# ID: svediakorp-gov450
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 160,721
# sentences: 6,156
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
ho»
H ö g 1 o f 1 i g e
Riddcrskapet och Adeln,
vid
Urtima Rik sdagen i Stockholm,
Aren 1854 och 1855.
Adertonde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, 1835,
Lördagen den 3 Januari 1835.
Plenum kl. 12 på dagen.
Justerades följande från Exped.Utsk. inkomna förslag lill
R. St:s und. skrifvelser till K. M., nemi.:
N:o 261. ang:de rättighet för K. M. att, i saknad af
tillräckligt årligt anslag till beväringens beklädnad, för delta
ändamål använda reservförråden;
N:o 262. i anledn. af K. M:s nåd. remiss å Landshöfdingens
i Wexiö und. anhållan om understöd till Åsa socknemän
för liden skada genom hagel;
N:o 263. i anledn. af förehafd granskning af liufvudboken
öfver Kronans hus och byggnader;
N:o 264. ang:de utbytet af den utaf f. d. Gen.assistancecontoret
begagnade egendom emot den Stockholms stad tillhöriga
s. k. Hessensteinska egendomen;
N:o 265. ang:de sättet för directionen öfver Hjelmare
canal- och slussverk att fullgöra det beslut, R. St. vid sistförllutna
riksdag fattat om afsättande af en reparationsfond,
såsom vilkor för erhållande afskrifning af canalbolagets skulder
till Banken och Riksg.cont.;
N:o 266. ang:de förändring af 4 och 5 SS ' ’7 caPÄrfdab:n
och 3 § 8 cap. Jordabtn, samt om upphäfvande af
K. förordn. d. 19 Aug. 1762;
JV:o 267. i fråga om lindring uti den hemmansägarne i
Jemtland åliggande roterings- och rustningsskyldighet.
Föredrogs ånyo StatsUtskrs den 29 sisth Dec. e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o 38o öfver anmärkn:r vid Utsk:s memor.
N:o 3io, angtde utsättande af en prescriptionstid, inom
hvilken de från Riksg:scont. utgifna creditsedlar böra till
inlösen företes.
Begärdes ånyo på bordet af Gr. von Fersen, Hans,
och Frih. von Schulzenheim, Hav.
Likaledes begärdes, vid förnyad föredragning, ånyo på
bordet af Grefvarna von Fersen, Hans, samt von Platen,
Baltzar Julius Ernst, och Frih. von Schulzenheim,
Dav., StatsUtsk:s d. 29 sisth Dec. e. m. på .bordet
lagda utlåt. N:o 381 öfver anmärkn:r vid betänk. JV:o 2g3 i
aniedn. af K. M:s nåd. skrifvelse till R. St., angtde tillökning
af lånebidraget till Manuf.disconten.
4
P e n 3 Januari.
Ånyo föredrogos och biföllos BancoUtsk:s d. 29 sistl,
Dec. e. m. på bardet lagda betänk:» och raemor.:
N:o 70. i anledn. af Hr Linderholms motion, angrde af
skaffande
af öfverräntor vid liqvider af discontlån;
N:o 71, i anledn. af Hi' Hadings mption qm utfärdande
af allm. kungörelse, till underrättelse om det gamla silfver-:
myntets gångbarhet i allm. rörelsen;
N:o 72. ang:de anordnande af arfvode» åt Bankens cassa-r
skrifvare,
Upplästes prot.utdr., ankomna från de öfriga RiksSttn,
nemi. från PresteSt. af d. 24 och 26 sistl. Nov. samt d. 1,
4, 8, 11, i3, i5, 16, 18 och 22 sistl. Dec.; från BorgareSt.
af d. 22, 24 och 26 sisth Nov. samt d. 1, 4» 6, 8, 11, 18,
30 och 23 sisth Dec. samt från BondeSt. af d. 22, 24 och
26 sisth Nov. samt d. 1, 4> 8, i5, 16, 18, 20 och 22 sisth
Decemb.
Lades till handkna.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda inkomna
merner., utlåtin och betänkm från
StatsUf skottet:
N:o 3S2. om verkställd revision af K. Myntverkets räkenskaper
för år 183.1;
N:o 383. i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtskts
utlåt. N:o 321:
N:o 384- i anledm af erhållen återremiss på StatsUtsk:s
Utlåt. N:o 325;
N:o 385. i anledn. af erhållen återremiss på StatsUtskts
utlåt, N:o 338;
N:o 38ö. i anledn. af erhållen återremiss på StatsUtsk;s
utlåt. N:o 34o;
N:o 387. i anledn. af erhållen återremiss på StatsUtsk:s
utlåt. N:o 344;
N:o 388. såväl i anledn, af K, M:s nåd. skrifvelse till
R, St., rör:de en uti staden Wenersborg inträffad eldsvåda,
som K. M:s sedermera till R. St. aflåtna nåd. propos., ang:de
lånan.slag till återuppbyggande af nämnde stad;
Lagutskottet;
N:o 176. öfver gjorda anmärkn:r vid Utsk:s betänk. N:o
161, i anledn. af såväl K. M:s nåd. propos. till R. St., ang:de
ändring i 5 cap. 1 § Missg.b:n, sorn ock de i sammanhang
dermed väckta motioner;
Lag- samt Allm. Besvärs- och Oecon.Utskrn!
N:o 34. 1 anledn. af gjorda anmärkmr vid Utsk:ns betänk.
N:o 8, ang:de åtskilliga föreslagna förändringar i gällande
författningar om personers af arbetsclassen förpassande
in. ni.;
i
Den 3 Januari.
5
N:o 35. öfver gjorda anmärknrr vid Utskms betänk. N:o
6, i anledn. af föreslagna förändringar och tillägg till K.
M:s nåd. Jegostadga för husbönder och tjenstehjon d. 23
JVov. 1833;
N:o 36. öfver gjorda anmärknrr vid Utskms betänk.
N:o io, i anledn. af väckta motioner om nedsättning, ändring
och förklaring i K. JVlrs förnyade nåd. taxa på expeditionslösen
d. i5 Maj 18ai;
N:o 3y. om utfärdande af ett allmänt stadgande, anglde
yal till organist;
N:o 38. i anledn, af väckt motion om upplifvande af
2 cap. 8 § i K, Fiskeristadgan d. i4 Nov. 1766;
N:o 3g. öfver vackt motion om afskalfande af s. k,
handklofvar,
H. Ji. o. Ad. åtskiljdes kl. 4: till 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O, Silfverstolpe.
Måndagen den 5 Januari 1835.
Plenum kl. 10 f, m.
Justerades i prot.utdr. för d. 3 dennes.
Företogs till pröfning StatsUtskts d. 2g sisth Dec. e. m.
på bordet lagda utlåt. N.'o 3So öfver anmärknrr vid Utskrs
rnemor Nro 3io, ang:de utsättande af en prescriptionstid,
inom hvilken de från Riksg.cont. utgifna creditsedlar böra
tili inlösen företes.
Hr Stuart, Carl Gust.; StatsUtsk. har uti sitt mentor,
Nro 3io, hvilket i det nu föredragna åberopas, föreslagit,
att riksgrssedlarna icke måtte få emottagas vid uppbörden
af allm. medel längre, än t. o. m. år 1842, men uti
Riksg.cont. t, o. m. år i845; och att de riksg:ssedlar, hvilka
icke före sistnämnde års utgång i bemälda Cont. varda
företedda, måtte förklaras hafva förlorat ali rätt till betalning.
Jag har ingenting att erinra emot den första afdelningen
af hvad Utsk. sålunda tillstyrkt eller förbjudit för
riksgrssedlarnas emottagande i uppbörden längre än t. o. m.
år 1842 och ej i Riksg.cont. längre än t. o. m. år 1845j
men jag anser, lika nied Hr af Billbergh, som emot förslaget
reserverat sig, det vara för strängt att förklara, det sådana
sedlar, som ej inom den tiden presenteras, skola förlora
all rätt till betalning. Jag får således hemställa, om
ej R. o. Ad. skulle finna lämpligt att, 1 stället för Ulskrs
6
Den 5 Januari.
förslag, att de sedlar, hvilka efter i845 års utgång
i Riksg.cont. varda företedda, förklaras hafva
förlorat all rätt till betalning, besluta följande stadgande:
åt Rikets näst sammanträdande Ständer
öfve riem nas att bestämma, huru med inlösen af
de riksg:ssedlar, hvilka efter sistnämnde års utgång
företes, må förhållas. Jag hemtar ytterligare
skäl för denna min hemställan af den varsamhet, hvarmed
prescriptionstiden vanligen blifvit af R. St. bestämda, då frågor
förekommit om inlösen af sedelsorter, som under längre
tid varit i rörelsen allmänt gångbara. Jag vill i sådant afseende
endast erinra, att först vid sista riksdag en viss prescriptionstid
fastställdes för sedlarna å daler kopparmynt,
ehuru sådana sedlar ej blifvit utgifna sedan 1770-talet.
Prescriptionstiden för dessa ur rörelsen helt och hållet försvunna
kopparmyntssedlar bestämdes dock, sådant oaktadt,
till 10 år, eller samma tid, som nu är föreslagen för riksgtssedlarna,
hvilka i alla landsorter äro spridda. Jag befarar,
alt dessa sistnämnda sedlar, hvilkas sammanräknade belopp
uppgår till omkring 10 millioner, omöjligen inom i845 års
slut kunna vara i Riksg.cont. företedda, och jag tror således,
att många enskilda medborgare oundvikligen skulle
komma att på en, vid äfventyr af inlösningsrättens förlust,
bestämd sä kort prescriptionstid blifva lidande.
Frih. Cederström, Jac.: För min del anser jag det
vara tillräckligt, när R. St. beslutat, att inga nya sedlar få
tillverkas. Hvarje beslut, som bestämmer en prescriptionstid,
är ett brott emot äganderätten. Ingen rättsgrund finnes, som
kan gifvit rättighet till dylika beslut. Kär de äro utgifna
af R. St., är den lättaste och genaste utvägen att få dem
invexlade, alt de få afgifvas i uppbörden; sådant kan ej förvägras
någon medborgare. Jag tillstyrker afslag, och att R.
o. Ad. endast må stadga, att några nya sedlar ej må af
Riksg.cont. utgifvas. -
Hr Stuart: Hvad angår det stadgande, som Frih. Cederström
föreslagit, så är det redan af R. St. beslutadt vid
ej mindre denna än sistförflutna riksdag. I följd af R. St:s
beslut har också med samma dag, som Banken öppnades till
utvexling af silfver, all tillverkning af riksgtssedlar upphört.
Kågot ytterligare beslut i detta afseende erfordras således ej.
Deremot anser jag det vara både nyttigt och nödvändigt,
att en viss tid varder bestämd, inom hvilken riksg:ssedlarna
skola i Riksg:scont. varda inlösta, emedan Cont. i annat
fall blefve nödsakadt att fortfarande bibehålla en eljest onödig
tjenstemannapersonal i och för invexlingen af dessa sedlar,
hvilka då troligen endast småningom och först efter en
ganska lång tid skulle komma att till hela deras utevarande
belopp företes till inlösen. BancoUtsk:s Cancelliafdelning
har äfven i afseende på b:cosedlarna af dc äldre formulä
-
Den 5 Januari.
7
rerna föreslagit, att 5 år, sedan de nya sedelsorterna utkommit,
de nu gångbara sedlarna ej skola emottagas i uppbörden;
men någon prescriptionstid för desammas inlösen
har man ansett det ännu vara alltför tidigt att föreslå. Af
samma skäl, som således äfven inom sistnämnde Utsk. gjort
sig gällande, och på det ej för många olika sedelsorter må
fortfarande, till förvillelse för allmänheten, på en gång linnas
utelöpande i rörelsen, anser jag den första delen af
StatsUtsk:s framställning böra bifallas; men jag kan deremot
på sätt jag i mitt förra yttrande tiilkännagaf, ingalunda
tillstyrka, att, såsom Utsk. föreslagit, all inlösningsrätt
för riksgtssedlarna skall vara förlorad efter io års förlopp.
Jag får således förnya min hemställan, alt första punkten
måtte bifallas, men att, i stället för andra punkten, det beslut
måtte fattas, att åt näst sammanträdande Ständer öfverlemnas
att bestämma, huru med inlösen af de riksgtssedlar,
hvilka efter i845 års utgång företes, skall förhålias.
Gr. Horn, Claes Fredr.: När man känner tillståndet
med penningeförhållandena i landet, finner man, att hvad
mari kan göra för att lätta liqviderna är en pligt. Att man genom
bestämmande af en sådan prescriptionstid, som den
föreslagna, försvårar dem, är lika säkert. Jag anser åtgärden
således ej riktig, och kan derföre ej annat än instämma
med Frih. Cederström, ehuru jag ej tror, att R. o. Ad.
behöfver uttrycka det genom något annat beslut, än endast
afslag å det nu föredragna utlåt.
Hr Hjärne, Harald: Jag kan för min del hvarken
gilla Frih. Cederströms och Gr. Horns eller Hr Stuarts meningar.
Jag finner det skäl, som Utsk. åberopat för sitt
tillstyrkande i det förra memor., att man nemi. derigenom
skulle blifva af med en embetsinannapersonal, vara svagt^
och att det fullt motväges af den orättvisa, som skulle uppkomma
derigenom, att efter i845 ingen inlösen af riksg:ssedlar
fick ske. Men deremot kan jag ej finna det vara någon
orättvisa att förbjuda deras emottagande i allm. uppbörden.
Deras credit minskas ej derigenom, att, då staten
erkänner dem till inlösen, man säger, att de ej få i den eller
den rörelsen begagnas. Men om man en gång vill, alt
dessa riksglssedlar skola ingå till Riksg.cont. och ej löpa i
allm. rörelsen, hvilket lärer vara hvar och ens mening, dels
för att slippa tjenstemannapersonalen, dels för att slippa benämningen
af riksgäld, tror jag någon påstötning behöfvas,
hvilket jag anser lämpligast kunna ske derigenom, att de
efter vissa års förlopp skola vara förbjudna till emottagande
i uppbörden. Någon orättvisa finner jag ej i en sådan åtgärd,
hvaremot det vore en bestämd orättvisa, om man bestämde
en termin, inom hvilken de ej finge inlösas. Dock anser
jag det vara lämpligt, att dessa sedlar icke af Riksg.cont.
inlösas efter de io årens förlopp; men att nu bestämma,
ö
Dea 5 Januari,
hvad sorn bör ske efter denna tid, anser jag olämpligt.
Om vi endast stadga, hvad Utsk. föreslagit i i morn , nemi.
att sedlarna ej fä emottagas i uppbörden längre än till
1842 och i Riksg.cont. längre än till :845 och dermed punkt,
så stadga vi, hvad lämpligt är; ty att stadga, hvad nästa
Ständer skola besluta, tror jag ej vara lämpligt derföre, att
nästa Ständer äro i tillfälle att bättre bedöma förhållandena,
emedan nästa riksdag i alla fall inträffar före prescriptionstidens
slut. Det kunde väl i alla fall ej binda händerna
på kommande Ständer att stadga ett rättvisare behandlingssätt,
än Utsk. föreslagit, äfven om närvar. Ständer dertill
lemnade sitt bifall; men jag finner det oriktigt och
olämpligt att bestämma sådant, som ej enligt rättvisans grunder
bör komma i verkställighet. Det är af det skälet, jag ej
önskar, att sista punkten måtte bifallas. Jag anhåller om
bifall till 1 mora., men afslag å resten.
Frih. Cederström: Denna fråga innefattar ett ytterligare
bevis, huru lättsinnigt man behandlar penningeafFärer i Utskrn.
Genom författningar är påbjudet, att man vid ansvar skall emottaga
riksgtssedlarna i liqvider. När nu Svenske medborgare
äro förpligtade att för sin fordran emottaga riksg:ssedlar,
frågar jag: är det väl sundt förnuft deruti, att R. St. skulle
utgifva en författning, hvarigenom de förklara, att dessa
sedlar af mig som enskild medborgare ej få erläggas vid afbördande
af utlagorna? Skall staten ej emottaga sjelf, hvad
staten ålägger mig att emottaga? Ett sådant förhållande
kan jag ej godkänna, och jag förmodar, att R. o. Ad. ej lärer
gå in derpå. Det är anmärkt emot mitt förra yttrande,
att li. St. redan beslutat, att nya riksg:ssedlar ej få utgifvas.
Ifrågavar. beslut står tillsammans med realisationsgrunden;
riksg:ssedelstocken är inberäknad i bancosedelstocken och
mäste af Banken inlösas. När nu Bankens gamla sedlar, af
hvad format som helst, ej kunna förvägras till emottagande,
efter de äro utgifna utan prescriptionstid, följer af sig sjelf,
att några nya i'iksg:ssedlar ej böra utgifvas, och jag öfverlemnar
till R. o. Adis bedömande, om Ståndet anser öfverflödigt
att stadga, det sådana ej mera må tillverkas; men
hvad jag på det högsta bestrider är hvarje beslut, som skulle
hindra medborgare att begagna dessa sedlar i hvilka liqvider
som helst. De måste blifva gängse lika med b:cosedlarna
vid erläggandet af utskylderna. Om Ståndet afslår
detta utlåt., såsom jag hoppas, och ett eller två andra Stånd fatta
samina beslut, komma vi till detta resultat. Man har såsom
skäl anfört, att man kunde slippa en stor personal. Det är
ej R. o. Ad. obekant, att hela Riksg:scont. kunnat indragas,
da realisationen verkställdes. Den saken har af flera ledamöter
blifvit framställd till R. Sits öfverläggning; men Bankens
och lliksg:scont:s särskilda interessen gjorde, att R. St.
blef
-
Dea 5 Janna ri.
9
blefvo emot detta förslag, emedan man insåg, att det skulle
förnärma tjenstemännens i Banken tur. Sådana svårigheter
komma framdeles att städse ligga i vägen. Det enda
möjliga blir att, i mån af afgång, göra indragningar. Jag
förnyar min begäran om afslag.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då detta ämne förra
gången förevar, yrkade jag lika med Frih. Cederström
och Gr. Horn återremiss; jag beklagar blott, att jag icke
yrkade afslag, emedan vi då undgått denria discussion, ty
den gången svnles Ståndet ense. Då nu ej så är, får jag
förena mig med dem, som talat för afslag, och till deras
skäl lägga några. Jag anser Utskts förslag både skadligt
och onödigt; skadligt derföre, att, utom hvad Frih. Cederström
och Gr. Horn anfört, stadgandet utan tvifvel skall
drabba en mängd medborgare, som, i god tro på riksg:ssedlarna
och då de ej läsa avisor eller så noga afhöra alla
kungörelser, genom dessa sedlars aflysning skola gå miste
om sin egendom. Något skäl för staten att göra vinst på
enskildas bekostnad kan jag ej finna. Åtgärden skulle hos
allmänheten väcka misstroende till sedlar i allmänhet, hvarigenom
de komme att inströmma i Banken; och derigenom
skadade«man realisationen. Jag anser dessutom otjenligt att
indraga dem i det ögonbick, då R. St. önska, att riksgäld
skall blifva det allm. räknesättet. Dessa sedlars qvarblifvande
är det säkraste medlet att bibehålla räkningen i riksgts,
kännedomen om förhållandena mellan banco och riksgts,
samt att icke rubba arbetslönerna, m. m. En större sjelfmotsägelse
skulle väl således R. St. ej kunna göra, än
att nu indraga riksg:ssedlarna eller förklara, att deras gångbarhet
skall upphöra elter en viss tid. Denna åtgärd ar
också onödig, sedan R. St. afgjort, att dessa sedlars tillverkning
skall inställas, ty deraf följer, att nya sedlar, då dc
gamla förslitas och ingå, ej mera komma ut i rörelsen. Man
bör också erinra sig den varsamhet, R. St. i dylika frågor
förr iakttagit. Daler-kopparmyntssedlai na hafva ej förr än
vid sista riksdagen blifvit aflysta, eller omkring 70 år sedan
deras utgifvande upphörde; nu vill man deremot utsätta en
ojenmföriigt kortare tid. Det skäl, man omförmält, att man
skulle göra besparing, är skenfagert, men ej sannt. R. St.
hafva genom bifall till StatsUtskts utlåt. N:o 311 medgifvit, att
Kamereraren Löfgren, Cassörerna Zengerlein och Westblad,
samt Bokhållarne Fritz och Westblad, således 5 personer,
få såsom expectancearfvoden bibehålla sina löner. Således,
om också man indrager dessa sedlar, återstå ändå 5 tjenstemän,
hvilka kunna ganska väl, hädanefter som hittills, befatta
sig med sedlarnas inlösen; t. o. m. om cn doge hvarje
år intill nästa riksdag, funnes dock vid dess intraliande
en af dessa tjenstemän qvar. Om således R. o. Ad,, som
,8 H. a . ...
18
Den 5 Januari.
jag hoppas, nu afslår detta utlåt., är det tids nog att då vidare
i änniet besluta.
Hr Stuart: Jag får till en början gifva tillkänna, att
jag hellre önskar afslag än bifall å StatsUtsk:s utlåt, i sin
helhet; men jag skulle förmoda, att, då Rikets sist församlade
Ständer förklarade, att vid nästa riksdag en prescriptio(istid
för riksgtssedlarnas gångbarhet skulle bestämmas, något
beslut nu i detta hänseende borde fattas. Det är jemväl af
denna anleda., jag föreslagit den förändring, som jag redan
uppgifvit. Jag får, i anjedn. af Frih. Cederströms uppgift,
att ej någon prescriptionstid på mynt förut existerat, åberopa
18'io års förorda., rörrde Bankens sedlar å daler kopparmynt;
men med Frih. Cederström instämmer jag deruti,
att det är orätt att bestämma, det sedlar, som hvar och en
enskild måste emottaga, ej få aflemnas i allm. uppbörden.
BaocoUtsk. har också ansett dessa frågor stå i ett sådant
sammanhang, att i samma stund, som man förklarar, att
de gamla b:cosedlarna ej få i uppbörden emottagas, enskilda ej
heller böra längre vara skyldiga att dem såsom liqvid godkänna.
Derigenom komma sedlarna således att förändras
från mynt till skuldförskrifningar. Jag hade likväl, såsom
jag redan yttrat, trott det vara nyttigt att förekomma, det
ej alltför många särskilda sedelsorter af samma valör blifva
gängse och att någon åtgärd till förekommande deraf varder
vidtagen, helst då härtill dessutom kommer, att riksg:ssedlarna
äro af den beskaffenhet, att det måste väcka allm.
förundran, att ej beständiga efterapningar och förfalskningar
af desamma verkställas. Äfven ur denna synpunkt måste
det vas-a en skyldighet för den Representation, som låtit utgifva
så beskaffade sedlar som de nu ifrågavarande, att söka
få desamma ju förr desto hellre ur rörelsen indragna,
på det att ej lättheten att efterapa dem må, vid en dagligen
vunnen erfarenhet derom, föranleda till än flera lagbrott,
■lag anser mig derföre hafva tillräckliga skäl lill min gjorda
hemställan. Hr v. Hartmansdorff har sagt, att ingen besparing
skulle härigenom uppstå. Jag tror mig deremot lätteligen
kunna ådagalägga motsatsen. De personer, hvilka, enligt
R. St:s beslut, komma att fortfarande tjenstgöra inom
Riksg.cont;s creditsedelverk, hafva, nästan utan undantag,
redan uppnått den ålder, att man ej kan motse någon längre
tjenstetid af dem, helst sedan dem vid innevar. riksdag blifvit
tillerkänd enahanda pensionsrätt som andra civila tjenstemän.
Slutligen får jag förnya min hemställan, att R. o.
Ad. .mätte fatta det beslut, att riksg:ssedlarna ej längre än
t. o. m. år i845 må inlösas af Riksg.cont., men att det åt
nästk. Ständer öfverlemnas att bestämma, huru med inlösen
af dessa sedlar derefter må förhållas.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi-.: Såsom ledamot
af StatsUtsk. har jag öfvervarit denna fråga ; men jag har
Den SJanuari.
varit af annan tanke än pluraliteten, ehuru jag ej ansett
nödigt att reservera mig. Jag har ej ansett det vara
stridande mot rätt att vidtaga den ifrågavar. åtgärden;
men jag anser den vara för tidig i det ögonblick,
då man beslutar, att inga nya sedlar få utgifvas, ty ännu
någon tid måste de komma att fortfara i rörelsen. Deremot
kan jag ej, såsom Frih. Cederström, anse det vara lättsinnigt
och stridande emot sundt förnuft att föreskrifva en sådan
prescriptionstid. Jag linner ej, hvarföre icke staten
skall få föreskrifva en sådan på samma sätt, som hvar och
en enskild gör årsproclama. Det måtte väl ej vara stridande
mot förnuftet att afbörda sin skuld, och dessa sedlar hafva
egentligen ej varit annat an lånförskrifningar. Snarare
hade det varit oriktigt att under en så lång tid ej hafva
uppgjort liquiden. Af det utaf mig först anförda skäl, att
jag nemi. anser åtgärden för tidig, instämmer jag emedlertid
med dem, som önska afslag, på det att af kommande
Ständer, då sedlarna ej mera synas i rörelsen, en prescriptionstid
måtte stadgas.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 38o blef af R. o. Ad. afslaget.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 29 sisth Dec. e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o 38i öfver anmärknrr vid betänk,
liro 293 i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse till R. St., angrde
tillökning af lånebidraget lill Manuf discontcn.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag tillstår, att jag ogerna
skulle kunna bifalla detta utlåt., derföre egentligen, att
Ständerna synas vid detta tillfälle göra så litet afseende på
näringarnas tillstånd, som ej mera på att stärka sin s. k. realisation.
Jag kan ej undgå finna, att dess följd skall blifva
näringarnas förfall, om ej myntväsendet väl ordnas, och jag
tviflar, att det för Ständerna blir möjligt att ordna det.
Frågor om hypotheksfÖreningar och privatbanker synas mig
mindre lifligt och varmt omfattade nu, än vid riksdagens
början. Om således förhållandet skulle blifva, hvad jag förmodar,
att vi med realisationen äfven behålla en bestämd
myntstock, som ej kan ökas, blir förhållandet, att näringarna,
sorn redan stå stilla, ej kunna röra sig, utan måste
nedgå, i stället för att med stora steg framgå. I ett sådant
förhållande anser jag högst betänkligt, att man ej söker
komma näringarna till understöd. Jag skulle således
tro, att det vore väl, om man kunde biträda Hrr Santessons
och Lefilers åsigter. Det är detta, jag skulle önska,
alt R. o. Ad. ville taga i betraktande, då jag här saknande
personer, som kunde lemna erforderliga upplysningar och
leda opinionen med sin factiska kännedom af ämhet. Det
är för det närvar, ej förhållandet med mig, att jag kan
framträda med en sådan framställning, som kunde verka på
R. o. Adrs beslut. Jag vill likväl återföra Ståndets upp
-
Dea b Januari.
»närksarahet på betänk. N:o ag3 och de reservationer, som
dervid finnas bifogade, och anhåller, att det måtte uppläsas.
StatsUtskts betänk. N:o 293 upplästes.
Hr Fl jarne, Harald: Lika med Gr. Florn beklagar
äfven jag, att vi vid detta tillfälle skola sakna sådana personer,
som kunna gå tillhanda med upplysningar i detta
ämne, grundade på practisk sakkännedom; men då jag äger
att afgifva min röst i beslutet, tror jag mig likväl skyldig
uttala min öfvertygelse, så vidt den kunnat bestämma sig
med ledning af de upplysningar, jag haft tillfälle att i detta
ämne inhemta. Hvad då först beträffar frågan om det af
K. M. för ifrågavar. ändamål äskade creditiv, visa sig framst
för uppmärksamheten de manga creditiv, som redan äro beviljade
för särskilda ändamål. Likväl, och då det är fråga
om näringarna, måste alltid deras behof komma i ett öfvervägande
afseende, så vidt nemi. detta behof är o v il k o r 1 i g t;
roen jag tror icke, att förhållandet för närvar, är sådant.
Grunden för beräkningen till den begärda tillökningen i
credilivet skulle vara, att Manufacturdiscontfonden borde
komma i tillfälle utlåna beloppet, motsvarande 3i proc. af
UUvar. tillverkningsvärde. Skälen härtill finner jag väl icke
i K. M:< propos.; men de upptagas i Hr Oxehufvuds reservation,
hvilka slags handlingar jag nu på någon tid blifvit
van att anse såsom appendices till K. M:s nåd. propos:r i
afseende å låne- och anslagsfrågor. De upplysningar, han
framställt ang:de fabrikernas gjorda framsteg, äro ganska
tillfredsställande. Det torde vara öfverflödigt att uppgifva,
hurudant förhållandet var roed vår fabriksrörelse, då staten
började att mellankomma till deras upphjelpande; men att
en sådan statens mellankomst, på sätt Hr Oxehufvud påstått,
ensamt varit orsaken till det gynnsamma resultat,
som visat sig, det kan jag icke medgifva. Jag tror nemi.,
att äfven en mängd andra omständigheter härpå inverkat,
äfisom t. ex. en af tiden vunnen större erfarenhet, de enskilda
idkarnes större practiska skicklighet, men isynnerhet de betydliga
framsteg, mechaniken i sednare tider gjort. Dylika
omständigheter tror jag hafva, mera än länebidragen från
staten, verkat näringarnas förkofran, ehuru jag erkänner,
att de sednare jemväl liaft sin verkan. Skulle man likväl
antaga den princip, att de allm. lånetillgångarna borde ökas
i samma mån, som fabrikerna utvidgade sig, så, och då
detta sednare år från år äger rum, skulle länebidragen jemväl
komma att årligen ökas; och om CommerceColbm fortfarande
skulle administrera fonden, hvilken i följd häraf
måste omsider stiga till flera millioner, komme CommerceColltm,
ifrån att vara ett förvaltande verk, att i stället få
sin vigtigaste sysselsättning uti bestridandet af en vidsträckt
lånerörelse, hvarmed staten aldrig bör befatta sig, — en
grundsats, som hittills under denba riksdag synts varit gil
-
Den 5 Januari.
Ind, men hvaremot nu ifrågavar. förslag star i fullkomlig
sirid. Jag kan altså icke neka, att jag gillar deras åsigt,
hvilka tro, att någon gräns bör finnas för statens directa
handsträckning åt näringarna. Då man under de sednare
åren sett, uti hvilken stark progression näringarna tilltagit,
men manufacturdiscontfonden likväl icke under denna tid
ökats, skulle jag deraf vilja draga den slutsats, att denna
fond nu motsvarar sitt ändamål, och att gränsen för statens
tillhandahållande af lån således nu torde få antagas vara
upphunnen. Jag vill likväl icke neka, att jag tror, det
ökade låneutvägar mot en billigare ränta komme att framkalla
flera fabriker; och jag skulle altså gerna lemna min
röst dertill, om icke statens tillgångar för närvar, vore så
knappa, att de upptoges i och för oundgängliga ändamål,
och således icke böra disponeras till sådana, som ej äro i
nämnde kategori. Hvad beträffar det förslag, att CommerceCollan
på den fond, det äger att disponera, borde grunda
en upp- och utlåningsrörelse, tror jag, att man, utan något
djupare inträngande i fondsystemets mysterier, med tillhjelp
af blotta sunda förnuftet kan tillräckligt reda denna
fråga. Då man är tvungen att låna, måste man betala
hvad som helst; men då man upplånar för att åter utlåna,
handlar man oklokt, om man drifver en sådan .rörelse, oaktadt
man finner, att räntan och omkostnaderna för upplåningen
icke motsvara inkomsterna af utlåningen. Sålunda
föreställer jag mig likväl, att förhållandet uti förevar, fråga
blefve; ty säkerligen komme upplåningskostnaden att stiga
till 5 proc., då deremot utlåningsinkomsten icke uppginge
till mer än 4 proc. Af dessa skäl anser jag den ifrågaställa
autorisationen för CommerceColhm icke böra medgifvas.
Skulle R. o. Ad. likväl vilja bifalla en sådan, anhåller
jag, att det tillägg må dervid fästas, att rörelsen bedrifves
så, att några förluster för fonden derigenom icke
må uppstå. Ett sådant vilkor komme att leda derhän, att
man nogare beräknade förhållandena, innan man upptoge
lån.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Den ledamot, som
först yttrade sig i denna fråga, grundade sitt raisonnement
på en sats, som jag icke kan godkänna. Han sade nemi.,
att det efter realisationen icke vore möjligt att öka myntstocken.
Före 1823 kunde bancosedelstocken verkligen icke
ökas; ty då bestämdes dess belopp af R. St.; men sedan det
blifvit hvar och en medgifvet att i Banken insätta silfver
emot erhållande af sedlar, har altså en ökning af sedelstocken
kunnat ske, och efter realisationen är sådant ännu
mera möjligt, helst realisationens största nytta just består
deri, att den befordrar rörelsecapitalets ökning och minskning
i måij af behof. Satsen är altså oriktig. Om man
deremot beklagar ,$ig öfver, att sedelstocken icke kan ökas
•4
Den 5 Januari.
genom lifgifvande af mera papper, utan motsvarande reel
valuta, så beklagar man sig i sjelfva verket deröfver, att
realisationen skett; och skulle man tillskapa nya sedlar, så
länge lånsökande klaga öfver brist på penningar, så tror
jag, att Tumbas tillverkning icke dertill komme att förslå.
Gr. Horn: Jag ber att få rätta ett misstag af den siste
talaren. Jag har sagt, alt då vi ingått på en väg, som
skall leda till minskning af sedelstocken, utan att derjemte
bereda eggelse för utländska capitaler att här placera sig,
så vet jag verkligen icke, huru en ökning i rörelsecapitalet
skall uppkomma, om icke genom creditmynt. Sådan har
min mening varit; och långt ifrån att tro, det rörelsecapitalet,
hvad så högst väl behöfdes, kommer att ökas, tror
jag, att det skall minskas, ty ännu en god tid skola utländska
capitalerna säkerligen dröja att vända sig hit. Vi
äga ju ännu icke någon myntenhet bestämd. Med hvilket
förtroende skall väl realisationen omfattas, då man finner
ett sådant vacklande, att icke ens frågan om myntets enhet
ännu hunnit afgöras? Och vidare har man ju nekat afskaffandet
af tysta förmånsrätterna, samt ytterligare an vändt
alla krafter för att stämma opinionen emot lånebiträden.
Hvad återstår väl då för att vinna den ökning i rörelsecapitalet,
som industrien oundgängligen kräfver, utom statens
mellankomst? Denna utväg är visst icke principenlig; men
den är för närvar, nödvändig. Då staten håller näringarna
under sitt förmynderskap, kan han icke på en gång undandraga
sig desamma. Grundsatsen, att näringarna hjelpa sig
bäst, då de få vandra pä egen hand, är fullkomligt riklig;
men så lange staten på ena sidan suger näringarna och sålunda
hindrar dem att blomstra, förefinnes på den andra sidan
statens skyldighet att bispringa. Jag tror altså, att man
icke bör förbise denna fråga; och jag hade önskat, att
Utsk., i följd af återremiss frän 3:ne Stånd, hade ansett sig
pligtigt inkomma med förändradt betänk., samt deri jemväl
hafva föreslagit nödiga reglementariska stadganden, hvarförutan
afven jag finner betänklighet vid att medgifva den
ifrågaställda autorisationen. Emedlertid tror jag, att R. o.
Ad. bör uttrycka den åsigt, som finnes i slutet af Hr Oxehufvuds
reservation, den nemi.: ”att R. St. måtte tiller—
”känna K. CommerceColkm rättigheten att, emot lägre elller
lika ränta, hvarmed utlåningen sker, upptaga lån af
”enskilda mot hypothek af innebafvande säkerhetshandlin”gar,
med vilkor, att den stadgade säkerheten för af staben
redan erhållna creditiv icke härigenom förringas och
”att upplåningen icke verkställes till högre belopp, än som
"erfordras för bibehållande af den låneproc., i förhållande
"till det styrkta tillverkningsbeloppet, som hittills ägt rum;
”och derest Tt. St. skulle bifalla denna ringa välvilja för ifrå”gavar.
nariugar, till förekommande af deras hotande fall,
Deti 5 Januari.
”borde R. St. jemväl besluta att härom i underd. skrifvelse
”till K. M. underrätta.” Jag tror, att man härmed hade
visat sig vilja göra något för näringarna, och utan att behöfva
befara några missbruk.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag instämmer i den här
yttrade åsigten, att hvarken Regeringen eller Representationen
på ett tillräckligen verksamt sätt befrämjat naringarnas
utveckling; men jag anser likväl, att den sednare gjort sig
skyldig tili mera grundade förebråelser i afseende å felaktigheten
af de åtgärder, som för detta ändamål blifvit vidtagna,
än i anledning af hvad densamma i detta hänseende
uraktlåtit. Hvad särskildt angår förevar, betänk., finnerjag
icke, att någon annan åtgärd i anledn. deraf kan elier
bör vidtagas, än att bifalla detsamma. Att, på sätt K. M.
föreslagit, uppdraga åt Riksg.cont. att upplåna 600,000 r:dr
för att öka iVlanuf.discontfondens creditiv, anser jag under
nuvar. förhållanden alltför betänkligt., såväl på grund af de
skäl, Utsk. anfört, som ock af åtskilliga andra, som Utsk,
underlåtit upptaga. Jag är nemi. öfvertygad, att Riksg.-  cont. blefve nödsakadt erlägga så hög ränta, att jag icke
tror, det Manuf.disconten kunde vara belåten med rättigheten
att begagna dessa lån, såvida densamma skulle ej allenast
godtgöra Riksg.cont. denna ränta äfven för den tid,
hela creditivet icke begagnades, utan ock dessutom ersätta
alla omkostnader vid upplåningen. Hvad åter beträffar Hr
Lefflers förslag, att CommerceCollrm måtte berättigas att
omedelbart upplåna penningar, för att sedan till fabrikernas
understöd utlåna desamma, får jag förklara, att jag
verkligen icke väntat mig att finna ett förslag understödt,
enligt hvilket ett Kronans embetsverk skulle få å R. St:s
vägnar inveckla sig uti äfventyrliga lånetransactioner. Jag
kan i allmänhet icke annat än ogilla, att de allm. verken
skola sysselsätta sig med låneoperationer, hvarigenom den
vanliga penningeräntans höjande äfven mäste förorsakas, och
denna öfverklagas redan, såsom varande alltför hög. 3:ne
allm. verk täfla för närvar, att i låneväg upptaga alla tillgängliga
medel i hufvudstaden; och sådant oaktadt vill man
än ytterligare utsträcka en sådan täflan. Vidkommande åter
den föreslagna grunden för beräkningen af fabrikernas understöd
i låneväg, enligt hvilken detta borde rätta sig efter
tillverkningarnas värde, så är det gifvet, att en sådan grund
icke fortfarande kan, utan alltjemnt ökade låneanslag, följas
i enahanda proportion. Då nemi. t. ex. värdet af klädestillverkningen
under de sednare åren ökat sig till nära dubbla
beloppet af hvad den förut utgjort, samt troligen kommer
att ännu mera stiga, blefve ju, med antagande af ofvannämnde
beräkningsgrund, en följd, att lånerättigheten
endast för denna fabriksgren måste vid hvarje riksdag utvidgas.
Tilt hvilket belopp lånefonden efter denna grund
i6
Den 5 Januari.
slutligen Lomme att stiga , torde således icke på förhand Lunna
bestämmas. Då våra fabriker redan äga en betydlig lånrätt i
■Manuf.disconten och derjemte genom prohibitiva tullförfattningar
äro skyddade mot utländsk täflan, inser jag icke något
skäl att på det nu ifrågaställda sättet bevilja dem ökade
fördelar. I fall privatbanker bilda sig, komina fabriksägarne
naturligtvis att deruti erhålla samma lånetillgångar som
andra näringsidkare. Jag anser det således icke vara hvarken
väl beräknadt eller af omständigheterna påkalladt att
för närvar., på de öfriga näringarnas bekostnad, tillerkänna
fabrikanterna några ytterligare utsträckta låneförmåner, utan
tillstyrker derföre bifall till StatsUtskts betänk., hvarå jag
altså anhåller om propostn.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Beträffande det
förslag, Hr Leffler uti förevar, fråga väckt, anser jag detsamma
icke kunna bifallas, enär jag förutser, att förluster för
staten deraf lätteligen kunna uppkomma. Deremot anser
jag icke något hinder för K. M. förefinnas att, om så för
godt finnes, uppdraga åt CommerceColkm att upptaga lån
för att åter utlånas till fabriksidkare, men uti hvilken händelse
någon ansvarighet för möjliga förluster icke kan drabba
Ständerna. Jag är dock öfvertygad, att en sådan lånerörelse
icke kan komma till verkställighet, såvida icke båda
Statsmagterna dertill lemna bifall. Hufvudfrågan är nu, om
näringarna verkligen behöfva fortfarande lånunderstöd af
staten i samma proportion, som då dessa hittills blifvit bestämda.
Då frågan förra gången förevar, yttrade jag mina
tankar i detta afseende; och långt ifrån att finna mig föranledd
ändra desamma, har jag för dem funnit stöd utaf
den tableau, sorn är bilagd CommerceColIegii utlåt, till K.
M., ang:de Alanuf.discontfondens ökande. Då man besinnar,
att näringarna äga en lånefond af 1,600,000 r:dr, toyde
man icke kunna säga, att staten härutinnan för dem
gjort för litet. Visserligen hafva i sednare tider näringarna
betydligt tillväxt; men icke tror jag, att detta varit
egentligen en följd af sjelfva lånunderstödet, eller deraf,
att detsamma lemnats emot en så betydligt lägre ränta, än
den allmänna. Jag anhåller nu att få framlägga några factiska
upplysningar i förevar, fråga.
R. St:s skrifvelse år 1818, N:o 25i innehåller: ”Det är
upplyst, att fabrikernas och raanufacturernas lånandel i Manuf.
disconten år 1816 och följande året minskats från 3a
proc. till ig å 20 proc. af föregångna årens tillverkningssumrnor,
utan att fabrikstillverkningarnas belopp för dessa
år tilltagit i särdeles högre förhållande än de föregående
åren, då lånproc. högst obetydligt omvexlat. Förändringen
har således haft sin grund i andra af tillverkningarna oberoende
omständigheter, hvilka funnits vara, dels att Stockholms
-
Den 5 J.a n u a r i.
»7
holms fabriksidkare, som förut till ett ganska lågt värde
upptagit sina tillverkningar, år i8i5 och följande åren i
likhet med llikets öfriga fabriksidkare rätteligen uppgifvit
tillverkningarna efter det gångbara vardet, hvarigenom den
sammanslagna värdesumman nämnde år mer än vanligen
ökats *), dels ock förnämligast, att åtskilliga personer blifvit
tillagda stående lån .af londén och andra åter lån utöfver
det belopp, hvartill de efter den allm. fördelningen af
fonden ägt rättighet, på hvilket sätt fördelningssumman
minskats i samma man, sorn sådana nya anslag tillkommit."
11. St. ansågo derföre, "att fabrikerna och manufacturerna
genom denna föränderlighet af deras lånerätt i förening med
den af de öfriga disconternas obestånd inträffade allm. förlägenhet,
oell deraf äfven för fabrikerna uppkomna svårighet
att hos enskilda få förlag och dymedelst till någon del
fylla, hvad de af det allm. förlagsbiträdet hastigt och utan
sitt förvållande måst sakna, hafva råkat i den belägenhet,
att de fordra ett sådant ytterligare understöd och sådana
åtgärder, som kunna återbringa dem i sin fordna naturliga
ställning ‘och tillika befrämja det ändamål, att de icke behöfva
frukta annan minskning eller nedsättning af
sina låneandelar, än hvartill en ökad t i 11 v e r k n.
småningom bör föranleda." På grund häraf inrättades
förlagslånen och begärdes, att de lånbiträden, som
för vissa personer beviljats utöfver den allm. lånprpe., och
som år 1818 medtagit och minskat fondens fördelningsbelopp
med icke mindre än 114,64^ r:dr, måtte för dem upphöra
och dylika ej någonsin framdeles meddelas. Som skäl härtill
åberopades, hvad K. M. sjelf, vid beviljandet af ett sådant
ökadt lånbiträde till förmån för Söderberg & Arosenius, d.
2o Jan. i834 yttrat, nemi. att sådana lån voro mindre bestämda
för dem, hvilka redan Vunnit styrka att uppdrifva
sin til 1 verktiing till en viss höjd, än för den emot svårigheter
sträfvande nybegynnaren, hvadan dessa lån blifvit
meddelade tills vidare såsom Uppmuntran och understöd till
Uppbjelpande och utvidgning af fabrikerna samt följaktligen
icke för ätt alltid bibehållas, Utan endast för så
lång tid, som för ändamålets vinnande kunnat erfordras,
och i följd åter deraf böra upphöra, då antingen
fabrikerna hunnit till en viss höjd eller,
oaktadt förmånens begagnande en längre tid,
ej vunnit särdeles förkofran, och sålunda ändamålet
med desa m maj icke kan förväntas uppf
y 1 d t.
*) Vardet af de år 18r4 äfstiimplade varor Utgjorde t,C)43>o6i r:dr;
år i8t5, 2,7oJ,5ia r:dr. Skillnaden härrörde väl till någon del
af en ökad tillverkning, men hufvudsakligast af den förändrade
prisberäkningen.
18 II. 3
D*ti 5 Januari.
StatsUtsk. uttalade derjemte den åsigt, att Utsk. icke
kunnat såsom allmänt gällande antaga den grundsats,
att näringarna böra af Banken njuta förlag
eller låneunderstöd till ett belopp, sorn alltid lika
motsvarar och åtföljer tillverkningarnas värde,
emedan derigenom, efter Utsk:s lanke, skulle aflägsnas
det nål, sorn li u f v ud s a k I i g e n lärer böra
sökas, nemi. att småningom återföra näringarna
till deras naturliga, och endast under sådan synpunkt
verkligen nyttiga och gagnande ställning
att umbära lånbiträden och hjelpa sig sjelfva.
Med anledn. häraf samt enär R. St. ansågo en alltid
lika och oföränderlig lånandel af fabrikstillverkningen bero
af ett obegränsadt creditiv, hvilket icke med bibehållande
af Bankens credit kan lemnäs, samt dessutom i sina
följder skulle strida emot här ofvan stadgade
grundsatser, syftande till fabrikernas framtida
sjelfbestånd, bade R. St., såsom grund för bestämmande
af huru stort belopp fabrikerna till ytterligare understöd
påkallade, antagit, hvad de i sin dåvar. ställning ansåg
os af sådant bidrag behöfva, hvilken grund,
då Manuf.discontens belopp, på sätt då stadgades,
b 1 ef bestämd, och den minskning, som derefter
i lånproc. kunde uppkomma, således endast
sker genom en i lika förhållande ökad tillverkning,
leder till det af R. St. sökt autslag.
R. St. ökade på dessa grunder discontfondens credit på
Banken till i million, hvarigenom, vid beräkning af tillverkningsvärdet
för katlunstryckerierna 371,o53 r:dr samt
för samtliga öfriga lånberättigade fabriker och manufacturier
2,8o3,o23 r:dr, lånerätten blef för kattunstryckerierna
12 och för Öfriga 3i proc. af värdet, när fondens egna tillgångar
äfven till lån användes; hvarjemte tillgång på detta
sätt äfven fanns för förlagslånen, för ökadt lånunderstöd för
Eskilstuna fristads förläggare och manufacturisler, samt till
nya sådana för glastillverkningen, äfvensom för sådana flera
fabriker och manufacturer, som K. M. kunde i nåder finna
medföra den allm. nytta och gagnelighet, att de
förtjena delaktighet af detta understöd. Och yttrade
StatsUtsk., i afseende på lånerättens utsträckning till
alla inrättningar för förfärdigande af ostämpelbara varor,
att Utsk. icke kunde inse skäl att, utan allt bedömande
eller urskillning, tillägga alla möjliga
inrättningar, som benämnas med fabrik eller
slöjd, lån rätt i Manuf. disconten, emedan sådant,
efter Utsk:s tanka, skulle leda till den följd, att
de för landets behof nödiga och rätt gagneliga
fabriker och manufacturer kommo slutligen att
sakna det understöd, som de borde äga rätt att
Den 5 Januari.
19
påräkna och hvartill Bankens of vanberörda bidrag
egentligen äro ämnade.
I afseende på K. M:s gjorda framställning, att låneproc.
borde efter manufacturernas olika art och
behof af förlagsbiträde bestämmas, erkände R. St.
visheten deraf, men funno, vid försök till bestämmande af
en slik skillnad i lånerätten emellan de särskilda fabriksgrenarna,
i anseende till bristande upplvsningar om deras olika
beskaffenhet m. m., sådana svårigheter uppstå för erhållande
af en säker och osviklig grund för fabrikernas fördelande
i classer, att R. St. inskränkte sig till att framställa
jern- och metallförädlingen såsom den enda 10 a nu fao tur,
hvilken ansågs böra framför alla andra understödjas och
uppmuntras, samt till att, på anförda skäl, minska kattunstryckeriernas
lånandel.
Af den sammandragna framställning, jag nu haft äran
göra i fråga örn de åsigter, som lago till grund vid beviljande
år 1818 af ökadt understöd till fabrikernas upphjelpande,
torde man kunna finna, att de grundsatser, på hvilka
nuvar. StatsUtsk. stödjer sitt afstyrkande af en ytterligare
tillökning af detta understöd, nemi. att sedan en näring
utvecklat sig till sådan sjelfständighet, att
dess bestånd derigenom är betryggad t, statens
mellankomst kan vara mindre behöflig, äfvensom
att fabriksidkares lån erätt bör nedgå och minskas
i samma mån tillverkningen utvidgas och
dess värde ökas, äfven antogos af 1818 års riksdags
StatsUtsk. samt godkändes af Ständerna.
För att nu betrakta omförmälda låneunderstöd äfven
från den practiska sidan torde mig tillåtas undersöka, huruvida
fabrikernas framsteg sedan år 1818 kunna egentligen
sägas framkallade af lånerätten i Manuf.disconten, samt huruvida
en inträffad minskning i denna lånerätt varit hinderlig
för dessa framsteg. Denna undersökning grundar sig på
de tabeller, som äro bifogade det i K. propos. åberopade
CommerceColIegii betänk, Jag vill först betrakta de fabriker,
för hvilka låneproc. icke varit underkastad någon minskning.
Man finner då, att glastillverkningen, för hvilken
lånerätten aldrig varit under 3l proc., men väl ofta uppgått
till 4° proc. och deröfver af tillverkningsvärdet, i medeltal
på de sista i5 åren årligen producerat för ett väx'de
af 243,565 r:dr. Som nu denna handtering redan första
året (1819), då den blef berättigad till lån, alstrade ett tillverkningsvärde
af 244,275 r:dr, men deremot i833 endast af
b29,640 r:dr, så följer ju häraf tydligen, att lånunderstödet
icke förmått det ringaste att gifva ökadt lif åt denna
fabriksrörelse. Man finner likaledes, att förlagsvärdet för
Eskilstuna fristad, som under de sista i4 åren åtnjutit en
oförminskad lånerätt af 4° proc. af detta värde, och i medeltal
utgjort 2i6,534 r:dr årligen, högst obetydligt tilltagit,
ao
D«n 5 Januari/
del det sistl. år uppgick blott till 284,870 r:dr. År 1820
utgjorde delta varde 168,614 rtdr, oell har således tillökningen
varit per medium omkring 5ooo rrdr årligen. En temligen
ringa summa, då frågan rörer ett förlag.
Äfvenså finnér man, att Eskilstuna manufacturisters tillverkningsvärde
, för hvilket lånerätten under åren 1820—33
fortfarande varit 33| proc. och som i medeltal årligen utgjort
i3o,6oo r:dr, uppgick år 1833 till i34,68i r:dr; således
högst ringa öfver medium för alla åren. Detta tillverkningsvärde,
som år 1820 var 92,863 r:dr, ökades årligen
ända till 1829, då det uppgick till 172,646 r:dr, men har
sedan dess alla år förminskats, fastän låneproc. icke under*»
gått någon förändring.
Låtom oss nu betrakta de fabrikers ställning, för hvilka lånerätten,
år 1818 fastställd till 31 proc. af tillverkningsvärdet,
sedermera minskats så, alt den blott utgör 20^ proc. af samma
värde. Denna minskning har, på sätt den K. propos. omtalar,
egentligen uppkommit under de sista 5 åren sedan
1829, då lånerätten ännu utgjorde 28 proc., och till hvilken
tid dessa fabriker således fortfarande under 10 år nära nog
till fullo, eller åtminstone utan känbar rubbning, varit i
åtnjutande af det understöd, 1818 års Ständer dem tillerkänt.
I hvad grad de under detta decennium förkofrat sig,
inhemtas sålunda:
Elädestiliverkningen uppgick 1818 till 392,008 al:r;
1828
Stofts vd:o „ 1818
1828
Siden och halfsiden d:o „ 1818
1828
Bomulls |och linne d:o „ 1S18
1828
Papperstillverkningen „ 1818
1828
Häraf svnes, att klädes-, bomulls- ocn unne- sami papperstillverkningarna
rätt betydligt förkofrat sig, hvaremot
stofts- samt siden- och |.halfsidentiHverkningarna mycket
förminskats.
Vi vilja nu undersöka, huru ofvannämnda fabrikers ställning
blef efter 1828 och till slutet af i832, hvarunder låneprocenten
så betydligen nedgick. Då befinnes: att klädestillverkningen,
som under de förra 10 åren ökats
per medium med 5ooo alnar årligen , ökade sjg successive under
de 4 följande med icke mindre än 5o,ooo al.T per me
-
441,OÖO
5)
68,951
>
48,457
n
ri ig,23o
) 108,682 div. st.
rioi,o5i
al.T
fi 02,392 div. st.
0202,81 1
al:r
1 2,370
div. st.
f438,374
aln-
?J
i 54,123
di v. st.
64,863
ris;
?>
92,671
Den 5 Januari.
31
t] i lim ärligen, sa alt denna tillverkning år i832 utgjorde
644,185 al:r oell derigenom vunnit en tillväxt på 4 är af
mer än 200,000 al:r;
att s tof t s t i 11 verk n i n g cn, sorn till 1829 minskats med
2000 alle årligen, sedermera nedgått hvarje år med ungefärligen
samma belopp per medium och 1802 utgjorde 4*,428
alnar;
att siden- och ha Ifsi den ti 11 ver k n i n g e n, som
förut nedgått med i5oo al:r ärligen, varit i tilltagande under
de sista 4 åren. Väl har i antalet af diverse stycken
en minskning, uppgående till 2000 per medium årligen, ägt
rum; deremot lrar för alngodset en tillökning af 6000 aler
i medeltal ärligen uppkommit; och utgjorde år i832 denna
tillverkning ett belopp af 13g,556 al:r samt 97,520 diverse
stycken;
att bomulls- och linnetillverkningen, som under
de 10 åren till 1829 ökats med något öfver 200,000 al:r
eller omkring 20,000 al:r årligen, på de 4 sista åren tillväxt
med ytterligare 200,000 al:r och således under denna
tid med 5o,ooo al:r årligen, i medeltal räknadt. Den utgjorde
i832 i ahl- 63g,4oö samt i diverse stycken 48,944?
att papperstillverkningen, som på de första 10
åren ökats med blott omkring 3ooo ris per medium årligen,
har på de följande 4 åren vunnit den ofantliga tillväxten af
26,000 ris årligen, så att densamma år 1832 utgjordes af
196,651 ris.
Slutligen finner man, att lädertillverkningen, för
hvilken uppgifterna ej gå längre tillbaka än år 1829, och
som äfven fått vidkännas den inträffade minskningen i låneproc.
, likfullt varit under de sista 4 åren i ständigt tilltagande,
så att då densamma år 1829 utgjorde i hudar 583,202
U samt i skinn 63,374 st., uppgick denna tillverkning år
}83a till 751,572 U hudar och 77,925 st. skinn.
Be lånberättigade, i CommerceCollegii tabeller specificerade,
fabriksnäringarna hafva således i vida högre förhållande
förkofrat sig under de år, då låneproc. förminskats,
än unde;- den tid, då densamma förblef orubbad till sitt
belopp, hvilket resultat i min tanke bevisar, att dessa fabriker
numera vunnit det sjelfbestånd, att de utan fara kunna
och böra vidkännas den minskning eller nedsättning
i sina lånandelar, som en ökad tillverkning
förovaakat, en minskning, hvilken 1818 års. Ständer vid
beviljande af det nuvar. credilivet på Banken förklarade vara
både billig och rättvis; och då nu, mig veterligen, inga
sådana nya, förut okända tillverkningar uppkommit, sorn
lunna gora anspråk på understöd, oberoende af det belopp,
som för fabriker och näringar i allmänhet är anslaget, helst,
i mil tanke, dylika nya inrättningar lämpligast befrämjas
gemeni förlagslån, och dessutom utväg till ett sådant sälskihi
t understöd torde kunna beredas genom att, på sätt
Den 5 Januari.
1818 års Ständer då redan antydde, indraga lånerätten för
fabriker, sorn hunnit till en viss höjd, eller som,
oaktadt förmånens begagnande en längre tid, ej
vunnit särdeles förkofran, så kan jag för min del
icke inse några skäl vara anförda, för att, om äfi en Riksg:scont:s
financiella ställning sådant medgåfve, öka de anslag
till fabrikernas understöd, sorn förut under denna riksdag
blifvit af R. St. beviljade; och får jag på grund häraf tillstyrka
bifall till StalsUtsk:s betänk.
Hr af Billbergh, Joh. Peter: Då jag icke vill underkänna
StatsUtsk:s skäl till afstyrkande af K. M:s nåd.
propus, i ämnet, biträder jag så mycket hellre Hr Oxehufvuds
reservation, som jag anser det af K. M. åsyftade ändamål
vara högst vigtigt och ådagalägga K. M:s ömmande omsorg
för näringarnas förkofran; hvadan jag ock anser det
vara Representationens skyldighet att gå K. M:s nåd. afsigter
till mötes. Man har velat framställa behofvet af den
ifrågaställda tillökningen uti en nog tveksam dager. För
mig visar sig deremot såväl detta behof, som nyttan af att
på det föreslagna sättet söka fylla det, i fullkomlig tydlighet.
Man må nemi. säga hvad man vill om förmynderskap
etc., så är det dock icke tillämpligt i afseende å Manuf.discontfonden.
Det Står nemi. alltid fast, att näringarna icke
kunna trifvas och tillväxa, då rörelsecapitalet är inskränkt
och räntan hög. Denna är dubbel hos oss emot i andra
länder; och det är nödvändigt, att staten mellankommer,
om näringarna icke skola gå under. Ja, äfven om man antager,
att det från början varit felaktigt att tillämpa grundsatsen
af statens framträdande såsom långifvare åt enskilda,
kan man likväl icke påstå att näringarna nu kunna umbära
ett sådant understöd; ty det ligger i sakens natur, att, utan
tillgång på erforderliga capitaler, kan tillverkningen icke
öka sig. Kostnaden för machineriers anskaffande, för inköp
af betydligare förlag af rudimaterier etc. tilltager i mån af
näringarnas utvidgande och framkallar behofvet af mera
rörelsemedel. Men om man icke ökar lånetillgångarna, blir
följden, att dessa saknas, i samma mån de, tilt ökadt belopp,
erfordras; och att sådant skall menligt verka på näringarna
är klart. Jag vill icke motsätta mig dem, sorn.
tro, att näringarna omsider böra blifva sina egna förlagsman,
men icke förr, än de uppnått en viss höjd, hvilken,
ännu icke är hunnen, så länge näringarna till så stort belopp,
som är dem medgifvet, stå till boks på statens förlagsconto.
Då emedlertid såväl den beslutade realisationen
som de flera anvisningar, hvilka redan blifvit gjorda i Riksg.-  cont., hindrat Utsk. att tillstyrka bifall till K. M:s propos.,
synes det mig vara ganska oskyldigt att bifalla Hr Leölers
motion, hvilken går derpå ut, att Manufacturdisconten må
sköta sin lånerörelse utan hinder af författningar, som in
-
D e ii 5 Januari.
skränka densamma inom nu var. fond. Det är orätt, om
man anser Manuf.disconten för ett statens verk derföre, att
den styres af CoinmerceColIrm. Den kunde lika väl, om det
vore förenligt med statens säkerhet och icke förorsakade
ökade kostnader, skötas af valda fullmägtige; ty med statens
verk har den intet samband. Nu åsyftar Hr Lofflers motion
endast, att öfverskotlen af hypotheker utöfver dem,
sorn böra employeras till säkerhet för den nuvar. fonden,
må få begagnas till densammas ökande. Man har härvid
erinrat, att den föreslagna upp- och utlåningsrörelsen skulle
komma att skadligt täfla med Riksg.cont. och andra verk
samt äfven enskilda, som behöfva penningar; och derjemte
har man sagt, att säkerhet mot förluster icke funnes. Jag
får då begära närmare afseende å det vilkor i Hr Oxebufvuds
reservation , som säger, att uplåningen bör ske, väl emot
lägre, men icke emot högre ränta än utlåningen. Denna
sednare sker emot 4 proc., och altså skulle upplåningen afslutas
emot mindre ränta; och då kunde den väl icke ligga i
vägen för Riksg.cont., som ger 5 proc. Kunna penningar icke
erhållas, så har i alla fall icke något ondt skett derigenom, att
rättigheten att försöka blifvit lemnad öppen. Äfven harden
tanke blifvit yttrad, att Konungen kunde autorisera CommerceColhrn,
utan Ständernas medgifvande. Jag skulle tro,
att man deri hade rätt, så vida icke Manuf.disconten hade
ett särskildt creditiv i banken emot 3 proc. och säkerhet
af alla till samina discont ingående hypotheker; och fördenskull
är det nödigt, att Ständerna lemna bifall dertill, att
de hypotheker, som erbjudas utöfver dem, hvilka motsvara
den nuvar. fonden, må få användas till säkerhet för upplåningar
för att åter utlånas åt dem, som deponerat liypothekerna.
Då dessutom ullåningen lemnar lika hög ränta, som
upplåningen kostar, kan jag icke inse, huru förlust kan uppkomma.
Altså, och då jag är öfvertygad, att alla önska näringarnas
fortkomst, kan jag icke finna, huru man kan hysa
betänklighet vid att medgifva dem ett så ringa och billigt
bistånd som det, att deras lånefond måfå sköta sig sjelf.
Jag åberopar altså Hr Oxehufvuds reservation och anhåller
om bifall till en så beskaffad skrifvelse till K. M., som uti
densamma föreslås.
Hr von Ha r t m a n sdo rff, Au g.: Då realisationen beslutades,
utgingo RiksSttn från den grundsats, att hvar och
en näringsgren, som förut varit i åtnjutande af vissa lånerättigheter,
borde jemväl efter realisationen dervid bibehål- j
las. Nu har K. M. i afseende å de näringar, som understödjas
af Manuf.discontfonden, velat fästa uppmärksamheten
derå, att dessa näringars lånerätt betydligen sjunkit, samt
föreslagit, att ett större creditiv må beviljas, hvarigenom lånerätten
åter må kunna höjas till det belopp, att samma
proportion emellan varuvärdet och belåningsbeloppet, efter
Den 5 Januari.
hvilken lånefonden blifvit bestämd, jemväl hädanefter må
kunna bibehållas. Det är således icke någon gunst, som begäres
för de ifrågavar. näringarna, utan en bestämd rättvisa
och billighet. Deras behof häraf anser jag, lika med
Gr. Horn, vara obestridligt. Derföre, att klädestillverkningen
dessa sednare år tagit en lycklig fart, ar det väl icke
skäl att genast beröfva henne det låneunderstöd, som i väsendtlig
mån bidragit till hennes förkofran. Det är först
efter flera års erfarenhet deraf, att understödet kan umbaras,
som fråga om inskränkning bör kunna uppstå; men ingalunda
nu. Man skall ihågkomma, att jernhandteringen
fått bibehålla obegränsad lånerätt på vågförda effecter; oell
den ena näringen bör väl åtnjuta lika rätt som den andia.
Man säger väl, att fabrikerna äro skyddade af prohibitiv»
författningar. Månne det icke förhåller sig på samma sätt
med jernhandteringen? Man säger, att fabrikanterna kunna få
delaktighet i privalbanksinrättningar. Gäller icke samma erinran
i afseende på brukspatronerna? Då jag altså antager,
att sjelfva understödet är nödigt, nyttigt och rättvist, föijer
till afgörande, hvilket sätt som är lämpligast för verkställigheten,
antingen det af K. M. föreslagna, eller det i reservationen
uppgifna. Att låta ConunerceColkm upplåna de
erforderliga medlen kan jag icke gilla. Det är redan skadligt
för näringarna, att både Banken och Riksg.cont. befatta
sig med upplåningar och täfla örn att borttaga medlen för
den enskilde. I denna täflan deltager ytterligare Armeens
Pensionscassa; och skulle nu CommerceColltm dessutom tillkomma,
blefve det fyra allm. verk, som gjorde upplåningar.
Följden häraf blefve, att den enskilde antingen icke kunde
få penningar, eller ock nödgades betala en högre ränta.
Man har väl sagt, att då räntan för den ifrågavar. upplåningen
blefve lägre än den vanliga, kunde samma upplåning
icke skada de upplåningar, för hvilka en högre ränta betalades,
och utan att räntan å dem behöfde höjas. Men då
penningetillgång för öfriga lånebehöfvande minskades i samma
mån CommerceColhin upptoge penningar, skulle en sådan
minskning naturligtvis verka svårighet för dessa lånebehöfvande
att få penningar. Man kan väl tycka, att det är likgiltigt,
om upplåningen sker på ett eller flera ställen; men
det är klart, att man bättre kan begagna conjuncturerna,
ju flera derpå inverkande förhållanden ligga inom ens egen
disposition, och att tvärtom penningebrist måste uppkomma
och penningeräntan stegras på en med capitaler så föga försedd
ort som Stockholm, om flera af nyssnämnda eller alla
dessa verk på en gång behöfde penningar och sökte sig lån. Jag
anser det jemväl vara olämpligt att åt ett Kronans embetsverk,
som skall handla efter allm. föreskrifter, oberoende af tillfälliga,
vinst eller förlust medförande omständigheter, uppdraga en
befattning, liknande en mäklares, oeh der frestelsen att in
blan
-
Den 3 Januari.
25
blanda beräkningar på egen fördel kunde blifva lika stor
sorn svår att motväga och controllera. Då jag således anser
saken riktig, men det i reservationen uppgifna sätt oriktigt,
tillstyrker jag bifall till K. M:s nåd. proposrn.
Gr. Horn: Då jag talat om statens förmynderskap, har
det varit från samma åsigt som Hr af Billbergh, att så länge
staten fortfar med sin mäklarebefattning för näringarna och
sålunda sätter dessa uiV stånd att uppehålla sig utan dess
mellankomst, har staten tagit ett förmynderskap, hvarmed
den måste fortfara, till dess nog styrka finnes hos näringarna
att undandraga sig detsamma. Hvar och en vet, att den
mest lönande näring för närvar, är penningeägarens. De
flesta fabriksidkare, jordbrukare etc. äro eller blifva fattiga.
De arbeta gemenligen med andras penningar, och
sällan förmår deras arbete att drifva dessa penningar till afkastning
af den dryga räntan, som derför måste betalas,
utan revenuen af den egna förmögenheten måste ofta dertill
anlitas, i fall man har någon sådan; i annan händelse haiman
blott att förese ett gifvet obestånd. Så länge staten
bibehåller lag på en hög räntefot, är det gifvet, att capitalisten
skall linna det beqvämare att helt enkelt uppbära
sina räntor, än att kasta sig in i besvärliga yrken, deraf hail
dessutom icke kan påräkna så hög afkastning. Näringarna
stå altså under statens förmynderskap ända till den tidpunkt,
då capitalerna sjelfvilligt erbjuda sig åt näringarna; och
derförinnan anser jag staten vara nödsakad att bispringa dem.
Jag ville altså gerna instämma i K. M:s propos.; men jag
fruktar, att densamma, såsom svårare verkställbar, icke komme
att vinna framgång, och jag inskränker mig derföre dertill,
att det må medgifva? CommerceCollrm rättighet att uti ifrågavar.
afseende handla på egen hand, på sätt reservationen
uppgifver. För min del kan jag nu icke gå längre; och om
It. o. Ad. biträder en sådan mening, anser jag en nyttig
opinion hafva blifvit uttalad.
Hr Cederschjöld: En värd talare har sagt, alt rättvisan
fordrade en tillökning i Manuf.discontfonden, emedan
det creditiv, som 181B meddelades, beräknades till 3ij| proc.
af produetionsvärdet; men så vida jag rätt minnes, bestämdes
icke creditivet till någon viss proc. af tillverkningsvärdet,
utan den lixerade summan kom tillfälligtvis att utgöra
detta förhållande lill nämnde värde. I samma mån näringarna
tillväxt, har naturligtvis deras ökade tillverkningsvärde
kommit i ett lägre förhållande till den lixa lånefonden
; och det vore lyckligt, om detta förhållande följe ända
derhän, att creditivet endast utgjorde i proc. af tillverkningen.
Jag bestrider altså, att någon rättvisa ligger till grund
för närjngsidkarnes anspråk i detta afseende. Man talar
oupphörligen om att understödja näringarna; men hvarmed
i8 II. ' 4
Den 5 Januari.
och af hvem skola de understödjas? Näringarna, om degöra
skäl för namnet, böra väl åtminstone kunna nära sig
sjelfva; jag har trott, att det till och med just var de, som
skulle nära landet. Eller hvem skall nära näringarna? Jag
anser dessa rop om näringarnas understödjande vara fåvitska;
och jag linner nu deri egentligen ingenting annat, än
nya försök att inleda landet i det vidtberyktade statslånesystemet.
Regeringen har flera riksdagar sökt vinna detta
ändamål på vägen till anslag för försvarsverket; men då
Ständerna dervid visat sig obevekliga, har man sökt taga
deras enskilda interessen i anspråk. Först ville mati då hafva
saken fram genom g:de liufvudtiteln; nu försöker man
det i smått för Manuf.disontfondens föregifna behof. Således,
och då man icke kunnat genomdrifva saken under framhållande
af första och sista Ståndens interessen, vill man nu
försöka, hvad det tredje Ståndets interesse kan uträtta. Jag
motsätter mig dessa eviga försök att skuldsätta Nationen.
Jag tycker, att vi äga tillräcklig erfarenhet om olyckorna af
speculationer på pålita penningar, och önskar, att man en
gång ville börja inrätta sina speculationer i närmare öfverensstämmelse
med sina egna tillgångar. Då skulle också
flit och sparsamhet blifva allmännare, dessa säkraste medlen
till sann välmåga. Jag yrkar bifall till betänk. Summan,
som nu är i fråga, är visst obetydlig; men många bäckar
små göra en stor å. Har man blott tagit det första steget,
så följa de öfriga snart efter; och det är derföre, som jag
vill söka motverka detta första.
Hr af Billbergh: Den siste talaren har, såsom jag
hoppas, emot bättre vetande sökt pålägga Regeringen principer,
hvilka med närvar, fråga icke äga något sammanhang,
endast för att förvilla omdömena och afleda det resultat,
vi önska. Regeringen har begärt ett ökadt creditiv för näringarna,
men icke föreslagit lån. Den frågan är väckt af
en enskild ledamot, hvilken inom Utsk. blifvit af andra
understödd. Jag vet då icke, huru man kan tillägga Regeringen
förslaget. Dessutom är det ett misstag att likna det
ifrågavar. lånerörelseförslaget vid ett fondsystem. Dertill
höra stående lån; men här är fråga derom, att en redan
existerande discont må få, på egna säkerhetshandlingar, öka
sin upplåning för att i samma mån kunna öka utlåningen.
Jag har ansett mig skyldig upplysa detta, hvilket säkert den
värde talaren erkänner. Till bemötande af erinringen om
vådan deraf, att flera verk befatta sig med upplåning, får
jag blott anmärka, att här är fråga om en upplåning mot
högst 4 proc., då andra verk deremot gifva 5. Någon collision
kan således icke uppkomma; och jag vet icke, hvarföre
man skall vilja undandraga näringarna ett stöd, sorn
kostar staten ingenting. Väl har jag hort sägas, att det
är olämpligt att understödja näringarna; men jag tror der
-
Den 5 Januari.
27
emot, att det i vårt Iand är absolut nödvändigt, sedan man
dervid vant dem. Jag förnyar altså den begäran om propos,
, jag förut gjort.
Hr Cederschjöld: Jag får förklara, att då jag talat
om Regeringens åtgärder, har jag icke afsett endast de K.
propos:na och Konungens rådgifvares yttranden, utan jemväl
alla andras, hvilka uppträdt såsom Regeringens organer och
verkat för dess interesse.
Slutligen måste jag anmärka, att det förekommit mig
oväntadt att höra en talare ”hoppas, att en annan ta”lat
emot bättre vetande.” Mig synes detta vara ett
exempel på mindre vetande i parlamentariska former.
Hr von Troil, Emil: Hr af Billbergh bar nyss framställt
en vidlyftig deduetion för att visa, att öfriga verk,
som göra upplåningar, icke komme att lida intrång deraf,
att upplåningsrätt jemväl medgåfves CommerceColhm, enär
de förra gifva högre ränta. Detta är ett fullkomligt misstag.
Yi äga nemi. en disconlinrättning för handeln och
den större rörelsen, hvilken betalar högst 2 0 3 proc., och
denna har så svårt vid att göra upplåningar, att den knappt
kan bibehålla sin rörelse. Om CommerceColhm nu autoriserades
att göra upplåningar, derför högre ränta kunde betalas,
skulle handelsdisconlen derigenom komma att upphöra.
Jag har tillhört pluraliteten inom Utsk. i denna fråga, och
jag har icke funnit någon anledn. hvarken af de företedda
handlingarna eller af diseussionerna att frångå min tanka.
Hr v. Hartmansdorff har trott, att R. Sfs beslut i afseende å
myntregleringen innefattade rättsgrund för tillökning i Manuf.
discontfonden. R. St. hafva likväl endast beslutat, att
de verk, hvilka hittills ägt en viss lånerätt i Banken, borde
dervid bibehållas. Manuf.discontens creditiv i Banken har
aldrig blifvit bestämdt att utgå i förhållande till årliga productionsvärdet,
utan det har blifvit fixeradt till en utsatt
siffra. Frågan kan således icke vara annan än den, om creditivet
skulle förblifva vid hvad det är, eller om man skall
medgifva en tillökning deri. Deruti instämmer jag med Hr
v. Hartmansdorff, att om man vill saken, är det sätt, den K.
propos:n uppgifver, bättre, än hvad reservationen föreslår;
ty då vi redan äga 2 statsbanker, som kallas Banken och
Riksg.conU, synes det nog besynnerligt att inrätta en tredje
i CoramerceGolhm. Manuf.diseonten är nu ett filialcontor
för Banken; men gör man det till en upp- och utlåningsanstalt,
så blir den en fullkomlig statsbank. I fråga om beliofvet
för näringarna af den föreslagna tillökningen i iånebiträde,
är det visst sannt, att det för näringarna är fördelaktigt,
ju lägre räntan är; men just derföre, och då hvar
och en finner till huru obetydlig del den ifrågavar. fonden
motsvarar näringarnas hela lånebehof, skall den, som djupare
intränger i ämnet, finna, att det icke är näringsidkarne,
28
Den 5 Januari.
spm vinna på förslaget. Om man vill återföra reda i myntväsendet,
så må man icke tro, att delta låter sig göra på
några konstlade vägar. Det är just genom att lemna en sådan
bana, som ett verkligt creditväsende kan få tillfälle att
bilda sig. Privatbanker etc. skola då säkert uppstå och erbjuda
näringarna sitt biträde. Men om staten oaflåtligen
mellankommer och icke blott fortfar med, utan ökar sitt
biträde, skall mau förgäfves vänta att se enskilda banker
uppkomma; ty de kunna då aldrig vara säkra i beräkningen
af sin verksamhet. Denna discussion bar varit så rik
på misstag, att jag icke kan erinra mig alla. En talare yttrade,
att våra creditlagar hindrade rörelsecapitalet att öka
sig, hvadan någon annan än låneutvägen icke fanns för att
fylla bebofvet. Om så vore , tjenade det verkligen till intet
att sysselsätta sig med tanken på, att rörelsecapitalet må
motsvara bebofvet. Rätta vägen att öka tillgångarna måste
dock vara att förvärfva, icke att låna. Om rörelsecapitalet
är för knappt, skall det af sig sjelf vidga sig, så snart man
äger ett gifvet mynt. Men bär är icke fråga om att bilda
capitaler, utan att omflytta sådana från en hand till en annan
och emot lägre ränta; och om denna skall kunna vinnas,
förutsätter det, att Manuf.disconten har bättre credit
än den enskilda. Dertill äter fordras en fond för att betäcka
möjliga förluster. Men då någon sådan icke finnes,
och det är stadgadt såsom vilkor, att disconten icke får
upplåna, så att den derpå förlorar, är jag säker om, att verket
icke har nog credit för att upplåna mot fyra, eller ens
5 proc. Hela beslutet klefve då endast ett luftslott, tjenande
endast till vittnesbörd om R. $t:s ringa förmåga att calculera.
Emot bifall till K. M:s propos. förekommer äfven,
att något resultat deraf icke kunde uppstå, utan antingen
förlust för Riksg.cont., eller att den ränta , som hittills i
Manuf.disconten erlagts, förhöjdes; men då åter blefve lånen
icke begärliga. Sådant har förhållandet visat sig i afseende
å andra lånerättigheter. Så länge städer och corporationer
beviljades lånerätt i Banken emot 3 proc., begagnades
den begärligt; men då räntan höjdes till 5 proc., har t.
ex. Norrköping icke velat uttaga, hvad staden äger rätt att
till låns erhålla. Jag tillstyrker bifall till betänk.; men om
R.. o. Ad. vill frångå detsamma, anser jag den K. propos:n
bättre, än reservationen.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Ehuru jag ej befarar, att,
i händelse R. o. Ad. bifaller flr Oxehufvuds reservation, någon
verkställighet af förslaget kan komma att äga rum,
enär det är föga sannolikt, att CommerceColkm kan erhålla
lån emot 4 proc., vill jag likväl hafva förklarat, att jag bifaller
Utskts betänk, uppå de skäl, Hr v. Troil anfört.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få tillägga
några skäl för Konungens propos. Man har sagt, att närin
-
Den 5 J anuari.
garna icke behöfva vidare understöd. Detta är det vanliga
svaret, då man icke vill gifva något. Men af intet kan blott
den Allsmägtige göra något. Det är således icke nog med
det anförda svaret. Om den begärda förhöjningen i creditivet
beviljas, göra R. St. derigenom icke mera för fabrikerna,
än de redan gjort för jernhandteringen, hvilket man
torde finna, då man besinnar, att belåningsrätten på jern är
så obegränsad, att allt det jern, som vågföres, äfven kan
belånas. Om nu klädesproductionen betydligen tilltoge,
så tillgodonjöte densamma, genom en proportionaliter ökad
belåningsrätt, icke större fördel, än jernhandteringen redan
äger. Genom försäljning af jern skaffar man vexlar;
genom tillverkning af kläde besparar man dem. Förhållandet
är således äfven i det afseendet lika välgörande
för vår utrikes handel. Belåningen sker i båda fallen på
färdig vara; den ena är vågförd och för den andra är säkerhet
lemnad. Hr v. Troil har sagt, att någon verkställighet
icke kan följa å K. M:s propos. Om så vore, är det
ju så mycket mera tillfredsställande för dem, som anse saken
öfverflödig; och på blotta beslutet förloras ju intet. Jag
förnyar altså mitt tillstyrkande, att betänk, måtte afslås och
K. M:s propos. bifallas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om It. o. Ad.
behagade bifalla SlatsUtsk:s utlåt. N:o 38i.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Då H. E. i anledn. häraf förklarade, det H. Ex. funnit
nej hafva öfverröstat ja, begärde Hr v. Hartmansdorff
propos. till bifall å K. M:s nåd. skrifvelse samt Hr Cederschjöld
votering.
Hr af Billbergh anhöll, att Hr Oxehufvuds reservation
skulle utgöra contrapropostn.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då tvenne
meningar sökte göra sig gällande emot Utskts utlåt., återstode
ej annat än att votera om contraproposm, i fall R. o.
Ad. ej behagade bestämma sig för en af meningarnas antagande
till motsats mot Utsk:s tillstyrkan. H. Ex. ansåg sig
altså först böra hemställa, om R. o. Ad. behagade till contrapropos.
antaga bifall å K. M:s nåd. skrifvelse.
Ropades ja.
Medan voter:spropos:n uppsattes, anmälde sig Ilr Rosenblad,
Bernh., och yttrade:
Jag ber om ursägt för det jag begagnar det förhanden
varande uppehållet för att anmäla min reservation emot det
fattade beslutet att afslå betänk., ang:de utsättande af en
prescriptionstid för riksg:ssediarna. Min erfarenhet är den,
att allmänheten aldrig observerar, huru gammal en sedel är,
blott den är gångbar; och då dagligen ny erfarenhet gifves
af sedelförfalskningarnas tillväxt, anser jag större förluster
3o
Den 5 Januari.
derigenom kunna för den enskilde uppstå, än möjligen genom
försuten prescriptionstid.
Ilr^Hegardt, Christ. Bernh., instämde med Hr Rosenblad.
t
Upplästes till justering följande voter:spropos:n:
Den, som bifaller StatsUtskts utlåt. N:o 381 öfver anmärtntr
vid betänk. N:o 2g3 i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse
till R. St., ang:de tillökning af lånebidraget till Manuf.
disconten, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. K. M:s ofvannämnda nåd.
skrifvelse.
Hr af Billbergh: Jag förnyar min anhållan, att Hr
Oxehufvuds reservation må varda contrapropos. Jag har
visst hört, att fråga varit om antagande till contrapropos.
af K. M:s proposm; men jag tror icke, att denna fråga
ännu blifvit afgjord.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att, uppå af H.
Ex. i vederbörlig ordning gjord propos., beslut af R. o. Ad.
blifvit fattadt, att contraproposm skulle innehålla bifall till
K. M:s nåd. skrifvelse i ämnet. Dervid hade vid tillfället
ingen erinran blifvit gjord eller votering begärd, hvarföre
ock beslutet icke kunde af någon upprifvas.
Den nyss upplästa voter:spropos:n blef derefter af R.
o. Åd. godkänd.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 17.
Nej — 19.
Hr Hjärne: Jag ber att få min reservation emot det
fattade beslutet i prot. antecknad. Jag anser nemi., att den
elfect, som visat sig af det creditiv, som hittills funnits till
näringarnas understöd, innefattar bevis derför, att någon
tillökning i detta creditiv icke behöfves för fabrikernas befrämjande.
Jag anser altså, att man icke bort bevilja ytterligare
creditiv till ett ändamål, som kan vinnas utan
denna statens uppoffring, då så många behof finnas, för hvilka
medel icke äro att tillgå.
Hr Dalman: Då R. o. Ad. fattade sitt beslut om silf—
verutvcxlingen, beslöts jemväl, att intet ytterligare crcditiv
på Banken måtte beviljas. Jag anser det nu tagna beslutet
bestämdt strida emot det förra och reserverar mig
altså deremot.
Den S Januari.
StatsUtskrs d. 3 dennes på bordet lagda berättelse Nro
382 om verkställd revision af K. Myntverkets räkenskaper
för år 1031 blef ånyo begärd på bordet af Hrr Hjärne,
Harald, och Dalman, Willi. Fredr.
Lades till handlrna StatsUtsk:s d. 3 dennes på bordet
lagda memorial:
Nro 383. i anledn. af erhållen återremiss på StatsUtsk:s
utlåt. Nro 32i;
Nro 384- i anledn. af erhållen återremiss på StatsUtskrs
utlåt. Nro 325;
Nro 385. i anledn. af erhållen återremiss på StatsUtsk:s
utlåt. Nro 338;
Nro 386. i anledn. af erhållen återremiss på StatsUtskrs
utlåt. Nro 34o;
Nro 387. i anledn. af erhållen återremiss på StåtsUtsk:s
utlåt. Nro 344j
Uppå begäran af Hr Hjärne, Harald, samt Frih. v.
Schulzenheim, Dav., lades ånyo på bordet StatsUtskrs
d. 3 dennes bordlagda utlåt., såväl i anledn. af K. Mrs nåd.
skrifvelse till R. St., rörrde en uti staden Wenersborg inträffad
eldsvåda, som K. Mrs sedermera till R. St. aflåtna
nåd. propos., angrde lånanslag till återuppbyggande af nämnde
stad.
Ånyo föredrogs LagUtskrs d. 3 dennes på bordet lagda
utlåt. Nro 176 öfver gjorda anmärknrr vid Utskrs betänk.
Nro i65 i anledn. af såväl K. Mrs nåd. propos. till R. St.,
angrde ändring i 5 cap. 1 § Missg.bm, som ock de i sammanhang
dermed väckta motioner.
Då R. o. Ad. redan förut bifallit betänk. N:o i65, ansåg
Ståndet utlåt. Nro 176 endast böra läggas till handlrna.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Då jag icke var i tillfälle
att deltaga i voteringen öfver Utskrs första betänk, i
frågan, begagnar jag tillfället att reservera mig emot R. o.
Adrs beslut, hufvudsakligen på de skäl, som under discussionen
af Gr. Horn framställdes.
Uppå begäran af Hrr Hjärne, Harald, Dalman,
Wilh. Fredr., samt Stuart, Garl Gust., lades ånyo
på bordet Lag- och Oecon.Utskrns d. 3 dennes på bordet
lagda utlåtrn:
Nro 34. i anledn. af gjorda anmärknrr vid Utskrns betänk.
Nro 8, angrde åtskilliga föreslagna förändringar i gällande
författningar om personers af arbetsclassen förpassande
na. m.;
Nro 35. öfver gjorda anmärknrr vid Utskrns betänk. Nro
6 i anledn. af föreslagna förändringar och tillägg till K.
3a
Den 5 Januari.
M:s nåd. legostadga för husbönder och tjenstehjon d. 23
Nov. i833.
Yid förnyad föredragning af Lag- o. Oecon.Utsk:ns d.
3 dennes på bordet lagda utlåt. Nro 36 öfver gjorda anniärkntr
vid TJtsk:s betänk. Nro io, i anledn. af väckta motioner
om nedsättning, ändring och förklaring i JK. M:s förnyade
nåd. taxa på expeditionslösen d. i5 Maj 1821, fann
R. o. Ad. för godt att bifalla betänk. Nro 10 med den förändring,
utlåt, Nro 36 innehåller.
Ånyo föredrogos och biföllos Lag- och Oecon.Utskrns d.
3 dennes på bordet lagda betänkrn:
Nro 3y. om utfärdande af ett allmänt stadgande, angrde
val till organist;
Nro 38. i anledn. af väckt motion om upplifvande af 2
cap. 8 § i K. Fiskeristadgan d. i4 No v. 1766;
N:o 39. öfver väckt motion om afskalfande af s. k.
handklofvar.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda inkomna
handlingar från
ConstitutionsUtskottet:
Nro 6q. med förslag till ändringar i 5o § Reg.F. och 3
§ Riksd.Ordn.;
N:o 70. angrde PresteStrs återremiss på memor. Nro 55;
StatsUtskottet:
Nro 389. i anledn. af väckt fråga om förändring af den
förut stadgade tid, inom hvilken den till statsbehofvens fyllande
utaf allm. bevillningen anslagna summa skall uti Riksg.-  cont. hvarje år förskottsvis hållas Statseont. tillhanda;
Nro 3go. i anledn. af factoren för tryckning af Riksg.-  contrs creditsedlar, Samuel Rumstedts genom Fullmägtige i
nämnde Cont. anmälda ansökning att varda bibehållen vid
innehafvande lönebelopp;
Nro 3gi. i anledn. af erhållen återremiss på StatsUtskrs
memor. Nro 35i;
Nro 3g2. i anledn. af erhållen återremis på StatsUtskrs
memor. Nro 352;
Nro 3g4- rörrde ett tillägg i frågan om det af K. M. för
Carlstens fästnings iståndsättande äskade extra anslag;
BevillningsUtskottetr
Nro 4.7 med förslag till sammanjemnkning af PiiksStrns
beslut i fråga om verkställigheten af R. H. Strs beslut, alt
sportlerna inom K. Mrs Cancelli hädanefter skola utgå till
Kronan såsom charta? sigillatae—afgift;
BancoUts kottet:
Nro 63. till svar å de inom Irenne RiksSt. gjorda anmärk
-
Den 5 Januari.
33
märkn:r vid Utskts under N:o 38 framlagda förslag till departemental-indelning
af Bancoverket samt redovisnings- och
tjenstgöringsordningen inom detta verk;
N:o 74- i anleda, af Hr Rosenblads, Bernh., motion om
förändring i fördelningen af styrelseåtgärderna i Banken och
i sammansättningen af Bankens understyrelse.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdajjen de» 8 Januari i835.
O
Plenum kl. io f. m.
Justerades 6 prot.utdr. för d 5 dennes.
Föredrogs ånyo och godkändes StatsUtskts d. 3 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 382 om verkställd revision af
K. Myntverkets räkenskaper för år i83i.
Företogs till pröfning StatsUtskrs d. 3 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 388 såväl i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse
till R. St., rör:de en uti staden Wenersborg inträffad
eldsvåda, som K. M:s sedermera till R. St. aflåtna nåd.
propos., ang:de lånanslag till återuppbyggande af nämnde
stad.
Hr Hjärne, Harald: Jag anhåller vördsamt att af
Hr Ridd.secret. erhålla upplysning om och på hvad sätt målet
af de öfriga Stånden är afgjordt, hvarefter jag utber
mig att få fortfara.
Undcrteckn. Ridd.Secret.: Af BondeSt. är utlåt, bifallet.
Från de öfriga Stånden är någon underrättelse ännu
icke ankommen.
Hr Hjärne: Då målet således ännu icke är afgjordt af
tvenne Stånd utom detta, tager jag mig friheten vid utlåt,
göra några anmärkn:r, öfverlemnande åt R. o. Ad. att bedöma,
huruvida de kunna föranleda till återremiss eller icke.
Det är utan tvifvel ett af de vigtigaste föremålen för
statens omsorger att i sådana fall, som detta, komma städer
till understöd till deras återuppbyggande, synnerligast sådana
städer, hvilka, såsom Wenersborg, äro af vigt för
transito-handeln inom landet. Mot den K. propos:n i förevar.
fall kan således intet skäl förekomma, utan måste den
18 H. 5
34
Den 8 Januari.
bifallas. StatsUtsk., som i allmänhet hyllat samma åsigt,
har likväl i ett afseende något afvikit från den K. propos:n,
som jag önskar äfven i detta fall måtte vinna närmare afseende.
K. M. har nemi. föreslagit, att de, som kunna begagna
sig af ifrågavar. lånebiträde, skulle tillgodonjuta 5 års
räntefrihet. StatsUtsk. har beräknat denna räntefrihet från
d. i Jan. i835, d. v. s. några månader förrän någon kunde
komma i tillfälle att begagna sig af lånet, så att den afsedda
5 års räntefriheten i sin helhet de facto icke skulle
kunna komma att äga rum. Hr Santesson har i sin reservation
erinrat om detta förhållande; men jag tror, att han
gått för långt i sin begäran om den K. propostns efterkommande,
då han föreslagit, att räntefriheten skulle beräknas
från den dag, en hvar utfick lånet. Detta skulle leda till
intrasslade räkenskaper för Riksg.cont. och mycket annat
bråk, som icke bör äga rum. Jag skulle derföre anse lämpligast
att bestämma en tid längre fram på år i835, hvarifrån
räntefriheten beräknas; i hvilket afseende jag skulle
vilja föreslå d. i instundande Juli, livarförinnan lånet ^säkerligen
blifver att tillgå för dem, som vilja begagna sig
deraf, och det således komme att bero af hvar och en låntagare
att komma i åtnjutande af hela den medgifna räntefriheten.
En annan anmärkn., som jag har att göra, afser något,
som StatsUtsk., efter min tanka, förbisett i de särskilda
punkterna, rörrde lånemedlens förvaltning. I afseende på
de 25,ooo r:drs lånunderstöd till återuppbyggande af stadens
allmänna byggnader finnes fullkomlig säkerhet genom
hvad StatsUtsk. föreslagit, emedan stadens äldste skola till
Riksg.cont., innan penningarna derifrån utlemnas, lemna en
förbindelse å penningebeloppet, deruti de, en för, alla och
alla för en, ansvara för lånesummans återbetalning, på sätt
och i den ordning Utsk. vidare föreslagit; hvaremot såsom
säkerhet för återbetalandet af lån till enskilda personer föreslås,
att, innan lånet får lyftas, till en, under landshöfdingens
ordförande, af stadens invånare utsedd committé'
skall aflemnas låntagarens, till Riksg.cont. ställda, skuldebref
å lånesumman, med åtecknadt bevis om första inteckningen
uti tomten och den byggnad, som derå kommer att
uppföras. Då inteckningen icke kan realiseras, förrän huset
är färdigbygdt, är inteckningsbeviset å reversen, innan
något hus ännu finnes, ingen fullkomlig säkerhet. Likväl
skulle jag tro, att det är nödvändigt att såsom princip antaga,
att staten icke utlånar penningar utan fullkomlig säkerhet.
De exempel, vi hafva på afskrifningar, då man följt
en annan grundsats, tror jag böra vara för oss tillräcklig
anledning att hädanefter, vid dylika tillfällen, söka correCtiver
emot dylika afskrifningar. Vi hafva redan vid denna
riksdag beviljat åtskilliga afskrifningar, t. ex. för staden Borås;
och vid de flesta tillfällen, då staten gått enskilda till
-
Den 8 Januari.
35
handa med lånunderstöd, har följden blifvit afskrifning,
hvilket likväl stundom härrört från för stränga lånevilkor.
I närvar, utlåt, har StatsUtsk. likväl handlat riktigt deruti,
att Utsk. föreslagit sådana lånevilkor, som rimligtvis kunna
uppfyllas af låntagaren. Men jag vill komma derhän, att
Utsk. icke föreslagit tillräcklig säkerhet för de beviljade lånen,
då det tillstyrkt, att låntagarens revers skulle vara åtföljd
af åtecknadt bevis om inteckning uti ännu obvgdt hus.
Derföre ville jag föreslå, att committerade skulle/likasom
stadens äldste i afseende på lån för återuppförande af allm.
byggnader, ingå borgen såsom för egen skuld för de lån,
som beviljas enskilda personer, eller ock hafva sig ålagdt
ansvaret derför, att lånemedlen icke användas till främmande.
Ett sådant tillägg i det reglementariska anser jag,synnerligasl
för principens skull, af behofvet påkalladt. Jag anhåller
derföre, i händelse R. o. Ad. skulle anse dessa anmärkn.
T böra föranleda lill återremiss af utlåt,, att Utsk.
ville taga dem i behörigt öfvervägande.
Frih. Boye, Ludv.: Lika med den siste värde talaren
begär jag återremiss af detta utlåt.; men jag kan icke stödja
min begäran på de grunder, han framställt Jag begär
deremot återremiss blott på de skäl, som återfinnas i Hr
Santessons reservation derom, att K. M:s välgörande afsigt
må vinna det afseende, propos. framställer, till förmån för
Wenersborgs stad, så att tiden för räntefriheten må beräknas
från den dag, lånet lyftas, emedan i annat fall den välgörande
egenskap, som lånet skulle hafva, blir för en del
låntagare väsendtligen förminskad. Till bemötande af den
siste värde talarens inkast, rörtde osäkerheten för enskilda
låneunderstöd, uti låntagarens revers med åtecknadt bevis
om inteckning uti blifvande byggnaden, så framt icke tiden
förkortades, får jag blott hänvisa talaren till det moment
uti lånereglementet, som stadgar en prescriplionstid af 5 år,
räknade från innevarande års början, inom hvilken den
byggnad, till hvars uppförande län erhållits, skall vara uti
sä fullbordadt skick, att försäkring derå uti städernas allm.
brandstodsbolag kan vinnas; hvaraf följer, att, om lånet
också icke uttages förrän sista året, byggnadstiden likväl icke
utsträckes utöfver 9 å högst 10 år. Må det tillåtas mig
att framställa en anledning mera för denna tanke! Jag föreställer
mig, alt tomtägarne i första början skulle röna
svårighet att erhålla köpare till sina tomter, i anseende till
den mängd tomter, som blefve till salu, då deremot, i händelse
räntefriheten beräknades från dagen då lånet lyftades,
en utväg derigenom skulle beredas tomtägarne att åt speculanter
kunna afyttra sina tomter, hvilka naturligtvis blefve
begärligare för köparne, och hvarigenom staden således vunne
en förhoppning mera att snart blifva återuppbyggd. Jag
anhåller om återremiss af utlåt, samt att StatsUtsk. åt denna
anmärkn. ville gifva ett skäligt afseende.
35
Den 8 Januari.
Hr von Troil, Emil: Huruvida R. o. Ad. vill instämma
i den åsigt, som blifvit yttrad af StatsUtsk:s majoritet,
eller uli Hr Santesson.* derifrån något skiljaktiga framställning,
beror på det ändamål, som hufvudsakligen åsyftas
med lånunderstödet. Är meningen dermed, att det skall
gifvas såsom en privat almosa, att blott den enskilda fördelen
dermed skall afses, då har Hr Santesson rätt. Om
deremot R. St. föreställa sig, att det är ett statsoeconomiskt
ändamål, som bör afses, samhällets nytta i förening med
den enskilda fördelen, så hör bemödandet hufvudsakligen
riktas på stadens skyndsamma återuppbyggande. Utgående
från denna synpunkt, är det som StatsUtsk. föreslagit, att
räntefrihelen för alla lån skall beräknas från en viss dag,
hvilket naturligtvis måtte blifva en anledn. för en hvar,
som ämnar bygga, att börja dermed så fort som möjligt.
Att detta kan leda till svårighet att få sina tomter sålda
lärer den värde talaren, af hvilken denna anmärkn. gjordes,
vara den enda, som kan begripa, enär tomterna tyckas
böra blifva begärliga i samma mån flera vilja bebygga sådana.
Hvad Hr Hjärnes anmärkn. beträffar, anser jag det likgiltigt,
om dagen, från hvilken räntefriheten skall beräknas,
bestämmes till d. i Jan. eller i Juli innevar. år, (ty
om en eller annan låntagare kommer att tillgodonjuta blott
och andra blott 44 års räntefrihet, torde icke betyda
synnerligen mycket), emedan jag icke kan föreställa mig,
att det ligger någon magisk kraft i antalet af 5 år; i följd
hvaraf jag icke heller kan finna denna anmärkn. vara af
den vigt, att den bör föranleda till återremiss. Hr Hjärnes
andra anmärkn. kan jag icke heller godkänna. Flan har veJat
finna en skillnad emellan säkerheten för 25,ooo-rd:rs-lånet,
till understöd för allm. byggnaders uppförande, och de
låneunderstöd, som lemnäs till privata personer. Skillnaden
är likväl icke synnerligen betydlig; ty då de 25,ooo rtdrna
mottagas af stadens äldste, d. v. s. en Corporation, vald af
stadens medlemmar, så kommer det öfriga låriebiträdet att
emottagas af den committé’, hvarom Utskrs utlåt, talar, hvilken
äfven är vald af stadens invånare. Jag kan således icke
finna, hvarföre dessa personer i ena händelsen skola anses
mindre vederhäftiga än i den andra; men i alla fall stadgas
i 4;de punkten, att committerade skola för alla uti
Riksg.cont. lyftade summor ansvara och redovisa i föreskrifven
ordning. Ett ytterligare skäl, hvarföre jag anser föreskriften
i denna del tillfyllestgörande, är det, att den är
öfverensstämmande med hvad som gäller om Norrköping och
Borås; och någon återremiss med anledning af de uppgifna
skälen derför, torde, till följd af hvad jag nu anfört, icke
erfordras.
Hr von Qvanten, Carl: StatsUtsk. har visserligen
Den 8 J a n u a r i.
37
antagit K. M:s nåd. propos. så till vida, att det beviljat
summan oafkortad; men deremot har Ulsk. fastat vid lånet
vida liårdare vilkor, än K. M. föreslagit, och jag vågar derföre
anhålla om återrerniss i och för den saken. Man har
sett, huru ofta afskrifningar ske; och jag tror, att afskrifningar
äro följder af för hårda vilkor. Hvad åter angår
vilkoret i afseende på tiden, som man skulle få behålla lånet
utan ränta, har Utsk. i detta fall, enligt min öfvertygelse,
begått ett misstag; ty då Utsk. säger i premisserna,
att lånet skall få stå i 5 år utan ränta, och i slutmeningen
säger, att räntefriheten skall beräknas från d. i Jan. innevar.
år, och vi nu skrifva d. 8 Jan., så blifver det följaktligen
icke fulla 5 år, som låntagarne få åtnjuta räntefriheten,
äfven om lånen nu genast, efter Ständernas beslut i
ämnet, kunde uttagas. Jag skulle derföre föreslå, att räntefriheten
må beräknas från den dag lånet uttages, synnerligast
som lånesumman troligen icke lärer kunna utgå pä mindre
än i ä 2 år. På dessa grunder anhåller jag om återrerniss.
Frih Boye: Sedan jag verkligen icke varit den ende,
sorn vågat rikta tankarna annorlunda, än Hr v. Troil tillåter,
vore det kanhända icke öfverflödigt att erinra något
om den skarphet, han så ofta lägger i sina yttranden. Jag
fritager honom likväl från all afsigt att vilja komma till
något välde, äfven derföre, att det vore bra löjligt att tro
det kunna lyckas. Hvad hufvudsaken angår, får jag erinra,
att jag icke tillstyrker lånet såsom almosa, utan att jag dermed
afser samma ändamål som Hr von Troil, nemi. att staden
må blifva uppbyggd. Den statsceconomiska afsigt, han
åberopar, är således afven min afsigt; men jag brukar mitt
förnuft i slutföljderna, och så rätt Hr v. Troil har att säga,
att för dem, som kunna åstadkomma borgen, räntefrihetens
beräknande från den af Utsk. föreslagna tiden blir en pådrifvande
kraft, så orätt har han att glömma, att Wenersborg
kan hafva tomtägare, hvilka icke kunna förmå åstadkomma
denna borgen. För stadens snara uppbyggande ligger
således i förnuftets slutföljd, att detta ändamål förr skall
vinnas, om en större begärlighet finnes vid inköpet af tomterna.
Det är denna större begärlighet, jag afsett; och jag
har således, långt ifrån att afvika från det ändamål Hr v.
Troil framställt, tvärtom, såsom jag förmodar, bättre an han
sökt uppnå detsamma.
Hr Hjärne: I afseende på den punkt, som ytterligare
blifvit vidrörd af Frih. Boye, får jag erinra, att jag hufvudsakligen
instämmer uti hvad Hr v. Troil yttrat; ty om man
vill, att lånunderstödet snart skall begagnas och lända till
stadens snara uppbyggande, anser jag det äfven nödvändigt
att inskränka prescriptionstiden inom de 5 år, Utsk. föreslagit,
emedan huseus återuppbyggande i samma mån skall fördröjas
som prescriptioDStiden utsträekes. Men den tillrätta
-
SS
Den 8 Januari.
visning, som Hr v. Troil gaf min andra anmärkn., vågar jag
äler upptaga. Ilr v. Troil har sagt, att det finnes högst
obetydlig skillnad i den säkerhet Riksg.cont. får för de
25,ooo r:dr till allm. byggnader och de i25,ooo r:dr till enskilda
personer. I förra fallet erhåller likväl Riksg.cont. en
af stadens äldste utgilven revers, hvari de i stadens namn
och å dess vägnar förbinda sig, en fpr alla och alla för en,
alt ansvara för lönesummans återbetalning, hvilket måste
innefatta större säkerhet än låntagarens revers, intecknad
uti tomten och den blifvande byggnaden, under den enkla
förbindelse för den af stadens invånare valda committé', hvilken
kommer att uppdragas befattningen med enskildas lån,
att ansvara och redovisa för alla sålunda lyftade summor.
Jag vill stalla till Hr v. Troil den frågan, antingen låntagaren
eller committerade skolat sökas för bristande inbetalningar
af Borås stad beviljade lån, i händelse R. St. ej beviljat
lånens afskrifvande? Jag tror icke, att i nyssnämnde
föreskrift för stadens committerade ligger någon sådan laglig
grund, att dessa committerade kunna sökas, i händelse
af oförmögenhet hos enskilda låntagare att fullgöra ingångna
förbindelser. Mig svnes således, att om man vill hafva någon
säkerhet för återbetalandet af enskilda lån, det bör
stadgas, att dessa committerade, af samma skäl som stadens
äldste och på enahanda sätt som de, skola ikläda sig borgensförbindelse
för det lånebelopp, som kommer att hållas
de enskilda tillhanda.
Frih. Cederström, Jac.: Afsigten med prescriptionstiden
för räntefriheten synes vara, att det af staten meddelade
bidraget skall lyftas inom loppet af år i835 och således
stadens skyndsamma återuppbyggande verksamt befordras.
Jag skulle tro rättvisan fordra den bestämmelse, att
räntefriheten bör räknas från den dag inom loppet af i835,
som lånerättigheten för hvarje särskild individ, med hvilken
om byggnad ar contraheradt, begagnas. Alt committerade
för staden Wenersborgs bebyggande skola ansvara för lånesumman,
intilldess inteckning uti de uppförda byggnaderna
kan erhållas samt dessa blifvit behörigen brandförsäkrade,
faller af sig sjelft; deras ansvarighet kan altså först upphöra,
då för hvarje fall byggnadscontracten blifvit fullgjorda,
byggnaderna brandförsäkrade och behöriga inteckningsbevis
till Riksg.cont. inlemnade. Jag tror således icke, att i afseende
på säkerheten för lånens återbetalning något kan vara
att anmärka; men i afseende på tiden, hvarifrån räntefriheten
bör beräknas, har jag trott, att den ändring bör äga
rum, att den bör få tillgodonjutas fr. o. m. den dag inom
loppet af år i835, som hvarje lånesumma uttages. Då jag
således begär återremiss, anhåller jag att äfven få fästa uppmärksamheten
uppå det, i min tanka, olämpliga, att Utsk.
upphöjt räntan från 4 till 5 proc. och derigenom kommit
Den S Januari.
39
till det resultat, att 8 proc. efter förloppet af den tid, medlen
räntefritt begagnats och då capitalafbetalnirigen börjas,
fordras i ränta och capitalafbetalning. Mig synes, att K.
M:s nåd. propos., som utfäster räntan till 4 proc. och 2 i
årlig afbetalning, vist beräknat undsättnings tagandes förmåga
till återbetalning. Såsom Utsk. föreslagit räntan och
capitalafbetalningen, blir det ganska onerösa lån, när man
besinnar, att efter de 5 första årens belopp skall erläggas 5
proc. ränta och 3 proc. i afbetalning, eller tillsammans 8 proc.,
beräknade å primitiva capitalbeloppet, och att låntagaren
dessförutan skall vidkännas proc.afgift för byggnadernas capitalvärde
till Brandförsäkringsbolaget, inteckning m. m.
hvarigenom räntan måhända uppgår ända till 10 h 12 proc.
Den efter K. M:s nåd. propos. bestämda räntan lill 4 och
capitalafbetalningen till 2 proc. tror jag icke bör förhöjas,
så framt de farhågor för framtida afskrifningar, hvarom yttradt
blifvit, skola försvinna.
Hr von Troil: Anledningen, hvarföre StatsUtsk. föreslagit
räntan lill 5 proc, är den, att Utsk. icke vågar hoppas,
att lliksg cont. kan upplåna medlen till bättre pris; ty
under de 5 räntefria åren kommer denna räntefrihet att
medföra ett statsanslag, svarande mot räntan å bela det
upplånade capitalet. Utsk. har, för mera redighet skull,
ansett detta statsanslag böra utgå under en viss följd af år
och sedermera upphöra, d. v. s. att så snart staden skall
börja erlägga ränta, densamma bör utgöras lill belopp, alt
lliksg.cont. kan vara fullt betäckt; och 0111 derföre R. o. Ad.
skulle vilja bevilja återremiss, vågar jag likväl hoppas, att
den ej kommer att föranleda till ändring i denna del. Då
Hr Hjärne till mig directe framställt en fråga, anser jag mig
vara skyldig att besvara densamma. Han har nemi. frågat,
huru förhållas skall med de afskrifningar, som ägt rum med
Borås stad. Jag kan icke erinra mig, att någon afskrifning
ägt rum med Borås derföre, att medlen icke kunnat utgå.
Anledningen, hvarföre stadens äldste skola aflemna en förbindelse,
som icke erfordras af stadens committerade, är den,
att stadens äldste utgöra en redan på förhand organiserad
Corporation, som nu erhåller nya skyldigheter, då deremot
med emottagande af en plats i egenskap af ledamot i den
utsedda committeen redan är förenad skyldigheten att fullgöra
de uti reglementet för samma committé' utfästade förbindelser.
Hvad Frih. Boye i öfrigt anfört vill jag icke upptaga
tiden med att besvara, efter det endast innehöll ord
och icke ingick i saken. Likväl får jag anmärka i afseende
på hvad Ilr Frih. först yttrade, att Hr Frih. icke vore den
ende, som framställt den sats, jag tagit mig friheten relevera,
att Hr v. Qvantens anmärkntr, hvarpå Hr Frih. förmodligen
syftar, voro af helt annan beskaffenhet. Ytterligare
skulle jag önska, att Hr Frih. ville låta bli att vara så ond,
4°
Den 8 Januari.
när han ger sina repliker, på det man lättare måtte kunna
höra, hvad han säger.
Frih. Boye: I hopp, att Hr v. Troil skall höra, hvad
jag säger, skall jag försöka att höja min röst; och jag anhåller
då att till den anmärkn., jag gjorde, få lägga ett skäl,
som äfven torde förtjena att eftersinnas, nemi. att sådant
som Utsk:s utlåt, nu är, kommer resultatet, efter min öfvertygelse,
att innebära en förmån för den förmögne, vägrad
ut den fattige. Det är ju uppenbar mannamon, att den förmögne,
som kan skaffa borgen och således genast begagna
sig af lånetillgången, får tillgodonjuta 5 års räntefrihet, då
deremot den fattige, i saknad af den fordrade säkerheten,
mäste dröja med lånets upptagande och sålunda tillgodoräkna
måhända endast i å 3 års räntefrihet. Månne icke uti
ett R. St:s beslut ett så hufvudsakligt fel bör undvikas,
sorn det att uppenbart gynna den förmögne framför den
fattige?
Hr von Troil: Den ädle Frih:s sista yttrande angick
sak, och jag skall derföre besvara detsamma för att visa,
att lian misstagit sig; ty rättigheten att upptaga lån är icke
förbunden med skyldigheten att genast påbörja byggnaden,
och den mindre bemedlade kan således upptaga sitt
lån, ehuru han först 2 ä 3 år derefter börjar att bygga.
Det är en omständighet, som Utsk. tagit i öfvervägande, och
har det derföre i förslaget ej kunnat linna någon mannamon
till den rikares fördel.
Frih. Boye: Ett af två, antingen har Hr v. Troil
glömt den tid, från hvilken räntefriheten skall beräknas,
eller också måste min sats vara axiomatiskt ovederlägglig. Om
räntefriheten skall beräknas från d. i Jan. eller från d. i Juli,
så måste den förmögne, som genast kan begagna sig af lånerättigheten,
få längre räntefrihet än den fattige, som först
2 ä 3 år derefter kan begagna sig af samma förmån. Detta
är ett axiom, som icke kan motsägas.
Hr von Troil: Frih. Boyes sista axiom innefattade,
att, om räntefriheten beräknas från bestämd dag, den, sorn
börjar bygga i år, skulle fä tillgodonjuta större räntefrihet
än den, som börjar nästa år eller senare. Jag kan icke
medgifva, att detta är något axiom, ty jag ser ingenting,
som hindrar den sednare att uttaga sitt lån på samma gång
som den förre, då de följaktligen komma i åtnjutande af
samma räntefrihet; men måhända härleder sig Frih:s olika
tanke-derifrån, att Frih. icke tänker sig, att Wenersborgsboerna
på annat sätt under tiden kunna använda penningarna,
då jag deremot föreställer mig, att de icke äro så.
rådlösa.
Frih.
I
Den 8 Januari.
4*
Frih. Boye: Till II. o. Atl:s bedömande öfverlemna!'
jag, om det sista yttrandet var ett rakt besvarande af min
anmärkn. eller en kastning från ämnet. Mitt yttrande utgick
frän den förutsättning, att den fattige icke kunde begagna
sig af lånet eller nu erhålla köpare till sin tomt, som
lian deremot efter 2 ä 3 års förlopp kunde få såld. För
köparen återstod således endast 2 a 3 års rän tefri het. Hr
v. Troil har fästat vid min förutsättning ett vilkor, som
tillintetgör förutsättningen, det nemi., alt, ehuru byggnaden
först 2 ä 3 år härefter börjades, tomtägaren likväl genast
kunde anmäla sig till lånets utbekommande emot den borgen,
som erfordras. Men kan lian ställa borgen, så är han
ju icke fattig längre, och sålunda förfaller denna anmärkn.
Hr Hjärne: Såväl Frih. Boye som Hr v. Troil hafva
ansett ifrågavar. lånunderstöd icke böra betraktas såsom,
almosa åt den fattige, utan såsom afseende ett statsceconomiskt
ändamål, nemi. att få staden snart uppbyggd. Om
jag, hvilket jag gör, utgår från samma förutsättning, så tror
jag, att StatsUtsk. ej gjort rätt, då det, såsom Hr v. Troil
upplyst, förutsatt, att någon kunde utfå ett sådant lån utan
förbindelse att så fort som möjligt bölja byggnaden.
Jag skulle derföre önska, att Ståndet icke ville godkänna
StatsUtsk:s åsigt i detta fall, utan bestämdt stadga, att ingen
må utfå något sådant lån, med mindre han bestämdt
förbinder sig att så fort som möjligt börja byggnaden.
Frih. Rantzou, Joli Alb., instämde med Hjärne.
Hr von Troil: Till besvarande af den siste värde talarens
yttrande behöfver jag blott anföra ett exempel och
hemställa, om det icke kan göra Svenska folket detsamma,
om en person uttager sitt lån efter några veckor, börjar med
grundläggningen af sitt hus och sedan knåpar med byggnaden
i 5 års tid, eller om en annan, som äfven genast uttager
länet, först efter 2 å 3 års förlopp börjar bygga, men
fullbordar byggnaden lika fort som den andra. Detta måste
vara likgiltigt, synnerligast som det är omöjligt att förekomma
underslef genom stadgandet, att byggnaden genast
vid lånets uttagande skall påbörjas, och något annat correctiv
icke lärer kunna uppgifvas, än att bestämma en viss tid,
inom hvilken byggnaderna skola vara färdiga.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 388 återremitterades.
Till afgörande företogs Lag- och Oecon.Utskms d. 3
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 34 i anledn. af gjorda
anmärkna- vid Utsk:ns betänk. N:o 8, angrde åtskilliga föreslagna
förändringar i gällande författningar örn personers
af arbetsclassen förpassande m. m.
18 H. 6
42
Den 8 Januari.
TJppå derom af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm. gjord
framställning beslöt R. o. Ad., att detta mål skulle punktvis
företagas och att betänk. N;o 8 skulle tagas till grund för
föredragningen.
i:sta punkten bifölls.
2:dra punkten.
Hr Hjärne, Harald: Jag anser för en skyldighet mot
mig sjelf att tillkännagifva, det jag icke var närvar, uti
sammansatta Utsk:n, när detta utlåt, afgjordes, och att jag i
annat fall skulle reserverat mig mot en af Utskrn begången
oformlighet i detta utlåt. Utskm förklara nemi., att denna
punkt genom 3:ne Stånds beslut redan är bifallen. Enligt
Riksd.Ordn. kan likväl, så vidt jag fattat den rätt, ett betänk
, som första gången i Stånden föredrages, endast i sin
helhet afslås eller bifallas; hvadan det således är en olag-*
lighet, att, första gången detta utlåt, förevarit, Stånden bifallit
detsamma i några punkter, men afslagit eller återremitterat
detsamma i andra. Utsk:n bade åtminstone bort
ställa sig grundlagen till efteiTättelse, om än Stånden icke
gjort det. I öfrigt har jag nu mot den föredragna punkten
ingenting att anmärka.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag vill gifva Hr Hjärne
rätt såvida, att i formen måhända något misstag är begånget;
men om det är ett factum, att 3:ne Stånd icke
gjort någon anmärkn. mot denna punkt, så lära Utsk:n icke
hafva så orätt att anse frågan vara afgjord, och att således
den af ett Stånd gjorda anmärkn. icke vore af vigt; men
jag medgifver, att i redactionen ett misstag är begånget.
Jag kan icke gilla, att, då ett betänk, första gången förekommer,
detsamma kan antagas i vissa punkter och återremitteras
i andra, ehuru elfecten visserligen blir densamma,
enär uti de punkter, hvarvid någon anmärkn. inom Stånden
icke blifvit gjord, någon förändring af Utsk:n icke heller bör
vidtagas, med mindre den blir en ovilkorlig följd af de förändringar,
som Utsk:n möjligen kunna vidtaga vid andra punkter,
till följd af dervid inom Stånden gjorda anmärkn:r.
Hr Hjärne: Jag ber att få tillägga, att jag skulle deltagit
i Utsk:ns framställning, om Utsk:n förklarat, att, då
3:ne Stånd icke gjort någon anmärkn. vid denna punkt,
Utskrn lemnade det 4-‘de Ståndets anmärkn. utan afseende;
men då Utskm, enligt ordalydelsen i utlåt., ansett sig af de
3:ne Ståndens bifall, såsom ett R. St:s beslut, förhindrade att
till besvarande upptaga den gjorda anmärkn., har jag ansett
mig icke kunna lemna denna oformlighet oanmärkt.
2:dra punkten bifölls.
3:dje och 4:^e punkterna biföllos.
Den 8 Januari.
43
5:te punkten.
Hr von Troil, Emil: Det synes mig, som om Utsk:n
begått ett misstag i detta förslag. Hos Utskm har blifvit anmäldt,
att missbruk ägt rum derigenom, att personer af
tvetydig frejd blifvit begagnade till lumpsamling, hvaraf
Utskm tagit sig anledn. att helt och hållet förbjuda lumpsamlares
kringresande. Mig synes, att K. M:s Bef:h:de böra
kunna få utfärda pass för kringresande lumpsamlare, blott
dervid iakttages, att de genom kronobetjeningen förvissa sig
om, att ingen till lumpsamlare antages, som icke är af god
frejd. Å andra sidan tinner jag, att våra pappersbruksägare
blifva högst olyckliga, om dem förbjödes att kringskicka lumpsamlare,
emedan de icke allenast skulle nödgas hålla commissionärer
i hvarje socken till lumpornas hopsamling, utan
äfven särskilda commissionärer till deras afhemtande, hvarigenom
dem skulle tillskyndas större kostnad, än genom införskrifvandet
af utländska lumpor. Om man då påminner
sig, att pappersbrukshandteringen är en näring, som i sednare
tider med ökad fördel blifvit drifven, torde man äfven
böra medgifva, att den icke bär undertryckas, utan tvärtom
uppmuntras. Om man vidare medgifver, att lumporna
äro af den beskaffenhet, att de utgöra en stor volum utan
betydligt värde, och att det endast är mängden, som äger
något värde, men att denna mängd måste sökas inom fyrfaldiga
provinser, så måste man äfven medgifva, att lumporna
genom arfvoden åt de mångfaldiga commissionärerna
skulle blifva så kostsamma, att lumpsamlingen inom landet
komme att afstadna och pappersbruken att drifvas endast
med utländska lumpor. Då jag, såsom jag förut nämnt,
tror, att de öfverklagade missbruken kunna afhjelpas, anhåller
jag om afslag å denna punkt.
Hr Hjärne: Egentliga anledn. till Utsk:ns tillstyrkande
i denna punkt har varit den, att personer af mindre god
frejd blifvit begagnade till lumpors insamlande; och då det
icke af någon kan motsägas, att förhållandet så varit, hafva
Utsk:n ansett af vigt att förekomma dessa personers skadliga
inverkan på samhället. Utsk:n hafva likväl i sednare
utlåt, visat sig vara medgörligare, hvilket icke i allmänhet
är fallet med R. St:s Utsk. vid denna riksdag. Utskm hafva
nemi. måst rätta sig efter Ståndens mening, då de förklarat,
att ehuru det torde böra medgifvas, att Utsk:ns mening
kunnat på lämpligare sätt, än som skett, uttryckas,
Utskm likväl, enär 2 Stånd redan bifallit utlåt., icke ansett
sig böra deruti föreslå någon förändring eller rättelse. Jag
tror, att Utskm, andra gången detta ämne af dem förehades,
ägde tillräcklig anledning att föreslå en lämpligare redaction,
innehållande den mening, som af de 2:ne Stånden blifvit
antagen; och då jag är af annan tanke än Hr v. Troil, som
begärt afslag å denna punkt, skulle jag vilja föreslå R. o.
44
Den S Januari.
Ad. att antaga såsom redaction af denna punkt, hvad närvar.
utlåt, innehåller, nemi. att hos K. M. i und. anhålla,
det täcktes K. M., med upphäfvande af den pappersbruksidkare
hittills medgifna rättighet att till lumpors insamlande
begagna personer, som äga att kringresa i landsorterna,
i nåder förordna, att pass för sådana personer hädanefter
icke skola utfärdas, saint att det må bero på pappersbruksidkarne
sjelfva att, genom antagna commissionärer eller på
annat lämpligt sätt, emottaga de lumpor, allmänheten kan
hafva att aflåta. Skulle R. o. Ad. bifalla denna redaction,
anhåller jag, att de 2:ne Stånd, som bifallit Ulsktns tillstyrkande
i förra utlåt., måtte inbjudas att med R. o. Ad. förena
sig Uti antagande af nyssnämnde redaction deraf.
Gr, Horn: Jag har ej delat majoritetens åsigt, som ligger
till grund för detta utlåt. Min reservation vid det första
utlåt, innehåller ett förkastande af hela denna ida, hvilken
jag finner af större statsoeconomisk vigt, än man vid
första påseendet torde förmoda. Yi veta, att lumpor äro en
betydlig impartartikel, ehuru liten vigt man fäster vid denna
artikel; och då Utsk:ns förslag att genom commissionärer
insamla lumpor är alldeles overkstäflbart, emedan vi inom
vårt vidsträckta land skulle tänka oss en sådan mängd commissionärer
, att man icke kunde hafva reda på dem, enär
knappast en commissionär inom hvarje socken skulle vara
tillräcklig, emedan man icke för några få lumpors försäljning
skulle vilja besvära sig med transporten deraf till den
aflägse boende commissionären, och då det är en verklig
misscalcul att vilja tillstyrka en obegränsad näringsfrihet,
men tillika stadga restrictioner i afseende på lumpsamling,
samt jag icke kan finna meningen vara den, att man skall
neka pass åt personer derföre, att de hafva ett visst näringsfång,
så kan jag pä dessa skäl icke tillstyrka R. o. Ad. att
antaga hvarken den ena eller den andra redactionen, utan
får jag, lika med Hr v. Troil, tillstyrka afslag å denna
punkt. Att 2;ne Stånd redan antagit, hvad Utskrn här tillstyrkt,
hetyder uti ett oeconomiskt mål ganska föga; och
jag förmodar, att K. M. å dessa Stånds beslut icke kan fästa
något afseende.
Frih. Gederström, Jac.: Försvarslösa och vanfrejdade
personer äga K. M:s Bef:h:de icke rättighet att förpassa
hvarken i ett eller annat afseende, så vida det icke sker till
correctionshus eller till ransakning vid domstol; men om
pappersbruksägare begära pass för sitt tjenstefolk eller andra
under dess försvar varande välfrejdade personer, kan sådant
icke vägras, hvarföre det äfven är iner än förundransvärd!,
att man kunnat föreslå en skrifvelse till K. M., som
skulle uttrycka den mening, att pappersbruksägare icke
skulle få såsom sina commissionärer kringskicka personer.
Jag skulle förmoda, att i denna fråga, likasom i hvarje
Den 8 Januari.
45
annan, det bör vara klart, att om missbruk på ett eller annat
ställe äga ruin derigenom, att vanfrejdadt folk, i stället
för pålitligt, kringskickas, det är genom tillämpning af andra
författningar, som sådana missbruk skola häfvas. Jag
kan derföre icke annat än tillstyrka afslag på denna punkt;
och då det bifall dertill, som blifvit lemnadt genom 2:ne
Stånds beslut vid föredragning af första betänk., icke kan
verka till någon påföljd, anhåller jag, att R. o. Ad. ville,
genom meddelandet af sitt beslut om afslag härutinnan, inbjuda
de öfriga Stånden att deruti instämma.
Frih. Boye, Ludv.: Jag ber att få förena mig med
de ledamöter af R. o. Ad., som begärt afslag å denna punkt.
Mina skäl derför kunna icke blifva bättre, än de starka
och öfvertygande, som af Hr v. Troil blifvit anförda, och
på hvilka jag stödjer mig, då jag äfven instämmer med
Frih. Gederström uti anhållan om inbjudning till de öfriga
Stånden, att förena sig med R. o. Ad.
Hr Hjärne: I fall R. o. Ad. beslutar att afslå förevar,
punkt, lärer någon inbjudning icke behöfvas, emedan ett
Stånd redan afslagit densamma, hvarigenom två Stånd således
komme att stadna mot två, då frågan således icke erfordrade
någon vidare behandling. Jag har rönt föga understöd
för min mening, ehuru jag väntat mig något, emedan
pluraiiteten inom sammansatta Utsk:n var ganska stor.
Man stödde sig der mindre vid de författningar, som redan
finnas, derföre att man sett, att dessa författningar icke tillämpas
så, som man väntat, att de skulle tillämpas, utan
man höll sig mera vid erfarenheten, som visat, att dessa
lumpsamlare äro vanfrejdade personer, som menligt inverka
på sedligheten i landsorterna. Frih. Cederström har upplyst,
att K. M:s Bef:h:de icke ägde rättighet att meddela
pass åt lösdrifvare eller vanfrejdade personer; men om det
nu bevisas, att sådana personer likväl förpassas af K. M:s
Bef:h:de, frågar jag, 0111 det icke är Piepresentationens skyldighet
att fästa K. M:s uppmärksamhet på detta förhållande
och nödvändigheten af ett correctiv deremot. Det är ur
denna synpunkt, jag trott, att motionen icke bör lemnäs
utan afseende. Hvad det beträffar, att pappersbruksägare
icke kan förmenas att kringskicka i deras tjenst lagstadda
personer, skulle jag vara af den tanka, att, örn de personer,
som nu begagnas lill lumpsamling, verkligen vore i
deras tjenst, de icke skulle vilja begagna dem lill annat än
kringskickning; ty för mig är det klart, att de icke skulle
antaga dem i sin tjenst, om de icke visste, att de af deras
grannskap icke kunde röna någon olägenhet. Det finnes nemi.
personer, som icke så noga öfverväga det obehag, de tillskynda
andra genom att städja sådant folk, som de skicka
andra på halsen, men sjelfva äro fredade för. Sådant tror
jag förhållandet vara, och tillstyrker derföre antagande af
46
Den 8 Januari.
Utsktns förslag i denna punkt, så redigeradt, som jag haft
äran framställa det.
5:te punkten blef af R. o. Ad. afslagen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade inbjuda Preste- och BondeSt:n att i R. o. Ad:s
beslut instämma.
Ropades nej.
Gr. von Fersen, Hans: Jag tager mig friheten i R.
o. Ad:s minne återföra, att Bevilln.Utskts betänk. N:o 38,
ang:de 3 och 4 art. uti bevillntsförordn., blifvit af R. o. Ad.
återremitteradt. Sedan R. o. Ad. återremitterat nämnde
betänk., har min uppmärksamhet blifvit fästad på åtskilliga
stadganden, som uti berörde artiklar innehållas. Jag anhåller
att få uppläsa de anrnärknrr, hvilka jag finner mig befogad
att göra, och torde de få remitteras till Bevilln.Utsk.
med hemställan, det Utsk. täcktes taga dem i öfvervägande
vid återremissens besvarande. De äro följande:
Uti III art. y3 § heter det, att af hvarje privilegieradt
SkS skall bevillning erläggas, men borde heta af hvarje privilegieradt
och tillverkadt Skäf.
Följden af närvar, ordalydelse i 73 § är, att bevilln.
påföres hvarje bruk för manufactursmidet, icke efter hvad
sorn tillverkats, utan efter hvad som privilegierna innehålla;
hvadan oek den ena manufacturägaren efter den andra börjat
nedlägga och afsäga sig privilegierna, emedan nu i några
år conjuncturen varit föga lönande. Höja prisen sig
framdeles, komma nya undersökningar, privilegier och kostnader
att drabba näringsidkaren för att återvinna en rättighet,
som han aldrig förverkat. Såsom exempel må anföras,
att ett bruk, som var privilegieradt till 5oo Skåf,
i833 endast tillverkade 12 Skäf, men måste erlägga bevillning
för 5oo SkÄ. Sådana exempel lära vara otaliga.
III art. 75 §• Här stadgas, att masugn, som är belägen
i samma district med bruket, må gemensamt uppskattas.
Alla andra masugnar skola uppgifvas och till värde beskattas,
der de äro belägna.
Härvid vore ingenting att anmärka, derest icke en minimi-afgift
för bruk vore stadgad; men då så är, uppkommer
en stor orättvisa genom detta stadgande. Antag 2:ne
bruk, det ena med masugn på stället, det andra med masugn
i annat taxeringsdistrict. Vid anställd granskning af
tillverkningsprisen befinnas båda stadna vid minimi-afgiften,
hvilken sålunda af båda bruken erlägges. Den, sorn har
masugnen på stället, bar härigenom undgått någon särskild
beskattning för masugnen; men det andra brukets ägare,
som har sin masugn å annan ort, ehuru hela tillverkningen
ingått till brukets smide, mäste dessutom erlägga särskild
Den S Januari.
47
bevillning för masugnen. Rättvisan fordrar, att då masugn
tillhör bruk och det tillverkade tackjernet ingår efter till—
verkningspris till bruket, och sådant behörigen styrkes, sådan
masugn icke bör särskildt taxeras.
Så länge det stadgande i detta afseende, sorn 1823 års
bevilln:sförordn. innehöll, tillämpades, befriades af K. M.
de masugnsägare, som voro i denna kategori och deröfver
klagade; men genom den förändring i ordaställningen i nu
gällande bevilln.förordn., sorn af Bevilln.Utsk. är godkänd,
har K. M. icke kunnat, som förr, göra nödig rättelse i denna
del. Nisshytte eller Tolfforss bruksägares och Helsjö
masugnsägares klagan och vunna rättelse vittna härom. Jag
anhåller således, att Bevilln.Utsk. måtte förtydliga 75 §:ns
stadgande i denna del, med hänseende till hvad 1820 års
bevilln.förordn. innehåller.
Remitterades tili Bevilln.Utsk. i sammanhang med den
redan d. 8 sisth Dec. beslutade återremissen af Utskrs betänk.
N:o 38.
Ånyo föredrogs Lag- o. Oecon.Utsk:ns d. 3 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 35 öfver gjorda anmärkntr vid Utsk:ns
betänk. N:o 6 i anledn. af föreslagna förändringar och
tillägg till K. M:s nåd. legostadga för husbönder och tjenstehjon
d. 23 Nov. i833.
Detta mål skulle punktvis föredragas och betänk. N:o
6 tagas till grund för föredragningen.
irsta punkten.
Hr Hjärne, Harald: Jag begär afslag å detta betänk.
Ehuru jag för min del icke vill tro, att ett sådant stadgande,
som Utskm här föreslagit, af husbönder skall komma att
tillämpas i hela sin stränghet, tror jag likväl, att husbönder
kunna finnas, som vilja begagna sig deraf för att göra
sig en liten vinst på sina tjenste!)jons bekostnad. Skulle
likväl R. o. Ad. anse, hvad Utskm föreslagit, böra bifallas,
d. v. s. att husbonden skulle äga rättighet att på tjenstehjonens
lön afdraga icke blolt kostnaden för läkemedel och
sjukvården, utan äfven lön för den tid, tjenstehjonet varit
sjukt, tror jag det vara alldeles nödvändigt att göra det
tillägg, som första betänk, innehåller, der Utskm föreslå,
att ersättningen för läkemedlen och sjukvården icke får öfverstiga
det betingade lönebeloppet för den tid, tjenstehjonet
varit sjukt; ty i annat fall är det klart, att, om t. ex.
ett tjenstehjon är sjukt i 2 månader och årslönen är betingad
till 5o r:dr, kostnaden för läkemedlen tillsammans med
lönebeloppet för de 2 månaderna kan uppgå till vida mer
än 5o rrdr, och då skulle tjenstehjonet, sedan det tillfrisknat,
få tjena i 10 månader utan en enda styfvers lön. Jag
begär derföre afslag å detta betänk.; men derest R. o. Ad.
48 Den 5 Januari.
icke skulle instämma i denna begäran, anhåller jag om pro
pos.
till bifall å förra betänk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla i:sta punkten i betänk. Nro 6 med den uti
utlåt. Nro 35 föreslagna förändring.
Ropades nej.
II. Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade afslå irsta
punkten.
Ropades ja och nej.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. irsta
punkten af betänk. Nro 6, utan den uti utlåt. Nro 35 före
slagna
förändring.
2rdra, 3rdje och 4;de punkterna biföllos.
Då nu ånyo föredrogs Constit.Utskrs d. 5 dennes på
bordet lagda memor. Nro 6g, med förslag till ändringar i
5o § Reg.F. och 3 § Riksd.Ordn., blef det ånyo hegardt på
bordet af Grrna von Fersen, Hans, och Horn, Claes
Fredr., samt Frih. Boye, Ludv., m. fl. ledamöter.
Föredrogs ånyo Constit.Utskrs d. 5 dennes på bordet
lagda memor. Nro 70, angrde PresteStrs ålerremiss på memor.
Nro 55.
Den föreslagna voterrsproposm blef af R. o. Ad. godkänd.
Ånyo föredrogos och biföilos StatsUtskrs d. 5 dennes på
bordet lagda utlåtrnr
Nro 38g. i anledn. af väckt fråga om förändring af den
förut stadgade tid, inom hvilken den till statsbehofvens fyllande
utaf allm. bevilln. anslagna summa skall uti Riksg.-  cont. hvarje år förskottsvis hållas Statscont. tillhanda;
Nro 3go. i anledn. af factoren för tryckningen af Riksg.-  contrs creditsedlar, Sam. Rumstedts, genom Fullmägtige i
nämnde Contor, anmälda ansökning att varda bibehållen vid
innehafvande lönebelopp.
Lades till handlma StatsUtskrs d. 5 dennes på bordet
lagda memor. r
Nro 3g I. i anledn. af erhållen återremiss på StatsUtskrs
memor. Nro 351;
Nro 3g2. i anledn. af erhållen återremiss på StatsUtskrs
memor. Nro 352;
Nro 3g4- rörrde ett tillägg i frågan om det af K. M.
för Carlstens fästnings iståndsältande äskade extra anslag.
Fö
-
Den 8 Januari.
4‘J
Föredrogs ånyo BeviIln.Utsk:s d. 5 dennes på bordet
lagda meinor. N:o 47 nied förslag till sammanjemnkhing af
RiksSt:ns beslut i fråga ora verkställighet af R. H. St:s beslut,
att sportlerna inom K. M:s Cancelli hädanefter skola
utgå till Kronan såsom ehart® sigillatas-afgift.
Den föreslagna voter:spropos:n godkändes.
Då nu ånyo föredrogs BancoUtskts d. 5 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 73 till svar å de inom 3:ne RiksSt.
gjorda anmärkn:r vid Utsk:s under N:o 38 framlagda förslag
till departemental-indelning af Bancoverket samt redovisnings-
och tjenstgöringsordningen inom detta verk, blef
nämnde utlåt. N:o 73 ånyo lagdt på bordet af Hrr Rosenblad,
Bernh., och Hegardt, Christ. Bernh.
Likaledes lades ånyo på bordet, uppå begäran af Hr
Rosenblad, Bernh., Frih. Cederström, Jac., samt
Gr. von Fersen, Hans, BancoUtsk:s d. 5 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 74 i anledn. af Hr Rosenblads, Bernh.,
motion om förändring i fördelning af styrelseåtgärderna i
Banken och i sammansättningen af Bankens understyrelse.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda från BancoUtsk.
inkomna betänk, och meraor.:
N:o 75. i anledn. af Gr. Cronlijelms motion om utarbetande
af fullständiga instruetioner för discontdirectionerna
och dessa verks revisorer;
N:o 76. med förslag till sammanjemnkning af RiksStrns
olika beslut i anledn. af Utskrs under N:o 65 afgifna utlåt,
om fortfarande understöd till ynglingen Silfverstolpe;
N:o 77. i anledn. af de från Hederv. BondeSt. erhållna
ålerremisser af Utsk:s under N:ris 66 och 68 afgifna betänkm.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 1 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 12 Januari 1835.
Plenum kl. £ till ii f. m.
Justerades 9 prot.utdr. för d. 8 dennes.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s underd. skrifvelser
till K. M., nemi.:
>8 II. 7
5o
Den ii Januari.
N:o 268. ang:de ändring af 16, 18 och 19 §§ i K. förordn.
d. i3 Juli 1818 om inteckning i fast egendom;
N:o 269. angrde dels en närmare förklaring öfver 4 cap.
1 och 1 §§ Jord alen oell dels andi ing uti K. förordn. d. i3
Juni 1800 om lagfart och börd af jord på Ian let.
Ånyo föredrogs Constit.Utsk:s d. 5 dennes på bordet
lagda memor. N:o 6g nied förslag till ändringar i 5o §
Reg F. och 3 § Riksd.Ordn.
Frih. Rantzou, Joli. Alb., uppläste följande:
Cönstit.Utsk. har ytterligare gifvit RiksStm ett förslag
till förändring af grundlagen, hvilket uppenbarligen är en
försämring och icke en förbättring. Frågan är om sätet
för riksdagarna.
För min del vågar jag tro, att vår Reg.form på ganska
goda grunder ansett riksdagarna alltid böra hållas i Rikets
hufvudstad, så framt sådant icke är omöjligt, eller
icke för R. St:s frihet och säkerhet vådligt, och jag finner
fördenskull hvarken "högst nödigt eller högst nyttigt”
att förändra denna ordalydelse till den större latitud, Constit.
Utsk. föreslagit.
För att pröfva halten och syftningen af Constit.Utsk:s
förslag, låtom oss profva dess motiver. Denna pröfning blir
väl något svår, emedan detta Constit.Utsk.vs betänk, vidlåder
enahanda fel som de flesta andra från samma Utsk., att
nemi. vara författade utan afseende på logik och med en
argumentation, sorn går i krumelurer; men jag vill dock
försöka;
tjtsk. hyser den mening, att riksdagarnas förläggande i
landsorten skall, i anseende till den ”trångare samlingsryruden,
” främja personernas och begreppens ”tutare och härmare
beröring,” befordra vexelupplysningen, sanlmanjemnkä
skiljda, uhdérordiiade interéssen m. m. d., samt åstadkomma
"lugn, enhet och sammanhang i arén demas behandling/’
Öm detta skäl skulle consequent tillämpas, förundrar det
111ig, hvai-före Utsk. icke föreslagit, att R. St. skulle instängas
i den trångaste sainiirlgsrytnd soni möjligt, då naturligtvis
resultaterna af deras öfverlägghingar skulle blifva
ändå mera ”hugnande” och deras öfvertygelse ändå mera
oberoende af ”ort, omgifning, främmande hänförelser och
andra yttre förhållanden,” helst om man derjemte förbjöde
dem att läsa tidningar och mera sådant, sorn torde kunna
på riksdagarnas gång bereda inflytelser af enahanda art,
söm ”en äf Rikets fiender väckt och underhållen orolig
sinnesstämning,” hvilken naturligtvis ej hade så stort ”utrymme”
i en småstad, som i hufvudstäden. Jag betviflar likväl, att,
om erfarenheten icke vitsordat fördelarna för landet af riksdågarnas
hållahde i landsorten, Constit.Utskls ofvanupptagna
moliver må kunna vara tillräckliga att tillintetgöra er
-
Den ta Januari.
5i
farenlictens vittnesbörd; och att detta sednare i alla representativa
stater talar emot Constit.Utsk., derom är ingen
okunnig och dertill ligga anledningarna alltför ö'ppendagade,
att behöfva vidlyftigt specificeras. Om vi blott råd (råge
vår egen representativa historia på de sednare 5o åren,
livem vet ej, huru olyckliga, men tillika ”oroliga” Gefle
riksdag 1792 och Norrköpings 1800 voro? Hvem minnes
ej med patriotisk smärta det ”större lugn, det slags enhet
och sammanhang i ärendernas behandling,” som rådde vid
1812 års riksdag i Örebro? Och är det icke oemotsägligt,
att den största mångsidighet af bildning, erfarenhet och äfven
af interessen finnes i hufvudstadön, och att det just är
af denna mångsidighet, som en för folket nyttig Representation
har det största behof? Äro icke alla archiver och embetsverk
förlagda i hufvudstaden, och huru nästan dagligen
och stundligen äro ej representanterna i behof af upplysningar
från dem? Nå väl, hvilka kostnader och uppehåll medelst
correspondance, curirer etc., eller ock ofullständighet i
granskning af ärenderna, skulle ej resultera utaf saknaden af
nära tillgång till dessa upplysningar på riksdagsorten?
besinnar man dertill, att lefnadskostnaden i en landsort,
dit Riksdagen och dess talrika betjening, Hofvet, Regeringen
skulle förläggas, blefve betydligt dyrare än i hufvudstaden,
så finnér man, att icke ens den ceconomiska nyttan
talar för den af Constit.Utsk. under den blygsamma titeln
”af undantag” föreslagna, till sin syftning ganska genomgripande
innovationen.
Utsk:s sista skäl, eller ”den rättvisa fördelningen emellan
Rikets landskap af den lyckan att någon längre tid njuta
Konungens närvaro och åsyn,” är visserligen af vigt;
men månne en sådan billig fördelning icke skulle kunna ske,
utan alt grundlagen förändras, då nemi, Konungen enligt
43 § Reg.F. äger rätt att, äfven emellan riksdagarna, uppehålla
sig på hvilken inrikes ort som helst?
Af dessa skäl anser jag den föreslagna förändringen både
onödig och onyttig, ja, t. o. 111. skadlig, hvarföre jag
anhåller om Hr Gr. o. Landtnäs propos. till R. o. Ad., att
Ståndet må förklara såsom sin gemensamma tanka, , att förslaget
förkastas,
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Äfven jag instäm*
mer med den siste talaren i ogillande af Utskrs förslag, och
utbed jer mig att närmare få genomgå detsamma. Utsk.
börjar med att förklara den nlivar, tillåtelsen att bålla riksdag
annorstädes, då det vöre omöjligt att göra det i hufvudstaden,
för öfverflödig, helst någon förbindelse till det
omöjliga ”ej äger rum.” Men jag anhåller att få erinra,
alt lagstiftaren synes hafva ansett nödvändigt i första rummet,
att riksdagarna skulle återkomma på bestämda tider,
samt i det andra, att de skulle hållas i Rikets hufvudstad.
Den 12 Junna r i.
Oin derföre detta sednare visade sig omöjligt, har lagstiftaren,
hellre än alt uppoffra sjelfva riksdagen, medgifvit,
att den finge hällas i landsorten. Betydelsen af det stränga
vilkoret för ett sådant medgifvande tyckes Utsk. icke hafva
riktigt fattat. I afseende på det andra vilkoret för riksdagars
hållande annorstädes än i' hufvudstaden, nemi. att
det skulle vara ”för R, St:s frihet och säkerhet vådligt,”
påminner Utsk., att ”det gifves flera vådor än sådana, som
”det öfverhängande ögonblicket uppenbarar.” Detta medgifves;
men man torde likvisst har icke böra låta skråma
sig af andra, än de verkligen närvarande vådorna. Utsk.
förespeglar ”ett befaradt, måhända blott fördröjdt fredsbrott.”
När skulle väl icke ett sådant kunna befaras? Det beror på
den andra Statsinagten att när sorn helst kunna göra en
sådan fara gällande. Vidare talas om ”en börjande, om än
icke utbredd farsot.” Det skulle verkligen vara interessant
att veta, huru man kan känna, att en farsot är börjad, innan
sjukdomsfallen hunnit blifva så talrika, att hon kan sägas
vara utbredd. Såsom ytterligare skäl anför Utsk.: ”en
af Rikets hender väckt och underhållen orolig sinnesstämning.
” Jag skulle deremot tro, att fiendernas bemödanden
böra snarare misslyckas just i hufvudstaden. Slutligen anför
Utsk.: ”en mer än vanligt ömtålig beskaffenhet af det
”ärende, som emellan Statsmngterna skall afhandlas.” Detta
är ett besynnerligt skäl. Ju ömtåligare ämnet är, desto
angelägnare, att det grundligt behandlas; och detta kan icke
ske utan i hufvudstaden, hvarest åsigternas mångfald
kunna bilda en upplyst opinion.
Härefter kommer Utsk. till betraktande af frågan från
nyttans synpunkt. Oaktadt jag icke erkänner denna synpunkt
såsom allmänt riktig, och ofta skulle vilja varna mot
nyttans beräkningar, emedan de så lätt kunna förvilla samt
t. o. m. urarta till egennytta, skall jag dock följa Utsk. i
framställningen äfven af denna sida. Utsk. fäster sig då
först vid fördelarna af ”minskning i tid och kostnad.” Det
är verkligen bedröfligt att höra, huru noga man beräknar
kostnaden för våra representativa sammankomster. Man borde
besinna, att i andra fria länder, hvarest riksdagar hvarje
år äga rum, vara dessa likväl flera månader i sender,
oaktadt göromålen äro mindre mångfaldiga än här; och om
man fördelar riksdagarnas längd på hvarje år, skall man
finna, huru obetydlig den årliga afgiften för detta ändamål
är, jemnförd med hvad man onyttigt använder på öfverflödiga
företag. Jag tror knappt, att kostnaden, beräknad
för år, skall uppgå till 3 ä 4 rtdr för hvarje contribuent.
Jag upprepar, att det verkligen är ledsamt att höra
dylika rop, och jag skulle vilja anse dem såsom ännu
fortfarande genljud från de rop, hvilka utgingo från Styrelsen
den tid, då hon ansåg det för sig angeläget att sönderbryta
den bestående ordningen. Vidare yttrar sig Utsk., att
Dc n ia Januari.
53
den föreslagna förändringen lomme att medföra: "större
"lugn, enhet och sammanhang i ärendcrnas behandling.”
Detta låter ganska vackert; men jag befarar, att sammanhanget
blefve så compact, att Ständerna aldrig mer förmådde
lösa de knutar, som då kunde komma att åtdragas.
Erfarenheten af åtskilliga beslut, sorn blifvit fattade på våra
Iandsortsriksdagar, bör icke ingifva folket någon längtan
efter dylika. Eller manne man väl skulle anse det lyckligt
att återföra en sådan enighet och sammanhang, som t.
ex. ägde ruin vid riksdagen i Gefle, då ett RiksSt. bolls
under bevakning såväl i ett slags casein sonf under vandringar
till och från rådplägningsrummet. Ytterligare anför
Utsk.: "under arbetet, ostörd af främmande hänförelser
"och sträfvande att fullborda sina värf, skall folkrepresentanten
der uteslutande fästa sig vid riksdagsgöromålen.”
Det torde vara orättvist att klaga öfver brist på arbetsamhet
vid våra riksdagar äfven i hufvudstaden. För min del
tror jag, att ingen Representation ådagalagt större flit än
här. Vidare säges: "att såväl personerna som begreppen
"komma i tätafe och närmare inbördes beröring.” Måhända
hade Utsk. rättare uttryckt sig, om det sagt, att begreppen
blifva trångare i samma mån personerna hopträngas;
och jag vet icke, huruvida lagstiftningen dermed borde vara
belåten. Det heter ytterligare: ”skiljda, underordnade
interessen skola sainmanjemnkas.” Det är just lättheten af
dessa sammanjemnkningar, som jag fruktar. I hufvudstaden
falla de sig svårare, och det är ganska väl. Slutligen yttrar
Utsk. sig jemväl vilja fästa afseende å "en rättvis fördelning
"emellan Rikets landskap af den lyckan att någon längre
"tid njuta Konungens närvaro och åsyn.” Men så vida plenum
plenorum icke inträffade oftare ä;n här under denna
riksdags fruktar jag, att den afsedda hugnaden icke blifver
särdeles stor. Jag instämmer derföre med den siste värde
talaren i anhållan, att R. o. Ad. måtte förklara det vipa
sin gemensamma tanka att ogilla betänk. Jag får slutligen
tillägga, att Constit.Utsk. tyckes hafva haft en besynnerlig
känning af choleran; ty allt sedan dess utbrott, d. 19 sisth
Augusti, hafva de grundlagsförslag, Utsk. afgifvit, haft nog
likhet med dem, hvilka utgingo från d. 19 Augusti för 6a
år sedan.
Frih. Boye, Ludv.: Man har icke utan skäl tillagt
lagstiftningen det fel, att i dess bemödanden, ajt bevara
Statsmagterna frän obehöriga inflytanden, den för mycket
glömt att bevara Representationen från ett lika skadligt inflytande
från det håll, som utgör motsatsen af Regeringens.
För min del bekänner jag, att jag befarar detta sednare
mindre än det förra. Det har nemi. den bestämda säkerhet
för sig, att Regeringen behöfver respectera Nationens välvilja,
och att hennes öfvertygelse om sitt behof i denna del
54
Dc ii 12 J a n u a r i.
förorsakar, att hon icke vill handla utan Nationens bifall.
Regeringens inflytande är således alltid åtföljd t af någon säkerhet,
då deremot inflytandet från det andra hållet icke
leranar någon säkerhet, på samma gång det icke känner några
gränsor. Jag vill icke fästa mig vid det inflytande, som
en förderflig publicitet utöfvar, utan jag vill blott upprepa
den sanning, jag ofta framställt, att nemi. hufvudstadens
opinion vid flera oell vigtiga tillfällen icke motsvarat folkets.
Ett exempel ägde vi i frågan om spärrningarna. Landsorten
beklagade sig då högljudt deröfver, att hufvudstadens
opinion föranledde åtgärder, hvilka inneburo ett väld emot
den öfriga Nationen. Ytterligare exemplet är hufvudstadens
ifver för brännvinsförbud. I landsorten ville man kalla sådant
våld. Detta såsom bevis, huru hufvudstadens opinion
kan vara en annan än provinsernas. Bör man då icke tillåta
provinserna tillfälle att understundom få med sin opinion
bidraga till besluten vid våra riksdagar. Men med
åsidosättande af det obehöriga inflytandet återstå likväl
tvenne andra skäl. Jag får nemi. erinra, att Utsk:s förslag
icke går ut på att fråntaga liufvudstaden riksdagarna; tvärtom
föreslås det såsom regel, att riksdagarna skola hållas uti
liufvudstaden. Det är blott såsom undantag de borde förläggas
i landsorten. Härefter skall jag utveckla de omnämnda
båda skälen. Det första är, att erfarenheten betyder
mycket. Vi hafva då haft fem riksdagar i liufvudstaden,
då under samma tidrymd två hållits i landsorten. De förra
hafva alla varat öfver ett år, de sednare endast fyra månader
hyar. Man har varnat för exemplet af lygaocli 1800
arens riksdagar, Man hade bort erinra sig, att dessa ägde
rum linder ett annat statsskick. Man liar talat om 1812
års riksdag. Jag gillar icke, hvad då skedde; men vi veta,
att det var en utomordentlig omständighet, som föranledde
det, härledande sig nemi. från den magt i vestern, för hvilka
hela verlden då lag på knä. Säkert hade detsamma inträffat,
om riksdagen hållits i liufvudstaden. Om altså erfarenheten
visat, att riksdagarna, på andra ställen hållna, kunnat
slutas på fyra månader, men här utdragits öfver år;
om man derjemte icke förgäter, att folket klagar öfver riksdagarnas
längd, så tror iag^att jetta skäl är något värdi,
om jag än är ense med Hr Cederschjöld deruti, att kostnaden
icke bör tagas i beräkning, Men mitt andra skäl, hvartill
jag nu kommer, £r jemväl starkt. Svenska folket begär
nemi, reformer. Det är blott örn sättet, som opinionerna
äro delade, Hittills har jag, och flera med mig, varit
tvungna att tala emot, emedan de hittills begärda hafva
syftat derhän att vända upp och ned på allt, sorn finnes,
borttaga alla garantier, utan att lemna några nya i stället;
och jag fruktår i sanning, att en sådan anda fortfarande
skall yisa sig i Stockholm, Genom öfyprdrifterna i fordringar
uppkallas jemväl öfverdrift i motstånd, och så får jeni
-
Den 12 Januari.
55
yuI det nyttiga stå tillbaka; men om man är billig i fordringar,
medgifvas de säkert gerna, då de finnas stå tillsammans
med allmänt väl. Jag vill derföre, att man skall börja
med att reformera Riksd.Ordn., innan man sönderbryter
sjelfva Representationen. Deraf leder jag mig till den slutsats,
att för att komma till en önskad* ulen sansad reform,
böra riksdagarna kiinna hållas i landsorterna, på det den
lugnare opinionen der må omgifva de beslutande, Jag anhåller
altså om bifall tili betänk.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Det val' med särdeles
tillfredsställelse jag hörde Frih. Roye medgifva, att bans
motstånd mot reformerna endast varit låtsadt. Jag önskar
blott, att Hr Frih:s medgifvande i denna del ej må visa sig
så vacklande, som han ådagalagt sig vara uti sina åsigter
i så många andra fall. Men emedlertid, att döma om Hr
Frih:s början med sitt forsvar för reformerna, lara de verkligen
icke blifva af det slaget, som äro särdeles fördelaktiga
för fosterlandet. Jag anser nemi. den af Utsk. föreslagna
förändringen vara för landet högst skadlig. Hr Cederschjöld
har så noga utvecklat inotbevisningen af Utsk:s raisonnement,
att jag dervid icke vidare vill uppehålla mig. Jag
skall blott besvara några yttranden af Frih. Böye. ilan
har åberopat, att skiljaktigheter skola förefunnilS emellan hufvudstadens
och landsortens opinion i afseende å spärrningsfrågäh
samt frågan om brännvinsbränningsförbud. Om sådana
skiljaktigheter verkligen funnits, och hvarom jag nit
Suspenderar mitt omdöme, öro likväl de anförda exemplen
icke tillämpliga, då det är fråga om opinioner i riksdagsärender,
ty Uti såväl den ena sorn den andra af de omförmäkla
frågorna har Regeringen ensam beslutanderätt; och
det måtte väl icke vala Frih, BoyeS mening, att konungafesidenset
jemväl bör flyttas omkring i landsorten. Dessutom
hyser jag den öfvertygelse, att, i händelse opinionen i
landsorten är förvillad, det då är ganska väl, att den icke
kommer att göra sig gällande. Men, som sagdt är., i de
cecönomiska frågorna ager Regeringen ensam beslutanderätt,
och de Utgöra altså icke något väsendtligt föremål för Ständernas
sammankomst. Bland de vigligaste conslitutionella
rättigheterna är tryckfriheten, och den olikhet i opinioner
derom, som gjort sig gällande vid en riksdag i landsorten,
emot den, som i lnlfvudstaden var rådande, är väsendtlig;
och blotta exemplet 1 denna del är tillräckligt för att uppväga
alla andra. En Representation, som icke hejdat sig vid
att på ett våldsamt sätt fråntaga Nationen densamma, bade
jag önskat aldrig måtte kommit att åberopas såsom ett fördelaktigt
exempel. En annan vigtig fråga är den om beskattningen.
Jag är öfvertygad, att hvarje försök till inkräktning
på denna rättighet skulle mötas af de mest bestämda
motstånd, måhända ännu mer af opinionen, än af
5G
Den 12 Januari.
sjelfva Ständerna; men detta också endast i liufvudstaden,
hvarest opinionen är nog stark, fcir att kunna uttala sig
sjelfständigt. I en småstad är opinionen i sig sjelf svag oell
blir det ännu mer under polisuppsigt af Styrelsen. Jag förenar
mig i tillstyrkandet att såsom gemensam tanka afslå
det framställda förslaget.
Frih. Boye: Hr Dalman har i sitt sista yttrande gifvit
ett nytt prof derpå, att han icke kan hålla sig till sak,
utan älskar att utfara i invectiver och otidigheter. Jag
vill icke besvara honom. Hr Dalman lefver i trygghet
derför, att jag icke emot honom lärer komma att använda
det enda vapen, som kunde vara verksamt; han känner min
ålder. Men jag anser mig skyldig att rätta ett misstag, sorn
han begått i uppgift. Då jag talat om, på hvad sätt jag
önskade reform, har jag sagt, att jag ville skilja emellan
form och sak. Jag har då velat börja med Riksd.Ordn.
Om, sedan nödiga rättelser deri vunnits, ytterligare reformer
visa sig påkallade af sanning och rätt, pröfva mig då,
om jag icke gerna går dit! Men förr, än en fullkomlig öfvertygelse
om nyttan och behofvet vunnits, låter jag icke
förtrycka min åsigt af några opinionstyranner, utan föraktar
de skräcksköldar, de framhålla. På mig skola de aldrig
verka.
'Hr Dalman: Jag hemställer till R. o. Ad. att göra en
jemnförelse emellan Frih. Boyes och mina s. k. invectiver;
jag är öfvertygad, att den skulle utfalla till min fördel.
För öfrigt hyser jag visst intet hopp att reformera Frih.
Boyes öfvertygelse; men jag anser bans opinion så obetydlig,
att det verkligen icke lönar mödan att deröfver göra sig
hvarken till tyrann eller annat.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Åtskilliga af de ledamöter,
hvilka så nitiskt talat för reformer, bestrida likväl
den nu ifrågavar. På den tiden, de önskade reformer,
upptogo de vanligtvis illa, när jag bestridde dem; nu måtte
de väl tillåta, att jag inträder i samma position, som de
förut innehaft. Man har sagt, alt den föreslagna reformen
skulle gifva Regeringen ett alltför stort och för friheten vådligt
inflytande på Representationen. Jag torde deremot få
påminna, att de betydligare förändringar, som i vår statsförfattning
blifvit gjorda till frihetens inskränkning, hafva
skett vid riksdagar i liufvudstaden. Om man tager erfarenheten
till föresyn och icke blott egna hugskott, så finner
man, att med saken förhåller sig tvärtemot/hvad vissa värda
ledamöter här påstått. Det är väl sanpt, att tryckfrihetens
inskränkning skedde i Örebro; men då man under
denna riksdag i hnfvudstaden föreslagit att återställa tryckfriheten
i samma skick, som den var före riksdagen i småstaden
Örebro, så har man satt sig deremot. R. o. Ad. torde
ock
Den 13 Januari.
5?
ock påminna sig, att vår representation varit under denna
riksdag i hufvudstaden utsatt för lika stor fara, som någon
annan del af grundlagen varit i Örebro. Man har sagt,
att ett befaradt fredsbrott icke kan så noga kännas. Just
derföre att Ilegeringen endast kan veta, huru sakerna i detta
afseende stå, och emedan hon icke bör sådant kungöra,
är det, som Ilegeringen, utan att vara bunden af lika stränga
föreskrifter som nu, må kunna utsätta riksdag i landsorten.
Man bar talat om Constit.Utsk:s öfverdrifna räddhåga
för farsoter. II. o. Ad. torde dock komma ihåg, att
fruktan för den sista farsoten icke yppades inom Constit.-  TJtsk. eller något annat Utsk., utan hos RiksStm sjelfva, hvarest
fråga väcktes om riksdagens upplösning. I fall Ständernas
sammanträde inträffade på en lid, då en farsot härjade i
hufvudstaden, så hemställer jag, om det af någon skulle
gillas, alt de likväl samlades här? Vi hafva alltför nära
exempel på önskningarna i detta afseende, för att kunna
påstå motsatsen. Man har sagt, att kostnaderna skulle blifva
lika stora. Jag vill icke fasta mig vid besparad kostnad
såsom något hufvudskål; inen ofelbart är, att riksdagarna
blefve kortare i landsorten, hvarest så många extra biträden
åt riksdagsmännen icke funnes, och af hvilkas hjelpsamhet
den enda säkra följden är tidsutdrägt. Om man nu tager
i betraktande, att åtminstone två bland de Ständ, som
aflöna sina riksdagsman, äro i afseende till kostnaderna högst
besvärade af riksdagarnas längd; och då riksdagsmän sjelfva
klaga öfver liepresentationens dyrhet, så är det mig oväntadt,
alt man nu gör så litet afseende på kostnaden, hvilken
i alla andra frågor plägar som hufvudsak framstallas. Man
har här äfven hört beklagas, att Landtadeln icke kan vara
tillstädes vid riksdagarna, emedan de äro så långvariga och
kostsamma. Genom riksdagens förläggande till landsorten
kunde denna olägenhet afhjelpas. Bland mindre hinder
har man omtalat svårigheten vid archivernas förflyttning
till riksdagsorten. Jag medgifver, att denna är något besvärlig;
men besväret drabbar Regeringen och hennes underordnade.
Denna omständighet ari alla fall så obetydlig,
att den icke bör komma i beräkning. Man har befarat, att
tidningarna icke skulle i småstad få tillfälle att så nära deltaga
i riksdagsförhandlingarna. Huruvida dessa deraf komme
att lida, lemnar jag derhän; men säkert är, att riksdag
icke kan förläggas i någon så liten stad, att der ju icke finnes
boktryckeri. Då nu privilegium på dess bedrifvande
meddelas utan bestämmande af det antal pressar, som få begagnas,
så är det lätt för den ena konstförvandten alt tjena
den andra med flera dylika, ja, äfven med snällpressar, om
så skulle behöfvas. Äro der, likasom här, vissa riksdagsmän
tillika lidningsskrifvare, så lärer tidningarnas nära deltagande
i riksdagsförhandlingarna icke heller der komma att
18 II. 8
58
Den 12 Januari.
saknas. Jag tillstyrker altså, lika med Frih. Boye, antagande
af förslaget, att hvila till grundlagsenlig behandling.
Hr Stuart, Carl Gust.: Ofta har man vid denna
riksdag hört den klagan framställas, att det Utsk., som har
sig ålagdt att granska och i vissa fall tolka grundlagarna,
icke sällan uraktlåter att ställa sig densamma lill efterrättelse.
Förevar, betänk, utgör ett ytterligare bevis för detta
påstående. Det är nemi., enligt grundlagarna, Constit.Utsk:s
pligt att föreslå sådana förändringar deruti, som äro högst nödiga,
nyttiga och möjliga att verkställa. Den nu föreslagna grundlagsförändringen
torde dock icke kunna hänföras till någon
af nämnde kategorier. Jag instämmer derföre med Hr Cederschjöld
i de anrnärk:r, han deremot gjort. Den lockmat,
som reformernas ifrigaste motståndare nu sökt framställa
för framskridandets vänner, har åtminstone icke på mig haft
den åsyftade verkan, och jag kommer alltid att noga betänka
mig, innan jag uppträder för att understödja en reform,
som härleder sig fran detta håll. — Man vill tillskrifva
liufvudstaden, såsom riksdagsort, orsaken till riksdagarnas
öfverklagade längd. Jag har förr yttrat min tanka om
olycksaligheten för landet af denna uttröttande långvarighet,
hvartill våra riksdagar utdragas; men jag tillskrifver den
ingalunda riksdagsorten, utan Representationens närvarande
sammansättning, olämpligheten af de former, hvaruti den
rör sig, samt obenägenheten hos Styrelsen att underlätta dess
arbeten. Då man besinnar, huru ofta Representationen är i
behof att, för behandlingen af riksdagsärenderna, hemta upplysningar
utur embetsverken i liufvudstaden, finner man
lätt, att riksdagarnas hållande i landsorten i sjelfva verket
skulle förorsaka än större tidsutdrägt med dessa ärenders
afslutande. Den erfarenhet, vi dessutom äga från de riksdagar,
som blifvit hållna i landsorterna, lärer för öfrigt, enligt
hvad jag förmodar, verka derhän, att det nu ifrågaställda
grundlagsändringsförslaget åtminstone vid nästa riksdag
förkastas. Ilen talare, som, till ådagaläggande af det ringa
afseende i liufvudstaden fästes å landets interessen, åberopat
R. St:s beslut uti tvenne ceconomiska frågor, hvilka icke
tillhöra Representationens afgörande, har uraktlåtit omtala
exemplet af 1812 års riksdag i Örebro och de dervid fattade,
nästan riksförderfliga beslut, hvarigenom vår statscredit
i grund förstördes, vår tryckfrihet kränktes och hela provinsers
lagliga rättigheter förnärmades m. m. Sådana resultater
hade säkerligen aldrig kunnat genomdrifvas vid en
i hufvudstaden hållen riksdag. Man har sagt, att den föreslagna
förändringen är nödig för den händelse, att krig
skulle inträffa. Denna händelse är dock redan i nuvar.
grundlagsstadgande föresedd. Hvad beträffar tidningarnas inblandning
i rikdagsförhandlingarna och onödiga personers
biträdande dervid, hvilket man hoppas till en del kunna
Den 12 Januari.
59
undanrödja genom förslaget, så förmår jag icke inse omöjligligheten
för hufvudstadens tidningsutgifvare att för tillfället
kunna flytta sig till riksdagsorten, och de s. k. onödigt biträdande
personerna komma troligen att göra detsamma.
För min del kan jag icke upptäcka den ringaste nytta, som
förslaget skulle medföra, hvaremot den ovilkorliga följden deraf
måste blifva mångfaldiga olägenheter, hvilkas vidare upprepande
jag dock anser för närvar, öfverflödigt, enär de synas
ligga klara för den mest flygtiga granskning af ifrågavar.
ämne. Jag hemställer altså, att R. o. Ad. måtte förklara
Utsk:s förslag för onyttigt och onödigt.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag hade i sanning icke
väntat, att flera talare här skolat uppstå till försvar för
XJtskrs förslag: Att en ledamot gjorde det, ansåg jag mera
såsom ett bevis på en sjelfständighet i åsigt, hvarför han
här alltid utmärkt sig, än såsom någon plan att göra sin
tanka gällande. Men det har verkligen förvånat mig, att
höra en ledamot af Regeringen biträda den förstbemälde talaren.
Jag hade trott, att han, i händelse han ansett förslaget
så förträffligt, bort söka derom utverka en K. propos. Men då
jag altså måste antaga, att hans förmodligen icke uraktlåtna försök
i denna del misslyckats, och jag icke hört någon annan af
Konungens rådgifvare nu yttra sig i sådan anda som Hr v.
Hartmansdorff, hoppas jag, att han inom Regeringspersonalen
är ensam om sin mening. Då han likväl velat gifva sitt yttrande
vändningen af att utgå från någon slags vänskap för
reformer, så hemställer jag, om Hr v. Hartmansdorff, under
kännedom af de tänkesätt, som nu i allmänhet äro rådande,
under den jäsning, som obestridligen äger rum, om han tror,
att en reform efter folkets fordran kunde åstadkommas i en
småstad, utan revolution; och jag tror, att om vi icke skulle
få någon annan reform än en sådan, som utgått från
opinionen i en småstad, skulle det verkligen blifva en uppoch
nedvänd. Deremot och med den upplysning, den mera
utbildade opinion, hufvudstaden äger, tror jag, att ett sådant
resultat skulle kunna vinnas, som de önska, hvilka på
samma gång, som de inse bristerna uti det närvar., vilja bereda
en så beskaffad ändring deri, som kan äga bestånd fölen
längre framtid. Det upprepade skälet, att riksdagarna
komme att blifva kortare, om de hölles i landsorten, tror
jag icke på. Erfarenheten synes väl visa det; men man
skall besinna, att de riksdagar, som varit i landsorten sedan
vårt nya statsskick, ägde rum under en tid, då den inre politiska
bildningen hade en vida lägre grad än nu, och detta
tror jag var skälet dertill, att de åberopade riksdagarna så
hastigt afslötos. Med min erfarenhet om utskisarbetena tror
jag, att dessa komma att blifva ännu mera oformliga och
ofullständiga än nu, såvida man ensamt inom Riksförsamlingen
skulle söka nödiga upplysningar, dem man nu har till
-
6o
Den 12 Januari.
fälle utom densamma erhålla. Anspråken på publiciteten
äro jemväl här mera utbildade, och jag tror, att hufvudstadens
periodiska press t. o. m. är otillräcklig för hvad den
borde vara. Att denna press kunde vara mindre ensidig,
är säkert; men det är qck säkert, att ensidigheten komme
att visa sig till än större grad i en småstad, och det är
ovisst från hvilken sida den der kunde komma att utgå. Jag
hoppas altså ogillande af ett förslag, hvarmed Utsk. grundlagsenlig^
icke bort framkomma, enär det endast är högst
nödiga och nyttiga förbättringar, som Utsk. bör föreslå.
Jag kan ingalunda finna vådan för RiksSt:ns säkerhet vara
större i hufvudstadeu än i andra orter, utan så är, att freden
är bruten med vår östra granne; och då är det Regeringens
både rätt och pligt att sammankalla Ständerna till
annan ort. Men att, utan sådant skäl, förflytta riksdagen
från Stockholm, anser jag oriktigt, och en större latitud
i denna del synes mig ställa Regeringen uti ett förhållande,
som förnärmar dess värdighet, enär öfverläggning skall ske
med R. St:s Fullmägtige derom, hvarest riksdagsorten bör
blifva. Jag hemställer altså, att R. o. Ad. må förklara det
framställda förslaget öfverflödigt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade förklara såsom sin gemensamma tanka den af
Frih. Rantzou gjorda anmärkn. vid Constit.Utsk:s uti memor.
3\:o 6q framställda förslag till förändring af 5o § Reg.F. och
3 § Riksd.Ordn.
Ropades starka ja, blandade med mänga nej; i anledn.
hvaraf H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han
funnit ja hafva öfverröstat nej.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Hr Cederschjöld: Äfven jag instämmer i begäran om
votering, på det man på siffran må kunna se, huru långt
Ståndet hunnit på vägen till mognad för reformer.
Hr Hjärne, Harald: Jag hemställer, huruvida icke
Frih. Rantzou skulle finna för godt att förändra sin begäran
om afslag å betänk, dertill, att R. o. Ad. må förklara
den föreslagna ändringen obehöflig. Måhända kunna åtskilliga
ledamöter fästa afseende af skiljaktighet emellan
dessa termer.
Frih. Rantzou: Jag begifven mig gerna till bifall å
Hr Hjärnes hemställan.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposm:
Den,
hvilken såsom R. o. Ad:s gemensamma tanka förklarar
den anmärkn., att Constit Utsk:s uti memor. N:o 69
framställda förslag till ändringar i 5o § Reg.F. och 3
Riksd.Ordn. är obehöfligt, voterar
ja;
Den 12 Januari.
61
den det ej vill, voterar
nei;.
Vinner nej, förklarar R. o. Ad. icke ofvannämnda anmärkn.
såsom sin gemensamma tanka.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 5o.
Kej — 60.
Hr Dalman: Jag anhåller att till prot. få anmäla min
reservation emot det fattade beslutet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan den
vid Constit.Utsk:s förslag gjorda anmärkn. blifvit underkänd
af R. o. Ad., skulle förslaget komma att, enligt 56 §. Reg.F.,
blifva hvilande till nästa riksdag; hvaruti R. o. Ad. hördes
instämma.
Ankom K. M:s HofCanceller, hvilken, å K. M:s höga
vägnar, aflemnade Dess nåd. svar af d. 3 dennes på R. St:s
underd. skrifvelse af d. 17 Nov., ang:de utsättande af enviss
dag till riksdagens afslutande.
Sedan detta nåd. svar blifvit uppläst, fann R. o. Ad.
detsamma ej erfordra någon åtgärd, utan lade detsamma till
handbna.
Gr. Horn, Claes Fredr.: I anledn. af den fråga,
hvarom den nåd. skrifvelsen handlar, hemställer jag, att det
må åläggas Constit.Utsk. inkomma med svar på RiksStms
återremiss af betänk., ang:de tryckfriheten. Detta är en
bland de mest vigtiga frågor, och mahanda kunde det inträda,
att riksdagen vore afslutad, innan den hunne afgöras.
Jag föreslår, att en tid af högst 14 dagar må Constit.Utsk.
föreläggas, att inkomma med svaret.
Frih. Cederström, Jac.: Jag har visst icke något
deremot, att R. o. Ad. fattar ett sådant beslut som det af
Gr. Horn föreslagna; men upplysningsvis får jag nämna, att
Constit.Utsk. redan fattat beslut i ämnet samt dermed tänker
att till Stånden inkomma, så fort ske kan.
Gr. Horn: Då de upplysningar, ordföranden i Constit.
Utsk. meddelat, äro tillfredsställande för min önskan,
återtager jag min gjorda hemställan.
Hr Rosenblad, Bernh, uppläste följande:
I afseende på de egentliga reglementariska föreskrifterna
för Banken och dess disconter intill nästa riksdag hafva
ännu inga förslag inkommit till R. St., och jag medgifver,
att för hvad som står i omedelbart samband med de ännu
oafgjord» frågorna om nya myntenheten, inrikes v ex
-
Ga
Den 12 Januari.
lar och deras belåning, samt Bankens understyrelses och departementers
organisation, kan intet reglementariskt förslag
uppgöras, förrän dessa frågor blifvit afgjorda; men då detta
ej bör hindra afgörandet af de mångfaldiga och vigtiga
reg lemon lariska frågor, som icke omedelbart bero af besluten
öfver de förutnämnda, och i afseende på hvilka dels
de af R. St. förändrade hufvudgrunder för Bankens rörelse
och förvaltning, dels väckta motioner, dels H. Utskrs Vunna
erfarenhet och insigt ansetts erfordra förändringar, får jag,
till vinnande af tid, föreslå:
att BancoUtsk. måtte, så fort sig göra låter, inkomma med
förslag till alla de förändringar i nu gällande reglemente
för Bankens och dess disconter, hvilka Utsk. funnit erforderliga,
hvilkas antagande kräfver R. St:s bifall och hvilkas
afgörande icke omedelbart beror af ännu oafgjorda
preliminära frågor.
Tillika, då efter 12 månaders riksdag det är af vigt,
att nämnde förslag underställes RiksSt:ns pröfning på så
sätt, att dessa hvarken nödgas antaga tillstyrkanden, hvilka
de ej gilla, för att ej på samma gång förkasta andra, af
hvilkas antagande de finna vigten, eller tvärtom, ej heller
genom obeböfliga återremisser förlänga riksdagen till stor
både allmän och enskild kostnad, så får jag äfven föreslå:
att H. BancoUtsk. måtte inkomma i särskildt utlåt, med
hvarje förslag till förändradt reglementariskt stadgande, sorn
icke står i så omedelbart samband med något annat, att
dess antagande eller förkastande helt och hållet bör bero
af bifallet eller afslaget till detta.
En sådan ordning att underställa målen RiksStrns pröfning
är så mycket lattare för Utsk. att iakttaga, som Utsk.
lärer beslutat att icke följa sista riksdags efterdöme att öfverlemna
sjelfva redactionen af det blifvande reglementet
åt R. St., utan att, med den rätt Riksd.Ordn. lemnar och
på sätt de äldre BancoUtsk:n gått till väga, sjelf uppgöra
densamma.
Hr Rosenblad tilläde derefter muntligen:
Jag har mig bekant, att redan i sisth Sept. månad hafva
beslut inom Utsk. blifvit fattade, hvilka ännu icke blifvit
underställda Ståndens pröfning. Detta är anledn. till
denna motion, för hvilken jag valt den för Utsk. mest grannlaga
form. Detta tillägg behöfver icke åtfölja den å motionen
begärda remiss.
Hr Rosenblads motion remitterades till BancoUtsk.
Hr Dalman, Wilh. Fredr., uppläste följande tvenne
skriftliga anföranden:
j:o Sedan trenne RiksSt. beslutat en, efter mina åsigter,
icke blott onödig, utan emot alla juridiska, politiska och
Den n Januari.
63
moraliska rättsgrunder stridande förändring eller, egentligen
sagdt, utvidgning af straffet för lastligt tal eller skrift emot
Konungen, med den, i händelse af misstydning, så högst
vådliga amplification af lagstadgandet, att, i stället för emot
Konungen, det borde heta ”Konungens person eller gerningar;”
så, och enär det är mer än sannolikt, att denna i
alla afseenden, både till innehåll och redaction, olyckliga
lagförändring (derest den, emot hvad jag vågar hoppas och
i strid med den i K. M:s propos. framställda grundsats af
dödsstraffets afskaffande, varder af K. M. sanctionerad) kommer
att föranleda okunniga, mot folk- och yttrandefriheten
illasinnade eller lycksökande embetsrnän att esomoftast anställa
åtal för sådana yttranden af missbelåtenhet, hvilka
röra Konungens, under Statssecreterarnes och Statsrådets
ansvarighet, vidtagna regeringsåtgärder, hvilka af en kitslig
eller emot någon eller några vissa personer eller deras
politiska tänkesätt afvogt sinnad åklagare lätteligen kunna
rubriceras såsom ”Konungens gerningar,” anser jag det vara
min oeftergifliga pligt, såsom medlem af Representationen,
att fästa uppmärksamheten på den stora vådan för den personliga
och yttrande-friheten af det, genom ifrägavar. lagförändring,
åt åklagare- och domaremagterna öfverlemnade,
snart sagdt, gränslösa godtycke. Ett medel att, åtminstone
till någon del, hämma detta godtycke och förekomma alltför
många ansvarslösa chicaner, förföljelser och magtmissbruk
å åklagare- och domaremyndigheternas sida, finnes
likväl ett medel, och jag anser mig vara skyldig uppgifva
detsamma medelst framställning af den motion: att ingen
för brott mot 5 cap. i § Missg.b:n anklagad medborgare må
kunna i häkte inmanas, förrän K. M., efter tagen kännedom
af första ransakningsprot., enligt K. brefvet d. 25 Sept 1777
utlåtit sig, huruvida saken må nedläggas eller med ransakning
vidare fortfaras, samt domaren derefter pröfvat, oin
häkte bör äga rum eller icke.
I fall denna motion vinner R. St:s bifall (hvilket den
destohellre förtjenar, som den dels öfverensstämmer med
all sund lagstiftningsprincip, dels innefattas i sjelfva meningen
af det amendement till lagen, som 1777 års ofvanåberopade
bref stadgar), så vinnes derigenom det vigtiga ändamål,
att icke medborgares välfärd äfventyras af blotta liendtligheten
eller måhända de otillfredsställda anspråken hos en
länsman eller en landsfiscal, utan att Konungens höga rätt
att på förhand pröfva, om åtal bör äga rum, kan för hvarje
fall fullständigt utöfvas, och Konungens rådgifvare
blifva nationen ansvariga för allt det lidande, som genom
liögmålsactioner tillfogas Svenska män; då deremot nu, genom
ett på tillfälligheten lätteligen undanskyldt dröjsmål
med Konungens svar om åtalets upptagande, en behändig
omväg alltid finnes för en ansvarslös utöfning af hämnd
och förföljelse, äfven emot sådana misshagliga medborga
-
64
Den 12 Januari.
re, mot hvilka man icke tilltror sig att kunna använda lagens
hela stränghet.
Jag anhåller med anledn. af 56 § RiksdOrdn, att denna
min motion må varda till LagUtsk:s skyndsamma behandling
remitterad; äfvensom att densamma må med de
öfriga RiksStm comtnuniceras.
Då jag denna dag väckt motion, angtde ett amendement
till den beslutade förändringen i 5 cap. i § Missg.bm,
hvilken motion synes mig stå i det mest omedelbara sammanhang
med ifrågavar. förändring, så föreslår jag nu, att
R. St:s underd. skrifvelse till K. M., angrde förändring af
5 cap. i § Missgb:n, icke må expedieras, förrän R. St. jemväl
meddelat sitt beslut öfver min omförmälda motion.
Jag anhåller, att denna min motion må comtnuniceras
de öfriga resp. RiksSt:n och hänvisas till Exped.Utsk.
Frih. Cederström, Jac.: Emot den förra utaf de af Hr
Dalman väckta motioner har jag icke något att lagligen anmärka;
men uppå den sednare motionen, hvilken åsyftar att
på enskild ledamots begäran hindra Exped.Utsk. att uppsätta
förslag till ett R. St:s beslut, förmodar jag, att Hr Gr.
o. Landtm, icke lärer meddela propos.
Hr Gunther, Carl Gust., begärde Hr Dalmans anföranden
på bordet.
Till pröfning företogs BancoUtsk:s d. 5 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o y3 , till svar å de inom trenne RiksSt.
gjorda anmärknrr vid Utsk:s under N:o 38 framlagda förslag
till departementalindelning af Rancoverket samt redovisnings-
oell tjenstgöringsordningen inom detta verk.
R. o. Ad. beslöt att punktvis till afgörande företaga
delta mål.
lista punkten bifölls.
2: d r a punkten 1 i t. a.
Ilr von Troil, Ernil: Det synes, som Utsk:s tanka
vore att fördela Banken i vissa hufvudafdelningar och
derjemte biträdande contor och departementer. Tre af dessa
afse samma befattningar som alla aldelningarna; men !ånecancelliet
hör ej dit, och jag anser, att det vöre bäst,
att detta förenades med låneafdelningen, hvaraf det utgör
en faction, ehuru det blott sysselsätter sig meden visssection,
nemi. fastighetsbelåningen. Jag tillstyrker altså den
förändring, att låneeaucelliet må förenas med låneafdelningen.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag kan icke instämma deri
med Hr v. Troil, att lånecancelliet rnå förenas med låneafdelningen.
Det är väl sanni, att enligt namnet synes det
va
-
13cn n Januari.
65
vara en anomali alt hafva dem ålskiljda; men det kommer
sig af svårigheten att få passande namn. För min del skulle
jag anse benämningen af bevakningsafdelning vara devi
mest lämpliga. Förhållandet är i öfrigt, att detta departement
är det mest sysselsatta oell oumbärliga, samt äger den
skillnad trän lånebanken, alt då denna ombesörjer utlemnandet
af lån, emottagning af inbetalningar m. m., så tillhöra
lånecanci Hiet de, med våra närvar, inteckningslagar,
så högst vigtiga bevakningarna m. m., eller den s. k. vigilaneen.
Göromälen på de båda ställena äro altså ingalunda
desamma. Jag tillstyrker derföre, att låuecancelliet må bibehållas,
men utgöra en 5:te hufvudafdelning.
Hr von Troil: Hr Rosenblads åsigt i frågan skiljer sig
från min deruti, att han anser låuecancelliet hafva den mängd
göromål, att det icke kan förenas med en hufvudafdclning;
men utan att ingå i någon vidlyftig utiedning i
detta afseende kan jag försäkra, att min erfarenhet uti ett
annat penningeverk öfvertyga.t mig, att antalet af tjensteman
icke behöfver vara så stort, som det är, och att reduction
altså bör äga rum. Det är ju dessutom icke gifvet,
att hvarje afdelning skall hafva ett lika antal tjenstemän;
men då det är klart, att det är enahanda befattning att
låna på jern som fastighet, ehuru den sednare är något vidlyftigare,
kan jag ieke frångå mitt yrkande, helst det likväl
fortfarande kan finnas särskildt ansvariga tjenstemän för
hvarje slag af rörelse, och här således egentligen är fråga,
om en eller 2 departementschefer äro nödiga.
Hr Rosenblad: Jag ber att blott fa fästa uppmärksamheten
vid den stora skillnaden emellun fastighetshcläningen
i Banken och den i andra verk. Man vet nemi., att inbetalningarna
ske i små årliga afbetalningar. Dessa fördra sai skilda
uträkningar; antalet lån, silfverJänen oberäknade, går till öfver
5ooo m. in. Från min erfarenhet, såsom inspector för denna
afdelning, kan jag vitsorda, att ehuru dertill gemenligen
valdes de skickligaste commissarierna, fordrades dock
största ansträngning för att med noggrannhet utföra, hvad
som vederborde. Hvad åter beträffar frågan, om en eller 2
chefer böra finnas, är det icke de mer eller mindre lika
namnen på departementerna, utan beskaffenheten af dithörande
göromål, som bör bestämma sådant; och jag kan icke
finna någon slägtskap i befattningar emellan jernbeiåningen
och cancelliet, som har bevakningarna af fastighetslånen
om händer. Min öfvertygelse är, att hvardera klafver
sin man.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Jag har icke så kunnat fatta
Ilr v. Troil, som ville han inskränka den nuvar. tjenstemannapersonalen,
utan blott att en chef borde finnas i stäl
18
H. 9
Den ia Januari.
let lör 2. Hr Rosenblad har uppgifvit, att befattningen att
uppbara ränta och inbetalningar tillhör ett departement och
bevakningarna ett annat. Det synes mig då vara gifvet, att
såväl det ena sorn det andra af dessa departeinenter behöfva
handlingar från hvarandra; och det tyckes då vara ordentligast,
att man urskiljer hvilka documenter som vore
behöfliga för mer än ett departement, samt sökte sammanföra
dessa på ett stalie. Det förefaller mig altså klart,
att den af Hr v. Troil yrkade sammanslagning kan ske med
bibehållande af lika tjenstepersonal, som man eljest ämnat,
men under blott en chef.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag delar Hr v. Troils åsigt,
den jag sökt göra gällande inom Utsk., och hvaruti jag troligen
lyckats, om man icke fästat sig dervid, att någon anmärka.
emot Utskts förra betänk, i denna del icke blifvit
inom lliksSt:n framställd. Jag skulle önska att kunna förklara
meningen af det ifrågavar. stadgandet på samma sätt
sorn Hr Lefrén, nemi. att cancelli- och läneafdelningarna
böra stå under en och samma chef, helst jag för öfrigt anser
sådant ingalunda kunna hindra den annars möjliga och
åsyftade indragningen af nuvar. tjenstemannapersonal inom
dessa afdelniugar. Ehuru jag nogsamt känner, att göromålen
vid bevakningen och utminuteringen af Bankens s. k.
fastighetslån äro ganska trägna, finner jag likväl icke behofvet
af en särskild chef för att få dessa göromål behörigen
bestridda. Jag inser således icke något hinder deremot,
att berörde afdelningar sammanslås under en chef, hvilket jag
altså, lika med Hr v. Troil, tillstyrker.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anser Hr v.
Troil hafva rätt i grundsatsen, men finnér betänkligt att nu
tillämpa den. Äfven jag har haft lånecancelliet under min
inspection. Derunder har jag inhemtat, huru mycket arbete
der förekommer, såväl i anseende till lånens mängd,
som de ojemna afbetalningarna derå. Jag anser altså Hr
Rosenblad hafva rätt, då han påstår, att fem särskilda afdelningar
icke kunna undvaras, såvida icke chefen för låneafdelningen
har sä ringa göromål, att han äfven kan sysselsätta
sig med dem i cancelliet. Jag känner icke detta,
men tror dock, att man härutinnan bör förlita sig på Hr
Rosenblads erfarenhet, hvilken är nogsamt bekant. Man anmärker
såsom stötande, att två afdelntr skulle få likartade
namn; men lånecancelli-afdelningen kan ju kallas inteckningsafdelning;
namnet gör icke något till saken.
Hr Rosenblad: Ehuru jag hade önskat att slippa ingå
i detailler, är jag likväl skyldig Hr Lefrén ett svar. Han
bär nemi. misstagit sig deruti, som skulle lånebanken begagna
samma documenter som lånecancelliet. Då documenterna
inkomma, lemnäs de till cancelli-commissarierna. De
pröfva dem; hvarefter desamma, i händelse af bifall, infö
-
Dea 13 J* n a a r i.
67
ras i lånebankens böcker. Handlingarna qvarstadna alltid
hos cancelli-conirnissarierna. Allt, som tillhör beräkningarna,
finnes inom cancelli-departementet. Lånébanken lemnar
månadtligen uppgift å de lån, hvarå ränta är förfallen, på
det cancelliet må föranstalta om lagsökning. Visserligen stå
de ifrågavar. departementerna i beröring med hvarandra,
likasom alla grenar af Banken hafva sammanhang; men de
behöfva derföre ej rifvas om för hvardera behöfliga handlingar,
och närmare, än det anmärkta sambandet, är det emellan
bokslutscontoret och lånebanken, emedan det förras undersökningar
äro grundade på länebankens böcker. Hvad
namnet angår, må det gerna ändras; men det vore en anomali,
om lånecancelliet blefve ett underordnadt departement.
Hr Lefre'n: Hr Rosenblad har styrkt min sats, dåhaa
sagt, att cancelliet emottager dagliga uppgifter af lånebanken,
och tvärtom. Det förekommer altså cnuranta göromål
emellan begge; och mig synes då vara bäst, alt göromålen
äro delade emellan contor inom samma departement
och under samma öfverchef. Jag medger, att någon rifning
om handlingar icke behöfves, utan att communicationerna
ske genom utdrag; men denna omgång vore obehöflig,
såvida allt läge under samma departement. Jag tror
mig altså icke vederlagd af Hr Rosenblad, utan fortfar att
instämma med Hr v. Troil. Jag deltager med honom i utlåningarna
inom ett verk, hvarest advocatfiscalscontoret har
samma befattning som bancocancelliet. Det har sitt contor
och cassan har sitt; men en är chef för båda.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propus, till
antagande af hvad Hr v. Troil nu föreslagit.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad., på
sätt Hr Rosenblad föreslagit, att liufvudafdelningarna skulle
blifva fem i stället för fyra, och att lånecancelliet till dem
uppflyttas såsom den femte hufvudafdelningen.
aldra punkten, lit. b.
Hr von Hartmansdorff: Då betänk, förra gången
förevar, fästade jag Ståndets uppmärksamhet dervid, att de
ifrågavar. departementscheferna icke borde vara tillsatta såsom
commissarierna äro, utan för tillfället väljas bland dessa.
Den, som ansågs tjenligast, kunde då dertill förordnas,
med arfvode, så länge han innehade befattningen, derifrån
han likväl, då Fullmägtige funne honom mindre tjenlig, borde
kunna återgå till sin commissariebeställning, för att ersättas
af någon annan, mera lämplig person. Jag hemställer
altså, att ordet tillsatt må utbytas mot tillförordnad.
r
Hr Stuart: Utsk. har utgått från den åsigt, att de
-
Den 12 Januari.
partementscheferna borde innehafva en högre grad Jin de
öfriga tjenstemän, sorn komma att motsvara nu var. commissarie!'.
Utsk. har jemväl ansett, att de förra borde äga
lika säkerhet i afseende pä sina tjenstérs bibehållande sorn
dessa sednare. Derföre har Utsk. nyttjat ordet tillsatt, och
jag tror icke, att det vore lämpligt att utse ifrågavar. chefer
allenast ad interim; åtminstone skulle sådant icke vara
förenligt med den vigt och ansvarighet, som Utsk. velat
fästa vid departementschefsplatserna.
Hr Rosenblad: Jag är villrådig, luiru jag bör Förstå
Utskrs mening, antingen de ifrågavar. chefsbefattningarna
skola utgöra särskilda tjenster, eller om Fullmägtige må äga
rätt dertill förordna personer efter omständigheterna; och
jag hade önskat, att Utsk. hade klart uttryckt sig i denna
del. Jag tillstår, att för båda åsigtérna tala skäl; men jag
instämmer likväl med Hr v. Hartmansdorff, under förutseende
af flera möjliga olägenheter derutaf, att man nödgades
använda åldriga tjenstemän till vigtiga och besvärliga befattningar,
såsom t. ex. till chef för cassadepartementet, hvartill en
äldre man svårligen kan hålla ut att använda sig. Denne
Liefve då nödsakad att antingen återgå i en lägre grad eller
ock afgå med en ringa pension. Jag instämmer altså
med Hr v. Hartmansdorff, att cheferna endast må tillförordnas.
R. o. Ad. beslöt, på sätt Hr v. Hartmansdorff yrkat,
att ordet tillsatt skulle utbytas emot ordet tillförordnad.
2: d r a punkten, 1 i t. c, 3 : d j e och d e punktérna
biföllos.
Utskrs yttrande, r ö r: d e väckt fråga om förbränning
af inlösta transportsedlar och af de
Större förslit na sedlarna af nya slaget.
Hr Rosenblad: Jag vill icke motsätta mig bifall till
den föredragna slutmeningen, ehuru redactionen deri är
otydlig, ty meningen är icke, att förbränning af sedlar ej
må ske, då prescriptionstiden är förbi, utan blott, att den
icke må ske summariskt.
Hr Stuart: Den sista meningen i betänk, innefattar
svar på en särskild anmärkn., den nemi., att transportsedlarna,
då de äro inlösta, borde genast förbrännas. Detta
bar Utsk. likväl, på de skäl utlåt, innehåller, ansett sig
icke kunna för närvar, tillstyrka, hvarföre Utsk. hemställt,
att nämnde sedlar må tillsvidare på samma sätt som hitintills
förvaras.
Utskrs nu föredragna yttrande blef af R. o. Ad. bifallet.
Ilr von Hartmansdorff: Då jag förut anmärkt, att
de större sedlarnas förbränning var nödig, har jag icke kun
-
Den ia Januari.
c9
nät dela det nu fattade beslutet, och är öfvertygad, att
Banken, i alla fall, omsider blir nödsakad bränna upp äfven
dessa sedlar, i brist på utrymme till deras förvaring.
Ånyo föredrogs BancoUtsk:s d. 5 dennes på bordet lagda
betänk. N:o y4 i anledn. af Hr Rosenblads, Bernh., motion
om förändring i fördelningen af styrelseåtgärderna i
Banken och i sammansättningen af Bankens understyrelse.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller först
att få instämma i Hr Sluarts reservation, ang:de Bancofullmägtiges
berättigande alt tillsätta understyrelsens ordförande,
i stället för Utsk:s förslag att låta honom årligen
väljas af understyrelsens medlemmar sjelfva. Vidare anser
jag mig böra fasta uppmärksamheten derpå, att sedan Ståndet
nyss beslutat, det departementscheferna endast skola
tillförordnas i stället för att tillsättas för lifstiden, bör äfven
här ordet tillsättas utbytas mot ordet tillförordnas.
Hr von Troil, Emil: Jag instämmer likaledes i Hr
Stuarts reservation, men går ännu något längre. Jag tror
nemi. icke blott, att Fullmägtige böra utnämna chefen för
understyrelsen, utan äfven att det bör stadgas, att denna
chef icke tillika må innehafva annan befattning. Jag anser
olämpligt, om ordförandeskapet i understyrelsen skulle kunna
förenas med chefskapet för något särskildt departement,
och jag tror ej, att personalen i allt fall blir så talrik, att
någon särdeles förlust uppkommer genom tillökning af en
person.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag bestrider naturligtvis
desto mindre den återremiss, hvilken de sisla tvenne talarne
åsyftat, som jag reserverat mig emot Utsk:s förslag, angående
på utseendet af ordföranden inom Bankens understyrelse.
Jag instämmer äfven i den af Hr v. Troil yttrade
mening, att ordföranden icke bör tillika vara departementschef.
Jag anser mig dock böra upplysa, att orsaken, hvarföre
Utsk. ej föreslagit, det ordförandeskapet i understyrelsen
skulle utgöra en särskild befattning, som icke med någon
annan inom Bancoverket borde få förenas, varit Utsk:s
förmodan, att icke alla departementscheferna skola blifva
så upptagna af göromål, att ju icke någon af dem tillika
kan vara ordförande i understyrelsen, särdeles då denna
styrelse, efter departementsstyrelsernas organiserande, kommer
att få befattning med högst få mål. Skulle emedlertid
den mening blifva gällande, att understyrelsen bör hafva
en särskild chef, anser jag det tillika böra stadgas, att han
alltid skall vara tillstädes vid öfverstyrelsens eller Bancofullmägtiges
sammankomster, för att dervid tillhandagå med nöeliga
upplysningar.
7°
Den ta Januari.
Hr Rosenblad, Bernh.: Ehuru jag icke finner mig
af Utsk. vederlagd i den tankan, att min motion ej strider
emot någon grundlags-^, och ehuru jag är öfvertygad, att
ingen ändamålsenlig organisation inom Bancoverket kan vinnas
annorlunda, an på sätt jag föreslagit, skall jag likväl
icke nu yrka på bifall till motionen; men deremot kan jag
ej heller instämma i Utsk:s förslag. Jag delar Hr Stuarts i
reservationen yttrade tanka, att ordföranden i understyrelsen
ej bör tillsättas genom val af commissarierna, utan af
Fullmägtige, och jag delar likaledes Hr v. Troils mening,
att denne ordförande ej har tid att tillika vara departementschef,
och att han således bör hafva en särskild befattning;
men derjemte har jag en särskild tanka, nemi. att
det är alldeles nödvändigt att bereda emellan öfver- och understyrelsen
ett annat samband än det skriftliga, som hittills
ägt ruin. Erfarenheten har visat olägenheterna deraf,
att ej hafva muntliga commiinicationer emellan dessa styrelser;
och jag förbiifver derföre vid den mening, att ordföranden
i underslyrelsen icke blott bör utses af Fullmägtige,
utan bland dem med rättighet att öfvervara såväl Fullinägtiges
som deparlementalafdelningarnas sessioner.
Frih. Stjernstedt, Jac. Theodor: Jag har i Utsk.
varit af samma tanka sorn Hr Stuart, ehuru jag icke ansett af
nöden att reservera mig; men dd nu fråga uppstått ora återremiss,
förenar jag mig derom,
BancoUtsk:s betänk. N:o 74 återremitterades..
Föredrogs ånyo och bifölls BancoUtsk:s d. 8 dennes på
bordet lagda betänk. N:o 76, i anledn, af Gr. Cronhjelms motion
om utarbetande af fullständiga instructionei: för discontdirectionerna
och dessa verks revisorer.
Ånyo föredrogs BancoUtskrs memor. N.‘o 76 medi förslag
till sammanjemnkning af RiksSt:ns olika beslut, i anledn. af
Utsk:s under 65 afgifna utlåt, om fortfarande understöd
till ynglingen Silfverstolpe,
Hr Rosenblad, Bernh,: Jag tillstyrker vidbliftrande
af det beslut, R. o. Ad. i detta ämne förut fattat.
R. o. Ad. vidblef sitt i ämnet förut fattade beslut samt
godkände den föreslagna voter:spropos:n.
Vid förnyad föredragning lades till handbna BancoUtskls.
d. 8 dennes på bordet lagda memor. N:o 77, i anledn. af
de från Hederv. BondeSt. erhållna återremisser af Utsk:s,
under N:ris 66 och 68 afgifna betänk:n.
Upplästes och lades pa bordet nedannämnda utlåt:a fritt
Dea 12 Ja mia ri. 71
StatsUtskottet:
Pf:o 393. i anledn. af gjorda anmärknrr vid Utsk:s betänk.
N:o 273, ang:de dels grunderna för roarkegångsprisens
bestämmande, räntepersedlarnas omsättning och förenkling,
indelta räntors och tiondeanslags återingående till Kronan
samt andra med grundskatternas utgörande gemenskap ägande
ämnen, och dels i anledn. af flera i samma frågor väckta
motioner;
Allm. Besvärs- och Oecon.Utskottet:
N:o i4i. i anledn. af väckta motioner om utvidgad sågningsrätt
å såväl skattlagda som husbehofssågqvarnar.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den i5 Januari 1835.
Plenum kl. io f. m.
Justerades 8 prot.utdr. för d. 12 dennes.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s underd. skrifvelser
till K. M., nemi.:
N:o 270. om utfärdande af ett allmänt stadgande, ang:de
val till organist;
N:o 271. i anledn. af väckt fråga om afskaffande af
handklofvar.
Vidare upplästes till justering Exped.Utsk:s förslag N:o
272 till underd. skrifvelse till K. M., i anledn. af Dess nåd.
propos. om ändring i 5 cap. 1 § Missg.btn.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Sedan jag närmare betänkt
de möjliga följderna af den motion, som jag i sista
plenum väckte, nemi. att expedierandet af R. St:s nu upplästa
skrifvelse skulle fördröjas, intilldess min motion blifvit
afgjord, och att man på det sättet kunde fördröja expedierandet
af ett R. St:s beslut så lange, att ett sådant beslut
icke blefve under riksdagens lopp expedieradt, så linner jag
mig deraf föranlåten alt, ehuru jag icke finner grundlagens
ordalydelse lägga hinder i vägen för min motion, densamma
återtaga, såvida R. o. Ad. sådant tillåter.
R. o. Ad. biföll Hr Dalmans nu framställda begäran,
71
Den i5 Januari.
hvarefter Ståndet godkände det under N:o 272 afgifna förslag
till underd. skrifvelse.
Upplästes till justering och godkändes Exped.TJtskrs förslug
till nedannatnnda §§ i riksdagsbeslutet, nemi.:
en §, innehållande åberopande af åtskilliga aflåtna underd.
skrifvelse!- i afseende på statsregleringen och rör:de
de med statsverket gemenskap ägande ämnen;
en §, ang:de inställande af tillverkning af riksg:ssedlar;
en J, om upphörande af den i adeliga privilegierna af
den 16 Oct. 1723 Adeln medgifna rättighet att bygga krogar
å dess frälse-ägor;
en §, om upphörande af levereringen af räntetjära in
natura pä Gottland;
en §, 0111 räfstetingspenningarnas upphörande i de norra
lanea ;
en §, om upphörande af den under namn af Borgholms
garnisons servismedel på Öland utgående afgift;
en §, 0111 Bankens öppnande till silfverutvexling.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af en ledamot uti
BancoUtsk. efter Frih. Åkerhjelm, Fredr.; och befanns dertill
hafva blifvit utsedd
N:o 2002 Hr Hisinger, Wilh.
Hr Crusenstolpe, Magn. Jac., hade inlemnat ett så
lydande anförande:
Under ett representationssätt, sorn från riksdagarna utestänger
en högst betydlig del tänkande, bildade och välsinnade
Svenskar, synes det mig vara en medborgerlig pligt
att underställa dessa vanlottade landsmäns äsigter och önskningar
Nationens ombuds pröfning. I kraft af 56 § Riksd.-  Ordn. går jag derföre att till R. St:s behjertande framställa
ett ämne, för hvilket invånare i södra orterna af Riket uttrycka
det högsta interesse och länge fruktlöst sökt en organ.
Vi känna alla, hvilka bedröfliga härjningar den under
loppet af sistl. höst i fäderneslandet kringspridda förödande
farsoten vållat, dels för det allmanna samt särskilda orter
och städer, genom stora kostnader och minskning i detta
folkfaltiga lands skattdragande inbyggare, dels för näringsidkaren,
genom stagnation och förluster i den enskilda rörelsen,
dels ock för familjekretsen, genom upplösning i förtid
af de ömmaste band och undanryckandet af ofta nog
oersättliga stöd för makar, barn, fränder eller vänner. Sägen
icke, alt detta är en redan tillräckligt omtalad sak, ett
oundvikligt öde, som drabbat Sverige lika med andra länder
och som med olyckan bör glömmas! Den förgätes icke,
isynnerhet om den, genom försummadt användande af de
ine
-
Den i5 Januari.
73
medel, man äger deremot, skulle allt framgent förnyas. Skenbart
förorsaka dessa försigtighetsmått kostnader för importören
och följaktligen ökade pris på en eller annan artikel;
men om dymedelst säkerhet till lif och en i andra afseenden
liliigare rörelse befrämjas, synas dessa fördelar rikt ersätta
de antydda olägenheterna.
Särdeles räknar jag på de riksdagsmäns medverkan,
hvilkas uttryckta opinion öfverensstämt med K. brefvet d.
22 Sept. förlidet år om spärrningarnas upphäfvande inrikes,
hvaraf mäste blifva en följd, att cholerapesten, inkommen
till någon ort af Raket, får sprida sig till alla, särdeles
under den varma, nu med bäfvan emotsedda årstiden. Allt
bemödande bör således vara egnadt åt smittans utestängande
från landet.
Genom K. quarantänsförordn. d. 7 Nov. 1806 i dess
17 § voro tryggande föreskrifter lemnade. De efterlefdes genom
Regeringens prisvärda omsorger under en tid, då choleran
rasade i flera grannstater. För de lyckliga verkningarna
af detta system hafva vi inför Thronen nedlagt uppriktig
tacksägelse. Men genom K. förordn. d. 17 Mars i832,
angrde hvad tillsvidare iakttagas bör emot cholerafarsotens
införande i Riket, inskränktes quarantänstiden till blott tio
dagar för fartyg, kommande från smittad ort. Tiden för
fartygets resa, som i 18 § 2 mom. af 1806 års förordn. utsättes
till 3o dagar och i Quarantänscommissionens i Stockholm
kungör, d. 17 Juni i83i inskränkes till 8 dygn, har
uti i832 års K. förordn. blifvit förkortad till blott 4 dygn.
Likaledes innehåller denna författning uti 5 § , att fartyg,
som kommer från utländsk ort, må, då samma ort ej i
Sverige är förklarad för smittad, anlöpa Svensk hamn,
utan att hafva besökt quarantänsinrättning.
Att ändamålet med dessa sednare föreskrifter sisth år
totalt förfelats, och af den då inträffade olyckan troligen
ock hädanefter kommer att förnyas, om ock farsoten inom
landet i vinter skulle upphöra, det befaras af alla, hvilka
ej blindt inbilla sig, att denna sjukdom, hvaraf Sverige aldrig
tillförne varit hemsökt, utvecklas af sig sjelf, jemväl
på jordklotets nordligare trakter. Den öfvertygelsen delas
af ganska många, att choleran inkommit till Götheborg och
Stockholm från Hull i England. Det påstås ock med mycken
sannolikhet, alt sedan choleran första gången utbröt i
staden London, den aldrig der upphört. Emellan London
och Hull färdas hvarje timma på dagen ångfartyg med gods
och folk. Man kan således taga för gifvet, att när London
är smittad, måste Hull ock vara misstänkt för smitta. Från
sednare stället har postångbåten hittills gått till Götheborg
på ett par dagar utan all quarantäu. Hvad är då naturligare,
an smittans skyndsamma spridande till Sverige? I
England, som är ett af öfvcrbcfolkning besväradt land,
18 II. 10
74
Den i5 Januari.
behöfver man icke, ur statsoeconomisk synpunkt, särdeles
oroa sig öfver folkstockens tillfälliga minskning. Förhållandet
är hos oss motsatt. Yi böra derföre vara dubbelt försigtiga
uti våi'3 communicationer med nämnde like.
Uti 2 § af 1806 års quarantänsförordning finnes väl
visligen stadgadt, att handelsagent, d v. s. consul, så snart
smittosam sjukdom utbrustit inom dess district, bör derom
insända rapport lill K. CommerceColhm; men, besynnerligt
110g, saknas ansvarsstadgande för underlåtenhet af denna
vigtiga tjenstepligt. Det är t. o. m. fara valdt, att consuler,
i sednare tider utnämnda och särdeles utländingar, sakna
kännedom om denna del af deras åliggande. Jag vet icke
till hvilkendera af dessa orsaker man måste hänföra dea
oförlåtliga försummelsen, att t. ex. GommerceCollegii kungör.
förlidet år, örn cholerans utbrott i Spanska, Portugisiska
och till England hörande städer, ej blifvit utfärdad
förrän i4 dagar, t. o. m. 3 veckor senare, än man läst berättelser
derom i Svenska tidningar, ja, äfven i Regeringens
officiella blad, hvaraf följt, att fartyg gerna kunnat inlöpa i
Svensk hamn från smittade orter, utan att behöfva anlöpa
quarantänsort, eller ens få afvisas dit. Ja, ehuru sjöstaden
bilbao varit af choleran svårligen hemsökt denna höst, lärer
ingen kungör, derom ens här utgått. När man nu besinnar,
hvad tid som erfordras, innan en sådan kungör, blifver i
vanlig ordning tryckt, med posten, afsänd till Rikets aflägse
orter och der vederbörligen kungjord, så inses lätteligen,
huru magtpåliggande det är, att consulerna icke försumma
i tid insända sina rapporter, och huru ändamälslösa eljest
slika här utfärdade kungörelser blifva, då fartyg från smittad
ort directe får inlöpa till sin destinationsort, utan att
passera quarantän, utan att ens kunna afvisas från hamnen,
i saknad af föregående kungör, från CornmerceColhm om
smittosam sjukdom i den ort, derifrån fartyget kommit.
Man må icke invända, att skepparen bör uppvisa sundhetspass
och uppgifva, huruvida han under resan haft sjuka
om bord eller besökt för smitta misstänkt ort. Att en skeppare
högst ogerna vill tillbringa någon tid på en quarantänsplats
och söker undvika tidsutdrägt, ligger i sakens natur,
följderna för landets invånare må blifva hvilka som
helst. Consulerna stå utomdess i den beröring med Hrr
skepps- och godsägare, att considerationer äro, lindrigast sagdt,
icke omöjliga. Man är med ett ord icke så nogräknad med
dessa sundhetsbevis, i medvetande deraf, att de sällan kunna
controlleras. Det påstås t. ex , att skepparen Biass från.Hull,
om bord på hvars fartyg choleran först i Stockholm utbröt,
haft rent sundhetspass, ehuru anledning är att betvifla sådant,
samt att han ej skall undergått quarantän, fastän orten,
derifrån han kom, var misstänkt.
Vid sådana förhållanden synes tiden vara inne att föreslå,
det R. St., för att ej underlåta något af hvad på dem
Den i5 Januari.
Ian ankomma i ett så vigtigt ämne, måtte hos K. M. i und.
anhålla: att med stadgandet i 2 § af 1806 års quarantänsförordn.
om handelsagenters skyldighet att inskicka rapporter
om helsotillståndet, der de vistas, måtte förenas ansvarsbestämmelse
för försummandet deraf, hvilket ansvar bör bestå
i suspension eller entledigande, såsom det mest verkställbara;
att, med ändring af 11 och 12 §§ i K. Förordn. d.
17 Mars i832, quarantänstiden måtte bestämmas till åtminstone
20 dagar för fartyg, större eller mindre, gods och
folk från cholerasmittad ort, och 10 dagar från för smitta
misstänkt ort, allt beräknadt från skeppets ankomst till
quarantänsplats; att något undantag för resande med ångpaketbåt
icke må äga rum; att, med ändring af 10 § i samma
K. förordn , tiden för fartygs resa från cholerasmittad
eller för cholera misstänkt ort må förlängas från 4 till 8
dagar; samt att uti 5 § af nämnde K. förordn., sorn redan till
en del är upphäfven genom Quarantänscommissionens kungör.
d. 6 Juni i832, de orden: ”Fartyg, ankommande från
''utländsk ort, som i Sverige icke är för smittad eller misstänkt
ansedd,” måtte ändras till följande lydelse: "Fartyg,
"kommande från utländsk ort, som i Sverige är,
"på sätt 1 § i denna förordn. innehåller, för frisk
"förklarad etc.; och hemställer jag slutligen, om icke, då
cholerans införande till Fiket lika latt torde vara att befara
från östra kusterna som från orter, vester om Fiket belägna,
K. M:s höga uppmärksamhet borde fästas på behofvet
af anordnandet af en dylik fullständig quarantänsanstalt,
som den vid Känsö, på någon af de yttre öarna i Stockliolmsskären,
eller annan lämplig, från fasta landet något
aflägse ort.
Femitterades till Oecon.Utsk.
Ilr Dalman, Wilh. Fredr., hemställde, om ej denna
motion borde remitteras äfven till LagUtsk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att F. o. Ad.,
med ganska få undantag, vid denna riksdag remitterat väckta
motioner endast till ett Utsk., och att det alltid stöde
detta Utsk. öppet att begära sammanträde med hvilket annat
som helst, i fall det så nödigt pröfvade.
Ånyo föredrogs och remitterades till LagUtsk. Hr Dalmans
d. 12 dennes på bordet lagda motion, rör:de stadgande
af några föreskrifter, att iakttagas, innan en för brott mot 5
cap. 1 § Missg.btn tilltalad person får i häkte inmanas.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag anhåller att påförliand
få offentligen bemöta några erinringar, sorn jag från
ett och annat håll enskildt hört framställas mot min motion,
att häkte för anklagelse af brott mot 5 cap. 1 § Missg.bm
icke må äga rum, förrän Konungen yttrat sig, huruvida
Den i5 Januari.
åtalet skulle fullföljas eller icke. Jag vill dervid icke inveckla
mig i theorien för häktning, som dock, enligt 17^4
ars lag, synes vara den, i min tanka, ganska riktiga, att
någon "i grof missgerning bar åtagen är,” utan endast hemställa,
huruvida ett undfallet yttrande, deraf följderna icke
rimligen kunna vara vadliga för allm, säkerhet, må kunna
hänföras under rubriken "grof missgerning." I öfrigt haiman
sagt, att om den anklagade icke häktades, kunde
det hända, att, när Konungens svar angående åtals anställande
ankomme, han vore borta, kanske rymd ur fäderneslandet.
Jag frågar uppriktigt, hvad skada hade väl derigenom
skett. Landsflykt är ett straff närmast lifsstraff; och
den politiska brottsling, som för ett obetänksamt omdöme
frivilligt underkasta!' sig detta, synes hafva gifvit samhället
tillräcklig hämnd. Ja, Konungen torde vara ganska belåten
att derigenom hafva sluppit en mot honom hatfull undersåte.
Man bör dervid tillika ihågkomma, att, om yttrandet
tillika åsyftar uppmaning till myteri och uppror, eller
om någon förrädisk stämpling emot Riket, Konungen eller
statsförfattningen deruti innefattas, så sorterar brottet under
helt andra lagställen, eller 4 °ch 6 cap. Missg.btn; den brottslige
kunde då, utan inhemtande af Konungens befallning,,
lagforas och sålunda äfven, på bestämda anledningar, häktas.
Men att en person skulle kunna kastas i ett nesligt fängelse
för ett förment brott, hvarom tilläfventyrs, i följd af
Konungens ordres, hvarken laga ransakning komme att hållas
eller dom att utfärdas, anser jag åtminstone på det högsta
rättsvidrigt och möjligen ledande till de vådligaste missbruk
å fiendtligt sinnade åklagares och godtyckliga domares
sida, Slutligen får jag fästa uppmärksamheten derå, att om
ett genom tryckpressen kringspridt lastligt yttrande mot
Konungen eller annat urbota politiskt brott åtalas, skall
icke blott en af Konungens constitutionella rådgifvare, Kr
HofCancelleren, hafva anmält skriften till åtal, utan juryn
skall ock hafva pröfvat anklagelsen och förklarat
skriften skyldig, innan domaren lagligen kan inmana
författaren i häkte. Jag hemställer då, om det är skäl att
förfara strängare med en, som muntligen, oftast af förhastande,
fällt ett lastligt yttrande, än med den, sorn med
berådt mod nedskrifvit och låtit trycka detsamma. Jag anhåller,
att detta mitt tillägg till motionen må få åtfölja till
LagUtsk,
R. o. Ad. beslöt, att detta yttrande äfven skulle åtfölja
den nyss beslutade remissen af Hr Dalmans motion.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtskts d. 12 dennes på bordet
lagda utlåt. Kfo 3g3, i anledm* af gjorda anmärkn.-r vid
Utskls betänk. N:o 273, ang.’de dels grunderna för markegångsprisens
bestämmande, räntepersedlarnas omsättning och
Den i5 Januari.
77
förenkling, indelta räntors och tiondeanslags återingående
till Kronan samt andra med grundskatternas utgörande gemenskap
ägande ämnen, och dels i anledn. af flera isamma
frågor väckta motioner, Lief nämnde utlåt. N:o 3g3 ånyo
lagdt på bordet af Ilrr Hjärne, Harald, och Halman,
Wilh. Fred r.
Föredrogs ånyo och bifölls Oecon.Utsk:s d. 11 dennes
på bordet lagda ytterligare betänk. N:o 14.1, i anledn. af
väckta motioner om en utvidgad sågningsrätl å såväl skattlagda
som husbehofs-sågqvarnar.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.,
sedan Ståndet i sista plenum afgjort frågan örn Bancoverkets
organisation, behagade tillåta, att BancoUtskts betänktn
Ntris 3g och 4°5 hvilka i afvaktan på nämnde beslut varit
hvilande, nu finge föredragas.
Bifölls.
I anledning häraf föredrogos och biföllos BancoUtskts
sedan d. 17 sisth Sept. på bordet hvilande betänktn:
N:o 3g. i anledn. af väckt motion om Bankens och
Bancodiscontens räkenskapers granskning i Kammarrätten;
N:o 40. i anledn. af väckt fråga om förändrade grunder
för befordringar till commissariebeställningar inom
Banken.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att i anledn. af
den af Hr Cederschjöld väckta motion, ang:de bestämmande
af dagen för nästa lagtima riksdags början, hade R. o. Ad.
anmodat H. Ex. att uti sammankallad Talmansconference
anmäla frågan, för att sedan för R. St. framläggas. Vid
den i anledn. deraf hållna conference hade H. Ex. varit af
den mening, att, örn riksdagen skulle år 1839 börjas, d. i5
Sept. vöre den lämpligaste dagen, emedan Revisorerne öfver
Stats-, Banco- och Riksgäldsverken då icke behöfde sammanträda,
hvilket deremot skulle komma att äga rum, om
riksdagen till en senare tid på året utsattes, och skulle förorsaka
afbrott och villervalla i revisionsarbetet, såvida ej
någon dag utsattes emellan d. i5 Dec., då revisionen slutas,
och d. 1 Januari, hvilket II. Ex. åter ej trott vara lämpligt,
då julhelgen just under denna tid inträffade. De öfriga Ståndens
Talmän och de af nämnde Stånd till conferencen kallade
ledamöter hade deremot ansett, att någon dag i Jan.
månad 1840 borde bestämmas till R. St:s nästa lagtima sammanträde.
Jemte tillkännagifvande häraf ville H. Ex. nu
underkasta denna fråga R. o. Ad:s pröfning; och lät II. Ex.
tillika för Ståndet uppläsa ett från BondeSt. ankommet prot.-  u.tdr. af den 11 dennes, af innehåll, att nämnde Stånd, med
förutsättning att nu påstående riksdag icke afslutas innan
?8
Den i5 Januari.
utgången af det calenderår, räknadt från d. i5 Jan. i834,
då Rikets nu församlade Ständer sammankommo, utsatt dagen
för början af nästa lagtima riksdag till d. i4 Jan. 1840,
samt inbjudit MedStånden att om denna termin med BondeSt.
sig förena.
Hr Stuart, Carl Gust.: Då Beg.F:s 49 § uttryckligen
stadgar, att R. St. skola, i kraft af denna grundlag,
livart 5:te år sammankomma, och då Rikets nu församlade
Ständer sammanträdde inom loppet af år 1834> anser jag
den af Hr Gr. o. Landtm, inom Talmansconferencen yttrade
åsigt vara grundad på. och fullkomligen öfverensstämma med
grundlagens bokstafliga innehåll. Den instämmer äfven med
R. o. Ad:s vid förra riksdagen afgifna yttrande i fråga om
bestämmandet af tiden för R. St:s nästa sammankomst, ehuru
R. o. Ad:s mening härutinnan då icke delades af de öfriga
RiksSt:n. Jag får således anhålla, det Hr Gr. o. Landtm,
täcktes till Ståndet framställa den propos., om icke R. o.
Ad., med afslag å BondeStts inbjudning, instämmer uti
Hr Gr. o. Landtnäs inom Talmansconferencen yttrade åsigt,
såsom med grundlagens ordalydelse öfverensstämmande.
Hr Dalman, Wilh. Fredr., instämde med Hr Stuart.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Den åsigt, som BondeSt.
uti dess prot.uldr. uttryckt, tillkännagifver, att Ståndet fortfor
i samma misstydning af grundlagens innehåll, som föranledde,
att riksdagsterminen vid förra riksdagen, emot
grundlagens stadgande, utsattes senare, än vederbort. Jag
kan icke annat än på det högsta ogilla, alt vare sig hela
RiksSt. eller enskilda ledamöter söka att göra ingrepp i
grundlagens verkliga stadgande, helst dessa icke måtte hafva
för afsigt, att Representationen skall sammanträda åtminstone
så ofta, som grundlagen föreskrifvit; och jag tillstår,
att, ehuru jag med BondeSt. skulle kunna dela den tanke, att
riksdagarna icke medföra någon nytta för landet i det hela,
eller att denna nytta åtminstone hittills varit högst problematisk,
jag likväl anser det icke vara tillständigt att betaga
dem, som efterlefva oss, en rättighet, som är Nationens, den
nemi. att öfverlägga om dess angelägenheter. Måhända kunna
efter 5 års förlopp opinionerna vara så utbildade, att
något nyttigt då kan tillvägabringas, och en sådan nytta
känhända, att närvar. Ständer för sista gången sammanträda.
Detta är äfven ett skäl, hvarföre jag icke kan ingå på BondeSt:s
inbjudning att förlänga terminen till R. St:s nästa sammanträde.
R. o. Ad. torde derföre instämma uti Hr Gr. o.
Landtrots åsigt, att utsätta tiden för Ständernas nästa sammanträde
inom loppet af år 183g; men jag skulle tro, att,
då vi böra följa grundlagens bokstaf så nära som möjligt,
och den innehåller, att R. St. hvart 5:te år skola sammankomma,
dagen för 1^. St:s nästa sammanträde utsättes till d. i5
Jan. i83g, emedan man i annat fall af de personer, som vilja
Den i5 Januari.
79
hafva en annan termin än den af Hr Gr. o. Landtm, föreslagna,
kunde mötas med den invändning, att äfven denna
termin för Ständernas sammanträde icke öfverensstämmer
med grundlagens bokstafliga föreskrift.
Frih. Cederström, Jac.: Begreppet om lagligheten
eller olagligheten af ifrågavar. bestämmelse att från riksdagens
början eller dess slut beräkna de 5 år, som skola vara
emellan riksdagarna, har varit föremål för en ganska liflig
opinionstvist vid förra riksdagen. I händelse förra satsen
antages, att mellantiden af de 5 åren skall beräknas från
riksdagens början, skulle det kunna hända, att den föregående
riksdagen medtoge hela denna tidrymd, så alt Ständerna
ieke åtskiljdes, förrän andra Ständer åter sammanträdde.
Orimligheten af detta förhållande borde bevisa, att meningen
icke är någon annan, än att Ständerna skola sanfmanträda
till lagtima riksdag på 5:te året efter föregående riksdags
slut; kunnande Ständerna på detta 5:te år till sammånträdesdag
utsätta hvilken dag de behaga. Vi veta icke
hvilken dag denna riksdag slutas; den kan räcka många månader
på detta år och icke omöjligen in på det nästa. I
hvilketdera fallet som helst möter intet hinder för R. o.
Ad. att instämma i BondeSt:s beslut, emedan det förutsätter,
att riksdagen kommer till slut under loppet af innevar. ur.
Hr Stuart: Jag kan icke anse den fråga, sorn nu
är inför R. o. Ad. föredragen, endast vara föremål för en
opinionstvist; j.ig finner i afseende på denna fråga grundlagens
stadgande vara så bestämdt, att någon annan opinion
rör:de densamma icke synes kuhna äga rum, än den,
huruvida grundlagen härutinnan skall efterföljas eller icke.
Reg.F:s 49 § innehåller, att R. St. skola hvart 5:te år sammankomma,
d. v. s. att Ständerna skola sammanträda 5 år,
efter det de sednast sammanträdde, incn icke att 5 år
skola vara emellan hvarje sammanträde. Jag vill t.
o. m. gå så långt uti mitt medgifvande i detta hänseende,
att, i fall det stadgades i grundlagen, att riksdag skall hållas
hvart 5:te år, någon sådan tydning, som BondeSt. och
ordföranden i Constit.Utsk. gifvit åt §:n, måhända skulle
kunna låta höra sig; men i betraktande af den bestämda
ordalydelse, som uti den åberopade §:n förekommer, anser jag
någon annan slutsats deraf, icke utan uppsåtlig misstydning,
kunna dragas, än att tiden för den nästk. riksdagens början
skall beräknas från begynnelsen af den föregående riksdagen.
Jag medgifver visserligen, att den af Gr. Horn yttrade åsigt
äfven är grundlagsenlig, att Ständerna kunna sammanträda
på 5:te årsdagen efter föregående riksdags början; men jag
håller dock före, att grundlagen i detta fall, då deruti stadgas,
att R. St. hvart 5:te år skola sammanträda, lemnat valet
åt Ständerna att utsätta den dag under loppet af 5:te
året, då nästa riksdag skall börjas; och som jag, för min
8o
Den i5 Januari.
del, godkänner det skäl, på grund hvaraf Hr Gr. o. Landtm.
föreslagit den i5 Sept. i83g såsom den dag, då R. St. till
nästa lagtima riksdag skola sammankomma, får jag förnya min
anhållan om den propos., jag i mitt förra yttrande redan
tagit mig friheten begära.
Hr Hjärne, Harald: Jag för min del fäster ganska
liten vigt vid resultatet af den fråga, som nu discuteras,
dels emedan erfarenheten visat, att våra flesta riksdagar sedan
1809 varit urtima, och dels emedan jag tror, att många
af de beslut, som äro fattade vid denna riksdag, till sina
följder komma att bestämma K. M. att, innan 5 år tilländagått,
sammankalla Ständerna, och att de således komma
att träda tillsammans före den dag, som de nu för nästa
lagtima sammanträde komma att bestämma. Men för att
bevara de i Reg.F. och Riksd.Ordn. föreskrifna former, instämmer
jag hufvudsakligen i den tanke, som Gr. Horn yttrat.
Om Riksd.Ordn., som bestämmer, när Ständerna skola
nästa gång sammanträda, hade uti 2 § slutats med 1
punkten, som innehåller: ”R. St. skola, i kraft af Rikets
antagna Reg.form, hvart 5:te år sammankomma,
” så hade det varit obestridligt, att de skulle sammankomma
jemnt 5 år efter den dag, de förra gången sammankommo;
men då andra punkten i samma § innehåller,
att R. St. uti riksdagsbeslutet skola bestämma dagen för
nästa sammanträde, kan detta verkligen tydas derhän, att
grundlagstiftaren menat, att Ständerna för nästa sammanträde
kunde bestämma hvilken dag som helst på 5:te året.
När man således håller sig inom loppet af år i83g, har man
svårt att säga, att man öfverträdt grundlagen. Att således
bestämma d. i5 Sept. 1839 anser jag icke formvidrigt; men
att bestämma en dag tidigare på året anser jag vara bättre,
emedan det mera öfverensstämmer med den andra meningen
i denna §, och jag röstar för, att R. o. Ad. måtte bestämma
en dag inom Jan. månad i83g.
Hr Dalman: Jag anmälde mig för att upplysa om
hvad Hr Hjärne redan upplyst, nemi. om stadgandet i 2 mom.
af 2 § Riksd.Ordn., hvaraf jag dock icke drager samma
slutsats som Hr Hjärne, utan den, att Hr Gr. o. Landtm:s
förslag, hvaruti Hr Stuart instämt, vore lämpligast. I anledn.
af Frih. Cederström.? yttrande vill jag medgifva, att
det kan vara tänkbart, om alla Utsk. handlade på samma
sätt som det, hvaruti Hr Frih. är ordförande, att de kunde
draga ut riksdagen ända till 5 år; men jag hoppas, att det
icke inträffar, och skulle det inträffa, så måste vi underkasta
oss grundlagens föreskrift i detta såväl som i andra
fall. Jag är öfvertygad, att de flesta här närvar, vid förra
riksdagen hade tillfälle att ganska omständligt höra utvecklas
den sats, för hvilken jag bekänner mig, och jag vill
der
-
Den i5 Januari.
derföre icke upptaga tiden med att upprepa skälen derför,
utan endast förklara, att jag understödjer den propos., Hr
Stuart begärt.
Hr von Troil, Emil: Vid detta tillfälle, lika såväl
som vid många andra, har jag den olyckan att icke kunna
förstå grundlagen på samma sätt, som ordföranden i Constit.
TJtsk. Det synes mig vara en så tydlig lag, som någon
Jag kan vara, att den kommande riksdagen skall börja på
5:te året efter föregående riksdags början. Innehölle grundlagen,
att R. St. skola vara tillsammans hvart 5:te år, då
kunde man möjligtvis beräkna sammanträdet från slutet af
föregående riksdagen; men dådet heter, att R. St. skola sammankomma
hvart 5:te år, måste meningen vara, att tiden skall
beräknas från föregående riksdags början, emedan ordet sammankomma
lärer betyda: då ett sammanträde börjar. Hr Frih.
har, i stället för att hålla sig vid ordalydelsen af grundlagens
stadgande härom, velat undersöka, huru tillämpningen i ena
eller andra fallet skulle slå ut, och har velat komma till
det resultat, att den åsigt, som är olika med Hr Frihrs,
skulle vara oriktig. Jag kommer till motsatt resultat af Hr
Frih:s framställda exempel. Om man tänker sig en riksdag,
som varade i.5 år, hurudan skulle den se ut. Det måste
vara en sådan riksdag, som icke utöfvade något motstånd
mot Regeringen, utan med hvilken Regeringen fann sig belåten,
emedan den i annat fall icke finge vara tillsammans.
Det vore en riksdag, hvaraf medlemmarna funne sin plats
beqväm; och skulle någonsin ett sådant sälskap komma att
utgöra Sveriges Rikes Ständer, så skulle det kunna inträffa,
att riksdagen komme att vara i evighet. Vi hafva vid denna
riksdag sett förslag om riksdagens prorogation, och förmodligen
skulle dessa Ständer icke draga i betänkande att
tolka grundlagen så, att de kunde vara hemma emellanåt
och sedermera sammankomma, hvarigenom Svenska folket
skulle beröfvas sin valrätt. I andra länder anser man det
oriktigt, att valen endast ske hvart y:de år; men efter Frih.
Cederströros sätt att tolka grundlagen skulle det stå i Herrans
hand, om nya val komma att äga rum inom io eller
5o år. Utom det, att BondeStts beslut är grundlagsstridigt
och skulle, derest det icke vore det, likväl kunna leda till
skadliga prejudicat, anser jag ett instämmande deruti vara
så mycket mera inconsequent af R. o. Ad., som R. o. Ad.
vid ett föregående tillfälle för dess gemensamma tanke förklarat,
att riksdagarna böra inträffa hvart 3:dje i stället för
hvart 5te år. Af dessa anledningar anhåller jag, alt Hr
Gr. o. Landtm, täcktes för Ståndet göra propos. på den dag
för Ständernas nästa sammanträde, som Hr Gr. o. Landtm,
för sin del ansett vara den rätta; och tillägger jag den anhållan,
att propos. mätte göras till inbjudning till de öfriga
Stånden att förena sig uti R. o. Ad:s beslut, såsom varande
18 II. ' u
8a
Den i5 Januari.
i öfverensstämmelse med grundlagen, hvars stadgande i detta
fall BondeSt. förmodligen i hastigheten kommit att förbise.
Frih. Cederström: Det har blifvit yttradt af en ledamot,
att om alla Utsk. handlade ärenderna så som det
Utsk., hvari jag är ordförande, riksdagen skulle kunna uttänjas
i 5 år. Jag låter det vara honom förbehållet att yttra
en dylik opinion. Erfarenheten har dock visat, att i det
Utsk. der jag är ledamot eller ordförande, ärenderna blifvit
hastigare behandlade än i andra Utsk.; och ännu hafva vi
icke haft exempel på, att Exped.Utskts arbete varit slutadt
förr, än It. o. Ad:s förtroende uppdrog åt mig att vara
ordförande i Constit.Utsk. Vare detta utom ämnet och alldeles
individuelt till svar å hvad Hr Dalman yttrade till
mig. En annan värd ledamot, Hr v. Troil, har velat tillräkna
mig viljan att tillåta prorogation å riksdagar, hvaraf
följden kunde blifva en permanent riksdag. Mig veterligen
hafva mina uttryck aldrig innehållit en sådan tanke, emedan
jag icke godkänner någon prorogation af Svenska riksdagen.
Sådana framställningar hafva kommit från den sidan,
som önskar att stifta lag efter ögonblickets ingifvelse,
men hafva aldrig kommit från mig. Dessa Hrr, som tro
sig kunna förstå grundlagen så väl och bättre än dess stiftare,
hade kunnat få en bättre ledning för deras omdöme,
om de eftersett, huru 1809 års Ständer beslutade kallelsen
för den blifvande riksdagen. 1809 års Ständer sammanträdde
i Maj månad 1809 och utställde den blifvande lagtima
riksdagen till Sept. månad i8i5. Hr v. Troil och de öfriga
värda ledamöterna, som dela hans åsigt, torde deraf finna,
att dessa Ständer, stiftare af den grundlag, hvarefter vi
lefva, bei'äknade hela riksdagens sammanvaro såsom ett
tidsmoment, hvarifrån den tid skulle beräknas, efter hvars
föilopp påföljande riksdag skulle inträffa. Om för öfrigt
dessa Hrr tro sig äga bättre kunskap om grundlagens mening
än de Ständer, som stiftade densamma, så blir troligen
den lugna granskningen icke af samma tanke med dessa
ledamöter. Jag förblifver vid min begäran om instämmande
uti BondeStrs beslut.
Hr von Troil: Jag har visserligen icke sagt, att Frih.
Cederström velat göra riksdagarna permanenta; men jag har
visat, att, följden af hans sätt att tolka grundlagen skulle
blifva den, att örn en riksdag komme, som ville blifva permanent,
något sätt icke skulle finnas att få den åtskiljd. I
öfrigt har jag ingenting att tillägga.
Hr Dalman: Jag har visserligen aldrig beklagat mig
öfver Constit.Utskrs brist på skyndsamhet vid ärendernas
handläggning; men jag hemställer till R. o. Ad. , i händelse
t. ex. StatsUtsk. skulle vägra att uppgöra statsregleringen,
Bevilln.Utsk. att bestämma bevillningen, och Exped.Utsk.
att uppsätta skrifvelse!-, på samma sätt som Constit.Utsk.
Den i5 Januari.
83
vägrar att uppsätta voter:spropos:r i öfverensstämmelse med
Ståndens beslut, om icke derigenom en stor långsamhet skulle
uppkomma. Det var endast härpå jag i förbigående ville
fästa uppmärksamhet.
Gr. Horn: När ordföranden i Constit.Utsk. framträder
med sådana argumenter som de, med hvilka Frih. Cederström
framkommit, så blir man uppkallad till vederläggning
deraf. Då Hr Frih. upplyser oss om förhållandet år
180g, har han förgätit, att grundlagens stadganden om tiden
för riksdagarnas inträffande sedermera blifvit förändrade
till deras närvar, bestämda ordalydelse. Hade förhållandet
icke varit sådant, skulle Ilr Frih. haft rött; men nu inträffar
det förhållande, hvarpå Hr v. Troil fästat vår uppmärksamhet,
att riksdagarna kunna blifva permanenta, så
vida man tolkar grundlagen så som Frih. Cederström. Att
prorogation af riksdag kan äga rum är gifvet, emedan endast
dertill behöfves, att Regering och Ständer komma öfverens
att återkomma på vissa tider, och sådan prorogation
har dessutom ägt rum, t. ex. då riksdagen förflyttades från
Örebro till Stockholm, och det är detta förhållande, som
Ständerna förutsett, och hvarföre de uti i § Riksd.Ordn. uttryckligen
stadgat, att R. St. hvart 5:te år skola sammankomma;
men just derföre, att det är stadgadt, att Ständerna
hvart 5:te år skola sammankomma, och meningen hos pluraliteten
inom Riddarhuset är den, att Ständerna böra oftare
sammankomma, t. ex. hvart 3:dje år, anser jag det vara
oriktigt att utsätta sammanträdestiden till 5-jj: år efter
riksdagens början; hvarföre jag äfven vidblifver min mening,
att R. o. Ad. bör bestämma d. i5 Jan. i83g för nästa
riksdags början.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Nyss uppkommen,
kan jag icke döma om discussionens lopp från början; men
då jag tycker mig finna, att min motion icke blifvit för
Ståndet uppläst, får jag anhålla, att det nu må ske.
Hr Cederselijölds d. 20 sisth Dec. f. m. väckta motion
upplästes.
Hr Cederschjöld fortfor derefter:
Af det, som i motionen blifvit anfördt, synes således
klart, att Constit.Utsk:s pluralitet, innan Utsk:s närvar, ordförande
dit inträdde, ansett grundlagen vara tydlig och klar
deruti, att de 5 åren skola räknas från pågående riksdags
början. Jag finnér således alldeles tydligt, att någon propos.
icke lärer kunna göras på något annat årtal än i83g,
för nästa riksdags början. Hvad åter dagens bestämmande
beträffar, har jag ingenting emot, att den utsattes i Sept.
månad; men jag anser mig böra tillkännagifva, att jag efter
en hastig efterräkning tror mig finna, att d. i5 Sept. inträffar
på en söndag.
84
Den i5 Januari.
Frih. Cederström: Af den upplästa motionen har R.
o. Ad. inhemtat ursprungliga stadgandet i 49 S Reg'F., som
innehöll, att R. St. skulle sammankomma, när 5 år frän den
sist hållna riksdagens slut förflutit; men att orsaken tillförändringen
var den, att R. St. vid i8og års riksdag hade för
afsigt att beräkna tiden, inom hvilken nästa riksdag skulle
inträffa, från det år, föregående riksdag börjat, är klart äfven
deraf, att 1809 års Ständer utsatte följande riksdags
början, icke till Maj månad i8i5, utan till September månad
samma år, hvaraf synes, att från första stunden af
grundlagens upprättande årtalet varit det, efter hvilket man
skulle rätta sig.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. behagade
bestämma dagen för början af nästa lagtima riksdag
till d. i5 Sept. iS3g.
Bifölls.
IL Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han ämnade
hemställa, om R. o. Ad. någon dag i nästa vecka skulle
behaga anställa val af Ridd.Direclion. II. Ex. ansåg sig likväl
förut böra fästa Ståndets uppmärksamhet derpå, att
Ridd.Utsk. uti dess memor. öfver yrkade ändringar uti Ridd.-  Ordn. först föreslagit det tillägg i 37 § Ridd.Ordn., att
särskildt val, på sätt 33 § Ridd.Ordn. stadgar,
skall in pleno vid hvarje riksdag anställas tilt
ordförande i Ridd. Directrn och hans suppleant
samt särskildt val till de öfriga sex ledamöterna i
Direct:n jemte suppleanter, hvilkas antal skulle
bestämmas till tre; hvarefter Utsk. yttrat: dock emedan
nu gällande 37 § i Ridd.Ordn. endast föreskrifver,
att R. o. Ad. genom val in plen"o vid
hvarje riksdag utser en af sju ledamöter bestående
Direct:n, hvilken för valtar Riddar husets angeI
agen heter, utan att dervid bestämmes, att dessa
1 eda mö ter skola vid ett och samma tillfälle väljas,
anser Utsk. R. o. Ad. vara af Rridd.Ordn. oförhindradt,
att, derest Ståndet så tjenligt finner,
utan det af Hr Gr. Cronhjelm föreslagna tillägg i
nämnde ståndsstadga, besluta, att val till Ridd.-  D i r e c t: n skall vid denna riksdag ske, på sätt
Utsk. här ofvan hemställt; hvilket yttrande d. 12 sisth
Juni blifvit af R. o. Ad. bifallet.
Då äfven II. Ex. ansåg R. o. Ad. af 37 § Ridd.Ordn.
oförhindradt att, derest Ståndet så tjenligt fann, anställa valet
af Ridd.Directm och dess suppmanter på sätt ofvan är
nämndt, hade H. Ex. ansett sig skyldig att underställa denna
fråga Ståndets pröfning, men ville tillika nämna, att med
valet af Ridd.Directm och dess suppleanter vid sista riksdag
så tillgick, att R. o. Ad. först på samma sedlar valde Di
-
Den i5 Januari.
85
reclins alla sju ledamöter och derefter i ett särskildt plenum
alla tre suppleanterna, utan bestämmande af annan
ordning för deras inträde i Directm än den vanliga, att
nemi. den, som erhållit de flesta rösterna, först skulle blifva
ordinarie medlem af Directtn vid någon uppkommande
ledighet.
II. Ex. ansåg sig först böra hemställa, om R. o. Ad.
fann valet böra verkställas på sätt H. Ex. nyss nämnt, att
det vid sista riksdag skett.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
valet nu äfven skulle ske på det sätt, som Pudd.Utsk. för
kommande riksdagar föreslagit, och att det någon dag i nästa
vecka skulle företagas.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Om jag icke misstager mig,
har Hr v. Troil begärt propos. derpå, att R. o. Ad. skulle
inbjuda de öfriga Stånden att förena sig uti Hr Gr. o. Landtnäs
åsigt att utsätta nästa riksdag till år i83g och att särskildt BondeSt:s
uppmärksamhet måtte fästas derpå, att deras inbjudning
icke är med grundlagen öfverensstämmande; och anhåller jag,
att Hr Gr. o. Landtm, täcktes upptaga denna anmärkning.
Hr Hjärne, Harald: Från Gr. Horn, uti hvars anhållan
om propos. jag i öfrigt instämmer, skiljer jag mig så
vida, som jag anser det icke gå an att uti ett inbjudn:sjnemor.
fästa ett annat Stånds uppmärksamhet derpå, att
det begått ett grundlagsfel, emedan sådant kunde vara stötande.
Men deremot skulle jag hemställa, om icke det af
Gr. Horn åsyftade ändamål kunde vinnas genom att såsom
motiv för R. o. Ad:s beslut åberopa dess öfverensstämmelse
med grundlagens tydliga föreskrift, hvarigenom man undvek
att directe förebrå något Ständ, att det handlat mot
grundlagen.
R. o. Ad. beslöt den yrkade inbjudningen till de öfriga
RiksStm, på sätt Hr Hjärne den föreslagit.
Hr von Troil, Emil: Jag har en annan hemställan,
som likväl Hr Ridd.secret. torde upplysa, om den är
möjlig att verkställa eller icke, den nemi., huruvida protutdr.
genast kan uppsättas och justeras för att på f. m. afgå
till de öfriga Stånden, medan de ännu äro in pleno församlade.
Underteckn. Ridd.Secret.: Örn R. o. Ad., oansedt
föredragningslistan numera är genomgången, täcktes uppehålla
sig en liten stund, medan prot.utdraget uppsattes, kan
Hr v. Troils önskan blifva efterkommen.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda utlåt:n från
SG
Den i5 Januari.
ConstitutionsUtskottet!
N:o 71. ang:de R. o. Ad:s saint BondeSt:s återremiss
på memor. N:o 48;
N:o 72. med föreslagna tillägg vid i3 och 17 §§ Riksd.-  Ordn. i afseende på universitetens representation;
N:o 73. till PresteSt., ang:de återremissen på memor.
N:o 67 med föreslaget tillägg vid 16 § Riksd.Ordn.;
N:o 74- till B- °- Ad. samt Borgare- och BondeStm i
anleda af deras återremisser på memor. N:o 5o, rör:de förekomna
anmärkn:r vid betänk. N:o 35 om Nationalrepresentationen
;
StatsUtskottet:
N:o 3g6. i frågan om en militärpost till bevakning af
Lånecontts hus i Malmö;
N:o 397. i anledn. af K. M:s nåd. remiss å Svea Hofrätts
underd hemställan om arfvodesanslag för den person,
hvilken såsom adjungerad ledamot biträder Hofrätten i Just.-  ombudsm. C. L. Landins ställe;
N:o 398. i anledn. af väckt motion, att en del af de
till armeens materiel utaf R. St. nu å stat anvisade 70,000
r:dr må användas till förstärkande af gevärsförråden;
BevillningsUtskottet:
N:o 48. i anledn. af anmärkn:r vid Utsk:s memor. N:o
37, ang:de stadgande i bevilln.förordn. i afseende på centonalens
öfverflyttning å allm. bevillningen;
N:o 49- i anledn. af RiksSt:ns olika beslut, ang:de stora
sjötullsbevillningen;
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv. o. Oecon.Utsk:n:
N:o 8. i anledn. af gjorda anmärkntr vid Utsk:ns beJtänk.
N:o 6, ang:de reglementariska föreskrifter för brännvinsbränningens
utöfning samt försäljning af brännvin och
beskattning derå.
Justerades prot.utdr. öfver R. o. Ad:s nyss beslutade inbjudning
till de öfriga RiksStrn, rörrde dagen för början af
nästa lagtima riksdag.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 1 på dagen.
lii fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 19 Januari 1835-
Plenum kl. io f. m.
Justerades 4 prot.utdr. för d. i5 dennes.
Den ig Januari f. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s underd. skrifvelser
till K. M., nemi.:
N:o 273. i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse om tillökning
af lånebidraget till Manuf.discontfonden;
N:o 274. ang:de prescriptionstid, inom hvilken de från
Riksg.cont. utgifna creditsedlar böra till inlösen företes;
JM:o 275. ang:de verkställd revision af Myntverkets räkenskaper
för år i83i;
N:o 276. ang:de sättet för utgörande af städernas inqvarteringsbesvär,
samt om en jemnare och rättvisare fördelning
deraf;
N:o 277. ang:de förslag till inqvarteringsordning för städerna
utom Stockholm.
Hr Ilisinger, Wilh., hade inlemnat följande:
Då jag af flera orsaker finner mig förhindrad att motsvara
det smickrande förtroendet att, som ledamot af H.
BancoUtsk., deltaga i dess öfverläggningar, nödgas jag inför
E. Ex. samt H. R. o. Ad. vördsammast nedlägga min afsägelse
till denna hedrande plats.
IL Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer
att utse en ledamot i BancoUtsk. efter Hr Hisinger.
Företogs till pröfning StatsUtsk:s d. 12 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 3g3 i anledn. äf anmärkn:r vid Utsk:s
betänk. N:o 273, ang:de dels grunderna för markegångsprisens
bestämmande, räntepersedlarnas omsättning och förenkling,
indelta räntors och tiondeanslags äteringående till
Kronan samt andra med grundskatternas utgörande gemenskap
ägande ämnen; och dels i anledning af flera i samma
frågor väckta motioner.
R. o. Ad. beslöt, att detta utlåt, skulle punktvis föredragas.
1 : s t a punkten.
Hr Hjärne, Harald: StatsUtsk. har, såsom det synes
mig, då det refererat min anmärka, emot Utsk:s förra
betänk., gjort det pä sådant sätt, att rätta meningen med
anmärkn. icke kan förstås. Vid genomläsandet af delta betänk
förefaller det mig, som hvar och en måste tro, att
jag uti min anmärkn. yrkat bifall lill Konungens propos.
Jag har dock så mycket mindre yrkat bifall dertill, som jag
förklarat, att jag ansåg markegången icke kunna sättas vid
riksdagarna utan föregående ändring i grundlagarna. Men
jag trodde det icke vara ovigtigt att närmare fästa uppmärksamheten
på den förändring i markegångssältningen,
som K. M. föreslagit, och det var för att icke med ett bestämdt
afslag å den K. proposm stänga vägen för en förän
-
as
Dea 19 JäBusri f. m,
dring i framtiden, som jag yttrade mig öfver sjelfva principen.
Lika med Utsk. tror jag, alt frågan för närvar,
måste afgöras på sätt Utsk. förelagit; men jag hemställer,
om det ej skulle gå an att så uppställa beslutet, att det
icke innefattar ett bestämdt ogillande af den princip, som
ligger till grund för K. M:s förslag. Mig synes allt vara
hjelpt oell ändamålet vunnet med blott ett par ords tillägg,
om man nemi., i stallet för Utsk:s tillstyrkande: ”Att R.
St. icke taga omedelbar befattning med markegångssättningen,
beslutar, att ft. St., i följd af 75 § i
Reg.F., icke kunna taga omedelbar befattning
med markegångssättningen. Härigenom bibehåller
man för sig möjligheten att kunna yttra sig öfver ett tilläfventyrs
kommande förslag från Constit.Utsk. till ändring
af nämnde §.
i:sta punkten blef af R. o. Ad. bifallen.
a:dra punkten 1 i t. a.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Konungens propos.
i detta ämne föreslår, att markegångssättningen skulle göras
för 5 år i sender af R. St. sjelfva, men efter säkrare
grunder än de, som nu följas, nemi. sålunda, att de gångbara
prisen skulle tagas, både för hösten och vintern,
inom Mars månads slut, i stallet att de nu tagas i början
af Nov. R. o. Ad. har dock, lika med Utsk., ej funnit
lämpligt att antaga detta förslag , dels emedan dertill skulle
erfordras en ändring i 75 § Reg.F., som vållade uppskof,
och dels af andra skal, såsom svårigheten för R. St. att
i dylika ämnen fatta allm. beslut, hvilka måste vara grundade
på noggrann sakkännedom för att ej leda till orättvisa.
Men i stället för detta icke antagna förslag har StatsUtsk.
gjort ett annat, nemi. att taga 10 års medelpris lill efterrättelse.
Jag anhåller att få fästa Ståndets uppmärksamhet
på följderna häraf. Enligt Utsk:s förslag måste vid hvarje
markegångssättning ett år borttagas ur beräkningen och ett
nytt i stället tilläggas, hvarigenom för hvarje år uppkommer
en förändring i markegångspriset. Detta skulle således
afven hädanefter komma att undergå en årlig rubbning.
Fördelen af ett ständigt eller för viss tid bestämdt markegångspris
ginge altså förlorad. Men deremot uppkomma genom
Utsk:s förslag tvenne nya svårigheter, eller orättvisa i
tvenne afseenden. För det första: om i ett landskap missväxt
inträffar under flera hvarandra påföljande år, såsom
det nyligen handt i Norrland, så blifver följden, att invånarne
komma att lida deraf icke blott under sjelfva missväxtåren,
utan äfven under påföljande 9 goda år, då markegången
derigenom höjes öfver det gångbara priset, till stor
skada för räntegifvarne och till oskälig vinst för räntetagarne.
k andra sidan skulle äfven inträffa, att der flera ymniga
skör
-
D«n 19 Januari f. m.
89
skördar eftert/adde hvarandra, lomme, oaktadt derefter följande
hårda år, markegången att under 9 år hållas låg och
räntetagarne att derigenom förlora. Begge delarna leda således
till oförskyldt lidande. Jag kan derföre icke annat än
afstyrka Utsk:s förslag samt anse bättre att vidblifva det,
som hittills gäller örn markegångssättningen, hvaraf olägenheterna
synas mig vara mindre, än af det nya förslaget.
Hr von Qvanten, Carl: Jag gillar visserligen till en
del Hr v. Hartmansdorffs anmärkn., att orättvisa i åtskilliga
afseenden skulle uppkomma genom antagande af ett medelmarkegångspris,
då någon större skillnad visar sig i detta
emot årets gångbara, pris; men om man närmare tänker på
saken, skall man finna, att räntegifvarne i allt fäll icke få
betala mera, än hvad de annars måst utgifva på en gang,
men nu få fördeladt på tio år, och det måste således för
dem vara förmånligt att få utgiften sålunda på flera år fördelad.
Hvad åter löntagarne beträffar, kan det väl synas
vådligt för dem att vara underkastade omvexlingar i mai kegångspriset;
men sådant händer äfven, om markegången sättes
hvarje år efter nu gällande grunder. Det är alltid en
orättvisa, att embetsmannen det ena året kan hafva dubbel
löneinkomst emot det andra, ehvad innehafvare!! af embetet
är densamma eller under tiden blifvit ombytt. Jag kan således
ej annat än gilla Utsk:s förslag i hufvudsaken, såsom
innefattande en billig och mera jemn fördelning af såväl
utgifter på den ena sidan som inkomster på den andia. Det
enda, jag har att anmärka, är, att Utsk. antagit, att på enahanda
sätt bör förfaras med alla räntepersedlar; ty jag tror, att
förslaget endast bör innefatta spannmålsräntorna. Jag anser
det vara en onödig åtgärd att vid hvarje markegångssättning
genomgå alla persedlar för tio år och derå bestämma ett
medelpris, hvadan jag vågar föreslå, att ur Utsk:s förslag
orden: som äfven andra af hemman och lägenheter
utgående räntor, böra alldeles utgå.
Hr Lagerhjelm, Pehr: StatsUtsk. har såväl i sitt
sista som uti sitt föregående betänk., rör:de detta ämne,
stödt sig derpå, att R. St. vid sista riksdagen framställt en
åsigt, rör:de olämpligheten af den nu brukliga årliga markegångssättningen.
Om R. St. nu vilja förklara detsamma,
har jag ingenting deremot; men vid en förändring är det angeläget
att förekomma den orättvisa, som ofelbart skulle
blifva en följd af förändringens verkställande, på sätt Utsk.
föreslagit. Hittills har det varit en rättighet å ömse sidor
att välja emellan varan eller penningar, och blotta tillvaron
af denna rättighet hos räntetagaren har verkat, att markegången
blifvit satt mera i enlighet med gångbara priset, än
eljest skulle hafva skett. Men erfarenheten har ändock visat,
att markegångspriset merendels sättes lägre än gångba18
H. 12
0°
Den 19 Januari f. ra.
ra priset, och jag skulle kunna uppgifva en ort, der detta
varit förhållandet i 12 till i5 på hvarandra följande år,
liksom jag skulle kunna uppgifva en bortarrenderad egendom,
hvars ägare hvarje år förlorat derpå, att arrendatorn
ägt rätt att lösa arrendet efter markegång. Då man nu vill,
att orättvisan häraf skall drabba endast den ena sidan eller
räntetagarne, borde man betänka, att denna orättvisa träffar
cn medborgareclass, som af staten äger skäligt anspråk på
ersättning. Orsaken till den nyssnämnda omständigheten,
att markegången alltid är lägre än verkliga priset, förklarar
jag för mig på det sätt, att bonden, såsom jag ofta i
min hemort hört sägas, är höst-rik, men vår-fattig. Han
säljer mera om hösten, än han kan umbära, och detta verkar
till prisets nedsättning under hösten, då markegången
sättes. Men det finnes äfven ett annat skäl, nemligen att
den säd, som säljes om hösten, är rå, då deremot den, som
levereras i Febr., skall vara torr. Denna omständighet
tillika med den onaturliga täflan i försäljningen om hösten
åstadkommer, som sagdt är, att markegångspriset blir lägre
än det sedermera vid levereringstiden gångbara priset, och
detta synes ej heller hafva varit obekant för Utsi., då Utsk.
i dess första betänk, föreslagit en förändrad tid för årliga
markegångssättningen. Men Utsk. har numera frångått denna
del af förslaget, och följden blir då oundgängligen en
minskning i en del medborgares påräknade inkomster. "Utgår
man endast från den sats, att man bör lindra räntegifvarne,
så måste det åtminstone medgifvas, att sådant bör
ske, icke på räntetagarnes, utan på statens bekostnad. Detta
skäl har, såsom jag vill minnas, redan förut blifvit anfördt,
utan att vara af Utsk. vederlagdt; och då de skäl, Utsk.
i stället anfört, på intet sätt synas mig öfvervägande, förmodar
jag, att R. o. Ad. skall finna motskälen vara förtjenta
af det afseende, att ifrågavar. betänk, bör afslås. Äfven jag
är visserligen öfvertygad, att en förändring är af behofvet
påkallad; men att här på stället säga, huru den skall ske,
för att undvika de olägenheter, sorn jag ådagalagt vara förenade
med Utsk:s förslag, tilltror jag mig icke, och jag
måste således inskränka mig till att yrka afslag å Utskts
betänkande.
Gr. Posse, Arvid: En ledamot, Hr v. Hartmansdorff,
har fästat uppmärksamheten derpå, att R. o. Ad. redan godkänt
den del af Utsk:s betänk., som angår Konungens propos.
om en stående markegång för 5 år i sender. Jag anhåller
äfven härå få fästa uppmärksamheten, och då jag antager,
att Ståndet jemväl som goda ansett de skäl, Utsk. anfört
för förslagets afstvrkande, drager jag häraf den slutsats,
att Ståndet icke önskat en stående markegång, utan velat,
att den någorlunda borde rättas efter årliga priset. Jag
fruktar således ej för den rubbning i priset, som antagandet
Den 19 Januari f. m.
91
nf tio års medelmarkegång skulle medföra, och frågan är
blott att göra denna rubbning så liten som möjligt. Så
länge markegången årligen sättes efter nu gällande grunder,
uppkommer just den största rubbningen och deraf följande
olägenhet, att då tillgången är minst, blir utgiften störst,
och tvärtom. Jag finner emedlertid ingen orättvisa deri, att
räntegifvaren får vidkännas högre utgift i följd af inträffad
missväxt, ty sådant ligger i sakens natur; men det är angeläget
att söka för honom göra erläggandet af den ökade utgiften
så lindrigt som möjligt, och detta sker genom dess fördelning
på tio år. Genom årlig markegång får han på en
gång vidkännas hela tyngden af en missväxt, och genom en
stående markegång får han alls icke vidkännas någon tyngd
deraf, likasom räntetagaren i ena fallet på en gång och i
det andra alls icke får vidkännas följderna af fallna pris;
men begge delarna anser jag orätt. Samme värde ledamot
har som exempel anfört, att om missväxt skulle inträffa i
flera på hvarandra följande år, skulle olägenheterna deraf
räcka i tio år. En annan ledamot har likväl redan besvarat
denna anmärkn. och visat, att det är bättre att få vidkännas
dessa olägenheter fördelade på tio år, än på t. ex. tre.
Jag tror således, att Hr v. Hartmansdorffs anförda skäl icke
böra verka till afslag å betänk. Hvad åter angår Hr v.
Qvantens anmärkn., att här endast borde vara fråga om
spannmålsräntorna, så tror jag, att då alla räntepersedel'
äro till priset föränderliga, bör en medelmarkegång antagas
i afseende på dem alla; och jag får dessutom fästa uppmärksamheten
derpå, att Utsk. längre fram i detta betänk,
föreslagit en förändring af dessa persedlar, så att uträkningen
af medelpiäset derå hädanefter icke kan blifva förenad
med något särdeles besvär. Hr Lagerhjelm har gillat sjelfva
saken, men trott, att Utsk. icke nog afsett de olägenheter
och den orättvisa, som förslagets verkställande skulle medföra.
Jag tror för min del, att Utsk., så vidt möjligt, undanröjt
ali orättvisa; och ehuru vi ännu icke kommit till
den punkt, som angår uppsägningsrätten, anser jag mig dock
bär böra besvara Ilr Lagerlijelins i detta afseende gjorda
anmärkn., emedan han derifrån velat hemta skäl för afslag
å den nu förevar, punkten. Utsk. har, just till förekommande
af det mindre lagenliga förfarande, som hittills ofta
ägt rum, och för att betaga räntetagarne tillfället alt tvinga
räntegifvarne att lemna mer, än hvartill de äro skyldiga, fråntagit
räntetagarne uppsägningsrätten; men detta har dock skett
emot en ganska betydlig ersättning, då Utsk. föreslagit, att
forsellönen alltid skall betalas, och att räntetagaren, då raed
el markegången ej uppgår till det årliga priset, skall tillgodonjuta
skillnaden. Med dessa vilkor kan jag, som sjelf varit
indelningshafvare, försäkra, alt hvar och en räntetagare,
som vill handla lagligt, skall vinna på förändringen; och
om andra, som handlat mindre lagligt, tilläfventyrs skulle
Den ig Januari f, m.
förlora eller nödgas åtnöja sig med en mindre inkomst, så
skall det vara mig kärt. Jag tillstyrker bifall till Utsk:s
betänkande.
Hr af Billbergh, Joh. Peter: Jag är hufvudsakligen
förekommen af den siste värde talaren, men anhåller att
få tillägga några ord. I första rummet får jag fästa uppmärksamheten
derpå, att redan vid sista riksdagen beslöts,
att medium af 5 års pris skulle tagas till grund för marke
gångssättningen,
och att det således berott af K. M. att
långt för detta antaga förslaget och sätta det i verket. Sådant
har emedlertid icke skett, utan K. M. har i sammanhang
med andra hithörande frågor framställt den propos.,
att markegången skulle sättas af R. St. från riksdag till
riksdag. Utsk:s skäl för afstyrkande häraf äro redan godkända,
och man behöfver således ej förnya meningsstriden
derom; men oväntadt har det under sådana förhållanden
varit, att Hr v. Hartmansdorff tagit till skäl för sin sats,
att, då Konungens propos. ej blifvit bifallen, Utsk:s förslag
ej heller borde bifallas. Detta sistnämnda öfverensstäinmer
med hvad vid sista riksdagen beslutades, blott med den förändring,
att man tagit tio år i stället för 5 till grund för
medelprisets bestämmande, och denna ändring härleder sig
från flera ledamöters inom RiksStm gjorda anmärkn. emot
Utskrs förra betänk., att nemi., hvad Utsk. äfven erkänt,
tio års medium verkar till mera jemnhet i prisen. Hr v.
Hartmansdorff har funnit orättvisa i detta förslag. Jag kan
ej' dela en sådan åsigt. Om med orättvisa förstås, att något
fullkomligare sätt för markegångssättningen möjligen kan
finnas, vill jag ej motsäga den värde ledamoten; men här
har afsigten endast varit att, så vidt man kan, afböja de
stora olägenheterna af nuvar. sättet, som hvar och en känner
vara så beskåffadt, att man på en ort kan hafva hög
markegång, under det den är låg på en annan, och hvaraf
följden är, att då tillgång på varan finnes, får räntegifvaren
aldrig sälja utan för underpris, men då han ej liar tillgång,
fordras leverering in natura. Jag tror ej heller det
vara rätta sättet att nu genast öfvergå till den stabilitet att
bestämma markegången för 5 år i sender, hvilket, efter min
tanka, skulle medföra skadliga följder å ömse sidor. Utsk:s
förslag innefattar deremot en lämplig medelväg, och om
någon orättvisa ligger deri, igenfinnes den ännu mer i räntornas
utgörande efter årlig markegång. Det ligger i sakens
natur, att då den årliga markegången skall tagas till grund,
beror det alltid af årsväxten, oin räntegifvaren får betala mycket
eller litet, och differencen från det ena året till det andra
kan ofta vara ganska betydlig, då han deremot, om
man tager medium af tio års pris, blott får betala en io:del
af skillnaden årligen. Meningen är således icke, att någon
si,all förlora, utan blott en fördelning på tio år, och då
I
Den 19 Januari f. m.
detta gäller säväl det högre som det lägre priset, qvillan det
livart annat; men begge sidor hafva den fördelen att få mera
jemn utgift och inkomst. Hr v. Qvanten har ansett medelmarkegång
blott böra bestämmas för spannmålsräntor.
Denna anmärkn. har redan blifvit vederlagd af Gr. Posse,
och jag får ytterligare fästa uppmärksamhet derpå, att det
ej går an att bestämma olika grunder för olika persedlars
utgörande. Här är icke fråga att göra någon rubbning i
sjelfva persedlarna: men längre fram förekommer Utsk:s förslag
om deras förenkling, och det är derföre desto angelägnare,
att de alla utgå efter samma grunder. Är åter syftningen
med Hr v. Qvantens anmärkn., att sådana persedlar,
som nu icke utgå efter markegång, utan efter bestämdt
pris, ej heller hädanefter skola kunna uttagas efter
markegång, så är sådant förebygdt genom uttryckligt förbehåll
i Utsk:s betänk. Syftningen af Hr Lagerhjelms anmärkn.
har jag icke kunnat uppfatta. Jag har dock tyckt
mig finna, att han klandrat markegångsprisets bestämmande
om hösten, och i anledning häraf får jag erinra, att Utsk.
i sitt första betänk, hade föreslagit, att markegångssättning
skulle ske 0111 våren, och att tillika ett så kalladt årspris
skulle bestämmas om hösten, såsom grund för den speciella
liqviden emellan räntegifvare och räntetagare, då leverering
sker i natura, men att så många anmärkn:r inom ltiksSt:n
gjordes emot detta förslag, som man ansåg skola leda lill
villervalla, att Utsk., för alt förlika opinionerna, ansett sig
böra frångå förslaget i denna del. Utsk. har dock icke
oförändradt bibehållit den gamla tiden för markegångssättningen,
utan i stället för d. 4 Nov. dertill föreslagit d. 4
Dec.; och då förhållandet härigenom blifvit, om icke förbättradt,
åtminstone ej försämradt, drager jag ej i betänk,
att tillstyrka bifall till denna förändring, såsom innefattande
ett steg framåt. Jag uppskjuter emedlertid att besvara Hr
Lagerhjelms anmärknir i öfrigt, till dess vi framdeles komma
till den punkt, sorn handlar om tiden för markegångssättningen,
och inskränker mig nu tili att hos Hr Gr. o.
Landtm, anhålla om propos. på bifall till den nu föredragna
punkten.
Hr Peyron, Gust. Abrah., förenade sig med Hr af
Billbergh.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag håller StatsUtsk. räkning
för dess ådagalagda bemödanden att tillvägabringa en förändring
uti hitintills gällande författningar, hvilken jag
anser alldeles nödvändig, såvida man vill för framtiden förekomma
de stora olägenheterna af det nuvar. sältet för
de indelta räntornas utgörande och orimligheten af det förhållande,
att i samma mån förmågan att utgöra skattebidragen
minskas genom .inträffade missväxter, i samma mån
ökas ej allenast skattarnas belopp, utan ock desammas tyngd
94
Den 19 Januari f. m.
genom sättet för deras erläggande. Dessa olägenheter hafva
så länge varit öfverklagade, att jag nu ej torde behöfva att
liär vidare utveckla dem. Jag anser mig således endast böra
förklara, att Utsk:s förslag, i min tanka, innefattar den för närvar,
lättast verkställbara utvägen att för de skattdragande häruti
bereda någon lindring. Det af II1' v. Hartmansdorff anförda exemplet
synes mig bevisa just motsatsen af hvad han dermed
velat bevisa. Till ådagaläggande häraf vill jag antaga, att i
de norra provinserna markegångspriset under de 4 sisla åren
varit 10 r:dr för en tunna spannmål, hvilket för 4 år utgör
ett belopp of 4° r:dr. Om nu under de följande G
åren priset nedfaller till 5 r:dr t:nan, uppgår således lös—
ningspriset för en t:na spannmål under dessa åren tillsammans
till 3o r:dr, hvadan den skattskyldige altså har att för
hvarje t:na spannmål betala inalles 70 r:dr under ett decennium.
Det kommer följaktligen icke att öka sammanräknade
beloppet af hans skattebidrag; men det måste för honom
vara vida fördelaktigare, örn han får erlägga detsamma
med 7 r:dr om året, än att nödsakas betala 10 r:dr under
livartdera af de svårare åren, och deremot endast 5 r:dr
under de påföljande goda åren. För räntetagaren åter höidet
vara temligen likgiltigt, antingen det ena eller andra liqvidationssättet
begagnas, då han i alla fall på det hela erhåller
samma summa för sin räntespannmål. På dessa och de
flerfaldiga andra skäl, som härvid förekomma, instämmer
jag med de tvenne sista talarne i anhållan om propos. till
bifall å Utslus betänk, i nu förevar, punkt; och jag kan ej
undertrycka min förundran deröfver, att en ledamot af Regeringen
finnes, som icke med glädje omfattar detta tillfälle
till förbättring uti ett orättvist och för hela landet tryckande
förhållande.
Frih. Gederström, Jac.: Fråga om markegångens
sättande för flera år på en gång har redan flera gånger förevarit
hos R. St., och :i afseende på Kronans uppbörd och
beräkningarna vid räntepersedlarnas förvandling i jordeböckerna
skulle visserligen betydliga fördelar deraf vara
att förvänta; men svårigheter vid förslaget hafva alltid
mött till följd dels af Sveriges localförhållanden och
dels våra penningförhållanden, som gjort nödvändigt att
sätta räntorna i en mängd persedlar, af hvilka några alltid
kunna slå fel. För att icke betunga de skattskyldiga
med att alltid skaffa penningar i stället för varan,
är det således riktigt att bibehålla rättigheten till leverering
in natura och att bestämma en årlig markegång, hvarefter
lösen får ske, i händelse någon persedel icke kan presteras.
Hvad åter tiden för markegångssättningen angar,
skulle hvarje förändring deraf medföra olägenheter både i
afseende på sjelfva prisbestämmelsen och isynnerhet i afseende
på den förvandling, som i och för Kronans uppbörd
måste vara verkställd före första uppbördsstämma!!. Jag
Den 19 J a n n a r i f. m.
95
kan ej heller finna, att Utsk:s förslag i öfrigt skulle medföra
de fördelar, som några ledamöter deruti velat se; ty om
man abstrahera!' den fördelning, som ett medelpris skulle
åstadkomma, blir summan af hvad de skattskyldiga få utgifva
under 10 år densamma; men om, såsom Hr v. Hartmansdorff
yttrat, det finnes provinser, der, till följd af föregående
missväxtår, medelpriset skulle öfverstiga det pris, som
annars kunde komma i fråga, skulle dessa få erlägga högre
skatter, än om årspriset följdes, och jag tvifiar, att manför
allmogen skulle kunna göra begripligt, att detta vore ett
rättsenligt förhållande. Jag afstyrker således Utsk:s förslag.
Hr Lagerhjelm: De lika enkla sorn klara uppgifter,
jag meddelat, har ingen af de utsk:sledamöter, som uppträdt
till försvar för betänk., upptagit eller vederlagt, ehuru
jag förmodar, att dessa uppgifter ej undfallit dem. Saken
är också den, att de icke kunna vederläggas. Betraktar
jag deremot ämnet från en motsatt åsigt, så erkänner jag
visserligen välmeningen i Utsk:s försök att bereda en lindring
åt räntegifvarne, äfvensom jag å andra sidan ej vill
bestrida behofvet att komma på en bättre fot än den närvar.
, blott det icke sker med uppoffring af en medborgareclass,
hvars medel jag icke har i min disposition. Jag upprepar
för öfrigt mitt förra yttrande, då en ledamot förklarat
sig icke hafva fattat det. Jag sade nemi., att under i5
år markegångspriset i min hemort varit 2 r:dr lägre än salupriset
under de nästföljande månaderna, och jag uppgaf
giltiga grunder för detta förhållande, som icke ens kan förekommas,
nemi. för det första, att bonden om hösten säljer
mer, än han kan umbära, hvilket nedtrycker priset vid den
tid, då markegångspriset sättes, och för det andra, att spannmålen
om hösten är rå. Man har sagt, att Utsk. undanröjt
orättvisan häraf och gått en medelväg. Ja, väl har Utsk.
tillagt forsellön; men denna svarar ej mot skillnaden i markegångspriset
och det verkliga priset. Orättvisan,- säger man
vidare, hvilar derpå, att räntetagare tvinga räntegifvare att
betala högre pris, än de borde, och man tillägger, att om
räntetagare ville inskränka sig till sina lagliga anspråk, skulle
de finna sig nöjda med Utsk:s förslag. Hvad jag yttrat, har
dock icke Käft afseende på räntetagare och räntegifvare,
utan på förhållandet emellan en arrendator och egendomsägaren;
och när man vill vederlägga är första vilkoret, att
man håller sig till det, som skall vederläggas. Men jag vill
nu lemna detta och öfvergå på mina motståndares gebit,
eller till yttrandet, att räntetagare skola tvinga räntegifvarne
till högre pris. Huru är det val möjligt att tvinga den
till betalning af högre pris, som har rätt att gifva varan
in natura? Jag väntar svar på det. Hvad åter angår lagligheten
af räntelagarnes förfarande, så känner jag inga räntetagare,
som handla olagligt; men om de taga ut sin rätt,
96
Den 19 Januari f. m.
är det ingen olaglighet. En annan talare har varit benägen
att medgifva, att markegångssättningen om hösten icke göres
så exact, sorn den borde, och detta förhållande lärer äfven
varit kändt för Utsk., då det i sitt första betänk, föreslog,
att markegångssättningen skulle ske först efter de större
marknaderna, som i landet inträffa undet loppet af Jan. och
Febr. månader, och vid hvilka de gångbara prisen vanligen
bestämmas. Jag har således från Utsk:s sida ett medgifvande
i denna del; men, säger man, det är dock bättre, att
markegången sättes i Dec., än i Nov. För min del skulle
jag tro det bästa vara, om man kunde stadga, att markegången
sattes ännu tvenne månader senare. En tredje talare,
ehuru icke ledamot af StatsTJtsk., har förundrat sig, att
man icke med glädje omfattar detta tillfälle till förbättring,
och jag skulle instämma med honom, om här icke vore fråga om
en förbättring på bekostnad af rättvisan; ty rättvisan och hvars
mans rätt ingår i sjelfva samhällets ide'och är således det vigtigaste
af allt. Jag hemställer i följd häraf, om icke ett förslag,
som strider emot rättvisan, förtjenär att afslås. Jag erkänner
icke desto mindre gerna behofvet af en rättelse, men
jag kan icke, emot bättre vetande, ingå på Utsk:s förslag;
och innan jag kan komma till en annan öfvertygelse, afvaktar
jag vederläggningen af de inkast, jag framställt.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag har så länge
hört klagas öfver det nu var. markegångsväsendet och sjelf
funnit obilligheten af det förhållande, att räntegifvarne måste
betala desto mer, ju sämre årsväxten blifvit, att jag ej
kan annat än erkänna fördelarna af ett medelpris, som fördelar
ojemnheterna på flera år. Men å andra sidan synes
man äfven tillräckligen hafva ådagalagt orimligheten deraf,
att sätta årsmarkegången vid en tid, då ännu inga gångbara
pris äro gifna. Jag anser således begge meningarna
kunna lättast förlikas, om markegången sättes i Mars månad
och medelmarkegången uträknas efter de 10 föregående
årens pris, nemi. utan att deruti inräkna det löpande årets.
Gr. Posse: Jag hade icke ämnat yttra mig vidare, om
icke Hr Lagerhjelm uppkallat mig till ytterligare vederläggning.
Hans anmärknlr gä hufvudsakligen derpå, ut, att markegångssättningen
ej sker på den lämpligaste tiden. Jag instämmer
häruti och medgifver, att Utsk:s förslag i den delen
ej heller uppfyller alla fordringar; men det måste dock
erkännas, att det är bättre, att markegången sättes i Dec.
än i Nov. Jag skulle för min del helst önska att kunna
instämma med Hr Cederschjöld om markegångens sättande
i Mars månad; men man har funnit, att detta skulle
möta svårigheter såväl i afseende å Kronans uppbörd
som uppsägningarna till leverering in natura. Hvad Utsk.
föreslagit om erläggande i contant af skillnaden emel
-
Den 19 Januari f. m. gj
Ian årspriset oell medelpriset vid leverering in natura skulle
då ej heller blifva verkställbar^ och man har således
funnit sig nödsakad att för markegångssättningen bestämma
någon tid före Thomae dag. Härmed tror jag mig hafva
besvarat Hr Lagerhjelms hufvudsakligaste anmärkning. Men
han har tillika frågat, hvari missbruken hittills bestått.
Jag vill ej tala om personer, men i saken kan jag anföra
ett talande exempel. I Skaraborgs län skall spannmålsräntan
utgöras med hälften råg och hälften korn; men i åtskilliga
delar af länet växer icke korn, och följden har varit, att
räntetagarne alltid uppsäga sin spannmål till leverering in
natura, väl vetande, att sådant icke kan af räntegifvarne fullgöras.
Dessa måste då erbjuda råg för allt, och redan detta
innebär, efter min tanka, en olaglighet; men många räntetagare
gå ännu längre och fixera i stället en lösen af 3
till 4 r:dr högre pris än det, som i andra orter gäller.
Slutligen har Hr Lagerhjelm sagt sig önska en förbättring,
när den kan ske utan orättvisa; och häruti instämmer jag,
men tror, att Hr Lagerhjelms fruktan för orättvisa här icke
är tillämplig, enär räntetagarnes uppsägningsrätt endast kommer
att upphöra emot full ersättning. Jag har sjelf varit
indelningshafvare och vet, att många olägenheter skulle varit
undanröjda, och att jag icke heller i oeconomiskt afseende
skulle varit lidande, om Utsk:s förslag redan den tiden
varit antaget. Det är således riktigt, att förändringen
bör ske utan orättvisa; men det är angeläget, att man noga
öfverväger, hvad som är rättvist eller orättvist, på det
man icke alltid må åberopa detta skäl äfven emot det rättvisaste
förslag. Jag förnyar min begäran om propos. till bifall
å betänk.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: För det oförvillade omdömet
synes mig fördelen af Utskrs ifrågavar. förslag vara
så tydlig, att jag ej begriper, huru den ens af någon kan
betviflas. De skäl, som här blifvit anförda emot förslaget,
synas mig alla af den beskaffenhet, att de genast måste förfalla.
Så har man sagt, att förslaget skulle innebära en
orättvisa emot räntetagarne. Jag tror tvärtom. Genom tio
års medelpris blir räntetagarens inkomst säker, och hvad
han får mindre det ena året, får han mera det andra; men
då markegången nu sättes i Nov. och hädanefter skulle sättas
i Dec., är det ju gifvet, att markegångsprisen härigenom
i allmänhet blifva högre och att räntetagarne således deraf
hafva fördel. Det är väl sannt, att förslagets tillämpning i
början skulle kunna medföra en orättvisa genom hög medelmarkegång
för de norra provinserna, som nyligen fått
vidkännas flera på hvarandra följande missväxtår; men detta
förutsätter, att dessa provinser hädanefter icke skulle få
vidkännas någon missväxt, åtminstone under loppet af första
18 H. ’
gS
Den 19 Januari f. m.
decennium, och erfarenheten gifver anledning till helt an*
nan förmodan. Hvad Hr Lagerhjelms anmärknlr beträffar,
äro de redan fullständigt vederlagda af Gr. Posse; jag inskränker
mig således till att förena mig med den siste talaren
i begäran om propos. till bifall å betänk.
Hr Hjärne: De ledamöter, som yttrat sig emot Utsk:s
förslag, hoppas jag ej måtte anses såsom någon auetoritet i
denna fråga. Af hvad Hr Lagerhjelm yttrat, har jag trott
mig finna, att han mera fästat sig vid formen, än vid saken.
Jag anser mig dock med godt samvete kunna tillstyr—
ka bifall till Utskrs betänk., hvaraf fördelarna redan äro så
utvecklade, att jag finner onödigt att dermed ytterligare förlänga
discussionen. Jag har också begärt ordet för att upptaga
en af Hr Lagerhjelm framställd fråga, som jag icke
bort någon annan besvara, nemi. denna: hvem kan tvinga
räntegifvarne att betala högre pris, än vederbör, då de hafva
rätt att leverera, in natura? Och från denna fråga har
Hr Lagerhjelm ledt sig till det resultat, att nuvar. förhållande
ej påkallar någon förändring. Svaret på denna fråga
synes mig vara ganska lätt hemtadt från erfarenheten; ty då
svåra år inträffa, hafva icke i'äntegifvarne spannmål att leverera
in natura, och så länge räntetagarne ändock kunna
fordra en sådan leverering, är det gifvet, att de kunna
taxera sin lösen huru högt som helst. Jag skulle kunna
fråga tillbaka: huru kan man fordra, att räntegifvarne skola
betala in natura, då varan icke finnes? Det kan icke
bestridas, att nuvar. sättet för indelta räntornas utgörande
medför mångfaldiga olägenheter, och man bör besinna, att
det ändamål, som nu sökes, hufvudsakligen är att endast
undanrödja den ojemnhet, som hittills ägt rum i nu ifrågavar.
grundskatts utgörande. Går man till Hr Santessons reservation
vid Utsk:s första betänk., så ser man, huru årsprisen
fluetuerat från 10 till 6 r:dr, och en sådan förändring i
prisen från det ena året till det andra skall nödvändigt hafva
en betydlig verkan pa räntegifvarnes förmåga att utgöra
sina skatter; men af samma reservation ser man äfven, att
genom tio års medelpris skulle skillnaden under samma tid
blott varit 20 sk. Dessutom finnes äfven ett annat ändamål
med detta förslag, som jag anser vigtigast, nemi. att i
framtiden komma till en sådan reglering af embetsmännens
löner, att de helt och hållet utgå af statscassan; ty innan
alla räntor komma att utgå efter någorlunda stabelt pris
kan staten ej beräkna sina inkomster och således ej heller
öfvertaga de indelta räntorna och kronobonden samt bestrida
embetsmännens aflöning till bestämdt belopp. Jag tror
emedlertid, att de flesta önska de indelta lönernas försvinnande;
och det är i hopp, att detta förslag dertill skall bidraga,
som jag röstar för bifall till "Utskrs betänk, i denna
punkt. Hvad tiden för markegångssättningen beträffar, så
Den ig Januari f. m.
99
innefattar den frågan en särskild punkt, hvarom jag nuen
dast vill yttra, att jag för min del önskar bifall till Utskts
första betänk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
komme att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Hr von Hartmansdorff: De skäl, som emot mig
blifvit anförda, gå hufvudsakligen derpå ut, att räntegifvarne
skulle, med bibehållande af nuvar. författningar, gå under
i missväxtår. Detta påstående anser jag öfverdrifvet; ty
om icke hemmansklyfningen och andra orsaker vållade, att
somliga bönder nu för tiden ej kunna motstå ett missväxtår,
så skulle de icke undergräfvas af skatterna, särdeles då
man påminner sig, att i missväxtår den säd, som finnes,
betalas bättre, fastän hennes bergning och behandling fordra
mindre arbete. Men i allt fall frågar jag, om det ej
är riktigare och bättre att låta räntegifvarne sjelfva göra sina
beräkningar och hushålla för sig sjelfva, det bästa de förstå,
såväl i de onda som i de goda åren. Månne det ej likaledes
är bättre att låta räntetagaren sjelf beräkna sin vinst
och förlust och inrätta sin hushållning derefter, än att staten
skall befatta sig dermed. Om räntegifvaren i missväxtår
får betala säden högre, än i de goda, kan han ej klaga
öfver orättvisa, ty det vore då emot skördens gifvare, vår
Herre, som han skulle vända sin klagan; men en bestämd
orättvisa skulle genom Utskrs förslag åstadkommas, enär
man icke kan förutsätta hvarken samma räntegifvare elier
samma räntetagare under de tio år, som skola läggas till
grund för medelprisets bestämmande. Det vore hårdt, om
en officer eller en skollärare, som tillträdt sin tjenst på 8:de
året efter en ymnig skörd, skulle under närvar, missväxter
förlora på ett förhållande, som ägt rum långt innan han inträdt
i tjenst. Detsamma gäller i omvändt förhållande om
räntegifvare, som efter de hårda åren kommit i besittning
af det hemman, hvarifrån skatten äfven under låga sädespris
skulle utgå efter högre markegång. Jag anser förlusten
i begge fallen böra drabba innehafvaren för ögonblicket; ty
hvar och en äger sin egen sak böta. Man har sagt, att till
säkerhet för räntetagaren markegångssättningen borde ske i
Mars månad ; men andra hafva redan anmärkt, att sådant
är overkställbart efter nuvar. ordning såväl för uppbörden
som för räntornas uppsägning. Jag får tillägga, att Utsk:s
förslag att framflytta markegångssättningen till den 4 Dec.
är lika overkställbart; ty besvär i dylika frågor skulle då
aldrig hinna afgöras i rättan tid. Konungens propos. innehöll
visserligen förslag, att markegången skulle sättas elter
sädesprisen äfven i Mars månad; men då skulle markegången
gälla för 5 år i sender, hvarigenom alla nyssnämnda
svårigheter voro undanröjda. Man talar om prejerier, som
skola gå derhän, alt räntetagare skaffa sig i lösen 3 å 4 r:dr
100
i.en 19 Januari f. ra.
utöfver markegångspriset. Antingen är då markegångspriset
alldeles för lågt och förhöjningen billig, eller äro räntegifvarne
alltför enfaldiga, sora ej leverera in natura, köpande
säd af sina grannar. Kunna de ej lemna för bättre pris, så
måtte räntetagaren ej begära för mycket. Jag tror räntegifvarne
icke heller nu för tiden vara så enfaldiga eller fördragsamma,
att de skulle låta preja sig, utan att klaga öfverljudt.
Man säger vidare, att den föreslagna förändringen
bör vidtagas för att i framtiden slippa de indelta lönerna.
Kunde det ske, så skulle mycket besvär besparas.
Men det torde vara för tidigt att tala om sättet för detta
ändamåls vinnande, innan man blifvit ense om sjelfva sakens
verkställbarhet. För närvar, är man temligen allmänt
öfverens derom, att det icke låter sig göra. Enär således
både svårigheter och orättvisa äro förenade med ifrågavar.
förslag, kan jag ej annat än fortfarande tillstyrka bibehållandet
af hittills gällande förhållanden.
Hr von Qvanten: Jag har yttrat, att den föreslagna
förändringen blott borde gälla spannmålsräntorna; men tvenne
värda ledamöter i StatsUtsk. hafva bestridt min sats,
och jag vill ej vara envis, ehuru jag tror, att jag har goda
skäl för mig; ty då spannmålsräntorna alltid varit stötestenen,
och vi nu derom discuterat hela dagen, samt dessa
jemväl utgöra egentliga driffjädern för Konungens proposm,
hade jag trott, alt de ensamt bort blifva föremål för förändring,
helst ett förändradt sätt för öfriga räntepersedlars
Utgörande icke är af något särdeles behof påkalladt. Jag
anser det t. o. m. bättre för allmogen, att de få se särskilda
pris för dessa persedlar satta hvarje år. Men jag vill,
som sagdt är, icke vara envis och återkallar gerna mitt förelag,
för att icke föranleda till för mycken skiljaktighet i
meningarna.
Frih. Boye, Ludv.: Med spänd uppmärksamhet har
jag följt denna discussion, men har icke kunnat komma till
annan öfvertygelse, än att rättvisan bevaras, blott i händelse
Hr Cederschjölds förslag antages, att tiden för markegångssättningen
framflyttas till Mars månad; och endast i sådant
fall anser jag förslaget innebära en nyttig reform. Jag
har i fråga om reformer i allmänhet det fel i någras ögon,
att jag gerna vill bruka urskillning, och jag kan således här
ej godkänna en reform, som skulle bereda fördel för ena sidan
på bekostnad af den andra. Om Hr Cederschjölds förslag
ej antages, fruktar jag, att förändringen åtföljes af orättvisa,
och jag öfvergår då på Hr Lagerhjelms sida, som onekligen
har arithmetiskt rätt. En värd ledamot har såsom skäl
emot Hr Lagerhjelm anfört, att då vissa härader i Skaraborgs
län ej äga korn, skola räntegifvarne der kunna tvingas
att i lösen gifva 3 ä 4 r:Ar öfver markegången. Jag
vet val, att ingen räntetagare är skyldig att taga en del af
Den ly Januari f. m.
sin ränta in natura och en annan del i penningar, samt att
räntegifvarne således måste lemna alltsammans antingen in
natura eller i penningar; men då de kunna köpa sitt korn
från andra håll, der det växer, och sålunda betala hela sin
ränta in natura, vet jag ej, huru det är möjligt att tvinga
dem till högre lösen, än de sjelfva finna skäligt. I följd
häraf begär jag, att första propostn må blifva på markegångssättningens
framflyttning till Mars månad, emedan, om
denna besvaras med ja, jag äfven skall svara ja till den sednare
punkten; men annars måste jag svara nej.
Hr Lagerhjelm: En talare här tätt bakom mig har
philosopherat öfver min åsigt och kommit till det resultat,
att jag icke skulle önska någon reform i nuvar. förhållanden.
Jag har dock yttrat just motsatsen, och jag öfverlemnar till
B.. o. Ad. att bedöma, hvem af oss har rätt i uppfattningen
af mina föregående yttranden. Hvad sjelfva saken angår
vill jag blott tillägga, att jag icke känner, om det är
verkställbar, att markegångssättningen sker i Mars månad.
Kan det ske, är det bra; men annars måste jag vidhålla
min mening och yrka afslag å betänk. Hvad den omständigheten
vidkommer, att i en ort räntegifvarne kunnat tvingas
att betala korn, som icke växer i orten, så medger jag,
att det är orätt; men sådant både kan och bör rättas på
det sätt, att räntan förändras till andra persedlar eller annan
spannmål, som i orten produceras.
Hr Cederschjöld: En talare har sagt det vara orättvist
att taga medium af tio års markegångspris, emedan
egendomen under tiden kan ombyta ägare, och den sednare
innehafvaren ej bör få vidkännas följderna af en missväxt,
som inträffat, innan han tillträdde egendomen. Jag
är deremot af den tankan, att det just är en stor fördel bos
förslaget, att det jemnar och fördelar förlusten vid inträffande
missväxt. Jag anser förslaget såsom ett slags asseeuranceinrättning
för hela landet att hålla hvarandra skadeslösa
för inträffande missväxter, likasom mindre menigheter
hålla hvarandra skadeslösa för hagelskador och dylikt. Att
anse det förra orätt vore att dela den riksdagsmans åsigt,
som jag påminner mig vid en föregående riksdag bestridde inrättandet
af dylika föreningar, emedan man derigenom lade
hinder i vägen för Skaparens magt att straffa. Jag kan derföre
ej annat än tillstyrka bifall till den af Utsk, föreslagna
fördelningen, och önskade, att samma princip äfven följdes
i afseende på riksdagsmanna-arfvodens utgörande, hvarigenom
dessa skulle blifva mindre tryckande och klagomålen
öfver riksdagarnas dyrhet minskas.
Hr af Billbergh: Jag tager mig friheten hemställa,
om man icke aflägsnat sig från ämnet. Det är andra punkten
i Utsk:s förslag, som nu är föremål för öfverläggningen;
men man har derifrån inkommit på frågan örn tiden för
D e n ig Januari f. m.
markegångssättningen, som förekommer först i 3:dje punkten.
Jag fruktar, att man genom en sådan sammanblandning
af frågorna aldrig skall komma till ett nöjaktigt slut,
och då det sedermera är öppet för hvar och en att i afseende
på tiden yrka, hvad han behagar, hemställer jag, om vi
icke nu ensamt böra hålla oss vid andra punkten. I följd
af denna åsigt skall jag ej upptaga, hvad här blifvit yltradt
utom ämnet, utan blott besvara, hvad Frih. Boye anfört
till vederläggning af Gr. Posses föregående yttrande om de
missbruk, som nu äga rum. Det torde medgifvas, att BondeSt.
är bäst i tillfälle att känna förhållandet härmed, och
Utsk. har derifrån fått mångfaldiga exempel på prejerier af
flera slag. Jag kan också rikta Frih. Boye med ett ytterligare
exempel. När nemi. en räntegifvare blott har en
mindre quantitet af en viss räntepersedel att utgöra, och
han derför ej vill göra en resa af sex mil för leverering
in natura, står det alltid i räntetagarens magt alt bestämma
nästan huru högt pris han behagar för lösen. Jag förnyar
min begäran om propos. till bifall å Utsk:s betänk, i
den nu föredragna punkten.
Frih. Cederström: Ilr af Billberghs anmärkn., att
frågan om tiden för markegångssättningen först förekommer
i nästa punkt, ä>- visserligen riktig; men då en ledamot sagt,
att han vill len :ia bifall till den nu förevar, punkten endast
under vilkor, att tiden för markegångssättningen bestämmes
till Mars månad, anser jag mig här böra förklara,
att detta förslag är alldeles overkställbart. Jag får emedlertid
tillfälle att framdeles, då frågan derom i sin ordning
förekommer, vidare utveckla skälen för min åsigt i detta
afseende, och inskränker mig derföre nu till att i den fråga,
som är föremål för öfverläggningen, instämma i begäran
om propos:n till afslag å betänk.
Hr Hjärne: Hr Lagerhjelm har behagat upptaga ett
kort raisonnement af mig, som egentligen ej hörer till saken,
och deråt gifvit det vackra namnet af ett philosopherande
öfver ämnet. Jag har ej skäl att dermed vara obelåten;
men då den värde ledamoten sagt, att jag icke riktigt
uppfattat hans mening, anser jag mig i korthet böra
motivera mitt yttrande. Jag har under discussionen med
uppmärksamhet följt Hr Lagerhjelm och visserligen hört
honom yttra, att han önskade en reform; men då han efter
ett vidlyftigt raisonnement kommit till det resultat, att
den af Utsk. föreslagna reformen ej vore verkställbar, hade
jag väntat, att han sjelf utarbetat och framställt ett annat
bättre förslag. När nu detta icke skett, utan han blott
sagt, att Utsk:s förslag vore overkställbart, på skäl, som redan
blifvit vederlagda, tror jag, att, om bans yttranden
hopsummeras, man med full rättvisa kan fälla det omdöme,
att motvilja tili all reform legat till grund för dessa yttranden.
Den 19 Januari f. m.
xo3
Frih. Boye: Hr af Billberglis erinran finner äfven jag
ganska riktig, och det är just derföre jag begärt, att den
nu föredragna punkten måtte hvila, till dess frågan om tiden
för markegångssättningen först blifvit afgjord. Da denna
sednare fråga såväl för mig, som, efter hvad jag tyckt
mig finna, för flera andra ledamöter utgör ett vilkor för
den förra frågans afgörande, hoppas jag, att R. o. Ad. skall
medgifva denna omflyttning i föredragningen. Frih. Cederström
har väl sagt, att den ifrågaställa framflyttningen af
inarkegångsättningen vore overkställbar. Jag vågar dock
tvifla härpå, emedan det förefaller mig besynnerligt, om
ett overkställbar förslag blifvit intaget i Utskrs första betänk.
Men måhända har Frih. rätt, och desto angelägnare
är det för mig att få nästa punkt först afgjord, emedan jag,
om tidens framflyttning afslås, är öfvertygad, att Ilr Lagerhjelm
har rätt i sitt påstående, att äfven den nu föredragna
punkten bör afslås. Jag anhåller, att Hr Gr. o.
Landtm, täcktes göra propos. på den förändring i ordningen
för afgörandet, sorn jag begärt.
Hr af Billbergh: Jag måste bekänna, att jag i Frih.
Boyes sista yttrande ej igenkänner den skarpa urskillning,
som man vanligen hos den värde talaren finner. Jag har
redan ådagalagt, att den nu föredragna punkten kan antagas
oberoende af hvilken tid för markegångssättningen, sorn
sedermera bestämmes; ty här är endast fråga, om årliga
priset eller tio års medelpris skall blifva gällande i liqviden
emellan räntegifvare och räntetagare. För den frågan är
det alldeles likgiltigt, om man säger, att ma.rkegången skall
sättas, såsom nu, i Nov. eller i Dec. eller i Mars; hvilkendera
tiden som helst kan förlikas med antagandet af ett medelpris.
För att nu komma till ett slut och få någon grund
för beslutet, anhåller jag i motsats med Frih. Boye, att den
föredragna andra punkten måtte först afgöras.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.,
på sätt Frih. Boye yrkat, behagade besluta, att denna punkt
borde hvila, tills nästa punkt blifvit afgjord.
Ropades nej.
H. Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla 2:dra
punkten mom. a.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Frih. Boye begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposin:
Den,
som bifaller 2:dra punkten lit. a uti StatsUtsk:s
utlåt. N:o 393 i anledn. af anmärkn:r vid Utsk:s betänk.
N:o 273, ang:de dels grunderna för markegångsprisens bestämmande,
räntepersedlarnas omsättning och förenkling,
indelta räntors och tiondeanslags återingående till Kronan
kj/J Den ig Januari f. tu.
sami andra med grundskatternas utgörande gemenskap ägande
ämnen, och dels i anledn. af flera i samma frågor väckta
motioner, voterar
lai
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslås ofvannämnde 2:dra punkt lit. a.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer;
Ja — 4i.
Nej — 16.
2:dra punkten lit. b bifölls.
Fortsättningen af detta mål uppskjöts till eftermiddagsplenum.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m,
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 19 Januari 1835.
Plenum kl. 6 e. m.
Från H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hade till underteckna
ankommit följande bref:
Som jag af enskilda göromål är hindrad att infinna mig
vid början af det till i dag e. m. kl. 6 utsatta plenum hos
R. o. Ad., torde Hr Ridd.secret. å mina vägnar anmoda den
äldste närvar. Grefven att vid nämnde tillfälle emottaga
klubban och föra ordet hos R. o. Ad. Stockholm d. 19
Jan. i835.
Jacob De la Gardie.
Den äldste närvar. Grefven, Gr. Posse, Arv., öppnade
till följd häraf plenum.
Fortsattes den på f. m. började pröfningen af StatsUtsk:s
utlåt. N:o 3g3 i anledn. af anmaiknrr vid Utsk:s betänk.
N:o 273, angrde dels grunderna för markegångsprisens
bestämmande, räntepersedlarnas omsättning och förenkling,
indelta räntors och tiondeanslags återingående till Kronan
samt andi a med grundskatternas utgörande gemenskap ägande
ämnen; och dels i anledn. af flera i samma frågor väckta
motioner.
3: d j e
Den ig Januari e. m.
3: d j e punkten, lit. a.
Hr af Billbergh, Joln Peter: Som detta mom. innehåller
bestämmelse af tiden, inom hvilken prisuppgifterna
skola insändas till K. M:s Bef:h;de, och denna bestämmelse
blifvit tilIbakallyttad till Nov. månad på grund af stadgandet
i mom. lit. b i denna punkt, så hemställer jag, om icke
båda tnom:n litt. a och b bora i ett sammanhang discuteras
och afgöras, på det att icke någon stridighet må Uppkomma
emellan dessa mom. genom särskildt beslut vid dem hvardera,
enär den ändring, sorn möjligen kan beslutas vid lit. b, inverkar
på morn. lit. a, i afseende hvarpå det beslut, som
fattas, utgör ett nödvändigt accessorium till det beslut, sorn
fattas vid lit. Z>.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller, att dessa
punkter litt. «, b, c, cl och e matte på en gång uppläsas
och till discuterande förekomma, emedan de tillsammans utgöra
ett helt.
Hr af Billbergh: Jag nödgas bestrida den siste värde
talarens yrkande, icke i det afseende, att ju icke alla punkterna
må på en gång uppläsas, men att desamma skola på en gång
discuteras, emedan monna litt, a och b äro af bestämd skiljaktighet
från de Öfriga, och det blott skulle leda till en
mera invecklad discsusion att på en gång företaga alla
moram.
Momenten litt. bt C, cl och e upplästes.
Hr Gr. o. Ordföranden hemställde, om icke, sedan ,
})å sätt Hr v. Hartmansdorff begärt, alla mom:n blifvit uppästa,
< R. o. Ad. behagade tillåta, att mom:n litt. a och b
finge i ett sammanhang till afgörande företagas.
Bifölls.
Hr von Hartmansdorff: FÖrhåiiandet är nu, såsom
R. o. Ad. vet, att markegångssättningen sker i början af
Nov. månad. I mom. lit. b har man föreslagit den förändring,
att markegångssättningen skulle ske en månad senare,
eller innan d. 4 Nov. Denna förändring gor förslaget overkställbart,
såvida vederbörande skola få erforderlig tid till
besvärs anförande, till beslut deröfver och till sådana kungörelser
om hvad som slutligen blifvit det bestämda markegångspriset,
som uti ett sednare mom. omtalas. Skola alla dessa
formaliteter iakttagas, så blifver följden, att hvarken räntetagare
eller räntegifvare kunna före Thomae dag veta, hvad
markegången blifver, och således icke heller med någon säkerhet
begagna sig af rättigheten till uppsägning. Jag anmärker
detta, öfvertygad, att om också R. o. Ad., af förtroende
till tJtsk., skulle bifalla dess förslag, detsamma likväl
icke kan verkställas och således kommer att af sig sjelf
i3 H. i4
Den iij Januari e. m.
förfalla; men jog skulle önska, att detta Stand icke måtte
vidtaga något o verks tål Ibart beslut, hvarföre jag anhåller om
afslag å IJtsk:s tillstyrkande afven i denna del.
Hr af Billbergh: Nu är rätta tiden inne att besvara
Hr v. Hattmansdorffs förnyade anmärkn., rör:de verkställbarheten
af Utsk:s förevar, förslag. Jag får likväl förut fästa
R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att det nu står R. o.
Ad. öppet att bibehålla den gamla tiden för markegångssättningen
eller derför antaga d. 4 Dec., eller ock öfvergå
till StatsUtsk:s första förslag; men bibehållandet af den
närvar, tiden för markegångssättningen medför likväl den
omständighet, att den är för tidig på året, för att någon ens
approximativ grund för bestämmande af prisen finnes. Alla
räntegifvare i StatsUtsk. voro ense derom, att under loppet
af en månad priset betydligen förändrat sig, sedan tröskningen
blifvit verkställd och hvar och en fick se, hvad han
hade att påräkna, och ansågo derföre markegångssättningen
böra ske i Febi', eller Mars månad; men då derigenom, såsom
uti förra betänk, är visadt, skulle uppkomma 2.’ne markegångssättningar,
nemi. en innan levereringen sker, men
sådant skulle vara förenadt med mycken oreda och många
svårigheter, så återstår nu blott att tillse, huruvida det framlagda
förslaget är verkställbar! eller icke. Man har velat
anse omöjligt, alt före Thomae dag kunna få veta markegångspriset,
för att derefter bestämma, huruvida man vill
begagna sig af uppsägningsrälten eller icke. Härvid får jag
anmärka, att då det stadgas, att RiksStms deputerade skola
sammanträda innan d. 4 Dec., och att markegångstaxan genast
efter verkställd prisbestämning, d. v. s. 3 ä 4 dagar
dex-eftef, skall till trycket befordras samt i vanlig ordning
till efterrättelse kungöras och utdelas, så måste ju hvar och
en inom Thomae dag erhålla kännedom om markegångspriset,
för att derefter bestämma, om han vill begagna sig af uppsägningsrätten
eller icke. Jag medgifver visserligen, att besvär
kunna äga rum, som böra af KammarColhm pröfvas,
och att detta icke kan ske inom Thomae dag; men dessa äro
så få och gälla endast för den besvärande, samt verka således
icke på uppsägningsrätten i allmänhet. Frih. Cederström
anförde på f. m., att man ej kunde medhinna att uträkna
rån te persed larna till första uppbördsstämman. 1 anledn.
deraf får jag upplysa, alt detta, enligt författningarna,
icke är någon skyldighet och att det i alla tider ansetts
overkställbar^ samt att författningen stadgar, att denna uträkning
skall vara verkställd till a:dra uppbördsstämman,
hvartill dagen är bestämd till d. lo Jan. Man kan visserligen
invända, att till d. io Jan. är kortare tid från d. 4
Dec. än från d. 4 Nov.; men härtill svaras, att om den föreslagna
förenklingen antages, skall derigenom så mycken tid
besparas, att hvad som under närvar, förhållanden kan med
-
Den 19 Ja nu aii e. m.
’ 107
hinnäs under det invecklade skick, hvaruti vårt kammarverk
nu befinner sig, på mer än en månad kortare tid skall
kunna verkställas; och då jag således icke kan finna förslaget
o verkställ bart, ser jag icke heller något hinder för detsammas
antagande.
Hr von Hartmansdorff: Hr af Billbergh har sagt,
att besvärsmålen i förevar, afseende varit få och att häri
hoppas, det de skola blifva ännu färre. Jag skulle tro, att
han kommer så långt utöfver sin önskan, att alls inga besvär
skola äga rum, i fall man antager Utslos förslag, emedan
detsamma icke lern när rådrum dertill, hvilket man genom
simpel addition kan finna. Efter Utskfs förslag skall
markegångssättningen vara gjord d. 4 "'Deci',' och inom 14
dagJr derefter skola besvären ingifvas till KammarColhm.
Mu bör man komma ihåg, att det icke går så hastigt med
kungörandet i länen af markegångssättningen. Utsk, liar visserligen
ålagt landshöfdingarna att genast låta trycka markegångstaxan;
men Utsk. har icke försett landshöfdingarna
i de norra länen med tryckerier. Men om ock tryckerier
funnes öfverallt, så att något uppehåll i kungörandet ej från
brist derpå föranleddes, torde det ändock i få län vara
möjligt för vederbörande i aflägsnare trakter att, hinna besvära
sig inom de utsatta 14 dagarna, Men antagom denna
möjlighet, så-har man likväl d. 18 Dec., innan bjesvarstiden
är tilländalupen. Vidare är det föreskrifvet, att KatnmarCollnn
inom 8 dagar skall pröfva besvären. Lägger man 8
till 18, så har man 26, eller den 26 Dec., och emedlertid
har Thomaedagen inträffat d. 21 Dec. Om nu således Utsk:s
förslag antages, så blifver det antingen overkställbar! eller
ock kunna inga besvär anföras, och man har infört det oerhörda
i vårt beskattningsVäsende, att man icke kan besvära
sig öfver beskattningen. Hr af Billbergh bar yttrat, att
man icke kunde till i:sta uppbördsstämman medhinna räntepersedlärnas
uträkning. Om »ådant icke sker, är det en
underlåtenhet af författningarna, och om det icke roedliinnes
nu, då markegångssättningen sker i början af Hov.,
är det alldeles omöjligt, här markegångssättningen sker en
månad senare. R. o. Ad. lärer således finna på hvad sätt
den nya författningen skall komma att tillämpas, och om
den icke kommer att stå på papperet allena, utan någon
helsosam verkan för deni, hvilkas fördel den skulle bereda.
Hr af Billbergh: Jagt vill icke en§ försöka att
öfvertyga Hr v. Hartmansdorff om oriktigbeten af den sats,
lian drifver, och önskar jag derföre att endast blifva förstådd
af de öfriga Herrarna. Jag har aldrig sagt, att man skulle
kunna undfå del af RammarCoIlegii beslut innan Thomoe dag,
synnerligast som jag tviflan, att äfven under den nu gällande
tiden för markegångssättningen alla räntegifvare hinna
att få del af RammarCoIlegii beslut öfver deras besvär in
-
joS *
Den ig Januari c. tn,
nan d, 21 Dec,, utan har jag endast sagt, att markegångssättningen
hinner kungöras så tidigt före Thoma: dag, att
Uppsägning i rättan tid kan ske, om någon i följd af raarkegångspriset
skulle finna sig dertill befogad; ty det är det
kungjorda markegångspriset, hvarefter massan rättar sig i afseende
på begagnandet af uppsägningsrätten, och deraf hindras
ingen att besvära sig, väl vetande, att om han vinner
rättelse, får han äfven godtgörelse. Vidare har Hr v. Hartmansdorff
sagt, att det ar stridande mot författningarna,
om icke uträkningen sker inom i:sta uppbördsstäminan.
Dertill får jag svara, att så icke sker, och att jag vill åtaga
mig att bevisa, att författningen icke stadgar, att det skall
ske förrän till den ?:dra uppbördsstämman eljer till d. iq
Januari,
Hr von Hartmansdorff: Jag glömde, då jag sist yttrade
mig, en omständighet, sorn verkar ytterligare tidsutdrägt
i afseende på besvärens afgörande, den nemi., att de skola
ingifvas till K. M:s Bef;h:de, som med näst afgående post
insänder den jemte eget utlåt, tili KammarCollegii afgörande.
Någon tid behöfves också för att skicka bref t. ex. från
Malmö till Stockholm. I anledn. af hvad Hr af Billbergh
sist yttrade får jag nämna, att till d. irsta uppbördsstämman
lika så väl som till den 2:dra uträkningen i debetsedeln bör
Vara uppgjord, emedan det är efter den, som betalningen i
penningar skall erläggas, och någon betalning icke lärer
kunna försiggå, om man icke vet, huru mycket man skall
betala. Jag förnyar min anhållan om afslag på Utskrs tillstyrkande
i förevar, mom.
Hr Hjärne, Harald: Jag förmodar, att StatsUtsk:s
ändamål med dess förslag i dessa punkter åsyftar att få ett
markegångspris, som närmare öfverensstämmer med det i orten
gångbara priset, än som hittills varit förhållandet. Jag
delar Hr v- Hartmansdorlfs anmärka, i afseende på olämpligheten
af den i Utsk:s sednare utlåt, föreslagna tid för
markegångssättningen; ty såsom den värde talaren upplyste,
hinna besyären icke afgöras inom uppsägningstiden. Det
blir således nödvändigt att för markegångssättningen bestämma
en annan tid, än Utsk. föreslagit. Den tid, som hittills
dertill varit bestämd, har varit förenad med en olägenhet,
som ingen lärer kunpa bestrida, den nemi., att gångbara
priset då ännu icke varit så bestämdt, att markegångspriset
blifvit sådant, att man kunnat säga, att det öfverensstämde
med hvad det borde blifva med hänseende till skörden, för
hvilken det skulle gälla, Efter mitt förmenande är Mars
månad, såsom Utsk. i första utlåt, föreslagit, den lämpligaste
tiden för markegångssättningen, emedan vid den tiden
prisen i orterna vanligtvis äro bestämda, sedan, efter fulländad
uttröskning, skördens beskaffenhet och dea större
eller mindre spannmålstillgången med säkerhet äro kända.
Pen 19 Januari e. m.
Men denna tid har åter den olägenhet med sig, att det pris,
som då sättes, icke kan gälla för en tid, som redan är passerad.
Det pris, som för 1834 års skörd sättes i Mars månad
1835, kan icke gälla för leverering af i834 års ränte*
spannmål; men jag tror, att detta är en olägenhet af den
obetydliga beskaffenhet, att den icke bör hindra R. o. Ad.
att antaga denna tid för markegängens bestämmande. Jag
skulle derföre vilja föreslå, hvilket jag förmodar att äfven
StatsUtsk. i sitt förra utlåt, ämnat, att markegångspriset bestämmes
i Mars månad, men att det kommer att gälla för
samma års blifvande skörd. En annan olägenhet kan deraf
visserligen uppstå, att allmogen har svårt att lära sig förstå,
att någon förlust derigenom icke uppkommer, emedan
hvad som förloras det ena året ersättes det andra året,
synnerligast om det blir beslutadt, att medelpriset skall bestämmas
efter 10 års markegång, då variationen mellan
markegångsprisen icke lärer blifva så särdeles stor. I följd
häraf vågar jag anhålla om propos. till bifall å hvad Stats-*
Utsk. i första utlåtandet föreslagit,
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag för min delar
af den öfvertygelse, att StatsUtsk:s nu sist afgifna förslag,
att markegången skall vara satt emellan den siste Nov. och
4 Dec., är det, som under närvar, förhållanden mest öfver*
ensstämmer med det rätta. Att den olägenhet skulle uppkomma,
som Hr v. Hartmansdorff anmärkt, att besvären
öfver markegångssättningen icke skulle vara afgjorda inom
Thomas dag, anser jag icke vara en anmärkt)., sorn bevisar
någon oriktighet i förslaget. Sådana besvär öro ofta under
närvar, omständigheter icke afgjorda inom Thomae dag; och
om de icke blifva det förrän i Febr. eller till d. 1 April
i afseende på kronoräntorna, är någon tid derigenom icke
förlorad, emedan slutliqviden förr icke behöfver vara verkställd.
Det vore visserligen ganska öfverensstämmande med
hvars och ens önskan, att genast kunna känna sitt debet,
utan att någon förändring deruti genom besvär kunde upp*
komma; men då det icke lärer vara möjligt, lärer det vara
tid nog, då liqvidationstiden är så långt framskjuten, att
besvären dessförinnan kunna afgöras. Thomae dag är endast
en dag, inom hvilken uppsägning skall äga rum till leverering
in natura. Den, sorn tror, alt det kan inverka på
dess fördel alt leverera in natura, kan alltid på förhand
inom Thom* dag begagna sig af sin vippsägpingsrätt, i fall
han äger någon. Sällan eller aldrig kunna besvuren angå
så betydlig prisskillnad, att det i någon betydlig mån kap
inverka på den fördel, räntetagare eller räntegifvare kunna
hafva i afseende på begagnandet af uppsägningsrätten; och
jag kan således icke anse det ppiparkta förhåljandet vara
något, sorn bevisar olämpligheten af den tid, StatsUtsk. fö*
peslagit. Hvad åter angår Hr Hjärnes anprärkn., att det vore
* 10
Den 19 Januari e. m.
lämpligast att sätta markegången i Mars månad, oell att
denna markegångssättning borde gälla för löpande årets
skörd, finner jag andra olägenheter dermed förenade än
dem, sorn talaren sjelf uppgifvit och vederlagt. Jag kan
icke föreställa mig, huru liqviden sedermera skulle komma
att äga rum för de räntor, som skulle utgöras af nya skörden,
om priset vore satt efter nya skörden, emedan priset
emellan gamla och nya skördarna kan variera ända till 5o
ä 100 proc., då deremot mycket mindre variation emellan
markegångspriset och det verkligen existerade priset uppkommer,
om markegångspriset bestämmes i Nov. eller liec.
månad, med afseende på den redan gjorda skörden, än om
priset sättes förut, innan man vet, hurudan skörden blir.
Att det ena årets förlust skulle jernnäs med det andra årets
vinst genom 10-års-markegångssättningen tror jag nog; men
derigenom vinner man icke, hvad som åsyftas, nemi. att
markegångspriset skall mera öfverensstämma med det gångbara
priset. Det är detta ändamål, man skall närma sig;
men dertill fordras först nödvändigt, att markegångspriset
sättes med afseende på det års ränta, som skall antingen
in natura levereras eller contant betalas, och dernäst, att
markegången bestämmes på den tidpunkt, då prisen kunna
vara någorlunda bestämda. Lämpligaste tiden härför vore
visserligen Jan. månad; men då lagen stadgar, att uppsägning
skall ske före Thomae dag, kan det icke komma i
fråga att framskjuta tiden för markegångsprisets bestämmande
längre än till d. 4 Dec. Jag vågar således tillstyrka antagande
af Utsk:s förslag såsom det, hvilket under närvar,
omständigheter mest närmar oss till det mål, sorn i markegångssättningen
åsyftas.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Hufvudsakligen är jag förekommen
af den siste värde talaren. Jag begärde dock
ordet i anledn. af Hr Hjärnes förslag, som gifver mig anleda.
att fästa hans uppmärksamhet derpå, att jag tror, att
StatsUtsk. gjort detta väl beräknade förslag i sammanhang
med det ytterligare förslag, som under 5:te punkten förekommer,
och att jag derföre tror, att dessa frågor icke kunna
isolerade behandlas. När man således betraktar 5:te
punkten, hvaruti uppsägningsrätten vilkorligen lemnäs räntegifvarne,
finner man, att detta vilkor hufvudsakligen beror
på detta stadgande om markegångens bestämmande inom
utgången af Dec. månad; och då jag icke kan medgifva någon
inskränkning uti räntegifvarnes uppsägningsrätt, kan jag
icke heller godkänna en förändring uti tiden för markegångssättningen,
hvarigenom vilkoret för begagnandet af denna
uppsägningsrätt kan försvåras; hvadan jag, som icke finner
StatsUtskrs sednare förslag overkställbart, icke kan annat
än med min röst understödja detsamma.
Hr Stuart, Carl Gust.: StatsUtsk. har uti den sed
-
D en 19 Januari c. m.
lii
nast föredragna punkten af dess utlät, föreslagit, att man
skall återgå till den tid för markegångssättningarna, som
redan för 20 år sedan ansågs oriktig. i8i5 års förordn.,
angide tionde- och afradsspannmålens utgörande, innehåller
såsom skäl till upphäfvande af 1810 års författning, deruti
stadgades, att markegångssättningen skulle vara verkställd
sist d. 12 Dec., att spannmålsprisen inom sistnämnde tid i
allmänhet icke vunnit större stadga och bestämdhet än vid
början af Nov. månad, då markegångsprisen enligt i8o3 års
kungör, skulle fastställas. Af Utsk:s förra utlåt, synes äfven,
att Utsk. delat den i i8i5 års förordn. uttalade åsigt, enär
Utsk. yttrat, att markegångstaxan upprättades vid en tid,
då spannmålen ännu icke i allmänhet vore uttröskad och
således innan något stadgadt pris derå genom en allmännare
försäljning kunnat utrönas. Utsk. föreslog derföre, att markegångssättningen
skulle ske i början af Mars månad. Då
Utsk. nu frånträdt sitt förra förslag på grund af de deremot
inom RiksStln framställda anmärkn:r, hvilkas innehåll
och beskaffenhet Utsk. dock icke haft godheten meddela,
förefaller det mig, som Utsk. förnekat viglen af det begagnade
skälet för dess förra tillstyrkande. Men enär jag fortfar
att anse detta icke vederlagda skäl tillräckligt för den
föreslagna förändringen, får jag för min del förklara, att jag
skulle, lika med Ilr Hjärne, önska, att StatsUtskls förra utlåt.
i förevar, afseende blefve af It. o. Ad. godkändt. Jag
anser det vara af synnerlig vigt, att markegångspriset
spannmålen öfverensstämmer med det allmänt gångbara försäljningspriset.
Jag måste dock medgifva, att jag verkligen
nu hyser någon tvekan i afseende på berörde förslag, sedan
jag hört personer med mera kännedom om detta ämne, än
jag kunnat förvärfva mig, förklara Utsk:s lista utlåt, i
denna del overkställbar!; dock som jag för min enskilda
del icke kan inse denna overkställbarhet och ej heller hört
uppgifvas, hvaruti densamma egentligen består, anhåller jag
0111 bifall till hvad Utsk., röride tiden för markegångssättningarna,
uti utlåt. Nio 273 föreslagit.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag tycker nästan
för min del, att man kommer rättvisan närmast derigenom,
att man återgår till Utskls förra utlåt, i så måtto, att man
Sätter en markegång i Nov., som gäller för leverering in
natura, oell den andra i Mars månad, för att bestämma medelpriset,
blott med den skillnad, att medeltalet tages af 10
i stället för af 5 iir, De, sorn frukta, att årsmarkegången
blefve för låg, om den sättes i Nov., emedan priset då ännu
icke kan med säkerhet besläinmas,' böra besinna, att
detta förhållande kominer räntetagaren tillgodo i så måtto,
att räntegifvaren, som vill betala in natura, då skall erlägga
desto större skillnad emellan 10 års medelmarkegångsprisct
och årsmarkegångens lägre pris.
Dan 19 Januari e. ni.
H. Ex. Hr Gr. 0. Landtm, ankom och emottog
klubban.
Hr Gunther, Carl Gust.t Genom de förändringår,
StatsUtsk. gjort i det förut uti utlåt. N:o 273 framställda
förslaget, anser jag de hufvudsakHgäste anmärkningarna mot
detta förslag vara undanröjda. Jag tackar StatsUtsk. för de
betydliga modificationer, Utsk. gjort i sitt nu framställda förslag,
hvarigenom detsamma kan antagas, såsom redan är
gjordt med föregående punkter, ehuru förslaget icke innefattar
en så vidt omfattande reform, som K. M:s nåd. propos.
åsyftade, eller R. St:s und. skrifvelse af d. 25 Jan. i83o
afsåg; men under närvar, förhållanden kan någon större
reform icke verkställas, hvarföre jag anser Utsk:s förslag
•Vara ett lämpligt försök, under afvaktan af en annan tid
för att göra reformen bättre, då förhållandet sådant kan
medgifva. Om man, såsom några talare yrkat, ville antaga
TJtsk:s förslag uti utlåt. N:o 273 eller Hr Cederschjöld.? förslag,
så skulle skatterna derigenom komma att förhöjas minst
till 2Ö proc., och att antaga ett sådant förslag anser jag vara
så mycket mera oriktigt, som såväl R. M:s nåd. propos.
som R. St:s förenämnda und. skrifvelse afse de skattdragandes
förmån. Af dessa skäl anhåller jag om bifall till
Utsk:s sednare förslag, såsom det enda, som nu kan antagas*
De anmärkntr, som deremot blifvit gjorda, äro så fullständigt
vederlagda af Frih. Palmstjerna och Gr. Horn, att jag
icke vidare behöfver uppehålla mig dermed. Jag har blott
velat fästa uppmärksamheten vid det olika förhållande, som
skulle uppkomma i skatterna, om tiden för markegångssättningen
framflyttas till våren; och hoppas jag derföre, att
hvar och en, som känner detta förhållande, icke vidare skall
drifva den satsen.
Hr af Billbergh: Jag är nu i tillfälle att med en
authentik handling kunna bestrida riktigheten af hvad Hr
V. Hartmansdorff yttrat. Uti Lundeqvists sammandrag af
äldre författningar förekommer örn uppbördsboken pag. 335
och 336, ”att räntepersedlarnas förvandling efter markegången
bör vara uti uppbördsboken införd inom d. 10 Januari,
så att fogden genast derpå kan indrifva förra årets ordinarie
ränta,” och om uppbördsstämmorna å landet pag. 348,
”att i de provinser, hvarest hela jordeboksräntan i reda penningar
utgår, uppbäres densamma ifrån Ded. månads begynnelse,
till Thomasmessan; men åter* i de län, der jordebokspersedlarna
och någon del af hemmansräntan årligen förvandlas
efter markegång, betalas alltsammans efter årliga
markegångstaxorna i hvarje provins med penningar, ifrån
Thomasmessan till Kyndelsmessodagen eller nästföljande Febr.
månads början året derefter” etc. Jag vill icke besvära med
uppläsning af mera, emedan detta torde vara tilifyllestgö
ian
-
Den ig Januari c, m.
rande. För öfrigt åberopar jag hvars och ens erfarenhet,
som haft befattning med dylika ärender, om icke särskilda
debetssedlar utskrifva? för de räntor, som utgå med förvandling.
Slutligen får jag tillkännagifva, att orsaken , hvarföre
tiden för markegångssättningen bestämdes till d. 4 Dec.
i stället för d. 4 Nov., var den, att prisen under den månaden
skulle hinna mera stadga sig; men skulle detta strida
mot mängdens önskan, så finner jag ingen olägenhet af
att qvarblifva vid d. 4 Nov., emedan det icke förändrar förslaget.
Hr von Hartmansdorff: Jag får blott anmärka mot
hvad Hr af Billbergh nyss uppläste, att uti en not på sidan
335 förekommer följande: ”Sedan första uppbörds
”s
tärn man på det innevar. årets kronoutskylder, som ge"nom
K. KammarCollegii circulärbref af åren 1724 och
”1729 är vorden påbuden att hållas i Martii månad, nume”ra
enligt Collegii tryckta circulärbref af d. 2 April
”blifvit inställd, så att ingen uppbördsstämma får hållas förr
”än höstetiden etc.” Ändring i författningen har således
under tiden skett, och min uppgift torde altså icke vara
otillförlitlig. I afseende på tiden för markegångssättningen
instämmer jag med de ledamöter, som visat olämpligheten
af Hr Hjärnes förslag. De olägenheter, som skulle uppkomma
af 2:ne markegångssättningar, en om hösten och en
om våren, äro ovedersägliga. Jag måste derföre bestrida
samma förslag, under anhållan, att R. o. Ad. ville afslå
Utsk:s utlåt., och låta saken förblifva i det skick, som
hittills.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm framställde propos. till bifall
å 3:dje punkten litt. a och b.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Frih. Boye, Ludv.: Till Hr v. Hartmansdorffs loyaute
öfverlemnar jag att afgöra, om detta ämne är af den vigt,
att en votering är nödig. Om vi skola votera i hvarje fråga,
blir denna förlossning alltför långsam. Jag anhåller, att
Hr v. Hartmansdorff måtte afstå från sin begäran 0111 votering.
Hr Hjärne: Jag har icke begärt ordet för att vädja
till Hr v. Hartmansdorffs loyaute', utan för att till contrapropos.
föreslå StatsUtsk:s tillstyrkande i förra utlåt.
Hr Gunther: Jag anhåller, att conträpropos:n må
blifva Hr v. Hartmansdorffs sista yrkande, nemi. att tiden
för markegångssättningen skall blifva densamma, den hittills
varit.
18 II. »5
Den 19 Januari e. ra.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan numera
tvenne särskilda meningar, stridande emot bifall till
Utsk:s nu föredragna tillstyrkande, sökt att göra sig gällande,
återstode ej annat än att först afgöra, hvilkendera af
dem borde blifva contrapropos. H. Ex. hemställde altså,
om R. o. Ad. behagade till contrapropos. antaga Utsk:s uti
betänk. N:o 2y3 i denna del afgifna tillstyrkande.
Ropades ja och nej.
H. Ex. förnyade samma propos.; men den blef åter med
ja och nej besvarad.
Hr von Hartmansdorff: Jag har begärt afslag å TJtskls
tillstyrkande och afstår icke från min anhållan.
Frih. Palmstjerna: Då Hr Gr. o. Landtm, icke kunnat
utröna Ståndets tanke i afseende på den contrapropos.,
som Hr Hjärne begärt, anhåller jag, att Hr Gr. o. Landtm,
ville framställa propos. på Hr v. Hartmansdorffs begärda
contrapos:n. Måhända Ståndets mening då uttrycker sig
bättre.
Hr Hjärne: Då Frih. Palmstjerna säkert icke är bland
dem, som företrädesvis skulle vilja lemna bifall till Hr v. Hartmansdorffs
förslag framför Utsk:s tillstyrkande i förra utlåt.,
emedan Hr Frih. sjelf deltagit i målets behandling före återremissen,
så skulle jag tro, att den anhållan, han nu framställt,
har sin grund deruti, att vilja undvika 2:ne voteringar;
men då jag tror, att man, med åsidosättande af alla
andra considerationer, endast bör afse sak, och jag ser,
att, sedan Hr Gr. o. Landtm. 2:ne gånger förnyat sin propos.
densamma icke blifvit bestämdt besvarad, sä tror jag det vara
enda sättet att i enlighet med formerna behandla en fråga,
att icke öfvergå till en annan propos , innan afgjordt
blifvit, huru den först framställda proposm anses vara
besvarad.
Gr. Posse, Arv.: Jag är visserligen icke bland dem,
som dela åsigt med Hr v. Hartmansdorff uti förevar, fall, utan
jag önskar tvärtom, att StatsUtsk:s tillstyrkande måtte bifallas;
men just derföre tillstyrker jag, att Hr v. Hartmansdorffs
yrkande måtte blifva contrapropos., emedan, derest
Hr v. Hartmansdorffs förslag skulle vinna, Utsk:s tillstyrkande
likväl i hufvudsakliga delen blir verkställbar!, emedan
skillnaden endast blir den, att markegången sättes några
veckor förr, än Utsk. tillstyrkt, då deremot, i händelse
Hr Hjärnes förslag skulle vinna bifall, det vore detsamma
som att afslå hela frågan; ty jag, som tagit närmare
kännedom om förhållandet, kan försäkra, att, om markegången
sättes i Mars månad, förslaget blir omöjligt att
verkställa, då detsamma deremot kan få en verkställighet,
Den 19 Januari c. m.
n5
om markegången sättes vid den tid, Hr v. Hartmansdorff
föreslagit.
Gr. von Fersen, Hans: För min del kan jag icke
annat än instämma i Frih. Palmstjernas begäran. Under
den discussion, som uppstått rörrde contrapropos:n, har det
synts mig, att 2:ne meningar velat göra sig gällande, hvaraf
dock endast den ena varit föremål för Hr Gr. o. Landtnäs
propos:n. Det återstår derföre, såsom mig synes, för Hr
Gr. o. Landtm, att inhemta, huruvida Ståndet mera mangrannt
med ja eller nej besvarar en propos. från Hr Gr. o.
Landtm., rör:de den andra åsigten.
Hr af Billbergh: Med Gr. Posse instämmer jag deruti,
att, hellre än att antaga Utsk:s förra förslag, det
är bättre att qvarblifva vid gamla stadgandet, och jag
skulle således vilja antaga Hr v. Hartmansdorffs förslag till
contrapropos., likväl så, att den icke kommer att innehålla
afslag på Utsk:s sednare tillstyrkande, utan tvärtom
bifall dertill med den skillnad, att d. 4 Nov. förändras till
d. 4 Dec.; ty att afslå tillstyrkandet, utan att uppgifva något
annat i stället, anser jag icke gå an.
Hr von Hartmansdorff: Min anhållan om afslag å
Utsk:s sednare tillstyrkande innebär ingen annan mening, än
att det närvar, förhållandet måtte blifva beståndande, så att
markegångssättningen skulle ske i Nov. i stället för Dec.
månad. Deruti hafva flera ledamöter instämt, så att om
Utsk:s tillstyrkande bibehålies med förändring af d. 4 Dec.
till d. 4 Nov., är det alldeles öfverensstämmande med min
mening.
Frih. Boye: Biträdande Frih. Palmstjernas och Gr. v.
Fersens mening, anhåller jag, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes
gifva oss tillfälle att besvara Hr Hjärnes propos:n. O111
den enhälligt afslås, måtte vi väl komma ifrån densamma.
Hr Hjärne: Jag tager för afgjordt, att efter den discussion,
som nu sednast ägt rum, R. o. Ad. skall hafva tillräcklig
ledning för sitt omdöme att afslå den af Hr Gr. o.
Landtm, framställda propos:n på ett sätt, som icke lemnar
någon tvekan öfrig, huru densamma blifvit besvarad, hvarföre
jag tror mig gå R. o. Ad:s önskan till mötes, då jag
afstår från den propos., jag begärt.
Hr von Hartmansdorff: Jag märker, att uti det
redactionsförslag, sorn är öfverlemnadt till R. o. Ad:s afgörande,
finnas åtskilliga data, såsom Nov. månads slut och
d. 4 Dec., införda. De kunna icke bibehållas i den contrapropos.
, som blifvit begärd; men om den nödiga rättelsen
i redactionen icke kan ske i hast, torde det vara bäst att
antaga en så lydande contrapropos.: Vinner nej, kommer nu
gällande förhållande med markegångssättningen att fortfara.
Den 19 Januari c. m.
Hr af Billbergh: Äfven detta nödgas jag bestrida.
Frat) början af discussionen yttrade jag, att det var nödvändigt
att sammanbinda båda dessa morn., emedan det följer
af sig sjelf, att om mom. lit. b blir förändradt i afseende
på liden, denna förändring äfven träffar mom. lit. a. Jag
skulle derföre tro, att det är nödvändigt för att icke råka
i någon förbindelse, att uppställa contraproposm på följande
sätt: ”Vinner nej, kommer i mom. lit. a ordet November
att ändras till October, och i mom. lit. b ordet December
att förändras till November.
Upplästes till justering och godkändes följande voterlspropos:n:
Den,
som bifaller 3:dje punkten litt. a och b af StatsUtsk:s
betänk. N:o 273, ang:de dels grunderna för markegångsprisens
bestämmande, räntepersedlarnas omsättning och
förenkling, indelta räntors och tiondeanslags återingående
till Kronan samt andra med grundskatternas utgörande gemenskap
ägande ämnen, och dels i anledn. af flera i samma
frågor väckta motioner, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
ne)5 . , ,
Vinner nej, förklarar R. o. Ad., alt prisuppgifterna skola
vara insända inom Oct. månads slut, samt att markegången
skall vara satt innan d. 4 Nov. hvarje år.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 32.
Nej — 11.
3:dje punkten litt. c, d och e samt ^:de punkten
biföllos.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppskjöts till nästa
plenum.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda utlåtm från
StatsUtskottet:
N:o 3g5. dels i anledn. af verkställd granskning af K.
ConvojCommissariatets förvaltning och räkenskaper för åren
j83i och i832, samt dels på grund af väckt motion om
förändring i convojafgiftens utgörande och disposition m. m.;
BevillningsUtskottet:
N:o 5o. i anledn. af gjorda anmärkn:r emot Utsk:s betänk.
N:o 3g, ang:de den af städerna utgående salu-accis;
BancoU tskottet:
N:o 78. i anledn. af Hr Gr. Frölichs motion, ang:de
föreskrifters meddelande i afseende på undervigtigt guldoch
silfvermynt, som till Banken ingår;
- Den 19 Januari e. m.
117
N:o 79. i anledn. af Hr Rosenblads, Bernh., motion om
rättighet för Banken att upptaga lån till förstärkande af
fonden för handelsdisconten och belåningen af publika papper;
N:o 80. i anledn. af Hr v. Troils motion, ang:de afgifvande
af specificeradt förslag å de publika papper, hvilka,
enligt R. St:s beslut, komma att i Banken belånas;
Lag- samt Allm. Besvärs- och Oecon.Utskm:
N:o 4°. i anledn. af väckta motioner om förändringar
och tillagg i K. förordn., ang:de sockenstämmor och kyrkoråd,
af d. 26 Febr. 1817;
Allm. Besvärs- och Oecon.Utskottet:
N:o 142. till jemnkning uti RiksSt:ns beslut, ang:de
skjutsväsendet och forvagnsinrättningar.
Gr. von Fersen, Hans: Jag anhåller vördsamt hos
Hr Gr. o. Landtm., att å nästa föredragningslista näst efter
första målet må uppföras Bevilln:sUtsk:« jemnkningsbetänk.
N:o 49, rör:de stora sjötullen, emedan jag anser nödvändigt,
att R. o. Ad. och de öfriga Stånden med det snaraste fatta
sitt beslut i frågan, så att det må komma under förstärkta
StatsUtskrs bepröfvande och bevilln. må kunna blifva bestämd.
Gr. von Fersens hemställan blef af R. o. Ad, bifallen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 9 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 22 Januari 1835.
Plenum kl. 10 f. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda
från Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s underd. skrifvelser
till K. M. nemi.:
N:o 278. ang:de ett af K. M. äskadt extra anslag af
3 millioner r:dr till försvarsverkets iståndsättande, allm. arbeten
m. m.;
N:o 279. i anledn. af väckt fråga om förändring af den
förut stadgade tid, inom hvilken den till statsbehofvens fyllande
utaf allm. bevillningen anslagna summa skall uti Riksg.-  cont. hvarje år förskottsvis hållas Statscont. tillhanda;
N:o 280. ang:de dels ett närmare bestämmande af lösen
för gravationsbevis öfver stadsegendom och dels befrielse
för fattigvårdsinrättningar för erläggande af expeditionslösen
;
Deii aa Januari f. m.
N:o 281. ora utvidgad sågningsrätt å skattlagda sågq
varnar.
Fortsattes den sistl. plenidag började pröfningen af
StatsTJtsk:s utlåt. N:o 3g3 i anleda, af gjorda anmärkn:r vid
Utsk:s betänk. N:o 273, ang:de dels grunderna för markegångsprisens
bestämmande, räntepersedlarnas omsättning och
förenkling, indelta räntors och tiondeanslags återingående
till Kronan samt andra med grundskatternas utgörande gemenskap
ägande ämnen, och dels i anledn. af flera i samma
frågor väckta motioner.
Då nu föredragningen skulle börja med 5:te punkten,
anhöll Hr v. Hartmansdorff, Au g., att de 3 första
mom:n af densamma skulle i ett sammanhang uppläsas.
Frih. Boye, Ludv.: Sedan den af Hr v. Hartmansdorff
begärda uppläsning ägt rum, anhåller jag, att Prosten
Åstrands, betänk, följaktiga, reservation jemväl må varda
uppläst.
5:te punkten fr. o. m. början t. o. m. mom. lit. c
upplästes.
Derefter upplästes Prosten Åstrands utlåt, åtföljande
reservation.
Hr von Hartmansdorff: StatsUtsk. bar erkänt, att
utgörandet af räntor in natura icke kan afskaffas. Följden
häraf måste då vara, att enär räntetagare och räntegifvare
möjligen vilja för ömsesidig beqvämlighet liquidera med penningar,
behöfva de bestämda rättesnören för en sådan liquid;
d. v. s. att en gifven uppsägningsrätt och ett visst markegångspris
måste äga rum. fiufvudskälet att bibehålla rättigheten
till betalnings erläggande in natura är, att räntegifvaren
icke måtte komma i förlägenhet vid liquiden, om
han, till följd af bristande afsättning, saknar penningar.
Ett annat skäl är det, att markegångspriset kan vara obilligt
satt. Man har då velat lemna tillfälle, vare sig för
räntetagare eller räntegifvare, att genom persedelns uttagande
eller levererande in natura skydda sig mot förluster.
Utsk. har åt räntegifvaren bibehållit rättigheten att betala
in natura, men betagit räntetagaren rättigheten att in natura
fordra sin ränta. Det har således endast gjort afseende
på det första skälet eller bristande afsättning för räntegifvaren,
men deremot ansett sitt förslag till markegångssättning
vara så fullkomligt, att ingen skada eller orättvisa
dervid vore att befara å räntetagarens sida. Låtom oss undersöka,
om så verkligen förhåller sig. Första frågan blifver
då: Är den föreslagna markegångssättningen så tillförlitlig,
att correctivet af uppsägning emot en möjlig obillighet
i denna del kan undvaras? Om markegångspriset sattes
lika med det gångbara, kunde frågan med ja besvaras; men
Den 11 Januari f. m.
1!9
det är icke förhållandet. Markegångssättningen sker om hösten,
innan säden är uttröskad, innan någon egentlig handel
dermed är börjad, och altså innan något bestämdt pris
kunnat stadga sig. Det pris, som möjligen finnes, har uppkommit
under den största tillgången och den minsta efterfrågan.
Man kan således taga för afgjordt, hvad Hr Lagerhjelm
efter egen skadlig erfarenhet vitsordat, att markegångspriset
gemenligen blifver lägre än det verkliga. Deraf
följer åter, att räntetagaren gemenligen kommer att förlora
på lösen efter markegång. Utsk. har sökt förekomma det
genom liera stadganden. Markegångssättningen skulle uppskjutas
en månad, eller till d. 4 Dec. Men jag har redan
sökt visa, att detta icke hjelper; ty spannmålshandeln, äfven
hindrad af årstiden och väglaget, har ej kommit sig i
gång då heller. Dessutom är tiden före Thomae dag så kort,
att besvär öfver markegångssättningen ej medhinnas, förrän
uppsägningstiden redan är inne. Hela fördelen deraf är således
förlorad, och den kan äfven vara likgiltig, om man
med skäl antager, att markegångspriset alltid är för lågt.
Sådant förekom/nes ej af de i o årens medelmarkegång. Denne
hindrar blott prisen att omvexla alltför betydligt från ett
år till ett annat, men hindrar ej, att samtliga markegångsprisen
äro för låga. Af detta grundfel följer ock, att till
godtgörande af räntetagarens skada icke förslår den mellangift,
hvilken Utsk. här föreslagit i punkten b, der det
heter: "Att då berörde årspris understiger medium af
"sednaste 10 årens markegångspris inom samma län eller
”district, är det väl räntegifvaren öppet att före Thomae
"dag, på sätt hittills ägt rum, tillsäga, om han vill utgöra
"praestationen in natura; men i det fallet åligger det honom
"att vid levereringen contant till räntetagaren betala skill—
"naden emellan löpande årets lägre pris och det stadgade
"ro års markegångspriset.’’ Derpå, att det årliga markegångspriset
är lågt, kan räntetagaren då icke förlora; men
hans skada deraf, att 10 års priset varit för lågt i det hela,
är derföre lika gifven. Ytterligare säger Utsk. i mom.
cl "Att, då leverering in natura icke sker, forsellön, på sätt
"hittills ägt rum, af räntegifvare erlägges, samt att, då räntegifvare
uppsagt till leverans in natura, han jemväl för
"hvarje tunna råg eller korn betalar 16 sk., samt för hvar"je
tunna hafra 12 sk., allt b:co, till räntetagaren, såsom
"ersättning derför, att denna uppsägningsrätt, i följd af föregående
bestämmanden, hädanefter upphör." Här skulle
altså räntetagaren finna sin godtgörelse, nemi. uti 16 sk. för
tunnan råg eller korn och 12 sk. för tunman hafra. Detta
är likväl obestridligen för litet öfverhufvud. Såsom exempel
vill jag anföra, att markegångspriset på råg är i Östergöthland
för närvar. 8 r:dr iö sk b:co, hvaremot det
der gångbara priset redan närmar sig 10 r:dr. Afradstiden
är likväl icke'inne förrän d. 2‘) Fehr. Med den benägen
-
120
Den 22 Januari f. m.
het spannmålsprisen för ögonblicket synas hafva att stiga,
kommer priset troligen att uppgå i slutet af Febr. tili 10
r:dr 16 sk. b:co. Skillnaden deremellan och markegångspriset,
hvilken skulle utgöra räntetagarens förlust, stiger
således till 2 r:dr b:co p:r t:na. Nu är markegångspriset
temligen likgiltigt, ty den, som anser sig derpå blifva lidande,
uppsäger till leverering in natura; men då markegången
är afgörande, skola alla bemödanden användas för
att sänka eller höja det årliga priset. Att sådant icke alltid
lyckas, medgifver jag; men att det understundom lyckas,
visar erfarenheten och meddetsamma, att ingen säkerhet,
motsvarande d^n som nu finnes, är för räntetagare eller
räntegifvare att påräkna. Jag var vid sista riksdagen ledamot
af en committé', som skulle föreslå en stadigare spannmålstull.
Dervid upplystes, att t. ex. markegången i Blekinge,
gränsande till det sädesrika Skåne, var högre än i
Jemtland, gränsande till Norrska fjällen och våra Lappmarker.
Då prisets obilliga uppdrifvande kari äga rum, kan
äfven ett motsatt förhållande inträffa; och det finnes, efter
min tanka, icke någon annan garanti mot spelet i markegångssättningarna,
än uppsägningsrätten till leverering in natura.
Vill man borttaga den, så bör man äfven tänka på
att bättre organisera committeerna, som sätta priset; men
det har Utsk. alldeles förbisett. När det ensamt åt räntegifvaren
förbehållit optionsrätt, är det naturligt, att han
alltid väljer det, som för honom är fördelaktigast, och att
räntetagaren altså mäste beständigt vidkännas det, som för
honom är ofördelaktigast, d. ä. att alltid blifva den förlorande.
Förslagets antagande kommer således att ovilkorligen
verka såsom en lönenedsättning för alla indelta löntagare,
vare sig militära, civila eller ecclesiastika tjenstemän,
och derjemte såsom förminskning i kyrkors, hospitalers,
barnhus m. fl. dylika inrättningars inkomster. Angående
militärens löneanslag saknar jag visserligen speciel kännedom,
men tror mig dock veta, att regleringen uppgjordes efter beräkning
af räntornas hittills varande verkliga medelpris. Om nu
detta nedsättes, är det klart, att man beröfvar nämnde tjenstemannacorps
en del af dess löner, hvilka visserligen icke
äro öfvf rdrifna, och vid hvilkas oafkortade åtnjutande innehafvarne
desto mera lära trygga sig, som de nyss blifvit
i nåder fastställda. Då man torde vilja tror att jag åberopar
militären endast för ecclesiastikens bästa, anhåller jag
att få fästa Ståndets uppmärksamhet på hvad en militärmyndighet,
KrigsCoIhm, uti dess utlåt, öfver ämnet yttrat.
Det heter nemi. uti StatsUtskts förra betänk. N:o 273, hvarest
KrigsCollegii berörde utlåt, är intaget: ”Beträffande åter
"den i underd. föreslagna förändringen i grunderna för ut”görandet
af såväl kronotionde och afradsspannmål som anadia
å hemman och lägenheter indelta räntor, syntes närvar.
Den 2a Januari f. m.
121
”var, tidsförhållanden såväl i afseende på lefnadssätt som
”landtbrukets och varuafsättningens beskaffenhet, emot hvad
”dessa voro vid indelningsverkets böl jan, numera vara myc”ket
förändrade och hafva föranledt en allmännare ömsesi”dig
önskan att erhålla oell erlägga räntepersedlarnas värde
”i contant, när sådant utan någondera partens förlust kun”de
äga rum, hvarföre ändamålet med R. St:s und. framställning
syntes önskvärdt att vinna; men KrigsColbm an”såge
i und., alt de föreslagna vilkoren ej tillräckligen skyd”dade
K. M. och Kronan samt de enskilda räntetagarne
”från förluster i deras hittills ägande lagliga inkomster, dä
”icke något correctiv blifvit uti det und. projectet uppgifvet,
"till förekommande deraf, att det i förslaget omförmälda
”första markegångspriset, med hvilket de 4 föregående årens
”skulle sammanläggas för att erhålla ett medeltal, blefve
”alltför lågt under varornas verkliga värde vid leverans"tiden.
” R. o. Ad. torde således linna, att K. KrigsColItm
genast insåg olägenheterna; och dessa äro ingalunda afhulpna
genom förändringen från 5 till io års medium. Hvad
de civila tjenstemännen beträffar, Ur förhållandet enahanda;
och det förefaller verkligen nog hårdt, att, då behofvet af
löneförhöjning för landtstaterna, hvilka bland civileu egentligen
hafva indelta löner, blifvit vid liera riksdagar ådagalagdt,
inén R. St. förklarat tillgång dertill saknas, man i
stället föreslår en åtgärd, som vållar minskning i de otillräckliga
löner, dessa tjenstemän redan lagligen äga. Inom
ecclesiastikstaten är det fromma stiftelser som främst komma
att förlora på ändringen. Dessa inrättningar hafva
förut genom myntförsämringen blifvit plundrade på deras
capitaltillgångar oell med detsamma på värdet af deras penliingeränta.
Ville man nu äfven försämra värdet af deras
årliga inkomster af spannmålsräntor, så blefve de lidande
på dubbelt sätt. R. St. hafva för skollärare beviljat ökade
anslag, men deremot fordrat, att deras dubbla tjenstårsbeläkning
skulle nedsättas. Nu vill man äfven nedsätta deras
löner, följaktligen försämra deras vilkor. Kan sådant vara
rätta medlet att förbättra skolorna? Om jag fortsätter det
åberopade exemplet från Östergöthland, blefve förhållandet,
att en collega, med 5o t:r, hälften råg och hälften korn,
indelt lön, förlorade lika många r:dr; och då hela lönen är
beräknad till 3oo r:dr, vore förlusten alltför känbar. Följden
af allt detta blefve, att Rikets tjenstemän, som ej längre
linge bibehålla, hvad de rättmätigt ägde med fullmagter
bekräftadt, ej kunde hysa förtroende för den aflönande
statsmagten, och att det allmännas tjenst blefve af dugliga män
mindre eftersträfvad. Jag liar nu sökt visa, att förslaget Ur
skadligt; jag skall nu försöka ådagalägga, alt det jemväl är
olagligt. Våra skatter äro ursprungligen bestämda i persedlar.
Från begynnelsen var det ensamt läutetagarens rätt att väliö
H. " '6
Den 23 Januari f. m.
ja mellan lösen eller persedel in natura; roen då prejerier
deraf följde, gjorde man uppsägningstiden till hvad den sedermera
varit, ömsesidig. JVu synes man vilja återgå till
den redan afskalfade orättvisan, med den förändring, att
det i stället blefve räntetagaren, som alltid skulle förlora.
Utsk:s förslag åsyftar således icke ett fullkomligare rättstillstånd,
utan endast att ombyta föremål för en orättvisa, som
varit afskalfad, men nu skulle återinföras. Till orättvisan
emot indelta löntagare kommer äfven förnärmandet af deras
rätt, som aga fralseräntor, och som köpt eller ärft dem,
under beräkning att åtnjuta hvad de voro värda, enligt då
gällande sätt för räntornas utgörande. Jag förstår icke, huru
så uppenbara ingrepp i äganderätten kunna af Utsk. föreslås.
Vida billigare hafva Utsk. och R. St. förfarit, då
de förminskat lönerna för Kammarrätten; ty de hafva förklarat,
att ingen rubbning finge äga runi under nuvar. innehafvares
lifstid. Men bär har Ulsk. föreslagit, att minskningen
genast skall taga sin början utan afseende på innehafvarens
rätt. Utsk. yttrar väl pag. 6, att förslaget saknar
rättsgrund i afseende på den enskilda räntetagaren; ty
det heter: ”men då det i betydlig mån skulle försvåra utförandet
af räntorna, i anseende till bristande tillfälle i
”vissa orter alt hastigt och med fördel föryttra persedlarna,
”och då fen eftergift å statens sida, för hvad den omedelbarligen
äger uppbära, icke kan blifva en rättsgrund
”för enahanda eftergift å den enskilde räntetagarens sida,
”så anser Utsk; olämpligt att nu föreslå något stadgande” etc.
Men detta ät- blott vackra ord, som Utsk. icke tillämpat,
ty något undantag för ägare af frälseräntor är ej gjordt.
Vill man göra skäl åt räntegifvare, det jag icke missunnar
dem, så må det ske uppenbarligen, så att staten betalar räntetagaren
hans förlust genom allm. bevilln. eller andra utvägar;
men att låta löntagare, som på god tro innehafva
sina löner, ensamt och i smyg lida till räntegifvarnes fördel,
det kan jag icke medgifva. Det är Representationen ovärdigt,
och Konungen lärer ej kunna dertill lemna sitt bifall;
ty jag får erinra, att Konungen aldrig ifrågasatt detta förslag,
utan det är Utsk. sjelft, som kommit fram dermed.
K. M. yttrar sig väl icke så bestämdt i detta afseende, men
den K. propos. innehåller likväl följande, efter min tanka, tydliga
förklaring: ”Beträffande slutligen R, St:s vid sista riks”dagafgifna
und. framställning, rörde sättet för grundräntornas
och k ron o t i o oden s utgörande, finner K.
”M., i följd af Dess här ofvan yttrade åsigt, att markegångs”prisen
böra från riksdag lill riksdag af R. St. fastställas,
”hvarigenom R. St:s förslag om räntepersedlarnas uträkning
”i penningar efter det löpande årets markegång, med hän”sigt
till medeltalet af de näst föregående fyra årens, kom’’rae
att förfalla, det nit vara mindre lämpligt att under ti”den
påbjuda förändrade grunder för räntornas utgörande,
D cn 22 J a n u a r i f. m.
12S
”och K. M. anser således R. St:s förberörde förslag icke bö”ra
vid sådant förhållande af K. M. antagas.” Jag bör äfven
anmärka, alt PresteSt. uti särskild und. skrifvelse till
K. M vid sista riksdagen erinrat, att förslaget strider emot
Ståndets privilegier; och jag skall citera verba formalia af
hvad berörde skrifvelse i omförmälda afseende innehåller.
De upptogos under pag. 6 i den K. proposln i ämnet, der
det heter — — — ”dels ock att förslaget skulle medföra
”rubbning i Presterskapets genom 114 § Reg.F. tryggade
”privilegier af år 1723, förmedelst borttagande af den fria
”dispositionsrätt, som samma privilegier jemte K. brefvet af
”d. 22 Dec. 1699 försäkra och förbehålla åt kyrkor, acade”mier,
gymnasier, skolor och ecclesiastik-indelningsliafvare, i
”afseende å den dem nådigst förlänta kronotionde, så att de
”densamma må oafkortad och in natura utfå.” Detta
har Utsk. icke upptagit till vederläggning, utan yttrar blott
sid. 5: ”Hvad först angår den anmarkn., att det vore stri”dande
emot Presterskapets privilegier att betaga löntagare
”deras rätt att uppbära kronolionden in natura, så, enär
”alla hittills utkomna författningar örn förändrade vilkor för
”räntepersedlarnas utgörande och om förhållandena emellan
”räntegifvare och räntetagare blifvit vidtagna, dels af båda
”Statsmagterna, dels af Konungen ensam, utan att Preste”St:s
privilegier dervid ansetts utgöra något hinder, förmodligen
af det skäl, att samma privilegier icke omtala eller
”skäligen kunna omfatta sättet för kronotiondens utgörande
”af räntegifvaren, samt PresteSt. icke lärer kunna tillerkän”nas
större rätt än öfriga räntetagare, anser Utsk., med
”hufvudsakligt afseende å hvad K. KammarColIlm uti dess
”med K. KrigsColkm under d. 11 Maj 183 r gemensamt af”gifna
och uti 4;de punkten af det återremitterade utlåt,
”intagna betänk, i detta ämne, att å denna anmärkn. icke
”något afseende kan fästas.” Jag är icke emot, att PresteSt:s
privilegier härutinnan ändras emot full ersättning; meri
Utsk. hade bort erkänna, att frågan är af privilegjinatur.
Detta hade varit att handla öppet; men att bortförklara
privilegierade rättigheter emot något Stånds bestridande, det
bör man akta sig för, eljest skulle snart nog intet Stånd vara
säkert om sina rättigheter och sitt bestånd. Man skall
måhända invända, att saken icke är så vigtig derföre, att
om Ständerna fatta oförsigtiga beslut, belyder det ingenting,
emedan K. M. kan besluta annorlunda och hejda misstagen;
men jag tror icke, att R. St. böra handla såsom pjnvndiga,
de der tänka: vår far får rätta och hjelpa, hvad vi felat;
utan jag anser R. St. böra antaga blott sådana förslag, som
i och för sig sjelfva kunna bestå. Det ifrågavar. innpfattar
slutligen en inconsequens emot hvad vid sista rikdagen beslutades,
nemi. att Kronans behållna spannmål borde Jösas
efter årets markegång. Jag vet icke, hvarför man nu skall
annorlunda förfara med de indelta räntorna. På grund af
Den 92 Januari f. m.
hvad jag sålunda anfört, yrkar jag afslag å mom:n n, b, c
uti 5:te punkten af StatsUtsk:s betänk. N:o 393.
Hr af Billbergh, Joli. Peter: Att följa den siste
talarens långa deduction, dertill har jag hvarken förmåga
eller vilja; jag skulle blott försöka visa, att Utsk. icke begått
någon orättvisa med sitt förslag till jemnkning i för
hållandena
emellan räntegifvare och räntetagare. För det
första, och då en talare begärt uppläsning af Prosten Åstrands
reservation, ber jag att få fästa uppmärksamheten på det
anmärkningsvärda deruti, att endast 3:ne ledamöter inom
Utsk. uti samma reservation instämt, samt att alla dessa
äro prester. Reservanten har således icke funnit understöd
ens hos pluraliteten inom Utsk. bland ledamöterna af sitt
eget Stånd; och de, som i Utsk. deltagit i ärendets hand
läggning,
torde likväl icke böra anses så kortsynta, som Hr
v. Hartmansdorff tyckes hafva velat föreställa sig, då han
trott, att det varit af förbiseende af det rätta, som Utsk.
underlåtit antaga den åsigt af ämnet, som uti PresteSt:s
skrifvelse till K. M. vid förra riksdagen uttalas. Med erkännande
af all möjlig högre upplysning hos PresteSt. måste
den väl icke vara så öfverlägsen, att den ej kan fattas,
hvarken af K. M. eller de öfriga Stånden. Det torde derföre
antagas, att den åberopade skrifvelse!! verkligen icke
varit så öfverbevisande, som nitiska förespråkare velat förespegla.
Utsk. har noga öfvervägat, hvad i detta ämne vid
sista riksdagen förekom. Det har tagit kännedom om de
und. utlåttn deröfver, hvilka Kammar- och KrigsCoIbna afgifvit
m. m. K. M. har nu framställt frågan, ingalunda
med något ogillande, utan endast med iakttaget närmare bestämmande
af grunderna för markegångssättningen. Ett sådant
bestämmande har Utsk. sökt uppgöra; och det är vid
ett föregående tillfälle redan tillräckligt utveckladt, hvarföre
Utsk. icke kunnat tillstyrka den K. propos:n i hvad den föreslår,
att R. St. vid hvarje riksdag må upprätta markegångstaxor
, gällande till nästföljande riksdag, eller under 5
års tid. Utsk. har nemi. ansett det nu framlagda förslaget
i denna del närmare uppfylla ändamålet. Då de nuvar.
deputerade för markegångssättningen icke äga sig föreskrifna
några gränsor, hvarinom deras omdöme bör hålla sig,
har Utsk. deremot föreslagit, att deputerade i allmänhet
skola anses bundna af kronobetjeningens prisuppgifter, tillkomna
efter församlingarnas hörande deröfver på allm.
sockenstämmor. Således blifva de verkliga prisen så nära
som möjligt bestämda. Hr v. Hartmansdorffs exempel från
Östergöthland för innevar. år kan säkert motbevisas af flera
exempel för föregående år, då markegången varit för högt
satt om hösten, emot hvad priset sedan blifvit; och Hr v.
Hartmansdorff har sjelf åberopat exempel jemväl af för högt
bestämd markegång. Dessutom har det icke att göra med
Beil 22 Janöari f. m.
125
rättsförhållanden, när priset bestämmes. Hvad som är räntetagarens
rätt är att få af årets gröda, eller enligt väldet
deraf. Dessutom har man vid förslagets åbanebringande
utgått från den synpunkt, att det vore eftersträfvansvärdt
att vinna stabilitet i lösningsprisen, och man har derföre
tänkt sig, att staten borde öfvertaga alla räntor; men då
delta nu icke kan vinnas, har man åtminstone gått ett steg
på vägen dit, då man antagit io års medelmarkegång i stället
för den årliga. Men detta är icke nog. Såväl staten
som den enskilde måste småningom vänja sig vid en jemn
intrad, och icke det ena året få uppbära hög och det andra
året en låg inkomst; och om man antager som grundsats,
att staten icke kan äga anspråk erhålla större lösen, än som
motsvarar verkliga priset under det löpande året, kan jag
icke linna annat, än att all billighet blifvit iakttagen emot
löntagare, helst dessa bekomma 16 sk:r b:co p:r t:na mera,
äfven om liqviden sker in natura, såsom godtgörelse hvaremot
uppsägningsrätten blifvit räntegifvaren ensamt förbehållen.
Att upptaga förebärandet, det hinder emot förslaget
skall förefinnas uti Presterskapets privilegier, anser jag
nästan öfverflödigt. Jag har aktning för dessa såväl som
för andra lagar; men jag är fullkomligen öfvertygad, att de
icke kunna ligga i vägen för bifall till förslaget. De allm.
verkens utlåt, i frågan innefattar jemväl fullständig bevisning
för en sådan åsigt; och kunde sådant hinder nu göra
sig gällande, skulle anspråken på enahanda verkan framträda
vid flera andra tillfällen, då prasstationer ifrågakomma,
och dervid man hittills icke satt i fråga att använda dylika
skäl. Det är nemi. allmänt kändt, att K. M. i dylika frågor
utfärdat författningar utan Ständernas hörande, samt att
någon klagan deröfver aldrig försports. Man har sagt, att någon
ändring icke kunde fastställas, åtminstone i frälserättsägares
rätt. Jag medgifver, att någon ändring i deras rätt icke
kan beslutas; men författningarna hafva aldrig tillagt dem
större rätt än K. M. och Kronan. Om altså jordeböckerna
skulle gifva anledn. till större fordringar, äro dessa likväl
icke grundade i författningarna och utgöra altså icke
någon rättighet. Jag tillstyrker bifall till betänk, uti den
föredragna delen deraf.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag anser det vara ettbland
de vigtigaste föremålen för R. St:s uppmärksamhet att söka
förekomma de prejerier, sorn hittills ägt rum vid utfordrandet
af räntegifvares skyldigheter. Jag hade således icke föreställt
mig, att tjenstemannainteressets vanliga försvarare
skulle inom detta RiksSt. framträda med förnyade försök
att hindra eller åtminstone uppskjuta den allmänt efterlängtade
rättelsen härutinnan. De skäl, man anfört emot bifall
lill hvad Utsk. föreslagit, bestå deri, dels att sådant skulle
medföra förlust för räntetagare i allmänhet, dels att förslå
-
126
Den 22 Januari f. m.
get vore stridande mot Presterskapets privilegier, oell dels
att skollärare derigenom skulle beröfvas en del af de dem
redan beviljade löneanslag. Jag är till en del förekommen
af Hr af Billbergh uti besvarandet och vederläggandet af
dessa förmenta skäl; men jag anhåller dock att lä göra några
tillägg till denne talares yttrande. Jag medgifver, att
markegångsprisen ofta icke öfverensstämma med de verkligen
gängbara spannmålsprisen, och för beredande af en ändamålsenlig
rättelse uti delta förhållande, bade jag också
önskat, att Utsk. vidblifvit sitt uti förra betänk, framställda
förslag, att markegången icke borde sättas, förrän dessa pris
hunnit allmänt stadga sig; men sedan Utsk. nu frångått sitt
förslag i Benna del och i afseende på tiden för markegångssättningen
framställt ett annat, hvilket redan blifvit af B.
o. Ad. gilladt, förfaller naturligtvis allt yrkande om godkännande
af förstnämnda förslag. Jag får således inskränka
mig till anhållan om propos. å bifall till den nu förevar,
punkten af Utsk:s utlåt., helst, enligt min öfvertygelse, de
möjliga ojemnheterna i handels- och markegångsprisen komma
att blifva vida mindre betydliga och känbara både för
räntegifvare och räntetagare, sedan 10-års-medelpriset numera
blifvit bestämdt att tagas till regulator för räntespannmålens
lösande. Att intriger vid markegångssättningarna
kunna äga rum, hädanefter såsom hittills, anser jag väl möjligt;
men genom antagandet af ett sådant medelpris kommer
man åtminstone att mycket närma sig rätta beloppet.
Lagger man nu härtill den ersättning af 16 sk. t:nan, sorn
blifvit räntetagare medgifven i stället för uppsägningsrätten,
synes all skälig anledn för dem till klagan i detta afseende
vara undanröjd. Dessutom hafva räntetagarne fått sig tillerkänd
den fordel, att, då årsprisen understiga medelpriset,
de, i fall leverans in natura skulle ske, böra erhålla skillnaden
nämnde pris emellan. Likaledes bör det icke skäligen
kunna påstås, att förhållandet blifver ofördelaktigare
för löntagaren, om io års pris kommer att gälla såsom grund
för medelmarkegången, än om, på sätt K. M. föreslagit, denna
medelmarkegång rättas efter spammålsprisen under 5 år.
Hvad beträffar def föregifna hindret af Presterskapets privilegier,
kan jag i sanning jcke inse någon grundad anledn.
att såsom något sådant hinder nu åpyq åberopa dessa privilegier.
K. jVL har icke heller funnit berörde privilegier
ligga i vägen för den önskade reformen, enär K. M., enligt
den nåd. proposm, icke fästat afseende å de af PresteSt. vid
sista liksdagen framställda erinringar i samma syftning.
Hvad slutligen vidkommer farhågan för skollärarnes försämrade
belägenhet, i händelse försjaget kornrne att bifallas, får
jag påminna, att R. St. för dessa tjenstemän anslagit en betydlig
lönetillökning, hvilken vid denna riksdag blifvit på
stat uppförd. Men oij? man äfven skulle, emot verkliga fqrhällandet,
förutsätta, alt någon minskning i bemälde lärares
Den 22 Januari f. m.
127
löneinkomster möjligen kunde uppkomma genom det föreslagna
upphörandet af deras uppsägningsrätt, så synes man
i allt fall böra vara förvissad, alt denna minskning ofördröjligen
skulle blifva till fullo ersatt genom ytterligare lönförhöjning.
Jag betviflar åtminstone, att R. St. numera skola
underlåta att tillse, det ifrågävar. vigtiga författningar
varda för framtiden åtföljda af sådana löner, som motsvara,
hvad billigheten och omtankan om det uppväxande slägtet
kräfva. Jag kan altså icke inse, att den enskildes rätt i
något fall trades för nära genom bifallandet af Utsk:s förslag,
hvarföre jag för min del tillstyrker detsamma.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Jag instämmer
med Hr af Billbergh deruti, att det är onödigt följa Hr v.
Hartmansdorff uti dess vidlyftiga deduetion. jag skall derföre
endast hålla mig till hvad han dermed velat bevisa,
nemi. att förslaget komme att medföra förlust för räntetagare
och altså borde förkastas, samt deremot söka ådagalägga,
att det vore en bestämd orättvisa att låta uppsägningsrätten
äfven för räntetagaren qvarstå, sedan man beslutat,
att en medelmarkegång skall äga rum. Förhållandet blefve
nemi., att under sådana år, då sädesprisen vöro höga samt
medelpriset altså lägre, komme räntetagaren naturligtvis alltid
att uppsäga till leverering in natura, hvarigenom- han
således satte sig i åtnjutaude af fördelarna för det högre
priset, så ofta det inträffade, oaktadt detta högre pris redan
en gång förut blifvit beräknadt honom till godo, såsom intaget
i beräkningen vid medelmarkegångens bestämmande*
Om man således antager, att prisen alternerade emellan 8
och 10 r:dr, så att 5 år hade det förra och 5 år det sednare,
så blefve medelmarkegången 9 r:dr, hvarefter räntetagaren
linge beräkna lösen, då uppsägning icke skedde; men
de år, då priset vore 10 r:dr, skulle han säkert begagna
uppsägningsrätten, hvadan han då vunne I r:dr på hvarje
tunna; hvaremot han, då prisen voro 8 r:dr, icke komme
att begagna nämnde rätt, och derpå gjorde enahanda vinst.
Räntetagaren skulle sålunda i alla händelser vinna på räntegifvarens
bekostnad; och denne, betagen sin lösningsrätt
just de år, hän hade mest ondt om säd, kunde deremot, af
fruktan för de flerehanda prejerier och chicaner, som ligga
räntetagaren öppna att använda, troligen icke begagna sin
uppsägningsrätt, då de gångbara prisen vore lägre än medelpriset.
Men äfven med förutsättning, att han gjorde det,
blefve ju följden den, att leveranserna alltid komme att ske
in natura, fastän det just är det, af långvarig erfarenhet befunnet
otjenligt, man velat förekomma. Hr v. Hartmansdorff
har sagt, att bifall till förslaget vöre att öfverflytta en
orättvisa, som nu drabbar gifvaren , på tagaren. Jag medgifver,
att det är räntegifvaren, sorn vinner på förslaget;
inen hans vinst består endast deri, att han får rättelse uti
128
Den 22 Januari f. m.
hvad man erkänt honom hittills hafva lidit orätt, och
detta har så länge fortfarit, att det icke vore mera än
billigt, om räntetagare, i händelse rättelse icke på annat
sätt kan ske, derpå komme att förlora något. Jag kan likväl
icke medgifva, att något lidande uppkommer hvarken på
ena eller andra sidan. Hr v. Hartmansdorff har hemtat exempel
för sin sats från provinser, der markegångspriset för
nurvar. är lägre än det gångbara. Vill man hemta exempel
t. ex. från Skåne, skall Hr v. Hartmansdorlfs sats vara
fullkomligt motvägd. Det måste alltid vara en fördel för
en löntagare att kunna beräkna sina inkomster någorlunda
jemnt, och det är just ojemnheten i denna del, som föranledt
löneförhöjningarna; ty de lägre prisen äro de vanliga,
och de högre gälla blott såsom undantag. Hr v. Hartmansdorff
har sagt, att K. M:s propos. icke ger anledn. till borttagande
af uppsägningsrätlen för räntetagaren. Jag för min
del kan verkligen icke inse, huru man kan äga en bestämd
markegång och bibehålla uppsägningsrätten. Det är altså
en gifven följd af den K. propostn, att uppsägningsrätten
borde afskaffas. Hvad privilegiifrågan beträffar, så är jag,
ang:de densamma, af enahanda tanka med de talare, som
före mig deremot yttrat sig. Vid sista riksdagen sattes det
icke i fråga att så anse saken, icke ens af PresteSt:s egna ledamöter
i Utsk. Det förefaller mig i sanning besynnerligt,
att Utsk. jemte 3 Stånd kunna fatta ett så obetänksamt beslut,
som det Hr v. Hartmansdorff häri funnit, och till tröst
hvaremot han fästat sig vid den förhoppning, att K. M.
icke må gilla detsamma. För min del, och utan intrång i
löntagares rätt, önskar jag, att förslaget må varda till gällande
antaget.
Frih. Boye: Uti denna strid hafva sådana skäl blifvit
anförda å båda sidor, som, efter mitt omdöme, duga till ingenting
annat, än att förvilla begreppet och rycka känslan
på sidan om det rätta. Jag begär att få undanrödja dessa,
för att derefter återföra frågan till dess enkla beskaffenhet,
och uti sådant skick öfverlemna densamma till R. o. Ad:s
bedömande. II v. Hartmansdorff har tillåtit sig att tyda
ärendet till en privilegiifråga. Jag kan icke antaga detta.
Ett privilegium skall vara bestämdt bindande, eljest är det
alldeles icke bindande. Reservanten, Prosten Astrand, har
ock sjelf medgifvit, att frågan så må ses. k den andra sidan
har Hr af Billbergh åberopat en författning, hvilken
han tydt tvärtemot dess innehåll. Han har nemi. sagt, att
äganderätten till frälseräntor icke innefattar någon vidsträcktare
rätt, än Kronan äger. Detta är riktigt; men det är
sophistiskt att säga, det den förra skall rätta sig efter den
sednare, då denna förändras. Fä frågor anslå mera rättskänslan
än denna. Alt statsmagterna fatta beslut, som lända
till
Den 32 Januari f. m.
till rubbning i rättsförhållanden emellan enskilda, kan icke
försvaras. Frågan är enkelt denna. Det måste erkännas, att
det pris, som sättes om bosten, varit, är oell måste blifva
chimerikt, emedan det äl1 för tidigt. Följden blifver, att
inarkegången bestämmes antingen för låg elier för hög. Man
har derföre gifvit åt båda sidorna ett correctiv i uppsägningsrätten.
Nå väl! Utsk. tager bort den från den ena sidan
och lemnar qvar den på den andra. Behöfves väl mer
för att anslå rättskänslan emot förslaget? Det är gifvet, att
det ena interesset skall nedtvinga det andra, som står blott
och bart. Jag .begär afslag å betänk.
Hr von Hartmansdorff: Jag ber att få fästa Ståndets
uppmärksamhet å ett yttrande af Hr af Billbergh, det
nemly att ägare till frälseräntor icke hafva bättre rätt än
Kronan, och att om hon efterskänker något, skall frälserättsinnehafvaren
.jemväl göra enahanda eftergift. Men författningarna
äro of annan^mening. K; förorda, d. 22 Juli
i8o3, angfde afrads- och kr önoliondespann målens utgörande,
forslande eller fösande, säger, att frälset ej begripes derunder,
eftersom frälseman otfh ägaren af räntan ej
nugot kan för esk r i f v a s, hvarmedelst honom betages
att njuta och disponera räntan, såsom sin
tillhöriga egend.om. Nu har man vqlat stödja sig derpå,
att sedan ett.^medelpris vöre gifvet, borde det af sig
sjelf följa , att uppsägningsrätién skulle fråntagas räntetagaren.
Vöre denna medelmarkegång öfverensstämmande med
det verkliga priset, då bade man åtminstone-billigheten för
sig; men Gr. Gyldenstolpe har sjelf erkänt, att medelmarkegåugen
gemenligen blifver lägre än det gångbara priset.
Man har erinrat, att icke samtliga ledamöterna af PresteSt.
inom Utsk. instämt i. Prosten Åstrands reseVvation. Detta
bevisar icke så mycket, hvad Ståndet tänker, som dess
beslut att förkasta förslaget. Jag har ingalunda bestridt
rättigheten för samtliga Stånden att fatta beslut äfven i privileg
ii frågor; men jag har velat, att man skall erkänna dem
för sådana och behandla dem i öfverensstämmelse dermed.
Man har anfört, att mellangiften af 16 sk. och 12 sk. forsellön
motsvarade skillnaden emellan markegången och det
verkliga priset. Denna skillnad utgör likväl i år på vissa
ställen 2 r:dr. Förlusten är således lätt uträknad. En ledamot
har väl besvärat sig deröfver, att jag hemtat exemplet
från ett län, hvarest förhållandet talade för min sats.
Det hade varit nog motsägande, örn jag anfört något annat.
Ett skäl för mitt val af exempel linnes likväl derutinnan,
att jag inom det åberopade landskapet har min hemort,
och att jag derigenom är föranledd att bäst känna det. En
talare har sagt, att, i händelse förslaget skulle medföra
minskning i skollärarnes löner, Ständerna då icke lära un18
II. 17
Den 32 Januari f. m.
derlåta att gifva ersättning åt en så vigtig corps. Äfven jag
hoppas det, men skulle tro det vara angeläget att gifva ersättningen
på samma gång, som man vållar minskningen. Det
blefve eljest nog känbart för de lidande att vänta. Man
har sagt, att det vore oriktigt att kalla det ifrågavar. förslaget
förhastadt, enär det vore grundadt på sednaste Ständers
beslut. Jag kan icke erinra mig, att detta betager räntetagaren
uppsägningsrätten. Någon af StatsUtskrs ledamöter
torde upplysa, om förhållandet varit annorlunda. Likaså
innefattar ej heller Konungens propos. något förslag
i denna del. En ledamot har påstått, att räntegifvaren
icke kan vara skyldig betala mer i lösen än medelmarkegången.
Nej! men han är skyldig att betala i säd, om
räntetagaren icke med lösen åtnöjes. En ledamot har påstått,
det jag erkänt, att man varit orättvis emot räntegifvaren.
Jag säde, att man varit det, innan rättelse gjordes
till hvad som nu gäller, d. v. s. då räntetagaren ensamt
agde uppsägningsrätten, men att rättvisan nu, då begge äga
samma rätt, är återställd. Jag fortfar i mitt yrkande på afslag.
Hr Giintlier, Carl Gust.: Då man har under afgörande
en fråga,, så vigtig som den ang:de dels grunderna
för markegångsprisens bestämmande, räntepersedlarnas omsättning
och förenkling, indelta räntors oell tiondeanslags
återingående till Kronan, samt andra med grundskatternas
utgörande gemenskap ägande ämnen, måste man bedöma
frågan i sitt sammanhang och icke lösrycka vissa delar deraf.
Jag anhåller således att få yttra mig öfver frågan i dess
helhet, för att visa omöjligheten utaf att nu uti den förevar.
delen frångå Utsk:s förslag, sedan man antagit detsamma
uti en föregående punkt. Då R. St. vid sista riksdagen
hos K. M. anhöllo om propos. till en förändrad markegångssättning,
så att markegängsprisen komme att bestämmas för
vissa längre tider, förmodade de, att ett stadgadt myntväsende
och ökade capitaler skulle blifva ofelbara följder af
andra åtgärder och beslut, hvilka vid samma riksdag vidtogos,
i sammanhang hvarmed de önskade åstadkomma förenkling
uti vårt skatteväsende. Det är sannt, att dessa beräkningar
till stor del blifvit tillintetgjorda af opåräknade
hinder, hvilka man dock bör hoppas kunna komma att undanrödjas.
Det berodde emedlertid på afgörandet af andra
punkten i betänk., om någon förändring komme att antagas
eller icke. Jag deltog icke i beslutet deröfver, emedan
jag fann betänkligheter deremot nu, då jag trodde, att den
ifrågavar. reformen borde börja med indragning till Kronan
af alla indelta räntor. Men å en annan sida finner jag, att
Utsk. numera gjort sådana modificationer, att en större lättnad
för antagandet af förslaget uppstått; och om man afslår
förevar, punkt, sedan man bifallit 2:dra punkten, blifver
hela förslaget overkställbar. Detta visar sig klart för
Den aa Januari f. m.
hvar och en, som har practisk kännedom i ämnet. En talare
har sagt, att förslaget är orättvist emot räntetagaren.
Men huru ville han väl, att man skulle besluta, det räntetagaren
finge utfordra sin spannmål in natura under missväxtår,
men likväl under de öfriga tillgodonjuta det högre
lösningspris, hvilket måste uppkomma derigenom, att jemväl
priset under missväxtåren ingår i beräkningen för medehnarkegångens
bestämmande. En talare har redan förut
klart ådagalagt orättvisan häraf. Jag hade icke velat understödja
saken, om vi nu icke fattat något beslut i densamma;
men sedan 2:dra punkten är antagen, hemställer jag
till Hr v. Hartmansdorff, huru det väl är möjligt att afslå
den förevar. Man har åberopat Konungens propos., såsom
icke innefattande något förslag i denna del. Der står, att
K. M. icke finner lämpligt, det förändrade grunder för räntornas
utgörande under tiden påbjudas. Härmed menas
intill nästa riksdag, enär förändring i grundlagen ansetts för
ändamålet erforderlig; men att förändringen sedan borde
ske ligger i sakens natur. Det förundrar mig, huru KrigsColl:m
kunnat antaga ena hälften af förslaget, men icke den
andra. Det är i sanning beklagligt, att ett sådant utlåt,
kan emanera från ett embetsverk. Man har talat om enskilda
ägare af frälseräntor, hvilkas rätt man ansett förnärmad.
Denna fråga kan undantagas oell särskildt behandlas;
men man kan icke begära, att det generella stadgandet
för räntetagare skall bero deraf. Det vore att göra bisak
till hufvudsak. Jag hoppas, att JR. St. icke låta saken
för sig så bortblandas. Det är rätt väl, att privilegiifrågan
förfaller, utan att någon ens vill yrka derpå; ty ville man
låta den bero på PresteSt., så är det fruktansvärd!, att den
alltid kom att förblifva in statu quo. Man behöfver blott
ihågkomma, hvad frågan om presträttigheternas utgörande
på Gottland fordrade för omgångar. Jag yrkar bifall till
den föredragna punkten och ber att vtterligare få fästa uppmärksamheten
på inconsequensen uti att afslå den, då vi bifallit
det föregående.
Gr. Gyldenstolpe: Jag skall blott upptaga Hr v.
IlartmansdorlFs påstående, det han sagt mig hafva erkänt,
att medelmarkegången måste komma att understiga det gångbara
priset. Jag har hvarken påstått det ena eller andra
och tror, att det lika väl kan hända, att medelmarkegången
är öfver som under ofvannämnda pris. Emedlertid har
Hr v. Hartmansdorff stödt sig endast på förutsättning af det
sednare alternativet, och t. ex. derför citerat förhållandet i
det län, der han har sin hemort och hvilket han derföre
väl känner. Någon sådan närmare localkännedom behöfves
alldeles icke för att kunna inse, det exemplet, i egenskapen
af stöd för en allmän sats, är öfverdrifvet; och utan att
Skåne behöfver vara ens hemort, kan man anföra exempel
132 Deli 22 Januari f. ni,
derifrån af motsatt art med det af Ilr v. Hartmansdorff
uppgifna. Hr v. Hartmansdorff hade lätt kunnat få upplysning,
huru det förhållit sig med skollärarnes löner under de
sista io åren, samt derefter uträknat, hvad det hade varit,
i fall en medelmarkegång för nämnde år utgjort grunden
för ränteliqviderna. Då hade man kunnat se, om skiljaktighet
uppstått. Men intill dess dylika upplysningar produceras,
måste den enas mening antagas för lika god som den
•andras. Att nu, sedan en medelmarkegång blifvit antagen,
det största våld emot räntegifvare skulle utöfvas dermed,
att man förkastade den förevar, punkten, är obestridligt.
Hr V. Hartmansdorff sagt, att sista R. St:s beslut icke upptager
frågan om uppsägningsrältens upphäfvande. Pag. 5 uti K.
M:s nåd. propos. j der R. St:s skrifvelse finnes refererad , omförmäles,
dels att vid de tillfällen, då löpande årets markegång
inom länet uppgår till lika belopp eller öfverstiger
medelmarkegången , ingen uppsägning till leverering in natura
får äga rum, utan etc. etc., dels att, då löpande årets
markegångspris understiger medelmarkegången, det väl är
räntegifvaren öppet att före Thomae dag tillsäga, om
lian vill utgöra proestationen in natura, men i det fallet etc.
Den vid sista riksdagen antagna princip i detta fall var således
enahanda som nu, hvilket utgör ett ytterligare stöd
för det bifall till förslaget, jag ånyo har äran påkalla.
H. Ex, Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
skulle komma alt fortsättas kl. 6 på eftermiddagen.
Gr. Björnstjerna, Magn.: Ämnet är redan för mycket
uttömdt för att af mig ytterligare upptagas till utredning.
Jag skall derföre inskränka mig- till några få ord.
Min öfvertygelse, grundad på sakkännedom, är den, att indelta
armeen komme, att förlora mera på den ifrågavar. förändringen,
än den vann på den vid sista riksdagen beviljade
lönförhöjningen. Till en sådan förlust bidroge icke allenast
(rustningen af uppsägningsrätten, utan jemväl den sednare
punkten, ang:de de mindre persedlarnas sammanslående.
Dessa hafva under ett sekel behållit ett slags bestämdt
lösnings värde, under det spannmålsprisen beständigt fluetuerat.
Jag medgifver, att förlusten egentligen kommer att bestå
uti hvad som nu erhålles utöfver markegången. Man kan
säga, att detta är ett missbruk; men det är häfdvunnet.
Resultaterna deraf hafva varit en ökad inkomst för armeen;
afskaffandet måste för denna medföra förlust, och man kan
dessutom erinra, att misbruket till en del compenseras deraf,
att räntegifvaren äger rätt leverera in natura, hvaraf
han troligen begagnar sig, då stor ymnighet af spannmål in->
träffar, och indelningshafvaren altså icke kan afyttra densamma,
utan måste upplägga den, hvarvid åter förlust för
honom lättligen kan uppkomma derigenom, att räntegifvaren
icke är skyldig att lemna ritorr vara. Jag vill visst ic
-
Den 22 Januari f. m.
i33
le taga parti af det utaf Hr Gr. Posse i sista plenum uppgifna
exempel af orter, der sädana prsestationer äro påbjudna,
hvilka icke i trakten produceras, och hvaraf handt, att
räntegifvare nödgats erbjuda råg i stället för korn m. m.;
men sådant kan säkerligen lätt afhjelpas, utan att man behöfver
förkasta, hvad som till fördel för armeen ägt rum
sedan K. Carl XI:s tid. Vill man upphäfva alltsammans,
så skall jag vara den förste, som dervid biträder^ men att
i lösryckta delar behandla detta ämne, sådant måste jag motsätta
mig. Man säger, att det är en alltför vidlyftig labyrinth
att på en gång kasta sig in i förändring af hela grundränteväsendet;
men jag tror, att labyrintherna då först börja
uppkomma, när man icke vill taga ett oskiljaktigt ämna
i sin helhet, utan tror sig höra sönderplocka det för att
kunna handtera det. De söndrade delarna visa sig då såsom
labyrinther; men det hela kunde deremot visa sig ganska
enkelt. Jag tillstyrker afslag å betänk.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn.: Jag förenar mig med
Hr Gr. Björnstjerna uti hans begäran om afslag å betänk.
Då R. St. vägra nödiga anslag till lönförhöjning för indelta
armeen, bör den väl åtminstone få behålla, hvad den har;
och då minskning i indelningshafvares inkomster synes blifva
en gifven följd af förslagets antagande, kan jag icke tillstyrka
bifall till detsamma.
Frih. Cederström, Jac.: För min del kan jag icke
bifalla denna punkt mera än de öfriga. Hvad som redan
blifvit antaget, ang:de tiden för markegångssättningarna,
hvarvid jag icke var närvar., hoppas jag, såsom-overkställbar,
icke komme att leda till något resultat. Hvad följderna
af den ifrågavar. punkten beträffar, visar det sig klart,
att den blefve ömsom förlust för räntetagaren, ömsom innefattande
en ny beskattning å räntegifvaren; ty det är
klart, att denna icke beböfver betala någon slags skillnad
emellan prisen, då han levererar in natura; men nu skulle
han likväl vara förpligtad betala skillnaden emellan årspriset
och medelmarkegången. Denna åter kan betydligt variera;
och jag hade trott, att Utsk. aldrig skolat framkomma
med elt sådant förslag som detta. Det är visserligen
vigligt att reglera markegångssättningsväsendet; men det måste
ske i sammanhang med reglering af uppbördsförfattningarna.
Den öfverläggning, sorn jag icke öfvervar, men sorn
jag kan bedöma af det resultat, att markegångssättningstiden
bestämdes till d. 4 Dec., bevisar, att man icke gjort sig reda
för uppbördssättet i landet eller för medborgares rätt att
uppsäga till leverering in natura före Thomas dag. Hade
Utsk. eftersinna! detta, så hade det bort begripa, att markegången
icke hinner fastställas före Thomas dag, i fall den
sättes d, 4 Dec. Den föreslagna besvärstiden af i4 dagar,
från det markegången sattes, bevisar ock, att eftertanka ic
-
*34
Den 22 Januari f. m,
le varit Utsi. följaktig vid uppgörandet af dess förslag i
detta ämne. Då det gifves församlingar, belägna ända till
4o mil från provinsens residensstad, är det Hart, att kungörelser
icke kunna ens promulgeras öfver allt inom länet,
innan besvärstiden redan är förbi. Jag hade föreställt mig,
att våra Utsk. icke skulle framkomma med dylika föYslag,
och jag afstyrker till alla delar detta omogna förslag.
Frih. Boye: En talare har såsom bisak bedömt uppfyllandet
af den fordran, som angår äganderättens helgd
för frälseränteägare. Men är frågan om äganderätten en
bisak, hvad är väl då hufvudsak? Alla löntagares rätt, hvilka
hafva indelta räntor, den har man icke velat anse tillräcklig.
Hittills hafva den berättigades och den förpligtades
förhållanden varit reciproka; correctiv mot orättvisa har
funnits å båda sidor. Nu öfverlemnar jag till R. o. Ad. att
bedöma, om väl utaf framställningarna från andra sidan
kan sammansättas ett beskydd för räntetägaren, motsvarande
det man fråntager honom. Det ligger i sakens natur,
och är derföre ovedersägligt, att ett obehörigt inflytande
vid markegångssättningarna kan verka derhän, att de hvarje
gång blifva för låga; och löntagarens förlust är dermed gifven.
Frih. Palmstjerna, Garl Otto: Jag tillstyrker för
min del bifall till Utsk:s betänk. Jag vill ej inlåta mig uti
att följa Frih. Cederström på dess digression till redan afgjorda
punkter, och jag lemnar således Hr Frih:s framställda
skäl alldeles å sido. Hvad åter angår de skäl, som Frih.
Boye åberopat för afslag å nu ifrågavar. punkt, har han
ensamt hållit sig till äganderättens helgd med afseende förnämligast
å frälseräntorna. Jag har likväl ej kunnat fatta
saken annorlunda, än att detta betänk, endast angar indelta
räntors och tiondeanslags utgörande jemte några andra med
grundskatterna gemenskap ägande ämnen, derunder jag ej
tror, att frälseräntorna kunna inbegripas. Tvenne talare på
motsatta sidan, för hvilka jag hyser den största aktning,
hafva yttrat, att indelta armeen skulle förlora genom Utsk:s
förslag. Jag delar ej denna tanka; jag tror tvärtom, att
förslaget i längden skulle medföra vinst såväl för indelta
armeen som för andra löntagare, om än den icke bestämdt
kan beräknas i penningar, nemi. den moraliska vinsten att
skilja räntetagarne från en mängd missförhållanden, som åtminstone
få namn af prejerier, om de också hafva stöd i
lagens bokstaf. Jag ser för öfrigt saken så, att markegångsprisen
hädanefter skulle komma att bestämmas närmare det
verkligen gångbara priset. Detta har ofta under missväxtår
hittills icke skett, hvartill jag tror motivet hafva varit, att
man ansett markegångssättningens yttersta noggrannhet mindre
magtpåliggande, då ingen enskild derpå kunnat förlora.
Nu deremot skulle förhållandet blifva annorlunda, och det
blefve således i räntetagarnes interesse att tillse, det marke
-
Den si Januari f. m.
gången icke sattes för lågt; hvaremot räntegifvarne å andra
sidan få den fördelen, att de högre utgifter, som en missväxt
medför, blifva fördelade på io år. Hr v. Hartmansdorff
har antagit, att markegången alltid skulle blifva oriktig, och
man kan gerna medgifva, alt den icke alltid skulle kunna blifva
fullt enlig med det gångbara priset, helst detta icke alltid är ense
med sig sjelft, enär man ser, huru det stundom betydligt varierar
från den ena torgdagen till den andra. Denna invändning
kan således alltid göras under hvad markegångssättning och
under hvad prisbestämmelse som helst, den må ske genom publik
åtgärd eller enskild öfverenskommelse; men säkert är,
att markegången genom Utsk:s förslag aldrig kan blifva så
skiljaktig från verkliga priset, som i händelse man antager
den K. proposm, enligt hvilken markegången skulle vid riksdag
sättas för fem kommande år i sender. Detta sista förslag
innebär långt större orättvisa, om man så vill kalla det,
och allt, hvad som kan sägas emot Utsk:s förslag i sådant
afseende, drabbar i långt större mån den K. proposm. För
min del ser jag likväl icke i hela detta förslag, angtde ett
förändradt sätt för grundskatters och tiondeanslags utgörande,
någon orättvisa, enär, efter min tanka, förslaget blott
angår indelta räntor, och jag för öfrigt tror, att de bestämmelser,
statsmagterna finna för godt att besluta i afseende
på sättet för räntornas utgörande, de må vara Kronan
beliållna eller anslagna åt löntagare, böra bero af statsmagterna,
utan att kunna betraktas såsom intrång i löntagarnes
rätt. Dessas rättigheter kunna ej, efter min åsigt,
bero på sättet, huru skatterna utgöras, utan inskränka sig
blott dertill ali åtnjuta samma rätt, som staten sjelf förbehållit
sig; och dä nu staten afsagt sig all uppsägningsrätt,
bör detsamma gälla för öfriga räntetagare, som annars blifva
en privilegierad class och komma i en förhatlig ställning,
hvilket af ingen kan önskas, utan tvärtom af alla bör förekommas.
Jag ser således i Ulsk:s förslag ett vigtigt steg
till förbättring i vårt skatteväsende. Det är icke möjligt att
på en gång ändra det på sådant sätt, att det uppfyller alla
theoriens fordringar; men detta förslag är af vigt såsom
förberedelse till mera jemnhet i både skatter och löner. Det
skulle hos räntetagarne alstra en vana att alltid påräkna
ungefär samma belopp i löneinkomster, och hos räntegifvarne
att utgöra sina skatter på enahanda sätt, hvarigenom
man slutligen skulle kunna komma till det önskvärda mål
att bestämma skatterna i contant och bringa mera reda i
denna del af våra oeconomiska förhållanden, hvilket åter *
skulle vara af stort inflytande på belåtenheten i landet. —
Då jag således ej i förslaget finner något lidande å någondera
sidan, och inga andra olagenheter än sådana, som äro
en följd af oriktiga vanor eller inrotade fördomar, men deremot
inser, att det skulle medföra betydliga fördelar, tillstyrker
jag bifall till betänk.
f
i3G
Dea aa Januari f. m.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag medgifver, att jag
i TJtsltrs förslag icke funnit sådana garantier mot möjligt
förnärmande af räntetagarens interesse, som jag hade önskat,
och jag hade derföre gerna sett, att förändring i detta
hänseende ägt rum uti en föregående punkt; men jag kan
likväl icke utsträcka mina betänkligheter så långt, sorn Hr
v. Hartmansdorff samt Gr:na Björnstjerna och Brahe. Jag är
öfvertygad, att den nu ifrågaställda reformen är af så vigtig
och nyttig beskaffenhet, att de mindre obilligheter för
ögonblicket, hvilka deraf kunna anses uppkomma, betyda i
det hela noll. Den förnämsta anmärkn. af förslagets motståndare
består nemi. deri, att räntegifvarnes inflytande på
markegångssättningarna komme att vid dessa blifva öfvervägande
till bestämmande af ett alltför lågt pris, hvilket
åter medförde förlust för räntetagarne. Men om dessa sednare
skulle finna, att räntegifvarnes interesse till någon
orättvis grad gjort sig gällande, är det ju räntetagarnes rättighet
att anföra besvär i KammarColhm, livitket, såsom ett
statens embetsverk, icke lärer underlåta att förskaffa statens
embetsman den rätt, de kunna äga att fordra; och för min
del tror jag, att den magt KammarCollun äger att, nemi.
genom förhöjning i markegången, i många fall ålägga Svenska
folket en högre skatt, än det sjelf åtagit sig, t. o. m.
är alltför vidsträckt. Vidkommande den omtalade förlusten
för indelta armeen, får jag fasta uppmärksamheten derå,
att då regleringen för densammas löner vid sista riksdagen
framlades, beräknades dessa löner i hvad de dittills utgjort,
icke efter de tillfälliga förhöjningar deri, som, till följd af
uppsägningsrätten, kunnat uppkomma, utan/ efter medelmarkegången.
En sådan beräkning har också alltid legat till
grund för undersökningen om tjenstemännens lönebelopp.
Jag är för öfrigt förekommen af Frih. Palmstjernas nyss
afgifna anförande samt af hvad Gr. Posse i sista plenum
yttrade, och hvaruti han, bland annat, visade, huru ojemnförligt
mycket fördelarna af förslaget öfvervägde de möjliga
förlusterna deraf. Dessutom kan man icke nog fästa
uppmärksamheten på hvilken inconsequens R. o. Ad. beginge,
i fall II. Ståndet förkastade denna punkt, dä Ståndet
antagit de två första. Jag föreställer mig altså icke annat,
än att den 5:te punkten varder bifallen.
Hr Hjärne, Harald: Jag vågar icke trötta R. o. Ad.
med att omtala allt, hvad jag tänker i detta ämne, helst
frågan är af vigt och jag derföre önskar, att många ledamöter
må deltaga i voteringen, hvilket åter icke lärer blifva
händelsen, om man för långt utsträcker discussionen. Det
ligger i sakens natur och är ej heller ovanligt, att, då man
talar alltför länge uti ett ämne, man gör ett och annat misstag,
på sätt Hr v. Hartmansdorff ock gjort. Dessa äro nu
till
Den 22 Januari f. ra.
till stor del redan besvarade; och jag begärde ordet egentligen
för att besvara de farhågor, man framställt i afseende
på förluster för indelta armeens befäl. Gr:na Björnstjerna
och Brahe hafva nemi. befarat, att, i händelse förslaget bifölles,
indelta armeens befäl skulle betagas tillfälle att erhålla
lösen för sina räntor utöfver markegångspriset, en så
kallad förmån, den de nu äga, och hvarigenom minskning
i de nuvar. löneförmånerna ansågs uppkomma. Må det förlåtas
mig, om jag tror, att dessa yttranden icke voro så
mycket beräknade på att inverka på 11. o. Ad:s beslut, emedan
argumentet verkligen är, i min tanka, dertill för svagt,
utan snarare såsom ett bevis på den välvilja för armeen,
hvilken de ädla Grefvarna alltid ådagalagt, såväl enskildt
sorn i deras embctsutöfning. Då jag sjelf tillhör dem, som
uro löntagare vid indelta armeen, torde jag äga skäl att
yttra den opinion uti ifråga var. hänseende, som jag trott
mig finna der vara rådande. Jag känner nemi. ganska många,
som hafva betydliga indelta räntor, men hvilka aldrig
uppdrifva lösningsprisen utöfver markegången, och som gjort
till en lag för sig att aldrig begagna räutegifvarens svårighet
att skaffa varan in natura, för att tvinga honom lösa
öfver markegångspriset. Jag tror ock, att sådant rättvist
kunde kallas prejeri, och jag kan icke försvara ett stadgande,
som dertill lemnar anledn. Om man betraktar Utsk:s
förslag, skönjes deraf Wart, att Utsk. velat gå K. M:s propos.
till mötes i afseende på sjelfva ändamålet derför, hvilket
är att bereda möjlighet för staten att i en framtid öfvertaga
alla indelta räntor och till löntagarne utgifva contenia
löner. Delta förslag är dertill ett vigtigt steg. Afslås
det, så är hufvudändamålet motverkadt och lillbakasatt, till
dess ett nytt förslag i samma anda hinner framkomma och
vinna bifall. Jag anhåller altså om bifall till denna 5:te
punkt; och hvad armeen beträffar, är jag öfvertygad, att
den låter förespeglingarna om förlustea af tillfället till en
orättvis vinst vika för närmandet till realisering af det goda
resultat, att arméen en gång må kunna mera stabelt beräkna
sina löneinkomster.
Hr Silfverhjelm, Carl Adam: I motsats med den
siste talaren yrkar jag afslag på betänk. Saken är verkligen
af mera vigt, än man inser. Den går nemi. ut på att
minska embetsmannens löner. Väl har jag hört, att em -  betsmännen äro för talrika, men icke har jag hört någon
påstå, att de äro öfverflödigt aflönade; och hvad gör man väl,
då man fråntager räntetagare deras uppsägningsrätt? Jo, man
nedsätter markegången; ty hvilka bestämma denna ? Jo, de som
sjelfva hafva fördel af en låg markegång, eller åtminstone
till en del dela yrke med dessa. Hvad är det väl nu, som
uppehåller markegången? Jo, uppsägningsrätten. Då i lands18
H. 18
i38
Den 22 Januari f. ra.
orterna allmänheten nödgas sälja sin vara till hvad pris sorn
helst, då är det markegången sättes; och då det är räntetagarens
interesse, att den sättes hög, blifver den alltid låg.
Följden af förslagets antagande blefve omsider den, att man
vid en annan riksdag framkomme med nya förslag till löneförhöjningar.
På dessa skäl yrkar jag afslag.
Hr von Qvanten, Carl: För att besvara ett yttrande
af Frih. Palmstjerna får jag nämna, att han misstagit
sig, då han trott någon skillnad äga rum emellan grunderna
för utgörandet af frälseskatte- och kronoskatteräntor.
En sådan finnes verkligen icke, och följden af antagandet
utaf TJtsk:s förslag blefve altså, att de förra räntorna komme
i samma kategori som de sednare. Hvad hufvudsaken
beträffar, finner jag det vara riktigt, att Kronan uppbär sina
räntor, evalverade till penningar; men förhållandet med
enskilda räntetagare är olika. Medgifver man likväl, att
Utsk. välvilligt afsett räntegifvarens interesse, så, och om
förslaget passivt går igenom, må det gerna bifallas. Yppas
åter något motstånd, så bör det gälla till afgörande; ty en
gifven orättvisa mot räntetagaren är det, att fråntaga honom
en bestämd rättighet. Yådan af den ömsesidiga uppsägningsrättens
bibehållande kan jag icke inse. Är den spannmål,
räntegifvaren erbjuder, god och försvarlig, kan den
icke casseras, eller några prejerier äga rum. Bibehållandet
af den ömsesidiga uppsägningsrätten är derföre en sporre
för allmogen att skaffa sig god säd; hvadan afskaffandet
deraf, enligt min öfvertygelse, komme att verka dertill, att
jordbruket slarfvigare handhades. Jag vill icke uppehålla
vidare, utan slutar med att yrka afslag å betänk.
Hr af Billbergh: Jag hade icke ämnat att vidare
yttra mig i detta ämne; men då åtskilliga talare framställt
förslaget, såsom ledande till betydliga förluster för indelta
armeen och för löntagare i allmänhet, anser jag mig böra
redogöra, hvarför jag icke kan dela en sådan åsigt. Jagskall
icke söka skydd bakom Konungens propos., som föreslår,
att alla räntor skola ingå till Kronan, hvilket säkerligen icke
skett, om det inneburit något förnärmande för enskild
rätt. Jag är öfvertygad, att förslaget icke leder till någon
förlust. Markegångssättningen kan icke blifva lägre hädanefter
än hittills; och under en sådan förutsättning vill jag
betrakta de 2:ne förhållanden, som kunna uppstå emellan
räntetagare och räntegifvare. Det är klart, att om uti det
ena af dessa fall det då gångbara priset understiger medelmarkegången,
har räntetagaren vinst vid att få lösen enligt
den; men i det andra fallet, då gångbara priset öfverstiger
medelmarkegången, har räntetagaren hittills kunnat
uppsäga och, i missväxtår, preja räntegifvaren hur högt han
behagat; och på detta sednare skulle hans vinst bero. Men
huru många hafva väl velat deraf begagna sig? De flesta
Den js Januari f. m.
hafva nöjt sig med att lösa efter markegång; och då en
medelmarkegång antages, hafva ju alltid de höga prisen
jemväl ingått i den beräkning, hvarefter medelmarkegången
blifvit bestämd. Så har jag fattat saken, samt sålunda
aldrig kunnat inse, att förnärmande af någons rätt vore
i fråga.
Åtskilliga hördes yrka propos.
Hr Peyron, Gust. Abrah.: Jag ämnar icke vidare
yttra mig i ämnet, än att genmäla 2:ne talare, hvilka förmenat,
att markegångsprisen städse bestämmas för lågt, enär
1'äntegifvarne hafva största inflytandet vid markegångssättningarna.
Jag får då upplysa, att pluraliteten af ledamöterna
i markegångssättningscommitteerna gemenligen äro räntetagare
(uti flera län äro endast -Jtdelen räntegifvare), samt
derjemte erinra, att det är upprättade priscouranter för hvarje
fögderi, som skola ligga till grund för besluten. Jag frågar,
huru det väl då är möjligt, att räntegifvarnes inflytande
skall blifva det öfvervägande?
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag skall icke yttra mig i
liufvudsaken, utan blott ang:de det factiska. De nuvar.,
spannmålsprisen äro högre än markegången. I sista plenum
uppgaf jag, att markegången under 12 å i5 år varit 1 a 2
r:dr lägre än de gångbara prisen. Då flera talare yrkade
motsatsen, hade sådant fordrat bestyrkning. Dertill hafva
de haft tid; men bevisningen har uteblifvit. Mina documenter
äro: 1:0 prisnoteringarna på Örebro börs, och 2:0
markegångstaxorna. Jag frågar, om icke alltid de förra varit
högre? Jag uppmanar dem, som känna orten, att bestyrka
eller vederlägga denna uppgift. I öfrigt vill jag erinra,
att jag väl anser det hafva varit möjligt att förekomma
ett skadligt inflytande af personer och omständigheter
till räntetagarens förlust; men detta har Utsk. icke gjort.
Dertill fordrades nemi.: 1:0 en annan tid för markegångssättningarna,
och 2:0 att de beslutande ledamöternas interessen
vore mera noggrannt afvägda än nu, hvilket nu icke
är förhållandet, emedan räntegifvarens har bestämd öfvervigt;
och jag hemställer då, huruvida Hr v. Hartmansdorff
saknar grund för sin begäran om afslag.
Hr Gunther: Jag ber örn ursägt för det jag ännu en
gång uppehåller; men åtskilliga talare hafva nu uppträdt
emot förslaget, hvilka icke yttrade sig, då andra punkten
förevar. Det hade varit önskligt, om Gr:na Björnstjerna
och Brahe yttrat sig vid det föregående tillfället; resultatet
hade då möjligen kunnat blifva, att man uppskjutit antaga
det ena, förrän i sammanhang med det andra. Men sedan
2:dra punkten nu är antagen, hemställer jag, om icke, på
sätt Frih. Gederström nämnt, förslaget i förstnämnde del, i
händelse det i denna sednare afsloges, skulle komma alt le
-
Den 22 Januari f. m.
da till en ökad beskattning; ty det är tydligt, att om räntetagaven
skulle kunna utfordra betalning in natura under
missväxtår, förlorade räntegifvaren, de år han löste efter
medehnarkegången, så mycket som det, hvarmed missväxtårens
högre pris bidragit till förhöjning i medelmarkegången.
Att vid så beskalfadt förhållande afslå förevar, punkt
skulle jag anse högst orättvist. Det har i sanning förundrat
mig, att Gr. Björnstjerna, som visat sig önska reform i beskattningsväsendet,
likväl yrkar afslag å ifråga var. steg på
den banan, hvaraf följden skulle blifva, att räntegifvaren
alltid koinme att betala in natura, d. v. s. rakt motsatsen
af hvad man ämnat. Det må vara Hr v. Qvanten
förbehållet att tala för bifall till den 2:dra punkten, men
afslag till denna. Ilan är ock den ende, som gjort det.
Skid le likväl motsidan vinna nu, önskar jag åtminstone den
förändring, att förslaget må förkastas i dess helhet.
Gr. Björnstjerna: Då den siste talaren beskyllt mig
för inconsequens, får jag erinra, att jag i mitt sista yttrande
förklarade mig önska, samt att jag dessutom nedlagt mycket
arbete på, att en förändring, i system, af vårt beskattningsväsende
måtte kunna tillvägabringas; men jag har motsatt
mig att lösryckt behandla vissa delar. K. Carl XI har
lågt lönerna i natura-praestationer. Hvarföre fråntaga löntagaren
rätt att på sådant sätt utfå dem? Att den 2:dra
punkten är antagen beklagar jag; men jag hoppas, att K.
M. icke skall antaga den. Det är illa, att icke här, såsom
i andra länder, föredragningen af en fråga sker punktvis på
det sätt, att den derefter afgöres i sin helhet.
Frih. Boye: Den siste talaren synes hafva tagit för
godt det påstående af Hr Gunther, som skulle beslutet öfver
2:dra punkten hafva lagt hinder i vägen för beslutet
öfver denna. Detta tror jag vara ett misstag och kan ingalunda
erkänna, att 2:dra punkten är overkställbar, i fall
denna afslås.
Gr. Gyldenstolpe: Väl har den siste talaren rätt
deri, att beslutet öfver 2:dra punkten, i det af honom förutsatta
fall, icke blefve overkställbar!; men det blefve så
mycket mer orättvist.
Hr Hjärne: Jag ber om förlåtelse, att jag än en gång
upptar tiden; men min anmärkn. tror jag icke kommer att
förorsaka något svar. Då Utsk. sagt, att det i allo vid blifvit
sitt förra förslag i 5:te punkten, endast med uteslutande
derifrån af mora. under lit. <2, hade jag trott, att någon förändring
uti det öfriga icke förefunnits; men jag ser likväl,
att i slutet af mom. under lit. cl i första betänk, heter det:
”För de räntor, som äro Kronan behållna, erlägges hvarfen
ofvannämnde forsellön eller sistberörde ersättning.”
Då riu samma mom. i det sednare betänk, (det under lit. c)
Den 35 Jaauari f. m. i4i
endast lyder: ”för de räntor, sora äro Kronan behållna, erlägges
icke någon forsellön,” tror jag, att det är angeiäget
att bifalla första betänk, i denna del.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om It. o. Ad.
behagade bifalla 5:te punkten mom:n litt. a, b och c.
Ropades ja och nej.
Hr Hjärne begärde votering.
Hr von Hartmansdorff: Dd Hr Hjärnes begäran om
votering förmodligen åsyftar bifall till Utsk:s förslag, får jag
anhålla, att contrapropos:n må innefatta afslag till mom:n
a, b, c.
Upplästes till justering och godkändes följande votertspropos:n:
Den,
som bifaller 5:te punkten, mom:n lit. a, b och c,
af StatsUtsk:s utlåt. N:o 3g3 i anledn. af gjorda anmärkn:r
vid Utsk:s betänk. N:o 2y3, ang:de dels grunderna för raarkegångsprisens
bestämmande, räntepersedlarnas omsättning
och förenkling, indelta räntors och tiondeanslags återingående
till Kronan samt andra med grundskatternas utgörande
gemenskap ägande ämnen, och dels i anledn. af flera
i samma frågor väckta motioner, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej-,
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ofvannämnde 5:te punkt, mom:n
lit. a, b och c.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
sorn följer:
Ja — 29.
Nej — 59.
Hr Hjärne reserverade sig emot det nu fattade beslutet,
emedan han ansåg, att man derigenom i 5 år fördröjt
en ändamälsenlig ändring och förbättring.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., reserverade sig
äfven emot R. och Ad:s nu fattade beslut.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 32 Januari 1835.
Plenum kl. 6 e. m.
Gr. von Fersen, Hans: Jag får vördsamt anhålla att
Den 22 Januari e. m.
i prot. fä nedlägga min reservation mot det på f. m. fattade
beslut. Jag ansåg den punkten, sorn då var under öfverläggning,
vara antaglig derföre, att på samma gång sorn
löntagare å ena sidan kunde vara försäkrade om att erhålla
sina löner till lika belopp, räntegifvarne å andra sidan
tryggades mot obehörigt betungande af räntetagarne. Mot
R. o. Ad:s beslut i strid med denna åsigt anhåller jag få
reservera mig.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Genom R. o. Ad:s
i förmiddags fattade beslut, att afslå de 3 första mom:n af
StatsUtsk:s förslag i 5:te punkten af betänk. N:o 3g3, har
det inträffat, att R. o. Ad. icke fattat något beslut i afseende
på tillämpningen af R. o. Ad:s förut fattade beslut,
att medelpriset af 10 års markegång skall ligga till grund för
erläggandet af de grundskatter, hvilka hädanefter utgå; och
för min del anser jag, och R. o. Ad. lärer upplyst finna,
att ett beslut ej är fullständigt under andra vilkor, än att
äfven möjligheten för dess tillämpning är afsedd. R. o.
Ad:s beslut, att medelpriset af 10 års markegång skall ligga
till grund för liqvider emellan räntegifvare och räntetagare,
bestämmer, att de högre prisen under missväxtåren skola tagas
i beräkning och, elmin icke utgående under missväxtåren,
likväl sedermera under följande år, då spannmålspriset
är lägre, komma räntetagaren till godo. Det måtte vara R.
o. Ad:s afsigt att genom detta beslut fördela de högre skatterna
och inkomsterna, som under missväxtåren äga rum,
på flera år, så att skatterna, äfvensom deras inkomster,
hvilka skola uppbära dem, må blifva jemnade. Deraf följer,
att under missväxtår, då spannmålen äger ett värde,
som öfverstiger medium af io års markegångspris, spannmålen
ej skall kunna uttagas in natura, utan deremot, då
spannmålen är i lägre pris, missväxtårets pris bör beräknas
och komma räntetagaren till godo, på det icke samma sak
2:ne gånger må komma i beräkning till den enas fördel och
den andras skada. På samma sätt bör, då under goda år
spannmålspriset är lägre än medelpriset af io års markegång,
och då leverans in natura äger rum, någon ersättning naturligtvis
lemnäs af räntegifvare till räntetagare, för att fylla
skillnaden emellan spannmålens värde för det året och
medeltalet af 10 års markegångspris. Såvida icke detta observeras
och reglor derför bestämmas, är R. o. Ad:s beslut,
att medelpriset för 10 år skall tjena till grund för skatternas
utgörande, alldeles otillämpligt och således tillintetgjordt.
Jag kan icke förutsätta, att det kan vara någon fractions af
R. o. Ad:s afsigt att i sjelfva verket tillintetgöra detta förut
fattade beslut, enär dess tillämpning kan bestämmas i fullkomlig
öfverensstämmelse med alla andra af R. o. Ad. fattade
beslut och jemväl med det på f. m. tagna, ehuru det,
enligt min öfvertygelse, är stridande mot det rätta i saken.
Den 22 Januari c. m.
.43
I följd deraf och under förmodan, att R. o. Ad. vill följa
med sin tids upplysning och framskrida till de förbättringar,
som i detta afseende blifvit satta i fråga, anser jag mig skyldig
att helt och hållet rätta mig efter det sednaste beslutet,
oaktadt det strider mot min öfvertygelse, och har jag
uppgjort ett förslag, hvarefter R. o Adis beslut om medelprisets
begagnande vid liqviderandet af skatterna kan komma
att tillämpas. Jag anhåller örn tillåtelse att nu få uppläsa
detsamma.
Frih. Palmstjerna uppläste derefter följande:
5:o Vilkor en, hvarunder den föreslagna raarkegångsberakningen
i allmänhet bör tjena till
grund för bestämmandet af lösnings- och levere
ringsföl'hållanden emellan räntegifvare och
räntetagare.
a) Vid de tillfällen, då det bestämda år spri se t föy
orten uppgår till högre belopp än det uträknade medelpriset
af de sednaste 10 årens markegångspris för samma
ort, får uppsägning till leverans in natura ej äga rum, hvarken
å räutegifvares eller räntetagares sida. Men då årspriset
icke öfversliger medelpriset, kan uppsägning till
leverans in natura äga rum såväl af räntegifvare som af
räntetagare, på sätt hittills skett; dock att, i händelse årspriset
understiger medelpriset, räntegifvare!) vid leversringen
lill räntetagaren erlägger skillnaden uti contant.
b) Då uppsägning till leverans in natura icke skett i
behörig ordning och tid, erlägges det uträknade medelpriset,
såsom lösningspris, i vanlig tid af räntegifvare, samt
derjemte för spannmål hittills vanlig forsellön af 16 sk.
b:co pr t:na.
c) För de räntor, som äro Kronan behållna, afstår
statsverket såväl uppsägningsrättcn som försellön för
spannmål.
Hvarefter Frih. Palmstjerna muntligen tilläde:
Jag vågar vördsamt föreslå R. o. Ad. att fatta ett så
beskaffadt beslut i afseende på tillämpningen af de förut
fattade besluten, röride dels beräkningen af medelprisen
lör 10 år och dels uppsägningsrätten, vid hvilken R.
o. Ad. i förmiddagens plenum afslagit den af Utsk. ifrågasatta
förändring.
Frih. Boye, Ludv.: Från det trygga medvetande, jag
äger, slutar jag lill deras uppsåt, som utgjort den stora plurahteten
i förmiddags och, lika med mig, voterade för det
beslut, som fattades. Jag slutar till, att deras afsigt icke
varit att begå någon den ringaste orättvisa, utan tvärtom
att förhindra orättvisa alt hegås. Jag respeeterar hvarje
ledamots rätt att reservera sig; och 0111 jag linge anse Frih.
Palmstjernas anförande såsom en reservation, skulle jag icke
»44
Den 22 Januari e. m.
fästa mig dervid; men då jag bör anse det såsom en ny
motion, anhåller jag att få detsamma på bordet, på det vi
må få tillfälle att se, huruvida det innebur ett indirect försök
att upphäfva det i dag fattade beslutet. Jag har länge
varit x’äntegifvare, men kan aldrig blifva räntetagare, och
när jag talar till de sednares förmån, måste följa ett af två:
antingen måste jag stå fasligt tillbaka i omdömes- och förståndsförmåga,
eller också måste jag handla af de oklanderligaste
motiver. Om någon contradiction skulle linnas emellan
besluten, kan man åtminstone icke förebrå mig att icke
hafva varit consequent, enär jag gjort allt, hvad jag kunnat,
då jag begärde votering. Må jag, med Gr. v. Fersens
tillåtelse, få erinra derom, att det är smärtsamt att höra,
att det fattade beslutet skulle innefatta en orättvisa för båda
sidorna, sedan jag icke hört, att af närvar, förhållande
rönts någon orättvisa. Det kan visserligen hända, att der
och hvar något missbruk ägt rum; men man bör icke tillåta
sig att från ett obetydligt missbruk, på ett eller annat
ställe, leda sig till rättigheten att bryta en princip. Jag är
öfvertygad, att det beslut, som är fattadt, är riktigt, och
vill derföre icke medgifva dess upprifvande. Jag förnyar
min anhållan, att Frih. Palmstjernas anförande må få hvila
på bordet.
Frih. Palmstjerna: Jag ämnar icke medgifva, att min afsigt
varit att upprifva ett redan fattadt beslut, och tillåter icke
någon beskyllning i det fallet. Jag har uppgifvit, att jag
ämnar ställa mig beslutet till efterrättelse i ena såväl som i
andra fallet, och jag liar rätt att fordra af hvar och en af
R. o. Ad:s ledamöter, hans åsigter må vara consequenta eller
icke, grundade på bristande omdöme, inskränkt begrepp
eller afvoghet i grundsatser, att icke beskyllas för en sådan
afsigt. Jag kan icke medgifva, att mitt förslag innehåller
en ny motion, enär samma förslag innefattas i StatsUtskrs
redan afgifna utlåt., fastän jag rättat detta förslag i enlighet
med det beslut, R. o. Ad. i förmiddags fattade, på det
sätt, att förslaget, i full öfverensstämmelse dermed, gör möjlig
tillämpningen af R. o. Ad:s beslut i a:dra punkten; och
jag tror, att det är hvarje ledamots skyldighet att söka bringa
besluten till fullständig öfverensstämmelse sins emellan,
såvida sådant kan ske utan ringaste hufvudsaklig rubbning
i någotdera.
Gr. von Fersen: Den tillrättavisning, som Frih. Boye
ställde till mig, kan jag icke låta obemärkt förbigå. För
Hr Frih. måtte det icke vara obekant, att hvarje ledamot
har rättighet att reservera sig. Att klandra reservationen
stur Hr Frih. öppet, men icke att substituera ord, som icke
finnas i reservationen. Jag yttrade ingenting om rättvisan
eller orättvisan å ena eller andra sidan, emedan det berodde
på .
Dea aa Januari c. ra.
»45
på hvars och ens individuella begrepp. Jag yttrade blott,
att genom det fattade beslutet räntegifvarne kunde komma
att obehörigen betungas, under det att löntagarne på sin
sida icke vore säkra om att år från år erhålla lika lönebelopp,
och jag qvarstår vid denna öfvertygelse. I afseende
på den förmenta inconsequensen hos mig, får jag förklara,
att jag vid förra riksdagen stridde för det beslut, som då
fattades; att jag vid denna riksdag i ämnet väckt motion i
öfverensstämmelse med det beslut, som R. St. vid sisth riksdag
icke funno olämpligt att fatta; alt StatsUtsk:s utlåt, i den
punkt, som R. o. Ad. i dag afslagit, äfven är öfverensstämmande
med R. St:s beslut vid förra riksdagen; hvadan jag
således icke kan finna, att den särskilda apostille, hvarmed
Frih. Boye hedrat mig, på något vis är tillämplig tili den
reservation, jag tog mig friheten till prot. afgifva.
Frih. Cederström, Jac.: Frih. Palmstjernas framställning
är grundad derpå, att det beslut, R. o. Ad. på f.
m. fattade, icke skulle göra tillämpning möjlig af det beslut,
R. o. Ad. förut fattat i 2:dra punkten, rör:de grunden för
räntebetalning. Om förutsättningen befinnes oriktig, är det
klart, att äfven conclusionen blir oriktig. Då det icke kan
bestridas, att förhållandet blir detsamma, om ränteafgiften
beräknas efter ett medium af de io sistförflutna årens
markegång eller efter årets markegång, torde någon rättelse
icke erfordras för den händelse, att årsmarkegångspriset öfer
eller understiger medelpriset; men då Frih. Palmstjernas
förslag, som jag anser vida sämre än Utsk:s, blifvit
hegardt på bordet af Frih. Boye, förmodar jag, att Hr Gr.
o. Landtm, tillåter oss att få fortsätta öfverläggningen om dc
öfriga punkterna.
Frih. Boye: Då det missöde liändt mig, att jag, emot
all förmodan, blifvit på det högsta missförstådd, anser jag
för min pligt att förklara, att jag icke förstår, huru afmätt
sisla yttrande kunde dragas någon afsigt af mig att gifva
hvarken någon tillrättavisning eller någon apostroph åt Gr.
v. Fersen. Hr Gr:s sista yttrande öfverensstämde med det
första, nemi. att hans motion innefattade något bättre än
det beslut, som blifvit fattadt; men är det icke mig tillåtet
att hysa olika mening med Hr Gr:n ? Frih.'Palmstjerna har
på samma vis gjort mig orätt. Har jag haft orätt, skall jag
gerna ändra mitt yttrande; men huru än härmed må vara,
står det likväl fast, att Hr Frih. framkallat ett förslag,
hvilket måste innefatta något annat, än hvad som är afgjordt,
och således äga egenskap af motion, hvilken jag, såsom sådan,
begär på bordet.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag instämmer med
Frih. Cederström deruti, att premisserna uti Frih. Palmstjernas
motion äro oriktiga, så vida deruti påstås, alt R. o.
:8 H. 19
»46
Den 32 Januari e. in.
Ad:s i dag fattade beslut idis är förenligt nied beslutet i
andra punkten. Det förra medför icke något annat än ett
försök att minska ombytliglieten i de årliga markegångsprisen
derigenom, att ett medelpris af 10 års markegång antages;
men det hindrar icke, att ju uppsägning till betalning
af räntor in natura likväl må äga rum. Frih. Palmstjernas
motion innebär ett bestämdt upphäfvande af R. o. Ad:s på
f. m. fattade beslut, emedan irsta punkten innehåller, att
leverering in natura under vissa vilkor icke skulle få ske.
Af denna anledn., och då det vore högst olämpligt, om R.
o. Ad., då så få ledamöter nu äro tillstädes, upphäfde ett
på f. m,, i mångas närvaro och med stor pluralitet, (ätladt
beslut, förenar jag mig uti anhållan, det Hr Gr. o. Landtm,
täcktes tillåta, att Frih. Palmstjerna motion må läggas på
bordet och att vi få fortsätta pröfningen af förevar, utlåt.
Gr. Gyldenstolpe, Andon Gabr.: Ehuru jag för
min del visserligen skulle önskat, att R. o. Adrs på f. m.
fattade beslut icke ägt rum, kan jag likväl icke finna, att
de redan afgjorda mom:n uti punkten N:o 5 af StatsUtsk:s
förevar, utlåt, kunna blifva öfverläggningsämne för R. o. Ad.,
hvilket de skola blifva, i händelse Frih. Palmstjernas förslag
bordlägges och upptages. Hr Gr. o. Landtm, gjorde på f.
m. hemställan till R. o. Ad., om Ståndet ansåg öfverläggningen
fullbordad. Det är visserligen sannt, att nej-propos:ns
beskaffenhet gjorde, att R. o. Ad. icke stadgade några vilkor
för tillämpningen af dess uti ett föregående plenum fattade
beslut om medelmarkegång; men detta må blifva till
heder för den majoritet, som kunde dictera ett sådant beslut,
hvarigenom endast halfva frågan blifvit afgjord och R.
o. Ad. lemnat saken i det skick, att, om ingen jemnkning skulle
äga rum, största skada i stället för någon fördel derigenom
tillskyndades räntegifvarne, ty ingen torde kunna bestrida,
att den största förlust skall uppkomma, om medelmarkegången
får qvarstå bredvid uppsägningsrätten till leverering
in natura. Men, såsom jag nyss nämnde, må detta blifva till
heder för den majoritet, som dicterat det vidunderliga beslutet;
och det blifver ett åliggande för StatsUtsk., som skall
söka att reparera de misstag, som Stånden kunna begå, att
deruti kunna åstadkomma någon jemnkning, som icke leder
till motsatsen af det i 2ldra punkten fattade beslut. Således
tror jag för min del, att här icke kan komma i fråga
något tillägg eller någon modification af det på f. m. fattade
beslutet, utan att det får blifva hvilande, intilldess
StatsUtsk. inkommer med förslag, som blir en följd af de
olika beslut, hvari Stånden stadnat i denna fråga, då StatsUtsk.
icke lärer underlåta att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att R. o. Ad. vill stadga en princip, men inga
grunder, hvarefter denna princip skall tillämpas. Följaktligen
kan jag icke instämma deruti, att förevar, fråga kan
blifva något öfverläggningsämne för R. o. Ad.
Den 22 Januari c. ra.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Äfven jag beklagar utgången
af förmiddagsvotcringen och ser sannerligen icke något
sätt att komma lill slut i frågan, om man icke lyssnar
till Frih. Palmstjernas förslag. Jag medgifver, att
det fattade beslutet är mindre fördelaktigt än det förslag,
R. o. Ad. förkastat; men såvida R. o. Ad:s förra
beslut skall hafva någon påföljd, måste man vara betänkt
på en förklaring deröfver, som jag anser lämpligast kunna
ske på sätt Frih. Palmstjerna föreslagit, hvars framställning
jag icke kan anse såsom en ny motion, utan såsom ett sätt,
som R. o. Ad. gerna skall antaga för att reda sig ur den
trassliga kärfvan, som det iråkat genom att fatta 2.’ne mot
hvarandra rakt stridande beslut. Jag har icke kunnat anse
dessa punkter böra afgöras hvar för sig, utan i ett sammanhang,
så att icke den ena afslogs, sedan den andra var
bifallen, eller tvärtom; och jag tillstyrker på dessa skäl vidtagandet
af den utväg, Frih. Palmstjerna föreslagit.
Frih. Boye: Under förbehåll att, sedan Frih. Palmstjernas
förslag legat på bordet, få undersöka, hvad bedömande
det kan erhålla, går jag blott till bemötande af ett
yttrande, som en ledamot tillåtit sig, det nemi., att det beslut,
som på f. m. fattades, skulle vara vidunderligt. Jag
vill då antaga den sats, som motsidans talare framställt,
nemi. att en contradiction skulle ligga emellan besluten;
men jag frågar: med hvad rätt påstå de, som dicterat det
förra beslutet, att de, som varit ense om sednare beslutet,
skola gifva efter? Jag har framställt detta, icke för att vinna
något annat än eftersinnande derå, att ordningen är angelägnare
än saken , och att således ett direct eller indirect
upprifvande af ett fattadt beslut icke kan af Hr Gr. o.
Landtm, tillåtas; men jag aktar mig att, förrän jag till nästa
plenum fått eftersinna, huru Frih. Palmstjernas förslag
egentligen är beskalfadt, lemna något vidare yttrande.
Frih. Palmstjernas anförande blef hvilande på bordet.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s utlåt. N:o 3g3 i an]edn.
af gjorda anmärkntr vid Utsk:s betänk. N:o 273, ang:de
dels grunderna för markegångsprisens bestämmande, räntepersedlarnas
omsättning och förenkling, indelta räntors och
tiondeanslags återingående till Kronan samt andra med grundskatternas
utgörande gemenskap ägande ämnen, och dels i
anledn. af liera i samma frågor väckta motioner.
5:te punkten, litt. d och e.
Frih. Cederström, Jac.: Den närvar, författningen
behöfver visserligen ett tillägg, hvarigenom räntegifvare i
samma by frikännas från skyldigheten att verkställa leverering
till flera särskilda ställen. Det är kändt, att i de orter,
hvarest hemmansklyfningen är betydlig, hvarje hemmansdels
ränteafgift endast utgör några få kappar spannmål.
Den 2a Jan u a ri e. m.
öm nu den ena räntegifvaren anvisas att verkställa leverering
uti en stad och den andra till en annan, så faller af
sig sjelft, att räntegifvaren, hellre än att göra en särskild
resa för att aflemna några få kappar spannmål, löser spannmålen
t. o. m. med dubbla priset, hvaremot, om räntetagaren
är skyldig att anvisa alla inom samma hy boende ränteskyldiga
till leverering å samma ort, hela byn kan slå sig
tillsammans om transporten och följaktligen vinna större
fördel vid leverering in natura än lösning efter det pris, som
räntetagaren behagar bestämma. Jag finner således för min
del en rättelse uti mom. lit. d vara nödvändig, så att den
mening uti detta inom.: "att en räntegifvare icke må anvisas
att för samma år verkställa leverering till flera ställen,”
såsom öfverflödigt, enär sådant redan finnes stadgadt, måtte
utbytas mot den föreskrift, att räntegifvare inom samma by
icke må anvisas lill leverering på flera ställen.
Hvad mom. lit. e vidkommer, hvilket innehåller: ”Förenämnda
stadganden böra likväl icke lägga hinder i vägen för
träffandet af särskilda öfverenskommelse!- emellan räntegifvare
och räntetagare, då de derom ömsesidigt åsämjas,” så
är detta ett öfverflödigt morn., hvilket således här bör utgå,
likasom det vore väl, om i alla slags författningar alla öfverflödiga
stadganden undvekes. Det faller ju af sig sjelft, att
när enskild öfverenskommelse, i fall sådana, som detta, mellankommit,
denna Öfverenskommelse och icke lagen är tillämplig.
Gr. von Fersen, Hans: Hvad mom. lit. d vidkommer,
instämmer jag så mycket hellre med Frih. Cederström,
som jag af Hr Frih:s anförande tyckte mig märka, att Hr
Frih. önskade göra en ytterligare utsträckning, än hvad
man med skäl kunde begära, nemi. räntegifvarnes befrielse
från för hårdt betungande; men för mig skulle det, med
anledn. af hvad som på f. m. händt, synas, som om redan
mycket vore vunnet, om punkten blefve bifallen, sådan den
finnes i utlåt., emedan man måhända, med ledning af den
företeelse jag nämnde, kunde supponera, att äfven här allt
skulle borttagas, som kunde hindra räntetagarne att belasta
räntegifvarne med tyngre afgifter. Det är af sådan anledn.,
som jag för min del gerna åtnöjer mig med mom. lit. d,
sådant det i utlåt, förefinnes, ehuru jag visserligen icke
motsätter mig bifall till hvad Frih. Cederström i afseende
derpå föreslagit; hvaremot jag icke kan förena mig uti Ilr
Frih:s åsigt, att mom. lit. e, såsom öfverflödigt, borde utgå,
enärFrih. Palmstjerna, i följd af ett redan fattadt beslut, uppgifvit
ett förslag, hvartill, i händelse detsamma skulle blifva antaget,
mom. lit. e lätteligen skulle kunna hänföras, i afseende på
de särskilda stadganden, som innehållas uti berörde förslag.
Om derföre R., o. Ad. nu icke skulle vilja bifalla mom. lit. e,
synes mig detsamma böra hvila, intilldess Frih. Palmstjernas
förslag till öfverläggning förekommer; hvadan jag an
-
Den 22 Januari c. m.
M9
Laller, att dessa morn. litt. d och e ma blifva föremål för
särskilda propos:r. Jag hemställer till Frih. Palmstjerna,
om icke lian äfven finner, att lil. e bör hvila, intilldess R.
o. Ad. fattat sitt beslut öfver hans förslag. Afslås det, och
kommer ingenting i stället för mom:n litt. a, b, c, instämmer
jag med Frih. Cederström, att mom. lit. e är öfverllödigt.
Frih. Cederström: Utan att ingå i något svar på
hvad Gr. v. Fersen yttrade rör:de motiverna för beslutet på
f. m., anhåller jag, att vi måtte hålla oss vid öfverläggningen
om mom:n lit. d och e. Den anmärkn., jag gjorde vid
förra moni., härflöt derifrån, att räntetagare kunna anvisa
räntegifvare, som vilja lemna spannmålen in natura, att leverera
densamma på särskilda ställen, då naturligtvis räntegifvaren
hellre underkastar sig att lösa spannmålen till dubbelt
pris mot hvad den är värd, än att företaga en särskild
resa för att aflemna några få kappar spannmål, hvarföre
jag ansåg den rättelse uti detta mom. böra ske, att
räntetagare inom samma by böra vara förbundna att taga
sin ränta efter en forsedel och anvisning till ett ställe. Hvad
åter angår Gr. v. Fersens anförande i afseende på mom.
lit. e, som Hr Gr. ansett skola blifva tillämpligt, i händelse
Frih. Palmstjernas förslag antages, får jag fästa Hr
Gr:s såväl som H. Ståndets uppmärksamhet derpå, att,
ehvad Frih. Palmstjernas eller hvilket annat förslag som
helst i afseende på räntelevereringen kan blifva gällande, något
hinder deraf icke uppstår, så länge Svensk Jag får blifva gällande,
att icke enskilda öfverenskommelse!1 man och man emellan
få gälla på sidan om författningen, så att ett införande härom
i författningen i allt fall är öfverflödigt; och hvad som
är öfverflödigt måste, efter en klok beräkning, icke i en
lag införas. Af denna anledn. tror jag, att mom. lit. e, i
hvad händelse som helst, kan af R. o. Ad. afslås, och att
lit. d bör antagas med den rättelse, jag föreslagit.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi-.: Frih. Cederström
har nämnt, att en stor anledn. Lill det oskäliga betungande,
som drabbar räntegifvarne, finnes deruti, att de äro skyldiga
att forsla räntespannmålen, den må utgöra huru litet
quantum som helst, 6 mil, örn räntetagare!! så fordrar,
men att de förra, för att undvika en sådan forsling, måste
åtnöja sig med alt lösa spannmålen till det pris, sorn räntetagaren
finner för godt att medgifva. Såvida det beslut,
som R. o. Ad. redan fattat, blifver beståndande, skulle jag
önska, att, till förekommande af detta betungande, uti förevar.
mom. måtte stadgas, att forsling icke skall äga rum,
med mindre räntegifvarens räntespannmål belöper sig till
minst 3 t:r, såsom utgörande ett liästlass, och att i annat
fall räntetagaren är skyldig att hos räntegifvaren afhemta
spannmålen.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag kan icke instäm
-
i5o
Deli 11 Januari e. 111.
ma i det förslag, som en aktningsvärd motståndare, Gr.
Gyldenstolpe, uppgifvit, emedan det skulle innebära en bestämd
inskränkning i den dispositionsrätt, som räntetagare
för det närvar, tillkommer, oell vid åtskilliga tillfällen för
honom tillintetgöra möjligheten att, på sätt lians rättighet
hittills varit, begagna, hvad han äger att utbekomma. Den
jemnkning, som Frih. Gederström deremot föreslagit, och
som StatsUtsk. synes hafva åsyftat, finner jag vara förenlig
med räntetagarens rättighet; men jag skulle dock hemställa,
om icke ordalydelsen kunde göras något bestämdare, än
Frih. Cederström uppgifvit, emedan mången räntegifvares utskylder
äro anslagna till en del åt militärstaten och till andra
delar åt civil- eller ecclesiastikstaterna. När man då
icke kan antaga, att kronofogden och reg:tschefen eller liospitalsdirectionen
skola vara öfverens om att emottaga spannmålen
på samma ställe, kan Utsk:s mening väl icke vara
någon annan, än att hvarje särskild räntetagare icke skall
för samma räntegifvare få utsätta leverans å flera än en ort.
Jag skulle derföre hemställa, om icke åt sednare delen af
punkten kunde gifvas denna lydelse: "med det tillägg, att
en räntetagare icke må anvisa samma räntegifvare att för
samma år verkställa leverering på flera ställen.
Frih. Cederström: Af den siste värde talarens yttrande,
finner jag, att han icke riktigt fattat min mening. Den
egentliga anledn. till mitt förslag om rättelse uti mom. lit.
d var icke den alt förekomma, det en räntetagare icke
måtte anvisa en räntegifvare att för samma år verkställa
leverering på flera ställen, ulan att förekomma, det räntetagare
icke måtte anvisa räntegifvare inom samma by, för
hvilka räntan endast belöpte sig till några få kappar på
hvardera, a.tt verkställa leverering pä'särskilda orter; för
hvilket ändamål jag anhåller, att efter orden: med det
tillägg måtte, med uteslutande af det öfriga i denna
punkt, inflyta: att räntetagare icke må äga rättighet
anvisa ränta fr ån by eller enskild räntegifvare
till leverering å mera än ett ställe. Om R. o. Ad.
bifaller detta, är det säkert, att all tvist upphör.
Frih. Palmstjerna: Ehuru jag, för min del, icke
kan inse, i hvad mån Frih. Cederströins förslag mindre ingriper
i den äganderätt, som Hr Frih. i förmiddags försvarade,
än det förslag, som då var i fråga, men afslogs, är
jag likväl icke så ömtålig om denna äganderätt, att jag icke
kan ingå på Hr Frih:s förslag till förändring i mom.
lit. d. Hvad mora. lit. e vidkommer, har det tillkommit i
auledn. deraf, att i vissa provinser förhållandet med tiondespannmålens
utgörande är annorlunda än i andra delar af
Riket. Uti en del socknar af Dalarna t. ex. önskar man,
så vidt görligt är, att bibehålla det närvar, sättet härför,
och derföre är det som StatsUtsk., sedan det föreslagit åt
-
Den 22 Januari e. ra.
i5i
skiIliga förändringar uti stadgandena för spannmålsräntans
utgörande, intager det förbehåll, att i de orter, der man
funné det beqvämt att fortfara på annat sätt, berörde stadganden
icke skola lägga något hinder deremot. Om It. o.
Ad. icke vidtager några nya stadganden, är tillägget öfverflödigt;
men skola några nya allm. stadganden äga rum i
afseende på tillämpningen of det beslut, R. o. Ad. redan
fattat, så anser jag, för min del, åtminstone böra närmare
pröfvas, huruvida icke dessa nya stadganden erfordra ett
dylikt undantag, som Utsk. uti mom. lit. e föreslagit, hvarföre
jag förenar mig med Gr. v. Fersen uti den anhållan,
att frågan härom måtte få hvila, tilldess R. o. Ad. fattat
sitt beslut i anledn. af det förslag, jag afgifvit till vissa stadganden
för leverering af räntepersedlarna, — ett uppskof, soin
hvarken kan medföra någon tidsförlust eller några olägenheter,
men deremot den vinst, att derigenom kommer att
stå R. o. Ad. öppet att gemensamt pröfva de frågor, som
med hvarandra stå i sammanhang.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla momtn litt. cl och e af 5:te punkten.
Gr. von Fersen: Jag förnyar min anhållan, att lit.
cl måtte företagas, icke i sammanhang med lit. e, utan
särskildt, och att sedermera propos. måtte framställas derå,
att lit. e må få hvila, för att förekomma i sammanhang
med Frih. Palmstjernas förslag.
Gr. Horn, Claes Fredr.: .Såvida lit. e kommer att
hvila, är hvad jag har att yttra öfverflödigt; men om uppskof
med detta moms afgörande icke kommer att äga rum,
får jag fästa uppmärksamheten derpå, att redactionen i
detta mom. är olämplig och gör stadgandet overkställbar!,
emedan det skulle kunna tydas så, att den, som är skyldig
att leverera på flera händer, skulle kunna få verkställa leverering
på ett ställe. Jag instämmer derföre uti Frih. Cederströms
förslag.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla mom. lit. d af 5:te punkten.
Ropades ja och nej.
II. Ex. förnyade samma proposition.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
I anledn. häraf förklarade H. Ex., det han funnit nej
hafva öfverröstut ja.
Gr. Gyldenstolpe: Jag anhåller om det tillägg vid
Frih. Cederströms förslag, som jag redan haft äran uppgifva,
på den grund, att räntegifvaren icke må betungas med
forslingsskyldighet af blott några få kappar spannmål.
Frih. Cederströms förslag upplästes, enligt hvilket moni.
lit. cl skulle erhålla följande lydelse: "att vid tillfälle af
Den 22 Januari e. m.
”leverering in natura gäller, i afseende på levereringsställe
”och ort, hvad nuvar. författningar derom bestämma, med
”det tillägg, att räntetagare icke må äga rätt anvisa ränta
”från by eller enskild räntegifvare på mera än ett ställe.”
Gr. Gyldenstolpe: Jag skulle då önska, att till Frih.
Cederströms redactionsförslag måtte göras följande tillägg:
”samt det undantag, att räntegifvare icke är o
skyldiga att forsla sin spannmålsränta, med mindre
den uppgår till 3 t:r.”
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att frågorna*
må blifva åtskiljda, så att vi först få propos. på Frih. Cederströms
och sedan på Gr. Gyldenstolpes förslag.
Gr. Gyldenstolpe: Jag skulle anhålla, att mitt förslag
först måtte komma under öfverläggning, emedan, derest
Frih. Cederströms förslag bifalles, mitt derigenom blir
afslaget, och det icke bör kunna förmenas mig att få mitt
förslag under pröfning, innan det blir för sent att derom
öfverlägga.
Frih. Cederström: Gr. Gyldenstolpes förslag nödgas
jag bestrida, såsom icke användbart, ty det faller af sig
sjelft, att räntan, på grund af gällande författningar, skall
levereras eller lösas, den må vara större eller mindre; men
då fråga är om att bereda en lättnad för leverering in natura,
skulle jag, för att gå Hr Gr:s önskan till mötes, hemställa,
om icke ordet by i mitt tillägg kunde utbytas mot
ordet socken, hvarigenom den händelse torde vara förekommen,
att icke räntespannmålen, som skall levereras på
ett ställe, skulle uppgå till ett hästlass.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle tro, att Gr. Gyldenstolpes
förslag ej åsyftar någonting mindre, än ett tillintetgörande
af Frih. Cederströms framställning, hvarföre
jag anhåller, att denna, som först framställdes, äfven måtte
först komma under öfverläggning, och derefter Gr. Gyldenstolpes.
Äfven skulle jag önska, att denna öfverläggning icke
mätte urarta från allvar till lek med de saker, som äro
för handen; ty sådan synes meningen vara, då man föreslår
tillägg, som borttaga verkan af föregående beslut.
Gr. Snoilsky, Nils: Jag förenar mig med Hr v. Hartmansdorff
uti den anhållan, att Frih. Cederströms förslag,
sådant det först framställdes, först måtte blifva föremål för
Hi' Gr. o. Landtm:s propos., hvarvid jag likväl vågar hemställa,
om icke orden: enskild räntegifvare kunde utbytas
mot orden: enstaka gård, såsom mera öfverensstämmande
med ordet by.
Gr. Gyldenstolpe: I afseende på den påminnelse,
Ilr v. Hartmansdorff lärer hafva ämnat mig, att icke leka
med
Den 12 Januari e. m.
i53
med sakerna, får jag nämna, att om det vore möjligt för
mig att genom bifall till mitt förslag kunna upphäfva verkan
af det beslut, 11. o. Ad. på fi. m. fattade, det skulle
vara en ganska angenäm lek; och i det fallet tror jag, att
Hr v. Hartmansdorff föregått mig med godt exempel, emedan
det var han, som, det må vara på allvar eller lek, på
f. m. tillintetgjorde ett förut af R. o. Ad. fattadt beslut. Då
jag likväl anser det på f. m. fattade beslutet icke såsom lek,
utan för allvar, är det äfven på rent allvar, som jag pä
andra sidan önskade att i någon mån kunna mildra de skadliga
följderna af samma beslut. Likväl vill jag, till förekommande
af en vidlyftig discussion, förena mig uti antagande
af Frih. Cederströms förslag efter den af Hr Frih.
sist dervid gjorda förändring, som innefattade utbyte af ordet
by mot ordet socken, ehuru förslaget, äfven med
denna förändring, icke fullt motsvarar, hvad jag åsyftade.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Till en början får
jag förklara, att jag af tjenstegöromål hittills varit hindrad
alt deltaga i dagens öfverläggning. I afseende på förevar,
ämne får jag förklara, att jag så mycket hellre instämmer
uti Frih. Cederströms förslag, med förändringen af ordet
by till socken, som ordet by icke är tillämpligt på åtskilliga
provinser, t. ex. Skåne, som nästan helt neli hållet undergått
enskifte. Genom insättandet af ordet socken i
stället för ordet by tror jag, att på ena sidan räntetagarnes
fördel skall vara iakttagen, på samma gång som räntegifvarne
å andra sidan äro skyddade mot ett obehörigt prejeri.
Hr von Hartmansdorff: Jag önskar, att Ståndet
icke måtte fatta beslut, som äro overkställbara och hvaraf
följden blir, att alltsammans förfaller. Om man, då räntorna
äro så fördelade, att somliga räntegifvare äro skyldiga
att utgöra sina till flera räntetagare, uppställer stadgandet
så allmänt, att räntetagare ålägges att socke nvis för räntegifvarne
utsätta levereringsorter, så kan man vara säker,
att stadgandet icke låter sig utföra. Uppgiften, att man
här på f. m. fattat beslut, stridande emot ett föregående,
lärer vara en anmärka, emot Hr Gr o. Landtm:s utöfning
af sitt kall, hvilken derföre icke behöfver upptagas af mig.
Frih. Cederström: Jag har svårt att fatta Hr v. Hart
mansdorffs
sista yttrande. Hvad jag föreslagit är, att en
räntetagare icke må kunna anvisa räntegifvare till leverering
å flera ställen, och då i Skåne ordet by, till följd af
enskiftningen, icke kunde vinna tillämpning, anser jag stadgandet
böra uttryckas så, att räntetagare icke må aga anvisa
räntegifvare inom samma socken lill leverering på flera
ställen, hvarigenom ali farhåga för missbruk lärer vara undanröjd.
18 IL 20
154
Den 22 Januari e. m.
Hr Hjärne, Harald: Man skulle lätt kunna tro, att
någon ånger fattat Frih. Cederström deröfver, att han biträdde
det beslut, som fattades på f. m., då man nu hör,
att Hr Frih. icke är lika mån om räntetagarnes rätt som på
f, m. Jag säger icke detta för att bestrida den förändring,
Hr Frih. begärt; men jag begärde ordet för att genom ett
exempel visa, huru långt man gått uti förminskandet af
räntetagarnes rätt genom att förändra ordet by lill socken.
Det lärer icke vara någon obekant, att det finnes räntetagare,
hvilkas räntespannmål uppgår ända till 20 a 3o t:r
inom samma socken. Han skulle således icke kunna anvisa
en del af detta belopp att levereras hos honom till användande
i hans hushåll och det öfriga till försäljning i någon
närbelägen stad, utan måste bestämma sig för en enda ort
till leverering af hela partiet. Ehuru detta blir följden af
Frih. Cederströms förslag, vill jag likväl icke motsätta mig
detsamma, om det kan lända till någon fördel för räntegifvarne,
emedan de så länge lidit på räntetagarne, att det icke
vore oskäligt, om de kunde erhålla någon ersättning derför;
utan vill jag blott till Frih. Cederström hemställa, om
han tänkt sig den händelse, jag nu uppgifvit.
Hr af Billbergh, Joli. Peter: Jag hemställer, om
icke R. o. Ad. af dea långvariga discussionen möjligen fattat
samma begrepp om vigten af lagstiftningen, nemi. att
det icke är ett Ögonblicks göra. Af alla talare, som yttrat
sig, hafva knappt tvenne sammanstämt. Jag hemställer då,
om det är lämpligt att nu nästan genom hugskott antaga
det ena eller andra förslaget. Då It. o. Ad. afslagit de föregående
mom:n i denna punkt, då Frih. Palmstjerna väckt
en motion, som hvilar på R. o. Ad:s bord, och då jag förmodar,
att R. o. Ad. äfvenledes lemnar bifall till Gr. v.
Forsens förslag, att mom. lit. e må få hvila, till dess Frih.
Palmstjernas förslag förekommer, så hemställer jag, örn icke
lämpligast vore, att mom. lit. d linge samma öde som
lit. e. Skulle R. o. Ad. finna nödigt att remittera Frih.
Palmstjernas förslag till StatsUtsk., så blir deraf en naturlig
följd, att StatsUtsk. får behandla alla dessa mom. i ett
sammanhang och framställa ett enda förslag, som åtminstone
skulle utgöra en säkrare ledning för R. o. Ad:s omdöme
, än en så tillfällig discussion som denna.
Frih. Cederström: Det är i anledn. af Hr af Bill—
berghs yttrande, som jag tager mig friheten fästa uppmärksamheten
derpå, att R. o. Ad. redan afslagit den redaction
i mom. lit. d, som Utsk. föreslagit, och att det nu fordras
att få Hr Gr. o. Landtnäs propos. på den af mig föreslagne
redactionsförändring, då, i händelse det af mig först
framställda förslaget icke skulle bifallas, propos. torde blifva
framställd å förslaget, med förändring af ordet by till
socken.,
Den 22 Januari e. m.
i55
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla morn. lit. d i 5:te punkten med den förändring,
att det skulle erhålla följande lydelse: "att vid
"tillfälle af leverering in natura gäller, i afseende på leve"reringsställe
och ort, hvad nuvar. författningar derom bestämma,
med det tillägg, att räntetagare icke må äga rätt
"anvisa ränta från socken eller enskild räntegifvare på me"ra
än ett ställe.”
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Hjärne: Om jag icke misshörde mig, begärdeFrih.
Cederström, sorn gjorde detta förslag, att det skulle utrönas,
hvilketdera af hans alternativer R. o. Ad. ville bifalla,
och jag hade derföre väntat, att Hr Frihis första förslag
först skulle kommit till afgörande. Jag tror, att hvar och
en, som öfverväger följderna af det beslut, som nu är fattadt,
har skäl att ångra detsamma.
Frih. Cederström: Uti det af mig gjorda förslag uti
mom. lit. d har jag, för att gå en annan ledamots önskan
till mötes, förändrat ordet by till socken. Jag hade likväl
trott, att Hr Gr. o. Landtm, först skulle till antagande
framställt mitt första förslag. Om det antages, förfaller den
förändring, som jag, på grund af Gr. Gyldenstolpes begäran,
sedermera gjorde af ordet by till socken.
H Ex. Hr Gr. o. Land tm. yttrade, att då begagnandet
af ordet socken i stället för by af flera talare blifvit
begärdt och äfven af Frih. Cederström medgifvet, trodde
H. Ex. sig med skäl hafva kunnat göra den propos., han
sednast framställt, hvilken H. Ex. ock funnit vara af R. o.
Ad. med öfvervägande ja besvarad.
H. Ex. hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
instämma deruti, att moni. lit. e måtte hvila, tills den af
Frih. Palmstjerna gjorda och på bordet lagda framställning
blifvit afgjord.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr von Hartmansdorff: Om R. o. Ad. skulle bifalla,
att en punkt uti ett betänk., sorn andra gängen är
under öfverläggning, skall hvila på den grund, alt en ledamot
under öfverläggningen kommer fram med ett nytt förslag,
så vore det ett tillintetgörande af all ordning i öfverläggningen;
ty det behöfdcs blott, att en ledamot uppgåfve
ett nytt förslag vid hvarje punkt, som koiame under öfverläggning,
och att andra begärde det på bordet, för att
aldrig hinna til! något afgörande. I förevar, fall kan det
ju hända, att Frih. Palmstjernas motion remitteras till StatsUtsk.
och att riksdagen är slutad, innan den hinner blifva
amne för öfverläggning i Stånden. För min del protesterar
jag mot ett sådant behandlingssätt, som nu ifrågaställes.
Den 32 Janna ri c. m.
Gr. von Fersen: Jag torde i minnet få återföra orsaken,
hvarföre jag bad, att mom. lit. e måtte få hvila.
En talare npptriidde nemi. och begärde afslag på samma
punkt, hvarefter jag förklarade, det jag ansåg lämpligast
vara, att denna punkt hvilade för att förekomma i sammanhang
med Frih. Palmstjernas förslag, som jag i närvar,
skick, för min del, icke kan anse såsom en ny motion, enär
det blott är ett, i följd af ett R. o. Ad:s beslut, af en ledamot
framstäldt jemnkningsförslag, för att bringa samma beslut
i öfverensstämmelse med ett förut af R. o Ad. fattadt
beslut. Jag hemställer till Hr v. Hartmansdorff, om detta
förslag kan kallas en ny motion, enär den ledamot, som framställde
det, hos Hr Gr. o. Landtm, kunde hafva begärt, att
detsamma blifvit framstäldt lill besvarande med ja eller nej.
Det var i följd deraf jag anhöll, att punkten lit. e malte
få hvila; men om R. o. Ad. vill bifalla densamma, sätter
jag mig icke deremot. Vill åter R. o. Ad. afslå densamma
på grund af hvad en talare yttrat, anser jag lämpligast val-a,
att den får hvila.
Frih. Cederström: Det är på grund af min öfvertygelse
om, icke skadligheten, utan obehöfligheten af ett stadgande
uti en författning, hvilket redan linnes enligt allmän
lag, nemi. att enskild öfverenskommelse emellan räntegifvare
och räntetagare tillintetgör, hvad som uti förevar, utlåt.
tillstyrkes såsom dem emellan inbördes gällande föreskrifter,
sorn jag ansett mom. lit. e kunna utgå. Jag ansåg
det nemi. icke vara rätt att i lag ytterligare införa,
hvad i lag redan finnes. Fullkomligen oskyldigt är detta
mom. likväl, emedan det icke gör någon ändring uti hvad
som redan linnes stadgadt. Jag öfverlemna]- emedlertid åt
R. o. Ad. att afgöra, om stadgandet är behöflig t. Men att
uppskjuta med afgörandet af detta mom. linner jag, lika
med Hr v. Hartmansdorff, oformligt och oförenligt med ett
ordentligt föredragningssätt.
Mom. lit. c af 5:te punkten blef derefter af R. o. Ad.
bifallet.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få reservera
mig mot R. o. Ad:s beslut vid mom. lit. d, såsom
olämpligt, och vid moni. lit. c, såsom onödigt.
6:te punkten lit. a, b och c biföllos,
6:te punkten lit. d.
Frih. Cederström: Jag skulle önska, att hvad här
blifvit stadgadt kunde låta sig göra, nemi. att alla erforderliga
åtgärder för ränteperscdlarnas omsättning så skyndsamt
böra vidtagas och fullbordas, att kronorantonia, så
vidt görligt är, för år 1837 öfver hela Riket må kunna
debiteras och utgå efter nya methoden; men jag kan i
förväg förklara, att jag anser detta icke vara möjligt, och
Den aa Janu a vi e. ra.
jag skulle derföre vilja föreslå, att orden: så vidt görligt
är, för år 1837, måtte utbytas mot orden: så fort ske
kan. Kan det verkställas förr, så vore det väl; men kan
det icke, så är det orätt att utsätta en viss termin.
Hr von Hartmansdorff instämde med Frih. Cederström.
Hr af Billbergh: Den anmärkn., som Frih. Cederström
gjorde, har varit föremål för öfverläggning inom
StatsUtsk.; och just derföre hafva orden: så vidt görligt
är, blifvit införda, hvilka fullkomligen uppfylla Hr Frih:s
syftemål.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser icke tjenligt alt
utsätta ett bestämdt årtal; ty förr än ske kan, sker det
dock icke. Tror man sig vinna mera skyndsamhet genom att
bestämma ett visst årtal, framför hvilket man sätter orden:
så vidt görligt är, så hade man lika så väl kunnat bestämma
åren i835 eller i836. Men då jag icke anser sådant
befordra någon skyndsamhet, tillstyrker jag den rättelse,
Frih. Cederström föreslagit.
Hr Peyron, Gust. Abrah.: Jag begärde ordet för
att genmäla den siste värde talaren. Om StatsUtsk. utsatt
år 1835, hade föreskriften varit omöjlig att efterkomma,
emedan de erforderliga åtgärderna inom den tiden icke kunnat
medhinnas, hvilket de deremot kunna till 1837; men
detta oaktadt anser jag det vara lämpligare att förändra
redactionen, så att orden: så vidt görligt är, för år
1837, utbytas mot orden: så snart sig göra låter.
Gr. Gyldenstolpe: Det är visserligen sannt, på sätt
Hr v. Ilartmansdorlf sagt, att en sak sker så fort den kan
ske; men jag tror, att det ofta kan ske fortare, än det sker,
och att det blir en väckelse att påskynda saken, om ett
visst årtal utsättes, hvarigenom man äfven kan bedöma,
om saken skett så fort, den kunnat ske; och då skyndsamheten
oftast beror på lust och håg för saken, skulle jag tro,
att det icke vore skadligt att här utsätta årtalet 1837, då
det åtföljes af vilkoret: så vidt görligt är.
Frih. Cederström: Den af Gr. Gyldenstolpe antydda
nytta af att bestämma en viss tid, för att derigenom påskynda
ett arbete, kan jag icke inse, synnerligast som erfarenheten
gifvit mig vid handen, att förhållandet är motsatt,
och att det slutar med att icke gifva den aktning åt
författningar, som de böra äga, hvarföre man måste ställa
sina författningar så, att de möjligen kunna efterkommas,
hvilket äfven är anledn., hvarföre jag i förevar, fall anser
den bestämda tidpunkten böra utbytas mot föreskriften: så
skyndsamt som möjligt.
Hr af Billbergh: Jemte det jag instämmer med Gr.
x 58
Den 22 Januari e. m.
Gyldenstolpe, och tillika icke kan af erfarenheten förlika
mig med den af Frih. Cederström yttrade sats, att föreläggande
af tid icke tjenar till något, hvilket likväl är det
vanliga i de flesta mål, och hvarförutan många saker icke
skalle komma till slut, vill jag blott nämna, alt hvad R. o.
Ad. nu går att besluta, äfven beslutades vid förra riksdagen
och öfverlemnades åt K. M. att verkställa, ehuru det ännu
i denna stund icke blifvit verksteldt. Att det är möjligt
att verkställa inom 1887 måste ligga temligen klart, då grunderna
förut äro utarbetade af KammarColItm, och det endast
är en tillämpning af dessa grunder, som erfordras. Af
dessa skäl tillstyrker jag bifall till förevar, punkt i dess
oförändrade skick.
Frih. Cederström: Jag hade sannerligen icke väntat
mig det sista yttrandet af Hr Presidenten af Billbergh, emedan
jag trodde Hr Presidenten vara så hemma i dessa ärender,
att han visste, det hvarje räntegifvare är berättigad till
besvärs anförande och huru långsamt dessa besvär afgöras.
Om nu flera sådana besvär uppkomma, hvilket är en följd
af sakens natur, måste man medgifva, att de för räntepersedlarnas
omsättning erforderliga åtgärder icke kunna så
skyndsamt medhinnas, att kronoräntorna för år 1887 kunna
utgå efter nya methoden; ty man betänker blott, huru
många tusen räntegifvares rätt här kommer i fråga, hvaraf
ett större eller mindre antal kan finna sig befogade till anförande
af besvär, hvilkas pröfning visserligen skulle vålla
den tidsutdrägt, att den här bestämda tiden af år 1837 måste
öfverskridas. Jag förnyar derföre min anhållan, att redactionen
ina blifva sådan, som jag föreslagit, och önskar,
att man icke ville försöka att inbilla R. o. Ad., att någon
möjlighet finnes, der ingen möjlighet är.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla mom. lit. d af 6:te punkten.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
H. Ex. förklarade, det han funnit, att ja öfverrösta
t nej.
Frih. Cederström begärde votering.
Hr af Billbergh: Jag vill icke inlåta mig i rågot
svaromål på hvad Frih. Cederström sist yttrade, icke heller
vill jag mäta min embetsmannaerfarenhet och kunskap n|ed
en så upplyst man som Hr Frih.; men för att visa, att jag
icke har samma ensidiga ihärdighet som Hr Frih. att förfakta
meningar, erkänner jag, att hellre än att uppehålla
tiden med en votering, afstår jag fran mitt yrkande.
Gr. Gyldenstolpe: Det är visserligen ganska nobelt
af Hr af Billbergh att afstå från sitt yrkande, för att icke
upptaga tiden med en votering. Jag äger icke samma ädel
-
Den 32 J a nu a r i c. ra.
het, så mycket mindre som jag tror mig hafva hört, det Hr
Gr. o. Landtm, förklarat sig hafva uppfattat 11. o. Ad:s
beslut vara till bifall å Utskrs förslag, till följd hvaraf votering
icke lärer kunna undvikas, med mindre Frih. Cederström
icke afstår från sitt yrkande; och sålunda lärer icke
Hr af Billberghs tanke kunna inverka på frågan i detta
fall, så vida icke hans ädelhet mötes af en lika ädelhet å
Frih. Cederströms sida.
Hr Hjärne: Jag beklagar, att discussionen i afton tagit
en vändning, som nära nog urartar till lek, och att man
begär votering i frågor, deri beslutet synes nästan likgiltigt;
men jag vill egentligen blott nämna, att Hr Gr. o. Landtm,
förklarat sig hafva funnit den af II. Ex. framställda propos.
så, att, derest Frih. Cederström icke afstår från den vidunderliga
voteringen, densamma icke lärer kunna undvikas.
Upplästes till justering och godkändes följande voterrspropos:n:
Den,
som bifaller 6:te punkten mom. lit. d uti StatsUtskrs
utlåt. N:o 3g3 i anledn. af gjorda anmärkn:r vid
Utsk:s betänk. N:o 2y3, angrde dels grunderna för markegångsprisens
bestämmande, räntepersedlarnas omsättning och
förenkling, indelta räntors och tiondeanslags återingående till
Kronan samt andra med grundskatternas utgörande gemenskap
ägande ämnen, och dels i anledn. af flera i samma
frågor väckta motioner, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad., att 6:te punkten mom. lit.
d erhåller följande lydelse: ”att alla erforderliga åtgärder
”för räntepersedlarnas omsättning böra så skyndsamt vidta”gas
och fullbordas, som möjligt är.”
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — i3.
Nej — ii.
6:te punkten mom. lit. e bifölls.
Frih. Cederström: Jag vill icke göra någon rubbning
i det beslut, som Hr Gr. o. Landtm, anser R. o. Ad. hafva
fattat genom bifall till mom. lit. e; men jag vill blott ur
prot. anmärka, att deruti förekommer bland annat, att tunnan
skall delas i m delar. Huru dermed skall gå till med
närvar, tunnemål, känner jag icke.
Frih. Palmstjerna: Måhända jag icke fattar StatsUtsk:s
utlåt, i denna punkt fullkomligen riktigt, då jag icke
kan finna, att StatsUtsk. sagt, att tunnan skall delas i io:dedelar
eller 5:tedelar. Såsom jag fattat meningen, skall den
Den aa Januari c. m.
spannmål, som af hemmanen skall utgå, utgöra ^ eller ■£. Om
då af ett hemman skulle utgå 60 kappar, kan detta belopp
divideras med 10; äfvenså om afgiften utgör 20^ kappar,
och jag ser således ingenting overkställbar! deruti.
y:de punkten bifölls.
Utskrs slutligen afgifna yttrande, rör:de
Riksd.fulim. Sam. Jönssons från Öland anmärkn.
bifölls.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att uti betänk.
N:o 273 förekomme trenne punkter, upptagna pag. 27 under
litt. A, B och C, hvilka ej uti sednare utlåt, blifvit intagna
och således särskildt borde pröfvas.
Vid nu skedd föredragning af dessa punkter hlefvo de
af R. o. Ad. bifallna.
Hr Stuart, Carl Gust., uppläste följande:
De allmänna, dagligen mer och mer högljudda klagomålen
öfver de kostnader, riksdagarna medföra för landet,
påkalla obestridligen i hög grad Representationens uppmärksamhet.
Det måste, äfven med afseende härå, vara en oeftergiflig
pligt för R. St. att begagna hvarje med våra representativa
former förenlig utväg, som i någon väsendtligare
mån leder till framtida minskning uti de känbara utgifter,
riksdagarna förorsaka det af andra skattebördor hårdt tryckta
folket.
Kostnaderna för den uti grundlagarna föreskrifna tryckningen
af RiksSttns prot. och Utsk:ns betänk:n upptaga en
högst betydlig andel af riksdagsutgifterna. För att, åtminstone
hvad bihanget till dessa prot. beträffar, kunna åstadkomma
någon minskning i berörde kostnader, föreslog, vid
innevar. riksdags början, Exped.Utsk., att bestyret med bihangets
tryckning måtte få uppdragas åt en Utsk:s tjensteman,
som erbjudit sig ansvara för denna trycknings skyndsamma
och behöriga verkställande emot ett pris, vida understigande,
hvad tryckningen vid sistförflutna riksdag kostade.
Detta förslag blef dock af arne RiksSt., nemi. H. R. o. Ad.
samt Hederv. BondeSt. ogilladt, hvarigenom frågan härom
förföll och tryckningen måst vid denna likasom vid föregående
riksdagar besörjas omedelbart af Exped.Utsk. Erfarenheten
har redan, enligt hvad jag tror mig bestämdt veta,
ådagalagt fördelaktigheten af detta förslag, genom hvars
antagande en icke obetydlig minskning i utgifterna för denna
riksdag skulle hafva kunnat tillvägabringas. De fattade
besluten hafva likväl icke kunnat ändras, eller deras
naturliga följder undvikas. Det återstår således endast
att, med begagnande af den vunna erfarenheten, för framtiden
söka godtgöra det misstag, som nu blifvit begånget.
Men
Den aa Januari e. m.
Men såvida icke några förberedande åtgärder i detta hänseende
vidtagas, befarar jag, att förhållandet hädanefter
blifver ungefärligen enahanda sorn hitintills. I sådant fall
kommer troligen boktryekarnes vid riksdagarnas början icke
exempellösa sammansättning til! tryckningsprisets uppdrifvande
att äfven framdeles göra den, i anseende till representanternas
talrikhet, qundgängligen nödvändiga tryckningen af
Utskrns betänk:n alltför vinstgifvande för några enskilda och
alltför kostsam för det allmänna.
Till åstadkommande af en uti ifrågavar. afseende visserligen
icke omöjlig besparing för framtiden, får jag derföre
vördsamt hemställa, att StatsUtsk., efter tagen kännedom
om de kostnader, som det nuvar. tryckningssättet medfört,
måtte föreslå de förberedande åtgärder, som Utsk. anser
lämpliga och ändamålsenliga samt, utan förnärmande af Rikets
näst sammanträdande St:s beslutanderätt, anses böra och
kunna vid denna riksdag beslutas, för att såmedelst tillvägabringa
en högst önskvärd nedsättning i kostnaderna för
tryckningen af bihanget till RiksStrs prot. vid kommande
riksdagar.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs ånyo Bevilln.Utsk. d. i5 dennes på bordet
lagda metnor. N:o 49 > i anledn. af RiksStms olika beslut,
aug:de stora sjötullsbevillningen.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Jag anhåller, att
detta betänk, måtte få hvila på bordet till nästa plenum,,
och att det då må blifva det första mål, som förekommer.
Gr. von Fersen, Hans: Jag instämmer till alla delar
uti Gr. Gyldenstolpes begäran, med den särskilda anhållan,
alt Bevilln.-, Lag- och Oecon.Utskrns utlåt. Nro 8 måtte
blifva uppfördt på listan näst efter Bevilln.Utskrs utlåt.
Nro 493 på det att de mål, som äga beröring med bevilln.,
med det snaraste må blifva afgjorda.
Till följd af Grefvarna Gyldenstolpes och von
Fersens begäran blef memor. Nro 4g ånyo lagdt på bordet;
hvarjemte R. o. Ad. beslöt, att samma memor. skulle blifva
det första, samt Bevilln.-, Lag- och Oecon.Utskrns utlåt.
Nro 8 det andra målet på föredragningslistan i nästa plenum.
TI. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att nästa
Lördag val af Ridd.direction och dess suppleanter skulle
förrättas, hvarvid, enligt förut fattadt beslut, skulle så tillgå,
att genom sedlar, innehållande 3 namn, först valdes ordföranden
och dess suppleant, samt derefter med sedlar, innehållande
9 namn, Directionens öfriga ledamöter och deras
suppleanter.
t8 H. a*
i6» D en 22 Januari e. m.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda inkomna
handlingar från
Constitu tion sUtskottet:
N:o 75. till R. o. Ad. samt BorgareSt., ang:de återremisserna
på memor. N:o 54, innehållande svar å anmärkn:r
vid memor. JV:o 38;
N:o 76. ang:de 3:ne Stånds återremisser på memor. N:o
66, med förslag till ändring i Riksd.OrdiUs föreskrifter om
bergsbrukens representation;
StatsUtskottet:
N:o 399. i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtskrs
betänk. N:o 368;
N:o 400. i anledn. af en inom PresteSt. väckt fråga om
tillåtelse för Ståndets archivarie att emellan riksdagarna få
bebo de rum i Riksg.cont:s förra hus, hvilka af PresteSt.
tinder riksdagarna begagnas;
N:o 4°'- angrde gratilication åt den eller de tjenstemän
inom Riksg.cont., som fått sig uppdragen befattning med utdelningen
till prenumeranter af RiksSt:ns tryckta prot. vid
innevar. riksdag samt emottagningen och redovisningen för
Öfverblifvande exemplar af bihanget till samma prot.;
Stats- samt Allm. Besvärs- och Oecon.Utskm:
N:o 49* i anledn. af gjorda anmärknrr vid Utsk:ns betänk.
N:o 34 i fråga om folkskolors inrättande i Riket;
BancoUts kottet:
N:o 8r. ang:de revisionerna öfver Bancodiscontverkets
förvaltning och räkenskaper samt f. d. Riksdiscontens utredning;
Allm.
Besvärs- och Oecon.Utskottet:
N:o i43. till sammanjemnkning af RiksSt:ns beslut i en
fråga, rör:de bergs- och jernhandteringen i Riket.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 24 Januari 1835.
Plenum kl. 12 på dagen.
Upplästes följande från H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
till undertecknad Ridd.Secret. ankomna skrifvelse:
Hindrad att uppkomma i dagens valplenum, får jag aninoda
äldste närvar. ledamoten af R. o. Ad. der taga klub
-
Den 24 Januari f. m.
»63
ban oell, innan valet förrättas, låta justera pleniprot. för d.
6 Nov. f. m., äfvensom prot.utdr:n för d. 22, samt låta uppläsa
de till bordläggning möjligen inkomna betänktn från
Utsk:n. Stockholm d. 24 Jan. i835.
Ianledn. häraf emottog II. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn.,
kluhhan.
Justerades alne prot.utdr. för d. 22 dennes e. m.
Gr. Posse, Arv.: Jag anhåller att till prot. få anmäla
min reservation emot det beslut, 11. o. Ad. sisth plenidag
fattat, ronde 5:te punkten i StatsUtsk:s utlåt. N:o 3g3,
och grundar den på förhoppningen, att den tid snart kommer,
då Utskts förslag blir antaget.
Justerades pleniprot. för d. 6 Nov. f. m.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda utlåt, från
N:o 402. med förslag till indragning af åtskilliga tjenstebefattningar
vid Riksg.cont.;
N:o 4°3. i fråga om afskrifning af ett Professor Ågren
beviljadt lån;
N:o 4°4. i anledn. af väckt motion, att statsverket
måtte lemna bidrag dertill, att Trollhätte canal- och slussverk
kunde bringas till lika dimensioner, som Götha canal
äger;
Lag- samt Allm. Besvärs- och Oecon.Utskotten:
N:o 4i. öfver anmärkntr vid Utsk:ns betänk. N:o 20,
i anledn. af K. M:s nåd propos., ang:de det vid sista riksdag
framställda förslag till ny stängselförordning;
N:o 19. med nytt förslag till und. skrifvelse, ang:de ändring
af 4 och 5 §§ i 17 cap. Ärfdabm och af 3 § 8 cap.
Jordabm samt om upphäfvande af K. förordn. d. 19 Aug. 1762.
Företogs val af Ordförande i Ridd.direct:n samt dennes
suppleant; och befunnos efter valförrättningens slut hafva
blifvit utsedde
Gi'efve De la Gardie, Jac., En af Rikets Herrar m. m.
Jacob De la Gardie.
StatsU tskottet:
ExpeditionsUtskottet:
till Ordförande:
med
till Suppleant:
Grefve Brahe, Magn., En af Bakets Herrar m.
m. med
i5g röster.
106 „
x64 Den *4 Januari f. m.
Derefter företogs val af 6 ledamöter i Ridd.direct:n
och 3 suppleanter åt dessa ledamöter; och befunnos efter
valförrättningens slut hafva blifvit utsedde:
till Ordinarie Ledamöter:
Frih. D’Albedyhll, Carl Gustaf, Öfverceremonimästare
med  io4 röster.
„ Boye, Fredr., Kammarherre 162 „
Herr Ulfsparre, Georg, Cancelliråd 122 „
„ Åkerhjelm, Cour., Öfverste 129 „
„ Carleson, Carl Fredr., Vice President. . 149 ,>
„ af Melin, Henr. Georg, Gen.Major . . . i63 ,,
tillS uppleanter:
Hen- Tornerhjelm, Joh. Abrah., Major . . . io3 ,,
„ Sandels, Claes Sam., Major 90 „
„ Brakel, Gust. Anton, Bancocommissarie . 8t „
H. R. o, Ad- åtskiljdes kl. till 5 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den a4 Januari 1835.
Plenum kl. 6 e. m.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af en ledamot uti
BancoUtsk. efter Hr Hisinger, Wilh,; och befanns dertill
vara utsedd
N:o 1985 Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh.
Ånyo föredrogs BeviIln.Utsk:s d. i5 dennes på bordet
lagda memor. N:o 49 i anledn. af RiksSt:ns olika beslut,
ang:de stora sjötullsbevillningen.
R. o. Ad. beslöt, att detta memor. skulle punktvis
pröfvas.
1 anledn. af följande punkter uppstod discussion.
Sammanjemnkningsförslaget till första tullbe
villn:sgrunden.
Frih. Boye, Ludv.: Jag kan icke öfvertygas, att Utsk:s
afgifna sammanjerankn:sförslag är öfverensstämmande med våra
grundlagars föreskrifter. Utsk. medgifver, att två Stånd
stadnat emot två uti sjelfva principfrågan, huruvida förbud
skall i den blifvande tullbevilln:staxan utsättas eller icke;
och då, såsom Utsk. jemväl medgifvit, denna fråga är till
sin natur oeconomisk, följer ju deraf klart, att densamma
Den 24 Januari e. m.
165
Lör förfalla samt förblifva vid hvad förut finnes stadgadt.
Men i stället för att, till följd häraf, bestämma, att ordet
förbud borde utsättas på hvarje ställe, der i i83o års tulltaxa
detta ord finnes och 2:ne RiksSt. nu ansett det böra
qvarstå, föreslår Utsk., att förbud endast skall utsättas i de
fall, då R. St. beslutat, att förbud bör äga rum. Jag kan
icke godkänna Utsk:s förslag, utan instämmer i Hr Grapengiesser
inom Utsk. afgifna reservation, hvilken jag anhåller
måtte blifva uppläst.
Hr Grapengiesser reservation upplästes.
Frih. Cederström, Jac.: Annat är förhållandet, då
två Stånd stadna mot två i sak, och helt annat, när det
bar afseende på särskilda varuartiklar i tulltaxan. Sjelfva
principfrågan, om ordet förbud skall i tulltaxan utsättas,
är redan af R. o. Ad. besvarad med nej, utom i afseende
på tackjern, hvilken artikel R. o. Ad. ansett böra till utförsel
förbjudas. Frågan är således bestämdt afgjord, oell
jag anser Utsk. hafva fullkomligen riktigt förfarit. Skulle
K. M. i speciella fidi finna skäl att utfärda förbud mot ineller
utförsel af en särskild varuartikel, faller det af sig
sjelft, att denna artikel då blir förbjuden, oaktadt tullafgift
blifvit för densamma i tulltaxan utsatt. Jag kan icke inse,
att Utsk. härvid på något sätt trädt grundlagen för nära.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag tror, att Frih.
Cederström missförstått Frih. Boyes anmärkn., som endast
har afseende å sista punkten af Utsk:s förslag. Frih. Boyes
mening har jag fattat så, att emedan två Stånd stadsiat
mot två, bör ordet förbud i alla de fall, der det uti nu
gällande tulltaxa finnes utsatt, äfven framdeles komma alt
qvarstå. Denna Frih. Boyes anmärkn. finner jag ganska
riktig, och får derföre föreslå, att vid Utsk:s förslag måtte
göras följande tillägg: dock kommer äfven för de varuartiklar,
hvilkas införsel i sednaste tulltaxa varit förbjuden
och hvarom två Stånd slädnät emot två, ordet förbud att
ytterligare qvarstå i den blifvande tulltaxan.
Frih. Cederström: Den siste värde talaren skulle hafva
rätt uti sin anmärkn., om icke Bevilln.Utsk:s förra betänk.
N:o 45 innehölle ett bestämdt förklarande, att förbud
icke borde utsättas i den blifvande tulltaxan. Detta betänk,
har R. o. Ad- i den delen godkänt; det fattade beslutet om
förbud mot utförsel af tackjern utgör endast ett särskildt
undantag, men den allm. regeln qvarstår icke desj;o mindre.
Det är således bestämdt afgjordt, att alla varuartiklar böra,
på sätt Utsk. föreslagit, i tulltaxan med derför bestämda
tullbelopp intagas.
Hr von Hartmansdorff: Jag bestrider icke, att alla
varuartiklar må i tulltaxan med derför utsatt itullafgift
intagas, på det att tullbestämmelse icke måtte saknas, i
i66
Den 24 Januari e. m.
händelse K. M. skulle finna för godt begagna sin ratt att
upphäfva förbudet å någon artikel. Det är således icke
derom fråga nu är, utan frågan är, huruvida i de fall, der
två Stånd stadnat emot två, förbud skall qvarstå i den nya
tulltaxan jemte den eventuelt utsatta tullafgiften. Blott detta
yrkar jag och anhåller om Hr Gr. o. Landtmts propos.
på bifall af Utskrs förslag med det tillägg, jag föreslagit.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi-.: Ehuru jag hade
önskat, att förbud icke blifvit utsatt för någon varuartikel
i den blifvande tulltaxan, kan jag likväl icke godkänna Utsk:s
förslag. Jag tror lika med Hr v. Hartmansdorff, att
enär endast 2 Stånd beslutat, att ordet förbud bör ur tulltaxan
utgå, måste denna fråga, såsom varande af ccconomisk
natur, förfalla, samt således i hvarje särskildt fall förblifva
vid hvad nu gällande tulltaxa föreskrifver.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall
å det af Utsk. framställda sammanjemnkningsförslag till
första tullbevillntsgrunden.
Hopades starka ja, blandade med nej; i anledn. hvaraf
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han funnit ja
hafva öfverröstat nej.
Hr von Hartmansdorff: I händelse R. o. Ad. icke
skulle godkänna den redaetionsförändring, jag föreslagit, får
jag anhålla om votering och föreslår till contrapropostn Utsk:s
förslag med det af mig dervid gjorda tillägg.
Upplästes till justering följande voter:spropos:n:
Den, som bifaller Bevilln.Utsk:s uti memor. N:o 49
framställda sammanjemnkningsförslag, i afseende på första
tullbevillntsgrunden, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
ne!;
Vinner nej, kommer nämnde förslag att undergå den förändring,
att i stället förorden: dock kommer i de fall,
It. St. beslutat, att förbud bör äga rum, detta att
för sådana varuartiklar i förslaget utsättas, införas
orden: dock kommer äfven för de varuartiklar,
hvilkas införsel i sednaste tulltaxa varit förbjuden,
och hvarom två Stånd stadnat emot två, ordet
förbud att ytterligare qvarstå i den blifvande
tulltaxan.
Frih. Boye: Då Ilr v. Hartmansdorff är den, som begärt
votering, vill jag icke bestrida hans rättighet att föreslå
contraproposm; jag anhåller blott få förklara, att det
resultat, Hr v. Hartmansdorff framställt, icke är detsamma,
som jag reed min anmärkn. åsyftat. Bevilln.Utsk. hade i
sitt förra utlåt., innan det ingått i detaillerna, framställt
Den 24 Januari e. m.
susom en princip, att ingen varuartikel borde till in- eller
utförsel förbjudas. När nämnde utlåt, bär förevar, begärde
jag, att tillfälle icke måtte betagas mig att sjelf pröfva
hvilka särskilda artiklar jag kunde tinna böra med förbud
beläggas eller icke, innan jag yttrade mig angrde principfrågan.
Denna rättighet fråntogs mig likväl, då R. o. Ad.
först afgjorde och biföll denna principfråga. I denna fråga
hafva två Stånd stadnat mot två, och den har således förfallit;
men det oaktadt har Utsk., för att likväl få sin vilja
fram, genom en fin framställning kommit derhän, att
förbud endast bör utsättas i de fall, 11. St. beslutat, att
förbud skall äga rum. Min anmärkn. sträcker sig icke till
detaillerna, ty i de särkilda fall, der tre Stånd ansett en
viss artikel böra förbjudas, måste detta, såsom ett It. St:s
beslut, respecteras; men sjelfva principfrågan har genom två
Stånds beslut förfallit, och det är endast härpå min anmärkn.
haft afseende. Hr v. Ilartmansdorif har gått längre,
och jag kan icke dela hans åsigt.
Frih. Gederström: R. o. Ad. har beslutat, att i tulltaxan
bör utsättas tullafgift för alla varuartiklar, med undantag
af tackjern, som R. o. Ad. ansett böra till utförsel
förbjudas. PresteSt. har beslutat, att R. St. måtte yttra,
det de anse, att förbud må kunna äga rum i vissa fall, när
omständigheterna så fordra, men att alla varuartiklar böra
i tulltaxan med åsatt tull intagas; och BondeSt. har bifallit
den i Utskrs utlåt. N:o 45 föreslagna hufvudgrund. Således
hafva tre Stånd, nemi. R. o. Ad. samt Preste- och
BondeSttn , beslutat, att tullafgift bör utsättas för alla artiklar.
Nu går R. o. Ad. att företaga en votering, hvarigenom
delta beslut skulle kunna upphäfvas. Häremot får
jag reservera mig, emedan jag icke tror R. o. Ad. äga ratt
att genom en ny votering ändra ett redan fattadt beslut.
Gr. Gyldenstolpe: Jag kan icke finna, att den föreslagna
voter:spropos:n innehåller något,, som kan upphäfva
Ståndens redan fattade beslut, utan den åsyftar endast att
bestämma, huruvida Bevilln.Ulsk. riktigt tolkat grundlagarna,
då Utsk. icke ansett frågan 0111 förbuds borttagande ur
tulltaxan böra förfalla i de fall, der två Stånd stadnat mot
två, samt det böra förblifva vid hvad förut varit stadgadt.
Jag vill såsom exempel anföra förhållandet med salpeter. Denna
artikel är i nu gällande tulltaxa belagd med förbud. Nu
hafva 11. o. Ad. samt BondeSt. godkänt Utsk:s förslag, att
salpeter bör vara till införsel tillåten. Preste- och BorgareSt:n
hafva väl bestämt, att tullafgift borde utsättas för denna
artikel, men dock ansett densamma böra förbjudas till
införsel. Denna fråga, hvari två bland stadnat emot två,
har Utsk. ansett böra förfalla, men icke sagt, att salpeter
bör till införsel förbjudas. Jag anser II. o. Ad. äga full
-
lGS
Den a4 Januari e. m.
komlig rätt att votera öfver den föreslagna proposin, hvilken
jag för min del godkänner.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag kan icke instämma uti
Hr v. Hartmansdorff! förslag. Jag anser frågan vara genom
tre Stånds beslut bestämdt afgjord och kan icke finna något
skäl för den satsen, att två Stånd stadnat emot två. Jag
bestrider således den föreslagna contraproposln.
Gr. von Fersen anhöll, att Hr v. Hartmansdorffs förslag
mätte uppläsas.
I anledn. häraf upplästes contrapropostn i ofvanstående
förslag till voter:spropos:n.
Gr. von Fersen: Sedan jag nu hört Hr v. Hartmansdorffs
förslag uppläsas, får jag förklara, att det förundrar
mig, att denna nnrnärkn. blifvit gjord vid den nu föredragna
punkten. Jag tror, det hade varit mera lämpligt att
dröja dermed, till dess vi hunnit till pag. 10 i Utsk:s memor.
Utsk., som det ålegat sammanjemnka Ståndens meningar,
har icke kunnat afgifva något annat förslag till itsta
tullbevilln:sgrunden än det, som Utsk. framställt. Samtliga
RiksSt:n hafva beslutat, att tullafgift skall utsättas för alla
varuartiklar, och förbud kan således icke qvarstå i andra
fall, än der Stånden särskildt beslutat förbud. Som jag har
mig bekant, att de tre öfriga Stånden redan godkänt Utsk:s
förslag i denna del, anser jag det vara ändamålslöst,
att R. o. Ad. nu fattar ett annat beslut, enär frågan redan
är genom tre Stånds beslut afgjord; och jag tillstyrker
således bifall till Utsk:s förslag.
Hr Hjärne, Harald: Jag anser det vara stridande
mot vära former, att discussionen öfver sjelfva saken fortfar,
sedan votering blifvit begärd och voterspropos. uppläst.
Äfven jag medgifver, att den af Hr v. Hartmansdorff föreslagna
contrapropos. icke är fullkomligen sådan, den bort
vara; men ehuru jag icke varit bland dem, som röstat emot
Utsk:s förra betänk., utan önskat få ett liberalare tullsystem
infördt, kan jag likväl icke neka, att Hr v. Hartmansdorff
i förevar, fall tolkat grundlagen rättast; och jag anser
mig föranlåten att votera för hans förslag, ehuru påkostande
det är för mig, sorn i sjelfva saken önskat ett annat resultat.
De öfriga RiksStms prot.utdr., från BorgareSt. afd. 19,
och fiån Preste- samt BondeSt:n af d. 22 dennes, upplästes
i hvad de angingo denna punkt; och befanns, att det nu
föredragna sammanjemnktiingsförslaget till i:sta tullbevillntsgrunden
blifvit af samtliga de öfriga RiksSt:n bifallet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde till Hr v.
Hartmansdorff, örn, sedan de öfriga Ståndens beslut i ämnet
-
Den a4 Januari e. m.
net nu blifvit kändt, lian icke skulle behaga afstå trän den
begärda voteringen.
Hr von Hartmansdorff: Då det tillåtits åtskilliga
ledamöter att tala rör:de sjelfva saken, sedan votering blifvit
begärd, så anhåller äfven jag att få tillägga några ord.
Jag vet, att två Stånds beslut icke äro nog för att upphäfva,
hvad som förut är stadgadt, och på denna grund tror
jag, att Utsk. i förevar, fall icke rätt tillämpat grundlagen.
Mitt förslag åsyftar således att bevara grundlagens helgd,
och jag kan icke afstå från den begärda voteringen.
Gr. von Fersen: Jag hade nyss uppkommit, då jag
förra gången yttrade mig, och vet således icke, huruvida
öfverläggningen i detta ämne redan borde anses slutad. Är
detta förhållandet, medger jag, a,tt jag felat mot formen,
men i annat fall torde det ursägtas, att jag yttrat mig i saken.
För öfrigt får jag upprepa, att jag anser Hr v. Ilartmansdorffs
anmärkn. lämpligare hafva bort hänföras till hvad
Utsk. yttrat på io:de sidan af sitt memor., emedan uti den
nu föredragna punkten icke är fråga om den del af ämnet,
som kan sägas vara af oeconomisk natur. När vi hinna till
pag. 10, hoppas jag kunna nöjaktigt besvara Hr v. Hartmansdorffs
anmärkn:r.
Hr von Hartmansdorff: Om jag kunde förblifva
här, till dess vi hinna till pag io i Utsk:s memor., skulle
jag visserligen icke underlåta att då främställa mina anmärkn:r;
men jag fruktar att icke kunna qvardröja så länge,
emedan jag är af embetspligter kallad att snart aflägsna
mig. Jag anhåller, att vi snart måtte få företaga den begärda
voteringen, utan att borttaga tiden genom en ytterligare
förlängd öfverläggning i detta ämne.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Utsk. har uti
den föredragna punkten endast framställt en positiv sats, den
nemi., att alla varuartiklar böra uti tulltaxan med derför utsatt
tull intagas; och som detta är i öfverensstämmelse med
alla fyra Ståndens beslut, kan jag icke gilla den föreslagna
contrapropos:n, och reserverar mig mot ett förslag, som är
stridande emot ett af R. St. redan fattadt beslut.
Den här ofvan införda voter:spropos:n upplästes ånyo
och godkändes.
Gr. von Fersen: Då, såsom jag förut nämnt, Hr v.
Hartmansdorffs anmärkn. egentligen rörer, hvad Utsk. yttrat
på io:de sidan af memor., får jag protestera emot, att
en ännu icke föredragen punkt blir föremål för votering.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag reserverar mig mot
den af Hr v. Hartmansdorff föreslagna contraproposm, hvilken
jag anser vara stridande mot 71 § PtiksdOrdn.
tS H. 22
Den a4 Januari e. m.
Voteringen företogs nu; och befunnos efter dess slut
rösterna hafva utfallit, som föijer:
Ja — 20.
Nej — B.
Utsk:s yttrande, rör:de de olika besluten om
införseltullen å sill, all annan.
Hr von Troil, Emil: För att vinna någon sammanjemnkning
uti RiksSt:ns olika meningar i denna fråga, får
jag anhålla om Ilr Gr. o. Landtm:s propos. till R. o. Ad.
att instämma uti hvad Högv. PresteSt. beslutat.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Om R. o. Ad. förenar
sig med PresteSt., samt PresteSt. åter instämmer uti R.
o. Ad:s beslut, skulle derigenom endast uppkomma oreda;
hvadan, och då Utsk. icke framställt något förslag till sammanjemnkning,
jag anser det vara bäst, att R. o. Ad. vidblifver
sin mening samt godkänner de föreslagna voter:spropos:na.
Gr. von Fersen: PresteSt. har antagit Utsk:s förslag,
att införseltullen å sill borde bestämmas till 32 sk. t:nan;
hvaremot R o. Ad. samt BorgareSt. bestämt denna tull till
4o sk., och BondeSt. till 24 sk. Då någon sammanjemnkning
af dessa tre olika meningar icke lärer komma att äga
rum, tror jag icke, att något skulle vinnas derigenom, att
R. o. Ad. frångår sin mening, emedan votering i förstärkt
Utsk. i alla fäll kommer att företagas; och jag tillstyrker
således, att R. o. Ad. vidblifver sitt beslut samt godkänner
voler:spi’opos:na,
R. o. Ad. vidblef sitt förut i ämnet fattade beslut, samt
godkände den i8:de voter:spropos:n.
Utsk:s yttrande rör:de de olika besluten om
tullbestämmelserna för väfnader.
Hr von Troil: Jag kan, i afseende på formen, icke
godkänna den af Utsk. föreslagna voter:spropos., epär Utsk.
deruti sammanställt en mängd väfnader af helt olika slag.
Det skulle ju kunna hända, att man t. ex. ville bifalla de af
R. o. Ad. bestämda tullbelopp å siden, men deremot biträda
de öfriga Ståndens mening i afseende på ylleväfnader,
eller tvärtom. Jag tror derföre, att Utsk. bort åtskilja de
olika varuartiklarna uti olika voter:spropos:r, och yrkar således
återremiss af Utskrs förslag i denna del.
Gr. von Fersen: Jag får medgifva, att Hr v. Troil
till någon del kan hafva rätt uti sitt påstående, att voter:spropos:n
är något lång; men Utsk. har trott sig böra undvika
alltför många voter:spropos:r, samt mot hvarandra ställa
de ang:de väfnader fattade olika beslut i sin helhet. Ehuru
jag icke vill motsätta mig den begärda återremissen,
Den a4 Janu ari c. ro.
hemställer jag likväl, huruvida det skulle leda till någon
åtgärd, enär de öfriga Stånden redan godkänt den föreslagna
voter:spropos:n. Det är svårt att kanna skillnaden emellan
de här uppräknade särskilda slagen af väfnader; och då
Utsk:s förslag blifvit godkändt af BorgareSt., hos hvars ledamöter
man i allmänhet kan förutsätta en närmare kännedom
i detta ämne, tror jag, att B., o. Ad. äfven kan instämma
uti ett likartadt beslut.
Hr von Troil: Sedan jag blifvit upplyst derom, att
tre Stånd godkänt voter:spi'opos:n, så, och då en återremiss
endast skulle föranleda tidsutdrägt, afstår jag från mitt
yrkande derom, och vill endast reservera mig mot det sätt,
hvarpå Utsk. uppställt voter:spropos:n.
R. o. Ad. viablef sitt förut i ämnet fattade beslut samt
godkände den 65:te voter:spropos:n.
Uppå särskilda proposrr antog R. o. Ad inbjudningarna:
1:0 till instämmande i BorgareSi:s beslut i afseende på förslaget
om kustbevakning och patrullerande controller till
sjös och lands emot öfverträdelse:- af tullförfattningarna;
2:0 att å alla slag af brännvin och sprit antaga tullbestämmelsen
efter enahanda grund eller enl. betänk. W:o 29,
samt 3:o att instämma i de öfriga RiksSttns beslut, rör:de införseltullen
å hampa, vidblef i alla öfriga frågor sina förra
beslut samt godkände samtliga de voter:spropos:r , hvilka
ej genom Ståndets i dag fattade beslut komma att förfalla,
lät bero vid Utsk:s yttrande ronde g:de § i underrättelserna,
samt biföll Utsk:s förslag, rör:de tullrestilution för socker.
Hvad Utsk. i öfrigt yttrat, fann Ståndet ej erfordra
någon åtgärd af R. o. Ad.
Ånyo föredrogs Bevilln.-, Lag- och Oecon.Utsk:ns d. i5
dennes på bordet lagda utlåt. Wto 8, i anledn. af gjorda anmärknlr
vid Utsklns betänk. Wto 6, angtde reglementariska
föreskrifter för brännvinsbränningens utöfning samt försäljning
af brännvin och beskattning derå.
Hr Hjärne, Harald: Som tiden nu är så långt framskriden,
och ganska få af R. o. Adts ledamöter äro närvar.,
får jag anhålla, att detta utlåt, måtte blifva hvilande på
bordet, samt att detta mål blifver det första, som förekommer
i nästa plenum.
Hr Stuart, Fredr. Christopher, samt Grina Gyldenstolpe,
Anton Gabi-., och von Fersen, Hans,
förenade sig med Hr Hjärne.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att i anledn.
af flera ledamöters förenade begäran utlåt. W:o 8 komrne
att ytterligare hvila på bordet, och hemställde, om R. o.
Ad. behagade bifalla den af dem gjorda hemställan, att
Den a'4 Januari e. m.
nämnde utlåt, måtte blifva första målet på föredragningslistan
i nästa plenum.
Ropades ja.
H. R. o. Äd. åtskiljdes kl. -J till 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 26 Januari i835.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades i prot.utdr. för d. 24 dennes.
Justerades pleniprotm för d. 6 Nov. e. m. och för d. 7
November.
Hr Hjärne, Harald: Uti föregående plenum afslog
R. o. Ad. 5:te punkten uti StatsUtsk.'s utlåt., ang:de markegångssättningen.
Sedermera aflemnade Frih. Palmstjerna
ett förslag, i afsigt att suppleera bristen uti ett föregående
beslut i samma utlåt, och bereda sammanhang emellan dessa
begge beslut. Om nu R. o. Ad. till StatsUtsk. affärdar
prot.utdr. öfver de fattade besluten, skulle det af Frih.
Palmstjerna afsedda ändamål med dess förslag icke verka
till det åsyftade resultatet; och får jag derföre anhålla, att
ett slikt prot.utdr. icke må till StatsUtsk. afsändas, innan
R. o. Ad. fattat sitt beslut öfver samma förslag, samt att
uti derefter afgående prot.utdr. må tillkännagifvas, hvad
beslut Ståndet fattat i afseende på Frih. Palmstjernas förslag.
Underteckn. Ridd.Secret.: Med anledn. af Hr Hjärnes
hemställan får jag tillkännagifva, att i följd af den arbetsordning,
som vid denna riksdag inom Riddarhuset varit
iakttagen, prot.utdr. rör:de R. o. Ad:s beslut om markegångssättningen
justerades förliden lördags morgon och i går
afsändes till StatsUtsk.
Hr Hjärne: Jag får i anledn. af den upplysning, Hr
Ridd.secret. behagade meddela, hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla
om den propos , att Frih. Palmstjernas förslag måtte
uppföras först på nästa föredragningslista, på det att underrättelse
om R. o. Ad:s deröfver fattade beslut må kunna
hinna till StatsUtsk., innan StatsUtsk. vidtagit någon sammanjemnkningsåtgärd
i följd af de inom Stånden fattade beslut,
rör:de markegången.
Hr Hjärnes hemställan blef, uppå derom gjord propos.,
af R. o. Ad. bifallen.
Den 26 Januari.
Till pröfning företogs Bevilln.-, Lag- och Oecon.Utsk:ns
d. i5 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 8 i anleda, af
gjorda anmärkntr vid Utsk:ns betänk. N:o 6, ang:de reglejnentariska
föreskrifter för brännvinsbränningens utöfning
samt försäljning af brännvin och beskattning derå.
R. o. Ad. beslöt, att detta mål skulle punktvis pröfvas.
Då uppläsningen af 1 § börjades, anmälde sig Hr Hjärne,
Harald, och yttrade:
Pag. 3 förekomma 3Cne frågor, som ännu icke äro afgjorda,
i anledn. af återremissen på förslaget till grunderna
för brännvinsbränningen, hvilka först torde böra algöras.
Underteckn. Ridd.Secret.: Der äro 3:ne frågor, som
förekomma före författningen; men alla dessa frågor förekomma
sedermera uti särskilda paragrapher, så att Ståndet
får tillfälle att pröfva dem, utan att nu på förhand behöfva
fatta något beslut öfver desamma.
1 §•
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag har, sedan utlåt.
förra gången förevar, tagit något närmare kännedom
om förslaget till brännvinsbränningsförordn. och funnit det
på ett nog slarfaktigt sätt uppgjordt 1 första § heter det:
”Brännvinsbränning, af hvad t jeni ig t ämne eller växtsom
helst.” Jag tror, att det bör vara lagstiftaren likgiltigt,
om någon vill försöka att bränna af ett ämne, som icke är
dertill tjenligt. Dessutom synes redactionen i så måtto
innehålla ett fel emot logikan, som uttrycket: ”hvad ämne
som helst” är ett högre begrepp, hvilket under sig
innefattar växterna, hvarföre ock ordet: växt, såsom öfverflödigt,
bör utgå, då redactionen, i öfverensstämmelse
nied dessa begge anmärkn:r, borde blifva följande: ”Brännvinsbränning
af hvad ämne som helst skall etc.”
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag för min del
kan icke inse det logiska felet, utan anser ordet tjenligt på
sitt ställe uti den mening, detsamma uti förevar. § förekommer,
emedan det finnes många otjenliga och för helsan skadliga
ämnen, hvaraf brännvin kan tillverkas; och jag finner
således ingenting otjenligt uti ordet tjenligt, utan något,
som öfverensstämmer med den consequens, som i föreskrifterna
bör finnas, nemi. att tillverkning med något, som är
skadligt, icke bör vara tillåten. Säkerligen är det Hr Cederschjöld
bekant, att i vissa landsorter växer i hafran ett
ogräs, som är svårt att utrota, och att brännvin, tillverkadt
af sådan bafra, blir af ett menligt inflytande på helsan.
Jag tror, att bränn vinsförord n. ej bör på något sätt
kunna tydas så, att det bör kunna anses med författningen
öfverensstämmande att kunna få tillverka brännvin af
så beskaffad spannmål.
*74
Den 26 Januari.
Hr Stuart, Fredr. Christopher: Då ifråga var. förslag
förevar till granskning inom de sammansatta Utskrn,
sökte jag frista deras uppmärksamhet på de flera redactionsfel,
som deri förekomma, oell få dem rättade, på det förslaget
måtte med någorlunda heder kunna föreläggas R. St.;
men jag mötte dervid så mycket motstånd, att jag såg mig
föranlåten afstå från mina bemödanden härutinnan. En BorgareStrs
ledamot, som hufvudsakligen bidragit till det opus,
hvilket nu blifvit till R. St. öfverlemnadt, försvarade det så
envist, att blott för ett enda ord, hvars förändring han icke
ville medgifva, nära en hel förmiddag förspildes. Ehuru
ledamot af Utskrn, kan jag följaktligen icke taga åt mig Hr
Cederschjölds anmärkn.Y i afseende på den mindre vårdade
redactionen i förslaget. Utan att således vilja försvara den,
får jag dock förena mig med Frih. Palmstjerna uti att yrka,
det ordet tjenlig i 1 mom. af i §, hvilket Hr Cederschjöld
ansett böra uteslutas, måtte få qvarstå; hvaremot
jag instämmer med den sistnämnde deruti, att orden: eller
växt böra utgå, såsom öfverflödiga. I öfrigt får jag hemställa
till de Hrr, hvilka ämna att yttra sig öfver redactioren
i författningen, örn de icke skulle vilja derifrån afstå,
såvida ej någon rättelse af större vigt kan förekomma, sedan
redan 2:ne Stånd i detta ämne fattat beslut, och således
föga anledn. är, att smärre redactionsförbättringar, som
här kunna beslutas, skola göra sig gällande; förmodande
jag, att den Statssecret., som kommer att expediera den
blifvande nya författningen, i allt fall icke lärer underlåta
alt tillse, det den så skrifves, att den blir värdig både Representationen
och Regeringen.
Hr Cederschjöld: Då spriten beredes blott af sockerämnet
i växten, föreställer jag mig, att ehvad obehöriga
tillsatser som kunna finnas i det ämne, hvaraf brännvin
tillverkas, det beror på konsten att från spriten frånskilja
detta ämne; och då dessutom icke något stralf finnes stadgadt
mot tillverkning af otjenligt ämne, kan jag icke frångå
min anhållan om den rättelse, jag i detta afseende föreslagit.
I sista morn. förekommer, att brännvinsdistillering
är tillåten endast för dem, som till brännvinsbränning äro
berättigade. Jag föreställer mig, att brännvinsdistillering icke
under någon förevändning bör kunna anses uteslutande
tillhöra landtmannen, enär residuum deraf icke kan för kreaturen
användas. Denna brännvinets förädling är egentligen
en fabriksnäring, som således borde uteslutande tillhöra
stadsboen eller den, som icke är landtman. Af denna
anledn. anser jag en rättelse i delta mom. böra äga rum,
så att rättigheten att distillera brännvin må utsträckas äfven
till andra än dem, som till brännvinsbränning äro berättigade.
Frih. Boye, Ludv.: Utan att med en värd ledamot an
-
Dea 36 Januari.
taga, att Utsk:ns anseende skulle lida genom ett misstag i Utsk:ns
utlåt., tror jag lika med Hr Cederschjöld, att alla dessa ord:
af hvad tjenligt ämne eller växt som helst, kunna
utgå, och att författningen derigenom vinner mera, än
den förlorar. En lag, för att vara ändamålsenlig, måste
i sina förbud medföra någon bestämd straffpåföljd. Detta
finnes icke och kan icke finna$ här derföre, att man icke
kan begära, att verkställaren af brännvinsbränningsrättigheten
skall äga förmåga att bedöma de ämnens mer eller mindre
tjenliga beskaffenhet, hvaraf han tillverkar sitt brännvin;
och jag tror således, att författningen skall blifva bättre,
om man rent af utesluter förenämnde mening. Deremot
kan jag icke instämma med Hr Cederschjöld deruti, att
brännvinsdistillering skall vara tillåten för en hvar, emedan
man, under förevändning att blott distillera, kunde utöfva
oloflig brännvinsbränning, i fall distilleringsrättigheten vore
medgifven den, som icke vore till brännvinsbränning berättigad.
Ilr af Billbergh, Joh. Peter: Jemte det jag förenar
mig med Hr Cederschjöld deruti, att redactionen i så
måtto bör förändras, som att ordet växt bör utgå, kan jag
icke förena mig med den siste värde talaren uti den åsigt,
att orden: af hvad tjenligt ämne som helst, äfven böra försvinna,
emedan vi hafva exempel, att brännvin kan tillverkas,
som är skadligt för helsan, och om det då icke står i
författningen, att det skall vara tjenligt ämne, hvaraf brännvin
tillverkas, har den, som tillämpar författningen, ett
lagligt skydd att kunna tillverka huru skadligt brännvin som
helst. Hvad frågan om brännvinsdistilleringen angår, förenar
jag mig uti Frih. Boyes åsigt. Rättigheten dertill har i alla
tider uteslutande varit förenad med brännvinsbränningsrättigheten,
och skulle den utsträckas på sätt Hr Cederschjöld
föreslagit, så skulle äfven en afgift derför bestämmas;
men som författningen icke föreslår någon afgift för
brännvinsdistillering, följer af sig sjelf, att denna rättighet
icke kan tillkomma någon annan än den, sorn till bränning
är berättigad.
Hr Cederschjöld: Jag vill blott erinra, att så mycket
jag vet, har den skadliga egenskapen hos brännvinet,
hvarpå man haft exempel, icke härrört från beskaffenheten
af det ämne, hvaraf brännvinet blifvit tillverkadt, utan
från det sätt, hvarpå tillverkningen skett; men detta sättär
en hemlighet för tillverkarne, och ännu har t. o. m. ingen
vetenskapsman kunnat upptäcka, hvaruti felet ligger, men
väl, att det icke härrört från ämnet, hvaraf brännvinet tillverkas,
äfvensom att brännvinet genom liggning förlorar
den skadliga egenskapen. För öfrigt lemnar jag distilleringsrättigheten
å sido, men vill blott till svar å Frih. Boyes
förmodan, att distilleringsrättigheten, utsträckt till dem,
P e n 26 Januari.
V
som icke äro till brännvinsbränning berättigade, skulle kunna
gifva anledn. till missbruk af brännvinsbränning, erinra,
alt missbruket lätt skulle uppdagas af de öfriga apparaterna,
så mycket säkrare, som det är på tillmäskningskärlen,
som beslagaren isynnerhet fäster sin uppmärksamhet.
Hr Peyron, Gust. Abrah.: Jag förenar mig i näst
den siste värde talarens yttrande och anser ordet tjenligt
böra qvarstå, emedan brännvin kan tillverkas af sådana alster,
hvaraf brännvinet blir för helsan skadligt. Vi hafva
sett exempel derpå i Södermanland, hvarest på en större
egendom brännvin tillverkades af en sorts Engelska rofvor.
Brännvinet fördes till Stockholm, och en större del af manskapet
vid Svea Artilleri sjuknade vid förtäringen deraf.
Undersökning verkställdes på stället, hvarest brännvinet blifvit
tillverkadt, och dervid utröntes, att brännvinets skadliga
beskaffenhet icke härrörde från apparaten eller tillverkningssätten,
utan från sjelfva afverkningsämnet. På dessa
grunder förenar jag mig med dem, som yrka bibehållande
af ordet tjenligt.
Frih. Boye: Ehuru anmärkningen är af för ringa beskaffenhet
för att uppehålla R. o. Ad., vill jag likväl erinra,
att om jag äfven antager sjelfva satsen, kan jag likväl
icke finna mig nöjd med ordet tjenligt, emedan det kan
lemna rum för vidlyftiga tydningar, hvarföre jag anhåller,
att det må utbytas mot det bestämda ordet oskadligt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att till R.
o. Ad. ankommit ett prot.utdr. från BondeSt. af d. 22 dennes,
innehållande Ståndets beslut, rör:de det nu föredragna
utlåt. N:o 8, samt inbjudning till de öfriga RiksSt:n att i
nämnde beslut instämma.
Hr Stuart: Som detta prot.utdr. innehåller flera särskilda
punkter, med hänvisning i hvardera till de §§ i förslaget,
hvilka de angå, så får jag vördsamt hemställa, om
icke med uppläsningen deraf kunde anstå, till dess man
kommer till de §§, hvarvid inbjudning skett, och dessa föredragas
i sammanhang med de motsvarande i förslaget. Om
prot.utdr. nu läses, skulle det lättligen kunna hända, att
innehållet deraf vore bortglömdt, när man skall taga de §§
i öfvervägande, hvarpå inbjudningen har afseende.
R. o. Ad. instämde i Hr Stuarts hemställan.
Uppå derefter framställd propos. godkändes 1 §.
2 och 3 §§ godkändes.
4 S
Gr.
Horn, Claes Fredr.: Ehuru jag deltagit i de
sammansatta Utsk:ns arbete i detta utlåt., vågar jag likväl
af
-
Den a6 Januari.
>77
afsäga mig all ansvarighet för det slarfaktiga i redactionen,
som af en ledamot blifvit anmärkt, emedan jag icke kunnat
godkänna utlåt, hvarken i sin helhet eller i sina delar.
I afseende på redactionen i denna § måste jag fasta uppmärksamheten
vid 2:dra mora., hvilket lyder sålunda: ”Vid
brännerier af annan än vanlig beskaffenhet, eller s. k. konstbrännerier,
får sammanräknade kannetalet af alla dithörande
pannor, mäskvärmaren oberäknad, icke öfverstiga den
högsta pannerymd, hvarmed brännvinsbränning med enkla
pannor är tillåten.”
Efter denna redaction skulle detta mom. kunna tydas
så, att alla till apparaten hörande pannor borde inberäknas
uti pannerymden; men en sådan mening har icke varit
Utsklns, och bör icke heller kunna blifva lagstiftarens.
Morn. inåste således omredigeras, och om det icke sker af
It. St., måste det ske af den andra Statsmagten. Jag skulle
likväl önska, att R. St. ville fästa sin uppmärksamhet dervid,
att, då s. k. konstapparater äfven kunna drifvas med
ångpannor, det vore oriktigt att uppmäta alla pannor, som
finnas i ett bränneri, och att följaktligen ifrågävar. mom.
bör omredigeras i öfverensstämmelse med denna åsigt, i
hvilket afseende jag vågar föreslå följande redaction deraf:
Vid brännerier af annan än vanlig beskaffenhet eller s. k.
konstbrännerier får sammanräknade kannetalet af de pannor,
hvari tillmaskningen kokas, mäskvärmaren oberäknad, icke
öfverstiga den högsta pannerymd, hvarmed brännvinsbränning
med enkla pannor är tillåten.”
Hr af Billbergh: Som jag till alla delar instämmer
uti Gr. Horns anmärkn., men tillika finner, att det icke är
så alldeles bestämdt, att den andra Statsmagten skall uppfatta
vigten af redactionsförändringen, hemställer jag, om
icke R. o. Ad., med gillande af Gr. Horns anmärkn., skulle
vilja besluta en communication med de öfriga Stånden, på
det att redactionsförändringen måtte blifva iakttagen i den
författning, som från Stånden kommer att utgå.
Frih. Boye: Om jag får tillägga 2:ne ord till Gr. Horns
förslag, skall äfven jag antaga detsamma, nemi. om orden:
till mäskning och klarning få tilläggas, då redactionen
blir så lydande: ”Vid brännerier af annan än vanlig beskaffenhet,
eller s. k. konstbrännerier, får sammanräknade kannetalet
af alla till mäskning och klarning hörande pannor,
mäskvärmaren oberäknad” etc. Om redactionen icke på
så sätt bestämmes, skulle man kunna antaga en go k:rs-panna
tili mäskning och en annan lika stor panna tili klarning.
Gr. Horn: Man skulle kanske bäst uttrycka meningen
genom att sälta: pannor, hvarmed distillering kan
verkställas, emedan distillering kan verkställas med alla
pannor, hvarmed brännvin tillverkas.
18 II.
Den 26 Januari.
Frih. Boye: Jag skulle tro, att det ändamål, Gr. Horn
åsyftar, lättast vinnes, och all eludering af stadgandet lättast
förekommes genom den förändring i Gr. Horns redactionsförslag,
som jag tillstyrkt; och anhåller jag derföre
om Hr Gr. o. Landtm:s propos. derå.
R. o. Ad. godkände 4 §:n med den förändring, att 2:dra
mom. skulle erhålla följande lydelse: "Vid brännerier af
”annan än vanlig beskaffenhet, eller s. k. konstbrännerier,
"får sammanräknade kannetalet af alla till mäskning och
”klarning hörande pannor, mäskvärmaren oberäknad, icke öfverstiga
den högsta pannerymd, hvarmed brännvinsbränning
med enkla pannor är tillåten."
5 §.
Hr Cederschjöld: Vid första utlåt, harden anmärkn.
blifvit gjord, att meningen bör förtydligas i afseende på den
i denna § omförmälda "en mil,” huruvida nemi. densamma
bör räknas fogel vägen eller landvägen. Utsk:n hafva sagt, att
afståndet skall räknas från åbyggnad till åbyggnad. Derigenom
tror jag icke, att det åsyftade förtydligandet är vunnet,
emedan man icke vet, om det menas vinterväg eller
sommarväg, gångväg eller körväg; och jag hemställer derföre,
om icke en förklaring i detta fall erfordras.
5 § blef af R. o. Ad. godkänd.
6, 7 och 8 §§ godkändes.
9 S
Hr
Cederschjöld: I första raden af denna § förekommer
något, som jag har svårt att förstå. Der står nemi.:
”Alla å en tomt eller i en byggnad, eller under samma tak,
eller å samma egendom etc.” Jag vet icke, hvaruti skillnaden
består emellan uttrycket i en byggnad och uttrycket
under samma tak, emedan jag icke vet, om flera
byggnader kunna finnas under samma tak. Jag tror derföre, att
det vore tillräckligt, om man säde: "Alla å en tomt eller å
samma egendom, hemmansdel eller lägenhet varande pannor
m. m.”
9 § godkändes med den förändring, att början af densamma
skulle få följande lydelse: "Alla å en tomt, eller
”å samma egendom, hemmansdel eller lägenhet varande pan”nor
m. m."
10 §.
Hr af Billbergh: Denna § ålägger häradsskrifvaren
att sockenvis upprätta förteckningar, icke allenast på de till
brännvinsbränning berättigade personer, sora antingen afsagt
sig utöfningen af denna rätt eller någon pannerymd till afgifts
beräknande vid mantalsskrifningen icke uppgifvit, utan
Den a6 Januari.
*79
äfven på dem, hvilka uppgifvit sig att brädna med en mindre
pannerymd än den, hvaraf de äga rättighet att sig begagna,
äfvensom på dem, hvilka anmält sig att bränna på
kortare tid, än författningen medgifver. Hvar och en inser,
att detta blifver ett vidlyftigt och högst mödosamt
arbete, hvilket icke utan i högsta nöd bör påläggas tjenstemän,
som redan förut äro med göromål så högligen betungade.
Ändamålet med denna $ är att få veta, hvilka personer
som anmält sig till brännvinsbränning; och då förteckningar
på dem uti sockenstugorna skola finnas att tillgå,
hvaraf en hvar lättligen kan finna, om andra utöfva brännvinsbränning
än de, som dertill sig anmält, tror jag, att det
enklaste vore att föreskrifva, att häradsskrifvare inom Januari
månads utgång skola upprätta förteckningar, på alla dem
som anmält sig till brännvinsbränning, med anteckning derjemte
af kannerymden och tiden, för hvilken de anmält sig
till begagnande af denna rättighet. Detta blir icke en -fe så
vidlyftigt som de föreskrifter, hvilka Utsk:n här föreslagit,
men bättre motsvarande ändamålet. Jag anhåller derföre, att
denna § måtte blifva så redigerad, att i stället för att här
står, att häradsskrifvare skola uppgifva hvilka till brännvinsbränning
berättigade som icke anmält sig till brännvinsbränning
m. m., det måtte föreskrifvas, att häradsskrifvare
skola meddela uppgift på dem, sorn anmält sig till brännvinsbränning,
med utsättande af såväl tiden inom hvilken,
som pannerymden hvarmed de anmält sig till begagnande
af en slik rättighet.
Hr Peyron: Jag får visserligen medgifva, att arbetet
är vidlyftigt; men jag tror, att för controllens skull det är
nödvändigt, att redactionen blir sådan, som Utsk:n föreslagit
densamma.
Hr Cederschjöld: Den förste värde talaren har visat,
huru öfverflödigt det arbete är, som liäradsskrifvarén
får, då han skall uppgöra förteckning på icke blott dem,
sorn bränna med mindre pannor, än de äro berättigade att
bränna med, utan äfven på dem, hvilka alldeles icke bränna.
Men jag skall utbedja mig att få fästa uppmärksamheten
på något ännu öfverflödigare arbete, som ålägges honom
i samma §, nemi. att icke allenast uppgöra förteckningar på
dc personer, som underlåta att begagna sig af sin rättighet
att idka brännvinsbränning, utan särskildt på de hemman,
för hvilka en slik rättighet underlåtes. Här står nemi.:
'■Mantals- och skattskrifvare åli^ge det att inom Jan. månads
utgång, enligt mantals- och skattskrifningshandliugarna,
sockenvis upprätta förteckningar på de till brännvinsbränning
berättigade personer, sorn antingen afsagt sig utöfningen
af denna rätt eller någon pannerymd till afgifts
beräknande vid mantalsskrifningen icke uppgifvit” etc.; och
Den 26 Ja nua r i.
vidare: ”börande å dessa förteckningar upptagas de hemman,
hemmansdelar och lägenheter, å hvilka antingen ingen eller
en inskränktare brännvinsbränning utöfvas.” Jag kan således
icke se annat, än att det är både en personel och egendomsforteckning,
som skall uppgöras, af hvilka åtminstone
den ena är öfverflödig; och jag skulle nästan tro, att båda
öro det.
Frih. Boye: Hos Hr Gr. o. Landtm, anhåller jag, att
Hr Prosten Örnbergs reservation, som börjas pag. 471 må
blifva uppläst till slutet af påföljande sida, och att jag derefter
må få behålla ordet.
Prosten Ombergs reservation upplästes i hvad den angick
den nu föredragna 10 §.
Frih. Boye: På de af den förste värde talaren framställda
skäl, ökade med dem, som af reservanten blifvit anförda,
instämmer jag uti Hr af Billberghs anmärkn. Då
man erinrar sig, att fögderier gifvas med 27, ja t. o. m. 33
socknar, och då häradsskrifvare:! således skall utskrifva lika
mångå förteckningar, torde det vara lagstiftarens skyldighet
att icke ålägga honom ett sådant onus, utan något betydligt
ändamål. Jag ser icke något ändamål med dessa dubbla
förteckningar, emedan förteckningen på dem, som anmält
sig till utöfning af deras brännvinsbränningsrättighet, äfven
utvisar, att alla öfriga, inom socknen boende, till brännvinsbränning
berättigade icke anmält sig till begagnande af sin
rättighet. Jag anhåller vördsamt om propos. på den utaf
Hr af Billbergh föreslagna förändring.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Åd., hvad
Hr af Billbergh och Frih. Boye yrkat, i följd hvaraf ro §
erhöll följande förändrade redaction: ”Mantals- och skatt”skrifvare
åligge det att inom Januari månads utgång, ensligt
mantals- och skattskrifningshandlingarna, sockenvis upptvätta
förteckningar på alla dem, hvilka anmält sig till
”brännvinsbränning, upptagande såväl pannerymden sorn den
”class, hvartill redskapen hörer, äfvensom den tid, hvartill
”hvar och en anmält sig att bränna. Dessa förteckningar
”insändas till Konungens Bef:h:de, som äga att deraf lemna
”vederbörande del för controll och eftersyn; äfvensom ett
”exemplar af samma förteckningar skall anslås i församlin”gens
sockenstuga eller å annat lämpligt ställe.”
11 och 12 §§ godkändes.
>3 §.
BondeSt. hade beslutat, att till sista punkten i denna §:
”lösa halsar må icke till någon redskap begagnas,” skulle
tilläggas: ”och i följd deraf icke heller innehafyas.”
Gr. Horn: Vid denna § tager jag mig friheten fästa
Den a6 Januari. 1S1
R. o. Ad:s uppmärksamhet vid ett misstag, som jag tror att
sammansatta Utskm begått uti deras sätt att vilja controllera
oloflig brännvinsbränning, genom att så noga beskrifva,
huru en apparat skall vara construerad, hvarigenom man
kommer till den följd, att redskapen måste omgöras, hvarmed
man icke haft för andamål att utöfva oloflig bränning, eller
sådant ens valdt möjligt. Utskm hafva grundat sin beskrifning
å apparaten på den förutsättning, att man skulle kunna
construera apparaten så, att pannans innehåll blefve obetydligt,
men att ett betydligt quantum mäsk skulle kunna
kokas i hatten. Detta är orsaken, hvarföre Utskm begått
det misstaget att beskrifva pannans form och hattens storlek.
Jag tror, att Utskm bort vara och äfven varit i tillfälle att
inhemta technisk kunskap örn brännvinsbränningen, hvarigenom
Utskm bort komma till erfarenhet derom, att hastigheten
af distilleringen eller kokningen till sprit står i visst
förhållande till ytan af apparaten, som af elden beröres,
så att i samma mån tiilmäskningen uti kärlet är djupare
eller på en mindre yta vidröres af elden, kokningen i samma
mån fördröjes och försvåras, emedan en längre tid erfordras
till uppvärmande af en djupare colonn af mask.
Då detta till den grad är förhållandet, att det är omöjligt
alt med någon fördel begå ett missbruk genom kokning i
hatten, derest sjelfva pannan icke understiger en vanlig höjd,
så finner man, att föregående Ständer såväl sora Vetenskapsacademien
begått ett misstag genom den beskrifning på hatten,
hvarigenom man trott, att missbruk skulle kunna undanrödjas;
ty om pannan göres mycket platt utan bröst eller
hals, blir hatten blott en fortsättning af pannan, hvarigenom
således ett mångdubhelt större quantum mäsk, än
sjelfva pannan inrymmer, på en gång kan till afverkning
ifyllas; men om man deremot föreskrifver, att pannan bör
vara försedd med bröst och hals, förfaller all beskrifning på
hattens storlek och öfriga beskaffenhet, emedan, såsom jag
förut nämnt, fördelen af att ifylla mäsk upp i hatten försvinner
derigenom, alt då pannhalsen icke får öfverstiga
% af pannbottnens diameter, mäsket i hatten i samma män
blifver djupare, som hattens omkrets förminskas och det
djupare mäsket långsammare uppvärmes, än då detsamma
på en vidsträcktare yta af elden vidröres. Af sådan anledn.,
och då det icke är möjligt att förekomma missbruk genom
kokning i hatten derigenom, att man föreskrifver, att densamma
icke må vara försedd med lucka, enär, för alt uppdrifva
mäsket från pannan i hatten, endast erfordras att ställa
mäskvärmaren högre än pannan, hvarigenom mäsket uppgår
i hatten till horisontel höjd med det ställe på mäskvärmaren,
hvarifrån röret utgår, som förenar mäskvärmaren
med sjelfva pannan, så skulle jag tro, att man tili förekommande
af ett slikt missbruk, med förbigående af all beskrifning
på hatten, endast bör hålla sig vid sjelfva panni?*
Den 26 Januari.
och föreskrifva, att den ovilkorligen skall vara försedd
med bröst och hals, hvars öppning icke får öfverstiga §
af pannbottnens diameter, och att afståndet från pannbottnen
till halsen icke får) understiga 3 tum. Härigenom
vinner man det dubbla ändamålet, att förhindra lagbrytare
att uppstå och att icke tvinga folk att omgöra sina
apparater; ty de flesta hafva stora hattar, försedda med
öppningar, hvilka således måste ändras för att icke vara underkastade
beslag. Jag skulle således önska, att man från
beskrifningen helt och hållet uteslöte hatten; och jag skulle
vilja tillägga detsamma om mäskvärmaren, så att beskrifningen
endast kommer att afse sjelfva pannan. I följd häraf
önskar jag ett tillägg till i3 § af annan ordalydelse, än
det Hr Gr. och Landtm, uppläste. Jag hemställer nemi.,
om icke i slutet af § må göras följande tillägg: Brännvinspanna
skall alltid vara försedd med fast eller
löst bröst och vid bröstet fastsittande hals, hvars
öppning icke får öfverstiga S af pannebottnens
diameter; och får afståndet från halsen till pannans
botten icke understiga 3 tum. Om Hr Gr. o.
Landtm, först täcktes göra propos. på detta förslag, finge
man sedermera, i händelse detsamma skulle vinna R. o. Ad:s
bifall, skrida till ny redaction af beskrifningen enligt de
särskilda classerna i öfverensstämmelse härmed.
Frih. Boye: Jag kan icke ingå derpå, och må det tillåtas
mig att för min åsigt framställa ett exempel. En possessionat
i Jönköpings län hade anmält sig till brännvinsbränning,
hvartill han trodde sig vara berättigad, men begärde
att få göra en ändring på sin panna, som han trodde
vara fördelaktig. Kopparslagaren, som han i detta ändamål
vidtalade, sökte öfvertyga honom, att förändringen skulle
göra pannan obrukbar; men possessionaten, förlitande sig
på sitt eget förstånd, ålade honom att verkställa förändringen.
När pannan sedermera skulle begagnas, insåg han sitt
misstag, och ehuru han sjelf omtalat sitt missöde, stämdes
han af länsmannen för olofligt innehafvande af redskapen.
Han befriades af härads- och hofrätterna; men länsmannen
har fullföljt målet hos K. M. Huru lätt är det då icke att
blifva förbrytare, om blotta ägandet af en obrukbar panna
skall blifva ansedt såsom förbrytelse. Jag kan icke gå in
på, att blotta ägandet skall vara ett brott, och bestrider
derföre bifall till BondeSt:s inbjudning.
< Hr Cederschjöld: Jag gillar fullkomligen Gr. Horns
ändamål, nemi. att förekomma nödvändigheten att förändra
redskapen, och att man derföre icke beliöfver stadga något
ang:de hattens beskaffenhet; men jag fruktar, att det icke
står väl tillsammans med principen, hvarpå Hr Gr. grundade
sin åsigt, att stadga ett visst förhållande emellan pannans
öppning och pannbottnens diameter, emedan måhända, till
Den 26 Januari.
183
efterkommande af denna föreskrift, manga redskap måste
omgöras. Jag tror derföre, att man kan låta såväl pannorna
som hattarna vara huru beskaffade som helst, emedan
möjligheten att fylla hatten genom lucka eller ify 11—
ringsrör kan förekommas genom antagande af den förändring,
som It. St. vid förra riksdagen föreslogo; och jag tillstyrker
derföre, att 2 mom. i denna § alldeles må utgå,
men att i 16 § det tillägg må göras, som jag antydt.
Gr. Horn: Jag nödgas i någon detail upptaga mitt förslag
för att göra tydligt, huru jag kommit till det resultat,
sorn jag nyss hade äran föreslå R. o. Ad. till antagande.
Det är nemi. ett bestämdt factum, att man eludeiar författningen
genom att omedelbarligen fästa hatten vid sjelfva
pannan och göra pannan mycket vid, men i samma mån
lägre. Detta missbruk förekommes icke genom hvad som
säges om ifyllningsröret; ty så länge mäskvärmare får begagnas,
skall naturligtvis ett ifyllningsrör finnas emellan
densamma och redskapen, och oansedt detta rör icke står i
förbindelse med hatten, utan endast med sjelfva pannan,
kan likväl derigenom, att mäsk värmaren ställes högre än
pannan, mäsket ifyllas hatten till den höjd, som motsvarar
bottnen af inäskvärmaren, derifrån röret utgår, så att i
samma mån mäskvarmaren ställes högre, höjer sig äfven
mäsket i hatten. Om jag således tänker mig en panna af 3
alnars diameter och en tums höjd, så innehåller den 26 k:rs
rymd; och om jag nu till denna panna applicerar en hatt
af 3 alnars vidd, kan jag fylla hatten ined mäsk till 4 tunis
höjd, utan att riskera, att det skall vidbränna, och på det
sättet kan man således uti en så beskaffad redskap afverka 4
gånger så stort quantum mäsk, som pannan inrymmer, hvilket
dock förekommes genom att construera pannan så, som
pannorna vanligtvis äro beskaffade, på hvilka halsens öppning
icke öfverskrider af pannans botten, och pannans
höjd icke understiger 3 tum, genom hvilken föreskrift^man
således kommer dertill, att den, som idkar laglig bränning,
icke behöfver omgöra sin redskap, och att endast de redskap,
med hvilka olaglig bränning utöfvas, behöfva omgöras.
1
Frih. Oxenstjerna, Carl: Sorn jag icke äger technisk
kännedom i denna del af brännvinsbränningen, vill jag
icke inlåta mig uti någon vederläggning af hvad den siste
värde talaren anfört, men vill blott hemställa, om icke frågan
i det afseende, som utgör föremål för den värde talarens
framställda förslag, är afgjord genom Ståndens bifall
till 3 mom. af Bevilln. och Oecon,IJtsk:ns utlåt. JM:o 5, hvaruti
Utsk:n tillstyrkt, att panna må vara af hvad form som
helst, men att hela dess .cubikinnehåll mates till öfversta
kant eller lekande brädd; att hatten, hvartill äfven räknas
ett fastsittande ångrör af minst 6 tums längd, ej må inne
-
a
i84
Den 26 Januari,
hålla öfver § af pannans rymd; att, om hatten är försedd
med lucka eller öppning, hatten vid uppmätningen skall påsättas
och redskapen mätas till öfversta luckans eller öppningens
nedra kant, eller till så stor del, som mäsk derintill
kan fyllas, och att mäskvärmare må användas endast för
tillmäskningens uppvärmande och icke öfverstiga pannans
rymd med mera an i- samt icke vara inmurad, ej heller af
eld eller ånga vidröras.
Gr. Horn: I händelse denna punkt skulle vara så definitivt
afgjord, som Frih. Oxenstjerna uppgifvit, torde det
vara nödvändigt att äfven omnämna hatten; men jag skulle
likväl tro, att beskrifningen på sjelfva brännvinsapparaten,
genom det beslut, som blifvit fattadt vid det omnämnda utlåt.
N:o 7, icke är så afskuren, att icke It. o. Ad. vid detta
tillfälle skulle i sjelfva författningen kunna intaga en klokare
redaction. Detta är min öfvertygelse om saken; men
jag öfverlemnar detta åt R. o. Ad:s ompröfvande i det hopp,
att, derest det icke skulle låta sig göra, K. M. vid utfärdandet
af författningen täcktes betänka följderna af att vilja
följa ett R. St:s beslut, hvilket jag för min del anser vara
högst skadligt.
Frih. Oxenstjerna: Jag får blott meddela den upplysning,
att Bevilln. oell Oecon.Utsk:ns utlåt. N:o 7 med
förslag till sammanjemnkn:r af Ståndens olika beslut, rör:de 3
mom. uti utlåt. N:o 5, innehöll, att endast BondeSt. i afseende
derpå fattat olika beslut med de öfriga Stånden, hvilka
bifallit detsamma, så att hvad Utsk:n i berörde mom.
tillstyrkt är att anse för ett R. Sts beslut.
H.'Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade instämma i det tillägg, BondeSt. gjort till sista
punkten i denna §.
Frih. Boye: Af skäl, som jag förut haft äran uppgifva,
Ifår jag ytterligare förklara, att jag på det högsta bestrider
bifall till BondeSt:s inbjudning.
Ilr Stuart: Jag tar mig friheten hemställa, om icke
Hr Gr. o. Landtm, tacktes skilja frågorna åt och framställa
propos , först på Utskms förslag och sedermera på BoudeSt:s
inbjudning.
Gr. Horn: Såvida Ilr Gr. o. Landtm, framställer propos.
på § i sin helhet, skall jag anhålla att få göra anmärkn:r
vid de särskilda classerna. Här står uti 1 morn.: ”Härtill
räknas panna, som drifves omedelbart af eld, af hvad form
som helst, med fa^t eller löst bröst, der sådant finnes, batt
eller stängselskifva och ångrör samt afkylningsredskap.” Detta
uttryck: som drifves omedelbart af eld, är, efter min öfvertygelse,
oriktigt och kan lätt leda till misstydning. Jag
Ben 26 Januari.
i85
känner t. ex. redskap, så beskaffade, att en panna af laglig
storlek kan kokas endast genom ånga från en annan panna. Det
vore oriktigt att förbjuda sådant; och jag anser derföre,
att ordet omedelbart bör uteslutas, emedan det kan
vara likgiltigt, huru pannan drifves. Äfven anser jag det
oriktigt att föreskrifva, att ångrör, som till brännvinsredskap
begägnas, i diameter icke få hålla öfver 8 tum; ty
hvarföre skall jag tvinga personer att omgöra sina redskap
derföre, att dessa rör innehålla 8^ eller om det äfven vore
io tum i diameter. Sådant anser jag orimligt och utan ändamål.
Uppå särskildt framställda propostr godkände R. o. Ad.
redaclionen af de uti 13 § upptagna 7 classerna.
Frih. Boye: Jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes
framställa propos., huruvida R. o. Ad. bifaller eller afslår
BondeSt:s inbjudning.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då R. o. Ad.
bifallit y:de classen, kunde H. Ex. ej förmoda annat, än att
R. o. Ad. i och med detsamma afslagit BondeSt:s inbjudning
i afseende på tillägget till sista punkten.
Gr. Horn: Den felaktiga redactionen af förevar. i3 §
föranledde förmodligen Hr Gr. o. Landtm:s förklaring; ty
den särskilda meningen: ”Lösa halsar må icke till någon
redskap begagnas,” tillhör alla classerna och kan således icke
anses afgjord genom beslutet vid y:de classen, utan måste
blifva föremål för särskild propos:n. Jag får likväl reservera
mig mot R. o. Ad:s beslut att beskrifva apparaterna
så, som Utsk:n gjort det.
Hr Stuart: Jag får vördsamt fästa Hr Gr. o. Landtm:s
uppmärksamhet derpå, att det icke är någon förändring uti
förevar. §, utan endast ett tillägg till sista mom. deraf,
hvaruti BondeSt. inbjudit de öfriga Stånden att sig med
BondeSt. förena; och skulle jag tro, att propostn borde
framställas derpå, huruvida R. o. Ad. instämmer uti BondeSt:s
inbjudning.
IL Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade instämma i BondeSt:s tillägg till sista punkten
i i3 §.
Ropades nej.
i4, i5, 16 och 17 §§ godkändes.
18 §.
BondeSt. hade beslutat, att början af denna § skulle
lyda sålunda: ”Landtmätare eller justerare, hvilka för att
”mäta och stämpla brännvinsredskap kallas från sitt hemvist
”af enskild man, åtnjule derför af denne sistnämnde resekost18
II. 24
/
i86
Den 26 Januari.
”nadsersättning och arfvode såsom för andra embetsförräft”ningar.
Kallas han åter till uppmätning och stämpling af
”flera redskap på ett och samma ställe eller till en by eller
”socken, der flera redskap vid ett och samma tillfälle af
”honom kunna mätas och stämplas, tillkommer honom re”sekostnadsersättning
och arfvode endast såsom för en resa,
”jemte den särskilda betalning, som han bör erhålla, då
”matning och stämpling ske i hans hemvist. Sker mätningen
och justeringen å det ställe, der landtmätare eller justerare
bor och vistas” etc.
Hr Stuart: Som det tillägg, BondeSt. gjort vid denna
§, föranleder till densammas förtydligande och kan föi’ekomma
tvister, rc>r:de ersättningen för dylika förrättningar,
hvarom här är fråga, så kan jag icke annat än instämma
uti BondeStrs inbjudning, och hemställer derföre, om icke
äfven R. o. Ad. skulle vilja derpå ingå.
Frih. Boye: Jag understödjer den siste värde talarens
propos:n så mycket hellre, som jag anser tillägget utgöra en
förbättring i redactionen.
18 § godkändes med den af BondeSt. deruti beslutade
förändring.
19 § godkändes.
20 §.
Hr Hjärne: Ehuru jag är öfvertygad, att, innan denna
författning kommer att emanera från K. M., densamma
kommer att undergå erforderliga förändringar, vill jag likväl
icke förbigå en anmärkn. vid denna §, emedan jag af
redactionen finner, att den, som icke deltagit i Utsk:ns arbete,
möjligtvis kunde tro, att Utsk:n gjort något nytt chemiskt
rön, som icke är kändt af andra. Utsk:n säga nemi.
i 2 morn.: ”Enär kannerymden i en bränn vinsredskap befinnes
större, än den uppgifvits, men öfverskottet ej öfverstiger
-Jj af den rymd, hvartill pannan är anmäld och
stämplad, och detta med skäl kan anses hafva tillkommit genom
pannans nyttjande eller eldens verkan, vare” etc. Utsk:n
hafva förutsatt, att genom eldens åverkan pannerymden
kan förminskas. Det är sannt, att elden förtär allt och således
äfven koppar; men att sådant kan äga rum till den
grad, att pannerymden kan förminskas, tror jag icke, och
som redactionen således är olämplig, föreslår jag, att man
borttager de ord, som dertill föranleda.
Hr Stuart: Jag får fästa den siste värde talarens uppmärksamhet
derpå, att uti det åberopade mom. af ifrågavar.
§ står större och icke mindre; och torde den värde
talaren vid detta förhållande låta sin nu framställda anmärkn.
förfalla.
Hr Hjärne: Jag förbisåg verkligen detta förhållande;
Den 36 Januari.
187
men just 1 följd af den meddelade upplysningen blir min
anmärkn. ännu mera grundad, emedan det är mindre troligt,
att eldens verkan kan göra pannan större.
20 § blef af R. o. Ad. godkänd.
21 §.
Hr Stuart: Uti sednare mom. af denna § hafva de
sammansatta Utskrn tillstyrkt, att den, som tillverkar brännvinsredskap
af större rymd än den tillåtna, utan att kunna
styrka, det redskapen vore ämnad till export eller beställd
till inhemskt bruk, på grund af K. M:s dertill särskildt gif
na
nåd. tillstånd, skall vara böter underkastad. Då i sjelf
va
fabricationen af dylik redskap icke ligger något brottsligt,
ser jag icke, att ansvar derför skäligen bör kunna
komma i fråga. Mig synes det vara tillfyllest, att den, som
begagnar sig af en otillåten redskap, derför sakfälles; ty
han allena är den, sorn brutit emot författningen, deruti
fabrikanten eller handtverkaren på intet vis kan anses delaktig.
Jag tillstyrker vördsamt, att hela detta mom. må
uteslutas.
Frih. Boye: Jag understödjer Hr Stuarts begäran, emedan
jag anser det, skonsamt sagdt, vara orimligt att ålägga
kopparslagaren ansvar för de beställningar, som hos honom
göras.
Hr von Qvanten, Carl: Jag får understödja de 2:ne
sista värda talarnes åsigt, och såsom stöd derför nämna,
att från vestra delen af Sverige nästan årligen beställas pannor
om 4, 5 ä 600 k:rs rymd, hvilka gå till Norrige, men
att till följd af detta stadgande, som äfven finnes i nu gällande
författning, ofta händer, att de blifva uppehållna flera
månader, emedan de af länsmännen tagas i beslag och
icke kunna fortskafias, förrän rättegången derom blifvit
afgjord.
Hr Peyron: Om R. o. Ad. skulle vilja besluta uteslutandet
af detta morn., skall jag för min del icke sätta mig
deremot; men jag vill blott anmärka, att mycket underslef
sker genom kopparslagarne, och att de kopparslagare,
som hafva beställningar från Norrige, lätteligen måtte kunna
skaffa sig betyg på, att apparaten är för Norrige.
Gr. von Fersen, Hans: Då jag gillar de 3:ne första
värda talarnes åsigt, begärde jag ordet, när denna åsigt bestriddes.
Visserligen finner äfven jag, att 2 niom. tydligen
innehåller, att, om redskapen är ämnad till export, densamma
kan få tillverkas af hvad storlek som helst; men en
hvar torde hafva sig bekant, hvad tidsutdrägt och omgång
som erfordras för att skaffa sig den erforderliga tiliåtelsen,
och då tillverkningen icke kan börjas, förrän en sådan tillåtelse
emanerat, måste äfven en stor del af den tid vara
i88
Den s(5 Januari.
förfluten, som skulle begagnas för att få redskapen färdig
till bestämd tid. Till hvad Hr v. Qvanten upplyst torde
det tillåtas mig få tillägga den upplysning, som afgafs inom
Utsk:n, nemi. att beställningar äfven ägt rum från Amerika;
och då tror jag, synnerligen vid sådana långväga beställningar,
nyttigt vara, att handtverkare få begagna sig af tiden
och densamma icke onödigtvis förflyter under afskaffandet af de
för controllen mindre nödiga betygen. Jag instämmer således
uti de talares åsigt, som ansett detta mom. böra utgå.
Hr von Qvanten: För att besvara en värd talares
anmärkn. i afseende på lättheten att få en större panna
transporterad med bibehållande af detta mom., får jag förklara,
att dertill erfordras, att blott man skrifver en fraktsedel
på pannan, får densamma gå fort, och att, derest
detta varit Utskrns mening, jag icke skulle haft att påminna
mot detta mom» bibehållande; men då sådant icke finnes
uttryckt i detta morn., och man således måste medgifva,
att ett beslag kan uppehålla pannans förskaffande, anser
jag det, till förekommande deraf, vara nödvändigt, att detta
mom. utgår.
Frih. Boye: Jag anhåller, att den enda ledamot, som
talat emot borttagandet af detta morn., nemi. Hr Peyron,
ville tillåta mig att till ytterligare stöd for min mening använda
samma skäl, som han framställt. Jag tror nerol.,
att just derföre, att det är så lätt för kopparslagaren att
få ett illusoriskt bevis, om han behagar, permanent för alla
tider af någon utländning, är det correctiv, som skulle
ligga uti ett sådant bevis, alldeles intet correctiv. Jag tror,
att det blir mycket lätt för en kopparslagare att af en Norrman
eller någon annan utländning skaffa sig bevis, att alla
redskap, han tillverkar af större än laglig rymd, äro för
dennes räkning. Äfven häruti finner jag således ett skäl för
borttagandet af detta mom.
Hr Peyron: Den siste värde talaren har upplyst mig
om en omständighet, hvarvid jag icke fästat uppmärksamhet.
I följd deraf vill jag medgifva, att sista mom. må utgå.
Men hvad den värde ledamot, som talade näst före den
siste, yttrade, har jag icke kunnat fatta, ty en forsedel bevarar
icke från confiscation, och således ligger intet skydd
uti forsedeln; dock, såsom jag nyss nämnde, medgifver jag
gerna mom» uteslutande.
Hr von Qvanten: Det förundrar mig, att den siste
värde talaren förstår, hvad den ena, men icke hvad den
andra säger, ehuru deras åsigter äro enahanda. Om man
antager, att en utländning skrifver en beslällningssedel på
allt, hvad en kopparslagare tillverkar, måste han skrifva lika
många fraktsedlar, som han beställer pannor; ty om en
kronoåklagare träffar en panna, som icke åtföljes af beställ
-
Den 26 Januari.
nings- eller fraktsedel, hvart tar då pannan vägen? Hon
måste komma i åklagarens händer. Således måste hvarje
panna åtföljas antingen af beställnings- eller fraktsedel;
men som beställningssedeln icke kan delas i iooo:delar, i
händelse pannorna till antalet vore så många, följer deraf,
att kopparslagaren måste vara försedd med fraktsedlar, motsvarande
det antal pannor, som kunna komma att transporteras.
Gr. Horn: Jag äger ingen del uti 2 mom. afifrågavar.
§, och får för min del tillkännagifva, att sedan It. o. Ad.
godkänt den beskrifning på apparaten, hvarigenom icke blott
pannans rymd är bestämd, utan äfven formen på mäskvärvaren
och hatten, finnes en motsägelse emellan detta mom.
och den §, som medgifver ett annat slags redskap, hvars
lagliga beskaffenhet beror på undersökning, huru redskapen
afverkar, men hvilken undersökning naturligtvis icke kan
ske, förrän redskapen är förfärdigad. Detta mom. hade
kunnat qvarstå, om det blott haft afseende på sjelfva pannan;
men då det äfven rörer hatten och mäskvärmaren m.
m., finner jag det olämpligt och tillstyrker derföre, att detsamma
må utgå.
It. o. Ad. godkände 1 mom. i 21 §:n, men beslöt, alt
2 mom. i samma § helt och hållet skulle uteslutas.
22 och 23 §§ godkändes.
24 §.
Hr af Ekenstam, Isr.: Jag anhåller, att Prosten Nibelii
reservation må blifva uppläst.
Prosten Nibelii reservation upplästes.
Hr af Ekenstam fortfor derefter:
Också jag delar samma åsigt som Prosten Nibelius; ty
när Stånden antogo samma indelning af terminerna för
brännvinsbränning, skulle det stadgande, som gjordes af
PresteSt. i sammanhang dermed för förseglingskostnaden, åtfölja.
Detta påstående sträcker sig derhän, att 3 mom. uti
4 § af utlåt. N:o 6 måste komma tillbaka i delta utlåt.; och
anhåller jag derföre om upplysning, huru PresteSt. fattat
sitt beslut.
Underteckn. Ridd.Secret.: PresteSt:s prot.utdr. upptager
ingenting särskildt rör:de 24 §, men innehåller slutligen,
att Ståndet i öfrigt till alla delar biföll, hvad Utsk:n
uti förevar, utlåt, föreslagit, hvaraf således synes, att PresteSt.
godkänt 24 §.
Hr af Ekenstam: Jag har icke vunnit mycken upplysning
af detta prot.utdr. och vidhåller derföre min anhållan,
att, på sätt uti utlåt. N:o 6 var föreslaget, här må stadgas,
att den, som endast till första hälften af brännvinsbrän
-
igo
D e 11 26 Januari.
ningsterminen sig anmält, sjelf bör vidkännas kostnaden för
redskapers försegling.
Hr Peyron förenade sig med Hr af Ekenstam.
Hr Stuart: Jag kan icke neka, att det förefaller mig
underligt, att uti PresteSt:s prot.utdr. ingenting finnes intagit
rör:de Ståndets beslut vid förevar. §, särdeles som jag
händelsevis var tillstädes i bemälde Stånd, då denna fråga
förevar, och vill erinra mig, att genom votering afgjordes,
det kostnaden förförseglingen skulle ersättas med 2 r:st. pr
k:na; men mitt minne kan möjligtvis bedraga mig. 1 afseende
på hvad Hr af Ekenstam yttrat får jag nämna, att jag
hvarken af hans yttrande eller Prosten Nibelii reservation
finner mig befogad att ogilla, hvad Utsk:n här föreslagit.
Den kostnad, hvarom nu är fråga, blir icke betydlig för
staten och ersättes fulleligen genom den höga brännvinsbevilln.
, som hädanefter kommer att dit ingå; hvaremot den,
om Hrr af Ekenstams och Nibelii förslag skulle vinna framgång,
torde blifva ganska känbar för den enskilde, synnerligast
för den enfaldiga allmogen, som icke kan controllera,
i hvad mån kronobetjeningens pretentioner på ersättning för
deras besvär med förseglingen kunna vara öfverdrifna el
ler
icke.
Underteckn. B.i dd. Secr e t.: I anledn. af H11 Stuarts
yttrande har jag närmare granskat PresteStts prot.utdr.,
hvilket, såsom jag nämnt, icke innehåller någonting särskildt
rörande 24 §, men hvaraf jag finner, att Hr Stuarts an
märkn.
förmodligen afser PresteSt:s beslut vid 26 §, hvarom
prot.utdr. lyder sålunda: ”§ 26 sista mom. skulle erhålla föl—
”jande förändring och tillägg: Kostnaden för den allm. förseglingen
efter slutet af April månad hvarje år, äfvensom
”för den försegling, som måste verkställas, då brännvinsbränningen
varder genom särskildt förbud inställd, kom"mer
att af Kronans medel m. m. . . . Kostnaden åter för
”den försegling, som vid Mars och Dec. månaders utgång
”bör verkställas å deras bränn vinsredskap, som begagna
”endast endera brännvinsbränningsterminen, ersättes krono”betjeningen
af redskapens ägare med 2 r:st. på kannerum,
”om brännvinspannorna äro lösa, och med 3 r:st. prkanne”rum,
om de äro inmurade, i hvilken ersättning rese- och
”tractamentspenningar äfven anses inbegripna.
Frih. Boye: Om också icke PresteSt. ingått på den
meningen, hade jag, oberoende af andras opinion, alltid skolat
godkänna Hr af Ekenstams åsigt uti förevar, fall. Det
är nemi. icke billigt, att då en enskild person, sig till fördel,
får göra undanlag från allm. bruket, staten vidkännes
någon särskild kostnad derför; hvaremot det är i högsta
måtto billigt, att den, som erhåller fördelen, äfven vidkännes
kostnaden. Jag anhåller derföre om propos. till bifall
å Hr af Ekenstams förslag.
Den 26 J a n u a r i.
Hr af Ekenstam: Ehuru, såsom reservationen utvisar,
tillägget varit afsedt vid 24 §, vill jag likväl, då af
PresteSt:s prot.utdr. inhemtas, att samma Stånd funnit lämpligast
att göra detta tillägg vid 26 §, afstå från mitt yrkande,
att tillägget måtte göras vid 24 §, under förbehåll att
fä iakttaga detsamma, när 26 § till afgörande förekommer.
Hr Hjärne: Jag kan icke bestrida, hvad Frih. Boye
sist yttrade, att det är en fördel för den enskilde att kunna
få anmäla sig för halfva bränningstiden; och sedt från
den sidan är det måhända billigt, att han får vidkännas en
motsvarande afgift, bestående uti förseglingskostnaden. Å
andra sidan kan man likväl också säga, att staten har en
större moralisk fördel deraf, att mindre brännvin kommer
att tillverkas derigenom, att en eller annan person
anmäler sig till bränning blott för halfva terminen; och
jag tillstyrker derföre, att den föreslagna §:n måtte bibehållas.
Frih. Boye: Frågan, huruvida det nu framställda ämnet
hörer till 24 eller 26 §, är mig alldeles likgiltig; hvarföre
jag äfven instämmer med Hr af Ekenstam under det af
honom gjorda förbehåll, att vid 26 § propos. må blifva
framställd på hans förslag.
24 § blef af B. o. Ad. godkänd.
25 § godkändes.
26 §.
Hr af Ekenstam: Såsom jag nyss nämnde, anhåller
jag, att det tillägg, som PresteSt. gjort, måtte af R. o. Ad.
bifallas vid denna §.
Hr af Billbergh: Som jag icke gillar premisserna,
hvarpå Hr af Ekenstam och Frih. Boye grundat sitt yrkande,
att den enskilde skall betala kostnaden för förseglingen,
vågar jag icke heller instämma i resultatet. Det är icke
till den .enskildes fördel, som förseglingen sker, utan derföre,
att det allmänna vill trygga sig mot missbruk. I det
fallet tror jag, att den enskilde icke bör vidkännas kostnaden,
som åtgår för det allmännas controllerande åtgärder.
För öfrigt skulle jag tro, att i all sådan lagstiftning bör enhet
äga rum vid enahanda förhållanden. Vid Tullverket
förekommer ofta försegling dels å fartyg och dels å gods,
hvilken försegling alltid bestrides af allm. medel. Dä nu
denna författning i många afseenden har gemenskap med
tullförfattningen i afseende på straffbestämmelser, tror jag
den sats böra följas att icke belasta den enskilde med utgifter,
som tillkommit för statens säkerhets skull.
Frih. Boye: Jag bör ej vara särdeles missnöjd med det
motstånd, jag fått röna utaf Hr af Billbergh, ty han har
sannerligen haft mycken godhet för mig, då han gifvit mig
Den j6 Januari.
ett nytt skäl, fastän i omvänd ordning. Jag tror nemi., att
när en enskild person, genom begagnande af den frihet,
som är honom lemnad, sätter staten i behof af en controll,
som, thy förutan, icke behöfdes, bör den enskilde hålla staten
skadeslös för kostnaden derför. Jag kan icke förena
mig med den tanken, att en person, som njuter en fördel,
hvarigenom behof af controll uppstår, icke är moralement
skyldig att vidkännas den dermed förenade kostnaden.
Hvad Hr Hjärnes yttrande angår, deruti han ingått uti en
afvägning emellan statens moraliska och oeeonomiska fördel, lemnar
jag det å sido. Det måste vara onekligt, att genom den inskränkning
i bränningstiden, som den enskilde pålägger sig, i så
måtto förorsakas en statsceconomisk förlust, som statsinkomsten
blir mindre. Yi äro nu icke på capitlet om den större
eller mindre moraliteten af brännvinsbränningen, hvilket
vi afgjorde, när vi tilläto, att brännvinsbränning får äga rum,
utan vi äro nu på ett annat ämne, deruti jag tror, att Hr
af Ekenstam har rätt, hvarför jag äfven anhåller om propos.
till bifall å hans förslag.
Hr af Ekenstam: Man hör så olika uppgifter om
kostnaden för förseglingen. I dag har man sagt, att den är
ringa, och vid andra tillfällen har den blifvit uppgifven ända
till 4°,000 r:dr. Jag tror, att båda delarna äro oriktiga;
men att kalla förseglingen öfverflödig anser jag orätt,
äfvensom jag icke kan annat än finna det vara billigt, att
den enskilde betalar förseglingen, då han slipper att anmäla
sig för iner än halfva bränningstiden, och således slipper att
erlägga skatt för hela bränningstiden. Jag förenar mig i
allo uti hvad Frih. Boye yttrat, och vill icke upprepa detsamma;
men för att med säkerhet kunna göra mig reda för,
om det kan vara någon nytta att fortsätta denna discussion,
anhåller jag att få veta, om något af de öfriga Stånden,
utom PresteSt., gjort det tillägg vid denna §, som sistnämnde
Stånd beslutat.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att BondeSt.
godkänt 26 § och att någon underrättelse om BorgareSt:s
beslut ännu icke ankommit.
Hr af Ekenstam: Då man således icke vet, hvad
BorgareSt. i förevar. § beslutat, vågar jag vidhålla min begäran
om den propos., jag tagit mig friheten föreslå.
Hr Peyron förenade sig med Hr af Ekenstam.
Hr Hjärne: Att Frih. Boye vid någon § i ett betänk,
skulle vilja förbise eller icke fästa afseende på den moraliska
sidan af frågan väntade jag mig icke, emedan Hr Frih.
vid flera föregående tillfällen gifvit oss de vackraste bevis
på sina åsigter i detta fall. Hvad sjelfva frågan beträffar,
tror jag, att när man bestämt, att slaten skall vidkännas
kost
-
Den 26 Januari.
kostnaden för allm. förseglingen vid den tid, då hela bran-4
ningsterminen tilländalöper, det vore någon orättvisa mot
den, som anmält sig till begagnande af blott halfva terminen,
0111 han skulle vidkännas hela kostnaden, synnerligast
som den, hvilken endast begagnar halfva terminen, gör staten
en större tjenst än den, soln bränner hela terminen, så
att det är mera skal, att den förre, än att den sednare får
sin kostnad ersatt; hvadan äfven det skäl förfaller, som
Frih. boye till stöd för sin åsigt trodde sig finna uti Hr af
Billberghs yttrande.
Ilr af Billberg h: Jag är skyldig Frih. Boye det förklarande,
att jag icke kunnat fatta, huru Hr Frih. kunnat
begagna mitt anförande till ytterligare slöd för sin sats,
emedan Hr Frilus premiss, att det är den enskilde, som
tvingar slaten att vidtaga förseglingscontrollen, icke kan af
111ig antagas derföre, att jag anser mängden af dem, som
idka brännvinsbränning, icke åsyfta att missbruka denna rättighet;
ty llr Frih. måste väl medgifva mig, att större delen
af dem, som utöfva brännvinsbränning, äro så pass hederliga
menniskor, att de icke vilja begagna förbudstiden för
att bränna. Man har dels sagt, att afgiften är ringa, och
dels att den är betydlig. Är den ringa, så frågar jag, om
det är värdt att bereda ett tillfälle för alla de missbruk och
chicaner, som H11 Stuart anfört kunna blifva följden deraf,
att kronobetjeningen obehörigen kan stegra sina fordringar.
Är kostnaden åter betydlig, så frågar jag, om det är
rätt att ålägga dem denna kostnad, hvilka icke behöfva controllen
på sig. Jag kan derföre icke annat än yrka bifall
lill denna §.
Frih. Boye: Efter mitt begrepp om logikens allm. fordringar
kan jag icke annat än vidblifva den satsen, att då
den enskilde medborgaren tillgodonjuter en rättighet, sora
medför behofvet afen controll, han äfven bör vidkännas
kostnaden lör samma controll. Detta ligger så klart för mig
och min rättskänsla, att jag icke begriper, huru det kan
bor traison neras.
Jag tackar Hr Hjärne för det vackra vitsordet , sora
jag skall söka att förtjena, men jag tror, att skillnaden
emellan hans yttranden och mina ligger blott uti mer eller
mindre redighet på ena eller andra sidan; hvilkendera, tillåter
jag mig icke att afgöra.
Hr Cederschjöld: Jag kan icke underlåta att yttra
den tanken, att rättvisan synes ligga på deras sida, som vilja
, att staten skall bestrida kostnaden för förseglingen; ty
livems interesse är det, att redskapen förseglas? Icke deras,
hvilka blott begagna halfva bränningstiden, utan statens,
som vill förekomma missbruk. Att ålägga brännvinsbränna
18
II. 25
Den a6 Januari.
ren kostnaden för statens controll å missbruket vore hästan
detsamma, som ville man ålägga tjufven att betala hand-*
klofvarna, hvarmed han fängslas.
Hr Peyrons Jag begärde ordet för att endast i korthet
besvara en talare i afseende derpå, huruvida kostnaden
för förseglingen skulle vara obetydlig eller icke. Den är
obetydlig för den enskilde, men deremot ganska betydlig
för Kronan, hvilket jag erfarit den tid jag varit landshöfding,
dä kostnaden uppgått till betydliga summor. Jag vidhåller
derföre mitt yrkande om propos. på ett tillägg till
denna §, i likhet med hvad PresteSt. beslutat.
Hr von Qvanten: Jag medgifver visserligen rättvisan
af den sats, som Frih. Boye tillika med flera andra talare
framställt rör:de skyldigheten för enskilda, som försegla sina
pannor under den tid brännvinsbränningen är tillåten, att
sjelfva bestrida kostnaden för förseglingen. Sådant påkallar
billigheten derföre, att kostnaden blir större, då kronobetjeningen
skall företaga resor till ett och annat ställe för att
verkställa försegling å en och annan panna, hvarmed brännvinsbränning
endast under halfva tiden vill utöfvas, än då,
efter hela bränningsterminens förlopp, allm. försegling äger
rum. Deremot måste jag anföra en vigtig omständighet,
som gör, att jag nödgas yrka bifall till § utan något tillägg
dervid, den nemi., att då Ständerna åsyfta en inskränkning i
brännvinsbränningen samt all deras diktan och traktan går
ut på att fördyra varan och förminska tillverkningen deraf,
jag tinner det vara inconsequent att ålägga den, som endast
vill begagna halfva bränningsterminen, att sjelf bekosta förseglingen,
derföre att den, som har en mindre panna, måste
finna sin uträkning vid att hellre fortsätta bränningen hela
terminen, än underkasta sig en kostnad för förseglingen,
som, om deras länsman har långt att resa, kan blifva vida
drygare än afgiften för rättigheten att få utöfva bränningen
äfven under återstående delen af terminen. Detta skäl
anser jag så talande och klart, att, derest man vill hafva för
afsigt att förminska brännvinstillverkningen, man bör akta
sig för att med förseglingen förena sådana kostnader och
svårigheter, att den, som hade för afsigt att blott begagna
halfva bränningsterminen, kommer i qvalet, huruvida han
skall försätta bränningen eller försegla sin panna.
Hr af Ekenstam: Jag är visserligen af samma tanka
som Hr Cederschjöld i det afseende, att Kronan bör bestå
förseglingen, då det är fråga om allm. försegling; men då
den enskilde vill hafva en särskild frihet, torde billigheten
fordra, att han vidkännes den dermed förenade kostnaden.
Jag har aldrig påstått, att den allm. försegling, som äger
rum, sedan hela bränningsterminen tilländalupit, skulle ske
på enskild bekostnad, utan blott att den försegling, som sker
Den aS Januari.
under bränningsterminen, skulle af den enskilde bekostas,
och derpå anhåller jag om Hr Gr. o. Landtnäs propos., på
sätt Prosten Nibelii reservation innehåller, att den, sorn endast
begagnar endera terminen, sjelf borde vidkännas kostnaden
för redskapens försegling.
Gr. Horn: Jag begärde egentligen ordet, då jag hörde
åtminstone 2:ne talare yttra en sats, som jag i högsta grad
måste bestrida, nemi. att det skulle vara en vinst för staten
, att utgifterna ginge från staten och icke från den enskilde.
Denna sats anser jag i många afseenden skadlig och
missledande. Jag skulle hoppas, att man kom till en motsatt
princip i vår lagstiftning och betänkte, att då staten
ålägger enskilda utgifter, äro de mycket mer betungande än
de utgifter, som utgå från statscassan. Jag måste således
bestrida den principen, att det skulle vara någon besparing
för staten att ålägga den enskilde medborgaren att directe
vidkännas utbetalningen. För det andra kan jag icke godkänna
den åsigt, som uttryckt sig mot Utsk:s utlåt. Det
är nemi. från den moraliska synpunkten, man så ofta yrkat,
att man skulle söka att i möjligaste mån inskränka
brännvinsbränningen. Jag är äfven af den tanken, att isynnerhet
husbehofsbränningen, om den icke kan genom tvångslagar
inskränkas, likväl må genom förnuftiga föreskrifter i
ceconomisk lagstiftningsväg i möjligaste måtto förebyggas. Nu
vill man rent af tvinga den, som bränner i smått, alt bränna
hela bränningstiden; ty det är klart, på sätt Hr v. Qvanten
redan upplyst, att en brännvinsbrännare med 16 k:rs
panna hellre bränner hela terminen, än anmäler sig till en
försegling, som i de flesta fall blir dyrare än skatten för
hela bränningsterminen. Den andra orättvisan af att ålägga
den enskilde att betala förseglingskostnaden består deruti,
att kostnaden blir lika stor för den lilla som för den stora
pannan. Vid sådana tillfällen inträffar det förhållande, att
man ålägger brännvinsbrännaren en straffbestämmelse på sig
sjelf. Hr Cederschjöld har också ganska riktigt upplyst, att
när den laglydige icke behöfver en sådan controll, bör honom
icke heller åläggas kostnaden derför. Jag skulle i allmänhet
tro, att om staten behöfver en polisåtgärd, det är
statens skyldighet att bekosta densamma.
Frih. Boye: Af motsidans skäl har jag trott det starkaste
vara framstäldt af en värd ledamot, Hr Stuart, och
bestå deruti, att kronobetjeningen skulle få tillfälle alt för
mycket taxera allmänheten; men jag ber att få möta denna
invändning med sjelfva ordalydelsen i det prot.utdr.,
hvari jag yrkar att R. o. Ad. må inslämma. PresteSt:s beslut
innehåller nemi., att förseglingen skulle betalas med 2
öre per k:na. Nu veta vi, att allmogens pannor i allmänhet
sällan uppgå till mer än 16 k:rs rymd. Två gånger 16
är 32; 32 r:stn utgöra 2 sk. 8 r:st. Nu frågar jag: kan det
u)6
Dc ii 26 J a 11 u a r i.
nuses för en straffbestämmelse, eller är det ens af natur att
kunna anses såsom bidragande till förminskning af brännvinsbränningen.
Jag håller mycket af att för mig uppgöra
rediga begrepp och hålla mig vid det ämne, som är för handen,
och icke sammanröra flera. I fråga om brännvinsbränningens
förminskande och varans fördyrande gör jag
mig en heder af att hafva varit och vara af samma tanke
som de Hrr, hvilka önska brännvinsbränningens inskränkning;
men jag blandar icke den frågan ihop med förevar,
sak, ty om jag ville så korsa och sammanblanda begreppen,
skulle jag blott intrassla frågorna. Nu är blott frågan, hvem,
Kronan eller den enskilde, som skall betala 2 sk. 8 rist. för
förseglingen af en 16 k:rs-panna. För min del kan jag icke
anse denna afgift för någon taxering, och vidblifver derföre
min redan yttrade tanke.
Hr af Billbergh: Jag finnér mig nu i samma belägenhet
som Frih. Boye för en stund sedan, nemi. att af mina
motståndare hafva fått ett nytt skäl. Jag har fått höra,
att fråga icke är, att all försegling skulle bekostas af den
enskilde, utan blott den försegling, som är en följd deraf,
att någon enskild anmäler sig att bränna blott en del af
bränningstiden. I det fallet vill jag fästa mina värda motståndares
uppmärksamhet derpå, att afgiften för denna försegling
blir så obetydlig i' förhållande till massan, som skall
bekosta densamma, att det icke blir någon egentlig besparing
för staten att ålägga den enskilde att vidkännas kostnaden;
och när man nu antager, att denna kostnad blir så
obetydlig, frågar jag, om det är skäl, att den bör åläggas
den enskilde, enär sådant kan föranleda till 2tne bestämda
missbruk: det ena, att kronobetjeningen, då den har
rättighet att fordra godtgörelse af den enskilde, äfven kan
begära det vid ett annat tillfälle, då en sådan godtgörelse
icke borde äga rum; och det andra, att kostnaden för förseglingen
icke kan så noga beräknas, att, dä Kronan i de
flesta fallen skall bekosta förseglingen, man icke kan controllera,
om kronobetjeningen begagnar Kronans lack och
messingtråd äfven till den försegling, som deri enskilde skulle
bekosta. Uti dessa skäl finner jag ytterligare stöd folden
åsigt, jag försvarar.
Hr Stuart: Till de skäl, Gr. Horn och Hr af Billbergh
anfört, får jag tillägga, att om, på sätt Ilr af Ekenstam
föreslagit, kostnaden för förseglingen skulle af den enskilde
bestridas, skulle derigenom uppkomma förlust på
samma gång för honom och för det allmänna, emedan kronobetjeningen
troligtvis skulle begagna sig af tillfället och
taga ersättning åtminstone för lack och messingstråd af dem
båda, hvilket svårligen skulle kunna controlleras. Vinsten
deraf, att den enskilde skulle bestrida förseglingen, blefve
således icke statens, utan endast kronobetjeuingeus. Att kost
-
Den 26 Januari.
*97
naden för förseglingen varit så betydlig, som en värd talare
anfört, måtte härröra derifrån, att uppgifterna derpå icke
blifvit med allvar granskade af K. M:s Bef:h:de, innan ersättningen
anordnats. Några få U lack och messingstråd för
hvarje länsinnnsdisti ict är allt, hvad staten kommer att bekosta;
och dessa måtte icke kunna uppgå till något synnerligen
stort belopp.
36 5 blef af R. o. Ad. godkänd.
27 och 28 S§ godkändes.
29 §.
BondeSt. hade beslutat, att slutorden i 3 mom. af denna
§: ”emot det att afgiften beräknas från den tid, brännvinsbränningen
börjades,” skulle förändras till följande lydelse:
”emot det att afgiften beräknas från början af den
”termin, under hvilken brännvinsbränningen vidtog.”
Ilr Hjärne: BondeStrs inbjudning tror jag det icke vara
skäl att antaga; men jag skulle vilja föreslå, att sista orden
i denna §: från den tid, brännvinsbränningen
började, måtte utbytas mot orden: från den tid, profbränningen
verkställdes, såsom mera bestämdt uttryckande
meningen.
29 § blef af R. o. Ad. godkänd.
Gr. Horn: Jag anhåller att blott till prot. få reservera
mig mot det fattade beslutet, emedan jag anser redactionen
i många afseenden felaktig; dock hoppas jag, att K.
M. vid tillämpningen af författningen skall se saken ur en
riktig synpunkt.
30 §.
Frih. Boye: Jag kan icke antaga denna §, emedan den
strider emot hela syftningen af författningen. Måhända har
jag förgätit att vid y:de punkten göra min anmärkn.; men
jag skall, äfven om jag måste uppgifva all förhoppning att
vinna någon ändring i denna §, fritaga mig ifrån att hafva
med min röst understödt den mening, att Konungen skulle
tillåta någon stad att begagna större pannerymd än 90 k:r.
Jag har varit vittne till den klagan, man hort öfver de
brännerier, som omgifva Stockholms stad. Jag har delat
denna klagan, emedan jag ansett såsom ett intrång i landtmannens
rätt, att personer fått tillstånd att här omkring
Stockholm anlägga större brännerier. Jag vill således åtminstone
yttra den önskan till K. M., att aldrig ett sådant
tillstånd måtte medgifvas.
Hr Stuart: I anlcdn. af Frih. Boyes sista yttrande
får jag erinra Hr Frih. derom, att R. St. redan vid antagandet
af principbetänk. bifallit enahanda föreskrift som den,
hvilken nu blifvit i i3 § införd.
Dea 36 Januari.
3o § blef af R. o. Ad. godkänd.
3i, 32 och 33 §5 godkändes.
34 s.
Hr Cederschjöld: Det är blott en liten oformlighet i
redactioncu, hvarpå jag vill fästa uppmärksamhet. Der står
nemi.: ”Apothekare i Riket.” Vi stifta icke lagar för apothekare
utom Riket. Jag hemställer derföre, om icke orden:
i Riket må utgå.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade godkänna 34 § med den förändring, Hr Cederschjöld
föreslagit.
Hr af Billbergh: Jag och alla de, som sitta här,
hörde icke Hr Cederschjölds tillägg, hvarföre jag anhåller att
1'å veta, hvaruti det bestod.
Hr af Ekenstam: Äfven jag var bland dem, som icke
hörde Hr Cederschjölds tillägg, synnerligast derföre, att
jag väntade mig att först få höra propos, på Utsk:s förslag
och sedan, derest det icke antogs, på den föreslagna förändringen.
Frih.' Boye: Jag får blott erinra de Hrr, som sist talade,
att här är icke fråga om något tillägg, utan om ett
uteslutande, hvilket var så najvt riktigt, att det är svårt
att icke bifalla detsamma. Hr Cederschjöld begärde nemi.,
att orden: i Riket måtte uteslutas af det skäl, att vi icke
stifta lagar för dem, som bo utom Riket. Jag understödjer
således den värde ledamotens begäran.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. behagade godkänna 34 § med uteslutande af orden: "i
Riket.”
Ropades ja.
35. $.
BondeSt. hade beslutat, att 2 mom. skulle utbytas emot
2 mom. i samma § af utlåt. N:o 6.
Hr af Billbergh: Jag vågar tillstyrka bifall å den
ändring, BondeSt. beslutat. Den, som känner, huru gästgifverierna
äro beskaffade i de orter, der gästgifveriskyldigheten
går turvis emellan flera gästgifvare, känner också, att
de flesta sådana ställen äro så usla, att de icke kunna herbergera
resande; och vore det derföre obilligt, om sådana
gästgifvare, då, de äro befriade från bevilln. efter 1 art. i
bevilln:sstadgan, likväl skulle erlägga den här stadgade afgiften
för salu af brännvin.
Hr Peyron: Jag kan icke instämma med den siste
värde talaren. Sådana ställen linnas visserligen, som äro så
dåliga, som han uppgifvit; men de äga icke desto mindre rätt
Den a6 Januari.
*99
till afsalu, hvarföre de således äfven böra erlägga afgift.
Jag anhåller derföre om Hr Gr. o. Landtm:s propos. till bifall
å Utsk:s tillstyrkande i sednare betänk.
35 § blef af R. o. Ad. godkänd.
36 och 37 §5 godkändes.
38 §.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade godkänna 38 §.
Ropades ja.
Hr Cederschjöld: I denna § är en redactionsförändring
nödvändig. Här står: ”uti alla i denna och nästföregående
§ omförmälda fall vare de vid förseelsen nyttjade
redskap och det i bränneriet vid beslagstillfället befintliga
brännvinet, jemte de kärl, hvaruti det förvaras, förbrutna;
den händelse undantagen, i afseende på redskapen, att ägaren
gitte bevisa, att de blifvit från honom stulna.” Detta
är ganska tvetydigt. Man skulle tro, att den, hos hvilken
redskapen finnes, bör anses såsom ägare, intilldess motsatsen
bevisas. Jag kan väl finna, att meningen är den, att innehafvaren
skulle bevisas hafva stulit redskapen; men redactionen
uttrycker icke denna mening, och jag skulle derföre
hemställa, om icke § borde ändras så, att den i slutet
lomme att lyda sålunda: ”den händelse undantagen, att
redskapen befunnes vara stulna, och att rätte ägaren gjorde
sina anspråk derpå gällande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han, till
följd af det utaf R. o. Ad. lemnade svar på H. Ex:s senast
framställda propos., ansåg 38 § vara af R. o. Ad.
godkänd.
3g och 4° §§ godkändes.
4« s
BondeSt.
hade beslutat, att 1 morn. af denna § skulle
förändras till följande lydelse: ”Ägare af ättikefabrik vare ej
”berättigad att brännvinsbränning utöfva, såvida han ej är
”innehafvare af jord, för hvilken en sådan rättighet honom
”tillkommer; börande i sådan händelse brännvinsbränningen
”verkställas i någon från ältikefabriken afskild byggnad.
”Öfvertygas ägare af ättikefabrik att hafva inom de byggnader,
som för ättikeberedningen äro inrättade, eller med de
”pannor, som dertill begagnas, tillverkat brännvin eller af-,
”yttrat förbränna eller etc.”
Hr Cederschjöld:'! första mom. förekommer ett ord,
sorn jag icke tror vara alldeles riktigt. Der står nemi.: ”Öfvertygas
ägare af ättikefabrik” etc. Jag tror, att inför lagen
fråga icke är om, “att någon skall öfvertygas, utan öfverbevisas
om något, emedan öfvertygelsen är någonting
200
Den 26 Januari.
Subjectivt, då deremot öfverbevisningen är objectivtgällande;
och det är just objectiv visshet, hvarpå tillämpningen af ett
lagstadgande bör grundas. I sednare morn. förekommer något,
som är af vigtigare beskaffenhet. Detta mom. innehåller
nemi.: ”Apothekare, som nyttja distilleringspannor till
större rymd eller antal, än tillåtet är, eller för andra än
pharmaceutiska behof, skall vara sitt privilegium förlustig
och för hvarje ololligen nyttjad panna böta som för
olaglig brännvinsbränning.” Det är obegripligt, hvarföre en
apothekare skall straffas hårdare än andra menniskor. Ett
apotheks privilegier kunna vara värda 10 ä 12,000 r:dr. Är
det då billigt, att en apothekare skall plikta detta belopp
för en öfverträdelse, som hvar och en annan kan försona
med ganska måttliga böter. För min del anser jag detta
särskilda stadgande för apothekare helt och hållet bö
ra
utgå.
Hr Stuart: Till en början tager jag mig friheten fästa
Hr Cederschjölds uppmärksamhet derpå, att ordet öfvertyga
i lagstil brukas promiscue med ordet öfverbevisa;
det är följaktligen likgiltigt hvilketdera ordet här begagnas.
Hvad BondeSt:s beslut beträffar, har det afseende
derpå, att en till brännvinsbränning berättigad person,
som tillika äger ättikefabrik, lätteligen skulle kunna begå
missbruk emot ifrågavar. författning med den till ättikefa
briken
hörande redskap, i händelse brännvins- och ättiketillverkningen
verkställdes uti samma byggnad. Jag kan icke
annat än förena mig i BondeSt:s beslut, såsom, efter min
öfvertygelse, ganska nyttigt. Skulle något missbruk icke
kunna äga rum med den redskap, som är ämnad för ättikebryggning,
så synes det mig dock i alla fall vara riktigt,
att 2:ne sådana tillverkningar, som de båda omförmälda, icke
drifvas tillsammans inom en och samma local, hvarigenom
åtminstone anledningen undanrödjes till den klagan öfver
missbruk af ättikeredskapen, som så ofta uppstått i de södra
provinserna. Hvad sedermera angår den af Hr Cederschjöld
yrkade rättelse i sista mom. i afseende på det alltför stränga
ansvaret för apothekare, som bryta mot denna författning,
får jag deruti instämma, helst jag inom Utsk:n redan
yrkat mildring i detsamma. Ett dylikt stadgande för
handlande, i afseende på försäljning af brännvin i öppna
salubodar och bodkamrar, förekommer längre fram i författningen;
och när vi komma dit, skulle jag önska, att Hr
Cederschjöld ville lemna mig samma biträde, som jag nu
lemnar honom.
Frih. Boye: Äfven jag instämmer i allo uti den förändring,
som BondeSt. beslutat; men jag anhåller att till de
ledamöter, som icke godkänna ordet öfvertygas, utan vilja
ditsatta ordet öfvevbevisas, få hemställa, om maniche
i
Den 26 Januari.
201
i stället kunde använda ett 3:dje ord, sorn jag för min del
anser bättre uttrycka meningen, nemi. ordet beträdes.
I afseende på hvad Hr Cederschjöld yttrat ang:de sista morn.
af denna §, ber jag att få erinra derom, att de missbruk,
som gått längst och medfört största skada, varit de, sorn
blifvit begångna dels af ättiketillverkare och dels af apothekare.
Mot det större förtroende, apothekaren har och måste
äga, att för sitt yrke nyttja distilleringspannor, svarar
och måste svara en större ansvarighet för missbruk dermed.
Så uppfattar jag förhållandet. Jag är likväl i så måtto af
Hr Cederschjölds tanka, att jag anser privilegiernas förlust
vara för hård påföljd på första resan förseelse mot detta
stadgande; men 2:dra gången apothekaren förbryter sig i
detta fall anser jag privilegierna böra vara förverkade.
Hr af Ekenstam: Jag är af Frih. Boye förekommen
i afseende på orsaken, hvarföre man inom Utsk:n ansåg den
höga straffbestämmelsen böra äga rum, och vill derföre blott
tillägga, att apothekaren i detta fall icke står i synnerlig
annan kategori än medborgare i allmänhet, emedan i 47
§ stadgas, huruledes burskap förloras för oloflig utminutering
af brännvin. Jag anser straffbestämmelsen icke vara
hög, då man tager i betraktande svårigheten att controllera
öfverträdelsen.
Or. Horn: Tvenne ledamöter af sammansatta Utskln
hafva redan upplyst R. o. Ad. om orsaken, hvarföre 1 mom.
tillkom, och jag behöfver således icke yttra mig derom. Jag
vill blott i förbigående nämna, att jag icke gillar Utsk:ns
åsigt, och alt jag i alla fall tror, att Utsk:n uti förevar, redaction
illa uttryckt sin mening; ty meningen är väl den,
att apothekaren skall hafva förbrutit sig med en inom apotheket
befintlig redskap, om detta stadgande skall tillämpas;
men om han äger en landtegendom och der idkar oloflig
brännvinsbränning, skulle han efter detta morn., sådant det
nu finnes redigeradt, kunna dömas sitt privilegium förlustig.
Het är dessutom oriktigt att genom skärpta strafflagar vilja
söka åstadkomma lagens efterlefnad; ty om lagen är för
sträng, uteblifver anklagelsen. Jag kan derföre icke annat
än yrka, att hela detta mom. må uteslutas.
Hr Cederschjöld: Till hvad jag förut yttrat skall
jag utbedja mig att i anledn. af de anmärkntr, som af några
talare blifvit gjorda, få tillägga, att en apothekare, som utöfvar
oloflig brännvinsbränning, icke gör det såsom apothekare,
utan såsom brännvinsbrännare i allmänhet; och bör
det således icke räknas honom till särskildt straff, att han
är apothekare. Hvad menas dessutom dermed, att han skall
förlora sitt privilegium? Är det rättigheten att sjelf idka
rörelsen i allmänhet, eller är det äganderätten till privile18
H. a6
302
Den 26 Januari.
gium på ett visst apothek? När SundhetsColkm förklarar eii
apothekare förlustig sitt privilegium, äger han, så framt jag
rätt minnes, likväl rättighet att sälja detsamma. I afseende
på hvad näst den siste värde talaren nämnde, att längre
fram förekommer ett stadgande, att borgare, som idkar oloflig
brännvinsutminutering, skall vara sitt burskap förlustig,
får jag förklara, att jag icke ämnar underlåta att dervid
göra anmärka.; ty med samma skäl, som man fråntager
borgaren hans borgerliga rättigheter och representationsrätt,
skulle man betaga adelsmannen hans adelskap för enahanda
förseelse. Jag anser derföre vara bäst att alldeles utesluta
detta morn., och anhåller för sådant ändamål, att Hr Gr.
o. Landtm, täcktes framställa särskilda propos:r på mom:n
i denna §.
Hr Peyron: Jag är egentligen förekommen af 2:ne
värda talare, Frih. Boye och Hr af Ekenstam. Jag önskar,
att 1 mom. måtte erhålla den redaction, som BondeSt. beslutat,
med en liten ändring, hvilken jag vågar föreslå, nemi.
att här intages samma uttryck som allm. lagens i afseende
på husbehofs- och tullqvarnar, så att här må stadgas, att
brännvins- och ättiketillverkning icke må äga rum under
samma tak.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag är i afseende
på sednare mom. så fullständigt förekommen af Hr Cederschjöld,
att jag icke har annat att tillägga än det, att då
apothekarens privilegium är hans egentliga egendom, kunde
af samma skäl, som den fråntages honom för ifrågavar. förseelse,
man äfven fråntaga landtmannen hans hemman för
en dylik förbrytelse. Jag instämmer derföre med Hr Cederschjöld
uti anhållan om uteslutande af sista mom. i
denna §.
\ Hr af Billbergh: Jag nödgas uppträda mot de talare,
som ansett sista mom. i denna § böra utgå. Skall det
utgå, så böra äfven 47 och till en del äfven 48 och 49 SS
ändras. Jag tror det vara nödigt för en lagstiftare, att
straffet står i något förhållande till lättheten att utöfva missbruket.
Det är en gifven sak, att då en apothekare har
rättighet att verkställa distillering, är det äfven lättare för
honom än för andra att begå missbruk. Erkännes denna
sanning, så måste man väl äfven medgifva, att straffet bör i
samma mån vara svårare, som missbruket är lättare att begå,
men svårare att Controllera. Jag ämnar, när vi komma
till 47 §> yrka mildring i straffet för borgare, som göra sig
skyldiga till ansvar för oloflig brännvinsminutering; och i
följd deraf vill jag äfven medgifva lindring uti straffet i förevar.
morn., men kan icke medgifva, att mom. helt och
hållet utgår. Jag får derföre till R. o. Ad. hemställa, om
icke det rätta vore att gifva mom. följande redaction: Apothekare,
som nyttjar distilleringspannor till större rymd eller
Den 26 Janu ari.
203
antal, än tillåtet är, eller för andra än pharmaceutiska behof,
bote för hvarje gång såsom för oloflig brännvinsbränning;
beträdes han härmed 3:dje gången, vare jemväl sitt
privilegium förlustig. Skälet, hvarföre jag anser först 3:dje
resan förseelse i detta fall böra medföra förlust af privilegium,
är det, att tullförfattningen stadgar förlust af borgerlig
rörelse för 3:dje resan begången öfverträdelse af förbudet
mot införsel af otillåtna varor, och jag icke kan medgifva,
att man skall sätta förbrytelser mot brännvinsbränningsförfattningen
i strängare kategori än förseelse mot tullförfattningen.
Jag förnyar altså min anhållan, att R. o. Ad.
ville antaga den redaction, jag nyss haft äran föreslå.
Frih. Boye: Jag är egentligen förekommen af Hr af
Billbergh, i hvars yttrande jag instämmer. Jag får likväl
framställa den önskan, lika med en talare förut, att Hr Gr.
o. Landtm, täcktes gifva särskilda propos.T på dessa morn.,
samt att, när vi komma till 2 morn., den utaf Hr af Billbergh
föreslagna redaction i anledn. af Gr. Horns yttrande
måtte blifva i så måtto ändrad, att mom. kommer att lyda
sålunda: ”Apothekare, som uti sitt apothek nyttjar distilleringspannor
till större rymd etc.;” ty om apothekaren på sin
landtgård eller annorstädes, utom apotheket, idkar oloflig
brännvinsbränning, vore det ju hardt, att han derför skulle
straffas lika strängt som för förbrytelse med de redskap,
hvilka tillhöra apotheksrörelsen. Men då jag å ena sidan
gifver rätt åt de Hrr, som anse bestraffningen vara för
sträng, må väl jag å min sida, med deras tillstånd, få yrka,
att man icke rent af efterskänker apothekaren ansvar för
förbrytelsen. Jag tillstyrker således, att Hr af Billberghs
förslag må antagas blott med det lilla tillägg, jag dervid
gjort.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade godkänna 1 mom. i 41 §> sådant det af Utsk:n
blifvit föreslaget.
Ropades nej.
Efter några mindre yttrandan, rör:de ordalagen, förenade
sig R. o. Ad. om instämmande i det beslut, BondeSt. fattat
rör:de 1 mom. i 41 § med den förändring, att ordet
beträdes skulle begagnas i stället för ordet öfvertygas.
IL Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att i afseende på
2 mom. vore 2:ne förslag framställda; det ena af Hr af
Billbergh, som yrkat, att mom. skulle få följande redaction:
Apothekare, som nyttjar distilleringspannor till större rymd
eller antal, än tillåtet är, eller för andra än pharmaceutiska
behof, bote för hvarje gång såsom för oloflig brännvinsbränning;
beträdes han härmed för 3:dje gången, vare jemväl
sitt privilegium förlustig.
Hr Cederschjöld: Jag anhåller, att proposma måtte
Den a6 Januari.
ske i den ordning, sora förslaget framkommit. Mitt var i
ordningen det i:sta och innehöll: att apothekare, som nyttjar
distilleringspannor till större rymd och antal, än tillåtet
är, för andra än pharmaceutiska behof, skall för hvarje
olofligen nyttjad panna böta såsom för oloflig brännvinsbränning.
Dernäst kommer Frih. Boyes förslag, hvartill jag icke
skall vara obenägen att begifva mig, derest den af mig
åsyftade inskränkning icke vinner bifall.
Hr af Billbergh: Jag appellerar till Hr Cedersclijölds
kända rättskänsla, om det vore förenligt med någon billighet
i lagstiftningen, att en person, hvars yrke gifver honom
rättighet att begagna ett instrument, som ingen annan i lika
vidsträckt mån äger rättighet att begagna, eller hvarmed
missbruk af andra lika lätt kan ntöfvas, icke skulle vara
underkastad mer än vanlig straffpåföljd; hvarförutan jag får
fästa uppmärksamheten derpå, att om apothekaren i detta
fall sättes i lika kategori med andra, consequensen fordrar,
att straffbestämmelserna uti 47? 4^ och 49 §§ försvinna.
Då man likväl icke kan neka, att straffpåföljdens svåra beskaffenhet
bör stå i omvändt förhållande till lättheten att
begå missbruken, torde man äfven finna, att ansvarspåföljden
för apothekare, som förbryta sig uti förevar, afseende,
bör vara svårare än för andra; och jag hemställer derföre,
om icke mom. må antagas, åtminstone med den af mig föreslagna
modification, synnerligast som den af Hr Cederschjöld
föreslagna ändring skulle hindra antagandet af nyssnämnde
Hr
von Hartmansdorff: Jag får ånyo fasta Ståndets
uppmärksamhet derpå, att efterföljande öfverdrifna straffbestämmelser
icke äro något giltigt skäl att äfven här bibehålla ett
för strängt straff. Jag medgifver Hr af Billbergh, att i den
mån frestelsen till missbruket är större, bör straffbestämmelserna
också vara svårare; men jag kan ieke derföre medgifva, alt
den blifver så svår, som Utskm här föreslagit. Jag hemställer
altså till Ståndet och de ledamöter deraf, som känna
straffbestämmelserna i denna författning bättre än jag,
t. ex. Frih. Boye, om det icke vore lämpligt att här stadga,
det apothekare, som förbryta sig uti förevar, afseende, skola
böta dubbelt mot andra; åtminstone måtte Hr af Billbergljs
förslag, som går ut på att beröfva apothekaren hela hans
egendom, icke kunna antagas.
Hr Cederschjöld: Jag vill gerna begifva mig tillden
siste värde talarens förslag, att böterna må utsättas dubbelt
för apothekare; men längre bör man också icke gå.
Frih. Boye: Med den personliga kännedom, jag äger
om Hr Cedersclijölds moraliska väsende, är jag öfvertygad,
att om han sjelf vore apothekare, skulle han icke vilja hafva
denna rättighet så i brist af alla controller, som han nu
Ben 26 Januari.
2o5
foVeslår; ty om man eftersinna!-, att, om äfven böterna fördubblades,
ett olofligt tillverkande af brännvin skulle kunna
lemna vinst utöfver bötesbeloppet, skulle ju ett sådant
missbruk af apothekare icke kunna förekommas. Jag vill
visserligen icke sträcka straffbestämmelserna längre, än jag
anser nödigt; och om vi derföre antaga, att apothekaren
första och andra gången bör kunna få umgälla förbrytelsen
med lika ansvar som andra, så bör åtminstone 3:dje gången
enahanda öfverträdelse medföra privilegiernas förlust. Jag
kan icke förlika mig med det rättsbegrepp, som skulle medgifva
en känd förbrytare rättighet att fortfarande få begå
förbrytelser, blott han betalar derför, synnerligen då jag
besinnar, att betalningen kan stå väl tillsammans med rörelsen,
genom den vinst densamma lemnar.
Hr Cederschjöld: Den siste värde talaren har vädjat
till min moraliska känsla. Jag får i anlcdn. deraf erinra, att
om jag skulle stifta lagar efter min egen känsla och efter
den öfvertygelse, jag har att icke sjelf öfverträda dem, så
skulle jag icke draga i betänk, att antaga Dracos lagbud; ty så
länge jag får behålla mitt förnuft, hoppas jag att icke med
uppsåt göra mig skyldig till öfverträdelse af någon lag. Men jag
stiftar lag, icke efter min egen förmåga att kunna motstå frestelsen,
utan efter den stora mängdens, och då vet jag icke,
hvarföre man skulle underlåta att iakttaga billighetens fordringar;
och jag får ännu en gång erinra, att apothekaren,
lika litet som någon annan, kan bränna brännvin utan tillmäskning,
hvilket åter gör brännvinsbränningen lika lätt att
upptäcka hos honom som hos andra. Likväl har jag ingenting
emot, att här stadgas dubbla böter, och inskränker
jag mig derföre till propos. derpå i första rummet.
Hr af Billbergh: Som, derest jag icke hörde oriktigt,
Frih. Boye sednast föreslog, att apothekare i:sta gången
skulle böta såsom för olaglig brännvinsbränning i allmänhet,
2:dra gången dubbelt och 3:dje gången mista sina
privilegier, så instämmer jag så mycket hellre med Hr Frih.
häruti, som det öfverensstämmer med hvad sorn vidare förekommer
i 47? 48 och 49 §§> hvarest äfven böterna fördubblas
för andra gången förbrytelse.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade godkänna 2 mom. af 41 § mc'd den redaction,
Frih. Boye och Hr af Billbergh yrkat.
R.opades ja och nej.
Hr Cederschjöld: Det var en annan omständighet i
Frih. Boyes förslag, som jag anhåller äfven måtte antagas i
propos., nemi. att den olofliga brännvinsbränningen skulle
ske i sjelfva apotheket, såvida den svårare påföljden
skulle äga rum.
Frih. Boye: Det är ganska sannt, att jag begärde det;
ao6
Den aO Januari.
men jag tror, att jag kan föreslå något annat, sorn bättre
öfverensstämmer med Hr Cederschjölds och min önskan,
nemi. genom att förändra redactionen på följande sätt: ”Apothekare,
sorn i denna sin egenskap nyttjar distilleringspannor
till större rymd, etc.”
Hr Cederschjöld: Om det tillägg, som Frih. Boye
nu gjort, vore tydligare och tillämpligare för Jagskiparen,
skulle jag icke hafva något deremot; men jag vill blott erinra,
att aldrig någonsin någon apothekare, i denna sin
egenskap, tillverkar brännvin eller begagnar sig af tillmäskning.
Hr af Ekenstam: Jag anser Frih. Boyes tillägg vara
riktigt, och yrkar derföre bifall till Hr Frih:s förslag, soini
öfrigt var lika med Hr af Billberghs, utom det att i Hr
Frih:s förslag fattades ordet jemväl, sorn deremot fanns i
Hr af Billberghs, hvilket i slutet var så lydande: beträdes
han dermed 3:dje gången, vare jemväl sitt privilegium
förlustig.
Frih. Boye: Mot båda de af mig föreslagna alternativerna
kunna visserligen anmärknlr göras; men jag tror, att
om man säger: Apothekare, som i denna sin egenskap, d. v.
s. i och för sitt apothek, nyttjar distilleringspannor etc., meningen
derigenom bättre uttryckes. Dessutom får jag erinra
derom, att till apothekaren rättighet, att begagna sina
pannor, äfven hörer att göra det alla tider på året. Walhall
har denna särskilda rättighet, och utan åtal kan hafva
mäsk alla tider på året, i fall han är till brännvinsbränning
berättigad, så bör äfven correctivet mot missbruk vara större.
Jag kan derföre icke frångå min anhållan om propos.
på det förslag, jag framställt.
Hr af Billbergh: Om jag riktigt fattat Hr Cederschjölds
och Frih. Boyes scrupler vid detta morn., tror jag,
att deras önskan utan något tillägg skulle kunna uppfyllas
genom borttagande af ordet eller på andra stället i mom.
Hr Cederschjöld: Den siste värde talaren symes nu
hafva nu återkommit från sina mildare tänkesätt; ty det var
blott för 3:dje gångens förbrytelse, han ansåg privilegierna
vara förverkade, men nu vill han återgå till Utsk:ns förslag,
som stadgar förlust af privilegierna redan vid i:sta förbrytelsen.
Den andra af mina motståndare, Frih. Boye, synes
hafva missförstått, huru långt apothekarens rättighet sträcker
sig, som icke är att af mäsk tillverka brännvin, utan
endast att af vanligt brännvin bereda, hvad han behöfver
för pharmaceutiska behof; och som brännvin icke kan tillverkas
utan tillmäskning, apparaten må vara inrättad huru
som helst, så är den olofliga brännvinsbränningen icke svårare
att upptäcka hos apothekaren än annorstädes, nemi. af
sjelfva mäsken.
Den 26 Januari.
Frih. Boye: Jag antager och godkänner till alla delar
den rättelse, som Hr Cederschjöld nyss gifvit mig; men jag
kan derföre icke afvika från livad jag begär. Likväl tror
jag, att Hr af Billbergh har rätt deruti, att' någon annaa
ändring icke behöfves, än att borttaga ordet eller på aldra
raden, emedan det då synes, att det blott är för pharmaceutiska
behof, som pannorna skola begagnas, och redactionen
blir då följande: Apothekare, som nyttjar distilleiings—
pannor till större rymd eller antal, än tillåtet är för pliarmaceutiska
behof, bote första gången såsom för olaglig brännvinsbränning,
men andra gången dubbelt. Beträdes han
dermed 3:dje gången, vare jemväl sitt privilegium förlustig.
Om man icke stadgar på sätt jag nu föreslagit, få apothekarne
ett nytt privilegium, nemi. det att vara lönbrännare.
Hr Cederschjöld: I anleda, af den siste värde talarens
sista ord får jag blott erinra, att hvarje Svensk medborgare
har det privilegium att vara lagbrytare, nemi. mot
det, att han underkastar sig den i lag derå stadgade påföljden.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade godkänna 2 mom. af 4l § me<i den förändring,
Frih. Boye sednast föreslagit.
Hr af Ekenstam: Het är just i anledn. af Frih. Boyes
yttrande, som jag finner mig uppmanad att göra en anmärkn.
Såsom Hr Frih:s förslag nu är beskallädt, skulle
apothekare kunna begagna sina pannor till brännvinsbränning;
ty af den föreskriften, att pannorna till större rymd
eller antal, än tillåtet är, icke få begagnas för andra än
pharmaceutiska behof, följer icke, att de ju ej för brännvinsbränning,
som icke directe afser ett pharmaceutiskt behof,
kunna få begagnas, till laglig rymd och antal. Ordet
andra bör således utgå, hvarigenom meningen blir
riktig och öfverensstämmande med hvad Hr Frih. synes
åsyfta.
Frih. Boye: Jag är nöjd med, att orden andra än,
äfvensom ordet eller på 2:dra raden utgå, hvarigenom
redactionen blir riktig.
Ilr Cederschjöld: Efter den sednast föreslagna förändringen
uti förevar, mom. skulle apothekaren, örn han t.
ex. tillverkade några apotliekssaker med för stor panna, 3:dje
gången, han på så sätt förbröt sig, hafva gjort sig skyldig
till sina privilegiers förlust, hvilket man likväl icke torde
hafva för afsigt att föreskrifva.
Hr af Billbergh: Jag får fästa uppmärksamheten
derpå, att om orden andra än borttagas, blir meningen
den, att apothekaren skall hafva gjort sig skyldig till det stadgade
ansvaret, om han nyttjar för stor panna eller större
so8
Den 26 Januari.
antal pannor, än tillåtet är för pharmaceutiska behof, men
deremot vara fri från ansvar, om han nyttjar så beskaffade
redskap för andra än pharmaceutiska behof, så att meningen
på så sätt* blir fulla motsatsen af hvad de Hrr åsyfta,
som ansett orden andra än böra utgå, hvadan man torde
finna, att det är nödvändigt, att dessa ord qvarstå.
Frih. Palmstjerna: Jag för min del instämmer uti
Frih. Boyes sednaste yttrande, att orden eller och andra
än på 2:dra raden böra utgå, då meningen blir tydlig och
klar derigenom, att orden än tillåtet är, stående inom
samma comma med orden för pharmaceutiska behof,
då icke referera sig till de föregående orden: distil lej
ingspannor af större rymd eller antal. Frih. Boyes
redactionsförslag anser jag derföre vara det enklaste och
bästa.
Hr Cederschjöld: Denna discussion blir allt mer och
mer förvirrad och invecklad, ju längre den framskrider.
Man vill straffa apothekaren, örn han skulle söka utsträcka
sin apotheksrörelse längre, än honom medgifves. Om således
en apothekare ville sträcka sin industri ända till distillering
af aromatiska vatten till export, skulle han efter detta
stadgande, sådant man sednast föreslagit detsamma, derföre
mista sina privilegier, ehuru han icke tillverkat en enda
droppa brännvin; och ehuru fråga nu endast är om att fö*
rekomma oloflig brännvinstillverkning, vill man likväl fjettra
apothekarens egen rörelse.
Frih. Boye: Jag är ännu icke nöjd med den förvillande
kastning från ämnet, som den siste värde talaren gjordt.
Om den värde ledamoten kände, hvad som blifvit omtaladt
i Utsk:n om en apothekare, som uti en af provinserna skamligt
utöfvat oloflig brännvinstillverkning, så vore han säkert
icke så envis i det obehöriga beskydd, han gifver apothekare.
Jag vill blott förekomma brottet; och när det är
onekligt, att apothekaren, i och för sin rörelse, lättarekan
begå missbruk än andra, så måste, efter min rättskänsla,
den större lättheten att begå missbruk åtföljas af större ansvar
derför; och det är icke annat, jag yrkar. För öfrigt
har Frih. Palmstjerna riktigt framställt min mening, an:gde
redactionen.
Hr Cederschjöld: Jag vill blott förklara, att jag hort
mycket, hvarpå jag såsom lagstiftare icke fäster afseende,
emedan det blott är bevisade facta, som jag lägger till grund
för min öfvertygelse. Dessutom bör väl icke en hel apothekaresocietet
plikta derför, att vederbörande beslagare i
ett eller annat fall underlåtit att fullgöra sin skyldighet.
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla, att 2 mom. af 4> § skulle erhålla följande
-
Den 26 Januari.
de lydelser "Apothekare, som nyttjar distilleringspannor till
'"större rymd eller antal, än tillåtet är, för andra än phar"maceutiska
behof, bote första gången såsom för olaglig
"brännvinsbränning, men andra gången dubbelt. Beträdes
"han dermed tredje gången, vare jemväl sitt privilegium
"förlustig.”
Hopades starka ja, blandade med nej.
Hr af Billbergh: Jag får till prot. anmäla min reservation
mot antagande af den sist föreslagna redactionen,
emedan derigenom val förbjudes att af större rymd, än tillåten
är, men icke att af tillåten storlek eller antal hafva
pannor till brännvinstillverkning.
Hr von Hartmansdorff begärde votering samt Hr
Cederschjölds förslag till eontraproposin.
Hr Hjärne: Jag har icke ämnat begära votering vid
någon § i denna författning derföre, att om man skulle taga
för grundsats att begära votering i hvarje fråga, der
TJtsk:n framställt en princip, som strider mot rättsprincip i
allmänhet, man alltför ofta skulle få begära votering; utan
förlitar jag mig på, att denna författning blir bättre redigerad,
när den kommer att emanera, och åtnöjer mig derföre
i denna fråga med att blott till prot. anmäla min reservation
mot beslutet.
Frih. Boye: Det är i anledn. af Hr af Billberghs yttrande,
som jag ber honom tillåta mig den erinran, att här
icke är fråga om att äga, utan att nyttja pannor af den
ifrågavar. beskaffenheten; och Hr af Billberghs anmärkn.
var således icke adsequat till frågan.
Hr af Billbergh: Jag hemställer vördsamt till Hr Gr.
o. Landtm., 0111 votering kari äga rum, sedan H. Ex. med
klubbslag befästat det å den framställda propos:n lemnade
svaret. Skulle likväl votering anses äga rum, så förfaller
min reservation. I öfrigt får jag nämna, att Frih. Boyes
meddelade upplysning ej förringar verkan af min anmärkn.
mot redactionsförslaget, emedan detsamma väl förbjuder att
för andra än pharmaceutiska behof nyttja distilleringspannor
af större rymd eller antal, än tillåtet är, men förbjuder
icke att för andra än pharmaceutiska behof begagna
pannor till icke större rymd eller antal, än tillåtet är.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då votering
af en ledamot, Hr v. Hartmansdorff, blifvit begärd, kunde
den ej förvägras.
Hr Dalman: Jag instämmer med Hr af Billbergh och
får tillkännagifva, att, ehuru jag delar Frih. Boyes åsigt i
saken, jag likväl icke kan deltaga uti votering till antagan
.
8 H. 37
310
Den 36 Januari.
de af något, som stadgar någonting helt annat, än man haf
för afsigt att stadga.
Frih. Boye: Skillnaden emellan Hr af Billberghs mening
och iniu grundar sig rent af på ett missförstånd. Jag
har aldrig trott, att frågan kunde vara någon annan, än
den Hr af Billbergh sjelf framställt, nemi. att den ifrågavar.
straffpåföljden skulle inträffa, om pannor af den beskaffenhet,
som mom. förutsätter, nyttjas till brännvinsbränning.
Skulle derföre något förtydligande behöfvas, så är jag glad
att få tillfälle dertill, innan voteringen börjas.
Hr af Billbergh: Efter Frih. Boyes sednaste förklaring
torde kanske min i:sta propos. kunna antagas, nemi.
att, med uteslutande af ordet eller på aldra raden, redactionen
i öfrigt kan få blifva oförändrad.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:spropos:n:
Den,
som bifaller, att 2 mom. i 4i § af det utaf Bevilln.
-, Ilag- och Oecon.Utsk:n framställda förslag till brännvinsbränningsförfattning
skall erhålla följande lydelse:
Apothekare, som nyttjar distilleringspannor till större
rymd eller antal, än tillåtet är, för andra än pharmaceutiska
behof, bote första gången såsom för olaglig brännvinsbränning
, men andra gången dubbelt. Beträdes han dermed
tredje gången, vare jemväl sitt privilegium förlustig;
voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, erhåller ofvannämnda 2 mom. af 41 § följande
lydelse:
Apothekare, som nyttjar distilleringspannor till större
rymd eller antal, än tillåtet är, eller för andra än pharmaceutiska
behof, skall för hvarje olofligen nyttjad panna
böta dubbelt emot hvad eljest för oloflig brännvinsbränning
stadgadt är.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som föijer:
Ja — 6.
Nej — 4.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppskjöts till nästa
plenum.
Ilr Strussenfelt, Adolph Ludv.: Jag vågar vördsamt
göra den hemställan, att det från Exped.Utsk. inkomna,
på bordet hviiande förnyade förslaget till underd. skrifvelse
till K. M. må blifva 2:dra målet på nästa föredragningslista.
Den 26 Januari.
Hvad Hr Strussenfelt framställt blef af it. o. Ad, bifallet.
Upplästes och lades på bordet StatsUtsk:s utlåt. N:o 4o5
öfver anmärkn:r vid betänkma N:ris 366 och 367 öfver K.
M:s propos. om låns upptagande till hypotheksinrättningars
befrämjande, samt Riksdagsm. And. Danielssons i anledn.
deraf gjorda särskilda förslag.
H. R. o. Ad- åtskiljdes kl. | till 4 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 29 Januari 1835.
Plenum kl. io f. m.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.-, Lag- och Oecon.-  Utskms utlåt. N:o 8 i anledn. af gjorda anmärkntr vid Utsk:ns
betänk. N:o 6, angrde reglementariska föreskrifter för
brännvinsbränningens utöfning samt försäljning af brännvin
och beskattning derå.
4a och 43 SS godkändes.
44 S
Hr
Peyron, Gust. Abrah.: I afseende på 2 mom.
af 44 S uther jag mig få fästa uppmärksamheten derå, att
såsom detta mom. nu är redigeradt, äfventyrar man att få
ett öfverflöd af krogar. Om 2:ne personer begära tillstånd
att få anlägga ny krog och häruti understödjas af socknemännen,
skulle de lätteligen begge kunna af K. M:s Bef:h:de
få rättighet till krogrörelses bedrifvande, utan afseende på
belägenheten af deras hemvist, och det skulle på detta sätt
kunna hända, att man fick två eller flera krogar i en och
samma by. Till förekommande häraf tager jag mig friheten
tillstyrka, att näst efter orden: vid allm. lands- och
farvägar tillägges följande: dock icke närmare någon
gästgifvaregård eller krog än minst £ mil. Genom
detta band skall K. M:s Bef:h:de alltid föranlåtas att låta
utröna, örn den ena krogen kommer att ligga för nära den
andra, — en loealkännedom, som derförutan ej finnes eller
kan begäras hos alla landshöfd.embeten.
Hr af Ekenstam, Isr.: Jag instämmer visserligen i
samma tanke med Hr Peyron, men tror, att hvad han sökt
förekomma redan finnes förebygdt genom den af Utsk:n föreslagna
redactionen, enligt hvilken det uttryckligen blifvit
Den 2g Januari f. m.
uppdraget St K. M:s Bef:h:de att omflytta eller indraga öfverflödiga
krogar. Jag skall dock för min del ej motsätta
mig Hr Peyrons tillägg, men har ansett mig böra fästa R.
o. Ad:s uppmärksamhet på den redaction, som finnes.
Hr Peyron: Det ar väl en sanning, att redactionen
innefattar rättighet för K. M:s Bef:h:de att omflytta eller
indraga öfverflödiga krogar; men om mitt tillägg icke antages,
skulle det i följd af bristande localkännedom kunna
hända, att öfverflödiga krogar tillätes och finge drifva sin
rörelse åtminstone ett år, eller intilldess vederbörande erhölle
kännedom om deras närbelägenhet till andra krogar.
Jag kan således ej annat än vidblifva min öfvertygelse om
nödvändigheten af det tillägg, jag föreslagit.
Frih. Boye, Ludv.: Hr af Ekenstam har fästat uppmärksamheten
på och åberopat Utsk:ns redaction, och Hr
Peyron har till en viss grad medgifvit, att det sökta correctivet
deri redan finnes. Jag vill hvarken medgifva eller bestrida
detta; men då jag i allt fall finner Hr Peyrons förslag
innefatta ett nyttigt tillägg, tillstyrker jag bifall dertill.
44 § godkändes med det tillägg, att uti i mom. skulle
efter ordet farvägar införas orden: dock icke närmare
någon gästgifvaregård eliev krog, än minst en
half mil.
45 §.
Hr af Billbergh, Joh. Peter: Utsk:n hafva i 45 §
föreslagit böter af tio r:dr för brännvinsminutering första
gången; men detta synes mig icke öfverensstämma med påföljande
47, 48 och 49 SS» hvilka bestämma 20 r:drs böter
för oloflig brännvinsförsäljning såväl å värdshus vid bruk
och herregårdar som vid kyrkor på helgedagar och vid
allm. sammankomster på landet, men deremot i afseende på
ansvax-et för brännvinsminutering i Öppna bodar och apothek
endast hänvisa till 45 §• Då jag anser sistnämnde slag
af oloflig brännvinsminutering böra straffas lika med öfriga
i dessa §§ nämnda förbrytelser, hemställer jag således, om
icke, för att bereda likstämmighet, böterna i 45 S böra höjas
till 20 r:dr för första gången.
Hr Peyron förenade sig med Hr af Billbergh.
Hr Stuart, Fredr. Christopher: Jag kan icke förena
mig med den siste talaren. Jag anser de här föreslagna
böterna tillräckligt höga, och finner ej de skäl, Hr af
Billbergh anfört, vara af den vigt, att de böra föranleda
till en förändring i detta afseende. Deremot har jag vid
denna § en annan anmärkn. att göra, som angår redactionen.
§:ns början Den, som i minut försäljer brännvin,
utan att dertill vara berättigad, bote första
gången 10 r:dr, samt, om han oftare återkommer,
Den ag Januari f. ra.
a»3
2o r:dr hvarje gång, är väl tydlig, men icke så det efterföljande:
Beträdes han under den tid, han är under
tilltal för oloflig bränn vinsförsäljning, med
fortsättning af denna förbrytelse, skall han för
hvarje gång plikta förstnämnde belopp. Sker sådan
förbrytelse ånyo, sedan ansvaret för förra
öfverträdelsen är undergånget, skall han för
hvarje gång plikta 20 r:dr. Häraf skulle den följd
kunna dragas, att om någon, som är anklagad för andra resan
oloflig brännvinsminutering, under tilltalet fortsätter förbry
telsen, skulle han derför endast böta 10 r:dr; men sådan
var icke Utsk:ns mening. Utsk:n deremot ansågo honom böra
för hvarje ny öfverträdelse böta 20 r:dr eller lika som
för andra resan. För att undvika allt missförstånd härutinnan,
får jag föreslå antagandet af följande redaction: Den,
som i minut försäljer brännvin, utan att dertill
vara berättigad, bote första gången 10 r:dr. Beträdes
han, under den tid han är under tilltal
för oloflig brännvinsförsäl jning, med fortsättning
af denna förbrytelse, skall han för hvarje
gång plikta ofvannämnda belopp. Sker sådan
förbrytelse ånyo, sedan ansvaret för förra öfverträdelsen
är undergånget, skall han för hvarje
gång plikta 20 r:di\ Är oloflig brännvinsminutering
etc.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag förenar mig i allo med
Hr Stuart och får förklara, att om man höjer böterna till
ett öfverdrifvet belopp, tror jag ej ändamålet vinnes. Det
är då snarare skäl att mildra straffet i de påföljande §§.
Frih. Boye: Jag anser mig äfven böra understödja Hr
Stuarts mening. När man sänker sig till de samhällsclasser,
af hvilka ifrågavar. förbrytelser begås, finner man, att 10
r:dr redan utgöra en stor del af deras välfärd, och att således,
om böterna förhöjas, commiserationen skulle komma
emellan och göra stadgandet kraftlöst. Jag finner äfven Hr
Stuarts redaction riktigare än Utsk:ns och tillstyrker således
bifall till densamma.
Hr af Billbergh: I afseende på redactionen förenar
jag mig med Hr Stuart; men jag har två skäl att yrka böternas
förhöjning: det ena är, att jag anser den föreslagna
straffbestämmelsen för låg, och det andra, att den ej är öfverensstämmande
med de påföljande §§. Hvad första frågan
angår, eller att de nu stadgade böterna ej äro tillräckliga,
åberopar jag Prosten Hylanders reservation, hvilken jag
funnit så öfvertygände, att jag ej kan frångå mitt yrkande.
Jag instämmer väl med Gr. Horn, att straff i allmänhet ej
böra vara öfverdrifna; men när man stiftar en författning,
som är så sträng som den ifrågavar., är det angeläget att
Den 29 Januari f. m.
tillse, att ansvaret står i parite' med den vigt, man fäster
vid brottet. Jag förnyar i följd häraf min begäran om den
propos., att Löterna i 45 § måtte fördubblas.
Hr Stuart: Jag har blott ett par ord att tillägga. Om
Hr af Billbergh anser böterna i de följande §§ för höga
i förhållande till dem, som här äro bestämda, synes det vala
vida bättre att nedsätta böterna i nämnde §§, än att
höja dem här, Jag medger, att böterna i de sednare §§ äro
alltför höga; men det lät sig icke göra att få Utsk:n att ingå
på några milda lagstadganden.
45 § bifölls med den förändring, att början af 1 mom.
skulle erhålla följande förändrade lydelse: ”Den, som i mi”nut
försäljer brännvin, utan att dertill vara berättigad,
”bote första gången 10 r:dr. Beträdes han, under den tid
”han är under tilltal för oloflig bränn vinsförsäljning, med
”fortsättning af denna förbrytelse, skall han för hvarje gång
”plikta ofvannämnde belopp. Sker sådan förbrytelse ånyo,
”sedan ansvaret för förra öfverträdelsen är undergånget,
”skall han för hvarje gång plikta 20 r:dr. Är oloflig brännvinsminutering
etc.”
46 § godkändes.
47 5-
BondeSt. hade beslutat, att slutmeningen i 47§Itnom.:
och vare dessutom borgare sitt burskap och apothekare
sitt privilegium förlustiga, skulle ur §:n
utgå.
Hr Stuart: I likhet med hvad BondeSt. beslutat, anser
jag slutmeningen i 1 mom. af 47 § böra utgå. Samma
skäl, som i sista plenum anfördes, då fråga var om det i
4i § föreslagna stadgande, att apothekare, som nyttjar distilleringspannor
tili större rymd eller antal, än tillåtet vore,
skulle mista sitt privilegium, gälla äfven här. Att borgare
och apothekare skulle gå förlustiga, den förre sin burskapsrätt
och den sednare sitt privilegium, om brännvin i
minut försäljes eller utdelas i deras bodar och bodkamrar
eller apothek, synes mig vara alldeles för strängt. Förbrytelser
emot stadgandet i förenämnde mom. kunna inträffa
utan husbondens vetskap och emot dess uttryckliga befallning;
och i hög grad obilligt skulle det vara, om han, vid
ett sådant förhållande, underkastades den svåra påföljd , som
här är föreslagen. Om han ock vore saker till öfverträdelse
af denna §, synes den likväl icke vara af den svåra beskaffenhet,
att den bör medföra förlusten af burskapsrätt
eller privilegium, hvarigenom den tilltalade måhända beröfvas
största delen af sin egendom och sättes utur tillfälle
att på ett lofligt sätt försörja sig och de sina. En orättvisa
ligger äfven uti det betydligt skärpta ansvaret för en öfverträdelse
i detta fall af handlande och apothekare, ut^f
-
Don 2g Januari f. ra.
ver hvad sorn redan är vordet i allmänhet stadgadt uti 45
§, till hvilken förevar. § här visar. Jag anhåller vördsamt
hos Hr Gr. o. Landtm, om propos. på uteslutande af slutmeningen
af ifrågavar. i mom. fr. o. m. orden: "och vare
dessutom etc.”
Hr af Billbergh: Jag anhåller få fästa uppmärksamheten
derå, att R. o. Ad. i sista plenum genom votering
afgjorde, att apothekare, som missbrukat sin rätt att nyttja
distilleringspannor, skall, då han tredje gången dermed beträdes,
vara sitt privilegium förlustig. Jag tror det således
vara nödigt att sätta stadgandet i denna § i öfverensstämmelse
med förra beslutet, och att vid slutmeningen af i
mom. altså bör tillsättas: dä de för tredje gången dermed
beträdas. Hvad 2 mom. af denna § angår, anser
jag, efter det beslut R. o. Ad. nyss fattat rörtde 45 §, böterna
här böra nedsättas till 10 r:dr för första gången och
20 för den andra, i stället för 20 och [\o, som Utsk:n föreslagit.
Derjemte anser jag, att äfven här bör vid slutmeningen:
och håfve icke vidare frihet, änskönt
han derom med gårdsägaren öfverenskom mit, att
mat och dricka till förtäring på stället afyttra,
de orden tillsättas, vid tredje åtalade förbrytelsen.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag skall börja med
den anhållan, att propos. blir framställd på ett morn. af
denna § i sender. Hvad nu 1 mom. angår, så står där, att
uti öppna salubodar eller på apothek brännvin icke får
med eller utan droguer eller andra tillsatser,
emot eller utan betalning, i minut utdelas eller
annorlunda tillhandahållas. Men nu äro de flesta
tincturer, t. ex. alla vanliga bäska droppar, ej annat än
brännvin, försatt med droguer; och efter denna § skulle således
inga sådana magdroppar få på apotheken utdelas, äfven
om de begärdes efter läkares föreskrift. Detta kan dock
icke vara meningen, och det är derföre nödigt att här tillägga:
till förtäring på stället. Beträffande derefter
slutmeningen i samma mom., som angår förlust af burskap
eller privilegium, så anser jag, lika med BondeSt., detta
tillägg böra helt och hållet borttagas. Man åberopar väl
det redan fattade beslutet om apothekare i fråga om oloflig
brännvinstillverkning; men då hade man mera skäl att
stadga särskildt ansvar, enär apothekarne fått rättighet alt
begagna distilleringspannor för pharmaceutiska behof. Här
åter förfaller detta skäl; och då controllen är lika lätt som
annorstädes, instämmer jag för min del med BondeSt., samt
anhåller om särskild propos. å 1 mom.
Frih. Jfoye: I hopp att vi få särskild propos. på hvarje
mom. för sig, skall jag nu inskränka mig till att instämma
med BondeSt., under erinran om den vigtiga sats i all
brottmålslagstiftning, att ett ringare brott bör beläggas med
21Ö
Den 29 Januari f. m<
ett ringare straff. Erkänner man detta, så behöfver jag
blott vidare erinra, att det utaf Hr af Billbergh åberopade
beslut angick ett grofvare brott.
Gr. Horn: Jag hade önskat, att de ledamöter, som
fästat sig vid den nu ifråga var. §, velat gifva åt apothekarne
en vidsträcktare rätt, än Hr Cederschjöld föreslagit; ty
jag finner det vara orimligt att vilja förneka apothekare att
säl ja droguer på stället. Ett förhud i detta afseende synes
mig härröra från en välmening, som ej står tillsammans med
rättsbegrepp och riktiga åsigter i öfrigt. Man omfattar,
snart sagdt, med fanatism alla möjliga utvägar att hindra
brännvinsförsäljning; och detta är, efter min tanka, rätta
vägen att förfela det ändamål, man söker. Det skulle i
sanning vara besynnerligt, om en landtman, som inkommer
sjuk till staden och på apotheket begär bot, icke skulle få
på stället begagna medicameutet. Hvar och en finner orimligheten
häraf, och jag önskar således, att från [ mom.
måtte uteslutas all fråga om apothekare och deras droguer.
I naturlig följd af min nu yttrade åsigt anser jag äfven slutmeningen
i detta mom. böra utgå. Det är tillräckligt, att
man förbjuder brännvinsförsäljning i öppna salubodar vid
samma ansvar, som för oloflig brännvinsförsäljning annorstädes
är stadgadt. Hvad åter 2 mom. af denna § angår,
önskar jag, att böterna måtte nedsättas från 20 till 10 r:dr.
Hr af Billbergh: Jag får fästa uppmärksamheten derpå,
att 1 mom. icke ensamt angår brännvinsförsäljning på
apothek, utan äfven i öppna salubodar eller bodkamrar. De
missbruk, som i detta afseende ägt rum, hafva isynnerhet i
landsorterna och jemväl till någon del här i Slockholm redan
urartat till den grad, att de i betydlig mån bidraga till
den allm. fyllerilaslen, och medföra dessutom den förderfliga
följden att förleda enfaldigt folk att för en sup göra
större handel, än de eljest skulle hafva gjort. Då jag således
hör, att apothekarne här hafva så stränga försvarare,
stall jag, för att få mitt tillägg om burskapets förlust tredje
gången åtminstone antaget i afseende på brännvinsförsäljning
i öppna salubodar eller bodkamrär, gerna medgifva,
att ali fråga om apothekare här må utgå, såvida mina
motståndare då vilja medgifva mitt förslag; men i annat
fall vidbiifver jag oförändrad den propos. jag förut begärt.
Hr Cederschjöld: Jag kan icke instämma med Gr.
Horn, att apothekare böra äga frihet att sälja brännvin till
förtäring på stället; ty örn om de få en sådan rätt till
brännvinsförsäljning utan afgift, skulle de kunna sälja för
bättre pris än krögare, och apotheken på detta sätt blifva
verkliga krogar, hvilket jag anser böra för sjelfva anständighetens
skull förekommas. Det är dock naturligt, att det
alltid står apothekare, liksom andra, öppet att söka särskildt
-
Dea ag Januari f. m.
217
skildt tillstånd till brännvinsförsäljtiing mot afgift, om de så
för godt finna. Likväl anser jag en sådan försäljning icke
böra få skei sjelfva apotheket, utan i annat rum med särskild
ingång. Deremot måste jag äfven emot den siste talaren
vidhålla min mening, att förlust af burskap eller privilegium
icke bör stadgas såsom straffbestämmelse för tredje
öfverträdelsen. Jag anser ett dylikt stadgande vara så främmande
för en förordning, som egentligen rörer brännvinstillverkningen
och beskattningen derå, att jag icke tror, det man
i ansvarsbestämmelserna bör gå längre, än billigheten fordrar.
När en plikt af io r:dr stadgas för hvarje gång, intilldess
dom faller, och sedermera 20 r:dr för hvarje gång,
synes detta vara tillräckligt. Det må sedan bero på vederbörande
åklagare att tillse, att öfverträdelserna icke blifva
onäpsta.
Hr Peyron: Jag är i hnfvudsaken förekommen af den
siste värde talaren såvida, att jag tror ur 1 morn. böra uteslutas
orden: med eller utan droguer eller andra
tillsatser. Men hvad slutmeningen angår, är jag af samma
tanka som Hr af Billbergh och önskar dess bibehållande ,
med tillägget: vid 3:dje resan.
Gr. von Platen, Baltzar Julius Ernst: Då jag
påminner mig, alt vid början af riksdagen så starka rop
höjdes emot brännvinet, tillstår jag, att det förundrar mig
att hafva funnit, att alla dessa rop betydde intet och att
deraf blifvit ingenting, sedan det lyckats pluraliteten att besluta
så lindriga straff som möljligt, särdeles då man besinnar,
huru svårt det är att öfverbevisa örn brottslighet i detta
afseende. Då jag vidare hört påstås, att högre straff blott
skulle öka brotten, och att man derpå grundat yrkande om
lindriga straff, kan jag ej annat än lyckönska till resultaterna,
hvilka jag förmodar vid nästa riksdag skola visa sigi
Jag finner också besynnerligt, att man åberopar apotliekarne
för att få lindring i ansvaret äfven för borgare och köpmän,
som sälja brännvin i sina salubodar, särdeles då missbruket
i detta afseende är så stort, att jag känner städer,
der handlande göra sin största vinst på sådan brännvinsförsäljning.
Deremot skulle jag äfven finna besynnerligt, otti
man förbjöd apothekare att sälja droguer, försatta med brännvin,
helst en läkare här upplyst, att flera medicamenter utgöras
af sådana med brännvin försatta droguer. Jag tillstyrker
i följd häraf, att man för borgare och köpmän bibehåller
stadgandet om burskapets förlust, då de 3:dje resan
beträdas med brännvinsförsäljning i sina salubodar eller
bodkamrar.
Gr. Hörn: Jag här blifvit missförstådd af Hr Cederschjöld,
ty min mening har ej varit att lemna apothekare
18 H. 28
Den 29 Januari f. m.
rättighet att tälja brännvin, utan endast droguer, försatta
med brännvin. En värd ledamot har velat borttaga mellansatsen:
med eller utan droguer eller andra tillsatser;
men då blir detta inom. lika med 45 § och skulle
vara öfverflödigt. Meningen lärer dock här vara att förekomma
missbruken af en hemlig krogrörelses bedrifvande,
under förevändning att man säljer droguer. Jag erkänner
väl, att sådana missbruk på apotheket! kunna äga rum;
men jag tror ej, att man derföre bör betaga apotliekarne en
rättighet, som tillhör deras yrke. Mitt första yrkande är
således, att man i detta mom. borttager orden: eller på
apothek. Derefter anhåller jag att få fästa uppmärksamheten
på det verkligen orimliga uti ett stadgande, som skulle
betaga en borgare dess burskap endast derföre, att han
utlemnat brännvin t. o. m. utan betalning. Jag hemställer,
örn det är ett moraliskt brott, att en borgare skänker en
bonde en sup. Måhända kan han icke derförutan få en
forsling verkställd, och hvad ondt är väl deri, att han Iemnar
en törstande forman en sup. Säkert skulle få domare
vilja tillämpa en sådan lag i ali sin stränghet. Jag vågar i
följd häraf föreslå följande redaction: Uti öppna salubodar
eller bodkamrar må icke spirituösa droguer
emot eller utan betalning i minut utdelas
eller annorlunda tillhandahållas, vid ansvar,
som för oloflig brännvinsminutering i 45 § stadgas.
Jag har härvid uteslutit ordet brännvin, enär försäljningfderaf
redan i 45 § blifvit förbjuden, och hela ändamålet
med detta mom. är uttryckt, nemi. att andra spirituosa
lika litet som brännvin få i minut utdelas; men apothekare
Uro härvid undantagna, till hvilkas yrke det hörer att försälja
dylika droguer. Man kan i allt fall hindra missbruket
af brännvins försäljande utan några tillsatser på apotheket),
enär derpå kan tillämpas 45 §.
Hr af Ekenstam, Isr.: Gr. Horn har rätt deri, att
den nu ifrågavar. §:n är osammanhängande, hvilket alltid
blir händelsen, då man sammanför olika saker. Jag instämmer
således med den siste talaren i anhållan, att från r
mom. måtte uteslutas all bestämmelse ang:de apothekare,
helst förhållandet ej kan blifva värre, än att de, om någon
särskild straffbestämmelse för dem ej stadgas, komma under
45 §:n. Men onl således ordén: eller på apothek här
uteslutas, kan jag ej instämma med den talare, som velat
borttaga orden: med eller utan droguer eller andra
tillsatser; ty det är för ändamålet med hela detta mom.
just af hufvudsaklig vigt, att dessa ord qvarstå. Jag tillstyrker
således, att mom, i öfrigt bibehålles öförändradt,
blott med tillägg i slutet, som Hr af Billbergh föreslagit.
Gr, Björnstjerna, Magn.: Jag hade icke ämnat yttra
mig i denna fråga; men då Gr. v. Platen fästat upp
-
Den sg Januari f. ra.
aig
märksamlieten på nödvändigheten att skärpa författningarna
om brännvinsförsäljning, har jag ansett mig böra bestyrka
hans anförande med ett exempel från England. Der var
tillförne förbjudet att på samma ställe sälja och förtära såväl
brännvin som andra spirituosa och t. o. m. porter,
emedan man ansåg, att det skulle förleda folket till mera
supande; men detta förändrades 182g, och sedan dess har
fylleriet tilltagit i en förvånande grad. Jag tror det vara
tid att nu hos oss sätta en barriere mot fylleriet, helst jag
befarar, att den författning, Utsktn föreslagit, snarare skall
öka än minska denna last. Ämnet är dock från denna synpunkt
för vidlyftigt, för att derom nu yttra något vidare.
Frih. Boye: Jag ger stort värde åt ett ändamålsenligt
nit att minska fylleriet; men jag kan icke med Grefvarna
v. Platen och Björnstjerna instämma i den mening, att de
här föreslagna straffbestämmelserna äro för lindriga, och om
de värda ledamöterna nedlåta sig till den personers belägenhet,
som träffas af dessa straff, torde de sjelfva finna, att så
icke är. Äfven jag önskar dock en förändring i denna §.
Jag måste bekräfta sanningen af Gr. v. Flåtens yttrande, att
det gifves små städer, der handelsbodarna äro krogar; och
jag begär således den ändring, att, med uteslutande af orden
eller på apothek (emedan jag instämmer med Gr.
Horn, att man icke kan betaga apothekare rättigheten att
försälja droguer, försatta med brännvin, då sådana ofta utgöra
ett medicament), i det följande måtte insättas, att den
handlande, som beträdes 3:dje gången med brännvinsförsäljning
i öppen salubod eller bodkammare, bör förlora sitt
burskap. Jag finner en sådan skärpning icke olämplig, då
förbrytaren icke låtit rätta sig af tvenne gånger förut undergånget
straff.
Hr af Billbergh: Sedan man nu temligen allmänt
kommit öfverens att borttaga orden: eller på apothek,
hvilket äfven jag för min del vill medgifva, återstå ännu
tvenne särskilda meningar, rör:de 1 morn., af hvilka den ena
vill helt och hållet borttaga slutmeningen, men den andra
dervid göra det tillägg, att burskapets förlust skall äga ruin,
då förbrytelsen sker 3:dje gången. Jag kan ej annat än vidhålla
denna sista mening och anser gradationer i straffet här
böra, likasom i andra fall, finnas för itererade brott. Gr,
Horn har, för att göra brottet mera förlåtligt, frågat, hvad
ondt vore deri, att en köpman bjuder en bonde en sup.
Jag får härtill endast svara, att författningen ej hindrar sådant,
blott det icke sker i saluboden, der det lätt skulle
kunna missbrukas såsom förvändning för brännvinsförsäljning.
Gr. von Platen: Då jag i likhet med den siste talaren
ej kan finna, hvad som skulle hindra köpmannen att
gifva bonden gn sup, om han så vill, kan jag ej dela Gr.
1 '2(1
Den Januari f. m.
Horns farhågor i detta afseende och förenar mig i den redaction,
Hrr af Ekenstam och af Billbergh har föreslagit.
Gr. Horn: Efter hvad jag har mig bekant, har BorgareSt.
godkänt denna § oförändrad, och det torde under
sådana förhållanden vara mindre i sin ordning att vidare
upptaga tiden här med discussion om ifrågavar. orimliga
stadgande. Men då Frih. Boye synes hafva trott, att de nu
existerande missbruken i småstäderna skulle kunna förekommas
genom förbud att utdela brännvin i salubodar eller bodkamrar,
ber jag att få fästa uppmärksamheten derpå, att
med den nu föreslagna redactionen skulle det förhållande
inträffa, att om köpmannen gifver tio supar på öppen gata,
händer honora ingenting, men att han förlorar sitt burskap,
om han gifver tre supar i sin bod. Orimligheten häraf har
jag velat förekomma, men skall icke vidare yrka derpå, utan
begifver mig till Frih. Boyes förslag.
Hr Cederschjöld: Lika med den siste talaren afstår
äfven jag från vidare fullföljd af min enskilda mening och
ingär på Frih. Boyes förslag, särdeles sedan jag fått höra,
att BorgareSt. bifallit Utsk:ns redaction oförändrad. Det är
vid sådant förhållande angeläget, att R. o. Ad. åtminstone
antager den modifieation, att burskapet förloras först vid
3:dje öfverträdelse!!. Derigenom kunna vi äfven visa det
RiksSt., som frågan egentligen rörer, att R. o. Ad. icke tänker
blott på sig.
Hr Gunther, Carl Gust.: Jag instämmer med Hr
af Billbergh och Gr. v. Platen, och har endast begärt ordet
för att erinra, att Gr. Horns farhåga för brännvins utdelande
på öppen gata utan ansvar redan är förekommen
genom 4^ §, der sådant förbjudes.
Efter några smärre jemnkningar i redactionen beslöt R.
o, Ad., att t mom. af 47 § skulle erhålla följande lydelse:
?’Uti öppna salubodar eller bodkamrar må icke brännvin,
' ?’med eller utan dragner eller andra tillsatser, emot eller
”utan betalning, i minut utdelas eller annorlunda tilllianda^hållas,
vid ansvar, som för oloflig brännvinsminutering i
J’4-5 J stadgas; och vare borgare, då han för 3:dje gången
?’ined sådan minutering beträdes, dessutom sitt burskap
”förlustig.”
Då propostn , rör:de 2 mom. i 47 § skulle framställas,
yttrad e
Hr af Billbergh: Jag hemställer, om icke böterna i
detta a mom. böra nedsättas till 10 r:dr för första gången
och 20 rtdr, då förbrytelsen sker oftare; hvarjemte jag äfven
anser, att emellan orden håfve och icke bör tillsättas:
om han 3:dje resan dermed beträdes.
R. o. Ad. beslöt, alt uti 2 mom. af 47 §:n skulle i
Den ag J a n u a ri f. m.
221
stället för ordet tjugu insättas ordet tio, och i stället för
ordet fyratio ordet tjugu; hvarjemte, emellan ordet
håfve och ordet icke, skulle införas: om han 3: d je resan
dermed beträdes.
3 mom. af 47 § godkändes.
48 §.
Hr Cederschjöld: I r mom. af 48 § förekommer en
otydlighet till följd af meningens construction. Der står:
Vid kyrkor på landet och inom 4 111 • 1 deromkring,
på hvilket afstånd från kyrka krogar ej få
finnas, så vida ej särskilda omständigheter föranleda
K. M:s Bef:h:de att, efter sockn em än n e ns
och vederboran des hörande, från detta stadgande
göra undantag, må ej på sön- och helgdagar
brännvin försäljas, hvarken i minut å gästgifvaregårdar
eller å andra minuteringsställen, utom
till resande och vägfarande vid måltider, eller,
af hvem det vara må, i partie. Dessa sista ord kun -  na nu möjligen hänföras till undantaget; men otvdligheten
är lätt afhjelpt, om man sätter sista alternativet först. Jag
vågar således föreslå följande redaction: Vid kyrkor etc.
— — — må ej på sön- och helgdagar brännvin
försäljas, hvarken, af hvem det vara må, i partie,
eller i minut på gäs tgi f v ar eg år dar eller å andra
minuteringsställen, utom till resande och vägfarande
vid måltider.
Hr af Billbergh: Långt ifrån att motsäga Hr Cederschjölds
redactionsförändring, finner jag den vara en förbättring;
men jag har begärt ordet för att fästa uppmärkséftnheten
derpå, att för consequensen med det nyss fattade
beslutet bötesbeloppet här bör ändras fr. 20 t. 10 r:dr för
första resan och fr. 4° t* 20 r:dr, då förbrytelsen sker andra
gången eller oftare.
48 § bifölls med den förändring, att 1 mom. skulle erhålla
följande lydelse: ”Vid kyrkor på landet och inom -£
mil deromkring, på hvilket afstånd från kyrka krogar ej få
finnas, såvida ej särskilda omständigheter föranleda K. M:s
Bef:h:de att, efter socknemännens och vederbörandes hörande,
från detta stadgande göra undantag, må ej på sön- och
helgdagar brännvin försäljas, hvarken, af hvem det vara må,
i parti eller minut på gästgifvaregårdar eller å andra mintiteringsställen,
utom till resande och vägfarande vid måltider.
Bryter någon häremot, plikte första gången 10 r:dr, sker
sådan förbrytelse andra gången eller oftare, bote förbrytaren
20 r:dr hvarje gång, och vare, med undantag etc.”
49 §•
Hr af Billbergh: Äfven i denna 49 $ anser jag sam
-
222
Dea 29 Januari f. m.
ma nedsättning i bötesbeloppet böra äga mm sorn i de
tvenne nästföregående §§ , samt anhåller om Hr Gr. o. Landm:s
propos. derå.
Hr Cederschjöld: Jag finner för min del betänkligt
att i denna 49 § bifalla Hr af Billberghs förslag om nedsättning
i bötesbeloppet. Ty då fråga är om brännvinsförsäljning
vid större sammankomster på landet, ökas frestelsen
i förhållande till hoppet om den större vinsten, och fordrar
derföre en motsvarande större motvigt. Dessutom är vådan
af rusgifvande dryckers försäljning der ofantligt större, helst
de rysligaste och tid. sina följder oberäkneliga oordningar
derigenom kunna föranledas. Jag skulle derföre tro, att den
bär af Utsk:n föreslagna plikten snarare är för liten än
för stor.
Gr. Horn: Då jag påminner ntig, att ett stadgande
finnes, som icke blott tillåter, utan, snart sagdt, påbjuder att
hålla brännvin till salu åt tågande trupper, anser jag oriktigt
att stadga alltför högt ansvar för bränmvinsförsäl jning
till andra menigheter vid deras sammankomster, och jag
kan således ej annat än understödja Hr af Billberghs förslag.
4.9 § blef af R. o. Ad. bifallen.
5o och 5i §§ godkändes.
52 $.
Hr Stuart: Till förekommande deraf, att ingen må
öfverlasta sig af starka drycker, hafva Utsk:n i 52 § föreslagit,
att den, sorn säljer brännvin till en person, som redan
är synbarligen öfverlastad, skall särskildt derför böta
såsom för oloflig brännvinsminutering. Emot sjelfva saken
har jag intet att anmärka; men för att desto fullständigare
vinna ändamålet, vågar jag föreslå ett tillägg till berörde
stadgande, hvilket lägger ett ännu starkare band på dem,
som utminutera brännvin, och innefattas i följande förslag
till förändrad redaction af ifrågavar. §, nemi.: Den, som
till förtäring å stället försäljer brännvin i minut
åt en person till sådan myckenhet, att han deraf
blir drucken, eller åt den, hvilken redan är
synbarligen öfverlastad, bote särskildt derför såsom
för oloflig brännvinsminutering. Ett sådant
stadgande är för öfrigt icke nytt; det finnes redan i ett af
våra grannriken och har der visat sig af mycken nytta.
Hr af Billbergh: Jag kan ej biträ ra den siste talarens
mening, enär det lärer vara omöjligt att på förhand
bedöma, huru mycket hvar och en kan tåla, innan han blir
drucken. Jag tror till följd häraf, att Hr Stuart, vid närmare
eftersinnande, ej på allvar kan vilja vidare påyrka
sitt förslag.
52 § blef af R. o. Ad. bifallen.
Den 29 Jan u ali f- m.
53 S.
Hr af Billbergh: I 5 i § skulle jag önska någon förändring,
emedan jag anser obilligt, att en värdhusvärd e.fcr
krögare, som utleinnat brännvin på credit, skall blifva sin
fordran alldeles förlustig. Jag anser bränn vinsförfattningen
i flera delar vara jemnförlig med författningen mot oloflig
in-och utförsel af varor; och, i likstämmighet med hvad denna
sistnämnda författning i detta afseende stadgar, vägar jag
således föreslå, att denna § må erhålla följande lydelse: Ej
må laga åtgärd af domare eller executor lemnäs
till utbekommande af fordran för på räkning eller
credit utminuteradt brännvin. Ett sådant stadgande,
som ej rnedgifver rätt att lagligen utkräfva fordringar
af ifrägavar. beskaffenhet, skulle, efter min tanka, medföra
en icke obetydlig nytta, då man hittills ofta sett, att
t. o. m. bysättning blifvit ålagd för krogräkningar; och det
kan ej heller anses för strängt, då det ej hindrar frivilliga
öfverenskommelse!' om betalning.
Frih. Boye: I det sätt, hvarpå den siste talaren sökt
componera Utskms förslag med rättsbegreppen, kan jag icke
instämma. Det strider i alla fall mot grunderna för privaträtten
att neka någon tillgång till lagen; och jag kan således
ej åtnöja mig med mindre, än att denna 5 helt och
hållet uteslutes. En sådan lagstiftning tillhör ej ett civiliserad
t länd; och det måste sta fast, att betalningsanspråket
är lika giltigt, ehvad varan lemnäs för contant eller på credit.
Jag anser i följd häraf denna § var absurd, och begär
propos. på dess uteslutande.
Hr Cederschjöld: Äfven jag instämmer med den siste
talaren, ehuru på andra grunder. Jag erkänner välmeningen
af Utsklns förslag, men jag ser deri en uppmuntran
för brännvinssuparne att bedraga krögarne och derigenom
bereda sig medel att supa ännu mera, då deremot nödvändigheten
för dem att betala rakningen efteråt nu är en varning
att icke om igen låta af begäret hänföra sig utöfver
tillgångarna. Dessutom skulle ju följden endast blifva, ätt
den, sorn icke har contanter, letnnade sin revers, åt hvars
utkräfvånde lagen ej kan vägra sin kraft. Jag befarar ock,
att en annan följd vore den, att krogskulder i stället biefve
hedersskulder, hvilka, likasom spelskulder, ansåges böra utgå
framför alla andra just derföre, att de voro ställda
utom lagen.
Hr Hjärne: Jag är bland dem, som ansett, att man i
Utsk:n vid denna författnings uppgörande gått verkligen fanatiskt
till väga i afseende på controller och straffbestämmelser,
och den nu ifrågavar. § synes mig isynnerhet derom
bära vittnesbörd. Den anmärkn., jag nu har att göra, angår
emedlertid blott redactionen; ty om det ej kan nekas, att
224
Den 29 Januari f. m.
tillfället att få brännvin på credit utgör en stark äggelse till
brännvinssupande, måste det också medgifvas, att någon
controll i detta afseende är behöflig. Jag gillar således, att
man söker en controll mot brännvinsminutering på credit;
men för att vinna detta ändamål ville jag vända om redactionen
sålunda: ingen, som utminuterar brännvin,
må utlemna det på räkning eller credit. Ett sådant
förbehåll kan desto hellre göras, utan att träda krögarens
lagliga rättigheter för nära, sorn han känner det förut
och underkastar sig det, då han söker tillstånd till krogrörelses
bedrifvande; men derefter borde, efter min tanka,
tilläggas: bryter någon häremot, bote dubbla värdet
af det utlemna de brännvinet. Härigenom befriades
icke suparen från betalningsskyldighet för det brännvin,
han förtärt; men man hade ändock en controll å krögarens
äfventyr att i plikt få utgifva varans dubbla värde.
Frih. Boye: Jag förblifver vid den tankan, att dispositionsrätten
till varans utlemnande på credit ligger inom
äganderättens område; och då man ej kan vägra någon att
skänka bort sitt brännvin, vet jag ej heller, huru det kan
vägras någon att utborga det. Jag kan således ej finna mig
i någon modification af denna §, utan begär dess fullkomliga
uteslutande. Det säges mig väl, att tre Stånd redan
bifallit Utskms förslag; men jag är glad, att frågan är af
natur att fordra den andra Statsrnagtens bifall, och jag önskar
desto hellre R. o. Ad:s afslag, på det K. M. deraf måtte
få anledn. att äfven afslå förslaget.
Hr af Billbergh: Jag vill icke tvista med Frih. Boye
om theorierna för lagstiftning, men endast fästa hans uppmärksamhet
derpå, att ett med detta likartadt stadgande
redan finnes i afseende på oloflig in- och utförsel af varor,
sorn af K. M., efter högsta Domstolens hörande, blifvit antaget.
Hela denna del af författningen är för,öfrigt conditionel,
eller innefattar vilkoren för krogrörelsens bedrifvande;
och då det ligger i sakens natur, att de, som vilja drifva
sådan rörelse, måste på förhand göra sig underrättade om
de stadgade vilkoren, måste det vara gifvet, att förord
här, likasom annorstädes, kan bryta lag. När nu härtill
kommer, att man anser ifrågavar. stadgande nödvändigt för
att skydda de oerfarna samhällsclasserna och hejda det öfverdrifna
brännvinssupande!, kan jag ej finna annat, än att
roan bör låta det välgörande deri qvarstå och borttaga det
orimliga. Jag vidblifver således mitt förslag, hvarå jag anhåller
om Hr Gr. o. Landtnäs proposm.
Hr Stuart: 1 sjelfva saken,eller frågan om 53§uteslutande,
är jag förekommen af Frih. Boye och förenar mig med honom;
för öfrigt får jag här åberopa min vid betänk, bifogade reservation
-
Den 39 Januari ,^iu.
325
tion emot denna J. Medan jag hav ovdet, torde det dock tillåtas
mig fästa Hr af Billberghs uppmärksamhet derpå, att den
af honom åberopade förordn. om oloflig in- och utförsel af
varor på intet vis ar jemnförlig med den författning, som
nu är under öfverläggning. Fordringar för på credit utJemnadt
brännvin äro af helt annan beskaffenhet än de, som
härleda sig från utborgade, till införsel förbjudna varor. De
förra, eller de, hvarom här är fråga, tillkomma i följd af
en med vederbörligt tillstånd utöfvad loflig näring, då deremot
de sednare härleda sig från en förbjuden handel, hvars
blotta idkande innebär ett lagbrott; och en derpå grundad
fordran kan eller bör således ej tilläggas exectttiv egenskap.
Försäljningen åter af brännvin i minut är, då den är tillåten,
att betrakta lika med försäljning i öppen bod af hvarje
annan loflig vara; och böla fordringar derför vara lika
utmätningsgilda.
Frih. Boye: Jag är af den siste talaren förekommen i den
angelägna erinran, att ingen jemnförelse här äger rum med
tull-lagarna. Utländningen har ingen rätt att tullfritt sälja
sina varor, men krögaren har fått tillstånd att utminutera
brännvin; och att tillåta honom utlemna varan, men neka
honom att få betalning för den, måste vara rättsvidrig!,
Gr. Posse, Arvid: Den theori, Frih. Boye uppställt,
synes icke hålla profvet; ty om han ej vill finna någon analogi
emellan denna fråga och tullförfattningarna, igenfinne*
den i öfriga straffbestämmelser uti denna författning. Om
man nemi. har rätt att bestämma vilkor för varans tillverkning,
måste man äfven kunna bestämma vilkor för dispositionen
af den tillverkade varan. Deremot har saken från
en annan synpunkt visserligen sina betänkligheter, på hvilka
Ilr Cederschjöld redan fästat uppmärksamheten, och jag
medgifver, att stadgandet lätt kan eluderas; men då jag tror,
att det åtminstone i några år, innan man allmänt vant sig
vid en sådan illusion, skulle verka godt, tillstyrker jag §:ns
antagande med den redaction, Hr af Billbergh föreslagit,
helst de öfriga tre RiksSt:n bifallit den alldeles oförändrad.
Frih. Boye: Den siste talaren har, vid bestridandet af
min theori, råkat in på ett gebit, der han glömt eftersinna,
att antagande af vilkor för äganderättens helgd är att närma
sig brottets theori. För öfrigt får jag ånyo åberopa mitt
förhoppning, att K. M. skall, ledd af R. o. Ad:s afslag, icke
bifalla, hvad de öfriga tre ftiksStin beslutat,
Gr. Posse: Till svar å hvad Frih. Boye sednast yttrat
vill jag blott erinra, att om man vidare utsträcker hans
lagstiftningstheori, skulle med begreppet om äganderätt ej
stå tillsammans att stadga någon brännvinsförfattningj ty
äganderätten till spannmål och friheten att efter behag der-*
18 II, ag
Den ag Januari f. m.
af tillverka brännvin måste då vara lika gifven som den
fria dispositionen öfver den tillverkade varan.
Frih. Boye: Aldrig kommer man till större sophismer,
än då man rycker en yttrad sats från den fråga, hvartill
den hör. Så har likväl den siste talaren gjort; och jag frågar,
om det har sens commun att påstå, det man träder
äganderätten för nära derföre, att man bestämmer vilkor
för brännvinsbränningsrättighetens utöfning.
Gr. Horn: Jag igenkänner i denna discussion samma
satser, som jag förut hört i Utskm; ty äfven der framkastades
samina farhågor, som af Hr Cederschjöld nu blifvit
framställda, och jag bekänner, att jag af Gr. Posses yttrande
blifvit föranledd till större betänkligheter emot Utsk:ns
förslag, än jag förut haft. Det är väl sannt, att tre Stånd
redan bifallit förslaget; men då det ytterst beror af K. M.,
skulle jag, för att desto mindre befara dess antagande af
Konungen, önska, att R. o. Ad. fattade ett stridigt beslut.
Jag fruktar, att stadgandet blott skulle uppmuntra till lagbrott,
och att krögarne i stället skulle taga skuldsedlar på
förhand, hvarigenom gäldenärerna skulle uppmuntras att
supa desto mera för att åtminstone få full valuta för sina
reverser.
%
Gr. Posse: Jag skall icke vidare upptaga Frih. Boyes
yttrande, ty det ligger utom ämnet; men jag anhåller att
med några ord fä besvara Gr. Horn. Jag medger, att kunderna
för det rätta kroglifvet skola göra, som Gr. Horn
förutsatt; men det finnes en mängd personer, som nu lockas
af krögarne sjelfva att förtära brännvin på credit, och
detta skulle förekommas, om krögarne deri sågo en förlust.
Hr Cederschjöld: En talare har exempelvis påmint
om innehållet af tullförfattningarna och derifrån velat hemta
skäl för detta förslags antagande. Jag tror deremot, att
de åberopade tullförfattningarna äro så fulla med orimligheter,
att det vore vida bättre att rensa dem derifrån, än att
göra andra författningar lika orimliga. En annan talare har
sagt, att då man bestämt vilkor för brännvinstillverkningen,
kan man, med analogi deraf, äfven bestämma det nu ifråga
var. vilkoret för brännvinsförsäljningen. I stället för svar
utber jag mig blott få utsträcka analogien t. ex. till jernförsäljningen.
Det finnes nemi. i vårt land åtskilliga vilkor
bestämda för jerntillverkningen; men månne lagstiftningen
derföre kan eller bör bestämma, att jern ej får försäljas på
credit?
Hr Hjärne: Jag anhåller att i korthet få redogöra,
hvarföre jag ej anser Utskms förslag antagligt. Det är nemi.
efter nuvar. redaction alldeles overkställbart; ty en executor,
sorn blir anlitad för en sådan fordran, som nu är i
fråga, kan ej neka sitt biträde, då i reversen, som lägges
Den 29 Januari f. m. 227
till grund för krafvet, ej står utsatt, för hvilka varor fordringen
tillkommit. Det skulle således alltid blifva svårt att
bevisa, att skulden tillkommit för brännvin, och i allt fall
kunde det ej nekas fordringsägaren alt få executorns handräkning,
då gäldenären erkänner skulden. Sätter man åter,
i enlighet med mitt förslag, stadgandet såsom vilkor för minuteringsrättigheten,
så har man icke medgifvit någon allm.
minuteringsrättighet, utan blott en vilkorlig. Det linnes en
annan § i författningen, som bestämmer, att K. M:s Bef:h:de
äga att meddela eller neka tillstånd till krogrörelses bedrifvande,
och den nu ifrågavar. § blir då endast en erinran
till K. M:s Bef:li:de att icke meddela sådant tillstånd åt
andra än dem, som förbinda sig att icke Sälja på credit.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade godkänna den af Utsk:n föreslagna 53 §.
Ropades starka nej, blandade med ja.
II. Ex. framställde derefter propos. till antagande af
samma §, med den utaf Hr af Billbergh föreslagna förändring.
Hr Hjärne: Den redaction, Hr af Billbergh föreslagit,
liar samma tendens som Utsk:ns, hvilken R. o. Ad. nu afslagit,
och den bör således äfven afslås; hvarefter jag anhåller
om propos. på mitt förslag.
Hr af Billbergh: Utan att hvarken beskylla mina
motståndare för några sophismer eller kalla några lagar orimliga,
vågar jag bestrida, att mitt förslag är detsamma som Utsk:ns.
I det sednare är all betalningsrätt för utborgadt
brännvin fordringsägaren förnekad, då jag deremot lemnat
öppet rum för frivilliga öfverenskommelse!' i detta afseende
och blott borttagit anspråket på lagens biträde till fordringens
utsökande för att förekomma, att crediten ej må för
mycket anlitas till brännvins supande. Vill man ändamålet,
måste man äfven vilja medlen; och jag kan ej finna
annat, än att mitt förslag skulle medföra goda följder.
Gr. Horn: Jag anser Hr af Billberghs förslag vara lika
mycket som Utskrns stridande emot 16 § Reg.F., som bjuder,
att ingen får afliändas något gods utan ransakning och
dom. Jag anhåller om den propos., att den ifrågavar. § må
helt och hållet uteslutas.
Frih. Boye: Jag anhåller att få fästa uppmärksamheten
på den besynnerliga strid i rättsbegreppen, som skulle
uppstå, om det väl vore tillåtet för börsen och possessionaten
att sälja brännvin på credit, men icke för krögare. Jag
vidhåller min begäran om propos. på rent afslag.
R. o. Ad. beslöt, att den föreslagna 53 § skulle hel och
hållen utgå.
Dea 29 Januari f. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
Lomme att fortsättas på e. m. kl. 6.
54 §•
■ Hr Peyron: Vid 54 § har jag den anmärkn. att göra,
att tillåtelse till hvad som icke är förbjudet ej behöfver
särskildt omtalas; och då man ej behöfver särskild tillåtelse
att under påstående tåg lemna mat och brännvin åt dem af
manskapet, som hos någon blifvit inqvarterade, tager jag
jnig friheten föreslå, att denna § helt och hållet borttages,
såsom obehöflig.
Frih. Boye: Äfven om det, såsom den siste talaren påstått,
vore gifvet, att ifråga var. § är öfverflödig, ser jag intet
ondt deri, att den qvarstår såsom en garanti mot möjligen
olika begrepp om hvad som är tillåtet eller icke.
Hr Hjärne: Jag är förekommen af Hr Peyron och
förenar mig med honom i den mening, att hela denna 54
§ kan och bör uteslutas.
Frih. Palmstjerna, Garl Otto: Jag instämmer med
Frih. Boye, att § bör bibehållas. Jag vet intet stadgande,
som ålägger inqvartcringsgifvare att skaffa brännvin åt dem
af manskapet, som hos honom blifvit inqvarterade; truppen
är tvärtom skyldig att nöjas med husmanskost, och dertill
hörer ej brännvin, ehuru jag medger, att manskapet stundom,
i anseende till väder och väglag, deraf kan vara i
Behof. På det således ingen tvetydighet må uppstå om inqvarteringsgifvares
rättighet att äfven utlemna brännvin, om
de derpå hafva tillgång, anser jag det vara stort skäl, att
§;n qvarstår.
Ilr af Billbergh: Jag instämmer med den siste värde
talaren; och då alla medgifva, att §:n ej står i strid med
andra författningar, är det åtminstone oskadligt, att den
qvarstår.
Hr Peyron: Jag vet väl, att det ej är inqvarteringsgifvares
skyldighet att bestå brännvin; men om han har tillgång
dertill, är det hans rättighet att utlemna det åt dem
af manskapet, som hos honom äro inqvarterade, och någon
särskild tillåtelse dertill — dessa voro mina ord — är således
af ingen nytta. Jag skall dock icke uppehålla tiden
med vidare discussion härom, utan vill blott till prot. förklara,
att jag för min del anser §:n onyttig.
Frih, Cederström, Jac.: Jag skulle anse den ifrågavår.
§:n ganska oskyldig, om ej der influtit tvenne ord,
som jag icke kan gilla. Det står nemi.: ”med vederbörande
"befälhafvares eller kronobetjeningens vetskap och tillåtelse.
” Någon sådan tillåtelse behöfves alldeles icke och kunde
leda derhän, att kronobetjeningen väckte anspråk på särskilda
afgifter för tillåtelse till en rättighet, som redan förut
Den ag Januari f. m.
är i lag gifven. Dessa ord måste således borttagas, hvarefter
§:n, såsom oskadlig, väl kan qvarstå.
Frih. Boye: Jag har endast hegart ordet för att anhålla
om 5-'ns antagande med den förändring i redactionen,
som Frih. Cederström anmärkt.
54 § godkändes med den förändring, att orden och
tillåtelse skulle utgå.
55 §.
Hr af Ekenstam: I Hr Bååths reservation finnes en
annan redaction af 55 § föreslagen, hvilken jag önskade att
R. o. Ad. måtte antaga. Skälen derför äro så fullständigt
ådagalagda i reservationen, att jag anser mig blott behöfva
åberopa den. Jag anhåller endast, att Hr Gr. och Landtm,
täcktes upplysa, huru de öfriga Stånden beslutat i denna
fråga.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Presteoch
BorgareSt:n beslutat, det 55 § skulle erhålla följande
förändrade lydelse: ”Ej må köpare till vittne åberopas eller
för ojäfvig antagas i fråga om försäljning af det brännvin,
han sig sjelf tillhandlat, utan så är, att andra personer
närvarit, och domaren det då nödigt pröfvar, för att
erhålla närmare ljus i saken; hvaremot köpare, derest han i
öfrigt ojäfvig finnes, må vittna derom, att brännvin blifvit
till andra personer vid samma tillfälle försåldt.”
BondeSt. hade godkänt §:n utan förändring.
Hr af Ekenstam: Två Stånd hafva således redan antagit
den redaction jag önskar, och om R. o. Ad. likaledes
antager den, blir pluraliteten för densamma. Jag skulle således
desto hellre önska detta, som jag anser förändringen
af mycken nytta, med afseende på den ofullsländighet, som
nu ofta äger rum i bevisningen om olofligen utöfvad brännvinsförsäljning,
helst nödig försigtighet i allt fall synes vara
iakttagen, då köpare icke i allmänhet antages som vittnesgild
i afseende på det brännvin, han sjelf köpt, utan endast
i de fall, att andra personer närvarit och domaren pröfvar
det nödigt, för att erhålla ljus i saken.
Hr Stuart: För min del får jag yrka bifall till Utsk:ns
förslag i den nu föredragna §:n. Jag anser dem hafva
på goda grunder förklarat köparen jäfvig att vittna om
den brännvinsförsäljning, dervid han sjelf såsom köpare uppträde
Om han vore vittnesbär, skulle det kunna inträffa,
att illasinnade personer, endast i afsigt alt skada den, man
ville åtkomma, sjelfva förledde honom till oloflig brännvinsminutering,
för att sedan vid skeende åtal kunna derom emot honom
vittna. Personer skulle ock kunna af åklagaren vidtalas alt
köpa brännvin och sedan af honom åberopas som vittnen emot
Den 39 Januari f. m.
säljaren. Jag lan för min del icke betrakta den, hvilken
köper brännvin af den, som icke är tilldess försäljande berättigad,
annorlunda än såsom delaktig i den sednares brott,
åtminstone i moraliskt afseende, och anser det derföre vara
i hög grad vådligt, om han skulle få derom bära vittnesmål,
hvilket dessutom skulle strida emot alla antagna rättsgrunder
i afseende på jäf emot vittne. Jag hoppas, att R.
o. Ad. ej låter missleda sig utaf Hr af Ekenstams skäl, med
hvilka han lika litet nu, som förut i Utsktn, kunnat öfvertyga
mig.
Frih. Boye: Jag bekänner öppet, att jag icke är särdeles
nöjd med någondera af de föreslagna ledactionerna till
55 §. Jag anser dock Utsktns bättre, ty missbruk kunna
äga ruin efter begge, men Utsk:ns aflägsna likväl mera tillfället
att köpa vittnesmål; och jag tillstyrker således bifall
dertill.
Utskrns förslag till 55 § blef af R. o. Ad. godkändt.
56 J.
BondeSt. hade beslutat, att i stället för ordet landsväg
skulle införas ordet landvågen.
§:n blef antagen med den af BondeSt. beslutade förändring.
57 §•
Hr Stuart: Det finnes en mängd varor, isynnerhet på
apothekeu, som kunna hänföras under namn af spirituösa
drycker, dels sådana, hvaraf man blott behöfver en mindre
quantitet, dels ock af den dyrbarhet, att man icke vill tillhandla
sig något större quantum, för att icke belasta sig
med en betydligare utgift. För att nu icke antingen hindra
försäljning af sådana' varor eller tvinga allmänheten att köpa
mer, än som motsvarar dess behof för tillfället, yrkar
jag uteslutande af denna 5y §. Jag vet icke, hvarföre man
bär, der fråga allenast är om brännvinsbränningen och hvad
dermed gemenskap äger, sammanblandat brännvin med andra
varor, och tror, att Utsk:n sjelfva bort finna, att de
gått utom ämnet.
Hr Hjärne: Lika med den siste talaren tror jag denna
§ icke höra hit. Den tillköra i följd af en slags concession
åt dem, som berusa sig med brännvin, emedan, då man
stadgade så mycket i afseende på dem, man ansåg sig äfven
böra stadga något i afseende på en annan dass, som
bar bättre råd och tager sitt rus af andra starka drycker.
Jag skulle likväl tro, att man ej i denna författning, sorn
endast angår brännvinet, behöfver stadga något för den sednare
samhällsdassens conduite.
Hr af Billbergh: Denna § har afseende på ett miss
-
Den ag Januari f. m.
bruk, som, “i fall det icke förekommes, skulle göra hela
författningen i öfrigt till en nullitet. Det har nemi. hittills
ofta handt, att man nyttjat arrac, cognac och rum i stället
för brännvin, och dermed drifvit oloflig minuteringsrörelse.
Jag tillstyrker derföre bibehållande af §:n , men anser nödigt
att bestämdt utsätta, att den endast afser försäljning af
arrac, cognac och rum.
Gr. Horn: Den nu ifrågavar. § har tillkommit för att
hindra utminutering af andra starka drycker på samma sätt
som brännvin, helst man funnit, att försäljningen af dessa
drycker begagnats till det missbruk, alt dermed öfverskyla
en oloflig brännvinsförsäljning. Jag inser dock numera skadligheten
af denna §, och linner den stå i strid med R. o.
Ad:s redan fattade beslut om rättighet för apothekare att
försälja droguer, försatta med brännvin; ty flera af dessa
kunna hänföras till spirituösa drycker, såsom t. ex. riga-baIsara.
Mig synes således bäst att antingen helt och hållet utesluta
§:n, eller åtminstone bestämdt utsätta hvilka drycker här
menas.
Hr Cederschjöld: Jag anser nödvändigt, att hela §
uteslutes, emedan den med hvilken redaction som helst icke
kan inrymmas under författningens rubrik, som endast
talar om brännvin, men icke om några andra spirituösa
drycker.
Gr. Posse: Äfven jag tror, att Sy § icke kan antagas
med dess nuvar. redaction; roen deremot tror jag ej heller,
att den bör helt och hållet uteslutas, om man ej vill, att
hela författningen skall blifva utan verkan. Jag instämmer
med Hr af Billbergh, att här bör bestämdt talas om försäljning
af arrac, cognac och rum, och jag finner så mycket
mindre hinder att i denna författning intaga ett sådant
stadgande, sorn det är allmänt bekant, att dessa drycker äfven
till stor myckenhet tillverkas i Sverige och i sjelfva
verket ej äro annat än brännvin.
Ilr Cederschjöld: Den siste talaren har yrkat, att
man måtte bestämdt utsätta hvilka slags likörer få försäljas
eller icke, emedan brännvin annars skulle kunna säljas
under namn af rum, arrac eller cognac. Jag får i anleda,
häraf blott erinra, att det icke lärer vara krögarens karakter
på varan, utan dess verkliga beskaffenhet, som i allt fall
kommer att bestämma tillåtligheten af försäljningen.
Gr. Posse: Hr Cederschjöld skulle hafva rätt, om det
endast vore namnet, som här är i fråga; men det förekommer
äfven en sådan likhet i sak, att det vid verkställda beslag
erfordrats en chemisk analys för att utröna varans verkliga
beskaffenhet, och under sådana förhållanden tror jag
det icke vara onyttigt att genom ett bestämdt lagstadgande
förekomma missbruk.
Den 2g Januari f. m.
Hr Hjärne: Ehuru jag utgått från den åsigt, att det
är obehöfligt att göra några lagbestämmelser i afseende på
sådana spirituösa drycker, som äro af dyrare beskaffenhet,
emedan, efter min tanka, det blott är det goda priset på
brännvin, som lockar till omåttligt bruk deraf, måste jag
dock, i händelse §:n skall qvarstå, yrka, att jemte arrac,
cognac och rum försäljning af vanligen s. k. likörer äfven
måtte förbjudas.
Frih. Gederström: Om man anser en definition på
brännvin behöflig, har jag ingenting deremot; men ett så
generelt stadgande, som innefattas i de här förekommande
orden: andra spirituösa drycker, kan jag ej godkänna.
Om man således anser sig genom ett särskildt stadgande
böra undvika faran att få brännvin försåldt under namn af
cognac eller dylikt, så må de Hrr, som hysa en sådan farhåga,
uppgöra en annan redaction. För min del tror jag
domaren vara oförhindrad att döma försäljaren af Svensk
cognac till samma ansvar som för försäljning af brännvin,
utan särskildt stadgande, och jag anser således den nu ifrågavar.
§ öfverflödig.
Gr. Posse: Jag tar mig blott friheten erinra, att denna
författning icke ensamt angår brännvin, tillverkadt af
säd; och för att upplysa i hvad mån andra spirituösa drycker
kunna hänföras hit, torde jag blott behöfva påminna,
att i tulltaxan står arrac, cognac och rum under rubriken:
brännvin.
Frih. Boye: Jag kan ej finna annat, än att Gr. Posse
här har rätt, och tillstyrker således, för min del, bifall till
Hr af Billberghs redaction.
Hr Cederschjöld: En ledamot har nyss upplyst, att
arrac, cognac och rum i tulltaxan stå upptagna som brännvin;
och just detta synes mig vara ett bevis, att särskildt
stadgande för försäljning af dessa drycker här icke behöfves.
Hr af Billbergh: Jag skulle instämma med den siste
talaren, om hela allmänheten visste, hvad Gr. Posse nyss
upplyst, att arrac, cognac och rum i sjelfva verket ej är
annat än brännvin; men när så icke förhåller sig, hemställer
jag, om det icke är bättre att bestämdt utsätta, att dessa
drycker skola räknas under samma kategori.
5j § antogs med den förändring, att i stället för orden:
andra spirituösa drycker skulle införas orden:
arrac, cognac och rum.
58 J.
BondeSt. hade beslutat, att utur i mom. orden: samt
kronofjerdingsmän på landet skulle uteslutas, och att
i a mom. orden: eller dennes på stället varande
om
-
Den 29 Januari f. m.
a35
ombud skulle förändras till: eller, i hans frånvaro,
någon af hans husfolk.
Hr Hjärne: Jag har varit af den tanka, att beslag af
länsmännen icke borde få göras hvar som helst, utan endast
inom districtet. Jag hoppas numera ingen framgång för
denna mening, men anser mig böra yttra, att jag befarar,
det resultatet af ett motsatt förhållande skall blifva, att en
mängd personer gifva sig ut för länsmän och resa omkring
i trakter, der de ej äro kända, icke för att göra beslag, utan
för att möjligen preja allmogen genom mutor. Jag fruktar,
att på detta sätt den mindre fördelaktiga tanka, som allmogen
hyser 0111 länsmännen, icke blott skulle bibehållas, utan
äfven ökas; och jag har trott, att detta borde förekomnias
iynnerhet i en tid, då landshöfdingarna så berömligen
gjort mycket för att till dessa tjenster skaffa personer med
skicklighet och nit.
FIr Cederschjöld: Ju mera angelägen man är om en
författnings efterlefnad, ju flera fiscaler bör man tillsätta
på förbrytarne. Jag kan derföre ej annat än tillstyrka bifall
till Utsk:ns förslag i denna del. Att neka länsmännen
att göra beslag på aflägsnare trakter eller utom districtet
anser jag isynnerhet olämpligt, helst beslagsmakare i allmänhet
kunna jemnföras med rofdjur, som icke gerna göra
skada i grannskapet af sitt eget bo.
Gr. Horn: För hela denna författning är det isynnerhet
af vigt, att man tillser, att den med noggrannhet kan
handhafvas; men jag tror, att detta skulle blifva svårt för
K. M:s Bef:h:de, om man ej lemnar dem nödig handräckning
i ett tillräckligt antal fiscaler. Jag finner visserligen
betänklighet vid att tillåta länsmännen vistas utom sina
district för verkställande af brännvinsbeslag, emedan de så
väl behöfvas inom districtet; men å andra sidan finner jag
äfven betänklighet deri, att, om de icke få göra beslag utom
districtets gräns, en lagbrytare skulle strafflöst kunna vistas
en länsman ganska nära, blott han bor på andra sidan om
gränsen för districtet och vetat att komma öfverens med
länsmannen inom sitt eget district. Jag skulle i följd häraf
tro, att man snarare bör uppmuntra K. M:s Bef:h:de att
antaga^ flera extra fiscaler, än inskränka verkningskretsen
för de ordinarie fiscalerna, och jag tillstyrker således bifall
till Utskms förslag i 58 §.
Frih. Cederström: Om det är ett factum, att det
alltid är ett tecken till en dålig lagstiftning, då man behöfver
en massa af tjenstemän för lagens liandhafvande, så är
denna § ett talande bevis på halten af Utskms arbete, enär
man här för författningens liandhafvande funnit sig föranlåten
uppkalla den ena hälften af nationen till angifvare och
18 H. 3o
234
Dea ag Januari f. m.
fiscaler på ilen andra, och för beslagen icke allenast tagit
hela den ordinarie kronobetjeningens verksamhet i anspråk,
utan äfven tillåtit K. M:s Bef:h:de att dertill antaga andra
personer. Det följer emedlertid af sig sjelft, att i den mån
sjelfva lagstiftningen står i strid med mägtiga inleressen,
fordras Ufven starka controller för lagens efterlefnad. För
min del hyser jag intet förtroende för det skydd, man genom
denna författning velat lemna åt den s. k. husbehofsbränningen.
Jag anser den hel och hållen hvila på ett missförstånd
och tror, att hvarje näring bör vara fri; men Utsk:n
hafva utgått från en annan synpunkt och ansett Statsmagterna
böra reglementera öfver sättet, huru hvar och en skall få
förädla sin produetion. Då nu frågan härom redan är afgjord,
och det endast återstår att tillse, huru den orimliga
lagen skall kunna handhafvas, anser jag mig ej kunna annat
än, såsom en naturlig följd af hvad redan blifvit beslutadt,
tillstyrka bifall till den nu ifrågavar. §;n, ehuru orimlig
den i och för sig sjelf är.
Hr Hjärne: Den siste talaren har redan besvarat Gr.
Horn, och jag skall således endast upptaga Hr Cederschjölds
■yttrande. Jag skulle i sanning anse ganska vådligt, om Hr
Cederschjölds åsigt, att beslagare böra anses som rofdjur,
mera allmänt antoges; ty måhända skulle man då ej vara
långt från den tid, då allmogen företog sig att äfven jaga
dem som rofdjur. Jag reserverar mig emot en sådan åsigt
och får i öfrigt förklara, att om man vill, att länsmännen
skola gå på rof långt bort, fruktar jag, att det förhållande
inträffar, att de i stället försumma mera magtpåliggande
sysslor hemikring. Jag kan i följd häraf ej annat
än vidblifva den mening, att länsmännen böra uteslutas
från rättigheten att göra beslag utom sitt district, och får
i anledn. af den yttrade farhågan, att lagöfverträdelser derigenom
skulle kunna blifva strafflösa medelst connivence med
länsmannen inom districtet, blott erinra, att det i allt fall
finnes kronofogdar och landsfiscaler m. 11., för hvilka ingen
sådan inskränkning skälle gälla.
Hr Cederschjöld: Den siste talaren har fästat sig vid
den jemnförelse, jag gjort emellan beslagare och rofdjur,
hvilken liknelse talaren ogillat. Jag får i anledn. häraf blott
erinra, att likasom skaparen har i bildningen af verldsharmonien
funnit nödvändigheten af rofdjur, har äfven lagstiftaren
funnit nödvändigheten af sådana personer, som inom
samhället hafva ungefär samma functioner. Men att stifta
sådana lagar, att lagbrytaren skall kunna se beslagaren med
nöje, är ett problem, som troligen aldrig kan lösas; och att
inskränka beslagarens verkningsförmåga är detsamma, som
att uppmuntra till lagöfverträdelser. Det är isynnerhet
tvenne slags brott, om hvilkas straffbarhet allmogen aldrig
kan öfvertygas, nemi. brott emot brännvins- och tullförfatt
-
Den 29 Januari f. ra.
235
ningarna. Derföre må man aldrig hoppas att kunna stifta
sådana lagar, att den större massan skulle i dessa mål understödja
beslagarne; men just derföre är det också angeläget
att hos dem sjelfva nedlägga så stor verkningskraft som
möjligt.
Frih. Boye: Jag tillstyrker bifall till Utsktns förslag och
tror mig, till bemötande af Hr Hjärnes anmärkn., blott behöfva
begära hans eget eftersinnande, att, om länsmannen
ej finge göra beslag utom sitt district, lagbrytaren skulle genom
ingånget aftal med länsmannen inom districtet blifva
säker, att ingen annan gjorde beslaget. Man skulle således
bereda säkerhet för lagbrytärne att kunna begå brott; och
det är för att icke lemna dörren öppen för denna möjlighet,
hvilken vi för icke så lång tid tillbaka sett öfverensstämma
med erfarenheten, som jag yrkar bifall till Utsk:ns förslag.
Hr Hjärne: Jag beklagar, att jag för Frih. Boye nödgas
åter upprepa, hvad jag nyss yttrat, att nemi. det icke
skulle saknas beslagare, äfven om länsmännen derifrån undantagas
utom sina district. Jag har ansett mig ånyo böra
erinra härom för att visa, att Frih. Boye, om han än
icke åsyftat att missleda, dock i sjelfva verket missledt B.,
o. Ad. i uppfattningen af hvad jag förut anfört.
58 § blef gillad af B., o. Ad.
59 s
Hr
Stuart: I 2 mom. af 59 § hafva Utsk:n föreslagit
33 r:dr iS sk. böter för den beslagare, som emellan kl. 10
på aftonen och kl. 4 om morgonen verkställer visitation, i
händelse ingen förbrytelse finnes vara begången. Ehuru jag
i allmänhet ej gerna vill medgifva beslagare rätt att, genom
visitationer, när som helst störa hemfriden, kan jag likväl
för min del ej fastställa de höga böter, som här äro i fråga,
hvilka skulle vid de flesta tillfällen afskräcka beslagarne från
all visitation nattetid och verka detsamma som ett direct
förbud. Jag hemställer således, om icke dessa böter kunde
nedsättas, på sätt PresteSt. redan beslutat, till 10 r:dr.
Frih. Cederström: Visitationer inom enskilda hus
slå illa tillsammans med den hemfrid, hvarom hvarje Svensk
medborgare enligt 60 § Reg.F. blifvit försäkrad, och här
hafva TJtsk:n utsträckt visitationsrätten till alla tider på
dygnet och, snart sagdt, till alla rum, utan att besinna vådan
deraf, att våldsverkare lätteligen kunna begagna sig
häraf, för att om natten intränga i hvilket enskildt hus som
helst. Hvad angår böterna för visitation nattetid, i händelse
ingen förbrytelse finnes vara begången, så synas de mig,
om rättigheten skall qvarstå, alltför lindriga. Jag anhåller
om propos. på den förändring i 59 §, att visitationer blott
få äga rum om dagen.
S3C)
Den 19 Januari f. ra.
Hr Cederschjöld: Jag hemställer, om det ej må anses
afventyrligt att tillåta visitation alla tider på dygnet.
Det skulle kunna hända, att en beslagare företoge sig att göra
visitation den ena dagen efter deu andra hela dagen igenom,
för att sålunda hindra någon från ali annan sysselsättning;
och jag hemställer således, om ej något äfventyr borde stadgas
för den, som alltför ofta anställer visitation, utan att
kunna någon felaktighet upptäcka.
Frih. Boye: Att förbjuda visitation om natten vore att
gifva assurance för brottet under halfva dygnet. Jag förenar
mig, på grund häraf, med Hr Stuart.
Hr Stuart: Jag utber mig att rörande detta ämne få
tillägga ännu några ord. Under sista brännvinsbränningsförbudet
skedde ofta oloflig brännvinstillverkning nattetid,
utan att beslagarne kunde åtkomma förbry tärne, emedan
de ej hade rättighet att då verkställa visitationer. Detta
förhållande har gifvit Utsk:n anledn. att nu utsträcka visitationsrätten
till alla tider på dygnet. I deras förra betänk,
hade Utsk:n här föreslagit allenast 6 r:dr 32 sk. böter.
Deremot gjorde jag vid återremissen anmärkn. och yrkade
i dem någon förhöjning. Utsk:n hafva väl nu på denna
anmärkn. fästat ett tillbörligt afseende, men dervid, som
mig synes, gått alltför långt, då de till skydd för husfriden
föreslagit så höga böter för ett misslyckadt beslagsförsök
nattetid, att fruktan för dem säkerligen skall afskräcka från
aila försök till dylika beslag, äfven om den största anledn.
dertill förefunnes. Jag förnyar min vördsamma anhållan
om den propos., jag förut begärt.
Sg § blef af R. o. Ad. godkänd.
60 och 61 §5 godkändes.
6a <j.
BondeSt. hade beslutat, att den tredjedel af böter, som
efter Utsk:ns förslag skulle tillhöra Kronan, i stället skulle
tillfalla socknens fattige.
Hr af Billbergh: Jag har med interesse hört discussionen
för en kort stund sedan örn 58 §, emedan den visade,
att man i allmänhet har nit för medlen lill författningens
handhafvande. Nu förekommer i denna 62 §, att
åklagaren skulle få -? och Kronan -J af böterna. Men för
att ännu mera uppmuntra till författningens handhafvande
anser jag åklagarens eller målsägarens andel i böterna böra
blifva hvaremot jag instämmer med BondeSt., att den
sista bör tilldelas socknens fattiga i stället för Kronan.
Hvad åter den förbrutna redskapen angår, så, jemte det
målsägandes andel äfven här bör blifva |, tror jag, att
återstoden bör förblifva Kronan förbehållen; och anledningen
härtill är, att om Kronan icke får någon andel, för
-
Den* ag Januari f. m.
svinner all controll på connivence emellan förbrytaren och
åklagaren, enär beloppet då icke kommer att införas i saköreslängderna.
Hr Hjärne: Ehvad R. o. Ad. bifaller Utsk:ns eller
den siste talarens förslag i afseende på denna §, anser jag
det tillägg här böra göras, att åklagarens andel i böterna
alltid forsk jutes af staten. Förbry tärne äro ofta så fattiga,
att hela bötesbeloppet måste förvandlas; och då jag antager,
att egna vinsten är en bland de mägtigaste driffjädrarna till
beslag, tror jag, att ett sådant stadgande, som jag nu föreslagit,
skulle i betydlig mån verka till större nit vid författningens
handhafvande.
Frih. Boye: Jag instämmer med Hr af Billbergh, men
hemställer till Hr Hjärne, om bans förslag kan vara annat
än ett skämt. Att på en gång medgifva böters förvandling
och ålägga staten att utbetala dem i förskott är så orimligt,
att jag ej kan betrakta det annorlunda än som ett skämt.
Hr Hjärne: Jag beklagar, om R. o. Ad. skulle dela
Frih. Boyes åsigt, att jag här skämtar. Jag har framställt
mitt förslag på fullt allvar, emedan jag tror, att det skulle
verka till mera nit i tillsynen öfver författningens efterlefnad.
Men om Frih. Boye icke anser ordet förskjuta lämpligt,
torde Hr Frih. sjelf föreslå något annat.
Gr. Horn: Jag inser med Hr af Billbergh fördelen
deraf att öfverlåta till communerna den andel i böterna,
som Utsk:n ansett böra tillfalla Kronan; men i motsats med
Hr af Billbergh tror jag, att samma fördelning af den förbrutna
redskapen bör äga rum, ty controll på beloppet kan
visserligen i allt fall beredas, och ju större interesse communerna
sjelfva få att vaka öfver författningen, ju bättre
är det. För öfrigt skulle jag äfven tro den ändring böra
göras i Hr af Billberghs förslag, att den ifrågavar. bötesandelen
anvisades till communernas uppfostringsverk i stället
för de fattiga; och jag hemställer till Hr af Billbergh sjelf,
om han icke skulle vilja medgifva dessa modificationer i sitt
förslag.
Hr af Billbergh: Då jag förra gången uppträdde, redogjorde
jag för skälet, hvarföre jag ansåg Kronan böra behålla
£ af den förbrutna redskapens värde, och detta skäl
var, att jag fruktade, det nödig controll i annat fall skulle
saknas, och att hela affären skulle kunna blifva en enskild
sak emellan åklagaren och förbrytaren. Skulle emedlertid
R. o. Ad. dela Gr. Horns mening, så skall jag icke vara envis
uti att motsätta mig de modificationer, lian begär. Hvad
åter Hr Hjärnes förslag angår, delar jag Frih. Boyes opinion,
att hvar och en, sora tänker på verkställigheten, lätt skall
finna omöjligheten deraf, äfven om man vill föreställa sig,
att staten hade råd att betala böterna för alla fattiga för
-
238
Den 21) Januari f. ra.
brytare; ty hvem skulle val hålla controll på alla de gjorda
förskotten, och hvem skulle hafva tillsyn, att förbrytarnes
tillgångar sedermera blefve, så vidt möjligt, realiserade?
Frih. Boye: Om jag icke misstagit mig ang:de Hr Hjärnes
till mig framställda begäran, innefattade den, att jag
skulle gifva en lämplig redaction åt hans förslag. Det torde
ursägtas, om jag icke kan gå denna önskan till mötes i
annan riktning, än som öfverensstämmer med min egen mening;
och jag föreslår då den redaction för beslutet, att Hr
Hjärnes förslag må lemnäs utan afseende. Hvad Gr. Horns
yttrande angår, visar det, att han tror beslagen skola blifva
många. Jag åter hoppas annat; men då jag är af den tankan,
att om Kronans andel i böterna anslås till socknarna,
blir controllen bättre, instämmer jag i den modification
utaf Hr af Billberghs förslag, som Gr. Horn framställt.
Efter några jemnkningar i i’edactionen förenade R. o.
Ad. sig om godkännande af 62 § med följande förändrade
redaction af 1 morn.: "Alla i denna förordn. utsatta böter
fördelas sålunda, att målsäganden, der han saken vid domstol
sjelf utförer, tillfalla tre fjerdedelar och en fjerdedel den
församling, inom hvilken brottet skett,att användas antingen till
fattigvården eller till skolinrättningar. Varda förbrytelserna
hos fiscaler eller kronobetjente eller andra för tillsynen behörigen
tillförordnade personer angifna, samt målen af dem,
på sätt 58 § innehåller, instämda och utförda, då skall målsäganderätten,
eller trefjerdedelar af böterna, tili hälften
emellan angifvaren och åklagaren fördelas.”
63 §.
BondeSt. hade ogillat detta förslag och i stället antagit
det af Utsktn uppgjorda förslag till denna § i betänk. N:o 6
med den förändring, att sista meningen i 1 morn.: börande
K. M:s och Kronans rätt icke förr utgå, än målsägande
sin andel njutit, skulle uteslutas.
Hr af Billbergh: För att icke uppehålla tiden får
jag emot antagandet af 63 § endast åberopa de skäl, Hr Stuart
i sin reservation anfört. Skillnaden emellan hvad förut
varit stadgadt och Utsk:ns förslag är den, att böterna hittills
blifvit förvandlade till fängelse efter samma grunder som i
tullförfattningarna, då deremot Utsk:n nu föreslagit deras
förvandling till vatten och bröd. Men att hafva strängare
ansvar för brott emot bränn vinsförfattningen, än emot tullförfattningarna,
anser jag oriktigt. Jag hemställer således
vördsamt, att R. o. Ad. måtte qvarblifva vid det gamla stadgandet,
som är enahanda med Utsk:ns förslag i första betänk.
N:o 6.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag kan ej finna
den öfverensstämmelse, som förmenas vara emellan brott
Den 29 Januari f. rn.
emot brännvinsförfattningen och tullförsnillning. Om sådan
öfverensstämmelse ej kan ådagaläggas, så skulle jag tro, att
Hr af Billberghs slutsats förfaller. Då Utsk:n funnit skäl
att här föreslå en svårare bestraffning, tillstyrker jag deremot,
att BondeSt:s inbjudning måtte antagas.
Hr Stuart: Jag får först erinra Hr v. Hartmansdorff,
att BondeSt:s beslut icke, på sätt han synes hafva trott,
innehåller bifall till Utsk:ns sednare förslag om en strängare
bestraffning; ty BondeSt. har vidblifvit det gamla stadgandet,
blott med uteslutande af sista meningen i första momentet.
Hvad sjelfva saken angår, så är frågan i juridiskt
hänseende af större vigt, än den vid första påseendet kan
synas, men skulle erfordra en vidlyftig utredning, hvilken
jag nu förbigår, då jag icke hört någon yrka bifall lill
Utsktns sednare förslag. Jag åberopar således blott min, betänk,
bilagda reservation mot denna § och anhåller vördsamt om
propos. till bifall å BondeStrs inbjudning.
Hr af Billbergh: Att, såsom BondeSt. beslutat, borttaga
sista meningen i i mom. finner jag visserligen nödvändigt,
sedan man borttagit den andel, Kronan hittills haft i
böterna. Jag instämmer således deri, men förnyar min anhållan
om propos. på mitt förslag i öfrigt. En talare har
sagt, att ingen jemnförelse äger rum emellan brott emot
brännvinsförfattningen och tullförfattningarna. Jag tror dock,
att den åtminstone så vida kan äga rum, att man i en oeconomisk
lag eller en polisförfattning, sådan som brännvinsförfattningen,
ej bör stadga strängare straff än i tullagarna,
som alla länder antagit böra vara bland oeconomiska lagar
de strängaste.
Hr Hjärne: Det är af vigt, att lagbestämmelserna i
samma författning stå i öfverensstämmelse sinsemellan, och
jag tillstyrker derföre bifall till Utsk:ns sednare förslag. Jag
ser härvid icke saken från en juridisk synpunkt, utan anledn.
för mig är, att derigenom minska statscassans utgift
för fångarnas underhåll. Någon skärpning i straffet har jag
häri icke funnit, utan snarare en lindring genom den kortare
fängelsetiden. Ur denna synpunkt önskar jag bifäli till
Utsk:ns förslag i hufvudsaken, men finner nödigt, att sista
mom. af §:n undergår någon ändring. Der står: Har någon
del af böterna i penningar utgått, så att
allenast återstoden kommer att förvandlas, bör
k r o p ps p li k ten minskas, allt efter afbetalningens
förhållande till hela bötessumman, intill
det i 5 cap. 4 § Straffb:n utsatta ringaste straff
af 4 dagars fängelse vid vatten och bröd. Man
har således i detta mom. förutsatt, att Stralfbms grunder
för böters förvandling här skulle gälla, och i följd deraf
kommit till 4 dagars fängelse vid vatten och bröd såsom
i\a
Den 29 Januari f. m.
minsta straffet; men då nästföregående mom. säger, att 6
dagar skall vara minsta straffet, lärer det blifva nödvändigt,
att sednare mom. rättas i enlighet härmed.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. behagade godkänna 63 § med uteslutande utur slutet af
1 mom. af de utaf BondeSt. uteslutna ord.
Ropades nej.
Hr Stuart: Jag anhåller, att proposrn måtte framställas
på antagande af Utskrns första förslag, med den af
BondeSt. gjorda redactionsförändring.
Gr. Horn: Jag instämmer med den siste talaren, att
propos:na böra framställas särskildt, desto hellre som, i händelse
Utskms första förslag i sjelfva saken antages, sista mom.
i sednare betänk, måste helt och hållet utgå.
Hr af Billbergh: Jag hemställer, om ej redigaste
sättet för afgörandet är, att, utan afseende på hvarken det
ena eller andra af Utsklns förslag, propos. framställes på
bibehållande af nu gällande författning.
Hr af Ekenstam: I anledn. af den siste talarens yttrande
får jag blott erinra, att en sådan propos., som han
begärt, icke lärer kunna äga rum, sedan R. o. Ad. redan
beslutat att borttaga Kronans andel i böterna. Mig synes
derföre lämpligast att bifalla Utsk:ns första eller sednare
betänk., hvilket man helst vill, blott med den förändring,
att i 1 mom. orden: K. M:s och Kronans rätt utbytas
emot: socknens eller corn munernas rätt.
Gr. von Fersen: Jag instämmer med Hr Stuart såväl
i sak som i begäran om särskild propos. för hvarje punkt.
Hvad åter Hr af Ekenstams föreslagna utbyte beträffar, finner
jag det olämpligt och anser ingenting här behöfva stadgas
om communernas rätt; hvadan jag tror det vara bäst
att antaga BondeSt:s redaction f I mom.
R. o. Ad. beslöt, att 63 § skulle erhålla följande lydelse:
"Böter
skola gäldas af den pliktfälldes egendom i löst
och fast, så långt den räcker, med förvandling endast af
bristen.”
"Vid böters förvandling, som skall ske till fängelse, svare
emot böter af till och med 10 r:dr 1 vecka.
från 10 t. o. m. a5 r:dr 2 veckor.
,, 25 t. o. m. 5o r:dr 3 veckor.
,, 5o t. o. m. 100 r:dr 1 månad.
Gå de öfver 100 r:dr, ökas straffet med 1 månads fängelse
för det överskjutande beloppet t. o. m. nästa hundradetal,
så att 2 månaders fängelse svarar mot böter fr. 100 t. o.
m. 200 r:dr, tre månaders fängelse mot böter fr. 200 t. o. m.
3oo
Den 29 J a n u a r i f. in.
3oo r:dr o. s. v. Ej må dock någon för bristande bötestilU
gång mer lin ett år i fängelse hållas, ehvad belopp böterna
må utgöra."
"Under fängelsetiden bör fången till lämpligt arbete
hållas.”
64 §.
Ilr Hjärne: Utsk:n hafva icke gjort afseende på de
inom RiksSlm gjorda anmärkn.T, att förbrytelser emot denna
författning borde åtalas vid landshöfd.embetena. Jag anhåller
derföre att få uppläsa Hr Prosten Hallbäcks reservation
emot Utskrns beslut i denna del. Den lyder sålunda:
"Uti 64 § föreslå H. Utsk:n, att oloflig bränn vinsförsäljning
"bör äfven å landet vid allm. domstolarna åtalas och afdö"mas.
Om detta stadgande antages , får förbrytaren tillfälle
"att, genom begagnande af vanliga rättegångsformer, bere"da
sig en tidsutdrägt af ett till tvenne år, innan utslag i
"målet faller, och under samma tid fortsätta sitt oloflig»
"yrke, hvarigenom han kan förvärfva vida mer, än de bö"ter,
hvartill han omsider fälles. Jag reserverar mig derföre
emot detta förslag, och anser frågor örn oloflig bränn"vinsförsäljning
å landet böra af K. M:s Bef:h:de afdömas,
"emedan ansvaret derigenom hastigare drabbar, och det än"damål,
som sökes, således säkrare vinnes." En annan ledamot
i Utsk:n, Hr Bååth, har likaledes jemte flera andra
reserverat sig, och då hans reservation upplyser om tillkomsten
af Utsk:ns beslut, torde jag äfven få uppläsa en
del deraf: "Såväl jag som flera värda ledamöter inom Ut"sk:n
voro af den mening, hvad angår 2 mom. af 64 §, att
"åtal om oloflig brännvinsförsäljning å landet borde, till
"större skyndsamhets beredande, ske hos K. M:s Bef:h:de i
"länet, med rättighet för K. M:s Bef:li:de att, då vittnens
"hörande behöfdes, låta sådant verkställa vid den för par"tcrna
närmaste stadsdomstol eller, då ting höllos, vid när"maste
häradsrätt. Men den fåtaligt närvar, personalen af
"3:ne Stånd leranade vid omröstningen i denna, såväl som
"andra frågor, ett 4:de Stånd, mera talrikt tillstädes, öfver"vigten
till besluts bestämmande." På dessa skäl anhåller
jag, att redactionen af denna § måtte ändras till likhet med
reservanternas mening.
Hr af Billbergh: Äfven jag delar ej Utsk:ns åsigt,
som visar, att de ej gjort afseende på nödvändigheten att
följa polisbrott med så skyndsamt åtal som möjligt. Jag
medgifver gerna, att de ordinarie domstolarna må handlägga
allt, som angår brännvinstillverkningen, men icke det,
som rörer försäljningen. Vid 1823 års riksdag hänvisades
allt till domstolarna; men vid 1828 års riksdag återgick man
till landshöfd.embetena för upptagande af fylleri- och bränn■vinsförsäljniugsinåj.
Hr af Ekenstam har j sin reservation
18 H. 3i
Den 29 Januari f. m.
upptagit den redaction, Utsktns afdelning föreslagit. Den
lyder, som föijer: "Mål, som angå oloflig brännvinsförsälj"ning,
upptagas och afdömas å landet, antingen hos K. M:s
"Bef:h:de eller vid häradsrätt, men i städerna vid vanlig
"domstol, med undantag likväl af de städer, der polisinrätt"ning
finnes, hvarest dylika frågor uti hittills vanlig ordning
"behandlas. Då den tilltalade skriftligen anmäler sitt erkännande
af förbrytelsen, må personlig inställelse undvikas.
"Om i de fall, då åtal hos K. M:s Bef:h:de anställes, vitt"nens
hörande erfordras, må vittnesförhöret i vederböran"des
närvaro verkställas, der det beqvämiigast ske kan, vid
"domstol i stad eller på landet. Öfriga förbrytelser emot
"denna förordn. skola såväl i stad som på landet upptagas
"och afdömas vid allm. domstolarna. Åklagare, som besvä"rar
med oskäligt åtal, vare skyldig gälda kostnad och skarda.
” Jag anhåller om propos. på antagande af denna redaction.
Hrr Peyron och Hjärne instämde med Hr af Billbergh.
HrStuart: Jag har i Utsk:n delatpluralitetens mening,
och kan så mycket mindre instämma uti den redaction, Hr
af Billbergh fö'reslagit, som jag anser nödigt, att alla ärender,
hörande till samma författning och af samma natur,
behandlas af samma auctoriteter och icke dragas under olika.
Det nu gällande stadgandet, hvilket ingalunda är sådant,
som Hr af Billbergh uppgifvit, föranleddes just af
BondeStJs klagomål vid i8a3 års riksdag öfver den olika behandling
af ifrågavar. mål, hvilken då ägde rum vid de särskilda
auctoriteter, som dermed hade befattning, samt äfven
de större kostnader, de fingo vidkännas, hvilka drogos inför
K. M:s Bef:h:de, emot dem, som tilltalades vid domstolarna.
Det måtte ock vara en gifven regel, att samma öfverträdelser
böra medföra samma ansvar. Dessutom skulle ofta
inträffa, om Hr af Billberghs förslag antoges, att den
tilltalade inginge förlikning med åklagaren, äfven om han
vore oskyldig, blott för att slippa kostnaderna för inställelse
inför landshöfd.embetet, — något, som man, så mycket
möjligt är, bör söka förekomma. Kronobetjeningens. prejerier
i detta fall äro ett redan förut öfverklagadt ondt, hvilket
man åtminstone icke bör gifva någon ny näring. Jag
tror ej, att förevar, måls öfverlemnande till K. M:s Bef:h:de
är af beliofvet på minsta vis påkalladt, och finner ej heller
uti den åberopade tidsutdrägten, hvilken torde vid de flesta
tillfällen blifva lika stor hädanefter som hittills, något antagligt
skäl att vid denna riksdag omstöpa, hvad man på
goda grunder gjort vid en föregående. Utsktn hade, efter
min tanka, gjort väl, om de i allmänhet behållit mera af
den gamla författningen. B., o. Ad. har dock i de flesta
vigtiga delar frångått Utsktns förslag och återgått till det
Den 29 Januari f. m.
gamla, oell jag tillstyrker, att samma grundsats äfven här
må följas.
Hr af Ekenstam: Det är just pä den siste talarens
yttrande, att man icke bör gå fram och tillbaka, sorn jag
stödjer mitt tillstyrkande af bifall till afdeln:s förslag; ty
efter hvad Hr af Billbergh upplyst, innefattar det blott ett
bibehållande af hvad som nu är, och jag anser detta numera
vara desto angelägnare, som R. o. Ad. i åtskilliga fall
nedsatt böterna till hälften mot hvad Utsk:n föreslagit.
Frih. Boye: Då man besinnar, att förbrytelser emot
denna författning ej kunna komma under annat namn än
polismål, och att de äro af natur att fordra skyndsam handläggning,
samt då man vidare besinnar, att det finnes orter
i Riket, der blott ett eller tvenne ting om året hållas, äfvensom
den lätthet våra rättegångsformer medgifva åt chicanören
att få uppskof från det ena tinget till det andra,
ser jag häri tillräckliga skäl för antagande utaf Hr af Bill—
berghs förslag. Jag tror dock, att någon controll bör finnas,
på det kronobetjeningen icke må utan skäl få kalla
hvem och när som helst till inställelse inför landshöfd.embetet;
och jag tror, att denna controll vinnes, om i § insättes,
att det må bero på K. M:s Bef:h:des pröfning, huruvida
kallelse skall utfärdas eller icke.
Gr. Horn: I händelse författningen kommer att utfärdas
efter de grunder, RiksSttn nu beslutat, är jag öfvertygad,
att en mängd åtal skola komma alt äga rum; och jag
anser derföre angeläget att tillse, att olägenheterna häraf
icke ökas genom vexationer af åklagare. Der således polisinrättningar
på stället finnas att tillgå, böra åtalen ske inför
dessa; men på landet anser jag icke domstolarna vara
tillräckliga, och finner derföre nödvändigt, att målen äfven
få behandlas af K. M:s Bef:h:de. Som länsresidenset ofta
är ganska aflägset, och det icke torde sakna exempel, att
angifvelse!’ skett med beräkning på den förlikning, som äfven
en oskyldig kan vara villig att utgifva, hellre än att
göra en resa af 20 mil till länsresidenset, förenar jag mig
med Frih. Boye, att målets upptagande må bero på en föregående
pröfning af K. M:s Bef:h:de, d. v. s. att jag anser
laga instämning icke böra ske, eller att inställelse ej må
äga rum. förrän K. M:s Bef:h:de pröfvat skäligt att utfärda
kallelse.
Hr Stuart: Hr af Ekenstam har, likasom förut Hr af
Billbergh, begått ett misstag, då han yrkat bibehållande af
nuvar. stadgande och tillika instämt med reservanterna. Ut- ^
sk:ns förslag öfverensstämmer fullkomligen med den nu gällande
författningen. Man har sagt, att här endast vore fråga
om en polisförfattning. Detta är visserligen, sannt, och
Utsk:n hafva afsett sådant, då de föreslagit, att de mål, som
a44
Den 29 3 a n n a r i f. ra.
derefter skola afdömas, böra upptagas af polisinrättningarna
i de städer, der sådana finnas. På landet deremot, der dylika
inrättningar ej existera, är förhållandet helt annorlunda,
och måste omförmälda mål derstädes, i likhet med hvad
som äger rum med flera andra, hvilka kunna hänföras till
polisärender, behandlas vid de allm. domstolarna. Att draga
ifrågavar. mål till K. M:s Bef:h:de skulle leda till ökad
klagan öfver dess redan alltför öfverliopade göromål, och
lägga hinder i vägen för de egentligen dithörande ärenders
jemna och oafbrutna gång. Dessa mål äro ofta särdeles
vidlyftiga, och jag har sett exempel på sådana, der 10 till
i5 vittnen blifvit åberopade. Man bör härvid ihågkomma,
att den tilltalade äfven kan å sin sida åberopa vittnen för
bevisande af sin oskuld, och att icke alltid urskillning vid
deras inkallande äger rum, i hvad deras vittnesmål kunna
vara mer eller mindre bindande. Bevisningen i dessa mål
är ofta, hvad man kallar, artificiel och beroende på en mängd
särskilda omständigheter, hvilka måste sammanställas för att
göra den fullständig. Om nu ett dylikt måls utförande skulle
ske inför K. M:s Bef:h:de och förbrytelsen hafva ägt rum
på längre afstånd från residenset, skulle den tilltalade, om
han till saken fälies, komma att, oberäknadt besväret af
egen inställelse, vidkännas kostnadsersättning till alla vittnen
samt åklagaren, hvarvid beloppet stundom kan komma
att blifva ganska betydligt, öfverstigande sjelfva det criminella
ansvaret. Saknar han då tillgång dertill, så hafva
vittnena icke någon godtgörelse att vänta, hvarken för resan
eller den derunder förspillda tiden. Att K. M:s Bef:h:de
skulle pröfva, huruvida stämning å den angifna bör utfärdas
eller icke, låter sig icke göra och strider emot all juridisk
princip; ty ingen myndighet och allraminst den, som
skall döma i saken, lärer på förhand, innan den angifne
blifvit hörd eller undersökning skett, kunna bedöma i hvad
mån åklagaren har skäl för sitt ti Hämnade åtal. Slutligen
får jag äfven nämna, att dessa mål äro af brottmåls egenskap,
hvartill stämning, enligt allm. lagen, ej behöfves. Jag
kan således icke ingå på Frih. Boyes och Gr. Horns förslag
och anhåller örn propos. till bifall å Utsk:ns oförändradt.
Gr. von Platen: Jag beklagar, att jag nödgas instämma
med den siste talaren deri, att Utskrns förslag är i enlighet
med nuvar. stadgandet; och då två Stånd redan bifallit
Utskrns betänk, i denna fråga, lärer något vidare dervid
icke vara för närvar, att göra. Jag beklagar detta förhållande,
säger jag, emedan målen onekligt äro polisfrågor
och således borde, såsom mig synes , tillhöra K. M:s Bef:h:de.
Jag anser mig icke ens behöfva upptaga flera skäl, men kan
dock icke underlåta att anmärka, att då man sagt, att dessa
mål väl rätteligen tillhöra polisdomstolarna i städerna,
men ieke på landet, tyckes detta vara en motsägelse. Man
Den 29 Januari f. ra.
345
har vidare talat om de drygare kostnaderna för den tilltalade
och trott någon särskild controll behöfvas emot åklagares
försök att preja äfven den oskyldige. För min del
skulle jag tro det bästa sättet att undvika dessa kostnader
vara att icke begå brottet, och då Hr af Ekenstams redaction
slutar med följande mening: åklagare, som besvärar
med oskäligt åtal, vare skyldig gälda kostnad
och skada, synes detta innebära allden controll, som kan
önskas. Jag tillstyrker bifall till Hr af Ekenstams redaction.
Hr von Qvanten, Carl: Lika med flera värda talare
anser jag nödvändigt, att mål af ifrågavar. beskaffenhet
behandlas af K. M:s Bef:h:de, ty erfarenheten har visat,
huru de genom behandling af domstolarna kunna utdragas
i flera år, hvarunder förbrytaren får tillfälle fortfara med
sin olofliga näring. Jag har dock egentligen begärt ordet
för att upplysa förhållandet med de högre kostnader, som
man så mycket omtalat. Jag medger, att kostnaderna blifva
högre hos K. M:s Bef:h:de; men lika med den siste talaren
anser jag dem på bästa sätt kunna undvikas genom
att icke olofligen sälja brännvin, och för öfrigt ser jag uti
åklagarens skyldighet att gälda kostnad och skada ett tillräckligt
correctiv emot oskäliga anklagelser. Jag förenar
mig således med dem, som anse brännvinsförsäljningsmål böra
behandlas af K. M:s Bef:h:de, och det i främsta rummet
så, att de förvisas till domstol, endast då de befinnas tvistiga.
Bedactionen bör i följd häraf, efter min tanka, undergå
den modification, att målen i främsta rummet böra
behandlas af K. M:s Bef:h:de.
Frih. Cederström: Jag tillstyrker bifall till Hr af
Billberghs förslag och har blott begärt ordet i anledn. af
det tillägg, Frih. Boye velat göra, att K. M:s Bef:h:de skulle
äga att pröfva, huruvida kallelse bör utfärdas eller icke.
Det är klart, att kallelse i intet fall kan vägras, då den
begäres; men efteråt pröfvar den dömande auetoriteten,
hvem som skall gälda skadan, och häri ligger den rätta
controllen emot obehöriga åtal.
Frih. Oxenstjerna, Carl: Den redaction, som Hr af
Ekenstam i sin reservation uppgifvit, har jag biträdt inom
Utsktn och tillstyrker äfven här dess antagande, helst jag
tror, att få betänkligheter emot densamma med skäl kunna
anföras. Jag befarar inga vexationer såsom följd deraf, enär
de i flesta fallen genom redactionsförslaget synas vara förekomna;
men jag anser consequensen fordra, att, då mannu
tillsatt flera beslagare, domstolarna för åtals utförande äfven
blifva flera. Jag anhåller om propos. på bifall till Ilr
af Ekenstams förslag.
Frih. Boye: Efter att hafva åhört Gr. v. Plåtens avgumenter,
finner jag, att han har mera rätt än jag; och
24g
Den Dg Januari f. m.
jag tillstyrker således bifall till afdeln:s förslag, utan något
tillägg.
R. o. Ad. biföll 64 § med den förändring, att 2 mom.
skulle erhålla följande lydelse: "Mål, som angå oloflig brännvinsförsäljning,
upptagas och afdömas, å landet antingen hos
K. M:s Bef:h:de eller vid häradsrätt, men i städerna vid
vanlig domstol, med undantag likväl af de städer, der polisinrättning
finnes, hvarest dylika frågor uti hittills vanlig
ordning behandlas. Då den tilltalade skriftligen anmäler
sitt erkännande af förbrytelsen, må personlig inställelse undvikas.
^ Om i de fall, då åtal hos K. M:s Bef:h:de anställes,
vittnens hörande erfordras, må vittnesförhöret i vederbörandes
närvaro verkställas, der det beqvämligast ske kan,
vid domstol i stad eller på landet. Öfriga förbrytelser emot
denna förordning skola såväl i stad som på landet upptagas
och afdömas vid allm. domstolarna. Åklagare, som besvärar
med oskäligt åtal, vare skyldig gälda kostnad och skada."
65 $.
Frih. Boye: Då man påminnner sig, att af utkommande
författningar endast ett för auctoriteterna behöfligt antal
exemplar tryckes, jemte dem, som utdelas till hvarje sockens
kyrka, finner man lätt, huru orimlig denna 65 § är;
ty jag frågar: huru skall väl krögaren få ett exemplar af
författningen att uppspika i sitt försaljningsrum? Jag begär,
att denna § måtte helt och hållet utgå.
Hr Peyron: Jag vill ej motsäga den siste talaren deri,
att för närvar, endast ett behöfligt antal exemplar af utfärdade
författningar tryckes; men om §:n antages, hvilket
jag för min del tillstyrker, tror jag det vara en gifven följd,
att ett tillräckligt exemplar af denna författning hädanefter
kommer att tryckas.
Frih. Boye: Jag är nöjd med den siste talarens förklaring,
men kan, i händelse §:n skall qvarstå, icke åtnöjas
med mindre, än att ett särskildt stadgande tillägges derom,
att ett tillräckligt antal exemplar af författningen skall tryckas,
för att tillhandahållas krögarne.
Hr Hjärne: Om ett tillräckligt antal exemplar af denna
författning skall tryckas för alla krogar i Riket, fruktar
jag, att kostnaden blir större än nyttan. Om således ett
exemplar nödvändigt skall finnas att tillgå i hvarje krogrum,
tror jag, att man för sådant ändamål ej bör låta trycka annan
del af författningen, än som angår krogrörelses bedrifvande.
Frih. Boye: I min anmärkn. har icke ingått, att staten
skulle ombesörja tryckningen utan ersättning; och om
krögaren får betala sitt exemplar, inser jag icke, att tryckningen
kan medföra någon förlust för staten. Men utan ett
Den 29 Januari f. m.
sådant tillägg kah jag icke godkänna §:n, och qvarstår således
i den mening, att densamma antingen bör helt och hållet
utgå, eller att dervid tillägges ett beslut om tryckning
af erforderligt antal exemplar emot betalning.
Hr Hjärne: Om exemplaren skola lösas, förfaller naturligtvis
min förra anmärka.; mendet återstår i sådant fall
för Frih. Boye att uppgifva, huru många exemplar skola
tryckas, ty då krogarna kunna vara flera eller färre efter
K. M:s Bef:h:des godtfinnande, lärer det erforderliga antalet
icke på förhand kunna bestämmas.
Frih. Cederström: Jag biträder Frih. Boyes mening
och tror, att Hr Hjärnes farhåga i afseende på exemplarens
antal är öfverflödig; ty uppgift på krogarnas antal kan erhållas
från hvarje län, och upplagans storlek bestämmas
derefter.
Hr von Hartmansdorff: Jag skall icke yttra mig
örn behöfligheten eller onödigheten af denna §, utan blott
om den ifrågasatta tryckningen af de erforderliga exemplaren.
Jag finner ingen svårighet dervid, enär de efter behofvet
kunna uppläggas i hvarje län på samma sätt, som
det tillgår med de • kungörelser, hvilka af K. M:s Bef:h:de
utfärdas.
Gr. von Fersen: Så vidt jag kunnat uppfatta Frih.
Boyes mening, har han icke bestridt den princip, som blifvit
uttryckt i denna §, utan endast satt i fråga, huruvida
verkställigheten vore möjlig. Jag hemställer således, om
det icke vore mera enligt med formen att låta det föreslagna
tillägget om tryckning af de erforderliga exemplaren och
deras utlemnande emot eller utan ersättning blifva föremål
för en särskild motion, som torde böra remitteras till StatsUtsk.
Hr Gyllenhaal, Lars Herrman: Det är egentligen
straffbestämmelsen i denna §, som förmått mig att begära
ordet. Jag anser nemi. 10 r:drs böter för en försummelse af
sådan art, sorn här omnänmes, vara alltför höga, särdeles
då man jemnför dem med de grunder för böternas förvandling,
som Utsk:n uppställt i 63 §. Men äfven om R. o. Ad:s
beslut, att böter efter denna författning skola förvandlas
till enkelt fängelse, blir gällande i stället för fängelse vid
vatten och bröd, som Utsk:n föreslagit, finner jag det här
stadgade bötesbeloppet olämpligt i förhållande till det ansvar,
som efter andra gällande författningar i dylika fall
äger rum. Jag tillstyrker i följd häraf, att §:n måtte helt
och hållet utgå.
Frih. Boye: Då man besinnar, att alla andra författningar
äro lika förbindande, fastän de icke äro uppspikade,
skulle jag tro, att det ifrågavar. stadgandet är temligen
%
3^8 Den 29 Januari f. m.
onödigt. Ett exemplar af författningen finnes i allt fall i
hvarje kyrka, der hvar och en har tillgång derpå. Jag förenar
mig på grund häraf i den begäran, att §:n måtte uteslutas.
R. o. Ad. beslöt, att 65 § skulle helt och hållet utgå.
Upplästes ett från BondeSt. ankommet prot.utdr. af d.
26 dennes, innehållande, jemte Ståndets beslut i anledn. af
StatsUtskrs utlåt. N:o 3g3, i anledn. af gjorda anmärkn:r vid
Utsk:s betänk. N:o 2y3, angrde dels grunderna för markegångsprisens
bestämmande, räntepersedlarnas omsättning och
förenkling, indelta räntors och tiondeanslags återingående
till Kronan samt andra med grundskatternas utgörande gemenskap
ägande ämnen, tillika inbjudning till R. o. Ad. att
frångå sitt fattade beslut, röride momrn a, b och c i 5:te
punkten af Utsk:s sista betänk., och antaga Utskis förslag i
dessa delar, hvilka förslag äfven BondeSt. för sin del ville
godkänna, såvida de vinna R. o. Adis bifall, uppskjutande
BondeSt. med sitt definitiva yttrande ej mindre i nyssnämnda
omständigheter, än angide 2idra, 3idje och 7ide punkterna
samt mom. e i 5ite punkten, intilldess Ståndet erhållit
svar från R. o. Ad. på denna inbjudning.
Gr. Björnstjerna, Magn.: Jag begär bordläggning af
BondeStis ifrågavar. inbjudn. Frågan är af för mycken vigt
för att afgöras, utan att man tagit sig betänketid; och jag
hemställer, om ej det vore lämpligast att företaga Frih.
Palmstjernas förutspå bordet liggande motion i sammanhang
med inbjudningen.
Hr Riben, Garl Wilh., förenade sig med Gr. Björnstjerna.
Hr Gunther, Carl Gust.i Jag är förekommen af den
siste talaren i den begäran, jag ämnat framställa, alt Frih.
Palmstjernas förslag måtte företagas i sammanhang med
BondeSt:s inbjudning.
Frih. Boye, Ludv.: Jag medgifver, att BondeSlts inbjudning
och Frih. Palmstjernas motion eller anförande stå
i oskiljaktigt sammanhang, och jag förenar mig således iden
begäran, att båda dessa frågor må gemensamt läggas på
bordet.
Hr Hjärne, Harald: Då bordläggning af BondeSt:s
inbjudning, som nu första gången är föredragen, blifvit begärd,
lärer sådant icke kunna nekas; men jag förutser, att
påföljden blir densamma, eller att inbjudningen blott kommer
att läggas till handlma. R. o. Ad. har beslutat, att
näst efter det nu genomgångna brännvinsbetänk. Frih. Palmstjernas
motion skulle i första rummet företagas, och detta
be
-
Dcn 39 Januari f. m.
beslut Ian icke andras; men då således motionen måste i
dag på eftermiddagen företagas, kan BondeSt:s inbjudn. sedermera
ej leda till annat resultat, än att läggas till handlingarna.
Jag begär i följd häraf den propos., att inbjudn.
så gerna straxt lägges till handkna.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag begär till en början
att genom Hr Ridd.secret. få veta, örn B. o. Ad:s föregående
beslut innehåller, att Frih. Palmstjernas motion nu skall
till afgörande företagas.
Underteckn. Ridd.Secret.: R. o. Ad:s beslut innehåller
blott, att Frih. Palmstjernas bordlagda anförande
skulle blifva det första målet på föredragningslistan näst efter
Bevilln.-, Lag- och Oecon.Utsk:ns ullåt. N:o 8, ang:de
bränn vinsförfattningen.
Gr. Horn: Efter denna upplysning, och då nu den
händelse inträffat, att BondeSt. mellankommit med en inbjudn.
i samma ämne, tror jag Ståndet vara oförhindradt
att fatta nytt beslut i afseende på Frih. Palmstjernas motion;
och jag förmodar, att R. o. Ad. härvid skall finna skäligt
besluta, att begge frågorna böra upptagas i ett sammanhang.
Som jag likväl annu icke hört, att Frih. Palmstjernas motion
blifvit föredragen, skall jag ej vara emot, att en sådan
föredragning i följd af det redan fattade beslutet nu sker,
på det vi då må komma i tillfälle att fatta ett nytt beslut.
Frih. Boye: Af Hr Gr. o. Landtnäs omvårdnad för
ordningens bibehållande tillförsel- jag mig och hoppas, att,
sedan såväl den ena som den andra frågan blifvit begärd
på bordet, de få ligga der till nästa plenum och icke blott
till eftermiddagen, såsom en ledamot velat antyda, enär ett
eftermiddagsplenum blott är fortsättning af förmiddagens,
men icke nytt plenum.
Gr. Posse, Arv.: Då BondeSt:s inbjudn. blifvit begärd
på bordet, och jag tager för afgjordt, att sådant icke kan
nekas, skall jag nu icke yttra mig deröfver, ehuru jag annars
ämnat besvara Hr Hjärne, som ansett ingen annan åtgärd
med inbjudn. kunna vidtagas, än att lägga den till
handkna. Jag inskränker mig således dertill att instämma
med Gr. Horn i begäran, att Frih. Palmstjernas motion måtte
ju förr ju hellre föredragas, då jag annar begära den
ånyo på bordet.
Hr Hjärne: Jag erkänner, att ett misstag af mig blifvit
begånget, då jag yrkade, att BondeSt:s inbjudn. nu skulle
läggas till handkna, oaktadt den blifvit begärd på bordet.
Men hvad Frih. Palmstjernas motion beträffar, får jag erinra,
att då fråga väcktes om detta måls uppsättande i första
rummet på föredragningslistan, var ändamålet, att saken
18 II. ii*
a5»
Den 29 Januari f. w.
skulle kunna så tidigt afgöras, att StatsUtsk. kunde få del
deraf och taga förslaget under pröfning i sammanhang med
den sammanjemnkning af RiksSt:ns olika beslut, som förestod.
Vid sådant förhållande hemställer jag i anledn: af hvad Gr.
Horn nu föreslagit, om det icke är mera skäl för It. o. Ad.
att icke frångå sitt redan fattade beslut i afseende på Frih.
Palmstjernas motion, än för några enskilda ledamöter att
icke frångå deras begäran om bordläggning.
Gr. von Fersen, Hans: Jag vill blott erinra, att R. o.
Ad. vid ett föregående tillfälle beslöt, att sjötullsbetänk. skulle
uppföras i första rummet på föredragningslistan, utan att
man derföre ansåg såsom gifven följd, att det tillika skulle
i första rummet afgöras. Tvärtom lades det sedermera ånyo
på bordet, och samma förhållande kan således nu äga rum
i afseende på Frih. Palmstjernas förslag, som blifvit motion.
Jag får altså anhålla, att, sedan BondeSt:s inbjudn. blifvit
lagd på bordet, R. o. Ad. måtte besluta, att Frih. Palmstjernas
motion eller anförande skall komma under pröfning
på samma gång som inbjudn. Jag anser ett sådant heslut
desto angelägnare, som, i händelse motionen först afgöres,
man binder händerna på sig uti inbjudn:sfrågan, hvarå ett
svar likväl måste följa till BondeSt.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: I anledn. af den tydning,
man velat gifva åt R. o. Ad:s fattade beslut i afseende
å Frih. Palmstjernas motion, får jag förklara, att jag ej
tror R. o. Ad. kunna genom något beslut fråntaga enskilda
ledamöter deras grundlagsenliga rätt att begära en finga förandra
gången på bordet. Dä således flera ledamöter nu
förenat sig örn ny bordläggning af Frih. Palmstjernas motion,
tror jag sådant icke kunna förvägras.
Gr. Posse: Jag vill icke neka, att remiss af en väckt
fråga i allmänhet bör ske sednast i andra plenum, och att
således Frih. Palmstjernas motion, enligt 49 § ■ morn. Riksd.-  Ordn.,borde i dag remitteras, så vida alla varit ense om remissen.
Men när detta icke är händelsen, utan tvist derom uppstått, kan
frågan ånyo läggas på bordet enligt sista meningen i samma
morn., som lyder sålunda: Uppstår fråga om eller
hvart remitteras bör, kan denna fråga blött för
den plenidagen läggas på bordet; men i nästa
plenum skall beslut oväger ligen fattas. Det är
med anledn. häraf, som jag anser Frih. Palmstjernas motion
nu kunna ånyo bordläggas.
Frih. Cederström, Jac.: Gr. Posse har ganska riktigt
uppfattat saken; ty då jag redan första gången, frågan
väcktes, gjorde anmärkn. mot lagenligheten af Frih. Palmstjernas
förslag, och således både då bestridde och ännu
bestrider remiss deraf, finnes intet hinder att, enligt 4g $
D«n 2g Januari f. m.
a5i
Riksd.Ordn., nu lägga detta mitt bestridande och dermed
sjelfva frågan på bordet till nästa plenum. För att komma
till detta resultat, återstår dock, såsom riktigt blifvit anmärkt,
att motionen skall föredragas, hvilket ännu icke skett.
Hr Gunther: Jag får först erinra Hr Hjärne, att det
af honom omnämnda ändamål med beslutet om motionens
uppförande i första rummet på föredragningslistan numera
är alldeles öfverflödigt, sedan BondeSt. upplyst, att det ännu
icke fattat beslut i alla delar af StatsUtsk:s betänk. ]V:o 3g3,
hvaraf följer, att någon sammanjemnkning af de olika besluten
tills vidare icke kan i StatsUtsk. komma i fråga.
Hvad derefter Frih. Palmstjernas förslag angår, bestrider
jag remiss deraf; ty det är ingen motion, utan blott ett
förslag att sätta i stället för de punkter af StatsTJtsk:s betänk.
N:o 3g3, som R. o. Ad. afslagit, och motionären har
ej heller sjelf satt i fråga, att förslaget skulle behandlas som
motion. Jag begär i följd häraf den propos., att Frih. Palmstjernas
förslag skall till afgörande företagas i sammanhang
med BondeSt:s inbjudning.
Frih. Boye: För att bevara åt begge frågorna det sammanhang,
de onekligen sinsemellan äga, förenar jag mig i
bestridandet af remiss å Frih. Palmstjernas anförande.
Hr Hjärne: Det förvånar mig att höra discussionen
nu vända sig uteslutande kring Frih. Palmstjernas förslag,
som ännu icke blifvit föredraget. Jag anhåller derföre, att
Hr Gr. o. Landtm, nu täcktes till en början förklara, huruvida
BondeSt:s inbjudn. är bordlagd; och skall jag sedermera,
när Frih. Palmstjernas förslag föredrages, yttra mig öfver
den tydning, man gjort af 4g § Riksd.Ordn.
Gr. von Fersen: Man synes n priori antaga, att Frih.
Palmstjernas förslag är en ny motion, då det likväl blifvit
framstäldt endast såsom en contrapropos:n. För min del
tviflar jag således, att förslaget kan anses såsom ny motion;
men jag medger, att skäl äfven finnas för dess betraktande
ur en annan synpunkt, och just derföre föranlåtes jag att
förnya min begäran om den propos., att Frih. Palmstjernas
anförande må komma under pröfning i sammanhang
med BondeSt:s inbjudn., hvarigenom R. o. Ad. har sig öppet
att framdeles bestämma om behandlingen huru som helst.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Sedan BondeSt:s
inbjudning nu blifvit begärd på bordet, inskränker jag mig
till den anhållan, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa
propos. till det beslut, att BondeSt:s inbjudn. skall företagas
i nästa plenum, helst BondeSt. förklarat sig vilja dröja med
eget beslut i ämnet, tilldess svar från R. o. Ad. ankommit.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag tror, attsamnl»
ordning bör följas i afseende på BondeSUs inbjudn.
252
Den 29 J a n u a r i f. m.
annars äger rum, så att målet uppföres på föredragningslistan
efter som det inkommit; ty jag inser intet skäl att företaga
det framför andra äldre mål. Frih. Palmstjernas
förslag anser jag för en ny motion, emedan han eljest bort
framställa det, innan voteringen skedde i det ämne, hvarom
förslaget handlar, och icke efteråt. Men då BondeSt. nu
kommit med en inbjudn., som går till grunden af ämnet och
visar, att man icke underlåter radicala medel för att vinna
sin önskan, så är det likgiltigt, huru Frih. Palmstjernas förslag
behandlas. Jag instämmer derföre med Gr. v. Fersen,
att motionen må komma under pröfning i sammanhang med
inbjudn., dock utan att någon bestämd tid utsattes till deras
företagande.
Gr. Horn: Jag anser mig ej til (ständigt att nu yttra
något ang:de Frih. Palmstjernas motion, innan den af Hr
Gr. o. Landtm, blifvit föredragen. Jag begär således för
närvar, blott, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa den
propos., att BondeSt:s inbjudn. skall i främsta rummet uppföras
på nästa föredragningslista; men när Frih. Palmstjernas
motion blir föredragen, anhåller jag att ånyo få ordet
för att yttra mig deröfver.
Gr. von Fersen: Då jag förmodar, att Gr. Horns sed
naste
anmärkn. varit riktad emot mig, torde jag få fästa
hans uppmärksamhet derpå, huruvida det ej är skäl att, då
man bordlägger den ena frågan, på samma gång besluta om
den andras bordläggning till företagande i ett sammanhang,
enär begge frågorna hafva oskiljaktig gemenskap med hvarandra.
Hr Dalman förenade sig med Gr. Horn.
Gr. Posse: Jag förenar mig i så måtto med Gr. Horn,
att jag anser BondeStts inbjudn. böra uppföras på föredragningslistan
näst efter Frih. Palmstjernas motion.
Gr. Horn: .Sorn motionen redan finnes på listan, och
jag täger för afgjordt, att den blir för andra gången bordlagd,
men inbjudn. nu är lagd på bordet för första gången,
befarar jag, att ändamålet skulle förfelas på det sätt, Gr.
Posse föreslagit. Jag tror det derföre det vara nödigt att till
en början nu endast bestämma, att inbjudn:sfrågan blir första
föredragningsärendet i nästa plenum.
Gr. Björnstjerna: Att upptaga Frih. Palmstjernas motion
till discussion före BondeSt:s inbjudn. skulle, efter min
tanka, blott leda till tidsförlust. Jag önskar således, att motionen
ina på föredragningslistan uppföras efter inbjudn.
IJ. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han ansåg
frågan om bordläggning af BondeSt:s prot.utdr. vara afgjord,
enär en sådan bordläggning ej grundlagsenlig! kunde förvägras.
Under discussionen hade;, vida ofver gränsen af
Den og Januari f. m
-
a53
hvad som kunde erfordras, inkommit fråga om ett yttrande
af Frih. Palmstjerna, hvilket ännu ej i dag blifvit föredraget;
men då detta yttrande ägde det närmaste sammanhang
med den från BondeSt. ankomna inbjuda., hade R. o. Ad.
temligen allmänt tyckts önska, att inbjudn. måtte i sammanhang
med detta yttrande företagas; i anledn. hvaraf H. Ex.
hemställde, om R. o. Ad behagade instämma i den mening ,
att, i sammanhang med BondeSt:s inbjudn., Frih. Palmstjernas
d. 22 dennes afgifna yttrande skulle under behandling
förekomma.
Ropades starka ja, blandade med ett och annat nej.
Hr Hjärne: Den fråga, som först måste afgöras, när Frih.
Palmstjernas förslag förekommer, är, huruvida det skall anses
som ny motion eller icke; ty är förslaget en motion,
kan det icke nu ånyo bordläggas. 49 § Riksd.Ordn. är i
detta afseende tydlig. Den säger: Om en genom muntligt
anförande gjord framställning lägges på
bordet, bör anförandet till prot. dicteras och
afskrift deraf till bordet aflemnas. Nu är skillnaden
bär endast den, att Frih. Palmstjernas anförande var skriftligt
och begärdes på bordet. Men vidare heter det: Uppstår
fråga om eller hvart remitteras bör, kaji
denna fråga blott för den pleti idagen läggas på
bordet; men i nästa plenum skall beslut o vä ger ligen
fattas. Yi äro just nu i det plenum, då beslut
ovägerligen skall fattas, och om således R. o. Ad. sladnar i
det beslut att anse Frih. Palmstjernas framställning som en
motion, men icke desto mindre nu bordlägger den ånyo,
måste jag deremot anmäla min protest.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att sedan R. o.
Ad. redan beslutat, att Frih. Palmstjernas framställning skulle
uppskjutas, kunde för det närvarande ingen vidare fråga
derom uppstå, utan kunde de, som med beslutet ej vöre nöjda,
till prot. reservera sin mening.
Hr Hjärne: Om beslutet redan är fattadt, slutar jag
min förklaring med att protestera emot ett sådant beslut,
som Hr Gr. o. Landtm, nu tillkännagifvit.
Frih. Cederström: Emot Hr Gr. o. Landtnäs propos.
att ytterligare uppskjuta med behandlingen af Frih. Palmstjernas
motion anmäler jag min protest. 49 § Riksd.Ordn.
är deri klar, att hvarje väckt fråga skall i påföljande plenum
remitteras, och att, i händelse tvist uppstår om remissen,
den frågan endast kan för ett plenum uppskjutas, men
icke, såsom nu skett, på obestämd tid, för att företagas i
sammanhang med ett annat mål.
Gr. Horn: Jag begärde ordet, innan Hr Gr. o. Landtm,
hade förklarat, huru han uppfattat R. o. Ad:s beslut. Efter
Den 2g Januari f. m.
denna förklaring vill jag blott erinra, att då R. o. Ad. sålunda
beslutat att uppskjuta med handläggningen af Frih.
Palmstjerna* framställning, har Ståndet med detsamma afgjort,
att denna framställning icke är någon ny motion; ty
i sådant fall anser jag, att remiss borde hafva skett. Vi
äro således nu komna i en förandrad position, och jag är
dermed för min del nöjd, emedan jag aldrig ansett Frih.
Palmstjernas förslag som ny motion.
Hr Hjärne: Jag är förekommen af Gr. Horn och får
blott tillägga, att genom det nu fattade beslutet har det
blifvit betaget dem, som anse Frih. Palmstjernas framställning
såsom ny motion, att framdeles, då frågan förekommer
till behandling, göra sin mening gällande.
Frih. Palmstjerna: Sedan R. o. Ad. nu beslutat, att
BondeSt:s inbjudu. och mitt förslag skola i ett sammanhang
företagas, får jag förnya min anhållan om den propos., jag
förut begärt, att nemi BondeSt:s inbjudn. må blifva första
målet på föredragningslistan för nästa plenum.
Hr von Hartmansdorff: Ståndet har redan beslutat
företaga begge målen i ett sammanhang, utan att dertill
bestämma någon viss tid. Jag anser dem ej heller vara så
angelägna, att man för deras skull bör uppskjuta andra mål,
som redan hafva stått i4 dagar på föredragningslistan. Jag
bestrider således bifall till den propos., Frih. Palmstjerna
begärt.
Hr Hjärne: Vi veta, att föredragningslistan för närvar,
är så vidlyftig, att dess genomgående fordrar flera plenidagar.
Om således BondeStrs inbjudn., efter vanliga ordningen,
nu skulle uppföras sist på listan, förekomme ej målet på flera
dagar, och då det kan ännu en gång begäras på bordet,
skulle med afgörandet måhända utdragas 14 dagar; och jag
hemställer, om ej ett sådant uppskof vore detsamma, som
att hindra StatsUtsk. från att få del af R. o. Ad:s blifvande
beslut vid uppgörandet af dess sammanjemnkn:sbetänk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg, att BondeStts prot.utdr. och, i följd deraf, äfven Frih.
Palmstjernas yttrande borde blifva första målet på föredragningslistan.
Bifölls.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 4 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den ug Januari c. m.
Thorsdagen den 29 Januari 1835.
Plenum kl. 6 e. m.
Föredrogs ånyo Exped.Utsk:s den 24 dennes f. m. på
bordet lagda inemor. N:o ig, med öfverlemnande af nytt
förslag till und. skrifvelse, ang:de ändring af 4 och 5 §§ i
17 cap. Ärfdab:n, och af 3 § 8 cap. Jordabm, samt om upphäfvande
af K. förordn. d. ig Äng. 1762.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det förefaller mig, som
om dea ifrågavar. und. skrifvelsen redan blifvit till K. M.
öfverlemnad. Skulle detta vara förhållandet, ser jag icke,
huru det ombyte af expedition, som af Utsk. blifvit föreslaget,
kan äga rum.
Underleckn. B. i d d. Se cr e t.: Jag har visserligen icke
erhållit någon officiel uppgift om förhållandet med ifrågavar.
expedition, men har anledn. att tro, det den und. skrifvelsen
ingått till K. M.’s Just.expedition, hvarest föredraganden
lärer funnit sig icke böra densamma anmäla, innan han
erhållit upplysning, huruvida icke misstag ägt rum.
Gr. Horn: Förhållandet med denna expedition synes
mig så betänkligt, att jag tror R. o. Ad. behöfva närmare
begrunda saken, och får jag derföre begära, att målet må
få hvila på bordet till nästa plenum.
Frih. Boye, Ludv., förenade sig med Gr. Horn.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: I sammanhang med detta
ärende tager jag mig friheten lemna en upplysning, som
blifvit mig meddelad, nemi. alt den ifrågavar. und. skrifvelsen
visserligen inlemnats till Just.expeditionen, men att någon
åtgärd i anledn deraf icke blifvit vidtagen, emedan föredraganden
förnummit misstaget. Jag hemställer derföre,
om icke R. o. Ad. ville bifalla det nya förslaget till und.
skrifvelse, helst den ifrågaställda lagförändringen synes vara
ganska nyttig.
Ånyo föredrogs Constit.Utsk:s d. i5 dennes på bordet
lagda meraor. JN:o 71, ang:de R. o. Ad:s samt BondeSt:s
återremisser på inemor. iN:o 48.
Frih. Boye, Ludv.: Hos Hr Gr. o. Landtm, samt R.
o. Ad. anhåller jag, att de fyra under N:ris 2, 3, 4 och 5
på föredragningslistan uppförda Conslit.Utsk:s betäuk:n mätte
få hvila på bordet till nästa plenum.
Hr Peyron, Gust. Abrah., förenade sig med Frih.
Boye.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jemte det jag förenar mig
i anhållan, att uppskof må beviljas med afgörandet af de
a56
Den 39 Januari e. m.
ärender, som Frih. Boye omnämnt, emedan R. o. Ad. en
gång förut uppskjutit dermed, i ändamål att kunna företaga
dem med några andra likartade förslag, som annu äro
att förvänta från Constit.Utsk., anhåller jag, att ifråga var.
betänktn måtte få hvila, icke till nästa plenum, utan ända
till dess R. o. Ad. anser sig kunna upplaga dem i behörig
ordning enligt det förut fattade beslutet att företaga dem i
sammanhang med ytterligare frågor, rörtde grundlagsförändring.
Jag anhåller om propos. på denna min begäran; och
såsom ytterligare stöd för densamma får jag åberopa det
besynnerliga förhållande, att då jag för nära i4 dagar sedan
fästade R. o. Adts uppmärksamhet på Constit.Utskts långa
dröjsmål med besvarandet af tryckfrihetsfrågan, svarade mig
Constit.Utskts ordförande, att någon anmaning till Utsk. icke
i anledn. af denna fråga behöfdes, emedan Utsk. redan derom
hade fattat sitt beslut, oell betänk, i ämnet snart vore
att förvänta. Då nu i4 dagar förflutit, sedan denna förklaring
afgafs, får jag förklara, det jag anser, att antingen Constit.
Utskts ordförande uppgifvit ett oriktigt förhållande, eller
också Exped.Utsk. icke uppfyllt sitt åliggande; hvarföre jag
tror, att R. o. Ad. bör fästa uppmärksamhet på Exped.-  Utskts förfarande.
Frih. Boye; Det är möjligt, att den siste värde talaren
bär rätt; men jag kan ej påminna mig något sådant beslut,
som det Hr Gr. uppgifvit. Jag önskade att derom blifva
öfvertygad, och anhåller derföre, att Hr Ridd.secret. måtte
Underrätta oss, huruvida något sådant beslut af R. o. Ad.
blifvit fattadt.
Underteckn. Ridd.Secret.: Jag kan ej påminna mig,
att R. o. Ad. fattat något annat beslut om längre uppskof
med föredragningen af Constit.Utskts memor. än i afseende
på ett nu icke ifrågavar. betänk., hvilket, enligt R. o. Adts
beslut, skall hvila, intilldess förstärkta Constit.Utsk. afgjort frågan
om Statsrådets organisation. Något generelt beslut om
uppskof med afgörandet af Constit.Utskts betänktn kan jag
ej erinra mig.
Gr. Horti! Som Hr Ridd Secret. nu tvifvelsutan uppgifvit
förhållandet, sådant det i prot. är upptaget, har jag ej
annat att tillägga, än att motiverna för ifrågavar. betanktns
bordläggning förra gången, hos mig åtminstone, voro, att
dessa mål skulle uppskjutas, tills Constit.Utsk. inkommit med
alla dermed likartade förslag; och jag påminner mig, att
sådant såsom argument för uppskofvet anfördes. Jag får i
alla fall nu begära, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes inhemta,
huruvida Ståndet skulle anse lämpligt att uppskjuta dessa
frågor till afgörande på samma gång med de andra likartade
betänktn, hvilka från Constit.Utsk. äro alt förvänta.
Frih. Rantzou, Joli. Al b., instämde med Gr. Horn.
Frih.
Den 29 Januari e. ra.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag anhåller,
att Hr Ridd.secret. måtte upplysa, huruvida ifrågavar. betanien
icke mer an en gång blifvit bordlagda. I sådant fall
förenar jag mig med Frih. Boye; men i annan händelse instämmer
jag med Gr. Horn. Jag anser icke osannolikt, att
hela frågan kommer att upplösas i en Representationen föga
värdig protest emot Constit.Utsk:s förfarande; men i alla
fall måste man dock iakttaga consequens, der Utsk. utgått
från samma princip, och då det största interesset hvälfver
sig omkring tryckfr.frågåri, delar jag Gr. Horns önskan, att
betänk, derom må inväntas, förrän nu ifrågakomna mentor,
företagas lill pröfning.
Frih. Boye: Jag ber att få tillkännagifva, det jag ej
har något emot det större uppskof, Gr. Horn begärt.
Underteckn. Ridd.Secret.: I anledn. af Frih. Sprengtporten
förfrågan, huruvida ifrågavar, betänk:n 2!ne gånger
blifvit bordlagda, får jag äran upplysa, att de endast en
gång varit bordlagda och således på flera ledamöters begäran
kunna 2:dra gången läggas på bordet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. behagade instämma med Gr. Horn deruti, att Constit.-  Utsk:s memor. N:ris 71, 72, 73 och 74 böra hvila, tills alla
redan föredragna mål af enahanda beskaffenhet som N:o 74
till R. o. Ad. inkommit.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag ber endast att få
erinra, att memor. N:o72, som icke utgör svar på återremiss,
utan innehåller ett grundlågsändringsförslag, hvilket ännu icke
af RiksSt:n blifvit granskadt, icke är i samma kategori med
de öfriga rnemor:n, och således ej torde behöfva hvila för
att i sammanhang med dem afgöras.
Ilr Hjärne, Harald: Då jag helt och hållet instämmer
i Frih. Sprengtportens yttrande, och således anser Constit
Utsk:s ännu icke inkomna betänk, om tryckfriheten vara
det, omkring hvilket det allmännas och Representationens
interesse hufvudsak ligast hvälfver sig, skulle jag i så måtto
vilja göra en ändring i Gr. Horns förslag, att Ståndet uppskjöte
afgörandet af dermed likartade frågor, tills Constit.-  Utsk:s betänk, om tryckfriheten till RiksSt:n inkommer.
Om man beslutar, att inga sådana frågor skola afgöras, innan
alla dylika betänk:n från Constit.Utsk. inkommit, skulle
det kunna hända, att ett litet obetydligt mål (och flera
sådana finnas bland dem, som till Constit.Utsk. blifvit återremitterade)
skulle förorsaka ett långt dröjsmål, innan ifrågavar.
mål och äfven tryckfr frågan kunna komma till afgörande.
Till förekommande deraf anhåller jag, att, i öfverensstämmelse
med Frih. Sprengtportens önskan, längre
uppskof ej må beslutas, än till dess betänk, om tryckfrihe18
H. 33
Den ng Januari e. m.
ten inkommit, äfvensom jag vågar föreslå, att R. o. AcL
måtte besluta att antyda Constit.Utsk. att inom 8 dagar
lemna svar på återremissen i tryckfr.målet, samt anmoda
de öfriga Stånden att i detta beslut deltaga; ty lika med
Gr. Horn kan jag ej annat än finna besynnerligt, att sedan,
uppå här gjord anmärkn. om dröjsmålet med denna frågas
besvarande, Constit Utsk:s ordförande svarade, att den i
Utsk. var afgjord, betänk. dei’om likväl ännu icke till R.
St. inkommit. Om detta är Constit.- eller Exped.Utskts fel,
känner jag icke.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Frih. Boye har
j)å en gång begärt en massa af 4 betänktn på bordet, och
i anledn. deraf har Gr. Horn begärt uppskof med alla dessa
betänktns pröfning, till dess R. o. Äd. fattat sitt beslut
ang:de det betänk, om juryn och indragningsmagten, som
från Constit.Utsk. är att förvänta. Af dessa 4 betänk: n är
det dock endast ett, som står i direct sammanhang med
sistnämnde fråga, eller hvilar på samma princip, som i afseende
på juryn och indragningsmagten kommer under pröfning.
Jag skulle derföre till Gr. Horn hemställa, huruvida
han ej ville så förändra sitt förslag, att memortn N:ris 71,
72 och 73, hvilka icke äro likartade med betänk, om tryckfriheten,
enär det första angar Statsrådets organisation, det
andra universitetens representation och det tredje är stäldt
blott till PresteSt., ej må inbegripas under det längre uppskof,
han begärt, utan, enligt Frih. Boyes begäran, endast
hvila till nästa plenum, och deremot det längre uppskofvet
blott gälla för betänk. N:o 74, emedan eljest voteringen i
förstärkta Constit.Utsk. om Statsrådets organisation ej skulle
kunna äga rum, innan R. o. Ad. fattat sitt beslut ang:de
juryn och indragningsmagten, hvilket icke lärer vara Hr
Gr:s mening.
Gr. von Fersen, Hans: Nyss uppkommen, har jag ej
varit nog lycklig att kunna från början deltaga i denna dis—
cussion; men jag tror mig likväl kunna rätt uppfatta dess
ändamål, sedan jag hört en värd talare omnämna det förslag,
Gr. Horn gjort, och ber att få tillkännagifva, att jag
instämmer i detta förslag. För min del ämnade jag framställa
ett likartadt förslag med det, Gr. Horn, enligt Gr.
Gyldenstolpes yttrande, redan framlagt; och jag kan icke
annat än anhålla att nu få detsamma till R. o Ad:s ompröfvande
föredraget. Det utgår från den princip, att de
mål, som äga gemenskap med hvarandra, böra blifva föredragna
under samma tidrymd, på det att, sedan R. o. Ad.
fattat sitt beslut i en principfråga, ett stridigt beslut icke
några timmar eller dagar derefter må blifva fattadt. Det är
derföre jag ansett nödigt, att Coustit.Utskls betänk:n, sorn stå
i sammanhang med hvarandx-a, må i den ordning företagas,
att åtminstone de, hvilka hvila på samma princip, må blifva
Den 39 Januari e. m.
lika behandlade. Vi hafva nyligen erfarit, huru R. o. Ad.,
till följd af några timmars uppehåll emellan 2:ne frågors afgöYande,
i den sednare frågan stadnat i ett beslut, som stod
i motsats till beslutet rör:de första frågan; och på sådan
grund anhåller jag, att R. o. Ad. måtte fästa någon uppmärksamhet
på min begäran, då jag föreslår: att Constit.-  Utsk:s nu på föredragningslistan uppförda memor. och utlåt:n
hvila, tilldess från Constit.Utsk. till R. St. inkommit
de hos nämnde Utsk. ännu under behandling varande frågor
af likartad beskaffenhet med hvad betänk:na N:ris 74
och 75 innehålla; förbehållande sig R. o. Ad. att framdeles,
när nämnda betänk:n från Utsk. inkommit, bestämma
den ordning, uti hvilken R. o. Ad. önskar dessa betänk:n
till pröfning företaga. Jag anhåller, att en sådan propos.
af Hr Gr. o. Landtm, må blifva framställd.
Gr. Horn: Då Frih. Boye framställde sin begäran om
uppskof på Constit.Utsk:s memor. i massa, blef följden deraf,
att äfven jag ställde min propos. på dessa memor. samfäldt.
Jag erkänner likväl, att man kunde afgöra de 3:ne
första, ty de stå icke i samband med frågan om tryckfriheten;
men jag anser oskadligt, om äfven med dem uppskjötes,
och kan ej finna annat, än att min propos. kan vara
antaglig af R. o. Ad., helst den fullkomligt instämmer
med hvad Gr. v. Fersen begärt. Jag vill dock icke bestrida,
att det kan anses lämpligast, att ifrågavar. anstånd ej
må sträcka sig längre, än till dess Constit.Utsk:s betänk, i
tryckfr.frågan kan komma under pröfning; och det skall vara
mig likgiltigt, om detta eller det förslag, Gr. v. Fersen
och jag gjort, blifver antaget.
Hr Dalman: Det är Frih. Boye, som varit skulden
till den dilemma, hvari R. o. Ad. nu befinner sig. Hr
Gr. o. Landtm, har endast föredragit betänk. N:o 71, och
deruti förekommer ingenting, som har sammanhang med
den princip, hvilken uttalat sig i Constit.Utsk:s betänk:n om
nationalrepresentation och tryckfriheten. Betänk. N:o 72
har ännu icke blifvit föredraget och innehåller ett förslag
till ändring i grundlagens stadgande om universitetens representationsrätt.
Jag tror det vore lämpligast, att frågorna
finge afgöras i den ordning, de af Hr Gr. o. Landtm,
föredragas. När vi komma till betänk. N:o 74, torde rätta
tiden vara inne för Gr:na Horn och v. Fersen att framställa
deras förslag, och jag skall ej undandraga mig att då
deruti instämma; men jag finner olämpligt att tillsammans
bordlägga frågor, som ej hafva sammanhang med hvarandra.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då det vore
hvarje ledamots rättighet, om någon med honom sig förenade,
att vid andra föredragningen bordlägga mål, som från
Utsk. inkommit, kunde det ej förvägras Frih. Boye att för
Don 2g Januari e. m.
andra gången bordlägga de ifrågavar. memorln. Den andra
af Gr. Horn och Gr. v. Fersen gjorda framställningen ansåg
H. Ex. äfven med Riksd.Ordn. öfverensstämmande, hvarföre
H. Ex. icke fann sig derå kunna förvägra propos:n.
Frih. Sprengtporten: Jag vill endast fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet derpå, att Gr. v. Fersens förslag, att de
Constit.Utsk:s betänkm, hvaruti Utsk. underkänt RiksStms
anmärknrsrätt vid Utsk:s grundlagsförslag, skulle hvila, tills
alla betänkm af likartad beskaffenhet till R. St. inkommit,
synes vara nog obestämdt och kunde draga alltför långt ut
på tiden. Jag anhåller derföre om den propos., att ifrågavar.
uppskof ej må sträcka sig längre, än tills Constit.Utskrs
betänk, om tryckfriheten inkommit och blifvit föredraget.
Gr. von Fersen: I anledn. af Hr Dalmans yttrande
får jag nämna, att jag trott betänk. N:o 72, ang:de universitetens
representation, måhända skadeslöst kunna hvila, tills
Constit.Utsk:s öfriga betänkm företagas. Jag kan ej inse,
att dess afgörande fordrar någon skyndsamhet, och har således
inbegripit jemväl detta betänk, i den propos., hvarom
jag anhållit; öppet lemnadt för R. o. Ad. att låta det först
förekomma till afgörande. Jag har i den af mig gjorda
propos. tydligen uttryckt, att det skulle lemnäs R. o. Ad.
öppet att bestämma den ordning, i hvilken R. o. Ad. önskar
till afgörande företaga Constit.Utsk:s betänk.; och således
skulle icke någon tidsutdrägt i afseende på betank. N:o 72
äga rum, i händelse R. o. Ad. skulle önska alt snart derom
fatta sitt beslut.
Hvad särskildt den af Frih. Sprengtporten framställda
anmärkn. emot min propos. vidkommer, tager jag mig friheten
fästa uppmärksamhet derpå, att jag endast nämnt,
att Constit.Utsk:s utlåtm i nu under Utsk:s behandling varande
frågor af enahanda beskaffenhet med dem, hvilka i
betänkma 74 och ^5 förekomma, skulle afvaktas. Det är
således icke fråga om, huruvida Constit.Utsk. vill i framtiden
upphäfva sig till envåldsdomare öfver R. St., utan fråga
är blott om de mål, hvari Constit.Utsk. hittills vid denna
riksdag gjort det; och det är dessa mål, som jag önskar
måtte i sammanhang komma under Ståndets bepröfvande.
Jag tror således, att min propos. fullkomligt quadrerar med
den åsigt, Frih. Sprengtporten hyser, och kan derföre icke
annat än ånyo anhålla om den propos., jag föreslagit. Jag
beklagar, att den är något lång; men då man skall bestämdt
uttrycka sin mening, kan man ej göra den så concis,
att den upptages i 2 å 3 rader.
Frih. Boye: Af Hr Dalmans yttrande erfar jag, det
jag nu åter råkat misshaga honom. Jag ber dock, för att
göra allt hvad jag kan för mitt rättfärdigande, att få erinra
derom, att jag ej är skulden till allt, hvad som nu miss
-
Den 39 Januari e. m.
hagat honom. Min begäran var blott den, att dessa betänk:n
måtte få hvila till nästa plenum. Till en sådan framställning
torde jag varit lagligen berättigad, och längre gick
jag ej. Det var Gr. Horn, som begärde ett längre anstånd,
och dervid förklarade jag endast, att i fall R. o. Ad. ville
antaga Gr. Horns förslag, bade jag ingenting att deremot
erinra. Wu och för att i möjligaste mån afleda skulden
från mig, får jag förklara, att jag instämmer i den begäran,
att betank. N:o 74, sorn angår principfrågan, må afgöras
i sammanhang med det utlåt, i fråga om tryckfriheten,
som från ConstitUtsk. inväntas, och att de 3 öfriga
betänk:na må afgöras i nästa plenum. Jag ville önska, att
Hr Dalman dermed må blifva nöjd.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Mig synes, att 2:ne
ganska skiljaktiga frågor bär blifvit sammanblandade. Den
ena angår bordläggning till nästa plenum, hvarom ingen
discussion behöfves, enär Hr Gr. o. Landtm., sedan begäran
derom af 2:ne ledamöter blifvit gjord, äger förklara, att sådan
bordläggning icke kan vägras. Den andra frågan rörer
bordläggning för längre tid eller tills andra mål inkomma.
Dertill fordras, efter min tanke, Ståndets samtycke, och
derom anhåller jag, att Hr Gr. o. Landtm, behagade framställa
proposm. För min del skulle jag tro, att ett sådant
uppskof endast erfordras för betänk. JN:o 74, och att de öfriga
nu ifrågakomna betänk:na kunna i nästa plenum företagas.
Hr Dalman: Frih. Boye bar varit mycket artig, som
ansett det löna mödan att lemna en så omständlig utveckling
af sitt förra yttrande. Jag tog för afgjordt, att Hr Frih.
ansåg betänk. N:o 71 stå i sammanhang med den principfråga,
man önskat framdeles afgöra, och att han af misstag
begärt betänk, livilande till nästa plenum. Jag vet
visserligen, att, såsom Hr Gr. o. Landtm, yttrat, bordläggning
till nästa plenum ej kan bestridas, då flera ledamöter
derom anhållit; men jag trodde de skulle finna sig befogade
alt återtaga denna begäran, då de funno frågan icke vara
om den princip, med hvars pröfning anstånd är hegardt,
tills betänk, om tryckfriheten inkommer.
Gr. von Fersen: Jag bar hört en värd ledamot, Hr
Cederschjöld yttra, att det endast vore i anledn. af betänk.
N:o 74, sorn tvist om principfrågan kunde uppstå. Det är
visserligen flera dagar sedan, jag genomläste betänk. Wmyö;
men jag hemställer till Hr Cederschjöld, som sjelf emot betänk.
N:o 75 reserverat sig, huruvida icke jemväl detta betänk.
har något afseende pä principfrågan. Om jag skulle
misstaga mig i denna supposition, vågar jag likväl framställa
den frågan, huruvida någon skada kan åstadkommas
derigenom, att vi låta dessa mål hvila, tills vi inbekommit
Den ag Januari e. m.
utlåt:n i alla likartade mål, så att de kunna i ett samman»
hang afgöras. Det synes mig, som hvar och en borde medgifva,
att, då alla likartade betänk:n från Constit.Utsk. afgöras,
under det man har hela uppmärksamheten spänd på
grundlagsärender, förhållandet ej ar detsamma, sorn då man,
efter att hafva pröfvat ett betänk, från Constit.Utsk., företager
först ett betänk, från StatslJtsk., sedan ett från Bevilln.
Utsk. o. s. v., samt slutligen återkommer till pröfning
af ett grundlagsärende. Måhända skola i sednare fallet tankekrafterna
i afseende pä de mångfaldiga omständigheter,
som i grundlagsfrågor böra öfvervagas, vara något försvagade
och samma resultat kunna uppstå, som förut inträffat,
att ett sednare beslut blir stridande emot ett föregående.
Det är på sådan grund, som jag trott, att de betänktn från
Constit.Utsk., hvilka, fastän de kunna hafva olika nuaneer,
omfatta samma hufvndfrågor, böra på en gång tagas under
pröfning, och jag kan ej frångå denna mening. Man har
ytterligare anmärkt, att man svårligen kunde bestämdt veta,
hvilka mål af likartad beskalfenhet från Constit.Utsk.
vore att förvänta; men jag får till Constit.Utskrs ordförande,
som jag nu ser vara tillstädes, hemställa, om han ej
ville upplysa, om något annat med ämnet för betänk. N:o
y4 likartadt mål, än frågan om juryn och indragningsmagten,
ännu beror på Constit.Utskrs handläggning. Jag känner
icke, att derstädes numera är anhängigt något annat mål,
deri Utsk. icke ansett sig skyldigt att ställa sig RiksStrns olika
beslut till efterrättelse, utan upphäft sig till domare öfver
RiksStrns beslut; men skulle något sådant mål ännu i
Constit.Utsk. återstå, hoppas jag, att Constit.Utskrs ordförande
derom lemnar R. o. Ad. upplysning.
Hr Ced erschjöld: Till svar på det långa tal, som
sednast blifvit hållet, får jag upplysa, att här hittills ej varit
fråga om bordläggning af flera än 4 memor.; och då
man börjar med Nro 71, blir det sista Nro 74. Betänk. Nro
75 har således ännu icke blifvit satt i fråga. Jag får dessutom
hemställa, om icke de värda ledamöter , som så öfverflödigt
yttrat sig i denna enkla sak, ville, till besparande
af tryckningskostnaderna, tillåta, att deras yttranden utgå
ur protocollet.
Frih. Cede rström, Jac.: I anledn. af Gr. v. Fersens
uppmaning får jag till prot. förklara, att Constit.Utsk., mig
veterligen, icke någonsin vägrat att hörsamma RiksStrns beslut,
men väl funnit sig hindradt att följa RiksStrns beslut,
då lagen varit af motsatt mening.
Gr. von Fersen: För min del skall jag gerna se, att
riksdags- och tryckningskostnaderna icke förökas genom de
anföranden, jag nu afgifvit, utan anhåller jag, att, i händelse
alla andras yttranden utgå ur prot., äfven mina må
utgå. Men äfven under förutsättning, att detta yttrande
Den ag Januari «. m.
*53
utgår, får jag till Frih. Cederström framställa den förfrågan
, huruvida Constit.Utsk. under behandling äger några
ytterligare frågor, deri Utsk., ställande sig lagen till
efterrättelse (såsom Hr Frih. yttrade), icke efterkommit
RiksSt:ns beslut. Jag anhåller, att denna fråga måtte af
Hr Frih. besvaras, på det vi något så när måtte få veta,
när frågan om juryn och indragningsmagten samt mål, som
dermed kunna vara likartade, kunna till R. St. inkomma.
Frih. Roye: Jag instämmer i allo med Hr Cederschjöld,
och hemställer derföre, om icke, med undantag af den begäran
om bordläggning, som, för att vinna sitt ändamål,
mäste qvarstå i prot., discussionen i detta ämne kunde utgå
ur prot.
Frih. Cederström: För närvar, är, mig veterligen,
intet mål hvilande hos Constit.Utsk. af beskaffenhet, att derom
fattade beslut kunna anses stå i strid med lagen; men
det är beroende af de beslut, som RiksSUn kunna fatta rörande
frågor, hvilka nu ligga på deras bord, huruvida sådana
mål kunna framdeles i Utsk. förekomma.
Gr. Horn: Frågan, huruvida hvad som blifvit i detta
ämne yttradt bör qvarstå i prot. eller icke, är mig likgiltig.
Jag önskar blott, att vi snart må komma till något
slut, och på det frågorna må förenklas, anhåller jag, att Hr
Gr. o. Landtm, först måtte framställa, huruvida Constit.-  Utsk:s betänk. N:ris 71, 72 och 73 må hvila pä bordet till
nästa plenum, och sedan, huruvida R. o. Ad. vill fatta det
beslut, att betänk. N:o 74 skall hvila för att företagas på
samma gång med betänk, örn tryckfriheten. Då blir frågan
bestämdt afgjord, och ingen anledn. till ytterligare discussion.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Constit.Utsk:s
memor. N:ris 71, 72 och 73 komme, till följd af flera ledamöters
förenade begäran, att blifva hvilande till nästa plenum-,
samt hemställde tillika, örn R. o. Ad. behagade besluta,
att samma Utsk:s memor. N:o 74 skulle hvila, tills
Utsk. inkommit med sitt förväntade utlåt, i frågan om förändringar
uti Tryckfr.förordn.
Ropades ja.
Frih. Sprengtporten: Jag vill erinra mig, att Gr.
Horn under denna discussion begärt, alt Constit.Utsk. måtte
föreläggas att inom 8 dagar inkomma med betänk om juryn
och indragningsmagten, och hemställer, huruvida icke
R. o. Ad. anser något beslut i anledn. af denna begäran
böra fattas.
Gr. Horn: Sannerligen jag vet, huruvida jag bör tro,
att Constit.Utsk:s ordförande, Hr Presidenten Frih. Cederström,
behagat, sista gången då jag väckte fråga om dröjsmålet
med betänk, om tryckfriheten, upptaga frågan såsom
Den 29 Januari e. m.
ett skämt, eller om lian hade allvar med sin uppgift, att
frågan i Constit.Utsk. var afgjord, och han således med
afsigt sökte missleda Ståndet genom en oriktig uppgift, eller
också uppgaf sanna förhållandet. Jag säger, att jag ej vet,
huru jag bör anse hans uppgift; men om den var riktig,
mäste det vara Exped.Utsk:s fel, att icke betänk, långt före
detta till 11. o. Ad inkommit Sedan frågan nu åter
blifvit väckt, och då antingen Constit.- ejler Exped.Utsk.
måste vara felaktigt, anser jag II. o. Ad. vara dubbelt föranledd
att förelägga Constit.Utsk. att sist inom 8 dagar inkomma
med berörde betänk.
Frih. Rantzou, Joli. Al b., instämde med Gr. Horn.
Hr Hjärne: Då jag i liufvudsaken instämmer med den
siste värde talaren, tior jag likväl icke såsom han, att vi
böra anmoda eller förelägga Constit.Utsk. att inkomma
med ifråga var. betänk., emedan jag tager för afgjordt, att,
enligt Frih. Cederströms för i4 dagar sedan gjorda uppgift,
målet då redan var afgjordt i Constit.Utsk. och således inom
2tne dagar lemnades till Exped.Utsk. Jag tror derföre, att
det är icke till Constit.Utsk. utan till Exped.Utsk., som
ifrågavar. uppmaning hör ställas; men möjligtvis skulle Ståndet
kunna undvika en sådan åtgärd, om Exped.Utsk:s ordförande,
som äfven är närvar., skulle täckas upplysa Ståndet,
huru det förhåller sig med denna besynnerliga sak.
Frih. Sprengtporten: Jag är fullkomligen öfvertygad,
att det förhåller sig såsom Frih. Cederström uppgifvit
och Hr Hjärne supponerat; men formenligt tror jag, att R.
o. Ad. icke kan hålla sig till något annat Utsk. än Constit.-  Utsk., och att således en bestämd tid bör föreläggas detta
Utsk., som sedermera äger att vidtaga sådana åtgärder,
hvarigenom Exped.Utsk:s tillgörande blir påskyndadt.
Hr Hjärne: Jag vågar alltid sätta mig emot sådana åtgärder,
som ej kunna leda till något resultat, och sådant
tror jag förhållandet blefve med denna fråga, om R. o. Ad.
beslutade den åtgärd, som den siste värde talaren tillstyrkt;
ty om Constit.Utsk. redan för längre tid sedan aflemnat betänk.
till Exped.Utsk., lärer R. o. Ad. icke af Constit.Utsk.
kunna erhålla annat svar, än att målet redan blifvit handlagdt
och betänk, öfverlemnadt till Exped.Utsk., och jag
tror icke, att Constit.Utsk. kan hafva någon magt öfver Exped.
Utsk. i afseende på påskyndandet af ifrågavar. betänk:s
tryckning. Men önska vi något resultat i denna sak, tror
jag det vara rättast att, sedan vi erhållit kännedom af, att
betänk, finnes i Exped.Utsk., vi till detta Utsk. aflåta en skrifvelse,
med anmodan att snart till RiksSt:n inskicka förslaget;
ty det kan hända, att, oin Exped.Utsk. på en gång blifvit
öfverhopadt med en mängd expeditioners tryckning, Utsk.
an
-
Den 29 J a n 11 a r i c. m.
anser den ifråga var. af den ringa vigt, att den kan uppskjutas
till sist. På denna grund tror jag påminnelsen böra
stallas till Exped.Utsk. och icke till Constit.Utsk.
Gr. von Fersen: Den siste värde talaren synes förmoda,
att ett RiksStrs påminnelse till ett Utsk. icke skulle
blifva af någon verkan. För min del tror jag tvärtom, att
om ett Stånd gör påminnelse hos ett Utsk. och påminnelsen
kan efterkommas, skall Utsk. söka att uppfylla Ståndets
önskan. Skulle förhållandet, enligt samma talares supposition,
vara sådant, att tryckningen medtoge mycken tid
i följd deraf, att manga expeditioner hopat sig hos Exped.-  Utsk., så föreställer jag mig, utan att vara ledamot hvarken
af Constit.- eller Exped.Utsk., att Constit.Utsk., i händelse
ifrågavar. betänk, är afsändt till Exped.Utsk., skulle
meddela sistnämnde Utsk. påminnelser om dess snara insändande,
och att Exped.Utsk. derefter ej skulle underlåta
att vidtaga åtgärder till påskyndande af betänkts tryckning
och skyndsamma insändande Jag tror således, att Frih.
Sprengtporten förslag är enligt med den formella marchen
af sakens behandling; men jag går ändå längre och hemställer,
att, i fäll R. o. Ad. behagar villfara Hr Frihts önskan,
de öfriga Stånden måtte inbjudas att instämma i detta
beslut, pil det att, i händelse ett Stånds beslut ej skulle
af ett Utsk. efterkommas, det åsyftade resultatet åtminstone
till följd af R, St:s beslut må vinnas.
Gr. II o r n: Jag skulle visserligen icke uppehålla R. o.
Ad:s tid med ytterligare anförande i detta ämne, om jag icke
fästade en särdeles vigt vid allt, som rörer Constit.Utsk:s
nuvar. förhaudlingar. Jag har nemi. tyckt mig finnå,
att Constit.Utsk. söker uppresa sig till en auctoritet öfver
R. St., och ehuru jag aldrig ansett R. Sfs kraft hafva varit
så synnerligen att värdera, hvarken i afseende på det
hela af ärendernas gång eller i afseende på grundlagsärenderna
särskildt, anser jag dock ytterst vådligt, alt R. St.
skulle tillåta deras Constit.Utsk. alt upphäfva sig öfver de-ras
hufvuden, under det de sjelfva stå på svaga fotter. Jag
kan således icke annat än fasta en särdeles vigt derpå, att
RiksSt:n åtminstone i detta mål må visa, att de hafva magt
öfver ett Utsk.; och då det besynnerliga förhållande ägt
rum, att, ehuru Constit.Utsk:s ordförande för \\dagar sedan
förklarat, att en då af mig önskad påminnelse om sky ndsam
handläggning af ifrågavar. mål var öfverflödig, emedan målet
dåredan hade blifvit afgjordt, målet likväl ännu icke inkommit,
kan jag ej annat än på det högsta biträda Frih. Sprengtporten
förslag, med den utsträckning, som af Gr. v. Fersen
blifvit begärd, att nemi. R. o. Ad. måtte inbjuda de
öfriga Stånden att ålägga Constit.Utsk. att inom 8 dagar till
RiksStm inkomma med ifrågavar. betänk. Jag bör fästa Hr
18 H. J4
a66
Den 29 Januari c. m.
Hjärnes uppmärksamhet derpå, att denna fråga icke har att
göra med Exped.Utsk:s mer eller mindre arbetsamhet; ty
om betänk, ej kan blifva tryckt, Ur det Constit.Utsk:s skyldighet
att likväl insända detsamma, enär det beror afConstit.
Utsk., örn det icke mägtar få betänk, tryckt genom Exped.
Utsk., att inom 8 dagar dermed skriftligen inkomma.
Jag yrkar således, att 11. o. Ad. måtte ålägga Constit.Utsk.
att inom 8 dagar inkomma med sitt betänk, om juryn och
indragningsmagten, samt inbjuda de öfriga Stånden alt i
detta beslut deltaga.
Frih. Cederström: Jag har i anledn. af Gr. Horns
framställning för några plenidagar sedan, hvarefter han säger,
att i4 dagar förflutit, förklarat, att jag ej hade något
emot, att Constit.Utsk. förelädes tid att inkomma med betänk.
om ti'yckfriheten, och upplysningsvis gaf jag tillkänna,
att Utsk. redan hade i ämnet fattat sitt beslut, hvilken uppgift
stricte öfverensstämde med verkliga förhållandet. Jag
har ej heller nu något emot, att R. o. Ad. må fatta ett sådant
beslut att förelägga Utsk. tid; men jag vill fästa uppmärksamhet
derpå, att det icke är annorlunda än genom ett
R. St:s beslut, som hörsamhet i detta fall kan förväntas,
emedan ett Stånd icke har rättighet att lemna ett Utsk. föreskrifter,
utan dertill fordras 3:ne Stånds sammanstämmande
beslut. I händelse R. o. Ad. önskar, att ett till efterrättelse
förbindande beslut i detta fall må fattas, böra lagliga
former iakttagas, och således lära de öfriga Stånden
böra inbjudas att i beslutet deltaga, på det Utsk. må se,
huruvida pluraliteten af RiksStm äskar betänk:s insändande
inom viss tid.
Hvad jag enskildt kan förklara är, att betänk, måste
vara under tryckning i Exped.Utsk. Anser man nödigt, att
det skriftligen inkommer, så finnes intet hinder för dess utskrifning,
så att det skriftligen kan inkomma samma dag
sorn de tryckta exemplaren, eller möjligen någon dag förut.
Gr. von Fersen: Det glädjefulla sätt, hvarpå den siste
värde talaren besvarat de anmärknlr, som blifvit gjorda,
eller, rättare sagdt, den anhållan, som blifvit framställd
om Constit.Utsk:s åläggande, att skyndsamt inkomma med
ifrågavar. betänk,, har varit ganska tryggande för mig, ty
deraf slutar jag, att betänk, snart skall komma att hvila på
R. o. Ad:s bord; men ehuru jag sålunda enskildt vunnit
denna öfvertygelse, kan jag likväl ej annat än ytterligare
förnya min anhållan, att R. o. Ad. måtte förelägga Constit.-  Utsk. tid för betänk:s insändande, och äfvenledes, på sätt
Frih. Cederström ansett vara formenligast, inbjuda de öfriga
Stånden att i detta beslut deltaga. För min del tror jag
detta i alla afseenden vara lämpligast, och jag får dessutom
till prot. anhålla, att, innan vi åtskiljas i afton, prot.utdr. i
ämnet må blifva justeradt, på det de öfriga Stånden i nä
-
Den 29 Januari c. m.
sGj
sta plenum må derom kunna besluta, och Constit.Utsk.
snart må erhålla del af beslutet.
Hr Cederschjöld: Då jag i Constit.Utsk. icke tillhör
den majoritet, sorn ifrar för bibehållandet af en sjelftagen
myndighet hos detta Utsk. öfver B.. St., anser jag mig pligtig
att göra rättvisa åt mina motståndares förhållande inom.
Utsk. i så måtto, att jag får intyga, det beslutet i tryckfr.-  frågan redan längesedan derstädes fattades och uppsattes;
men Utsk. beslöt, att expeditionen borde uppehållas, tills
Utsk. afgjort en motion 0111 ändring af 56 och 81 §§ Reg.F.,
rörtde behandlingssättet af grundlagsfrågor. Denna motion
liar upptagit mycken tid, nemi. icke mindre än hela verldens
skapelse, eller 6 dagar; men nu är den afgjord, och
betänk, om tryckfriheten har redan för flera dagar sedan
afgått till Exped.Utsk. för att tryckas. Jag får derföre
vördsamt hemställa, om icke hvad som redan inom detta
bus blifvit ytlradt kan vara nog för sitt ändamål, nemi. såsom
en opinionsyttring; ty jag skulle tro, att man ej behöfver
besvära de öfriga Stånden med en åtgärd, som är öfverflödig,
då det ej kan dröja iner än några få dagar, innan
betänk, från Exped.Utsk. inkommer.
Gr. Horn: Man blir ogerna narrad två gånger, då
man kan undvika det, och det har en gång händt 111ig, att
jag, af skyldigt afseende på Frih. Cederströms uppgift, afstått
från det yrkande, som nu är i fråga, och jag kan derföre
ej göra det för andra gången. Jag vill jemväl fästa
Hr Cedersclijölds uppmärksamhet derpå, att lian kunde blifva
narrad i sin supposition om betänk:s snara insändande
frun Exped.Utsk.; ty man kan inom detta Utsk., äfvensåväl
som inom Constit.Utsk., öfverenskomma att fördröja expeditionen,
så att den kan inkomma för sent. För öfrigt kan
jag ej finna, att motionen om ändring i 56 och 81 §§ Reg.F.
bar något sammanhang med frågan om tryckfriheten, helst
beslutet rör:de denna motion ej kunde hafva någon retroactiv
verkan. Jag inser således icke, att Constit.Utsk. haft
minsta skäl att fördröja ifrågavar. expedition, utan finner
deruti endast ett nytt försök alt öfvermanna R. St:s beslutande-rätt,
hvilket ytterligare uppmanar mig att vidblifva
den propos,, jag begärt.
Gr. von Fersen: Instämmande med den siste värde
talaren, tager jag mig endast friheten att fästa uppmärksamhet
på hvad jag i början af detta plenum hade äran begära,
då fråga var 0111 uppskof med pröfningen af Constit -  Utsk:s "betähkm. Jag föreslog nemi. en propos., hvilken enligt
Ståndet skulle förbehålla sig att pröfva den ordning, hvari
målen skulle till afgörande företagas. Efter den upplysning,
Hr Cederschjöld nu letti nät R. o. Ad., finner jag mig ytterligare
styrkt i min förut yttrade öfvertygelse, att ett sådant
beslut vore nyttigt. Jag finner nemi., att i fall R. o. Adis
Den 29 Januari e. m.
pluralitet skulle godkänna det förslag, hvarmed jag förmodar
Utsk. skall inkomma i afseende på ändring af 56 och
81 §§ Reg.F., finge motsidans talare ett herrligt tillfälle att
säga, att sedan R. o. Ad. godkänt principen, böra målen
behandlas såsom denna princip antyder. Jag kan icke annat
än ställa mig till efterrättelse föreskriften i 83 § Reg.F.,
att grundlagarna skola efter deras ordalydelse tillämpas, och
derföre tror jag frågan om juryn och indragningsmagten böra
afgöras enligt nuvar. grundlag och icke enligt den förklaring
af 56 och 8r §§, som framledes kan blifva antagen.
Det är af denna anledn., som jag hos Hr Gr. o. Landtm,
anhåller om den propos., att R. o. Ad. reserverar sin rätt
att företaga Coastit.Utskrs betänkrn i den ordning, som R.
o. Ad. kan finna lämpligast.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, föreslog, att, i öfverensstämmelse
med hvad Frih. Sprengtporten samt Gr:na v. Fersen
och Horn yrkat, Constit.Utsk. måtte åläggas att inom 8
dagar inkomma med sitt yttrande i trye k fr. frågan. H. Ex.
ansåg visserligen en sådan af Ståndet uttryckt önskan som
ett tillräckligt skäl för Utsk. att densamma efterkomma,
men trodde sig likväl, då en af Utsk:s ledamöter yttrat, att
ett Stånds beslut ej vore tillräckligt till åstadkommande af
ett sådant åläggande för Utsk., tillika böra hemställa, om
R. o. Ad. behagade inbjuda sina Medständer att samma beslut
biträda.
Ropades ja.
Gr. von Fersen: I anledn. af den nyss slutade discussionen,
och då Hr Gr. o. Landtm, behagat i samma propos.
upptaga 2:ne af de propostr, som här blifvit begärda och
hvaruti jag instämt, tager jag mig friheten att fästa uppmärksamhet
på den 3:dje propos., som jag begärt, nemi.
huruvida icke R. o. Ad. ville förbehålla sig rättighet att,
sedan Constit.Utskrs betänk:n inkommit, besluta hvilket af
dem skall först till pröfning företagas. Den upplysning,
som Hr Cederschjöld lemnat, anser jag vara ett ganska stort
skäl för min anhållan, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa
denna propos:n.
H. Ex. Hr Gr. o. Land tm. yttrade, att han visserligen
ansåg hvad Gr. v. Fersen nu begärt blifva en följd af
R. o. Ad:s redan fattade beslut, men likväl alltför gerna
ville till Ståndet hemställa, om det behagade bifalla Gr. v.
Fersens nu förnyade framställning.
Hr Hjärne: Jag har ingenting emot bifall till hvad
Gr. v. Fersen sednast föreslagit; men jag anser ett sådant
beslut öfverflödigt, emedan den rättighet, som skulle reserveras,
i allt fall är R. o. Ad. förvarad, då ifrågavar. betänk:n
inkomma. Grundlagen lägger intet hinder för ett
Stånd att besluta, i hvilken ordning målen skola till afgå
-
Den ig Januari e. m.
369
rande företagas, och jag tror således den propos., hvarom
Gr. v. Fersen nyss anhållit, vara alldeles öfverflödig. Men
deremot har Gr. v. Fersen gjort en annan begäran, hvarpå
afseende hittills ej blifvit fästadt, och som jag tager mig
friheten understödja. Han har nemi. föreslagit, att prot.-  utdr. rör:de den nu beslutade inbjudningen måtte redan
denna afton uppsättas och justeras, för att så mycket förr
komma de öfriga Stånden tillhanda; och derom anhåller jag,
att propos. måtte blifva framställd.
Gr. von Fersen: För min del anhåller jag visserligen
om den åtgärd, Hr Hjärne omnämnt, men jag anser något
R. o. Ad:s beslut derom ej erfordras; ty om prot.utdr. i afton
kan uppsättas och justeras, kommer sådant säkerligen utan
något Ståndets beslut att äga rum, och jag har derföre ej
begärt någon propos. derom. Jag vill icke vidare ifra
för den proposition, jag nyss begärt, utan önskar blott, att
R. o. Ad. ej måtte komma att ångra, det Ståndet icke reserverat
sig rättighet att afgöra, hvilket af Constit.Utskrs betänk:n
först skall pröfvas. Då ingen instämt i mitt förslag
att bevara 11. o. Ad. en sådan rättighet, vill jag icke insistera
derpå, och anhåller endast, att detta mitt yttrande
må i prot. intagas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att i afseende å
hvad Hr Hjärne i sednare delen af sitt yttrande anfört, ansåg
II. Ex. någon framställning till R. o. Ad. icke af nöden,
emedan H. Ex. redan före detsammas afgifvande anmodat
Ridd.secret. att uppsätta det ifrågavar. prot.utdr., hvilket,
innan R. o. Ad. komme att åtskiljas, skulle för Ståndet
blifva justeradt. Hvad åter beträffade Gr. v. Fersens yttrande,
ansåg H. Ex. icke något hinder vara för R. o. Ad.
att, i följd af det fattade beslutet, bestämma ordningen för
föredragningen af de mål från Constit.Utsk., som enligt samma
beslut blifva hvilande.
Ånyo föredrogs StatsUtskrs d. i5 dennes på bordet lagda
memor. JN:o 396 i frågan om en militärpost till bevakning
af lånecontorets hus i Malmö.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag skulle för mia
upplysnings skull önska att få veta, huru långt befälhafvarens
rättighet att permittera sträcker sig, då Malmö garnison,
bestående af 3oo inan, som ej har annan tjenstgöring än
bevakningen af fängelset, och jag tror knappt den, ej skall
kunna utgöra en enda post till, endast derföre, att de permitterades
antal då skulle minskas.
Gr von Fersen, Hans: För min del tvekar jag icke
att öppet ogilla det motiv, hvarför ifrågavar. militärpost ej
skall kunna utgå; men jag tror icke, att det kan blifva underkastadt
R. o. Ad:s pröfning, huruvida summan af den
ajo
Den 39 Januari c. m.
garnison, som finnes i en stad, bör förstärkas eller icke_ Betänk.
utgör blott svar på en förfrågan, och omkring något
annat synes fx-ågan ej kunna hvälfva sig; ty att B., o. Ad.
kan bestämma, huruvida flei’a eller färre man skola utgöra
en stads garnison, tror jag icke. Jag anhåller således, att
betänk, må läggas till handhna, fastän jag i afseende på
sjelfva saken ville afslå det, om sådant kunde ske.
Hr Peyron, Gust. Abrah.: Jag har tagit mig friheten
begära ordet endast för att genmäla, att detta memor.
icke är något betänk, från StatsUtsk., utan blott en communication
af en nådig skrifvelse, som från K. M. kommit
directe till StatsUtsk. Utsk. har ej ansett sig berättigadt
att i saken afgifva något utlåt., utan endast meddelat R. St.
den upplysning, Utsk. fått mottaga.
Hr Cederschjöld: Jag får blott vördsamt hemställa,
huruvida icke, då B. St. ingått lill K. M. med en tind.
skrifvelse, det också är B. St., som bort få emottaga det
nåd. svaret. Nu erhålla vi detta svar medelbart genom StatsUtsk.
; och jag hemställer, om detta är enligt med formen.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: B. St. hafva visserligen
till K. M. ingått med en und. skrifvelse i detta ämne;
men då K. M. meddelat sitt svar icke direct till B. St.,
utan till SKtsUtsk., har Utsk. ansett sig böra Jemna B. St.
del deraf, och naturligtvis ej kunnat dermed taga någon
annan befattning.
StatsUtsk:s memor. N:o 3g6 lades till handhna.
FöVedrogos ånyo och biföllos StatsUtskls d. i5 dennes
på boi’det lagda utlåtfn:
N:o 397. i anledn. af K. M:s nåd. remiss å Svea Hofrätts
und. hemställan om arfvodes anslag för den person,
hvilken, såsom adjungerad ledamot, biträder Hofrätten i Just.-  ombudsm. C. L. Landins ställe;
N:o 3g8. i anledn. af väckt motion, att en del af de
till Arme'ens materiel utaf R. St. nu å stat anvisade 70,000
r:dr må användas till förstäikande af gevärsförråden.
Ånyo föredi’ogs och bifölls Bevilln.Utsk:s d. i5 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 48 i anledn. af anmärkmr vid
Utskts memor. N:o 37, ang:de stadgande i bevilln:sförordn. i
afseende å centonalens öfverflyttning på allm. bevillningen.
Vid förnyad föi-cdi'agning af StatsUtsk:s d. 19 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 3g5, dels i anledn. af verkställd
granskning af K. Convojcommissaiiatets förvaltning och räkenskaper
för åren i83i och i832, samt dels på grund af
väckt motion om förändring i convojafgiftens utgörande och
Den 3g Janmari e. ra.
=7»
disposition m. m., blef nämnde utlåt, ånyo lagdt på bordet
af Hr Hjärne, Harald, och Frih. Rantzou, Joh. Alb.
Då nu ånyo föredrogs Bevilln.Utskrs d. 19 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 5o i anledn. af gjorda anmärknrr
emot Ulsk:s betänk. N:o 3g, ang:de den af städerna utgående
salu-aceis, blef samma utlät, af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo och bifölls BancoUtskts d. 19 dennes
på bordet lagda betänk. N.‘o 78 i anledn. af Gr. Frölichs
motion, ang:de föreskrifters meddelande i afseende på undervigtigt
guld- och silfvermynt, som till Banken ingär.
Företogs till pröfning BancoUtskrs den ig dennes på
bordet lagda betänk. N:o 79 i anledn. af Hr Rosenblads,
Bernh., motion om rättighet för Banken att upptaga lån till
förstärkande af fonden för handelsdisconten och belåningen
af publika papper.
På begäran af Hr von Troil, Emil, upplästes Hr
Stuarts betänk, åtföljande reservation.
Hr von Troil: Det synes mig som BancoUtsk. i detta
betänk, begått ett misstag, då det från ett tillfälligt förhållande
velat hemta anledn. till rubbning af en för längre
tid fastställd grundsats. Ett sädant tillfälligt förhållande ar
den förlägenhet, hvari handelsdisconten någon tid sig befunnit,
hufvudsakligen till följd af den staden Wenersborg öfvergångna
eldsvåda. Detta förhållande har redan upphört.
Handelsdisconten har för närvar, betydliga medel insatta i
lånebanken. Förenade Stats- och BancoUtskm hafva nyligen,
med bifall till en motion af Hr Rosenblad, framställt
ett förslag, hvarigenom handelsdisconten, utan behof af något
R. St:s beslut, kommer att erhålla nya tillgångar. Således
synes något behof i denna väg icke vara trängande och
någon fördel genom det nu förevar, förslaget ej kunna uppkomma.
Olägenheterna synas mig deremot vara ganska
många. Till den af Hr Stuart gjorda utveckling af stridigheten
emellan Utsk:s nu förevar, förslag och R. St:s förut
fattade beslut behöfver jag ej tillägga något; men jag ber
att få fästa uppmärksamheten uppå den fullkomliga principvidrighet,
som ligger i den af Utsk. föreslagna sammanblandning
af 2:ne de mest olika slag af lånerörelse. Det
ena slaget lemnäs af handelsdisconten och grundar sig på
personlig credit, och det andra af publika pappersdisconten,
grundad endast på realcredit, och det så ovilkorligt, att den
kan anlitas af Bankens egna tjenstemän, för hvilka intet
annat slags lån af Banken är tillåtet. Denna sammanblandning
vore en stor olägenhet, och en annan, som äfven är
af högsta vigt, är, att om man sålunda sammanblandar han
-
Den 29 J a n u a r 1 c. ra.
delsdisconten oell publika pappersbelåningen, kan man icke
på förhand beräkna, huru många lånesökande i handelsdisconten
skola anmäla sig. Det later ganska val tänka
sig, att alla medel skulle utgå i denna väg, så att de publika
papperen icke i anseende till bristande tillgångar kunde
belånas. Derigenom skulle R. St. tillintetgöra ett af de
vigtigare beslut, R. St fattat till bibehållande af Riksg.cont:s
credit; och beklagligtvis står icke denna credit för närvar, så
högt, att den tål, att någon af dess grundvalar lindanryckes.
Jag tror, att Fulimägtige i Riksg.conl. skulle komma i en
brydsam belägenhet, 0111 R. St., genom bifall till detta betänk.
, skulle åstadkomma möjligheten af det förhållande, att
innehafvaren af Riksg.contts obligationer med 5 procts ränta
ej linge dem belånade, då de i Banken inlemnas. Af dessa
skäl vågar jag anhålla, att R. o. Ad. behagade alsia ifrägavar.
betänk., likasom BorgareSt. redan gjort, det Stånd,
för hvars fördel man påstår handelsdisconten egentligen vara
inrättad.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Jag har begärt ordet endast
för att förena mig i hvad Hr v. Troil framställt. Det är
svårt att tänka sig, det man nu ville rifva upp de grundbeslut,
som blifvit tagna i och för realisationens bestånd.
Jag delar visserligen reservantens tanke, att det ifrågavar.
beslutet ej vore farligt, om man endast beräknade quantiteten
af sedelemissionen ; men principen blefve öfvei tradd, och
deri ligger faran för crediten af de beslut, som i afseende
på realisationen vid denna riksdag blifvit fattade. Jag anhåller
om afslag å betänk.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då detta betänk, endast en
gång blifvit bordlagdt, anhåller jag, att det ytterligare må
få hvila på bordet, emedan det vore alltför vågadt att i ett
plenum, deri endast 20 personer äro närvar., exponera sig
för en votering, som, i händelse betänk, afsloges, skulle hafva
det både löjliga och ömkliga resultat, att handelsdisconten
på 6 månader blefve inställd och förvandlad till en utredningsanstalt,
för att 6 månader derefter, sedan man vant
allmänheten ifrån sig och förorsakat stora förluster för enskilda,
äga större tillgångar att disponera, än den blefve i
tillfälle att använda.
Hr af Ström, Isr. Adolph: Jag tager mig friheten
instämma i Hr Rosenblads begäran om detta betänkts ytterligare
bordläggning till nästa plenum.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att BancoUtsk:s
betänk. N:o 79 komme, till följd af 2:ne ledamöters
begäran, att blifva hvilande.
Ånyo föredrogs och bifölls BancoUtsk:s d. 19 dennes på
bor
-
D«n 99 Jaauari «. u.
*7*
bordet lagda betänk. N:o 80 i anledn. af Hr T. Troil* motion,
angrde afgifvande af specificeradt förslag å de publika
papper, hvilka, enligt R. St:s beslut, komma att i Banken
belånas.
Uppå begäran af Gr. von Fersen, Hans, samt Hr
Stuart, Carl Gutt., lädes ånyo på bordet Lag- och
Oecon.Utsk:ns d. 19 dennes bordlagda betänk. Nro 4° > an*
ledn. af väckta motioner om förändringar och tillägg i K.
förorda., ang:de sockenstämmor och kyrkoråd, af den_a6
Febr. 1817.
Vid förnyad föredragning af Oecon.Utskis under Nro
14.2 afgifna och' d. 10 dennes på bordet lagda förslag till
jemnkniug uti RiksStrns beslut, angrde skjutsväsendet och
forvagnsinrättningar, fann R. o. Ad. irsta, 2rdra och 3rdje
samt örte punkterna icke erfordra någon åtgärd, och biföll
4:de punkten samt det af Utsk. på sista sidan gjorda förslag
till und. anhållan lill K. M.
Ånyo föredrogs Constit.Utskrs d. aa dennes på bordet
lagda memor. Nro 75 till R. o. Ad. samt BorgareSt., angrde
återremisserna på memor. Nro 54, innehållande svar å anmärknrr
vid memor. Nro 38.
Gr. von Fersen, Ilan sr Då den propos., jag i början
af detta plenum tog mig friheten begära, icke af Hr Gr. o.
Landtm, framställdes, utan R. o. Ad. i stället fattade ett med
densamma något när likartad! beslut, får jag vördsamt anhålla
om den propos., att detta äfvensom Constit.Utskrs näst derefter
å föredragningslistan upptagna betänk, må hänföras
under samma beslut, som R. o. Ad. rörrde Constit.Utskrs betänk.
Nro 74 fattat, eller komma att hvila, tills Constit.Utskrs
länge väntade betänk, om tryckfriheten inkommer.
R. o. Ad. beslöt, att Constit.Utskrs memor. Nrris 75 och
76 skulle hvila, tills samma Utsk. inkommit med sitt utlåt,
i frågan om förändringar uti Tryckfr.förordn.
Lades till handlrna StatsUtskrs d. 22 dennes på bordet
lagda memor. Nro 3gg, i anledn. af erhållen återremiss å
StatsUtskrs betänk. Nro 368.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUtskrs d. 22 dennes
på bordet lagda utlåtrnr
Nro 400. i anledn. af en inom PresteSt. väckt fråga om
tillåtelse för Ståndets archivarie att emellan riksdagarna få
bebo de rum i Riksg.contrs förra hus, hvilka af PresteSt.
under riksdagarna begagna*;
18 H. 35
274
Den 29 Januari e. ra.
N:o 4°*- ang^e gratilication åt den eller de tjenstemän
inom Riksg.cont., som fått sig uppdragen befattning med
utdelningen till prenumeranter af RiksStms tryckta prot. vid
in ne var. riksdag, samt emottagningen och redovisningen för
öfverblifvande exemplar af bihanget till samma prot.
Ånyo föredrogs Stats- och Oecon.Utsktns d. 22 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 49 i anledn. af gjorda anmärkntr
vid Utsktns betänk. JNto 34, i fråga om folkskolors inrättande
i Riket.
Gr. von Fersen, Hans: Sora jag nu i Ståndet saknar
en ledamot, hvilken detta ämne nära rörer och som eljest
städse plägar bevista R. o. Ad:s öfverläggningar, nemi. Hr
Statssecret. för ecclesiastikärenderna, anhåller jag, att detta
betänk, må få hvila på bordet, på det han må få tillfälle
att öfvervara föredragningen af detta ärende, då han ofta
är tillstädes vid föredragningen af ärender, som ej hafva så
nära sammanhang med hans departement.
Hr Hjärne, Harald: Ehuru jag icke vill begagna
samma motiv som den siste värde talaren, emedan jag tror,
att det ej skulle lända till båtnad för saken, om Hr Statssecret.
v. Hartmansdorffs åsigter om undervisningsverken komme
att ligga till grund för R. o. Ad:s beslut i denna fråga,
anhåller jag dock, att detta mål, enär så få ledamöter äro
närvar., må ytterligare få hvila på bordet.
Till pröfning företogs BancoUtsk:s d. 22 dennes på
bordet lagda memor. N:o 81 ang:de revisionerna öfver Bancodiscontverkets
förvaltning och räkenskaper samt f. d. Riksdiscontens
utredning.
R. o. Ad. biföll Utsk:s hemställan, rör:de tiden för företagande
af den innevar. år inträffade revision, och beslöt,
i öfverensstämmelse med hvad Ståndet i enahanda fråga vid
sisth riksdag beslutat, att Ridd.directionen skulle anmodas
att, å R. o. Ad:s vägnar, utse tvenne revisorer för granskningen
af sisth års förvaltning och räkenskaper, samt att
om utgången af detta val lemna BancoUtsk. underrättelse,
på det Utsk. måtte, genom Bancofullmägtige, låta Directionen
vid Bancodiscontverket deraf undfå del; hvarjemte R.
o. Ad. uppdrog åt Ridd.directm, att äfven hädanefter intill
nästa riksdag, likaledes hvarje år, å R. o. Ad:s vägnar utvälja
de tvenne revisorer, hvilka böra deltaga uti ifrågavar.
årliga revisioner.
Ånyo föredrogs Oecon.Utsk:s d. 22 dennes på bordet
lagda förslag N:o 143 till sammanjemnkning af RiksSt:ns beslut
i cn fråga, rör:de bergs- och jernhandteringen i Riket.
Hr Hjärne, Harald: Jag ser med förundran, att jag
t
D < 11 ag Ja n u a r i e. ra.
i detta betänk, är anmäld såsom en reservant emot Utsk:s
beslut. Jag har icke i Utsk. anfört någon sådan reservation;
men då ifrågavar. sammanjemnkn. der förevar, yttrade
jag den åsigt, att det beslut, som af It. o. Ad. var fattadt,
och hvilket, fastän i andra ordalag, äfven de andra Stånden
biträdt, nemi. att till den andra Statsmagten öfverlåta
att vidtaga beskattningsåtgärder i afseende på jernhandteringen,
icke, efter min öfvertygelse, var öfverensstämmande
med grundlagens anda, emedan jag anser den icke blott
medgifva Svenska folket eller B. St. att ensamt besluta i
bsskattnrsfrågor, utan äfven ålägga dem att begagna sig af
denna rättighet, fastän orden icke i grundlagen äro så bestämda.
På dessa skäl ansåg jag, att Utsk. icke bort föreslå
andra BiksSt. att biträda en redaction, sorn innefattade
ett, efter min tanke, emot grundlagen stridande beslut, och
denna reservation begärde jag få antecknad i Utskrs prot.;
men icke har jag anhållit, att den skulle få åtfölja betänk.,
ty i sjelfva saken delar jag den, såsom jag tror, ganska allm.
tanken om nyttan af denna åtgärd, och har endast reserverat
mig för att kunna i andra frågor, deruti dylika åtgärder
äro mindre vigtiga, bestrida deras vidtagande på grund
af deras olaglighet. Jag har trott mig böra inför II. Ståndet
yttra detta, då jag ser min reservation intagen i betänk.
Dessutom innehåller den mig tillagda reservation en tanke,
som jag icke i Utsk. yttrat, nemi. att jag ansett Utsk.
ej vara skyldigt att sammanjemnka Ståndens olagliga beslut.
En sådan uppfattning af grundlagen har aldrig af mig
blifvit framställd, och den hade icke blifvit uttryckt, om jag
fått justera mitt yttrande.
B. o. Ad. lade förslaget N:o i43 till liandkna.
Vid förnyad föredragning biföll B. o. Ad. StatsUtskrs
d. 24 dennes på bordet lagda memor. och utlåt.:
N:o 402. med förslag till indragning af åtskilliga tjenstebefattningar
vid Biksg.cont.;
N:o 4°3. i frågan om afskrifning af ett Professor Igren
beviljadt lån.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 24 dennes på bordet lagda
utlåt. Iko 4°4» i anledn. af väckt motion, att statsverket
måtte lemna bidrag dertill, att Trollhätte canal- och slussverk
kunde bringas till lika dimensioner, som Götha canal
äger.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Som detta betänk,
stödjer sig på ett annat, hvilket angår convojcassans granskning
och dess användande för framtiden, torde det få hvila,
tills nyssnämnde betänk, blir afgjordt.
Gr. von Fersen, Hans, förenade sig med Frih. Tersmeden.
C«n 39 e. m.
Till profning företogs Lag- och Oecon.Utsktns d. 24
dennes på bordet lagda utlat. N:o 4i ofver anmärkmr vid
Utskrns betänk. N:o 20 i anledn. af K. M:s nåd. propos.,
angrde det vid sista riksdag framställda förslag tili en ny
Stängselförordn.
Derjemte upplästes ett från BondeSt. ankommet prot.-  Utdr. af denna dag, innehållande inbjudn. till de öfriga Riksén
att instämma i de BondeStrs uti detta mål fattade beslut,
och således afslå den af Utsk:n tillstyrkta ändring af
5:te §:n i K. förordn., ang:de stängselskyldigheten, d. g
Febr. 1802, men i öfrigt bifalla utlåt. N;o 41.
Hr Hjärne, Harald: Denna frågas afgörande beror
hufvudsakligen uppå, huruvida man antager den ena eller
den andra af de principer, sora utgjort tvisteämnet inom
Utsk:n och RiksSt:n. Den nu gällande stängselförordn. grundar
sig på hemmantalet, och den af K. M. föreslagna grundar
sig på den s. k. hälftenprincipen. Många inom RiksShn
och äfven inom de sammansatta Utskrn hafva gillat den
sednare principen; men genom votering i Utsk:n bär såväl
nu som förra gången, då frågan der förevar, bibehållandet
af 1802 års förordn. blifvit tillstyrkt. Jag har varit bland
dem, som trott, att man beredt ett framskridande i ceconomisk
väg, om man bifallit K. M:s nåd. förslag; men då nu
2!ne Stånd, nemi. Preste- och BondeStm, redan då Utsk:ns
förra betänk, afgafs, gillat detsamma, och således i de hufvudsakligaste
delarna ogillat den princip, hvarpå K. M:s
propos. är grundad, och då jag icke har något hopp, att
dessa Stånd skola frångå sin mening, samt derjemte frågan
är af oeconomisk beskaffenhet, i följd hvaraf beslut, hvari
2 Stånd stadna emot 2, här är detsamma som afslag, vill
jag inskränka mig till att endast till prot. afgifva min reservation,
i fall R. o. Ad. beslutar bifall till Utsk:ns betänk.
För öfrigt har jag icke, såsom den antecknade reservationen
antyder, reserverat mig emot hela betänk., utan endast i
afseende på principfrågan. Uti alla de öfriga frågorna har
jag deltagit i Utsk:ns beslut.
R. o. Ad. instämde uti BondeSt:s beslut.
Uppå begäran af Grefvarna von Fersen, Hans, och
Horn, Claes Fredr., samt Frih. Rantzou, Joh. Al b.,
lades ånyo på bordet StatsUtskts d. 26 sisth Jan. på bordet
lagda utlåt. N:o 4o5 öfver anmärkntr vid betänk.‘na N:ris 36S
och 367 öfver K, M:s nåd. propos. om låns upptagande till ,
hypotheksinrätln ingars befrämjande, samt Riksdagsm. And.
Danielssons i anleda, deraf gjorda särskilda förslag.
Justerades s pvot.utdr. för detta plenum.
Den 19 Januari e. m.
*77
Upplästes och lades på bordet nedannämnda inkomna
utlåt:n från
Stats- och BancoUtskotten:
N:o 5o. i anledn. af väckt fråga om rättighet för styrelsen
öfver nya passevolance- och arme'ens trosspassevolancecassa
att insätta sina obehöfliga fonder på lånebankens upplåningsräkning
för handelsdisconterna;
N:o 5i. i anledn. af väckt fråga om förändring i vissa,
delar af Bankens grundfonds-obligationer 111. m.
N:o 5a. i anledn. af väckta motioner, dels att K. Myntverket
ofördröjligen mätte ställas under K. BergsCollegii öfverstyrelse,
dels ock att K. Myntverkets ställning i alla dess
delar må genom trycket offentliggöras;
BevillningsUtskottet:
N:o 52. i anledn. af erhållen återremiss i vissa delar af
memor. N:o 49, med förslag till sammanjemnkning af RiksSt:ns
olika beslut, ang:de stora sjötullsbevillningen;
BancoUtskottet:
N:o 82. i anledn. af Hrr Lagerhjelms och Nordenanckar
motioner, ang:de användandet af Bankens ränte vinster;
N:o 83. i anledn. af Hr Kallings motion om lindring i
betalningsvilkoren för de lån, uti hvilka Wenersborgs stads
invånare häfta till Götheborgs lånecontor;
N:o 84- med öfverlemnande af förslag till instruetion
för R. St:s revisorer öfver Banco verket;'
N:o 85. till svar å Hr Petrés motion om erhållande af
åtskilliga upplysningar i anledn. af de uti K. M:s nåd. skrifvelse
af d. 3 dennes uppgifna hinder för riksdagens afslutande.
Gr. von Fersen, Hans: Som 2:ne Stånd i åtskilliga
delar återremitterat Bevilln.Utsk:s jerankningsförslag med voter:spropos:r
ang:de stora sjötullen, och jag tror det vara
angeläget, att snart nog förstärkt StatsUtsk. kommer att
afgöra de voter:spropos:r, Bevilln.Utsk. föreslagit, samt Bevilln.
Utsk:s i anledn. af nämnde återremiss afgifna memor.
N:o 52 icke innehåller annat än åtskilliga rättelser, som blifvit
nödiga i följd dels af tryckfel, dels af i prot.utdr:n uteglömda
beslut, och dels af ett förbiseende hos Bevilln.Utsk.,
«å torde R. o. Ad. tillåta, att detta memor. på föredragn:slistan
blifver upptaget näst efter de betänkm, dem R, o. Ad,
beslutat först i nästa plenum företaga. Jag anhåller om Hr
Gr. o. Landtmts propos. på denna min begäran.
R. o. Ad. biföll Gr. v. Fersens hemställan.
Justerades pleniprot. för d. io Nov.
H. R. 0, Ad, åtskiljdes kl. 9 på aftonen.
In fidem protocolli,
JF. O. Silfverstolpe.
378
Den 3i Januari.
Lördagen den 3i Januari 1835.
Plenum kl. io f. m.
Justerades r prot.utdr. för d. 29 dennes f. m. och 8
för samma dag e. m.
Ånyo föredrogs BondeSt:s d. 29 dennes pä bordet lagda
inbjudning till R. o. Ad. att frångå sitt ronde mom:n lit.
a, b och c af 5:te punkten i StatsUtskrs utlåt. N:o 3g3 fattade
beslut.
Frih. Cederström, Jac., anhöll, att denna inbjudn.
ytterligare måtte få hvila på bordet.
Hr von Hartmansdorff, Au g., förenade sig med
Frih. Cederström.
Hr Gunther, Carl Gust.: Det förundrar mig att
höra detta ärende begäras ytterligare hvilande, oaktadt i
föregående plenum beslöts, att detsamma nu borde företagas,
och då man vet, att det af BondeSt. begärda utlåt, af
R. o. Ad. uppehåller nämnde Stånds beslut i frågan. Jag
inskränker mig nu emedlertid dertill att anhålla om propos.
, det den ifrågavar. inbjudningen må företagas först i
nästa plenum.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att då flera
personer begärt, att detta mål ytterligare måtte få hvila,
kunde sådant icke nekas.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag hade velat fästa Hr
Giinthers uppmärksamhet derpå, att den begärda ytterligare
bordläggningen icke kan vägras; men i öfrigt förenar jag mig
med honom derom, att inbjudningsfrågan må blifva den
första, som i nästa plenum företages.
R, q. Ad. beslöt, att detta mål skulle blifva första föredragningsämnet
i nästa plenum.
Likaledes föredrogs Frih. Palmstjernas d. 22 dennes på
bordet lagda anförande, ang:de sättet att verkställa R. o.
Ad:s beslut, rör:de a:dra och 5:te punkterna af StatsUtsk:s
utlåt. N:q 39?,
H. Ex. Hr Gr, o. Landtm, förklarade, att, till följd
af R. 0. Ad:s i sista plenum fattade beslut, att detta mål
skulle afgöras i sammanhang med BondeSt:s nyss föredragna
och ånyo bordlagda inbjuda., Frih. Palmstjernas anförande
nu äfven komtne att blifva hvilande.
Vid förnyad föredragning af Bevilln.Utsk:s d. 29 dennes
e, m. på bordel lagda utlåt. N:o 52 i anledn. af erhållen
återremiss i vissa delar af memor. N:o 49 med för
-
Den 3i Januari.
»79
slag till sammanjemnkning af RiksStms olika beslut, ang:de
stora sjötullsbevilln., godkände R. o. Ad. såväl den nya, af
Utsk. föreslagna 66:te voter:spropos:n, som de rättelser,
Utsk. föreslagit i 22, 42 och 4^ voter:spropos:na.
Ånyo föredrogs Exped.Utsk:s d. 24 dennes på bordet
lagda memor. ]NT:o 19, med öfverlemnande af nytt förslag
till underd. skrifvelse, ang:de ändring af 4 och 5 §§ i 17
cap. Ärfdab:n och 3 § i 8 cap. Jordabm samt om upphäfvande
af K. förordn. d. 19 April 1762.
Det nya af Exped.Utsk. insända förslaget till underd.
skrifvelse blef äfven uppläst.
Gr. Frölich, Da v.: Det kan icke falla mig in, och
bör icke heller kunna önskas af någon annan, att rättelse
icke skall ske uti ett begånget misstag. Jag erkänner derjemte,
att ett sådant lätteligen kan inträffa och kan vara
oskyldigt nog; men jag hemställer, om det icke är ett misstag
af en högst eftertänklig beskaffenhet, att Exped.Utsk.
underställer R. St., för att till K. M. i ändamål af antagande
såsom lag öfverlemnas, en expedition, uti hvilken ett
helt mom. af RiksStms beslut finnes vara uteslutet. Jag hemställer
altså, om icke R. o. Ad., efter att hafva lemnat sitt
samtycke till den nödiga rättelsen, må låta till Utsk. affärda
en skrifvelse, uttryckande den önskan, att dylika grofva
misstag icke vidare må äga rum.
Gr. Horn, Claes F r e d r. i Då jag begärde bordläggning
af denna expedition, har jag ansett min pligt Vara att
undersöka förhållandet i saken. Jag har dervid funnit, att
Utsk:s uppgift om det begångna misstaget är riktig; metl
jag har derjemte trott mig inhemta, att Utsk. icke fullständigt
upplyst R. St. om det verkliga förloppet, enär expeditionen
redan blifvit till K. M. aflemnad. Jag kättner icke,
om den jemväl är för K. M. föredragen; men äfven derförutan
är det icke lämpligt, att R. St. ensidigt Vidtaga ett
utbyte af en till K. M. redan afgången act. Jag tror icke,
att Ständerna kunna lagligen fatta ett sådant beslut. 1 hvilken
händelse som helst instämmer jag likväl med Gr. Frölich
i yrkande, att en skrifvelse må från Ståndet till Exped.
Utsk. afgå med en så beskaffad tanka, hvarigenom Utsk:s
uppmärksamhet å sina forehafvanden må vinna en erforderlig
väckelse,
Ilr von Hartmansdorff, Aug.i Jag beklagar, att
misstaget ägt ruin; men att, på sätt yrkadt blifvit, gifva
Utsk. en särskild föreställning är hvarken nödigt eller lämpligt:
icke nödigt, enär Utsk. sjelf anmält misstaget till rättelse;
icke heller lämpligt, då man påminner sig hvilken
mängd af ämnen tillhör Utskrs handläggning och huru
lätt misstag då kunna insmyga sig. Jag tror t. o. m., att
Dea 3i Januari.
dessa sällan varit så fåtaliga som vid denna riksdag. Deremot
torde R. o. Ad. erinra sig, att under föregående riksdag
beslut blifvit expedierade i rak strid mot dem, RiksSt:n
fattat, och utan erinran derom före R. St:s åtskiljande,
så att rättelse varit omöjlig. Nu, då Utsk. sjelf upptäckt
och anmält felet, kan det utan svårighet rättas.
Frih. von Schulzenheim, Dav: Min afsigt är icke
att ingå i något omdöme öfver Evped.Utsk:s förfarande vid
vid detta tillfälle; men jag instämmer fullkomligt med dem,
som finna en rättelse här vara nödvändig. Gr. Horn har
sagt, att svårigheter deremot mötte, i fall skrifvelsen redan
vore föredragen. Jag tror mig känna, att sådant icke ännu
ägt rum; men i alla fall vore ett utbyte, efter min åsigt,
nödvändigt, då det vore ådagalagdt, att under Konungens
pröfning, till sanction eller afslag, hade kommit ett beslut,
hvilket icke vore R. St:s, enär det oriktigt upptagit, hvad
detta sednare verkligen inneburit, och hvilket sålunda vore
en nullitet. Jag får derföre i minnet återkalla en likartad
tilldragelse vid sista riksdagen. R. St:s skrifvelse, ang:de
3:dje hufvudtiteln, ingick till K. M. i Dec. 182g. Någon
tid derefter inkom ett betänk, från StatsUtsk., hvilket af
R. St. bifölls, och i anledn. hvaraf åtskilliga modificationer
uti det förut fattade beslutet blefvo nödvändiga. Exped.-  Utsk. inkom då uti memor. N:o 442 med upplysning om
förhållandet, samt afgaf förslag till ny skrifvelse, hvaruti
Ständerna, jemte uppgift om anledningarna dertill, återbegärde
den förut afgångna skrifvelsen. En sådan procedur
får jag också nu äran föreslå. Förhållandet måste i särskild
underd. skrifvelse anmälas, om saken skall få sin riktiga
ordning; och om R. o. Ad. delar denna åsigt, torde
frågan böra återremitteras till Exped.Utsk., med anmodan
till detsamma att inkomma med förslag till en så beskaffad
skrifvelse, som jag haft äran föreslå.
Frih. Cederström, Jac.: Jag är förekommen af Hr
Hofcancelleren i afseende på formen. Hvad åter beträffar
Gr. Frölichs förslag, får jag fästa uppmärksamheten derå,
att den dermed åsyftade tillrättavisningen återfaller på RiksSt:n
sjelfva, som justerat expeditionen och godkänt densamma.
Något större ansvar å den ena än å den andra sidan
kan jag icke finna. Den bristande uppmärksamheten drabbar
båda; och då förhållandet nu är anmäldt af Utsk., lärer
någon särskild skrifvelse icke böra äga rum, utan endast
återremiss på de grunder, Frih. von Schulzenheim
anfört.
Gr. Frölich: Jag är icke i tillfälle ätt med säkerhet
profva tillförlitligheten af Hr v. Hartmansdorffs uppgift, att
det varit Utsk. sjelft, som anmärkt misstaget; men jag har
stora anledningar att betvifla, det förhållandet varit sådant.
Det
Den 3i Januari.
Det har emedlertid varit tillfredsställande att af Frih. v.
Schulzenheim höra, det expeditionen ännu icke är för K.
M. föredragen; men hvad sjelfva saken beträffar, kan det
väl icke nekas, att Stånden kunna hafva del i misstaget,
enär de godkänt expeditionen. Jag hemställer då, om man
icke äger rätt att hysa det förtroende till ett R. St:s Utsk.,
tillsatt för och endast hafvande befattning med uppsättande
i expeditionsforrn af R. St:s beslut, att man får tro sig
kunna undvika att följa justeringarna med den noggrannhet,
som eljest vore nödvändig. Hvar och en känner, huru det
tillgår med dessa justeringar. Gemenligen äro endast få ledamöter
dervid närvar., och deras uppmärksamhet är och
kari svårligen vara särdeles fästad vid en hastig uppläsning
af expeditionen. Det moraliska ansvaret för en skyldig, fäst
uraktlåten uppmärksamhet och noggrannhet måste alltid
drabba Utsk. Nog kan det vara sannt, att händelsen i sig
sjelf borde af Utsk. uppfattas såsom en tillräcklig tillrättavisning,
och det är derföre jag icke egentligen åsyftat någon
sådan, utan blott att Ständerna må uttrycka sin ledsnad
deröfver, att de framburit till K. M. en så vårdslöst
sammanfattad handling; och detta uttryck tror jag rättvisast
och lämpligast kunna äga ruin genom erinran till Utsk. att
för framtiden noggrannare och pålitligare förfara.
Frih. Boye, Ludv.: Jag biträder Hr v. Hartmansdorff*
mening, att någon särskild åtvarning eller s. k. skrapa icke
må meddelas Utsk. Orsaker, hvilka icke berott af Utsk.,
kunna förefinnas såsom skäl till den förmodan, att misstaget
icke varit helt och hållet Utsk:s. Det har t. ex. kunnat
fått ofullständiga uppgifter från Stånden.
Gr. Horn: Det förefaller mig besynnerligt, alt en ledamot
af Konungens Conseil vid detta tillfälle uppträder och
visar sig mindre mån om Kronans värdighet, än någon annan.
Jag skulle tro, att det tillhör Statsmagterna att visa
hvarandra aktning. Om sålunda ett sådant förbiseende af
skyldig noggrannhet ägt rum, att en skrifvelse blifvit från
Ständerna till K. M. afgifven, hvilken innehåller motsatsen
af hvad Ständerna beslutat, så tillhör det dessa att öfver
ett sådant förhållande uttrycka deras ledsnad. Jag tror altså,
att Frih. v. Schulzenheim ganska riktigt visat, att det
icke går an för Ständerna att ensidigt utbyta till K. M. öfverlemnade
acter, utan de måste derom hos K. M. anhålla,
i hvilket afseende jag ock understödjer Frih. v. Schulzenheim*
anmärkn. till återremiss. I öfrigt är det gifvet, att
Utsk. brustit i sitt åliggande; och jag för min del kan icke
instämma med Frih. Cederström deruti, som skulle skulden
för förseelsen återfalla på R. St. Det är nemi. omöjligt, att
Stånden inom sig kunna följa expeditionerna med den noggrannhet,
som blefvö nödvändig, i fall man ick,e ansåg sig
iS II. 36
u8a
Den Si Januari.
böra lita på Exped.Utsk. En sådan noggrannhet hos Stånden
förutsätter, att de skulle hafva alla prot.utdr. i ämnet
till hands m. m. Hvad RiksSt:n i denna del kan tillkomma,
är på sin höjd att bevaka, det ordalagen utgöra riktiga meningar;
men det måste tillkomma Utsk. ensamt att ansvara
för, att expeditionen är enlig med de fattade besluten. Med
afseende härå, och af aktning för den andra Statsmagten,
är det nödigt och tjenligt, att R. o. Ad. låter vid återremissen
åtfölja den tanka från Ståndet, att Exped.Utsk. med
mera uppmärksamhet må följa de göromål, sorn åligga detsamma.
Hr von Hartmansdorff: Jag finner Frih. Cederströms
anmärkn. ganska riktig, att felet är ej mindre Ståndens
än Utskrs. Således, i fall R. o. Ad. skulle finna för
godt att gifva Utsk. en tillrättavisning, anhåller jag, att
Ståndet i sammanhang dermed måtte tillhålla sina anmärkare
att en annan gång noggrannare följa med vid justeringarna.
Om de då icke äro närvar., är det deras eget fel. Hvar
och en, sorn med noggrannhet följer ärenderna, kan veta
hvilka expeditioner som till justering böra förekomma. Är
han interesserad af något mål, kan han särskildt gifva akt
derpå. Så har jag gjort. Att till Konungen framställa något
yttrande af condoleance i denna sak, anser jag för R.
St. icke vara lämpligt, utan torde man få antaga, att sorgens
beklagande undanbedes äfven vi detta tillfälle.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Emot den siste talarens
anspråk på R. o. Ad:s uppmärksamhet vid justeringarna af
Exped.Utskis förslag till skrifvelser måste jag reservera mig.
Det blefve, på sätt Gr. Horn redan anmärkt, ett alltför
vidsträckt besvär. Förslagen till underd. skrifvelser stå icke
uppförda på föredragningslistan. Man vet således icke,
när de förekomma till justering; och det skulle leda till
obehörigt uppehåll i ärendernas gång att, hvarje gång man
hörde ett förslag till skrifvelse i något vigtigare ämne, begära
det på bordet för att collationera, huruvida expeditionen
är enlig med de fattade besluten. Då man har ett särskildt
Exped.Utsk., synes förtroendet till dess förmåga och
skarpsinnighet icke böra finnas för långt utsträckt, om man
i mål som det ifrågavar., der endast en ordagrann afskrift
af ett bifallet betänk, varit allt, som erfordrats, ansett någon
närmare controll deröfver obehöflig. Jag finner altså,
sedan frågan om tillrättavisning blifvit väckt, att den ock
bör af R. o. Ad. bifallas.
Frih. Cederström: Då expeditionen justerades i Stånden,
var tillfället för anmärkningarna och, om man så velat,
äfven för tillrättavisningen; men nu gäller förseelsen
Stånden lika mycket som Utsk. Det är oriktigt, i fall expeditionerna
icke ligga på bordet, innan de föredragas. Sådant
är i grundlagen befaldt i afseende å alla mål. Jag
Den 3i Januari.
283
lemnar derhän, huruvida någon personlighet kunnat ligga
till grund för den påyrkade tillrättavisningen, och i sådan
händelse jemväl, huruvida R. o. Ad. vill deri deltaga; men
för min del förklarar jag, att om jag, det jag icke vet, varit
närvar., då expeditionen justerades, tillräknar jag mig
samma vårdslöshet, som den Utsk. begått. Jag förnyar mitt
instämmande i begäran om återremiss, på grunder jag redan
angifvit.
Gr. Frölich: Jag skall icke förlänga discussionen med
någon absolut fortsättning af mitt yrkande om Utsk:s tillrättavisande,
såvida Hr Gr. o. Landtm, samt R. o. Ad. finna
det vara med deras värdighet förenligt att åtaga sig ett
ansvar, som icke åligger oss, samt dela förebråelsen af en
uppenbar vårdslöshet. Jag hoppas, att denna discussion,
om också icke motsvarande det, hvaraf jag, och andra med
mig, ansett Utsk. hafva gjort sig förtjent, likväl skall vara tillfyllestgörande
för att för framtiden förmå Utsk. att sorgfälligare
iakttaga sina åligganden; men jag vill svara den
ledamot, som hänvisade anmärkarne att passa på, det här ej
finnas några särskildt förpligtade anmärkare, utan att dessa
utgöras af hela Ståndet, den värde ledamoten sjelf inberäknad.
Deremot vill jag förklara, att om Hr v. Hartmansdorff
vill på det sättet argumentera, som vore det hvars
och ens skyldighet att icke hysa förtroende för de auetoriteter,
som, i ett eller annat afseende, hafva allm. ärender
under handläggning, så ingifver sådant icke någon så beskaffad
aktning för våra existerande institutioner, som han
eljest så ifrigt vill låta påskina, att han sjelf hyser; och kan
han anse sådana misstag obetydliga, att en expedierande institution,
uti en skrifvelse från Representationen till Konungen,
utesluter ett helt mom. och således förvrider hela meningen
med ett af R. St. fattadt beslut, hvars återgifvande
i expeditionsform inskränkte sig till åtgärden af en afskrifning,
då förstår jag icke, från hvilka föreställningar Hr v.
Hartmansdorff slutar sig till känslan af aktning, och hvilka
fordringar han derunder inbegriper. Om man påstår,
att något personligt funnits i anmärkningarna och påståendet,
torde det, med afseende å saken, vara mera skäl att
förutsätta, att något personligt legat till grund för försvaret.
Derom vill jag dock icke inlåta mig.
R. o. Ad. återremitterade det nya förslaget till underd.
skrifvelse, under förklarande, att den uti Exped.Utskrs raeirior.
N:o ig omförmälda rättelse måste genom särskild underd.
skrifvelse till K. M. anmälas, samt med anmodan till
Exped.Utsk. att med förslag till en sådan underd. skrifvelse
till R. St. inkomma.
Hr Rosenblad, Bernh., uppläste följande:
En af de delar af Bauc.orcglementet, i afseende på hvil
-
Den 31 Januari.
la förändringar minst kunna undgås, är 4 art. aldra afdeln.,
som innehåller stadganden i gemenskap med Bankens
sedel utgifning. Dessa kunna delas i 3:ne classer:
1:0 i dem, som äro helt och hållet beroende af K. M:s bifall
till R. St:s beslut oin införande af s. k. courant-mynt;
2:0 dem, på hvars afgörande definitiva beslutet i denna fråga
kan anses äga mycket inflytande, och 3:o dem, som äro
helt och hållet oberoende af detta beslut. i:sta classen
kan icke komma i fråga att vidröras, förrän sjelfva hufvudfrågan
är afgjord; till den andra hörer frågan om de blifvande
sedelvalörerna, i afseende på hvilka ännu endast blifvit
beslutadt skillingssedlarnas bibehållande under samma
förbehåll som vid sista riksdag. Det är visserligen obestridligt,
att samma siffra å en sedel, ställd i courant, endast
uttrycker •§ af det värde, den uttrycker på en sedel, ställd
i b:co, och att sålunda en förändring af myntet äfven skulle
tyckas påkalla en förändring af de bestämda sedelvalörerna;
men då de i alla fall äro så varierade, att alla vanligen
i allm. rörelsen förekommande remisser med lätthet
med dem kunna ombesörjas, ehvad de lyda å b:co eller
riksg., får jag tillstyrka deras bibehållande endast med tillägg
af en ny valör, nemi. å 5 r:dr, som borde göras å
grönt papper och samma format som 1 och 3 r:dr. För
bibehållandet af 1 r:drs-valören samt införandet af en ny
valör å 5 r:dr, får jag åberopa, hvad jag yttrat i ett BancoXJtsk.
meddeladt utlåt, till Bancofullmägtiges i prot. i sisth
Augusti eller Septemb. månad, i anledn. af en remiss från
H. Utsk., rörtde vissa med nya sedeltillverkningen gemenskap
ägande frågor, jemte de åtföljande anföranden af chefen för
stereotyperingsanstalten och dåvar. chefen för papperstillverkningen.
Jag vill endast ytterligare tillägga, att den,
efter inskränkningen i Riksg.cont:s sedelutvexling, starkt ökade
åtgången af Bankens smärre sedlar lemnar ett practiskt
intyg, att om ingen sedel skulle utgifvas å lägre rtdrsvalör
än 2 r:dr courant, komme åtgång af de så dyra sk:ssedlarna
att ersätta afgången af de nu i rörelsen utelöpande i3 å
14,000,000 r:dr i 1 rrdrssedlar riksg.
I afseende på 3:dje classens frågor, så, under åberopande
af ofvannärande yttrande, tror jag, att man bör godkänna
de redan tillverkade sedelpapperssorter, med den förändring,
att alla sedlar böra göras å lamelleradt papper,
och Bancofullmägtige befullmägtigas att gifva papperet de
ytterligare förbättringar, hvars lämplighet en ökad erfarenhet
kan vitsorda. Vidare anser jag, att till besparing af
både tid, kostnad och rum, det Ur nödigt att, på sätt Bancofullmägtige
redan i förliden vår föreslagit, afskaffa den i
mom. lit. d af 3:dje punkten gifna föreskrift om skrifven
valör på sedlar fr. o. m. 10 r:dr, att, utan hinder af 5 art.
ista afd. §. 2, i nu gällande reglemente Bancofullm:e må
berättigas vidtaga åtgärder till besparing såväl i kostnaden för
Den 3i Januari.
28S
allt skrifningsarbete å de nya sedlarna, som till verkställande
af en del af detta arbete medelst machineri; äfvensom
att Bancofullmte må lemnäs rätt att, när förfärdigandet af
de nya sedlarna å r:drs-valörer är fullbordadt, kunna förbättra
skillingssedlarna. (Jag får härvid åberopa bilagorna
N:ris 5 och 6 m. fl. till detta utlåt., jag i dessa dagar
omedelbart till Utsk. aflemnat rör:de Tumba bruk, hvari
visas, huru sk:ssedlar på lamelleradt papper skulle komma att
kosta Banken mindre än de nuvar.)
Jag får sålunda föreslå, att BancoUtsk. (under förbehåll
att, sedan den hos K. M. hvilande frågan om courantmynts införande
blifvit definitivt afgjord, få inkomma nied förslag till
de stadganden, som i anledn. deraf kunna erfordras) måtte
föreslå B.. St. att, med upphäfvande af de i i § af ofvannämnda
4 art. 2:dra afd. innehållna föreskrifter, stadga
följande:
i:o Alla slags Bankens sedlar hållas pä förhand färdiga,
för att kunna genast och utan omgång utvexlas till allmänheten,
på lika sätt som nu sker med sedlar å 3 r:dr och
derunder, så att de följaktligen icke annulleras vid skeende
insättning, derest de icke äro förslitna. I sammanhang härmed
iakttages: *)
a) att Bankens sedlar å högre valör än 24 (16) sk:r
ställas endast på följande summor, nemi. i, 3, 5, io, 25,
ioo och 5oo r:dr ;
b) att de s. k. sktssedlarna a (af) de hittills brukliga
valörerna motsvarande belopp i courant, samt salunda a 24,
18 och 12 skir (å 16, 12 och 8 sk:r), väl må hädanefter, såsom
hittills, allmänheten tillhandahållas, att till den, som
det åstundar, utvexla, intill dess R. St. annorlunda förordna,
dock att Bancostyrelsen äger tillse, att de gamla tillgångarna,
bland hvilka Banken ännu äger ett betydligt förråd sedlar
å 14 och 10 sk:r k:mt, gällande lika gaed b:comynt,
blifva i görligaste måtto använda.
2:0 De större sedlarna — — — afföras.
3:o I afseende på de nya sedlarnas materiel, beskaffenhet,
med hvad mera med tillverkningen äger gemenskap,
iakttages:
a) att till alla sedlar å r:drs-valörer användes s. k. lamelleradt
papper, efter de för Utsk. uppvisade prof; Fuilmägtige
dock obetaget att gifva papperet ali den ökade förbättring,
ytterligare vunna insigter kunna påkalla;
b) alt formaterna blifva likaledes i öfverensstämmelse
med de för Utsk. uppvisade prof, sålunda att 5oo och 100
rrdrssedlar komma att förfärdigas af det största formatet,
*), De understrukna orden i den föreslagna texten äro, under förutsättning,
att förslaget 0111 courantmyntcts införande antages;
de i parenthes deremot under motsatta förhållandet. Der endast
första och sista orden blifvit utförda, är redactioncn ordagrannt
lika med den motsvarande gamla.
Den 31 Januari.
de å i5 och io r:dr af det dernäst, samt 5, 3 och i r:dr
af det minsta;
c) att alla dessa sedlar tillverkas af färgadt papper,
nemi. 5oo, i5 och 3 r:dr af blått, ioo, io och i r:dr af
gult, samt 5 r:dr af grönt;
d) att texten tryck es, på sätt de för Utsk. uppvisade
prof utvisa, i s. k. stereotyperingsform, hvarvid ovilkorligen
bör iakttagas, att typen till hvarje valör är så olika de öfriga
, att omöjligen förfalskning från den ena till den andra
kan verkställas;
e) att i afseende på sk:ssedlarna det öfverlemnas åt
Bancofullmre att införa all den förbättring till papper, tryck
och deras öfriga) beskaffenhet, som kan finnas ändamålsenlig,
vare sig genom att tillverka dem på lamelleradt, färgadt eller
ofärgadt papper, eller på hvad annat sätt, som bäst kan
uppfylla Bankens interessen;
f) att alla sedlar böra vara underskrifna af minst 2tne
Bankens tjenstemän; ägande Fullmägtige för öfrigt att i afseende
på deras numerering m. m. vidtaga alla de åtgärder,
som kunna förena säkerhet i controllen med besparing i
kostnaden.
4:o De nya sedelformulären böra färdiggöras i den mån
görligt är, så att de måtte kunna sättas i omlopp, de större
valörerna senast vid början af år i836, och de smärre,
så fort tillräckligt antal blifvit färdigt.
5:o Utgifvandet — — — emot gamla.
6:o Bancofullmägtige äga att hos K. M. i und. anhålla
om utfärdande af allm. kungör., innehållande noggrann beskrifning
på såväl de nya sedelmynten som de fortfarande
gångbara gamla, (af vigt, då t. ex. en stor del af allmänheten
ännu föga känner k:mts-sk.‘ssedlarna och är osäker om
betydelsen af ordet b:co på de efter d. i Oct. 1834 utgifna
sedlar o. s. v),
Remitterades till Bancotltsk,
Hr Rosenblad uppläste ytterligare följande!
R. St. hafva, med bifall till hvad BancoUtsk. föreslagit,
beslutat, att en reservfond af 100,000 r:dr b:co skall bibehållas
vid Bancodisconten, hvilken årligen tillökes med
ränta derå; men något beslut är ännu icke fattadt, hvarken
om räntefoten eller öfriga närmare reglementariska stadganden,
ej heller att tillämpa samma grundsats på lånecontoren.
Då det är obestridligt, att lika behöfligt det är för
Bancodisconten att hafva en af dess creditiv oafhängig reservfond,
för att betäcka uppkommande förluster, lika behöfligt
är det för lånecontoren, grundade på alldeles enahanda
rörelse, då bildandet af en sådan reservfond lätteligen
nu låter verkställa sig genom den år 1835 ingående discontvinsten
för år x834j hvilken, lika med öfriga bancovinsten
Den 3i Januari.
för i835 bildande källor, är ännu alldeles odisponerad, och
då det icke torde vara lämpligt att å denna reservfond beräkna
bögre ränta, än hvad creditivfonden med full visshet
i ren behållning minst kan afkasta, eller att beräkna
den å mindre summor än jemna 100 r:dr; så får jag vördsamt
föreslå, till införande i bancoreglementet, dels i följd
af redan åberopade R. St:s beslut, dels såsom nytt i sammanhang
dermed fattadt beslut:
1:0 Såsom reservfond för discontlånerörelsen intill nästa
riksdag afsättas för Bancodiscontverket 100,000 r:dr b:co,
för Götheborgs lånecontor 40,000 r:dr b:co och för Malmö
lånecontor 20,000 r:dr b:co. Denna fond bildas för Bancodisconten
genom återstoden af 1816 års innehållna vinst, sedan
r:dr 39,169: 28. 8. b:co vid innevar. riksdag blifvit af
R. St. anordnade till betäckande af dels afskrifna, dels inom
linien förda fordringar.
2:0 Å denna reservfond beräknas ränta, efter 4 för 100
om året, från i835 års början, hvilken ränta vid hvarje års
slut tillägges reservfondens behållning och på lika sätt göres
räntebärande, dock så, att endast ränta beräknas å fullt 100
r:dr-tal.
Remitterades till BancoUtsk.
Frih. Boye, Ludv.: I anledn. af R. o. Ad:s nyligen
fattade beslut, rör:de brännvinsbränningens utöfvande, samt
under åberopande af den rätt 56 § af Riksd.Ordn. förunnar,
får jag vördsamt göra den motion: att ägare eller brukare
af jord, som, innan han jorden tillträdt, anmält sig till begagnande
af den samma jord tillkommande bränningsrätt,
och altså derför debiteras fr. d. t Jan. till ultimo Mars,
må vara tillåtet att för tiden fr. d. 1 Jan. till d. i4 Mars,
då han först jorden tillträder, utöfva rättigheten å det
hemman, der han är bosatt); med vilkor likväl att icke begagna
panna af större rymd, än som å det tillträdande
hemmanet får nyttjas, samt att hans bostad är belägen inom
samma fögderi som det hemman, för hvilket han bränner.
Såsom skäl till denna motion får jag här bilägga ett af
K. Götha Hofrätt meddeladt utslag af d. 21 Jan. 1834, utvisande,
huruledes en tilltalad bonde blifvit af den ena domstolen
befriad, men af den andra dömd såsom lagbrytare,
för det han utöfvat en rättighet, för hvilken han betalade
skatt, och hvartill han altså bona fide ansett sig ovilkorligen
berättigad. För denna motion begär jag remiss till Bevilln.
Utsk.
Afskrift. Bilaga,
K. M:s och Rikets Götha Hofrätts utslag på de besvär,
kronolänsmannen C. O. Söderberg anfört deröfver, att
Norra Wedbo häradsrätt, hvarest klaganden, efter stämning,
yrkat ansvar å Jöns Svensson i Målsånd, för det
a88
Den ii Januari.
denne under nästl. år innehaft oförseglad brännvinsbränningsredskap
å annat ställe, än der han till brännvinsbränning
varit skattskrifves samt jemväl å förberörde
ställe tillverkat brännvin, genom utslag den 3:dje
nästl. Juli sig utlåtit: att, ehuru Jöns Svensson, som,
enligt obestridd uppgift, var för nämnde år skattskrifven
för brännvinstillverkning å hemmanet Målsånd, medgifvit,
att han intill d. i4 sistl. Mars, då han flyttat
till nyssbemälda hemman, tillverkat brännvin å hemmanet
Germundstorp, der han till sagde tid varit boende
och hvarest han förut skattat för dylik tillverkning;
likväl och som klaganden icke styrkt, att Jöns
Svensson begagnat större brännvinsbränningsredskap å
Germundstorp, än hvarför han till begagnande i Målsånd
varit berättigad, och brännvinsbränning å begge
dessa ställen ej på samma gång utöfvats, fördenskull,
och då Jöns Svensson på en tid hvarken ägde eller brukade
begge omförmälda hemman, samt /|3 § af K.
förordn. d. iS Juni i83o således ej var lämplig till nu
förevar, fall, fann häradsrätten, att Jöns Svensson, som
genom åtalade brännvinstillverkningen ej begått underslef,
ej heller kunde till ansvar derför fällas, utan blef
han från klagandens påståenden frikänd; öfver hvilka
besvär Jöns Svensson, hörd, sig förklarat; Gifvet i Jönköping
d. 21 Jan. 1834.
K. Hofrätten har öfvervägat hvad anfördt blifvit och
handlingarna i öfrigt innehålla; och som forklaranden, enär
han för nästl. år låtit skattskrifva sig för brännvinstillverkning
endast å hemmanet Målsånd, varit, enligt 8 och 4-3
i K. förordn. d. 25 Juni i83o, oberättigad att, på sätt som
skett, vid hemmanet Germundstorp en del af året tillverka
brännvin, så, och i förmågo af nyss åberopade samt 4[ §§
i samma K. förordn., pröfvar K. Hofrätten rättvist, med ändring
af öfverklagade utslaget, döma forklaranden Jöns Svensson
att böta 33 r:dr 16 sk., en tredjedel till Kronan och
två tredjedelar till åklagaren; hvarförutan forklaranden förverkat
brännvinsbränningsi edskapen, som genom klagandens
försorg bör å offentlig auction försäljas och hvars försäljningsbelopp,
hvilket lika med böterna fördelas, skall till anteckning
i saköreslängden redovisas å Norra Wedbo härads
nästa derefter infallande ling.
Ett exemplar af detta K. Hofrättens utslag öfversändes
till Konungens Bef:h:de i Jönköpings län, för att verkställas.
Den af parterna, som med utslaget är missnöjd, må
deremot, inom eller sist å 45 dagen härefter före kl. 12 på
dagen, hos K. M. uti Dess Just.revision anföra und. besvär,
dervid Jöns Svensson bör foga antingen bevis, att de honom
å
-
Den 3i Januari.
ådömda böter blifvit nedsatta hos Konungens Bef:h:de, magistrat
eller kronofogde i orten, eller ock, om han det ej
förmår, intygande om sin fattigdom, meddeladt af domstolen
eller domaren eller, om det ej kan ske, af vederbörande
kronobetjent eller pastor i den församling, der Jöns Svensson
bor, hvarförutan iakttages, att, om den klagande ej egenhändigt
undertecknar besvärsskriften, författaren derå bör
utsätta sitt namn och yrke, samt fullmagt till besvärens inlemnande
dem vidfogas, allt vid äfventyr, att rätt till talan
emot utslaget eljest förloras. Actum ut supra.
På K. Hofrättens vägnar.
A. Leyonhufvud.
J. M. Crusenstolpe.
Vidimeras Carl Fr. Wåhlin.
J. Wick bom.
Remitterades till Bevilln.Utsk.
Vid förnyad föredragning af Constit.Utskts d. i5 dennes
på bordet lagda memor. N:o 71, ang:de R. o. Adrssamt
BondeSt:s återremisser på memor. N:o 48, godkände R. o.
Ad. samtliga uti nämnde memor. N:o 71 föreslagna, såväl
nya som förändrade voter:spropos:r.
Till pröfning företogs Constit.Utskrs d. i5 dennes på
bordet lagda memor. N:o 72 med föreslagna tillägg till i3
och 17 §§ Riksd.Ordn. i afseende på universitetens representation.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Utsk. har här föreslagit
en förändring, hvarigenom valrätten för academierna,
vid utseende af riksdagsmän, skulle komma att inskränkas
endast till aeademiska consistoriernas ledamöter samt de ordinarie
adjuncterna. Jag kan icke finna något skäl till en
sådan inskränkning, desto mindre som derigenom inträffade,
att lärare och tjenstemän vid universiteten, hvilka äga högre
värdighet än ordinarie adjuncter, likväl uteslötes från
valrätt. Jag känner t. ex. bestämdt, att det finnes 2:ne
ordinarie professorer i Lund, som icke hafva säte i consistorium.
Dessutom blefve e. o. professorer, enligt förslaget,
jemväl uteslutne. Academiesecreteraren och räntmästaren
hafva jemväl högre värdighet än adjuncterna och finge likväl
icke deltaga i valen. Jag anhåller, på grund af dessa aninärkn:r,
om återremiss af betänk., med antagande såsom R.
o. Ad:s gemensamma tanka, att alla med fullmagt försedda
lärare och tjenstemän vid universiteten må deltaga i riksdagsmanna
valen.
Frih. Cederström, Jac.: Jag instämmer till en del
med Hr Dalman; men icke kan jag medgifva, alt samtlige
18 H. 37
Sen 3i Januari.
eftibets- oell tjenstemän -vid academierna må deltaga i de
ifrågavar. valen, ty då lomme exercitiemästare jemväl att
höra till dem, som utsåge representanter för universiteten;
och det kan jag icke anse lämpligt. Med iakttagande af en
sådan subtraction från den af Ilr Dalman yrkade utsträckning
skall jag icke sätta mig emot hans förslag.
Hr Dalman: Jag kan väl egentligen icke bestrida riktigheten
af den anmärkt).,. att exercitiemästarne icke ovilkorligen
böra vara valberättigade; och jag hemställer derföre,
om icke stadgandet kunde sålunda bestämmas, att alla
de lärare vid academierna, som undergått facultetsexamen,
må få deltaga i valen. Sedan ett sådant specimen vore af~
lagdt, vet jag icke, hvarföre uteslutande borde äga rum, äfven
om, på sätt den siste värde talaren befarat, personen
skulle vara dansmästare eller något dylikt.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: För min del anser
jag det vara säkrast att antaga Utsk:s redaction, på det man
icke, genom användande af dylika obestämda ordalag, som
dem Hr Dalman uppgifvit, må komma i bryderi vid tillämpningen.
För närvar, är t. fex. gymnastikläraren i Skara
uti en sådan kategori, som Hr Dalman uppställt; men
jag kan icke finna, att det i allmänhet vore lämpligt att inrymma
hans likar bland dem, som få utse representanter
för ett universitet. Hvad academiesecreteraren och ränt mästaren
angår, så äro de academiens tjenstemän och behöfva
ingalunda att vara vetenskapsmän. Jag finner det således
vara utan skäl att låta dem deltaga i val af representanter
för universiteten, såsom lärdomssäten. I annat fall, borde
afven kamereraren i Yetenskapsacademien, om han icke vore
dess medlem, få deltaga i val af riksdagsmän för academiera.
It. o. Ad. torde altså finna, att om man icke inskränker sig
till hvad Utsk. föreslagit, kommer man in i obestämdheter,
som alstra strider vid tillämpningen. Jag anhåller altså om
propos. till godkännande af Utsk:s förslag.
Hr Dalman: Om man äfven medgifver, att det icke
Vore principenligt, att de s. k. artium magistri deltaga i representantvalen
för universiteten, kan man deraf likväl icke
draga den slutsats, att docenter i vetenskaper och språk derföre
böra förlora sin valrätt. Att man kan uppställa § så,
att de förra blifva uteslutna, men icke de sednare, visar
tillämpningen af §, sådan den hittills lydt, och enligt hvilken
äfven docenterna deltagit i valen. En sådan tillämpning lärer
ock blifvit fastställd af Högsta Domstolen. Bättre, än
att antaga det nya förslaget, vore altså att bibehålla den
gamla redactionen. Men jag ber att få fästa uppmärksamheten
derå, att det just är de yngre lärarne, hvilka äro
kallade att arbeta i framtidens vingård, som måste hafva
det största interesset vid Representationens förhandlingar.
Den 3i Januari.
De aldre lärarnes vilkor och förhållanden äro redan bestämda;
de hafva sällan något hvarken att vinna eller förlora
vid samhällets fortgång eller tillbakaskridande.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Orsaken till ändringen är
den, att ehuru det kan synas fördelaktigt för universiteten
att få välja a:ne ledamöter hvardera, har den dryga
kostnaden dock föranledt dertill, att endast en riksdagsman
blifvit vald. På det stadgandet i denna del måtte
blifva sålunda bestämdt, att tvekan icke kan uppstå derom,
huruvida det kan vara ett åliggande för univei’siteten att sända
arne representanter hvar, har frågan om ändringen uppstått;
och derefter gällde det den, att få stadgandet om ändringen
klart uttryckt. Utsk. har då ansett nödigt att tydligt uttrycka
gränsorna för valrätten, och detta har Utsk. trott
sig ernå genom den föreslagna redactionen. Vill man jemväl
innesluta docenterna bland de valberättigade, så har jag
icke något deremot, blott föreskriften blir klar. Den talare,
som gjort anmärkn., har sjelf medgifvit, att utsträckningen
icke bär omfatta alla lärarne; men gränsen är icke så
lätt att utfästa. Mig har det rätta synts träffadt uti den
uppgift, Utsk. gjort, och jag kan således icke finna den nuvarande
redactionen bättre; men vill man, som sagdt är, utvidga
valrätten äfven till docenter, så har jag icke något
deremot.
Frih. Cederström: Anledn., hvarföre jag till en del
instämde med Hr Dalman, var den, att jag kände, att PresteSt.
stadnat i enahanda anmärkn. Jag ber att få uppläsa
prot.utdr. deröfver och förmodar, att Hr Dalman är nöjd
med innehållet deraf, såsom norm för det beslut, han hos
oss önskar.
Frih. Cederström uppläste derefter det åberopade
prot.utdr.
Hr Dalman: Jag får förklara, att jag är nöjd med den
redaction, PresteSt:s prot.utdr. upptager, samt anhåller om
propos. till antagande af enahanda anmärkn. hos R. o. Ad.
Hr von Hartmansdorff: Vid den i PresteSt. antagna
redaction anhåller jag att få anmärka, att docenter, enligt
densamma, jemväl äro upptagna bland de valberättigade;
men de hafva ingen lön på stat. Likväl skulle de, om
ett universitet sänder u:ne riksdagsmän, komma att deltaga i
kostnaden derför af egna medel. Sådant torde de ej vilja
underkasta sig och hellre försaka valrätten. Huru ginge det
då med den föreslagna redactjonens verkställighet. Jag anser
följaktligen endast dem, som hafva löner, böra få välja,
emedan de verkligen äro fästade vid universiteten. Jag yttrade
detta såsom en reservation mot det trassel, jag föreser
komma att blifva en följd af en så beskaffad förändring..
Vill PresteSt, att redactionen skall blifva sådan, så är det
Den 3i Januari.
mig personligen temligen likgiltigt; men jag varnar för
följderna.
Hr Dalman: Jag ber att få erinra, att Utsk. i ett följande
mom. föreslagit, att den ifrågavar. riksdagskostnaden
skall utgå af academifonden. Den kan altså icke drabba
docenterna.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att Hr Dalman
må gifva akt derpå, att enl. i mom. äga universiteten
rätt att sända 2tne riksd.fullmägtige, då, enligt det påföljande,
blott en undfår aflöning af academifonden.
Hr Dalman: Jag ber att tillbaka få fästa Hr v. Hartmansdorffs
uppmärksamhet derå, att det icke är något åliggande
för universiteten att sända mer än en riksdagsman.
Om de utse 2tne, beror det ju på en hvar att afgöra, huruvida
han vill deltaga i aflöning för den andra eller icke.
Vilja de yngre lärarne göra en sådan uppoffring, måtte det
vara deras ensak. I afseende ä det befarade "trasslet”
vid valen får jag blott erinra, att sådant icke förmärkts
hittills, utan vid öfverenskommelserna om valsättet har gått
ganska lugnt tillväga. Jag kan icke medgifva någon förändring
i den redaction, PresteSt. antagit, utan anhåller,
att R. o. Ad. må förklara den såsom sin gemensamma tanka.
Uppå derefter framställd propos. återremitterades det af
Constit.Utsk. uppgjorda förslag till förändrad redaction af 2
mom. itsta perioden i 13 § med den såsom Ståndets gemensamma
tanka förklarade anmärkn., att riksdagsmän från
universiteten böra utses genom academiernas samtliga professorer
och adjuncter, ordinarie eller extraordinarie, samt
docenter, academiernas räntmästare och secreterare samt alla
öfriga academiska tjenstemän, som i och för sina befattningar
äga presterlig befordringsrätt.
Den föreslagna förändringen vid slutet af 2 mom. i 17
§ Riksd.Ordn. lemnades utan anmärkn.
Ånyo föredrogs och lades till handltna Constit.Utsk:s d.
i5 dennes på bordet lagda memor. Wto y3 till PresteSt.,
ang:de återremissen på memor. Wto 67, med föreslaget tillägg
vid 16 § Riksd.Ordn.
Till pröfning företogs StatsUtskts d. ig dennes på bordet
lagda utlåt. Wto 3g5, dels i anledn. af verkställd granskning
af K. Convojcommissariatets förvaltning och räkenskaper
för åren 1331 och i832, samt dels på grund af väckt
motion om förändring i convojafgiftens utgörande och disposition
111. m.
Underteckn. Ridd.secret. tillkännagaf, att han från
secreteraren i StatsUtsk» emottagit följande skrifvelse:
Den 3i Januari.
Uti betänk. N:o 3g5 pag. i5 nederst på sidan står följande
mening: "äfvensom att i stället för den hittills erlagde
convojafgift å inkommande varor, som utgått olika för
olika varor, eller med dels 5, dels 10 och dels i5 proc. å
tullen, denna afgift hädanefter, under ofvannämnda benämning,
må, till enhets och enkelhets vinnande, blifva beräknad
med io proc. å alla importartiklar.”
Ehuruväl meningen med detta tillstyrkande, då de förutgående
raderna läsas i ett sammanhang, icke lärer kunna
missförstås, eller att detta proc.-belopp bör beräknas å tullen
för olla importartiklar, är anstalt likväl fogad, att rättelse
derom i nästa häfte kommer att införas, då ordalydelsen
blir: ”med io proc. å tullen för alla importar
t i k 1 a r.”
Jag har velat härom underrätta, på det att, om vid
föredragningen af betänk. A:o 3g5 någon tvekan om ordaförståndet
skulle uppstå, densamma må, genom Ilr Ridd.-  sccret:s benägna försorg, undanrödjas. Stockh, d. 21 Jan.
i835. W. Karström.
Hr Peyron, Gust. Abrah., uppläste följande:
Det toidé kanske förefalla mången underligt, att jag,
såsom ledamot af StatsUtsk., uppträder emot ett dess utlåt.
]V:o 395, utan att hafva reserverat mig emot det fattade
beslutet.
Till min ursägt torde det tillåtas mig få den äran anföra,
att jag icke deltagit i målets beredning, icke heller i
den omnämnda revisionen, utan, hindrad af andra göromål,
uppkom sent i Ulsk. den dag, då målet der till slutligt afgörande
föredrogs. Emot utlåt:s antagande höjde sig, om
jag icke missminner mig, blott en röst, med hvilken jag förenade
mig. Den allm. hyllning, utlåt, rönte, gjorde, att jag
icke trodde mig böra onödigtvis uppehålla tiden och bryta
lans. Jag tillkiinnagaf likväl, af skyldig aktning för Utsk.,
det jag var sinnad att på detta rum uppträda emot utlåt.,
och jag går alt uppgifva mina skäl dertill.
Det synes mig först .författadt i mindre tjenliga, jag
må säga, ogrannlaga uttryck, hvarigenom såväl lefvande
som aflidna, allmänt aktade medborgare blifvit sårade.
Jag kan aldrig föreställa mig, att Convojcommissariatets
ledamöter gjort sig förtjenta af de tillvitelser, af det
* Liander, utlåt, emot dem innebär; och derföre synes det
mig hafva varit mera passande att, på sätt grundlagen bjuder,
antingen låta Commissariatet förklara sig, innan man
gick till doms, eller ock begära, att någon dess ledamot
blifvit utsedd för att tillhandagå med upplysningar, hvilka
kanske föranledt till annat än det nu uppkomna resultatet.
Del torde tillåtas mig få yttra den öfvertygelse, att de
förändrade förhållanden, som inträdt uti fäderneslandets
Den 3i Januari.
ställning med Barbaresk-staterna sedan sista riksdagen, väl
ännu en gång kunna förändras, och att det således icke är
afgjordt, att de s. k. ordinära fredssummeliquiderna med
Algier, Tunis och Tripoli för alltid upphört. Sjelfva
utlåt, pag i5 synes äfven tillkännagifva möjligheten deraf;
och dock vill det bygga något nytt på ett temporelt förhållande.
Hvad bokföringsmethoden och redogörelsesättet beträffar,
vill jag icke ingå uti undersökning örn hvad deröfver
blifvit yttradt; jag tror mig iclje äga dertill erforderlig kännedom.
Utsk., och synnerligast en dess ledamot, Hr Santesson,
hvilken i nära sex månader sysslat med saken,
äger tvifvelsutan insigter om hvad tili ett redogörelsesätt
och en fullständig bokföring hörer; men, mina Hrr, jag är
ock öfvertygad derom, att de personer, som dels förr varit
och dels nu äro ur Stockholms börs anställda i verket,
äga dessa insigter i lika hög grad. Deras enskilda affärer
jäfva åtminstone icke denna tankeyttring; och då detta nu
så förkastade redovisningssätt är samtidigt med verkets reorganisation
1797, och alltsedan blifvit iakttaget på det sätt,
att alla conto genast öfvergingo på capitalräkningen, men
genom K. M:s nåd. instruction d. 3r Dec. 1829 sålunda förändrades,
att fyra särskilda hufvudtitlar upptaga inkomster
och utgifter, nemi.: 1:0 inkomstconto, 2:0 ordinarie
utgifters conto, 3:o tillfälliga utgifters conto
och 4:0 kostnader för sjöexpeditioner, och utan
att någon ansett detta sätt äga de felaktigheter, utlåt, antyder;
då dessutom icke bevisas kan, att någon förlust derigenom
blifvit cassan tillskyndad, och då hvarken Kammarrätten,
som årligen granskar räkenskaperna, eller R. St:s
l83i års revision dervid gjort anmarkn:r, och dessutom redogörelsen
verkställes efter fastställda formulärer och gifna föreskrifter,
torde det felaktiga ingalunda kunna ligga Comrnissariatet
till last.
Så ofattlig, så ofullständig och opålitlig, som utlåt,
vill låta påskina redogörelsen vara, är den dock ej, då Hr
Santesson dock fattat den; eljest vet jag sannerligen icke,
huru han skulle hafva kommit till den uppgjorda och i utlåt.
framställda sifferuppställningen.
Att i833 års hufvudbok ej vid förlidet års slut skulle
varit afslutad (pag. 1), synes mig mindre anmärkn:svärdt,
då man besinnar, att det erfordras läng tid att erhålla räkningar
och redovisningar från de å mycket aflägsna orter,
så i Europa som i andra verldsdelar bosatta personer, med
hvilka Commissariatet står i förbindelse; och dessutom antyder
utlåt, på ett annat Ställe (pag. 5), att bokslutet, enligt
föreskrift, icke fullbordas förrän vid näst påföljande års
utgång. .Således är föreskriften föremål för klandret, icke
verkställigheten. Nu är händelsen den, att uppställningen
af i833 års hufvudbok, tvärtemot hvad utlåt. pag. 5 anty
-
Den 3i Januari.
29S
der, verkligen var påbörjad icke allenast i Oct. månad,
utan redan i början af året, och fullbordad samt till Kammarrätten
insänd innan årets utgång. Den börjar alltid, i
den mån räkenskaperna hinna inkomma, redan i Jan., ehuru
sjelfva inkomstbeloppet icke af Tullverket kan förrän i
Nov. månad uppgifvas. Hvad som yttras pag 2, att vid
vexlars på- och afförande saknas oftast all anteckning af
vexelns datum, trassent och acceptant, är icke enligt med
rätta förhållandet. Om den nitiske revisorn behagat genomögna
verificationsboken, hade han der funnit, hvad han tillkännagifver
sig hafva saknat, och äfven dels secundavexlarna in
originali eller i afskriften Om ock Convojcommissariatet eller
någon dess ledamot funnit redogörelsesättet otjenligt och böra
ändras, tror jag icke det eller den hafva ägt initiativet att
åstadkomma en förändring uti en fastställd, ehuru viciös method.
Emedlertid, för att en gång för alla undanrödja alla
anledningar till slikt klander, och för att äfven hos oss
komma till ett redogörelsesystem, hvarefter alla statens medel
böra redovisas, och få det lämpadt efter riksbokslutets
grunder, får, med stöd af sista meningen i 56 § Riksd.-  Ordn., jag vördsamt afgifva detta memor., som kanske härefter
torde få uppläsas.
Hvad de uti utlåt, anförda förluster vidkommer, höra
de till menskliga tingens område och äro en naturlig följd
af den omständighet, att Convojcommissariatet måste i och
för sina vexelgöromål hafva ombud på flera utrikes orter;
och då i detta afseende Convojcommissariatet vändt sig till
sådana handelshus, som njuta och alltid njutit allmänt förtroende,
och med hvilka sjelfva Styrelsen vore i relationer
och hedrade med sitt höga förtroende, torde det ej kunna
förebrås Commissariatet att hafva begagnat dessa handelshus’
biträde. Lyckligtvis synas mig de uppgifna förlusterna vara
ganska obetydliga; och den på handelshuset Rosner
& C:o är ännu ej utredd, då det ej är bestämdt, hvad dividend
denna massa kommer att lemna.
Den gjorda anmärkntn, ”att en summa af i,5g5 mark
Hamb. b:co blifvit insatt hos Sillem & C:o, dels innan detsamma
ännu för någon accept eller utbetalning ägde den
ringaste fordran (pag. 6), och dels, snart sagdt, i samma
stund, som handelshuset var färdigt att göra concurs,” förefaller
mig, lindrigt sagdt, ”besynnerligt.” Då handelshuset
Pierre Godefroi i Hamburg drog sig från affärerna och
insände sin couranträkning, och Convojcommissariatet derefter
utsåg handelshuset Sillem & C:o, hvilket ägde, och det
med skäl, Europeiskt förtroende, etableradt af och beslägtadt
med millionären Hope, så var ju fullt skäl förhanden,
att der insätta den ifrågayar. lumpna summan, för att i någon
mån creditera sig emot de accepter, Sillem & C:o åtagit
sig för Commissarialets räkning. Att insättningen skett
i den stund (pag. 6), handelshuset var färdigt att göra cou
-
Den Si Januari.
curs, var ju en tillfällighet; ty då ilian icke ens in loco
kunde känna, att huset var på vippen att ramla, frågar
jag, huru Commissariatets ledamöter ur härvar. börs kunde
kanna eller ana det? De vidkändes sjelfva ock förluster.
Kära nog 3 veckor förflöto likväl emellan remissens emottagande
och cessionen.
Hvad pag. 7 yttrar derom, att Commendörcapitnine
Kreuger skulle varit af en skiljaktig mening från beslutet
om afskrifningen af förlusten på huset Tottie & Compton i
London, nekar han sjelf, och han kunde aldrig hafva ägt
något skäl att vara af annan tanka än den, som gjort sig
gällande, då K. M. nådigst lemnat Convojcommissariatet
tillåtelse att, i likhet med öfriga creditorerna, ingå i accord.
Bankrutten skedde 1819, således för 16 år sedan. Besynnerligt
nog, att den äfven kan utgöra föremål för dessa hopade
anmärknrr; men sådana uppsökas öfverallt. Nog af,
sedan år efter annat flera afbetalningar ägt rum, hördes intet
vidare derom, då år 1829 Convojcommissariatet skref
till London och erhöll den underrättelse, att då en ytterligare,
men ock den sista utbetalningen ägt rum.
Det vore visserligen önskligt, att Norrska Regeringen
kunde förmås att uti vexlar öfversända dess månadtligen
utgående bidrag till convojcassan; men icke är det Commissariatets
fel, att sådant icke sker. Det har verkligen genom
dess Norrska ledamot sökt tillvägabringa ett förändradt
förhållande, fast förgäfves. Då nu emedlertid remitteringen
verkstalies medelst anvisningar, att i Christiania betalas,
nödgas Commissariatet der äga en commissionär, och den,
som dertill begagnats, var samma person, som uppbar K.
M:s appanage, då den likaledes medelst anvisningar utbetalades.
Sedan Rösners bankrutt år i832 begagnar Commissariatet
likväl icke något handelshus i Christiania, utan sker
transactionen månadtligen genom tralfad öfverenskommelse med
Statssecreteraren Due. Visserligen ar det ganska menligt för
cassan, att Norrska Stortliinget nedsatt beloppet af det årliga
bidraget; men icke kan det läggas Commissariatet tili
last, lika litet som jag tror del vara den Svenska Representationen
värdigt att taxera Brödrarikets Representationsförhandlingar
för godtyckliga, hvilket dock skett i utlåt.
Att använda öfverskotta af cassan till handelns och
sjöfartens utvidgande och befrämjande anser jag ganska tjenligt,
helst fonden derigenom ingalunda ryckes från sin bestämmelse,
likasom jag gillar, att afgiften framdeles utgår
under titel af handels- och sjöfartsafgift; men, mina
Hrr, att indraga Convojcommissariatet och uppå CommereeColltm
öfverflytta dess detailler och befattningar betviflar
jag vara rätt passande, och åstadkommer åtminstone näppeligen
någon betydlig besparing.
År i83i gjordes, uppå K. M:s nåd. befallning, en under
-
Den 3i Januari.
»97
dersökning ang:de verkets beskaffenhet och ändamål, och i
anledn. deraf fastställde K. M. en ny organisation af verket,
hvarigenom en ledamot indrogs. Vid afgång, vare sig
af sjöofficeraren eller den s, k. cancelliledamoten, skulle beställningen
icke tillsättas.
Det torde tillåtas mig få den äran fästa H. R. o. Ad:s
uppmärksamhet uppå detta nu öfverklagade verks primitiva
bestämmelse. Den är att underhålla god sämja och godt
förstånd med staterna å Afrikanska kusten och i allmänhet
emot främmande magter befrämja vår sjöfart, och sådant
sker icke blott genom notvexlingar och skriftliga demonstrationer,
utan dertill fordras såväl materiella demonstrationer
och åtgärder, såsom dels penningar, dels krigs förnödenheters
öfversändande, i hvilket afseende man insåg nödvändigheten,
att verket skulle utgöras dels af militärer, dels
af handlande. Om jag nu också måste medgifva (och jag
gör det villigt), att nuvar. ordföranden uti K. CommerceCollrm
äger full kännedom om vexelaffärer och dermed gemenskap
ägande ämnen, tror jag honom dock icke kunna
äga den kännedom af de större utrikes städernas handelshus,
som dock erfordras; och kan jag icke inse, huru CommerceCollegii
Hrr ledamöter skola kunna förstå sig på hvad
i allmänhet menas under namn af krigsrikedomar, huru de
skulle kunna uppgöra ritningar på kanoner, projectiler,
krigsskepp och dylikt. Om således Convojcommissariatets
bestyr skulle öfverflyttas uppå CominerceColkm, lärer tvifvelsutan
samina verk komma att ökas, om icke med ett
nytt departement eller bureau, åtminstone, utom en Norrsk
ledamot, med en sjöofficer och en, helst alne, handlande,
utom nödig betjening; och då man besinnar, att den nuvar.
betjeningen icke kan fråntagas sina löningsförmåner,
dem de äga i kraft af fullmagter, torde besparingen blifva
ingen eller högst obetydlig.
Skulle likväl, emot min röst, Commissariatet komma
att indragas, skulle jag tro, då dess befattning i flera afseenden
icke är olikartad med utrikes ärenderna, att den
snarare borde, medelst en section eller bureau af några
personer, ställas under Statsministerns för utrikes ärenderna
embete. Jag kan härvid icke undertrycka den tankan, att
utrikes Statsministern bort vara ordförande i Commissariatet
i stället för en Amiral, då dock en sjöofficer der är anställd.
Om nu den af verkets kamererare författade och
till mig aliemnade förklaring öfver det klandrade i räkenskaperna
skulle anses nöjaktig, frågar jag, hvad som återstår
af utlåt.? Jo, ett framkastadt, snart sagdt overkställbar
project.
Af anförda skäl får hos Hr Gr. o. Landtm, jag vördsammast
anhålla om propos. till återremiss af utlåt.
18 H. 38
Den 3i Januari.
Hr Peyron anhöll att nu få uppläsa den af honom
omtalade motion; hvarefter Hr Peyron uppläste följande:
Sedan R. H. St. vid tvenne förflutna riksdagar uttalat
den underd. önskan, att ett förbättradt redogörelse-och bokslutssätt
infördes uti alla förvaltande verken och synnerligast
vid Förvaltn. af Sjöärenderna samt K. KrigsCollegii
departementer, och K. StatsCont., deröfver bordt, äfven i
underd. yttrat nödvändigheten deraf, har II. M. Konungen
under d. 5 Mars 1831 nådigst befallt Dess Statscontor att i
detta vigtiga ändamål uppgöra förslag och formulärer och,
så vidt sig göra låter, så författa dem, att alla de förvaltande
verkens hufvudböcker, så till form som uppställning,
uppgjordes efter enahanda grunder som riksbokslutet. Men
då K. Statscont., med dess närvar, personal, hittills icke
kunnat cch näppeligen på längre tid torde kunna åstadkomma
denna af Nationen önskade och af behofvet påbjudna
reform, samt då den vid detta riksmöte föreslagna förökade
personal för detta verk blifvit afslagen och således föga
eller intet hopp lärer finnas att på denna väg få ett redigt
och lättfattligt redogörelsesystem infördt inom de förvaltande
verken, får, med stöd af 56 § Riksd.Ordn., jag vördsammast
föreslå, att nu församlade Ständer hos H. M. Konungen
göra underd. begäran derom, det täcktes H. M. nådigst
vidtaga särskild åtgärd i detta magtpåliggande afseende.
Jag anhåller oek vördsammast, att detta mitt memor.
communicevas de resp. Medstånden.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag befarar, att
den siste talarens yrkande om återremiss är utan ändamål,
emedan tre Stånd redan lära hafva bifallit betänk. Jag anhåller
emedlertid om upplysning, huru dermed förhåller sig,
hvarefter jag åter torde få ordet.
Underteckn. Ridd.Secret.: Förevar, betänk, är bifallet
af Borgare- och BondeSttn oförändradt, samt af PresteSt.
med iakttagande af den rättelse, hvarom den upplästa
skrifvelsen från StatsUtskls secret. förmäler.
Hr von Hartmansdorff: Målet är altså redan afgjordt
och det kan hända, att expeditionen af R. St:s beslut
redan är justerad, innan en återremiss från detta Stånd
hinner besvaras. För R. o. Ad. återstår således endast att
uttrycka sin mening i ämnet; hvadan jag hemställer tillden
siste talaren och de flera, som kunna vilja yttra sig i frågan
, om det ej vore bäst att antingen yrka afslag eller bifall
till betänk.
Frih. Boye, Ludv.: Jag vill gerna gifva rättvisa såväl
åt Utsk. som åt Convojcommissariatet. I förra afseende!
vill jag nemi, betyga Utsk. min aktning för den frimodighet,
hvarmed Utsk. framfört en klagan, som delas af Nationen,
öfver Norrska folkets fördel i denna äuk, på bekostnad af
Den 3i Jau imri.
399
det Svenska. Det är sannt, att Norrige är fritt i dess beskattning.
Men sedan i laglig väg ett visst anslag blifvit bestämdt
för det skydd, Norrska handeln åtnjuter; sedan denna
bestämmelse blifvit fastställd genom K. brefvet år i8a5,
så öfvergick bestämmelsen till egenskap af fördrag, hvilket
icke kunnat eller bort åsidosättas; och sedan Norrige upphäft
fördraget, har det ock frisagt Sverige från åliggandet
att deltaga i det skydd i afseende å Norrige, hvarför fördraget
var ingånget. Det hade i sanning varit önskligt, att
de Svenska rådgifvarne i detta fall lika omsorgsfullt bevakat
Sveriges rätt, som de Norrska rådgifvarne varit angelägne
om att derpå inträda. Men sedan Ulsk. fått, hvad
det tillkommer, måste jag uttrycka min ledsnad öfver den
mindre grannlagenhet, hvarmed Utsk. tillvägagått i sin
granskningsåtgärd. Jag ber att få erinra om skillnaden
emellan R. St:s Revisorers anmärkntr och sådana, som Utsk.
afgifver. De förra komma icke till allmänhetens kunskap,
förrän tillfälle till förklaring ägt rum. Man ser då anfallet
och försvaret bredvid hvarandra. De anmärkntr åter, hvilka
framställas under riksdagarna, kunna icke genast mötas
af deras försvar, som de röra, utan dessa bedömas efter de
lösligt framkastade beskyllningarna. Såsom exempel på följden
häraf ber jag att få påminna om ett nog olyckligt förhållande
från 1823 års riksdag. En föregående revision hade
gjort anmärkntr emot Allm. Spannmålsdirectioneri. Vid
riksdagen blefvo dessa ännu skarpare, och de framkastade
anklagelserna voro tillräckliga för att åstadkomma ett starkt
skrik, hvilket åter förmådde Ständerna till ett hrådstörtadt
beslut. Domen gafs först, och undersökningen följde sedan.
Directionen upplöstes, och först derefter ägde undersökningar
rum. När förklaringarna omsider inkommo, framstod
det resultat, att alla anmärkn:r funnos nöjaktigt förklarade.
Emedlertid var verket upplöst, till stor olycka för landet.
Det hade t. ex. eljest icke handt, att rågen i Lidköping gäller
r:dr, då priset här är 14 o. s. v. Jag anför detta
endast såsom bevis på skadligheten af att antaga anmärkn:r,
förrän ordentlig undersökning ägt rum. Jag går nu till
sjelfva saken. Af den anledn., att jag i n år varit ledamot
af Convojcommissariatet och derunder flera gånger ordförande,
tror jag mig känna verket; och det torde då icke
vara underligt, om jag med nöje uppträder, för att taga
min successors försvar. Jag har derjemte j handen den förklaring,
kamereraren i verket afgifvit. Då han med enviss
ovilja yttrat sig öfver det försåtliga sätt, hvarmed den ledamot
inom Utsk., hvars nit man närmast torde få tillskrifva
detta betänkts tillkomst, tillvägagått, hafva anmärkningarna
blifvit så väl förklarade, att de visa sig så usla,
det man med skäl kan säga, att de icke bort framkomma.
Man har klandrat verkets bokföringssätt. Detta har likväl
varit följdt i 4° år. Kammarrätten har ägt att granska re
-
3eo
Den 3i Januari.
dogörelsernes riktighet, och resultatet är, att icke något är
förloradt genom malversation. Det gifves visserligen åtskilliga
besynnerligheter, som för den hastiga åskådningen förete
sig, såsom t. ex. den, att i stället för en behållning
visar sig en brist af 4°;°oo r:dr. Jag medger, att jag från
början icke förstod, huru härmed förhöll sig; men förhållandet
förklarar sig dock derhän, att det endast beror på
en olika bokföring. Deruti hafva nemi. blifvit inbegripna anslagen
till sjöexpeditioner, hvilka Utsk. frånskiljt, och hvaraf
olikheten uppkommer. Vidare har Utsk. anmärkt, att
balancen icke blifvit specificerad. I liufvudboken är den
det verkligen icke, men uti specialböckerna. Vidare har
Utsk. anmärkt, att data på vexlarna icke blifvit utsatta.
Detta är sanni; men bland verificationerna finnes secunda
och tertiavexeln, hvaraf man kan se tiden. Nu frågar jag,
hvartill dessa slags anmärkntr tjena? Man säger, alt befintliga
effecter icke skola vara balancerade i hufvudboken.
Detta är sannt. Men då effecterna uppköptes, fördes de directe
till skeppet, som skulle öfverföra dem. Uti några förråd
funnos de altså icke upplagda; och då först, när man
fick höra, att lasten icke kommit fram, uppkommo först
några effecter att förvara. Jag vill visst icke påstå, att ju
bristfälligheter ej kunna förefinnas; men frågan är, om de
böra anses af sådan vigt, att skugga derför bort kastas på
ett verk, hvilket man icke kan tillvita någon slags malversation.
Jag forskar icke efter motiverna; men må det förlåtas
mig, om jag tror, att enskilda sådana varit anledn.
åtminstone till formen af betänk., ty äfven om jag antar,
att anmärkn. mot bokföringsmethoden varit af behofvet påkallad,
hade man kunnat nöja sig dermed, utan att framkasta
invectiver mot ett verk, som handlat rättskaffens. Jag
skulle icke motsätta mig beslut om undersökning, huruvida
ersättning i ett eller annat afseende kan böra komma i fråga,
helst jag är öfvertygad, att verket på så sätt komme
att åtnjuta den mest fullkomliga upprättelse; men efter Hr
V. Hartmansdorffs erinran, åt hvilken jag måste lemna all
rättvisa, finner jag mig föranledd att yrka afslag å betänk.
Hvad den föreslagna öfverflyttningen på CornmerceColkm
beträffar, bekänner jag, det min första tanke var, att, då
Algier numera icke hotar, en sådan öfverflyttning verkligen
kunde äga rum; men vid närmare eftersinnande finner jag
den betänklig. Jag vill då icke yttra mig till afgörande
derom, huruvida den ifråga var. omsorgen verkligen fordrar
sitt särskilda verk; men jag har ett annat skäl, det, att
inkomsten till kostnaden kommer från handeln, och ändamålet
är dennas beskydd. Derföre har K. M. alltid förordnat
köpmän till ledamöter i styrelsen, och sådant kan icke
ske, om verket öfverflyttas sill CommerceColItm. Jag förnyar
altså min begäran örn afslag å betänk.
Den 3i Januari.
3oi
Frih. Rantzou, Joh. Al b., uppläste följande:
Det betänk, öfver convojcassans förvaltning, som blifvit
af StatsUtsk. afgifvet, lärer redan vara af trenne RiksSt. bifallet,
och jag vill således blott i korthet, i anledn. deraf,
yttra mina åsigter. Jag fäster mig dervid mindre vid de
speciella anmärkningarna, rör:de några tillfälliga förluster
på vexeltransactioner; ty sådana kunna i detta slggs affärer
svårligen förekommas, åtminstone lätt inträffa. Deremot
gillar jag anmärkn. ang:de Commissariatets'bokföring, hvars
ofullständighet jag, i egenskap af statsrevisor, haft tillfälle
erfara; äfvensom jag finner Utsk:s hemställan om ett förliöjdt
bidrag från Norrige till de s. k. convojutgifterna stödd
på rättvisa och billighet. Hvad som likväl mest ådragit sig
min, men måhända mindre, än som vederbort, Utsk:s uppmärksamhet,
det är sjelfva dispositionen af medlen, hvilken
visar sig, såsom mig synes, alltför mycket utmärkt af slöseri.
Månne det icke kan så kallas, att, bland annat, Sverige aflönar
embetsman i Barbareskstaterna med en summa af omkring
35,ooo r:dr bc:o årligen, utom 55,ooo r:dr b:co i presenter
till Marocco; att nya generalconsulsplatser med högst
betydliga aflöningar inrättats i Grekland, i BuenosAyres,
i Mexico, Columbien m. fl.?
Dessa förhållanden hade åtminstone synts mig i högre
grad, än hvad Utsk. i öfrigt anmärkt, påkalla en und. framställning
lill K. M. om mera sparsamhet i denna del vid betraktande
af de jernnförelsevis ringa fördelar, som på nämnda
handelsplatser kunna tillskyndas Svenska handeln af gencralconsuler;
men, som sagdt är, betänk, är bifallet af tre
Stånd, och en återremiss skulle således tjena till intet. Jag
åtnöjer mig fördenskull med de resultat, hvartill Utsk. slutligen
kommit, eller att tillstyrka convojafgifternas nedsättning
samt Convojcommissariatets indragning. För den
sednare tala så soiklara skäl, att de ej erfordra utveckling.
Alt för dispositionen af några lönequartaler till 20 a 3o
tjenstemän hafva ett särskildt embetsverk på stat, hvars aflöningar
uppgå till omkring 5ooo r:dr, hushyra till 1000
r:dr, ljuspenningar och diverse till g/jo r:dr, eller inalles nära
7000 r:dr b:co är påtagligen orimligt. På ett vanligt
handelscontor skulle säkert dessa göromål kunna beqvämt
bestridas af en contorist mot 7 h 800 r:dr b:co årlig lön,
och om de öfverflyttas till CommerceColkm, bör kostnaden
rättvisligen icke blifva högre, enär faux frais dessutom
äro beräknade till 750 r:dr b:co. En besparing af 6000 r:dr
b:co årligen blifver således en följd af denna reglering,
när den hinner slutligen verkställas. Jag tillstyrker derföre
bifall till betänk.
Gr. Posse, Arv.: Jag var af göromål hindrad att öfvervara
discussioncn från början, och har endast afhört de
tvenne sista lalarnes anföranden, hvilka jag ber att få uppta
-
3oa
Den 3; Januari.
ga till besvarande. Den förste talaren har sagt, att han
med ovilja läst betänk. Om det varit sådant, som talaren
uppgifvit det, hade hans ovilja varit rättvis; ty hvad som
härleder sig från oädla motiver, är alltid klandervärdt. Jag
hoppas doek, att lt. o. Ad. icke fäster sig dervid, utan vid
hvad betänk, innehåller. Hvad mina motiver vidkommer,
skall jag nog försvara dem, då de ifrågasättas; här vill jag
blott yttra, att jag är tillfredsställd med min egen öfvertygelse
om deras renhet. Den värde talaren har kallat
Utsk:s anmärkn:r för uselheter. Jag vet icke, huru man åt
upptäckandet af misstag och häntydningar till deras rättelse
kan gifva namn af uselheter. Betänk, delar sig i flera delar:
1:0 hvad som omfattar granskningen af räkenskaperna;
2:0 förvaltningen; 3:o angående verkets upplösning. Hvad anmärkningarna
i förstnämnde hänseende beträifar, afse de ingalunda,
som skulle någon malversation ägt rum. Utsk. har aldrig
derpå häntydt, utan blott anmärkt felaktigheterna, i ändamål
att tillvägabringa förbättringar för framtiden. Frih. Boye
har sjelf inedgifvit, att mindre tydlighet verkligen visar sig,
ehuru han ansett sådant af mindre vigt, emedan specialräkenskaperna
ersätta ofullständigheterna i hufvudboken. Emedlertid
har han medgifvit, att Bristfälligheter yppats och sjelf
citerat ett stort bevis derpå, då han omtalat den år 1827
till Algier afsända varulasten. Ingen har sagt, att den blifvit
oriktigt använd; men Utsk. har anmärkt, att sedan den
en gång blifvit afförd, men likväl icke behöft till det afsedda
ändamålet utgå, har den likväl aldrig åter blifvit upptagen
som behållning, eller effecterna såsom sådana balancerats;
och just deri ligger felet. Min afsigt har visserligen
icke varit att kasta skugga på verkets ledamöter, och jag
har läst och återlast betänk., utan att kunna finna, att sådant
skett. Jag har blott upptäckt den åsyftning i betänk,
att fästa uppmärksamhet å befunna felaktigheter, för att
bereda rättelse för framtiden. Hvad dispositionerna beträffar,
kan frågan ses ur 2:ne synpunkter: 1:0 örn det varit
orätt af Commissariatet att lemna medel till ett handelshus,
som derefter fallerat; 2:0 huruvida felaktighet i föreskrifna
former ägt rum. I förra afseendet lägger jag Commissariatet
intet till last; det har måst hålla sig till sådana handelshus,
som ansetts solida. Detta har skett och bankrutten
var oförmodad. Den, som läser betänk, uppmärksamt, finner
ock, att Utsk:s anmärka, endast går derpå ut, att Commissariatet
åsidosatt gällande författningar; ty sedan K. M.
medgifvit accord, men sådant icke kunde tillvägabringas,
hade det ålegat Commissariatet att balancera bristen. Deremot
företog Commissariatet sig en vacker dag att afskrifva
det ifrågavar. beloppet; och detta måste medgifvas såsom oriktigt.
En annan sak är det med slutmeningen, eller den angående
ersättningsskyldighet för Commissariatet. Denna anser
jag oriktig, emedan ersättning aldrig kan komma ifråga,
Sen 3i Januari.
3o3
då inga medel genom Commissariatets förvållande gått förlorade,
utan tror jag, att allt, som kan komma i fråga, vore
ansvar för det författningarna blifvit öfverträdda. Emedlertid
tror jag icke, att ledamöterna i verket äga anledn.
att klaga öfver berörde tillstyrkande, enär de såmedelst få
tillfälle att förklara sig öfver anmärkningarna, hvilket jag
är öfvertygad, att de, hvad ersättningsfrågan beträffar,
kunna fullkomligt tillfredsställande göra. Hvad sista frågan
angår, nemi. om verkets upplösning, så har raan medgifvit,
att, sedan ändring i förhållandet till Algier ägt rum, sådant
jemväl kan verka till ändring i de ifrågavar. angelägenheternas
ombesörjande; men sedan det likväl är bestämdt,
att medlen skola användas för handelns skyddande i allmänhet,
har man trott, att handlande borde deltaga i administrationen.
Jag är af motsatt tanka; och just derföre,
att medlen skola utgå för handelns bästa, böra de administreras
af det verk, som har handeln under sin vård. Öm
jag nu antager den grundsats, att handlande nödvändigt skulle
deltaga uti administrationen derföre, att deras interesse
är i fråga, skulle t. ex. jordbrukare nödvändigt deltaga i administrationen
af g:de hufvudtiteln. Sådant skulle, utsträckt
i tillämpningen, leda till nog mycken villervalla. Jag anser
det vara ett vigtigt ändamål att tillvägabringa enhet i administrationsgrenarna,
der sådant kan ske; och då det ifrågavar.
verkets göromål hafva ett onekligt sammanhang med
CommerceCollegii, helst consulerne lyda derunder, och jag
derjemte är öfvertygad, att CommerceCollegii tid medgifver
öfvertagandet, tillstyrker jag altså detsamma, på sätt Utsk.
föreslagit.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag är till största delen
förekommen af Gr. Posse och vill blott, i afseende å Frih.
Poyes invändning emot den föreslagna öfverflyttningen till
CommereeColkm af Convojcommissariatets befattning, erinra,
att sjelfva dispositionerna af convojmedlen tillhöra
Financedepai tementets föredragning och bestämmas i Konungens
Conseil. Verkställigheten af Regeringens dispositioner
deremot, som nu tillhör Convojcommissariatet, kan likaväl
besörjas af CommereeColkm som af ett eget verk.
Då altså det anförda skälet emot öfverflyttningen är undanröjdt,
förmodar jag, att skälen för densamma qvarstå
till fullt gällande kraft. En ledamot har sagt, att CommerceCoIltm
icke skulle förstå att uppgöra ritningar till de
projectiler, kanoner etc., hvilka utgöra de vanliga presenterna;
men dels hoppas jag, att då Barbareskstaterna, efter Algiers
occupation af Fransmännen, förlorat hela sin fruktade
betydenhet, dessa nesliga presenter snart må kunna upphöra,
och dels tror jag, att CommereeColkm kan, om så behöfdes,
i afseende på det möjligen scientitika af detailgöromålen,
directe communicera med Förvalt!;, af Sjöärenderna.
3o4
Den 3i J a n u a r i.
Hr Rosenblad, Bernh.: Utsk:s betänk, omfattar:
1:0 tillstyrkande om en förändrad proportion emellan Sverige
och Norriges bidrag i convojmedel; 2:0 tillstyrkande
af förändring i verkets styrelse, och 3:o åtskilliga speciella
anmärkn:r. Hvad första omständigheten beträffar, anser jag
lämpligt och tillstyrker, det R. St. må fästa K. M:s uppmärksamhet
derå, att Norrige må i en större proportion än
hittills bidraga till handelns skyddande; men jag tror tillika
af flera skäl, att man häruti bör iakttaga den delicatesse
och moderation, som tillhör, om jag så får säga, ett äldre
syskon emot ett yngre. Jag ogillar altså både Utsk:s och
en ledamots yttrande här i detta afseende. Hvad beträffar
den föreslagna förändringen i styrelsen, erkänner jag, att jag
icke förstår, huruvida CommerceColkm är mera lämpligt.
Men förvaltningen af medel, deri båda Rikena hafva del, kan
icke tilläggas ensamt ett Svenskt Collegium, utan, om man
gillar saken, måste äfven Norrska ledamöter få deltaga i afgörande
af dylika ärender. Hvad omsider angår de speciella
anmärkningarna, tror jag visst, att icke någon särskild
benägenhet emot verket ledt dertill; men nog synes Utsk.
hafva ådagalagt en särdeles möda i detta ärende, då det
gått tillbaka till längesedan förflutna tiders böcker. Cornmissariatet
har dock allt skäl att härmed vara belåtet, enär,
oaktadt bokföringsmethoden befunnits olämplig, det ändock,
blifvit utredt, alt sjelfva förvaltningen varit riktig; ty Utsk.
har icke kunnat påstå att något undandöljande ägt rum.
Deremot hade jag fordrat af Utsk., att, då det så strängt
nagelfarit, det åtminstone skolat iakttaga den noggrannhet i
uppgifter, att icke en enskild riksdagsman genast är i tillfälle
att slå Utsk. på händerna vid begångna misstag. Så,
t. ex. beträffande årliga behofvet för Commissariatets utgifter,
finnas sid. 12 såsom aflöning för Gen.consul Lorich i
Philadelphia utförda 2,5oo r:dr Iiamb. b:co, samt sid. i3
en lika summa för en Gen.consul i Norra Amerika. Det
lärer väl icke vara Utsk. obekant, att Philadelphia är beläget
i Norra Amerika; emedlertid har ett och samma behof
blifvit på 2:ne ställen utfördt till intagande i totalsumman.
Vidare har Utsk- lagt Commissariatet till last, att det
uti räkenskaperna för i832 beräknat coursen efter realisationsgrunden
och icke efter hvad den verkligen gällde. Något
skäl härtill har Utsk. icke uppgifvit; men jag kan tänka
mig 2:110, antingen det, att Commissariatet contraherat
enligt gällande cours, eller betalat derefter. Huru härmed
förhåller sig har Utsk. icke upplyst, och det har emedlertid
händt, att Utsk. haft orätt; ty det rätta måste hafva
varit att bokföra efter myntbestämningsgrunden och, om
utbetalningen skett efter högre cours, creditera skillnaden.
Då jag likväl med Hr v. Hartmansdorff erkänner, att en
återremiss numera skulle tjena till intet, men fördenskull
dock
Den 3i Januari.
3o5
dock icke tror, att betänk, bör hvarken bifallas eller afslås,
måste jag yrka den förstnämnda åtgärden, åtminstone såsom
uttryck af 11. o. Ad:s opinion emot bifall.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi'.: StatsUtsk. bar
fått uppbära Frih. Boyes ovilja för de anmärknrr, som IJtsk.
uti förevar, fråga ansett sig böra framställa. Efter min tanka
är det TJtsk:s skyldighet att framställa de anmärkn:r,
hvartill Utsk. finner fog. Jag har derföre icke sagt, att alla
de gjorda anmärkningarna hafva full grund och böra gillas,
och jag vet icke, hvarföre man klandrar Utsk. för det Utsk.
framstalit anmärkn:r, hvilka det beror på Ståndet att antaga
eller förkasta. Sådant synes mig vara att lägga Utsk.
till last, att det uppfyller sin skyldighet. Att allas opinioner
dermed kunna vara tillfredsställda lärer vara svårt att
åstadkomma. Jag förmodar, efter den utredning af förhållandet,
som Gr. Posse i sitt yttrande meddelat, att hvarken
misstankar böra äga rum för enskilda motiver såsom grund
för anmärkningarna, eller att afsigten dermed varit att kasta
skugga på ledamöterna i verket, hvilka hafva sig öppet
att förklara de anmärkta omständigheterna, då, om Utsk.
misstagit sig, ledamöterna icke böra vara missnöjda, att
tillfälle för dem uppstått att undanrödja de anledningar
till missförstånd, hvilka kunna förefinnas. Jag begärde nu
egentligen ordet för att fästa uppmärksamheten på följderna
af ett afslag å betänk. Åtskilligt deruti kan visserligen förfalla;
men annat finnes åter, som ingen bestridt och hvilket
är af erkänd vigt. Jag hemställer då, om det är rätt, att
lt. o. Ad., för det några sifferanmärkn:r kunna finnas öfverflödiga,
jemväl afslår, hvad som kan och bör bifallas till
nytta för det allmänna Således tior jag antingen bifall eller
återremiss böra beslutas; men hvad det sednare angår,
är redan upplyst, att det icke skulle tjena till någonting,
utan tror jag derföre, att det är rättast att bifalla betank.
Hr Rosenblads anmärknrr mot Utsk. finner jag icke särdeles
träffande. Jag tror icke, att Utsk. förbisett, att Philadelphia
ligger i Norra Amerika; ty det står uti betänk.: ”H ä r f ö rutan”
har det blifvit Utsk. tillkännagifvet, att K. M. bestämt,
att af convojcassan skola utgå följande löneanslag etc.
etc., nemi. "för en gen.consul i Norra Amerikas förenta Stater;”
och Utsk. kan icke veta, om dessa framdeles utgående
medel skola motsvaras af hvad som nu utgår.
Hr Oxehufvud, Göran Adolph: Jag har icke i
Utsk. öfvervarit denna frågas afgörande, och kan altså icke
taga åt mig hvarken det beröm eller tadel, som för beslutet
kan utfalla. Jag vill likväl här yttra min öfvertygelse 1
ämnet, hufvudsakligen instämmande med Hr Peyrons och
Frih. Boyes redan tillkännagifna tanka. Om allmänheten
uppfattade betänk, så som Gr. Posse, vore vid detsamma
18 H. 39
3o6
Den 31 Januari.
visserligen icke mycket att anmärka; men de flesta vilja i
betänk, linna Commissariatct tillagdt ett nära till oredlighet
gränsande förfarande och då jag har personliga bekanta
bland verkets ledamöter och vet, att de utgöras af män,
hvilkas integritet sjelfva afunden måste respectera, kan jag
icke underlåta att motsätta mig betänkts antagande, enär
detsamma bestämdt föranleder till misstankar emot verkets
styrelsepersonal. Hvad räkenskaperna beträffar, vill jag icke
ingå i yttrande om dessa, med hvilkas undersökning en snäll
räkenskapskarl haft att göra i 6 månader; men Utsktsomslut
finnér |ag lika litet tillfredsställande som det förut uppgjorda,
och t. o. m. att detta gifvit sannare resultater än TJtsk:s.
Emedlertid, och då man framdragit allt, som kunnat göra
Convojcommissariatet misstänkt hos allmänheten, hade jag
trott, att man å andra sidan icke borde hafva underlåtit
ätt framdraga t. ex. det bevis på en utomordentlig redlighet
och grannlagenhet, som innefattas uti protm för år 182;^,
hvaraf synes, att då en ledamot erhöll såsom present af
Kejsaren i Marocco 20,000 piaster, så, oaktadt denna gåfva
var tillagd honom personligen, öfverlemnade han den likväl
till verkets disposition. Jag skulle likväl vilja göra den anmärkn.
, att man icke bort för handelns skyddande i allmänhet,
använda, hvad som är anslaget för Barbareskstaterna.
Man säger, att det icke behöfves, sedan Fransmännen
occupera Algier; men Tunis och Tripolis återstå dock.
Frankrike har väl förhindrat dem att fortsätta sina löfvener
och förbjudit dem att emottaga eller utkräfva någon
vidare skatt af någon Europeisk stat; men så snart Frankrike
drager sin uppmärksamhet derifrån, skola de säkerligen
ater framträda med de förra anspråken, och då troligen utfordra
tributen retroactivt äfven för föregående år. Så har åtminstone
händt förr. Då nemi. Napoleon, den store fredsmäklaren,
1801 ställde till fred med Tripolis, så, och sedan
hans inflytande fallit, utfordrades skatten ånyo och för samtliga
år, hvarunder den icke varit erlagd. Man måste betala;
och hade fond icke funnits, hade R. St:s sammankallande
för medlens anskaffande varit nödvändigt. Denna betänklighet
har jag emot fondens användande för handeln i
allmänhet, och jag anser det nödigt att reservera fonden
för de ändamål, hvartill den varit bestämd. Man har påstått,
att slöseri med medlen ägt rum, och åberopat tillsättandet
af consulerna i Grekland och Buenos Ayres. På det
sednare stället har jag sjelf uppehållit mig och iuåstebestrida,
att det är öfverflödigt att der häfva consul anställd; ty
orsaken, hvarföre Sverige hittills icke haft någon handel på
denna plats, har just varit, att consul saknats, hvarmed dé
handlande kunnat cömmunicera sig öm förhållandena på
stället.
Frih. Boye: En ledamot, Gr. Posse , ordförande i Stats
-
D c n 31 Januari.
Utsk., liar till R. o. Ad. ställt den begäran, att R. o. Ad.
må lemna utan afseende de motiver, hvilka jag skall hafva
tillagt Utsk., och hvarå Ilr Gr. för sin del icke velat lemna
något svar. Det förundrar mig, huru jag kunnat blifva
så missförstådd. Jag sade, att jag icke ville forska efter
motiverna, men att då man ser lumpna anmärk n:r framkastas,
för att sätta ett aktningsvärdt verk i dålig dager,
hade jag trott, att något enskildt missnöje hos en eller anan
af Utsk:s ledamöter dertill kunnat vara anledningen.
Har jag gått längre i mitt yttrande, så förenar jag mig med
Gr. Posse derom, att sådant icke må afses; dock utan att
jag återtar ett enda ord af mitt påslående, att Utsk. visat
ett påtagligt bemödande att nedsätta ett verk, hvilket jag
anser förtjent af allt förtroende. En annan ledamot, Gr.
Gyldenstolpe, har missförstått mig, då han uti mitt yttrande
af ovilja emot de framställda anroärkn:r, deni jag fann
lumpna, velat fatta ett uttryck af ovilja emot Utsk. Jag
hade trott, att det vid denna årstid icke skulle vara så äfventyrlig!
att röra vid bikupan, StatsUtsk.
IJr Hegardt, Christ. Bernh.: Då äfven jag någon tid
varit ledamot i Convojcommissariatet, hade jag icke ämnat
yttra mig öfver delta ämne, helst sedan flera talare deri
lemnat så fullständiga upplysningar, att, i full Utsk. förut
deraf ägt kännedom, det förevar, betänk, troligen icke sett
dagsljuset. Jag begärde nu ordet i anledn. af Gr. Posses
yttrande, ang:de den år 1827 till Algier afsända lasten. Hr
Gr. har ansett oriktigt, att denna icke blifvit bokförd; jag
deremot tror, att det varit orätt, om så skett. År 1827 afsändes
ett fartyg, innefattanRe en mängd varor, motsvarande
afgiften för trenne år, hvilket gemenligen brukades,
och då varorna värderades efter framkomsten till Algier
samt, i händelse öfverskott uppstod, sådant tillgodoräknades
för påföljande leverans. Nämnde fartyg kunde dock, i
anseende till mellankomna bekanta hinder, icke fullända resan
, och Convojcommissariatet drog då försorg för varor-,
nas uppläggande på lämplig plats under vägen. Man var
likväl då ej säker, huruvida de icke framdeles kunde blifva
behöflig» till samma ändamål, enär man var öfvertygad, att
Deyen icke skulle underlåta alt utfordra dem, i händelse
han liomme alt bibehålla sitt välde. Denna osäkerhet fortfor
till i83o, då Frankrike förstörde Algiers magt. Då kunde
Convojcommissariatet våga disponera lasten, och gafderföre
ordres om densammas försäljning så fördelaktigt sorn
möjligt. Detta har lyckats så väl, alt Commissariatet fått
tillbaka lastens nästan hela värde. I samma mån medlen
inflöto, blefvo de cassan tillgodoförda; och jag vet då icke,
hvarföre man framställt anmärknrr, såsom hade det varit
Commissariatets mening att undandölja den ifrågavar. tillgången.
Men sådant är följden, då man domer utan till
-
f:
3o8
Den 3i Januari.
räcklig sakkännedom. För min del önskar jag, att ledamöterna
i Convojcommissariatet må få förklara sig i frågan.
Jag har således intet emot sjelfva anmärkningarnas framkomst,
ehuru jag anser dem så obetydliga, att de egentligen
förtjena att le åt; men jag kan icke neka, att framställningssättet
väckt min förtrytelse, då jag deri saknat det
lugna, värdiga språk, hvarmed det höfves ett R. St:s Utsk.
att framlägga resultaterna af dess granskningsåtgärder. Jag
yrkar hvarken bifall, afslag eller återremiss; .men skulle
det sednaste blifva R. o. Ad:s beslut, anhåller jag, att detta
tnitt yttrande må få till Utsk. åtfölja.
Gr. Posse: Den siste talaren har ganska riktigt upptagit,
att redovisning för influtna medel i och för den försålda
lasten, i mån sådant skett, alltid ägt rum. Enda
grunden för antagande häraf är likväl min öfvertygelse, ty
jag har icke så noga genomträngt ämnet i sina detailler.
Men här är om den saken icke fråga, utan endast derom,
huruvida sådana räkenskaper äro fullständiga, hvaruti befintliga
tillgångar icke upptagas såsom behållning; och än i
denna stund är icke allt redovisadt, likasom man icke af räkenskaperna
kan sluta, huru mycket som ännu återstår af
lasten att försälja. Jag finner mig verkligen i en besynnerlig
ställning, då jag måste uppträda emot dem, som vilja
försvara verkets ledamöter, oaktadt ingen mer än jag kan
vara till detsamma benägen, enär jag känner dena och högaktar
dem för deras nit och redlighet; men man måste skilja
emellan person och sak. Ett par meningar finnas likväl i
betänk., dem jag icke gillar. Deras qvarstående har blifvit
bestämdt genom votering, och i vissa fall var majoriteten så
knapp, att det berodde på rösten; i andra fall åter var majoriteten
ganska stor. En ledamot har sagt, att allmänheten
icke uppfattar betänk, såsom jag. Men det är icke från
allmänheten, som föreställningen om strängheten i Utsk:s
betänk, härleder sig, utan det är från verkets ledamöter
sjelfva, hvilka läto skräma sig af ryktet om afdelningens
förslag, hvilket icke är lika med IJtskrs, samt utgåfvo det
såsom fullt af ovilja och bitterhet. Derifrån har den allm.
opinionen i saken uppkommit. Mig är det likgiltigt, om
man beslutar återremiss, ehuru jag befarar, att sådant bomme
att leda till än mera obehag; och jag vill icke ansvara,
huru pluraiiteten kan komma att yttra sig öfver anmärkningarna.
Jag begärde ordet egentligen, då Hr Rosenblad
lofvade Utsk. handplagg för att erinra, att Utsk. icke svarat
för uppgifterna om behofvet på annat sätt än approximativt,
helst det icke varit möjligt för samtliga Utsk:s ledamöter
att deltaga i räkningarnas uppgörande, utan har
Utsk. i detta afseende rättat sig efter kamererarens uppgifter.
Det torde således vara till honom, Hr Kammarherren
behagar vända sig med sin handplaggning.
Den 3i Ja ntu a ri.
Hr Peyron: Jag vill icke vidare upptaga tiden i ämnet,
utan får blott förklara, att jag ingalunda funnit mig
öfvertygad af motsidans talare, utan vidblifver min mening,
och anhåller altså om återremiss.
Frih. Cederström, Jac.: Jag har nied ledsnad funnit,
att ämnet blifvit lemnadt å sidan, samt öfverläggningen
i stället vändt sig emot personer. Den enda anmärka,
af någon betydenhet, som blifvit framställd, är den, att
elfecterna uti den afsända lasten icke blifvit bokförda. Denna
härflyter frän missförståndet om möjligheten af en sådan
bokföring. Lasten har nemi. icke kunnat afföras, förrän antingen
Deyens qvitto erhållits öfver densammas emottagande,
eller ock i man som den successive blifvit försåld. Effecterna
qvarstå i räkenskaperna såsom afförda till Deyen. I den
mån bevis öfver deras disposition ingå tillika med derför
influtna medel, uppföras dessa åter i räkenskaperna; men
ända till dess hela lasten blifvit disponerad, mäste den qvarstå
i räkenskaperna i det ändamål, hvarför den blifvit utsänd.
Jag instämmer i begäran om återremiss, emedan jag
icke vill lemna min röst för bifall till betänk- och ej heller
anser det böra afslås.
Gr. Posse: Uppkallad af Frih. Cederström, får jag
blott lemna den upplysning, att de ifrågavar. effecterna år
t83o ur räkenskaperna affördes, men sedan aldrig blifvit
der återupptagna.
Hr af Billbergh, Joh. Peter: Jag hade icke ämnat
yttra mig i frågan, likväl icke derföre, att jag velat undandraga
mig att ansvara för den del, jag inom Utsk. haft
i beslutet; men hvad som nu uppkallar mig är det synnerliga
klander, hvarmed en ledamot uppträdt emot Utsk. Det
är val ganska fullständigt besvaradt af Orma Posse och Gyldenstolpe;
men jag vänder mig likväl till den värde anmärkare,
som tillika är ledamot i Utsk., med uttryck af min
förundran deröfver, att han icke begagnat sin plats i Utsk.
för att lemna de upplysningar, han här framlagt; och jag
hade i alla fall förväntat, att han borde Iemnat någon rättvisa
åt sina medbroder. Jag tillhörde dem, som beredde
detta mål på afdelningen, och en ledamot här kan vitsorda,
huru mycket vi bemödade oss om att contiollera uppgifterna
och skaffa framställningen den möjligast lindriga
form. Jag vet ock, huru det under discussionen allmänt erkändes,
att man icke ville debitera Commissariatet skulden
för någon förlust, och att det tillika medgafs, att den anmärkta
förlusten på handelshus icke låg Commissariatet till
last, utan hade anmärkningen endast afseende derå, att afskrifningen
blifvit beviljad utan laga form Jag har ansett
denna upplysning nödig för att undanrödja verkningen af
den förste talarens framställning. Hvad saken beträffar, instämmer
jag med Gr. Posse och tror, att återremiss endast
Den3i Januari.
leder till nya obehagligheter i discussion och skriftvexling.
Afslag deremot skulle jag anse utmärka ett slags antagande
af verkets ledamöters behof af ett skydd, som jag anser dem
fullkomligt tillfredsställande ernå genom den förklaring, de
blifva i tillfälle att afgifva.
Hr Peyron: Den siste talarens förundran, att jag i
Utsk. icke uppträdt med de upplysningar, jag här lemnat,
förundrar mig i sanning; ty han borde påminna sig, att jag
icke öfvervar målets afgörande, men att jag i ett sednare
plenum förklarade, det jag af rättskänsla fann mig uppmanad
alt i mitt Stånd söka göra min åsigt gällande, till underkännande
af betänk. Hvad angår de omtalade afsigterna
att icke kasta skugga på någon af verkets ledamöter,
har det likväl skett. Jag hänvisar i detta afseende till de
sista dagarnas allm. tidningar. Vid min begäran om återremiss
qvarstår jag.
Gr. Cronstedt, Claes, hade inlemnat följande anförande:
Sedan
3:ne Stånd bifallit detta betänk., är ingenting
att dervid åtgöra, utan får jag blott, af aktning för Ståndets
beslut, anföra följande, såsom upplysningar i målet.
StatsUtsk:s anmärknlr och förslag, i anledn. af dess revision
af Convojcommissariatets förvaltning och räkenskaper,
innefattas i följande hufvudafdelningar:
1:0 formen för bokslutet;
2:0 förluster i följd af concurser alltsedan år 18 rg,
nemi. hos handelshusen Tottie & Compton i London £54i:
1. 10 Sterb; Sillem & Comp. i Hamburg mark Hamb. b:co,
och C. W. Rosner & Comp. i Christiania 2,876 dal. 8 sk. specie;
3:o Norrska statsverkets bidrag och erhållna fördelar,
samt
4:o inkomsternas förändring till belopp, namn, ändamål
och förvaltning.
Häremot förekommer hufvudsakligen följande:
1:0 Är formen för ett bokslut, då intet formulär derför
ar antaget och föreskrifvet, beroende af särskild smak. Den
form, som af nuvar. StatsUtsk. klandras, kan af ett annat
föredragas den, sorn af det nuvar. proclameras såsom den
bästa. Sådant händer alla dagar vid särskilda räkenskapsinethoder
såväl som andra menskliga methoder, utan att
domen dem emellan någonsin afgöres. Så hörde man t. ex.
för ej längesedan ett ännu bittrare klander, än det StatsTJtsk,
nu tillåtit sig, med framgång föras af en revisor, af
stort medborgerligt anseende, mot anmärkningarnas författare ,
Hr Commercerådet Santessons räkenskaper för Motala verkstad,
utan att man sedermera förnummit, det Commercerådet
blifvit ansedd för oskicklig att uppgöra och revidera
räkenskaper, Hnfvudsaken af ali räkenskap och dertill hörande
handlingar måste vara, att man genom dem, på ena
Den Si Januari.
eller andra sättet, kan ernå en säker och bestämd controll
på förvaltningen och alla medels behöriga redovisning. Formen
eller vägen till en sådan controll kan visserligen vara
olika beqväm, efter hvar och ens olika vanor och tycken,
men kan af ingendera absolut förkastas , förrän den kan öfverbevisas
såsom otjenlig, både för den ena och den andra,
att komma till målet. Att förhållandet icke varit sådant
med den utaf StatsUtsk. klandrade formen, bevisas deraf,
att Utsk., utan att finna samma räkenskapsmethod i sin
smak, likväl derigenom kommit till målet både af fullständig
controll och af tillfallet att derjemte kunna på sitt vis
och i sin smak inrätta sifferuppställningarna. En ovilkorlig
förkastelse, sådan sorn Utsk. äfventyrat, synes således,
lindrigast sagdt, olämplig, äfven om man skulle undgå att
begagna sig af de auctoriteters omdöme, hvilka i denna del
kunna ställas emot StatsUtsk. och äro sådana, som också
förstå ämnet, nemi. frami. Statsrådet Schwan, K. Kammarrätten
och föregående Ständers Revisorer, flera af Convojcommissariatets
egna ledamöter att förtiga, men hvilka, sedan
4° år tillbaka, specielt granskat denna form och funnit
den och dess resultater tillfredsställande. Något vidare torde
ej erfordras till svar på de tillvitelser för ofullständighet
och opålitlighet, som nu i allmänhet blifvit gjorda detta
bokföringssätt. Att ingå i en detaillerad vederläggning af
de exempel, som till styrka för ett sådant påstående blifvit
anförda, skulle bär blifva alltför vidlyftigt. Det må nu endast
erinras, att icke något af dem utvisar, det controllen
varit hindrad, och att, om endast denna ernås, det kan
vara likgiltigt, om den inhemtas i en löpande journal eller
i en raisonnerad redogörelse, i hufvudboken eller verificationsbanden,
protocollen och correspondancen, emedan alla
dessa handlingar äro lika underkastade och lika berättigade
till revision, läsning och jemnförelse af revisorerna. Således
var det lika lätt att af handlingarna controllera redovisningen
för örphes laddning, som om den på en gång,
och innan resultatet af dess försäljning visat sig , blifvit inbalancerad
i hufvudboken, hvilken för detta utlemnande
(ehuru i allt fall utgörande en likgiltig formsak) likväl hade
det mest gällande skäl i det egna förhållande, som agde
rum med denna laddning, hvars försäljning och redovisning
lika ordentligt och fullständigt inhémtades af Convojcommissariatets
handlingar på andra för revisionen lika oundgängliga
ställen. Enahanda är förhållandet med den af
Götheborgs discont erhållna räntan, med det till Förvalta,
af Sjöärenderna försålda trävirket och med det mindre parti
jern, hvars försäljning här på vågen visserligen fortgår
med en långsamhet, som endast har sin grund i varans
ovanliga dimensioner. Alla dessa posters debet redovisas
fullständigt i handlingarna, fastän det ej blifvit Upptaget i
hufvudboken annorlunda, än i den mån något deraf influ
-
Den 31 Januari.
tit. Det nekas derföre ej, att sådant äfven hade kunnat
och kanske rättast, bort ske, men väl, att någon förlust eller
brist i controllen uppkommit eller kunnat uppkomma.
Utsk:s egen erfarenhet intygar detta bäst.
Omslutet af balancen vid i832 års utgång är blott en
ny sifferuppställning efter smak, som en kan gilla och en
annan med samma skal klandra, till större eller mindre del,
såsom beroende på suppositioner och antaganden, hvilka,
allt efter calculatorns åsigter eller konst, kunna gifva hvad
sifferresultat som helst. Det veta vi alla. För (ifrigt synes
en sådan uppställning egentligen nödig och nyttig för för—
tviflade affärer, hvilka en annor skall förledas att öfvertaga,
ej för den, som reder sig sjelf och ej har behof af att
anse för en lifssak, om det ena årets conto får en utgift,
sorn möjligen kan demonstreras på ett föregåendes o. s. v.
Att Convojcommissariatets hufvudbok afslutas först ett år
efter redogörelseåret, är något, som, ehuru fullkomligt lagenligt,
blifvit äfven af StatsUtsk. uppsökt, såsom en skugga
i dess mörka målning. Det hade likväl ej bort undfalla
Utsk., att man ej kan hygga, förrän man samlat materialerna,
och att, då dessa för Convojcommissariatets bokslut
måste inhändigas från de flesta af jordklotets delar, samt hufvudräkningen
från ett verk, som ligger vida närmare eller Generaltullstyrelsen
i Stockholm, ej inkommer förrän på hösten
året efter redogörelseåret, bokslutet ej rimligen kan förrän
något efter den tiden vara färdigt. På dessa hufvudsakliga
och några få andra, kanske obetydligare, hugskott i formen
(t. ex. beräkningen i calcul af coursdifferencer på aflidne
Gen.consulu Tulins räkning med Commissariatet; att de i
boken åberopade vexlarna ej äro der till namn och data anförda,
dä de likväl äro in extenso i original eller afskrift
bifogade uti verificationsbandet) afkunnar emedlertid StatsUtsk.
sin dom emot Convojcommissariatet samt dess kamererare
och kammarskrifvare. Ingenting kan vara obehörigare
och obilligare, om icke de uttryck, af hvilka Utsk.
härvid funnit för godt att sig betjena, eller den oförklarliga
förgätenhet, som Utsk. dervid låter komma sig till last,
dels af att rättvisa all den ordning, nit och omtanka i en
så vigtig förvaltning, som mäste vara uppenbar endast deraf,
att en så bister revision ej kunnat upptäcka andra anmärkn:r
än de, som blifvit anförda, dels af de pligter och
ansvar, som i öfrigt åligga kamereraren och kammarskrifvaren
utöfver sjelfva bokslutet. Men afsigten tyckes ej hafva
varit, att se saken från mer än en sida eller på mer än
ett sätt.
2:0 Till de anmärkntr om förluster, som Convojcommissariatet
sedan 1819 gjort på utländska handelshus, må,
då redovisningsskyldigheten skall anses obegränsad och gå
tillbaka ända tili år 1819, hufvudsakligen svaras, först i
all
-
Oen 3i Januari.
iti
allmänhet hvad hvar och en, som nödgas begagna utländska
penningecommissionärer, vet, att nemi. absolut säkerhet
mot möjliga förluster ej gifves, och att man kan anse
sig ganska belåten, då dessa under en så lång tid, på
så betydliga och mångfaldiga penningetransactioner, som
Convojcornmissariatet haft på de flesta förnämsta handelsplatser,
ej blifvit större än de anförda frenne.
Rörande dessa erinras, att då ingen bristande åtgärd
hos Convojcornmissariatet i afseende på den första, eller förlusten
på Tottie & Compton, blifvit af StatsUtsk. ens föreburen
såsom vållande dertill, hade öfvertygelsen härom åtminstone
bort föranleda till en sådan förändring i framställningen
af denna punkt, alt den ej fått utseende af en anrnärkti.
för förlust, utan endast för en formfråga, angtde
behörigheten af förlustens afskrifning. Denna afskrifning
följer dock ganska naturligt af K. brefvet d. i3 Mars 181g,
som StatsUtsk. äfven åberopar, emedan Convojcommissariatet,
enligt detsamma, ikläddes rättigheten att med den ifragavar.
fordringen i Tottie & Comptons massa förfara efter
omständigheterna, hvartill ostridigt måste höra att afskrifva
hvad som ej kunde erhållas, sedan utredningen och utdelningen
var slutligt uppgjord. Af StatsUtskts betänk, och
vidare af handlingarna inhemtas såväl tillkomsten af fordringen
bos Sillem & Comp. som de åtgärder, Convojcommissariatet
vidtog för att kunna undgå obehagligheten att blifva
invecklad i detta handelshus' fallissement, äfvensom att,
då detta var oundgängligt och ett accord af 4° proc. erbjöds
af främmande hand till antagande inom viss kort tid,
det uppenbarligen var med Convojcommissariatets fördel mera
öfverensstämmande att deri, jemte öfriga creditorer, ingå,
än att genom ett dröjsmål eiler vägran reducera Convojcommissariatets
fordran till en utdelning af i å a proc.,
— omständigheter, som i afseende på Sillemska huset äro
lika officielt verldsbekanta, som att detta hus, i den stund,
det emottog Convojcommissariatets affärer, ehuru ty värr
ganska nära före dess obestånd, allmänligen var kändt såsom
ett af de mest solida i Hamburgj en öfvertygelse, som hos
de Convojcommissariatets ledamöter, hvilka framför de flesta
revisorer äro i tillfälle att bedöma sådant, måste hafva
varit så mycket uppriktigare, som de derför vid tillfället
gjorde enskilda förluster. Förlusten hos Rosner & Comp.,
ehuru ej ännu till beloppet bestämd, lagger StatsUtsk. deremot
directé Convojcornmissariatet till last, men på ett skäl,
som i sanning måste anses för ett af de mest oväntade, det
nemi., att Convojcornmissariatet ej kunnat förmå Norrska
Regeringens Finance-, Handels- och Tulldepartement att
påtaga sig och bespara Convojcornmissariatet äfventyret och
kostnaden genom förvexlingen af dé Norrska species, som
departementet endast var ålagdt att uti Norrska species er18
H. 40
34
Den 3i Januari.
lägga. Härpå synes något svar från Convojcommissariatet
vara lika öfverflödigt som på
3:o anmärkningon emot beloppet af statsbidraget från
Norrska statsverket och af detsamma erhållen ersättning för
deltagandet i 1828 års Medelhafsexpedition.
4:0 I afseende slutligen på inkomsternas förändring till
belopp, namn, ändamål och förvaltning, faller genast den
invändningen i ögonen, att Utsk:s förslag i dessa delar står
i uppenbar motsägelse mot dess egen förutsättning, att det
närvar, förhållandet till Barbareskstaterna kan förändras,
och att årsinkomsten för convojcassan således ej bör betydligen
reduceras; ty om afgifterna på handeln skola bibehållas
för sitt gamla ändamål, kunna de icke emedlertid
användas för andra, som låta sig innefattas under den vidsträckta
kategorien: handelns och sjöfartens befrämjande,
t. ex. ångbogseringsfartyg och canalombyggnader,
hvilka lättare och snarare, än man kanske tror, skulle kunna
blifva en af den nya handels- och sjöfarts fondens
allradyrbaraste åligganden i ordets dubbla bemärkelse.
Hvarföre förvaltningen sedermera skulle undanryckas den
särskilda garanti för en så betydlig fond och den särskilda
kännedom af vexelaffärer och relationer med utländska bankierer,
af Barbareska fredsverket och dess fordna skiften,
samt af det möjliga utrustandet af såväl present- som krigsskepp,
torde också endast kunna förklaras ur ett sådant nytt
hufvudåliggande, som kanske vore mera ovant för det nuvar.
Convojcommissariatet; ty den angifna besparingen är
alltför ringa för att allvarsamt komma i fråga, allrahelst
om man besinnar, att aflöningen till den Norrska ledamoten
skulle fortfarande utgå, att betjeningen i alla fall behöfde
bibehållas, och att CommerceCollegii ledamöter skäligen ej
kunde åläggas en sådan ny och betydlig cassaförvaltning för
intet. Hela utgiften för Convojcommissariatet, såsom embetsverk,
hvars ändamål, verksamhet och göromål blifvit reglerade
genom en ny instruction d. 3i Dec. 182g, hvars betjening,
till antalet fyra, blifvit år i83o stadfästad, efter
derom hos K. M. föregången pröfning, då en dess ledamot
blifvit ställd på indragning, och som således kan anses helt
nyligen hafva, för sin del, genomgått skärselden, eller den
med de flesta embetsverk dessa sednare åren företagna organisationsrevision,
utgör nu med arfvoden, löner, hushyra,
ved, ljuspenningar och skrifmaterialier tillsammantaget 6,35o
r:dr, d. ä. hälften af en de bättre lönade consulernes tractamente.
Ej mer än omkring en fjerdedel häraf skulle genom
Convojcommissariatets indragning till siffran besparas,
för att i annan väg, af skäl som redan äro antydda, hundrafaldigt
förloras på föremål och företag, som icke hafva
någon gräns hvarken i behof eller oförsynthet att för dem
begagna sig af alla slags medel, omstöpningar, calculer och
sifferuppställningar.
Den 3i Januari.
3i5
Hr Oxehufvud: Med full förtröstan till K. M., på
hvars slutliga afgörande frågan beror, samt på grund af det
sista anförandet yrkar jag afslag å betänk., dervid icke fruktande
hvarken för allmänhetens eller den af Hr af Billbergh
förespeglade dom, enär jag följer känslan af rätt.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 3g5 blef af R. o. Ad. bifallet.
Hr Silfverstråle, Gust., hade inlemnat följande:
Då jag, besvärad af en långvarig sjukdom, icke har
hopp att innan riksdagens slut så tillfriskna, att jag kan vidare
deltaga uti Constit.Utsk:s göromål, får jag, jemte anmälan
af detta förhållande, vördsamt afsäga mig min plats
i nämnde Utsk.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer
att utse en ny ledamot i Constit.Utsk. efter Hr Silfverstråle
och en ny ledamot i Ridd.Utsk. efter Frih. v. Albedyhl,
Carl Gust., hvilken blifvit af R. o. Ad. utsedd till ledamot
af Ridd.Direct:n.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda från BanCoUtsk.
inkomna betänk:n:
N:o 86. till svar å R. o. Ad:s återremiss af Utsk:s under
N:o 74 afgifna betänk.;
N:o 87. med förslag till sammanjemnkning af RiksSttns
skiljaktiga beslut i anledn. af Utskrs under N:o 73 afgifna utlåt.;
3\T:o 88. med förslag till åtskilliga förändringar uti 1 art.
af i83o års bancoreglemente;
N:o 8g. med anmälan om en nödig ansedd förändring i
2 art. af i83o års bancoreglemente;
N:o go. till svar å de inom Högv. PresteSt. framställda
anmärkutr vid Utsk:s under N:o 4o afgifna betänk.
Likaledes upplästes och lades på bordet följande från
Ridd.Utsk. inkomna memorial:
1:0 Sedan Ridd.Utsk. till granskning föreliaft den afR.
o. Ad. vid sista riksdag för Ridd.Direct:n och dess tjenstemän
utfärdade instruetion, samt dervid uppgjort de förändringar
och tillägg i redaetionen, sorn, antingen i följd af
R. o. Ad:s redan fattade beslut, eller ock, med anledn. af
derom inom Utsk. väckt fråga, ansetts nödiga eller lämpliga,
får Utsk. nu berörde förändrade redaction till R. o. Ad:s
pröfning vördsamt öfverlemna; hvarvid Utsk. anser sig böra
i korthet särskildt angifva motiverna till de mera väsendtliga
rättelser, som nu föreslås.
irsta Artikeln.
Om Ridd.Directionens sammansättning och åligganden.
§§ 3, 4, 5.
Redaetionen är förändrad i enlighet med R. o. Adrsbe
-
Ji6
Den 3i Januari.
slut d. 13 Jutii i834? angrde särskildt val af ordförande i
Ridd.directm, hvarjemte i 4 S blifvit uttryckt, att ordpingen
för suppleanternas inträdande bestämmes af röstantalet.
I öfrigt hafva åtskilliga förändringar, hyilka åsyfta en
större tydlighet i redactionen, blifvit föreslagna i 5, 8, 9,
12, i3, 14 och i5 äfvensom några deruti förekomman^
de språk- och interpunctionsfel blifvit rättade.
2'dra Artikeln.
Om Direclionens arbetsordning.
Utsk. har ansett lämpligt» att, i enlighet med hvad, för
ipera redighets skull, finnes iakttaget uti åtskilliga i sednare
tider utfärdade författningar, nummerföljden af §§ bör
fortsättas intill författningens slut; af hvilken anledning 1 <jj
j 2 art. af instruetionen skulle blifva den 1 y:de o. s. v.
Uti 4 § (nu den 2o:de) har Utsk. infört det af It. o.
Ad. den 12 sisth Maj e. m. fattade beslut om rättighet för
Directm att vid något särskildt ömande tillfälle , för allmänt
välgörande ändamål, utan afgift upplåta Riddatalea
till cpncerters uppförande.
§ 14 (nu den 3o:de),
Utsk. har ansett redactionen af 4 morn. i denna §, an-,
g:de prescriptionstiden för pensioners uttagande, tarfva föri
tydligande; i hvilket afseende Utsk. framställt ett förslag
med det tillägg, att enär någon pensionär icke inom 6 månader
efter utgången af det år, för hvilket pensionen blifvit
anordnad, densamma uttagit, denne pensionär bör genom
kungörelse i allm. tidningarna underrättas derom , att han
varder sin pension förlustig, så framt han icke anmäler sig
tili dess utbekommande inom ytterligare 6 månader.
De öfriga förändringarna i denna art. afse endast redactionens
uppställning.
3:dje Artikeln,
Om Riddarhusets tjensteman j samt om deras skyldigheter.
§ 6, (nu den 3g;de).
Den förändring är bär iakttagen, med anledn. af R. o,
Ad:s beslut d. 12 Maj i834 rör:de 11 § af Utsk:s betänk,
öfver Ridd.directms riksdagsberätteise, att Ridd.secreteraren
åligger att inför Directm föredraga icke blott Ridd.-, utan
äfven Stiftsärender.
' § 9 (nu den 4a!dra).
Stadgandet, alt Ridd.secret. vid DirecUs sammankomster
ovilkorligen skall yttra sig öfver alla förekommande
ärender, är i så måtto förtydligadt, att orden: "till pro
tocollet”
blifvit tillagda.
Den 3i Januari.
3»?
S 12 (n 11 dpn 45:te.)
För fullständighetens skull bär paan ansett det böra ut-;
tryckas, att Ridd.kamererarcn äfven är kamei-erare för
s t i f t ä r e n d e r n a,
§ i5 (nu den 48:de.)
Utsk. liar i anledn. af Ridd.kamererarens framställning
om svårigheterna för Ridd.cont. att, under en oupphörligen
ökad räkenskapsföring, hafva räkenskaperna afslutade inom
den siste Febr. efter utgången af det år, för hvilket de ära
förda, föreslagit prescriptionstiden för ifrågavar, räkenskapers
afslutande till dep sjste Mars.
§ 23 (nu dep 56:te.)
Med fästadt afseende å R. o. Adts beslut d. 12 Juni
>834, angtde riksdagspolletters utdelande jemväl inför Ridd.-  directrn, hafva uti 2 morn., som bland annat angår ifrågavar.
polletutdeining, orden: uti Ridd.Utsk, blifvit uteslutna,
§§ 3o, 3i (pu 63 & 64.)
Till följd af R. o. Ad:s ofvanomförmälda beslut öfver utte
punkten af Ridd.Utsk:s mentor, ang:de Ridd.direct:ns riksd.-  berättelse, har åliggandet alt besörja prot. öfver stjftsärenderna
blifvit öfverflyttadt från 2:dre till itste Ridd.caneellisten,
hvarjemte 2:dre Ridd.cancellisten blifvit fritagen fråp
skyldigheten att föredraga stiftsärender, hvilken, enligt hvad
ofvanberördt är (se 3g §) numera tillhör Ridd.secreteraren.
Åtskilliga redactionsförändringar, åsyftande allenast en
lämpligare foi-ra i uppställningen, hafva jemväl i denna art.
pnsetts nödiga.
Med bifogande af en sålunda förändrad fullständig ny
redaction af Ridd.direct:ns instruction får Utsk. slutligen
hemställa, om ieke, derest denna redaction skulle vinna H.
R. o. Ad:s bifall, ett lämpligt antal exemplar deraf äfvensom
af lånereglementet, i afseende å hvars förändrade redaction
Utsk. denna dag afgifver ett särskildt memor., må varda på
Ridd.cassans bekostnad till trycket befordradt. Hvilket dock
allt vördsamt underställes H. R. o. Ad:s pröfning. Stockholm
d. 21 Jan. i835.
På RiddarhusUtskottets vägnar
c. U. D’Albedyhli,.
\V. F. Dalman.
Instruktion, hvarefter Ridd.Dircclionen , jemlikt Ridd.*.
Orda,, har sig alt rälta, och hvaruti äfven de vid
Riddarhuset anställde embets- och tjenstcmäns skyldign
heter äro utstakade.
*: s t a Artikeln.
Om Ridd.Directionens sammansättning och äligganden,
s >•
Jemte ett noggrannt iakttagande af hvad Rikets gällande
3i8
Den 3i Januari.
grundlagar och Ridd.Ordn. kunna i särskilda fall Ridd.directionen
ålägga, liar Directm ej allenast att bevaka H. R.
o. Ad:s rätt och fördelar, utan ock att verkställa R. o. Ad:s
fattade beslut.
§ 2.
Directm åligger jemväl att vaka deröfver, att Riddarhusets
och öfriga cassors samt dertill hörande testementsfonders
angelägenheter förvaltas i enlighet med testamentsförfattningarna
och utlåningsreglementet, samt att i allmänhet
hvar och en af Riddarhusets embets- och tjenstemän fullgör
sina åligganden enligt denna instruction.
§ 3.
Ridd.directm väljes på sätt 3y § Ridd.Ordn. stadgar,,
och består af ordförande jemte sex. ledamöter, hvilka uti
sina befattningar fortfara, intilldess nytt val blifvit verkstäldt.
I ordförandens frånvaro före den efter matrikeln äldste
närvar, ledamoten ordet. Endast de sex ledamöterna åtnjuta
honorarium.
S 4-
Afgår ordförande utur Directm, inträde då den af R.
o. Ad. för honom utsedde suppleant, och om ledamot afgår,
den bland de utaf R. o. Ad. valde suppleanter, som
enligt erhållet röstantal är närmast i ordningen. Hafva alla
dessa suppleanter såsom ständiga ledamöter i Directm inträdt,
må de rum i Directm, som än ytterligare kunna blifva
lediga, tillsättas genom val, som af Directm med slutna
sedlar anställes.
§ 5.
Genom val med slutna sedlar återbesätter äfvenledes
Directm, under iakttagande af Riksd.Ordn:s och Ridd.Ordir.s
föreskrifter, de ledigheter, som emellan riksdagarna kunna
yppas, sedan de af R. o. Ad. valda suppleanter inträdt ibland
R. o. Ad:s fullmägtige i R. H. St:s Bank och Riksgaldscont,
äfvensom bland revisorerne af R. o. Ad. öfver berörde R.
St:s verks t samt statsverkets förvaltning och räkenskaper.
Vidare har Ridd.directm att hvarje år välja tvenne af R. o.
Ad. till revisorer uti R. St:s Bancodiscontverk, äfvensom en
revisor och en suppleant vid hvardera af lånecontoren i
Götheborg och Malmö. Om vid dessa val 2:ne eller flera
erhålla lika många röster, anställer Directm genast dem
emellan lottning. Skulle den sålunda genom lottning utsedde
afsäga sig befattningen, anställes nytt val. Vid alla andra
tillfällen, för hvilka val med slutna sedlar ej är föreskrifvet,
sker omröstningen inom Directm öppet till prot.,
och i händelse af paria vota blifver den mening gällande,
uti hvilken ordföranden eller, i dess frånvaro, den efter
matrikeln äldste närvar, ledamoten instämmer.
Skulle någon Ridd.directör vid de val, som, enligt hvad
Ben 3i Januari.
särskildt finnes stadgadt, böra inför Ridd.direetm förrättas,
undfå de flesta rösterna, och den befattning, hvartill han
sålunda blifvit kallad, är af den beskaffenhet, att den får
med ledamotskap i Direetm förenas , då må samma Ridd.-  directör icke kunna en slik befattning sig afsäga, derest han
ej kan styrka laga förfall.
§ 6.
Yid Directms sammankomster skola minst fyra ledamöter
vara närvar. Directörerna kunna begagna sig af 3:ne
månaders tjenstledighet årligen, i den ordning de anmälan
göra inför Direetm, dock ej flera än högst 2:ne på en gång.
Skulle så många directörer af laga förfall vara hindrade,
att fyra icke kunna vara närvar, vid sammankomsterna, inträde
då af suppleanterna den, som närmast ä- i ordningen.
Derest alla sådana inträdt, fylles den för t lfället lediga
platsen genom val, enligt föregående §, af en adjungerad
ledamot. Den inträdande åtnjuter, under den tid han förrättar
tjensten, den bortovarandes honorarium.
I händelse icke någon ledamot i den bortovarandes ställe
inträder, besparas hans honorarium under tiden för
Ridd cassan.
Försummar bortrest directör, utan anmäldt laga förfall,
att inställa sig till tjenstgöring inom utsatt tid, varde hans
plats i Direetm såsom ledig ansedd.
S 7-
Ridd.directm besörjer äfven styrelsen och förvaltningen
af Wadstena Adeliga Jungfrustifts ärender, enligt de för
denna inrättning särskildt utfärdade föreskrifter, samt efter
hvad i denna instruction derom vidare finnes stadgadt.
§ 8.
Med iakttagande af föreskriften i K. förordn. af d. 8
Maj 1775, jemnförd med K. brefvet af d. 11 Febi*. 1800,
bör Direetm vid introduetions beviljande tillse, att densamma
ej må bifallas för andra personer än dem, hvilka inom
2:ne år, efter det de blifvit i adlig, friherrlig eller greflig
värdighet upphöjda, sig till introduetion å Riddarhuset
anmält, och de derför erforderliga prestanda fullgjort, så
framt ej K. M., genom särskild nåd. resolution, täckes försuten
tid återställa.
Då introduetion begäres, bör Konungens nåd. diplom i
liufvudskrift uppvisas, och åligger Direetm noga tillse, att
icke allenast vederbörliga qvittenser öfver de i författningarna
påbjudna introduetionsafgifter, utan ock sköldebrefvet
i afskrift, vapenplåt samt fullständigt upprättad biographisk
genealogi öfver alla de till ätten hörande personer till Directm
varda ingifna, innan introduetionslistan utfärdas.
§ 9-
Directionen utser, vid hvarje års början, inom sig tven
-
320
Den 3i Januari.
ne ledamöter, hvilka sköla hafva inseende öfver räkenskaperna
Och allt hvad sorn hörer till kamCrerarecontoret,
samt, i följd deraf, ett halft år hvardera vårda den ena af
nycklarna till pantkistan, jemte de i densamma, enligt upprättade
förteckningar, förvarade lånehändlingar; hvadan honom
åligger att under samma tid vid documenternas uttagande
eller inläggande alltid sjelf vara tillstädes; en ledamot,
hvilken, med biträde af Ridd.secret., skall hålla noggrann
tillsyn öfver Ridd.archivet och de genealogiska tabellernas
complettering, på sätt K. kungörelserna d. io Augusti
1762 och d. i4 Juli 1818 föreskrifva; en ledamot, hvilken
skall efterse de till Riddarhusets tomt hörande byggnader
och alla öfriga Riddarhusets oeconomica, samt slutligen
tvenne ledamöter, hvilka skola hafva tillsyn öfver behandlingen
af alla vid Riddarhuset uppkommande frågor af juridisk
beskaffenhet.
(j 10.
Sist en månad före den tid, då lagtima riksdag infaller,
och genast efter det kallelsen till urtima riksdag blifvit i
hufvudstadens kyrkor uppläst, late Directin i tidningarna
kungöra och erinra, huru fullmagterna till den blifvande
riksdagen böra, enligt Ridd.Ordri., inrättas, hvad som bör
iakttagas, om inträde å Riddarhuset skall vinnas, samt i öfrigt
besörja, att i uppropslistan varder antecknadt allt, som
kan föranleda till hinder för en ätt att få utöfva sin representationsrätt,
äfvensom att särskilda af Ridd cancelliet upprättade
och i Hofrätterna med de der befintliga anteckningar jemnförda
sammandrag öfver de vid Riddarhuset samlade underrättelser,
som kunna förhindra särskilda ledamöter af R. o.
Ad. att intaga säte och stämma, varda uppropslistan bilagda»
S ”*
Directionen må ej förändra de, enligt fastställd stat, för
Riddarhusets embets- och tjenstemän anslagna löner, arfvoden
och hushyror, ej heller någon ny syssla med eller utan
lön inrätta, emedan sådant af H. R. o. Ad. ensamt beron
S 12.
Vid början af hvarje riksdag bör Directin genom Ridd.-  Utsk. till R. o. Ad. inkomma med förslag, huru tryckningen
af R. o. Ad:s prot. må lämpligast Och med största skyndsamhet
kunna verkställas.
Directin åliggé dessutom tillse, att Ridd.secret., i afseende
på utlenmandet till tryckning i fullständigt skick af
R. o. Adis prot., fullgör sina skyldigheter, så alt denna
tryckning, hvilken i Riksd.Ordn. är föreskrifven, må blifva
verkställd så fort ske kan, och sednast inom ett år från riksdagens
slut. Skulle denna tid öfvérskridas, vare Directiri
v skyldig att genast förklara Ridd.secret.sysslan ledig, så vida
I han
Ben 3i Januari.
han ej kan förete laga förhinder, hvilka, äfven om de af
Directm godkännas, skola underställas R. o. Ad:s pröfning
vid dess nästa sammankomst.
§ .3.
Om Ridd.secret.sysslan emellan riksdagarna blifver ledig,
äger Direct:n derom genast i allm. tidningarna kungöra
till sökandes underrättelse, att inom 56 dagar efter kungörandet
med sina ansökningar och bifogade betyg inkomma,
hvarefter Direct:n genom omröstning till protocollet utväljer
den, som anses vara skickligast, samt honom genom constitutorial
i sysslan insätter till näst infallande riksdag, då
valet genast vid riksdagens början understälies R. o. Ad:s
pröfning och gillande.
Ridd.secret.-tjensten fur hädanefter aldrig med något embete
i statens tjenst förenas; dock må den person, som till
Ridd.secret. af Ridd.directm framdeles förordnas, icke kunna
åläggas att frånträda de befattningar, han i statens tjenst
kan innehafva, förrän han blifvit i Ridd.secret.-tjensten af
R. o. Ad. confirmerad.
De öfriga Riddarhusets ordinarie tjenstemän varda såväl
under som emellan riksdagarna, efter i allm. tidningai--  na om de yppande ledigheterna införd kungörelse, på sätt
ang:de Ridd.secret.sysslan här ofvan stadgadt linnes, af Direct:n
antagna, samt genom prot.utdr. i sysslorna stadfästade.
Efter godtfinnande äger Directm att antaga Riddarhusets
extraordinarie tjenstemän. Härvid iakttages ovilkorligen ,
att såväl Ridd.secret. som alla öfriga ordinarie och extraordinarie
tjenstemän böra vara af adlig börd, eller ock äldste
söner af de sedan 1809 adlade ätter, och kunna förete
sådana academiska vittnesbörd, som fordras till inträde i K.
M:s Cancelli eller i Rikets Hofrätten och Collegier; hvarjemte
Ridd.kainereraren bör anskaffa antaglig borgen för uppbörden.
Visar någon Riddarhusets tjensteman vårdslöshet eller
försummelse i sin tjenst, varde han derför af Directm varnad.
Skulle rättelse derigenom ej vinnas, må den felaktige
af Directm suspenderas från tjensten på högst frenne månader,
med förlust af motsvarande lön. Låter han sig ej heller
deraf rätta, äger Directm att suspendera den felaktige
från tjenst och lön till nästa riksdag; ankommande då på
R. och Ad:s pröfning, om han vidare vid sysslan må varda
bibehållen.
S 14-
Oni någon af Riddarhusets tjenstemän, efter en tjenstetid
af 20 ä 3o år, under hvilka han på verkets ordinarie
stal varit oafbrutet uppförd, från sysslan begär afsked, eller
genom döden afgår och efterlemnar enka eller barn uti
18 H. 4r
322
Den 3i Januari.
jnindrc tillräckliga vilkor, samt den afskedstagande eller efterlefvande
hos Direct:n söker pension, äger Directtn, till
föjld af R. o. Ad:s beslut d. 23 Jan. 1779, rätt att, i likhet
med hvad för afskedstagande embetsmän på Kronans stat
bestås samt med afseende på förekommande omständigheter,
sådana pensioner bevilja, som till en tredjedel eller hälften
svara mot det belopp, den afgåendes lön på Riddarhusets
stat utgjort; likväl med iakttagande deraf, att ej större antal
än två, högst tre, sådana pensionärer under en och samma
tid antagas, på det cassan härigenom ej må ådragas alltför
känbara utgifter.
Skulle någon till sådan pension sig anmäla, fastän alla
pensionsrummen redan äro upptagna, och finnér Directtn
sökanden vara till pension berättigad, må en sådan person
erhålla försäkran att dertill vid inträffande ledighet varda
förhulpen, derest icke annan sökande då skulle finnas, hvilken,
i anseende till längre tjenstetid eller större behof, är
framför den förre berättigad att en slik förmån tillgodonjuta.
§ i5.
Vid lån utur de under Ridd.directrns förvaltning stående
fonder må ej någon ledamot af Ridd.directrn eller någon
af Riddarhusets tjenstemän såsom låntagare eller löftesman
antagas, ej heller, i egenskap af ombud eller fullmägtig,
dervid biträda andra.
§ 16.
Den berättelse, som, enligt hvad förr varit vanligt, alltid
bör af Ridd.direcUn, vid början af hvarje riksdag, till
R. o. Ad. öfverlemnas öfver hvad vid Ridd.- och Stift—
ärendernas förvaltning sedan sista riksdag sig tilldragit, äfvensom
Directtns memor. i andra ämnen, hvarom Directtn
önskar antingen att R. o. Ad. underrätta, eller att dess förordnande
i ett eller annat afseende inhemta, skola af Directtn
ingifvas till Ridd.Utsk., som derefter insänder samma
berättelse eller memor. till R. o. Ad., åtföljda af Utsk:s utlåt.
deröfver.
2: d r a Artikeln.
Om Directionens arbetsordning.
S l7'
Directtn sammanträder, så ofta ordföranden i anledn. af
förefallande göromål det bestämmer. Dessutom böra, efter
posternas ankomst, en eller tvenne directörer å Riddarhuset
sig infinna, hvarom ledamöterna sig emellan öfverenskomma,
för att, i närvaro af secreteraren och kamererare!!, öppna
och till dem aflemna ankommande bref, att i diarium införas,
besörja de mål, som fordra skyndsam åtgärd, och influtna
medel kamereraren tillställa, för att i Banken insättas.
Den 3i Januari.
§ 18.
Vid alla sammanträden föres öfver de ämnen, som i
Direct:n förehafvas, pro t., hvilket justeras vid nästa sammanträde.
Utgående expeditioner kunna särskildt justeras,
om skyndsamheten det fordrar. Dessa prot. med bilagor
registreras och inbindas för hvarje år.
När utlåt:n afgifvas, antingen till K. M. eller till R. o.
Ad., äger den ledamot, som varit af skiljaktig mening, att,
om han det åstundar, låta sitt särskilda yttrande åtfölja,
hvilket då i sjelfva utlåt, bör omnämnas.
Diarium fores af Ridd.secret. öfver alla inkomna mål,
hvarvid ankomstdagen och actens ordningsnummer såväl i
diarium som å acten tecknas, hvarefter målen af Ridd.secret.
i Directms nästa sammankomst ovilkorligen föredragas, till
den åtgärd, som vederbör.
Till alla räkningar och böcker, som skola föras, äfvensom
capitationsredogörelserna samt Consistoriernas uppgifter
meddelar Directm de för ändamålet lämpligaste formulärer.
§ 19-
Vid början af hvarje år låter Directm genom Ridd.cancelliet
eller contoret upprätta förteckningar in duplo dels
öfver de till genealogiska samlingarna hörande underrättelser,
som, till följd af K. M:s nåd. circulärbref d. 4 Juli
1770, Directm årligen har att införvänta från Consistorierna,
dels öfver de auetoriteter, hvarifrån capitationsafgift^*
och medel till Directm böra ingå, och dels öfver de räntor,
som på bestämda tider skola för utlånta capitaler inflyta;
kommande det ena exemplaret af dessa förteckningar att
alltid" qvarblifva på Directms sessionsbord, så att derå må
kunna göras anteckningar, i den män handlingar och medel
inkomma, och det andra förvaras hos secreteraren eller kamereraren,
hvilka hvar för sin del, inom årets slut, hos Directm
anmäla, hvad härutinnan kan vara underlätet, på det
Directm må vara i tillfälle utfärda påminnelser om fullgörandet.
§ 20.
När större eller mindre reparationer å Riddarhuset och
dertill hörande byggnader skola företagas, låter Directm genom
erfarna byggmästare och handtverkare upprätta kostnadsförslag,
som vid Directms sammanträde granskas; men
skulle särdeles betydliga reparationer å Riddarhuset vara nödiga,
bör, efter kungörelse i tidningarna, arbetet utbjudas å entreprenadauetion
till öfvertagande af den, som stadnar för minsta
anbudet och för fullgörandet ställer borgen, hvars antaglighet
Directm äger att pröfva; börande Directm undvika
alla extra utgifter, som icke för Riddarhuset äro oundgängliga,
och ej heller ingå i kostnader vid allm. fröjdebetygelse!*
i liufvudstaden, eftersom Riddarhuset är sedan
Dc» 3i Januari.
dess uppförande ansedt såsom locus publicns, och på sådan
grund fritaget från utgifter af denna egenskap. Likväl äger
Directtn att härifrån göra undantag vid de tillfällen, då,
till firande af märkvärdiga händelser, andra publika hus och
byggnader i staden eclaireras, med fästadt noga afseende på
all möjlig besparing i kostnader.
Hvarken Ridd.salen, eller pågot inom Riddarhuset varande
rum, upplåtes hädanefter till begagnande af något
sälskap eller committé'. Likväl må det ankomma på Directrns
pröfning att vid något särskildt tillfälle göra undantag
från detta allm. stadgande.
Emellan riksdagarna må Ridd.salen begagnas till concerters
uppförande, under följande vilkor, nemi. 1:0 att anhållan
om Ridd.salens upplåtande hvarje gång framställes
hos Ridd.Directtn, som, efter omständigheterna, äger sådant
bevilja eller afslå, samt, i förra händelsen, vidtaga den åtgärd
medelst salens uppvärmning, som, till förekommande
af den hastiga temperaturförändringens menliga verkan å
plafondtaflan, kan anses nödig; 2:0 att såsom afgift för salens
begagnande må för hvarje concert erläggas i ett för
allt ioo rtdr htco, hvilka före concerten böra till Ridd.kamereraren
aflemnas. FrimurareBarnhusdix’ect:n må likväl
fortfarande äga tillåtelse att, utan afgift, låta å Långfredagen
hvarje år i Ridd.salen uppföra concert, dock emot vilkor,
dels att Barnhusdirectrn ansvarar för all den derigenom
uppkommande skada, dels ock att den Frimurarebarnhuset
tillhöriga orchesterställning, sedan den blifvit på Ridd.cassans
bekostnad uppsatt, städse må mellan riksdagarna i
Ridd.salen qvarstå, till begagnande kostnadsfritt af de särskilda
concertgifvande. Äfvenledes må det ankomma på
Direct:ns pröfning att vid något särskildt ömmande tillfälle,
för allmänt välgörande ändamål, utan afgift upplåta Ridd.-  salen till concerters uppförande.
21.
Då contanta penningar till Direct:n insändas med reversal
in duplo och sedelförteckning, bör å det qvarblifvande
reversalet ankomstdagen jemte målets ordningsnummer
antecknas. Å det andra, som återsändes, tecknas qvitto,
underskrifvet af tvenne directörer samt af kamereraren contrasigneradt.
En särskild bok bör finnas, hvaruti en af direetörerna
antecknar, å ena sidan alla de extra medel, som till Directtn insändas
oell till kamereraren aflemnas för insättning i Banken,
och å den andra inskrifver bancoattestens datum och
nummer, hvarefter attesten till kamereraren återställes.
De medel, som till kamereraren directe aflemnas, dels
för upplupna räntor (hvilka eljest, på sätt 9 § uti lånereglementet
föreskrifver, böra af låntagarne sjelfva insättas
i Banken), dels för andra afgifter, äger kamereraren att ge
-
Den 3i Januari.
nast insatta å den räkning, cassan i Banken låter föra, samt
Lancoattesten inför Direct:n uppvisa.
Alla qvittenser på medel, som af enskilda inbetalas till
cassör eller fonder, hvilka äro ställda under Ridd.Directrns
förvaltning, utfärdas och undertecknas af kamereraren samt
annoteras af secreteraren, som med sin underskrift bestyrker
samma annotation; skolande secreteraren öfver sådana utgifna
qvittenser, hvilka böra vara numererade, föra särskild
anteckning, som vid hvarje Dix-ect:ns sammankomst uppvises,
för att i ofvanomförmälda bok införas; kommandes, till
följd häraf, inga andra af kamereraren utgifna qvittenser att
för gällande anses.
§ 22.
Så snart kamereraren insatt penningar i Banken, antecknas
de i den räkning med vexelbanken, som af honora
föres efter meddeladt formulär på det sätt, att Ridd.cassan
bibehåller sin särskilda räkning under namn af Riddarhusets
räkning N:o i.
Alla testamentsfonder, med undantag af den Wennerstjernska,
få en bancoräkning under namn af Riddarhusets
räkning N:o 2, capitationsräkningen under namn af Riddarhusets
räkning N:o 3; hvarjemte särskilda räkningar föras i
Banken för Adliga Cadettskolefonden, med dertill hörande
Wennerstjernska gåfvofonden, för Wadstena Adliga Jungfrustifts
cassa, med derunder lydande fonder, samt slutligen
för Grefliga SchelFerska stiftningen.
Kamereraren förer likväl, för Riddarhusets räkning N:o
2, en med särskilda columner inrättad räkning för de olika
fonderna och de personer, med hvilka räkningen anses
nödig.
Å alla utbetalningar, ehvad de grunda sig å de fastställda
staterna eller å godkända räkningar, bör kamereraren
först uppsätta anordning, som, af Direct:n underskrifven,
bilägges jemte de qvitterade räkningarna till verification
vid hufvudboken. Således skola först alla räkningar
uppvisas för Directtn och vara påskrifna af någon directör,
att arbetet eller betingandet är fullgjordt och fullgodt;
och slutligen, i händelse upphandlingar af inventarier
äro i fråga och levereringen af vederbörande bestyrkt, bör
den tillkomna persedeln uti inventarium uppföras.
Sedan dessa anordningar blifvit utfärdade, ske utbetalningarna
genom assignationer på Banken, hvilka af kamereraren
uppsättas och af minst 2:ne directörer undertecknas,
samt contrasigneras af Ridd.secret. och Ridd.kamereraren.
Dessa assignationer numereras och antecknas i en dertill
inrättad cassabok, samt afföras af kamereraren i dess
vexelbanco-räkning under den dag, de emot behörigt qvitto
uttagas.
i
Den 3i Januari.
Till förekommande af alltför vidlyftig assignering på
Banken må det vara Directtn öppet att, om så nödigt pröfvas,
till kamereraren assignera 2 å 3oo r:dr, till bestridande
af mindre och dagligen förefallande smärre anordnade
utgifter. Dessa medel redovisas af kamereraren vid första
sessionen i hvarje månad.
§ 23.
Sedan inkomna redogörelser blifvit inför Direclm föredragna
och uti prot. antecknade, öfverlemnas de till kamererarens
handläggning efter de föreskrifter, som Direct:n
yid hvarje fall pröfvar nqdiga,
§ 24.
Ansökning om lån utur någon af de under Direct:s
vård ställda cassör och fonder ingifves till secreterare!!,
som, efter det ansökningshandlingarna blifvit uti diarium
antecknade jemte bilagor, öfverlemnar dem till kamererarens
och fiscalens åtgärder; och åligger det secret. att, sedan
dessa tjenstemäns utlåt:n inkommit, ärendet hos Directm
vid nästa sammankomst föredraga.
Finner Directm, vid skedd föredragning, att såväl behörig
säkerhet, enligt lånereglementet, är ställd, som ock
att det sökta lånet ej öfverstiger hvad på panten lånas får,
skall lånebeloppet, i händelse af tillgång i cassan, genast
anordnas; men i annat fall äger sökanden att detsamma i
mån af inflytande medel utbekomma.
När tillgången medgifver, att medel kunna mot stadgad
ränta utlånas från de under Directms inseende ställda
cassör och fonder, bör Directm vid ansvar iakttaga , att det
sker i den ordning och efter den föreskrift, som finnes stadgad
i det utfärdade lånereglementet; ankommande på kamererarens
särskilda ansvar, om någon af de i samma reglemente
påbjudna uppgifter saknas, och på fiscalens, 0111 den
lagliga åtgärd uteblifver, honom tillhör att verkställa.
§ 25.
Alla skuldsedlar till hvarje cassa eller testamentsfond
skola numereras efter den ordning, i hvilken lån å dem
blifvit beviljade och utgått. Åro cassorna i behof af sina
penningar, bör af de lån, som anses lika säkra och för
hvilka räntorna blifvit lika ordentligt inbetalda, det äldsta
efter nummer, till en del eller helt och hållet, först infordras,
efter iakttaget förbehåll om uppsägningstid.
5 26.
De yttranden och utlåtm, hvilka af tjenstemännen inför
Directm afgifvas, skola i prot. intagas, om de äro muntliga,
eller åberopas såsom bifogade, om de äro skriftliga.
Den 3i Januari*
§ 27.
Direct:n föranstaltar, det Ridd.cancelliet alla söknedagar,
samt kamererarecontoret två eller tre dagar i veckan
finnas öppna och tillgängliga på viss utsatt och anslagen tid
för dem, som behöfva der söka upplysningar eller underrättelser,
eller ock inbetala penningar, eller eljest med Riddarhuset
hafva några angelägenheter.
§ 28.
Pensioner, stipendier m. ni. böra, enligt föreskrifterna,
utdelas af Directrn, som noga tillser, att ansökningarna äro
med nödiga betyg och allegater försedda.
( § 29.
Directtn låter årligen d. 2 Maj eller, om då helgdag
inträffar, näst derpåföljande söknedag öppna stiftsmatrikeln
till lottning och inskrifning, enligt särskildt derom utkomna
författningar; och bör, derest sådant sker under påstående
riksdag, Landtmarskalken anmodas att dervid vara tillstädes.
Vid inskrifningen iakttages, att de ridders- och adelsmäns
döttrar, hvilka icke finnas i genealogierna uppförda,
ej heller må i stiftet inskrifvas, förrän deras genealogier
blifvit behörigen completterade.
§ 3o.
Sedan kamereraren uti Maj månad aflemnat calcul för
den pensionsutdelning, som från stiftscassan kommer att äga
rum i Dec. månad, bestämmer Directrn antalet af pensionärer
för löpande året. Vid samma tillfälle aflemnar kamereraren
uppgift på alla de pensionärer, som ännu ej anmält
sig till erhållande af pension för det förflutna året, då Directrn
äger att genom kungörelse i tidningarna förelägga de
uteblifna, att inom d. 1 Maj det påföljande året anmäla sig
till utbekommande af pension, vid förlust af pensionsrättigheten.
Vid början af Dec. månad hvarje år upprättat1 kamereraren
förteckning å alla de stiftsjungfrur, som för det löpande
året äro till pension berättigade; hvarefter Directiönen
granskar samma förteckning jemte de inkomna prestbctygen,
och anordnar beloppet af de pensioner, söm skola
utbetalas.
Vd Directrns första sammanträde uti Järt. månad det
påföljande året tillkännagifver kamereraren, hvilka stiftsjungfrur
då ännu icke vederbörligen anmält sig till pensions
utbekommande, och DireCt:n förordnar i anledn. deraf, huruvida
och till hvad del penningarna böra uti Banken insättas,
för att ej annorledes, ärt efter Direct:ns förnyade
pröfning af pensionärens behörighet till pensions Undfående,
utassigneras.
Pensionärerna af de Öfriga under Ridd.Directlns förvalt
-
3aS
Den 3i Januari.
ning ställda fonder stola, inora 6 månader efter utgången
af det år, för hvilket pensionerna blifvit anordnade, desamma
uttaga, vid påföljd att i annat fall varda deras pension
för det året förlustiga. Skulle en pensionär än vidare under
6 månader underlåta att anmäla sig till pensionens utbekommande,
blifve då densamma för ledig förklarad; om
hvilket sistnämnde äfventyr Directionen äger att genom kungörelse
i allm. tidningarna vederbörande underrätta.
Skulle dock en pensionär af stiftscassan eller de öfriga
fonderna sedermera hos Ridd.directm gifva sig tillkänna,
samt med trovärdiga mäns intyg styrka, att hon genom inträffade
särskilda händelser, hvilka ej kunnat förutses eller
afvärjas, varit urståndsatt att pensionen förr utbegära, och
att hon ännu fortfar att vara berättigad till pension, då
äger, vid inträffad ledighet, Ridd.directm, efter att till prot.
hafva anfört sina skäl, åter uppföra en sådan person till
pensions åtnjutande, i hvilket fall hon skall äga företräde
framför andra medsökande, som pension tillförne icke innehaft.
§ 3i.
Vid början af sista månaden i hvarje qvartal anordnas
för såväl Riddarhuset som stiftscassan directörernas honorarier,
tjenstemännens löner, pensioner m. m.
§ 32.
Direct:n utser vid början af April månad en af dess
ledamöter, att reviderade vid denna tid aflemnade hufvudböcker,
samt huruvida
i:o debitering och creditering,
2:0 verificering enligt instruction,
3:o räntebetalningar och
4:o inteckningsförnyelserna
äro riktigt och behörigen fullgjorda; hvarefter cassorna af
honom och dem, sorn vårda cassanycklarna, jemte Ridd.-  fiscalen inventeras. Då revisionen slutad är, aflemnas skriftlig
berättelse öfver förhållandet, jemte förslag till de förbättringar,
som kunna finnas nödiga, att antingen af Direct:n
genast antagas, eller uti afgifvande riksdagsberättelse hos
R. o. Ad. anmälas. Efter hvad revisionsberättelsen föranleder,
sker remiss till vederbörandes utlåt., och, sedan detsamma
inkommit, beslutar Direetm, huruvida decharge må meddelas,
då den reviderande directören sådant i hufvudböckerna
antecknar, med åberopande af nyssnämnda berättelse.
§ 33.
De förändringar, tillägg och förbättringar i denna instruction,
som genom vunnen erfarenhet under utöfvandet
kunna finnas nödiga, böra af Direct:n i dess till R. o. Ad.
afgifvande riksdagsberättelse föreslås. För öfrigt vare det
Di
-
Den 3i Januari.
3sg
Directtn, som äger R. o. Ad:s liela förtroende, tillåtet att
vid möjligen sig företeende särdeles tillfällen, när antingen
uti instructionen ej något finnes föreskrifvet, eller den icke
lemnar tydlig anvisning, elter bästa öfvertygelse taga sitt
beslut, då likväl alla de skäl, hvarå ett sådant beslut är
grundadt, böra omständligen uti prot. intagas.
3:dje Artikeln.
Örn Riddarhusets tjenstemän samt om deras skyldigheter.'
§ 34-
Riddarhusets tjenstemän äro: Ridd.secreteraren, Ridd.-  kamereraren, Ridd.fiscalen, i:ste cancellist och 2:dre cancellist,
hvilka alla befattningar bero af R. o. Ad:s förtroende,
så att dessa tjenstemän kunna från deras sysslor af Ståndet
skiljas, när- två tredjedelar af Ståndets vid omröstning
in pleno närvar, ledamöter sådant nödigt anse.
Riddarhus-seereteraren.
S 35.
Ridd.secret. åligger att vid riksdagar föra prot. i H.
R. o. Ad:s plena, äfvensom att vara tillstädes vid de anteckningar
inför Ridd.direct:n, som omförmälas i 10 och n
§5 af Ridd.Ordn.; och är Ridd.secret. för sina riksdagsgöromål
R. o. Ad. allena ansvarig. Honom tillkommer att
noga upptaga, hvad han hörer under sammankomsterna talas
och beslutas, äfvensom hvad i öfrigt förelöper, samt att
uti prot. ej införa annat, än hvad han sett och hört, samt
icke annorlunda än han det fattat; ställande sig till efterrättelse,
hvad Ridd.Ordn. vidare härom stadgar.
Ridd.secret.vare ej tillåtet att för någon annan än Landtm.,
eller dem, som i ämnet talat, visa ett ojusteradt prot.; åliggande
honom äfven att före justeringen å Riddarhuset för
den ledamot, som det åstundar, uppläsa dess anförande;
och vare det hvarje ledamot obetaget att vid sättet, huru
dess tankar blifvit till prot. fattade, meddela Ridd.secret.
sina anmärknrr; dock utan att denne sistnämnde å dem må
göra vidare afseende, än som kan stå tillsammans med hvad
i 1 mom. föreskrifves.
Vill någon ledamot skriftligen inlemna, hvad han muntligen
anfört, kan det honom ej förvägras; men Ridd.secret.
åligger i sådant fall att, derest olikhet emellan prot. och
det inlemnade anförandet skulle finnas, vid prot.justeringen
anmäla förhållandet och anförandet uppläsa.
§ 36.
Ridd.secret. får ej vägra någon ledamot underrättelse
ur pleniprotm för de förflutna riksdagarna, äfvensom ur justerade
prot., inlemnade memor., eller på bordet lagda;
18 H. 42
33o
Den 3i Januari.
muntliga yttranden, ej heller förneka någon ledamot att deraf
taga afskrift.
Detsamma, gäller i afseende på alla deputations- eller
utsk:shandlingar, undantagande Hemliga Utsk:s och Constit.-  XJtsk:s, samt alla förseglade handlingar, till hvilka tillträde
ej, utan vederbörlig tillåtelse, lemnäs.
§. 37.
Ej må prot. med dertill hörande handlingar till andra
än B.. St:s Utsk. utlemnas, med mindre B. o. Ad. dertill
samtyckt, och äfven i sådant fall ej utan qvitto. Ett ojusteradt
prot. och bilagor dertill få alldeles icke utlånas. Då
emellan riksdagar Rikets Collegier eller R. St:s verk begära
tillgång till de uti Ridd.archivet förvarade handlingar och
prot., som ej äro förseglade eller böra hemliga hållas, skall
det åligga Ridd.secret. att de begärda liandhna emot qvitto
utlemna.
§ 38.
Det uti 28 § Ridd.Ordn. föreskrifna diarium bör, under
riksdag, af Ridd.secret. eller, på hans ansvar, utaf någon af
de vid riksdagen antagna Ridd.cancellister föras. Detta diarium
skall, enligt för detsamma af R. o. Ad. stadfästade
formulär, vara inrättadt uti 3:ne afdelningar. Den första
bör i särskild nummerföljd upptaga: A) K. M:s nåd. propos:r,
och B) alla af enskilda ledamöter inom Ståndet eller af
Utsk. väckta mot'ioner. Uti sex särskilda columner införas:
a) Hummern, b) motionärens namn, c) rubriken å K. M:s
nåd. propos. eller motionens föremål, d) bordläggningsdagen,
hvarvid, i händelse målet i anledn. af4g § Riksd.Ordn.
begäres ytterligare på bordet, sådant äfven bör antecknas,
e) hvarthän målet remitteras, samt f) under hvilket nummer
det blifvit af Utsk. besvaradt. Den andra afdeln. af
diarium bör upptaga alla utsk:sbetänk:n eller förslag, med
särskild nummerföljd för hvarje Utsk. eller sammansatt Utsk.,
samt äfvenledes innehålla sex columner, nemi.: a) betänk:s
nummer, b) dess föremål, c) bordläggningsdagen, med iakttagande
af hvad ofvan linnes anmärkt, d) när återremiss af
målet ägt rum, eller när det blifvit afgjordt, e) under hvilken
nummer återremissen blifvit besvarad,/) de öfriga RiksSt:ns
beslut i ämnet. Den tredje afdeln. bör innehålla de
öfriga RiksSt:s inbjudningar, och skall inrättas med 4 co”
lumner för a) inbjudningens föremål, b) bordläggningsdagen,
e) den åtgärd dervid beslutas, d) de öfriga RiksSt:ns beslut i
ämnet. Detta diarium bör ovilkorligen emellan hvarje plenum
completteras.
Den uti ofvannämnda § af Ridd.Ordn. omförmälda lista
för ordningen af målens föredragning bör likaledes af Ridd.-  secret. föras.
Dcu 3i Januari.
33t
5 3g.
Emellan riksdagarna Sr det Ridd.secretls åliggande, att
inför Direct:n föredraga Ridd.- och Stiftsärenderna samt
de utgående expeditionerna uppsätta och contrasignera. Honom
tillkommer äfven att, i egenskap af archivarius, med
biträde af i:ste cancellisten, vårda och i ordninghålla R. o.
Ad:s prot. och öfriga handlingar.
S 4o.
Ridd.secret. äge ansvaret och inseendet, enligt upprättade
och underskrifna inventarier, öfver alla handlingarna
och allt annat, af hvad namn de vara må, som R. o. Ad:s
archiv tillhörer; han äge ock, under en directörs tillsyn,
liufvudansvaret för sjelfva Riddarhusets vårdande, samt att
emellan tjenstemännen, efter omständigheterna, tillsynen fördela;
och åligger det Ridd.secret. fördenskull att ovilkorligen
bebo de honom i Riddarhuset anslagna rum.
§ 4«-
Intilldess alla Riddarhusets genealogier blifvit completterade,
åligger det Ridd.secret. att årligen aflemna ett hundra
renskrifna genealogiska tabeller.
§ 43-
Ridd.secret. skall vid Direct:ns sammankomster ovilkorligen
till prot. yttra sig öfver alla förekommande ämnen,
dock utan att deltaga i besluten. Under Direct:ns inseende
är han hufvudman för arbetet inom cancelliet, ansvarar för
göromålens behöriga gång, tillser i följd deraf, att Riddarhusets
cancellibetjening förrättar sina åligganden med ordning
och skicklighet, samt anmäler inför Directtn, om någon
icke fullgör sin skyldighet. I sammanhang härmed tillhör
det secret. att, vid sysslors tillsättande, yttra sig öfver
de sökandes behörighet och skicklighet.
Efter slutad riksdag inlemnar han till Directm, viddess
första sammanträde, den förteckn, från Ridd.Utsk., som till
honom bör afgifvas, på alla R. o. Ad:s under riksdagen tagna
beslut, hvilka fordra DirecUns åtgärd, samt företer sedan,
vid första sessionen i hvarje månad, recapitulationslista
på alla oafgjorda mål, med upplysningar om orsakerna, sorn
föranledt uppskofven.
Ridd.secret. åligger att, inom i4 dagar före den tid,
sorn R, St. bestämma för afgifvandet af de till riksdagskostnadens
räkningar hörande verificationer, till vederbörande
aflemna alla dithörande räkenskaper, vid äfventyr att, derest
genom hans uraktlåtenhet i denna del betalning för någon
räkning skulle komma att vägras, den deraf härflytande
förlust ersätta; och bör Ridd.secret., i behörig ordning
och inom nämnde tid, reservera betalning för sådana kost
-
332
Den 3i Januari.
nader i och för riksdagen, hvilkas belopp icke å samma lid
torde kunna vara tillförlitligen kändt.
I öfrigt ställe han sig till noggrann efterrättelse, hvad
i arbetsordningens a § stadgadt är, så ock ansvare för postbokens
förande.
§ 43.
Ridd.secret. åligger att emottaga och granska alla till
introductioner hörande prestanda, så ock jemnföra vapenplåten
med sköldebrefvet, innan introductionsansökningen hos
Directtn anmäles.
S 44-
De anordningar, som af Direct:n på cassan utfärdas,
contrasigneras af Ridd.secret., hvilken i allmänhet bör söka
befordra allt, som till Riddarhusets gagn och bästa hörer.
Riddarhus-kamererare n.
§ 45.
Ridd.kamereraren, som äfven är kamererare för stifts—
ärenderna, åligger att emottaga och behörigen förvara alla
till cassorna inflytande medel, samt begagna det uti Riddarhuset
för honom bestämda arbetsrum, så för sig som till
förvarande af de dess tjenst tillhörande handlingar. Pantkistorna
böra insättas uti något säkert hvalf å Riddarhuset,
försedt med behörigt jernstängsel.
I enlighet med Directms anordningar besörjer han utgifterna
och bokför dem efter fastställda formulär; varandes
han underkastad ersättningsansvar för alla de utgifter,
hvilka ej, enligt föreskrift, äro verificerade.
S 46.
Då contanta medel till Directtn insändas, ställe sig kamereraren
till noga efterlefnad, hvad i arbetsordn:s 5 § stadgadt
är.
§ 47-
Ridd.kamereraren verkställer revisionen af inkommande
capitations- och andra redogörelser samt ansvarar för alla
cassahandlingars ordentliga registrerande, förvarande och inbindning.
§ 48.
Hufvudböckerna böra årligen innan den sista Mars vara
afslutade och inlemnade till Directin, att revideras enligt
arbetsordnts 32 C.
S 49-
Vid medlet af Jan. månad hvarje år skall kamereraren
till Directni alleania förteckning på de debitorer, hvilka
uteblifvit med den räntebetalning, som till nämnde tid bort
inflyta.
I Maj månad aflemnar kamereraren till Directtn cn för
-
Dcu 3i Januari.
333
teckning på alla de skuldebref och inteckningar, hvilka det
påföljande året skola förnyas. Uturaktläter han sådant, blifver
han ansvarig för häraf uppkommande förluster.
§ 5o.
Vid inträffande concurser bör kamereraren, sist en månad
före inställelsedagen, vid vederbörlig domstol med ed
fästa riktigheten af cassans fordringar, samt deröfver tillställa
Directm bevis.
S 5,.
Sedan kamereraren fått de inkomna låneacterna af secret.
sig tillställda, upprättar han öfver dem, inom åtta dagar
efter emottagandet, fullständig och behörig rotulus samt
calcul öfyer den erbjudna pantens afkastning; bifogandes
dervid skriftligen de anmärkmr, han för sin del anser nödiga,
hvarefter låneacten allemnas till fiscalen.
5 52.
Kamereraren vakar öfver Adliga Jungfrustifts-matrikelns
tillbörliga förande samt ordenskorsens insändande efter genom
giftermål eller dödsfall afgångna stiftsjungfrur; och
åligger honom att, inom slutet af April månad hvarje år,
uppgifva alla dessa, samt hvilka deribland varit pensionärer,
och sedan i Maj månad en calcul öfver pensionsregleringen
för det löpande året, som upptager ej allenast de ännu lefvande
pensionärer, utan ock antalet af lediga pensionsrum,
samt i hvad mån, i förhållande till stiftscassans tillgångar
pensionsrummen kunna ökas.
Sedan DirecUn bestämt pensionärernas antal, upprättar
kamereraren i början af Dec. månad förteckning å alla
stiftsjungfrur, som skola erhålla pension, hvarefter pensionerna,
på sätt 3o § 2 art. här ofvan innehåller, anordnas
och utbetalas.
§ 53.
Upphandling af det bestämda quantum ved, ljus och
skrifmaterialier, som för Riddarhuset årligen erfordras, sker,
efter anmälan hos Directm, af kamereraren, när tillgången
det medgifver, och för det möjligaste bästa pris, som kan
erhållas.
§ 54-
Öfver de medel, som utlånas, förer kamereraren en
särskild bok, hvilken, under särskild nummer, innehåller
en kort anteckning af hvarje låntagares namn och adress,
pantens beskaffenhet, fonden, till hvilken lånet hörer, tiden,
då räntan skall erläggas, samt dagen, hvarförinnan inteckningen
bör förnyas.
§ 55.
Öfver de Riddarhuset tillhöriga persedlar hör kamerera
-
334
Den 3i Januari.
ren upprätta och förvara ett ordentligt inventarium, hvaruti,
med Directms vetskap, alla de förändringar införas, som sedermera
tillkommit.
Riddarhus-fiscalen.
§ 56.
Ridd.fiscalen åligger att vara närvar, vid de, enligt 10
och ii §5 Ridd.Ordn., skeende anteckningar, och dervid anmäla
de hinder, som, enligt till Ridd.direct:n inkomna underrättelser,
kunna betaga särskilda personer af R. o. Ad.
deras säle och stämma, på det ej polletter må utdelas till
andra än dem, som enligt Ridd.Ordn. dertill äro berättigade.
Bänkarna i plenirummet böra af Ridd.fiscalen, enligt g
§ Ridd Ordn., indelas, hvarefter en bänklista uppslås vid
hvarje bänk, derå äfven de riksdagsmän uppföras, som sedermera
erhålla polletter; och bör Ridd.fiscalen under R. o.
Ad:s plena noga tillse, att ingen obehörig dervid erhåller
tillträde.
§ 57.
I alla frågor, som härmed äga gemenskap, är Ridd.-  fiscalen actor; och bör han derföre vid Ridd.Utskts sammanträden
vara närvar. Honom åligger derjemte att förrätta
uppropen vid förefallande val och voteringar samt tillse, alt
den fastställda ordningen inom Riddarhuset varder iakttagen,
äfvensom alt öfliga ceremonier följas, samt anteckna och
uppropa deputationer, som från R. o Ad. skola afgå.
§ 58.
Förbryter sig någon emot Ståndets ordntsstadga, har
fiscalen alt böterna honom affordra, och alt, om de ej genast
erläggas, den felaktige inför Ridd.Utsk. uppkalla, och
der sitt påstående göra.
S 5g.
Ridd.fiscalen är derjemte såväl Ridd.cassans som Stiftets
och de öfriga under Ridd.directms vård stående cassors ombudsman,
hvarföre honom åligger:
i:o Granska de lånansökningar, jemte rotulus och anmärknrr,
som kamereraren enligt 4g § denna ari. aflemnar,
samt utlåta sig, huruvida den erbjudna säkerheten är sådan,
att länet enligt författningarna kan bifallas, eller hvad dervid
kan vara att erinra, samt, inom åtta dagar efter delfåendet,
den sålunda beredda lånacten jemte skriftligt utlåt,
till secreteraren återlemna.
a:a Sedan kamereraren till Directm ingifvit förteckningar
å såväl inteckningsförnyelser som obetalda räntor, åligger
det fiscalen att efter lag och utlåningsreglementet med
dem förfara, samt räkning öfver utgifterna till Directm inlemna.
3:o I alla rättegångar, som röra Riddarhuset, utför fisca
-
Den 31 Januari.
335
len Directms talan, och sedan kamereraren vid inträffande
concurser, enligt 5o § i denna art., aflemnat edgångsbevis,
skall fiscalen, enligt utlåningsregleraentets 12 §, bevaka och
utföra cassans talan, äfvensom i alla till dess befattning hörande
mål inför Direet:n tidigt tillkännagifva, hvad af honom
blifvit tillgjordt, hvad åtgärd deraf följt, och livad i
öfrigt kan vara anmärkn:svärdt.
4:o Öfver alla remisser och anförtrodda göromål bör
fiscalen föra ordentligt diarium, med anteckning af hvad som
i hvarje sak tid efter annan blifvit tillgjordt, och huru den
blifvit afslutad, samt vid hvarje års slut till Ridd.directm
deröfver med berättelse inkomma.
§ 60.
Ridd.fiscalen åligger att uti alla frågor af juridisk beskaffenhet
förfara efter lag och de testamentariska förordnanden,
som i särskilda fall kunna vara gifna, äfvensom att
tillse, det enahanda behandlingssätt iakttages, då sådana frågor
i Direct:n förekomma; hvadan han äger att, derest något
häremot skulle förelöpa, sin mening i ämnet till Direct:ns
prot. afgifva. Likaledes må han till rättelse hos Direct:n
anmäla, om han förnimmer någon olaglighet blifva
af Riddarhusets tjenstemän begången; och skall han i öfrigt
vara närvar, vid Directtns öfverläggningar och cassornas inventering,
samt deras rätt och säkerhet yrka och bevaka;
börandes fiscalen till alla Directms handlingar äga fri
tillgång.
§ 61.
Skulle, under påstående riksdag, Ridd.fiscalen af iagä
förfall vara hindrad att tjensten förrätta, bör sådant hoä
Landtmarskalken anmälas.
Riddarhus-cancellisterna.
i 621
De tvenne Ridd.cancellisternä skola i allmänhet förrätta
hvad dem af Ridd.secret. antingen på R. o. Ad:s eller
Ridd.Directms vägnar anbefalles, och Samfäldt biträda den
Ridd.directör, sorn har de genealogiska handlma och archivet
under sin vård, samt derjemte årligen hvardera aflemna
5o renskrifna genealogiska tabeller.
§ 63.
Förste cänceilisteb åligger ätt Vid DiréctinS sammankomster
föra prot. såväl uti Ridd.- som stiftsarCnder. Under
påstående riksdag är han tillika secreterare i Ridd Utsk., och
besörjer Såväl prot. som alla de expeditioner, hvilka från
detta Utsk. Utfärdas.
Är Ridd.secret. genom taga förfall hindrad att föra R.
o. Ad:s prot., föres detsamma af i:ste cäncellisten, så framt
ej R. o. Ad. derom annorlunda förordnar,
33G
D«n 3i Janu ari.
§ 64.
Andre cancellisten är under riksdagarna, näst
cret., närmaste föreståndaren för Ståndets cancelli; och skola
ej mindre de vid slika, än vid andra tillfällen antagna
extra Ridd.cancellister under hans tillsyn förrätta deras arbeten.
Stockholm d. i835.
2:0 I sammanhang med granskningen af den förRidd.-  directln och dess tjenstemän utfärdade instruction har Utsk.
till pröfning företagit en utaf Hr af Ekenstam, Isr., väckt
samt till Utsk. remitterad motion, af innehåll, att, sedan tillträde
för främmande åhörare vid R. o. Ad:s öfverläggningar
blifvit medgifvet, det för Ridd.secret. i 2 art. 2 § 2
mom. stadgade förbud att för någon annan än den eller
dem, som i ämnet talat, visa ett ojusteradt prot., måtte
upphäfvas.
Men då ej mindre Ridd.- än Riksd.Ordn. förutsätta, att,
vid justeringen af ett prot., ändringar af ord och uttryck
deri kunna, med Ståndets bifall ske, hvaraf följer, alt ingen
talares yttrande kan emot honom lagligen åberopas, förrän
prot. blifvit justeradt, anser Utsk. ej heller vederbörande
tjenstemän böra äga rätt att, genom utlemnande af ett ojusteradt
prot., deråt låna en eljest saknad officiel auctoritet,
utan
afstyrker således Hr af Ekenstams ifrågavar. motion.
Hvilket dock till R. o. Ad:s eget afgörande vördsamt öfverlemnas.
Stockholm d. 21 Jan. i835.
På RiddarhusUtskottets vägnar
C. G. D’Albedyhll.
W. F. Dalman.
3:o Efter förehafd granskning af redactionen utaf det
för låns beviljande från Riddarhusets cassör fastställda reglemente,
får Utsk. härhos vördsamt öfverlemna de förslag
till jemnkningar och rättelser deri, hvilka äro föranledda,
dels af de under innevar. riksdag utaf R. o. Ad. i berörde
reglemente beslutade förändringar, dels ock af inom Utsk.,
i dessa hänseenden, yppade åsigter, för hvilka förändringar
Utsk. härmed skolat i största korthet redogöra.
§ i*
Jemlikt R. o. Ad.'s, med bifall till Utskts derom framställda
förslag, d. 12 Maj 1834 fattade beslut, har maximisumraan
för utlåningar mot pant af fastighet, till en och samma
person eller på en och samma pant, blifvit bestämd till
3o,ooo r:dr b:co, i stället för i5,ooo r:dr.
§ 2.
Den 3i Januari. 33j
5 a.
Till följd af R. o. Ad:s beslut nyssnämnde dag hafva
rå och rörs samt insockne frälsehemman blifvit
införda bland da hypotheker, hvilka få belånas till högst 1
af värdet, äfvensom berustade säterier samt utsockne
frälsehemman bland sådana hypotheker, som få belånas
till högst halfva värderingssumman.
§ 3.
För att åt redactionen i 3 och 4 mom:n gifva mera
bestämdhet, har Utsk., enligt R. o. Ad:s beslut öfver io:de
punkten lit. D af Utskts memor., angrete Ridd.directlns riksdagsberättelse,
dels uteslutit föreskriften, att ett allmänt
beslut, angrde lån mot inteckning efter annan
publik cassa än Banken, bör föregå den speciella
pröfningen af lånefrågan, dels från det uti nästföljande
punkt befintliga stadgande, att, då lån beviljas efter annan
cassa än Banken, beloppet af förr varande inteckningar jemte
tre års ranta, sammanlagdt med det lån, som från Riddarhusets
fonder utgifves, icke må öfverstiga | af det
värde, hvartill egendomen högst må belånas, borttagit orden:
”två tredjedelar”
5:te mom. är uppstäldt i enlighet med H. R. o. Ad:s
beslut d. 12 Maj i834 och lyder som följer:
Finner Directm sig äfven på detta sätt icke kunna mot
säker inteckning göra cassans medel fruktbara, må den äga
att på högst ett halft års tid utlåna dem, antingen mot säkerhet
af hypotheker, bestående uti fyra å fem proc. ^räntebärande
förskrifningar eller obligationer af R. St:s Bank
eller Riksg.cont., enligt R. St:s föreskrift utgifna eller accepterade;
Direetms för Armeens Pensionscassa samt Statscontrs
eller andra- Kronans verks, med R. St:s bifall utfärdade,
obligationer med lika ränta, eller ock mot personlig borgen;
dock Vare, i dessa fall, de i beslutet deltagande Directörerna,
hvilka böra vara minst fyra, ansvariga, såsom för egen
skuld, för lånets återbetalning. På detta sätt må dock ej
utlånas mera än högst 6,ooo r:dr b:co till en och samma
person, och inalles å hypotheker 3o,ooo r:dr b:co, under
iakttagande, att dessa lån bestämmas i förhållande till den
säkerhet, som hypotheken anses lemna, samt mot borgen,
inalles på alla händer, icke utöfver 5o,ooo r:dr samma mynt.
Uti 6 morn. har Utsk., till följd af R. o. Ad:s ofta
nämnde dag fattade beslnt, tillagt, att Directm må, för i
detta mom. förutsatta fall, begagna den af R. St. beslutade
upplåning, icke blott i Banken, utan äfven i Riksg.cont.
S 4-
T afseende å de härvid fogade anmärkn:r liar Utsk. an18
II. 43
1
338
Den 3i Januari.
sett en enklare indelning af mom:n böra äga rum, så att föreskrifterna
i 2, 3, 4 och 5 mom:n skulle komma att,
under särskilda litteris, tillhöra a:a mom. Det nuvarande
6:te morn. blifver derigenom det 3:dje o. s. v.
I öfrigt äro några pleonasmer och otydligheter i redactionen
af ifrågavar. anmärknrr rättade.
§ 5.
Utsk. har ansett föreskriften, ”att domstolsbevis eller
prot.utdr., hvilka vid lånansökningar bifogas, böra vax-a med
rättens eller domarens vanliga sigill försedda,” kunna i så
måtto modifieras, att detta stadgande endast gäller för sådana
bevis, hvilka, enligt allmän praxis, äro med sigiller
försedda, såsom gravationsbevis m. fl.
§ 7-
Utsk. har ansett det stadgande nödigt, att räntan å lån
beräknas icke blott från den dag, då lånsökande uttager
penningarna i cassan, utan från den, å hvilken lånesumrnan
blifvit af Direct:n anordnad, och hvarefter penningarna alltid
äro tillgängliga för låntagaren eller hans ombud.
Hvilket dock allt till H. Tt. o. Ad:s egen ompröfning
vördsamt öfverlemnas. Stockho m d. ji Jan. i835.
På PiddarhusUtskottets vägnar
C. G. D’Aldedthx.l.
W. F. Dalman.
Reglemente för låns beviljande från de under Ridd.directlns
förvaltning ställda fonder.
5' »•
Ridd.directln äger tillse, att de under dess inseende ställda
fonder, så vidt tillgången det medgifver, må göras fruktbara,
och till den ändan tillåtes Directm att, emot pant af
fast egendom samt den högsta lagliga ränta, som erhållas
kan, dock ej under fem proc., lån utur berörde cassör å
sex månaders uppsägning meddela. Den summa, som på
detta sätt får utlånas till en och samma person eller på en
och samma pant, må likväl ej öfverstiga 3o,ooo r:dr b:co.
§ 2.
Hypotheker, hvarpå lån får göras, äro:
i:o frälsesälerier, rå- och rörs-samt insockne frälsehemman,
till högst två tredjedelar af värdet;
2:0 frälse-, frälseskatte- och kronoskattehemman, berustade
säterier samt utsockne frälsehemman, till högst halfva
värderingssumman;
3:o försäkrade, väl underhållna och fördelaktigt beläg
-
Don 3i Januari.
339
na stenhus i Stockholm, då Brandförsäkringscontoret fribref
derå utgifvit, till högst halfva brandförsäkringsvärdet.
För utrönandet af pantens värde erfordras ovilkorligen
af lånsökanden ingifna, från vederbörande auctoriteter utfärdade,
uppgifter å det belopp, hvartill panten blifvit, under
de sist förflutna tio åren, till bevilln. taxerad. Ett medium
af af dess taxeringsvärden må tagas till grund vid bestämmandet
af den lånesumma, som enligt föregående mom.
må kunna beviljas. Dock är det Directm öppet att, derest
så nödigt pröfvas, en öfver egendomen enligt bancomethod
upprättad värdering af lånsökanden särskildt infordra.
§ 3.
Uti den egendom, hvarå lån af Riddarhusets cassör
meddelas, må ej annan gällande inteckning med förmånsrätt
framför cassan äga rum, än ett proportioneradt bancolån;
hvarvid dock alltid iakttages, att sammanräknade beloppet
af bancolånet och det, som Rån cassan beviljas, ej må understiga
den för panten i 2 § medgifna högsta lånesumman.
Finnes, då lån sökes, annan inteckning i panten, än
ofvan nämndt är, och begär låntagaren, att densamma må
med först utfallande del af lånet infrias, då äger Directm,
derest olägenhet derigenom ej uppstår, sådant tillåta; och
hör Directm, i sådan händelse, meddela nödiga föreskrifter
för verkställigheten samt tillse, alt den med cassans medel
infriade skuldsedeln genast varder försatt i det skick, alt
densamma ej vidare kan blifva gällande, äfvensom att inteckningen,
inom ett års förlopp, varder i laglig ordning
dödad.
Skulle Directm sakna tillfälle till penningars utlånande
mot första inteckningen näst Banken, på sätt ofvan nämndt
är, må det vara Directm tillåtet att bevilja lån mot inteckning
efter sådana allm. cassör, hvilka vanligen icke uppsäga
sina utestående fordringar, hvarvid dock bör iakttagas: att
beloppet af de förr varande inteckningar jemte å hvarje
capitalsumma beräknad 3 års ränta, sammanlagdt med det
lån, som af cassan utgifves, icke må öfverstiga det värde,
hvartill enligt 2 § fast egendom högst må belånas.
Finner Directm sig äfven på detta sätt icke kunna mot
säker inteckning göra cassans medel fruktbara, må den äga
att på högst ett halft års tid utlåna dem, antingen mot säkerhet
af hypotheker, bestående uti 4^5 procts räntebärande
förskrifningar eller obligationer af R. St:s Bank eller
Riksg.contor, enligt R. St:s föreskrift utgifna eller accepterade;
Directms för Arme'ens Pensionscassa samt Statscont:s eller andra
Kronans verks, med R. St:s bifall utfärdade, obligationer
med lika ränta; eller ock mot personlig borgen; dock vare
i dessa fall de i beslutet deltagande directörerna, hvilka böra
vara minst fyra, ansvariga, såsom för egen skuld, för lånets
återbetalning. På detta sätt må dock ej utlånas mr"’
34°
Den 3i Januari.
än högst 6000 r:dr b:co till- en och samma person, och inalles
å hypotheker 3o,ooo r:dr b:co, under iakttagande, att
dessa lån bestämmas i förhållande till den säkerhet, som
hypotheken anses lemna, samt mot borgen inalles på alla
händer icke utöfver 5o,ooo r:dr samma mynt.
Skulle penningarna ej heller på detta sätt kunna göras
fruktbärande eller någon kortare tid ligga oförräntade, åligger
Directtn att, så vidt görligt är, i sådant ändamål begagna
den af R. St. beslutade upplåning i Banken och
Riksg.cont.
§ 4-
Skuldebref, hvarå lån meddelas, bör innehålla :
1:0 förbindelse att efter högst 6 månaders uppsägning
lånet återbetala;
2:0 åtagande att hvarje halft år, tills betalning följer,
erlägga förskrifven ränta;
3:o att räntan till det årets slut, då lånet meddelas,
skall liqvideras, och förfallodagarna sedan derifrån liiknas,
vid äfventyr, att om ränta inom utsatt tid ej erlägges, anses
capitalet till betalning förfallet;
4:o att alla inbetalningar till cassan böra verkställas genom
insättning i vexelbanken, för cassans räkning, och
bancoattestens aflemnande;
5:o att alla de omkostnader, som cassan till intecknings
förnyelse eller fordringens utsökande kan komma att vidkännas,
böra af gäldenären ersättas;
6:0 rättighet för Directm att skuldebrefvet, låntagaren
ohörd, å annan man öfverlåta.
Skulle de uti 3:dje, 4:^e och 5:te punkterna nämnda
vilkor uti skuldebrefvet saknas, äger Directtn att derå taga
gäldenärens särskilda förbindelse.
I öfrigt äger Direct:n att, i enlighet med ofvan stadgade
grunder, upprätta formulär till skuldsedel, hvilket lånsökande,
då de derom sig anmäla, till efterrättelse meddelas.
Anmärkningar.
i!o Då lån på hus sökes, ingifves Brandförsäkringscontts
fribref i hufvudskrift, eller ock, om huset är förut uti
Banken pantsatt, en af Bankens registrator bevittnad afskrift
deraf, hvarförutan bevis från Brandförsäkringscont., huruvida
huset häftar för premielån eller ej, skall ansökningen
åtfölja.
2:0 Vid lån å landtegendomar, af här i 2 § uppräknad
natur, ingifvas:
a) Vederbörande auetoriteters uppgifter å det belopp, hvartill
panten blifvit under de sistförflutna tio åren till bevillning
taxerad; äfvensom Directin, derest så nödigt pröfva^,
äger affordra lånsökanden en öfver egendomen af domaren
i orten efter bancomethod upprättad värdering.
Den 3i Januari.
34t
l) Handlingar, som styrka låntagandens äganderätt till panten,
såsom köpe-, bytes- eller gåfvobref, jemte fastebref
eller bevis om laga stånd. Har lånsökanden sedan sådan
åtkomst blifvit enkling eller i annat gifte trädt, uppvise
han ock behörigt afvittringsbevis. Är egendomen ärfd,
företes arfsinstrurnentet, med bevis, att det är oklandradt,
samt förre ägarens åtkomsthandlingar.
c) Prot.utdr. öfver meddelad inteckning, hvarom bevis jemväl
bör vara skrifvet å sjelfva originalskuldebrefvet.
d) Gravationsbevis, upprättadt efter de io föregående årens
inteckningsprotocolls föranledande, utfärdadt antingen af
domaren i den ort, der egendomen är belägen, eller ock
af advocatfiscalen i den Hofrätt, under hvars jurisdiction
fastigheten lyder; börande detta bevis innefatta ej mindre
upplysning om de inteckningar, som i egendomen, för
penningelån eller andra skulder, kunna vara meddelade
och gällande, än ock, huruvida något egendomen, till
större eller mindre del, ang:de arrendecontract deruti är
intecknadt. För landtegendom skola sådana bevis utfärdas
efter slutet af det ting, då inteckningen för länet
meddelades, och i staden icke tidigare än dagen efter den,
då inteckning blef fastställd. .
3:o Sökanden vare pligtig förete behörig domstols bevis,
att han-ej är förmyndare eller har för barnaarf att ansvara,
samt landscontors eller förmäns bevis, att han ej är
uppbördsman eller föreståndare för magasiner eller fattiginrättningar,
eller, om han tillförne haft uppbörd eller annan
så beskaffad befattning om händer, att lian för densamma
fullkomligen reda gjort och derför på intet sätt häftar,
samt ej heller för någon annan skuld, hvarigenom cassans
intecknings- och förmånsrätt kan göras stridig, eller dess
säkerhet vara något äfventyr underkastad.
4:o Är den erbjudna panten förut behäftad med bancolån,
skall med uträkning från Banken styrkas, huru mycket
derå återstår, så till capital som upplupen ränta.
5:o Söker förmyndare lån på omyndigs fasta egendom,
skall ej mindre förmyndareförordnandet, än öfverförmyndarens
eller behörig domstols samtycke till lånet ingifvas.
§ 5.
Ätkomsthandlingarna skola ingifvas i hufvudskrift; men
skulle låntagaren åstunda att återtaga- hufvudskriflerna, böra
behörigen vidimerade afskrifter af desamma i stället till
Direcltn aflemnas.
Prot.utdr. eller bevis, som af häradsrätt eller annan
domstol afgifvas, böra, der sådant är öfligt, vara med rättens
eller domarens vanliga sigill försedda; äfvensom i enskild
mans betyg bör finnas under namnet utsatt utgifvärens
tjenst eller yrke, jemte sigill derunder.
341
Den 3i Januari.
§ 6.
När lån utur någon af cassorna åstundas, skall skriftlig
ansökning derom göras hos Direct:n, hvarvid hifogas de säkerhetshandlingar,
detta reglemente föreskrifver, och hvilka
äfven i ansökningen böra finnas uppräknade. Bevis öfver
ingifvandet meddelas af Ridd.secret., då sådant äskas.
S 7-
Om Direct:n finner lånhandlingarna fullständiga och
den erbjudna panten fullgod samt bifaller lånet, utassigneras
antingen hela summan eller delar deraf, i den mån penningar
i cassan äro att tillgå, för att låntagaren eller dess
lagligen antagne fullmägtig tillställas. Räntan å lånen beräknas
från den dag, å hvilken lånsumman blifvit af Direct:n
anordnad.
Afslås gjord anhållan om lån, äge lånsökanden sina
handlingar återtaga. Samma rätt äge äfven den lånsökande,
hvars anhållan blifvit bifallen, ehuru penningar ej genast
kunna erhållas, om denne sedermera icke skulle finna sig
belåten att afvakta den tid, då lånet kan utbetalas.
§ 8.
Hvarje lånsökande erhålle lån i den ordning han sig
anmält och fått sina handlingar pröfvade samt godkända.
Skulle på en gång tvenne eller flera sig anmäla, erhålle
den eller de företräde, som högsta lagliga ränta erbjuda.
Erbjuda de lika ränta, blifve då den först hulpen, som bästa
panten bjuder.
§ 9-
Om inbetalning af ränta eller hufvudstol eller afbetalningar
af hufvudstolen skola gälla, måste de, enligt hvad
ofvan är föreskrifvet, ske genom insättning i Banken för
cassans räkning, och attesten lemnäs till kamereraren mot
undfående af ett af honom undertecknadt samt af Ridd.secret.
annoteradt, tryckt och numereradt qvittens.
§ io.
Allt hvad cassan till capitalets eller interessets infordrande,
äfvensom till inteckningars förnyande samt lånens
bevakande, i hvad måtto det vara må, nödgas förskjuta,
kommer låntagaren till last och skall af honom jemte årliga
räntan, eller på derom skeende tillsägelse, ovägerligen
återbetalas.
§ II.
Så länge låntagaren i rätt tid erlägger räntan och i
öfrigt fullgör sina skyldigheter, samt någon anledning till
osäkerhet för cassan ej förekommer, må lånet, om cassan
icke är i behof af sina penningar, hos honom innestå.
Ridd.fiscalen bör göra sig underrättad i B rand försa k r:s ver
-
Den 3i Januari.
343
ket, om något af Ridd.directrn belånt hus skulle försämras,
så att brandförsäkringssumman nedsättes, på det DirecUn då
må kunna lånet uppsäga.
§ >2-
Underlåter låntagare att, då han sig dertill förbundit,
vid årets slut inbetala den då upplupna ränta, bör han genom
Ridd.fiscalen genast anmanas att sådant fullgöra, och
om det oaktadt med räntans inbetalande tvenne månader
skulle fördröjas, bör lagsökning för capital och ränta genast
varda af fiscalen anställd.
§ i3.
När någon till cassans säkerhet in tecknad egendom genom
köp kommer utur förra ägarens hand, åligger pantens
nya ägare, sedan han första uppbudet erhållit, om han lånet
bibehålla vill, sig hos Direct:n härom ovilkorligen anmäla.
Stockholm den 1835.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
■ ■ ■
•’ r 1i(
• - ■ ■ - ; I3>! ■■ r
■
I
1
