten digression i debatten, anhåller
jag att i korthet få Jiquidera med mina motståndare.
Hr Dal man har högtidligen förklarat mig sin onåd, och jag
vet väl äfven hvarföre. Sedan han upplyftat sig på opinionens
thron, efter alt hafva derifrån förjagat honom med de
100 ögonen, anser Hr Dalman sig kunna disponera öfver
nila opinioner, och på grund häraf har han förklarat, att
jag mistat den popularitet,■ jag tillförne ägt. Jag bekänner,
att jag icke vetat af denna popularitet, eller om den ägt rum;
men det vet jag, att jag aldrig sökt förvärfva den på samma
sätt som Hr Dalman. Det gifves nemi. två sätt dertill:
det ena, att söka uträtta någonting; det andra, att bara
predika. Måhända har äfven jag någon gång i yngre åren
varit inne på den sednare banan och trott mig dermed kunna
uträtta något; roen detta sätt att förfara har jag år ifrån
år funnit allt mera dåraktigt, och jag har i stället sökt att
handla, dock utan allt sträfvande efter popularitet. Huru
nu Hr Dalman härför apostropherat mig och hvilka skäl
han anfört, anhåller jag, att Herrarna ville med mig något
närmare undersöka. Han talar om uppoffring af populariteten,
der jag talat 0111 uppoffring af sjelfständigheten; han
talar om att skilja sak från person, der jag yrkat på skiljande
af hufvudsak från tillfällighet; lian förebrår mig att
vilja tillegna den ena jtatsmngten en absolut vishet, der jag
Den 3 Februari e. m.
109
sagt, att flen icke finnes på någondera sidan; och sist kommer
han till mitt yttrande om vändpunkten, hvilket han
från Sverige i allmänhet, hvarom jag talat, vändt på enskilda
personer. En annan talare, som älven i dag gjort
sig illustre, har likaledes vändt sig emot mig; men jag beklagar,
att jag icke nog tydligt hört, huru hans ord folio,
för att kunna fatta, om han velat gifva mig ett sporrhugg
med sina klingande sporrar, eller en compliment för att
hafva tagit ett raskt steg framåt. Emedlertid kan jag försäkra
honom, att om det skulle falla honom in att vilja
recrutera sina leder med personer, sådana som jag, skulle
han icke allenast få taga steget fullt ut, utan äfven få svårt
att i sin gamla, tunga chevalereska rustning följa med på
reformernas bana. Men jag återkommer till Hr Dalman
och hans anmärkntr emot mitt yttrande, att det vacklande
numera hos oss nått sin gräns, och att, om jag icke vore
öfvertygad härom, jag skulle anse det icke löna mödan att
ifra för någonting bär i landet. Jag frågarHr Dalman, om
han ej tror, att en sådan gräns finnes? Jag kan blott beklaga
don, som ej tror det; men till Hr Dalman, med den
menniskokännedom, som han icke saknar, då han ej förifrån
sig, hemställer jag, om man ej ofta vinner mer genom
visadt förtroende, under det man med motsatsen ej vinner
något. Hvad är då meningen med den strid, han förer?
Är meningen att drifva ur styrelsen de personer, som äro
oppositionen emot? Nå väl, låt oss då tillse, hvilka krafter
härtill framstå. Finnes ej annat medel än att attaquera både
vän och fiende, så beklagar jag den, som tror sig på ett
sådant sätt hinna målet; ty hvar och en, som begrundar
ett dylikt förhållande, vill då icke längre ställa sig i en sådan
oppositions leder, som Hr Dalmans. Så vidt jag kunnat
fatta ,Hr Dalmans argumentation ronde den nu ifrågavar.
saken, har den blott vändt sig kring sannolikheter;
men sannolikt kan det vara, både att en god sak misslyckas,
och äfven att den lyckas, ty att finna det absolut rätta
tillhör ej någon; härvid förblifver jag.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Jag skall icke ingå i
en vidlyftig utveckling af ett ämne. hvarom redan blifvit så
mycket ordadt, att föga återstår; min opinion i hufvudsaken
har dessutom redan uttalat sig i mitt tillstyrkande af den
K. propostn. Men här hafva under discussionen dels blifvit
gjorda några anmärkn:r emot den personal, som tillstyrkt
denna K. propos., dels betänkligheter blifvit framställda
emot sjelfva lånet, hvilka jag icke förut hört vara till besvarande
upptagna; jag skall derföre i korthet vidröra dessa
och sedan yttra min slutmening i sjelfva saken. En talare
har mot .Styrelsen anmärkt, att den icke beredt de garantier
i lagen, som ansetts nödiga och ensamt tillräckliga,
till bevis hvarpå han sagt, att Styrelsen ej visat något del
-
It»
Den S Februari e. ra.
tagande för de tysta förmånsrätternas afskaffande. Jag får
i anledn. häraf erinra, att en K. propos. härom vid denna riksdag
blifvit afgifven, men hos B.. St. rönt afslag; det synes då
egentligen vara skäl att vända sitt missnöje mot dem, som afslagit,
och icke emot den, sorn proponerat saken. Vidare har
man sagt, att inga hypotheksföreningar ännu finnas. Menar
man härmed fullständigt organiserade hypotheksföreningar,
som redan trädt i verksamhet, så har man rätt; men om det
får anses för något, att sådana föreningar i flera län finnas
sammansatta, med derför uppgjorda reglementariska grunder,
hvarå de endast afvakta K. M:s sanction jemte sådana
åtgärder å begge statsmagternas sida, som för dessa inrättningar
göra möjligt att träda i verksamhet, så har man orätt
i påståendet. Dessa föreningar omtalas afven i den K propos:n.
Här har jemväl blifvit anmärkt, att det skulle vara
orätt af Regeringen att söka förmå R. St. att frångå ett redan
fattadt beslut, hvilket, efter talarens mening, skulle väcka
misstroende mot Representationen och nedsätta den i opinionen.
Deremot har Styrelsen visserligen icke saknat anmärknrr
derför, att den yrkat, att R. St. icke måtte frångå
sitt, vid sista riksdagen, i detta ämne fattade beslut. Förhållandet
lärer då i sjelfva verket vara, att de, som önska
lånet, äro nöjda med K. proposm, de andra icke, och att
dessa stridiga anmärkningar således utgå från lika stridiga
opinioner. För dem, som ifra för näringarna, tror jag derföre
det vara riktigt att qvarstå vid sista riksdagens beslut,
dock med en annan tillämpning i afseende på utförandet.
Man har väl fruktat, att ett nytt lån, om det ej kan erhållas,
skulle nedsätta statens credit; men för min del kan
jag ej tro, att ett sådant skulle kunna inträffa, helst jag af
den erfarenhet, jag hade tillfälle att inhemta såsom fullmägtig
i Riksg.cont. under den tid förra länet skulle upptagas,
tror mig kunna förklara, att hufvudsakliga skälet, hvarföre
detta lån icke lyckades, var, att realisationen då ännu icke
var gjord. Utan säkert mynt måste det alltid vara svårt,
om ej omöjligt, att äga en större credit, och man torde
snarare böra förundra sig, att lånanbud under sådana förhållanden
kunnat till Riksg.cont. inkomma och deribland sådana,
som voro ganska nära de fastställda vilkoren. Jag
tviflar således ej, att hypotheksföreningarna med Riksg.contrs
borgen, gifven å statens vägnar, skola vinna det förtroende,
som erfordras, då det grundas på samma säkerhet, som
vid sista riksdagen bestämdes, nemi. inteckning i faslighet;
och då nu härtill kommer statens förbemälde garanti, drager
jag ej i tvifvelsmål, att länet skall kunna erhållas, vare
sig genom personlig negociation, eller i correspondanceväg.
I följd häraf tror jag, att Hr af Billberghs förslag,
att staten blott lemnar sin garanti för hypotheksföreningarnas
egna skuldförbindelser, hvilket äfven instämmer med
PresteSt:s redan fattade beslut, ej skall lägga något hinder
Den 3 Februari c. ra.
in
för sakens lyckliga framgående till det mål , som med K.
M:s nåd. propos. varit afsedt. Man har fruktat, att ifrågavar.
lån uteslutande skulle blifva ståldt på ulländningen,
så alt vinsten deraf icke kunde komma någon inhemsk
man till godo; men hvarken i föregående riksdagens
beslut eller i den K. proposm finnes nugot, som utmärker,
att lånet ovilkorligen skall ställas på utländningen. Utländska
capitaler kunna inkomma genom Svensk man, och då
blir icke transactionen directe med utländningen, utan det
blir blott ett sätt att hit indraga utländska capitaler med
vinst för Svenska industrien i flera afseenden, hvilket i ett
så capitalfattigt land som Sverige måste anses vara af både
allmän och enskild nytta. Hvad de föreslagna viikoren för
lånet i öfrigt beträffar, behöfver jag icke yttra mig derom,
enär det redan blifvit fullständigt ådagalagdt, att lånet med
dessa vilkor kan bära sig utan förlust för staten, men ändock
med fördel för låntagarne. Deremot kan jag ej neka,
att det förvånat mig att höra så skarpa beskyllningar mot
Regeringen som de, hvilka af Frih. Klingspor, i anledn. af
denna fråga, här blifvit gjorda. Hr Gr. af Wetterstedt har
redan yttrat sig härom och med detsamma uttryckt alla
deras opinion, som ej kunnat undgå att af dessa obevisade,
grofva tillmälen känna sig sårade. Jag upptager således ej
hvad som redan blifvit besvaradt, utan fäster mig i afseende
på det öfriga isynnerhet vid bemälde Frilus yttrande,
att Svenska folket skall i de ständigt tilltagande bördorna
se ett nytt bevis på Regeringens omsorger och moderskänsla
för dess bästa. Denna framställning är i sak stridande mot
verkliga förhållandet, i anda och syftning öfverskridande
grannlagenhelens gränsor. Jag känner ej, huru en Regerings
omsorger kunna anses föranleda till ökade skattebördor,
der Representationen ensam har beskattningsrätten; det
ligger ju alltid i denna sednares skön att afslå, hvad som
begäres, och man har äfven vid denna riksdag sett prof på
denna rättighets utöfning, oaktadt inga ökade skatter varit
i fråga, utan andra tillgångar för bchofveu blifvit uppgifna.
Väl har det inträffat, att Regeringen måst använda tvenne
af de anslagna creditiven, nemi. det för spannmålsundsuttning
i missväxtår och det s. k. mindre creditivet af ^ million
för särskilda ändamål, hvilket i och för cholerans hejdande
blifvit användt, och det är möjligt, att ehuru det
förra af dessa creditiv är af den beskaffenhet, att medlen
borde åter inflyta, man likväl kanhända nödgas ater fylla
det på annat sätt, ehuru det derföre icke är gifvet, att
dertill erfordras ökade skatter; men i allt fall hemställer
jag, om detta kan åberopas såsom bevis på någon Regeringens
afsigt och önskan att öka skatterna och ändock derför
blifva prisad. Må man undersöka, huru medlen blifvit
använda och döma derefter. Om undsättningar, utdelade
it dem, sorn sakna brödföda, hjelp åt dero, som äro före
-
112
Den 3 Februari e< m.
nial för en härjande farsot och sora sjelfva sakna utvägar
att bestå den, om allt detta kan blifva ämne för elt gäckadt
deltagande, då är sådant ej något godt tecken. Vid
bedömandet af andras gerningar fordras alltid för ett rättvist
omdöme, att man sätter sig i den klandrades ställe; ty
annars går klandret lätteligen för långt och blir framstäldt
utan all bevisning, väl sårande för den klandrade, sorn måhända
redligen uppfyllt sin pligt, men också ej upphöjande
den, hvarifrån det utgår. Hvad nu slutligen angår frågan
om K. M:s propos. eller Hr af Billberghs förslag bör antagas,
så hänvisar jag till PresteSt:s beslut, som lyder sålunda:
”1:0 Att åt fullmägtige i Riksg.cont. uppdrages att i
B. St:s namn och der as vägnar garantera fullgörandet af
skuldförbindelser, som utgifvas af hypolheksföreningar, hvilka
äro organiserade enligt stadgade hufvudgrunder ; dock alt
sammanräknade beloppet af lånet, som Riksg.cont. får garantera
för alla liypotheksföreningar tillsammans, ej må öfverstiga
2,000,000 r:dr silfverspccie eiler 5,333,333-5 r:dr
b:co.”
"2:0 Att, innan denna garanti meddelas, hypotheksföreningens
styrelse bör till Riksg.cont. aflemna en dess förbindelse,
hvaruti samma styrelse, å egna och samtliga delägares
uti föreningen vägnar, förklarar sig skyldig att gemensamt
ansvara Riksg.cont. för all den förlust, som möjligen
kan uppkomma genom uraktlåtenhet att fullgöra den garanterade
skuldförbindelsens innehåll.”
Jag tror, att detta innefattar allt det hufvudsakliga,
som nu bör beslutas. Det återstår då för StatsUtsk. att
sedermera utarbeta förslag rörtde de vilkor, hvarunder Riksg.-  cont:s garanti kommer att lemnäs i afseende på säkerheten,
som hypotheksföreningarna böra prestera m. m., hvilka förslag
derefter lära komma att underkastas RiksStms pröfning.
Med iakttagande häraf anhåller jag altså om Hr Gr.
o. Landtm:s propos. på afslag å Utsk:s betänk, och bifall
eller instämmande i PresteStts beslut.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag har varit olycklig
nog att icke vara tillstädes från början af Hr Rosenblads
yttrande. Jag liitkom först då han citerade försatsen i ders
K. propostn såsom bevis på oriktigheten af mitt påstående,
att propostn stöde i strid med sig sjelf. Men det är just
denna försats, att ingen förlust skall drabba staten,
som utgör contradictionen; ty den kan ej förenas med det
efterföljande. Då hypotheksföreningarna icke få mer än ga
proc., och icke kunna amortera längre än dess egna låntagare,
som fått löfte, att af de 6 proc., som skola årligen
erläggas, 4 proc. beräknas som ränta och 2 proc. som capitalafbetalning,
är det ju klart, alt Riksg.cont. sjelf måste
amortera de återstående 8 proc. af det förskrifna capitalet.
Der
-
D«n 3 Februari t. m.
Dernäst yttrade samme talare, att coursdifferencen öfver
pari skulle komma Riksg.cont. till godo och således vara
en fördel. Men om utländningen icke direcle lefverera»-  sjelfva lånet i vexlar, utan skickar dem hit till försäljning
och för de erhållna b:cosedlarna uttager silfver i Banken al
pari för att lefverera det till Riksg.cont., så är det icke
Riksg.cont., utan utländningen, som vinner på den högre
coursen, hvaremot Riksg.cont. sedermera vid hvarje ränteliqvid
förlorar, så länge coursen står öfver pari.
Vidare har samme talare ifrat emot R. St., som skola
hafva gjort oredan i myntet. Jag får i anledn. häraf blott
erinra, om det icke varit Regeringen, som framkallat såväl
riksg.sedlarna och sedelemissionen 1809, sorn indragningen
1817.
En annan talare har påmint om Preussen och de åtgärder,
som der blifvit vidtagna i samma syftning, som nu äro
i fråga hos oss. Jag anhåller att härvid få erinra om den
stora skillnaden emellan ett land, som undergått sådana calamiteter,
som Preussen då bade gjort. Ej under, om der
liehöfdes lån; men väl kan man undra deröfver här.
Samme talare har sagt, att realisationen sannolikt ej
skulle bestå utan detta lån. Har då icke realisationen redan
bestått i 3 månader under den mest ofördelaktiga årstid,
utan lån?
En annan talare har sagt, att det varit riksg.sedlarna,
som odlat våra fält. Ja, man kan säga detsamma om sedelemissionen
1809; men jag frågar, om sådant visar helsotillstånd
och icke snarare ett febertillstånd eller convulsioner.
Samme talare har sagt, att realisationen vid sista riksdagen
medgafs under vilkor af lån. Om ej mitt minne felar,
var renlisationsfrågan redan afgjord, då frågan väcktes
om lån, som först kom efteråt.
Vidare har samme talare sagt, att om sista riksdagens
beslut om lån kunnat rifvas, så kan man äfven upphäfva
nuvar. riksdagens beslut att icke upptaga lån. Det är dock
en himmelsvid skillnad emellan att upphäfva en föregående
riksdags beslut och en närvarande riksdags, särdeles då grundlagen
förbjuder det sednare.
Äfven bar han talat om strypning och den tystnad, som
derigenom åstadkommes. Mig synes i sanning väl, örn så
vore; vi skulle då måhända icke få höra talas om så många
concurser som nu.
Slutligen har samme talare frågat, hvilka de äro, som
tala emot näringarna. Jag tager icke detta åt mig; ty jag
talar endast mot dem, som blott föra näringarna på läpparna.
En annan talare har fästat sig vid ett här fäldt ut*
tryck: per fas et nefas. Detta angår visserligen icke mig;
men jag kan icke underlåta att i anledn. häraf anföra ea
19 H. i5
Den 3 Februari e. m.
historisk händelse. När Carl XIII föddes, hölls tal vid
Lunds Academi af en adjunct vid namn Bildstein, som var
Svedenborgare och i sitt tal omförmälde, att han haft en
syn, deri det förekommit honom, som skulle den då födde
prinsen, oaktadt han tycktes icke vara ämnad till Svenska
thronen, likväl en gång dit uppstiga, om jag rätt minnes de
ursprungliga ordalagen, ant per fas aut per nefas. Saken
gjorde vederbörligt uppseende, och talaren uppkallades
hit til Stockholm. Men hela affären slutades med ett förständigande
till Bildstein att icke vidare i sina tal omnämna
sina syner.
Slutligen får jag förklara, att jag alltid hyllat den regeln,
att icke döma om andras motiver, och att jag äfven
nu skall bjuda till att ställa mig densamma till efterrättelse;
men likväl kan jag ej undgå att anmärka några särskilda
förhållanden med den nu förevar, frågan. Jag har nemi.
funnit, att Regeringen så ofta nitälskar för statslån, och
detta icke alltid under förebärande, att det sker för landtbrukets
bästa, utan stundom för försvarsverket eller andra
allm. behof, att, ehuru jag icke vill påstå, att sjelfva skuldsättningen
är det egentliga ändamålet, det åtminstone synes
klart, att jordbruket icke alltid är förnämsta ögnamärket.
Vidare, då man ser, huru Konungens rådgifvare vid besättandet
af höga embeten så väl sympatisera med de
skuldsatta, skulle mången kunna tro, att det sker af den
beräkning, att hvar och en blir medgörligare, i samma män
han är fördjupad i skuld. Jag vill dock icke säga, att häri
ligger någon plan, utan blott antyda analogien emellan detta
förhållande och hela Rikets skuldsättning.
Jag får till slut fråga, om någon kan tro sig uppfylla
sina committenters önskan, då han yrkar Rikets onödiga
skuldsättande. Jag vill blott fråga, om ej nationen var glad,
då landet blef fritt från dess utländska skuld, och om det
väl är under fredens djupaste lugn, som man nu åter bör
inleda Riket deri? För min del tror jag ej, att detta skulle
vara behagligt för Svenska folket. Jag kan väl icke döma
om den stora massans tänkesätt, som jag icke känner;
men jag dömer efter de upplysta personers mening, med
hvilka jag haft tillfälle att samtala och hvilka anse det som
en olycka.
Åtskilliga hördes yrka proposm.
Hr Stuart, Carl Gust.: Redan vid ett föregående
tillfälle liar jag på detta rum yttrat den öfvertygelse,
att nu ifrågavar. K. propos. icke borde antagas. Ett noggrannt
och allvarligt begrundande af allt, hvad som både
skriftligen och muntligen rörande detta ämne sedermera
blifvit anfördt, har ytterligare stadgat min då uttalade åsigt,
att statens mellankomst för upptagandet af ett sådant lån, som
K. M. föreslagit, under nuvar. förhållanden vöre olämplig och
Den 3 Ftbruari e. m.
för det allmänna högst ofördelaktig. Mängden af de talare, som
inom denna afdelning af Representationen i dag uppträdt
för att understödja och försvara de föreslagna låneoperationerna,
föranleder 111ig att öka det ringa antalet af dem,
som härstädes höjt sina röster till bestridande af det beslut,
en icke oförmodad pluralitet, efter all sannolikhet, kommer
att fatta. Det är med verklig tillfredsställelse jag funnit
mina åsigter uti nu förevar ämne, på ett förtjenstfullt sätt,
utvecklade uti StatsUtsk:s med skicklighet författade, ehuru
af Utsk:s ledamöter inom detta RiksSt. utan försvar lemnade
utlåt., för hvilket äfven jag således egnar Utsk. min gärd
af erkänsla.
En af de talare, sorn ifrat för lånefrågans genomdrifvande,
Hr Rosenblad, har också funnit sig föranlåten medgifva
riktigheten af Utsk:s vederläggning af den envist yrkade satsen
om det föreslagna lånets oskiljaktiga samband med den
nu verkställda realisationen. Jag delar således denne talares
öfvertygelse om realisationens bestånd, utan att den behöfver
understödjas af något utländskt lån eller andra konstlade
medel; men just derföre anser jag, tvärtemot den värde
ståndsledamoten, att den ifrågavar. , af behofvet ingalunda
påkallade skuldsättningen, hvilken, enligt min åsigt, skulle
blifva mera menlig än nyttig för realisationen, bör, särdeles
under ntivar. tidpunkt, undvikas. Hr Rosenblad har
vidare framställt åtskilliga anmärkn:r vid StatsUtsk:s rör:de
denna fråga sednast afgifna betänk. Dessa anmärkn:r hafva
dock förefallit mig dels oriktiga och dels till den grad
obetydliga, att de icke förtjena att till besvarande upptagas,
Utsk. har icke, på sätt den åberopade talaren uti sina anmärknrr
anfört, yttrat, att räntan för utlånade medel i allmänhet
numera nedgått till 5 proc. Utsk. har endast uppgifvit,
att räntan för lån emot nöjaktig säkerhet i sednare
tider visat en benägenhet att sjunka till berörde belopp;
hvilket förhållande svårligen lärer kunna förnekas. Så vida
icke de betydliga upplåningarna för Rankens, Riksg.contrs
och Arme'ens Pensionscassas räkning kommit att verkställas
samt, i förening med den kända brislfälligheten i våra utsökningslagar
och den olyckliga föränderligheten i myntvärdet,
menligt inverkat på allm. penningerörelsen i landet,
skulle, enligt min fullkomliga öfvertygelse, den vanliga räntan
för lån, grundade på realcredit, för närvar, icke öfverstiga
det belopp, dit man nu, genom statens inblandning
uti enskildas lånetransactioner, vill, på ett konstladt och föga
ändamålsenligt sätt, nedtvinga densamma. Hr Rosenblad
har jemväl strängt klandrat Utsk. för yttrandet af den ”kärlekslösa”
satsen, att det vore för staten likgiltigt, om den
synlige jordägaren verkligen ägde den jord, han innehade,
eller om han endast i sjelfva verket vore den s. k. capitalistens
arrendator. Talaren har dock icke, så vidt jag kunnat
fatta, lyckats alt vederlägga riktigheten af denna sats
Den 3 Februari e. m.
eller af Utsk:s likaledes klandrade åsigt, att det vore af föga
vigt för det allm., oin jordens nuvar. innehafvare kunde
bibehålla sina egendomar eller om de nödsakades försälja
dem. Historien äfvensom samtida förhållanden inom främmande
länder ådagalägga emedlertid, att i samma mån industrien
utvecklar sig, näringarna vinna förkofran och bytesmedlen
okas, i samma mån blir all egendom vanligtvis mera
rörlig och äganderätten mera ombytlig. Sådant svnes likväl
icke kunna medföra några menliga följder hvarken för
hela samhällets eller för de enskilda medlemmarnas välstånd.
Frih. Boye har tillkännagifvit, att han vid flera riksdagar
ifra t för näringarnas understödjande medelst ökade
lånetillgångar. 1 sådant fall äger Hr Frih. i sanning den
tillfredsställelsen att hafva lyckats i sina bemödanden. Men
näringsidkarnes nuvar. belägenhet och de dagligen växande
anspråken på ytterligare lånunderstöd borde dock hafva
öfvertygat Hr Frih. derom, att de sålunda begagnade medlen
till näringarnas upphjelpande i sjelfva verket mera skadat
än gagnat desamma. Hr Frih:s uppgift, att det vid sista
riksdag beslutade lånet lockade näringarnas representanter
att biträda de föreslagna realisationsbesluten, är stridande
emot verkliga förhållandet. Det var först sedan dessa
beslut voro fattade, som frågan om det s. k. silfverlänet
väcktes. Hr Frih. har behagat tillvita dem, som yttra sig
emot det nu ifrågastallda lånet, att de endast ifra för capitalisternas
interessen. Jag får i atdedn. häraf förklara, att
jag anser det vara min pligt, såsom en af Svenska folkets
representanter, att, med åsidosättande af alla enskilda personers
interessen, söka befrämja allenast hvad som i någon
män kan bidraga till hela nationens fördel. Hvad jag finner
leda till detta mål skall jag derföre alltid, så vidt min
förmåga medgifver, verksamt understödja och befordra, men
hvad dermed, enligt min åsigt, icke öfverensstämmer skaili
jag, äfven om det vore förmånligt för en eller annan Corporation
eller samhällsclass, öppet motarbeta. I följd häraf
anser jag mig således böra bestrida upptagande af det till
skuldsatta jordägares understödjande nu föreslagna statslån,
såsom stridande emot Rikets sannskyldiga nytta. Min öfvertygelse
härom har jemväl vunnit en ökad styrka af den hos
lånets mest nitiska vänner och gynnare uppenbarade stridigheten
i åsigter om sättet för detsammas upptagande och användande,
ett förhållande, som tydligen ådagalägger, huru
foga visshet de äga om beskaffenheten och lämpligheten af
de medel, sorn skola leda till det efterlängtade målet. Den
opinionsyttring, som meddelades af BondeSt., då lånefrågan
sisth gårdag derstädes förevar, är dessutom ett icke ovig tigt
bidrag till bedömandet af den allm. sinnesstämningen i afseende
på det till jordbruksnäringens förmenta understöd
framställda låneförslaget. Man hade smickrat sig, att denr
na fråga, åtminstone inom del RiksSt., som egentligen re
-
Den 3 FeLruarie. m.
presenterar och uteslutande utgöres af jordbruksidkare, skulle
gå igénom, såsom man säger, med pukor och trumpeter.
Den ringa pluralitet af endast 7 röster, genom hvilken förslaget,
oaktadt alla deraf förespeglade fördelar för den skuldsatta
allmogen, blef af delta Stånd antaget, utvisar på ett
anmärkningsvärd! sätt, till hvad grad tankarna äfven inom
BondeSt. äro delade i fråga om det äskade lånets nytta för
sjelfva jordbruket.
Det är icke utan förundran, som jag finner, att så få
ledamöter af B., o. Ad. yrka bifall till den härstädes förut
beprisade K. proposm, hvilken numera synes nästan allmänt
ogillas och således förmodligen jemväl inom detta Stånd
Blir med acclamation förkastad. Deremot har Hr af Bill—
berghs i reservationsväg nu väckta nya förslag vunnit ett
lika kraftigt som oväntadt understöd. Jag vill visserligen
icke förlänga R. o. Ad:s redan långvariga öfverläggning med
anställandet af någon jemnförelse emellan de för det allm.
sannolikt härflytande olika följderna af den K. propostns antagande
och af berörde borgensförslags godkännande; men
jag kan dock icke underlåta att vid detta tillfälle fästa uppmärksamheten
på den omständighet, att enligt detta förslag
skulle samma verk, som icke, utan stor svårighet, kan, emot
en ganska betydlig ränta, på kortare tid få upplåna de medel,
som erfordras till dess egna utgifters bestridande, ikläda
sig betalningsansvarigbeten för stående lån till ett helt
och hållet främmande ändamål mot lägre ränta, än cautionisten
sjelf nödsakas erlägga. Antagligheten af den erbjudna
borgen torde derföre med skäl vara tvifvelaktig; emedlertid
kommer obestridligen det ifrågaslällda borgensansvaret, antingen
det kan begagnas eller icke, att på ett högst betänkligt
sätt inverka på Riksg.contts credit.
Den mångfaldiga gånger ådagalagda stridigheten emellan
det nu ifrågavar. låneförslaget och R. St:s vid denna riksdag
fattade beslut i afseende på det s. k. silfverlånet vill
jag nu endast i förbigående åberopa, under förklarande, att
de vidlyftiga muntliga och skriftliga framställningarna, i ändamål
att bevisa, det någon sådan stridighet icke förefunnes,
icke uti den ringaste mån kunnat ändra min öfvertygelse i
detta hänseende. Det är i sanning en besynnerlig ställning,
deruti jag och de, som dela mina åsigter, nu befinna oss i
afseende på våra motståndare såväl uti den förevar. lånefrågan
som uti de vid denna riksdag behandlade frågorna om
Svenska folkets representationssätt. De, som vid flera tillfällen
under riksdagens lopp med värma i frat för mera genomgripande
representationsförändringar och sökt ådagalägga den
huvar. Representationens olämplighet samt Nationens missbelåtenhet
dermed, äro nu nödsakade försvara den ringa återstod
af aktning och anseende, densamma ännu äger qvar,
emot dess mest nitiska loftalare och representationsreformernas
häftigaste motståndare, hvilka i dag icke akta för rof
Den 3 Februari e. m.
att ådraga denna Representation den missaktning, som måste
blifva en ovilkorlig följd af det ifrågastållda upphäfvandet
af dess egna, i grundlagsenlig ordning nyligen fattade beslut.
Dock sorn skälen både för och emot den under öfverläggning
varande frågan redan blifvit å ömse sidor fullständigt
utvecklade, anser jag mig icke behöfva rör:de sjelfva
liufvudsaken tillägga något vidare, helst jag i allt fall förmodar,
att opinionerna äro förut så bestämda, att ingen låter
hänföra sig af en mer eller mindre lycklig förmåga att
ånyo upprepa dessa skäl, och jag för öfrigt vågar hoppas,
att hvar och en, innan han afgifver den möjligen afgörande
rösten, noga öfvertänkt frågans vigt och följderna af det
blifvande beslutet. Jag får derföre sluta med den förklaring,
att jag anser skuldsättning, så vidt densamma af omständigheternas
kraf icke oundgängligen påkallas, böra af ej
mindre staterna än individerna med största sorgfällighet undvikas,
äfvensom att stora statsskulder i allmänhet äro, enligt
min åsigt, för folkens välstånd och sjelfständighet vådliga
samt för Svenska Nationen förstörande. Vi bebo, mina Hrr,
ett af naturen föga gynnadt fädernesland, hvars flesta invånare
till fyllandet af dagens behof måste från morgonen till
qvällen nästan oupphörligt släpa i mödor och besvär. Skola
vi nu, för att bereda oss och våra samtida en oförtjent
maklighet, ådraga våra efterkommande ökade bördor, torde
dessa derigenom få grundade skäl att tillskrifva våra åtgärder
deras oeconomiska och möjligen deraf äfven föranledda
politiska betryck. Låtom hvarje tid fylla sina'behof samt
bära sina bördor, och låtom oss icke lindra desamma på
bekostnad af kommande tiders ökade ansträngningar och
uppoffringar. Jag tillstyrker bifall till StatsUtskts betänk.
Ropen på propos. förnyades.
Frih. Klingspor, Maur.: Hr Gr. af Wetterstedt har
på ett strängt sätt uppträdt emot mig för ett på f. m. fäldt
yttrande. Rådfrågade jag endast min ringa förmåga som
talare, skulle jag icke våga uppträda mot en man, hvars
vältalighet jag med detta Stånd så ofta hört och beundrat;
men frågan för mig kan aldrig blifva att täfla om vältalighetens
lager, utan endast att ansvara för mina ord. Mer
än väl känner jag, att Konungens rådgifvare i allmänhet
förtjena all aktning som enskilda medborgare; men det är
icke representanten medgifvet att intränga inom det enskilda
lifvets område; han kan till ledning för sitt omdöme endast
rådfråga de offentliga åtgärderna, och i detta afseende
vidhåller jag, att Regeringen begagnat otillåtliga medel för
att genomdrifva lånefrågan. Till stöd häraf beliöfver jag
endast åberopa den mängd egenheter, som utmärka denna
sak. Detta lån, hvars första föremål var realisationens betryggande,
förvandlades hastigt, sedan anslagsfrågorna blifvit
afgjorda, till ett lån till jordbrukets understöd, hvars
Den 3 Februari e. si.
betryckta ställning först då lärer blifvit upptäckt. Redan
afslaget af samtliga Stånden under den ena formen, upptages
det ånyo på ett grundlagsvidrigt sätt under en annan
form. Constit.Utsk. har också ansett åtgärden vara af en
sådan beskaffenhet, att det för densamma ställt Konungens
rådgifvare under riksrätt. Just.ombudsm. har ansett sig böra
yrka laga ansvar för rådgifvarnes förhållande i denna
sak. Jag kan således här åberopa såväl Constit.Utsk:s sorn
Just.ombudsmts auctoritet. För öfrigt får jag blott hänvisa
till PresteSt:s prot., der åtskilligt finnes att inhemta ronde
den till denna frågas genoindrifvande begagnade riksdagstaetik.
Slutligen vädjar jag till hvad hela Svenska allmänheten
nogsamt känner rör:de behandlingen häraf.
Gr. af Wetterstedt har äfven upptagit mitt yttrande
om de sportler, som falla af utländska lån Jag får härvid
anmärka, att jag tydligen uttryckte, det jag blott hade afseende
på regeringar i allmänhet. Hr Gr. har yttrat, att
det finnes andra sportler, som äfven äga sitt värde, nemi.
popularitetssportlerna. Jag tror dock icke, att detta kan
lämpas på mig. Första gången, jag yttrade mig på detta
rum, var det i frågan om den lika arfsrätten; och andra
gången i den om nationalrepresentation. Vid dessa tillfällen
stötte jag mig på samma gång med den liberala opinionen
och med Regeringen. Jag förutsåg dock detta, innan jag
beträdde de allm. ärendernas stormiga bana; men jag ville
som en fri och sjelfständig man här uppträda för att, utan
menniskofruktan, kunna tala för sanning och rätt. Så ofta
Regeringen framkommer med förslag, der folkets sanna interesse
icke är afsedt, skall min plats alltid vara på oppositionsbänkarna.
Då det är min öfvertygelse, att sjelfständighet
i tänkesätt hvilar på sjelfständighet i eeconomiska
omständigheter, skall jag alltid lägga mig emot åtgärder,
som hota att förvandla Sverige till ett enda stort assistancecontor.
Jag fortfar således att yrka bifall till StutsUtskts
betänkande.
II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt: Ingen kan mer än
jag beklaga, att ett sådant ämne, som det ifrågavar., skall
upptaga R. o. Ad:s tid. Jag hade hoppats, att Frih. Klingspor,
utan att derföre försaka någon slags sjelfständighet,
likväl, i anledn. af mitt sista yttraude, bort finna sig föranledd
att erkänna, det han begått ett misstag i uttryck, samt
sålunda förklarat dessa på något tillfredsställande sätt. Ofta
kan det hända, att man på meningsstrideruas stormiga
bana kommer att nyttja ord, hvilka i verkligheten icke
motsvara de begrepp, man velat dermed uttrycka; men man
ångrar dessa misstag, då man derpå göres uppmärksam, och
man anser sig böra bevisa sådant med att erkänna, och öppet
erkänna, desamma. Långt ifrån att begagna en sådan
anvisad utväg, har Frih. Klingspor, sammanställande sitt
Den 3 Februari e. m.
yttrande med ett inledt riksrättsmål, hvilket icke tillhör
vår öfverläggning här, sålunda uttydt sitt yttrande: per
fas aut nefas , att han dermed afsett, det Regeringen användt
otillåtliga medel, för att vinna resultat i lånefrågan.
Hvilka äro då dessa medel? Jag hade trott det tillhöra Hr
Frih. att antingen uppgifva detta, eller ock erkänna, att
hans mening icke varit att framkasta dylika beskyllningar.
Men han har vidhållit sitt ytlrande med endast en sådan förklaring
deraf, som synes gifva det en ytterligare utveckling.
Jag vädjer derföre till Eder, mina Hrr, om det är tillåtet
att inom detta Stånd nyttja sådana ord!
Hr af Billbergh, Joli. Peter: Jag hade föresatt mig
att icke falla besvärlig med något yttrande i detta ämne,
hvaröfver jag redan i min reservation uttalat min mening,
och jag stärktes ytterligare i denna föresats, då jag erfor
det mindre behagliga sätt, hvarpå discussionen blifvit förd.
Men det är Hr v. Qvanten, sorn nu föranledt mig att begära
ordet. Jag ämnar likväl icke att till besvarande upptaga
alla de mångfaldiga anmärkn:r, som blifvit gjorda emot
mitt förslag, såväl af aktning för R. o. Ad:s tid, som för
att följa min egen böjelse; blott några deribland anhåller
jag att i korthet få vidröra. Frih. Klingspor har atitydt,
som skulle jag låtit nyttja mig till mask för den K. propos:n.
Jag får i anledn. häraf tillkännagifva, att från första
stunden, jag hörde omtalas jordbrukets vanmagt, sorn numera
allmänt erkännes, gjorde jag mig till en pligt att undersöka
orsakerna. Resultatet häraf blef, att då skatterna sedan
1810 icke blifvit ökade, men väl minskade, dels i följd
af directa åtgärder till lindring, dels genom myntets fallna
värde, kunde ej orsaken komma derifrån; men deremot korn
jag i erfarenhet, att det är jordbrukets stora skuldsättning
mot hög ränta, som är rätta orsaken till dess vanmagt. Jag
har i’edan för tre år sedan från trycket utgifvit mina tankar
härom, och jag kunde derföre ej annat än med glädje
emottaga den nu ifråga var. K. proposm, som utgick från
samma åsigt. Då det förslag, som jag i anledn. af denna
K. propos. först uppgjorde vid återremissen af Utsk:s första
betänk., återkom till Utsk., befunnos opinionerna der vara
sådana, att man emot R, St:s redan fattade beslut ansåg
sig icke kunna tillstyrka något låns upptagande directe af
Riksg.cont., och som jag nitälskade för saken, föranleddes
jag häraf till den modification i förslaget, att hypotheksföreningarna
sjelfva skulle upptaga lån emot B.iksg.cont:s
borgen. Det var således, och jag bekänner det öppet, för
att komma till samma resultat, som den K. propos:n åsyftar,
som jag uppgaf det förslag, hvilket Utsk:s afdeln. äfven antog,
ehuru det sedermera förkastades af Utsk. in pleno.
Dermed vill jag dock ingalunda erkänna, att jag antagit de
grund
-
Den 3 Februari e. m.
121
grundsatser, som här blifvit yttrade, om förderfligheten af
statslån; det var tvärtom, som sagdt är, blott nödtvång,
som föranledde till mitt, från den K. proposm afvikande
förslag. Hvad dess verkställbarhet beträlFar, hafva vi icke
så fåtaliga exempel i landet på enskilda, som fått utlandska
lån, och jag ser då intet hinder, att ju icke äfven associationer
af enskilda kunna erhålla dem. Skulle de åter icke
kunna erhållas, så blir ju i allt fall intet äfventyr förenadt
med förslagets antagande. Ilr Cederschjöld har lill mig
framställt den frågan, huru jag kan veta, att ett större rorelsecapital
nu erfordras emot förr. Jag behofver blott i
minnet återkalla, att vårt jernsmide under tiden betydligen
stigit, att våra manufacturtillverkningar uppgå till dubbelt
mera än för io år sedan och att spannmålsproductionen
ökats ända till export. Detta i förening med en ökad folkmängd
torde tillräckligt visa behofvet af ett ökadt rörelsecapital.
Hr Cederschjöld har vidare på ett nog oparlamentariskt
sätt yttrat, att jag sagt osannt, då jag påstått, att
inga publika cassör utlåna sina medel för mindre än 6 proc.
Talaren har emot mig åberopat Riddarhuscassorna och sparbanken;
men jag har endast talat om publika cassör, och jag
upprepar ännu en gång, att jag icke känner någon sådan
cassa, som utlånar under 6 proc. —Men jag återkommer nu
till Hr v. Qvanten. Jag hörde hans anmärkn:r, innan jag
haft tillfälle att taga kännedom om PresteStrs beslut; men
om delta beslut antages , skulle jag tro, att anmärkningarna
kunna förfalla. PresteSt:s beslut förutsätter nemi., likasom
mitt förslag, solidarisk ansvarighet emellan hypotheksföreningarnas
ledamöter, så att inga andra an de, som äro
grundade på en sådan ansvarighet, kunna få del i Riksg.-  cont:s garanti; men PresteSt. har uppfattat 3:dje punkten
af mitt förslag såsom tillägg till i:sta punkten, och jag medgifver
gerna denna omflyttning, äfvensom att 4;de punkten
helt och hållet utgår, på den grund, att PresteSt. bibehållit
sednare mom. af irsta punkten i mitt förslag, som innehåller,
att garantien blott skall lemnäs åt sådana hypotheksföreningar,
som äro organiserade efter stadgade hufvudgrunder,
d. V. s. för hvilka sådana hufvudgrunder blifva
uppgjorda, att de lemna full säkerhet icke blott för nu
ifrågavar. lån, utan äfven för alla andra, som af föreningarna
upptagas; ty i förening med den befattning, som
StatsUtsk. kommer att få med dessa hufvudgrunders uppgörande,
kan då Uppdragas åt Utsk. att jemväl föreslå det
reglementariska i afseende på fördelningen och ordningen
emellan de särskilda hypotlieksföreningarna, så att någonting
derom nu icke behofver stadgas. Jag instämmer således
med Frih. Åkerhjelm, att PresteStts beslut måtte antagas
till contrapropostn, och uppmanar Hr v. Qvanten alt
afstå från sin conlrapropostn, såsom öfverflödig.
i 9 H. 16
122
Den 3 Februari e. m.
Frih. Cederström, Jac.: Jag hade icke ämnat att
yttra mig i denna fråga, om jag icke dertill blifvit uppmanad
genom de besynnerliga yttranden, sorn här blifvit fällda
emot Statsrådets ledamöter under benämning af Regeringen.
De kunna icke kallas Regeringen, utom i de fall, då Rikets
styrelse, enligt grundlagen, är åt dem öfverlemnad;
men då kunna de icke vara här tillstädes. Jag förklarar
således, att hvarje yttrande, som här fälles om Regeringen,
är otillbörligt, och jag protesterar deremot, såsom stridande
mot grundlagen. I sjelfva saken anhåller jag att få fästa
uppmärksamheten på skillnaden emellan ett statslån, som
upptages för statens egen räkning, och ett sådant, som göres
till enskildas bispringande. Här är ej fråga om annat,
än ett lån af sednare slaget, eller till enskilda, sorn lemna
full säkerhet för både capital och ränta. Om man ej kan
bestrida nyttan af jordbrukets stigande, måste man begripa,
att en ökad production fordrar ökade förlag, och man borde
då ej bestrida nyttan af det nu ifrågavar. lånet, så framt
det kan erhållas på de föreslagna vilkoren. Jag tillstyrker
således antagande af PresteSt:s beslut i hufvudsaken, ehuru
jag önskar andra termer derför, så att det öfverlemnades
till K. M., såväl alt upptaga sjelfva lånet, sedan vilkoren
derför blifvit af lagstiftningen bestämda, som äfven att fastställa
ordningen för medlens utlemnande till liypotheksföreningarna,
i den mån de kunna prestera säkerhet; ty jag
tviflar på möjligheten att på annat sätt uppgöra saken, så
att den blir verkställbar.
Frih. Boye, Ludv.: Då jag är beredvillig att göra
rättvisa åt ali sanning, ger jag gerna rätt åt de ledamöter,
som anmärkt, att realisationen vid sista riksdagen bifölls,
innan lånefrågan väcktes. Men af deras minne väntar
jag den rättvisan tillbaka, att de erinra sig, huru saken i
sjelfva verket tillgick. De, som då påtagit sig att upplysa
och förena opinionerna, tystade farhågorna för den allm.
brytning, som realisationen skulle medföra, genom det under
liand gifna löftet, som de äfven sedermera höllö, att
lån skulle följa derpå; det redliga sätt, hvarpå motionären
tili länet sade, att han dermed ville förstärka Banken, visar
äfven, att sammanhang fanns emellan begge frågorna.
Jag har således äfven rätt, och det var detta jag ville säga.
Hvad angår den propos., som Hr Gr. o. Landtm, kommer
att gifva oss, instämmer jag deri, att PresleSt:s beslut må
blifva contrapropostn.
Frih. Rantzou, Joh. A Ib.: Jag började mitt förra
anförande med uttrycket af min misströstan att kunna tillvägabringa
någon öfvertygelse hos R. o. Ad:s majoritet, och
denna misströstan har af discussionen fått ny näring. Jag
vill således ej upptaga tiden med alt återupprepa de skäl,
jag framställt, och hvilka derefter af andra ledamöter blif
-
Den 3 Februari c. m.
vit ut) vidare utvecklade. Några få anmärkn:r vill jag likväl
i korthet besvara.
Man har velat förebrå mig mitt tvifvelsmål öfver uppriktigheten
af Styrelsens bevekelsegrunder för den i fråga var.
lånepropostn. Jag har byggt detta tvifvel på anledningar,
elem jag i mitt anförande öppet framställt, och sä länge
dessa finnas, måste en hvar deraf draga enahanda slutföljder
som jag. Jag har ej ägt rätt och ej heller sökt insinuera
någon mening om egennyttiga afsigter. Jag tror dem,
som finnas, syfta till hvad som, enligt Styrelsens plan, är
landets bästa, och att ett statslånesystem står längst fram i
denna plan. Det är endast förvillelsen i dessa begrepp, sorn
jag, enligt min tanka, beklagar, äfvensom jag bestridt och
bestrider, alt någon nytta af det ifråga var. lånet kommer
att tillskyndas jordbruket. Må emedlertid denna, af mina
motståndares försäkringar, framkallade explikation tjena framtiden
till ledning i sitt bedömande, skulle sådant tilläfventyrs
då blifva erforderligt!
Man har förmenat, att jag misstagit mig i min tro, att
länet ej kan erhållas på de ifrågaställa vilkoren. Visserligen
kan jag misstaga mig; men jag vågar åtminstone föreställa
mig, att tillförlitligheten af suppositionen å andra sidan
icke är särdeles större, helst det visar sig, att 1:0 lånet
vid sista riksdagen icke kunnat erhållas, och 2:0 att,
enligt hvad af Statstidningen inhemtas, Regeringen redan
de facto medgifvit en missräkning i calculen af ej mindre
än 1 proc., som länet skulla blifva dyrare, än det förutsattes
i den K. propostn. Jag tycker således, att min förmodan,
tilläfventyrs grundad på någon erfarenhet i affärer,
kan få gälla i qvittningsväg lika mycket som mina motståndares.
Man har sagt, att det vore just bristen på inhemska
capitaler, som skulle suppleeras genom fonder. Jag vill
medgifva detta, om fonderna kunde utgöras af inhemska ereditpapper,
såsom solida privatbankers, hypotheksföreningars
m. fl.; men om fonder bildas genom lån i ett land, der industrien
ännu icke står färdig att qvarhålla dem (och detta
är händelsen i Sverige), så måste lånet icke blott sökas hos
ulländningen, utan der qvarstadna; och våra mest exalterade
och snillrika anhängare af fondsystemerna, Gr. Björnstjerna
och Hr Professor Agardh, hafva lika fullt förklarat,
att utländsk statsskuld vore det förderfligaste af allt.
Capitalist-interesset — genljuder det — är producentinteressets
fiende; det förra bestrider rörelsecapilalefs ökning,
räntans nedsättning etc. För min del är jag icke coryphé
för något interesse annat, än för det, som jag tror vara
det allmännas; och om jag skulle hafva något enskildt,
så lärer en hvar, som har begrepp om vidsträckta liandelsaffärer,
finna, att det minst af alla kan vara ett capitalist-!
n t er esse, och mest af alla just det interesse, som
D c n 3 Februari e. m.
mina motståndare förfäkta, men som jag motsatt mig, eller
det att genom en hastig tillökning af sedelstocken befordra
lägre penningeränta, en lifligare omsättning af varor,
högre priser på importen etc. Något capitalistinteresse har
jag haft svårt att upptäcka inom Representationen, då deremot
de lånbegärligas interesse iklädt sig tusendetals former
och endast blifvit till en del modifieradt af ordningens vänner
och vårdarne af åt folket gifna löften om garantier
för realisationens^ bestånd och mot en af hvarje tänkande
man förkastad utländsk skuldsättning. Allt deremot, som
lian göras för att på en naturlig väg öka rörelsecapitalet,
torde af ingen lifligare önskas Un af mig och de med mig
liktänkande, derom kan jag försäkra Frih. Boye.
Till Hr af Billbergh får jag öfverlemna, om han verkligen
sjelf skulle vilja ingå i en sådan alfar, der han slutligen
kunde komma att, i stället för ränta och capital, få
hetalt i mer eller mindre dåliga inteckningar, fördelade på
en yta af circa 6000 qvadratmil. Jag skulle åtminstone ej
vilja detta. Men hvar och en har sin smak.— Man säger:
staten har ju garanterat. Ja, visserligen, — men utan anslag
både till ränta och amortissement. Således, om en hvpotheksförening
manquerade, niåste ju riksdag sammankallas
etc. Emedlertid linge långifvarne vänta på sina penningar,
och hvem vet, om icke R. St. derefter förklarade, att
betalningen icke erhölles i annan ordning, än hypotheksföreningsconcursen
kunde utredas.
Slutligen hemställer jag, om det är R. St. värdigt att,
sedan de uti denna vigtiga nationalangelägenhet vid trenne
föregående tillfällen fattat sitt af den allmänna opinionen
högt hyllade beslut, nu, på en blott vink af Regeringen, stå
färdiga att i underd. förändra detsamma. Jag anhåller ont
propos. till bifall af betänk.
Hr Hjerta, Lars Joh.: Mig synes, som denna fråga
helt och hållet bör stadna utom det politiska stridsfält,
hvarinom man tyckes hafva förirrat sig. Ingen fråga Ur,
alt ju det skuldsatta jordbruket skulle hafva fördel af ifråga
var. lån, elier samma fördel som enskilda, hvilka, i stället
för flera smärre lån, få tillfälle att erhålla sin skuld på
en hand; men en annan fråga är, om statens fördel härmed
står tillsammans, och denna fråga har redan fullständigt
blifvit utredd af Frih. Rantzou och Hr Stuart. Jag
vill blott tillägga en hemställan, om väl i något land finnes
en sådan institution, som nu är i fråga? Örn man underrättade
en utländsk affärsman, att staten vill ingå borgen
för en viss niedborgareclass, för att höja dess egendomsvärde,
utan ens någon föregående pröfning af vilkoren,
hvarunder denna borgen skulle gifvas, hvilka först framdeles,
efter hvad man vill, skola fastställas måhända till och
med oberoende af Representationen, så fruktar jag, att den
Dan 3 Februari c. m.
utländske affärsmannen skulle säga, att den Representation;
sorn härpå ingått, oaktadt mycken välvilja för enskilda, ej
afsclt nationens interesse, och att Styrelsen ej bevakat landels
sannskyldiga bästa. Slutligen får jag äfven till H. Ex.
Hr Gr. af Wetterstedt särskildt hemställa, om icke Frih.
Klingspor redan uppfyllt hans uppmaning till en förklaring
af sina uttryck, då Frih. till stöd för dem åberopat sitt instämmande
nied det Utsk., sorn låtit anställa riksrätt emot
Konungens rådgifvare för förment grundlagsvidrigt förfarande
i afseende på den nu ifrågavar. K. proposm; och jag
hemställer, om ej detta må anses som tillräcklig förklaring
och ursägt för de anmärkta uttrycken.
Starka rop å propos. hördes från flera håll af salen.
Hr von Qvanten: Då jag yttrade mig i ämnet förra
gången, hade jag mig icke bekant, hvad PresteSt. beslutat,
och ingen hade då ännu upplyst härom. Nu, sedan Frih.
Åkerhjelm yrkat instämmande i PresteSt:s beslut och Hr af
billbergh gjort detsamma, vill äfven jag afstå från mitt förslag
till contrapropos., och förenar mig med Frih. Åkerhjelm,
genom antagande af hvars förslag frågans afgörande
kan mycket lättas,
En annan ledamot yttrade härtill sitt bifall.
Gr. Posse, Arv.: Det är med verklig och djup bedröfvelse,
jag afhört den öfverläggning utom ämnet, som här
uppstått såsom följd af Frih. Klingspors yttrande. Då jag
hörde H. Ex. Gr. af Wetterstedt uppmana Hr Frih. angifva
detta yttrande den tydning, som jag hade trott vara öfverensstämmande
med hans egen, och är öfvertygad att
hafva funnit en sådan öfverensstämmelse i de flestas önskan,
så hade jag ock väntat mig en nöjaktig förklaring från Hr
Frih:s sida. Men med förundran har jag erfarit, att Hr
Frih. undandragit sig en sådan förklaring; ty dels kan jag
icke derför antaga de skäl, ytterligare på sidan om ämnet,
hväVmed han velat ådagalägga befogenheten af det ifrågaställa
yttrandet, och dels har han slutat med att vidhålla
de begagnade uttrycken. Jag hoppas dock, att det svar,
Hr Frih. lemnade på Hr Gr. af Wetterstedt* uppmaning,
härledde sig derifrån, att han, såsom ännu ovan och ung
talare, icke rätt uppfattat, i hvad mån hans yttranden kunna
innefatta beskaffenheten af sårande. Han har sig likväl
öppet att innan prot.justeringen närmare betänka detta; och
jag förmodar, att han gör det till påföljd af den rättelse,
hvartill jag är säker, att han då af rättvisan skall finna sig
föranledd. Jag anhåller altså, att Hr Gr. af Wetterstedt*
vädjande till Ståndet må hvila, till dess justeringen äger
rum. Jag vill visserligen icke lägga hinder i vägen för utvecklingen
af en ung representants nit och sjelfständighet;
roen jag anser mig icke äga rätt att någonsin uraktlåta för
-
ji6
Den 3 Februari e. ra.
svaret af Ståndets värdighet, och denna är förnärmad, då
våra strider öfvergå till personliga förolämpningar. Med anledn.
häraf förklarar jag, att vid justeringen, och i fall de
anmärkta uttrycken då oförändrade qvarstå, äfven jag kommer
att höra till deras antal, som påkalla tillämpning af
stadgandet i 3o § Ridd.Ordn. och 5o § Riksd.Ordn.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Under min frånvaro lärer
Gr. Frölich här afgifvit ett yttrande, som jag är skyldig
mig sjelf och detta hus att bemöta. Det nämndes nyss,
att personligheter böra undvikas. Sådana kunna dock förlålligen
undfalla en ung och häftig talare. Detta har också
handt mig, ehuru jag sedermera alltid ångrat det; men
icke trodde jag, att det skulle kunna hända Gr. Frölich,
hvilken, efter hvad han sjelf sagt, numera frångått ungdomsyran
och kommit till stadgade tänkesätt. Sådant har
likväl handt honom, då han hos Ståndet framställt förhållanden
ronde min person, hvilka ligga utom min kategori
som riksdagsman; och jag vädjar till en hvar, om sådant
är lämpligt och parlamentariskt. För öfrigt vill jag blott
tillä gga, alt jag aldrig ställt mig på någon opinionsthron,
eller trott mig kunna disponera någon popularitet hvarken
åt den ena eller andra. Jag anser det likgiltigt, hvarest
man yttrar sin öfvertygelse, om det sker här eller i offentliga
tidningar, enär det i begge fallen icke är den ringa
personen, som bereder något inflytande, utan detta främst
lieror på allmänhetens sympathi för de meningar, man utvecklar;
men jag tror åtminstone icke, att denna sympathi
eller popularitet vinnes för ens opinioner, då man, såsom
Gr. Frölich, anser det vara en förtjenst att alltid helst se
sakerna konstigt och framställa dem så, att man icke egentz
ligen vet, på hvilken sida öfvertygelsen befinner sig. Denna
ställning afundas åtminstone icke jag, och får blott önska,
att härmed all strid emellan Hr Gr. och mig må vara
slutad.
Medan jag har ordet, vill jag upptaga ett yttrande utaf
Frih. af Nordin. Hr Frih. har nemi. sagt det vara föga
troligt, att någon solidt organiserad hypotheksförening skulle
kunna ramla. För att bedöma, hvad Hr Frih. menar
med en solid credit- och låneanstalt, vill jag hemta
exempel från det reglemente för en sådan förening, nemi.
för bruksägarnes hypothekscassa, sorn Frih. af Nordin sjelf
lärer hafva uppgjort. Detta reglemente har, hland annat,
det lilla felet att stå i strid med promulgerad lag (K. förr
ordn. af 1824, ang:de enskilda banker), som stadgar solidarisk
ansvarighet för alla bolag, hvilka hafva till föremål
att utlåna penningar, och innefattar i öfrigt det stadgande,
att delägare blott ansvara med den inbetalta delen afsina
actier, utan att hypöthekscassan är ålagd att hafva någon
grundfond jnneståencje för betäckande af tillfälliga behof.
Den 3 Februari e. m.
Om nu sådana hypotheksföreningar skulle erhålla ifrågavar.
garanti och sedermera utlånade medlen, till amortering
på 37 år: hvari bestod val då säkerheten? Jo, i inteckningshandlingar,
förfallna att betalas med 7t_:del årligen.
Hvarifrån skulle då föreningen taga penningar, i händelse
Jåntagarne vore oordentliga i sina afbetalningar, i händelse
föreningens obligationer temporärt förlorade sin credit etc.
Klefve det då ej till löftesmannen, Riksg.cont., som luneobligationernas
innehafvare måste hålla sig, och detta Cont.,
som slutligen nödgades öfvertaga alla hypotheksföreningarnas
förvaltning? Jag upprepar likväl, alt jag enskildt alldeles
icke är ängslig för bifall till ifrågavar. lån, emedan jag
icke tror på möjligheten af dess erhållande på de föreslagna
vilkoren; jag har endast velat visa sakens orimlighet i
och för sig sjelf. Man har väl omtalat, att anbud skedde
på det förra lånet, som voro nära antagliga; jag känner
dock icke ett sådant anbud af någon annan än en Magister
Thorbjörnsson, och jag hemställer, om det är skäl att än
en gång blottställa Svenska staten för ett dylikt gyckel.
Hr Rosenblad: På Hr Hjertås fråga, om exempel i
andra länder finnas på en sådan institution som den nu föreslagna,
kan jag meddela den uppgift, att åtminstone något
ditåt är hvad Polska Regeringen gjort för hypotlieksföreningarna
i Polen, blott med den skillnad, att det var
Polska Banken, som der lenmade sin garanti. I afseende
åter på Hr Dalmans yttrande skall jag blott erinra, att Hr
af Billberghs förslag innefattar just solidarisk ansvarighet;
och hvad angår anbuden på det förra lånet, så är det eu
irring af Hr Dalman, om lian trott, att med det nära antagliga
anbudet menades det löjliga, som gjordes af Thorbjörnsson.
Ett annat skedde i83o, som med blott £ proc.
skiljde sig från de af R. St. bestämda vilkoren.
Hr Crusenstolpe, Magn. Jac.: Det är ej min afsigt
alt deltaga i den räfstransakning och liqvidationsmöte,
som Konungens rådgifvare funnit för godt att här anställa
med enskilda ledamöters yttranden. Då Gr. Posse begärt
frågan derom på bordet, lära vi framdeles återkomma dertill,
och jag skall då icke underlåta att påminna, om per
Jas menas det sätt, hvarpå indrogningsmagten tillkom 1812,
jemte åtskilligt annat. Jag har nu blott begärt ordet, för
att, då Konungens rådgifvare, efter väl öfverstånden riksrätt,
tyckas böra få den tillfredsställelsen att åtminstone se
den K. propos:n uti den ena voter:spropos:n, begära, att
den blir japropos.; och får jag på förhand förklara, att jag
yrkar votering om densamma.
Gr. Frölich: Det är visserligen obehagligt att här
upptaga tiden med en enskild strid; men jag anser mig böra
erkänna ett af mig begånget misstag, då jag icke märkte,
Den 3 Februari c. m.
att Hr Dalman ej var tillstädes, när jag förra gången yttrade
mig. Hvad lians nya utflöde emot mig beträffar, deruti
äfven ingått personligheter, så vill jag blott erinra, att
Hr Dalman sjelf bort finna, att jag endast inskränkt mig
till att försvara mig sjelf. Jag känner för öfrigt Hr Dalman
för väl, för att ej veta, att hans första attaque grundade
sig på en förvillelse om meningen af mina ord; jag
känner hans ädla tänkesätt nog mycket för att kunna tro
annat. Men då Hr Dalman förklarat, att striden oss emellan
nu må vara slut, vill jag å min sida upplysa, att denna
strid icke är så färsk, som den kan synas. Redan för 5
år sedan, då vi öfverenskomma om utgifvandet af Tidskrift
ten Mimer, dröjde det icke längre än till utgifvandet af
första häftet, förrän Hr Dalman, begagnande sig af sin öfvervigt
under min bortovaro, attaquerade mig, utan att jag
någonsin besvarat denna attaque med annat än tystnad. Må
Hr Dalman icke heller tro, alt jag nu har någon rancune
till de smädeord, hvarmed han trakterar mig.
Frih. af Nordin: Jag anhåller att med några ord få
besvara Hr Dalmans inkast mot reglementet för bruksägarnes
hypothekscassa. Frågan hör väl icke hit, då i nämnde
inrättning ingen solidarisk ansvarighet äger rum, hvilket
åter blir ett oeftergifligt vilkor för de föreningar, som vilja
hafva del i nu ifrågavar. lån; men jag kan ändock icke
lemna inrättningen så alldeles vind för våg. Reglementet
innehåller nemi., att actiecapitalet alltid skall hållas oförryckt
tillhanda för att vara tillgång för betäckandet af upptagna
lån, så att det icke kan användas annorlunda, än sorn
garanti för ränta och amortisSement. Den fond, Hr Dalman
saknat, finnes således verkligen; och då härtill lägges
personlig ansvarighet hos directionen eller förvaltningen,
skulle jag tro, att denna cassa kan anses fullt säker, ehuru
den, som sagdt är, icke har något att göra med den nu förevar.
frågan. På f. m. begärde jag propos. till bifall å det
förslag, som innefattas i Hr af Billberghs reservation; jag
hemställer likväl nu, i öfverensstämmelse med hvad åtskilliga
andra talare yrkat, att prot.utdr., rör:de PresteStrs beslut,
må blifva uppläst och propos. sedan framställas till instämmande
deri.
Gr. Frölich förenade sig med Frih. af Nordin.
Hr Hjerta: Emot Hr Rosenblads anförda exempel från
Polen får jag erinra, att ehuru jag bekänner, att jag icke
är fullt säker om förhållandet, tror jag mig likväl temligen
noga minnas, att Polska Banken sedermera återtagit sin garanti,
och att hypotheksföreningarna i anledn. deraf funnit
sig nödsakade att förändra grunderna för sin egen utlåning,
för öfrigt lärer man icke, i en så vigtig fråga som denna,
Pen 3 Februari e> m.
böra stödja sig på ett någorlunda ditåt, såsom Hr Rosenblad
tycktes vilja, utan man måste vara fullt säker på
riktigheten och tillämpligheten af de grunder, man uppställer;
och då tror jag mig kunna försäkra, att man äfven
med solidarisk ansvarighet icke kan vara säker på möjligheten
för hypotheksföreningarna att uppfylla sina förbindelser.
Frih. Åkerhjelm: Jag har blott begärt ordet för att
rätta ett misstag af Hr Dalman, då han i sitt yttrande syftade
på ett anbud å förra lånet, deri ett bland de förnämsta
vilkoret) om borgens ställande för contractets uppfyllande
lemnades ouppfyldt. Jag menade deremot ett aubud ,
sorn gjordes 1831 af ett bland de rikaste handelshus i Sverige,
med blott den skillnad från de stadgade vilkoren, att
silfret skulle lefvereras i Hamburg i stället för Stockholm.
Hr Roos, Jon. Eman.: Jag beklagar, att jag saknar
en uppmaning till Frih. Klingspor från någon af dem, sorn
tilläfventyrs mera än jag kunna inverka på honom. Jag
anser mig dock böra till Frih. Klingspor hemställa, örn han
ej skulle vilja tillåta, att det sårande uttryck, som här blifvit
anmärkt, får ur prot. utgå, öfvertygad som jag är, att
ban skulle kunna gå härifrån med särdeles tillfredsställelse
att hafva, med bibehållen sjelfständighet och karakter, uppfyllt
sin pligt, om han visar Ståndet den aktning att förklara
uttrycket hafva tillkommit af förhastande.
Gr. Posse: Det förundrar mig ej att höra den K.propos:n
nu först påyrkas, då det kommer från det håll, som
ej vill hafva något lån; och detta har jag ansett mig böra
anmärka, på det ingen af detta yrkande måtte missledas.
För min del skulle jag hafva instämt häri förut; men numera
förenar jag mig med dem, som begärt propos. på antagande
af PresteStls beslut.
Hr Cederschjöld: Innan vi nu skrida till den votering,
som lärer förestå, anhåller jag få framställa deti begäran,
alt i contrapropos:n matte intagas en clausul, som jag
anser nödvändig. Det är nemi. gifvet, att den, som ikläder
sig borgen, äfven mäste vara beredd att få betala. Jag hemställer
således, om icke i contraproposm bör inlagas, att den
brist, som i följd af detta lån kan uppkomma, skall betäckas
genom särskild bevillning.
Frih. af Nordin: Ehuru jag motsätter mig Hr Cederschjölds
förslag, hemställer jag, om detsamma icke, i fall
något afseende derå skall göras, bör blifva föremål för särskild
öfverläggning.
Gr. von Fersen, Hans: Jemte det jag förenar mig
med den siste talaren, som i Hr Cederschjölds förslag sett
en ny motion, torde jag få upplysa motionären, att Preste
19
H. 17
)3o Den S Februari c. m.
St. i sitt beslut redan gått hans önskningar i möjligaste
måtto till mötes i förebyggande af all farhåga för förlust å
Riksg.contts sida. För att ytterligare lugna honom, torde
jag få uppläsa 2:dra punkten af PresteSt:s beslut, så lydande:
"Att, innan denna garanti meddelas, hypotheksföreningens
styrelse bör till Riksg.cont. aflemna en dess förbindelse,
hvaruti samma styrelse, å egna och samtliga delägares uti
föreningen vägnar, förklarar sig skyldig att gemensamt ansvara
Riksg.cont. för all den förlust, som möjligen kan uppkomma
genom uraktlåtenhet att fullgöra den garanterade
skuldförbindelsens innehåll.’’ Detta tror jag vara så kategoriskt,
att någon särskild bevilln. för förlustens betäckande
icke behöfves. I öfrigt förenar jag mig med Gr. Posse och
tillstyrker antagandet af PresteSt:s beslut äfven af det skäl,
att 2 Stånd då komma att stadna i samma beslut, hvari det
3:dje kan inbjudas att instämma.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Som Hr Cederschjölds fram,
ställning säkerligen kommer att föranleda en lång discussion,
i fall han vidhåller den, begär jag denna hans motion på
bordet.
Hr Cederschjöld: Jag skall befria R. o. Ad. från all
öfverläggning och följaktligen äfven från behofvet af bordläggning
af min framställning derigenom, att jag sjelf afstår
derifrån; ty jag har icke gjort den i något hopp att få den
genomdrifven, utan endast för att fästa uppmärksamheten
på vigten af det beslut, man nu går att fatta.
Hr Lefre'n förklarade, att han i sådant fall afstod från
sin begäran om bordläggning af Hr Cederschjölds framställning.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då flera ledamöter
begärt propos. å enahanda beslut, som PresteSt. fattat,
ansåg han sig böra låta uppläsa detsamma.
I anledn. häraf upplästes PresteSt:s prot.utdr. af d. 31
sisth Jan., hvaraf inhemtades, att PresteSt. ogillat StatsUtskts
utlåt. N:o 4o5 samt fattat följande beslut: ito att åt Full
mägtige
i Riksg.cont. uppdrages att, i R. St:s namn och å
deras vägnar, garantera fullgörandet af skuldförbindelser, sorn
utgifvas af hypotheksföreningar, hvilka äro organiserade enligt
stadgade hufvudgrunder; dock att sammanräknade beloppet
af lånet, som Räksg.cont. får garantera för alla hypotheksföreningar
tillsammans, ej må öfverstiga 2,000,000
r:dr silfverspecie eller 5,333,333-J r:dr b:co; 2:0 att, innan
denna garanti meddelas, hypotheksföreningens styrelse bör
till Riksg.cont. aflemna en dess förbindelse, hvaruti samma
styrelse, å egna och samtliga delägares uti föreningen vägnar,
förklarar sig skyldig att gemensamt ansvara Riksg.cont. fölall
den förlust, som möjligen kan uppkomma genom urakt
-
Den 3 Februari c. m.
lutenhet att fullgöra den garanterade skuldförbindelsens innehåll.
Hr Cederschjöld: Jag har med fägnad under discussionen
hört mina motståndare försäkra, att hypotheksföreningarnas
medlemmar skulle ikläda sig ansvarighet en för
alla och alla för en. Alen i PresteSt:s beslut talas endast
om gemensamt ansvar, hvilket uttryck är otydligt.
Jag föreslår derföre, att meningen må blifva bestämdt
uttryckt.
Gr. Frölich: I anledn. af den siste talarens anmärka,
anser jag mig böra upplysa, att med gemensam ansvarighet
alltid menas solidarisk. Något ytterligare förtydligande behöfves
således icke, ehuru det visserligen äfven är min tanka,
att delägarne i hypoteksföreningen skola ikläda sig ansvar
en för alla och alla för en, ehuru icke derföre såsom
för egen skuld.
Ilr Cederschjöld: Jag förmodar, att man ej skall
tveka att bestämdt uttrycka den mening, som man säger
sig hysa.
Frih. Boye: Jag kan icke instämma med Ilr Cederschjöld
om behofvet af något förtydligande; ty, efter min
uppfattning, är ansvarigheten här tillräckligen bestämd.
Hr Cederschjöld: Jag anser den af mig begärda förändringen
i uttrycket af sådan vigt, att jag nödgas begära
särskild propos. derå.
Frih. Cederström: Det förefaller mig besynnerligt,
att Hr Cederschjöld, som yrkat bifall till Utsk:s betänk.,
blandar sig så ifrigt i uppgörandet af contraproposin, hvilken
för honom borde vara likgiltig.
Ilr Cederschjöld: I motsats mot den siste talaren
får jag förklara, att jag alldeles icke är likgiltig för contraproposm,
emedan, om jag icke kan vinna allt, jag åtminstone
vill förlora så litet som möjligt.
Frih. Boye: Jag anser mig böra såvida förklara min
nyss yttrade mening, att ehuru jag icke kan instämma med
Hr Cederschjöld, kan jag ej heller instämma med Gr. Frölich,
att borgen icke bör vara såsom för egen skuld.
Gr. Frölich: Jag har för mycket sysselsatt mig med
ämnen af denna beskaffenhet, för att kunna mycket misstaga
mig deruti. Jag har sagt, att den solidariska ansvarigheten
hos en liypotheksförening eller en privatbank icke kan
vara af samma natur som en borgen för egen skuld, så att
hvarje delägare skulle kunna lagsökas direete elter i första
hand. Men när verket icke kan genom sin diréetion inlösa
sina förbindelser, då är det, som reglementet bör föreskrifva,
att delägarne skola en för alla och alla för en ansvara för
i32 Ben 3 Februari e. ra.
bristen. Detta är något så naturligt, att raan icke borde
behöfva dermed längre uppehålla sig.
Frih. Doye: För att upplysa det missförstånd, som
ägt rum, behöfver jag blott erinra, att den siste talaren yttrat
sig om hypotheksföreningarnas förbindelser, då jag talat
om Riksg.cont:s garanti eller borgen. Det är således olika
saker, hvarom vi talat.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. behagade bifalla StatsUtskts nu föredragna utlåt. N:o 4o5.
Ropades ganska starka nej, blandade med många ja|
hvarjemte rop på votering äfven hördes.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han funnit
nej hafva öfverröstat ja.
Gr. Frölich: Om Hr Gr. o. Landtm, funnit nej vara
det öfvervägande svaret på den framställda propostn, skall
jag för min del ej yrka på votering.
Frih. Boye, Fredr.: Då jag tyckt mig höra flera rop
på votering, lärer den omständigheten, att Gr. Frölich afstått
från sin begäran, icke kunna verka till hinder för voteringens
företagande, särdeles som jag, i händelse de öfriga
ledamöter, som begärt votering, jemväl derifrån afstå, för
min del får yrka derpå.
Hr Crusenstolpe: Jag begär, att den K. propos:n ordagrannt
antages till contrapropos:n.
Gr. Posse: Jag begär, att PresteSCs beslut ordagrannt
antages till contraproposm.
Hr Crusenstolpe: Vid sådant förhållande begär jag
votering om contraproposm.
Hr Rosenblad: Det är åtminstone icke vanligt, att
motståudarne dictera oontrapropos:n; och då jag jemte flera
kunna intyga, att Hr Crusenstolpe ropat ja till den redan
framställda propos:n på bifall till Utsk:s betänk., hvarom
votering blifvit begärd och hvilken således kommer alt utgöra
ja-pro[)os:n, förefaller det besynnerligt, att Hr Crusenstolpe
äfven vill dictera contraproposm.
Hr Crusenstolpe: Från Hr Rosenblads öron vädjar
jag till grundlagen, der min obestridliga rätt är förvarad att
få den proposm, jag begärt, framställd, eller votering derom,
Ståndet i öfrigt obetaget att gilla eller ogilla min begäran.
Gr. von Fersen: Grundlagen säger, att proposraa skola
rättas efter discussionen. Då nu de flesta ledamöter yttrat
sig för antagande af PresteSt:s beslut till contraproposm,
anser jag framställning derom först böra göras, Hr Crusenstolpe
obetaget att sedan yrka på sin contraproposm.
Hr Cederschjöld: Det har alltid varit vanligt, att,
Den 3 Februari e. m.
i33
då flera förslag till contrapropos:n förekommit, man först
bestiimt hvilket skall dertill antagas, innan man skridit till
afgörande af hufvudsaken. Yi äro just nu i detta moment
af öfverläggningen, och jag får således nu begära Hr Gr. o.
Landtnäs propos. derå, att mitt förslag till förtydligande af
PresteSt:s beslut må antagas till contrapropos:n.
. Frih. Boye, Ludv.: Mig synes, att man icke kan bestrida
Hr Crusenstolpe att få den propos., lian begärt, framställd;
men deremot inser jag icke, huru Hr Cederschjöld kan
hafva någon rättighet att intränga i vår contraproposln, med
förslag till ändring deruti.
Hr Cederschjöld: Öfver den siste talarens försök att
betaga mig all delaktighet i uppgörandet af contrapropos:n
tröstar jag mig med det hopp, att Ilr Gr. o. Landtm, ej delar
hans åsigt, utan benäget tillerkänner mig rättigheten att
söka få contrapropos:n så litet afvikande från min mening,
som möjligt.
Gr. Frölich: Med vitsordande af Ilr Cederschjölds
grundlagsenliga rätt alt deltaga i hegge voter:spropos:nas
uppgörande, synes mig, att man icke bör upptaga tiden med
vidare fråga härom; och anhåller jag altså, att vi utan ytterligare
uppehåll få skrida till de förestående voteringarna.
Gr. Posse: Ehuru hvad Hr Cederschjöld nu begärt
synes mig mindre enligt med den form, som hittills varit
iakttagen, att icke samma person fått dictera begge voter:sproposrna,
medger jag dock, att intet hinder derför finnes i
grundlagen. Jag bestrider således hvarken Hr Cederschjöld
eller Hr Crusenstolpe rättigheten att få votering om sina contrapropos:r;
jag anhåller blott, att vi ju förr ju hellre måtte
komma till hufvudsaken, och att för sådant ändamål den
första voter:spropos:n må blifva af det innehåll, att om ja
vinner, antages PresteSt:s beslut till contrapropos:n, men om
nej vinner, vill R. o. Ad. sedermera afgöra, om Hr Cederschjölds
eller Hr Crusenstolpes förslag till coutrapropos.
skall antagas.
Frih. Cederström: Det är ett misstag, om man tior,
att grundlagen icke bestämmer något rör:de ordningen för
contrapropos:ns uppgörande vid en votering. 53 § Riksd.-  Ordn. säger, att de, som öfverröstade blifvit, icke de, som
vunnit sin afsigt, äga att begära votering, och häraf är tydligt,
att det är de öfverröstade, som äga att uppgöra contraproposm
i öfverensstämmelse med sin åsigt.
Gr, von Fersen: Ehuru jag icke kan godkänna den
siste talarens åsigt, vill jag icke nu inlåta mig i hans grundlagstolkning,
utan får blott förena mig i begäran om dea
votei'ingspropos,, som Gr. Posse föreslagit.
Upplästes till justering följande voter:spropos;n:
134
Den 3 Februari c. m.
Den, som anser, att contraproposln bör innehålla instämmande
i PresteSt:s i anledn. af StalsUtsk:s utlåt. iN:o
4o5 fattade beslut, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
"ei;
Vinner nej, anställes ny votering om huruvida K. M:s nåd.
propos. ang:de låns upptagande till hypotheksföreningars befrämjande,
eller Hr Cederschjölds förslag, att PresteSt:s fattade
beslut skall antagas med den förändring, att i stället
för orden: gemensam ansvarighet införes: ansvarighet
en för alla och alla för en, må blifva coutrapropostn.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. lill
godkännande af denna voter:spropos:n.
Ropades starka ja, blandade med ett och annat nej;
hvarjemte
Frih. Boye, Fredr., anmälde sig och yttrade:
Som jag begärt voteringen, anser jag det vara min rätt,
att den mening, jag hyllar, icke blir alldeles undertryckt,
och jag anhåller således, att jå-propos:n må innefatta bifall
till Utsk:s betänk.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att vid voteringen
i liufvudsaken komme ja-propos:n att innehålla bifall lill
betänk.
Hr Hjärne, Harald: Det är gifvet, att bifall till betänk.
ej kan komma i fråga förrän vid voteringen i hufvudsaken;
men deremot kan jag ej finna annat, an att, på
det sätt den första voter:spropos:n nu blifvit uppställd, Hr
Cederschjöld ej blir i tillfälle att göra sin mening gällande,
då fråga blir om liufvudsaken, i händelse ja här vinner.
Hans förslag blir då verkligen undertryckt.
Gr. von Fersen: Sedan den upplästa voter:spropos:n
redan blifvit antagen, lärer det vara öfverflödigt att besvara
den siste talarens anmärkn.; jag hemställer likväl till honom
sjelf, om det ar möjligt, då flera särskilda meningar vilja
göra sig gällande, att alla kunna intagas i voter:spropos:n,
och om den enskilde ledamotens rätt ej måste inskränkas
dertill att få votering, huruvida bans förslag skall antagas
till eontrapropos., eller icke.
Ilr Hjärne: Min öfvertygelse är, att voter:spropos:n
både kan och bör uppställas på del sätt, att ja-propos:n
innefattar PresteSt:s beslut och nej-propos:n antingen den K.
proposm eller Hr Cederschjölds förslag, men att detta borde
först afgöras i enlighet med hvad som vanligen skett, då
fråga uppstått om flera contrapropos:r, på det icke ja mätte
vinna och Hr Cederschjölds förslag blifva undertryckt endast
derföre, alt man undviker en votering till, eller är
Den 3 Februari e. m.
osäker, huru contrapropos:n koramer att lyda, i händelse
nej vinner.
Gr. Frölich: Det skulle icke blifva svårt, men tilläfventyrs
fordra tid alt upplysa den siste talaren om sitt
misstag. Jag anhåller derföre, att vi utan vidare uppehåll
må skrida till voteringen, sedan voter:spropos:n redan blifvit
bifallen.
Frih. Boye, Ludv.: Jag instämmer desto hellre med
den siste talaren, som, i händelse ja tappar, det är tids
nog att då afgöra, huru contraproposm för sådant fall bör
uppgöras.
Den nyss upplästa voter:spropos:n blef af It. o. Ad.
godkänd.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 129,
Nej — 55.
I följd häraf upplästes till justering följande voter:spropos:n,
hvilken af R. o. Ad. godkändes:
Den, som bifaller StatsUtsk:s utlåt. N:o 4°5 öfver anmärkn:r
vid betänk:na N:ris 366 och 367 öfver K. M:s propos.
om Iåns upptagande till hypotheksinrättningars befrämjande,
samt Riksdagsm. And. Danielssons i anledn. deraf gjorda särskilda
förslag, voterar
j‘a;
den det ej vill, voterar.
nej;
Vinner nej, afslår R, o. Ad. ofvannämnde utlåt. N:o 4°3,
samt instämmer för dess del i PresteSt:s i detta ämne fattade
beslut, så lydande:
1:0 Att åt Fullmägtige, i Riksg.cont. uppdrages att, i
R. St:s namn och å deras vägnar, garantera fullgörandet af
skuldförbindelser, som utgifvas af hypotheksföreningar, hvilka
äro organiserade enligt stadgade hufvudgrunder; dock
att sammanräknade beloppet af lånet, som Riksg.cont. får
garantera för alla hypotheksföreningar, tillsammans ej må
öfverstiga 2,000,000 r:dr silfverspecie, eller 5,333,3334 r:dr b:co.
2:0 att, innan denna garanti meddelas, hypotheksföreningens
styrelse bör lill Riksg.cont. aflemna en dess förbindelse,
hvaruti samma styrelse, å egna och samtliga delägares
uti föreningen vägnar, förklarar sig skyldig att gemensamt
ansvara Riksg.cont. för all den förlust, som möjligen
kan uppkomma genom uraktlåtenhet att fullgöra den garanterade
skuldförbindelsens innehåll.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 69.
Jfej — 126.
136
Den 3 Februari e- m.
Frih. Boye, Fredr., reserverade sig till prot. emot
R. o. Ad:s nu fattade beslut.
Hr Hjärne: Då jag ej under discussionen öfver det nu
afgjorda ämnet yttrat mig, men det beslut, sorn nu kr fattndt,
strider emot den öfvertygelse jag i frågan äger, emedan
jag anser, att man ej såsom princip bör antaga det beslut,
som är fattadt af R. o Ad., får jag till prot. afgifva
min reservation emot nämnde beslut. Jag har fästat föga
vigt vid frågan, emedan jag är öfvertygad derom, att innan
något resultat kan uppkomma af detta beslut, äfven om det
skulle blifva R. St:s, komma andra Ständer att sammanträda,
hvilka måhända efter en längre erfarenhet skola
fatta ett beslut, grundadt på mera kännedom af ämnet och
mera afseende på framtiden.
Frih. Rantzou: Ehuru jag förut yttrat mig i ämnet,
kan jag ej underlåta att reservera mig emot R. o. Ad:s
beslut.
H. R. o, Ad. åtskiljdes kl. I- till i på morgonen den
4 Febr.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 9 Februari 1835-
Plenum kl. io f. m.
Justerades i prot.utdr. för d. 3 dennes.
Gr. von Fersen, Hans: Sedan nu 3:ne RiksSt., i
frågan huruvida jordbruket bör understödjas genom lån,
bifallit principen, men stridiga beslut i afseende på sättet
förefinnas, så vågar jag, på det att en kortare utväg måhända
må beredas och riksdagen ej för mycket uttänjas, föreslå
R. o. Ad., att II. Ståndet måtte genom prot.utdr. inbjuda
BondeSt. att förena sig i det beslut, R. o. Ad. i sista
plenum fattade, hvarpå jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm,
täcktes framställa propos:n.
R. o. Ad. beslöt att inbjuda Hederv. BondeSt. att instämma
i R. o. Ad:s i anledn. af StatsUtsk:s utlåt. N:o 4°5
fattade beslut.
Hr Crusenstolpe, Magn. Jac., uppläste följande:
Genom nåd. kungör, d. i4 Jan. 1824, ang:de förhöjd
årlig capitationsafgift af hvarje adelig mansperson, som erlägger
bevillning af lön eller förmögenhet m. m., hade K.
M.
De n 9 Februari f. m.
M. väl, som orden lyda, ”för godt funnit att, enligt R. o.
”Ad:s und. anhållan, dess sålunda fattade beslut om den förökade
capitationsafgiften allman ligen kungöra och derjemte
”tillåta, att densamma må, såsom den förra afgiften af enahanda
beskaffenhet, tillika med kronoutskyIdema, af Kro”nans
vederbörande tjenstemän, uppbäras; men” •— heter
det vidare, och det är just detta, som utgör ett nytt drag
af vishet, förutseende och constitutionel varsamhet, hvarpå
jag utber mig att särskildt få fästa H. R. o. Ad:s synnerliga
uppmärksamhet — ”enär Wi, i kraft af57 § uti Reg.F.,
"icke kunna anse detta tillskott annorlunda än som ett frivilligt
bidrag, förbindande endast för de ledamöter
”affi. o. Ad., som i beslutet derom deltagit eller
”underkastat sig detsamma altså linne Wi någon
”executiv åtgärd till den tillökla afgiftens indrifvande icke
”böra användas emot de ledamöter af R. o. Ad., som ej,
”efter skedd behörig debitering, den frivilligt erlägga.”
Öfvertygad, att ingenting är eller bör vara R. St. mera
angenämt, an att gå en faderlig Regerings önskningar till
mötes, då sådant later förena sig med rättvisa och billighet;
öfvertygad tillika, att för en ädel och upplyst Regering
ingen Jjufligare tillfredsställelse finnes, än då hon seide
grundsatser, hon uttalat, hyllade och tillämpade af
folkets ombud; öfvertygad slutligen, att billighet, rättvisa
och sundt förnuft gemensamt och högt påkalla tillämpning
på det å bane varande låneförslaget af den grundsats, Regeringen
stadgat, då det gällde R. o. Ad:s Capitationsafgift,
begagnar jag den rättighet, 56 § Riksd.Ordn. förunnar, att
genom en ny motion bereda ny utveckling åt frågan om statens
garanti för de lån, blifvande hypothekslöreningar kunde
finna sig böjda att upptaga. Om någonsin berörde grundsats
äger användbarhet, är det just vid detta tillfälle; ty
hvad menas väl med den garanti, som nu blifvit satt i fråga,
annat än caution eller borgen, — en handling, som
ganska många bland H. R. o. Ad:s Hrr ledamöter lära genom
en bitter erfarenhet, hvarom detta Stånds i sednare tider
mer och mer aftagande välstånd och oberoende lemna
ett bedröfligt vittnesbörd, hafva sig både till art och följder
temligen bekant? Och med hvilket sken ens af rimlighet
skulle man väl tilltro sig kunna förpligta någon att mot
sin vilja träda i borgen för annans skuld, t. o. m. för ett
behof, som icke är statens, för ett ändamål, som icke är
det allmännas, för ett förment gagn, som icke kommer hela
Riket till godo? Om det ej med hopp om framgång kan
bestridas, att det ju varit en ganska stor förödmjukelse för
Regeringen, att alla dess i rådslaget om Konungens propostn
ang:de lånet deltagande ledamöter varit ställda under tilltal
inför riksrätt, och om måttet af denna förödmjukelse blifvit
rågadt genom den anmärkningsvärda tilldragelse, att al19
H. 18
t 33
Den g Februari f. m.
Ja fyra RiksStln förkastat den nåd. propostn, och de för en
Jåneoperation böjda majoriteterna af tre Stånd i stället nödgats
taga sin tillflykt till enskilda riksdagsmäns förslag; så
synes i sanning ingen vackrare rehabilitation för Regeringens
anseende kunna ernås, än att bennes egen vid ett föregående
tillfälle proclamerade princip nu af R. St. adopteras
och lägges till grund för hela det tilltänkta lönesystemet:
en rehabilitation, hvilken blifver så mycket mera lysande,
som samme Statssecret. Skogman contrasignerat begge
K. M:s höga beslut, 1824 rörtde Adelns capitationsafgift,
och i834 ang:de låneförslaget. Då härtill kommer, att
detta förslag ar vordet i hela sin vidd af V. BorgareSt. afslaget,
och ledamöterna af detta Stånd både vid och utom
riksdagen, ined Regeringens oftanämnda grundsats sannolikt
till rättesnöre för sitt handlingssätt, ej torde vilja med sin
credit, sin förmögenhet eller sina personer ikläda sig ansvar
för återgäldande af ett lån, som enskilda komme att upptaga;
så anser jag mig böra yrka och föreslå: att garantien
eller cautionen för det eller de lån, hvarom
nu fråga uppstått, må anses bindande endast i afseende
på de ledamöter af RiksStrn, livilka bifallit
låneförslaget, ”frivilligt” till en sådan borgensförbindelses
ingående samtycka, eller sig
"densamma underkasta;” hvaremot alla öfriga
Svenska medborgare måtte från all ansvarighet
i nämnde hänseende uttryckligen frisägas, och
sådant bland vilkor en för det blifvande lånet bestämdt
uppräknas. Att öppet och tydligt framställa
detta vilkor måste vara så mycket mera af nöden och R.
St. värdigt, som tystnaden annars ej utan skäl kunde betraktas
såsom en snara för den utländska eller inhemska långifvaren,
och Svenska namnets credit i främmande land synes
vara i behof af all den förbättring, hvilken kan åstadkommas,
i anseende till det välbekanta sätt, hvarpå Sveriges
riksskuld sednaste gången licjviderades, och hvaraf de
”sportler,” sorn tilläfventyrs kunnat äga rum, åtminstone
— för att begagna ett uttryck i R. o. Ad:s sista plenum af
Hr Statsministern för utrikes ärenderna — ej med fog kunna
benämnas ”populära.”
Begärdes på bordet af Frih. Boye, Ludv.
Underteekn. Ridd. Secr et.: Sedan R. o. Ad. beslutat
inbjuda BondeSt. att instämma i R. o. Ad:s beslut i anledn.
af StatsUtsk:s utlåt. N:o 4°5, vågar jag vördsamt hemställa,
hu ruvida icke samma inbjudn. kunde få införas i det prot.-  utdr., som nyss till justering upplästes.
Sedan denna hemställan blifvit af R. o. Ad. bifallen,
upplästes och godkändes det ang:de inbjudningen uti det
nyss upplästa prot.utdr. nu gjorda tillägg.
Den g Februari f. m.
Hr Sölfverberg, Magn. Didr., hade inlemnat följande
:
Till prot. får jag afgifva min reservation emot det beslut,
R. o. Ad:s majoritet i förra plenum fattat i frågan om
statens garanti å ett lån af 2 millioner silfver, som af blifvande
hypotheksforeningar kan komma att upptagas. Jag
anser mig härvid böra redogöra för de grunder, på hvilka
jag ansett mig icke med min röst böra biträda detsamma,
nemi.:
1:0 att det upprifver ett af RiksStrn under denna riksdag
förut fattadt och emot detta rakt stridande beslut;
2:0 att jag anser statens inblandning, under hvad form som
helst, uti enskilda associationers låneoperationer olämplig, i
synnerhet i sådant fall som detta, då
3:o den andel af ifråga var. lån, som kan belöpa sig på
hvarje gäldbunden jordbrukare, blir så ytterst obetydlig,
om det skall fördelas pro rata parte på de 70 millioner intecknad
skuld, hvarmed jordbruket är graverad t, att den i
verklig penningeförlägenhet varande på längre tid ej deraf
kan hemta den ringaste fördel, enär hans årliga contanta
utgift i nära 4o år i alla fall blir lika stor som nu, 6 proc.,
ehuru 1 proc. deraf presumeras kunna utgå såsom amortissement;
och slutligen
4:0 att som detta lån endast åsyftar en omsättning
till lägre ränta af en förut existerande skuld och således ej
upptages för något produetivt ändamål, är det temligen
osannolikt, att det kan åstadkomma någon ökad production;
och så vida det ej sker, blir ostridigt resultatet, att
om 37 år circa 2 millioner silfver utgått ur landet till
räntor på detta lån, ty afven om man ville medgifva såsom
en möjlighet, att dessa räntor jemte capitalafbetalningarna
genom en fördelaktig liandelsconjunctur, utan att uppdrifva
coursen, skulle med vexlar kunna betäckas, blir dock
förhållandet i så måtto enahanda, att eljest för öfverskotten
på börsen silfver kunnat inkomma, och på sådant sätt rörelsecapitalet
i naturlig väg ökas.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Uxped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s underd. skrifvelser
till K. M., nemi.:
N:o 285. om arfvode åt den person, hvilken såsom adjungerad
ledamot biträder Svea Hofrätt i Just.ombudsm. G.
L. Lundins ställe:
N:o 286. om utarbetande af förslag till författning, ang:de
sockenstämmor och kyrkoråd i städerna och å landet.
Ånyo föredrogs BancoUtsk:s d. 3r sisth Jan. på bordel
lagda memor. N:o 88 med förslag till åtskilliga förändringar
uti 1 art. af i8jo års bancoreglemente.
Den g Februari f. ni.
Fril». Gederström, Jac.: Uti det för R. o. Ad. nu
upplästa betänk, förekommer i andra punkten ett stadgande,
enligt hvilket R. St:s revisorer skola äga rättighet att
gifva Bancofullmägtige föreskrifter, och ett sådant stadgande
lärer icke kunna nu af R. o. Ad. bifallas, sedan, i anledn.
af gjorda anmärkn:r, ett föregående betänk, blifvit återremitteradt
just med hänsigt till ett sådant deri infördt
stadgaude, hvilket af dem bland Ståndets ledamöter, som i
ämnet yttrade sig, blef underkändt. Det nu föredragna betänk.
innehåller: ”Jemte det fullinägtige äro skyldiga att åtlyda
de befallningar och föreskrifter, dem meddelas af R.
St. eller deras BancoUtsk., i de fall, der R. St. åt detsamma
lemnat afgöranderätt, skola fullmägtige stalla sig till efterrättelse
de af R. St:s revisorer, enligt § 3 i deras instruction,
meddelade föreskrifter, såvida R. St:s beslut derigenom
icke motverkas eller upphäfvas.” Jag får i anledn. deraf
begära återremiss af detta betänk., och i allmänhet får jag
i afseende på de öfriga punkterna i detsamma begära, att
Utsk., innan det besvarar återremissen, måtte jemnföra de
stadganden i afseende bancolagarna i allmänhet, som förekomma
till Lag- oell BancoUtsk:ns gemensamma handläggning,
och först derefter må aflemna sådana partiella
förslag, som rör:de Bancoverkets organisation i detta betänk,
förekomma, på det att R. St. må i ett sammanhang kunna
upptaga och pröfva allt, som till lagstiftningen för Bancoverket
hörer.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag har ej varit i stånd att
uppfatta, hvad den siste värde talaren yttrat, och ber derföre
om ursägt, i fall jag kommer att anföra, hvad redan
blifvit framstäldt. Föremålen för min framställning är, att
R. o. Ad. måtte återremittera detta betänk, på samma grund,
som föranledt R. o. Ad. att återremittera ett motsvarande
utlåt., innehållande instruetion för revisorerna af Bancoverket,
nemi. på grund af Gr. Frölichs, Hr Stuarts och Hr
Morens m. fl:s välgrundade reservationer deremot, att revisorerna
skulle äga rättighet att gifva föreskrifter åt bancofullmägtige.
Det gamla stadgandet derom härleder sig t. o.
in. från längre tid, än Gr. Frölich i sin reservation antagit,
nemi. icke från 1778, utan från år 1698, då detsamma kunde
vara lämpligt, emedan R. St. då samlades på mycket obestämda
tider, så att de under Carl XII:s regering aldrig
samlades med Konungens bifall. Vid sådant förhållande var
det nödigt, att en aucloritet fanns, som ägde rättighet att å
principalernas vägnar gifva bancofullmägtige föreskrifter;
men nu vore det deremot högst olämpligt och tillintetgörande
ansvarigheten hos fullmägtige, äfven med den inskränkning,
som Utsk. medgifvit, att fullmägtige skola äga
rätt att lyda eller icke lyda. Derigenom skulle alltid lemnäs
anledning till obehagliga tvister inom fullmägtige sjelf
-
Den 9 Februari f. m.
va, hvarföre jag instämmer med dem, som ansett några föreskrifter
af revisorerna ej böra kunna fullmägtige meddelas.
Jag anhåller således om återromiss af detta betänk.
Hr Stuart, Carl Gust.: Till en början, och innan
jag ingår i vidare yttrande ang:de nu förevar, fråga, får jag
anhålla, att Hr Ridd secret. måtte upplysa, huruvida från
de öfriga RiksSttn underrättelse ankommit om deras beslut
i anledn. af BancoUlsk:s betänk. N:o 84, ang:de instruction
för revisorerna öfver Bancoverket.
Underteckh. Ridd.Secret.: BancoUtsk:s betänk. N:o
84, med öfverlemnande af förslag till instruction för R. St:s
revisorer öfver Bancoverket, är återremitteradt af R. o. Ad.
samt PresteSt. och bifallet af BondeSt.; men 0111 BorgareSt:s
beslut har jag ännu icke erhållit någon underrättelse.
Ang:de det nu föredragna betänk:s afgörande hafva inga underrättelser
ankommit.
Hr Stuart: Sedan sålunda ett Stånd jemte R. o. Ad.
återremitterat BancoUlsk:s betänk., med förslag till instruction
för R. St:s revisorer öfver Bancoverket, så hoppas och
förmodar jag, att Utsk. skall, med anledn. af de deremot
framställda anmärkningarna, frångå sitt förslag i afseende
på revisorernas rättighet att meddela fullmägtige föreskrifter.
Jag instämmer derföre i de föregående talarnes anhållan
om återremiss äfven af nu förevar, betänk. Likaledes
anhåller jag att få upplysa om orsaken, hvarföre jag ej
reserverat mig emot detsamma. Jag anser nemi., att, i fall
R. St. skulle fortfarande tillerkänna revisorerna den ifrågavar.
rättigheten att meddela bancofullmägtige föreskrifter,
det i sådan händelse är alldeles nödvändigt att öfverlemna
lill fullmägtige pröfningsrätten, huruvida desssa föreskrifter
kunna motverka eller upphäfva R. St:s beslut, på det att,
äfven om föreskrifter af revisorerna blifvit lemnade, full—
mägtige i allt fall skola vara ansvariga för sina åtgärder.
Hvad för öfrigt beträffar Frih. Cederströms anmärkn.
deremot, att Utsk. icke framlagt förslag till hela den ifrågavar.
afdelningen af lagstiftningen för Banken, får jag upplysa,
att den för BancoUtsk. vid sista riksdagen utfärdade
och nu gällande instruction stadgar, att endast sådana reglementariska
föreskrifter, som ej förut blifvit R. St:s pröfning
underställda, skola af Utsk. till R. St:s fastställande öfverlemnas.
Till följd häraf har äfven Utsk. i slutet af det
nu föredragna betänk, tillkännagifvit, att, utom de i detsamma
föreslagna stadganden, några andra förändringar än
sådana, som blott röra redactionen, icke komma att äga
rum uti den egentliga instructionen för Bankens öfverstyrelse.
För öfrigt får jag meddela Frih. Cederström den upplysning,
att något mål, beroende på Banco- och LagUtsk:ns
gemensamma handläggning, hvars afgörande kan föranleda
Den 9 Februari f. m.
något nytt eller förändradt stadgande i bancoreglementet, icke
för närvar., mig veterligen, finnes i Utsk:n oafgjordt.
BancoUlsk:s memor. K:o 88 återremitterades.
Inyo föredrogs Constit.Utsk:s d. i dennes e. m. på bordet
lagda memor. N:o 77, ang:de beslutna åtgärder vid memor.
N:o 58 i anledn. af återremisserna på förslagen i memor.
N:o 40.
Frih. Boye, Ludv.: Jag anhåller att såväl detta som
Constit.Utskrs näst derefter å föredragn:slistan upptagna betänk.
må få hvila på bordet till nästa plenum.
Frih. D’AlbedyhlI, Carl Gust., förenade sig med
Frih. Boye.
Föredrogs ånyo Bevilln.Utskls utlåt. N:o 5i i anledn. af
anmärkn.T emot betänk. N:o 38 med förslag till förändringar
i 3:dje och 4;de artina af bevil In.förordn.
Uppå hemställan af Gr. von Fersen, Hans, beslöts,
att detta mål skulle punktvis pröfvas och att betänk. N:o
38 skulle tillsammans med utlåt. N:o 5i föredragas.
Discussion uppstod vid följande punkter:
46 J 1 mom.
Hr af Billbergh, Joh. Peter: Då betänk. M:o 38
förevar, gjorde jag vid detta mom. en anmärkn., som omnämnes
i betänk. N:o 5i. Uti detta mom. har Utsk. vid
nu gällande bevilln:sförordn:s stadgande, att ett af pastor
undertecknadt utdrag af husförhörsboken bör vid mantalsoch
skattskrifningen företes, gjort det tilllägg, att sådant
icke behöfver ske, då pastor dervid är närvar. Jag tog mig
förra gången friheten fästa R. o. Adis uppmärksamhet derpå,
att detta tillägg strider emot 1812 års författning, som
stadgar, hvad vid mantals-och skattskrifningarna skall iakttagas,
och icke kan upphäfvas genom stadganden i bevillnlsförordn.
, emedan den angår all Kronans uppbörd, och bevillnlsförordn.
dertill blott är ett accessorium. Jag har fått
ett ytterligare stöd för mitt yrkande af det skäl, Utsk. anfört
för dess vidblifvande vid förslaget rör:de 44 § 2 morn,
enär Utsk. sagt, att upplysning om födelseår och dag af
husförhörslängderna kunde vinnas. När nu skulle stadgas,
att utdrag af husförhörsboken ej behöfver företes, när pastor
är närvar., så frågas, huru det kan vara möjligt för
pastor att ur minnet kunna säga, om icke några ord äro
uteslutna, och ännu svårare blefve det att ur minnet uppgifva
skattskyldigas födelseår och dag. Jag anhåller således,
att R. o. Ad. ville afslå det föreslagna tillägget och vidblifva
nuvar. bevillu:sförordn:s stadgande i denna del.
Den g Februari f. tn.
»4*
R. o. Acl. beslöt, att detta mom. skulle bibehållas sådant
det i i83o års bevillnrsförordn. finnes intaget.
49 §•
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag anser nuvar. bevillnrsförordnts
stadgande i 4g § vara lämpligare än det, sorn Utsk.
Föreslagit Lika med hvad inom R. o. Ad. vid föredragningen
af betänk. N:o 58 yrkades och lika med hvad Gr. v.
Fersen i sin reservation yttrat, anser jag, att såsom en bestämd
skyldighet bör stadgas, det mantalslängderna skola i
sockenstämmorna uppläsas, såvida man finner för något fall
en sådan uppläsning kunna vara nyttig och nödvändig. Jag
får derföre vördsamt hemställa, att R. o. Ad. måtte afslå
den af Utsk. i betänk. N:o 38 föreslagna förändring
uti berörde §, samt, i händelse R. o. Ad. godkänner min
anmärkn. i denna del, jemväl besluta, att, i stället för de i
betänk. N:o 5i föreslagna orden: "Häradsskrifvare åligge
att tillställa vederbörande pastor mantalslängden så tidigt,
att 8 dagar förut kan kungöras om den söndag, hvarå
längden i sockenstämma kommer att till granskning
företes,” föreskriften härom skall erhålla följande lydelse:
"Häradsskrifvare åligge, - - - - kommer att uppläsas,
samt om det ställe etc.”
Hr af Billbergh: Jemte det jag med den siste värde
talaren instämmer deri, att nuvar. stadgandet är bättre äti
det af Utsk. föreslagna, får jag fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att här förekommer samma anmärkn. som
vid den förra punkten, nemi. att Utsk:s förslag skulle innefatta
en förändring i 1812 års författning om mantals- och
skattskrifningarna, i följd hvaraf jag, på samma skäl, som
jag nyss anförde och R. o. Ad. då tycktes godkänna, ej kan
komma lill annat yrkande, än att R. o. Ad. måtte afslå TJtsk:s
tillstyrkande och qvarblifva vid hvad förut i denna §
af bevilln.förordn. stadgadt ar.
R. o. Ad. beslöt, att 49 § skulle bibehållas sådan den
uti i83o års bevilln.förordn. finnes intagen.
73 §•
Frih. af Nordin, Carl Joli.: Alla Rikets manufacturverk
äro till bevilln. uppskattade på grund af den behållning,
som deraf erhålles; men y3 § i nuvar. bevilln:sförordn.
gör deruti ett undantag så till vida, att jernmanufacturierna
i Riket icke få uppskattas efter den quantitet,
som verkligen blir tillverkad, utan efter den quantitet, hvarpå
privilegier å tillverkning erhållits. Här har blifvit yrkadt,
att ordet privilegieradt må utgå på de 3 ställen det
i nämnde § förekommer. Jag instämmer i detta yrkande,
såsom på rättsgrund hvilande. Jag kan icke tro, att man
vill beskatta en näringsidkare för större tillverkning derfö
-
»44
Den g Februari f. m.
re, att lian derå erhållit privilegier, hvilka han är urståndsatt
att begagna, och således icke har fördel af. Ställningen
med vära manufactursiniden är sådan, att i början sökte
nian privilegier derå till så stolt belopp sorn möjligt, emedan
denna manufactur hade en liflig afsättning; men förhållandet
har de sednaste decennierna varit tvärtom, och
den ena efter den andra har måst minska sin tillverkning.
Det tyckes således ligga en obillighet deri, alt man skall
beskattas för en näring, som icke bär sig att drifva. Utsk.
har deremot trott, att män borde beskattas derföre, att
man hade privilegier, tills man afsagt sig dem. Jag medger,
att det låter, säga sig; men jag hemställer, huru många
omgångar denna afsägelse medför. Då jag i BergsColhm
anmäler, att jag vill nedlägga mina privilegier, kan det icke
vägras; men då sedermera conjuncturerna förbättras, måste
jag, med samma omgångar sorn förut, söka nytt tillstånd å
tillverkning. Jag måste till en början underkasta mig en
undersökning på stället, till utrönande af skogstillgången.
Icke obetydliga omkostnader uppkomma derigenom. Jag medger,
att detta för bergstjenstemännen medför en inkomst;
men den faller directe på näringsidkaren, och det mätte
icke vara skäl att bibehålla ett oriktigt stadgande endast för
att skaffa inkomster åt en viss class af medborgare. Jag
Vikar derföre, att R. o. Ad. mätte instämma i den reservation,
som är betänk, vidfogad och hvaruti Gr. v. Fersen
m. fl. af Utsk:s ledamöter förenat sig, eller att ordet privilegieradt
måtte utgå på de 3 ställen, det i 73 § förekommer,
och att denna § i öfrigt må blifva oförändrad.
Hr Stuart: På de af den siste värde talaren anförda
skäl, och på grund af hvad Hr af Ekenstam i sin reservation
framställt, får äfven jag instämma i den anhållan, att
Hr Gr, o. Landtm, täcktes framställa propos., huruvida icke
R. o. Ad. anser orden pr i v i 1 eg i e 11 a d t eller privilegierade
böra utgå ur 73 § i bevilln.förordn.
R. o. Ad. beslöt, att orden privilegieradt och privilegierade
skulle utur 73 § utgå.
75 §•
Frih. af Nordin: I anledn. af den framställning, som
blifvit gjord vid 75 §, synes det, som Bevilln.Utsk. verkligen
velat ingå på anmarkarens åsigt, nemi. att rätta ett
missförhållande, som vid tillämpningen af i83o års bevilln:s—
förordn. uppstått, i följd af den till uteslutande föreslagna
meningens intagande; men jag får upplysa, att så länge
som 1823 års bevilln.förordning tillämpades, hvilket äfven
nu skulle blifva händelsen, om denna mening uteslöts, så
ansågs den så tvetydig, att på de flesta ställen tillämpades
den så, att bevilln. lades på masugnar, hvaremot sådant
ic
-
P«n 9 Febr u ari f. m.
icke skedde på andra ställen. Med ett ord, det låg en.osäkerhet
i redactionen. Emedlertid vill nu Bevilln.Utsk. återgå
till samma redaction och således återställa samma osäkerhet,
som i8a3 års forordn. vållade. Jag kan således icke
derutinnan förena mig med Utsk., oaktadt jag anser ganska
ändamålsenligt, att berörde mening blir utesluten, utan jag
tror, att, på sätt reservanten yttrat, dei vore angeläget, att
i stället för densamma följande mening infördes: ”dock må
sådana masugnar, hvilkas tillverkning bevisligen förädlas af
ägaren vid honom jemväl tillhörigt stångjernsbruk, kunna
taxeras gemensamt med bruket, på det ställe der detsamma
är beläget. Alla andra masugnar skola ovilkorligen uppgifvas
och till värde beskattas, der de äro belägna.'’ Om
denna mening i bevilln.förordn. intages, blir saken klar och
tydlig, samt tillämpningen lika i hela Riket; men saknas
denna föreskrift, så förutser jag, att tillämpningen blir äfvenså
olika, som då 1823 års forordn. var gällande. Följden
var, att i de flesta fall frågan, för att blifva afgjord,
mäste dragas under K. M:s pröfning. K. M. fällde vid den
liden flera sådana utslag, hvarigenom bruksägare, som inom
taxeringsdistrictet ägde masugnar, blefvo befriade att för
dem erlägga särskild afgift, och det måtte väl vara rättast,
att de betala sin afgift på ett och icke på 2.‘ne ställen. Jag
kan således icke förena med rättsbegrepp, att man utesluter
ifrågavar. mening, med mindre den ersättes af ett annat
klart och tydligt stadgande.
Hr Stuart, Fredr. Christopher: Lika med den siste
värde talaren kan jag icke heller instämma i Utsk:s förslag,
att sednare mom. i denna § skulle uteslutas; men jag
får till honom och reservanten hemställa, huruvida den af
dem föreslagna redaction är fullkomligt lämplig. Den innehåller,
att masugnar må kunna taxelas gemensamt med
bruken. Denna obestämdhet i föreskriften skulle troligen
leda till olika förfarande i olika provinser. Jag önskade
derföre, att de Hrr, som yrkat förändring i den gamla §:s
redaction, måtte föreslå mera bestämda ordalag deruti, på
det tillämpningen öfverallt må blifva densamma.
Hr af Ekenstam, Isr.: Den anmärkn., som blifvit
gjord emot den i min reservation föreslagna redaction, nemi.
att ordet kunna borde utbytas mot något annat mera bestämdt,
tror jag ej kunna föranleda till något resultat, emedan
det ej är gifvet, att ifrågavar. masugnar skola taxeras
gemensamt med bruken, utan rättighet endast bör förbehållas
taxeringsmännen att verkställa taxeringen i sammanhang,
då sådant kan behöfvas. När Bevilln.Utskis pluralitet borttog
ifrågavar. stadgande i hevilla.forordn., val1 meningen
från början att i anleda, af Gr. v. Fersetis motion göra rättelse
deri, men icke att borttaga detsamma. Genomen till19
H. 19
Den g Februari f. m.
friIIig votering koni dock hela moni. bort i stället för att
rättas. En lucka har således uppkommit, hvilken, på sätt
Frih. af Nordin yrkat, bör fyllas; och jag tior, att den i
reservationen föreslagna redaction icke ger anledn. till
ytterligare förändring. Hvad beträffar den af Utsk. anförda
omständighet, att masugnar, belägna i annat taxeringsdistrict,
än de bruk, till hvilka de höra, ej skulle få någon beskattning,
utan undgå den med anledn. af det maximum, sota
är stadgadt, så ligger deri en falsk conclusion; tv då masugnar
och bruk taxeras tillsammans, uppstår en större
inaximisumma, och det är till denna större summa och icke
till maximum af det för bruk bestämda värde, som taxeringssumman
kan uppgå. Jag tror, att ifrågavar. stadgande
är så mycket nödvändigare, som masugnar och stångjerns-;
smiden äro genom kameralförfattningar så sammanbundna,
att de ej kunna eller få drifvas särskildt. Jag kan derföre
icke annat än vidblifva det redactionsförslag, sorn jag i reservationen
framställt och Frih. af Nordin linderstedt.
Frih. af Nordin: Då jag ej kan annat än erkänna
riktigheten af den anmärkn., Hr Stuart gjort, får jag
vördsamt förändra min förra anhållan så till vida, att jag
hemställer, att den i reservationerna föreslagna mening må
införas med den förändring, att ordet kunna utbytes emot
böra, hvarigenom det blir gifvet, att de masugnar, som
lyda under bruk, skola i sammanhang med bruken taxeras,
och åter de masugnar, som icke lyda under bruk, skola särskildt
taxeras i det district, der de äro belägna. Således
skall ingen kunna undgå den taxering, som honom bör åläggas,
utan samma ordning och säkerhet som förut vinnas.
Jag begär således propos. till bifall å nuVar. <j5 §-, med
uteslutande af den mening, Utsk. ansett böra utgå, men
deremot införande af den af reservanten föreslagna mening,
med utbyte af ordet kunna emot ordet böra.
Hr Stuart: Jag tar mig friheten fasta Frih. af Nordins
uppmärksamhet derpå, att mom. börjas med orden:
dock må sådana masugnar. Skulle sedermera, såsom
Hr Frih. föreslagit, orden böra taxeras komma att inflyta,
så skulle de dubbla lijelpverberna göra meningen oriktig.
Meningen blefve fullständig, om ordet kunna uteslöts, utan
att utbytas emot ordet böra, hvilket deremot borde införas
i början af morn., i stället för ordet må efter ordet dock.
Frih. af Nordin: Om, med uteslutande af ordet kunna,
ordet må utbytes emot böra eller skola, så blir redactionen
riktig och så lydande: ”Dock skola sådana masugnar,
hvilkas tillverkning bevisligen förädlas af ägaren vid
honom jemväl tillhörigt stångjernsbruk, taxeras gemensamt
med bruket etc.
it. o. Ad. beslöt, att slutet af yö $ skulle fr. o. m. or
-
Den t) I' e b r u a r i f. m.
i/j7
elen: Dock må sådana masugnar &c. erhålla följande
förändrade lydelse: dock skola sådana masugnar,
livi 1 kas tillverkning bevisligen förädlas af ägaren
vid honom jemväl tillhörigt stångjernsbruk,
taxeras gemensamt med bruket på det ställe,
der detsamma är beläget. Alla andra masugn alsko
la ovilkorligen uppgifvas och till värde beskattas,
der de äro belägna.
77 §■
Hr af Billbergh: De i denna § tillagda orden: eller
företeende hafva tillkommit i följd af den föreslagna förändringen
i 4g §; men då R. o. Ad. afslagit denna förändring
och bibehållit det gamla stadgandet, så torde, i consequens
dermed, äfven denna punkt böra afslås och den i
förra bevilln.förordn. antagna redaction bibehållas.
R. o. Ad. beslöt, att 77 § skulle bibehållas, sådan den
i i83o års bevilln.förordn. linnes intagen.
io3 §.
Hr af Billbergh: PresleSt. har mycket riktigt anmärkt,
att den s. k. anmärkn., som är tillagd formuläret
till denna §, icke är verkställbar. Den innefattar, att all
ränta skall stå på samma ställe och att ovilkorligen på debetsedeln
skall specificeras hela ordinarie räntan. För det
första vet hvar och en, att äfven nu, då markegången blifvit
salt d. 4 N°v', det icke varit möjligt att inom första
uppbördsstämma!! uträkna hela ordinarie räntan. Ännu mera
omöjligt blir det, sedan R. o. Ad. beslutat, att markegången
skall sättas den 4 Dec. och debetsedlarna skola utgifvas
i Nov. månad. Om man än antager såsom sannolikt,
att man kunde uträkna ordinarie räntan innan andra uppbördsstämman,
så finner man omöjligheten af att då återfå
alla debetsedlar, som vid första uppbördsstämma!! blifvit
tippgifna, och att således specificationen af ordinarie räntan
derå ej kan antecknas. Då jag derföre icke kan annat än
vitsorda riktigheten af den i PresteSt. gjorda anmärkn., anhåller
jag, det R. o. Ad. måtte besluta, att den s. k. anmärka
, som står på formuläret, skall uteslutas. Pi. o. Ad.
beböfver förmodligen icke höra huru deri lyder, sedan jag
anfört dess hufvudsakliga innehåll.
Gr. von Fersen: Den här nu väckta frågan om formuläret
till debetsedlar undergick i Utsk. en noggrann pröfning.
Utsk. ansåg sig, såsom betänk, innehåller, icke kunna
annat än godkänna den del af anmärkn., som afsäg, att
allt, som rörer 2:dra art., skulle så mycket som möjligt
på debetsedeln afskiljas derföre, att en stor del afgifter ut—
går efter denna artikel och således controllen blefve lättare.
Den andra delen af anmärkn., att ordinarie räntan ej skul
-
ija
Den 9 Februari f. m.
]e uppföras a debetsedeln, ansåg Utsk. sig deremot icke
kunna bifalla, lag tror, att orsaken dertill låg deruti, alt
inan ansåg det vara en billig fördel för den skattskyldige
att på en debetsedel fä antecknadt, hvad han till staten
borde betala, och med fästadt afseende derpå, att detta stadgande
äfven i nuvar. formulär är intaget, ansåg man det ej
böra uteslutas. Är det overkställbar!, så förfaller det af sig
sjelf; roen i annat fall efterkommes det, så vidt sig göra låter.
Jag anser det således vara oskadligt, hvaremot, i händelse
det beslut skulle fattas, som Hr af Billbergh föreslagit,
ordinarie räntan ej skulle å debetsedeln uppföras, om det
också kunde ske; och jag hemställer då, om det ej är bättre
att bibehålla ett stadgande, som, i fall det kan efterkommas,
förorsakar någon fördel, än att genom dess uteslutande
helt och hållet försaka denna fördel. På denna grund
anhåller jag om bifall till Utsk:s betänk, i denna punkt;
men jag skall icke vidare motsätta mig, hvad Hr af Billbergh
föreslagit.
Hr af Billbergh: Den siste värde talaren har icke
bestridt, att tfrågavar. stadgande kan vara overkställbar! ,
och jag har i mitt förra yttrande sökt ådagalägga, att det
bestämdt är overkställbar!. Jag kan icke förlika mig med
den satsen, att, om det är overkställbar!, det må förfalla af
sig sjelf, emedan jag anser Representationen icke böra såsom lag
föreskrifva något, som icke kan verkställas. Jag har icke
motsatt mig, att på debetsedeln må uppföras ordinarie ränta,
emedan det är en möjlighet att, när debetsedeln företes
vid andra uppbördsstämman, utföra den; men det är icke
möjligt, att stadgandet om ordinarie räntans specification å
baksidan af debetsedeln ovilkorligen kan efterkommas. Jag
får således förnya min anhållan, att anmärkn. måtte uteslutas,
hvarigenom man kommer till det resultat, som Gr. v.
Fersen synes åsyfta, att räntan kan utföras, om det är möjligt;
men att bestämdt föreskrifva, hvad sorn ej ovilkorligen
kan verkställas, anser jag orätt,
13. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad,
behagade bifalla, hyad TJtsk. i afseende på io3 § föreslagit,
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr af Billbergh: Jag hemställer, om icke Hr Gr. o,
Landtm, nu täcktes göra den propos., att den anmärkn., sorn
är antecknad på formuläret till debetsedlar, niå utgå.
Gr, von Fersen: Sedan R. o. Ad. nu afslagit Utsk:s
vid jo3 § gjorda förslag i sin helhet, och då jag förmodar,
att de flesta, sorn svarat nej till Hr Gr. o. Landtnäs sednaste
propos., instämma med Hr af Billbergh, så får jag anhålla
om propos., huruvida R. o. Ad. godkänner det betänk, bifogade
formulär till debetsedlar, med uteslutande af den anmärkn.
, som rörer ordinarie räntan. Jag tror, att,^-då den
-
Den 9 Februari f. ra.
na propos. framställes, Hr af Billberghs mening kommer att
göra sig gällande; och jag får emot beslutet reservera mig,
emedan jag tror, att då man känner hela summan af ordinarie
räntan, måste man också kunna specificera afgifterna.
R. o. Ad. beslöt, att från det af Utsk. föreslagna, uti
io3 § åberopade formulär till debetsedel, hvilket i öfrigt
godkändes, anmärkningen, ang:de ordinarie räntan, skulle
alldeles utgå.
104 §.
Hr af Billbergh: Då betänk. N:o 38 förra gången
förevar, tog jag mig friheten fästa Ståndets uppmärksamhet
på olämpligheten af det stadgande, att mästare skola ansvara
för gesällers kronoutskylder derföre, att de flyttat från
sina husbönder före mantalsskrifningen och sedan icke låtit
skattskrifva sig. Jag åberopade dervid en reservation af Hr
Grapengiesser, som ådagalade olämpligheten af detta stadgande.
Gesäller hafva icke årstjenst såsom andra tjenare,
utan antagas på veckor och månader. Af det förslag, som
i betänk. N:o 38 är gjordt, skulle följa, att om gesällen i Nov.
eller Dec. månad gick från sin mästare och sedan icke anträlFades,
kunde kronobetjeningen hålla sig till mästaren och
säga: vi få icke rätt på gesällen, derföre skall ni betala
lians kronoutskylder. Deraf skulle den felaktighet uppstå,
att kronobetjeningen icke hade något interesse att efterforska
gesällen, utan endast holle sig till mästaren. Jag föreslog
derföre en förändrad redaction, som är intagen i betänk.
N:o 5r, och hvilken jag således icke nu behöfver uppläsa.
Derpå har Utsk. icke gjort annat afseende, än att några ord
blifvit förändrade, så att stadgandet endast skulle tillämpas,
då afllyttningen skett 3:ne veckor före mantalsskrifning. Jag
finner icke, att detta förändrar saken, ty samma obillighet
qvarstår ändå, och jag kan derföre icke annat än anhålla,
det R. o. Ad. måtte antaga den redaction, som jag föreslog
och som nu i sednare betänk, är införd, emedan derigenom
skulle vinnas större säkerhet för utskyldernas erläggande,
äfvensom att vederbörande blefve interesserade att efterforska,
hvar de personer uppehålla sig, som flyttat från sina
jnästare.
Hr Stuart: Jag får för min del motsätta mig Hr af
Billberghs förslag. Såväl förra som sednare gången, då denna
fråga i Utsk. förevar, discuterades den med mycken ifver,
och en af BorgareSt:s ledamöter gjorde allt sitt till, för
att tillintetgöra hela förslaget, Man upplyste då, att det
vore af väsendtlig nytta för städerna att få det af Utsk. föreslagna
stadgande i bevilln.förordn. infördt, emedan det ofta
händt, såväl i Stockholm som andra städer, att mästare
afskedat sina arbetare kort före mantalsskrifningen och upp*
gifvit ett mindre antal, än de verkligen begagnat, hvarige*
Den g Februari f. ra,
nom lian undgått ansvaret för en del af sina arbetares kronoutlagor
och fått sig sjelf påförd en lägre bevilIn., än hans
rörelse rätteligen borde draga. Under tiden hafva arbetarre
drifvit ikring utan försvar och utan skyldighet iör mästaren
att hålla uppsigt öfver dem, hvilket fdranledt oordningar
, derom polisprotm bära bedröfliga vittnesbörd. Den
redaction, Utsk. föreslagit, anser jag vara lämpligast; och
jag får såsom skäl för dess antagande endast åberopa, hvad
Utsk. i sina betanien anfört, hvilket jag ej finner vara vederlagdt
af Hr af Billbergh.
Hr af Billbergh: I anledn. af den siste talarens yttrande
är jag föranlåten att för R. o. Ad. uppläsa den redactionsförändring
jag föreslagit, på det R. o. Ad. måtte inhemta,
att just den olägenhet, han önskat förekomma, derigenom
skulle förekommas. Mitt förslag är så lydande: ”Kan
den gesäll eller arbetare, som efter mantalsskrifningen söker
tjenst eller arbete, icke styrka, att han för kommande året
är behörigen mantalsskrifven, åligge det den, som antager
cn sadan gesäll eller arbetare i sin tjenst, att derom göra
anmälan till vederbörande mantalsskrifvare och att af arbelsförtjensten
innehålla årets kronoutskylder. Försummar
husbonde sådan anmälan, vare han pligtig att sjelf utskylderna
betala för den gesäll eller arbetare, som sålunda blifvit
i tjenst antagen, utan att hafva styrkt sig vara behörigen
mantalsskrifyen.” Skiljaktigheten ligger hufvudsakligen deruti,
att i stället för att Utsk. vill, att den mästare, sora sist
baft gesällen i sin tjenst före mantalsskrifningen, skall ansvara
för hans kronoutskylder, så afser min redaction att
etablera en controll, hvarigenom man skall få rätt på gesällen, d.
v. s. att den mästare, som antager honom i sin tjenst efter
mantalsskrifningen, skall vara förbunden att af honom fordra
bevis derpå, att han är mantalsskrifven. Är han icke
det, och mästaren försummar att derom göra anmälan, skall
lian sjelf ansvara för kronoutskylderna. Deri synes mig ligga
fullkomlig rättvisa, och jag får således förnya min anhållan,
att R. o. Ad. måtte antaga den redaction, jag föreslagit.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall
å hvad Utsk. i afseende på io4 § uti utlåt. N:o 5i föreslagit.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr af Billbergh: Jag anhåller att få veta, om och
hvad beslut af de öfriga Stånden blifvit fattadt rör:de denna
punkt, emedan jag förmodar, att de ej kunnat antaga den
nu af Utsk, föreslagna redactionen, om de tänkt på saken,
Underteckn. Piidd.Secret. tillkännagaf, att ingen underrättelse
från något af de öfriga RiksSt:n ankommit om
deras beslut, rör:de detta ämne,
Den 9 Februari f. m.
i5i
4° §•
Hr Stuart: Lil<a med BorgareSt. kan jag icke finna,
att någon särskild pröfningscommitte' bör inrättas för Götheborgs
stad. Man har gjort en jemnförelse emellan Stockholm
och Götheborg och sagt, att Götheborgs stad, enär
den är närmast Stockholm i rang, borde ock åtnjuta samma
heder och värdighet som hufvudstaden. Förhållandet är
likväl i många afseenden ganska skiljaktigt. Stockholm står
under en särskild styrelse och har ett särskildt uppbördsverk;
Götheborg deremot står under länsstyrelsen, och dess
bevilln. ingår i den för hela länet gemensamma. Götheborg
har ej heller något särskildt uppbördsverk. Uppbörden
derstädes indrifves och redovises, likasom i andra städer,
af uppbördsman, som äro ansvariga inför Konungens
Bef:h:de och kunna således icke jemnföras nied uppbördsmännen
i Stockholm. Dessutom anser jag i allmänhet orättvist,
att städerna få beskatta sig sjelfva, hvarigenom de otvifvelaktig!
skola ensidigt nedsätta sin beskattning under landets
och efter godtfinnande tillämpa grunderna derför. Om
man 1111 undantager Götheborg, skall vid en kommande
riksdag samma anspråk göras af andra städer, och följderna
deraf kunna lätt förutses. Den allm. controllen öfver
uppbördsväsendet skulle på många sätt komma alt förminskas
och omintetgöras. Jag kan således icke godkänna Utsk:s
förslag i denna del, utan anhåller, att detsamma måtte
afslås.
Gr. von Fersen: För min del tror jag, att vid föredragningen
af Utsk:s i betänk. N:o 5i gjorda framställning,
rör:de 4° §, äfven borde uppläsas Utsk:s yttrande derom i
betänk. jN:o 38, deri Utsk. föreslår ett tillägg i nämnde §
med afseende på det inom Utsk. fattade beslut, att särskild
pröfningscommitte för Götheborg må organiseras. Jag kan
icke inse, hvilka svårigheter kunde uppkomma medelst Götheborgs
stad lemnad rättighet att hafva en särskild pröfningscommittd.
Jag skulle deremot tro, att denna committé
skulle för Götheborg såsom handelsstad medföra den fördel,
att de, som pröfvade, äfven kände förhållandet noggrannare,
än en pröfningscommitte' för länet. Särskildt, och då
man känner, hvad Götheborgs stad i afseende på municipalinrätlningar
gjort, vore det en ringa gärd af bevågenhet,
att gå till mötes den af stadens representanter i detta afseende
framställda önskan, hvilken, om den bifalles, ej kan
hafva några menliga, men måhända goda följder. Jemte
det jag tillstyrker bifall till Utsk:s betänk, i denna del, anhåller
jag, att det af Utsk. föreslagna tillägg i 4° § måtte
uppläsas.
Utsk:s uti betänk. N:o 38 föreslagna tillägg till i/jo §
upplästes.
t5a
Den 9 Februari f. m.
Hr Dalman, Willi. Fredr.: Jag instämmer med Hr
Stuart i den åsigt, att Götheborgs stad icke mer än andia
städer i Riket bör erhålla rättighet att hafva en särskild
pröfningscoinmitte', och jag linner de skäl, som Hr Stuart
anfört, och de anmärknrr, som i BondeSt. blifvit gjorda, äfvensom
den omständighet, att BorgareSt. afslagit betänk.,
utgöra fullt talande skäl för R. o. Ad. att jemväl biträda
Borgai‘eSt:s beslut.
Hr Peyron, Gust. Abrah.: Jag förenar mig fullkomligt
i hvad Gr. v. Fersen i detta afseende yttrat, och får
hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om propos. till bifall å den
redaetion, Utsk. föreslagit. Hvad BondeSt. i detta afseende
anfört anser jag besynnerligt, och om det vore gruildadt,
skulle ej heller Stockholm böra hafva en särskild pröfningscommitte;
men alla de personer, som hafva egendom i länet,
böra få väljas till ledamöter i länets prÖfningscommitte'
och således fä verka på länets taxering, oaktadt Iandtmannen
ej kan verka på stadens taxering. Jag anhåller således
om bifall till Utsk:s betänk, i denna del.
Hvad Utsk. rör:de 140 § föreslagit, blef af R. o. Ad.
bifallet.
Hr Dalman: Då frågan i alla fall lärer komma till
förstärkt StatsUtsk:s afgörande, skall jag ej besvära R. o.
Ad. med en votering, men jag får anmäla min reservation
emot detta beslut.
1S2 §.
Hr Stuart: Då detta ämne förra gången hos R. o.
Ad. förevar, gjorde Hr af Billbergh och jag den anmärkn.,
att detta mom. framställer ett motiv, hvarföre debetsedlarna
skola företes till annotation, hvilket vi funno här ej vara
på sitt ställe. Då i allmänhet några motiver icke förekomma
i bevilln.förorda., anser jag ej heller något sådant
här böra anföras, allraminst ett, hemtat från uppbördsförfattningarna,
hvilka det icke tillkommer R. St. utan K. M.
att utfärda. Någon hänvisning till särskilda stadganden i
dessa författningar, hvilka ofta och emellan riksdagarna kunna
förändras, bör icke äga rum i en af R. St. utfärdad och
för längre tid gällande förordning, och jag får derföre vördsamt
föreslå, att sednare mom. i denna §, eller orden: ”enär
upphördsmännens quittens, enl. uppbördsförfattningarna, den
förutan icke är gällande/' måtte derifrån uteslutas.
R. o. Ad. beslöt, att de uti Utsk:s förslag till iÖ2 §
intagna ord: enär u p p börds in a n ne ns quittens, enligt
uppbördsförfattningarna, den förutan icke är
gällande, skulle alldeles utgå.
170 §.
Gr. von Fersen: Jag bestrider visserligen icke bifall
■ e tm
Den 9 Februari f. lii.
i53
till Utsk:s förslag i denna punkt; men det torde förefalla
någon underligt, att Utsk. framlagt ett förslag, alldeles likalydande
med den gamla redactionen, och jag får derföre
upplysa, att i den gamla redactionen förekommer ett tryckfel,
emedan i bevilln.förordn. står ordet hvilken i stället
för hvilket, hvari Utsk. nu föreslagit rättelse.
Utsk:s förslag i afseende på 170 § blef af B., o. Ad.
bifallet.
För öfrigt biföll B. o. Ad. betänk. N:o 38 med de af
Utsk. uti utlåt. N:o 5i tillstyrkta förändringar och tillägg
uti allt, hvarom ej genom de nu fattade besluten blifvit
annorlunda stadgadt.
Vid förnyad föredragning af Lag t- o. Oecon.Utsklris d.
2 dennes e. m. på bordet lagda betänk. N:ö42, i anledn. af
väckt motion om utfärdande af en allm. boställs-, byggnads-
och husesynsordning, blef samma betänk, af B. a.
Ad. bifallet.
Företogs till pröfning Lag- och Oecon.Utskms d. 2 dennes
e. m. på bordet lagda Utlät. Nio 43 i anledn. af återremiss
å betänk. Nio 21, angide förändringar i K. Mis nåd.
stadga om skiftesverket i Biket d. 4 Maj 1827 och K. kungör.
d. 9 Juni i832.
Hr Stuart, Carl Gust.: Få författningar hafva i sednare
tider utgjort föremålet för ett så allmänt och mångfaldigt
klander, som 1827 års skiftesstadga. Vid sista riksdagen
väcktes en mängd motioner, åsyftande dels ändring,
dels upphäfvande af denna författning i dess flesta delar.
Efter moget öfvervägande af hvad ä ena och andra sidan
röride detta ämne blifvit anfördt, funno dock B. St. dessa
klagomål öfver författningens innehåll och syftning vara mindre
grundade. Det var således endast i några föga väsendtliga
omständigheter, som B. St. godkände de föreslagna förändringarna
och derom hos K. M. i underd. anhöllo, hvarefter
desamma blifvit vidtagna. Sammansatta Lag- o. Oecon.-  Utskin vid denna riksdag hafva likaledes afstyrkt de nu ånyo
väckta motionerna om ändring i berörde förordn., endast
med ett enda undantag, eller förslaget, alt den deri meddelade
föreskrift, det högst 3 skiften få utan ägodelningsrättens
tillstånd medgifvas, måt'te ändras till följande lydelse:
"Skulle belägenheten på något ställe härifrån
oundgängligen fordra undantag, och kan icke sådant
genom en eller flera delägares utflyttning,
på sätt i i3 cap. 1 § sägs, afhjelpas; då må tre eller
högst fyra skiften hvarje delägare på enahanda
sätt tilldelas.” Hr Strussenfelt har emot detta
19 H. 20
Den 9 Februari f. m.
förslag afgifvit en Utskrns första betänk, bifogad reservation,
deruti olägenheterna af hvad Utsk:n föreslagit blifvit
omständligen utvecklade. Med hufvudsakligt afseende härå
blef äfven detta betänk, af R. o. Ad. återremitteradt samt
af BorgareSt. afslaget. Då, på sätt reservanten ådagalagt,
bifall till Utskrns förslag skulle åstadkomma en fullkomlig
rubbning af en bland de vigtigaste hufvudgrunderna för skiftesstadgan,
anhåller jag, att R. o. Ad. nu jemväl måtte afslå
detsamma. De skäl, som Utskrn till stöd för den föreslagna
ändringen anfört, äro, att den omgång, som nu
erfordras medelst hemställan till ägodelningsrätten, der skifte
på nämnde sätt måste verkställas, skulle leda till kostnader
och tidsutdrägt utan motsvarande fördelar, samt att författningen
för öfrigt innehöll bestämd föreskrift, att ägorna
ovilkorligen skola fördelas i så få skiften som möjligt.
Dessa skäl hafva dock redan blifvit af reservanten fullständigt
vederlagda, hvarföre jag anser mig äfven i detta afseende
endast behöfva åberopa reservationen. På grund häraf,
och då antagandet af Utskrns förslag skulle icke allenast medföra
betydliga svårigheter vid skiftesstadgans tillämpning,
utan ock i väsendtlig mån motverka de med densamma åsyftade
fördelar för jordbruket, får jag altså vördsamt anhålla
om propos. till afslag å denna del af Utskrns betänk.
Lag- o. Oecon,Utskrns utlåt. Nro 43 blef af R. o. Ad.
afslaget.
Upplästes nedannämnda utlåtrn och memor. från:
ConstitutionsUtskottet:
Nro 83. till R. o. Ad. samt BorgareSt., i anledn. af deras
återremisser på memor. Nrcr 5y;
Nro 84- med förslag till ändring och omflyttning af 2
mom. 56 § Reg.F., samt jemnkning i dess 81 §, äfvensom i
29 § Riksd.Ordn.;
Nro 85. med förslag till ändring och tillägg i y5 §
Reg.F.;
StatsU tsko ttet:
Nro 406. öfver anmärknrr vid betänk. Nro 355 i anledn.
af K. M:s nåd. propos., ang:de medel för undsättningar i svårare
missväxtår;
Nro 4°7' öfver anmärkn:r vid betänk. Nro 388 i anledn.
såväl af K. M:s nåd. skrifvelse till R. St., rör:de en uti staden
Wenersborg inträffad eldsvåda, som K. M:s sedermera
till R. St. aflåtna nåd. propos., ang:de låneanslag till återuppbyggande
af nämnde stad;
Nro 408 i anledn. af Fullmägtiges i Riksg.cont. skrifvelse,
med hemställan om dispositionen såväl af Lappmarks
ecclesiastikfondens till bemälde Contor lefvererade capitaltillgångar,
som af 3:ne andra cassors in tecknade fordringar;
Den 9 Februari f. m.
BancoU tskottet:
N:o 91. med förslag till åtskilliga förändringar i 4 art.
5 afdeln. af i83o års bancoreglemente;
Lagutskottet:
N:o 177. i anledn. af återremissen å Utsk:s betänk. N:o
162 öfver Hr N. W. Stråles motion om meddelande af bestämdt
stadgande, huruvida särskildt ansvar skall äga rum
för förnyande af de förbrytelser, hvarför man ännu icke
undergått bestraffning, m. m.
ExpeditionsUtskottet:
N.‘o 2r. med öfverlemnande af förslag till underd. skrifvelse,
med anmälan om ett misstag, som inträffat vid expedierandet
af R. St:s underd. skrifvelse af d. 5 sisth Jan.,
rör:de ändring af 4 och 5 §5 i 17 cap. Ärfdab:n och 3 § 8
cap. Jordab:n samt om upphäfvande af K. förordn. d. 19
Aug. 1762.
Lades på bordet.
Hr Hjärne, Harald: Sedan i dag Constit.Utsk:s betänk.
N:o 77, med svar rör:de RiksSttns anmärkn:srätt i afseende
på Constit.Utsk:s förslag i tryckfrihetsfrågan, är lagdt
för andra gången pä bordet, är således den tid inne, då de
redan för några dagar sedan på bordet lagda betänk:n från
Constit.Utsk. åter skola på föredragningslistan upptagas, emedan
beslut blifvit fattadt, att de skulle hvila, tills betänk,
om tryckfriheten förekomme till pröfning. Den erfarenhet,
som vunnits vid återremisserna af alla de Constit.Utsk:s betänka,
deri den princip uttalat sig, som ligger till grund
för betänk, örn tryckfriheten, har visat, att, hvarje gång
denna principfråga förekommit, en vidlyftig discussion i
samma sak ej kunnat undvikas, och jag tror, att om först
det betänk, företages, som i sjelfva saken är af största vigt,
skulle discussionen öfver de öfriga betänk:na mycket förkortas.
Jag får derföre vördsamt hemställa, om icke på nästa
föredragn:slista borde först uppföras Constit.Utsk:s betänk. N:o
77 och derefter de betänk:n från samma Utsk., hvilka en
längre tid varit bordlagda. På denna min framställning an-,
håller jag om Hr Gr. o. Landtmts propos:n.
Hvad Hr Hjärne yrkat, blcf, uppå derom gjord propos:n,
af R. o. Ad. bifallet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 2 e. m.
In fidem protocolli
F. O. Silfverstolpe.
Den 9 Februari e. m.
Måndagen den 9 Februari j835.
Plenum kl. 6 e. in.
Justerades 4 prot.utdr. för denna dag f. m.
Ånyo föredrogos och lades till handhna Lag-o. Oecon.-  Utsktns d. 2 dennes e. m. på bordet lagda memor.:
N:o 44. i anjedn. af återremiss å betänk. N:o 24, ang:de
lindring för allmogen i den s. k. byggnadshjelpens. utgörande
;
N:o 45. i anledn. af återremiss å betänk. N:o 37 om utfärdande
af ett allmänt stadgande, ang:de val till organist;
N:o 46. i anledn. af återremiss å betänk. N:o38, ang:de
uppliäfvande af 2 cap. i K. Fiskeristadgan d. 14 Wov. 1766.
Uppå begäran af Hrr Bogeman, Joh. Ludv., och
Gunther, Garl Gust., lades ånyo på bordet Lag- och
Oecon.Utskms d. 2 dennes e. ni. bordlagda betänk. N:o 4/
i anledn. af väckta motioner om ändring i eller förklaring
öfver 36 cap. 2 § Byggn.b:n,
Likaledes lades ånyo på bordet, på begäran af samma
ledamöter, Exped.Utskts d. 2 dennes e. m. bordlagda memor.
N:o 20 med öfverlemnande af förslag till underd. skrifvelse,
ang:de sportlernas upphörande inom K. M:s Cancelli
och desammas utgående i stället såsom charta $igillata.
Justerades pleniprotin för d. 26 Nov. f. och e. m., d. 1
Dec., d. 4 Dec. f. och e. m. samt d. 8 Dec,
Upplästes prot.utdr., ankomna från de öfriga RiksSttn,
nemi. från PresteSt. af d. 5, 8, 12, io, 19, 22, 24, 26,
29 och 3i sisth Jan. samt d. 2 och 3 dennes; från BorgareSt.
af d. 8, 12, i5, 19, 22, 24 och 29 sisth Jan. samt d. 2
dennes, och från BondeSt. af d. 3, 8, 12, 15, 19, 22, 26,
29 och 3i sisth Jan. samt d. 2 och 3 dennes,
Lades till handlingarna.
H. R, o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 8 påfuftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe,
Den 12 Februari f. m.
Thorsdagen den 12 Februari 1835.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 1 prot.utdr. för d. 9 dennes e. m.
Gr. Frölich, Dav,, uppläste följande:
Då jag ifrat för sådana åtgärders vidtagande af R. St.,
hvarigenom hypotheksinrättningars bildande kan befordras,
så har jag äfven ansett mig böra sträcka mina forskningar
till en nogare beräkning af den mer eller mindre nytta,
som dessa inrättningar kunna medföra för alla classer af
medborgare. Jag har dervid trott mig finna, att ehuruväl
det är en obestridlig sanning, att alla ägare af jord eller
näringsrörelse indirecte skulle röna en fördelaktig inflytelse
af den lättnad, sorn hypotheksföreningarna skulle skänka
dess egna ledamöter directe, så är det likväl icke derföre
säkert, hvarken att de mindre jordbrukarne eller allmogen
för det närvar, inse dessa indirecta fördelar, ej heller att
icke deras betryckta belägenhet, i den mån de äro skuldsatta,
påkallar en mera hastigt verkande hjelp. Jag har dessutom
icke kunnat för mig dölja den allm. grundsats,‘ att
hypotheksföreningar, frivilligt bildade, icke gerna hvarken
böra eller kunna upptaga bland sig de mindre jordbrukarne,
och det af 2:ne skäl, nemi. först: emedan vilkoret af
den solidariska ansvarigheten, en för alla och alla för en,
i sig sjelf innebär en varning för de mera bemedlade och
affärsvana, att icke blottställa sig för följderna af de försummelser
eller fallissementer, som kunna träffa de mindre
jordbrukarne, hvilka 2 å 3 års missväxt å rad kunna alldeles
ruinera; och för det andra, emedan det måhända vore
moraliskt orätt att inleda en allmoge i en creditanstalt, der
minsta uraktlåtenhet att på dagen erlägga ränta och afbetalning
måste, om inrättningen skall kunna bestå och bibehålla
credit, oblidkeligen medföra lagsökning och utmätning*
Med
den lifliga önskan, som jag naturligtvis hyser, att
H. BondeSt., på hvars beslut frågan nu beror om garanti
för lån af hypotheksföreningar, måtte antaga R. o. Ad:s och
Högv. PresfeStts inbjudna-, har jag ansett mig böra uttänka
och bereda en utväg, hvarigenom äfven de af allmogen, sorn
icke med ett minimibelopp af 10,000 r:dr b:co taxeringsvärde
kunde inträda i hypotheksföreningar, erhålla tillfälle
till lån med nedsatt ränta, och denna utväg har jag trott
mig finna derutinnan, att öfriga jordägande classer afstodo
deras rätt att täfla med allmogen om lån i R. St:s Bank af
de medel, som i egenskap af capitalafbetalningar inflyta å fastighetslånen
å 4 5 proc., och hvilka medel, enl. R. Sfs
. vid förra och .denna riksdagen fattade beslut, skola åter ut
-
i58
Den n Februari f. in.
lånas på fastigheter intill nästa riksdag emot 4 procis ränta
och 2 proc:s afbetalning.
Såsom ledamot af BancoUtsk. har jag varit i tillfälle
närmare utreda förhållandet vara: att, med uteslutande af
alla silfverlan och af alla lån till städer och corporationer,
dessa inbetalningar på 4 år från i83o t. o. m. 1833 variera
emellan 208,000 ä 281,000 r:dr b:co, så att ett medium
deraf finnes vara 254,249 r:dr 24 sk. b:co; att då det i anseende
till lånens beskaffenhet är gifvet, att capitalafbetalningarna
årligen ökas, så kan med full visshet antagas, att
260.000 r:dr årligen, eller på fem år i,3oo,ooo r:dr, sålunda
skola utlånas, enligt vid sista riksdag stadgade grunder,
hvarom icke fråga, mig veterligen, yppats vid denna, att
nemi., med uteslutande af Stockholms stad, belåningsrätten
lemnades för öfriga städers hus och jord till 16 proc. och
för landet 84 proc., hvilken sednare andel af summan
1.300.000 utgör 1,092,000 r:dr b:co.
Utan att nu sträcka begäret att underlätta jordbruket
till medtagande af de för städerna reserverade 16 proc. eller
208,000 r:dr på 5 år, hvarom jag anser det tillkomma
V. BorgareSt. ensamt att efter godtfinnande yttra sig,
vågar jag föreslå, med anledn. af 56 § Riksd.Ordn. och såsom
ett tillägg, i afseende på personerna, till hvad R. St.
redan beslutat i afseende på saken eller utlåningen , att i
bancoreglementet i stället för 35 § i 4 art:s 4 afdeln.,
som i i83o års reglemente lyder: ”Hvar och en i Sverige
bosatt och under Svenska lagarna lydande medborgare anses
berättigad att af fastighetsfonden etc.’’ måtte stadgas:
Af de sålunda för fa st ig h etsi n t ec k ni n ga r å
landet afsatta 84 proc. kunna endast de af Sveriges
allmoge blifva delaktiga, hvilkas hemmansdelar
icke uppgå till 10,000 r:dr b:co eller deröfver.
samt då för öfrigt den erbjudna panten finnes
med fö r fat tn inga ma enlig och innebär för
Banken nödig säkerhet.
Åtskilligt kunde vara nödigt tillägga i denna motion rör:de
fördelningen länen emedan, som är till den grad olika,
att Östergöthland ensamt har nära en million, som är
circa en fjerdedel af hela den gamla lånefonden; men om
principen godkännes, kan sådant ske i BancoUtsk., dit jag
anhåller att motionen mätte remitteras och der den icke
kan väcka ringaste uppehåll i det snart färdiga reglementet,
såvida icke motionen får dela samma öde med de öfriga,
jag vid denna riksdag väckt, att före remissen onödigt uppehållas.
Osannolikt är icke, att sådant äfven med denna
sker, och jag vill derföre på förhand hafva det anmärkt,
enär det från ett annat håll offentligen kan sägas, att jag
såsom ordförande 1 BancoUtsk. medverkat till riksdagens
förlängande, då jag deremot af alla krafter sökt påskynda
ärendernas gång.
Den 12 Februari f. m.
För dem åter, som, du motiverna till motionen uro uttalade,
vilja anse den såsom ett otillåtet medel att vinna
sina afsigter hos det Hederv. BondeSt. i lånefrågan, får jag
äfven på förhand svara, att jag ämnar alltid löija en lika
öppen politik, som häruti kan framlysa, och att jag icke
kan fatta möjligheten att leda Sveriges fyrdelade folk till
några goda gemensamma resultater annorlunda än genom inbördes
jemnkniogar och medgifvanden.
Jag anhåller, att denna motion äfven måtte ofördröjligen
communiceras de öfriga RiksStrn.
Hr Gunther, Carl Gust.: Ehuru jag är ledsen öfver
att förorsaka uppskof med remissen, måste jag likväl
begära Gr. Frölichs motion på bordet. Då vi ännu hafva
hypotheksföreningar blott i perspectiv, anser jag det vara
för tidigt att vidtaga några åtgärder, hvarigenom de större
jordägarne komme att beröfvas förmåner, för hvilka man
icke lemnade annan ersättning än suppositionen om uppkomsten
af institutioner, för tillvägabringande hvaraf man
icke har någon visshet.
Frih. Boye, Ludv.: Jag begärde ordet för att yttra
mig i det ämne, Gr. Frölich framkastat; men då hans motion
nu blifvit begärd på bordet och jag sålunda framdeles
får tillfälle utlåta mig deröfver, afstår jag derifrån för närvar.
och förenar mig i stället i begäran om bordläggning.
Ånyo föredrogs Constit.Utsk:s d. 2 dennes e. m. på bordet
lagda memor. N:o 77, ang:de beslutna åtgärder vid memor.
i\':o 58 i anledn. af återremisserna på förslagen i memor.
N:o 40.
Gr. Frö lich, Da v.: Då ingen annan synes vilja börja dis—
missionen, så skall väl jag åtaga mig det. Jag har alltid ifra
t för tryckfriheten, icke derföre som skulle jag icke funnit,
att den blifvit missbrukad; men jag försvarar icke publicisterna,
utan publiciteten, likasom jag i lagfrågor uppträd
t till försvar, icke för juristerna, utan för juridiken.
Det kan då icke annat än förundra mig, huru Constit.Utsk.
från början till slut behandlat det vigtiga ämne, vi åter
hafva under öfverläggning. Detta förfarande kan icke benämnas
med annat än ett uppenbart tredskattde, då Utsk.
vidhåller att tillerkänna sig en
RiksSt:n, i det Utsk. utsträckt dea grundsats, att constitutionsfrågor
icke kunna omedelbarligen i Stånden väckas,
utan der förekomma, endast dä de blifvit inmissiverade från
Constit.Utsk., ända derhän, att dylika frågor icke skulle
kunna behandlas på annat sätt, än Utsk. linner för godt.
Äfven i detta sednare betänk, har Utsk. icke kunnat anföra
några giltiga skäl, hvarken från grundlagen eller sunda förnuftet,
för den tolkning, Utsk. sålunda tillåtit sig; ty det
iGo D e n o Februari f. m,
är icke för Utsk. möjligt att bestrida, det grundlagen icke
ålägger det att ställa sig RiksSt:ns anmärkn:r till efterrättelse.
Det är icke nog, att Utsk. säger sig vörda RiksStrus
tankar; det måste jemväl lyda grundlagen och framlägga
jemnknrsförslag, ty sådant åligger Utsk. enligt 56 §. Emedlertid
och då Utsk. stegrat sig emot R. St., vet jag ingen
annan utväg än att låta det skena hvart det behagar, under
det R. St. sitta af och gå sin väg fram till det mål, dit de
vilja, -— med ett ord, att R. St. förklara sig, Utsk. förutan,
kunna hjelpa'sig till ett grundlagsförslag i denna del,
hvilket kan läggas på bordet för att hvila till antagande eller
förkastande vid nästa riksdag. Det beror då pä, hvilket
sorn må anses lämpligast, antingen att förslaget uppgöres till
hvilande skick hos Exped.Utsk. eller directe inom Ståndet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det lärer vara att förvänta,
att något försvar för Constit.Utsk. i dag uteblifver, då
jag t. o. ni. här saknar den, som troligen ledt Utsk:s majoritet
till det hårdnackade motstånd mot R. St:s lagliga vilja,
öfver hvilket vi hafva att beklaga oss; och jag förmodar
altså, att man å den sidan anser saken förlorad. Dermed
är alltid något vunnet; men jag önskar, att icke något
må i denna sak af R. St. lemnäs förloradt. Jag kan derföre
icke instämma i den siste talarens förmenande, att R.
St. sjelfva eller genom Exped.Utsk. nu böra företaga ärendet
till den slutliga beredning, som bör föregå, innan det
förklaras hvilande såsom förslag till nästa riksdag. Jag förutsätter
nemi. möjligheten utaf, att vid en kommande riksdag
någon af statsmagterna skulle kunna begagna sig af det
afsteg från den vanliga formen, som förefinnes, för att på
grund deraf förklara allt, hvad i frågan blifvit afgjordt,
såsom en nullitet. Jag fruktar åtminstone, att sådant kunde
hända; och mig synes derföre rättast vara att helt enkelt
omvälja Utsk., under förklarande, att det genom sin
majoritet förverkat sina principalers, R. St:s förtroende. Jag
anser så böra förhållas med hvarje Utsk., som på ett oförsvarligt
sätt trotsar de lagar, hvarefter det bör handla, och
åt detta handlingssätt icke ens förmår gifva consequensens
styrka, utan i andra frågor handlar tvärtemot. Så ser man
nemi., huru Utsk. i ett efterföljande betänk, till sammanjemnkning
upptagit ett förslag, i anmärkn:sväg tillkommet inom
Stånden, för att utbytas emot hvad Utsk. i frågan hade föreslagit.
Ordföranden inom Utsk. behöfver likväl icke dela
förebråelsen för inconsequenS, ty han har inom Utsk. reserverat
sig emot det åberopade beslutet; men R. o. Ad. finner
emedlertid, huru vacklande majoriteten inom Utsk. är
i sina grundsatser. För min del, och på sätt jag redan
nämnt, önskade jag helst, att Utsk. måtte omväljas; men
om denna utväg icke skulle vinna pluraliteten för sig, så,
Den 11 Februari f. ra.
och hellre än att R. St., med ledning af den snara, Utsk.
för dem utlagt, för att bilda ett skäl till frågans förklarande
såsom en nullitet vid nästa riksdag, på egen hand redigera
förslaget, föreslår jag, att, med förkastande af Utsk:s
förevar, mentor-, R. o. Ad. må ytterligare förständiga tJtsk.
att de inom Stånden framställda anmärkntr laglikuiätigt
upptaga, och med sammanjemnkn:sförslag i anledn. deraf till
RiksSjtn ofördröjligen inkomma.
Frih. Boye, Ludv.: Då denna fråga här sista gången
förevar, framställde jag den åsigt, att juryinrättningen innebar
ett större hinder för den lagbundna tryckfriheten än
indragningsmagten, och jag tackar Utsk. för det det icke
framkommit med förslag till en stympad rättelse, utan velat
skaffa oss den fullständig. Men, mina Hrr, frågan, då den
primitivt förevar, angick, huruvida den om juryn bort sammanbindas
med den om indragningsmagten; nu deremot är
en vida vigtigare fråga föremål för undersökning, — en
formfrfiga, den vigtigaste och farligaste, som vi haft under
öfverläggning sedan införandet af vårt nya statsskick. Det
är om denna jag utbeder mig att nu få ingå i undersökning.
Då stiftarne af våra grundlagar, jemte bevarandet af
deras verk, tillika ville nedlägga möjligheten att åstadkomma
förbättringar i det ofullkomliga deraf, voro de nödsakade
alt för denna sednare möjlighet bestämma försigtiga vilkor,
på det icke nyhetsbegäret måtte kunna gagna den öppnade
vägen till förbättring, såsom en förevändning för omstörtande
af hela byggnaden. Denna försigtighet förde i
första rummet till -det vilkor, att icke frågor rör:de vår Representation
måtte obetingadt utsläppas tili massornas afgörande,
innan en föregående undersökning deraf ägt rum af
en lugnare auctoritet. Det var angeläget, att denna fick i
sin magt den återhållande kraft, som fordras för att bevara
beståndet af det närvarande; det var nödvändigt, att denna
auctoritet lemnades rätt att urskilja hvilka förslag som
bolde öfverlemnas åt Riksförsamlingens pröfning. Att en
sådan afsigt funnits och velat uttryckas visar sig deraf, att
grundlagsförändringsförslag icke kunna i Stånden förekomma,
så vidt de icke blifvit i Constit.Utsk. väckta och der,
underkastade Utsk:s rättighet att genast förkasta desamma,
likvisst af Utsk. ansetts förtjenta af upptagande, samt sålunda
kommit att utgöra föremål för något Utskrs tillstyrkande,
hvilket Utsk. då hade att meddela Ståliden; och om icke
dessa försigtighetsmått funnes, hvad säkerhet ägde vi väl
för bibehållandet af vårt regeringssätt, hvad säkerhet för
samhället, om icke någon återhållande kraft funnes emot
passionerna och partisinnet, eller om, såsom man här i revolutionsspråk
yttrat, Stånden inom sig kunde behandla cönstitutionsfrågor
huru de behaga? Må man ihågkomma, att
19 H. s*
Den 12 Februari f. m.
det yttersta stödet för friheten äro de lagliga garantierna. Borttager
man dem, så stall den ena dagens opinion bära friheten i
sin sköld, för att den andra undanträngas af förtrycket. Man
invänder, att sedan Utsk. gifvit förslag i någon fråga, äga
Ständerna rätt att emot detta förslag göra anmärkn:r. Men
jag frågar: är det då först i dag, som vi skola lära språkbruk
inom vårt modersmål, hvilka skolpojkarna redan känna;
ty är väl rätt att göra anmärkn:r detsamma som rätt
att göra nya förslag? Det visar en sjuk sak, då man behöfver
ändra ordens betydelse och språkets bruk för att bringa
dem i tillämpning för sina ändamål. Jag tackar Utsk.
för det det bibehåller sin magt, och långt ifrån att Utsk.,
såsom man yttrat, stegrat sig, tror jag, att det är Representationen,
som är istadig; och det är beklagligt att erfara,
huru oppositionen kan missbruka sin magt äfven på bekostnad
af de mest samliällsvigtiga former. Jag vill uppställa
en liknelse. Antagom, att från Konungamagten i domstolseller
administrativ väg utginge ett beslut, hvilket hela Nationen
fann orättvist: måste det väl icke i alla fall åtlydas?
Eller hvad blefve det väl af Regeringsmagten, om icke dess
bud ovilkorligen måste efterföljas? Det är klart, att frågan
i dag gäller, om vi skola decretera ett revolutionstiilstånd
eller icke; ty revolutionen är gjord, om vi betaga Constit.-  XJtsk. den magt, det i afseende å våra statsförfattningar äger,
och hvilken kan svara för, till hvad slutföljder man i framtiden
skulle åberopa det prejudicat, man så pockande i dag
fordrar. Jag fordrar ingen ändring i Constit.Utsk:s mernor.
Saken är ett lappri emot formens oändliga vigt, med hvars
trotsande man skulle betaga Utsk. den magt, som är nödvändig
för beståndet af vår constitution, samt sålunda bilda
prejudicat för partisinnet att försöka genomdrifva allt, hvad
djerfheten kan våga framställa.
Gr. Frölich: R. o. Ad. har nu hört sig förehållas, huru
farligt det skall vara att fråntaga Utsk. den magt uti
omförmälda afseende, hvilken det påstås äga. Jag har visserligen
flera gånger förut sökt vederlägga ett sådant påstående;
men jag skall åter upprepa min motbevisning i denna ,
del. Ingen har någonsin nekat, att grundlagsförslag måste,
innan de kunna till öfverläggning inom Stånden förekomma,
vara i Constit.Utsk. väckta och derifrån Stånden underställda.
Motiverna härtill finnas påtagligen deruti, att man velat
förekomma, det icke, i händelse af olika förstånd vid tillämpningen
af ett grundlagsbud inom Stånden , förslag ma
väckas för att bringa det förment tvetydiga lagbudet i öfverensstämmelse
med den mening, man trott sig deruti finna,
men icke på annat sätt lyckats göra gällande, och hvarigenom
tiden komme alt så upptagas med discussioner om
grundlagsförändringar, att knappast något annat kunde medhinnas,
samt det tillika »sålunda inträffade, att, då man fun
-
Den 12 Februari f. ra.
i63
ne sig generad af den varande lagen, man sökte åstadkomma
en lex in casu. Derföre har lagstiftaren föreskrifvit, att
dylika motioner icke få inom Stånden väckas, och derjemte,
samt med skäl, stadgat, att, äfven om dylika frågor inom
Utsk. väckas, det likväl må hero på detta, huruvida de någonsin
få dragas under Ståndens pröfning. Men här Sr
gränsen för Utskrs magt. Öfver denna gräns har Utsk. nu
likväl gått, då det, erkännande behofvet af rättelse och för»
ändring i befintliga lagstadganden, sammanfogat tvenne sådana
och gjort dessa beroende af hvarandra, oaktadt de icke
ägde något oskiljaktigt sammanhang, hvilket ensamt deras
uppkomst är tillräcklig att bevisa. Nämnde gräns har
Utsk. öfverträdt, då det, sedan dess nyssberörde orimliga
behandlingssätt blifvit föremål för Ståndens pröfning och
dessa dervid såsom gemensam tanka framställt den anmärkn.,
att de obehörigt sammanblandade ämnena borde åtskiljas, likväl
vidblifvit sin första framställning; och huru är det väl
möjligt, att, på sätt den siste talaren tillvägagått, utaf omförmälda
Ståndens anmärkntr vilja construera försök att
inom Stånden väcka nya förslag. Är icke sådant den mest
uppenbara förvrängning? Den värde talaren har yttrat åtskilligt,
som egentligen icke hörer till denna sak; det torde
likväl icke vara olämpligt att här upplaga det, då han velat
så starkt uppröra känslorna, att det torde böra tillses,
hvad slags känslor det varit, som han påräknat. Han har
talat om ett revolutionärt språk, sagt, att oppositionen är
istadig m. m. Nå väl, om han icke vet, att uti ett constitutionelt
land yttranderätten, så i tal som skrift, måste vara
fri underlagen; om han icke erkänner, alt indragningsmagten
inskränker denna frihet, förflyttande den till beroende
af godtycket; 0111 han icke rnedgifver, att en sådan magt i
lagbundet samhälle aldrig kan uträtta något godt, då har han
misstagit sig om både Nationens rättigheter och dess pligt
att utfordra dessa, och då har han med rätta kommit till
tanken, att saken är sjuk, notabene om han tillämpar denna
tanke på sig sjelf, ty först då kan man säga, att sjukdom
råder i ett fritt lands samhällsbegrepp, då icke hvar
och en der inser, att yttrandefriheten är den första af alla.
Med rätta kan man påstå, att tryckfriheten i vårt land ej
så begagnas, som den borde; och hvilken ursägt hafva väl
publicisterna mot en sådan förebråelse? Jo, de svara: man
har försatt oss utom lagen. Indragningsmagten hindrar uppkomsten
af en verklig solid association för goda tidningar.
Och hvarföre, på samma gång man klagar öfver publiciteten,
icke borttaga hindret för densammas förbättrande ? Jag
är t. ex. nästan färdig att ångra den motion, jag vid sista
riksdagen väckte, att RiksStms församlingar måtte upplåtas
för åhörare, då jag funnit, att våra tidningar nu anse obehöfligt
att meddela, hvad som passerar inom Stånden. Jag
har sett frågor så behandlas af RiksStm, såsom den om
D« ii ii Februari f. ra.
Riksg.contls obligationer, att man icke kan förklara det på
annat sätt, än ntt Stånden sins emellan varit i okunnighet
om hvarandras beslut. Detta är publicitetens fel. Jag har
här gjort en digression för att erinra om hvilka saker publiciteten
borde hålla sig till, men som den uraktlåter, och
hvarför den skyllar på indragningsmagten. Dock måste
jag öppet förklara, att jag i behandlingen af denna fråga
finner ett bemödande att ännu längre bibehålla indragningsmagten,
och jag kan icke undgå att yttra min förtrytelse
öfver, att en sådan inconstitutionel magt än vidare skall
fortfara. Jag uppmanar derföre de af Konungens rådgifvare,
som här äro tillstädes, alt de må tillstyrka att skaffa
oss slut i denna sak. Det kan ske på sådant sätt, alt
K. M. behagar inkomma med propos. i ämnet. Jag ser ingen
annan utväg att trösta dem, som äro så förskräckta för
revolution och opposition, än att Kouungen sjelf må slita
tvistigheten i frågan.
Hr von Troil, Emil: Det handlingssätt, Constit.Utsk.
under sednare delen af riksdagen iakttagit, har redan flera
gånger framkallat RiksStms ogillande derutaf, och det nu
förevar, betänk. lemnar ökad anledn. dertill. Med den honom
vanliga konstfärdighet hafva vi nyss hört en talare af
motsatta sidan försvara Utskrs förfarande. Mati har dervid
sökt förblanda frågorna om grundlagsförslags väckande och
om redan väckta förslags behandling inom Stånden. Lika
obestridligt som det är, att inga nya förslag af sådan beskaffenhet
få inom RiksStm väckas, lika säkert är det, att
dessa äga rätt att modifiera de förslag, som till dem från
Constit.Utsk. inkommit. Man har bär uppmanat R. St. att
lyda Constit.Utsk. och velat jemnfora denna lydnadspligt
med undersåtens emot Regeringen. Vöre denna jemnförelse
riktig, så blefve slutföljden den, att Utsk., lika sorn Styrelsens
medlemmar, kunde anklagas och afsättas, när det brutit
mot grundlagen. Jag tillstyrker dock ej detta, men vill
blott visa, hvarthän Frih. Boyes jemnförelse leder. Frih.
bär sagt, att vi nu vore inne på en revolutionär bana, och,
han har deruti icke orätt. Banan är revolutionär, så snart
den löper utom grundlagen, och då Utsk. halsstarrigt tillstänger
den rätta vägen, återstår för RiksStm endast att,
Utsk. förutan, behandla frågan så grundlagsenlig! som möjligt.
Vore förhållandet nu, att Ståndens olika meningar behöfde
samraanjemnkas, så funnes ingen annan utväg än tillsättandet
af ett särskildt Constit.Utsk.; men lyckligtvis hafva
alla RiksStm uttryckt samma gemensamma tanka i den-,
na sak. Jag föreslår, att R. o. Ad. i detta ämne afgifver
en sådan förklaring, som jgg nu går att framställa, och hvil-,
ken äfven tydligen utreder förhållandet med RiksStåndens
beslut i frågan.
Hr von Troil uppläste derefter följande förslag till beslut:
Den 12 Februari t. m.
Den, sorn bifaller, att, i anledn. af Constit.Utsk:s memor.
N:o 77, R. o. Ad. fattar ett sä lydande beslut:
Hvad först angår den preliminära frågan, huruvida, såsom
Utsk yrkat, den af Utsk. i memor. N:o 4° gjorda framställning
skulle anses såsom ett helt af inbördes oskiljaktiga
delar bestående förslag; så befanns, att PresteSt. i anledn.
af memor. N:o 4° beslutat, att frågorna om indragningsmagten
och juryn böra skiljas, samt att Borgare- och BondeSt:n
i anledn. af memor. N:o 58 anmodat Utsk. att med
skilda betänk:n ang:de förslag till grundlagsändringar, dels
att indragningsmagten må upphöra, dels att juryn må med
niodificationer bibehållas, till RiksStrn inkomma. TreStånd
hade således bestämdt beslutat, att frågorna skulle skiljas,
och R. o. Ad. hade i sjelfva verket fattat enahanda beslut,
då Ståndet beslutat, att indragningsmagten må upphöra och
juryinrättningen bibehållas. 1 följd hvaraf och då alla 4
Stånden således i denna fråga voro ense, R. o. Ad. förklarade
sig finna, att R. St. beslutat, det de grundlagsändringsförslag,
hvilka i anledn. af det nu förevar, målet komma
att blifva hvilande, skola auses såsom särskilda, af hvarandra
oberoende förslag.
Utskts förslag i i:sta punkten hade af R. o. Ad. samt
Preste- och BondeSt:n blifvit lemuadt utan anmärkn. och
således godkändt enligt 46 § Reg.F. BorgareSt. hade förklarat,
att ordalydelsen ogillas och bör förtydligas. Sedan
Utsk. likväl sedermera uti memor. N:o 58 uppgifvit den af
Utsk. afsedda redaction, förmodade R. o. Ad., att Vällofl.
BorgareSt. torde låta sin anmärkn. förfalla, i hvilket fall,
såsom ett till nästa riksdag förberedt grundlagsändringsförslag,
skulle komma att hvila följande förändrade redaction af
ingressen till Tryckfr.förordn.: "Vi efterskrifne — — —
"i berörde grundlags 86 § , att med tryckfrihet förstås hvarje
Svensk mans rättighet att, utan några af den offentliga
”magten i förväg lagda hinder, utgifva skrifter, att sedermera
endast inför laglig domstol kunna tilltalas för
"deras innehåll, och att icke i annat fall kunna derför
"straffas, än om delta innehåll strider emot tydlig lag, gif"ven
att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upp-,
"lysning; altså, och med hänsigt &c.”
Hvad åter angick 2:dra punkten af Utskts förslag, så
hade R. o. Ad. samt BondeSt. förklarat, att indragningsmagten
må upphöra, och Preste- samt BorgareSttn lemnat förslaget
utan anmärkn. och således godkänt detsamma enligt
56 § Reg.F. Förslaget i 2tdra punkten är således af alla 4
Stånden godkändt, i följd hvaraf, såsom ett till nästa riksdag
förberedt grundlagsändringsförslag skulle komma att
hvila: "att 8 mom. i 4 §> eller stadgandet om indragningsmagten,
skall upphäfvas och uteslutas."
I afseende på 3:dje punkten i Utsk:s förslag hade R,
o. Ad. beslutat, att juryinrättningen må bibehållas; Preste
-
i66
Den 12 Februari f. m.
St., att tryckfrihetsmål icke skola öfverlemnas åt kämnerseller
rådstufvurätter, för afdömande i vanlig ordning, utan
Constit.Utsk.. anmodas att lill RiksSt:n inkomma medförslag
till en förbättrad organisation af juryinrättningen; BorgareSt.
, att Ståndet väl ansåg jury skola fortfara att vara laga
domstol i tryckfrtsmål, men anmodade Constit.Utsk.
att uppgöra förslag till en annan organisation deraf, samt
BondeSt., att juryinrättningen må bibehållas med sådan förändring,
att den organiseras efter hemtade grunder fran det
förslag, Lagcommittéen afgifvit rörtde inrättandet af jury i
brottmål, samt att, så vida detta förslag icke biifver R. St:s
gemensamma utlåt., nuvar. juryinrättning komme att qvarblifva
med endast den ändring i 4 morn rfF 5 § i tryckfr.lagen,
att den deri stadgade fråga, som af jury bör besvaras,
skulle erhålla sådan lydelse: ”är skriften brottslig efter
tryckfr.lagen?” äfvensom att, i följd häraf, domstolen till—
komme straffbestämmelsens utsättande efter lag, i fall jury
ansett skriften brottslig. Då således alla 4 RiksSt:n beslutat,
att tryekfrlsmål fortfarande skola behandlas af jury,
fann R. o. Ad, att såväl Utsk:s i 3:dje punkten framställda
förslag, som de deraf hufvudsakligen beroende, under litt. A
och B afgifna, förslag till tillägg i 5 § Tryckfr.förordn. måste
förfalla
Beträffande de af Preste-, Borgare- och BondeStm yttrade
meningar om en förändrad organisation af juryinrättningen,
så, då inga redactionsförslag i detta afseende blifvit
uppgjorda, och endast bestämda redactioner kunna till
en annan riksdag blifva hvilande, fann R. o. Ad. de tre öfriga
Ståndens ofvannämnda yttrade meningar icke i deras
nuvar. form kunna blifva föremål för någon sammanjemnkning
enligt 56 § Reg.F., utan böra förfalla, R. St. likväl
obetaget att, om i laglig ordning några redactionsförslag i
detta afseende R. St. underställas, kunna samma förslag äfven
vid denna riksdag i föreskrifven ordning bereda.
Hvad slutligen angick BondeSt:s vilkorliga beslut om
den ändring i 4 morn. af 5 § i tryckfr.lagen, att den deri
stadgade fråga, som af jury bör besvaras, skulle erhålla sådan
lydelse: ”är skriften brottslig efter tryckfr.lagen?” så
fann R. o. Ad., då intet annat RiksSt. om denna mening
sig förenat, att, i fall Hedervärda BondeSt. ej frånträder
detta beslut, votering uti förstärkt Constit.Utsk. måste anställas
öfver följande voter:spropos:n:
Den, hvilken såsom ett grundlagsändringsförslag, att
hvila till nästa riksdag, godkänner det af BondeSt. framställda
förslag, att den fråga, som, enligt 4 morn. 5 § Tryckfr.-  förordn., skall lill juryns besvarande framställas, bör ifrån
dess nuvar. lydelse: ”är skriften brottslig efter lagens rum,
åklagaren åberopat?” förändras till: ”ar skriften brottslig efter
tryckfr.lagen ?” voterar
ja;
Den 12 Februari f. m.
167
elen det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer detta af BondeSt. framställda förslag
att förfalla.
Och skulle de öfriga RiksStln vänligen inbjudas att uti
detta beslut sig med It. o. Ad. förena.
Hr von Troil tilläde muntligen:
Då det altså endast är 0111 en mindre vigtig fråga, som
votering i förstärkt Constit.Utsk. vore erforderlig, hoppas
jag, alt BondeSt. låter denna förfalla; hvarföre, och då jag
önskar, att någon votering i förstärkt Utsk. icke må blifva
uti denna sak nödig, jag tillstyrker R. o. Ad. att inbjuda
BondeSt. att afstå från dess särskilda mening, hvarå jag anhåller
om Hr Gr. o. Landtm:s propos.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust : Gr. Horn har fruktat,
att om Stånden inom sig företoge att bereda sina beslut
lill hvilande, skulle den andra Statsmaglen deraf taga sig
anleda, att vägra sanction å förändringen. Jag kan häruti
icke finna något skäl för RiksSt:n att undertrycka framställningen
af sin opinion, väl vetande, att om den andra Statsmagten
vill vägra sanctionen, den nog ändock uppfinner skäl
dertill och, hvad erfarenheten någon gång visat, när alla skäl
saknas, kan vägra utan att anföra några.
Samme talare har i stället velat ännu er. gång återförvisa
frågan samt förständiga Utsk. att inkomma med sammanjemnkningsförslag
deri. Men jag hemställer, om det är
öfverensstämmande med Ståndets värdighet att vidare blottställa
sig för förödmjukelsen att utfärda befallningar, som
icke leda till verkställighet; och jag är öfvertygad, att det
önskade resultatet icke vinnes, så länge den majoritet finnes
inom Utsk. som nu.
Samme värde talare har alternativt önskat, att Utsk.
måtte omväljas. Jag tror, att detta snarare, än den förstnämnda
utvägen, skulle komma saken att förfalla vid nästa
riksdag.
Frih. Boye har fästat uppmärksamheten på viglen af
den förevar, formfrågan. Vigtig är den visserligen, ty det
gäller, huruvida Ständerna skola bibehållas vid fördelarna
icke blott af 81, utan jemväl of 56 § Reg.F.; och jag hemställer
till den värde talaren såsom lagkarl, huruvida icke en
senare tillkommen lag gäller framför en aldre, i fall de sinsemellan
äro stridiga, erinrande dervid, att sednare mom. af
56 § tillkom först vid i8i5 års riksdag.
Samme talare har fäslat mycken vigt vid faran af nya
grundlagsförslags väckande inom Stånden. Detta har Gr.
Frölich utförligt vederlagt. Jag ser äfven ingen annan fara
än tidspillan, emedan frågan i allt fall komme att hvila till
en följande riksdag. Men är väl nu fråga om något nytt
inom Stånden väckt förslag? Utsk. har framlagt ett förslag
168
Den 12 Februari f. m;
om indragningsmagtens afskaffande samt tryckfrtsmåls öfverflyttande
från jury till de allm. domstolarna. Deremot hafva
anmärkntr blifvit gjorda, på samma sätt som då frågan
om Statsrådets organisation förevar, hvaruti Utsk. föreslog,
att ett visst antal rådgifvare utan portfölj borde finnas, men
i afseende hvarå Stånden stadnat i olika meningar. Utsk.
måste i sådana fall uppgöra förslag till Stånden att sammanjemnka
de olika meningarna; men i händelse sådant icke
kan ske, måste saken afgöras i förstärkt Utsk. Samma
skäl aga rum för upptagande till samtnanjemnkning af den
förevar, frågan, som af den nyss åberopade. Den värde talaren
har menat, att det vore revolutionärt, om Stånden
sökte göra sin lagliga anmärkntsrätt gällande till beslut i
i frågan, och han har såsom liknelse anfört, hurusom man
är skyldig att lyda Konungamagtens befallningar, om dessa
än äro aldrig så orimliga, Detta hörer väl egentligen icke
hit; men saken är för vigtig att lemna obesvarad. Jag frågar
Frih. Boye, hvad det t ex. menas med stadgandet i 68
§ Reg.F., att de till Riksgäldsvei ket anslagna medel icke må
användas till andra behof, än dem R. St. bestämt, och att
”allt förordnande, som deremot strider, vare kraftlöst.” Månne
Regeringens beslut i en dylik fråga jemväl ovilkorligen
skola lydas? Jag fruktar, att jag för min del derpå ej skulle
kunna ingå. Det gifves flera exempel att ur grundlagarna
citera, der det bestämmes, att från Regeringen emanerade
befallningar i uppgifna fall icke behöfva lydas. Uti iio
§ Reg.F. heter det: ”Skulle någon enskild man eller någon
”corps, militär eller civil, eller ock någon menighet, af
”hvad namn den vara må, antingen af egen drift eller med
"anledn. af befallning, försöka att våldföra R. St.,
”eller deras Utsk., eller någon enskild riksdagsman, eller stö”ra
friheten i deras öfverläggningar och beslut, vare sådant
”ansedt som förräderi.” Således och om någon befallning i
denna väg frän Regeringen utginge, sä, långt ifrån att den
borde åtlydas, ålåge det hvar och en, t. o. m. militär, att
icke lyda den, vid äfventyr af lifvets förlust. Men detta
var, som sagdt är, en digression frän ämnet, till hvilket
jag nu vill återgå.
Den värde talaren har vidare sagt, att det vore revolution
att söka inskränka Constit.Utsk:s magt. Men jag har
bestridt, att Utsk., enligt grundlagarna, äger någon sådan
magt, utan den är sjelftagen; och detta är så ofta vidlyftigt
ådagalagdt, att jag icke nu vill trötta med något återupprepande
af bevisningen i denna del.
Gr. Frölich har önskat, att närvar. Konungens rådgifvare
måtte lofva oss en K. proposm om en förändrad juryrättning
Jag får då upplysa, att fråga i Utsk. redan blifvit
väckt om ändring i juryn och att i nästa sammankomst
fråga förekommer ang:de en helt och hållet ny Tryckfr.-
för
-
D«n 12 Februari f. ra.
fÖrordn., hvartill förslag till Utsk. då inkommit. Jag tillstyrker
altså bifall till Hr v. Troils förslag för afgörandet
af denna fråga, hvilket är en utveckling af min reservation.
Men innan jag lemnar ordet, får jag fästa uppmärksamheten
derpå, att det icke är första gången Stånden sjelfva
besluta på sådant sätt. Vid sista riksdagen förevar ett för
slag till ändring i Tryck fr. förord n., hvari äfven föreslogs, att
indragningsmagten måtte afskaffas och tryckfnsmålen öfverflytta!!
till allm. domstolarna. Ständerna gingo derpå icke
in. Utskts tanka om sin magt var då likvisst icke längre utbildad,
än att det uppgjorde voter:spropos:r i ämnet, hvilka
dock utgjorde idem per idem, så att om ja hade vunnit,
skulle Utsk:s förslag antagas att hvila, och o«m nej vunnit,
likaledes hvila, men åtföljdt af Ståndens afstyrkande. Jag
reserverade mig då emot denna uppställning och föreslog
rikliga voter:spropos:r, hvilka ock af trenne Stånd antogos,
nemi. af R. o. Ad. d. 12 Mars, samt af Preste- och BorgareSt:n
d. i5 Mars. Så behandlades saken då, och jag föreställer
mig, att opinionen inom delta rum icke haft skäl
att sedan dess ändra sig, helst det fjerde Ståndet, som då
var af annan tanka, enligt hvad jag hört, nu icke lärer
blifva det sista att antaga min reservation. Jag yrkar altså
bifall till Hr v. Troils förslag med det tillägg, att nummerordningen
för mom:n i tryckfr:slagen må undergå den
förändring, som bör blifva en följd af 8 mom:s uteslutande.
Gr. Björnstjerna, Magn.: Jag får börja med att
hembära min gärd af tacksamhet åt Constit Utsk. för det
patriotiska sätt, hvarpå Utsk. tillvägagått vid behandlingen
af denna fråga. Jag säger patriotiskt, emedan Utsk.
gjort en stor tjenst åt samhällsskickets utveckling, då det
ådagalagt olämpligheten och skadligheten af sin egen tillvaro.
Talaren måste här afbryta sitt yttrande i anseende till
hastigt påkommen näsblod.
Frih. Boye: Jag förbigår en billig klagan deröfver,
att mina motståndare icke framställt mina yttranden riktigt,
utan stympat och styckat dem, och skall i stället fästa uppmärksamheten
å huru de fortfarande sammanblandat frågorna,
då jag blott begärt, att de må betraktas hvar för
sig: att sak och form må åtskiljas. Gr. Frölich har sagt,
att jag för starkt anslagit känslan emot de faror, jag fruktade
kunna uppstå af hvad raan synes vilja göra. Han sjelf
har likväl anslagit känslan lika mycket emot mig och på
det sätt, att känslan af det ena skolat inverka på det andra.
Jag begär en distinction. Annat är frågan om tryckfrihet
och indragningsmagt och annat att bryta mot en form.
Jag vill icke uppehålla mig vid den förra, ty jag gillar ic
19
H, 22
i yi
Den 12 Februari f. m.
ke, såsom man beskyllt mig, indragningsmagten; men du
jag gifver full rätt åt ogillandet af denna magt, begär jag
äfven considerafion för mina åsigter i afseende på formen.
Den första frågan är, om Constit.Utsk. verkligen äger en
magt. Är den sjelftagen, på sätt Hr Cederschjöld påstått,
så må den falla; är den grundad i lag, så mäste den hållas
i helgd. Jag hade trott, att jag bevisat, att Utsk. enligt
grundlagen ägde en magt, enär det just var denna lag, som
jag åberopade, då jag framdrog grunden för samma magt.
Men jag måste ingå i återupprepande af min bevisning.
K ekas kan det icke, att grundlagsförslag ej få väckas i Stånden;
och hvad som icke der får väckas, måste ej heller der
kunna afgöras. Förslaget måste vara ingifvet till och tillstyrkt
af Utsk., det medgifver man, och man medgifver äfven,
att Utsk. har rätt att afslå. Då altså Utsk. obestridligen
disponerar quaestio an, så måste det äfven disponera
quasstio quo modo. Om man behagar kalla denna argumentation
konstfärdig; så rår jag icke derför. Mig synes den
ganska naturlig. Men i stället uppgör man en annan argumentation
, som jag finner ömklig. Man frågar, hvartill
tjena anmärkntr , i fall de icke kunna föranleda till någon
påföljd. Jag svarar: Jo; min herre, anmärkningarna göras
derföre, att, om de innefatta skäl, de då må föranleda Utsk.
att föreslå något bättre; men att, då Utsk. icke funnit anmärkningarna
antagliga, förvandla dem till föreskrifter, dertill
lemnar Reg.F. Ständerna ingen rättighet. Jag ber alt
få qvarstå vid min öfvertygelse, att om man bryter ordningen,
så bryter man grundlagen; och det är för denna jag
yrkar lydnad, icke för Utsk. Jag qvarstår äfven dervid,
att om man i dag tillåter sig afvika från hvad Utsk. föreslagit,
så blir samma utväg användbar för nästa Ständer
att kunna, utan att bry sig om Constit.Utsk., directe framställa
nya förslag i Stånden. Jag påkallar uppmärksamhet
för den omständighet, att om Utsk. erfar ett sådant behandlingssätt
vidtagas inom Stånden, måste följa, att Utsk.
hädanefter skall, af aktning för constitutionens bestånd , sorgfälligt
akta sig för att någonsin inkomma till Stånden med
något förslag, då det aldrig kan vara säkert för, att ju deraf
icke kan uppgöras ett skadligt i stället för ett nyttigt,
jag slutar med den anhållan, att R. o. Ad. må eftersinna,
0111 vigten af att ett quinquennium förr slippa indragningsmagten
utgör tillräckligt skäl för i835 års Ständer att sönderbryta
constitutionen genom godkännande af det till sin
form grundlagsvidriga förslag, Hr v. Troil framställt.
Gr. Horn: Tvenne talare hafva ogillat min åsigt derom
, att R. St. rättast och kraftigast skulle uttrycka sin opinion
genom val af nytt Utsk.; men de hafva likväl icke
kunnat åberopa grundlagen såsom hinderlig för en sådan
åtgärd, enär der ingenstädes finnes R. St. ålagdt att behålla
Den 12 Februari f. m.
elen personal, som blifvit vald till utsk:s!edamöter, utan
grundlagen tvärtom i flera fall uttryckligen förutsätter omväljning.
Jag vill likväl icke fortsatt påyrka en sådan mesure,
keist vi redan inom oss hafva erfarenhet af, huru litet som
vinnes på de nya valen; men icke kan jag finna, alt ett sådant
vidtagande kunde blifva skäl för den andra statsmagtens
afslag, ty den har intet att skalfa med utsktsvalen.
Hvad åter beträffar den utväg att ånyo remittera frågan till
Utsk:s afgörande, fruktar jag icke, att R. St:s värdighet deraf
kunde comprometteras mer, än som redan skett. Jag ber
de enskilda ledamöterna inom Ulsk. abstrahera frågan från
allt personligt; ty jag talar om Utsk. collectivt, som under
denna riksdag svårt comprometterat Representationen, ej
blott i denna fråga, utan särdeles deri, att Utsk. genom sitt
förfarande i en annan fråga nära nog förlöjligat ansvarsprincipen,
hvadan Stånden altså äga anledn. att vara på det
högsta missbelåtna med Utsk. Jag går nu att yttra mig öfver
Hrr v. Troils och Gederschjölds förslag. Jag skulle gerna
biträda detsamma, om jag icke funne, att tvifvel verkligen
kan uppstå om förslagets behörighet, sa vidt sammanjemnkningen
icke blifvit uppgjord 'af Constit.Utsk. Jag skulle
derföre våga vända mig till de närvar, bland Konungens
rådgifvare, som jag hoppas icke med tystnad må förbigå
detta amne, önskande att få veta hvad de, enligt förutsatta
omständigheter, skulle tillstyrka. Sådant tror jag hos mången
komme att minska farhågan. Frih. Boye har talat om
Constit.Utsk:s magt. Jag vet icke, att det äger annan
magt än att handla efter grundlagarna, och att kalla det
magt är alldeles oriktigt, ty då skulle äfven enskilda riksdagsmän
kunna omtalas såsom magtägande derföre, alt de
äga rätt väcka motioner; men hvad inflytande denna rätt
har på hela riksförsamlingen kan jag icke inse. Stånden
kunna nemi. göra anmärkntr emot Utskrns förslag, antingen
till förändring eller fullkomligt frånträdande deraf; och
hvad Constit.Utsk. beträffar, så är det ovilkorligen förbundet
att ställa sig Ståndens anmärkntr till efterrättelse. Man
hör noga observera, att en frågas beredning till hvilande, i
fall icke alla Stånden om en tanka sig förenat, icke är slut,
förrän förstärkt Utsk. deröfver yttrat sig; och det är uttryckligen
i grundlagen utfästadt, att det är Ständernas och
icke Utskrs förslag, som kan komma att hvila. Jag tror
derföre, att, då man icke begär något omdöme af Utsk.,
utan endast äskar den handling att redigera Ståndens gemensamma
tankar, sådant verkligen kan åläggas Utsk. Skulle
Utsk. ytterligare vägra efterkomma sin pligt, så inträder
väl möjlighet, att R. o. Ad. underkastar sig olagligheten;
men jag för min person skall åtminstone icke dertill göra
>nig saker.
Hr Lagerhjelm, Pehr; Då detta ämne förra gän
-
Den 12 Februari f. m.
gen förevar, hade jag tillfälle att redogöra för mina åsigter
i saken, betraktad såsom formfråga. Aterreniissen har icke
kunnat verka på min öfvertygelse. Då jag emottog förtroendet
att deltaga i Utsk:s arbeten, var det klart, att jag
borde fullgöra det enligt min uppfattning af grundlagarna.
Jag hade således nu måhända hort med stillatigande förbigå
och anse frågan, huruvida IJtsk. handlat försvarligt eller
oförsvarligt, om det förverkat sitt förtroende eller ieke, såsom
väl förtjent att lemnäs å sido; men jag hemställer till hvar
och en ledamot, om han skulle vilja med stillatigande afhöra
det yttrande: ”Ni har förverkat ert Stånds förtroende."
Sådant är likväl sagdt om TJtskts majoritet. Den är föränderlig;
men uti förevar, fråga tillhör jag majoriteten, och
då jag gör det samt uppkallar Utsk:s öfriga ledamöter att
göra rätt för sig, må det då tillåtas mig ingå i yttranden,
som måhända kunna anses afvikande från saken. Här hafva
nemi. blifvit inblandade personliga förhållanden, och fastän
det är med tillfredsställelse jag hört, att den ledamot,
som gjort detta, sedermera sagt, att han icke ville taga förtroendet
från någon enskild, strider likväl delta fullkomligt
emot det föregående uti hans yttrande. Man har såsom
grund för sin .beskyllning anfört, att Utsk. vägrat åtlyda
sådana föreskrifter af Stånden, som icke afsett något Utsk:s
eget yttrande. Hvad afse de väl då? Örn en auetoritet föxeskrifver
en annan att göra så och så, så är det detsamma
som att säga: Ni skall tänka så och så. I förevar, fall åtminstone
äro dessa båda föreskrifter fullkomligt identiska;
och jag hemställer, om någon magt på jorden kan föreskrifva
mig att tänka annorlunda, än jag lärt. Man har talat om
skolgossars förmåga att tänka. Jag har icke sjelf gifvit mig
min förmåga. Jag kan blott ansvara för hvad jag sjelf gör;
meri jag skulle önska, att hvar och en af oss måtte utmärka
sig för tankeförmåga. Jag ämnar för öfrigt icke
ingå i hufvudfrågan, hvarom jag förut yttrat mig, och
jag skulle anse för bristande grannlagenhet att ånyo upprepa
en åsigt, som Ståndet redan förklarat icke vara dess tanka;
men jag skall dock icke låta tvinga mig att tänka annat,
hvartill jag ock hade trott, att man i våra liberala tider
icke skolat framkomma med försök. Helt annorlunda
hafva Hrr v. Troil och Cederschjöld tillvägagått, då de föreslagit
ett sätt att komma ifrån saken. Derom vill jag icke
yttra mig, men får dock upplysa, att Hr Cederschjölds
förslag redan varit under öfverläggning inom Utsk. Jag
slutar med uppmaning till den ledamot, som så strängt yttrat
sig öfver Utsk., om det sednare i hans yttrande upphäfver
det förra, eller om han verkligen anser någon af
Utsk:s ledamöter hafva förverkat sitt Stånds förtroende. Jag
underkastar mig i detta, afseende Ståndets pröfning, och hg™
gär dess yttrande deröfver.
Den 12 Februari f. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
Lomme att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Gr. Frölich: Jag har funnit mig uppmanad att återtaga
det åläggande, jag hade gjort mig sjelf att icke vidare
yttra mig i denna fråga. Hr Cederschjöld måste jag nemi.
upplysa derom, att lian missförstått mig, då han trott, att
j.ag begärt ett löfte of Konungens rådgifvare om en K propos:n.
Jag har icke begärt något sådant, som måhända ej
kunde uppfyllas, utan jag har blott begärt rådgifvarnes medverkan
att skaffa oss bort med indragningsmagten. En annan
talare har förebrått mig, det jag söker skaka känslorna.
Med mig förhåller det sig så, alt jag väl sjelf ofta kan
finna mig uppskakad; men om jag skakat andras, så är det
fullkomligen medvetslöst. Jag har emedlertid verkligen funnit
milt förnuft skakadt af Frih. Boyes argumentation; och
då han ej tyckt om, att den blifvit kallad konstlad, får jag
förklara, att jag skulle anse det värre, om den vore okonstlad.
Hr Frih. har sammanblandat frågan om väckandet med
den om afgörandet och trott, att det stöde Utsk. öppet att
hindra det sednare, äfven sedan det vidtagit det förra. Det
är detta jag icke kan medgifva. Hr Frih. har väl påstått,
att vanliga ordningen brytes, om Hr v. Troils förslag antages;
men det finnes en §, som existerade före alla andra,
emedan den är nedlagd i sakförhållandena. Den består deri,
att man måste komma till slut med en sak; och, jag tror
icke, att det är Stånden förbjudet att i en vackt fråga söka
komma till slut. Man skulle kunna tänka sig, att Consiit.
Utsk. icke skulle kunna åstadkomma, hvad man af detsamma
fordrar. Hr .Lagerhjelm har t. ex. redan förklarat,
att han icke kan ändra sin öfvertygelse, och jag är säker,
att öfvertygelsen ensamt varit hans motiv. Jag instämmer
med Gr. 11 örn i all högaktning för Utsk:s ledamöter sär
skildt;
men man kan ju tänka sig, att Utsk. skulle kunna
vara besväradt af sjukdom till kropp eller sinne, så att det
aldrig kunde bringa något ärende till tillfredsställande slut.
Skulle väl då icke någon möjlighet för Stånden finnas att
komma förbi Utsk.? Jag tror det icke; och Hr Lagerhjelm
sjelf har icke satt sig emot den utväg, jag först föreslog,
och som Hr v. Troil sedan närmare utvecklat. Jag skulle
instämma med Gr. Horn deri att ännu göra ett försök med
Utsk., och sålunda söka lirka sig till resultatet; men då frå
gan
nu så länge hviiat, och riksdagen nalkas sitt slut, må-,
ste man iakttaga skyndsamhet, och dessa skriftvexlingar
emellan Stånden och Utsk. måtte väl en gång i denna sak
skola upphöra. Måhända kan afsigten vara att vid denna
riksdag icke få något förslag hvilande till indragningsmag„
tens upphäfvande, och jag anhåller derföre om propostn på
Hr v. Troils förslag, såsom innefattande ett sätt att hjelpa
pig till slut, Utsk, förutan, Jag skulle tro, att allt vidare
Den 12 Februari f. m.
bemödande att skaka känslorna, eller argumentera konstfärdigt
eller okonstladt, endast tjenade tili att uttrötta It. o.
Ad. utan ändamål.
Hr Hjärne, Harald: Den ende ledamot af Utsk.,som
hittills i dag blandat sig i duscussionen , har isynnerhet yttrat
sig för sitt eget rättfärdigande; men jag tror, att den
värde ledamoten misstagit sig om R. o. Ad:s tänkesätt, om
han trott, att ett sådant rättfärdigande var behöfligt, ty lika
med Gr. Horn tror jag, att man kan tillerkänna hvar
och en af Utsk. all aktning enskildt och likväl säga, att Utsk:s
majoritet genom sitt handlingssätt förverkat Ståndens
förtroende. Huru kan man nemi begära förtroende för
elem, som handlägga sådana frågor som den förevar., då de
visa sig antingen öfverträda grundlagen, eller ock icke förmå
uppfatta densamma; och då den enskilda öfvertygelsen
så oaflåtligen åberopas, är det kanske lämpligt att fasta
uppmärksamheten derpå, att, om man studerar sig in i andan
af Utsk:s betänk:n, det vill synas, som hade öfvertygelscn
något jemnkat sig och tonen blifvit något nedstämd hos
Utsk:s majoritet. Uti detta sednare betänk, t. ex. har Utsk.
gjort en betydlig concession, då Utsk. anvisat Stånden att
handla, huru de för godt finna, i stället för att Utsk. i det
föregående betänk, förklarade, att huru än RiksSt:n derom
måtte besluta, Utsk. likväl ansåg sitt förslag hvi la till gr lindlagsenlig
behandling. Utsk. har också nu begifvit sig till
vissa aktningsbetygelse!' för R. St:s beslut, ehuru de icke velat
ställa sig dem till efterrättelse. Reservationsrätten har
ock blifvit medgifven och t. o. m. af ordföranden sjelf begagnad,
ehuru lian förut bestridt densamma. För min uppfattning
delar sig frågan i 3:ne delar, och denna classification
har jag hemtat ur en reservation af Hr Agardh, hvars
åsigter jag i resultatet delar, ehuru jag icke kan dela några
mystiska hänsyftningar i den något konstiga deduetionen.
Den första frågan är för mig den ang:de Utsk:s sammanställning
af juryinrättningen och indragningsmagten, såsom
.ovilkorligen beroende af hvarandra. Denna uppställning
hafva alla fyra Stånden ogillat, och beslutet om åtskiljandet
är således gifvet. Andra frågan angår indragningsmagtens
upphäfvande. Äfven derom äro alla fyra Stånden ense. Förslag
derom kan altså utan Utsk:s vidare åtgärd af Stånden
förklaras hvilande. Tredje frågan afser juryinrättningens
förändrande. Denna måste för närvar, förfalla, ty eljest
uppstår en sammanjemnkningsprocess', hvilken Stånden icke
kunna tilltvinga sig, enär dess utförande tillhör Utsk. och
altså, i händelse det icke vill uppfylla sin skyldighet i detta
afseende, mäste nedläggas. Hufvudskälet för vigten deraf,
att vi i dag fatta sådana beslut, alt någon anledning till
beskyllning för oformlighet ej må uppstå, är det, att en sådan
troligen komme att begagnas till förevändning för en
Den 12 Februari f. m.
vägrad sanction å Regeringens sida; ty ehuru en Konungens
rådgifvare sjelf förklarat, att indragningsmagten numera
tjenar till intet, märker man likväl, att dess afskaffande
oberoende af juryinrättningen icke från det hållet önskas.
lir v. Troils förslag öfverensstämmer med mitt i afseende
å de två första frågorna; men i afseende å den tredje
har han föreslagit en votenspropos., hvars behöflighet
lian dock sökt undvika genom förslag att genom inbjudning
åstadkomma, att föremålet för voter:spropos:n kunde förfalla.
Jag anser båda dessa vägar oformliga; ty en sammanjemnkning
Stånden emellan anser jag endast kunna äga runi
med föranledande af framställning derom från Utsk., och
uti inbjudningen skulle man möjligen finna ett kryphål för
att kunna saga, att olaglighet blifvit begången. Den förklaring,
man från andra sidan velat gifva åt R. St:s an
märkn:srätt,
har ganska träffande blifvit besvarad af Hr v.
Troil, då han sagt: hvad vore anmärkn:srätten, i fall dea
icke kunde leda till ändringar. Ännu mera klart har bety
delsen
af anmärknrsrätten blifvit ådagalagd i en reservation,
hvari det säges: Att anmärka är att afslå partiel t, och genom
addition af flera partiella afslag kan ju detta komma
att omfatta det hela. Jag skall i öfrigt icke upptaga R.
o. Ad:s tid med besvarande af Frih. Boyes anförande. Jag
är öfvertygad, att R. o. Ad. vidhåller den motsatta principen
till den Utsk. följt; men det är angeläget, alt icke någon
oformlighet begås, och det bör derföre noga öfvervägas,
om icke tjenligast vore, att sista mom. af Hr v. Troils
förslag förfaller. Frih. Boye liar sökt på allahanda vältalighetens
sätt inverka på R. o. Ad., då han först hotat med
revolution, och sedan sökt röra med sin klagande stämma;
men jag hoppas, att R. o. Ad. hvarken låtit uppskräma
sig af det förra eller beveka sig af det sednare, och således,
utan afseende å hvarken förskräckelsen eller blödigheten
hos Frih. Boye, bibehåller den opinion, Ståndet förut i
denna fråga uttryckt.
Hr von Troil: Det skulle, efter mitt förmenande,
vara illa, om öfverläggningen förflyttade sig från saken lill
utsk:sledamöternas personligheter; jag tillstyrker derföre, att
vi återgå till ämnet. Den ledamot, som ifrigast försvarat
Utsk., började med att säga, att man ej borde sammanblanda
frågorna, och dock hvila hans bemödanden att göra
sin åsigt gällande endast på försöket att sammanblanda de af
grundlagen så noga åtskiljda föreskrifterna om grundlagsförslags
väckande och om ‘deras behandling, sedan de af
Utsk. blifvit öfveilernnade till Stånden. Dessa äga då rätt
att besluta förändringar, och Utsk. åligger att dessa de
särskilda Ståndens förändringar till ett helt sammanjemnka;
det är detta bestämda åliggande, som Constit.Utsk. nu, i
trotts af grundlagens föreskrift, vägrar att fullgöra. I fall
Den 12 Fsbruari f. ra.
RiksStrn nu ej vilja hålla till godo med, att besagda Utsk.
godtyckligt förintar deras beslut, mäste derföre någon annan
åtgärd vidtagas. Man bar yrkat Utsk:s afsättande; dertill
tror jag dock ej, att vi äga rättighet. Låtom oss derföre
eftersinna, huru en högre auctoritet vanligtvis gör, då en
en lägre försummar att fullgöra någon vigtig skyldighet och
hvarken kan tvingas dertill eller afsättas. I sådant fall lärer
den förstnämnda antingen uppdraga saken åt någon annan,
eller ock göra den sjelf. Dessa tvenne utvägar hafva
äfven RiksSt:n; de kunna tillsätta ett särskildt Utsk. för att
ombesörja sammanjemnkningen, eller ock sjelfva omedelbart
verkställa densamma. Jag tillstyrker den sednare åtgärden,
såsom enklare och skyndsammare; jag inser ej behofvet af
etb särskildt Utsk. för att åstadkomma en sammanjemnkning,
som man vid detta tillfälle kan saga gör sig sjelf. Den siste
talarens farhåga, att detta behandlingssätt skulle blifva
ett kryphål för Regeringen att vid nästa riksdag afslå förslaget.
delar jag ej. Följer ett sådant afslag, äro de verkliga
motiverna visserligen helt andra, och Nationen kommer
ej alt misstaga sig derom. Jag förnyar derföre min förra
anhållan om propos. med tillägg af den förändrade nummerordning
å momtn, som Hr Cederschjöld föreslagit.
Hr Dalman, Wilh, Fredr.: Jag skall icke uttrötta
R. o. Ad. med återupprepande af skälen för ogillande af
Utsk:s förfarande. Jag anmälde mig, då Frih. Boye framställde
sin argumentation; men jag är i min motbevisning
förekommen af Hr v. Troil och förenar mig med honom såväl
i afseende derå, som om det förslag till propos. han
uppgifvit, under det jag likväl till prot. reserverar, att jag
troi', det Ut.k. kunnat och väl förtjenat afsättas. Jag grundar
min öfvertygelse om laglösheten af en sådan åtgärd derpå,
att, då Constit.Utsk. icke är annat än R. St:s ombud,
det måste lagligen bero af principalerna att, derest ombuden
vägra iakttaga principalernas föreskrifter eller förråda
deras rätt, återkalla sin fullmagt och gifva den åt andra
ombud.
Frih. Boye: Det tillhör icke mig att bestämma, i
hvad grad det kunnat lyckas vissa talare att sammanblanda
Constit.Utsk:s lagliga magt med rättigheten hos den enskilde
riksdagsmannen att väcka motioner. Mig synes skillnaden
alltför stor. Ändtligen har då en ledamot framträdt
med en slags motbevisning. Jag lemnar åt Ståndet, åt allmänheten
och efterverlden att bedöma beskaffenheten deraf.
Samme ledamot, hvars personliga utfall mot mig jag
förbigår, har velat i 56 § finna stöd för sina skäl; men till
dessas bemötande behöfver jag blott erinra, att denna § missförstås
af dem, som glömma det primitiva förbehållet, att
nemi. jnga förslag få väckas utan i Constit.Utsk. Jag ber
att
Den la Februari f< ni.
»77
att få simplifiera frågan. Utsk. har afgifvit ett förslag, deri
det, så vida juryinrättningen på samma gång afskaffas, föreslår
afskaifande af indragningsrnagten. Man säger, att Utsk.
icke härtill ägt rätt; men hvarföre vill man då aftvinga
Utsk. ett annat förslag? Häri vill jag finna ett naivt erkännande
af den magt, Utsk. äger, den att bestämma, om
och hvilka förslag få blifva föremål för Ståndens pröfning.
Jag påtrugar ingen min öfvertygelse, men det är min rätt
att yttra den till prot. En ledamot har sagt, att vi borde
hjelpa oss ifrån Utsk.; men jag vågar tro, att från den stund
vi gifva Nationen bevis på, att vi kunna umbära Constit.-  Utsk., så bevisa vi dermed, att vi också kunna umbära Reg.-  formen, för hvarje gång passionerna det fordra.
Hr Cederschjöld: Den siste talaren har förra gången,
han yttrade sig, försökt uppställa sin argumentation i
en logisk form. Jagskall bjuda till att upptaga den i samma
form. Han sade, att icke något förslag kan till Stånden
inkomma, utan alt det är gilladt af Constit Utsk. Detta är
ganska riktigt. Och, sade han, följaktligen kan intet annat
förslag hvila, än ett sådant, hvarmed Utsk. är nöjdt. Men
häri gjorde han en saltus in demonstrando, ty han hoppade
öfver RiksStms rätt till anmärkntr och Utsk:s skyldighet att
göra afseende derpå, hvarigenom ett inkomstförslag kan helt
och hållet förändras. Vidare sade Frih.: då Utsk. äger afgöra
qvoestio an, måste det äga lika rätt i afseende a q vaest i o
qvo modo. Men äfven här är slutsatsen oriktig, ty det senare
afgörandet beror på Stånden, enligt den ofta citerade
perioden i 56 § Reg.F., hvarest just alhandlas, huru från
Utsk. inkomna frågor kunna af RiksStm förändras; och icke
kunna RiksStm förlora sin rätt derföre, att Utsk. efterlåten
sina skyldigheter. En värd talare, min vän och utsk:skamrat,
har sagt, alt icke någon kan ålägga Utsk., huru det
skall tänka. Detta ar ganska sannt, och ingen kan hafva
mera fördragsamhet med olika begrepp om grundlagarna
än jag; men Utsk. må tänka, hvad det vill, så äger det
dock icke rätt att göra sin tanke gällande emot RiksStms
anmärkntr. Utsk. har tillförne visat, att framställda anmärkntr
icke varit goda eller nyttiga; men Utsk. har likväl
slutat med det tillkännagifvande, att om Stånden icke ville
ingå på Utsk:s tanka, det för sådan händelse ansett sig skyldigt
att framställa voter:spropos:n. Detta visar, att Utsk.
ända hittills ansett sig icke äga någon magt emot Ständerna,
sedan det till dem inkommit med förslag i någon fråga.
Det kan väl icke blifva fråga om att förklara, det någon
ledamot förverkat sitt förtroende. Det kan icke hjelpas, att
den ena ser otikå emot den andra; men vigtigt är, att icke
Stånden på något sätt må hindras utöfva den rätt, de äga.
Frih. Boye haf vädjat till historien och eftervärlden. Hart
19 11. a 3
Dea 12 Februari f. m.
ocli jag, sorn redan Jefvat länge, befinna oss redan i ettslags
efterverld; och hvad det historiska beträffar, torde det icke
vara olämpligt att påminna, hurusom förslaget om indragningsmagten,
utan att vara lagligen beredt, antogs genast
vid 1812 års riksdag. Detta var ett slags revolution, och
det är icke den enda, som blifvit gjord sedan år 1809 på
samma väg. Men allmänhetens missbelåtenhet var också
snart gifven, och nian har länge hoppats, att Regeringen
skulle återgifva denna magt, sedan krisen, hvarför den begärdes,
var öfverstånden. Då likväl hoppet icke uppfylldes,
växte missnöjet allt mer och mer, och frågan örn avskaffandet
vid sista riksdagen förekom under en temligen allvarsam
opinion. Men mycket motstånd visade sig likväl, och
man sökte eludera den väckta frågan genom -att sammanbinda
den med juryns afskaffande. Detta tog ej skruf i tre
Stånd. Man antog nemligen der min reservation; men på
ett sätt, som troligen icke fallit oss ur minnet, blefändamålet
förfeladt genom beslutet i det fjerde Ståndet, med hvars
förfarande missnöjet sedan var så allmänt. Nu blef saken
ännu mera trängande vid denna riksdag. Förslag väcktes
första gången, Utsk. var tillsammans; men det uppskjöts
flera månader, och då det ändlligen förekom, afgjordes efter
a:ne dagars debatt, genom votering, att frågan än ytterligare
skulle hvila. Då det emedlertid började draga för långt
ut på tiden, och allmänhetens dom för mycket fruktades,
fann man på att, örn jag så får säga, söka gifta frågan
med samma make, sorn man beskärde den vid sista riksdagen.
Jag skulle likvisst förmoda, att Utsk:s äktenskapsband
icke äro svårare att upplösa än religionens. Varningsgraderna
äro redan genomgångna, och det tyckes vara lid-att
skrida till doms. Frih. Boye har frågat, hvarföre man skall
envisas om Utsk:s ytterligare medverkan. Jag beklagar detta
förhållande. För min del, och då jag anser Utsk:s medverkan
vara i allt, hvad Stånden behöfva, iakttagen, hoppas
jag, att den af Hr v. Troil föreslagna åtgärd må
vidtagas.
Gr. Horn: Jag uppstiger ogerna ännu en gång i denna
fråga; men jag är uppkallad af Hr Lagerhjelm, som begärt
bestämd förklaring af mig, huruvida jag vill återtaga mitt
yttrande om Utsk:s majoritet. Jag får då tillkännagifva, att
jag med nöje skulle göra det, så vida det stod i min magt;
men Utsk:s handlingssätt har afklippt all möjlighet dertill,
då Utsk. nemi. visat sig icke ens sjelft kunna soutenera sina
principer, utan ömsom förklarat sig för och ömsom emot de
åsigter, jag försvarat. Utsk. har nemi. både i föregående
och i ett följande betänk, alldeles frångått den princip, det
här så envist vidhållit, samt sålunda föranledt en reservation
af sjelfva ordföranden. När jag nu sammanställer detta
med Ulskrt inre historia, hvartill den siste talaren lem
-
Den n Februari f. m.
»79
nade bidrag, så bekänner jag, att jag icke kan tilldela Utsk.
det förtroende, nied anspråk hvarå jag önskade, att det måtte
vara utrustad t. Mig skulle det vara likgiltigt nog, om
hela lagstiftningen numera gjorde så litet för att vinna nationens
förtroende, att den ju förr dess hellre kunde befinna
sig deraf i fullkomlig saknad, ty jag ser endast olyckor
och vådor för detta iand beredas af dess Representation.
Emedlertid ber jag, att icke någon må personligen tillräkna
sig mitt omdöme, minst den, för hvilken jag enskildt hyser
verklig högaktning. Jag ser blott effecten och dömer
derefter; och då måste jag qvarstå vid mitt yttrande. Jag
önskar, att vi någon gång må komma till ett slut i denna
sak, och vill derföre ej motsätta mig Hr v. Troils förslag,
ehuru jag fruktar, att ingenting i det egentliga resultatet
dermed vinnes; men R. o. Ad. har åtminstone uttryckt eu
opinion, som öfverensstämmer med Nationens, och hvarigenom
man tillika uttrycker, att Constit.Utsk. ingalunda är
någon auctoritet. Jag biträder altså, att R. o. Ad. nu må
handla oberoende af Utsk. Framtiden må visa hvad derpå
vinnes.
Ilr von Hartmansdorff, Aug.: Jag utber mig
Ståndets uppmärksamhet för några ögonblick. Jag anser
mig dock icke föranledd att tala genom uppmaningen till
Konungens rådgifvare att yttra sig. Såsom sådan talar jag
icke här. Men jag uppträder derföre, att jag icke anser mig
böra underlåta förfäkta en mening, som jag tror vara riktig,
och emedan jag räknar såsom pligt för hvarje oväldig
man att bestrida den ofördragsamhet, som här visat sig emot
Utsk. Jag vill söka bevisa, att man har orätt både deri
och i sjelfva saken. Man säger, att Utsk. icke bort sammanbinda
de tvenne omförmälda frågorna. Deremot finnér
jag lika med Utsk., att de hafva verkligt sammanhang. Erfarenheten
har nogsamt visat, att så länge nuvar. sätt att
behandla tryckfrihetsmål äger rum, behöfves en särskild
magt till att förekomma missbruken och återhålla fräckheten
hos tidningsskrifvarne. Utsk. synes mig altså hafva rätt
deri, att man icke bör borttaga det correctiv, som finnes,
utan att sätta ett annat i stället. Om R. o. Ad. ville förklara
endast, att indragningsmagten borde afskaffas, men icke
att tryckfrtsmålens behandling skulle återställas till de
allmänna domstolarna, så skulle Ståndet blott gifva ett vidsträcktare
utrymme åt sjelfsvåldet och okynnet. Huru riktigt
det är alt ej åtskilja 2:ne hvarannan motvägande stad-,
ganden i grundlagarna vill jag med ett exempel upplysa.
Om Constit.Utsk. t. ex. inkomme med ett förslag, ätt
Ständerna hädanefter måtte med Konungep dpla den ceconomiska
lagstiftningen, men dervid fästade såsom vilkor, att
Ständerna skulle dela med sig af sin beskattningsrätt, och
om då Ständerna väl funné det vara godt att fida den ceco
-
Den ia Februari f. 111.
jjomiska lagstiftningen med Konungen, men deremot ej ville
antaga det dermed förknippade vilkoret att lata honom deltaga
i beskattningsrätten, utan förklarade, att de ville åtskilja
frågorna, emedan de ej med hvarannan sammanhängde,
lärer val hvar och en finna, att den förutsättning, hvarunder
förslaget tillkommit, ej blifvit uppfylld. Jag frågar då,
om icke Gonstit.Utsk. hade rätt att saga: vi hafva icke gjort
något sådant söndradt förslag, och det ena, skiljdt från det
andra, är altså nytt. Likaså säger Utsk. nu: vi kunna icke
medgifva indragningsmagtens afskaffande, med mindre allm.
domstolarnas behandling af tryckfr:smål återställas. Hvad har
nian då att klaga öfver? Jag vill nu icke ingå i frågan om
sjelfva indragningsmagtens verkningar och det hinder, den
förmenas utgöra emot goda tidningars uppkomst. Jag anhåller
blott att få i Ståndets minne återkalla en talares uttryck,
hvilken låtit hänföra sig att säga: att som indragningsrnagten
tillkommit genom revolution, så vore det icke oriktigt
att afskaffa den genom samma medel. Men på sådan
grund borde hela 1809 års regeringsform äfven afskaffas,
emedan den tillkom genom revolution. Man har sagt, att
ConslitUtsk. endast tillkomme att väqka frågor. Jag beklagar,
om så vore, och jag hoppas, det hvar och en finner
vådan deraf vara större, un den tillfälliga fördel, man nu
anser sig kunna vinna genom ett dylikt påstående. Man säger:
emedan Utsk. misstagit sig om grundlagens mening,
så Uro vi ej skyldiga att rätta oss efter Utsk:s yrkanden.
Men frågan, huruvida Utsk. verkligen misstagit sig, är ej så
lätt afgjord; ty det har för sig 81 § Reg.F., som ej medgifver,
att Utsk:s förslag tillintetgöras. SA länge den står qvar,
måste man medgifva Utsk:s rätt att framställa och vidhålla
förslag. Frågan, huru de skola vara beskaffade, mäste följaktligen
bero på Utsk. och ingen annan. En hvar kan visserligen
säga, att han icke är nöjd med förslaget; men det
är också allt. Om ett annat Utsk. ingifver utlåtm, hvarmed
man icke är nöjd, så kan man anmärka det och beklaga
sig; men man kan icke tvinga något Utsk. att vika från
sin öfvertygelse. Så vill jag t. ex. erinra, huru R. o. Ad.
behagade besluta ett anslag af i5oo r:dr åt vexelundervisms
normalskola och huru PresteSt. deri instämde; men i för-*
stärkta Utsk. afslogs frågan. Det var högst beklagligt; men
inan kan derföre icke säga, att Utsk. saknade rättighet att
Utöfva en sådan magt. Så hafva RiksSt:n i grundlagsfrågor
väl rätt att göra anmärkntr; men det beror på Constit.-  Utsk. att rätta sig efter dem eller icke. Man säger deremot,
att sorn 56 § tillkommit senare, så skall den gälla
framför 81 §. Deremot kan svaras, att 81 § är sjelfva grundtexten
och att det derföre är mera skäl att rätta sig efter
den, än efter en deremot stridande yerkställighetsåtgärd,
Man bör ock besinna att om 56 § kan tillerkännas företrä
de
framför den 8t, så måste denna sednare anses upphäfdt
Den is Februari f. m.
Men så är det emedlertid icke; och när nu båda §§ qvarstå
oell äro sins emellan stridiga, hvilket icke kan nekas, så är
frågan: huru skola stridigheterna bemedlas? En talare har
sagt, att jemnkning icke behöfdes, emedan här blott vore
fråga om ogillande af Utsk.vs förslag; men då är ej heller
56 § lämplig, emedan den blott angår jemnkning. Skall åter
en sådan ske, såsom Hr Cederschjöld uppgifvit i sitt förslag
till voter:spropos:n, så inträder den oerhördheten, att RiksSt:n
sjelfva uppgöra jemnkningspropos:r. Detta visar, att
man anser grundlagsfrågor af ringare vigt, än det obetydligaste
önskningsmål, såsom t. ex. det om enskilda theatrars
upprättande, hvarvid roan ansåg sammanjemnkningen nödvändigt
böra ske i Utsk.; nu deremot, då det är fråga om
grundlagsförslag, är man genast beredd att i Ståndet uppgöra
jemnkningen. Om så skedde, skulle det kunna hända,
att BondeSt. följde And. Danielssons förslag, och de öfriga
Stånden hvar sitt, så att olika voter:spropos:r beslötos i
hvarje Stånd. När man då skulle rösta öfver dem, med
hvilkendera skulle man börja, och huru skulle contraproposma
uppgöras, så att de finge ett bestämdt innehåll? Vore
deras lydelse blott den, att ja-propos:n förkastades, skulle
man, efter fulländadt arbete i förstärkta Utsk., möjligen
komma till den slutföljd, att man ej hade något förslag i
behåll. Hvarföre då envisas att fortgå på en bana, sorn
icke kan leda till något godt slut. Jag liar redan förut
sökt visa, att då Conslit.Utsk. och RiksSt:n icke komma öfverens,
och enär man icke kan åtlyda hvarken den 56 eller
den 81 § Reg.F. på den andras bekostnad, så måste frågan
förfalla. Jag tillstyrker altså, alt R. o. Ad. må lägga memor.
till handhna. Dermed har ingen skada skett, ty ny
motion kan i Utsk. väckas när som helst. Jag önskar och
hoppas, att R. o. Ad. icke må för en tillfällig önskans tillfredsställande
vilja sönderbryta de former, hvarpå samhällets
säkerhet hvila;-.
Hr Stråle, Nils Wilh.: Jag deltog i det beslut, hvarigenom
Ståndet förklarade, att de båda frågorna borde åtskiljas.
Jag gjorde det derföre, att jag ansåg indragningsmagten
ovilkorligen böra afskaffas; och redan vid 1812 års
riksdag lade jag nej emot dess införande. Hyad beträffade
frågan om tryckfr:småls öfverflyttning till allm. domstolarna,
trodde jag sådant icke komma att uppfylla det ändamål,
man åsyftade. Jag trodde nemi., att följden skulle blifva
densamma, som man förutsett, att nemi. få skulle fälla,
enligt den för domare gällande grundsats att hellre fria äu
fälla. Hade Utsk. gjort afseende på de framställda anmärkningarna
och frångått sin uppställning af frågan, så hade
jiågon vidare tvist icke kommit att äga rum. Men så båticke
skett, och jag respecterar andras öfvertygelse, ehuru
jag tior att Utsk, hade bort frångå sitt löjsta beslut»
Den 12 Februari/. m.
Hvad formfrågan beträffar, är den så invecklad, att man icke
bör förebrå hvarandra för ett olika begrepp derom.
83 § Reg.F. säger, att grundlagarna skola för hvarje särskildt
fall tolkas efter deras ordalydelse. Men hvad förstås
då med ordalydelse? Jo, den lydelse, som orden uttrycka,
Bokstafven, det är blott ett tecken, den uttrycker intet.
Man måste således söka meningen; och hvilkens mening?
Det måste blifva dens, som skrifvit lagen. Denna vittnar
visserligen om ofullkomligheten af menniskors verk; men
man måste dock återgå till hvad de menade, som skrefvo
den. 180g var meningen alldeles bestämd, sådan den fanns
uttryckt i 81 §. Men huru tillkom nu 56 §. Man finner
af betänk, vid 1812 års riksdag, att Constit.Utsk. 1810 framlagt
ett förslag, som 2 Stånd afslogo och 2 Stånd återemitterade
med anmärkntr. Troligen fann Utsk. anmärkningarna
grundade; men Utsk. sade derom ingen ting, utan blott,
att all beredning af ett mål borde ske vid första riksdagen.
Derföre tilläde Utsk. RiksStm anmärkningsrätt; men längre
gick det icke. Frågan är då nu, hvad med anmärkn. förstås.
Å ena sidan skulle man vilja förstå den så, sorn kunde
anmärkntr framställas mot hela grundlagen, så snart ändringsförslag
i någon punkt inkommit. Å den andra sidan
åter skulle anmärkntsrätten lätt blifva tillintetgjord, om
man tillämpar 81 § i sin ytterlighet. Jag anser altså, att
man å ingendera sidan har något att förebrå hvarandra,
långt mindre skäl att påstå, det Utsk. förverkat något förtroende.
För min del anser jag, att då frågan är om val
emellan ett otydligt och ett klart lagbud, man helst bör
hålla sig till det sednare; och jag tror, att grundlagen bör
så tillämpas, att när Utsk. är af den öfvertygelse, att det
anser sig icke böra framlägga det förslag, Ständerna begära,
så är Utsk. skyldigt vidblifva sin tanke, I denna fråga anser
jag Utsk:s öfvertygelse vara oriktig, och jag är ledsen,
att Utsk. icke kunnat förmås öfvergifva den. Men då så
är, har man intet annat att göra, än att låta dervid bero;
hvadan det förevar, memor. altsä endast bör läggas till
handlingarna.
Hr Dalman: Jag hade hoppats, att sedan Frih. Boye
expectorerat sig, något vidare försök icke skulle ägt rum
att vederlägga den åsigt, hvartill jag hörer, och som Ståndets
majoritet redan vid flera föregående tillfällen förklarat
utgöra sin; men då två talare utförligen och från olika
synpunkt upptagit ämnet, kan jag icke underlåta att bemöta
dem med ett svar. Hr v. Hartmansdorff har talat om
ofördragsamheten och otåligheten hos RiksStm. Jag deremot
skulle tro, att man snarare borde förebrå dem ett alltför
stort tålamod mot Utsk., då man erinrar sig, huruledes
RiksStm först, sedan de på alla möjliga sätt sökt öfvertyga
Utsk. om dess misstag, såsom det yttersta medlet nödgats
Den ii Februari f. ra. iS3
tillgripa den utväg, som nu är i fråga, på det man måkomma
till ett slut i saken, som icke tyckes vara för bittida.
Hr v. Hartmansdorff har vidare ingått i ett, som det vill
synas, för denna öfverläggning fullkomligt främmande yttrande
om sin enskilda opinion, ang:de nödvändigheten afindragningsmagtens
bibehållande, såsom ett correctiv mot pressens
fräckhet. Delta föranleder emedlertid mig att yttra
min tillfredsställelse deröfver, att denna Hr v. Hartmansdorff!;
åsigt icke delas af den Konungens rådgifvare, hvilken
tryckfrihetens vård närmast tillkommer; ty R. o. Ad. torde
nogsamt erinra sig den förklaring af Hr Hofcancelleren i ett
föregående plenum, att indragningsmagten numera tjenade
till intet, utan att, om den tillförne någon gång visat sig
suppressiv, den nu icke ens vore suspensiv. En hvar
kan tillägga, att den, både till följd af sin olagliga tillkomst,
är en fläck på vår statsförfattning och, i anseende till godtyckligheten
vid dess tillämpning, utgör ett bland de största
hindren mot utvecklingen af en sansad och sjelfständig
publicitet. Ytterligare har Hr v. Hartmansdorff kommit oss
till upplysning med den bekännelse, att ändamålet med
tryckfrihetsärenders öfverlemnande till domstol vore att
kunna tygla pressen. Delta är åtminstone rent ut sagdt;
men jag betviflar, att Svenska folket anser en strängare tygel
än den närvar, behöflig, och intilldess torde Hrr embetsmän
få nöja sig med, att publiciteten någon gång söker
skingra det helgonaskimmer, hvarmed de så gerna skulle vilja
omgifva sig.
Hvad angår sjelfva formen, så har Hr v. Hartmansdorff
sökt att illustrera ämnet genom jemnförelser. Jag befarar
dock, att dessa äro mindre lyckliga. Hr v. Hartmansdorff
bar således jemnfört indragningsmagtens upphäfvande, emot
vilkor af juryns afskaffande, med en concession, hvarigenom
Konungen t. ex. inrymde Ständerna någon andel i den oeconomiska
lagstiftningen, med vilkor att Konungen finge andel
i beskattningsrätten. För det första har det ifrågavar.
förslaget icke kommit från Konungen, utan från en fördelning
af R. St., och någon fråga om concession finnes fördenskull
ej; och dessutom frågar jag, om icke R. St. skulle
äga partielt antaga en sådan K. propos., som den Hr v.
Hartmansdorff supponerat, lika såväl som de nyligen kunnat
styckevis antaga en annan K. propos. angrde förändring af
5 cap. i § Missg.brn, samt sålunda skilja frågorna åt, afslå
den ena och bifalla den andra. Liknelsen torde således befinnas
något haltande. Man har sagt, att om man följde
den nu föreslagna vägen, skulle man på detta sätt kunna upphäfva
hela grundlagen. Jag tviflar icke, att ju uti bureaucratiens
leder personer kunna finnas, som önska upphäfvande af
våra för henne något besvärliga grundlagar; men jag hoppas
då i yttersta hand på motstånd mot sådana försök från
don dynasti, som just från dessa grundlagar räknar sin till
-
»84
Den 12 Februari f. m.
varelse och uti dem äger sitt skydd. Jag tryggar mig således
vid, att denna dynasti skulle hejda hvarje revolutionärt
steg i denna syftning. Men här är icke fråga om något
revolutionärt steg, utan endast om begagnande af det enda
lagliga medel, som återstår för att bringa denna sak till
slut. Det är i detta afseende tillfredsställande att se, med
hvilken lätthet Hr v. Hartmansdorff erkänner egna misstag;
ty då han för fem eller sex veckor sedan argumenterade
för R. St:s rätt att genast förkasta ett af Constit.Utsk. ingifvet
grundlagsändringsförslag, samt till stöd för denna
rätt framställde den liknelse, huruvida, om ett ConstitUtsk.
t. ex. föreslog ett republikanskt regeringssätt, det
väl vore rimligt, att icke Stånden skulle vid första riksdagen
få förkasta det, så har samme talare nu argumenterat
för precist motsatsen och påstått, att det förslag, ang:de
juryinrättningens afskaffande, som alla fyra RiksSttn afslagit,
likafullt bör hvila till nästa riksdag.
Hr v. Hartmansdorff har fortsatt sina liknelser och sagt,
att likasom frågan om anslag.för vexelundervisn:s normalskola
förfallit genom förstärkta StatsIItsk:s votering, så hade
äfven kraften och verkan af RiksSt:ns anmärkntr förfallit
genom Constit.Utskts ogillande af dem. Men tvisten här
ar just den, huruvida Constit.Utsk. äger samma kategoriska
magt som ett förstärkt Utsk. Ett sådant har af grundlagen
fått sig tillagd rättighet att handla med R. St:s rätt; men
ingenstädes har Constit.Utsk. fått rättighet att tillintetgöra
RiksSttns anmärkntr, utan tvärtom är det Utsk. ålagdt att
sammanjemnka dem, och jag förmodar, att Hr Stråle, om
han eftertänker, att det ingalunda innefattar samma mening
att icke få besluta en ändring som att förkasta den, torde
finna, att någon stridighet emellan de ifrågavar. 56 och
Bi §§ Reg.F. verkligen icke äger rum. Man liar slutligen
talat om svårigheten att inom Stånden uppgöra voter:spropos:r.
Jag medger denna, och har derföre för min del ansett
det vara bäst att, på sätt Gr. Horn föreslagit, välja annat
Utsk. Men då sådant snarare torde möta hinder äf formerna,
och jag förmodar, att BondeSt. frångår sin tanka i
den del, deri votering skulle i detta mål erfordras, så tillstyrker
jag Hr v. Troils förslag och begär propos. derå.
Hr Cederschjöld: Jag nödgas upptaga några inkast i
en talares yttrande, hvilken vanligen är utmärkt för redbarhet,
men som nu synes hafva tagit sin tillflykt till dialectiska
sophismer. Först har han sagt, att en talare, hvarmed
han förmodligen menat mig, skall hafva yttrat, att som
indragningsmagten olagligt tillkommit, kunde den ock olagligen
upphäfvas. Det är icke rätt att förvända sina motståndares
yttranden, om det ock faller sig lättast att vederlägga,
hvad man hemtat ur sitt eget hufvud. Jag har aldrig
-
Bea 12 Februari f. m.
185
drig yrkat, att indragningsmagten må afskaffas på ett olagligt
sätt; och jag vet icke, huru det kan tillgå lagligare, än
att forslaget hvila? till afgörande vid nästa riksdag, sedan
det blifvit till sådan behandling godkändt af alla 4 Stånden
vid denna.
Samma talare har sagt, att det är vådligt att förändra
Utsk:s förslag. De flesta hafva likväl blifvit förändrade till
följd af anmärknrr inom Stånden, utan att någon våda deraf
hittills försports.
Vidare har samma talare yttrat, att orri RiksStm orätt
tillämpat grundlagen, så är Utsk. icke skyldigt att lyda. Här
är icke fråga om lydnad för Ståndens beslut utan för grundlagarnas
stadganden; och om Utsk. genom dessas öfverträdelse
försummar sina åligganden , så kunna väl Stånden derigenom
icke förlora sina i grundlagarna bestämda rättigheter.
Vidare har Hr v. Hartmansdorff sagt, att så länge 81 §
qvarstår, beror det på Constit.Utsk., huru grundlagsförslag
skola lyda. Ja, så var det före år i8i5; men i det då tillkomna
2 mom. af 56 § Reg.F. lingö Ständerna rätt att ändra
Utskrs förslag.
Vidare har han sagt, att han icke kan neka, det stridighet
ju förefinnes emellan 56 och 81 §5» men att man
borde rätta sig efter den sistnämnde, såsom varande äldst.
Men ändamålet med den sednast tillkomna måste väl hafva
varit att rätta och förtydliga den äldre. Det är sålunda
just den sednast tillkomna, som snarast och förnämligast
borde tjena till efterrättelse. Dessutom har man förr, då
arne lagbud voro i strid med hvarandra, ansett sig berättigad
att tillämpa hvilket af dem man behagade.
Man har hemställt, huru det vore möjligt alt uppgöra
jemnkningarna inom Stånden. Jag ser icke, huru det annorlunda
skall kunna ske, då Utsk. undandragit sig åliggandet
att jemnka; och jemnkningen är i denna fråga lättare
än i någon annan. Hr v. Hartmansdorff har slutat med
att föreslå målets läggande till handlma och frågat, hvad
skada dermed skedde. Skadan vore den, att åter 5 år ginge
förlorade för oss och våra barn, innan den inconstitutionella
magten kunde afskaffas.
En annan talare, Hr Stråle, har efter en lång deduction,
med hvilken jag fann mig ganska belåten, emedan den
öfverensstämde med min åsigt, likväl kommit, på ett sätt,
som jag icke kunde fatta, tiil det resultat, att Ständerna icke
äga rätt ändra Utskrs förslag. Conclusionen syntes mig stå
i rak strid med premisserna; men jag vill icke förlänga dis—
cussionen med någon vidare analys deraf,
Frih, Sprengtporten, Jac, Wilh.: En talare, Hr
v. Hartmansdorff', har sökt försvara Utskrs princip att sam
19
H. 2,4
i86
Den 12 Februari f. m.
manbinda frågan om indragningsmaglen med den om juryinrättningens
afskaffande. Jag bekänner mig i detta afseende
till de åsigler, Gr. Björnstjerna framställt. Hvad formen
beträffar, tror jag, att likasom Konungen kan framställa en
vilkorlig propos,, kunna ock Ständerna framställa en sådan
till Konungen; men innan Constit.Utsk. blifvit upphöjdt till
statsmagt, hvilket jag åtminstone med min röst alltid skall
söka motverka, har Utsk. ingen rätt att föreskrifva eller förelägga
Ständerna vilkorliga förslag. Det har dock Utsk.
gjort, och det är en af dess usurpationer. Hr v. Hartmansdorff
har sagt, att enligt 81 § bör Utskrs förslag ovilkorligen
hvila. Hr Dalman har redan upplyst, att meningen i
denna § ej kan vara sådan; ty der står blott, att Ständerna
icke äga om den föreslagna ändringen vid den riksdagen besluta,
hvadan det icke kan vara deni betaget att afslå förslaget.
Vidare har Hr v. Hartmansdorff biträdt Frih. Boyes
mening derom, att då qusestio an beror på Utsk., måste äfven
qusestio quo modo göra det. För mig visar det sig som
en naturlig och gifven rätt för Representationen att, då en
förändring skall äga rum i grundlagarna, bestämma, hvad
lydelse det skall hafva, som sättes i stället. Men tiden är
nu redan länge upptagen, och jag skall derföre instämma
med Hr v. Troil, fastän jag får förklara, att jag helst önskat,
det man förenat sig om tillsättande af ett särskildt
Utsk. Sådant öfverensstämmer fullkomligt med 36 § Riksd.-  Ordn., hvilket lagrum berättigar Ständerna att, när sorn helst
och för hvad ärende dem godt synes, nedsätta särskildt
Utsk. Detta är ock det enda eorrectiv emot Utsklns usurpation,
om det t. ex. skulle falla ett eller annat Utsk. in
att vägra yttra sig öfver dit inkomna mål m. m. Då
likväl icke någon annan yrkat en sådan åtgärd, och jag anser
Hr v. Troils förslag fullkomligt grundlagsenlig!, instämmer
jag i begäran om propos. derå.
Då tiden redan var långt framskriden, beslöt R. o. Ad.
att till eftermiddagsplenum uppskjuta fortsättningen af detta
måls pröfning.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 12 Februari 1835.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes den på f. m. i dag började prÖfningen af
Constit.Ulsk:s d. 2 dennes e. m, på bordet lagda mentor. N:o
Den 12 Februari e. m.
77, ang:de beslutade åtgärder vid memor. N:o 58 i anledn.
af återremisserna på förslagen i memor. N:o 4o•
Hr Lagerhjelm, Pehr: Efter den förklaring, som
Gr. Horn afgifvit, vill jag ej vidare uppehålla mig vid det
ämne, som jag på f. m. först väckte, ehuru måhända ett annat
språkbruk varit lämpligare; men jag har så mycket mindre
skäl att göra det, sorn jag hvarken vill eller kan eller
är behörig att försvara Constit Utsk:s majoritets vacklande
förhållande under denna riksdag. Jag vill det ej, emedan
jag i de väsendtligaste frågor, hvarom Utsk. beslutat, varit
af annan öfvertygelse; jag kan det ej, emedan jag icke känner
de motiver, hvilka föranledt beslut, som stå i strid med
andra beslut; och jag är ej behörig dertill, enär redan 5 å
6 månader af riksdagen förflutit, innan jag blef ledamot i
Constit.Utsk. Jag skulle derföre, och då jag föresatt mig
att ej yttra mig i frågor, deri jag förut framställt min tanke,
nu ej ingå i någon hufvudsaklig förklaring, såvida icke
en af mina värda vänner, Hr Cederschjöld, genom den åsigt
han framställt, föranledt mig att med några ord tillkännagifva
min åsigt i samma ämne. Man förnekar icke, säger
han, att hvar och en inom Utsk. äger rätt och skyldighet
att följa sin öfvertygelse, och den hör respecteras; men Utsk:s
ledamöter skola icke hafva i sin magt att följa sin öfvertygelse,
när anmärkn:r redan äro gjorda, och således Utsk:s
sednare åtgärd, att sammanjemnka RiksSttns beslut, vidtager.
Han har rätt deruti; men status controversioe ligger
icke häruti, utan i en helt annan omständighet, sora
den värde talaren icke vidrört, flufvudfrågan å Utskts sida
bar icke varit, huruvida det ålåg eller icke ålåg Utsk. att
sammanjemnka Ståndens beslut, utan huruvida en sådan
sammanjemnkning åligger Utsk., när det framlagt ett lagförslag
lill R. St. och detta blifvit sönderstyckadt, så att af
ett förslag af vilkorlig beskaffenhet den ena delen blifvit
godkänd och den andra delen borttagen, samt således det
samband, som Utsk. framställt såsom det vigtigaste i hela
förslaget, blifvit borttaget. Det åligger nemi. Constit.Utsk.
att enligt 8i § Reg.F endast framställa sådana förslag, som
Utsk. anser på en gång vara högst nödiga, nyttiga och möjliga
att verkställa. Tager man nu bort ena hälften af ett
sådant förslag, kan det rubbas till en så väsendtlig del, att
det förstöres till sitt hufvudsakliga innehåll. Derom är nu
frågan, och man bör således bedöma, huruvida grundlagen
velat föreskrifva, att huru än anmärkningarna må ställas
och de beslut må lyda, sorn RiksSt:n fattat, Constit Utsk.
likväl skall vara skyldigt att sammanjemnka Ståndens beslut
och bringa dera till enhet, de må stå i hvad förhållande
som helst till Ulsk:s förslag. Så har jag ej sett saken, och
detta mitt sätt att se den liar ej förhindrat mig att hysa all
aktning för dem af mina medledamöter i Utsk., som haft en
»88
Den 12 Februari e. in,
motsatt tanke. Orsaken, hvarföre jag anser grundlagen icke
tillerkänna RiksSt:n ifrågavar, rätt, ligger i Reg.F:s 81 och
56 §§:s föreskrift, alt öfver ett grundlagsförslag må RiksSt:n
vid första riksdagen väl göra anmärkn:r, men icke besluta.
Detta är skälet för min öfvertygelse. Då jag sålunda sökt
göra redo för mitt förhållande inom Utsk., så synes det,
att jag ej velat motsätta mig sammanjemnkning af RiksSttns
anmärkntr, om de också stått i strid med min mening; men
jag har ej kunnat, emot grundlagens klara uttryck, befatta
mig med ett grundlagsförslag, som tillkommit genom RiksStms
beslut, enär ett sådant beslut icke får fattas vid samma
riksdag, som Utsk:s förslag inkommit.
Under loppet af denna discussion hafva äfven flera anmärkn:r
blifvit gjorda emot den magt, Utsk. ansett sig äga.
Jag har icke sjelf befattat mig med att åt Constit.Utsk. uppdraga
den magt, som detta Utsk. äger; men jag får dock
fästa deras uppmärksamhet, som bestrida denna magt, derpå,
att Constit.Utsk. äger R. St:s magt att föreslå grundlagsförändring.
Denna magt måste vara af någon vigt, om
man också ej vill fästa sig vid de andra åtgärder, som detta
Utsk. ager i sin magt att besluta, och hvarpå vi under denna
riksdag sett prof.
En annan värd talare har yttrat, att Constit.Utsk. ej
äger rättighet att framställa vilkorliga förslag. Det är en
sanning, att en sådan rättighet för Utsk. ej finnes i grundlagen
bestämdt medgifven; men å andra sidan hemställer
jag till hvar och en af R. o. Ad:s ledamöter, om icke, då
Utsk. äger föreslå förändring i grundlagen och föreslår en
förändring, som möjligen på ena sidan fordrar en rättighet
för ena statsmagten och på den andra sidan en rättighet folden
andra statsmagten, inom ett sådant förslag måste finnas
ett samband, som, om det brytes, gör förslaget oantagJigt.
Om det kan hända, så måste äfven Utsk. tillerkännas
rättighet att under sådana vilkor göra sitt förslag, och jag
föreställer mig äfven, att i8og års grundlagsstiftare så sett
saken, då de stadgat, att vid första riksdagen icke beslut,
men väl anmärknm vid ett grundlagsförslag få äga rum.
Gr. Frölich, Dav,: Det var en stund i förmiddags,
sedan discussionen länge fortgått, dä det syntes för mig åtminstone,
som alla sophismens hjelpmedel voro uttömda och
ingenting vidare återstod hvarken att säga eller besvara.
Men då uppstod ånyo en värd ledamot, som gaf saken en
annan vändning och framdrog skäl, hvilka åter torde böra
skattas och besvaras. Denne ledamot, Hr v. Hartmansdorff,
har redan i betydlig måtto blifvit vederlagd af Hr Dalman;
men det må tillåtas mig att säga, dä lian till exempel tagit
en liknelse, att jag icke kan finna, det den gamla satsen om
liknelser, att de väl illustrera, men icke bevisa, här i någon
mån blifvit rubbad. Då han framställt, huruvida icke
Pen 12 Februari c. ra.
förhållandet i denna fråga vore detsamma som i andra,
hvarom anmärkn:r inom ltiksSt:n blifvit gjorda, men Utsk.,
efter anmärkningarnas inhändigande, är i tillfälle att efter
egen öfvertygelse fatta sitt beslut, så har han förglömt, att
vid pröfriingen af grundlagsfrågor en helt annan procedur än
i andra mål blifvit af grundlagen föreskrifven. I fråga om
grundlagsförändring få icke göras så lösa anmärkn:r hit och
dit som de, hvilka ske i andra mål och endast tagas tili
prot., skrifvas ut samt remitteras till Utsk.; tvärtom är i
fråga om grundlagsförändring den method föreskrifven, att
RiksSt:n skola, hvart för sig, förena sig om en gemensam
tanke, och dessa gemensamma tankar från hvart och ett af
Stånden är det, som Gonstit.Utsk. är skyldigt att sammanjemnka
lill ett helt. Det anförda exemplet bevisar således
intet, och genom sådana exempels anförande kan man väl
missleda några, men icke dem, som följa sakerna med uppmärksamhet.
Jag skulle likväl icke uppstått för att erbjuda
denna vederläggning, om icke här en ledamot af Konungens
högsta domstol uppträdt och yttrat en tanke, som, enligt
min öfvertygelse, är vida vådligare än någon annan under
denna discussion framställd mening. Han har nemi. ansett,
att man borde förklara grundlagen otydlig och §§ stridande
mot hvarandra, då man ej inser deras sammanhang
och ej vill göra sådan tillämpning deraf, som, efter min
tanke, ingen kan undgå att godkänna, då han fästat en närmare
uppmärksamhet derpå. Han har först i afseende på
83 § Reg.F., som talar om nödvändigheten att tolka grundlagen
efter ordalydelsen, yttrat, hvad jag för min del längesedan
insett, att denna § i sig sjelf säger ingenting, ty den
bjuder blott, att man skall tolka grundlagen såsom man förslår
den, och detta reducerar sig alltid till en tolkning efter
hvars och ens olika uppfattning; men han har sedan från
en jemnförelse emellan 56 och 8i §§ Iteg.F. ledt sig till det
resultat, att de skulle stå i strid med hvarandra. Då Hr
Cederschjöld bestred Hr Stråles anmärkn. i detta fall, vederläde
han honom icke i så måtto, som Hr Cederschjöld
äfven syntes medgifva, att dessa §§ stå i strid med hvarandra
och derföre förklarade sig endast vilja vidhålla den 56
§, emedan den tillkommit senare än 8i §. Jag kan icke
medgifva, att dessa §§ stå i någon strid med hvarandra.
Jag finner 8i § hafva uttalat den grundsats, att dels frågor
om förändring i grundlagen ej få väckas inom RiksStln och
dels de derom fattade beslut ej få blifva definitiva förrän
vid en kommande riksdag. Längre sträcker sig icke 8i §.
Den har således, om man så behagar, lemnat en lucka i afseende
på den pröfning af ett grundlagsförslag, som skall
leda till definitivt beslut vid nästa riksdag; men det är tydligt,
att med ordet besluta har 8i § icke menat annat än
definitivt besluta. Sjelfva pröfningen af den i redactionen
uttryckta mening har 8i § icke omtalat; och det är denna
igo
Boil ia Februari t, m.
lucka, som 56 § uppfyllt, då den föreskrifvit, huru med
pröfningen af grundlagsförslag skall tillgå. Denna § har,
såsom R. o. Ad. torde finna, fastän jag märker, att den siste
värde talaren ej insett det, endast talat om pröfningen
af ett till nästa riksdag hvilande grundlagsförslag och har
tydligen föreskrifvit, att sedan frågor om grundlagsförändring
blifvit väckta, äga i RiksStm enskilda ledamöter att
dervid göra anmärknm, och då dessa anmärkn.Y ej äro till
viss beskaffenhet inskränkta, måste de, såvida man får tyda
ordet anmärkn. efter vanligt språkbruk, äfven kunna vara
af den beskaffenhet, att de innehålla omdömet, att förslaget
icke duger. När sålunda grundlagen icke inskränkt anmärknisrätten,
utan blott sagt, att anmärkntr få göras och
att dessa anmärkntr inom hvarje Stånd skola föranleda tilt
en af Ståndet gemensamt yttrad tanke, hvilken det är Conslit.
Utskrs skyldighet att med de öfriga Ståndens gemensamma
tankar sammanjemnka, så torde roan finna, att det ej
är någon stridighet emellan oftanämnda och jag måste
derföre varna R. o. Ad. för att låta inbilla sig, att i detta
afseende finnes behof af någon grundlagstolkning, d. v. s. förklaring
af hvad grundlagen menar. 56 § tillkom alldeles
icke såsom en förklaring af den 81, utan blott till uppfyllande
af den lucka, som lag i 81 §. Om icke 56 §:s sista
mom. tillkommit, skulle jag dock ansett mig oförhindrad af
8i § att göra på samma sätt som nu, ty jag skulle alltid
hafva sagt, att grundlagen i 8i § stadgat, att sedan grundlagsfrågor
blifvit väckta, få vi derom icke besluta förrän
vid nästa riksdag; men för att då komma till ett beslut,
måste vi nu bereda oss till en redaetion, hvarom alla RiksSt:n
vid nästa riksdag kunna blifva erise, och då grundlagen
icke föreskrifvit, huru dervid skall tillgå, måste den
hafva lemnat oss öppet att begagna den tjenligaste utvägen.
Sålunda har 56 § tillkommit för att visa den utväg, som
ligger i sakens natur, men hvilken Constit.Utsk. nu vill anse
stridande emot 8i §, hvartill Utsk. vill hålla sig. Härutinnan
tror jag status controversiae egentligen ligger. Då
deremot Hr Lagerhjelm förklarat status controversiae ligga
deruti, att Utsk. aldrig velat framkomma med detta förslag,
utan att dervid fästa det vilkor, att frågorna om indragningsmagtens
och juryns upphörande voro oskiljaktiga,
så får jag tillkännagifva, att om detta är status controversiae,
så ser jag icke, hvarföre ej RiksStm må hafva rättighet
att göra den anmärkn. emot Constit.Utskrs betänk., att
de ej godkänna detta vilkor, och godkänna de icke vilkoret,
så tior jag Constit.Utsk., vid denna såsom vid alla andra
anmärknrr, böra rätta sig efter de beslut, majoriteten
af RiksStm fattat och uttrvckt i sina gemensamma tankar.
Huru man således, med förblandning af ordet besluta, när
fråga endast är om att bereda ett kommande beslut, skall
kunna komma till det resultat, att manj ej under pröfnin
-
Den 13 Februari e. m.
>9»
gen får yttra något, sorn kan anses såsom ett beslut, ehuru
det endast är preliminärt, kan jag icke begripa. Jag tror
således, att 0111 denna strid skall fortsättas längre, och man
ej vill förstå grundlagen, så är det fåfängt, att man här
åberopar den ena eller andra §. Man har väl sagt, att ordalydelsen
skall afgöra saken; inen det är fråga, huruvida
man vill förstå den , och vill man ej medgifva riktigheten
af de framställda argumentationerna, så vet jag ej annat
sätt att afgöra frågan än genom votering, och jag anhåller
alt Hr Gr. o. Landtm., så fort tillfället medgifver, måtte
lemna oss den propos., som Hr v. Troil föreslagit.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag skall ej länge
pröfva Ståndets tålamod, utan blott besvara några anmärkulr,
som i förmiddags gjordes emot milt yttrande. Hr Cederschjöld
ansåg mig hafva dragit en oriktig slutföljd af hans
anförande eller påbördat honom en mening, som han icke
haft. Men till den sannings- och rättsälskande ledamoten
sjelf hemställer jag, om icke förhållandet var sådant, att då
han ville vederlägga Frih. Boyes yttrande, det man gjorde
en revolution genom behandlingssättet afförevar. grundlagsfråga,
han såsom skäl att antaga detta behandlingssätt anförde,
att indragningsmaglen tillkommit genom revolution.
Hvilken annan slutsats, än den jag gjort, skulle man väl
draga af ett sådant skäl? Vill någon blott säga, att förändring
af ett grundlagsstadgande bör ske, så är det ju nog
att anföra felen deri; men den olofliga härkomsten behöfver
man icke åberopa, derest man icke vill gå vidare, hvilket
just måtte röra behandlingssättet, som nu mera än hufvudsaken
var i fråga. Samma skäl har blifvit åberopadt af
en annan talare^ men jag kan ej finna annat, än att det äfven
är vederlagdt med anmärkningen om tillkomsten af hela
grundlagen 180g. Samme värde talare äfvensom, en annan
ledamot hafva omförmält, huruledes jag skulle hafva
yrkat, att man hellre borde lyda det äldre grundlagsbudet
än det yngre. Sådant var ej förhållandet, utan jag sade,
att man kunde likaväl åberopa det äldre sorn det yngre
stadgandet, men att jag hvarken ansåge R. o. Ad. eller någon
ståndsledamot berättigad att välja emellan grundlagsbuden
och förklara sig vilja lyda blott det ena med åsidosättande
af det andra. Om jag fattade Hr Cederschjölds mening
rätt, så sade han deremot, att man kan lyda hvilketdera
man för godt linner. Om så är, behöfver man blott
votera för att få veta hvad som är lagligt eller icke. Men
det kunde då äfven hända, alt det lagliga komme att omvexla
efter de flesta rösterna i hvarje votering, hvaraf någon
osäkerhet i lagkunskapen kunde härflyta. Då jag bestridde
denna rättighet att undertrycka någotdera grundlagsbudet,
förklarade jag med detsamma, att frågan borde
förfalla.
»ga
Den 12 Februari c. m.
Hr Dalman liar erinrat mig om ett yttrande, som jag
hade förliden höst, nemi. att Constit.Utsk. ej kunde påtvinga
R. St. ett beslut, som de ej gillade. Detta är ganska riktigt,
och äfven med den liknelse, jag dervid begagnade, förhåller
det sig såsom Hr Dalman sagt. Jag behöfde icke
derom erinras med den skärpa, Hr Dalman lagt i sin framställning;
men jag förlåter honom den, emedan hon hörer
till den bitterhet, hvarmed öfverläggningarna här tyvärr
pläga föras. I afseende på sjelfva saken torde R. o. Ad. likväl
påminna sig, att jag då för detta yttrande icke allenast
blef af Hr Dalman genast berömd, utan att t. o. m. mitt
namn omfÖrmäldes i Dagligt Allehanda utan klander. Hvarföre?
Jo, emedan min tanke den gången passade in med
hans. Men några dagar efteråt hände det, att samma min
mening icke passade för en motsatt, som han förfäktade,
och då anmärkte han, huru orätt jag hade. Jag brydde
mig då icke om att svara derpå, emedan R. o. Ad:s ledamöter
då kunde komma ihåg båda händelserna; men nu, då
de måhända äro af mången förgätna, anser jag skäligt att
derom påminna, på det R. o. Ad. må kunna bedöma den
oväld, hvarmed mina motståndare behandla mina yttranden.
En värd talare har nu sagt, att det ej vore någon stridighet
emellan 81 och 56 §§, utan att de stå i fullkomlig
öfverensstämmelse med hvarandra. Till bevis på motsatsen
får jag erinra R. o. Ad. om hvad som här händt, nemi. att
då en ledamot af detta Stånd hade gjort en motion i Constit.
Ulsk. om representationsförändring och ännu icke hade
fått frågan bedömd af Constit.Utsk. samt således innan Utsk.
handlagt saken efter 8i §, så uppträdde samme ledamot häl*
och sökte drifva denna sin motion igenom under form af
anmärkn. Att han sålunda efter 56 § kunde komma fram
med en sak, som han icke fått fram enligt 8i §, måste bevisa
en stridighet emellan dessa §§. Förhållandet är detsamma
som att under en mask, hvilken här beter anmärkn.,
skaffa inträde åt någon, der han med sin egen uppsyn ej
fått slippa in; och så lära våra grundlagar ej böra behandlas.
Jag tror, såsom jag förut yttrat, att hvarken 8i eller
56 § får godtyckligt tillintetgöras; ty hvarken får Constit.-  Utsk. påtvinga RiksStCn ett beslut, som de ogilla, eller få
RiksStm, oberoende af Constit.Utskts mening, genomdrifva
någon grundlags förändring. Jag anhåller således, att R. o.
Ad. måtte lägga denna fråga till handlma.
Frih. Cederström, Jac.: De förslag, som under denna
discussion inom R. o. Ad. blifvit framställda, nemi. dels
att inom Ståndet uppgöra en sammanjemnkning till det hvilande
grundlagsförslag, hvaröfver nästa Ständer skola besluta,
dels att på grund af 36 § Riksd.Ordn. tillsätta ett nytt
Utsk. för att uppgöra sammanjemnkn., dels att votera öfver de
vo
-
Den ia Fel) *u nr i c. m.
ig*
voter:spropos:r, sorn enskilda ledamöter framställt, och dels
att åtskilja det af Constit.Utsk. afgifria enkla förslag samt
göra det till a;ne, hvaraf det ena skulle förkastas och det
andra blifva hvilande, äro samt och synnerligen grundlagsvidriga
förslag. Det har blifvit erkändi af alla, att frågor
om förändring i grundlagen icke kunna väckas annorstädes
än i Constit.Utsk., och att hvarje sådan fråga, väckt inöin
ett RiksSt., är en olaglighet, den det åligger talmannen ätt
icke tillåta. Om nu deremot enligt 56 § Riksd.Ordn., tolkad
på sätt åtskilliga ledamöter velat hafva den tolkad, män
kan under form af aninärkn. drifva fram ett förslag, hvarigenom
det af Constit.Utsk. framlagda förslag tilliutetgöres,
så har man, långt ifrån att tillämpa grundlagen, illuderat
den, våldfört dess grundidé' och på en revolutionär bana
beredt grundlagsförslag, dem man önskar vid en kommande
riksdag bifallna af R. St) och sanctionérade af IL M. Jag
förmodar, att ett sådant i olaglig väg tillkommet förslag
skulle af nästa Ständer lemnäs utan afseende; men om det
också af dem blefve upptaget och bifallet, så är det klartj
att Konungens samtliga rådgifvare skulle åligga att afstyrka
sanction å detta förslag, såsom icke grundlagsenlig! tillkommet
och således ej heller grundlagsenlig! antagligt. Man
bör komma ihåg, att i fråga om grundlagsstadganden är
formen för deras tillkomst vigtigaré än sjelfva innehållet,
emedan det fordras Konungens och RiksStms sammanstämmande
5 röster för att få det antaget, Och endast en af
dessa röster för att förkasta detsamma. Om ett odugligt
förslag blir hvilande, är det således ingen våda; men oni
man på olaga väg får genomdrifva grundlagsförändringar,
så finnes ingen gräns, som hindrar kullstörtandet af hela
samhällsbyggnaden.
En värd ledamot, Gr. Frölich, har yttrat, att det ej
finnes någon skiljaktighet emellan 56 och 8i §§ Reg.F. Hail
har trott, att sophismen hade Uttömt sig helt och hållet för
att bevisa motsatsen deraf, och bär funnit, att stadgandet i
56 § 2 mom. endast bestämde sättet för beredningen af
grundlagsförslaget. Han började ganska riktigt med ätt förklara,
att dessa förslag borde beredas genom jemnkning i
redactionen; men några ögonblick derefter korn samme talare
till det resultat, att då 56 § icke innehåller bestämmelse
af några gränsoi-, hvarinom anmärkningarna borde vara inskränkta,
kunna anmärkningarna sträckås ända till afslag,
emedan ogillande äfven vore en anmärka., oell ätt således
R. St. kunna besluta afslag å ett förslag till grundlagsförändring
vid samma riksdag, som det från Utsk. inkommit,
jag öfverlemna!- till R. o. Ad:s ledamöter att efter detta
omdöme pröfva, hvar sophismen ligger, om den ligger hos
de talare, som påstått, att anmärkningarna skola göras inoiii
förslagets gränsor, eller hos dea talare, sorn vill låta dent
19 H, ä5
ig4
Den u Februari e. ra.
gå utom dessa gränsor, sedan han erkänt, att inga nya grundlagsfrågor
få emot 81 § i Ståndens plena väckas. Så snart
man erkänt delta, faller af sig sjelf, att. allt hvad som går
utom förslagets redaction och således utgör en ny fråga,
grundlagsvidrigt framställes och följaktligen ej kan upptagas
samt ännu mindre leda till beslut. Bland phenomenerna i
grundlagsfrågor vid denna riksdag förekommer den i BorgareSt.
inträffade händelse, att talmannen vägrat propos. till
afslag å ett Constit.UtsT:s betänk, om grundlagsförändring,
men icke funnit sig hindrad att meddela propostn till återremiss
af samina betänk., dervid Ståndet såsom sin gemensamma
tanka förklarade, det betänk, ogillades och lill all
kraft och verkan undanröddes, emedan [denna anmärka., efter
talmannens tanke, icke innefattade något beslut, och han dä icke
gifvit propos. till afslag, utan till återremiss, samt öfverlemnade
till Constit.Utsk:* pröfning, huruvida TJtsk. ansåg sig grundlagsenlig!
authoriseradt att vid Ståndets sålunda såsom gemensam
tanke yttrade ogillande göra afseende, och i följd deraf tillåta,
att förslaget ej finge den grundlagsenliga påföljden, att
blifva hvilande till nästa riksdag. TJtsk. fann sig dock icke
kunna gå in derpå, utan vidblef sin tanke, att då en sålunda
uttryckt gemensam tanke ej var annat än ett direct afslag
å förslaget, som icke kunde sammanjemnkas med de
andra RiksStlns bifall till förslagets hvilande intill nästa
riksdag, emedan dessa Stånds tanke eljest genom votering i
förstärkt Constit.Utsk. kunnat blifva undertryckt, så kunde
TJtsk. icke uppgöra någon votertspropos. för det af BorgareSt.
äskade alternativ. I samma förhållande står den fråga,
som i nu förevar, betänk, förekommer. Constit.Utsk. har
nemi. förut beslutat att icke föreslå indragningsmagtens anskaffande
isoleradt, och i följd af votering föreslagit, att dess
afskaffande skulle ske i oskiljaktigt sammanhang med juryns
upphörande. I detta beslut har jag ej deltagit, och jag har
aldrig gillat detsamma. Jag anser förslaget otjenligt, men
har förklarat, att sedan Utsk. uppgjort det, äga icke R. St.
laglig rättighet att deri ändring göra. Om R. o. Ad. nu
på olaglig väg vill söka att göra en sådan ändring deri,
så blir det för de ledamöters räkning, som uti ett sådant
beslut deltaga; för min del kommer jag ej att deri deltaga.
Frågan är, enligt min öfvertygelse, afgjord. RiksStm hafva
sagt sin mening och Utsk. sin. Utsk. har gifvit tillkänna,
hvilka beslut inom d' rama blifvit fattade, dem Utsk. ej
kunnat frångå. Nu öiv... imnäs naturligtvis af Utsk. och
äfven af mig individuelt åt R. o. Ad. att besluta i frågan,
under öfvertygelse att, vid en lugn pröfning af grundlagens
innehåll, R. o. Ad. lärer finna, att i hvad Utsk. föreslagit
icke någon ändring får äga rum i annat än redactionen, genom
anmärkn:r vid återremissen, icke efteråt.
Gr. von Fersen, Hans: Under förmiddagsdiscussio
-
Den 12 Februari e. m.
nen har det synts mig, som 3.‘ne meningar sökt göra sig
gällande. Den ena afser antagande af Hr v. Troils förslag,
den andra det af Hr Stråle gjorda och af Hr v. Hartmansdorff
understödda förslag att lägga betänk, till liandhua,
och den tredje, att ett särskildt Utsk. måtte tillsättas, hvilket
sistnämnda yrkande den värde talare, som framställt
detsamma, dock icke velat fortsätta. Jag tror, att man måste
med fördomsfri granskning undersöka alla dessa utvägar
och icke genom förkärlek för någotdera förslaget låta inleda
sig till förbiseende af hvad som minst syndar mot formen.
Jag inser ingen möjlighet att komma från detta af
Constit.Utsk. sjelf invecklade ämne, utan att i mer eller
mindre mån bryta emot formen; men för mig åtminstone
synes det, som man borde söka att så litet som möjligt bryta
emot den form, grundlagen föreskrifvit. Jag har begärt
ordet för alt framställa mina tänkesätt, och mig skall det
sedermera förefalla likgiltigt, om de delas af få eller ett större
antal ledamöter. Jag skall då åtminstone i prot. få mina
tankar i detta afseende förvarade. Hvad det första eller
af Hr v. Troil gjorda förslaget vidkommer, synes det mig
ingalunda vara det, som mest uppfyller, hvad man kunde
fordra i afseende på formernas bevarande. För min
del tror jag ej, att i afseende på beslut om grundlagsförändring,
när besluten komma till slutligt afgörande och skola
hvila till en blifvande riksdag, flera än alne kategorier
kunna finnas: den ena, att Constit.Utsk., till följd af
RiksStms anmärkn:r, sammanjemnkat förslaget, och det andra,
att förstärkt Constit.Utsk. afgjort frågan, i följd hvaraf
någon annan propos. af Hrr talmän ej kan framställas, än
den, att den af Constit.Utsk. framställda grundlagsförändring
må hvila till grundlagsenlig behandling enligt 56 § Reg.F.
Jag har icke öfvervarit mer än tvenne riksdagar; men denna
proposition erinrar jag mig ganska ofta hafva hört, och
jag inser icke, att något annat behandlingssätt kan antagas,
utan att man i mer eller mindre mån peccerar emot formen.
Om man sålunda antager, att dessa 2:ne sätt att åstadkomma
ett hvilande grundlagsförslag äro de enda med grundlagen
öfverensstämmande, så måste det 3:dje sättet, alt Iliks—
St:n på eget bevåg, i följd af Constit.Utsk:s uppmaning,
skulle fatta ett beslut, hvilken händelse grundlagen hvarken
i 56 eller 8i § afsett, vara formstridigt. Ingenstädes finnes
något grundlagsstadgande, som medgifver RiksStm rätt att, i
följd af ett Constit.Utsk:s betänk., uppgöra hvilket förslag
som helst. Jag vet visserligen, att ett annat Stånd i dag
på f. m. afgjort denna fråga och dervid fattat ett beslut,
som måhända är längre än hela Constit.Utsk:s betänk.; men
jag tvekar ej att förklara, det jag ej anser detta beslut vara
grundlagsenlig! fattadt. Den här uppgifna utvägen, att bilda
ett särskildt Utsk. för behandlingen af detta mål, vågar
jag bestrida. Den deduclion, soia Frih. Sprengtporten i
196
Den 11 Februari e. m.
(letta afseende uppställt, lernnar all möjlig rättvisa, såsom
med den största skarpsinnighet sammanfattad; men jag tinner
dock en omständighet att dervid anmärka, nemi. i afseende
på sista punkten eller det, som skall trycka inseglet
på hela förslaget. Hr Frih. yttrade nemi., att sedan det
särskilda Utsk. utarbetat frågan, skulle det ikläda sig naturen
af ett Constit.Ulsk., och dess förslag sålunda hos Riks,
St:n komma alt hvila lill grundlagsenlig behandling enligt
Reg.Fts 56 §. Detta slut af Hr Frihrs argumentation kau
jag ej godkänna. Enligt 36 § Riksd.Ordn. hafva R. St. visserligen
rättighet att vid förekommande frågor tillsätta ett
särskildt Utsk.; men att ikläda detsamma naturen af det i
grundlagen nämnda Constit.Ulsk, dertill tror jag ej Ständerna
hafva magt. Då Constit.Ulsk. är i Reg.F. uppräknadt
bland de Utsk., sorn R. St. vid hvarje riksdag skola tillsätta,
mäste de förslag, hvilka skola blifva hyllande till afgörande
vid en kommande riksdag, utgå från det i grundlagen
stadgade Constit.Utsk., och icke från det särskilda
Utsk., som ej kunde få annat namn, än särskildt Constit.-  Utsk. Om sålunda ett särskildt Utsk. skulle tillsättas,
skulle 2:ne Constit.Ulsk. komma att linnas, nemi, det ordinarie
och det särskilda, hvilket sednare, enligt min tanka,
ej kunde annat än blifva underordnadt det ordinarie Utsk.
Jag kan således icke instämma deri, att denna fråga skulle
kunna afgöras af ett särskildt Utsk.; men att till densaminas
utredande hade fordrats ett särskildt Utsk. medger jag,
och nog vet jag, hvad jag såsom enskild ledamot af Utsk.
hade gjort, om min mening ej blifvit delad af RuksStms
majoritet, utan utfallit i strid med plmnlitetens tanke.
Hvad beträffar den 3:dje här ifrågasatta utvägen att
bigga betänk, lill handbna, så tvekar jag icke att öppet yttra,
att för mig synes denna utväg vara den, som minst
bryter emot formen. Constit Utskts förevar, betänk, tror
jag hvar och en finna vara af den art, att det ej kan bifall
las. Det slutar med en uppmaujng till RiksSttn att göra,
hvad dem godt synes. För min del kan jag ej finna annat,
än att det är ett åsidosättande af den pligt, Constit,Utsk,
har sig uppdragen, och att RiksSttn i detta afseende ej kunna
göra annat än lägga betänk, till handbna. En värd ledamot
har visserligen på f. m. yttrat, att örn man vidtoge
denna utväg, skulle deraf följa, att sjelfva saken tillbakasattes
åtminstone för 5 år; men jag yttrar den öfvertygelse,
att saken derigenom ingalunda skulle tillbakasättas, utan att
sådant måhända snarare skulle ske genom den åtgärd, samme
värde talare yrkat, emedan den är stridande emot formen.
Jag tycker, att om yi lägga detta betänk, tiljl handbna,
så äger Constit.Utsk. öppen rätt att på grund af redan inkomna
eller framdeles inkommande motioner afgifva nya
betänk, i dessa ämnen, och Constit.Ulsk. blefve då skyldigt
att ställa sig ti}} efterrättelse RiksStpis beslut, att båda
Den 12 Februari e. ra.
>97
gorna ej skola sammanfattas, utan åtskiljas. Mig synes således,
sorn sjelfva hufvudfrågan på intet sätt skulle tillbakasättas
genom ett beslut att lägga betänk, till handltna, utan
att tvärtom Constit.Utsk, derigenom skulle sättas i tillfälle
att ånyo behandla ämnet i enlighet med grundlagen.
Jag förnyar min redan gjorda framställning, att jag ej
inser, det bifall kan lemnäs till Constit.Utsk:s betänk., såsom
varande uppstäldt i den form, att det hvarken kan bifallas
eller afslås, samt att den enda propos., som derå kan göras,
är, att det må läggas till handlma; öppet lemnadt för Hr
Gr. o. Landtm, alt, enligt dess uppfattning af betänk., framställa
propos. på llr v. Troils förslag. Jag önskar blott, att,
i fall frågan ej utan votering kan afgöras, contrapropostn
må blifva, att betänk, lägges till handlarn. Till bifall derå
skulle jag önska, att ingen ville lemna sin röst, emedan betänk.
endast innehåller, att RiksSt:n må göra, hvad dem lyster.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: För att pröfva, huruvida
en ledamots yttranden bedömas med oväld, då de ena
gången lofordas och andra gången klandras, måste man tillse
af hvad beskaffenhet de vid båda tillfällena varit. Äro
de så beskaffade, att det ena yttrandet till sin princip står i
rak strid med det andra, så bör det ej förefalla någon besynnerligt,
att man iofordar det yttrande, som öfverensstämmer
med de grundsatser, man sjelf hyser, men klandrar det
yttrande i samma sak, som strider deremot. Sådant har förhållandet
varit med de yttranden, llr v. Hartmansdorff åberopat,
Båda dessa yttranden referera sig till samma princip,
hvilket man ej kan bestrida, om man går till botten
af saken. Utgående från den förutsättning, alt St § Reg.-  F. skulle hindra R. St. att vid första riksdagen besluta öfver
en grundlagsförändring, vare sig till förkastande eller
bifall, uppställde Hr v. Hartmansdorff på f. m. sin deduction,
och jag trodde mig åtminstone så förstå hans ord, att han
dermed uttryckte, det R. St. ej kunna på första riksdagen
tillintetgöra ett af Constit.Utsk. väckt förslag om grundlagsförändring.
Han har sedan jemnkat med sig i så måtto,
att han varit nog god för att tillåta, att det jfrågavar, förslaget
finge förfalla, och således icke sträckt sitt yrkande
så långt sorn Frih, Cederström, då lian påstått, att det, oaktadt
alla fyra RiksStms protest, skall hvila; men hela grunden
för såväl Hr v. Hartmansdorffs sorn Frih. Cederström?
och Hr Lagerhjelm? bevisning ligger deri, att de ansett 81
§ lemna Constit.Utsk. magt att emot RiksStjns beslut få ett
förslag till grundlagsförändring hyilande till nästföljande riksdag.
Annorlunda kan jag ej uppfatta den princip, dessa
Hrr förfäktat, och jag hemställer till R, o. Ad., sorn nu
för 5:te gången har nöjet afhöra deras argumentation, om
icke förhållandet är sådant. Gr. Frölich har redan så fulleländigt
visat, att icke någon stridighet finnes emellan de
Den 12 Februari e. m.
ifrågavar. 56 och 81 §§, att det skulle bevisa alltför litet
förtroende till R. o. Ad:s förmåga att fatta, om man ville
ytterligare uppehålla sig med en vederläggning af hvad Frih.
Gederström sedermera yttrat, och i afseende på Gr. v. Fersens
yttrande får jag blott nämna, att det mycket förundrat
mig att få höra, det Hr Gr., som för några plenidagar
sedan var så angelägen, att Constit.Utsk. måtte föreläggas
tid att snart inkomma med förevar, betänk., icke dermed
åsyftat något annat ändamål, än att få betänk, lagdt till
handhna.
Medan jag har ordet, får jag, för att fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet på Hr v. Hartmansdorffs sätt att draga slutsatser,
i H. Ståndets minne återföra den slutföljd, han dragit
af Hr Cedersehjölds yttrande, angrde den revolutionära
åtgärd, hvarigenom indragningsmagten vid 1812 års riksdag
tillkom. För hvar och en, sorn hörde Hr Cedersehjölds yttrande,
var det väl eljest temligen uppenbart, att meningen
med nämnde hans yttrande ej var någon annan, än den att
kasta tillbaka på Frih. Boye elfecten af Hr Frihls framställning,
då han varit nog oförsigtig alt tala om revolutionära
åtgärder i detta ämne, hvari den revolutionära åtgärden år
1812 utgör ett så stort argument för hans motståndare.
För öfrigt har såväl af mig som andra ledamöter blifvit framstäldt,
huruledes ingen möjlighet finnes för R. St ensamina
att genom någon revolutionär åtgärd tillvägabringa en grundlagsförändring,
så framt icke jemväl den andra statsmagten
vill beträda en revolutionär bana; och i händelse RiksSt:n,
deras talmän samt Konungen komma öfverens om en
revolution, så lärer denna kunna ske, utan att ens Constit.-  Utsk. derom rådfrågas, och i sådant fall ser jag icke, huru
man kan hindra, att vid en enda riksdag, ja, på 8 dagar
hela grundlagen förändras. Sä snart talmännen finna sig
grundlagsenlig! berättigade att framställa en propos., den
antages af Stånden samt den andra statsmagten dertill lemnar
sitt bifall, så ser jag icke annat, än att det beslut, som
derigenom fattas, måste såsom lag åtlydas af Svenska folket;
och jag befarar, att en protest deremot af 10 ledamöter i
Constit.Utsk. skulle blifva af föga betydelse. Uti förevar, mål
finner jag hvarken i form eller sak något enda skäl vara
framstäldt, som på minsta sätt kan göra det betänkligt att
antaga den propos., Hr v. Troil föreslagit.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Hr v. Hartmansdorffs
ytterligare anförande, rörrde mitt yttrande om revolution,
har af den siste värde talaren redan blifvit så tillräckligt
upptaget och vederlagdt, att jag ej behöfde vidare orda derom.
Jag vill blott tillägga, att då Frih. Boye ansåg den
nu ifrågavar. åtgärden såsom en revolution, säde jag endast,
att indragningsmagten tillkommit genom revolution; men jag
tillät mig ej att deraf göra den tillämpning, att samma
Den 12 Februari e. m.
>99
magt äfven borde afskaffas genom revolution, och skall anhålla,
att inga andra conclusioner dragas af mina yttranden
än de, hvartill jag gifven anledn. Hr v. Hartmansdorff har,
såsom jag tycker med rätta, vidblifvit påståendet, att det
linnes en motsägelse emellan 56 och 8i §§ Reg.F.; men han
bar klandrat mitt påstående, att man i sådant fall kunde få tillämpa
det stadgande, som man för tillfället linner lämpligast,
hvilket, enligt hans förmenande, skulle leda till oordning
och missbruk. Båda §§ kunna dock icke på samma
gång tillämpas i de delar, hvari de äro sinsemellan stridiga;
och får man icke tillämpa den §, som man finner vara för
tillfället lämpligast, så nödgas man tillämpa den för till
fället
minst lämpliga, eller också skulle ingendera tillämpas,
i hvilket fall man ej hade någon norm att följa, enär endast
dessa 2:ne §5 föreskrifva sättet för grundlagsfrågors behandling.
Frih. Cederström har försvarat Utsk:s förfarande. Jag
tillstår, att jag ej kunnat begära någon bättre bevisning för
min sats än just hans framställning, och jag skulle blott
önskat, att han hållit längre ut, ty han har visat R. o. Ad.,
hvartill hans principer skulle leda. Hr Frih. har den för
tjensten
att gä till botten och ärligt uttala, hvad han vill,
då andra stadna på halfva vägen och tills vidare uppskjuta
tillämpningen af deras principer. Han har visat, hvarthän
mina motståndares princip leder, om den consequent följes,
nemi. att det skulle bero på Constit.Utsk. att bestämma,
hvad som vid nästa riksdag får blifva föremål för afgörande
i grundlagsfrågor, så att, om ock alla 4 RiksSttn ogillade
ett af Utsk. afgifvet grundlagsförslag, skulle det ändock, i
följd af Constit.Ulsk:s myndighet, hvila till nästa riksdag.
Samme värde talare har sagt, att proposrr till votering i
förstärkt Constit.Utsk. ej få uppgöras i Ståndens plena. Jag
vet dock icke, hvarföre man ej der skall få uppgöra votertsproposlr
i detta likasom i alla andra dylika fall. DåRiksSt:n ej
blifva nöjda med de förslag till voter:spropos:r, som vederbörande
Utsk. uppgjort, så äger man ju rättighet att ändra
dem; och om ett sådant Utsk. ville sätta sig på tvären mot
RiksStln och icke alls uppgöra några proposrr, så måste väl
RiksStm ej vara bundna af ett sådant Utskott, utan berättigade
att sjelfva uppgöra propositionerna. Men här är icke
fråga om behof af några voter:spropos:rs uppgörande; ty
sedan, enligt den underrättelse jag erhållit, BondeSt. frånträdt
sitt yrkande om förändring i elen fråga, som till juryns
besvarande skall framställas, förfaller denna skiljaktighet,
och befinnas de 4 RiksStrns beslut vara sammanstämmande
för bifall till förra och afslag till sednare delen äf
Utsk:s förslag.
Gr. v, Fersen har sagt, att det ej finnes mer än a:ne
sätt för grundlagsfrågors behandling vid den riksdag, de
väckas, och, såvida jag rätt fattat hans mening, skulle frå
-
300
D c 11 13 Februari c- m.
gorna antingen genom bifall till Utsk:s förslag eller genom
votering i förstärkt Constit.Utsk. blifva hvilande. Jag skall
dock utbedja mig alt fä fästa den värde Grefvens uppmärksamhet
derpå, att ännu ett 3:dje sätt finnes, nemi. det att
alla 4 RiksStm förkasta Utsk:s förslag. I sådant fall behöfves
ingen votering i förstärkt Utsk. Förslaget är ju då alldeles
förkastadt. Här är också icke fråga om annat, än att
förkasta en viss del af Utsk:s förslag.
Frih. Cederström har sagt, att anmärkntr ej få göras
utom förslaget. Det medger jag, hvarföre jag också alltid
bestridt sådana anmärkntr i grundlagsfrågor, sorn innefattat
alldeles nya förslag. Men här är ingen anmärkn. gjord
utom förslaget, utan ItiksSt:ns anmärkntr hålla sig inom
detsamma, enär de endast åsyfta bifall till den ena och förkastande
af den andra delen af förslaget.
Att, såsom Gr. v. Fersen önskat, denna fråga skulle läggas
till handkna, anser jag högst olämpligt äfven för Hr
Gr:s eget syftemål, att saken må förfalla, hvilket jag befarar
icke derigenom skulle vinnas; ty när Exped.Utsk. finge
prot.utdr. derpå, att saken blifvit lagd till handlma utan
vidare beslut, skulle den naturligtvis anses bifallen, i följd
hvaraf förslaget i riksdagsbeslutet komipe att intagas, såsom
godkändt att hvila till nästa riksdag.
Gr. Frölich: Jag anmälde mig för att söka visa Frih.
Cederström, att jag ej framkommit med några sophismer
och tillika vederlägga honom i några delar. Det sednare har
redan skett, och jag finner Ilr Frih. vara bortgången. Jag
vill derföre blott säga, att om jag vore professor i grundlagarna
och hade en hel hop studenter för mig, hvilkas öde
berodde af mig, så skulle det väl gå an för mig att säga:
detta är lagligt, detta är grundlagsvidrigt; sic volo, sic jubeo;
jag råder er att rätta er efter, hvad jag säger, ty annars
kan ni komma inför consistorium majus, och der kan det
komma derpå an, om ni blifva fria derigenom att jag ställer
er under io6:te § i stället för den ioyrde; men då fråga är
om att under discussionen i ett RiksSt. vederlägga mina
motståndare, är en sådan tactik föga lyckad. Detta är allt,
hvad jag har att säga.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: Gr. v. Fersen
bär Uppträdt emot den af mig yttrade åsigt, att R. St. i
denna fråga kunde nedsätta ett särskildt Utsk. Då jag icke
yrkar, att propos. dertill må framställas, kan det anses öfverflödigt
att ingå i något försvar för denna åsigt; men jag
ber dock att få framställa några anmärkntr vid Hr Grtns
anförande. Han tror, att derföre, att grundlagen antydt en
viss verkningskrets för Constit.Utsk., ett särskildt Utsk. ej
tinder något förhållande skall kunna nedsättas för att behandla
en sådan fråga, som star i beröring nied Constit.-
Ut
-
Den 12 Februari e. ra.
281
Utskrs befattning. Jag får dervid erinra, att Constit.Utsk.,
hvars verkningskrets naturligtsvis blifvit i grundlagen föreskrifven,
fått sig densamma ålagd i samma grundlags-§, som
alla de andra Utsk:n. Följaktligen måste Gr. v. Fersens
argumentation, såvida den skall galla i afseende på Constit.-  Utsk., äfven gälla i afseende på alla andra i grundlagen föreskrifna
Utsk., hvilka kunna komma att handla med R. St:s
rätt. Det måste således hafva undfallit Gr. v. Fersen, att
3 mom. af Riksd.Ordnrs 36 § är en exceptionslag, oell att
det ligger i aila exceptionslagars natur att upphäfva de allra,
lagbud, hvarifrån de utgöra undantag. Jag linner mig således
icke genom Gr. v. Fersens argumentation öfvertygad
om oriktigheten af den åsigt, jag yttrat; men, på sätt jag
förut anfört, vill jag ej yrka propos. till ett särskildt Utsk:s
nedsättande, emedan jag linner, att ganska få af Ståndets
ledamöter äro böjda för en sådan åtgärd. Gr. v. Fersens
förslag att lägga betänk, till handhna kan jag icke biträda,
ty jag finner ingenstädes ett sådant behandlingssätt
föreskrifvet i grundlagen, hvilken jag tror att man framför
allt i grundlagsfrågor bör i möjligaste mån ställa sig till efterrättelse.
Att en af Constit.Utsk. väckt fråga om grundlagsförändring
skall förfalla derföre, att det faller Utsk. in
att säga, det de dervid gjorda anmärkningarna äro utom förslaget
och icke kunna till sammanjemnkning upptagas, derom
finnes ingenting i grundlagen stadgadt.
Hvad beträffar Frih. Cederströms framställning, deri han
nied ett argumentationssätt, som är ganska lätt att begagna,
då man ej har något annat till hands, beskyllt sina motståndare
för sophisteri, hvilket vederläggningssätt jag önskade
ej må komma i fråga på detta rum, så finner jag mig
förekommen af andra talare, hvarföre jag ej vill upptaga
R. o. Ad:s tid med något ytterligare besvarande af denna
framställning. Jag får derföre endast förnya min anhållan,
att Hr Gr. o. Landtm, måtte framställa den propos., som Hr
v. Troil yrkat.
Gr. von Fersen: Det än i anledn. af åtskilliga här
fällda yttranden, som jag begärt ordet. _ Jag skall vara så
kort som möjligt. Hr Dalman har icke kunnat fatta, hvarföre
jag för några dagar sedan yrkade, att Constit.Utsk.
måtte föreläggas att så snart som möjligt inkomma med sitt
betänk, i detta ämne, emedan han anser detta yrkande stridande
emot min nu gjorda anhållan, att betänk, må läggas
till handhna. För mig synes det, som mina framställningar
i detta ämne icke i ringaste mån kunde anses stridiga. Jag
yrkade, att detta betänk, måtte snart inkomma, på det vi
skulle få slut pä saken, och jag yttrade, att Utsk. bort längesedan
dermed inkomma; men jag får fästa den värde talarens
uppmärksamhet derpå, att jag i början af mitt yt19
H. 26
201
D t n 12 Februari e. m.
trande anförde, det jag ansåg, att, i följd af det sätt, hvarpå
Utsk. behandlat frågan, vi icke kunde fatta något beslut,
sora vore stricte enligt med grundlagen, hvarföre jag
för min del ansåg, att raan borde besluta, hvad som så litet
sora möjligt var stridande emot densamma. Jag kände
icke, huru Utsk. behandlat frågan, emedan jag ej känner
besluten i de frågor, som tillhöra Constit.Utsk:s behandling,
förrän Utsk:s betänktn inkommit till R. St. och blif
•
n
vit utdelade. Jag kunde icke ana, att, efter de i ämnet
gjorda framställningar, betänk. N:o 77 skulle blifva ett så
grundlagsstridig^ betänk., som det nu befinnes vara. Utsk:s
förra betänk., såsom jag uppfattat det, innehåller, att Utsk.
sammanfattat de ifrågavar. förslagen under den presupposition
, att utan denna sammansättning frågan icke bort öfverlemnas
till R. St:s bedömande. Sedan hafva RiksSttn beslutat,
att frågorna ej skola sammanfattas, hvarföre det slått
Utsk. fritt, hvitket jag tror ännu kunna ske, att på grund
antingen af redan inkomna eller framdeles inkommande
motioner afgifva särskilda betänkm i dessa ämnen; men i
följd af det nu afgifna betänk, kan jag ej finna något annat
slut på denna sak, än att betänk, lägges till handkna, oaktadt
här af en värd talare blifvit sägdt, att sådant ej vore
grundlagsenlig!, utan den af mig klandrade åtgärden vore
mera grundlagsenlig. — Jag förbigår att besvara Frih. Sprengtporten
anförande, emedan, såsom han sjelf nämnt, han icke
vikar propos. på sitt förslag, och en discussion derom
således är öfverflödig. I händelse ett sådant fall ännu en
gång skulle uppstå, skall jag söka vederlägga de argumenter,
som emot min mening kunna framställas. Jag fortfar
i den anhållan, jag i mitt förra anförande gjorde, och tror
mig hafva visat, att icke någon stridighet finnes emellan
densamma och mitt yttrande för några plenidagar sedan.
Hr Cederschjöld har fästat min uppmärksamhet derpå, att
det kunde finnas 3:ne sätt för behandlingen af grundlagsfrågor.
Jag nekar icke, att vid deras behandling flera sätt kunna
begagnas, men tror, att, då fråga är om att de skola
hvila, icke flera än a:ne sätt finnas; Om alla 4 RiksSttn
afslå ett förslag, så mätte det, enligt Hr Cederschjölds egen
mening, icke komma att hvila, och jag har ej talat om afslag
å grundlagsförslag, utan om deras hvilande, och dervid
finnas ej mer än 2:ne kategorier.
Frih. Boye, Ludv.: Under denna vidlyftiga discussion,
som medtagit både f. och e. m., har jag ännu icke, å
mina motståndares sida, funnit något annat skäl framstäldt
än en af dem gjord tolkning af grundlagen. Ännu har ingen
enda visat mig någon § i grundlagen, som tillåter Riks—
St:n att på fri hand uppgöra någon grundlagsförändring,
utan att förslag dertill inkommit från Constit.Utsk. På formernas
vidblifvande beror det, huruvida vår grundlag skall
Den n Februari c. m.
20 3
liafva någon säkerhet eller ingen. Må det erhålla hvilket
omdöme man behagar gifva det; men med frimodighet och
med den rutt, som den sjelfständige riksdagsmannen har,
qvarstår jag dock vid den tanken, att i den stund man bryter
formen, öppnar man dörren för revolutionära theoder
och handlingar. Jag vet rätt väl, att derföre, att en revolutionär
tanke framställes och i ett RiksStånd genomdrifves,
är icke revolutionen verkställd. Mitt hopp livilar derpå,
att om också R. o. Ad. samt jemväl de öfriga Ståndens
beslut kommer att utgöra ett inbrott i formerna, så är beslutet
icke gifvet; ty jag hyser det hopp, att K. M. skall
inse faran af formernas godtyckliga öfvei trädande och altså
neka sitt bifall. Jag har framställt detta såsom svar till
de ledamöter, sorn beställsamt sökt tillintetgöra min framställning.
Hr Dalman: I händelse prot.utdr. i denna fråga från
något af de öfriga Stånden ankommit, anhåller jag, att
Ridd.sec.ret.
Upplästes ett från BondeSt. ankommet prot.utdr. af denna
dag, innehållande, att Ståndet, vid föredragning af Constit.
Utsk:s memor. N:o 77, och då Utsk. ej ställt sig till efterrättelse
56 §:s Reg F. föreskrift och RiksSttns särskildt
meddelade erinran om inkommande med förslag till sammanjemnkning
af RiksSt:ns tankar i anledn. af memor. N:o
4o, beslutat att denna sammanjemnkning sjelf företaga;
hvarvid, hvad först anginge den preliminära frågan, huruvida
den af Utsk. i memor. JNT:o 4° gjorda framställning
skulle anses såsom ett helt, af inbördes oskiljaktiga delar
bestående förslag, Ståndet förklarat sig finna, att R. St. beslutat,
det de grund lagsändrings förs lag, hvilka i anledn. af
det nu förevar, målet komma att blifva hvilande, skola anses
såsom särskilda, af hvarandra oberoende förslag. Rör:de
dernäst Utsk:s förslag i i:sta punkten hade Ståndet funnit,
att derest BorgareSt., såsom BondeSt. förmodade, frångick
sin deremot ställda anmärkn., såsom ett till nästa riksdag
förberedt grundlagsändringsförslag skulle komma att hvila
följande förändrade redaction af ingressen tili Tryckfr.förordn.
: "Vi efterskrifne .... i berörde grundlags 86 §, att
med tryckfrihet förstås hvarje Svensk mans rättighet att,
utan några af den offentliga magten i förväg lagda h i nder,
utgifva skrifter, att sedermera endast inför laglig
domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke, i
annat fall, kunna derför straffas, än om detta innehåll strider
emot tydlig lag, gifven att bevara allmänt lugn, utan
att återhålla allmän upplysning; altså och med hänsigt” etc.
Hvad åter angick a:dra punkten, hade BondeSt. förklarat,
att såsom ett till nästa riksdag förberedt grundlagsändringsförslag
skulle komma att hvila: alt 8 morn. i 4 ellerstad
-
Den 1.3 Februari c. m.
gandet om indragningsmagten, stall tipphäfvas och uteslutas.
I afseende på 3:dje punkten hade BondeSt. funnit, att
såväl Utsk:s i nämnde punkt framställda förslag, som de
deraf hufvudsakligen beroende, under litt. A och B afgifna
förslag till tillägg i 5 § Tryck fr förordn. måste förfalla. Beträffande
de af Preste-, Borgare- och BondeStm yttrade meningar
om en förändrad organisation af juryinrättningen, sä
hade BondeSt. funnit ofvannämnda yttrade meningar icke,
i deras nuvar. form, kunna blifva föremål för någon sammanjemnkning
enligt 56 § Reg.F., utan böra förfalla, R. St.
likväl obetaget att, om i laglig ordning några redactionsförslag
i detta afseende R. St. underställas, kunna samma förslag
äfven vid denna riksdag i föreskrifven ordning bereda.
Hvad slutligen angick BondeStrs för gemensam tanka förklarade
anmärkn., att frågan, sorn af jury bör besvaras, må
erhålla en annan föreslagen lydelse, derest icke Ståndets
förslag till förändrad organisation af sjelfva juryinrättningen
blefve R. St:s beslut, så hade BondeSt. funnit, att anmärkn.
om förändring af frågan till jurymännens besvarande, under
den form, som samma förändring nu blifvit föreslagen,
förfallit, Constit.Utsk. dock häraf icke förhindradt att till
granskning kunna företaga de särskilda motionerna i detta
ämne, som hos eller inom Utsk. kunna vara eller blifva anmälda.
I hvilka beslut BondeSt. inbjudit Meds t: n att sig
förena.
Frih. Boye: Att i den stund, då vigtiga ämnen äro å
bane, framställa nya åsigter, är åtminstone att gifva ämnet
ett mer inveckladt förhållande. Jag tror derföre, att det
ämne, vi nu hafva att afgöra, vinner på, att man derifrån
skiljer de nya tillkomster, som här inträffat; och jag får således,
under begagnande af min riksdagsmannarätt, vördsamt
hos Hr Gr. o. Landtm, begära, att ej mindre Hr v.
Troils nu först framställda förslag än denna inbjuda, må få
ligga på bordet, och vi få afgöra det ärende, vi hafva för
handen.
Or Hjärne, Harald: Med minnet af den propos., som
Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa förra gången, då Constit.
Utsk:s betänk, i samma syftning, som det nu förevar.,
■var under pröfning, hvilken propos. med acclamation af R.
o. Ad. gillades, hyser jag äfven nu det hopp, att Hr Gr. o.
Landtm, framställer en propos. i öfverensstämmelse med
den, vi då erhöllo; i hvilket fall ingen annan åtgärd kan
lemnäs detta betänk., än att läggas till handlma, och betänk.
således icke kan intagas i någon voter:spropos:n. Det
blir således omkring Hr v. Troils förslag, omkring hvilket
discussionen hvälft sig , som äfven beslutet kommer att hvälfva
sig. Då jag ej kunnat instämma i sista punkten af Hr
v. Troils förslag, som rörer BondeSt:s begäran om ändring
i den fråga, hvilken till jurymännen skall framställas, samt
Den 12 Februari e. ra.
a©5
dessutom afhandla!- möjligen stridiga voler:spropos:rs bestiimmande
i RiksSt:n, så hade jag tänkt att begära, det Hr
v. Tvoils förslag skulle punktvis föredragas, på det mig måtte
blifva öppet lemnadt att afslå den sista och bifalla de
öfriga punkterna; men då jag vid uppläsningen af BondeSt:s
inbjudn. inhemtat, att BondeSt. sjelf iunmt dess for—
berörde anmärka, förfalla, vågar jag vända mig enskildt till
Hr v. Troil, och hoppas jag lian finner lämpligt att ur sitt
förslag borttaga den sista punkten samt ingå på BondeSt:s
mening att låta denna fråga förfalla. I sådant skick skulle
jag önska, att Hr v. Troil* förslag blefve på en gång framstäldt
till bifall.
Hr Dalman: Frih. Boye bar under loppet af dagens
discussion visat sig så särdeles öm om formen, att jag förmodar,
det lian ej vill sluta dagen med begäran, att Hr Gr.
o. Landtm, måtte lemna sitt bifall till något sä formstridig!
som bordläggning af en anmärk n. vid ett under pröfning
varande betänk. Hr v. Troils anmärkn. utgör contrapropos.
till Utskts betänk., och kunde hvarje contrapropos.
läggas på bordet såsom en ny motion, så skulle man aldrig
komma till slut. Jag upprepar, att det nu är 5:te eller 6:te
gången, som R. o. Ad:s tid upptages med discussion i denna
formfråga, och jag hemställer, om det kan vara skäl att
dertill uppoffra ännu en dag. Riksdagen är vedan öfver
Löfvan långt utdragen, klagomålen öfver dess längd äro
högljudda, och jag hemställer, om Frih. Boye, som så ofta
åberopar landsortens opinion, kan vilja, i strid med denna
opinion, ytterligare draga ut på tiden, då tidsutdrägten ej
kan verka på sakens utgång.
Hvad BondeSt:s prot.utdr. beträffar, så har jag ej hört
någon i anledn. deraf begära propus., och för min delskall
jag ej göra det, ulan inskränker jag mig till begäran om
propos. på Hr v. Troils förslag, hvarifrån jag förmodar, att
den värde ledamoten, till följd af BondeSKs prot.utdr., finner
sig föranlåten att utesluta den sista punkten. Lika med
Hr Hjärne tror jag ock Hr v. Troils förslag böra punktvis
föredragas.
Gr. von Fersen: Jag begärde ordet, då Frih. Boye
framställde sin begäran, att Hr v. Troils förslag måtte läggas
på bordet. Det förundrar mig, att han gjort denna begäran
och sammanfattat densamma med bordläggningen af
BondeSt:s prot.utdr. För mig synes det, som Hr Frih. hade
full rättighet att lägga denna inbjudn. på bordet; men
hvad Hr v. Troils förslag angår, tror jag Hr Gr. o. Landtm,
icke kunna tillåta dess bordläggning. 54 § Riksd.Ordn. tryggar
tillräckligt den ordning, att ett framstäldt förslag, när
ett definitivt afgörande skall äga rum, blir föredraget och
icke bordlagdt. Jag vill blott hemställa till Frih. Boye,
huruvida icke han, derest Hr v. Troils förslag nu Jades på
2o6
Den la Februari e. ra.
bordet, kunde, då det nästa gång skulle föredragas, säga:
nu gå vi att besluta öfver ett grundlagsärende, utan att frågan
varit remitterad till Constit.Utsk. Jag tror, att, sedan
vi en gång kommit på denna afväg, det lämpligaste vore
att besluta, antingen att betänk, skall läggas till handlma,
eller också bifall till Hr v. Troils förslag, hvars bordläggning
jag ej kan anse lagenlig.
Hr von Troil, Emil: Tvenne ledamöter af detta hus
bade visserligen icke behöft till mig göra någon hemställan
om uteslutande af sista punkten i den propos., jag i förmiddagens
plenum begärde, enär sådant blir en gifven följd
af det prot.utdr., som från BondeSt. ankommit. I afseende
på Frih. Boyes yttrande får jag anmärka, att jag ej under
liela discussionen i förmiddags hört honom yttra något nytt.
Jag har blott hört de vanliga ropen på revolution, revolution
och revolution, hvar gång Nationalrepresentationen ej
vill afstå, utan söker bibehålla sina i grundlagen försäkrade
rättigheter; men om deremot ett Utsk. vill usurpera dessa
rättigheter, anses det icke vara fråga om revolution på Utsk:s
sida, utan endast på deras sida, hvilka söka förhindra
ett sådant ingrepp i grundlagen. Allt detta är ingenting
nytt, ty det hafva vi mångå gånger hört. Deremot erkänner
jag, att Hr Frih. på e. m. gjort ett förslag, som verkligen
äger nyhetens förtjenst. Hvad jag på f. m. framställde
var icke något förslag, utan blott en form, om hvars
iakttagande vid beslutets uppgörande jag till R. o. Ad. gjorde
hemställan. Nu bar likväl den värde ledamoten begärt,
att R. o. Ad. måtte lägga frågan om formen pä bordet och
under tiden afgöra saken. Man har understundom tvistat
om, huruvida formfrågan borde behandlas i sammanhang
med sjelfva saken, eller ock särskildt förut afgöras; men att
först vilja afgöra saken och sedermera öfverlägga om formen
för detta afgörande, del är obestridligen någonting alldeles
nytt.
Hr Cederschjöld: Jag begärde ordet endast för att
bestrida den af Frih. Boye begärda bordläggningen af Hr v.
Troils förslag. Hr y. Troil har nu sjelf utvecklat orimligheten
af en sådan bordläggning, och till yttermera visso
skall jag utbedja mig att få fästa uppmärksamhet derpå, att
hans förslag ej är annat än en utveckling af den reservation
, jag bifpgat betänk, så att Hr Frih. haft tillräcklig tid
att begrunda saken och således ej kan beklaga sig öfv.er att
hafva blifvit öfyerraskad. Jag hoppas, att Hr Gr. o. Landtm,
ej tillåter någon bordläggning.
Frih. Boye: Hr Dalman gör mig rättvisa, då han vitsordar
min ömhet om formen. Jag har trott, att, då ett
förslag första gången framslälles, man äger rätt att begära
(det pä bordet. Ömheten för formen skall jag likväl visa
fiijg äga, då jag till Hr Gr. o. Landtm, öfverlemnar att
Den 12 Februari e. m.
207
pröfva Hr v. Troils framställning, hvilken han gjort i elen
der vanliga höfliga ton, som är honom så egen, och hvarmed
han icke vill imponera på andra, utan endast visa sin
öfverlägsenhet, som dock icke synes i våra prot. vara vitsordad.
I fall Hr Gr. o. Landtm, ej anser min begäran grundlagsenlig,
afstår jag straxt derifrån; men BondeSl:s memor.
mäste likväl vara något nytt, och derest Hr v. Troil ej företager
sig någon slags vederläggning, hvarigenom det kan
finnas vara annat än nytt, så måste det bibehålla denna natur,
och jag begär det derföre på bordet i den afsigt, sorn
jag öppet ville uttala, att vi må slippa att få det intaget i
contrapropos:n.
Hr Cederschjöld: Såvidt jag kunnat fatta, har icke
BondeSt:s inbjudn. blifvit föredragen i Ståndet, och den kan
ej föredragas, innan den blifvit uppförd på föredragningslistan,
och således ej heller nu bordläggas. R. o. Ad. kan
följaktligen deraf endast erhålla en ledning för sitt beslut,
men alldeles icke bifalla inbjudningen.
Frih. Boye: Då Hr Cederschjöld förklarat, att det anmälande
af BondeSt:s prot.utdr., som Hr Gr. o. Landtm,
gjorde, och den uppläsning deraf, som derefter följde, icke
var någon föredragning, så anhåller jag, att han ville upplysa
mig om, hvad det då var.
Hr Dalman: Jag ber örn förlåtelse, att jag faller Hr
Cederchjöld i embetet med den upplysning, att det var på
min begäran, sorn Hr Gr. o. Landtm, tillät uppläsningen af
BondeSt:s prot.utdrag.
IL Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han ansett
sig skyldig att låta uppläsa BondeSt:s prot.utdr., dels emedan
det af en ledamot blifvit begärdt, dels emedan nämnde
prot.utdr. innehöll en inbjudn. till R. o. Ad.
II. Ex. hemställde, om R. o. Ad. ansåg öfverläggningen
fulländad.
Ropades ja.
IL Ex. yttrade derefter, att han icke ansåg sig kunna
framställa någon propos. till bifall å Constit.Utsk:s memor.
N:o 77. Då R. o. Ad., i likhet med de andra Stånden samfäldt,
yrkat på indragningsmäglens afskaffande, och då alla
Stånden äfven yrkat bibehållande af jury, ehuru 3 Stånd
deruti yrkat förändring och det 4;de endast sagt, att jury
skall bibehållas, utan att dervid fästa något vilkor, trodde
H. Ex. ej, att mera än 2:ne propos:r kunde i anledn. af det
föredragna memor. komma i fråga: den ena å bifall till Hr
v. Troils förslag, den andra att lägga memor. till handkna.
II. Ex. ville framställa dessa propos:r i den ordning, de i
dag blifvit yrkade, och hemställde altså, om R. o. Ad. be-»
Lagade bifalla Hr v- Troils förslag.
ao8
Den 12 Februari e. m.
Ropades starka ja, blandade med manga nej; hvarjemte
votering hördes yrkas af åtskilliga ledamöter och deribland
af Frih. Boye.
Hr von Hartmansdorff, Avig.: Jag var också bland
dem, som begärde votering; och i fall Frih. Boyes mening
är, att betänk, må läggas lill handbna, instämmer jag med
honom. I annat fall torde vi få votera om contrapropos:n.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Flera ledamöter äro nu tillstädes,
som icke voro närvarande i början af förmiddagens
plenum, hvarföre jag anhåller, att Hr v. Troils förslag måtte
blifva uppläst.
Gr. Frölich: Det skulle måhända förefalla besynnerligt,
att jag vill motsätta mig Hr Lefre'ns begäran;
men då propos. redan är framställd på Hr v. Troils förslag,
och fråga är om contrapropos:n, samt det således är klart,
att Hr v. Troils förslag skall blifva en af propositionerna,
så hemställer jag, hvartill det skall tjena att i detta ögonblick
uppläsa Hr v. Troils förslag, såvida icke meningen är
att derom inleda en ny discussion. Då votering i anledn.
af den framställda proposm på detta förslag är begärd, få
vi höra det uppläsas, då voter:spropos:n justeras. Nu är
endast fråga om hvad som skall blifva contrapropos., och
jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm., för att bibehålla ordning,
ej måtte tillåta uppläsningen af ett förslag, derå propos.
redan blifvit gjord och besvarad.
Frih. Boye: Då det varit jag, som först begärt votering,
så torde det tillhöra mig att uppgifva contrapropos.;
men då jag gör det på ett sätt, som innebär en modification
af mitt yttrande i förmiddags, så utber jag mig att få
förklara, hvarföre jag gör det. Jag begär till contrapropos.,
att betänk, lägges till handbna, egentligen derföre, att då
frågan sålunda försvunnit, hoppas jag, att Constit.Utsk. skall
blifva i tillfälle att inkomma med särskildt förslag till indragningsmagtens
afskaffande. Om jag derigenom kan fästa
mina motståndares uppmärksamhet derpå, att milt motstånd
endast afsett formen, icke saken, så skall det fägna mig.
Hr Lefre'n: Jag förmodar, att ingen discussion kan
uppstå i följd af den uppläsning af Hr v. Troils förslag,
som jag begärt, sedan Hr Gr. o. Landtm, redan derå framställt
propos. Det är blott ad notitiam för de ledamöter,
som ej voro närvar., då förslaget i förmiddags framställdes,
som jag begärt denna uppläsning, och då jag är en af dessa
ledamöter, så yrkar jag enständigt, att den uppläsning
måtte ske, som bort äga rum före propostns meddelande,
och jag tror icke Gr. Frölich hafva rättighet att förmena
någon ledamot en sådan begärans uppfyllande, helst det inverkar
på sjelfva voteringen om contrapos:n, att man vet,
hvad
D«n la Fe brus vi e. m.
jhvad hufvudfrågan skall blifva i nästa votering. Jag vet
också icke, hvartill en sådan illiberalitet skall tjena, att icke
låta Ståndets ledamöter veta, hvad de behöfva känna för
att bestämma sitt votum.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, med erkännande
af Hr Lefiens rättighet att få Hr v. Troils förslag uppläst,
om icke han skulle vilja derifrån afstå, då det k om me att i
voter:spi opos:n intagas och således blefve uppläst vid nämnde
propositions justering.
Hr Le frön: Jag bar tagit mig friheten för inih enskilda
del förklara, att kännedomen om liufvudpropostn inverkar
på voteringen om contrapropostn. Jäg kan, då jag
äger kännedom om liufvudpropostn, önska en annan contrapropos.
, än den jag eljest skulle yrka, och tror mig derföre
böra vidblifva min begäran.
Gr. von Fersen: Det är i anledn. af Hr Lefre'ns yttrande,
alt det vore behöfligt att få kännedom örn hufvudpropos.
, då man skall Votera om Contrapropos , som jag får
aran upplysa, att jag ännu icke hort någon vika votering
•om contrapropos , utan funnit, alt begge de värda ledamöter,
som uppgifvit hvilken contrapropos. de önska, förenat
sig derom, att den må innefatta, att betänk, lägges till
handbna. Det finnes således endast ett förslag till contrapropos.
, hvarom votering ej blifvit yrkad och ej heller lärer
kunna uppstå, enär Hr Gr. o. Landtm, förklarat, att bifall
till Hr v. Tioils förslag och betänkts läggande till
handltna firo de enda propos:r , som Hr Gr. o. Landtm, anser
kunna komma i fråga.
•Hr Lefren: Då jag begärde ordet för att anhålla om
uppläsning af Hr v. Troils förslag, var det fråga om votering
om contrapropos:n. Jag har ej heller haft den lyckan
att höra, det den ena af de ledamöter, som här föreslagit
contrapropos., afstått från sitt yrkande. Är förhållandet sådant,
som Gr. v. Fersen uppgifvit, så är det naturligt, att
den särskilda uppläsning, jag begärt, ej är behöflig5 men
fortsattes påståendet otn votering öfver contraproposln, så
fortfar jag i min begäran.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
skulle tillåta, till vinnande af tid vid voter:spropos:ns utskrifvande,
att Hr v. Troils förslag i ja-.propos:n endast
■åberopades, då det naturligtvis, i anledn. af Hr Lefrehs begäran,
mäste före voteringen uppläsas.
Hr Dalman: Då dén besparing af tid, sorn skulle vindas
genom det af Hr Gr. o. Landtm, nu framställda förkor tningsförslag
af propostn, jemnförelsevis är så obetydlig, att
den ej skulle motväga en eller ett pär röster, sorn för Hr Vi
>9 H- 3-7
310
Dea ia 7 « !■ r u a r i e. tn.
Troils förslag kunde gå förlorade genom osäkerhet om dess
innehåll, så får jag förklara, att jag ej kan lemna mitt bifall
till den ifrågasatta förkortningsmethoden, utan yrkar,
att hela Hr v. Troils förslag må i voter:spropos:n intagas.
Hr v. Hartmansdorff: Då Hr Dalmans nu framställda
begäran ej lärer kunna nekas, och således voter:spropos:ns
utskrifning kommer att fordra en längre tid, synes
det mig, som Hr Gr. o. Landtm, kunde lämpligen bevilja
Hr Lefrén och de Hrr ledamöter, hvilka kanske äro i samma
författning med honom, att icke hafva hört Hr v. Troils
förslag, att nu få höra detsamma, för att undvika den trängsel,
som eljest skulle uppstå, då flera ledamöter, efter voter:spropos:ns
uppspikande, ville läsa densamma.
Hr v. Troils förslag upplästes.
Derefter upplästes till justering och godkändes följande
-voter:spropos:n:
Den, som bifaller, att, i anledn. af Constit.Utsk:s memor.
N:o 77, R. o. Ad. fattar ett så lydande beslut:
Hvad först angår den preliminära frågan, huruvida, såsom
Utsk. yrkat, den af Utsk. i memor. N:o 4° gjorda
framställning skulle anses såsom ett helt, af inbördes oskiljaktiga
delar bestående förslag, så befanns, att PresteSt. i
anledn. af memor. JNT:o 4° beslutat, att frågorna om indragningsmagten
och juryn böra skiljas, samt att Borgare- och
BondeStm, i anledn. af memor. N:o 58 anmodat Utsk. att
med skilda betänk:n ang:de förslag till grundlagsändringar,
dels att indragningsmagten må upphöra, dels att juryn må
med modificationer bibehållas, till RiksSt:n inkomma. Tre
Stånd hade således bestämdt beslutat, att frågorna skulle
skiljas, och R. o. Ad. hade i sjelfva verket fattat enahanda
beslut, då Ståndet beslutat, att indragningsmagten må upphöra
och juryinrättningen bibehållas; i följd hvaraf, och då
alla 4 Stånden således i denna fråga voro ense, R. o. Ad.
förklarade sig finna, att R. St. beslutat, att de grundlagsändringsförslag,
hvilka i anledn. af det nu förevar, målet komma
att blifva hvilande, skola anses såsom särskilda, af hvarandra
oberoende förslag.
Utsk:s förslag i i:sta punkten hade af R. o. Ad. samt
Preste- och BondeSt:n blifvit lemnadt utan anmärkn. och
således godkändt enligt 56 § Reg.F. BorgareSt. hade förklarat,
att ordalydelsen ogillas och bör förtydligas. Sedan Utsk.
likväl sedermera uti memor. fi:o 58 uppgifvit den af Utsk.
afsedda redactionen, förmodade R. o. Ad., att V. BorgareSt.
torde låta sin anmärkn. förfalla, i hvilket fall, såsom ett
till nästa riksdag förberedt grundlagsändringsförslag, skulle
komma att hvila följande förändrade redaction af ingressen
till Tryckfr.förordn.: "Vi efterskrifne — — — i berörde
"grundlags 86 §, att med tryckfrihet förstås hvarje Svensk
Den ia Februari e. ra.
au
”mans rättighet alt, utan några af den offentliga magten i
"förväg lagda hinder, utgifna skrifter, att sedermera endast
inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll,
"och att icke i annat fall kunna derför straffas, än om det"ta
innehåll strider emot tydlig lag, gifven att bevara all—
"mänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning; altså, och
"med hänsigt &c."
Hvad, åter angick aldra punkten af Utskrs förslag, så
hade R. o. Ad. samt BondeSt. förklarat, att indragningsmagten
må upphöra, och Preste- samt BorgareSt:n lemnat förslaget
utan anmärkn. och således godkänt detsamma enligt
56 § Reg.F. Förslaget i 2:dra punkten är således af alla 4
Stånden godkändt; i följd hvaraf, såsom ett till nästa riksdag
förberedt grundlagsändringsförslag, skulle komma att hvila:
"att 8 mom, i 4 §> eller stadgandet om indragningsmagten,
"skall upphäfvas och uteslutas.”
I afseende på 3:dje punkten i Utsk:s förslag hade R. o.
Åd. beslutat, att jury inrättningen må bibehållas; PresteSt.,
att tryckfr:smål icke skola öfverlemnas åt kämners- eller
rådstufvurätter för afdömande i vanlig ordning, utan Constit.
Utsk. anmodas att till RiksSttn inkomma med förslag till
en förbättrad organisation af juryinrättningen; BorgareSt.,
att Ståndet väl ansåg jury skola fortfara att vara laga domstol
i tryckfr:smål, men anmodade Constit.Utsk. att uppgöra
förslag till en annan organisation deraf; samt BondeSt.,
att juryinrättningen må bibehållas med sådan förändring,
att den organiseras efter hemtade grunder från det förslag,
Lageommitteen afgifvit rör:de inrättandet af jury i brottmål,
samt att, så vida detta förslag icke blifver R. St:s gemensamma
utlåt., nu var. jury inrättning komme att qvarblifva,
med endast den ändring i 4 morn. af 5 § i Tryckfr.lagen, att
den deri stadgade fråga, som af jury bör besvaras, skulle
erhålla sådan lydelse: "är skriften brottslig efter Tryckfr.-  "lagen?” äfvensom att, i följd häraf, domstolen tillkomme
straffbestämmelsens utsättande efter lag, i fall jury ansett
skriften brottslig. Då således alla 4 RiksSttn beslutat, att
tryckfrtsmål fortfarande skola behandlas af jury, fann R. o.
Ad., alt såväl Utsk:s i 3:dje punkten framställda förslag, som
de deraf hufvudsakligen beroende, under litt. A och B afgifna,
förslag till tillägg i 5 § Tryckfr.förordn. måste förfalla.
Beträffande de af Preste-, Borgare- och BondeStm yttrade
meningar om en förändrad organisation af juryinrättningen,
så, då inga redactionsförslag i detta afseende blifvit
uppgjorda, och endast bestämda redactioner kunna till en
annan riksdag blifva hvilande, fann R. o. Ad. de tre öfriga
Ståndens ofvannämnda yttrade meningar icke i deras nuvar.
form kunna blifva föremål för någon sammanjemnkn. enligt
56 § Reg.F., utan böra förfalla; R. St. likväl obetaget att,
om i laglig ordning några redactionsförslag i detta afseende
Den u Februari e. ra.
B. St. underställas, tunna samma förslag äfven vid denna
riksdag i föreskrifven ordning bereda; voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer Constit.Utskrs memor. N:o 77 att läggas
till handkna.
Hr von Hartmansdorff: Jag har visserligen ingen-,
ting att säga emot uppställningen af denna propos., emedan min
mening blifvit ut tryckt i contraproposm; men jag reserverar mig
emot det, efter mitt förmenande, grundlagsvidriga sätt, hvarpå
R. o. Ad. behandlar denna fråga derigenom, att en så-»
dan ja-proposition är framställd, som den Hr Qr. o. Landtm,
nu låtit R. o. Ad. föreläsas. Jag öfverlemna!' både till dem,
sorn äro inom och utom detta Hus, och till efterverlden, som
skall läsa våra förhandlingar, huruvida man vid detta tillfälle
haft den samvetsgrannhet om grundlagen, soni ålegat
oss något hvar.
Frih. Boye: Jag begär att få till prot. förklara, att
jag i allo instämmer i den reservation, Hr v. Hartmansdorff
afgifvit.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som faijer:
Ja — 69.
Nej — 55.
Upplästes och Iades på bordet nedannämnda inkomna
utlåt: n från
ConstitutionsUtskottet:
N:o 79. till R. o. Ad., ang:de dess återremiss på memor,
■&° 5g;
N:o 80. till R. o. Ad. samt BorgareSt., ang:de dess åtgärder
vid memor. Nio 60;
N:o 8r. till R. o. Ad. samt BorgareSt. i anledn, af deras
åtgärder vid memor. N:o 63;
N:o 82. till R. o. Ad. samt BorgareSt.*, rör:de deras åtgärder
vid memor. N:o 64;
Be vill n,- samt Allm. Besv.- o. Oecon.Utsk:n:
N:o g. i anledn. af Frih. v. Knorrings och Riksd.fullm.
Lars Larssons motioner om upphäfvande af den medgifna
tiRlfria införseln från Norrige till Sverige af brännvin m. m.;
Nio 10. i anledn. af Riksd.fullm. Nils Insulins motion
om afhjelpande af vissa hinder för seglationcn emellan Roslagen
och hufvudstaden;
N:o 11. i anledn. af en utaf Riksd.fullm. Lars Gezelius
från Kopparbergs län väckt motion, ang:de nedsättning i
Den is Februari e. m.
ai3
tullen 5 tobak, som fran Norrige införes till Westerdahl*
fögderi af nyssnämnde län;
BancoTJtsk ottet:
N:o 92. i anledn. af Bancocommissarien Erik Fants ansökn.
att, vid sitt afskedstagande, få såsom pension uppbära
det årliga aflöoingsbelopp, som tillkommer dess innehafvande
tjenstegrad;
N:o g3. med hemställan om ett årligt understöd till aflidne
vaktmästaren vid Bancodisconten E. Calens enka;
N:o g4- i anledn. af Hr Bruncrona*, G. A., motion, om
Bestämmande af en prescriptionstid för de gamla sedlarnas
gångbarhet;
N:o g5. angtde af Bankens husdrängar sökt arfvode såsom
ersättning för den minskning i arbetsförtjenst, sorn de
genom upphörande af den s. k. sedelhvitstämplingen måst
vidkännas;
N:o g6. i anledn. af såväl Hr Rosenblads, B., motion,
angtde grunderna för befordringar inom Bancoverket, som, i
sammanhang dermed, företagen granskning af stadgandena i
i:a och 2:a afdelningarna af art. 3 i i83o års bancoreglemente;
Allm.
Besv.- o. Oecon.Utskottet:
N:o 144. i anledn. af väckt fråga om förklaring af K.
kungör, d. 28 Aug. i834, ang:de närmare bestämmande af
landtmäns och städernas handlverkaies handelsfrihet;
memor. i anledn. af V. BorgareSl:s begäran om uppgift
derom , hvilka ärender ännu äro under dess handläggning.
H. R, o. Ad. åtskiljdes kl. 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 16 Februari 1835,
Plenum kl. io f. m.
Justerades i prot.utdr. för d. 13 dennes e. m.
Hr Stråle, Nils Wilh., hade inlemnat följande:
Emot H. R. o. Ad:s uti pleno den 12 dennes fattade
beslut, i afseende på Constit.Utskrs uti betänk. N:o 4° framställda
förslag till ändring uti Tryckfr.forordn., anhåller jag
att till prot. få anmäla den reservation, att jag anser berörde
beslut ej vara förenligt med stadgandet uti 81 § af RegF.
, att R. St. må icke å den riksdag, då Utsk. någon så
-
Den 16 Februari f. m.
dan ändring föreslår, utan först å den nästföljande derom
besluta.
De skäl, hvarå jag grundar denna min öfvertygelse, aro
följande. Den behandling, utsk:sbetänk:n i allmänhet kunna
uli RiksScns plena erhålla, äro, att antingen med anmärkntr
återremitteras, bifallas, afslås, eller med förändringar antagas,
hvilket sednare jemväl innefattar rättigheten att fatta ett emot
XJtskrs betänk, rakt stridande beslut. Nar nu 180g års Regeringsform,
uti dess ursprungliga skick, icke innehöll något
om återremiss af ett Constit.Utskrs betänkande med förslag
till grundlagsförändring, tyckes det mig vara klart, att ordet:
besluta uti 81 § år 180g betydde, att R. St. på den
riksdag, dä förslaget framställdes, hvarken ägde att med
anmärkn:r återremittera, eller bifalla, eller afslå, eller med
förändringar antaga Constit.Utsk:s i följd af enskild riksdagsmans
motion framställda förslag, utan att detsamma,
sådant det blifvit framlagdt, skulle hvila till den påföljande
riksdagen. Så länge stadgandet var oförändradt, lärer ingen
talman hafva ansett sig kunna göra någon annan propos. i
ett sådant ämne. Genom det år 1812 föreslagna och år i8i5
antagna tillägg uli 56 § Reg.F. uppkom den ändring, alt
ett RiksSt. kan med de anmärknrr, Ståndet förklarar utgöra
dess gemensamma tankar, till Utsk. återremittera förslaget.
Härigenom torde den förklaring af ordet besluta uti 81
§ hafva blifvit meddelad , alt dermed icke förslås den preliminära
åtgärden, som innefattas uti återremissen, ej heller
den sammanjemnkn., som af förstärkt Constit.Utsk. kan äga
rum; men att derutöfver någon vidsträcktare ändring eller
förklaring af samma ord blifvit meddelad kan jag icke fatta,
utan mäste detsamma fortfara att ännu år 1835 äga samma
betydelse, som det ägde år 180g, nemi. att RiksSttn icke
kunna på den riksdag, förslaget frarnställes, detsamma bifalla ,
afslå eller med förändringar antaga. Grundlagens föreskrifter
om uppskofvet från en riksdag till den påföljande med
beslutet om grundlagsförändringai's antagande åsyftar ingalunda,
att dertill skulle erfordras 2:ne riksdagars bifall, utan
det grundar sig derpå, att i så vigtiga ämnen borde en besinningstid
äga rum, under hvilken allmänna omdömet kunde
utbildas öfver nyttan och nödvändigheten af en föreslagen
grundlagsförändring.
Constit.Utsk. är icke någon R. St:s plena underordnad
auetoritet; det är en afdelning af R. St., som beslutar i de
flesta fall med R. St:s magt och myndighet, som genom
grundlagen blifvit till Utsk. öfverlåten. Således kan Utsk.
ställa Konungens rådgifvare under åtal inför riksrätt, afslå
enskilda riksdagsmäns förslag till grundlagsförändringar, gilla
eller ogilla Landtmts eller talmans vägran af propos. m.
m., utan att R. St:s plena kunna godkänna eller förkasta,
hvad Utsk. beslutat. Den magt, grundlagen tillagt Utsk.,
kunna RiksSttn ej tillegna sig ulan att förnärma .grundlagen.
Den 16 Februari f. m.
Regeln, att principalen kan afsätta sitt ombud, gäller ej heller
i afseende på R. St. och deras förhandlingar, hvilka äro
genom lagarna bestämda. Ingen lärer vilja påstå, alt invånarne
uti ett härad, en stad eller ett prosteri skulle äga
laglig rätt att sammanträda och förklara, att deras ombud
vid riksdagen förlorat deras förtroende samt derefter välja
ett annat ombud. Denna rätt uppkommer först vid en annan
riksdag, och då först kunna ock RiksStln välja ett annat
Constit.Utsk., hvars åtgärder öfverensstämma med pluralitetens
åsigter och önskningar.
Nu har genom H. R. o. Ad:s beslut inträffat, att en
del af Constit.Utskrs förslag blifvit såsom hvilande grundlagsförslag
antagen och en annan del förkastad, och R.
o. Ad. har således beslutat om Const i t. Uts k :s förslag.
Derigenom har jemväl det förhållande uppkommit,
att sedan ett af enskild riksdagsman väckt förslag tili grundlagsförändring
blifvit af Constit.Utsk. afslaget, har detsamma
af R. o. Ad. blifvit antaget utgöra ett till bifall hvilande
grundlagsförslag.
Lika lifligt som pluraliteten önskar jag indragningsmagtens
afskaffande och hade gerna velat instämma i det fattade
beslutet, om jag ansett sådant vara enligt med grundlagen;
men det är med verklig ledsnad jag tycker mig finna,
att den förebråelse för grundlagsvidrig behandling, som i afseende
på indragningsmagtens införande göres emot R. St. vid
1812 års riksdag, skall i afseende på densammas afskaffande
kunna göras emot R. St. vid i835 års riksdag.
Frih. Boye, Ludv.: Jag anhåller att till prof. få nedlägga
min reservation, icke blott emot det beslut, hvarom
Hr Stråles nu upplästa memor. handlar, utan äfven emot
Hr Gr. o. Landtm:s behandling af ärendet, då han deri meddelat
en propos., som, efter min öfvertygelse, är olaglig.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda
från Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s und. skrifvelser
till K. M., nemi.:
N:o 288. om afskrifning af ett Professor S. Agren beviljadt
lån ;
N:o 289. ang:de rättighet för styrelserna öfver nya passevolance-
och arme'ens trosspassevolancecassa att insätta sina
obehöfliga fonder på lånebankens upplåningsräkning för
handelsdisconterna;
N:o 290. ang:de Myntverkets ställande under BergsCollegii
öfverstyrelse;
N:o 291. ang:de städernas saluaccis;
N:o 292. i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de det vid
sista riksdag framställda förslag till ny stängselordning;
N:o 293. ang:de forvagnsinrättningar, m. m.
Den iG Februari f. m.
Vidare upplästes till justering Exped.Utskrs förslag N:o
aq4 till und. skrifvelse till K. M., ang:de ändringar i författningarna
rör:de bergs- och jernhandteringen i lliket.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Jag tyckte mig finna ett
uttryck uti det till justering upplästa förslaget, hvilket jag
icke fann ratt passande. Der stod nemi.: ”att handel tued
”tackjern inom Riket måtte förklaras fri och oberoende, nfl.
”m.” Jag anhåller att denna stroph må ånyo uppläsas, på
det jag må finna, om min anmärka, var riktig eller icke.
Utur den nu föredragna expeditionen Upplästes ånyo
följande mening: — — —■ ”hafva R. St. skolat hos E. Ks
”M. i und. anhålla, att handel med tackjern inom Riket
”mätte förklaras fullkomligt fri och oberoende, så att, utan
”hinder af de inskränkntr, som nu förefinnas, det må för
”hvar och en vara öppet lemnadt att köpa och sälja tackjern
från och till hvilken inrikes ort och till hvad belopp
”sorn helst.” &c.
Gr. Horn: Det är orden: och oberoende, som böra
utgå; i hvilket afseende jag yrkar återremiss»
Frih. af Nordin, Garl Joh.: Jag får instämma med
Gr. Horn uti eliman derom, att ändamålet med den ifrågavar.
skrifvelse!) var det, att R. St. till K. M. måtte uttryc-i
ka den åsigt, att tackjernshandteringen borde blifva fri*
Det ar detta ensamt, som borde framställas, och det måste
vara en felaktighet i redactionsuppfattningen, att någonting
annat i förslaget till den und. skrifvelsen influtit. Jag förenar
mig altså med Gr. Horn i begäran om återremiss.
Frih. Oxenstjerna, Carl, begärde, att expeditionen
måtte få hvila på bordet.
Föredrogs ånyo Constit.Utsk:s d. i5 sisth Jan. på bordet
lagda memor. N:o 74 till R. o. Ad. samt Borgare- och
BondeSt:n, i anledn. af deras återremisser på memor. N:o
5o, rör:de förekomna anmäi kn:r vid betänk, under N:o 35
om Nationalrepresentationen.
Upplästes ett prot.utdr. från BorgareSt. af d. 9 dennes,
innehållande rör:de det nu ifråga var. memor. N:o 74 från
Constit.Lltsk., att Ståndet godkänt voter:spropos:na uti memor.
N:o 5o och lagt memor. N:o 74 till handhna»
Hr Stuart, Garl Gust.: Sedan BorgareSt. frånträdt
sin anmarku. i anledn; af Gönstit.Utsk:s memor. N:o 35 och
godkänt den uti memor. N:o 5o föreslagna voter:spropos:n,
anser jäg R. o. Ad. jemväl böra frångå sin yttrade mening
i anledn af sistnämnde memor., samt godkänna den deruti
framställda propos:m
R. o. Ad. beslöt, att sedan BorgareSt. fattat ofvan
nämn
-
Pen 16 Februari f. m.
217
nämnde beslut, allt hvad af Constit.Utsk. i anledn. af BorgareSt:s
anmärkn. uti memor. N:ris 5o och 74 blifvity ttradt
endast skulle läggas till handl:na; hvarefter R. o. Ad. godkände
de uti memor. N:o 5o föreslagna voter:spropos:r.
Företogs till pröfning Constit.Utsk:s d. 22 sisll. jan. på
bordet lagda memor. N:o y5 till R. o. Ad. samt BorgareSt.,
ang:de återremisserna på memor. N:o 54, innehållande svar
å anmärkn:r vid memor. N:o 38.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag anhåller, att Hr Ridd -  secret. måtte upplysa, om underrättelse, huru detta mål
blifvit afgjordt i de öfriga Stånden, till Ridd.cancelliet ännu
ankommit.
Underteckn. Ridd. Secr e t.: Från Preste- och Bondesen
hafva icke några underrättelser uti ifrågaställda afseende
ankommit. BorgareSt. har i anledn. af det förevar,
memor. fattat ett så lydande beslut: ''Ståndet vidblef sitt i
”anledn. af memor. N:o 38 fattade beslut; och skulle Con”stit.
Utsk. derom underrättas, med anmodan att ställa sig
"samma beslut till efterrättelse.”
Hr Stuart: Uppå de härstädes ända till trötthet mångfaldiga
gånger redan anförda skäl yrkar jag, att R. o. Ad.,
likasom BorgareSt., måtte vidblifva sitt i ämnet fattade
beslut.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det förefaller mig icke
tänkbart, att R. o. Ad. skulle kunna godkänna förevar, memor.
, som innefattar förut af R. o. Ad. förkastade grundsatser.
Jag yrkar altså, att R. o. Ad., ulan allt afseende å
Utsk:s stora sophismer, må taga Hr Cederchjölds i’eservation
till grund för sitt beslut.
Hr Hjärne, Harald: Jag tager för afgjordt i anledn. af
R. o. Ad:s i sista plenum fattade beslut, att Ståndet nu icke genom
gillande af Utsk:s betänk., hvilket är föga upplysande
och innefattar endast sophismer, stadnar i en motsatt åsigt
till den, som förut vunnit pluralitet. Nog söker Utsk. på
sitt sätt att förklara meningen med ordet besluta i 81 §»
men R. St. förklarade detta ord på ett helt annat sätt; och
oaktadt den stora naiveteten i Utsk:s conclusion, att, i händelse
ett grundlagsförslag kunde förkastas vid första riksdagen,
det jemväl kunde antagas, kan jag dock icke godkänna
densamma. Jag tror, att betänk, helt enkelt bör läggas
lill handkna. Att, såsom BorgareSt., ånyo hänskjuta frågan
till Utsk., vore endast att ånyo framkalla enahanda utlåt,
som detta; och jag har redan i föregående plenum sagt, det
jag icke tror att propos:r till votering i förstärkt Utsk. lagligen
kunna inom Stånden directe npprättas.
19 H. 28
Dea 18 Februari f. ira
Frih. Cederström, Jac.: En ledamot har yrkat, att
R. o. Ad. må fatta enahanda beslut med BorgureSt. Der
tillgick det sålunda, att talmannen vägrade propos. på afslag,
hvarefter betänk, återremitterades med den Ståndets
gemensamma tanka, att förslaget borde förfalla. Gr. Horn
har åberopat Hr Cederschjölds reservation, och han har då
förbisett, att denna utgör ett bestämdt brott mot grundlagen,
dels derigenom att den innefattar ett förslag, som i
reservationsform, emot TJtsk:s pluralitets mening, inkommit
till Stånden; dels oek derföre, att, om den antages, man
ingått på en mening, hvilken icke af Utsk. blifvit godkänd.
Betänk, visar i sista punkten, att hvarje Stånd erhållit behörigt
afseende å dess mening, och jag tror icke, att något
annat än godkännande af betänk, bör ifrågakomma.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust : I anledn. af den siste
talarens yttrande utber jag mig att få fasta uppmärksamheten
på skillnaden emellan att afslå ett af Constit.Utsk.
afgifvet förslag, och att i anmärkn:sväg väcka nya motioner.
Det sednare anser jag oriktigt; men att förkasta ett
förslag anser jag vara R. St:s obestridliga rätt. Samma
talare syntes lägga vigt derpå, att BorgareSt. återremitterat
utan förklarande af gemensam tanka, och att dess talman
vägrat propos. på afslag, hvarvid Ståndet låtit bero. Men
jag får erinra, att det betänk., som då var i fråga, endast
utgjorde ett jemnkntsbetänk., hvilket i vanlig väg,
och utan antagande af någon viss gemensam tanka, kunnat
återremitteras; och det synes mig såsom en motsägelse af
talmannen, att han vägrade propos. till afslag, men tillät
Ståndet uttrycka, det dess gemensamma tanka vore, att förslaget
borde förfalla. Jag ber att få uppläsa min reservation.
Sedan reservationen blifvit uppläst, fortfor Hr Cederschjöld:
'
Jag kan altså icke inse, hvarföre R. o. Åd. nu skulle
handla efter andra principer, än dem Ståndet förut
vid denna riksdag godkänt och hvilka äfven vid föregående
riksdagar blifvit följda. Jag tillstyrker altså, att R. o.
Ad. må godkänna de voter:spropos:r, jag uppgifvit. En talare
har väl menat, att Stånden icke kunna directe uppgöra
voter:spropos:r; men då Utsk. undandrager sig att fullgöra
detta åliggande, återstår endast den förra utvägen, och
jag ser intet hinder emot vidtagandet deraf, helst man dertill
är fullt berättigad i afseende å andra Utsk., i fall de
tredskas att iakttaga sin pligt. Jag erinrade i sista plenum,
att på enahanda sätt förfors vid sista riksdag och gillades af
trenne Stånd. Att, på sätt BorgareSt. gjort, återförvisa målet
till Utsk., vore, i min tanka, utan ändamål och skulle
endast tjena lill alt ytterligare compromettera R. St:s värdighet.
Frih. Cederström: Dea siste talaren har ånyo upp
-
Den 16 1’ e i) r u ari f. m.
läst sin reservation, den jag förmodar redan förut vara af
Pi. o. Ad. tillräckligen känd. Deraf liar Ståndet emedlertid
sett hans sätt att för sig göra reda för hvad han tänker;
men bättre hade varit, 0111 han gjort reda för hvad sorn
blef lagstiftarens ord, då lagen beslöts, och jag ber honom
att framdraga något ord af den åberopade Hr Silfverstolpe,
soin ger stöd åt den tolkning af ordet besluta, att det endast
betyder antaga. Hvad sjelfva saken beträffar, förefaller
det mig besynnerligt, att det ena alternativet i Hr Cederschjölds
förslag till votertspropos. innefattar ett redan i
memor. N:o \ godkändt förslag; men sådana oformligheter
betyda intet, då man icke rättar sig efter stadgade ordningar.
Samme ledamot har sagt, att då ett TJtsk. tredskas
att göra som Stånden vilja, kunna dessa sjelfva på egen hand
uppgöra sådana beslut de behaga. Den skillnad möter dock
emellan Constit.Utsk. och andra samt emellan grundlagsfrågor
och andra ärender, att, enligt i grundlagen tydligt bestämda
former, de förra frågorna icke kunna tillkomma
utan i följd af tillstyrkande från Constit.Utsk., då andra
frågor deremot kunna emot Utsk:ns förslag antagas eller
förkastas. Denna skillnad hade bort inses af en ledamot,
som så mycket sysselsatt sig med studerandet af grundlagen.
Jag öfverlemnar till R. o. Äd. och synnerligen till Hr Gr. o.
Landtm., om det är möjligt att godkänna Hr Cederscbjölds
förslag till votertspropos.
Hr Dal man, Wilh. Fredr.: Om jag äfven medger,
att det var mindre behöliigt af Hr Cederschjöld att uppläsa
sin reservation, så var det likväl ännu öfverflödigare af
Frill. Cederström att, jag tror väl, för femtionde gången
återkomma med sin kategoriska grundlagstydning. För mip
del måste jag således upprepa, att då grundlagen säger, att
Ständerna icke vid första riksdagen må besluta en grundlagsförändring,
så menas härmed helt enkelt, ätt de. icke
kunna antaga den till gillande; hvaremot något förbud för
dem att förkasta en sådan ändring icke finnes eller rimligen
kan finnas. Jag hoppas visserligen icke, att Frih. Cederström
låter af en återremiss öfvertyga sig örn sitt misstag,
och jag bygger altså ej någon förtröstan på honom;
men jag hoppas, att åtciaemissen skall kunna verka på öfriga
ledamöter inom Ulsk., och af sådan anledn. påyrkar
jag nämnde åtgärd, jemte fia däggande för Utsk. att ställa
sig grundlagen och R. St:s beslut till efterrättelse.
Hr Cederschjöld: Jag vill icke trofta R. o. Ad.
med att upptaga Frih. Cederströms så ofta omtröskade
argumentation Jag hyser icke heller något hopp -att förmå
taga honom ur sin mening; men jag skall besvara en
anmärkn., som han gjorde emot min voter:spropos:n. Jag
får då erinra, att om vid voteringen deröfver ja vinner,
kommer någon annan votering icke att äga ruut. Slutligen
tio
Den 16 Februari f. ni.
har Hr Frih. hemställt till Hr Gr. o. Landtm., huruvida
han kan göra propos. å mitt förslag. Jag får då tillbaka
till Hr Frih. hemställa, om något tvifvelsmål väl kan äga
rum derom, att Hr Gr. o. Landtm, vidhåller samma princip,
han förut vid flera tillfällen erkänt och tillämpat. För
öfrigt fortfar jag att tro det vara ändamålslöst att ånyo
återförvisa frågan, utan anser jag Stånden sjelfva böra handla
med den rätt, som i grundlagen och sakens natur tydligen
finnes utstakad,
Hr Hjärne: Äfven om man antager, att Utsk. verkligen
vore en tredje statsmagt, så vore likväl dess handlingssätt
högst inconsequent. Men nu finnas de, som våga neka
att erkänna Utsk. för någon statsmagt, då deremot
leke någon lärer neka, att Konungen utgör en sådan.
Utsk. raisonnerar likväl så, att om alla fyra Stånden afslå
ett LTtsk:s förslag, skall det likväl hvila. Men 81 § säger
bestämdt, att Konungens propostr, i händelse de icke tillstyrkas
af Constit.Utsk., behöfva 2:ne Stånds godkännande för
att blifva hviUmde. Utsk. tillerkänner sig altså större magt
än någondera af statsmagterna. Detta måste dock vara orimligt.
Man har upplyst, att voter:spropos:r, i frågor sorn
denna, vid sista riksdagen blifvit inom Stånden uppgjorda.
Skulle Hr Gr. o. Landtm, anse sådant gå an, så skall jag
blott reservera mig deremot, emedan jag anser åtgärden
olaglig. Att Utslcs förfarande är olagligt, är tydligt; men
jag anser det vådligt, att rättelser hos Stånden ske genom
en olaglighet äfven från dem. Jag kan altså blott yrka, att
memor. må läggas till handlma.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropade, ja.
H. Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade godkänna
den af Constit.Utsk. i memor. N:o 54 föreslagna voter:spropos:n.
Ropades nej.
H. Ex. hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
godkänna det af Hr Cederschjöld framställda förslag till yoter:spropos:n.
Ropades åtskilliga ja, men
Frih. Cederström anmälde sig i och med detsamma
Och yttrade:
Jag får fästa uppmärksamheten derpå, att uti det föredragna
memor. N:o y5 någon votertspropos, icke blifvit af
Utsk. föreslagen. Frågan kan bär endast blifva, huruvida
R, o Ad. vill lägga memor. till handlma eller ej- Skulle
Ståndet vilja taga Hr Cederschjölds förslag till grund för
beslutet, nödgas jag begära votering.
Hr Cederschjöld; Jag kan icke finna annat, än att,
Den 16 Februari f m.
311
tnemor. N:o 54, i fall det icke är godkändt, kan blifva det,
men mitt förslag derjemte, så vida nemi. tillstyrkandet i
berörde mentor, förfaller, i händelse ja vinner uti mitt
förslag.
Underteekn. IIi dd. Se cr e t.: Propos:n, som först af Hr
Gr. o. Landtm, framställdes, var å godkännande af den utaf
Constit.Utsk. i mentor. N:o 54 föreslagna votenspropos.
Denna besvarades med nej, ehuru jag för min del icke finner,
att den ju ej kunnat besvaras med ja, samt beslut derefter
fattas öfver Hr Cederschjölds förslag.
Frih. Cederström: Det är sannt, att proposrn gjordes
ä memor. N:o 54; men det är N:o y5, som är föredraget,
och N:o 54 är förut bifallet. Jag hoppas, att vi få hålla
oss till det föredragna målet, utan upprifvande af förut fattade
beslut.
Underteekn. R i d d.S ecr e t.: Mig veterligen äro icke
de i memor. N:o 54 föreslagna voter:spropos:r af R. o. Ad.
godkända.
Hr Cederschjöld: Jag fruktar, att en förvillelse här
ägt rum. För min del trodde jag icke, att proposrn angick
memor. N:o 54, utan N:o 75. Jag hemställer, om icke Hr
Gr. o. Landtm., helst något klubbslag ej befäslat det sista
svaret, täcktes ånyo framställa propos. med erinran, att den
afser memor. N:o 54-
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han gjort
propos. till godkännande af den uti memor. N:o 54 framställda
voter:spropos:n, och så mycket mindre kunnat afse
memor. N:o 75, som ingen voter:spropos:n der finnes föreslagen.
Då den af II. Ex. framställda proposrn blifvit med
nej besvarad, kunde H. Ex. ej annat än anse, att R. o. Ad.
ej godkänt den i N:o 54 framställda voter:spropos:n.
Frih. Cederström: För min del får jag, om R. o. Ad.
anser möjligt att, under föredragning af memor. N:o 75, af-,
slå N:o 54, deremot protestera. Jag hade trott, att delta
sednare är bifallet, och anhåller i alla. händelser att nu få
propos. på memor. N:p y5.
Hr Stuart: Då Hr Gr. o. Landtm, gjorde propos. till
godkännande af förslaget i memor. N:o 54, svarade jag nej, *
emedan jag ansåg de af Hr Cederschjöld föreslagna voter:spropos:r
i annat fall icke kunna komma under pröfning.
Deremot svarade jag ja till propos;n om densammas godkännande,
enär jag anser första voteringen, på sätt Hr Cederschjöld
föreslagit, böra angå, huruvida frågan skall förfalla
eller icke, samt först, i den händelse nej då vinner, vote-,
ring, såsom Hr Cederschjölds nejpropos. innehåller, böra anställas
enligt de uti memor. N:o 54 föreslagna voferfspro^
pos:r,
35»
Den j6 Februari f. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landt m. yttrade, att det var först
sedan propos:n till godkännande af den uti memor. N:o 54
föreslagna voter:spropos:n blifvit af R. o. Ad. afslageu, och
detta genom klubbslag befastadt, som H. Ex. framställt propos.
till godkännande af den i Hr Gederschjölds reservation
framställda voter:spropos:n. Den sistnämnda propos: 11 hade
H. Ex. äfven trott sig höra vara besvarad med ja; men sorn
en ledamot under ropen anmält sig alt tala, hade H. Ex ej
ansett sig kunna vägra honom att yttra sig, och hade sedermera
ämnat förnya samma propostn.
Frih. Gederström: I händelse det så förhåller sig,
att memor. N:o 54 blifvit ogilladt, hemställer jag, om det
är möjligt att sedan göra propos. å Hr Cederschjölds förslag,
hvarigenom man, i fall nejproposin deri antoges, komme
att votera öfver voter:spropos:na i N:o 54, oaktadt dessa
redan vore afslagna.
Hr Cederschjöld: Jag medger riktigheten af Frih.
Cederströms anmärkn., att mitt förslag icke kan bifallas, i
händelse memor. N:o 54 afslås, emedan votering då skulle
kunna komma att äga rum öfver en propos., som redan vore
förkastad; men jag hemställer, då ett tydligt missförstånd
ägt rum, om det icke går an att ånyo framställa proposm,
eller ock måhända snarare votera för att sätta R. o. Ad. i
tillfälle att rätta det genom förvillelse begångna misstaget.
Dertill är tiden ej försuten, och jag begär altså votering.
Hr Dalman: Jag kan icke inse någon motsägelse deri,
att beslutet öfver memor. N:o 54 qvarstår. Deremot anser
jag R. o. Ad. hafva bundit händerna på sig vid afgörande!
af Hr Cederschjölds förslag, såvida memor. N:o 54 bi fa lies.
Jag anser altså rätt att afslå Jf:o 54 och bifalla Ilr Cederschjölds
förslag.
Hr Hjärne: Ju mera man fördjupar sig i denna formfråga,
destomei’a intrasslad blir den. Jag tror icke, att den
kan lagligen redas utan votering. Jag begär altså den, ehuru
det är mig likgiltigt, huru den utfaller.
Hr Cederschjöld: Jag vill blott erinra Hr Dalman derom,
att möjligheten att antaga mitt förslag till voter:spropos.
i memor. N:o y5 nödvändigt fordrar ett godkännande
af voter:spropos:n i memor. N:o 54- Afslås denna, så är det
omöjligt att bifalla mitt förslag, som i nejproposm just innehåller
densamma. Således lär man icke komma från saken
utan votering.
Hr Stuart: För att visa, huru enkel den fråga är,
som man nu synes vilja på allt sätt intrassla, ber jag blott
att få uppläsa Hr Cederschjölds förslag till voter:spropos.
Det lyder sålunda: "Den, som anser Constit.Utsk:s förslag
”till ett stadgande i 4r § Riksd.Ordn. om Statsrådets leda
-
Den i6 Februari f. m. 223
”möters tillträde i Ståndens plena böra förfalla, röste ja;
”deri det ej vill, röste nej. Vinner nej, kommer ny votering
att anställas öfver den propos., som Constit.Utsk frara”ställt
i memor. N:o 54-” Jag kan således icke linna, att
någon votering nn erfordras för att, efter afslåendet af nämnde
memor., fa Hr Cederschjölds förslag till propostr antaget.
Hr Dalman förenade sig med Hr Stuart.
Hr Cederschjöld: Jag har nu icke memor. N:o 54
till liands; men jag tror, att man tilläfventyrs kunde hjelpa
saken utan votering, om blott någon förändring vidtoges
i redactionen af milt förslag till voter:spropos:n.
Frih. Cederström: Hvad som en gäng är afslaget kan
icke komma att utgöra föremål för en ny votering.
Hr Hjärne: Jag har redan begärt votering, och jag
anhåller, att den må företagas.
Upplästes till justering följande voter:spropos:n :
Den, som godkänner den af Constit.Utsk. uti memor.
N:o 54 föreslagna voter:spropos., voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, blifver ofvannämnda voter:spvopos. icke af R, o.
Ad. godkänd.
Frih. Cederström: Jag upprepar, att det är memor.
N:o 75, som är föredraget, och icke memor. Pi:o 5/J,
Hr Cederschjöld: Jag får på förhand anhålla att af
Hr Gr. o. Landtm, förvissas derom, att det förslag, jag
framställt, må, sedan denna votering för sig gått, kunna
blifva föremål för proposm.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han förmodade,
alt II. o. Ad. af den utaf H. Ex. redan en gång
framställda propos. torde hafva funnit, att H. Ex. ej ansåg
sig kunna vägra propos. till godkännande af den af Hr Cederschjöld
föreslagna voter:spropos:n.
Den nyss upplästa voter:spropos:n blef derefter af R. o.
Ad. godkänd.
Frih. Cederström: Jag protesterar emot en propos.
å ett memor., som icke var föredraget.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 14.
Nej — 18.
Hr Cederschjöld: Sedan R. o. Ad. nu förkastat Utsk:s
förslag till voter:spropos, anhåller jag, att Utsk. af detta
beslut må undfå del, på det ny voter:spropos. må upp
-
23/f
Deri iC Februari f. m.
göras; och torde menior. N:o 75 böra hvila, till dess ytterJigare
svar från Utsk. ankommer, helst BorgareSt. redan lär
hafva återremitterat förstnämnde menior.
Hr Dalman: I enlighet med hvad jag förut yttrat kan
jag icke finna något hinder mot antagandet af Hr Cederschjölds
förslag utan alla omgångar, emedan jag anser det
gifvet, att man kan afslå en propos. Såsom ofullständig och
antaga en annan mera fullständig, oaktadt den förra deri
inbegripes. Hade R. o. Ad. bifallit memor. N:o 54, så tror
jag, att större hinder ägt rum mot antagande af Hr Cederschjölds
förslag; ty att först bifalla ett förslag af Utsk. och
derefter en reservation i samma sak, synes mig formstridig!.
Om Hr Cederschjöld t. ex., i stället för att i sin nejpropos.
hafva hänvisat till memor. N:o 54, afskrifvit den deri förekommande
propos., så hemställer jag, om icke ett sådant
Hr Cederschjölds förslag utan all betänklighet kunnat antagas.
Hr Hjärne: En talare har begärt återremiss; en annan,
att Hr Cederschjölds förslag må bifallas. Jag anser
båda åtgärderna olagliga, och anhåller att få reservera mig
emot hvilkendera som helst af dessa utvägar. Jag fortfar
att tro, att man endast kan lägga memor. till handhna.
Frih. Cederström: Jag afvaktade utgången af den
framställning, Hr Landtm, lofvade Hr Cederschjöld före voteringen.
Men sedan Hr Cederschjöld, förmodligen af skyldig
aktning för det fattade beslutet, icke fortsatt sin begäran
i detta afseende, får jag i anseende till hans förslag,
att memor. N:o y5 må hvila och Utsk. emedlertid underrättas
om det fattade beslutet, för min del blott förklara,
att något särskildt beslut derom, att Utsk. må underrättas
ang:de voteringens utgång, icke erfordras, enär prot.-  utdr. derom i alla fall på vanligt sätt meddelas Utsk. För
min del finner jag icke något vidare att i saken åtgöra, än
att memor. lägges till handkna.
Gr. Horn: Jag deltog icke i voteringen, emedan jag
ansåg den obehöflig, enär missförståndet var föranledt af
Hr Gr. o. Landtnäs propos. It. o. Ad:s mening med det
fattade beslutet kan dock endast hafva varit att ogilla Utsk:s
förfarande att supprimera BorgareSt:s tanka. Sålunda
tror jag äfven, att vi äro oförhindrade alt nu pröfva Hr Cedersclijölds
förslag. Man kan väl säga, att det har sammanhang
med memor. N:o 54; men det utgör en amplification
af förslaget deri, hvilket blifvit ogilladt för dess ofullständighets
skull. Jag anser oss böra antaga Hr Cederschjölds
förslag, ehuru jag tror, att det varit formenligare, om propos.
skett på memor. N:o 75 och icke på memor. N:o 54-  Jag upprepar, att jag förkastar hela Utsk:s förfarande i den
-
Den iG Februari f. m.
2a»
Frih. Cederström: Jag anhåller att få rätta den siste
talarens misstag, då han sagt, att It. o. Ad. ogillat mentor.
N:o 54. Det var endast den deri framställda voter:spropos.'n,
som icke blef antagen; och nu utgör likväl denna propos.
det ena alternativet uti Hr Cederschjölds förslag. Jag ite—
rerar min begäran om memorts läggande till handkna.
Hr Dalman: Jag finner icke förhållandet ändradt derföre,
att det endast var voter:spropos:n uti inemor. N:o 54,
som af R. o. Ad. ogillades. Jag finner det obestridligt vara
Ståndets rätt att afslå ett förslag, som det anser ofullständigt,
samt antaga ett annat, innefattande detta samma, jemte
det tillagg dertill, som gör förslaget fullständigt. Det är
just ofullständigheten uti den af Utsk. föreslagna voter:spfopos.
, som utgjort föremålet för anmärkningarna mot första
mentor.; och då Utsk. icke velat rätta sig i det sednare,
måste vi nu vara oförhindrade att sjelfva vidtaga detina
rättelse, på sätt Hr Cederschjöld i sin reservation föreslagit,
och hvartill jag tillstyrker bifall.
Hr Cederschjöld: För mig är det numera omöjligt
att yrka bifall till mitt förslag, då R. o. Ad. ogillat, hvad
deri utgör nejpropos:n. Men jag får erinra, att hela mentor.
N:o 75 blott är en utveckling af Utsk:s princip, att
Stånden icke äga rättighet förkasta Utsk:s förslag. Jag hemställer,
om det icke är enklast, att R. o. Ad. endast ogillar
inemor. N:o 75, och anhåller om propos. derå.
Uppå derefter framställd propos. ogillade R. o. Ad.
Constit.Utsk:s nu föredragna memor. N:o 75.
Ånyo föredrogs Constit.Utsk:s d. 11 sisth Jan. på bordet
lagda memor. N:o 76, ang:de 3 Stånds återremisser på
inemor. N:o 66 med förslag till ändring i Riksd.Ordn:s föreskrifter
om bergsbrukens representation.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Underrättad derom,
att de öfriga Stånden godkänt förslaget, skall jag icke uppehålla
med yrkande om förändring deri; men jag får förklara,
att jag icke i Utsk. till slut öfvervar ärendets behandling,
utan sedan discussionen syntes mig syfta till bifall af R. o.
Ad:s anmärkn:r, bortgick jag. Men derefter fick saken en
annan vändning och blef försatt i det sämre skick, hvari
den nu befinnes.
Frih. af Nordin, Carl Joh.: Jag hade önskat, att
den af R. o. Ad. godkända redactionen blifvit af Utsk. följd,
och likasom Hr Cederschjöld hade jag nu åtskilliga anmärkn:r
att göra emot uppställningen af förslaget; men då det är
antaget af tre Stånd, samt den gamla redactionen är så felaktig,
att ändring deri är nödvändig, vill jag nu icke vidare
yrka någon åtgärd.
19 H. 29
aa6
Den iG Februari f. m.
R. o. Ad. biföll det af Constit.Utsk. framställda jemnkn:sförslag
och godkände voter:spropos:n.
Till pröfning företogs Constit.Utsk:s d. i dennes på bordet
lagda memor. N:o 78, ang:de 3 Stånds återremisser på
memor. N:o 68 med ändringsförslag vid 72 § Reg.F., jemte
ett tillägg i 75 § Riksd.Ordn.
R. o. Ad. beslöt, att detta mål skulle punktvis föredragas.
Voter:spropos:na litt. A och B godkändes.
Voter:spropos:n lit. C.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag hemställer, om
icke Ståndet skulle finna för godt att nedlägga sin anmärka,
mot orden: och inga andra. Jag anser nemi. vådligt för
Banken, att andra än dess sedlar kunna gälla i Kronans
uppbörd. Jag begär altså propos. till antagande af Utsk:s
inbjudn.
Inbjudningen till R. o. Ad. att nedlägga sin i denna
del gjorda anmärkn. antogs och voter:spropos:n godkändes.
Voter:spropos:na litt. D och E.
Inbjudningarna antogos af R. o. Ad. och voter:spropos:na
godkändes.
Voter:spropos:n lit. F godkändes.
Ånyo föredrogs Hr Crusenstolpes, Magn. Jac., d. 9 dennes
på bordet lagda motion, innehållande förslag, att garantien
för det ifrågasatta lånet till förmån för hypotheksföreningar
endast måtte blifva bindande för vissa af RiksSt:ns
ledamöter.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, då R. o.
Ad:s beslut i anledn. af StatsUtsk:s utlåt. N:o 4°5 innehåller,
att den garanti, som fullmägtige i Riksg.cont. äga att
gifva för fullgöraudet af skuldförbindelser, som utgifvas af
hypotheksföreningar, hvilka äro organiserade enligt stadgade
hufvudgrunder, skall lemnäs i R. St:s namn och å deras
vägnar, och detta beslut skulle upprifvas, i fall R. St. bifölle
Hr Crusenstolpes motion, att garantien endast måtte
anses bindande i afseende på de ledamöter af RiksStm, hvilka
bifallit låneförslaget, frivilligt till en sådan borgensförbindelses
ingående samtycka, eller sig densamma underkasta,
hvaremot alla öfriga Svenska medborgare skulle från all ansvarighet
i nämnde hänseende uttryckligen företagas, H. Ex.
ansåg sig af 58 och 75 §§ Riksd.Ordn. förhindrad att framställa
propos. till remiss å Hr Crusenstolpes ifrågavar. motion,
samt hemställde, om R. o. Ad. instämde i denna åsigt.
Ropades ja.
Den i G Februari f. 111’.
Ånyo föredrogs Lag- och Oecon.Utskms d. 2 dennes e.
rn. på bordel lagda betänk. N:o 47 i anledn. af väckta motioner
om ändring i eller förklaring öfver 26 cap. 2 §
Byggn.bm.
Hr Hjärne, Harald: Jag är benägen att bifalla Utsk:s
förslag, men hemställer, om icke, vid remissen till Exped.-  Utsk. för uppsättande af skrifvelsen, uppmärksamhet må fästas
på ett språk- eller tryckfel, sorn förekommer löjligt.
Det står nemi. i förslaget: "till kyrkoherdes reparation och
underhållningsskyldighet." Här fattas tydligen ett s, som måste
tillsättas, om mening skall vinnas. Jag hemställer till
Hr Gr. o. Landtm., om icke rättelse härutinnan kan ske
utan återremiss.
Då II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han
icke ansåg någon ändring i Utsk:s framställning utan återremiss
kunna ske, blef betänk. N:o 47 af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo Exped.Utsk:s d. 2 dennes på bordet
lagda memor. N:o 20, med öfverlemnande af förslag till underd.
skrifvelse, ang:de sportlernas upphörande inom K. M:s
Cancelli och desammas utgående i stället såsom charta
sigillata.
Sedan förslaget till den underd. skrifvelsen blifvit uppläst,
bifölls memor. och godkändes skrifvelsen.
Till pröfning företogs Constit.Utsk:s d. 9 dennes på bordet
lagda memor. N:o 83 till R. o. Ad. samt BorgareSt., i
anledn. af deras återremisser på memor. N:o 5y.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag anhåller att få
veta, huru Borgax-eSt. afgjort denna fråga.
Underteekn. Ridd.Secret.: Derom har någon underrättelse
ännu icke ankommit.
Hr Cederschjöld: Då får jag anhålla om propos. å
det förslag till voter:spropos, som innefattas uti min reser
vation.
Hr Hjärne, Harald: Jag hemställer till min aktningsvärde
granne, om det är lämpligt att fatta ett sådant beslut,
som det han påyrkat. Jag lemnar till hvar och en att
bedöma, om det länder Ståndet till heder att uti det ena
ärendet besluta på annat sätt än uti det andra, då det är
fråga om samma princip.
Hr Cederschjöld: Jag kan för min del icke finna någon
inconsequens deri, att R. o. Ad., i öfverensstämmelse
med dess ogillande af Utsk:s vägran att göra afseende å gjorda
anmärknlr, väljer sådana utvägar, att anmärkntna i aila
fall blifva behörigen considererade.
Den 16 Februari f. m.
Iir Hjärne: Jag har den åsigt om Ståndets förra be-*
slut, att det blott innefattade afslag å Utsk:s förslag till voter:spropos.
, på det frågan skulle kunna sammanföras tillen
enda tanka; och detta var, efter min åsigt, förhastadt, då
saken fordrade votering i förstärkt Utsk,, hvilket nu ej
kan ske.
Frih. Boye, Ludv.: I motsats med Hr Ccderschjölds
reservation yrkar jag bifall till memor.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om Jt. o. Ad.
behagade bifalla Constit.Utsk:s memor. JNlo 83.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Frih. Boye begärde votering.
Hr Cederschjöld: Jag hemställer, om det är möjligt
att godkänna detta memor., då Ståndet nyss ogillat ett annat
af fullkomligt enahanda beskaffenhet?
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han icke ansåg
sig kunna vägra anställandet af votering i denna fråga,
sedan den blifvit begärd.
Hr Hjärne: Då Frih. Boye understundom trott sig verka
på personer derigenom, att han enskildt vändt sig till
dem, vågar jag hemställa till honom, om väl någon större
inconsequens kan tänkas, än att gilla det förevar, memor.,
då alla andra af samma slag blifvit ogillade. Jag frågar, om
han icke vill göra oss den tjensten att afstå från sin begäran
om votering.
Frih. Boye: Äfven jag är skyldig respectera consequensen,
men n.b. consequensen hos mig sjelf. Jag har sökt bibehålla
Utsk. vid dess magt, och då jag icke kan vinna utan
votering, måste jag försöka den.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag ser icke, hvartill hvarken
bifall eller afslag å detta memor. tjenar. Jag tror, att
det saklöst kan läggas till handbna, då ingen princip derigenom
såras.
Frih. Boye: Jag skall begifva mig dertill att för min
del medgifva ,uemor:s läggande till handbna.
Hr Cederschjöld: Det är icke att undra öfver, att
Ståndet med så liten uppmärksamhet följer denna fråga,
emedan man kan hinna att deraf vara uttröttad; men den
är af stor vigt, ty det gäller, huruvida ett Utsk:s förslag
kan hvila, oaktadt det blifvit af något Stånd afslaget. Lägges
memor. till handbna, så kommer berörde händelse att
inträffa. Jag kan altså icke frångå, antingen att min reservation
må antagas, eller ock memor. ogillas.
Frih. Boye: Jag anhåller, att memor.'s läggande till
handbna må utgöra contrapropos:n.
Pen 16 Februari f. ra. aag
Hr Hjärne: Jag anhåller, att memorls ogillande må
utgöra ja-propos:n.
Upplästes till justering och godkändes följande vo terisproposin:
Den,
sorn ogillar Cousiit.Utskis mernor. N:o 83, voterar
p;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer nämnde mernor, N:o 83 alt läggas till
handlina.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer;
Ja — j6.
Nej — i i.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 3 e. ni.
In fidem prolocolli
F. O. Silfverstolpe•
Måndagen den 16 Februari 1835.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 7 pvot.utdr. för denna dag f. m.
Hr Stråle, Nils 'Willi., hade inlemnat ett så lydande
anförande:
I afseende på Riksg.contis ställning synes det förhållande
allt mera utveckla sig, att Cont. för betäckande af dess
förfallande skulder icke bar annan utväg, än att upptaga
nya lån för att betala de äldre. Föga utsigt torde vara,
att någon afbetalning å skulden kan till något betydligare
belopp verkställas, utan torde man kunna anse densamrnas
åsom en stående skuld. Men har man stående skuld,
bör man äfven söka att få stående lån, emedan omsättningarna
äro förenade med bekymmer och omsorger, ofta med
förluster. Ett försök synes således böra göras att få upptaga
lån emot obligationer, hvaruti Riksg.cont. förbehåller sig
6 månaders uppsägningstid, men icke medgifver obligationsinnehafvaren
någon uppsägnirigsrätt, På sådant vilkor lärer
dock svårligen något lån nu kunna fås, så framt icke Riksg.-  cont. erbjuder 6 proc:s ränta. Dertill torde åter många vara
hugade att erbjuda penningar. Att först göra försök med
att erbjuda 5 proc. och, i fall detta misslyckas, 6 proc. synes
mindre klokt, emedan crediten derigenom lider. Örn
a3»
Den 16 Februari c. m.
deremot tilloppet af långifvare å 6 proc. blifver ganska stort,
eller obligationerna säljas med uppgäld, då är det ganska
lätt för Riksg.cont. att upptaga nya lån å 5^ eller 5 proc.
och dermed betala de äldre, hvilket sker utan capitalförlust
för Riksg.cont., som utan något afdrag å capitalet detsamma
uppburit. Med ett ord, räntan bör sänkas, icke höjas,
och den ränteförlust, som under tiden kan hafva skett, kan
icke jemnföras emot fördelen att hafva öppnat utvägen till
inrikes stående lån, i den stund fäderneslandets bestånd kan
fordra att deraf sig begagna. Vilja vi trygga Sveriges sjelfständighet
i framtiden, så måste vi vara betänkta på utvägar
dertill.
Det är af sådana anledningar jag vågar föreslå: att
fullmägtige i Riksg.cont. må autoriseras att, jemte det
fullmägtige tillkännagifva sig vilja emottaga penningar emot
5 proc. emot obligationer, ställda på viss betalningstid, fullmägtige
jemväl erbjuda långifvaren 6 proc:s ränta å obligationer,
ställda att betalas sex månader efter af Riksg.cont.
verkställd uppsägning.
Att fullmägtige erhålla nödiga föreskrifter att emottaga
lån till lägre ränta och dermed betala de emot högre ränta
upptagna, då sådant låter sig verkställa, torde falla af
sig sjelf.
Detta mitt anförande torde få remitteras till StatsUtsk.,
der ärendet nu lärer vara under handläggning.
Remitterades till StatsUtsk.
Uppå begäran af Hrr Stuart, Carl Gust., och Oxehufvud,
Göran Adolph, blef Constit Utsk:s d. 9 dennes
på bordet lagda memor. N:o 84, med förslag till ändring
och omflyttning af 2 mom. 56 § Reg.F. samt jemnkning i
dess 81 § äfvensom i 29 § Riksd.Ordn., ånyo lagdt på bordet.
Vid förnyad föredragning af Constit.Utskts d. 9 dennes'
på bordet lagda memor. N:o 85 med förslag till ändring
och tillägg i 75 § Reg.F., och då ingen anmärkning dervid
gjordes, fann R. o. Ad. det böra hvila till nästa riksdag.
Frih, af Nordin, Carl Joln: Sedan numera 3:ne Stånd
beslutat, att ett lån till förmån för hypotheksföreningar,
skall upptagas på de grunder, som af R. o. Ad. förut varit
fastställda, får jag hos Hr Gr. o- Landtm, hemställa, om
icke Hr Gr. o. Landtm, ej skulle finna lämpligt att till R.
o. Ad, framställa, huruvida R, o. Ad. ej ville uppdraga StatsUtsk.
att skyndsamligen inkomma med förslag till de hufvudgrunder,
hvarpå de hypotheksföreningar skola vara fotade,
som af detta lån vilja blifva delaktiga.
Likaledes har R. o. Ad. jemte 2:ne andra Stånd beslutat,
att en förbindelse af hypotheksföreningarna skall utgif
-
Den iG Februari e. m.
a31
vas till Riksg.cont., deruti delägarne en för alla och alla för
en ikläda sig ansvarighet för den förlust, sorn Riksg.cont.
genom dess garanti för lånet kan tillskyndas. Jag hemställer
äfven, att R. o. Ad. måtte uppdraga StatsUtsk. alt inkomma
med förslag till denna förbindelses ordalydelse.
R.emitterades till StatsUtskottet.
Frih. af Nordin uppläste derefter följande:
Erfarenheten vitsordar, att upptagandet af lån å smärre
summor möter flera svårigheter, än då en större summa
sökes, äfvensom det är troligt, att, om lån af flera hypotheksinrättningar
samtidigt sökas, sådant skall menligt inverka
på lånevilkoren; och föreslår jag i anledn. häraf:
Co att såsom vilkor för delaktighet af Riksg.cont:s garanti
måtte stadgas, att de hypotheksinrättningar, som önska att deraf
komma i åtnjutande, skola gemensamt vidtaga nödiga åtgärder
för lånets upptagande och att i sådant afseende det
skall åligga hvarje sådan hypotheksinrättn. att utse en full—
mägtig, som å hypotheksinrättnls vägnar äger att nämnda
åtgärder vidtaga samt rättighet att om lånevilkoren å hypotheksinrättningens
vägnar afsluta;
2:0 att sådan hypotheksinrättn. åligger att, genast efter
förrättadt val, hos K. M. anmäla, hvilken person till fullmägtig
blifvit utsedd, samt
3:o att R. St. i sammanhang härmed i und. hos K. M.
begära, att, då ett lämpligt antal hypotheksinrättn:r blifvit
på stadgade grunder upprättadt och med behörigen af K.
M. gillade reglementen försedt, K. M. måtte täckas låta
sammankalla de här ofvannämnde fullmägtige, och att, sedan
K. M. i nåder utsett en ordförande bland desamma,
dessa fullmägtige gemensamt äga att om lånets anskaffning
och afslutande draga försorg; hvarefter, och sedan med långifvaren
om lånet är afslutadt, det gjorda contractet bör till
Riksg.cont:s fullmägtiges kännedom öfverlemnas för erhållande
af den garanti, som R. St. beslutat skall å detta lån
meddelas.
Remitterades äfven till StatsUtsk.
Ånyo föredrogos och biföllos StatsUtsk:s d. 9 dennes på
bordet lagda utlåtm:
N:o 406. öfver anmärknir vid betänk. N:o 355 i anledn.
af K. M:s nåd. propos., ang:de medel för undsättningar i svårare
missväxtår;
N:o 407- öfver anmärknir vid betähk. Nio 388 i anledn.
såväl af K. M:s nåd. skrifvelse till R. St., rÖride en uti staden
Wenersborg inträffad eldsvåda, som K. M. sedermera till
R. St. aflåtna nåd. propos., angide låneanslag till återuppbyggande
af nämnde stad;
N:o 4°8- i anledn. af fullmägtigés i Riksg.cont. skrifvel
-
aä'2
Den 16 Februari e. m.
se, nied hemställan om disposition såväl af Lappmarksecclesiastikfondens
tili bemälde contor levererade capitaltillgångar,
som af 3:ne andra cassors intecknade fordringar.
Företogs till pröfning BancoUtskls d. g dennes på bordet
lagda memor. N:o gi med förslag lill åtskilliga förändringar
i 4- art. 5 afd. af i83o års bancoreglemente.
Hr af Ek en st arn, Isr.: Midt på 4;de sidan af förevar,
memor., och i fortsatt följd, förekomma åtskilliga väsendtliga
bestämmelser, som icke blifvit upplasta, troligen af den
anledn , att resultaterna äro med den vidlyftiga motiveringen
så sammauväfda i den formella uppställningen , att de
tillstyrkanden, som Utsk. i anledn. deraf föreslår, sammanfalla
helt obemärkt med motiverna, då man i memor., pä
vanligt sätt, endast söker resultaterna att här framställa.
Emedlertid, då endast lönebeloppen nu här blifvit
till granskning upplästa, vill jag först yttra mig öfver dem:
Dessa lönebelopp, och i allmänhet lönejemnkningen inom
Bancodisconten, lärer väl ytterst bero på de reorganisationer,
hvilka till en del redan äro gjorda, till en del återstå inom
verket. Dessa uppgöras och verkställas af Bancofullmägtige
eller directionen. Jag anser derföre högst nödigt och yrkar,
att Utsk. måtte i detta afseende åtminstone infordra Bancofullmägtiges
utlåtande; Utsk. må derefter fästa vid deras
ingående upplysningar det afseende, Utsk. för godt linner.
I sammanhang med löneregleringen förekommer förslaget
att fråntaga disconternas kamererare deras hittills ostridigt
begagnade rätt att göra sig lagligen tillgodo det enskilda
förtroende, som de i penningeväg kunna äga hos allmänheten.
En sådan orättvisa hafva Bancofullmägtige afstyrkt
på grund af omöjligheten att controllera efterlefnaden
of ett sådant stadgande. Detta oaktadt har nu ett
sådant förnärmande af discontkamererarens rätt vunnit luralitetens
bifall inom Utsk. Man har sökt att godtgöra
det orimliga i förslaget genom att tillägga kamereraren,
i utbyte mot hans enskilda commissionsrätt, ett arfvode
af 5oo r:dr b:co. Möjligen kunna hans trägna göromål
i aila fall påkalla en sådan lönejemnkning; men att
i det föreslagna afseendet gifva honom 5oo r:dr årligen,
hvaraf linn kan för sig bespara 4°°» och med återstående
100 alldeles opåtaldt hålla sig en särskild namntecknare för de
enskilda commissionerna, det anser jag vara att göra det orimliga
ännu orimligare, genom att ändamålslöst bortkasta Bankens
medel. Detta qvacksalveri ådagalägger emedlertid vederbörande
förslagsgifvares erkännande af kamererarens medborgerliga
rätt i detta afseende, hvilken dock, efter min
tanka, icke bör kunna honom fråntagas, utan att han densamma
förverkat genom olagligt handlingssätt, och lika litet
kunna utbytas emot annan förmån, utan hans eget medgif
van
-
Den iG Februari e. m.
Vande, såvida han tjensten emottagit med oafkortad frihet
härutinnan. Orsaken, hvarföre endast dessa tjenstemän (kamererarne)
skulle i förevar, fall beröfvas deras förtroende
hos allmänheten är svårt att inse för den oinvigde, enär
ganska lätt kan deduceras, huru de andra tjenstemännert
inom verket kunna lika beqvämt öfva de fruktade missbruken
och dervid vara svårare controllerude.
Ett annat stadgande, som jag saknar bland de reglementariska
förslagen , men sorn jag anser vara af icke ringa
vigt, är, huru hädanefter förhållas bör med anmaningsbrefvens
utfärdande. Efter Bancodiscontens nya organisation
finnes numera, på anvisade ställen å sjelfva änmälningssedlarna,
såväl lånesökandens som löftesmännens pecuniära
ställning, både till Bancodisconten och lånecontoren
i landsorterna. Man har vidtagit denna method för att från
handlingarna göra oskiljaktiga de controiler i samma afseende,
hvilka, förut på särskilda lappar befintliga, icke ägde
den åsyftade säkerheten. Dessa anmälningssedlär och annotationer,
utgörande angelägna verifiCationer för kaméreraren,
skola nu honom frånryckas, för att af det juridiska ombudet
begagnas vid anmaningsbrefvens utfärdande och derefter
honom återlemnas, möjligen under tiden mindre väl Vårdade
af den skrifvare, sorn dem vanligen emottager, handterar
och återställer. Jag säger med afsigt mindre väl
vårdade, emedan, utom den möjliga mer eller mindre
vansklighet, som dessa kamererarens grannlaga verificationer
kunna vara underkastade vid intermediära behandlingar
för utmaningsbrefvens utfärdande, kunna dessutom
dessa annotationers innehåll under tiden obehörigen meddelas
åt personer, emot hvilkas kunskapande kamererarens
tysthetsed annars utgör ett oöfverstigligt och i organisationen
påräknadt hinder. På dessa skäl borde väl hädanefter,
sedan den nämnda nya ordningen vidtagit, anmaningsbrefven
utfärdas af kamereraren, men icke af det juridiska ombudet.
En consequens påkallas också härutinnan vid jemnförelse af
Bancodisconten med Lånebanken. Vid detta sednare
verk utfärdas anmaningsbrefven genom kamererarens försorg,
oaktadt dessa bref ej uppsättas förr, än sedan de ifrågavar.
medlen äro till betalning förfallna och sjelfva documenternä
då, utan egentlig olägenhet, kunde till det juridiska ombudet
öfverlemnas. Deremot förfares i alla delar tvärtom vid
Bancodisconten. I detta afseende får jag jemväl yrka, att
Bancofullmägtiges yttrande infordras, på det ärendets sammanhang
med den vid disconten gjorda Organisation mätte
blifva tillgängligt.
Till fullföljd af hvad jag sålunda har haft äran framställa,
anhåller jag vördsamt om återremiss af det under öfj
verläggning varande mentor,
19 II. 3ct
234
Den 16 Februari e. in.
Hr af Billbergh, Joli. Peter: Lika med den siste
värde talaren har jag funnit det vara mindre väl betänkt af
Utsk. att vilja förbjuda kamererarne i discontverken att hafva
enskilda commissionär, Jag är likväl icke så alldeles ense med
mig sjelf, örn icke någon anleda, för ett sådant förbud förefinnes
i afseende på discontcontoren i Götheborg och Malmö
på grund deraf, att penningarna icke uppbäras af någon
bank, utan omedelbart af låntagarne; men hvad jag positivt
tror och erkänner ar, att här i Stockholm det icke allenast
är orättvist, utan äfven obehöflig t och icke ledande till någon
controll: orättvist derföre, att närvar, kamereraren i
bancodisconten emottagit tjensten med beräkning af densamma
åtföljande fördelar, och något ändamål icke kan vinnas
genom att fråntaga honom den ifråga var. rättigheten; obehöfligt
derföre, att, ehvad han eller någon annan är commissionär,
penningarna skola insättas i Banken vid hvarje afbetalning,
innan någon omsättning kan äga rnm, då det således
är discontdirectionen likgiltigt hvem som presenterar
insättningsattesten. Är fråga om att bevara enskildas säkerhet,
så har erfarenheten visat, att denna tjenst vanligtvis
blifvit anförtrodd ät en sådan pålitlig person, att den enskilde
varit mera belåten med att äga honom än någon annan
till commissionär, hvartill ytterligare kommer, hvad Hr
af Ekenstam redan anmärkt, att örn man vill stifta en sådan
orättvis och obehöflig lag som den ifrågavar., densamma
eluderas blött derigenom, att kamereraren i och för
commissionerna antager en annan person, som företräder
honom mot tillgodonjutande af någon del af de 500 r:dr,
som skulle tilläggas kamereraren i ersättning för rättigheten
att hafva commissioner, hvilka penningar sålunda kunna anses
bortkastade, enär det ändamål, man dermed åsyftat, helt
och hållet förfelats. Jag förenar mig i anhållan om återremiss
och förmodar, att Utsk. på dessa anmärkn:r behagade
göra det afseende, att vi få emottaga andra tillstyrkanden i
dessa delar.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag får börja med att vördsamt
tillkännagifva, det BancoUtsk. fattat det anmärkta beslutet,
innan jag kallades att vara ledamot af nämnde Utsk.,
samt att jag följaktligen icke deltagit i detta beslut. Min
mening är således icke att bestrida den återremiss, sorn af
3.‘ne ledamöter blifvit begärd, utan blott att upplysa otn
några af de, i min tanke, icke ogiltiga skäl, som lära föranledt
Utsk. till det klandrade beslutet. Bland dessa var troligen
det hufvudsakligaste att förekomma dvlika förluster
både för discontverket och för en mängd enskilda
personer, som blifvit förorsakade genom det tillfälle, f. d.
kamereraren vid Malmö lånecontor, Lindstedt, såsom commissionär
för dervar. låntagare, ägt att dölja sitt bedrägliga
förhållande. Härtill kom förmodligen äfven, att man ansåg,
Den 16 Februari c. ui.
235
det samma person, som emottager lånehandlingarna och föredrager
dem inför directionen, samt har i sina händer, vid
länecontoren nästan alla de inflytande medlen, och här i
Stockholm alla öfverräntor, icke borde dessutom äga till sin
disposition enskilda medel och lånehaudlingar, och icke heller
vara fullkomligt ojäfvig att tillika uppträda såsom lantagarnes
enskilda commissionär. Erfarenheten torde också
kanhända icke förneka, det ju icke dessa skill äro af vigt,
synnerligast som det icke har varit och sannolikt icke heller
blifver omöjligt för vederbörande kamererare att på det sältet
omvexla de till demingifna lånedocumenter, att sådana lånehandlingar,
hvilkas inlemnare och emottagare lian på en gång
är, blifva först på föredragningslistan uppförda; i följd hvaraf
således de derå sökta lån möjligen kunna komma att
utgå flera veckor före andra lån, ehuruväl documenterna för
dessa sednare förut blifvit till discontverket inlemnade.' Af
hvad jag nu haft äran anföra, torde H. It. o. Ad. benäget
finna, att BancoUtskls pluralitet icke helt och hållet saknat
skäl för sin gjorda framställning. Dock som, på sätt Ilr af
Ekenstam redan upplyst, närvar, kamererare!! vid disconlverket
här i Stockholm erhållit sin tjenst ulan något sådant
villkor, som Utsk. för denne tjensteman nu föreslagit, och
då han under sin tjenstetid, mig veterligen, icke gifvit anleda.
till elen ifrågavar. restrictionen i de med tjensten hitintills
förenade förmåner, har jag ingenting emot, att Utsk.
frångår sitt förslag i denna del. Men hvad länecontoren
åter beträffar, anser jag det vara nödvändigt, att dervar.
kamererare för framtiden betagas rättigheten att sysselsätta
sig med enskildas lånecommissioner och i stället erhålla den
löneförhöjning, som Utsk. för dem.tillstyrkt. Jag får derföre,
i öfverensstämmelse med hvad jag nu yttrat, föreslå, att det
måtte öfverlemnas åt discöntdirectrn i Stockholm att, derest
directm vid något tillfälle skulle finna någon olägenhet för
allmänheten eller någon risk för discontverket vara förenad
dermed, att kamereraren äfven hädanefter befattar sig med
enskildas discontcommissioner, skilja honom från rättigheten
dertill samt i stället tilldela honom någon lämplig löneförhöjning.
Hvad för öfrigt angår den af Hr af Ekenstam
gjorda anmärkn. i afseende på anmaningsbrefvens utfärdande,
hvilket talaren ansåg böra af discontkamereraren besörjas,
så skulle jag visserligen medgifva denna förändring, så
vida kamereraren icke vidare finge befatta sig med några
commissioner; men då han tills vidare troligen får bibehålla
rättigheten dertill, ehuru, enligt hvad anmärkt blifvit,
det vöre mest önskligt, att bemälde tjensteman icke ägde några
sådana, torde man icke böra anbefalla en förändring
endast i ändamål att öka antalet af dessa commissioner, helst
jag icke förmår inse någon annan anledn. att nu ändra det
förhållande, som i berörde hänseende alltsedan fliscoijtver
-
Den t6 Februari e. m.
«
tens inrättning ägt rum. Anmaningsbrefvens utfärdande
af ombudsmannen lär, enligt de fullt tillförlitliga upplysningar,
som härom blifvit Utsk. meddelade, icke medföra ringaste
besvär eller olägenhet för kamereraren, emedan den
förre låter, genom ett i sådant ändamål särskildt begagnadt
biträde, uti kamererarecont. anteckna de utgifna discontlånen,
så att kamererarons listor och handlingar icke behöfva
för denna orsak öfverlemnas till ombudsmannen. Jag nödgas
derföre för närvar, afstyrka den förändring, den värde
talaren i detta afseende föreslagit, och kommer säkerligen
att ytterligare inom Utsk. afstyrka bifall till densamma.
Hr af Ekenstam: Hr Stuart har benäget förklarat,
att han icke vill emotsätta sig återremiss af memor , och
ingen talare har yrkat bifall till detsamma. Jag hoppas
derföre, att propos:n om återremiss icke skall möta något
hinder.
Såsom svar på Hr Stuarts yttrade åsigt, att anmaningsbrefven
hittills utan olägenhet varit utfärdade af det juridiska
ombudet, får jag erinra om hvad jag nyss haft äran
nämna, att nemi. det just är Bancodiscontens mellankomna
nya organisation, som, i min tanka, påkallar ett nytt stadgande
härutinnan, Jag torde endast behöfva påminna om,
att handlingarna, sorn skola begagnas för anmaningsbrefvens
uppsättande, numera äro ganska betydande verificationer för
kamereraren, och att dessa verificationer vid nämnde begagnande
komma i händerna på personer, hvilka ej äro att anse
såsom qvalificerade att dem emottaga och behandla. Då
deremot dessa verificationer äro anförtrodda åt kamererarens
ansvariga vård såväl före som efter och under det ifrågavar.
begagnandet, så vill det synas mig klart, att anmaningsbrefven,
som på grund af samma verificationer uppsättas, böra
af kamereraren utfärdas.
Angående Hr Stuarts åsigt, att Bancodiscontens direction,
fast ej nu, dock framdeles, när sorn helst, då directm så
för godt finner, skulle äga rättighet att fråntaga kamereraren
den här ifrågasatta fördelen, att nemi. begagna sitt enskilda
förtroende hos allmänheten, så anser jag samma åsigt
vara alldeles oriktig och orättvis, af de skäl som jag redan
förra gången anförde, när jag hade ordet. Med ett förnyadt
upprepande af dessa skäl anser jag mig icke böra besvära
Ståndet. Emedlertid vill jag begagna tillfället för att
upplysa, det de egentliga och verksamma controllerna emot
de befarade missbruken redan äro vidtagna genom de 2:ne
stadganden, som föreskrifva: a) att insättningar hos kame
reraren
oundgängligen skola ske (i Stockholm) medelst bancoattest,
men icke contant, samt b) att uttagning af beviljade
lån aldrig får ske utan företeende af speciel full—
magt från låntagaren.
Den 16 F e b r u a r i e. m.
Sedan nu äfven detta sednare stadgande tillkommit med
anledn. af kamereraren Lindstedts vingleri»' vid Malmö discont
och af derpå följande K. M:s nåd. dom, så anser jag
controllerna emot de angifna missbruken vara till den grad
fullständiga, att de göra andra stadganden i detta fall, ringast
sagdt, öfverflödiga och onyttiga. Jag förnyar derföre
min anhållan om propos. på återremiss af memor., under
förutsättning, att mina vid detsamma gjorda anmärkn:r få
blifva till Utsk. följaktiga.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Till försvar för
Utsk:s memor. har jag icke hört mer än ett skäl, som jag
anser af någon vigt, det nemi, att det beror på kamereraren
att ställa sina kunders låneansökningar främst på föredragnlslistorna,
på det de först må erhålla lån. Detta vore,
i händelse af penningebrist inom disconten, en kränkning af
andras rätt, så framt eljest den ordning kan råda inom dis—
contverken, att det beror på en tjenstemans godtycke att
upprätta föredragnlslistorna huru han behagar. För mia
del har jag åtminstone föreställt mig, att ansökningarna
numereras i den ordning de inkomma och i denna nummerföljd
uppföras på föredragningslistorna. Skulle likväl eu
sådan ordning icke vara stadgad, så föreslår jag, att den
för framtiden må blifva införd, hvarigenom allt hinder undanrödjes
för kamererarens bibehållande vid den rättighet,
hvaraf han hittills varit i besittning, att vara enskild commissionär,
synnerligast när den ordning blir vidtagen, som
nu är föreslagen, att penningarna icke få tittagas utan mot
särskild fullmagt. Dessutom finnas andra tjenstemän inom
discontverken, hvilka jag anser mycket betänkligare att bibehålla
vid rättigheten att hafva commissioner, nemligen
ombudsmännen, emedan det är på dem, som lagsökningen
beror, hvarmed de efter godtfinnande kunna längre eller
kortare tid fördröja, ej utan äfventyr för disconten; och
så länge de bibehållas vid rättigheten att vara commissionärer,
anser jag kamererarne icke böra betagas densamma.
Slutligen får jag, i förlitande på att återremiss beviljas, till
BancoUtsk. hemställa, om det icke skulle täckas i sina skrifvelser
göra perioderna litet mindre långsträckta. I detta
memor. förekommer t. ex. en period, som upptager § af
andra sidan, hela 3:dje sidan och några rader på 4;de sidan.
Hvar och en torde finna, att sådana periodbyggnader blifva
ett slags irrgångar.
BancoUtskrs memor. N:o gt återremitterades.
Vid förnyad föredragning af LagUtsk:s d. 9 dennes pa
bordet lagda utlåt. N:o 177 i anledn. af återremissen a
TJtskrs betänk. N:o 162 öfver Hr N. W, Stråles motion om
meddelande af bestämdt stadgande, huruvida särskildt ansvar
skall äga rum för förnyande af förbrytelse, hvarför
Dtn 16 Februari «. m.
man ännu icke undergått bestraffning, m. m., Lief nämnd*
utlåt, ånyo lagdt på bordet af Hrr von Stahl, Aug., och
Dalman, Wilh. Fredr.
Då nu ånyo föredrogs Exped.Utsk. d. 9 dennes på bordet
lagda memor. N:o 21 med aflemnande af förslag till R.
St. und. skrifvelse, hvari särskildt anmäles, det rättelse erfordras
uti II. St:s aflåtna und. skrifvelse af d. 5 sisth Jan.,
biföll R. o. Ad. memor. N:o 21 samt godkände såväl den
skrifvelse N:o 287, hvaruti behofvet af rättelsen anmäles,
sorn den förnyade skrifvelse, hvaruti rättelsen finnes
iakttagen.
Ånyo föredrogs Gr. Frölichs, Dav., d. 12 dennes på
bordet lagda motion, att af den i Banken för fastighetsinteckningar
å landet afsatta summa endast de af Sveriges Allmoge
må kunna blifva delaktiga, hvilkas hemmansdelar icke
uppgå till 10,000 rtdr b:co i värde.
Hr Gunther, Carl Gust.: Jag värderar Gr. Frölichs
nit för hypotheksföreningars bildande så mycket mera ,
som Hr Gr. arbetar för enskilda bankers inrättande, hvilkas
amatörer till större delen hafva, så i tal som i tryck, ifrat
emot liypotheksföreningar, förmodligen af fruktan, att de
sednare skulle draga capitalerna undan bankinrättningarna
och förhindra deras uppkomst eller förminska deras verkningskrets;
men deruti hafva de röjt alltför mycken okunnighet
om våra inre förhållanden och landets behof, ty de
skola eljest hafva insett, att genom hypotheksföreningarna
blifva medlen för inrättande af enskilda banker förökade,
äfvensom att bankernas verkningskrets utvidgas. Om de
uppfattat landets interesse, skulle de inse, att hypotheksföreningarna
äro beliöfliga, ja, rent af nödvändiga, om någon
större industriel utveckling i alla näringsgrenar skall
kunna äga rum. Jag afhörde derföre med mycken tillfredsställelse
Gr. Frölichs anförande, som, tillika med hvad Frih.
af Nordin hade anfört, så fullständigt utredde frågan om
statens medverkan till hypotheksföreningars bildande, att
hvarje tillägg i detta afseende var vid det tillfället öfverflödigt.
Men rörtde sättet, hvarpå liypotheksföreningar böra
bildas, har jag alltifrån riksdagens början yrkat på bildandet
af ett helt sammanhängande verk, hvarigenom, enligt
min öfvertygelse, nyttan deraf skulle blifva så mycket större,
då man, för att vinna möjligaste noggrannhet i alla verkställighetsåtgärder,
kunde indela provinserna i districter med
inbördes ansvarighet inom hvarje district för alla sådana åtgärder,
som fordra behandling inom orterna och äfven fordra
speciel localkännedom, hvilka åtgärder skulle kunna uppdragas
åt inom districten af de ansvariga sjelfva valda pergf>ney?
roen med bibehållande af ett hufvudcontor för dem
Ben 16 Februari e. ra.
alla, på det att det hela måtte vinna så mycket mera styrka,
för att kunna så mycket mer verka till allmän nytta.
Denna åsigt har icke vunnit bifall, utan har man i stället
antagit den mening, att bilda särskilda hypotheksföreningar
i de orter, som dertill äga styrka. Jag önskar, att denna
åsigt mätte vara bättre och ledande till ändamålet; men
jag finnér mig deraf så mycket mera föranlåten att motverka
alla försök att rubba den ordning, som för närvar,
finnes i Bankens fastighetsbelåning, som denna inrättning är
af allmän beskaffenhet och fullkomligt ändamålsenlig, blott
den vore i större scala, eller kunde efter behofvet utsträckas.
Yid ett föregående tillfälle, då ett förslag till rubbning
deruti framställdes, hade jag lyckan att få det så vida
modifieradt, att någon rubbning deruti icke beslöts annorlunda
än i den mån, hypotheksföreningar uppstå. Det beslut,
B. o. Ad. då fattade, blef likväl ej af de andra Stånden
antaget, och bäst torde det vara att låta fastighetsbeläningen
vara orubbad, till dess man får se, att man icke beliöfver
densamma. Då nu Gr. Frölich väckt ett förslag,
som åsyftar att åstadkomma en rubbning i Bankens fastighetsbelåning,
tager jag mig friheten fästa Hr Gr:s och BancoUtskts
uppmärksamhet derpå, att, oberäknadt de skäl mot
antagande af Hr Gr:s förslag, hvilka ligga i sjelfva ordalydelsen
af den af Hr Gr. föreslagna redactionsförändring, och
hvilka äro så uppenbara, att jag icke anser det nödigt att
relevera dem, sjelfva saken, som Hr Gr. åsyftar, derigenom
vinnes, att man i beluningsreglementet för hypotheksföreningarna
förbjuder att belåna en pant i 2lne inrättningar
på en gång, så att den, som ingår i en hypoteksförening,
är förhindrad att begagna Bankens fastighetsbelåning, och
tvärtom; hvaraf följden skall blifva just hvad Gr. Frölich
åsyftar, nemi. att Bankens fastighetsbelåning endast kommer
att begagnas af de smärre fastighetsägarne; ty det ligger i
sakens natur, att detta skall blifva följden, då Banken icke
utlånar större summa än 6,000 rtdr på hvarje pant, hvarmed
de, som behöfva större lån, icke kunna vara belåtna,
hvilka således hellre vända sig till hypotheksföreningarna,
så att, i samma mån som dessa uppkomma, de större fastighetsägarne
skola lemna rum för de mindre egendomarna att
begagna sig af Bankens fastighetsbelåning. Af dessa skäl afstyrker
jag Gr. Frölichs föreslagna förändring i bancoreglementet.
Hvad Gr. Frölich särskildt nämnt, att personer
här förorsakat onödigt dröjsmål med remitterandet af Hr
Gr:s motioner, så, enär detta torde vara riktadt emot mig,
får jag fästa Hr Gr:s uppmärksamhet derpå, att det torde
vara lika skadligt att fjeska för mycket som att söla, och
att jag anser för fjesk, att vilja betaga en riksdagsman sin
rätt till erhållande af så mycket rådrum, som erfordras för
att taga kännedom om en vackt motion af vigtig beskaffenhet,
innan den remitteras, samt att jag i allmänhet anser
Den 16 Februari c. ra.
motioner böra hvila på hordet, innan de remitteras, på det
alt såväl från var. som närvar, ledamöter må få tillfälle att
före remissen taga kännedom derom. Hvad slutligen BondeSt:s
uppfattning af saken beträffar, är jag fullkomligen öfvertygad,
att pluraliteten af detta Stånd har tillräcklig sakkännedom
i delta ämne för att inse, hvad jag redan anfört, nemi. att,
i samma mån hypotheksföreningar uppstå, fastighetsbelåningen
i Banken skall komma detta Stånd till godo, antingen
den i bancoreglementet föreslagna förändring vidtages eller
icke. Jag anhåller, att dessa anmärkn.T må få åtfölja remissen
till BancoUtsk.
Hr af Billbergh, Joli. Peter: På grund deraf, att
jag alltid har nitälskat för hypotheksföreningars bildande
hos oss, såsom efter min öfvertygelse det enda och rätta
sättet att hjelpa våra fastighetsägare från det bekymmer, de
iråkat, vill äfven jag egna min gärd af tacksamhet åt motionären
för det bemödande han haft att söka vinna detta
ändamål. Olika med den siste värde talaren tror jag, att
denna motion till alla delar står att förena med de grundsatser,
talaren yttrat. Han har nemi. fordrat, att en egendom
icke bör kunna få belånas på en gång i 2:ne sådana
cassör som en hypoteksförening och statsbanken. Just denna
motion åsyftar att från statsbanken utestänga alla dem,
som vilja sluta sig i hypotheksföreningar, och öppna tillgång
för dem, som icke tillhöra hypotheksföreningar. Jag finnér
icke, att detta förslag på något sätt rubbar de grunder, som
äro stadgade för bancolåns meddelande på fastighetshypothek,
om det tillägg dervid göres, att hvad motionen nu afser
endast bör tillämpas på de provinser, inom hvilka hypotheksföreningar
bilda sig, hvaraf följer, att hvad som nu
är stadgadt utan exception kommer att gälla i de provinser,
hvarest inga hypotheksföreningar komma att finnas. Jag
tror, att motionären haft till föremål att undanrödja ett af
de hufvudsakliga hindren hos oss för bildande af hypotheksföreningar,
nemi. smärre fastighetsägares inträde uti desamma;
ty att från hypotheksföreningar utesluta dem, utan att
gifva dem något surrogat derför, eller utan att genom princip
tillerkänna dem en motsvarande fördel, vore måhända
orättvist. Genom denna motion deremot är vunnet, att liypotheksföreningarna
kunna bestämma en liten summa, vare
sig af 5 eller 10,000 r:dr, hvarunder man icke får blifva
delägare i hypotlieksföreningen. Derigenom kommer ansvarigheten
att tillhöra personer inom fastighetsclassen, som icke
blott förstå att bedöma, hvar gränsen är för deras ansvarighet,
utan äfven inse vigten af ett punktligt iakttagande
af de föreskrifter, som reglementet kommer att innehålla.
Jemte det jag således anhåller, att BancoUtsk. vid pröfhingen
af förevar, motion ville göra den förändring, att förslå
-
Ben 16 Februari e. m.
aii1
slaget skall vara tillämpligt blott för de provinser, ‘ inom
hvilka liypothcksföreningar bilda sig, önskar jag tillika, att
orden: af Sveriges allmoge måtte utbytas mot ordet:
fastighetsägare, emedan principen är, att alla fastighets
ägare, hvilka icke kunna ingå i liypolheksföreningarna, skola
få begagna sig af Bankens fastighetslån, och det således
icke kunnat vara motionärens afsigt att från denna förmån
utestänga de fastighetsägare, hvilka icke tillhöra BondeSt.
Äfvenledes anhåller jag, att BancoUtsk. ville eftersinna, om
icke den af motionären föreslagna minimisumman af 10,000
r:dr är för hög. Jag skulle för min del tro, att man icke
skulle bestämma den högre än till 5,000 r:dr, d. v. s. att
hvar och en, som äger fastighet till värde utöfver 5,000
r:dr, kan vara delägare i hypotheksförening. Då jag icke
betviflar, att R. o. Ad. bifaller remiss af motionen, anhåller
jag, att dessa anmärknrr må densamma åtfölja.
Hr Stuart, Garl Gust.: Ehuru jag, såsom ledamot
af BancoUtsk., dit denna motion förmodligen kommer att
remitteras, blir i tillfälle att der afgifva mitt yttrande öfver
densamma, anser jag mig likväl nu böra meddela min
åsigt derom, helst den är stridande med de talares, hvilka
redan yttrat sig i detta ämne. Jag anser nemi. Gr. Fröliclis
motion innefatta en betänklig rubbning uti de af R. St. vid
denna riksdag fattade beslut, att Bankens lånerörelse, utan
någon hufvudsaklig förändring, skall fortfara hädanefter sorn
hittills. Jag anser vidare denna motion stå i bestämd
strid med de principer för Bankens rörelse och förvaltning,
som vid sista riksdagen af R. St. offentligen yttrades samt
vid denna riksdag ytterligare blifvit fastställda, enligt hvilka
Banken skulle upphöra att framdeles vara en assistanceinrättning
för den mindre lånerörelsen, såsom den hittills
beklagligen i alltför hög grad varit. Om jag ej misstager
mig, höjde man vid sista riksdagen minimisuminorna i Bankens
alla lånegrenar. Jag hade hoppats, att äfven vid denna
riksdag en ytterligare förhöjning af de summor, hvilka
såsom särskilda lån minst få utgifvas, kommit att äga rum.
Gr. Fröliclis motion åsyftar deremot en ytterligare nedsättning
i dessa obetydliga lånebiträden, hvilka oftast äro oriktiga
och ändamälslösa för den enskilde, samt nästan alltid
ofördelaktiga och kostsamma för Banken. Jag kan icke heller
inse, hvarföre icke R. St:s Bank, likasom alla andra
banker, kan få förvaltas efter sunda och riktiga principer,
och dermed måste icke vara förenligt, att län emot inteckning
i fast egendom utgifvas på 1 ä 300 r:dr. En icke obetydlig
del af lånesumman går dessutom för låntagaren helt
och hållet förlorad genom derifrån oskiljaktiga omkostnader
för dels commissionsarfvoden och dels bestyrkandet af de
förhållanden, hvilka förutsättas såsom vilkor för bancolåns
19 H, 3i
Den 16 Ftbruiri t. ra.
beviljande, så att den låntagaren enligt siffran tillkommande
räntevinst derigenom vanligtvis fullkomligt medtages. Hvad
sedermera vidkommer det af Hr af Billbergh föreslagna tillägg
till ifrågavar. motion, anser jag detsamma i flera hänseenden
olämpligt. Jag anser nemi. oriktigt, att personer,
som bo i en ort, der hypotheksföreningar finnas, för hvilka
de icke hafva förtroende, skola, för att tvingas i allt
fall ingå deruti, betagas en lånerättighet, som andra medborgare
tillgodonjuta. Jag motsätter mig derföre äfven detta
tillägg och anhåller, att dessa anmärknU' måtte få åtfölja
remissen till Utsk.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag delar fullkomligen
de åsigter, som Hr Stuart framställt, under förmodan, att
då BondeSt. numera biträdt R. o. Ad:s och PresteSt:s inbjudn.
i lånefrågan, och den vigtigaste anledn. för motionen
sålunda numera försvunnit, Hr Gr. är mindre mån om
att försvara en motion, som i sin princip strider mot all
sund lagstiftning för Banken.
Gr. Frölich: Jag uppträder egentligen för att erinra
Hr Dalman om ett löfte, som han gifvit mig i hela Ståndets
närvaro, att här icke ens nämna mitt namn. Då han
nu likväl gjort det och ingått i ett developpement af hvad
ban ansett för min afsigt med motionen, så får jag tillkännagifva,
att ehuru denna afsigt till en del blifvit uppfylld
genom BondeSt:s antagande af inbjudn., min intention med
motionen likväl icke är i allo uppfylld, hvarföre jag anhåller,
att Hr Gr. o. Landtm, täcktes gifva propos. till remiss
deraf till BancoUtsk.
Remitterades till BancoUtsk.
Yid förnyad föredragning af BondeSt:s uti prot.utdr. af
d. 12 dennes, hvilket samma dag blifvit lagdt på bordet,
gjorda inbjudn. till instämmande uti Ståndets i anledn. af
Constit.Utsk:s memor. N:o 77 fattade beslut fann R. o. Ad.,
som äfven d. 12 dennes hufvudsakligen fattat enahanda beslut
som BondeSt, ofvannämnda inbjudn. numera ej erfordra
annan åtgärd, än att läggas till handkna.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh., uppläste följande
:
Hos R. H. St. får jag vördsamt föreslå: att i den händelse,
att de till Bankens disposition reserverade vinstmedel,
eller de från vissa utlåningar ingående capitalafbetalningar,
uppgående till ett sammanräknadt belopp af omkring 720,000
r:dr b:co årligen, icke kunna till silfverköp eller i lån på
korta tider förmånligen användas, Bancofullmägtige måtte
tillåtas, icke åläggas, att på Stockholms börs uppköpa och,
då sådant utan förlust ske kan eller fortsättningen af Ban
-
Pen 16 Februari e. m.
243
lens vanliga Iånefunctioner sådant fordrar, jemväl försälja
Riksg.contrs för upplånta medel utgifna obligationer.
Fördelarna af ett sådant stadgande synas mig vara:
.1:0 Skall allm. rörelsen betryggas mot all skadlig sedelindragning.
2:0 Åt Banken beredes tillfälle att förränta medel, som
annars skolat ligga ofruktbara.
3:o Bankens upphandlingar skola åt obligationerna bereda
ett börspris och göra dem mera begärliga, hvarigenom
Riksg.contrs upplåningar, äfven emot lägre ränta, skola underlättas
och grunden för en inhemsk statscredit läggas.
4:o Svea Rikets Ständers Bank, likasom utländska banker,
kommer i besittning af realisabla statspapper, genom
hvilkas försäljning en för Bankens säkerhet någon gång nödig
tryckning på penningemarknaden kan verkställas.
5:o På kommande Ständer må bero att antingen genom
de inlösta obligationernas återlemnande till Riksg.cont. låta
verkställa liquiden för de reserverade vinstmedlen, eller låta
Banken än vidare i enahanda ändamål disponera dem.
Om remiss till H. BancoUtsk. får jag vördsamt anhålla.
Remitterades till BancoUtsk.
Ånyo föredrogs Constit.Utskrs d. 12 dennes på bordet
lagda memor. Nro 79 till R. o. Ad., ang:de dess återremiss
på memor. Nro 5g.
Sedan BondeSt. antagit inbjudn., rörrde 5:te förslagspunkten,
fann R. o. Ad. Constit.Utskrs memor. Nro 79 ej
erfordra annan åtgärd, än att läggas till handhna.
Föredrogs ånyo Constit.Utskrs d. 12 dennes på bordet
lagda memor. Nro 80 lill R. o. Ad. samt BorgareSt., angrde
deras åtgärder vid memor. Nro 60.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då det ifrågavar. memar.
egentligen icke rörer R. o. Ad. eller på dess beslut har någon
inverkan, men dock står i rak strid med R. o. Adrs
begrepp om grundlagens rätta betydelse, föreslår jag, att
Hr Gr. o. Landtm, ville till R. o. Ad. hemställa, om icke
R. o. Ad., med ogillande af memor., anser detsamma endast
böra läggas till handhna.
R. o. Ad. beslöt att, med ogillande af Utskrs memor.
Nro 80, lägga detsamma till handhna.
Ånyo föredrogs Constit.Utskrs d. 12 dennes på bordet
lagda memor. Nro 81 till R. o. Ad. samt BorgareSt., i anledn.
af deras åtgärder vid memor. Nro 63.
Hr Hjärne, Harald: På de skäl, som på detta rum
mångfaldiga gånger blifvit upprepade och alltid af R. o. Ad,
*44
Dea j6 Fe b r u a ri e. m.
godkända, får jag anhålla, att inemot'., i öfverenstämmelse
med förut fattade beslut i samma ämne, måtte ogillas; och
får jag på förhand anhålla om propos. till enahanda förfarande
med nästföljande mentor, från Constit.Utsk.
R. o. Ad- beslöt att, med ogillande af Utskts mentor.
N:o 81 , lägga detsamma till handbna.
Likaledes blef, vid förnyad föredragning af Gonstit.Utskts
d. 12 dennes på bordet lagda mentor. libo 82 till R. o. Ad.
samt BorgareSt., rörtde deras åtgärder vid mentor. N:o 64,
förstnämnde memor. N:o 82 af R. o. Ad. ogilladt och lagdt
till handkna.
Företogs till pröfning Bevillo.- samt Oecon.Utsktns d.
13 Febr. på bordet lagda utlåt. N:o 9 i anledn. af Frih. v.
Knorrings och Riksd.fulhn. Lars Larssons från Elfsborgs län
motioner om upphäfvande af den medgifna tullfria införseln
från Norrige till Sverige af brännvin m. nt.
Hr Hjärne, Harald: Jag börjar med att förklara, att
jag i Utsk. icke deltagit i det beslut, som nu är framlagdt
till afgörande. Då detsamma, i händelse R. o. Ad. bifaller
detta utlåt., kan blifva föremål för en underd. skrifvelse till
K. M., anser jag mig icke med tystnad böra förbigå de oriktiga
åsigter, som Utsk. ådagalagt i detta ämne. Man har
nemi. yrkat, att den undantagslag, som gäller för Norrige i
afseende på tullen å vissa varuartiklar, skulle upphöra, så
att dessa varor i mindre quantitet skulle från Norrige få
tullfritt införas till Sverige. Efter hvad jag minnes, hafjva
motionärerna haft för afsigt att förekomma tullfri införsel
af större brännvinsquantiteter från Norrige. Hittills har
brännvin derifrån fått tullfritt införas till i5 k:rs belopp.
Det correctiv, sorn Utsk. härutinnan föreslagit, att endast
a;ne k:r brännvin skulle på en gång tullfritt fä införas, anser
jag ganska riktigt; hvaremot jag i afseende på colonialyaror
icke anser den för Norrige gällande undantagslagen
olämplig, emedan jag icke vill betrakta Norrige såsom en
alldeles främmande magt, och då afsättningen sker på gränsen,
anser jag det ganska lämpligt, att någon tull icke erlägges.
Dessutom finner jag i Utsk:s föreslagna skrifvelse
en oriktig uppgift deruti, att Utsk. säger, att tullen blifvit
förhöjd å de flesta colonialvaror; hvilket ieke öfverensstämmer
med förhållandet, sedan förstärkta StatsUtsk. numera
yoterat öfver tullfrågorna; och anhåller jag derföre om återremiss
af utlåt., till erhållande af nödig rättelse i de afseenden,
jag nu anmärkt,
Hr von Qvanten, Carl Gust.: Då ingen talat för
Utskjs utlåt., får åtminstone jag för min del anhålla om
propos. till bifall derå. Skulle memor. återremitteras och
Den i6 Februiri c. m.
ytterligare granskning af frågan företagas, torde frågan få
en annan vändning, än den nu har. Jag anser den vara
riktigt utvecklad, sådan den nu finnes, och kan derföre icke
frångå min anhållan om propos. till bifall å utlåt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
■ansåg de gjorda anmärkn:na böra föranleda till återremiss af
utlåt. N:o 9.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Uppå derefter framställd propos. blef Bevilln. och Oecon.
Utsk:ns utlåt. N:o 9 af R. o. Ad. bifallet.
Likaledes biföllos vid förnyad föredragning Bevilln. och
Gecon.Utsk:ns d. 12 dennes på bordet lagda utlåt:n:
K:o 10. i anledn. af Riksd.fullm. från Stockholms län,
Kils Insulins motion om afhjelpande af vissa hinder för seglationen
emellan Roslagen och hufvudstaden;
N:o 11. i anledn. af en utaf Riksd.fullm. Lars Gezelius
från Kopparbergs län väckt motion, ang:de nedsättning i
tullen å tobak, som från Korrige införes till Westerdahl
fögderi af nyssnämnde län.
Ånyo föredrogos och biföllos BancoUtsk:s d. 12 dennes
på bordet lagda memor.:
N:o 92. i anledn. af Bancocommissarien Erik Fants ansökning
att, vid sitt afskedstagande, få såsom pension uppbära
det årliga aflöningsbelopp, som tillkommer hans inneliafvande
tjenstegrad;
K:o g3. med hemställan om ett årligt understöd till afl.
vaktmästaren vid Bancodisconten E. Calehs enka;
K:o g5. ang:de af Bankens husdrängar sökt arfvode såsom
ersättning för den minskning i arbetsförtjenst, som de
genom upphörande af den s. k. sedelhvitstämplingen måst
vidkännas.
Föredrogs ånyo samt begärdes ånyo på bordet af Hrr
Rosenblad, Bernh., och Hjärne, Harald, BancoUtsk:s
d. 12 dennes på bordet lagda betänk. K:o g4 i anledn. af
Hr Bruncronas, G. A., motion om bestämmande af en prescriptionstid
för de gamla sedlarnas gångbarhet.
Vid förnyad föredragning bifölls BancoUtsk:s d. 12 dennes
på bordet lagda betänk. K:o 96 i anledn. af såväl Hr
Rosenblads, Bernh., motion, ang:de grunderna för befordringar
inom Baocoverket, som, i sammanhang dermed, företagen
granskning af stadgandena i i:sta och 2ldra afd:na af
art. 3 i i83o års bancoreglemente.
Ånyo föredrogs och bifölls Oecon.Utskts d. 12 dannes
Den 16 Februari e. m.
på bordet lagda utlåt. N:o i44 i anleda, af väckt fråga om.
förklaring af K. kungörelsen d. 28 Aug. i834, ang:de närmare
bestämmande af landtmäns och städernas handtverkares
handelsfrihet.
Vid förnyad föredragning lades till handltna Oecon.-  Utsk:s d. 12 dennes på bordet lagda memor. med uppgift
på de ärenden, som återstå att af Utsk. handläggas.
Upplästes och lades på bordet följande inkomna memor.
och utlåt:n från:
StatsU tsko ttet:
N:o 4°9- ang:de verkställd omröstning öfver åtskilliga
frågor, rör:de stora sjötullsbevillningen;
Allm. Besvärs- och Oecon.Utskottet:
N:o i45. i anledn. af väckt motion om tillägg och förändring
i nu gällande quarantainesförfattningar samt om inrättande
af en fullständig quarantainesanstalt vid Rikets
östra kust.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 9 på aftonen.
In fidem prolocolli,
F. O. Silfverstolpe•
Thorsdagen den 19 Februari 1835.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 12 prot.utdr. för den 16 dennes e. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s uuderd. skrifvelse!-  till K. M., nemi.:
N:o 2g5. i anledn. af åtskilliga f. d. tjenstemäns vid
förra Gen.Assistancecont. ansökning om K. M:s nåd. förord
till erhållande af något lämpligt årligt understöd;
N:o 296. med öfverlemnande af förslag till förnyad författning
om stämplade pappersafgiften; hvilket förslag till
författning äfven upplästes till justering och godkändes.
Ånyo föredrogs Exped.Utsk:s d. 16 dennes på bordet
lagda förslag N:o 294 till underd. skrifvelse, ang:de ändringar
i författningarna röride bergs- och jernhandteringen i
Riket.
Frih. af Nordin, Carl Joli,: Dä jag var en bland
dera, som begärde ytterligare bordläggning af Exped.Utsk:s
Den 19 Februari f. m.
nu åter föredragna förslag, anser jag mig nu böra förklara»
att, sedan jag tagit närmare kännedom om förslagets innehåll,
jag funnit detsamma till alla delar instämmande med
R. St:s beslut; hvadan jag afstår från min anmärkn. och yrkar
bifall till förslaget.
Det föredragne förslaget N:o 294 blef af 11. o. Ad. godkändt.
Företogs till pröfning Constit.TJtskrs d. 9 dennes på bordet
lagda memor. K:o 84 med förslag till ändring och omflyttning
af 2 mom. 56 § Reg.F. samt jemnkning i dess 81
§ äfvensom i 29 § Riksd.Ordn.
Hr Hjärne, Harald, uppläste följande:
Af den strid, som ägt rum emellan RiksSt:n och deras
Constit.Utsk., och hvilken vid denna riksdag öfvergått till
en hög grad af, ofta personlig, bitterhet, har jag, om den
skulle fortfara, med bekymmer anat vådligare följder i framtiden,
än den förvånande oböjligheten å ena sidan och hågen
för parlamentariska skärmytslingar å den andra troligen
tagit i öfvervägande. Jag skulle klandra mig sjelf i detta
omdöme, emedan äfven jag deltagit i striden, om jag ej tillika
kunde säga, att jag gaf vika, när grundlagens alla vapen
voro förgäfves använda, och när olagliga medel endast
återstodo för att tvinga Constit.Utsk. tillbaka inom lagens
område. Anledningar saknas beklagligen icke till betänkliga
förespeglingar af den partianda, som, kanske hastigt nog,
utvecklar sig ur de frön dertill, hvilka redan slagit rot i
denna riksdags parlamentariska debatter. När tidsandan och
dagens händelser tvinga de olika åsigterna af nationens stora
angelägenheter att framstå oslöjade och skilja sig åt som
svart från hvitt, då är det ej, som den representant, hvilken
tror, att den lugna egna öfyertygelsen bör ensamt råda
öfver hans handlingssätt, vill rotfästa ytterligare anledningar
till bittra strider, som skulle göra honom till en
nolla i en af partier sammansatt nationalförsamling. Må
dessa anledningar åtminstone ej kunna hemtas från grundlagarnas
tvetydighet!
Jag är derföre tacksam emot Constit.Utsk., då det nu
begagnat det initiativ, som är detsamma i grundlagen öfverlemnadt,
för att åstadkomma en tydlighet i de grundlags§§,
hvilkas olika förstånd vållat en häftig, ehuru till sitt
resultat ändamålslös strid. Om jag ej kan gilla alla de grundsatser,
hvarpå förslaget till ny redaction af 81 § Reg.F. tyckes
hvila, bör jag dock erkänna Constit.Utsk:s lyekade bemödande
att åstadkomma tydlighet i en af de bestämmelser,
som i den nuvar. redactionen gifvit anledning till olika tolkning.
Det hufvudsakliga felet i det nu framlagda förslaget
består deri, att Constit.Utsk. velat genom tydlig lag befä
-
Den 19 Februari f. m.
sta en del af den magt, hvarom det drömt vid denna riksdag,
men som dess principaler, Ständerna, ej funnit sig
vid att erkänna.
Hvem gillar icke den åsigt, att grundlagsändringar icke
böra lika lätt och hastigt kunna åstadkommas som beslut i
andra frågor! Men finnas ej redan 2.'ne betydliga motvigter
för allt förhastande i detta fall: den ena hos Constit.Utsk. i
dess uteslutande rättighet att väcka förslag, den andra hosStänderna,
till värn emot ett för häftigt reformbegär hos
Utsk. och en möjlig sympathi i detta afseende hos RiksSttns
majoriteter, nemi. stadgandet om 2:ne riksdagars enhälliga'
och sammanstämmande beslut att antaga förändringen? Det
stora förtroende, som grundlagen obestridligt lemnat Con--  stit.Utsk. att ensamt bedöma, om en förändring af gruudlagarna
är nyttig eller nödvändig, bör, efter min tanka,
vara tillfyllest för några enskilda representanters collectiva
magtbegär, tillräcklig för hvarje ledamots öfvertygelse att
hafva erhållit ett utmärkt förtroende af sitt Stånd. Jag
inser således intet skäl att lemna detta Utsk. någon ytterligare
magt öfver RiksSt:n vid deras behandling af ett redan
väckt förslag. En § kan ej ändras, Utan att Constit.—
Utsk. funnit den gamla redaelionen olämplig; men det vore
orimligt att vilja genom lag decretera, att i3 personer
bland 800 skulle äga mera omdömesförmåga än alla de öfriga.
När derföre Utsk. afgifvit sitt förslag, hvilket icke
innebär något annat än ett vädjande till RiksSt:ns slutliga
granskning, böra Utsk:s åtgärder derefter inskränka sig till
att sammanjemnka Ståndens olika tankar och vara helt och
hållet passiva, af Ståndens majoritet beroende, liksom andra
Utsk:s. Det är RiksStm, som skola besluta; Utsk:s yttrande
får således ej väga något emot ett Stånds beslut.
Andra mom. af den föreslagna 81 § är stridande mot
denna grundsats, då det föreslår, att, när 2:ne Stånd gilla
och 2.‘ne ogilla ett af Utsk. inlemnadt förslag, det skall
hvila till afgörande vid nästa riksdag. Der har Utsk. lagt
sin egen röst i vågskålen bredvid RiksSt:ns; ty att Utsk. velat
inlägga ett så starkt rörelse-element i grundlagen, som
det skulle vara att förklara på förhand skälen för den gamla
lagens bibehållande mindre kraftiga än dem för dess förändrande,
vill jag ej ens misstänka. När hittills alla 4 Ståndens
bifall erfordrats till ett grundlagsförslags hvilande, synes
det mig vara för mycket närgående på Ståndens nu var.
rättighet att förklara den ena hälften af Representationen
Vara i minoriteten derföre, att den tänkt olika med Utsk.,
eller derför att den ogillat en förändring och dervid anfört
skäl, som kanske äfven gällt inom Constit.Utsk., om en
enda ledamot varit frånvarande, när föx-slaget der antogs.
Ehuru jag således gillar, att Ståndens majoritet — således
äfven 3:ne Stånds sammanstämmande beslut — bör blifva
af
-
Deö «rj Februari f. in.
afgörande i afseende på förslagets antagande till omröstning
vid nasta riksdag, anser jag dock, att, när 2:ne Stånd stad-*
na mot två, frågan bör afgöras i förstärkt Constit.Utsk.
En annan väsendtlig brist i Utskts förslag ligger deruti*
alt Utsk. ej försökt att förtydliga bestämmelsen rör:de RiksSt:ns
anmärknrsrätt. Det nuvar. stadgandet har likväl varit
ett ganska verksamt trätofrö, och ehuru jag ej funnit den
ringaste anledn. att tolka det så despotiskt, som Utsk. vid
denna riksdag gjort, kan jag likväl icke undgå att finna, att
ingen bestämd gräns för denna anmärknrsrätt der är uppdragen.
Jag medger äfven, att anmärkningsrätten möjligen
någon gång gått öfver den gräns, som lagstiftarne trott sig
hafva uppdragit för densamma, och att det är ganska svårt
— kanske omöjligt — att fullkomligt, klart och tydligt
uttrycka, huru långt denna rättighet får utsträckas. Då jag
likväl tror, att något mera ledning kan i lagen gifvas åt
omdömet — åt hvars opartiskhet alltid någon latitud måste
medgifvas —, än nuvarande stadgande innehåller, har jag
gjort ett försök i detta afseende, som torde vara åtminstone
några steg närmare det bestämda, än den mångsidiga bemärkelsen
af det nakna ordet anmärkning. Det vore
onekligen att paralysera Constit.Utsk:s uteslutande rättighet
att ensamt väcka förslag, om Stånden i anmärkntsväg
kunde åstadkomma förändringar i andra stadganden, än dem
Utsk. i sitt förslag antydt; men det vöre deremot att nästan
omintetgöra Ståndehs anmärkntsrätt, om anmärkhtr ej finge
göras såväl emot sjelfva hufvudsaken som emot detaillerna
af förslaget. En medelväg går man efter min öfvertygelse,
Om man tillåter anmärkntr fritt få hvälfva sig inom området
af Utskts förslag till grund lagstext, men förbjuder dem att
sträcka sig till andra §§, än dem Utsk. ansett böra förändras.
Jag förutser, att en sådan anmärknrsrätt kanske icke tillfredsställer
alla; men jag anser den stå i fullkomlig Öfverensstämmelse
med förbudet att i Ståndehs plena väcka motioner
om grundlagsändring och med den conservativa anda, sorn
Sr nedlagd i stadgandena derom.
Behandlingen af grundlagsförslag från den ahdrä statsmagten
har jag alltid ansett stridande mot den i öfrigt städse
uttalade conservativa principen. Om man äfven bör erkänna
den fullständigare pröfning af behöfvet af en grundlagsändring,
som med skäl kan förutsättas hos den statsmagt,
hvilken från samhällets högsta ståndpunkt kan öfverskåda
det hela på samma gång sorn hvarje del deraf, så hal* dock
grundlagens medgifvande i detta afseende gått för långt, då
ett Regeringens förslag, blott det ogillas af Constit.Utskrs
majoritet, kan blifva livilande, oaktadt alla 4 Stånden
skulle ogilla detsamma. Men då detta möjligen anses såsom
ett af Konungamagtens prerogativer, hvilka jag ej vill träda
för nära, tror jag, alt man ei hör föreslå någon ändring i
,9 H. -
Den 19 Februari f. m.
detta fall, emedan den troligen skulle föranleda till afslag
äfven å de förbättringar, sorn hufvudsakligen framkallat detta
förslag, och till hvilka jag lifligt önskar Konungens
sanction.
Mitt ändamål, då jag understödjer förslaget i liufvudsaken,
är, såsom jag i början yttrade, att undanrödja, så
vidt möjligt är, tvetydigheten i vår nuvar. grundlag. Att
göra ingripande förändringar i sjelfva principerna för grundlagsstiftning,
dertill tror jag tiden ej ännu vara inne. Dertill
fordras — med all respect för individerna — en annorlunda
sammansatt Representation än den nuvarande, och
frånvaron af all farhåga för de vindkast, som ofta inverka
på besluten, och dem vi erfara, utan att på förhand kunna
ana dem. Vi hafva redan gjort mycket, om vi under närvar.
förhållanden undanröjdt ett tvedrägtsfrö, hvars frukter,
när de tillväxa i bredd med andra, redan groende frön, kunna
blifva ganska bittra.
Jag får, på nu anförda grunder, tillstyrka följande re—
daction af den blifvande 81 §:s a:a moni.: Enda hufvudsakliga
afvikelsen från TJtskls förslag består deri, att, då 2
•Stånd stadna mot 2, frågan skall afgöras i förstärkt Utsk.,
samt att jag tillagt några ord till förtydligande af hvad med
anraärkn. bör förstås.
8r S
1
morn.: — Lika med Utsk:s förslag.
2 morn.: Inkommer till R. St. Gonstit.Utsk. med något
förslag till grundlagsförändring, skall detsamma, efter öfverläggning
derom i RiksSttns plena, först framställas till gillande
eller ogillande. Ogillas det af alla fyra eller 3 Stånd,
förfalle frågan; gillas det af tre Stånd, hvile förslaget till
antagande eller förkastande vid nästa riksdag. Stadna
två Stånd mot två, ankomme det på Constit.-  TJtsk., förstärkt till 20 ledamöter af hvarje
Stånd, att förslaget, genom omröstning, gilla
eller ogilla. Göras åter vid förslaget anmärkntr, hvilka
dock ej må i n n e f a 11 a ändringar i andra grundlagsstadgandeu,
än de i fö r slaget omnämnda,
blifva de, hvilka hvarje RiksSt. särskildt förklarar utgöra
dess gemensamma tankar, till Constit.Utsk. hänvisade. Utsk.
åligge då att dessa RiksStais tankar till elt förslag i möjligaste
måtto sammanjemnka och, om oförenliga skiljaktigheter
finnas, dem derjemte till samtliga RiksStais behandlande
anmäla. Förena sig derefter minst 3aie RiksSt. om
ett förslag, hvile det till slutligt antagande eller förkastande
på tid och sätt, som ofvan föreskrifna äro. Blifva åter
minst 2:ne Stånds tankar i någon eller några delar skiljaktiga
från de öfrigas, och samma Stånd sig icke efter de öfriga
fogar, röstas i förstärkt Gonstit.Utsk. öfver de
skiljaktiga meningarna, och det dymedelst fullständigt
Den »g Februari f. m.
beredda förslaget livile sedan till R. St:s afgörande, sorn ofvan
sagdt är.
3:dje morn.: Vill Konungen sitt utlåtande, hvarom
RiksSt:n må öfverlägga, dock utan rubbande —
Talmän. v
Hr Hjärne tilläde derefter muntligen:
Emot 3:dje mom. har jag icke något annat att erinra,
än att der står, att då ett förslag i anledn. af K. propos.
från Constit.Utsk. till RiksSt:n inkommer, må öfver läggning
derom i RiksSt:n ej vägras. Detta anser jag
icke nog bestämdt svara emot den tydliga rättighet, sorn
i grundlagen för närvar, linnes RiksSt:n meddelad att öfverlägga
om hvarje utlåt., som till dem inkommer; ty det synes
nu, som skulle det bero på Utsk. att medgifva öfverläggning
eller icke. Detta har icke kunnat vara Utsk:s mening,
hvilken jag deremot anser vara träffad, i fall det heter:
hvarom RiksSt:n må öfverlägga. Jag anhåller
om propos. å det förslag, jag haft äran afgifva.
Frih. Cederström, Jac.: Då den siste talaren tillstyrkt
Utsk:s förslag, men likväl önskat några modificationer
deri, skall jag hålla mig till dessa. Först har han då
trott, att då två Stånd stadna emot två, det må bero af förstärkt
Constit.Utsk. Jag ser icke, huru talaren kunnat yrka
detta, så vidt han consequent velat följa grundsatsen att
icke tillerkänna pluraliteten i Constit.Utsk. bättre omdöme
än pluraliteten hos Stånden sjelfva. Mig synes Utsk:s förslag
riktigt; ty då Utsk. tillstyrkt en ändring, och två Stånd
godkänt densamma till hvilande, bör det icke bero på ett
mindre antal i förstärkt Utsk. att förkasta förslaget, utan
ur det nog, att frågan vid en kommande riksdag förfaller,
om blott ett Stånd ogillar förslaget. All fara emot förslagets
hvilande är derigenom tillräckligen förebyggd. Jag tror
alltså, att den nu af mig vederlagda anmärkn. bör förfalla.
Vidare har samme talare begärt, att begreppet af ordet anmärka
borde närmare bestämmas, så att det komine att
omfatta afseende såväl å hufvudsak som detail, men likväl
icke kunde utsträckas till inbegripande af andra §§ än de,
hvari ändring af Constit.Utsk. blifvit föreslagen. Samma
anmärkn. har inom Utsk. blifvit framställd, och med en liten
majoritet beslöts, att någon förklaring af det ifrågayar.
ordet icke borde äga rum. Jag var af den öfvertygelse, att
begreppet dermed borde närmare bestämmas, så att det
komme att heta: anmärknrr vid och emot förslagets
delar. Men då Utsk. underkänt denna min åsigt, kan fråga
derom nu vidare icke uppstå, utan komma de aninärkn:r,
som här kunna framställas, icke att att leda till någon påföljd,
ehuru jag instämmer deri, att det varit nyttigt, om
Utsk. vid uppgörande af sitt förslag fästat afseende å den
nu anmärkta omständigheten. Slutligen har talaren emot
Den 19 Februari f. m.
sista mom. anmärkt, att orden: hvarom öfverläggning
i RiksSt:n ej må vägras, böra utbytas mot: hvarom
RiksSt:n må öfverlägga. Jag skulle tro, att den förra
termen är den riktiga; ty då det efteråt i mom. står, att
oro Constit.Utsk. tillstyrker, hvad Konungen föreslagit, skall
frågan hvila, kunde möjligen talman, vid en sådan händelse,
förklara ali öfverläggning öfverflödig. Det är detta, man
har velat förekomma; hvadan jag sålunda anser jemväl sistberörda
anmärkn. böra förfalla.
Frih. Boye, Ludv.: Jag misskänner icke värdet af Hr
Hjärnes anmärkn.; den afser nemi. försök att begränsa Ständernas
anmärkn:srätt vid grundlagsförslag från Constit.Utsk.
Detta ändamål är berömligt; men den gräns, han framställt,
innebär en sådan latitud, att jag icke kan godkänna den,
enär anmärkntsrätten skulle äga spelrum inom hela den §,
hvari ändring blifvit föreslagen. Att en bestämmelse må
äga rum önskar jag, och jag vill förena mig om den, som,
på sätt den siste talaren upplyst, blifvit proponerad i Utsk.,
men af majoriteten undertryckt. Jag tror dock, att detta
genom en återremiss kan rättas, och jag yrkar altså, att en
sådan åtgärd må vidtagas.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då R. o. Ad. vid alla tillfällen,
då fråga af beskaffenhet som denna förevarit, godkänt
den åsigt, jag hyllar, att grundlagsförslag kunna vid
första riksdag förkastas, och att anmärkn:r inom Stånden
kunna emot framställda förslag göras, hvilka Constit.Utsk.
är skyldigt att upptaga och sammanjemnka, skulle jag tro,
att R. o. Ad. borde anse hela den nu föreslagna ändringen
öfverflödig. Min öfvertygelse är åtminstone, att om man
förstår stadgandet så, som jag anser det lagligen böra förstås,
behöfves icke någon ändring. Jag medger dock, att
stadgandet om behandlingen af K. propos:r verkligen tarfvade
någon ändring. Jag finner nemi. uti den nu existerande
grundlags-J en grundsats i berörde hänseende, den jag
ogillar, men som Utsk. bibehållit. Det är nemi. den, att
då Utsk. tillstyrkt en K. propos., skall den ovilkorligen
hvila. Jag anser en oriktig tillämpning i detta afseende kunna
uppstå, ehuru enligt 56 § RiksStms rätt till anmärkn. vid
dylika Utsk:s utlåUn, enligt min åsigt, är gifven, och då ändringen
blef öfverflödig. Men emedlertid synas de båda §§
härutinnan stå i någon strid med hvarandra; och då det å
en sida finnes vara Utsk. ålagdt att utan pröfningsrätt sammanjemnka
de anmärkntr, hvilka till Utsk. från Stånden ankomma,
men å en annan finnes, att dessa anmärkn:r, utgörande
hvarje Stånds gemensamma tanke, inkomma till Utsk. fullkomligt
omotiverade, visar det sig problematiskt, huruvida
något verkligen godt förslag på det sättet kan uppkomma.
Min önskan vore derföre, att Utsk:s förslag kunde med motiverade
anroärkmr återremitteras, och att Utsk, vore full
-
Den 19 Februari f. m.
253
komligt fritt jemväl i dess sednare pröfning; men da förslaget
derefter andra gången till Stånden inkomme, borde
det vara dessa öppet att deröfver besluta på samma sätt,
som öfver andra ärenden. Blefve dervid tre Stånd ense om
en och samma redaction, borde ett sålunda beredt förslag
hvila; men om skiljaktigheter Stånden emellan uppstode,
borde frågan ånyo hänvisas till Utsk., som ägde att skiljaktigheterna
i möjligaste måtto till ett helt sammanjemnka,
hvarefter, och sedan det sålunda tillkomna förslaget blifvit
lliksSttn understäldt, dessas rätt alt deröfver ånyo besluta
åter vore inne, då, om förening på annat sätt icke kunde
äga rum, förstärkta Gonstit.Utsk. lomme att decidera i saken.
Hr Hjärne har sagt, att grundlagens mening är, det
tvenne riksdagars sammanstämmande beslut fordras för åstadkommande
af grundlagsförändringar. Jag tror icke, att detta
är rätt; ty så länge förstärkt Gonstit.Utsk. kan genom
votering undertrycka något Stånds mening, visar det sig
tydligen, att afsigten icke varit att göra förslagets hvilande
beroende af alla fyra Ståndens öfverensstämmande beslut.
Jag tror ock, att Ständernas rätt är bättre bevarad derigenom,
att det lemnäs åt pluraliteten inom dem att afgöra, om
ett förslag skall hvila eller icke. Hvad behandlingen af K.
proposrr angår, tror jag, att någonting annat särskildt för
deni icke behöfver vara stadgadt, an att de, utan föregående
öfverläggning inom Stånden, skola remitteras till Gonstit.-  Utsk., som är skyldigt deröfver meddela utlåt. För öfrigt
anser jag dem böra behandlas på samma sätt som enskilda
motioner. Kunna Stånden icke komma öfverens om deras
hvilande, så kommer sådant att anmälas hos Konungen; men
om ett sålunda förkastadt förslag ger anleda, till något nytt
i samma väg från enskild motionär, så är det naturligt, att
detta, i fall det kommer att antagas, erfordrar K. M:s sanction.
Så har jag föreställt mig frågan; och jag ville ifrån
den åsigt, Hr Hjärne i principen uttryckt, i detaillen komma
till ett helt annat resultat än han. Han har nemi. sagt,
att Representationens organisation lägger hinder i vägen för
en ändamålsenlig behandling af våra allm. ärenden. Om,
hvad jag ingalunda vill bestrida, denna satts är sann, måste
det vara vigtigt att på grundlagsenlig t sätt kunna förändra
dessa hinderliga former; och om åter så är, är det
obetänkt alt komma med grundlagsförslag, hvilka ännu mera
hindra den af behofvet så högt påkallade reformen. Jag
önskar altså, att vi må komma till sådana stadganden, som
lätta framskridandet på reformernas bana, till dess omsider
det hinderliga i formerna må finnas undanröjdt, att de stora
samhällsangelägenheterna kunna handhafvas utan större och
friare åsigter. Derföre önskar jag, att man snarare må lätta
än försvåra möjligheten af grundlagsförändringar. I öfverensstämmelse
med de åsigter, jag nu uttryckt, vågar jag
framställa följande redaetionsförslag:
354
Den 19 Februari f. m.
Inkommer — riksdag. Göras åter anmärkn:r, som
Lindra förslagets antagande, gånge som i 56 § stadgadt är,
och åligge Constit.Utsk. att med ett nytt utlåt, inkomma.
Blifva då 3:ne Stånd om beslutet ense, hvile förslaget, som
ofvan sagdt är; men skulle skiljaktiga beslut fattas, sammanjemnke
Utsk. de särskilda meningarna i möjligaste måtto
till ett helt förslag, hvaröfver Stånden ytterligare besluta.
Kunna ändock icke minst 3:ne Stånd sig derom förena,
varde Constit.Utsk. genom val af RiksSt:ns plena till
slutlig jemnkning förstärkt till ett antal af 20 personer af
hvarje Stånd, hvilka genom samfäld omröstning skiljaktigheterna
förena, och det dymedelst fullständigt beredda utlåt,
hvile sedan till R. St:s afgörande. Blifva å riksdag, då öfver
hvilande grundlagsförslag beslutes, alla RiksSt:n om ändringen
ense — — — åstundan.
Vill Konungen hos — — — uppdraga Constit.Utsk.
att till R. St. afgifva sitt utlåt. Varder Konungens propos.
icke af R. St. som ett hvilande grundlagsförslag antagen,
eller blifver den å påföljande riksdag afslagen, aflemne R.
St. sitt afslag — talman. Om vid riksdag —■ — —
beslut — — —
Hr Gunther, Carl Gust.: Ju mer jag tänkt öfver
56 och 81 §5 Reg.F., ju mer jag afhört de olika tolkningarna
deraf, desto mera har jag funnit nyttan och behofvet
af förslag till ändring, hvarigenom motsägelserna
§§ emellan kunna undanrödjas. ' Att föregångna Ständer
någonsin kunnat antaga 56 § och likväl bibehållit den
81 oförändrad, skulle förundra mig, om jag icke deri såsåge
bevis på, att dessa Ständer fästade sig mera vid andan
än vid orden. Men i en tid, då man ser djerfva försök
framstå till upphäfvande af våra grundlagar, då höga rop
förspörjas efter en frihet, som i allt vill öfvergå till sjelfsvåld
, då blifver hvarje otydlighet i grundlagarna ett frö
till ihärdiga och förderfliga strider. Det är då af vigt, att
detta frö .med roten uppryckes, innan det onda, som derur
växer, hinner vidga sig allt för mycket. Man bör då un
dersöka,
om Utsk:s förslag erbjuder nog trygghet mot obetänkta
försök till förändringar i Reg.formen. Då man betraktar
56 5, finner man, att den delar sig i tvenne huf
vudafdelnirigar:
den första angrde frågor i allmänhet, och
den andra ang:de grundlagsfrågor särskildt. Hvad förra
delen beträffar, så är någon ändring deri hvarken behöflig
eller föreslagen; men Utsk. har föreslagit, att denna del ensam
må utgöra innehållet af 56 §, och att den andra afdelningen
borde utbytas mot en hänvisning till 81 §. Deri har
Utsk. rätt; ty först vid 81 § börja grundlagsfrågor att behandlas,
och ordningen fordrar, att hvad som rörer samma
sak afhandlas i ett sammanhang. Jag öfvergår då till 8i §.
Äfven denna har tvenne hufyudafdelningar: den första, ang:de
enskilda propostr, den andra, ang:de K. proposlr. lie liand
-
Den 19 Februari f. m.
255
lingssättet af de förra bör vara olika mot behandlingssättet
af de sednare. Så stadgar äfven 81 §, ehuru frågorna blifvit
sammanblandade i 56 §. Utskts förslag linner jag i flera
afseenden oantagligt. Deremot bar jag mindre att anmärka
mot Hr Cederschjöids förslag. Jag öfvergår altså
dertill och ber att få uppläsa det.
”Denna Reg.form — ,— — af enskilda riksdagsmän.”
Denna del af Hr Cederschjöids förslag skulle motsvara 1 och
2 mom:n af Utsk:s förslag; och jag har för min del ingenting
att dervid anmärka. Väl har jag hört påstås, att man
bar att befara afslag af den andra Statsinagten; men jag öfverlemnar
detta åt andra att afgöra. Jag går vidare med
Hr Cederschjöids förslag:
”Vill Konungen väcka en sådan fråga uppgift
på skälen till afslaget.” (Dessa moment antagas oförändrade.)
”1 Ståndens plena må frågor icke väckas om ändring
”i grundlag, utan skall den enskilde riksdagsman, som vill
”en sådan ändring föreslå, ingifva sin motion derom till
”Constit.Utsk. Blir en sådan motion af Utsk. ogillad, för”falle
frågan, på sätt i 84 § vidare stadgas. Anser deremot
”Utsk. motionen åsyfta en högst nödig eller nyttig förändring,
och sorn tillika synes möjlig att verkställa, äger det
”att förslag derom till R. St. ingifva, då detsamma, efter öfverläggning
derom i Ståndens plena, först frainställes till
”gillande eller ogillande. Blir detta förslag af 2 eller flera
”Stånd ogilladt, förfalle frågan.”
Så långt gillar jag förslaget; men i fortsättningen har
jag gjort följande förändring, som jag vågar föreslå: Gillas
förslaget minst af 3:ne Stånd, hvile det till antagande eller
förkastande vid nästa riksdag. Göras åter i Ståndens plena
anmärkn:r till ändring i förslaget, erhålle Constit.Utsk. del
af dessa anmärkn:r, och varde Constit.Utsk., genom val af
RiksStms plena, till jemnkning förstärkt till ett antal af 12
personer af hvarje Ständ. När ett sålunda beredt förslag
till Stånden återkommer, skall detsamma framställas till
godkännande eller förkastande utan förändringar eller tillsatser.
Sedan förslaget till förändrad eller ny grundlagstext,
eller till något särskildt stadgandes upphäfvande, sålunda
blifvit fullständigt beredt på det ena eller andra af
nu uppgifna sätt, hvile det till nästa riksdag, för att oförändradt
antagas eller förkastas. Blifva då — till deras
åstundan. ”Vid riksdag, då beredda grundlagsfrågor lagligen
kunna afgöras, skall endast med ja eller nej kunna
beslutas; och gälle då föreskriften i 75 § Riksd.Ordn. Om
dervid ytterligare uppskof föreslås, må det ej äga rum, utan
Konungens och alla RiksStms sammanstämmande beslut.”
Den förändring, jag föreslagit, öfverensstämmer med
Gr. Horns tanka, att stadgandet, det anmärkningarna skola
utgöra Ståndens gemensamma tanka, bör utgå, och denna
/
256
Den 19 Februari f. m.
är en af cle mest väsendtliga utaf de ändringar, sorn erfordras»
ty eljest skola aldrig sådana stridigheter förekommas, hvarpå
vi vid denna riksdag hafva haft så mångå prof, eller
ock skall man tvinga Utsk. att aldrig framställa något förslag.
Jag önskar, att denna anmärkn. må vinna fleras understöd
samt antagas såsom Ståndets gemensamma tanka.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Då Utsk. väckt fråga
om förändring i 56 och 81 §§ Reg.F., hvilken jag visserligen
icke för min del anser ovilkorligen nödvändig, emedan
jag finner det nuvar. stadgandet tillräckligen tydligt, så bekänner
jag öppet, att jag funnit få grundlagsparagrapher,
vid hvilkas förändring jag varit så tveksam om hvad som
är rätt eller icke; ty å ena sidan är det visserligen sannt,
att §§:na uppfylla det ändamål att försvåra grundlagens
förändrande, och att vår grundlag i öfrigt och i flera fall
skyddar mot inskränkning af folkets rätt, men å andra sidan
åter lägger den i många afseenden, snart sagdt, oöfverstigliga
hinder i vägen för framgående på reformernas bana.
Besinnar man likväl, hvilket stort behof af reform, t.
ex. i vår Representation, vi äga och huru, med femåriga ferier
emellan riksdagarna» tröghet, osammanhang och slutligen
likgiltighet alltid måste utmärka dem, när de inträffa,
så blir man verkligen tveksam, om man bör försvåra eller
lätta grundlagsförändringar. I afseende å hvad våra grundlagsstiftare
i nämnde hänseende menat, skiljer jag mig från
Hr Cederschjölds uppfattning deraf sålunda, att jag tror,
det dessa lagstiftares mening icke varit, att Ständernas
sammanstämmande beslut vid tvenne riksdagar skulle erfordras
för tillvägabringande af en grundlagsförändring. Sådan
nemligen som lagen var, förrän tillägget i 56 §, vid
i8i5 års riksdag antogs, stadgade den tydligen, att då Utsk.
tillstyrkt ett förslag, skulle det ovilkorligen hvila, utan att
Stånden derom ägde att yttra någon opinion. Först vid
i8i5 års riksdag gjorde en motsatt åsigt sig gällande. I tvekan
således om det rätta af de båda motsatta alternativerna
har jag velat söka en medelväg, den jag verkligen har trott
mig finna i Gr. Horns och Hr Giinthers redaclionsförslag,
utgående hufvudsakligen derpå, att Stånden icke må vara
pligtiga att förena sig om en gemensam tanka, utan äga
rättighet att åteiTemittera Constit.Utsk:s betänk:n, på samma
sätt som andra Utsk:s. Jag kan icke gilla Hr Cederschjölds
yrkande, att ett af Constit.Utsk. framlagdt förslag
skulle, om det vid första riksdagen ogillades af tre Stånd,
förfalla; utan anser jag frågan då, såsom hittills skett, böra
bero på omröstning i förstärkt Utsk. Jag tillstyrker således
den förändring, att R. o. Ad. må förklara Hr Giinthers förslag
såsom dess gemensamma tanka. Skulle, till förekommande
af återkommande ordstrider, någon ändring i öfrigt
Den ig Februari f. m.
357
behöfvas, sä torde detta behof uppfyllas dermed, att orden;
"derom besluta" i 1 mom. af 81 §, utbytas emot: ändringsförslaget
antaga.
Hr Hjärne: Då man första gången ingår i utöfningen
af representantkallet, gör man sig vanligen den föreställning,
att .man har att tillämpa principer i deras helhet. Så
har jag ock trott, att förhållandet kunde vara här; men erfarenheten
har visat mig, att sådant varit omöjligt, och jag
har kommit till den slutsatsen, att det är bättre att concedera
något af principen för att i verkligheten vinna åtminstone
något. Så har jag velat förfara, hufvudsakligen
fästad vid ändamålet att komtnä till något resultat.
Jag är visst icke öfvertygad, att mitt förslag är det
mest lämpliga; men jag har ansett något dermed vinnas,
och har trott det vara lättast antagligt. Då man emedlertid
bestridt detsamma, anser jag mig skyldig att närmare
redogöra för min åsigt i denna del. Jag har nemi. först eftersökt
orsaken till och ändamålet med det från Constit.-  XJtsk. framställda förslaget. Jag har då funnit 01 saken i den
strid, som ägt rum ang:de tolkning af de ifrågavar. grundlagsbuden,
och ändamålet vara det att förekomma dylika
strider för framtiden. För att häri kunna lyckas, måste mati
uppgöra förändringen så, att den tillfredsställer den rådande
opinionen för dagen ; ty att strängt hålla sig vid hufvudprincipen
ledde säkert till samma resultat, som att motsätta
sig all förändring. Hvad Representationens andel i grundlagsförändringar
beträffar, har jag visserligen icke ansett
omöjligt, att denna kan förena sig om ett ändamålsenligt
förslag, utgånget från en verklig grundsats; men deremot
har jag befarat, alt det å den andra Statsmagtens sida skulle
komma att anses såsom ett ingrepp i dess prerogativer,
samt sålunda från detta håll möta afslag. Tvä ledamöter
hafva sagt, att all förändring i denna del egentligen är öfverflödig
och att § är ganska klar och tydlig. Jag vädjar
då till de strider, som vid inhevar. riksdag angtde denna
formfråga ägt rum, och det vill förefalla mig något inconsequent,
att samma ledamöter, sorn förklarat ändringen öfverflödig,
likväl sjelfva framställa de mest ingripande förslag
till en sådan. Man har ansett, att grundlagsfrågor böra
behandlas på samma sätt som andra, men det oaktadt
velat fortfarande förbehålla Constit.Utsk. uteslutande rätt att
väcka förslag i dessa ämnen. Skulle man vilja medgifva
förändring i det förra afseendet, så bör man jemväl utsträcka
motionsrätten i dessa frågor till likhet med hvad Uti
frågor i allmänhet äger rum; ty det är klart, att 56 § i
morn. äger ett omedelbart sammanhang med frågan om motionsrätten
, och då man icke Vill medgifva ändring i sednare
afseendet, kan jag icke annat äd bestrida densamma i
19 H.
33
358
Den 19 Februari f. in.
det förra. Man har trott, att jag misstagit mig, då jag velat,
att alla fyra Stånden borde vara ense om förslaget äfven
vid första riksdagen, enär det för närvar, beror af förstärkt
Utsk. att undertrycka ett Stånds mening. Jag får
härvid anmärka, att det alldeles icke är nödvändigt, att
dylika frågor alltid komma till förstärkt Utsk., emedan det
beror på Constit.Utsk. att sammanjemnka de olika tankarna
inom Stånden, samt på dessa att ingå på sammanjemnkningen;
men då det förstärkta Utsk. träder i verksamhet, utgör
det en compromiss, som utöfvar Ständernas egen magt.
Man kan väl säga, att pluralitetens opinion der icke alltid
visar sig vara densamma som pluralitetens opinion inom
RiksStm; men hvad ide'en af tillvaron af förstärkta Utskm
beträffar, måste man erkänna den sådan, som jag nu haft
aran förklara mig uppfatta den. Gr. Horn har ansett consequensen
fordra, att då man klandrar närvar. Representation,
man snarare, än att åstadkomma ökad tröghet, borde
söka tillvägabringa mera rörlighet i grundlagsfrågors behandling.
Jag bekänner, att örn den önskade rörligheten
kunde nog uteslutande fästas vid de förhållanden, deruti ändringar
äro nödiga, och då i första rummet vid frågan om
en representationsförändring, så skulle jag gerna söka bidraga
till en sådan rörlighet; men då saken gäller hela vår
constitution, har jag funnit, att man icke bör riskera allt
för att vinna något. Jag har tagit i närmare öfvervägande
ett uttryck i mitt förslag, som jag tror kan förtydligas. Jag
bar nemi sagt: ”Göras åter vid förslaget anmärkn:r, hvilka
dock ej må innefatta ändringar i andra grundlags-§§,
än de i förslaget omnämnda.” Jag påminner
mig, att det i åtskilliga §§ finnes skiljaktiga ämnen, och
det torde således rättare böra heta grundlagsstadganden
i stället för grundlags-§§.
Frih. Boye: En talare har framställt en grundsats,
som är alltför farlig. Han har nemi. sagt, att så vidsträckt
latitud som möjligt borde åt RiksSt:n öfverlemnas i afseende
å grundlagsändringsfrågor. Denna sats är farlig, emedan
den verkar till minskning af förtroendet för samhällscontractets
bestånd, som likväl är ett behof för samhällets trefnad.
Man får icke vara blind för vådorna af att Jätta utvägarna
för åstadkommande af grundlagsförändringar. Snart
skall man då måhända finna sådana riktade mot sjelfva regeringssättet.
Vi skola dock påminna oss, att ett allmänt
förtroende till våra grundlagars bestånd ingår bland nationens
vigtigare behof. Jag skulle derföre hafva önskat, att
jag icke ägt ett färskt exempel att åberopa derpå i det,
som här föreföll, då för åtta dagar sedan vi, kl. 3 på dagen,
förklarade oss vilja antaga ett förslag, som två timmar
förut icke var kändt af någon annan än den, som bar det
på fickan. Ett dylikt försök är nu åter å bane. Jag skall
Den iq Februari f. ra.
åtminstone motsätta mig det. Jag öfvergår nu till Gr. Horns
anmärkn. Han har sagt, att om Ständerna icke äro nöjda
med ett förslag, som inkommer från Constit.Utsk., så åligger
det detta att inkomma med ett annat. Detta står likväl
icke tillsammans med grundlagens bud, som lemnar Utsk.
en pröfningsrätt, huruvida ett förslag är nödigt, nyttigt
och möjligt. Då något annat förslag icke ens får framkomma
till Ständerna än det, sorn Utsk. i sin, af grundlagen
påbjudna, föregående pröfning funnit nödigt, nyttigt
och möjligt, och då grundlagen icke tillägger Ständerna någon
magt att befalla öfver Utsk:s öfvertygelse, så hvad gör
man väl, då man antager ett annat förslag än det af Utsk.
pröfvade och gillade? Jo, hvad annat än bryter Reg.F., antingen
derigenom, att man lemnar utan efterlefnad Reg.F:s
stadgade vilkor, den Utsk. tillagda pröfningsrätt, eller också
derigenom, att man tyranniserar Utsk., då man tvingar
det att handla mot sin öfvertygelse. Jag anser Gr. Horns
förslag oantagligt, och jag skall icke längre uppehålla mig
dervid.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Två talare hafva
ansett Utsk:s förslag öfverflödigt. Detta är af andra bestridt,
och jag vill blott erinra om den tid, som under innevar.
riksdag gått förlorad till discussioner öfver detta ämne;
vädjande jemväl till minnet af föregående riksdagar.
Det måste då vara angeläget alt få ett stadgande, hvarigenom
dessa strider bringas till slut: icke derföre, att Ständerna
behöfver tilldelas någon ytterligare rättighet, ty dea
finnes dem redan medgifven; men för att betaga motsidaa
ali slags anledn. att bestrida tillvaron af denna rättighet.
Jag ansér det i sjelfva verket icke ens behöfligt att närmare
befästa Ständernas ifrågavar. magt. Opinionernas tilltagande
välde ger mig hopp, att grundlagen likväl skulle komma
att tillämpas såsom Stånden vid denna riksdag förklarat
sig uppfatta den; men det är för att undanrödja all anledn.
till tidsödande motstånd. Lika med Frih. Boye bestrider
jag den sats, att man icke bör försvåra utan lätta
grundlagsförändringar. Vill man icke vinna annat, så vore
det enklast att för nämnde frågor föreskrifva enahanda behandling
som för ceconomiska och öfriga mål, och låta afgörande!
bero af3 Stånd vid första riksdagen; ty hvarföre
är det väl stadgadt, att grundlagsmål måste hvila intill påföljande
riksdag, innan de kunna antagas, om icke för att
försvåra mouvementets möjliga bemödanden att lättsinnigt
förändra det bestående. Härvid får jag dock förklara, att
jag ingalunda är en fiende till det slags mouvement, som afspr
statsskickets förbättring, utan yrkar blott nödig varsamhet,
isynnerhet yttersta försigtighet i det, som afser rubbningen
af samhällets grundformer. En klok fabrikant söker
i möjligaste måtto fullkomna machineriet och hela iprever
-
Den 19 Februari f. m.
ket; men han undviker helt visst i det längsta att rifva husets
yttre murar. Han skulle säkerligen blifva ruinerad,
örn han , vid upptäckten af hvarje minsta obeqvämlighet, genast
företoge en total ombyggnad. Så förhåller det sig äfven
med staten. Derföre har jag ock trott, att det icke är nyttigt,
att förslag till ändring i grundlagarna får hvila, så vida
det är ogilladt af något Stånd. Hr Dalman har bestridt
riktigheten af mitt påstående, att 2:ne riksdagars sammanstämmande
beslut bör erfordras för åstadkommande af grundlagsförändring.
Jag ber att få erinra derom, att jag icke
tagit en sådan åsigt ur luften, utan från Constit.Utsk:s betänk.
i ämnet vid‘i8oq års riksdag. Der står nemi., att
Utsk. velat lemna möjlighet till grundlagens förändring, då
ett mer än tillfälligt tänkesätt fordrade en sådan; och
hvad är väl sjelfva stadgandet om beslutets upprepande vid
2:ne riksdagar annat, än ett sätt att försäkra sig, det tänkesättet
varit mer än blott tillfälligt? Hr Hjärne har
trott, att det vore bättre att vinna något än intet. Jag tror,
att Ständerna här icke böra sträfva efter att vinna något,
utan endast att behålla hvad de hafva, samt att få stadgandet
derom oemotsägligt. Jag anser det vara högst oriktigt
att göra någon ändring, såvida icke den fyller sitt enda
ändamål, nemi. att göra saken klar.
Hr Gunther har tillstyrkt godkännande i åtskilliga delar
af det förslag, jag i min reservation uppgifvit. Jag ber
då att få något redogöra för motiverna dertill. Jag anser
nemi. för alldeles nödvändigt, att ett förslag, för att blifva
hvilande, skall vid första riksdagen vara godkändt af samtliga
Stånden; men jag anser det likgiltigt, hvarifrån förslaget
kommer, antingen från Regeringen eller från Representationen.
Skulle likväl någon skillnad böra äga rum, så tror
jag, att den återhållande kraften borde nästan vara störst vid
behandlingen af de förslag, som komma från Regeringen;
ty om tretton ledamöter i Constit.Utsk. godkänna ett förslag
från Konungen, men alla fyra Stånden ogilla detsamma,
så är det väl orimligt, att detta kunde hvila för att
afgöras vid en följande riksdag, vid hvilken Regeringen då
kunde concentrera sin styrka för alt genomdrifva detsamma.
Hr Gunther har anmärkt, att ett inkommet förslag, som
ogillades af ett Stånd, ej borde hänskjutas tjll förstärkt
IJtsk. Min afsigt har yarit att bereda de trenne Stånd, som
bifallit, tillfälle att utaf det fjerde Ståndets beslut hemta
ledning till rättelse af deras möjliga förhastande. För öfrigt
är jag icke obenägen att instämma med Hr Gunther
deri, att Ståndens anmärkmr må öUvrlemnas till Constit.-  Utsk,, utan åliggande för detta att samrnanjettmka anmärkningarna,
å hvilka Utsk,, vederbörligen förstärkt, deremot
må göra det afseende, det kan för godt finna. Den väsendtligt
skillnaden emellan Hr Gunther* och mitt förslag består
deri, att han ve|at, det Stånden icke skola behöfva såsom ge
-
Ben ig Februari f. m.
mensamma tankar förklara de anmärknlr, hvilka komma att
till Utsk. afgå. Häri är jag icke obenägen att instämma;
men jag kan icke medgifva, att ju frågan bör hänskjutås
till förstärkt Utsk., då något förslag blifvit ogilladt af ett
Stånd. — I slutet af mitt förslag förekommer en obetydlig
redactionsförändring af den nuvar. §. Det heter nemi. der:
”Konungen” etc. — — — — ”tage sedan sitt beslut” etc.
Da deremot det i mitt förslag heter: ”tage sedan i Statsrådet
sitt beslut” etc. Detta tillägg kunde visserligen vara
öfverflödigt, men icke mer än det stadgande, som redan
finnes i 28 § om sysslors bortgifvande i Statsrådet.
Gr. Frölich, Da v.: Då det i- ett föregående plenum
omtalades, att ett förslag uti ifrågavär. afseende skulle från
Constit.Utsk. ankomma, yttrade jag mig emot hvarje försök
till förklaring af lagstadganden, hvilka jag ansåg fullkomligen
tydliga. Jag finner likväl af det förevar, memor., som
skulle det hafva varit Utsk:s verkliga mening att bereda en
förbättring af grundlagen, i det Utsk. medgifvit företrädet
af den tolkning, hvilken Stånden i motsats emot Utsk:s pluralitet
antagit. Det kommer emedlertid alt visa sig vid behandlingen
inom Utsk. af de gemensamma tankar hos Stånden,
som kunna blifva en följd af öfverläggningarna i ämnet,
huruvida Utsk. verkligen vill lemna tillfälle för hvilande
af ett ändamålsenligt förslag i denna del, eller om
det blott varit för att rättfärdiga sig sjelft, som Utsk. framkommit
med det förslag, enligt hvilket Utsk. trott en sådau
behandling böra uppkomma, som Stånden redan ansett
sig, till följd af befintliga stadgand.en, berättigade att iakttaga.
Uti sjelfva saken instämmer jag med Gr. Horn, och
jag anhåller, att få motivera detta mitt instämmande. Jag
kan nemi. icke finna, att det är behöfligt att vidhålla mer
än tvenne hufvudsakliga skiljaktigheter i behandlingen af
grundlagsfrågor och andra ämnen: den första, att dylika
frågor icke må i RiksSt:ns plena väckas, och hvarom alla
aro ense; den andra, att definitivt beslut icke får fattas vid
första riksdagen, hvilken princip icke heller blifvit bestridd.
För öfrigt tillstår jag, att jag icke inser, hvartill några andra
skiljaktigheter äro behöfliga , såsom t. ex. dem , som Utsk.
bibehållit, att nemi. vid återremisserna icke skall tillgå på
vanligt sätt, utan Stånden tvingas att förena sig om gemensamma
tankar. Hvar och en vet, hvilka svårigheter detta
förorsakar, och huru vid hvarje riksdags början åtgår åtminstone
ett plenum för att tillrättavisa ovana ledamöter att
icke uppehålla sig vid andra anmärkn:r än sådana, hvilka
kunna anses blifva Ståndets gemensamma, emedan de öfriga
tjena till intet. Jag kan icke finna någon nytta eller nödvändighet
uti denna afvikelse från hvad vid återremitterandet
af andra frågor äger rum; men deremot visar den sig
i flera fall skadlig. Jag tror altså, att Utsk. bör få del af
1
a6j
Dsn 19 Februari f. m.
alla de framställda anmärkningarna, på det Utsk. deraf må
blifva i tillfälle att inhemta de olika opinionerna, urskilja det
goda och, i händelse Utsk. finner detta föranleda till ändring
i den åsigt, Utsk. förut hyst, då rätta sitt nya utlåt,
derefter. Hr Cederschjöld har trott, att sådant vore att för
hastigt bortrifva den mur, som värnar vår frihet; och han
har anfört ett exempel, huru en klok fabrikant bör tillvägagå
uti förbättringarna af sitt verk. Detta erinrar mig om
en annan händelse, hvilken jag skall anföra såsom motliknelse.
Jag har nemi. i Engelska skrifter sett, att ett machineri
blifvit uppfunnet, hvarmed man på ett mycket hastigt
sätt kunde rakas; men vid begagnandet befanns, att
detta stundom rakade så väl, att det kom att medtaga båda
näsa och haka. Äfven jag instämmer deri, att det icke går
an att gå för radicalt tillväga; men är väl något sådant här
i fråga? Gr. Horn bibehåller i sitt förslag, såsom jag fattat
det, håda de hufvudomständigheter, hvilka, på sätt jag
ofvan angifvit, böra skilja behandlingen af grundlagsfrågor
från den af andra ärender; och då finner jag det icke vara
consequent af Hr Cederschjöld att påstå, det Gr. Horns förslag
åsyftar att bringa behandlingssättet af grundlagsfrågor
i samma kategori sorn det, hvilket är föreskrifvet i afseende
på andra mål. Jag förenar mig till alla delar i Gr. Horns
förslag, och anhåller om propos. till antagande deraf, såsom
R. o. Adis gemensamma tankar.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Åtskilliga talare hafva
instämt i den mening, att en väsendtlig förbättring i sättet
att behandla grundlagsfrågor vore, om Constit.Utsk:s förslag
dertill återremitterades på samma sätt som andra mål ,
och altså utan alt Stånden beliöfde förklara anmärkningarna
för deras gemensamma tankar. Äfven jag är af denna
mening och utbeder mig få uppgifva skälen dertill. De gemensamma
tankarna äro skadliga och oriktiga derföre, dels
att de bereda tillfälle för nya motioner under namn af anmärkiUr
från Stånden, hvilket strider emot Utskrs rätt att
ensamt väcka dylika förslag; dels ock derföre, att redactionen
af dylika förslag alltid blifver sämre än den af förslag
till andra författningar, hvilka af vederbörligt Utsk. uppgöras.
Skälet härtill är, på sätt vi ofta erfarit, att hvar
och en talare framställer sin tanka, men denna kan vid ett
hastigt åhörande icke uppfattas så bestämdt, som en skriftligen
till hvarje ledamots genomläsning framlagd redaction.
När nu dessa anmärkn:r skola pröfvas, företagas de i samma
ordning, sorn de blifvit gjorda. Det händer eller bör hända,
att de rista äro bättre än de första; men en hvar är
merendels k r i sin mening och låter Ståndet votera deröfver.
När första voteringen är förbi, plägar äfven tålamodet
vara slut, och af trötthet eller öfverilning gifver man
sin röst, fastän man sedan finner sig ingalunda vara nöjd
Den 19 Februari f. m.
a63
med det förslag, man antagit. När dylika förslag sammanträffa
i Utsk. från alla de särskilda Stånden, och deraf skall
sammansättas ett helt, så måste detta alltid blifva felaktigt,
emedan Utsk. ej får rätta och jemnka efter omständigheterna,
utan måste söka sammanföra Ståndens meningar, äfven
om de icke passa tillsammans. Slutföljden blifver derefter,
och vid en påföljande riksdag, då afgörandetskall äga rum,
vill man icke veta af dylika förslag, utan de blifva helt enkelt
afslagna. För att komma till rättelse och ordning härutinnan
inser jag intet annat medel, än att de anmärka:»-,
som göras i afseende pä väckta grundlagsfrågor, må till
Utsk. återgå på samma sätt som de, hvilka framställas vid
betänk:n i andra ämnen. Då är Utsk. obundet i sin pröfning,
och om det finner något dugligt bland anmärkningarna,
kan det använda detta till förbättring af sitt första
förslag. Men sedan Utsk. ånyo ingifvit sitt utlåt., kan jag
ingalunda medgifva rättighet för Stånden aLt vid det då
framställda förslag göra tillägg eller förändringar; ty derigenom
betages Utsk. sitt veto. Jag vill ej heller medgifva,
att något Stånds mening må kunna förqväfvas eller tvingas
af de tre öfriga, utan jag instämmer i detta fall i Prosten
Hallströms reservation och tror, att frågan bör liänskjutas
till förstärkt Gonstit.Utsk., äfven då 3:ne Stånd stadna
emot ett. Då grundlagen i så ringa mål, som t. ex. ang:de
storleken af chartse-sigillataj-afgiften för en fullmagt, fordrar
afgörande i förstärkt StatsUtsk., såvida icke alla Stånden
stämma öfverens, så skulle jag tro, att i fråga om grundlagsförändringar
man äfven bör å hvarje Stånds mening göra
tillbörligt afseende. Det är således i 3:ne omständigheter,
som jag skiljer mig från Utsk:s förslag. Jag har uppgjort
ett annat, hvilket jag anhåller att fä uppläsa, utan
hopp att det varder mera antaget än de öfriga, så länge
detta behandlingssätt qvarstår. Mitt tillhör till en del
frami. Ridd.secret. Silfverstolpe, som framställde det vid i810
eller 12 årens riksdagar:
Inkommer lill R. St. Constit.Utskottet med något förslag
till grundlagsförändring, skall detsamma i Ståndens plena
först framställas till gillande eller förkastande. Gillas det
det af samtliga Stånden, hvile förslaget lill antagande eller
förkastande vid nästa riksdag. Ogillas det af två eller flera
Stånd, forfalle frågan. Ogillas det blott af ett Stånd,
ankomme det på Constit Utsk., förstärkt genom val i Ståndens
plena till ett antal af tjugu personer af hvarje Stånd,
att förslaget, genom samfäld omröstning, gilla eller förkasta.
Göras åter vid förslaget anmärknlr, skola de samtliga
jémte betänk, återremitteras till Cionstit.tJtsk., sorn äge rätt
att bestämma, hvilka det anser vara af egenskap att, utom
dett redan föreslagna grundlagsförändringen, medföra någon
annan, då på Utsk. ankommer att den till Stånden framställa.
a6 i
Den 19 Ftbruari 7. ra.
När Utskrs svar på återreraissen, med eller utan jemnknlr
af det första förslaget, till Stånden återkommit, framställes
dess sednare betänk, till antagande eller förkastande utan
förändringar eller tillsatser, och behandles, om RiksSt:n
deröfver stadna i olika meningar, på sätt här ofvan i 1
mom. stadgas. Ett i öfverensstämmelse dermed fullständigt
beredt förslag hvile sedan till R. St:s afgörande vid nästa
riksdag. Blifva etc. (lika med Utsk:s förslag).
Jag anhåller, att detta förslag äfven må komma under
öfvervägande, ehuru sist framstäidt, och hvarigenom det har
mesta äfventyret för sig att blifva ogilladt. Emot Hr Cedersclijölds
förslag, att RiksSttns anmärkntr borde pröfvas
af förstärkt Utsk., vill jag tillägga några erinringar. Detta
är ett sätt att få fram opinionerna för dagen, och att på
en omväg undertrycka Utskts mening, — ett sätt att undvika
den återhållande magt, hvilken våra grundlagsstiftare
velat nedlägga i Constit.Utsk., och som jag anser böra fortfara.
Jag har i min redaction medgifvit ett sätt att, genom
anmärkntr vid inkomna förslag, i Stånden väcka nya frågor
om grundlagsförändringar, men med vilkor, att Utsk. äger
derå göra hvad afseende det behagar Hvar och en lärer
finna, att det nästan är en barnslighet att förbjuda grundlagsförslags
ingifvande till Stånden, men tillåta hvarje riksdagsman
att hemma på sin kammare uppgöra och ingifva
sådana till Utsk. De ske ju då i alla fall? Det vigtiga,
och hvarom jag är angelägen, är, att Utsk. får behålla
sitt veto.
Hr Dalman: Jag anser mig skyldig till besvarande
■Upptaga några emot mig gjorda anmärkn:r, samt jemväl genmäla
åtskilligt af hvad Hr v. Hartmansdorff yttrat. Af Gr.
Frölich är jag förekommen i besvarandet af Hr CederschjöldS
öförtjenta beskyllning, som skulle jag hafva önskat,-  ätt grundlagarna må behandlas på enahanda sätt som oeconötniska
mål. Jag utgick från den grundsats, att i händelse
våra grundlagar kunde anses fullkomliga, borde man
Snarare, försvåra än lätta ändring deraf; men då jag tror,
att vår statsförfattning i sina grundvalar bör reformeras, sade
jag, att detta förringade skälen för tillämpligheten här
af den ängifna grundsatsen. För min del kan jag icke annat
än finna en fullkomligt tillräcklig säkerhet i det förslag,
jäg Understöda Då, enligt detsamma, för grundlagsförändringar
skulle fordras, icke blott att Constit.Utsk. derom
framställt förslag, Utan äfven att detsamma vid första riksdagen
blifvit af förstärkt Utsk. gödkändt att hvila till grundlagsenlig
behandling, samt Vid den sednare af alla fyra Stånden
antaget och derefter af Konungen sanctioneradt, så tror
jag, att all nödig garanti möt förhastade ändringar är iakttagen,
Hr Cederschjöld har, för att visa grundlagsstiftarens
ine
-
Den 19 Februari t. m.
mening i detta hänseende, åberopat motiverna i Constit.Utskrs
betänk, i ämnet år 180g. Jag kan icke finna citationen
emot mig bevisande. Jag faster mig nemi. vid grundlagens
tydliga ord; och om man borttager det vid i8i5 års riksdag
tillkomna tillägg till 56 §, finnes någon rättighet för
Stånden att göra anmärkntr emot Constit.Utskts förslag icke
i grundlagen medgifven. Denna tillkom först r8i5. Förut
var det gifvet, att Utskrs förslag måste hvila utaii afseende
på deras gillande af RiksSt:n. Hvad beträifar det citerade
uttrycket tillfälligt tänkesätt, synes mig detta åsyfta,
att en betänketid intill den påföljande riksdagen borde föregå
slutliga antagandet. Man har yttrat betänkligheter vid
att ställa Konungens proposrr i samma kategori som Utsk:s
förslag i anledn. af enskilda motioner. För min del tycker
jag tvärtom, att en sådan öfverensstämmelse har allt skäl
för sig, Men äfven sådan grundlagen nu är kunna Konungens
proposlr i grundlagsärender i vissa fall, på grund af
anmärkn:r inom Stånden, förfalla, oaktadt Utsk. tillstyrkt
förslaget; och då svårigheter torde komma att möta för
utsträckning af denna grundsats, skall jag, i afseende derå,
åtnöja mig med hvad som redan finnes i denna del stadgadt,
hellre än att äfventyra afslag å hela förslaget. Hr v.
Hartmansdorff har instämt med mig deri, att anmärknma
emot Utsk:s förslag må kunna åtfölja återremissen, utan att
utgöra Ståndets gemensamma tankar; men han har icke velat,
att Utsk. vore förpligtadt att rätta sig efter anmärkningarna,
ej heller att Stånden må äga rätt göra tillägg eller
förändringar i Utsk:s förslag med svar på anmärkningarna.
I förra fallet är jag ense med Hr v. Hartmansdorff; men
deremot kan jag icke finna någon våda vid att, sedan fråga
om förändring blifvit af Constit.Utsk. väckt, och då det är
talmannen förbehållet att vägra propos. å sådana ändringar
i Utsk:s förslag, hvarom fråga icke är i laga ordning inom
Utsk. väckt, det då må vara Stånden öppet att antaga Utsk:s
förslag, med sådana förändringar deraf, som ligga inom den
väckta frågans område. Jag tror således, att förbudet
deremot bör ur Hr v. HartmansdorfFs förslag utgå. Jag
kan icke heller med denne talare finna någon nödvändighet
af eller garanti uti Constit.Utsk:s s. k. veto; ty om
man är rädd för det s. k. ”framrusandet,” så synes det mig
mera tänkbart, att tretton ledamöter i Utsk. skulle kunna
höra till detta mouvementsparti, än pluralitelen inom
de fyra Stånden och dessas af Regeringen tillsatta talmän.
Då man vidare på ena sidan yrkar, att, så vida ett Stånd
ogillar ett förslag, votering i förstärkt Utsk. då bör afgöra
frågan ur den synpunkt nemi., att intet Stånds mening må
kunna förtryckas, kan jag icke anse det consequent af samma
talare att yrka, det frågan må förfalla, då två Stånd
stadna emot två. Consequensen synes nemi. fordra, att frå
19
H. 1.4
260
Den 19 Februari.
gan äfven då hänsljutes till förstärkt UtsL. Jag skulle-derföre
tro, att 56 §, med endast några mindre förändringar
och uteslutanden, skulle kunna qvarblifva i sitt nuvar. skick,
och jag föreslår i öfverensstämmelse härmed följande redaction:
56
S-.
Göras åter i RiksStms plena anmärkntr, som hindra förslagets
antagande, blifve de till Constit.Utsk. hänvisade.
XJtsk. åligge då att till RiksStln med ett förnyadt utlåt, inkomma.
Förena sig derefter samtliga RiksScn om detta
förslag, hvile det till slutligt antagande eller förkastande vid
nästa i-iksdag. Blifva åter &c. (se 56 §.)
För tydlighetens skull kan man förändra 81 § på följande
sätt:
Denna Regeringsform &c. — — verkställa, R. St. må
icke å den riksdag, då Ulsk. någon sådan ändring föreslår,
utan först å den nästföljande densamma antaga. Blifva &c.
(se 81 §.)
Denna förändring är högst enkel, och jag tror, att den
uppfyller det åsyftade ändamålet.
Gr. Horn: Då man framställer ett förslag, är man skyldig
att förklara och förevara det. Jag skall då först fästa
mig vid Hr Cedefsehjölds anmärkn. i afseende derå, huruvida
man bör bereda lättnad för eller söka försvåra grundlagsförändringar.
Jag tror icke, att mitt förslag innefattar
den vidsträckta tanka till beredande af lättnad, som Hr Cederschjöld
deråt velat gifva. Jag underkänner ingalunda
den sats, att ett lands grundlagar böra befästas så mycket
som möjligt. Men då samhället kommit till den punkt, att det
ståf i ett principvidrigt förhållande till sina eonstitutionella
författningar, då pluraliteten deri önskar ändring, då är det
icke tid att försvåra utvägarna till ernående af ett sådant mål;
då är det icke tid att söka befästa, hvad sorn finnes, utan i
stället underhjelpa möjligheterna att ernå, hvad som önskas,
och att ernå detta på lagliga vägar, på det man icke må
framkalla en revolutionär akt, dervid några döda bokstäfver,
de må vara aldrig så stränga, aktas ringa mot den mägtiga
nationalviljan. Jag vill således, att man åtminstone icke ännu
mera tynger dessa redan nog tunga förmer, som hindra
statsskickets utbildning i den riktning af reform, sorn af behofvet
så högt påkallas, och jag har ingalunda yrkat större
afseende å mouvementsprincipen, än våra nuvarande grundlagar
medgifva; ty det conservativa elementet finnes verkligen
nu mindre, än i mitt förslag. Då nemi. den ändamälsvidriga
lagstiftning äger rum, att grundlagsförslag skola tillkomma
genom en sammänjemnkn. af de gemensamma tankarna
inom hvart och ett af de fyra Stånden, så är det gifvet,
att orimliga, osammanhängande beslut skola uppstå; och
vid dessa är Ulsk. likväl bundet, utan att ens fa veta mo
-
Den 19 Februari.
tivevna för de särskilda tankarna. Jag har derföre velat,
att Utsk., utan att vara beroende af de framställda anmärkningarna,
må äga fatta sitt beslut till qvarblifvande vid eller
afvikelse fran det återremittade utlåt.; men derefter har
jag velat åt Stånden bibehålla den rätt de, såsom committenter,
relativt till sina committerade mäste äga, och hvilken
de, enligt grundlagen, för närvar, verkligen innehafva, att
nemi. förändra Utsk:s förslag, och sedan Stunden fattat dessa
ytterligare beslut, skulle det åligga Utsk. att sammanjemnka
dessa, samt att alternativt framställa propos:r till
omröstning i förstärkt Utsk. På det sättet tror jag, att antagliga
förslag Kunna uppkomma; men att man skall försvåra
grundlagsförändringar kan jag ingalunda medgifva, då
vår så ^ytterst felaktiga Representation ger föga hopp, att
ju icke hvad vid en riksdag antages, kan behöfva förändras
vid en annan. Man har å en annan sida fästat sig dervid,
att den särskilda formen för behandlingen af K. propositioner
borde bibehållas, emedan man fruktat, att hela förslaget
eljest komme att slutligen förfalla. Om här vore fråga
att inskränka de K. prerogativerna skulle jag billiga den
framställda farhågan; men 56 §, enligt dess nuvar. lydelse,
wtedgifver redan rätt för Stånden att göra anmärkntr emot
ett till följd af K. propos. framstäldt förslag, och förutsätter
magt hos Stånden att göra dessa anmärkntr gällande till
förkastande af ett sådant förslag. Mitt yrkande går således
endast ut på, att enahanda behandlingssätt må äga rum i afseende
å K. pro posti' som enskilda motioner. Jag har likväl
velat medgifva, att, i händelse förslag på grund af K. propos.
icke oförändradt gillas, sådant jemte uppgift om förändringen
borde anmälas hos K. M., som då alltid ägde veto
i afseende å det förändrade förslaget. I alla händelser måste
jag emedlertid protestera emot de af Utsk. framställda
motiver, enligt hvilka det icke skulle hafva varit med
grundlagens nuvar. lydelse öfverensstämmande, hvad R. o.
Ad. vid föregående tillfällen af likartad beskaffenhet beslutat.
Jag upprepar min förklaring, att förslaget är obehöfligt;
men sedan det är väckt, kan det vara nyttigt att så
klart redigera det ifråga var. stadgandet, att dessa onödiga
discussioner om tillämpningen deraf en gång må kunna
upphöra.
Frih. Gederström: Det ur i anledn. af åtskilliga yttranden,
som jag ånyo begärt "ordet. Så t. ex. liar Gr. Horn
sagt, att grundlagsfrågor böra behandlas på enahanda sätt
,som andra frågor, sedan nemi. Constit.Utsk. begagnat sittinitiativ
i afseende på frågans framläggande för Stånden;
och jemväl har Hr Gr. påstått, att af Constit.Utsk. tillstyrkta
grundlagsförändringar kunna inom Stånden med jemnknlr
antagas till hvilande. Detta sednare förtjenar icke att till
besvarande upptagas. Hvad åter beträffar den förra satsen,
I
a68 Den 19 Februari.
uti hvilken Hr v. Hartmansdorff så vida instämt, alt han
ansett samtliga vid ett från Utsk. inkommet förslag, hos
RiksSttn gjorda anmärkn:r böra underställas Utsk., på hvars
pröfning det derefter skulle bero, till hvad afseende anmärkningarna
kunde föranleda; så skulle detta leda dertill, att
uti Stånden väckta förslag kunde hänskjutas till Utskrs behandling,
hvilket strider emot 1 morn. 81 §, som förbjuder,
att frågor i dessa ämnen få i Ståndens plena väckas; och
huru det kan anses likgiltigt, om ett förslag uppgöres hemma
på kammaren och directe öfverlemnas till Utsk:s antagande
eller förkastande, eller om förslaget väckes uti Ståndens
plena, det kan jag icke förstå. En af de stora skillnaderna
är den, att inom Stånden leder väckandet till »lis—
mission och producerar luntor att till Utsk. öfversända, hvilka
tjena till intet annat än att föröda tiden. Man har dessutom
velat, att endast väl genomtänkta förslag skulle öfverlemnas
till Utsk.; men då saken lemnäs åt den muntliga discussionen,
är det angifna syftemålet förloradt. Jag tror altså, alt
icke några andra anmärkntr böra till Utsk. afgå än sådana,
som Stånden, hvart för sig, förklarat utgöra deras gemensamma
tankar, hvarvid jag likväl icke föreställer mig, att på det
sättet endast goda och antagliga anmärkn:r skola till Utsk.
ankomma; men det är åtminstone att förmoda, att Stånden
icke såsom gemensam tanka antaga rent af oförnuftiga och
otjenliga anmärkntr. Ilr Hjärnes begifvande till den förändring
uti dess förslag, att anmärkntsrätten komme att inskränka
sig till den ifrågaställa förändringen i det eller det
gru ndlagsstadgandet, gör, att jag numera instämmer
i hans förslag. Denna omständighet var inom Utsk. å bane
bragt, men man fruktade, att Stånden icke skulle gilla
den. Få nu se, hvad afseende Utsk. kan deråt gifva. Hr
Cederschjölds af Hr v. Hartmansdorff understödda tanka, att
intet Stånds mening bör kunna undertryckas, är öfverensstämmande
med grundlagen, så vidt den har afseende å det slutliga
antagandet; men icke bör en ensidig åsigt inom ett
Stånd hindra ett förslags hvilande. Det skulle eljest alltid
ikunna hindra, att någon förändring komme under slutligt
afgörande. Jag tror altså, att då hvarje Stånd har sin rätt
förbehållen vid den sednare riksdagen, är 3 Stånds beslut
vid den förra tillräckligt. Att deremot, såsom Hr Hjärne
föreslagit, låta frågan bero på förstärkt Utsk., då 2 Stånd
stadnat emot 2, är oriktigt, utan bör frågan då förfalla, likasom
då förslaget icke blifvit gilladt af mer än ett Stånd.
Det har blifvit yttradt, att behandlingen af detta mål skall
komma att visa, huruvida Utskts afsigt varit att bereda en
förändring uti det ifrågaställa afseendet eller icke. Jag
förmodar, att om R. o. Ad. samt de öfriga Stånden godkänna
Utsk:s förslag, är svaret gifvet; och att misstänka,
det Utsk. framställt sitt förslag utan afsigt att få det antagit,
är ett föreställningssätt, sorn jag öfverlemnar åt R. o.
Den ig Februari.
269
Ad. all bedöma. Jag slutar med att begära, det Hr Gr. o.
Landtm, ju förr desto hellre må sättas i tillfälle framställa
propos. öfver de särskilda förslagen, så att vi må komma
ifrån denna sak.
Hr Cederschjöld: Hr v. Hartmansdorff har bestridt,
att pröfningen af de inom Stånden emot inkomna grundlagsändringsförslag
framställande anmärkn:r må bero på förstärkt
Etsk., och hans bestridande har grundat sig derpå, att han
fruktat, det dagens opinioner i sådant fal? kunde komma att
göra sig gällande. Jag tror, att ju närmare ett till hvilanda
antaget förslag kan öfverensstämma med dagens opinion,
desto bättre, och fortfar denna opinion till dess, vid en följande
riksdag, det slutliga afgörandet förekommer, så grundar
sig förändringen icke på en tillfällig, utan en stadgad
opinion.
Hr Dalman har i sin ifver för mouvementet sagt, att
då ett framstäldt förslag blifvit godkändt af tvenne Stånd,
bör det hvila till grundlagsenlig behandling vid påföljande
riksdagen. Jag hemställer, om han icke, gemensamt med
mig, bestridt just den åsigten under påstående, att det må
bero på två Stånd att förekomma ett förslags hvilanda.
Samme talare har sagt, att något förändradt stadgande i afseende
å Ståndens rätt att göra anmärkntr vid ett från Regeringen
inkommet förslag icke erfordras, emedan en sådan
rättighet redan finnes i grundlagen medgifven. Ja, men detta
medgifvande finnes blott i 2 mom. af 56 §, och i händelse
denna § borttages, utan att något i berörde hänseende
införes i 8r §, försvinner rättigheten. Det är visserligen
klart, att sådan 56 § nu lyder, äga Stånden enligt bokstafven
full rätt att framställa anmärkmr jemväl emot förslag i
anledn. af K. proposrr, samt Utsk. åliggande att upptaga
dessa anmärknrr till sammanjemnkning. Detta anser jag väl
till sin princip icke vara riktigt, men icke mer oriktigt än
det, att R. St. skola kunna förändra Konungens proposuronde
allm. lagen. Föreskrifterna härom äro i detta afseende
alldeles lika i 81 och 87 §§. En talare har sagt, att
detta vore en mening, som ej fört jente besvarande, och förbehållit
den, som yttrat samma mening, att för sin räkning
hysa den. Jag förbehåller mig då samma rätt, sorn Gr. Horn
sålunda blifvit tillerkänd.
Denne sistnämnde ledamot har sagt, att jag misstagit
mig i den uppfattning, jag framställt ang:de hans förslags
åsyftning att lätta grundlagsförändringar. Jag har ingalunda
velat misstyda hans mening, utan jag har endast utsträckt
den eller sett den, om jag så får säga, genom förstoringsglas,
då jag sagt, att efter analogien af hans förslag, att en
grundlagsförändring skulle kunna blifva hvilanda, oaktadt
tvenne Stånd ogillat den, borde, för att lätta och befordra
17°
D en 19 F c b r 11 a ri.
grundlagsändringar, afgörandet kunna vid sista riksdagen öfverlännäs
åt tre Stånds beslut.
Gr. Frölich har misstagit sig, då han trött, att jag
hestridt, det med återremisserna af grundlagsfrågor må tillgå
på samma sätt som med andra mål. Det är högst ledsamt,
alt man så litet ger akt på hvad som talas, förrän
mari upptager det till besvarande. Likaså svårt det vore att
råka ut för den Omtalade rakmachinen för dess blindhets
skull, lika obehagligt är det ock att råka ut för döfva replikan
ter.
Frih. Boye: Jag anhåller att få siraplifiera frågan derom,
huruvida Utsk:s veto skulle qvarstå eller vara borta.
Må man eftersinna följderna af den Jära, att man skulle kun-1
na kl. 12 på dagen framställa ett förslag till grundlagsförändring
oell kl. 1 deröfver votera. Ingen ledamot har försökt
att till vederläggning upptaga dessa sanningar: 1:0 att
frågor om grundlagsförändringar icke få i Ståndens plena
väckas, och 2:0 att icke något annat förslag får framkomma
än det, som af Utsk. befunnits nyttigt, nödigt och möjligt.
Nå väl!- öfvergifvas ’icke dessa sanningar, i fall Stånden
sjelfva få uppgöra förändringar, stridande emot Utsk:s tillstyrkande?
Och har man icke då borttagit . Utsk:s veto?
Men det är en sådan åtgärd, som jag bestrider, emedan den
ingriper i sjelfva andan af vår statsförfattning, i det derigenom
komme att borttagas den återhållande kraft, som våra
grundlagsstiftare velat nedlägga hos Constit.Utsk., och hvilken
jag finner bäst bevarad i Hr v. Bartmansdorffs förslag,
hvartill jag altså tillstyrker bifall; fritagande mig likväl dervid
från all delaktighet i den hans tanka , som vore det
likgiltigt, om man hemma på kammaren uppgjorde och till
Constit.Utsk. deruti insände, eller inom Stånden framställde
grundlagsändringsfärs lag.
Hr. von Hartmansdorff: Sedan jag nu hört en ledamot
biträda mitt förslag, men icke hort någon särdeles
bestrida det, anhåller jag att få tillägga några ord till ytterligare
utveckling och försvaret af min mening. En talare
har sagt, att det är likgiltigt, om afgifvande anmärkn:r
skulle innefatta nya motioner, enär det är talmans rätt att
vägra propos. till sådana anmärkn:rs upptagande att åtfölja
remissen. Men jag hemställer, hvad säkerhet kan innefattas
i talmannens omdöme uti så beskatfade omständigheter.
Pröfningen är ofta ganska svår, och skall gemenligen ske
utan låpg betänketid. Hvad den ena talmannen anser
olagligt, kan en annan finna lagligt. It. o. Ad., erinrande
sig händelserna vid jnneyar. riksdag, då någon vägran i
berörde hänseende icke försports, torde således finna, att
.säkerheten häremot är alldeles ingen, eller åtminstone otillfredsställande.
De värda ledamöter, som sagt, att mari
icke borde försvåra grundlagsförändringar, borde sjelfve
Den 19 F e b r u a r i.
finna, att „ intet försvårar dem så mycket sorn föreskriften,
att blott Ståndens gemensamma tankar få återremitteras. Man
har sagt, att om 2 Stånd stadna mot 2, borde frågan icke
förfalla, utan ja anses lika så godt som nej, samt påstått,
att jag i detta fall varit inconsequent. Men då 2 Stånds afslag
i allm. lagstiftningsfrågor Jeder till sakens förfallande,
så frågar jag, örn icke förhållandet bör vära sådant jemväl
i afseende å grundlagsfrågor. Man har anmärkt skillnaden
emellan författandet hemma på kammaren eller här
inom Ståndet af ett förslag. Jag får blott påminna, att
förslaget kan vara skrifvet hemma och sedan uppläsas här
i form af anmärkn. Tidspillan vid dis pu tern a, huruvida
anmärkn. sedan bör anses såsom ett nytt förslag eller
icke, kan derefter blifva lika så stor, som den möjligen blefve,
om förslaget utan form af anmärkn., framkommit. Erfarenheten
vid denna riksdag bevisar det bäst. Hr Cederschjöld
har sagt, att det just är dagens opinion, som bör uttryckas.
Jag instämmer deruti, så vidt det angår Stånden
och ber blott atti få erinra, att Utsk:s opinion jemväl mäste
uttryckas likaväl som Ståndens, derest grundlagens bud skola
iakttagas. Mitt förslag åsyftar att förekomma försöken att
begagna en oloflig väg till förbigående af Utsk:s mening.
Vidare har man sagt, att ett förslag ej bör läggas å sido derföre,
att ett Stånd säger nej. Vill man verkligen uttrycka dagens
opinion, så måste man väl utröna den hos alla 4 Stånden
och finna den sammanträffande. Skulle man derigenom
förekomma ståndsprivilegiernas upphäfvande, så finner jag
sådant vara rätt väl; ty jag tror, att vår samhällsinrättning
derpå väsendtligen grundar sig.
H.Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, då flera
ledamöter ännu anmält sig att tala i detta ämne, och flera
särskilda förslag till gemensamma tankar blifvit framställda,
örn hvilka möjligen voteringar kunde uppstå, ansåg IJ. Ex.
sig böra till R. o. Ad. hemställa, om icke, sedan tiden så
långt framskridit, R. o. Ad. skulle behaga uppskjuta med
den återstående pröfningen af detta mål till nästa plenum.
Bifölls.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. lill 3 e. m.
In tidom protocolli,
F. O. Silfverstolpe,
Lördagen den 21 Februari i835.
Plenum kl. 10 f. m.
Upplästes till justering Och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till §§ i riksdagsbeslutet:
2^2
D«.n 21 Februari fc m.
1:0 ang:de anvisandet af ett särskildt creditiv i afseende
på cholerafarsoten;
a:o angrde cnrhusafgiftens erläggande;
3:o ang:de fortfarande af den årliga afgift till Wadstena
krigsmanshus- eller Amiralitets-krigsmanscassan, sorn .PresteSt.
sig frivilligt åtagit;
4to fortsättning af uppgift å aflåtna tind. skrifvelse!-,
rörtde åtskilliga med statsregleringen gemenskap ägande
ämnen;
5:o angrde en rättvisare och jemnare fördelning af städernas
båtsmanshåll;
6:0 angrde åtskilliga frågor, rörrde roteringsverket och
dermed sammanhang ägande ämnen;
7:0 angrde presträttigheternäs utgörande på Gottland och
dermed gemenskap ägande frågor om en förändrad indeln.
af dervar. pastorat, m. m.
8ro angrde åtskilliga om Rikets allm. hushållning m. m.
aflåtna und. skrifvelse!-.
Fortsattes den sisth plenidag började pröfningen af
Constit.Utskrs mentor. Nro 84 med förslag till ändring och
omflyttning af 2 mom. 56 § Reg.F. samt jeinnkning i dess
81 äfvensom i 29 § Riksd.Ordn.
Uppå begäran af Hr Hjärne, Harald, upplästes de
arne prot.utdr. af d. 19 dennes, hvilka rörrde detta ämne
från de öfriga RiksStrn ankommit, nemi. från BorgareSt. af
innehåll, alt Ståndet återremitterat mentor. Nro 84 med de
såsom Ståndets gemensamma tankar förklarade anntärknrr,
som uti Prosten Hallströms emot mentor, afgifna reservation
innefattas, och från BondeSt.. innehållande, att samina mentor.
blifvit till Utsk. återförvisadt på grund af den såsom
Ståndets gemensamma tanka förklarade anmärkn., att det
nya 2 mom. i 81 § Reg.F. borde erhålla följande förändrade
lydelser ”Inkommer till RuksStm Constit.Utsk. med nå”got
förslag till grundlagsförändring, skall detsamma, efter
”öfverläggning derom i Ståndens plena, först framställas tili
”gillande eller ogillande. Gillas det äf samtliga Stånden,
”hvile förslaget till antagande eller förkastande vid nästa
”riksdag. Ogillas det af 2 eller flera Stånd, förfalle frågan.
”Ogilius det blott af ett Stånd, ankomme det på Constit.Utsk.,
”genom val i Ståndens plena förstärkt till antal af 20 per”soner
af hvarje Stånd, att förslaget genom samfäld omröstning
gilla eller förkasta. Göras åter vid förslaget anmärkn.T,
”blifva de, hvilka hvarje RiksSt. förklarat för dess gemensamma
tankar, till Constit.Utsk. hänvisade. Utsk. åligge
”då att samtliga RiksStrns tankar till ett förslag i möjligaste
”måtto sammanjemnka och, om oförenliga skiljaktigheter fin”nas,
dem derjemte till samtliga RiksStrns behandlande
an
-
Den ai Februari f. m.
”anmäla. Förena sig derefter samtliga RiksSttn om ett förslag,
hvile det till slutligt antagande eller förkastande på
”tid och sätt, som ofvan föreskrifna äro. Blifva åter något
”Stånds tankar i någon eller några delar skiljaktiga från de
”öfrigas, och samma Stand sig icke efter de öfriga fogar,
”åge del på ofvanskrifna sätt förstärkta Constit.Utsk. att
”skiljaktigheterna genom omröstning förena, och det dymedelst
fullständigt beredda förslaget hvile sedan till R. St:s
”afgörande, som ofvan sagdt är. Blifver å riksdag etc. etc.”
Hr Hjärne: Då jag skall hörja fortsättningen af en discussion
, som för ett par dagar sedan afbröts, skall jag, till
förekommande af tidsutdrägt, söka vidtaga, der discussionen
då slutades. Efter hvad jag vill påminna mig, voro då hufvudsakligen
3:ne förslag upplästa: ett af Gr. Horn, hvilket
innehöll förändringar i sjelfva grundprinciperna för grundlagsstiftning,
och således ganska mycket afvek från det förslag,
Constit.Utsk. afgifvit; ett annat af Hr v. Hartmansdorff,
som äfven gick ut på betydliga förändringar i principerna,
fastän i motsatt riktning med Gr. Horns; ett 3:dje förslag
var af mig inlenmadt, hvilket hufvudsakligen utgick från
den grundsats att mera söka vinna ett resultat i afseende på
tydligheten i de grundlags-§§, som tala om behandlingen af
frågor ronde grundlagsförändringar, än att vilja åstadkomma
någon ingripande förändring i sjelfva lagstiftningsprincipen.
Jag har således under discussionen redan pä förhand
en slags aning om den ställning, som kunde blifva min, derest
i en framtid de olika åsigterna, sam nu icke äro genom
så skarpa gränsor åtskiljda, skulle gifva anledning till partier,
som jag tror kunde blifva en följd af de häftiga strider,
hvartill dessa §5 gifva anledn. Mitt förslag går en medelväg
emellan de 2:ne ytterligheterna, Gr. Horns å ena och
Hr v. Hartmansdorffs förslag å andra sidan, som begge bestrida
mitt förslag, hvilket likväl i detaillerna gillas i vissa
fall från ena och i andra afseenden från andra sidan. Jag
har trott, att man icke borde göra någon förändring uti de
grudlagsstadganden, hvilka röra behandlingen af sådana
grundlagsändringsförslag, som inkomma från Konungen , emedan
jag trott, att sådant kunde föranleda till nekad sanction
å grundlagsförslaget vid påföljande riksdag. Flera talare hafva
sökt bevisa, att det gifves ett stort fel i närvar, stadganden
i detta fall. Detta måste jag medgifva. Stadgandena
i 56 och 81 §§ R,eg.F. äro dels sinsemellan alldeles stridiga
och dels innehålla de i sjelfva principerna sådana oriktigheter
såsom principer, att jag, lika med Gr. Horn, Hr Cederschjöld
och några andra talare, skulle anse det vara rättast
att Konungens propos. rörtde grundlagsändringar behandlades
såsom andra frågor, efter K. M:s propos:r i andra ämnen
behandlas lika med enskilda riksdagsmäns motioner;
19 H. 35
l)cii Februari f. ra.
nien man glömmer, att det fordras Konungens snnction till
dessa förslag. Man har sagt, att då Constit.Utsk. nu tillstyrker
ett Konungens förslag^ beliöfver endast ministeren
concentrera hela sin förmåga för att inverka på Constit.-  Utsk. Jag medgifver detta; men om det är en fördel för
Regeringen, så är det val också troligt, att Regeringen icke
afsäger 'sig densamma, i fall ett nytt förslag skulle framkomma.
Jag tror det derföre vara bäst, i fall man vill
komma lill något resultat, att vänta med att söka erhålla
sådana concessioner från den andra statsmagten, till dess
man ser, att denna magt börjat finna, att det gifves en opinion
inom landet, för hvilken den anser sig böra göra några
concessioner; ty jag måste tillstå, att jag för närvar,
icke har någon anleda, att hoppas sanction på elt förslag,
som skulle ingripa i något enda af Regeringens prerogativer.
Hr v. H artmänsdorfF har börjat med att instämma med
Gr. Horn deruti, att gemensamma tankar borde alskaffas
och att frågorna skulle behandlas på sätt 56 §:s r mom. föreskrifver.
Marchen skullé då blifva sådan, att första gången
ett Constit.Utskrs förslag inom Stånden pröfvades, skulle
anmärkmr deremot få göras, och dessa anmärkhrr likasom
discussioner öfver andra frågor till Constit.Utsk. återremitteras,
hvarest niålet jémté de gjorda anmärkningarna skulle
ånyo pröfvas, liväraf följden hlefve, antingen att Utsk. vidblefve
sitt förra förslag, eller också inkomme med nytt förslag,
grundadt på de möjliga förändringar, sorn kunde blifva en
följd af de vid återremissen gjorda anmärkningar. Derefter
ägde Stånden att, likasom i andra frågor, fatta sitt beslut,
oberoende af det yttrande, Constit.Utsk. afgifvit. Här
började likvisst skillnaden emellan Hr v. HartmahsdorlFs och
Gr. Horns åsigter, och denna skillnad är så betydlig, att
man kan anse deras förslag såsom utgångna från alldeles
motsatta åsigter. Hr v. Hartmansdorff föreslår nemi., att
det andra förslaget, som ingäfves från Constit.Utsk., endast
skulle kunna få gillas eller ogillas af Stånden, och att slutligen
Codstit.Utsk. vid Ståndens beslut, som klefve detsamma,
som för närvar, kallas deras gemensamma tanke, skulle få
fästa det afseende, som det för godt funné. Detta går ut
på ingenting annat än att i grundlagen nedlägga en magt
hos Constit.Utsk., som detta Utsk. vid denna riksdag velat
tillvälla sig, fastän den icke kunnat ernås. Jag har icke kunnat
gilla Constit.Utsk:s försök i detta fall, och jag kan icke
heller gilla försöket att i grundlagen nedskrifva ett stadgande,
som tillegnan Constit.Utsk. en så obehörig magt. Uti
Gr. Horns förslag finner jag både fördelar och olägenheter.
Enligt detsamma skulle visserligen en ytterligare remiss till
Constit.Utsk. komma att äga rum; men den tidsutdrägt,
sorn deijjf hlefve en följd skulle likväl medföra den fördel,
att frågan blefve ytterligare pröfvad af Utsk., sedan Utsk.
haft tillfälle att inhemta alla Ståndens opinioner i ämnet.
Dcu a1 F c b r u a r i f. ra.
27:»
Delta är en väsendtlig förbättring, och jag skulle derföre icke
vara obenägen att öfvergå till Gr. Horns förslag; men
jag mötes, då jag gör det, af ett ganska praeliskt skäl, som
första gången yppades hos mig, icke i min egen eftertanka,
utan i följd af ordförandens i Constit.Utsk. yttrande i sista
plenum, då Frih. Cederström under recensionen af Gr. Horns
förslag, som Hr Frih. ansåg såsom en ny motion, ganska
prophetiskt uttryckte dessa ord: Få se, om Constit.-  Utsk. kan göra något afseende derpå. Denna prophetia,
utgången från en af decemvirerna i Constit.Utsk.,
bekänner jag gör, att jag icke vill förena mig i Gr. Horns
förslag, ehuru jag icke kan neka, att detta i sak är det bästa,
som hittills framkommit. Det ändamål, som jag sökt
vinna, har jag flera gånger releverat, och är att åstadkomma
ett förtydligande i de hufvudsakliga punkter, som gifvit
anledn. till de bittra tvisterna vid denna riksdag. Jag fortfar
derföre att yrka propos. till bifall å det förslag, som jag
tagit mig friheten afgifva. Likväl skall jag, då jag följer
discussionen deraf, taga ledning för mitt omdöme, huruvida
jag finnér nödvändigt att borttaga en mindre hufvudsaklig
anmärkn. i förslaget, der jag sagt, att, om 2:ne Stånd stadna
emot 2 i fråga om gillande eller ogillande, frågan skall
öfverlemna,s till förstärkt Constit.Utsk. Detta är en anmärkn.
, som jag i principen anser vara bättre än Constit.-  Utsk:.s förslag; men i det afseendet skall jag icke vara envis.
Hvad jag deremot fäster mig vid är, att det mätte
förklaras, hvad som förstås med de anmärkntr, som få göras
vid Constit.Utsk:s förslag, emedan det är otydligheten i detta
fall, som anledn. egentligen kan tillskrifvas till de hårda
ord, hvartill man kommit såväl emot Constit.Utsk. collectivt,
sorn mot enskilda ledamöter deraf. Denna anmärkn.
är således af ganska mycken vigt, hvarföre jag skulle önska,
att den icke måtte lemnäs utan afseende.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag vill icke vidlyftigt
upptaga R. o. Ad:s tid med ett yttrande uti ett ämne, sorn.
redan i sista plenum blifvit uttömdt; men sedan jag haft
tillfälle att närmare justera mina tankar i afseende på redactionen
af.den förändring, som jag föreslog, vill jag 1111
uppläsa della förslag, hvilket jag tror närmast öfverensstämma
med de flesta talarnes åsigt. För det första instämmer
jag med Constit.Utsk. deruti, att 2 morn. i 56 § bör utgå,
och i stället endast inflyta en hänvisning till 81 §. Deremot
skulle 8t §:s 1 morn., i enlighet med Cpnstit.Utsk:s
förslag, blifva så lydande: ”Denna regeringsform —• — —
— besluta.” 2 mom. skulle erhålla följande lydelse: ”Inkommer
till R. St. Constit.Utsk. med någof förslag till grundJugsförändring,
skall detsamma, efter öfverläggning derom
i Ståndens plena, först framställa^ till gillande eller ogillande.
Ogillas det af alla 4 RiksStm, förfaller frågan. Gillas
Den 3i Februari f. ra.
detsamma af samtliga lliksStm, hvile då att oförändradt antagas
eller förkastas å nästföljande riksdag. Göras åter i
något eller några lliksSt. vid förslaget anmärkn.‘r, som hindra
dess hvilande, blifve dessa hänvisade till Constit.Utsk.,
sofc det åligger att till RiksStm med ett förnyadt utlåt, i
ämnet inkomma. Förena sig derefter alla RiksStm om Utsk:s
yttrande, hvile det då till slutligt afgörande, såsom ofvan
sagdl är, vid nästa riksdag. Rlifva åter något eller
några Stånds tankar i någon eller några delar skiljaktiga, eller
ogillas förslaget af något eller några Stånd, men gillas af
de öfriga, varde Constit.Utsk., genom val af RiksStms plena,
förstärkt till ett antal af 3q ledamöter af hvarje Stånd, hvilka,
genom samfäld omröstning öfver af R. St. godkända voter:spropos:r,
med R. St:s rätt afgöra i hvad skick förslaget
hör hvila, eller huruvida det bör alldeles förfalla.”
3 mom. "Blifva å riksdag, då öfver hvilande grundlagsförslag
beslutes, alla RiksStm om ändringen ense, öfverlemue
de” etc., på sätt Utsk. föreslagit.
4 morn. skulle angå behandlingen af Konungens propöstr
och lyda så här: ”Vill Konungen hos R. St. föreslå
någon ändring i grundlagarna, höre lian Statsrådet och öfverlemne
sedan sin propos. jemte Statsrådets tankar deröfver
lill R. St., som genast, utan att om denna propos. förut
öfverlägga, uppdrage Constit.Utsk. att sitt utlåt, derom
till R. St. afgifva. Yarder Konungens propos. icke af R.
St., enligt hvad ofvan skils, såsom ett fullständigt beredt
grundlagsförslag godkändt, eller blifver den å nästföljande
riksdag af något Sjånd afslagen, aflemne R. St. sitt afslag
med skälen dertill skriftligen till Konungen genom deras
talmän.”
5 morn., hvilket skulle blifva sådant det nu är, lyder
sålunda: ”Om vid riksdag, då grundlagsfrågor lagligen
kunna afgöras, ytterligare uppskof föreslås, må det icke äga
rum utan Konungens och atla 4 RiksStms sammanstämmande
beslut.”
Då jag i detta förslag utgått från den synpunkt, att om
något RiksSt. skulle vara skiljaktigt från de öfriga, ärendet
borde afgöras i förstärkt Constit.Utsk., så har jag till
grund härför afsett den grundsats, att, om 3:ne Stånd antogs
ett förslag, som af det 4-’de ogillades, förslaget likväl
möjligen kunde vara af den beskaffenhet, att detsamma af
förstärkt Constit.Utsk. borde förklaras hvilande lill grundlagsenlig
behandling vid en kommando riksdag, likasom jag
föreställer mig den händelse, att derest förslaget förkastades
af 3:ne Stånd, men bifölls af det 4:de, detsamma lika
möjligen kunde och borde i förstärkt Constit.Utsk. ogillas. Jag
linner äfven rättvisan fordra, att då ett Stånd skall hafva
veto i fråga om att bibehålla grundlagsstadgandet, det
äfven bör äga sin röst öppen i frågan om att förändra
detsamma, och jag kan icke se, att denna grundsats skulle
Den 21 Februari f. m.
377
hållas i helgd på annat sätt, äu att frågan, på sätt jag föreslagit,
hänskjutes till förstärkt Constit.Utsk, så snart någon
skiljaktighet emellan IliksSttu förefinnes. För att göra förstärkta
Constit.Utskts opinion mera stark, har jag föreslagit,
att ledamöternas antal skulle ökas till 3o af hvardera
Ståndet.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: .Tåg anhåller vördsamt
att få fästa II. Ståndets uppmärksamhet på de olägenheter,
som, efter min öfvertygelse, skulle uppkomma, i
händelse man antoge Hr Hjärnes eller Hr Dalmans redac.
tionsförslag. Hr Hjärnes utgår från den tanken, att det lyckats
honom definiera, hvad med anmärkntr förstås. Jag
vädjar till en hvar att sjelf bedöma, huruvida det är möjligt
att göra upp en sådan definition? Så länge anmärkntr
få göras, lärer det gå med dem alldeles som nu med de
gemensamma tankar, hvilka skola till Utsk. återremitteras,
nemi. att den ene påstår, det anmärkntna höra till förslaget,
och att den andra påstår motsatsen. Om man t. o. m. ville
förklara, att blott det, som hörer inom §:s omfång, må
blifva föremål för anmärka., så kan man likväl ditplocka
andra ämnen och påstå, att de höra dit, aldenstund 2, 3
och ofta flera §§ i grundlagen afhandla samma ämne. Jag
befarar följaktligen, att så länge Stånden få göra anmärkntr,
hvilka, oberoende af Constit.Utskts mening, kunna antagas
såsom beslut, äfventyrar man äfven, att en ny motion i
Ståndet genast antages emot Constit.Utskts mening. Vid
Hr Dalmans förslag gör jag så tillvida samma anmärkn. som
vid Hr Hjärnes, att om man med förändringar och tillsatser
skulle få afgöra ett Constit.Utskts betänk., andra gången
det förekommer, så skulle det kunna hända med Cönstit.-  Utskts såsom med andra Utskis betänktn, att man, då saken
efter återrernissen förekomme, gjorde tillägg, som icke
varit af Utsk. behandlade och som Ståndet förut icke ens
hört talas om. Det kunde möjligen hända på samma sätt
som vid denna riksdag med frågan om theatrarna, att sedan
det ena Ståndet afslagit, det andra bifallit, det Stdje
bifallit till en del och det 4;de ™ed tillsatser, slutades liebl
saken med ett beslut, alldeles motsatt det, som motionen
åsyftade. Denna afsåg nemi. utvidgade rättigheter att uppföra
skådespel och slutades med underd. anhållan om censur.
På samma sätt befarar jag, att det ginge med grundlagsändringsförslag,
behandlade efter de nu framställda sätten,
nemi. man skulle komma till raka motsatsen af hvad
man önskade. Hr Dalman har äfven yrkat, att om ett
grundlagsändringsförslag än vore förkastadt af 2 eller 3 Stånd,
detsamma likväl icke skulle komma att förfalla, utan remitteras
till förstärkt Constit.Utsk., hvilket med R. St:s rätt
borde afgöra, i hvad skick förslaget borde hvila, eller om
det skulle alldeles förfalla. Men jag hemställer, om det ar
Den 21 Februari f. m.
siv lil alt ät grundlagsändringsförslag gifva mindre vigt, än
åt förslag till ändringar af allm. civil-, criminal- och kyrkolag?
Om det blott är fråga om att med 8 sk. förhöja böterna
för ett brott, så förfaller frågan, om 2' Stånd stadna
emot 2. Skall man då icke ännu mera låta fråga om grundlagsändringar
förfalla, om 3 Stånd stadna emot 2? Jag får
äran erinra, att då mitt förslag betager Stånden rättighet
att göra anmärkmr såsom gemensamma tankar, så öppnar
detsamma deremot tillfälle för Stånden att vid Constit.Utsk:s
förslag göra anmärkmr på samma satt som vid andra Utsk:s
betänktn, hvarigenom en större frihet vinnes än förut,
och hvarigenom man kati hoppas att från Constit.Utsk. erhålla
bättre förslag. Jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm,
täcktes skilja frågorna åt, så att frågan örn behandlingen af
förslag, grundade på K. M:s propostr, måtte särskildt företagas,
och frågan om behandlingen af förslag af riksdagsmän
eller af Constit.Utsk, sjelf afgifna sedermera särskildt afgöras.
Hr Gunther, Carl Gust.: Då jag i sista plenum
vågade föreslå en förändring i det förslag, Constit.Utsk.
framställt till ny redaction af 8i § Reg.F., utgick jag från
den synpunkt, att formen för förändring af grundlagsändringsförslag
utgör en af de vigtigaste grundpelare, på hvilka
Reg.F. hvilar och hvaraf dess upprätthållande i väsendtlig
mån beror, samt att det således är en vigtig angelägenhet,
att denna form är tydlig och klar, så att ingen motsägelse
eller otydlighet finnes i det lagbud, som bestämmer
sättet att behandla grundlagsförslag. Jag antog äfven för
en bestyrkt sanning, att närvar, ordalydelse uti 56 och 8i
§§ Reg.F. dels är contradictorisk och dels otydlig, och att
det derföre är både behöfligt och för framtiden nödigt att
afhjelpa dessa brister. Med ledsnad hörde jag talare yrka
motsatsen. De påstodo, att dessa §§ icke innefattade några
brister och icke tarfvade någon förändring; men samma talare
motsade sig sjelfva deruti, att de sjelfva framställde
förslag till förändringar, i hvilka förslag de dock så svängde
omkring, att de slutligen stådnade pä samma punkt,
hvarifrån tje utgått. Dock yrkade de, att den hittills varande
proceduren med behandlingen af Constit.Ulskts förslag,
nemi. att Stånden vid återreijiissen uppgöra sina geinensamma
tankar, sorn Constit.Utsk. skall sammanjemnka
eller hvilka, derest sådant icke är görligt, genom votering
skola sammanpressas, skulle utgå och att Stånden skulle få
jäfoga återremissen alla de anmärkmr, hvartill de kunde
finna sig befogade; men då förslaget andra gången återkomjne,
skulle likvisst, efter deras framställning, precist samma
procedur sorn nu äga rum, d. v. s. att Stånden skulle äga
rättighet att med ändringar eller tillägg få antaga det förslag,
sorn Constit.Utsk. framlagt. Ett sådant sätt att förän
-
Den si Februari f. m.
(Ira eller förbättra formerna anser jag likna en byggmästares
förfarande, hvilken, i stället för alt reparera bristfällig»
lieterna, endast öfverstryker dem och derigenom bedrager
dem, som tro, att bristfälligheterna äro reparerade, då de
i stället endast äro skylda. Jag frågar, hvad dessa talare
vunnit annat än en förökad omgång. Resultatet blir ju detsamma
sorn nu, fastän under en ny benämning. Orden gemensamma
tankar hafva väl utgått ur grundlagen; men rättigheten
att med tillägg och förändringar besluta liar i stället
tillkommit, och då är saken enahanda. Jag tror, att
dessa talare icke kunna neka, att våra former äro troga och
tunga och att, oaktadt ålerremissen, sällan något godt förslag
kan framgå, då rättigheten qvarstår vid slutliga afgörandet
att på 4 >'um sönderrycka och förderfva förslaget,
huru man behagar. Jag har fästat mesta vigt dervid, att
vid sådana förslag, som grundlagsfrågor, man måste afsäga
sig denna rättighet, på det ett godt förslag måtte underkastas
Ståndens ogillande eller förkastande, och att deras
beslut sedan må afgöras genom omröstning i förstärkt
XJtsk., på det ingen mening må blifva undertryckt, men att,
här förslaget andra gången återkommer, ingen jemnkning
får äga rnm. Orsaken, hvarföre jag föreslog, att förslaget,
ändra gången detsamma inom IJtsk. behandlades, skulle underkastas
ett dubbelt antal ledamöters afgörande, var den,
att Stånden derigenom skulle äga så mycket mera utsigt att
få sina åsigter upptagna, utvecklade och pröfvade, och vara
mera benägna att afsäga sig rättigheten att vid definitiva
beslut ingå i jemnkningar, som bortskymma alla förslag och
göra det till ett af verldens 7 underverk, om något godt
förslag på det sättet återkommer. Sedan jag nu redogjort
för rnotiverna af mitt förslag, vill jag icke envisas med alt
genomdrifva detsamma, utan öfvergår gerna till Hr v. Hartmansdorff!;
förslag, emedan jag deruti finner det ändamål,
jag åsyftar. Dock är det en liten ändring, som jag hemställer,
om icke Hr v. Hartmansdorff sjelf finner nödig. Der
står nemi.: ”De förslag, som föranledas af återremiss, kunna
särskildt etc.” Ordet särskildt anser jag böra utgå;
ty att andra gången framställa a:ne särskilda förslag kän jag
icke gilla. Äfvenledes får jag hemställa, om icke i slutet af
81 § bör införas det tillägg, att vid den riksdag, då grundlagsfrågan
till slutligt afgörande företages, deröfver endast
får voteras med ja och nej, emedan ett uteslutande deraf
skulle kunna föranleda till tvister, huruvida någon ändring
i redactionen då kunde få äga rum eller icke. Jag vill blott
tillägga, att, innan jag kati medgifva discUssionen vara fullbordad
, hvar och en,som vill framställa ett förslag till omröstning,
måtte bestämma hvilka delar af iiärvar. morn. hau
anser böra qvarstå, emedan jag finner de hittills framkomna
förslagen något otydligå i detta fall.
Dea a i Februari f. m.
Hr von Hartmansdorff: Hvad Hr Giinthers första
anmärkn. beträffar, liar jag ingenting deremot, att af
skäl, som talaren anförde, ordet särskildt utgår ur mitt
redactionsförslag. Hvad åter angår sednare anmärkn. .rör:de
det föreslagna tillägget, anser jag detsamma öfverflödigt,
emedan mitt förslag slutar med instämmande uti Constit.-  Utskrs fr. o. m. orden: Blifva å riksdag, då öfver
hvil ande grundlagsförslag beslutes, t. o. m. ordet:
åstundan. Jag får förnya min anhållan, att Hr Gr. o.
Landtm, täcktes skilja emellan grundlagsfrågors behandling i
allmänhet och behandlingen af sådana frågor, föranledd
genom propos:r från Konungen, på det man icke genom 2:ne
•frågors sammanblandning må komma till oriktiga beslut.
Med Hr Gunther instämmer jag äfven uti den anhållan, att
Hr Gr. o. Landtm., efter fulländad öfverläggning i detta ämne,
täcktes låta uppläsa de särskilda förslagen, på det desamma
må återkallas i alla ledamöternas minne, så att man
icke, i saknad af kännedom om det ena eller andra förslaget,
må vara urståndsatt att kunna göra en jemnförelse dem
emellan.
Hr Gunther: Det sista tillägg, hvarom jag anhöll, bestod
deruti, att då i närvar. 56 § af Reg.F. tydligen är bestämdt,
att vid den riksdag, då definitivt beslut fattas öfver
ett grundlagsförslag, deröfver endast med ja eller nej kan
beslutas, men dessa ord blifvit uteslutna i Constit.Utsk:s
förslag, desamma der måtte qvarstå af samma skäl, som de
influtit uti nu gällande 56 §. Skulle de anses öfverflödiga,
skadar det i alla fall icke, att de qvarstå, emedan de innefatta
ett förtydligande och man svårligen kan få dessa §§f
rör:de behandlingen af grundlagsändringsförslag, nog tydliga,
för att undvika de strider, hvartill de alltid gifvit anledning.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Sedan discussionen fortgått
öfver ifrågavar. ämne från den stund, jag afgaf ett förslag
till gemensamma tankar derutinnan, har jag blifvit öfvertygad
derom, att den åsigt, hvarifrån jag i afseende härpå
utgått, delas af mångå, och i hufvudsaken skulle jag vilja
instämma uti hvad såväl Hr Dalman som Hr v. Hartmansdorff
opinerat; men många skiljaktigheter finnas i detaillerna,
och jag finner, att mitt förslag, i hast uppsatt, icke är
så qualificeradt, att jag skulle önska, att det blefve hvilande
såsom ett grundlagsförslag. Jag får således tillkännagifva,
att jag, hvad redactionen beträffar, helt och hållet frångår
detsamma; vidblifvande dock de grundsatser, som deri
finnas uttryckta. Jag finner, att af de redactionsförslag,
som här blifvit upplästa, är Hr Dalmans det, som i grundsatserna
närmast öfverensstäinmer med mitt, och förenar jag
mig derföre hufvudsakligen uti samma förslag. Det utgår
från
Dcii 21 Februari f. ni.
från dten pHncip, att Stånden måtte äga rättighet att göra
anmärkn:r vid Constit.Utskrs förslag, att dessa skola behandlas
såsom 56 § i mom. föreskrifter) och att, då ett
Constit.Utsk:s förslag återkommer, detsamma, såvida alla 4
Stånden förena sig derom, skall blifva hvilande till påföljande
riksdag, men att, derest skiljaktiga meningar inom Stånden
uppstå, dessa skola sammanjemnkas till ett helt förslag
genom votering i förstärkt Constit.Utsk. Hr Dalman har föreslagit,
att ledamöternas antal i förstärkta Constit.Utsk.-  skulle ökas till 3o af hvardera Ståndet. Jag biträder denna
mening derföre, att jag icke finner ringaste grutid, hvarföre
förstärkta Constit.Utsk. skall bestå af endast 20 ledamöter
af hvarje Ständ, då alla andra förstärkta Utsk. t. o.
m. LagUtsk., som endast består af 16 ordinarie ledamöter*
utgöras af 3o af hvardera Ståndet. Rörande förslaget till
ny redaclion af det morn., som talar om behandlingen af
grundlagsändringsförslag, härledande sig från K; proposlr*
har jag hört den opinion bestämdt uttalas från den sidan*
hvarpå jag anser mycken uppmärksamhet böra fästas, att
nemi. Konungens förslag till grundlagsändringar icke böra
supprimeras, men att, om i anledn. af den K. proposm, sorn
icke af den första riksdagen godkännes, ett annat förslag
framkommer, detsamma skulle alternativt kunna biläggas den
K. propos:n, för att alternativt kunna antagas eller förkastas
af kommande riksdagen. Jag vill äfven öfvergå till
denna åsigt, isynnerhet som jag tror det vara ett medel att
få förslaget att gå igenom. Jag vill derföre föreslå, att det
mom. uti 81 § Reg.F., som handlar om Konungens propos:r
lörlde grundlagsfrågor, måtte uttrycka den mening, att Konungens
propos., ehvad den afstyrkes eller tillstyrkes, alltid
kommer att blifva hvilande, men att, om Stånden blifva
ense om en contraproposln, densamma kommer att alternativt
hvila till afgörande vid kommande riksdagen, vid hvilken
likväl Konungens propos. först skall till antagande eller
förkastande framställas.
Hr Hjärne: Sedan Gr. Horn återtagit sitt förslag, hal;
ett annat splitternytt förslag af Hr Dalman blifvit uppläst;
Om Gr. Horns förslag* såsom ordföranden uti Constit.Utsk;
i sista plenum yttrade sig, innefattar en ny motiön Och
derföre uti Constit.Utsk. kunde komma att undertryckas, så
lärer det vara tydligt, att Hr Dalmans förslag ännu merä
närmar sig till egenskap af ny motion, emedan det alster äfven
förändring uti Constit.Ulsk:s organisation. Jag är likväl
icke af den tankan, att del är någon ny motion; men jag
fruktar, att Gonstit.Utsk., som hittills visat sig så consequent
i sin oriktiga fixa ide', äfven nu vidblifver densamma. Man
undviker med mycken sorgfällighet att ingå uti någon förklaring
öfver, hvad man menar med anmärk n:r* Jag bukig
H. 36
a8*
Den 21 Februari f. ra*
tar i6ke att förklara de olika åsigternas skal, hvarföre dé
undvika sådant. Man skulle kunna tro, att det å ena sidan
härledde sig derifrån, att man vill bibehålla samma
otydlighet, som nu finnes, på det att, om majoriteterna blifva
på ena eller andra sidan, de må kunna tillämpa stadgandet
om anmärkntsrätten i den allravidsträcktaste bemärkelse;
men som jag icke kan förutse, på hvilken sida majoriteten
vid en kommande riksdag skall bilda sig, finner jag
det äfven vådligt att bibehålla ett tvetydigt stadgande. Hr
v. Hartmansdorff har väl sagt, att ingen större tydlighet
skulle åstadkommas genom mitt förslag, att anmärkningarna
icke finge sträcka sig till ämnen, som lage utom gränsen nf
Utskrs förslag. Det exempel, Hr v. Hartmansdorff i detta
afseende framställt, vill jag icke disputera tillämplighet,
emedan vid denna riksdag tydligen blifvit ådagalagdt, att
man någon gång tolkat anmärkmsrätten för vidsträckt, likasom
den å Constit.Utsk:s sida blifvit i den inskränkta bemärkelse,
sorn icke kan vara grundlagens mening. Jag har
velat gå en medelväg och på det sättet åstadkomma en inskränka
i den rättighet, som man å ena sidan trott sig äga;
men å andra sidan förekommer, att Constit.Utsk. skulle kunna
säga, att man icke får göra andra anmärkntr än sådana,
som afse redactionen. Jag vädjar till hvem som helst, om,
derest Constit.Utsk. nu inkom me med förslag till ändring
i den §, som handlar om förstärkta StatsUtsk:s organisation,
det kunde anses såsom en anmärkn. vid detta förslag, att
något Stånd förklarade för dess gemensamma tanka, att
ett särskildt Utsk. skulle organiseras för behandlingen och
afgörandet af sådana frågor, som tillhöra förstärkta StatsUtskts
afgörande. Efter den tolkning, jag för mig uppgjort
af stadgandet i afseende på anmärknrsrätten, tror jag, att
en sådan anmärkn. vore utom förslaget och således icke
•tillåten. Det måste bero på hvars och ens omdöme att tillämpa
ett stadgande, som aldrig kan göras fullkomligen klart;
men jag tror också, att, om man samvetsgrann! vill inskränka
sig till det, som iigger inom ämnet, det icke skall blifva
svårt för någon att urskilja, hvad som dit hörer eller icke.
Jag har velat nämna detta såsom en ytterligare förklaring
öfver de skäl, hvarför jag anser den förklaring, jag gifvit
öfver begreppet anmärkn., vara den, som väsendtligast bör
ifrågakomma.
Hr Dalman: Den hufvudsakligaste anmärkn. mot mitt
redactionsförslag är den af Hr v. Hartmansdorff, att det
vore obilligt, då vanliga frågor förfalla, när två Stånd stadna
emot två, att icke grundlagsfrågor vid enahanda förhållande
skulle förfalla. Jag får i anledn. häraf blott fästa
uppmärksamheten derpå, att lagförslag kunna vid e n riksdag
antagas med 3:ne Stånds majoritet; men i afseende på
grundlagsändringsförslag har det återhållande elementet stad
-
Den 21 Februari f. m.
gat, att de först skola tillstyrkas af Constit.Utsk., sedermera
ovillkorligen godkännas antingen af samtliga RiksStm eller
af förstärkta Constit.TJtsk. och derefter vid en kommande
riksdag af alla 4 Stånden antagas. Jag hemställer, om det
är tänkbatt, att på detta sätt någon förhastad grundlagsförändring
kan tillkomma. Jag betviflar åtminstone detta, så
vida allt får lagligt tillgå och ingendera Statsmagten begagnar
ett olofligt inflytande, och då kan man icke hindra, att
det än en gång går på samma sätt sorn med indragningsmagtens
tillkomst år 1812. För öfrigt instämmer jag med
Hr v. Hartmansdorff- uti den åsigt, att man bör skilja behandlingen
af Constit.Utsk:s egna eller på enskilda riksdagsmäns
motioner grundade förslag från behandlingen af Konungens
propos:r, och jag tror, att vi gjorde bäst att först
afgöra den förra frågan. Det förslag till förändring af 81
§:s 4 morn., som Gr. Horn framställt, har jag icke haft tillfälle
att så noga granska, att jag kan afgifva ett detailleradt
yttrande deröfver; men jag får nämna, att jag icke ämnar
fullfölja 2:dra afdeln. af mitt förslag, utan biträder
hellre, för att vinna något, den princip, Gr. Horn framställt,
emedan den i allt fall innefattar en väsendtligare förbättring
emot hvad som nu äger rum; och hemställer jag till Hr Gr.
o. Landtm., om icke Hr Gr. o. Landtm, skulle finna för godt
framställa propos. å hvarje mom. särskildt, på det att de
skiljaktiga punkterna icke må blifva sammanblandade.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill blott erinra, att
grundlagens mening är den, att till en grundlagsförändring
erfordras tvenne efter hvarandra följande riksdagars sammanstämmande
beslut. Det är således icke tillräckligt, att
ett Stånd allena varit för en grundlagsförändring, sorn det
vid en kommande riksdag lyckas att genomdrifva uti förstärkt
Constit.Utsk.; ty det kunde lätteligen hända, att detta
ena Stånd vunne pluralitet inom förstärkta Constit.Utsk.,
emot meningen hos de öfriga Stånden, derest nemi. det ena
Ståndets mening tillfälligtvis varit rådande i allmänhet, då
förstärkta Constit.Utsk. valdes, ehuru tänkesätten hos pluraliteten
af Representationen sedermera förändrat sig. Man
ser, huru meningar ombytas för och emot, så att minoriteten
möjligtvis kunde framtvinga ett förslag, hvilket majoriteten
ogillade. Jag skulle tro, att man vid denna riksdag
just inom förstärkta StatsUtsk. haft exempel på, att det
gifvit utslag, som icke skulle gillats af de flesta riksdagsmännen,
i fall hvars och ens röst blifvit inhemtad. Då jag
af sådana skäl icke finnér elt Stånds mening jemte förstärkta
Constit.Utsk:s tillräcklig, för att få ett grundlagsförslag hvilande,
föranlåtes jag vidblifva mitt förslag, under hopp att
R. o. Ad. icke anser grundlagsfrågor vara af så ringa vigt,
att dertill icke erfordras 2:ne riksdagars sammanstämman-,
de beslut.
Den ax Febr aari f. ra.
Fwh. Cederström, Jac.: Dessa frågor hafva varit så
mycket discuterade, att det verkligen är tröttsamt nog att
åter behöfva yttra något deruti. Hr v. Hartmansdorff^ sista
yttrande har uppkallat mig. Den värde talaren liar påstått,
att det fordras 2.'ne riksdagars sammanstämmande bifall
till en grundlagsförändring, och för att från denna premiss
komma till resultat yttrar han, att i händelse vid första
riksdagen Stånden icke vore ense och frågan då skulle
afgöras i förstärkt Constit.Utsk., skulle minoriteten kunna
dictera beslutet tvärtemot majoritetens åsigt. Hvem kan påstå
en sådan tvärtemot förhållandet stridande sats. Det Stånd, som
ogillat grundlagsförändringen förut, stadnar naturligtvis i
minoriteten inom förstärkta Utsk. Jag skulle förmoda, att
Stånden böra vid första riksdagen öfverlägga om förslaget.
Stadna dervid två Stånd emot två, bör förslaget hvila, dä
deras mening, som detsamma förkastat, hvilar i opinionen
till ledning för blifvande definitiva beslutet. Consequenta
följden af Hr v. Hartmansdorffs förslag vore, att, i händelse
vid sednare riksdagen arne Stånd förkastade förslaget, frågan
borde hänskjutas till förstärkt Utskrs afgörande. Jag tror,
att med aldrig så liten lugn pröfning man skall finna, att
något stöd för den åsigt, att 2:ne riksdagars sammanstämmande
beslut erfordras till en grundlagsförändring, icke finnes
i grundlagen. Någon jemnförelse emellan förstärkta
StatsUtsk. och förstärkta Constit.Utsk. kan icke komma i fråga.
Det sednare tillkommer nemi. endast att besluta om modificationer
i redaclionen, då nemi. alla Stånden äro ense om,
att förändringen bör äga rum, men äro skiljaktiga i afseende
på termerna; men att» då två Stånd slädnät emot två i
fråga om sjelfva saken, underkasta frågan votering i förstärkt
Constit.Utsk. kan icke stå tillsammans med det af
grundlagsstiftaren afsedda ändamålet med förstärkt Constit.-  Utsk., sorn vill, att nyttiga grundlagsändringar skola ske,
Om då i Stånd af förbisedt eget interesse eller missförstånd
ogilla ett förslag till grundlagsförändring, som i sina följder
kunde vara nyttigt, är det då väl nyttigt för nationen, att
ett sådant förslag blir undertryckt och icke lemnadt till
opinionen att ånyo betraktas? För min de| kan jag icke annat
än högligen ogilla Hr v. Hartmansdorffs förslag; men efter
jag har prdet, anhåller jag deremot att fa fästa H. Ståndets
uppmärksamhet på Hr Hjärnes tillägg i afseende på inskränkningen
i apmärknrsrätten inom Stånden, hvilket ämne äfven
inom Utsk, utgjort föremål för öfverläggning åtskilliga plenidagar,
och hade af Utsk- blifvit föreslaget, derest Utsk:s
pluralitet förmodat, att detsamma skulle kunnat vinna framgång
inom Stånden, dertill Utsk., med erfarenheten af
denna riksdags anmärkmssätt inom Stånden, saknade ali anr
ledn. (Sedan likväl en ledamot af ft. O. Ad., spm icke är
ledamot af Utsk., framställt detta förslag, kan jag icke an-r
nät än tillstyrka bifall dertill, under anhållan att, med för
-
Den 21 Februari f. m.
a85
lastande af öfriga här framställda meningar, detsamma må
förklaras för Ståndets gemensamma tanke.
Hr Dalman: Ehuru jag betviflar, att Frih. Cedei--  ström riktigt uppfattat Hr v. Hartmansdorff* förslag och Hr
Frih:s argumentation således förfaller, enär Hr v. Hartmansdorffs
förslag gick derpå ut, att, om blott ett Stånd afslog
förslaget, frågan skulle gå till förstärkt Constit.Utsk., och
således afsåg att bevara det afslående Ståndets rätt, får jag
likväl ånyo fästa uppmärksamheten derpå, att 1809 års
grundlagsstiftare, långt ifrån att till en grundlagsförändiäng
fordra alla 4 Ståndens vid 2.'ne riksdagar sammanstämmande
beslut, icke fordrade annat, än att Constit.Utsk. skulle
hafva tillstyrkt en sådan förändring, då Stånden vid föi-sta
riksdagen väl hade i'ättighet att dei'om öfverlägga, men icke
att dervid göra aninärkntr, ledande till någon förändring
deruti, utan sådant som förslaget kom fxån Constit.Utsk., sådant
skulle det hvila till nästa Ständers afgörande. Vid
1815 års l-iksdag stadgades, hvad jag önskar måtte bibehållas,
alt, om skiljaktiga tankar förefmnas i något eller några
Stånd, desamma skola afgöras i förstärkt Constit.Utsk., och
är det i enlighet dermed, som jag önskar, att den behandling
må bibehållas, som för närvar, äger rum, emedan jag
anser det innefatta en orättvisa, om det Stånds mening, som
antingen önskar förändring eller motsätter sig densamma,
skulle blifva undertryckt; och om förstärkta Constit.Utsk.
ökas till 120 ledamöter, och utom dess bifall af alla 4 Ståndens
vid kommande riksdagen och slutligen Konungens sanction
erfordras för att ändringen må blifva lag, tror jag
icke, att en på så sätt tillkommen grundlagsändring kan kallas
ett förhastande. Ingen torde dessutom kunna påstå, att
erfarenheten sedan 1809 visat, att man just velat gå för
fort fram på reformernas bana. Jag kan icke annat än fortfara
att yrka propos. på det förslag, jag framställt.
Hr Hjärne: Jag har begärt ordet för att, sedan mitt
förslag i den hufvudsakligaste delen blifvit understödt, borttaga
de mindre hufvudsakliga mom:n deraf. Den första anmarkn,
att, då 2 Stånd stadna emot 2 uti gillande eller
Ogillande af Constit.Utsk:s förslag, frågan borde häpyisas till
förstärkt Constit.Utsk., frångår jag och instämmer i stället i
Conslit.Utsk:s förslag i denna del, ehuru, såsom jag sagt, jag
finnér mitt principenligare än Constit.Utsk:s. Likaledes frångår
jag min obetydliga anmärka, vid 3 inom.; och då qvarstår
den hufvudsakligaste, vid hvilken jag fäster största vigt,
nemi. mitt tillägg vid ordet: anmärkningar. Jag fruktar
icke, att Hr v. Hartmansdorff^ förslag vinner bifall af R. o.
Ad., ty det innefattar ingenting annat än en confirmation
på den magt, Constit.Utsk. vill tillegna sig, nemi. att undertrycka
Ståndens gemensamma tankar, fastän Hr v. Hartmansdorff
velat ikläda förslaget en förförisk drägt derigenom,
Den 3i Februari f. m.
ali lian velat tillåta Stånden att 2:ne gånger behandla förslaget,
hvilket icke är annat lin ett verkligt gyckel, enär
Constit Utsk., sedan Stånden andra gången fattat sitt beslut,
äger att undertrycka detsamma. Hr Dalmans förslag Ur jag
©fveriygad icke vinner Constit.Utskls bifall, ehuru det borde
vinna bifall, emedan detsamma, sedan Gr. Horn frånträdt
sitt förslag, äv det enda i principen consequenta; men då
det af Constit.Utsk. säkerligen förklaras för en ny motion,
kommer det att leda till intet resultat. Hvad blir då följden
af dessa discussioner? Jo, följden blir den, att då vi
hittills begagnat dessa grundlagsstadganden såsom vapen under
våra formstrider, skola vi nu komma att tvista om
sjelfva vapnen och söka att fråntaga hvarandra desamma,
då slutet omsider blir, att hvar och en behåller sina vapen,
och grandlags-§§:na förblifva oförändrade.
Hr Gunther: Till besparing af tid afstår jag ifrån att
underkasta mitt förslag någon votering, enär Hr v. Hartmansdorff»
förslag innefattar hufvudsaken af hvad jag åsyftar,
och mitt förslag således i hufvudsaklig mån kommer att göra
sig gällande genom det afseende, som lemnäs åt Hr v.
Hartinansdorffs. I öfrigt begagnar jag tillfället att besvara
Hr Hjärnes yttrande, att Hr v. Hartmansdorffs förslag går
ut på att beröfva Stånden deras anmärknrsrätt. Jag har
visserligen i mitt förslag velat gifva Stånden en ersättning
genom tillökning af ledamöternas antal i förstärkta Constit.-  Utsk.; men utomdess tror jag, att hvarje Constit.Utsk., som
önskar se sitt förslag antaget, mäste göra afseende på de
aninärkn:r, som inom Stånden göras, emedan det annars
icke kan vänta annat, än att dess förslag skall blifva förkastadt.
Genom att åter, såsom Hr Dalman yrkat, bibehålla
samma procedur som nu, när förslaget andra gången
inkommer, anser jag icke det ringaste vunnet, emedan det
blott ännu mera ökar den tröghet, som förut finnes i våra
former. Jag skulle derföre tro, att, ehuru det synes såsom
en uppoffring å Ståndens sida att antaga Hr v. Hartmansdorffs
förslag, likväl de mest bindande skäl förekomma för
dess antagande, såvida man vill hoppas, att ett väl utarbetad!
förslag skall gå fram och icke blifva sönderplockadt.
Hvar och en, som ser på sak och icke på bisak, måste derföre
finna skäl att antaga Hr v. Hartmansdorffs förslag, hvaruti
jag till alla delar instämmer.
Hr von Hartmansdorff: Ingenting visar bättre svårigheten
att komma till resultat i fråga om gemensamma
tankars uttryckande, än just dessa öfverläggningar. Frih.
Cederström, ehuru yan riksdagsman, har icke bättre reda
på mitt förslag, än att han tror meningen vara den att underkasta
frågan votering i förstärkt Constit.Utsk. vid den
riksdag, då definitiva afgörande t skall äga ruin. Detta misstag
af Hr Frih. ådagalägger äfven, att man icke kommer
Den 21 Februari f. m.
till rätta på detta sätt. Om jag derföre önskade, att aldrig
något grundlagsändringsförslag måtte antagas, så skulle jag
rösta för gillande af Constit.Utsk:s eller Hr Hjärnes förslag.
Men just derföre, att jag uppriktigt, vill, det goda och syftesenliga
grundlagsförslag måtte framkomma, har jag underställt
II. o. Ad. mitt förslag, hvilket jag ingalunda iklädt
någon förförisk drägt, utan bestämdt för mina motståndare
uttalat, det min mening är att bibehålla Constit Utskrs
veto.
Frih. Cederström: Det är i anledn. af några talares
yttrade förmodan, att jag misstagit mig om Hr v. Hartmansdorlfs
förslag, som jag får till prot. förklara,, att jag på intet
vis misstagit mig derom. Jag har fullkomligen riktigt
fattat meningen vara den, att 2:ne riksdagars gifna bifall
skulle fordras för antagandet af ett grundlagsändringsförslag,
och att, om 2 Stånd stadna emot 2, förslaget skulle
förfalla, samt att, 0111 det afslogs af ett Stund, frågan
skulle gå till förstärkt Constit.Utsk.-, men jag har tagit mig
friheten till Ilr v. Hartmansdorffs samt II. o. Ad:s bepröfvande
framställa den, som mig synes, gifna sanning, att,
i consequens med den åsigt, Hr v. Hartmansdorff söker försvara,
afgöranderätten icke blott i afseende pä redactionen,
utan äfven i saken, borde öfverlemnas från Stånden till
förstärkt Constit.Utsk., men att äfven vid 2:dra riksdagen,
1 fråga om definitiva afgörandet, det borde öfverlemnas åt
förstärkt Constit.Utsk. att votera öfver förslagets antagande
eller förkastande. Hr v. Hartmansdorff'plägar alltid vara
consequent i sina förslag; och att förhållandet consequent är
sådant, jag nu uppgifvit, faller af sig sjelf, då man vill tillerkänna
förstärkta Constit.Utsk. en sådan magt, som Hr v. Hartmansdorff
föreslagit. Jag upprepar, hvad jag yttrade förra
gången jag hade ordet, nemi. att förstärkta Constit.Utsk. icke
bör komma i fråga oftare, än då skiljaktiga meningar
uppsta ang:de redactionen, men Stånden i hufvudsaken äro
ense. Om åter, i afseende på sjelfva förslaget, 2:ne Stånd
stadnat emot 2, bör förslaget blifva hvilande, inen deremot
förfalla, om 3:ne Stånd afslagit detsamma utan någon föregången
pröfning i förstärkt Constit.Utsk., och utan att delta
Utsk. bör kunna få påtvinga Representationen något förslag
emot 3:ne Stånds afslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, då flera skiljaktiga
tankar rör:de olika delar af förslaget blifvit framställda,
H. Ex. ansåg sig bora först till Ståndet hemställa,
om det icke ansåg, att så stor del, som omfattade t. o. m.
2 mom. af 8t § Reg.F., först borde afgÖras, då man sedermera
firige pröfva den del, som anginge behandlingen af K.
propos:r samt de sednare delarna af förslaget.
Bifölls.
\
aS3 Den ai Februari f. ra.
H. Ex. hemställde derefter, om It. o. Ad, ansåg öfverläggningen
fulländad.
Ropades ja.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att nu forst
förekomme den af Gonstit.Utsk. föreslagna förändring i 56
§■ RegF.
Gr. Horn: Då jag lärer vara den ende, sorn gjort anmärkn:r
vid 56 §:s redaction, hvilka jag återtagit, torde
Constit.Utsk:s förslag rör:de samma § komma att hvila till
grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Då numera ingen anmärkn. blifvit gjord vid Utsk:s förslag
till förändring i 56 § Reg.F., ansågs förslaget komma
att hvila till nästa riksdag.
Gr. Frölich, Dav.: Då jag så fattat Hr Gr. o,
Landtmts förfrågan, huruvida discussionen ansågs vara fulländad,
att det endast afsåg det ämne, Hr Gr. o. Landtm,
antydde, anhåller jag få förklara, det jag icke haft tillfälle
öfvervara discussionen till slut under förra plenum, att jag
äfven i dag sent uppkommit, och att jag, som instämt i
Gr. Horns förslag, men erfarit, att Hr Gr. deruti medgifvit
åtskilliga modificationer i enlighet med ett af Hr Dalman i
dag uppläst redactionsförslag, funnit redactionen vara sådan,
att äfven jag deruti instämmer, så att något hinder derigenom,
att jag förut förenat mig uti Gr. Horns förslag, icke
möter för antagande af förslaget, på så sätt till redactfonen
förändradt, som Hr Dalman i dag framställt detsamma.
Som ingen anmärkn. blifvit gjord vid den föreslagna
förändringen i I mom. af 56 § Reg.F., ansågs det i sådant
afseende uppgjorda förslag komma att hvila till nästa riksdag.
Då H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, derefter börjat framställa
propos., huruvida R. o. Ad. behagade förklara såsom
sin gemensamma tanka den anmärkn. vid Utsk:s förslag till
2 mom. af 8i § Reg.F., hvarom Hr Dalman samt Grefvarna
Horn och Frölich sig förenat, anmälde sig
Hr Hjärne och yttrade:
Jag vill icke envist motsätta mig Hr Gr. o. Landtmrs
föredragn:ssätt, emedan jag är öfvertygad, att det förslag,
som efter pluralitetens åsigt är det rätta, ändock slutligen
blir segrande; men jag vill blott förklara, att om, efter den
praxis som hittills varit följd, anmärknma skulle blifvit föremål
för Hr Gr, o. Landtm:s propostr i den ordning, desamma
framkommit, hade min anmärkn. bort först till antagande
eller förkastande framställas.
H, Ex. Hr Gr. o, Landtm, yttrade, att H. Ex. erkände
riktigheten af den erinran, Hr Hjärne gjort, samt
hem
-
Den 2i Februari f. ra.
hemställde, sedan Hr Hjärnes förslag med de af honom uti
hans i dag afgifna yttranden medgifna modificationer blifvit
uppläst; 0111 Ii. o. Ad behagade såsom sin gemensamma tanka
godkänna den af Hr Hjärne emot 2 mom. af Utsk:s förslag
till förändrad redaction af 81 § Reg.F. sålunda framställda
anmärka.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Då H. Ex. i anledu. deraf förklarade, att nej öfverrösta!
ja, begärde Frih. Cederström votering.
Upplästes tili justering och godkändes följande Voter:s
propo.
s :n i
Den, hvilken såsom Ståndets gemensamma tanka förklarar,
att 2 mom. i Utsk:s förslag till ny redaction af 8i
§ Reg.F. skall undergå den förändring, att efter orden: Gö*
ras åter vid förslaget anmärknrr, skola tilläggas orden:
hvilka dock ej må innefatta ändringar i andra
grundlagsstadganden än de i förslaget omnamnda,
blifve de etc. etc., voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, förklarar R. o. Ad. icke ofvannämnda anmärkn.
för sin gemensamma tanke.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 11.
Nej — 45.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan Gr.
Horn från t rädt sin anmärkn., vore nu, sedan Hr Hjärnes an*
märkn. förfallit, Ilr v. Hartmansdorlfs den, hvilken vore
närmast i tirdningen att pröfvas.
Gr. Horn: Jag tror icke, att, efter den praxis sorn är
vidtagen, man kan frånkänna mig det rum, som Hr Hjärne
velat tillkämpa sig. Jag har tillegnat mig Ilr Dalmans för*
slag, hvilket således bör framkomma i den ordning, som
milt förslag i förhållande till de öfriga framställdes; ty jag
kan icke linna, att ordningen, uti hvilken vi äga rättighet
att få våra framställda åsigter pröfvade, kan förändras der*
igenom , att vi förena oss om en förändrad redaction.
Gr. Frölich: Jag skall äfven anhålla, att Gr. Horns
förslag i sin ordning må till afgörande förekomma, med
iakttagande af den redactionsjemnkning, hvarom Hr Gr. med
lir Dalman förenat sig.
Hr von Hartmansdorff: Jag öfverlemnar visserligen
åt Hr Gr. o. Landtm, att bestämma ordningen, i hvilken
anmärkningarna böra föredraga?; men då de båda välda le*
19 II. 37
Den ai Februari f. m.
damöterna förenat sig med Hr Dalman, och accessorium sequitur
simm principale, torde deras åsigt böra få göras gällande
i den ordning, Hr Dalmans förslag till afgörande förekommer.
Hr Hjärne: Jag tror, att Gr. Horn har rätt. Hr
Gr. framställde sitt förslag näst efter mig, men har sedermera
gjort modificationer deruti i öfverensstämmelse med
Hr Dalmans förslag, och bör derföre det modifierade förslaget
föredragas i den ordning, Hr Gr. framställde detsamma.
Efter enahanda grund täcktes Hr Gr. o. Landtm, tillerkänna
mitt förslag första rummet; ty jag gjorde äfven modificationer
vid mitt förslag, hvilket således, efter Hr v.
HartmansdorfFs åsigt, hade bort blifva det sista, som föredrogs.
Hr Dalman: Om Hr v. Hartmansdorff täcktes erinra
sig, att det förslag, jag i dag framställt, endast är en utveckling
af den redactionsförändring, som jag i går föreslog
i ordningen före Hr v. HartmansdorfFs förslag, så torde han
äfven finna befogenheten deraf, att mitt förslag före hans
till afgörande förekommer.
Hr Gunther: Så vidt jag kan minnas, framställde Hr
Dalman uti sista plenum icke något förslag, utan instämde
dels med mig och dels med andra talare till höger och venster
och svängde omkring från den ene till den andre. Jag
förnyar min anhållan, att Hr Gr. o. Landtm., sedan jag
numera afstått från mitt förslag, täcktes först framställa
propos. på Hr v. HartmansdorfFs.
Hr Dalman: Jag vädjar till prot., huruvida jag icke
blott framställde, utan äfven till prot. förra plenidagen aflemnade
ett skriftligen författadt förslag i samma syftning
som det jag i dag uppläst, hvilket endast till redaetionen
skiljer sig från det förra.
Hr von Hartmansdorff: För att gifva denna ordningsfråga
all möjlig ordning, anhåller jag att få veta, i
hvad ordning Hr Giinthers förslag framställdes.
Hr Hjärne: Då Hr Gunther, såsom han sagt om Hr
Dalman, sjelf svängt omkring till höger och venster
och slutligen instämt med Hr v. Hartmansdorff, torde
deraf följa, att han icke har något eget förslag.
Hr von Hartmansdorff: För att begagna tiden anhåller
jag, att Hr Dalmans samt Grefvarna Horns och Frölichs
sammansat a förslag måtte äfvensom mitt blifva upplästa,
på det R. o. Ad. må få tillfälle att jemnföra dem
och se, hvaruti oe skilja sig från hvarandra.
Hr Gunther: Jag kan icke underlåta att, i anledn. af
Hr Hjärnes yttrande, lemna den förklaring, att jag aldrig
Den 21 Februari f. ra.
instämt i Hr v. IlartmansdorfFs förslag, men att jag yttrade,
att mina motståndare svängde omkring, till dess dc
kommo på samma punkt, hvarifrån de utgingo, hvilket jag
icke kan.
Underteckn. Ridd. Secret. tillkännagaf, att enligt prot.
hade de ledamöter, hvilka den ig dennes yttrat sig i detta
ämne, talat i följande ordning: Hr Hjärne, Frih. Cederström,
Frih. Boye, Gr. Horn, Hr Giinther, Hr Dalman,
Hr Hjärne, Frih. Boye, Hr Cederschjöld, Gr. Frölich, Hr
v. Hartmansdorff, Hr Dalman, Gr. Horn, Frih. Cederström,
Hr Cederschjöld, Frih. Boye, Hr v. Hartmansdorff. **
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., som förklarade, att han,
i följd af hvad nu blifvit upplyst, ansåg Hr Dalmans förslag,
om hvilket Grefvarna Horn och Frölich sig förenat,
vara det, som nu borde komma under pröfning, lät nu uppläsa
Hr Dalmans nämnde anmärkn.
Tillika, och då en eller annan ledamot det yrkat, Lief
Hr v. Hartmansdorffs förslag uppläst.
Hr von Hartmansdorff: Jag ville vördsamt hemställa,
om icke mitt förslag kunde få upptagas till contrapropos.
, enär ingen talat för antagande af Utsk:s förslag, utan
åsigterna varit delade emellan mitt och Gr. Horns.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då flera förslag
till anmärkn. funnes, hvilka ej blifvit pröfvade, kunde
ej en sådan contropropos., som Hr v. Hartmansdorff föreslagit,
af II. Ex. underställas Ståndet.
Hr Dalman: Då jag förmodar, att Hr Gr. o. Landtm,
icke afviker från den ordning, som hittills varit iakttagen,
lärer contrapropos:u icke kunna innefatta annat än afslag å
det i japropos:n såsom gemensam tanka framställda förslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade såsom sin gemensamma tanka förklara den af Hr
Dalman framställda och af Gr:na Horn och Frölich understödda
anmärkn. vid Constit.Utsk:s förslag till 2 mom. i 81
5 Reg.F.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
Frih. Boye, Ludv., begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:spropos:n:
Den,
hvilken såsom Ståndets gemensamma tanka förklarar,
att 2 mom- uti det af Constit.Utsk. framställda förslag
till förändrad redaction af 81 § Reg.F. skall erhålla
följande lydelse:
Inkommer till R. St. Constit.Utsk. med något förslag
till grundlagsförändring, skall detsamma, efter öfverläggning
derom i Ståndens plena, först framställas endast lill gillan
-
Den 31 Februari f. m.
tle eiler ogillande. Ogillas det af alla 4 RiksSUn, förfalle
frågan. Gillas detsamma af samtliga RiksSt:n, hvile då, att
oförändradt antagas elier förkastas å nästföljande riksdag.
Göras åter i något eller några RiksSt. vid förslaget an.»
inärkmr, sorn hindra dess hvilande, blifve dpssa hänvisade
till Constit.Utsk., som det åligger att till RiksStm med etf
förnyadt utlåt, i ämnet inkomma. Förena sig derefter alla
RiksSt:n om Utsk:s yttrande, hvile det då till slutligt afgörande,
såsom ofvan sagdt är, vid nästa riksdag. Blifva åter
något eller några Stånds tankar, i någon eller några delar,
skiljaktiga, eller ogillas förslaget af något eller några Stånd,
men gillas af de öfriga, varde Constit.Utsk., genom val af
RiksSttns plena, förstärkt till ett antal af 3o ledamöter af
hvarje Stånd, hvilka, genom samfäld omröstning öfver af R,
St. godkända voter:spropos:r, med R. St:s rätt afgöra, i hvad
skick förslaget bör hvila, eller huruvida det bör alldeles?
förfalla. Blifva å riksdag, då öfver hvilande grundlagsför-i
slag beslutes, alla RiksSttn om ändringen ense, öfverlemna
de - - - - - åstundan, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vi nner nej, godkänner R. o. Ad. icke ofvannämnda anmärkn.
såsom Ståndets gemensamma tanke.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit ?
sorn följer:
Ja — 23.
Nej — 18.
H, R. p. Ad. åtskiljdes kl. 4 till 3 e. m.
In fidem protocolli
F. O. Silfverstolpe,
Lördagen den 21 Februari i835*
Plenum kl. 6 e. ra.
Fortsattes pröfningen af Constit.Utsk:s memor. N:o 84
med förslag till ändring och omflyttning af 2 mom. 56 §
Reg.F., samt jernnknipg i dess 81 § äfvensom i 29 § Riksd.T
Ordn,
H. Ex. Hi- Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan R. o.
Ad, förklarat den af Hr Dalman vid Utsk:s förslag till 2
morn. i 81 § Reg.F. gjorda anmärkn. som Ståndets gemensamma
tanka, mäste naturligtvis de öfriga vid samma mom.
Dea al Februari c. m.
gjorda anmärknU’ förfalla, och vore det nu altså 3 mom. af
Utsk:s förslag, hvilket skulle blifva föremål för pröfning.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag tager mig friheten uppläsa
följande förslag till redactioncn af det ifrågavar. 3
morn. uti 81 §, sådan den skulle komma att uppställas:
Vill Konungen hos— — — uppdrage Constit.Utsk. att
till R. St, derom afgifva sitt utlåt., hvarföre RiksStm må äga
att öfverlägga, på sätt ofvanföre i denna § stadgadt är. Instämma
då It. St. i hvad Konungen föreslagit, hvjle frågan
till nästa riksdag, då R. St. skola sitt beslut derom fatta.
Skiljer sig det af R. St. på ofvannämnda sätt beredda förslag
i en eller flera delar från Konungens, hvile de båda
till afgörande vid nästa riksdag, då alltid propos. först bör
göras å Konungens förslag. Bifalles detsamma då af alla 4
RiksStm, begäre de dag att på rikssalen få R. St:s bifall
dertill afgifva. Antaga icke RiksSt:n samfäldt Konungens
förslag, vare det afslaget, och aflenme R. St. sitt afslag med
skalen dertill skriftligen till Konungen genom deras talmän.
Antaga åter samtliga RiksSttn ett jemte Konungens propos.
sedan föregående riksdag hvilande förslag, fraraställes det
till Konungens bifall, på sätt i denna § om R. St:s förslag i
allmänhet finnes stadgadt. Om vid riksdag då
— — — sammanstämmande beslut.
Jag anhåller om propos. härå, till antagande såsom R.
o. Ad:s gemensamma tanka.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag kan icke dela
den siste värde talarens åsigt. R. o. Ad. har på f. m. förklarat,
att ett från Constit.Utsk. kommet förslag bör kunna
undertryckas, om blott ett Stånd dermed är missnöjdt. Och
hvarföre? Jo, emedan tvenne riksdagars sammanstämmande
opinion ansetts erforderlig för tillvägabringandet af grundlagsförändringar.
Och hvarföre denna åsigt? Jo, emedan
man velat förebygga, det en grundlagsförändring skulle kunna
tillkomma genom öfverraskning. Deruti läge likväl ingen
fara för Regeringen, ty hon ägde alltid utvägen att vägra
sanction. för R. St. sjelfva deremot äro dessa garantier vigtiga,
för att förekomma sjelfmord på deras egen frihet. Men
månne man icke äfven har att frukta inskränkningar i denna
frihet från den andra Statsmagten? Jag tillförsel- mig,
att sådana försök aldrig vidtagas i uppsåt att göra folket
olyckligt. Detta anser jag nästan alldeles omöjligt. Men det
ligger i mensklighetens natur, att man tror sina egna idder
vara de enda rätta, och hvarje Styrelse måste altså sträfva
efter tillräcklig magt för att utföra sina ide'er,samt sålunda
söka minska R. St:s motståndskraft. Sorn likväl fullkomligheten
icke finnes hos menniskorna, då deremot förkärleken för
egna ideer hos dem är så allmän, hafva lagar blifvit stiftade,
hvarigenom den ena magtens ide'er icke må kunna genomdrjfvas
utap pröfning af en annan, hos hvilken kraft genpm
ao4
Den ai Februari e. m.
dessa lagar blifvit nedlagd att emotstå den förra magtens
vilja, i fall den icke gillas. Jag frågar altså, om R. St. böra
låta ett sådant förslag från Styrelsen, med hvilket de äro
missnöjda, hvila för att afgöras genom tärningsspelet af voteringarnas
utgång vid en kommande riksdag. Tvenne försvarssätt
hafva af grundlagarna blifvit gifna mot anfallen på
dessa lagar: gränsförsvaret vid första riksdagen, och centralförsvaret
vid den andra; och man bör icke försaka det förra
af öfvermodig tillit till det sednare. Man kan af denna
riksdag hemta den lärdom, huru litet som fordras för att
ändra opinionerna. Jag tror säkerligen, alt opinionen mot
ministrarna hade i denna stund varit mer utbildad, i fall
icke Constit.Utsk. hade gått för långt i sitt anfall; ty derigenom
tyckas R. St. hafva blifvit likasom stämda till en
känsla af ett slags medlidande. Detta torde bevisa, huru
litet som fordras för att tillfälligtvis verka på opinionen.
Jag får altså på det högsta varna mot Gr. Horns förslag,
och anhåller i stället, att propos. må framställas å den redaction,
jag uppgifvit i 2 mom. af det förslag, som uti min
reservation finnes intaget.
Gr. Horn: Den siste talaren har vidrört en så vigtig
princip i afseende på vår constitutionella lagstiftning,
att jag icke är beredd att nu ingå i discussion derom.
Jag vill blott förklara att jag tror, det han oriktigt uppfattat
andan af en fri statsförfattning, då han förutsatt,
att Ständers enda verksamhet skall bestå i förskansning
mot Styrelsens inkräktningsförsök. Då jag tänker mig,
att ett förslag i ministeriel väg skulle kunna framställas
af sådan beskaffenhet, att det vore fullkomligt stridande
mot allmänna opinionen, men hvartill Regeringen
likväl bemödade sig att vinna bifall, så vore ju det förhållande
inne, att Regeringen i ett constitutionelt samhälle
styrde mot majoritetens bland folket åsigter. Jag vill icke
bestrida, att ju icke förhållandet kan vara sådant; men jag
kan icke tänka mig, att detta slags system kan länge fortfara.
Jag tror icke, att Sverige kan länge fortgå på den
bana, det nu befinner sig af eviga opinionsstrider emellan
Styrelse och Representation, utan resultat å någondera sidan.
Jag kan icke tänka mig fortfarandet af ett tillstånd
sådant, att Sveriges Konung låter framkomma en propos.,
rör:de någon vigtig fråga, som icke vore så förberedd i opinionen,
att den blefve majoritetens. Skulle den bemötas af
opinionens förkastande, men likväl fullföljas, hvartill tjenade
det väl då, att genom grundlagen lemna Ständerna tillfälle
att förkasta den? Innehar icke Regeringen en sådan
uppfattning af den ställning, som tillhör en regering i ett
constitutionelt land, att hon sjelf återtager, hvad hon finner
hafva opinionen emot sig, så tjenar det till intet, om förslaget
vinner Representationens bifall. Det utmärker blott
Deri 2i Februari c. m.
närmare, att en sådan representation icke representerar folket;
och blott detta hinner blifva derom nog förvissadt, så
skola de genomdrifva förslagen, deni opinionen allt ifrån deras
uppkomst förkastat, säkerligen snart upphöra att utgöra
lagar, eller såsom sådana af nationen erkännas. Deremot,
och om ett förslag af Regeringen framställas, hvilket, oaktadt
till syftningen godt, likväl icke i dess befintliga skick
anses af Ständerna kunna antagas, så tror jag, attdetärnvttigt,
att Ständerna kunna besvara propos:n med ett nytt
förslag, uttryckande de vilkor, under hvilka Ständerna vilja
ingå på förändring i det ifrågaställa afseende!, och hvilka
båda förslag sedan kunna hvila till den slutliga pröfningen
vid den kommande riksdagen. Regeringen har då tillfälle
att under tiden jemilföra hvilket förslag hon anser vara
bäst: hon är icke af godkännandet till hvilande vid första
riksdagen, hvarvid nu gemenligen fästes föga vigt af Representationen,
missledd i sitt omdöme i afseende å Representationens
tanka om förslaget, och huruvida Regeringen
bör fullfölja några bemödanden att få det antaget; och på
en annan sida visar sig för den kommande riksdagens Ständer,
att den K., proposm redan vid den första riksdagen
mött motstånd och löranledt contrapropos., då nu deremot
den ringa uppmärksamheten vid ett förslags behandling till
hvilande ofta till sådan åtgärd godkänner sådana förslag,
som, om det vore frågan om att slutligen antaga dem, skulle
förkastas af den mest starka pluralitet. Jag tror således,
att man antingen bör förklara det K. förslaget olämpligt till
sin princip, och då är det nyttigt att det må bibehållas
hvilande jemväl till kommande Ständers pröfning, på det
dessa må intaga det bland grunderna för sitt omdöme öfver
Regeringen; eller ock, att, i fall man godkänner principen,
men icke redactionen, man då bör bifoga ett contraförslag,
som jemnar skiljaktigheterna, hvilka under hvilotiden kunna
jemnföras såväl af Regeringen som från Representationens
sida, samt opinionen derefter bestämma sig för det ena eller
andra. Jag upprepar, att om ett i vår frihet ingripande
förslag från Regeringen utginge af den beskaffenhet, att
Ständerna behöfde f örskansa sig bakom grundlagarna för att
skydda friheten, då vore denna likväl i sådan fara; då stöde
Regeringen i ett sådant missförhållande till folket, att de
döda lagparagrapherna vore fullkomligt otillräckliga att afvärja
olyckorna af en sådan styrelse. En stark och ofelbar
opinionsyttring om nödvändigheten af en ministerförändring
vore då det enda hjelpmedlet, förutsatt vilkoret för ett
constitutionelt samhälle (ministerstyrelse). På de grunder,
jag nu haft äran angifva, fortfar jag att yrka propos.
å mitt förslag. Hvad Hr CederschjÖlds beträffar, så strider
det emot den redan antagna principen, att intet Stånds mening
vid första riksdagen bör kunna Undertryckasj då han
t
agö Den at Februari e. ra.
nemi. sagt, att 3:ne Stånd skulle kunna afgöra frågan om
livilandet.
Frih. von Schulzenheim, Da v.: Då Gr. Horns
förslag synes mig kunna häfva flera svårigheter, biträder
jag detsamma, och ber att få utveckla motiverna för denna
min åsigt. Jag utgår dervid från den allm. grundsats såsom
basis, att en K. propos aldrig borde kunna undertryckas
förr, än detl blifvit pröfvad af den aucforitet, sorn äger atf
slutligen antaga proposrn, d. v. s. nästkommande Ständer.
Hr Cederschjöld har framställt åtskilliga farhågor i detta afseende,
hvaraf en del redan blifvit upptagna och besvarade;
men jag ber att få tillägga något ytterligare härom. Chri
Ständerna skulle begagna deras nuvar. rätt att genast afslå
en af Constit.Utsk. afstyrkt K. propos., så skulle dertill
fordras tre Stånds sammanstämmande röster; och jag hemställer,
om det derföre är särdeles troligt, att någon K. protos.
i denna väg kan blifva afslageti vid första riksdagen»
Åtminstone tror jag, att, under synpunkten af ökad eIler*
minskad inflytelse, uppoffringen af möjligheten i detta afseende
är af ringa betydenhet i jemnförelse med hvad som
vunnes derigenom, att B,. St:s skiljaktiga åsigt, enligt förslaget,
skulle kunna komma under alternativ pröfning vid deri
påföljande riksdagen.
Jag ber att nu få genomgå föreskrifterna om det nuvar.
behandlingssättet. 81 § stadgar i bestämda ordalag,
att K. propos:r i grundlagsfrågor, då de blifvit af Utsk.
tillstyrkta, ovilkorligen skola hvila till nästa riksdag, då K.
St. derom äga att besluta. Sådan har ock grnndlagsstiftarnes
mening ifrån början varit; men år i8r5 tillkom 2 moni.
i 56 §. Deri säges, att Utskrs utlåtm öfver IC. proposrr
skola behandlas lika med dem, som afgifvits i anledn. af
enskilda motioner, samt att de förstnämnda således, likasom
de sednare, skola hvila såsom R. St:s utlåt., eller, i fall af
afvikande gemensamma tankar inom Stånden, blifva föremål
för jemnknrsåtgärder eller votering i förstärkt Utsk.
Ordalydelsen, tagen isolerad, gifver visserligen anledn. till
ett sådant påstående, som här blifvit gjordt af en värd talare,
nemi. att man nu redan vore berättigad att på denna
väg undertrycka en K. propos.; men jag ber att, till svar,
få erinra derom, att då tillägget till 56 5 antogs, upphafdes
icke stadgandet i 81 §. Lagstiftaren såg nemi. icke någon
motsägelse paragrapherna emellan, och tänkte sig altså
icke, att någon tydning af 56 § i framtiden skulle kunna
ifrågakomma, som åsyftade att rakt upphäfva sjelfva grundan,
nemi. den Sirsta, ehuru jag medgifver, att den stränga
ordalydelsen på de båda särskilda ställena, lossad från det
nödvändiga sambandet, kan tydas hvar på sitt sätt. Tvenne
olika mening?" finnas altså ahgrde rätta förståndet och
Den ai Februari e. m.
297
tillämpningen af de tvenne grundlagsbuden. På ena sidan
säges: en K. propos. niåste ovilkorligen hvila, då den blifvit
af Constit.Utsk. tillstyrkt, och denna mening stödjer sig
på 81 §:n; på den andra åter håller man sig till 56 §:n och
påstår, att en K. propos. kan inom Stånden genom derifrån
mer eller mindre afvikande gemensamma tankar de facto
tillintetgöras vid första riksdagen. Detta bevisar, om icke
annat, åtminstone, att paragrapherna fordra ändring, på det
de obehagliga tvister må förekommas, hvarå exempel såväl
vid denna som flera föregående riksdagar visat sig. Gr. Horns
förslag uppger en medelväg emellan de båda olika åsigterna.
Enligt detsamma skulle den K. propostn alltid hvila, äfven
om Constit.Utsk. afstyrkt densamma; men derjemte borde
Utsk:s utlåt, eller R. St:s i anledn. deraf uppkommande
förslag jemväl hvila. Här är således utrymme lemnadt för
båda de tvistande opinionerna. De, hvilka försvara 8t §
i sin stränghet, få sin mening tillfredsställd derigenom, att
K. proposm oförändrad hvilan: de, hvilka fästa sig vid 56
§, vinna sin åsigt dermed, att äfven R. St:s beslut kommer
under pröfning vid den följande riksdagen; och sålunda bar
åtminstone ingendera sidans grundlagstolkning blifvit alldeles
undertryckt, utan tvärtom båda, under ömsesidiga medgifvanden,
förtydligade. Jag anhåller om propos. till antagande,
såsom gemensam tanka, af Gr. Horns förslag.
Hr Cederschjöld: Jag har denna gång varit nog
olycklig att icke kunna göra mig en redig uppfattning af
Gr. Horns yttrande, oaktadt denne ledamot vanligen plägar
framställa sina tankar ganska klart. Mina anmärkn:r kunna
således icke sträcka sig vidare, än i den mån jag trott mig
förstå Hr Gr:s mening. Han har tyckts ogilla den åsigt, som
skulle våra grundlagar stödja sig på principen af en oupphörlig
strid emellan statsmagterna. Jag inedgifver detta, och
är äfven för min del öfvertygad, att statsmachinen går bäst
utan egentlig strid emellan dess särskilda delar. Men ali
grundlag måste förutsätta möjligheten af behof för folket att
skydda sig mot styrelsen. Jag vet icke, hvartill grundlagar
eljest skola tjena. Följaktligen bör lagstiftningen alltid utgå
från den princip, att ingrepp i folkets rättigheter äro möjliga
och att de böra afvärjas; och jag bär endast velat försäkra
oss om bibehållandet af de garantier, grundlagen redan
gifvit oss. Vidare har man sagt, att en ministe'r icke
kunde existera, utan att den har opinionen för sig. Men
huru skall väl denna opinion yttras och göra sig gällande?
På Constit.Utsktsvägen fordras på sin höjd l3 ledamöter för
att undertrycka den; och på StatsUtsktsvägen kan den väl
aldrig uttryckas bestämdare, än vid denna riksdag skett.
Men jag har icke märkt något tecken, att några ministrar
tänka aflägsna sig, och finner intet, som hindrar dem alla
19 II. 38
Den 2i Februari c, m.
/
att bibehålla sig. Vidare har man sagt, att om Representationen
är missnöjd med det K. förslaget, bör den likväl af
aktning låta detsamma hvila. Jag har alltid följt den regel
att ej uppskjuta till morgondagen, hvad jag kan göra i dag.
Ett otjenligt förslag är bäst att undertrycka ju förr desto
hellre. Vidare har man sagt, att om Regeringen ville försöka
att göra ingrepp i folkets frihet, skulle man göra, jag
hörde icke rätt hvad. Jag hemställer hvad man t. ex. gjort
i anledn. af ingreppet i vår tryckfrihet år 1812, eller hvad
Stånden kunna göra, sedan de väl antagit den K. proposm.
Vidare har man såsom en förment inconsequens hos mig
anmärkt, att 3 Stånds beslut vid första riksdagen skulle afgöra
en K. propos. till hvilande. Jag har föreslagit detta,
emedan jag ansett det vara mindre lämpligt att underkasta
en K. propos. votering i förstärkt Utsk.; men jag har icke
någonting emot att rätta mig efter anmärkn. i denna del.
Frih. v. Schulzenheim har talat om förmånen deraf,
att såväl den K. propos:n som R. St:s förslag få hvila. Jag
tror det nog; men icke blir det Ständerna, som kunna skryta
af förmånen. Hr Frih. hade påmint, att en K. propos.,
enligt 81 §, redan nu ovilkorligen skall hvila, då Constit.-  Utsk. tillstyrkt densamma. Men enligt 56 § kunna Ständerna
likväl förändra och t. o. m. undertrycka propos:n , och
då det nu är fråga om att förändra paragrapherna, så att
stridigheterna försvinna, bör detta ske i öfverensstämmelse
med grundlagens anda; och från en sådan åsigt har jag utgått
med mitt förslag.
Gr. Frölich, Da v.: Jag var icke närvar, från discussionens
början; men jag har varit i tillfälle taga kännedom
om Gr. Horns förslag och skall nu yttra några ord i anledn.
deraf. Jag skiljer mig från Frih. v. Schulzenheim såvida,
att jag icke anser en K, propos., som blifvit af Constit.Utsk.
tillstyrkt, numera, sedan tillägget i 56 § tillkommit, ovilkorligen
böra hvila; åtminstone är frågan härom underkastad så
mycken tvist, att en ändring af stadgandena i denna del
verkligen finnes af behofvet påkallad Hvad beträffar Hr
Cederschjölds farhågor, som skulle förslaget leda till intrång
i R. St:s rätt, får jag svara, att derest Regeringen kan så
bemästra sig Representationen, att hon, oaktadt den föregående
riksdagens Ständer genom framläggande af ett contraförslag
tillkännagifvit sig icke gilla det K. förslaget, likväl
kan genomdrifva detsamma i alla fyra Stånden vid den afgörande
riksdagen, så vore motståndet af vilkoret att vid
första riksdagen vinna tvenne Stånds gillande af föga vigt;
och någon garanti, i händelse af förhållandenas så beskaffade
skick, finner jag icke i Hr Cederschjölds förslag Jag
instämmer fullkomligt i Gr. Horns förslag, och jag tror, att
Regeringen, då hon vet, att hennes förslag ovilkorligen skall
hvila oförändrad t, skall göra sig bemödande 0111 alt få det
Den 31 Februari e. m.
299
sä fullkomligt som möjligt, då lion icke behöfver förutse
förslagets kalfatrande inom Representationen. För min del
väntar jag endast från Konungamagten sådana förslag i väsendtligare
grund lagsförändringsfrågor, hvilka äga probabiJitelen
för sig att kunna antagas, och det nr för att få se
förslag framkomma, uti hvilka icke blott spridda goda
ideer kunna vara att finna, utan så utarbetade, att de
i sin helhet kunna antagas, som jag röstar för Gr. Horns
förslag.
Hr Cederschjöld: Den siste talaren liar sagt, att 0111
Regeringen kan skaifa pluralitet för sina förslag vid en riksdag,
sä kan hon ock skaffa den vid två. Så fattade åtminstone
jag det något sväfvande, yttrandet. Men det är gifvet, att det
är hälften lättare att besegra en enkel än en dubbel kraft.
Den värde talaren har äfven vidrört olämpligheten deraf,
att Representationen kan vidtaga ändringar med K. proposn-,
ang:de grundlagsförändringar. Jag har aldrig yrkat en sådan
rättighet för Ständerna. Likväl vore en sådan rättighet
hvarken orimligare att äga eller konstigare att utöfva, än
hvad förhållandet är i afseende å allm. lagfrågor. Det ena
är lika orimligt eller lika litet orimligt som det andra, jag
har likväl undanröjdt frågan härom, och jag önskar för öfrigt,
att discussionen icke må för länge uppehållas, utan att
vi må komma till votering så snart som möjligt.
Ilr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag fäster icke den vigt
vid besluten om grundlagsförslags hvilande, som den siste
talaren tyckes för sin del dervid fästa. Om Regeringen
har något inflytande, så lärer hon icke hafva svårt för alt
vinna tvenne Stånds beslut, att hennes förslag skall hvila.
Erfarenheten har visat, hurusom flera förslag blifvit af
samtliga Stånden godkända till hvilande, hvilka sedan på
den afgörande riksdagen mött allmänt afslag. För min del
anser jag altså frågan om ett förslags hvilande vara af jemnförelsevis
ringa vigt. Yi äga för närvar, hvilande ett af
alla Stånden dertill godkändt förslag, angtde riksdagarnas förflyttande
till landsorten; och jag ville väga hvad som helst,
att det icke vid nästa riksdag går igenom. Det är ock naturligt,
att frågan tilldrar sig större uppmärksamhet, då
dess definitiva afgörande är för handen, än då beslutet blott
gäller, huruvida målet skall ligga på bordet. Jag finner i
Gr. Horns förslag en bestämd förbättring. Om, i anledn. af
ett från Regeringen väckt förslag, Representationen framställer
ett motförslag, så är jag öfvertygad, ätt Regeringen,
till följd af den magt opinionen allt mer och mer mäste
tillvälla sig, skall förmås att öfvergå till det alternativ,
Ständerna förklarat sig vilja antaga. Det principenliga är
visserligen, att en K. protos, helt enkelt antages eller förkastas;
men då man besinnar behöfvet af reformer i de
mest vigtiga delar af vår statsförfattning och derjemte, huru
3oo
Den 21 Februari e. m.
fö<>a Konungens rådgifvare documenterat sin förmåga att
utarbeta fullkomliga förslag, så anser jag det vigtigt, att
icke frågan må alldeles förfalla derföre, att förslaget till
uppställning och i vissa mindre detailler är oantagligt, utan
bör man söka att bereda väg att i möjligaste måtto afsöndra
det bristfälliga och bibehålla det goda af förslaget.
Gr. Horn: Jag är till stor del förekommen af den siste
talaren, då han nemi. i genmäle mot Hr Cederschjöld
häntydt på erfatonhetens vittnesbörd, huru lätt det är
för Regeringen att få ett förslag hvuande. Det af honom
citerade fallet tror jag ensamt ar nog bevisande; och jag
tror, att ännu oklokare förslag, om de kunna upphittas,
skulle kunna med lätthet af Regeringen genomdrifva* till
hvilande, Det är derföre fullkomligen riktigt, hvad Hr Dalman
sagt, att föga afseende fästas på ett hvilande förslag;
men nyttan af detta hvilande kan då först börja tillvinna
sig uppmärksamhet, då Regeringens och Representationens
åsigter ligga bredvid hvarandra, föremål, ej blott för undersökning
om behofvet af sjelfva hufvudförändringen, utan oek
för jemnförejse emellan olika sätt och vilkor för antagandet.
Hr Cederschjöld har upptagit mitt yttrande om nödvändigheten
i ett constitutionelt land af ett så beskaffad! förhållande
emellan folket och styrelsen, som det jag angifvit; och
han har derifrån velat sluta tili, huru litet min sats står
tillsammans med det Svenska statsskicket. Jag medgifver,
att en bitter erfarenhet öfvertygat mig, det vi verkligen
icke befinna oss i en constitutionel stat, utan att
vi lefva i ett chaos, sorn icke ens låter med något särskildt
slag af statsskick beteckna sig, Men då man talar i egenskap
af representant, och det är fråga om våra s. k. constitutionella
lagar, må det vara förlåtligt, om man utgår
med sina yrkanden från begreppet om ett constitutionelt
land. Hr Cederschjöld har talat om, att i händelse förslaget
skulle medföra någon förmån, tillkomme denna Regeringen
och icke Ständerna, Jag sätter i sanning litet värde
på dessa Ständers förmåner,, ty jag kan svårligen deri finna
desamma som folkets. Man har äfven talat om, alt ministeren
framkallat en katastroph, hvarigenom den uppkallat
Rationens känsla af medlidande. Jag skulle vilja säga, att
det är R. St,, som behöfva åkalla medlidande för olyckan
att hafva fått ett Constit.Utsk-, hvilket till den grad comprometterat
hela Lagstiftningens värdighet, att man knappast
vet, om man hädanefter skall blottställa sig för dåraktigheten
af att tala om, det någon ministeriel ansvarighet
finnes i vårt land- Jag vidhåller min begäran om propos,
af det förslag, jag framställt.
Hr Hjärne, Harald: Då jag till alla delar gillade
Gr, Horns förslag i 2 mom-, hade jag hoppats jemväl kunna
instämma med honom i afseende på detta 3:dje, enär jag
Den st Februari e.. m.
3oi
trott, att lian skulle uppställa det i öfverensstämmelse med
det förra. Så är likväl icke förhållandet, och jag beklagar,
att jag icke kan gifva förslaget min röst. Utaf Hr Gr:s
motivering af sin åsigt har jag i sanning icke kunnat uppfatta
något redigt argument, ehuru Hr Gr:s framställnlr gemenligen
utmärka klara och tydliga tankar. Utur ruin
dunkla uppfattning har jag likväl trott mig kunna extradera
tvenne satser, vid hvilka jag altså nu skall fästa mig:
den ena var den, att det icke var nödvändigt, att Ständerna
vid första riksdagen kunna afslå en K. propos., den andra,
att Ständerna, då de icke godkände det K. förslaget,
ägde bifoga detsamma ett alternativt förslag. Hvad första
satsen beträffar, har Hr Gr. såsom skäl derför uppgifvit den
öfvertygelse, att Regeringen sjelf skulle återtaga ett sådant
förslag, som hon funne möta af Ständernas ogillande. Jag
har alltid gillat Gr. Horns åsigter i afseende pä ett constitutionelt
samhällsskick; men principerna kunna icke alltid
tillämpas i sin renhet. Tror väl Hr Gr., har Hr Gr. sett
bevis på, att Regeringen så uppfattade vårt statsskick sorn
lian. Har Hr Gr. ans upptäckt spår till, att Representationen
sjelf gör det. Jag tviflar härpå, och jag kan då icke
medgifva, att man i grundlagarna nedlägger bestämmelser,
utgångna från ide'er, hvilka icke kunna realiseras. Hr Gr.
har vidare sagt, att det vore fullkomligen tillräckligt, om alla
Stånden vid sista riksdagen antogo beslutet. Detta strider
likväl mot den princip, hvilken jag tillförne hört Hr
Gr. erkänna, att nemi. alla grundlagsförändringar böra tillkomma
genom Ständernas godkännande vid tvenne riksdagar.
Principlösheten af den andra utaf de Hr Gr:s satser, jag ofvan
uppgifvit, tror jag icke behöfva bevisas. Ett sådant bruk
bar förr varit iakttaget, men befanns odugligt och borttogs
derföre. Uppå dessa i korthet anförda skäl kan jag icke
gilla, att en K. propos. ovilkorligen skall hvila, hvarken ensam
eller bilagd med Ständernas contraförslag; men för öfrigt
instämmer jag i Gr. Horns förslag, och om han icke
vill borttaga den mening, hvaremot jag framställt mina anmärkn:r,
så skall jag såsom mitt förslag upptaga det öfriga
af haus.
Gr. Frölich: Då den siste talaren så ofta bidragit till
den vackra samlingen af grundlagstolkningar vid denna riksdag,
anser jag mig böra till besvarande upptaga den, han
nu gifvit oss. Jag tror mig hafva uppfattat principenligheten
af Gr. Horns förslag och skall i korthet söka ådagalägga
den. Hr Hjärne har anmärkt, att följden af förändringen
blefve, att ett grundlagsförslag kunde antagas medelst blott
en riksdags Ständers sammanstämmande beslut. Må vara!
Men hvad äro väl R. St:s egna förslag i denna väg annat
än sådana, som först vid en påföljande riksdag komma under
egentlig pröfning. Förslagen, utgångna från det ena el
-
002
Den 21 Februari c. ra.
ler andra hållet, äro endast bordlagda redactiönsfÖrslag.
Förändringen rör således icke egentligen principen, utan afser
endast en förenkling i föreskrifterna om behandlingssättet.
Detta till svar på Hr Hjärnes invändningar. Jag vänder
mig n-i till Hr Cederschjöld. Han har förklarat mitt
yttrande vara sväfvande. Det är möjligt, att så är; men då
lian påstod, det jag ville, att Regeringen må kunna genomdrifva
sina förslag med half kraft, så visar det, att han
förstått mig orätt. Jag har nemi. utgått från den förutsättning,
att Regeringen icke skulle framkomma med andra förslag
än sådana, som kunde antagas äfven vid första riksdagen;
och jag har ansett det vara klart, att om Regeringen
vill hafva fram ett förslag, hvilket hon likväl icke sjelf vill
väcka, så väljer hon krokvägar och söker få fram det på
dem. Vidare, och då den värde ledamoten talat om det mer
eller mindre orimliga i behaudlingen af grundlags- och
civillags frågor, får jag blott förklara, att jag icke kan hjelpa,
det sådana grundlagar blifvit antagua, som föreskrifva
grundlagsändringars tillkomst på sådant sätt, att förslaget
uppgöres det ena quinquenniet och afgöres det följande, sedan
alla eller åtminstone de flesta glömt bort det. Derföre
upprepar jag än en gång, att det är på det Regeringen må
hafva någon chance för sig att kunna framlägga förslag, som
icke sönderrifvas af Ständerna, som jag gillar Gr. Horns
förslag.
Hr Cederschjöld: Åtskilliga talare hafva lagt vigt
derpå, att Ständerna må kunna framlägga alternativa förslag;
en annan talare åter har visat oformligheten häraf.
Vilkoret för en grundlagsförändring är och bör vara, att
opinionen om nyttan och behofvet deraf är vid första riksdagen
bestämd och att samma opinion fortfar vid den sednare.
Enligt denna princip böra sålunda inga alternativa
förslag kunna framställas, hvilkas olämplighet R. St. redan
längesedan insett, såsom Hr Hjärne redan erinrat.
Gr. Horn har anmärkt, att man borde skilja emellan
Ständernas och folkets förmåner. Jag har talat om Ständerna
såsom representerande Svenska folket, och således menat
detta, samt känner och erkänner i detta afseende ingen
skillnad dem emellan. Slutligen får jag erinra, att jag anser
denna «ak af stor vigt, och, för att få förslaget i närmare
öfverensstämmelse med redan fattade beslut, skall jag
modifiera mitt förslag till likhet med Gr. Horns, med undantag
blott af föreskriften om rättigheten till alternativa
förslags framläggande samt ang:de det ovilkorliga hvilandet.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Sedan R. o. Adi
på f. m. fattat åtskilliga beslut rör:de detta ämne, synes
eonsequensen fordra, att man fortgår i samma riktning.
Man har anmärkt motsägelsen emellan 81 och 56 §§ samt,
såsom skäl för Gr. Horns förslag, anfört behofvet a( nämnde
Den 21 Februari e. m.
3o3
motsägelses undanrödjande. Men om man godkänner 56 5,
sådan den af Utsk. blifvit föreslagen, kommer sednare mom.
deraf att utgå, och då kan det icke mera komma i fråga,
att en K. propos. af Ständerna förändras och med jemnknrr
förklaras hvilande. Berörde skäl för Gr. Horns förslag förfaller
altså. Min tanka är dock, att ett förslag från den
ena Statsmagten bör hvila likasom ett från de fyra Stånden,
hvilka utgöra den andra Statsmagten. Men deremot
finner jag Gr. Horns förslag oriktigt derutinnan, alt hvilandet
skulle kunna ske oberoende af Constit.Utsk. Sådant vore
att betaga Utsk. dess initiativ i grundlagsfrågor. Slutligen
har Gr. Horn hemställt, att tvenne förslag om samma
sak, det ena Konungens, det andra Ständernas, borde kunna
jemte hvarannan blifva hvilande till nästa riksdag. Men
det första i hvarje handling bör väl vara, att man vet, hvad
man vill. Veta Ständerna del, så kunna väl icke motsatta
förslag på en gång antagas att hvila till nästa riksdag. Kan
man till godkännande vid nästa riksdag framlägga två olika
förslag, ett från Regeringen, ett från Ständerna, det ena
livitt, det andra svart, så kan man lika gerna försöka med
ett tredje, fjerde o. s. v. Detta synes mig likväl mindre
värdigt för en lagstiftning, som väl bör hafva bestämda åsigter
åtminstone angtde sina grundlagar. Jag vill icke inlåta
mig i någon vederläggning af hvad här blifvit taladt angtde
felen i vårt representationssätt; men jag skulle önska, att
Representationen sjelf undveke att skilja emellan R. St. och
Svenska folket. Man kunde då komma dertill, att hvem
sorn helst ville anse sig representera det, och t. ex. påminner
jag om de tre Engelska skräddarne, hvilka på en krog
i England började sin adress till Konungen, med orden:
Vi, Engelska folket. Jag tillstyrker antagande af Utsk:s
förslag.
Gr. Horn: Två ledamöter hafva funnit det principlöst,
att alternativa förslag skulle kunna hvila. Jag har utgått
från den synpunkt, att just derföre, att R. St. ägde
ratt framlägga ett alternativt förslag, skulle Regeringen se
sig före att ej framkomma med sådana förslag, som kunde
föranleda till motsatta från R. St. Jag har i föregående
plena opinerat den mening, att Konungens propos. borde
betraktas såsom en enskild motion derföre, att våra grundlagar
för närvar, föreskrifva sådant. Men då nu fråga är
om ändring, har jag trott, att deliberationsrätten öfver en
K. propos. blifver friare på det sätt, jag föreslagit. Jag vidblifver
dock den öfvertygelse, att några till principen skiljaktiga
förslag icke kunna komma att såsom alternativa hvila;
ty jag kun icke tänka mig Regeringen så oförsigtig, att
hon skulle framkomma med förslag ,nf sådan beskaffenhet,
alt de skulle föra Representationen till fullkomligt motsatta
fordringar. Hr v, Hartmansdorff har varnat för faran af att
3o4
\
Den 21 Februari e. m.
skilja emellan folket och Ständerna. Jag tror, att det är
en mathematisk omöjlighet, att Representationens opinion
kan vara lika med folkets, ty organisationen af denna Representation
gör, att den ofta inom sig har fyra hvarandra
korsande opinioner; och då Representationens fördelningar
icke sinsemellan kunna hafva en lika opinion, huru skall
den då kunna öfverensstämma med folkets. På det skråmessiga
sätt vår lagstiftande församling är inrättad, tror jag,
att befolkningen inom hvilken verkstad som helst skulle kunna
liksom de tre Engelska skräddarne säga: Yi, Svenska folket.
Derföre är det som jag tror, att Folkets förmåner icke
äro desamma som Ständernas, emedan dessa representera
skrän och icke nationen, hvadan de ock försvara de förra
på den sednares bekostnad.
Hr Dalman: Jag är hufvudsakligen förekommen af
den siste talaren; men i anledn. af Hr v. Hartmansdorlfs uttryck
i dess anmärkn. mot framläggandet af alternativa förslag,
af hvilka det ena kunde vara hvitt och det andia
svart, får jag blott yttra den förmodan, att ett så mycket
starkare skäl funnes för antagande af det hvita, just då
man bredvid detsamma hade tillfälle att se det svarta.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han ansåg
de olika meningarna böra underställas Ståndets pröfning, i
den ordning de blifvit framställda. I anledn. häraf upplästes
nu Gr. Horns anmärkn:sförslag.
Hr Gunther, Carl Gust.: Jag förmodade, att något
mera skolat inflyta i redactionsförslaget, än hvad jag nu
hört det innehålla; ty jag fann otydlighet deri, hvad med
”R. St. enstämmigt” menas. Jag är mån om, att alla slags
otydligheter undvikas.
Gr. von Fersen, Hans: Som jag förmodar, att Gr.
Horns förslag blifvit uppläst, sådant det lemnades till prot.,
tror jag icke, att någon ändring deri är nödig. Hade den
siste talaren velat åstadkomma någon sådan, hade han derom
hort väcka fråga under discussionen, hvilken nu är
förklarad fulländad.
Hr Gunther: Min önskan är blott att få Gr. Horns
förslag tydligt och fullständigt. Vid uppläsningen har jag
likväl funnit, att det saknar dessa egenskaper, och kan icke
deråt lemna mitt bifall.
Gr. Horn: Jag får förklara, alt mitt förslag är, att vid
sednare riksdagen R. St:s sammanstämmande bifall fordras
för ett förslags antagande. Om Hr Gunther behagat närmare
attendera till förslagets innehåll, skulle han säkert fun0
nit, alt så förhåller sig.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
be
-
v
Pen ai Februari e. ni. 3o5
beli a ga de förklara såsom sin gemensamma tanke det af Gr.
Horn vid 3:dje mora. af den nya redactionen till 81 5 Reg.F.
framställda alimar k n:sförslag.
Ropades starka ja, blandade med mänga nej.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:spropos:n:
Den,
hvilken såsom Ståndets gemensamma tanka förklarar,
att 3 mom. i Constit.Utsk:s förslag till förändrad redaction
af 8l § Reg.F. skall erhålla följande lydelse:
Vill Konungen hos R. St. - - - - - uppdrage Gonstit.-  Utsk. att till R. St. derom afgifva sitt utlåt., hvaröfver RiksSt:n
må äga att öfverlägga på sätt ofvanTöre i denna § stadgadt
är. Instämma då R. St. i hvad Konungen föreslagit,
hvile frågan till nästa riksdag, då 11. St. skola sitt beslut
derom fatta. Skiljer sig det af R. St. på ofvannämnde sätt
beredda förslaget i en eller flera delar från Konungens, hvile
de båda till afgörande vid nästa riksdag, då alltid propos.
först bör göras å Konungens förslag. Bifalles detsamma
då af alla fyra RiksStrn, begäre de dag att på rikssalen
få R. St:s bifall dertill afgifva. Antaga icke RiksStrn samfäldt
Konungens förslag, vare det afslaget, och aflemne R.
St. sitt afslag, med skälen dertill, skriftligen till Konungen
genom deras talmän. Antaga åter samtliga RiksStrn ett jemte
Konungens propos. sedan föregående riksdag hvilande förslag,
framställes det till Konungens bifall, på sätt i denna
5 om R. St:s förslag i allmänhet finnes stadgadt; voterar
ja;
den det ej vill, voterar
n<?i;
Vinner nej, förklarar R. o. Ad. ofvannämnde anmärkn. icke
såsom sin gemensamma tanka.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som föijer:
Ja — i5.
Nej — 8.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att vid 4 morn.
af Utsk:s förslag till förändrad redaction af 8i § Reg.F. detl
anmärkn. af Hr Gunther blifvit gjord, att nämnde mom.
borde erhålla följande lydelse: ”Vid riksdag, då beredda
”grundlagsfrågor lagligen kunna afgöras, skall endast med ja
”eller nej kunna beslutas, och gälle då föreskriften i ^5 §
”Riksd Ofdn. Om dervid ytterligare uppskof föreslås, må
”det ej äga rum utan Konungens och alla RiksSt:ns sammanstämmande
beslut;”
Hr Gunther: Jag är skyldig redogöra, hvarföre jag
föreslagit denna amplification af sista mom. i 8i §. Det
19 H. 3q
/
3o6 Den 21 Februari e. m.
dervid af mig gjorda tillägg finnes för närvar, i 56 §, nien
skulle, enligt Utskrs förslag, icke komma att någorstädes inflyta.
Jag anser åtminstone oskadligt, att det här införes.
R. o. Ad. förklarade den af Hr Gunther framställda anmärka.
vara Ståndets gemensamma tanka.
Förslaget till förändring i 29 § Riksd.Ordn. lemnades
utan anmärkn. och skulle således hvila till nästa riksdag.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda memor.
och utlåtrn från
BevillningsUtskottet:
N:o 53. i anledn. af RiksSt:ns olika beslut, angrde föreslagna
förändringar i 3 och 4 artina af bevillnlsfÖrordn.;
Ba ncoU tskottet:
N;o 97. i anledn. af Gr. Frölichs motion, angrde dels
inskränkning i utgifning af smärre sedlar från Banken, dels
inlösen förskottsvis genom Banken af provincial- och actiebankers
smärre sedlar;
N:o 98. i anledn. af Hr Rosenblads motion , med förslag
till regleinentariska föreskrifter, angrde sedelstockens framtida
beräkning;
Nro 99. med förslag till förändrade stadganden uti 3:dje
afd. af art. 3 i i83o års bancoreglemente;
N:o 100. med förslag till regleinentariska stadganden,
motsvarande 4;de afd. af art. 3 i i83o års bancoreglemente;
N:o tor. med öfverlemnande af uppgift på de ärenden,
hvilka ännu återstå till BancoUtskrs behandling;
Nro 102. med anmälan om det uppehåll i Utskrs göromål,
som kan förorsakas genom längre fördröjdt afgörande
af frågan om blifvande myntenheten för landet;
ExpeditionsUtskottet:
N:o 22. i anledn. af BorgareStrs anmodan till R. Strs
samtliga Utsk. att inkomma med uppgift å de ärenden, hvilka
på Utskrns handläggning ännu äro beroende.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 23 Februari 1835.
Plenum kl. io f. m.
Upplästes till justering i prot.utdr. för d. 21 dennes e.
m., angrde R, o. Adis beslut i anledn. af Conslit.U tskrs memor.
Nro 84.
Gr. Horn, Claes Fredr., uppläste följande:
Som erfarenheten nogsamt ådagalagt de nästan oöfvervinnerliga
svårigheter att genom Constit.Utskrs åtgärd erhålla
ett hvilande grundlagsförslag af sammanjemnkade skiljaktig
heter- uti RiksStms gemensamma tankar, torde lämpligast
vara att genom inhjudnrr de resp. RiksSttn emellan bereda
en möjlig sammanjemnkn. af de skiljaktiga besluten ; hvarföre
jag vågar föreslå R. o. Ad. begagnandet af denna utväg,
för att på en motiverad framställning af de vid Constit -  Utsk:s betänk. JV:o 84 gjorda anmärkn:r, dem R. o. Ad. förklarat
utgöra dess gemensamma tankar, grunda sin hemställan,
om icke, till vinnande af det sökta ändamålet, att genom
en förklaring af Reg.Fts 56 och 81 §§ icke allenast undanrödja
de ämnen till tvistigheter om grundlagens rätta
mening, som med bibehållande af närvar, grundlagsstadgande
i dessa §§ icke kunna undvikas, utan äfven att finna en
lättare, men tillika säkrare utväg för dessa vigtiga frågors
afgörande, de resp. MedStrn skulle vilja med R. o. Ad. sig
förena uti ett och samma förslag såsom deras gemensamma
tankar, med frångående af dem, som finnas uti skiljaktighet
härmed redan afgifna, då Constit.Utsk. icke rimligen
kunde underkänna, hvad sålunda alla RiksSttn förklarat vala
deras gemensamma beslut rör:de det hvilande grundlagsändringsförslagets
slutliga beredande. Jag föreslår sålunda,
att denna inbjudn. må innehålla:
att R. o. Ad., som genom flera föregångna beslut antydt
den grundsats, att RiksSttn kunna genast förkasta ett af
Constit.Utsk. väckt grundlagsförslag, samt alt Constit.Utsk.
är pligligt upptaga och till ett helt förslag i möjligaste målto
söka sammanjemnka de anmärkn:r, hvilka Stånden förklarat
utgöra deras gemensamma tankar om den väckta frågan,
samt att, om oförenliga skiljaktighcter dervid yppas,
dem genom omröstning i förstärkt Constit.Utsk. afgöra, har
trott sig finna, att, äfven med iakttagande af denna redan
föreskrifva form för grundlagsfrågors behandling, Constit.-  Utsk. ändock skall möta de största svårigheter att bereda
ett antagligt förslag, genom blotta sammanjemnkningen af
de såsom gemensamma tankar inom Stånden framtvingade,
i hast fattade och till Utsk. aflåtna omotiverade förslag, dem
Utsk. icke äger att vidare pröfva; hvarföre R.. o. Ad. velat
stadga, att, då ett grundlagsändringsförslag första gången från
Constit.Utsk. inkommer, detsamma må kunna återremitteras
med anmärknrr, såsom i Reg.Frs 56 § stadgas för behandlingen
af de öfriga Utsk:s betänk:n, samt att, då målet andra
gången återkommer till Stånden, desamma, oberoende
af Utsk:s till- eller afstyrkande, må kunna förslaget förkasta
eller med ändringar antaga;
att R. o. Ad. anser det icke vara förenligt med prin(ipen
för grundlagsfrågors beredning att undertrycka något
Stånds särskilda mening, utan skulle dess vidblifvande for
-
3o8
Den s3Feliruari,
anleda till förslagets slutliga beredning uti förstrirk t Constit.-  Utsk., hvilket utgöres af 3o personer af hvarje Stånd, i likhet
med hvad uti Riksd.Qrdms 73 § stadgas rör:de alla de
Öfriga Utsk:ns förstärkande;
att den ofullständighet eller motsägelse, som finnes i
grundlagens föreskrifter rörtde behandlingen af Konungens
propos:r om grundlagsförändringar, torde bäst kunna uih
danrödjas genom det bestämda stadgande, att sådana Konungens
propos;r alltid skoja oförändrade hvila till antagande
eller förkastande vid nästa riksdag, dock med iakttagande af
RiksSt:ns rättighet att om dessa proposrr öfverlägga vid den
riksdag, då de af Constit.Utsk. till pröfning upptagas, samt
genom återremiss af Utsk:s utlåt:n deröfver möjligen bereda
ett alternativt förslag, som jemte den K- propos:n hvilar;
pch har R. o. Ad. genom denna förklaring af Reg.F:s 56
och 81 §§ trott den dubbla fördel kunna vinnas, att då Konungens
propostr tillerkännes den vigt, som pröfningstiden
nf 5 år kräfver, Svenska folket deruti äger en garanti, att
dessa förslag blifva uttryck af den mognande constitutionalitetens
fordringar på ett bättre statsskick, äfvensom att R.
St., vid pröfvandet af från Konungen afgifna grundiagsändringsförslag,
icke blifva föranledda att de deruti uttryckta
lagbestämmelser förkasta, då endast en obetydlig ändring
i redaetionen skulle finnas nödig, eller örn R. St. skulle vilja
Konungens prapos. vilkorligen antaga; i hvilka båda fall
Ständernas contrapropos. kan bereda ett ömsesidigt bifall till
båda Statsmagternas sammanjemnkade förslag.
Gr. Horn anhöll, att H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, ville
framställa propos. till Ståndet 0111 bifall till denna inbjudn.
på de grunder, Grefven anfort.
Hr Gunther, Carl Gust,, uppläste följande:
I stöd af 57 § Riksd.Ordn. får jag vördsamt reservera
mig emot de s. k. gemensamma tankar, dem R. o. Ad. i,
sisth plenum antagit rör:de 2 och 3 mom:n af det förslag,
som Constit.Utsk. i memor. sub N:o 84 framställt till grundlagstext
i 81 § Reg.F,; hvartill jag är föranledd af a:ne hufvudsakliga
skäl:
Först, emedan den förändring R. o. Ad. godkänt rörrde
3 mom. af förslaget till 81 5 Reg.F. icke synes mig innefatta
någon förbättring, utan rent af en försämring uti den
nu gällande formen för beredningen och behandlingen af
sådana grundlagsändringsförslag, som uppstå inom Representationeu;
ty den förändring, sorn af R. o. Ad. i denna del
blifvit godkänd, är ej allenast en tillökning i RiksSt:ns rättighet
att till Constit.Utsk. återremittera de förslag, som af
TJtsk. framställas, utan ock derjemte en tillökning uti RiksSt;ns
rättighet att, då ett förslag från Constit.Utsk. återkommer,
få till större eller mindre del antaga, förkasta eller
förändra detsamma, Hittills har RiksSt:ns rättighet i
Den a3 Feb r u a r i.
elentia del varit begränsad inom anmärkntr , dem det berott
af RiksSt:ns talmän att förklara grundlagsstridiga, så snart
Hrr Talmän funnit anmärkningarna utsträckta utöfver de
gränsor, grundlagen utstakat; men enligt R. o. Ad:s tanka
skulle ett grundlagsändringsförslag, sedan det blifvit fullständigt
utarbetadt och RiksStm baft tillfälle dervid göra
nnrnärkn:r, slutligen på fyra särskilda rum kunna sönderplockas,
somliga stycken lemnäs orörda, andra borttagas eller
förändras, hvarefter de sålunda tillskapade bitarna skulle
af förstärkt Coustit.Utsk. genom voteringar sammanfogas, antingen
de passa tillsammans eller ej. Jag vågar tro, att det
skall blifva ett stort underverk, om genom en sådan procedur
ett dugligt förslag någonsin kan uppstå, och derigenom
hvarje ledamot af Constit.Utsk. afhållen ifrån, i stället för
uppmuntrad till, att utarbeta goda förslag, enär de blottställas
för en så obarmhertig, jag vill ej säga oförnuftig,
behandling.
Andra skälet, som föranledt min reservation, är, att 11.
o. Ad. i 3 mom. af förslaget till 81 § Reg.F. antagit en
tanka, som sätter Svenska folkets fri- och rättigheter i fara
— ja, i så stor fara, att Sveriges frihet och folkets rättigheter
ännu "aldrig, så vidt historien förmäler, någonsin
varit i större fara — derigenom, att ett grundlagsändringsförslag,
som blifvit af Konungen föreslaget, skulle, oaktadt
såväl Constit.Utskrs som alla fyra RiksSt:ns ogillande, förblifva
hvilande för alt vid påföljande riksdag, som kan inträffa
efter längre eller kortare tid, underkastas ballottering
till antagande eller förkastande. Detta anser jag vara ett
förslag, som sätter hela vår constitution på spel. Man vet
ganska väl, att vid ballotteringar kan lika lätt en sexa sorn
en etta komma upp. Man har talat om de constitutionella
ideernas utbildning etc. etc. etc. Jag lemnar allt detta i sitt
värde, och tror njig ej behöfvaglärmare förklara, hvad hvarje
upplyst medborgare inser, nemi. att, ehuru ingen våda
af detta förslag kari vara för ögonblicket, likväl sådana förhållanden
under tidernas längd varit och kunna åter inträffa,
hvarigenom ett sådant förslag blir ganska farligt för
vårt samhällsskick. Jag torde derjemte få erinra, hvad hvar
och en äfven vet, nemi. alt de, som i dag äro mest liberala
i ord och isynnerhet nitiska att klandra Regeringen, utan
tvifvel kunna blifva de farligaste despoter, om de erhålla
inträde i styrelsen. Och hvad är det, som man har gifvit i
ersättning för denna eftergift å Ständernas sida? Jo, ett
riktigt non sens, d. v. s. mindre än intet, nemi. rättigheten
att, på sätt i a mom. är beskrifvet, få uppgöra ett contraförslag
för att bordläggas bredvid den K. proposjn; men nålman
då besinnar, att aldrig ett dugligt förslag på sådant sätt
kan uppkomma, finner man lätt, hvad värde ersättningen
fiar. Dock har den en ofantligt stor skada med sig derigenom,
att aldrig någon K. propos. antages, den må vara så
3io
D e n a3 F e b r u a v i.
god sora lielst, emedan Ständerna alltid skola försöka att
göra ett contraförslag, enär den K. propostn i alla fall blir
livilande. Denna följd är så mycket säkrare, som man ej
nog tydligt bestämt, när en K. propos. skall anses godkänd
eller ej; och häraf torde man således finna, att detta förslag
skall framkalla många onyttiga och förderfliga strider, utan
att medföra någon nytta. Jag anhåller, att denna reservation
får intagas i R. o. Adis prot.
Hr Gunther anhöll derjemte, att den af Gr. Horn
väckta fråga om inbjudn. måtte få hvila på bordet.
Gr. von Platen, baltzar Julius Ernst: Då den
af Gr. Horn föreslagna inbjudn. troligen kommer att hvila,
anhåller jag, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes inhemta Ståndets
beslut, huruvida icke den frågan må först i nästa plenum
förekomma, då det är af vigt, att hvarje inbjudn. så
fort som möjligt försiggår.
Uppå derefter framställd propos. blef Gr. v. Plåtens
hemställan af R. o. Ad. bifallen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om icke, då
Gr. Horns begäran om inbjudn. blifvit lagd på bordet, R.
o. Ad. skulle finna lämpligast, att justeringen af prot.utdr,
ronde R. o. Adis beslut öfver Constit.Utskls memor. Nio
85 nu uppskjötes.
Bifölls.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda
från Exped.Utsk. inkomna förslag till R. Stis und. skrifvelse!-  lill K. M., nemi.:
Nio 297. i anledn. af verkställd granskning af Convojcommissariatets
förvaltning och räkenskaper för åren i83i
och i83a;
Nio 298. om bidrag från statsverket, för att bringa
Trollhätte canal och slussverk till lika dimensioner med dem,
Götha canal äger.
Likaledes upplästes till justering Exped.Utskls förslag
N:o 299 i anledn. af väckta frågor 0111 folkskolors inrättande.
Begärdes på bordet af Hr v. Hartmansdorff, Aug.
Företogs till pröfning LagUtskls d. 9 dennes på bordet
lagda utlåt. jNlo 177 i anledn. af återremissen å Utskls betänk.
Nio 162 öfver Hr N. W. Stråles motion om meddelande
af bestämdt stadgande, huruvida särskildt ansvar skall
uga rum för förnyande af förbrytelse, hvarför man ännu
icke undergått bestraffning, ro. m.
Uppå hemställan af Hr Dalman, Wilh. Fredr., beslöt
R. o. Ad., alt detta mål skulle punktvis pröfvas och
Dc n i3 Februari.
31 *
att Utsk:s betänk. N:o 162 skulle tjena till grund för föredragningen.
1 :s t a punkten.
Hr Dalman: Jag anhåller först om upplysning, huruvida
någon underrättelse inkommit från de öfriga Stånden,
på hvad sätt förevar, utlåt, der blifvit beliandladt.
Underteekn. R i d d. S e er e t.: LagUtskrs utlåt. N:o 177
är bifallet af BondeSt. samt lagdt till liandina af Preste- och.
BorgareStm, af hvilka det förra bifallit och det sednare afslagit
LagUtsk:s betänk. N:o 162.
Hr Dalman: Jag har verkligen tvekat, huruvida jag
skulle tillstyrka bifall eller afslag å förevar, utlåt., det sednare
icke af den anledn., att jag ogillar den nu förevar,
punkten, utan derföre att den fråga, som här ur föremål
för pröfning, är så ingripande uti grunderna och principerna
för criminallagstiftningen, att jag varit oviss, huruvida
inan icke borde uppskjuta afgörandet, till dess criminallagen
en gång till antagande förekomme; men då jag å andra sidan
besinnar, huru långsamt det vanligtvis går att erhålla
propos:r från Regeringen till mera genomgripande reformer,
har jag deciderat mig för den sidan, som vill undersöka,
huruvida icke förändringen är af den beskaffenhet, att densamma,
oberoende af nya criminallagen, bör antagas. Jag
finner då lika med motionären, att tillämpningen i förevar,
fall varit högst olika; att då man, å ena sidan, ansett straff
böra äga rum för itererad förbrytelse, oansedt förbrytaren
icke varit tilltalad eller undergått straff för första förbrytelsen,
har man å andra sidan, dels ansett förbrytaren böra
vara tilltalad och dels hafva undergått straff för först åtalade
brottet, innan något ansvar för förnyad förbrytelse borde
äga rum. Jag tror, att den medelväg, som af LagUtsk.
är föreslagen, är den rätta, nemi. att då den, hvilken för
öfverträdelse, hvarå penningeböter följa, blifva tilltalad och
af ågången kallelse till domstolen erhållit behörig del, derefter
begår enahanda förbrytelse, förrän ansvaret å den förra
är undergånget, samma ansvar för sednare förbrytelsen
på nytt bör ådömas; och jag tillstyrker derföre bifall till första
punkten.
Hr Stråle, Nils Wilh.: För att rätt kunna bedöma
den första punkten i Utsk:s förevar, betänk., måste man undersöka
sjelfva grunden för straffs åläggande; man måste betrakta,
hvad grundsatser lagstiftaren dervid bör följa, hvad
måttstock han bör antaga för svårare eller lindrigare straff.
När då fråga är att för en förbrytelse, flera gånger förnyad,
ålägga högre straff, har man varit ense derom, att en sadan
flera gånger förnyad förbrytelse icke bör beläggas med högre
straff, med mindre åtal skett emellan förbrytelserna,
emedan sådant skulle strida mot grunden för straffs åläggan
>.
/V ,; ' , > ' r' fc?'
Den a3 Februari.
de och lemna ram för det missbruk af åklagaren att dröja
med åtalet, till dess flera förbrytelser blifvit begångna, för
att derigenom vinna så mycket större bötesandel. När man
på så sätt ansett särskildt ansvar för förnyad förbrytelse icke
böra äga rum, och då fråga är att för enahanda itererad
förbrytelse öka ansvaret, så frågas: erfordras ett sådant
högre ansvar, då den, som öfverträdt lagen, förnyat sin förbrytelse?
Jag har trott, att straffet måste bestämmas med
afseende derpå, att man icke finner sin uträkning vid att
underkasta sig straffet mot det, att man får begå brottet,
och att således straffet är tillräckligen strängt, när det står
i sådant förhållande till brottet, att det undanrödjer en sådan
uträkning. Af sådan anleda., och då lagskipningen icke
kan blifva så skyndsam , som den borde vara, i hvilket
fall förevar, stadgande vore öfverflödigt, anser jag, på det
man icke uppenbarligen må kunna gäckas med lagen, genom
att opåtaldt kunna få förnya en begången förbrytelse, intilldess
man undergått straffet derför, det af Utsk. föreslagna
stadgandet i denna punkt böra antagas.
Hr Stuart, Carl Gust.: Ilr Stråle har, uti sin
motion, på ett förtjenstfull! sätt, utvecklat de stridiga
åsigter, som vid lagskipningen gjort sig gällande i afseende
på den af honom väckta fråga om ansvar för förnyandet
af enahanda förbrytelse, innan straffet för första förbrytelsen
blifvit verkstäldt. Jag har äfven hört, på sätt motionären
uppgifvit, att olika meningar i detta afseende varit rådande
vid särskilda domstolar; men jag kan dock ej för min
del finna lagens stadganden i detta fall vara så otydliga, att någon
förklaring deraf för närvar, erfordras, helst jag anser
R. St. vid denna riksdag böra vara så mycket mera sparsamma
på lagförklaringar, hvilka innehålla mera genomgripande
förändringar i den gamla lagen, som R. St. torde med
visshet kunna motse, att nya lagen vid en kommande riksdag
i sin helhet skall till antagande förekomma. Det synes således
som den criminallag, hvilken under mer än 100 år funnits
fullkomligt tillämplig, bör äfven hädanefter, utan några
partiella rubbningar af dess principer, kunna bibehållas under
de få återstående åren, intilldess det nya lagförslaget
hinner pröfvas och antagas. Hvad för öfrigt beträlfar den
af Utsk. yrkade grundsats, att något straff för förnyandet
nf enahanda förbrytelse icke bör äga rum, med mindre den
sednare förbrytelsen blifvit begången, efter det behörig kallelse
till domstol för den förra skett, så, ehuru jag visserligen
icke instämmer i deras mening, som anse, att alla brott
af enahanda beskaffenhet, som begås, innan straffet för första
förbrytelsen blifvit verkstäldt, böra inbegripas under
samma straff, kan jag likväl icke dela den åsigten , att delfåendet
af kallelsen är det tidsmoment, som bör bestämma
gränse
-
I) e ii 23 i1 eb r ti a r i>
gränseskillnaden emellan brottens ostrafilighet och straffbarhet.
Jag får derföre, för min del, tillstyrka afslag å i:sta
punkten af LagUtskrs betänk., hvartill jag hemtar ett ytterligai-e
skäl derifrån, att betänk, i siri helhet redan blifvit afslaget
af det Stånd, hvilket bland sig räknar de liesta lagfarna
ledamöter, nemi. V. BorgareSt.
Ilr Stråle: I anledn. af Hr Stuarts yttrande, att något
lagstadgande i förevar, fall icke skulle erfordras, får jag
meddela den upplysning, att lagen i förevar, afseende mångfaldiga
gånger blifvit olika tillämpad, så att man pä vissa
ställen följt bokstafven på det sättet, att då lagen stadgar:
öfver träder någon det eller det lagbudet, plikte usta gången
så och 2:dra gången så, man hänfört tidsorden i:sta gången
till orden plikta eller straffas, så att det skulle betyda usta
gången förbrytaren pliktar eller irsta gången han straffas,
ehvad han en eller flera gånger gjort sig skyldig till öfverträdelsen;
hvaremot man å andra ställen ansett orden första
gången böra referera sig till öfverträdelsen, hvilken tolkning
leder till ett helt annat resultat. Vid betraktande
häraf och af den osäkerhet i lagskipningen i förevar, fall, hvartill
det stadgande i Rätteg.bm gifvit anledn., som föreskrifter,
att den, som begått flera brott, hvilka alla äro ringa, skall
dömas för hvardera, der det skett, och att domen der skall
gå i verkställighet, har jag ansett stadgandet i denna punkt
vara af behofvet påkalladt.
Hr Dalman: Så framt man icke vill godkänna den
grundsats, att man äger att strafflöst begå brott, ehuru ens
uppmärksamhet blifvit fästad derpå, att den handling, man
begått, är en lagöfverträdelse, hvilken väckelse man väl kan
anses erhålla genom sjelfva åtalet, så ser jag icke, huru man
kan bestrida, hvad jag och Hr Stråle yrkat, eller att kallelsen
till domstol bör vara det tidsmoment, efter hvilket förnyad
enahanda förbrytelse medför förnyadt ansvar. En annan
sak är, huruvida ansvar, på sätt Hrr Holm och Hessle
yrkat, bör äga rum för de enahanda förbrytelser, som blifvit
begångna, innan förbrytaren för första brottet blifvit
kallad till domstol. I detta afseende är jag af den tanken,
att för sådana förnyade förbrytelser endast enkelt straff bör
äga rum; hvaremot jag anser de lagöfverträdelser af enahanda
beskaffenhet, som begås, sedan man blifvit till domstol
kallad, böra åtföljas af särskildt straff, emedan, äfven
om man sjelf skulle anse handlingen icke innefatta någon
lagöfverträdelse, aktningen för lagarna likväl fordrar, att
man icke förnyar en sådan handling, innan domstolen förklarat,
huruvida den är brottslig eller icke, och man då
icke har samma ursägt att åberopa sorn förut, att man icke
afvetat eller förstått, att handlingen innefattade en lagöfverträdelse.
För öfrigt finnér jag icke någon anledn. att
19 II. 4°
D c a 23 Februari.
uppskjuta afgörande! af detta ärende, enär jag dels icke vågar
hoppas, att nya criminallagen inom några få år skall blifva
till efterlefnad antagen, och jag dels tror, att bästa sättet;
att erhålla en förbättrad lagstiftning är att gå partielt till
väga, samt ifrågavar. stadgande efter hvad Hr Stråle, såsom erfaren
domare upplyst, är af verklig nödvändighet påkalladt.
Hr Stuart: Det är icke utan en viss förundran, jag nu
inhemtat den af Hr Stråle meddelade upplysning om den
anmärkningsvärda olikhet i tillämpningen af ifrågavar. lagstadganden
, som man funnit äga rum vid olika domstolar.
Det förundrar mig nemi., att hvarken Högsta Domstolen
deraf funnit sig föranlåten att meddela en lagförklaring i
berörde hänseende, eller vederbörande fastat K. M:s uppmärksamhet
på nödvändigheten att till R. St. aflåta någon
propos. i detta ämne. Hvad särskildt angår den af Hr Dalman
yttrade sats, att man må på förhand bör antaga de grundsatser,
som i nya lagförslaget gjort sig gällande, så instämmer
jag visserligen till en del deruti; men man torde derföre äfven
med desto större sorgfällighet böra undvika att antaga sådana
lagstiftningsprinciper och grundsatser, som stå i rak strid
med delta lagförslag och således skola motverka i stället för
att befrämja detsammas antagande.
Hr Stråle: Den siste värde talaren har trott, att Högsta
Domstolen kunde meddela eller föreslå lagförklaringar i
sådana ämnen som det ifrågavar. Jag har icke i grundlagen
funnit, att Högsta Domstolen äger rättighet att meddela
lagförklaringar annorlunda än såsom svar på inkomna förfrågningar
om lagens rätta förstånd i förekommande fall,
utan böra lagförklaringar i andra händelser innefattas uti de
domslut, Högsta Domstolen meddelar; ty om ett mål förekommer
i Högsta Domstolen, i afseende hvarpå lagen finnes
tvetydig, kan man icke låta målet hvila, intilldess en lagförklaring
blifvit meddelad, utan mäste domen utfärdas, fefter
som man anser lagen böra förstås.
Hr Dalman: I anledn. af hvad den siste värde talaren
yttrade, får jag fästa uppmärksamheten derpå, att R. o. Ad.
just vid denna riksdag afslagit K. M:s nåd. propos. om rättighet
för Högsta Domstolen att ex proprio motu meddela
lagförklaringar. Jag var bland dem, som bestridde Högsta
Domstolen denna rättighet, och jag anser det vara af goda
skäl, som Högsta Domstolen icke begagnat en rättighet, sorn
icke finnes densamma i grundlagen tillagd och icke heller
bör der finnas.
i:sta punkten blef af R. o. Ad. bifallen.
a:dra punkten bifölls.
3:dje punkten.
Hr Dalman: Jag godkänner fullkomligen den grund
-
Den a3 Februari.
sats, som föranledt Utsk. att förklara, att böter icke må urtagas
ur död mans bo; men jag kan icke gilla tillägget, alt,
om de för talans fullföljd äro nedsatta och den pliktfällde
dör, förrän laga kraftägande dom fallit, lians rätts innehafvare
må desamma återbekomma, emedan jag anser straffet
vara verkstäldt genom böternas nedsättande, och det i allt
fall beror på sterbhusdelägarne att begära målets pröfning i
öfverrätt, då, i händelse den tilltalade befinnes saklös, de
nedsatta böterna tillfalla sterbhusdelägarne. Jag tillstyrker
derföre, att B., o. Ad., med antagande af den meningen:
,JBöter skola ej uttagas ur den pliktfälldes sterbhus,” måtte
afslå det öfriga i detta moni.
Hr Stråle: Hvad Hr Dalman nu anfört instämmer
fullkomligen med hvad jag uti min motion utvecklat. Jag
har nemi. trott, att böter icke borde få uttagas ur död mans
bo, men att de böter, som före dödsfallet blifvit nedsatta,
icke borde få återtagas, med mindre den tilltalade pröfvades
obrottslig, emedan åklagaren derigenom ginge miste om sin
bötesandel, hvilken så mycket mindre bör åklagare beröfvas,
sorn de i allmänhet äro illa lönade. Genom böternas nedsättande
kan utslaget på sätt och vis anses hafva gått i verkställighet,
så att man åtminstone bör bibehålla Kronans och
åklagarens rätt. Jag tror, att man genom afslag å sista delen
af punkten vinner ändamålet, emedan uppgörandet af
ett nytt stadgande i detta fall blefve utan ändamål, sedan
2:ne Stånd redan bifallit betänk.
B. o. Ad. biföll utaf 3:dje punkten följande ord: Böter
skola ej uttagas ur den pliktfälldes sterbhus;
men afslog den öfriga delen af punkten.
4: d e punkten.
Hr Stuart: För min del yrkar jag afslag å denna
punkt i LagUtsk:s betänk. Jag anser det vara högst vådligt
och oriktigt att stadga, det i brottmål någon ersättningstalan
icke får äga rum, i fall den anklagade dör, innan laga
kraftägande beslut i målet erhållits. I sådant fall skulle det
troligen alltför ofta hända, att sterbhusdelägarne sökte få ett
mot den aflidne anhängigt, men oafgjordt mål rubriceradt såsom
brottmål, för att derigenom undgå all ersättningsskyldighet.
Att antaga det stadgande, LagUtsk. i detta mom.
föreslagit, anser jag således oriktigt, enär detsamma skulle
komma att blifva förnärmande för den enskilda äganderätten
och för öfrigt är af rak motsatt syftning med hvad motionären
i detta afseende föreslagit. Jag anhåller alisa om
propos. till afslag å 4-de punkten.
Hr Stråle: Den 4;de punkten innefattas icke uti min
motion, utan är af Utsk. til lagd. Jag kan icke instämma i
detta lagstadgande, emedan det, efter min öfvertygelse, kunde
leda till ganska obilliga följder. Skall ej den bestulne, i
3i6
Den o3 Februari.
fall tjufveri dör, få bevisa, att godset är stulet ocb reclamera
detsamma? Skall derföre, alt den tilltalade dör, innan
dom fallit eller vunnit laga kraft, den förfördelades rättig-*
bet till ersättning derigenom tillintetgöras och hans lidande
sålunda förstoras? Äfven förekommer, att åtal mot tjenstemän
för fel eller försummelse anses såsom brottmål, och
skall då Kronan gå miste om ersättning i dylika fall, derest
tjenstemannen dör, innan laga kraftvunnen dom fallit, oansedt
enskild person äger att vända sitt ersättningsanspråk
mot sterbhusdelägarne efter syssloman, som varit försumlig
i sitt sysslande? Det är så många förhållanden, hvarunder
ersättningen medför en civil rättighet å ena och skyldighet
å andra sidan, hvilka här kunde inträffa, att jag instämmer
uti yrkande af afslag å delta mom.
Hr Dalman förenade sig med Hr Stuart.
4:de punkten Lief af Pr. o. Ad. afslagen.
Ånyo föredrogs BancoUtsk:s d. 12 dennes på bordet lagda
betänk. N:o g4 i anledn. af Hr Bruncronas, G. A., motion
om bestämmande af en prescriptionstid för de gamla
sedlarnas gångbarhet.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: För min del kan jag
icke inse de betydliga fördelar, man skulle vinna genom det
beslut, som BancoUtsk. föreslagit, att utsätta en prescriptionstid
af 5 år, räknadt från det Banken upphört att utgifva
s. k. småsedlar af de nu brukliga formulärer, efter
hvilken tids förlopp sedlar af berörde beskaffenhet, ehuru
fortfarande att tillsvidare vara i Banken inlösningsbära, icke
skulle i uppbörd emottagas eller gälla såsom bytesmedel i
liquider man och man emellan. Fördelen deraf kan icke vara
annan än någon lättnad för Banken i det besvär, sorn
dessa sedlars inlösen förorsakar; hvaremot olägenheterna deraf
för landets rörelse skulle blifva ganska betydliga. En
hvar vet, huruledes allmogen och manga andra förlita sig på,
alt bancosedeln städse är i innehafvarens hand af beskaffenhet
att kunna begagnas både till erläggande af kronoutskylder
och i liqvider man och man emelian. Om likväl händelsen
skulle blifva den, såsom här är föreslaget, kan man
vara förvissad, att en mängd menniskor skulle blifva lidande
för bristande kännedom om förhållandet. B. o. Ad. har redan,
i fråga om pphörandet af riksgtssedlarnas gångbarhet,
förkastat ett dylikt förslag som det, man nu framställt,
ang:de btcosedlarna. Jag anhåller derföre, att Jt. o. Ad.
mätte afstå detta betänk., såsom blott ledande till enskildas
förluster, utan någon af beholvet påkallad anledn. till ett
sådant äfventyr för dem.
Gr. Frölich; Dav.t Innan jag hufvudsakligen yttrar
mig i delta ämne, anhåller jag om upplysning, huruvida och
på hvad sätt detta mål uti de öfriga Stånden blifvit behandladt.
Underteckn. R id d.S ecr et.: BancoUtsk;s betänk. N:o
är afslaget af Preste- och BorgareSt:n, men bifallet af
BondcSt.
Gr. Frölich: Efter den vunna upplysningen, att a
Stånd afslagit frågan, torde det vara tili intet resultat ledande
att tala för bifall dertill; men jag kan icke undgå att
förundra mig öfver, att den siste värde talaren icke funnit
skäl att tillstyrka bifall till betänk., ty det skälet står fast,
afven sedan Ständerna afslagit Utsk:s tillstyrkande, att man
bör söka förekomma, att sedlar för länge finnas i allm. rörelsen,
hvilka äro så beskaffade, att de lätt kunna förfalskas.
Då man med stora uppoffringar för Banken tillvägabragt
möjligheten att åstadkomma bättre papper och tryck,
för att göra sedo!förfalskningen svårare, om icke omöjlig, så
vill man likväl motsätta sig hvarje åtgärd att blifva af med
de gamla sedlarna, som äro lätt förfalskade. Jag tror således,
att man ägt ett godt skäl att bifalla i stället för att
afslå betänk.
Hr Stuart: Äfven jag vill afhålla mig från ett vidlyftigt
yttrande ronde förevar, fråga efter den meddelade upplysningen,
att densamma redan förfallit. Likväl kan jag icke
underlåta att uttrycka min ledsnad deröfver, att icke de
Stånd, som redan afslagit betänk., insett fördelarna af det
framställda förslaget, hvilka isynnerhet i moraliskt hänseende
äro af stor vigt. Det torde nemi. icke kunna bestridas,
att det, på sätt Utsk. yttrat, vore högst nödigt och
nyttigt, att lämpliga åtgärder vidtoges, för att ju förr desto
hellre ur allm. rörelsen bortskaffa dessa sedlar, som dagligen
gifva anledn, till förnyade efterapningar och förfalskningar
t. o. m. å sjelfva correctionshusen. Men såsom jag
tillkännagifvit, vill jag icke nu vidlyftigare utveckla mina
åsigter rör:de detta ämne samt de skäl, som det lyckats mig
inom Utsk. göra gällande, och hvilka jag förmodar äfven här
skulle vunnit framgång, såvida icke frågan, genom 2:ne
Stånds' beslut, redan vore på ett deremot stridande sätt afgjord.
Hr von Hartmansdorff: Jag skall icke uppehålla
R. o. Ad:s tid med något yttrande, sedan frågan redan förfallit;
men jag vill blott fästa uppmärksamheten derpå, att
förlusterna för enskilda genom de omtalade förfalskningarna
och efterapningarna icke kunna blifva så vidsträckt verkande,
som de förluster skulle blifva, hvilka följde af sedlarnas
allysning.
Gr. Frölich: Den förutsättningen, att en stor del af
Svenska folket skulle blifva lidande, om den åtgärd vid
-
3i8
D e n 2» Februari.
toges, som BancoUtsk. tillstyrkt, hvilar derpå, att Svenska
allmänheten vore så okunnig, att den på 5 år icke kunde
lära sig att skaffa sig af med sådana sedlar, som voro aflysta.
Då jag finnér Statssecreterarens för ecclesiastikärenderna tanke
vara sådan, kan jag icke underlåta att begagna tillfället
för att uppmana honom att bidraga till spridande af större
upplysning i landet.
BancoUtsk:s betänk. N:o g4 blef af R. o. Ad. afslaget.
Då nu ånyo föredrogs förstärkta StatsUtsk:s d. 16 dennes
på bordet lagda mentor. N:o 409* ang:de verkställd omröstning
öfver åtskilliga frågor ronde stora sjötullsbevillningen,
blef samma melsor, lagdt till handbna.
Ånyo föredrogs och bifölls Oecon.Utskrs d. 16 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 145 i anledn. af väckt motion
om tillägg och förändring i nu gällande quarantainesförfattningar,
samt om inrättande af en fullständig quarantainesanstalt
vid Rikets östra kust.
Vid förnyad föredragning af Bevilln.Utsk:s d. 21 dennes
på bordet lagda mentor. N:o 53 i anledn. af RiksSt:ns olika
beslut, angrde föreslagna förändringar i 3:dje och 4:de art:na
af bevilin.förordn., vidblef R. o. Ad. sina i ämnet fattade
beslut, samt godkände de föreslagna voter:spropos:na.
Föredrogos ånyo och biföllos BancoUtskls d. 21 dennes
på bordet lagda betänk, och mentor.:
N:o 97. i anledn. af Hr Gr. Fröliclrs motion, ang:de
dels inskränkn. i utgifning af smärre sedlar från Banken,
dels inlösen förskottsvis genom Banken af provincial- och
actiebankers smärre sedlar;
N:o 99. med förslag till förändrade stadganden uti 3:dje
afd. af art. 3 i t83o års baneoreglemente;
N:o 100. med förslag till reglementariska stadganden,
motsvarande 4^de afd. af art. 3 i i83o års baneoreglemente.
Uppå begäran af Hrr von Hartmansdorff, Au g., och
von Törne, Mich., blef ånyo lagdt på bordet BancoTJtsk:s
d. 21 dennes på bordet lagda betänk. W:o 98 i anledn. af
Hr Rosenblads motion med förslag till reglementariska föreskrifter,
ang:de sedelstockens framtida beräkning.
Justerades pleniprot:n för den 11 Dec. f. och c. rn.,
d. i3 Dec., samt för d. i5, 16 och 18 Dec. f. och e. m.
Den 23 Februari. 319
Upplästes och lades på bordet nedannämnda från Constit.
Utsk. inkomna memor.:
N:o 86. ang:de Hr M. J. Crusenstolpes anledn. till anmärkn.
emot Konungens rådgifvare i ministeriella och commandomål;
N:o
87. i anledn. af återremisserna på memor. N:o 32,
ang:de urtima riksdagar.
fl. It. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
