# ID: svediakorp-gov449
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 104,968
# sentences: 3,598
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 18 December f. m.
sats, att man på allt möjligt sätt bör lätta utvägarna för de
fattigare och mindre arbetsföra folkclasserna att skaffa sig
någon förtjenst, får jag yrka, att enbär, likasom flera andra
varor, matte få utföras tullfritt. Fxporten af denna vara
har under de sednare åren åtminstone fördubblats, och det
vore högst önskligt, om densamma komme att än ytterligare
öka sig.
Gr. von Fersen: Utsk. har föreslagit erläggande af
tull å enbär derföre, att varan är af det slag, som utgör
föremål för förädling. För inkomstens skull kan det vara
likgiltigt, ty hela exportbeloppet förlidet år uppgick till 122
tunnor; men för principens skull tror jag, att icke fullkomlig
tullfri utförsel bör medgifvas för ett råämne, och den
föreslagna afgiften, som är beräknad efter 2 proc. af varuvärdet,
kan icke anses för hög.
CJtsk:s förslag bifölls.
Bokstafven F.
Frih. Rantzou: Art. flyttsaker finnes ej i tulltaxan
införd. Hittills har så tillgått, att K. M. för hvarje särskildt
tillfälle tillåtit deras införande emot någon viss, då
utsatt tull. Detta anser jag ej vara riktigt, enär det är R.
St., som skola bestämma beskattningen. Jag föreslår altså,
att art. flyttsaker må införas i tulltaxan, och att de,
som bevisligen äro sådana, må få i Riket införas mot 10
proc:s tull af värdet.
Hr af Billbergh: Jag vill icke motsätta mig, att
flyttsaker må införas; men tillägget: bevisligen brukade
hör då inflyta i föreskriften derom.
B. o. Ad. beslöt, att bevisligen brukade flyttsaker
skulle åläggas en införseltull utaf 10 proc. af värdet.
Bokstafven H.
Frih. Rantzou: Jag har förut reserverat min rätt att
få gora anmärkn. vid tullbestämmelsen å hampa. Jag yrkar
nu, att införseltullen derå må nedsättas till 2 r:dr pr
Skåf. Artikeln är af högsta vigt för sjöfarten.
Införseltullen å hampa bestämdes till 2 r:dr pr Sk®.
Bokstafven S.
Hr Stuart: Utsk. har i afseende å art. saltpeter,
föreslagit en utförseltull af 2 sk. 8 r. L® för oraflinerad och
4 sk. för raffinerad. Detta strider mot den stadgade principen,
att en förädlad vara bör få utföras mot en ringare
tullafgift än den oförädlade. Då staten åtagit sig skyldigheten
att, med betydlig förlust för det allmänna, inköpa all
den saltpeter, som inom riket tillverkas, så skulle det obestridligen
komma att medföra såväl en icke obetydlig bespa
-
Sos
Den iSj December f. m.
ring af allm. medel som en vinst för sjelfva saltpeternäringen,
om utförsel af nämnde vara kunde blifva någorlunda
allmän och lönande. Jag vet väl icke, huruvida en nedsatt
ning af utförseltullen verkl. skulle komma att leda till ett
sådant resultat; men för principens skull, och enär saltpeter
utöfver inhemska behofvet redan inom riket tillverkas, torde
några hinder emot denna varas utförsel icke böra läggas
i tulltaxan.
Hr af Billbergh: Att medgifva tullfri utförsel af
oraffinerad saltpeter strider mot 8:de punkten i betänk,
med grunderna för tullbevilln. Hvad åter beträffar raffinerad
vara, är afgiften föreslagen till endast 4 sk- pr LÄ; och
då man besinnar, att art. är nödig icke blott för staten,
utan jemväl för åtskilliga näringsyrken, tror jag icke, att
nedsättning i denna del bör äga rum; i betraktande hvaraf,
och då man tillika besinnar, att saltpetertillverkningens
uppmuntran är nyttig för landet, det torde finnas, att den
föreslagna tullafgiften bör godkännas.
Utskrs förslag bifölls.
Gr. von Fersen: Jag finner, att tullen å stenkol är
föreslagen olika mot den å stenkolsstybb eller grus. Detta
misstag är rättadt i BondeSt., der införseltullen såväl å det
förra som å det sednare är bestämd till 16 sk:r pr t:na; och
jag tillstyrker ett dylikt beslut.
Frih. Hamilton, Hugo Adolph: Art. stenkol har
i sednare tider vunnit en stor vigt. Man ser, huru ångkraftens
användande städse utvidgar sig, och den bedrifves
fördelaktigast med stenkol. Jag hemställer derföre, om
icke en betydlig nedsättning i den föreslagna tullen bör äga
rum. Vi äga visst ett stenkolsverk inom landet; men det
motsvarar icke behofvet, och jag tror icke, att det är rättvist,
att en mängd näringar skall lida för att skydda nämnde
verk. Jag hemställer altså, att införseltullen å stenkol
må nedsättas till hälften root hvad Utsk. föreslagit, så vidt
icke fullkomlig befrielse anses kunna medgifvas.
R. o. Ad. beslöt, i likhet med BondeSt., att stenkolsstybb
eller grus skulle beläggas med en införseltull af 16
sk. pr t:ua.
B oks t afven T.
Hr Hjärne: På de skäl, jag förut anfört, tror jag,
att ekvirke bör särskildt uppföras i tulltaxan. Om denna
art. bibehålies under begreppet öfriga, ej specificerade
träslag, blifver tullafgiften ringare än för bräder af ek,
oaktadt varan är vida dyrbarare. Sådant anser jag vara orätt.
Hr Stuart: Utsk. har föreslagit en till dubbla beloppet
förökad tullafgift för the'. Dock som R. o. Ad. ogillat
Den 18 December £. m.
3o3
den af Utsk. föreslagna höga tullen i afseende på cafFd, så
och enär hvad Tullcommitte'en rör:de förstnämnde colonialvaras
förtullning föreslagit, efter min åsigt, utgör en lämplig
förhöjning, får jag hemställa, om icke den vid bestämandet
af caffe'tuilen godkända sats äfven bör tillämpas i afseende
på theinförseln, samt afgiften derför således bestämmas
till 12 sk. pr E. Det förut anförda skälet, att tullförsnillning
vid en alltför hög tull är svår att förekomma, gäller
äfven i afseende på nu ifrågavar. importartikel.
Gr. von Fersen: I anledn. af Hr Hjärnes sista yttrande
får jag erinra, att B. o. Ad. redan bifallit lit. E, under
hvilken ekvirke hörer. Jag skulle då icke hafva motsatt
mig ett sådant tillägg, oaktadt jag finner det fullkomligt öfverflödigt;
ty då under art. trävaror finnes upptaget: bräder,
stäfver, ved och virke af ek, måste väl icke bestämmelse
saknas för ekvirke.
Hr Hjärne: Jag beklagar, att jag icke för den siste
■värde talaren kan göra begripligt, hvad som menas med
ekvirke; men alt dermed menas annat an virke af ek,
det vet hvar och en, som bar någon kännedom om skeppsbyggnader.
Jag skall likväl icke vara envis.
Hr af Billbergh: Ehuru jag icke rätt vet, hvarom
talet gäller, antingen ekvirke eller the', ber jag att, hvad
ekvirke angår, få instämma med Gr. v. Fersen. Hvad åter
beträffar Hr Stuarts anmärkn., får jag erinra, att då tullen
å caffe' är bestämd till 4 sk., så, och då the' är 4 gånger
dyrare än caffe', synes tullen derå, utan fara för smugleri,
kunna utfästas till 16 sk.
Hr Stuart: Nuvar. införseltullen å the' är 8 sk. pr E.
Utsk. har föreslagit en förhöjning häraf, uppgående till icke
mindre än ioo proc. Den af Utsk. sålunda föreslagna tull—
afgift synes mig vara både alltför hög och olämplig, hvarföre
jag instämt i TuIlcommitte'ens förslag i afseende på ifrågavar.
lullbestämmelse. Jag kan icke heller föreställa mig
annat, än att det måste vara ytterst svårt att förekomma
insmugling i vårt vidsträckta fädernesland af en allmänt begärlig
vara, som, så snart den inkommit inom Piikets gränsor,
genast är i användbart skick, och hvars förtullning ingalunda
kan controlleras. Jag förnyar min anhållan om
propos. å det af mig framställda förslag.
Hr Hjärne: Då jag i går förmiddags var bland dem,
som motsatte sig nedsättningen af utförseltullen å stångjern,
fästade jag mig blott vid den betydliga inkomst, som derigenom
skulle frångå statscassan, och jag frågade, huru man
ville ersätta den. Man svarade då: genom förhöjd tull å
colonialvaror. Men då jag nu hör en ledamot yrka nedsättning
af tullen på the', måste jag bestrida sådant, på det
icke en ytterligare nedsättning i statsinkomsterna må äga
Den 18 December f. m.
rum, än hvad som kan blifva en följd af de beslut, R. o. Ad.
redan fattat.
Hr Stuart: Till upplysning för en värd talare får jag
ånyo meddela, det jag ingalunda föreslagit någon nedsättning
i den nuvar. tullen å the', utan tvärtom en betydlig förhöjning
utöfver hvad den hittills utgjort.
Hr af Billbergh: Jag instämmer med Hr Hjärne. Då
meningen just är att underlätta exporten genom att tynga
importen af öfverflödsvaror, är den föreslagna tullen å the'
ingalunda för dryg.
H. Ex. Hr G-r. o. Landtm, yttrade, alt i anledn. af
bokstafven T tvenne anmärkn:r blifvit gjorda, den ena af
Hr Hjärne ang:de ekvirke, såsom hörande under art. trävaror;
men då Hr Hjärne afstått från denna anmärkn., ansåg
H. Ex. någon särskild propos. ang:de den frågan ej behöflig.
Hr Hjärne yttrade, det han ej afstått från sin anmärkn.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han bestämdt
påminde sig, att Hr Hjärne förklarat sig icke vilja försöka
att genomdrifva sin mening, hvilket II. Ex. icke trodde kunna
annorlunda förklaras, än såsom ett afstående från anmärkn.
Den andra art., under bokstafven T, vid hvilken
anmärkn. blifvit gjord, var the'; och hemställde H. Ex.,
om R. o. Ad. behagade derå fastställa den af Utsk. föreslagna
införseltull, eller 16 sk. pr U.
Bifölls.
Vid uppropandet af de öfriga bokstäfverna gjordes ingen
anmärkn.
6: t e afdelningen.
itsta punkten.
Gr. Posse: Den förändring, Utsk. uti detta mom. föreslagit,
var i öfverensstämmelse med den mening, att alla
förbud borde borttagas; men då R. o. Ad. beslutat undantag
härutinnan för tackjern, är det nödigt, att i och i §§
blifva lika med de uti underrättelserna till i83o års tulltaxa.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. hvad
Gr. Posse yrka l.
2:dra punkten.
Hvad Utsk. föreslagit bifölls.
3:dje punkten.
Gr. Posse: Skillnaden emellan betänk. N:o 29 och utlåt.
N:o 45 är uti det föreslagna afseendet, att orden: sedan
de blifvit bevisligen kallade, borde tilläggas i
9
Den j8 December f. m.
3o5
g 5 af det förra förslaget. Jag får härvid fästa uppmärksamheten
derå, att om besigtningsmännen vore skyldiga att afvakta
deputerades ankomst, skulle derigenom betydligt uppehåll
förorsakas för trafikerande, innan de kunde komma i
full disposition af sina varor. Mig synes det vara tillräckligt,
att deputerade äga rätt öfvervara besigtningen. Vilja
de deraf icke begagna sig, så få de skylla sig sjelfva. Jag
tillstyrker altså, att JR. o. Ad. må bifalla Utskcs förra förslag
i denna del.
Gr. von Fersen samt Frih. Rantzou instämde med
Gr. Posse.
Pi. o. Ad. beslöt, att gjjuti underrättelserna skulle förblifva
sådan, Utsk. den uti betänk. W:o 29 föreslagit, och
utan det uti utlåt. K:o 45 föreslagna tillägg.
4:de och 5:te punkterna.
TJtskts förslag biföllos.
6: t e punkten.
Gr. Posse: Jag var icke närvar., då frågan om art.
socker afgjordes; men jag har hört sägas, att tullafgiften
bestämdes till 3 sk. Ä. I sådant fall är den föreslagna drawbacken
för hög och bör nedsättas till 3 sk.
Frih. Rantzou: Jag anser den föreslagna drawbacken
icke vara för dryg. Då tullen å socker var 1 sk. pr U,
utgjorde drawbacken 2 sk., hvilket icke var för högt.
Gr. von Fersen: Lika med Frih. Rantzou anser jag
den ulfästade drawbacken, 3 sk. 6 r:st. pr U socker, icke
vara för hög, hvarföre jag tillstyrker bifall till Utsk:s förslag
i denna del.
Frih. Rantzou: Jag anser denna fråga af vigt för sockerfabrikerna
och skulle helst önska en drawback af 4 sk.
pr m, emedan jag är öfvertygad, att det skulle uppmuntra
tillverkningen.
Hr af Billbergh: Så länge införseltullen var så låg
som hittills, ansåg jag det vara olämpligt att gifva högre
drawback, än hvad motsvarade tullen å råämnet, ehuru jag
ganska väl kände, att varan förminskades af förädlingen;
men sedan tullen blifvit ökad, tror jag, att det är fördelaktigt
att höja drawbacken med 6 r:st. öfver tullafgiften,
dock icke derutöfver. Jag tillstyrker aliså bifall till [Jtsk:s
förslag.
Utsk:s i 6:te punkten framställda förslag bifölls.
7:de punkten.
Utskts förslag bifölls.
17 II. 3g
3o6
Den iS December f. m.
8:de punkten.
Hr af Billbergh: Så länge ved var förbjuden till utförsel,
var det ifrågavarande stadgandet nödigt; men nu är
det öfverflödigt, så vida det icke kommer att lyda: ”må
tullfritt intaga «Scc
Frih.
Rantzou instämde med Hr af Billbergh.
It. o. Ad. beslöt det tillägg till denna punkt, att den
deruti omtalade ved skulle få tullfritt utföras.
Gr. Posse: Den nu föredragna 6:te punkten angår underrättelserna
till tulltaxan i allmänhet; oell innan vi öfvergå
till y:de punkten, anhåller jag derföre om propos. till
bifall å hvad betänk. JNfo 29 uti nu icke omförmälda delar
i öfrigt innehåller.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, sedan utlåt.
H:o 45 till alla dess delar blifvit genomgånget, H. Ex. vore
sinnad att göra en propos. af enahanda art, som den Gr.
Posse nu yrkat.
7:de afdelningen.
Gr. von Fersen: Med ledning af Utsk:s yttrande i denna
punkt, och då Stånden troligen stadnat i olika beslut,
så att sammanjemnkning är nödig, anser jag K. o. Ad. för
närvar, icke böra fatta något beslut ang:de tullbeloppet,
utan anhåller, att y:de punkten endast må läggas till bandl:na,
enär Utsk. i alla fall, sedan frågan blifvit slutligen afgjord,
lärer inkomma med calcul uti omförmälda afseende.
B. o. Ad. ansåg Utsk:s yttrande i y:de afdelningen för
det närvar, ej erfordra någon åtgärd.
Uppå derefter framställd propos. biföll JR. o. Ad. betänk.
N:o 29 med de uti utlåt. JV:o 45 föreslagna förändringar,
rättelser och tillägg, uti alla de delar, hvarom ej särskilda
beslut redan blifvit fattade.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
komme att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Ånyo föredrogs Constit.Utsk:s d. 4 dennes e. m. på bordet
lagda rnemor. N:o 58, i anledn. afåterremisserna af memor.
IV:o 4.0 med förslag, som åsyfta Tryckfr.förordnts återbringande
till dess ursprungliga skick.
Gr. Björnstjerna, Magn.: Med fullt medvetande af
den ringa förmåga, jag äger att behandla, som sig bör, ett
det constitutionella samhällslifvets vigtigaste föremål: tryckfriheten,
och den dermed så nära förenade fråga, som nu
är under öfverläggning, vågar jag likväl hoppas, att R. o.
Ad. täcktes tillåta mig yttra några tankar i älnnet, enär jag
/
Den iS December f. m.
anser representantens första pligt vara, att söka upprätthålla
den dyrbara rättigheten fri, dock ej obegränsad.
Gr. Björnstjerna uppläste derefter följande:
Constit.Utsk. har, i dess betänk, af d. 17 sisth Sept.,
jemte indragningsmagtens upphörande föreslagit öfverflyttningen
af tryckfrihetsmål från jury till allmän domstol.
Detta Constit.Utsk:s förslag, som på ett grundlagsvidrigt
sätt sammanfogat 2:ne af hvarandra oberoende ämnen, har
blifvit förkastad t af alla fyra lliksSt;n, hvilka gemensamt
beslutat juryinrältningens bibehållande, dock under
en förbättrad form. Constit.Utsk. har ansett dessa
af BiksSttn gemensamt fattade beslut icke behöfva föranleda
någon förändring i dess förslag, och liar i följd deraf
inkommit med ett nytt betänk. N:o 58, hvari det till punkt
och pricka vidmagthåller sitt förut afgifna förslag med jurynämndens
afskalfande, såsom ett dictatoriskt magtspråk,
från hvilket appel ej skulle kunna äga rum, ett förhållande,
hvarigenom denna, en af samhällets vigtigaste frågor,
skulle förblifva i dess nuvar. bristfälliga skick lill nästa
riksdag, och icke förrän vid en derpå följande, således om
10 år, grundlagsenlig! kunna afhjelpas. Dessa sällsynta förhållanden
förtjena i hög grad att undersökas, och detta under
2tne synpunkter, nemi.:
1:0 huruvida den af Constit.Utsk. i hufvudfrågan
framställda åsigt, nemi”öfverf lytt ningen
af tryckfrihetsmål från jury till de allmänna,
domstolarna, kan vara för enbär, dels med yttranderättens
helgd, och dels med säkerheten
mot tryckfrihetens möjliga missbruk; och
2:0 huruvida Ut sk. haft rättighet att behandla
åter remissen, såsom det gjort.
Innan jag går längre i frågans behandling, måste jag,
för att icke blifva missförstådd, förklara min öfvertygelse
vara, att juryn i dess nuvar. form, lagskipningsprocedur och
sammansättning är bristfällig, till bevis hvarpå endast
behefver anföras, att det är åklagaren, icke domstolen,
knappast nämnden, hvilken i den till nämnden framställda
frågan på förhand bestämmer ansvaret eller frikännelsen,
samt att juryn, vald till en tredjedel af sjelfva domstolen,
som skall tillämpa straffet, förvandlar denna, som isynnerhet
borde vara ojäfvig, till part och jäfvig i rättsfrågan.
]Men om vår nuvar. jury i tryckfrihetsmål är bristfällig,
hvad hade varit enklare, än att afhjelpa dessa bristfal
i ig heter, hvilket så lätt kunde göras; men icke borde
Bristfälligheter inom en i sig sjelf förträfflig inrättning leda
till slutsatsen alt sjelfva inrättningen upphäfva, lika litet
sora de nog allmänt erkända bristfälligheterna af vårt representationssätt
möjligen kunde leda till slutsatsen, att ingen
B.epresentation alls borde finnas och Nationen öfverlemuas
Den 18 December f. m.
åt enväldet. Alt jury, der skriftställaren dömes af medborgare,
hvilka dela lika intryck, lika känslor och t. o. m.
lika fördomar med honom, lemna en större borgen för yttranderättens
heigd, än domstols-jurisdietionen möjligen kan
göra, är erkändtialla de länder, der tryckfrihet äger rum,
och borde således äfven varit känd af Utsk.; och då tryckfrihet
innebär en af de strängaste controller på all offentlig
myndighet, kan mera oväld och sjelfständighet väntas
hos en bland folket vald jury, än hos den offentliga myndighetens
egna organer, hvilket äfven borde varit insedt af
Utsk. Att tankens alster, lika skiftande och obegränsade
som phantasiens verld, icke kunna behandlas efter de skarpa
och oböjliga formerna af en juridisk codex är ögonskenligt.
Att domaren, såsom van att i sitt embetskall alltid tillämpa
lag efter bokstaf, då jurymannen äger att bedöma
mera syftet, mera andan, mera meningen än bokstafven,
icke ömsevis kan sätta sig, den ena dagen i domarens
ställning, den andra i jurymannens, är naturligt.
Att deraf skall följa, att han fäller den han borde befria,
eller befriar den han borde fälla, är lika naturligt.
Att domstolarna derigenom förlora deras anseende,
deras förtroende hos folket, vore en gifven följd; och, hvad
ännu värre vore, domstolarna skulle, allt som de råkade fälla
eller befria skrifter af olika politisk tendens, erhålla en
anstrykning af partianda och politisk färg, i högsta grad
skadlig för deras anseende och karakter af lagens oböjliga
tolkar.
Men om domstols-jurisdietionen i tryckfrihetsmål, af här
uppgifna skäl, är skadlig för yttranderättens helgd, lemriar
den, å den andra, icke någon tillräcklig borgen mot dess
missbruk, hvilka i tryckfrihetens eget interesse på
allt vis böra afböjas. Huru lätt kari ej en författare, medelst
•ironiens, satirens eller öfverdriftens af berömmet
skarpa vapen, undgå allt ansvar inför en domstol, som
endast kan följa uttryckets obemantlade mening, då jury
äger rättighet ingå i den verkliga. Men denna rättighet
att frångå den obemantlade och tyda den verkliga meningen
kan vid lemnäs åt en af medborgare sammansatt nämnd,
men alldeles icke åt en domstol, som, ehuru aktningsvärd,
befinner sig i helt andra förhållanden: att vara tillsatt
af Styrelsen och i fortfarande tjensteförhållanden till
denna.
En ännu större svårighet att öfverlemna tryckfrihetsmålen
till behandlingen af en domstol är dock följande: Tryckfrihetens
farligaste missbruk äro icke de, som begås emot
Styrelsen, ty de finna sitt correctiv inom tryckfrihetens
eget sköte, der anfall och försvar stå lika fria, utan
de, som begås mot det enskilda lifvets förhållanden
och blottställa detta för en publicitet, under hvars domsrätt
det icke hörer. Här består missbruket icke allenast i spri
-
Den 18 December f. m.
dandet af osanning, det bestar äfven i spridandet af sanning;
båda göra scandal, hvilken, om äfven vederlagd,
ofia icke kan utplånas ur allmänhetens sinne. Men, mina
Hrr, huru kan sanning straffas af domaren, som vid alla
andra tillfällen måste leta efter sanning. Ilos jurymannen
deremot (åtminstone i de länder, der juryn vunnit burskap,
såsom i England och Nordamerika) står öfvertygelsen
fast, att libell afven kan statueras af till offentligheten
öfverlemnade, sanna och verkliga förhållanden,
hvilka, tagna ur det enskilda lifvets förtroliga krets, tillhöra
religionens och moralitetens domsrätt, men alldeles icke
publicitetens. I nämnde länder straffar jury sådana, äfven
på verkliga förhållanden grundade, tryckfrihetens missbruk
äfven så val, som om de varit fullkomligt osannfärdiga.
Ofvan uppgifna juryinrättningens större företräden, äfven
i dess tillämpning till tryckfrihetsförbrytelser, äro erkända
icke allenast af alla politiska, men äfven af alla
juridiska skriftställare af något värde, som lefvat i länder,
der tryckfrihet äger rum. Eland dessa sednare må
isynnerhet nämnas den odödlige Blackstone, Englands
störste jurisconsult, som anser för t. o. m. orimlig all annan
domsrätt än jurymannens i tryckfrihetsmål. Äfven Montesquieu,
ehuru lefvande i ett land, der hvarken tryckfrihet
eller jury fanns, förklarar sig likväl för denna sednare
i dess Esprit des lois pag. 262 och erkänner juryinrätlningens
gifna företräden framför domstols-jurisdictionen
i alla slags brottmål samt äfven i tryckfrihetsmål. Hvad
Tysklands juridiska författare beträffar, känna de icke heller,
åtminstone ej af erfarenhet, hvarken tryckfrihet
eller jury; likväl skall jag anföra några särdeles märkvärdiga
omdömen af dessa.
Feuerbach var, på sin tid, en hög juridisk auetoritet.
Ilan förklarade år i8i3, att juryinrältningen var nödvändig
i en demokratisk statsförfattning, och väsendtlig i
en blandad, d. v. s. en sådan, hvari folket har rätt att
handla i egenskap af statsmagt; och enär vår statsförfattning
ovedersägligen hörer till det sednare slaget, är den
Feuerbachska auetoriteten till fördel för juryinrättningen,
ehuru, i ett föregående plenum, äfen värd och lärd
ledamot åberopad såsom stridande mot denna. Mittermayer,
en af Tysklands nu lefvande största jurister, har ej
längesedan, såsom medlem af Badiska Deputerade-kammaren,
talat bestämdt för juryinrättningen och högtidligen återkallat,
hvad han skrifvit mot densamma år 1819. Men ett
ännu märkvärdigare exempel har i detta afseende lemnats
af den vidlberömde Grolmann, Canceller vid universitetet
i Giessen, hvilken i sina äldre arbeten bestridt juryinrätlningens
fördelar. I sednaste upplagan af sitt arbete:
Lagfarenhetens grundsatser, yttrar han följande: "Un
-
3io
Den 18 December f. m.
”der förutsättningen af en viss grad af bildning hos en nation,
” (som väl icke torde nekas den Svenska) ”medför ju”ryinrättningen,
ganska många politiska fördelar. Den grundlägger
i folkets opinion ett större förtroende till domstolen;
den ökar folkets kärlek och tillgifvenhet för en regering,
som, genom den delaktighet den lemnat detsamma i
”lagskipningen, ådagalagt sitt förtroende, och afgifvit ett
”hedrande omdöme öfver dess myndighet; den befästar hos
”folket aktning för lagarna och interesse för det allmänna;
”den lifvar känslan för eget värde och verkar fördelaktigt
”på sedligheten, emedan der, hvarest det icke är likgiltigt
”att höra till de notabla, också måste uppkomma ett interesse
att göra sig värdig af denna benämning. Detta,” säger
Grolmann (då justitie-minister i Iiessen-Darmstadt),
”har jag ej förut betraktat, och för mig är det såle”des
en vigtig angelägenhet att återkalla min förra mening,
”såsom en förut hyst villfarelse.” Huru ädelt är ej detta
förhållande af en så uppsatt man som eu justitie-minister!
Constit.
TJtsk. åberopar såsom skäl för juryns afskaffande,
att 86 § Reg.F. försäkrar åt skriftens utgifvare den rättighet
att kunna tilltalas endast inför laga domstol;
men jag hemställer vördsamt, om, sedanlagen erkänt
jury för laga domstol i tryckfrihetsmål, den icke är laga
domstol. Utsk:s nämnda skäl synes, mig åtminstone, såsom
nog närmande sig det löjliga.
Det andra af Utsk. uppgifna skälet för juryns afskaffande,
nemi. att den icke skulle tillåta appel till
högre rätt, är deremot oriktigt, enär ingenting hindrar
inrätta lagen så, att den för tryckfrihetsförseelser af juryn
dömde skriftställare, sedan domen af kämners- eller rådstugurätt
blifvit tillämpad efter lagens föreskrift, må appellera
till Hofrätt, som då äge tillkalla ny jury, — ett
förhållande, fullkomligen öfverensstämmande med jury-lagstiftningen
i England, der äfven samma appel kan äga rum
från lägre till högre rätt. Uti England, tryckfrihetens
egentliga vagga, anser folket juryn såsom yttranderättens
verkliga palladium, förutan hvilken denna, den fria samhällsordningens
dyrbaraste rättighet, snart skulle gå förlorad.
Alltsedan revolutionen år 1688, som, lik vår revolution
år 180g, förändrade dynasti och statsförfattning, har
juryn oaflåtligen varit använd i tryckfrihetsmål, äfven
under perioder af så vådlig politisk beskaffenhet som den
under Georg II, då nära hela Skottland hade rest sig för
pretendenten; som den under Georg III, då Nordamerika
våldsamt skiljde sig från moderlandet; som den under samme
Konung senare inträffade verldskälfvande händelsen af
Franska revolutionen; under alla de i England och isynnerhet
i Irland inträffade inre skakningar. Allt har juryn motstått,
upprätthållit yttranderättens helgd samt straffat dess
Den i8 December f. nu 3u
förvillelser. Juryns egentliga utbildning till dess nuvar.
.fullkomlighet, såsom använd till tryckfrihetsmål, daterar sig
från en år 1792 stadfästad par la m e n t sa c t, som reglerar
dess sammansättning, procedur och föremål. Hade denna
parlamentsact jemte den dermed nära sammanhang ägande
libellact, hvars författare, M. Fox, lemnar 1 sitt blotta
namn en borgen för lagens liberala anda, varit kända af
vårt Constit.TJlsk., är jag öfvertygad, att det icke skulle
begått sitt nuvar. misstag och, i Stället att söka afskaffa juryn,
föreslagit en dess bestämmelse bättre Uppfyllande form
och sammansättning än den närvar. I Frankrike har juryn
icke blifvit tillämpad till tryckfrihetsmål förrän år 181g,
men upphäfven kort derefter (år 1822), på justitieministern
Peyronnets förslag, medelst målens öfverflyttande till assisc-domstolarnas
behandling. Efter några års förlopp
fann likväl den ädle och verklige statsmannen Martignac,
att domstolarna förlorade derigenom icke allenast i tid, utan
äfven i anseende; att de i det allmänna omdömet, genom
deras domarekall i tryckfrihetsmål, erhållit en för dem
högst skadlig anstrykning af partianda och dermed följande
partihat; att nationen ansåg tryckfriheten vara sig
beröfvad, under det dess missbruk ej på minsta vis hämmades.
Martignac ville derföre återföra tryckfrihetsmålen
till juryns domsaga; men han gick ur ministeren, innan han
hann fullborda sin plan. Polignac blef premierminister;
Julirevolutionen kom, och en af dess hufvudorsaker var
tryckfrihetens olämpliga behandling af dom- |
s to ls-j u r isdi c ti onen. Hos oss, i den laghundna frihetens
hemland, finna vi nu, att hvad Restaurationens blindaste
verktyg, enPeyronnet, allena vågat gora och hvad i England
ingen skulle vägat försöka, utan att väcka den förfärligaste
storm, föreslås, af hvem? Jo, af de conslitutionella friheternas
egentliga väktare — C o n s t i t. U t s k.
Ett inkast, jag nog ofta hört yttras mot juryns användbarhet
i Sverige, såväl i tryckfrihetsmål som andra
brottmål, det nemi., att man i våra småstäder och på
landet icke skulle finna ämnen till jurymän, går jag nu
att besvara. Detta inkast härrör, tror jag, af ett oriktigt
begrepp af hvad en juryman bör vara. Han bör vara
uttrycket af det sunda naturliga förståndet, oför- 1
villad t af juridisk spetsfundighet; detta hör han
vara, och ingenting annat. Men jag hemställer, om ej denna
egenskap af sundt naturligt förstånd finnes i Sverige
äfven i dess småstäder och landsbygd, och om denna
egenskap icke finnes kanske mer i Sverige, än i något
annat land. Jag hemställer ytterligare, om uti ett land,
der sjelfva National-representationen tages till större delen
från våra småstäder och vår landsbygd, om der, bland de
män, som skola afgöra och afgöra om Rikets öden och om j
de mest invecklade politiska, statsoeconomiska och adraini
-
3ia
Den 18 December f. m.
strativa frågor, det ej skulle finnas män, dugliga att bedöma
en ströskrift, eller andan, syftet och meningen af
någon annan skrift af vidlyftigare innehåll. Besynnerligt
nog, att inkastet kommer just från den sidan, som i allmänhet
försvarar vårt nuvar. representationssätt, utan alt
ihågkomma, att inkastet i så fall strider mot den
egna läran. Nämnde representationssätt, tror jag, skulle
i förevar, fall t. o. m. kunna begagnas till juryinrättningens
fullkomnande. Principen bör vara en längd jurymän, bland
hvilka de för tillfället nödvändiga till en I2:tedel utlottas.
Nå väl! uppför länsvis till jurymän alla personer,
som under loppet af de sist förflutna 3:ne riksdagarna varit
riksdagsmän. Dessa Sveriges lagstiftare måste val
icke kunna anses såsom oförmögna alt bedöma innehållet
af en skrift. Der är jurylängden färdig. Lotta ut 24 namn,
af hvilka den anklagade kan jäfva 12, och jurynär formerad
på riktiga grunder. Till stöd för den ofvan uttryckta
öfvertygelsen, att jurymännens hufvudsakligaste egenskap är
sunda naturliga förståndet, skall jag först åberopa
en auetoritet, som af mina motståndare icke torde jäfvas,
såsom för mycket frisinnad — Kejsarinnan Catharina II. Uti
sin instruetion för Iagcommitteen år 1767 yttrar hon följande:
”För att uppsöka bevisen örn ett brott erfordras
”skyndsamhet och skicklighet, och för att bringa ransak”ningen
lill slut: noggrannhet och tankeöfning; men då frå
”ga
är om domens fällande, skall det sunda na
turliga
förståndet tjena till en säkrare ledare,
"än en domares hela vetenskap, som är vanatt
”öfverallt finna brottslingar.”
Napoleons mägliga rike bär försvunnit som en meteor;
allt har förgåtts deraf; en enda verklighet återstår: hans
codex, och den är grundad på jury.
Likhet inför lagen är den constitutionella samhällsordningens
första bud; huru uppfylles den af 1734 års lag,
som fastställer böter af ringa betydenhet för den rike,
men hvilka af dem, som ej magta utgöra dem, måste lösas
med vatten och bröd och t. o. m. med det nesliga spöstraf
fet?
Huru kan denna hedendom afskaffas, om ej medelst
jury, som äger afmäta böternas belopp med förmågan att
dem utgöra?
Men hvad vida mer, än uttrycken af äfven den visaste
lagstiftare, bör öfvertyga om juryinrättningens ändamålsenlighet
i Sverige, icke allenast i tryckfrihetsmål, utan i allmänhet
i alla brottmål, och som på det mest bestämda sätt
vederlägger det ofvan uppgifna inkastet, såsom skulle man
icke finna tjenliga ämnen till jurymän på vår landsbygd och
i de mindre städerna, är det troligen i Sverige okända, men
högst märkvärdiga förhållande, att juryinrättningen har
med den största möjliga framgång af Engelska regeringen
Elif
-
Den i8 Deeemtcr f, h.
3i3
blifvit införd i dess ofantliga Ostindiska besittningar, der
en folkmängd af mer än 100 millioner menniskor (säkerligen
i intellectuelt afseende slående mycket under vår Nation)
anser juryn såsom den dyrbaraste af dess rättigheter.
Uti en för 2ine år sedan af en parlamentscommitte' hållen
undersökning öfver resultaterna af jurynämndens införande
uti Ostindien, förklarade denna committé: "att jurylislorna
”och den revision, de äro underkastade, varit den mest kraf”tiga
driffjädren att förmå folket till större uppmärksamhet
”och sätta värde på sin karakter, och att den i hög grad
"höjt deras sedlighet; att alla infödingar, som kallas till
”jurymän, anse sig lika mycket som sjelfva de Europeiska
”domarne utgöra en del af landets styrelse, och känna således
ett interét i styrelsens upprätthållande, som förut
”hos dem aldrig ägt rum.”
Detta förhållande hos en, relativt till vår, på en låg
intellectuel ståndpunkt sig befinnande nation måste, tror jag,
upphäfva all slags farhåga för juryinrättningens tillämpning
i Sverige. Men återvändom från Ostindien» solbeglänsta rike
till den mindre ljusa taflan af vårt Constit.Utsk. Sedan jag
ofvan tror mig hafva ådagalagt, huru illa Constit.Utsk.
handlat, som, i stället att. framte ett förslag till juryinrättningens
förbättrande, sökt beröfva Svenska folket denna dess
borgen för den yttranderättens helgd, får jag till hvarje
opartisk hemställa, om icke detta sätt att behandla tryckfriheten
är ojemnförligt vådligare för dess bestånd, än den så
mycket öfverklagade Regeringens åtgärd vid 1812 års riksdag;
ty om indragningsmaglen är arbiträr och derigenom
förhatlig, bör man göra rättvisa åt Styrelsens åsigter, som
återköpte det arbiträra af nämnde författning medelst nedläggandet
i vår lagstiftning af åtminstone ett frö till den
stora medborgerliga rättigheten att ej kunna dömas af andra
än sina' likar inom en jury nämnd, som är för domareraaglen,
hvad folkrepresentationen är för den lagstiftande
magien och hvad municipalstyi elsen är för den verkställande.
Jag öfvergår nu till frågans aldra afdelning, nemi.
Constit.Utsk:s behandlingssätt af å t er re misse n. I stället
alt följa stadgandet i Reg.Fts 56 §: att sammanjemnk
a Ståndens tankar och, i fall denna jern ökning
icke vinner Ståndens bifall, föreslå de deraf följande
v o t e r: s p r o po s: r, har Uisk., under förevändning,
att Ståndens anmärkn:srätt ej sträcker sig så långt, att
de kunna antaga en del och förkasta en annan del af förslaget,
vidhållit sin primitiva tanke, utan att göra minsta
afseende på de 4 RiksSttns i amnet fattade gemensamma beslut.
Här får jag vördsamt till Ulsk. hemställa, hvarest
gränsen är emellan en anmärkning och en förändring?
Hvad slags anmärka, kan det väl vara, om ej i periodernas
commatering eller i phrasernas välljud, som icke
17 H. 4°
Den iS December f. m.
i sjelfva verket Sr en förändring? Det skulle vara interessant,
om Utsk. ville uppgöra en sådan gränslinie, eller
ock illustrera förhållandet med exempel; mig synes
det åtminstone såsom fullkomligen omöjligt. Skulle åter
anraärknrsrätten inskränka sig till blotta formen, vet jag
sannerligen ej, hvarföre RiksSt:n sig dermed borde befatta;
dertill är Exped.Utsk. fullkomligen tillräckligt. Ett
yttermera stöd för min tanka, att grundlagen med ordet
anmärkningar åsyftar och gillar förändringar, hemtar
jag af det enkla skäl, att i vidrigt fall borde behandlingssättet
vid den riksdag, då frågan väckes, vara enahanda
med behandlingssättet vid den riksdag, då frågan afgöres,
nemi. enkel votering med ja eller nej. Hvad
annat behandlingssätt än detta skulle i thy fall behöfvas?
Men just det olika behandlingssätt, som grundlagen föreskrifver
vid de 2:ne riksdagarna, bevisar tydligen, att grundlagen
åsyftar förslagets modification eller förändring
vid första riksdagen, men ej vid den sednare. Ett möjligt
ringa sken af rättvisa skulle Utsk. kunnat hafva för sin
yttrade tanka, i fall Stånden begärt förändring af någon
befintlig grundlag och Utsk. yrkat dess vidmagthållande;
men nu är förhållandet tvärtom en innovation, kommen
från Utsk:s sida, som vill förändra den nu gällande
tryckfr.lagen; och stabiliteten är å Ståndens sida,
som vilja bibehålla den. Ingenting synes mig löjligare än
förmenandet, att Utsk. utgör vår samhällsordnings conservativa
element, skapad att medelst sin återhållande
kraft hindra Ståndens rörlighets begär. Men huru olika
ser ej vår grundlag detta förhållande. Föreskrifver ej
iteg.Frs 81 § att hos Riks Stin föreslå de ändringar
i grundlagarna, som det anser nödiga, nyttiga eller
möjliga att verkställa. Långt ifrån att vara vår
Ståndsrepresentations conservativa element, är Utsk.
således dess rörelse-element, — en sanning, som likväl
torde förefalla oväntad för orörlighetens anhängare inom
nämnde Utsk. Men ett ännu större misstag, än ofvannämnde,
begår Utsk., i fall det tror, att en sådan återhållande
kraft, nedlagd i dess sköte, skulle i ringaste mån vara nyttig
för vår samhällsinrättning. Visserligen bör ett conservativt
element finnas inom hvarje nationalförsamling, på det
förhastade beslut icke må tagas, som kunna t. o. m.
någon gång vara vådligare än sjelfva det stationära tillståndet.
Långt vare derföre från mig att gilla en-kammarerepresentationsformen,
hvarest det kan hända, som inträffade
i Franska Nationalförsamlingen d. 14 Aug. 179S, alt
alla jord-privilegier utan ersättning medelst acclamation
fråntogos deras ägare, och hvarest det hände en annan afton
samma år, d. io Oct., att icke allenast alla kyrkogods
confiscerades, utan t. o. m. allt kyrkosilfver, till ett
Den 18 December f. m.
värde af 140 millioner, anammades; långt vare från mig,
säger jag, att gilla en sådan representationsform, hvars felaktighet
äfven af sednare tidens erfarenhet blifvit ådagalagd
medelst den Spanska Cortes-constitutionens korta tillvarelse.
Men huru olika är ej förhållandet med Sveriges Ståndsrepresentation,
der, snart sagdt, ej finnes annat element än
det återhållande, ej annan förmåga än den hämmande,
ej annan kraft än den stillastående. I öfvermått äga
vi dessa negativa krafter, dels i tillvarelsen af våra 4 Ståndskamrar,
dels i tillvarelsen af våra Utskott, och dels i långsamheten
af våra former, som erfordra mera tid att tillvägabringa
en stängsel-författning eller dylikt, än det
Engelska Parlamentet behöfver alt afgöra frågor, som bestämma
hemispherers öden, såsom de Ostindiska och
Vestindiska; dels i våra bordläggningar; dels i våra
åter remisser, och slutligen i den icke obetydliga liggetid,
af icke mindre än 5 år (från den ena riksdagen till den
andra), för alla grundlagsfrågor, — en liggetid, sorn
verkligen synes göra farhågan för förhastade beslut eller
öfverrumplingar något enfaldig.
Om man nu slutligen till alla dessa hämmande och
återhållande krafter lägger Konungens absoluta veto,
hvilket, i fall Ståndens beslut skulle vara skadligt, han icke
lärer underlåta att begagna, måste den ännu ytterligare
återhållande kraft, som Utsk. åsyftar, icke vara stabilitetens,
som kan försvaras, men immobiiitetens, sorn är
absurd; — vara icke allenast försigtigheten, som är
nyttig, men parodien deraf, som är löjlig.
En ledamot af Constit.Utsk. har uti en der nyligen timad,
icke mindre märkvärdig fråga, än den förevar., yttrat
följande tänkvärda ord: ”Allt i Europa, säger han, skyndar
framåt; det är civilisationens fordran; endast vi förlora oss
i en hvirfvel af negationer, som förstöra våra krafter
och, med ett utseende af rörelse, likväl göra oss stillastående
under hela Europas framskyndande gång.” Dessa uttryck
äro så målande, att jag icke kunnat neka mig nöjet
att dem här återgifva.
Constit.Utskrs sträfvande efter en ytterligare återhållande
kraft synes mig vara tillämpad hos oss, såsom skulle man
vilja sätta sko och hållhake på hjulen af en vagn, som mödosamt
och i mo eller sand sträfvar uppföre en brant
backe, hvilket torde vara lika vådligt som försummelsen alt
sätta sko på hjulen af en vagn, som brådstörtad rullar utföre
en brant backe. Det var förbehållet vårt Constit.-  Utsk. att från bildens verld öfverföra till den verkliga ett
så bakvändt förhållande.
Med ledsnad har jag nödgats generalisera Constit.Utsk:s
benämning, väl vetande, att det endast är dess ganska ringa
majoritet vi hafva att tacka för det vidunderliga i dess förfaranden.
3i6
Den 18 Becember f. m.
Sedan jag trott mig hafva ådagalagt vådan af Utsk:s
förslag att öfverflytta tryckfrihetsmål från jury till domstol,
ådagalagt våldet att, emot grundlagens tydliga föreskrift,
förneka jemnkningen af RiksShns gemensamt tagna beslut,
och löjligheten att hos Utsk. nedlägga en ytterligare hämmande
kraft utöfver alla de andra hämmande vi redan äga,
nödgas jag väcka R, o. Adis uppmärksamhet på faran att
låta saken förblifva vid hvad den är, hvarigenom ett prejudicat
skulle stadfästas, som förvandlade Constit.Utsk. från
hvad det är, en delegation af Stånden, till hvad det icke
är, deras principal, hvarigenom det skulle närma sig
spåren af det fordna Secreta Utsk. och hvarigenom det skulle
erhålla en magt utöfver Konungens och utöfver
Ståndens: utöfver Konungens, enär Konungens proposu*
kunna afslås, förändras samt delvis antagas eller förkastas,
hvilket, efter Utsk:s tanka, icke skulle vara tillåtet
med dess afgifna förslag; utöfver Ståndens, enär dessas
gemensamma beslut, såsom nu är fallet, skulle förmå rakt
intet mot Utskrs beslut, — ett förhållande, som är lika stridande
mot grundlagens anda som mot dess tydliga föreskrift
i 56 och 81 §§ Reg.F. En sådan Constit.Utsk. tillerkänd
magt skulle ej finna sin like i historien, ej ens i det fordna
Venedigs Tiomannaråd, hvilket, ehuru endast en delegation
(såsom vårt Utsk.) af Venedigs lagstiftande församling
(Nobile), likväl der ägde en fullkomligen afgörande
magt utöfver denna församling. Men, mina Hrr, mot denna
magts godtyckliga utöfning fanns ett correctiv, som
jag förmodar vårt Constit.Utsk. icke är angeläget att antaga,
det nemi., att Tiomannarädets majoritet kunde döma
dess minoritet af med hufvud et; oell så sträng var lagen,
att t. o. m. inom den verkställande afdelningen, bestående
endast af 3:ne ledamöter, kunde 2:ne döma hufvudet af
den 3:dje. Med ett sådant correctiv kan den af Tiomannarådet
innehafda magt möjligen tillgodohällas, men ej med
den fullkomliga a n s v a r s 1 ö s h e t, som äges af vårt Constit.-  Utsk., hvilket saklöst kan våga allt och ansvara för intet.
Denna ansvarsfria magtutöfning vore hos oss en så
mycket större anomali, som sjelfva Regeringen, begåfvad
med så ringa magt, likväl är omgärdad af de mångfaldigaste
ansvarsformer oell ansvarsskyldighet^-.
Men, mina Hrr, det ansvarsfria väldet är farligt, från
hvad håll det komma må; det bör motstås, — en pligt, som
af mig alltid skall blifva uppfylld. Jag föreslår derföre: att
R. o. Ad. ogillar Co n s t i t. U t sk: s förevar, memor.
A:o 58 och ålägger Utsk., enligt Reg.F:s 56 §, att
sa m m a n j e m n ka de af RiksSt:n vid dess betänk.
N:o 4o gjorda anmärkntr och, i fall denna jern ökning
icke vinner Ståndens bifall, att framställa
ds deraf följande v o t e r :sp r o p o a: r. Jag föreslår vidare:
att R. o. Ad., i följd af de utaf 3:ue Stånd
Don «8 December f. m.
tagna beslut, ålägger C o n s t i t.U t sk. att inkomma
med förslag till förändrad jury i tryckfrihetsmålen.
Skulle Conslit.Utsk. icke vidgå denna Ståndets anmaning,
och Nationen derigenom under loppet af icke mindre
an 10 år (mellanrymden af 2:ne lagtima riksdagar) blifva
förlustig prerogativet afen jury, eller ock nödgas, under
denna långa tidpunkt, tillgodohålla indrag ni ngsmagtens
godtycklighet, anhåller jag alt i så fall till
II. o. Ad vördsamt få hemställa en förnyad propos., hvilken,
om den ej uppfyller annat föremål, åtminstone skall
ådagalägga omöjligheten att längre fortgå i labyrinthen af
våra söndersplittrade och vidunderliga representationsformer,
— ett föremål, som i sig sjelft kan vara af tillräcklig vigt
för att af mig försökas.
Frih. Boye, Ludv.: Det torde förefalla svårt att ve*
derlägga den reflexion, som nödvändigt erbjuder sig i denria
fråga, den nemi., att då 1812 års misstag, indragningsmagtens
införande, träffade endast några få tidningsutgifvare,
hvilkas interesse deraf förnärmades, träffade deremot misstaget
i8i5 af juryns införande hela nationen, Ilvars säkerhet
mot tryckfrihetens missbruk så ansenligen förnärmades, i
det pröfningen deraf rycktes från en urgammal och ansvarig
domaremagt, för att lemnäs åt opinionscommissioner, utsatta
i alla möjliga riktningar för förvillelsens inflytande,
och berättigade att ansvarslöst intaga dessa förvillelser till
motiver för deras domslut. Med förundran har jag hört det
lof, Gr. Björnstjerna egnat åt juryinrättningen. Jag skall
längre fram uppehålla mig dervid, ulan att intaga i beräkningen
något slags afseende på det popularitels-sträfvande,
sorn så ofta bestämmer sig efter dagens opinioner. Och
hvilka åro väl dagens fordringar? Hvilka ära deras fordringar,
dessa liberalismens förespråkare, som gifva sig ut för
att tala i folkets namn? Jo, att folkets lagliga representanter
skola till den grad förbise deras pligt, att de försaka
det allmännas interesse för vinsten af några enskildas. Men
nr det väl tillåtet att höja en röst för nationens säkerhet i
tryckfrihetsmål, så frågar jag, om icke sunda förnuftet förmår
uppgöra en skillnad emellan den välgörande tryckfrihet,
som upplyser och sammanhåller, och det förderfliga trycksjelfsvåld,
som blott förvränger och förvillar; en skillnad
emellan den tryckfrihet, som lugnar passionerna, bjuder ändring
och säkerhet, och den, som sex dagar i veckan söker
vägen till massans passioner, för att 'gifva dessa riktningen
af en missnöjd sinnesstämning? Jag frågar vidare: har en
erinran om denna skiljaktighet, ett anspråk af uppmärksamhet
deråt, har sådant någonsin kunnat framställas, utan att
framslällaren påföljde dag blifvit utpekad såsom fiende icke
blott till friheten, men till all frihet, ja, till fäderneslandet?
Och likväl vill man, att vi här skola glömma det allmännas
3 iS
Den 18 December f. m.
interesse, för att omfatta några journalisters. Jag förklarar
dock, att äfven jag skulle vilja votera bort indragningsmagten,
men på samma gång äfven juryinrättningen, hvilken
skyddar tryckfrihetsbrotten på samma gång, som den utgör
ett hinder för sjelfva tryckfriheten. Jag Jemnar mitt namn
till sköflings åt dagens anfall; men jag går i grafven med
det vittnesbörd inom mig, att jag har handlat efter min
öfvertygelse, och jag tackar Utsk. för det mod, det i denna
fråga ådagalagt. Ja, i sanning mod; ty det är det, att i
denna tid bjuda, icke half, utan hel rättvisa. Jag begär
altså propos. till godkännande för grundlagsenlig behandling
af Utskts betänk.
Jag öfvergår nu till bemötande af Gr. Björnstjernas
framställning. Det torde medgifvas mig, att godt och bättre
äro relativa begrepp. Jag medger, att uti det chaos, hvari
bevisningslagarna i Frankrike och England befinna sig, var
det bättre att öfverlemna criminallagskipningen åt jury. För
vildarna skulle detta sätt också vara det bästa. Men det må
vara mig tillåtet att förklara, att om Hr Gr. kände sitteget
lands lagar, skulle han icke bjuda till att emot desamma
föreslå juryinrättningen. Jag behöfver endast uppställa en
enda supposition för att göra min åsigt tydlig. Om t. ex. Hr
Gr. vore tilltalad för någon förbrytelse, hvilket ansåge han
väl vara bäst, antingen att få träda inför domstolen, säker
på bevisningslagarna och domarnes skyldighet att lätta sig
efter dem, eller att säkerheten vore lemnad åt en jurys godtyckliga
opinion? Skulle väl Hr Gr. dervid vara belåten
med ett utbyte deremellan? Jag vädjar tili erfarenheten af
våra jury-domslut. Sällan har en jury vågat fälla. Dagens
opinion är en farlig magt. Den ledamot af juryn, som vågar
trottsa den, är nästa dag utpekad såsom menedare. Har
Hr Gr. icke läst avisorna? Om en domstol föreslår samma
person till juryman flera gånger, straxt heter det, att denna
person är abonnerad. Hr Gr. har sagt, att det sunda
förnuftets urskilning är den säkraste mätare af en handlings
mer eller mindre brottsliga beskaffenhet; men jag får erinra,
att sunda förnuftet kan förvillas, och att menniskan tar
inflytande af dagens opinion. Så gör icke 17 Cap. Rätteg.b:n.
Jag vill återkalla minnet af fordna frihetstider. Den ena
riksdagen rådde Hattarna, och alla juryr voro då Hattar;
den andra riksdagen rådde Mössorna, och alla juryr voro
då Mössor. Jag frågar: vill väl Hr Gr. föra oss dit? Jag
vill göra honom ali rättvisa; men må han ursäkta mig. Han
länner icke hvad han äger såsom Svensk man, då han önskar
juryinrättningen för Sverige; och om detta domsätt
skulle införas i vår allm. criminallagskipning, så upprepar
jag, hvad jag förr yttrat, — må då åtminstone en prescriptionstid
utfästas för deni, hvilka, för sin säkerhets skull,
vilja söka skydd i Afrikas skogar. Jag tillägger slutligen,
att långt ifrån alt beklaga, det Constit.Utsk. utöfvar en
Den 18 December f. m.
3i()
återhållande kraft, är jag glad deröfver och tackar Utsk.
för det detsamma iakttagit, hvad i detta afseende Utsk. tillkommer.
För öfrigt tryggar jag mig dervid, att Hr Gr. o.
Landtm, icke må framställa en så grundlagsvidrig propos.,
som hvarje sådan vore, i fall den innefattar något annat än
Utskrs förslag.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag har emot min egen önskan
blifvit invald i Constit.Utsk., och genom tillfälliga omständigheter
har jag icke kunnat öfvervara beslutet i denna
fråga uti sjelfva saken, d. v. s. jag har icke deltagit i beslutet,
att frågan om indragningsmagtens afskaffande och den
om juryns borttagande blifvit uppställda i beroende af hvarandra.
Deremot har jag deltagit uti beslutet i afseende å
formen för frågans behandling efter återremissen, och hvilken
denna föredragning egentligen gäller; hvadan jag jemväl
icke nu anser mig äga rätt att yttra mig i sjelfva saken.
Men i det förra afseendet har en talare framställt Utsk:s
förfarande på ett sätt, som förtjenar att närmare skärskådas.
Jag vill icke upphäfva mig till domare emellan honom och
mig; men jag hade trott, alt då mitt inväljande i Utsk. berott
af electorerna, hade mitt förhållande måhända förtjent
att granskas med mera öfverseende. Äfven den värde ledamoten
sjelf lärer icke kunna fritaga sig från möjligheten att
begå misstag; och om så är, alt alla måste underkasta sig
ett sådant erkännande, hemställer jag, om Utsk. verkligen
varit förtjent af de tillmålen, man velat påbörda detsamma.
För min del underkastar jag mig dem, och så väl R. o. Ad.
som hvarje Rikets invånare skall fritt få bedöma mitt handlingssätt,
äfvensom jag såväl som hela Utsk. skall med tranquilite
afvakta domslutet deröfver, om Utsk. sökt tillskansa
sig någon magt utöfver hvad grundlagarna tillerkänt detsamma.
Men jag vill nu ingå i en närmare utveckling af
mina åsigter i formfrågan. Såväl reservationerna vid Gonstit.
Utsk:s utlåt. N:o 58, som äfven vissa här fällda yttranden,
påkalla en närmare utredning af mina åsigter i detta
ämne. Jag måste harvid, sorn alltid, då en redovisning af
åsigter kommer i fråga, äfvensom vid all bevisning, Utgå
från något, som är gemensamt hos de båda stridande tänkesätten.
Detta gemensamma anser jag mig hafva funnit Uti
en aktning för grundlagens helgd, som är öfver alla andra
lievekelsegrunder. Vår grundlagsstiftale trodde, hvad exemplet
af Europas friaste stat bevisar, att för en nations allm.
rätt och medborgarens personliga frihet och säkerhet finnes
intet stadigare värn än dessa former, omgifna af seklers häfd
och befastade af en allm. nalionalkraft, som i dem verkar.
Jag tvekar ej att antaga, det H. R. n. Ad. tillerkänner grundlagen
samma fridlysta helgd, sorti dess stiftare åsyftade.
Denna aktning för lag, djupt rotad i Svenska folkets lynne,
ett föreningsband, lika mägtigt och Verksamt som osynligt
k
320 ,
D en 18 December f. m.
och dolch för den flygtiga åskådning af allt högre, som utmärker
tiden, — denna lydnad för lagen är, jag litar derpå,
gemensam för oss alla, vi må i öfrigt bekänna oss till hvilken
åsigt som helst. — Formen utgör också det väsendtliga
i den fråga, som nu sysselsätter oss, och jag skall endast fästa
mig vid den, ehuru ämnet, som deri innehål les, för tjenar-
all uppmärksamhet; ty tryckfriheten kan äfven missbrukas,
och missbrukets biomstringstid är kommen, då det kan
drifvas såsom näring.
Reg.F. omfattar och bestämmer Konungens och Nationens
inbördes förhållanden lill hvarannan, och måste följaktligen
innehålla stadganden såväl till befästande af Konungens
magt, som till bevarande af Nationens frihet. Det är
då ej otänkbart, utan ligger tvärtom inom sannolikheternas
område, att ett Constit.Utsk., hvars åliggande är att grundlagarna
granska, kan komma att föreslå ändring såväl i det
ena som i det andra slaget af stadganden, och att denna R.
St:s delegation, för att bibehålla jemnvigten mellan statsmagterna,
måste förena ändringsförslagen i ett och samma
betänk., rörande sjelfva hoptagningen till ett vilkor. Tillerkände
nu grundlagen RiksStzn rätt att sönderstycka ett af
Constit.Utsk. framstäldt lagförslag, som innebure en samtidig
förändring i såväl Konungamagtens prerogativer som Ständernas
rättigheter, och RiksStm styrdes af en, antingen åt
despotismen eller anarchien syftande anda, så skulle dea
jemnvigt lätt äfventyras, som 1809 års lagstiftare så sorgfälligt
sökte afväga mellan de magter, på hvilkas inbördes
samverkan Svenska folkets sjelfständighet och frihet så väsendtligt
hvilan. 1809 års lagstiftare nedlade icke den tvetydighet
i grundlagen, som 56 §:s nuvar. ordalydelse möjligen
föranleder. 56 § uti 1809 års Constit.Utskrs förslag innehåller
intet stadgande, iörtde grundlagsarendernas behandling,
utan rörer andra allm. frågor, som i RiksStzns plena
väckas; men väl heter det i samma förslags 81 §: ”Detta
Utsk., hvars pligt det vara skall att grundlagarna granska,
äger rätt att hos R. St. föreslå de ändringar deruti, som det
anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa.
R. St. må icke å den riksdag, då Utsk. någon sådan ändring
föreslår, utan först å den nästföljande derom besluta.” Bade
man med den förändring, som 56 § sedermera undergått,
haft för afsigt att tillerkänna RiksStrn rättighet att sönderstycka
ett grundlagsförslag, att antaga ena halfparten och
förkasta den andra af ett förslag, som Utsk. framställt såsom
ett odelbart helt och under villkor af odelbarhet, så
ser jag i sanning ej något skäl, hvarföre sådant ej blifvit
uttryckligen stadgadt i 56 § och 81 § derefter lämpad. Då
nu deremot ett sådant stadgande helt och hållet saknas, kan
jag deraf icke draga annan slutsats, än att man med det
efter 1809 tillkomna tillägget i 56 § blott velat bereda möj
-
Den iS December f. m.
321
ligheten att medelst Ståndens anmärknrr åstadkomma nödiga
tillägg och rättelser, utan att likväl bana vägen för ett
ensidigt tillgodogörande af de fördelar, som förslagets ena
hälft möjligen kunde innebära. 1809 års Constit.Utsk., erkännande
ofullkomligheten af sitt eget arbete, ville öppna
en möjlighet att fullkomna grundlagen, när ett mer än tillfälligt,
allmänt tänkesätt hunnit göra behofvet ostridigt och
sättet godt; men det ville äfven omgifva denna rörlighet med
förvånande former. Nu gäller det formen. Jag lenman derhän,
huruvida Constit.Utsk. rätteligen förfarit vid sammanbindandet
af indragningsmagtens upphörande med juryinrältningens
upphäfvande (ett beslut, hvari jag icke deltagit);
men då Constit.Utskts förslag uttryckligen innehåller, att
detta samband utgjort ett vilkor för framställningen af hela
förslaget, anser jag mig ej hafva haft rätt, alt vid detta
tillfälle foga mig efter RiksSttns framställningar.
Man har yrkat, att utsktsledamöterna bort ställa sig till
efterrättelse RiksSt:ns beslut, ehuru dessa RiksSt. ej nu äga
att besluta i ämnet. Jag känner bär igen en vink af tiden,
som, i känslan af sin skapande förmåga, är otålig vid hvarje
hinder, godkännande blott sådana sanningar och former,
hvilkas väsende den oroliga blicken genast kan genomskåda,
dyrkande framför allt sig sjelf. Utredt ^till sina egentliga
grundämnen betyder detta, inom tankens område, sjelfva
ofelbarheten, ned med allt, som ej står tillsammans med
detta litterära fabrikssystem: inom den verkliga verlden åter,
heter det: folkets majestät, hvarifrån man härleder all
magt, liksom länkades mensklighetens öden af blott physiska
krafter. För mig är allt bemödande, allt försök alt
med magtspråk inverka på öfvertygelsen lika fruktlöst, det.
må komma ofvanifrån eller nedifrån. Det är snart ett %
århundrade, sedan jag höjde min röst emot ett ingrepp i
grundlagens helgd från den ena statsmagtens sida. Om nu
omständigheterna skulle hafva så märkligt förändrat sig, att
samma röst komme att höja sig emot den andra statsmagtens
bemödande att nedbryta formerna, sä bör en sådan tidernas
vexling ej förvåna. Den förutsågs redan af 1809 Ars
lagstiftare, fastän tidpunkten lag utom deras synkrets. Detta
förutseende förde dem till den noggrannaste afvägning
emellan statsmagterna, och de sökte äfven att upplifva den
nationalanda, förutan hvilken formen är ett tomt skal, som
slutligen ger vika för den minsta yttre påkänning. Denna
anda, sjelfständighetens lif, älskar ej att se inflytelsen af
någon verldslig magt på medborgarens öfvertygelse. Man
har sagt, att Utsk. genom vidblifvandet af sin öfvertygelse
i denna formfråga velat tillägga sig en magt, som det antingen
icke ägde eller åtminstone icke borde äga; ty, säger
man, till hvilka absurditeler skulle det ej leda, om RiksStcn
vid samma riksdag, som clt orimligt Utsk. föresloge
17 H. 41
322
Den iS December f. m.
orimliga grundlagsförändringar, icke ägde magt att genast
afslå dem, utan dessa orimligheter skulle erbjudas åt kommande
Ständer, hos hvilka man förutsätter den orimligheten
att antaga dem? Jag svarar: RiksSt:n äga nu, efter
grundlagens ordalydelse, icke denna rättighet. 83 § i Reg.F.
stadgar uttryckligen, att ingen för framtiden gällande förklaring
af grundlagarna må äga rum utan på det sätt, som
enligt 81 och 82 §§ iakttagas hör; och då slutligen lagstiftaren
uti 83 § nedlagt det lagbud, att grundlagarna skola i
hvarje särskildt fall efter deras ordalydelse tillämpas, linner
man på en och samma gång vägen till rättelsen, som man
uppskattar graden af den ömtålighet, med hvilken lagstiftaren
emotsett kommande tider. Dock bör jag härvid tillägga,
att, så vidt jag hittills kunnat inse, en förklaring af
conservativ art härvid kan gifvas, hvilken måhända tillfredsställer
den sansade opinionens fordringar. Men jag har nyss
åberopat det lagrum, som stadgar, huru gällande lagförklaringar
af detina art uppkomma, och öfverläggningen derom
hör ej hit för närvar. Samma anmärkn. har jag att göra
vid Gr. Björnstjernas anförande, att det nemi. afhandlar frågor,
som icke höra hit. Han har velat, att R. o. Ad. måtte
ålägga Utsk. inkomma med förslag, rör:de juryinrättningens
förbättrande. Så vidt jag fattat grundlagarna, är det
hvarje riksdagsmans rätt och således äfven pligt att väcka
sådana grundlagsändringsförslag, hvilka han anser nyttiga
och möjliga att verkställa; men jag beklagar, om Utsk. icke
skulle äga rätt att, för sin del, söka hedern af en egen tanke
och ett eget förslag, hvilket Utsk., i händelse det icke
finner något annat vara bättre, ej heller behöfver frångå,
Frih. Cederström, Jac.: Utaf min reservation kan
inhemtas, att jag instämt med Hr Hallström i ogillande deraf,
att Constit.Utsk. sammanblandat de 2:ne frågorna om juryns
och indfagningsmagtens afskaffande. Men sedan Utsk.
aflemnat ett så beskaffadt förslag, har det icke lagligen
kunnat af samma Utsk. ändras. Detta gäller för alla Constit.
Utskts förslag. Jag skall nu upptaga några af Gr. Björnstjernas
satser. Jag får då först förklara, att jag deri uppfattat
mera ett uttryck af hans enskilda åsigt om hvad han
i allmänhet anser vara rätt, än ett resultat af hans erfarenhet
från andra länder eller hans tro på citerade auctoriteter,
om lämpligheten af hvilkas principer för oss jag lem—
nar till Ilr Gr. sjelf att vid en lugnare besinning bestämma.
Man har tillvitat Utsk. att hafva velat tillskansa sig en dictatorisk
magt. Tilläfventyrs kan denna beskyllning återstudsa
jpå dem, hvilka, på sidan om lagen, vilja tillvägabringa
ändringar, de der hafva otvetydiga vägar för sin tillkomst
utstakade. År 1812 hade vi ett medgörligt Constit.-  Utsk., som tillstyrkte antagande, till gällande vid första
riksdagen, af en uppgjord grundlagsförändring. En sådan
Den iS December f. n.
3a3
medgörlighet Iean icke nuvar. Constit.Utsk. förmå sig att
iakttaga; och om icke pluraliteten af de individer, hvilka
deröfver nu äga att yttra sig, håller Utsk. räkning för ett
sådant dess handlingssätt, skall domen af en framtids sansade
allmänhet säkerligen gifva rättvisa åt Utskrs visade
orubbliga aktning för gällande lagar och stadgade former.
Ytterligare har man framställt Utsk:s förslag i parabel med
ordonancerna under Peyronnets förhatade ministerium. Jag
ser icke en skymt af anledning till en sådan sammanställning;
ty åtskillnad är emellan att följa lagliga former och
att bryta sådana. Hvad mig enskildt beträffar, ber jag att
ytterligare få upprepa, att jag icke är bland dem, som
sammanparat indragningsmagten och juryinrättningen; och
hade jag varit i tillfälle att framställa och göra mina åsigter
gällande vid uppställningen af Utskrs utlåt, i detta ämne,
hade Utsk. afclelat frågan i 2:ne förslag, samt uti det
ena tillstyrkt afskaffande af indragningsmagten, och i det
andra afskatFande af juryn. Gr. Björnstjerna har framställt
den fråga: hvari RiksStrns anmärknrr skola bestå, så vida
de icke kunna göra sig gällande till förändring i förslaget.
Stånden äga endast göra anmärknrr vid, men icke förkasta
eller ogilla ett Constit.Utskrs förslag till grundlagsförändring.
Redactionen deri kan behöfva jemnkningar; anmärknrr af
ogillande utaf förslaget kunna ock göras; men Utsk. kan
derpå lagligen icke fästa afseende. Om äfven alla Stånden
uti deras anmärknrr ogilla Utskrs förslag, måste dock Utsk.
i alla fall vidblifva detsamma, som, derest lagen skall gälla,
livilnr intill nästa riksdag tillika med yttrandena deröfver i
RiksStm, hvilka yttranden annexeras till det hviiande förslaget
för att jemte detsamma komma under pröfning vid en påföljande
riksdag. Vidare har Gr. Björnstjerna klandrat, att
Constit.Utsk. velat anse sig såsom ett conservativt element,
då han deremot trott, att lagstiftaren hos Utsk. velat nedlägga
rörelse-elementet. Detta är sannt; men just deraf följer,
att Hr Grts slutföljd af jemnförelsen emellan en Konungens
propos. och Constit.Utskrs förslag är oriktig, och
den föreställning, att Konungens propostr kunna af R. St.
stympas, fullkomligen förvillad. De måste i sin helhet afslås,
så vida Constit.Utsk. sådant tillstyrkt, eller ock i deras
helhet hvila, i händelse Constit.Ulsk. godkänt desamma.
Det är angeläget i grundlagsfrågor att vara säker om dea
form, hvaröfver man talar, och att icke af interesse för saken
låta hänföra sig till förbiseende af formen. Man har
sagt, att det var ett våld af Utsk. att vägra sammanjemnkning
af Ståndens tankar. Om denna benämning är riktig,
synes det mig mer än besynnerligt, huru liten consideration
man behagar fästa vid den obestridliga sanning, att det
berott på Utsk. att aldrig inkomma med något förslag till
Ständerna i detta ämne, och att, då Utsk. uppgifvit de vilkor,
under hvilka Utsk. ville till Stånden afgifva förslag i
Den 18 December f. m.
frågan, det också måste vara TJtskrs lagliga rätt att icke eftergifva
dessa vilkor, utom hvilka Utsk. aldrig ansett sig
böra afgifva förslaget. Hvad våldsamhet man häri vill finna
förmår jag icke inse. Utsk. har afgifvit sitt förslag. Det
kan aldrig återgå, ty Utsk. äger icke ratt att återtaga,
hvad det en gång framlagt. Gr. Björnstjerna har tillstyrkt
ogillande af Utsk:s förfarande, samt att Utsk. må inkomma
med förslag till en förbättrad organisation af juryn, och Hr
Gr. har slutat med en hotelse att begära en ny propos.;
men då jag icke kunnat fatta, hvad den skulle komma att
innehålla, uppskjuter jag att yttra mig deröfver, till dess
Hr Gr. närmare bestämmer sig. Men hvad det framställda
förslaget i afseende å juryn beträffar, har Ilr Gr. med sin
begäran i detta afseende trädt grundlagen för nära; ty frågor
om grundlagsförändringar kunna blott i Constit.Utsk.
väckas. I sjelfva saken har jag icke något vidare att tillägga;
och hvad formen angar, förenar jag mig i öfrigt med
Hr Lagerhjelm.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Efter det förträffliga
anförande såväl rörlde sak som form, hvilket Hr Gr. Björnstjerna
afgifvit, synes visserligen intet vara att tillägga; ty
Hr Gr. har på ett så fullständigt, skarpsinnigt och klart
sätt utvecklat ämnet, att det endast kan väcka förundran,
att icke en hvar bland R. o. Ad. funnit sig till den grad
deraf öfvertygad, att discussionen slutat med en allmän acclamation
till detta yttrande. Emedlertid har man, å andra
sidan, försökt ett slags vederläggning, och dervid utfarit
mot tryckpressen på ett sätt, sorn en vän af denna icke
kan med kallblodighet afhöra. Frih. Boye har yttrat, att
juryinrättningen blott åsyftade att skydda interesset hos en
förhatlig Corporation, som kallas journalister, men alt nationens
interesse derigenom äfventyrades. Jag vill, i detta
afseende, ej vädja till Hr Frihts upphöjdare känsla, till
den högre bildning, som man borde träffa hos en man af
hans egenskaper. Jag väntar från detta håll icke något tillfredsställande
svar, och jag vill ej heller från denna synpunkt
ingå i en ytterligare utveckling af den bevisning, en
föregående talare framställt. Men jag vädjar till erfarenheten
och frågar: när var tryckfriheten till den grad missbrukad
i Sverige, som innan juryn inrättades; och inrättades
den ej, uppå Styrelsens förslag, just för att hämma
dessa skändliga missbruk? Den ädle Frih. äger sjelf ganska
sorgliga minnen från denna tid. Eller hvem af eder, mina
Hrr, har ej hört talas om striden och rättegången mellan
Frih. Ludv. Johrson Boye och Hr Carl Aug. Grevesmöhlen,
pasquillerna mot framlidne Gr. af Ugglas,
fabeln om räfvarna m. ro. d. ? Hvem vet ej, att det just varde
mångå vexlade rättegångsskrifterna, som gåfvo anledn.
till den giftigaste smädelsen? Nå väl, vill man då ånyo fram
-
Den 18 December f. m.
3a5
lalla dessa scener? Vidare har samme Frih. sagt, att det
på sednare tider ytterst sällan handt, att någon blifvit fälld
i tryckfrihetsmål. Jag tror tvärtom, att flera tryckfrihetsmål
blifvit fallda af jury, än som lagligen kunnat fällas,
om domstolen nödsakats behörigen motivera utslagen. Ansvarige
utgifvaren för en tidning, deri jag är medarbetare,
har under ett år vid särskilda tillfällen af jury blifvit fälld
till betydliga böter och fängelse för uppsatser, som endast
innehållit allm. reflexioner rörrde vår östra granne och beskaffenheten
af vår Nationalrepresentation; oell jag har af
män, som lika med Frih. Boye förfäkta juryinrättningens
upphörande, hört försäkras, att dessa artiklar icke kunnat
fällas af domstol. Men detta oaktadt, och ehuru vår jury
för närvar, är så organiserad, att, med förutsättning af åklagarens
eller Styrelsens, någon gång mindre tvetydiga, inflytande
på en mot tryckfriheten icke alltid så särdeles välbevågen
domaremagt, det ofelbart ligger i åklagarens vilja att
få den anklagade fälld, vill jag dock icke uppoffra denna
dyrbara inrättning, ja, hellre sjelf blifva en martyr derför.
Att öfverlemna tryckfrihetsmål åt domstolarna vore verkligen
att sätta dessa sednare på ett alltför hårdt prof; antingen
skulle de genom frikännelsen äfventyra Styrelsens ovilja,
eller genom fällandet tryckpressens, att ej tala om alla
smädelser, hvartill besvärsskrifterna genom flera instanser
skulle gifva anledning. Sådant skulle både nedsätta domaremagten
och komma tryckfriheten att urarta, snarare än
alt förqväfvas; ty, mina Hrr, äga vi ej i dessa dagar exempel
uppå en s. k. historisk skrift, hvilken, ofta under
ironiens och det öfverdrifna berömmets yta, gömmer den
djupaste smädelse emot samhällets högsta personligheter,
ulan att den är åtkomlig af någon domstol i verlden, som
måste vara skyldig döma efter orden och bokstafven och
icke efter åsyftningen, det åter en jury, såsom en representant
af det allm. tänkesättet, både kan göra och jemväl
gör, äfven i länder med den mest utbildade tryckfrihet?
För min del skulle jag åtminstone rodna öfver att uti en
samvetsdomstol, dit ett medborgerligt förtroende valt mig,
hafva mera öfverseende med yttranderättens verkliga missbruk,
än i en domstol, dit jag blifvit befordrad af Styrelsen.
Man har talat om tidningar såsom opinionscommissioner.
Den tid är likväl lyckligtvis förbi, då några coramissioner
af detta slag kunna bildas. Folket har hunnit så
långt, att det vill sjelft se och döma, att det vill veta, på
hvem och hvad det tror. Förgäfves bjuder man således
till att skapa opinioner, hvilka ej förut finnas in nuce hos
massan. Publicistens kall är blott att reda, upplysa och
klarna dessa opinioner till begrepp och öfvertygelse. När
åter försök göras att bibringa opinioner, som antingen aldrig
funnits eller som äro undanträngda af tiden, så miss
-
3a6
Den iS De cerni) er f. m.
lyckas de alltid. Vi hafva exempel derpå i en af våra tidningar,
sorn söker föra opinionen vilse i absolutismens labyrinth,
och som predikar Tarlariska styrelsegrundsatser.
Jag betviflar likväl, att man spinner silke på dessa försök,
eller att Svenska allmänheten låter vilseföra eller skräma sig
af den myckna olåten från publiciteten på den sidan, der
Frih. Boye rangerat sig. Det har blifvit sagdt, att publiciteten
sprider missnöje bland folket, och att det var benne
man hade att förebrå revolutionerna och den jäsning,
som syntes råda i alla länder. Delta påstående bevisade,
att man läst historien ganska illa, och att man alldeles bakvändt
tänker sig orsaker och verkningar. Här är ej stället
att utveckla den historiska sanning, att revolutionerna både
inträffat oftare och varit mera blodiga och förstörande, der
tryckfrihet ej funnits, än i länder, der pressen varit fri;
men det måste jag yttra, att jag hyser den öfvertygelse,
att det endast är genom tryckpressens frihet, som vår tids
oroliga ande erhållit en lugnare, mera sansad riktning, som
revolutionerna förvandlat sig från fasansfulla skräckbilder
till en och annan emeute, en och annan af folket framtvingad
minister- eller på sin höjd thronförändring, deraf spåren
några veckor efteråt knappt märkts. Frih. Boye har
lofordat Constit.Utsk. för dess mod att handla såsom det
gjort. För min del beklagar jag det mod, som trotsar lagarna,
ty ett sådant mod finnes hos hvarje, äfven den brottsligaste,
lagbrytare, och jag bekänner öppet, att jag föga
kan tänka mig en mera uppenbar öfverträdelse af grundlag,
än den Constit.Utsk. i detta mål företagit sig. Man
har sagt, att de ofullkomliga bevisningslagarna i Englands
och Frankrikes lagstiftning der framkallat jury. Jag frågar
i anledn. häraf, huru man väl skulle bete sig med 17 cap.
Rätteg.b:n i tryckfrrsmål; ty icke är frågan der att afhöra
vittnen eller ingå i bevisning. Det enda, som i vanliga
tryckfrjsmål behöfver bevisas, är författarens namn, hvilket
inhemtas af tidningsbeviset eller namnsedeln. I öfrigt Leror
omdömet uppå skriftens beskaffenhet af brottslig till sin
syftning, d. v. s. dess enlighet eller strid med tryckfrrslagen.
Corpus delieli är ju sjelfva skriften, och det behöfver
således ej bevisas, hvilket ytterligare ådagalägger olämpligheten
att göra dessa ämnen till föremål för en voluminös
rättegång. Man har citerat den erfarenhet, att jurymän,
som fällt i tryckfr:smål, varit blottställda för tryckpressens
anfall. Detta har visserligen vid något enda, särdeles marquant
tillfälle inträffat, och jag vill ej gilla sådant; men jag
hemställer, för hvilket än hårdare klander domaremagten
val skulle blottställas under de injuriösa skriftvexlingarna
genom alla instanser? Och är det väl ens rimligt, att en
domaremagt, tillsatt af Regeringen, skulle döma öfver tryckpressen,
som är ämnad till en controll öfver både Regering
och domaremagt? Slutligen har man förespegla! oss
Den 18 December f. m.
återkomsten af frihetstidens partier, i hvilket fall, om jury
fortfure, det rådande partiet förmentes skola tillsätta jurymän.
Jag förstår ej denna slutkonst. Den anklagade äger
ju alltid välja bland sitt, och åklagaren bland sitt parti.
Vöre således domstolen opartisk, som den borde vara,
så valde den ju ock alltid opartiska jurymän, som medlade
partierna emellan; och om domaren tillhörde något parti,
vore ju hans magt farligare, då han ensam afgjorde ärendet,
än då han dertill behöfde bifall af juryn.
Beträffande formfrågan, anhåller jag att få återföra
i Frih. Cederströms och Hr Lagerhjelms minne, hvad jag
förut yttrat i detta hänseende; och för att med exempel
bemöta det påstående, att man uti sin åsigt i detta ämne
låter af saken hänföra sig att förbise formen, vill jag endast
påminna, hurusom vid ett föregående tillfälle, då enahanda
formfråga förevar, men saken var lemligen likgiltig,
B. o. Ad. likväl utan votering beslöt, att en sådan form
borde iakttagas, som den jag och de med mig liktänkta nu
försvara. Här är icke fråga om att yttra den ena eller andra
opinionen i ämnet, utan här är fråga om hvad opinion
man äger om rätta förståndet af lagen; och att Ulsk. öfverträdt
lagen, det skall jag begära att ånyo få upptaga till
bevisning. Detta är väl förut så tydligt ådagalagd t, att man
synts hafva bort slippa att vidare dermed trötta; men då
TJtskts ledamöter icke sky att fortfarande framhålla sin ensidiga
tolkning torde man äfven från motsa! I sida icke få
tröttna vid att tillbakavisa densamma. De värda ledamöterna
hafva fästat sig blott vid 8r § Reg.F. och 29 § Riksd.-  Ordn., somt förra delen af 56 § Reg.F.; men det är gifvet,
att sedan 56 § vid i8i5 års riksdag erhöll <Jet tillägg, som
ännu qvarstår, måste den bedömas i sin helhet, och tillägget
handlar just derom, huru förfaras bör, då frågan är uti
det stadium, hvari den 1111 befinner sig; ty sedan jj.‘n förutsatt,
hvad som i detta stadium fullkomligt inträffar, eller
att anmärknrr, sorn blifvit såsom Ståndens gemensamma
tankar förklarade, äro vordna tili Ulsk. hänvisade, så, säger
lagbudet: ”åligge det Utsk. att samtliga RiksSl:ns tan”kar
till ett helt utlåt, i möjligaste måtto sammanjemnka
”och, 0111 oförenliga skiljaktigheter finnas, dem derjemte till
”samtliga RiksSttns behandlande anmäla.” Det äl’ således
alldeles gifvet, att Utskts enda lagliga åtgärd, sedan RiksSt:i!
förklarat deras gemensamma tankar i anledning af ett
grundlagsändringsförslag, består deri att sammanjemnka
dessa tankar och, i fall oförenliga skiljaktigheter deremellan
förefinnas, sådant hos RiksSltn anmäla. Detta är UtskJs
[iligt, och derutöfver sträcker sig icke heller Utsk:s rättighet.
De steg, Utsk. tagit utöfver den sålunda angifna
gränsen, är våld; och om det åtminstone stöde i Utskrs
magt att genom ett sådant våld hindra verkan af den för
-
3a8
Den iS December f. ra.
menta olagliglieten hos RiksStrn, skulle utöfningen deraf
åtminstone icke visa sig, hvad den nu gör, såsom löjlig,
hvaremot den nu endast framstår såsom bevis på Utsk:s bristande
vilja eller förmåga att läsa grundlagen, utan att Ulsk.
dermed kan tillvägabringa något slaga resultat. Om nemi.
talmännen meddela propos. uppå, och Stånden besluta, ett
sådant åläggande för Constit.Utsk., som det Gr. Björnstjerna
föreslagit, men Utsk. likväl fortfar i sin vägran att derå fästa
afseende, kunna RiksSttn sjelfva uppställa votertspropostna
till de hvilande förslagen; och hvad har Utsk. väl då
uträttat med sin hårdnackenhet? Det är altså gifvet, att,
hvad RiksSttn öfverenskomma om, att vara deras mening,
det blifver ock ett R. St:s ”utlåtande.” I öfrigt, och om
man undersöker den första delen, hvaraf Frih. Cederströms
argumentation består, visar det sig uppenbarligt, att någonting
annat icke är i grundlagen förbjudet i afseende å behandlingen
å första riksdagen utaf från Constit.Utsk. inkommande
grundlagsförslag, än att beslut om eller bifall till
sådana förslag icke må till gällande påföljd vid samma riksdag
äga rum. Jag skulle tro, att, då vi äro förnuftiga menniskor,
vi äfven böra tolka de för oss gällande lagar på ett
förnuftigt sätt, vore än dessa lagar tvetydiga. Om Constit.
Utsk. således t. ex. fann för godt att tillstyrka upphäfvande
af indragningsmagten, mot vilkor alt Ständerna
afsade sig sin beskattningsrätt, samt icke frånginge detta
orimliga vilkor, skulle vi väl då vara nödsakade att låta detta
förslag hvila, såsom ett grundlagsändringsförslag till afgörande
vid nästa riksdag? Ett annat exempel i samma väg,
det nemi., om Utsk. föresloge införande af en republikansk
statsförfattning, har af en Konungens rådgifvare blifvit framstäldt,
och man behöfver i sanning icke söka länge, för att
finna de mest uppenbara bevis på orimligheten af Utskts
tolkningssätt. Man har sagt, att denna riksdags Constit.-  Utsk. icke vore så medgörligt som det år 1812. Jag befarar,
att medgörligheten varit lika stor, fast envisheten
är ännu större. Dessutom har Frih. Cederström orätt deruti,
att det var Constit.Utsk:s medgörlighet, som 1812 ådrog
oss indragningsmagten; ty det var talmännens medgörlighet,
som gjorde beslutet möjligt, emedan dertill fordrades deras
propos. Frih. Cederström har klandrat jemnförelsen emellan
Peyronnets trycktvångsförslag och det, hvarmed Constit.
Utsk. här framkommit, samt har dervid åberopat skillnaden
emellan ett ministerielt decret och ett lagförslag. Jag
får blott erinra, alt den lag, hvarå syftas, verkligen var
ett lagförslag och icke något decret. Hr Frih. har icke
förstått, hvad det kunde vara för en propos., som Gr.
Björnstjerna förklarat sig vara sinnad att i uppgifven händelse
begära. Jag tror mig kunna gissa dertill; och om
denna gissning icke bedrager, komme den omförmälda
pro
-
Den i8 December f. m.
propos:n ntt innefatta elen begäran till Hr Gr. o. Landtm.,
det lian må anmoda Ståndets electorer att i Constit.Utsk.
välja andra ledamöter än sådana, som visade sig alldeles icke
förstå grundlagens tydliga ord oell uppenbarligen satte sig
emot liela Representationens enhälliga mening. Denna propos.
återstår .ännu att begära, och ett kraftigt steg måste
väl en gång tagas, för att hejda Utsk. på banan af den
magtinkräktning, hvarå det synes hafva tagit en nog stark
fart.
Hr Hegardt, Christ. Bernh.: Lika med Frih. Cederström
och Hr Lagerhjelm får jag erinra, att jag icke
deltagit i Utsk:s beslut i sjelfva saken. Jag hade då icke
instämt i det sammanförande af frågorna, som Utsk. vidtagit,
utan jag hade tvärtom tillstyrkt indragningsmagtens
ovilkorliga afskaffande, ej så mycket i och för sig sjelf,
emedan meningarna derom kunna vara för och emot, men
med afseende å det grundlagsvidriga sätt, hvarpå den tillkommit.
Vidare hade jag särskildt tillstyrkt, om icke anskaffande,
likväl en ändamålsenligare organisation af vår närvar.
jury. Men härom är nu icke fråga. R. o. Ad. har redan
i sådant hänseende förklarat sin tanka. Har gäller det
deremot en principfråga af stor vigt för framtiden. Man
må nemi. icke glömma, att innehållet af Utskts förslag val*
icke särskildt afskaffande af indragningsmagten eller särskildt
afskaffande af juryn, utan Utsk. hade, utgående från
åsigten, att håda dessa olitia ting, hvilka likväl i visst afseende
tjena att motväga hvarandra, borde upphäfva*, föreslagit,
alt det malte ske på en gång, så att det enas borttagande
blefve vilkoret för det andras. RiksStrn deremot
behagade förklara, att indragningsmagten borde afskaffa*,
men juryn bibehållas. Då denna Ståndens tanka kom till
Ulsk., trodde Utsk. sig deri icke finna en så beskaffad anmärka.
, som afsåg det afgifna förslagets modifierande, utan
i stället innebar ett nytt förslag till motsats af det, Utsk.
framställt. Detta ansåg Utsk. sig icke kunna stillatigande
förbigå. Någonting att snmmanjemnka fanns der icke, emedan
alla Ståndens beslut öfverensstämde med hvarandra.
Men|Utsk. kunde icke antaga, såsom hvilande till grundlagsenlig
behandling, ett förslag, hvilket hvarken utgått från
Constit.Utsk. eller Konungamagten. Ett medgifvande deraf
ansåg Ulsk. tydligen stridande mot 81 § Reg.F. och 29 §
Riksd.Ordn., hvilka uteslutande tillägga Konungen och Gonslil.
Utsk. att föreslå grundlagsförändringar; och huru vidsträckt
Ståndens anmärkmsrätt än må anses, kan den dock
icke sträcka sig till omfattande af motsvarighet utaf rättigheten
till initiativ i afseende å grundlagsändringsförslag.
Utsk. har ansett sig pligtigt att fästa uppmärksamheten å
dess åsigt i denna del; men derföre har Utsk. icke velaf
17 H. 42
33a
D«n iS December f. m.
lägga band på hvad RiksStln ansett sig grundfagsenligen
kunna besluta.
Slutligen ber jag att få tillägga några ord i anledn. af
de oförskylda invectiver, hvarmed man nu och i föregående
plena utfarit emot Utsk. Man har bland annat liknat detsamma
vid ett VälfärdsUtsk. Om jag fäster mig vid sjelfva
ordabemärkelsen, är liknelsen sann, ty Constit.Utsk. är och
bör vara ett VälfärdsUtsk., bevarande med grundlagarnas
helgd den allmänna välfärden; men åsyftar man deremot en
jemnförelse med det fordna Fransyska VälfärdsUtsk., så är
liknelsen orimlig. Ett sådant Utsk. kan här aldrig uppkomma,
så länge Sverige äger en Konungamagt, hvilande på
monarkiska institutioner. Men väl kunde det uppstå, om
det någonsin lyckades vissa bemödanden att efter modellen
af ett Fransyskt JVationalGonvent ombilda Svea Rikes urgamla
och vördade Ständer. Man har äfven beklagat sig öfver
den återhållande kraft, som finnes hos Constit.Utsk. nedlagd.
Det är sannt, att Utsk. äger etr sådan kraft, och det bör
jemväl utöfva den; men att beklaga sig deröfver, det är alt
beklaga sig öfver beskaffenheten af våra grundlagar. Sist
bar jag hört Hr Dalman ifrågasätta en propos., den jag är
öfvertygad, att Hr Gr. o. Landtm, aldrig upptager, den
nemi., att electorerna måtte välja nya ledamöter i Utsk., på
det dessa må foga sig efter Ståndens befallningar, hellre än
efter grundlagarnas föreskrifter. Jag känner icke uti hvilken
grundlag Hr Dalman har kunnat linna stöd eller anledning
till ett så sällsamt förslag. Uti den Svenska grundlagen
finnes den åtminstone icke; men måhända uti den grundlag,
Hr Dalman har in petto.
Gr. Björnstjerna: Jag har med ledsnad hört, att
Frih. Cederström så illa förstått mitt förslag, att Constit.-  Utsk. måtte inkomma med förslag till reorganisation af vår
juryinrättning, enär han synts föreställa sig, att min mening
varit, att frågan vid denna riksdag borde afgöras, då jag
deremot haft afseende å ett sådant förslag, som kunde algöras
vid nästa riksdag, och hvarigenom tidsutdrägten af
ytterligare 10 år besparades. Man har klandrat de nueloriteter,
jag åberopat, och de jemnförelser jag gjort; men
jag får erinra, att jag tagit dessa auetoriteter ur mina värda
motståndares eget läger. Jag kunde eljest hafva citerat
en Constant, en Bentham, en Sismondi m. fl.; men jag har,
som sagdt är, valt ur deras eget läger en Blackstone, eu
Montesquieu, en Grolmann, en Feuerbach och en Miltermayer,
hvilka alla varit af mina motståndares tanka, men blifvit
öfvertygade 0111 juryinrättningens fördelar. Jag har äfven
åberopat öfvertygelsen bos Preussens hela domarecorps, och
det skulle vara önskligt, om Frih. Boye lät upplysa sig af
en så aktningsvärd corps.
Den lS December f. m.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppskjöts till eftermiddagen.
H. It. o. Ad. åtskiljdes kl. J- lill 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 18 December 1834-
Plenum kl. 6 e. m.
Underteckn. Ridd.Secret. uppläste cn till honom från
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, ankommen, så lydande skrifvelse:
Sora
jag är hindrad att uppkomma genast vid början
af det till i dag eftermiddag kl. 6 utsatta plenum hos R. o.
Ad., torde Hr Ridd.secret., å mina vägnar, anmoda den äldste
närvar. Grefven att under min frånvaro emottaga klubban
och föra ordet hos R. o. Ad. Stockholm d. 18 Dec.
1834.
Jacob De la Gardie.
I följd hvaraf den äldste Grefven H. Ex. Hr Gr. Brahe,
Magn,, öppnade plenum.
H.Ex. Hr Gr. o. Ordföranden tillkännagaf, att Frih.
Boye, Fredr., begärt ordet för att yttra sig rör:de ett
anine, hvilket ej lämpligen kunde till pröfning förekomma,
då II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, vore närvarande; hemställandes
H. Ex. Hr Gr. o. Ordföranden, om Ståndet behagade
tillåta, att Frih. Boye i detta afseende nu erhölle
ordet, oaktadt fortsättandet af pröfningen utaf Constit.Utskrs
rnemor. N:o 58 vore det mål, hvilket först borde till föredragning
förekomma.
Då ingen hördes häremot hafva något att erinra, uppropades
Frih.
Boye, som yttrade:
Bland de göromål, som åligga mig i den egenskap,
hvarmed jag af R. o. Ad:s smickrande förtroende i 11 års
tid varit hedrad såsom ledamot i Ridd,direct;n, har jag lemnat
min särskilda omvårdnad, dels af skyldighet, dels af
eget konstsinne, åt den samling af taflor, föreställande alla
Landtmarskalkar, som funnits. Må det tillåtas mig erinra,
att jag, för att bevara dem från förgängelse, på egen bekostnad
låtit renovera dem. Då det varit vanligt, och det
vore illa passande, 0111 icke den samlingen skulle hållas cornplett,
tager jag mig friheten föreslå, om icke, i likhet med
hvad vid föregående riksdag och alla riksdagar fr. o. m.
33i
Den 18 December e. m.
.1627, .Hiet! undantag af en enda, ägt rum, H. o. Ad. skulle
vilja besluta, att närvar. Landtm., ti. Ex. Hr Gr, De la
Gardies portrait må bland den vackra samlingen införas, ocb
kostnaden derför af Ridd.erssan bestridas. Såsom förste ledamoten
i Ridd.directJn har jag ansett mig böra väcka fråga
härom.
R. o. Ad. beslöt, att EF. Ex. Elr Gr. o. Landtnäs por-?
trait skulle på Ridd.cassans bekostnad målas, och att omsorgen
pm verkställigheten deraf skulle åt Ridd.dirpcttn uppdragas.
Fortsattes pröfningen af Constit.Utskts memor. N:o 58 i
anledn. af återremisserna af memor. IV:o 4°., nied förslag,
som åsyfta Tryckfr.förordn:s återbringande till dess ursprungs
liga skick.
Hr Strussenfelt, Adolph Ludv.:- Sedan man i ett
föregående plenum sysselsatt sig med discussion, angrde ju-r
ryinrättningens ändamålsenlighet, hade jag icke förmodat,
att, sedan den saken en gång genom votering är afgjord,
man nu åter skulle framdraga densamma. Då sådant likväl
i dag skett af Gr. Björnstjerna, som tillika yttrat åtskilligt,
som skulle innefatta en vederläggning af hvad jag tog mig
friheten nämna, då frågan förra gången förevar, har jag
trott den aktning, jag hyser för Elr Gr. och för mig sjelf,
fordra några erinringar mot Hr Gr:s anmärknrr. Elr Gr. har
vädjat till flera juridiska auctoritetey, och bland dem äfven
Bauerbach, och påstått, det han vore af den tanke, att jury-r
inrättningen vore nödvändig uti democratiska stater. Jag medgifver,
att Feuerbach yttrat sig så; men det är att märka,
att han endast hyser denna åsigt, då han betraktar juryinrättningen
från den politiska sidan, eller såsom tillhörande
statens institutioner, och är af alldeles motsatt mening, då
han kommer till den delen, sorn angar juryinrältningen, be^
traktad från dea juridiska eller criminalistiska synpunkten.
Han har med tydliga och ovederläggliga skäl visat, att denna
inrättning är långt ifrån att uppfylla de fordringar, man
gör sig på en väl ordnad juridisk inrättning af sådan beskafö
fenhet. Vidare har Elr Gr. vädjat lill Grohmann och Mittermayer.
Hvad dessa båda lika stora juridiska författare
yttrat för eller emot den ena eller den andra åsigten är a,f
den beskaffenhet, att de torde kunna quitta med hvarandra;
och då förfaller lika lätt den ena meningen sorn den andra.
Hr Gr. har vidare nämnt, huru högt England påkallar juryinrältning.
Jag tror det också; men derföre, att den visa.r
sig ändamålsenlig för Engelska statsförfattningen, är det icke
sagdt, alt den i allmänhet kati tillämpas. Gr. Björnstjerna
har vidare anfört såsom en förmån af juryinrättningen, alt
man dömes af sina likar. Så är likväl icke förhållandet i
något land, der juryiurältningar äga rum; ty d| skulle per?-
Den 18 December e. m.
333
söner, som stå på en viss ståndpunkt, följaktligen dömas af
dem, som stå på lika ståndpunkt. En af högre upplysning
skulle nödvändigt dömas af den; som stöde på samma punkt
af bildning; men sådant existerar icke, och kan icke existera
i något Iand. Hr Gr. har vidare sagt, att juryn äger
den förtjensten framför domstolen, alt den förra, men icke
den sednare tager intryck af sin känsla, ja, t. o. m. af sina
fördomar; men att en fördom kan utgöra någon förtjenst
kari jag icke finna. Ytterligare har Hr Gr. sagt, alt det
sunda förnuftet dömer bättre än den juridiska spetsfundighet
ten. Sunda förnuftet ensamt kan icke alltid afgöra juryfrågor.
Vidare säges det, att domstolarna förlora sitt anseende
genom alt olika afdöma likartade tryckfrihetsmål, och
beskyllas för partisinne, men att det skall vara mera förlåtligt
för en domstol att afdöma rättsfrågor olika än tryckfrtsfrågor,
kan jag icke finna. Man ser åtminstone, huru
Högsta Domstolen utfärdar olika beslut uti likartade frågor.
Hr Gr. säger, att domstolarna tillämpa lagen efter bokstafvera
men alt jurymännen aga större frihet att rätta sig efter
sakens beskaffenhet. För min del måste jag förklara,
att jag af aine ytterligheter hellie väljer den att dömas efter
lagens bokstaf, än efter domarens godtycke. Dessutom
tror jag, att domaren icke dömer endast efter laseus bokstaf,
utan både är berättigad och skyldig att följa Jagens
mening; äfven har man sett, att jurymännen, såsom i England,
följa lagens bokstaf. Jag vill icke vidare inlåta mig i
någon discussion 0111 denna sak, emedan jag icke anser den
egentligen utgöra föremål för dagens öfverläggning, ehuru
jag likväl ansett mig böra nämna, hvad jag nu haft äran
yttra såsom svar på Gr. Björnsljernas anmärknjr, emedan
jag trott desamma till en del vara ämnade att utgöra vederläggning
af de åsigter, jag förut i detta ämne tagit mig
friheten framställa.
Gr, Horn, Claes Fredr.; Då jag lemnar min fullkomligt
oskrymtade hyllning åt det förtjenstfulla anförande,
\i i dag hört af Gr. Björnstjerna, nekar jag icke att tillika
yttra min tillfredsställelse deröfver, att denne värdige statsman
vetat att höja sig på den ståndpunkt, der så mångå
andra synas vilja nedstiga; men det förundrar mig icke, att
en man, som återkommer från ett laud, der han representerar
ett fritt folk, också återkommer med grundsatser från
iglde århundradet, hvilka mera öfverensstämma med tidens
fordringar än de, sorn kunna anses föråldrade i i8:de seklet,
men till hvilka man inom vårt samhälle med en viss
förkärlek synes hålla sig. Det har likväl, icke mindre för
mig än för R. o. Ad. och för hela Svenska folket, en hög
betydelse, att en person, hörande till den höga administrationen,
uttalar de grundsatser, sorn vi hort den ädle Grefven
så fritt uttala. Jag skall åtminstone inom mig hysa dea föi
-
334
Den 18 December e. m.
hoppning, att ett yttrande af denna egenskap ådagalägger,
att vår administration synes öfvergå till ett system, som mera
öfverensstämmer med tidens och nationens fordringar. Jag
ville i förbigående hafva yttrat denna tanke, emedan jag
tror, att den värde ledamoten i detta fallet förtjenar ett
erkännande af den förtjenst, som jag så högt värderar, då
den kommer från ett håll, der man åtminstone hittills sökt
att göra gällande grundsatser af en annan art. Jag skulle
likväl tro, att den afhandling, hvaruti han ingått, är mindre
hörande till ämnet, emedan frågan, huruvida juryinrättningen
skall äga bestånd, kan anses vara afgjord, då alla 4
Stånden tillkännagifvit sitt beslut. Vi kunna således helt
och hållet frångå denna fråga. Jag vill blott nämna, att
jag i allo instämmer uti Gr. Björnstjernas åsigter, ronde
criminallagstiftningen och juryns inflytande derpå, synnerligast
hvad angår tryckfrihetsmål, hvilka jag icke anser någon
annan domstol vara competent att upptaga, än en så sammansatt,
som en samvetsdomstol bör vara. Likväl är här
fråga om form, icke om sak. Frågan är nemi., huruvida
Constit.Utsk:s förfarande i denna sak kan erhålla R, o. Ad:s
godkännande. Jag förmodar motsatsen, emedan R. o. Ad:s
majoritet i några föregående frågor bestämdt förklarat, att
Constit.Utskrs ovilkorliga åliggande är att ställa sig grundlagen
till efterrättelse, sådan dess föreskrift lyder uti 56 §
Reg.F., och alt all annan förtydning af lagens klara bud
icke kan af R. o. Ad:s majoritet godkännas. Jag tror således
icke, att vi hafva annat att göra med detta memor. än
det föregående, nemi, att med vårt ogillande återremittera
detsamma, med föreskrift för Constit.Utsk. att de, såsom
gemensamma tankar, af Stånden yttrade särskilda anmärkntr
till ett helt utlåt, sammanjemnka. Kan Constit.Utsk. icke
tillvägabringa en sådan saimnanjemnkning, åligger det Utsk.
att uppställa särskilda votertspropostr i öfverensstämmelse
med samma anmärknjr, Här har återigen från Constit.Utskrs
sida sökt uppställas hinder för en grundlagsenlig behandling
pf deqna fråga. Vissa personer hafva ytterligare sökt förskansa
sig inom sina gamla retranchemenler, hvarifrån jag
skulle önska, att de på det lindrigaste sätt kunde få retirera,
ty om de vilja bibehålla sig der, tror jag, att det blifyev
Ståndens åliggande att göra sig oberoende af en personal,
som vill constituera sig till en obehörig auctoritet, alt
Sfånden, oberoende af denna personal, gå att handla på
egen hand; och jag tror, lika med hvad här förut i dag
blifvit yttradt, att sådant lagligen kan stå tillsamman med
föreskriften uti 36 § Riksd.Ordn., der Stånden berättigas att
välja andra Utsk., hvilka likväl icke få befatta sig med andra
ärenden än sådana, öfver hvilka Stånden äga beslutande
rätt. Som det naturligtvis mäste komma lill Ståndens afgörande,
huruvida ett grundlagsförslag skall hvila till påföljande
riksdag eller icke, blir deraf eri gifven följd, att om
Den 18 December e. m.
335
Constit.Utsk. mot all förmodan quarstår vid sin opinion, för
Stånden icke återstår annat, än att gå detta Constit.Utsk.
förbi ocb välja ett annat, som, med den magt Stånden äga,
tillvägabringa!- sammanjemnkningen, för alt få grundlagsförslaget
h v i lande till nästa riksdag. Jag vill likväl förmoda,
alt denna utväg kan undvikas, då det lärer komma att bero
på en ren slump, örn Constit.Utsk. kommer att vidblifva
sitt yttrande. Af ledamöter inom Constit.Utsk. bar det blifvit
yttradt, att Utsk. icke ägde rättighet att återtaga ett
förslag. Mig veterligen är det på intet ställe i grundlagen
Constit.Utsk. förmenadt att återtaga en redan yttrad mening,
lielst detta är, livad alla andra Utsk. icke blott äga rättighet,
utan äfven skyldighet alt göra; och jag förmodar, att
äfven Constit.Utsk. i denna del måste ställa sig grundlagen
lill efterrättelse. Det är äfven sagdt, att det icke vore grundlagsenlig!
att ålägga Constit.Utsk. att åtra sig. Härvid får
jag erinra, att i grundlagen äfven finnes förvarad Stånden
rättighet att lemna Utsk:n föreskrifter, då dessa föreskrifter
icke öfverskrida, hvad grundlagen i vissa fall bjuder. Att
således ålägga Constit.Utsk. att fullgöra sina skyldigheter
är visserligen en så mycket säkrare rättighet för Stånden,
som grundlagen uti 56 5 Feg.F. bestämdt föreskrifver skyldighet
för Constit.Utsk. att Ståndens, såsom gemensamma
tankar, vid ett Constit.Utskts förslag yttrade anmärkntr till
ett helt utlåt, snmmanjemnka. Då detta är ett i grundlagen
bestämdt uttryckt åliggande för Constit.Utsk,, måste det ligga
i Ståndens magt att tillhålla Constit.Utsk. att fullgöra
detta åliggande. En värd ledamot har fästat sig mycket vid
liknelsen emellan närvar. Constit.Utsk. och Franska VälfärdsUtsk.
Jag medgifver, att liknelsen mycket bältar; ty örn
äfven så pass mycken frändskap finnes dem emellan, att de
begge söka att usurpera en magt, som dem icke tillkommer,
tror jag likväl, att ingen vill tilldöma närvar. Constit.Utsk»
det fordna VälfärdsUtskjs både talenter och brister» Då
man yttrar, huru vådligt det skulle vara för den monarkiska
principen, 0111 Constit.Utsk. på annat sätt fölfore, vågat*
jag, i motsats härmed, vara af deli tanke, att, om Conslit»-  Utsktn, det närvar» och de blifvande, fortfara att handla så
som det närvar., den monarkiska principen skall råka i största
våda just genom ett sådant Cotislit.Utskfs handlingssätt,
emedan vi hafva ett färskt exempel på en händelse, som
förlöjligar icke allenast Constit.Utsk,, utan äfven vårt regeringssätt
och den monarkiska principen, om den förstås så,
som den vill förstås af dem, hvilka hysa orubblig vördnad
för 1809 års lagstiftning» Jag tror mig hafva förstått de
mäns mening, sorn deruti deltogo, såvida de menat ärligt
med sitt fädernesland. Jag anhåller om Ilr Gr. o» Lattdtmis
propos. lill ålerremiss af meiner»
Ilr Hjerta, Lars Joli.: Jag delar tanke med dem, sorn
33a
Den 18 December c. m.
tro, att mycket här blifvit yttradt, som egentligen icke liörei*
till närvar, Öfverläggningsämne. Jag vill således icke ingå i
upptagande af den frågan, huruvida nationens säkerhet skall
vara mera betryggad genom tryckfnsmålens upptagande af
cn utaf medborgare vald jury eller, enligt Frih. Boyes tanbe,
af en domarecorps, som bland sig kan hafva sådana ledamöter,
hvilka nödvändigt vore intagna af en så bestämd
fiendskap, som den ädle Frih. är, eller t. ex. tvärtom af ett
lika motsatt tänkesätt å andra sidan, men det oaktadt skulle
afdömma alla inom ett visst område förekommande tryckfr.-  mål. Jag vill icke heller söka vederlägga någon af de farhågor,
den ädle Frih. sökt skapa af den ljungeldshastighct,
hvarmed våra tidningar af Svenska postbuden kringföras omkring
landet, icke heller af Hr Frilits förespeglingar om despotism
och anarki, icke heller af den sekellängd, man gifvit
åt närvar, domstolsform i tryck frtsmål, hvilken icke är
iner än 19 ä 20 år gammal. Jag vill endast något vidlyftigare
upprepa hvad en talare på f. ro. yttrade i afseende på
tryckfriheten, derföre att det tycktes mig, som om detta
yttrande af ert och annan ledamot blifvit missförstådt, nemi.
att tryckfriheten vore det element, som ensamt kunde undanrödja
revolutioner. Jag vill hänvisa till Englands exempel,
det land, som längst ägt tryckfriheten, och som längst
Varit bevaradl från revolutioner. Jag tror, att hela denna
obehöriga öfverläggning, för hvilken R. o. Ad. utan tvifvel
till en del har att tacka sig sjelf eller sina electoref, som i
Constit.Utsk. insatt en man, hvilken inför Ståndet öppet och
högtidligen protesterat mot det beslut, som R. o. Ad. förklarade
för sin gemensamma tanke, egentligen endast hvalfvén
sig kling formen; men jag tror äfven, att denna formfråga
är så ytterst enkel och vida enklare, än de flesta velat
taga den. Det är bekant, alt 56 § Reg.F, stadgar, att
det är Constit.Utskts pligt att lill ett helt utlåt, sammanjemnka
Ståndens gemensamma tanka, utan att något förbehåll
dervid blifvit gjordt, men att Gonstit.Utsk. till stöd för
sin mening åberopat, att Stånden i sina anmärkntr icke äga
rättighet att framkomma med något nytt förslag, emedan
initiativet endast tillkommer Gonstit.Utsk. JVå väl, mina
Ilrr! här är icke fråga om något nytt förslag; här är icke
ens fråga om någon sönderstyckniug af de förslag, Gonstit.-  Utsk. afgifvit; här är endast fråga om, huruvida Stånden
skola äga rättighet att förklara 2tne förslag för särskilda,
hvilka Constit.Utsk. behagat sätta i beroende af hvarandra.
Vid detta tillfälle erinfar jag om det förhållande, att frågan om
indragnirtgsmagten varit behandlad af 1818 års Constit.Utsk»
och Ständer, af 1823 års Constit.Utsk, och Ständer, af 182g
års ConstitiUtsk. och Ständer, då alla dessa Utsk. och Ständer,
med undantag af den namnkunniga och rikskunniga
Voteringen i liondeSt., enhälligt beslutat, att indragnings
mag
-
Den 18 December e. m.
33;
magten skulle upphöra. På samma sått har det äfven varit
fråga om juryinrättningen, hvilken blifvit särskildt behandlad.
Nu är således fråga, om Ständerna blott för Constit.-  Utskrs hugskott icke äga att qvarhålla sig vid det beslut,
som de följt både vid 1818, 1823 och 1828 årens riksdagar.
Constit.Utsk. och särdeles dess ordförande hafva sagt, att
man inom Utsk. ansett det utgöra ett oskyldigt vilkor för
förslagets framställande, att såväl juryinrättningen som indragningsmagten
komma i ett sammanhang, och att vissa
ledamöter af Utsk. förklarat, att förslaget om indragningsmagtens
afskaffande annars aldrig framkommit till Stånden.
Denna förklaringsgrund tror jag icke att man kan antaga på
en ledamots blotta uppgift. Det står derhän, mina Hrr,
huruvida 143>4 års Constit.Utsk. kunnat säga det, om förslag
ensamt blifvit gjordt om indragningsmagtens afskaffande;
det står derhän, huruvida detta Utsk. hade kunnat längre
uppskjuta en fråga, hvilken folket önskar att få afgjord,
och om hvilken samtliga Stånden vid flera riksdagar hafva
varit enhälliga i sina åsigler. Men må det tillåtas mig alt
få fästa uppmärksamheten på hvad jag tror vara verkliga
förhållandet, nemi. att vissa ledamöter, som råkat att få
öfvervigten i Utsk. (jag talar så, som allm. tänkesättet framställer
sakerna), väl visste, att det icke skulle gå an att
längre uppskjuta förslaget om indragningsmagtens afskaffande;
men just derföre, att de äfven visste, alt en annan garanti
för tryckfriheten, nemi. jurymagten, vore folket dyrbar,
just derföre våga de framställa denna magts borttagande
såsom en motvigt, emedan folket skulle blifva tveksamt,
hvilket det skulle välja, antingen juryrättens bibehållande i
bredd med den förhatliga indragningsmagten, eller denna
magts afskaffande med förlust af juryinrättningen. Deraf,
och af ingenting annat, kommer sig det oskyldiga vilkoret,
såsom Utsk. kallar det; ty det finnes icke något annat sammanhang
emellan dessa båda stadganden i tryckfrihetslagen,
emedan det ena endast rörer proceduren i rättegången och
det andra en rättighet, som endast tillkommer styrande-magten.
Jag medger, att det finnes en enda omständighet, som
Constit.Utsk. kunde i afseende på principen åberopa mot
Ståndens rättighet att sönderstyeka ett förslag, nemi. att ett
osammanhang skulle uppkomma, om det ena förslaget antoges,
men icke det andra; men för alt tänka mig det, måste
jag äfven tänka mig, att det måste vara ett oskiljaktigt
(antingen ett grammaticaliskt, som rörer språket, eller logiskt,
som rörer meningarnas följd af hvarandra) samband emellan
de delar, sorn skulle åtskiljas; men intetdera har här
inträffat. Jag hemställer vid ett sådant förhållande, huruvida
man kan godkänna den siste talarens invändning, alt
något våld icke blifvit begånget. Jag medger, alt något
plrysiskt våld icke blifvit föröfvadt, ty sådant kunde icke
j 7 H. 43
338
Den 18 December e. m.
ifrågakomma; men ett moraliskt våld måtte det väl vara,
som strider icke blott mot grundlagens tydliga ord, utan
äfven mot sunda förnuftet. Likväl tror jag icke, att Utsk.
begått detta våld i uppsåt att begå våld. Jag bär aktning
för de särskilda ledamöternas öfvertygelse i detta Utsk. Jag
tror, att de gjort det i den bästa afsigt, nemi. att bibehålla
den återhållande kraft, hvarvid man i Constit.Utsk. faster
så mycket värde; men jag hemställer till R. o. Ad., hvad
följden skall blifva, om R. o. Ad. låter detta förhållande
blifva gällande tvärtemot tydligt grundlagsbud och i trötts
icke blott af Ståndets eget beslut, utan äfven de öfriga Ståndens
mening. Jag förenar mig således uti anhållan, icke
om återremiss, utan att Constit.Utsk. måtte åläggas att ställa
sig R. o. Ad:s förra beslut till ofelbar efterrättelse, samt
derjemte att, inom 8 dagar efter delfåendet häraf, med sitt
utlåt, till Stånden inkomma.
Under detta anförande hade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
uppkommit i plenum och emottagit klubban.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Här är egentligen
fråga blott om form, icke om sak, och jag skulle således
hafva inskränkt mig till det egentliga föremålet för öfverJäggningen,
om icke i saken blifvit yttradt åtskilligt, som
jag anser mig böra till utredande upptaga, icke för den nu
förevar, sakens skull, men för att åtminstone i prof. få mina
åsigter förvarade jemte de yttranden, hvaraf de varit påkallade.
Jag vill således i möjligaste måtto följa den ordning,
i hvilken de yttranden förekommit, vid hvilka jag
vill fasta mig.
Frih. Boye har på f. m. sagt, att jury i brottmål skulle
vara vådlig. Jag instämmer med honom deruti och önskar,
att Gud måtte bevara mig ifrån att, anklagad för ett verkligt
eller materielt brott, blifva dömd af en jury. Jag har
för ofta sett exempel uti den samling, som kallas causes
celebres, huru de sannolikaste bevis vittnat emot den anklagade,
som på grund deraf blifvit dömd skyldig och afrättad,
men att verkliga förhållandet sedermera blifvit upplyst
och bans oskuld ådagalagd. Jag tror, att exempel finnas i
vår egen historia pä något dylikt, hvilket föranledt, såsom
jag hört sägas, den ändring i lagen, att ingen kan aflifvas
utan egen bekännelse. Men helt annat är förhållandet med
jury i tryckfrihetsmål. Der är icke fråga om att bestämma,
huruvida den tilltalade begått förbrytelsen eller ickej utan
fråga är blott att bestämma, om handlingen är brottslig eller
icke. Detta kan endast ske efter beskaffenheten af den
känsla, man sjelf erfar af skriftens innehälh Beviset måste
sålunda tagas ur ens eget hjertås fatabur; och det är för
sådana subjectiva omdömen, som jag anser icke domstol,
utan endast jury vara tjenlig.
Samme talare, Frih. Boye, har sagt, att det endast är
Den 18 December e. m.
33g
i domstolen, man Ian hafva full säkerhet. Ja, den enskilde
kunde hafva full säkerhet att alla instanlierna igenom få
måttet rågadt af smädelse!1, I mål åter, som åklagats af
Just.-caneelleren, kunde man äga nära nog full säkerhet, att
den tilltalade skulle blifva fälld, han måtte vara skyldig eller
icke. Detta kan låta hårdt, Jag vill också icke begära,
att någon skall anse mitt enskilda omdöme för ofelbart.
Jag vili vädja till en persons omdöme, som icke kan misstänkas
för partiskhet i detta fall. Jag vill vädja till K. Gustaf
lil, hvilken sjelf i Rådet den 1 Febr. 1774 utvecklade
domstolarnas benägenhet att följa den åsigt, som blifvit af
Regeringen antydd. Uti hans anförande förekommer följande:
"Ty,” säger han, "den influence, Konungsliga högheten
"medförer, är alltför väl känd för att icke lemna rum åt
"den farhågan, att Hof- och Öfver-rätter vid målens afdö"mande
blindvis följde den teckning, som A dem af Högsta
"Domstolen blifvit satt*’ (nu svarar Just.cancellerens befattning
i detta fall mot Högsta Domstolens på den tiden), "hvarigenom
undersåtares välfärd kunde öfventyras och våldsam
"förföljelse ikläda sig namn af lag.” Så bedömde Gustaf III
domstolarna på sin tid; och jag öfverlemna!1 åt andra att
bedöma, om eller i hvilken riktning de sedermera blifvit
förändrade. Vidare säger han: "Man skulle då se embets"mäns
felaktigheter rubriceras och föga bättre än domen
"utstakas, innan saken förut blifvit till domstolen förvist, än
"mindre, innan den blifvit behörigen ransakad."
Ytterligare säger samme Konuug: "Exempel skulle icke
"fela mig, hemtade utur sednare tider; men som de äro i
"så färskt minne, vill jag endast nämna ett, taget ur sou"veränitetstiden,
då man ännu hade, hos domstolarna nog
"conserverat vördnad för rättvisan." (Således ännu mera,
än i hans tid) "I K. Carl XII:s tid blef ett mål, rörfde K.
"Rådet, Gen.Guvernören och Fältmarskalken G11. Nils Bjelke,
med rubrik af: crimen laesae mxjestatis, förvist till Hofrätten,
som väl i förstone yttrade sig icke finna sak emot
"honom; men då Konungen likafullt befallde densamma dö"ma
öfver honom, voro Hofrättens ledamöter nog svaga, för
"att mera instämma med den regerandes afsigt, än följa
"lag, och Gr. Bjelke blef brottslig förklarad” (förmodligen
dömd att mista iifvet). När en Konung sjelf kunnat yttra
ett sådant missnöje öfver domstolarnas beredvillighet att efterkomma
Regeringens förmenta åsigter, så bör det ursäg»p
tas, att jag fruktar för tryckfrtsmålens öfverlemnande åt
domstolarna, helst Regeringens åsigt i aila mål, som af Ju—
fstit.iecancelleren eller på hans vägnar åtalas, blir genom sjelfva
åtalet antydd. Alla dylika mål kunna på visst sätt anse»
såsom crimina Issa* Majestatis, och böra således behandlas
med yttersta varsamhet; och just derföre anser jag dem
icke böra behandlas af permanenta domstolar, utan endast
af en jury, som bildas för tillfället.
34°
Den lS December e. m.
Samme värde talare har sagt, att tryckfriheten blifvit
missbrukad. Hvad har i denna verld icke blifvit missbrukadt?
Med samma skäl, sora man skulle förstöra tryckfriheten
derföre, att den blifvit missbrukad, borde man äfven
förbjuda allt talande derföre, att talgåfvan stundom blifvit
missbrukad, Hafva missbruk af tryckfriheten ägt rum, så
hafva de äfven blifvit straffade, och äro dermed godtgjorda
inför lagen. Jag medger, att det finnes ett annat, af lagen
knappt åtkomligt slags missbruk af tryckfriheten, som jag
rättnu arnar vidröra.
Gr, Björnstjerna, hvars vackra och väl utarbetade tal
jag med största nöje afhört, har likväl innehållit en och
annan sats, som jag icke kunnat gilla. Han bar exempelvis
antydt (jag säger, antydt, ty han har, såvidt jag kunnat
höra, icke med klara ord uttryckt det), att en väl ordnad
jury blott bör utlåta sig, om skriften är brottslig efter
tryckfrihetslagen, utan att behöfva rätta sig efter
någon af actor gifven anvisning på ett bestämdt lagrum.
Det är just denna sats, som ett annat Stånd antagit, och
som jag anser vara af yttersta våda. Hvad skulle nemi.
följden blifva, om actor ställde sitt åtal t. ex. efter en eljer
3 eller 4 af de i3 brott-kategorier, som tryckfrtsförordn.
antagit, och den tilltalade förklarade sig så grundligt, att
hvarenda jurymän funne actors påståenden alldeles obehöriga,
men hvar och en af jurymännen funne den tilltalade
brottslig efter en helt annan och särskild kategori? Då
skulle ju den tilltalade blifva enhälligt fälld, ehuru icke melan
en enda juryman funnit honom brottslig efter något visst
stadgande; och han skulle således blifva fälld för brott, för
hvilket actor icke tilltalat honom, hvarom någon ransakning
egentligen icke ägt rum, och hvarför han således icke
fått tillfälle att försvara sig. Det vore således, i min tanke,
nästan det värsta, som kunde göras, om man ålade juryn
att endast utlåta sig in abslracto, huruvida skriften vöre
brottslig eller icke. Actor måste derföre nödvändigt utpeka
de lagens rum, hvarefter han anser skriften brottslig.
Är det enskild åtalare, må han skylla sig sjelf, om han begär
tillämpning af en oriktig §; är det publik actor, kan
han, säger man, fria den tilltalade genom att yrka tillämpning
af en oriktig §. Men den publike actorn är blott ett
redskap uti en hög auctoritets hand; och den höga auctoriteten
bör icke kunna misstänkas att intrigera till förmån
för den tilltalade.
Gr. Björnstjerna har slutligen tillstyrkt Ståndet att anmoda
Constit.Utsk. uppgöra förslag till förändrad juryinrättning.
Detta är en ny motion, som andra talare hafva visat
icke kunna väckas i Ståndets plenum. Dessutom måste hvarje
anmärkn., som ett Stånd förklarar såsom dess gemensamma
tanka, innehålla ett sådant redactionsförslag, att votering
deröfver skulle kunna anställas i förstärkt Constit.Utsk.
Den 18 December e. m.
34i
Frih. Cederström har sagt, alt Standen vid forsta riksdagen
väl kunna ogilla ett grundlagsförslag, men att detsamma
icke desto mindre skall hvila till påföljande riksdag,
beledsagadt af Ståndens afstyrkande. Hvartill detta ogillande
skulle tjena, kan jag icke inse, helst det t. o. m. vore
osäkert, om det vid afgörandet korame att tagas i ringaste
öfvervägande, eller ens Ståndens uppmärksamhet att derpå
fästas. Härvid får jag för öfrigt erinra, att då Constit.Utsk.
vid sisth riksdag uti samma fråga föreslog sådana votertsproposm,
att den, som bifölle, att Utskts förslag skulle hvila
till antagande eller förkastande vid påföljande riksdag,
skulle votera ja, och den det ej ville, skulle votera nej, och.
<1 om nej vunne, förslaget ändock skulle blifva hvilande, beledsagadt
af Ståndens afstyrkande, så tog jag mig friheten
att i Utsk. reservera mig häremot, och uppgjorde ett förslag
till andra och rimligare voter:spropos:r, hvilka äfven
af 3:ne Stånd antogos. BondeSt. var nemi. det enda, som
satte sig häremot. Det går således an att uppgöra riktiga
voter;spropos:r, äfven utan Constit.Utskts medverkan, om så
skulle behöfvas.
Samme värde talare har sagt, att en K. propos. icke
kan förändras. Så borde det vara; ty om Stånden göra
någon ändring i den propos., som K. M. framställt, blir det
icke längre hans propos. utan förvandlas till ett It. St:s förslag.
Men emedlertid lemnar 2 mom. af 56 § Reg.F. Stånden
en tydlig rättighet att göra anmärkntr äfven vid en K.
propos. om grundlagsändring. Det står nemi.: ”Tillstyrker
”ConstitUtsk-, hvad en riksdagsman i sådant afseende föreslagit,
eller utlåter sig Utsk. med till- eller afstyrkande å
”en af Konungen i lika ändamål gjord propos., varde Ut”sk:s
yttrande vid samma riksdag öfverlemnadt till It. St.,
”hvilka vid densamma må derom kunna öfverlägga, men
”icke vid densamma besluta. Göras i R. St:s plena icke nå”gra
anmärkn:r emot Constit.Utskcs yttrande, hvile detsam”01a
såsom ett R. St:s utlåt., hvaröfver först vid nästa riksdag,
och då endast medja eller nej, skall kunna beslutas,
”och gälle då föreskriften i 75 § Riksd.Ordn. Göras åter i
”RiksStms plena emot Utsk:s yttrande anmärkntr (således
äfven då det innefattar tillstyrkande af en Konungens propos:n),
”blifve de, hvilka hvarje RiksSt. särskildt förklarar
”utgöra dess gemensamma tanke, till Constit Utsk, hänvisade.
”Utsk. åiigge då att samtliga RiksStms tankar till ett helt
”utlåtande i möjligaste måtto sammanjemnka” &c. Således
lemnar 56 5 Reg.F. Stånden uppenbar och bokstaflig rätt
att kunna förändra K. M:s proposm. Men det är icke nog,
att denna rättighet finnes i grundlagen förvarad; den har
äfven blifvit af R. St. begagnad. Vid 1817 års riksdag
gjorde K. M. propos. om ändring uti 7 § Reg.F., till närmare
bestämmande af hvad som förstås med commandomål.
Utsk. tillstyrkte detta förslag, och 3 Stånd gillade Utsk:s
343
Deu 18 December e. m.
åsigt; men R. o. Ad. gjorde dervid anmSrkntr såsom dess
gemensamma tanke, åsyftande en förändrad redaction, och
Utsk. svarade, sedan det utredt sjelfva saken: "Utsk. vågar
"förmoda, att R. o. Ad., i betraktande häraf, täckes foga
"sig efter de öfriga Stånden, hvilka utan anmärkn. godkänt
"den föreslagna redactionen. Skulle emedlertid R. o. Ad.
"icke pröfva skäligt att med dem instämma, utbeder sig
"Utsk. derom benäget svar, för att kunna de sålunda
"oförenliga skiljaktig heter na, till behandling
"enl. 56 § Reg.F., hos samtliga RiksSt:n an"mäla.
”
Så tydde och tillämpade Constit.Utsk. grundlagen på
den tiden. Utsk. hade då ännu icke fått aning om den myn- S
dighet, hvaraf det nu velat sätta sig i besittning. Delta var
en bokstaflig tillämpning; men jag medgifver, att den icke
var riktig efter andan. Också har man nu gått ifrån detta
lillämpningssätt. När man finner sig icke kunna antaga Konungens
propos. i grundlagsfrågor oförändrad, afslas den,
och man afvaktar en annan propos. från Konungen, hvari
de nödiga förändringarna blifvit iakttagna; och likasom man
deruti har låtit andan gälla framför bokstafven, borde
Constit.Utsk. äfven nu göra detsamma. Dessutom gifves
det i grundlagen flera andra fall, hvaruti man genom en
ordagrann tillämpning af bokstafslydelsen skulle komma till
de största orimligheter. Sålunda skulle man t. ex. kunna af
27 § Riksd.Ordn. bevisa, alt Konungen borde personligen
infinna sig i StatsUtsk. för att aflemna sin nådiga prcpos:n,
angrde statsverkets tillstånd och behof. Der står
nemi., att Konungen äger att aflemna den på rikssalen eller
ock omedelbarligen till StatsUtsk., då deremot alla andra
propostr skola tillställas Stånden genom Hofcancelleren.
Jag anför detta blott för att visa, huru man får lof
att litet taga sitt förnuft till hjelp, när nyan vill tillämpa
grundlagen.
Samme värde talare har sagt, att genom frånskiljandet
af frågan om indragningsmagten från juryfrågan skulle förslaget
blifva ett annat, än det Utsk. framställt. Gr, Björnstjerna
har redan på f. m. visat, att ett förslag genom hvilken
betydligare anmärkn. som helst förändras till något
helt annat än det, som först framställdes. Sålunda hafva
R. o. Ad., såväl som de öfriga Stånden, nyligen gjort sådana
förändringar, t. ex. i Constit.Utsk:s förslag ang:de Statsrådets
sammansättning, att Utsk. helt visst icke hade velat
framkomma med en sådan redaction som den, hvilken tilläfventyrs
kan blifva af det förstärkta Utsk. fastställd. Icke
desto mindre har Constit.Utsk. gjort behörigt afseende pä
dessa anmärknrr, ehuru ideerna då voro sammanfogade i en
och samma och följaktligen hade ett vida naturligare samband
än nu, då de innehållas i arne särskilda §§, emellan
hvilka intet annat sammanhang finnes än det, som Constit.-
Den 18 December e. m.
343
Utsk. godtyckligt tillskapat. Förslaget må sålunda andras
huru som helst, så blir det likväl Constit.Utskts förslag,
nemi. det förstärkta Utsk:s. För öfrigt bör jag ännu en gång
högtidligen förklara, hvad jag redan en gång förut gjort, att
jag alldeles icke klandrar Constit.Utsk. för dess åsigter i detta
fall, emedan jag sjelf har förr varit af samma tanka,
men kommit derifrån genom ytterligare meditation öfver saken;
oell jag vågar hoppas och tro, att det med tiden skall
gå på samma sätt med de flesta försvararne af Ulsk:s nuvar.
åsigt. Samme värde talare har sagt, att Constit.Utsk.
icke äger rättighet att återtaga, hvad det föreslagit. Det
återtager också ingenting, utan låter endast förstärkta Constit.
Utsk. afgöra, huruvida förslaget skall förfalla.
En annan värd talare från andra sidan, Hr Dalman,
har prisat tryckfriheten såsom ett medel att förekomma revolutioner,
och deruti har en annan ledamot nu på e. m.
instämt. Jag delar till en viss grad äfven denna åsigt och
tror, att tryckfriheten är den allrastörsta garanti, som uti
ett constitutionelt land kan finnas för statsförfattningens bestånd;
och jag tror, att redan blotta tryckerikonstens uppfinnande
betydligt mildrade det våld, hvarför sjelfva de despotiskt
styrda nationerna förut varit blottställda. Allt detta
gäller i ännu vida högre grad om den periodiska pressen.
Men då jag sålunda lemnar tryckfriheten allt det lof,
jag uppriktigt anser den förtjena, kan jag icke neka, att
publicismens functionärer ju kunna mycket skada samhället,
icke blott genom spridandet af oriktiga åsigter och vrängda
framställningar, ulan fast mera derigenom, att de hafva
i sin magt att hindra andras meningar att göra sig gällande.
Om t. ex. de tidningar, som hafva den största publiken, äro
partiska och blott strida för en viss åsigt, och vilja begagna
sig af den indragningsmagt, de äga att vägra införande
af allt, som strider mot deras opinion, så skulle ju derigenom
de allraorimligaste meningar spridas i landet, och genom
det mångfaldiga upprepandet kunna rotfastas hos allmänheten.
Förgäfves skulle den, som hyste motsatta åsigter,
vilja verka på allm. opinionen; han kunde icke ens få
sin mening underkastad allmänhetens omdöme, ty hvart skulle
han väl vända sig, då de mest lasta tidningarna vägrade
honom sitt biträde? Månne till tidningar, som icke läsas,
eller utgifva brochurer, som tidningarna kunde så svärta, att
de icke köptes. Således kunna dessa tidningsredactörer, om
de missbruka den magt, som blifvit lagd i deras hand, emot
deras egen förmodan göra stor skada ; tilläfventyrs icke åstadkomma
revolutioner, men bilda opinioner, som tvinga Regeringen
och Representationen till vidtagande af sådana steg,
som kunna vara högst skadliga. Detta är min trosbekännelse
härutinnan.
Hr Hjerta har, derest jag fattade honom rätt, menat,
att det varit omöjligt för Constit.UtsL vid närvar, riks
-
344
Den 18 December e. ra.
dag att kunna afslå en motion om indragningsmagtens upphäfvande.
Härvid får jag upplysa, att jag inom Utsk. väckt
en sådan motion, så rak och enkel som möjligt, och utan
sammanhang med något annat ämne, hvilken motion icke
desto mindre af Utsk. undertrycktes. Utsk. ville sålunda
äfven vid denna riksdag spela om igen samma rol, som
vid den sisllidne, nemi. att sammanbinda indragningsmagtens
afskalfande med juryns. — Sedan detta olyckliga beslut var
fattadt, lemnade jag Utsk. vid cholerans utbrytande, innan
expeditionen hunnit uppsättas.
Slutligen har Hr Dalman nämnt, att det, såsom yttersta steget,
skulle kunna blifva nödvändigt att välja ett annat Constit.-  Utsk. Detta tillstår jag vore yttersta steget; och jag tror, att
det, som Gr. Horn uppgifvit, då vore det, som först borde
försökas. Men jag hoppas, att intetdera skall behöfvas. Likväl
vill jag fästa Ståndets uppmärksamhet på omständigheter, som
kunde tvinga R. St. till ett dylikt steg. Om t. ex. Exped.-  Utsk. behagade förklara, att det icke uppsatte några expeditioner,
så ser jag icke, att R. St. hade annat att göra, än
att åt ett annat Utsk. uppdraga Exped.Utskts göromål; men
jag säger, att detta vore det yttersta steget, och ett steg,
som vid detta tillfälle omöjligen kan komma att behöfvas,
ty jag vill blott upprepa, hvad jag förut nämnt, huru det
nemi. gick till vid sista riksdagen, då Stånden i tryckfr.frågan
sjelfva uppgjorde propos. till votering i förstärkt Utsk.
Stånden kunna ju på samma sätt förfara nu, och det beror
på R. o. Ad. här i massa, och icke på dess electorer, att
utse den ordförande, som kan taga klubban från Utsk:s nuvar.
ordförande, i händelse så skulle finnas nödigt. För öfrigt
hafva mångå, och t. o. m. de liesta af dem, som försvarat
Conslit.Utskts inetnor., likväl sagt sig vara innerligen
ledsna öfver det beslut, som Utsk. fattat i dess första meinar.
; men om de verkligen ära så bedröfvade deröfver,
tycker jag, att de kunna följa samma princip nu, som de
foljt i afseende på de föregående memortn af samma beskaffenhet
, nemi. återremittera memor. med förständigande
för Utsk. att Uppgöra votertspropostr. Jag får derföre tillstyrka
R. o. Ad* att instämma uti PresteStls beslut, hvarom
jag förmodar, att prot.utdr. måtte vara ankommet, med
ogillande af UtsktS åtgärd att sammanbinda båda förslagen,
och anmodan att uppgöra votertspropostr.
Frih. Cederström, Jac.f Under förmiddagens plenum
har Hr Dalman yttrat, att en förnuftsenlig tillämpning af
grundlagen vöre, hvad han sökt, och att såsom sådan måste
antagas, att votertspropostr ovilkorligen skulle uppgöras öfver
de i Stånden beslutade särskilda meningar för att tjena
till föremål för omröstning i förstärkta Constit.Utsk. Jag
vill, efter uppläsandet af några ord af sista mom. uti 56 §
Reg.F., öfverlemna till R. o. Ad, och den Värde ledamoten
sjelf
Den iS Do aemil er e. m.
345
sjelf att tillse, hvari det förnuflsenliga lili hans påstående
ligger. Morn. lyder sålunda; ”Blifva åter något Stånds tannar
i någon eller några delar skiljaktiga från de öfrigas,
”och samina Stånd sig icke efter de öfriga fogar, varder
”Conslit.Utsk. genom val af RiksStms plena till slutlig jemnk”ning
förstärkt till ett antal af 20 personer af hvarje Stånd,
”hvilka genom samfälld omröstning skiljaktigheterna förena,
”och det dymedelst fullständigt beredda utlåt,
”hvile sedan till R. St:s afgörande, som ofvan sagdt är,”
Hvad vill det säga, alt, 0111 genom en voter:spropos:n emellan
bifall och afslag, alternativa afslaget tilläfventyrs i förstärkta
Constit.Utsk. hade vunnit, detta afslagna alternativ
skulle hvila såsom ett R. St:s utlåt., att vid nästa riksdag
rösta öfver med ja eller nej. Detta är den förnuftseoliga
tillämpningen af sista mom. i 56 § Reg.F. i den accep
tion,
Hr Dalman tagit detsamma.
Af denna §:s ord har Hr Cederschjöld fordom funnit,
alt de anuiärkn:r vid ett Constit.TJtsk:s förslag, hvilka såsom
Ståndets gemensamma tanke skulle sammanjemnkas, icke
kunde sträcka sig till annat än redactionsjemnkningar, och
att afslag icke vore möjligt. Hvad den värde ledamoten nu
behagat framställa och exempelvis på sig sjelf framdragit,
att Stånden sjelfva förut uppgjort voter:spropos:r för förstärkta
Conslit.Utsk., allt det der äro förhållanden på sidan
om lagen, hvilket väl bevisar, hvad han velat bevisa, nemi.
att man kan besluta på sidan om lagen, hvarpå vi hafva
många exempel i vår historia, hvilka derföre icke böra efterföljas.
Gr. Björnstjerna har i sitt sednare yttrande på f. m.
uppgifvit, att jag tillvitat Ilr Gr. hafva begärt, att Constit.-  Utsk. skulle inkomma med förslag till förändrad juryinrättning.
Sådant var icke förhållandet. Jag sade, att Hr Gris
väckta fråga derom, att Utsk. skulle åläggas inkomma med
grundlagsförslag, vore stridande mot 81 § Reg.F., och således
grundlagsvidrigt, då honom efter samma 5 ålåg att
inför Utsk. en sådan anmälan göra; hvaremot det vore Utsk
:s rättighet att derpå göra det afseende, Utsk. efter öfvertygelse
fann tjenligt, och att, i händelse Utsk. icke instämde
uti Hr Gr:s åsigt, Utsk:s utlåt, derom, enligt samma
§, kunde af Hr Gr. ntbekommas, för att, om så åstundades,
liil trycket befordras.
Gr. Horn har tillvitat Utsk. förtydning af 56 5 Reg.F.
Det kommer att af framtiden bedömas, pä hvilkendera sidan
försöket till förtydning visat sig, Alt den icke äger
rum hos den, som quarhåller lagens efterföljd och icke åsidosätter
grundlagen för sakens skull, tror jag, att den sansade
allmänheten skall medgifva.
Hvad sjelfva saken angår, får jag förklara, att, hvad
tryckfriheten beträffar, jag tilläfventyrs stridt för den mera
17 H. 44
346
Den >8 December e. m.
än någon annan, som här talar för densamma; och hvad
indragningsmagten vidkommer, är annan min opinion i sak,
och annan min opinion om formen för behandlingen af denna
fråga. Om jag hade varit ledamot af Constit.Utsk., då
memor. N:o 4° uppgjordes, hade jag allvarligen reserverat
mig till prot. mot beslutet och låtit Utsk. gifva mig sitt
utlåt, med rättighet att genom trycket allmängöras, hvilket
Utsk. icke kunnat vägra, och jag hade sålunda, efter 84 §
Heg.F., ägt rättighet att trycka det till allmänhetens bedömande.
Nu har Hr Cederschjöld, då ledamot af Conslit.-  Utsk., uppgifvit sig vara motionär inora Utsk. för indragningsmagtens
afskalfande utan sammanhang med juryinrättningens
upphäfvande, och tillika förklarat, att Constit.Utsk.
underkänt hans motion. Han ager ingen rättighet att tala
derom; men väl hade han ägt rätt att utbekomma motionen
med Utsk:s utlåt, deröfver och detsamma till trycket befordra.
En ledamot, som flera gånger varit ledamot af Constit.-  Utsk., hade icke bort förändra öfvertygelse på sätt som han
gjort genom det yttrande, han tillåtit sig. Jag är med honom
af samma öfvertygelse i saken; men jag förbiser derföre
icke formen, emedan jag anser den vigtigare än saken.
Man har begärt propos. derpå att ålägga Constit.Utsk. att
uppgöra voter:spropos:r efter Ståndens beslut. Jag medgifver,
att det är Ståndens rättighet att förelägga Utsk:n viss
tid för betänktns afgifvande; men ingenstädes har grundlagen
tillerkänt Stånden rättighet att förelägga Utsktn, hvad
de skola tänka, huru de skola svara. Utsktns rättighet att
tänka och svara efter öfvertygelse har grundlagen förvarat,
på det de, oberoende af Stånden, måtte få utreda ämnena
och, enligt sakens förhållande, framlägga sina tillstyrkanden
till Ståndens afgörande. Jag tviflar således, att Hr Gr. o.
Landtm, kan gifva propos. till ett sådant åläggande. Då
emedlertid i alla dessa frågor afslag blifvit lemnadt på propostn
af Hr Gr. o. Landtm., kan det väl hända, att jag äfven
nu får inskränka mig till reservation mot hvad som sker.
Jag skulle tro, i rak motsats mot hvad Gr. Horn yttrat om
vådan för den mouarkiska principen, i händelse icke Utsk.
frångår sin opinion, att den monarkiska principen dermed
icke har det ringaste att skaffa, och att den i alla delar,
der fråga är om rubbning af lag, mera förlorar af rubbningen,
än af lagens vidmagthållande.
Hr Hjerta har härledt från mitt inträde såsom ledamot
i Utsk. förändrade åsigter inom detsamma. Jag känner icke
med hvad rätt han kan göra en sådan insinuation mot Ulsk:s
ledamöter, hvilka naturligtvis handla efter sin öfvertygelse;
och en ledamot, han må vara hvilken som helst, ordförande
eller icke, äger icke mer än en röst, och får ställa
sig till efterrättelse, hvad majoriteten beslutat, i händelse
han hör till minoriteten. Man har velat benämna Utsk:s
tillgörande i detta fall nu ånyo på e. m. ett våld; Gr. Björn
-
Den 18 December e. m.
stjerna gjorde det på f. m. Man Lar väl förklarat, att det
icke vore något physiskt tillgörande, men att man velat
våldföra lagen. Jag medgifver, att ett våldförande af lagens
rätta tillämpning är vida farligare än ett physiskt våld, emedan
det förra träffar massan af nationen; men på hvilkendera
sidan försöket står, att våldföra lagen, må efterverlden
vid en mogen pröfning bedöma. Hr Cederschjöld har
behagat förmoda, att Constit.Utskrs förslag till ändring i
grundlagen kan af Stånden med ändringar antagas, och har
sökt komma till en sådan slutföljd deraf, att Utsk. skall gifva
ett utlåt, öfver Konungens propos. med till- eller afstyrkande,
och att detta utlåt, är underkastadt anmärknrr uti
Ståndens plena, hvaraf de, som förklaras för Ståndets gemensamma
tanke, kunna återremitteras. Om Hr Cederschjöld kan
läsa en paragraph till slut, utan att förvilla sig sjelf genom
de särskilda momtns olika tillämpning i särskilda fall, så
frågar jag honom: Hvad hafva Utsk:s utlåt:n öfver ett Konungens
förslag till ändring af grundlag att göra med Ståndens
rätt. att återförvisa Utskrs förslag med anmärknrr, hvilka
förklaras vara gemensamma tankar? Paragraphen innehåller,
att om Conslit.Ulsk. afstyrker, hvad K. M. föreslagit,
äga Stånden rättighet att antingen genast proposm afslå,
eller ock afgöra, alt de vilja öfver densamma vid påföljande
riksdag besluta, i hvilket fall 3:ne Stånds mening
är gällande, och derest 2 Stånd stadna mot 2, deras, som
beslutet uppskjutit; men ingenstädes lärer Hr Cederschjöld
eller någon annan Svensk man i vår grundlag finna något stadgande,
som gifver rättighet att förändra ett Konungens förslag.
Oförändradt mäste det blifva hvilande till antagande
vid nästa riksdag eller, i fall Utsk. afstyrkt detsamma, i
sin helhet förkastadt; ty annars skulle R. St. kunna påtvinga
Konungen ändringar i grundlagen, såsom af Konungen
väckta, ehuru till motsats förändrade. En sådan tydning
af grundlagen må vara Hr Cederscbjölds egen. Det var icke
bans tanke, då han skref den lilla boken, som kallas: Försök
att bringa grundlagarna i system, och hvilken
jag funnit riktig i detta såväl som i flera andra fall.
Det har ytterligare blifvit yttradt, huru Conslit.Utsk.
skulle kunna ombytas genom tillsättande af ett särskildt
Utsk., till hvilket man skulle remittera frågor i grundlagsärender.
Den förvillande ide', som gifvit anledn. till ett sådant
yttrande, har likväl blifvit understödd just af Hr Professor
Cederschjöld, och understödd genom ett exempel,
hemtadt från en möjlig försummelse af Exped.Utsk. att fullgöra
sina åligganden. Den värde ledamoten torde erinra sig,
alt grundlagen innehåller rättighet för Stånden att förelägga
Utsk:n bestämd tid, inom hvilken de skola inkomma med
sina betänkln, och att följaktligen ett sådant åläggande äfven
kan äga rum för Exped.Utsk., hvad expeditionen angår. Om
dessa expeditioner icke äro riktiga, återgå de till Utsk.,
348
Den iS December e. m.
hvarvid Stånden äga rättighet att föreskrifva, dels i livad
mån expeditionerna skola ändras, och dels inom hvad tid de
böra vara till Stånden ingifna. Ett annat förhållande äger
rum i grundlagsfrågor, derom den värde ledamoten icke lärer
vara okunnig. Huru man skulle kunna tillsätta ett särskildt
Utsk., för att expediera grundlagsfrågor, har jag svårt
att begripa, då grundlagen stadgar, att sådana Utsk. må
tillsättas för behandlandet af sådana mål, som icke höra lill
annat Utsk,, derest Stånden icke vilja begagna sig af rättigheten
att remittera sådana mål lill Oecon.Utsk. Väl kunde
man äfven dit remittera grundlagsfrågorna; men att del stöde
tillsammans med grundlagens föreskrift betviflar jag. Emedlertid
blir det tids nog att yttra sig derom, i fall den frågan
skulle på allvar väckas, då det blir Hr Gr. o. Landtm:s
sak att i första rummet yttra sig, huruvida lian anser sig
på en sådan propos. kunna göra afseende. Detta ämne har,
som mig synes, blifvit tillräckligen discuteradt. Här är icke
fråga om sjelfva saken. Den tillhör andia Ständer oell en
annan tid än den närvar., utan här är fråga om formen, i
afseende hvarpå R. o. Ad. torde vara vid målet att fatta
beslut. Jag anhåller således om propos. så skyndsamt sorn
möjligt, för att genom votering få slut i saken.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag sökte redan under förmiddagens
plenum att vända uppmärksamheten på den egentliga
hufvudsaken. Flera af R. o. Adis ledamöter hafva gått
utöfver formen; andra hafva uthredt sig öfver Utsk:s rättigheter
och företag, jemnfört dem med andra förhållanden
och gifvit det sitt domslut m. m. Jag sökte redan i förmiddags
att bringa frågan till en klar uppfattning. Det
misslyckades då. Jag finner likväl med fägnad på e. 111., att
flere af mina motståndare uppfattat saken riktigt, såsom jag
ser den i afseende på status controversiae. Man säger, alt
de beslut, sora R. o. Ad. och de öfriga Stånden sjelfva tagit
eller hade att vänta sig från Utsk., icke vore en sönderstyckning
af Utsk:s förslag. Deri ligger hufvudfrågan.
Är det icke en sönderstyckning af Constit.Utsk:s förslag, så
gr det tydligt, att Constit.Utsk. förfarit lagstridigt, och jag
tror då, att allt, som blifvit sagdt om Constit.Utsk. och
dess ledamöter, varit rätt; men frågan, huruvida de beslut,
sorn Stånden tagit och som man velat, att Utsk. skulle rätta
sig efter, innebära en sönderstyckning af Constit Utskts
förslag, är det, som nu är föremål för öfverläggning och
om hvilken de olika opinionerna blifvit yttrade. Förgäfves
skall man söka att inveckla mig uti någon annan öfverläggning
än den, huruvida jag och Utsk:s öfriga ledamöter uppfyllt
vår pligt, och huruvida jag förtjenar att quarblifva i
Utsk,, öfvertygad, att R. o. Ad. rikligt bedömer förhållandet,
då jag är nöjd med den dom, sorn kommer alt fällas;
och vill jag icke med något yttrande träda de värda leda
-
Den 18 December c. m.
349
inriternas åsigt i förväg, utan lemna dem full frihet alt om
mig, såsom Utsk:s ledamot, yttra hvad de behaga. Jag
skall blott söka göra reda för min plats såsom ledamot i
Utsk. Jag sökte i förmiddags att väcka Gr. Björnstjernas
uppmärksamhet på oförenligheten af hans förslag med grundlagen.
En af mina motståndare, Flr Cederschjöld, har på e.
m. ytterligare upptagit samma min åsigt, hvartill jag icke
har vidare att tillägga; och i flera öfriga fall är jag förekommen
af Frih. Cederström, hvarföre jag återkommer till
hufvudfrågan, huruvida den åsigt, som mina motståndare
försvarat, afser en sönderstyckning af förslaget eller icke.
Några af I\. o. Ad:s ledamöter hafva täckts vara af den tanken,
att en sönderstyckning icke bör få äga rum af ett Constit.
Utskts förslag; men de hafva ansett det icke vara en
sönderstyckning af mitt förslag, då detta förslag består af
2:ne skiljhara delar, om den ena delen antages och den andra
icke; men frågan är, om det är en anmärkn., sådan
man äger att göra eller om det är en förändring eller ett
upphäfvande af ide'en, som ligger till grund för förslaget.
Rian har frågat mig: hvar ligger gränsen emellan anmärkn.
och förändring eller upphäfvande af idéen. Jag svarar:
gränsen ligger i upphäfvande af ide'en. Den, som kan fatta
denna gräns, skall finna, att ide'en för Conslit.Utsk:s förslag,
den må vara orätt eller icke, är upphäfven, i fall roan borttager
den ena af dess sidor och bibehåller den andra. Det
borde vara kändt af någon hvar af husets ledamöter, att
hvar och en, som vill göra ett förslag till en ändamålsenlig
juryinrättning, äger alt derom vända sig till Constit.Utsk.
Jag sökte äfven i förmiddags att förmå den talare, som trodde
sig kunna framställa densamma, att icke uraktlåta det,
emedan jag skulle anse det för en försummelse, om icke
Constit.Utsk. lenmades tillfälle att verka alla de förbättringar
i grundlagen, som möjligen kunde åstadkommas.
Frih. Boye, Ludv.: Jag har egentligen begärt ord
för att bemöta några yttranden, som blifvit ställda lill mig
direele, En värd ledamot, Hr Hjerta, har gifvit en bekräftelse,
ett biträde åt den framställning, jag i förmiddags ha
de
äran göra, — en bekräftelse, som jag tror böra gälla för
bevis, och som sannerligen går öfver allt, hvad jag af den
värde ledamoten hade kunnat vanta. Jag bade i förmiddags
den äran erinra derom, att en och annan samhällsmedlem,
tillika ledamot af Bepresentationen, icke vågat erinra örn
faran af tryckfrihetens missbruk, eller begära garantier det^
emot, utan att han genast framställdes såsom hatare af
tryckfriheten och fiende till upplysningen. Skyndsamt har
äfven Hr Hjerta på e, m. betalat mig för min framställning
på f. m. och sagt, att jag bär fiendskap till tryckpressen,
J håfven, mina Hrr, hört honom och hört mig. Jag vill
icke tro, att under namnet tryckpressen ligger någon
35o
Ben 18 December e. m.
advocatur, utan jag tager för gifvet, att Iian vill dermed
förstå, att jag hatar tryckfriheten. Nå väl, mina Hrr! har
jag förtjent detta tillmäle? Gaf jag icke i den urskiljning,
jag uppdrog på f. m. emellan tryckfriheten, sådan den är
och sådan den bör vara, den samma det värde, den äger?
Nå väl! må det tillåtas mig förklara, att jag älskar tryckfriheten
fullt ut så mycket som Hr Hjerta; att jag icke önskar
lefva den dag, då Svenska folket skulle sakna det palladium
för sin frihet, sorn består i tryckfriheten; men af
denna känsla bör man icke låta hänföra sig, till att eftergifva
alla garantier mot tryckfrihetens missbruk. När det
kommit så långt, att man i dessa dagar sett tryckfrihetens
vänner i tryck framställa den åsigt, att dess missbruk hota
att växa öfver bruket, så frågar jag, örn man förtjena!* att
misskännas och inför allmänheten framställas såsom tryckfrihetens
fiende, blott derföre, att man vågar erinra om nödvändigheten
af några garantier emot missbruken? Jag öfverlemnar
åt Ståndets rättskänsla att fälla min dom, och fruktar
icke journalismens, emedan jag blifvit temligen luttrad.
En annan ledamot, Gr. Björnstjerna, har gifvit mig rättighet
att fråga Preussens erfarna och lagkloka män, huru
vidsträckt den rättighet bör vara, som skall gifvas åt Svenska
folket. Jag ber om ursägt, att jag icke kan följa hans
råd just derföre, att de Preussiska lagfarna icke förstå, huru
Svenska lagar böra vara. Då den värde Grefven önskar,
alt vi ägde mera andra länders lagar, än våra egna, hvilket
måhända kommer deraf, alt Hr Gr. så länge varit skiljd
från kännedomen af våra lagar, så ber jag alt få framställa
en liten skillnad, som äger rum emellan Svenska folket och
t. ex. det Engelska. Invånarne i en Engelsk stad hafva varit
samlade till öfverläggning, ända till 100,000 personer,
på ett ställe, för att öfverlägga om petition lill regeringen,
riktad emot ministeren. En mängd talare läto höra sig;
men sedan demagogiska andan hade användt alla bemödanden
att uppskaka massans passioner, behöfdes icke mera, än
att en sherif höjde sin hvita staf, för att massan åtskiljdes;
ja, ofta behöfves ej mera, än att the'timman inträder, så går
hvar och en hem att dricka the, och allm. lugnet störes ingalunda.
Jag vill från delta exempel draga ett bevis för
den sanningen, att det gifves begrepp, medfödda eller inplanlade
hos nationerna, i enlighet hvarmed de lagar, som
för den ena nationen kunna vara goda, äro det icke förden
andra. Engelska folket har uti sina nationalbegrcpp en
vördnad för lagar och ordning, som jag skulle önska, att
Svenska folket ägde, roen som jag icke tror vara lika ti11—
bakahåilande hos oss. Jag skall slutligen utbedja mig, att
få nämna ett ord i anledning af en annan talares yttrande.
Till de Hrr, som tro, att det vore ett verkställbart project
att låta Hrr electorer utvälja ett nytt Constit.Utsk., skall
jag, utan att uppehålla mig vid, om det kunde få anuat
Den 18 December e. ra.
35l
ramn än vald eller försök, till revolution, blott ställa den
erinran om den utväg, som vi, på vår sida, då skulle komma
att vidtaga. I consequent följd af det steg, som man
å andra sidan tog, att låta electorerna välja ett nytt Constit.
Utsk., blir det vår affär att låta bänkmännen välja nya
electorer, som åter välja oss ett nytt Constit.Utsk.; och
skulle sedan det splitternya Utsk. icke göra oss till viljes,
så afsätta vi det, och den der nya utvägen kommer ju att
införa en förträfflig ordning.
Hr Hjärne, Harald: Jag liar i afton för första gången
sett Constit.Utsk:s mivar. ordförande uppträda på sin
bänk; och om detta skall bevisa, alt denna fråga skall behandlas
med mera högtidlighet än andra, vill jag icke undandraga
mig att gifva min gärd åt högtiden. Den utveckling,
Gr. Björnstjerna gaf åt sjelfva formfrågan i sitt skriftliga
anförande, hade jag trott skulle vara till facklig för att
stadga opinionerna i beslutet att antaga en form, sorn förut
i dylika fall blifvit följd. Hvad åter 2:dra delen af Hr Gr:s
anförande beträffar, nemi. den, som rörde sjelfva saken, afhörde
jag den med särdeles interesse, emedan, om jag än
icke förstod att riktigt uppskatta alla de särskildt framställda
satserna, jag likväl i hufvudsaken delade Hr Gr:s åsigt;
men jag skulle med mera nöje hafva afhört detsamma, om
Ilr Gr. afgifvit det, då Utsk:s förra memor. förevar, emedan
det afsåg sjelfva saken, då deremot dagens öfverläggningsämne
egentligen icke bör sträcka sig utöfver formen.
Innan jag ingår i sjelfva formfrågan, vill jag dock taga mig
friheten att upptaga några yttranden, som blifvit fällda i
saken. Jag gör det icke för att sjelf gå öfver gränsen af
dagens öfverläggnipgsämne, ulan endast för att ytterligare
ådagalägga eller framdraga svagheten af de argumenter, som
anföras af dem, hvilka bestrida juryns lämplighet såsom
domstol i tryckfrihetsmål. Frih. Boye har sagt, alt den utvidgning
af tryckfriheten, som allm. opinionen tyckes önska,
vore endast alt ”gifva mera vigt åt t i d n i n g s i n t e r esset.
” Jag har icke samma åsigt af tryckfrihetens begagnande
som denne värde talare. Jag anser tryckfriheten icke vara
ämnad endast att tillfredsställa några få enskilda interessen,
utan till ett värn för vårt constitutioneila statsskick;
och såsom sådan måste jag anse den vara förenad med hela
nationens interesse. En annan värd ledamot har yttrat,
att man ”drifver tidningsskrifveri och behandlar
tryckfriheten såsom en näring.” Då Hr
Lagerhjelm hyser denna åsigt, har det icke förundrat mig
att höra honom yrka införselsförbud på denna vara; men
jag skulle tro, att tryckfriheten bättre skyddades, om man
lemuade den en friare verkningskrets, än den nu ager. Frih.
Boye har ytterligare framdragit till jemnförelse den så mycket
omtalade frihetstiden. Han har gjort det för att ådaga
-
35a
Dea 18 December e. m.
lägga, att det vore bättre att dömas af domare än af jurymän,
oell han har, jemte anförande af exempel från frihetstiden,
velat förespegla oss återkomsten af en sådan tid. Hr
Frih. har vidare frågat, om vi skulle vara mera belåtna
med att dumas af jury, sammansatt af Hattar och Mössor,
som dömde ur partiåsigter. Jag tror, att det icke erfordras
någon särdeles utveckling för att linna svagheten af Hr
Frih:s anförda skäl; ty jag vädjar till Hr Frihts egen kännedom
om lagskipningsbestyret i vårt land, om det icke nu
finnes domare, som man med skäl kunde kalla ”mössor,”
fastän af ett annat slag än de under frihetstiden? Frih. Boye
bar tackat Constit.Utsk. för det Utsk. haft ”mod” framhärda
i de satser, Utsk. hittills drifvit; och detta förundrar
mig icke från Hr Frih., då Hr Frih. sjelf i dag haft ”mod”
aft fästa vår uppmärksamhet på hvad Hr Frih. gjort för
fäderneslandet. Hvad sjelfva formfrågan beträffar, har jag
trott mig finna, att man här icke antydt den åsigt af de
grundlagsparagrapher, sorn nu äro i fråga, hvilken jag anser
såsom grunden för allt omdöme i detta fall. Om jag
misstagit mig, så undgår jag säkerligen icke en tillrättavisning,
och jag skulle önska mig en utveckling af min åsigt
från motsatta sidan. Om man ser på andan af de med hvarandra
jemnförliga grundlagsparagrapher, skall roan finna, att
ag 5 Riksd.Ordn. innehåller föreskrifter för Constit.Utsk.
såsom Utsk.; att 8i § Reg.F. innehåller föreskrifter rörrde
grundlagsändringarmed hänseende till Stånden såsom Stats-»
magt; men att 56 § Pieg.F. föreskrifver grundlagsfrågors
behandlingssätt af Stånden såsom Riksstånd. 8i § Reg F.
och 2g § Riksd.Ordn. afse således endast färdiga förslag, då
deremot 56 § Reg.F. endast åsyftar tillvägabringandet af sådana
färdiga förslag. Om man således utgår från den åsigt,
som jag tror vara den rätta, och ser till andan af dessa
§:r, blir förhållandet sådant, alt det första menior., Constit.-  Utsk. afger till ett grundlagsändringsförslag, icke är annat
än ett förslag till det förslag, som skall bordläggas. Efter
att hafva angifvit denna grundsats, torde jag icke behöfva
uppehålla mig vid tillämpningen af densamma, emedan det
synes mig klart, att Stånden äga rättighet alt göra hvilka
anmärkntr som helst mot ett förslag till grundlagsändring,
då detta förslag första gången föredrages, såvida icke anmärkntna
gå öfver gränsen af det ämne, sorn sjelfva förslaget
innehåller. Det nu förevar, memor. skiljer sig så lill
vida från de många Constit.Utskrs memor., sorn redan blifvit
återremitterade, att Constit.Utsk. i det förra betänk., af
hvars återremitterande det närvar, blifvit en följd, bestämdt
uttalat vissa vilkor, som icke fästades vid de andra förslagen,
utan forst under discussionen framkommo. Saken blir
dock densamma, ty jag finnér icke, att en olaglighet blir
mindre olaglig derföre, att man på förhand förbehåller
Den 18 December e. m.
353
sig att få handla olagligt. Jag vill dessutom fasta Conslit.-  TJtsk:s ledamöters uppmärksamhet derpå, att de sjelfva afvikit
från den princip, de försvara. Uti förslaget till isolerade
grundlagsändringar, åsyfta lide riksdagsärendernas skyndsammare
gång, har nemi. Gonstit.Utsk. uti sitt sednare menior.
förklarat, att det frångått sitt första förslag på grund
af inom Stånden gjorda anmärkntr, som innefattat afslag eller
ogillande af förslaget. Om Utsk. icke anser detta memor.
ensamt böra behandlas olika med de öfriga, skulle
jag tro, att Utsk. här hade samma skäl att frångå sin tanke,
som det hade skäl att frångå sin ide' i fråga om det andra.
Hvad skulle väl följden blifva, om man skulle godkänna
det sätt, hvarpå Gonstit.Utsk. nu vill tolka dessa
grundlagsstadganden ? Om man ville föreställa sig, att Constit.
Utsk. (och hvad kan man icke vänta sig af detsamma?)
icke ville lyssna till något enda behof af grundlagsförändring,
men likväl icke inför Representationen ville synas såsom
så beskaffadt, skulle det blott behöfva i hvarje förslag,
som det inlemnade till Stånden, sammanpara a:ne alldeles
heterogena ämnen, hvarigenom det bléfve nödvändigt
förStånden, om förslaget äfven bifölls vid ena riksdagen,
att afslå det vid den andra, emedan Utsk. fästat det ena
oantagliga mom. såsom vilkor för det andra, som kunde vara
nyttigt och antagligt. Jag tillhör naturligtvis dem, som
yrka återremiss af memor. med föreläggande för Constit.-  Utsk. att skrida till sammanjemnkning af de olika anmärkn:r,
sora längesedan blifvit från Stånden till Utsk. remitterade.
Här har val blifvit på förhand yttradt af flera ledamöter,
att om Constit.Utsk. nu icke skulle ställa sig denna föreskrift
till efterrättelse, utan vidblifva sin fixa ide', man inom
Stånden kunde skrida till uppgörande af voter:spropos:r.
Denna åsigt har delats af Hr Dalman, Gr. Horn och Hr
Cederschjöld. Jag kan likväl icke neka, att, ehuru jag lika
varmt som dessa Hrr önskar att få denna fråga i sådant
skick, att den kunde bifallas vid nästa riksdag, jag likväl
icke blott hyser betänkligheter vid att begå en olaglighet
för att bringa Constit.Utskts begångna olagligheter uti lagligt
skick, utan äfven bestämdt föresatt mig att icke gå en
hårsmån utöfver hvad grundlagen stadgar. När jag ser,
hvad grundlagen stadgar i detta fall, och när den icke gifven
oss rättighet till en sådan sammanjemnkning inom Stånden,
utan tvärtom föreskrifver sättet, huru sammanjemnkningarna
skola ske, tror jag, att vi icke handla försvarligt
eller ens varligt, om vi af en varmare känsla låta
hänföra oss att begå en olaglighet derföre, att en delegation
tillåtit sig begå en sådan. Af samma beskaffenhet tror
jag frågan vara om väljande af nya ledamöter i Constit.-  Utsk.; men på samma gång jag skulle motsätta mig en sådan
åtgärd, örn den kommit i fråga, kan jag likväl icke lilliy
H. 45
354
Den iS December e. m.
derlåta att yttra den förhoppning jag hyser, att de Constit.-  Utskrs ledamöter, som försvara de åsigter, hvilka inom Utsk.
gjort sig gällande, och sorn derföre blifvit klandrade, sjelfmant
skola lemna rum för ledamöter, sorn bättre uppfatta
grundlagens anda och mening och förstå att skaffa sig sitt
Stånds och Nationens gillande till sina åtgärder. Man har
här från andra sidan klagat deröfver, att man fällt hårda
ord och uttryck mot Constit.TJtskls ledamöter. Jag medgifver,
alt äfven jag tvckf, att ett och annat uttryck varit
för starkt och att af Hr Dalman på f. m. fälldes yttranden,
som jag icke velat fälla; men jag tror, alt å andra sidan
utgjutelse]' ägt rum, som kunna qvitta med de förra, och
jag hänvisar i ena fallet till en tirad af Hr Lagerhjelm,
hvilken jag tyckte vara skriftligen uppsatt, deri han utvecklade
sina åsigter om tendensen af den liberala andan, och
hvari före Lomm o uttryck, dem jag icke nu bestämdt minnes,
men hvilka voro ganska hårda och orättvisa. Men
hvad dessa hårda uttryck beträffar, tror jag, att då Constit.
Utsk. gått ända till ytterlighet i sin envishet, och här
icke är fråga örn någonting mindre än vårt constitutionella
statsskicks säkraste palladium, att man får förlåta, om anmärkningarna
stundom antaga en bjertare färg, och om ett
eller annat uttryck skulle falla sig något hårdare, än händelsen
är under öfverläggning om andra, mindre interessegifvande
ämnen.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Det är i allmänhet
obehagligt att i ämnen, af den vigt som detta, höra ledamöter
fördöma hvarandras meningar; men ännu mera är det
förhållandet, när grundlagens föreskrifter, hvarpå omdömet
skall grunda sig, äro otydliga, till och med stridande mot
hvarandra, och när de personer, som äro i fråga, hade förtjent
ett helt annat bemötande. Innan jag ännu hade rösträttighet
i detta Stånd, men var dess tjensteman, och innan
de flesta af dem, sorn nu framställa åsigter, motsatta
Frih. Cederströms och Hr Lagerhjelms, ägde yttranderätt på
detta rum, hade dessa ledamöter försvarat tryckfriheten , då
hon verkligen var i fara. Man borde med tacksamhet ihågkomma
det och, ehuru olika mening man kan hysa med
dessa Hrr om en eller annan fråga, likväl icke underlåta
att göra dem rättvisa för de strider de utstått, då pluraliteten
i alla Stånd var emot dem, men från en motsatt sida.
Det hörde dock kanske till saken, alt deras sjelfständighet
skulle pröfvas från alla håll. Hvad sjelfva ämnet beträffar,
är det en formfråga, och jag skall icke ingå i sjelfva saken
annorlunda, än att framställa, att om någon hade skäl att
tillstyrka den behandling, som
visserligen jag, som varit emot det förut fattade beslutet,
och derigenom sage det blifva ulan påföljd. Men sedan
Ii. o. Ad. med en rösts pluralitet förklarat sig vara af an
-
Den lS December e. m.
355
nan lanke i sjelfva saken, kan jag icke vara af samma mening
som Conslit.Ulsk., ang:de behandlingen. Jag anhåller
att vid detta tillfälle få fästa Ståndets uppmärksamhet på
en mening i afseende på sättet att behandla grundlagsfrågor,
som jag vid något tillfälle förut för Ståndet framställt.
Frågan är i sin korthet den: kan Constit.Utsk. påtvinga
Stånden, till grundlagsenlig behandling vid kommande riksdag,
ett förslag, som Ståndens pluralitet ogillat. Följer
man strängt 81 § Reg.F., på sätt Utsk. gjort, så kommer
man till denna förklaring på den ena sidan; men ser man
på 56 §, finner man, att det icke kan vara grundlagens mening.
Antager man den sednare förklaringen, så kommer
man derhän, att Stånden skulle kunna mot Constit.Utsk:s
mening framtvinga ett förslag till grundlagsenlig behandling
vid en kommande riksdag. Kunde man det göra,
så hade man betagit Utsk. sitt initiativ i grundlagsfrågor;
och i sådant fall skulle dessa blifva med mindre omsorg behandlade
än andra frågor. Den ringaste, som går till Oecon.
Utsk., beredes der till Ståndens afgörande, innan den
underkastas deras beslut. Om jdet bcliöfves för den minst
vigtiga fråga, måste de.t ännu mera behöfvas för en grundlagsfråga.
Detta skulle likväl icke vara förhållandet, i
händelse Stånden kunde, genom deras beslut, framtvinga ett
grundlagsförslag mot Constit.Utsk:s mening, och utan att
Constit.Utsk. hade deltagit i frågans behandling. Man skulle
genom en så ytterlig tillämpning af 56 § Reg.F., få de
vigtigaste, nemi. grundlagsfrågor, mindre väl behandlade, än
det ringaste önskningsmål. Jemnfpr man återigen förhållandet,
huru de grundlagsfrågor behandlas, lil! hvilka förslaget
kommer från andra slatsmagten, eller Konungen, så
finner man ett ytterligare skäl för den mening, jag yttrat,
deruti, att Constit.Utsk:s mening icke kan åsidosättas. Om
Konungen föreslår Stånden en grundlagsförändring, kunna
de icke behandla frågan, ulan att Constit Utsk. blifvit hördt;
och om Constit.Utsk. afstyrkfer förslaget, blifver det icke
hvilande till nästa riksdag, med mindre arne Stånd dertill
samtycka. Således om ett förslag från Konungen skall hvila
till nästa riksdag, fordras dertill icke allenast den ena
statsrnagtens framställning derom, utan äfven hälften af den
andra statsrnagtens bifall dertill; d. ä., om jag så får uttrycka
mig, halfannan statsmågts bifall, sorn dertill erfordras.
Skall då den ena statsmagten ensam, på andra sidan
emot Coustit.Utsk:s afstyrkande, hafva större rättighet än
den andra statsmagten, Konungen. Jag tror det icke. Om
nu således hvarken Conslit.Ulsk. bör kunna framtvinga ett
förslag mot Ståndens mening, eller Stånden böra kunna
framtvinga ett förslag mot Constit.Utsk:s mening, så frågas,
huruvida eller huruledes stridigheten mellan 8i och 56
må kunna biläggas ulan att hvarken Constit.Utsk:s initiativ
eller Ståndens ogillande-rätt någondera betages. Jag för
35G
Den 18 December c. m.
min del tror sådant vara möjligt derigenom, att Constit.-  TJtsk. å sin sida har veto; d. v. s. att om Constit.Utsk. icke
antager, livad Stånden för deras del beslutat, förfaller frågan,
och att på samma sätt, om Stånden icke gilla, hvad
Constit.Utsk. framlagt till grundlagsenlig behandling, frågan
också förfaller. Om man på det sattet tyder grundlagen,
och man kan icke undgå att tyda den, då 2tne hvarandra
motstridiga stadganden finnas, så förlorar hvarken Constit.-  Utsk. sitt initiativ, och icke heller Stånden deras rätt att
ogilla sådana förslag, som de icke godkänna. Mången torde
säga mig, att denna tolkning af grundlagen är godtycklig;
men jag hemställer till en livar, om det icke är mera
godtycke deruti att säga, att man endast vill lyda 81 5 och
vara döf för deri 56:te, eller tvärtom, att man endast vill
lyda den sednare, under åsidosättande af den förra. I sådana
fall gör man icke annat, än förklarar sig antingen för
den ena eller för den andra sidan. En votering, som på
det sättet gifver företräde åt endera, uttrycker ej något annat
än en tillfällig mening, som med en annan pluralitet
öfvergår till motsatsen en påföljande dag, hvarigenom ingen
säkerhet till efterrättelse vinnes. Om således den förklaring?
jag tror vara den rätta, icke betager någon af dessa
§§ sin giltighet, måste den vara mindre godtycklig än den,
som upphäfver endera. Om nu den sats, jag framställt, tillämpas
på ifrågavar. fall, hurudant blir då förhållandet?
Constit.Utsk. har framställt ett förslag att sammanbinda frågorna
om juryinrättningen och indragningsmagten. Har Constit.
Utsk. haft rätt att så göra eller icke. Jag tror, att
Constit.Utsk. haft denna rättighet. Andra ledamöter äro af
motsatt öfvertygelse. Det må vara. Om också Utsk. haft
orätt, är det likväl Constit.Utskrs sak att efter sin och ingen
annans öfvertygelse framställa det förslag till grundlagsenlig
behandling, sorn Utsk. lämpligt finner. Om Utsk.
har orätt i sin åsigt, förhåller det sig dermed, som när en
ledamot, den ene eller andre, har orätt eller hela Ståndet
eller Utsk. eller samtliga Stånden hafva orätt; man kan icke
hjelpa det, emedan det är deras rätt att yttra sig. Kär förstärkta
StatsUtsk. afslog bidrag till vexelundervisningen, beklagade
jag det visserligen; men det var Utskrs rätt, och
mot dess utöfning kunde ingen invändning göras. När Utskrs
förslag inkommit till Stånden, och blifvit af dem ogillat,
så tror jag, att det icke kan hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästpåföljande riksdag; men när Utsk. å sin
sida förklarat, att det icke finner sig, lika med Stånden,
böra åtskilja frågorna, så anser jag Stånden oberättigade att
framtvinga deras mening emot Constit.Utskrs, utan frågan
måste förfalla. Min vördsamma framställning till R. o. Ad.
är således den, att en återremiss vore utan ändamål; hvadan
memorrs läggande till handlrna är det enda, som återstår.
Jag anhåller således om propos. derpå.
Den iS Det ernber e. m.
Gr. Horn: Jag begärde ordet, innan Gr. Björnstjerna
Xnnu var på Riddarhuset uppkommen. Jag gjorde det derföre,
att jag tyckte mig höra, alt man gifvit oriktiga förklaringar
åt hans yttranden på f. m., då Hr Gr. föreslog,
att R. o. Ad. såsom dess gemensamma tanke borde till Constit.
Utsk. återremittera den anhållan, att Constit.Utsk. malle
inkomma med förslag till förändrad organisation af juryinrättning.
Man har ansett Hr Gr. dertill icke hafva någon
grundlagsenlig rättighet, och att det skulle vara en grundlagsvidrig
handling att väcka en sådan fråga. Jag får derföre
fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att vi för närvar.
endast discuterat den fråga, huruvida Constit.Utsk. till
besvarande upptagit alla de från de särskilda Stånden till
Constit.Utsk. inkomna anmärkningarna. Bland dessa nnmärkntr
är äfven den att reorganisera juryinrättningen. Jag
finner således, alt Gr. Björnstjerna har fullkomlig rättighet
att vid detta tillfälle yrka, att Constit.Utsk. skall iakttaga
det åliggande att upptaga anmärkningarna, icke blott frän
R. o. Ad., utan äfven från de öfriga Stånden. Allt, hvad
man från samma sida har yrkat i denna del, innebär icke
annat än just detsamma, som Gr. Björnstjerna i andra ordalag
uttryckt; men på det man icke ytterligare må inveckla
sig i någon formfråga i denna del, hemställer jag till Gr.
Björnstjerna, om han icke skulle vilja förena sig i det yttrande,
som innefattas uti PresteStrs lill Constit.Utsk. afgifna
och, såsom jag förmodar, äfven här på bordet liggande
prot.utdr i denna del. Här har ytterligare af en ledamot
i Constit.Utsk. blifvit fästad uppmärksamhet vid det uttryck,
som äfven jag fällt, att man nemi. borde ålägga Constit.-  Utsk. alt förfära enligt grundlagen. Jag har dermed icke
menat, att man borde ålägga Constit.Utsk. att tänka på det
eller det sältet. Hvad vi kunna ålägga Constit.Utsk. är icke
att tänka på ett eller annat sätt, eller att gifva en viss opinion
tillkänna, utan blott att redigera ett gifvet lagförslag
på ett visst sätt. Detta åligger Constit.Utsk. enligt grundlagen,
nemi. att sammanjemnka och redigera förslag efter
ett gifvet beslut. Beslutet är redan taget, och Ståndens anmärkntr
innehålla då, huru Constit.Utsk. då dermed skall
förfara; och då återstår för Constit.Utsk. icke annat än att
uppgöra redactionen i enlighet med de afgifna anmärkningarna.
Det är således icke annat åläggande, som kommer i
fråga för Constit.Utsk., än att blott ställa sig till efterrättelse
tydliga föreskriften af 56 § Reg.F. Jag förbigår alla
ytterligare anmärkntr, hvilka blott skulle leda till förlängande
af en redan långt utsträckt discussion. Jag tror icke,
att vi böra komma till ett sådant resultat, som Hr v. Hartmansdorff
föreslagit, och jag bekänner ärligt, att jag bar
för mycken aktning för de ledamöters fasta öfvertygelse,
som äro af olika tanke med mig inom Constit.Utsk., för att
tro, att dessa Hrr skulle vilja låna sig till en sådan hand
-
358
Den 18 December e, m.
ling, sora man möjligtvis kunde leda sig till, nemi. att man
skulle så förvrida frågan, att den lomme alt förfalla, och
att således elt läggande till handkna skulle vara planmessig!.
Ehuru jag skulle önska, att R. o. Ad:s electorer icke
misstoge sig sä mycket örn sitt åliggande, att de välja till
ordförande i Constit.Utsk. en person, som högtidligen protesterat
mot Ståndets beslut i grundlagsfrågor, kan jag likväl
icke annat än lemna honom min aktning för hans orubbliga
öfvertygelse, om den äfven skulle vara aldrig så oriktig.
Jag förnyar min anhållan, att R. o. Ad. måtte instämma
uti PresleSUs beslut.
Hr Cederschjöld: Jag ber om ursägt, att jag förlänger
denna diseussion med en liten digression. En värd talare
har menat, att jag ådagalagt mig icke kunna förstå
Svenska språket, då jag af ordalydelsen i 56 § Reg.F. dragit
den slutsats, att Stånden kunde förändra en Konungens
propostn. Jag skall derföre utbedja mig att få aflägga elt
litet examensprof derpå, att jag kanske icke är så alldeles
utan förstånd i detta afseende. I nyssnämnde $ heter det
nemi.: ”Tillstyrker Constit.Utsk., hvad en riksdagman hos detsamma
i sådant afseende föreslagit, eller utlåter sig Utsk.
”med till- eller afstyrkande å en af Konungen i lika ända”mål
gjord propos., varde Utsk:s yttrande vid samina riksdag
öfverlemnadt till R. St., hvilka vid densamma må der”om
kunna öfverlägga, men icke vid densamma besluta.”
Ännu kan den värde talaren på visst sätt hafva rätt; ty bär
är icke bestämdt, hvad som menas med Constit.Utsk:s yttrande,
hvarom man först sedermera får upplysning. Längre
ned heter det nemi.: ”Göras i R. St:s plena icke några
”anmärkn:r emot Gonstit.Utskts yttrande, bvile detsamma
”såsom ett R. St:s utlåtande, hvaröfver först vid nästa
”riksdag, och då endast med ja eller nej, skall kunna beslutas,
och galle då &c.” Det utlåtande, hvaröfver
Ständerna vid nästk. riksdagen skola besluta, kan väl icke
vara Gonstit.Utskts raisonnement, utan måste vara sjelfva redactionsförslaget
till grundlagsändring, och följaktligen måste
detsamma, sorn här förstås med ordet utlåtande, vara
detsamma, som menas med ordet yttrande pä förre stället.
Vidare heter det i samma $: ”Göras åter i RiksSCns plena
”emot Utsk:s yttrande anmärkntr, blifve de, hvilka hvarje
”RiksSt. särskildt förklarar utgöra dess gemensamma tanke,
”till Constit.Utsk. hänvisade.” Följaktligen är det samma
utlåt., hvaröfver R. St. vid följande riksdagen skola besluta,
hvarvid anmärkntr kunna göras; och i denna punkt
står Konungens propos. i samma kategori som Utsk:s förslag.
Men jag går nu till ämnet för denna diseussion, och
vill blott erinra, att Ständerna stå i denna fråga, nemi. örn
juryinrättningens afskaffände tillika med indragningsrnagtens,
alldeles på samma punkt som vid sista riksdagen. Utsk.
Pen 18 December c. ro.
35g
hade också da satt sig i opposition mot allm. opinionen inom
RiksSt. De 3:ne främsta Stånden antogo då de propos:r,
som jag reservationsvis föreslagit; men det 4:de Ståndet
förklarade denna åtgärd olaglig, och att det deruti icke
kunde deltaga. Jag lemnar åt H. Ståndet att minnas, luiro
ailm. opinionen stämplade detta förfarande af det Stånd,
som tog detta steg så sent på riksdagen, att ali rättelse blef
omöjlig; och jag hemställer, om, efter 4 års vunnen ytterligare
erfarenhet, det första .Ståndet skall fortsätta den rol,
som det sista Ståndet då började, och hvilken det nu tyckes
hafva ångrat.
Gr. Björnstjerna, Magn.: Jag måste bekänna, att
jag icke kan göra mig reda för tankeledningen hos de värda
ledamöter af Constit.Utsk., hvilka yttra sig till försvar
af nämnde Utsk:s åtgärd. De säga, för Utskts missförstånd
i behandling af ämnet, innan dessa båda värda ledamöter
blifvit invalde, att Utsk. förlorade frågan om indragningsmagtens
upphörande gemensamt med juryinrättningen; men
säga de: ehuru djupt vi beklaga den händelsen, kunna vi
icke afhjelpa den, ty formen hindrar oss derifrån. Jag hemställer
dock till dessa Hrr, om icke för mindre än i4 dagar
sedan ett annat Gonstit Utsk:s mentor., nemi. ang:de Styrelsens
organisation, undergick flera ganska betydliga förändringar
inom Stånden, hvaremot Utsk. icke protesterade.
Jag tror, att Utsk. hade föreslagit 4 Statsråd utan portfölj,
och att de blefvo 2; eller också tvärtom. En värd ledamot
af Constit.Utsk., Hr Lagerhjelm, har uppmanat mig att till
Constit.Utsk. inlemna ett förslag till juryns ändamålsenliga
organisation. Om min svaga förmåga skulle tillåta mig att
afgifva ett sådant förslag, så vet jag icke, hvartill det skulle
tjena i ett Utsk., som icke vill hafva någon juryinrättning.
Må Gud bevara mig ifrån att till ett sådant Utsk.
inkomma med något förslag. En värd ledamot, Hr v. Hartmansdorff,
har framkommit med ett jemnkntsförslag, efter
hvilket hvarken Utsk. eller Stånden skulle förlora; mendell
värde ledamoten torde ihågkomma, att det vore tryckfriheten,
som skulle komma att förlora, enär deri ännu i 10 år
skulle förblifva under indragningsmagten och en illa sammansatt
juryinrättning. En annan värd ledamot, Frih. Boye,
har förklarat sig icke vilja följa mitt råd att resa till Preussen
för att inhemta de lagkunnigas tankar om juryinrättningens
fördelar. Jag får deremot förklara, att jag icke ämnar
följa hans råd att, i fall juryinrättningen blir införd,
resa till Asiens sandöknar. Jag kan icke inse, att min proposition
i sednare punkten, alt ålägga Constit.Utsk. att inkomma
med ett förslag till förändrad juryinrättning, på något
vis kan vara grundlagsvidrig. Preste-, Borgare- och
BondeStln hafva begärt, att juryn må undergå en förändring.
Således är det i stöd af de 3 Ståndens redan fatta
-
36o
Den 18 December e. m.
de beslut, och icke såsom en ny propos., som jag yrkaret€
sådant åläggande. För öfrigt är jag icke alldeles emot att
borttaga sednare delen af min propos., enär första delen
deraf egentligen uppfyller ändamålet. Den är alldeles öfverensstämmande
med hvad PresteSt. beslutat, och innehåller,
att R. o. Ad., under förklarande af sitt ogillande af
Utskts förfarande, skulle anmoda Utsk. att, enligt 56 §
Reg.F., sammanjemnka Ståndens gemensamma tanke till ett
helt utlåt, samt inkomma med voter:spropos:r. Då 3:ne
Stånd yrkat juryinrättningens modifierande, och det 4^de
Ståndet, eller R. o. Ad., yrkat dess bibehållande oförändrad,
må Utsk. sammanjemnka dessa tankar så, att vi få
bibehålla juryinrättningen och få den modifierad. Jag skall
således mycket gerna borttaga sednare delen af min propos.
Jag anhåller att få höra prot.utdrm från de öfriga Stånden
i denna fråga.
Upplästes de rörtde detta ämne ankomna prot.utdr,
från Preste- och BorgareStm af d. 8 och från BoqdeSt. af
d. 16 dennes, innehållande:
PresteStrs: att Ståndet, med ogillande af Utskrs åsigt,
att dess förslag i memor. N:o 4<> skall hvila till afgörande
vid nästa riksdag, ansett Utsk. förut böra inkomma nied ett
förslag till sammanjemnkning af de anmärkntr, som RiksSt:n,
hvart för sig, förklarat för sina gemensamma tankar.
BorgareStts: att, med undanrödjande af all kraft och verkan
af Constit.Utsk.'s memor. ]\:o 58, Ståndet anmodat Con«t
i t.Utsk. alt, i anledning af RiksStms särskilda beslut öfver
memor. N:o 4o, med skilda betänkm angrde förslag till.
grundlagsförändringar, dels att indragningsmagten må upphöra,
dels att juryn må med modificationer bibehållas,
inkomma och, så vidt sig göra låter, Ståndens meningar
sammanjemnka; viljande Ståndet, sedan dessa betänkm blifvit
afgifna, sig utlåta, om förslagen kunna till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag antagas.
BondeStrs: att Ståndet, med undanrödjande utaf allkraft
och verkan af Constit.Utsk:s memor. JV:o 58, funnit för godt
anmoda Constit.Utsk. att, i anledn. af samtliga RiksStms,
såsom deras, hvar för sig, förklarade gemensamma tankar,
gjorda anmärknrr vid memor. N:o 4o, med skiljda betänkm
ang:de förslag till grundlagsförändringar, dels att indragningsmagten
må upphöra, dels att juryn må med modificationer
bibehållas, till RiksStm inkomma och, så vidt sig
göra låter, Ståndens meningar sammanjemnka; hvarefter
Ståndet ville sig utlåta, om förslagen kunna till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag antagas eller icke; förutan
hvilket beslut Ståndet äfven anmodat Constit.Utsk. att,
inom 14 dagar från erhållen del af samtliga RiksSttns beslut,
inkomma med de från Utsk. nu infordrade särskilda
betänkm. n
Den i8 December e. m.
36i
Gr. Björnstjerna fortfor derefter:
R. o. Ad. har af dessa prot.utdr. inhemtat, att samtliga
öfriga Stånden ogillat Constit.Utskrs förfarande och åiagt
detsamma att sammanjeinnka Ståndens gemensamma tanka,
att afskilja de 2:ne frågorna, indragningsmagten och juryinrättningen,
äfvensom att inkomma med förslag till förändrad
organisation af juryinrättningen, samt slutligen att
PresteSt. särskildt ålagt Utsk. att, inom 14 dagar efter delfåendet
af Ståndens beslut, inkomma med sitt utlåt, derom.
Jag skulle således tro, att då de tre Stånden vidtagit deuna
åtgärd, densamma måtte vara temligen grundlagsenlig; hvarför
jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa
den propos., som jag på f. m. tog mig friheten föreslå.
Ilr von Troil, Emil: Jag har i dag hört yttras många,
efter min förmåga att bedöma det, dels förträffliga och
dels oriktiga saker, hvilka likväl haft den egenskapen gemensamt
att icke höra till föredragningsämnet. Jag skall bjuda
till att undvika detta fel, och hade ansett öfverflödigt alt
yttra mig i detta ämne, om jag icke hört ordföranden i
Constit.Utsk. med den förträffligaste contenance åberopa 56
§ Reg.F. till stöd för Conslit.Utsk:s handlingssätt. Jag kunde
då icke afhålla mig ifrån att göra en jemnförelse emellan
Utsk:s tillgörande i denna fråga och hvad berörde § bjuder.
Den säger, att om Constit.Utsk. tillstyrker, hvad en riksdagsman
i afseende å grundlagens förändring föreslagit, eller
om Utsk. utlåter sig med till-eller afstyrkande å en af Konungen
i lika ändamål gjord propos., Utskrs förslag skall
hvila till afgörande vid nästa riksdag, så vida nemi. förslaget
lemnats utan anmärkn. (Detta är icke fallet.) Vidare
säger §: ”Göras åter i RiksStrns plena emot Utskrs yttrande
anmärknrr (så har skett), blifve de, hvilka hvarje RiksSt.
särskildt förklarar utgöra dess gemensamma tanka, till Constif.
Utsk. hänvisade. Utsk. åligge då att samtliga RiksStrns
tankar till ett helt utlåt, i möjligaste måtto sammanjemnka
och, om oförenliga skiljaktigheter finnas, dem derjemte till
samtliga RiksStrns behandlande anmäla.” Dettar åligge
Utsk., står verkligen med så bestämda ordalag, somen lag
kan uttryckas; och likväl har Utsk. satt sig öfver detta
grundlagens mest bestämda bud. Vidare innehåller samma
§: ”Blifva åter något Stånds tankar i någon eller några delar
skiljaktiga från de öfrigas, och samma Stånd sig icke
efter de öfriga fogar, varde Constit.Utsk., genom val af
RiksStrns plena, till slutlig jemnkning förstärkt till ett antal
af 20 personer af hvarje Stånd, hvilka genom samfäld omröstning
skiljaktigheterna förena, och det dymedelst fullständigt
beredda utlåt, hvile sedan till R. Sirs afgörande, som
ofvan sagdt är.” Något sådant har Constit.Utsk. icke funnit
för godt alt göra, utan har i stället peremtoriskt för
17
fl. 4^
36a
Den iS December e. m<
klarat, att det förslag, som Cönstit.Utsk. framlagt och alla
Stånden ogillat, skall hvila. Det kan icke nekas, att, i
enlighet med grundlagens tydliga bud, Utsk. är en underordnad
auetoritet under Stånden; och då torde man äfven
medgifva, att svårligen något oblygare försök att sätta sig i
sina principalers ställe kan tänkas, än just Constit.Utskrs i
denna fråga. Frih. Cederström har velat hemta stöd för
sin mening af sista orden uti 56 § Reg F., som säga, att
det sålunda fullständigt beredda utlåt, skall hvila till R. St;s
afgörande vid kommande riksdag. Han har deraf velat draga
den slutföljd, att man icke kunde ogilla förslaget, enär,
enligt nyssnämnde stadgande, något förslag skall blifva hvilande.
Jag vill medgifva, att man deraf möjligtvis kan draga
den slutsats, att Stånden icke i sin helhet kunna ogilla
Coustit.Utsk:s förslag, icke alldeles förinta detsamma, och
att följaktligen, om Cönstit.Utsk. framlagt 2.*ne förslag, det
ena om borttagande af indragningsmagten och det andra om
upphäfvande af juryinrättningen, begge dessa förslag måste
blifva hvilande. Men nu har Utsk. blott framlagt ett förslag,
och 56 § Reg.F. berättigar Stånden att göra anmärknrr,
som kunna föranleda till ändring af förslaget. Man må icke
säga, att dessa ändringar icke må åsyfta borttagande af något
i förslaget, ty en ändring måste bestå uti att antingen
borttaga eller tillägga något, eller ock båda delarna. Men
alt vilja inskränka Ståndens anmärkmsrätt vid Constit.Utsk:s
förslag till att blott få utbyta den ena synonymen mot den
andra, torde vara en alltför barnslig förklaring. Att Stånden
icke kunna ålägga Utsktn, hvad de skola tänka och svara
är riktigt; men Utsk. kan lika så väl som hvarje annan
auetoritet, som står under en högre, af Stånden erhålla föreskrift
om hvad det har att verkställa. Ett sådant försök
att vilja undandraga sig sin pligt påminner jag mig aldrig
tillförne hafva hört omtalas, om icke af en revisor för några
år tillbaka, som påstod, alt de förvaltande verken kunde
vägra att lyda Konungens befallning. Vi finna bär motstycket,
och båda förslagen skulle leda till samma resultat,
nemi. fullkomlig anarchi. Man har här öfvervägat, huru
man skulle förhålla sig, i händelse Cönstit.Utsk. fortfarande
skulle underlåta att foga sig efter grundlagens bud; man
bär frågat, huruvida man skulle vara nödsakad att välja ett
nytt Cönstit.Utsk. eller inom Stånden redigera votertspropostr.
En värd talare har kallat detta én förflugen ide". Det kan
synas så, ty det är sannt, att grundlagen icke talar derom;
men grundlagsstiftaren har icke heller föreställt sig ett Constit.
Utsk., som skulle vägra att efterkomma grundlagen.
Skulle dock den händelse inträffa, att Cönstit.Utsk., sedan
det ytterligare fått betänka sig öfver saken, likväl skulle vägra
att gora, hvad dess pligt fordrar, så måste Stånden vidtaga
någon utväg. Man kunde lika så väl tänka sig ett StatsUtsk.
, som vägrade att uppgöra statsregleringen, eller ett
Den 18 December e. m.
363
Bevilln.Utsk., som vägrade att föreslå bevilln.; men skulle
Regeringen derföre sakna anslag?
Frih. Boye har visserligen sagt, att det vore en charmant
ordning, som skulle uppkomma, om man skulle välja
ett nytt Constit.Utsk. Jag medgifver, att det verkligen blef—
ve en charmant ordning i den mening, Frih. användt dessa
ord; men någonting sådant uppkommer alltid, då auetoriteter,
sorn äro beklädda med vigtiga förtroenden, missbruka
desamma. En annan värd ledamot har visserligen medgifvit,
att Stånden äga rättighet att ändra Constit.Utskrs förslag,
men har deremot påstått, att de icke kunna upphäfva dem.
Det finnes dock icke i grundlagen någon gräns utstakad,
huru långt Stånden få gå i de anmärkntr, som ändra dylika
förslag. Om de icke kunna gå till ett fullkomligt upphäfvande
af ett framlagdt förslag, är det likväl obestämdt, hvar
gränsen ligger; och då fråga är 0111 2tne sådana auctorileter,
som alla 4 Stånden på ena sidan och, som jag tror, 9 ledamöter
af Constit.Utsk. på andra sidan, hemställer jag, på
hvilken sida man lämpligen bör fordra eflergifvenliet.
Hr v. Hartmansdorff har framlagt en ganska vidlyftig
grundlagstoikning för att bevisa, att båda förslagen borde
förfalla. Denna tolkning är visserligen ganska consequent
inom sig sjelf, men har det stora felet att icke hvila på den
grundlag, vi äga, enär deruti ingenstädes finnes föreskrifvet,
att Utsk. har något veto, när anmärkwr från Stånden återkomma.
Tvärtom heter det uttryckligen, att Utsk. i möjligaste
måtto skall sammanjemnka anmärkmna och uppgöra
votertspropostr, derest någon sammanjemnkn. är omöjlig.
Detta Constit.Utskts veto har således den värde talaren tagit
från sin egen hjerna; och den motsägelse, som han velat
finna emellan 56 och 81 §§ Beg.F., kan jag icke inse,
enär 81 § 2 mom. blott handlar om Konungens propostr och
56 § blott är en utveckling och förklaring af 81 §:s 1 mom.
Jag förenar mig med dem, som yrkat propos. i öfverensstämmelse
med PresteStrs beslut. Då Hr v. Hartmansdorff
vidare önskat, att man måtte hembära Frih. Cederström och
Hr Lagerhjelm sin tacksamhet för det försvar, de vid en
föregående riksdag lemnat vår tryckfrihet, får jag förklara,
att jag gerna efterkommer denna önskan, under det jag på
samma gång hembär Hr v. Hartmansdorff min tacksamhet
för det sätt, hvarpå äfven han en tid så varmt försvarade
våra fri- och rättigheter, men beklagar blott, att jag i detta
fall nödgas inskränka mig till de fordna tiderna.
Hr Hjerta: Jag är skyldig Frih. Boye den förklaring,
att jag tror mig icke hafva sagt, att han är fiende
till tryckfriheten; tvärtom tror jag, att han är vän till densamma,
nola bene med vilkor att den icke är fri, ty jag
vet, att han är en fiende till tryckpressen, i hvilket fall jag
Vädjar till hans yttranden mot dagbladen. Hr Lagerhjelm
364
Den i8 December e. m.
har ånyb framkommit med en slags undersökning, huruvida
Utsk:s förslag blifvit sönderstyckadt eller icke, hvilken undersökning
man kan i evighet fortsätta, då den icke sträcker
sig längre än den värde talarens. Jag frågar, står det
icke i 56 § Reg.F., att det åligger Utsk. att sammanjemnka
de anmärkn:r, som göras mot dess förslag. Om då Utsk.
säger: Här framlägga vi till Stånden a:ne förslag; men om
Stånden icke vilja antaga båda, så följa vi ej föreskriften i
56 § Reg.F.; hvad skulle väl följden deraf blifva? Vore det
icke enfaldigt, barnsligt och detsamma, som då en far sade
till sin son: Här har du en plåt, gå i marknaden och köp
dig hvad du vill; men det säger jag dig: kommer du ej med
plåten hel tillbaka, så slår jag armar och ben af dig. Jag
finnér icke, att R. o. Ad. bör gifva efter för de io män,
som tillvägabragt det grundlagsvidriga resultatet i Utsk.,
och jag vidblifver derföre min anhållan, att Constit.Utsk.
måtte anmodas att fullgöra sina skyldigheter enligt grundlagen.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Sedan jag begärde ordet,
har jag blifvit så fullständigt förekommen af Hr v. Troil,
att jag har föga att tillägga. Jag vill blott förena mig uti
den compliment, Hr v. Troil gaf Hr v. Hartmansdorff för
det försvar, han fordom lemnat våra grundlagar och företrädesvis
vår tryckfr:slag; men jag vill tillägga min beklagelse
deröfver, att Hr v. Hartmansdorff icke varit consequent.
Det är emedlertid en särskild lycka att på en gång
hunna bibehålla grundlagens helgd och derjemte på en biväg
kunna komma till samma emot grundlagen stridande resultat,
som Constit.Utsk. åsyftat; och jag förmodar, att denna
skicklighet icke underlåter att blifva på sitt håll rned
tacksamhet erkänd. Likväl nekar jag icke, att det förefaller
mig besynnerligt, att Hr v. Hartmansdorff sträcker sitt medgifvande
så långt, att han tycker det vara oskyldigt af
Constit.Utsk. att handla mot grundlagen; att Utsk:s behandlingssätt
innefattar ett misstag, som man bör ursägta, emedan
det är ett misstag i öfvertygelse, och att man således
hör låta hela förslaget falla, emedan Stånden kunna misstaga
sig lika så väl som en individ. Om jag fullföljer denna
sats, skulle hvarje af en individ inom ett Stånd eller Utsk.
yrkad sats, den mätte vara huru grundlagsvidrig sorn helst,
höra blifva lika gällande som Ståndens beslut; men grundlagen
har satt en bom härför genom det stadgande, att det
är Stånden, som besluta, och icke zo å 12 ledamöter inora
Constit.Utsk. Jag tror det icke vara skäl att af erkänsla för
de tjenster, Frih. Cederström och Hr Lagerhjelm fordomdags
gjort tryckfriheten, afstå från Ståndens i 56 § Reg.F.
förvarade rättighet att ålägga Constit.Utsk. att sammanjemnka
R. o. Ad:s och de öfriga Ståndens anmärkn:r i denna
fråga. I afseende på hvad som har blifvit anmärkt mot den
Den 18 December e. m.
3G5
s. k. ”förflugna” idden, att E. o. Ad. i yttersta nödfall borde
hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla, det Hr Gr. o. Landtm,
måtte anmoda R. o. Ad:s Hrr Eiectorer att välja andra ledamöter
i Constit.Utsk. än sådana, som protestera mot Ståndets
åsigt i grundlagsfrågor, får jag förklara, att jag af
hvad som här blifvit anfördt icke kunnat linna mig öfverlygad
derom, att denna tanke varit förflugen eller innefattar
en olaglighet. Hr v. Troil har yttrat, att händelsen är oförutsedd,
och att den således erfordrar en oförutsedd åtgärd.
Grundlagen berättigar Landtm, att vägra propos. blott i den
händelse den äskade propostn är stridande mot grundlagens
bokstafliga ordalydelse; men jag finner ingen enda bokstaf
i grundlagen, sorn hindrar R. o. Ad. att förklara sitt missnöje
öfver ett Utsk:s förfarande, synnerligast som, derest
denna utväg skulle vara Stånden betagen, Utsk:n kunde i
alla möjliga frågor göra sig till Ståndens Hrr, hvilket icke
lärer vara grundlagens mening. Jag förenar mig således, i
fall någon annan utväg ej återstår, uti anhållan om den
propos., som Gr. Björnstjerna yrkat.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, vid föredragningen
af Constit.Utskts memor. N:o 4°> H. E. ansett grundlagarnas
ordalydelse icke förhindra honom att framställa
propos. å den anmärka, vid samma memor., hvilken sedermera
förklarats såsom Ståndets gemensamma tanke, att nemi.
indragningsmagten matte upphöra och juryinrättningen bibehållas.
Då vidare 2 mom. i 56 § Reg.F. tydligen bestämmer
det åliggande för Constit.Utsk., att samtliga RiksSt:ns
tankar till ett helt utlåt, i möjligaste måtto sammanjemnka,
och att, om oförenliga skiljaktigheter finnas, dem derjemte
till samtliga RiksSlms behandlande anmäla, men Constit.-  Utsk. uti sitt memor. Pf:o 58 ej ställt sig detta stadgande
till efterrättelse, och ett gillande af Ulskcs yttrande således
skulle vara rakt stridande emot Ståndets redan fattade beslut,
ansåg H. E. ingen annan åtgärd i anledn. af Constit.-  Ulsk:s memor. N:o 58 kunna vidtagas, eller någon annan
propus, kunna framställas, än att nämnde memor. återremitterades
med anmodan till Constit.Utsk. alt, till följd af 2
mom. i 56 § Reg.F., inkomma med förslag till sammanjemnkn.
af de anmärkn:r, som RiksStm, hvart för sig, förklarat
för deras gemensamma tankar.
H. Ex. hemställde, derefter, om R. o. Ad. instämde i
denna uppfattning af förevar, mål, i följd hvaraf Conslit.-  Utskrs memor. JJ:o 58 komme att, på sätt nyss nämndt var,
till Constit.Utsk. återremitteras.
Ropades ganska starka och upprepade ja, blandade med
ett eller annat nej.
Frih. Cederström: Emot Hr Gr. 0. Landtnäs uppfattning
af R. o. Ad:s, under namn af anmärkn., yttrade
366
Den 18 December e. ra.
afslag till en del och bifall till en annan del af Gonstit.-
Utsk:s förslag till grundlagsförändring anhåller jag, på grund
af grundlagens tydliga föreskrift, att mig må lemnäs rättighet
att till prot. anmäla min protest.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, yttrade:
Hindrad att genast från början af eftermiddagens plenum
vara uppe, blef jag vid min ankomst af Ordföranden,
H. Ex. m. m. Hr Gr. Brahe underrättad om det för mig
smickrande beslut, R. o. Ad. under min bortovaro behagat
fatta. Lifligt kände jag hela vidden af mina medbröders
godhet och deu pligt, mig ålåg; men jag ansåg mig hvarken
kunna eller böra afbryta det vigtiga mål, som fqrehades,
med tolkandet af min enskilda tacksamhet. Nu, sedan
R. o. Ad. slutat det ärende, som utgjort ämnet för nära hela
dagens öfverläggningar, tillåten mig, mina Hrr! söka till
en del gälda den skuld af erkänsla och tacksamhet, mitt
bjerta så lifligt känner för Eder yttrade vänskap. Att den
förvärfva var vid emottagandet af landtm:sstafven målet för
mina önskningar; att den fortfarande förtjena under ärendernas
gång den ledare, jag valde för mina handlingar; att
den alltid bibehålla är den största, den enda belöning, jag
åtrår vid fulländadt arbete. — Jag har handlat och skall
alltid handla enligt mitt samvete; ty min öfvertygelse har
sagt mig, att enda sättet att förtjena, förvärfva och bibehålla
Edert förtroende är att ordagrannt följa våra besvurna
grundlagar och derigenom försäkra Konungens, Fosterlandets
och mina medborgares ära, trefnad och välgång.
Dessa af mig besvurna löftens uppfyllande jemte min tacksamhet
äro djupt fästade i mitt hjerta. Det är den enda
gärd, i min magt står alt gälda R. o. Ad:s för mig vid
detta tillfälle yttrade tänkesätt, och de egnas mina ståndsbröder
med hela enkelheten och uppriktigheten af min rena,
fasta vilja.
H. R. o Ad. åtskiljdes kl. f till 10 e. m.
In fidem protocolli
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 20 December i834.
Plenum kl. 10 f. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda,
från Exped.Utsk. inkomna förslag till R. Sils und. skrifvelser
till K. M., nemi.:
N:o 246. ang:de förhöjning i skjufslegan vid extra post
-
Den ao December f. m.
367
föring samt tillökning i elen spannmålsersättning, som de roterade
posthemmanen i Skåne åtnjuta;
Nro 247- angrde till afskrifning eller ersättning anmälda
utgifter å öfverskotten af statsverkets inkomster under åren
1827—1831;
Nro 248. angrde närmare bestämmande af soldaters skyldighet
att deltaga i kyrkobyggnad;
Nro 24.9. i anledn. af väckt motion om upphäfvande,
till vissa delar, af 4;de punkten i K. brefvet den 22 Mars
i8o3;
Nro 25o. om censur å de stycken, hvilka på enskilda
theatrar uppföras.
Underteckn. Ridd.Secret.r Före justeringen af R. o.
Ad:s fattade beslut öfver Bevilln.Utskrs utlåt., angrde stora
sjötullsbevilln., anser jag mig böra anmäla tvenne omständigheter.
Den ena är, att i afseende på art. fältskärsinstrumenter
gjorde Hr Cederschjöld vid Utskrs första
betänk, i ämnet under Nro 29 den anmärkn., att 7.5 procrs
införseltull vöre för hög, då endast 5 procrs tull var af
Utsk. föreslagen för mathematiska och optiska instrumenter,
i anledn. hvaraf Utsk. äfven i sednare utlåt, under Nro 45
såvida ändrat sitt förslag, att Utsk. bestämt införseltullen
för fältskärsinstrumenter till i5 proc. af värdet. Men vid
pröfningen i Ståndet af denna art. yrkade en ledamot, under
åberopande af Hr Cederschjölds anmärkn., att tullen
måtte bestämmas till 10 proc., och beslutet blef, att R. o.
Ad. biföll Hr Cederschjölds förslag. Vid efterseende har
likväl sedermera befunnits, att Hr Cederschjöld icke uppgifvit
förslag till någon viss införseltull å fältskärsinstrumenter,
utan, på sätt jag nyss haft äran anföra, endast anmärkt,
att den först föreslagna tullen till 25 proc. af värdet
vore för hög. Det synes emedlertid närmast instämma med
Ilr Cederschjölds mening, att införseltullen å fältskärsinstrumenter
bestämmes, i likhet med tullen för mathematiska och
optiska instrumenter, till 5 proc. af värdet. Jag hemställer
således, om icke beslutet lämpligast må justeras till den lydelse,
att införseltullen å fältskärsinstrumenter blifvit af R.
o. Ad. bestämd till 5 proc. af värdet, samt anhåller om Hr
Gr. o. Landtmrs propos. härå till Ståndet.
Den andia omständigheten är, att R. o. Ad., på Gr.
Posses förslag, beslutade, att 1 och 2 §§ i underrättelserna
till tulltaxan skulle oförändradt bibehållas i enlighet med
den redaction, Utsk. i betänk. Nro 29 föreslagit i stället för
Utskrs förslag i sednare utlåt., att begge dessa §§ skulle sammanslås
till en enda, af följande lydelse: alla varor må
från utrikes orter till Sverige införas och från
Sverige till utrikes orter utföras emot den i tariffen
stadgade tull; och anledn. till denna af Gr. Posse
föreslagna förändring var R. o. Adrs förut fattade beslut,
368
Dea 20 December f. m.
att tackjern skulle vara till utförsel förbjudet. Men nu befinnas
de ifrågavar. 2:ne §:na, enligt Utsk:s första förslag,
vara af följande innehåll:
1
Alla varor må från utrikes orter till Sverige införas,
med undantag af dem, som äro med orden förb. till införs.
utmärkta.
2 $•
Alla varor må från Sverige till utrikes orter utföras
mot den i tariffen stadgade tull.
Enär R. o. Ad. icke bestämt förbud för införsel af någon
vara, men väl för utförsel af tackjern, synes emedlertid
sistnämnda redaction icke vara fullt lämplig eller öfverensstämmande
med R. o. Ad:s öfriga beslut i ämnet, och
jag hemställer således, om icke beslutet i denna del må justeras
till följande lydelse: Att i och 2 §§ i underrättelserna
böra rättas efter de af R. o. Ad. fattade
beslut, att tackjern skall vara till utförsel förbjudet,
men att inga andra varor skola vara belagda
hvarken med införsel- eller u t för sel-förbud.
Jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, äfven härå behagade
till Ståndet framställa propos:n.
Uppå derom gjorda särskilda propostr blefvo båda dessa
hemställanden bifallna af R. o. Ad.
Med iakttagande af dessa rättelser justerades i prot.-  utdr. för d. i8 dennes f. m., innefattande R. o. Ad:s beslut
i frågan om stora sjötullsbevillningen.
Justerades 2:ne prot.utdr. för d. 18 dennes e. m.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust., uppläste följande:
Som kallelse till nästa riksdag skall intagas i riksdagsbeslutet,
med hvars uppsättning Exped.Utsk. redan länge
varit sysselsatt, torde det vara nödvändigt, alt Stånden med
det första öfverenskomma om den tid, hvartill nästa Ständer
skola kallas. I den ursprungliga Reg.F:s 4y § var stadgadt,
att R. St. skulle ”sammankomma, enär 5 år från
”den sist hållna riksdagens slut förflutit;” men
år 1815 förändrades stadgandet till dess nuvar. lydelse, nemi.
att ”R. St. skola hvart 5:te år sammankomma.” ”Enär
”sålunda,” för att nyttja nuvar. Constit.Utskls ord i dess
memor. N:o 3i, ”jemlikt både Reg.F. och Riksd.Ordo., R.
”St. skola hvart 5:te år sammankomma, detta grund”lagsbud,
efter ordalydelsen tolkadt, synes förutsätta, att
”tiden bör räknas från sammanträde till sammanträde, el”ler
ungefär från den öfverståndna riksdagens början till
”den påföljandes,” får jag vördsammast föreslå, att tiden
för
Den ao December f. m: 36^
för nästk. riksdags början mätte bestämmas till d. i5 Jan.
i83g, som lär infalla på en tisdag.
Lades på bordet.
Företogs till pröfning LagUtsk:s d. 4 dennes e. m. på
bordet lagda betänk. JV:o i65 i anledn. af såväl K. M:s nåd.
propos. lill R. St., angrde ändring i 5 cap. i § Missg.brn,
som ock de i sammanhang härmed väckta motioner.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Ehuru jag ej i allo kan
gilla LagUtsk:s skäl för afslag å den K. propos:n, instämmer
jag likväl idet slut, hvari Utsk. stadnat, och anser öfverflödigt
att ingå i någon särskild motivering för detta afslag.
Jag skall således nu inskränka mig blott till en anmärka.
emot Utsk:s tillstyrkande utöfver den K. proposms
innehåll. Jag finnér nemi. det ej vara öfverensstämmande
med 8y § i Reg.F., att LagUtsk., vid besvarandet af en K.
propos., tillstyrker något annat än ett enkelt bifall eller afslag
på samma propos. Ordalydelsen i nämnde § är nemi.
följande: Finner Konungen godt någon lagfråga
för R. St. framställa, aske han Statsrådets och
Högsta Domstolens yttrande deröfver, samt meddcle
R. St. sin propos. tillika med berörde yttranden.
R. St. pnfordre LagUtsk:s yttrande häröfver,
beslute sedan och öfve riem ne Konungen
deras svar uppå rikssalen, om de bifallit Konungens
propos., och skriftligen genom talmännen,
om de deu sam ma afslagit. Af denna ordalydelse anser
jag bestämdt följa, att LagUtsk. eller R. St. icke kunna
substituera något annat förslag i den K. propostns ställe.
Yi hafva t. o. m. erfarit, att LagUtsk. under denna riksdag,
vid flera tillfällen, förklarat sig icke kunna understödja enskilda
motioner, emedan de icke varit tillräckligt vidsträckta,
och alt Utsk. ansett sig förhindradt att sjelfmant vidtaga
den utsträckning eller förändring af motionen, som skulle
kunnat göra den antaglig. I strid med denna grundsats
har likväl Utsk. nu, utan föranledande af någon motion,
föreslagit en lagföräudring, som stödjer sig på en helt annan
grund än den, som igenfinnes i Konungens propos. och
således ingalunda kan från samma propos. härledas. För
min del anser jag vådligt att framgå på en sådan hana och
yrkar derföre återremiss, på det Utsk. må taga denna min
anmärkn. i betraktande och, på grund deraf, frångå sitt på
sidan om den K. propos:n framställda förslag.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Med förundran
finner jag, att LagUtsk. i sitt betänk, gått längre, än som
varit åsyftadt med den K. propostn, då Utsk. både antagit
fästningsstraff för högmålsbrott och derjemte bibehållit dödsstraffet.
I bibehållande af detta sistnämnda instämmer jag;
.7 II. 47
Den ao December f. in.
men ehuru jag noga genomläst betänk., liar jag icke funnit
tillräckliga skäl för antagandet af fästningsstraffet; jag har
tvärtom icke ens funnit några spår till sådana skäl, utom
måhända i Utsk:s beredvillighet att gå den K. propos:n
till mötes. Äfven jag önskade att kunna hysa samma beredvillighet;
men det strider emot min Öfvertygelse, och
jag anhåller derföre att få yttra några ord om såväl den K.
proposm som Utsk.‘s förslag. På det man ej må undra, att
jag som militär yttrar mig i denna fråga, bör jag härvid
först förklara, att jag ensamt tagit le gros bon sens till
hjelp. Jag finner då, att frågan kan betraktas ur tvenne
synpunkter, nemi. en politisk och en moralisk. I första afseende!
finnér jag, att ingenting i ett constitutionelt samhälle
bör så hållas vid magt som Majestätets helgd, och då
jag tillägger, att jag för enskild del, näst Gud, mest af allt
vördar min Konung och Konungahuset, bör det ej förefalla
underligt, om jag, med dessa tänkesätt, yrkar bibehållande
af nu gällande stadgandet. Då Utsk. säger, att det otvifvelaktig!
måste af hvar och en medgifvas, att ifrågavar.
lagrum påkallar förändring, derest man ej vill försvara
den orimligheten, att lagstiftaren må, i något
fall, med afsigt utsätta ett straff, så beskaffa dt,
att det ej skall kunna tillämpas, utan att såra
den allm. känslan af mensklighet och rätt, så tror
jag, i motsats mot Utsk., att känslan mera såras genom antagande
af sådana grader i bestraffningen, som Utsk. föreslagit.
Deremot ser jag ingen våda i bibehållandet af det
gamla stadgandet, då Konungen har initiativet eller den sköna
rättigheten att gifva nåd och besluta, att intet åtal skall
äga rum. Uteblifver användandet af denna rättighet, så lärer
hvar och en finna, att en ädel monark härvid icke le~
des af enskild hämnd, utan af omsorgen för thronens glans,
som han är skyldig att bevara såväl för sig sorn efterkommande.
Jag inser dessutom intet politiskt skäl att förändra
ett stadgande, som hittills visat den goda följd, att
ganska få förbrytelser af ifrågavar. art förekommit. Hvad
åter den moraliska sidan af saken angår, så må man ej undra,
om jag söker att freda mitt namn från delaktighet i
en lagstiftning, som statuerar, jemte dödsstraffet, från 2
ända till 10 års fästningsstraff för ett alldeles ograderadt
brott. Jag trottsar hvar och en att med noggrannhet kunna
bestämma, hvad med lastligt tal rätteligen bör förstås.
I skrift är brottet gifvet, meri i tal beror det på en tydning
af uttrycket och meningen, som troligen alltid skulle
vara till hands för att vända det till det värsta; och jag
öfverlemna!1 till hela Svenska folket att bedöma, hvad följder
Utsk:s föreslagna lagbestämmelse under sådana förhållanden
skulle kunna medföra, helst Utsk., obegripligt nog,
icke emellan Konungens enskilda person och Konungen i
sin Conseil uppdragit någon skillnad, hvilket likväl, efter
Den 20 Decenjber f. m.
ruin tanka, varit högst angeläget och i alla händelser bort
åtfölja Utslits förslag. Jag medgifver emedlertid, att det
lan vara vådligt att för djupt intränga i den moraliska sidan
af ämnet, särdeles då man här icke längesedan så mycket
hört talas om den moraliska ansvarigheten såsom elen
enda rätta och verksamma. Det må likväl tillåtas mig för
enskild del att icke alltför mycket tro på denna moraliska
ansvarighet och att man äfven å Regeringens sida någon
gång låter hänföra sig af ögonblicket; den ifrågavar. K. propostn
synes vittna, att jag häri icke misstagit mig. Hvad
Utskts förslag i öfrigt vidkommer, anser jag mig skyldig att
fästa uppmärksamheten vid sjelfva redactionen, som lyder
sålunda: livar, som lasteligen talar eller skrifver
något o ra Konungens person eller gerningar, om
Drottningen, eller om den, som till efterträdare
på thronen förklarad är, varde halshuggen eller
straffes med fängelse å fästning fr. 2 t. 10 år, allt
efter brottet och omständigheterna dervid. De
här i början tillagda orden: eller gerningar, funnos ej i
den K. proposm, och ehuru jag medgifver, att Utsk. af
tryckfr:slagen haft något skäl för dessa ords upptagande,
skulle jag likväl tro, att då fråga var om en så vigtig lag,
borde man mindre hafva afseende på ordalagens öfverensstämmelse
än på bestämdhet i uttrycket. Om någon förändring
i lagrummet skulle ske, hade jag trott, att man i
främsta rummet bort tillse, att man stiftade en klar lag,
som ej gaf tillfälle till godtycklighet i tolkningen. Jag trodde
också i början, att dessa ord tillkommit endast såsom
misstag i redactionen; men då man ser, att de hänföras ensamt
till Konungen, icke lill Drottningen eller thronföljaren
är det klart, att Utsk. haft för afsigt att under stadgandet
inbegripa Konungens gerningar i sin Conseil, och då bladet
angeläget att fästa uppmärksamheten på vigten af dessa
ord och huru ofantligt lätt det skulle blifva för de magtägande
att få hela yttranderätten i sina händer och att ställa
rådgifvarnes åtgärder under skydd af Regentens personlighet.
Ingen handling utgår från Conseillen, som icke innefattar
ett Konungens beslut, och om detta icke får underkastas
klander, under pretext att sådant innebär klander
af Konungens gerningar, hvad återstår väl då af den constitutionella
ansvarigheten annat, än en tom form? Jag anser
denna omständighet ensamt utgöra tillräckligt skäl för
afslag å Utsk:s betänk, och vill ej ingå i pröfning af dess
öfriga lyten, såsom t. ex. att Utsk. icke upptagit de motioner,
som blifvit gjorda om den föreslagna lagförändringens
behandling i sammanhang med andra dermed gemenskap
ägande lagrum. Utsk. säger väl, att dessa lagrum icke
stå i nugot missförhållande till den §, som nu är i fraga;
och ehuru jag icke kan godkänna denna sats, vill jag likväl
icke ingå i någon pröfning deraf, så framt ej discussio
-
Den ao December f. m.
nen framdeles dertill skulle föranleda. Jag inskränker mig
nu blott till en hemställan, om icke samvetet förbjuder antagandet
af ett lagförslag, sorn skulle betaga Svenska folket
dess ädlaste rättighet, nemligen friheten. Jag anhåller i
följd häraf hos Hr Gr. o. Landtm, om propos. till afslag å
Utsk:s betänk.
Frih. Boye, Ludv.: Af tvenne skiljaktiga anledntr har
LagUtsk. afgifvit tvenne skiljaktiga tillstyrkanden, som icke
böra sammanblandas. Det tillhör oss således att först tillse,
om Utskts framställda betänkligheter mot antagande af
den K. propostn oförändrade äro giltiga eller icke. Då denna
fråga förra gången förevar, talade jag emot den K. propostns
antagande, sådan den var, och jag skulle motsäga
mig sjelf, om jag icke nu tillstyrkte bifall till Utsk:s afstyrkande
i denna del. Hvad deremot andra afdeln. i Utsk:s
betänk, angår, hafva anmärkn:r dervid blifvit framställda
först i formen och sedermera äfven i sjelfva saken. Men
så länge grundlagen tillåter, att motioner få väckas med anleda.
af förekommande fall, så länge hafva de ledamöter af
KiksSttn, som i anledn. af den K. propostn gjort särskilda
motioner och begärt deras upptagande i sammanhang dermed,
— så länge, säger jag, hafva dessa ledamöter satt
LagUtsk. i skyldighet att upptaga och besvara motionerna.
Det är också med anledn. af dessa motioner, som Utsk. yttrat
sig och kommit med ett från den K. propostn afvikande
förslag, och jag kan således ej finna, att någonting här
blifvit brutet emot formen. Hvad åter sjelfva saken vidkommer,
har jag här hört releveras ett af mig sjelf åberopad
t skäl, nemi. le gros bon sens, och jag begär ej bättre;
ty denna säger mig, att grader i brott fordra grader i straff,
och att den lag är orimlig, som lägger högsta straff på ett
underordnadt brott. Jag yttrade mig härom redan förra
gången och ansåg denna orimlighet både kunna och böra
undanrödjas; och då Utsk. nu gjort detta, har jag så mycket
större skäl att vara nöjd med UtsKts förslag, som Utsk.
genom det tillägg i bestämmelsen, att brottet skall begås
emot Konungens enskilda person eller gerningar, tydligen
lemnat fältet öppet för klander af regeringsåtgärderpa. En
ledamot, hvars vackra känsla för friheten jag delar, har likväl,
som mig synes, framkommit med denna känsla något
opassande, emedan ingen våda för friheten här är i fråga;
och jag ville till honom sjelf hemställa, huru han kan anse det
stridande emot friheten att åt monarkens personlighet gifva
samma skydd, som hvar och en annan äger? Eller huru respecterar
man väl majestätets helgd och den monarkiska
principen i samhället, om man vill, att intet straff skall följa
hvarje gång graden af brottet icke tillåter, utan våldföraude
af rättskänsla, att dödsstraffet tillämpas? Jag tillstyrker
bifall till Utskts betänk.
Den 20 December f. m.
Hr von Stahl, Sven Au g.: Jag var hindrad att infinna
mig i LagUtsk., den dag Utsk. fattade ifrågavar. betänk.
Jag får således ej tillräkna mig någon andel i de förtjenster
eller i de brister, betänk, tilläfventyrs må anses äga.
Ej dess mindre har jag sökt göra mig reda för ämnet.
Hvarje förslag, som framställes till förändrande af någon
del i vår gällande strafflag, synes mig påkalla undersökning:
först, om det lagstadgande för det uppgifna
fallet, man redan äger, är så felaktigt, att
förändring deruti bör ske; sedermera, om det förslag
till lagförändring, man uppställt, a f h j e 1 p e r
bristfälligheterna och bättre uppfyller strafflagens
ändamål, och slutligen, om förslaget står i öfverensstämmelse
med strafflagens grunder i öfrigt.
Efter en sådan undersökning har det blifvit för mitt begrepp
klart, att den straffbestämmelse, 5 cap. i § Missg.b:n
utsätter för lastligt tal emot Konungen, Drottningen eller
Thronföljaren, är behäftad med de väsendtligaste brister, en
brottmålslag kan äga, nemi.: att hvarken stå i förhållande
till det brott, den afser att bestraffa, eller
att lemna rum för något val åt domaren vid afmätande
af ansvarsgraden för brottet, hvarigenom
inträffar det emot ali sund strafftheori stridande förhållande,
att alla dessa slags förbrytare blifva, som man säger, skurna
öfver en kam.
De i doctrinen uppställda theorier för straffrätten må
vara så skiljaktiga som helst, den positiva lagstiftningen
kan dock, utan all tvekan, antaga den från förnuftet oskiljaktiga
föreställning, att hufvudsakliga ändamålet, hvarför
lagen belägger förbrytaren med straff, är att genom varning
förekomma brott. Men då erfarenheten visat, alt blotta
straffhotet ej är tillräckligt att utrota brott, måste lagstiftningen,
då den söker de för detta ändamål mest verksamma
straffarter, jemte det den ej förbiser straffets andra ändamål,
brottslingens förbättring, jemväl afse den grad af bildning,
hvari nationen sig i allmänhet befinner. De, som härvid
föreställa sig, att stränga straff företrädesvis böra utsättas,
och således ifra för bibehållandet af öfverdrifna straffbestämmelser,
missförstå på en gång menniskans natur, rättvisans
fordringar och mensklighetens lagar.
Så hafva de upplysta män, som uppgjort förslag till ny
criminallag, tänkt, och riktigheten af denna deras åsigt är
bestyrkt af alla tiders och alla länders erfarenhet, sorn tillräckligen
ådagalagt, alt ytterligt stränga straff, i stället att
afskräcka från brott, förhärda menniskorna och i samma
mån åstadkomma brott.
Dödsstraffet, som är det högsta, hvartill lagstiftningen
kan komma, har af sednare tiders criminalister blifvit ogilladt,
dels såsom ej lemnande rum för brottslingens förbät
-
374
Den 20 December f. m.
träde återinträde i samhället och på., sådant sätt stridande
mot stralfets ena ändamål, dels ock såsom alldeles otillåtligt.
Inför förnuftets och rättvisans domstol kan detta straff också
aldrig, försvaras. Enda grunden för dess bibehållande
måste sökas i dess nödvändighet för samhällsinrättningens,bestånd
och ändamål. I den män en tilltagande odling okar
afskyn för spillandet af menniskolif, måste också känslan såras
af de i lagstiftningen kallblodigt stadgade dödsstraffeps
tillämpning; och om under barbariska tider dödsstraffet kunde
allmännare användas derföre, att afskyn för mord då var
mindre, har man deremot i sednare tider, ledd af den större
aktningep för menniskolif, i alla civiliserade stater inskränkt
dödsstraffens användande till färre fall.
Med den grad af bildning, Sverige i allmänhet uppnått,
är det oförenligt att längre bibehålla detta straff, isoleradt
och utan alla mildare stralfgradationer, för det brott, hvarom
5 cap. i § Missg.bm handlar. Om 1734 års statsskick
gjorde det behöflig t att på detta ställe införa dödsstraff i
bi ottmålslagen, är förhållandet helt annorlunda nu; och jag
skulle tro, att 1834 års lagstiftare, efter den större erfarenhet
och de mera utbildade begrepp om consequens och rättvisa
i lagstiftning, som ett försvunnet sekel medfört, borde
linna sig manade af samvete och pligt att för det ifrågavar.
fallet utplåna detta sträft’ ur lagboken.
Brottet, som här är i fråga, är till sin natur och sin
enkelhet ej annat än en verbal-injurie, en förbrytelse i ord,
utan direct handling. Det antager visserligen en ganska svår
karakter derigenom, att det är lik ta d t emot personer, dem
lagen, i och för deras upphöjda plats och i och för samhällets
eget ändamål, måste företrädesvis freda från hvarje
förolämpning; men lagstiftningen får ej fästa ett så uteslutande
afseende å majestäts-värdigheten, att den helt och hållet
glömmer gerningens öfriga objectiva beskaffenhet. En
på förnufts- och rättsgrunder fotad lagstiftning förbiser aldrig
ett tillbörligt afseende äfven å den sednare.
Man har trott correctiven emot den stränga lagen finnas
i Konungens rättighet att sjelf besluta, huruvida åtal emot
dessa slags förbrytare skall få anställas eller ej, och i Konungens
magt att i brottmål gifva nåd. Den förra af dessa
rättigheter erkänner jag vara ett correctiv. Det är radicalt,
så framt man kan antaga, att aldrig några förolämpningar
emot Konungens person skulle komma att åtalas; men då
förhållandet ej alltid kan blifva sådant, utan förbrytelser af
ifrågavar. beskaffenhet någon gång måste underkastas lagen,
qvarstår denna, med all sin grymhet, lika oblidkelig för
domarens tillämpning, och correclivet verkar ingenting. Då
åberopar man det andra s. k. correctivet, eller Konungens
benådningsrätt; men delta, långt ifrån att för ifrågavar. förbrytelse
under närvarande förhållanden vara, hvad det för
alla andra fall är, ett correctiv mot en sträng lag, är tvärt
-
Den 20 December f. m.
3;5
om här den trappa, uppå hvilken förbrytaren, pockande på
strafflöshet, nedträder från schavotten. En vidlyftigare undersökning
till ådagaläggande häraf torde vara öfverflödig,
då dagens händelser visa, hvartill henådningsiattén här gagnar.
Den af lagen för ifrågavar. brott sednast dömde förbrytaren
förstod detta. Förlitande på det Kungliga ädelmodet,
visste han, illsiugt nog, att, begagnande den brottslingen
i grundlagen medgifna, alt jag så må kalla den, sjelf—
spillingshandling, afsäga sig den rundligen beskärda nåden
och föredraga det lagligen ådömda straffet, sjelf dicterande
strafflöshet, såsom det enda vilkor, hvarunder allmänheten
skulle förskonas från en blodscen. Strafflöshet följde ock,
ehuru förbrytaren från början till slut trottsade Styrelse,
hädade dornaremagt och hånade sjelfva nåden. Exemplet,
en gång gifvet, torde locka till efterföljd. Det är för dylika
oformligheter Sveriges Jag blottställer Sveriges regenter.
Det är på sådant sätt lagen betagit Konungen ett skydd,
som den annars så rikligen tilldelat hvarje undersåte, och
hvarmed Svenska folkets representanter ej försmått att omskansa
deras egen säkerhet.
Se här, mina Hrr, hvarthän en samvetslös lag leder.
En Konung med hjerta kan ej låta verkställa den. Såsom
till sitt majestät ett uttryck af det högsta moraliska i samhället,
är han naturligtvis den förste att uppfylla moralens
bud, som bjuder förlåtelse. Men Konungens förbindelser
emot sig sjelf äro underordnade dem, han har att uppfylla
mot det folk, han regerar. Det Kungliga hjertat måste således
vika för det Konungsliga kallet. Konungen måste bevara
Majestätets helgd och dess prerogativer. Det får således
ej vara honom likgiltigt, lika litet som det kan vara det
för folket, om dessa lastligen antastas och strafflöst kränkas.
Det bör också icke vara utan vigt för detta folk, om det
är lagen, som lägger hyende under brottet. Der lagen frikostigt
spiller menniskolif, kan man ej vänta, att aktning för
lag skall hos folket väckas och underhållas. Der straffen
stå i ett allm. rätts- och mensklighetskänslan sårande missförhållande
till brotten, kan man ock taga för afgjordt, att
dessa sednare i flera fall blifva ostraffade.
Franska brottmålslagstiftningen, som med allt skäl kan
anföras, såsom ett mönster af juridisk consequens, straffar
förolämpningar emot Konungen med fängelse från 6 månader
till 5 år. Förbrytaren skall derjemte höta från 5oo till
10,000 francs och är under tiden förlustig alla eller en del
af medborgerliga rättigheter, allt efter brottets beskaffenhet.
Här finnes icke dödsstraff för denna förbrytelse, och
Franska lagstadgandet har derjemte den förtjenst att lemna
en vidsträckt latitude åt domaren vid val af straffbestämmelse,
hvilket för ifrågavar. fall måste vara så mycket angelägnare,
sorn bland massan af de förbrytelser, hvilka utgöra
föremål för criminallagskipningen, ej någon kan anföras, som
376
Den 20 December f. m.
så vexlar i sina nuan^er som verbal injurier, både till deras
art, deras motiver och deras följder.
På dessa grunder hade jag önskat, att Utsk. vid behandlingen
af frågan antagit K. M:s i ämnet afgifna nåd.
propos., såsom med mitt begrepp om rättvisa och consequens
i lagstiftning fullkomligt instämmande. Men då det förslag,
Utsk. afgifvit i öfverensstämmelse med de vid remissen af
proposm inom RiksStm framställda enskilda motioner, äger
ett afgjordt företräde framför det lagstadgande, 5 cap. 1 §
Missg.btn nu innehåller, och då i det skick, hvari frågan nu
kommit, sedan BorgareSt. afslagit betänk., men PresteSt.
bifallit detsamma, enda utvägen, att i förevar, fall erhålla
en förbättrad lagstiftning, är, att R. o. Ad. samt BondeSt.,
lika med PresteSt., antaga betänk., vill jag för min del ej
tveka att lemna min röst för bifall till Utsk:s förslag, i den
säkra öfvertygelse, att, då lindrigare stralfgradationer för
brottet finnas, dödsstraffet derför aldrig skall komma att af
domaren tillämpas, utan endast i lagtexten qvarstå som en
tom bokstaf för de herrars räkning, som ifrat för detta
straffs bibehållande, och som ett minne af tider, då Svenska
broltmålslagstiftningen ännu hade gemenskap med hedendomens
barbarism och medeltidens mörker. Jag anhåller således
om Hr Gr. o. Landtnäs propos. på bifall å Utskts
betänk.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag anser LagUtskts ifrågavar.
betänk, vara förkastligt både i juridiskt och politiskt
hänseende, men dock nästan än mera klandervärdt, såsom
rakt stridande emot de i grundlagen uttryckligen stadgade
former för lagfrågors behandling. Ehuru en annan talare
redan fästat uppmärksamheten på denna betänk:s grundlagsstridighet,
anhåller jag likväl att ännu ytterligare få utveckla
skälen för denna min åsigt. 87 § i Reg.F. stadgar, att,
om Konungen finner för godt att någon lagfråga för R. St.
framställa, bör propos. derom meddelas R. St., hvilka, sedan
de infordrat LagUtsk:s utlåt, deröfver, äga att rör:de
densamma besluta, hvarefter de skola öfverlemna deras svar
uppå rikssalen, om de bifallit Konungens propos., och skriftligen
genom talmännen, om de densamma afslagit. Wu har
Utsk. förklarat, att den K. propostn icke vore antaglig. I
följd häraf kan jag således ej finna annat, än att Utsk. bort
tillstyrka, att frågan måtte förfalla; men i det stället har
Utsk., sorn, enligt 53 § Reg.F. och 33 § Riksd.Ordn., blott
äger att utarbeta från R. St:s plena remitterade förslag till
lagförändringar, begagnat en af grundlagarna Utsk. ingalunda
tiller k änd rättighet att i sammanhang med en K.
proposls afstyrkande, utan anledning af någon derom väckt
motion, omedelbart afgifva ett helt och hållet nytt lagförslag.
Huru den på detta sätt beredda lagstiftningsfråga skall,
med
Bett 20 Dcceftbcr f. m.
3;7
med iakttagande af stadgade former, kunna slutligen grundlagsenlig!
behandlas, om Utskts betänk, godkännes, är det
mig icke möjligt att inse. Skall förslaget anses såsom enahanda
med den K. propostn, komma R. St. att aflemna sitt
svar på rikssalen, hvarefter förslaget blir Jag, oaktadt detsamma
strider emot Konungens propos., dels derigenom att
det alternativt bibehåller dödsstraffet, och dels derigenom
att, då den K. propos:n inskränker den ifrågavar. straffbestämmelsen
till lastliga yttranden om Konungens person, utsträcker
Utsk:s förslag densamma äfven till sådana yttranden
om hans gerningar. Vill man åter föregifva, att förslaget
i vanlig ordning tillkommit på grund af de, vid den K.
propos:ns remitterande, inom RiksSttn väckta motioner, tror
jag mig kunna ådagalägga, alt förhållandet icke är sådant.
Betänk, utvisar nemi., att Frih. Boye och Riksdagsm. Ola
Jeppson vid berörde tillfälle väl väckt motioner, som sinsemellan
voro af enahanda syftning, eller att Utsk. måtte föreslå
de ändringar i andra lagens rum, som kunde finnas
nödiga i följd af den K. propostns antagande; men härigenom
kunde dock frågan om någon annan förändring i 5 cap.
j § Missg.btn, än den K. M. föreslagit, desto mindre anses
vara bragt å bane, som motionärernas framställningar endast
åsyftade att, i händelse denna lagförändring blefve antagen,
öfriga lagsladganden måtte komma att dermed öfverensstämma.
Sedan Utsk. nu afstyrkt bifall till Konungens
propostn, synes det mig altså hafva bort vara eli naturlig
följd deraf, att de ifrågavar. motionerna skulle vid sådant
förhållande anses såsom'förfallna. Enligt denna åsigt, hvars
riktighet torde vara svårt att vederlägga, hade jag både önskat
och hoppats, att Utsk., i öfverensstämmelse med de former
gällande grundlagar föreskrifva, slutat sitt betänk, med
det afgifna yttrandet öfver Konungens propos. Då likväl
Utsk. icke ställt sig dessa former till efterrättelse, utan i
stället för den afstyrkta K. propostn framkommit med ett
annat, af Utsk. sjelf väckt lagförslag, förmodar jag, att B.
o. Ad. icke lärer vilja, med åsidosättande af stadgade former,
genom bifall till betänk, medgifva LagUtsk. en rättighet,
som detsamma icke tillkommer; ty det är endast
Constit.-, Banco-och Qecon.Utskm, som grundlagarna tillerkänt
rättigheten att sjelfva väcka nya förslag. Jag yrkar
således återremiss af betänk, i anseende till dess förkastlighet
äfven i formelt hänseende. En talare, som yttrat sig
före mig, har redan med skicklighet framställt de betänkligheter,
hvilka i politiskt hänseende möta betänkts antagande,
och jag instämmer i hans åsigt. Betänkligheterna
från den juridiska sidan låta icke heller undanrödja sig; men
då desamma likaledes blifvit fullständigt och val utvecklade
uti en betänk, vidfogad reservation, anser jag öfverflödigt
att nu ytterligare framställa dem, utan anjbåller endast få
j; B. 48
3j8
Den ao December f. m.
uppläsa en del af denna reservation. Till vederläggning af
hvad den siste talaren anfört får jag, jemte hänvisning till
den nu upplästa delen af Hr Holms reservation, tillägga,
att då man bibehållit 5 cap. 2 § Missg.btn oförändrad, hvilken
stadgar lifvets förlust för förgripliga beskyllningar emot
Rikets högsta embetsman, skulle det vara i högsta grad inconsequent
och olämpligt att stadga ett mindre straff för
enahanda förbrytelser emot Rikets Konung. Jag anhåller
om propos. på återremiss af betänk.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag begär att först få yttra
mig angrde formen för Utsk:s betänk. Jag anser Utsk.
hafva förfarit oriktigt, då Utsk. ansett sig icke kunna tillstyrka
den K. proposm, och ändock icke yrkat rent afslag
derå, utan ingått i pröfning af de enskilda motionerna, och
på grund deraf inkommit med ett eget förslag af annat innehåll,
än den K. propostn åsyftat. Jag tror för min del,
att Utsk. på goda skäl lemnat sitt afstyrkande till den K.
proposm; men jag hade önskat, att Utsk. inkommit med ett
särskildt betänk, öfver de enskilda motionerna, ty det är
möjligt, alt Utsk. då funnit sig af dessa motioner föranledt
att inkomma med något förslag öfver Missg.bm i sin helhet.
Min tanka är nemi., att våra nu gällande straffbestämmelser
i allmänhet böra mildras; men om de hårda
straffen för andra brott skola qvarstå, tror jag, att detta i
synnerhet bör gälla för majestätsbrotten. I politiskt afseende
betraktar jag dock frågan från en belt annan synpunkt
än en värd talare, som yttrat sig före mig. Man säger, att
det constitutionella statsskicket för bevarandet af majestätets
helgd fordrar en sträng beifran af ifrågavar. brott. Jag
bestrider detta, ty i samma mån begreppen om det constitutionella
samhällsskicket äro utbildade, kan, efter min tanka,
straffet för majestätsbrotten mildras; men så länge dessa
begrepp icke äro utbildade, så länge man ej vet att göra
skillnad emellan Konungen och Regeringen, är det angeläget
att betrakta frågan ur synpunkten af den strängt monarkiska
principen. Vill man äter en gång inse, hvad det
constitutionella samhällsskicket verkligen är, så skall äfven
jag yrka på en straffnedsättning; men så länge man är till
den grad okunnig om hvad constitutionel ansvarighet vill
säga, att Konungens rådgifvare kunna uppträda med reservationer
och på detta sätt från sig hvälfva allt klander på
Konungens person, anser jag riktigt, att det hårda straffet
qvarstår för att skydda majestätets helgd. Från en annan
synpunkt betraktad, ser jag äter saken sålunda: Så länge det
icke är ur dagens ordning att angifva ifrågavar. brott, hemtade,
snart sagdt, frän luften, enär man dertill vill hänföra
klander af regeringsåtgärder eller finner statsbrott i lättsinniga
yttranden, som icke varit förenade med någon afsigt,
och läster statens bestånd i så lumpna anledntr till åtal, så
Den 20 December f. m.
379
långe anser jag vådligt att borttaga den hållhake emot så
obetänkta åtgärder, som nuvar. Iagbud innebär. Om Utsk:s
förslag antages, är det ej otänkbart, att man skall finna sådana
angifvelser alldeles öfversvämma landet. Jag beklagar,
att en sådan anda är rådande; den är nedstämmande för hoppet
om ett utbildadt samhällsskick. Men, mina Hrr, det är
ej utan exempel, att personer, med högt förtroende att vaka
öfver särskilda provinser, tillåtit sig ett hemligt spioneri
på enskilda, som bort vara öfver alla misstankar. Jag skulle
kunna åtaga mig att beledsaga denna uppgift med juridiska
bevis; och under sådana förhållanden kan jag ej tillstyrka,
att man gifver tillfälle åt slika personer att af enskild
hämnd eller missräknadt nit göra sig gällande. Jag
tillstyrker således bibehållande af dödsstraff för majestätsbrott,
och jag grundar denna min mening på den öfvertygelsen,
att om man gör sig reda för den verkan, lastligt
tal kan medföra, måste man alltid komma till den slutledning,
att antingen är den, som fört detta lastliga tal, från
sina sinnen, eiler ock åsyfta hans yttranden en för samhället
farlig anläggning. Inträffar det förra, hvilket oftast händer,
anser jag det icke vara förenadt med någon fara, om
brottet blir oantastad!; men åsyftas åter en plan emot samhällets
lugn, d. v. s. åsyftas dermed någon handling, tror
jag, att lagens hela stränghet bör drabba förbrytaren; beroende
det dock alltid af Konungen att äfven i sådant fall
bestämma, om åtal skall äga runi eller ej. Då jag således,
på nu anförda skäl, afstyrker bifall till den K. propostn,
anser jag mig böra yrka återremiss afUlsk:s betänk., hvarmed
min mening är att uppmana LagUtsk. att inkomma
med ett motiveradt afslag å Konungens propos. och med ett
särskildt betänk, öfver de i ämnet väckta enskilda motionerna,
då jag förmodar, att Utsk. antingen, med anledn. deraf,
skall föreslå en förändring i hela vårt straffsystem, eller
ock afstyrka dessa motioner, såsom för tidiga.
Hr Dalman; Jag är till största delen förekommen genom
den siste talarens förträffliga anförande. Hvad formen
angår, har också Hr Stuart redan besvarat Frih. Boye; jag
skall derföre blott i största korthet upptaga, hvad en ledamot,
'Hr v. Stahl, yttrat. Den värde ledamoten har riktigt
börjat med den fråga, som bör vara den första, nemi. om
en ändring af nu gällande lagbud är af behofvet påkallad,
Jag gör samma fråga, men kommer till ett motsatt
svar och anser behofvet ej här påkalla någon ändring. En
reservant inom Utsk. har yttrat sig i samma mening, hvilken,
jag medger det, stödjer sig mer på politiska, an juridiska
skäl; och i sjelfva verket är ämnet af sådan beskaffenhet,
alt det icke kan bedömas efter strängt juridiska principer.
För min del, och då jag erinrar mig, att ingen undergått
straff för ifrågavar. brott under mer än ett hundra
38o
Den 20 December f. m.
år, skulle jag tro, att detta tillräckligt visar, att, då de tillfällen,
som påkallat lagbudets tillämpning, varit så ytterst
få, något behof af lagförändring icke heller är för handen.
Man har sagt, att lagstiftningens ändamål är att förekomma
brott; men jag frågar, om man då, i rak strid med denna
sats, bör stifta en lag, som skulle mångfaldiga åtalen och
förbrytelserna. Tvärtom föreställer jag mig, att en constitutionel
Konung borde söka att, så mycket som möjligt,
minska antalet af politiska brott, och jag tror ock, att man
handlar i den constitutionella Konungens interesse, då man
yrkar motsatsen. Samme talare har citerat ett exempel, huru,
genom en dömd majestätsförbrytares vägran att emottaga
den honora erbjudna mildring af dödsstraffet, Konungens
nåd blifvit hånad; men jag hemställer, om ej klandret starkast
bör drabba de rådgifvare, som ej afstyrkt anställandet
af det åtal, hvarpå talaren syftat, ty helgden af Konungens
värdighet är för vigtig för att blottställa densamma för
åtal, der ett dylikt förhållande kan komma att äga rum;
och jag är öfvertygad, att hvarje gång ett åtal grundas på
cn smädelse mot Konungen af sådan beskaffenhet, att
den förtjenar beifras, det stränga straffet både bör och
kan drabba förbrytaren med nationens bifall, och att han
då icke, såsom nu, finner hos opinionen stöd, ja, uppmuntran
för sin hårdnackenhet. Det har vidare blifvit sagdt,
att det stränga lifsstraffet förskrifver sig från hedendomens
mörker. Detta är väl en temligen stor anachronism, enär
vi icke räkna mer än hundra år, sedan lagen antogs; och
nekas kan ej heller, att bland 1734 års lagstiftare män funnos,
af vida högre bildning och större lagstiftningsförmåga,
än man nu kan uppleta ens i LagUtsk. Jag instämmer
för öfrigt med Gr. Horn, alt de politiska begreppen
icke Nro nog utbildade i vårt land, för att medgifva en mildring
af den ifrågavar. lagen. Vi hafva nyligen i ett offentligt
blad, som utgifves, efter livad allmänt är kändt,
under skydd af en fraction utaf Styrelsen, sett framställas,
att Konungens gerningar i Statsrådet böra vara lika
fredade från allt klander, som hans personliga gerningar
utom Gonseillen, d, v. s. att allt klander af Regeringens beslut
skulle vara otillåtet, och jag frågar, hvad vore då tryckfriheten
och rättigheten att yttra sig öfver allt, som kan
blifva föremål för mensklig kunskap? Jag bekänner, att då
jag först hörde Hr Cederschjöld framställa sin motiou angele
tillägg af ordet gerningar, fann jag den riklig, såsom
öfverensstämmande med ordalagen i tryckfrtsförordn; men
sedan jag hört sådana satser yttras, som den nyss citerade,
och derjemte öfvervägat de betänkligheter dervid, Frih. v.
Stedingk anfört, linner jag i detta tillägg allenast en farlig
snara. Men jag återkommer till formfrågan, och då jag
tror det vara fullständigt ådagalagdt, att Utsk. icke haft
någon i grundlagen medgifven rätt att inkomma med sitt
Den 20 December f. m.
J8i
förslag, hoppas jag, alt Hr Gr. o. Landtm, finnér sig förhindrad
att framställa propos. till bifall å betänk. Jag hemställer
derjemte till Frih. v. Stedingk, om Hr Frih. ej skulle
vilja afstå från sin begäran om propos. på afslag; ty då jag
förmodar, alt Frih., likasom jag, godkänner den del, som
angår Konungens propostn,, kan betänk., icke i sin helhet
afslås. Jag fortfar för min del att yrka återremiss.
Hr B e r ge n s c h j ö I d, Erik: Jag var icke här tillstädes,
då den K. proposm förra gången, eller vid remissen, var
under discussion; jag skulle eljest då hafva, utan anspråk
på talareförmåga, sökt vederlägga de anmärkntr, som emot
densamma framställdes, ty jag skall alltid öppet ikläda mig
både den moraliska och den juridiska ansvarigheten för denna
K. proposm. Jag finner nu, att dessa anmärkntr blifvit
så fullständigt vederlagda i Hr Strussenfelts reservation, att
jag anser öfverflödigt uppehålla mig dervid och förenar mig
blott med reservanten; men jag vill ändock nu ej vidare
yrka på bifall till Konungens proposrn, enär den liufvudsakligaste
bristen i nu gällande lagbudet blifvit genom Utsk:s
förslag såvida afhjelpt, att för olika grader af brottet
olika straffbestämmelser skulle komma att äga rum. Jag
tror således, alt man kan vara belåten med denna af Utsk.
föreslagna rättelse, och begär i följd häraf propos. till bifall
å betänk. Hvad formfrågan angår, vill jag blott upplysa,
att det icke är första gången, som R. St. modifiera eu
K. propos. om lagförändring. Följden blir blott en contrapropos.
, ty då Konungens propos. icke i sin helhet blifvit
antagen, kommer R. Sl:s contraförslag att föredragas i Högsta
Domstolen, och K. M. lemnar derefter sitt svar antingen
till antagande eller förkastande af förslaget. Så har
det tillgått vid flera tillfällen, och bland annat år 1818, då
jag bestämdt påminner mig, att concurslagen antogs efter en
af R. St. afgifven contrapropos:n.
Hr von Stahl: Det är icke i anledn. af det klander,
man riktat emot Utsk., som jag nu ånyo begärt ordet, utan
endast för att bemöta den af Hr Dalman framställda grundsats,
att man här icke fick laga så mycket rättsgrunder som
icke mer politiska skäl i betraktande. Jag svarar härtill,
att en brottmålslag, som stödjer sig på annat än rätts- och
förnuftsgrunder och som är till för enskilda afsigter eller
politiska beräkningar, måste vara och förblifva en förderflig
lag, hvilken, om den derjemte innefattar grymma och
barbariska straff, inom kort skall i sin tillämpning och sina
följder visa alla de vådor, hvartill ett sådant, allmän ordning
störande oförnuft leder. En sådan lag vore att likna
vid ett vedervärdigt missfoster, ett blodtörstigt vilddjur. Då
jag således ej kan tillerkänna Hr Dalmans yttrande någon
juridisk consequens, torde jag ej misstaga mig, om jag härleder
rnotiverna derför från annat håll. Sedan man, genom
33a
D cn 20 December f, m.
dessa ihärdiga rop om misstag och duglöshet hos Styrelse,
corruptibilitet hos domarecorps, servilism hos tjenstemän o.
s. v., injagat oro och missbelåtenhet hos den stora massan,
som, sage hvad man vill, ändock ej är nog upplyst att sjelf
göra sig reda för öfverdriften och falskheten af dessa rop,
utan finner det beqvämligare att blindt tro, än att forska
sjelf; sedan man på detta sätt underlättat öfverträdelser
emot 5 cap. i § Missg.bm eller tilläfventyrs förledt dertill,
består dessa Hrrs consequens deri att söka, genom bibehållandet
af en overkställbar lag, bereda förbrytaren strafflöshet
och i sjelfva lagen hafva ett skydd för denigrationssystemet.
Hr Strussenfelt, Adolph Ludv.: Då jag nu begärt
ordet i detta ämne, har det skett med föga hopp att
kunna verka på de här samlade ledamöternas öfvertygelse,
ty jag vet, att min stämma dertill är för svag. Men af aktning
för det Stånd, som gifvit mig sitt förtroende att vara
ledamot i LagUtsk., och af aktning för de män, med hvilka
jag der arbetat, anser jag mig skyldig att till besvarande
upptaga de anmärkn:r, som blifvit framställda mot Utskts
förfarande. Dessa hafva i första rummet blifvit riktade
mot formen af Utskts betänk., som man sagt vara stridande
mot grundlagen. Det förefaller dock i sanning underligt,
att man från samma sida nu hör Utsk. klandras
derför, att det skall hafva gått för långt eller utöfver sin
rättighet att framställa förslag, då för någon tid sedan Utsk.
tvärtom klandrades derför, att Utsk. ej föreslog en förändring,
derom ingen fråga var väckt. För öfrigt får jag anmärka,
att den reservant, som nu yrkat, att Konungens
propos. blott i sin helhet kunde antagas eller förkastas, sjelf
förut deltagit i det beslut, hvarigenom Utsk. med tillagdt
vilkor antog Konungens propos. om tysta förmånsrätternas
afskaffande. Hr Dalman har också vid ett föregående tillfälle
yrkat, att R. St. skulle hos Konungen begära en formlig
propos., ang:de nya lagen; men om nu en sådan propos.
blott skulle kunna i sin helhet antagas eller förkastas,
vet jag sannerligen icke, huru frågan om nya lagen skulle
behandlas, så att man någonsin kom till ett slut. Konungens
propos. om ny stängselförordning har likaledes vid denna
riksdag blifvit behandlad på samma sätt, som Utsk. nu
gjort, utan att någon anmärka, då afhördes. Det är först
pu, som man får höra talas om grundlagsvidrigheten af ett
sådant behandlingssätt. Härmed tror jag mig tillräckligt
hafva vederlagt de anmärkmr, som blifvit gjorda emot formen
af betänk., och jag öfvergår nu till de anmärkntr, som
blifvit framställda i sjelfva saken, dervid jag anhåller att
först till besvarande få upptaga de inkast, jag funnit i tidningsbladen.
Hr Hjerta har i sitt blad, om än han icke
haft uågot att invända mot sjelfva grundsatsen för den fö
-
Den 20 December f. ra.
383
reslngna Jagförändringen, dock med bitterhet klandrat, att
Utsk. ej gifvit någon definition på brottet, som är i fråga,
och Hr Hjerla har sagt, att sådana definitioner hittills alltid
ansetts nödvändiga. Jag finner deremot blott få definitioner
på brott i vår nu gällande criminallag, och om Hr
Hjerta endast flygtigt behagat bläddra i Lagcommitte'ens förslag
till strafflag, skulle han hafva funnit, att äfven i detta
arbete, der Hr Hjertås åsigt i allmänhet blifvit antagen,
finnes ingen definition på laslligt tal. Så väl Hr Hjertås som
Riksdagsm. And. Danielssons citationer ur Franska lagen, uti
de yttranden som dessa ledamöter afgåfvo vid K. propostns
remiss till Utsk., äro ej heller öfverensstämmande med förhållandet,
ty i Franska lagen finnes icke någon definition
eller några criterier på beskaffenheten af ifrågavar. brott;
och Hr Hjerta, som anser Franska lagen såsom ett mästerstycke,
ehuru Dupin och andra utmärkta jurister icke äro
alldeles af samma tanka, borde dessutom hafva funnit, att
der äro åtskilliga brott, för hvilka ingen definition finnes,
t. ex. för attentat. För öfrigt får jag äfven anmärka, att
verbalinjurier i allmänhet äro af beskaffenhet att icke kunna
definieras, hvilket också visas deraf, att Lagcommitte'en,
som annars antagit, att alla brott böra definieras, dock icke
gifvit någon definition på dessa. Utsk. har emedlertid här
lemnat en definition, ehuru ofullständig — jag medger det—,
och Utsk. har dervid begagnat samma ord, som förut finnas
i tryckfrtsförordn., hvartill Utsk. också blifvit särskildt
uppmanadt genom Hr CederschjÖlds vid remissen gjorda anmärkn.
, att man icke borde i tvenne Jagbud hafva olika termer
för samma brott. Detta torde vara tillräckligt för att
freda Utsk. från alla anmärkntr i denna del. Jag skall nu
till besvarande upptaga några här fällda yttranden. Frih.
v. Stedingk har sagt, att ingen våda ligger i det gamla
straffets bibehållande, enär initiativet af dess tillämpn. ligger
hos Regenlen. Detta vill säga detsamma som att ingen
våda finnes i ett straff, som icke tillämpas; men consequensen
af ett sådant yttrande kan jag ej förstå. Samme talare
har vidare såsom hufvudargument åberopat den sköna benådningsrätten,
och äfven detta synes innebära en motsägelse;
ty benådningsrättens ändamål är icke att omintetgöra
lagen, och en strafflag, som vore stiftad i beräkning på Konungens
benådntsrätt såsom medel att göra lagen kraftlös,
skulle motsäga sig sjelf. Deremot har benådntsrätten ett annat
ändamål. Det finnes nemi. förhållanden och omständigheter,
då ett strängt vidhållande af lagens absoluta bud vore
att uppoffra lagens ändamål för dess form, och det är
då, som det tillhör regenten att återställa det jemnvigtsförliällande,
som på annat sätt icke kan återställas. Då är benådntsrätten
ett skönt prerogativ; mendet förhåller sig med
detta prerogativ likasom med furstekronan, den glänser ej
endast, den tynger äfven. Striden emellan bjertats böjelser
Den ao December f. m.
och pligten att upprätthålla samhället är ofta svår och pressar
suckar ur det Konungsliga bröstet. Det har vidare
blifvit sagdt, att hundra års erfarenhet skall hafva visat,
att ingen våda är förenad med det gamla lagbudets bibehållande.
Till svar härå får jag blott erinra, att straffet
på ett sekel icke varit tillämpadt. Hvad åter angår det klander,
som här blifvit framstäldt mot Konungens beslut i vissa
fall att låta anställa åtal, likasom det klander en annan
värd ledamot yttrat mot vissa underordnade auctoriteter,
som skola hafva misstagit sig i sina angifvelse!1 om brott af
ifrågavar. beskaffenhet, är detta allt sådant, som icke hör
hit och icke kan blifva föremål för Ståndets öfverläggning
i följd af 90 § Reg.F. Gr. Horn har sagt, att det väl kunde
vara behöfligt och nödvändigt att mildra vår strafflag,
men trott, att en sådan åtgärd skulle fordra och förutsätta
ett mera framskridet samhällsskick. Man har dock sett, att
andra länder, der t. o. m. intet constitutionelt samhällsskick
finnes, såsom Danmark, betydligen mildrat sina strafflagar,
och jag skulle ej tro criminallagstiftningen vara så beroende
af det constitutionella samhällsskicket, att ju ej den mildare
andan i brottmålslagen kan och bör fortgå äfven hos
oss. Samme ledamot har äfven talat om den ministeriel!»
ansvarigheten, hvilken dock synes mig endast aflägset röra
detta ämne. Det har blifvit sagdt, att det bårda straffet
borde qvarstå såsom skydd för majestätet, så länge begreppen
om den ministeriella ansvarigheten äro så litet utbildade.
För min del skulle jag tvärtom tro, att just det hålda
straffet verkar motsatsen och icke blir något skydd; ty då
det står i strid med folkets känsla och förnuftets fordringar,
är det, som om det icke fanns. Man har trott, att det
skulle vara en hållhake emot angifvelser; men jag kan ej
inse detta, då det i sjelfva verket är att betrakta såsom en
ren nullitet. Förutsättom emedlertid, att lagen någon gång
i sin stränghet skulle tillämpas, och jag frågar, huru man
då kan vilja bibehålla ett straff, om hvilket alla äro ense,
att det icke står i förhållande till brottet? Jag frågar eder
på samvetet, mina Hrr, om j väl kunnen försvara eder åtgärd,
i händelse framdeles medborgares blod skulle flyta i
följd af det beslut, som i dag fattas? Regeringen har nu
tvenne gånger gått de önskningar till mötes, som mägtigt
höjt sig för mildring uti den ifrågavar. straffbestämmelsen,
och om R. St. nu för andra gången motsätta sig denna mildring,
hvad skall då Regeringen tro annat, än att Nationen
önskar, att det nuvarande straffet går i verkställighet på förbrytaren.
Men då kommer det blod, som i sådant fall flyter,
ej öfver Konungens eller hans rådgifvares hufvuden,
utan öfver de representanter, som envist afslagit hvarje försök
att tillvägabringa en mildring. Utan anspråk på bifall,
men ocksåi utan fruktan för dagens fordringar, har jag nu
fram
-
Den ao December f m.
385
framställt min mening för att i min mån bidraga, att man
ej må afvisa i från sig, hvad sorn hU blifvit föreslaget för
att komma till en humanare lagstiftning.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
komme att fortsättas i eftermiddag kl. 6.
Frih. von Stedingk: Jag hade i sanning icke tänkt
att vidare uppträda i detta ämne; men då jag finner mig
dertill uppmanad af åtskilliga yttranden, anhåller jag att
få anföra några ord till svar. Frih. Boye har talat omfors
men och ansett Utsk. hafva riktigt förfarit, då Utsk., med
anledn. af de väckta motionerna, funnit sig oförhindradt att
inkomma med ett från den K. propos. afvikande förslag. I
så måtto anser jag Hr Frih. hafva rätt; men jag hade önskaf,
att Utsk. gjort mera afseende på de väckta motionerna.
Detta har emedlertid icke skett, Utan jag finnér i
betänk, endast den K. pfopostn behandlad, ehuru på ett
eget sätt; och det är denna behandling af frågan, som jag
anser oriktig. Frih. Boye har vidare sagt, att det ej vöre
passande att här tala om friheten och dess kränkning.
Tvärtom kan jag för min del ej finna annat, än att här
just är rälta stället att uttala sin öfvertygelse i dessa ämnen;
och jag hemställer, om ej friheten kan sägas vara
kränkt, då fråga är om medborgares godtyckliga inspärrande
i fängelse. Hr v. Stahl har på ett mystiskt sätt omtalat
en nyligen passerad händelse. Jag bekänner, att om jag
skulle inlåta mig i detta ämne, skulle det ske lika litet till
fromma för Konungens rådgifvare som för förbrytaren ; men
jag afhållen mig derifrån på grund af 90 § Reg.F. Samma
talare har vidare ansett det vara blodtörstigt att anlita det
straff, som nu är stadgadt, och Hr Strussenfelt har frågat,
om vi vilja taga på vårt ansvar en framtida blodsutgjutelse,
för hvilken Representationen skulle komma altansvara.
Jag öfverlemna!- med lugn åt efterverldens omdöme
den röst för afslag å den föreslagna lagförändringen, sorn
jag går att afgifva, och jag hemställer, om det kan kallas
blodtörstigt att anse lifvet för en lumpen skänk mot to års
inspärrande i fängelse. Vi lefva icke, mina Hrr, under en
Robespierres spira, och Sverige behöfver inga inquisitiotisdomstolar!
Hr
Cederschjöld, Pehr Gust.» Sällan har inom
dessa murar något ämne förevarit, der jag varit mera tveksam
och osäker i mitt eget omdöme. Jag uppträder också
nu blott för att uttala denna min tvekan och göra reda derför.
Jag finner nemi. en till sina följder väsendtlig skillnad
emellan Utsk:s förslag och Konungens propostn; ty då Konungen
föreslagit fästningsstraff från 2 till to år, kan man
anse hela straffbestämmelsen delad i 5 lika grader; men då
17 H»
ise
Den ao December f. na.
Utsk., jemte dessa grader, utsträckt straffet ända till lifvets
förlust, kan man anse Utsk. hafva förlängt scalan uppåt
med ett visst antal grader, sorn jag exempelvis vill antaga
till i5. Utskrs förslag innefatta]' då 20 grader af straff i
stället för 5, som K. propos. innehöll. Men om man nu
sätter scalorna för högsta brottsligheten jemnt med hvarandra,
så är det klart, att Utsk. stigit i5 grader lägre än
den Ii. propöstn; och jag fruktar, att följden häraf skulle
i tillämpningen blifva, att vi finge se brott åtalade af sådan
subtilitet, att del fordrades adois glasögon för att upptäcka
dem. Detta anser jag oriktigt, ty majestätets helgd
bevaras icke, utan snarare missfirmas, genom mängden af
åtal, och om den nu gällande lagen hittills aldrig blifvit
tillämpad, tror jag dock, att kronans glans icke deraf lidit,
oansedt det visserligen i alla tider funnits personer, oförståndiga
nog för att tillåta sig mindre passande yttranden
örn regenten. Jag tvekar således om den föreslagna ändringen
är af hehofvet påkallad. Väl säger man det vara
orimligt att bibehålla en lag, som icke tillämpas; men jag
bekänner öppet, att jag, för min del, ej skulle tveka att
tillämpa lagen, om ett brott beginges, som verkligen påkallade
straff. Om nemi. Konungen smädades på ett sådant
sätt, att han alldeles beröfvades folkets aktning och likasom
moraliter mördades, borde det hårda straffet, efter
min tanka, tillämpas. Man har frågat, på hvems hufvud det
blod skall falla, som framdeles kunde komma att utgjutas
i följd af det gamla lagbudet? Jag svarar, att det beror på
omständigheterna. Utgjules det för obetydliga förbry leiser,
så skall det falla på Konungens rådgifvares hufvuden; men
tillämpas lagen endast i sådana fall, jag antydt, så må blodet
falla på det hufvud, som skiljes från kroppen. Jag finner
sålunda betänkligt både att afslå och att antaga mildringen
i straffet, helst denna mildring lätt skulle kunna leda
till förföljelser och åtalens mångfaldigande. Snarare skulle
jag dock vara böjd alt bifalla Konungens nåd. propos.,
än att antaga Utskrs förslag. På grund häraf begär jag altså
återremiss af betänk., för att få se de betänkligheter,
sorn jag antydt, af Utsk. vederlagda.
Frih. boye; Redighet i begrepp är första vilkoret för
ali rättskaffens undersökning, och jag finner mig så mycket
Iner uppmanad att här erinra derom, som jag icke känner
något tyngre tillmäle, än då det sättes i tvetydighet, huruvida
man älskar friheten och med detsamma fäderneslandet
eller icke. Jag skulle se grafven med fasa, om jag ej
omgifvit mig med annat än tvetydighet i detta afseende.
Emedlertid, så länge den ledamot, som framkastat denna
fråga, nöjde sig med framställningen af en blott phras för
att göra effect, besvarade jag honom i allmänhet, att jag
lycklc phrasen icke vara tillämplig; tneg då samma leda
-
Den ao December f. m.
mot nu för andra gången yttrat sig på samma sätt, anser
jag för en pligt att visa, att det är’redighet i begreppen,
sorn dertill är skulden. Må det tillåtas mig att (rån den
alltför höga ståndpunkt, som talaren intagit och hvilken
jag ej klandrar, om den är enlig med hans öfvertygelse,
återkalla honom till den fråga, hvarom vi tala. Jag frågar
då, hvad har bestraffningen af ett brott med friheten
att göra? Eller vill den värde ledamoten, att friheten skall
bestå i frihet alt begå brott? Huru kan man komma till
farhågan, att klander öfver regeringsåtgärderna skulle blifva
laslligt tal, då denna farhåga just är förekommen genom
den distinction, som igenfinnes i Utskts förslag och hänför
brottet till Konungens individualitet? I öfrigt, och om man
ej anser mig blifva alltför vidlyftig, begär jag alt ännu få
tillägga några ord. Om jag med det begrepp, jag bar om
domarens omdöme och aktning för sig sjelf, kunde i den
föreslagna lagförändringen se någon möjlighet af ett band
eller ett intrång på folkets frihet, skulle jag dela den välde
talarens farhågor; ty jag har redan förut förklarat, alt
jag delar och högaktar hans känsla för friheten, och detta,
jemte förklaringen att jag anser hans farhågor endast härr
leda sig från oredighet i sjelfva begreppet, bör (reda mig
från all misstanka att i någon mån vilja träda hans öfvertygelse
för nära.
Hr Hjerta, Lars Joh.: Jag skulle icke hafva upptagit
tiden med något yttrande i detta ämne, emedan jag, i
följd af Utskts sätt att behandla frågan, har föga hopp alt
lunna gora min åsigt gällande, om jag icke ansett mig skylr
dig att till besvarande upptaga dels några särskildt emot mig
riktade anmärkntr i Utskts betänk, och dels Hr v. Ståbis
sednaste yttrande, deruti han sökt undanrödja Hr Dalmans
inkast, att frågan borde behandlas mera från en politisk
synpunkt än i stöd af rättsgrunder. I detta sistnämnda afseende
får jag fästa uppmärksamheten derpå, att om (nan
blott vill behandla frågan ur juridisk synpunkt, måste man
erinra sig, att första rättsgrunden för all Jag är, att hvarje
samhällsmedlem bör hafva lika rätt inför lagen, och att
Konungen således i afseende på lagens skydd ej har större
prerogativ än tiggaren, med det enda undantag, att Konunr
gen ej är inför lagen ansvarig för sina gerningar. Min mening
är emedlertid icke att här vilja göra denna sats gällande;
jag har blott anfört den för dem, som vilja betrakta
ämnet ensamt ur rättsprincipens synpunkt, ty om
denna fullföljdes, skulle man komma till det resultat, att intet
särskildt lagstadgande i förevar, afseende behöfdes, då
lagen på andra ställen genom utsätta straff icke; blott för
alla handlingar, utan äfven för utspridande af rykten, som
kunna vara för samhället farliga, omgjordat thronen och
jnajestätets helgd med tillräckligt skydd, så att frågan bär
388
Den ao Deeemfcet f. m.
endast är om skydd mot anfall på regentens person, hvilken,
såsom jag nyss nämnde, i detta afseende icke har,
ur juridisk synpunkt, något prerogativ framför andra samhällsmedlemmar.
Det måste således erkännas, alt frågan äfven,
och i hufvudsaklig måtto, bör betraktas ur politisk
synpunkt, och då Hr Strussenfelt frågat, om det är klokt
att bibehålla det gamla, blodiga stadgandet, och om vi
skulle kunna ansvara derför, får jag förklara, att jag icke
för min del anser det klokt; men jag hemställer, om Utskrs
förslag är klokare, eller huru Utsk. kan ansvara derför, då
XJ t sk, icke blott bibehållit dödsstraffet, utan öfverlcmuat
dess tillämpning till domarens enskilda ompröfning. Samma
talare har till försvar för Utsk:s åtgärd, att icke fästa afseende
på raina förut gjorda anmärkn:r, sagt, att verbal-injurier
icke kunna definieras. Jag beklagar, att en så lärd jurist
icke förmatt åtminstone rubricera dem under vissa classen
på samma sätt som Franska lagen, hvilken classificerar
dem dels i calomnie!- eller beskyllningar för brottsliga gerningar
och dels i skymfliga utlåtelse!-, hvilka icke äro förenade
med sådana beskyllningar, Samma classificatlon igenfinnes
äfven i 60 cap. af vår mjssg.halk, der de indelas dels
j sådana, som gå å heder och ära, och dels i andra skymfliga
eller ohöfviska ord. På denna skillnad hade jag trott,
att Utsk. kunnat och hort bygga ett annat förslag än det,
hvarmed Utsk. nu inkommit, helst den invändningen, att
förslaget borde sättas i öfverensstämmelse med tryckfr.lagen,
af sig sjelf förfaller, när man besinnar, att denna just hänvisar
till missg.bjn. Men jag äger numera, sorn sagdt är,
så litet hopp att kunna göra denna åsigt gällande, att jag
icke med den vidare utvecklingen deraf längre vill upptaga
fl. o. Ad;s tid. Jag instämmer dock med dem, som yrkat
återremiss, förnämligast på de grunder, Gr, Horn anfört.
Gr. Horn; Man har emot mi It anförande yttrat det klander,
att jag skall hafva sträckt mig utöfver hvad go § Reg.F.
tillåter, och jag upptager denna anmärkt), lill besvarande,
emedan jag anser mig böra tillrättavisa elt yttrande, som
syftar att inskränka yttranderätten inom RiksStrn. Jag anser
våra grundlagar tillåta hvar och en att hemta sina
argumenter från hvilka facta som helst, blott han ej yrkar
någon påföljd eller något beslut derom. Om man t. ex,
från ett factum i Konungens Conseil vill hemta stöd för en
sats uti en civil lagstiftningsfråga, finnér jag ingenting orätt
deri, blott man ej på detta factum grundar ett yrkande om
ansvar i annan ordning, än grundlagen medgifver. Anmärkningen
hade således utgått från en falsk tydning af qo §
och bör desto hellie förfalla, som mitt klander egentligen
var riktadt emot sjelfva grundlagen, sorn medgifver reservationer
af Konungens rådgifvare. Jag stödde mig nemi.
derpå, att reservationsrätten lagger både moralisk och juri
-
Den 20 December f. m.
38g
disk ansvarighet pi Konungen personligen, och under sådana
förhållanden ansåg jag den föreslagna lagförändringen icke
vara lämplig. Vidare ber jag att få fästa uppmärksamheten
derpå, att om i en oeconomisk fråga ett förslag kommer
från Konungen, men icke godkännes af R. St., utan de i
stället uppställa eli annat, kan Konungen dera göra, hvad
afseende han behagar. Men helt annat är förhållandet med
Jagfrågor. Om R. St. i dessa förändra ett från Konungen
kommet förslag, betager man Konungen sitt veto; och det
är af denna anleda., som jag anser angeläget, att den nu
i fråga var. K. proposm rent utaf afslås, helst detta icke
hindrar enskilda ledamöter inom RiksSttn att i samina ämne
väcka motioner. Man har mot mig invändt, att Konungens
majestät ej skyddas af den högre straffbestämmelsen,
då den är af beskaffenhet att icke kunna tillämpas. Jag får
i anledn. häraf åter upprepa, att äfven jag anser det nu
gällande straffet stridande mot lidens anda, men att det är
behöfligt med våra outbildade samhällsbegrepp; och då jag
härvid talat om skydd, har jag menat skydd för Nationens
säkerhet, hvarmed jag tror alt majestätets helgd äfven är
bäst bevarad. Det är naturligt, att med en constitution,
som icke blott tillåter, utan äfven anbefaller granskning af
regeringsåtgärderna, ställer man ett verkligt försåt, då man
lemnar rum för dess bestraffning under namn af laslligt
tal. Jag skulle derföre tro, att man handlar ganska välbetänkt,
örn man söker afböja allt åtal för otillbörliga yttranden
, och att man oriktigt förfarit, då man oroat Nationen
med politiska rättegångar, hvarigenom majestätets helgd bevaras
vida mindre, än om allt åtal åsidosältes för sådana
förbrytelser af denna art, som ej äro af någon vigt för samhällets
bestånd. För min del fäster jag ingen vigt dervid,
då brottet ej tillika afser någon handling. Likasom Gud ej
förnärmas eller religionen lider deraf, att obetänksamma
personer yttra irreligiösa tankesätt, utan att man derföre
uppreser inquisitionsbåj eller i yttersta graden tillämpar lagens
straff pä sådana företag, saar det äfven med majestätsbrotten,
då de ej hafva någon handling eller samhällets störande
för afsigt. Slutligen får jag förklara min tillfredsställelse
att hafva hört allm. åklagaremagtens högsta organ
ikläda sig både den moraliska och den juridiska ansvarigheten
för Konungens ifrågavar. propos., emedan jag efter
denna förklaring hoppas, alt åtminstone klandret af samma
propos. ej kommer att anses såsom majestätsbrott, Jag forti
får i mitt ‘yrkande af återremiss,
Frih, von Stedingk: Då jag först uppträdde j denna
fråga, väntade jag ett starkt motstånd, och det förundrar
mig således ej att hafva funnit det; jag är också öfvertyg
gad, att lika litet som de talare, hvilka hysa en olika åsigt
med jnig, kunna inverka pä min öfvertygelse, lika litet ku[j
Den ao De ceni ler f. m.
jag verka på deras. Men hvad jag ej väntat mig är, att
Frih. Boye, för hvilken jag hyser särdeles aktning, skulle
roed sin kända .parlamentariska talent söka förvrida frågan
genom framställningen , att friheten här icke är i fara. Den
värde ledamoten har velat återföra mig till ett redigt begrepp
om redaclionen och sagt, att frågan ej är om annat
än Konungens person. Men så är ej förhållandet, ty Utsk.
har föreslagit en redaction, deri tydligen omtalas ej blott
Konungens person, utan äfven dess 'gemi rigor, och det
är just härigenom, som jag anser friheten vara kränkt. Dessutom
har man i alla tider ansett vådligt att lemna bestraffningen
af sådana brott som de ifrågavar. åt domarens godtycke;
oell jag hemställer till oe flera skickliga jurister,
som här äro tillstädes, om de kunna anföra något exempel
på en lagstiftning, der roan lagt en så utvidgad magt i domarens
hand, som alt bestämma straffet emellan 2 års fästning
och stupstocken. Jag lifvas af samma kärlek för Konungen
och Konungahuset som hvar och en annan på detta
rum; men just derföre kan jag ej yrka annat, änattUtsk:s
förslag må förkastas.
Hr Strussenfelt; Jag får först vända mig lill Hr
Cederschjöld, som klandrat, att Utsk. antagit så många grader
i straffbestämmelser. Jag hemställer till den värde ledamoten,
om Utsk. kan anses hafva antagit för mångå grader
i straffet för ett brott, som är af den beskaffenhet, att
Hr Cederschjöld sjelf ansett det i svårare fall förtjena dödsstraff,
men tillika innehåller, så många nuancer, att åklagaren
stundom skall behöfva glasögon för att upptäcka lägsta
graden af brottslighet. Jag har för min del ej varit af den
åsigt, att man borde bibehålla dödsstraffet, som icke kan
försvaras inför förnuftet; men då flera ledamöter såväl i
TJtsk, som i RiksStrn påyrkat dess bibehållande, var det ej
underligt, örn Utsk., för alt förena de olika åsjgternä, antog
dödsstraffet såsom en ytterligare grad. Hr Hjerta har
numera såvida modifierat sitt yrkande, att lian i stället för
definition begärt classification af brottet. Jag vet dock icke,
hvartill detta skulle tjena, I 60 cap. af 1734 års lag
kan det behöfyas, emedan man der antagit helt och hållet
olika straff för de olika classerna; men då man här antagit
flera grader i ett och samma straff för att tillämpas efter
omständigheterna, inser jag ej, att något vidare behöfves,
Lagpommitlpep har icke heller gjort någon classjfieation af
detta brott, Frill, v, Stedingk har förnyat sitt klander af
TJtsk ts redaction. Detta klander återfaller då på den grundlag,
hvarifrån redactionen blifvit hemtad; jag tror likväl
för min del, att Utsk. gjort rätt, då det följt grundlagen,
Gr. Horn har sagt, att majestätet ej kan träffas af el t klander
utan betydenhet. Men är det sfi, borde intet straff derför
Unnas, peli a|irafnins(, borde paan ifra för dödsstraffets
Den ao December f. m.
bibehållande i sådana fall; ty om majestätet icke kan träffas
af klandret, är handlingen ej brottslig, och den bör då vara
alldeles strafflös.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då detta ämne vid
1823 års riksdag hos R. o. Ad. förevar, talade jag emot den
du afgifna K. propostn på den grund, att den icke innehöll
något förslag till ändring i nu gällande lagbud. Gr. v.
Schwerin gjorde anmärkn. emot denna oformlighet, och jag
instämde deri jemte Hr Cederschjöld; men nu, då saken
blifvit framställd i den form, grundlagen föreskrifver, anser
jag mig böra understödja den, och anhåller att få fästa
Ståndets uppmärksamhet på oriktigheten af de anmärkntr,
som här blifvit gjorda emot formen af Utskts betänk, filan
säger, att Utsk. ej haft rätt att modifiera Konungens propus.
, utan bort tillstyrka rent bifall eller afslag å densamma.
Delta är likväl icke enligt med förhållandet; ty grundlagen
säger ej, alt Konungens propostr i lagfrågor skola
oförändrade antagas eller förkastas. Så har icke heller tillförne
skett, och Hr Bergenschjöld har redan visat motsatta
exempel från 1818 års riksdag. Jag åberopar derjemte alla
riksdagars erfarenhet om Ulsk:s förfarande med enskilda
motioner, och grundlagen föreskrifver ingen skillnad i Utsk:s
behandling af K. propostr. Man behöfver blott gå till
LagUlskts nästföljande betank. för att se, huru Utsk. dels
inskränkt, dels utvidgat de af enskilda motionärer gjorda
förslagen till ändringar i inleckningslagen. Jag finner så
ledes
intet hinder för Utsk. att kunna tillstyrka sjelfva meningen
afen föreslagen lagförändring, utan att hålla sig till
ordalagen, äfven 0111 förslaget kommer från Konungen.
Hvad nu sjelfva saken angår, är första frågan, om den K.
propostn varit af behofvet påkallad? Jag öfverlemna!' åt
livar och en alt bedöma det efter dagens händelser. Det
lärer då svårligen kunna nekas, att en modificätion i straffbestämmelsen
är nödvändig. Hvad åter beträffar Utskts tillägg
att derjemte bibehålla det nu gällande dödsstraffet, lärer
R. o. Ad. finna, att sådana smädelser kunna yttras, som
förtjena dödsstraff. Lagen har fridlyst alla offentliga personer
under utöfningen af deras kall. Konungen bör då vara
fridlyst framför alla andra; men man kan tänka sig möjligheten
deraf, att under det Konungen sitter på sin thron
å rikssalen, omgifven af R. St., föreställande hans folk, och
af utländska sändebud, föreställande främmande magier,
någon dristade att der yttra sig smädligen emot Konungen.
Månne ej en sådan skymf mot majestätets helgd och hvad
Svenska folket har kärast förtjena!- dödsstraff? Åtskilliga ledamöter
hafva också bär förklarat sig för dödsstraffets bibehållande
i svårare fall. Jag tror således, att Utsk. gjort
rätt, då det bibehållit detta såsom yttersta graden. Jag
bar väl hört en annan ledamot yrka* att dödsstraffet borde
Den ao Dceemkerf. m.
qvarstå blott såsom hållhake emot lagens tillämpning, d. v»
s. såsom medel lill strafflöshet. Men vill man förfara på
sådant sätt, bör man göra begynnelsen med sig sjelf och
säga, att alla smädelse!- emot enskilda eller embetsman likaledes
böra vara strafflösa. Jag har dock ännu icke hört
någon sådan motion. Man har sagt, att förbrytelser af denna
art äro utan all verkan, och således utan betydenhet
för samhället. Beklagligtvis förhåller det sig icke så, ulan
det beror väsendtligen derpå, inför hvilka smädelserna yttras,
ty mängdens omdöme är för klent att anse smädelsen
för vanvett. Jag skulle för min del ej hafva något emot,
att förbrytarne förklarades vanvettiga, dock med vilkor, att
de äfven behandlades derefter, och inneslötes på dårhus5
men detta sker ej. Man har vidare sagt, att vårt constitutionella
samhällsskick icke vore nog utveckladt för att
tillåta dödsstraffets borttagande, emedan man ännu är alltför
ömtålig, för anmärkn:r. Hvad denna ömtålighet beträffar,
tror jag, att anmärkntsrätten redan gått så långt, åtminstone
mot embetsman, att obehöriga anmärkntr mot dem
kunna göras strafflöst, och att ingenting mera af ömtåligheten
återstår, än blott det att lemna alla anmärkntr utan afseende;
hvarmed Riket ej torde blifva väl belåtet. Jag anhåller
för öfrigt att få förena mig med Hr v. Stahl och
önskar, att R. o. Ad., med den känsla för majestätets helgd,
som alltid utmärkt detta Stånd, ville bifalla betänk.
Frih. Boye: I den större tydlighet, som Frih. v.
Stedingk numera gifvit åt sitt yttrande, —jag skulle vilja säga
i naiveteten deraf, — har Frih. visserligen på ett sätt, som
obestridligen gör honom berättigad til! hvarje Svensk mans
högaktning, gifvit förklaring åt sin yttrade mening, att friheten
här vore i fråga; men misstaget är derföre ej mindre
misstag. Läser man, såsom Frih., med farhågans eller misstroendets
glasögon, så medger jag, att orden kunna förstås
annorlunda, än jag fattat dem; men Frih. måste dock medgifva,
att Utskts syftning varit att skilja emellan Konungens persön
och Regeringen. Nå väl! är då icke delta tillräckligen uttryckt,
när det står: Konungens person och gerningar?
Att säga, det ordet gerningar här kan tagas i vidsträcktare
mening, an hvari det står, deri består misstaget.
Jag medger likväl, alt det varit tydligare, om det stått:
Konungens person och enskilda gerningar; men för min del
anser jag en sådan förändring öfverflödig, och den borde i
allt fall hellre föranleda till återremiss, för att få in ett sådant
tillägg, än till afslag, såsom Frih. v. Stedingk yrkat.
Jag högaktar den värde ledamotens motiver, men förblifver
dervid, alt han misstagit sig i följd af en farhåga, som ej
behöfves.
Hr von Stahl; I auledn. af Frih. v. Stedingks upprita
-
Den ao De ceni lier f. m.
3g3
maning till här närvar, jurister att anföra ställen ur nu gällande
lag, der gradationer i straff skulle medgifvas, ber jag
att ännu få yttra några ord. Grader i straff för ett och
samma brott äro ingalunda främmande för iy34 års lag.
Den stadgar t. ex. i (4 cap. Missg.bm, att den, som slår
föräldrar, skall mista lifvet, eller straffas med 4° Pa>' spö,
3o par ris eller 28 dagars fängelse vid vatten och bröd, efter
omständigheterna; och 60 cap. Missg.btn, som handlar
om verbal-injurier i allmänhet, lemnar likaledes val emellan
böter, ärans förlust, kroppsplikt eller landsflykt, allt efter
som saken är till. Då Hr Frih. i allmänhet klagat öfver
den domaren tillagda pröfningsrätt, såsom ledande till godtycklig
tillämpning af straff, och i sammanhang dermed gjort
anspråk på mera bestämda föreskrifter i lagen, tviflar jag,
att Hr Frih. tillräckligen undersökt befogenheten af sin klagan,
eller gjort sig reda för, huru långt anspråket på bestämdhet
i lag skäligen bor sträckas. Fordrar man, att lagen
skall upptaga alla möjliga inodificationer af ett brott
och bestämma särskilda straff för hvarje modification, så
skulle strafflagen förlora sig i en casuistik, som i sin tillämpning
skulle leda till följder, oförenliga med rättvisa
straffprinciper. Lagstiftningen blefve föranlåten antaga mindre
vigtiga afdelningsgrunder för att uppdraga skarpa gränslinier
mellan de särskilda modificationerna. Genom ett så
ängsligt bemödande hos Jagstiftaren , att undanrycka domarens
pröfningsrätt bedömandet af brottslighetsgraden, konune straffmåttet
ej sällan att bero af slumpen. Lagstiftningen kan ej
och bör ej i detta fall gå längre, än att uttrycka, hvad som
är straffbart, så klart, att en hvar kan veta, hvad som är
otillåtligt och ingen domare godtyckligt stämpla en loflig
gerning lill brott. När man besinnar, att lagen blott kau
upptaga brotten i sin allmänlighet, och att det tillhör domaren
att utreda omständigheterna dervid och brottslingens
individuella beskaffenhet, torde man lätt finna, huru orimligt
försöket skulle blifva att i lagen med arithmetisk noggrannhet
i allmänhet bestämma absoluta straff för alla brott.
Emellan utsatta maximi- och minimigränsor bör således
latituden för straffets afmätande öfverlernnas åt domaren.
Detta är en princip, godkänd af alla upplysta samhällens
criminal-lagstiftningar, och den är ej heller, såsom jag nyss
nämnt, främmande för oss. För den, rom ej gjort juridiken
till yrke, inträffar understundom, som det heter, att
hugga i sten, då man, endast med .biträde af det åberopade
le gros bon sens, uppträda med anspråk att förstå den.
Sådant påminner om det gamla ordspråket: ”Ne sutor ultra
crepidam.” För att stifta lagar är det ej nog att äga urskiljning
och omdöme, mati måste äga erforderlig forskning
och kunskap, Sådana ämnen tåla ej att lättsinnigt behandlas,
oclt jag kan försäkra Hr Frih., alt han med le gros
17 II.
3g4
Den 20 Dtcemler f. ra.
bon sens ej hinner långt, då fråga är att göra sin öfvertygelse
reda för de invecklade theorier, som i sekler utgjort
tvistefrön emellan verldens tänkare och lagkloke.
Hr Cederschjöld: En värd ledamot, Hr Strussenfelt,
har misstagit sigom min mening, då han trott, att jag
räknat Utsk. till förtjenst att hafva utsträckt straffgraderna.
Jag har tvärtom ansett detta såsom ett fel, emedan anledn.
derigenom skulle gifvas att stämpla de obetydligaste uttryck
såsom majestätsbrott. I bestraffningen af detta slags brott
behöfvas knappt några grader; ty om yttrandena icke medföra
någon fara för staten, äro de nästan tillräckligt straffade
genom den allm. oviljan. Men nu till en annan sak.
Jag är Utsk. förbunden för det Utsk. gjort afseende på min
hemställan, rörtde redactionen, och i den upptagit samma ordalag,
som tryckfr.förordn. innehåller; men vid närmare eftersinnande
finner jag, att denna redaction här ändock icke
är nog tydlig, helst man bör ihågkomma, att tryckfr.förordn.
tillämpas af jury, som dömer efter samvetet, då deremot
domaren måste följa lagens bokstaf. Om nu här står
Konungens gerningar, kan det möjligen hända, att domaren
utsträcker dessa gerningar ända till fattandet af beslut
i Statsrådet. En talare har väl sagt, att sådant aldrig
skulle kunna komma i fråga, men dock medgifvit, att det
varit bättre, om Utsk. här tillagt enskilda gerningar. Jag
kan ej annat än önska återremiss, på det Utsk. må taga
denna anmärkn. i öfvervägande och göra afseende derpå.
Frih. von Stedingk: Det har af Frih. Boye blifvit
sagdt, att ordet gerningar här vore af ringa betydenhet,
och att dermed ej kunde förstås annat än Konungens enskilda
gerningar. Jag citerar ogerna på detta rum tidningarna;
men jag måste i anledn. af detta Frih. Boyes yttrande
erinra om en artikel i Svenska Minerva, der en helt annan
sens blifvit gifven åt detta ord. Detta visar, att saken
kan ses ur olika synpunkter, och jag kan i följd häraf ej
frångå min mening. Jag tackar Hr v. Stahl för de upplysningar,
han meddelat om lagens många straffgrader i andra
fall; jag har dock i de anförda exemplen blott funnit på
ena stället fyra grader och på det andra sex, men ingenstädes
tio, såsom här. Jag medger för öfrigt visserligen å
ena sidan, att man i dessa lagfrågor kan hugga i sten, när
man icke är jurist; men å andra sidan vill jag ej göra våra
jurister och domare den orättvisan att tro, att de skulle vilja
förneka allt användande af le gros bon sens vid lagens
tillämpning. Slutligen får jag förklara, att om betänk, icke
kan nu afslås, förenar jag mig med dem, som begärt återremiss.
Jag anhåller likväl att först få höra uppläsas prot.-  utdr. från BorgareSt., rör:de dess beslut i detta ämne.
Underteckn. Ridd.Secret.: Prot.utdr., rörtde BorgareSt:s
beslut i denna fråga, är nu icke till luprds; men jag på
-
Den ae Deeernber f. »n.
3g5
minner mig bestämdt, att det innehåller afslag på LagUtsk:s
betänk., med förklaring, att Ståndet ansett det nuvar. stadgandet
böra bibehållas.
Frih. von Stedingk fortfor derefter:
Sedan ett Stånd sålunda redan afslagit Utsk:s betänk,
torde jag få återkalla i R. o. Ad:s minne, hvad som vidgjordes
denna fråga vid 1823 års riksdag. Jag tror ej, att
en jeranförelse emellan förhållandet då och nu kan föranleda
till förändrade tänkesätt, helst i sanning jag ej kan finna,
alt Regeringen nu mera än då lernnat förslaget grundlagsenlig!
ifrån sig. Jag fortfar att på grund häraf yrka afslag
å betänk.
Hr Hjerta: I anledn. af Hr v. Ståbis sista yttrande
vill jag blott erinra, att man vanligen anser en brottmålslag
fullkomlig, i samma mån den lemnar beskrifning på
hvarje brott och inskränker latituden för domarens pröfning.
När man nu utsträcker straffgraderna, utan all vidare
bestämmelse, från 2 års fästning ända lill dödsstraff, så
hemställer jag, om detta ej är nära nog detsamma som att
öfverlemna straffbestämmelsen till domarens godtfinnande,
och om det ej då är bättre att lemna den till Konungens
nåd. Slutligen får jag äfven förklara, att jag anser den juridiska
aucloriteten icke böra gälla, åtminstone på detta rum,
mera, än så vidt den står i öfverensstämmelse med le gros
bon sens, och att jag är öfvertygad, att R. o. Ad., utan
tillhjelp af speciella juridiska kunskaper, är tillräckligt upplyst,
för att, då Ståndet nu går att fatta sitt beslut, noga
öfverväga argumenterna på båda sidor.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg de vid LagUtsk:s betänk. N:o i65 gjorda amnärkn:r
hindra dess antagande samt betänk, således böra återremitteras.
Ropades starka nej, blandade med ganska många ja.
Då H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, i anledn. häraf förklarade,
det han funnit nej hafva öfverröstat ja, begärde
Frih. v. Stedingk votering.
Frih. von Stedingk: Som jag begärt votering, lärer
det vara min rätt att föreslå contraproposm, och jag anhåller
således, att denna måtte innefatta afslag å Utsk:s betänkande.
Hr von Hartmans dorff: Skulle Frih. v. Stedingks
nu yttrade mening om voter.propos:n blifva gällande, skulle
vi få afslag i ena och återremiss i andra alternativet.
Alla, som önska bifall till Utsk:s betänk, skulle då se deras
mening undertryckt. Man måste, till förekommande deraf,
först votera om contrapropostn.
Gr. Posse, Arv.: Jag tager för gifvet, att bifall till
396
Den a® December f. m.
Utslits betänk, blir japropos. Hvad åter contraproposm beträffar,
ser jag intet hinder att ställa den, såsom Frih. v.
Stedingk begärt, på afslag, så vida de, som yrkat återremiss,
sådant medgifva.
Frih. von Stedingk: Skall bifall till Utsk:s betänk,
blifva ja-propos:n, så ser jag ej, huru två voteringar kunna
undvikas; ty jag vet ej, hvarföre min mening skall undertryckas.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, yttrade, att om Frih. von
Stedingks mening blefve contra-propostn, H. Ex. ej kunde
finna, att hans mening blefve undertryckt.
Frih. von Stedingk: Vid Hr Gr. o. Landtm:s nu afgifna
yttrande har jag den anmärkn. atl göra, att om vid
första voteringen nej vinner, blir min mening undertryckt,
och det återstår blott frågan om återremiss. Då man i
BorgareSt. ej vägrat propos. på afslag, inser jag ej, hvarföre
icke R. o. Ad. äfven kan tillåta, att afslag ingår som
ena alternativet i voter:spropos:n.
Gr. Posse: Jag lärer icke hafva riktigt uppfattat Frih.
v. Stedingks yttrande, då jag tyckt mig höra honom säga,
att hans mening skulle blifva undertryckt, om voter:spropos:n
framställdes på sätt Hr Gr. o. Landtm, föreslagit; ty
Frih:s mening blir då undertryckt endast i den händelse,
att han tappar voteringen, och sådant lärer icke kunna hjelpas.
Men att återremiss skulle intagas i contrapropos:n har
jag ännu icke hört någon yrka.
Gr. Horn: Sedan Hr Gr. o. Landtm, framställt propos.
på återremiss och förklarat, att i svaret nej varit öfvervägande,
men votering i anleda, deraf blifvit begärd, är det
naturligt, att ja-propos:n måste innefatta återremiss. Men
för att icke undertrycka någon af de trenne här ytlrade meningarna,
måste vid denna votering först afgöras, om bifall
eller afslag å betänk, skall blifva contraproposm. Jag skulle
dock tro, att Frih. v. Stedingk vid sin begäran om votering
misstagit sig i formen; ty om Hr Gr. o. Landtm, förklarat,
att Ståndets pluralitet ej yrkat återremiss, skulle vi
nu, i fall begäran om votering ej mellankommit, stå på den
punkt, att endast hafva att välja emellan bifall eller afslag,
då rätta tidpunkten är inne för Frih. v. Stedingk att
göra sin mening gällande.
Hr Hjerta: Jag är förekommen af Gr. Horn, men hemställer,
om icke, då återremiss redan är beslutad af ett
Stånd, nemi. BondeSt., man kunde förena sig å ömse sidor
om återremiss af betänk.
Frih. Boye: Enligt Riksd.Ordn. bör proposin ställas i
öfverensstämmelse med discussionen. Det är också ovedersägligt,
att de flesta talarne delat sig emellan bifall och
Den ao December f. m
397
återremiss, och om mitt öra ej bedragit mig, var Frih. v.
Stedingk ej ensam i sin begäran om votering. Skulle jag
emedlertid häruti hafva misstagit mig, och således ingen annan
begärt votering på återremiss, sä begär jag det, på det'
fleras mening ej må undertryckas för en en endas.
Gr. Posse: Sedan Frih. Boye nu yrkat votering om
återremiss, lärer det blifva nödigt att votera om contraproposm.
Frih. Boye: Jag begär blott få erinra, att tvetydigheten
här endast rör contrapropos:n, och att äfven jag anser
ja-propos:n böra blifva bifall till betänk. Jag anhåller således,
att bifall till betänk, insattes i ja-propos:n och återremiss
i contra-propos:n, eller votering om denna sistnämnda,
i fall Frih. v. Stedingk ej vill afstå från sin begäran om
afslag.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:spropos:n:
Den,
som anser, att contra-propos:n bör innehålla återremiss
af LagUtsk:s betänk. N:o i65 i anledn. af såväl K.
M:s nåd. propos. till R. St., ang:de ändring i 5 cap. i §
Missg.b:n, som ock de i sammanhang härmed väckta motioner,
voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer conlraproposln att innehålla afslag å
ofvannämnde betänk.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — gr.
Nej — 24.
I anledn. häraf upplästes till justering och godkändes
följande voter:spropos:n:
Den, som bifaller LagUtsk:s betänk. N:o i65 i anledn.
af såväl K. M:s nåd. propos. till R. St., ang:de ändring i 5
cap. 1 § iMissg.b:n, som ock de i sammanhang härmed väckta
motioner, voterar
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer ofvannämnde betänk. N:o iG5 att återremitteras.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som föijer:
Ja — 64.
Nej — 4°.
Gr. Horn: Jag reserverar mig emot det nu fattade be
-
3g 8
Den 20 December f. m.
slutet derföre, att jag anser det oformligt och stridande mot
all grannlagenhet, som bjuder, att Konungens propostr skola
antagas eller förkastas, men icke tillåter förändringar
deri, som betaga Konungen sin sanctioinsrätt. Jag reserverar
mig äfven mot andan och innehållet af detta beslut, såsom
rakt stridande mot det skydd, man ämnat monarken,
men hvilket man nu frånryckt honom genom ådagaläggandet
af en anda, som är i så stark opposition mot fordna
förhållanden, då Ii. o. Ad. velat alt på en gång bevara
folkets frihet och thronens prerogativer.
Hr Stuart instämde i Gr. Horns reservation.
Hr Hjärne, Harald: Med öfvertygelsen, alt R. St. böra
representera Svenska folket, anser jag mig i hvarje fråga
böra eftersinna, huru Svenska folket skulle afgöra den. Utgående
från denna regel för mitt handlingssätt som representant
reserverar jag mig mot det fattade beslutet, emedan
jag anser mig göra det i Svenska folkets namn. Jag skulle
önska mig äga den parlamentariska förmåga, som jag anser
nödvändig för att yttra mig i ett så grannlaga ämne som
detta; men då jag ej tilltrott mig att kunna inverka på beslutet,
har jag afhållit mig från discussionen. Jag har dock
ej underlåtit att noga öfverväga ämnet eller innehållet af
såväl Konungens propos. som LagUtskrs besynnerliga betänk.
, och detta har föranledt mig till vidlyftiga betraktelser,
hvarigenom jag kommit till en öfvertygelse, som jag
anhåller att nu få nedlägga i prof. Jag anhåller att härvid
till en början få anföra, hvad jag skriftligen uppsatt
rör:de frågan, sedd ur synpunkten af den monarkiska principen.
Hr Hjärne uppläste derefter följande:
Först måste man göra sig reda för, i hvad förhållande
Konungens personlighet står till öfriga medborgares personlighet.
3 § Reg.F. säger: "Konungens majestät skall
hållas i helgd och vördnad; hans ger ningar vare
emot allt åtal fredade.” Tydligen utgår detta stadgande
från begreppet om moralisk fullkomlighet, från den
förutsättning, att en Konung icke kan fela; och hvad vore
väl den monarkiska principen, om den ej grundades på
denna ide'? En Konung, åt hvilken millioner anförtrott deras
välfärd, hvars röst ensam uppväger hela nationens, hvars
hand, genom en vink, i vissa fall bestämmer enskildas och
bela folkets öde, — en Konung, med en sådan,- af ett helt
folk erkänd magt, måste i delta folks begrepp, såsom moralisk
princip, stå ett steg närmare idealet än den öfriga
menskligheten, om ej hans magt skall blifva en orimlighet.
Om det låg i menskliga uppfattningsgåfvan en möjlighet att
skilja begreppet om Konungens person från Konungens
majestät, så borde det ideella begreppet endast fästas vid
majestätet; men då personen utgör lifsprincipen i maje
-
D«n 20 Dece mb c r f. m.
399
stö tets handlingar, måste detta begrepp vara oskiljaktigt
från dem båda. Att vilja betrakta Konungens person i
bredd med andra menniskor, vore att borttaga monarkiens
hörnsten och på gruset decretera republiken. Hvad Svenska
folket tänker i detta afseende, derom vittnar historien,
det förkunnas högt af den ohöljda känslan i hvarje Svenskt
bröst. Så länge Konungen är Konung, är han således icke
menniska. Menniskor kunna derföre icke döma öfver honom
såsom physisk varelse, ty han är öfver lagen. Detta
begrepp är uttryckt i 3 § Reg.F. Att klandra, lasta, smäda
en person, som man ej äger rätt alt döma, som ej kari
åtalas, och följaktligen är förnekad att försvara sig inför
den lag, som skall tillämpas på angriparen, är, endast på
grund af allmänna rättsbegrepp, en låg och föraktlig handling,
då den sker med uppsåt, en handling, som förtjenar
det högsta straff, då den är riktad mot Konungens majestät;
ty det är icke ensamt Konungens personlighet, som Isedel-as;
det är en af samhällets grundvalar, man fräter på, det
är det constitutionella statsskicket, man undergräfver, det
är den ena statsmagtens lifsprincip, som såras. Det är straffet
för detta brott, som afhandlas i 5 cap. 1 § Missg.b:n.
Om Svenska folket har samma begrepp som jag 0111 sin
Konungs majestät, så skall ock Svenska folket yrka samma
straff som jag för brott deremot, nemi. det högsta, som
lagstiftningen tillegnat sig.
Hvarefter Hr Hjärne muntligen tilläde:
Detta är den politiska sidan af saken. Den sidan, som
afbandlar frågan ur juridisk synpunkt, har här under dis—
cussionen blifvit tillräckligen utvecklad, och jag anser mig
endast böra förklara, att majoritetens åsigter, äfven i detta
afseende, ej äro mina. Äfven jag anser det icke vara rätt,
att i brottmål en sådan magt lemnäs åt domarens godtycke,
som Utsk. här föreslagit; ty man öfverlemna!- derigenom åt
domaren att efter sin individuella åsigt bedöma, i hvad
mån Konungens majestät blifvit Isederadt. Vi hafva sett,
att domare ofta kunna misstaga sig i deras omdöme, och
då är det ej rätt att åt deras auctoritet gifva en så stor
och obegränsad vigt. Jag finner väl, att man kan säga,
hvad som också blifvit sagdt, alt då gradationer linnas i
brottet, bör det äfven finnas gradationer i straffet. Jag erkänner
riktigheten häraf sora princip; men dä man ej bestämdt
kan definiera graderna i brottet, anser jag ej riktigt
atti ett afseende tillämpa en princip, som ej kan tillämpas i
ett annat. Jag tror mig således finna, att Utsk. brutit både
emot sunda lagstiftningsprinciper och emot det begrepp,
som vi af historien sett, att Svenska folket gör sigom helgden
af sin Konungs majestät. På dessa grunder reserverar
jag mig emot Ståndets beslut, men skulle ej hafva uttalat
min måhända bristfälliga åsigt, om jag ej ansåge för en pligt
4oo
Deri 20 December f. ra.
hos hvarje representant att icke dölja sina tänkesätt, särdeles
i ett ämne, sorn ännu en gång kan blifva föremål för
Representationens öfverläggningar.
Frih. Cederström, Jac.: Jag får till prof. förklara,
att jag skulle hafva voterat ja i denna fråga, om jag kunnat
ana, att uppropet skulle ske så fort, och jag således ej
kommit för sent för att afgifva min voterrssedel. Mitt skäl
är, att det nuvar. lagbudet står i strid med samhällsskicket,
och att Utsk. således, efter min tanka, förfarit ganska riktigt,
då det föreslagit en modification deri, väl vetande, att
i alla urbota mål underrätts utslag ej går i verkställighet,
förrän det blifvit understäldt Öfverrättens och, i lifssaker,
Högsta Domstolens pröfning, hvarigenom den invändning,
som hemtats från förmenandet, att Utsk:s förslag skall lägga
en alltför stor magt i domarens hand, förfaller.
Frih. Carpelan, Carl Maur.: Som jag kom för sent
att deltaga i voteringen, får jag reservera mig mot beslutet,
under åberopande af de skäl, Gr. Horn under discussionen
anfört.
H. R. o Ad. åtskiljdes kl. £ till 4 e- rolli
fidem protocolli
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 20 December 1834-
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 1 prot.utdr. för denna dag f. m.
Öppnades en från Hrr Electorer inkommen vallista, och
befunnos hafva blifvit utsedde till ledamöter i
Constitutions-Utskottet:
efter Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.,
3V:o 1117. Hr Cederschjöld, Pehr Gust.;
Banco-Utskottet:
efter Hr af Forsell, Carl,
JN:o 2127. Hr Segerheim, fullm. Frih. Åkerhjelm, Fritz.
Företogs till pröfning Stats- och Oecon.Utsk:ns d. 8
dennes på bordet lagda ytterligare utlåt. N:o 45 i fråga om
lindring uti den, hemmansägarne i Jemtland åliggande roterings-
och rustningsskyldighet.
Hr von Törne, Mich.: Sedan 3:ne Stånd redan bifallit
Utsk:s betänk., inskränker jag mig till att åberopa mia
reservation. c. .
Den 20 December c. m.
Stats- oda Oecon.TJtskms utlåt. N:o 45 bifölls.
Likaledes föredrogos ånyo och biföllos Stats- o. Occon.-  Utsk.-ns d. 8 dennes på bordet lagda betänkm:
JV:o 46- ang:de sättet för utgörandet af städernas inqvarteringsbesvär
samt en jemnare och rättvisare fördelning deraf;
W:o 47> i anledn. af ett till R. St:s granskning öfverlemnadt
förslag till inqvarteringsordning för städerna utom
Stockholm.
Företogs till pröfning LagUtskts d. 8 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o i66 öfver gjorda anmärknlr vid Utsk:s betänk.
Wto 118, i anledn. af väckta motioner om ändringar
i K. förordn., ang:de inteckning i fast egendom, d. i3 Juli
1818, äfvensom öfver de i sammanhang med ålerremissen
af detta betänk, framställda förslag till ändring af 4 cap.
4 § Jordabtn m. m.
R. o. Ad. beslöt, att detta mål skulle punktvis pröfvas.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller få veta,
huru denna fråga blifvit behandlad i de öfriga Stånden.
Underteckn. Ridd.Secret.: LagUtsk:s förevar, betänk,
är bifallet af PresteSt. Från BorgareSt. är någon underrättelse
i detta afseende ännu icke ankommen, och af BondeSt.
är frågan afgjord på sätt som jag genast skall upplysa
af prot.utdr., hvilket jag efterskickat.
Uppå Hr v. Hartmansdorffs begäran upplästes Frih.
Stael v. Holsteins och Hr Strussenfelts i anledn. af betänk.
N:o 118 afgifna reservationer.
Vidare upplästes BondeStts prot.utdr. af d. 16 dennes,
innehållande, alt Ståndet afslagit de af Utsk. i första punkten
af betänk. N:o 166 föreslagna ändringar i t 3 $ Inteckuingsförordn.
, 4 cap. 4 §• Jordabm samt K. förordn. d. i3
Juni 1800, men i öfriga delar gillat betänk. N:o 118 med
de i utlåt. N:o 166 tillstyrkta ändringar och tillägg.
irsta punkten: om ändringar i i3 5 Inteckn.-
förordn., 4 cap. 4 § Jordabm samt K. förordn.
d. i3 Juni 1800.
Hr von Hartmansdorff: Om författningar af den
beskaffenhet som den ifrågavar. rubbas, utan att det sker
i det noggrannaste sammanhang med äldre stadganden, och
efter öfvervägande af aliade omständigheter, som böra komma
i betraktande, så äfventyrar man att ingifva farhågor
både hos jordägare och långifvare; med ett ord, man äfventyrar
att skada crediten i det hela. Den förändring eller,
rättare, det tillägg, sorn Frih. Stael v. Holsteins reservation
föranledde uti förra betänk., har varit af den be-<
i7 H. 5i
4o2
Den 20 December e. m.
skaffenhet, att BondeSt., som är största jordägaren, afslagit
detsamma. R. o. Ad. har hört sig föreläsas Hr Strussenfelts
reservation, som Utsk. i sednare betänk, sökt vederlägga,
men hvilken vederläggning, åtminstone för mig, ej
varit tillfyllestgörande. Jag får uppriktigt förklara, att
jag vid detta tillfälle icke kan yttra mig med den säkerhet
om frågan, som jag önskade, emedan man behöfver
jemnföra liela gamla författningen med förslaget, för att
vara viss på, att icke större olägenheter deraf uppkomma,
än man velat förekomma. Under sådana förhållanden anser
jag mig böra tillstyrka vidblifvandet af det gamla stadgandet,
som man känner. Detta må gälla såsom ett skäl för
mig, hvarföre jag icke kan deltaga i bifallet, i händelse R.
o. Ad. vill antaga, hvad Utsk. här föreslagit.
Hr Stuart, Carl Gust.: R. o. Ad. samt Preste- och
BorgareSttn återremitterade betänk. N:o 118 med den inom
dessa 3:ne RiksSt. framställda enahanda aomärkn., att Utsk.
bort tillstyrka Hr Hessles deruti omförmälda motion. Utsk
har ställt sig denna anmärkn. till efterrättelse och, i öfverensstämmelse
med motionärens förslag, tillstyrkt förändringar
uti såväl 1800 års förordn:r om lagfart och städsel af
jord å landet, som 1818 års inteckn:sförordn. Frih. Stael
v. Holsteins och Hr Strussenfelts af Hr v. Hartmansdorff
nu åberopade reservationer voro äfven riktade deremot, att
■Utsk. icke tillstyrkt bifall till Hr Hessles motion. Sedan
således det såväl af reservanterna som af bemälde RiksSt.
åsyftade ändamål numera är vunnet, så, och då jag, för
min del, finnér de föreslagna förändringarna äfvensom tillägget
till sistnämnde förorda, vida ändamålsenligare och
ojemnförligt bättre än de nu gällande stadgandena rörrde
ifrågavar. ämnen, får jag, på dessa och öfriga af Utsk. anförda
hufvudsakliga skäl, tillstyrka bifall till förevarande
betänk.
Utsk:s tillstyrkande i denna punkt bifölls.
a:dra punkten: om förändring i 16 (j 1111eckn.-  förordn.; samt 3:dje punkten: om förändring
i 18 och 19 §§ Inteckn.förordn.
Utsk:s yttranden i dessa båda punkter biföllos.
4:de punkten: om partiel nåd. sane t ion å de
af Utsk. framställda förslag.
Utskts framställning bifölls.
Ånyo föredrogs LagUtsk:s d. 8 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 167 öfver gjorda anmärkntr vid Utsk:s betänk.
N:o 121, i anledn. af väckta motioner örn meddelande af
vissa föreskrifter rör:de lagfart.
Den ao December e. ra.
R. o. Ad, ansåg detta mål böra punktvis pröfvas oell
betänk. Nro 121 böra tagas tili grund för föredragningen.
irsta, nrdra och 3:dje punkterna biföllos.
4rde punkten.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag anhåller att' få upplysning,
om någon underrättelse från BondeSt. ännu ankommit,
huru denna punkt af detta Stånd blifvit afgjord.
Underteckn. Ridd.Secret.: BondeSt. har bifallit hela
utlåt. Nro 167.
Hr Stuart: Jag för min del gillar visserligen ickeUtsk.
*s tillstyrkande uti 4:de punkten af betänk. Nro 121; men
då BondeSt., hvars medlemmar frågan närmast rörer, låtit
dervid bero, och jag förmodar, att K. M. nu, likasom vid
förra riksdagen, kommer att vägra sin sanction å detta lagförändringsförslag,
inskränker jag mig blott till att på förhand
anmäla min reservation mot B. o. Ad:s beslut, i händelse
TJtsk:s förslag äfven af R. o. Ad. varder bifallet.
4:de punkten blef af R. o. Ad. afslagen.
Då nu ånyo föredrogs LagUtsk:s d. 8 dennes på bordel
lagda utlåt. Nro 168 öfver gjorda anmärknrr vid Utskrs
betänk. Nro 122 i anledn. af väckta motioner, ang:de förändring
i vissa delar af nuvar. Jagstadganden om giftorätt
och arfsrätt m. m., blef nämnde utlåt. Piro 168 lagdt till
handlma af R. o. Ad., som afslagit betänk. Piro 122.
Vid förnyad föredragn. af LagUtsk:s d. 8 dennes på
bordet lagda utlåt. Nro 169 öfver gjorda anmärknrr vid Utskrs
belänk. Nro 123 i anledn. af väckta motioner orri utsträckande
af testamentsfriheten och af rättigheten alt genom
gåfva upplåta fast egendom, samt om ändring i hvad
nu stadgadt är, dels rörrde grunden för bestämmande af
vederlag för afhänd arfvejord, dels ock angrde bördsrätt
och lösningsrätt i stad 111. m., biföll R. o. Ad. betänk. Nro
123 med de uti utlåt. Nro 169 föreslagna ändringar och
tillägg.
Ånyo föredrogos och biföllos LagUtskrs d. 8 dennes på
bordet lagda utlåtm:
Nro 170. öfver gjorda anmärknrr vid Utskrs betänk. N:o
126, i anledn. af Riksd.fullm. Joh. Erikssons motion om
förtydligande af eller tillägg till 3 § i 16 cap. Ärfdabrn;
Nro 171. öfver gjorda anmärknrr emot Utsk:s belänk.
Nro 133 i anledn. af väckt motion om inskränkn. i allm.
åklagares rätt att anställa åtal å vissa brott.
4°4
Den ao DccemLer c. m.
Föredrogs ånyo LagUtskrs d. 8 dennes på bordet lagda
meinor. N:o 172 med förslag till sammanjemnkning af de inora
RiksStrn fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af
Utsk:s utlåt. Nro i34, i anledn. af gjorda anmärknrr vid
Utskrs betänk. Nro 42j rör:de ändring i nu gällande lag,ang:de
behandlingen af frågor om oenighet makar emellan.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då inbjudningen
icke är ställd till R. o. Ad., som redan afslagit Utskrs förra
betänk., förmodar jag, att H. Ståndet förblifver vid dess
redan fattade beslut.
De föreslagna voter:spropos:na godkändes.
Lades till handlrna LagUtskrs d. 8 dennes på bordet
lagda memor. Nro 173 i anledn. af erhållen återremiss af
Utskrs betänk. Nro i53 öfver väckt motion, att den make
eller far, som saknar andra medel till hustrus och barns
försörjande, än sin arbetsförmåga, och icke densamma härtill
använder, måtte kunna till arbete hos enskild person
dömas.
Ånyo föredrogs BondeStrs, genom prot.utdr. af d. 8 dennes,
som d. 11 f. m. blifvit lagdt på bordet, gjorda inbjuda,
till instämmande uti Ståndets beslut i anledn. af Stats- och
Oecon.Utskrns betänk. Nro 4°> rörrde dels upphörande af
postföringsskyldigheten, dels lindring i samma onus.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi'.: R. o. Ad. har
redan bifallit Stats- och Oecon.Utskrns betänk, i denna fråga,
dervid Utsk. tydligen ådagalagt, att det icke finnes
något skäl att i allmänhet förhöja postskjutslegan; och då
jag uti prot.utdr. icke finner några skäl, som böra förmå
Ståndet att frångå dess fattade beslut, anhåller jag, att
R. o. Ad. må vidblifva detsamma och lägga prot.utdr. tili
handlrna. i?
R. o. Ad. förblef vid sitt i ämnet förut fattade beslut.
Till handlrna lades Gonstit.Utskrs d. 11 dennes f. m. på
bordet lagda memor. Nro 65 till BorgareSt., angrde dess
remiss å en af Hr Petre', Thore, emot Hr Statssecret. Skogman
framställd anmärknrsanledning.
Constit.Utskrs d. 11 dennes f. m. på bordet lagda memor.
Nro 66 med förslag till ändring i Riksd.Ordnrs föreskrifter
om bergsbrukens representation föredrogs ånyo, men
begärdes på bordet af Gr. Horn, Claes Fredr., samt
Hrr Hjärne, Harald, och Gunther, Carl Gust.
Ånyo föredrogs Constit.Utskrs d. u dennes f. m, på
Den 20 December c. m.
4o5
bordet lagda memor. N:o 67 med föreslående af tillägg i 16
§ Riksd.Ordn.
Då ingen anmärkn. vid Utskts förslag gjordes, fann R.
o. Ad. det böra blifva hvilande till afgörande vid nästa
riksdag.
Uppå begäran af Hrr Cederschjöld, Pehr Gust.,
Hjärne, Harald, samt Stuart, Carl Gust., lades, vid
förnyad föredragning ånyo på bordet Constit.Utskts d. 11
dennes f. m. på bordet lagda memor. N:o 68, med ändringsförslag
vid 72 § Reg.F., samt ett deraf föranledt tillägg i
75 Riksd.Ordn.
Lades till handkna StatsUtsk:s d. 11 dennes f. m. på
bordet lagda memor.:
]V:o 359 i anledn. af erhållen återremiss på StatsUtsk:s
utlåt. N:o 297;
N:o 36o. i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtsk:s
utlåt. N:o 3i 5.
Likaledes lades till handkna förstärkta StalsUtsk:s d. 11
dennes f. m. på bordet lagda memor.:
N:o 36i. rör:de verkställd omröstning i fråga om arfvodet
till BondeSt:s secreterare;
N:o 302. i anledn. af verkställd omröstning i fråga om
handtlangningsunderstöd för nybyggare uti de norra orterna.
Vid förnyad föredragning fann R. o. Ad. för godt att
åt BevilIn.Utsk. till kännedom meddela förstärkta Stats-Utsk:s
d. n dennes e. m. på bordet lagda memor.:
N:o 363. ang:de anställd omröstning i fråga om brännvinsbränningens
beskattning;
N:o 364. ang:de anställd omröstning i åtskilliga frågor
om stämplade pappersafgiften.
Då nu ånyo föredrogs Stats- och Oecon.Utsk:ns d. 11
dennes f. m. på bordet lagda utlåt. N:o Sfi i anledn. af
väckt motion, ang:de roteringen i Skåne, blef nämnde utlåt.
ånyo lagdt på bordet af Frih. Tersmeden, Wilh.
Fredr, och Hr Stuart, Carl Gust.
Ånyo föredrogs och bifölls LagUtskrs d. 11 dennes f. m.
på bordet lagda betänk. N:o 69 i anledn. af Hr Lakes motion
om ofördröjligt utbetalande från Banken af Brandförsäkringsbolagets
der innestående medel, hvilka blifvit uppsagda
för Wenersborgs stads bispringande.
Vid förnyad föredragning lades å nyo på bordet af Hrr
Hjärne, Harald, och Rosenblad, Bernh., Banco- och
4oG
Den ao December c. m.
LagUtskrns d. n dennes f. ro. på bordet lagda betänk. N:o
3 i anledn. af väckta frågor om ytterligare lagstiftning för
It. St:s Bank.
Då nu ånyo föredrogs LagUtskts d. 11 dennes f. m.
på bordet lagda meroor. N:o 174 i anledn. af återremiss utaf
Utsk:s betänk. JV:o 43 öfver Riksd.fullro. Peter Pehrssons -  förslag, att lagfartssökande måtte vara skyldig förete gravationsbevis,
lät B. o. Ad. vid närande memor. ]V:o 174 bero.
Föredrogs ånyo LagUtskts d. n dennes f. m. på bordet
lagda memor. N:o 175 med förslag till sammanjemnkn.
af de inom RiksSttn fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande
af utlåt. N:o 161, i anledn. af gjorda anmärknir vid
Utskrs betänk. N:o 119 öfver Riksd.fullm. Nils Strindlunds
motion, att stadgas måtte, det afhandlingar,? hvarigenom
någon förvärfva!' sig nyttjanderätt till jord eller betingar sig
s. k. undantag eller afkomst af annans fasta egendom, böra
intecknas för att vara gällande.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi-.: Det förefaller
mig, som om Utsk. först hemställt till PresteSt. att förena
sig med R. o. Ad. samt BorgareSt. och, för den händelse
PresteSt. dertill skulle finnas obenäget, att R. o. Ad. samt
BorgareSt. skulle förena sig med PresteSt.; af hvilken anledn.
, och på det icke ändamålet må förfelas derigenom,
att alla 3 Stånden antaga inbjudn., jag anhåller, att vi måtte
uppskjuta med beslut häröfver, till dess sig visar, huruvida
PresteSt. antagit inbjudn. eller icke.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att prot.-  utdr. i ämnet redan från PresteSt. inkommit, hvarafinhemtades,
att PresteSt. d. 16 dennes vidblifvit sitt beslut och
gillat voter:spropos:n.
R. o. Ad. vidblef äfven sitt i ämnet förut fattade beslut
samt godkände voter:spropos:n.
Vid förnyad föredragn. af Lag- och Oecon.Utsktns d.
1 i dennes f. ro. på bordet lagda betänk. N:o 33 i anledn.
af väckta frågor, angrde näringsfriheten, blef det ånyo lagdt
på bordet af Hr Stuart, Carl Gust., samt Gr. Gyldenstolpe,
Anton Gabr.
Lades till handlma Constit.Utskrs d. 11 dennes f. m. på
bordet lagda memor. N:o 62 till PresteSt. om dess yttrande
i frågan om behörigt Utsk. för upptagande af motioner,
angtde riksdagens prorogation.
Ånyo föredrogs och bifölls Oecon.IJtskts d. i5 dennes e.
m. på bordet lagda utlåt. Nto 139 i anledn. af väckt rno
-
Den 30 December e. m.
407
tion i fråga om de till K. M. vid sista riksdag framställda
önskningsmål.
Vid förnyad föredragning lades till handl:na Oecon.-  TJtskrs d. i5 dennes e. m. på bordet lagda ytterligare utlåt.
i anledn. af väckt motion om åtskilliga förändringar i
arme'ens organisation och Rikets försvarsverk.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 1 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 355 i anledn. af K. M:s nåd. propos., angrde
medel för undsättningar vid inträffande svårare missväxter.
Frih. von Schulzenheim, Dav.: Jag tager mig friheten
föreslå R. o. Ad. att uppskjuta detta måls afgörande,
intilldess R. o. Ad. fattat sitt beslut öfver Bevilln.Utsk:s
betänk., ang:de stora sjötullen, samt till dess underrättelse
inkommit, huru de öfriga Stånden afgjort detta mål.
Gr. von Fersen, Hans: Om jag icke missförstod
Frih. v. Schulzenheims mening, önskade Hr Frih., att denna
fråga skulle hvila, intilldess frågan om spannmålstullen är
afgjord. I detta fall kan jag icke meddela någon bestämd
upplysning om hvad beslut de öfriga Stånden vidtagit; men
jag förmodar, att saken kommer att underkastas förstärkta
StatsUtsk;s afgörande, vid hvilket förhållande och derest
R. o. Ad. beslutat, att denna fråga skall hvila, intilldess
frågan om spannmålstullen blifvit afgjord, jag äfven finner,
att detta betänk, bör hvila, enär berörde fråga ännu icke
är afgjord.
R. o. Ad. beslöt, att detta mål skulle hvila, tills de
förut bestämda handlingar inkommit.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 8 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 22 December 1834-
Plenum kl. 10 f. m.
Frih. Rantzou, Joh. A Ib.: Jag får vördsamt reservera
mig inot det beslut, R. o. Ad. fattade sista Lördags
förmiddag. Jag afhöll mig då från att deltaga i discussionen,
icke för ämnets kinkighets skull, men för det jag trodde,
att de derunder framställda skäl skulle föranleda till
annat resultat; och då min förhoppning ej blifvit uppfylld,
önskar jag att till prot. få framställa min opinion. Jag instämmer
i de åsigter, som af Gr. Horn blifvit yttrade; och då
\ ' '
/
4o8
Den 22 December f. m.
Frih. Boye sagt, att Frih. v. Stedingk beväpnat sig med
misstroendets glasögon, får jag förklara, att jag ofta funnit
mig nödsakad alt dermed beväpna mig, för att ej låta omdömet
förvillas.
Justerades 17 prot.utdr. för d. 20 dennes e. m.
Vidare upplästes till justering R. o. Ad:s prot.utdr. af
d. 20 dennes e. ra., rörrde Ståndets beslut i anledn. af LagUtsk:s
memor. N:o 172.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Det upplästa prot.-  utdr. är visserligen så vida riktigt, att det innehåller, att
Ståndet godkänt de föreslagna voterrspropostna; men Utsk.
säger sig hafva uppfattat Ståndets mening så, att detsamma
afslagit betänk, i sin helhet, men att Utsk., förden händelse,
att Ståndet ej skulle så menat, eller att de andra Stånden
ej skulle antaga inbjuda., uppgjort voter:spropos:na.
Jag tror derföre, att, på det man ej må tro R. o. Ad. hafva
frångått sitt beslut, hvars vidblifvande nu icke i prot.-  utdr. omnämnes, det vore nödigt der införa, att R. o. Ad.,
som gillade det sätt, hvarpå Utsk. uppfattat Ståndets mening,
godkände voter:spropos:na.
Hr v. Hartmansdorffs framställning blef af R. o. Ad.
bifallen, i enlighet hvarmed prot.utdr. andrades och sedermera
af R. o. Ad. godkändes.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s underd. skrifvelser
till K. M., nemi.:
N:o 2Öi. ang:de roteringsjemnkningen vid Westerbottens
reg:te;
N:o 2Ö2. ang:de indelningsjemnkning i Blekinge;
N:o 253. angrde undersökning om tillkomsten och användandet
dels af den till stapelstäderna utgående tolag och
dels af de s. k. stadsandelarna i uppstäderna.
Frih. Åkerhjelm, Fredr., hade inlemnat följande:
Underrättad derom, att II. R. o. Ad:s Hrr Electorer
behagat invälja mig lill ledamot af BancoUtsk., får jag, i
stöd af 23 § Ridd.Ordn., vördsamt afsäga mig detta förtroende.
Företogs till pröfning Constit.Utsk:s d. 11 dennes f. m.
på bordet lagda memor. N:o 66 med förslag till ändring i
Riksd.Ordn:s föreskrifter om bergsbrukens representation.
Frih. af Nordin, Carl Joh.: Det är ostridigt, att Hrr
Fries och Sahlin i den grundlags-^, som nu är gällande i
frå
-
Den aa December f. m.
4°9
fråga om bergsbrukens representation, hemtat en grundad
anleda, att af Constit.Utsk. begära ett förslag till förändrad
redaction af denna §; ty något otydligare och mera bristfälligt
samt saknande föreskrifter i flera väsendtliga delar
kan man knappast tänka sig, an nu gällande stadgande i 6
inom. af i4 § Riksd.Ordn. Jag instämmer således med dessa
Hrr i den önskan, att en föreskrift måtte i detta afseende
uti grundlagen införas, som är fattlig, klar och bestämd.
Huruvida Constit.Utsk. fullgjort denna önskan, torde R. o.
Ad. tillåta mig att nu närmare granska. Constit.Utsk. har
uti ifrågavar. mom. tillagt följande ord: ”Valberättigad och
valbar är hvarje ofrälse ägare af någon bland ofvannämnda
inrättningar, som ej tillika innehafver beställning i Rikets
tjenst eller burskap uti stad eller, med representationsrätt,
bergsmanshemman.” Denna föreskrift är så till vida ofullständig,
att derigenom är icke en prest, som äger bruk, utesluten
från representationsrätt i BorgareSt., och icke heller
en Vetenskapsacademiens ledamot, hvilka personer dock, enligt
en annan § i grundlagen, hafva representationsrätt i
PresteSt. Då Constit.Utsk. utgått från den åsigt, att den,
som har representationsrätt i annat Stånd eller förut har sådan
rätt i BorgareSt., ej må derjemte begagna representationsrätt
såsom bruksägare, måste jag fästa mig vid denna
ofullständighet och yrka en sådan redaction, att den försvinner.
Samma ordställning utesluter deremot contingentborgare,
som bo på landet, hvilket är orätt, emedan contingentborgare,
som bo på landet, icke få deltaga i städernas
val till representanter i BorgareSt., och således ej, i
fall de äga bruk, böra vara uteslutna från deltagande i riksdagsmannavalen
bland bruksägare. Det uttryck, Constit.-  Utsk. begagnat i afseende på representationsrätt för dem,
som hafva bergsmanshemman, har den ofullsländighet och
oklarhet, att man ej rätt kan inse, hvad Utsk. dermed menat,
hvarföre jag äfven yrkar förtydligande i denna del.
Vidare har Utsk. infört följande ord: ”innehaft sådan bruksinrättning,
hvars årliga tillverkningsvärde uppgått till i5oo
r:dr.” Om Utsk. härmed menat medelvärdet af tillverkningen
för 5 år eller värdeL af ett års tillverkning, samt om
det är tillverkn:sbeloppet för hela bruket eller för den andel
deraf, som af en person innehafves, hvilket här afses,
är icke uttryckt, så alt man icke vet, hvad Utsk. åsyftat.
Detta måste också bestämmas. Den derpå följande punkten
börjar Utsk. med dessa ord: ”Vederbörande myndighet upprätte,
på grund af de fem sislförflutna årens tillverkn., en
hufvudlängd.” Då jag genomgår vår grundlag från perm
till perm, kan jag ej upptäcka något stadgande, som bestämmer,
hvem som här menas med vederbörande myndighet.
Det ligger således en otydlighet, som i grundlagen ej
bör existera, äfven i dessa ords användande, och jag kan ej
17 II. 5a
Den aa December f. m.
inse, hvarföre icke Utsk. begagnat det enkla uttrycket, som
säkerligen återger Utsk:s mening: Bergverksstyrelsen
åligger. I sådant fall hade stadgandet blifvit tydligt. Vid
detta stadgande, ”vederbörande myndighet upprätte, på
grund af de fem sistförflutna årens tillverkning, en hufvudlängd,
” får jag vidare anmärka, att på tillverkn. icke någon
hufvudlängd kan upprättas, enär den består af flerfaldigt
olika producter; men på dess värde kan en hufvudlängd upprättas.
Det måste uttryckas, att den skall upptaga värdet,
ty i sjelfva tillverkn. ingår alun, spik, koppar, kobolt &e.
sorn mätas än med tunnor, än efter centner, Sk® &c., så
att beloppet ej kan jemnföras. Skulle Utskts mening dock
vara sådan, så bör den mera bestämdt uttryckas. Utsk. talar
om 2:ne slags längder, nemi. en hufvudlängd och en
vallängd; men något klart begrepp om hvad Utsk. med dessa
olika längder menar, kan icke af §:s ordalydelse inhemtas.
Mig synes, att Utskts mening lärer varit, att den s. k.
hufvud- eller grundlängden skulle innehålla en fördelning af
Rikets samtliga bruk i 5 districter samt upptaga quantiteterna
af tillverkningen, men att den sednare eller vallängden
skulle upptaga de personer, som vore så qualificerade,
att de hade rättighet att utöfva riksdagsmannaval oell sjelfva
kunde till riksdagsmän väljas; men allt detta måste man
gissningsvis komma till, emedan sådant ej i förslaget uttryckes.
Således yrkar jag äfven i denna del förtydligande, så att
den, som skall tillämpa lagen, ej må blifva tvehågsen om
lagstiftarens mening. Slutligen har Utsk. föreslagit, ”att årligen
i Dec. månad till vederbörande magistrater må öfversändas
vallängd för påföljande året.” Denna föreskrift, mina
Hrr! är overkställbar, ty bruksåret slutas ultimo Oct.,
och först då kan bruksägaren beräkna, hvad han tillverkat.
Hans uppgift skall först ingå till bergmästaren i orten för
att sammandragas och sedermera öfverlemnas till Bergsstyrelsen.
Det är omöjligt att på den korta tid, som sålunda
skulle lemnäs Bergsstyrelsen, uträkna värdet på alla produeterna
samt sammanföra uppgifterna och granska deras
tillförlitlighet; ty före medlet af Dec. månad kan icke bergmästaren
inkomma med sin uppgift. Jag yrkar således, att
tiden för vallängdens öfversändande må utsättas till Jan. månad,
hvarigenom tiden väl blefve kort, men föreskriften
dock kunde verkställas; hvaremot Utskrs förslag är overkställbart.
Förslaget innehåller visserligen, att besvär öfver
vallängden kunna anföras; men hvarest dessa besvär skola
anföras, derom saknas föreskrift. Det torde dock vara nödigt
att få detta bestämdt; ty att här tillämpa en annan §
i grundlagen, som säger, att klagomål öfver riksdagsmannaval
skola gå till Högsta Domstolen, lärer icke vara ändamålsenligt,
då fråga blott är om sjelfva vallängden, hvilken
den auetoritet, som uppgjort densamma, bäst bör vara i tillfälle
att rätta, om misstag blifvit begångna. Jag tror der
-
Den 22 December f, ra.
före, alt dylika besvär först böra gå till den auctoritets
pröfning, sorn haft sig uppdraget att upprätta längden, och
0111 vederbörande ej med denna pröfning blifva nöjda, må
frågan gå till K. M:s pröfning, antingen i Högsta Domstolen
eller i Kammarexpeditionen. Ulsk. har derjemte sagt,
att vallängden skall öfversändas till magistraterna; men ändamålet
med denna föreskrift är icke uppgifvet. Jag tror,
alt § bör antyda, att vallängden skall vara tillgänglig för
vederbörande, ty annars kunde det hända, att den lästes in
i den stund, då den af vederbörande behöfdes. Jag anser
således icke olämpligt att i grundlagen nämna, det vallängden
skall för vederbörande vara tillgänglig.
Sedan jag på detta sätt genomgått de flerfaldiga anmärkntr
och yrkat de förtydliganden, som jag ansett behöfliga,
torde R. o. Ad. tillåta mig att uppläsa ett förslag till
en ny redaction af ifrågavar. mom. Jag yrkar icke, att
detta redactionsförslag skall ensamt afgå till Constit.Utsk.,
såsom Ståndets gemensamma beslut, men att de af mig gjorda
anmärkntr jemte detta förslag till redaction måtte afgå
till Gonslit.Utskrs närmare granskning, såsom Ståndets gemensamma
tanke, och jag får vördsamt tillkännagifva, att
jag genom det prot.utdr., som ankommit från BondeSt., har
mig bekant, att detta Stånd såsom sin gemensamma tanke
antagit ett alldeles lika lydande förslag med det, jag iiu vågar
framställa. Mom. skulle, för att motivera ändamålet,
få följande lydelse:
"Utom Fahlu bergslag 'åge och de öfriga bergsbruken,
hvarunder inbegripas de af styrelsen öfver bergverken priviligerade
inrättningar till förädling af mineralrikets producler,
att till BorgareSt. sända fem fullmägtige ; och vare
såsom valberättigad och valbar att anse hvarje ofrälse
bergsbruksägare, som minst 3 år vid början af det år, för
hvilket vallängden uppgöres, innehaft sådan bergsbruksinrättning,
hvars årliga tillverkn.svärde i medeltal för 5 år uppgått
till minst l5oo r. dr, icke någon beställning i Rikets
tjenst innehafver samt icke heller som borgare eller bergsmanshemmansägare,
eller under annan egenskap, något RiksSt.
förut tillhörer. Styrelsen öfver bergverken upprätte ock, för
sådant ändamål, en hufvudlängd öfver de valberältigade
bergsbruksägarnes röstetal, grundad på de fem sislforflutna
arens tillverkn.-svärde, enligt fastställda tiondejerns och hammar
skatts-taxorna samt, för annan tillverka., efter de i hufvudstaden
allmänt gängse pris; dock med iakttagande deraf,
att, vid ytterligare förädling af eljest beräknad produet, den
sednares värde af dr ages från den förädlade varans; och
galle, med undantag för nya tillkomna verk och inrättningar,
denna för brukens röstetal uppgjorda längd, hvarefter
bergsbruken skola, med nödigt afseende å brukens läge och
länens indelning, i fem valdistricter fördelas, och f örnyas
samma längd sedermera hvart S.le år. Särskild personel
Den aa December f. m.
■vallängd åligge det dock styrelsen ofver bergverken att för
hvarje district ärligen i Jan. manad uppgöra samt öfversända
till magistraterna i de städer, der valen komma att
hällasj att der vara tillgängliga för vederbörandes kännedom ;
och galle sedermera samma vallängd, intilldess en annan för
pifoljande äret fastställd varder, derest icke klander deremot
inom Mars månads utgång hos Bergsstyrelsen anföres, eller,
i annat fall, med de rättelser och tillägg, som af bemälde
styrelse eller af K. M., pä grund af ytterligare mot Bergsstyrelsens
beslut inom 3o dagar gjorda anmärkn.-r, deruti kunna
varda medgifva eller eljest i behörig ordning tillkommit.
Valen skola ske inför den magistrat inom valdistrictet, som
Bergverksstyrelsen, genom Konungens
anmodar, samt å den dag, som af bemälda styrelse för hvarje
district utsattes och, dä lagtima riksdag inträffar eller behörig
kallelse till urtima riksdag utf ärdad blifvit, genom dess
försorg inom districtet allmänligen kungöres. Rösterna, beräknade
efter vallängden, afgifvas personligen eller genom
befu/lmägtigadt ombud, alltid med slutna sedlar, på sätt 71
§ stadgar, och endast ä en i districtets vallängd uppförd
person.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag har äfven vid
Utskrs nu förevar, förslag till redaction funnit åtskilliga omständigheter,
som jag ansett anmärknrsvärda; men jag fruktar,
att icke alla svårigheter äro afhulpna genom det förslag,
som den siste värde talaren uppläst. Utsk. synes hafva
utgått från den synpunkt, att den, som hade valrätt i
annat Stånd, borde vara utesluten frän valrätt såsom brukspatron;
och denna åsigt har den siste värde talaren delat
samt t. o. m. utsträckt något längre än Utsk. Utsk. har
nemi. sagt, att den, som är bruksägare och icke innehar
beställning i Rikets tjenst samt är ofrälse, skall vara berättigad
till val såsom bruksägare, derest han icke innehar
bergsmanshemman med representationsrätt; och den siste
värde talaren har dervid tillagt, eller innehar annat hemman
eller på annat sätt är berättigad till val i
annat Stånd. Sålunda skulle en ofrälse bruksägare, som
aldrig varit i Kronans tjenst, men ägde jemte sina stora bruk
ett enda bergsmanshemman, blifva, enligt Utsk:s förslag,
utesluten från val i BorgareSt.; och enligt den siste värde
talarens förslag skulle han blifva utesluten från deltagande
i dessa val, om han blott ägde ett vanligt krono-eller skattehemman,
emedan han för detta hemman vore berättigad
till val i BondeSt. Jag medger riktigheten af den princip,
att ingen bör få väljas i 2!ne Stånd; men han bör få välja
och väljas i det högre Ståndet, med uppoffring af denna
rätt i det lägre. Sålunda borde hvar och en bruksägare,
som tillika innehar sådana hemman, hvilka berättiga honom
till representation i BondeSt., förlora sin valrätt i detta sist
-
Den aa December f. m.
413
nämnda Stånd, men deremot inträda i denna rätt liti BorgareSt.
Jag kan således icke gilla det undantag, som här
blifvit föreslaget. Dessutom föranlåtes jag till en annan anmärkn.
, hvilken grundar sig på den skillnad, som är emellan
valrätt och valbarhet. Man kan nemi. vara valbar, utan
alt hafva valrätt. Magistratspersoner hafva icke valrätt, men
kunna väljas; och man kan hafva dubbel valbarhet inom
samma Stånd, t. ex. med prasberiden försedda professorer i
de verldsliga faculteterna, hvilka äro valbara både vid universitetet
och i stiftet. I enlighet härmed kan jag derföre
icke inse, hvarföre en man, som jemte sin lilla borgerliga
rörelse i en småstad har stora bruksegendomar, icke skulle
kunna såväl i egenskap af borgare som i egenskap af bruksägare
vara valbar inom samma Stånd, så att han kunde
väljas såsom brukspatron, om stadens val ej folie på honom.
Jag ser t. o. m. knappt något hinder för honom att
deltaga i valet på båda ställena. Om han också blefve vald
på arne ställen, skulle han dock icke gälla iner än en person,
och något hinder derför borde ej finnas, då man sett
representanter i BondeSt. väljas stundom af 20 härader och
deröfver, utan att dock fylla mer än ett rum på bänken.
Jag kan derföre ej se annat, än att dessa restrictioner böra
utgå; och efter Frih. af Nordin icke begärt, att hans förslag
må förklaras för Ståndets gemensamma tanke, utan
blott remitteras till det afseende, Constit.Utsk. derpå kan göra,
anhåller jag, att äfven mina nu gjorda anmärkntr måfå
åtfölja denna remiss.
Frih. af Nordin! Principen, hvarifrån Utsk. utgått,
nemi. att den, som tillhör annat RiksSt., såsom det står i
nu gällande §, icke skall, i följd afinnehafvande bruksegendom,
få utöfva en ny valrättighet, har jag ansett för bestämd
och afgjord. Den finnes redan uttryckt i nu gällande
§, ehuru deri finnes en otydlighet genom uttrycket annat
RiksSt.; hade der stått något RiksSt., så hade meningen
varit klar. Denna otydlighet bör man borttaga; ty
att, då man har valrätt och valbarhet under en kategori,
man icke skall hafva dessa rättigheter jemväl under en annan
kategori anser jag billigt. I annat fall inser jag icke,
hvarföre adelsmannen icke, såsom bruksägare, borde få deltaga
i bruksägarnes riksdagsmannaval. Hans uteslutande
grundar sig på den princip, att adelsmannen, som redan har
representationsrätt, ej bör utöfva den i dubbelt afseende,
och samma princip anser jag böra blifva gällande äfven för
ledamöter af andra Stånd. Då jag således utgår från att
gilla denna princip, nödgas jag antaga och tillstyrka allt,
hvad till denna princip hörer; och sådana förhållanden kunna
existera, som göra nödvändigt att insätta de ord, jag tagit
mig friheten föreslå.
Hr Cederschjöld har vidare sagt, att en person, sora
4*4
D en 22 December f. m.
äger bergsmanshemman och derjemte bruk, skulle, enligt
den af Ulsk. föreslagna redaction, blifva utesluten från representationsrätt
i BorgareSt., emedan han tillhörde BondeSt.
Denna åsigt kan jag ej dela, emedan den, som äger bruk,
efter nu gällande grundlag har valrätt och tillhör BorgareSt.
Hun kan således icke numera tillhöra BondeSt. Innan
ifrågavar. i4 $ vid sisla riksdagen antogs, vet jag ganska
val, att bruksägare funnits, sorn åtnjutit representationsrätt
i BondeSt., och jag tror detta var öfverensstämmande med
grundlagens dåvar. lydelse; men från den stund bruksägaren
fått representationsrätt i BorgareSt., kan han ej ingå i
BondeSt., och således måste egenskapen af bruksägare vara
tillräcklig för att utesluta från representation i sistnämnde
Stånd. Annat är förhållandet med dem, som äga bergsmanshemman.
Vi skola ihågkomma, att en betydlig del af
riket består endast af bergsmanshemman. Om icke ägare
af dessa hemman, hvilka i alla andra afseenden tillhöra
BondeSt., uteslötes från BorgareSt., så skulle representationsrätten
inom BondeSt. för flera härader försvinna, såsom i
Wester-Bergslags och Norbergs härader, hvarest icke finnas
andra än bergsmanshemman; hvaremot ägarne af dessa hemman
skulle inkomma i BorgareSt. Detta har gjort nödvändigt,
både nu och då ifrågavar. § förra gången antogs, att
deri införa den bestämmelse, att bergsmanshemman icke berättiga
till representation inom BorgareSt. i annat fall, än
då man icke tillhör något annat Stånd förut. Jag tror således,
att den anmärkn., Hr Cederschjöld i detta afseende
gjort, saknar den grund, som erfordras för att afseende derpå
skall kunna göras. Min mening har icke varit att yrka,
att det förslag, jag framställt, nu skulle remitteras till Constit.
Utsk. såsom Ståndets gemensamma tanke; men jag har
begärt, att de anmärkntr jag gjort jemte förslaget, må fä såsom
Ståndets gemensamma tanke afgå till Utsk. Under någon
annan form tror jag ej det låter sig göra att få dem af
Constit.Utsk. pröfvade.
Hr Cederschjöld: I anledn. af de vid mitt förra anförande
gjorda anmärkntr utber jag mig blott alt få erinra,
att adelskap icke utesluter från valbarheten inom annat
Stånd, nemi. åtminstone inom PresteSt. För Öfrigt vill jag
blott ånyo erinra om den orimlighet, att ägandet af ett enda
bergsmanshemman skulle betaga ägaren af de största
bruk rättighet till representation i BorgareSt. Är han valbar
i 2 Stånd, så bör han tillhöra det högre; i annat fall
behöfves icke undantaget.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Om det ginge an
att, på sätt man här föreslagit, lill Constit.Utsk. återremittera
betänk, med de anmärkn:r, som dervid blifvit gjorda,
utan att förklara dem utgöra Ståndets gemensamma tanke,
så vore det visserligen väl vid detta tillfälle; ty jag kan
Den 22 December f. m.
4i5
icke neka, att de anmärkmr, Hr Cederschjöld gjort både
inot Utsk:s förslag och mot en annan värd ledamots framställn.
, synas vara af den vigt, att man verkligen behöfde
vid redactionen taga dem i öfvervägande. Går det an att
återremittera betänk., utan att förklara hvarken Hr Cederschjölds
eller Frih. af Nordins anmärknlr för Ståndets gemensamma
tanke, så har jag intet deremot; men måste man
förklara sig för den ena eller andra meningen, så befarar
jag, att det blefve svårt för Ståndet att i närvar, ögonblick
förklara sig för endera. Jag hemställer derföre, huruvida
det ej vore med grundlagen förenligt och för sakens bästa
mest önskligt, att It. o. Ad. uppsköte detta måls afgörande
till ett annat plenum, pä det man emedlertid må få tillfälle
att till ett gemensamt förslag sammanjemnka de meningar,
hvilka här blifvit framställda. Äfven jag skulle hafva
åtminstone en anmärkn. att göra vid ifrågavar. redaction;
men jag fruktar, att den icke i närvar, ögonblick kan blifva
vederbörligen inpassad i R. o. Ad:s beslut.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Sorn jag delar den siste
värde talarens scrupel, i fråga om möjligheten alt nu åstadkomma
en gemensam tanke om denna redactionsförändring,
och då jag icke ser någon möjlighet att återremittera betänk,
i öfverensstämmelse med 56 § Reg.F., utan att Ståndet uttalar
sin gemensamma tanke, instämmer jag i Hr v. Hartmansdorffs
förslag, att betänk, måtte få hvila, tills II. o. Ad.
kan taga närmare kännedom om såväl Frih. af Nordins förslag
sorn de deremot gjorda anmärkn:r.
R. o. Ad. beslöt, att detta mål skulle ytterligare hvila.
Ånyo föredrogs Constit.Utsk:s d. ii dennes f. m. på
bordet lagda memor. N:o 68 med ändringsförslag vid 72 §.
Reg.F., samt ett deraf föranled t tillägg i 75 § Riksd.Ordn.
Hr Stråle, Nils Wilh., hade inlemnat följande:
Vid Constit.Utsk:s memor. N:o68, ang:de förändrad lydelse
af 72 5 Reg.F., har jag trott mig finna grundad anledn.
till åtskilliga amnärkn.T.
Uti i:a momentet förekommer stadgandet örn R. St:s
vård och garanti. Till den förra hörer förvaltningen i enlighet
med gifna föreskrifter; till den sednare åliggandet att
fylla möjligen uppkommen brist. Det förra bestämmer rättigheten,
det sednare skyldigheten; men redactionen tyckes
mindre väl lyckad derigenom, att dessa båda bestämmelser
blifvit sammanbundna med orden ’’samt att,” hvilka synas
förutsätta ett närmare sammanhang, än som emellan bestämmelser
af så olika natur äger rum. Kanhända blir meningen
bättre, om vid ordet ”föreskrifter” sättes punkt, och
derefter följande period börjas med orden: "R. St. åligger
&c.”
4i6
Den aa December f. ra.
Med orden: ”R. St:s, i öfverensstämmelse med
särskild bancolag och Rikets öfriga gällande lagar,
gifna föreskrifter,” har Utsk. velat uttrycka, att
de föreskrifter, R. St. meddela sina fullmägtige, skola vara
med nämnde lagar öfverensstämmande. Lagbudet derom synes
mig dock icke vara fullständigt. Der står icke, huru
förhållandet skulle blifva, om den fordrade öfverensstämrnelsen
icke ägde rum. Det är derföre, jag för min del
trott, att lagen borde bestämdt innehålla: De föreskrifter,
R. St. deras fullmägtige meddela, skola, för
att vara gällande, fullkomligen öfverensstämma
med grundlag, bancolag samt öfriga allmänt gällande
lagar och författningar. Ett sådant stadgande
synes erforderligt för att bestämdt uttrycka, att der föreskriften
skulle finnas stridande emot något gällande lagbud,
der bör detta sednare tjena lill efterrättelse. Vill man genom
en ny uppställning af 72 § gifva ett ökadt förtroende
till Eankens soliditet, så bör denna uppställning vara sådan,
att densamma uppfyller de anspråk, som göras, och icke
genom ofullständighet lemna inträde åt den tankan, att man
ej velat göra lagen så fullständig, att någon utväg till densammas
eluderande ej skulle finnas.
Då i 2 mom. föreskrifves, att inga andra sedlar än Bankens
skola uti all Kronans uppbörd och i alla betalningar
till staten emottagas, tyckes Utsk. hafva befattat sig med
ett ämne, som egentligen torde hafva tillhört StatsUtskrs
utlåt. Skulle det t. ex. blifva en grundlagsvidrig handling, att
Riksg.cont:s förfallna obligationer finge i Kronans uppbörd
emottagas? Det i nuvar. Reg.F:s 72 § befintliga stadgande,
att Bankens sedlar måge lika med mynt i Riket erkännas,
tyckes vara vida bättre; ty det uttrycker, efter
milt omdöme, endast, att Bankens sedlar skola såsom god
betalning emottagas, men frånkänner icke emottagaren rättigheten
att äfven såsom god betalning emottaga annan valuta.
Rättast vore kanske, om mom. erhölle följande lydelse:
”R. S t:s Banks sedlar skola, vid anfordran,
med metalliskt mynt efter ordalydelsen inlösas,
och skola, under sådant vilkor, lika med mynt i
all betalning emottagas och godkännas.” Det torde
vara slätt bestäldt med Bancoverket, om dess sedlars credit
ej annorledes än genom ett monopolium kan upprätthållas.
Uti 3:dje morn. stadgas, att beslut om sedelstockens
förhållande till metalliska inlösningsfonden må ej kunna vidtagas,
med mindre samtliga RiksSttn äro derom ense. Om
härmed åsyftas att vinna någon garanti derför, att R. St. ej
vidare utgifva sedlar utan valuta och derigenom bringa Banken
på obestånd, så fruktar jag högligen, att ändamålet icke
vinnes; ty beslutet om sedelutsläppningen behöfver alldeles
icke
Den 22 December f. m.
4*7
icke innefatta något ord, som omtalar förhållandet emellan
sedelstocken och inlösningsfonden, och då går ett sådant
beslut, af 3:ne Stånd taget, lika väl hädanefter som hit tili—
tills i verkställighet. Ville man åter i stället sätta beslut,
som förändra förhållandet emellan sedelstocken och inlösningsfonden,
så skulle väl sådant närmare uttrycka hvad
som menas; men då skulle under denna kategori kunna
hänföras största delen af de beslut, som röra Bankens för
valtning.
För min del har jag trott, att då man ej lämpligen
kunde förbjuda all förändring eller rubbning i förhållandet
emellan sedelstocken och reella fonden eller stadga,
att ej vidare några sedlar utan emot metallisk valuta finge
utgifvas, funnes det ingen annan garanti genom lagstadgande
emot missbruk af R. St:s förvaltningsrätt i detta afseende,
än att lemna Konungen rättighet att, om han finnér ett
af R. St. i afseende på Bankens förvaltning fattadt beslut
vara sådant, att Bankens bestånd derigenom äfventyras, genom
vägrande af sitt samtycke hindra verkställigheten af
beslutet, eller, med andra ord, att Konungen tillerkännes
veto i sådana frågor, som angå lifgifvande af Bankens sedlar
annorlunda än emot inlemnadt metalliskt mynt. Någon
våda af att lemna Konungen ett sådant veto har jag ej kunnat
upptäcka; men Konungens pligt torde i första rummet
vara att vaka deröfver, att staten upprätthålles, och att ej
medborgare i deras lagliga rättigheter förnärmas. Om R.
St. genom deras föreskrifter vållade, att Banken blefve oförmögen
att fullgöra sina betalningsskyldigheter, så vore saken
icke i allo hulpen derigenom, att R. St. sammankomma
och anslå medel till honorerande af Bankens skulder.
Under tiden kunna följderna af Bankens förlorade credit
hafva haft högst menliga följder för statens säkerhet och
välstånd, eller bringat mången medborgare i förlust och lidande,
och det synes mig vara både orätt och oklokt att
betaga Konungen laglig magt och myndighet att förekomma
ett sådant tillstånd. Det är derföre jag, för min del,
hos Utsk. föreslagit följande stadgande: "Fatta R. St. i afseende
på Bankens förvaltning något beslut, hvarigenom
Bankens sedelstock skulle komma att i någon mån ökas,
utan att Banken erhölle fullt motsvarande tillskott af metalliskt
mynt, må detsamma ej verkställas, utan att beslutet
förut blifvit hos Konungen anmäldt, och Konungen dertill
sitt bifall lemnat. Finner Konungen beslutet vara för Bankens
bestånd vådligt, vare detsamma till all kraft och verkan
förfallet.”
Någon annan tillförlitlig controll emot de missbruk,
som ofta, troligen utan skäl, befaras af R. St:s fria för
valtningsrätt
öfver Banken, bär jag ej kunnat utfinna, och
befarar högeligen, att hvad Utsk. i denna del föreslagit,
icke tillfredsställer allmänhetens väntan.
17 H. 53
D eu 32 December f. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
lomme att fortsättas kl. 6 på e. m.
Gr. Posse, Arvid: Constit.Utsk. har i dess nu föredragna
betänk, ganska riktigt antydt, att ändamålet meden
förändring af 72 § Reg.F. bör vara att åstadkomma stabilitet
i bancolagstiftningen och en grundlagsborgen för bancoförskrifningarnas
enahanda giltighet med det motsvarande
myntet, äfvensom trygghet i afseende på en oafbruten inlösning.
Till en del torde detta ändamål kunna vinnas genom
det förslag till redaction, som Utsk. afgifvit; men jag
tror icke, att detta förslag är tillfyllestgörande. Det har
sina brister, hvilka af Hr Stråle i det nyss upplästa memor.
blifvit anmärkta, och jag således icke behöfver ytterligare
framställa. Jag inskränker mig vid detta tillfälle till att endast
fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att BondeSt.
antagit ett förslag till redaction, som jag tror i det närmaste
öfverensstämma med hvad Hr Stråle önskat, och hvaruti
bristerna uti förslaget i möjligaste mån blifvit undanröjda.
Jag anhåller, att detta förslag må blifva uppläst och
att Hr Gr. o. Landtm, ville till R. o. Ad. framställa propos.
till detsammmas antagande såsom gemensam tanke, endast
med den förändring, alt deruti uteslutes, hvad BondeSt.
yttrat om riksg.sedlarnas emottagande i Kronans uppbörd;
ty sådant bör ej stå i grundlagen, enär dessa sedlars
tillvaro är tillfällig och det ej kan komma i fråga, att de
ej skulle mottagas lika med b:cosedlar, så länge de äro i
omlopp.
Upplästes ett prot.utdr. från BondeSt. af d. 18 dennes,
af innehåll, att Ståndet återremitterat Conslit.Utskrs memor.
N:o 72, med den af Ståndet såsom gemensam tanke
förklarade anmärkn., att 72 § Reg.F. erhåller denna lydelse:
”R. St:s Bank förblifve under R. Sl:s egen vård och ga"ranti,
så att den må ostördt förvaltas af de fullmägtige,
"hvarje RiksSt. dertill förordnar, efter R. St:s, i öfverensstämmelse
med särskild bancolag och Rikets öfriga gällan"de
lagar, gifna föreskrifter; och åligger R. St. att fylla
"den brist, som möjligen kan uppstå i Bankens tillgångar,
"för fullgörandet af dess, genom Jag, stadgade förbindelser."
"R. St:s Banks sedlar skola, vid anfordran, med metalliskt
mynt efter ordalydelsen inlösas. Dessa sedlar, äfvensom
riksg.sedlarna, så länge de fortfara, skola uti all
"Kronans uppbörd och i alla betalningar till staten emotta"gas
lika med Rikets metalliska mynt.”
"Beslut om sedelstockens förhållande till metalliska in"lösningsfonden,
äfvensom i frågor om Bankens skuldsätt"ning,
må ej kunna vidtagas, med mindre samtliga Rikssten
och Konungen derom blifva ense. I alla öfriga frå"gor,
rörrde Bankens vård, rörelse och förvaltning, galle
"lie RiksSt:s sammanstämmande beslut; men stadna två Stånd
Den 11 December f. m.
''emot två, förblifve vid hvad förut finnes stadgadt;” och
skulle y5 § Riksd.Ordn. i öfverensstämmelse med denna
Ståndets gemensamma tanka förändras.
Hr Hjärne, Harald: I den af Constit.Utsk. föreslagna
redaction till 72 § Reg.F. förekommer åberopandet af en
bancolag på a:ne ställen. Det finnes väl redan en bancolag
af d. 1 Mars )83o; men under loppet af denna riksdag har
fråga blifvit väckt om ganska väsendtliga förändringar i densamma
eller en alldeles ny bancolags antagande, och BancoUtsk:s
derom afgifna betänk, hvilar nu på R. o. Åd:s bord,
samt lärer i dag förekomma till afgörande. Jag anser för
angeläget, att lagar ronde samma ämne, ehuru de hafva
olika benämning, stå i öfverensstämmelse med hvarandra,
och i detta fall är det så mycket angelägnare, att bancoJagen
och 72 § äro i full harmoni med hvarandra, som bancolagen
enligt Utskts förslag skulle erhålla en slags egenskap
af grundlag derigenom, att den ej finge ändras utan
alla 4 RiksSt:ns beslut. Jag skulle derföre, för min del,
våga hemställa, om icke det vöre lämpligt alt uppskjuta
discussionen öfver 72 §, lills R. St. fattat deras beslut i afseende
på den möjligen blifvande bancolagen. Om bancolagen,
i öfverensstämmelse med hvad BancoUtsk. föreslagit,
icke skulle komma att förändras, så finner jag, för min del,
att, i vissa ganska väsendtliga delar, den nu föreslagna redactionen
af 72 § ej komme att öfverensstämma med bancolagen
af d. 1 Mars i83o, och jag vill, såsom exempel derpå,
endast åberopa det af Utsk. i 1 mom. af oftanämnde
§ föreslagna tillägg, "att R. St. åligger att fylla den brist,
som möjligen kan uppslå i Bankens tillgångar för fullgörandet
af dess genom lag stadgade förbindelser.” Naturligtvis
har Utsk. åsyftat att gifva en bestämdhet åt R. St:s skyldighet
att uppfylla sina förbindelser att betala de skulder,
som Banken möjligen kan äga; men detta finnes äfven omtaladt
i i83o års bancolag, och der är stadgandet icke så
bestämdt. Jag vill påminna mig, att der föreskrifves, att
när Banken ej kan inlösa sina förbindelser, skall K. M. först
höra vissa auctoriteter och sedan vidtaga de åtgärder, K.
M. finner lämpliga, sammankalla Ständerna etc.; men bancolagen
uttrycker icke bestämdt, alt Ständerna äro skyldiga
att inlösa Bankens förbindelser. Detta stadgande finner jag
utgöra en väsendtlig del af bancolagen samt af 72 §, och
tror jag derföre, att denna bestämmelse bör vara uttryckt
på alldeles lika sätt i båda dessa lagar. För att få enhet
i dessa fall är det, efter min öfvertygelse, bäst att uppskjuta
denna fråga, tills det blir bestämdt afgjordt genom
alla RiksSttns beslut, huruvida någon ny bancolag kommer att
blifva gällande eller icke; och jag får hos Hr Gr. o. Landtm,
anhålla örn propos., huruvida Ståndet vill lemna sitt samtycke
till ett sådant uppskof.
420
Den 22 December f. m.
Hr Stuart, Carl Gust.: Innan jag ingär i något yttrande
öfver förevar, förslag till förändring af 72 § Reg.F.,
tager jag mig friheten anhålla, alt Hr Gr. o. Landtm, ville
till R. o. Ad. framställa propos., huruvida R. o. Ad. instämmer
i den siste talarens åsigt, att frågan bör uppskjutas,
tills R. o. Ad. kommit i tillfälle att yttra sig öfver det
af Banco- och LagUtsk:n afgifna betänk, i anledn. af de
väckta frågorna om en ny lag för R. Sl:s Bank.
Gr. Posse: Det är just i anledn. af Hr Hjärnes begäran,
att detta ämne måtte uppskjutas, tills R. o. Ad. pröfva!
Banco- och LagUtsk:ns betänk., rör:de bancolagen, sotn
jag begärt ordet. Jag utber mig att fä fästa uppmärksamhet
derpå, att det lärer vara 3:dje gången, som detta mål
nu föredrages, och deraf följer, enligt 49 § Riksd.Ordn.,
att det skall afgöras. Dessutom torde jag få lemna den
upplysning, att, såvidt jag kan inse, denna fråga icke är
beroende af, huru R. o. Ad. afgör frågan om bancolagen,
emedan den ifrågavar. redactionen endast åberopar den särskilda
bancolagen, och denna lag, hurudan den än må vara,
icke gör någon annan ordställning i grundlagen nödig. Derförutan
lärer här inträlFat, att 3:ne Stånd redan bifallit
Banco- och LagUtsk:ns betänk, om bancolagen, i följd hvaraf
det kommer att förblifva vid den bancolag, som nu finnes.
Vid sådant förhållande, och då i nu gällande bancolag
ej står utsatt, att R. St. skola fylla den brist, som i
Bankens tillgångar kan uppstå, är det af största vigt, att
detta uttryckes i grundlagen, såvida vi ej vilja erkänna, det
vår mening icke är att honorera Bankens förbindelser.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: I det redactionsförslag,
som BondeSt. uppgifvit, kan jag icke instämma,
utan får jag på det högsta varna deremot. Det Hederv.
Ståndet har föreslagit, att Banken ej skall kunna skuldsättas
utan Konungens sanction å det beslut, R. St. derom
kunna fatta, då likväl R. St. äro, på ett annat ställe, förbundna
att fylla den brist, som i Bankens tillgångar kan
uppkomma. Om nu en sådan brist ej skulle kunna fyllas
utan skuldsättning, och Konungen icke dertill gåfve sitt
samtycke, huru skulle väl då bristen blifva fylld? Samma
auctoritet, som har åliggandet att fylla bristen, bör väl
också hafva rätt att fullgöra detta åliggande, utan medverkan
af enfannan auctoritet. Dessutom synes mig en annan
sak vara ytterst betänklig. I Utsk:s förslag heter det:
”Dessa och inga andra sedlar skola uti all Kronans uppbörd
och i alla betalningar till staten emottagas lika med
”Rikets metalliska mynt;” men BondeSt. har uteslutit orden
och inga andra, samt sålunda medgifvit, att privatbankssedlar
och andra dylika papper skola kunna få emottagas
i Kronans uppbörd. Jag hemställer, hvad följden deraf
skulle blifva. Man kan väl säga, alt det beror på R. St.
Den aa December f m.
4ai
att åt dylika sedlar medgifva en sådan gångbarhet; men jag
anser denna gångbarhet ,-å vådlig, att jag tror grundlagsstiftningen
böra betaga R. St. möjligheten att vid en riksdag
fatta ett sådant beslut. Jag får derföre varna mot instämmande
i BondeStts förslag, hvilket jag på det högsta
afstyrker.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Uti Hr Cederschjölds sisla
anmärkn. instämmer jag fullkomligt. Jag vågar nästan tro,
att ett misstag förorsakat uteslutandet af de i Utsk:s förslag
intagna orden: inga andra sedlar, och anser nödvändigt,
att de bibehållas. Jag får derjemte göra en annan anmärkn.
emot det af BondeSt. antagna förslag. Der står, att i 2Jne
uppgifna fall K. M:s sanction och alla 4 RiksStms sammanstämmande
beslut skall erfordras för att åstadkomma förändring,
nemi. i fråga om Bankens skuldsättning och proportionen
emellan sedlar och metalliska fonden. Jag skulle
tro, att det icke vore nödigt att i dessa frågor begära mer
än vanlig pluralitet hos R. St., eller 3 Stånds beslut;,men jag
vill icke opponera mig emot, alt det 4-de Ståndets samtycke
nämnes såsom erforderligt, endast det sker med ilen inskränkning,
som i hevi!ln:smål är stadgad, nemi, att den fråga,
hvari det 4;de Ståndet ej vill förena sig med de öfriga,
skall med R. St:s rätt afgöras af förstärkt TJtsk. Det är ej
att förmoda, att BondeSt:s mening kunnat vara, att hvarje
Stånd skall hafva särskildt veto i dessa frågor. Jag finner
rätt, att hvardera statsmagten på sin sida må äga veto; meri
att lemna särskildt veto åt hvarje Stånd, tror jag vore en
onödig försigtighet, som skulle leda derhän, att Bankens
affärer ej kunde bringas till slut. Det lärer väl ej i detta
fall vara mera magtpåliggande att begära ett veto, än i
bevi!!n:sfrågor, deri förstärkt TJtsk. slutligen afgör, hvad
RiksSttn ej kunnat blifva ense om. Jag anhåller, att R. o.
Ad. måtte taga detta i öfvervägande; och måhända vore det
nödigt, att R. o. Ad. såsom sin gemensamma tanka förklarade
äfven det tillägg, att med dessa 4 Stånds sammanstämmande
beslut meningen är densamma som i bevilln:smål,
eller att frågorna slutligen gå till förstärkta Utsk:s afgörande,
derest RiksStms meningar ej kunna sammanjemnkas.
Hr Stuart: Då flera talare nu ingått i discussion öfver
det af Constit.Utsk. uppgjorda redactionsförslag, anhåller
äfven jag att få derom yttra mina tankar. Hvad i mom.
beträffar, finner jag Constit.Utsk:s förslag vara till alla delar
lika antagligt som den af BondeSt. föreslagna redaction.
Hr Stråle har ansett, att efter orden gifna föreskrifter
borde sättas punkt, samt att de följande orden:
R. St. åligger, borde börja en ny period; men så vidt jag
kunnat fatta meningen af Utsk:s förslag, innehåller i mom.
deraf endast en definition på hvad som förstås med R. St:s
egen vård och garanti. Med R. St:s egen vård förstås
4^3 Den 33 December f, m.
nemi., att Banken ”må ostördt förvaltas af de fullmägtige,
hvarje Stand dertill förordnar, efter R.Strs, i öfverensstämmelse
med särskild haneolag och Rikets öfriga gällande lagar,
gifna föreskrifter;” med R. St:s garanti menas åter,
att ”R. St. åligger fylla den brist, som möjligen kan uppstå
i Bankens tillgångar för fullgörandet af dess genom lag
stadgade förbindelser.” Ilr Stråles derjemte gjorda anmärka.,
att uti grundlagen borde uttryckas, att R. St:s gifna föreskrifter
skola, för att vara till efterlefnad förbindande, stå
i öfverenstämmelse med allmänt gällande lagar, anser jag
icke vara af synnerlig vigt. Hr Stråles afsigt med detta
tillägg synes vara, att K. M. må kunna förekomma dessa
föreskrifters verkställighet, såvida desamma icke skulle vara
öfverensstämmande med ifrågavar. lagar. Men då det
måste vara en gifven följd af den ordställning, Utskts förslag
innehåller, att föreskrifterna upphöra att vara gällande,
då de ej öfverensstämma med särskild bancolag och Rikets
öfriga gällande lagar, torde detta tillägg vara öfverflödigt.
Hvad andra punkten beträffar, finner jag, lika med
hvad Hrr Cederschjöld och Lefren yttrat, BondeSt:s anmärka.
vara högst oriktig och vådlig. Om man nemi., såsom
BondeSt. tyckes vilia medgifva, skulle tillåta, att sedlar,
utgifna af andra banker än slatsbanken, finge emottagas
i Kronans uppbörd, så skulle dessa sedlar vinna samma
egenskap af mynt, sorn statsbar.kens sedlar nu äga, hvilket
åter, enligt min öfvertygelse, kunde på ett för realisationens
bestånd menligt sätt komma att ur rörelsen uttränga
11*
det sedelmynt, som nu utgör nästan enda varumätaren i
landet. Hr Stråles förslag, att den gamla redactionen i denna
del af 72 § mätte bibehållas, kan jag icke heller biträda.
Skillnaden emellan den gamla och den af Utsk. nu föreslagna
nya redactionen består deri, att enligt den gamla äro
Bankens sedlar mynt och mäste, intill dess R. St. annorlunda
förordna, af hvar och en derför erkännas; men enligt
den nya redactionen deremot är icke någon Svensk
medborgare skyldig alt i liqvid godkänna Bankens sedlar,
men staten förklarar sig likväl vilja i sina liquider såsom
mynt emottaga de sedlar, R. St. låtit utgifva.
Tredje punkten innehåller: ”För bancolags stiftande eljer
ändring fordras alla fyra RiksStms samtycke och Konungens
sanction.” Jag kan icke inse, att baricolag är särdeles
vigtigare än allmän civillag och criminallag, och tror
derföre, att det vore tillräckligt, om för btcolags likasom
för annan lags stiftande endast erfordrades R. St:s genom
3:ne Stånds bifall uttryckta samtycke och Konungens
sanction. Vidare föreslår Utsk.: ”Beslut om sedelstoc
kens
förhållande till metalliska inlösningsfonden må ej kunna
vidtagas, med mindre samtliga RiksSt:n äro derom ense.
” Detta stadgande anser jag nyttigt och nödvändigt,
Den 22 December f. m.
423
emedan sådana beslut möjligtvis, i följd af den It. St.
för Banken åliggande garanti, kunna föranleda till ökande af
allm. beviiln.; och samma skäl, på grund hvaraf samtliga
RiksSt:n skola deltaga i beslut om allm. beviiln., böra således
äfven vara gällande i fråga om sedelemissioner från
Banken. Konungens sanction å ett sådant beslut är, enligt
min åsigt, ej behöflig, utan anser jag, att, då R. St. äro
skyldiga att ersätta den brist, som i Bankens tillgångar kan
uppstå, del bör vara deras ensak att bestämma sedelstockens
förhållande till metalliska inlösningsfonden. Detta bestämmande
är visserligen icke hädanefter för innehafvarne
af Bankens sedlar af så stor vigt som hittills, sedan man i
lagen uttryckligen stadgat, att R. St. ovilkorligen äro skyldiga
att fylla den brist, som kan uppkomma.
För öfrigt, och i öfverensstämmelse med hvad jag redan
yttrat rörrde btcolags stiftande, finner jag någon förändring
i 75 § Riksd.Ordn. icke behöfvas. Deremot skulle
jag tio, att början af ifrågavar. 72 § r mom. borde ändras
och erhålla följande lydelse: ”R. Sirs Bank förblifve
under R. St:s egen vård oell garanti, så att den
må ostörd förvaltas af den deröfver af R. St. tillsatta
styrelse, efter R. St:s” etc. Då man nu vill för
denna § besluta en ny redaction, bör man val göra denna
redaction i alla hänseenden så fullkomlig som möjligt. Men
så länge nuvar. stadgande fortfar, att hvarje Stånd skall
inom sig tillsätta fullmägtige för att styra Banken, anser jag
en fullt ändamålsenlig reorganisation och förvaltning af densamma
alldeles overkställbar. Efter min tanke bör derföre
72 § vid dess nu ifrågavar. förändring så redigeras, att den
ej vid en kommande riksdag behöfver för vinnande af berörde
ändamål omredigeras. Jag vet visserligen, att, om
också den ändring, jag nu vågat föreslå, blifver antagen,
qvarstår dock i 66 § Riksd.Ordn. samma stadgande, eller
att 3 fullmägtige af hvarje Stånd skola utses till Bankens
förvaltning; men på det 66 § må framdeles, då fråga derom
väckes, kunna i öfverensstämmelse med min nu yttrade
åsigt undergå en behöflig förändring i detta afseende, utan
att 72 § Reg.F. då återigen må behöfva omredigeras, anser jag
det vara nödigt och riktigt, att sistnämnde § nu erhåller en
så fullständig redaction, att densamma äfven i sådan händelse
kan qvarstå oförändrad.
Hr Hjärne: Då det är möjligt, alt det kan vara Hr
Gr. o. Landtnäs mening, att, ehuru discussionen i sjelfva
saken redan fortgått, framdeles framställa den propos., hvarom
jag anhållit, har jag ansett mig böra uppstiga för att
återtaga denna min begäran, sedan Gr. Posse upplyst, att
3 Stånd antagit Banco- och LagUtsktns betänk., rör:de förslag
till lag för Banken, och det således nu är bestämdt,
att någon vidare lagstiftning i detta afseende ej vid denna
4a4
Den aa December f. m.
riksdag kommer att äga rum, utan lagen af d. t Mars i83o
kommer att tillsvidare blifva gällande. Hvad jag ansåg såsom
ett hinder för att stadga min öfvertygelse i detta ämne,
har således försvunnit och bör ej uppehålla närvar, frågas
pröfning. I sjelfva saken vill jag för närvar, uppskjuta
mitt omdöme. Om ett förslag blir hvilande till nästa riksdag,
äger jag, kanhända, då en röst vid förslagets afgörande.
Gr. Posse: Hr Stuart har icke velat godkänna den af
Hr Stråle emot i mom. af ifrågavar. § gjorda anmärkn. Jag
medger, att Constit.Utsk:s förslag innehåller alldeles detsamma,
som Hr Stråle ansett det böra innehålla; men jag kan
icke heller förbise, att Utsk:s förslag innehåller en bestämd
omening, och det är den, som Hr Stråle velat undanrödja
och som bör undanrödjas. I afseende på 2 mom. har hvarken
Hr Cederschjöld, Hr Lefre'n eller Hr Stuart velat godkänna
BondeSt:s åtgärd att utesluta orden inga andra
sedlar; men jag ber få fästa uppmärksamhet derpå, att
de skäl, dessa Hrr för denna mening framställt, icke äro
fullkomligt riktiga, ty BondeSt. har icke beslutat, att andra
sedlar, än banco- och riksg.sedlar, skola i uppbörden mottagas,
utan endast genom redactionsförändringen lemnat en
möjlighet för framtiden att kunna mottaga andra sedlar, i
händelse de finnas så säkra, att Kronan med dem kan vara
belåten. Jag vet icke, hvarföre man skall antaga, att i
Sverige ej kunna komma att finnas andi a i handel och vandel
gående sedlar än Bankens, som äro fullt säkra, och hvarföre
man skall göra sig så säker derom, att man genom
grundlag vill stadga, det endast Bankens sedlar skola i uppbörden
emottagas. Jag tillstyrker på det hogsta, att BondeSl:s
förslag i denna del må antagas, på det att det i en
framtid må vara möjligt att i uppbörden mottaga andra sedlar
än statsbankens, såvida de äro säkra. Frågan beror
dessutom på K. M., som icke lärer åtnöja sig med att
i uppbörden erhålla andra sedlar än de, som hafva full
valuta.
Hr Cederschjölds anmärkn., att K. M:s beslut ej borde
erfordras i fråga om Bankens skuldsättning, dr visserligen
riktig, såvida man kan föreställa sig möjligheten deraf, att
Begeringen ville förvägra R. St. att upptaga lån för att fullgöra
Bankens förbindelser; men jag kan icke föreställa mig,
att sådant kunde inträffa, och således tror jag, att K. M:s
bifall endast kunde komma att vägras i sådana fall, då Bankens
säkerhet genom skuldsättningen äfventyrades, och i
dylika fall tror jag det vore väl, att R. Sirs beslut ej utan
Konungens sanction kunde gå i verkställighet. Deremot kan
jag icke förneka riktigheten af Hr Lefrehs anmärkn. emot
förslaget, att alla 4 RiksSt.‘ns sammanstämmande beslut jemte
Ko
-
Den 22 December f. m.
5a4
Konungens sanction skall erfordras för att fatta beslut om
Bankens skuldsättning och sedelstockens förhållande till inlösningsfonden.
Jag tror, att den jetnnkning, Hr Lefre^n föreslagit,
är riktig, och medger således gerna för min del,
att BondeStrs förslag i öfverensstämmelse med Hr Lefre'ns
anmärka, bör jemnkas.
Gr. florn, Claes Fredr.: Constit.Utskts förslag, röride
förändring af 72 § Beg.F., tillfredsställer visserligen
icke min väntan på en klokare lagstiftning i detta fall; men
jag tror, att för närvar., då man vili vinna ett mål, får
man ej vara så nogräknad om, att denna lagstiftning blir
fullkomligt rationel. Det har af Hr Stuart blifvit erinradt,
hvad jag äfven ville anmärka, att man bibehållit stadgandet,
att Banken skall förvaltas af de fullmägtige, hvarje
Stånd dertill förordnar. Att Bancostyreisen, såsom den nit
måste organiseras, aldrig kan blifva ändamålsenlig, derom
tror jag vi alla äro ense; men jag ser icke någon ren omöjlighet
att, äfven med bibehållande af berörde stadgande i
77, §, komma till en riktig Bancostyrelse, ty denna § innehåller
icke, att de af R. St. valda BancofulJmägtige ovilkorligen
skola vara ledamöter af de RiksSt., som utse dem.
E11 riktig Bancostyrelse kunde således blifva vald, och att
dess ledamöter kallades fullmägtige skulle ingenting betyda;
men jag klandrar, att Utsk. icke vid detta tillfälle fastat
mera uppmärksamhet på ordalagen i 66 och 70 §tj Riksd.-  Ordn., ty der tydes meningen med 72 § Reg.F. bestämdt
så, att Bancofullmägtige ovilkorligen skola vara 3 af hvarje
Stånd. Man må nu antaga eller förkasta den föreslagna redactionen
af sistnämnde §, så återstår dock en utväg att
komma till en bättre förvaltning af Banken, medelst förändring
af förenämnda §§ i Riksd.Ordn.
För att komma till ett slut i frågan, är jag höjd att in»
stämma i BondeSt:s mening. Man har visserligen sagt, att
det Hederv. Ståndets förslag vore vådligt och skulle åsyfta,
att flera slags sedlar må erkännas såsom mynt; men jag finner
icke, att detta förslag på något ställe säger, att några
sedlar skola utgöra Rikets mynt. Snarare skulle man deraf
kunna draga den slutsats, att icke en gång Bankens sedlar
borde anses såsom mynt; ty BondeSt. har endast sagt, att
b:co- och riksg.sedlarna skola i Kronans uppbörd och betalningar
till staten emottagas lika med Rikets metalliska mynt.
I olikhet med Gr. Posse skulle jag tro, att man jemväl kunde,
på sätt BondeSt. önskat, i § intaga, att riksg.sedlarna
skola emottagas i uppbörden, emedan jag tror, att, ehuru
grundlagen icke bör innehålla tillfälliga bestämmelser, ifrågavar.
§ ej blir så urgammal, att man, så länge den äger
bestånd, skall förgäta, hvad med riksg.sedlar förstås, utan
att den förmodligen kommer att förändras, under det riksg.»
17 H. 54
4^6
Den 22 December f, m.
sedlar ännu äro i gång. Jag finner således ingen våda att
antaga denna bestämmelse; och om den uteslötes, lunde man
komma derhän, att riksgtssedlar icke i uppbörden blefve
emottagna, hvaraf följderna kunde blifva ganska svåra för
den, som har utlagor till staten alt betala, i fall brist på
bancosedlar skulle uppstå, sedan silfver skall utgöra det
egentliga myntet. Jag tror lika med Gr. Posse, att man
bör lemna öppet för K. M. och äfven R. St. att framdeles
bestämma, hvad slags papper kan anses så säkert, att det i
uppbörden kan emottagas, och jag bestrider, att något stadgande
i grundlagen må fråntaga lagstiftningen en sådan rättighet.
Jag tillstyrker således, att R. o. Ad. måtte godkänna
den redaction, BondeStts prot.utdr. innehåller.
Hr Lefre'n: Orsaken, hvarföre jag instämt med Hr
Cederschjöld i den delen af hans anmärkn., som rörer bestämmelsen,
att icke andra än Bankens sedlar skola få i
uppbörden emottagas, är egentligen den, att jag icke kan
för mig dölja, och jemväl tror R. o. Ad. allmänligen vara
af den lanke, alt Sveriges financiella oredor, hvilka nu synas
vara förebyggda för framtiden genom de beslut, som
blifvit fattade vid denna riksdag, hafva sin egentliga rot
just deri, att riksg.sedlarna, uttryckande Rikets skuld, hafva
blifvit genom oriktiga förordnanden i sådan väg, som nu
är i fråga, förklarade att vara mynt eller ansedda för mynt.
De nuvar. riksg.sedlarna hafva, såsom bekant är, undergått
en realisation år 1800, och sedan hafva de delat bancosedlarnas
öde, med hvilka de stigit och fallit i det stadgade
förhållandet af 2 till 3, och i delta ögonblick äro riksg.-  sedlarna i verkligheten icke annat än btcosedlar, ty de honoreras
i Banken, och fond för deras inlösande är afsatt.
Annat är således att tala om nuvar. riksg.sedlar, hvilka
dessutom de facto böra upphöra med år 1840, och annat
är alt tala om ordet riksg.sedlars införande i en grundlagsJ.
Hvem ansvarar för, att man icke efter 1840, sedan nuvar.
riksg.sedlar blifvit inlösta, t. ex. på i85o, 60 eller 70-  talet, tar och slår upp grundlagen och dermed tydligen visar,
att riksg.sedlar äro autoriserade att gälla i Kronans
uppbörd, samt sålunda tar sig grundlagsenlig anledn. att
spela om samma rol som 1792, då man upphörde att betrakta
Rikets skuld såsom skuld, och deremot ansåg den såsom
egendom, såsom penningar, såsom mynt. Det är i detta
afseende jag har scrupler. Jag tror det icke vara nödvändigt
att i en grundlags-^ söka säkerhet för, att de nuvar.
riksg.sedlarna må blifva inlösta, då fond för dem redan
är afsatt och de när som helst kunna utbytas emot
forcosedlar; och jag anser det ingalunda gå an att i en grundlag
införa en §, som för all framtid autoriserar, att Rikets
gäld skall anses såsom mynt. Hvad åter den andra frågan
vidkommer, att det i grundlagen må lemnäs öppet för Ko
-
Den 33 December f. m.
427
nung oell Ständer att framdeles, om de så för godt linna,
förklara, det vissa papper skola i kronouppbörden få einottagas,
anser jag, att sådant för närvar, vore lika vådligt,
då jag icke betraktar dessa förhållanden under vissa oeconomiska,
visserligen interessanta åsigter, men dock biåsigter,
utan betraktar frågan i sin stora riktning, den nemi., att
man bör försäkra Rikets mynt för en framlid, såvidt rrienniskoförsigtighet
kan försäkra det, emot alla sådana misstag,
som verkligen kunna äga rum, i fall denna lucka lemnäs öppen.
Det är bestämdt gifvet, att om ett land någon gång
faller genom misstag i lagstiftningen derhän, att icke det
metalliska myntet kommer att vara den egentligen gångbara
mätaren för alla varuvärden, så löper man ganska lätt fara
att få göra den ena realisationen efter den andra, d. v. s.
den ena bankrutten efter den andra, till föga fromma för
Rikets fortgång och utveckling i occonomiskt hänseende. Jag
tror för min del, om jag får raisonnera efter allm. folkrätt,
utan att vara bunden af särskilda lagstadganden, att
det borde vara K. M:s rätt att anbefalla emottagande! af
den sorts sedlar eller papper, som han pro tempore, för
året, föi- månaden, anser vara af sådant värde, att den kan
i uppbörden emottagas, under bibehållande af sin rätt, såsom
Rikets högste administratör, att 3 veckor derefter säga,
att de papper, som förut ansågos goda , icke vidare i uppbörden
få emottagas, emedan de till den grad blifvit försämrade,
att deras emottagande kunde medföra förlust för staten,
Men något helt annat vore, att R. St. och K. M.
skulle fatta det beslut, att de eller de sedlarna skola för
en kommande tid, d. v. s. åtminstone till en efterföljande
riksdag emottagas i allm. uppbörden. Detta skulle innefatta
ett slags privilegium för dessa sedlar att gälla för fullt,
oaktadt utgifvarne af desamma kunde så förgå sig, att deras
sedlar ej borde gälla mer än hälften af hvad de värderas
till, i följd deraf, att statsverket sålunda tagit dem under
armarna. Så ser jag frågan i sin helhet. Jag tror, att
för den, som emottager Rikets uppbörd och använder de
inflytande medlen till bestridande af de utgifter, för hvilka
de äro anslagna, bör det vara öppet lemnadt att i uppbörden
emottaga sådana papper, som för dagen äro gällande;
men genom lagstiftningsåtgärder på en riksdag bör icke decreteras,
att i betalning till staten andra papper skola emottagas
än sådana, som af Banken äro utställda och af densamma
till fullo skola med silfver inlösas. Sådan är min
åsigt af saken, och jag kan ej frångå mina farhågor, hvilka
jag underställer R. o. Ad:s upplysta bepröfvande.
Hr von Hartmansdorff, Aug.; Då jag anmälde mig,
hade Hr Lefren ännu icke gjort sin sednaste framställning.
Jag är af honom förekommen i åtskilliga väsendtliga omständigheter.
Mitt yttrande skall derföre blifva så mycket
4a8
Den 22 December f. m.
kortare. Jag anser lika med honom onödigt, att riksg.sedJarna
omnämnas i den bancolag, som nu skall stiftas, emedan,
såsom Hr Lefre'n anfört, R. St. redan hafva beslutat,
huru dessa sedlar skola inlösas. Det är ock oriktigt, att i
en lag, som skall gälla för en längre framtid, införa ett så
tillfälligt förhållande som det ifrågavar. Frågan om borttagande
ur grundlagen af det stadgande, Constit.Utsk. föreslagit
angrde bjcosedlarnas beskaffenhet att allena gå såsom
mynt i Riket, anser jag vara af vigt och ytterst vådligt att
antaga det förslag, BondeSt. framställt. Utom hvad Hr Lefren
i detta fall omnämnt, vill jag fästa uppmärksamhet på
ett förhållande, sorn länge ägt rum i ett af våra grannriken,
der uti uppbörden emottagits ett oourserande mynt,
utan bestämdt värde i förhållande till hufvudmyntet. Uppbördsmännen
hafva nemi. begagnat det courserande myntet
till egen vinning och de skattdragandes betungande genom
coursberäkning till deras skada. Allt, som kan gifva anledn.
till sådana speculationer, bör man undvika, och när
man stadgar, att sedelmynt får einottagas såsom fullgodt
betalningsmedel, bör man vara så mycket mer mån om,
att detta sedelmynt må vara af endast ett slag och omgjordadt
med all den säkerhet, som Konung och Ständer kunna
deråt gifva.
Jag tror också lika med Hr Lefre'n, alt då mynts försämring
och förbättring icke är annat än en beskattning,
och beskattnlsfrågor böra behandlas af R. St. såsom om be*
villntsmål är stadgadt, kunde man åtnöja sig med samma
behandlingssätt i fråga om förhållandets bestämmande emellan
Bankens sedelstock och inlösningsfond, som då bevillntsmål
skola afgöras. Deremot anser jag BondeSt. hafva haft
ganska rätt uti äskandet af Konungens sanction i fråga om
Bankens skuldsättning. Jag kan icke hysa den af Hr Cederschjöld
yttrade farhåga, att Konungen någonsin skulle
vilja hindra Banken att göra rätt för sig. Ingen kan blifva
snarare och mera lidande på Bankens oförmåga att fullgöra
sina förbindelser än Regeringen, som mottager landets skatter
i Bankens sedelmynt. Det måste således vara Regeringens
högsta interesse att vidmagthålla Bankens credit, och
i sådant afseende synes mig Konungens sanction till Bankens
skuldsättning vara ett ytterligare medel att betrygga Bankens
säkerhet.
Förslaget, att i denna § ej omnämna fullmägtige, tror
jag vara ett säkert sätt att hindra §,‘s förändring; ty efter
mitt omdöme skulle de andra Stånden, kanske alla, men säkerligen
några af dera, ingalunda antaga något sådant redactionsförslag,
hvarigenom de kunde befara, att deras full—
mägtiges inflytande på Bancastyrelsen skulle på något sätt
förminskas.
Jag anhåller slutligen att få nämna, det jag tror Hr
Stråles anmärkn. vid redactionen af i mora. vara riklig; och
Den 2J December f. ra.,
4*9
om Hr Gr. o. Landtm, tillåter oss att punktvis få företaga
§, och att Hr Stråles anmärka, får läsas upp, för alt blifva
jemnförd med Utskrs och BondeStts förslag, kommer man
lättast lill det beslut, som Ståndet kon finna lämpligt.
Hr Stuart: Jag kan icke, lika med Gr. Horn, inse,
huru med bibehållande af det stadgande, sorn Conslit.Ulsk.
föreslagit i början af ifrågavar. 72 §, en ändamålsenlig organisation
af Bancostyrelsen kan stå att vinna. Enligt denna
redaction skall nemi. Banken förvaltas af de ful I—
mägtige, hvarje RiksSt. dertill förordnar, samt
hvarje särskildt Stånd således utse fullmägtige i Banken.
Hade der stått: de fullmägtige, R. St. förordna, så
medger jag, att § kunnat få den tillämpning, Hr Gr. afsett;
men med bibehållande af den torvar, redactionen tror jag
ej, att Bancostyrelsen kan på ett ändamålsenligt sätt organiseras.
Den scrupel, Hr v. Hartmansdorff yttrat i afseende
på möjligheten att kunna uti RiksSt:n genomdrifva den
för öfrigt ifrågavar. redactionsförändringen, i fall ej äfven i
den omredigerade § Ståndens rättighet att utse fnllmägtige
bibehålies, hyser jag icke. Om, på sätt jag tagit mig friheten
föreslå, man skulle i stället för de fullmägtige,
hvarje RiksSt. dertill förordnar, begagna dessa ord:
den deröfver af R. St. tillsatta styrelse, så förmodar
jag, att de öfriga Stånden skulle så mycket mindre finna
någon betänklighet emot antagandet af denna redaction,
som de i allt fall, i följd af 66 5 Riksd.Ordn., hafva sig
den rättighet förbehållen att, så länge denna § fortfar att
vara oförändrad, tillsätta särskilda Bancofullmägtige för hvarje
Stånd.
I afseende på riksg:ssedlarnas omnämnande i 72 § får
jag till de anmärkn:r, som Hrr Lefren och v. Hartmansdorff
framställt, äfven lägga den, att, om man ville stadga,
det riksgtssedlarna skola i kronouppbörden emotlagas, så
lärer ingen prescriplionstid för desammas inlösen kunna af
R. St. bestämmas. Dessa sedlar hafva upphört att utgifvas,
och jag förmodar, att någon prescriptionstid för deras gångbarhet
varder vid denna riksdag fastställd. Jag anser derföre
högst olämpligt och orätt att genom en grundlags-§,
som först vid nästk. riksdag kan antagas, förklara dem böra
i Kronans uppbörd emottagas. Ett särskildt skäl för
emottagandet af bancosedlarna finnes deruti, att R. St. i alla
fall äro ansvariga för deras inlösande, och om de ej ingå
i uppbörden, äro R. St. dock skyldiga att på annat sätt
dem inlösa, vid hvilket förhållande det måste vara för det
allmänna likgiltigt, om de emottagas i uppbördsorterna, i
stället för att endast i Stockholm invexlas. Men jag anser
betänkligt att tillåta, det andra sedlar än Bankens mai uppbörden
emottagas. TJtom de olägenheter, som af föregående
talare blifvit omnämnda, befarar jag, att sådant kunde för
-
43o
Den ai December f. m.
anleda dertill, att mindre säkra och solida bankers sedlar
möjligen komme att i uppbörden ingå, hvaraf den ovilkorJiga
följden åter skulle inträffa, att de skatter, sorn folket
borde erlägga i Rikets allm. mynt, komme, vid en sådan
banks obestånd, att mer eller mindre understiga det belopp,
som, enligt detta myntvärde, blifvit påräknadt för bestämda
ändamål. Jag tillstyrker således bibehållandet af den redaction,
Utsk. i denna del föreslagit.
Hvad åter beträffar R. Sl:s Banks skuldsättning, hvartill
BondeSt. ansett Konungens sanetion erfordras, delar jag
Hr Cederschjölds tanke, att denna sanetion icke är behöflig.
Då, på sätt Utsk. föreslagit, alla 4 RiksStln skola vara ense
om ett beslut rörrde förändring uti sedelstockens förhållande
till metalliska inlösningsfonden, och då R. St. äro
skyldiga att ersätta den brist, som i Bankens tillgångar kan
uppstå, måste Konungens sanetion icke vara i afseende på
Bankens skuldsättning mera erforderlig än i afseende på
Statsverkets. Frågan om ökning eller minskning af Bankens
skulder synes mig således endast böra bero på R. St:s pröfning,
helst jag förmodar, att i en blifvande bancolag, likasom
i den nuvar., en viss grundfond för Banken skall komma
att bestämmas, hvilken grundfond följaktligen icke kan
af R. St. ensidigt rubbas, då den sålunda är i lag bestämd.
Slutligen och för att återgå till i morn., får jag, i likhet
med hvad jag förut yttrat, förklara, att jag ej är i
stånd att inse, det någon omening finnes i Utsk:s förslag,
på sätt en Värd talare uppgifvit,
Hr Cederschjöld: Jag har hört yrkas, att grundlagen
borde medgifva emottagningen i Kronans uppbörd af
hvad slags sedlar som helst, allenast de för tillfället vore
gångbara. Det skulle naturligtvis gå med dessa papper såsom
det gick med riksg.sedlarna på 1790-talet; de skulle
nemi. göra Bankens egna sedlar öfverflödiga, för hvilka silfver
altså kunde ur Banken uttagas och ur Riket utföras.
Tillåtelsen att betala kronoskatterna med andra än Bankens
sedlar vore således det säkraste sättet att förstöra Banken;
och då jag vid denna riksdag hört många just anse
detta såsom det högsta goda och säkraste sättet att ordna
våra penningeförhållanden, finner jag, att ett sådant yrkande
af dem är ganska consequent. Men för dem, som vilja
trygga Bankens fortfarande bestånd, tror jag det böra vara
angeläget att hindra, det icke andra papper jemte Bankens
må i kronouppbörden blifva gångbara.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då en ny redaction af 72 §
Reg.F. är i fråga, skulle jäg anse, att bland vilkoren för
dess godkännande erfordras, att den nya redactiouen, i fall
den vid en kommande riksdag blefve antagen, ej må kunna
gifva anledn. till samma tvister om dess betydelse, som den
gamla redactionen föranledi, äfvensom att den må anses så
Den as December f. ra.
43i
förenande de olika åsigterna i frågan, att man kan hafva
hopp om redactionsförändringens antagande vid nästa riksdag.
Jag bekänner, att jag skulle tegat i afseende på såväl
Constit.Utskts som BondeStts redactionsförslag, om jag
icke redan hort flera talare anmärka dessa förslags brister.
Då således dessa brister redan äro kända, och jag icke bort
något bättre förslag framställas, anser jag mig icke böra till—
bakahålla mina betänkligheter vid både Ulskts och BondeSt:s
förslag. Jag delar helt och hållet de Hrrs mening,
som alldeles ogillat, att BondeSt. i sin anmärkn. borttagit
orden: inga andra sedlar. För min del anser jag, att
detta uteslutande vore högst vådligt. Det skulle vara att
öppna dörren för de största förluster och de största vinglerier,
just i den privatbanksrörelse, som under denna riksdag blifvit
åsyftad, om sådana bankers sedlar finge intränga i allm.
uppbörden, isynnerhet då förslag blifvit gjorda att tillåta
privatbanker att utgifva sedlar på en r:dr riksg:s. Yi veta
af erfarenheten, att den olyckliga gångbarhet, som filial—
disconternas sedlar erhöllo, derigenom att de emottogos i
allm. uppbörden, förorsakat betydliga förluster och tvungit
R. St. att träda emellan med sedlarnas inlösen. Jag får förklara,
att jag ej en gång anser tillräckligt att, såsom Utsk.
föreslagit, stadga, att Bankens och inga andra sedlar skola
uti ali Kronans uppbörd och i alla betalningar till staten
emottagas lika med Rikets metalliska mynt, utan tror, att
man, just för att undvika en alltför stor framtida utvidgning
af enskilda bankers sedelrörelse, borde, i stället för
ordet skola, införa ordet kunna eller må, för att icke
lemna rum för strider, huruvida enskilda bankers sedlar i
kronouppbörden skola kunna emottagas.
Vidare anser jag, att i sista mom. såväl Constit.Utskrs
som BondeSt:s förslag innefatta en stor bristfällighet, fastän
med bästa välmening, derigenom att de inträdt på den
blifvande bancolagens gebiet, medelst definitioner på de beslut,
som skola erfordra 4 eller 3 Stånds bifall jemte K.
M:s sanction. Jag inser visserligen, att, närde hinder upphört,
som mött stiftandet af en bancolag, alla de hufvudgrunder,
som afse Bankens förvaltning, böra inflyta i en
bancolag, och att denna, likasom all annan civillag, bör,
för att antagas, erhålla K. M:s sanction och 3 Stånds samtycke;
men ehuru bestämmandet, att vissa frågor, såsom de,
hvilka röra Bankens skuldsättning och förhållandet emellan
sedelstocken och inlösningsfonden, erfordra K. M:s sanction
och 3 eller 4 Stånds beslut, är något, som bör intagas i
bancolag, så stadgar man, genom sådana bestämmandens införande
i en grundlags-§, svårigheter och hinder just för
tolkningen af denna § och för stiftandet af en sådan banco»
lag, hvarom Konung och Ständer, med framtida opinioner
och en framtida rikare erfarenhet, kunna komma öfverens.
Man skall genom sådana speciella stadgandens införande i
43a
Den 22 December f. m.
grundlagen försvara förbättrandet af de grunder, sorni sisth
Juli månad antogos i afseende på förhållandet emellan sedelstocken
och reella fonden och dermed gemenskap ägande
frågor, enär man sålunda fordrar såväl K. M:s sanction
som alla RiksStlns samtycke till de förändringar, hvilka en
rikare erfarenhet kan påkalla. Oberäknadt allt, som kunde
anföras i afseende på obestämdheten af de förslag, hvilka
i detta fall äro gjorda, och de tvister, som i anledn.
deraf kunde uppstå, hvilket jag, för att undvika vidlyftighet,
icke nu vill vidröra, tror jag, att de nu af mig framställda
olägenheter utgöra tillräckligt skäl för att, i stället
för det af Utsk. och BondeSt. föreslagna 3 morn., endast
stadga, att bancolag stiftas eller ändras på sätt 87 § stadgar
för annan allm. civillag, d. v. s. genom Konungs och
Ständers beslut; öfverlemnande åt framtidens förstånd och
vilja att i bancolagen intaga de närmare bestämmelser, som
der kunna anses behöfliga.
Dessutom har jag i afseende på 2 mom. en scrupel,
som väl är småaktig, men likväl, då det är fråga om ett
grundlagsstadgande, torde böra framställas. Utsk. bar deri
rätteligen infört, att ”R. St:s Banks sedlar skola, vid anfordran,
med metalliskt mynt efter ordalydelsen inlösas.” Men
jag ber att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att
ännu och för en obestämd tid finnas bancosedlar, lydande
dels å kopparmynt och dels å specie, som äro utgifna före
d. 1 Oct. 1834. Om nu den af Utsk. föreslagna redaction
antoges, kunde någon med grundlagen i hand påstå, att sådana
sedlar skola inlösas efter deras ordalydelse, d. v. s.
med kopparmynt eller specie efter 1664 års myntfot. För
klarhetens skull, som hvarje lag och isynnerhet en grundlag
bör äga, skulle jag således önska, att sådana sedlar i
denna grundlags-§ må särskildt nämnas.
På grund af dessa skäl vågar jag vördsamt föreslå följande
redaction af 72 §.:
“R. St.-s Bank förblifver linder R. St.-s egen garanti och
värd, sä att den ostördt mä förvaltas af de fullmägtige,
hvarje RiksSt. dertill förordnar, efter R. St.-s i öfverensstämmelse
med särskild bancolag och Rikets öfriga gällande
lagar gifna föreskrifter. I afseende pä dessa föreskrifter
vare Irenne Stånds mening R. St.-s beslut och, om tvä Ständ
stadna mot tvä, förblifver viel hvad förut finnes stadgadt. R.
St. fylla den brist, som möjligen kan uppsta i Bankens tillgångar
för fullgörandet af dess genom lag stadgade förbindelser.
R. St:s Banks sedlar skola, vid anfordran, med metalliskt
mynt efter ordalydelsen inlösas; dock galle för inlösningen
af deni, sorn utgifvets före d. 1 Oct. l83/j, hvad
särskildt derom af K. M. och R. St. blifvit stadgadt. Bankens
och inga andra sedlar kunna i Kronans uppbörd och i
alla betalningar till staten emottagas lika med Rikets metalliska
mynt. Tinn
-
Den a» December f. m.
433
B am olag stiftas eller andras pä sätt 8j § stadgar för
annan allm. civillag.
Gr. Posse: Jag föreställer mig, att denna sak ej kan
afgöras annorlunda, än att Hr Gr. o. Landtm, täcktes gifva
oss särskilda proposlr å de åtskilliga anmärkntr, som här
blifvit framställda; och i sådant ändamål får jag tillkännagifva,
att min anmärkn. består deruti, att R. o. Ad. måtte
såsom sin gemensamma tanke förklara den redaclion, som
BondeSt. antagit, endast med den förändring, att orden:
”äfvensom riksg.sedlarna, så länge de fortfara,” uteslutas,
och att i afseende på de frågor, för hvilkas afgörande BondeSt.
ansett K. M:s sanction och samtliga RiksSl:ns sammanstämmande
beslut erfordras, tillägges, att om icke samtliga
RiksStrn blifva om beslutet ense, skola frågorna behandlas
enligt 69 § Reg.F.
Hr von Hartmansdorff: Sedan jag hört Hr Rosenblad
uppläsa sitt redactionsförslag, anser jag mig böra hufvudsakligen
instämma med honom och tror, alt R. o. Ad.
icke bör draga i betänkande att i frågor om Banken tillåta,
det samma beslutanderätt må gälla, som då det är fråga
om lifvet. Jag kan icke tro, att någon anser sina penningar
mera värda än sitt hufvud. Är det nu tillåtet för
K. M. och 3 Stånd besluta öfver det sednare, så böra de
afven få besluta om penningarna.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Vid jemnförelsen
emellan Constit.TJtsk:s förslag och det förslag, som BondeSt.
redan antagit, finner jag visserligen mycken likhet och i de
hufvudsakligare delarna fullkomlig öfverensstämmelse emellan
båda förslagen. De skiljaktigheter, som dock deri finnas,
synas mig vara till fördel för BondeSt:s förslag, och
jag är således benägen att i detsamma instämma, såsom utgörande
min tanke, likvisst med de förändringar deruti, som
bär af Gr. Posse blifvit framställda, att nemi. dels riksg.-  sedlarna ej må nämnas, enär de komma att de facto och de
jure upphöra att existera, då denna grundlagsförändring kan
beslutas, och dels i 3 mom. tillägges, att derest alla 4 RiksSt:n
i ett beslut, rör:de proportionen emellan sedelstocken
och metalliska inlösningsfonden eller rör:de Bankens skuldsättning,
icke komma öfverens, det skall förhållas såsom i
69 5 Reg.F. är föreskrifvet.
Jag kan för min del icke instämma i Hr Rosenblads
förslag. Det innehåller visserligen fullkomlig garanti; men
det har, efter min tanke, den mindre goda egenskap än
BondeSt:s förslag att först och främst vara längre och att
för det andra icke ställa frågan i ett så bestämdt förhållande
inom grundlagen som den redaction, hvilken BondeSt.
antagit. Sjelfva grundämnena, hvarpå bancolagen och
17 H. 55
434
Den aa December f. m.
alla Banken rör:de föreskrifter skola hvila, ligga i detta
grundlagsförslag, och jag föreställer mig, att i allt, som rörer
Bankens förhållande till det allmänna, Nationen och staten
samt enskilda personer inom och utom Riket, bör man
söka så mycken säkerhet som möjligt. Så långt sträcker sig
BondeStrs förslag och icke längre. Allt, hvad som rörer
Banken enskildt, är deri helt och hållet öfverlemnadt åt den
ena statsmagtens hepröfvande. Jag tillstyrker således instämmande
i BondeStts beslut, med den förändring Gr. Posse
begärt.
Gr. Horn: Då jag nyss, jemte hufvudsakligt instämmande
i Gr. Posses mening, yrkade, att det i BondeStrs förslag
intagna stadgande om riksg.sedlarna må qvarstå, gjorde
jag det under öfvertygelse, att detta stadgande ej kunde
blifva vådligt, då redactionen innehåller orden: så länge
de fortfara; men jag vill ej motsätta mig, att denna mening
må utgå och ber nu att helt och hållet få instämma i
Gr. Posses förslag.
Hr Stråle: Jag har tyckt mig finna, att det förslag,
som BondeSt. antagit och Gr. Posse understödt, i det hufvudsakliga
instämmer med mitt förslag, och skall således
icke yrka propos. på hvad jag föreslagit, såvida icke någon
annan delar min tanke, utan vill jag instämma i hvad Gr.
Posse yttrat.
Hr Cederschjöld: En värd talare har ganska peremtorisk!
förkastat Hr Rosenblads förslag, utan att ingå i
någon pröfning deraf. Det är likväl en sak i detta förslag,
hvilken jag anser åtminstone tarfva en vederläggning, innan
den kan förkastas, nemi. anmärkn., att de b:cosedlar, som
tillkommit föred. i Oct. detta år, böra undantagas från den
iathegori af b:cosedlar, som skola med metalliskt mynt efter
ordalydelsen inlösas. Jag ville se, huru vederbörande
efter nästa riksdag, i händelse den af Utsk. eller BondeSt.
föreslagna redactionen då blefve antagen, skulle bete sig,
om man komme till Banken med gamla b:cosedlar och med
grundlagen i hand fordrade deras inlösande efter ordalydelsen.
Hr Stråle: I anledn. af Hr Cederschjölds anmärkn. får
jag äran upplysa, att ordet specie, ensamt för sig begagnadt,
icke, åtminstone af domstolarna, förståtts så, att det
ovilkorligen skulle betyda silfver, och att det vore ett frånträdande
af den tanke, som hittills varit rådande, om man
nu ville antaga en sådan betydelse af detta ord. Jag medger,
att fråga derom kunde väckas, men tror, att tillämpningen
hädanefter skall blifva densamma som hittills, och
att den b:colag, som skulle säga, hvad med specie förstås,
komme att innehålla, att en r:dr specie ej skall betyda mer
silfver än det, sorn Konung och Ständer förklarat utgöra en
r:dr b:co.
Den 31 December f. m.
435
Hr Rosenblad: Då jag framställde orsaken till det i
3 mom. af min redaction införda särskildta stadgande i afseende
på de gamla b:cosedlarna, hade jag äran yttra, det
jag ansåg frågan vara en bagatelleös scrupel, om jag så får
uttrycka mig, men att jag ej kunde undertrycka denna scrupel,
emedan grundlagen bör vara bestämd och klar. I anledn.
af Hr Stråles yttrande får jag till honom hemställa,
huruvida icke domstolarnas beslut, att skuldsedlar, ställda
å specie, borde få inlösas med b:cosedlar, härledt sig derifrån,
att den tiden voro R. St:s Banks sedlar inför lagen
detsamma som speciemynt efter 1664 års myntfot, hvilket
de upphört att ipför lagen vara, sedan bancolagen af d. I
Mars i83o utkom. Nu då grundlagen skulle komma alt innehålla,
att btcosedlarna skola efter ordalydelsen inlösas,
och då gällande författningar stadgat, att specie är det speciemynt,
som 1664 års myntfot bestämde, samt då specie
upphört att vara detsamma som b:co, hemställer jag till Hr
Stråle, om icke domstolarna blefve åtminstone tvehågsna,
huruvida icke en sedel, lydande å specie, borde med silfver
efter 1664 års myntfot inlösas, eller 0111 icke grundlag och
bancolag komme att stå i strid med hvarandra.
För öfrigt får jag förklara, att enda motivet för mitt
förslag är att söka undanrödja de bestämda och onaturliga
hinder, jag i de andra redactionsfjörslagen trott mig finna,
för att vid en kommande riksdag, medelst förändring af 72
§, kunna tillintetgöra de svårigheter, som den gamla redactionen
ansetts innefatta emot stadgande af lag och laga ordning
för en af statens vigtigaste institutioner, R. St:s Bank.
Kan detta ändamål bättre vinnas på annat sätt än genom
mitt förslag, så skall jag vara den förste, som vill låta detsamma
förfalla, och jag önskar endast, att det redactionsförslag,
som vinner företräde framför mitt, på den stora afgörande
dagen verkligen må finnas vara bättre, så att man
ej må komma att ångra, att man ej antagit min redaction,
hvars största fel måhända är att vara lång.
Hr Stråle: Då jag nyss fästade uppmärksamhet derpå,
att icke något bestämdt stadgande finnes, som förklarar hvad
med ordet specie skall förstås, följer deraf, att man ej kan
säga, att b:cosedlarnas ordalydelse innehåller, att en r:dr
specie skall lösas med en r:dr silfver efter 1664 års myntfot.
Sedlarna nämna endast specie och icke någon bestämd
qnantitet silfver, hvarföre man alltid återkommer till den
frågan: hvad betyder ordet specie? Och derom finnes ingen
annan förklaring gjord än den, som bancolagen innehåller.
Jag tror således icke, att det kan sägas ovilkorligen stridande
mot bokstafven af nu föreslagna redaction, att betalningen
erlades efter nu gällande lag om b:cosedlarnas inlösen.
Hr Cederschjöld: Jag förmodar, att ordalydelsen,
då den är oförändrad, mäste bibehålla samma betydelse,
436
D c ii a* December f. m.
och att således samma ord, som gåfvo innehafvare!! rätt att
för en sedel före 1809 erhålla en viss quantilet silfver, måste
ännu tillägga honom samma rätt, såvida grundlagen erkänner
och förklarar, att ordalydelsen skall blifva gällande
i afseende på sedlarnas inlösen; och jag tror följaktligen,
att domaremagten ej kunde neka sin medverkan till
rättvisans skipande härutinnan.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då flera anmärknlr
blifvit framställda, vore intet annat sätt att afgöra
denna fråga, än att å hvar och en af dem, i den ordning
de blifvit afgifna, framställdes propos. till utrönande, huruvida
It. o. Ad. behagade förklara någon eller några af
dem för sin gemensamma tanke.
Hr von Hartmansdorff: Jag underställer vördsamt
Hr Gr. o. Landtm, samt R. o. Ad., om icke den ordning
vid framställningarna bör iakttagas, hvilken följer af sakens
natur, nemi. att Utsk:s förslag företages till pröfning punkt
för punkt, jemte dervid gjorda anmärkntr? Jag tror icke,
att någons mening kan vara annan, än att få veta, hvad
Ståndets tanke är, och den utrönes lättast, omförslaget företages
punktvis. Efter hvad jag vill minnas, var det Hr
Stråles yttrande, som först upplästes; hans anmärkn. vid
usta punkten bör således först förekomma. Om denna torde
det ock vara lättast att komma öfverens; men rörande
den andra lära meningarna vara mera delade.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
önskade, att, på sätt Hr v. Hartmansdorff yrkat, Constit.-  TJtskls förslag skulle moraentvis till afgörande företagas.
Ropades ja.
Första morn. upplästes, så lydande: R. St:s Bank
förblifve under R. St:s egen vård och garanti,
så att den må ostördt förvaltas af de fullmägtige,
hvarje RiksSt. dertill förordnar, efter R. S t:s,
i öfverensstämmelse med särskild bancolag och
Rikets öfriga gällande lagar, gifna föreskrifter,
samt att R. St. åligger att fylla den brist, som
möjligen kan uppstå i Bankens tillgångar, för
fullgörandet af dess genom lag stadgade förbindelser.
Gr. Horn erinrade, att det vore anmärkningarna vid
detta morn., och ej sjelfva morn., hvilka borde blifva föremål
för pröfning och beslut.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill blott anhålla, att
de särskilda förslagen till ny redaction må uppläsas, på det
man må erinra sig dem och säkrare kunna stadga sin mening.
Hf Hjärne: Jag anmälde mig nyss, innan Hr Gr. o.
Landtm, annu föredragit 1 morn., för att yttra mig emot
Den 2a December f. m.
4^7
det af Hr v. Hartmansdorff föreslagna föredragningssätt;
men sedan R. o. Ad. nu dertill lemnat sitt bifall, får jag
endast anmärka, alt Hr Rosenblads förslag icke på detta
sätt kan komma under pröfning, emedan det är uppstäldt i
annan ordning än^Utskts förslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att II. Ex. varit
af samma mening som den siste talaren och derföre velat
framställa propos. på anmärkningarna i sin helhet, men
att, som Ståndet varit af af annan tanke, sådant numera ej
kunde komma i fråga.
Underteckn. Ridd.Secret.: Enligt hvad jag till prot.
uppfattat, innefattar Gr. Posses förslag endast den förändring
i den redaction, som BondeSt. föreslagit, alt riksg.-  sedlarna ej skola omnämnas, och att, i fråga om Bankens
skuldsättning samt sedelstockens förhållande till metalliska
inlösningsfonden, R. Sirs mening skall afgöras enligt 69 §
Reg.F. Hr Gr:s förslag öfverensstämmer således i den nu
föredragna punkten helt och hållet med BondeSt:s, hvilket
är så lydande: ”R. Sits Bank förblifve under R. Stts egen
vård och garanti, så att den må ostördt förvaltas af de full—
mägtige, hvarje RiksSt. dertill förordnar, efter R. St:s, i
öfverensstämmelse med särskild bancolag och Rikets öfriga
gällande lagar, gifna föreskrifter; och åligger R. St. att
fylla den brist, som möjligen kan uppstå i Bankens tillgångar,
för fullgörandet af dess, genom lag, stadgade förbindelser.
”
Hr Rosenblad: Jag ber om förlåtelse för det jag något
sent fäster uppmärksamhet derpå, att om man vill hafva
redactionsförändringen punktvis föredragen, kan mitt förslag
lika väl som något annat delas i 3:ne punkter. Skill—
naden|i uppställningen är ingen annan än den, att jag i
i:sta punkten intagit, hvad Utsk. i 3:dje punkten nämnt
om sättet att besluta rör:de reglementariska föreskrifter,
hvilket jag velat sammanföra med stadgandet, att de skola
vara i öfverensstämmelse med bancolag och Rikets öfriga
gällande lagar.
Hr Lefre'n: I händelse Gr. Posses förslag nu kommer
under öfverläggning och till beslut, önskade jag, att R. o.
Ad. ville lemna öppet äfven för min armärkn. att göra sig
gällande. Jag har nemi. yrkat, att de i Conslit.TJtsk:s förslag
intagna orden: inga andra sedlar må få qvarstå.
Det beror af R. o. Ad. att ogilla denna anmärkn.; men på
det den må komma under pröfning anhåller jag, att Gr.
Posses förslag måtte uppläsas med detta af mig äskade tillägg.
Hr von Hartmansdorff: Hr Lefre'n måtte hafva
glömt, att det blott är första delen af Constit.Utskls förslag,
som nu är i fråga, och att således hans anmärkn. icke
438
Den 21 December f. m.
hörer hit. Jag anhåller, att Hr Stråles anmä»-kn. vid denna
punkt nu måtte uppläsas.
Hr Stråles förslag upplästes, innehållande, att efter ordet
föreskrifter borde sättas punkt, och påföljande mening
börjas med: R. St. åligger etc.; hvarjemte Hr Stråle
ansett i detta mom. böra inflyta ett så lydande stadgande:
De föreskrifter, R. S t. deras fullmägtige meddela,
skola, för att vara gällande, fullkomligen öfverensstämma
med grundlag, bancolag samt öfriga
allmänt gällande lagar och författningar.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han trodde
sig böra erinra, att Hr Stråle uti ett af sina sednare yttranden
instämt med Gr. Posse.
Hr Dalman: Jag anhåller, att alla de förslag, som
här blifvit framställda, må uppläsas. Jag hörde Hr Stuart
uppgifva ett förslag, som jag anser vara det enda ändamålsenliga
och anhåller nu må blifva uppläst.
Hr Stuarts förslag upplästes, så lydande: R. St:s Bank
förblifve under R. St:s egen vård och garanti, så
att den må ostördt förvaltas af den deröfver af
R. St. tillsatta styrelse, efter R. St:s i öfverensstämmelse
med etc.
Gr. Posse: Sedan nu alla de gjorda redactionsförslagen
blifvit upplästa, ber jag endast att få anmärka, att
skillnaden emellan Hr Stråles och mitt förslag blott består
deri, att i ena förslaget står: R. St. åligger, och i det andra:
och åligger R. St.
Hr Hjärne: Jag begärde ordet för att göra den numera
af Hr Gr. o. Landtm, framställda erinran, att Hr Stråle
frångått sitt förslag och förenat sig med Gr. Posse. I
följd deraf anser jag Hr Stråles förslag vara förfallet och
ej jemte de öfriga förslagen kunna komma under ompröfning.
Hr Dalman: Jag anhåller att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på det företräde, som Hr Stuarts förslag, efter
min öfvertygelse, har framför BondeSt:s eller Gr. Posses
förslag. Skillnaden emellan dessa båda förslag är endast
den, att i BondeSt:s likasom i Utsk:s förslag står, att Banken
skall förvaltas af de fullmägtige, hvarje RiksSt. dertill
förordnar, och deremot Hr Stuarts förslag innehåller, att
Banken skall förvaltas af den deröfver af R. St. tillsatta
styrelse. Då fråga är att göra en förändring i lagstiftningen
för Banken, tror jag, att en af de vigtigaste förändringar,
som borde antagas, och den, hvaraf man kunde vinna det
största gagn, vore att bereda utväg för en annan sammansättning
af Bancostyrelsen; och om orden: de fullmägtige,
hvarje Stånd förordnar, bibehållas, befarar jag,
att det skall blifva ganska svårt att ernå en sådan ända
-
Den 22 December f. m.
43g
målsenlig sammansättning af denna styrelse, som kunde ske,
i händelse man blott utsatte: den styrelse, R. St. tillsätta.
Jag anhåller således om bifall tilHrStuarts förslag.
Hr Stråle: Jag får fasta den siste talarens uppmärksamhet
derpå, att då Riksd.Ordn. f-öreskrifver, att hvart
RiksSt. för sig skall välja Bancofullmägtige, kan icke något
annat sätt att välja Bancostyrelse äga rum, innan detta
grundlagsbud blir förändradt. Skulle Constit.TJtsk. föreslå
en sådan förändring, så måste Utsk. jemväl föreslå en dylik
förändring i den §, som nu är i fråga. Så länge föreskriften
om Bancofullmägtiges utväljande blir oförändrad i Riksd.-  Ordn., synes det mig således likgiltigt, om ifrågavar. uttryck
i Reg.F. bibehålies, då valsättet i alla fall måste blifva
detsamma, tills jemväl ändring sker i Riksd.Ordn.
Hr Dalman: Jag har mig särskildt bekant, att motioner
i Constit.TJtsk. äro väckta om förändring af 66 och
70 §§ Riksd.Ordn., hvilka angå sättet att välja fullmägtige
i Banken. Jag vet icke, om Constit.Utsk:s mening är att i
anledn. af dessa motioner inkomma med något förslag; men
just derföre, att jag tror R. o. Ad. vid återremissen af förevar,
betänk, böra uttrycka den åsigt, att Riksd.Ordn:s föreskrifter
om sättet att välja Bancostyrelse böra i sammanhang med
72 § Reg.F. förändras, anser jag af vigt, att R. o. Ad. beslutar
en sådan redaction, som Hr Stuart föreslagit. Om
denna redaction, i följd af sammanjemnkning eller genom
votering i förstärkt Constit.TJtsk., skulle blifva R. St:s tanke,
så faller det väl af sig sjelf, att Constit.TJtsk. skall finrina
sig föranledt att inkomma med förslag till förändring af 66
och 70 §§ Riksd.Ordn. Jag ser således intet skäl att bibehålla
den gamla redactionen i denna del af 72 §.
Gr. Posse: Jag får förnya min anhållan om Hr Gr.
o. Landtnäs propos. till antagande af BondeStrs förslag i 1
morn., och jag har ett skäl, hvarföre jag ej kan instämma
i Hr Dalmans åsigt, det nemi., att om den af Hr Stuart
föreslagna redactionen antages, hafva vi deruti en borgen,
att redactionsförändringen af ifrågavar. § icke vid nästa riksdag
skall blifva antagen.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Posse har begärt propos.
till bifall å BondeSUs anmärkn. vid 1 morn.; men jag
liar ej kunnat förnimma, hvaruti skillnaden emellan BondeSt:s
och Constit.Utsk:s förslag i detta mom. består. I fall
de, såsom jag tror, äro lika, skulle jag således förmoda,
att denna del af redactionen bör läggas på bordet till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag, och att fråga ej kan
blifva om återremiss af hvad Ståndet utan ändring godkänner.
Gr. Posse: Anmärkn. vid denna del af Constit.TJtsk:s
betänk, är ganska obetydlig; men såsom jag förut nämnt,
44o
Den aa December f. m.
afserden rättelse af en mindre god mening. I Utsk:s förslag
förekomma orden: samt att, hvilka, då de jemnföras med
föregående period, ej finnas motsvara densamma. De hafva
derföre blifvit utbytta mot orden: och åligger. Någon
annan skillnad finnes ej.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade, i afseende på det nu föredragna i morn., såsom
sin gemensamma lanka förklara Gr. Posses med BondeSt:s
beslut öfverensstämmande anmärkt!., att t mom. borde erhålla
följande lydelse: "R. St:s Bank förblifve under R. St:s
'"egen vård och garanti, så att den må ostördt förvaltas af
”de fullmägtige, hvarje RiksSt. dertill förordnar, efter R.
"St:s, i öfverensstämmelse med särskild bancolag och Rikets
”öfriga gällande lagar, gifna föreskrifter; och åligger R. St.
”att fylla den brist, som möjligen kan uppstå i Bankens
”tillgångar, för fullgörandet af dess, genom lag, stadgade
"förbindelser.”
Ropades ja.
Hr Dalman anmälde sin reservation emot detta beslut.
a:dra mom. upplästes, så lydande: R. St:s Banks
sedlar skola, vid anfordran, med metalliskt mynt
efter ordalydelsen inlösas. Dessa och inga andra
sedlar skola, uti all Kronans uppbörd och i
alla betalningar till staten, emottagas lika med
Rikets metalliska mynt.
Derefter upplästes BondeSt:s redactionsförslag i afseende
på detta morn., så lydande: R. St:s Banks sedlar
skola, vid anfordran, med metalliskt mynt efter
ordalydelsen inlösas. Dessa sedlar, äfvensom
riks g. sedia ina, så länge de fortfara, skola,
uti all Kronans uppbörd och i alla betalningar
lill staten, emottag as lika med Rikets metalliska
mynt.
Underteckn. Ridd.Secret. anförde tillika, att Gr.
Posses förslag vore alldeles lika lydande med BondeSt:s, då
orden: äfvensom riksg.sedlarna, så länge de fortfara,
uteslö tes.
Uppå begäran af Hr v. Hartmansdorff upplästes äfven
Hr Rosenblads förlag, så lydande: R. St:s Bancosedlar
skola vid anfordran med metalliskt mynt efter
ordalydelsen inlösas; dock galle för inlösningen
af dem, som utgifvits före d. i Oct. 1834, hvad
särskildt derom af K. M. och R. St. blifvit stadgadt.
Bankens och inga andra sedlar kunna i
Kronans uppbörd och i nila betalningar till staten
emoltagas lika med Rikets metalliska mynt.
Hr
Den aa December f. m.
44*
Hr Dalman; Sorn jag icke haft tillfälle att öfvervara
hela discussionen i detta ämne, och således ej vet, om den
anmärka., jag anser böra göras vid denna punkt, förut blifvit
framställd, ber jag att få hemställa, det redactionen må
i detta mom. blifva sådan, som den af Constit.Utsk. blifvit
föreslagen, endast med uteslutande af orden och inga andra.
Jag ser ingen fördel deraf, att inga andra än Bankens
sedlar finge i uppbörden emottagas, och tror detta vara
ett administrativt ärende, sorn bör bero af den statsmagt,
som låter verkställa uppbörden.
Gr. Posse: Om jag rätt uppfattade Hr Dalmans mening,
önskade lian antagande af BondeSt:s förslag, med uteslutande
af hvad deri nämnes om riksg.sedlarna, eller bifall
å Constit.Utsk:s förslag med uteslutande af orden och inga
andra, hvilket helt och hållet öfverensstäininer nied hvad
jag föreslagit.
Hr Stuart: Då 3:ne särskilda meningar här sökt gora
sig gällande, nemi. Gr. Posses, Hr Rosenblads och Hr v.
Hartmansdorffs samt min, som afsel’ godkännande af Utsk:s
förslag, får jag hemställa lill Hr Rosenblad och dem, sorn
delat den af honom yttrade mening, om de icke anse ändamålsenligast
att godkänna, hvad Utsk. föreslagit, på det orden:
dessa och inga andra sedlar må i redactionen
komma att qvarstå. Jag fäster så mycken vigt vid dessa
ords bibehållande, att jag ej kan underlåta att i det yttersta
fortsätta mitt derom gjorda yrkande.
Hr von Hartmansdorff: Den vigt, som också jag
fäster vid denna del af förslaget, föranleder mig att afstå
från allt annat yrkande, än det Hr Stuart framställt, nemi.
godkännande af Utsk:s förslag. Jag vill likväl till honom
hemställa, om det ej vore lämpligare att förändra ordet
skola till må, på det man ej må anse Regeringen berättigad
att gifva särskildt tillstånd till andra än b:cosedlars
emottagande i allm. uppbörden, i följd hvaraf anmärkn.
Liefve, att ordet skola bör utbytas mot ordet må.
Hr Rosenblad: Sedan en ledamot af Konungens högsta
domstol förklarat, att han ej befarar, det man skulle
kunna göra sedlar, lydande å specie, gällande lill betalning
med silfver efter sedlarnas gamla valör, änskönt det af mig
föreslagna tillägg ej blefve antaget, så skall jag i denna
del frångå mitt förslag, anse min scrupel borttagen och förena
mig med Hr v. Hartmansdorff i det yrkande, att endast
den förändring i Utsk:s förslag må beslutas, att ordet
skola utbytes emot må.
Gr. Horn: Jag skulle vördsamt hemställa, om icke
Hr Gr. o. Landtm, täcktes inhemta R. o. Adis tanke, huruvida
ej discussionen i ämnet bör anses slutad och man knn17
H. 56
44a
Den 22 December f. m.
de komma till afgörande af anmärkningarna. Det faller af
sig sjelf, att om inga anmärkntr godkännas, blir Utskrs förslag
hvilande till nästa riksdag; men innan anmärkningarna
blifvit pröfvade, kan icke godkännande af Utsk:s förslag
komma i fråga.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om B., o.Ad.
ansåg öfverläggningen fulländad.
Hr Dalman: Jag förmodar, att Hr Gr. o. Landtmls
nu gjorda propos., att öfverläggningen må anses fulländad,
endast afser den 1111 förevar, delen och icke hela förslaget, i
hvilket fall jag ej har något att deremot erinra.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att H. Ex:s
sista framställning rör:de öfverläggningens slut afsåg hela
förslaget.
Hr Dalman: Jag anhåller, att öfverläggningen endast
i afseende på den nu förevar, punkten må förklaras fulländad,
ty det lärer icke vara möjligt att utan ytterligare dis—
cussion förklara och jemnka de anmärkntr, hvilka kunna
göras emot de många förslag, som i 3:dje punkten förekomma.
Gr. Posse: Då jag icke med säkerhet vet, huruvida
It. o. Ad. redan beslutat, att öfverläggningen i ämnet skall
anses slutad, vill jag icke bestrida dess fortsättande; men
den kan icke fortsättas annorlunda, än att Hr Dalman begagnar
sin yttranderätt, då han blir uppropad, och jag förmodar
således, att öfverläggningen snart kan blifva slutad,
om Hr Dalman behagar gifva sina anmärkn:r tillkänna.
Hr Dalman: Förrän jag får höra uppläsas de förslag,
som vid 3:dje punkten redan blifvit gjorda, kan jag ej framställa
mina anmarkn:r deremot, hvilka bero af hvad redan
blifvit yrkadt. Äro sådana anmärkn:r gjorda, som instämma
med min åsigt, så behöfves ingen anmärkn. af mig; men i
motsatt fall hoppas jag att efter deras uppläsande få begagna
min yttranderätt.
Hr von Hartmansdorff: En gåug har B. o. Ad.
kommit öfverens om att företaga betänk, punktvis, och så
har äfven skett med i:sta punkten. Nu, då vi äro vid andra
punkten, skulle jag således tro, att till ordningen höler
att afgöra, huruvida denna punkt skall blifva hvilande
eller återremitteras med anmärkntr. Jag anhåller således,
att vi måtte erhålla propos., huruvida Ståndet vill godkänna
Gr. Posses eller Hr Stuarts och min anmärkn. Sedan
det blifvit afgjordt, komma vi till 3:dje punkten.
Gr. Posse: Jag kan ickepterhålla den anmärkn., att
det Sr mindre angenämt, att den, som ämnar deltaga i dis—
cussionen, ej är närvar, från dess början; ty nu inträffar, att
Den a2 December f. m.
443
Hr Dalman, sedan öfverläggningen fortfarit flera timmar,
icke känner de förslag, som här kommit i fräga, fastän de
alla blifvit upplästa. Det af Hr v. Hartmansdorff omnämnda
beslut, att betänk, punktvis skulle till afgörande företagas,
kunde ingalunda afse, att en discussion punktvis skulle
ånyo börja, utan meningen var blott, att proposlna skulle
framställas punktvis. Huruvida ens detta beslut var lämpligt,
vill jag ej granska, emedan det af Ståndet blifvit fattadt;
men att det skulle föranleda till en förnyad discussion
öfver hvarje -särskild punkt, kunde jag ej föreställa mig, och
hade jag väntat nugot sådant, skulle jag på det högsta hafva
ifrat deremot.
Hr Hjärne: Jag kan icke återhålla den anmärkt!., att
jag beklagar, det vi icke genast fingo propos. på alt öfverläggningen
skulle förklaras slutad, innan vi skredo till afgörande
af de särskilda punkterna. Det vanliga helland-,
lingssättet af sådana frågor, som denna, lärer vara, att dis—
missionen fortgår, tills alla hafva framställt de anmärknlr,
de hafva att göra emot Utsk:s förslag, och sedan öfverläggningen
är slutad, upptagas de olika förslagen lill afgörande.
Men då anser man också, att discnssionen i sjelfva
saken är slutad, och att det endast är formen för
frågans behandling, som kan blifva föremål för discussion.
Således och ehuru kanske Hr Dalman icke saknar anledn.
till sitt yrkande att få yttra sig i saken, beklagar jag med
Gr. Posse, alt Hr Dalman icke från början öfvervarit dis-,
missionen, i hvilket fall frågans afgörande ej blifvit uppehållen
genom de anmärknlr, hvarmed han nu tyckes vilja
framkomma. Likväl skulle jag tro, att om Hr Gr. o. Landtm,
täcktes framställa propos., huruvida discussionen i ämnet,
hvartill hörer hela förslaget och icke blott den nu förevar,
punkten, må förklaras slutad, skulle ingen hafva något att
deremot invända, då redan icke få af Ståndets ledamöter
framställt ganska utförliga anmärknlr; och troligen blefve
det ingen mer än Hr Dalman, som skulle begära att få yttra
sig öfver förslaget i sin helhet och att särskildt vid
hvarje punkt göra sina anmärkmr.
Hr Dalman: Jag beklagar visserligen också, att jag ej
varit i tillfälle att öfvervara den säkerligen interessanta discussion,
som öfver detta betänk, förefallit; men ämnet är
mig-tillräckligen bekant för att af mig kunna bedömas, utan
att jag afhört liela den discussion, som nu fortfarit 3lne
timmar. För min del är jag af den tanke, ätt sedan R. o.
Ad. beslutat, att ämnet skall punktvis pröfva*., är just derunder
det bästa tillfället att justera sina tankar och göra
sina särskilda anmärkmr. Detta anser jag vara den redigaste
föredragnlsordning; och den säkraste upplysning måtte val
stå att vinna, då man hör de särskilda förslagen uppläsas
och sedan jenanför dem sinsemellan, för att utvälja det hs
-
444
Ben ui December f. m.
sta. Jag lan således ej annat finna, än att det behandlingssätt,
som på Hr v. Hartmansdorffs begäran blifvit beslutadt,
är det rätta och det, som lemnar hvar och en tillfälle att
söta göra sina åsigter gällande.
Gr, Liljencrantz, Gust. Fredr.: Då jag måhända
skulle bryta emot formen, om jag uppskjöt att afgifva mitt
yttrande i ämnet, tills 3:dje punkten förekommer, så anhåller
jag att få tillkännagifva, det jag hyser den opinion,
att vi gjorde klokast, om vi så mycket som möjligt närmade
oss till de ide'er, som ligga till grund för BonöeSt:s beslut,
och således antoge det förslag, som Hr Lefre'n gjort,
att frågor rör:de Bankens skuldsättning må afgöras enligt
69 § Reg.F. och icke, att sådana frågor, efter Hr Rosenblads
förslag, må behandlas enligt 87 §. För min del anser
jag, att då vi ej äro sinnade att antaga BondeStrs förslag,
vi åtminstone böra söka att komma det så nära som
möjligt, för att icke beröfva oss hoppet att få redactionsförändringen
af denna § vid nästa riksdag antagen.
H. Ex, Hr Gr. o. Landtm, hemställde, för att förenkla
frågan, om R. o. Ad. ansåg öfverläggningen rör;de
Stdra mom. slutad.
Ropades ja.
IL Ex, Iir Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. behagade såsom sin gemensamma tanke förklara den af
BondeSt, vid detta mom. gjorda anmärkn.
Ropades nej.
H. Ex, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade såsom
sin gemensamma tanka förklara Gr. Posses anmärkn.
Ropades ganska starka ja , blandade med några nej.
Hr Stuart begärde votering.
Hr von Hartmansdorff: Sedan votering blifvit begärd,
anhåller jag alt få uppgifva den contrapropos., att
ordet skola i sednare meningen af Utsk:s förslag bör förändras
till må.
H, Ex, Hr Gr, o. Land tm. yttrade,’ det han egentligen
ansåg det tillhöra den, hvilken begärt votering, alt
föreslå contraproposm.
Hr Stuart: Jag anhåller, att contrapropostn må blifva,
alt R. o, Ad. såsom sin gemensamma tanke förklarar
den anmärkn,, att orden; skola i ali Kronans uppbörd,
böra utbytas mot orden: ma 1 ali Kronans uppbörd.
Gr. von Fersen: Jag täger mig friheten fästa uppmärksamhet
på det, enligt min öfvertygelse, förvrängda förhållande,
som nu i afseende på contrapropostn ägt rum,
att Ståndets ledamöter icke afvaktat Hr Gr, o, Landlrms
propos, om hvad sorn bör utgöra contrapropostn, innan de
D en 32 December f. in.
445
derom framställt förslag. För mig synes det klart, att det
tillhör Hr Gr. o. Landtm, att framställa votertspropostn, och
först sedan en sådan votertspropos. blifvit framställd, och
då den ej godkännes, anser jag det tillkomma Ståndets ledamöter
att föreslå någon annan contraproposm. Jag föranledes
till denna anmärka, af hvad sorn tilldrog sig i sista
plenum, då discussionen om hvad sorn borde blifva contrapropos.
räckte ett par timmar. Det är till förhindrande
deraf, som jag nu begärt ordet och önskar, att detta yttrande
må blifva intaget i dagens prot.
Gr. Horn: Jag skulle blott vilja hemställa, huruvida
någon contrapropos. vid denna votering kan komma i fråga.
Här är endast fråga om att komma till en gemensam tanke,
och så länge någon anmärkn. emot Utskrs förslag återstår,
kan ingen contrapropos. äga rum, utan alla anmärkn:r måste
särskildt pröfvas, såvida icke någon af dem godkännes,
innan man hinner genomgå dem alla. Jag tror således, att
voter:spropos:n bör innehålla: vinner nej, kommer en annan
anmärkn. att till Ståndets bifall framställas.
Gr. Posse: Emot 2:dra punkten lärer, sedan Hrr v.
Hartmansdorff och Rosenblad jemnkat sig derhän, att de
vilja antaga Utsk:s förslag, icke någon annan anmärkn. finnas,
än den jag föreslagit, att Utskrs förslag måtte godkännas
med den förändring, att orden: och inga andra uteslutas.
Propostn synes mig således böra blifva, att den,
som instämmer i min anmärkn., voterar ja, och vinner nej,
ogillas denna anmärkn.
Hr Lefre'n: Äfven jag, som i motsats till Gr. Posses
förslag yrkat bibehållandet af orden: och inga andra,
instämmer i Hr v. Hartmansdorffs mening; och då således
endast 2tne anmärkntr emot Utskrs förslag söka göra sig
gällande, inser jag ej nödvändigheten att upptaga dem särskildt,
utan tror jag, att de kunna inflyta i samma voter:sproposm.
Hr Stuart: Jag önskar endast förklara, att jag fullkomligen
instämmer i Gr. v. Fersens nyss yttrade åsigt, och
på sådan grund icke ansåg mig tillständigt att föreslå någon
contrapropos., hvilket jag sedermera gjort endast i anledn.
af Hr Gr. o. Landtm:s yttrande, att contrapropos:ns uppgifvande
berodde på den, som begärt voteringen.
Gr. Horn: Jag måste qvarblifva vid den tanken, att
någon contraproposm icke bär bör äga rum; och i fall ingen
anmärkn. gillas, faller del af sig sjelf, att Constit.Utskts
förslag blir hvilande till grundlagsenlig behandling.
Hr Rosenblad: Det är visserligen sannt, att det måhända
är formenligast alt låta contrapropostn endast blifva
den, att anmärkn. förfaller. Men då den olägenhet, sora i
446
Den 32 December f. m.
sista plenum förekom, här icke kan inträffa, emedan endast
alne olika meningar finnas, så vida icke någon, med ogillande
af Gr. Posses förslag, vill jemväl ogilla det förtydligande
af Constit.Utsk:s redaclion, som innehålles i det förslag,
hvarom Hrr Stuart, v. Hartmansdorff, Lefrén och jag
öfverenskommit, så skulle jag tro, att man vunne tid genom
att upptaga vår mening i contrapropostn; och i saken
vunne man bestämdt, ty sedan klockan nu redan är nära 3,
skola, efter den nu förekommande voteringens slut, så få
ledamöter blifva uppe, att, i fäll Gr. Posses anmärkn. icke
gillas, svaret på den propos., Hr Gr. o. Landtm, sedermera
skulle framställa, konime att ber o af en slump. Jag tror
således, alt man vunne både i tid och sak, om den contrapropostn
antoges, som Hr Stuart uppgifvit.
Upplästes till justering följande voter:s-propos:n:
Den, som förklarar såsom R. o. Adis gemensamma tanka
den anmärkn., att 2:dra morn. i Constit.Ulskrs förslag
till förändrad redaction af yi § Reg F. skall erhålla följande
lydelse: ”R. St:s Banks sedlar skola, vid anfordran, med
”metalliskt mynt efter ordalydelsen inlösas. Dessa sedlar
”skola uti all Kronans uppbörd och i alla betalningar till
”staten emottagas lika med Rikets metalliska mynt,” voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, blifver denna anmärkn. icke af R, o. Ad. förklarad
såsom dess gemensamma tanka.
Hr von Hartmansdorff: Emot den nu upplästa voter:spropos:n
vill jag blott erinra, att de anmärkncr, som komma
närmast till Ulsk:s förslag, synas böra få företräde, och
att således den anmärkn., som Hr Stuart och jag gjort, bade
bort främst komma under ompröfning.
Uppå derefter gjord framställning blef den nyss upplasta
voter:spropos;n af R, o, Ad. godkänd.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer;
Ja —- 16.
Nej — 5,
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J till 4 e• rola
fidem protocolli
F, O. Silfverstolpe,
Den 22 December e. m.
447
Måndagen den 22 December i834.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af Conslit.Utskts memor. N:o 68
med ändringsförslag vid 72 § Reg.F. samt elt deraf föranledt
tillagg i y5 § Riksd.Ordn.
3:dje mom. upplästes, så lydande: För bancolags
stiftande eller ändring fordras alla fyra R i k sS
l: n s samtycke och Konungens s a n c t i o n. Beslut
om sedelstockens fö ihällande till metalliska inlösnings
fonden må ej kunna vidtagas, med mindre
samtliga RiksStrn äro derom ense. I frågor
om Bankens vård, rörelse och förvaltning i öfrigt
gälle tre R i k s S t: s sammanstämmande beslut;
men stadna två Stånd emot två, förblifve vid
hvad förut finnes stadgadt.
Gr. Posse, Arv.: Då jag i förmiddags yttrade mig i
detta ämne, föreslog jag R. o. Ad. att förena sig i det beslut,
BondeSt. derutinnan fattat. Men sedan jag afhörtdiscussionen,
har jag funnit, att meningarna äro skiljaktiga;
hvaremot jag trott dem kunna sainmanjemnkas uti följande
förslag, hvilket jag altså nu har äran framlägga och
tillstyrka.
Gr. Posse uppläste derefter berörde förslag, så lydande:
Bancolag
må ej stiftas, ändras eller upphäfvas, ej heller
beslut om sedelstockens förhållande till metalliska inlösningsfonden
vidtagas, med mindre, i likhet med hvad i 87
§ Reg.F. stadgas om allmän civil- och criminal- samt kyrkolags
stiftande, Konungen och trenne RiksSt. derom blifva
ense. T alla öfriga frågor, rör:de Bankens vård, rörelse
och förvaltning, gälle tre RiksSt:s sammanstämmande beslut
utan Konungens sanction; men stadna två Stånd emot
två, förblifve vid hvad förut finnes stadgadt.
Hr Lefre'n, J o h. Pehr: Jag framställde i förmiddags
anmärkntr uti frågan, i ändamål att förmildra redactionen i
BondeSt:s beslut, emedan jag trodde mig finna, att R. o.
Ad. delade en sådan tanka. Sedan en modification nu blifvit
af Gr. Posse uppgjord, förenar jag mig med honom i
tillstyrkande af det förslag, han afgifvit.
Hr Stuart, Carl Gust.: Emot det förslag, Gr. Posse
nu uppläst, har jag icke något att anmärkt!, utan är för min
del benägen att antaga detsamma.
Hr Hjerta, Lars Joli.: Jag anhåller hos Gr. Posse,
det han behagar ännu en gång uppläsa sitt förslag, på det
jag må vara säker att hafva fattat det rätt.
448
Ben 25 December c. m.
Gr. Posse: Till efterkommande af den siste talarens
önskan skall jag å nyo uppläsa mitt förslag.
Ifrågavar. förslag blef derefter af Gr. Posse uppläst.
Hr Hjerta: Sedan jag nu förvissat mig örn förslagets
innehåll, har jag icke något att deremot erinra.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: I fall jag icke hörde
orätt, har Gr. Posse i sitt förslag uteslutit ordet rörelse.
Jag ber om upplysning, hvarföre sådant skett.
Gr. Posse: Det är ganska riktigt observeradt, att jag
uteslutit ordet rörelse. Jag har gjort det derföre, att jag
anser det fullkomligt öfverflödigt, då orden vård och förvaltning
innefatta jemväl begreppet rörelse. Skulle likväl
andra tinna det ifrågaställa ordets bibehållande af mera
vigt än jag, skall jag för min del gerna återupptaga detsamma.
Hr Dalman: Då jag anser för mycken tydlighet aldrig
kunna skada, hemställer jag, om icke det anmärkta ordet
må inflyta. Jag föreställer mig visst, lika med Gr. Posse,
att förvaltning jemväl innefattar rörelse; men i framtiden
kan ett annat begrepp komma att göra sig gällande,
och det är med afseende derå, som jag förblifver vid min
begäran. Efter iakttagande af denna ändring, förenar jag
mig i öfrigt till antagande af förslaget.
Gr. Posse: Det är, såsom jag redan yttrat, likgiltigt,
om ordet rörelse inflyter; men sedan flera förenat sig om
mitt förslag, såsom det för närvar, lyder, finner jag mig
bunden dervid, såvida icke dessa ledamöter jemväl medgifva
tillägget.
Hr Stuart: Den af Hr Dalman anmärkta uteslutning
af ordet rörelse undföll verkligen min uppmärksamhet. Jag
finner för min del af föga vigt, antingen detta ord borttages
eller qvarstår; men då det sednare möjligtvis kan åstadkomma
mera bestämdhet i begreppet samt fullständighet,
torde det derföre böra i den nya redactionen bibehållas.
Gr. Posse: Sedan Hr Stuart förklarat sig icke hafva
något emot det begärda tillägget, och HrLefre'n jemväl enskildt
yttrat sig deri instämma, medger jag, att ordet rörelse
må införas i förslaget.
R. o. Ad. förklarade det af Gr. Posse nu upplästa förslag
såsom Ståndets gemensamma tanke, endast med tillägg
af ordet rörelse efter orden: Bankens vård.
Förslaget till förändring i y5 § Riksd.Ordn. upplästes,
så lydande: Till grundlags och bancolags stiftande,
m. m.
Hr Rosenblad, Bernh.: Till följd af det nyss fattade
-
Den 22 December e. m.
44g
de beslutet kommer det föreslagna tillägget i y5 § Riksd.-  Ordn. naturligtvis att förfalla.
R. o. Ad. förklarade som sin gemensamma tanke, att,
till följd af den utaf R. o. Ad. gjorda anmärkn. vid förslaget
till förändrad redaction af 72 § Reg.F., det i anledn. af
sistnämnda förslag föranledda tillägg i 75 § Riksd.Ordn. ansågs
böra förfalla.
Företogs till pröfning Stats- och Oecon.Utsk.ms d. 1 t
dennes f. m. på bordet lagda utlåt. N:o 48 i anledn. af väckt
motion, angrde voteringen i Skåne.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Under åberopande af min
vid betänk, fogade reservation yrkar jag ålerremiss. Grunderna
för min begäran utgå derifrån, att jag anser det vara
en moralisk förbindelse för R. o. Ad. att gå motionären
till mötes uti bans rättvisa påståenden i denna del, bland
grunderna hvarför han jemväl åberopat det beslut, jemte
motiverna derför, som R. o. Ad. uti denna fråga vid sista
riksdagen fattade. Här är altså för detta Stånd nu endast
fråga om återupplifvande af ett beslut, som Ståndet vid
sista riksdagen fattade. Jag har i Utsk:n sökt göra detsamma
gällande; men jag erfor ett sådant motstånd, alt jag nödgades
inskränka mig till afgifvande af min reservation. När
vi fästa uppmärksamheten å det motbjudande förhållande,
att det vid sista riksdagen, emot detta Stånds mening, af
de öfriga Irenne RiksSt:n fattade beslut, hvarå någon påföljd
från den andra statsmagten ännu icke ägt ruth, och uti hvilket
beslut Ständerna obestridligen öfverträdt sin rättighet,
då de frånkänt rotehållare i Skåne lillgodonjutande af de
vilkor, under hvilka dessa åtagit sig ett drygt onus: att
detta beslut likväl skall qvarstå och förebäras såsom hinder
för en återgång till ett rättsenligt afgörande af denna
fråga; då man besinnar detta, och med bedröfvelse måste
sakna närvaron af de personer, hvilka, såsom invånare
af den ifrågavar. orten, anse sig vara närmare förbundna
att försvara ortens rättigheter, uppstår en ökad anledn.
för oss alt söka iakttaga deras rätt, hvilka, sjelfva satta
utom Representationen, icke äro i tillfälle att göra den gällande.
Jag har visserligen icke något interesse i frågan,
och icke den sakkännedom om loenia förhållanden, som kan
stadga öfvertygelsen om hvilken som vunne eller förlorade
på jemnkningen; men att hindra en undersökning om ett
förhållande, i afseende hvarå Ständerna erkänt,'att det tillkommit
på oriktigt sätt, och hvari lättelse är nödig, dertill
kan jag icke begifva mig. Jag förnyar altså min anhållan
om återremiss, i ändamål, på sätt min reservation uppgifver,
alt tillvägabringa en underd. skrifvelse till K. M., med
anhållan, det K. ÄI. ville, utan hinder af R. St:s vid sisla
17 H,
S 7
Pen »* December e. m.
riksdagen » detta ämne fattade beslut, låta, efter rotebål»
Jarnes hörande i behörig ordning, uppgöra och för nästa
Eu St. framlägga, till den åtgärd So § Reg.F. föranleder,
ett förslag till rotejemnkning i Skåne, hufvudsakligen grundad
derpå, att det rotehållarne gifna löfte om en femtedels
nedsättning i roteringen må uppfyllas.
Gr. Posse, Arv.: Att roteringen i Skåne fordrar jemnkning
har så ofta blifvit upprepadt och erkändt, att icke någon
numera lärer vilja bestrida detsamma; men jag får fästa
Uppmärksamheten derå, att, ehuru R. St:s vid sista riksdagen
fattade och K. AI. underställda beslut i frågan af
uppgifna orsaker ännu icke kommit till verkställighet, densamma
emedlertid, så fort sig göra later, är att förvänta.
Under sådana förhållanden, och då ännu icke utrönt är,
om det redan fattade heslutet i ämnet är verkställbar^ synes
det mig icke försigtigt att nu ändra detsamma. Jag
tror det altså vara klokast att för närvar. lemna saken in
statu quo. Om deremot en anmälan från K. M. vid nästa
riksdag afgifves derom, att det af R. St. förut fattade beslutet
icke kunnat verkställas, då synes mig anlcdn. vara för
handen att vidtaga nytt beslut; men utan en sådan synes
det mig vara inconsequent att nu upphäfva det förut fattade
beslutet. Jag yrkar altså bifall till betänk.
Hr Hjärne, Harald: Äfven jag har reserverat mig
emot detta betänk. Lika med den siste talaren anser jag
det visst icke i allmänhet vara rätt, att Ständerna ändra
förra Ständers beslut, hvilka icke ännu blifvit af K. M. definitivt
afgjorda; men i närvar, fall tror jag undantag höra
äga rum. Ständerna beslöto nemi. vid sista riksdagen, att
rotehållarne i Skåne så vida mätte tillfredsställas, att det
till dem utfästade löftet måtte uppfyllas, ’’i den män som
tillgång dertill funnes;” men denna önskan är ofullständig,
enär den är vilkorlig och endast tillerkänner de
”mest lidande” åtnjutandet af ett löfte, hvilket var gifvet
åt ailä. Häruti ligger en bestämd orättvisa, och deruti
bär för mig skälet funnits, hvarföre jag kommit till den
Öfvertygelse, alt en förnyad framställning till K. AI. må äga
rum derom, att det rotehållare i Skåne gifna löfte ovilkorligen
må Uppfyllas. Ett annat skål, som på mig verkat,
är, att den ordinarie roteringen i Skåne tillkommit i
en form, som är stridande emot grundlagen. Vid 1812 Ars
riksdag ingingo nemi. några enskilda riksdagsmän till K. M.,
med enskild anhållan, att den extra roteringen måtte utbytas
emot ordinarie; och på grund häraf utfärdades en skrifvelse,
som hade den ordinarie roteringen till påföljd. Den
tillkom altså emot 80 § Reg.F., som stadgar, att endast Konung
och Ständer samfäldt kunna vidtaga ändringar i afseende
å den indelta krigsmagten. Den enda fullkomliga
rättvisa, som nu vore att iakttaga, är den, att roteringen
Den aa December fri m.
antingen måtte återgå till extra, eller bero på frivilligt åtagande;
men då sådant möjligen skulle kunna förorsaka icke
blott nedsättning af försvarsstyrkan i Skåne, utan äfven kostnad
för staten, hvilka båda resultat jag icke önskar, så är
jag af den tanka, att en dylik åtgärd icke bör vidtagas.
Men då jag altså frångår denna ytterlighet af rättvisans kraf,
hemställer jag, om man går för långt, då man fordrar uppfyllandet
af det gifna löftet om en femtedels lindring? .lag
har härvid icke afsett rotehållarnes verkliga behof, ty jag
tror, att rotehållarne i Skåne icke äro i allmänhet hårdare
tryckta af roleringsskyldigheten, än rotehållare inom Rikets
öfriga provinser; men det är af vigt, att ett af Konungen
gifvet, men ouppfyldt löfte icke oupphörligen må ligga och,
gnaga på föreställningen, tiil påföljd af en naturlig missbelåtenhet,
ty jag är säker, att detta ämne aldrig lägges ad
acta förr, än någon rättvisa deri vidtages. Man har vid alla
riksdagar sett, huru frågan gått igen. Äfven vid denna
hafva de rättvisa anspråken blifvit af Hr Hallenborg framställda.
Jag har sagt, att jag icke tror dessa kunna bifallas;
men grunden för klagomålen är riktig, och något måste
vidtagas, hvarföre jag begär återremiss.
Gr. von Platen, Baltzar Julius Ernst: Jag önskade
att icke länge upptaga R. o. Ad:s tid uti ett ämne,,
som så ofta varit föremål för Öfverläggning; och jag ber
derföre till en början att erhålla upplysning om det beslut,
BorgareSt. i frågan fattat.
Underteckn. Ri d d.Secret.: Någon underrättelse, hurti
detta betänk, blifvit af BorgareSt. afgjordt, har icke ankommit.
Gr. von Platen: Jag instämmer hufvudsakligen med
Gr. Posse. Jag kan icke dela den åsigt, som skulle K. M.
tveka alt sätta det vid sisla riksdagen af Ständerna fattade
beslutet i verkställighet, enär K. M. uppgifvit, att hindret,
hvarföre verkställigheten icke redan följt, bestått deri, att
extra roteringen i provinsen ännu icke vore afslutad. Detta
synes visa, att K. M. delar Ständernas åsigt. Jag ber att få
tillägga några reflexioner. För det första tror jag nemi., att
Skåne icke är så hårdt roteradt som andra provinser. Vidare
känner jag, att om roteringen förefaller tryckande,
så äga invånarne att derom göra anmälan, och då förefaller
det mig i sanning Besynnerligt, ätt, oaktadt någon klagan
från rotehållarne icke försports, man likväl vill göra denna
fråga tili en opinionssak. För min del, med den kännedom
jag inhemtat om förhållandet, tror jag, att hela ropet orri
orättvisa härleder sig från en misscalcul; ty hade Sverige
haft krig, så hade man funnit förändringen fördelaktig. Jag
tror altså, att de fördelar, hvilka skulle tillskyndas en eller
annan medelst den yrkade återgången, icke lomme att
452
Den 22 December e. m.
uppväga olägenheterna deraf för de flesta. Jag yrkar bifall
till betänk.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Den ifrågavar. pålaga,
som blifvit ålagd provinsen Skåne, liknar de extra gärder,
som i forntiden ålades Sveriges inbyggare; och då jag icke
kan godkänna en åtgärd, sorn är orättvis, sorn förnärmar
3:dje mans rätt, utan att denne deröfver blifvit hörd, kan
jag icke finna de för bifall af betänk, anförda skäl förtjena
något afseende, utan'tror, lika med Gr. Horn, att Representationen
icke bör tröttna vid att påyrka, det rättvisa må
vederfaras Skånska rotehållarne. Någon gång måste väl dessa
yrkanden vinna afseende. På de af Gr. Horn och Hr
Hjärne anförda skäl förenar jag mig altså med dem i anhållan
om återremiss.
Gr. Horn: En talare, som försvarat betänk., har utgått
från den åsigt, att Skåne icke är högre roteradt än andra
provinser; hvadan han ansett denna provins hafva åtnjutit
all rättvisa, oaktadt han icke kunnat neka, alt skäl till klagan
förefunnits i afseende på sättet för pålagans tillkomst.
Jag tror mig känna, att ett stort missnöje i nämnde afseende
äger rum; och om än detta missnöje icke blifvit nog
högt uttaladt af rotehållarne eller inom Representationen,
påkallar det likväl sjelfmant R. St:s uppmärksamhet. Jag
anser det för samhällets skull säkrast, att, då man vet sig
vandra på en olaglig väg, man icke må afvakta några högljudda
reclamationer, förrän man förmår sig att rätta olagligbeten;
och måhända är det för oss mera vådligt, än för
många andra, att tillåta bestämda skäl till missnöje ulan rättelse
qvarstå, Jag är öfvertygad, att samma missnöje skall
fortfara, äfven sedan de vid sista riksdagen beslutade alternativer
blifva för rotehållarne framlagda; och det torde icke
vara väl betänkt att på det sättet behandla Skåne, som gjort
så många uppoffringar för landet. Förslaget till ordinarie
roterings införande i stället för extra väcktes af några få
invånare från provinsen, och orsaken dertill, att en mängd
icke vägrade hörsamma kallelsen, berodde på de oroligheter,
som den tiden omgåfvo oss. Men till lön förderas beredvillighet
böra de nu tillbaka vinna afseende å sina fordringar.
En ledamot har yttrat, att blott kriget var förbi,
så framträdde anspråken. Man hade väl rätt att någon gång
vänta fredens återkomst; och då Skåne icke underlät att
dertill i sin mån bidraga, synes det icke billigt, att mansa
skall belöna provinsens patriotiska uppoffringar, att den har
skäl alt ångra desamma.
Det torde dessutom icke vara nyttigt, att man underhåller
så missnöjda tänkesätt hos en gränsprovins af den vigt
för vårt land, som Skåne; och jag tillstår, att jag med
tacksamhet erfarit, hurusom Regeringen gått ganska visligt
tillväga, då hon icke påskyndat verkställigheten af förra
Den 22 December e. m.
453
Ständernas beslut. Modification derutinnan Ian nu äga rum;
oell jag får ånyo påminna 0111 det, från de öfriga Ståndens,
skiljaktiga beslut, R. o. Ad. vid sista riksdagen fattade, så
lydande; ”Att en ny, af rättvisa och billighet påkallad och
”af föregående Ständer begärd, allmän jemnkning i den år
”1811 verkställda extra rotering äfven måtte öfvergå pro”vinsen
Skåne, utan afseende å den derstädes för närvar,
”provisoriskt bestående ordinarie rotering, hvilken sålunda
”upphäfves; men att, efter skedd och i laga ordning stad’'fastad
jemnkning med hela extra rotehållsskyldigheten för
”i5rji nummer inom de 2tne länen, de extra roteringsskyl”dige
mätte sockne- och bäradsvis höras, hvar och en för
”sig, öfver den propos. att, emot erhållande af -ytdels minskning
i sin extra rotehållsskyldighet, åtaga sig det ständiga
”knektehållet, sålunda till en tredjedel i numerärbeloppet
”nedsatt, och att den, som från de utlysta sammankomster”na
i detta ändamål uteblifver, lemnar intet eller vilkorligt
”sval', måtte anses icke hafva på förslaget ingått, utan a 11—
”så vilja förblifva vid den oförmedlade extra roteringsskyl"digheten;
dock att under tiden den närvar, ordinarie rotehagen
kornme att orubbad förblifva.” Jag yrkar icke ovilkorlig!
qvarblifvande vid detta beslut, utan blott alt It. o.
Ad., med afseende derå, må återremittera betänk., på det
Utsktn må pröfva, om icke någon modification deri bör
äga rum.
Gr. von Platen: Jag måste tillkännagifva, att jag
blifvit missförstådd af den siste talaren i afseende å mitt
yttrande, att, i händelse af krig, den extra roteringen är
mera tryckande för provinsen än den ordinarie, hvaremot
den förra i fred är mindre känbar än den sednare. Detta
lärer icke kunna bestridas. En annan talare har kallat
roteringsskyldigbeten för en pålaga, lika de extra gärderna
i fordna tider. Jag kan icke finna detta, då en så
stor pluralitet sjelfvilligt åtagit sig densamma. Att skäl till
klagan nu finnes, har jag icke nekat, och jag har derföre
förutsatt, att jemnkning skall äga rum; men då en sådan
redan af föregående Ständer är föreslagen, är någonting för
närvar, icke alt åtgöra, utan yrkar jag bifall till betänk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. ansågo de gjorda anmärkningarna föranleda till ålerremiss.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Dalman reserverade sig emot detta beslut.
Uppå derefter framställd propos. blef Stats- o. Oecon.-  Ulsk:ns utlåt. N:o 48 bifallet.
lny/o föredrogs Banco- och LagUtsk:ns d. 11 dennes
Den 2» December e. m.
f. m. på bordet lagda betänk. N:o 3 i anledn. af våcktä
frågor om ytterligare lagstiftning för R. Sits Bank.
Gr. Posse, Arv.: Enligt hvad jag har mig bekant, är
detta betänk, af 3 Stånd bifallet, och jag ämnar icke yrka
ändring i det slut, hvari Ulsktn slädnät, helst jag icke vill
ingå i omdöme, huruvida resultatet är oriktigt eller icke.
Men Utsktns skäl äro fullkomligt oriktiga. Ulsk:n hafva nemi.
tydligen anlydt, att R. St. icke äro ansvarsskyldiga för bristerna
i Bankens förvaltning, och detta strider såval emot
förut fattade beslut som det allmänna begreppet. Det är
derföre egentligen mot detta skäl, jag höjt min röst; och
då återremiss numera är utan ändamål, skulle jag, för undvikande
af att godkänna slika raisonnemenler, vilja tillstyrka,
att R. o. Ad., utan vidare yttrande, må lägga betänk,
till handltna, eller ock, om någon skulle finna sådant i
grundlagsafseende betänkligt, yrkar jag afslag å betänk.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag är skyldig förklara, att
jag instämmer med Utsk:n, hvad sjelfva hufvudsaken beträffar,
men gillar likväl lill en del den åsigt, som den siste talaren
yttrat. Då likväl i Utsk:ns plenum en emot min rakt stridande
åsigt i hufvudsaken sökte göra sig gällande, måste jag
derstädes mindre afse framställningens forn) än sjelfva saken;
och då 3 Stånd nu gillat betänk., tror jag, att R. o. Ad.
kan stadna i det beslut, att någon vidare åtgärd i anledn,
af detsamma icke erfordras.
Hr Lefre'n, J o h. Pehr: Sedan upplyst blifvit, attén
återremiss icke tjenar till något, vill jag ej yrka en sådan
åtgärd; men jag delar deremot åsigt med Gr. Posse deruti,
att R. o. Ad. må ogilla de grunder, hvarpå betänk, är
bygdt. Uti premisserna finnas nemi. en mängd misstag,
och conctusionerna stämma icke öfverens med de förra.
Betänk, bär i allmänhet stämpel af hastverk; ty man vet,
att i BancoUtsk. icke saknas kännedom i ämnet, hvilket varit
så förbered t, att man lätt kunnat komma till mera sunda
raisonnemenler, i fall man varit benägen för stadga och
ordning. Bancosecret. Helsingö förslag hade med fullkomlig
tillit kunnat följas. Bland andra anmärkntr förekommer
jemväl den, att bankordning tydligen afser grundförfattningen
af 1668. Om man gjort sig möda efterse, huru
densamma uppkommit, skulle man funnit, att den genom
»Ständernas beslut är förklarad vara lika med civillag, hvadan
den altså icke kan uppkomma genom något ensidigt beslut
af den ena statsmagten. Det kan val hända, att riksdagens
framskridande mot ett förmodad! snart slut föranJedt
Utsk:n att icke taga målet i närmare öfvervägande; men
att kunskap deruti icke saknats, derom är jag Öfvertygad,
och reservationerna utvisa det nogsamt. Det har varit mig
en fägnad att af Hr Helsingö reservation erfara en sträng
-
Den n December é. m.
het i bedömande af statsmagternas rättigheter, utom iakttagande
hvaraf man gör sig saker tilI orättvisa och ensidig-*-  het. Jag anhåller, att R. o. Ad. må instämma till förkastande
af Utsk:ns betänk., enär någon annan utväg numera
icke finnes.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag skall icke vara vidlyftig
i denna fråga, utan inskränker mig till det förklarande,
att jag går ett steg längre än Gr. Posse. Det slutliga resultat,
hvartill Utsk:n kommit, ”att nemi. någon ytterligare
”lagstiftningsåtgärd för R. St:s Bank, efter 87 §Reg.F., ic”ke
under närvar, förhållanden bör äga rum,” anser jag
bestämdt böra godkännas; men jag förstår då med närvar,
förhållanden något helt annat än Utsk:n. Jag förstår
dermed omöjligheten att, under saknad af den erfarenhet,
sorn är nödvändig för att kunna åstadkomma en god bancolagstiftning,
nu ändamålsenligt kunna vidtaga en sådan;
och derföre bör man icke nu binda händerna på sig derigenom,
att man i civil lagstiftningsväg nu behandlar frågan.
Å andra sidan instämmer jag högligen i den önskan, att R.
o. Ad. må genom afslag ogilla de obestämdheter i Ulskrns
framställningar i öfrigt, hvarigenom Utsktn formligen sökt
deducera tillvaron af ett laglöshetstillstånd, hvarifrån vi så
nyligen velat befria oss; och det är med afseende derå,
sorn jag vill ogilla betänk.
Gr. Posse: Sedan jag närmare genomläst 56 § Reg.F.,
finner jag det vara tvetydigt, huruvida ett betänk, kan endast
läggas till handlingarna, utan att något annat beslut deröfver
blifvit fattadt. Jag är ock underrättad derom, att ett
sådant sätt hittills icke blifvit iakttaget; och då jag icke
vill åstadkomma något sådant prejudicat, inskränker jag mig
till att yrka afslag å betänk.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Lika med Hr Stuart
och Gr. Posse erkänner jag, att Utsk:ns skäl icke äro riktiga;
men resultatet, hvartill Utskrn i förra punkten af sitt
utlåt, kommit, är vigtigt, och jag tillstyrker på sådan grund
bifall till betänk., ehuru jag, i motsats med Utskms yttrande
i sista punkten, anser Banken böra blifva föremål för
lagstiftning.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag instämmer icke
med Utsk:n hvarken i försatserna eller i slutföljderna. Den,
som läser reservationerna, tinner, huru nu var. grundstadganden
för Banken tillkommit, och säkerligen jemväl, att
Utsktn bort stadna i annat slut, än de nu gjort. Jag tillstyrker
afslag å betänk.
Hr Hegardt, Christ. Bernh.: Med ogillande af UtsVtns
premisser kommer jag dock till det resultat, att någon
lagstiftning för Banken nu icke är behöflig, da vi haf
-
456
Den aa December e. m.
va lagen af år i83o. Den är visst bristfällig; men förr än
72 § Reg.F. är ändrad, kan man icke komma längre. Jag
yrkar afslag å betänk.
Banco- och LagUtskms betänk. N:o 3 blef af R. o. Ad.
afslaget.
Till pröfning företogs Lag- och Oecon.Utskrns d. 11
dennes f. m. på bordet lagda belänk. N:o 33 i anledn. af
väckta frågor, angrde näringsfriheten.
Hr Hjärne, Harald: Man behöfver vara ledamot i
Utsktn för att begripa, huru det förevar, betänk, verkligen
är stridande emot allas mening, som uti öfverläggningarna
derom deltagit. Jag anför denna premiss för att komma
till den slutsats, att förslaget icke öfverensstämmer med deras
tanka, sorn detsamma tillvägabragt, ty det kan tolkas
till fullkomlig motsats af den mening, pluraliteten ville uttrycka.
Jag har i Utsk:n reserverat mig emot betänk., och
jag anhåller nu att få uppläsa denna reservation.
Sedan reservationen blifvit uppläst, fortfor Hr Hjärne:
Om eftermeningen i förslaget får den lydelse, som jag
sålunda uppgifvit, så förefinnes icke någon tvetydighet derom,
att Ständerna i allo gilla den K. författningen i ämnet af d. 28
Aug. innevar. år, samt således icke önska någon återgång i
afseende å grundåsigten. Men att, med förbigående af den
nämnda författningen, åberopa 1823 års underd. skrifvelse i
frågan, med uttryckt opinion om ett möjligt behof af ändring
i det då framställda förslaget, skulle, enligt min åsigt,
innefatta ett, ehuru indirect, ogillande af den utfärdade
författningen, hvilket jag anser icke böra äga rum; och
för att erhålla rättelse härutinnan, yrkar jag återremiss af
betänk.
Gr. vqn Platen, Baltzar Julius Ernst: Då jag,
för min del, gillar betänk., sådant det nu lyder, kan jag
altså icke vidgå den siste talarens förklarande, att detsamma
strider emot allas mening. Jag yrkar således bifall
till förslaget och hemställer, huruvida det icke från alla
sidor är klokast att nu fatta ett sådant beslut, helst då man
påminner sig, att detsamma först efter särskilda voteringar,
utaf hvilka åtminstone 4 afsågo mindre liberala förslag,
tillkommit.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag anser Utsklns betänk,
föranleda till flera anmärknlr. Dä Utslcn företagit till pröfning
den af R. St. år 1823 aflåtna underd. skrifvelsen rör:de
ifrågavar. ä.nne, hade det ock ålegat Utsk:n att föreslå de
förändringar deruti, hvilka kunnat finnas af behofvet och'
sedermera inträffade förhållanden påkallade. Utsk:n hafva
dock
Pen 22 December e. m.
437
dock uraktlåtit sådant och i stället öfverlemnat vidtagandet
af dessa förändringar till Konungen, utan alt Utsktn närmare
tillkännagifvit sin åsigt härom, än endast medelst antagandet
deraf, att TJtskm ansågo if>23 års förslag numera
icke vara i dess helhet antagligt. För min del finner jag
de åsigter i afseende på denna frågas behandling, hvilka på
afdelningen gjort sig gällande och som innefattas i Hans
Janssons reservation, vara vida riktigare ände, som TJtsk:ns
majoritet godkänt. Denna reservation innehåller just hufvudsakligen
hvad som uti en framställning i delta ämne
från Ständerna till Konungen, efter min tanka, bör uttryckas.
Besinnar man för öfrigt, att K. förordn. af d. 28 Äng.
18.34, ang:de försäljningen af landtmannaprodueter, uti flera
afseenden står i strid med de vid 1823 års riksdag uttalade
grundsatser, så torde det ej kunna förnekas, att det
då tillkomna förslaget icke, utan en fullständig omarbetning,
numera är tillämpligt. Vid sådant förhållande och då riksdagen
redan är så långt framskriden, anser jag, lika med
bemälde reservant, 11. St. för närvar, böra inskränka sig
till meddelande af de hufvndgrunder, hvarpå, enligt R.
Sits åsigt, rättigheten till bedrifvande af handel och handtverkerier
i Riket hädanefter bör stödja sig. Jag anhåller i
sådant afseende om återremiss.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag vill icke bestrida
återremiss, såsom icke delande Utskms åsigter i ämnet, ehuru
jag hellre velat närma mig till afdelningens, hvilka innefattas
i Hans Janssons reservation. Men då jag eftersinnar
de brydsamma Öfverläggnipgar, som ägt rum i frågan vid
dess behandling inom Utsk:n, så väntar jag i sanning icke
mycket af en återremiss, oaktadt jag för min del visst inser,
alt TJtskm borde kunna komma till ett mera rättsenligt
utlåt.; ty det måste alltid innebära en oformlighet, att,
då man anhåller om promulgation af en författning, på
samma gång begära förändring deri och öfverlemna till Konungen
att efter godtfinnande bestämma dessa, hvarefter
författningen bör gälla som lag, helst då man besinnar, huru
djupt ingripande den är i vår närvar, handelsbalk, en
civillag, hvilken icke kan ändras utan medelst 3:ne Stånds
bestämda beslut. Afdelningen insåg detta och föreslog derföre,
alt Konungen vid nästa riksdag måtte lemna Ständerna
del af de utarbetade nya forfattningsförslagen i deras
helhet, eller i de delar deraf, som kunna föranleda till ändring
i civillagen. Hvad sjelfva frågan vidkommer, önskar
jag visserligen ali möjlig näringsfrihet; men det kan dock
icke nekas, att man äger ganska eftertänkliga skäl för det
påstående, att denna frihet nära ingriper i de borgerliga
rättigheterna, hvilka, så länge Representationen grundar sig
på borgerliga skyldigheter, nödvändigt mäste considereras,
17 H. 58
4äS
Den 22 December e. a.
SA iiinge tiel åligger städerna att underhålla sin egen magistrat,
sin polis etc., är det obilligt, att medborgare, under
utöfning af enahanda rättigheter, likväl skola kunna
undandraga sig dermed förenade onera. Äfven detta förhållande
har af afdelningen blifvit anmärkt på det sätt, att
äfven å landet borde utöfningen af handtverk medföra skyldighet
att vidkännas borgerlig tunga. För mig synes det
vara bäst, om under närvar, förhållanden stadgades, att alla
inom en viss areal omkring staden borde, emot frihet
att drifva borgerlig rörelse, deltaga i de borgerliga onera;
ty någon bestämd distinction emellan landt- och stadsmannanäringar
torde vara svårt att finna. Sannt är det visserligen,
att näringarnas stöd icke bör sökas i band på deras
fria utöfning, och jemväl tror jag, att Borgerskapets privilegier
icke äro af den beskaffenhet, att de böra närmare
befästas; men innan reform i detta afseende med våx’a
grundlagar vidtages, har Borgerskapet stor anledn. och billighet
för sig, då det söker bevara sina rättigheter uti ifrå—
gavar. hänseende. Man har redan gått långt nog, om man
förklarar förordn. af d. 28 sist!. Aug. så, att landtmannen
kan sälja sina tillverkningar i öppen bod, utan att deltaga
i den borgerliga tungan. Således, ehuru jag önskar förändring
i förslaget, men tillika fruktar, att en återremiss
af betänk, dertill icke föranleder, förenar jag mig dock
med dem, som af denna återremiss vilja hoppas på något
bättre.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: En riksdagsman af BondeSt.
har uti en betänk, bifogad reservation såväl utvecklat
betänkts brister, att jag, likasom Hr Stuart, förmodar, alt
Ständerna icke godkänna Utsk:ns åsigt, utan, i enlighet med
nämnde förtjenstfulla reservation af riksdagsm. Ilans Jansson,
bestämma vissa allm. mera liberala grunder, hvaruppå
de önska, att Regeringens författning i frågan må stödja sig.
Man har i sednare åren med tillfredsställelse förnummit, huru
Regeringen fortgått på en liberalare bana uti ifrågavar.
afseende; och jag är öfvertygad, att Regeringen skulle fästa
afseende på ett sådant förslag, som det Hans Jausson
uppgifvit, om R. St. för sin del anloge detsamma. Jag yrkar
återremiss.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Äfven jag yrkar
återremiss af betänk., inen utur skäl, motsatta dem, som
föregående talare anfört. Jag anser nemi. betänk, vara alltför
liberalt. Det har dock fägnat mig att höra en ledamot,
Gr. Horn, göra stadsmannanäringarna en rättvisa,
som plägar vara sällsynt, då fråga tillika är om skråordningarna.
Hvilken tanka man om dem må hysa, så lärer
väl ingen kunna neka, att det är af största vigt jemväl för
landtmannen, att städerna befinna sig i blomstrande tillstånd,
ty dessförutan kan han icke påräkna lönande af
-
Den aa December e. m.
sättning å sina varor. För att ernå denna stora fördel,
måste man åt städerna bevilja sådana förmåner, hvarförutan
de ej ens kunna bära deras dryga coinmunala afgifter, Behofvet
och riktigheten att i författningarna bibehålla skillnaden
mellan stads- och landttnannanäringarna bör ingen
sålunda kunna bestrida. Hvad dernäst särskildt beträffar
städernas förkofran inom sig genom handtverk, så är det
‘för handtverkaren personligen och med detsamma både för
städerna och Riket af väsendtligt gagn, att ingen verkstad
må ägas eller drifvas af andra personer än sådana, hvilkas
färdighet i yrket är behörigen ådagalagd. Dertill fordras
åter att sjelf hafva genomgått lära och prof i handtverket,
icke blott derföre, att allmänheten må vara säker, alt hvar
och en, som får uthänga skylt till bevis på sin behörighet
att betjena henne med något visst arbete, jemväl innebar
den dertill erforderliga skickligheten, utan äfven derföre,
att den, sorn i sina händer äger konstfärdigheten, ej mätte
blifva träl åt den, som, utan personlig skicklighet i yrket,
blott äger penningen. Öm dylika inskränkningar icke ägde
rum genom skråordningarna, hvilkas väsendlliga fordringar
just äro läran och pröfningen, så skulle förhållandet hos oss
blifva detsamma som i andra länder, hvarest dessa ordningar
äro upphäfna, att nemi. de personer, hvilka icke lärt
yrkena, men som äga förlagscapital till deras bedrifvande,
sätta sig i besittning af verkstäderna, dem de drifva genom
de egentliga liandtverkarne, som då blifva, i stället för oberoende
näringsidkare, legohjon åt de förra. Sådant vore
högst skadligt, emedan det hindrade den fattige, men skicklige
att blifva sin egen och emedan handtverkare derigenom
skulle nedsättas i samma hopplösa belägenhet, oell derigenom
troligen i samma moraliska förfall som det, hvari fabrikshjon
öfverhufvud befinna sig. Den 3:dje vigtiga omständigheten,
som bör iakttagas, är, att icke hvarje handtverkare
må, ehuru personligen skicklig, vara berättigad att,
utan afseende på ortens behof, eller följaktligen å utvägarna
till bergning, jemte dem, som redan idka samma handt- V^_
verk, inrätta verkstäder. Följden blifver eljest, såsom erfarenheten
visar och Rådman Holm åberopat, att efter några
år återstår af den nya verkstaden blott fattighjonens förökning
med en öfvergifven hustru och några värnlösa barn.
Jag önskar altså, att inskränkningarna i näringsfriheten
måtte icke efter misbruken, utan efter de gamla författningarnas
anda fortfarande bibehållas. Val har man sagt,
att inga band borde finnas på näringarna. Det låter bra
och synes vara lätt. verkställbar^; men om dylika band befordra
ordning och trefnad i städerna, afsättning och vinst
för landtmannen, så böra de vidmagthållas, äfven om det
kostar något besvär. Då landtmannen har bestämda gränsor
för sitt ägovälde, inom hvilket hvarken grannarna eller
nykomlingar få arbeta och skörda till haris förfång,
46o
Den aa December e. m.
så måste det vara orättvist att icke utsätta några gränser,
inom hvilkas omfång stadsmannen är säker för intrång
af andra. Hvarföre skulle han betala näringsskatt, om hans
område vore en allmänning, der hvar och en finge fara
fram och rycka åt sig de näringstillgångar, som funnes.
Jag anhåller, att detta yttrande må få åtfölja återremissen
till den närmare utveckling af dessa åsigter, sorn jag förmodar
BorgareStrs ledamöter skola utföra bättre än jag.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Under den långa striden sedan
1823 års riksdag emellan det prohibitiva och liberala
systemet har jag befunnit mig i den ofördelaktiga ställning
att få orätt i båda. Jag har nemi. yrkat frihet i näringar
inom landet, såsom enda vilkoret för möjligheten att
täfla med utlandningen, och jag har trott, att vi gått bakvändt
till väga, då vi lossat banden å införseln af främmande
tillverkningar, men deremot bibehållit dem å handeln
inom landet. För frihet i detta sednare afseende har jag
alltid ifrat, och jag skulle gerna i sådan åsigt nu biträda
yrkandet om återremiss, så framt jag icke, såsom förhållandena
nu äro, snarare fruktade, att genom återremissen möjligen
kunde åstadkommas ett betänk, i ännu mera illiberal
anda än det förevar.; hvarföre jag tror, att det är försigtigast
att nu nöjas med betänk., sådant det ar. Hvad åter
beträffar den omständighet i förslaget, att Konungen, efter
vidtagen pröfning och jemnkning af det vid 1823 års riksdag
framställda förslaget, mätte utfärda författning i frågan,
anser jag, att uti ett ämne af så invecklad beskaffenhet som
detta, och deri man endast steg för steg kan närma sig målet,
kan någon framgång icke väntas, med mindre man hyser
förtroende till Regeringens åtgörande derför. Genom
den gifna författningen i sisth Aug., har Regeringen visat,
att hon vill gå framåt härutinnan; och alt hon skulle ti11—
vägagå för våldsamt och utan behörigt undseende med gamla
vanor och fördomar, torde man icke behöfva befara.
Hvad beträffar Hr v. Hartmansdorffs sats, att städerna uppehållas
genom skråordningarnas fortfarande, får jag förklara
den öfvertygelse, att om frihet i handel och näringar
lemnäs, skola städerna eller åtminstone vissa af dem
framstå såsom det starkaste stöd för näringarna, under det
åter andra möjligen falla. Men det är likgiltigt, om man
har flera eller färre städer, då det deremot ingalunda ar
likgiltigt, alt capitaler kunna använda sig i näringarna och
uppbära dem till täflan med utlandningen, Skråordningarna
lägga nu hinder i vägen för capitalisten att. understödja
skickligheten; hvadan denna ofta saknar tillräckligt fält för
sin verksamhet och förkofran. Förlag fordras alltid för
hvarje rörelse, om den skall kunna stiga till någon höjd,
och förläggarne åstadkomma i andra rummet afsättning,
emedan deras intcressen alltid äro mångsidiga; och eler ca?
Den 22 December e. ra.
pitalisterna direct befatta sig med näringarna, der brister
dein aldrig afsättning, då deremot deras interesse deri, endast
såsom handlande, aldrig kan vara nog starkt för att
öppna samma utvägar för afsättning som i förra fallet. För
min del kan jag icke inse, hvari nyttan skulle bestå, hvarken
för den ena eller andra, alt längre fortfara med dessa
skråordningar, hvilkas närmaste anförvandter äro fattig—di—
rectionerna.
Gr. von Fersen, Hans: Jag tvekar ej att förklara,
det jag hyser ganska liberala tänkesätt i förevar, ämne, och
i följd deraf gerna skulle instämma med dem, som önska en
återremiss, om jag dermed kunde förena öfvertygelsen, att
en ytterligare utsträckning i näringsfriheten dymedelst kunde
vinnas. Men tankarna i afseende å nyttan deraf äro delade,
och då man nyss hört Hr v. HartmansdofF uppträda
till försvar för en emot min och den liberalare åsiglen stri
dande
tanka, må det ursägtas, att den farhågan infinner sig,
att äfven i detta fall med Hr v. Hartmansdorffs likartade
åsigter möjligen kunna göra sig gällande vid den förnyade
pröfningen i Utsktn, som återremisseu föranleder, och ett mindre
liberalt betänk, än detta, i följd deraf, till Stånden från
Utskrn skulle kunna inkomma. Äfven af denna anledn. tror
jag bäst vara att nu bifalla detta betänk. , och jag styrkes
deruti desto mera, som Hederv. BondeSt. redan detsamma
bifallit. Betänk, innehåller ju tillstyrkandet af en underd.
skrifvelse om verkställigheten af hvad R. St. vid 1823 års
riksdag, således redan för 12 år sedan, beslutade; och då
vi äga den erfarenheten, att Regeringen i detta afseende
fortgått uti en liberalare syftning sedan den tiden och småningom
sökt lossa de band, som fjettra industri och näringsflit,
synes mig ett sådant beslut, som det af Utskm tillstyrkta,
vara det lämpligaste, helst detsamma synes antyda en
önskan för fullföljandet af det system, som iÖ23 antyddes,
och otvifvelaktigt skrifvelsen, sedd ur en slik synpunkt,
skulle gifva Regeringen ändå mera kraft att med större steg
fortgå på den bana, som den beträdt till mera närings-och
handelsfrihets vinnande, ehuru än detsamma kunde vara i
strid med verksamma och mägtiga interessen. Frågan i dess
princip discuterades så vidlyftigt för några månader sedan
och, efter hvad mig syntes, till så fullkomlig vederläggning
af de illiberala åsigterna, att jag ej vill återupptaga denna
del af ämnet. Att befordrandet af afsättning är ett verksamt
och angeläget befordringsmedel för industrien nekar
jag visserligen ej; men ensidigt tillämpad förlorar denna
sats allt sitt värde. Ett vigt sätt — då man ej sträcker
tankarna längre än till de ämnet närmast liggande omständigheterna
— för att bereda afsättning pr visserligen det,
att, ulan att taga i betraktande varans beskaffenhet och
pris, anbefalla den consumerande delen, hos hvilken det}
46a
Den aa December e. m.
skulle uteslutande köpa sina behof, vare sig att consumentens
fordringar å varans beskaffenhet eller å priset äro uppfyllda
eller ej. Om på detta sätt tillverkningens förädling
eller förbättrande går i bredd med tillverkarens fördel kan
en hvar något nära bedöma; men vågar man betvifla detta
och anse tillverkarens fördel och beqvämlighet ej utgöra det
enda syftemålet, man bör äga, utan den consumerande delens
billiga och rättvisa fordringar äfven böra tagas i betraktande,
torde bäst synas, om Hr v. Hartmansdorff!! argumentation
leder till vinst för staten, i dess helhet betraktad,
eller blott till några få individers, statens väl underordnade
fördel. Den er fa ren hetssanning torde ej den värde
talaren, hvilken, såsom embetsman, äger en nära beröring
med fattigvården, bort förgäta, att ju mera tillfälle
till arbetsförtjenst, desto mindre bör fattigdomen vara; och
att genom vidgad näringsfrihet arbetsutvägarna böra kunna
blifva flerfaldigare torde icke kunna hänföras till blotta suppositioner.
Äfven en liknelse har Hr v. Hartmansdorff framställt,
hvilken icke torde vara ur vägen att med ett par ord
illustrera. Liknelser och exempel äro visserligen goda att
framdraga; men ett requisitum är dervid nödvändigt, det
nemi., att de böra stå i någon analogi med hvad man genom
exemplet vill bevisa. Hr v. Hartmansdorff utgick derifrån
att jemnföra jordbrukaren och slöjdidkaren, och framställde
såsom exempel, huru den förre var skyddad i sin
näring, att ej den sednare kunde så och skörda på den förres
åker. Men jag frågar: har man velat tillerkänna hvem
som helst eller ens någon rättigheten att intränga i slöjdeidkarens
verkstad och begagna dess verktyg och der befintliga
rudimaterier? Det åtminstone lärer ej detta betänk, innehålla;
fastmer torde i allmännare anda det vara att ej
utesluta från förrättandet af de sysslor, som en hvar, utan
annors förfång, vill befatta sig med. För öfrigt torde, såsom
kändt såväl för Hr v. Hartmansdorff som för en hvar,
det förhållandet, huruvida stadsmannanäringsidkarne från de
med landtmannanäringen förenade sysselsättningar afhälla sig,
icke behöfva anföras. Märkligt är och torde ej förbigås
oanmärkt, att när fråga är om större handelsfrihet, anser
man deri ej kunna medgifvas derföre, att näringsfriheten är
inskränkt; och när man vill lossa näringstvånget, finner man
äfven motstånd. Denna smak för fortsatta restrictioner kan
jag, för min del, ej gilla; och då jag befarar, att man,
måhända, med återremissen kunde vinna motsatsen af hvad
man önskade, inskränker jag mig till att begära bifall till
betänk., sådant det nu är, och tror, att något lämpligare
och bättre tillstyrkande från Utsk:n, än hvad förevar, betänk,
innehåller, ej lian gifvas.
Hr Dalman: Sedan man under to år hört samma personer
ulan något slags skäl — ty dit kan jag åtminstone
ej hänföra de många ord, Hr v. Hartmansdorff och hans
Den 23 December c. m.
483
anhängare uppstapplat till värn mot det friare näringssystemet—
strida emot näringsfriheten, hafva dessa Hrr omsider
hittat på ett skäl för sin sats, som åtminstone tyckes låta något.
Detta skäl är, att såsom följd af näringsfriheten capitalisterna
komme att blifva verldens herrar och att den döda
penningen således skulle betyda mer än menniskans lefvande
krafter, samt slutligen göra dessa sednare lill sina slafvar.
Jag hemställer likväl, om icke denna argumentation
beskrifver en circuJus in demonstrando. Om nemi. en person
med capitaler nedlägger dessa i en fabriksrörelse, så
behöfver han, för ätt kunna drifva denna, antingen förvärfva
sig skicklighet sjelf, eller engagera sig med personer af
skicklighet i yrket. Denna samverkan af förlag och skickligheten
framkallar industrien, hvars värden eiler producter
sedan delas emellan förlagsmannen och näringsidkaren, som
derigenom blir sjelfständig och torde i sin ordning kunna
blifva förlagsman; ty arbetskraften är ju ett lika, ja,
mera fruktbart capital än penningen. Der båda dessa capitaler
ökas, der blifver välmågan alltid mera allmänt spridd;
och är det icke väl, att penningeägarens capitaler växa, då
på samma gång de, hvilka till en sådan förkofran medverkat,
just derigenom kunna bilda sig en förmögenhet? Orsaken
till andra länders stigande välstånd återfinnes närmast
deruti, alt föremålen för industrien ligga för hvar och en
fria till bearbetning, hvarigenom capitalerna äga tillfälle att
äfven der utöfva en först då för landet sannt välgörande
kraft; då deremot i vårt land skrå författningar och näringstvång
nödga capitalisten att i improductiv väg söka afkastningen
af sina capitaler, hvilka såmedelst, i stället för
att dela interessen med näringarna och aitså stödja och främja
dessa, nu endast på ett för näringarna tryckande sätt
kunna deri ingå. Jag tror, att detta korta raisonnement är
tillräckligt för att vederlägga det enda af Hr v. Hartmansdorffs
skäl, som kan anses förtjent att upptagas. Likväl och
då Hr Lefien upptagit en del af hvad Hr v. Hartmansdorff
i öfrigt anfört, men dervid förbigått ett och annat, skall
jag, för att amplifiera vederläggningen, jemväl i korthet bemöta
dessa sednare. Hr v. Hartmansdorff har sagt, att det
är billigt, att, då borgaren betalar dryga communala utskylder,
han borde njuta ersättning uti monopolier. Jag är
Visserligen äfven af den mening, att hvarje näringsidkare
bör till staten erlägga afgift för sin rörelse; men hvad åter
vidkommer de communala afgifterna och hvilka jag erkänner
vara ganska dryga, så är i reservationen af Hans Jansson
ådagalagdt, att orsaken till det dryga i dessa onera ligger
hufvudsak ligast i communernas styrelse och förvaltning,
hvari jag är öfvertygad att rättelse skulle kunna vinnas, så
snart ett friare system blefve antaget och hunnit utbilda sig.
Otvifvelaktig! skulle städernas styrelse då närma sig beskaffenheten
af municipal-auctoriteter. Huru orimligt är det
464
Den 22 December e. m.
t. ex. icke, att en stad, med 3 ä 4°o invånare, skall hafva
sin särskildt aflönade borgmästare, magistrat &c.; och månne
icke landet vunne på, att en ändamålsenlig reorganisation
härutinnan vidtoges? Min öfvertygelse är deri bestämd, att
följden af ett fritt näringssystém skulle blifva måhända, att
ett eller annat Trosa eller II jo försvunne såsom stad, men
att deremot mera blomstrande städer Lomme att uppstå,
hvilka säkerligen icke skulle behöfva något skråskydd för
att kunna bära sina utskylder. Med afseende å de farhågor,
hvilka, i anseende till resultaterna af återremissen, blifvit
framställda, skulle jag instämma med Gr. v. Fersen och
afstå från yrkande om återremiss, så framt jag icke ansåge
det nu förevar, betänk, uttrycka, snart sagdt, mindre än
intet och funne detta ämne alltför vigtigt, för att så lättsinnigt
behandlas. En opinionsyttring af Ständerna derutinnan
vore altså, enligt mitt förmenande, af högsta vigt;
och äfven om jag förutsätter, att Utsktn vid den förnyade
pröfningen af saken vidblifva deras förut fattade beslut, eller
t. o. m. öfvergå till Hr v. Hartmansdorflfs illiberala åsigter,
så äga dock R. St. rätt att vid betänkts återkomst ändra detsamma
till öfverensstämmelse med den opinion, de för sin
del hysa, och hvilken jag hoppas kommer att instämma med
billighet, rättvisa och andra fria länders erfarenhet. Jag
tror, att en sådan opinion, kan man ock icke erhålla den
från alla RiksSttn, likväl möjligen skulle kunna inverka hos
Regeringen till det önskade resultatet. Jag förnyar altså
mitt yrkande om återremiss.
Hr Rosenblad, Bernh.: Ilr v. Hartmansdorff har blifvit
så fullständigt besvarad, att jag hufvudsakligen kan inskränka
mig till den förklaring, att jag i allo instämmer
med Hr Lefren, utom hvad han yttrat rör:de tillgifvenhet
för prohibitivsystem i handels-lagsliftningen. Några ord anhåller
jag dock att af det pracliska lifvet få tillägga. Jag
har i 4 år lefvatiett land, der näringsfriheten såsom princip
troligen vunnit sin största tillämpning, nemi. i Preussen.
Jag bar varit i tillfälle att jemnföra städerna der med våra.
Jag önskade att åtminstone någonstädes hos oss hafva
funnit den tillväxt i qvarter, lilis, nybygnader och alla yttre
tecken till starkt tilltagande rörelse, hvilka man finner
i så många af Preussens näringsidkare städer. Hvad fördelarna
för consumenten beträffar under de olika systemerna,
så ber jag om förlåtelse, att jag åberopar min egen erfarenhet
och ingår i en obetydlig detail; men det är en sanning,
att linder mitt vistande i Preussens hufvudstad erhöll
jag aldrig ett par stöflor, med hvilka jag icke var belåten,
då jag deremot efter min återkomst till Sveriges hufvudstad,
trotts alla bemödanden och täta ombyten af skomakare,
aldrig varit i stånd att förskaffa mig ett par stöflor,
hvarmed jag varit nöjd. Hvad angår det förtryck, man
ve
-
Den aa December e. m.
465
velat befara, alt capitalisterna skulle kommaatt utöfva öfver
den obemedlade handtverksskickligheten, så för det första,
om ej mitt minne bedrager mig, tillåter ej 1823 års
Ständers förslag upprättandet af handtverkerifahriker, och
för det andra, äfven om någon gång friheten skulle komma
att sträckas så långt, inser jag icke vådan deraf. I Preussen
erfordras intet annat vilkor för upprättande af någon
bandtverkstillverkning, än betalandet af den derför stadgade
afgiften. Der kunna sålunda obehindradt handtverksfabriker
uppstå, såsom ock sådana verkligen uppstått, och
der borde, om detta måste blifva följden, den obemedlade
färdigheten nödgas inskränka sig till att blifva ett redskap
för capitalistens penningemagt. För att visa, om så är, må
det tillåtas mig ännu en gång hemta ett exempel af min
egen erfarenhet. Sista året af mitt vistande i Berlin inslalde
sig hos mig min vanlige skräddares hufvudgesäll, nvss
blifven sin egen, och anhöll att få sy åthnig, hvilket jag biföll.
Förliden sommar lemnade jag hans adress åt några
landsmän, som besökte Berlin, med begäran, att, om mitt
mål fanns qvar, en klädning måtte göras åt mig. Denne
skräddares rörelse hade då vunnit den omfattning, att, i
bans frånvaro, hans förste gesäll vägrade emottaga contant
liqvid af en gammal kund, innan prisen blifvit bestämda af
mästaren, då frånvarande på en konstresa till Paris och
London. Detta tyckes icke visa, att skickliga gesäller
der sakna tillfälle till sjelfverksamhet. Om deremot andra,
hvilkas bristande penningetillgångar icke ersättas af skickligheten,
nödgas förblifva arbetare åt de större verkstäderna,
så torde det åtminstone få anses problematiskt, om icke
gesäller, sorn kunna berga sig, endast de äro flitiga, äro bättre
lottade och nyttigare samhällsmedlemmar än mästare,
som äro och förblifva trashankar. Som jag emedlertid erkänner
sanningen af den sats, att alla reformer böra ske
med varsamhet, och denna grundsats blifvit följd i 1823 års
förslag, så tillstyrker jag bifall till betänk.
Hr Stuart: Jag har under denna discussion förnummit,
att Hr v. Hartmansdorff i fråga om skrän och näringstvång
iakttager en consequens, hvarför han i så många
andra hänseenden icke synnerligen utmärkt sig. Han har
vädjat till ett påräknadt stöd hos BorgareSt.; men han har
gått ännu längre, än detta Stånds medlemmar, i förfäktandet
af skråförfattningarnas helgd, ty Hr Holms af åtskilliga
BorgareSt:* ledamöter biträdda reservation uttrycker åtminstone
den mera liberala åsigt: ”att hvarje Svensk medborgare,
som visar sig äga god frejd och hafva uppnått
”myndighetsåldern, må vinna rättighet att idka handtverks”eller
handelsrörelse i hvilken stad han behagar, samt att
”dertill ej må fordras annat, än att burskapssökanden skall
17 H. 59
466
Den 13 Dceemlicr c. m.
”visa sig äga skicklighet i det yrke, hvarå han söker bur”skap,
den må i öfrigt vara vunnen när, hvarest och på
”huru kort tid som helst.” Frågan om läroårs afskalFande
synes således t. o. m. inom sjelfva BorgareSt. hafva fått
opinionen för sig, fastän äfven denna billiga jemnkning i berörde
lika orimliga som för industrien menliga författningar
af Hr v. Hartmansdorff fortfarande bestrides. Men då Hr
v. Hartmansdorff redan är fullständigt vederlagd af flera talare,
anser jag mig nu endast böra tillägga, att jag instämmer
i de af dessa talare yttrade åsigter, dock utan att kunna
afstå fran yrkandet af återremiss, såväl för formens sorn
sakens skull. Jag (inner det nemi. olämpligt och oformligt
att på sätt Utsktn föreslagit behandla denna fråga, sedan
densamma af Konungen blifvit till R. St. öfverlenrnad, för
att gemensamt med dem afgöras i den ordning, 89 § Reg.F.
stadgar. Jag misströstar icke heller, att Ulsk:n, i händelse
af betänkts återremitterande, skola vid förnyad pröfning af
ämnet fästa afseende såväl å de yttranden, som här blifvit
af de flesta talare afgilna, som å hvad de detta betänk, bifogade
reservationer i samma syftning innehålla.
Gr. Horn: Sedan jag hört Hr v. Hartmansdorffs yttrande,
ökas min tvekan att tillstyrka återremiss. Då uti den
af representantkamrarna, hvarest Konungens rådgifvare äga
säte och stämma, man hör den ende af dessa, som yttrat
sig i ämnet, höja sin röst i rak strid emot de åsigter, i öfverensstämmelse
hvarmed Regeringen nyligen vidtagit ganska
ingripande åtgärder, fruktar jag, att sådant kunde blifva
en förevändning för Utsktn att inkomma med ett ännu
mera i 11 i bera 11 betänk, än detta. Emedlertid står det R. o.
Ad. då öppet att, oberoende af Utsktns tillstyrkande, fatta
sitt beslut; och af sådan anledn. kan äfven jag yrka återremiss,
under anhållan likväl, att icke mina yttranden må
tynga återremissen, enär jag i allt fall får tillfälle försöka
göra min åsigt gällande inom Utsktn. Jag vill nu endast
tillägga, att Hr v. Hartmansdorff fullkomligt oriktigt fattat
min mening, om han trott den vara, att bibehållande af
skråinrättningar skall befordra städernas välstånd. Jag tror,
att den tid snart skall komma, då icke ens BorgareSt. sjelf
hyser ett så förvilladt begrepp. Det enda hinder, jag för
närvar, möjligen kan finna emot den totala reform, som våra
orimliga näringslagar tarfva, består i vår nuvar. representationsform,
i och med ändring hvaruti jag är öfvertygad,
att den mest obegränsade frihet kan stå tillsammans
med städernas högsta flor. Flvad 1828 års skrifvelse angår,
tror jag icke, att den är så gynnsam för det liberala systemet,
som flera velat finna. Deti hufvudsakliga omständighet
har nemi. dervid blifvit förbisedd, att någon defini tion icke finnes
lill åtskillnad emellan hvad förstås bör med stads-och landtmannanäring.
Jag stadnade i minoriteten sista gången frå
-
Den 32 December e. m.
467
gan i TJtskln förevar, och förmodligen lärer jag väl göra
detsamma nästa gång.
Hr Hjärne: Då jag är ledamot i Utsk:n, skall icke heller
jag tynga discussionen med vidlyftighet; men skulle betänk.
nu bifallas, så får jag förklara, att jag såväl inom
sjelfva Utskm som på afdelningen försvarat dennas förslag.
Det var först sedan detta fallit och jag insåg, att det var
omöjligt åstadkomma ett så liberalt resultat, som jag inskränkte
mig till hvad min reservation utvisar. För öfrigt
är äfven jag tveksam, huruvida det är klokast att bifalla
eller återremittera betänk.; och innan jag i delta afseende
bestämmer mig, anhåller jag om upplysning, huru de öfriga
Stånden afgjort frågan.
Sedan H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, att
endast från BondeSt. prot.utdr. ankommit rörtde detta mål,
och att betänk. N:o 33 blifvit af nämnde Stånd bifallet,
fortfor
Hr Hjärne: Vid sådant förhållande yrkar jemväl jag
återremiss af betänk, från R. o. Ad., enär en sådan åtgärd
förmodligen blifvit af Preste- och BorgareSt:n vidtagen.
Hr von Hartmansdorff: En talare har beklagat,
att jag i denna fråga vore så consequent. Icke längesedan
förebråddes mig, att jag i ett annat ämne förändrat mening.
Häraf torde R. o. Ad. finna, att ehvad jag gör, så klandras
det. Jag har ej heller väntat bättre och skall hvarken fästa
mig vid klandret eller vid påståendet, att jag i denna
fråga gått längre än en rådman af BorgareSt. Hade han
varit handtverkare, så hade han förmodligen gått längre än
jag. Man har vidare sagt det vara ett nytt påfund alt påstå,
det arbetarne skulle genom skråordningarnas upphäfvande
blifva trälar åt capitalisterna. Detta yttrande visar,
huru litet de ledamöter, som i dessa ämnen vilja reformera,
hafva tagit kännedom om hvad som dertill hörer. Hvad
som nu säges har alltid varit sagdt, mer eller mindre utförligt,
äfven vid riksdagarna, alltsedan 1719, då de ännu
gällande skråordningarna af 1720 utarbetades. Frihetssatserna
gjorde sig då gällande genom de s. k. frimästarne,
hvilka, efter åtskilliga jemnkningar, måste år 17^1 afskaffas.
Riksdagslitteraturen oberäknadt har här utkommit — jag
tror 1822 — en allmänt läst skrift, der olägenheten af skråinrättningarnas
upphäfvande på flerfaldiga orter i England omförmäldes.
182.4 eller 182.5 trycktes i Paris en mängd officiella
framställningar och berättelser af handtverkare och
näringsmyndigheter, ang:de olägenheterna af skråförfattningarnas
upphälvande i Frankrike. Flera tidningsartiklar hos
oss, särdeles i Journalen, hafva fästat uppmärksamheten på
denna olägenhet. Om man blott erinrar sig det elände,
hvari fabriksarbetarne, särdeles i berörde länder, befinna sig
468
Den aa December e. m.
så bör man lätt inse vådan för handtverkarne att lomma i
capitalisternas händer. Då jag nn hör omtalas oriktigheten
deraf att icke tillåta huru många som helst att hvar de behaga
idka samma handtverk, påminner jag mig, huru en
liberal talare, som ofta med stor framgång höjt sin röst på
delta rum, enskildt till mig yttrat, att så länge det i en
viss stad blott fanns 5 skomakare, kunde man der få dugligt
arbete gjordt, men att, sedande blifvit tio, arbetet försämrats
i samma mån, som antalet ökats. Manne skälet kan
vara annat än att de, af brist på förtjenst, förfalla till elände?
I anledn. af Hr Rosenblads anmärkn. om skodonens uthållighet
i det liberala Preussen får jag erinra, att det icke
är skomakarne utan garfvarne, som bereda lädret; att om
det spricker, sa är det de sednares fel; att deras näring äfven
bedrifves såsom de beprisade fabrikerna, och alt läder
dessutom får utifrån införas. Det är således ej på prohibitivsystemet
hvarken i skrän eller tullväsendet, som vårt dåliga
läder kan skyllas. Jag beklagar, att Hr Lefre'n, med
hvilken jag instämt angtde våra handelsförhållanden med utländningen.
,. icke skall dela tankar med mig i fråga om varuförädlingen
inom landet. Skillnaden oss emellan härrör
deraf, att jag fortfar consequent i mina prohibitiva åsigler,
då han deremot stadnar på halfva vägen. Jag är visst icke
emot upphäfvandet af de särskilda styrelserna för städer, som
äro så små, att de ej kunna dein underhålla; men detta hör
ej hit, ty stadsmannaprivilegier och skråordningar behöfvas
lika val, antingen staden styres af en borgmästare eller en
ordningsman eller en häradshöfding. Deremot ber jag att
få erinra, att enligt i8j3 års förslag skulle gesäller ställas
under tjenstehjonsstadgan. Månne man upphöjer näringarna,
hvilket skulle åsyftas, då man nedsätter idkarne?
Man säger, att i de mest civiliserade länder finnes en obe- .
gränsad näringsfrihet. Jag får då fråga, om icke Cityn i
London hörer dit, och likväl äro skräna der bibehållna. Det
påstås t- o. m., att Londons, det vill nästan säga verldens,
bästa handtverkare bo de)1. Hvad Preussen angår, har äfven
jag vistats der under 4 år, men ingalunda kommit till
samma erfarenhet som Hr Rosenblad, utan dels sett stora
undantag från handtverkares näringsfrihet, dels stora olägenheter
af densamma. Man har sagt, att BorgareStis motstånd
i denna fråga har sina skäl, nemi. Ståndets skada.
Månne icke samma skäl gälla för de öfriga Stånden? Ty nog
lärer BorgareSt. säkrast förstå sitt eget bästa, och det ena
Ståndet bör icke vilja undergräfva det andra. Det vore
smickrande, om, i händelse af åtérremiss, mitt yttrande
kunde, såsom en talare tyckts befara, föranleda Utskrn att
ändra deras tillstyrkande. I alla fall är jag öfvertygad, att
om Ständerna gå för långt, skall dock icke Konungen göra
det; och hvad som är orätt skall, ehvad som än må ske,
dock förr eller senare återgå. Jag är således öfvertygad
Den 22 December e. m.
om denna återgång; men jag bör söka förekomma den skada,
sorn genom förhastade beslut kan dessförinnan förvållas.
Jag yrkar återremiss.
Hr Dalman: Äfven jag hoppas, att la force des choses
skall frambringa det naturliga systemets tillämpning äfven
bos oss; och jag skulle således utur denna synpunkt mindre
fästa mig vid hvad Representationen i detta afseende
beslutar, öfvertygad som jag är, att Regeringen, med den
magt hon äger, skall framgå, dit sjelfva nödvändigheten
bjuder. Jag begärde egentligen ordet i anledn. af Hr v.
Hartmansdorffs uppgift om skråförfattningarna i London.
Sannt är väl, att ingen handtverkare får bosätta sig i City,
d. v. s. sjelfva det innersta af staden London, utan att förut
hafva erhållit mästerskap; men då näringsfrihet finnes så
väl i de långt betydligare förstäderna sorn på landet omkring,
är täflan derigenom tillräckligt underhållen, och måste
sålunda äfven betydligt verka på förhållandet med pris
och arbetets beskaffenhet i den privilegierade delen af
London.
Lag-och Oecon.Utskrns betänk. N:o 33 återremitterades.
Ånyo föredrogs Hr Cederschjölds, Pehr Gust., d. 20
dennes på bordet lagda motion, att tiden för nästk. riksdags
början måtte bestämmas lill d. i5 Jan. i83g.
Frih. von Schulzenheim, Da v.: Motionen synes
icke vara af egenskap att erfordra remiss till Utsk. En föregående
utredning af frågan är dock nödig, på det Stånden
ej må stadna i olika beslut, hvilka kunna föranleda
nog tidsödande sammanjenmkningsåtgärder. Jag föreslår altså,
att, utan att fatta något definitivt beslut, det nu må
uppdragas åt Hr Gr. o. Landtm, att öfverenskomma med
de öfriga talmännen om förslag till utsättande af dag för
nästa riksdags början, hvarå jag anhåller om propostn.
Uppå derom gjord propos. instämde R. o. Ad. uti Frih.
V. Schulzenheims framställning.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag vill icke motsätta
mig det fattade beslutet, men får, för min del, förklara,
att jas; funnit det vara rättare att remittera motionen till
Exped.Utsk.
Föredrogos ånyo och bi föl lös Stats-Utsk:s d. 20 dennes
e. m. på bordet lagda mentor, och utiåUn *):
Ji:o 365. ang:de resultatet af statsregleringen samt om
några stadganden, alt intagas i reglementet för Riksg.cont:s
fullmägtige;
*) Se i afseende på bordläggningen af dessa handlingar tillägget
vid slutet af detta häfte.
Den 22 December e. m.
Nro 368. i anledn. af vackt motion om uppgifts meddelande
öfver livad som utgått till beväringsmanskapets beklädnad
alltsedan år i8i4;
J\':o 370. i anledn. af väckt motion om de under vissa
titlar uppförda rese- och tractainentspenningeanslags förändrande
till förlagsanslag;
Nro 371. i anledn. af K. M:s nåd. remiss å Landshöfdingens
i Wexiö underd. anhållan om understöd till Åsa
socknemän för lidna förluster genom inträffad hagelskada;
Nro 372. ang:de hiifvudboken öfver Kronans hus och
byggnader;
Nro 374- öfver riksd.fullm. E. Pehrssons motion om anslag
för upprättande och tryckning på allm. bekostnad af
register lill RiksStrns prot. vid innevar. riksdag;
Nro 376. i anledn. af K. M:s nåd. remiss å Directrs öfver
Hjelmare canal och slussverk underd. ansökning i afseende
på sättet för fullgörandet af det beslut, R. St. vid
sistförflutne riksdag fattat om afsättande af en reparationsfond,
såsom vilkor för erhållande afskrifning af canalbolagets
skulder för lönebidrag från Banken och Riksg.cont.;
Nro 377. i anledn. af Riksd.fullm. And. Danielssons från
Elfsborgs län motion, att det i generalcassan vid Riksg.cont.
varande förråd af riksg.sedlar måtte få utgifvas samt blanketter
få stämplas och utskrifvas samt i man behofvet, under
nästk. år från Riksg.contrs cassör utiemnas.
Uppå begäran af Gr. von Fersen, Hans, samt Hr
Rosenblad, Bernh., lades ånyo på bordet StatsUtskrs d.
20 dennes e. m. på bordet lagda utlåtmr
Nro 366. i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse till R. St.,
ang:de upptagande af lån till befrämjande af hypotheksföreningar;
Nro
367. i anledn. af Riksd.fullm. från Elfborgs län
And. Danielssons förslag till upptagande af inhemska lån,
för att till jordbruket utlånas.
Ånyo föredrogs StatsUtskrs d. 20 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. Nro 36g i anledn. af erhållen återremiss å
betänk. Nro 3o i fråga om reservförrådens användande till
bevärrsmanskapets beklädande.
Hr von Hartmansdorff, Aug.r Som denna fråga
redan är af R. o. Ad. bifallen, lärer ingen annan åtgärd nu
vara att vidtaga, än att lägga betänk, lill handlrna.
StatsUtskrs utlåt. Nro 369 lades till handlrna.
Företogs till pröfning StatsUtskrs d. 20 dennes e. m. på
bordet lagda utlåt. Nro 070 i anledn. af erhållen återremiss
å betänk. Nro 3 r4 i fråga om pensionsunderstöd för
enkor och barn efter läkare, hvilka aflida i cholerafarsoten.
Den 22 December c. m.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då delta ämne förra
gången härstädes förevar, fästade jag uppmärksamheten å
Domprosten Heurlins reservation. Jag får jemväl nu underställa
densamma Ståndets pröfning och antagande.
R. o. Ad. beslöt, att, om läkare, som under cholerafarsoten
utmärkt sig för nit oell sjelfuppolfring samt fallit
offer för denna sjukdom, i fattigdom efterlemna!- enka och
barn, K- M. må äga rätt, efter sig företeende omständigheter
och efter vid hvarje särskildt fall föregången nåd. pröfning,
tilldela ett sådant sterbhus en gratification för en gång
af de creditivmedel, som i och för berörde sjukdom nu
blifvit ställda lill K. M:s nåd. disposition.
Vid förnyad föredragning lades till handhna StatsUtsk:s
d. 20 dennes e. m. på bordet lagda memov. N:o 3y5,
med berättelse i afseende på utbytet af den för f. d. General-assistancecont.
begagnade egendom emot den Stockholms
stad tillhöriga s. k. Hessensteinska egendomen.
Likaledes lades till handhna förstärkta StatsUtskrs d.
20 dennes på bordet lagda memor.:
N:o 378. rörtde verkställd omröstning i åtskilliga punkter,
angtde extra statsregleringen;
N:o 37g. rörtde verkställd omröstning i fråga om bestämmande
af arfvode för Statscommissarien Tauvon.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 10 på aftonen.
lii fidem protocolli,
F. O. Silfver stolpe.
Måndagen den 29 December 1834-
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 8 prot.utdr. för d. 22 dennes e. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.TJtsk. inkomna förslag lill R. St:s underd. skrifvelser
till K. M., nemi.:
Wto 204- angtde väckt fråga om indragning af tjensler
vid skogs- och jägeristaterna;
Nto 255. i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse om ytterligare
statsanslag för Arme'ens Pensionscassa;
Nto 356. i anledn. af K. M:s nåd. remiss å åtskilliga
alunverksägares underd. anhållan om upphäfvande eller nedsättning
af utförseltull åalun;
4?»
Den 09 December f. m.
N:o 257. ang:de lindring i bevilin. för invånarne i staden
Wenersborg;
N:o a58. ang:de ett af K. M. i nåder öfverlemnadt förslag
till lag för Banken;
N:o 25g. ang:de förändring i 2 § 16 cap. Ärfdabtn;
N:o 260. angrde inskränkning i åklagares rätt att anställa
åtal å begångna förbrytelser emot föräldrar samt stjuf—
och svärföräldrar.
Ånyo föredrogs Constit.Utskrs d. n dennes f. m. på
bordet lagda mernor. N:o 66 med förslag till ändring i Riksd.-  Ordn:s föreskrifter om bergsbrukens representation.
Frih. af Nordin, Carl Joh.: Då denna fråga förra
gången förevar, var det hufvudsakligen en ledamot, Hr Cederschjöld,
som gjorde anmärkntr vid mitt förslag till ny
redaclion af ifrågavar. §, hvilka anmärkntr hufvudsakligen
härledde sig derifrån, att han icke med mig delade åsigt
om den princip, sorn borde ligga till grund för denna §.
Den princip, jag hyllat, är densamma, som igenfinnes i
närvar, grundlag äfvensom i Constit.Utskrs förslag. Hr Cederschjöld
utgick från en annan. Frågan begärdes då på
bordet, på det att de ledamöter af R. o. Ad., som densamma
kunde interessera, måtte blifva i tillfälle att taga närmare
kännedom af mitt förslag. Hr Cederchjöld har tagit
kännedom af detta förslag, men af tjenstegöromål hindrad
att vara närvar, i dag, har han anmodat mig att framställa
det förslag, hvarom vi blifvit ense. R. o. Ad. torde således
tillåta mig uppgifva, hvaruti han skiljer sig från mig.
I slutet af 1 mom. heter det i det förslag, jag afgaf:
”icke någon beställning i Rikets tjenst innehafver samt icke
heller som borgare eller bergsmanshemmansägare, eller under
annan egenskap, något RiksSt. förut tillhörer.’’ Hr Cederschjöld
yrkar, deruti jag förenar mig, att orden; eller
bergsmanshemmansägare måtte utgå, äfvensom att
ord.et förut måtte utbytas mot eljest, men att ordet
bergsmanshemmansägare, på detta ställe uteslutet, deremot
matte insättas i början af §, som då komme att lyda sålunda:
”Utom Fahlu bergslag och de bergsmanshemman,
hvilkas ägare tillhöra BondeSt., äge ock de öfriga
bergsbruken, hvarunder inbegripas .... samt icke heller
såsom borgare, eller under annan egenskap, något RiksSt. eljest
tillhörer. Styrelsen öfver bergsbruken” etc. Någon annan
anmärkn. har icke af oss ansetts ändamålsenlig, och jag får
således anhålla om propos., att R. o. Ad. för dess gemensamma
tanka ville förklara det förslag, jag i förra plenum
afgaf, med de förändringar deruti, jag nu uppgifvit.
Uppå derefter framställd propos., och i öfverensstämmelse
med hvad Frih. af Nordin föreslagit, förklarade R. o.
Ad.
Den ag Dc cem I>cr f. m.
4j3
Ad. såsom sin gemensamma tanke, att föreskrifterna i 14 §
Riksd.Ordn., ronde bergsbrukens representation, borde erhålla
följande förändrade redaction:
Utom Fahlu bergslag och de bergsmanshemman, hvilkas
ägare tillhöra BondeSt., äge ock de öfriga bergsbruken,
hvarunder inbegripas de af Styrelsen öfver bergverken privilegierade
inrättningar till förädling af mineralrikets produeter,
att till BorgareSt. sända fem fullmägtige; och vare
såsom valberättigad och valbar att anse hvarje ofrälse bergsbruksägare,
som minst 3 år, vid början af det år, för hvilket
vallängden up.pgöres, innehaft sådan bergsbruksinrättning,
hvars årliga tillverkningsvärde i medeltal för 5 år
uppgått till minst i,5oo r:dr, icke någon beställning i Rikets
tjenst innehafver samt icke heller såsom borgare eller
under annan egenskap något RiksSt, eljest tillhörer. Styrelsen
öfver bergsbruken upprätte ock för sådant ändamål
en hufvudlängd öfver de valberättigade bergsbruksägarnes
löstetal, grundadt på de fem förflutna årens tillverkningsvärde,
enligt fastställda tiondejerns- och hammarskattstaxorna
samt, för annan tillverkning, efter de i hufvudstaden allmänt
gängse pris, dock med iakttagande deraf, att, vid ytterligare
förädling af eljest beräknad produet, den sednares
värde afdrages från den förädlade varans värde; och galle,
med undantag för nya tillkomna verk och inrättningar,
denna för brukens röstetal uppgjorda längd , hvarefter bergsm
bruken skola, med nödigt afseende å brukens läge och länens
indelning, i fem valdistrict fördelas, och förnyas samma
längd sedermera hvart 5:te år. Särskild personel vallängd
åligge det dock Styrelsen öfver bergverken att för
hvarje district årligen i Jan. månad uppgöra samt öfversända
till magistraterna i de städer, der valen komma att hållas,
att der vara tillgängliga för vederbörandes kännedom;
och galle sedermera samma vallängd, intilldess en annan för
påföljande året fastställd varder, derest icke klander deremot
inom Mars månads utgång hos Bergsstyrelsen anföres,
eller, i annat fall, med de rättelser och tillägg, som afbemälte
styrelse eller af K. M., på grund af ytterligare mot
Bergsstyrelsens beslut inom 3o gjorda anmärkn.T, deruti
kunna varda medgifna eller eljest i behörig ordning tillkommit.
Valen skola ske inför den magistrat inom valdistrictet,
som Bergverksstyrelsen, genom Konungens Bef:h:de
i länet, derom anmodar, samt å den dag, sorn af bemälde
styrelse för hvarje district utsattes och, då lagtima riksdag
inträffar eller behörig kallelse till urtima riksdag utfärdad
blifvit, genom dess försorg inom districtet allmänligen kungöres.
Rösterna, beräknade efter vallängden, afgifvas personligen
eller genom befullmägtigadt ombud, alltid med
slutna sedlar, på sätt 71 § stadgar, och endast å en i districtels
vallängd uppförd person.
60
474
Den 29 December f. m.
Företogs till pröfning StalsUtsk:s d. 20 dennes e. m.
pä bordet lagda utlåt. N:o 366 i anledn. af K. M:s nåd.
skrifvelse till R. St., ang:de upptagande af lån till befrämjande
af hypotheksföreningar.
Gr. Posse, Arv.: För min del kan jag icke gilla det
yttrande, StatsUtsk. i detta memor. afgifvit, utan instämmer
jag i allo i de åsigter, som finnas utvecklade i Hr Oxehufvuds
utlåt, bifogade reservation, och anhåller, att, på grund
af deruti upptagna lika vigtiga som sanna skäl, memor.
måtte blifva återremitteradt, helst ett sådant beslut redan
blifvit af Preste- och BondeStm fattadt.
Hr v on Qvanten, Carl: Intet ämne torde under närvar.
riksmöte, både till ursprung och sina följder, vara af
mera vigt än det närvar.; men innan jag går att granska
TJtsk:s utlåt., som jag, lika med Gr. Posse, önskar måtte
blifva återremitteradt, vill jag lemna en historisk öfversigt
af frågan, som i sin mån torde bidraga till lyckligare resultat.
Jag yttrade mig, då financebetänk. förevar, Öfver
bypotheksföreningar och sökte då uppställa antagliga former;
få se, om det kan lyckas mig bättre denna gången att
göra mina åsigter gällande.
Det är en erkänd sanning, att -Jldelar af Svenskt! folket
, äro jordbrukare, hvaraf följer, att denna fråga mer eller
mindre måste interessera jjffielar af samma folk. Det är ur
denna synpunkt jag går att behandla frågan; hvarvid jag
till en början får nämna, att jag förenar mig uti den reservation,
Hr Oxehufvud afgifvit. Jag utbeder mig dock att
dervid få göra några tillägg, som jag anhåller måtte få åtfölja
återremissen. Jag säger lika med Hr Oxehufvud, att
ämnet blifvit ganska val utredt under föregående riksdagar
alltsedan i8i5; men oaktadt man erkänt jordbrukets beklagliga
ställning i anseende till dess skulder, i förening
med de directa och indirecta skatternas förhållande till denna
skuldsättning, hafva likväl inga resultater till jordbrukets
fördel deraf följt. Man har visserligen erkänt, att
statsmachinen nästan uteslutande från jordbruket hemtar sin
näring, ja, att jordbruket utgör grundpelaren för hela dess
existens; men det oaktadt har jordbruket blifvit behandladt
såsom stjufbarn. Man har icke tillförne rätt gjort sig reda
för jordbrukets ställning; men genom anställda officiella undersökningar,
äfvensom genom de statistiska tabeller, som i
följd deraf kommit till allmänhetens kunskap, utveckla sig
allt mer och mer de sanna, fast beklagliga förhållandena,
och inhemtar man sålunda, att Adelns jord för hela Riket,
uppgående i värde till 74,000,000 r:dr, är belastad med
27,000,000 r:drs skuld, under det att egendomsvärdet år
från år förminskas, och inom Götha Hofrätts domvärjo uppgår
denna skuld till 47 proc. af taxeringssumman. Då nu
i hypotheksföreningarna lånerättighelen inskränker sig inom
Den 39 Dectmber f. m,
475
hälften af taxeringsvärdet, erfordras endast 3 proc. af taxeringsvärdet
för alt ernå detta mål. Vilt jag granska förLållandet
med ståndspersoners jord, så finner jag, att den i
värde uppgår till 5g,000,000 r:dr, hvaraf 23,000,000 r:dr
äro intecknade, således nära hälften, och inom Götha Hofrätt
uppgår denna inteckningssumma till 44 proc. af jordvärdet,
hvadan således 6 proc. der återstår att inteckna i
blifvande hypolheksföreningarna. Allmogens jord är värderad
till 172,000,000 r:dr, men är icke intecknad till mera
än 19,000,000 r:dr. Jag såg dock i dag en artikel i Dagbladet,
som visade, att allmogen ökat sina inteckningar med
icke mindre än 6,000,000 r:dr. Således är äfven deras jord
på god väg att uppnå den höjd af inteckning, som för närvar.
hardt tynger Adelns såväl som ståndspersoners jord.
Man torde af allt detta finna, huru nödvändigt det är, att
jordbrukets angelägenheter icke, såsom hittills skett, alldeles
öfverlemnas åt sitt öde, då det till -g-idelar bidrager till
statens upprätthållande, och dertill måste, med icke mindre
än 5,4oo,ooo r:dr i årliga räntor, sakna all utsigt till belåtenhet
och förkofran. Jag medgifver, alt inteckningen
icke uppgår till belopp, motsvarande denna räntesumma,
utan endast till några och 70,000,000 r:dr; men man måste
äfven räkna de summor, som icke äro intecknade och på
god tro och på vänners borgen tillhöra åkerbruket, såsom
discontlånen etc., och hvilka äfvenväl drabba jordbruket, då
man med säkerhet kan antaga, att 85 å 90,000,000 utgöra
den skuld, som jorden för närvar, måste bära utom alla
andra onera.
Öfver Utsk:s betänk, vill jag yttra några ord. För det
forsta kan jag icke begripa, huru en sådan framställning
kunde inom StatsUtsk. vinna burskap, alt nemi. en af förra
Ständer antagen och, på deras begäran, af Konungen
sanctionerad lag nu skulle förfalla. Utsk. säger i slutet af
3:dje punkten: "Vid beräkning af silfverfondens förhållande
till sedelstocken, i afseende på tiden för realisationens verkställande,
äga Bancofullmägtige, i händelse silfverlånet varder
upptaget och på depositionsräkning insatt, förr än realisationen
börjas, att anse den på ifrågavar. räkning då
innestående behållning i silfver såsom Bankens.” Häraf inses
rättigheten att upptaga lånet såväl efter som före realisationens
början; åtminstone synes mig här ett alternativ
vara uppstäldt. Vidare säger Utsk., att fastighetsägares understödjande
med lån har varit ett med lånets upptagande
underordnadt ändamål. Då, såsom jag närande, indelar af
Svenska folket äro jordbrukare, förefaller mig ett sådant
yttrande nog impopulärt. StatsUtsk. har således trott sig
kunna behandla jj-tdelar af Svenska folket på samma sätt,
som man behandlar citronen; man kastar bort skalet, sedan
saften är utpressad. Ja, visserligen har jordbrukets lott
hitintills varit sådan” man har icke tvekat all påföra det
-
4;6
Den 29 December f. m.
samma ökade räntor, om dermed varit något alt vinna pä
annat håll; men för dess trefnad och väl har ingen ömmat,
hvilken sanning, af Utsk. öppet uttalad, tilläfventyrs
innebär, hvad man af detsamma i denna fråga har att förvänta.
Vidare säger Utsk., att de förhållanden, hvilka vid sisth
riksdag föranledt beslutet om silfverlånets upptagande, numera
äro förändrade. Ja! detta raisonnement är visserligen
sannt; men icke hafva Svenska folkets capitaler ökats derföre,
att Banken utvexlar silfver. Bristen på capitaler bevisas
bäst t. ex. af agiot på arme'ens creditpapper; ty om
penningar funnos inom landet, så att nationens behof deraf
kunde fyllas, så skulle icke dessa obligationer stå till 92 ä
g4 proc. Jag tror således, att Utskts raisonnement afven
härutinnan är skeft.
Utsk. säger vidare: ”Agde man full och tillförlitlig visshet
derom, att upplånade utländska capital lomme att uteslutande
användas i produetiv väg, så skulle Utsk. anse
upplåning af utländska capitaler kunna medföra gagn och
nytta.” Utsk. måtte sakna all kännedom om Sveriges statsceconomiska
och produetiva utveckling; ty om man granskar,
hvad sedan 1809 tilldragit sig i denna fråga, erfår
man, huruledes sedelemissionerna efter i8to års riksdag,
genom krigsskuldens afbördande med btcosedlar (hvilket
dock var högst klandervärdt) och vidare genom Götha canals,
Götheborgs och Malmö disconters creditpapper, i hög
grad uppdrefvo produetionen och odlingsfliten; men vi finna
tillika, huruledes denna sedelemission föranledde 1818 års
sedelindragning, som åter verkade näringarnas aftynande, och
hurusom, till följd deraf, alltsammans slutligen upplöste sig
uti en ökad skuldsättning på jordbruket, den man allmänt
erkänner vara högst vådlig, synnerligast som denna olägenhet
ytterligare förvärras genom den alltför höga 6-proc:sräntan,
okänd för alla näringar inom den civiliserade verlden.
Då således den ökade penningetillgången gifvit ökad
produetion, och det af Utsk. förutsatta vilkor således långt
för detta är uppfyldt, synes mig tiden vara inne att gälda
den skuld, uti hvilken statsmagterna redan en längre tid
stått till jordbruket, och att genom en lägre räntefot söka
bereda trefnad och bättre tider åt en näring, som verkligen
är i behof af statsmagternas mellankomst.
Ytterligare säger Utsk.: ”Om staten icke skall göra
uppoffringar, utan det i K. skrifvelsen utsatta vilkor uppfylles,
att nemi. staten skall hållas skadeslös för all på upplåningen
uppkommande förlust, så kan Utsk., för sin del,
icke inse, huru, under ett sådant vilkor, det uppgifna ändamålet,
eller räntefotens nedsättande till 4 proc., möjligen
skulle kunna ernås.” Häruti kan jag ej heller instämma.
Man har sett, huru Norrmännen erhållit lån mot 4 proc.
och 96 proc. capital; hvarföre skulle då icke Svenska fol
-
Den ag December f. ra.
477
let, som icke äger utländsk skuld, kunna erhålla lån på
samma vilkor. Om nu ett sådant lån kan erhållas, så lemna
2,000,000 r:dr i silfver en summa af 5-£ millioner r:dr
b:co, och då proportionen emellan reella fonden och sedelstocken
är bestämd såsom 5 till 8, hvilket förhållande
äfvenväl bör kunna genom Ståndens medgifvande tillämpas
på denna del af Bankens silfverfond, så vill jag med siffror
bevisa, att summan 5-J millioner r:dr, som tillkommer
genom 2,ooo,ooo-r:drslånet, efter 128 sk:s cours lenmar, med
bibehållande af berörde proportion, en summa af 8,533,333
r:dr 16 sk., hvaraf räntan, beräknad till 4 för hundradel,
uppgår till 34i,333 r:dr 16 sk:r, då deremot den ränta,
som för de upplånade 5$ millionerna måste erläggas, endast
utgör 2i3,333 r:dr 16 sk., och att följaktligen den överskjutande
skillnaden utgör 128,000 r:dr, som låntagaren eller
statsmagterna, hvilka till jordbrukets förmån träda emellan
, årligen skulle vinna på denna affär, äfven om lånen
beviljades hypotheksföreningarna emot 4 proc:s ränta. Efter
3y års förlopp hade man hela capita let för intet, sedan
jordbrukarne emedlertid betalat sin skuld, förutsatt, att silf—
ret deponeras i Banken, och att hypotheksföreningarna erhålla
såsom creditiv skillnaden till 8,533,333 rtdr 16 sk.,
med rättighet att intecknas. På så sätt kan räntan säkrast
nedsättas, och billigheten fordrar ett sådant medgifvande af
Ständerna, då de gamla fastighetslånen indragas; hvadan
BancoUtsk. i. förening med StatsUtsk. må afgöra ifrågavar.
mål. Man gör skillnad emellan utländska och inländska lån
och anser de förra så äfventyrliga i jemnförelse med de
sednare; men jag anser det likgiltigt, om lånen äro inländska
eller utländska, ty hvad har man för garanti, att icke
utländningen directe kunde försträcka penningar till hypotheksföreningar,
äfvensom att nu genast ingå i speculationer
å de medel, som Banken och Riksg.cont. upplåna emot
obligationer. Sådant kan icke förhindras. Jag tror mig således
hafva helt och hållet vederlagt Utsk:s farhåga för
förluster, då tvärtom vinsten blir så stor genom den ena
procenten, att hela capitalet på 37 år är betäckt.
Utsk. yttrar derefter: ”Det har åtminstone förekommit
Ulsk. mindre sannolikt, att ett utländskt lån skulle kunna erhållas
till pari och 4 procts ränta mot ouppsägbara obligationer
på långifvarens sida; och då, i händelse större eller
mindre rabatt eller afdrag på nominella capitalet, hvarå
obligationerna skola utställas, måste medgifvas, uppkommer
härigenom en ren capitalförlust och en mot det rabatterade
beloppet svarande ständig tillökning i räntefoten;
hvarförutan måste tagas i beräkning alla omkostnader, såväl
vid lånets upptagande som de årliga, hvilka från remitteringen
till utrikes ort af förfallna räntor och capitalafbetalningar
äro oskiljaktiga, såsom courtage, provision, coursdifference
m. m.” Utsk:s befarande i denna punkt anser
Den 99 December f. m.
jag äfven öfverflödigt, då man bestämdt känner, att utländska
bankierer ganska gerna anskaffa lån till 4 proc. med 4
å 6 proc. capitalrabatt, hvarvid följaktligen den vinst, som
uppkommer genom utlåningen till hypotheksföreningarna,
på sätt jag anfört, måste vara tillräcklig för såväl courtage
och provision som för de omkostnader, hvilka med lånets
upptagande kunna vara förenade och derutöfver lemna ett
öfverskott. (Enligt mitt project skulle obligationerna blifva
uppsägbara). Således tror jag mig äfven i denna punkt hafva
vederlagt Utsk., med förutsättande af hvad jag i föregående
punkt omnämnt.
Härefter yttrar Utsk.: ”Enär nu det icke heller gerna
bör kunna förväntas, att entrepreneurerna af lånet skulle
vilja ikläda sig den förbindelse att utan någon räntas beräknande,
på alldeles obestämda terminer och till obestämda
belopp, efter requisitioner hålla Riksg.cont. tillhanda de
större eller mindre summor, som efter hand af de tillämnade
hypotheksföreningarna äskades, så uppkommer härigenom
en ytterligare ränteförlust, den Riksg.cont. i första rummet
finge vidkännas, enär Cont., som utställt obligationerna,
måste vid förfallotideii hålla innehafvaren tillhanda den utfästade
räntan.” Äfven denna punkt kan mycket lätt vederläggas;
ty då reglementen måste uppgöras för hypotheksföreningarna
i sammanhang med frågan (hvilket jag anser
nödvändigt i afseende på hvad som redan är beslutadt om
hypotheksföreningarna, emedan de hafva rättighet till creditiv
i Banken, och Banken ieke kan utlemna penningar till
dessa föreningar, hvilkas operationer ännu äro okända), så
kunde lånet upptagas med vilkor, att detsamma deponerades
6 månader efter en bestämd tid, under hvilken hela
hypotheksväsendet kan hinna att ordnas, så att det å den
bestämda tiden kunde utan förlust emottaga det inkommande
lånet, hvarå Banken icke kommer att vidkännas en enda
skillings ränteförlust; ty allt vore då på rediga fötter, och
det erfordrades blott de bestämda penningetillgångarna för
att sätta hela hypotheksväsendet i verksamhet. Riksg.cont.
bör således erhålla creditiv på Banken för hela summan.
Vidare säger Utsk.: ”Om derföre staten skall vara fullkomligt
betryggad för all förlust å upplåningen, så erfordras
nödvändigt, att, innan upplåningen kungöres eller några
obligationer från Cont. utgifvas, i Cont:s vård skola
finnas godkända hypthek för den summa, som skall upplåuas,
samt tillräcklig säkerhet dessutom vara ställd för fulla
ersättningen af den förlust, som på upplåningen samt
räntors och capitalafbetalningars liquiderande kan uppstå.”
Denna farhåga är äfven häfd derigenom, att man utsätter
bestämd tid för lånet och framskjuter denna tid så långt,
att man hinner reglera allt, innan lånet utfaller. I öfrigt
har jag intet att tillägga vid Utsk:s betänk. Jag får blott
nämna, alt jemte återremisscu får jag bifoga ett project lill
Den 29 December f. m.
479
reglemente*), som torde lunna tjena Utsi. till någon upplysning
och ledning vid uppgörande af det reglementariska,
sorn jag anser utgöra hufvudsak vid frågans behandling; och
bör 4 peoc. ränta bestämmas. Äfvenledes tror jag, att Anders
Danielssons samt Hr Rosenblads motioner böra i ett sammanhang
med förevar, ämne af Utsk. behandlas, på det att
ämnet må komma att utgöra ett ostympadt helt. Jag har
icke vidare att tillägga, utan anhåller om återremiss, samt
att dessa anmärkntr mätte få densamma åtfölja.
Frih. Rantzou, Joli. AI b.: Jag lan icke dela Gr.
Posses mening och ännu mindre Hr v. Qvanlens åsigter,
utan anser jag, för min del, Utsk. så fullständigt hafva besvarat
den K. proposm, att jag önskar bifall till Utskts
utlåt, och anhåller om propos. derå.
Gr. Björnstjerna, Magn.: SlatsUtskrs skäl för afslag
å den nåd. proposm äro hufvudsakligen följande: att
realisationens skyndsamma befrämjande varit egentliga ändamålet
med det vid förra riksdagen beslutade lånet af högst
2,000,000 r:dr i silfver, och vidare, att de förhållanden,
hvilka vid sistl. riksdag föranledt beslutet om silfverlånets
upptagande, numera äro förändrade, då Banken sedan d. 1
sisth Oct. varit öppnad till utvexling af silfver mot bancosedlar,
och till realisationens vidmagthållande, derest, vid
inträffande conjuncturer, silfverfonden skulle nedsjunka till
ett bestämdt minimum, Bancostvrelsen är autoriserad att,
med begagnande af Bankens credit, införskaffa silfver, så
alt statens mellankomst genom skuldsättning för ett utländskt
lån numera icke kan vara behöflig, hvarken till realisationens
befrämjande eller till dess vidmagthållande. Dessa skäl
kan jag icke gilla. De aro byggda pä hypothesen, att, i
händelse Bankens silfverfond skulle nedgå till minimibeloppet
af 2,000,000 r:dr specie, Riksg.cont. skulle äga att upptaga
tvenne lån, hvardera på 1,000,000 r:dr Hamb. b:co,
för att dermed förstärka Bankens metalliska cassa. Dessa
lån skulle upptagas på ett s. k. creditiv. Jag har redan
vid ett föregående tillfälle, dä realisationsfrågan nfgjordes,
reserverat mig i detta afseende och sökt ådagalägga min öfvertygelse,
att på ett sä stäldt creditiv man icke kunde
erhålla en skilling, hvarigenom således realisationens bestånd
i hög grad skulle comprometteras. Skälet härför är, att denna
form af creditiv är fullkomligen okänd på alla utländska
börser, hvarest man icke känner någon annan form, änden
af statslån med dertill börande statsobligationer och couponer,
hvilka derjemte äro godkända of domstolar vid arfskiften
och liqvider m. m., allt efter den för dagen noterade
cours; hvilket med de på ett creditiv upptagna penningar
ej skulle kunna äga rum. Den utländske bankieren,
som ingår uti ett lånecontract, är intet annat än medlaren
*) Detta projcct medföljde åtcrreroisscn till StatsUtsk.
43»
Den 39 December f. m.
emellan Regeringen, som vill upptaga lånet, och capitalister,
som vilja placera sina penningar; men det är icke
tänkbart, att någon capitalist mot 4 proc:s ränta vill placera
sina penningar på den osäkra fot, att förbindelserna
inom några månader kunna infrias. Utländska capitalister
frukta detta mera än annat, och vilja helst placera sina
penningar såsom stående lån. Af dessa skäl anser jag, att
det åsyftade 2 millioner rtdrs-lånet, i händelse Bankens silfverfond
skulle nedgå till minimibeloppet, icke kan erhållas,
och att följaktligen realisationens bestånd i förberörde
händelse möjligen kan comprometteras. Det vore nu
ett tillfälle att afhjelpa detta förhållande genom det föreslagna
lånet; ty då 2,000,000 r:dr i silfver nedsattes i Banken,
skulle Bankens silfverfond ökas från 7 till 9,000,000
r:dr. Visserligen skulle ett motsvarande belopp btcosedlar
utgå till bypolheksföreningarna; men proportionen emellan
silfverfonden och sedelstocken blefve i alla fall förbättrad,
enär den blefve såsom g till 35 millioner, som är mera
än { i silfver, då den nu deremot endast är såsom 7 till
3o millioner, hvilket är mindre än ^ i silfver. Äfven i ett
annat afseende anser jag förstärkandet af Bankens metalliska
valuta nödvändigt. Ständerna hafva, såsom det synes, beslutat
inrättandet af privatbanker. Om dessa banker icke
grundas på metallisk valuta, anser jag dem vådliga,
långt ifrån att vara nyttiga. Skälet härför är ganska
enkelt. Banken utgifver nya sedlar till åtminstone dubbelt
belopp mot dess silfverfond. Om dessa sedlar utgå
till privatbankerna såsom grundfond, och dessa banker
sätta i rörelsen tredubbla beloppet af deras grundfond (hvilket
är nödvändigt, om vinst skall uppstå för privatbanken),
så blir förhållandet, att 1 r:dr i silfver i Banken kommer
att motsvaras i rörelsen af 5 r:dr i sedlar; då deremot,
i händelse privatbankernas grundfond utgöres af silfver,
förhållandet emellan silfver och sedlar blir såsom en
l'.*dr i silfver till 2 högst 3 r:dr i sedlar. Då jag i allmänhet
anses för vän af creditsystemet, hvilket jag äfven
är, begagnar jag detta tillfälle för att yttra, att jag icke är
Vän af annat, än af ett på riktiga grunder bygdt creditsystem,
men alldeles icke af ett för vidt utsträckt, eller ett
sådant af privatbanker, som ej skulle äga metallisk eller
fullkomlig solid grundfond. Jag finner det således både för
R. St:s Bank och för möjligen uppkommande privata bankers
Soliditet vara högst fördelaktigt att genom den föreslagna
utvägen öka silfverfonden med 2,000,000 ridr Hamb. b:eo.
Hvad hypotheksföreningarna beträffar, tror jag, att opinionen
om deras nytta är temligen allmänt stadgad, synnerligast
inom detta Stånd. Ett ytterligare stöd för denna
opinion hafva vi nyligen erhållit i Just.ministerns afgifna
berättelse öfver intecknad och försåld jord i Riket, som uppby
-
Den ag December!, m.
4 81
lyser, att Adeln de 3:ne sista åren sålt fast egendom för
1,200,000 r:dr mera, än den köpt, hvilket gör nära million
om året. Om detta förhållande fortfar, hemställer jag,
hvad det slutligen skall blifva af Adeln. Ett sätt och kanske
det enda att något consolidera dess förmögenhet vore,
om ett lån kunde erhållas, såsom jag hoppas, lill go a 4
proc:s ränta, som svarar jemnt mot 4^ proc. för pari capital.
Dessa 44 proc. tillsammans med omkostnaderna , beräknade
till % proc., utgjorde 5 procts ränta. Hvilken förmån
vore det icke för jordägaren att kunna erhålla lån mot
5 proc., under säkerhet att icke blifva uppsagd och kunna
med den 6:te procenten småningom afbörda sin skuld, då
den i nuvar. förhållanden årligen stiger, hvilket Just.-  ministerns berättelse äfven bevisar.
Äfven ett annat förhållande synes höra ihågkommas,
det nemi., att Banken har inställt alla lån på fastigheter.
Jag hemställer, om icke någon ersättning härför bör lemnäs,
och om jordbruket, som drager ^-tdelar af hela beskattningen,
skall stå utan hjelp, då alla andra näringar understödjas.
För min del tillstyrker jag återremiss och förenar
mig i öfrigt uti de åsigter, Hr Oxehufvud i sin reservation
utvecklat.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Äfven jag ar bland dem,
som icke kunna godkänna Utskts utlåt., men får vid detta tillfälle
tillkännagifva, att vid föregående riksdag, då denna
fråga väcktes, min röst afgafs emot hela låneplanen, och
detta af flera skäl, som det vore öfverflödigt att här upprepa;
de. concentrerade sig ungefär till hvad StatsUtsk. uppgifvit
såsom grund för sitt afstyrkande. Men utom den
skiljaktighet i frågan, som nu uppstår genom helt andra vilkor
för lånets begagnande, äro sådana omständigheter inträffade
både före och under denna riksdag, som mägtigt inverkat
på min öfvertygelse om nödvändigheten af statens
mellankomst för utvecklingen af ett creditsystem, egnadt att
upphjelpa, men icke att förstöra landets modernäring. Jag
kan således icke godkänna den ide', att staten i intet fall
skall komma modernäringen till biträde, då det är en gifven
och känd sak, att det är från den, som staten hemtar ali
sin styrka. Jordbrukets betryckta ställning under ett fortfarande
näringstvång och under lagar, som förbjuda realcreditens
stadgande och hindra sjelfva capitalernas tillväxt,
kan icke af en klok lagstiftning förbises, hvarföre också anspråken
på R. St:s åtgärder i detta afseende måste alitjemnt
stegras; och då staten så oaflåtligen anlitar modernäringens
krafter, under lagda hinder mot dess utveckling, anser jag
det visserligen onaturliga förhållande hafva inträdt, då staten
nödgas uppträda såsom förläggare för jordbruket. StalsUtsk:s
utlåt, anser jag vara uppsatt så, sorn man framsläl
17
II. Gi
482
Den 39 De c e m b e r f. m.
ler sakerna, då man ingenting vill säga, då man ingenting
vill medgifva, ingenting neka, utan blott komma ifrån saken.
Dessutom äro de uppställda argumenterna, efter min
öfvertygelse, alldeles oriktiga, först och främst i det afseende,
som skulle ifrågavar. lån endast hafva afseende på realisationen.
R. St:s skrifvelse vid sista riksdagen erkänner
icke en sådan grund. Den gaf visserligen anledn. att tro,
att man dermed afsåg möjligheten att öka silfverfonden; men
jordbrukets upphjelpande var dermed i första rummel afsedt,
dock på ett sätt, som jag icke kunnat gilla. Nu uppstår
ett annat förhållande. K. M:s nåd. propos. i ämnet är
icke densamma som vid förra riksdagen. K. RI. har insett
nödvändigheten att genom understöd komma liypotheksföreningarna
till hjelp. Det är från denna synpunkt, jag också
ser frågan, öfvertygad, att dessa hypotheksföreningar icke
kunna komma i verksamhet utan större capitaler, hvilka,
om de icke kunna åstadkommas inom landet, det är af vigt
att erhålla genom utländskt lån. Hvem som upptager detta
lån, staten eller enskilda, anser jag likgiltigt. Då emedlertid
enskilda crediten måste vara, snart sagdt, ingen utom landet
och ganska ringa derinom, tror jag, att staten skulle
kunna erhålla lånet på bättre vilkor, och jag anser derföre
af vigt, att staten mellanträder såsom commissionär åt de
näringsidkare, som staten håller i ett verkligt omyndighetstillstånd,
ehuru jag visserligen finner, att detta är en onaturlig
utväg; men förhållandet är sådant, att vi icke kunna
rätt rationelt behandla frågan, utan måste se saken sådan
den är. Det är en sanning — jag upprepar det —, att
Svenska jorden är i högsta behof af capitaler, som icke gravera
med 6 proc., såvida ej jordbruksnäringen skall återfalla
till ett intet. StatsUtsk. har velat göra den åsigt gällande,
att dessa lån icke skulle i produetiv väg komma jordbruket
till nytta, utan endast användas till betalande af
jordägares skulder; men just dessa skulder hafva haft en
produetiv egenskap, ty det lärer vara utredt, att en stor
del af den skuldsatta jorden ökat sin produetion. Jag känner
visserligen förhållandet med Svenska jordens ökade skuldsättning;
men jag känner äfven, att den skuldsatta jordens
värde i åtskilliga orter fördubblats. Det onda består derföre
egentligen i den höga räntan, och att med denna höga
ränta till lån på kort uppsägning den vigtiga jordbruksnäringen
måste duka under. Således är det af högsta vigt att
kunna bereda jordbruket capitaler mot lägre ränta, för hvilket
ändamål jag under närvar, förhållanden icke finner annan
utväg, än att upptaga utländska lån på statens credit.
På dessa grunder instämmer jag uti anhållan om återremiss
af utlåt.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr, uppläste följande:
Som jag anser StatsUtskls förfarande oriktigt, att af
Den 39 December f. m.
483
Riksdagsmännens i Hederv. BondeSt. And. Danielssons och
Johannes Svenssons, vid remissen af den K. proposrn, i ämnet
gjorda anmärknrr skapa en särskild motion, tager jag
mig friheten i främsta rummet anmäla detta fel emot formen
såsom anledning till målels återremitterande, hvarom
jag vördsamt anhåller, med yrkande, att Utsk. behagade
behandla frågan i sin helhet, på det RiksStm må, vid målets
återkomst, vara i tillfälle att egna detsamma en odelad
uppmärksamhet.
Hvad sjelfva frågan vidkommer, tager jag mig friheten
anföra följande:
1:0 Jag gillar till alla delar den af IIr Waern anförda
och af Hr Petre' åberopade åsigt (se betänk. N:o 366 sid. 8),
att då företag, som med lånade penningar vilja utföras, "äro
”af pr o du c ti v natur, kan möjligen af en särdeles klok
”förvaltning uti dem inläggas förmågan af skuldens återbetalande;”
och som nu det ifrågavar. länet är af produetiv
natur, emedan det icke är ämnadt till bestridande af s. k.
improduetiva utgifter, utan till jordbruksnäringens understöd
och lättande, samt enligt de åsigter, hvilka vanligen
bruka godkännas, ingen förvaltning är pålitligare an den,
som besörjes directe af dem, som i företagets lyckliga utgång
äro personligen interesserade och personligen få vidkännas
följderna af en vårdslös eller ändamålsvidrig förvaltning,
så yrkar jag, i stöd af Hr Woerns egen, här af mig
begagnade grundsats, att det ifrågavar. länet måtte af StatsUtsk.
tillstyrkas, men med strängt iakttagande af de i K.
propos:n föreslagna hufvudvilkoren: att Piiksg.cont. icke må
komma att vidkännas någon förlust å företaget, och att lånemedlens
speciella förvaltning må uteslutande bero af
liypotheksföreningarna; yrkandes jag således, såsom ett oeftergiflig
t vilkor, ett bestämdt ogillande af de utaf Riksdagsmännen
And. Danielsson och Joli. Svensson uppgifna förslag,
enligt hvilka Riksg.cont. skulle inledas i speciel fördelning
och förvaltning af lånemedlen, enär jag anser ett så
beskaffadt förvaltningssält vara så hinderligt och så qväfvande
för den associationsanda, man bör söka framkalla,
och så rakt ledande till fortsättning och utvidgning af det
förderfliga systemet af personliga as sist anqe-å t gärder
från statens sida, på hvilket skadliga, ali enskild omtänksamhet
förlamande systems afskaffande R. St. sedan r8a3
års riksdag arbetat, att jag, ehuru högst benägen att tillstyrka
hypotheksföreningarnas biträdande med det ifrågasatta
lånet, likväl med min röst bestämdt motverkar allt lånebiträde
å statens sida, i fall fråga blefve att ställa Riksg.-  cont. i direct beröring med enskilda lånesökande.
2:0 Jag gillar till alla delar de af Hr Oxehufvud, i
dess reservation vid betänk. N:o 366 sidd. i4och i5, yttrade
åsigter af ämnet och tror, att Puksg.cont. i detta fall icke
bör af R. St. erhålla speciella föreskrifter, men anser der
-
484
Den ag December f. ra.
emot för vigtigt, att Ständerna något bestämdare uttrycka
deras vilja, att Riksg.cont. skall med allvar befordra
ändamålets vinnande, under iakttagande af Riksg.cont:s betryggande
mot förluster, på det ordet må, som Hr Oxehufvud
i sitt förslag till föreskrift begagnat, icke må uttydas,
sorn skulle sakens utgång vara öfverlemnad åt fullmägtigas
godtfinnande och enskilda, möjligen mot Ständernas beslut
stridande, åsigter af hufvudfrågan.
3:o Anser jag vigtigt, att Utsk., antingen dess nya betänk.
må utfalla afstyrkande eller tillstyrkande i hufvudsaken,
likväl måtte för Ständerna öppet och fördomsfritt utreda
den så ofta omtvistade fråga om fördelarna att vid
statslåns upptagande hellre utfästa lägre ränta och medgifva
capitalrabatt, än att utfästa högre räntefot utan sådan
rabatts medgifvande, emedan en så beskaffad utredning är
vigtig i och för hufvudfrågans behandling inom RiksStrn,
och derföre synes åligga Utsk,, utan afseende på dess större
eller mindre benägenhet att tillstyrka lånets upptagande.
4-'o För den händelse, att Utsk., emot hvad önskligt
vore, skulle fortfarande afstyrka den K. propostn, anhåller
jag, att minoriteten ville låta betänk, beledsagas af ett fullständigt
förslag, grundadt på dess åsigter, på det vid slutliga
afgörandet inom Stånden alla de, som hafva benägenhet
för minoritetens tanka, må hafva ett utveckladt förslag
alt hålla sig vid, och icke, i brist af utredda contrapropos:r,
nödgas antingen nedlägga sina röster eller inom de
särskilda Stånden stadna i spridda beslut.
Hr Lefre'n anhöll, att detta anförande måtte åtfölja
återremissen, i fall den af R. o. Ad. beviljades.
Hr Dal man, Wilh. Fredr.: Jag är icke nog lycklig,
att kunna inse de stora fördelar för jordbruket, man
förespeglat såsom resultater af det föreslagna utländska
statslånet. Kunde jag inse dessa fördelar, skulle jag måhända
tveka, huruvida jag icke borde bifalla den K. propos:n;
men då jag, lika med StatsUtsk. och lika med hvad
jag och många med mig såväl i offentligt tryck som under
discussionerna i RiksStm sokt utveckla, är öfvertygad, alt det
åtminstone blefve föga sannolikt, att jordbruket komme att
erhålla någon verklig fördel af detta lån, kan jag icke annat
än biträda StatsUtsk:s betänk. Ganska lätt vore det att
genom calculer bevisa, att den förhoppning, den K. propos:n
lemnar om räntans nedsättning till 4 proc., är helt och
hållet illusorisk. Det är nemi. gifvet, att den säkert betydliga
del af capitalet, som vid lånets upptagande rabatleras,
kommer att öka räntan, äfvensom att de dryga omkostnaderna
för coursdifference, provision, courtage &c., vid såväl
det utländska lånets upptagande som vid afbetalningarna
derå, komma att ytterligare höja räntefoten, äfven om
länet utrikes erhålles mot 4 proc. När dertill kommer, att
Den 29 December f. m.
485
Iåntagarne skulle först betala hypotheksföreningarnas förvaltningskostnad
och sedan Riksg.contts, så ar det min öfvertygelse
att räntenedsättningen från 6 proc. blir så godt
som ingen. Man har sagt, att jordbrukets skuldsättning vore
en följd af ökad produetionsdrift, och att fördenskull ett
skuldsatt jordbruk endast bevisade, att produetionen ökat
sig. Jag vill medgifva, att detta till en del är sannt; men
då af Just.statsministerns nyligen utgifna berättelse, det beklagliga
förhållandet inhemtades, att Svenska jorden blifvit
på de sista tre åren 183r, i832 och 1833 skuldsatt till belopp
af emellan 11 ä 12,000,000 r:dr, betviflar jag, att den
ökade produetionen står uti något jemnförligt förhållande till
den ökade skuldsättningen, och jag befarar, att om Svenska
jordbruket framgår på hanan att skuldsätta sig så långt som
möjligt, det slutligen skall blifva omöjligt att, af brist på
capitaler oell i anseende till de sugande räntorna, ens bibehålla
produetionen på dess närvarande punkt. Yi höra
stundligen grundade klagomål frän alla orter öfver saknad
på penningar och förmåga att utgöra skatterna, och
vill man undersöka orsakerna härtill, så skall man troligen
finna dem säkrast i den ökade skuldsättningen, befordrad
genom ökade låntillgångar för jordbruket i dis—
contenia. Det är ur denna synpunkt, som åtminstone jag
för ulin del icke kan blifva öfvertygad derom, att jordbruket
skall tillskyndas någon vinst af ifrågavar. lån, ehuru
jag icke derföre vill hafina sagt, att ju icke Styrelsens goda
afsigt dermed kan hafva varit att hjelpa jordbruket. Återstår
att tillse, huruvida statslån utgör ett så stort samhällsgodt,
att man, utan afseende på dess nytta i ett eller annat
afseende, likväl, blott för att en gång införa ett statslånesystem,
bör bifalla den nåd. framställningen. I delta afseende
är jag icke heller lycklig att kunna dela öfvertygelse
med de financierer, som i denna fråga i dag här uttryckt
sig. Jag anser det vid detta tillfälle vara öfverflödigt att
upprepa alla de skäl, som, enl. min mening, tala emot statslån,
Hvad jag likväl tror en hvar icke kunna annat än
medgifva, är, att statslån, de må vara af fördel eller icke
i länder med stora capitaler och stor produetionsförmåga
samt med ett i politiskt och commerciell hänseende fördelaktigt
läge, dock böra bedömas utur en helt annan synpunkt
i hvad angår Sverige, som i så många afseenden saknar
dessa fördelar. I öfrigt synas mig så många anomalier
möta vid sjelfva verkställigheten, att endast dessa böra föranleda
till afslag å den K. propostn; ty är det icke, snart
sagdt, onaturligt att bilda låneanstalter för sådana creditföreningar,
som ännu icke finnas? Delta är likväl händelsen med
hypotheksföreningarna. Man skulle således uppdraga åt ett
statens verk att för statens räkning upptaga lån til! enskildas
förmån, innan man ännu hade ens lånesökande, än mindre
någon slags säkerhet för utlåningen. Jag hemställer,
486
Den 29 December f. m.
huruvida meningen är, att lånet skall upptagas successivt
i mån af låneanmälningar, eller på en gång. Om den K.
propostn bifa lies, kan jag icke förstå dess ordalydelse annorlunda,
än att lånet skulle hals öfver hufvud till hela
beloppet upptagas. Blott det erhölles, då, tror man, skola
hypotheksföreningarna nog bilda sig och medföra all fördel
och välsignelse. Jag föreställer mig likväl, att det är ganska
farligt alt alltför mycket förhasta sig i tron på dessa
inrättningars soliditet, endast derföre, att de kallas hypotlieksföreningar.
Vi hafva ju sett förslag till reglementen
för sådana inrättningar, hvilka äro så beskaffade, att de alldeles
icke innebära säkerhet för inrättningarnas bestånd och
att det skulle vara ganska vådligt att åt dem utlåna statsmedel.
Högst besynnerligt vore det dessutom, att, då Ständerna
vid flera tillfällen under denna riksdag afslagit sådana
anslag, som Styrelsen begärt för ganska vigtiga och angelägna
ändamål, och såsom anledning till afslaget bland annat
anfört saknaden af grundadt förtroende till Styrelsens
administrationsförmåga, man nu skulle på Styrelsens
framställning besluta ett utländskt statslån för inrättningar,
hvilkas reglementen ej äro uppgjorda eller åtminstone
hero på samma Styrelses fastställelse, och hvarigenom man
kunde äfventyra all säkerhet för de medel, som utlånades.
Då således, enligt hvad jag nu tagit mig friheten att i korthet
utveckla, jag finner hela denna sak full af anomalier;
då jag dessutom erinrar mig, att R. o. Ad. såväl som de öfriga
Stånden redan afslagit motioner i enahanda syftning
samt förklarat, att det beslut, som Ständerna vid förra
riksdagen fattade om upptagande af ett silfverlån, borde
förfalla, och då Nationen med allmän tillfredsställelse synes
hafva upptagit dessa beslut, så hemställer jag, om det skulle
innefatta något särdeles glädjande tecken, derest Ständerna
nu, vid riksdagens slut, utmärkte sig för en påtaglig inconsequens,
i strid med den ingalunda tvetydiga allm. opinionen
om statslån. Jag bestrider återremissen och anhåller
om bifall till Utsk;s betänk,
Hr Stuart, Carl Gust.: Det är roed verklig ledsnad
jag erfar, att ett mål af den vigt, som det förevar., blifvit
till afgörande företaget under en tid, hvilken så många
af Ståndets ledamöter anse sig berättigade att tillbringa uti
kretsen af sina anhöriga. Men med lika, om icke ännu
större, ledsnad har jag nu hört flera af Ståndets närvar, ledamöter
tala mot bifall till StatsUtskrs utlåt, och yrka återremiss
deraf. Jag anser mig derföre böra uppträda för att
tillkännagifva, det jag för min dél yrkar motsatsen. De
skäl, som legat till grund för R, St:s vid denna riksdag
fattade beslut, att frågan om det vid sista riksdagen beslutade
silfverlånet skulle förfalla, äro, efter min öfvertygelse,
hvarken uti den K, proposjn eller genonr de nu afgifna yt
-
Den ag December f. m.
43;
tranden vederlagda, och jag fortfar således att anse desamma
gällande. Dessa skäl voro: att man med säkerhet kunde
antaga, att ett utländskt lån skulle blifva så kostsamt,
att de, till hvilkas förmån lånet borde upptagas, svårligen
skulle finna deras uträkning vid att begagna detsamma, såvida
Riksg.cont. skulle hållas skadeslöst för de kostnader
och uppoffringar, som låneoperationen komme att för Cont.
medföra; att statens skuldsättning utrikes, till förmån för
enskilda, i allmänhet icke syntes vara nyttig, utan skadlig,
och att den således icke borde sättas i fråga under andra
omständigheter, än då ett större ondt blott derigenom kunde
förekommas; men att Rikets allm. förhållanden under
närvar, tidpunkt icke kunde anses påkalla en sådan åtgärd.
Dessa åsigter, för några månader sedan godkända inom alla
4 RiksSttn, voro äfven, efter min öfvertygelse, fullkomligen
riktiga, och jag kan icke förmoda annat, än att giltigheten
af desamma ännu qvarstår i sin fulla kraft. Jag önskar
och hoppas derföre, att R. o. Ad., som, om jag icke
mjssmirmer mig, utan att någon enda röst höjde sig deremot,
biföll det StatsUtskts utlåt., hvaruti berörde åsigter
voro uttalade, måtte vara nog consequent för att icke nu
ogilla, hvad R. o. Ad. för så kort tid sedan godkände.
Jag instämmer visserligen icke i allt, hvad StalsUtskrs
nu förevar, utlåt, innehåller i afseende på moliverna för
Utsk:s tillstyrkande. Men detta utlåt, är en ny bekräftelse
på riktigheten af den anmärkn., jag under riksdagen vid flera
tillfällen gjort, att StatsUtsk:s utlåtrn vid denna riksdag
i allmänhet äro mera förtjenstfulla i sak än form och
framställningssätt. De slutsatser, hvari Utsk. stadnat, hafva
nemi. ofta varit mera riktiga och obestridliga än de raisonnementer,
hvarigenom Utsk. ledt sig till dessa slntsatser.
Man har anfört, att det ifrågavar. lånet vore nödigt
för realisationens bestånd, för Bankens consoliderande och
för betryggande af privatbankernas säkerhet. För min del
skulle jag likväl tro, att de mångfaldiga utvägar, R. St:r
redan vidtagit till garanterande af realisationens bestånd och
till Bankens consolidering i behofvets stund, fullkomligen
skola uppfylla, hvad som i sådant afseende kan komma att
erfordras. För öfrigt kan jag icke inse, i hvad hufvudsaklig
mån den föreslagna åtgärden skulle leda till det dermed
åsyftade resultatet, Bankens consolidering. Om Banken
får framgent ostörd fortsätta sina operationer på den bana och
inom de gränser, R. St. utstakat, är jag öfvertygad, att,
derest icke några sådana förändrade förhållanden, som i alla
fall ej kunna förekommas, i framtiden inträffa, Banken oafbrutet
skall kunna fullgöra sina förbindelser, utan att några
ytterligare beslut och åtgärder af R. St., för att consohdera
densamma och betrygga realisationens bestånd, behöfva
vidtagas. Jag medgifver visserligen, att Ständerna, genom
48S
Den 29 DeccmLcr f. m.
deras financiella beslut vid de föregående riksdagarna, skadligt
inverkat på creditrörelsen oell hämmat industrien inom
landet; men dessa beslut äro till stor del antingen redan
upphäfna eller ock nu i fråga att upphäfvas, så att industrien
och penningerörelsen i det närmaste snart skola återfå
all den frihet, de kräfva. Den allmänt öfverklagade bristen
på capitaler har just uppstått genom de felaktiga åtgärder,
man vidtagit till capitalernas förökande. Historien
om våra riksdagar omtalar på alltför många ställen de mindre
väl beräknade åtgärder, Ständerna vidtagit i afsigt att
afhjelpa näringarnas penningebehof. Dessa åtgärder hafva
föranledt den för hela Riket så menliga följden af de ständigt
förnyade sedelemissionerna, hvilka Ständerna vid hvarje
riksdag ansett sig böra medgifva för att nedtysta de högljudda
ropen på lånunderstöd. Man har ansett räntans höjd
vara ett hinder för industriens utveckling hos oss. Det är
onekligen sannt, att den allm. penningeräntan i Sverige är
högre än i de flesta andra länder; men i ett land, der
skuldsättning är så allmän som hos oss, oell der en så stor
del af alla medborgareclasser är lånbehöfvande, måste naturligtvis
räntan vara hög, och jag tror icke heller, att densamma
genom den nu föreslagna Jåneoperationen skall komma
att nedsättas. Jag befarar deremot, att Ständerna, i
händelse den K. proposzn D i fa lies, komma att vinna en ökad
erfarenhet om nödvändigheten för staten att icke blanda sig
i enskilda transaclioner. Man har, till försvar för lånets
nytta, anfört dess produetiva natur. Denna produetiva natur
är dock högst problematisk. Huruvida lånet kommer
att användas till förbättrande och förökande af jordens afkastning
skall framtiden visa. Ett annat användande deraf
later likväl länka sig och hvilket är mera öfverensstämmande
med det system, som nu inom både den allm. och enskilda
hushållningen är rådande, nemi. till åstadkommande
af ökad lux och ökadt slöseri, under fullkomligt åsidosättande
af det dermed föregifna ändamål att i framtiden bereda
ökade tillgångar såväl för staten som för efterkommande.
En värd talare, som yrkat bifall till Hr Oxehufvuds
reservation, har dock ansett den jemnkning deruti böra öga
rum, att Riksg.cont. bör åläggas att upptaga länet, och alt
således ordet må, som förekommer i reservationen, bör utbytas
mot ordet skall. I fall man vili hafva lånet, coule
(ju il conte, tror jag också det vara nödvändigt att sätta ordet
skall; ty örn Riksg.contts säkerhet mot förlust på uppoch
utlåningen skall i främsta rummet afses, befarar jag,
att något lån lika litet af Cont. kan erhållas efter 1834 å*'s
riksdag, som efter förra riksdagen. Just.Statsministerns sednast
afgifna berättelse, rörtde tillståndet med jordens skuldsättning,
är äfven härstädes åberopad till stöd för nödvändigheten
för staten att, till afhjelpande af jordbrukarnes
för
-
Den 29 December f. m.
489
förlägenhet, upptaga lånet. Men denna berättelse visar äfven
derjemte, hvarifrån skulden till en stor del kommit,
nemi. från det allm. begäret att köpa fastigheter, utan att
dervid taga i betraktande, huruvida man äger några tillgångar,
hvarmed de kunna betalas. Så länge en hvar vill
blifva fastighetsägare, utan afseende på om lian till TVdel
eller TT7:del kan betala den erforderliga köpesumman, torde
man ej kunna vänta sig annat, än alt se Svenska jorden
skuldsatt. Den åberopade berättelsen utvisar, att allmogen,
som de sednare 2 åren köpt fastigheter för något mer
□ n 1,000,000 r:dr, derunder skuldsatt sin jord för 6,000,000.
Vid sådant förhållande synes det vara temligen obestridligt,
att, äfven för den egentligen jordbrukande delen af folket,
begäret att öka sina skuldsatta egendomar är vida mägtigare,
än önskan att minska sina skulder. Hvad beträffar den
omständigheten, att lånet skulle användas till bildande af
hypotheksföreningar, så får jag för min del förklara, att
jag val anser hypotheksföreningar kunna blifva fördelaktiga
för landet, men att jag tror, att de böra bilda sig sjelfva
och icke genom konstlade medel framlockas. Sedan de bildat
sig och erfarenheten ådagalagt deras fördelaktighet, blir
det tillfälle för staten att understödja dem; dock anser jag,
att ett sådant understöd bör inskränka sig endast dertill, att
Ständerna på dem öfverlåta Bankens hela utlåning på fastigheter,
— en åtgärd, som jag anser nyttig både för Batiken och
för landet; men innan sådana inrättningar ännu tillkommit,
innan man vet, hvilka förmåner de komma att lemna, och
innan man känner deras grunder och reglor, anser jag det
åtminstone vara oförsigtigt att till deras understödjande inleda
staten i några kostsamma lånetransactioner. Det gifves
tvenne sätt att genom lån skapa tillgångar för statsutgifterna.
Det ena sältet är, att staten directe lånar penningar
för dessa utgifter, hvilka låns betalande förorsakar i sin
ordning ökade skattebördor. Detta sätt har Representationen
vid denna riksdag bestämdt ogillat. Det andra sättet
består deruti, att genom statens medverkan penningar lånas
åt de skattskyldiga, på det att dessa med de lånade medlen
må kunna utgöra de fordrade skattebidragen. Det sednare
lånesättet, som nu är i fråga, synes mig än mera förkastligt
än det förra. Jag tillstyrker, på grund af hvad jag
nu anfört, bifall till .StatsUtskrs utlät., under förklarande,
att jag i allo instämmer uti det yttrande, som Hr Wasrn i
statslånefrågan inom Utsk. afgifvit, och hvaraf jag anhåller
att nu få uppläsa följande mening: ”En nation, som, utan
tvingande behof, inträder på skuldsättningsbanan för att,
på efterkommande åldrars bekostnad, göra sig goda dagar,
är redan ett godt stycke sjunken uti moralitet, samt för uti
sitt sköte elementer till fortgående försämring och depravation,
deraf förlust af frihet och ära blir den slutliga följden.”
17 H. 62
49«
Den 29 December f. m.
Hr Gunther, Carl Gust.: Flera värda talare hafva
yrkat återremiss af StatsUtsk:s nu föredragna utlåt., och
de hafva dertill framställt så fullständiga skäl, att det visserligen
är öfverflödigt att något tillägga; men sakens synnerliga
vigt föranlåter mig dock att anhålla om R. o. Ad:s
tålamod, för att få göra några anmärkn:r vid Utsk:s utlåt.
Må det förlåtas mig, att jag svårligen kan tro, att SlatsUtsk.
tagit i noga och behörigt öfvervägande, hvad K. M.
uti den ifrågavar. skrifvelsen i nåder behagat framställa.
För mig synes det, som Utsk. behandlat denna nåd. skrifvelse
efter någon på förhand fattad mening; ty eljest förstår
jag icke, huru Utsk. kunnat så knapphändigt komma
till att afstyrka bifall å den nåd. framställningen. Utsk.
säger, att realisationens skyndsamma befrämjande
varit hufvudsakiiga ändamålet med det vid förra riksdagen
beslutade lånet, och att fastighetsägares understödjande med
lån varit ett med lånets upptagande underordnadt ändamål,
endast för att bereda en säker tillgång för den ränta
och amortissement, som för silfverlånet skulle erläggas.
En talare, Gr. Horn, har redan bestridt, att så var, och anser,
att fastighetsägares understödjande varit det hufvudsakiiga ändamål,
som med det beslutade lånet åsyftades. Men om
det vore möjligt, att saken verkligen så förhåller sig, som
Utsk. har sagt, så vore det i sanning ganska beklagansvärd!,
att de, sorn vid sisth riksdag togo en verksam del i förhandlingarna,
ej annorlunda uppfattade dessa för nationen
högst vigtiga angelägenheter; och det vore då än mera anmärkningsvärd!,
att de föreskrifter, som i83o års Ständer
iemnade sina fullmägtige i Banken och Riksg.cont., ej bättre
combinerades, än att dessa fullmägtige ömsom afvaktade
hvarandras tillgöranden, utan att någonsin operera gemensamt,
hvaraf löljden är nogsamt bekant. Hrr Fullmägtige
såväl i Banken som Riksg.cont. voro dock härtill oskyldiga,
di vilket skönjes deraf, att, då under loppet af år i83a ett
bemödande gjordes till åstadkommande af en gemensam medverkan
från Banken och Riksg.cont., för att vinna det åsyftade
ändamålet, rätta tidpunkten visserligen redan var försummad,
hvarigenom conjuncturen blifvit mycket försvårad;
men egentliga orsaken, hvarföre detta bemödande tillintetgjordes,
var likväl den, att i832 års Statsrevisorer förklarade
R. St:s föreskrifter icke innebära eller ens medgifva en
sådan combination af realisationens fullbordande med lånets
upptagande. Sålunda hade troligen båda dessa vigtiga angelägenheter
än i denna stund fortfarit att utgöra lekbollar
för stridiga interessen och olika åsigter, om icke K. M., af
omtanka för folkets välfärd och det allmänna bästa, sammankallat
i834 års Ständer för att bringa i verkställighet,
hvad )83o års Ständer beslutat. Jag bestrider ej, att ett
samband emellan realisationen och det beslutade länet varit
åsyftadt, såsom det ännu bör åsyftas, och jag medgifveräf
-
Den ag December f. m.
4qi
veu, att realisationens skyndsamma bafrämjande genom lånets
upptagande bort äga rum; men jag kan icke tro,
att realisationens påskyndande varit hufvudsakliga
ändamålet med lånet , enär R. St:s föreskrifter ej
medgåfvo en sådan combination af dessa angelägenheter,
hvilket bevisar, att hufvudsakliga ändamålet med lånet
måste hafva varit något annat, än det Utsk. har sagt.
Deremot anser jag, att realisationens vidmagthållande
har varit och ännu är det verkliga samband,
som kan och bör finnas emellan realisationen och ifrågavar.
lån, och tillika utgör det hufvudsakligaste ändamål, som
dermed åsyftas. Till realisationens vidmagthållande erfordras
något iner än Bancostyrelsens autorisation att, medelst
utländska creditiv, införskaffa silfver vid inträffande behof;
ty endast dermed kan realisationen ej i längden vidmagthållas.
En talare, Gr. Björnstjerna, har yttrat, att något
silfver ej kan införskaffas förmedelst de creditiv, som Bancostyrelsen
blifvit autoriserad att använda. Jag går ej så
långt, utan antager, att Bancostyrelsen lyckas att införskaffa
så mycket silfver, som med nämnde creditiv är påräknadt;
men jag påstår, alt till realisationens vidmagthållande
derjemte erfordras vida kraftigare och säkrare medel,
sorn tillika förbättra landets financer, nemi.: ökad prod
uc t ion och lifvad industri, hvarigenom Sveriges nationalrikedom
kan mer än hittills begagnas. Det är just
detta stora ändamål, som hufvudsakligast åsyftas med ifrågavar.
lån, på sätt K, M. i nåder behagat föreslå genom
hypotheksväsendets understödjande, som är det rätta och
tjenligaste medel till att kunna öka produetionen och lifva
industrien i ett land med Sveriges läge och tillgångar, och
hvarigenom realisationen således säkrast betryggas.
De förhållanden, hvilka vid sisth riksdag föranledt beslutet
om lånets upplagande, äro numera förändrade, säger
Utsk.; men jag kan ej finna, att de undergått någon annan
förändring, än att behofvet att komma jordägarne till hjelp
nu är genom uppskofvet större än förut (såsom följden alltid
är af dylika uppskof), och att i stället för att upptagas
i silfver, kan lånet upptagas på hvad sätt B. St. finna lämpligast.
StatsUtsk. begår derföre ett för Nationen högst skadligt
misstag, då Utsk. anser: att statens mellankomst
med lånets upptagande numera icke kan vara behöflig.
Utsk. är i ovisshet, huruvida upplånade capital komma
att uteslutande användas i pr odu eliv väg; men i
detta fall ar motsatsen mindre att befara an någonsin, ehuru
det alltid är fåfängt att söka bestämma, huruvida äganderätten
kan missbrukas, hvilket måste Öfverlemnas åt enskilda
omtankan. Säkert är dock, att hypotheksinrättningar,
hvilkas understödjande utgör föremål för ifrågavar. lån,
bland alla creditanstaller minst kunna missbrukas och så
-
49*
Deli 29 December f. m.
ledes äro de mest ändamålsenliga till att befordra nyttiga
och produetiva företag.
Utsk. tviflar äfven, att staten kan hållas skadeslös för
all den på lånet uppkommande förlust. Dervid förefaller
det mig nog besynnerligt, att den säkra tillgång för
ränta och a rn o r t i ss em e n t, som genom fastighetsägares
understödjande med lån åsyftades af förra Ständer, enligt
hvad Utsk. förut har sagt — en säkerhet, hvilken aldrig
förr varit betviflad —, nu anses för osäker. Utsk:s tvifvel
synes härröra af alltför långt drifven försigtighet, som mera
skadar än gagnar. Ehuru låntagarne ej kunna, åtminstone
förr än i en aflägsen framtid, få beräkna så lag ränta som
4 proc., enär den måste ökas med en oundviklig omkostnadsproc.
, hvars storlek ej här kan bestämmas, så är likväl
den fördel obestridlig, som åt lånebehöfvande beredes genom
hypotheksväsendet, nemi. att kunna inom viss tid afbörda
sina skulder och de på jordens förbättring eller på
andra nyttiga företag nedlagda förlag med erläggande af 6
proc. om året, hvilken fördel är ganska stor, äfven om tiden
för amorteringen skulle förlängas några år till följd af
omkostningarnas storlek. Hr Dalman har sagt, att han ej
kan inse fördelen häraf. Jag tviflar ej derpå, enär han med
utomordentligt nit söker att motverka saken; dock vill jag
ej nu ingå i besvarande af hvad Hrr Dalman och Stuart
anfört såsom skäl för deras begäran om bifall till Utskrs utlåt.
, emedan man kan vara säker på, att samma skäl i alla
fall ånyo framkastas, då saken kommer att definitivt afgöras.
Jag hade ämnat i anledn. af K. M:s nåd. propos. framställa
ett förslag till vinnande af det åsyftade ändamålet;
men jag afstår derifrån och instämmer uti hvad en värd talare,
Hr Lefre'n framställt, hvilket för närvar, är det bästa
sätt att bereda saken en lycklig utgång, då utlåt, återkommer;
hvadau jag förenar mig uti begäran om propos. på
återremiss.
Gr. Posse: En värd ledamot har yttrat sin ledsnad
deröfver, att detta mål blifvit företaget vid ett tillfälle, då
så många af Representationens medlemmar äro frånvarande.
För min del delar jag icke denna ledsnad, emedan detta
mål redan är afgjordt inom de Stånd, der de flesta ledamöter
saknas. Inom vårt Stånd torde ganska få vara frånvarande.
Långt ifrån att dela den värde talarens ledsnad, är
det med fägnad jag ser, att målet blifvit företaget, på det
R. o. Ad:s beslut i frågan ej må uppehålla de åtgärder,
som fordras i följd af de andra Ståndens beslut. Jag tror,
att det varit ganska illa handladt, om R. o. Ad. först en
i4 dagar efter de öfriga Stånden skulle pröfvat denna fråga,
hvilken de samtliga ganska omtänksamt företagit före
Jul, på det den skulle kunna blifva slutligen beredd till de
bortresta ledamöternas återkomst. Jag medger dock, att
Den 59 December f. ra.
frågan hos oss ej kunnat förekomma före Jul, i anseende till
de andra vigtiga mål, Ståndet haft att afgöra.
I sjelfva saken har en värd ledamot förklarat, att om
genom det ifrågavar. länet någon förmån kunde beredas åt
jordbruket, skulle han vara tveksam, om han icke borde
bifalla lånet; bestämdt har han icke lofvat sitt bifall. Jag
skulle önska, att mera värma för jordbruket förmått honom
att i det uppgifna fallet ovilkorligen lofva sitt bifall; men
jag hemställer, om icke all tvekan i fråga om förmånen för
jordbruket borde förfalla, då det torde vara ostridigt, att
det är för jordbruket förmånligt, att de summor, jordägarne
äro skyldiga, kunna erhållas för nedsatt ränta, med vilkor
att lånen få blifva stående, samt med den, efter min
öfvertygelse, högst vigtiga rättighet att genom en låg afbetalning
amortera skulden. Den värde ledamoten har val sökt
ådagalägga, att någon nedsättning i räntan ej skulle åstadkommas,
och jag instämmer såvida med honom, att jag anser
den mycket misstaga sig, som tror, att jordbrukaren
skall erhålla lånen mot 4 pcoc.; men det är en stör skillnad
emellan 4 och 6 proc. eller den ännu högre proc., som
kunde komma i fråga, om icke It. St. i bredd med realisationen
vidtaga sådana åtgärder, att den skuldsatte fastighetsägaren
kan erhålla hvad som erfordras för alt betala de capitaler,
som, i händelse en svår conjunctur uppstår, hos
honom kunna blifva uppsagda. I afseende på räntans nedsättning
har Gr. Björnstjerna redan upplyst, att sådana lån,
som det ifrågavar., troligen, och man kan säga säkerligen,
kunna erhållas efter 92 för 100, i följd hvaraf länet, med
beräkning af olla omkostnader, kunde göras mot högst 5
proc. Således skulle medelst samma utgift, som jordbrukaren
nu erlägger såsom ränta, uppkomma en procts amortissement,
och det måste vara en förmån. Denna förmån
anser jag icke existera ensamt för individen, utan äfven för
det allmänna; ty i samma mån individen amorterar sin skuld,
sättes han äfven i tillfälle att öka sin production, hvilken
kommer det allmänna till godo.
Det har blifvit anfördt, att erfarenheten visat, att det
icke är nyttigt att lemna jordbrukaren tillfälle lill skuldsättning,
och jag medger, att erfarenheten i detta fall varit
ganska bedröflig; men här är icke fråga om någon ny
skuldsättning, utan om omsättning. Här har man för afsigt
att bereda utväg för jordbrukaren att reglera den skuld han
äger pä ett sådant sätt, att den omärkbart försvinner. Deruti
ligser en ofantlig stor skillnad, hvarföre denna fråga ej
bör förblandas med de åtgärder, som hittills blifvit vidtagna,
då man endast ökat sedelmassan och derigenom beredt
jordbrukaren tillfälle alt i samma mån öka sin skuld.
Jag tror således, att detta låns upptagande är af vigt,
såsom förmånligt för jordbruket. Detta är dock icke det enda
skälet derför, utan lånet är äfven nyttigt för realisatio
-
494
Den 29 December f. m.
nens consoliderande, icke derföre, att jag anser Banken behöfva
genom ett sådant Jan förstärka sin silfverfond, ty jag
är nästan öfvertygad, att Bankens ställning i närvar, ögonblick
är sådan, att den kan trotsa hvad som helst; men här
förekommer en arman fråga, nemi. den, att då jag gjort
denna realisation, då jag betagit R. St. den utväg de hade
att kunna öka tillgången på penningar för den skuldsatte,
och således penningebrist kan uppstå, så kan man, utan att
se långt in i framtiden, tänka sig möjligheten, att vid en
riksdag, då förlägenheten uppnått sin höjd, man kan komma
att se sig om, huruvida man icke kan beträda samma
bana som förut och således tillintetgöra det goda, man vid
innevar. riksdag beslutat. Frän denna sida bahöfver realisationen
consolideras, och det vinnes genom hypotheksföreningars
och privatbankers befrämjande.
Det har äfven blifvit anfördt, att det vore farligt att
af statens medel Jemna penningar åt föreningar, hvilkas reglementen
icke äro kända. Det är visserligen sannt, alt det
vore farligt att lemna statens medel till föreningar, hvilkas
reglementen ej vore kända; men först och främst är här
icke i fråga, att de skola erhålla några penningar, innan
deras reglementen äro kända och godkända, och dessutom
har det vilkor blifvit fästadt vid understödet, att penningarna
ej skola få lemnäs lill hypotheksföreningarna, förrän
de för dem ställt sådan säkerhet, som af fullmägtige i Riksg.-  cont. pröfvas antaglig för att skydda staten för ali förlust
på dess mellankomst.
Jag vill förbigå den, om jag så får säga, klingande
phrasen, att hela ändamålet med Janet vore att förmedelst
lånade penningar bereda utvägar till erläggande af högre
skatter, ty detta hörer ej tili saken, och hvar och en, som
tänker sig in i frågan, kan finna, att något sådant ändamål
ej kan vara åsyftadt, då här är fråga om att betala redan
gjorda skulder; jag förbigår denna phras, och vill endast
till slut fästa uppmärksamhet på det anförda skälet, att man
borde bifalla StatsUtskrs betänk, för att handla consequent,
och emedan man ej borde förbise den allm. tillfredsställelse
, de förra besluten i samma fråga väckt. Detta skäl förfaller,
då man besinnar, att det icke är samma fråga,
som förut blifvit afgjord och nu är före. De förra besluten
angingo ett lån, som af Riksg.cont. skulle utminuteras
till enskilda personer, och äfven jag anser en sådan åtgärd
olämplig. Här är deremot fråga om att understödja hypotheksföreningar,
hvilkas nytta man allmänt erkänt. Inconsequent
vore det deremot att, sedan man ifrat för åtgärders
vidtagande till befrämjande af hypotheksföreningars uppkomst,
svara nej till dessa åtgärder, då de komma i fråga.
Jag tillstyrker återremiss å detta betänk.
H. XIx. Hr Gr. o. Landtm, tillkannagaf, att plenum
komme att fortsättas på efterm. kl. half till 6.
Den 29 December f. m.
495
Hr Rosenblad, Bernh.: Hindrad af pligter, som tillhöra
det förtroende, R. o. Ad. gifvit mig, att deltaga i
denna discussion från början, anhåller jag om ursägt, i händelse
jag skulle upptaga, hvad sorn redan är upptaget, och
om jag skulle underlåta att besvara alla de anmärkntr, som
blifvit gjorda. Jag anser frågans vigt vara så stor, att jag
tror det vara min pligt att icke tillbakahålla min ringa
röst från en undersökning af sakens förhållande i hela dess
omfattning. Jag anhåller att först få framställa formen.
Jag har visserligen, sedan jag uppkommit, icke hört någon
annan anmärkn. mot formen än den, att likartade tillstyrkanden
från StatsUtsk. med det nu förevar, betänk, redan
vunnit R. o. Ad:s bifall, hvaraf man hemtat skäl för bifall
äfven till detta betänk, eller afslag å K. M:s nåd. propos.;
men den särskilda märkvärdighet, som detta mål vunnit,
torde göra ursägtligt, om man något fullständigare afser
formen. Såvidt jag kunnat fatta, hafva vid denna riksdag
endast 3:ne frågor varit föremål för R. Sirs öfverläggning,
hvilka kunna anses stå i något samband med den förevar.
Den af dessa frågor, sorn först af StatsUtsk. afgjordes, var
Frih. Boyes motion om upptagande af det vid sista riksdagen
beslutade lån af högst 2 millioner r:dr Hamb. b:co,
hvarom Utsk:s betänk, innehåller, att "Hr Frih. Boye anfört,
huruledes det beslut, som R. St. vid sisth riksdag
fattade, angrde upptagande af ett utländskt lån, stort 2
millioner r:dr Hamb. b:co, att användas lill lån för nedsatt
ränta åt fastighetsägare, ej kunnat verkställas derföre,
att de dervid fästade vilkor voro sådana, att långifvare
ej kunnat derpå ingå. Af sådan anledn., och då dessutom
användandet, såsom blott partielt, icke heller vore
af den allm. nytta, att icke en både större och allmännare
står att vinna, föreslår motionären, att Riksg.cont. må
tillåtas att för sådana vilkor, som lindrigast erhållas kunna,
upptaga lånet, men att det sedermera må anslås till lånebiträde
åt de hypotheks- och privatbanks-institutioner, som
kunna formera sig och finnas vara, till deras sammansättning
och grunder, af K. M. i nåder tillåtna samt kunna
prestera säkerhet, så lill capital som ränta, i afseende hvartill
lånet väl borde betingas, men endast upptagas i den
mån, som säkerheten presterades och förmånens tillgodonjutande
begärdes.’’
Emellan denna Frih. Boyes motion och nu förevar,
fråga finnes, oberäknadt den stora skillnaden i afseende på
tidpunkten, då frågorna väcktes, hvarom jag längre fram
skall yttra mig, den skillnad, att i denna K. propos. göres
det uttryckliga förbehåll, att ingen förlust för staten genom
lånet skall kunna uppkomma. Den andra mycket större
skillnaden emellan denna nåd. propos. och Frih. Boyes motion
äfvensom de andra redan afgjorda lånefrågorna ligger i
tidpunkten, då de förekommit, eller deri, att de sednare
Den 39 December f. m.
blifvit väckta, innan silfverutvexlingen var börjad, samt innan
beslut om utvexlingen var fattadt, och denna skillnad
är af högsta vigt, emedan frågan är af helt annan beskaffenhet,
sedan silfverutvexlingen gifvit trygghet åt de lån,
Riksg.cont. Lomme att upptaga. Jag skulle icke längre uppehålla
mig vid denna Frih. Boyes motion och de skäl,
hvarföre Utsk. afstyrkt bifall derå, om icke en värd talare
åberopat dessa skäl, såsom talande för afslag till det nu
ifrågavar. lånet. Utsk. yttrar sigt ”Ehvad ock utländskt
lån skulle kunna erhållas på de af motionären föreslagna
vilkor, så kan med säkerhet antagas, att detta lån blefve
så kostsamt, att vederbörande, till hvars förmån upplåningen
komme att ske, svårligen skulle finna sin räkning att
anlita de härigenom beredda tillgångar, såvida Riksg.cont.
skulle hållas skadeslöst för den förlust på låneoperationen,
Cont. finge vidkännas. Och då statens skuldsättning utrikes,
till förmån för enskilda, i allmänhet icke synes vara
nyttig utan skadlig, och densamma således icke bör sättas
i fråga under andra omständigheter, än då ett större ondt
blott derigenom kan undvikas; så, enär Utsk. anser Rikets
allm. förhållanden under närvar, tidpunkt icke påkalla någon
dylik åtgärd, helst Utsk. förutsätter, att realisationen
nu ej längre fördröjes, afstyrkes bifall å motionen.” Härvid
får jag först anföra, att det endast var afstyrkandet af bifall
å motionen, i den tidpunkt då den pröfvades, som af
R. St. blifvit gilladt. Det motiv, att med säkerhet skulle
kunna antagas, att lånet blefve så kostsamt, att vederbörande
ej med förmån skulle kunna begagna sig deraf, kunde
möjligtvis vara riktigt, så länge realisationen ännu icke
var verkställd, så länge det icke fanns något bestämdt förhållande,
hvarefter man kunde med säkerhet beräkna Bankens
och Riksg.cont:s creditpappers inlösen. Så länge ett sådant
förhållande fanns — och det existerade ännu i sisth
Juli månad, då detta betänkande af R. St. bifölls —, kunde
motivet vara grundadt; men nu, sedan detta förhållande
upphört, är det rakt af ogrundadt, och får jag i detta
fall hänvisa till den beräkning, som vid sista riksdagen åtföljde
BancoUtskts betänk. N:o g3, dådet var fråga om upptagande
af ett lån af 2 millioner r:dr silfver genom Banken,
till förmån för fastighetsägare. Denna beräkning uppgjordes
under förutsättning af de mest ofördelaktiga förhållanden,
som voro möjliga. För att gifva beräkningen fullkomlig
säkerhet, antog man, att lånet kunde komma att uppgöras
å go proc., och man vet, att det sedermera kunnat
erhållas på fördelaktigare vilkor. Man beräknade vid lånets
indragning den högsta möjliga förlust, som någonsin kan
äga rum, nemi. 6 sk:r å hvarje r:dr. Vidare antog man under
hela tiden, tills lånet skulle blifva betaldt, den mest
ofördelaktiga cours, som under en silfverutvexling kan exi
ste
-
Den ag December f. m.
497
stera, d. v. s. 6 sk:s oafbruten förlust. Det oaktadt visade
sig förhållandet vara sådant, att, utan någon risk och med
ersättning för betjeningens underhållskostnad, sorn nu icke
skulle komma i fråga, då lånet Lomme alt lemnäs till hypotheksföreningar,
Banken varit i stånd att utlemna penningarna
emot 5-J proc:s ränta och ■§ procts årlig afbetalning
pä capitalet. Resultatet blef, att låntagaren genom
erläggande af 6 proc., som utgör den vanliga räntan, efter
några och 4° år stod skuldfri, i stället för att han, under
iiuvar. förhållande, får årligen erlägga lika mycket, ulan
att skulden minskas. Jag frågar då, om det ej är en förmän
att, utan större afbetalning, efter 43 års förlopp vara
skuldfri? Dessutom lemnar, såsom Gr. Posse nämnt, den successiva
amorteringen den oberäkneliga förmån, att de ringaste
besparingar kunna användas till förminskande af skulden
och således genast blifva fruktbärande. Denna förmån
är så stor, att jag anser ett sådant 7 procts lån fördelaktigare
än ett annat mot 6 proc., som icke får afbetalas annorlunda,
än alt hela capitalet erlägges.
Den andra med nu förevar, fråga samband ägande motionen
var Hr Hallings, deri han föreslog upphäfvande af
R. Sits vid sista riksdag fattade beslut om upplagande för
statens räkning af ett lån af 2 millioner r:dr i silfver, i anleda.
hvaraf StatsUtsk. tillstyrkte, ”att R. Sits vid sisth riksdag
fattade beslut om i fråga var. låns upptagande mätte förklaras
till all kraft och verkan hafva upphört.” Jag vill
icke här ingå i någon undersökning, huruvida ett sådant beslut
kunde fattas, sedan förra Ständer i und. skrifvelse utbedt
sig K. M:s nåd. sanction till deras beslut, samt till K.
M. öfverlemnat alt bestämma tidpunkten, då lånet skulle
upptagas, äfvensom anbefallt Riksg.cont. att, då K. M. förklarat
rätta tiden vara inne, draga försorg om verkställigheten
af samma beslut. Men äfven om man skulle tillägga
nuvar. Ständer eo sådan rättighet, måste man likväl besinna,
att detta ej var samma fråga som den nu förevarande.
Då var fråga om, att Riksg.cont. skulle hafva befattning med
utlåningen till allmänheten; nu skulle deremot denna utlåning
besörjas af inrättningar, hvilkas nytta man erkänt. Då
måtte jemväl den betänklighet, att utlåningen skulle medföra
kostnader för Riksg.cont., nu komma att försvinna.
Det är således icke samma fråga. Men jag kan ej undgå att
upptaga en sals, som Hr Halling till stöd för sin motion
anfört och som i StatsUtskrs utlåt, finnes införd sålunda: ”Med
den erfarenhet, man nu äger, att våra allm. cassör, communer,
kyrkor, sparbanker m. fl., hvilka alla utlåna penningar
emot säkerhet uti jord och annan fastighet, olli icke
just till dess fulla värde, ofta hafva största svårighet att
göra sina tillgångar på detta sätt fruktbärande, någon gång
till 5 proc. årligen” Delta är en sats, sorn jag ej kan
17 H. 63
Den ig December f. m.
anse riktig. Det är väl sannt, att några cassör i Stockholm,
sorn icke låna utom Stockholms stad, kunna hafva någon
svårighet att göra sina penningar fruktbärande; men om
man adresserar sig till dem, som förvalta cassör, hvilka lemna
lån utom Stockholm, så torde man få höra, att de ej
saknat lånsökande. Meri den af mig nu upplasta strophen
i Utskis betänk, slutar med följande raisonnement, som just
talar för det ifrågavar. lånet: ”och då härtill lägges, att sedan
år i8jo flera, af enskilda associationer bildade allm.
låneinrättningar tillkommit, och att s. k. hypotheksinrättningar
till penningars upp- och utlåning äro under arbete
i några, och sannolikt snart skola sprida sig till flera af
våra provinser, kunde motionären ej dela deras tänkesätt,
som ännu påstå, att äfven de, som hafva reel säkerhet att
lemna, med skäl kunna klaga öfver verklig penningeförlägenhet.
” Just detta skäl, hvarföre motionären ansett Riksg.-  cont:s omedelbara befattning med utlåning kunna upphöra,
talar för, att man bör befrämja dessa hypotheksföreningars
tillkomst, hvartill staten bör bidraga, enär de svårligen med
våra penningetillgångar utan statens mellankomst kunna uppkomma
hos oss.
Den tredje motionen i detta hänseende väcktes af Ilr v.
Troil. Hans förslag innehöll, ”att åt Riksg.cont. måtte uppdragas
att årligen utfärda 4 proc. räntebärande, löpande
obligationer till belopp af en million r:dr riksg:s, emot erhållande
af högsta möjliga lånesumma. Minsta valören,
5oo r:drs obligationer, ouppsägbara på långifvarens sida;
men Riksg.cont. förbinder sig att årligen inlösa af primitiva
beloppet. Denna inlösen sker genom uppköp för bästa
pris, så länge det ej går öfver pari, men i sådan händelse
genom utlottning och uppsägning. De medel, som sålunda
erhållas, utlånas emot inteckning i jordegendom, ej
öfverskjutande, för frälse § och för skatte -j af taxeringsvärdet,
men utan visst maximum för låntagaren, som bör
erlägga 5 proc:s ränta och 4 procIS årlig afbetalning på den
erhållna summan. Den, som undfår ett lån af tooo r:dr,
kommer således att första året betala tillsammans qo r:dr,
det andra 88 r:dr, det tredje 86 r:dr, det fjerde 84 r:dr
o. s. v. till det i5 året, då 42 r.*dr kornme att erläggas, och
hvarmed hela skulden vore liqviderad.” Hans princip var
således äfven, att Riksg.cont. skulle direct verkställa utlåningen,
och afsåg dessutom den stora skiljaktighet från det
nu ifrågavar. förslaget, att inbetalningarna successivt skulle
minskas, i den mån amortering skett, i stället för att inbetalningarna
blefve lika stora och således skulden genom tilltagande
amortering komme att hastigare försvinna.
Detta har jag anfört för att visa, att nu förevar, fråga
ej är densamma som de, hvilka förut förevarit, fastän de
till hufvudsakliga föremålet äro beslägtade; men den v i g t i—
gaste skillnaden är den, att vid dessa frågors afgörande ännu
D en 29 Dccemtcr f. m.
499
icke fanns någon utvexling. Vi visste då ännu icke, om
Svenska sedelmynlet skulle få ett bestämdt silfvervärde eller
icke. Uti sin und. skrifvelse, ang:de silfverlånets upptagande,
yttrade R. St., "ali i följd af R. St:s af K. M. i
nåder sanctionerade beslut om myntbeslämning och realisation
några betänkligheter hos R. St. icke förekommit mot
ett låns upptagande i silfver, för att, såsom K. M. i nåder
åsyftat, dermed bispringa en del i förlägenhet varande enskilda
jordägare.” Då ansåg man, att genom detta sanctionerade
beslut myntvärdet var stadgadt. De hinder, som sedermera
mött lånets upptagande, hafva likväl tillräckligen
visat, att lagens antagande ej var detsamma som dess verkställighet,
och att hos allmänheten en farhåga i afseende på
myntvärdet existerat, innan utvexlingen var börjad. Men
nu, sedan utvexlingen börjat, äro dessa hinder försvunna,
och derföre kan lånet nu ske.
I afseende på de skäl, Utsk. anfört för sitt nu afgifna
betänk., får jag anmärka, att Utsk:s yttrande, att hufvudsakliga
ändamålet med det vid förra riksdagen beslutade
silfverlånet var realisationens befrämjande och icke jordbrukets
understödjande, strider emot R. St:s und. skrifvelse af
d. 12 Mars i83o, angtde lånets upplagande, och man behöfver
endast se datum på denna und. skrifvelse för att finna
oriktigheten af Utsk.‘s uppgift; ty i Juni månad 1829
fattades beslutet om realisationen, och beslutet om silfverlånet,
hvarom K. M:s nåd. propos. gjordes i Dec. månad
samma år, fattades först i Mars i83o. Också yttra sig R.
St. sjelfva i sin und. skrifvelse, att de beslutat lånet för att
komma jordbruket till biträde. Man har jemväl sagt, att
staten ej kunde blifva tryggad för förlust uppå låneoperationcn;
men tryggad för förlust blir staten, om man lemnar
den enkla föreskrift, att lånet upptages, endast såvidt det
kan ske utan statens förlust. Ingen annan föreskrift behöfves
i detta fall, då man med säkerhet kan beräkna, hvad
kostnaderna kunna blifva.
Här har dessutom af en värd ledamot blifvit yttradt,
att räntan i alla fall komme att blifva lika hög. Detta skulle
stå i strid med den erfarenhet, man har, att det är svårt
alt få låna mot 5 procrs ränta; och jag hemställer, huruvida
5 millioners tillökning i landets capitaltillgångar kunde
helt och hållet draga andra 5 millioner ur den lånerörelse,
hvari de förut varit? I annat fall måste den ökade tillgången
naturligtvis nedsätta räntefoten.
Vidare har man sagt, att penningarna komme att användas
till en ökad lux. Jag anhåller att dervid få anmärka,
att jag medger, det sådant visserligen ofta kan inträffa;
ty jag erkänner, att en stor orsak till den skuldsättning, sorn
finnes, ligger deri, att under det den närvar, generationen
öfverträffa!- sina förfäder i konsten att förvärfva, liar den
förlorat förfädrens konst att spara; men då man vill bereda
5oo
Den 39 December f, m.
den nuvar. generationen en utgång ur den förlägenhet, hvari
den befinner sig, så hemställer jag, om det ej är bättre att
Jemna en möjlighet att slippa denna skuldsättning, än alt
göra sådant omöjligt.
På dessa grunder anhåller jag om återremiss af betänk,
och tillstyrker, att Utsk. måtte lemna Riksg.cont. rättighet
att upptaga lån, för att belåna sådana hypotheksinrättningar,
som erhållit K. M:s privilegium och kunna lemna nöjaktig
säkerhet utan annan inskränkning, än att de lån,
Riksg.cont. upptager, ej må medföra någon förlust för Cont.
Gr. Horn: Jag är liufvudsakligen förekommen af Gr.
Posse medelst det svar, lian behagat lemna de värda talare,
som yttrat sin tnnke ora olämpligheten af statens mellankomst
för bildande af hypotheksföreningar, såsom ett medel
att befrämja jordbrukets uppkomst. Jag tror verkligen,
att det vore i hög grad öfverflödigt att här ytterligare ingå
i förklaring deraf, att ett hypothekssystem icke endast är
nyttigt, utan äfven högst nödvändigt för detta land, samt,
om än icke för det närvar., dock i en framlid nödigt för
realisationens bestånd, icke derföre, att man behöfver accumulera
mera silfver i Ranken, men derföre, att, om den
allm. välmågan går tillbaka, om vår hufvudnäring utmattas,
det är min öfvertygelse, att vi snart skola åter ingå på
ilen cirkelgång, hvarutur vi nu sökt lösrycka oss, i följd
hvaraf ett nytt bankruttsystem komme att decreteras af
lagstiftningen. Det är från denna synpunkt jag utgår, då
jag tror, att realisationen bäst baseras på den allm. välmågan
och ett väl ordnadt creditsystcm.
Man har ytterligare sagt, att det vore en inconsequcns
af R. St. att bifalla, hvad K. M. nu föreslagit, då de redan
tagit ett beslut i annan riktning. Jag får då uppriktigt
bekänna, hvad jag tror mig se och hvad jag tror motsidans
talare skola medgifva, nemi. att då vi med sådan ifver
arbetade på realisationens decreterande, hade man förespeglat
sig, att en annan period i våra creditförhållanden
skulle inträda. Man väntade, att den utländska crediten
genast skulle stå oss till buds; man trodde, att allt vore
afhjelpt medelst verkställigheten af realisationen, samt alt
sedermera både in- och utländska crediten skulle göra sig
gällande. Men hvad hände, sedan R. St. fattat detta beslut?
Jo, de behagade taga ett annat i motsats dertill. Man
afslog frågan om de tysta förmånsrätternas afskaffande, och
genom detta olycksaliga beslut har man helt och hållet betagit
samhället det hopp, man gjort sig att kunna reglera
creditförhållandena i landet. Jag bekänner uppriktigt, att jag
med ledsnad i denna K. M, propos. saknat en ytterligare
framställning till R. St. att taga denna sak i öfvervägande.
Jag tror, att Regeringen dertill haft fullt skäl, och att R.
St. tued tacksamhet hade emottagit depna uppmaning att
Den ag December f. m.
5ot
rätta ett misstag, som grundade sig derpå, att man icke
rätt beddmde förhållandet, när beslutet fattades. Jag tror
också, att det är rätt lyckligt, alt det är Regeringen öppet
Jemnadt att under loppet af riksdagen inkomma med propostr
i frågor, som vid samma riksdag blifvit af Ständerna afgjorda.
Så förklarar jag <j5 §. Riksd.Ordn., och jag tror
det vore olyckligt, om den kunde få en annan betydelse.
Jag inskränker mig således till att förena mig med de Hrr,
som begärt återremiss, med anhållan, alt StatsUtsk. måtte
tillstyrka statens mellankomst för lånets upptagande samt
äfven utarbeta ett reglemente för hypotheksföreningar i Riket.
Gr. von Hermansson, Carl: För mig synes mer Un
troligt, att Banken förr eller senare kommer att indraga och
upphöra med sina försträckningar till jordbruket och näringarna.
Om ett sådant förhållande inträffar, så frågar jag:
hvart skall jordbrukaren eller näringsidkaren vända sig, för
att få ersättning för de förlagscapital, Banken måste neka
dem? Jag tror, att detta icke låter sig göra, utan att privata
associationer för belåning uppstå, man må kalla dem
det ena eller andra. En hypotheksförening, deri jag kan
liypolhicera min egendom mot lägre ränta, än den jag eljest
nödgades erlägga, måste då vara af högsta nytta. Tänker
man icke derpå i tid, så torde det blifva för sent. Äfven
med dessa fördelar skulle jag ej tillstyrka ett sådant arrangement,
om här vore fråga om en ny skuldsättning; men
man klagar med skäl öfver, att vårt jordbruk är skuldsatt,
och då tror jag det vara nödigt att i tid arrangera om sådana
associationer, hvarigenom jordbruket kan erhålla undsättning.
Huruvida dessa medel, genom förslaget i K. M:s
propos. om ett utländskt låns upptagande, kunna erhållas
för 4 eller 5 proc., derom vill jag ej ingå i någon calcul;
men säkert är, alt om någon sådan åtgärd icke vidtages,
kommer jordbrukaren att för de lån, jordbruket fordrar,
betala mycket högre ränta än till en hypotheksförening, som
vore understödd medelst ett utländskt lån. Jag anhåller
derföre om återremiss af Utsk:s betänk.
Hr Dalman: Jag anhåller att i korthet få upplaga några
af de anmärkn:r, som blifvit gjorda emot mitt förra
anförande. Gr. Posse har sagt, att den tveksamhet, jag
yttrat för bifall lill K. M:s propos. i den händelse, att jordbruket
deraf hade någon fördel, borde försvinna, när jag,
af de skäl, som Hr Gr, utvecklat, hunnit öfvertyga mig
om, att en stor fördel derigenom skulle tillfalla jordbruket.
Jag bekänner, att de af Hr Gr, anförda skäl ej kunnat bibringa
mig denna öfvertygelse. Hr Gr. har emedlertid gått
mig på halfva vägen till mötes, då han medgifvit, att räntan
icke, på sätt i K. M:s propos. blifvit framstäldt, skulle
nedsättas till 4 proc., men sagt, att den åtminstone skulle
nedgå lill 5 proc., hvarföre den 6:te procjn alltid vöre jord»
002
Den 29 December f. m.
brukets vinst. Jag betviflar dock högligen, att en så stor
räntenedsättning kunde komma att äga rum, om nemi. det
vilkor skall fästas vid lånet, som K. M:s propos. innehåller
och jemväl en talare, som yttrat sig för densamma, yrkat,
att nemi. staten icke derpå skall lida någon förlust.
Det är från denna åsigt, StatsUtsk. utgått, och jag
kan ej annat förmoda, än att Utsk. anställt vederbörliga
calcuier för att beräkna kostnaderna. Af dessa kostnader
äro dessutom flera af den beskaffenhet, att de ej kunna bestämdt
beräknas, ty de bero för det första derpå, huruvida
detta lån kan för Sverige erhållas root 4 proc:s ränta, utan
alltför stor rabatt på capitalet. Om nu denna rabatt, sorn
säkerligen ej kunde komma att understiga 8 proc., skulle
uppgå t. ex. till 10 proc., så uppkomme ju genast ett afdrag
af aoo,ooo rtdr i silfver, och således erhölle man icke
mer än 1,800,000 r:dr. Denna rabatt af 200,000 r:dr skulle
naturligtvis ersättas genom högre ränta. Vidare komme ränta
att årligen erläggas för 2 millioner i stället för erhållna
j,800,000 r:dr. Sedermera förekomma courtage, provision,
coursdilference m. m., som äro nästan omöjliga att med säkerhet
beräkna; och om jag äfven antager, att en procts
vinst skulle tillfalla jordbrukaren, anser jag denna vinst så
obetydlig, enär den ej uppgår till mer än 72,000 r:dr riksgrs,
och jordbruket dermed vara så föga betjent, att jag omöjligen
kan anse den vara ett så stort godt, att den borde förmå
Representationen att helt och hållet förbise vådorna af
att beträda banan af ett statsskuldssystem. Jag tror åtminstone
icke, att en sådan bana bör beträdas, utan för att
förekomma ett större samhällsondt, hvilket jag icke nu anser
vara för handen, enär man trott jordbruket kunna vara
lijelpt med en så liten vinst. Jag är fullt öfvertygad, att
om våra creditförhållanden få utveckla sig på den bana,
som R. St. utstakat, och om, såsom jag ej anser osannolikt,
i anseende till den tolkning Regeringen redan visat sig
gifva åt 75 §. Riksd.Ordn., då en under riksdagens lopp afgjord
fråga ånyo blifvit framställd, Regeringen gör en förnyad
framställning till Ständerna om de tysta förmånsrätternas
upphörande, samt om R. Si., såsom jag hoppas, med
välvilja och glädje emottaga en sådan framställning, hypotheksinrättningar
inom nästa riksdag blifva bildade i Sverige
utan statens mellankomst. Jag har dessutom anledn. att
tro, att i de provinser, der hypotheksföreningar med allvar
blifvit påtänkta, och der en så beskaffad real-förmögenhet
finnes, att de kunna uppstå, de i alla fall snart komma att
organiseras. Jag hade tillfälle att för några dagar sedan se
bref från ganska betydande personer i Skåne, deri man säger,
att om också R. St. afslå K. M:s ifrågavar. propos.,
hoppades raan dock, att en hypotheksförening kunde komma
i stånd och att provinsen af egen kraft kunde bereda
tillgångar dertill. Man har här sagt, att det skulle vara
Den 29 December f. ra.
5o3
dyilire för hypotheksföreningar att upptaga lån än för staten;
jag tror tvärtom, och att en hypoteksförening, sora är
grundad på realcredit, torde hafva mer förtroende än Svenska
statens obligationer. Erfarenheten har visat, att man ej
kunnat erhålla det lån, som vid sista riksdagen beslutades,
och jag befarar, att samma förhållande skulle inträffa med
det nu ifrågaställa, hvarföre ett sådant beslut endast skulle
compromettera Svenska statens värdighet. Man har jemväl
sagt, att det ifråga var. lånets ändamål vore att trygga realisationen.
Man har förespeglat oss den möjlighet, att, i
händelse af en allmännare penningeförlägenhet, anspråken
kunde sträcka sig till anlitandet af Bankens realiteter. Jag
kan icke föreställa mig möjligheten, att sådana anspråk numera
kunde göras, och beklagar Svenska Representationen i
den stund, hon skulle lyssna till dem. Så länge publicitet
linnes och Bankens förhållanden äro föremål för offentlighet,
tror jag icke, att den Representation kan komma att
finnas i Sverige, som kunde våga något sådant. Deremot
ser jag åtskilliga visserligen icke stora, men dock mindre
vådor för silfverutvexlingen just genom ifrågavar. lån, tydå
man här ganska ofta och kanske med skäl hört talas örn,
att Bankens vexlingsförmåga skall bero af coursen, så är
det gifvet, att de betalningar af räntor på lånet, sorn årligen
skulle äga rum, lomme att tynga på coursen, enär en
mängd vexlar skulle åtgå till detta behof, hvilket kunde
föranleda dertill, att silfver uttogs från Banken och coursen
steg. Denna våda är jag icke mycket rädd för; men jag
tror, att allmänheten är det så mycket mer, ty den ser lätt
spöken i alla financiella förhållanden, och jag tror, att realisationen
annu står på så svaga fötter i allm. opinionen, att
det ej är skäl att göra dem ännu svagare.
Man har prisat den stora fördelen och nyttan af hypotheksföreningar,
och jag vill ej bestrida hypothekssystemets
fördelaktighet; men jag tror icke rätta vägen till ett sådant
system vara den, att staten skall börja att skuldsätta sig,
utan jag tror, att dessa privata associationer skola bilda sig
på ett lika naturligt sätt som alla andra privata föreningar,
och erfarenheten i alla länder har visat, att statens
mellankomst i privata bolags hushållning ej varit dessa till
någon förmån. Då betänk, om Bankens förvaltning och rörelse
förevar, yttrade man, alt blott hypotheksföreningar
finge creditiv på Banken, skulle de bilda sig af sig sjelfva.
Man har sedermera kommit på andra tankar. IVu behöfva
de ett lån af 8 millioner, och vid nästa riksdag skall man
kanske, i fall de ändå icke bildat sig, fordra en ny stor
uppoffring af staten; ty att en uppoffring genom detta lån
skall göras af staten anser jag gifvet. Hade vi hypotheksföreningar
bildade, hade de varit i verksamhet, hade R. St.
varit i tillfälle att pröfva grunderna för deras rörelse, då
vill jag medgifva, att det varit möjligt, att ett sådant lån
5o4
Den 29 December f. m.
kunnat upptagas utan att medföra förlust; men nu, då förhållandet
är motsatt, då vi icke hafva några hypotheksinrättningar,
då vi icke sett några grunder fastställda, hvarefter
de skola hildas, och då de grunder, som i en eller
annan provins varit föreslagna, äro högst fautiva, så hemställer
jag, hvem sorn skall pröfva och fastställa dessa grunder
för hypotheksfÖreningarna på ett sätt, att de på en gång
göra det möjligt för hypotheksfÖreningarna att organiseras och
omöjligt för staten att förlora något på dess försträckningar
till dessa föreningar, Lemnade vi åt Regeringen att fastställa
dessa grunder, så hade vi ju helt och hållet lagt i Regeringens
hand att bestämma, huruvida någon säkerhet skall linnas
eller ej för de lån, som till hypotheksföreningar kornme att
utgifvas. Om åter Riksgtscont. skulle för hvarje tillfälle
granska säkerheten, blefve det en högst besynnerlig befattning
för fullmägtige i Riksgtscont., och en befattning, som
jag befarar, att Regeringen icke nöjde sig med, alt nemi.
äfven revidera och kanske cassera sådana reglementen, som
förut blifvit af Regeringen fastställda. Hvart man vänder
sig, mötes man sålunda af anomalier och svårigheter vid
verkställigheten af ett beslut, som tillåter lånets upptagande,
med vilkor, att ingen förlust för staten skall uppkomma.
Om vi vidare föreställa oss möjligheten af, att en hypotheksinrättning
ramlar, huru skall det då gå till för
Riksgtscont. att få betalt? HypotheksfÖreningarna basera sig
ej på solidarisk ansvarighet, och således skulle hos hvar och
en af de personer, sorn varit delägare i föreningen, dess
anpart i skulden utsökas. Detta kunde ej aflöpa utan betydlig
förlust.
Slutligen har man sagt, att om de upplånade 8 millionerna
utginge på lånemarknaden, skulle räntefoten i landet
minskas. Det är visserligen möjligt, att sådant skulle inträffa;
men det är lika möjligt och lika troligt, att räntan nedsättes
utan detta lån, om nemi. dessa penningar komma på
lånemarknaden i alla fall derigenom, att säkra hypotheksföreningar
bilda sig och utländska capitalister der insätta
sina penningar. Jag kan åtminstone icke fatta, hvarföre det
skulle vara svårare för hypotheksföreningar att bilda sig
här än i andra länder, på samma sätt som der skett, och
jag kan icke tro, att något så onaturligt sorn statens mellankomst
och caution för privata associationer kan vara det
rätta. Jag har åtminstone icke sett något exempel derpå,
och vi hafva i det fallet experimenterat så mycket och så
olyckligt, att jag tycker det vara tid att åtminstone till nästa
riksdag upphöra dermed. Om vid nästa riksdag sådana
hypotheksföreningar uppstått, som man önskar, då torde
det vara tid att taga i betraktande, huruvida staten utan
förlust kan biträda dem; men dessförinnan är äfventyret
alltför stort, och jag kan icke neka, att det förundrar mig
alt
Den 29 December f. rn.
5o5
ntt höra, det Hr Rosenblad, som vid remissen af K. M:s
propos. på det högsta bestred, att ett lån måtte upptagas
för hypotheksföreningar, hvilkas reglementen ej voro grundade
på sanna principer, nu nästan handlöst vill lemna lån
till hypotheksföreningar, som ännu icke linnas. Jag fortfar
att bestrida återremiss och begär bifall å Utsk:s utlåt.
Hr von Qvanten: Då jag hört åtskilliga farhågor
här framställas i afseende på möjligheten att till hypotheksföreningar
lemna ifrågavar. lån emot 4 procrs ränta, och
då man påstått, att räntan minst komme att uppgå till 5 å
6 proc., så vill jag med några ord bevisa, att dessa lån
verkligen kunna erhållas efter 4 proc. Vill man antaga,
att lånet beviljas och att man vexlar det efter 128 sk:s cours,
så erhålles en summa af 5^ millioner r:dr b:co, hvilken
summa väl icke skulle lemna möjlighet att, i fall lånet uppgöres
emot q2 sk. för 100 och 4 procis ränta, låta hypotheksföreningarna
erhålla penningarna emot 4 proc:s ränta,
om man endast utgaf den summa, som svarar emot den
upplånade fonden efter 128 sk:s cours; men då man besinnar,
att enligt bancolagen så mycket sedlar få utgifvas, att
sedelstockens förhållande till silfverfonden blifver såsom 8
till 5, så växer detta capital till 8J millioner, hvarå hypotheksföreningarna
få betala ränta, under det Riksg:scont.
endast erlägger ränta å millioner, och skillnaden på dessa
räntebelopp är så stor, att om också lånet upptages med
10 procls rabatt på capitalet och mot 4 procrs ränta, kunna
penningarna utlånas emot 4 procrs ränta och denna ränta
blifva tillräcklig att betäcka ej allenast Riksgrscontrs räntebetalningar,
utan jemväl alla andra kostnader för samma
contor. Jag anser den frågan vara ganska vigtig, huruvida
ett mot 90 procrs rabatt och 4 procrs ränta upptaget lån
kan utlemnas emot 44) 5 eller 5J procrs ränta. Kunde
penningarna af Riksgrscont. ej utlemnas mot lägre ränta än
5* proc., så skulle jag nästan tro, att frågan borde förfalla;
men om StalsUtsk. närmare granskar förhållandet, är jag
öfvertygad, att det skall finnas sådant det af mig blifvit
framstäldt, och att man inser, att lånet till hypotheksföreningarna
skall kunna utlemnas emot högst 44 proc., väl
förståendes, att man gör afseende på hvad jag i ämnet förut
yttrat. Hr Dalman har visserligen framställt åtskilliga svårigheter;
men jag vill icke uppehålla med alla de anmärkntr,
hvartill hans yttrande kunde gifva anledning. I anledn. af
lians fråga, hvem som skulle betala förlusten, ora en hypoteksförening
skulle ramla, ber jag dock att få erinra honom,
att hypotheksföreningar äro uppställda på den princip,
att endast hälften af jordvärdet skall kunna belånas.
Det är sannt, att fråga icke blifvit väckt och icke heller
kunnat väckas i Sverige om special-inteckningar, så ställda,
att hvarje innehafvare deraf kunde vända sig till jordägaren;
men då jordens skuldsättning icke sträcker sig till mer
17 Ib G4
3oG
Den J9 December £ m.
än halfva taxeringsvärdet, sä tror jag, att de, som, dä en
hypoteksförening skulle ramla, innehade dess obligationer,
hade tillräcklig säkerhet och ingen anledn. att beklaga sig,
dä de kunde erhålla Svenska jorden för halfva värdet. Jag
anhåller 0111 återremiss af Utsk:s betänk, samt att Utsk.
måtte granska mina anmärkntr i afseende på möjligheten att
utlemna penningarna emot 4 procts ränta, hvilket jag anser
högst vigtigt och lätt verkställbart, såvida man vill antaga,
att man äfven emot detta silfverlån kan utgifva sedlar enl.
den proportion, som emellan Bankens silfverfond och sedelstock
blifvit bestämd.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Den ovilja, som
. allmänhet visat sig emot alla statslån, kan jag icke helt
och hållet dela. Jemte det-jag verkligen skulle önska, att
K. M:s ifrågavar. nåd. propos., om möjligt, förr inkommit
till R. St., får jag bekänna, att jag delar den åsigt, som
deri gjort sig gällande. Jag tror nemligen, att statsskuld är
och förblir ett ondt, i den mån de derigenom inflytande
medlen ilia användas; men då Regeringen här förklarat sig
ämna använda dessa medel till understöd för hypotheksföreningar
för jordbruket, så lärer det vara otvifvelaktigt, att
länet skall medföra nytta för landet. Vi äro olyckligtvis
morn Sverige i den belägenhet, att, snart sagdt, alla jordbrukare
äro skuldsatta. En möjlighet för deni att komma
ur denna skuldsättning kan endast på det nu ifrågavar. sättet
beredas. Hr Dalman har sagt, det han från landsorterna
hört, alt i den händelse, att de tysta förmånsrätterna
skulle försvinna, skulle enskilda hypotheksföreningar snart
bilda sig. Äfven jag har hört samma förhållande uppgifvas,
och jag tror, att i flera landsorter och särdeles i Skåne redan
varit fråga om dylika föreningars bildande; men jag
hemställer till Ur Dalmanhuruvida han icke tror, att
dessa föreningar ännu lättare skulle bilda sig, om staten biträdde
dem, och jag inser ingen våda för staten att lemna
detta biträde. Jag tror nemi., att sedan realisationen är i
gång, sedan man är öfvertygad derom, att Bankens metalliska
valuta räcker till utvexlingetis vidmagthållande, skall
Ored i ten ovilkorligen stiga. R. St. hafva visserligen till stor
del försvårat detta genom deras eget beslut om de tysta
förmånsrätternas bibehållande; men jag tror äfven, att R.
St. försvårat möjligheten att för låg ränta erhålla lån genom
det beslut de vid början af riksdagen fattat om 72 § Reg.F.
Då jag här lifligt yttrade mig för denna §:s förändrade redactioo,
skedde det redan då derföre, att jag hoppades, att
genom K. M:s deltagande i bancolagstiftningen ett fördelaktigare
resultat vid låns upptagande skulle vinnas. Jag
tror dock, att man framdeles kan komma till denna förändring,
och då blir det lättare att erhålla lån, särdeles om
sedlarna ställas i riktiga statsobligationer med sina tillhörande
eoupons, garanterade af Sveriges Bank, sådana som utJändningen
är van att se dessa skuldförbindelser; ty vanligen
Den 29 December f. m.
507
vet ingen utländsk penningeman, livad Svenska Riksg:scont.
vill säga, och ännu mindre har han något förtroende för dess
credit. Emedlertid hoppas jag, att ifrågnvar. lån dock skall
kunna erhållas på bättre vilkor, än Hr Dalman förmodal,
och att det skall kunna afsiutas åtminstone å 92 för 100;
och då lärer det vara otvifvelaktigt, att hela nationen kommer
att hos Regeringen för denna dess omtanka stadna i
förbindelse, enär det olyckligtvis måste medgifvas, att massan
af nationen består af skuldsatta jordbrukare. Jag anhåller
oin återremiss af Utskrs betänk.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag anhåller att få göra
några tillägg till de yttranden, Hr Dalman och jag förut
rör:de förevar, ämne afgifvit. En värd talare har ansett dessa
låneoperationer blifva fördelaktiga för Riksgrscont., såsom
bidragande att stadga dess credit och att ordna penningelörelsen
inom landet. I följd af R. St:s beslut vid sista riksdagen
och de upplåningar, som deraf varit föranledda, är
Riksglscont. snart i tillfälle att genom liquidationssättet af
sina förfallna skulder visa, huruvida cont. förtjenar credit
eller icke. Om detta verk intill nästa riksdag får utan ny
skuldsättning medelst de anvisade tillgångarna betala den
skuld, deruti detsamma redan befinner sig, så tror och hoppas
jag, att Cont. skall erhålla en mera stabel och för det
allmänna vida nyttigare credit än den, som förvärfvas genom
det nu ifrågavar. uppdraget att upptaga nya lån, på hvilka
förlust förr eller senare efter ali sannolikhet måste uppkomma.
En* annan värd talare har sagt, att genom de tysta
förmånsrätternas bibehållande R. St. betagit hypotheksföreningarna
möjligheten att uppstå, emedan föreningarna numera
icke kunde för sina inteckningar påräkna det förtroende
och den credit, som vore vilkoret för dessa inrättningars
uppkomst och varaktighet. Men om de tysta förmånsrätternas
bibehållande menligt inverkade på den credit, hypotheksföreningarna
eljest kunde äga att påräkna hos enskilda,
blir deraf obestridligen äfven en följd, att samma tysta
förmånsrätter icke medgifva tillräcklig säkerhet uti berörde
inteckningar för de allm. medel, som till föreningarna skulle
lemnäs, i fall staten komme att uppträda som låntagare för
deras räkning. Hvad den allmänt yrkade räntenedsättningen
beträffar, torde det ifrågavar. förslaget medföra en rakt motsatt
verkan. Man känner nemi., att sedan staten och allm
cassör täfla att upplåna penningar emot 5 proc., har den
allm. penningeräntan, som förut började falla, fått en naturlig
benägenhet att stiga. Skulle nu, såsom reservanterna
föreslagit, detta lån komma att upptagas inom Riket samt
staten för en ökad upplåning af omkring 8 millioner r:dr riksgts
gifva 5 procls ränta (och jag tror icke, att de ifragavar.
medlen för lägre ränta än 5 proc. skola kunna erhållas, såvida
icke alltför stor rabatt å capitalet varder medgifveu),
så skulle, i anledn. af denna betydliga upplåning, eoncur=
rensen af lånesökande följaktligen på ett högst märkbart tält
5o8
Den 19 December f. m.
tilltaga, hvaraf ater naturligtvis, enär penningen, likasom
hvarje annan vara, i samma mån som den blir iner och mer
begärlig, stiger i värde, skulle följa, att penningarnas värde
kornrne att ökas samt den för deni fordrade ränta således alt
höjas. Man skulle således komma till ett helt annat mål,
än det man åsyftat. — De af Hr v. Qvanten gjorda beräkningar
öfver räntebetalningarna och de deraf förutspådda
fördelar för jordbrukaren har jag verkligen icke kunnat
fatta. För mig står det således ännu fast, att detta förslag,
i händelse af dess antagande, komme att blifva lika litet
gagneligt för jordbrukaren som för det allmänna. Samma
talare har sagt, att i fall hypotheksinrätlningarna skulle
ramla, ägde deras fordringsägare säkerhet deruti, att jorden
icke i hypotheksföreningarna kunde intecknas för mer än
halfva taxeringsvärdet, hvarföre fordringsägarne alltid genom
jordens mottagande skulle erhålla full ersättning för sina
försträckta penningar. I sådant fall skulle Riksgrscont. nödsakas
att blifva jordägare och kanske den störste jordägaren
i hela Riket, Erfarenheten har emedlertid tillräckligt visat,
hvilka förluster allm. verk, som någon gång varit nödsakade
att på executiv auction inropa skuldsatta egendomar, för
att få betalning för sina fordringar, derigenom fått vidkännas.
På sätt Frih. v. Stedingk yttrat, medgifver jag visserligen,
att det skulle lätta hypotheksföreningars uppkomst,
pm staten upptoge ett lån af 8 millioner och lemnade dessa
penningar till dem emot vida lägre ränta än den allmänt
gångbara; men om man fäster så mycken vigt vid dessa
föreningars uppkomst, att desamma, äfven oansedt dermed
förenade uppoffringar för det allmänna, böra åstadkommas,
?å kunde man ju rent af skänka dem dessa 8 millioner, ty
detta vore för dem ändå fördelaktigare och skulle tillika
afböja de högst obehagliga afskrifningsfrågor, som otvifvelaktig!
blifva en följd jemväl af ifrågavar. utlåning. För min
del anhåller jag om bifall till Utskrs betänk.
Hr Rosenblad: På Hr Dalmans fråga, hvilka exempel
finnas på statens understöd till hypotheksföreningar, skall
jag svara, att den första hypoteksföreningen stiftades med
statens understöd och icke på annat sätt kunde uppkomma.
Detta var den Schlesiska hypoteksföreningen, som understöddes
af Fredrik den Store. Vidare får jag i fråga om
statens mellankomst anföra, att då pantföreningen i Ostpreussen
höll på att spela bankrutt, kom Konungen af Preussen
och Preussiska statsverket emellan med en försträckning
af a millioner, hvilka sauverade inrättningen och gaf den
tillfälle att betala sina förbindelser. Preussiska statsförvaltningen
tror jag likväl hafva haft den lyckan att vinna den
värde talarens bifall. Jag får ännu anföra ett annat exempel,
då en sådan undsättning lyckades väl, fastän förhållandet
var ofördelaktigare än hos oss, nemi. Polska pantföreningen
för fastighetsägare. Den har endast blifvit tillväga—
brag t medelst Regeringens mellankomst genom Polska stats
-
Den ag Deeembcr i. ra.
banken, och dess obligationer hafva fått en fördelaktig cours
på verldsmarknaden. Delta har skett med de Polska obligationerna,
och jag skulle tro, att de Svenska fastighetsägarne
val kunna ställas i bredd med de Polska. Beträffande
den inconsequens, som Hr Dalman trott sig finna emellan
mina utlåttn vid remissen och nu, får jag fästa uppmärksamhet
derpå, att jag icke då hegärde några inskränkningar
i Riksg.cont:s upplåning i annan syftning, an att den
icke skulle medföra förlust för Cont. Dermed hade jag 2.’ne
afsigter: den ena, att förekomma de orimliga reglementariska
dctailler, som skulle försvåra lånets upptagande, och
den andra, att tillåta Riksg.cont. att göra experimenter med
de projecter, som And. Danielsson med flera framställt. Må
man försöka dem; men om de äro overkställbar, bör man
icke vara bunden af dem. Men deremot fordrade jag såsom
vilkor för utlåningen till hypotheksföreningarna, att
dessa föreningar skola vara sådana, som vunnit K. M:s stadfästelse
och äga stadgar, hvilka innebära nödig säkerhet.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om B. o. Ad.
ansåg de vid StatsUtskts utlåt. N:o 366 gjorda anmärkntr
Lindra dess antagande samt utlåt, således böra återremitteras.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
Frih. Rantzou begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposm:
Den,
som bifaller StatsUlsk:s utlåt. N:o 366 i anledn.
af K. M:s nåd. skrifvelse till R. St., angrde upptagande af
lån till befrämjande af liypotheksföreningar, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. StatsUtskts ofvannämnde utlåt.
N:o 366 böra återremitteras.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 21.
Nej — 70.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl, £ till 3 e. m.
In fidem protocolli»
F• O. Silfverstolpe.
Måndagen den 29 December 1834-  Plenum kl. till 6 e. m.
Justerades 2:ne protaitdr. för denna dag f. ro.
Företogs till pröfning SlalsUtskrs d. 20 dennes e. m.
Den 29 December e. na.
på bordet lagda utlåt. Nto 367, i anledn. af Riksd.fullm.
And. Danielssons från Elfsborgs län förslag lill upptagande
af inhemska lån för att till jordbrukare utlånas.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: På förmiddagen, då discussionen
agde rum öfver StatsUtsk:s betänk. Wtfo 366, hvilket
afhandlar enahanda ämne som det nu förevar., framställde
jag den tanka, att jag ansåg en oformlighet vara begången
deruti, att en och samma fråga blifvit afskiljd i 2tne betänktn,
och jag yrkar nu återremiss af detta betänk., på det detsamma
må, såsom från början bort ske, behandlas i sammanhang
med det förra.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag bestrider icke
aterremissen, men ber blott att få fästa uppmärksamheten
på vådan deraf, att staten inblandar sig i enskildas affärer,
då det nemi., i min tanka, vore rättast, att hypotheksföreningarna
sjelfva finge söka skaffa sig fördelarna af den credit,
de säkerligen icke komma att sakna. Skall lån för statens
räkning upptagas t. ex. å 92 proc., med 4 procts ränta
och 1 proc:s årlig afbetalning, så finge ju ståtenen mindre
summa att utlåna, än den sjelf har upptagit, och följaktligen
skulle staten antingen få betala iner, än den af sina
egna gäldenärer erhölle, eller ock dessa nödgas betala
mer, än de påräknat, nemi. 8 proc. i capital mer än de erhållit,
med derå löpande ränta.
Det är å detta förhållande jag önskar att Utsk. må fästa
vederbörlig uppmärksamhet, samt deröfver inkomma med
en fullständig siffercalcul, på det jordägaren må kunna tydligen
finna, huru det i sjelfva verket förhåller sig med de
stora förmåner, man velat förespegla honom.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg de vid StatsUtsk:s utlåt. N:o 367 gjorda anmärkn:r
hindra dess antagande samt utlåt, således böra återremitteras,
Hr Lefren: Jag anhåller, att R. o. Ad. må bifalla återremissen
under förklarande, att den anmärkn. i afseende å
formen, som jag tagit mig friheten framställa, utgör grunden
för återremissen,
H, Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om icke det
formenligaste vore att helt enkelt återremittera utlåt, i följd
af de gjorda anmärkningarna.
Gr. von Platen, Baltzar Julius Ernst: Jag förenar
mig med Hr Lefren i den anmärkn., som han framställt
emot det formstridiga deruti att i särskilda betänk;n affatta
det uti de ifrågavar, betänktn innehållna enahanda ämne.
Uppå derefter förnyad propos. återremitterade R. o. Ad.
StatsUtskts utlåt. Wto 367 i anledn. af de dervid gjorda anluärkntr,
Till pröfning företogs StatsUtskts d. 1 dennes på bor
-
Den 29 December e. m.
Sn
det lagda utlåt. N:o 355 i anledn. af K. M:s nåd. propos.,
angtde medel för undsättningar vid inträffande svårare missväxter.
Frih. von Schulzenheim, Da v.: Då jäg i ett föregående
plenum begärde det förevar, betänk, ytterligare hvilanda,
var anledn. dertill den, att R. o. Ad. före afgörandet
deraf måtte komma i kännedom af de öfriga Ståndens
beslut i afseende på Bevilln.Utskts betänk:n Nto 29 och 45.
Detta ändamål är visserligen nu vunnet; men då det tillika
är bekant, att samtliga öfriga Stånden återremitterat förevar.
betänk., så, och på det R. o. Ad. må, före det definitiva
afgörandet af frågan, komma i tillfälle taga kunskap
om de skäl, som i de öfriga Stånden gjort sig så gällande,
att de föranledt en allm. återremiss, föreslår jag, att R. o.
Ad. jemväl må återremittera betänk., och anhåller i sådant
afseende vördsamt om Hr Gr. o. Landtmrs propos.
StatsTJtskts utlåt. Nto 355 återremitterades.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda utlåttn från
Stats-Utskottet:
Nto 38o. öfver anmärkntr vid Utskts memor. N:o 3io,
angtde utsättande af en prescriptionstid, inom hvilken de
från Riksg.cont. utgifna creditsedlar böra till inlösen företes;
Nto 381, öfver anmärkn:r vid betänk. Nto 2g3 i anledn.
af K. M:s nåd. skrifvelse till R. St., angtde tillökning af
lånebidraget til! Manufacturdisconten;
Banco-Utskottet:
N:o 70. i anledn. af Hr Linderholms motion, angtde
afskaffande af öfverräntor vid liqvider af discontlån m. m.
Nto 71. i anledn. af Hr Hadings motion örn utfärdande
af allm. kungörelse, till underrättelse om det gamla silfvcrmyntets
gångbarhet i allm. rörelsen;
Wto 72. angtde anordnande af arfvoden åt Bankens cassaskrifvare.
,
Justerades pleniprottn för d. 13 Oct. f. och e. m., d.
16 Oct. f. och e. m., d. 17 Oct. f. och e. m., d. 18 Oct.,
d. 20 Oct. f. och e. m., d. 21 Oct., d. 23 Oct. f. och e.
m., d. 25 Oct., d. 27 Oct. f. och e. m., d. 3o Oct. f. och
e. m. samt d. 3 No v. f. och e. m.
Justerades 2tne prot.utdr. för de i detta plenum afgjorda
mål.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. } till 9 på aftonen.
In fidem protocolli»
F. O. Silfverstolpe,
5ia
Tillägg.
Pag. 407 af detta häfte, vid slutet af protocollet för d.
20 Dec. e. ra., har genom misstag blifvit utelemnadt följande:
Upplästes och lades på bordet nedannämnda från StatsUtsk.
inkomna memor. och utlåt:n:
W.'o 365. ang:de resultatet af statsregleringen samt om
några stadganden, att intagas i reglementet för Riksg.cont:s
fullmägtige;
N:o 366. i anledn. af K. M:snåd. skrifv. till R. St., ang:de
upptagande af lån till befrämjande af hypotheksföreningar;
N:o 367. i anledn. af Riksd.fullm. A. Danielssons förslag
till upptagande af inhemska lån, för att till jordbruket utlånas;
N:o 368. i anledn. af väckt motion om uppgifts meddelande
öfver hvad som utgått till bevärtsmanskapets beklädnad
allt sedan år 18r4j
N:o 36g. i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o
3o i fråga om reservförrådens användande till bevär:smanskapets
beklädande;
N:o 370. i anledn. af väckt motion om de under vissa
titlar uppförda rese- och tractamentspenninge-anslags förändrande
till förslags-anslag;
N:o 371. i anledn. af K. M:s nåd. remiss å Landshöfd:s
i Wexiö lind. anhållan om understöd till Åsa socknemän för
lidna förluster genom inträffad hagelskada;
N:o 372. angrde hufvudboken öfver Kronans hus och
byggnader;
N:o 370. i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o
314 i frågan om pensionsunderstöd för enkor och barn efter
läkare, hvilka aflida i cholerafarsoten;
N:o 374. öfver Riksd.fullm.j E. Pehrssons motion om
anslag för upprättande och tryckning på allm. bekostnad af
register till RiksStms prot. vid innevar. riksdag;
N:o 376. med berättelse i afseende på utbytet af den
för f. d. Gen.Assistance-cont. begagnade egendom emot den
Stockholms stad tillhöriga s. k. Hessensteinska egendomen;
N:o 376. i anledn. af K. M:s nåd. remiss å Directionens
öfver Hjelmare canal och slussverk lind. ansökning i afseende
på sättet för fullgörandet af det beslut, R. St. vid sist—
förflutna riksdag fattat, om afsättande af en reparationsfond,
såsom vilkor för erhållande afskrifning af canalbolagets
skulder för lönebidrag från Banken och Riksg.cont.
N:o 377. i anledn. af Riksd.fullm. And. Danielssons motion,
att det i Gencassan vid Riksg.cont. varande förråd af
riksg.sedlar måtte få utgifvas samt blanketter få stämplas
och utskrifvas och i mån af behofvet under nästk. år från
Riksg.cont:s cassör utlemnas;
N:o 378. rör:de verkställd omröstning i åtskilliga punk»
ter, atig:de extra statsregleringen.;
N:o 379. rörtde verkställd omröstning i fråga om be-'
stämmande af arfvode för Statscommissarien Tauvon.
