# ID: svediakorp-gov448
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 143,712
# sentences: 5,728
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


P r o t o c o 1 ],
hållna
hos
Högloflige
Ridderskap^ och Adeln,
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm,
År 1854.
Sjuttonde Häftet.
stockholm.
Tryckta hos Johan Hörberg , t 835.
Måndagen den i December 1834-
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades i prot.utdi-. för den 26 sisll. Nov. e. m.
Justerades nedannämnda från Exped.Utsk. inkomna förslag
lill R. St:s und. skrifvelser till K. M., nemi.:
JX:o 215. i fråga om städerna Stockholms och Götheborgs
befrielse från erläggandet af sterbhusafgift;
N:o 216. i fråga om lån af allm. medel till segelfartens
skyndsamma förbättrande å Götha Elf och en hamnanläggning
vid Götheborg;
]V:o 217. i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de
presträttigheternas utgörande på Gottland och dermed sammanhängande
frågor om en förändrad indelning af dervar.
pastorat, m. m.;
N:o 218. ang. inrättande af förmyndarekamrar;
N:o 219. ang:de upphäfvande af senare mom. i 3 § 5
cap. Straifb:n.
Upplästes till justering ingressen till riksdagsbeslutet samt
3:ne §§ af detsamma, nemi. ang:de adresser till K. M. i anledn.
af cliolerafarsoten, angtde verkställd omröstning om
Högsta Domstolens ledamöter, samt ang:de förrättade val af
Just.ombudsman och dess suppleant, samt af Committerade
till tryckfrihetens vård.
Begärdes på bordet.
Ånyo föredrogs Bevilln.Utsk:s d. 26 sisth Nov. e. m. på
bordet lagda memor. N:o 43 i anledn. af skiljaktiga beslut
inom respectiva RiksSt:n, ang:de stämplade pappersafgiften.
Uppå begäran af Gr. von Fersen, Hans, blef ifrågavar.
memor. punktvis pröfvadt.
Borgarebref.
Utsk:s yttrande godkändes.
Folkpass vid inrikes sjöfart.
Den föreslagna voter.‘spropos:n godkändes.
Privilegier eller tillståndsbref.
Då H. Ex. Hr. Gr. o. Landtm, framställdepropos.till
godkännande af Utsk:s i denna del afgifna yttrande, anmälde
sig
4
Den i D c c c xn b e r.
Ur von II art ma lis dorff, Au g., och anförde:
Enär det just är detta Stånd, som beslutat ifr&gavar.
tillägg, torde R. o. Ad. icke böra härvid annat åtgöra, än
endast förblifva vid sitt förut fattade beslut.
Underteckn. Ridd.Secret: Det lärer vara nödigt, att
jemväl R. o. Ad. fattar beslut i afseende å den ifrågavar.
framställningen af Utsk., ty den innefattar alternativerna af
antingen de öfriga RiksStrns instämmande med R. o. Ad., eller
ock, att frågan må förfalla; och huruvida R. o. Ad. godkänner
detta sednare alternativ, i händelse af det förras uteblifvande,
derom torde R. o. Ad. böra yttra sig.
Hr von Hartmansdorff: Utsk. säger, att omröstning
i denna fråga icke synes lämplig. För min del kan jag dock
icke finna, hvarföre denna skulle mindre, än andra frågor,
vara lämplig för afgörande medelst omröstning i förstärkt
Utsk.
Gr. von Fersen, Hans: I anledn. af den sista talarens
yttrande, får jag upplysa, att här icke är fråga om bestämmande
af bevilln., utan endast derom, huruvida orden: ”handels
och” skola intagas i redactionen af förordningen. Det
är så mycket mindre fråga om bevilln:s bestämmande, sorn
chartering af tillståndsbref för handel finnes på 2:ne särskilda
ställen föreskrifven; hvadan Utsk. icke ansåg det tjena till
något att jemväl införa ett sådant stadgande på det 3:dje
stället, men icke kunde finna, att den obetydliga omständigheten
borde blifva föremål för omröstning i förstärkt Utsk.,
utan hemställde derföre blott till de öfriga Stånden, huruvida
de ville förena sig med R. o. Ad., hvarom icke frågan
lomme att förfalla.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Då Utsk. inbjudit de
öfriga Stånden att förena sig med R. o. Ad., hemställer jag,
om vi väl kunna frångå vårt förra beslut, innan vi känna,
huruvida de öfriga Stånden bifallit inbjudn. eller icke. Jag
anhåller derföre om denna upplysning.
Gr. von Fersen: Jag får äran upplysa, att frågan icke
förevarit i de öfriga Stånden, örn icke måhända just i dag.
Om den siste talaren i anledn. häraf skulle vilja begära frågan
ytterligare hvilande, anhåller jag, ätt han må derifrån
afstå; ty om R. o. Ad. endast vidblifver sitt förra beslut,
beror det på de öfriga Stånden, huruvida det ena eller andra
af de uppgifna alternativerna kommer att inträffa.
Hr Cederschjöld: För att icke förorsaka tidsutdrägt,
förenar jag mig endast med Hr v. Hartmansdorff i tillstyrkande,
att R. o. Ad. må vidblifva dess förut fattade beslut;
ty eljest kunde detsamma inträffa, som hände vid en annan
riksdag, att nemi. R. o. Ad. frånträdde ett beslut, hvari
S.tåndet nyss inbjudit ett annat Stånd att förena sig.
Den 3 December.
5
Underteckn. Ridd.Secret.: Såsom jag fattade Hr Gr. o.
Landtnäs framställning, innefattade den hemställan till Ståndet,
huruvida det godkänt Constit.Ulsk:s yttrande, hvilket
omfattar såväl det alternativ, att de öfriga Stånden må sluta
sig till R. o. Ad:s beslut, sorn det, att, i händelse första alternativet
icke inträffar, frågan då må förfalla. Skulle R.
o. Ad. nu endast besluta att vidblifva sitt förra beslut, hade
något yttrande af Ståndet, huruvida det godkände den af
Utsk. uppställda casus, hvari beslutet komme att förfalla,
icke blifvit afgifvet, och fråga kunde möjligen af någon framställas,
om icke saken borde i förstärkt Utsk. afgöras.
Gr. von Fersen: I anledn. af Hr Ridd.secret:s yttrande
får jag ånyo erinra, att här blott är fråga om en redaction
och icke om bestämmandet af bevilln.; och jag vet då icke,
huru votering kan ifrågasättas. Om 2 Stånd stadna emot 2,
förfaller frågan, och ännu ovilkorligare, om 3 Stånd stadna
emot ett. *
Frih. Cederström, Jac.: Jag anmälde mig i anledn.
af Gr. v. Fersens yttrande. Stadna två Stånd mot två, förfaller
frågan; men instämma två Stånd i R. o. Ad:s beslut,
uppkommer ett annat förhållande än det, som genom 3:ne
Stånds beslut redan var gifvet. Utsk. hade således bort endast
tillkännagifva de 3 Ståndens beslut, och att R. o. Ad:s
deremot stridande altså komme att förfalla. Jag instämmer
altså deruti, att R. o. Ad. må vidblifva sitt fattade beslut
och för öfrigt låta saken gå sin gäng, helst den rätteligen
redan hort anses afgjord.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade godkänna Bevilln.Utsk:s yttrande i denna punkt.
Ropades nej.
Gr. von Fersen: Jag anhåller om propos. till vidblifvande
af det fattade beslutet,. och anser denna punkt för
öfrigt icke erfordra någon åtgärd.
Uppå derom framställd propos. beslöt R. o. Ad. alt förblifva
vid sitt i afseende på denna punkt förut fattade beslut.
F1111 tu a g t e r.
R. o. Ad. förblef vid sitt i denna del förut fattade beslut.
Contract emellan jordägare och torpare eller a lidra
personer om några tunnland jord, dervid
städja erlägges.
R. o. Ad. fann denna punkt ej erfordra någon åtgärd af
R. o. Ad.
Arrende- och andra contract emellan enskilda
personer, a n g: d e egendomar, hus, rum, & c.
Den föreslagna voter:spropos:n godkändes.
6 Den i December.
Lysningssedel’.
Den föreslagna voter:spropos:n godkändes.
4 § 3 afd. af Utsk:s förslag.
R. o. Ad fann Utsk:s yttrande, rörtde denna punkt, ej
erfordra någon åtgärd af R. o. Ad.
Föredrogs ånyo Constit.Utsk:s d. >9 sistl. Nov. på bordet
lagda wernor. N:o 4*3 nied utlåt, öfver återreniisserna på
förslaget i meraor. N:o 34 till en ändamålsenligare organisation
af Statsrådet.
R. o. Ad. beslöt, att detta rnemor. skulle punktvis pröfvas.
5 § Reg.F.
R. o. Ad. förblef vid sina i afseende härå fattade beslut,
samt godkände voter:spropos:na litt. A. och B.
6 § Reg.F.
BorgareStts anmärk n. örn två Departementers
sönder klyf ning till tre.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att få
veta, huruvida BorgareSt. frånträdt sitt beslut i denna fråga,
i hvilken händelse voter:spropos:n under lit. C. är öfverflödig.
lindert. Ridd. Secret.: Någon underrättelse, huru Constit.
Utsk:s betänk. N:o 4*3 hos de öfriga Stånden blifvit afgjordt,
har ännu icke ankommit.
Voter:spropos:n lit. C. godkändes.
BorgareSt:s an märk n. om två andra Departement
e r s sammanslående till ett.
Voter:spropos:n lit. D. godkändes,
Departenternas benämning samt fördelningen
af åren der na Departementerna emellan.
Hr von Hartmansdorff: Utsk. har föreslagit den förändring
i R. o. Ad:s beslut, att Departementet för handeln
och näringarna skulle i stallet kallas Civildepartementet. Detta
namn har det fel, att det icke uttrycker, hvad som menas.
Skulle man deremot önska, att blott ett ord uttryckte benämningen,
så skulle jag föreslå Näringsdepartement, ty handel,
såsom ock varande en näring, är deruti inbegripen;
men vill man icke antaga detta, så tillstyrker jag, att Ståndet
måtte vidblifva sitt förra beslut.
' Hr von Troil, Emil: Jag tror icke, att Ståndet vid
detta tillfälle äger rättighet besluta annat, än vidblifvande
af sitt förra beslut eller antagande af Utsk:s förslag.
R. o. Ad. förblef vid sitt redan fattade beslut samt godkände
voter:spropos:n lit. E,
L A-ntalet af Statsråd utan departement.
R. o. Ad. biföll Utsk:s jemkningsförslag, att de skola
Deni December. 7
vara tre, hvaraf minst två böra hafva f ö r v a 11 a t c ivil
beställning, saint godkände voter:spropos:n lit. F.
Voteringspropositionen lit. G.
Ilr von Hartmansdorff: Försatsen till denna voter:spropos.
säger: "I händelse alla Stånden afslå jemnkningen.
” Nu har R. o. Ad. antagit den, således lärer voteringen
vara öfverflödig.
Frih. Cederström, Jac.: Endast i den händelse alla
Stånden antaga jemnkningsförslaget, kan voter:spropos:n komma
att förfalla.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror, att voter:spropos:n
är nödvändig äfven sedan R. o. Ad. antagit jemnkningen;
men om försatsen dertill likväl är riktig, det lemnar jag
till afgörande åt Frih. Cederström eller någon annan, sorn
har lätt för att finna sig och att genast göra upp tillfredsställande
redactioner.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade godkänna voter:spropos:n lit. G.
Ropades ja och nej.
H. Ex. hemställde, om R. o. Ad. ansåg, att samma voter;sproposition
borde förfalla.
Ropades nej.
Frih. Cederström: Skulle Ståndet icke bifalla den föreslagna
voter:spropos:n, så måste någon annan uppgöras.
Dertill har jag likväl icke hört förslag. Hr v. Hartmansdorffs
anmärkt), är så vida riktig, som det hort heta n åg
o t i stället för alla Stånden.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg voter:spropos:n lit. G. böra återremitteras.
Hr von Hartmansdorff: Saken är af ringa vigt, men
Utskls framställning innebär en omening, som ej bör bifallas.
Den ändring, som bör ske, synes mig vara, att ordet
något sättes i stället för alla; men dertill fordras återremiss.
Frih. Cederström: Om det vore fråga om att votera
öfver det anmärkta ordet, hade Hr v. Hartmansdorff rätt;
men nu är det alldeles indifferent, ty ingen anmärkn. har
blifvit gjord emot sjelfva votertsproposm.
Hr von Troil: Jag tror, att R. St. hafva annat att
göra, än att sysselsätta sig med onödiga återiemisser. Utsk.
har sagt: 1 fall något eller flera Stånd godkänna jemnkningen,
är voter:spropos:n nödig, men om alla godkänna den,
behöfves ingen votering; men då har Utsk. också icke sagt,
att det skulle voteras. Jag yrkar bifall på Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Den siste talaren har uppläst
inledningen till punkten G.;, men här är fråga om punkten H.
8
Den i December.
Hr Hjarne, Harald: Jag instämmer med Hr v. Troil,
att vi hafva annat att göra, än att discutera om ord, hvarpå
ingenting egentligen beror. Här är fråga oin vöter:spropos:r.
Mot den ifrågavar. har någon anmärkn. icke blifvit
gjord, och jag kan då icke finna, att det är skäl uppehålla
med en återremiss, för att få ett ord uti ingressen andradt.
Gr. von Fersen: Jag får framställa det jemnkningsförslag
emellan de skilda meningarna, att den ifrågavar. raden
må förbigås och propus, endast göras på sjelfva förslaget
till voter:spropos.
Frih. Cederström: Votcr:spropos:na äro alternativa
under litt. F. och G. Het förra afser den händelse, alt något
Stånd godkänner jemnkningen; det andra, att icke alla
Stånd antaga densamma. Nu liar R. o. Ad. antagit jemnkningen,
och då är det klart, att R. o. Åd:s beslut icke hindrar,
det voteringen blir öfverflödig, så vidt de öfriga Stånden
fatta ett lika beslut.
Hr von Troil: Jag medger, att proposln under lil. G.
är för R. o. Ad. öfverflödig; och jag yrkar derföre bifall till
lit. F. samt alt lil. G. må läggas till handlarn,
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att voter:spropos:n
lit. F. redan blifvit af R. o. Ad. godkänd.
Uppå derefter framställd propos. godkändes voterispropos:n
lit. G.
Statsrådets ledamöters benämning eller t i t u
1
a t u t:
Gr. Morn, Claes Fredr.: Det är möjligt, att jag misstager
mig i den förutsättning, hvartill mitt minne vill leda
mig, som skulle meningen af R. o. Ad:s gemensamma tanka
hafva varit, att icke någon benämning å departementscheferna
borde i grundlagen utsättas, utan att det måtte öfverlämnäs
till K. M. att i detta fall bestämma, hvad honom
tjenligt synas, kunde. Är denna min förutsättning riktig, så
kan den under nu förevar, lit. II. föreslagna voter:spropos.
icke godkännas, enär, enligt densamma, benämningen antingen
af Minister för tvenne och Statsråd för de öfriga, eller
ock benämningen af Minister för alla eller Statsråd för alla
departementscheferna blefve resultatet af voteringarna, och
hvarigenom det altså icke, på sätt jag tror att R. o. Ad:s
mening varit, blefve Konungen öfverlåtet att åt ledamöterna
gifva hvilken benämning honom godt synes.
Frih. Cederström: Enligt de till Utsk. ankomna prot.-  utdr. hafva, på sätt Utsk. jemväl uppgifvit, R. o. Ad. samt
BorgareSt. beslutat, att Statsrådsledamöterna samtliga skola
benämnas Statsråd, och sålunda uteslutit ministerstitulaturen.
PresteSt. har beslutat, att blott två bland bemälda ledamöter
-
Den ! December.
9
ter eller Justitie- och Utrikes Departemenls-cheferna tillägges
titeln af Statsministrar; BondeSl., att alla ledamöterna
må uttryckligen benämnas ministrar. Den ordning har vid
sa mina n jern nk nin g af olika beslut alltid blifvit följd, att det
alternativ, som öfverensstämt med eller mest närmat sig intill
Utskts eget förslag, blifvit framstäldt i första rummet.
Så har jemväl nu förhållits, och Gr. Horn torde finna, att
icke något Stånds mening blifvit i voter:spropos:na utesluten.
Underteckn. Ridd.Secret.: Uti det expedierade prot.-  Utdr. af d. 9 sisth Oct. finnas inga andra ställen, som på det
nu förevar, ämnet kunna hafva afseende, än följande såsom
Ståndets gemensamma tanka förklarade anmärkningar, nemi.:
2.‘dra punkten lit. C ”att benämningen Minister höride
utgå utur förslaget till 1 och 2 raomJn af 6 § Reg.F.”
samt
sista mom. i den af Ståndet i följd af anmärkningarna
uppgjorda redaction af 6 § Reg.F., hvilket mom. lyder sålunda
:
”Bland de två Statsråden utan departement bör minst
”ett hafva förvaltat civil beställning.”
Gr. Horn: Enligt de upplysningar, som Hr
cret. utur prot.utdr. meddelat, finnes, att R. o. Ad. ingalunda
förklarat dess gemensamma tanka vara, att Statsrådsledamöterna
skola kallas Statsråd. Jag måste således antaga,
att den felaktiga uppställningen af voter:spropos:na antingen
härleder sig från en oriktig uppfattning hos Utsk.,
eller ock från någon möjlig oriktighet i det utskrifna prot.-  utdr. i ämnet. Rättelse måste i båda fallen äga rum; och
jag förnyar uttrycket af den tanke, jag vid sjelfva frågans
pröfning yttrade, att man icke bör binda Konungen i afseende
å rättigheten att gifva departementscheferna hvilken
benämning som helst. R. o. Ad:s tanka var också aldrig
den; och jag yrkar således, att Ståndets verkliga tanka må
intagas i voter:spropos:n, på det densamma icke må sakna
tillfälle att i votering göras gällande. Återremiss är för detta
ändamål nödig.
Frih. Cederström: Enligt prot.utdr. har R. o. Ad.
förklarat dess gemensamma tanka vara, att ministertiteln
borde försvinna; men i afseende å benämningen Statsråd har
något sådant beslut icke blifvit fattadt. Utsk:s förslag i
denna del qvarstår altså; och denna uppfattning af R. o.
Ad:s mening har vunnit ytterligare styrka derigenom, att
R. o. Ad. uti ett sednare mom. af prot.utdr. sjelf omtalar
de ifrågavar. ledamöterna med benämningen Statsråd. Jag
tror således, att Utsk. i sammanjemnkningsväg icke kunnat
annorlunda tillvägagå, än som skett.
17 H. a
Den i December.
Gr. von Fersen: För min del instämmer jag i Gr.
Horns begäran oni återremiss, och linner ett ytterligare skäl
dertill lili den omständighet, att Utsk., för den händelse,
som inträder, i fall nej vinner i första voteringen, väl ansett
votering böra äga rum, men icke framställt någon formlig
votertspropos. Måhända har Utsk. längre fram i memor.
godtgjort den anmärkta uraktlåtelsen; men sådant »om mom.
H nu befinnes, visar det sig, att Utsk. föreslagit en omröstning,
hvartill det likväl icke framställt propos., och sådant
är en obestridlig felaktighet, som genom återremiss måste
rättas.
Frih. Cederström: Utsk. hade i sanning icke väntat
sig en så beskaffad anmärkn., sorn den Gr. v. Fersen nu afgifvit.
Utsk. har sagt, att om nej vinner, anställes omröstning,
huruvida antingen alla Statsrådets ledamöter må benämnas
Statsråd, eller ock samtliga departementscheferna
hära titeln af ministrar. Mig synes alternativerna för voteringen
vara alldeles oförtydbarligen utmärkta. R. o. Ad:s
tanka, såsom det första Ståndets, är ställd i första och BondeSt:s
i andra rummet. Sålunda uppställda hafva de föregående
voter:spropos:na blifvit af R. o. Ad. godkända. Utsk.
har verkligen icke kunnat ana, att någon villrådighet i denna
del skulle kunna uppstå, än mindre bibehålla sig.
Gr. von Fersen: Jag hemställer, om en ordförande i
förstärkt Utsk. äger rätt framställa andra, än sådana propos:!',
som redan äro af RiksSt:n gillade. Om detta gillande
skall kunna äga rum, måste en i ordentlig votertsform
upprättad propos. vara Ståndens pröfning underställd. Det
är således Constit.Utsk:s skyldighet att uppställa voterlspropostn
för den händelse, att nej i första voteringen vinner,
på det denna må i Stånden undergå behörig justering.
Hr Hjärne: Jag tager för afgjordt, att Constit.Utsk.
kommer att få uppbära flera anmärkntr, som det icke torde
hafva väntat sig. Uti ifrågavar. fall är den af Gr. Horn
framställda fullkomligt riktig, emedan R. o. Ad., om det
också icke blef föremål för ett särskildt förklarande, likväl
genom discussionen uttryckte, att icke någon viss benämning
å departementscheferna borde i grundlagen utsättas.
Emedlertid, och då jag icke tror, att en återremiss komme
att leda till någon ändring i sjelfva saken, anser jäg del vara
sä godt att nu bifalla votertspropostn.
Gr. Horn: Jag kan för min del icke bidraga till utvidgande
af prerogativerna hos ett Utsk., hvilket redan tyckes
hafva sig dem nog högt förbehållna och vilja föreställa
sig dem vida derutöfver. Här måste Utsk. åtminstone icke
äga någon annan rätt, än att sammanjenmka Ståndens skiljaktiga
beslut. R. o. Ad. har aldrig beslutat, att departementscheferna
skola heta Statsråd, och jag skulle vilja för
-
Den i December.
ii
moda, att förhållandet är enahanda med BorgareSt. Utsk:s
upptagande i jemnkningsförslaget af en sådan tanka är altså
en tillegnan, som Utsk. sjelf behagat gifva åt Ståndets
mening. Ett är att tala om ledamöter af Statsrådet, och
annat att förklara, det dessa böra kallas Statsråd. Jag kan
icke frångå min öfvertygelse, att Utsk. förfarit oriktigt, och
mitt yrkande, att rättelse deri må beredas.
Frih. Cederström: Jag har redan tillkännagifva orsaken,
hvarföre Utsk. icke kunnat fatta R. o. Ad:s mening
annorlunda, än som skett. Ståndet har nemi. icke förklarat,
att Statsrådstiteln borde borttagas. Den fanns intagen
i Utskrs förslag; och i de delar deraf, hvaremot anmärkntr
icke göras och till gemensamma tankar antagas, anses Utsk;s
förslag godkändt. Beslutas altså återremiss, så kan, i det
skick frågan nu står, någon ändring derigenom icke vinnas.
Skulle R. o. Ad. deremot nu vilja förklara, det meningen
med dess beslut varit sådan, som Gr. Horn velat tyda den,
så måste deröfver fattas särskildt beslut, hvilket då ina tjena
Utsk. till efterrättelse.
Gr. Horn: Frih. Cederströms anmärkt!, är deruti riktig,
att R. o. Ad. beslutat, det Statsministerstiteln skall utgå;
men Hr Frih. har fullkomligt orätt uti, att R. o. Ad.
ansett, det någon annan titel för departementscheferna borde
i grundlagen bestämmas. Jag anser således fortfarande,
att full anledn. till återremiss förefinnes.
Utsk:s ifrågavar. yttrande tillika med voter:spropos:n lit.
II återremitterades.
BondeSt:s anmärkn., a 11 f ö re d ra g a n de a f K ri g särendet'
i Statsrådet icke derjemte genom grundlagen
borde förordnas till Konungens rådgifvare
i c o m m a n d o m å 1.
Voter:spropos:n lit. I godkändes.
8 och 9 §§ Reg.F.
De under litt. K och L föreslagna voter:spropos:r godkändes.
io § Reg.F.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag anhåller hos Hr Gr. o.
Landtm, om propos. till antagande af den föreslagna inbjudningen,
hvartill jag för min del är benägen.
Uppå derom framställd propos. biföll R. o. Ad. Utsk:s
hemställan, att Ståndet måtte nedlägga sin emot förslaget
till förändring af o'enna § gjorda anmärkn., samt ansåg, att
i anledn. af detta beslut voter:spropos:n lit. M måtte rättas
och således återremitteras.
i5 § Reg.F.
R. o. Ad. biföll Utsk:s hemställan, att Ståndet måtte
i) Den i December.
godkänna BorgareSi:s redaction af denna § i irsta punkten,
eller t. o. m. orden ”ärendet hörer”, samt godkände voterrsproposm
Ii t. N.
24 § Reg.F.
Utskrs hemställan, att benämningen ”Konungens Nedra
Justitie-Re vision” måtte i denna § oförändrad qvarstå,
bifölls af R. o. Ad.
26 och 34 §§ Reg.F.
Voterrsproposma litt. O, P, Q och R godkändes.
35 § Reg.F.
Då II. Ex. Hr Gr. o. L a n d t m. började framställa propos.
till godkännande af hvad Utsk. rörrde denna § yttrat,
anmälde sig
Hr von Hartmansdorff och yttrade:
Jag finner icke någon annan åtgärd att här besluta, än
att R. o. Ad. vidblifver dess förut i ämnet fattade beslut;
ty det är till de öfriga Stånden, sora inbjudn. är ställd.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
godkännande af Utskrs yttrande, rörrde denna §.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att
qvarblifva vid sitt i ämnet fattade beslut samt godkändevotertsproposm
lit. S.
38 § Reg.F.
Utskrs tillstyrkan om antagande af PresteStrs redaction
af denna § blef af R. o. Ad. bifallen, och voterrsproposm
lit. T godkänd.
43 § Reg.F.
Det af Utsk. framställda jemnkningsförslag bifölls och
voterrsproposm lit. U godkändes.
99 § Reg.F.
Hvad Utsk. rörrde denna § yttrat, fann R. o. Ad. för
det närvar, ej erfordra någon åtgärd af Ståndet.
106 § R e g. F.
Voterrspropos. lit. V godkändes.
4i § Riksd.Ordn.
R. o. Ad., som fann, att samma beslut, som i afseende
på 35 § Reg.F. blifvit fattadt, äfven borde här vära gällan
de,
vidblef altså sitt förut rörrde 41 § Riksd.Ordn. fattade
beslut.
2 § 4 morn. Tryckfr.Förordn.
R. o. Ad. fann Utskrs yttrande i denna del för det närvar.
ej erfordra någon åtgärd.
Den i December.
Ankom K. M:s Hofcanceller, hvilken å Dess höga vägnar
aflemnade en nåd. propos. af d. 29 sistl. Nov., ang:de
låncanslag lill återuppbyggande af staden Wenersborg.
Denna nåd. propos. remitterades till StatsUtsk.
Ånyo föredrogs Constit.Utsk:s d. 19 sistl. Nov. på bordet
lagda ni einor. N:o <{9 med uppgift å särskilda grundlagsförändringar,
som föranledas af Ståndens gemensamma
tankar, ronde Hofcancelierens Statsdepartement.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Med afseende på de ytterligare
grundlagsändringar, som kunna blifva en följd af föregående
rnemor., hemställer jag, huruvida icke detta memor.
N:o 4g må hvila, intilldess frågan om det förra, efter
besvarad återremiss, ånyo förekommer. Jag tror, att Utsk.
förbisett åtskilliga ändringar, som påkallas i nödvändig följd
af de redan beslutade, och i afseende hvarå det varit TJt—
sk:s skyldighet att rätta sig efter den R. o. Ad:s gemensamma
tanka, att Utsk. måtte inkomma med förslag till alla de
ändringar, som borde blifva en följd af förut fattade beslut.
Äfven i 7 § Reg.F. är ändring nödig, och de uti it § föreslagna
äro icke tillräckliga, ty benämningen Statsminister
är der bibehållen, m. m. Jag tillstyrker altså, att mentor,
må hvila, tilldess Utsk. inkommer med sitt nya jemnkningsförslag
i anledn. af mentor, N:o 4&
Frih. Cederström, Jac.: Det föredragna betänk, afser
endast den händelse, att HofcanceJlers-embetet komnter
att upphöra, och kan ganska väl nu afgöras. Hvad beträffar
Gr. Horns anmärka., ang:de 7 § Reg.F., lärer väl be
nämningen:
ministeriella mål komma att fortfarande finnas,
så länge icke ali communication emellan Sverige och främmande
magter upphört.
Gr. Horn: Jag har icke satt i fråga, att ”ministériella
mål” skall utgå, men väl att ”Statsminister” må uteslutas;
ty sådan 11 § enligt Utsk:s förslag skulle lyda, komme
Statsminister att deri nämnas på a:ne ställen; och försvinner
ministertiteln, så måste likväl benämningen borttagas
jemväl på de nu anmärkta ställen. Hvad ministeriella mål
angår, skulle jag äfven dervid hafva anmärkningar att göra;
men dessa höra icke till denna fråga.
R. o. Ad. beslöt, att Constit.Utsk:s memor. N:o 49 skulle
hvila, på sätt Gr. Horn föreslagit.
Till pröfning företogs Lag- och Oecon.Utsk:ns d. 19
sistl. Nov. på bordet lagda betänk. N:o 27 öfver väckta motioner
om skyldighet för säteriägare och vissa boställsinnehafvare,
att deltaga i byggnad af tingshus och häradsfängelse.
»4
Dea i December.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi-.: Jag har icke något
emot betänk, i sjelfva hufvudsaken; men det förefaller
mig besynnerligt, att, då det är fråga om borttagande af ett
privilegium, man icke vill tillstädja, att sådant må ske genast,
utan först sedan nu var. innehafvare afgått. Då ett
privilegium upphör, bör det ske allmänt och icke så, att
det på ett ställe äger rum och på ett annat icke. Det har
hittills alltid varit iakttaget, att då ett privilegium borttages
för framtiden, har det äfven upphört för det närvar.
Jag tillstyrker derföre återremiss af betänk., på det sista orden
deruti, eller de som försäkra nu var. innehafvare att bibehållas
vid det ifrågavar. privilegiet, må utgå. Jag skulle
nemi. förmoda, alt PresteSt:s ledamöter icke kunna vilja
beröfva sina efterträdare, hvad de icke vilja afstå för sig
sjelfva. Bättre, än hvad nu föreslaget ar, vore, att en bestämd
prescriptionstid bestämdes, utöfver hvilken ifrågavar.
privilegium icke af någon finge tillgodonjutas, på det alt
livar och en, sorn deraf drabbas, må i förhand vara underrättad
örn det nya onus, honom sålunda ålägges.
Hr Hjärne, Harald: Jag tror väl icke, att man begår
någon orättvisa, om man beslöte så, som Gr. Gyldenstolpe
yrkat; men jag tror deremot, att det vore obilligt
att på detta sätt åstadkomma en indirect nedsättning i nuvar.
innehafvares löneförmåner. Emedlertid ligger icke någon
obillighet deruti, att de, som framdeles tillträda tjernsten,
ieke komma i åtnjutande af förmåner, hvilka blifvit
fråntagna befattningen, innan de sökte densamma, Om det
således äfven skulle vara rättvist att instämma med Gr. Gyldenstolpe,
är det dock en fordran af billigheten att bifalla
Utskts betänk., sådant det är.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Uti redactionen af
Utsk:ns tillstyrkande förekommer ett ord, som måste vara
tryckfel. Der står nemi. bygga och uppehålla (hus). Detta
sednare ord måste skola vara underhålla; och jag
hemställer, om icke återremiss bör äga rum, för att häruti
bereda lättelse.
Hr Hjärne: Enligt nu gällande lag är ordet uppehålla
synonymt med underhålla, och då det i 100 år
varit begagnadt, utan att misstydning deraf försports, tror
jag icke, att någon återremiss för ändring uti den anmärkta
omständigheten är nödig.
Hr Cederschjöld: Om man vid författande af lagar
nu skulle nyttja sådana ord, som för ett eller ett par hundra
år sedan brukades, så tror jag, att otydlighet i flera
fall komme att uppstå. Derjemte får jag blott erinra, att
om man af det ifrågavar. verbum ville göra ett substantivum,
skulle det komma att heta uppehälle; och det vo
-
Den i December.
i5
re ju en fullkomlig orimlighet att dermed beteckna vidmagtliållandet
af hus.
Frih. Boye, Ludv.: Jag är förekommen af den siste
talaren och förenar mig med honom i anhållan om återremiss,
på det ordet uppehålla må förändras till underhålla,
såsom öfverensstämmande med nuvar. Svenskt språkbruk.
Lag- och Oecon.Utsktns utlåt. N:o 27 återremitterades.
Föredrogs ånyo Constit.TJtskrs d. 24 sisth Nov. på bordet
lagda mentor. N:o 5o i anledn. af tre Stånds återremiss
på memor. N:o35, med betänk, om Nationalrepresentationen.
Gr. Florn, Claes Fredr.: LItsk. har uti det föredragna
betänk, uttalat en grundsats, som icke kan eller bör godkännas.
Utsk. har nemi. vägrat att till sammanjemnkning
upptaga ett RiksSCs gemensamma tanka. 56 § Reg.F. ålägger
likväl uttryckligen att sammanjemnka Ståndens gemensamma
tanka, och det kan icke bestridas, att BorgareSt:s
förklarande utgör en sådan; men likväl har Utsk. uteslutit
den från sammanjemnkningen. Jag anser således Constit.-  Utsk. hafva härutinnan förfarit grundlagsvidrigt, och jag
anhåller, att R. o. Ad. icke må stillatigande godkänna en
sådan förtydning af grundlagarna, desto farligare, som den
utgått från ett Utsk., hvilket har till åliggande att vårda
deras helgd. Jag tillstyrker altså, att Utsk:s betänk., såsom
varande ofullständigt, må, med förkastande af den grundsats,
detsamma uti anmärkta afseende uttrycker, till Utsk.
återremitteras.
Hrr Dalman, Wilh. Fredr., och Hjärne, Harald,
instämde med Gr. Horn.
Frih. Cederström, Jac.: Gr. Horn har begärt, att
betänk, må förkastas, och ledamöter hafva deri instämt.
Det skulle verkligen vara besynnerligt, om en sådan åtgärd
kunde vidtagas. Om än R. o. Ad. Förkastar, hvad Utsk.
yttrat om den i BorgareSt. väckta nya grundlagsfråga, kan
det icke inverka till någon ändring; ty 81 § Reg.F. bestämmer
ordningen för dylika frågors behandling, och denna §
är lika gällande för Utsk. som för Ständerna. Det är derjemte
Constit.Utsk. särskildt ålagdt, att åtgärder, åstadkomna
genom en utaf discussioner inom RäksSttU vilseförd opinion,
men icke öfverensstämmande med grundlagens föreskrifter,
må återföras till enlighet med hvad grundlagarna
bjuda. Hade Utsk. företagit sig att Upptaga BorgareSt:s nyväckta
motion, så hade Utsk. bestämdt gjort sig förvunnet
till en grundlagsvidrig handling. Jag begär ett rum i prot.
för denna min åsigt, och öfverlemnar för öfrigt till Ståndet
att besluta, hvad det för godt finner.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Det är obestridligt,
»6
Den i December.
att Stånden äga rätt göra anmärkn:r vid förslag till grundlagsförändringar;
men något förslag till ändring i 12 § Riksd.-  Ordn. har icke af Constit.Utsk. blifvit framstäldt, och BorgareStts
förklarande i denna del kan altså icke anses såsom
någon anmärkn., utan såsom ett nytt förslag, desto oformligare,
som Utsk. deröfver aldrig kommit i tillfälle att utlåta
sig. Jag måste altså godkänna Utsk:s förfarande i denna
del. Men helt annorlunda får jag framdeles tillfälle bedöma
Utskrs förhållande, då fråga förekommer om ett af
Utsk. framstäldt förslag, som blifvit af Stånden förkastadt.
Sådant tror jag lagligen kunna äga rum, men icke, att nya
förslag må i Stånden framställas och såsom gemensam tanka
antagas.
Hr Hjärne: Då jag instämde med Gr. Horn, fattade
jag icke hans yttrande så, som hade han yrkat, att betänk,
mätte förkastas, ty detta är ej formenligt, utan endast,
som hade Hr Gr. begärt återremiss. R. o. Ad. ingick, då
frågan till pröfning förevar uti representationsfrågan, i hela
dess vidd; och om Ståndet nu skulle godkänna betänk., hade
i och dermed medgifvits, att det förra behandlingssättet
var oriktigt. Beträffande hvad Frih. Cederström yttrat, att
nemi. Constit.Utsk. skall vaka deröfver, att RiksSt:n icke må
förvilla sig, utan hålla sig till grundlagens bokstaf, tror
jag, att om en sådan princip antages, som den i detta betänk.
uttryckta, hade man dermed erkänt, att Constit.Utsk.
vore en dictatorisk myndighet öfver R. St., och sådan kan
grundlagens mening icke vara. Jag yrkar således återremiss,
samt att Constit.Utsk. må förständigas att fästa behörigt
afseende å de inom Stånden såsom gemensamma tankar
uttryckta meningar.
Hr Dalman: Det var mig icke oväntadt att från Frih.
Cederström förnimma ytterligare försök till försvar för de
åsigter, Hr Frih. lyckats i flera riktningar göra gällande
inom Constit.Utsk. För min del finner jag dessa åsigter högst
besynnerliga, och de satser, Hr Frih. drifver, ganska vådliga.
Jjig instämmer derföre med Gr. Horn. Grundlagen har
på intet ställe stadgat eller ens antydt, att Constit.Utsk. vore
satt till väktare öfver R. St. Den enda auetoritet, sorn
ägt förklara, det den af BorgareSt. framställda gemensamma
tanka varit stridande mot grundlagen, var Ståndets Talman,
som i sådan händelse bort derå vägra propos.; men när
detta icke skett, äger Constit.Utsk. ingen domsrätt i delta
hänseende, utan åligger det Utsk. att behandla ärendet efter
56 § Reg.F., d. v. s. att söka sammanjemnka RiksStms
meningar derutinnan. Om åter den sats antages, som Frih.
Cederström yrkar, skulle inträffa, hvad Hr Hjärne sagt, att
R. St. uti sitt Constit.Utsk. finge en fullkomlig dictator,
som slutligen skulle kunna göra anspråk uppå att revidera
Den i December, t*
och cassera hvart enda vid riksdagen fattadt beslut; ja, man
hade selt försök af vissa ledamöter inom Utsk. gjorda att
argumentera Utsk. till en controllör jemväl öfver det sätt,
på hvilket Koniingamagten upprätthåller sina prerogativer.
Jag frågar, om det vore rimligt, att någon representation
åt en fördelning af sig sjelf, om 10 å 12, högst i3 ledamöter
utgjorde majoriteten, uppdroge en sådan magt och
myndighet. Om denna verkligen vore nödvändig, och om
den icke skall upplösa hela samhället, måste den åtminstone
stå utom Representationen. Såsom jag uppfattat Gr.
Horns begäran, har han icke yrkat betänkts förkastande nit
genast, Utan lilott att R. o Ad., med ogillande af Utskts
yttrade åsigt i denna fråga, måtte densamma till Utsk. återförvisa,
— och det är i en sådan tanka, som jag instämt
med Gr. Horn och hvarå jag anhåller om Hr Gr. o. Landtnäs
propostn.
Gr. von Fersen, Hans: Efter hvad jag vill erinra
mig, upptaga öfverläggn ingar na i anledn. af Constit.Utsk:s
betänk. N:o 35 flera ganska vidlyftiga plena; och det har
då förefallit mig underligt att finna det förevar, jemnkningsförslaget
så särdeles knapphändigt. Jag påminner mig icke
bestämdt, huruvida de fattade besluten väsendtligen afveko
från Ulsk:s förslag; och jag skulle önska, att Frih. Cederström,
som jag hört anmäla sig, täcktes upplysa, om de gemensamma
tankarna verkligen endast rort de Irenne punkter,
Utsk. upptagit. Eljest måste jag erkänna, att betänk,
är ofullständigt, samt derå yrka återremiss. Hvad beträffar
tydningen af 56 § Reg.F., torde jag få återkalla i minnet
den långa discussion, som derom ägde rum, då betänk. N:o
35 förevar. Emedlertid anhåller jag först om svar på min
fråga, huruvida betänk, upptager alla de anmärkntr, hvilka
såsom gemensamma tankar i Stånden blifvit gjorda.
Gr. Horn: För min del behöfver jag icke något yttrande
af ordföranden i Utsk. för att inse, att betänk, är ofullständigt.
Het visar sig klart deruti, att Utsk. sagt sig vägla
upptaga BorgareSt:s tankar. Jag behöfver blott fästa
mig vid Utsk:s egna ord. J£n ledamot har sagt, att frågan
om ändring i 12 § Riksd.Ordn. icke var af Constit.Utsk. vidrörd.
Jag påminner mig likväl, att den af Utsk. framställda
fråga om en Nationalrepresentation inom Stånden behandlades
i vida större omfattning, än Utsk. deråt egnat. Huruvida
R. o. Ad:s gemensamma tanka blifvit fullständigt
uppfattad eller icke, deröfver vill jag icke ingå i omdöme.
Jag anser dem af föga vigt; men af stor angelägenhet är
det, att R. o. Ad. icke godkänner Ulsk:s betänk., utan, med
förkastande af de deruti Uttryckta principer, detsamma återremitterar.
3
i8
Den i December.
Frih. Boye, Ludv.: Da betänk. ang:de representationsfrågan
förevar, gjordes härstädes, under namn af anmärkn.
T, åtskilliga alldeles nya förslag till representationsreform.
Jag vågade då, under åberopande af den §, som
förbjuder, att grundlagsförslag må i Stånden väckas, protestera
emot meddelandet af propos. å berörde förslag. Hr
Gr. o. Landtm, framställde dock sådana, och jag vidtog då
sista utvägen, den att reservera mig. Jag skulle då alltför
mycket brista i consequens, om jag icke, vidhållande samma
mening, jag på ofvannämnde sätt förut yttrat, jemväl
nu sökte göra densamma gällande. Då constitutionen bjuder
ett sätt, hvarpå hon tillåter, att ändringar i densamma
må ske, måste hvarje annat vara olagligt; och det måste
gifvas en kraft, som har sig uppdraget att återhålla hvarje
försök att sönderbryta constitutionen. Denna kraft måste
finnas hos Constit.Utsk. Eljest finnes den ingenstädes, och
det berör då på slumpen, på opinionen för dagen att när
som helst gifva oss en alldeles ny grundlag. Jag anser altså
Utsk. hafva riktigt förfarit, och begär propos. till bifall
å betänk.
Ilr Lagerhjelm, Pehr: Frågan är nu i samma skick,
som då den sista gången förevar. Sedan man utvexlat ömsesidiga
åsigter, måste man sluta med att underkasta sig lagen
och respectera, hvad den bjuder. Talare hafva nu uppstått,
hvilka ansett Utsk. icke hafva fullständigt iakttagit
sin pligt i afseende på sammanjemnkning af Ståndens särskilda
tankar. Utaf dessa har någon velat, alt Utsk. måtte
förständigas att handla så och så. Man skulle således kunna
förständiga någon att tänka på det eller det sättet. Hvad
svar har jag väl att gifva på ett sådant sätt att argumentera?
Om någon vili ålägga mig att tänka så eller så, hvad
svar lägger han väl i min mun? En annan har velat utaf
Utskrs ledamöter veta, huruvida det afgifna utlåt, är full
ständigt
eller icke. Det måste väl vara anmärkarens sak att
visa, om eller hvaruti ofullständighet äger rum, på det
Utsk. må kunna försvara sig emot påslåendet; men icke kan
det väl vara Utskrs ledamöters åliggande att utpeka bristfälligheter
i deras förslag och såmedelst bilda facta till anmärkntr
emot deras eget arbete. Sådant synes vara ett nytt
sätt att i anmärkningsväg förhålla sig. Hvad sjelfva hufvudfrågan
beträffar, är den verkligen af så betänklig art,
att den väl synes kunna tåla vid, att man än en gång studerar,
hvad grundlagen i afseende derå stadgar. Det lärer
icke vara utan allt skäl, som grundlagsstiftarne nedlagt i
Constit.Utsk. en rättighet, som de icke velat tillerkänna
Ständerna. 81 § Keg.F. säger: ’’Ej må frågor derom (om
grundlagsförändringar nemi.) uti Ståndens plena väckas, utan
anmälas de hos lil. Sl:s vid hvarje riksdag valda Constit.-  Utsk.’’ Nu har likväl fråga förekommit i BorgareSt. om en
Den i December.
19
grundlagsförändring, hvartill förslaget icke blifvit i Conslit.-  Utsk. förut handlagdt, på sätt grundlagen, enligt dess ofvan
anförda bud, ovilkorligen stadgar. Då frågar jag: bar
väl Utsk. kunnat göra annorlunda, än förklara sig vara af
grundlagen hindradt att upptaga det väckta förslaget. Hade
Utsk. upptagit detsamma, så bade man med fog kunnat
fråga, med hvilken rätt Utsk. så gjorde, och hvarföre det
gjorde sig niägtigare, än det enligt grundlagen är? Väl har
nu för det motsatta handlingssättet en lika beskaffad beskyllning
emot Utsk. låtit höra sig; men då den ena sidan
bar grundlagen med sig och den andra har den emot sig,
åt hvilken sida bör man val då lemna afseende? Derom är
nu fråga. Uti 56 § Reg.F. står: ”Frågor om förändringar i
grundlagarna varda på följande sätt behandlade: Tillstyrker
Constil.Utsk. hvad en riksdagsman hos detsamma i sådant
afseende föreslagit, eller utlåter sig Utsk. med lili- eller
afstyrkande å en af Konungen i lika ändamål gjord propos.
varde Utsk:s yttrande vid samma riksdag öfverlemnadt till
R. St., hvilka vid densamma må derom kunna öfverlägga,
men icke vid densamma besluta.” För hela stadgandet ligger
till grund, att frågan först skall vara bearbetad afUtsk.;
och tror man väl, att lagstiftaren tanklöst stadgat, att förändringen,
för att blifva hvilande, skall vara tillstyrkt af
Utsk. Motivet är tydligen att förekomma, det man i dessa
ämnen må tänka hastigt, ofullkomligt eller ofullständigt.
Det är skadligt att tänka för hastigt, ytligt, ofullständigt,
då fråga är om en författning i allmänhet, ehuru den kan
vara mer eller mindre vigtig; huru mycket mer, då frågan
gäller Rikets grundlagar? Dervid må ej förslagen lill
förändringar vexla såsom dagens opinioner, ej som vädret.
Frih. Cederström: Jag är till större delen förekommen
af Hr Lagerhjelm; men jag ber att få särskildt tillbesvarande
upptaga ett yttrande af Hr Dalman. Han har
nemi. beskyllt Utsk:s majoritet att hafva låtit leda sig af
min åsigt i ämnet. Hr Dalman bör göra Utsk. den rättvisa
att tro, det hvarje ledamot handlar efter sin egen åsigt,
lika som jag bandlat efter min. Hvad åter angår Hr Dalmans
vidrörande af denna åsigt i en sådan acqeption deraf,
hvarifrån Hr Dalman kunnat leda sig till förundran deröfver,
att förbiseende af Konungens prerqgatiyer kan blifva
föremål för Representationens beifrande, får jag förklara,
att jag icke kan blifva den, som vill tillstädja, att Konungamagten
inom vårt samhälle må i någon mån inskränkas,
och jag ser icke, lika med Hr Dalman, Representationen
och Konungamagten såsom i fiendtlig ställning emot
hvarandra, utan är, i min öfvertygelse, enighet pch förtroende
hvad som ömsesidigt städse bör råda, och då är det
för Representationen af lika vigt att beifra ett förbiseende
af de K. prerogativerna , som Representationens egna eller la
-
Den i December.
garnas bud. Grundlagarna bestämma bogge Statsmagternas
prerogativer; förbiseende af lagarnas bud är förbjudet och
påföljdens genom lagen bestämd. Hvad särskildt denna fråga
vidkommer, har Hr Lagerhjelm och Frih. Boye visat, att
nya förslag till grundlagsförändringar icke må i Stånden
väckas. Stånden kunna icke besluta öfver andra frågor än
dem, hvilka inkomma från Utsk.; och Constit.Utsk. har icke
skyldighet att framställa andra förslag, än dem det sjelf fin-,
ner nyttiga. Om BorgareSt. enskildt remitterar förslag till
Utsk., kunna de der icke upptagas. Så har ock nu skett. Motionären
har ägt rätt att enskildt vända sig lill Utsk. och
utbekomma Utskls utlåt, till tryck; men dermed allt. Frågan,
mina Hrr, är af högsta vigt. Sannt är, att det inträffat,
att Utsk. föreslagit votering om en fråga, på samma
sätt väckt som den nu omtvistade; men denna voteringspropos.
var olaglig, och jag har deremot afgifvit min protest,
ty frågan Qm 3:ne års mellantid emellan riksdagarna var
förut i Utsk. afslagen eller förkastad. Berörde åtgärd var
altså ett misstag; men då grundlagen stadgar, alt den i
hvarje särskildt fall skall efter ordalydelsen tolkas, kunna
icke några prejudicater å olagliga tolkningar gälia till hinder
för lagens inträdande i verksamhet vid ett annat tillfälle,
sådan den lyder, Lagens bokstaf åberopas, och den
skall lydas.
Hr Dalman: Jag börjar med den förklaring, att jag
verkligen tror, det Frih, Gederström följer sin öfvertygelse;
men jag har blott beklagat, att Hr Frih., i egenskap af ordförande
i Constit.Utsk., skall hysa en så besynnerlig öfvertygelse
och lyckas göra den derstädes gällande. Hvad sjelfva
hufvudfrågan beträffar, har jag icke nu ingått i granskning,
huruvida BorgareSt. ägt grundlagsenlig rätt att väcka
den fråga, som, i form af dess gemensamma tanka angrde
Nationalrepresentationen, blifvit till Utsk. remitterad. Jag
bar blott påstått, att Utsk. ej äger grundlagsenlig rätt att
vägra upptaga en dit i laga ordning remitterad anmärkning.
Den kraft mot öfverträdelse»’ af grundlagen, som ansetts
nödvändig, har blifvit nedlagd i 55 § Riksd.Ordn., som stadgar
Talmans rättighet och pligt att vägra propos. å hvarje
väckt fråga, som bokstafligen strider mot grundlagarnas lydelse,
och det är endast i den händelse, en sådan väg»’an
sker, som Constit.Utsk. är satt till skiljedomare emellan
RiksStm och deras Talmän. Men om icke de sednare begagnat
sig af denna rätt, äger Utsk. ingen talan; och i sanning
jag inser, hvartill Utskrs vägran att upptaga frågan
tjenar, då den nemi. står i strid med Talmannens ioel»
RiksStins mening om saken. Jag supponerar t. ex., att
ett grundlagsvidrigt förslag väcktes inom RiksStm. Talmannen
funno icke hinder för dess behandling af Constit.Utsk.
Utsk, svarade, att det vägrade upptaga frågan, och aflemna
-
Den i December.
31
de således inga jemnkningsförslag till förstärkt Constit.Utsk.
Betänk, återremitterades. Utsk, föYblef vid sin förra tanka,
men RiksSttn oell Talmännen förblefvo jemväl vid sin, och
då saken andra gången förekom, inrättades naturligtvis voter:spropos:n
efter denna mening. Asigten, alt Constit.Utsk.
vore satt till väktare öfver lagligheten af RiksShns beslut,
är således lika falsk, som den blefve onyttig, i händelse
RiksSt;n icke ville efterskänka sina rättigheter. En ledamot
har sagt, att ingen kunde föreskrifva Utsk. att tänka på det
ejler det sättet. Detta är visserligen sannt; men sådant kan
icke sträcka sig ända derhän, att ett RiksSt. icke skulle kunna
föreskrifva ett Utsk. alt yttra något eller att upptaga
sjelfva saken lill pröfning. Uti förevar, fall erfordras dessutom
icke något yttrande af Utsk., livarken i sak eller
form. Utsk. äger blott att verkställa, d. v. s, sammanjemnka
RiksSttns skiljaktiga tankar, öfver beskaffenheten af livilka
Utsk. icke äger någon yttrande-rätt. Emedlertid förundrar
det mig, att de ledamöter i Constit.Utsk., livilka vid
jnnevar. riksdag haft den smärtan att finna sina tankar så
väsendtligt stridande emot sina principalers, att, säger jag,
dessa ledamöter icke afsäga sig ett så tungt och besvärligt
ombudsmannaskap. Jag liar anledn. förmoda, att R. St.
icke skulle anlagt sorg öfver ett sådant steg af dessa ledamöter.
Jag vidhåller mitt yrkande om återreraiss.
Hr Hjärne: Constit.Utsk. hade afgifvit ett betänk, ”om
N a tio na l-r e p rese n ta tio n en,” ulan att deri instänga omdömet
inom någon viss section af den stora spher, som innesluter
begreppet om Na t io n a I - r e p r ese n t a t i o ti; och
ehuru Utsk. sjelf hållit sig på spherens yta, voro likväl
RiksSttn af belänk:s form oförhindrade att i sin granskning
och sina anmärkningar gå litet mera på djupet. Då discussionen
uppstod, ingick den genast i frågan, huruvida nya
förslag kunde såsom anmärknrr emot Utsk. framställas; och
pluraliteten gillade, att så kunde ske. Visserligen protesterade
åtskilliga ledamöter deremot; men gillandet utgjordes
af en stor pluralitet. Det är således i consequens med min
förut i frågan yttrade åsigt, som jag nu yrkar återremiss, på
det R. o. Ad. icke må frångå sin redan förut tillämpade
åsigt i afseende på formen. En ledamot har förklarat sig
af consequens begära bifall till betänk. Jag får härvid blott
erinra, att samma ledamot afgaf den nu åberopade protesten
på e. m., sedan han likväl på f. m. afgifvit och fått under
pröfning ett eget förslag af samma syftning sorn de,
emot hvilka han sedermera protesterade. Man har sagt,
att Constit.Utsk. är en väktare emot olagligheter och har i
detta fall en magt, som ej äges af RiksStjn, Jag kan iqkg
erkänna detta sednare mera än i ett fall, det nemi,, hvarom
106 § Reg.F. handlar; och huru Utsk, tillämpar denna
rättighet lära vi snart få tillfälle att bedöma. För öfrigt.
32
Den i December.
och utan afseende å det olagliga i Utskrs handlingssätt, tror
jag likväl giltiga skäl till återremiss förefinnas. Då skiljaktiga
anmärkn:r vid Utsk:s förslag inora Stånden göras, skola
nemi. dessa af Utsk. sammanjemnkas. Det förutsattes altså,
att samtliga Stånden skola hafva tillkännagifvit någon
tanka öfver Utsk:s förslag. BorgareSt. har nu deröfver icke
yttrat något. Jag anser Utsk. hafva bort begära utlåt, öfver
sitt förslag af BorgareSt.; hvilket altså är ett ytterligare
skäl till återremiss.
Gr. von Fersen: Anmärkn. har af en ledamot blifvit
gjord i anledn. af min begäran om upplysning i en omständighet,
hvilken jag trodde ledamöter af Constit.Utsk. vara
bäst i tillfälle att utreda. Utsk:s ordförande har icke heller
lemnat denna upplysning, och man har behagat kalla
min begäran för ett nytt sätt och ansett mig vara skyldig
att sjelf taga reda på förhållandet. Jag känner visserligen
jnin rättighet att begära frågan ytterligare hvilande, eller
att från prot. äska den upplysning jag önskade; men för
tidsbesparing har jag vidtagit ingendera af dessa, öfvertygad
sorn jag var, att Utskts ledamöter skulle vara nog loyala
att gå min begäran till mötes. För min del åtminstone har
jag aldrig, såsom utsktsledamot, undanhållit de upplysningar,
jag trott mig kunna meddela. Då emedlertid de af
Utsk:s ledamöter, som yttrat sig i frågan, icke behagat
lemna de ifrågaställda upplysningarna, tager jag mig deraf
anledn. förmoda, att de framställda anmärkningarna varit
vidlyftigare, än desamma finnas af Utsk. upptagna, särdeles
då jag läser den framställning af Utsk., att ”hvarje återrerniss
på ett af Utsk, framlagdt grundlagsändrings-förslag rnåste
föranledas af aqmärkn. emot något inom förslagets område
befintligt stadgande.-’ Då vi alfså icke ens fått en fullständig
recit om hvad i anmärkntsväg iqom hvarje Stånd
förekommit och erhållit egenskapen af Ståndets gemensamma
tanka, huru är det väl dä möjligt att känna, i hvad
mån Utsk. fullgjort sin pligt? Och ehvad preponderance
flonstit.Utsk. än må tillägga sig, lärer det väl åtminstone
icke kunna bestrida, att det är pligtigt upplysa, hvad hos
hvardera af dem j målet förekommit. Jag tror derföre med
Gr. Horn, att återremiss är nödvändig. Tillfälle ö; å
för Utsk, att upplysa, hvarföre del underlåtit att ! n i! t a - —
digt upplaga RiksSit;ns anmärkn;r
Formfrågan, angtde förståndet af 56 och 81 .,
bär åter blifvit bragt å bane; och jag får d.i älvin ed
äfventyr af tjllvitp|sen att jcke vilja eller kunna begripa
grundlagarna, framställa Ulin åsigt i saken. Det gifna är,
att UJtsk. inkommit med ptt betänk., angrde National-repreSentation,
samt att detta blifvit återremitteradt med an}*}ärkn:r
från alla RiksSt:n. Uti 56 § står: ”Göras åter i
JUksSttns plena emot fJtsk:s yttrande anmärkn:r, blifye de?
Den i December.
hvilka hvarje RiksSt. särskildt förklarar utgöra dess gemensamma
tankar, till Constit.Utsk. hänvisade.” Detta har inträffat;
och då det är tydligen tillåtet i grundlagen, måsle
det väl icke hafva varit lagstridigt. Hvad säger nu lagen
vidare i afseende å Utsk:s åliggande i anledn. af de dit remitterade
anmärkningarna? Jo! ”Utsk. åligge då att samtliga
RiksSCns tankar till ett helt utlåt, i möjligaste måtto sammanjemnka.
” ]Vu frågar jag: har Utsk. gjort detta? Första
vilkoret för att härpå lemna svar måste vara att erhålla kännedom
om de anmärkn:r, hvilka från Stånden blifvit till
Utsk. hänvisade; ty eljest måste det vara omöjligt att pröfva,
huruvida sammanjemnkningen är riktig eller icke. Wu
har Utsk. t. ö. m. underlåtit att lemna upplysning om alla
de dit remitterade anmärkntna; och är det väl då möjligt
att bestrida, det Utsk:s betänk, är ofullständigt och således
bör återremitteras för att vinna tillbörligt skick. Hvarken
81 eller, 84 § förringar denna argumentation, ty 56 §
afhandlar just det stadium af frågan, hvari den befinner
sig, sedan älefremiss deruti till Constit.Utsk. ägt rum, då
deremot de båda andra §§ omtala frågan uti andra förhållanden;
och man har t. o. m. från motsidan påmint oss* att
det är efter ordalydelsen, som grundlagarna i hvarje .särskildt
fall skola tolkas. Jag vidblifver således min öfvertygelse
örn 56 §:s obestridliga tillämplighet för detta fall, och
altså om det obestridliga uti, att viii eii sådan tillämpning
de resultater måste uppkomma, hvilka jag och åtskilliga med
mig påyrkat, och till åstadkommande hvaraf jag förnyar
min anhållan om återremiss, på det Utsk. må försättas i
ytterligare föranledande att fullständigt, till möjligaste sammanjemnkning,
upptaga samtliga RiksSt:ns alla, såsom gemensamma
tankar antagna, anmärknrr.
Gr. Horn: Om det verkligen varit Utsk:s mening att
begränsa RiksSl:ns yttrande-rätt i afseende på den i betänk.
Wto 35 deras pröfning underställda fråga, hade Utsk. bort
annorlunda rubricera sitt förslag, ocb, med upptagande
deri endast af vissa §§, sålunda hänvisa dertill, att det endast
vore dessa, som kunde blifva föremål för öfverläggning.
Men så var icke betänk, uppstäldt. Utsk. angaf och
framkastade under discussion: frågan om National-representation.
RiksSltns yttrande- och anmärkningsrätt var således
obegränsad inom hela detta ämne; och Talmännen kunde
icke vägra propos. till antagande såsom gemensam tanka
af hvilken anmärkn. som helst inom berörde område. En
ledamot har uti en sådan behandlingsform funhit våda och
uppmanat till ett närmare studerande af hvad grundlagarna
i denna del stadga och åsyfta, Och han har synts mig
vilja hafva förutsatt, som skulle Constit.Utsk, vara begåfvadt
med högre visdom och förstånd, än som kunde vara
att påräkna hos hela den öfriga delen af Representationen.
Den i December.
Synnerligast har denne ledamot fruktat, att förhastanden
skulle komma att äga rum, i fall man tillerkände R. St.
rättighet att äga någon vidare afgöranderätt i afseende å
grundlagsfrågor, än den af afslag eller bifall, vid frågans
förevar, under riksdagen. Jag hemställer, om denna farhåga
har någon tänkbar grund af befogenhet. Då för det
första icke någon anmärkn. är tillagd rättighet att komma
under TJtskrs pröfning, såvida Ståndet icke antager den för
dess gemensamma tanka, hvilken stor controll ligger icke
redan häruti emot vådan af öfverraskning! Och dessutom,
antaget, att alla fyra Stånden skulle låta öfverraska sig att
för gemensam tanka förklara, hvad de vid närmare besinning
kunde komma att ångra, så återstår ju likväl frågans
hufvudsakliga afgörande; och mellanliden intill en kommande
riksdag måste väl vara nog för att grundligt öfverväga,
hvad man beslutat, och rätta sig, i fall man finner, att förhastande
ägt rum. Ytterligare återstår nu i sista rummet
Konungens veto. Kunna väl större controller begäras? Men,
det må med dessa förhålla sig huru som helst, någon domsrätt
öfver R. St. har grundlagen icke någorstädes tillerkänt
deras Constit.Utsk. Det kan icke framstå såsom annat än
högst en compromiss emellan ett Stånd och dess Talman, då
dessas tankar äro skiljaktiga; men då de äro Öfverensstämmande,
må Constit.Utsk. icke föreställa sig, att det deröfver
äger något att döma. Utan den ringaste rättighet således
att bedöma, om de äro grundlagsvidriga eller icke,
är det Constit.Utskts grundlagsenliga skyldighet att till sammanjemnkning
upptaga de tankar, hvilka, af Talmannen föredragna
under propos. och af Ståndet såsom gemensamma
antagna, blifva till Utsk. remitterade. Skulle genom en oviktig
uppställning i expeditionen eller dess utskrifning felaktigheter
uppkomma, kan sådant naturligtvis anmälas till
rättelse; men derutöfver äger Constit.Utsk. icke det ringaste
att vidare skaffa med RiksStms beslut, än att ställa sig
dem till efterrättelse. Utsk. måste således till sammanjemnkning
upptaga BorgareStts gemensamma tanka; och det
är vid Utskrs uraktlåtenhet i detta afseende, som jag fäster
mig. Det är icke fråga om, huruvida resultatet i sjelfva
saken då blir bättre; men det är mot det yttrande afUtsk.,
att det icke kan upptaga BorgareStts tanka, som jag protesterar.
Det är mot detta försök att hålla R. St. i ett slags
omyndighetstillstånd under Constit.Utsk., sorn jag önskar,
att R. o. Ad. må tillkännagifva sin tanka; och det skulle
förvåna mig, huru Utsk. kunnat komma till en så beskaffad
usurpation utöfver gränsorna af den magt, lagen tillägger
detsamma, om jag icke visste, att den person inkommit
och blifvit ordförande i Utsk., hvilken här offentligen protesterat
emot de åtgärder, Ståndet enligt propos.T af dess
Landtm, vidtagit. Jag ser nu följderna af delta val; och
de
-
Den i December.
deras egenskap af sådana blir sä mycket tydligare, då man
påminner sig^ att vi nyligen afgjort ett betänk., uti hvilka
helt andra grundsatser visa sig. Uti betänk. N:o 48, sorn
handlar om Hofcancellers-embetets borttagande, linnas nemi.
Ståndens gemensamma tankar samtnanjemnkade till ett sådant,
oaktadt det icke varit af Utsk. föreslaget. Detta är
eh uppenbar ineonsecpiens i Utskrs handlingssätt. Jag fortfar
att yrka återremiss.
Hr Hegardt, Christ. Bernh.: Jag begärde ordet för
att förklara, det jag, såsom ledamot i Constit.TJtsk., delat de
åsigler, hvilka nu blifvit af Frih. Cederström och Hr Lagerhjelm
framställda och, sorn mig synes, grundligen utvecklade
och försvarade samt utaf Frih. Boye och Hr Cederschjöld
med flera skäl understödda. Till hvad af dessa
talare anförts har jag föga att tillägga, Man har beklagat,
att sådana åsigter gjort sig gällande i Utsk. Jag för min
del skulle beklaga, om man funne ett Conslil.Utsk. nog medgörligt
och svagt alt låta förständiga sig, huru det skulle
tänka om grundlagarnas rätta förstånd och tillämpning i
hvarje förekommande fall. Utsk. eftertraktar ingen annan
magt, än den grundlagen lagt i dess hand, och vill icke
tillvälla sig någon annan rättighet, än den ostridigaste af alla
rättigheter, den nemi. att uppfylla sin pligt; att framför
allt vaka öfver grundlagens helgd; att icke medgifva eu sådan
tolkning deraf, som kunde blifva vådlig för statsförfattningens
och samhällsordningens bestånd; och detta
kunde hända, om det skulle medgifvas att i form af anmärkn:r
fa till Utsk., med skyldighet för detta alt derpå
göra afseende, aflåta fullkomligt nya förslag, hvilka aldrig
af Utsk. varit pröfvade och behandlade. Sådant är förhållandet
med BorgareStls s. k. anmärkt).; och det har då varit
Utsk:s skyldighet att icke upptaga densamma. Jag hvser
ali tillbörlig aktning för andras på deras begrepp Och
öfvertygelse grundade mening, särdeles för den, som af ett
3EtiksSt. förklaras för dess gemensamma tanka; men jag tror,
att Constit.Utskts ledamöter äga anspråk på samma aktning
för deras åsigter och tänkesätt och deras rätt att frimodigt
yttra och framställa dem, äfven om de, hvilket jag visserligen
beklagar, någon gång icke skulle öfverensstämma med
dem, som i RiksStms plena gjort sig gällande.
Frih. Boye: En ledamot, HrDalman, har, till stöd folden
mening, Gr. Horn framställt, uppgifvit ett nytt skäl,
som torde förtjena något eftersinnande. Han har nemi, sagt,
att sedan talman låtit en fråga Lomma under propos. j äger
Constit.Utsk. icke magt att pröfva, huruvida frågan lagligen
kunnat i Ståndet uppi-gas. Jag hemställer, om icke Hr
Dalman såmedelst vändt upp och ned på det behandlingssätt,
grundlagen bestämmer; ty dennaf långt ifrån att stal
17
II. 4
De ii i December.
la talmannen högst, har tvärtom ställt dessa under Conslit.-  Utsk. Delta torde vara nog att betaga det nya skälet ali
kraft. Äger Constit.Utsk. den magt att ålägga talman att
framställa propos., så måste det ock äga den återhållande
magten att pröfva, huruvida en meddelad propos. varit laglig
eller ej. En ledamot har velat hemta stöd för sitt påstående,
att någon våda af förhastande icke kan genom det
ifrågaställa behandlingssättet uppkomma från det förhållande,
att anmärkningarna skola utgöra Ståndens enhälliga tanka.
Sådant inträffar likväl ganska sällan; ty jag kan åtminstone
icke kalla det för enhälligt, som tillkommer genom majoriteten
i en votering, och det saknar ingalunda exempel, att
voteringar kunna leda till olagliga resultater. Slutligen har
jag en skuld att afbörda hos Hr Hjärne. Han har uti mitt
handlingssätt velat finna en inconsequens. Det är hans rätt
att på hvarjehanda vägar krångla sig till att finna hos mig
inconsequenser, äfven då jag iakttager den mest stränga consequens.
Jag har ingenting emot detta hans bemödande,
mea jag ber honom blott att hålla litet närmare vidräkning
med sitt minne, på det häri icke i sina uppgifter må komma
alltför mycket i strid med verkliga förhållandet. Uti
ifrågavar. fall har han råkat säga någonting, jag vill icke
kalla det osanning, ty det skulle måhända vara mindre höfligt;
men han har sagt någonting alldeles stridande emot
hvad prot. i det uppgifna hänseendet föranleder. Verkliga
förhållandet var nemi., alt först sedan jag förgäfves protesterat
emot behandlingssättet, så, och för att icke undertrycka
min åsigt i sjelfva saken, framställde jag i ett efterföljande
plenum mitt förslag.
Frih. Cederström: Hvad först angår Gr. v. Fersens
itererade begäran om upplysning, huruvida Utsk. riktigt refererat
prot.utdrtn i ämnet från Stånden, har jag trott, att
det af betänk, kan finnas, att sådant skett; och jag vet då
icke, hvad det är, som Gr. v. Fersen af mig vill veta. Beträffande
vidare Hr Hjärnes påstående, att enär BorgareSt.
icke yttrat sig öfver Ulsk:s betänk., borde Constit.Utsk. hafva
infordrat ett sådant, får jag endast hänvisa till 56 $
Reg.F., hvarest står: ”Göras i R. St:s plena icke några anmärkn:r
emot Constit.Utsk:s yttrande, hvile detsamma såsom
ett R. St:s utlåt. &c.” BorgareSt. hehöfver således icke yttra
sig öfver Utsk:s förslag, utan det hviiar ändock. Beträffande
ytterligare Gr. Horns anmärkn., att behandlingssättet
i fråga om Hofcancellers-embetets borttagande icke varit
sådant, som det Constit.Utsk. i förevar, fråga iakttagit,
så är denna anmärkning riktig. Pluraliteten i Utsk. fann
nemi., att då departementerna blifvit förändrade, var det indifferent,
om namned ock förändrades. Jag var likväl af
annan tanka, fastän jag icke ansåg lämpligt att låta mia
reservation medfölja tili Stånden. Utsk. har likväl i den sa-*
Den i December.
27
Ken det för sig, att det endast var fråga om en namnförändring.
Men äfven om det kan anses, att Ulsk. i berörde
hänseende förfarit olagligt såmedelst, att det upptagit i Stånden
väckta nya förslag, hindrar likväl icke detta, att ju
TJtsk. nu handlat rätt och tillbörligt; ty om grundlagarna
aldrig så många gånger öfverskridas, står dock Jagen qvar,
och för hvarje tillfälle, dådess efterföljd påyrkas, måste den
förbisedda lagens kraft åter inträda. Vidare har man yttrat,
att talmännens uraktlåtna vägranden af propostr utgör
den magt, som bestämmer Constit.Utsk:s verkningskrets. öm
man föreställer sig, alt en ledamot directe i sitt Stånds plenum
väcker förslag till grundlagsförändring; att talmannen,
af förbiseende eller af eftergift för hvad Ståndet kan synas
önska, å förslaget meddelar propos. till remiss; att Constit.-  Utsk. sålunda får emottaga ett nytt grundlagsförslag, så måste
det väl vara Constit.Utsk. förbehållet att, derest det
icke för sin del gillar och sålunda såsom sitt eget förslag
vill upplaga och till Stånden aflåta detsamma, att då aldrig
svara på remissen, ulan endast besvara förfrågningar
efter förslaget med hänvisning till Utskts prof, hvilka icke
få dragas inför Stånden, men väl utbekommas till tryckning.
På Conslit.Utskts vilja beror det, om grundlagsändringsförslag
någonsin skola inkomma till RiksStrn; och om
hvar och en representant gjorde ett förslag och alla Iliks—
Stin deråt önskade framgång, berodde det dock på pluraliteten
inom Constit.Utsk., huruvida förslagen komme att
hvila eller förfalla. Denna myndighet har lagstiftaren nedlagt
hos Constit.Utsk. derföre, att lian icke ansett det nyttigt
att vidtaga hastiga förändringar i grundlagarna. Jag
medger, att detta Utskrs förfarande, att föreslå en massa af
grundlagsförändringar, icke står tillsammans roed min öfvertygelse
om den grannlagenhet, hvarpå man äger anspråk
hos en så beskaffad delegation af Representationen; men att
gå än längre och låta Stånden directe framställa hvilka förslag
som helst, vore ännu vida vådligare, och jag tror, att
man, med iakttagande af lugn i öfverjäggningen, ofelbart
skall komma att inse, att Constit.Utsk. icke lagligen kunnat
handla annorlunda, än det gjort,
Hr Lagerhjelm: Förekommen af flera talare, vill jag
endast lemna ett svar i anleda, af den anmärkta ofullständigheten
i Utskrs betänk. Mig veterligen har icke Utsk.
förbigått handläggningen af någon punkt Utaf de gemensamma
anmärkningarna; men alt betänk, i alla fall blifvit kolt,
fastän öfverläggningarna i Stånden varit långa, derom vill
jag icke ingå i förklaring. Det hör också icke hit. Frågan
är blott, huruvida Utsk. yttrat sig öfver de delar, deri
Ståndens meningar varit skiljaktiga. Detta visar sig säkrast
genom jernnförelse emellan det förra betänk., de dithörande
yrot.utdrtn med Ståndens anmärkn:r och det nu förevar, memor.
Ikl*
Dpn x December,
Gr. Frölich, Da v.: Jag anhåller få säga några ord
för ätt, om möjligt, söka rubba den fixa ide, som synes
vilja ytterligare rotfästa sig i Constit.Utsk. i fråga om tolk-»
liing af grundlagen, sedan detta Utsk. ombytt personal och
isynnerhet ordförande. Jag faster mig nu likväl egentligen
vid Hr Lagerhjelms argumentation, sorn klarast ådagalägger,
huru man raisqqnerar i Utsk, för att komma till ett sådant
slut.
Hr Lagerhjelm har sagt, att motivet hos lagstiftaren,
då lian i 8r § Reg.F. bjuder: Ej må frågor derom (nemi,
grundlagsändringar) uti Ståndens plena väckas, utan
an m ales &c., varit att förekomma, det ett alltför hastigt
beslut, under möjlig öfverraskning, skulle kunna fattas. Detta
är uppenbarligen ett misstag. Grundlagen har på annat
sätt, dels genom tyngden i allmänhet af det macbineri,
hvarmed grundlagsändringar kunna tillvägabringas, då alla
fyra Stånden samt Konungen derom böra vara ense, dels
synnerligast genom det o vi 1 korliga stadgandet, att intet för-?
slag derom får anses såsom beslut och trädande i verkställighet
förrän å nästa riksdag, om det då godkännes, tillräckligen
sörjt för omöjligheten af en sådan öfverraskning,
Motivet till olvannämnde stadgande anser jag deremot vara
att förekomma, det i stället för de riksdagsärender, hvar-,
med representanterna egentligen borde sysselsätta sig under
efterlefnad af gällande grundlagar, man under discussioner-?
nu beständigt skulle kunna ifrågasätta, huru lagen borde
vara, snarare än huru den var, samt liden till den grad
upptagas med förslag till ändringar i samma grundlagar, i
den man dessa förmer generade än den ena och den andra,
att man aldrig kom till sakens afgörande. Derföre var di t
nödigt föreskrifva en omväg, utan hvilken man icke kunde
inleda öfverläggning derom, nemi. genom Constit.Utsk,, sorn
tillika fick pröfningsrätt, huruvida grundlagsändringar vore
högst nödiga, nyttiga och möjliga, Detta Utskls enda prerogativ
eller förmynderskap för R, St., ruride grundlagarnas
ändring, består i denna pröfningsrätt, hvilka frågor
de till discussion i Ståndens plena vilja framsläppa.
Uppfattar man sålunda motivet till förenämnde stad-,
gande, behöfver man sedan blott hålla sig till orden. Med
frågor, som kunna väckas i Constit.Utsk., är icke före-,
sk rifve t, att fullständiga förslag, dervid ingen anmärkn. är
behöflig utom i afseende på redactionen, alltid kunna väntas
hvarken från motionärer eller Utsk. Det är nog, att arn-,
net för grundlagsändring blifvit af Constit.Utsk. ifråga-,
satt. Sedan detta skett, och man sålunda har att taga för
afgjordt, att de tre vilkoren af nödigt, nyttigt och möjligt,
i Utskrs tanka, äro gifna, finnes icke mer något hvarken
naturligt eller af grundlag föreskrifvet hinder för Ständer-»
na att i sina plena discutera ämnet i bela dess vidd och alt
sträcka sin anmärknisrätt, i form af gemensam tanka, såväl
Den l December.
a9
mot uppställningen och elen behöriga omfattningen afUtsk;s
förslug, soni erooL de föreslagna nya grunderna, — blott
det iakllages, att icke anmärkningarna sträckas vidare, än
sorn, enligt sakens natur, kan och bör fattas under den
väckta frågan.
Då nu t, ex. Gonstit.Utsk. inkommit roed förslag, som
J)är titel af förändring i representation för Svenska folket,
och It. o. Ad. torde få anses utgöra en del deraf, måste
det anses vara en uraktlåtenhet af Utsk. att icke hafva omfattat
12 § Iteg.F., och det mätte derföre hafva varit Borga
reSt:s rätt att derom göra anmärkn., utan att denna kan
.afvisas såsom en ny motion. På samma grund blir det
XJtsk;s skyldighet att upptaga denna anmärkn. och att samroanjemnka
den med de öfriga Ståndens, roed ett ord, lika
tued annat Utsk. gå till väga för att bereda ett med majoritetens
tankar instämmande resultat, dertill Gonstit.Utsk.
dock naturligtvis vore oförhindradt att bidraga med sin egen
tanka, derest den kan göras gällande. Jag kan sålunda icke
instämma i deras mening, som anse det lämpligt förständiga
Utsk., att de skola hysa den eller den åsigten om en anmärknrs
tillbörlighet. Så länge fråga är om sammanjemnkning af
stridiga meningar, måste Constit.Utsk. hafva rätt att följa
siri öfvertygelse om det lämpligaste, Äro åter bestämda opinioner
och bestämda majoriteter gifna inom det fält, sona
blifvit af Gonstit.Utsk. öppnadt, äger detta Utsk. ingen myndighet
öfver Ständerna att för dem dictera, hvad som för
hviiande grundlagsförslag skall anses; ty beslutande-rätten
är alltid R. St:s. Utsk, måste då, om det icke sjelf vill
bryta mot de grundlagar, det är uppsatt att vårda och förbättra,
stalla sig ti(l efterrättelse, hvad 56 § 2 morn. Reg.F,
föreskri fver.
Hr Dalman: Frih. Cederström har så ofta åberopat
83 § Reg.F., hvilken stadgar, att grundlagarna skola efter
deras ordalydelse för hvarje särskildt fal! tillämpas. Jag anhåller
således, att Frih. Cederström täcktes anvisa mig något
enda ord i grundlagen, som berättigar Constit.Utsk. att
förklara ett RiksStts beslut eller ett RiksStrs gemensamma
tanke för olagliga; ty 55 § Riksd.Ordn. afser endast rättigheten
att afgöra emellan RiksStm och deras talmän, huruvida
en fråga får väckas eller framställas, eller beslut deruti
fattas, roen ingalunda någon cassationsrätt af sådana
framställningar eller beslut, derom talman och Stånden varit
ense. Förrän Frih. Cederström eller Frih. Boye visar
roig ett sådant stadgande, medgifver jag ej heller, att Constit.
Utsk. äger den magt, som det vill inkräkta. Det är visserligen
sannt, att man kunde erhålla ett Constit.Utsk,, helst
roed Frih. Cederström i spetsen, som vöre till den grad
Rårdnaekadt, att det icke besvarade någon enda remiss från
^Stånden, utan lade alla Ståndens remisser under bprdet, På
3o
Den i December.
detta sätt lunde jemväl alla de andra Utsl:n förfara, oell
någon utväg af böter eller fängelse, för att tvinga Utsktn
att fullgöra sina pligter, är visserligen icke i grundlagen
stadgad; men i ett sådant högst oförmodadt fall förmodar
jag, att RiksSttn begagnade sin magt att anmoda sina electorer
att omvälja Utskm, och mig skulle det icke förundra,
om en sådan fråga väcktes i afseende på ett Utsi., hvars
majoritet, såsom Constil.Utskts, öppet trottsar RiksStm.
Emedlertid har Constit.Utsk. nu lemnat ett svar, och det
är vid innehållet af detta, som anmärkntr blifvit gjorda;
och jag vill ej annat förmoda, än att, om R. o. Ad. anser
desamma föranleda till återremiss, Constit.Utsk. finner sig
pligtigt att inkomma med ett svar derå. Måhända vidblifva-
då Utsk, den tanka, det nu yttrat; men jag frågar: är
det då ej Ständernas rätt ■,— och om talmän äro med dem
ense, huru skola de kunna hindras från utöfvande af denna
rätt —att uppgöra andra voter:spropos:r till förstärkt Utsk.,
än dem Constit.Utsk. behagat framlägga? Hvartill tjenar
då Ulsk:s förmenta magt? Eller visar icke detta absurditeten
af Frih, Cederströms grundsats? Hvad dermed vinnes
är således endast tidsutdrägt och spridande af förvillade
begrepp om grundlagen, de enda resultat, jag förnummit af
Constit.Utskts verksamhet, sedan Frill. Cederström blef dess
ordförande.
Med Gr, Frölich instämmer jag ang:de motiverna för
81 § Reg.F.; men i sednare delen af Hr Gr:s anförande kan
jag icke förena mig. Jag anser nemligen alldeles gifvet, att
BorgareSt;s anmärkn, icke ägde sammanhang med de af
Utsk. framställda grundlagsändringsförslag, hvilka icke åsyftade
någon förändring hvarken i R. o. Ad:s eller de öfriga
Ståndens representationsrätt. JVlen lika gifvet anser jag det
•vara, att då Utsk. till RiksStm inkommit med ett betänk,
om Nationalrepresentationen, samt deruti yttrat sig om alla
de mer eller mindre genomgripande förslag, som i delta
ämne blifvit inom Utsk. väckta, och detta betänk, i sin helhet
varit föremål för R, St:s öfverläggning, talmännen rätteligen
förfarit, då de icke vägrat propos, å de roed detta
ämne sammanhang ägande framställningar, oansedt dessa icke
ägde någon oskiljaktig gemenskap med Ulsk:s förslag. På
detta skäl, och då jag icke kan gå in deruppå, att Constit.
Utsk. äger något slags rätt att förtrycka ett eller annat
RiksStjs gemensamma tanka, tror jag en återremiss vara det
lindrigaste förständigande, som kan meddelas.
Hr Hjärne; Jag är ledsen, att Frih, Boye tvingat mig
att i korthet åter vidröra ett ämne, som ej egentligen tillhör
närvar, fråga. Hr Frih, har nemi. sagt, att jag uppgifvit
något, sorn icke varit enligt med förhållandet, och
han har i sådant afseende hänvisat till prot, Jag får göra
en lika beskaffad hänvisning; och för att ådagalägga, att
Deu i December.
3i
jag verkligen icke har så svagt minne, som Frih, Boye tillagt
mig, skall jag på förhand säga, hvad prot. i detta fall
innehåller. Frih. Boye framställde nemi. den ena dagen,
sedan Gr. Frölich först yttrat sig, sitt förslag, hvilket bland
andra äfven innehöll det yrkande, att man icke borde få
blifva representant, förrän man fyllt 35 år. Jag hemställer,
om icke detta förslag var lika mycket afvikande från Utsk:s
som de öfriga; men på e. in. uti ett påföljande plenum afgaf
dock Hr Frih. sin protest mot dylika förslags framställande.
Jag borde kanske vara tacksam emot Gr. Frölich för
den iection, han behagat gifva i anledn. af mitt yrkande,
att Constit.Utsk. måtte förständigas att lagligen besvara
RiksSttns remisser. Jag får likväl endast framställa den begäran
till Hr Gr., att, då han tillerkänt Constit.Utsk. rätt
att handla efter dess öfvertygelse, han jemväl må utsträcka
ett dylikt medgifvande äfven till mig. Gr. Frölich har sagt,
att Utsk. bort göra afseende på BorgareStJs anmärkntr.
Det är också min mening. Vidare: att Utsk. bör frångå
sitt första beslut. Sådant önskar äfven jag. Då uti Hr Gr:s
uttryckta mening således ligga samma begrepp, som jag yttrat,
om Constit.Utskrs pligt alt göra afseende på de gjorda
anmärkningarna, så är det endast i valet af ord, att
uttrycka denna mening, som vi icke stämt öfverens. Men
om, såsom jag fruktar, Utsk, fortfar att lemna BorgareSCs
anraärkn:r utan afseende, hvad hafva väl RiksStm då annat
att göra, än att ålägga Utsk, att följa grundlagen? Vore
Gr. Frölich consequent, så medgåfve harl säkert én sådan
utväg och jemväl, att det är så godt företaga den först
som sist.
Constit.Utskrs memor. N:o 5o återremitterades.
Upplästes och lades på bordet nedannämndä memor.,
berättelser och utlåtm från
Constitutions-Utskotteti
N:o 55. med förslag till ändring af i09 § Reg.F, och
80 5 Riksd.Ordn. i afseende på tiden för riksdags fortfarande j
Stats-Utskottet:
N:o 322. angrde verkställd revision af anslaget till H.
M. Drottningens kröning;
N:o 323. ang:de verkställd revision af omkostnaderna
för Högtsalig H. K, H, Prinsessan Sophia Albertinas begrafning;
N:o
3a4- ang:de verkställd granskning af anslaget till
Lejonbackens ombyggnad;
N:o 325. ang:de verkställd revision af K. KrigsCollegii
med derunder lydande cassors afgifna redogörelser för år
l83i;
Kia, 353. i anledn. af Kils Strindlund^ motion, anglia
3a
Den i December.
rättighet för Fullmägtige i Banken och Riksg.cont. att emellan
riksdagarna få bebo och begagna Riksg.contts förra hus;
Wto 354- i anledn. af väckt motion om tillökning i arfvodena,
såväl för Fullmägtige i Banken och Riksg.cont. sorn
för Diredtörerna vid Lånecontoren i Götheborg och Malmö;
Wto 355. i anledn. af K.. Mts nåd. pröpos., angtde medel
för undsättningar vid inträfFande svårare missväxtår;
Wto 356. i anledn. af erhållen återremiss på StatsUtskts
utlåt. Wto 205;
N.’o 357. i anledn. af erhållen återremiss å Utskts förslag
till sammatijemnkning och votertspropostr i åtskilliga
punkter, rörtde extra anslagen;
Wto 358. i anledn. af RiksSttns olika beslut i fråga om
bestämmande af arfvode för Statscommissarien Tauvon;
Stats- samt Allm. Besvärs- o. Oecon.Utsk:nt
Wto 36. angtde roteringsjemnkningen vid Westerbottens
reglte;
Wto 37. i anledn. af väckt fråga, att ett rotehållarne
vid Westerbottens regtte å förra riksdagen beviljadt anslag
måtte få begagnas till qvittning och afräkning å passevolance-afgiften;
Wto
38. i anledn. af återremiss å betänk. Wto 35 i fråga
om passevolance-afgiften;
Wto 39. i anledn. af erhållen återremiss å betänk. Wto
33 i fråga om rättighet för vissa hemmansägare i Jemtland
att få till skatte inlösa kronojord, som med s. k. fyllnadsjord
blifvit inblandad, m. m.;
Wto 4°. rörtde dels upphörande af postföringsskyldigheten,
dels lindring i samma onus;
Wto 41. i anledn. af väckt motion, angtde lindring i
staden Södertelges besvär genom inqvartering af tågande
trupper;
Wto 42* i anledn. af väckt motion om rättighet för skogsinnehafvare,
som ej tillika disponerar betet å marken, att
för skogsväxtens befrämjande vexelvis uppfreda och inhägna
minst en tiondedel af skogsmarkens hela vidd;
Wto 43. angtde indelningsjemnkningen i Blekinge;
Beviilriings-Utskottet;
Wto 46. i anledn. af från H. R. o. Ad. erhållen återremiss
å Utskts betänk. Wto 36, angtde verkställigheten af It,
Stts beslut, att sportlerna inom K. Mts Cancelli hädanefter
skola utgå till Kronan såsom chartae sigillatae—afgift;
Banco-Utskottet:
Wto 64- i anledn. af 3tne RiksStts beslut, angtde åtgärders
vidtagande till riksdagens snara afslutande;
Nto 65. till svar å de inom H. R. 0. Ad. samt Högv,
PresteSt. framställda nnmärkntr vid Utskts betänk. WTto 26*
angtde fortfarande understöd tul ynglingen Silfverstolpe;
Wto
Dtn i December.
33
N:o 66. i anledn. af åtskilliga inom RiksStm väckta motioner
om beviljande af pension för aflidne KamererarCn J.
Wallmos enka och barn;
Lag- samt Ållmi Besv.-ö. Öecon. - Utsk:n:
Nio 3o. öfver väckta motioner om ändringar i nu gällande
föreskrifter j arigide deltagnirtgsskyldighet i kyrko-och
prestgårds-byggnad;
Nio 3r» öfver väckt motion om iipphäfvandé af nii gällande
föreskrifter öm husbyggnad å hemman å landet;
N:o 31, i atiledn. af vackt fråga oin skyldighet för Rikets
Hofrättér och Gollegier att vid hvarje riksdag inkom-1
ina med utlåtm öfver lagstiftningens verkningar;
Allin. Besvärs- och Oecon.-Utskottet:
N:o 137. i anledn, af väckta motioner oin reglering dels
af den till stapelstäderna utgående tolagj dels af de s. k.
Stadsandelarna i uppstäderna;
N:o i38. i änledn, af väckta motioner öm utvidgad sågningsrätt
å såväl skatllagdä som husbehofssågqvarnar.
Gr. vön Fersén, Hans: Jag anhåller, att det nu bordlagda
StatsUtsk:s betänk. Nio 357 'n® uppföräs först på föredragningslistan,
på det förstärkta StalsUtski snärt må komina
i verksamhet och till afgörande af de frågor, hvarpå
Bevilln.Utsk:s slutliga bevillnisförslag beror, Och att utlåt.
N:o 358, såsom äfven innehållande en voterispropos., näst
efter det nyssnämnda måtte få föredragas.
Gr. v. Feisens begäran blef af R. ö. Ad. bifallen.
Vidare upplästes Och lades på bördet följande från
Ridd.Utsk. inkornne
Hör sam ste Memorial!
Hr Silfverhjelm, Carl Adam, har hös H. R. o. Ad. väckt
motion om en fullständigare redactioh af 24 § Bidd.Ordn.,
Så vidt den angår ansVarsskyIdiglieten för de R. o. Ad:s electoi-er
eller ledamöter i Utsk., hvilka, utan laga förfall, uteblifva
från electors- ellet' utskissarnmanträden, hvilken motion
II. R. o. Ad., genom prot.utdr. af d. 25 sisth Sept.,
behagat till Ridd.Utskis utlåt, hänvisa.
Utsk. har i anledn. häraf tagit i öfvervägande, huruvida
de ansvarsstadganden, Sorn finnas, må vara för ändamålet
tillfyllestgörande; och då den 1111 gällande 24 § Ridd.-  Ordn. bestämmer förlust af riksdagsmannarätt för den eiector
eller litsk:sledamot, sorn, utan laga förfall eller erhållen
ledighet, tre på hvarandra följande sammankomster uteblifver,
är Utsk. af den tanka, att, derest vederbörande
Ordföranden fullgöra sitt i nämnde § jemväl föreskrifna åliggande
att hos lt. o. Ad.
17 II. 5
som uti ifrågavar. afseende kunna äga rum, det derpå följande
ansvar af riksdagsmannarättens förlust är, i moraliskt
hänseende, så strängt, att det ej torde hos en ledamot af
R. o. Ad. i någon mån motsvaras af det möjliga ansvaret af
penningeböter, hvilket är det enda, sorn med något sken af
billighet skulle kunna för en försummelse af ifrågavar. art
påläggas.
Af dessa skäl, och då Utsk. i allmänhet anser, att hos
hvarje representant de moraliska controllerna äro de enda,
till ändamålet af ärendernas ordentliga behandling och fäderneslandets
bästa egentligen och verksamt bidragande, har
Utsk. ansett sig icke äga anledn. understödja Hr Silfverhjelms
ofvanberörde motion. Hvilket dock lill H. R. o. Ad:s
egen ompröfning vördsamt hemställes.
Stockholm d. 20 Nov. 1834-
På RiddarhusUtskottets vägnar
C. G. D’A L B e d v n L L.
W. F. Dalma n.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe•
Thorsdagen den 4 December 1834*
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.utdr. för d. i dennes.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s und. skrifvelse!- till
K. M., nemi.:
JV:o 220. ang:de liqviderande af Riksg.Cont:s skuld vid
i834 års slut för af allmänheten upptagna lån;
N:o 221. ang:de tiden, från hvilken statsregleringen
skall taga sin början;
K:o 222. aDg:de verkställd granskning af Tullverkets räkenskaper;
N:o
223. ang:de verkställd granskning af Postverkets förvaltning
för år 1831;
N:o 224. ang:de verkställd revision af SundhetsCollegii
räkenskaper;
.N:o 22Ö. angrde granskning af Invalidhusfondens räkenskaper;
N:o
226. ang:de verkställd granskning af saltpeterfonden;
N:o 227. ang:de granskningen af Lappmarks Ecclesiastikverkets
fond för år i83i;
N:o 228. ang:de granskning af Styrelsens öfver fängel'»
Den 4 December f. m.
35
serna och arbetsinrättningarna i lliket redogörelse för år
1831;
N:o 2-29. angtde rättighet att, utan föregången syn på
stället, få anlägga husbehofs-mjölqvarnar.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskts d. 1 den-nes på
hordet lagda meraor. Nto 357, * anledn. af erhållen återremiss
å Utskls förslag till sammanjemnkning och votertspropostr
i åtskilliga punkter rör:de de extra anslagen, fann R.
o. Ad., som redan förut godkänt samtliga uti memor. upptagna
voter:spropos:r, detsamma ej erfordra annan åtgärd,
än att läggas till handhna.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtskts d. 1 dennes på hordet
lagda memor. Nio 358 i anledn. af RiksSttns olika beslut
i fråga om bestämmande af arfvode för Statscommissarien
Tauvon, blef ilen deruti föreslagna voter:spropos:n af
R. o. Ad. godkänd.
Lades till handhna Constit.Utskts d. 24 sisth Nov. på
bordet lagda memor. Nto 5i till R. o. Ad. samt Borgareoch
BondeSttn, i anledn. af återremisserna pä memor. Nto
36, ang:de landtdagar.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskts d. 24 sisth Nov.
på hordet lagda memor. Nto 348, i anledn. af RiksSttns olika
beslut i frågan om slutliga bestämmandet af RiksSttns
och Utsktns cancelliers aflöning, blef den i samma memor.
föreslagna votertspropos. af R. o. Ad. godkänd.
Till handhna lades StalsUtskts d. 24 sisth Nov. på hordet
lagda memor. Nto 349 i anledn. af erhållen återremiss
på StatsUtskts utlåt. Nio 232.
Företogs till pröfning StatsUtskts d. 24 sisth Nov. på
hordet lagda memor. Nto 351, angtde det s. k. stora creditivet,
som, enligt 63 § Reg.F., skall på Riksg.cont. anvisas.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: I händelse Ståndet
skulle bifalla detta StatsUtskts utlåt., skulle Ståndet, i och
med detsamma, afgöra ett mål, som beror på en kommande
riksdags beslut, och således gå sina efterträdare i förväg.
Der står nemi., att, ”i saknad af andra tillgångar, erforderliga
medel skola anskaffas genom upplåning mot obligationer,
ställda på högst ett års förfallotid och till inlösen
med de extraordinarie skatter, som i och för krigets utförande
af R. St. blifva beslutade.’’ Det kan yara ovisst,
huruvida kommande Ständer finna för godt att i detta fall
åtaga sig någon extraordinarie skatt. Jag hemställer derföre,
om icke utlåt, bör återremitteras.
36 Den 4 December f. m.
Hr Oxehufvud, J&öran Adolph: Dä Ilr v. Hartmansdorff
hyst betänkligheter dervid, att man skulle anticipera
på kommande Ständers beslut, får jag bedja Hr v.
Hartmansdorff uppgifva något förslag, huru man bör förhålla
sig; ty jag kan icke finna annat, än att man bör anvisa
på sådana inkomster, sorn möjligen kunna beredas, och jag
vet icke, hvem som kan bereda dem, om icke Ständerna,
som för detta ändamål blifyit sammankallade. Jag tror ej,
att man har anticiperat på deras rättighet, om man säger,
alt extraordinarie skatterna, som af Ständerna blifvit bestämda,
dertill skola användas, ty hvad man än må säga,
så lärer man icke kunna betaga dessa Ständer att bestämma,
huru medlen skola utgå; men hvad dessa Ständer kunna
göra, är att hänvisa på sådana medel, som de kunna
bereda,
Hr Stuart, Carl Gust.: Äfven jag tager mig friheten
framställa den anmärkn. vid detta utlåt., att de deruti
begagnade orden: ”till inlösen med de extra ordinarie
skatter, som i och för krigets utförande
blifva beslutade,” icke äro lämpliga. Jag får derföre
hemställa, om icke denna mening bör lyda sålunda: med
inlösen af de medel, som af R. St. varda dertill
anvisade. Det måste nemi. vara Ständerna obetaget att
för ifrågavar. ändamål använda ordinarie eller extra ordinarie
skatter, eller ock för detsamma upptaga nya lån, allt
efter som omständigheter och förhållanden föranleda. Jag
anhåller således om återremiss af SfatsUtsk:s förevar, betänkande.
Hr von Hartmansdorff: Hr Stuart bar uti sin an-.
märkn. besvarat den fråga, som Hr Oxehufvud ställde till
mig. Jag är nöjd med svaret och vill antaga det såsom
mitt eget.
Frih. Boye, Ludv.: Jag yrkar icke återremiss; men i
fall R. o. Ad. skulle besluta den, önskade jag, att StatsUtsk,
ville uppgifva något sätt, huru det kommer att gå till, om
inga lån erhållas i behofyets stund, Det vöre interessant,
om StatsUtsk., som varit så angeläget att mota statslånesystemet,
ville upplysa, hyad sorn kan vara att påräkna,
när öfverskottsmed|en ej räcka till och den sista utvägen,
att låna, i nödens stund s|år fel,
H. Ex. Hr Gr, o. Landtm, framställde propos, till
återremiss af ifrågavar. meraor,
Ropades ja och nej,
H. Ex. framställde derefter propos, till bifall å memor,
Ropades äfven ja och nej.
Efter förnyade propos.T blef StatsUtsk:s memor, N:o 35i
af R. o. Ad. bifallet.
Den 4 December f. m.
37
Ånyo föredrogs och bifölls StatsUtskrs d. 24 sist 1. Nov.
på bordet lagda memor. N:o 352, ang:de det s. k. lilla creditivetyi
som, enligt 63 § Reg.F., skall på Riksg.cont. anvisas.
Lades till handhna BancoUtskts d. 24 sisth Nov. på bordet
lagda memor, N:o 62 i aidedn, af erhållen återremiss å
Utsk:s betänk. N:o 5y.
Föredrogs ånyo och bifölls BancoUtsk:s d. 24 sisth Nov.
på bordet lagda betänk. N:o 63 i anledn. af Hr Rosenblads,
13., motion, angtde rättighet för Bancofullmägtige att temporärt
förstärka fonderna för publika papper samt för handeln
Qch den större rörelsen.
Företogs till pröfning LagUtskts d. 24 sisth Nov. på
bordet lagda betänk. N:o 162 öfver Hr N, W. Stråles motion
om meddelande af bestämdt stadgande, huruvida särskildt
ansvar skall äga rum för förnyande af förbrytelse,
hvarför man ännu icke undergått bestraffning, m, m,
Hr Stuart, Carl Gust.: De frågor, som utgöra föremål
för Hr Stråles genom detta betänk, besvarade motion,
äro af särdeles stor vigt för hela vår criminallagstiftning,
Olika åsigter hafva i afseende på dem gjort sig gällande;
och det fordras större juridisk både theoretisk och practisk
kunskap, än jag varit i tillfälle att förvärfva, för att med
full tillförlitlighet kunna bedöma den ena eller andra Asig-r
tens företräde. Men med den rättighet jag äger att deltaga
uti afgörandet af dessa lagfrågor, anser jag mig äfven skyldig
att förklara min individuella öfvertygelse i'ör:de desamma,
Då jag således, för min del, instämmer uti den af Hr Professor
Grubbe afgifna reservation, medgifver jag visserligen,
att på andra sidan skäl förekomma af icke ringa vigt för
den lagförklaring i afseende på ådömda böters gäldande,
hvilken Utsk:s pluralitet tillstyrkt. Jag anser mig dock icke
"Hunna underlåta att vid detta tillfälle fästa så mycket mera
afseende på den af Professorn i rättsljiran yid Rikets förnämsta
Högskola yttrade åsigt, sora densamma är öfverensstämmande
med Lagcommitte'ens ledamöters tanke i ämne,,
Jag anhå||er derföre om återremiss af betänk,, icke så mycket
i afsigt att förmå Utsk. ändra sitt tillstyrkande, emedan
jag tror, att Utsk. först efter noggrann pröfning af ämnet
fattat sitt beslut, och jag icke kan anföra mera giltjga skäl,
än dem såväl motionen som nyssberörde reservation å ömse
sidor innehålla, utan egentligen för att genom återremisseu
sätta R. o. Ad, i tillfälle att vid frågornas afgörande, efter
lioggrannt öfvervägande af de upplysningar, spm i betänk,
meddelas, och sedan hvar och en i anledning deraf stadgat
sin öfvertygelse i ämnet, fatta det ändamålsenligaste beslut
i hvarje särskild fråga.
38
Den 4 December f. m.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Uti 2:dra punkten
föreslås, att den svårare bestraffning, lagen för återfall i
vissa brott utsätter, icke skall ådömas för förnyad förbrytelse,
som begås, medan förra målet ankommer på domarens
pröfning. Detta finner jag ganska billigt, emedan det
ännu icke är afgjordt, att förra brottet är begånget. Men
der kommer något sedan, som jag finner vara oriktigt. Der
står nemi.: "utan först då äga rum, när, på sätt K. förklaringen
d. 23 Mars 1807 i gide punkten innehåller, det för
"förra resan ådragna straffet blifvit i alla delar fullhordadt,
"innan samma brottslighet ånyo föröfvades.” Detta är i så
måtto oriktigt, sorn lagens befattning med det första brottet
redan är slutad, så snart målet blifvit afgjordt med
kraftägande dom. Straffets undergående är på visst sätt
främmande för lagen, och det beror ej sällan på brottslingen
sjelf att godtyckligt fördröja någon del deraf. När t,
ex. i straffet ingår uppenbar kyrkoplikt, kan brottslingen
vägra att undergå den, i hopp att få tillfälle att rymma och
begå ännu ett brott, utan att straffas för mer än första resan
förbrytelse. Min tanke är derföre, att det brott, som
begås sedan ett föregående af samma slag blifvit med kraftägande
dom skiijdt från domaremagtens befattning, bör anses
såsom itererad förbrytelse, ehuru först ådömda straffet
icke blifvit fullt genomgånget.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jemte det jag med
Hr Stuart instämmer uti den reservation, Professor Grubbe
afgifvit, anhåller jag äfven att få instämma uti den, som
Hr Linderholm bifogat, men med uppläsande hvaraf jag
icke vill besvära R. o. Ad., emedan betänk, är tryckt, och
de ledamöter, som interessera sig för ämnet, förmodligen
icke underlåtit att taga kännedom af densamma. På dessa
skäl instämmer jag uti anhållan om återremiss.
Frih. Boye, L udv.: Jag utber mig att få förklara,
det jag tillstyrker bifall till betänk. Frågan, huruvida böterna
böra vara förfallna, när personen dött, innan böterna
utgått, synes mig stå i sammanhang med den simpla frågan:
kan ett mindre brott rimligen medföra svårare påföljd,
än ett större. Om ett brott är urbota, är ingen fråga, att
Straffet ju förfaller genom den brottsliges död. Nå väl!
hvarföre skall då straffet återfalla på arfvingarna, när brottet
är mindre?
Hr von Hartmansdorff: Man bör ihågkomma, att
det är åtskilliga förbrytelser, som icke äro urbota, ulander
det är fråga om skadeersättning. Hvarföre skall den, som
på en annans bekostnad bar tillskansat sig förmögenhet, få
öfverlemna den åt sina arfvingar derföre, att han dör, och
denna tillfällighet betaga honom, som lidit skadan, all möjlighet
att få sitt gods åter? Jag kan icke gilla en sadan
grundsats, och fortfar derföre all yrka återremiss.
Den 4 December f. m.
39
Hi' Stuart: Till besvarande af Frih. Boyes anförande
anhåller jag att få uppläsa den del af Professor Grubbes
reservation, som rörer just den af Hr Frih. omförmälda omständighet,
nemi. frågan, om ett högre straff skulle förfalla,
men ett mindre qvarstå. ”Manbar,” säger reservanten, "någon
gång yrkat, att då ett kroppsstraff ej verkställes efter
förbrytarens död, vore det ej billigt eller consequent alt efter
en förbrytares död verkställa ett egendomsstraff. Inkastet
är ganska lätt besvaradt. Att ett kroppsstraff ej verkställes
efter förbrytarens död har sin grund blott deruti,
att det, efter sakens natur, ej kan verkställas, emedan man
ej kan tillfoga den döde en kroppslig smärta. Detta skäl
bortfaller helt och hållet vid ett egendomsstraff, hvilket
utan svårighet kan gå i verkställighet efter förbrytarens död ,
såvida hans qvarlåtenskap dertill lemnar tillgång. I förra
fallet kan strafflagens fordran ej uppfyllas och måste endast
af detta skäl lemnäs ouppfylld. Men följer val deraf, att
den bör lemnäs ouppfylld äfven i det sednare fallet, der den
kan uppfyllas? Att, genom böternas uttagande, förbrytarens
efterlemnade familj blir lidande, kan ej heller anföras såsom
ett rättsgiltigt skäl emot deras utsökande, så snart det
är afgjordt, att familjens rätt ej derigenom i något hänseende
förnärmas. Att en förbrytares familj lider genom hans
bestraffning kan i sjelfva verket aldrig förekommas. Eller
tror man väl, att då en förbrytare straffas med halshuggning,
landsförvisning, spö, flerårigt fängelse o. s. v., hans
olyckliga familj ej derigenom lider vida mera, än genom böters
uttagande ur hans sterbhus? Om detta skäl i sistnämnda
fallet finge åberopas, skulle det lika väl kunna åberopas
mot allt verkställande af straff å en förbrytare, som äger
hustru och barn.” Jag vill härvid endast tillägga, att böter
icke kunna anses annorlunda än såsom en skuld af den,
hvilken blifvit dömd att dem erlägga. Denna skuld minskar
naturligtvis hans tillgångar. Genom arf öfvergår hvad
den döde ägt på dess arfvingar. Dessa kunna dock ingalunda
härigenom erhålla större tillgångar på sig öfverlåtna,
än den ärfde i lifstiden ägt. Arfvingarnas anspråk på dea
efterlemnade qvarlåtenskapen måste således vara inskränkta
inom hvad denna qvarlåtenskaps verkliga belopp utgör.
Hr Cederschjöld: I anledning af den siste talarens
yttrande och den reservation, han åberopat, vill jag blott
erinra, att som det beror på den dömde att antingen erlägga
böterna eller umgälla brottet med böterna motsvarande
kroppsstraff, bör det afven vara honom öppet att i sin yttersta
vilja förklara, att han vill hafva böterna i kroppsstraff
förvandlade.
Hr von Hartmansdorff: Om sterbhttsdelägarne i alla
hänseenden inträda i den aflidnes rättigheter, borde val
äfven alla hans skyldigheter åligga dem, följaktligen äfven
4o
Den 4 December f. m.
den att välja emellan kroppsstraffets undergående eller böternas
erläggande?
LagUtsk:s tnemor. Nio 162 återremitterades.
Ånyo föredrogs OecomUtskis ytterligare betänk. N:o
l35 i aniedn. af väckta motioner om förändringar i författningarna
, röride bergs- och jernhandtéringert i Riket.
R. o. Ad. beslöt, att detta mål skulle punktvis föredragas,
och att Utsk:s först afgifna betänk. N:o io3 skulle tjena
till grund vid föredragningen;
i:sta punkten bifölls med det uti betänk; N:o i35 föreslagna
tillägg;
2:dra punkten;
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Mig synes det vara
en obillighet att förbjuda utförsel af tackjern, om Riket
derpå kan förtjena mera, än genom dess förädling till stångjern;
oell jag har så ofta tyckt mig höra stångjernstillverkare
klaga, att de snarare förlora än vinda på förädlingen ,
att icke ens de borde kunna finna sig deraf förnärmade. Om
följaktligen tullen utsättes högre, än den möjliga vinsten på
förädlingen, vore det ju en ren vinst för landet att utföra
tackjern;
Frih. Boye, Ludv.: Förvissad är jag, att om den aktningsvärde
ledamot, hvars patriotism jag så gerna erkänner,
hade velat göra sig mödan att eftersinna hvilka följder tackjernets
utförande, nförädladt, skulle medföra, han ej skulle
tillstyrkt något sådant. Jag skall icke uppehålla mig vid
det missförhållande i äganderätt, som skulle uppstå derigenom,
att tackjerrisblåsarens egendom, sedan han antingen
genom arf eller köp mottagit sin masugn, med beräkning på
den afkastning densamma gifvit, på en gång, genom tillåtelsen
till tackjernets utförande, uppsteg till ett mångfaldigt
större värde, men deremot bruksägarens egendom, just genom
detta förhållande, skulle förfalla till intet; jag skall icke
uppehålla mig vid den revolutionära kraft, som skulle vända
om förmånen i detta fall; Jag skall blott fästa uppmärksamheten
på följden häraf i det hela. Svenska jernets företräde
på Verldsmarkhädeä, oaktadt dess högre pris än annat
jern, leder sitt ursprung från den bättre malm, naturen
gifvit Sverige; Det skulle då hända, att Engelsmännen , eller
andra utländska bruksägare, skulle köpa vårt tackjern,
dermed Uppblanda deras eget jern och derigenom komma
dertill, att deras jern, som kostar dem mindre i tillverkning,
skulle blifva säljbarare på Vei Idsmarknaden, och Svenska
tackjernet på så sätt vinna afnämare, men Svenska stångjertiet
i samma mån blifva mindre begärligt; Man har icke
svårt
Den 4 December f. m.
4'
svårt att finna, man må sätta skyddstullen huru hög som
helst, att det egoistiska England under ett tiotal af årskulle
kunna smida med förlust för att utestänga Svenska stångjernet
från verldsmarknaden och dock på längden vinna derpå.
Nu frågar jag: kan det vara ett sådant ändamål, sorn
den aktningsvärde ledamoten åsyftar? Nej, visst icke! Men
då jag, på ena sidan, yttrar mig i denna åsigt, anser jag
lika angeläget vara, att tackjernsförsäljningen blifver så fri
som möjligt inom landet. T allmänhet ber jag alt få fästa
uppmärksamheten på beskaffenheten af skyddstullen, hvilken,
huru deri än må bestämmas, aldrig kan medföra samma
säkerhet som förbud. Vi veta, att tackjern och malm
till följd af dess tyngd och svårighet att transporteras, snart
sagdt, är omöjligt att utföra under en förbudsförfattriing.
Förbudet verkar således ladicalt, men på samma sätt verkar
icke skyddstullen; ty manne det icke kan hända, att då
ett fartyg lager till barlast 100 Sk$ tackjern, lull endast
blirerlagd på halfva beloppet? Jag hatar att kasta skugga
på någon embetsmannacorps; men jag frågar: är det ena
sättet lika absolut verkande som det andra? Jag tillstyrker
bifall till betänk.
Hr Stuart, Carl Gust.: Ehuru jag i allmänhet anser
liberala författningar vara ett hufvudsak ligt vilkor för
näringarnas och industriens utveckling och förkofran, och
ehuru jag i allmänhet hatar prohibitiva tullförfattningar och
höga tullafgifler, anser jag likväl betänkligt att på en gång
öfvergå från den ena ytterligheten lill den andra, från nu
gällande förbud mot utförseln af tackjern lill ett sådant system,
hvarigenom en fri tackjernsu(försel skulle vara medgifven
ulan dervid fäsladt vilkor af en lämplig skyddstull.
Dock som vid den snart förestående pröfningen och bestämmandet
af tullbevillningen till afgörande förekommer den
vigtiga frågan, huruvida förbud fortfarande skall existera
mot in- eller utförseln af vissa varor, anser jag lämpligast,
att förevar., dermed sammanhang ägande ämne, eller frågan,
huruvida tackjern må mot tull exporteras, uppskjutes, intilldess
Bevi!In.Utsk:s förnyade betänk., ang:de tullbevillningen,
inkommer. Efter min åsigt skulle det vara olämpligt
att endast för artikeln tackjern i tulltaxan bibehålla ordet
förbud.
Hr Cederschjöld: En värd ledamot har sagt, att om
tackjern finge utföras, skulle utländningen med begärlighet
uppköpa och förädla det till bättre stångjern och till
bättre pris, än vi sjelfva kunna åstadkomma, och derigenom
göra vårt eget osäljbart på verldsmarknaden. Men
hvarföre skall utländningen kunna göra det bättre eller till
bättre pris? Till bättre pris bör han åtminstone icke kunna
göra det, då vi, som hafva så god tillgång på vattendrift,
.7 H. 6
42
Den 4 December f. m.
icke behöfva påkosta ångmachiner för brukens drifvande.
Att de kunna göra det bättre är en skam för oss, sorn hafva
tillgång på träkol, helst konsten att göra jern icke är
någon hemlighet. Det vore derföre en nyttig stimulus att
nödgas täfla med utländningen. Derigenom kunde vårt jern
återfå det företräde, det bör hafva, och som några få stämplar
äfven hafva. Jag kan derföre icke uti de skäl, som af
en vard talare blifvit anförda, se någon grund för vägran
af tackjernsutförsel.
Gr. Frölich, Dav.: Jag tror, att den siste värde talaren
gatt ut från en grundsats, som icke kan annat än i
allmänhet finnas riktig, nemi. att följa grundsatser så vidt
man kan, och han tror, att det är grundsats, som framför
allt annat bör afses i denna sak, då han säger, att det icke
bör vara förbjudet att utföra tackjern mera än allt annat.
Jag instämmer i hans premisser, att det är nödvändigt att
följa grundsatser, och alt de böra följas så långt som möjligt;
men man måste då se till hvad slags grundsatser det
är. Är det grundsatser, som gälla den oeconomiska lagstiftningen,
så vågar jag påstå, att det icke finnes några absoluta
grundsatser. De måste vara relativa till de ofta förändrade
föremål, som visa sig inom industrien. De kunna
och böra icke vara absoluta, och om man skall antaga motsatsen,
vågar jag framställa såsom exempel, att i denna fråga
det skulle vara att följa grundsatsen i sin hela vidd att
äfven tillåta utförsel af malm, hvarigenom, på den ståndpunkt
tackjerns- och stångjernstillverkningen nu finnes i Riket,
elFecten skulle blifva den, att hela tackjerns- och
stångjernstillverkningen skulle afstadna. Det vore ungefär
detsamma som att tillåta transport af matjord från ett district
till ett annat. Hvad skulle väl elfecten derutaf blifva?
Jag tager detta blott suppositionsvis för att visa orimligheten
af att vilja följa vissa absoluta grundsatser uti oeconomiska
frågor.
Frih. Boye: Jag ber att få erinra Hr Cederschjöld,
att jag väl sagt, att utländningen skulle för bättre pris tillverka
jern, än vi, men att jag ingalunda sagt, att jernet
skulle blifva bättre än vårt. Men för den åsigt, att utländningen
skulle kunna tillverka det för bättre pris, har jag
många skäl; ett är, att i England smider man med stenkol,
som kosta mindre än våra träkol. Till Hr Stuart har jag
blott några ord att säga. Han har yttrat, att det icke skulle
löna mödan att endast för artikeln tackjern använda ordet
förbud. Jag ber, att han ville tillåta, det vi må få
uppskjuta frågan om icke flera artiklar finnas, mot hvilka
förbud kan komma i fråga, till dess tullfrågan förekommer,
och tillåta, att vi icke på förhand afgöra den. För
min del misströstar jag icke, att Svenska fabricationen skall
bos Svenska lagstiftningen finna samma skydd nu som for
-
Den 4 December f. m.
43
dom. Slutligen anhåller jag,, att talaren ville något löija
mig i den afvägning, jag vill anställa emellan hvad som visar
sig på ena sidan och på den andra. Vådan är icke
mindre, än att på de första decennierna Svenska slångjernet
skulle utestängas från verldsmarknaden, hvaraf skulle följa,
att stångjernstillverkningen inom Sverige afstadnade, att följaktligen
utländningen blefve ensam afnämare af tackjernet,
hvarå han således kunde sätta hvad pris han behagade.
Ytterligare följden häraf blefve således den, att både stångjernstillverkare,
tackjernsblåsare och malmbrytare, samt hela
den allmoge, som föder sig af detta arbete, blefve ruinerade.
Så visar sig förhållandet på ena sidan. På andra sidan:
hvad söka vi, hvad finna vi? Jo, den af liberalismen
så högt prisade lycksaligheten att få göra ett theoretiskt experiment.
Skola vi sätta en stor del af Sveriges välfärd pä
spel för möjligheten, att man icke misstager sig. Jag tillstyrker
bifall till betänk.
Hr Cederschjöld: Jag skall icke mycket envisas i
denna fråga, utan vill blott i anledn. af en värd talares anförda
exempel af handel med matjord förklara, att då fri
handel med matjord blir tillåten inomlands, vill jag icke
synnerligen tveka att äfven tillåta dess utförande mot lämplig
tull.
Frih. af Nordin, Carl Joli.: Sedan den talare, som
hufvudsakligen motsatt sig Utsk:s tillstyrkande i denna punkt,
förklarat, att han icke ville envisas, skall jag icke blifva
vidlyftig. Lika med en annan talare anser jag liberala oeconomiska
författningar böra befordras; men jag anser lika
angeläget vara, att dessa liberala författningar icke komma
brådstörtande öfver en så vigtig näring som jernhandteringen.
De måste med försigtighet steg för steg ti11vägabringas
, så vida icke näringsidkaren skall komma till korta och
näringen gå under. Ända till 1820 var det förbjudet för
bruksägare att köpa, äfvensom för tackjernsägare alt sälja
tackjern utom bestämda district; men då bief denna föreskrift
upphäfven och frihet lemnad en hvar att få köpa tackjern,
så vidt hans privilegier honom dertill berättigade. Nu
har Oecon.Utsk. föreslagit, att det band skulle häfvas, sorn
hittills inskränkt vissa bruksägares frihet i detta fall. Deruti
instämmer jag; men att derjemte på samma gång gifva
tillfälle till utförsel af tackjern anser jag skola ofördelaktigt
inverka på jernhandtcringen. Jag vill icke bestrida, alt den
tid kan komma, då en sådan utförsel utan våda kan äga
rum; men att den tiden ännu icke är inne, derom är jag
förvissad, och under dessa synpunkter tillstyrker jag bifall
till hvad Utsk. föreslagit.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag har föga att tillägga
till livad de personer yttrat, som tänka lika med Oecon.-
44
D c ii 4 December f. m.
Utsfc. Jag sluille likväl önskat, att de talare, som yttrat
sig mot öecon,Utsk:s åsigt, behagat taga mera kännedom
om de motiver, sorn Utsk. lagt till grund för sitt tillstyrkande,
öfvertygad, att dessa motiver skulle undanröjt alla
deras betänkligheter. Man har sett både vid denna och föregående
riksdag, huru talare endast hafva kännedom om
resultaterna, hvartill Utsk:n kommit, men förbigått motiverna
derför, hvilket förhållande föranledt till sådana
stridiga åsigter inom Stånden, sora skulle uteblifvit, om
man behagat taga kännedom om de skal och grunder,
hvarifrån Utsk:n härledt sina beslut. Jag vågar derföre
uppmana de talare, som uppträda mot detta eller andra
betänktu, att på förhand taga mera kännedom om grunderna
derför.
Gr. von Fersen, Hans: Nyss uppkommen, har jag
dock af diseusstonen kunnat inhemta, att frågan lärer vara,
huruvida tackjern skall vara till utförsel tillåtet eller icke.
Jag för min del finnér, att denna fråga står i så nära samband
med frågan i allmänhet om det system, hvarpå tullbe
v i 11 n i n gen hvilar, att jag finner R. o. Ad. icke på förhand
böra fatta ett beslut i en speciel sak, då inom kort tid
BevilIn.Utsk:s svar på återremissen af betänk., röride stora
sjötullen, iär att förvänta; ty den i5 eller 16 i förra månaden
justerades betänk, och öfverlemnades till tryckning. Om
nu genom ett förut fattadt beslut R. o. Ad. kunde anses
bundet att icke godkänna den första af de grundsatser, som
Bevilln.Utsk. framställt, hvilken utgår från den synpunkt,
att alla varor så till in- som utförsel böra vara tillåtna och
tullafgift bör utsättas för hvarje artikel, skulle R. o. Ad.
handla orätt att på förhand i en speciel omständighet kullkasta
ett förslag af mera allmän beskaffenhet, söm ännu
ej är pröfvadt. Jag anhåller derföre, att denna punkt måtte
få hvila för att afgöras i sammanhang med det Bevilln.-  Utskrs betänk., som innefattar svar på återremissen af betänk.
, rör:de tullbevillningen, och vågar jag anhålla, det
täcktes Hr €fr. o. Landtm, inhemta Ståndets tanka öfver
denna min framställning.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Det är egentligen för att
yttra mig rör:de beskaffenheten af denna fråga, som jag begärt
ordet. Ehuru det är mig obekant, på hvad grunder
Bevilln.Utsk. uppgör tullbevillningen, är det mig likväl bekant,
att en generel sats omöjligen kari vara säkrare eller
äga större visshet än den speciella; ty hvarpå grundar sig
sanningen och den allm. satsen, hvarmed Bevilln.Utsk. kan
framkomma, väl annat, än på en undersökning i detaillerna.
Nu finner jag, att Oecon.Utsk. har så väl motiverat den
speciella satsen, att, derest icke Bevilln.Utsk. instämmer i
samma åsigt, Bevilln.Utsk. har motiverat orätt; ty det, som här
är framstäldt, är så klart och enkelt, att frågan, som genom
Den 4 December f. m.
45
discussionen blifvit ytterligare utvecklad, nu är färdig till
beslut, hvarmed något uppskof så mycket mindre torde böra
äga rum, som dels ärendernas skyndsamma afgörande icke
bör fördröjas, och jag dels tror, att Bevilln.Utsk:s allm. sats
icke kan på bättre sätt utredas än derigenom, att Oecon.-  Utsk:s speciella sats först är pröfvad, då genom jemnförelse
emellan denna och den allm. satsen det bäst skall visa sig,
om den sednare duger eller ej.
Frih. Boye: Till en del förekommen af den siste värde
talaren, anhåller jag blott alt få tillägga några ord till
det bestridande, lian afgaf mot uppskof med denna fråga.
Jag ser icke, mer än han, något skäl dertill; men jag finner
naturligt, att då ordföranden i Bevilln.IJtsk. är närvar,
vid en öfverläggning, som omfattar en fråga, hvilken Bcvilln.
Utskrs pluralitet, och deribland äfven ordföranden, sett
utur en annan synpunkt än Oecon.Utsk., samma ordförande
önskar, att frågan måtte uppskjutas, till dess det betänk,
från Bevilln.Utsk. förekommer, hvari frågan finnes afhandlad;
men derföre finner jag icke ett sådant uppskof nödvändigt.
Må det tillåtas mig att göra några erinringar härvid.
Inom Bevilln.Utsk. fanns en minoritet, som önskade
att få använda de olika meningarna af förbudssystem eller
skyddssystem olika efter de olika behof, som kunde förefinnas
af de olika artiklarna, som tulltaxan framställer. Denna
minoritet, hvartill jag hörde, trodde, att den kunde slippa
att hinda händerna på sig på förhand, utan att den
kunde begagna den urskillningsförmåga, som försynen gifvit
hvarje menniska, och derefter använda tillämpningen af ena
eller andra systemet. Nej, alldeles icke! Frågan angick en
partifråga; och då måste urskilIningen tystna. Prohibitivsystemet,
det förhatliga prohibitivsystemet skulle motverkas
genom ett verkligt prohibitivsystem mot urskillningen. Tvisten
om ordet förbud blef en preliminärfråga, som skulle
afgöras, och man skred till votering, om man skulle fä använda
urskillningen eller icke, hvilken votering slog så ut,
att man icke fick använda urskillningen, ulan måste man,
mot bättre vett och utan urskillning, när förbudssystem
vore användbart eller icke, foga sig efter den mening, att
ordet förhud icke finge användas i Svenska tullspråket. Flera
anmälde häremot sina reservationer, och bland dem äfven
jag. Jag respecterar hvars och ens omdöme; men jag
tror, att om urskillningsförmågans användande någonsin är
tillåtet i ett land, som icke ställer sig i bredd med Abdera,
måste det vara i ett sådant fall, när en stor del af folkets
väl är i fråga. Jag bestrider uppskofvet och anhåller om
propos. till bifall å betänk.
Gr. Frölich: Jemte det jag förenar mig i de skäl,
Hr Lagerhjelm framställt mot uppskof med frågan, anhåller
46
Don 4 D c c m b c r f. ra.
jag alt få uppgifva några andra grunder, än den siste värde
talaren framställt, hvarföre Bevilln.Utsk. ej bör befatta sig
med denna fråga. Jag anser Bevilln.Utsk. icke tillkomma
något annat, än att sätta tull på de varor, som skola utgå
eller inkomma; men att deremot frågan hvilka varor, som
skola vara till in- eller utförsel förbjudna, tillhör den ceconomiska
lagstiftningen, hvilken således icke bör blifva föremål
för Bevilln.Utskts ombepröfvande i annan mån, än hvad
tullafgiften beträffar, sedan frågan såsom ceconomisk prseliminariter
afgjorts. Ur denna synpunkt kan jag således icke
heller finna annat, än att frågan bör på förhand och utan
afvaklan på det betänkande, som rörande tullbevillningen är
att förvänta, definitivt afgöra®. Blir, såsom jag önskar och
hoppas, tackjernet förklaradt för en vara, som icke får exporteras,
så faller af sig sjelft, att Bevilln.Utsk. icke har med
saken att skaffa, enär icke någon tull kan ifrågakomma å
en vara, som hvarken införes eller får exporteras.
Gr. von Fersen: I anledn. af den siste värde talarens
yttrande får jag hemställa, om, i händelse Ständerna skulle
besluta en und. skrifvelse till K. M. med begäran om förhud
mot utförsel af tackjern, och Bevilln.Utsk. skulle utstryka
denna varuartikel ur taxan eller, på sätt som förut
varit brukligt, ditsätta ordet förbud, ulan att tullafgift derför
upptoges, om icke häruti skulle ligga ett hinder för K.
M:s rättighet att låta in- och utföra varor på sätt han finner
lämpligt, emedan, då ingen tull på varans utförsel fanns
bestämd och det icke är att supponera, att JU M. skulle
vilja tillåta, att tackjern finge utan tull utföras, K. M. af ett
sådant förhållande skulle vara förhindrad att medgifva utförsel
af tackjern. Af sådant skäl finner jag, ehvad någon
und. skrifvelse afgår till K. M. eller icke med begäran om
förbud mot utförsel af tackjern, det vara Representationens
ovilkorliga skyldighet att utsätta den tull, denna artikel
bör draga, för den händelse utförsel deraf af K. M. skulle
tillåtas. Likväl anser jag det i alla hänseenden öfverflödigt,
att särskild und. skrifvelse till K. M. afgår med begäran om
förbud mot utförsel af en varuartikel, som aldrig varit till
utförsel tillåten.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han ansåg
sig skyldig att först framställa propos. å den under discussionen
uppkomna preliminärfråga, och hemställde altså, om
R. o. Ad. önskade, att denna punkt, på sätt Gr. v. Fersen
yrkat, måtte hvila för att i sammanhang med tulltaxan
afgöras.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Uppå derefter framställd propos. blef andra punkten af
R. o. Ad. bifallen.
Den 4 December f. m.
47
Gr. von Fersen: Jag får vördsamt anhålla att till
prot. få nedlägga min reservation deremot, att R. o. Ad.
genom dess nu fattade beslut på förhand afgjort en fråga,
hvarigenom ett band kan komma att låggas på R. o. Ad:s
beslut i en kommande sak.
3:dje punkten, mom. a).
Gr. Frölich: Jag vill icke i allmänhet motsätta mig
den förändring, Utsk. åsyftat i denna punkt, hvilken innefattar
en utvidgning, synnerligast för bergslagen, för hvilken
utvidgning jag vill medgifva, att grund icke saknas; men
jag tror, att Utsk., vid uppgörande af sitt förslag i denna
del, hade bort afse en sak, som dermed äger närmaste sammanhang,
nemi. frågan om kolfångst och kolhandel. I
samma stund som Utsk. föreslår ett beslut till upphäfvande
af bandet på bergslagernas frihet att tillverka stångjern , dåde
egentligen öro ämnade att tillverka tackjern, hade Utsk. jemväl
bort uppgifva förslag till förändring af nu gällande lagar
om kolfångsten; åtminsone hade Utsk. icke bort förbise den
omständighet, att det finnes bergslager, som bära namn och
privilegier af bergslager, ehuru de icke äro det. Det finnes
bergslager, der på ioo år icke i Skåf tackjern blifvit ti11—
verkadt, men som icke dessmindre tillgodonjuta både bergslagsfrihet
i afseende på roteringsskvldighet och rättighet att
handla kol utom bergslagen. Vid förra riksdagen har fråga
varit väckt om upphäfvande af sådan bergslag i den ort,
jag vistas och der jag känner förhållandet; men frågan har
blifvit så behandlad, att två Stånd slädnät emot två, och
ännu i denna stund har denna bergslag qvar sina privilegier;
och skall den, med bibehållande af sina privilegier i anseende
till kolfångsten, äfven få behålla smidesrättigheten,
skulle derigenom en orättvisa tillfogas kringliggande bergslag.
Jag yttrar detta såsom en anmärkn., på grund hvaraf,
i händelse den icke kan nöjaktigt besvaras, jag nödgas motsätta
mig hela denna punkt.
Frih. af Nordin: Jag kan icke underlåta att vid detta
tillfälle uttrycka min fägnad öfver de liberala åsigter,
hvarpå jag finner, att Oecon.Utsk. grundat sitt tillstyrkande
uti såväl betänk. N:o io3 som i35, hvarafäfven visar sig, att
Utsk. tagit fullkomlig kännedom om de i denna fråga gällande
författningar; alt det insett, att i8o3 års nu gällande
författning för smidet i Riket då gjorde en revolution i de
rättigheter och skyldigheter, som dittills varit gällande, och
att denna författning nedbröt det monopolium, som bergsägarne
under en framfaren tid vetat att sig förskaffa; och
anser jag, att Oecon.Utskts förslag blott innefattar en utveckling
af principerna uti i8o3 års författning, samt instämmer
således i principerna uti hvad Utsk. framställt.
Det är visserligen en skillnad emellan betänklna N:ris io3
och 135 så tillvida, alt Utsk. i det förra säger, att oin
-
48
Den 4 December f. m.
skränkt smidesrätt må beviljas såväl bruksägare som bergsmän,
hvilka medgifva härdantalets inskränkning i den mån,
att gamla smidesrätten på härdarna motsvarar minst 45o Sk&
på hvarje härd, sorn Utsk. i sednare betänk, nedsatt till
4oo. Det gifves visserligen många skäl, som tala för denna
förändring; men det finnes också många deremot. Att här
ingå i discussion härom, anser jag öfverflödigt, enär denna
del af frågan tillhör K. M:s pröfning och af K. M. kommer
att skärskådas, och dermed vill jag således icke upptaga tiden;
roen i sista mom. af denna punkt förekommer ett tillstyrkande
af Utsk., så lydande: ”att, i händelse de föreslagna
”grunderna för smidesrätten af K. M. i nåder gillas, ett förslag
till nödiga förändringar i beskattningen måtte uppgö”ras
och R. H. St. i nåder föreläggas.”
Det är denna punkt jag ber att få fästa mig vid, och
vid hvilken jag önskade kunna få göra sådana anmärkn:r, att
den blefve rättad och ändrad. Jag delar den öfvertygelse,
att sroidesskatten eller s. k. hammarskatten till sin natur är
en grundränta, och att det således tillhör R. St. att be
sluta
deröfver, när någon förändring derutinnan skall ske;
men jag tror, att vid tillämpningen af denna fråga man måste
tillse, att man icke binder händerna på Regeringen, så
alt en nyttig förändring måste uppskjutas i 6 ä 7 år. Om
nemi. beskattningen ej kan bestämmas förrän vid Ständernas
nästa sammanträde, bör det efter vanlig ordning icke kunna
ske förrän efter 6 år; men sä länge tål ej jerntillverkningeu
uppskof dermed, åtminstone icke tack jernstillverkningen,
om också stångjernshandteringen skulle tåla det.
Jag ber att få framställa mina skäl härför. Tackjernstillverkningen
står nu på en öfvergångspunkt och är nära att
blifva tillökt med en Udel af hvad den hittills varit, härrörande
derifrån, att -Jtdel af bränslet, enligt anställda rön,
kan besparas. Brist på malm kan visserligen på åtskilliga
ställen förorsaka, att productionen der icke uppdrifves till
detta förhållande; men oslridigt uppkommer på andra ställen
en tillökning, som jag anser mig minst kunna upptaga
till 100,000 Skål. Om man nu uppskjuter med stångjernstiliverkningens
förökande i 6 år, hvar skall då detta öfverskott
af tackjern taga vägen, eller huru skall man ens kunna
besluta, att utskeppning af tackjern icke får äga rum?
Man måste då vara betänkt på att inom Riket kunna absorbera
denna tillgång, och det kan blott ske genom fri
smidesrättighet, genom tillstånd att få anlägga så många
bruk man behagar. På sådan grund torde man inse nödvändigheten
alt i detta fall lemna Regeringen fria händer,
så att Regeringen icke må blifva til 1 baka hållen från möjligheten
att så skyndsamt, som sig göra låter, sätta denna
punkt i verkställighet. Om det på sådant sätt lyckas mig
att visa nödvändigheten häraf, torde det tillåtas mig alt,
med
Den 4 December f. m.
med instämmande i öfrigt uti hvad Utsk. i 3:dje punkten af
betänkma N:ris io3 och i35 yttrat, få föreslå, att denna
punkt måtte erhålla följande lydelse:
R. St., som anse, att någon fullständig reglering af
smidesrätlen icke med framgång kan verkställas, så vida ej
i sammanhang dermed en jemnare fördelning af smidesskatten
tillika beredes samt att de vid vissa verk, för en del
af smidet, utan tillräcklig controll nu utgående, högst betungande
reeognitionsafgifterna afskaffas, vilja i und. fästa
K. M:s höga uppmärksamhet derå, att likasom å ena sidan
någon minskning i Kronans nuvar. intrader på det hela af
jernhandteringen icke genom den fria smidesrätlens införande
får uppstå, det å den andra icke är R. Stts afsigt att
ålägga tillverkarne någon ny eller ökad beskattning i annor
väg eller proportion, än som bör vara oskiljaktig från ett
ökadt smidesbelopp till erhållande af frihet inom verkstaden,
och hvaraf det frivilliga åtagandet är hvarje stångjernstillverkare
öppet lemnadt. R. St. anse äfven, att hvad af
K. M. på dessa grunder rörrde beskattningen i nåder föreskrifves,
måtte, utan hinder för dess tillämpning under liden,
nästk. R. St. till pröfning föreläggas.
Om denna min framställning vinner R. o. Ad:s gillande,
blifver deraf en följd, att Regeringen äger att besluta
om beskattningen under mellantiden intill nästa Ständers
sammanträde. ’Då jag nu framställt, hvad jag anser vara
nödvändigt, om brukshandteringen icke skall blifva hämmad,
utber jag mig att på samma gäng få besvara en af Gr. Frölich
framställd anmärkn. Hr Gr. har ansett Oecon.Utsk.
hafva oriktigt förfarit deruti, att det icke yttrat sig om
kolfångsten i allmänhet, och har klandrat, att det finnes
bergslager, hvilka bära namn och privilegium deraf, ehuru
de icke på 100 år tillverkat i Skffi tackjern. I anledn. häraf
får jag upplysa Gr. Frölich, att K. M. uti dess nåd.
bref af d. 24 Maj iS33 anbefallt, att en commission öfver
hela Riket, till utredande af förhållandet härmed , skulle tillsättas
och till K. M. inkomma med upplysning, huruvida
inom eller utom bergslagerna några skogstillgångar kunde
vara att använda för tackjernstillverkningen. I anledn. deraf
har commissionen, som fÖrlidet år började sin undersökning
i norra delen af Riket, äfven ansett sig tillhöra att tillse,
huruvida några bergslager funnos, som icke borde såsom sådana
anses, samt derom afgifva utlåt, lill K. M., på det ingen
onödig inskränkning uti en fri kolhandel skulle äga
rum. Uti detta förhållande torde orsaken igenfinnas, hvarföre
Oecon.Utsk. icke gjort någon framställning, rö'r:de kolhandeln;
och hoppas jag, att Gr. Frölich efter denna upplysning
finner sig tillfredsställd och således icke har alt elima
mot antagande af 3:dje punkten med den förändring uti
sista mom. deraf, som jag föreslagit.
‘17 H. 7
5o
Den 4 December f. m.
Gr. Frölich: Jag måste bekänna, att jag icke med min
uppmärksamhet följt det af Frih. af Nordin omnämnda K.
bref, som skall föranledt till commissionens förhandlingar;
men då den meddelade upplysningen är lemnad af Frih. af
Nordin, icke allenast såsom representant, utan äfven i egenskap
af Bergscollegii president, anser jag hans förklarande
innefatta all den garanti, som jag kan vinna för den händelse,
jag anmärkt. Jag kan för öfrigt icke neka, att jag
finner den förändring, Hr Frih. föreslagit, vara fullkomligen
riktig, och får jag derföre med Hr Frih. förena mig uti
anhållan om Hr Gr. o. Landlm:s propos. till bifall derå.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla 3:dje punkten inom. a med det uti betänk.
N:o i35 gjorda tillägg, dock med den förändring, att sista
mom. eller orden: "att, i händelse de föreslagna grunderna
”för smidesrätten af K. M. i nåder gillas, ett förslag till
”nödiga förändringar i beskattningen måtte uppgöras och R.
H. St. i nåder föreläggas,” skulle utgå, och i deras stalie,
på sätt Frih. af Nordin föreslagit, till K. M. en så lydande
und. anmälan göras:
”R. St., sorn anse, att någon fullständig reglering af
”smidesrätten icke med framgång kan verkställas, så vida ej
”i sammanhang dermed en jemnare fördelning af smides”skatten
tillika beredes samt att de vid vissa verk, för en
”del af smidet, utan tillräcklig controll nu utgående högst
”betungande recognitionsafgifterna afskaffas, vilja i und. fä”sta
K. M:s höga uppmärksamhet derå, att likasom å ena
”sidan någon minskning i Kronans nuvar. intrader på det
”hela af jernhandteringen icke genom den fria smidesrättens
”införande får uppstå, det å den andra icke är R. St:s af”sigt
att ålägga tillverkarne någon ny eller ökad beskattning
i annor väg eller proportion, än som bör vara oskilj—
”aktig från ett ökadt smidesbclopp till erhållande af frihet
”inom verkstaden, och hvaraf det frivilliga åtagandet är
”hvarje stängjernstillverkare öppet lemnadt. R. St. anse äf”ven,
att hvad af K. M. på dessa grunder rörande beskattningen
i nåder föreskrifves, måtte, utan hinder för dess tillämpning
under tiden, nästk. R. St. till pröfning föreläggas.”
Bifölls.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
komme att fortsättas kl. 6 på e. m.
3:dje punkten mom. b), 5:te och 6:te
punkterna samt y:de punkten mom. a) biföllos.
7:de punkten morn. b).
Frih. af Nordin: Jag har intet att anmärka mot det
af Oecon.Utsk. i denna punkt framställda förslag; men jag
anser min pligt fordra att meddela den upplysning, att K.
M. redan för längre tid sedan anbefallt särskilda committé
-
Den 4 December f. ra.
5i
rade att inkomma med ett förslag till en ny författning i
detta vigtiga och invecklade ämne. Jag nämner detta utau
afsigt att inverka på beslutet.
7:de punkten mom. b bifölls med det uti betänk. N:o 135
föreslagna tillägg.
8:de, g:d e, io:de, urte och 12: te punkterna
Liföllos.
Föredrogs ånyo Oecon.Utskts d. 24 sisth Nov. på bordet
lagda memor. N:o 136 med förnyadt förslag till sammanjemnkning
af RiksStrns skiljaktiga beslut, i frågan om
enskilda theatrars inrättande, om censur å theaterstveken,
7 «/ "
samt om upphörande af de afgifter lill K. Theaterns och
Hofcapellets pensionscassor, som för representationer i landsorterna
erläggas.
R. o. Ad. beslöt, alt detta mentor, skulle punktvis föredragas.
xtsta punkten bifölls.
Frih. Boye, Fredr.: Sedan saken numera fått denna
vändning, vill jag endast enskildt hafva min reservation mot
beslutet till prot. antecknad.
Hr Stuart, Garl Gust,, reserverade sig äfven emot
beslutet.
2!dra och 3:dje punkterna.
Dessa punkter ansågos ej erfordra någon åtgärd.
4: d e punkten.
Uppå begäran af Hr Hjärne, Harald, upplästes de
Utsk:s memor. åtföljande reservationer.
Hr Hjärne: Innan jag går att yttra mig öfver denna
fråga, anhåller jag om upplysning, huru de Öfriga Stånden
afgjort densamma.
Underteckn. Ridd.Secret.: BorgareSt:s beslut i ämnet
är af denna lydelse: ”Ståndet lät bero vid Utsk:s om”dömen
uti 1 och 2 punkterna, ansåg den uti 3 punkten
”omförmälda fråga om censur å theaterstycken, i följd af
”besluten vid 1 och 2 punkterna, förfalla, och förklarade,
”i anledn. af 4 punkten, alt Ståndet anser det vara genom
”trenne Stånds beslut afgjordt, att de nu gällande afgifter
”till K. Theaterns och Hofcapellets pensionscassor för representationer
i landsorterna må upphöra att till dessa castor
utgå.”
BondeSt. har fattat följande beslut: ”Hvad TJtsk. yttrat
”i 1 och 3 punkterna bifölls. I öfriga delar hade Ståndet
”redan gillat betänk. N:o 131; hvarföre utlåt. N:oi36idessa
”delar lades till handkna.” Från PresteSt. har något prot.-  utdr-, rör:d« denna fråga, innu ej ankommit.
I
52
Den 4 December f. m.
Hr Hjärne: Sedan jag hört, att BorgareSt. fattat ett
beslut, som är stridande mot Utskrs jemnkiiingsförslag, kan
möjligen det beslut, R. o. Ad. går att fatta, inverka på
sjelfva saken. Gr. Horns reservation upplyser, efter min
tanka, tillräckligt, huru oriktigt Utsk. uppfattat beslutet
öfver förra jemukningsförslaget. Utsk. bar alldeles icke besvarat
de 3 Ståndens anmärkn:r vid återremissen, utan kringgått
sjelfva saken oell fästat sig vid den omständigheten, att
BondeSt. biföll förra jemnkningsförslaget. Ett bifall till ett
jemnkiiingsförslag kan icke innefatta ett frångående af ett
förut fatladt beslut, så vida icke detta frångående med detsamma
är bestämdt uttryckt. Det ena rörer saken, som är
afgjord förut, och det andra rörer formen, och dessa saker
8ro helt och hållet olika. Resultaten i de olika fallen, att
Utsk. hade gjort afseende på det förra eller sednare beslutet,
hade naturligtvis blifvit helt motsatta; ty om Utsk.
gjort afseende på BondeStrs första beslut, när det var tvunget
att ånyo upptaga alla 4 Ståndens olika beslut i saken,
hade resultatet blifvit, att jemnkningsförslaget kommit att
innehålla voter:spropos:r. Så har likväl Utsk. icke sett saken;
och då jag varit af olika tanke i den del, som reservationen
afser, så, ehuru jag tror, att R. o. Ad. möjligtvis
collectivt icke torde se saken ur samma synpunkt som jag,
har jag begärt ordet, icke lör att inverka på R. o. Ad. till
fattande af ett annat beslut, utan för att få min mening i
prof. nedlagd, som är den, att jemnkningsförslaget af Oecon.-  Utsk. är oriktigt uppstäldt, och att Utsk. förbigått sjelfva
saken och fästat sig vid en formomständighet, som icke bort
inverka på förslagets uppställning,
4:de punkten blef af R. o. Ad. bifallen.
Ånyo föredrogs Exped.Utsk:s d. 24 sisth Nov. på bordet
lagda raemor. N;o 18 i anledn. af återremiss från Ii. R.
o. Ad, af Exped,Utsk:s förslag till underd. skrifvelse N:o ig5.
Hr Stuart, Carl Gust.: Det är med ledsnad jag funnit,
att de 3 öfriga RiksSt:n redan godkänt en så bristfällig
expedition som den af Exped.Utsk. föreslagna, men af R.
o. Ad, återremitterade underd. skrifvelsen med förslag till
förändringar uti r8i3 års förorda, om fylleri och dryckenskap.
Jag förutser, att denna skrifvelse icke kan föranleda
till det dermed åsyftade resultat, emedan hvarken K. M.
eller dess Högste Domstol lärer kunna till förnyad pröfning
upptaga ett vid sista riksdag af R. St. i underd. afgifvet lagförslag,
som K. M, då förklarat hafva förfallit. För hvar
och en, som egnar någon uppmärksamhet åt expeditions-och
behandlingssättet af dylika frågor, mäste det vara en klar
sak, att, då R, St, aflåta skrifvelser till K. M, med förslag
till ändringar i gällande författningar, Ständerna böra fullständigt
uppgifva hvilka och hurudana ändringar de åstun
-
Den 4 December f. m.
53
da, och icke, på sätt den ifrågavar., af 3:ne RiksSt. godkända
underd. skrifvelsen innehåller, endast inskränka sig
till åberopande af förut framställda förslag, som K.M. förklarat
hafva förfallit. Emedlertid är det ett olyckligt öde,
som hvilar öfver de af R. St. beslutade och af behof och
rättvisa högt påkallade förändringar uti ofvanberörde förordn.
Vid förra riksdagen blefvo dessa ändringar så sent
expedierade till K. M , att K. M. icke medhann pröfningen
deraf. Vid innevar. riksdag åter expedieras en så ofullständig
skrifvelse rörtde detta ämne, att K. M. icke kan pröfva
detsamma.
Sedan de tre öfriga Stånden godkänt förslaget N:o ig5
fann R. o. Ad. för godt alt vid Exped.Utskrs memor. ]\:o
18 låta bero.
Till pröfning företogs Ridd.Utskts d. sisth Nov. på
bordet lagda memor. i anledn. af Gr. Gyldenstolpes motion
om ansvar för den, som borttager föredragningslistan i Riddarhussalen.
Hr Hjärne, Harald: Om jag rätt påminner mig, var
anledningen till denna motion den, att en ledamot här hade
tagit bort föredragningslistan för en liten stund, och att en
annan ledamot ville roa sig på hans bekostnad. Då, så vidt
jag vet, en sådan casus förut ej inträffat och hädanefter troligen
icke kommer att inträffa, synnerligast som den ledamot,
hvilken borttog listan, ej mera kommer att vara närvar.
på Riddarhuset, skulle jag tro, att all anledn. till motionen
försvunnit och att vi icke böra visa en onödig småaktighet
i detta fall. Jag tillstyrker derföre afslag å memor.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Jag skulle förmoda,
att mina motiver att väcka den ifrågavar. motionen
icke behöfva af någon ledamot inom Ståndet föredragas.
Har jag haft rätt i sak, torde motionen böra bifallas; har
jag icke haft rätt, bär den afslås. Om motionens väckande
kunnat innefatta något roligt för den siste värde talaren,
skall det fägna mig. Jag väckte den icke i afsigt att roa
R. o Ad., utan för att bereda ordning. Det är väl sannt,
att den ledamot, som föranledde motionen, icke mera tillhör
Ståndet; men hvad som då passerade, kan passera hädanefter,
och jag finner ingalunda småaktigt att stadga ordningslagar
äfven för fel, som sällan inträffa. För öfrigt skall
det vara mig likgiltigt, örn motionen bifalles eller icke. Jag
skall icke utsätta mig för plikten; och om någon annan derföre,
att ingen plikt finnes utsatt, anser sig kunna begå
samma förseelse, som föranledde motionen, skall det icke
vara mig emot.
Hr Stuart, Carl Gust.: Utan att vilja eller kunna
bedöma de motiver, sora föranledde motionären till väckan
-
54
Den 4 December f. m.
det af den motion, hvaraf följden blifvit Ridd.Utsk:s förevar.
förslag, får jag blott tillkännagifva, att jag icke kan
inse behofvet af ett sådant stadgande, som det Utsk. föreslagit,
utan att jag anser detsamma, om icke småaktigt, åtminstone
ingalunda vara af den vigt eller nytta, att det bör
af R. o. Ad. godkännas och antagas.
Hr Hjärne: Jag begärde ordet för att yttra, att jag
ej tilltrott mig bedöma Gr. Gyldenslolpes motiver för sina
handlingar och motioner. Jag tror mig i mitt förra yttrande
hafva sagt, att jag trodde det vara meningen att roa sig
på en enskild ledamots bekostnad, då motionen väcktes; men
jag hade icke förmodat, att mitt individuella omdöme i detta
fall af Gr. Gyldenstolpe skulle kunnat så förstås, som
om jag velat tyda hans enskilda motiver. När motionen remitterades,
skulle jag dervid gjort anmärkntr i samma anda
som nu, om jag icke ansett det af så liten vigt, om vårt
Ridd.Utsk. erhöll en eller annan motion mer eller mindre,
emedan det har så litet att göra; men då fråga är om att
bifalla motionen, anser jag det småaktigt, om vi skulle ingå
uti så minutiösa lagbestämmelser, som att stadga plikt för
borttagande af föredragningslistan.
Ridd.TJtskrs memor. blef af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo och remitterades till Bevilln.Utsk. Gr.
v. Fersens, Hans, d. 26 sisth Nov. e. m. på bordet lagda
motion, att Bevilln.Utsk. måtte anmodas inkomma till R. St.
med förslag till bestämmande af lämplig tid, då de blifvande
förordningarna, angrde allm. bevilln., brännvinsbränningen,
stämplade pappersafgiften samt post- och tulltaxorna,
skola börja att tillämpas.
Ånyo föredrogs och remitterades till Banco- och LagUtsk:n
Gr. Frölichs, Dav., d. 26 sisth Nov. e. m. på bordet
lagda motion med förslag till lag för inrikes och utrikes
vexelrörelse.
Hr Oxehufvud, Göran Adolph: Jag anhåller vördsammast
att med några anmärkna- få beledsaga remissen af
detta lagförslag:
§ 3 stadgar, ”att vexel kan vara utgifven för en annans
räkning efter fullmagt.” Jag skulle önska, att man något
utförligare uttryckte rätta meningen med denna §, helst man
i vexeltransactioner bör söka att, så mycket möjligt är, förhindra,
att 4-de, 5:te och 6:te man i en och samma transaction
inblandas, och att med anledning häraf denna § borde
stadga, att den, som förestår annan mans rörelse eller
affärer, kan för denna sin principals räkning och i dess namn
enligt fullmagt vexel utgifva. Det ligger i en vexels natur
att blifva mynt, så snart den Sr utgifven, hvarför jag skulle
Dtn 4 Deccmlier f. m.
55
tro, att man med största varsamhet bör tillvägagå vid stiftandet
af en ny vexelstadga.
I 5 § står; ”Är förfallotid utsatt midt i månad, vare
då den i5:de dagen förfallodagen.” Detta borde torhända
utgå ur inrikes vexelsladgan och i stället föreskrifvas, att
förfallotiden alltid bör vara utsatt i dagar. Jag har på de
olika ställen i Europa, der jag haft vexellransactioner, sällan
sett någon vexel, å hvilken förfallotiden varit utsatt i
månader, men deremot oftast i dagar. Genom detta allmänligen
antagna bruk undvikes tvist, och det förenämnda stadgandet
kunde utgå.
§ 6 innehåller: ”Vexel förlorar ej sin giltighet för gjord
utstrykning, men väl för radering.” Jag får fästa uppmärksamhet
uppå, att det bör uttryckas, hvad man menar med
utstrykning. Den kan ske af endossören på den sidoti af
vexeln, som begagnas till endossering, och i sådant fall bör
vexeln förblifva giltig; men utstrykningar på sjelfva vexeln
skulle blifva lika farliga som radering, och kunna föranleda
till frauderi.
§ 7 skulle förändras i sammanhang med hvad jag anmärkt
vid 3 §.
5 8 skulle jag tro äfven böra förändras och erhålla följande
redaction: ”Vexelgifvare vare skyldig bevisa, derest
”vexel icke accepteras, att han ägt fordran hos godkänna”ren,
eller att han af godkännaren ägt löfte att vexel på
”honom draga.”
§ i3 anser jag böra helt och hållet utgå, emedan jag,
såsom jag redan nämnt, icke tror, att man bör för långt
utsträcka rättigheten för fullmägtige att utgifva vexlar.
§ 27 bör lyda: ”Vexel mäste godkännas utan vilkor och
till sitt hela belopp,” emedan tillåtelsen att godkänna en
vexel till en viss del af dess belopp ovilkorligen skulle åstadkomma
vingleri. Att kunna till en delacceptera en vexel
har jag aldrig hört omtalas, och jag tror, alt en vexel hör,
till förekommande af processer och vinglerier, antingen helt
och hållet godkännas, eller återgå med protest. Jag anhåller,
att dessa mina anmärkntr må få medfölja remissen lill
det afseende, de kunna förtjena.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag vill nu yttra mig egentligen
endast för att föranleda dertill, att Utsk. måtte, så fort
sig göra låter, behandla denna Gr. Frölichs motion jemte den
af mig i Febr. månad väckta, ännu icke behandlade motion i
samma ämne; ty just derföre, att denna fråga icke varit af
TJtsk. företagen och behandlad, samt hela liandelsdiscontens
lånerörelse ännu är ofullständigt afgjord, önskar jag, att
Utsk. icke malte afvakta några andra anmärkntr, eller tillåta
sig nytt uppskof för att afvakta ytterligare utlåt, i ämnet,
utan hellre blottställa sig för, att anmärkntna, när Utsk;s
betänk, inkommer, måtte komma såsom anmärku:r vid
Den 4 December f. m.
detta betänk. Hvad jag nu har äran yttra är således egentligen
stäldt till närvar, ledamöter af BancoTJtsk.; och anhåller
jag, att detta yttrande icke må åtfölja remissen, på det
icke något uppehåll derigenom må förorsakas, likasom jag
anhåller, alt 2tne anmärkntr, som jag vill göra vid Hr Oxehufvuds
yttrande, icke må åtfölja densamma. Den ena anmärka.
är den, att jag icke finner någon nytta af hans anmärkt!.
vid Gr. Frölichs förslag, all man endast skall ställa
vexlar på dagar. Jag har sett vexlar ställda på månader,
och kan icke deruti finna någon olägenhet, då man har en
vexelstadga, som bestämmer hvad sorn förstås med dessa uttryck.
Uti Ur Oxehufvuds andra anmärka., att man icke
bör styckevis acceptera en vexel, instämmer jag deremot
fullkomligt. Men detta nämner jag blott upplysningsvis under
förnyad anhållan, att mitt yttrande icke må åtfölja remissen.
R. o. Ad. beslöt, att Hr Oxehufvuds anförande skulle
till Banco- och LagUtsktn åtfölja den nyss beslutade remissen
af Gr. Frölichs motion.
Vid förnyad föredragning af Constit.Utskts d. 26 sisth
Nov. e. m. på bordet lagda memor. Nto52, angtde BorgareSt:s
återremiss på memor. Nto 37 med förslag till ändring
af 22 § Reg.F., blef den i memor. Nto 52 föreslagna votertspropos.
af R. o. Ad. godkänd.
Föredrogs ånyo Constit.Utskts d. 26 sisth Nov. e. m. på
bordet lagda memor. N:o 53 till BorgareSt., angtde 2tne dess
särskilda anmärkntr vid förslaget i memor. Nto 37 till ändring
af 22 § Reg.F.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Vid Constit.Utskts ifrågavar.
memor. måste jag göra samma anmärka, som vid det
föregående, nemi. att Utsk. förfarit tvärtemot grundlagen.
Utsk. har nemi., under åberopande af just de lag-§§, som
ålägga Utsk. att upptaga anmärkntr från Stånden, framträdt
med det förklarande, att Utsk. icke ville iakttaga en sådan
skyldighet. Jag kan icke förmoda, att R. o. Ad., som genom
återremiss af ett föregående memor. redan ogillat ett
sådant Constit.Utskts förfarande, icke skulle vilja vid detta
memor. handla i consequens med denna princip, och yrkar
jag derföre, att Hr Gr. o. Landtm, mätte på samma grund,
som redan af R. o. Ad. blifvit iakttagen, framställa propos.
å återremiss till Constit.Utsk. af förevar, memor. med dea
anmärka., jag nu har äran framställa och som förmodligen
blifver af R. o. Ad. bifallen, att nemi. Constit.Utsk., med
stöd af 56 § Reg.F., måtte till ett helt sammanjemnka de
anmärkntr, hvilka såsom hvarje Stånds gemensamma tanke
blifvit till Utsk. återremitterade.
Frih.
Den 4 December f. m.
Frih. Cederström, Jac.: Det nu föredragna iriemor.
är stäldt till BorgareSt., såsom svarpå dess återremiss, och
kan icke blifva något öfverläggningsämne för R. o. Ad.,
emedan det icke innehåller något förslag till grundlagsändring;
ty det, som varit väckt, är redan långt för detta af
Utsk. underkändt och kan icke åter förekomma till följd af
någon sådan inom Stånden såsom gemensam tanke yttrad
mening, emedan den skulle innehålla ett nytt förslag, som
icke får inom Ståndens plena väckas. Jag skulle derföre
förmoda, att detta memor. icke erfordrar annan åtgärd, än
att läggas till handhna.
Gr. Horn: Jag vill icke motsätta mig den åtgärd att
lägga memor. till handhna, blott jag vid samma tillfälle får
den grundsats, åtminstone enskildt för min del, till prof.
antecknad, att jag protesterar mot en sådan falsk tanke
om grundlagens bud, som af Constit.Utsk. i detta memor.
är nedlagd.
Hr Hjärne, Harald: Ehuru jag vid afgörandet af den
fråga, som af Gr. Horn blifvit åberopad, nemi. Constit.-  TJtskrs förslag rör:de representationsfrågan, var af samma
tanke med Hr Gr., tror jag dock, alt jag, utan inconsequens,
i närvar, fråga kan dela åsigt med Frih. Cederström.
Jag bekänner, att min öfvertygelse är, att Constit.Utsk. i
förevar, fall har förfarit enligt grundlagens ordalydelse. 22 §
Reg.F., hvaruti ändring har varit föreslagen, handlar endast
och allenast om huru stort antal ledamöter i Högsta Domstolen
skall vara närvar., när mål der afgöras. Något annat,
ang:de Högsta Domstolen, innefattar icke denna §. Nu
innehöllo de anmärkntr, som från BorgareSt. remitterades
till Constit.Utsk., först att Utsk. icke gjort afseende på den
väckta motionen om målens behandling i Högsta Domstolen
på 2 divisioner. Denna anmärkn. kan icke stå i kategori
med det, som afhandlas i 22 § Reg.F. Den andra anmärkn.
var den, att Utsk. icke gjort afseende på motionen, som
handlade om upphäfvande af börds- och ståndsskillnaden.
Denna fråga är, efter mitt omdöme, af enahanda beskaffenhet
som den förra; och då således båda dessa anmärkntr
icke kunna häntydas till hvad som omtalas i 22 § Reg.F.,
och Constit.Utsk:s förra förslag icke innehöll något annat,
än hvad som rörer denna §, så tror jag, att Constit.Utsk.
vid detta tillfälle haft fullt fog att säga, att Utsk. icke kun*
nät göra afseende på dessa 2:ne anmärkntr, hvarföre jag
äfven anser memor. icke erfordra annan åtgärd, än att läggas
till handhna.
Gonstit.Utskts memor. N:o 53 lades till handhna.
Företogs till pröfning Constit.Utskts d. 26 sisth Nov. e.
m. på bordet lagda memor. N:o 54, ang:de äterremisserna
17 H. 8
5$
Den 4 December £ m.
pä förslaget till ett stadgande i 41 § Riksd.Ordn. om Statsrådets
ledamöters tillträde i Ståndens plena.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: I consequens med hvad
jag, jemte flera andra talare, i sista plenum utvecklade,
måste jag äfven bestrida den grundsats, som Constit.Utsk.
i detta memor. uppställt. Utsk. åtnöjde sig uti det memor.,
som i förra plenum återremitterades, med det postulat, att
Constit.Utsk. icke vore skyldigt att upptaga sådana inom
Stånden gjorda anmärkn:r, som Utsk. ansåg innefatta nya
förslag. Uti detta memor. har Utsk. gått längre och velat
frånkänna Stånden rättigheten, icke blott att göra anmärknrr
inom området af den utaf Utsk. inledda .fråga
ang:de förändring, utan t. o. m. att förkasta ett af Utsk.
gjordt förslag. Sådant skulle innefatta en ännu större magt;
och om man fullföljde denna grundsats, skulle man komma
ända derhän, att Constit.Utsk. kunde föreslå Stånden att
upphäfva hela grundlagen, att införa envälde, att åt Konungen
skänka folkets beskattningsrätt m. m. d., och en
sådan tanke, ehuru blott uttalad af ett decemvirat inom Constit.
Utsk., men förkastad af alla fyra RiksSt:n, skulle blifva
livilande såsom ett R. St:s beredda utlåt, till en kommande
riksdag, som då genom öfverrumpling eller på annat sätt
torde kunna förmås att antaga ett dylikt förslag. Jag hemställer,
om detta ens är rimligt, och om från det tydliga
stadgandet i 56 § Reg.F., att de anmärkntr, som mot Constit.
Utskrs memor., ang:de grundlagsförändringar, i Stånden
framställas och förklaras för Ståndens gemensamma tankar,
skola hänvisas till Constit.Utsk., som det åligger att dessa
tankar till ett helt sammanjemnka och, derest oförenliga
skiljaktigheter finnas, sådana till ”R. St:s behandlande anmäla,
” den slutsats skulle kunna dragas, att Stånden icke
äfven ägde att för sin gemensamma tanka förklara, det ett
frainstäldt grundlagsändringsförslag är odugligt och således
icke bör hvila till en kommande riksdag. Det vore en
högst besynnerlig lära i lagstiftningen , om Constit.Utsk.
skulle öga magt att förklara ett förslag hvilande, när Ståndens
anmärkn:r icke kunde på annat sätt sammanjemnkas,
än att förslaget förfölle. Men äfven om votering i förstärkt
Constit.Utsk. skulle äga rum i de fall, då ett eller två Stånd
antagit Constit.Utsk:s förslag, men ett tredje förkastat detsamma,
borde voter:spropos:na i förevar, fall uppställas på
det sätt, att den, som anser Constit.Utskrs förslag böra hvila
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, röstar
ja, men den, som gillar Borgare- och BondeSttns anmärkn:r,
nemi. att förslaget bör förkastas, röstar nej. I sednare händelsen
blefve således, i fall man skulle strängt hålla sig vid
formen, den tanka hvilande, att förslaget skulle förkastas.
Men då det vore ett fullkomligt chartek, att ett förslag,
sora skall förkastas, hvilar till kommande riksdag, följer
Den 4 December f. m.
50
deraf, att Stånden måtte äga rättighet att omedelbart
förkasta ett grundlagsändringsförslag vid samma riksdag, det
fraroställes; hvadan äfven ordet besluta, sorn förekommer
uti 56 och 81 §§ Reg.F. samt 29 § Riksd.Ordn., endast innefattar
upptagande till bifall vid första riksdagen af en
väckt fråga om förändring i grundlagen, hvilket väl ej
lan vara detsamma som att besluta grundlagens oförändrade
bibehållande.
På dessa skäl anhåller jag om återremiss af mcinor.,
på det Constit.Utsk. måtte ärendet lagenligt behandla.
Frih. Cederström, Jac.: Den siste välde talaren har
verkligen gjort sig mycken möda för att fullkomligen vederlägga
sig sjelf. Han har börjat med att påstå, att jemnkningsförslaget
borde uppgöras emellan bifall och afslag och
således voteringen anställas emellan hvilande af ett förkastadt
förslag, som han sjelf benämnt ett chartek, och det
uppgifna förslaget. Ett sådant förslag till voter:spropos:r
lärer Hr Dalman blifva ensam om att votera öfver; ty jag
kan icke förmoda, att Stånden vilja votera afslag å en sak,
som skall blifva hvilande, emedan det innebär en contradiction.
Hr Dalman har likväl erkänt, alt hvad Constit.Utsk.
föreslagit måste blifva hvilande, då han erkänt, att den afslagna
propos. skulle blifva hvilande tili nästa riksdag. Frågan
blir då: huru skulle nästa riksdag upptaga en afslagen
propos. till antagande eller förkastande? Frågan om sammanjemnkningen
af Ståndens olika tankar i grundlagsfrågor,
som blifvit af Constit.Utsk. föreslagna, innefattar synbarligen,
att Stånden yttra sig i den frågan, men icke alt förlasta
hela frågan, ty ett förkastande är icke ett yttrande i
saken, utan om saken. Nu har Constit Utsk., enligt grundlagen,
framställt ett förslag till grundlagsändring, hvilket
af 2:ne Stånd blifvit med jemnkningar godkändt och af 2:ne
Stånd grundlagsvidrigt förkastadt på den riksdag, då endast
öfverläggning i saken, men icke om sjelfva saken kunde äga
rum. Utsk, var således tvunget att hålla sig inom den föreskrifna
formen och kunde ej upptaga till jemnkning, hvad
icke jemnkas kan, ty emellan ja och nej är ingen jemnkning
möjlig, och votering om antagande eller förkastande af grundlagsförslag
vid första riksdagen är förbjuden; men vid formen
och uppställningen kunna vid den beredande riksdagen
modificationer göras, hvartill den beslutande riksdagen deremot
icke är berättigad, hvilken endast äger att öfver det
hvilande förslagets antagande helt simpelt rösta med ja eller
nej. Der står frågan; och jag skulle tro, att, vid närmare
granskning, man torde finna, att Hr Dalmans anmärkn.T icke
förtjena afseende.
Gr. von Fersen, Hans: Just i full consequens med
den opinion, jag hyst om det Constit.Utsk:s memor., som i
sista plenum förevar, kan jag icke annat än gilla, hvad Con
-
6o
Den 4 December f. m.
stit.Utsk. i detta memor. föreslagit, emedan det, enligt min
öfvertygelse, står i full paritet med 56 § Reg.F., hvilken
ställer under fullkomligt samma kategori bifall och afslag.
Mig synes, att hvarken den ena eller andra meningen i afseende
på en grundlagsändring äger prioritet, utan att det
är Constit.Utskrs pligt att söka saminanjemnka de beslut,
hvilka såsom gemensamma anmärkntr till Utsk. blifvit återremitterade.
En anmärkn. öfver förslaget, innehållande, att
detsamma ogillas, är en anmärkn. öfver saken i sin helhet
och icke någon egentlig anmärkn. vid sjelfva förslaget. Antager
man, att med ogillandet eller afslåendet man uttrycker
den anmärka., alt förslaget bör innehålla, hvad redan
finnes stadgadt, kommer man till det förhållande, hvaremot
jag reserverat mig, nemi. att, då förklarandet, att man ville
vidblifva ett redan befintligt grundlagens stadgande, efter
sammanjemnkning eller votering komme att hvila till grundlagsenlig
behandling vid blifvande riksdag, man nödgas votera
om antingen ingenting, om ja- och nej-propos:na äro
lika eller leda till samma resultat, eller ock afslå ett grundlagsstadgande
utan att hafva något beredt förslag i dess ställe.
Till förekommande af slika anomalier synes mig grundlagen
hafva nedlagt correctivet i Talmans rättighet att vägra
begärd propos. Detta var min åsigt, då jag reserverade
mig emot ett likartadt beslut hos R. o. Ad., och derföre
kan jag nu icke finna, att något afseende bör fästas på
Borgare- och BondeSt:ns anmärkn.; i följd hvaraf detta memor.
af R. o. Ad. gerna kan godkännas. För öfrigt, hvad
betänk, beträffar, får jag yttra, att jag skulle önskat och
tror rättast varit, att votercspropostna nu blifvit uppställda
på det sätt, att ordföranden i förstärkta Constit.Utsk. kunde
framställa dem utan någon föregående vidare justering
i Stånden af de voter:spropos:r, som blifva föremål för förstärkta
Utsk:s handläggning.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: En värd talare bar
förmenat, att votering uti förstärkt Constit.Utsk. icke kunde
anställas öfver frågan, huruvida ett framstäldt grundlagsförslag
skulle blifva hvilande till nästa riksdag eller icke. Jag
får för min del erinra, att voteringen sker blott derom, huruvida
det skall blifva ett förslag eller icke. Det förstärkta
Constit.Utsk. är sjelft ett Constit.Utsk., lyder således under
samma kategori som ordinarie Constit.Utsk. och kommer
altså sjelf att afgöra, huruvida förslaget skall framställas eller
icke till afgörande vid nästa riksdag. Hvad för öfrigt
beträffar frågan, huruvida anmärkntr af Stånden kunna göras,
som innefatta a fslag på Constit.Utskrs förslag till grundlagsändringar,
så anser jag för min pligt att något utförligare
yttra mig deröfver, helst jag tilläfventyrs varit en orsak
till den mening, som Constit.Utsk. nu uttalat, eller åtminstone
förledt någon alt understödja densamma. Jag har
Den 4 December f. m.
nemi. sjelf i tryck 1828 utgifvit en skrift, deruti jag försvarar
samma mening. Efter flera års begrundande af grundlagarna
hade jag, kommit till den öfvertygelse, att Stånden
icke ägde rätt att göra någon anmärkn., som innefattade ett
tillintetgörande af det förslag, som Conslit.Utsk. framställt,
icke heller någon, som innefattade ett tillägg eller ny motion.
Men det har gått mig härutinnan som i många andra
fall, nemi. att jag vid fortsatt begrundande funnit, alt jag
haft orätt, eller, rättare sagdt, att den åsigt, jag förut haft,
blifvit förändrad, sedan jag hunnit uppstiga till en högre
ståndpunkt. Flera gånger har det handt, att den mening,
som jag vid en riksdag framställt, först vid den följande blifvit
omfattad af pluraliteten, då jag tilläfventyrs redan hade
gått ett steg vidare och gifvit ideen en ytterligare utveckling,
hvars riktighet återigen först vid den följande riksdagen
blifvit allmänt erkänd. Jag har i förevar, afseende
trott mig linna, att meningen med hela stadgandet om grundlags!
rågors beredning vid en riksdag och livilande lill en
annan mäste vara den, att ingenting kan få blifva grundlag,
förrän det vunnit tvenne riksdagars sammanstämmande
bifall. Men om ett Constit.Utskrs förslag kunde, emot
alla 4 Ståndens ogillande vid första riksdagen, framtvingas
att blifva livilande till den nästföljande riksdagen, skulle, i
händelse genom ett vindkast i opinionen de 4 Stånden då
antoge förslaget, detsamma blifva grundlag, oaktadt det
icke varit hylladi af mer än en riksdags opinion. Så har
jag fattat grundlagens mening, hvars tillämpning äfven bokstafven
medgifver. På alla ställen, hvarest det säges, att
Ständerna äga öfver grundlagsfrågor vid första riksdagen öfverlägga,
men icke besluta, synes klart af sammanhanget,
att med ordet ”besluta’’ der förstås den actus, hvarigenom
förslaget förvandlas till grundlag. Således äga Stånden att
öfverlägga, huruvida Constit.Utskts förslag skall blifva föremål
för beslut vid blifvande riksdagen, och jag kan följaktligen
icke annat än anse Constit.Utsk. här hafva utan
skäl vägrat att göra afseende på tvenne Stånds sammanstämmande
ogillande af Utskts förslag. Helt annat var förhållandet
med Constit.Utskts memor., som för några dagar sedan
här förevar, hvaruti Ulsk. förklarade sig icke kunna upptaga
anmärkntr, som innefattade ett nytt förslag till ändring
i en §, som aldrig varit föremål för Utskrs framställning.
Der handlade Utsk., enligt min åsigt, rätt, helst det då såsom
anmärkn. framställda förslag aldrig hade varit underkastadt
Utskts pröfning; men här mäste jag anse Utsk. hafva
misstagit sig, och får derföre anhålla om återremiss af
memor., med anmodan till Utsk. att göra vederbörligt afseende
på 2.'ne Stånds beslut i frågan.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Den siste värde talaren har,
som mig synes, så upplysande och fullständigt sökt ådaga
-
6a
Den 4 December f. m.
lägga oriktigheten af Constit.Utsk:s förfarande, att för mig
intet återstår att yttra. Jag skulle blott vilja göra den tanke
gällande, att grundlagen med stadgandet uti 56§2mom.
Ueg.F. tydligen syftat derhän, att ändringar i grundlagen
icke skulle kunna på ett för hastigt sätt beslutas, hvaremot
man gerna sett, att omogna förslag måtte förkastas. Äfven
finnes uti 81 § Reg.F. uttryckt, att om Constit.Utsk. afstyrker
en Konungens propos. eller en enskild motion, kunna
de genast afslås. Jag kan således icke finna annat, än
att en mot Constit.Utskrs förslag framställd anmärkn. af den
natur, att sjelfva anmärkn. innehåller en omöjlighet att gilla
förslaget, måste af Utsk. upptagas, helst jag icke ser, att
Constit.Utsk. med något sken af rättvisa bör tro sig äga högre
visdom och upplysning än ett helt RiksSt.; och bör således
Constit.Utsk. godvilligt ställa sig till efterrättelse Ståndens
yttrade tanke. Det ligger i sakens natur, att grundlagen
så bör förstås, om också icke bokstafven bestämdt uttrycker
detsamma; men jag vädjar till hvad Hr Cederschjöld
yttrat och tror, att äfven grundlagens bokstaf skall väl stå
tillsammans härmed. Jag får således äfven instämma uti anhållan
om återremiss, på det Constit.Utsk. uti ett annat jemnkningsförslag
matte göra den tanke gällande, som 2Jne Stånd
uttalat, nemi. att förslaget skall förfalla.
Hr Hjärne, Harald: Sedan Hr Cederschjöld framställt
det skäl mot Utsk:s memor., som jag tänkt anföra,
nemi. qualificationen af förstärkta Constit.Utsk., vill jag blott
inskränka mig till alt förena mig med de värda ledamöter,
som begärt återremiss af memor., med tillägg af det förklarande,
att Constit.Utsk. i detta memor. gått något längre,
än förut, uti tillämpningen af sin fattade ide' om sin
souveraina magt i' frågor om grundlagsändringar.
Hr Dalman: Jag har icke heller, något att tillägga Hr
Cederschjölds klara och upplysande framställning af ämnet,
utan vill blott, i anledn. af Gr. v. Fersens yttrande, fästa
uppmärksamheten derpå, att om något kan kallas en vigtig
anmärka., måtte det vara den, att ett förslag är obehörigt
eller olagligt; och då jag icke kan inse annat, än att Constit.
Utsk. är skyldigt att åt denna anmärkn., gjord uti 2 eller
3 Stånd, lemna lika mycket afseende, som Utsk. är skyldigt
att lemna åt anmärkn:r, som gå ut på t. ex. att ändra
ett samt till ett och, eller åsyfta sådana förbättringar i
Utsk:s förslag, som t. ex. händelsen var med BorgareSt:s
anmärkn. vid förslaget, rör:de Nationalrepresentationen, så
kan jag icke erkänna consequensen emellan Hr Gr:s yttrande
i dag och hans yttrande under Måndagens plenum. I
öfrigt får jag uppå de skäl, som af mig och andra talare
blifvit anförda, förnya min anhållan om återremiss.
Frih. Cederström: I afseende på hvad som blifvit
yltradt om Ulsk:s vilja att tillvälla sig en souverain magt
Den 4 December f. m.
63
öfver besluten anser jag mig icke behöfva ingå i svaromål,
enär det icke ar Utsk:s vilja, utan lager, som Utsk. måste
följa. Deruti ligger skillnaden emellan dessa Hirs tanke om
Utsk. och Utskrs handlingssätt. Hvad den visdom beträffar,
som en värd ledamot velat tilltro Utsk. hafva haft sjelfkänsla
om, skulle jag tro, att äfven här förekommer, att,
sedan Utsk. uttryckt sin öfvertygelse om grundlagens föreskrift,
Utsk. måste vidblifva densamma, så framt ej bättre
skäl, i den ordning grundlagen föreskrifver, förekomma lill
afvikande derifrån; men allt, som framkommer i annan väg,
än grundlagen föreskrifver, måste anses oantagligt, äfven
om det innehölle någonting bättre.
Hvad den förste talaren i ämnet yttrat om möjligheten
af förslag från Constit.Utsk. till grundlagens upphäfvande
eller envåldsregerings införande bevisar, att han icke gjort
sig reda för grundlagens innehåll, emedan den endast medgifver
Constit.Utsk. att föreslå sådana grundlagsändringar,
som äro nödiga och nyttiga samt möjliga att verkställa.
Slutligen kommer jag till Hr Cederschjölds anmärkn.
Den värde ledamoten har gifvit R. o. Ad. tillkänna, att han
är författare till det lilla arbete, som utkom 1828 under
rubrik af: Försök att bringa grundlagarna i system.
Detta arbete är äfven af mig kändt. Jag beklagar,
alt den värde ledamoten, genom ytterligare begrundande af
grundlagarna, kunnat komma till annan öfvertygelse om
grundlagens mening, än han hyste vid samma arbetes utgifvande,
synnerligast som grundlagen innehåller, att den i
alla händelser skall efter ordalydelsen tolkas. Jag anhåller
att få fästa den värde ledamotens uppmärksamhet på 29 J
Riksd.Ordn., hvilken i början lyder sålunda: ''Constit.Utsk.,
som utgöres af 24 ledamöter, tillkommer att, i den ordning,
Reg.F. föreskrifver, granska Rikets grundlagar samt
upptaga frågor och till plena afgifva förslag om ändringar,
förbättringar och förklaringar deraf, hvaröfver Ståndens ledamöter
vare obetaget att in pleno yttra sina tankar, men
R. St. icke förr, än å den nästföljande riksdagen må besluta.
” Huru kan nu den ledamot, som vill tolka systemet af
grundlagarna, påstå, att med afslag å ett sådant förslag man
icke har beslutat? Hvad är besluta annat, än ett meddelande
af bifall eller afslag. Samma § innehåller ang:de Konungens
propos:r till grundlagsändringar, att, om Utsk. afstyrker
desamma, Stånden kunna antingen genast afslå dem,
eller ock afgöra, att de deröfver vilja å nästföljande riksdag
besluta. Af dessa sammanstämmande grundlagsstadganden
skulle jag förmoda, att den värde ledamoten, efter en
lugn pröfning, svårligen kan komma till annat resultat, än
han redan för 7 år sedan fann vara riktigt; och hvad jag
är fullkomligen öfvertygad om är, att med Svenska språkbruket
öfverensstämmer, att ordet besluta betyder afgöra.
64
Den 4 December f. m.
Nu kommer jag slutligen, i afseende på förevar, fråga,
till upptagandet af den omöjliga sammanjemnkningen. R. o.
Ad. torde benäget finna, att någon sammanjemnkning emellan
ja och nej icke är möjlig. Nu yttra de ledamöter, som
förfäkta rättigheten att vid första riksdagen besluta, om förslaget
skall förfalla eller hvila, att voteringen i förstärkta
Constit.Utsk. skall afgöra, huruvida förslaget är förkastadt
eller icke; men i förstärkta Constit.Utsk. kan ingen votertspropos.
förekomma, som icke lemnar efter sig ett grundlagsförslag
för hvardera alternativet, hvaröfver med ja och
nej vid nästk. riksdag till antagande eller förkastande skall
voteras. Huru skulle nu Stånden vid en kommande riksdag
kunna rösta till antagande eller förkastande af ett redan afslaget
förslag? Kan det öfverensstämma med sunda förnuftet?
För min del kan jag åtminstone icke förstå det, och
öfverlemna!' i öfrigt till R. o. Ad. att afgöra, om de emot
Constit.Utsk:s memor. framställda anmärknlr förtjena något
afseende.
Hr Dalman: Frih. Cederström har ansett såsom en
brist på bekantskap med grundlagarnas innehåll, att jag
kunnat förutsätta den händelse, att ett Constit.Utsk. kunde
komma att finnas, som föresloge oss enväldet, Jäg kan dock
icke af hvad Hr Frih. härpå svarat draga annan slutsats,
än att, om det funnes i3 ledamöter inom ett Constit.Utsk.,
som ansågo högst ”nödigt, nyttigt och möjligt” att införa
enväldet, Constit.Utsk. jemväl ägde rätt att föreslå denna,
så väl som hvarje annan ändring i grundlagarna. Jag betvifla!'
verkligen icke möjligheten att uti en framtid ertappa
äfven ett sådant Constit.Utsk., och jag säger uppriktigt,
att det nuvar. Constit.Utsk. gått ett ganska raskt steg på
magtinkräktningens bana, då det kunnat yrka sådana satser
som dem, hvilka förekomma såväl uti detta memor. som det
ang:de tryckfriheten, hvilket snart blir föremål för R. o.
Ad:s öfverläggning, och der Utsk. förklarat sig sjelft för en
ofelbar, öfver R. St. stående myndighet. Jag finner det
vara hög tid, att RiksSt:n hejda Constit.Utskts alltför hastiga
fart på denna bana. I afseende på hvad Frih. Cederström
yttrat om ordalydelsen af 56 § Reg.F., ber jag om
förlåtelse, att jag icke kan förstå denna § på samma sätt
som Hr Frih. Jag linner nemi. det vara tydligt, att, om
skiljaktiga anmärkn:r emot eli förslag göras, hvaraf den ena
sidans går ut på förkastande och den andra sidans på hvilande
af förslaget, man både kan och bör votera emellan
antingen det bör hvila eller förkastas; och om en sådan af
grundlagsstiftaren oförutsedd händelse skulle inträffa, att alja
fyra Stånden förenade sig om alt förkasta ett Conslit.-  Utsk:s förslag, måste det vara gifvet, att hvad som blifvit
förkastadt, finge blifva förkastadt. Den orimligheten skulle
el
-
Den 4 December f. m.
65
eljest, enligt hvad jag uti mitt första yttrande utvecklade,
kunna inträffa, att ett Constit.Utsk. vid en riksdag kunde
tillstyrka det mest förderfliga grundlagsförslag, hvilket vid
en derpå af Regeringen sammankallad urtima riksdag, genom
Regeringens inflytande, kunde genomdrifvas, hvarigenom
grundlagens klara syftning förfelades, att nemi. tvenne
riksdagars sammanstämmande opinion erfordras till en
grundlagsförändrings antagande.
Jag har för öfrigt fästat uppmärksamhet dervid, alt
Hr Frih. så hårdnackadt försvarat, att ordet besluta i 56
§ Reg.F. betyder både bifalla och afslå, och att Stånden
således icke skulle äga rätt att vid första riksdagen afslå ett
grundlagsförslag. Det är verkligen ganska beqvämt att på
det sättet tolka grundlagen utan sammanhang med en hel
efterföljande period; ty ostridigt lärer det väl vara, att
grundlagen klarligen förutsätter, att antingen alla fyra Stånden
vid tvenne riksdagar, eller majoriteten af förstärkta
Constit.Utsk. vid deri ena och samtliga RiksStm vid deri andra,
skola hafva gillat ett grundlagsändringsförslag, om det
skall kunna blifva grundlag. JVu vill man dock tyda det
derhän, att RiksSttn kunna afslå förslaget vid den första
riksdagen, men antaga detsamma såsom lag vid den följande.
Då fråga var om Statsrådets ansvarighet efter 107 §
Reg.F., var man likväl mera restrictiv i sin grundlagstolkning.
Man yrkade då, att det i nämnde § förekommande ordet
afgöra icke innefattade rättigheten att afgöra ärendet så,
att Statsråden fälldes, utan blott så, att de frikändes. Jag
kan icke afstå från min anhållan om återremiss.
Gr. Horn: Så lange vi hafva en besvuren grundlag att
iakttaga och vi, såsom representanter, äro skyldiga att vårda
den statsförfattning, under hvilken vi lefva, får jag tillstå,
att jag fäster en högre vigt vid frågan, än man kan tro
sig hafva anledn. att göra. Jag får anmärka, att jag tror
det vara af vigt, att man icke upplåter åt ett Constit.Utsk.
en sådan magt, som det närvar. Constit.Utsk. synes vilja tillvälla
sig, och hvarigenom det skulle uppstå såsom ett inquisitoriskt
tribunal. Kanhända har man redan tillräcklig
anledn. att beklaga, det Constit.Utsk. äger en så pass stor
magt, som grundlagarna vilja tillerkänna detsamma; ty jag
tror, att, så organiseradt som detta Utsk. och alla Utsk.
måste vara, det icke kan motsvara sin höga bestämmelse.
Frih. Cederström har yttrat en tanke, som jag nödvändigt
måste besvara, den nemi., att ag § Riksd.Ordn. skulle innehålla,
att jalla frågor om förändringar eller förklaringar
af grundlagen ovilkorligen skola hvila till kommande riksdagen,
derföre att de blifvit väckta. Jag kan icke fatta
den juridiska bemärkelsen af ordet frågor sålunda, att den
>7 H- 9
66
Den 4 December f. m.
innebär begreppet om en lös fråga, öfverlemnad till Constit.
Utsk. Här måste menas med frågor detsamma som förslag.
Framställningen om en grundlagsändring eller förklaring
skall hvila till följande riksdag, nota bene sedan den
fått egenskap af förslag, hvartill fordras, alt densamma af
majoriteten inom Riksförsamlingen blifvit godkänd såsom ett
förslag, eller att förstärkta Constit.TJtsk. i frågan yttrat sig.
Dessförinnan kunna likväl ändringar genom återremisser och
förklaringar äga rum ända derhän, att förslaget helt och hållet
förfaller; ty hvad är det väl, som kan tvinga Stånden
att förändra grundlagen och således att besluta förändringar?
När man talar om, att man icke får besluta förändring
vid samma riksdag, som fråga derom väckes, menas icke
detsamma som att man icke må äga rätt att besluta, att ingen
förändring skall ske. Stånden måste kunna säga: vi äro
nöjda med vår grundlag. En sådan gemensam tanke måste
kunna uttrycka sig, och Gonstit.Utsk. måste i det fallet icke
äga en så ridicul magt att kunna säga: vi veta bättre än
Stånden, hvad de behöfva, och kunna framtvinga ett förslag
tvärtemot alla 4 Ståndens önskan.
Hr Cederschjöld: Frih. Cederström har uppgifvit,
att grundlagarna icke kunde upphäfvas, utan endast ändras.
Jag skall derföre utbedja mig att få uppläsa de första
raderna af 8i § Reg.F.: ”Denna Regeringsform samt Rikets
öfriga grundlagar kunna icke ändras eller upphäfvas
”utan genom Konungens och alla RiksSt:ns sammanstäm”mande
beslut.”
Vidare skall jag utbedja mig att få fästa uppmärksamheten
på den grannlagenhet, som grundlagsstiftaren haft,
att icke nyttja ordet besluta vid andra tillfällen, än då
fråga är om sista afgörandet af förslag till grundlagsförändringar,
nemi. det, hvarigenom de förvandlas till grundlag.
Der står nemi. i samma §: ”Afstyrker Constit.Utsk. Konungens
propos., då må R. St. genast kunna antingen denna
”propos. afslå, eller ock afgöra, att de vilja öfver den”samma
å nästföljande riksdag besluta.” Här ser man således,
att första operationen kallas icke besluta, utan endast
afgöra, hvaremot den slutliga åtgärden vid andra riksdagen
kallas besluta. Ytterligare heter det: ”Gällande i
”detta fall 3 Stånds mening, och, om 2 stadna emot 2, de”ras,
sorn beslutet uppskjutit.” Med ordet beslut menas
äfven här sista afgörandet. Naturligtvis kunde icke det första
vilkoret uppfyllas genom annat, än hvad man i dagligt
ta! kallar beslut; tiren det är icke detsamma, som grundlagen
förstår mod beslut i afseende på grundlagsförändringa
r.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Jag skall anhålla
att för korthetens skull få förena mig uti de åsigter, som
af Frih. Cederström blifvit uttalade; och såsom en ytterli
-
Den 4 December f. m.
gare auctoritet får jag åberopa Constit.Utsk:s menior. ]V:o
45, hvilket icke koni i fråga att återremitteras, ehuru Utsk.
öfver BorgareSlts anmärkn., som afstyrkte en grundlagsförändring,
yttrade sig sålunda: ”Då Constit.Utsk. åligger att
”dessa anmärkningsmål jemlikt 56 § Reg.F. behandla, får,
”hvad till en början angår BorgareSlts anmärkntr, Utsk.
”vördsamligen erinra, att, på sätt Reg.F. 56 §, med utveckling
af 81 §:s innehåll, bjuder, R. St. må vid första riksdagen
kunna blott öfverlägga, men icke besluta om väckta
”grundlagsändringsfrågor, hvilka deremot icke förr än å nästföljande
riksdag skola med ja eller nej afgöras. Lika litet
”fördenskull som ett grundlagsändringsfÖrslåg kan vid'samina
riksdag, hvarunder det blifvit beredt, till grundlags”stadgande
upphöjas, lika så litet är det tillåtet att vid
”samma riksdag undertrycka eller nedlägga och dymedelst
”definitivt förkasta ett sådant förslag, med den påföljd i
”hvilketdera fallet som helst, att, för besvarandet genom ja
”eller nej, sjelfva hufvudvilkoret eller det af en frågas framställning
komme å en beslutande riksdag att saknas. Enär
”nu anmärkn. åsyftar ett för tidigt ogillande af Utskts föreslag,
utan att någon modification dervid, eller något inom
”detsamma befintligt alternativ, än mindre någon äskad re”dactionsförändring
uppgifvits, torde detta ogillande sålun”da
böra förstås, att BorgareSt. icke varit tillfreds med det
”hela af Utsk:s förslag, men ej heller pröfvat lämpligt att
”i dess särskilda delar yrka någon jemnkning; hvadan Utsk.
”vördsamligen hemställer, om icke BorgareSt. behagade härutinnan
foga sig efter de resp. Medstånden, hvilka med
”eller utan anmärkn:r godkänt förslagets grundidé.”
Således har Constit.Utsk. i detta förslag gjört detsamma
som nu, d. v. s. ansett sig icke kunna hafva afseende på en
sådan anmärkn., som åsyftade alt kullkasta Utsk:s förslag.
R. o. Ad. tycktes då icke vara missbelåtna med Constit.Utsk:s
uttalade princip, och jag skulle förmoda, att R. o. Ad.
icke heller nu vill uttala en åsigt, som strider mot grundlagens
ordalydelse; och torde R. o. Ad. äfven böra taga i
betraktande, att allt sedan 1809 ett sådant förhållande icke
lärer hafva infrädt, att man vid samma riksdag, sorn ett
förslag af Constit.Utsk. blifvit väckt, förkastat detsamma.
Jag erkänner, att jag, för min del, skulle önska, att grundlagen
tillät förkastande af grundlagsändrings-förslag vid
första riksdagen; men så länge denna rättighet icke finnes
med bestämda ord uttalad i grundlagen, kan jag icke
ingå på att tolka grundlagen på det sätt, att man vid särskilda
fäll säger: det och det menas med grundlagens stadgande.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag skulle önska,
att ordalagen i grundlagen rör:de behandlingen af de tracör,
som nu afhandlas, vore så bestämda, att man kunde lind
-
68
Den 4 December f. ra.
gå att med Gr. Gyldenstolpe saga: grundlagens mening är
den eller den; men nu förefinnes en sådan otydlighet, om
icke en så bestämd motsägelse emellan ordalydelsen af 81
och 56 §§ Reg.F., att jag icke ser, huru man skall utan
tydning kunna bringa tillämpningen af dessa §§ till enhet.
Vi finna ock, att hvarje gång en sådan fråga, som den närvar.
, är för handen, uppträda talare på motsatta sidor och
tycka sig hafva skäl för sina stridiga åsigter, då den ena
åberopar 8l § och den andra den 56:te. Öfverensstämmelse
kan således icke vinnas utan jemnkning emellan motsatserna
till en medelväg, som är med begge förenlig.
Då man finner grundlagen bestämdt uttrycka den mening,
att frågor om grundlagsändringar icke få väckas i
Stånden, utan hos Gonstit.Utsk., och att det äger, om det
icke gillar motionen, att alldeles undertrycka den, så kan
man deraf sluta, att grundlagsstiftarens mening varit, det
ingenting annat skulle blifva hvilande till grundlagsenlig behandling
än det, sorn Gonstit.Utsk, gillat. Utsk. äger således
ett bestämdt veto att förhindra sådana grundlagsförslag,
sorn det icke finner gagneliga eller verkställbara. Men skulle
å andra sidan Stånden icke äga ett motsvarande veto eller
rättighet att hindra hvilandet till grundlagsenlig behandling
af ett förslag, som de ogillade, så vore det utan ändamål,
att höra Ståndens meningar och att sammanjemnka
dem. Utsk. behöfver blott framlägga sitt förslag, och det
skulle ovilkorligen hvila, ehuru mycket Stånden kunde vilja
klandra det. Om sådant vore förhållandet, skulle, för att
taga en motsatt liknelse till Hr Dalmans, om det folie Constit,
Utsk. in att föreslå införandet af ett republikanskt regeringssätt
med en ombytlig president i stället för Konung,
Stånden, ehuru de ogillade förslaget, .vara tvungna att låta
det hvila lill en kommande riksdag blott derföre, att Conslit.
Utsk. så velat. Att detta icke varit meningen visar sednare
mom. af 56 § Reg.F. På sätt jag tillförne yttrat, instämmer
jag med Hr Cederschjöld i den tanke, att Stånden
böra vid tvenne påföljande riksdagar, och följaktligen äfven
vid den första, hafva gillat en grundlagsförändring, innan den
kan antagas. Förhållandet blifver följaktligen det, att, om
Gonstit.Utsk. ogillar ett grundlagsändringsförslag, förfaller
det, äfven om Stånden ansett det riktigt, och om Stånden
ogilla ett dylikt förslag, förfaller det äfven, fastän Consiit.-  Utsk, ansett det böra tillstyrkas. På sådan grund tror jag
det vara Ståndens rättighet att förklara, det de icke vilja
förändra grundlagen. Gonstit.Utsk. kan då i förevar, afseende
icke vara berattigadt att undertrycka 2:ne Stånds mening,
hvilka förklarat, att de vilja vidblifva det gamla stadgandet.
Jag har lika med Utsk. ansett förändringen nyttig;
men derföre finner jag icke ?.:ne Stånds mening kunna af
Gonstit.Utsk. letnnas utan afseende. Jag tror således, att de
-
Den 4 December f. m. 69
ras mening bör framställas i voter:spropos:r till förstärkta
Constit.Utskrs afgörande.
Constit.Utsk:s memor. N:o 54 återremitterades.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O, Silfverstolpe.
Tliorsdagen den 4 December 1834-
Plenum kl. 6 e. m.
Till underteckn. Itidd.Secret. hade ankommit följande
skrifvelse, hvilken upplästes:
Hindrad att infinna mig i plenum vid dess början i dag
på eftermiddagen, får jag anmoda Ridd.secret. att derom
underrätta den äldste närvar. Grefven, på det han måtte
öppna plenum och låta de i ordning varande mål till pröfning
förekomma. Stockholm d. 4 Hec- 1834-
Jacob De la Gardie.
I anledn. hvaraf Gr. Posse, Arvid, såsom äldste närvar.
Grefven, emottog klubban och öppnade plenum.
Justerades i5 prot.utdr. för denna dag f. m.
Ånyo föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. i G sisth Nov.
e. m. på bordet lagda berättelse N:o 344» ang:de verkställd
granskning af Förvaltningens af Sjöärenderna, K. M:s Flottas
med flera Departements räkenskaper för år i8ji.
Lades till handlingarna StatsUtsk:s d. 26 sisth Nov. e.
m. på bordet lagda berättelse N:o 345, ang:de verkställd
granskning af K. QuarantainesCornmissionens i Stockholm
räkenskaper för år 183 1.
Vid förnyad föredragning biföll R. o. Ad. StatsUtskts
d. 26 sistl. Nov. e. m. på bordet lagda memor. N:o 346 i
fråga 0111 revision af lazaretts- och curhus-fondernas räkenskaper.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s d. 26 sisth Nov.
e. m. på bordet lagda betänk. N:o 34.7, ang:de hos R.. St.
till afskrifning eller ersättning anmälda utgifter å öfverskotten
af statsverkets inkomster under åren 1827—i83i.
Ånyo föredrogs och bifölls Bevilln.Utskts d. 26 sisth
Nov. e. m. uå bordet lagda memor. N:o 37, anatde stad
-
Den 4 December e. m.
gande i bevilln.forordn. i afseende å centonalens öfverflyttning
på ailm. bevillningen.
Då nu ånyo föredrogs Bevilln.Utsk:s d. 26 sisll. Nov.
e. m. på bordet Ingda betänk. N:o 38 med förslag till förändringar
i 3:dje oell 4-de ari. af bevilln.forordn., blef detsamma
ånyo hegardt på bordet af Hr Stuart, Fredr.
Christopher, samt Gr. v. Fersen, Hans.
Likaledes lades ånyo på bordet af Hr Riben, Carl
Willi., och Gr. v. Fersen, Hans, Bevilln.Utsk:s d. 26
sisth.Nov. e. m. pä bordet lagda betänk. N:o 3g, angtde städernas
salu-accis.
Företogs till pröfning Bevilln.Utskts d. 26 sistl. Nov. e.
m. på bordet lagda utlåt. N:o 4°, i anledn. af inom II. R.
o. Ad. samt V. IlorgareSt. gjorda anmärkntr vid Utskts betänk.
N:o 23, angrde stämpling af spelkort.
11. o. Ad., som ansåg betänk. N:o 23 böra tjena till
grund för föredragningen, lät detta mål för sig punktvis
föredragas; oell uppstod discussion vid följande punkter:
3:dje mom. i betänk. N:o 23 tillika med de yttranden,
som uti utlåt. N:o 40 blifvit afgifna öfver
de i detta moment förekommande ämnen.
Gr. von Fersen, Hans: Jag bär baft äran vid detta
betänk, bifoga en reservation, med uppläsning hvaraf jag
icke nu vill trötta R. o. Ad., utan får blott i korthet näm^
11a, att jag icke funnit något skäl, hvarföre Utsk. frångått
sitt tillstyrkande uti ifrågavar. afseende i första betänk.,
helst någon anmärln. deremot icke blifvit i Stånden framställd,
lika litet som jag finnér några egentliga skäl anförda
för fortfarandet af statens hälftenbruk med barmhertighetsinrätlningarna.
Jag får altså anhålla om afslag å Utsk:s
tillstyrkande i sednare betänk, samt att det förslag må af
R. o. Ad. antagas, hvilket uti min reservation innefattas under
litt. a, b och c, desto hellre, som man genom ett sådant
stadgande icke vore förhindrad alt vidtaga hvilka controller
man behagade och att efter behof och omständigheter
lioja eller minska afgiften, utan att beslutet ägde inflytande
för en inrättning, som icke har någon röst med vid
afgiflens best arn mande. Jag anhåller altså om propos. å tillstyrkandet
i betänk, pag. 23 samt å förslaget i min reservation.
Hr af Billbergh, Joli. Peter: Jag instämmer desto
hellre med den siste talaren, sorn förändringen i Utsk:s åsigt
förefaller så mycket besynnerligare, då man erinrar sig, att
någon anmärkning deremot icke blifvit i Stånden gjord.
Utsk. har ådagalagt, att uppenbart underslef ägt rum, och
Den 4 December e. m.
på sådan grund i i:sta punkten begärt undersökn. om förhållandet;
och det kan då icke annat än förefalla besynnerligt.
att Utsk. likväl föreslagit bibehållandet af samma
stämplingsmethod sorn hittills. Det synes mig, som skulle
det skäl, Utsk. anfört för bibehållandet, förlora alI kraft,
då man blott besinnar, att det förmenta interesset hittills
icke visat sig förmå förekomma obestridligt underslef. Jag
tillstyrker bifall till Gr. v. Fersens förslag.
Med afslag å hvad Utsk. i detta mom. tillstyrkt, godkände
R. o. Ad. såsom sitt beslut det, under litt. a, b och
c, uti aldra punkten af Gr. v. Fersens vid sednare utlåt, fogade
reservation upptagna förslag.
Utsk:s tillstyrkande om s tä m p el afg i f t e ns belopp.
Gr. von Fersen: I likhet med hvad jag förra gången
yrkade, anhåller .jag, att R. o. Ad. må bestämma en högre
beviilntsafgift för kort. Jag har i min nyss åberopade reservation
deducerat min åsigt i denna del och hvarför jag
anser 16 sk:s afgift kunna åsättas hvarje kortlek, hvilket
icke kunde åstadkomma någon slags menlig verkan. Man
har emot mig yttrat, att förhöjningen vöre likgiltig för spelaren,
men känbar för fabrikanten, som blefve nödsakad ligga
i dryga förskott. Jag har lill bemötande häraf föreslagit,
att anstånd af 3 till 6 månader med afgiflens betalande
borde fabrikanten medgifvas; och dermed synes mig det
uppgifna hindret vara undanröjdt, enär jag förmodar, att
han på den tiden kunde uppgöra liquid med dem, till hvilka
han sålt. Jag föreslår altså, att R. o. Ad. må afslå den
ifrågavar. punkten och bestämma bevillntsafgiften å kort till
16 sk. b:co per lek.
Hr af Billbergh: Jag vill icke bestrida, att spelyrket
tål en högre beskattning, än Utsk. föreslagit; men utom
den erinran, att det icke är alla, som spela höga spel, får
jag jemväl fästa uppmärksamheten derå, att den nuvar. utgiften
endast är i\ sk., då Utsk. deremot föreslagit en förhöjning
ända till 6 sk. per lek, hvilket altså är öfver dubbelt.
Antager man Gr. v. Fersens förslag, så blifver stämpelafgiften
öfver hälften af hvad korten kosta, och jag fäster
isynnerhet afseende derpå, att afgiffen må ärligen utgå,
hvad jag ock hoppas, då den nya stämplingsmethoden ari —
tages; men bestämmer man afgiften för hög, skola spelkorten
komma att införas utrikes ifrån, och hvilka controller
som helst blifva icke tillräckliga att förekomma underslef.
Då jag således anser det för ändamålet vådligt att på en
gång afvika så betydligt från det hittills gällande förhållandet,
tillstyrker jag bifall till Utsk:s betänk.
Utsk:s förslag i denna del blef af R. o. Ad. bifallet.
72
Den 4 December e. m.
Mora. Iit. c i det af Utsk. uti utlåt. N:o 4o tillstyrkta
tillägg.
Hr Stuart, Fredr. Christopher: Uti detta mom.
förekommer något, som låter illa för mina öron, och hvarå
' jag vill påminna mig att Utsk. fästade afseende till beslut
om uttagande deraf ur betänk. Det är orden: ”såväl figurerade
som ofigurerade,” hvilka jag ser ännu qvarstå och
derföre anhåller nu må uteslutas.
Detta mom. bifölls med uteslutande af orden: såväl
figurerade som ofigurerade.
I allt, hvad ej genom dessa beslut blifvit förändradt,
blef betänk. N:o 23 bifallet med det i sednare utlåt. N:o 4o
gjorda tillägg.
Ånyo föredrogos och biföllos Bevilln.Utsk:s d. 26 sisth
Nov. e. m. på bordet lagda betänktn:
N:o 41. i anledn. af Hr O. Wijks motion, ang:de lindring
i be vi I In. för invånarne i staden Wenersborg;
N:o 4a. i anledn. af väckt fråga om enahanda ansvar å
taxeringsman i städerna för uteblifvande från taxeringsförrättningarna,
som i afseende på taxeringscommitte'erna för
landet kan blifva stadgadt.
Till pröfning företogs Bevilln.Utsk:s d. 26 sisth Nov. e.
m. på bordet lagda utlåt. N:o 44 > anledn. af anmärknU*
emot Utsk:s betänk. N:o 34, angrde bestämmandet af årlig
bevilln. å karakters-fullmagter, som hädanefter meddelas.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att få
veta, huru de öfriga Stånden afgjort detta betänk.
Underteckn. Ridd.Secre t.: Någon underrättelse, huru
Bevilln.Utsk:s förevar, betänk. N:o 44 blifvit i de öfriga
Stånden afgjordt, har endast ankommit från BondeSt., hvilket
lagt betänk, till handlingarna.
Ilr von Hartmansdorff: Af slutmeningen i betänk,
vill synas, som hade blott R. o. Ad. samt BorgareSt. återremitterat
detsamma. Då jag nu hör, att någon underrättelse
om afgörandet i sistnämnda Stånd icke ankommit, vili
jag icke trötta R. o. Ad. med upprepandet af mina anmärkn:r
emot lämpligheten af den ifrågavar. beskattningen, enär jag
förmodar, att Ståndet ännu erinrar sig dem. Då obilligheten
förnämligast drabbar medlemmar af detta Stånd, anhåller
jag altså, att Utsk:s tillstyrkande måtte af R. o. Ad.
ogillas.
Gr. von Fersen, Hans: Jag begärde ordet i anledn.
af Hr v. Hartmansdorflfs begäran om ogillande af betänk.
Äfven jag ogillar den ifrågavar. beskallningsprincipen; men
Den 4 December e. m.
73
jag får upplysa, att det är förstärkta StatsUtsk., sorn beslutat,
det en sådan beskattning skall äga rum, och endast
verkställigheten deraf har ålegat Bevilln.Ulsk. Nu är altså
frågan, om Utsk. i detta afseende tillfredsställande förfarit;
men ogilla betänk, kan man icke, utan ett annat verkställighetsförslag
mäste sättas i stället, såvida R. St:s beslut i
förstärkta StatsUtsk. ej skulle komma att annulleras. Man
bade hoppats, att de, som beslutat beskattn., jemväl skulle
inkomma till verkställighet; men då sådant icke skett, har
Utsk. varit försatt i den hårda nödvändigheten att bereda
Verkställighet åt ett förslag, som Utsk. i början af riksdagen
förklarade o Ve r ks t ä 11 ba rt. Jag hoppas, att hela saken
vid en kommande riksdag skall förkastas; men nu mäste
man bifalla den föreslagna verkställighetsmethoden, såsom
den enda möjliga.
Hr af Billbergh, Joli. Peter: Både första och andra
belänk:na i denna fråga visa Utskts ovilja för sjelfva
saken, ty annars hade Utsk. säkerligen icke meddelat så tvetydiga
föreskrifter. Jag har gjort anmärkntr, som af Utsk.
icke blifvit vederlagda, men å hvilka Utsk. likväl icke fästat
afseende; och då jag inser, att principen numera måste
godkännas, vill jag söka bringa föreskrifterna om tillämpningen
deraf uti så tydligt skick som möjligt. Jag skall såsom
exempel anvisa en uppenbar tvetydighet i Utsk:s förslag,
om hvilken jag rådfrågat flera, som förstått den helt
och hållet annorlunda, än Utsk. menat. Det heter nemi.:
”att för fullmagter, öppna bref eller resolutioner på karakter,
eller namn, heder och värdighet af embete eller tjenst,
eller å sådan beställning, med hvars innehafvande ej åtföljer
lön på stat eller &c.” Enligt detta stadgande blefve det
endast extra-01 dinarier eller de, som icke voro i tjenst,
hvilka finge betala. Detta är dock icke meningen; och för
att träffa den, föreslår jag, att emellan orden åtföljer och
lön må tilläggas ordet motsvarande, med hvilken förändring
jag tillstyrker bifall till betänk.
Gr. von Fersen: Äfven förra gången, detta ämne fö*
revär, gjordes den anmärkn., Hr af Billbergh nu framställt.
Den är ock, på sätt betänk, utvisar, pröfvad af Utsk.; men
delta har befunnit tillägget öfverflödigt, och ehuru jag delar
en sådan tanka, vill jag icke motsätta mig, att detsamma
må inflyta, så vida man tror, alt mera tydlighet dermed
vinnes. Utsk. utgick från den grundsats att göra beskattningen
så litet orimlig som möjligt. Allt, hvad ytterligare
kan bidraga till ett sådant ändamål, vill jag visserligen
icke motsätta mig; men jag kan deremot icke instämma
i del förmenande, som skulle Utsk. med flit hafva inkrånglat
saken.
17 H. «<*
"A
Den 4 December «. m.
Utsk:s förslag bifölls med den förändring, att uti stadgandet:
”att för fullmngter, öppna bref eller resolutioner
”pä karakter, eller namn, heder och värdighet af embete
”eller tjenst, eller å sadan beställning, med hvars innehaf”vande
ej åtföljer lön på stat eller &c.,” skulle emellan
orden åtföljer och lön införas ordet motsvarande.
Upplästes ånyo till justering och godkändes Exped.-  Utsk:s d. i dennes på bordet lagda förslag till ingressen till
riksdagsbeslutet samt till 3:ne §§ af detsamma, nemi. ang:de
adresser till K. M. i anledn. af cholera-farsoten, angrde
verkställd omröstning örn Högsta Domstolens ledamöter, samt
ang:de förrättade val af Just.ombudsman och dess suppleant
samt af Gommitterade lill tryckfrihetens vård.
Ånyo föredrogs Constit.Utskts d. i dennes på bordet
lagda nicmor. N:o 55 med förslag till ändring af 109 § Reg.F.
oell 80 § Riksd.Ordn. i afseende på tiden för riksdags fortfarande.
Gr. von Fersen, Hans: Jag anhåller att, så vidt
underrättelse derom ankommit, få upplysning om de öfriga
Ståndens beslut i denna fråga.
Underteckn. R i d d. S e c r e t.: Den efterfrågade underrättelsen
har icke från något af de Öfriga Stånden ankommit.
Då ingen anmärkn. vid IJtskrs förslag nu gjordes, fann
R. o. Ad. det komma att hvila till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag,
Lades lill handlina StatsUtskis d. 1 dennes på bordet
lagda berättelse N:o 822, angide verkställd revision af anslaget
till H. M. Drottningens kröning.
Ånyo föredrogs StatsUtskrs d. 1 dennes på bordet lagda
berättelse N:o 323, angrde verkställd revision af omkostnaderna
för högtsalig H. K. H. Prinsessan Sophia Albertinas
begrafning.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag har redan vid föregående
tillfällen, då betänk, angide statsrevisionen förevarit,
yttrat min förundran öfver det knapphändiga sätt, hvarmed
StatsUtsk. behandlat dessa frågor; och jag har då afgifvit
min reservation deremot. Jag får nu såväl upprepa
min förundran, som förnya min reservation, och jag vill vid
denna berättelse såsom exempel citera, huru Utsk. lemnat
oanmärkt, att till kostnaderna för H. K. H. Prinsessan Sophia
Albertinas begrafning blifvit räknad, bland annat, ersättning
för inställda spektakler, 10,000 r:dr bico. Jag
hemställer, om icke detta bort leda till någon anmärkn. från
Den 4 December c. m. jå
Ulsk!s sida; men jag vill likväl icke yrka ålerremiss, nian
åtnöjer mig med min reservation,
Berättelsen Wto 323 lades till handlma.
Vidare föredrogs StatsUtskrs d. i dennes på bordet lagda
berättelse N:o 324, ang:de verkställd granskning af anslaget
till Lejonbackens ombyggnad.
Hr Dalman, Wilh, Fredr.: Vid denna berättelse
måste jag anmärka, att sifferuppställningen är till den grad
oredig, att man icke är i stånd ätt derutur inhemta ens huru
mycket Lejonbackens reparation kostat, Jag hemställer,
om icke denna anmärkn, bör föranleda en återremiss, på
det man åtminstone må kunna se totalkostnaden af det arbete,
man vill granska,
H. Ex, Hr Gr. o, Landtm, hemställde, om R, o. Ad.
ansåg den gjorda anmärkn, föranleda lill berättelsens återremitterande.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Berättelsen N:o 324 blef derefter lagd lill handl:na.
Hr Dalman anmälde sin reservation emot det fattade
beslutet.
Föredrogs ånyo StatsTJtskts d. i dennes på bordet lagda
berättelse N:o 320, angtde verkställd revision af K. KrigsCollegii
med derunder lydande cassors afgifna redogörelser
fpr år i83l.
Hr Stuart, Garl Gust.: Äfven jag har i ett föregående
plenum anmärkt min missbelåtenhet med SlatsUtsk:s
revisionsberättelser, Här företer sig en ny anledn, till en
sådan missbelåtenhet, enär man af de nu föredragna berättelserna
icke ens kan inhemta någon kännedom om tillståndet
af de cassör, som äro granskade, än mindre huru medlen
och fonderna blifvit förvaltade. Ständerna linde erhållit
alldeles lika tillfredsställande upplysningar rörrde dessa
ämnen, om Utsk. helt enkelt förklarat, att vid de verkställda
revisionerna icke någonting funnits att anmärka. Jag vill
anföra några exempel pä noggrannheten af Utskjs granskning
och tillförlitligheten af dess derom afgifna berättelser.
Bland de uti nu förevar, berättelse upptagna utgifter för
Artilleri-afdelningen förekommer en så lydande: af influtna
medel för såld metall 4>7°6 r:dr 34 sk. 4 v:st., ehuru ail
upplysning saknas för hvad ändamål denna utbetalning skett,
och detta belopp i stället synes tillhöra inkomsterna, bland
hvilka några sådana medel dock icke finnas upptagna. Uti
x-edogörelsen för Fortifications-afdelningen äro af extra anslaget
till Carlsborgs fästning uppförda 8,687: 20., utan alt j
anledn. deraf blifvit anmärkt, att de tili detta anslag hörart
-
76
Den 4 December e. m.
de medel, enligt K. M:s och R. St:s beslut, böra särskildt
redovisas och icke sammanblandas med de ordinarie statsanslagen.
För Topographiska Corpsen äro pag. 16, såsom behållning
till 18 >2, 379: 2 5. 9. balancerade i räkningens debet.
En sådan oanmärkt leranad räkenskapsmelhod, enligt
hvilken i debet blifvit upptagna behållningarna både vid
årets början och vid dess slut, är verkligen karakteristisk
såväl för bokförings- sorn revisionssättet. Vid det verkställda
inköpet af den s k. Sjöstedtska egendomen, till begagnande
af Lifgardet till häst, har Utsk. icke funnit något
vara att anmärka. En med denna disposition någon likhet
ägande utgift för nyssnämnde regttes räkning väckte dock
vid sista riksdagen mycken uppmärksamhet, och det var, arn
mitt minne icke bedrager mig, endast genom några få rösters
pluralitet vid en härstädes anställd votering, som frågan
örn ersättningstalan i anledn. häraf kom att förfalla.
Det är verkligen en lycka för vederbörande, att ett så skonsamt
bedömande af omförmälda disposition ägt rum, oaktadt
densamma skett till fördel för det dyraste regttet i
S'enska armeen, hvilket, utom dess stora anslag af statsmedlen,
åtnjuter icke obetydligt bidrag af Stockholms stad,
som är skyldig att bestrida inqvarteringskostnaden för detsamma.
Deremot finnes Utsk. hafva gjort anmärka, dervid,
att några kannor brännvin blifvit utdelade bland sjuka heväringsynglingar.
Vigten af denna anmärkn, vill jag dock
lemna å sido och fortsätta mina exempel på Utsk;s uraktlåtenhet
att i vigtigare fall begagna sin anmärknt&rätt. Uti
redogörelsen för 1829 års mötespassevolance-afgift upptages
i debet behållning, anticiperad till gamla mötespassevolancefonden,
72,282: 3i. 9. Hvad menas väl härmed? Anticipationer
å kommande årens inkomster till bestridande af ett
föregående års utgifter hafva visserligen beklagligtvis icke
sällan ägt rum och blifvit lemnade utan anmärkn.; men jag
har hittills aldrig trott, att en fonds behållning skulle kunna,
enligt gällande författningar, anticiperas af en annan.
Detta förhållande hade onekligen varit förtjent af en närmare
utredning. Af redogörelsen för nya passe volaoeecassan
finner man, att såsom provision för mötesmedlens utbetalning
blifvit afförda 2,912: 6. 11. Uppbördsprovisioner
äro väl icke ovanliga; men att särskild provision skall äga
rum för passevolancemedlens utbetalning synes mig desto
mer anmärkningsvärd!, som utbetalningen af ifrågavar. medel
obestridligen måste vara ett bestämdt tjensteåliggande
för reg:tsskrifvare och regrtscommissarier. Ännu en anmärkningsvärd
omständighet förekommer vid redogörelsen för passevolancemedfen.
Pag, 3o äro nemi, upptagna, såsom utlånta
af trosspassevolancecassan, 71,600 r:dr, utan att någon
ränta å dessa medel, hvilkas belopp vid årets slut utgjorde
yq,5oo r:dr, finnes för den godtgjord eller under året redovisad.
Ytterligare upptager Utsk. pag. 3j såsom Utgift:
Den 4 December c. ra.
77
”passevolance till trossens underhållande såväl
vid cavalleriregtlerna, som vid indelta effective
till infanteri afsutna c a va 11 e r i-r egt ter 12,192:32”
Hvad Utsk. menar med indelta effective, till infanteri
afsutna cavallen-regtter torde behöfva någon förklaring.
Trosspassevolance-afgift erlägges endast af rusthållare och
följaktligen blott vid indelta cavallen- eller till infanteri afsutna
cavalleriregtter. Trossen vid den öfriga indella arméen
underhålles med de tili arme'ens materiel anslagna medel.
Militiae-boställscassans förvaltningskostnad uppgår, enligt
Utskjs uppgifter, med aflöning, gratificalioner, arfvoden
och pensioner samt afgifter till Civilstatens pensionscassa,
tillsammans till 8,4gi: 43, i. Orimligheten af denna betydliga
förvaltningskostnad jemnförelsevis till de medel, samma
cassa kunnat utbetala för sitt egentliga ändamål, eller
inqvarteringshjelp, samt bidrag till nybyggnader och reparationer,
synes verkligen anmärkningsvärd, då man finner,
att de sednare utgifternas sammanräknade belopp icke uppgått
till mer än 21,479: 44- 8. Jag hade trott, att det ålegat
Utsk. att härpå fästa R. St:s uppmärksamhet, på det
att R. St. derå kunnat fästa Regeringens. Dessa utan ingval
framställda anmärkntr torde tillräckligt bevisa beskaffenheten
af den ifrågavar. berättelsen och den revision, som
föranledt desamma, samt ådagalägga behofvet af berättelsens
återremitterande, hvarom jag således anhåller.
Hr Dalman, Wijh. Fredr.; Jag börjar roed att instämma
med Hr Stuart i de af honom gjorda special-anmärknlr,
hvilka jag finner ganska grundade och som påtagligen bevisa,
med huru föga noggrannhet Utsk. tillvägagått uti sin
granskning. Jag ber likväl att för min del få tillägga åtskilliga
andra mera generella anmärkntr. Det är nemi., enligt
min öfvertygelse, jemlikt 3o § Riksd.Ordn. Utskrs skyldighet,
icke blott att granska siffran, utan äfven att yttra
sig öfver förvaltningen och hushållningen i dess helhet; och
hade Utsk. fullgjort detta sitt åliggande, så hade det otvifvelaktig!
funnit anledn. lill ganska vigtiga anmärkn;r, jNär
Ulsk. t. ex. under Artilleri-afdelningens utgifter finner en
summa af omkring 62,000 r:dr b:co för år t83i använda till
Uppköp och reparation af gevär, hade Utsk. bort fästa uppmärksamheten
derpå, att den klagan, som från Regeringens
sida högljudt fördes öfver Ständernas njugghet att bevilja
anslag till detta ändamål och de ordinarie anslagens otillräcklighet
derför, verkligen icke varit grundad, och Utsk,
hade således bort använda detta såsom skäl för afstyrkandet
af extra anslag till gevär; ty om de ordinarie anslagen
räckte till för detta ändamål år i83r, mätte de lika väl
göra det nu. Men medlen hafva troligen sedermera blifvit
dragna till andra ändamål, t. ex. till lönförhöjningar, bildande
af raketcorpser och dylikt. Ett annat föremål för
Den 4 December e. m.
den klagan, sorn Administrationens organer inom detta rum
uppstämt, har afsett beväringens saknad af kläder och Representationens
vägran att gifva medel för detta behof. Det
visar sig likväl af ifrågavar. revisionsberättelse, att, ehuru
arméens beklädnad för 183r medtagit en summa af 3So,6oo
r:dr b:co, har Krigsadministralionen likväl icke funnit utväg
att af detta, som det synes, ganska betydliga belopp
afsätta mera än 13,995: 3o. 1. till det här såsom angelägnast
framställda ändamål eller beväringens beklädnad, då
likväl för de 3:ne GardesregSternas samt Kronprinsens Idusarregttes
beklädnad ett belopp af 148,392: 28. blifvit anordnadt.
Jag frågar, om icke sådant bort väcka revisionens
uppmärksamhet, och om icke detta förhållande klarligen
ådagalägger, huruledes de angelägna hehofven få stå i skuggan,
på det man må hafva medel att fylla de flärdfulla,
eller åtminstone långt mindre nödvändiga. Jag bekänner
uppriktigt, att ehuru R. St:s Revisorer genom deras sista
instruetion tilläfventyrs äro mera bundna än StatsUtsk., stå
likväl de förras revisionsberättelser långt framför, då man
jemnför dem med de skeletter af, snart sagdt, intet upplysande
siffror, som vi nu fått emottaga. Jag vikar altså, att
frågan må återremitteras till Utskrs närmare öfvervägande,
samt att mina anmärknl-r må få åtfölja.
H. Ex. Hr Gr, o. Landtm- hemställde, om R. o. Ad,
ansåg de gjorda anmärkningarna böra föranleda till återremiss
af berättelsen Nro 325,
Ropades ja och nej.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: De värda talare,
som yttrat sig emot Utskrs berättelse, hafva tyckt, att Utsk,
sagt dels för litet och dels för mycket. Utskrs anmärkt),
vid en brännvinsutdelning har man funnit öfverdrifvet nogräknad;
i andra fall har man ansett Utsk, hafva för knapphändigt
tillvägagått. Jag skulle teo, att liqviden så kunde
uppgöras, att det, som är för mycket anmärkt å ena sidan,,
kunde qviltas mot hvad som anses för litet å den andra.
För Utskrs klandrade fåordighet torde gälla samma ursagt
som för en viss talare, då han påstod sig icke vara förbunden
att tala, när han icke hade något att säga. Jag tror
ock, att Utsk. i sak icke haft mer att säga, än det sagt,
och med en hop tomma ord lärer icke mycket vinnas. Jag
yrkar bifall till berättelsen.
Hr Dalman: Under åberopande af Hr v. Bartmansdorffs
yttrande, att man icke uträttar något med ord, hoppas
jag, att hans lösliga ord icke uträtta något emot mina
ovederlagda anmärkntr i sak. Att man funnit sig nödsakad
göra anmärknrr såväl emot en för långt drifven anmärknrsrätt,
afseende en småsak, som mot en för långt uraktlåten
anmärknrsrätt, afseende vigtiga förhållanden, bevisar i
Den 4 December e. m.
79
dubbel målto beskaffenheten af Utsk:s förfarande. Jag kan
icke afstå från min begäran om återremiss.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Det ur ledsamt,
att Utsk. icke kunnat gora Hr Baiman till lags; men jag
tror, att revisionsberättelser aldrig kunna så uppställas,
att hvar och en kommer under fund med allt, hvad han
kan vilja veta. Det blefve då nödigt att afskrifva alla räkenskaperna,
hvilket åter blefve så vidlyftigt, att det åsyftade
ändamålet fördenskull icke vunnes. Hr Dalman har sjelf
synts tillerkänna Hr Stuarts anmärkn:r en mindre vigt; och
jag vill icke ingå i något försvar för siffrorna, dem jag icke
granskat så noga, att det ju ej är möjligt, det någon felaktighet
deri har kunnat inflyta. Jag skall i stället bålla
mig till Hr Dalmans arnnärkn:r. Den första af dessa angick
de år 183r till gevär använda medel, hvilka Hr Dalman
beräknade till 62,000 r:dr, såsom utgångna af ordinarie anslagen.
Härifrån torde likväl böra afdragas såväl kostnaden
för gevärs reparerande sorn passevolance för gevären, hvilken
icke kan utgå från extra stat, emedan den sednare utgår
årligen efter contract och reparationen skall ske för förrådens
räkning. Således uppkommer l är en afprutning af
emellan 18 och 19,000 r:dr. Hvad beträffar den upptagna
kostnaden för nya gevär, kan jag nu icke för ögonblicket
Upplysa förhållandet i denna del; men jag tror, att det varit
sådant, att contract blifvit afslutade före i83o, för hvilka
liqvid i mån af skeende leveranser måste ske, och hvartill
medel icke kunde tagas af extra anslagen. Dessutom
torde det snarare vara ett bevis på omtanka, att så långt
som möjligt betacka nödiga utgifter, utan att anlita extra
anslagen,'och det lärer då icke böra sökas någonting aumärkningsvärdt
deri, att Artilleri-afdelningen sålunda förfarit,
då utgiften icke varit främmande för samma departements
föremål. Det lärer icke heller kunna påstås, att
34,ooo r:dr varit för mycket för gevärsförrådens completterande;
och att en sådan tillgång funnits 1 år på den ordinarie
staten, bevisar icke, att den skall Ennas der alltid.
Det är derföre Utsk. tillstyrkt det extra anslag, K. M. till
detta ändamål äskat. Lika litet grundad anser jag anmärkn.
emot beväringens beklädnad vara. Just utaf det af Hr Dalman
uppgifna förhållande visar sig beklagligen, huru litet
af de ordinarie anslagen återstår för beväringens behof, och
det är öfvertygelsen derom, som förmått Utsk. tillstyrka ett
e\tra anslag för besagda ändamål. Man bar påstått, att
Utsk. bort ingå i undersökning, huruvida icke besparing på
reg:ternas beklädnad kan ske. En sådan undersökning har
visserligen i Utsk. ägt rum; men man har funnit, att någon
så beskaffad besparing, bevär:smanskapet tillgodo, verkligen
icke kan tillvägabringas, och detta är skälet, hvarföre Utsk.
tillstyrkt extra anslag till sistnämnde ändamål. Om jag alt
-
So
Den 4 December e. m.
så lyckats visa, att de framställda anmärkningarna redan
blifvit tagna under Öfvervägande inom Utsk.', så hoppas jag,
att den begärda återremissen icke finnes af R. o. Ad. nödig;
hvarföre jag bestrider densamma och anhåller om bifall
till betänk.
Hr Stuart: Den siste talaren har yttrat, att om alla
erforderliga upplysningar skulle meddelas, blefve det nödigt
att helt och hållet afskrifva räkenskaperna. Jag har just
anmärkt, att TJtsk. blott låtit afskrifva räkenskapscolumnerne,
utan att vidare upplysa förhållandet med de upptagna
posterna och de granskade fonderna. Om det verkligen är
brist på kunskap hos Utsk. huru en revisionsberättelse bör
uppställas, som föranledt dessa bristfälliga och ofullständiga
betäukrn, så skulle jag vilja råda Utsk. att taga kännedom
om 1827 års statsrevisorers berättelser, hvilka skulle kunna
tjena Utsk. till ledning och efterrättelse vid en troligen behöflig
ytterligare granskning af ifrågavar. redogörelser. Mina
anmärkntr torde verkligen vara sådana, att de kräfva en
närmare upplysning från Utsk., såvida man icke skall misstänka,
att högst anmärkningsvärda oriktigheter vid såväl redovisningen
som revideringen ägt rum. Jag fÖrblifver derföre
vid min begäran om återremiss.
Hr Dalman: Jag beklagar, om Gr. Gyldenstolpe lika
besynnerligt uppfattat, som han upptagit till besvarande de
anmärkntr, jag framställt; ty han har verkligen svarat på
hvad jag alldeles icke anmärkt. Jag har icke klandrat, att
Styrelsen, på sätt som skett, användt medel till gevär. Jag
bar blott trott, att Representationens uppmärksamhet borde
fästas derå, att Styrelsen till nämnde behof äger medel på
ordinarie stat, samt altså ansett Utsk. hafva bort relevera,
huru obefogad den klagan varit, som Regeringen uppstämt
öfver Ständernas njugghet i berörde hänseende, då föregående
års räkenskaper factiskt visa, att tillgång verkligen
funnits utan extra anslag. Samma förhållande äger rum i
afseende å beväringens beklädnad. Jag beklagar nemi,, att
Utsk. ej hos Ständerna tillstyrkt en und. anhållan till K. M.,
det tillses måtte, att den värfvade armeen ställes på en sådan
fot, att medel för beväringens beklädnad må kunna inom
den ordinarie staten beredas; och det är på öfvertygelsen,
att sådant kan ske, som jag grundat mitt afslag å de
äskade extra anslagen i omförmälda afseende. Jag hade
trott, att Utsk. icke bort handlöst lemna denna sak, hvilken
gjort så mycket uppseende både inom och utom Representationen,
och hvars egentliga beskaffenhet torde klarast
visa sig vid jemnförelsen emellan klagoropen deröfver, att
beväringen hålles klädd i trasor, och det förhållande, man
bär finner, att nemi. några rangreglters beklädnad medtager
i5o,ooo r:dr, under det man icke har tillfälle att använda
mera
Den 4 December e. m.
St
mera än 12,000 r:dr för att utbyta trasorna, Iivari landets
nationalgarde beklädes, emot sådana persedlar, att det åtminstone
äro anständigt beklädt. Det är detta, som jag funnit
anmärkningsvärd! och hvaröfver jag hade önskat, att
Utsk. med sådana åsigter hade yttrat sig. Att Hr Stuarts
anmärkn:r voro obetydliga har jag ingalunda yttrat; men
jag har sagt, att vigtigare verkligen förefunnos.
Hr af Billbergh, Joli. Peter: Till en början får
jag gifva tillkänna, alt jag icke deltagit i sjelfva revisionsarbetet
inom Utsk.; men jag har öfvervarit öfverläggningen
vid berättelsens uppfattning, och kan således redogöra för
Utsk:s åsigter, utan att försvara sifferuppställningen, som
jag nu ej kan controllera. Utsk. har följt samma grundsats
nu som förr, att nemi. framlägga sjelfva resultaterna. De
gjorde anmärkningarna utvisa ock, att upplysningarna varit
tillräckliga, emedan anmärkningarna eljest icke kunnat framställas.
Skulle man göra berättelsen så fullständig, sorn man
bär tyckts fordra, så finge man skrifva folianter. Utsk. har
anmärkt, hvad det funnit anmärkningsvärd!, och icke hvad
en eller annan enskild representant kunnat finna af sådan
beskaffenhet; och hvilket Utsk. eller hvilken revision kan
väl vara skyldig att framställa motiverna derför, att de icke
finna ett förhållande anmärkningsvärd!? För min del tror
jag, att om Utsk. vid detta tillfälle ingått i bedömande af
behofven för gevär m. m. och sålunda gifvit näring åt polemiken
derom, så hade Utsk. icke motsvarat sitt ändamål.
Utsk. har blott framlagt, hvad Utsk. funnit oriktigt. Allt
det öfriga är af Utsk. godkändt, och för detta godkännande
är Utsk. skyldigt redogörelse endast inför sitt samvete. Är
man icke nöjd med Utskts åtgärder, så får man skylla sig
sjelf, då man valt sådana revisorer. Jag yrkar bifall till
betänk., så mycket hellre, som Utsk. troligen icke skulle
binna besvara återremissen innan riksdagens slut.
Frih. Stjernstedt, Jac. Theodor: Det är af vigt
att hafva någon skotttafla för sina rop om misshushållning
och alt då bara kunna säga, att allt öses på garderna. Om
man nogare kände förhållandet, skulle man finna, att så icke
är; och jag skulle, utan behof af återremiss, kunna tjena
Hr Dalman med upplysningar i denna del. Då beklädnaden
är ställd på passevolance, måste contracten uppfyllas; och
dessa äro verkligen icke för drygt tilltagna, då det bestås
en soldat, på 9 månader, t. ex. blott ett par strumpor och
ett par skor, o. s. v. i proportion.
Hr Dalman: Jag tackar Frih. Stjernstedt för de upplysningar,
hvarmed han velat gå mig tillhanda; men utaf
dem, Utsk. meddelat, inhemtas t. ex., att Hästgardets beklädnad
kostat 43,ooo r:dr på året, hvilket utgör mer än
17 H. ix
8a
Den 4 December e. m.
100 r:dr per man. Jag har aldrig yttrat mig om passevolance-contracten
eller sagt, att dessa voro för höga; men
jag har ansett sjelfva beklädnaden kunna vara mindre kostsamt
arrangerad, samt att indragning i styrkan successive
bort och hör vidtagas, och ingalunda har jag trott, att soldaten
får mer, än han behöfver. Det är således ett misstag,
om Frih. Stjernstedt ansett mina anmärkmr vara riktade
mot någon enskild corps, utan det är systemet i dess
helhet, som jag klandrat; och det rå compagnicheferna
icke för. Jag frågar då, om det icke måste förefalla hvar
och en alltför dyrt, då 4 reg:ters beklädnad medtager mångdubbelt
mera, än hela n a tionalbe väri n ge n. Det är altså
systemet, som jag ogillar, och jag hemställer till Frih.
Stjernstedt sjelf, om han på samvete kan säga, att ingalunda
nyttiga förändringar i den riktning, jag nu angifvit, kunna
och böra ske. Jag kan icke gilla den utaf Hr af Billbergh
framställda sats, som skulle det vara StatsUtsk. förbehållet
att kategoriskt afgöra, huruvida ett förhållande är anmärkningsvärdt
eller icke. Just derföre, att Utsk. icke äger en
sådan rättighet, är det dess åliggande att så uppställa sina
berättelser, att Ständerna sjelfva kunna bedöma förhållandena,
enär det är Ständernas rätt att göra anmärkntr äfven
der Utsk. underlåtit sådana. Såväl Hr Stuart som jag hafva
uppgifvit bestämda förbiseenden af Utsk., och för att visa
Hr af Billbergh, att berättelsen verkligen icke är så uppställd,
att man kan bestämma sitt omdöme, skall jag ytterligare
citera några omständigheter. Under Artiller i-a fdelningen
stå nemi. betydliga poster upptagna under rubrik:
upphandling, afskrifning, diverse &c.; och
jag frågar: hafva väl Ständerna icke rätt att få veta, hvad
dermed menas? Innefatta dessa upplysningar någon ledning
för omdömet, hvartill och på hvad sätt medlen blifvit använda?
Och skulle Utsk. äga att kategoriskt afgöra, hvad
som förtjente upptagas eller förbigås, så ser jag verkligen
icke, hvarföre några berättelser i dessa frågor behöfde för
Ständerna framläggas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde ånyo, om R.
o. Ad. ansåg de gjorda anmärkningarna böra föranleda till
återremiss af berättelsen N.'o 325.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Då H. Ex. Hr Gr. o. Land tm. i anledn. häraf förklarade,
det han funnit nej hafva öfverröstat ja, begärde Hr
Dalman votering.
Upplästes till justering en voter:spropos., hvaruti den
nyss framställda propos:n till återremiss af berättelsen N:o
3 25 var upptagen i ja-propos. och bifall till samina berättelse
i contrapropos:n.
Gr. von Fersen, Hans: Jag anhåller, att bifall till
betänk, må innefattas i ja-propos:n.
Den 4 December e. m.
83
Underteckn. Ridd.Secret.: Det är vanligt, att ja-propos:n
blifver den, öfver hvilken votering är begärd.
Upplästes till justering och godkändes följande votertspropos:n:
Den,
som bifaller StatsUlsk:s berättelse N:o 3a5, angtde
verkställd revision af K. KrigsCollegii med derunder
lydande cassors afgifna redogörelser för år i83i, voterar
ia’
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses ofvannämnde berättelse N:o 325 böra återremitteras.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 18.
Nej — 17.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUtsk:s d. 1 dennes på
bordet lagda utlåtm:
N:o 353. i anledn. af Nils Strindlunds motion, ang:de
rättighet för Fullmägtige i Banken och Riksg.cont. att emellan
riksdagarna få bebo och begagna Riksg.contrs förra hus;
N:o 354. i anledn. af väckt motion om tillökning i arfvodena,
såväl för Fullmägtige i Banken och Riksg.cont.,
som för Directörerna vid Lånecontoren i Götheborg och
Malmö.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s d. 1 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 355 i anledn. af K. M:s nåd. propos.
, angrde medel för undsättningar vid inträffande svårare
missväxtår, blef samma utlåt, ånyo lagdt på bordet af Frih.
v. Schulzenheim, Dav., och Gr. Gyldenstolpe, Anton
Ga br.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtskts d. 1 dennes på bordet
lagda memor. N:o 356 i anledn. af erhållen återremiss
på StatsUtskrs utlåt. N:o 265, fann R. o. Ad. för godt att
vid memor. N:o 356 låta bero.
Företogs till pröfning Stats- och Oecon.Utsk:ns d. 1
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 36, ang:de roteringsjemnkningen
vid Westerbottens reg:te.
Hr Hjärne, Harald: I afseende på Utsk:ns tillstyrkande
i första punkten har jag en anmärkn. att göra. Utsk:n
tillstyrka nemi., att rotehållarnes tankar i ämnet skola inhemtas,
och att frågan må bero af de flesta rösterna; ”dock”
säga Utsk:n, ”med bibehållande af de nuvarande districten
och rotarnas antal vid hvarje compagni.”
84
Den 4 Decmber e. m.
Detta innefattar en omening; ty då Utsk:n först tillstyrka,
att det må bero på rotehållarne, örn jemnkningen
skall verkställas regtts- eller compagnivis, men derefter föreskrifva
vissa iakttagelser, hvilka icke kunna aga rum, utan
att afgörandet sker compagnivis, så är derigenom de facto
valet emellan de båda alternativerna rotehållare betaget.
Ehuru obetydlig denna anmärka, ock kan vara, skulle jag
likväl tro, alt den förtjenar afseende till återremiss, på det
rättelse i den anmärkta omständigheten må äga rum.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi'.: Jag tror icke,
att någon omening äger rum, der Hr Hjärne velat finna en
sådan; ty den sednare delen af punkten, som börjar med
dock, har afseende på compagnivis, och jag tior icke,
att det kan annorlunda förstås.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag får säga, att
jag icke förstår, hvad som menas med reg:tsvis, då det icke
är fråga om mer än ett reg:te. Jag tror derföre, att Hr
Hjärne hade rätt i sin anmärkn.
Hr Hjärne: Jag vill endast lemna Hr v. Hartmansdorff
den upplysning, att rotejemnkning regrtsvis vill säga, att
den rote, som nu tillsätter soldat vid ett compagni, kan
blifva anslagen till ett annat compagni, eller att ett ökadt
bidrag, till lindring i ett nu för drygt roteradt hemman,
ej nödvändigt skall tagas från en rote inom samma cornpagni,
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad,
ansåg de vid Stats- och Oecon.Utsktns utlåt, N:o 36 gjorda
anmärkntr föranleda dess återremitterande,
ltopades nej.
Uppå derefter framställd propos. blef utlåt. N:o 36 af
R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogos och biföllos Stats- och Oecon.Utskms
d. i dennes på bordet lagda ut!åt:n:
N:o 3y. i anledn. af vackt fråga, att ett rotehållarne
vid Westerbottens reg:te å förra riksdagen be vi I jad t anslag
måtte få begagnas tili qvittning och afräkning å passevolance-afgiften;
N.
‘o 4i. i anledn. af väckt motion, ang:de lindring i
staden Södertelges besvär genom inqvartering af tågande
trupper;
N:o 42- i anledn. af väckt motion om rättighet för
skogsinnehafvare, som ej tillika disponerar betet å marken,
att, lör skogsväxtens befrämjande, vexelvis uppfreda och inhägna
minst en tiondedel af skogsmarkens hela vidd.
Vid förnyad föredragning lade R. o. Ad. till handhna
Stats- och Oecon.Utskms d. i dennes på bordet lagda utlåt:n:
Den 4 December e. m.
85
N:o 38. i anledn. af återremiss å betänk. N:o 35 i fråga
om passevolance-afgiften;
Wto 3g. i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o
33 i fråga om rättighet för vissa hemmansägare i Jemtland
att få till skatte inlösa kronojord, som med s. k. fyllnadsjord
blifvit inblandad, m. m.;
N:o 4°- röride dels upphörande af postföringsskyldigheten,
dels lindring i samma onus.
Uppå begäran af Hrr Dalman, Wilh. Fredr., och
Stuart, Carl Gust., blef Stats- och Oecon.Utsk:ns d. r
dennes på bordet lagda betänk. N:o 43, ang:de indelningsjemnkningen
i Blekinge, vid förnyad föredragning ånyo lagdt
på bordet.
Företogs till pröfning Bevilln.Utskrs d. i dennes på bordet
lagda memor. N:o 46 i anledn. af från H. R.. o. Ad. erhållen
återremiss å Utsk:s betänk. N:o 36, ang:de verkställigheten
af R. St:s beslut, att sportlerna inom K. M:s Cancelli
hädanefter skola utgå till Kronan såsom eliart* sigillatce-afgift.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Hr af Si 11en har
icke i afseende å sak, utan blott på verkställigheten, föreslagit
en åtgärd, som Utsk. ansett riktig, men icke trott sig
kunna upptaga till någon handläggning, emedan 3 Stånd bifallit
det föregående betänk. Hr af Sillen har önskat, att,
i händelse betänk, vore af 3 Stånd bifallet, hans förslag
matte anses såsom en ny motion; och då jag icke kan finna
annat, än att denna motion endast angår verkställigheten,
anser jag Utsk. oförhindradt att behandla den såsom
en ny motion. Utsk. säger väl, det Konungen är oförhindrad
att vidtaga den åtgärd, han för godt finner; men jag
tror dock, att, i fråga om ett bevillntsmål, det är bättre,
att Ständerna, i form af beslut, uttala deras mening, än att
de endast förmäla sig tänka så eller så. Jag tillstyrker följaktligen
R. o. Ad. att hänvisa frågan till Utsk., på det den
må behandlas så, att ett bestämdt yttrande deröfver afgifves.
Hr von Troil, Emil: Enligt hvad jag tror, är betänk,
redan en gång tillförne återremitteradt. Att återremittera
det för andra gången är icke lämpligt. Deremot tror
jag , att R. o. Ad, är oförhindradt att nu bifalla Hr af Sillens
förslag; och då frågan är af bevillntsnatur, kommer
den till förstärkt StatsUtsk., hvarest, i händelse Hr af Sillens
förslag anses vara bättre, det troligen lärer komma att
göra sig gällande, utan hinder af hvad de öfriga 3 Stånden
deri förut beslutat,
H. Ex. Hr Gr, o. Landtm, erinrade, att, då delta
mål förut varit återremitteradt, en ny återremiss ej lämpligen
kunde äga rum.
86
Den 4 December e. m.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke yrkat remiss
på annan grund än den, att jag anser Hr af Sille'ns förslag
utgöra en ny motion; men jag har ingenting emot, om, på
sätt Hr v. Troil föreslagit, R. o. Ad. skulle vilja omedelbart
bifalla Hr af Sille'ns förslag. Frågan komme då till förstärkt
TJtsk., der R. St. blifva oförhindrade att vidtaga det
beslut, jag önskar.
Hr Hjärne, Harald: Jag instämmer uti Hr afSille'ns
förslag, och tror äfven, att ytterligare återremiss af betänk,
icke kan äga rum; men sedan 3 Stånd bifallit det förra
betänk., och Utsk. nu icke framlagt några motiver, som
kunna tjena till ledning för de öfriga Ståndens omdöme, i
hvad afseende Hr af Sille'ns förslag är fördelaktigt, så och
då ämnet är af vigt, hemställer jag, om icke R. o. Ad. ville
inbjuda de öfriga Stånden att med R. o. Ad. förena sig
till antagande af förslaget. Möjligen kunde votering i förstärkt
Utsk. då undvikas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla betänk. N:o 36 med den af Hr af Sille'n
föreslagna, uti utlåt. N:o 46 omförmälda förändring.
Ropades ja.
R. o. Ad. beslöt derefter att vänligen inbjuda de öfriga
RiksSttn att i detta beslut sig med R. o. Ad. förena.
Ånyo föredrogs och lades till handltna BancoUtsk:s d.
i dennes på bordet lagda memor. N:o 64 i anledn. af 3:ne
RiksSt:s beslut, ang:de åtgärders vidtagande till riksdagens
snara afslutande.
Företogs till pröfning BancoUtsk:s d. 1 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 65 till svar å de inom H. R. o. Ad.
samt Högv. PresteSt. framställda anmärkn:r vid Utsk:s betänk.
N:o 26, ang:de fortfarande understöd till ynglingen Silfverstolpe.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag får såsom min
egen mening åberopa Hr Stuarts, detta betänk, åtföljande
reservation, samt yrka bifall dertill, att ynglingen Silfverstolpe
må beviljas ett understöd af 200 r:dr b:co. Jag bär, då betänk.
förra gången förevar, anfört mina skäl, och de äro i
den åberopade reservationen upptagna.
R. o. Ad. biföll Utsk:s utlåt, med den förändring, att,
på sätt reservanterna yrkat, understödet skulle förböjas från
100 r:dr till 200 r:dr b:co årligen under de 2:ne omtalade
åren.
Ånyo föredrogs och bifölls BancoUtsk:s d. 1 dennes på
bordet lagda betänk. N:o 66, i anledn. af åtskilliga inom
Den 4 December e. m.
87
RiksSltn väckta motioner om beviljande af pension för aflidne
Föredrogos ånyo och biföllos Lag-och Oecon.Utsk:ns d.
1 dennes på bordet lagda betänk:n:
Nto 3o. öfver väckta motioner om ändringar i nu gäl
lande
föreskrifter, ang:de deltagningsskyldighet i kyrko-och
prestgårdsbyggnad;
Nto 3i. öfver väckt motion om upphäfvande af nu gällande
föreskrifter om husbyggnad å hemman på landet;
Nio 32. i anledn. af väckt fråga om skyldighet för Rikets
Hofrätter och Collegier att vid hvarje riksdag inkomma
med utlåttn öfver lagstiftningens verkningar.
Vid förnyad föredragn. af Oecon.Ulskts d. i dennes på
bordet lagda utlåt. Nto 13y, i aniedn. af vackla motioner
om reglering dels af den till stapelstäderna utgående tolag,
dels af de s. k. stadsandelarna i uppstäderna, blef samma
utlåt, ånyo hegardt på bordet af Hr Hjärne, Harald, och
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.
Ånyo föredrogs och bifölls Oecon.Utskts d. 1 dennes på
bordet lagda betänk. Wto i38, i anledn. af väckta motioner
om utvidgad sågningsrätt å såväl skattlagda som busbehofssågqvarnar.
Vid förnyad föredragning biföll R. o. Ad. Ridd.Utskts
d. r dennes på bordet lagda memor. i anledn. af Hr Silfverhjelms
motion örn en fullständigare redaction af 24 §
Ridd.Ordn., så vidt den angår ansvarsskyldigheten för de
R. o. Ad:s electorer eller ledamöter i Utsk., hvilka, utan
laga förfall, uteblifva från electors- eller utskts-sammanträden.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda memor.
och betänktn från
Constitutions-Utskottet:
Wto 57. i anledn. af BorgareStts återremiss på memor.
Wto 39 med föreslaget tillägg vid 28 § Reg.F.;
Wto 58. i anledn. af återremisserna på memor. Nio 4°
med förslag, som åsyfta Tryckfr.förordnis återbringande till
dess ursprungliga skick;
Bevillnings-Utskottet:
Nto 4^. i anledn. af anmärkntr vid betänk. Wto 29,
angtde stora sjötullsbevillningen;
Lag-U tskottet:
Nto i63. öfver Hr F. L. Rosenqvists motion om upphäfvande
af 4^de punkten i K. brefvet d. 22 Mars i8o3;
Nto 164. i anledn. af återremiss af Utskts betänk. Nto
35 Den 4 December c. m.
13x öfver väckta motioner om upphäfvande af lagens stadganden,
ang:de qnalificerade dödsstraff och afskaffande af
andra sätt för verkställande af dödsstraff, än halshuggning,
och Nro 138 öfver väckta motioner om upphäfvande af K.
brefvet d. 17 Oct. 1778, ang:de förekommande af barnamord;
Nro i65. i anledn. af såväl K. M:s nåd.propos. till R.
St., angrde ändring i 5 cap. 1 § Missg.bm, som ock de i
sammanhang härmed väckta motioner.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 8 December 1834-
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2:ne prot.utdr. för d. 4 dennes f. m. och 17
prot.utdr. för s. d. e. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. Sirs und. skrifvelser till
K. M., nemi.:
Nro 23o. ang:de verkställd granskning af Krigsacademiens
räkenskaper;
Nro a31. ang:de verkställd revision af Nummerlotteriets
räkenskaper;
N:o 232. angrde verkställd granskning af Controllverkets
räkenskaper;
N:o 233. angrde verkställd revision af Civilstatens Pensionscassas
räkenskaper;
Nro 234. angrde verkställd granskning af Arme'ens Pensionscassas
räkenskaper för år i83i;
Nro 235. angrde verkställd granskning af redogörelsen
för anslaget till Stockholms stora barnhus.
Öppnades Hrr Electorers lista till fyllande af åtskilliga
ledigheter i Utsktn; och befunnos hafva blifvit utsedde till
ledamöter i
S t a t s-U t s k o 11 e t:
efter Hr Akrell, Carl,
Nro 236. Frih. Stjerneld, Algernon;
Banco-Utskottet:
efter Hr Danckwardt Lilljeström, Jac. Malcolm,
Nro 2248. Hr af Forsell, Carl Gust.;
Lag-Utskottet:
efter Hr Strussenfelt, Adolph Ludv.,
Nro 776. Hr Gyllenhammar, Axel Fredr.
II.
Den 8 December.
89
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih.
Ehrenborgh, Casp. Wilh., i anseende till einbetsgöromål afsagt
sig sin plats i Constit.Utsk., men anhållit att vid sin
riksdagsmannarätt blifva bibehållen.
Bifölls.
H. Ex. anmodade Hrr Electorer att utse en ny ledamot
i Constit.Utsk. efter Frih. Ehrenborgh.
Ånyo föredrogs Bevilln.Utskrs d. 26 sisth Nov. e. m. på
bordet lagda betänk. N:o 38 med förslag lill förändringar i
3:dje och 4^e artiklarna af bevillncsförordningen.
Vid följande punkter af detta betänk., som på begäran
af Hr af Billbergh, Joli. Peter, punktvis föredrogs,
blefvo anmärkntr gjorda.
46 § 1 mom.
Hr af Billbergh: Här är fråga om uppgifter till mantals-
och skattskrifningen, och det gamla stadgandet lydde
sålunda: ”bör ett af vederbörande pastor undertecknadt utdrag
af husförhörsboken, till nödig upplysning vid mantalsoch
skattskrifningen, företes.” Nu har Bevilln.Utsk. dervid
föreslagit den förändring, att sådant bör ske, ”såvida icke
lian eller den person, som dess ställe företräder, arvid förlättningstillfället
närvarande.” Jag hemställer, hvad det kan
verka lill förändring af det gamla stadgandet, om presten
är närvar, eller icke, då det icke är tänkbart, alt han ur
minnet skall kunna uppgifva, hvilka personer varit tillstädes
vid husförhören. Dessutom har Bevilln.Utsk. förbisett, att
delta stadgande endast är ett upprepande af uppbördsförfatlningarnas
föreskrift om hvad som skall iakttagas vid mantals-
och skattskrifning. 1812 års författning öfverensstämmer
med det förra stadgandet, hvarföre den här föreslagna
förändringen skulle komma att stå i strid med författningarna
ang:de den ordinarie uppbörden, hvartill bevilln. endast
är ett accessorium. Jag skulle således tro, att det ur
ingen synpunkt går an att ändra, hvad förut är stadgadt i
den vägen, isynnerhet som det vore att försvaga och icke
att öka controllerna. Jag anhåller derföre, helst jag tager
för gifvet att detta betänk, blir återremitterad!, alt Bevilln.-  Utsk. måtte frångå det i denna 5 gjorda tillägg.
49 S
Hr
af Billbergh: Äfven vid denna § nödgas jag göra
en anmärka, emot Utsk:s förslag, att i stället för den förra
föreskriften, att mantalslängden skall uppläsas i sockenstuga,
stadga, det den skall företes eller ock, om så begäres,
uppläsas. Sådant bör ej bero på begäran, ty då blefve
niantulslängdernu aldrig upplästaj och om de endast fö
17
!!. 12
9°
D«n 8 December.
retes, utan att uppläsas, så vinnes intet dermed, att de passera
sockenstugorna. Det kan i alla fall hända, alt vid
verkställigheten författningen eluderas, så att uppläsningen
icke sker; men lagstiftaren ^bör ej dertill gifva anledning.
Dessutom inträffar här samma förhållande, som vid det förslag,
hvaremot jag nyss gjorde erinran, nemi. att det föreslagna
stadgandet står i strid med allm. uppbördsförfattningarna.
Jag tror således, att tillägget: "företes eller ock, om
så begäres,” bör utgå.
Frih. Boye, Ludv.: Då den värde talaren, som nu
yttrat sig, gifvit tillkänna, att ifrågavar. stadgande står i
strid med allmänna författningarna, blir rättelse nödvändig;
men jag anser mig böra upplysa, att denna förändring tillkommit
derföre, att de ledamöter af PresteSt., sorn voro
närvar, i Bevilln.Utsk., uppgåfvo, hvad något hvar, som är
från landsorten, känner vara sanning, nemi. att ifrågavar.
uppläsningar ej kunna äga rum derföre, att sällan eller aldrig
folket infinner sig i sockenstugorna för att höra dem;
och då har det synts vara en löjlighet att ålägga presten att
stå der ensam och uppläsa mantalslängderna. Jag bestrider
likväl icke anmärkn.
72 ^
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag får endast anmärka,
att i denna § förekommer en missskrifning. Man har
insatt ett och, i stället för ett eller, emellan orden f:del
och mera än -}:del. I den gamla redactionen står ganska
riktigt eller.
77 §•
Hr af Billbergh: Såvida Utsk. gör afseende på min
anmärkn. vid 4g skulle jemväl här orden eller företeende
utgå, emedan företeende utan uppläsning är detsamma
som intet.
96 §■
Hr von Hartmansdorff: Äfvenledes här bör jag fästa
Ståndets uppmärksamhet på ett redactionsfel. Det står,
att statens påräknade behof skola inflyta. Behof kunna
ej sägas inflyta, ulan det är inkomsterna eller penningarna,
som inflyta. Det torde således böra heta, "att statens
påräknade tillgångar inflyta.”
102 §.
Hr von Hartmansdorff: Äfven här förekommer ett
redactionsfel. § innehåller: Häradsskrifvare!! åligger, vid ansvar
såsom för tjenstefel, att sedan taxeringarna samt pröfni
ngs-com mittcferna blifvit fulländade” &c. Taxeringarna
kunna visserligen fulländas, meli det kan man icke
säga om pröfningscommitte'erna, hvarföre det bör heta: ”sedan
taxerings- och pröfningscommitte'ernas förrättningar
blifvit fulländad e.”
Den S December.
9«
io4 $.
Hr af Billbergh: Bevilln.Utsk. har genom tillägget i
denna $ åsyftat att förekomma det missbruk, att vid raantalsskrifningstiden
finnes en mängd husbönder och mästare,
som afskeda sina arbetare af 2!ne orsaker, nemi. dels för
att undvika att betala deras mantalspenningar, och dels för
att undgå en högre taxering, emedan de kommit under fund
med, att taxeringscoramitte'erna bestämma deras afgifter efter
antalet af arbetare. Att Bevilln.Utsk. sökt förekomma
detta missbruk kan jag ej annat än godkänna; men jag tror
icke, att Utsk. lyckats i sättet. Hr Grapengiesser häremot
denna punkt afgifvit en reservation, som är ganska bevisande,
men alltför vidlyftig för att här uppläsas. I följd af
det här föreslagna stadgandet, att ”enahanda förhållande äge
rum i afseende på gesäll eller arbetare, som före mantalsskrifning
från mästare afilyttat, utan att sedermera lala sig
skattskrifvas, då i slikt fall betalningsskyldigheten drabbar
den mästare, hos hvilken de sednast under skatteåret arbetat,
” skulle gesällen, endast det lyckades honom att undanhålla
sig på ett annat ställe, kunna undgå och på sin förra
mästare öfverflytta sin betalningsskyldighet; och på andra
sidan skulle det förlama uppbördsmännens bemödanden att
få reda på dem, som undanhålla sig. De skulle endast säga
till mästarne: arbetarne finnas icke mantalsskrifna; derföre
hålla vi oss till er, och ni måste betala för dem. Jag är
öfvertygad, att Bevilln.Utsk., vid närmare eftersinnande af
detta stadgande, skall finna dess obillighet. Jag skulle deremot
vilja föreslå ett annat stadgande, som vore billigare
och kanske säkrare ledande tillmålet, nemi. följande: ”Kan
den gesäll eller arbetare, som efter mantalsskrifningen söker
tjenst eller arbete, icke styrka, att han för kommande året
är behörigen mantalsskrifven, åligge det den, som antager
en sådan gesäll eller arbetare i sin tjenst, att derom göra
anmälan till vederbörande mantalsskrifvare och att af arbetsförtjensten
innehålla årets kronoutskylder. Försummar
husbonde en sådan anmälan, vare han pligtig att sjelf utskylderna
betala för den gesäll eller arbetare, som sålunda
blifvit i tjenst antagen, utan att hafva styrkt sig vara behörigen
mantalsskrifven.” Geuom detta stadgande visar sig,
att lagstiftningen vill upptäcka den, som undanhåller sig vid
mantalsskrifningen; hvaremot det af Utsk. föreslagna stadgande
skulle utmärka motsatsen, eller att de, som deröfver
skola hafva controll, icke skulle bry sig om att få reda på
dem, som böra mantalsskrifvas. Jag anhåller således om
återremiss äfven i denna del.
mo $.
Hr von Hartmansdorff: Bevilln.Utsk. har med delta
tillstyrkande utan tvifvel åsyftat, att det skall förhålla
sig med eu ordförande i taxeringscommille' på samma säll,
9*
Den 8 December.
sorn med en talman i ett RiksSt., nemi. att lian icke, ehuru
han leder öfverläggningen, skall få deltaga i besluten.
Men i stället för att säga, det ordföranden ej må deltaga i
besluten, har Utsk. sagt, att han ej skall äga i förrättningen
deltaga. Detta är detsamma som att säga, attén
talman ej får deltaga i riksdagen. R. o. Ad. torde finna
olämpligheten deraf, och att ordet förrättningen bör utbytas
emot ordet besluten.
Hr Stuart, Fredr. Christopher: Jemte det jag instämmer
i Hr v. Hartmansdorffs anmärkn., får jag göra en
annan vid detta förslag. Der står nemi.: ”Ej må Öfverståthållare
eller Konungens Befi:h:de till taxeringsman väljas;
ej heller äge den, som till ordförande särskildt kan utses,
att såsom tillika vald taxeringsman uti förrättningen
deltaga.” Sällan lärer någon taxeringscommitte' vara så sammansatt,
att icke någon af ledamöterna kan utses till ordförande;
men i följd af detta stadgande skulle alla sådana
ledamöter blifva derifrån uteslutna. Jag tager mig friheten
i stället föreslå följande redaction: ”ej heller den, som särskildt
varder till ordförande utsedd.”
138 §. 2 mom.
Hr Stuart: Det är endast i afseende på redactionen,
sorn jag vid denna punkt får fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet.
I stället för de deri förekommande orden: ”en r:dr
för hvarje resedag, hvartill de enligt gällande resereglemente
kunna anses vara berättigade, äfvensom enahanda tractamente
för hvarje förrättningsdag, räknadt ifrån committeens
sammanträde,” skulle jag vilja föreslå följande: ”en
r:dr för hvarje rese- och förrättningsdag, räknadt från committeens
sammanträde” &c. såsom kortare och mera lättläst,
>42 S
Hr
Stuart: Den af Utsk. föreslagna kostnadsersättning
för pröfningscommittden i Götheborg är alltför obestämd.
Här står, att en lämplig del af den för staden belöpande
bevillu.proc, skall dertill användas. Jag hemställer, om det
ej vore lämpligast, att bär, såsom för hvarje annan pröfningscommittes
tjenstemän, bestämdes i proc. af stadens bevillning,
i5o §.
Hr Stuart: I den nu föreslagna redactionen af i5o §
står: ”skola kostnadsfritt vederbörande meddelas och måga”
&c. Ordet vederbörande har här blifvit insatt i stället
för den klagande i gamla redactionen. Jag anhåller, att
det förstnämnda måtte uteslutas och deremot orden den
klagande åter införas, till förekommande deraf, att Kammarrättens
tjenstemän ej må besväras med utskrifvande af
ett onödigt antal exemplar af Kammarrättens utslag i dessa
Den 8 December.
9*
mai, hvilket säkerligen blir följden af den nya redactionen,
om den vinner JR. St:s bifall.
i5i §.
Hr af Billbergh: I denna § har blifvit tillagdt, att
häradsskrifvaren vid uppbördsstämma skall vara närvar., "för
att meddela behörig annotation å de skattskyldigas debetsedlar.
" Detta tillägg är lämpligt; men förslaget innehåller
vidare: ”enär uppbördsmannens qvittens, enligt uppbördsförfattningarna,
den förutan icke är gällande,” och detta sednare
tillägg är, minst sagdt, öfverflödigt i bevilln:sförordn.;
men om det skulle stå qvar, lomme det att göra en förändring
i den tydning, man i sednare tider gifvit åt uppbördsförfattningarna.
Man har nemi. kommit öfverens, och det
har blifvit af vederbörande auctoriteter stadgadt, att då en
skattskyldig infinner sig vid laga uppbördsstämma, skall häradsskrifvaren
vara skyldig att meddela annotation, och att,
om han är frånvar., dpn skattskyldige ej skall vara blottställd
för att nödgas betala a:ne gånger; och deruti skulle
ett så ovilkorligt stadgande, som det här föreslagna, förorsaka
ändring. För öfrigt gäller här, att detta blefve en
tolkning af hvad uppbördsförfattningarna härom stadga, och
jag tror, att R. St. ej äga att meddela några särskilda stadganden
i uppbördsväg, såsom stridande emot 89 § Reg.F.
Mitt yrkande är således, att sednare delen af tillägget, nemi.
orden: "enär uppbördsmannens qvittens, enligt uppbördsförfattningarna,
den förutan icke är gällande," måtte utgå.
Hr Stuart: Jag är förekommen af Hr af Billbergh och
förenar mig med honom. För öfrigt får jag hemställa, att
ordet meddela måtte förflyttas efter ordet debetsedlar,
hvarigenom § blefve lättlästare.
163 § 1 morn.
Hr af Billbergh: Detta nya stadgande lomme att
medföra mycket menliga följder, i fall det skulle vinna R.
St:s gillande. Här har Utsk. föreslagit, att i stället för att
tjenstemän med 200 r:drs lön hittills varit befriade från bevilln:s
erläggande, skulle denna befrielse nu sträcka sig endast
till de tjenstemän, hvilkas lön ej uppgår till 100 r:dr.
Härvid har det undfallit Utsk., att 200 r:dr nu äro vida
mindre, än 100 r:dr varit förut i förhållande till lefnadskostnaden.
Äfven förekommer, alt sedan Bevilln.Utsk. föreslagit,
att centonal skall utgå af alla löner, kommer denna
gravation alt blifva ännu starkare, an om vanlig bevilln. å
200 r:dr erlades. När dertill kommer, att jag icke ser, det
staten är betjent med att af de uselt lönta tjenstemän, som
ej hafva så myckel, alt de kunna lefva af sina löner, taga
en afgift, kan jag icke gilla Utsk:s bemödande att fråntaga
tjenstemännen deras nu ägande fördel, att icke, förrän deras
lön uppgår till 200 r:dr, derå betala bevillning, och det
94
D*n 8 December.
så mycket mindre, som den, hvilken har extra inkomster,
är skyldig att erlägga bevilln., då dessa jemte lönen uppgå
till 200 r:dr. Den andra anmärkn., jag vid denna § har att
göra, är, att vid sista riksdagen bemödade man sig mycket
om att få ett correctiv emot då gällande stadgande, att när
en person tillträdt en tjenst och % år skulle tjena utan lön,
skulle han likväl uppgifva lönen för sin tjenstebefattning
och derför erlägga bevilln., fastän han icke uppbär den.
Man kom derföre öfverens derom, att bevilln. å begrafningshjelp
ej skulle innehållas, förrän den utbetalades. Detta stadgande
har Utsk. nu borttagit och förändrat till det gamla.
Jag finnér icke billighet eller rättvisa deruti och önskar,
alt det måtte få förblifva vid hvad redan är stadgadt och
att R. St. visade mindre benägenhet att vid en sednare riksdag
ändra en grundsats, som föregående R. St. funnit billig
och nyttig att antaga.
Hr Stuart: Då denna§ förevar i Bevilln.Utsk., stridde
jag mycket emot den förändring, som blifvit föreslagen. Jag
har ansett det vara i högsta måtto orättvist och obilligt,
att tjenstemän, som ej hafva mer än ioo rtdrs löninkomst,
skola derför betala bevilln. till staten. Denna obetydliga
summa räcker icke tiil att förse dem med föda, ännu mindre
till andra behof, såsom kläder, husrum, vedbrand m. m.
Jag tror också, alt jag i denna strid skulle hafva segrat,
om icke BondeStrs samtliga ledamöter i Utsk. opponerat sig
emot mig. De jemnförde tjenstemännen med en landtbrukare,
som på sitt landtbruk hade ioo r:drs behållning, och
kunde derföre ej finna annat, än att den tjensteman, som
hade en sådan inkomst, vore i goda omständigheter och gerna
kunde betala till staten af det öfverskott, han hade af
sin tjenst. I allmänhet klagas öfver den ställning, hvaruti
tjenstemännen äro, och man måste medgifva, att de uti de
lägre graderna äro alltför knappt aflönade. Mången tjensteman
får gå io ä 12 år lönlös, innan han får den lön, som
här är i fråga, och är ofta nog, då han får tillträda den,
så skuldsatt, att han icke utan svårighet kan qvarstå på
tjenstebanan. Följderna af detta usla lönesystem för tjenstemännen
se vi dagligen, och de fleste af R. o. Ad:s ledamöter,
som sjelfva varit eller äro tjenstemän, veta nogsamt i
hvad ofördelaktig belägenhet de börjat sin bana. De, som
ej hafva egen förmögenhet, utan måste uppehålla sig med
de små tillfälliga inkomster, deras tjenstebefattningar lemna
dem, äro verkligen i en bekymmersam ställning; och synes
mig, som man snarare bör hjelpa, än stjelpa dem. Det är
visserligen sannt, att den ifrågavar. afgiften ej är stor; men
för den, som intet har, är redan något mycket.— Jag förenar
mig med Hr af Billbergh och tillstyrker, att minimum
hädanefter må blifva detsamma som hittills, eller att den
minsta löninkomst, hvarför bevilln. skall utgöras, må vara
■joo r:dr.
Den 8 December.
S5
Frih. Boye: Jag anser mig så mycket mera skyldig att
■vördsamt understödja de anmärkntr, hvilka vid denna 5 af
arne värda ledamöter blifvit gjorda, som jag inom Bevilln.-  Utsk. yttrat mig i_ fullkomlig öfverensstämmelse med dessa
anmärkn:r. Jag hörde till minoriteten vid den votering,
som der föreföll, och önskar intet högre, än att dessa anmärkntr
måtte af Utsk. tagas i öfvervägande samt föranleda
till ändring i dess förslag.
Hr Stuart: Jag ber om ursägt för det jag ännu en
gång begärt ordet för att göra en anmärkn. vid denna §;
men jag glömde nyss att omnämna innehafvare af pensioner
samt studerande med informalorslön å mindre belopp än
200 r.‘dr. I afseende på dem gäller i allmänhet samma förhållande
som i afseende på tjenstemännen; och önskar jag,
att vi äfven i detta fall må förblifva vid nu gällande stadgande.
Såsom skäl derför får jag åberopa, hvad jag yttrat
om tjenstemän med små inkomster.
162 § 6 mom.
Hr af Billbergh: Jag vill endast fästa uppmärksamhet
derpå, att om Utsk. behagar göra afseende på den vid
I mom. af 162 § gjorda anmärkn., att bevilln. ej bör betalas
för lön, som ej uppgår till 200 r:dr, så bör jemväl i
detta mom. ordet 100 förändras till 200. Jag tror, att skol
lärare
äro äfven så mycket i behof af en sådan lindring, som
andra classer af tjenstemän. När Konung och Ständer förklarat
sig icke vilja öka allm. bevilln., vore det inconsequent
att handla i motsats härmed, då det gäller de mest vanlottade,
eller tjenstemän, hvilkas totala löninkomst icke öfverstiger
200 r:dr.
Hr von Hartmansdorff: Jag är förekommen af Hr
af Billbergh och vill blott yttra, att både i afseende på
pensioner och skolor, hvilka anses såsom fromma stiftelser,
borde undanlag äga rum, äfven 0111 den stora strängheten,
som jag icke gillar, för öfrigt skulle blifva gällande.
i65 §.
Hr Stuart: Uti denna § har Utsk. föreslagit, att gemenskapens
hustrur och enkor skola njuta afdrag i bevilln.,
då de hafva flera barn. Först får jag fästa mig vid ordet
”gemenskapen,” hvarmed Utsk. velat utmärka Kronans manskap.
Som jag för min del anser det förra mindre bestämdt,
får jag hemställa, att detsamma måtte utbytas emot
de sednare. För det andra får jag erinra, att i Utsk:s förslag
influtit gemenskapens hustrur och enkor i stället för
gemenskapens enkor. Af premisserna synes det tydligt, att
här endast är fråga om enkor med flera barn , och jag vet
icke heller, hvarföre hustrur bär skola särskildt nämnas, då
de icke utgöra bevilln. sjelfva, utan dr ras män äro derför
ö®
Den 8 December.
ansvariga. Som mig synes, borde det ifragavar. tillägget erhålla
följande lydelse: såväl som enkor efter förenämnde
personer samt Kronans manskap.
Utskrs yttrande i anledn. af väckt motion om
lindring i bevil!n. för städerna Umeå, Piteå
och Luleå.
Hr Stuart: På de skäl, Utsk. anfört för nedsättningen
i bevilln. för allmogen i Norrbottens och Westerbottens
län, har Utsk. äfven ansett sig böra nedsätta den för städerne
Umeå, Piteå och Luleå; men då de skäl, som tala för
nedsättning för allmogen, ingalunda äro antagliga för dessa
städer, får jag föreslå, att den ifragavar. lindringen för
Umeå, Piteå och Luleå ej må äga rum. Dessa städers invånare
idka obetydligt jordbruk och hafva således icke haft
det men af förra årens tidiga frostnätter och missväxt, som
allmogen i de norra provinserna erfarit. Städernas lägen invid
hafskusten hafva äfven gjort, att frostnätterna i deras
grannskap varit mindre känbara. Deras invånare lefva af fiske
och vanliga stadsmannanäringar, hvilka ganska väl kunna
utöfvas, ehvad säden fryser bort för den intill fjellen
boende allmogen eller icke. Jag kan således ej instämma i
Utskrs tillstyrkande i denna del, utan anhåller, att den här
föreslagna lindringen rnåtte alldeles försvinna.
Utsk:s yttrande i anledn. af väckt motion om
lindring i bevilln. för staden Östersund.
Hr Stuart: Af samma orsak, som jag hade äran yrka
frångående af Utskrs förslag om lindring i bevilln. för städerna
Umeå, Piteå och Luleå, får jag äfven göra det i afseende
på staden Östersund. Jag tror, att Östersunds invånare
kunna vara väl belåtna med den eftergift till -Jrdel af
hvad 5:te classens städer efter 2tdra art. utgöra, som de sedan
sista riksdag åtnjutit, och jag vågar vördsamt yrka, att
denna eftergift må allena fortfara.
166 §.
Hr Stuart: I öfverensstämmelse med de anmärknrr,
jag tagit mig friheten göra vid Utskrs raisonnement för denna
§, får jag nu vördsamt yrka, att ur densamma måtte
uteslutas orden "såväl” samt "som de invånare i Umeå, Piteå
och Luleå städer," samt följande med cursiv stil i Utskrs
förslag intagna ord "likaledes” och "efter enahanda
pröfning af taxeringsmännen," hvarigenom sednare niom. af
denna § blir lika lydande som i den nu gällande bevillnrsförordn.
Bevilln.Utskrs betänk, blef i anledn. af de gjorda anmärkningarna
återremitterad t.
H.
Den 8 December.
97
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, yttrade, att nästk. Lördag
d. i3 dennes på e. m. komrrie, i fall R. o. Ad. ej hade
något dervid att erinra, val af förstärkt ConstiLUtsk. att
förrättas. Då detta förstärkta Utsk. borde bestå af 20 ledamöter
utaf hvarje Stånd, skulle således 14 ordinarie ledamöter
af Ståndet väljas; och hemställde H. Ex., om icke
R. o. Ad. vid samma tillfälle skulle behaga utse suppleanter
till samma förstärkta Utsk., hvilkas antal II. Ex. föreslog
till 8, då hvarje lista komme alt innehålla 22 namn, och
de 14, hvilka erhållit de flesta rösterna, skulle blifva ordinarie
ledamöter samt de 8 dernäst suppleanter.
Bifölls.
H. Ex. yttrade tillika den önskan, att, till lättnad vid
rösternas uppsummering, listorna måtte upprättas efter alphabetisk
ordning.
Företogs till pröfning Bevilln.Utskrs d. 26 sisth Nov. e.
m. på bordet lagda betänk. JNT:o 3g, ang:de städernas saluaccis.
Hr af Billbergh, Joh. Peter: Lika med de 2:ne
värda reservanterna, Frih:na Boye och Kanlzou , anser jag
det vara högst skadligt och olämpligt, att Bevilln.-Utsk. bibehållit
det gamla stadgandet, att salu-accis skall utgå af
vissa städer. Genom det yttrande, alt handeln med kött,
bröd och dricka icke ännu är landtmannen medgifven, har
Bevilln.Utsk. gifvit K. M:s kungör, af d. 28 Aug. detta år
en förklaring, som jag anser stridande emot ordalydelsen.
Om man nu skulle antaga denna förklaring, men K. M. sedan
vid tillämpningen funne förordn. böra tydas efter ordalydelsen,
så skulle ifrågavar. städer komma att betala saluaccis,
utan att åtnjuta deremot svarande exclusiv rättighet
att försälja dessa tillverkningar. Jag anhåller att få fästa
uppmärksamhet på förordn:s ordalydelse, irsta punkten deri
lyder sålunda: ”att landtman, till följd af gällande författningar,
ej må förmenas hvarhelst på landet och i städerna
föryttra deras och grannars afvel och af dem åstadkomna
tillverkningar af hvad slag som helst, mer eller mindre fulländade”.
Då nu ingressen lill författningen tydligen säger,
alt denna och följande punkter innefatta förklaring öfver
gällande författningar, synes mig häraf vara bestämdt, att
landtman äga rättighet att införa egen och andras afvel och
tillverkning af hvad slag som helst, mer eller mindre fulländad,
och att man ej kan sätta i tvifvel, att ju dermed förstås
äfven kött, bröd och dricka. Jag medger gerna, att om
orden ”till följd af gällande författningar” varit uteslutna,'
hade meningen varit tydligare. Jag får således förena mig
med reservanterna och yrka, att, i stället för att Utsk. tillstyrkt
accisens fortfarande, Utsk. måtte förklara, att sedan
17 II. i3
98
Den 8 December.
K. M. ansett en sådan handel vara fri, kommer ali afgift
derför att upphöra och en sådan inkomst ej i statsbudgeten
att beräknas. Dertill föranledes jag så mycket hellre, som
R. St. vid förra riksdagen beslutat, att om och när någon
stad frivilligt afstod från dess exclusiva rättighet att till salu
hålla dessa förnödenhets-artiklar, skulle dess anpart i saluaccisen
upphöra, samt jemväl till K. M. hemställde, att kungör.
derom uiåtte utgå, hvilket äfven skett, och i följd hvaraf
en mängd städer afsagt sig denna rättighet. När nu K.
M. ytterligare meddelat förenämnde förklaring, synes för mig
klart, att man ej kan pålägga städerna afgifter för en sak,
hvaraf de numera ej äro i åtnjutande.
Hr Bogeman, Garl Adolph: Utsk. har ansett, att friheten
för landtmannen att utan afgift till stad införa och
der till salu hålla kött, bröd och dricka, inskränker sig till
de i K. kungör, af d. 22 Dec. i832 uppräknade 87 städer,
samt med anledning deraf föreslagit, att fortfarande saluaccis-ersättningsafgift
borde erläggas af de städer, till hvilka
landtmannen ej ägde rätt att utan afgift införa dessa artiklar,
intilldess införsels- och försäljningsfrihet af någon
stad medgifves. För min del hyser jag en motsatt åsigt emot
Utsk:s i afseende på salu-accisens bibehållande, och tror jag,
lika med reservanterna, Frih:na Boye och Rantzou, att K.
kungör, d. 22 Dec. i832 blifvit och numera är genom K.
M:s nåd. kungör, af d. 28 sisth Aug. till all kraft och verkan
upphäfven, samt att följaktligen, då handelsfrihet för
landtman, att hvarhelst på landet och i städerna afyttra
deras och grannars afvel och af dem åstadkomna tillverkningar
af hvad slag som helst, är medgifven, och från
denna försäljningsfrihet kött, bröd och dricka icke äro undantagna,
ifrågavar. accis-afgift ej bör städerna åläggas och
ej heller i riksstaten beräknas. Jag får derföre vördsamt
yrka återremiss samt att Utsk. måtte tillstyrka upphörande
af denna afgift.
Gr. von Fersen, Hans: I nnledn. af de anmärkn:r,
sorn bär blifvit gjorda i afseende på Bevi!ln.-Utsk:s betänk.
N:o 3g, torde det vara mig tillåtet att få yttra några ord.
Om den författning af d. 28 Aug. 1834, sorn Hr af Billbergh
åberopat, hade varit för Utsk. klar i lika acception, som
Hr af Billbergh fattat deraf, så hade visserligen icke i betänk.
blifvit föreslagit att vid statsregleringen upptaga någon
salu-accis-ersättningsafgift af städerna; men inom Utsk.
kunde det ej anses klart, huruvida K. M. genom denna författning
lemnat landtmannen rättighet att tili städerna införa
kött, bröd och dricka. Hr af Billbergh har sjelf uppläst den
strophen, att det är till följd af gällande författningar,
sorn landtmannen ej må förmenas att afyttra sin afvel
och sina tillverkningar. Första frågan blir då: hvilka äro
de gällande författningar, på grund hvaraf landtmannen
Den 8 December.
09
skulle äga ovilkorlig rättighet och full frihet att till städerna
införa kött, bröd och dricka? Jag känner icke, att någon
annan författning af mera utsträckt beskaffenhet än den af
d. 22 Dec. i832 i detta ämne utkommit. När nu denna upptager
införselsfriheten inskränkt endast till vissa uppräknade
städer, och K. M. vid innevar. riksdags början till R. St.
aflåtit en propos., deri K. M. föreslagit salu-accisafgiftens
upptagande till 7,5oo r:dr, samt man ej bör förmoda, att
författningen af d. 28 sistl. Aug., tili följd af en R. St:s
skrifvelse från förra riksdagen, tillkommit så hastigt, att man
icke, redan då nämnde K. propos. afgafs, beräknat, huruvida
en sådan författning komme att emanera, så har Ulsk:s
pluralitet ej kunnat uppfatta samma mening af denna författning,
sorn Hr af Billbergh nu framställt. För mig skulle
det vara en kär fägnad, om nämnde författning kunde tagas
i den betydelse, Hr af Billbergh deråt sökt gifva; men på
sätt den är redigerad, torde, minst sagdt, någon tvetydighet
för nämnde tydning deri finnas, och vid sådant förhållande
trodde Utsk. sig icke böra tolka den på ett sätt, hvarigenom
salu-accisafgiften helt och hållet skulle anses försvunnen,
utan att allmogens införselsrättighet af iirågavar. artiklar
derföre vore medgifven till flera än de i i832 års författning
uppräknade städer. Jag tror således, att säkrast här
varit att tyda författningen såsom Utsk. gjort det, emedan,
örn förhållandet verkligen skulle vara i strid med pluralitelens
inom Utsk. åsigt, man sålunda kunde hoppas att få en
tydlig förklaring af hvad som menades med Usta punkten
af samma författning, helst Utskts tillstyrkande ej lägger
något hinder emot införselsfriheten, utan utgår från den synpunkt,
att salu-accisafgiften bör upphöra, så snart full och
ovilkorlig införselsrättighet allmogen tillätes. Att sedermera
Utsk. i sitt tillstyrkande nyttjat de ordalag, som betänk, innehåller,
kommer deraf, att Utsk. ansåg, att då saken i vissa
afseenden stod på samma punkt som vid sista riksdagen,
borde äfven Bevilln.Utsk. tillstyrka R. St. att nu ingå med
en likartad skrifvelse; och jag tror, att icke stor skillnad
skall finnas emellan ordalagen i TJtslus tillstyrkande och beslutet
vid förra riksdagen. En återremiss motsätter jag mig
icke; men jag har ansett mig skyldig att upplysa förhållandet
för att ådagalägga, att Utsk. svårligen kunnat eller bort
göra på annat sätt, än det gjort, enär författningen, tolkad
på sätt Hr af Billbergh äfvensom minoriteten önskat
kunna göra det, icke för hvar och en är tydlig och klar.
Frih. Boye, Ludv.; Jemte det jag i allo instämmer i
det yttrande, Hr af Billbergh afgifvit, anser jag mig pligtig
att gifva all den rättvisa, som är förenlig med sjelfva frågan,
åt motsidans tankar. Jag kan visserligen icke fatta K.
M:s kungör, af d. 28 Aug. detta år annorlunda, än att då
K. M. tillåter landtmannen att få i städerna försälja ej al
-
JOO
Den 8 December.
lenast sina naturalster, utan äfven sina tillverkningar ”af
hvad namn som helst,” så måste deruti äfven vara inbegripet
dricka, brännvin och bröd; jag kan icke förstå annat,
än att detta måste vara inbegripet under orden: hvad namn
som helst. Men å andra sidan måste jag medgifva, att jag
aldrig last någon olyckligare redaction, än denna författning
äger; ty det är en alldeles ovanlig logik att säga, det landttnannen
till följd af gällande författningar, som förbjuda
försäljningen, medgifves försäljningsfrihet. Detta var också
skälet, hvarföre Ulsk:s pluralitet säde: ”Här står ju, att de
förra författningar äro gällande. JVåväl! äro de gällande såsom
förbud, så kunna de icke, på samma gång, vara gällande
såsom tillåtelse.” Men jag skulle ändå icke så särdeles
fästa mig dervid, om jag icke inom Beviiln.Utsk. blifvit
upplyst derom, att sedan denna besynnerliga kungör, utkom,
har ännu aldrig någon landtman infunnit sig på Stockholms
torg med dessa varor, derföre, att landimänncn icke förstått,
att deras rättighet är sådan; och jag må förlåta, att
allmogen icke förstått, hvad ett Utsk:s pluralitet ej förstår.
I anledn. af hvad jag nu anfört, och med den rätt 55 §
Hiksd.-Ordn. ger, vågar jag göra den motion: att R. St.
uti underd. skrifvelse till K. M. anhålla, det K.
M. täckes låta utfärda en förklaring, som bestämmer
om och i hvad mån det, till följd af K. kungör.
d. 2/[ Aug. detta år, må vara landtman tillåtet
att i städerna afyttra bröd, dricka och kött,
äfven i mindre quantitet. Ända hittills har denna rättighet
ej blifvit begagnad, sannolikt af det skäl, att allmogen
ej förstått högstberörde kungör. Inom denna stad har
den blifvit missförstådd, hvilket man kan finna deraf, att
en ledamot af Beviiln.Utsk., som är slagtare i Stockholm,
förklarade, att då han finner kött på torget under det stadgade
marktalet, gör han beslag derpå, d. v. s. att de, som
förut varit berättigade att ensamma försälja ifrågavar. förnödenhetsartiklar,
icke anse förordn. af d. 24 sisth Aug. vara
för dem menlig; och inig synes, att då man altså på båda
sidor, icke förstår författningen, måste en förklaring deraf
vara nödig. Jag skall till prof. afgifva denna motion med
anhållan om remiss deraf till Oeeon.Utsk.
Hr af Billbergh: Redan då jag förra gången yttrade
mig, erkände jag, att orden: till följd af gällande författningar,
som finnas i 1834 års kungör., kunde innefatta
någon tvetydighet; men jag trodde och tror ännu, att då
K. M. genom densamma förklarat de förut gällande författningarna,
så bör man tolka dem efter ordalydelsen. Under
discussionen har likväl en annan tvetydighet framställt sig,
sorn jag erkänner hafva någon grund för sig, nemi. den, att
då inan å ena sidan mäste medgifva ordalydelsen vara sådan,
att Iandtmannen kan till stad införa sina varor af hvad
Den 8 December.
101
slag som helst, lan likväl fråga uppstå, om han derstädes
får sälja mindre quantiteter, än de äldre författningarna medgifva;
d. v. s. att han val får införa sina förädlingar, således
äfven kött, bröd och dricka, men att det är ovisst, om
lian får sälja mindre än A:dels oxe och i fat dricka <3cc.
Detta är en lucka i författningen. Jag instämmer således
med Frih. Boye, att det är nödigt att känna rätta andemeningen
i författningen, innan man borttager en afgift, som
är billig, så länge en uteslutande rättighet för vissa städer
finnes. Det torde derföre vara nödigt att på ett eller annat
sätt utverka sig en bestämd förklaring af författningens mening,
och då Frih. Boye förklarat sig vilja göra en motion
i ämnet, torde all ytterligare discussion vara utan ändamål.
Frih. Cederström, Jacob: För min del kan jag icke
annat än godkänna majoritetens i Utsk. förfarande i afseende
på bedömandet af K. kungör, d. 28 sisth Aug. Utsk.,
liksom hvarje Svensk man, är skyldigt att bedöma en kungör.
efter dess ordalydelse, och har ingen rätt att deråt gifva
en förklaring efter sina enskilda åsigter. Men efter att hafva
erkänt TJtsk:s p I u ra Ii tets rätta åsigt i afseende på författningens
ordaförstånd, kan jag likväl icke med Utsk. dela den
öfvertygelse, att salu-aecisen på sådan grund bör fortfara.
Jag skulle tro, att salu-accisens afskafifande bör äga rum,
utan afseende på denna författnings tillämpning i sin vidsträcktaste
acception, emedan derigenom det skäl skulle upphöra,
på grund hvaraf embetena kunna yrka prohibitivförfaltningars
fortfarande. I samma stund It. St. efterskänka
denna afgift af städerna, i samma stund förlora städerna
detta skäl att yrka dessa författningars bestånd. Det finnes
för stora städer, såsom Stockholm och tilläfventyrs äfven
Götheborg, der jag likväl icke känner localiteterna, betänkligheter
att på en gång upphäfva bagares, bryggares och
slaglares skyldighet att vara försedda med tillräckligt bröd,
dricka och kött för stadens behof, emedan det är ovisst,
om landet genast kan förse staden med tillräckligt förråd af
ifrågavar. förnödenheter, innan större inrättningar för brödbakning,
brygd och slagt, som åtföljt skrå-inrättningen,
blifvit ersatta genom flera mindre sådana i enskilda hus, så
att man kan vara viss på, att för staden nödig tillgång på
kött, bröd och dricka alltid skall finnas. Detta särskilda
förhållande med en allmän näringsfrihets införande i de städer,
der en större folkmängd är boende, får icke förgätas.
Denna frihet bör införas äfven der, men först efter det förbättrade
anstalter blifvit vidtagna, som hindra möjligheten
att sätta staden på svält; ty en sådan händelse kan hafva
oberäkneliga följder, hvilka Styrelsen i intet land kan äf- ^
ventyra. Jag instämmer således med dem, som begärt återxemiss,
och anhåller, att Utsk. måtte, utan afseende på rätta
förståndet af författningen af den 28 nasti. Aug., hvilket ej
103
Den 8 December.
hörer till ämnet, tillstyrka JR. St. att afskaffa salu-accisen,
såsom ett medelatt så mycket hastigare komma till frihet
för alla medborgare att föryttra sina producter, hvarhelst
de äga bästa afsättningen.
Bevilin.Utsk:s betänk. K:o 3g återremitterades.
Ånyo föredrogs StatsUtskts d. i dennes på bordet lagda
utlät. N:o 355 i anleda, af K. M:s nåd. propos., ang:de
medel för undsättningar vid inträffande svårare missväxtår.
Frih. von Schulzenheim, Da v.: Stats-Utskrs i det nu
föredragna betänk, framställda förslag hvilan på åtskilliga
förutsättningar, och i främsta rummet på den förmodan, att
R. St. skola komma att besluta en fix spannmålstull. Denna
fråga, väckt i Bevilln Utskts betänk. N:o 29, kommer att af
JR. o. Ad. afgöras, då samma Utsk:s redan afgifna och på
JR. o. Ad:s bord hvilande betänk. JN:o 45 blifver föredraget.
Jag kan således icke annat än anse detta StatsUtskts betänk,
såsom ett corollarium af Bevilln.Utskts hetänkm JNtris 29 och
45, och anhåller derföre vördsamt, att Hr Gr. o. Landtm,
behagade till Ståndet framställa propos., att StatsUtskrs förevar.
betänk, måtte fö hvila, tills R. St. öfver Bevilln.Utsk:s
betänk. N:o 4^ fattat deras beslut, hvilket snart kommer att
ske, samt dessa beslut kommit till R. o. Ad:s kännedom,
hvarefter grunden för detta betänk, först kan anses afgjord.
R. o. Ad. beslöt, att SlatsUtskts utlåt. JN:o 355 skulle
hvila, tills R. o. Ad. fattat sitt beslut öfver Bevilln.Utskts
betänk. JN;o 45.
Föredrogs ånyo Stats- samt Oecon.Utsk:ns d. 1 dennes
på bordet lagda betänk. N:o43, angrde indelnings-jemnkningen
i Blekinge.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag finnér åtskilliga betänkligheter
vid att antaga det betänk., som Stats- och Oecon.
Utsktn i denna vigtiga fråga afgifvit. När jag genomgår
frågans historik, finner jag det besynnerliga förhållande, att
sedan K. M. genom nåd. propos. vid i8i8års riksdag, angrde
roteringsjemnkningen i Blekinge, föreslagit R. St., att en
sådan jemnkning skulle äga rum, och R. St. samma propos.
bifallit samt dervid meddelat åtskilliga föreskrifter och grunder
för en sådan jemnkning, samt K. M. derefter förordnat
en committé' att densamma verkställa efter en af Regeringen
upprättad instruction; så blef följden af roteringsjemnkningen
den, att, i stället för de i5oo båtsmän Blekinge förut
presterat, provinsen endast borde prestera 1249 båtsmän,
eller 25r mindre än förut. Oaktadt detta förhållande voro
dock åtskilliga jordägare i Blekinge missnöjda med roteringsjemnkningen
och anförde hos K. M. besvär öfver committerades
förslag; hvaremot å andra sidan åtskilliga hemmans
-
Den 8 December.
io3
ägare inkommo med anhållan om fastställande af committérades
reglering. Dessa klagomål deröfver, att rustningen var
för hög, ledde, vid frågans förnyade pröfning, till det besynnerliga
resultat, att K. M., enligt hvad Dess nåd. propos.
vid denna riksdag innehåller, förklarade sig ej vilja medgifva
någon nedsättning i båtsmans-indelningen, utan att
dervid skulle förblifva såsom tillförne; hvarjemte K. M. förklarade,
att de 46 nummer, som, enligt K. M:s nåd. bref af
d. 17 Maj 1822, fått stå vacanta, åter skulle fyllas. Sålunda
vill det synas, som rotehållarne i följd af sina besvär
kommit i sämre förhållande än förut. Emedlertid synes Regeringen
hafva velat hjelpa saken medelst den tillika afgifna
förklaring, att någon tillökning i antalet af båtsmännen
ej skulle äga rum; men då grunden för voteringen i Blekinge
af ålder varit vissa dalers ränta, har X. M. förklarat,
att till ersättning för de tyngre roterade, som nu erhålla
öfverskottsräntor, dessa räntor skola utgöras med förvandling
efter årlig markegång, hvarvid rättighet blifvit dem
förbehållen att antingen hålla båtsmän eller betala öfverskottsräntor
enligt nämnde förvandlingsgrund; men resultatet
blir i allt fall så ofördelaktigt, att t. ex. Sölvesborgs
slott, som, efter beräkning af 24 d:r för hvarje båtsman,
hittills hållit 3 båtsmän och betalat 70 daler öfverskottsränta,
hvilket, enligt 1776 års myntevalvation, ej utgör mer än
23 r:dr 16 sk. b:co, hädanefter skulle komma att i stället
hålla 6 båtsmän, eller, med förvandling efter markegång,
betala dessa 70 daler, hvilka nu skulle uppgå till omkring
4oo r:dr riksgts. A andra sidan skulle det inträffa, att de,
som förut hållit 1 å 2 båtsmän, komme att endast prestera
|, äfvensom att hemman, sorn hade rättighet till öfverskottsräntor,
blefve befriad^ från voteringen, emedan dessa räntor
blefve så höga, att de dermed kunde utgöra sin rustning,
utan något eget tillskott. En hvar finnér, att denna reglering
skulle utfalla ganska ojernnt, och att, i samma mån någon
egendom blefve belagd med en högre rotering, dess
capitalvärde skulle minskas, äfvensom egendomsvärdet ökas
i samma mån, som voteringen blefve lindrigare. Örn man
nu köpte en egendom, som renderade 4 proc. af den köpeskilling,
man derför erlade, och denna egendom sedermera
filades en förhöjd rotering, motsvarande 3 å 4°° r:dr, så
blefve efter den nya regleringen förlusten 7 å 8000 r:dr,
emedan egendomsvärdet minskades med denna summa. Jag
betviflar, att man vid en lagstiftning bör gå tillväga på det
satt, att den ena erhåller lindring på den andras bekostnad.
Det är visserligen sanni, att i Blekinge finnas härader, t. ex.
Östra och Medelstads härader, hvilka äro öfvermåttan tungt
roterade, och att de böra erhålla lindring; men för min del
tvekar jag att biträda någon annan grundsats än den, att
jemnkningen bör ske på hela samhällets bekostnad och icke
på bekostnad af den enskilde. Således tror jag, att R. St.
Den 8 December.
ej böra annorlunda bifalla någon roteringsjemnkning för Blekinge,
än att B. St. hos K. M. anhålla, det antalet af båtsmännen
derstädes mätte minskas, så att de hemman, hvilka
för närvar, äro alltför drygt roterade, måtte erhålla en
billig lindring i delta besvär. Blekinge är i allmänhet så
drygt roteradt, att en sådan lindring måste finnas högst billig;
ty då till ex. i Södermanland tre mantal hålla en båtsman,
har ett mantal i Blekinge samma skyldighet. På dessa
skäl vågar jag anhålla om återremiss å Utsk:ns betänk.
Gr. von Platen, Baltzar Julius Ernst: Då jag så
litet som möjligt tänker upptaga B. o. Åd:s tid i en fråga,
som har det besynnerliga med sig, om något nu för tiden
så kan anses, alt de riksdagsfullmäktige från Blekinge, som
den närmast rörer, varit mycket nöjda med antagandet af
K. M:s nåd. propos. i hufvudsaken, och endast mindre interesserade
motsatt sig densamma, så torde jag dock få yttra
några ord till svar å Hr Dalmans anförande. Han har yttrat
en slags förundran deröfver, att K. M. icke godkänt den
roteringsjemnkning, som af committerade blifvit föreslagen.
Mig förundrar det deremot icke, att K. M. afslagit deras
förslag, enär de icke följt den instruktion, de fått. Detta
synes mig hafva varit ett godt skäl att icke godkänna deras
åtgärder. För öfrigt anser jag frågan vara ganska enkel.
Det lärer icke vara tvifvel underkastadt, att, vid första bålsmansregleringen,
indelningen skedde så, att om ett hemman
med 18 d:rs ränta ansågs böra prestera % och ett annat
hemman med 6 d:rs ränta ansågs böra utgöra båtsman,
det sednare hemmanet ålades till det förra betala 6 d:r,
hvilka då motsvarade ^:del af kostnaden för en båtsman,
hvilken sedermera ensamt af det större hemmanet presterades.
Nu har detta fortfarit öfver loo år, och jag hemställer,
huruvida det kan vara rättvist, att de, som skola
gifva en tillskottsränta för ^:dels båtsman, ej betala mer än
•Jtdels båtsman för 100 år sedan kostade, under det andra
nödgas betala såväl egen som deras andel i den ökade rustningskostnaden.
Det har ej funnits någon inom de sammansatta
Utskrn, sorn kunnat säga annat, än att sålunda en orättvisa
hittills ägt rum, hvilken fordrade rättelse. För min
del kan jag således ej annat än anhålla om bifall tillUtskrns
betänk.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Man har till försvar
för Utsk:ns betänk, åberopat riksdagsmännens från Blekinge
intyg och deras belåtenhet med förslaget, samt att de t. o.
m. begärt, alt det genast måtte gå i verkställighet. Innan detta
vittnesbörd kan verka på min öfvertygelse, skulle jag önska
veta, huruvida dessa riksdagsmän äro sådana hemmansägare,
som skola erlägga, eller om de skola mottaga den förhöjda
afgiften. Skola de mottaga, så undrar jag ej på deras belåten
-
Den 8 December.
io5
tenhet; men skola de erlägga öfverskottsräntor, är deras vittnesbörd
onekligen af stor vigt. Jag medger gerna, att den
ojemna fördelningen var orättvis, då den uppgjordes,. och
jemväl, att så länge myntet hade det värde, att penningarna
motsvarade rustningen, denna orättvisa var afhulpen; men
jag beklagar, att, då penningarnas värde förändrades, icke
afven numerären rättades derefter. Men sedan detta icke
skett, utan egendomsvärdet sedermera, enligt b vad Utsk:n
sjelfva medgifvit, i köp och arf satt sig, tror jag det vore
betänkligt att nu återställa saken i det skick, som ursprungligen
varit det rättvisa. Derigenom skulle man nu
göra en verklig orättvisa, och jag instämmer med Hr Dalman
deii, att, om staten kunde betala skillnadan och ersättningen
till dem, sorn nu äro för tungt roterade, sådant borde
ske; men att taga denna ersättning af andra, som emot
en hög köpeskilling förvärfva t äganderätt till sina hemman,
finnér jag betänkligt. Jag vill erinra mig, att R. St. viden
föregående riksdag underlåtit att af jordägare i Skåne, Halland
och Blekinge utkräfva grundräntor in natura just derföre,
att de länge blifvit utgjorde efter ett visst kronovärde;
och lika så obilligt som man då ansåg att uttaga dessa räntor
efter markegångspris, lika så orättvist anser jag att nu
fordra rustningspraestationerna efter markegångspriset.
Gr. von Platen: Jag tror mig icke såsom något skäl
för Utskrns betänk, hafva åberopat det bifall, som BondeSt:s
ledamöter från Blekinge lemnat det framställda förslaget;
men efter jag omnämnt deras belåtenhet dermed,
får jag upplysa, att jag ej kan bestämdt erinra mig mer,
än att ett par af dem äro i den författning, att de skola
både taga och gjfva öfverskottsräntor. För resten kan jag
uppgifva, att jag känner andra personer, hvilka skola erlägga
sådana räntor, som enskildt sagt sig finna förslaget
rättvist. Ytterligare och i afseende på den skakning i egendomsvärdet,
som man bär framställt, får jag nämna, det jag
ej tror någon sådan skakning vara att befara i Blekinge,
enär en ungefär sådan reglering, som nu är i fråga, redan
för 20 år sedan blifvit lofvad. I följd deraf hafva de egendomar,
som i vår tid ombytt ägare, redan förändrat värde,
och någon orättvisa kan ej anses vederfaras ägare af andra
lägenheter, som gått i arf från far till son. För öfrigt har
det blifvit yttradt af de värda ledamöter, som talat emot
betänk., att man hellre borde af statsmedlen lemna något
tillskott åt de tungt, roterade; men jag hemställer, huruvida
dessa ledamöter, om något sådant varit yrkadt af Regeringen,
sjelfva varit färdiga alt dertill lemna sitt bifall. Jag
fortfar att begära bifall till Ulsktns betänk.
Stats- och Oecon.Utsk:ns betänk. N:o 43 blef af R. o.
Ad. bifallet.
»4
Den 8 December.
Företogs till pröfning Oecon.Utsk:s d. i dennes på bor i
det lagda utlåt. N:o 137 i anledn. af väckta motioner om
reglering, dels af den till stapelstäderna utgående tolag, dels
af de s. k. stadsandelarna i uppstäderna.
Frill, von Stedingk, Styrbjörn: När denna fråga i
Oecon.Utsk. förevar, hörde jag till den minoritet, sorn ej kunde
instämma i Utskrs, såsom anledn. till dess tillstyrkande,
uttryckta mening, attUtsk., i målets närvar, outredda skick,
icke borde tillstyrka It. St. att i fråga, huruvida städernas
tolag kan anses vara af privilegii-, bevillnings- eller endast
oeconomisk natur, yttra någon afgörande opinion, och derföre
äfven för egen del hort innehålla med allt omdöme i
detta afseende. Jag skulle deremot tro, att det legat inom
Utskts sk) ’ iighet att söka för Ständerna utreda frågans rätta
natur. Under discussionen i Ulsk. förekommo åtskilliga
upplysningar, som visade, att i vissa städer tolagen var af
privilegiinatur; men äfven andra omständigheter framställdes,
hvilka ådagalade, att den måste vara af hevillnrsnalur.
Deribland vill jag exempelvis anföra den nära beröring,
hvari tolagen står med tullsystemet i allmänhet. Man föreställe
sig, att R. St. belade en colonialvara med en viss
tull, t. ex. 6 sk. å ett g caffe, och att K. M. sedermera för
en eller annan stad beviljade en tolagsafgift af äfven 6 sk.
för hvarje S caffe. På sådant sätt skulle importafgiftea
kunna ökas till 12 sk. i stället för de 6 sk., R. St. bestämt.
Jag anser, att detta ej vore rätt, emedan jag tror,
att tolagen borde vara inberäknad i tullafgiften, så att den
tull, som af R. St. stadgas, ej sedermera må kunna förökas.
Detta är mitt ena skäl; men orsaken, hvarföre jag
egentligen önskade, att tolagen måtte anses såsom bevilln.,
är den, att jag tror, det en betydlig inkomst i följd deraf
skulle staten tillskyndas. Man vill så ogerna ingå på det
indirecta beskattningssystemet. Jag tror dock, att detsamma
för landet vore högst välgörande, emedan det drabbar
hvarje person endast i mån af de varor, han förbrukar, och
således ej kan blifva betungande. Man kan icke förutsätta,
att, i fall tolagen på detta sätt behandlades, samma olägenheter
skulle uppkomma, som man framställt såsom följder
af höga tullafgifter; ty contraband kunde härvid ej komma
i fråga, och man vore alltid säker på den inkomst, tolagen
skulle lemna staten. Jag skulle således önska, att någon
uppmärksamhet härpå fastades i Utsk., och får på de skäl,
jag nu anfört, anhålla om Hr Gr. o. Landtmrs propos. å
återremiss af detta betänk.
Frih. Cederström, Jac.: Äfven jag tillstyrker återremiss
af delta betänk., dock icke egentligen af de skäl, den
siste värde talaren anfört; ty jag instämmer icke i hans »lening,
att tolagsfrågau är af bevillntsnatur. Sättet, hvarpå
tolagen blifvit städerna öfverlåten till aflöning för deras em
-
Den 8 December.
bets- och tjenstemän och till deras communal-inrättningar,
bevisar, att det skett med K. M:s minne ensamt i de flesta
fall. Någon enda gång har det skett på grund af R. St:s
hemställan. Också har tolagen varit ansedd såsom ett åtagande
af städerna sjelfva, för att tillvägabringa de inkomster,
hvarmed deras communalutgifter skulle bestridas. Att
nu vilja göra tolagen till en direct statsinkomst, skulle medföra
behofvet af directa statsanslag till underhåll af städernas
allm. byggnader, fattigvårdsinrättningar, sjukhusbyggnader
&c., och jag tror ej, att vi nu stå på den punkt, att
sådana anslag böra eller kunna äga rum. Jag vill ej bestrida,
att under ett fullkomligt utbildadt statsskick städernas
allm. byggnader och derus tjenstemäns aflöning borde
bestridas af staten och deremot alla inkomster derstädes
inflyta i statscassan; men innan många förbättringar föregått,
kan sådant hos oss ej ske. Den olikhet, som emellan
tolagsafgifterna i de särskilda städerna finnes, bevisar,
att frågan måste såsom oeconomisk anses; och ur denna synpunkt
hade jag väntat, att Utsk. skulle föreslå R, St. att
lios K. M. begära, det allmänna grunder måtte fastställas,
hvarefter tolagen borde utgå, der den är tillåten. Deraf
skulle dock icke följa, att den öfverallt skulle utgå med
samma belopp; ty olika behof för olika städer fordra olika
tillskott, och det bör bero af städerna sjelfva att pröfva,
huruvida de helst genom tolag eller annorledes vilja sam
manskjuta
de medel, som för dessa behof äro erforderliga.
Uti den åsigt, att frågan om denna afgift vore af privilegiinatur,
kan jag ej instämma. Privilegierna för städerna kunna
ej sträcka sig längre än till ordalydelsen af privilegii—
brefven, och enligt densamma kan tolagen så mycket mindre
anses som privilegium, som denna afgift i dessa bref
icke omnämnes. K. bref, som angått städernas organisation,
hafva visserligen fått namn af privilegier; men de hafva
dock icke fått denna rubrik, och derförutan lära de icke
kunna få helgden af privilegier. Men örn man också ville
anse dylika K. bref såsom stadsprivilegier, så får jag erinra,
att privilegier för stad icke äro bland de acter, som ej
utan Konungens och samtliga RiksSttns sammanstämmande
beslut kunna ändras. Det är endast ståndsprivilegier, hvilkas
förändring erfordrar dessa 5 rösters bifall. Stadsprivilegier
kunna deremot i oeconomisk väg ändras. På dessa
grunder anhåller jag om betänkts återremitterande.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Oecon.Utsk. har vid detta
tillfälle sökt att, som man säger, blott komma ifrån saken.
Ehuru Utsk. haft så fullständiga handlingar att grunda
sitt betänk, uppå, att jag betviflar, det mera fullständiga
upplysningar för något Oecon.Utsk. kunna blifva att tillgå,
har Utsk. likväl tillstyrkt ytterligare undersökningar, för att
i detta ämne kunna ens föreslå R. St. en opinionsyttring.
Den 8 December.
Jag för min de], som noga påminner mig den discussion,
hvilken här föreföll, då Gr. Cronhjelms motion remitterades,
erinrar mig ganska väl, att det var lätt att, på grund
blott af denna diseussion, stadga sin mening i denna fråga.
Också stadgade jag då den mening, att tolagen är en allmän
beskattning. Frih. Gederström har förmenat, att det
borde vara hvarje stad obetaget att, i mån af sina behof,
pålägga sig hvilka skatter som helst, och att tolagen vore
att anse som en sådan communal-beskaltning. Detta vore
visserligen rätt, så framt denna beskattning endast drabbade
stadens invånare; men då den utgör en pålaga på varor,
som consumeras icke blott inom, ulan äfven utom staden,
och hvilka ofta consumeras mera af de fattiga, än de förmögna
classerna, hvilka sednare det egentligen tillhör att bestrida
kostnaderna för stadens prydnad samt de andra behof,
hvartill tolagsinkomsterna blifva använda, så kan jag
icke finna, att afgiften förändrar natur derföre, att den uppbäres
i städerna. Den utgör lika så egentligt en allm. beskattning,
som tullafgiften, hvilken äfven uppbäres i städerna.
Just det förhållande, att tolagen är anslagen till ändamål,
som äro förmånliga för staden, bevisar så mycket
klarare obilligheten deraf, att afgiften skall drabba consumenter
utom staden. Beträffande Frih. Cederströms sista anmärkn.
, ang:de oriktigheten af Utskrs mening, alt städerna
kunde äga privilegier, som endast i samma ordning som
grundlagar kunna ändras, instämmer jag deri, att det endast
är RiksSUns och icke städernas privilegier, som kunna
blifva föremål för en sådan behandling. Men äfven om Utsk.
hade velat stadna på halfva vägen och icke yttra någon bestämd
opinion i frågan, huruvida tolagen är en bevilln. eller
icke, så synes mig, som Utsk. genom Gr. Cronhjelms
motion fått sig en väg anvisad, som skulle ledt till ett mera
tillfredsställande resultat, än den väg Utsk. nu behagat
välja. Motionären har nemi., såsom betänk, utvisar, alternativt
föreslagit, 'att i den händelse, att R. St. skulle finna
tolagen böra qvarblifva och af städerna uppbäras, den önskan
hos K. M. måtte framställas, att K. M. täcktes meddela
ett bestämdt stadgande, lill hvilka ändamål tolagsinkomsterna
skola uteslutande användas, samt att städernas
borgerskap och styrelser må förpligtas att inför vederbörliga
embetsverk redovisa uppbörden och användandet af tolagsinkomsterna,
af hvilka alla, som ej till sina afsedda ändamål
blifvit använda, genast borde lill statsverket inlevereras.
Jag tror för min del, att Utsk. varit oförhindradt
att, utan att ingå i den stora principfrågan, föreslå R. St.
en sådan und. anhållan. På dessa skäl tillstyrker jag återremiss
af detta betänk.
Hr af Billbergh, Joh. Peter: Hvar och en, som
känner anledningen till tolagens uppkomst och hvartill denna
afgift är bestämd, måste erkänna, att den är oundviklig,
Den 8 December.
såvida man vill hafva en väl ordnad handel, med de controller
och beqvämligheter, sorn för densamma äro nödiga.
Att frågan icke är af privilegiinatur blef redan vid förra
riksdagen bestämdt afgjordt. Du yrkade BorgareSt. i följd
af Bevilln.Utskrs derom väckta fråga, att den borde anses
såsom en privilegiifråga; men slutligen frångick BorgareSt.
detta yrkande, och samtliga RiksSttn erkände, att
den då om tolagen väckta fråga icke var af privilegiinatur,
hvarföre den också hänskjöts till votering i förstärkta StatsUtsk.
Det lärer således vara öfverflödigt att discutera den
mening, som velat tillägga tolagen egenskap af privilegium.
Den mening, att tolagen barde anses såsom bevilln., synes
mig lika litet grundad. Då 60 § Reg.F. uppräknar hvilka
afgifter skola anses såsom hevilla., och deribland icke nämner
tolagen, vet jag icke, huru man kan påstå, att den är
af bevillntsnatur. Tvärtom är det i 3 § ansvarighetslagen
stadgadt, att tolagen är bland de afgifter, dem K. M. äger
att stadga, borttaga och förhöja efter omständigheterna och
godtfinnande, utan att anmärka, dervid kan göras. Deraf
följer visserligen icke, att Frih. Stedingk ej har rätt i sitt
påstående, att tolagen ofta kan komma i strid med sjö till Isbestämmelserna;
men detta hör icke hafva och har hittills
icke haft menliga följder, så länge man förstått att uppgöra
en riktig gräns emellan båda Statsmagternas rättigheter
i denna fråga. Det är med nöje, jag begagnar delta tillfälle
att derom uttala min mening, då jäg med förundran
fnnnit af Bevilln.Utskts betänk., angtde sjötullen, att Utsk.
ansett sig icke böra vidröra tolagsfrågan derföre, att den
blifvit remitterad till Oecon.Utsk. Detta är, enligt min tanke,
ett stort misstag. Utan att vilja frånkänna K. M. rättighet
att, i mån af hvar Och en stads behof, bestämma den
tolagsproc., som K. M. i nåder finner lämplig, anser jag det
vara R. St:s ovilkorliga rättighet att, vid tullbestämmelserna
för varors in- och utförsel, förklara, huruvida de anse
tolag å en viss artikel böra äga rum eller icke. Då R.St. bestämma
tullen å en artikel, med vilkor att ingen tolag derför skall
erläggas, upphör K. M:s rättighet att å denna varuartikel
lägga tolag. En sådan tillämpning af tolagsförfattningarna
har ägt rum från äldsta lider. Förra tulltaxor hafva frikänt
de flesta artiklar från skyldigheten att erlägga tolag.
När det stadgades, att tolagsafgifter, som förut utgått i
Barnh. b:co, lingö erläggas i Svenskt b:co, förklarades, alt
tolagen likväl borde beräknas efter det värde, som å varorna
voro utsatta i Hamb. b:co. Det var först vid 182.6 års
riksdag, som det stadgades, att tolagen skulle erläggas efter
värdet af Svenskt b:co å alla de artiklar, som icke i tulltaxan
voro nämnda såsom befriade från tolag. Dessa artiklar
voro dä flera; men vid sista riksdag lyckades det blott
alt få 2:ne artiklar befriade från tolag. Jag var dock nöjd
dermed, emedan principen derigenom var erkänd.
110
Den 8 December,
Men för att återkomma till detta betänk., får jag yttra
den öfvertygelse, att om man antager den grundsats, hvilken
jag erkähner, att det är K. M:s rättighet att bestämma
lolagens belopp, men Pi. Sits rätt att bestämma hvilka varor
ej böra belastas med tolag, så böra R. St. icke såsom
Ständer befatta sig med frågan, till hvad belopp tolagen
utgår eller huru den användes, emedan det icke måtte vara
ett större åliggande för R. St. att utöfva controll öfver
denna afgift, än öfver de mångfaldiga andra afgifter, såsom
hamn- och bropenningar, hvilka i städerna uppbäras och
för dem äro lika angelägna, samt om hvilkas belopp och
användande R. St. på samma grund borde taga kännedom.
Jag yrkar derföre återremiss af detta betänk., och att, sedan
Bevilln.Utsk. ansett sig ej böra befatta sig med tolagen
derföre, att frågan derom blifvit remitterad till Oecon.Utsk.,
sistnämnde Ulsk, måtte förklara sig anse, det Ständerna väl
till K. M. kunna ingå med den nu föreslagna skrifvelsen, i
fall deri, emot min tanke, skulle anses behöflig; men att
Oecon.fJtsk. i alla fall anser Bevilln.Utsk. hafva rättighet
och pligt att framställa hvilka artiklar böra befrias från toJagsafgift,
för att icke denna må stå i strid med tullbestämmelserna.
Det är kändt, att tolagen i några städer uppgår
till ^ ä 3 proc, af varans värde, hvaremot tullafgiften stundom
ej uppgår till en proc., och jag anser orimligt, att större
afgift skulle erläggas till staden, än till staten. Äfvenså
hafva vi utförselartiklar, sorn ej tåla någon tull, t. ex. stångjern,
och således ej böra belastas med dryg tolag. Jag anser
det vara Bevilln.Utskts rättighet och skyldighet att tillse,
det icke några sådana anomalier må äga rum; och dertill
fordras icke den förklaring, att tolagen skall anses såsom
be vi lin.
Frih. von Stedingk: Frih. Cederström bar yttrat, att
det ej vore möjligt att till staten indraga tolagsafgifterna, utan
alt en hel hop reorganisationer derförinnan verkställdes. Jag
medger, att det är vågsamt af mig att i detta fall motsäga
en så hög embetsman och skicklig statsman som Hr Frih.,
hvilken hör känna ifrågavar. förhållande bättre än jag; men
jag kan ej fördölja, att jag tror dessa organisationer lätt
kunna verkställas, om man blott bestämde, att de af K. M.
beroende tolagsafgifterna skola indragas till staten och redovisas
inför ett bestämdt embetsverk, samt att städerna,
som icke kunna umbära den penningesumma, hvilken för
deras hamnbyggnader och andra för handeln nödiga inrättningar
erfordras, sedermera skola få lyfta de för sådana ändamål
nödiga medel, men intet derutöfver. Att derigenom
en vinst för staten skulle uppkomma, derom är jag öfvertygad.
Jag förstår ej, att någon stor reorganisation af detta
embetsverk i följd deraf skulle blifva nödig; möjligen erfordrades
en något större personal, till hvilkens aflönande statens
behållning på tolagsinkomsterna skulle lemna tillgång.
Den 8 December.
in
Man liar sagt, att tolagen vore stadsprivilegium och icke
ståndsprivilegium. För min del hemställer jag, huruvida
något mera kan tillhöra den beskattning, It. St. äga att bestämma,
än denna afgift, som hvarje person nödgas betala,
då han köper en vara, som är belagd med tolag. Jag skulle
tro, att detta är en riktig beskattning, som drabbar hela
Jandet. Man skulle kunna säga, att tolagen ej hörer till hevilla.
, enär den ej är upptagen i 60 § Reg.F.; men deraf
anser jag ej följa, att den ej är af bevillntsnatur, ty på samma
skäl, som man säger, att tolagen ej är bevilln. derföre,
att den ej nämnes i 60 §, kunde man säga, att K. M. på
brännvänsbränningen kunde lägga hvad skatt som helst, emedan
i nämnde § upptages blott husbehofsbränningsafgiften
såsom bevilln. Jag tror, man ej skall kunna förebrå mig
att hafva förkärlek för någondera af Statsmagterna, då jag
yttrar, att då K. M. lemnäs rättighet att genom ett enda
penndrag föröka tolagsafgifterna, kan jag ej finna annat, än
att det vore nyttigt för staten, om dess inkomster genom
detta indirecta beskattningssätt kunde ökas. Vi hafva under
denna riksdag temligen ofta sett anslag nekas, och jag
kan icke tro, att anledningen dertill varit någon annan än
den, att Nationen icke tror sig äga tillgångar; och kunde
man på detta sätt skapa tillgångar, vore sådant till en början
ganska nyttigt för Riksg.cont. Det är från dessa synpunkter
jag utgår, då jag ytterligare vågar anhålla om ålerremiss
af förevar, betänk.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Ehuru jag ej kan vara fullt
belåten med Oecon.Utskts förevar, betänk., skulle jag likväl
önska, att Pu o. Ad. ej måtte finna anledn. att återremittera
detsamma, emedan min öfvertygelse är, att Utsk. ej kan
blifva i tillfälle att behandla detta ämne på ett mera tillfredsställande
sätt. Jag bör först upplysa, att den afdeln.,
som utarbetade målet, behandlade frågan mera grundligt,
än den sedermera i Utsk:s plenum blef afgjord. Afdeln.
ville nemi. afgöra, huruvida tolagsfrågan kunde anses vara
af privilegii-, bevillnings- eller oeeoriomisk natur. De undersökningar,
som inom afdeln. skedde, gåfvo fullständigt
vid handen, att alla dessa 3:ne naturer voro gemensamma
för tolagen. Visserligen kan det ej komma i fråga, att tolagen
bör anses såsom ett ståndsprivilegium, och det har
ej heller, enligt hvad jag kunnat fatta, blifvit påstådt; men
man har lika litet velat erkänna, att tolagen är ett privilegium
för städerna. Det har likväl för mig blifvit klart, att
städerna erhållit privilegier på denna tolag. Derpå hafva
bevis inom Utsk. blifvit framlagda; och det är nu en rättsfråga,
huruvida de skola blifva i åtnjutande af dessa privilegier,
eller om de kunna städerna frånkännas. Bevillningsnatur
måste frågan hafva, emedan den ovilkorligen inverkar
på consumtionsafgifterna; och det har här af en värd leda
-
112
Den 8 December.
mot blifvit ådagalagdt, att tolagsbeloppet på vissa artiklar
vida öfverstiger tullafgiften. Ett sådant orimligt förhållande
borde undanrödjas, och> enligt min tanke, kunde sådant
lämpligast ske derigenom, att man förklarade, det någon
afgift af sådan beskaffenhet som tolagen ej finge äga rum,
utan att den skulle utgöras gemensamt med tullen. Att K.
M. ensam kan efter behag höja och sänka tullen är, efter
min öfvertygelse, rakt stridande mot 60 § Reg.F. Man har
velat likna tolagen vid sådana afgifter, som, enligt 3 § ansvarighetslagen,
bero af Regeringens bestämmande; men den
måste vara något helt annat. Hamnpenningar, bropenningar
och sådana speciella afgifter, som der omtalas, kunna
icke komma i parite' med tolagen, emedan tolagen utgår efter
samma beräkningsgrund sorn tullen, och således’ej är
annat än en verklig tullafgift. Detta var något, som äfven
Utsk:s afdeln. trodde sig finna, och flera af Utsk:s ledamöter
gåfvo en sådan opinion tillkänna. Men man mötte å
andra sidan svårigheten att förklara det factum, att tolagen
är tillkommen, om icke precist på grund af en bestämd lag,
dock genom elt häfffvunnet regeringssätt i detta fall. Man
fann, att städerna hade bestämdt behof af en sådan inkomst
och att den ej på annat satt kunde tillvägabringas, samt att
den andra Statsmagten godkänt detta förhållande, hvilket således
vunnit häfd och kunde ses ur den synpunkt, att K.
M., i följd af sin oeconomiska lagstiftningsrätt, ägt att bestämma
tolagen. Med ett ord, tolagens invecklade natur
gjorde, att Utsk. omöjligen kunde förena sig 0111 en bestämd
opinion, rörjde den synpunkt, hvarunder frågan egentligen
borde betraktas. Man Irodde också, att, på grund af de redan
anställda undersökningarna, man ägde fidi anledning förmoda,
att Regeringen sjelf önskade en fullständig utveckling
af ämnet, och att frågan må blifva så utredd, att den
kunde undgå att blifva ett tvistämne. Jag delar denna öfvertygelse
och tror mig hafva bevis derpå genom de åtgärder,
som af Regeringen i denna fråga blifvit vidtagna; men
jagihar derjemte den öfvertygelse, att ingen reglering i detta
fall inträffar, innan vi fått ett Finance-ministerium, som i
riktig ordning kan företaga frågan, och det är på denna
grund jag önskar, att man ej vid denna riksdag må söka påskynda
saken, utan åtnöja sig med den'framställning, Utsk.
tillstyrkt, då man genom Regeringens åt ämnet lemnade uppmärksamhet
finner, att Regeringen sjelf har för afsigt att
framgå på en väg, som kan leda t-ill ordning i detta fall.
Utan tvifvel måste städerna, om de ej få uppbära tolagen,
derför erhålla fullt vederlag; ty det lärer vara en afgjord
sak, att om de skola existera såsom städer, måste deras
hamnbyggnader vidmagthållas och magistratspersonerna der-"
städes bibehållas. Måhända kunde sådant på några ställen
undvikas; men dessa fall måste bero på en speciel reglering,
som
Den 8 December.
sora omöjligen af Oecon.Utsk. eller R. St. kan uppgöras.
Dertill fordras undersökningar, som ej inom Representationen
kunna åstadkommas. Allt, hvad Oecon.Utsk. kunnat blifva
varse och hvad man trott, att R. St. afven skulle inse, är,
att förhållandet är till den grad inveckladt, att man i närvar.
stund ej har annat att önska, än en tydlig utveckling
af frågan, och att K. M. måtte till nästa Ständer öfverlemna
ett förslag, att antingen tolagen måtte jernnäs, så att
den i alla hamnar utgår med lika stor proc. af varornas
värde, eller också helt och hållet upphöra, emot städerna
försäkrad ersättning af statsverket. Jag skulle önska, att R.
o. Ad. täcktes finna, att Oecon.Utsk., så sammansatt som ett
sådant Utsk. är, omöjligen kan komma längre, än till hvad
Utsk. nu tillstyrkt; och skulle betänk, återremitteras samt
Utsk. sättas i nödvändighet att vidröra frågan om städernas
privilegier, så förutser jag endast en ytterligare inveckling
och ingen utveckling af ämnet. Dessutom hafva R. St. redan
på visst sätt för Oecon.Utsk. afskurit möjligheten att
behandla denna fråga såsom ett bevillntsmål, emedan R.
St:s Constit.Utsk. godkänt den åsigt, Bevilln.Utsk, yttrat, att
detta Utsk. ej kan med frågan sig befatta. Jag instämmer
med en värd talare midt emot deruti, att om man skulle
rent af frånkänna tolagen all slags bevillnrsnatur, skulle
man, i consequens dermed, kunna raisonnera sig dertill, att
afgiften för brännvinsbränning ej vöre någon bevilln., så vida
den ej erlades för husbehofsbränning, som endast nämnes
i 60 § Reg.F., i följd hvaraf beskattningen å fabriksbränningen
hlefve Konungens och icke R. St:s ensak, i fall
man så ville tolka nämnde §, att ingen afgift, som ej deri
uppräknas, kan vara af bevillntsnatur. Jag tillstyrker bifall
å förevar, betänk.
IJr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag har tillförne
flera gånger yttrat min öfvertygelse, att tolagen ej kan vara
annat än af bevillmsnatur och en allm. afgift, som, enligt
60 § Reg.F., ej kan utan R. St:s medgifvande förökas; men
jag har begärt ordet egentligen blott i anseende till en värd
talares yttrade önskan, att gå en medelväg emellan de båda
motsatta opinionerna, och för att erinra, att det gått honom,
såsom det ofta går vid sådana försök, nemi. att man råkar
i uppenbar motsägelse. Den värde talaren har sagt, att det
är K. M:s obestridliga rätt att efter sitt godtfinnande bestämma
till hvad belopp tolagen skall utgå, men att det är
R. St:s rätt att bestämma för hvilka artiklar ingen tolag
skall erläggas. Hafva nu R. St. rättighet att bestämma vissa
artiklar, för hvilka ingen tolag skall erläggas, så måste de
äfven hafva rätt att utsträcka denna frihet för tolagsafgift
till alla artiklar; och då vill jag hemställa, hvartill K. M:s
rätt att höja och sänka tolagen skulle belöpa sig, när ingen
17 II. i5
Den 8 December.
vara funnes, som finge beläggas nied tolag. Jag tror, att
detta är tillräckligt bevis, att tolagen, såsom jag nämnt,
måste vara och förblifva af bevillnts natur. Förgäfves skall
man, för att utröna tolagens egenskap, efterforska förhållandet
vid de lider, då den uppkommit; tydå varvår statsförfattning
ännu så oordentligt reglerad, att derigenom någon
upplysning ej står att vinna, utan nian får lof att gå
till grundlagen och der se hvilka afgifter tillhöra bevillningen,
och så snart någon afgift finnes slå med dem i samma
kategori, mäste den tillerkännas bevillnts natur. Men jag
vill icke nu vidare drifva denna thes. Jag, hade blott önskat,
att Oecon.Utsk. icke tillstyrkt R. St. att hos K. M. i
und. anhålla, att under tiden och intill nästa riksdag tolagsafgifterna
ej må ökas eller någon ny tolag beviljas, utan jag
önskade, att R. St. måtte hos K. M. tillkännagifva, att de
anse ingen förökning af tolagen kunna medgifvas.
Hr Hjärne, Harald: De, som yrka, att det uteslutande
bör vara interessen, som representeras i National-representationen,
tror jag skola i detta betänk., äfvensom uti
betänk, om salu-accisen, se en frukt af denna deras princips
tillämpning. Om det händer, att uti ett TJtsk. ett interesse
kommer att blifva öfvervägande derigenom, att många
enskilda ledamöter, som försvara detta interesse, der äro
sammanhopade, skall man alltid från detta TJtsk. få mottaga
betänkm, som utgå fran den åsigt, hvilken för delta interesse
är gynnande; ty enskilda interessen hafva i allmänhet det
med sig att icke taga skäl, utan blott afse sig sjelfva. Hr
af Billbergh har upplyst Frih. Cederström om tolagens primitiva
ändamål, hvilket var, att den skulle användas till
hamnbyggnader, magasiner för varor Scc., men ingalunda
till sådana communal-utgifter, som Hr Frih. citerat, då han
omtalat fattigvårdsanstalten, sjukhusbyggnader &c. Resultatet
af den undersökn., TJtsk. gjort, hoppas jag skall blifva,
att tolagen återföres tili sitt primitiva ändamål, hvartill
den numera icke ensamt användes, och att de städer, som
med tolagen bestrida deras enskilda communal-utgifter, komma
att återbära de orätt använda medlen, hvilka antingen
böra upphöra att debiteras eller också inflyta till statsverket.
Jag ville, lika med Gr. Horn, icke yrka återremiss af
detta betänk., emedan jag är öfvertygad, att denna återremiss
ej skall tjena till något, utan att betänk, skall hit
återkomma ungefär i samma och icke i bättre skick, än det
liu är, i afseende på principfrågan, som egentligen här varit
föremål för öfverläggningen; men TJtsk. har motsagt sig
sjelf, då det i premisserna uttryckt den tanke, att TJtsk. ej
ville bestämma, huruvida frågan var af bevilln:snatur elfer
icke, och i sitt tillstyrkande indirect sagt, att frågan är
af oeconomisk natur. TJtsk. har nemligen tillstyrkt, ”att R.
St. måtte hos K. M. i underd. anhålla, att under tiden och
Den 8 December.
intill nästk. riksdag tolagen icke niå okas eller någon ny
tolag beviljas.” Formen för detta tillstyrkande bevisar, att
Utsk. ansett frågan vara af oeconomisk natur eller sådan,
att det vore beroende af Konungen att behandla den efter
dess eget godtfinnande. Här har tillräckligt blifvit utredt,
att frågan är af bevillnlsnalur; men orsaken, hvarföre meningarna
i detta fall inom Utsk. voro så delade, att man på
ingendera sidan tordes påyrka votering derom, utan öfverenskom
om den medelväg att lenina saken oafgjord, var den,
att man var öfvertygad, att tolagen på vissa ställen verkligen
var af oeconomisk natur, men på de flesta ställen och
i allmänhet taget ej kan anses såsom annat än bevilln.; ty
att den inverkar på tu 11 hevi lin. lärer af ingen kunna bestridas.
Om man hyser den åsigt af 60 § Reg.F., som Hr af
billbergh framställt, är det tydligt, att man äfven kommer
till samma resultat sorn denne värde ledamot; men då kommer
man också till den conclusion, att blott Konungen åt
en skatt gåfve något sådant namn, som ej är upptaget i 60
§, skulle Konungen äga rätt att pålägga denna skatt, It. St.
oåtsporda. Så tror jag dock icke, att Representationen någonsin
tolkat grundlagar, eller att Konungen kommer att
tillämpa densamma.
Det har, såsom skäl hvarföre frågan borde anses vara
af oeconomisk natur, blifvit framstäldt, att den blifvit behandlad
af Oecon.Utsk. Jag ber att i R. o. Ad:s minne få
återföra marchen af denna frågas remiss. R. o. Ad. remitterade
den till Itevilln.Utsk. och ansåg den således vara af
bevillntsnalur. Bevilln.Utsk. återsände frågan och förklarade
sig icke dermed kunna taga befattning. Då återsände R.
o. Ad. densamma till Bevilln.Utsk. och förklarade således
för andra gången, att Ståndet ansåg frågan vara af bevillntsnatur.
Men derefter befanns, att 2:ne andra Stånd remitterat
frågan till Oecon.Utsk. och endast ett Stånd, jemte R.
o. Ad., beslutat remiss till Bevilln.Utsk. I följd deraf koin
frågan om remissen att afgöras af Constit.Utsk., som hänvisade
målet till Oecon.Utsk., utan att låta denna remiss åtföljas
af något enda motiv. Här bör således afgöras, huruvida
Oecon.Utsk. i fråga om målets behandling bör låta leda
sig af sin egen öfvertygelse eller icke. 1 detta afseende
ber jag att få uppläsa sista mom. af 34 § Riksd.Ordn., som
innehåller: ”Vilja R. St. hellre, än att tillsätta flera Utsk.,
remittera sådana mål, som till visst Utsk. icke höra, antingen
till Besvärs- o. Oecon.Utsk., eller till något af de öfriga
förut tillsatta Utsk., vare samma Utsk. pligtig!, att med
dess utlåt., i enlighet med erhållen remiss, inkomma; och
bestämme sjelfva ämnets beskaffenhet efter grundlagen, men
icke den hvarje särskildt Utsk. i allmänhet uppdragna befattning,
huruledes ett mål, i enlighet med R. St:s deröfver
tillhöriga beslutande-rätt, bör afgöras.” R. o. Ad. torde finna
af det nu upplästa morn., att om Oecon.Utsk. anser frä
-
Den 8 December.
3:111 vara af bevillnts-hesknffenhet, är Utsk. oförhindrad! att
behandla den såsom bevilln:smål. Jag har varit bland dem,
sorn yrkat, att frågan måtte så behandlas; men jag bekänner,
att jag ej ville hasardera det vigliga beslutet öfver
principfrågan genom begäran om votering, derföre att tankarna
voro så delade, att man ej kunde beräkna, huruvida
icke Utsk. kunnat stadna i det beslut, att frågan var af
oeconornisk beskaffenhet. Derföre medgaf jag, lika med
dem, som delade min tanke, att man ej skulle afgöra af
livad beskaffenhet frågan var, innan den vid nästa riksdag
hunnit blifva fullständigt utredd genom ytterligare undersökningar.
Jag skulle således önska, att ingen återremiss
af detta betänk, skedde, såvida icke Utsk. indirect uttryckt
den mening, att frågan är af oecononiisk natur, då Utsk.
tillstyrkt en und. anhållan, att icke intill nästa riksdag tolagsafgifterna
må ökas eller någon ny tolag beviljas. Nu
får jag deremot, i consequens med Utsk:s beslut att innehålla
med allt omdöme öfver frågans natur, yrka betänkts
återremitterande, på det att nyssnämnde tillstyrkande må
återtagas.
Hr Dalman: Man har såsom skäl emot mig åberopat
3 § ansvarighetslagen, hvaraf skulle följa, att tolagen, såsom
en afgift, bestämd till hamnars och broars underhåll,
ej vore af bevilln:snatur. Till en början får jag yttra, att
då ansvarighetslagen icke är grundlag, kan den icke upphäfva
grundlagen, äfven om den skulle innefatta något sådant
stadgande, som dermed stöde i strid; och då grundlagen
i 60 §. Reg.F. tydligen stadgar: Ej må några allm. afgifter,
af hvad namn och beskaffenhet som helst, utan R.
St:s samtycke kunna förhöjas, stora sjötullen å inkommande
och utgående spannmål allena undantagen,” samt det ej lärer
kunua nekas, att tolag är en allm. afgift, så förmodar
jag, att den åberopade § i ansvarighetslagen ej kan hafva
afseende på ifrågavar. eller några andra allm. afgifter, utan
endast på sådana afgifter, som uttagas af vissa communer
eller för vissa enskilda ändamål, såsom hamn-, bro- och färjpenningar
<3tc. Hvad hamn- och bropenningar beträffar, erläggas
de särskildt och icke tillsammans med tolagen, äfvensom
de beräknas efter annan grund än tolags-afgiften, hvilken
beräknas efter varans värde, då deremot hamnpenningar
utgå efter fartygens lästetal; och hvad färjpenningarna
angår, så vet en hvar, att de utgöra en afgift af obetydlig
beskaffenhet, som erlägges efter taxa. Således tror jag, att
3 § ansvarighetslagen hvarken kan upphäfva elier står i
strid med grundlagens stadgande om hvad under namn af
bevilln. förstås; och är jag således lika med Hrr Cederschjöld
och Hjärne, öfvertygad derom, att tolagen är af bevilln:snatur.
Lika med Gr. Horn tror också jag, att det ej är stort
■värdt att vid denna riksdag söka genomdrifva denna prin
-
Den 8 December.
cips godkännande. Det är derföre icke under förhoppning
att vinna detta ändamål, jag yrkat betänk:s återremitterande;
men hvad jag tror kunna vinnas och ganska lätt stå att
vinna, utan att principfrågan afgöres, är, att Utsk., på sätt
Gr. Cronhjelm föreslagit, tillstyrker den und. anhållan, alt
JK. M. matte bestämma till hvilka ändamål de nu befintliga
tolagsi^komsterna skola användas, och
att de städer, som uppbära tolag, må förpligtas att lill behörigt
embetsverk insända redovisning öfver medlen; ty om
samma praxis fortfore, som nu under flera år blifvit följd,
nemi. att K. M. kunnat efter godtfinnande förhöja tolagen,
så kunde städerna utverka dess förhöjning och sedermera,
enär ändamålet ej är bestämdt, använda tolagen till löneförhöjningar,
hvartill den här i Stockholm lärer utgått, till
uppbyggande af pyramider, obelisker &c. Med ett ord, tolagsinkomsterna
kunde användas till helt andra ändamål än
dem, som varit afsedda med denna beskattning, nemi. vissa
hamnars och broars underhåll. Det har visserligen icke
varit hvarken motionärens eller min mening, och jag tror
ej heller, att någon annan af dem, som yrkat reglering af
tolagen, åsyftat, att de städer, som uppbära tolag, skola gå
miste om en sådan inkomst för de ändamål, hvilka dermed
varit afsedda, utan meningen är att en gång få bestämdt,
huru stora inkomster städerna genom tolagen böra erhålla,
och alt densamma såsom en allm. afgift må uppbäras i sammanhang
med tullen och utsättas i tulltaxorna, så att de
trafikerande der må kunna se, hvad de skola betala. Redan
i denna reglering ligger en stor fördel.
Jag skulle jemväl, lika med Hrr Hjärne och Cederschjöld,
tro, att om man ej direct vill säga, att frågan är af bevillntsnatur,
så bör man åtminstone icke indirect säga, alt den är
af oeconomisk beskaffenhet, utan bör denna principfråga
lemnäs in suspenso; och i följd deraf önskade jag, att Utsk:s
förslag om en und. anhållan, att tolagen ej må ökas, måtte
förfalla.
På det Utsk. måtte taga dessa anmärknrr i betraktande
och närmare granska det förslag, Gr. Cronhjelm framställt,
hvilket icke, för att kunna i åtskilliga delar bifallas, förutsätter
en bestämd opinionsyttring om tolagens natur, kan
jag icke frångå min anhållan om återremiss af betänk.; och
jag är öfvertygad, att Gr. Horn, såsom Utsk:s ordförande,
ej skall underlåta att med all sin kraft understödja dessa billiga
fordringar, att en redogörelse för allm. afgifter må
äga rum.
Gr. von Fersen, Hans: Jag anmälde mig, då en värd
ledamot, Hr af Billbergh, anticiperade på den blifvande
discussionen om Bevilln.Utskrs betänk., rörtde stora sjötullen.
Sedermera har en annan värd talare, Hr Cederschjöld, till
det mesta framställt, hvad jag ämnade svara på Hr af Bill
-
n8
De ii 8 December.
berghs anmärka., att Bevilln.TJtsk. bort föreslå, det vissa
varuartiklar skulle befrias från tolag. I consequens med
denna Hr af Billberghs sats har Hr Cederschjöld ganska
riktigt visat, att om Bevilln.Utsk. ägde föreslå och R. St.
kunde besluta, det en artikel skall vara fri från tolag, så
kunde samma beslut fattas i afseende på alla de öfriga artiklarna;
och hvari Konungens ratt att bestämma tolagen då
skulle bestå, vet jag icke.
För öfrigt hafva här åtskilliga meningar om förevar,
frågas natur blifvit yttrade. Det torde vara mig tillåtet att
ännu en gång yttra mina åsigter i detta afseende. Jag framställde
dem, då frågan här förekom till remiss; men då motsidan
vid detta tillfälle upprepat de skäl, som då lades till
grund för dess åsigt, torde jag äfven nu få upprepa mina
skäl. De stödja sig på 60 § Reg.F. och 3 § Ansvarighetslagen.
60 § uppräknar de titlar, hvaraf bevilln. utgöres.
Der finnes ej tolagen upptagen; men man säger, att tolagen
står i så nära sammanhang med stora sjötullsbevillningen,
att om den ej är bevilln., är den dock af bevillntsnatur.
Denna distinction kan jag ej fatta, utan jag tror, att hvad
som är af bevillntsnatur äfven är bevilln. Således måste
tolagsfrågan vara ett af två, antingen bevillnts eller oeconomiskt
mål. Vid innevar. riksdag hafva, såsom Hr Hjärne
upplyst, meningarna derom varit så delade, att denna fråga
måst afgöras al Constit.Utsk., och detta Utsk. har hänvisat
målet till Oecon.Utsk., sedan det förut varit öfverlemnadt
till Bevilln.Utsk. Mig synes det således, att Constit.Utsk.
ansett frågan icke vara af bevillnrsnatur eller bevillnzsmål,
då dess domslut innehöll, att målet borde remitteras till
Oecon.Utsk., hvilket ägde att med Bevilln.Utsk. sammanträda,
i händelse sådant kunde finnas nödigt. Deraf synes, att
det blott var för att af Bevilln.Utsk. hemta upplysning om
tolagens belopp, som denna hänvisning lemnades Oecon.Utsk.
för den händelse, att man önskade hos K. M. göra lind. anhållan
om tolagens nedsättning.
Man har här sagt, att 3 § Ansvarighetslagen ej kunde
upphäfva stadgandet i Go § Reg.F.; men jag får fästa uppmärksamhet
på ingressen af ansvarighetslagen. Der står,
att ”sedan R. St. sig emellan öfverenskommit om den ansvarighetslag
för Statsrådets ledamöter &c.” R. St. hafva
således öfverenskommit om denna ansvarighetslag, och i
följd deraf måste den stå i full öfverensstämmelse med grundlagen.
3 § af nämnde ansvarighetslag innehåller: ”Skulle
Statsrådsledamot eller Konungens rådgifvare i commandomål
tillstyrka Konungen att vidtaga sådant steg, hvilket uppenbarligen
är stridande emot Reg.Fts bokstafliga föreskrift uti
57 §, rörtde R. St:s beskattningsrätt, uti 60 § till förhöjande
af den bevilln., R. St. sig åtagit, eller af sådana artiklar,
hvilka i densamma till bevilln. räknas, allt sådant till förökande
af Kronans inkomster, dock härunder icke begripna
Den 8 December.
sådana, i denna 60 §. icke omnämnda afgifter, hvilkas föremål
.äro inrättningar lill enskildas gemensamma nytta och
beqvämlighet, såsom båk-, bro-, färj- och andra afgifter
af dylik beskaffenhet” &c. Frågan ar således: är tolagen
en af Kronans inkomster? Nej! Den hörer således ej till de
afgifter, som i Reg.Fts 60 § nämnas; och då det är en afgift
till enskild nytta, måste man medgifva, att den är i
samma kategori med de båk-, bro- och färjpenningar och
andra afgifter af dylik beskaffenhet, som ansvarighetslagens
3 § omförmäler. För mig är således klart, att tolagen ej
kan räknas till bevillntsafgifterna, hvilka i 60 § upptagas.
Man har äfven sagt, att om man ej till hevilla, ville räkna
andra afgifter än dem, hvilka denna § nämner, behöfde K.
M. endast gifva nytt namn åt en beskattning, för att kunna
pålägga den; men jag får erinra, att förhållandet med en
allm. beskattning till förökande af Kronans inkofaster är helt
annat, än med sådana afgifter, som utgå till enskildas gemensamma
nytta. Jag tror således, att denna argumentation
förfaller.
Då jag nyss yttrade mig om Ilr af Billberghs framställning,
förbigick jag en omständighet, nemi. hans yttrande,
att om R. St. bestämde en hög tull å någon artikel, kunde
den tolagsproc., som af denna lull skulle utgå, blifva en
alltför hög afgift för denna artikel. Detta, tror jag, äger
sitt eget correctiv deri, att K. M., i förhållande till tullafgiftens
höjd, kan bestämma en lägre tolagsproc., hvarigenom
missförhållandet rättas. För öfrigt äro icke alla, utan
endast vissa varuartiklar belagda med tolag, hvilket ytterligare
bevisar, att tolagen ej är någon albil, afgift.
Detta i afseende på sjelfva principen teller målets natur.
Jag fortfar i den öfvertygelse, att tolagen; ej är af bevillntsnatur;
och det är på grund af denna öfvertygelse, jag täger
mig friheten fästa uppmärksamhet på OecOn.Ulskts nu förevar.
betänk., deri Utsk. tillstyrkt den un«. anhållan, ”att
K. M. läcktes låta företaga en så beskaffad undersökning,
ang:de tolagens tillkomst och användande, sfim af CommerceColl:m
och förenämnde committerade blifvit föreslagen, samt
att K. M. derefter behagade vid nästk. rikUdag till R. St.
aflåta Dess nåd. förslag till dels reglering eif stapelstädernas
tolagsinkomster, dels controller öfver deras) användande till
sina bestämda ändamål.” Då, enligt min öfvertygelse, tolagen
icke är af bevillnrsnatur, och jag såledeV anser, att man
ej direct kan säga, att den är en afgift, metf hvilken R. St.
äga att sig befatta, kan jag ej inse, hvarfjöre man på en
omväg skall söka komma till samma resultat. Om, enligt
den af Utsk. föreslagna und. anhållan, ett \förslag angtde
tolagens reglering vid nästa riksdag skulle R.\St. föreläggas,
skulle det tillhöra R. St. att deröfver yttra si^V oc^1 * samma
stund kommu tolagsfrågan att, i stället för des» oeconomiska
natur, erhålla egenskapen af beskattnings/niål-\ Det är pa
iia
Don 8 December.
denna omständighet jag velat fästa deras uppmärksamhet,
som lika med mig anse tolagen ej vara af bevi!ln.‘snatur.
För öfrigt yrkar jag hvarken återremiss, bifall eller afslag
i detta betänk., emedan jag tror, att hvad grundlagen stadgat
om afgifter icke genom ifrågavar. hemställan kan rubbas;
och hvad tolagens reglering beträffar, hvilken jag anser
af behofvet påkallad, förmodar jag, att då denna sak
varit öfverlemnad åt en af K. M. nedsatt committé', K. M.
lärer taga i betraktande, hvad denna committé' gjort, och
att således till städernas och det allmännas nytta saken blir
reglerad utan den föreslagna und. skrifvelsen, hvilken synes
mig innefatta litet i sak och mera vara föreslagen för att få
någon conclusion, utan afslag a motionärens framställning.
Frih. von Stedingk: Då jag icke kan underlåta att fortfarande
önska återremiss af detta betänk., kan jag ej dela den
farhåga, Gr. Horn sednast framställt, att målet derigenom
skulle hos Utsk. blifva mer inveckladt. Jag gör mig visserligen
icke stora förhoppningar af en återremiss, ty jag påminner
mig, att man efter 2tne dagars discussion inom Oecon.-  Utsk. ej kom till annat resultat än denna und. önskningsadress
till K. M.; men jag tror, att om också Utsk. ej ville
fästa stor uppmärksamhet vid återremissen och skulle qvarstå
vid den anhållan, som nu är tillstyrkt, kunde Utsk. åtminstone
deri insätta en önskan att få inhemta Regeringens
egen tanke i fråga om tolagens bevilln:s- eller privilegiinatur.
Jag har redan förut yttrat min öfvertygelse, att om
tolagsinkomsterna skulle tillhandahållas statsverket, och städerna
af staten erhölle, hvad som erfordras för de ändamål,
hvilka med tolage^i varit afsedda, skulle statsinkomsterna
blifva ökade, och S betraktande deraf hyser jag det glada
hopp, att Regeringen sjelf kunde anse tolagen böra betraktas
såsom bevilln.j Gr. v. Fersen har yttrat, att tolagen ej
vore en allm. beskattning derföre, att ej alla varor vore belagda
med tolag; mien han lärer ej kunna förneka, att den
åtminstone i så rraåtto är en allm. beskattning, som den erlägges
af alla me(& tolag belagda varor. Jag har visserligen
vid denna riksdag sett den obenägenhet, Representationen i
allmänhet visat fffjr att gå föreslagna reformer till mötes;
men jag kan ickfc neka, att jag likväl önskar reformer, och
att det för mig jvore en stor tillfredsställelse, om man i aldrig
så ringa mån ville börja dermed. Jag tror, att, på
sätt jag önskat,| ifrågavar. indirecta beskattning kunde öka
statsinkomsten, foch under denna synpunkt önskar jag, att
den måtte anses* såsom bevilln.
Hvad åter/beträffar åtskilliga värda talares anmärkn.,
att Utsk. skullfe yttrat sin opinion om målets natur genom
dess tillstyrkaJ^e^ att R. St. måtte i und. anhålla, att, under
tiden oclj intiH nästkommande riksdag, tolagsafgifterna
f icke
Den 8 December.
jelte må ökas eller någon ny tolag beviljas, så finner jag aldeles
icke, att detta tillägg innefattar någon bestämd tanke,
att frågan är af oeconomisk natur. I Utsk. önskade jag lifligt
dessa ords intagande. Jag ansåg dem uttrycka samma
mening, som Hr Cederschjöld velat hafva framställd, eller
att R. St. icke anse någon förökning af tolagen kunna medgifvas.
I fall K. M. fäster uppmärksamhet vid R. St:s framställning
i detta ämne, lärer K. M. ej underlåta alt gå deras
önskan till mötes, och då är det detsamma, om man på
detta sätt framställer, att tolagen ej förökes, eller med åberopande
af sina rättigheter fordrar det. Jag har intet vidare
att tillägga och anhåller endast om propos. på återremiss
af Utskrs betänk.
Frih. Roye! Jag har sökt att med uppmärksamhet följa
discussioneti i detta amne; men jag kan icke inse, hvilket
ändamål med säkerhet kunde vinnas genom betänkts återremitterande.
De fordringar, som de värde anmärkarne, Frilitna
V. Stedingk och Cederström samt Hr Dalman framställt,
synas mig först då kunna med säkerhet tillfredsställas, när
en sådan undersökning försiggått, sorn uti Utskts betänk,
tillstyrkes. Det är först då, vi med säkerhet kunna komma
till de resultater, som af dessa ledamöter nu begäras. Jag
anhåller således om propos. till bifall å betänk.; men ehuru
den föreslagna undersökningen skall omfatta sjelfva tolagens
hatur, tror jag mig likväl icke böra anticipera på den Upplysning,
som genom undersökningen skall vinnas, derigenom
att jag yttrar, att såvidt tolagen ända hittills Varit bevillntsmål,
såvidt skall den äfven blifva det hädanefter; åtminstone
synes mig, att jag måste hafva rätt i den tanke, att målet
bör anses lika hädanefter som hittills, intilldess undersökningen
kan föra oss till en annan öfvertygelse. Då nu
R. St. hittills baft rättighet att vid tulltaxornas uppgörande
undantaga en mängd af varor från bevillnrsafgift, måste en
sådan rättighet äfven framdeles blifva gällande, åtminstone
intilldess motskäl genom undersökningen framställas. Jag
skulle således tro, alt en undersökning i denna del är af
höden; men den kan ej vinnas genom återremiss af detta betänk.
Hr von Hartmansdorff, Aug.l Äfven jag anhåller,
att R. o. Ad. måtte bifalla betänk., och finner icke de dervid
gjorda anmärkn. innehålla tillräckliga skäl för dess återremitterande.
Man har sagt, att R. St. borde fordra redovisning
af städerna för tolagsafgifternas användande. Sådant
vore måhända nyttigt; men man kan ej fordra redovisning
för andra medel, än dem, som tillhöra en sjelf eller
stå under ens vård. Skulle nu så vara, att städerna agde
rättighet lill dessa medel, oberoende af Ständerna eller deras
revisorer, så måste städerna vara obehindradt ett aniy
H. »6
123
Den 8 December.
vända tolagsmedlen till de ändamål, som dem lämpligast synas.
Man har velat undvika den af Utsk. föreslagna und.
anhållan, att tolagen ej intill nästa riksdag må ökas. Denna
fråga är af samma beskaffenhet som de öfriga, nemi. beroende
derpå, huruvida tolagen är af bevilintsnatur eller icke.
Jag anser den bevisning, Gr. v. Fersen framställt, ådagalägga,
att tolagen ej är bevilin. Förut under denna riksdag
har jag yttrat denna mening, och får nu upprepa den, ehuru
jag erkänner denna afgift vara en af dem, sorn stå på
gränsen emellan bevilin. och communala bidrag, så att olika
tankar derom äro ganska förlåtliga å ömse sidor. En värd
ledamot har yttrat, att han ansåg ansvarighetslagen stå i
strid med grundlagen, men icke kunna öfverväga den sednare.
Man bör likväl erinra sig, att hvarje speciel lag, som
utgör ett undantag från allm. lag, gäller framför den allm.;
och då ansvarighetslagen uti 3 § uttryckligen stadgar ett
undantag från Reg.Fss 6o §, är det, såvidt jag förstår, tydligt,
att ansvarighetslagen gäller företrädesvis, emedan den
är en speciel lag, utfärdad senare än grundlagen. I följd
häraf, och enär betänk, icke åsyftar att på förhand bestämma
saken närmare, än författningarna redan göra, utan blott
skulle leda dertill, att en undersökning anställes för att utreda,
hvad man framdeles bör lägga till grund för sina beslut,
anhåller jag, att R. o. Ad. mätte så mycket hellre
bifalla betänk., som dess återremitterande vore utan ändamål,
enär de undersökningar, hvilka här äro i fråga, ej
kunna medhinnas under den korta tid, som af riksdagen
återstår, om också R. o. Ad. ville besluta några inskränkningar
i omfånget af dessa undersökningar.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag instämmer
så mycket hellre i den åsigt, Hr Dalman yttrat, då han
afstyrkt, att R. St. skulle hos K. M. anhålla, att, innan
tolagsreglering ägt rum och nästa riksdag inträffar, inga
tolagsafgifter må förökas eller någon ny tolag beviljas, som
det ofta händer, att tolagen bestämmes genom tractater med
andra stater, och ett sådant förhållande sannolikt kommer
att äga rum före nästa riksdag, så vida den ej infaller förrän
efter 5 år, emedan Finska handelslractaten derförinnan
löper till ända. Finska fartyg erlägga nu endast half tolag.
Skola Finlands invånare blifva satta i samma förhållande
som öfriga trafikerande, så mäste följaktligen tolagsafgiften
för dem fördubblas. På dessa skäl, och icke på de grunder
Hr Dalman anfört, anhåller jag, att denna punkt måtte
afslås. Hvad betänk, i öfrigt innehåller, tillstyrker jag på
det högsta. Jag tror, att ämnet fordrar en undersökning,
äfvensom jag tror, att denna undersökning skall ådagalägga,
att tolagen omöjligen kan, såsom man förställt sig, försvinna,
och att den fördel, man trott städerna derigenom åtnjuta,
icke är så stor, som man beräknat den. Jag har haft
Den 8 December.
tillfälle aft förut i detta ämne vidlyftigt yttra mig, och anser,
att jag genom ett utförligare anförande onödigtvis skulle
upptaga It. o. Ad:s tid. Jag önskade, att betänk, måtte bifallas
med den förändring, jag tillstyrkt, och anhåller derföre
om återremiss.
Hr Dalman: Frih. Sprengtporten yttrande är ett nvlt
Levis på den satsen, att man kan utgå från samma premisser
och likväl stadna i olika resultat. Jag har yttrat, att
jag icke tror det vara möjligt alt vid denna riksdag tillvägabringa
ett sådant beslut, hvarigenom R. St. skulle förklara
tolagen vara bevilln.; men just derföre har jag icke
velat, att R. St. genom någon tankeyttring skulle medgifva,
att tolagen ej är af bevillnrsnatur. Då Utsk. ansett en undersökning
böra föregå detta bestämmande, tror jag också,
att omdömet öfver denna del af frågan bör uppskjutas, intilldess
den föreslagna undersökningen blifvit verkställd. Min
öfvertygelse är visserligen, att de undersökningar, som blifvit
lill R. St. öfverlemnade och af åtskilliga motionärer
framställda, äro tillräckliga för alt stadga en opinion i denna
fråga; men då Utsk. yttrat en annan tanke, och åtskilliga
af R. o. Ad:s ledamöter instämt i Utsk:s mening, har
jag uppgifvit allt hopp att nu komma till det resultat, jag
önskar. Men hvad jag omöjligen kan frångå att yrka, är,
det R. St. hos K. M. i und. anhålla, att K. M. måtte bestämma
de ändamål, hvartill tolagen skall användas samt
ålägga städerna alt redovisa medlens användande. Jag hemställer
till R. o. Ad., huru långt man, i fall K. M. skulle
tillerkännas ovilkorlig rätt att höja tolagen, kunde komma,
om t. ex. R. St. vore af den mening, att ett liberalt handelssystem
borde följas, och således stadgade låga tullafgifter,
men K. M., som väl ej enligt 60 § Reg.F. kunde höja
tullen, i stället belade varorna med en omåttlig tolag. Regeringen
skulle sålunda, tvärtemot R. St:s önskan, kunna
införa ett prohibitivsystem och påbjuda en tolag, som vida
öfversteg, hvad de städer, sorn skola uppbära den, önskade
och för sina behof kunde använda. Regeringen skulle sålunda
få en sådan dispositionsrätt öfver tolagsinkomsterna,
att städerna kunde blifva befallda att insätta de överskjutande
medlen i någon Regeringens cassa, som för tillfället
kunde organiseras. Någon redovisning korarae ej i fråga,
och således skulle flera millioner kunna ingå till statsverket
och blifva oredovisade samt användas till sådana ändamål,
som R. St. ej ansett nödiga. Jag hemställer, huruvida en
princip, sorn i sin utsträckning kan blifva så vådlig, kan
instämma med R. Sl:s obestridliga rätt att allena Svenska
folket beskatta; och då en af Konungens rådgifvare här yttrat,
att frågan ar betänklig, hemställer jag, om man ej bör
öfvergå till den sidan, der vådorna af missbruk äro minst
stora. Hr v. Hartmansdorff har sagt, ull då staderna lått
Den 8 December.
tolagen sig tillerliänd såsom ett privilegium, ägde ingen annan
att controllera, hvartill dessa medel användas. Delta
kunde vara rätt, om städerna nu icke ålnjöte större tolagsinkomster,
än då dessa inkomster beviljades till vissa ändamål;
men då man sett, att lolagsafgifterna i sednare tider
blifvit förhöjda för flera städer, tror jag, att denna grundsats
är oriktig och att städerna äro skyldiga att redovisa,
hvartill de tolagsmede! användas, som de uppbära utöfver
sina s. k. privilegier. Den första grundsatsen i ali statshushållning
mäste väl vara den, att allmänheten bör se, hvartill
de skatter användas, som af henne betalas; och då tolag
är en afgift, som icke ensamt af städernas invånare betalas,
utan som erlägges af hela Svenska allmänheten, måste
det vara Svenska allmänhetens rättighet att se, hvartill medlen
användas. Hr v. Hartmansdorff har ytterligare yrkat en
grundsats, som jag ej anser böra med tystnad förbigås. Han
har sagt, att då ansvarighetslagen är en speciel lag, måste
den kunna upphäfva grundlagen, En sådan sats2 godkännande
vore mer än vådlig, ty på detta sätt kunde vi få en
mängd speciella lagar, som helt och hållet upphäfde grundlagen.
För öfrigt har jag icke sagt, att ansvarighetslagen
står i strid nied grundlagen, utan endast att, äfven om
den stöde i strid med grundlagen, den sednare icke derigenom
skulle kunna anses upphäfven. Jag medger nemi. icke,
att tolagen kan räknas till sådana ofgifter, hvarom 3 § ansvarighetslagen
handlar, ty dessa äro icke allmänna såsom
tolagen och de i 60 § Reg.F. uppräknade afgifter, Jag fortfar
att yrka återremiss af Ulsk;s betänk.
Hr af Billbergh; Jag hade icke ämnat vidare yttra
mig i detta ämne; men då en värd talare behagat i min
mun lägga ord, dem jag yttrat, anser jag mig böra upplysa
honom om sitt misstag. Gr. v. Fersen har sagt, att jag
skulle yttrat, att i den mån tullafgiften ökas, ökas också
tolagen. En sådan oriktig uppfattning af mina ord kan jag
ej lemna oanmärkt, emedan ett sådant yttrande skulle utvisa
fullkomlig brist på kännedom oro sättet, hvarpå tolagen
beräknas; denna afgift utgår nerol, icke efter tullbeloppet,
utan efter tullvärdet, i följd hvaraf tullafgiftens ökande eller
minskande ej inverkar på tolagsafgiften. Samma talare
har äfven sagt, att tolag icke beräknas å alla varor. Jag
får dock upplysa, att i händelse B, St, skulle låta bero vid
Bevilln.Utskts betänk, örn sjötullen, kororoe tolag att beräknas
å alla varuartjklar, för hvilka något värde i tulltaxan
finnes utsatt; och vid efterseende torde man finna, att för
alla artiklar af någon märkbarhet är värde bestämdt. På
den grund, att jag trott det vara Bevilln.UtsklS både rättighet
och pligt att från tolag fritaga alla de artiklar, hvilkas
beläggande med tolag skulle menligt inverka på handelsrörelsen,
har man framställt den slutsats, att i consequeus
Den 8 December,
125
dermed R. St. kunde förklara alla artiklar i tulltaxan fria
från tolag. Jag medger gerna, att munga vidunderliglieter
kunna upptäckas i JR. St:s beslut; men något sä märkbart
som det trodde jag dock ej, alt man kunde supponera såsom
möjligt. Med samma skäl kunde man säga, att enär
It. St. äga att bestämma tu 1 Ibe vi lin., kunde de stadga, att
alla varor skola få inkomma utan tull, och jag medger, att
detta vore deras rättighet; men lika litet som R. St. lära
vilja fatta ett sådant beslut, lika litet lära de vilja stadga,
att alla artiklar skola befrias från tolag, enär man vet, att
den är nödvändig för städerna. Förra gången upptog jag
ej till besvarande Frih. v. Stedingks yttrande, att tolagen borde
ingå till staten. Jag har visserligen fästat uppmärksamhet
på det vackra motivet, nemi, att Hr Frih. förmodat, att
derigenom något öfverskott för statsverket skulle uppkomma,
sedan städerna fått de för deras behof erforderliga medel;
men utom det att man ej behöfde anWiga en särskild tull för
att öka statsinkomsterna — ty så gerna kunde man öka tu IIbevilln,
—, förekommer härvid, att om man beslöt, att tolagen
skall ingå till staten, vore det rätta sättet att förändra tolagens
natur, ty då blefve den en statsinkomst; och just
den omständighet, att den ej ingår till staten, bevisar, på
Sätt Gr. v. Fersen utvecklat, att denna afgift ej är af beviIInis
natur. Jag kan ej dela Hr v, Hartmansdorffs tanke,
alt lolagens natur är tvetydig; mig synes den vara ganska
bestämd,
Jag har visserligen yrkat återreroiss af detta betänk, på
grund deraf, att, då Bevilln.Utsk. ansett sig hindradt att fritaga
någon artikel från tolag derföre, att tolagsfrågan var
remitterad till Oecon.Ulsk., jag hade önskat, att Oecon.Utsk.
förklarat i sitt betänk,, att denna remiss ej lade hinder i
vägen för Bevilln.Utsk. att utöfva sina rättigheter; men då
detta yttrande af Oecon.Utsk. ej kan vara af myckein vigt,
skall jag icke ytterligare yrka återremiss, utan öfvergå lill
deras mening, som begärt bifall å betänk., helst jag, när
Bevilln.Utskts betänk, om tullen förekommer, blir i tillfälle
att söka göra den mening gällande, sorn af mig nu blifvit
framställd.
Gr. Horn! Man synes mig egentligen med yrkandet af
återremiss å delta betänk, hafva åsyftat, att Oecon.Utsk.
måtte komma Bevilln.Utsk. till hjelp, såvida det på Bevilln.-  Utsk. möjligen kunde komma att bero, att i något fall reglera
tolagen. För min del vet jag icke, hvad Oecon.Utsk.
med denna sak kan hafva att skaffa; ty icke kan någon rättighet
alt yttra sig om tolagen vara Bevilln.Utsk. fråntagen
derföre, att Ulsk. icke behagat upptaga Gr, Cronhjelms
motion. Anser Bevilln.Utsk. sig berättigad! att i något fall
afgifva yttrande om tolagen, ser jag icke, att derigenom
pågot hinder uppkommit. Ej heller har Oecon.Utsk. sig
Den 8 December.
ålagdt att uppträda med någon slags domsrätt i detta fall,
eller att anbefalla Bevilln.Utsk. att yttra sig i frågor, dem
Bevilln.Utsk. ej vill framställa. Oecon.Utsk. kan visserligen
begära sammanträde med Bevilln.Utsk.; men hvad som rörer
tallbestämmelserna och lolagens förhållande till tullen
blir alltid ett för Oecon.Utsk. främmande föremål. Det lärer
blifva svårt att bevisa, det 60 § Reg.F. icke kan hafva
någon tillämpning på frågan om tolag. Det har redan af
en värd ledamot ganska riktigt blifvit ådagalagdt, att sjelfva
tolagen har ett stort inflytande på tullbestämmelserna och
dessa tillbaka på tolagen, och att således tolagen icke är
annat än tull på ut- och ingående varor, endast under en
annan benämning. Jag medger visserligen, att 0111 tolagsafgifternas
ändamål endast vore handelns befrämjande, så
skulle de obetydligt inverka på tullen i det hela; men nu
användas de till ändamål, helt och hållet främmande för
handeln, ty icke underhålles magistrater för handeln, och
ej heller bestrides inqvarteringen och uppföras praktbyggnader
till handelns befrämjande. Det måste vara endast hamnoch
brobyggnader samt väganläggningar, som kunna komma
under denna kategori. Således är det verkligen, efter
min tanke, orätt att säga, det handeln uteslutande åtnjuter
fördelen af tolagsafgifterna; men lika mycket, som jag bestrider
denna åsigt, bestrider jag Oecon.CJtskts förmåga att
utreda, hvartill tolagen egentligen bör användas och hvartill
den behöfves. Dertill fordras att genomgå alla städernas
privilegier och localkännedom för att tillse, hvartill
medlen kunna behöfvas; och detta ligger såväl utom Oecon.-  Utskts, som utom R. Sits förmåga. Det är endast Regeringen,
som är i tillfälle att genom sina embets- och tjenstemän
derom skaffa fullständig utredning. Jag har förut yttrat,
att jag är fullt öfvertygad, att Regeringen sjelf önskar
en ändamålsenlig reglering i detta fall, hvilket bevisas af
de mesurer, Regeringen tagit; och jag önskade, att äfven R.
o. Ad. hade inhemtat kännedom om dess mesurer, för att
finna, huru litet Oecon.Utsk. kunnat ytterligare göra i denna
sak.
Gr. v. Fersen har ansett frågan om tolagen vara helt
och hållet främmande för nuvar. och kommande Ständer och
att således hela betänk, vore öfverflödigt samt hela den föreslagna
und. skrifvelsen borde utgå — derföre, säger den
värde talaren, att tolagen ej utgår till något allmänt föremål,
utan till enskild nytta. Jag bestrider helt och hållet
denna argumentations riktighet, emedan, såsom jag nyss
nämnde, tolagen användes till underhållande af domarecorps,
som är ett stalsbestyr, och jemväl lill inqvartering, samt ej
heller till enskildt gagn. Tolagen är således en afgift, som
upptages af consumenterna till bestridande af allm. utgifter
i staten. Huruvida den då kan komma under samma kategori
med hamn-, bro- och färj-penningar samt andra i an
-
Den 8 December.
12;
svarighetslagen omnämnda afgifter Iemnar jag åt andra att
hedonia. Jag vill likväl icke dermed säga, att man nu bör
bestämma tolagens natur. Skulle R. St. nu besluta, att den
ar af bevillnJsnatur, så fruktar jag, att man i anseende till
frågans invecklade beskaffenhet komme i en brydsam belägenhet,
då de i följd deraf borde bestämma dess belopp;
men lika farligt vore det att stadga, det tolagen ej är af
bevillr.tsnatur. Man skulle derigenom tillerkänna Regeringen
magt att helt och hållet undandraga frågan den andra
Statsmagtens hepröfvande; och då tolagen har så stort inflytande
på handeln och consumtionsafgiflerna i det hela
samt i det närmåste synes tillhöra bevilln., tror jag det vara
bäst att låta denna fråga stå oafgjord, tills målet fått
fullkomlig utredning. Då inträffar tiden för den andra Statsmagten
att kunna afgifva sin opinion derom, och jag är öfvertygad,
att Regeringen ämnar göra det; ty om Regeringen
icke haft en sådan afsigt, tror jag icke, att Regeringen hade
vidtagit de mått och steg, sorn redan blifvit gjorda för
att få målet på redig fot. Jag kan således icke annat än
tillstyrka bifall å betänk., i synnerhet då de skäl, Frih.
Sprengtporten anfört emot betänk., ej synes mig vara af
natur att böra föranleda återremiss, emedan man icke derigenom,
att R. St. hos K. M. anhålla, det ingen ökad tolag
må äga rum, bundit Regeringen vid regleringen af de förhållanden,
som uppstått genom tractaten om Finska handeln.
Skulle förhållandet vara, att samma varor draga olika
tolag derföre, att traclater med främmande magier så
bestämma, så inser jag icke, att ifrågavar. und. skrifvelse
kunde lägga något hinder i vägen för denna olikhets upphäfvande,
då tractaterna upphöra. Denna und. anhållan
blifver i alla fall icke någon bindande lag för Regeringen,
och jag tror, att kommande Ständer skulle med tacksamhet
emottaga underrättelsen, att K. M. handlat i rak motsats
dertill, såvida omständigheterna dertill föranledt.
Frih. Cederström: Jag har blifvit uppkallad att ännu
en gång yttra mig i detta ämne, genom Hr Dalmans
sista yttrande, deruti han framställde möjligheten, att Styrelsen
kunde genom tolagens förhöjande skaffa sig millioner
och utan redovisning använda dem, samt att sålunda en beskattning,
R. St. förbi, kunde läggas på Svenska folket.
Detta är en framställning, som ej är förenbar med ämnet.
Tolagen utgår icke till Konungens, utan till städernas disposition,
och så att den tolag, som i en stad uppbäres, af
samma stad disponeras. Derigenom förfaller hela Hr Dalmans
argumentation.
Det har sedermera blifvit ytlradt af Gr. Horn, att tolagsinkomsterna
användas dels till magistraternas underhåll
och dels till byggnader, som icke kunna anses befrämja handeln.
Men huru skulle handeln gå utan dessa jurisdictio
-
i*3
Den 8 December.
lier, som skilja tvister man och man emellan? Är det icke i
och för handeln nödvändigt, att sådana magistrater finnas?
Det är i och för denna organisation, som denna inkomst på
sidan om de ordinarie räntorna blifvit beviljad städerna, på
det statscassan ej må belastas med kostnader, som stiga i
samma mån, som städernas rörelse stiger. Nu står tullafgiften
icke i ringaste sammanhang med tolagen, utan endast
beräkningsgrunden derför; och om tullen upphör, faller af
sig sjelf, att städerna mäste söka en annan beräkningsgrund.
Med samma skäl, som man i följd af detta förhållande påstår,
att tolagen är bevilln., kunde man äfven säga, att fattigafgiften
är bevilln. derföre, att den utgår efter andra artikeln
i bevillntsförordn.; men icke följer deraf, att socknarnas
bidrag till fattigas Underhåll äro bevilln. eller medel,
som i allm. räkenskaper skola upptagas och redovisas. Jag
har svårt att begripa, hvarföre man ej vill skilja det allmänna
från det enskilda, då denna skillnad likväl är ganska
bestämd. Sverige har en stol* fördel framför andra länder
derigenom, att man från statsbestyret skiljt en hel hop
smärre afgifter, hvilka i andra länder samt och synnerligen
ingå till statscassan och complicera statsverkets redogörelse,
der den kan vara ganska simpel. Jag kan således icke annat
än, på grund af hvad jag yttrat och jemväl med instämmande
i Frih. Sprenglporteus anförande, yrka återremiss
af Utsk:s betänk.
Hr Dalman! Om jag hade den tillförsigt till Regeringens
nit och verksamhet i denna fråga, som Gr. Horn förklarat
sig hysa, skulle jag anse öfverflödigt att fullfölja mitt
gjorda yrkande; men som jag ej är nog lycklig att dela
denna Hr Gr:s förhoppning, anser jag icke onödigt att fästa
Regeringens uppmärksamhet på denna frågas reglering i
sin helhet. Om det, såsom Gr. Horn förmodat, varit Regeringens
afsigt att fullständigt reglera tolagen, utan att R.
St. derom behöfva påminna, så ser jag icke, hvarföre ej en
så fullständig utredning derom blifvit Öfverlemnad tili R. St.,
att Oecon.Utsk. derpå kunnat grunda ett bestämdt omdöme
om frågans natur. Jag kan ej dölja min förundran öfver
motståndet till en återremiss, som blifvit yrkad i följd af
anmärkntr, hvilka af a:ne bland Utskts ledamöter och till
en del af Gr. Horn sjelf blifvit godkända, ty jag har ej hört
honom bestrida riktigheten deraf, att en revision öfver tolagsinkomsternas
användande bör äga rum. I anledn. af en
bortgången ledamots yttrande i detta afseende vill jag blott
erinra, att om det är Regeringens rättighet att, utan afseende
på 60 5 Reg.F., påbjuda tolagsafgifter, måste det äfven
vara dess rättighet att hafva inseende öfver deras användande
och bestämma, hvartill de skola användas, så snart
de ändamål, för hvilka tolagen primitivt blifvit beviljad, ej
er
-
Den S December.
erfordra bela inkomsten. Således skulle t. ex. den vidunderlighet
kunna inträffa, alt Regeringen genom tolagen beredde
inkomster för ändamål, hvartill R. St. ej funnit skäl
anslå medel å stat, och således qvarstår äfven den del af
min argumentation, som Frih. Gederström sökt vederlägga.
För öfrigt får jag hemställa, huru man kan kalla det för
en afgift för enskild nytta, som t. ex. af en på Barkarby
boende person betalas för aflöningen af magistraten istockholm,
för börs- och hamnbyggnader &c. Det är en stor
skillnad emellan sådana afgifler, som erläggas af communerne,
der blott den inom communen boende betalar, och sådana
afgifter, hvilka drabba consumenter, af hvilka ofta
det minsta antalet bor inom den commun, der afgiften uppbäres.
Att tolagen är af samma art som tullbevillningen
synes deraf, att de bagge utgå med vissa procent af varornas
värde, och det är således endast beskaltningssättet som
skiljer dem åt. Jag linner mig icke af de skal, som på andra
sidan blifvit anförda, föranledd att afstå från min begäran
om återremiss.
Hr Hjärne: Jag har i mitt förra yttrande inskränkt
mig till att begära återremiss för att erhålla consequens
emellan premisser och beslut. Någon sådan finnes nu icke
i betänk., emedan Utsk. i premisserna förklarat sig ej vilja
afgifva omdöme öfver sakens natur och sedermera i sitt förslag
indirect sagt, af hvad natur Utsk. anser tolagen vara.
Om man betraktar frågan ur denna synpunkt och gillar de
framställda premisserna, måste man pröfva frågan utan afseende
på dess natur, och då få de skäl, Frih. Sprengtporten
anfört, en stor vigt. Ilan har återkallat i minnet, att
det finnes en utländsk magt, som icke erlägger lika stor tolagsafgift
som andra främmande magter, och att det troligen
inträffar, att denna magt innan nästa riksdag kommer
att sättas i samma kategori med andra utländska magter,
hvilket icke kunde ske, om K. M. biföll den und. skrifvelse,
Utsk. föreslagit. Jag tager mig friheten att i anledn. af
Frih. Sprengtporten^ framställning upplysa, att detta förhållande
icke varit ihågkommet af Utsk., eller åtminstone
icke der varit föremål för discussion. Hvad Utsk. afsett med
deh punkt, som jag ansett böra utgå, har varit, att inga
ökade tolagsafgifter måtte stadgas i de städer, som förut
hafva sådana sig tillagda, emedan raan har sig af erfarenheten
bekant och det äfven kommit till Utskrs kännedom,
att i sednare tider tolagsafgifter blifvit städerna beviljade
för att dermed bestrida vissa communal-utgifter, som tid efter
annan blifvit ökade och hvilka Utsk. ej ansett höra till
ändamålet med tolagen. Deremot anser jag, att det vore
högst oklokt att af K. M. begära något sådant, som, om
K. M. gjorde afseende på Ständernas begäran, skulle lägga
t7 H. *7
Den 8 December.
band på K. M:s beslut i fråga om en förändrad reglering af
Finska handeln; och som jag önskar, att inga hinder dervid
må förekomma, anser jag de skäl, Frih. Sprengtporten
anfört, såsom de vigtigaste och mest talande för återremiss
af detta betänk.
Frih. Boye: En värd talare, Hr Dalman, har yttrat,
att de ledamöter, som bestridt betänkrs återremitterande,
ej låtit deras bestridande åtföljas af några skäl. Jag vill ej
påbörda Hr Dalman att finna skäl, der han säger sig icke
linna dem; men till R. o. Ad:s bepröfvande öfverlemnar jag,
om icke såsom skäl bör anses, att sjelfva det ändamål, Hr
Dalman önskar, säkert skulle vinnas, enär de alltför höga
tolagsafgifterna skulle undanrödjas i följd af den undersökning,
Utsk. tillstyrker. Om denna framställning är sann, är
återremiss öfverflödig och leder bifall till betänk, oss så
mycket förr till ändamålet.
Hr Dalman: I betänk, tillstyrkes den anhållan, att K.
M. måtte vid nästa riksdag till R. St. aflåta en nåd. propos.
i ämnet. Men som den af TJtsk. föreslagna undersökning
kan hinna fulländas föle nästa riksdag, kan äfven den reglering
och redovisning, jag önskat, före nästa riksdag ega
rum; och att sådant ar verkställbart bevisas af den hemställan,
som blifvit gjord af de committerade, åt hvilka denna
frågas utredning varit uppdragen. De hafva lika med
mig tillstyrkt, alt K. M. måtte låta upprätta taxor Öfver
tolagen och bestämma, till hvilka ändamål den skall änvändas,
äfvensom att Öfverståthållaren i Stockholm och Landshöfdingarna
måtte aflemna årlig redovisning öfver det sätt,
hvarpå tolagsinkomsterna blifvit använda. Oecon.Utsk. hade
således endast behöft följa den väg, committerade utstakat;
och det måtte vara en ganska billig begäran, att denna
hufvudsakliga omständighet ej må lemnäs ur sigte, och
att man ej må uttråkas genom den ena committe'n efter den
andra. Någonting bestämdt tror jag R. St. böra yttra såsom
sin tanke, och då tror jag, att de åtminstone kunna
begära, att Regeringen och R. St. må få veta, till hvilka
ändamål man använder denna t o la g s a f g i f t, hvilken
ostridigt är en beskattning på Svenska folket. Jag kan således
icke linna, att man bör åtnöja sig med den halfmesur,
Utsk. föreslagit.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg de vid Oecon.Utsk:s utlåt. N:o 137 gjorda anmärka,
hindra dess antagande samt utlåt, således böra återremitteras.
Ropades starka ja och nej.
H. Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla
Oecon.Utsk:s utlåt. N:o i3y.
Ropades äfven starka ja och nej.
Sedan H. Ex. förnyat den sistnämnda propos:n och den
-
Den 8 December.
samma blifvit besvarad, förklarade H. Ex., det han funnit ja
hafva öfverröstat nej.
Hr Hjärne begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposm:
Den,
som bifaller Oecon.Utsk:s utlåt. N:o i37 i anledn.
af väckta motioner om reglering dels af den till stapelstäderna
utgående tolag, dels af de s. k. stadsandclarna i uppstäderna,
voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, återremitterar R. o. Ad. ofvannämnde utlåt, N:o
i37.
Under det att voter:spropos:n utskrefs för att anslås,
aflemnade II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, klubban till den
äldste närvar. Grefven, Gr. Horn, Glaes Fredr., samt bortgick.
Då, vid voteringen, Gr. Horns nummer uppropades,
och han aflemnade sin voteringssedel, gjordes af en utaf de
vid bordet sittande ledamöter, Hr Hjärne, Harald, anmärkn.
emot behörigheten för Gr. Horn, såsom för ögonblicket
varande ordförande inom R. o. Ad., att deltaga uti
voteringen; i anledning hvaraf
Hr Gr. o. Ordföranden yttrade, det han ansåge sig
skyldig för Ståndet tillkännagifva, att en ledamot vid bordet
ansett Hr Gr. såsom ordförande oberättigad att uti voteringen
deltaga. Hr Gr. förklarade, det han icke af något
stadgande uti grundlagen fann sig förhindrad från ett sådant
deltagande, men ville likväl till R. o. Ad. hemställa,
om Ståndet ansåg honom äga denna rättighet.
Ropades ja.
Gr. von Fersen, Hans: Jag får endast reservera mig
deremot, att under påstående votering en propos. till Ståndet
kunnat framställas, hvaremot jag anser det bort vara ^
öppet lemnadt för den, som gjort anmärkningen, att efter
voteringens slut få sin mening underkastad Ståndets bepröfvande.
Frih. Boye, Ludv.: Jag har ej kunnat anse Hr Gr. o.
Ordförandens hemställan annorlunda, än såsom en följd af
en berömlig grannlagenhet, och såsom sådan bar jag besvarat
den. Jag vet intet skäl, hvarföre ordföranden borde va-+
ra förhindrad att afgifva sin voteringslapp, och jag finner,
att det vore väl svårt att, i fall man ej ville medgifva honom
en sådan rättighet, afgöra frågan efter voteringens slut,
enär det sedermera ej vore möjligt att igenfinna Hr Ordförandens
voteringslapp.
132
Den 8 December.
Hr Gr. o. Ordföranden hemslällde, all voteringen
måtte vidare oafbrutet få fortgå.
It. o. Ad. hördes häruti instämma.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
sorn följer:
Ja — 9.
Nej — 8.
Hr Hjärne: Då jag väckte fråga om Hr Gr. o. Ordförandens
behörighet att i voteringen deltaga, skedde det
under förutsättning, att de, sorn under voteringen sitta vid
bordet, äga tillse, huruvida voteringen i laglig ordning försiggår.
På denna grund ansåg jag mig berättigad till den
anmärkn., jag tog mig friheten framställa; men jag får anmäla
min reservation deremot, att någon discussion under
voteringen kunnat tillåtas andra ledamöter än dem, hvilka
sulto vid hordet, hvilket jag anser vara stridande mot grundlagens
stadganden.
Hr Dalman: För min del kan jag ej låta Hr Hjärnes
reservation slå i prof. utan att tillkännagifva, att jag anser
det vara klart, att endast Landtm, och ingen annan R. o.
Ad:s ordförande är oberättigad att i Ståndets voteringar dfeltaga,
enär i annan händelse jemväl de öfriga vid bordet sittande
ledamöterna borde vara jäfviga att deri deltaga, i anseende
lill den dem åliggande conlroll öfver voteringen.
Hr Hjärne: Jag vill blott tillägga, att jag numera ej
vill bestrida riktigheten af hvad Hr Dalman yrkat, eller
Jagligheten deraf, att den ledamot af R. o. Ad., som i
Landtnäs frånvaro förer ordet, deltager i Ståndets voteringar,
sedan jag 1111 blifvit upplyst, att sådant ända hittills varit
praxis; men då jag derom gjorde anmärkn., ansåg jag
ordföranden böra vara i samma kategori som Landtm., och
att det derföre ej vore ur vägen att väcka fråga om lagligbeten
af en ordförandes deltagande i Ståndets voteringar.
Emedlertid är det icke deremot, som jag reserverat mig,
utan emot den discussion, som under voteringen förefallit.
Frih. von Stedingk: Då den fråga discuterades, hvarom
R. o. Ad. nu voterat, hoppades jag, att de af mig framställda
anmärkn:r skulle föranleda betänkts återremitterande.
Denna förhoppning har dock icke blifvit uppfylld, och jag
tager mig derföre friheten anmäla min reservation emot R.
o. Ad:s beslut.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda utlål:n från
Constitutions-Utskottet:
N:o 5p. i anfedn. af återremiss af memor. N:o /[i, med
grund lagsändringsförslag, åsyftande riksdagsförhandlingarnas
ordentligare gång;
Den 8 December.
>3}
Kro 60. angrde BorgareStrs återremiss på memor. Kro 42
med föreslaget tillägg i 99 § Reg.F.;
Nro 61. angrde BondeStrs återremiss på memor. Kro 43
med föreslaget tillägg vid 38 § Eiksd.Ordn.;
]V:o 63. till R. o. Ad. samt BorgareSt. i anledn. af deras
återremisser på memor. Nro 48;
Kro 64. till R. o. Ad. samt BorgareSt. i anledning af
återremisserna på memor. Kro 47 5
Stats- samt Allm. Besvärs- och Oecon.-Utskotten:
Kro 44. i anledn. af väckt fråga om indragning, helt
och hållet eller till en del, af tjenster vid skogs- och jäge
ri—sta
tei-na;
Kro 45. i fråga om lindring uti den heramansägarne i
Jemtland åliggande roterings- och ruslningsskyldighet;
Kro 48- ang:de sättet för utgörandet af städernas inqvarteringsbesvär
samt en jemnare och rättvisare fördelning
deraf;
N:o 47- • anledn. af ett till R. St:s granskning öfverlemnadt
förslag till inqvarteringsordning för städerna utom
Stockholm;
Banco-Utskottet:
Kro 67. i anledn. af väckt fråga, att Banken måtte åter
komma i åtnjutande af de fördelar af myntverket, hvilka af
ålder varit Banken förunnade;
Kro 68. i anledn. af Riksd.fulhn. Peter Anderssons motion
om förhöjdt arfvode för R. St:s Fullmäglige uti Banken
och Hiksg.cout. samt ombud vid Lånecontoren;
Lag-Utskottet:
N:o 166. öfver gjorda anmärknrr vid Utskrs betänk. N:o
118 i anledn. af väckta motioner om ändringar i K. förordn.,
angrde inteckning i fast egendom, d. i3 Juli 1818, äfvensom
de i sammanhang med återremissen af delta betänk, framställda
förslag till ändring af 4 cap. 4 § Jordabrn;
Kro 167. öfver gjorda anmärkn:r vid Utskrs betänk, Kro
121 i anledn. af väckta motioner om meddelande af vissa
föreskrifter, rörtde lagfart;
Kro 168. öfver gjorda anmärkn:r vid Utsk:s betänk, Kro
122 i anledn. af väckta motioner, angjde förändring i vissa
delar af nuvar. lagstadganden om giftorätt och arfsrätt, jn. m,
Nro 16g. öfver gjorda anmärknrr vid Utskrs betänk. Nro
123 i anledn. af väckta motioner om utsträckande af testamentsfriheten
och af rättigheten att genom gåfva upplåta
fast egendom samt om ändring i hvad nu stadgadt öl', dels
rörrde grunden för bestämmande af vederlag för afhänd arfvejord,
dels ock angrde bördsrätt och lösningsrätt i stad
m. m.;
Nro 170. öfver gjorda anmärknir vid Utskrs betänk. Klo
126 i anledn. af Riksd.fullm. Joli. Erikssons motion om förtydligande
af eller tillägg till 3 § i 16 cap. Ärfdabm;
i3«i
Den 8 December.
]Nr:o 171. öfver gjorda anmärknrr emot Utsk:s betänk.
N:o 133 i anledn. af vackt motion om inskränkning i allm.
åklagares rätt att anställa åtal å vissa brott;
N:o 172. med förslag till sammanjemnkning af de inom
RiksSt.-n fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande! af Utskrs
utlåt. N:o i34 i anledn. af gjorda anmärknrr vid Utskrs betänk.
N:o 42, rörtde ändring i nu gällande lag, ang:de behandlingen
af frågor om oenighet makar emellan;
JY:o 170. i anledn. af erhållen återremiss af Utsk:s betänk.
N:o 153 öfver väckt motion, att den make eller far,
som saknar andra medel till hustrus och barns försörjande
än sin arbetsförmåga och icke densamma härtill använder,
måtte kunna till arbete hos enskild person dömas.
H. B., o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 4 e. m.
In fidem protocolli,
F- O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 11 December i834-
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.utdr. för d. 8 dennes.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. ankomna förslag till It. St:s und. skrifvelser till
K. M., nemi.:
JV:o 236. i anledn. af väckt motion om handtlangningsunderstöd
för nybyggare i de norra orterna;
N:o 2,37. ang:de verkställd granskning af anslaget för
allm. garnisonssjukhuset i Stockholm;
N:o 208. ang:de verkställd revision af Öfverintendentsembetets
räkenskaper;
JNT:o 23g. ang:de verkställd revision af Stuteri-öfverstyrelsens
räkenskaper för år 183 r;
M:o 240. angjde de s. k. stora och lilla creditiven.
H. Ex. Hr Gr. o. Land tm. tillkännagaf, att Hr af
Forsell, Carl Gust., anmält, det han, i anseende till sjuklighet,
ej kunde emottaga det honom lemnade förtroende att
vara ledamot i BancoUlsk.; i följd hvaraf H. Ex. anmodade
Hrr Electorer att efter Hr af Forsell utse en ny ledamot
uti nämnde Utsk.
Ånyo föredrogs Constit.Utsk:s d. 4 dennes e. m. på bordet
lagda memor. J\T:o till BorgareSt., i anledn. af dess
återremiss af memor. N:o 3g med föreslaget tillägg vid 28 §
Den ii December f. m.
i35
Gr. Horn, Cl aes Fredr.: I consequent följd af sina
förut uttalade, besynnerliga åsigter bar Constit.Utsk. uppställt
detta betänk. Jag förmodar således, att R. o. Ad., som
redan förut ogillat Utskts åsigt, äfven nu beslutar en återremiss,
enär Utsk. här gifvit en sådan tydning ät 56 § Reg.F.,
som skulle nuvar. Ständer vara skiljda från all pröfningsrätt
af Utskts förslag, rörtde grundlagsfrågor. Om jag ej bedrager
mig, har Utsk. sjelf på något annat ställe hemställt, att
ett af dess vid denna riksdag afgifna förslag må i följd af
dervid gjorda anmärkntr förfalla, och således i principen
reedgifvil, att ett sådant förslag kan vid första riksdagen
förfalla; hvadan jag såväl häraf som af R. o. Ad:s förut i
dylika frågor fattade beslut hemtar stöd för Ståndets bifall
till den begäran, att Constit.U.tsk:s nu ifrågavar. betänk, må
återremitteras med ogillande af den deruti uttalade princip,
att en från något RiksSt. gjord anmärkn. kan af Constit.-  Utsk. lemnäs utan afseende.
Frih. Cederström, Jac.: Den siste talaren har visserligen
riktigt uppfattat Ståndets föregående beslut och den
besynnerliga behandling af grundlagsfrågor, som dervid ägt
rum, och det förundrar mig således icke, att han kan yrka
återremiss af ett redan förut återremitteradt betänk.;
ty då man går förbi en form, kan man gå förbi alla. 56
§:s i morn. säger emedlertid, huru i allmänhet förfaras skall,
eller att RiksSttn, dä ett återremitteradt betänk, återkommer,
äga att, ulan vidare återremiss, detsamma oförändra
d t eller med förändringar antaga eller ock
alldeles förkasta. Hvad åter grundlagsfrågor angår, så
handlar derom det påföljande 2 mom. i samma §; men det
innehåller icke, att sådana frågor få afgöras vid samma
riksdag, då de blifvit väckta, utan blott att anmärkn:r vid
Constit.Utsk:s förslag få framställas, och denna åsigt finnes
ytterligare utvecklad i 29 § Riksd.Ordn., der det heter:
Constit.Utsk., som utgöres af 24 ledamöter, tillkommer
att, i den ordning Reg.F. föreskrifver,
granska Rikets grundlagar samt upptaga frågor
och till plena afgifva förslag om ändringar, förbättringar
och förklaringar deraf; hvaröfver
Ståndens ledamöter vare obetaget att in pleno
yttra sina tankar, men R. St. ej förr, än å den
nästföljande riksdagen, må besluta. När nu förhållandet
är, att ett RiksSt. såsom gemensam tanka antagit en
anmärkn., som går ut på afslag å Constit.Utsk:s ifrågavar.
förslag, och den siste talaren yrkat, att Utsk. bort upptaga
detta afslag och göra det till föremål för votertspropos., så
följer deraf, att den värde ledamoten vill, att nuvar. Ständer
skola kunna öfver förslaget besluta, hvilket dock är i
rak strid med grundlagen. Jag begagnar detta tillfälle för
att besvara ett yttrande i ett föregående plenum af Hr Ce
-
Den ii December f. m.
derschjöld, som af första raderna i 81 § Reg.F. ville hemta
bevis, att grundlagen icke blott kunde ändras, utan äfven
upphäfvas. 8( § lyder väl i början salunda: Denna
R. e g. f o r m samt Rikets öfriga grundlagar kunna
icke ändras eller upphäfvas, utan genom Konungens
och alla RiksSttns sammanstämmande beslut;
men detta morn. handlar om Statsmagternas inbördes förhållanden
och bestämmer, att Konungen och alla fyra RiksSt:n
skola i dylika frågor vara ense. Hvad Ater Constit.-  Utsk. angår, hade den värde ledamoten, om han läst litet
längre, fått se dess functioner uppgifna. Der står nemi. i
samma § vidare: Ej må frågor derom uti Ståndens
plena väckas, utan anmälas de hos R. St:s vid
hvarje riksdag valda Constit.Utsk. Detta Utsk.,
hvars pligt det vara skall att grundlagarna granska,
äge rätt att hos R. St. föreslå de ändringar
deruti, som det anser högst nödiga eller nyttiga
och mö j lige att verkställa. Der står således ej omtalad
någon Constit.Utsk:s rättighet alt upphäfva grundlagarna,
utan endast att föreslå högst nödiga eller nyttiga ändringar
deruti; och när Jagen uttryckligen sagt, hvad som är
tillåtet, måste rättigheten inskränkas derinom, utan all extensiv
tolkning. Jag vill emedlertid ej bestrida R. o. Ad.
att nu följa samma ordning för behandlingen, som förut ägt
rum; jag blott protesterar för min del mot en återremiss,
syftande derhän, att RiksSt:n skulle kunna utöfver Jag nu
besluta om en vid denna riksdag föreslagen grundlagsförändring,
helst ingen verkställighet å ett sådant olagligt beslut
kan följa.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Den siste talaren
har förmenat, att Constit.Utsk:s ifrågavar. betänk, ej skulle
kunna återremitteras, emedan det innefattar svar på en återremiss.
Jag får i anledn. häraf fästa uppmärksamheten derå,
att detta är ett jemnkningsbetänk., som nu för första gången
är inne; och liksom Stånden alltid ansetts kunna återremittera
dylika betänk:n från StatsUtsk. eller hvilket annat
Utsk. som helst för att få ändring i en voter:spropos., med
hvilken man ieke varit nöjd, lika så måste förhållandet
vara här. I afseende på hvad samme talare för öfrigt anfört,
vill jag ej trötta med förnyad uppläsning af grundlagen,
utan blott upptaga den emot mig särskildt riktade anmärkn.
, att jag oriktigt skall hafva påstått, det grundlagen
kan upphäfvas till följd af 81 §. Jag får nemi. härtill svara,
att min mening naturligtvis ej kunnat vara, att sådant
skulle ske på annat sätt, än grundlagen stadgar, d. v. s.,
att det föreslås vid ena riksdagen och beslutas vid den andra.
Men hvarje förslag af Constit.Utsk. till ändring i grundlagen,
hvad är det annat än förslag till upphäfvande af
grund
-
Den 11 December f. m.
137
grundlagens förut, gällande bud? Detta synes sä klart, att
det förundrar mig, huru det kan sättas i fråga, Tvisten
härom hörer likväl nu icke till saken, och jag lemnar den
således i förmodan, att någon vidlyftig discussion i ämnet
ej vidare skall behöfvas, utan att Ståndet nu följer samma
princip som förut och således återremitterar ifrågavar. betänk.
Frih. Roye, Ludv.: Lika med den siste talaren är jag
af den tankan, att detta betänk, såsom ett jemnkningsbetänk.
kan återremitteras; men i frågan, om det bör återremitteras,
skiljer jag mig från honom. Jag skall dock ej vara
vidlyftig i min framställning, hvarföre det ej bör återremitteras,
ty jag föreser, alt mina skäl ändock ej komma att
af pluraliteten godkännas. Jag vill således blott begagna
min riksdagsmannarätt för att instämma med Frih. Cederström
i en protest emot dessa propostr och discussioner, som
förvandla RiksStms förhandlingar tili en revolutionär riksdag
i stället alt leda till bevarandet af våra formers helgd.
Constit.Utsk. har ensamt rätt att göra förslag till högst nödiga
eller nyttiga grundlagsförändringar; men då Utsk. ej
begagnar denna rätt eller blott utöfvar den i ett visst afseende,
hafva RiksStm ingen rätt att under form af anmärkntr
göra annat än helt enkelt bifalla eller afslå, hvad Utsk. föreslagit,
ty att under namn af anmärkn. bryta sönder constitutionen
och framkomma med helt nya förslag, är att inträda
på den revolutionära banan.
Gr. Horn: Jag skulle anse det högst vådligt för Constitutionen,
om Ståndet genom bifall till Utsk:s betänk, skulle
godkänna den sophism, Frih. Cederström uppställt, då han
trott sig från 56 § kunna hemta bevis för den sats, att
intet från Constit.Utsk. utgånget förslag till grundlagsförändring
kan af Representationen afslås vid första riksdagen.
En sådan tydning kommer derifrån, att man ej gör skillnad
emellan Utsk:s rätt att föreslå en bestämd ändring och RiksStms
rätt att förekomma , det en sådan ändring må ske. Jag
skulle således snarare instämma med Frih. Boye om ett revolutionärt
tillstånd, i händelse Utskts förslag skulle kunna
vinna framgång tvärtemot Representationens önskningar; ty
jag kan ej finna, att grundlagen någonstädes bjuder, attalia
Conslit.Utskrs förslag ovilkorligen skola blifva hvilande till
nästa riksdag. RiksStm kunna väl icke besluta en förändring,
men väl, att ingen ändring skall ske, och denna stora
skillnad måste noga observeras. Jag fäster dervid synnerlig
vigt och anser det icke instämmande med Representationens
värdighet att stillatigande låta ett förslag hvila,
som hela Representationen förkastar. Jag anhåller, att denna
tanke må få göra sig gällande och att R. o. Åd. dertill
måtte bidraga medelst beviljande af återremiss.
17 H. 18
i35
Den ii December f. m.
Gr. Björnstjerna, Magn.: Jag anser denna flaga
vara oändligen farlig, såsom prejudicat betraktad, och jag
önskade gerna, att de af Constit.Utskts ledamöter, som motsätta
sig återremiss, ville upplysa, hvar gränsen är emellan
en anmärkn. emot Utsk:s förslag och en förändring deraf.
Skulle en anmärkn. endast få angå interpunctionen och periodernas
välljud eller dylikt, såsom man hört påstås, så är
en sådan tolkning alltför orimlig för att kunna antagas, helst
B. St. vid den sednare riksdagen blott få öfver förslaget
rösta med ja eller nej, hvilket förutsätter, att förändringar
eller modificationer i förslaget skola kunna ske vid den riksdag,
då målet beredes. Jag förenar mig således till alla
delar med Hr Cederschjöld; och hvad angår Frih. Boyes
farhåga för den revolutionära banan, tror jag snarare, att
den kan lämpas på hans egen åsigt. För öfrigt, och då jag
ämnar vidlyftigare yttra mig i frågan, när Const.Utskts nästföljande
betänk. ]\:o 58 förekommer, vill jag nu blott fästa
uppmärksamheten derpå, alt om R. o. Ad. nekar återremiss
af detta betänk., binder man sig äfven i afseende på det
nästföljande på ett sätt, att vi skulle nödgas att antingen
ännu i io år behålla indragningsmagten, eller ock blifva utaf
med juryinrättningen.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag anhåller att äfven få
yttra några ord i detta ämne och underställer min åsigt
Ståndets pröfning. Mig synes, som den fråga Gr. Horn
framställt, eller huruvida elt förslag af Constit.Utsk. ovilkorligen
skall blifva hvilande till nästa riksdag, äfven då
RiksStm förklara, att de anse ingen förändring af nöden, nu
icke påkallar någon granskning; ty förhållandet är icke sådant
med det förslag, hvarom Utsk:s metnor. W:o 57 handlar.
Tre RiksSt. hafva nemi. godkänt förslaget, och BorgareSt.
ensamt ogillat det. Men nu har conslitutionen icke tydligt
förklarat, huru i sådant fall förhållas skall; och då precision
i föreskrifterna för ett visst fall saknas, måste man genom
slutledning söka att utfinna lagstiftarens mening. Så
har jag äfven förfarit och dervid funnit, huru grundlagen
för det fall, som nu är i fråga, tydligen stadgar, att de tre
RiksStm vid den första riksdagen ej kunna hindras att gifva
sitt bifall till förslaget, så alt det blir hvilande till nästföljande
riksdag; men hvad fjerde Ståndet angår, är äfven
grundlagen tydlig deruti, att den säger, det intet RiksSt.
får vid första riksdagen fatta beslut, ehuru den är mindre
tydlig i bestämmandet, huru långt anmärkningen får sträckas.
Då man således har ett klart stadgande för de tre
RiksStm och ett oklart för det fjerde, synes sunda förnuftet
fordra, att man följer det klara stadgandet, det vill här
säga, att då BorgareSt. ej gjort någon anmärkn. vid förslaget,
måste det blifva hvilande, utan rättighet för detta
RiksSt. att vid denna riksdag deröfver fatta definitivt beslut,
Den ii December f. m,
hvarigenom de tre öfriga RiksSt:n skulle förnärmas. Tänker
man sig motsatsen och således tillerkänner BorgareSt. en afgörande-rätt
vid denna riksdag, förnärmar man ju de öfriga
RiksStms klara rättighet alt besluta öfver förslaget först vid
den påföljande. Huru man än betraktar saken, kan således,
efter min tanka, ingen återremiss här komma i fråga, och
jag talar nu endast om memor. ]\T:o 5y eller det förhållande,
som der visar sig. Jag är väl öfvertygad, att alla dela den
åsigt, att grundlagen bör respeeteras; men jag hemställer
till de värda ledamöter, som klandrat Utskts förfarande,
hvilketdera skulle mest (cedera grundlagen, antingen att rätta
sig efter BorgareSt:s ensamma mening eller efter de öfriga
3 RiksSt:ns. Svaret synes gifvet, då man måste medgifva,
alt 3 är mer än ett och klart mer än oklart.
Hr Hjärne, Harald: Troligen är den princip, som
här är i fråga, redan så utredd under de föregående discussionerna,
att föga återstår att derom tillägga. Jag skall derföre
inskränka mig till besvarandet af några här gjorda anmärkntr.
Jag får härvid först fasta uppmärksamheten derå,
att den af Utsk. här uttalade princip blifvit af Utsk. sjelf
motsagd i ett sednare betänk., till bevis hvarom jag åberopar
Ulslcs memor. AT:o 59 i anledn. af återremiss å Utsk:s
förslag till grundlagsförändringar, åsyftande riksdagsförhandlingarnas
ordentligare och skyndsammare gång. Utsk. halder
uppställt en så lydande voter:spropos:n: Den, som
gillar det af Gon sti t.U t sk. föreslagna 1 mom. i 5 g
§ Riksd.Ordn., röste ja; den det ej vill, röste nej;
vinner nej, utgår samma mom. ur förslaget. Här
har Utsk. kommit till detta resultat på den grund, att ett
RiksSt. ansett Utskrs förslag till tillägg i 5g § Riksd.Ordn.
böra utgå, och Utsk. har således här gjort det afseende på
ett RiksStrs yttrade mening, sorn Utsk. nekat i memor. N:o
5y. Hr Lagerhjelm har för öfrigt oriktigt uppfattat ändamålet
med den yrkade återremissen, ty meningen dermed
kan ej vara, alt Utsk. skulle fästa sådant afseende på BorgareSl:s
åsigt, att förslaget ovilkorligen komme att förfalla,
utan endast, att så mycket afseende derå fästes, alt B01-  gareStzs åsigt blir behörigen afvägd emot de öfriga RiksSltns,
d. v. s. att Utsk. först inbjuder BorgareSt. att förena
sig med de öfriga R.iksSt:n, men, i fall denna inbjudn. icke
antages, uppställer en votertspropos. så, att frågan får afgöras
i förstärkt Utsk. Hvad angår Frih. Boyes yttrande
om försök att revolutionera riksdagen, synes det lämpligare
att hänföra ett sådant försök till Constit.Utsk. än till RiksSt:n;
ty det är i sanning Utsk., sorn försöker den revolutionära
banan, då Utsk. vill påtruga RiksSlm en princip, som
förut aldrig varit gällande,
Frih. Cederström: Det har blifvit framstäldt af Gr.
Horn, att RiksSCn väl skulle äga rätt att vid första riks
-
Den it De cerni) er f. m.
dagen besluta, det ingen ändring i grundlagen må äga runi,
ehuru de ej kunna besluta, att en förändring skall ske.
Grundlagen har likväl beräknat, att alla frågor om grundlagsförändringar
skola af Constit.Utsk. framläggas, och medgifver
val, att öfverläggning derom vid första riksdagen må
I Stånden äga rum, men ej att It. St. beslut deröfver få
fatta, hvartill anleda, är lagstiftarnes afsigt, att goda förslag
från Utsk. aldrig skulle kunna vid första riksdagen undertryckas;
och häraf föijer, att lika litet som KiksSUti vid
första riksdagen kunna antaga ett sådant förslag, lika litet
kunna de afslå detsamma. Hvad nu detta betänk, särskildt
angår, får jag först anmärka, alt det är stäidt till BorgareSt.
och således icke tillhör R. o. Ad:s pröfning. Hvad derefter
beträffar Gr. Björnstjernas yttrande, att detta betänk, skulle
innefatta ett farligt prejudicat för den fråga, som afhandlas
i nästföljande betänk., i så måtto, alt den välde ledamoten
trott, att bifall till memor. i\T:o 5y skulle kunna användas
som skäl för att hindra Ståndet att, då nasta betänk, förekommer,
yrka på skiljandet emellan indragningsmagten och
juryn, vill jag ej ingå i något anticiperadt yttrande om nästföljande
betänk.; men att frågan der ej är densamma, faller
af sig sjelft, då fråga der endast är att skilja tvenne förslag,
som Utsk. sammanbundit, men icke 0111 afslag såsom
här. För öfrigt skall jag, då den frågan förekommer, vidare
yttra mig deröfver. Hr Lagerhjelm har ansett grundlagen
icke innefatta något bestämdt stadgande, huru förfaras
bör, då ett Stånd ogillat, men tre Stånd gillat ett förslag.
Jag får i anledn. häraf fästa den värde ledomotens
uppmärksamhet på 56 § 2 mom. Reg.F., der, så vida ett
ogillande icke kan sägas vara detsamma som en anmärka.,
det finnes bestämdt stadgadt, att om ingen anmärka, göres,
skall förslaget blifva livilande till nästa riksdag. Deraf torde
finnas, att då BorgareSt. icke gjort någon anmärka, (ty
en sådan förutsätter, att man syftat till en förändring af
hvad som är för handen, icke att man afslår eller bifaller
det), måste Utsk. anse det ifrågavar. förslaget såsom hvilande
och har icke kunnat ingå i någon pröfning af BorgareSt:s
yttrade mening. — Hr Hjärne har sagt, att Utsk. sökt
revolutionera R. St., hvilket är ett strängt tillmäle, som
dock svårligen lärer kunna försvaras. Constit.Utsk. är af
grundlagen organiseradt till en statsmagt, oberoende af R.
St., till en controllerande myndighet, som existerar ensamt
hland constitutionella stater i Sverige; men Utsk. har icke
magt att medgifva B. St. förbiseendet af grundlagsenliga
former och icke ens rättighet att ändra egna misstag, der
sådana kunna blifvit begångna. Jag har för min del icke i
Utsk. deltagit i beslutet om såväl det nu ifrågavar. som åtskilliga
andra förslag till grundlagsförändringar och deribland
förslaget att sammanbinda indragningsmagtens afskaffande
med juryinrättningens borttagande; men sedan detta
Den ii December f. m.
skett, lior Utsk. ingen laglig myndighet att ändra sitt en
gång afgifna förslag. Om nu en sådan statsmagt, som till
sin princip är återhållande, anses revolutionera statsförfattningen
derföre, att den ej medgifvit R. St. att egenmägtigt
besluta grundlagsförändringar, så må ett sådant yttrande stå
för dens räkning, som fällt det; jag öfverlemna!- till allmänheten
att bedöma på hvilkendera sidan den förnnftsenliga
behandlingen af saken står.
Hr Stuart, Carl Gust.: Vore jag nu berättigad och
skyldig att yttra mig om sjelfva saken, skulle jag icke tveka
att förklara, det jag instämmer i Utskts afgifna grundlagsändringsförslag,
såsom både nödigt och nyttigt; men
dä fråga nu endast är om sättet för behandlingen af förslag
till ändringar i grundlagarna, och R. o. Ad. vid flera föregående
tillfällen ogillat Constit.Utskts härom yttrade och nu
åberopade åsigt, förmodar jag, att Utsk:s ifrågavar. betänk,
kommer att röna samma öde som de förra, deruti grundlagen
blifvit på enahanda sätt tolkad. Hr Hjärne har redan
upplyst, att Utsk. sjelf ogillat sitt förfarande enligt dess
yttrande i memor. N:o 5g, hvarest, med lillkännagifvande,
att BorgareSt. i fråga om ett föreslaget och af de 3:ne öfriga
RiksStånden till grundlagsenlig behandling godkändt
tillägg till 46 § Riksd.Ordn., gjort den anmärkning, att detsamma
borde afslås, Utsk. uppställt en voter:spropos., upptagande
uti det ena alternativet BorgareStts mening. Förbållandet
är således alldeles enahanda i afseende på berörde
förslag och det, hvarom Utskts nu förevar, memor. handlar.
Då Utsk. således i fråga om § Riksd.Ordn. medgifvit,
att en föreslagen förändring kan förfalla, torde det icke böra
bestridas, att detsamma kan äga rum i afseende på 28 §
Reg.F. Jag hoppas derföre, att R. o. Ad. visar den consequens
att återremittera detta betänk, för att förmå Utsk.
att äfven å sin sida vara consequent. Man har här talat
om de Constit.Utsk. tillerkända rättigheter och den magt,
som grundlagsstiftarne tillagt detta Utsk, För min del anser
jag Utsk. visserligen vara berättigadt att utöfva den
magt, som i grundlagen är för Utsk. bestämd; men du Utsk.
öfverskrider gränsen för denna magt, sätter det sig utom
Jagen, och sådant synes i sanning med mera skäl kunna kallas
ett försök att revolutionera, än RiksStms bemödanden
att återföra detta Utsk. inom skrankorna för dess lagligen
utstakade verkningskrets. Jag kan ej heller erkänna några
andra statsmagter i Svea Rike än dess Konung och Ständer,
oaktadt Constit.Utskts ordförande nu upplyst, alt detta Utsk.
skulle utgöra en tredje statsmagt, hvilken vore organiserad
af R. St. Dessa äga dock, lika litet som den andra Statsmagten,
enligt grundlagen att öfverlåta sin innehafvande
magt åt någon annan Corporation. Man har vidare sagt,
alt detta Utsk. icke skulle kunna ändra sina en gång gjor
-
Den it December f. m.
da misstag. Jag vill också medgifva riktigheten häraf; men
deremot torde äfven böra af motsatta sidan medgifvas, att
det måtte vara R. St:s obestridliga rättighet att rätta de af
deras Utsk. begångna misstag. Slutligen har den omförmälde
talaren öfverlernnat förevar, fråga till hela allmänhetens
bedömande, och jag vill härutinnan följa hans exempel
samt äfven för min del öfverlemna till både samtid och efterverld
att bedöma 1834 å''s Constit.Utskts förfarande vid
såväl tolkningen som tillämpningen af Rikets gällande grundlagar,
Jag yrkar återremiss af betänk.
Frih. Boye: En värd ledamot, Gr. Björnstjerna, har
uppfattat mitt förra yttrande på det sätt, att han derifrån
trott sig kunna draga den slutsats, att min farhåga för ett
revolutionärt tillstånd skulle realiseras, om min åsigt blefve
gällande. Detta visar, att jag icke af talaren blifvit förstådd,
och jag tillskrifver gerna bristen mig sjelf; men sällsamt
vore det, om en åsigt, som endast syftar derhän, att
ett me mor. må läggas tiil handhna, skulle kunna medföra
revolutionära följder. I öfrigt skall jag blott referera mig
till Hr Lagerhjelms tydning af grundlagen och utbedja mig
att få fästa uppmärksamheten derå, att detta memor. är
Stäldt till BorgareSt., hvadan det synes, som R. o. Ad. allt
för tidigt besvärar sig dermed, innan BorgareSt, ännu yttrat
sig. På grund häraf vidblifver jag fortfarande den mening,
att det bästa är att lägga memor. till handbna,
Hr Cederschjöld: En talare har tillstyrkt bifall till
Utsk;s förfarande, emedan det vore lämpligare att göra tre
Stånd till viljes än ett. I anledn. häraf får jag förklara, det
jag tror lämpligast vara att göra grundlagen till viljes och
ställa sig till efterrättelse föreskriften i 56 § 2 mom. Reg.F.,
hvarest det uttryckligen heter: ”Blifva något Stånds
”tankar i någon eller några delar skiljaktiga från
”de öfrigas, och samma Stånd sig icke efter de
”öfriga fogar, varde C on s t i t.Ut s k., genom val af
?’RiksSttns plena, till slutlig jemnkning förstärkt
”till ett antal af 20 personer af hvarje Stånd,
”hvilka genom samfäld omröstning s k i 1 j a k t i g h e”terna
förena,” Således har det ena Ståndet, som nu
icke samtyckt till de öfriga Ståndens mening, full rätt att
få sin åsigt under pröfning af förstärkt Utsk., och detta
kunna vi icke eqs hindra. I anledn. af den anmärkning, som
bär blifvit gjord, att memor. är stäldt lill BorgareSt., och
således egentligen blott rörer detta Stånd, anhåller jag att
få veta, hvad beslut BorgareSt, derom fattat, så vida officiel
underrättelse derom ankommit. Emedlertid skall jag, medan
jag nu har ordet, till besvarande upptaga några andra
här framställda anroärknir, En talare har sagt, att den,
som yrkar afslag å ett Uisk;s betänk., ej kan anses göra
anmärkn. deremot. Men då skulle alla sådana anmärkn:r,
Den ii Doeombcr f, m.
l43
som göras till ogillande af ett Utslits betänk., aldrig kunna
föranleda till återremiss, och hvilket Utsk. som helst icke
vara skyldigt att på sådana anmärkt).-!' göra afseende. Slutligen
har samma talare sagt, att Constit.Utsk. vore en myndighet,
oberoende af R. St. och med magt att controllera
RiksStms förhandlingar. Detta är åtminstone ett oförstäldt
tillkännagifvande af den syftning, hvarmed Constit.Utsk. länge
i hemlighet umgåtts; och det är fägnesamt att en gång
få höra denna syftning klart uttalad. Men jag skulle önska
att få veta, hvar den grundlags-^ finnes, som berättigar
Constit.Utsk. till sådan controll på RiksStm, eller till sådant
oberoende af dem eller ens att handla med R. St:s rätt, i
andia eller flera fall, än som äro bestämdt upptagna, nemi.:
1:0 då Utsk. tillämpar 106 §; 2:0 då Utsk. afgör, hvart ett
mål bör remitteras, sedan 2 Stånd slädnät emot 2 i fråga
derom; 3:o då Utsk. på enahanda sätt afgör om särskildt
Utsk:s tillsättande, och 4:o då Utsk. bestämmer grundlagsenligheten
af en utaf något Stånds talman vägrad proposm.
I dessa trenne sistnämnda fall är Utsk. blott ett slags compromissarius
för att slita de olika meningarna inom RiksSt:n,
antingen sins emellan eller med deras talmän; rnen
jag skulle gerna vilja veta, i hvilka andra än nu uppräknade
fall Constit.Utsk. kan upphäfva sig till förmyndare för
RiksStm och skolmästra dem i afseende på deras åtgärder.
Jag anser emedlertid väl, att striden numera blifvit öppen,
och hoppas, sedan detta skett, att R. o. Ad. ej skall underlåta
att utöfva den rättighet, som tillkommer Ståndet att
emancipera sig undan Constit.Utsk:s förmynderskap.
Gr. Horn: Jag hoppas, att jag ej behöfver yttra mig
vidlyftigt öfver Frih. Cederströms än vidare fortsatta påstående,
att hvarje af Constit.Utsk. framstäldt förslag skall,
oberoende af RiksStms deröfver yttrade tankar, hvila till
nästföljande riksdag. Jag kan tänka mig, att Utsk. framkommer
med förslag af sådan beskaffenhet, att de, enligt
allas tankar, ovilkorligen böra förfalla; men om nu t. ex.
Utsk. föreslår borttagande af 5y § om Svenska Folkets rätt
att allena sig beskatta, så skulle, efter Frih. Cederströms
åsigt, RiksStm icke hafva rätt att ogilla ett sådant förslag
vid första riksdagen, utan detsamma ovilkorligen blifva hvilande
till påföljande riksdag, och detta är en så orimlig
tanka, att jag ej begriper, huru den kan förfäktas. En ledamot
har särskildt vändt sig till mig med åberopande af
56 §; men en annan ledamot har redan med större rättskänsla
motsatt sig den värde ledamotens, Hr Lagerhjelms
åsigt och visat, huru orätt han har, då han vill, att
intet afseende skall fästas på ett Stånds från de öfrigas skiljaktiga
tankar. Den siste talaren har nemi. ådagalagt, att
intet RiksStrs tanka kan undertryckas utom i förstärkt Constit.
Utsk., och det är således ej otänkbart, att BorgareSt:s
»44
Den 11 December f. m.
mening i denna fråga kan blifva R. St:s, om den förmår
att göra sig gällande vid votering i förstärkta Constit.Utsk.
Jag vill för öfrigt ej uppehålla mig vid det besynnerliga yttrande,
sorn här blifvit fäldt om Constit.Utskrs magt öfver
R. St., utan inskränker mig till en förnyad begäran om
återremiss af ifrågavar. betänk.
Gr. Björnstjerna: Då jag nyss yttrade några ord i
detta ämne, skedde det ej för den nu förevar, frågans skull,
utan blott af farhåga, att ett beslut till bifall af Utsk:s
memor. N:o 57 kunde verka som prejudicat vid afgörandet
af nästföljande memor. N:o 58. Sedan likväl ordföranden i
Constit.Utsk. medgifvit, att Ståndets beslut i denna fråga ej
kan verka till ett dylikt prejudicat, hvari jag så mycket
hellre ger honom rätt, som frågorna i sjelfva verket äro
olika, då detta memor. blifvit särskildt striid t till BorgareSt.
och angår frågan om ett förkastande af Utsk:s förslag, men
i sednare betänk, det endast gäller att åtskilja tvenne af
Utsk. sammanförda förslag, så är jag af den tankan, att
R. o. Ad:s beslut, antingen till återremiss eller bifall af nu
förevar, betänk., är af mindre vigt. För öfrigt bör jag tillägga,
att Frih. Boye missförstått mig; ty jag har icke sagt,
att hans åsigt vore revolutionär, men väl, att han försvarar
en åsigt hos Constit.Utsk., sora leder till ett revolutionärt
tillstånd, helst sedan Frih. Cederström förklarat Constit.Utsk.
vara en controllerande myndighet öfver R. St. Emot en
sådan åsigt måste jag på det högsta protestera och kan ej
medgifva, att Utsk. är mer än på sin höjd en compromiss
emellan RiksSttn, hvilka jag hoppas aldrig skola underkasta
'sig att ställas under controll af en deras egen emanation.
Hr Dalman: Jag hade trott, att striden i förevar,
ämne vore utkämpad och att Frih. Cederström skulle låta
tillrättavisa sig af Ståndets föregående beslut; men Friherren
är icke så lätt att bekämpa, och uppställer i nödfall
en alldeles egen constitution. Hr Frih. har dock icke kunnat
framvisa ett enda ord i grundlagen, som tillåter Conslit.-  Utsk. att icke göra afseende på hvad ett RiksSt. förklarat
som sin gemensamma tanke; tvärtom åligger det Utsk.,
enligt 56 §, att göra motsatsen, eller att samtliga RiksSt:ns
tankar till ett helt utlåtande i möjligaste
måtto sammanjemnka och, om oförenliga skiljaktigheter
finnas, dem derjemte till samtliga
RiksSt:ns behandlande anmäla. Således är det RiksSt:n,
som i sista rummet skola afgöra, huru oförenliga skiljaktigheter
böra behandlas, och när nu BorgareSt:s mening
i denna fråga ej kunnat förenas med de öfriga RiksSttns,
har det altså varit Utsk:s åliggande att hemställa till
samtliga RiksSt:n, huru förfaras bör. Af flera andra talare
jemte mig har i föregående plena med exempel blifvit visadt,
till
Den ii December f, m.
till hvilka absurda resultat Utskts princip skulle leda, och
en af Konungens rådgifvare anförde, att om det folie Utsk.
in att föreslå en republikansk regeringsform, skulle, om än
ett så vanvettigt förslag afsloges af alla fyra RiksSCn, det
likväl, efter Utsk:s åsigt, blifva hvilande till kommande
riksdagen. Gr. Horn har redan besvarat den invändningen,
att ett ogillande ej innefattar en anmärkn.; och hvad beträffar
Frih. Boyes erinran, att memor. blott är stäldt till
BorgareSt., ser jag väl af rubriken, att så är, men finner
deri en ny olaglighet, emedan det måste vara R. St., icke
ett särskildt RiksSt., som det tillhör att afgöra frågan. Jag
hoppas således, att R. o. Ad. beviljar ålerremiss.
Ilr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag har ej begärt ordet för
alt yttra mig om annat än formen. Hvad materien beträffar,
hör den ej för tillfället hit; men formfrågan anser jag
så vigtig, att jag tror få frågor sedan det nya statsskickets
införande hafva förekommit af större betydenhet. Jag delar
deras åsigt, som tro, alt grundlagen ej ger Constit.Utsk.
anledn. alt förfara på sätt sorn skett, helst ett sådant förfarande
lätteligen skulle kunna leda till bildande af ett Välfärdsutskott.
Jag utber mig att lill stöd för denna min åsigt
få göra en kort framställning af 81 § Reg.F., dervid jag utgår
från den premiss, att Constit.Utsk. icke i afseende på
grundlagsförändringar fått större magt än Konungen. Nämnde
§ stadgar, alt när Konungen aflåter en propos. om grundlagsförändring,
skall Constit.TJtsk. deröfver höras och, om
Utsk. tillstyrker, hvad Konungen föreslagit, hvilar frågan
lill nästa riksdag. Således erfordras äfven för K. propostr
ett videtur eller ett tillstyrkande, innan det är ovilkorligen
gifvet, att de skola hvila till nästa riksdag; i annat fall har
grundlagen förbehållit RiksSCn att kunna förkasta förslaget
vid första riksdagen, om tre Stånd derom öro ense, och endast
när 2 Stånd stadna emot 2, gäller deras beslut, som
uppskjutit frågan. Häraf är alisa klart, att en Konungens
propos. om grundlagsförändring ej kan hvila till nästa riksdag,
med mindre den blifvit tillstyrkt af en auetoritet, d.
v. s. antingen Constit.Utsk. eller 2 RiksSt. Men nu träder
Constit.Ulsk. fram och gör sjelf ett förslag till grundlagsförändring;
jag hoppas, att jag gått en trappa ned, när jag
från Konungens förslag Öfvergått till Utsk:s, och likväl vill
ett agregat af Utsk:s ledamöter yrka, att ett sådant förslag,
utan allt tillstyrkande, ovilkorligen skall hvila till nästa riksdag,
äfven om det innefattar en sådan orimlighet, som t.
ex. utslrykandet af 57 § eller 1 och 2 §5 ' Reg.F. Jag kan
ej annat än motsätta mig en sådan åsigt och ilrar lifligt för
detta motstånd, emedan jag i Utskrs princip ser en stor våda
för framtiden, den nemi. att ett Constit.Ulsk., som ville
förstöra grundlagen, skulle kunna framlägga förslag dertill,
/ 17 H. 19
146
Den ii December f. m.
för att vid en lommande riksdag, efter opinionens bearbetning
i fem år, drifva det igenom. Hvad särskildt angår nuvar.
Constit.Ulsk:s sätt och förmåga att tyda grundlagen, så
har det nyligen gifvit ett så vackert exempel derpå, att jag
endast behöfver hänvisa dertill. Jag tillstyrker i följd häraf
återremiss.
Upplästes, i anledn. af Hr Cederschjölds för en stund
sedan framställda begäran , BorgareSt:s prot.utdr. af d. 8 dennes,
afinnehåll, att Ståndet beslutat att åter öfverlemna memor.
N:o 5j till Constit.Utsk., för att, i anledn. af Ståndets
särskilda beslut, uppgöra voter:spropos:n och med densamma
till RiksStm inkomma.
Hr Lagerhjelm: I anledn. af tvenne mina motståndares
fällda yttranden utber jag mig blott att i största korthet
få tillägga den erinran, att jag fästat mig ensamt vid
det förhållande, som äger rum i detta fall eller i fråga om
meinor. N:o 5j, utan att inlåta mig i några allm. theorier,
hvilkas tillämplighet för öfrigt jag nu således leinnar å sido.
Derjemte får jag äfven fasta uppmärksamheten på den
omständighet, att då Hr Cederschjöld uppdragit Constit.-  Utsk:s verkningskrets, har talaren förgätit, att det både enligt
56 och 81 §§ af Reg.F. åligger Constit.Utsk. att granska
grundlagarna och föreslå förändringar deri. Jag underkastar
emedlertid min åsigt R. o. Ad:s pröfning.
Frih. Boye: Ogerna ser jag mig föranlåten att gå till
en ytterligare förklaring; men Gr. Björnstjerna måste förlåta,
om jag från hans omdöme vädjar till allmänhetens,
huruvida jag med skäl kan anses hysa revolutionära åsigter,
dä jag blott önskar constitutionens vidmagthållande i trotts
af alla revolutionära försök, och då jag bekänner den läran,
att R. St. i afseende på grundlagsförändringar verkligen äro
ställda under Conslit.Utsk:s förmynderskap, om man ändtligen
vill hafva detta ord. När Utsk. ensamt äger rätt att föreslå
förändringar i grundlagen, måste deraf följa, att Utsk.
äger den återhållande magt att vägra sin medverkan, då
RiksSt:n gå utom sina rättigheter, och att vidtaga den åtgärd,
som fordras för alt hindra ett i grundlagsvidrig ordning
tillkommet förslags antagande till lag. Men i öfrigt
har jag cj uppträdt som Constit.Utskts försvarare i allt. Jag
tror och har äfven, då dechargefrågan förevar, yttrat den
öfvertygelse, att Utsk. gjort orätt, då det upptagit frågor
om Konungens rådgifvares ansvarighet i afseende på sådana
åtgärder, som tillkommit efter d. i5 Jan. detta år eller
under riksdagens lopp; men för det jag ogillar Utsk:s förfarande
i denna del, är jag derföre bunden att icke få gifva
Utsk. rätt, der det har rätt?
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Af de flerfaldiga
gånger förnyade öfverläggningarna i likartade frågor med
Den ii December f. m.
*47
den närvar, lärer R. o. Ad. nogsamt hafva inhemtat, att såten
i sjelfva verket är tvetydig. Det finnes grundlagsparagrapher
äfven såväl som praxis både för och emot. Önskligt
vore således, att de värda ledamöter, som hysa stridiga
åsigter, ej ville påbörda hvarandra orimliga eller öfverdrifna
anspråk. När tvetydighet i grundlagen finnes, återstår
endast att söka utfinna dess mening, utan att förkättra hvarandras
åsigter. För Frih. Cederslröms och Hr Lagerhjelms
påstående talar visserligen 81 §, der det står: Detta Utsk.
(nemi. Constit.Utsk.), hvars pligt det vara skall att
grundlagarna granska, äger rätt att hos R. St. föreslå
de ändringar deruti, som det anser högst
nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa.
R. St. må icke å den riksdag, då Utsk. någon sådan
ändring föreslår, utan först å den nästföljande
derom besluta. Om således meningen skulle tydas
endast efter dessa ordalag, hade Frih. Cederström onekligen
rätt, att då Utsk. framlagt ett förslag till grundlagsförändring,
skall det ovilkorligen hvila till nästa riksdag.
Jag har i ett föregående plenum visat orimligheten af en
sådan behandling, hvad sjelfva saken angår, emedan ett förslag,
som R. St. aldrig gillat, på detta sätt ändock skulle
blifva föremål för deras beslut vid en kommande riksdag.
En annan ledamot har äfven gjort samma anmärkn. Af ordalagen
i denna § skulle äfven följa, att det vore utan ändamål,
att R. St. vid första riksdagen toge under öfverläggning,
livad Utsk. framställt; det skulle vara nog, att
Utsk. en gång yttrat sin mening derom, emedan ingen rättelse
eller något ogillande deraf finge af Stånden beslutas.
Men i strid med en sådan behandling står 56 §, der det
heter: Göras i RiksSttns plena emot U tsk:s yttrande
a n m ä r k n : r, b I i f v e de, hvilka hvarje R i k s S t.
särskildt förklarar utgöra dess gemensamma
tankar, till Constit.Utsk. hänvisade. Utsk. åli g—
ge då att samtliga RiksSt:ns tankar till ett helt
utlåt, i möjligaste måtto sammanjeranka, och, om
oförenliga skiljaktigheter finnas, dem derjemte
till samtliga RiksSt:ns behandlande anmäla. F ö rena
sig derefter samtliga RiksSt:n om ett ena [landa
utlåt., hvite det till slutligt antagande elier
förkastande på tid och sätt, som ofvan föreskri fina
är o. Blifva åter något Stånds tankar i någon
eller några delar skiljaktiga från de ofri gas, och
samma Stånd sig icke efter de öfriga fogat, varde
Constit.Utsk., genom val af RiksSl:ns plena,
till slutlig jerankning förstärkt lill ett antal af
tjugu personer af hvarje Stund, hvilka genom
samfäld, icke efter Stånd, anställd omröstning
skiljaktig liete ma förena, och det dymedelst fullständigt
beredda utlåt, livile sedan till R. St:s af
-
i48
Den 11 December f. m.
görande, som ofva n sagd t ä r. R. o. Ad. finner således,
att grundlagen här förbehållit RiksSttn deras ord i laget.
Det återstår endast att tillse, huru långt deras anmärkntsrätt
får sträckas. Frih. Cederström har väl ofta sagt,
att denna rätt endast nnginge smärre redactionsförändringar,
eommalering och dylikt; men denna förklaring står ej i
grundlagen. Hvar skall då anmärkntsrätten stadna? Derom
har man vid denna riksdag flera gånger tvistat. Ståndet har
dervid visat, att den kan sträckas ända till fullständigt ogillande
af Constit.TJtskts förslag, aldenstund man här äfven
genom votering förklarat sådana förslag dels obehöfliga, dels
icke antagliga. När nu förhållandet är, att både Constit.-  Utsk. och RiksSttn hafva deras ömsesidiga rättigheter i detta
hänseende sig förbehållna samt Hr Lefren erinrat oss, att
icke ens K. propostr kunna, i fråga om grundlagsförändringar,
ovilkorligen blifva hvilande utan Constit.Utskts tillstyrkande
vid första riksdagen, så är det klart, att, likasom
Utsk. måste hafva tillstyrkt enskild riksdagsmans förslag,
om det skall kunna framläggas, emedan det annars tillkommit
utan all Ulsk:s medverkan, hvilket vore oriktigt, lika
så måste, å andra sidan, förslaget äfven vara godkändt af
RiksSttn, emedan de eljest skulle vid påföljande riksdag
komma att besluta öfver ett förslag, som förut icke varit
godkändt, d. v. s., sorn saknar egenskapen att hafva tvenne
riksdagars sammanstämmande mening för sig. Om det nu
lyckats mig att öfvertyga R. o. Ad. derom, att det alltid
fordras en öfverensstämmelse emellan Constit.Utsk. och RiksSttn
för att ett af Utsk. framsläldt förslag till grundlagsförändring
skall kunna blifva hvilande till påföljande riksdag,
så torde jag vidare få fästa uppmärksamheten på förhållandet
med den särskilda fråga, som nu är under öfverläggning.
Här är händelsen, att det tillägg, Utsk. föreslagit
vid 28 :§ Rcg.F., är af tre Stånd godkändt. Man har således
på ena sidan Ulskts tillstyrkande jemte tre Stånds beslut;
på andra sidan åter står BorgareStrs mening. Frågan
är således, om denna skall tillintetgöras genom de öfriga tre
Ståndens enhällighet. Sådant kan dock icke ske, enär 56 §
Rcg.F. säger, att Utsk. skall sammanjemnka samtliga RiksSt:ns
tankar, och det icke kan nekas, att BorgareSt. är
ett bland dem. Befinnas åter oförenliga skiljaktigheter, så
skola de, enligt samma §, öfverlemnas till samtliga RiksSt:ns
behandling i förstärkt Constit.Utsk. Detta är just händelsen
här; hvadan det visar sig, att Utsk. äfven deruti förfarit
oriktigt, att det hänvisat frågan ensamt tili BorgareSt.
På grund af hvad jag sålunda anfört, anhåller jagomåterremiss,
i ändamål att Utsk. må uppgöra votertspropos. och
lemna BorgareSt. tillfälle att få söka göra sin mening gällande.
I annat fall skulle, om det t. ex. folie Constit.Utsk.
in att föreslå upphäfvande af BorgareStts hela representationsrätt,
de öfriga trenne RiksStms godkännande deraf vara
Sen ii December f. m.
»49
tillräckligt för att få det hvilande, utan att BorgareSt. ens
ägt tillfälle att sådant i förstärkt Constit.Utsk. motverka.
En dylik behandling lärer It. o. Ad. icke vilja godkänna,
och jag hoppas fördenskull, att Ståndet bifaller den begärda
återremissen.
Frih. Cederström: Hr Lefre'n har uppgjort en jemnförelse
emellan Constit.Utsk:s och Konungens rätt att föreslå
grundlagsförändringar, och från detta argument har talaren
kommit till den slutsats, att Utsk. här oriktigt förfarit.
Jag återupptager argumentet och tror mig derifrån
komma till ett motsatt resultat. Den värde ledamoten har
ur 81 § citerat, huru med en K. propos. om grundlagsförändring
förfaras skall, nemi. at.t om Constit.Utsk. tillstyrker
densamma, skall den hvila till nästa riksdag, men om Utsk.
åter afstyrker den, då må R. St. genast kunna antingen propos:n
afslå eller ock afgöra, att de vilja öfver densamma å
nästföljande riksdag besluta; gällande i detta fäll tre Stånds
mening, och om två Stånd stadna mot två, deras, som beslutet
uppskjutit. Om nu således Konungen föreslår uppliäfvandet
af 5y §, och Utsk. tillstyrker det, kunna RiksSttns
motsatta beslut, äfven om de äro sammanstämmande
vid första riksdagen, ej leda till någon påföljd; och samma
förhållande gäller om enskilda förslag. Hr v. Hartmansdorff
har yttrat, att' tvenne riksdagars sammanstämmande
beslut fordras för antagande af ett grundlagsändringsförslag;
men han har härvid förbisett, hvad som nyss i afseende på
K. proposrr blifvit utredjt, att nemi. de kunna blifva hvilande,
om än samtliga RiksSUn ogilla dem vid första riksdagen.
Hr Cederschjöld har fortfarande fästat sig vid en
skillnad emellan orden afgöra och besluta, hvartill jag
icke trott, att man skulle återkomma, enär grundlagen öfverallt
nyttjar dessa ord såsom synonyma. Slutligen har
Hr v. Hartmansdorff citerat ett exempel om upphäfvande af
BorgareStts hela representationsrätt. Det är icke heller
omöjligt, att ett sådant förslag från ett Constit.Utsk. kan
inkomma, och det måste då hvila till påföljande riksdagen;
men som BorgareSt. naturligtvis är emot förslaget, följer af
sig sjelft, att detta Stånd vägrar sitt samtycke dertill vid
denna påföljande riksdag, och frågan är dermed förfallen.
Jag vill för öfrigt ej yttra mig vidare för närvar.; det är
tids nog dertill, då frågan återkommer till Utsk., sedan
BorgareSt., efter hvad upplyst blifvit, återremitterat den.
Hr Lefre'n: Det är anmärkningsvärdt, att vid i8i5
års riksdag antogs sednare inom. i 56 § just för att hindra
Constit.Utsk. från den magt, som det förut hade och nu
söker att ånyo tillvälla sig. Jag hade ämnat att till bevis
härom uppläsa motiverna för det ifrågavar. tillägget ur dåvar.
Constit.Utskis betänk:n; men jag finner mig uturståndsatt
dertill, emedan boken för närvarande lärer vara utlå
-
Den ii December f. m.
nåd. Jag hoppas dock, att, sedan detta sednare morn. i 56
§ blifvit antaget, vingarna på Constit.Utsk. skola vara så
stäckta, att det förnyade försöket skall misslyckas.
Constit.Utskrs memor. N:o återremitterades.
Vid förnyad föredragning af Constit.TJtskrs d. 4 dennes
på bordet lagda memor. N:o 58 i anledn. af återremisserna
på memor. N:o 4° med förslag, som åsyfta Tryckfr.förordnts
återbringande till dess ursprungliga skick, Lief samma memor.
ånyo lagdt på bordet af Hrr Strussenfelt, Adolph
Ludv., och von Hartmansdorff, Aug.
Ånyo föredrogs Bevilln.Utskrs d. 4 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. Pf:o 4^ i anledn. af gjorda anmärkntr vid
betänk. N:o 29, ang:de stora sjötullsbevillningen.
Frill. Boye, Fredr., anhöll, att detta utlåt, ytterligare
måtte få hvila på bordet.
Frih. Boye, Ludv., förenade sig i denna begäran.
Gr. von Fersen, Hans: Äfven jag anhåller, att betänk.
må få hvila på bordet, men derjemte, att propos. må
framställas, det detta mål må förekomma först i nästa plenum,
hvarintill jag hoppas, att den tableau, BevillntsUtsk.
till lättnad vid frågans pröfning uppgjort, skall hinna inkomma
från Exped.Utsk., hvarest'"densamma, i ändamål af
tryckning, befinnes.
Uppå propos. af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, beslöt
R. o. Ad., att Bevilln.Utsk:s utlåt. N:o 4^ borde blifva det
första mål, som i nästa plenum förekomme.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtskts d. 4 dennes e. m.
på bordet lagda betänk. N:o 163 öfver Hr F. L. Rosenqvists
motion om upphäfvande af 4=de punkten i K. brefvet d. 22
Mars 180 3.
Lades till handkna LagUtsk:s d. 4 dennes e. m. på bordet
lagda memor. N:o 164 i anledn. af återremiss af Utsk:s
betänk. N:o 13 r öfver väckta motioner om upphäfvande af
lagens stadgande, ang:de qualificerade dödsstraff och afskaffande
af andra sätt för verkställande af dödsstraff, än halshuggning,
och N:o i38 öfver väckta motioner örn upphäfvande
af K. brefvet d. 17 Oct. 1778, ang:de förekommande
af barnamord.
Då nu ånyo föredrogs LagUtsk:s d. 4 dennes e. m. på
bordet lagda betänk. N:o i65, i anledn. af såväl K. M:s nåd.
propos. till R. St., ang:de ändring i 5 cap. 1 § Missg.b:n,
sorn ock de i sammanhang härmed väckta motioner, blef
Den ii December f. m.
samma betänk, ånyo lagdt på bordet af Hrr Strussenfelt,
Adolph Ludv., samt Bogeman, Joh. Ludv.
Företogs till pröfning Constit.Utskrs d. 8 dennes på bordet
lagda niemor. Nro 5g i anledn. af återremiss af memor.
K:o 4i , med grundlagsändringsförslag, åsyftande riksdagsförhandlingarnas
ordentligare gång.
R. o. Ad. beslöt, att detta mål skulle punktvis föredragas.
Utskrs yttrande i anledn. af irsta förslagspunk
te
n.
Hr Hjärne, Harald: Då återremiss vidtogs af det
förra betänk, i ämnet, innefattade den gemensamma tanken,
alt Ulsk. malte föreslå ändringar i uppgifterna och benämningarna
å Ulsk. uti de §§, hvari sådant, i anledn. af den
ifrågavar. reorganisationen af åtskilliga Utsk., kunde finnas
nödigt Utsk. har ock iakttagit det sålunda anmärkta; men
i ett fall synes Utsk. hafva gått något långt, enär Utsk. inkommit
med ett nytt förslag, hvaröfver Stånden icke förut
haft tillfälle att yttra sig, men som nu directe i sammanjemnkningsform
underställes. Utsk. har nemi. tillstyrkt en
ändring i 37 § Riksd.Ordn., hvilken, då frågan sista gången
behandlades, icke var föremål för öfverläggning, och som
icke blott gäller en förändring i benämning, ulan innefattar
en bestämmelse uti ett verkligt sakförhållande. Väl har
Constit.Utsk. tillstyrkt och vissa Stånd godkänt, att Slatsoch
Bevilln.Utskrn må utgöra ett och arbeta på 2:ne hufvudafdelningar;
men huru dessa böra organiseras, har icke
ännu varit föremål för öfverläggning. Emedlertid har Utsk.
til Is t vi' k t ett sålunda lydande tillägg till 37 §: ”hörandes, i
den mån ärenderna hinna utarbetas, Utskru eller, hvad Statsoch
Bevilln.Utskrn särskildt angår, dess hufvudafdelningar med
deras yttranden, så fort sig göra låter, till Ståndens plena
inkomma.” Delta är ett nytt förslag, såvida nemligen, att
hvarje afdeln. skulle inkomma med särskildt utlåt.; och frågan
derom kan icke komma under öfverläggning i egenskap
alt afgöras genom omröstning i förstärkt Utsk., förrän densamma
blifvit af Stånden afgjord. Jag anhåller altså om
återremiss.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla det af Utsk. i afseende på denna punkt
framställda jemnkningsförslag.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr von Hartmansdorff, Aug.r Då R. o. Ad. redan
en gång, efter en temlig långvarig öfverläggning, afslagit
Constit.Utskrs förslag, att Stats- och Bevilln.Utskrn
måtte förenas, på den grund, att Ståndet ansåg denna åtgärd
motverka i stället för att befordra ändamålet, riks
-
Den ii December f. m.
dagarnas förkortande, så hopp is jag, att Ståndet nu må
vidblifva sitt redan fattade beslut.
Uppå derefter framställda propostr vidblef R. o. Ad.
sitt i denna del fattade beslut, samt godkände votertspropos:n
lit. A.
Utsk:s yttrande i anledn. af ardra för slagspunkt
e n.
R. o. Ad. ansåg detta yttrande ej erfordra någon åtgärd
af R. o. Ad.
Utsk:s yttrande i anledn. af 4^de förslagspunk
te
n.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag nödgas protestera mot
Utsk:s förfarande i denna punkt att vägra upptagande af ett
Stånds gemensamma tanka. Jag anhåller, att principen af
ogillande utaf ett sådant sätt att tolka grundlagen må utsträckas
jemväl till sådana fall, då något eller flera af Stånden
önska en förändring, hvilken Constit.Utsk. icke föreslagit,
men hvarom dock fråga inom Ståndet, i sammanhang
med memor. i ämnet från Utsk., förekommit. Jag
vill endast nedlägga denna protest, utan att fullfölja den till
begäran om återremiss, emedan jag förutser, att saken likväl
blefve oförändrad.
Hr Hjärne: Utsk. har uti sitt yttrande i denna punkt
förfarit ganska försigtigt, dä det nemi. stadnat uti förklarandet,
att Utsk. ansåg sig nödsakadt undandraga sig pröfningen, emedan
frågorna vore nästan främmande för Utsk:s förslag.
Måhända hade Utsk. bort med dem göra sig något närmare
bekant. Preste- och BorgareStms anmärkntr syftade nemi.
endast på 43 §, och jag tror, att det varit Utskts skyldighet
att å dessa fästa afseende; och det bör åtminstone icke
från R. o. Ad:s sida läggas hinder i vägen derför, att Utsk.
må komma i tillfälle undanrödja det förhinder, hvilket
Utsk. uppgifvit sig finna, icke i grundlagen, utan deruti,
att de ifrågaställda ämnena voro nästan främmande för Utsk:s
förslag, såmedelst nemi., att Utsk. får göra någon närmare
bekantskap dermed. Jag yrkar således återremiss,
samt att Utsk. icke må undandraga sig pröfningen af något
föislag, såvida det icke finnes vara fullkomligt främmande
för den af Utsk. väckta frågan.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
återremiss af den nu föredragna delen af Utskts memorial.
Ropades ja och nej.
Hr von Hartmansdorff: I öfverensstämmelse med
hvad jag nyss yttrade, kan jag icke finna, att Stånden äga
ålägga Constit.Utsk. att antaga en grundlagsförändring, sora
det för sin del icke gillar; ty förslaget saknar derigenom
god
-
Den n December f. ra.
i53
godkännande af en bland de magter, sorn böra hafva deröfver
fattat sammanstämmande beslut, såvida förslaget skall
kunna hvila till grundlagsenlig behandling vid en kommande
riksdag. Jag anser således någon åtgärd härvid icke vara
att taga.
Hr Hjärne: Med den af mig yrkade återremissen åsyftar
jag egentligen icke någonting i saken; men det är emot
principen för behandlingssättet, som mina anmärkn:r äro riktade,
och för consequensens skull tror jag, att återremiss
bör äga rum.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förnyade sin nyss gjorda
propos. på återremiss.
Iiopades ja och nej.
Uppå derefter gjord propos. fann R. o. Ad. den nu föredragna
delen af Constit.Utsk:s mernor. ej erfordra någon
åtgärd af R. o. Ad.
Utsk:s yttrande i anledn. af 5:te för slagspunkten.
Hr Hjärne: Utan att ingå i vidare bedömande af den
omständighet, huruvida 3:ne Stånds beslut om Representationens
sammanförande på ett rum kunna eller böra leda
till verkställighet emot det fjerdes, förklarar jag mig anse
sådant olämpligt; hvadan jag finner Utsk. hafva gjort rätt
deruti, att det hemställt lill BondeSt. att frångå dess tanka
i denna del. Detta oansedt är det likväl BondeSt:s rätt att
bibehålla berörde mening, och då måste afseende derå fästas
till votering i förstärkt Utsk. Sådant har likväl icke blifvit
iakttaget, hvarföre jag tillstyrker återremiss, på det rättelse
derutinnan må äga rum.
Hr von Hartmansdorff: Äfven vid detta tillfälle
äger samma förhållande rum, sorn det af mig nyss anmärkta,
alt nemi. Utsk. ansett sig ej kunna gilla RiksSt:ns tanka
i saken. Enligt min förut i ämnet yttrade mening kan
ett grundlagsförslag icke blifva hvilande, utan att såväl Constit.
Utsk. som RiksSt;n detsamma godkänt. Jag tillstyrker
altså bifall till Utsk:s yttrande i denna punkt.
Gr. Horn: Jag hemställer till den siste talaren, huruvida
icke ett godkännande af Constit.Utsk:s raisonnement
uti närvar, punkt komme att stå i strid med de grunder,
hvarpå vi stödt de förut i dag beviljade återremisserna. Min
tanka är, att Utsk. icke i något fall kan vägra upptagandet
till sammanjemnkning af ett RiksSi:s såsom gemensam
tanka gjorda anmärkt)., så vidt nemi. denna ligger inom området
af det ämne, hvaruti den blifvit framställd;'ty det är
icke i något fall Utsk. medgifvet att undertrycka RiksSt:ns
tanka, skulle Utsk. än ogilla den. Blefve nu Hr v. Hart
17
H. 20
154
Den ii December f. m.
mansdorffs tanka gällande, så erkänner man, att Constit.-  Utsk. kunde äga rätt förklara, det ett RiksStis anmärkn.
borde förfalla. En sådan tolkning stöde i rak strid med Hr
v. Ilartmansdorffs egen argumentation, hvarpå han förut i
dag grundat yrkande om återremiss. Man närmade sig då
Utsk:s princip, hvilken vi alla måste finna vara oriktig. Jag
förenar mig altså i begäran om återremiss.
Hr von Hartmansdorff: Uti de yttranden, jag förut
i dag afgifvit, har jag förklarat mig i grundlagen finna
stöd såväl för Constit.Utskts som den motsatta meningen angille
grundlagsfrågors behandlingssätt. Mitt påstående har
varit, att lika litet som ett grundlagsförslag, hvilket RiksSt:n
ogillat, kan blifva hvilande, lika litet kan sådant vederfaras
ett förslag, som Constit.Utsk. afstyrkt. Sådant hindrar
icke Stånden att kunna göra anmärknlr. Dessa skola
underställas Utsk.; men om förstärkta Utsk. dem icke antager,
förfalla de. Hvartill återremiss i närvar, fall skall tjena,
kan jag icke inse, derest man icke förmodar pluraliteten
inom Utsk. vara så omhytt, att det nu skall gilla hvad
det förut förkastat. Jag hemställer, att den föreslagna voter:spro'pos:n
må bifallas.
Hr Hjärne: Jag hade möjligen kunnat bedraga mig på
Hr v. Hartmansdorffs opinion i principfrågan, om jag icke
nu hört honom tydligen uttala sin tanka, den nemi., att
Utsk. väl icke äger en sådan magt, som det velat tillegna
sig, men dock den rättighet, att göra det afseende på RiksSt:ns
anmärkn:r, som Utsk. finner för godt. Gillar man denna
mening, så måste man ock gilla Utsk:s förfarande. Discussionerna
och besluten hos Stånden i anmärknlsväg öfver
Utsk:s förslag vore då endast ett oskyldigt tidsfördrif, enär
påföljden deraf alltid skulle bero på Utsk. sjelf. Med ett
sådant erkännande har man i sanning icke gjort mycket för
att stäcka den myndighet, hvartill Utsk. velat upphäfva
sig. Det vill ock synas mig, som skulle Hr v. Hartmansdorff
hafva reserverat sin mening om grundlagens tvetydighet
derföre, att han uti någon vigtig, framdeles förekommande
fråga skall kunna öfvergå på försök till det motsatta
alternativet af tolkningen mot det, han nyss antagit. Jag
fortfar att yrka återremiss.
Hr von Hartmansdorff: Jag beklagar, om Ståndets
öfriga ledamöter så uppfattat mitt yttrande, som den
siste talaren. Jag fruktar, att han deraf icke hört annat, än
hvad som passar för hans mening eller för den ena af de
grundlags-§§, som jag visat strida mot hvarandra; hvad den
sednare innehåller och möjligheten att förlika bägge har
han alldeles förbigått. Min mening är — jag får upprepa
det för tredje eller fjerde gången —, alt såväl Constit.Utsk.
som RiksSt:n äga veto i afseende å grundlagsförslag. De
Den ii December f. ra.
155
Lafva båda samma och lika betydande rätt att vägra bifall.
Obehindradt må Stånden göra anmärkntr emot Utsk:s förslag.
Antager Utsk. dessa till efterrättelse, så är grundlagsförslaget
beredt. Förkastar deremot Utsk. anmärkningarna, så blifver
det dervid, och ingen magt kan tvinga Utsk. att ändra
sin tanke.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Den siste talarens
nog konstiga och, som mig synes, ej särdeles consequenta
argumentation hotar att föra RiksSCns anmärkn:siätt
i grundlagsfrågor till den låga ståndpunkt, hvarvid Constit.-  Utsk. försökt att fängsla den. BondeSt. har uttryckt sin
tanka, att Ståndens sammanträdande till öfverläggning på
ett rum mätte bero af 3:ne Stånds samtycke. Yrkandet må
Lafva mer eller mindre giltiga skäl; men det har framkommit
i anledn. af och har sammanhang med ett, Ståndets
pröfning understäldt, grundlagsändringsförslag, och Constit.-  Utsk. kan icke vägra att detsamma upptaga, på det den i
56 § föreskrifna ordning för behandlingen af RiksSt:ns anmärknrr,
i frågor af beskaffenhet som denna, ej må hållas i
förgätenhet. Jag skulle i sanning önska, att den värde talaren
behagade med föregående bevisning bestämma, huru
långt och till hvad afseende han anser BiksSt:ns anmärkntsrätt
få utsträckas. Vill han måhända då återkomma dertill,
att blott ett utbyte af ord, en förändrad interpunclion &c.
skall utgöra de fyra RiksStms enda vidtagande i afseende å
behandlingen vid första riksdagen af grundlagsförändringsförslag?
Jag tror, att man såmedelst fränkände RiksStm, i
det man öfverlenmade åt en viss delegation deraf, en rättighet,
som det säkerligen icke kunnat vara och, efter grundlagens
uttryckliga bud, icke är vår constitutions mening att
beröfva Stånden. Jag förenar mig med Gr. Horn i motståndet
mot ett beslut, som skulle godkänna en grundlagsvidrig
handling och derjemte upprifva grunderna för redan
fattade beslut i frågor af fullkomligt enahanda natur som
denna. Jag yrkar återremiss.
Hr von Hartmansdorff: Uppmanad att bestämma,
huruvida jag anser RiksSCns anmärkn:srätt uti grundlagsfrågor
endast kunna sträcka sig till redactionen, får jag, i enlighet
med hvad jag nyligeti yttrat, förklara, att min mening
ingalunda är sådan. Om BondeSt. i frågan om BiksSt:ns
sammanträde på ett runi yrkar, att sådant bör ske,
är det Ståndets fullkomliga rätt; men om Constit.Utsk. icke
gillar en sådan anmärkn., kan den icke föranleda förslagets
hvilande lill en annan riksdag.
Utsk:s yttrande i anledn, af 5:te förslagspunkten återremitterades
tillika med voter:spropos:n lit. B.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
Lomme att fortsättas kl. 6 på eftermiddagen.
i5G
Den ii December f. ra.
Utsk:s yttranden i a nied n. af 6: te, 8:de och
g:de för slagspunkte ina. 4
Vol:spropos:na litt. C, D gch E godkändes.
Utsk:s yttrande i a n 1 e d n. af i3:de förslag sp
u n k te 11.
Det af Utsk. framställda jemnkningsförslag bifölls. •
U t s k : s yttrande i anledn. af PresteSt:s framställning,
angtde förändring och tillägg i 3g §
It i ksd.O r d n.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Då PrestéSt:s framställning,
ang:de förändring och tillägg i 3g § Riksd.Ordn., är
gjord i sammanhang med af Constit.Utsk., uti dermed gemenskap
ägande fråga, afgifvet förslag, anhåller jag på förut
utvecklade skäl, att förevar, punkt må återremitteras, på det
Utsk. måtte upptaga framställningen till föremål för votertspropostn.
Hr Hjärne: Jag tror, att den siste talaren misstagit
sig, då han anser PresteSt:s ifrågavar. beslut äga sammanhang
med det af Utsk. framlagda förslag; men jag kan härjemte
icke undgå fästa uppmärksamheten derå, att Utsk.
gifvit en rubrik åt sitt meraor., som kan föranleda RiksSt:n
att göra alla möjliga förslag, då den nemi. lyder: ”Memor.
med grundlagsändringsförslag, åsyftande riksdagsförhandlingarnas
ordentligare gång.” Något verkligt skäl till återremiss
tror jag likväl icke förefinnes; men jag vill endast anmärka
förhållandet för att visa, huru oförsigtigt Utsk. deri förfarit.
Frih. Cederström: I anledn. af den siste talarens anmärkn.
får jag erinra, att densamma gäller en föregående
tid, emedan rubriken är upprättad vid det första betänk.,
och Utsk. har nu icke kunnat annat än upptaga densamma.
För min del har jag gjort anmärkn. både mot rubriken och
innehållet af memor., och det har förefallit mig såsom en
ganska svår pligt att nödgas försvara, hvad jag sjelf ogillat.
Detta har emedlertid här blifvit min lott, utan att jag kunnat
hjelpa det. Jag hade eljest velat afstyrka alla dessa
grundlagsförändringar, om det lagligen kunde ske.
Hr Dalman: Förhållandet uti förevar, punkt är fullkomligt
enahanda som det i afseende å jemnkningsforslaget,
rör:de nationalrepresentationen. Hvarje förslag, som ligger
inom det af Utsk. Stånden underställda ämne, kan af Stånden
förklaras för dess gemensamma tarn,. , och uppå de skäl,
Gr. Horn och jag utvecklat derom, att så snart talman
meddelst propos:n å ett förslag, och detta blifvit förklaradt
för ett Stånds gemensamma tanka, äger Utsk. icke rätt att
undertrycka detsamma. Jag får derföre anhålla, att R. o.
Ad., i consequens med sitt uti den ofvan åberopade frågan
fattade beslut, må återremittera jemväl denna punkt.
Den ii December f. m.
Ilr Cederschjöld: Frih. Cederström har klandrat,
om jag så får säga, det gamla Testamentets Constit.Utsk.,
för det sådana rubriker blifvit gifna åt deras förslag, alt
obehöriga anmärkn:r och gemensamma tankar inom Stånden
deraf kunnat föranledas. Såsom tillhörande nämnde Ulsk.,
får jag erinra, att det alltid varit brukligt att i rubriken
uppgifva, hvarom raemor. handlar; men att Utsk. föreställde
sig, att anmärkningarna skulle göras vid sjelfva innehållet
och icke vid rubriken.
Frih. Cederström: Någon annan rubrik å Constit.-  Utsk:s förslag, än ”förslag till ändring i de eller de
grund la gs§§”, bör aldrig få nyttjas.
Hr Hjärne: Då jag instämde med de talare, hvilka
ansågo öfverläggningarna om memor., rör:de nationalrepresentationen,
kunna utsträckas till omfattning af hela det sålunda
angifna ämnet, var det derföre, att rubriken innebalen
sådan omfattning; men skälet, hvarföre jag nu icke instämmer
med Hr Dalman, är, att rubriken af ifrågavar. memor.
icke är så obestämd. Jag vill icke genom en närmare
utveckling häraf inleda en måhända vidlyftig och klyftig
discussion; men jag vill blott erinra, att Uti ifrågavar. rubrik
står: ”med grundlagsändrings förslag”, och
hvar särskild punkt innefattar ett särskildt förslag, hvarinom
öfverläggningarna altså måste hålla sig. A andia sidan åter
är det väl vanligt, att ett memor. innehåller endast ett förslag;
och deri finner jag tvetydigheten. Emedlertid, och
då något resultat icke kan vara att af återremissen förvänta,
torde det vara bäst att låta bero vid hvad Utsk. i denna
del åtgjort.
Hr Cederschjöld: Frih. Cederström har så strängt
klandrat Constit.Utsk. för rubrikerna på dess memor., att
jag tror mig böra fördela tyngden af detta klander genom
den erinran, att det icke blott är denna riksdags, utan äfven
föregående riksdagars Constit.Utsk., som försyndat sig på
samma sätt. Någonting nytt finnes icke heller deri, att Utsk.
i ett och samma memor. inkommit med flera till ett gemensamt
ändamål syftande förslag. Jag vill blott anföra detta
till ursägt för det Constit.Utsk., jag tillhörde.
Hr von Hartmansdorff: Uti betänk. N:o 41 bär icke
3g § Itiksd Ordn. varit upptagen till någon ändring. Hr
Hjärne har således rätt, då han anser Utsk. icke kunna göra
något afseende på PresteSt:s framställning. Jag tillstyrker
R. o. Ad. att godkänna den förevar, punkten.
Hr Dalman: Det är just enahanda fråga, som i föregående
plenum blifvit omtvistad, nemi. den, huruvida Constit.
Utsk. nödvändigt skall hafva föreslagit ändring i den eller
den §, såvida Stånden skola äga rätt att ang:de densamma
framställa förslag till ändring. Sist sade man, alt någon
i58
Den ii December f. m.
ändring i 12 § Riksd.Ordn. icke blifvit föreslagen; nu talar
roan på enahanda sätt om 3g §. Men oaktadt ett sådant tal
återremitterade R. o. Ad. vid förra tillfället Utskrs menior.,
på det BorgareStrs mening måtte komma under omröstning.
Jag finner principen vara densamma, och att det är inconsequeut
att icke tillämpa den; men jag skall likväl åtnöja
mig med den propos., att R. o. Ad. må låta bero vid hvad
Utsk. föreslagit, utan att uttrycka hvarken något ogillande
eller godkännande.
R. o. Ad. fann Utskrs yttrande i denna del ej erfordra
någon åtgärd af Ståndet.
Ånyo föredrogs Constit.Utsk:s d. 8 dennes på bordet
lagda mentor. Nro 60 till BorgareSt., angrde dess återremiss
på menior. Nro 42 med föreslaget tillägg i gg § Reg.F.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Samma förhållande
förefinnes här, som det jag vid betänk. Nro 57 anmärkt.
Utsk. har nemi. uppgjort ett förslag, som 3:ne Stånd gillat;
det fjerde bar ogillat förslaget. På ena sidan finnes nu Utskrs
tillstyrkande, och 3:ne Stånds godkännande deraf; men på
den andra står ett Stånds ogillande. Derföre yrkar jag återremiss,
på det voterrsproposm må så uppställas, att detta
fjerde Stånds tankar möjligen kunna göra sig gällande.
Con.stit.Utskrs memor. Nro 60 återremitterades.
Frih. Cederström, Jac., anmälde sin protest emot
såväl proposm som beslutet.
Vid förnyad föredragning af Constit.Utskrs d. 8 dennes
på bordet lagda memor. JN'ro 61, angrde BondeStrs återremiss
på memor. Nro 4^ med föreslaget tillägg vid 38 §
Riksd.Ordn., godkände R. o. Ad. den af Utsk. föreslagna
voterrsproposm.
Föredrogs ånyo Constit.Utskrs d. 8 dennes på bordet
lagda memor. Nro 63 till R. o. Ad. samt BorgareSt., i anledn.
af deras återremisser på memor. Nro 4&
Hr Stuart, Carl Gust.r Äfven i afseende å detta betänk.
erbjuder sig anledn. till samma anmärkt]., som blifvit
gjord vid betänkma Nro 57 och Nro 60, endast med den skillnad,
alt arne Stånd ansett det i förstnämnda betänk, omförmälda
förslag onödigt. Jag får således hemställa, att återremiss,
jemväl af detta betänk, måtte beslutas, samt att Coostit.
Utsk. derjemte måtte förständigas uppgöra sådan voterrspropos.
, att de särskilda Ståndens olika tankar i förstärkt
Constit.Utsk. må komma under pröfning till antagande eiler
förkastande.
Constit.Utskrs memor. Nro 63 återremitterades.
Den ir December f. m.
Hr Hjärne, Harald: Då betänk. N:o 62 blifvit förbigånget,
hemställer jag, att äfven detsamma må föredragas,
oaktadt det blott är stäldt till PresteSt.
Underteckn. Ridd.Secret.: Constit.Utsk:s betänk. JNT:o
62 har icke blifvit på föredragningslistan uppfördt af samma
skäl, som flera gånger förut under riksdagen föranledt
ett sådant uteslutande, och bland hvilka tillfällen jag påminner
mig t. ex. det, då fråga var om svar å en vägrad
propostn. Del ifrågaställa memor. innehåller blott en begäran
till PresteSt. att yttra sig uti en fråga, der sådant
blifvit uraktlåtet.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Hvad sjelfva
trälFar, är det högst likgiltigt, om del föredrages eller icke;
men jag kan icke godkänna den grundsats, att något mål
kan uteslutas från föredragningslistan, ty hvarje allm. fråga
bör i alla Stånden föredragas, emedan Utsk:n eljest kunna
till ett Stånd inkomma med yttranden, hvarom de öfriga icke
få någon kännedom. Jag önskar altså, att memor. måtte
föredragas.
Hr Hjärne: Instämmande med den siste talaren, tror
jag, att den princip, Hr Ridd.Secret. etablerat, är oriktig
och vådlig. Den har dessutom icke blifvit följd, t. ex. i afseende
å memor. N:o 60, hvilket är stäldt till BorgareSt.,
men likväl icke blifvit från föredragntslistan uteslutet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
önskade, att Conslit.Utsk:s memor. !NT:o 62 skulle Ståndet
föredragas, i hvilket fall det skulle blifva uppfördt på föredragningslistan
till nästa plenum.
Ropades ja.
Ånyo föredrogs Constit.Utsk:s d. 8 dennes på bordet
lagda'memor. N:o 64 till R. o. Ad. samt BorgareSt. i anledn.
af återreinissérna på memor. N:o fy].
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Utur enahanda skäl,
som jag i lika beskaffade frågor förut i dag uppgifvit, anhåller
jag om återremiss af detta betänk., på det voter:spropos:n
må upprättas så, att de tvenne Stånds mening, hvilken
TJtsk. nu ansett böra förfalla, må kunna komma under
omröstning.
Constit.Utsk:s memor. N:o 64 återremitterades.
Företogs till pröfning Stats- o. Oecon.TJtsktns betänk.
N:o 44 * anledn. af väckt fråga om indragning helt och hållet
eller till en del af tjenster vid skogs- och jägeristaterna.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag har så mycket
mindre någonting att invända emot Ulskrs tillstyrkande,
som K. M. redan gått den uttryckta önskningen i förväg ge
-
»6o
Den ii December f. m.
nora en vidtagen organisation, som öfverensstämmer med
motionärens af Utsk. tillstyrkta framställning. Jag begär
altså bifall å betänk.
Stats- och Oecon.Utsktns betänk. N:o 44 bifölls.
Då nu ånyo föredrogs Stats- och Oecon.TJtskrns d. 8
dennes på bordet lagda ytterligare utlåt. N:o 4^ i fråga om
lindring uti den hemtnansägarne i Jemtland åliggande roteringsskyldighet,
blef samma utlåt, ånyo lagdt på bordet af
Hr v. Törne, Mich., och Frih. Gederström, Jac.
Likaledes lades ånyo på bordet, uppå begäran af Hrr
Stuart, Carl Gust., och Dalman, Wilh. Fredr.,
Stats- och Oecon.Utsktns d. 8 dennes på bordet lagda betänk.
N:o 46, ang:de sättet för utgörandet af städernas inqvarteringsbesvär
samt en jemnare och rättvisare fördelning
deraf.
Ånyo föredrogs Stats- och Oecon.Utsk:ns d. 8 dennes på
bordet lagda betänk. N:o 47 i aniedn. af ett till R. St:s
granskning öfverlemnadt förslag till inqvarteringsordning för
städerna utom Stockholm.
Hr Hjärne, Harald: Jag anhåller, att detta betänk,
må punktvis föredragas.
Gr. von Platen, Baltzar Julius Ernst: Då det
nu föredragna betänk, förekommer i sammanhang med de
nyss bordlagda, anhåller jag, alt äfven detta må få hvila.
Hr Stuart, Carl Gust., förenade sig med Gr. von
Platen.
Till pröfning företogs BancoUtsk:s d. 8 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 67 i aniedn. af väckt fråga, att Banken
måtte åter komma i åtnjutande af de fördelar af Myntverket,
hvilka af ålder varit Banken förunnade.
> Uppå begäran af Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.,
upplästes Hr Stuarts reservation.
Gr. Gyldenstolpe: För att icke onödigt belasta prof.,
skall jag blott instämma uti Hr Stuarts reservation, och på
grund deraf anhålla om afslag å betänk.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Äfven jag anhåller om
afslag å betänk., under åberopande af Hr Stuarts reservation.
Jag kan icke annat än finna det olämpligt, att R. St:s
Bank skulle öfvertaga styrelsen öfver Myntverket, hvilket
obestridligen står under K. M:s disposition.
Hr Rosenblad, Bernh.: Ehuru jag icke gillar Utsk:s
motivering, enär jag icke anser någon penningevinst blifva
en
Dcix ii Decemb,cr f. m.
en följd af den föreslagna öfverflyttningen, måste jag dock
instämma med Utsk. i resultatet; och då det blifvit föreslaget,
att till K. M. må öfverlemnas att bestämma sättet och
vilkoren för förändringen, inser jag intet hinder deremot.
Jag kan icke erkänna de motskäl, hvilka i Hr Stuarts reservation
blifvit anförda. Det måste vara Banken, som har
det största interesse uti, att myntet icke blir sämre än efter
myntordningen, enär i sådant fall Rikets mynt komme
att nedsättas i värde; och då bör jemväl Banken kunna vaka
deröfver, att en sådan försämring icke må äga rum. Nu
deremot uppstå förhållanden, då statsanslagen blifva otillräckliga
till utmyntningskostnaden; och det är att befara,
att ett så skarpt remedium, för att betäcka bristen, då möjligen
kan användas, att myntets nedsättning i värde deraf
blir en följd, så att i stället derför, att vi gjort en realisation
efter 128 sk., blefve den effectivt att beräkna efter i3o
å 131 sk. Detta är förmodligen hufvudskälet, hvarföre
Utsk. afgifvit sitt förslag. Ehuru altså jag för öfrigt erkänner
Konungens styrelserätt öfver Myntverket, så, och då
Konungen i alla fall öfverlåtes att bestämma vilkoren för
öfverflyttningen, samt Banken kommer att vidkännas förlusten
i händelse af brist i utmyntningskostnaden, anser jag
båda contrahenterna vinna på förslaget: staten, i det han
slipper vidkännas möjligen uppstående förlust, och Banken
deruti, att myntet blir säkert.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då myntningen är
Konungens ensak och myntet är Kronans eller den oförgängliga
statens sak, så hemställer jag, om det är lämpligt
att öfverlemna denna angelägenhet till en inrättning, som kan
upphöra, utan att samhället derföre förgås. Att bortförpakta
en sådan Konungen tillhörande rättighet, anser jag
dessutom vara fullkomligen oriktigt. Några synnerliga fördelar
för Banken af öfverflyttningen kan jag icke heller inse.
Om det för någon är vigtigt att hafva ett godt mynt,
så mäste det väl vara för staten, och vida större för den
än för Banken. Man säger, att kostnaden vid utmyntningen
kan leda derhän, att Regeringen begagnade ett drygare
remedium, än vederborde. Men som bristen i de genom
slagskatten uppkommande tillgångarna skall fyllas af statsmedlen,
ser jag intet skäl för Regeringen att genom den
ifrågasatta myntförsämringen förskaffa sig tillgångar, som hon
har utan detta besvär. Bestridandet af erforderlig myntningskostnad
är för staten en så ringa sak, jemnförelsevis
till den vigtiga omständigheten: myntets bibehållande vid sin
rätta halt, alt myntningens utarrendering för besparing af
den förra, under äfventyr för beståndet af den sednare,
väl aldrig bör komma i fråga. Hr Rosenblad har sagt, att
både Banken och Staten skulle vinna på öfverflyttningen.
! 7 II. 21
Den ii December f. m.
Om man blott ser på räkningarna för Tumba pappersbruk,
torde man finna, hvad Banken vinner på sina förvaltningsbestyr.
Jag instämmer med dem, som yrka, att betänk,
måtte afslås.
Hr Rosenblad: Hr v. Hartmansdorff bar funnit binder
emot förslaget uti den förutsättning, att statsbanken kan
upphöra. Jag hemställer, huruvida förslaget ifinefattar en
åtgärd, som gäller en evighet? Tillämpningen deraf kan ju
upphöra när som helst. Jag vill icke ingå i besvarande af
den sista delen utaf Hr v. Hartmansdorffs yttrande.
Frih. Cederström, Jac.: Jag tillstyrker afslag å betänk.
Jag anser Bancofullmägtige vara tillräckligt sysselsatta,
utan att belastas med ett nytt verk, som är mera främmande
för deras kunskap. Jag finner intet skäl för Konungen
att bifalla den önskan, hvarom fråga är, och jag tror,
att Ständerna icke böra framställa sådana önskningar, hvilka
de på förhand kunna finna böra afslås.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag vill blott erinra, att rättigheten
att låta slå mynt icke är någon uteslutande rättighet för
Banken, utan att hvar och en, som för sådant ändamål till
Myntverket inlemnar silfver, äger rätt att få det utmyntadt.
Bancofullmägtige kunna, enligt grundlagarna, icke emottaga
befallning af någon annan auetoritet än R. St. Då myntningen,
enligt samma lagar, är ett jus majestaticum och följaktligen
mäste stå under K. M., vöre det altså stridande
mot grundlagen, om Fullmägtige, med skyldighet att lyda K.
M:s bud och befallningar, dermed toge befattning. Hvad
den förmodade besparingen i förvaltningskostnaderna för
Myntverket för öfrigt beträffar, tror jag, att dessa kostnader
skulle vida öfverstiga deras nuvar. belopp, om myntningen
komme att ställas under en administration, som, enligt
hvad erfarenheten alltför ofta ådagalagt, arden dyraste
i hela Svea Rike.
Hr Rosenblad: Den grundlagsfråga, Hr Stuart omtalat,
anser jag icke vara hit tillämplig. Bancofullmägtige
äro för närvar, tvungna att emottaga befallningar från auctoriteter,
såsom polisen, magistraten m. fl., i egenskap af
deras disposition af Bankens hus. Såsom förvaltare af Bankens
pappersbruk, måste Fullmägtige emottaga befallningar
af länsmän och fjerdingsman &c. Hvad den anmärkta dyrlieten
beträffar, vill jag icke yttra mig derom. Jag tror,
att administrationen är ganska dyr; men sådant är förhållandet
med alla allm. inrättningar, och icke tror jag, att
Bankens förvaltning är den dyraste. Såsom fullmägtig har
jag emedlertid förvärfvat den erfarenhet, att det varit nyttigt
för Banken, om den haft en närmare ledning af och
kunnat använda något för myntningen.
Dtn ii December f. a.
i63
Hr Dalman: Jag lan icke underlåta att upptaga något
af hvad Hr Rosenblad yttrat i afseende å 70 § Reg.F.
Det är tydligt, att om Banken får befattning med Myntverket,
får Bankens styrelse, i egenskapen af R. St:s Bancofullmägtige
och icke såsom föreställande ägare till någon viss
egendom, dermed att skaffa; och det är i sådan deras egenskap,
de icke kunna emottaga befallningar af någon annan
än Ständerna. Ville man vara consequent i Hr Rosenblads
jemnförelse, så kunde man påstå, att Konungen toge befallningar
af sina embetsmän, i sin egenskap af jordägare. Vidkommande
Hr Rosenblads farhågor mot en möjlig myntförsämring,
skulle detta förutsätta en förfalskning af Kronans
embetsmän, hvartill intet skäl förefinnes. Hvad kostnaden
angår, är det samma sak, om den drabbar bevillningen eller
Banken, så länge denna är en statsbank.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Jag förenar
mig i det framställda yrkandet omafslag å betänk., och får
till hvad redan anfördt blifvit tillägga den erinvan, att det
argument, Hr Rosenblad anfört för bifall till förslaget, utgör
ett skarpt argument för förkastande af detsamma. Han
har sagt, att missbruk vid preglingen kunde äga rum, och
trott, att sådant skulle förekommas, om mynlningen ställdes
under Banken. Jag hemställer, om icke missbruket lättare
kan upptäckas, då Banken äger att controllera ett annat
verks embetsmän, än om Banken skulle utgöra controll
på sig sjelf; och kunna icke missbruken lika lätt föröfvas
af den ena, som af den andra auetoriteten? Skall man tala
om sannolikheter, så ligger det väl närmare, att Banken
skulle kunna förledas att gifva litet mindre silfver för de
128 sk., än att ett annat, deruti ointresseradt verk skulle
så förfara. Jag begär afslag på betänk.
Hr Rosenblad: Jag ber att få yttra några ord i anledn.
af H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts missförstånd af min
mening med uttrycket missbruk. Då jag talade om nyttan
för Banken att öfvertaga royntningen, förutsatte jag ingalunda,
sorn skulle falskt mynt nu kunna utgå från Myntverket.
Men det finnes något, som kallas remedium, livilket
alltid vid myntningen måste begagnas, men som kan begagnas
mer eller mindre; och om myntet är godt, bör underhaltigheten
deraf ej vara större, än det otillräckliga i beredningskonsten
oundvikligen fordrar. Jag har deremot förutsatt
ett sådant fall, att, då anslagen till myntningen möjligen
blefve otillräckliga, man skulle ersätta bristen genom
ett lågt remedium, på myntfotens bekostnad. Myntet vore
visserligen då icke falskt, men dess värde är nedsatt. Hvad
Gr. af Wetterstedt yttrat derom, att det måste vara lätt
för Banken att controllera, huruvida myntet innehar sin
fulla halt, måste jag bemöta dermed, att en sådan controll
är alldeles overkställbar; ty då man från Myntverket emot
-
i64 Den n December f. in.
tager större myckenheter på en gång, kan raan väl pröfva
några få piecer, men icke alla; och dessutom kan skillnaden
vara så obetydlig, att den endast genom en utförd cheraisk
analys kan upptäckas. Deremot är det lätt att tillse,
att riktiga proportioner tagas, då man har uppsigt öfver
sjelfva myntprocessen. Jag förblifver altså vid min yttrade
öfvertygelse; men då R. o. Ad. tyckes hysa en motsatt, skall
jag åtnöja mig med att reservera mig mot det blifvande beslutet.
BancoUtskts betänk. Wto 67 blef af It. o. Ad. afslaget.
Föredrogs ånyo och bifölls BancoUtskts d. 8 dennes på
bordet lagda betänk. Wto 68 i anleda, af Itiksd.fu.llm. Peter
Anderssons motion om förhöjdt arfvode för R. St:s Fullmägtige
uti Banken och Riksg.cont. samt ombud vid Jånecontoren.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda inkomne
utlåttn från
Constitutions-Utskottet:
Wto 62. till PresteSt. om dess yttrande i frågan om behörigt
Utsk. för upptagande af motioner, angtde riksdagens
prorogation;
Wto 65. till BorgareSt,, angtde dess remiss å en af Hr
Th. Petre' emot Hr Statssecret. Skogman framställd anmärkntsardedning;
Wto
66. med förslag till ändring i Riksd.Ordnts föreskrifter
om bergsbrukens representation;
Wto 67. med förestående tillägg i 16 § Riksd.Ordn.;
Wto 68. med ändringsförslag vid 72 § Reg.F. samt ett
deraf föraniedt tillägg i 75$ Riksd.Ordn.;
Stats-Utskottett
Wib 35g. i anledn. af återremiss på Utskts utlåt. Wto
297J
Wto 36o. i anledn. af erhållen återremiss å Utskts utlåt.
Wto 3i5;
Wto 36r. rörtde verkställd omröstning i fråga om arfvodet
till BondeStts secreterare;
Wto 302. i anledn. af verkställd omröstning i fråga om
handtlangningsunderstöd för nybyggare i de norra orterna;
Wto 363. angtde anställd omröstning i fråga om brännvinsbränningens
beskattning;
Wto 364. angtde anställd omröstning i åtskilliga frågor
om stämplade pappersafgiften;
Stats- samt Allm. Besvärs- och Oecon.Utsktnt
Wto 48. i anledn. af väckt motion, angtde roteringen i
Skåne;
Den ii December f. m.
Banco-Utskottet:
N:o 6g. i anledn. af Hr Lakes motion om ofördröjligt
utbetalande från Banken af Brandförsäkringsbolagets der innestående
medel, hvilka blifvit uppsagda för Wenersborgs
stads bispringande;
Banco- och Lag-Utskotten:
N:o 3. i anledn. af väckta frågor om ytterligare lagstiftning
för B. St:s Bank;
Lag-Utskottet:
N:o iy4* i anledn. af återremiss utaf Utsk:s betänk. N:o
43 öfver Riksd.fullm. Peter Perssons från Calmare län förslag,
att lagfartssökande måtte vara skyldiga förete gravationsbevis;
N:o
iy5. med förslag till sammanjemnkning af de inom
RiksSt:n fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af utlåt.
N:o 161, i anledn. af gjorda anmärknlr vid Utsk:s betänk.
Nio 11g öfver Riksd.fullm. Nils Strindlunds motion, att stadgas
måtte, det afhandlingar, hvarigenom någon förvärfvar
sig nyttjanderätt till jord eller betingar sig s. k. undantag
eller afkomst af annans fasta egendom, böra intecknas för
att vara gällande;
Lag- samt Allm. Besv.-o. Oecon. - Utsk:n:
N:o 33, i anledn. af väckta frågor, ang:de näringsfriheten.
H. R. o Ad. åtskiljdes kl. -J till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 11 December 1834-
Plenum kl. 6 e. m.
Från Ii. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hade underteckn.
Ridd.secret. erhållit följande skrifvelse:
Som jag är hindrad att straxt vid pleni början i dag
på e. m. uppkomma i plenum, får jag anmoda Hr Ridd.-  secret. alt derom underrätta den äldste närvar. Grefven, på
det han i vanlig ordning måtte öppna sammankomsten och
låta förefallande ärender föredragas. Stockholm d. ii December
1834.
Jacob De la Gardie.
1 anledn. hvaraf H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn., såsom
äldste Grefven, öppnade sammankomsten.
Justerades 9 prot.utdr. för denna dag f. m.
i6S
Den ii December e. m.
Justerades p?eniprot:n för d. 6 sistl. Oct. e. m., för d.
7 Oct., samt för d. g och ii Oct. f. och e. m.
Ånyo föredrogs LagUtskrs d. 8 dennes på bordet lagda
utlåt. Nro 166 öfver gjorda anmärkntr vid Utsk:s betänk.
]V:o 118, i anledn. af väckta motioner om ändringar i K.
förordn., angrde inteckning i fast egendom d. i3 Juli 1818,
äfvensom öfver de i sammanhang med återremissen af detta
betänk, framställda förslag till ändring af 4 cap. 4 § Jordab:n
m. m.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Då såväl det nu föredragna
som öfriga på listan uppförda LagUlsk:s betänk:n
först i dag blifvit utdelade, och It. o. Ad:s ledamöter således
ännu icke kunnat hinna taga kännedom om dem, anhåller
jag, att desamma må få ytterligare hvila på bordet.
Hr Bogeman, Garl Adolph, förenade sig med Hr
Dalman.
I anledn. häraf förklarades ånyo hvilande såväl det nu
föredragna utlåt. Nro 166 från LagUtsk., som nedannämnda
äfven d. 8 dennes på bordet lagda utlåtrn och memor. från
samma Utsk., nemi.:
Nro 167. öfver gjorda anmärknrr vid Utsk:s betänk. Nro
121 i anledn. af väckta motioner om meddelande af vissa
föreskrifter, rör:de lagfart;
Nro 168. öfver gjorda anmärknrr vid Utsk:s betänk. Nro
122 i anledn. af väckta motioner, ang:de förändring i vissa
delar af nuvar. lagstadganden om giftorätt och arfsrätt, m, m.
Nro 169. öfver gjorda anmärknrr vid TJtskts betänk. Nro
123, i anledn. af väckta motioner om utsträckande af testamentsfriheten
och af rättigheten att genom gåfva upplåta
fast egendom, samt om ändring i hvad nu stadgadt är, dels
rör:de grunden för bestämmande af vederlag för afhänd arfvejord,
dels ock angrde bördsrätt och lösningsrätt i stad,
m. m.
Wto 170. öfver gjorda anmärknrr vid Utskrs betänk. N:o
126 i anledn. af Riksd.fullm. Joli. Erikssons från Stora Kopparbergs
län motion om förtydligande af eller tillagg till 2
§ i 16 cap. Ärfdabrn;
W:o 171. öfver gjorda anmärknrr •emot Utskrs betänk.
Nro i33, i anledn. af väckt motion om inskränkning i allm.
åklagares rätt att anställa åtal å vissa brott;
Wto 172. med förslag till sammanjemnkning af de inom
RiksStm fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskrs
utlåt. Nro l34, i anledn. af gjorda anmärknrr vid Utskrs betänk.
Nro 42, rörrde ändring i nu gällande Jag angrde behandlingen
af frågor om oenighet makar emellan;
Nro 173. i anledn. af erhållen återremiss af Utskrs betänk.
Nro i53 öfver vackt motion, att den make eller far,
I
Den ii Deeember e. m.
som saknar andra medel till hustrus och barns försörjande,
än sin arbetsförmåga, och icke densamma härtill använder,
måtte kunna till arbete hos enskild person dömas.
Föredrogs ånyo Frih. Boyes, Ludv., d. 8 dennes på
bordet lagda motion om förklaring af K. kungör, d. 24 Aug.
innev. år, i afseende å tillåtelsen för landtman att i städerna
afyttra bröd, dricka och kött äfven i mindre quantilet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, ankom och emottog
klubban.
Frih. Rantzou, Joh. Alb.: Min reservation vid Ulskts
betänk., vid hvars föredragning förevar, motion väcktes, utvisar,
att jag ansett kungör, böra så förstås, att allmogen
äger rättighet att till salu införa bröd, dricka och kött, i
följd hvaraf jag anser Frih. Boyes motion öfverflödig, utan
att jag derföre skall motsätta mig remiss deraf.
Frih. Cederström, Jac.: För min del anser jag den
af Frih. Boye väckta motion om anhållan af en K. förklaring
öfver en K. författning icke vara af den beskaffenhet,
som densamma, enligt grundlagens föreskrift, borde vara.
Motionären har nemi. icke bestämdt uttryckt, hvilken förklaring
eller jemnkning han åstundan uti den K. författningen.
Det är utan all fråga, att allmogen, efter nu gällande
föifattning, äger rättighet att till salu i städerna utbjuda
bröd, dricka och kött; men enligt författningen af i832
sträcker sig denna rättighet endast till försäljning af -Jtdels
kreatur, hela fat dricka o. s. v. Om Frih. Boye häruti önskat
förändring, hade han bort uppgifva det; men att blott
begära en förklaring öfver ordaförståndet uti författningen
anser jag icke utgöra föremål för en framställning från Ständernas
sida.
Hr Hjärne, Harald: Om man skulle begagna sig af
stadgandet uti 56 § Riksd.Ordn., för att under loppet af
riksdagen tillvägabringa motioner på så lösliga grunder, som
Frih. Boye nu begagnat denna rättighet, så fruktar jag, alt
man skulle blifva öfversvämmad af onödiga motioner. Hr
Frih. har grundat sin motion derpå, att allmogen icke skulle
hafva begripit kungör, af sistl. Augusti månad, hvilken
öfvertygelse han stödjer på yttranden af bönder kring
Stockholm och borgare här i staden. Jag skulle tro, att
en sådan anledn, icke är tillräcklig för att begära en förklaring
öfver en författning, utan att man, innan man begär
en sådan förklaring, bör göra sig underrättad om, huru
författningen i allmänhet inom landet blifvit förstådd
och tillämpad. Då motionen blifvit egentligen föranledd af
olika opinioner inom Bevilln.Utsk., rörtde förståndet af författningen,
får jag upplysa, att man inom Oecon.Utsk., der
denna fråga i sammanhang med frågan 0111 näringsfriheten
168
Den ii December e. m.
discuterades, allmänt tycktes anse någon förklaring öfver kungör.
vara obehöflig, enär kungör., att döma af discussionen,
icke der tolkades af någon (icke en gång af dem, som
försvarade skråinteresset) annorlunda, än såsom tilläggande
landtmannen mera utvidgade rättigheter, än han förut ägt.
Min enskilda öfvertygelse är Ufven, att någon förklaring i
detta fall icke behöfves, ehuru möjligen redactionen kunde
vara fullkomligare och mera bestämd; och då jag dessutom
är öfvertygad, att, om motionen skulle blifva remitterad till
Oecon.Utsk., Utsk. i detta ämne skall utgå från samma synpunkt
som förut, och således afstyrka allt afseende på motionen,
och jag dessutom, lika med Frih. Cederström, anser
motionen icke vara fullt formenligt väckt, får jag afstyrka
remiss deraf, under åberopande af det ytterligare
hinder derför, att motionen innehåller begäran af förklaring
öfver en författning, som icke finnes, nemi. d. 24 Aug. detta
år, af hvilken dag, mig veterligen, ingen författning finnes
uti förevar, ämne, utan är den författning, som motionen
förmodligen afser, daterad d. 28 Aug. innevar. år.
Gr. von Fersen, Hans: Visserligen lemnar 56 §Riksd.-  Ordn. en ganska vidsträckt latitud för motioners väckande
under riksdagens lopp, och jag förmodar, att motionären
stödt sig på sista raden uti berörde §, eller orden: "under
riksdagen inträffande händelser omedelbarligen
föranledas.” Men denna motion kan jag icke finna vara
så omedelbarligen föranledd af någon direct dermed gemenskap
ägande, inträffad händelse, och icke heller af något
förut fattadt beslut eller redan upptaget ärende, såvida ämnet
för motionen icke kan hänföras till näringsfrihetsfrågan,
i hvilken fråga jag vill erinra mig att betänk, hvilar på R.
o. Ad:s bord. Orsaken, hvarför Frih. Boye väckte sin
ifrågavar. motion, var den, att han inom Bevilln.Utsk., vid
frågan huruvida städernas saluaccis borde vid denna riksdag,
likasom vid föregående, upptagas, stadnade i minoriteten
i afseende på ordaförståndet af en författning af d.
28 Aug. i834- Mig synes, att, om tvenne individers olika
begrepp om ordaförståndet af en författning genast skulle
föranleda en motion med begäran om en förklaring, ganska
många motioner kunde vara att förvänta och utgöra en rik
motionskälla, helst få författningar torde emanera, utan att
någon förklaring af någon individ kunde anses nödvändig.
Motionen anser jag öfverflödig, men vill likväl icke bestrida
remiss deraf, ehuru jag anser remiss derå gerna kunna vägras,
emedan den icke leder till annat ändamål än en und.
skrifvelse, hvaraf jag förmodar under detta riksmöte tillräckligt
ändock lärer emanera af mer eller mindre öfverflödig
beskaffenhet. För öfrigt torde, vid närmare eftersinnande,
den acception af författningen af d. 28 Aug., Bevilln.Utsk.
an
-
Don it Dtccmbcrc. m.
antagit, vara den rätta, och författningen svårligen kunna
tydas annorlunda. Det finnes ju författningar, som gällt och
gälla uti förevar, afseende, innan den sednast nämnda utkom;
och enär vid sådant förhållande den sednare författningen
åberopar gällande författningar, torde dessa ord svårligen
kunna förstås annorlunda, än att den frihet, som lemnäs
uti författningen af d. 28 Aug., måste referera sig till
förut utgångna författningar och dymedelst de inskränkningar,
som förefinnas i de förr gällande, i sednare författningen
åberopade författningarna, qvarstå, till dess en författning
emanerar, som fulleligen upphäfver dessa inskränkningar
och icke åberopar gällande författningar. Jag och
mången af Bevilln.Utsk:s majoritet hysa samma öfvertygelse
som minoriteten om landtmannens fördel och det gagneliga
af en större frihet i detta afseende; men inom Bevilln.Utsk.
var derom icke fråga, utan blott huruvida full och ovilkorlig
försäljningsfrihet var medgifven eller icke, och jag tror,
att hvar och en, som med eftertanke vill läsa författningen
af d. 28 Aug. i834, ehuru otydlig den än må vara, likväl
skall finna den vara nog tydlig deruti, att just den fulla
och ovilkorliga försäljningsfrihet, som R. St. vid sista riksdagen
fästade såsom vilkor för städernas salu-accis’ upphörande,
ännu finnes inskränkt genom de ord, hvarmed gällande
författningar åberopas; ty dessa måste referera sig till
författningen af i832. För öfrigt är betänk, om beräknandet
af städernas salu-accis-ersältning redan återremitteradt
till Bevilln.Utsk., hvarifrån jag hoppas, alt åtminstone några
upplysningar i dessa afseenden, vid återremissens besvarande,
kunna förväntas.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Som Frih. Boye nu
icke är här tillstädes och kan försvara sin motion, anhåller
jag, i händelse man vill vägra remiss derå, att den må få
hvila på bordet till ett annat plenum, då motionären kan
blifva i tillfälle att sjelf försvara sin sak.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att Frih. Boyes
nu föredragna motion i sista plenum blifvit lagd på bordet,
och att den således, enligt 49 § Riksd.Ordn., ej ytterligare
kunde bordläggas; hemställande Fl. Ex., om R. o. Ad.
behagade remittera samina motion till Oecon.Utsk.
Bifölls.
Fl. R. o. Ad. åtskiljdes kl. i till 8 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
22
ijo Den i3 December e. m.
Lördagen den i3 December 1834-
Plenum kl. •£ till 6 e. m.
Företogs val af 14 ledamöter och 8 suppleanter uti förstärkta
Constit.Utsk.; och befunnos, efter valförrättningens
slut och sedan lottning blifvit anställd dels till utrönande af
hvilka utaf de personer, som erhållit 37 röster, skulle blifva
ordinarie ledamöter, dels till bestämmande af ordningen
emellan först de suppleanter, som erhållit 37 röster, och dernäst
de, som erhållit 36 röster, hafva blifvit utsedde till
Ordinarie Ledamöter:
N:o
120.
Gr
Liljencrantz, Gust. Fredr. . .
med
38
röste
33
126.
55
von Platen, Baltzar Julius Ernst
52
—
33
i3r.
33
De Geer till Löfstad, Carl .
,
39
_
33
170.
Frih. Sack, fullm. Frih. Stael von
Hol-
stein, Otto Wilhelm . .
38
—
3?
329.
55
Adlerbeth, Jacob . . . .
Franc Sparre, Bengt Erland
38
—
33
382.
37
—
33
91*
Hr
Mörner, Carl Stellan . . .
37
—
33
814.
55
Gyllenhaal, Lars Herrman
Cederschjöld , Pehr Gust. .
37
—
33
1117.
11
39
—
33
1600.
11
Braunerhjelm, Ferdinand . .
5i
—
33
2002.
55
Hisingen, Wilhelm ....
37
—
33
2IÖ2.
55
af Uhr, Carl Dav
54
—
33
2i6r.
55
af Zelle'n, Nils Wilh. . . .
53
—
33
2275.
55
Lefrén , Joh. Pehr ....
54
—
Supplean ter:
N:o 2220. Hr af Ekenstam, Israel .... med 37 röster.
„ 20. Frih. Bonde, fullrn. Gr. von Fersen
, Hans 37 —
„ 5g. „ Rålamb, Claes 37 —
„ 1877 Hr Carleson, Carl Fredr 37 —
„ 2298. „ af Billbergh, Joh. Peter ... 37 —
„ 110. Frih. Tauhe, Carl .
36 —
,, 236. ,, Stjerneld, Gust. Algernon ... 36 —
„ 227g. Hr af Tannström, Nils M 36 —
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 8 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den i5 December 1834-
Plenum kl. io f. m.
Justerades i prot.utdr. för d. 11 dennes e. m.
Den i5 December f. m.
ijt
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. ankomna förslag till R. St:s und. skrifvelser till
K. M., nemi.:
JV:o 241. ang:de verkställd granskning dels af Statscont:s
förvaltning och räkenskaper för år iBji, dels af redogörelsen
för anslagen till H. M. Drottningens kröning, till högtsalig
II. K. H. Prinsessan Sophia Albertinas begrafning och
till Lejonbackens ombyggnad, och dels af redogörelsen öfver
Finska ersättningsmedlen;
N:o 24?.. ang:de verkställd granskning, dels af KrigsCollegii
med derunder lydande cassors redogörelser, och dels
af räkenskaperna öfver Garl Gustafs stads gevärsfactori för
år i8315
N:o 243- ang:de verkställd granskning af Förvalln:s af
Sjöärenderna, K. M:s Flottas, m. fl. departements räkenskaper
för år 1831J
W:o 244- angrde granskningen af Quar^antänscommissionens
i Stockholm räkenskaper för år i83i;
N:o 245. ang:de verkställd revision af lazaretts- och
curhus-fondens räkenskaper.
Företogs till pröfning Bevilln.Utsk:s d. 4 dennes på bordet
lagda utlåt. Wto 4.5 i anledn. af gjorda anmärkmr vid
betänk. N:o 29, ang:de stora sjötulls-bevillningen.
R. o. Ad. beslöt, alt detta mål skulle punktvis pröfvas
och att utlåt. N:o 45 skulle tagas till grund för föredragningen.
1: s t a Afdelningen. Lit. A.
Frih. Boye, Ludv.: Den reservation, jag emot detta
betänk, inom Utsk. afgifvit, är egentligen riktad emot det
nu föredragna morn.; och jag anhåller derföre, att samma
reservation må varda uppläst, samt jag derefter åter få ordet.
Frih. Boyes reservation upplästes.
Frih. Boye: En värd ledamot har i ett af de sednare
plena inom detta Stånd framställt en reflection, sorn är så
sann, att jag ber att få åberopa den, mig till godo. Ilan
har sagt, att i den oeconomiska lagstiftningen gifves icke
någon orubbligare grundsats än den: Allmänt väl är högsta
Jag. Alla andra äro underkastade conjuncturernas välde.
Jag behöfver erinra härom, då jag går att utveckla grunderna
för min reservation och fullfölja de anmärkn:r, jag
deri framställt. Jag skall då icke fästa mig vid motsägelsen,
att Utsk., med erkännande af Konungens rätt i afseende
på förbuds utfärdande emot in- och utförsel af varor såväl
som af de rättigheter, Konungen tillkomma i afseende på
tractaters afslulande med främmande magter, tillstyrkt, det
en allmän frihet må förunnas. Frihet, förenad med möjlighet
af undantag, upphör att vara allmän frihet. Men
Den i5 December f. m.
icke nog af möjligheten. Redan har af Representationen
sjelf ett undantag blifvit gjordt. Uti Oecon.Utsk:s betänk.,
ang:de tackjern, har nemi. förbud för utförsel af denna vara
blifvit antaget. Man har härvid afsett jerntillverkarnes
fördel. Med lika känsla för behofvet af omsorg för fabrikernas
skydd begär jag nu ett lika beskaffadt undantag i
afseende å införsel af kläde och siden, emedan erfarenheten,
den säkraste ledare för omdömet, har visat, att förbuden
fört denna fabrication till en stor höjd, föranledt betydliga
entrepriser och, genom en större consumtion af ull, jemväl
gifvit jordbruket ett betydligt understöd. Att nu borttaga
denna industriens häfstång, med hela erfarenhetens bevisning
för dess fördelaktiga verkningar, då man, på andra sidan,
icke har annat än tidpunktens obetänksamma opinion,
som icke tåi förnuftets motsägelser, utan endast söker experimenter
med dagens theoder: att sådant vore skadligt, lärer
visa sig temligen klart. Jag tillstyrker altså undantag
för kläde och siden, och anhåller, att de må få åtnjuta
samma skydd som hittills. Jag drager icke i tvifvelsmål, att
ju ej Regeringen, i sin vishet, i alla fall förunnar dessa näringar
det skydd, de behöfva; men jag önskade likväl, att
en uttrycklig önskan derom måtte af R. o. Ad. frambäras
till thronen.
Gr. Posse, Arv.: Jag måste bestrida Frih. Boyes anhållan
om bestämmande af förbud mot införsel af kläde och
siden. Jag bestrider den derföre, att jag icke kan godkänna
de skäl, hvarpå Hr Frih. grundat densamma, icke heller
uppfinna några andra. Hr Frihts skäl inskränkte sig hufvudsakligen
dertill, att Ständerna redan uttalat sin mening vara,
att förbud bör qvarstå i afseende å tackjern, samt i öfrigt,
att erfarenheten skall hafva ådagalagt, att de påyrkade förbuden
visat sig förmånliga. Olämpligheten af det förra skälet
torde bäst visa sig genom urskilning af olikheten emellan
de jemnförda förhållandena. Om export af tackjern
inedgåfves, skulle utländningen möjligen, genom föregifvande
att råämnet vore från Sveriges grufvor, bereda en credit
åt sitt stångjern, som kunde farligt inverka på afsättningen
af vårt. Något dylikt förhållande i afseende å kläde
och siden kan icke uppletas; tvärtom vore det ganska önskligt,
om vi åt dessa varor kunde bereda samma credit, som
utländningens äga. Hr Frih:s andra skäl vill förekomma något
starkare; men äfven jag vågar åberopa erfarenheten,
och såsom vittnesbörd af motsatsen till hvad Hr Frih. derifrån
trott sig kunna sluta. Det är en sanning, att fabrikerna
under de sednare åren betydligen förkofrats; men det
är icke förbuden, som dertill varit orsaken, ty dessa funnos
långt förut, utan orsaken är den, att R. St. 1823 förklarade
sig önska antagande af ett friare system, hvarigenom fabriksidkarne
blifva nödsakade att bereda sig på en täflan
Den i5 December f. m.
>/3
med utländningen. Hr Frih. vill icke erkänna, att någon
nytta af Ständernas uttalade tanka i nämnde hänseende uppkommit.
Jag vill då från den motsatta sidan åberopa den
skada, som otvifvelaktigt skulle blifva en följd deraf, att
Ständerna åter förklarade sig för förbudssysternet; och denna
skada består deri, att man såmedelst återförde fabrikerna
i det liknöjdhetstillstånd, hvari de befunno sig, innan
den friare principen blifvit af Ständerna uttryckt. Jag är
äfven förvissad, att Regeringen icke genast sätter i verkställighet
denna princip i sin helhet, emedan jag tror, att
det är klokt handladt af en Regering att icke häftigt bryta
existerande förhållanden, äfven om man finner dem vara
oriktiga; men här är icke fråga örn något påskyndande af
tillämpningar, utan frågan är, om man skall återgå i afseende
å principen. Fortsätta Ständerna att uttala samma åsigt,
så blir det omsider möjligt för Regeringen att småningom
afvika från det förut följda systemet. Frånträda åter Ständerna
den antagna principen, så skola pretentionerna hos
prohibitisterna icke blott qvarblifva, utan deras mod skall
växa, så att det fordras nya decennier för att sätta Regeringen
i tillfälle att öfvergå till det system, utan hvilket
täflan, industriens säkraste häfstång, aldrig kan komma att
utöfva sitt inflytande på våra fabriker. Jag tillstyrker altså,
att Ständerna må uttala principen af det friare systemet,
och afstyrker allt undantag derifrån för kläde och siden;
ty följden blefve dålig vara, dyrt pris oell ömsider fabrikernas
förfall.
Hr af Billbergh, Joli. Peter: Frih. Boye har i sin
reservation, och nu ytterligare muntligen, upplifvat ett>
stridsämne, som jag hade hoppats kunnat anses utkämpadt.
Åsigten för det friare systemet är så allmän, att jag icke
tvifldr på frågans utgång; och jag skall derföre, samt då
jag dessutom är förekommen af Gr. Posse, icke fortsätta bevisningen
om nyttan af ett fritt handelssystem, helst det
torde vara onödigt att strida med den, som nekar sina motståndare
lika nit för våra fabriker, som han tillerkänner sig
sjelf, och sorn bestrider den sats, att lurendrejeri är svårare
att förekomma, än tullförsnillning. Jag skall endast upptaga
några argumenter. Först vill jag i afseende å kläde underställa
Hr Frih. den händelse, att fabrikörerna införskrifva
utländskt kläde, och fråga honom, om det sedan icke allätt
för dessa att skicka det införskrifva klädet lill hallen
och derå erhålla stämpel; ty det lurendrejade klädet, är förut
icke försedt med någon sadan, då deremot förtullad vara
skall vara med stämpel försedd. Elusioner äro således lättare
under förbudssysternet än annars, och skyddet af tull
är altså kraftigare, än det af förbud. För det andra ville
Hr Frih. finna en motsägelse uti Utsk:s usta punkt. Jag
kan icke dela en sådan tanka. Ständernas opinion för en
*74
Den i5 December f. m.
allm. frihet står a ena sidan uttryckt; men Ständerna hvarken
kunna eller vilja derföre kränka K. M:s rätt att i frågan
besluta. Eljest kunde det inträffa, att, der Ständerna
beslutat förbud, Konungen kunde synas hindrad att borttaga
detsamma , enär någon tullafgift derför icke vore af Ständerna
utfästad. ålen då Ständerna nu utsätta en skyddstull
för alla varor, beror det på K. M. att låta dervid förblifva
eller i stället låta förbud qvarstå. Jag yrkar bifall till betänk.
Frih. Rantzou, Joli. Al b., uppläste följande:
Vid förra betänk, reserverade jag mig mot införsel af
brännvin orh önskade således ett undantag i det fria tullsystemet.
Jag bär dock funnit, att ett undantag från min
sida kunde påkalla ett dylikt från andra håll, och jag har
frångått lämpligheten af detta mitt påstående. Då jag förenat
mig i den af Utsk. yttrade åsigt, att ordet förbud icke
borde finnas i tulltaxan, har jag utgått från den grundsats,
att ett förbudssystem är onaturligt och demoraliserande, och
från den erfarenhet, att i vår tid och med den friare riktning,
handeln under en snart tjuguårig fred tagit, ett sådant
system är skadligt för industrien, i följd vare sig af
uteblifven täflan eller af svårigheterna, att ej säga omöjligheten,
att uppställa controller emot öfverträdelser af, i folkets
omdöme, rältsvidriga lagar, sådana som förbudslagarna
äro.
Min öfvertygelse är således, icke blott att ett friare
handelssystem är det rättsenligaste, utan äfven att måttliga
tullafgifler långt bättre skydda näringarna och befordra
konstllitens utveckling, än absoluta förbud. Vi kunna hemta
exempel från tiden sedan 1823 års riksdag, under hvilken
tid våra fabriker, i anseende till dels medgifven fri införsel,
dels den täflan, hvartill en del näringsgrenar blifvit
nödtvungna i följd af lurendrejeriet, särdeles med kläden,
stigit, snart sagdt, otroligt i afseende på fabricationens både
mängd och beskaffenhet.
Frih. Boye: Det motstånd, man emot min åsigt i denna
fråga uppställt, har egentligen blifvit föredraget af Gr.
Posse, och jag ber att få upptaga detsamma till bemötande.
Hr Gr. har åberopat erfarenheten emot förbudssystemet;
men lian har afven medgifvit, att förbud alltid existerat i
Sverige. Hvar finnes väl då erfarenheten utaf det motsatta
förhållandet hos oss? Åberopandet innebär altså icke något
bevis, utan blott en phras. Äfven har Hr Gr. sagt, att fabrikernas
förkofran varit en följd af 1823 års friare system.
Jag begriper icke med hvad rätt Hr Gr. antager detta sätt
att sluta vara det rätta. Jag tror motsatsen, och mina grunder
bestå i annat än phraser; ty jag har under mina egna
ögon sett de stora entrepriser, som ägt rum under förbudsliden.
Slutligen har lir Gr. medgifvit, det han hoppas, att
Den i5 December f. m.
.;5
Regeringen till en början må bibehålla förbudssystemet, emedan
man blott småningom bör öfvergå till ingripande förändringar.
I afseende på allm. förhållanden är detta riktigt;
men vidkommande det speciella fall, mitt yrkande afser,
är satsen icke tillämplig. Här gifves nemi. icke utvägen
att gå steg för steg. Frågan gäller förbud eller icke förbud,
och emellan dem gifves ingen medelväg. Ilar Regeringen
rätt, då hon icke förbjuder, hvarföre hafva då icke
äfven vi rätt, då vi förfara sammaledes? Jag öfverlemna!-  detta lill Ilr Gr:s egen urskilning. För öfrigt skall jag icke
nu längre uppehålla; men med den lifliga öfvertygelse jag
hyser, att förhudens upphäfvande komme att gifva ett hardt
slag, icke blott åt fabrikerna, utan äfven åt jordbruket,
anser jag mig pligtig fullfölja min åsigt ända till votering.
Gr. von Fersen, Hans: Då denna fråga förra gången
förevar, höjde sig de flesta rösterna till klander af Utsk:s
tillstyrkande i denna del; nu åter, och sedan Utsk. frångått
sin förra mening derutinnan, har en talare uppstått och
klandrat delta. Jag tillhörde i afseende på det förra betänk,
minoriteten inom Utsk.; nu åter har jag tillhört pluraliteten,
och jag torde få utveckla de åsigter, som bestämt min
röst. Denna fråga är sammansatt af tvenne delar: för det
första beskattningsfrågan, och för det andra önskningsfrågan
i afseende på förbudens upphäfvande. Hade mari kunnat åtskilja
dessa, så hade striden måhända icke blifvit så stark;
men då sådant icke kunde äga rum, måste beskattningsfrågan
jemväl komma inom gebitet af oeconomisk fråga. Detta
har likväl Frih. Boye klandrat. Men i afseende på principfrågan
hemställer jag, huru det är möjligt att åberopa erfarenheten,
under föreställning att derigenom vinna stöd för
en motsatt åsigt till den Utsk. uttryckt. Det är nemi. nödigt,
då man åberopar erfarenheten, att gå något längre
tillbaka med sin forskning, än inom de närmast förflutna
åren. Hurudan var väl då fabrikernas ställning före 1820,
hvarintill förbudssystemet existerat i ali sin kraft, emedan
det skyddades af båda Stalsmagterna? Hvilken förändring
ägde rum nämnde år? Jo, den, att Ständerna för sin del förklarade
sig för ett friare system; och är det väl icke från
denna tid, som fabrikernas förkofran räknar sin begynnelse?
Man har således icke någon annan billig förklaringsgrund
för ett sådant förhållande än den, att den af Ständerna uttalade
mening, det förbudssystemet borde upphöra, varit
orsaken till fabrikernas tillväxt; och man lärer då jemväl
från en sådan erfarenhet få hemta stöd för bibehållande af
en åsigt, hvilken, fastän blott uttryckt, likväl visat ett så
välgörande inflytande. Frih. Boyes förmodan, alt de, hvilka
anlagt större fahriksinrättningar, gjort det med afseende
å status quo, kan jag icke dela, emedan, om man granskar
motionerna och ansökningarna om förbud, dessa inskränka
176
Den i5 December f. m.
sig till begäran om ett limiteradt förbud för vissa år, hvilket
derefter borde upphöra; och derutaf skulle man kunna
inledas till den åsigt, att partiella förbud vore nyttiga. Om
man å andra sidan undersöker förhållandet, finner man, att
förbuden, då den utfästade tiden expirerat, nästan alltid
förnyas; och det är derföre,-som det är angeläget, att Ständerna
ihärdigt förblifva vid sin mening om det friare systemet,
på det fabriksidkarne icke må slumra. Att Regeringen
bör gå steg för steg i sina verkställighetsåtgärder
erkänner jag; men derutaf följer väl icke, att Ständerna böra
steg för steg taga retrograda rörelser. Redan för 11 år
sedan uttalade Ständerna sin åsigt emot förbudssystemet.
Vill man nu återvända till den punkt, man då var, skall
man jemväl draga fabrikerna med sig till det sorglöshetstillstånd,
hvari de vid nämnde tid befunno sig. På dessa
grunder, och ehuru jag medgifver, att flera artiklar ännu
behöfva skydd af förbud, såsom t. ex. jern, tror jag likväl,
alt Representationen icke bör ingå ,i några detailler till inskränkning
af principen, helst man erfarit, att Regeringen i
alla fall iakttagit nödig varsamhet i saken. Skulle man
frångå principen, skulle troligen flera förbud uppkomma,
än som hittills ägt rum; men ju flera artiklar man lossar,
ju fiffigare blir handeln och ju större statsinkomsten. Följderna
af ett motsatt förhållande kan man icke på förhand
känna, och man måste rätta sig efter erfarenheten. Jag yrkar
bifall till den föredragna punkten.
Frih. Klingspor, Maur.: All lagstiftning, såväl politisk
som oeconomisk, bör göras i majoritetens interessen,
och menniskans naturliga rättigheter ligga till grund derför,
så vidt de äro förenliga med samhällets bestånd. Att köpa
det man behöfver hvar som helst och der det kan fås till
bästa priset är en af de naturligaste, och denna borde man
väl icke kunna bortskänka för några fä individers interessen,
som ädelmodigt åtaga sig alt förse samhället med vissa förnödenheter
mot ett betingadt pris, sorn är vida högre än
det, hvartill man kan förskaffa sig dem på annat håll. Genom
en sådan concession och liberalitet å majoritetens sida
har dock prohibitivsystemet uppkommit. Länge har man
som ett axiom antagit, att fabriker endast genom prohibitioner
kunna uppkomma. Vore förhållandet verkligen sådant,
skulle jag anse det förmånligare för ett land, att de
aldrig existerade, än under villkor af en så dryg beskattning.
Förhållandet är dock, att de uppkomma af sig sjelfva,
utan några konstlade utvägar, blott den rätta tidpunkten
är inne.
Alla stater, i sin barndom, handla endast med råämnen,
och de befinna sig icke sämre för det; ty den slatsoeconomiska
vinsten för ett land uppkommer icke derigenom, att
man
Den i5 December f. m.
■77
man företrädesvis säljer den eller den varan, den förädlade
eller råämnet, utan derigenom, att ett land förökar sina
vinstgifvande .affärer och säljer det mesta möjliga af hvad som
helst. Så länge en nation endast handlar med råämnen, är
vanligen den allm. välmågan störst; ty erfarenheten har
olyckligtvis utvisat, att uselheten i de större fabriksländerna
är samsyskon med industrien. Således liemtar man hvarken
i moraliskt eller statsoeconomiskt afseende några skäl att
genom konstlade medel framskjuta tidpunkten för fabrikers
uppkomst. Då råämnen börja tryta, då med folkmängdens
tilltagande jordbruket har armar alt aflåta åt näringarna,
och således arbetslönerna blifvit nedtvingade, då först är
perioden inne för fabrikers anläggande. Denna tidpunkt
har nu inträffat för Sverige, och näringarna skola bär progressivt
tilltaga med ett liberalt tullsystem, då de deremot
under en förutgående period, vare sig med eller utan prohibitioner,
aldrig skulle kunnat uppstå från sin linda.
Problemet, som man nu vill lösa, är att förena,statens,
consumentens och fabrikantens inleressen. Ingen vill näringarnas
fall, tvärtom önska alla deras förkofran; man är blott
oense om sältet. Å ena sidan tror man sig genom förbud
och höga afgifter hinna detta mål; å andra sidan deremot
genom ett liberalt system. Jag tillhör sednare åsigten, och
skall bjuda till att motivera den.
Att den utländska handeln i hufvudsaklig mån bidrager
till ett lands rikedom och trefnad är obestridligt. Den förskaffar
oss de produeter, till hvilkas producerande andra
länders climat och industri äro bäst passande, och vi betala
den med sådana, till hvilkas producerande vårt eget är
lämpligast. Att köpa för det bästa möjliga och sälja till det
dyraste är hvarje enskild köpmans maxim, och den blir äfven
den bästa regel, som kan appliceras på hela landets rörelse.
Ingen lärer bestrida nyttan för ett land af en vidsträckt
handel, äfvensom att dess liflighet beror af de större
eller mindre band, sora äro lagda derpå; och frågan blir
således endast, om den fria handeln skadar eller gagnar näringarna.
En nation förlorar på att sjelf vilja producera
allt; det är alltid förmånligare altför bättre pris af utländningen
köpa en vara, som vi sjelfva endast med mera kostnad
skulle kunna producera. Vära inkomster äro så mycket
större, ju flera beqvämligheter och njutningar vi derför
. kunna förskaffa oss; och det vi betala för mycket för en
sak, förminskar i samma mån det vi kunna betala för en
annan. Man förutsätter, att hvarje införsel af utländska varor
förminskar till samma grad afsätlningen af våra egna.
Visserligen kan det blifva en skada för en speciel näringsgren;
men som en import alltid förutsätter en export, afsätta
vi i dess ställe andra produeter. Fabriksidkaren gynnas
icke af förbudet eller hög tull; han är mera belåten
17 H. 23
Den i5 December f. m.
med den måttliga. Med hög tull är vanligen förenadt ett
högt pris på varorna; då deremot produeternas goda pris
lika mycket gynnar producenten som consumenten genom
en förökad afsättning och efterfrågan. Först genom det låga
priset blir en vara tillgänglig för allmänheten och således
småningom ett nödvändighetsbehof. Täflan uppkommer,
machiner förbättras; ett större antal arbetare inöfvas, oell
den utländska varan, som i början torde inkomma, skall
snart åter utträngas; ty i samma mån som anspråken påen
förbättrad vara stiga hos consumenten, i samma och ännu
större mån motvägas dessa svårigheter af den förvärfvade
arbetsskickligheten.
De satser, jag här framställt, torde gillas i theorien;
men man anser dem oanvändbara i practiken och befarar
tillämpningen häraf i Sverige; man förutspår våra näringars
undergång, om en täflan med utländningen skulle företagas
med så underlägsna krafter. Denna fråga är dock redan till
en del afgjord genom lurendrejarens försorg; vissa näringsgrenars
synbara förkofran kan man med full tillförsigt tillskrifva
den täflan med utländska varor, som härigenom redan
existerat. Våra fabrikanter hafva således redan de facto
eoncurrerat med utländningen; frågan är nu, att de äfven
måste göra det de jure. Om jag t. o. m. förutsätter
tullförsnillning, inser jag ingen orsak, hvarföre den Svenska
fabrikanten icke skulle kunna täfla med utländningen. Vi
hafva å vår sida en mängd förmåner framför utländningen,
och de, sorn ännu felas oss, kunna vi till största delen tillegna
oss. Arbetslöner, hushyror och bränsle äro här billigare
än utomlands, och den högre tillverkningskostnaden,
som här förorsakas af en högre ränta, motväges fullkomligt
af transportkostnaden för den utländska varans införande,
utan att man deri behöfver inberäkna tull och handelsvinst.
Den vattenkraft, hvartill våra strömmar lemna oss en så
ymnig tillgång, erbjuder mechaniska hjelpmedel, fullt svarande
mot alla Englands eld- och luftmacliiner.
Ehuru arbetsfördelningens förmåner utgöra ett axiom i
all slags hushållning, tyckes man icke riktigt hafva uppfattat
det i Sverige. I Frankrike anlägges sällan någon fahriksrörelse
med mindre förlagscapital än flera millioner
francs; uti Belgien äro fabriksanläggningarna i ännu större
scala. I Sverige ser man icke sällan flera fabriksrörelser i
samma band med ett förlagscapital, som ofta icke torde öfverstiga
5o,ooo r:dr. Denna mångslöjd är ganska menlig för
fabriksidkaren; tillsyn och den practiska färdigheten kunna
icke räcka till dessa olika grenar, hvilka dessutom alla i
proportion draga en mängd faux frais, som blifva så mycket
större, ju mindre det tillverkningsquantum är, på hvilket
de fördelas.
Vid én större anläggning kan fabriksidkaren nöja sig
med en mindre behållning, och ändock i det hela hafva
Den i5 December f. ra.
större vinst genom den större tillverkningen. I ett capitalfattigt
land mäste fabriksanläggningarna drifvas genom bolag.
Bomullsspinnerierna äro icke skyddade genom något
förbud; de bära sig dock derföre, att de äro inrättade i en
större scala. I Sverige har man en passion att blifva hvad
man kallar sin egen herre, och detta föranleder uppkom
sten
af en mängd små fabriksanläggningar, hvilka gifvet skulle
gå under utomlands.
Att fabriker i en så liten scala kunna bära sig bevisar,
att conjuncturerna för näringsidkaren icke äro så ofördelaktiga,
som man ofta velat förespegla, så mycket mera sorn
4 å 5 stolar i Sverige ofta torde få bära en lefnadskostnad,
som i andra länder knappt bäres af 5oä6o; ty t. o. m. den
störste fabrikanten utomlands måste lefva med den noggrannaste
hushållning och beräkning, om han skall slå sig ut,
och ofta sker det ändock endast på de stackars fabriksarbetarnes
bekostnad. I Sverige fattas äfven tålamod; man
vill göra en för hastig vinst, och detta karakterslyte förslappar
den ihärdighet, som fordras, så vida man i industriel
väg vili förkofra sig.
Man anför slutligen, att vårt land genom ett skyddstullssystems
antagande skall blifva öfversvämmadt med utländska
varor. Englands concurrens befaras isynnerhet derföre,
att Engelsmännen icke mera behöfva skydd för sin
egen industri; de skulle således endast arbeta på att neddrifva
skyddsvärnen för andra länders näringsflit, för att derigenom
öppna sig nya marknads- och afsättningsorter för en
Ständigt stigande productionsmassa. Jag deremot kan icke
rätt fatta någon beräkning i att ruinera sig sjelf för att ruinera
andra. Äfven den rikaste nation går snart under på en
sådan speculation. För att i en icke aflägsen framtid kunna
undersälja Engelsmännen, hvilkas arbetslöner svårligen
kunna nedsättas i anseende till de dryga taxorna, fordras
endast, att vi skaffa oss mera capitalstyrka och större arbetsskicklighet.
Gr. Posse: Frih. Boye har uti mitt yttrande funnit
endast phraser. Jag skulle vilja föreställa mig motsatsen;
ty jag vet icke, hvarföre Hr Frih. eljest upptagit ensamt
detta yttrande till besvarande och verkligen utfört detta försvar
med en slags värme, om icke just motbevisning. Jag
klandrar icke Hr Frih. derför; jag medger honom mästerskap
i förmågan att, i brist af vederläggande motskäl, afleda
uppmärksamheten från saken. Denna vill jag icke åter
upptaga. Mycket kunde deri sägas; men det är sagdt förr
och är af alla kändt. Frih. Boye har redan begärt votering.
Jag önskar, att vi må komma dertill, och får blott erinra,
att då jag åberopade erfarenheten, var icke detta åberopande
blott ett tomt ord; ty jag uppgaf, att fabrikerna
icke började stiga före i8a3, att de deremot stigit sedan,
iSo
Den i5 December f. m.
oell att den förändring i handelsförhållandena, som då ägde
min, var blott den, att Ständerna förklarade sig emot
prohibi ti vsystemet. Häruti ligger en verklig erfarenhet och
icke något tomt ord.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: En talare har, såsom
skäl för förbudssystemets fortfarande, åberopat den förkofran,
våra klädes- och sidenfabriker gjort under delta system.
Jag medgifver, att förkofran ägt rum; men jag har
svårt alt tro, det denna härledt sig derifrån, att varan varit
till införsel förbjuden. Jag tror, att det, t. o. m. i
Stockholm, icke är svårt att, när som helst, erhålla utländska
kläden; och söder om Norrköping äro Svenska
kläden snarare sällsynta. Hvad siden beträffar, hehöfver
man endast besinna, att knappast fidei af det, som inom
landet consumeras, kan tillverkas på våra inhemska fabriker,
för alt finna att oloflig inpractisering af denna vara
ägt rum. Återstår således att afgöra, om införseln komme
ntt ökas, i fall förbuden upphäfdes. Å ena sidan påstår
man det vara lättare att tullförsnilla, än att lurendreja,
dels emedan risken i sednare fallet är vida större, än i det
förra, och dels emedan den, som låter förtulla något, kan
vida lättare tullförsnilla mångdubbelt mera. A andra sidan
påstår man motsatsen, och äfven der låta skälen ganska goda.
Jag tror, att man har lika rätt och lika orätt å båda
sidor. Rian ser nemi. saken från olika synpunkter. Å den
ena ser man på möjligheten att besticka tullbetjeningen; å
den andra på möjligheten att införa varorna utan tullbetjeningens
vetskap. I förra afseendet synes tullförsnillning vara
lättare, men i det sednare tvärtom; och som jag hyser
det hopp, att tullbetjeningen icke låter besticka sig, kan jag
icke finna annat, än att det är bättre stadga en skyddstull,
än att bibehålla absoluta förbud. Likväl lärer Utsk:s förslag
icke kunna ordagrannt antagas, emedan ett undantag
för principen redan ägt rum i afseende å tackjern; hvadan
det lärer blifva nödigt att liär upprepa detsamma.
Frih, Cederström, Jac.: Det å'r några under discussionen
fällda yttranden, som uppkallat mig; eljest hade jag
icke ansett mig behöfva yttra mig i frågan, hvilken redan
vid föregående riksdagar är tillräckligt utvecklad. Frih.
Boye har sagt, att Ständerna oell Konungen böra äga lika
grundsatser. Konungen utöfvar likväl ensam den oeconolniska
lagstiftningen; och undantag från principer kunna,
till följd af politiska förhållanden, vid tillämpningen blifva
nödiga. Ständerna, hvilka i dessa fall endast äga att uttrycka,
hvad de anse vara grundsatsenligt, hafva icke att
göra med möjligheten af behof utaf undantag. Bestämmandet
i denna del tillhör Konungen, hvars så beskaffade rätt
jemväl blifvit af Utsk. erkänd. Det sålunda uppdragna skälet
lärer altså böra förfalla. I allmänhet kan let icke ne
-
Den i5 December f. m.
kas, att all slöjd är för ett land nyttig, så vidt den icke
verkar menligt för andra medborgare och deras slöjdidkande;
i motsats åter hvarmed den förra slöjden blifver skadlig.
Om derföre prohibitiva författningar gälla för en eller
annan slöjd, lider deraf det hela mera, än individen åtnjuter
gagn. Fabricationen inom ett land bör icke stiga i större
mån än populationen. Ju mera denna sednare ökas, desto
mer framträder behofvet att sysselsätta menniskokraften
i productiva yrken, och då uppstå fabrikerna af sig sjelfva.
Men att genom konstlade författningar likta menniskokraftens
användande åt ett sådant håll, så länge landets hufvudproductioner
icke äga nog stark arbetskraft, för att denna
icke sjelfmant delar sig åt fabrikerna, kan icke vara nyttigt.
Jag tillstyrker bifall å Ulskrs förslag.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Vid andra likartade
tillfällen har det varit brukligt, att det första betänk, i ämnet
blifvit lagdt till grund för föredragningen, och att Utsk:s
försvar för eller jemnkningar af sitt första utlåt, icke
förekommit förrän efter föredragningen af detsamma. Jag
hade trott, att så bort tillgå äfven nu. Men då jag hör,
att man håller sig till betraktelserna i det sednare betänk,
förrän till deras föremål i det förra", så, och då jag af
den föredragna punkten i det sednare finner Utsk. hafva
frångått sitt förra betänk., anhåller jag om benägen upplysning
af Hr Ridd.secret. eller af Utsk:s medlemmar, hvarest
Utsk:s tillstyrkande uti förevar, afseende är att finna i dess
förra betänk. JN:o 29.
Gr. von Fersen: Jag får upplysa, att jag fattat Hr
Gr. o. Landtmts propos. sålunda, att betänk. N:o 4^ borde
tagas tili grund för öfverläggningen; och med hänsigt dertill
hafva jemväl alla talarne yttrat sig. Idvad den begärda
underrättelsen vidkommer, så igenfinnes densamma i itsta
punkten af Utsk:s betänk. N:o 29, pag. 19.
Hr von Hartmansdorff: Jag torde då få uppläsa,
hvad Utsk. å det anvisade stället i förra betänk, yttrar. Det
lyder sålunda: ”alt, m'ed erkännande af K. M:s rätt i afseende
å förbuds utfärdande och upphäfvande emot in- och
”utförsel af varor, såväl som af de rättigheter Konungen
”tillkomma i afseende å tractaters alslutande med-främmande
”magter, en allmän frihet ma förunnas, utom ide fall, der R.
’’St. uttrycka en motsatt önskan: att, emot en i afseende på
”skydd för inländska näringar samt consumtionen afpassad
"tull, ej mindre i Riket införa alla utländska varor, än ock
”lill främmande stater utföra och afyttra alla andra inhemska
producter och tillverkningar; dock, för att icke, ge"nom
följden af saknad tullbestämmelse, lägga något band på
"K. M:s höga rätt att upphäfva införselförbud, böra talla
"varuartiklar, hvarmed i Sverige handel kan drifvas, i den
Den i5 December f. m.
”tullbevillningstaxa, sorn af R. St. nu fastställes, med derför
utsatt tull intagas. För min del får jag förklara mig
''för den framställning, Utsk. sålunda i sitt förra betänk,
afgifvit, likasom jag gjorde, då samma betänk, först förevar;
och jag anhåller, att Ståndet måtte fästa någon uppmärksamhet
vid de erinringar, jag har att göra i anledn. af
de yttranden, som här ägt rum. En ledamot har sagt, att
endast de författningar vore goda, hvilka befordra de flestas
bästa. Härmed menas förmodligen det allmännas bästa. Jag
instämmer i denna sats och tror, att våra meningar om varuförädlingen
i vårt land då skola förenas. Man vet nemi.,
att våra flesta medborgare äro jordbrukare, och man hör
dem klaga öfver bristande afsättning på säd. För att afhjelpa
denna brist uppgifva de sig vara nödsakade att förvandla
sin vara i brännvin; men genom sådant begagnande
deraf förderfvas nationen både i physiskt och moraliskt hänseende.
Vore det då icke bättre, att andra medborgare funnes,
hvilka kunde förbruka jordbrukarens förnämsta vara,
utan att han behöfde förvandla den i brännvin? Jag tror
icke, att någon nekar sitt bifall till denna fråga. Då måtte
det väl äfven vara öfverensstämmande med det allmänna bästa,
alt sådana författningar vidtagas, hvarigenom varuförädlingen
i vårt land kan komma i tillfälle att täfla med den
utländska och sysselsätta den mängd af arbetare, som dertill
skulle behöfvas, och med detsamma skaffa jordbrukaren
inhemsk afsättning å sin säd. Man säger, att näringarna
hjelpa sig bäst sjelfva. Detta låter vackert; men skada är,
att den klingande theorien icke ager något stöd af erfarenheten,
hvarken i England eller i de liberalas förlofvade
land norra Amerikas förenade stater, hvarest man skyddat
och skyddar de inhemska näringarna, så länge de varit för
svaga till täflan med utländska. Det lärer väl icke vara någons
allvarliga mening, att våra ännu svaga näringar skulle
gifvas til! spillo för andra landers mera utbildade. Tvisten
rörer således egentligen sättet att skydda näringarna, eller
frågan, om detta åstadkommes bäst genom tull eller genom
förbud? A ömse sidor framställer man fördelarna af det ena
eller andra systemet. Den ene tror mera på tullen, den andre
på hallrätten. För min del kan jag icke finna någon
större säkerhet inom tullens än inom hallrättens personal.
Är det möjligt, såsom erfarenheten visat, att få ärliga tullbetjente,
så är det ock möjligt att finna ärliga män inom
hallrätten. Jag instämmer i Hr Cederschjölds yttrande, att
man snarare kan hindra lurendrejeri än tullförsnillning, och
att förbudssystemet följaktligen innebär ett vida säkrare skydd,
än en hög tull. Jag utgår härvid icke blott från theorien,
utan äfven från det practiska skälet, att jag bör tro, det
näringsidkarne sjelfva bäst förstå deras egen fördel. De gifva
företräde åL förbudssystemet. Såsom sakkunnigast och
tillika mest interesserade i frågan, måste deras vitsord för
-
Den i5 December f. m.
i83
tjena största tillit. Detta i sjelfva salen. I afseende på forxnen
skall jag fästa mig vid några misstag, som förekommit
i vissa ledamöters yttranden. Man säger, att om Ständerna
förklarade sig för förbuds bibehållande, vore det en
återgång från det 1823 antagna systemet. Jag får deremot
erinra, att Ständerna 1823 väl yttrade den mening, jorn här
omtalas, men att Konungen aldrig lät densamma gå i fullbordan,
utan tvärtom bibehöll förbuden. Blott i ord, men
icke i sak är således återgång i fråga; och orden hafva icke
ens funnits i författningarna, hvarefter man rättar sig, utan
i riksdagsförhandlingarna, som ingen läser. Förhölle det sig
annorlunda, så vore det visserligen första exemplet derå,
att någon förkofran härledt sig blott från hvad Ständerna
yttrat och icke från hvad Konungen befallt; första exemplet,
att R. St:s hotelser med skyddets undandragande uppdrifvit
fabrikerna, eller att dessa kommit sig före af bara
förskräckelse. Det är märkvärdigt, huru man kan, af kärlek
för systemet', låta hänföra sig så långt från det rätta,
alt man, med förbiseende af sina egna förtjenster och för
handen varande förhållanden, tillräkna!' blotta talet och striderna
för systemet det goda, som skett. Det är nemi. bekant,
alt efter 1823 börjades ett verkligt skydd för näringarna
genom den bättre tullbevakning, som då infördes.
Förut var denna så ofullständig, att, enligt hvad vid 1823
års riksdag anfördes, knappt en aln inhemskt kläde såldes
söder om Jönköping; hvaremot förhållandet nu lärer vara
helt annorlunda. Den förbättrade tullbevakningen är ett af
de väsendtliga skälen till fabrikernas förkofran. Ett annat
är de betydliga framsteg, ullproductionen gjort under ledning
af Styrelsens medlemmar. Fabrikanterna hafva naturligtvis
deri funnit ett stöd för deras önskningar, att det gällande
systemet skall till deras förkofran vidmagthållas. Emot
påståendet, att, i händelse tull icke utsattes å alla varor,
K. M. vore förhindrad att upphäfva förbuden, kan erinras,
att då näringsidkarne sjelfva finna för sig nyttigast, alt förbuden
qvarstå, torde behofvet af stadganden för ett motsatt
förhållande icke böra bekymra någon. Om det s. k. liberala
systemet vore det rätta, hvarföre icke tillämpa det jemväl
på jernhandteringen? Dermed tiger man, troligen derföre,
att brukspatronerna äro för mägtiga. Man törs icke;
och huru skulle socker och vin komma hit, 0111 de icke betalades
med jern? Jag svarar, att ingendera af dessa införselsarliklar
äro nödvändighetsvaror. Man säger, att våra fabrikörer
äro sorglösa. Jag ville deremot påstå, att det är
R. St., som äro sorglösa om fabrikernas förkofran. Att våra
fabriksidkare icke kunna täfla med Englands och Frankrikes
lärer väl icke vara underligt, då man besinnar, att de
sednare drifva deras rörelse genom machinerier, hvilka sättas
i rörelse genom stenkol, hvaremot våra fabriker hufvudsakligen
bedrifvas genom menniskokraft; och alldenstund
i84
Ben i5 December f. m.
stenkol kosta mindre än bröd, hvarmed våra arbetare skola
födas, så är det icke att undra på, om de utländska fabriksvarorna
kosta mindre än våra. Man har talat om förbud
att införa fabrikater, hvartill råämnen finnas inom landet.
Jag frågar då, om icke ull är ett sådant råämne, och
om satsen således icke bör tillämpas på klädesfabrikerna?
Jag tillstyrker antagande af Utsk:s tillstyrkande i det förra
betänk.
Frih. Boye: Det är med ledsnad, jag erfarit, att en
ledamot, Gr. Posse, funnit obehag i mitt sätt att yttra mig
i anledn. af hans framställning. Jag går honom till mötes
med den förklaring, att mitt uppsåt icke var att misshaga
honom. Jag önskar, att han må antaga denna förklaring,
emedan jag icke kan gifva någon annan, enär jag icke vet,
hvarföre jag skulle underlåta att sätta mig emot en sats,
som jag finner oriktig. En märkvärdighet vill jag dock särskildt
fästa mig vid i denna strid. Yi åberopa nemi. samma
erfarenhet för motsatta meningar. Att förbud alltid existerat
innefattar denna erfarenhet. Båda känna vi ock, att
näringarna under dessa förbud stigit ganska betydligt; men
vi skilja oss i frågan om den speculativa orsaken härtill.
Jag öfverlemna!- då till B. o. Ad. att bestämma, för hvilken
sida förnuftet talar, antingen för den, som säger, att
förkofran är en följd af förlitandet på fortfarandet af det
system, som varit gällande, eller för den, som påstår, att
framgången icke haft någon sådan grund, utan härledt sig
från en hemlig fruktan, att systemet icke komme att fortfara;
och huru vet Hr Gr., att sådant varit fabrikörernas
hemliga öfvertygelse? Eller har man väl rätt att grunda en
lagstiftning på ett enskildt förmodande? En annan ledamot
har i öfrigt lättat min vederläggning. Frih. Cederström har
nemi., då jag sagt, att allmänt väl är högsta lag, samt vidare,
att samma statsoeconomiska skäl, som gälla för Konungen,
gälla ock för Representationen, i anledn. häraf erinrat,
att reciprocitctsförhållanden med andra länder kunna
i ett eller annat fall fordra undantag. Det torde vara
Joyalt att härvid fråga, om Hr Frih. tror, att det hittills
följda systemet varit föranledt af reciprocitetsförbållanden?
Jag tror det icke; och hvarifrån någon anledn. tillen sådan
tro skulle kunna hemtas, begriper jag icke.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
komme att fortsättas kl. 6 på eftermiddagen.
Gr. von Fersen: Jag begärde ordet i anledn. af Hr
v. Hartmansdor/Ts yttrande. Jag hyser samma öfvertygelse
som han derutinnan, att befordrande af afsättning är bästa
medlet att höja produetionen; men sådant får likväl icke
ske på consumeutens bekostnad, så framtt man ej, obekymrad
-
Den i5 December f. ra.
185
rad om den sednares billiga fordringar, liksom Hr v. Hartmansdorff
utgår ensamt från synpunkten af fabrikantens fördel.
Jag medger den häfkraft, som bör uppkomma, om
fabrikören fritt, utan den prisjemnkning täflan medför, får
taxera sin vara så högt han behagar; men den större, den
allmännaste fördelen måste ock afses. Äfven sinsemellan och
inbördes stå fabrikernas fördelar ofta i strid med hvarandra.
Skräddaren t. ex. anser, att kläde må införas, men icke
sydda kläder o. s. v. Någon skiljedomare måste finnas, som
jemnar emellan de olika interessena, öfverensstämmande hvar
inom sitt yrke, men skiljaktiga sins emellan, uti hedömmandet
af den verkliga billiga fördelen. Hr v. Hartmansdorffs
jemnförelse emellan Tullstyrelsen och Hallstyrelsen har jag
icke förmått fatta, emedan jag icke hört, det någon tvist
varit om den enas eller andras större eller mindre redlighet.
Måhända har den afseende på Frih. Boyes jemnförelse emellan
den större eller mindre frestelsen för vederbörande tjenstemän,
att understödja tullförsnillaren eller lurendrejaren,
och dervid han ansett förra fallet vara mera frestande; men
denna slutsats torde förfalla vid blotta erinran derom, att
frestelsen alltid måste kunna stegras i samma mån den i frågavar.
vinsten är större eller mindre. Hr v. Hartmansdorff
har ganska riktigt urskiljt, att tvisten egentligen gäller frågan
om sättet att tillvägabringa det säkraste och rättvisaste
skydd. Då det är gifvet, att lurendrejeri aldrig kan
förekommas, måste väl skyddstull till sin princip vara bättre
och genom tullafgiften innefatta starkare skydd för producenten,
bereda det mera i verkligheten, än då, såsom i förra
fallet, varan antingen införes, utan att tull derför erlägges,
eller endast är skyddad med lurendrejarens assuranceprocent.
Vidare har Hr v. Hartmansdorff, emot mitt åberopande
af besluten vid 1823 och 1828 årens riksdagar, sagt,
att dessa beslut icke haft någon påföljd. Jag skall blott i
korthet upptaga detta, idet jag endast hänvisar till tableauen
lit. C. vid betänk. N:o 29. Deraf kan inhemtas, huru många
förbud sedan 1823 blifvit lossade. Såsom anmärkningsvärdt
vill jag anföra, burn, sedan åtskilliga nummer bomullsgarn
blifvit till införsel frigifna, bomullsspinnerierna till
den grad förkofra t sig, att, ehuru en ökad införsel af bomullsgarn
ägde rum, befunno sig fabrikerna likväl på samma
tid i jenmt stigande, äfvensom importen af sjelfva rudimatelien
i betydlig mån tilltog. Jag tror, att sådana exempel
äro talande och vittna, att en god tullbestämmelse skyddar
och upphjelper näringar bättre än förbud. Jag vill citera
ytterligare ett exempel. Genom saknad bestämdhet i författningen
ansågs ett slags sidentyg en tid tillåtligt lill införsel.
Intill denna tid fabricerades det icke inom landet;
men derefter började tillverkning deraf. Då sedermera en
lork läring utkom, hvarigenom detta slag kom under kolfly
H. 24
i86
Den i5 December f. m.
gori af fönbjudet, hade tillverkningen deraf, under den tid
täflingen med utländningen ägde runi, vunnit den styrka och
godhet, att det numera icke lärer löna mödan att lurendreja
den, helst den Svenska varans afsättning lärer vara begärlig.
Sålunda, just under det varuimporten var tillåten,
bereddes förbättring i fabricationen, och fabricationen kan
svårligen då sägas hafva haft menligt inflytande eller gått
under genom concurrensen. Dessa facta för systemets fördelaktiga
inverkan lära icke kunna af Hr v. Hartmansdorff
underkännas. Hvad beträffar undantaget för jern, så, och
med åberopande af hvad jag förut i detta afseende yttrat,
får jag blott tillägga, att de jemnförda förhållandena icke
stå i samma kategori. Om vårt jern är af den beskaffenhet,
att det bästa deraf icke kan ersättas af det utländska,
uppstår ej den nödiga reciprociteten, den nemi., att lika godt,
som från landet utföres, kan införskrifvas; och ur sådant
skäl anser jag undantaget för jern kunna äga rum. Jag förnyar
min anhållan om bifall till TJtskrs sednare utlåt.
Hr Lefren, Joli. Pehr: De ledamöter, hvilka vid
1823 års riksdag här bevistade öfverläggningarna i detta
ämne, påminna sig säkert, att jag tillhör dem, som icke anse
det likgiltigt, om Svenska näringarna åtnjuta skydd eller
icke. Jag ber R. o. Ad. om förlåtelse, att jag äfven nu
upptager frågan. Tvisten om sättet att åstadkomma skyddet
har ända sedan 1823 varit anhängig. Man har framställt
ordet täflan såsom det förnämsta medlet. Jag vill icke
'bestrida detta; men jag bestrider ensidigheten i frågan örn
organiserandet af denna täflan. Denna ligger deri, att de,
som yrka, att Svenska fabriksidkare böra sättas i concurrens
med de utländska, aldrig brytt sig om att först ifra för
täflan inom Riket, aldrig intresserat sig för författningen
sisth Aug-, att fri varuförsäljning inom landet må äga ruin
m. m. Då först kan en täflan med utländningen blifva mindre
farlig. Hittills har den deremot varit farlig, emedan
handeln inom Riket varit klafbunden. Man har sagt, att
näringarna likväl stigit. Jag medger delta till en viss grad;
men jag skiljer mig i afseende på orsaken. Jag tror mig
nemi. känna, huru näringsidkarne raisonnerat, emedan jag
ansett mig pligtig att derom söka göra mig närmare underrättad;
och jag tror mig kunna försäkra, att om näringsidkarne
icke förlitat på Regeringens bestämdhet för att upprätthålla
det system, som hittills blifvit följd t, hade de resultater,
hvaröfver man nu skryter, icke agt rum. Näringarna
fordra stabilitet i författningar, och Regeringen har
behof af, att Representationen icke vid hvarje riksdag må
förnya dessa ultraliberala önskningar, mot hvilka Regeringen
alltid måste finna det vara obehagligt att nödgas strida;
och det har tyckts, som Representationen blifvit mera lugn,
ju mera den aflägsnat sig från tidpunkten af 1823. Då
Den i5 December f. m.
framställdes nemi. i första betänk, i frågan, att Konungen
icke ägde rätt besluta importförbud. Ständerna slutade likväl
med erkännande af en sådan Konungens rättighet. Ku
sättes den icke ens i fråga, och det bevisar något mera lugn.
Jag öfvergår från hvad jag sålunda anfört till yrkande, att
man icke må söka rubba Regeringens system genom de ultraliberala
framställningar, som innefattas i Utsk:s sednare
betänk.; hvadan jag ock tillstyrker antagande af del förra,
ehuru jag äfven dervid hade anmärkntr att göra, deni jag
likväl förbigår, på det åtminstone det bättre må antagas,
om det också icke är det bästa. Undantaget i afseende på
jernhandteringen är ett tydligt bevis på consequensen af det
Jiberala systemet; och rättigheten till import af brännvin är
ett vackert motstycke. Det är verkligen liugneligt att se,
huru, i brännvinets fädernesland, vi jemväl af utländningen
skola öfversköljas af denna ädla krydda. Jag anser Ständerna
böra handla med lugn, och sålunda framställa deras önskan,
att Konungen må förblifva vid det system, han hittills följt.
Gr. Posse: Jag anmälde mig för att besvara den af
Frih. Boye till mig ställda fråga, och får då förklara, att
min yttrade åsigt icke härleder sig blott från theorier, utan
från den noga uppmärksamhet, hvarmed jag följt resultalerna
af föregående beslut i ämnet; och jag hemställer till Hr
Frih., om han icke genom sitt raisonnement missledt sig sjelf.
Hr Frih. har nemi. i sitt sista yttrande sagt, att han röstar
för förhuden, emedan han funnit förhållandena hafva varit
förmånligast, under det för,budssystemet bibehållits orubbadt.
Men så förhåller det sig ingalunda; ty inskränkningar af
förbuden hafva ägt rum i hvarje taxa. Gr. v. Fersen har åberopat
ett exempel, som är ganska riktigt och hvilket jag
anhåller att få närmare utveckla. Bomullsgarn, i finhet under
K:o i5, har varit till införsel förbjudet, och under den
tiden funnos blott 2:ne bomullsspinnerier, hvilka dessutom
voro dåliga och alltid otillräckliga. Fabrikörerna sökte på
allt sätt motarbeta förbudets borttagande och påstodo, att
dess bibehållande utgjorde enda vilkoret för fabrikernas bestånd.
Förbudet blef dock borttaget, och följden blef alldeles
motsatsen af hvad man förespått; ty de befintliga fabriksinrättningarna
förbättrades betydligen, och nya anläggningar
af dylik art hafva uppstått på flera ställen, såsom
i Stockholm, Götheborg och Carlshamn, och oaktadt den
tillåtna importen har tillverkningen varit vida större och
varan bättre. Jag hemställer, om samma resultat varit inne,
i fall förbudet qvarstått. För min del betviflar jag det,
och är säker, att vi aldrig kunna concurrera med utländningen
i fabrikstillverkningar, såvida förbuden fortfara. Jag
kanner en utländning, som erhållit privilegium på en fabriksanläggning
i Sverige, och som, på fråga hvarföre han
icke sätter den i verket, svarat, att han först behöfde af
-
Den i5 December f. m.
vakta upphäfvande af förbudet mot införsel i Riket af sådana
varor, som han ämnade tillverka. Hr Lefre'n har varnat
emot ultraliberala beslut; men bär är derom icke fråga,
utan frågan är blott derom att få den tanka uttryckt af
Representationen, som ger stöd åt det system, Regeringen
hittills visat sig hylla, på det fabriksidkarnes fördom mot
det fria systemet icke må vinna förnyad styrka. Man begär
ju icke, att Regeringen skall på en gång upphäfva
förbuden, ulan gå steg för steg, såsom erfarenheten visat,
att Regeringen hittills gjort. Hr Lefre'n har trott sig finna
mera lugn lios Ständerna nu, än då frågan vid 1823 års riksdag
förevar, emedan Ständerna då skola velat betaga Konungen
rätt att bestämma förbud. Mitt minne säger ej detsamma;
ty jag erinrar mig, att Utsk. vid iBiå års riksdag
yttrade, att det icke särskildt behöfde uttryckas, hvad i
grundlagen funnes stadgadt. Jag förnyar min anhållan om
bifall till det sednare betänk.
Gr. Björnstjerna, Magn.: Båda sidornas talare synas
öfverensstämma deri, att fabrikerna behöfva skydd; jag tänker
äfven så. Frågan är blott: huru skall det bäst gifvas,
antingen genom förbud eller genom skyddstull? Förbudssystemet
är fästadt vid kategorien af monopolium, som är förhatligt
och aldrig uppfyllt ändamålet. Alla länders erfarenhet
har visat det. I England upphäfdes förbuden för
8 å 10 år sedan, och nu kan England icke blott concurrera
med de Franska fabrikerna, utan undersäljer dem. De anförda
exemplen från vårt eget land af förhållandet med
bomullsgarnstillverkningen bevisa ytterligare samma sats.
Ett förbudssystem hindrar Regeringen från vidtagande af
reciproka tractater med andra länder. Jag tror, att de förbud,
som funnits, lagt hinder i vägen för ett friare system,
i vår handel med trävaror på England, likasom i vår handel
med jern på Frankrike; åtminstone har jag ofta hört
såsom skäl åberopas, att vi bibehålla förbud för siden och
kläde. Hr v. Hartmansdorffs åberopade skäl, att vi icke äga
nog tillgång på machinerier och stenkol, synes väl vara vigtigt;
men det motväges af det låga priset på arbetet i Sverige
mot i England, samt af vår tillgång på vattenfall, hvilka
kosta mindre än stenkol. För öfrigt skulle jag icke anse
det vara lyckligt, om stora fabriksstäder uppstode i Sverige.
De hafva vanligen en dålig population, och isynnerhet är
Sverige olämpligt för en högt drifven fabriksrörelse. De
långa vintrarna upptagas fördelaktigast, då folket får använda
dem till sina binäringar, särskildt för hvarje provins,
såsom lintillverkningen i Norrland, bomullstillverkningen i
Vestergöthland o. s. v. Att ingå i definition på hvad hos oss
förstås med ett prohibitivt eller fritt system, torde vara ganska
svält. Man vet nemi. icke, bvilketdera Sverige hittills
följt. Val har man proclamerat ett fritt system; men Stan
-
Den i5 December f. m.
derna liafva sjelfva frångått det i sina egna beslut. Jemnför
man 1823 och 1828 årens riksdagars tulltaxor, så finner
man tullen i den sednare snarare förhöjd än sänkt; och
hvad nuvar. fråga angår, är det svårt att discutera hvar
punkt för sig. Låtom oss t. ex. välja artikeln silke eller
siden, aldra punkten i Utsk:s föreslagna grunder säger: ”att
”alla råämnen, hvarå erforderlig tillgång inom landet suk”nas
och hvilka äro föremål för inhemsk förädling, må in”föras
emot låg tullafgift.” Silke är obestridligen i en sådan
kategori. 4;de punkten säger: ”att alla natur- och konsl”producter,
som ej kunna inom landet åstadkommas, men
''utgöra ett allmänt behof för consumlionen, underkastas en
”i allmänhet, med hänsigt lill förhållandena, lindrig afgift.”
Äfven i denna kategori är silke och siden. Uti 5:te punkten
heter det: ”att sådana natur- och konstproducter, sorn
"i allmänhet inbegripas under benämningen öfverflödsartik”lar,
beläggas med högre tullafgifter.” Återigen tillämpligt
på siden och silke. 6:te punkten är äfven tillämplig på
siden, och likaså den y:de, hvilket torde visa, huru svårt
det är att göra dylika allm. definitioner, då det rörer tullfrågor.
Jag tror derföre, att It. o. Ad. vinner mest vid att
icke ingå i några specialiteter i denna fråga, och förenar
mig i öfrigt med Gr. Posse uti tillstyrkande af det sednare
betänk, uti den föredragna delen.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag har förundrat mig öfver
den befattning, Utsk. i detta betänk, tagit sig med statsoeconomien.
Då Utsk. i den förevar, punkten, ”med erkännande
af K. M:s rätt i afseende å förbuds utfärdande
”emot ut- och införsel af varor &c.”, föreslagit en allm.
princip, ligger egentligen icke något hinder emot antagande
deraf, enär Konungen, som äger att bedöma och tillämpa
principen, i alla fall vidtager de beslut, som han finner vara
nyttigast; men jag finner icke, att man inom Representationen
bör uppgöra några allin, theorier, helst sådana,
hvarifrån man sjelf måste göra undantag. Sålunda säger
man, att 1823 års system var fritt; men undantag för jerntillverkningen
och klädesfabricationen hafva dock ägt rum.
Såväl i Utsk. som äfven här har man åberopat den erfarenhet,
som vunnits af 1823 års system; men då detta system
icke blifvit följd t, förvånar det mig, huru några resultater
deraf kunnat uppstå. Funnes blott en enda fabrik, så kunde
man påstå, att tädan icke ägde rum; men då vi äga så
många, begriper jag ej, huru man kan påstå, att förhudens
upphäfvande komme att uppdrifva näringarna. En annan
svårighet emot förslaget ligger deri, att R. o. Ad. redan
bestämt, att förbud bör äga rum i afseende på jern. Emedlertid
och då Utsk. erkänt Konungens rätt att besluta i frågan,
hvilken rättighet icke heller här sökt bestridas, lärer
tvisten vara öfverflödig; och ensamt hos Konungen kan en.
igo
Den i5 December f. m.
så beskaffad insigt uti och öfversigt af ämnet finnas, som
bör ligga till grund för beslut deri. Det, som blott är tal
och hvarå någon verkställighet icke följt, kan icke tagas i
betraktande. Jag hvilar trygg dervid, att Konungen icke
ger sitt omdöme efter och sålunda icke går längre, än omständigheterna
kräfva. Hvad Utskts åtgörande i frågan beträffar,
vill jag deribland urskilja 2:ne omständigheter: den
ena, alt Ulsk. decreterat en s. k. allmän theori, hvarifrån
det likväl sjelft måst göra undantag; den andra, att Utsk.
stödt sitt decret på en erfarenhet, som icke finnes.
Frih. Boye: Gr. Posse har tillåtit sig yttra, att jag
missledt mig sjelf. Jag kan dock icke vidkännas denna svaghet,
utan uppmanar i stället Gr. Posse att icke missleda R.
o. Ad. med att framställa och kalla bevisning, hvad som
icke innebär någon sådan. Om jag hade yrkat generella
förbud, hade hans argumentation emot mig varit riktig;
men jag har blott yrkat, att samma undantag, som äger
rum i afseende å tackjern, jemväl må finnas för kläde och
siden. Detta mätte vara något helt annat. Jag förenar mig
i öfrigt med Hr Lagerhjelm deruti, att jag icke vet, hvarföre
vi här skola sysselsätta oss med theorier, som Regeringen
icke antager. Men efter en så lång discussion torde det
icke vara ur vägen att fasta uppmärksamheten derå, hvari
det egentliga tvistämnet består, helst deraf visar sig, att
jag är långt ifrån den ytterlighet, man velat framställa mig
uti, för att såmedelst kunna begagna skäl emot mig, hvilka
eljest icke varit tillämpliga. Frågan är nemi. den, att i
första betänk, låter tillstyrkandet så här: ”att med erkännande
&c. (Stc. en allmän frihet må förunnas, utom
”i de fall, der R. St. uttrycka en motsatt önskan”
&c. Här förutsättas altså vissa undantag, och bibehållandet
af denna förutsättning måste vara desto angelägnare, som
undantag för tackjern redan är beslutadt. Uti sednare betänk.
deremot är någon förutsättning om undantag icke uttryckt.
Mina motståndare vilja icke tillåta något undantag,
utan att vi, såsom academiska professorer, skola hålla oss
endast till theorien. Jag åter, å min sida, vill, att undantag
må äga rum, der landets väl sådant klafver. Jag slutar
och begär bifall till förra betänk.
Hr af Billbergh: I anledning af den siste talarens
yttrande får jag fästa uppmärksamheten derå, huru olämpligt
det vore att bifalla första betänk. Den af Frih. Boye
åberopade första perioden af den ifrågavar. punkten är så
uppställd, som vore meningen, att Konungen icke skulle
äga rätt upphäfva förbuden i de fall, der Ständerna uttryckt
en motsatt önskan. Delta strider både emot Ulsk:s egen
tanka och grundlagens föreskrift. Då jag nu fått ordet, kan
jag icke undgå att i korthet genmäla några yttranden af Hrr
Lefrén och v. Hartmansdorff. De hafva nemi. synts vilja
Den i5 December f. m.
frånkänna oss enahanda nit för näringarna, sora de hysa.
Jag får ånyo upprepa, att det är just för näringarna jag
ifrar. Jag vill blott anföra ett exempel. Nyligen har en
fabrik blifvit anlagd i Gefle för tillverkning af Iinnedräll.
Den har med mycken fördel drifvits under den låga tullen
af io sk. pr aln. Likväl har Utsk. nu föreslagit den att
utgå med i r:dr pr qvadrataln. Detta torde visa, att man
nitälskar för näringarna, och att de verkligen kunna skyddas
på den väg man valt.
Frih. Boye: Jag vill gerna medgifva, att redactionen
i den af mig understödda punkten kunnat vara bättre; men
alt den innefattar något uttryck, som skulle kunna tydas till
minskning af Konungens höga rätt, kan jag icke finna, enär
punkten börjar ”med erkännande af Konungens rätt” &c.
Huru kan väl afsigten vara att betaga en rättighet, som
man börjar med att ovilkorligen erkänna. Redactionen hade
kunnat vara bättre, men syftningen är densamma, som vi
hysa; och jag frågar: hvad ondt är väl i den? Jag vill visst
icke underkänna Gr. Posses och Hr af Billberghs uppsåt och
nit. Såsom chefer för Tullstyrelsen äga de Sveriges tacksamhet;
men fabrikerna böra bedja Gud bevara sig för deras
grundsatser. Jag anhåller, att propos. på afslag af sista
betänk, må först framställas, samt alt propos. derefter må
meddelas i enlighet med betänk. N:o 2g.
Gr. von Fersen: Sedan discussionen nu lärer vara
fulländad, och fråga följer om propostnas uppställning, begärde
jag ordet för alt få meddela några upplysningar. Betänk.
N:o 45 är af BondeSt. antaget. Stadnar R. o. Ad. i
enahanda beslut, så äro 2 Stånd derom ense. Pi esteSt. deremot
har gillat den princip, hvarvid motsidan stödjer sig;
och jag hemställer, om man icke å samma sida skulle vilja
förena sig i den redaction, sistnämnde Stånd uppgjort, i afseende
hvarå jag anhåller alt få uppläsa PresteSt:s prot.-  utdr. i ämnet.
Gr. von Fersen uppläste derefter ifrågavar. prot.utdr.
Frih. Boye: Under erinran om förbehåll af öppen rätt
för en nu bortgången talare jemte öfriga, hvilka yttrat sig
i enahanda syftning som jag, antager jag för min del Gr. v.
Fersens förslag och slutar mig sålunda till den redaction,
PresteSt. uppgjort.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla lit. A i i:sta afdeln. af utlåt. N:o 4^.
Ropades ja och nej.
Frih. Boye begärde votering.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då under discussionen blifvit
omnämndt det förbud, som R. o. Ad. beslutat böra äga
rum i afseende pä tackjern, hemställer jag, huruvida det
icke är nödigt aLt anmärka sådant i ja-propos:n.
»9a
Den i5 December f. m.
Hr Le fre'n: Jag hemställer till Frih. Boye, som begärt
votering, att antaga till contrapropos. PresteSCs prot.-  utdr. Derigenom vinnes alne Stånds sammanstämmande
beslut för den mening, jag tillhör. Jag anhåller, att prot.-  utdr. må ännu en gång uppläsas.
Gr. von Fersen: Gr. Horn har riktigt anmärkt, hvad
som bevisar min i ett föregående plenum yrkade sats, att
nemi. den speciella frågan icke då bort upptagas, utan i sammanhang
med den nu förevar, förekomma. Jag tager mig
nu friheten föreslå, att ja-propos:n må förändras, så att den
kommer i öfverensstämmelse med R. o. Ad:s redan fattade
beslut.
Upplästes den del af PresteSt:s prot.utdr. af d. 11 dennes
, hvilken innehöll PresteStts beslut, att R. St. må yttra,
det de anse, att förbud må kunna äga rum i vissa fall, när
omständigheterna så fordra, men att alla varuartiklar böra
i tulltaxan med åsatt lull intagas, för att icke, genom följden
af saknad tullbestämmelse, lägga något band på K. M:s
höga rätt att upphäfva införselförbud.
Hr af Billbergh: För att bilägga ali tvist, hemställer
jag, huruvida man icke helt enkelt kan antaga sednare
delen af PresteSt:s beslut, nemi.: ”att alla varuartiklar böra
”i tulltaxan med åsatt tull intagas, för att icke genom Följ—
"den af saknad tullbestämmelse lägga något band på K. M:s
”höga rätt att upphäfva införselförbud.” Man behöfver då
icke särskildt tala om tackjern; och att uttrycka, hvad i
detta fall är K. M:s rätt, synes mig icke behöfligt, enär icke
någon bestridt samma rätt.
Hr von Hartmansdorff: Då jag hör, att de, sora
dela tänkesätt med mig, önska propos. på PresteSt:s beslut,
så, och för att åstadkomma öfverensstämmelse i besluten, afstår
jag från min begäran om propos. å det förra betänk.
Frih. Boye: I anledn. af Hr Lefre'ns hemställan till
mig får jag erinra, att redan innan samma begäran gjordes,
var den uppfylld. Jag begärde nemi. PresteSt:s prot.utdr.
såsom contrapropos., och derifrån kan jag icke vika i följd
utaf Hr af Billberghs förslag, emedan sammanjemnkningen
då blir svårare.
Gr. Posse: Jag har icke något emot den begärda jerankningen
i ja-propos:n; men på PresteSt:s beslut kan jag icke
ingå, emedan der är bestämdt uttaladt, att förbud böra finnas.
Inskränker man sig deremot, på sätt Hr af Billbergh
föreslagit, lill sednare delen af PresteSt:s beslut, så skall
jag afstå från mitt yrkande om propos. å Utsk:s sednare
betänkande.
Frih. Boye: Sedan jag haft den förmånen att höra Gr.
Pos
-
Den i5 December f. m.
Posses sista yttrande, kan jag ännu mindre afstå från min
begäran om propos. å PresteStrs beslut i dess helhet. Gr.
Posse är angelägen om, att vi skola gifva ett theoretiskt
beslut; och sådana vill jag icke bifalla. Jag vet då ej,
hvartill det tjenar, att vi vidare discutera om den saken.
Hr Lefre'n: Om Hr Gr. o. Landtm, förklarar, att voteringen
skall försiggå, lärer ingen bestrida, alt contra-proposln
får dicteras af elen, som begärt voteringen.
Gr. Posse: Om det är jag eller Frih. Boye, som vill,
att yttrande om theorier skall inflyta i beslutet, lemnar jag
till R. o. Ad. att afgöra, enär jag yrkat, att ingenting i
detta afseende bör utsättas. Men då votering blifvit begärd,
anhåller jag, att ja-propos:n må upprättas i öfverensstämmelse
med hvad Gr. v. Fersen föreslagit.
Upplästes till justering följande votertspropostn:
Den, som bifaller, att, med erkännande af Konungens
rätt i afseende på förbuds utfärdande emot in- och utförsel
af varor, såväl som af de rättigheter, Konungen tillkomma i
afseende på tractaters afslutande med främmande magter,
en allm. frihet må förunnas att, emot en i afseende på skydd
för inländska näringar samt consumtionen afpassad tull, ej
mindre till Riket införa alla utländska varor, än ock till
främmande stater utföra och afyttra alla inhemska producter
och tillverkningar, med den inskränkning, som föranledes
af R. o. Ad:s, i fråga om tackjerns utförsel, fattade beslut,
och att sådana varuartiklar, hvarmed i Sverige handel
kan drifvas, må i den tullbevilln:staxa, som af R. St.
nu fastställes, med derför utsatt tull intagas, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad., att de anse, det förbud må
kunna äga rum i vissa fall, när omständigheterna så fordra,
men att alla varuartiklar böra i tulltaxan med åsatt tull intagas,
för att icke, genom följden af saknad tullbestämmelse,
lägga något band på K. M:s höga rätt att upphäfva införselförbud.
Hr af Ekenstam, Isr.: Jag anser, att ordet endast
bör, för tydlighetens skull, tillsättas framför inskränkningen
i ja-propos:n i afseende å tackjern.
Gr. von Fersen: Enligt hvad jag tror mig känna i
afseende på den siste talarens tänkesätt i denna fråga, hade
jag trott, att han bort fästa sig vid contrapropos:n och tillåta,
att ja-propos:n måtte få blifva sådan, man från vår
sida godkänner den. Jag anhåller, att den begärda förändringen
icke må äga rum.
17 IL a5
ig4 Den 13 December f. m.
Den nyss upplästa voter:spropos:n blef derefter af R.
o. Ad. godkänd.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
sora följer:
Ja — 5o.
Nej — 3i.
Frih. Rantzou: Det är ej emot det nu fattade beslutet,
utan emot ett föregående, då R. o. Ad. beslöt, att
tackjern skall vara förbjudet till utförsel, som jag anhåller
att få reservera mig.
Frih. Boye: Jag anhåller att i prot. få nedlägga min
reservation emot det beslut, R. o. Ad. nu genom votering
fattat.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 3 e. m.
In fidem protoeolli.
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den i5 December 1834-
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af BevilIn.Utsk:s utlåt. N:o 45 i
anledn. af gjorda anmärkn:r vid betänk. N:o 29, ang:de stora
sjötullsbevillningen.
i:sta afdelningen lit. B.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag hade vid första
betänk, gjort den anraärkn., att sådana varor, som äro af
olika godhet och för hvilka Utsk. föreslagit en medeltull,
borde antingen förtullas in natura, då importören, om han
så behagade, kunde på auction återköpa tullproctn, eller
ock hela partiet sättas på auction, då ägaren, om han så
ville, kunde inropa detsamma samt utgöra tullafgiften, beräknad
efter auctionspriset. Utsk. säger, att de skäl, som
för dessa anmärkn:r blifvit anförda, egnats tillbörlig uppmärksamhet,
men att Utsk. deraf likväl icke kunnat hemta
anledn. att frångå, hvad Utsk. förut i ämnet tillstyrkt. Det
hade varit interessant att åtminstone få veta, på hvad grunder
Utsk. icke funnit skäl att frångå sitt tillstyrkande. Här
finnes t. ex. tobak, som kanhända icke kostar mer än 12 sk.,
U och andra sorter, hvaraf lika quantitet tilläfventyrs kostar
1 r:dr eller deröfver. I afseende på ull och vin är
skillnaden ännu större. Det vore väl högst orimligt att med
lika tull belägga de olika sorterna; och jag kan derföre
icke se, hvarföre man icke för dylika varor här i Sverige
skall följa och använda samma method, som lärer användas
i Danmark, för allt, som inkommer. Jag hemställer derfö
-
Den i5 December e. m.
re, om icke R. o. Ad. skulle finna högst billigt att använda
den af mig föreslagna principen i afseende på de varor,
för hvilka Utsk. föreslagit en medeltull.
Gr. von Fersen, Hans: I anledn. af den mängd anmärkntr,
som gjordes vid Bevilln.Utskrs betänk. N:o 29, hvilka
kommo Utsk. tillhanda, kunde Utsk. i sitt förnyade betänk.
N:o 45 icke upptaga alla de skäl, hvarför Utsk. afslyrkt
anmärkarnes framställda förslag. Äfven trodde man
i Utsk., att under discussionerna inom Stånden i alla fall
argumenten för och emot skulle afgifvas, och att det således
vore öfverflödigt att i betänk, framställa de åsigter, i
följd hvaraf Utsk. fattat besluten. Den anmärkn., Hr Cederschjöld
framställt vid denna punkt af betänk., deri Utsk.
föreslår beräknandet af en medeltull på vissn varor, anfördes
inom Utsk., hvarest det medgafs, att det vore det hästa,
derest det vore verkställbar!. Man har erfarenheten
för sig, att detta förslag uti Danmark är antaget, och ingenting
kan vara rättvisare, än att bestämma tullen till en
viss proc. af varans värde, pröfvadt genom försäljning af
varan på auction och tullens afräknande på försäljningssumman;
men detta förslag är omöjligt att använda i Sverige.
Yi böra påminna oss, att i Danmark förekommer förtullningen
endast i 1 ä 3 städer, der en större concurrens äger
rum, i följd hvaraf varan vid en slik försäljning uppgår till
dess verkliga värde; men om någon skulle införa ett större
parti varor till någon af Sveriges mindre släder, och varorna
såldes på auction till utrönande af tullproc., så hemställer
jag, om icke statsverket skulle förlora en stor del af
den tullinkomst, detsamma verkligen borde tillkomma. Det
är af denna orsak och med hänseende till Sveriges olika beskaffenhet
i jemnförelse med Danmark, som man icke kunnat
antaga den måhända rationelt bästa principen, utan haiman
derföre ansett vara lämpligast att här bestämma en medeltull
på de varor, som äro af olika qualitet, emellan hvad
man ansåg för den bästa och sämsta varan. Sätter man en
lägre tull på den dåliga varan och en högre på den goda
varan, så kan man vara öfvertygad, att den dåliga icke blifver
så mycket förtullad, emedan det icke lönar sig att förtulla
densamma, utan blifver i stället den goda varan städse
förtullad för lägsta tullbeloppet eller det belopp, som finnes
åsatt den dåliga varan; ty man kan ju icke begära, att
hvarje skrymsla uti en packa skall genomletas, och om
man finner packan af sämre qualitet, är det icke derföre
sagdt, att ju icke den bättre qualiteten kan vara gömd under
den sämre, och i följd deraf alltsammans komma att draga
en lägre tull, än lagen bjuder. För att förekomma delta,
och för att bereda mera lättnad i afseende på den odiösa
undersökningen af varorna, har det varit nödigt att stadga
en medeltull emellan den bättre och sämre qualiteten,
Den i5 December e. m.
hvilken princip jag hoppas R. o. Ad. äfven antager, ehuru
jag medgifver, att jag nied min röst skulle understödja Hr
Cederschjölds förslag, oin det vore verkställ bar t.
Frih. Rantzou, Joli. Alb.: Jag har inom Utsk. delat
Gr. v. Fersens åsigter och instämmer med honom uti hans
nu afgifna yttrande.
Hr Cederschjöld: Man har medgifvit, att mitt förslag
är det rattaste oell billigaste, men afstyrkt det derföre,
att man tyckt det icke vara verkställbar!. Jag skall derföre
utbedja mig att få visa, att det kan verkställas. Först
och främst kunde man ju gifva vederbörande tullbetjening
den föreskrift, att vid försäljningen sjelfva tillse, det varan
ginge till det pris, som den någorlunda kunde vara värd,
genom dess uppstegring på auetionen, eller, kanhända rättare
och säkrare, bestämma, att dylika varor blott finge införas
till vissa större städer, såsom Götheborg, Malmö, Norrköping,
Stockholm och Gefle, hvarest man kunde vara förvissad,
att concurrens icke skulle saknas för att uppstegra
varan till dess verkliga värde. Man borde så mycket mindre
hysa någon betänklighet att .Intaga ett sådant stadgande,
som en full importrätt, så vida jag rätt minnes, icke lärer
vara medgifven åt andra släder, än dem, hvilkas tulluppbörd
uppgår till en viss summa. Jag får derföre vidblifva
min anhållan om propos. till bifall å hvad jag föreslagit.
Gr. von Fersen: I anleda, af den siste värde talarens
yttrande får jag anmärka, det jag tror, att någon förblandning
ägt rum emellan de släder, i hvilka tullkamrar finnas,
och de städer, som äga rättighet till creditupplag. I afseende
på creditupplag medgifver jag, att det finnes vissa städer,
som hafva rättighet dertill, då tulluppbörden uppgår
till, jag mins icke summan; men det finnes många, som äga
tullkamrar, utan att hafva en sådan rättighet, och jag hemställer
till den värde talaren, huruvida taxan borde blifva
sådan, att blott i vissa städer vissa varor skulle få säljas.
Detta, fruktar jag, skulle möta mycket motstånd, som medeltullen
deremot icke kommer att röna; och jag finner ett
ytterligare stöd för medeltullens antagande deruti, att man
kan något så när approximativt beräkna, hvad den skall gå
till. Hr Cederschjöld har sagt, att man kunde bestämma
ett visst belopp, hvarunder varan å auetionen icke finge gå.
Nå väl! om jag bestämmer detta värde till det belopp, hvaraf
den i tulltaxan bestämda tullafgiften utgör den der bestämda
proc:n, så kommer jag till samma resultat som nu,
att en medeltull blir satt och saken på annan väg kommer
i samma skick, som Bevilln.Utsk. föreslagit, hvarå jag således
fortfar att tillstyrka bifall.
Hr af Billbergh, Joli. Peter: Om meningen är att
framställa propos. på Utsk:s tillstyrkande pag. 6, sora angår
I
Den i5 December c. m.
*97
den a:dra och följande hufvudgrunderna, niaste meningen
vara, att man nu skall anföra de anmärkntr, man har att
göra vid samtliga återstående hufvudgrunderna, sedan den
första är afgjord. Med erkännande af hvad Gr. v. Fersen
yttrat, att det för närvar, icke låter i verkställigheten tänka
sig att införa det system att försälja varan å auction och
beräkna tullafgiften till viss proc. af auctionssumman, emedan
man icke kan betaga stapelstäderna rättigheten att införa
alla slags varor, och man icke kan tänka sig i våra
stapelstäder en sådan concurrens, som erfordrades för varans
försäljning å auctionen till dess verkliga värde, får jag
förklara, att de skäl och grunder, som följa härefter intill
den 12 punkten, icke kunna annorlunda betraktas än såsom
ett uttryck af de motiver, Bevilin.Ulsk. följt för de utsatta
tullbestämmelserna, enär, såsom det vidare vid tillämpningen
kommer att visa sig, knappast någon enda hufvudgrund
ovilkorligen kunnat följas, i följd hvaraf jng skulle tro, att
det ligger föga vigt på, om vi nu, utan att uppehålla oss
vid de mer eller mindre vigtiga grunderna, genast öfvergå
till sjelfva förslaget. Det är egentligen vid i2:te punkten,
jag fäster min uppmärksamhet, hvilken uti förra betänk, är
af denna lydelse: ”att då R. St. uti den tulltaxa, som nu
kommer att utfärdas, icke kunna bestämma annan tull å
varor än den, som eller närvar, omständigheter bäst försäkrar
statens inkomst och med statens interesse öfverensslämmer,
men det på K. M. endast ankommer att i afseende på
utländska magter bereda en för Svenska handeln förmånlig
reciprocitet, II. St. behagade i und. anhålla, det K. M. i
nåder må vidtaga alla de mått och steg, som i afseende
härpå med landets bästa äro förenliga, samt, för befrämjande
häraf, öfverlåta till K. M. rättigheten att minska eller
nedsätta den i tullbevillntslaxan utsatta tull.
Vid denna punkt tager jag mig friheten anmärka för
det forsta, att deraf skulle kunna dragas den slutsats, sorn
skulle K. M. icke äga rättighet att minska eller nedsätta
tullen vid andra tillfällen, än då fråga vore att bereda en
för Svenska handeln förmånlig reciprocitet med främmande
magter. Det har likväl vid alla föregående riksdagar varit
medgifvet, att K. M. haft ovilkorlig rättighet att nedsätta
tullen, hvilken rättighet man väl icke lärer vilja betaga K.
M., då följden deraf skulle blifva, att, örn ett misstag sker och
erfarenheten visar, att man vid en eller annan artikel satt
för hög tull, sorn föranleder lill tullförsnillning, K. M.
skulle vara förmenad att vidtaga det correcliv, som erfarenheten
visat vara nödvändigt, nemi. att nedsätta tullen till
hvad den lämpligen bör utgöra. Något missbruk har man
aldrig kunnat tänka sig, då man ansett för ovilkorligen gifvet,
att K. M. icke skulle vilja minska den påräknade inkomsten.
Min andra anmärkn. vid denna punkt är den, att
inan väl medgifvit K. M. rättighet att minska tullen vid
Den i5 December e, m.
tractater med främmande rnagter, men icke att under enahanda
förhållande öka densamma. Jag tror, att K. M. i
detta fall i möjligaste måtto bör äga fria händer. Man kan
nemi. tänka sig den händelse kunna inträffa, att en stat viii
stadga en förbudstull på våra hufvudsakligaste exportartiklar,
såsom vårt jern, våra bräder; och bör då icke K. M. hafva
i sin magt att kunna säga till denna stat: Vill ni fortfara
ined en sådan förbudstull, mäste jag uppsätta tullen på edra
exportvaror. Att K. M. bör äga en sådan rättighet tycker
jag vara solklart för livar och en. Det är mig bekant, att
enahanda anmärkn. blifvit gjord inom PresteSt., som bifallit
densamma, äfvensom alt BondeSt. instämt uti den redaction
af denna punkt, som PresteSt. antagit, så lydande:
”Att då R. St. uti den tulltaxa, som nu kommer att utfärdas,
icke kunna bestämma annan tull å varor än den, sorn
efter närvar, omständigheter bäst försäkrar statens inkomst
och med statens interesse öfverensstämmer, så ankommer det
på K. M. att nedsätta tullafgifterna på inkommande och utgående
varor, allt efter som förändrade förhållanden dertill
föranleda; och som på K. M. allena ankommer att i afseende
på främmande rnagter bereda en för Svenska handeln
förmånlig reciprocitet, aliså medgifva R. St., att K. M. för
detta ändamål jemväl må kunna höja tullafgiften på inkommande
varor.”
Jag får anhålla, att R. o. Ad. ville antaga denna redaction
till i2:te punkten, hvarigenom 3:ne Stånd instämma
i samma tanke.
Gr. von Fersen: I afseende på den första anmärkn.,
Hr af Billbergh gjort vid Utsk:s förslag till redaction i F2:te
punkten, nemi. att det skulle vara otydligt, huruvida K. M.
ägde rättighet att minska eller nedsätta tullafgiften, med
mindre det vore en följd af tractat med någon främmande
magt, så skulle jag varit nöjd, om jag ägt till hands Bevilln.
Utsk:s tillstyrkande vid förra riksdagen, emedan jag
skulle tro, att detsamma i förevar, punkt nära nog var af
samma ordalydelse med förevar, redactionsförslag. Jag kan
väl icke efter den längre tidrymden bestämdt erinra mig,
att förhållandet är sådant; men jag skulle tro, att de flesta
af Bevilln.Utsk:s vid förra riksdagen tillstyrkta och af Stånden
antagna punkter äfven nu blifvit med enahanda lydelse
af Bevilln.Utsk. till Stånden framställda. För öfrigt får jag
såsom svar på anmärkn. blott åberopa nära nog detsamma,
som yttrades af i8a3 års Bevilln.Utsk., nemi. att hvad som
i grundlagen är stadgadt icke synes behöfva ett förnyadt
upprepande af ett Utsk. K. M. äger i 60 § Rcg.F. rättighet
att nedsätta tullafgiften, men icke att förhöja densamma,
och ett tillstyrkande af Bevilln.Utsk., äfven i motsats härmed,
lärer icke kunna förändra detta stadgande. Detta
i afseende jiå första anmärkn. Hvad åter angår andra an
-
Den i5 December e. m.
>99
märkn., sä vågar jag bestämdt motsätta mig, att K. M.
skulle hafva rättighet att upphöja tullafgiften, afven om
2tne Stånd beslutat det. Jag hemställer till en hvar, hvad
i afseende på beskattningen återstår för den beskattande,
om han öfverlemnar åt andra Statsmagten att efter behag
kunna nedsätta och höja afgiften. Jag säger öppet, att jag
varit glad, att lagstiftaren Jagt hos den andra Statsmagten
rättighet att kunna nedsätta de hö'ga tullafgifter, Utsk.
föreslår och R. St. komma att stadga; men å andra sidan
kan jag icke finna något skäl, hvarföre R. St. åt andra
Statsmagten skulle öfverlåta en rättighet, hvarigenom stadgandet
i 60 § Reg.F. paralyserades. Om man går till detta
stadgande, så, ehvad tydning man vill gifva deråt, synes
meningen icke hafva varit att öfverlåta åt andra Statsmagten
rättigheten att förhöja de af R. St. bestämda tullafgifter.
Der står nemi. tydligen, att allm. afgifter, af hvad
namn och beskaffenhet som helst, icke kunna förhöjas utan
R. St:s samtycke, stora sjötullen å inkommande och utgående
spannmål allena undantagen. Detta stadgande förstår
jag så, att R. St:s samtycke till förhöjningen skall innefatta
bestämd uppgift, i hvad mån förhöjningen må ske; och i
den acception, jag tager 60 § Reg.F., äga R. St. icke att
åt andra Statsmagten öfverlemna rättigheten att förhöja tullen
i allmänhet. Det är icke första gången dessa åsigler
framställas. De hafva blifvit framställda vid betänk. JNT:o 29
och sedermera i förevar, betänk. JX:o 4d. Jag har mottagit
ämnet såsom en gammal bekant, och har nu deröfver afgifvit
samma yttrande här som inom Utsk. Jag finner icke,
att Hr af Bi 11 berghs förslag quadrerar med stadgandet i
60 § Reg.F., äfven om arne Stånd redan gillat detsamma;
och då jag icke kan fiuna någon otydlighet uti den af Bevilln.
Utsk. föreslagna redaction i i2:te punkten, anhåller
jag, att densamma må oförändrad blifva antagen.
Frih. K an t zon instämde med Gr. v. Fersen.
Hr af Billbergh: Hvad först angår den siste värde
talarens invändning mot mitt yrkande, att bestämdt måtte
uttryckas K. M:s rättighet att nedsätta tullen, torde den
värde ledamoten få medgifva, att I2:te punktens närvar, redaction
är tvetydig deruti, att man icke bestämdt kan finna,
huruvida denna rättighet tillkommer K. M., endast såvida
tullnedsättningen är förknippad med tractater med främmande
magter, eller om K. M. må utöfva densamma i följd
af andra bepröfvade förhållanden. Lika med Hr Gr. tror
jag det vara K. M:s ovilkorliga rättighet att nedsätta tullen,
roen då det hittills varit öfligt å Ständernas sida att
bestämdt uttrycka, att denna rättighet tillkommer Konungen,
ser jag ej, hvarföre man icke nu skall göra det. Hvad
åter angår den hufvudsak liga fråga, huruvida K. AL äger
rättighet att förhöja tullen, torde Hr Gr. medgifva mig, att
200
Den i5 December «. m.
här icke är fråga om att öfverlåta en sådan rättighet på
K. M. ovilkorligen, enär mitt redactionsförslag tydligen innehåller,
att det endast är vid tillfällen, då fråga vore om
att bereda en för Svenska handeln förmånlig reciprocitet
med främmande magter, som en slik rättighet skulle vara
K. M. medgifven. 60 § Reg.F., som Hr Gr. så flitigt åberopade,
lägger icke något hinder deremot. Den innehåller
nemi.: ”Ej må några allm. afgifter, af hvad namn och beskaffenhet
som helst, utom R. St:s samtycke kunna förhöjas.
” Grundlagen förutsätter ju således här, att Ständerna
kunna samtycka till tullens förhöjning; och mitt förslag innehåller
icke annat, än att R. St. skulle samtycka till att
K. M. får denna rättighet att vid tractaters ingående med
främmande magter förhöja tullen, om han finner behofvet
så fordra. Vill man, att K. M. vid tractaters uppgörande
skall afse landels fördel och bästa, så måste man väl lemna
honom sådana medel i händerna, hvarigenom det blir
honom möjligt att yrka på landets fördel och väl; ty veta
utländska magier, att de kunna paralysera Konungens magt,
huru mycket de behaga, så är det äfven fruktansvärdt, att
de begagna sig deraf; hvaremot det å andra sidan icke är
tänkbart, att K. JVI. annat än i reciprocitetsväg skall begagna
sig af en sådan honom leornad rättighet. Jag får således
förnya min anhållan, att det af mig uppgifna redactionsförslag
måtte varda af R. o. Ad. antaget, enär det icke
innehåller någonting grundlagsstridig! och icke förringar,
utan snarare gifver en ökad betydelse åt Ständernas magt
genom ett sådant, af behofvet påkalladt medgifvande.
Hr Stuart, Carl Gust.: Äfven jag har ansett de nu
föredragna punkterna ur Bevilln.Utskts betänk. N:o 29 endast
innefatta de åsigter och grundsatser, hvarifrån Utsk.
utgått vid uppgörandet af det till R. St:s bepröfvande framlagda
förslag till tullbestämmelser. I annat fall, och derest
jag förmodat, att de uti berörde betänk, sålunda yttrade
satser varit R. St:s godkännande eller ogillande underställda,
skulle jag visserligen icke underlåtit att söka fästa R.
0. Ad:s uppmärksamhet på de oriktigheter, som deruti, enligt
mitt omdöme, förekomma. Men i förhoppning, att,
oförhindrad af de grundsatser, som Utsk. sålunda vid tull—
afgifternas föreslående iakttagit, kunna, vid den förestående
pröfningen af de särskilda tullbestämmelserna, framställa de
anmärkn.T och påståenden, hvartill jag finner desamma föranleda,
har jag i sanning icke fästat någon synnerlig vigt
vid afgörandet af de uti omförmälda punkter förekommande
frågor. En värd talare har dock nu, i anledn. af i2:te
punkten, framkommit med ett högst vigtigt och vådligt förslag,
sorn jag derföre anser mig icke kunna med tystnad
afhöra eller underlåta att, så vidt jag förmår, bestrida. Jag
in
-
Den i5 December e. m.
3*1
instämmer helt och hållet uti Gr. v. Fersens åsigt, att det
strider emot både 5<j och 60 §§ Reg.F., att åt K. M. öfverlemna
rättigheten att förhöja de skattebidrag, som af
Svenska folket utgöras i egenskap af tullafgifter. Man har
visserligen här nu föregifvit, att, genom It. St:s till en sådan
öfverlåtelse lemnade särskilda bifall, grundlagens helgd
vore bibehållen oförkränkt. Men derest endast It. St:s
samtycke vid något tillfälle skulle erfordras för att åt K.
M. uppdraga rättigheten att egenmägtigt och på sött K. M.
funne med Rikets fördel öfverensstämmande, bestämma ifrågavar.
bevilln., hade troligen icke grundlagens stiftare, med
friskt minne af då nyss förflutna tiders tilldragelser, intagit
det stadgande uti 60 §, enligt hvilket hvarje förhöjning å
någon allm. afgift, undantagande spannmålstullen, är uttryckligen
förbjuden, med mindre R. St. dertill samtycka. För
öfrigt måste jag erkänna, alt jag icke kan inse behofvet för
K. M. af en sådan rättighet, som nu blifvit ifrågaställd i
uppgifvet ändamål att bereda reciprocitetsförhåilanden vid
handelstractaters ingående. Både regeringarna och nationerna
börja allt mer och mer begripa och iakttaga sina
sannskyldiga interessen, för hvilkas befrämjande en i möjligaste
målto fri och obehindrad handelsgemenskap folken
emellan dr ett oundgängligt vilkor. Man synes också allmänt
erkänna nödvändigheten att öfvergifva de prohibitiva
banor, som i de flesta länder ända hittills varit följda, och
att undanrödja de ännu mångenstädes fortfarande menliga
verkningarna af förflutna tiders okloka förbudssystemer. I
öfverensstämmelse med de af mig nu yttrade åsigter, rör:de
ifrågavar. ämne, yrkar jag, att den af Utsk. föreslagna redaction
af i2:te punkten måtte varda antagen.
Gr. von Fersen: Jag begärde ordet, när en värd talare,
Hr af Billbergh, sökte att med de vapen, jag begagnat till
försvar för den sats jag yrkade, nedslå samma sats. Hr
af Billbergh åberopade den af mig så flitigt citerade 60 §
Reg.F. Hr af Billbergh fattade den på sitt sätt. Jag kan
icke tyda den på annat sätt, än jag gjort, men hvilket jag
anser för en pligt att ytterligare förnya. Hr af Billbergh fästade
sig vid uttrycket i 60 §: utan R. St:s samtycke
kunna förhöjas, och ansåg detta stadgande icke stå i strid
med det redactionsförslag han framstälde, utan vara dermed
öfverensstämmande, enär berörde stadgande i regeringsformen
icke förhindrade Ständerna att åt K. M. öfverlåta rättigheten
att höja tullen. Jag hemställer, huruvida R. St. äga att
ät K. M. öfverlåta denna rättighet, och om icke just detta
stadgande i 60 § bestämmer, huru med förhöjningen skall
tillgå, nemi. att det är Ständerna, som besluta förhöjningen,
och ingenstädes hvarken i denna eller någon annan § stadgas,
att Ständerna kunna handlöst öfverlemna till K. M. rät
17
H. 36
302
Den i5 December e. m.
tigheten att reglera beskattningen, i hvad till förhöjning
deraf hörer. Jag vet ganska väl, att uti en författning,
som emanerade i följd af en redan afslutad tractats tilian—
dagående, nemi. interimsförfaltnirigen ang:de tractaten emellan
Sverige och Ryssland rör:de Finska handeln, förekom
en artikel, nemi. ved, som icke kunde förhöjas eller upptagas
till det belopp, som förut var stadgadt, derföre att
Ständerna icke åsatt så hög tull, som i tractaten är utsatt.
Detta var för ett särskildt fall visserligen en ganska stor
olägenhet; men likväl finner jag icke, hvarföre man för en
sådan tillfällig olägenhet skall generalisera och öfverlemna
en rättighet, som hittills varit helig, nemi. Svenska folkets
rättighet att sig sjelf beskatta. I samma mån vi med minsta
modification utöfva denna rättighet, tror jag vi skola
befinna oss väl deraf, och jag kan således icke tillstyrka
något afsteg derifrån, samt förnyar derföre min anhållan om
bifall till Utsk:s redactionsförslag i förevar. i2:te punkt.
Hr Hjerta, Lars Joli.: Jemte det jag utber mig att
till alla delar få instämma med Gr. v. Fersen och Hr Stuart,
tager jag mig friheten fästa uppmärksamheten derpå, att i
sjelfva orden: utan R. St:s samtycke ligger en fullständig
ledning för det behandlingssätt, som bör följas, emedan
dessa ord icke kunna betyda något öfverlemnande på förhand,
utan en efterföljande actus, som blir det afgörande
slutet på en föregående propos. Åtminstone synes det mig,
att detta uttryck, efter allt språkbruk, måste så tolkas, och
jag hoppas, att R. o. Ad., som vid detta tillfälle icke har
att göra med en auetoritet, inför hvilken icke sunda förnuftet
och språkbruket får gälla, äfven skall följa denna tolkning.
För öfrigt utber jag mig att få fästa uppmärksamheten
derpå, att om, vid afslutande af en tractat, en annan
stat äfven skulle vara nog oklok att vilja höja tullafgiften
på någon af våra exportartiklar, det i sådant fall blott skulle
lända till Svenska nationens egen skada att hota med straff
i reciprocitetsväg, emedan detta skulle mycket mera drabba
oss sjelfva än den magt, mot hvilken det ville användas. Jag
vidblifver således att yrka, att ingen öfverlåtelse måtte ske
af rättigheten att höja tullen.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Under j8a3 års riksdag, då
det liberala systemet till en början grundlädes, yrkade just
detta liberala systems ifrigaste befordrare och försvarare på
nödvändigheten att, temporärt och intilldess erfarenheten
gifvit vid handen, huru tullafgifterna skulle ställas för att
motsvara sitt dubbla ändamål att bereda staten inkomster
och fullgöra reciprocitetsförhållandena, i stöd af 60 § Reg.F.,
sorn dertill berättigade Ständerna, åt K. M. öfverlåta rättigheten
att vid sådana tillfällen, då reciprocitetsförhållanden
kommo att regleras emellan Sverige och andra stater, äfven
kunna förhöja tullen. Men oaktadt den satsen drefs af li
-
Den i5 DeeefiiBer e. m.
ao3
berala systemets vänner, gjorde likväl en tillfällighet, att
voteringen tappades på en eller två röster en middagsstund.
Propos. på ett sådant temporärt öfverlåtande nekades icke
då af Landtm, och torde icke heller nu komma att förvägras.
Hr af Billbergh har icke föreslagit, att Ständerna
skulle för allo öfverlåta åt K. M. denna rättighet, utan blott
för det specielt utsatta fall, att Regeringen skulle komma i
tillfälle att reglera reciprocitetsfÖrhållanden med främmande
stater, då Regeringen icke bör hafva händerna bundna, och
fråga är således icke om efterskänkande af någon R. St:s
rättighet, utan blott om begagnande af deras rätt att temporärt
åt K. M. öfverlåta den rättighet, dem tillkommer.
.Nästa riksdag äro Ständerna oförhindrade att säga: nu behöfves
icke denna öfverlåtelse åt K. M., emedan alla reciprocitetsfÖrhållanden
äro reglerade, såvida de äro det. Äro
de det icke, så vore det oförnuftigt af Ständerna, då de
icke äro närvar, i det ögonblick, tractaten skall afslutas, att
icke öfverlåta åt Regeringen den rättighet, som de kunna
öfverlåta. Jag tillstyrker bifall till hvad Hr af Billbergh
föreslagit; och då 2tne Stånd redan bifallit enahanda förslag,
torde det vara skäl, att R. o. Ad. äfven bifaller detsamma
och icke hyser någon fruktan vid att göra en sådan
temporär öfverlåtelse till sin Regering.
Gr. von Fersen: Då jag icke vill tvista om hvilken
åsigt som innefattar den mesta klarhet eller förstånd, enär
j'ag i denna fråga hyser motsatt öfvertygelse med den siste
värde talaren, vill jag icke heller upptaga något argument
i detta fall; men jag vill fästa uppmärksamheten derpå, att
det är en allm. princip inom Bevilln.Utsk. att belägga alla
colonialvaror med den högsta möjliga tull, och att således,
samt då K. M. äger rättighet att sänka tullen, någon förlägenhet
vid tractaters afslutande icke kan uppstå deraf, att
K. M. icke äger rättighet att höja tullen.
Hr af Billbergh: Jag tager mig friheten att först till
besvarande upptaga Hr Hjertås anmärkn., att stadgandet i 60
§ Reg.F. hade afseende på en föregående propos. och ett
derpå följande bifall af Ständerna. Men om Hr Hjerta behagar
läsa meningen till slut, torde vederläggningen finnas i
samma §. Der står nemi.: ’'Ej må några allin, afgifter, af
hvad namn och beskalfeuhet som helst, utan R. St:s samtycke
kunna förhöjas, stora sjötullen å inkommande och utgående
spannmål allena undantagen” <5{c. Då det star allena
undantagen, måste det afse en kommande actus,
icke en föregående. Hvad angår Gr. v. Fersens sista yttrande,
måste det mycket väcka min scrupel, om det förhåller
sig så, att Bevilln.Utsk. satt höga tullafgifter med afseende
derpå, att K. M. bar rättighet att nedsätta, men icke att
höja tullen, emedan det förutsätter, att afgifterna varit beräknade
på den sannolika förhoppningen, att K. M. skulle
Dea i5 December c. m.
nedsätta dem; men om K. M. icke gör det, vare sig af förbiseende
eller interesse att öka statsintraderna, har Bevilln.-  Utsk. beskattat landet öfver höfvan. Dessutom fästade Hr
Gr. uppmärksamheten dervid, att det endast var colonialvaror,
i afseende hvarpå Bevilln.Utsk. tillämpat principen
om den högsta möjliga tull. Jag tror, att reciprocitetsförliållanden
uppkomma mindre i fråga om colonialvaror än
Europeiska produeter; och då samma skäl icke blifvit anfördt
för de sednare som för de förra, så står det fast, som
jag sagt, att i samma stund en annan stat vill göra en breche
på vår handel, skall Begeringen, utan ett sådant stadgande,
som jag föreslagit, sakna alla medel att i reciprocitetsväg
undanrödja ett sådant försök. Mina motståndare hafva mindre
fästat sig dervid, att det endast är vid tillfälle af reciprocitet
emellan Sverige och utländska stater, som utöfningen
af denna rättighet kom i fråga, och att den endast medgifves
temporärt till nästa riksdag. Med dessa restrictioner,
och då det icke är stridande mot grundlagen att göra ett
sådant medgifvande, säger jag lika med Hr Lefre'n, att det
synes höra till klokheten att gå in derpå, isynnerhet när
man vet, att 2.'ne Stånd redan antagit förslaget, och man
således derigenom kunde förekomma frågans hänskjulande
till förstärkt Utsk.
Hr Hjerta: Jag måste bekänna, att jag icke är i stånd
att bestämdt minnas, huru det förhöll sig med den citation,
som Hr Lefreåi gjorde af beslutet vid 1823 års riksdag. Jag
vill icke bestrida det förhållande, han uppgaf; men jag
hemställer, om det icke kan vara möjligt, att bans minne
kan fela, likasom jag icke kan bestämdt lita på mitt minne.
Jag vill t. o. m. tro, att det förhåller sig, såsom Hr Lefren
nämnde; men om Hr Bidd.secret. äger till hands 1823 års
riksdagsbeslut, hvarå upplysning kunde vinnas i det ämnet,
är jag öfvertygad, att man skulle finna, att R. St. vid samma
riksdag icke öfverlemnade åt K. M. rättigheten att förhöja
tullen. Jag upprepar ännu en gång, att jag icke kan
tryggt påstå, att den värde talaren misstagit sig i detta fall,
ehuru det förefaller mig så. Hvad Hr af Billbergh yttrat
om betydelsen af ordet samtycke, tror jag icke erfordra något
besvarande eller förklaring, då jag icke gått från språkbruket;
och om en främmande magt, för hvilken importen
af Svenska varor vägde obetydligt på handelsvågen, skulle
finna sig böjd att höja tullen på sina importartiklar, hemställer
jag, om vi i reciprocitetsväg vunne genom förhöjning af
införselstullen på dess tillverkningar, eller om icke förhöjningen
skulle drabba Svenska consumenten, d. v. s. Svenska
skattdragaren, enär..den import, som sker till Sverige, för
utländningen betydéV så litet, att en förhöjning i tullen derå
icke skulle kunna motverka interesse! för utländningen att
höja tullen på våra exportartiklar. Hvad sjelfva principen
Sen i5 December e. m.
beträffar, ber jag Ståndet draga sig till minnes, om man
icke både vid föregående och denna riksdag haft tillräcklig
erfarenhet deraf, hurusom dessa öfverlåtelse!' till K. M. af
tillfälliga rättigheter ledt till våda för samhället, under hemställan,
om det icke för principens skull skulle vara skäl
att i detta fall bibehålla grundlagen i det skick, den är uti
Reg.Frs 60 §, hvaruti intet närvar, behof påkallar någon
rubbning.
Hr Lefre'n: Jag ber om ursägt, att jag ännu en gång
upplager II. o. Ad.‘s lid med att yttra några ord. Hr Hjerta
har behagat tilldela mig ett påstående, som jag icke gjort.
Jag har såsom ett svar på Gr. v. Fersens yttrande berättat,
att samma fråga varit före vid 1823 års riksdag, men förlorades
uti en votering med några rösters pluralitet. Jag
har således sagt, att man då öfverlade i samma ämne, att
Landtm, framställde propos. deri, men att voteringen förlorades;
och är jag så mycket säkrare om detta förhållande,
som jag sjelf begärde voteringen. Jag ber, att Hr Hjerta
icke tillvitar mig påståenden, som jag icke gjort.
Hr Hjerta: Jag bör bedja den siste värde talaren om
ursägt derför, alt jag helt och hållet misshört mig. Det
var alldeles icke min afsigt att misstyda hans yttrande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla, hvad Utsk. uti lit. B af irsta afdeln. föreslagit.
Ropades ja och nej.
Hr af Billbergh: Jag hemställer, om icke Hr Gr.
och Landtm, skulle täckas skilja proposrna åt och först framställa
propos. på punkterna fr. o. m. d. 2 t. o. m, d. 11
samt sedermera på i2:te punkten.
Hr Stuart, Fredr. Christopher: Då Hr Gr. o.
Landtm, framställde proposrna i öfverensstämmelse med discussionen,
så får jag hemställa, om icke Hr Gr. o. Landtm,
skulle täckas framställa proposition på antagande af i2Ue punkten,
sådan den af Utsk. är föreslagen. Segrar icke den, så
må det vara Hr af Billbergh öppet alt få den propos. framställd,
som han åstundan.
Gr. von Fersen: Genom det yttrande, jag afgifvit,
bar det för en hvar varit klart, att jag godkänner, hvad
Bevilln.Utsk. uti betänk. N:o 4-5 pag. 6 tillstyrkt, hvilket
omfattar alla 12 punkterna; men då discussionen blott vändt
sig om 2:ne punkter uti betänk. ]NT:o 29, nemi. d. 10, hvarvid
Hr Cederschjöld gjort anmärkn., och d. i2:te, hvaruti
Hr af Billbergh föreslagit ändring, får jag hos Hr Gr. 0.
Landtm, hemställa, emedan i annat fall, i händelse votering
begäres, contraproposrn blefve svår alt uppställa, om icke
Hr Gr. o. Landtm, skulle vilja framställa propos. till bifall
206
Den i5 December e. m.
å punkterna fr. o. m. d. 2:dra t. o. m. d. g:de af betänk'.
N:o 29 med de af Utsk. i betänk. N:o 4^ tillstyrkta förändringar,
då vi sedermera komma till io:de punkten, hvarvid
Hr Cederschjöld gjort anmärka., och derefter till den
n:te, hvarvid ingen anmärkn. blifvit gjord, samt slutligen
till den i2:te, sorn synes mig vara den mest omtvistade.
I anledn. häraf företogs hvar och en af de återstående
uti betänk. N:o 29 upptagna hufvudgrunder till pröfning.
2: d r a, 3:dje, 4: d e 0 c h 5: t e hufvudgrunder na
biföllos.
6:te och ptde liufvudgrunderna biföllos med de
uti utlåt. Wto 45 i dessa punkter föreslagna förändringar.
8: de hufvud grunden.
Hr Hjerta: Jag hemställer, huruvida icke punkterna
må blifva upplästa, innan de afgöras; ty jag bekänner, att
jag i annat fall icke vet, hvad jag bifaller.
Gr. von Fersen: Då jag hos Hr Gr. o. Landtm, anhöll
om propos. till bifall å punkterna fr. o. m. d. 9.:dra t.
o. m. d. g:de med d'e uti betänk. N:o 4^ föreslagna förändringar,
så var det derföre, att jag insåg, det man ganska
väl kunde göra alla dessa punkter till föremål för en propos.
Nu äro vi vid d. 8:de, och för mera säkerhets skull förenar
jag mig uti den anhållan, att de öfriga punkterna hvar för
sig må blifva upplästa, innan propos. derå framställes.
8:de hufvudgrunden bifölls.
9: de, 1 o:de och ii:te hufvudgrunder na biföllos.
1 2: t e hufvudgrunden.
Hr Lefre'n: I den nu upplästa punkten står, att R. St.
skulle fatta det beslut att öfverlåta åt K. M. rättigheten att
nedsätta tullen, d. ä. med andia ord, att Hr Gr. o. Landtm,
skulle tillåta oss att votera, om 60 § Reg.F. skall stå qvar
eller icke. Om någon begär votering, tror jag icke, att Hr
Gr. o. Landtm, kan framställa propos. derpå, men val på
det förslag, som Hr af Billbergh framställt, att vi åt K. M.
skulle öfverlåta rättigheten att höja tullen. Jag protesterar
deremot, att det ens kunnat i betänk, framställas, att vi
skulle fatta något beslut öfver K. M:s rättighet att nedsätta
tullen.
Gr. von Fersen: Om man ser — måtte det förlåtas mig,
att jag nyttjar delta ord — ensidigt, hvad Bevilln.Utsk. i i2:te
punkten tillstyrkt, så kommer man till den slutföljd, Hr
Lefrdn uppgifvit; men frågan är blott, huruvida Ständerna
anse behölligt, att en sådan anhållan framföres eller icke,
ty meningen har lika litet varit att vilja inskränka detta
grundlagsstadgande, som att vilja utvidga detsamma, hvaraf
Ben i5 December e. m.
cotote^ta så val vid 1823 som 1828 års riksdag blifvit intaget
u/b betänk, angtde stora sjötullsbevilln., egentligen endast
Uisom en anhållan, att K. M. derå ville fasta uppmärksamhet
> vid inträffande reciprocitetsförhålJanden; och jag
kan derföre icke finna, att R. St:s beslut, huruvida de till
K. M. skti.la ingå med én sådan anhållan eller icke, kan anses
stå i strid med 60 § Reg.F. eller innefatta ett upphäfvande
af detta grundlagsstadgande, enär det finnes uppstäldt
på sätt Bevilln.Utskts tillstyrkande är i betänk, infördt.
Hr Lefre'n: Jag skall bedja att få gå ett steg längre,
för att bevisa min sats. I förevar. i2:te punkt föreslår Utsk.
: ”Att, då R. St. uti den tulltaxa, som nu kommer att
utfärdas, icke kunna bestämma annan tull å varor än den,
som, efter närvar, omständigheter, bäst försäkrar statens inkomst
och med statens interesse öfverensstämmer, men det
på K. M. endast ankommer att i afseende på utländska magter
bereda en för Svenska handeln förmånlig reciprocitet,
R. St. behagade i underd. anhålla: (detta är premissen, och
sedan komma 2:ne satser) det K. M. i nåder må vidtaga
alla de mått och steg, som i afseende härpå med landets
bästa äro förenliga, (det är den ena satsen, och nu kommer
den andra, hvarom egentligen fråga är) samt, för befrämjande
häraf, öfverlåta till K. M. rättigheten att minska eller
nedsätta den i tullbevillnrstaxan utsatta tull. Om nu
Hr Gr. o. Landtm, lemnar propos. på detta förslag, att vi
skola öfverlåta åt K. M. den rättighet, som han enligt
grundlagen äger, så hemställer jag, om vi icke komma att
afgöra, huruvida denna rättighet kommer att äga rum eller
icke, oell således om 60 § Reg.F. skall äga bestånd eller
icke; ty det kan icke nekas, att denna punkt är sådan, att
den lemnar tillfälle att votera om 60 §:s bestånd. Den, som
icke ser det, hemtar från Utsk. med sig den öfvertygelse,
att Utsk. icke så menat; men för mig, som ej setat i Utsk.,
utan måst följa den öfvertygelse, som Utsk. i sin redaction
uttryckt, är det omöjligt att kunna vara öfvertygad om de
satser och motiver, som legat till grund för Utsk:s behandlingssätt.
Jag måste taga den af sjelfva den uttryckta meningen,
hvarvid jag anhåller, att R. o. Ad. och, särskildt,
Hr Gr. o. Landtm, ville fästa uppmärksamhet, innan propos,
öfver denna punkt framställes.
Gr. von Fersen: För min del har jag icke kunnat
medfölja den ordplockning i betänk., som den siste värde
talaren gjort, ehuru jag har framför mig betänk. J\T:o 2g,
sora jag förmodar alt ban följt. Om man vill utplocka särskilda
stropher af meningen, så tror jag visserligen, att man
kan komma till det resultat, att man erhåller en mening,
fullkomligt stridande mot meningens rätta innehåll. Jag båticke
vidare att svara den värde talaren; jag vill blott ur
betänk. !NT:o 29 ord för ord uppläsa i2:te punktens innehåll,
2o8 Den i5 December e. m.
likgiltig, om den Lifalles eller afslås. Den lyder sSI(undai
"Att då R. St. uti den tulltaxa, som nu kommer att tytfärdas,
icke kunna bestämma annan tull å varor än den^ sorn
efter närvar, omständigheter bäst försäkrar statens /inkomst
och med statens interesse öfverensstämmer, men det på K.
M. endast ankommer att, i afseende på utländska magter,
bereda en för Svenska handeln förmånlig reciprocitet, R. St.
behagade i und. anhålla, det K. M. i nåder må vidtaga alla
de mått och steg, som, i afseende härpå, med landets bästa
äro förenliga, samt, för befrämjande häraf, öfverlåta till K.
M. rättigheten att minska eller nedsätta den i tullbevillntstaxan
utsatta tull.” Huruvida detta quadrerar med den
siste värde talarens uppläsning af denna punkt, hemställer
jag till R. o. Ad:s bedömande.
Hr Stuart, Garl Gust.: Jemte det jag förenar mig uti
livad Gr. v. Fersen yttrat, får jag fästa Hr Lefre'ns uppmärksamhet
derpå, att ingen sådan propos. blifvit begärd, genom
hvars antagande Ståndet skulle komma att förklara, det någon
nedsättning af tullafgifterna under det af R. St. bestämda
belopp icke finge af K. M. medgifvas. Någon votering härom
kail således icke komma i fråga. Hr Lefréns, under
förutsättning häraf, nu gjorda framställning saknar följaktligen
all tillämpning i afseende på den nu egentligen förevar.
fråga. För öfrigt har Hr Gr. o. Landtm, redan framställt
propos. på ej mindre den sednast föredragna än de
öfriga punkterna i Bevilln.Utsk:s betänk. Förnyandet af den
propos., som en gång blifvit framställd och med blandade
ja och nej besvarad, lärer Hr Gr. o. Landtm, hvarken vilja
eller kunna förvägra. Jag kan således icke annat än på det
högsta bestrida bifall till Hr Lefre'ns yrkade propos.
Hr af Billbergh: Till bestyrkande deraf, att andra
kunnat finna samma mening i i2:te punkten som Ilr Lefren,
anhåller jag att få uppläsa den föregående perioden uti
PresteStrs prot.utdr., ang:de dess beslut rör:de stora sjötulls—
bevilln. Den lyder sålunda: ”att I2:te punkten i samma
”betänk, sid. 20 må i slutet erhålla denna förkortade ly”delse:
det K. M. i nåder må vidtaga alla de mått
”och steg, som, i afseende härpå, med landets bä”sta
äro förenliga, samt, för befrämjande häraf,
”begagna rättigheten att minska eller nedsätta
”den i tullbevilln:staxan utsatta tull; samt” &c.
På grund af den tvetydighet, som PresteSt. sålunda funnit
i i2tte punkten, är det, som detta Stånd antagit den redactionsförändring,
jag uppläst, och hvilken består deruti, att
PresteSt. uteslutit uttrycket, som innefattar medgifvande af
rättighet att minska tullen, och i stället sagt, att det ankommer
på K. M. att vidtaga en sådan nedsättning. Hvad ett
helt Stånd, och visserligen icke det minst upplysta, kunnat
Dea i5 December
109
finna tvetydigt, måste väl på goda skal kunna anses tvetydigt
af en enskild ledamot. Jag förenar mig för öfrigt ali
hvad lii- Lefren yttrat.
Hr Lefre'n: Gr; v. Fersen liar förebrått mig, att jag
sönderplockat den ofta upplästa i2:te punkten. Jag ber
honom vara öfvertygad, att jag icke gjort det i afsigt att
förvilla någon; men det är naturligt, att jag från ordens
constructiön måste leda mig till min slutsats, som jag anser
vara logiskt riktig, och jag vill parera med Hr Gr., att af
hundra personer utom Riddarhuset icke skall finnas en,
sorn icke finnér en tvetydighet uti den af Utsk. uppgifna redaction.
Jag säger ännu en gång, att jag finner det högst
oriktigt att besluta, om man åt K. M. skall öfverlemna en
rättighet, som han äger förut.
Frih. Gederström, Jac.: Med Hr Lefren instämmer
jag deruti, alt ordet öfverlemna, som förekommer i 1 ?:le
punkten, icke Ur passande; men jag hemställer, då Utsk:s
förslag icke kan gifva anledn. till den förmodan, som hade
Utsk. haft för afsigt den uti 60 5 Reg.F. K. M. tillerkända
magt, enär föregående delen af punkten bevisar motsatsen,
om icke med en obetydlig jemnkning denna punkt blir
klar och tydlig; i hvilket afseende jag vågar föreslå, altredactionen
måtte komma att lyda sålunda: ”Att då R. St.
uti den tulltaxa, som nu kommer att utfärdas, icke kunna
bestämma annan tull å varor än den, som, efter närvar,
omständigheter, bäst försäkrar statens inkomst och med statens
interesse öfverensstämma!-, men det på K. M. ensamt
ankommer att, i afseende på utländska magter, bereda eu
för Svenska handeln förmånlig reciprocitet, R. St. i und.
anhålla, det K. M. i nåder må vidtaga alla de mått och
steg, som i afseende härpå med landels bästa äro förenliga,
samt för befrämjande häraf minska eller nedsätta den i tulltaxan
utsatta tull.” Med uteslutande således af orden: Öfverlåta
till K. M. rättigheten att, blir mom. alldeles
klart, utan att någon kan påstå, att det icke är nödigt alt
till K. M. göra en sådan framställning; och hemställer jag
derföre, om icke Gr. v. Fersen skulle vilja instämma med
mig.
Gr von Fersen: Jag ingår så mycket hellre på den
siste värde talarens förslag, som redactionen derigenom kommer
att mera bestämdt uttrycka den mening, jäg åsyftade.
JaCT motsatte mig icke, att Ståhdet skulle Utesluta hela den
i2:te punkten, emedan jag fanh den öfverflödig, syttnerligast
då motsidan ansåg den böra Vara ett stöd för dess
åsigt. Jag nämnde, att det var mig likgiltigt, oni den blef
antagen eller ej; men jag bör förekomma, att män icke från
en otydlighet i denna punkt tpå kunna hemta stöd för sin
17 II. 27
310
Den i5 December «. m:
mening. Jag instämmer uti Frih. Cederströms förslag, hvarigenom
jag tror, att all tvetydighet är undanröjd.
ia:te hufvudgrunden bifölls med den förändring, att
orden: öfverlåta till K. M. rättigheten att, skulle
derutur utgå.
2:dra afdelningen i utlåt. N:o 4^.
Frih. Rantzou: Det är icke blott näringarna, som
fordra tullafgifter såsom skydd för sig. Staten fordrar dein
såsom en inkomst, hvilken måhända minst tungt af alla
drabbar folket. Förnämligast af det sednare skälet har
jag instämt uti att på åtskilliga artiklar tillstyrka högre tull
än hittills.
Jag har dervid dock först och sist haft ögat fästadt uppå
nödvändigheten af allvarliga och ändamålsenliga controller
deröfver, att staten i sjelfva verket erhåller dessa tullafgifter;
ty i annan händelse minskas förhöjningen i tullintraden,
i stället för att öka den, utan att consumenten, genom
bättre pris å varan, i samma mån tillgodonjuter lindringen,
eller näringarna och fabrikerna komma att åtnjuta
det dem ämnade hägn.
Sådana controller äro icke lätta att stadga. De böra
likväl, i min tanka, förnämligast sökas i controller mot den
ololliga införseln, ehuru visserligen stämplarnas beskaffenhet
är af stor vigt. I förra hänseendet är det, i min tanke, ej
nog att äga en dyrlegd, väpnad douanier-corps till lands
och ett dussin patrullbåtar för vestra kusten. En seglande
bevakning är af nöden, för att upptäcka förbrytarne och
kunna följa dem i spåren. Ur denna synpunkt har jag icke
kunnat frånträda den af mig väckta och i Utsk:s första betänk.
tillstyrkta framställning om nödvändigheten af en patrullerande
och seglande kustbevakning med flottans befäl
och manskap samt dertill tjenliga farkoster; hvadan, och
då tillika härigenom, utan direct uppoffring för statsverket
tillfälle beredes för flottans öfning, jag anhåller om propos.
på Bevil!n.Utsk:s förslag i betänk. N:o 29 pag. 20,
nemi.: att R. St. hos K. M. i und. anhålla, att officerare
och manskap af K. M:s Flotta hädanefter å de tider af året,
då sådant kan låta sig göra, måtte användas till seglande
kustbevakning å för ändamålet lämpliga, snäliseglande fartyg.
Hr af Billbergh: Äfven jag nitälskar fullt så mycket
som Frih. Rantzou för behöfliga controller i tullbevakningen;
men jag går likväl icke längre i mitt medgifvande, än
att jag medgifver nyttan af att äga tillgång på militäriskt
biträde vid kustbevakningen, ty att vilja begära detta biträde
såsom något ovilkorligt medför 2:ne stora olägenheter.
Den ena är, att erfarenheten har bekräftat och ytterligare
kan komma att besanna, att en sådan controll snarare
skulle komma att blifva hinderlig än gagnelig för bevak
-
Den i5 December e. m.
311
ningen; den andra är, att man icke kan beräkna, huru stor
tullverkets kostnad skulle blifva, då den för kustbevakningen
bestämda del af flottan skulle exerceras på tullverkets
bekostnad. Mig synes derföre, att Bevilln.Utsk. träffat rätta
medelvägen emellan de olika opinionerna, då Utsk. tillstyrkt
B. St. att hos K. Bl. anhålla, det K. M. täcktes, efter
sig företeende behof och tillgångar, i nåder låta sätta
i sammanhang patrullerande controller ej mindre till sjös
än till lands. Det tyckes vara påtagligt, att när Ständerna
begära, att det skall ske i mån af behof och tillgångar,
det ändamål, som Frih. Rantzou åsyftat, är vunnet blott
med litet mera afseende på hvad behofvet fordrar och tillgångarna
medgifva. Jag anhåller således, att Utskrs tillstyrkande,
såsom ledande till samma ändamål, hvartill Hr
Frih. önskar komma, måtte bifallas.
Ilr Hjärne, Harald: Jag tager mig först friheten att
göra den anmärkn. mot detta förslag, att Utsk. äfven vid
detta tillfälle användt ett sätt att besvara återremisser, som
jag icke kan gilla. Utsk. har nemi. för Stånden framlagt
de skäl, som yttrades mot Utsk:s förra betänk, och sorn
tala för den mening, hvilken nu är af Utsk. framställd; men
Utsk. har icke refererat ett enda ord från de talare, som
förra gången yttrade sig för Utsk:s då framställda förslag.
Utsk. har vidlyftigt refererat, hvad de andra yttrade, men
refererat de öfriga talarnes yttrande på följande sätt: "För
bifall till Utsk:s förslag hafva deremot Hrr Cederschjöld och
Hjärne samt Riksd.fullm. Brisman och Lars Larsson från
Skaraborgs län talat." Jag frågar: är detta rätta sättet att
leda Ståndens opinioner? Hetta är ju detsamma som att säga,
att Stånden kunna vara öfvertygade, alt Utsk. har afvägt
skälen mot hvarandra, och att således ingen vidare
pröfning deraf behöfves. Då jag inom R. o. Ad. var en
bland dem, som understödde det förra förslaget, sedan åtskilliga
talare yttrat sig emot detsamma, och Utsk. icke behagat
upplaga dessa skäl till vederläggning, så lärer det
vara nödvändigt, för att vinna en förändring i denna punkt,
att omsäga hvad som förut är sagdt, hvilket torde vara så
mycket mera nödvändigt, som de talare, hvilka förra gången
yttrade sig mot Ulsk:s förslag, yttrade sig efter dem,
som talade för detsamma, hvilka sednare derigenom måhända
kunna anses vederlagda. Jag utber mig derföre att
på samma gång få till besvarande och vederläggning upptaga
de skäl, det ena efter det andra, som till försvar för
Utsk:s nu yttrade åsigt blifvit framställda i detta betänk.
Först har det blifvit anfördt, att flottan vid utöfvandet af
kustbevakningsbefattningen isynnerhet måste se på sin egen
öfning, och att således det, som egentligen med denna controll
åsyftades, nemi. kustbevakningen, skulle komma alt
blifva ett secondart ändamål. Detta skäl kan jag icke aula
-
Den i5 December c. m.
ga; ty jag kan icke se, hvarföre man skall sätta en bisak i
första rummet och hufvudsaken i det andra. Jag tror tvärtom,
att om det befäl, som blir begagnadt till dessa commenderingar,
lär sig rätt uppfatta, huru det hör utföra sin
commendering, följden skall blifva, att de finna bevakandet
af tullens interesse vara det, som hufvudsakligen åligger
dem, och att således sjööfningen bör stå i andra rummet.
Ett annat skäl mot Utsk:s förra tillstyrkande är det, att
göromålet är främmande för flottans både befäl och manskap,
som icke känna, huru lurendrejeri bedrifves. Detta
skäl behöfver ingen vederläggning; ty det är klart, alt om
än dessa personer icke hafva någon bestämd kännedom om,
huru lurendrejeri tillgår, det icke kan vara svårt att utfundera,
huru man skall förekomma detsamma, lika såväl som
man sett, att den ringare tullbetjeningen, hvars personal
troligen icke är så utbildad till sin fattningsgåfva som flottans
befäl, kunnat uppfatta sin bestämmelse i detta fall och
lära sig det sätt, hvarpå man kan förekomma lurendrejeri
och tullförsnillning. Deremot, säger en anmärkare, har erfarenheten
visat, att de flesta beslag göras efter förut inherntad
kännedom om en tilltänkt insmugling , hvarvid beslagaren
samlat hela sin styrka på en punkt. Detta hörer
tilt föregående anmärka., och jag tror mig således hafva
vederlagt detsamma med hvad jag nyss anfört. Vidare haiman
ansett, att tullbevakning till sjös nästan skulle vara
utan ändamål, emedan den vid möte i öppna sjön blott kan
preja fartyget, men icke åtkomma lasten, särdeles som, om
den äfven förföljes in i hamnen, skepparen ändock har mångfaldiga
sätt att komma undan. Detta skäl har blifvit yttradt
af Hr af Billbergh, hvilket jag nämner, på det han
ytterligare må försvara sig, om han kan. Jag tror, att satsen
är falsk, emedan den förutsätter, att tullbevakningen
till sjös skulle vara organiserad på samma fot som hittills;
men detta är icke min mening, hvilket jag förra gången
vidlyftigt utredde. Hvarför det skulle vara omöjligt eller
svårt för befäihafvaren på ett flottans fartyg att följa skepparen
till hamnen och der göra beslag, i fall han icke kan
gå om bord på skepparens fartyg i öppna sjön, kan jag icke
begripa, så vida icke coopvaerdi-mannen är starkare än örlogs-mannen,
hvilket man icke bör kunna supponera. Ytterligare
säger man, alt följden skulle blifva mindre vaksamhet
hos landbevakningen. Detta skäl kan jag icke heller
antaga; ty jag kan icke tro, att den bevakning, som
hittills existerat, skulle vårdslösa sin befattning derföre, alt
den erhöll biträde uti en seglande kustbevakning. Tvärtom
tror jag, att detta skulle blifva ett nytt skäl att öka sin
ifver för att åtkomma dem, soth möjligen undgått dea yttersta
bevakningen. Ett eller annat skäl till har blifvit anfördt,
som jag likväl, för att icke vara vidlyftig, vill förbigå,
sä vida de icke ånyo åberopas, synnerligast som de
D en i5 December c. m.
hufvudsakligen äro af samma halt som de, hvilka jag redan
upptagit och vederlagt. Det lärer vara klart, alt ju flera
controller man sätter mot lurendrejeri och tullförsnillning,
detta onda så mytket lättare skall kunna fÖrekommas; och
då man hittills ägt så godt som ingen sjöbevakning, den
man nu deremot vill tillvägabringa, så lärer det icke vara
conserpient att säga, det man önskar, att lurendrejeri och
tullförsnillning må kunna förekommas, men likväl icke vill
förskaffa sig alla möjliga controller deremot. Jag tror, att,
om en sjöbevakning organiseras så, som den bör och kan
organiseras, den både är nödvändig och kan blifva af största
nytta. Den skall nemi. icke organiseras, såsom hittills,
med stora fartyg, utan bestå af mindre, snällseglände, heleller
halfdäckade båtar med 4 a 5 mans besättning, underbefäl
af en officer eller underofficer. Om dessa stationeras
längst kusterna i samband med hvarandra, tror jag, alt de
kunna uppfylla ändamålet, och då är det äfven klart, att
det skäl, som man anfört mot sjökustbevakningen, nemi. den
dryga kostnaden derför, skall försvinna, enär kostnaden folio
båtar, sådana jag ansett dem böra vara, icke uppgår till
hvad en enda af de däckade kanonsluparna kostar; och af
10 sådana smärre båtar kan man vänta sig mera nytta, än
af ett stort fartyg, som icke kan röra sig, när vinden icke
är gynnande, och icke heller så, som de smärre båtarna,
kan segla fram i den trånga skärgården. På dessa skäl yrkar
jag, lika med Frih. Rantzou, bifall till hvad Utsk. i
dess förra betänk, tillstyrkt; och kunde man, såsom ett ytterligare
skäl mot Utsk:s tillstyrkande i sednare betänk.,
anföra den omening, detsamma innehåller, ty jag förstår
icke hvad Utsk. menat med de 4 ord, som förekomma i
slutmeningen, hvilken lyder sålunda: "får Utsk. vördsamt
tillstyrka R.. St. att i und. skrifvelse hos K. M. anhålla, det
K. M. täcktes, efter sig företeende behof och tillgångar, i
nåder låta sätta i sammanhang patrullerande controller,
ej mindre till sjös än till lands, hvilka ej allenast
kunna upptäcka de lagbrott, som försökas, utan än mer afskräcka
från de tillämnade.” Dessa ord: sätta i sammanhang
patrullerande controller, torde en hvar finna
icke kunna inlagas i en skrifvelse till K. M.; likasom det
torde vara för mycket begärdt, att K. M. skulle utfinna
controller, som genom sin blotta afskräcka nde natur
förekomme brott emot tullagarna.
Hr Stuart: Sedan jag tog mig friheten begära ordet,
har så tillräckligt blifvit yttradt i den anda, jag ämnade
tala, nemi. att begära bifall till Utsk:s förra betänk, i denna
punkt, att jag icke behöfver med någon deduction af
detta ämne besvara de anmärkntr, som å motsatta sidan
blifvit framställda. Men medan jag har ordet, får jag fästa
mig vid redactionsförslaget i sednare betänk., och till de
Den i5 December e. m.
Hrr, som begärt bifall derå, hemställa, hvad de mena med
uttrycket patrullerande controller, som skola vara så förfärliga,
att de kunna afskräcka från lagbrott. Jag skulle gerna
önska att få veta, hurudana dessa controller, som patrullera,
komma att se ut.
Gr. von Fersen: För min del vill jag icke försvara,
hvad Bevilln.Ulsk. tillstyrkt. Jag fann mig vid voteringen
inom Utsk. tillhöra minoriteten. Jag tror visserligen, att
meningen dermed varit god, att man velat antyda, det en
ytterligare controll skall existera, men att man icke vågat i
det fallet kategoriskt tillstyrka någonting; utan har man
velat göra båda meningarna till viljes, hvarigenom man
kommit till resultatet att icke tillstyrka något. Det är egentligen
af Hr Hjärnes förebråelse i afseende på Utskts sätt att
upptaga de vid återremissen gjorda anmärkningar, som
jag begärt ordet. Hr Hjärne önskade nemi., att Utsk. uti
sitt sednare betänk, anfört allt, hvad vid återremissen blifvit
sagdt till försvar för Utsk:s förra tillstyrkande. Detta
vore detsamma, som att i ett betänk, aftrycka de discussioner,
som öfver ämnet inom Stånden förefallit. Visserligen
medgifver jag, att detta vore rättaste sättet att leda opinionen
inom Ståndet, emedan man då funne, hvad som både
för och emot en sak blifvit sagdt; men det måste förlåtas
Utsk., att, sedan beslutet genom votering är bestämdt, Utsk.
blott åberopar de skäl, som tala för tillstyrkandet. I sjelfva
hufvudsaken kan jag icke annat än instämma uti hvad
Utsk. i betänk. N:o 29 tillstyrkt. Jag känner väl icke så
noga, hvilken stor fördel eller skada begagnandet af kronomanskap
för bevakningen skulle tillskynda tullverket; men
jag tror, att, i samma mån man dertill använder större personal,
missbruken lättare skola kunna förekommas. Om samtliga
Stånden ingå till K. M. med en sådan begäran, som i
betänk. N:o 29 är föreslagen, så ser jag väl, att vinst, men
ingalunda att skada deraf kan blifva följden; ty om K. M.
skulle finna, att den ökade vinsten af den föreslagna förändrade
organisationen af tullbevakningen icke skulle uppväga
den ökade kostnaden derför, och att förändringen följaktligen
skulle leda till större skada än gagn, så är ju K. M.
oförhindrad att lemna Ständernas önskan utan afseende; men
om åter K. M. vidtog en sådan förändring, utan att Ständerna
yttrat sin Öfvertygelse derom, skulle derigenom lemnäs
rum för klandrarne att säga, att tullinkomsterna blifvit
minskade derigenom, att man sökt vinna öfning för flottan.
Jag känner icke, huruvida flottan äger tillfälle att öfva sitt
manskap; men jag vill påminna mig, att jag af personer,
med kännedom i ämnet, hört, att det är en stor svårighet
att kunna erhålla öfvadt manskap för flottan. Då jag Jemnade
min röst lill Utsk:s första tillstyrkande, var det med
afseende derpå, att staten skulle kunna vinna genom före
-
Deta i5 December c. m.
ltommande af lurendrejeri och tullförsnillning; men det var
äfven under förutsättning af en annan vinst, den, att flottans
manskap skulle kunna vinna sjööfning. Jag har föreställt
mig denna bevakning kunna äga rum på det sätt, att den
icke helt och hållet blott skulle blifva en kustbevakning,
utan controllen sträcka sig deröfver medelst recognosceringar
m. m. d., hvarigenom befälet och manskapet öfvades, underrättelser
kunde lemnäs tulltjenstemännen och äfven patrullbåtar
såsom escort kunde lemnäs till motande af försök
till olaga lossning; och hvad beslagen vidkommer, kunde
ju en controllör medfölja expeditionen, hvarigenom förebyggdes,
hvad håde inom detta Stånd och BondeSt. blifvit
klandradt, nemi. att militären skulle åligga sådana förbindelser,
som den med motvilja uppfyller. Jag har sagt, att
jag lemnat min röst till Utsk:s tillstyrkande i betänk. N:o
ag, emedan jag ser, att det möjligtvis kan lända till gagn,
då å andra sidan någon olägenhet deraf omöjligen kan uppkomma.
Jag förblifver i denna öfvertygelse och tillstyrker
således, att denna punkt uti betänk. JV:o 45 måtte afslås
äfven derföre, att den icke är värdig att inkomma såsom
Ständernas önskan till K. M., enär den innehåller den oförklarligaste
otydlighet, som någonsin kunnat framställas.
Hr af Billbergh: Då jag anhöll om bifall till Bevilln.
Utskrs sednare förslag, förbisåg jag visserligen icke det
mindre ändamålsenliga i uttrycken; men det har icke varit
sällan, som man haft att anmärka vid redactionen i betänk:n
från Bevilln.Utsk., och jag har i detta fall förlitat mig, att
Exped.Utsk. skulle rätta det felaktiga; och att det icke varit
meningen att sätta patrullerande controller har jag ansett
för gifvet, då det verkligen bör heta controllerande patruller.
Likväl uttryckes meningen, i öfverensstämmelse med
båda sidornas åsigter, bättre sålunda: "hos K. M. anhålla,
det K. M. täcktes, efter sig företeende behof och tillgångar,
i nåder låta öka controllerna, ej mindre till sjös än till
lands.” De, sorn vilja, att flottan skall begagnas till patrullerande
i och för tullverkets räkning, gä ut från den grundsats,
att det skall öka controllen. Jag har enskildt 4 års
erfarenhet af motsatsen; d. v. s. under den lid, flottan hvart
år consecutivt begagnades till sjöpatrullering, sjönk tulluppbörden
i stället för att stiga, hvilket ådagalades med siffror
dels af mig, dels af Gr. Posse. Jag har sagt, att jag icke
vill motsätta mig, att det vid ett eller annat tillfälle kan
vara nyttigt för tullverket att kunna få begagna flottans biträde
vid bevakningen; men att begära detta biträde såsom
en regulier bevakning anser jag vara skadligt för tullverket
och icke önskligt för flottans egen personal, ty helt annat
är en tillfällig commendering för ett eller annat år, och
helt annat en permanent tjenstgöring. Härtill kommer, att
uti förra betänk, endast äro tillstyrkta ökade controller till
2IÖ
Den i5 December e, m.
lands; hvaremot i sednare betänk., afven med den förändring
jag tillstyrkt, en sådan tillökning äfven till sjös jemväl är
tillstyrkt. Jag påstår, att de förra äro vigtigare än de sednare,
ehuru jag erkänner, att äfven dessa äro gagneliga och
kunna anses behöfliga, i den mån tillgångarna medgifva dem.
Jag vill såsom exempel anföra, att tullverket under flera år
aflönade lotspersonalen för alt förmå den att ingå på sitt
interesse, men att äfven denna utväg befanns ändamålslös,
emedan de väl lyftade sina arfvoden, utan att lemna någon
ökad garanti för säkerhet mot författningens öfverträdande;
hvaremot det gick bättre, då man frånträdde detta system
och på gratification ställde godtgörelsen för det interesse,
denna personal visade för tullverket. Jag kan således icke
tillstyrka antagandet af något annat permanent, än en ökad
controll på landsidan. De ökade controllérna på södra, östra
och vestra kusterna hafva visserligen medfört goda följder;
men i samma mån, som insmuglingen der försvårats, hafva
lurendrejeriet och tullförsnillningen varit större i norra dejen
af Riket, och sålunda har man kommit i erfarenhet af,
att norr om Stockholm betydliga lurendrejerier ägt rum,
hvaraf jag dock tror, att de flesta hittills blifvit ertappade.
Om man åter icke ökar controllen på norra kusten, så vinner
man ingenting annat med den ökade bevakningen på
östra, södra och vestra kusterna, än att man förflyttar speculationen
på den mindre bevakade kusten. Kan nu K. M.
i brist af nödiga medel, till följd af en ökad sjöbevakning,
icke öka landcontrolleu, der sådant behöfves, så blifva alla
de för en behörig bevakning vidtagna åtgärderna ändamålslösa.
Om man i första rummet vill afse flottans Öfning, så
tillstyrker jag, att Ständerna anslå ett visst årligt belopp af
tullverkets inkomster till flottans öfning, hellre än att man
skall sammanblanda flottans och tullverkets interessen. På
dessa grunder anhåller jag, att Ståndet ville bifalla det af
mig uppgifna förslag i denna punkt.
Gr. von Fersen: Jag vill blott med ett pär ord upptaga
hvad Hr af Billbergh sist yttrade, genom meddelandet
af den upplysning, att ingalunda hvarken tryckfel eller
skriffel uti betänk. N:o 45 förelupit, utan att tillstyrkandet
deri till ordalydelsen är sådant, som det af majoriteten vid
tillfället dicterades. Hvad för öfrigt angar den otydlighet,
som i allmänhet skall vidlåda redactionen uti Bevilln.Utskis
betänkm, så torde denna tillvitelse egentligen referera sig
till i2.‘te punkten i betänk. 3V:o 29, i hvilket fall jag får
bedja, att Hr af Billbergh täcktes kasta den tillbaka på Bevi!ln.
Utsk:s betänk. J\:o 44 vid förra riksdagen, hvarest pag.
a5 samma otydlighet igenfinnes, derom Hr af Billbergh så
mycket mindre bör vara okunnig, som han sjelf deltog uti
det då dicterade beslutet.
Frih.
Den i5 December e. na.
Frih. Rantzou: Man har gjort, såväl nu som förut,
åtskilliga erinringar mot milt förslag om en armerad kustbevakning.
De flesta af dessa åro redan i min reservation
till besvarande upptagna. Jag åberopar således den.
Man har bestridt det af mig uppgifna factum, att kostnaderna
för den armerade kustbevakningen blifvit fullt ersatta
af ökade tullinkomster. I anledn. häraf får jag upplysa,
att jag i detta afseende följt Hr Gen.Tulldirectören Gr.
Posses uppgifter vid återremissen af det förra betänk. De
visa, att tullinkomsten, som, i följd af continentalsystemets
fall, transilohandelns upphörande och i8i5 års prohibitivsystem,
1817 fallit till 1,517,848 r:dr, sedan ökades 1818
med omkring 29,300 r:dr, 1819 med omkring 54o,4oo r:dr,
1820 med i23,(ioo r:dr, 1821 med 125,000 r:dr, 1822 med
74,200 r:dr, 1823 med 225,000 r:dr, 1824 med 246,000 r:dr
utöfver 1817 års intrader. Den väpnade kustbevakningen
kostade pä alla dessa åtta år endast 348,564 r:dr, således
mindre än tillökningen under ett enda år eller 1819. Det
är sanni, tullintraden steg 1825 till 2,22i,i32 r:dr; men
dertill var 1823 års fria handelssystem orsaken. Deremot
har tullen de sednare åren, då en seglande quarantänsbevakning
blifvit använd, betydligt stigit. Sedan en väpnad
landtkustbevakning är organiserad, anser jag äfven det vara
lättare för den seglande kustbevakningen att agera i gemenskap
med denna.
Det har blifvit sagdt, att en dylik befattning, som att
speja efter tullförsnillare, vore förhatlig för militären. Hvar
och en har sin smak; men jag begriper icke, att det kan
vara mera oangenämt att till straff befordra dem, som öfverträda
tull-lagarna och vaka öfver dessa lagars helgd, för
att främja såväl en inkomst åt staten som åt sig sjelf, än att
i öfrigt hålla hand öfver den allm. säkerheten och försvara
landet ej blott mot yttre, utan äfven mot inre fredsförstörare.
Ett annat vigtigt ändamål kan dessutom härvid förenäs,
den nemi. att, utan alltför stor kostnad, gifva en nödig öfning
åt vår flottas befäl och manskap. Vårt politiska och
geographiska läge gör skärgårds- och kustförsvaret till värt
hufvudsakliga, och tidens riktning i afseende å ordnandet af
detta försvar tvingar äfven oss att snart häråt lemna en allvarligare
uppmärksamhet och att uppoffra gamla bruk och
sedvanor för en nyare tids uppfinningar. En hvar inser,
huru nyttigt och nödvändigt det då är att hafva en betydlig
snällseglande skärgårdsflotta och att erhålla jemn öfning
för vår marine. Om nu medel härför kunde beredas genom
strängare controller mot tullförsnillning och i följd deraf
ökade tullintrader, så skulle jag tro, att vår flottas befäl
och manskap med begärlighet skulle omfatta tillfället härtill.
Jag har icke heller af de gjorda anmärkningarna blifvit
öfvertygad derom, att en seglande kustbevakning af flottan
17 H. 28
Den i5 December e. m.
skulle blifva utan gagn för controllerna mot tullförsnillning.
Man har sagt, att den militäriska kustbevakningens interesse
vore stridigt mot den douanieras. Detta kunde förekommas,
om vid beslag,” gjordt af militären, tullbevakningen finge
sin vissa andel, och så tvärtom. Fördelen blefve alltid öfning
för flottans manskap samt mindre djerfhet eller större
försigtighet, ledande till större kostnader hos smuglaren,
hvaraf åter blefve följden, att mindre smuglerier blefve begångna,
emedan de handlande, som idka detta handtverk,
funne sin räkning bättre vid att erlägga tull. livad gagn
kustbevakningen till sjös gjort, kan således bedömas mindre
af antalet utaf genom densamma angifna beslag, än af de
olofliga företag, den förekommit, blott emedan den fanns
såsom controll. Detta åter syntes af den ökade tullintraden
under den tid, bevakningen mot choieran med kraft handhades.
Jag vidblifver således min förra mening, att en
väpnad kustbevakning till sjös bör finnas, och förnyar min
anhållan om propos. derå.
Hr Hjärne: Hr af Billbergh fortfar att åberopa en
erfarenhet, som likväl icke finnes hos oss. Jag tror nemi.,
att den kustbevakning, som hittills funnits hos oss, icke
varit så organiserad, som den bort vara, och således icke
kan åberopas såsom bevisande hvarken för eller emot. Men
Frih. Rantzou har redan besvarat Hr af Billberghs anmärkn.
vid denna punkt, och visat, att tullinkomsterna hos oss stigit
betydligt, oaktadt den mindre ändamålsenliga organiseringen.
Vi hafva icke mer än ett års erfarenhet, som lämpligen
kan åberopas, nemi. i83i års erfarenhet om förhållandet
på vestra kusten. Då man icke kan bestrida, att
kustbevakningen der icke utfördes med större fartyg, utan
var organiserad med smärre båtar, men att tullinkomsterna
stego ^dubbelt högre än förut, så har man likväl den utvägen
att skylla på choieran. Jag tror visserligen, att farsoten
till en del förorsakade det goda resultatet; men något
får man val tillskrifva dessa ökade tullinkomster bevakningens
ändamålsenliga inrättande. Att flottan icke skulle
få någon öfning, om bevakningen organiserades med små
båtar, kan jag icke inse; ty den öfning, som flottans befäl
får genom att biträda vid en sådan kustbevakning, är vida
nyttigare än sjömannaöfningen på stora fartyg. Då vårt sjöförsvar,
om det kommer att påkallas, troligen kommer att
bestå i skärgårdskrig, blir äfven en kännedom af våra skärgårdar
af större vigt än den öfning, som på större fartyg i
sjömannaväsendet kan inhemtas. Slutligen har Hr af Billbergh
sagt, att man för flottans öfning hellre kunde anslå
en viss summa af tullverkets öfverskott, än att sammanblanda
flottans och tullverkets interessen. Detta gifven mig anledn.
att tänka på det hufvudsakliga skäl, som kan ligga
till grund för den åsigt, att flottan icke skall användas till
Den »5 December c. m.
219
kustbevakningen; och jag medgifver, att detta skäl är talande
mot det förslag, jag understöda Det förefaller mig
klart, att landbevakningens inkomster af lieslag komma att
betydligen nedsättas, om en sådan sjöbevakning utanför
landbevakningen kommer att organiseras; men jag tror icke,
att detta skäl bör kunna föranleda till förändrad öfvertygelse,
i fall man tror, att lurendrejeri och tullförsnillning lättare
skola kunna förekommas genom land- och sjöbevakning
tillsammans, än genom den ensamma landbevakningen.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Det ämne, som nu är
föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, har blifvit så vidlyftigt
utveckladt, att jag icke kan hafva något att deri tillägga;
men jag anhåller att få föreslå en modification, soin
troligen skall förlika de skiljaktiga meningarna. Då jag nemi.
delar den opinion, att en väsendtlig fördel för conlrollen å
tullinkomsterna åstadkommes genom en armerad kustbevakning,
samt en bestämd fördel vinnes för flottans öfning derigenom,
att flottan iakttager en sådan bevakning, är jag ock
af den tanka, att R. St. borde åt K. M. öfverlemna att af
tullmedlen använda en viss del för den s. k. kustbevakningen,
dock så, att man derjemte bestämdt antyder, att ett
sådant anslag icke äger rum, så framt icke öfverskotten på
tullmedlen skulle dertill gifva tillgång. Jag instämmer således
uti hvad Hr af Billbergh yttrat, med det tillagg, att
jag tror det böra öfverlemnas åt K. M. att, i händelse af
öfverskott å tullmedlen utöfver hvad R. St. beräknat, K. M.
må anslå 4° a 5o,ooo r:dr, för att användas till seglande
kustbevakning.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
bifall å hvad Utsk. uti betänk. N:o 29 i denna del föreslagit.
Ropades ja och nej.
Hr af Billbergh begärde votering samt att hans mening
måtte blifva contraproposm.
Hr Dalman: Jag anhåller, att det tillägg måtte inflyta
i contraproposm, att K. M. må äga rättighet att af tullmedlens
öfverskott använda 4° ® 5o,ooo r:dr till flottans
exercis, med vilkor, att en del af flottan användes lill kustbevakning.
Hr Oxehufvud, Göran Adolph, förenade sig med
Hr Dalman.
Hr af Billbergh: Äfven jag biträder Hr Dalmans förslag,
om derigenom en jemnkning uti ideerna kan t i 11 vägabringas
; och då skulle, i öfverensstämmelse med hvad jag
föreslagit, redactionen af denna punkt blifva följande: tillstyrka
R. iSt. att i und. skrifvelse hos K. M. anhålla, det
K. M. täcktes, efter sig företeende behof och tillgångar, i
nåder öka controllerna ej mindre till sjös än till lands; i
itu
Den i5 December e. m.
hvilket afseetule R. St. öfverlemna lill K. M. att af tull
medlen
disponera 4° a 5o,ooo r:dr för sådant ändamål och
äfven med afseende på flottans öfning.
Hr Hjerta: R. o. Ad. täcktes finna, att en märklig förnöjelse
uppstått hos åtskilliga af Ståndets ledamöter vid den
af Hr Dalman föreslagna propos:n om användande af ett
visst belopp af tullmedlen för flottans öfning. Det skulle
visserligen icke på något vis vara obehagligt, om medel
kunde beredas att öfva flottan; men om medlen ansloges för
flottans öfning, utan att flottan droge förmån deraf, skulle
det måhända vara mindre enligt med proponentens afsigt,
och jag tror derföre, att, om någon sådan framställning till
K. M. skall äga rum, ändamålet med dessa medel bör något
närmare bestämmas.
Hr Dalman: Med uteslutande af ordet äfven ur Hr
af Billberghs nyss upplästa redactionsförslag instämmer jag
fullkomligen i detsamma, och förmodar, att, om Hr Hjerta
närmare begrundar afsigten med min propos,, han skall finna
den fullkomligt enlig med sina egna åsigter.
Hr Hjärne: Jag skulle icke hafva något att invända
emot det sednaste förslaget, om jag icke trodde, att det vore
rakt stridande mot grundlagen, emedan det upphäfver ett
redan fattadt beslut i en anslagsfråga. Yi hafva redan beslutat
öfver 4:de hufvudtiteln och dervid beviljat de medel,
som skola användas till flottans exercis; och då tullmedlen
skola användas för statsutgifterna och således äfven för de
anslag, som beviljas på hufvudtitlarna, vore det stridande
mot hvad R. St. redan beslutat i afseende på flottans exercis
att nu ytterligare bevilja något för detta ändamål.
Hr Hjerta: För min del skulle jag anse öfverflödigt
att genom något särskildt tillägg åt K. M. förläna någon
dispositionsrätt öfver tullmedlen. Vi hafva sett, att Regeringen
sedan sista riksdag icke funnit sig hindrad att af
tullmedlen använda omkring 60,000 r:dr årligen, icke endast
för en tillfällig utgift, utan för att bilda en ny stat, ulan
att derom rådfråga Ständerna; och då Regeringen ansett sig
kunna äga rättighet dertill, tror jag, att Regeringen icke
skall anse sig behöfva något särskildt tillstånd från Ständernas
sida till någon tillfällig utgift, om hon skulle anse denna
utgift förenad med ändamålet af ökade statsin t ra ler. För
min del skulle jag tro, att med den föreslagna öfverlåtelsen
till K. M. borde vara förenad den anhållan, att den dryga
douanierstaten, som sedan sista riksdag tillkommit, matte i
samma mån i möjligaste måtto inskränkas, som de föreslagna
medlen kommo att användas för en seglande kustbevakning.
Men i fall icke något sådant vilkor bör utsättas, tror jag,
att man helt enkelt bör hålla sig vid den obestämda begäran,
alt K. M. täcktes i möjligaste måtto se på controllerna
Den i5 December e. m.
aai
för tullbevakningen, och på flottans öfning i sammanhang
dermed göra det afseende, K. M. för godt finner.
Hr Dalman: Då en armerad kustbevakning är en ganska
vigtig controll, kan jag icke heller blifva af annan mening,
än att medel dertill böra anslås, så mycket hellre,
som jag i politiskt hänseende hyser den öfvertygelse, att
flottans öfning är af största vigt för Sverige, enär vår skärgårdsflotta
utgör det förnämsta af vårt försvar. Då jag afser
dessa båda ändamål, nemi. att en mindre flotta, såsom
en armerad kustbevakning, kan tillvägabringa controller mot
lurendrejeri och tullförsnillning, och alt skärgårdsflottans
befäl och manskap derigenom kunna vinna en nyttig öfning,
tror jag det vara alldeles consequent med denna åsigt att
öfverlemna åt K. M. att för delta ändamål årligen använda
en viss summa af öfverskotten på tullverkets påräknade inkomster.
Denna utgift ökar icke folkets skattebörder i det
hela, emedan skattebörderna i detta fall äro bestämda i och
med detsamma tullafgiften är bestämd. Folket bör åtminstone
icke förutsättas vilja vinna på lurendrejeri och tullförsnillning,
utan den tullafgift, som en gång är bestämd, bör
väl lagligen utgå, intilldess förändrade bestämmelser vidtagas;
och om den inflyter utöfver hvad Representationen ansett
vara det högsta, finner jag det icke vara inconsequent
att anvisa detta öfverskott till hvad man anser ändamålsenligt
och för samhället gagneligt. Ett sådant ändamål vinnes
ju genom flottans öfning, och jag tror fördenskull, alt det
icke bör väcka annat än en fosterländsk förnöjelse, då någon
föreslår, att de medel, som kunna öfverskjuta hvad
R. St. påräknat i inkomst af tullen, må användas till delta
ändamål. För min del kan jag icke, lika med Hr Hjärne,
inse, att hvad jag nu föreslagit står i strid med hvad R. St.
redan beslutat i anslagsväg för flottans exercis, emedan det
af mig projecterade anslag afser flottans öfning, endast såvida
den kan vinnas i och genom flottans användande för
kustbevakningen, så att kustbevakningen är hufvudändamålet
med anslaget, hvaraf flottans öfning likväl blir en följd.
Jag kan således icke vidgå, att jag sökt rygga R. Sits beslut
i delta afseende eller sökt utvidga Regeringens magt öfver
statsmedlens användande, då jag för det första bestämt en
viss summa, och för det andra föreslagit, att denna summa
icke skall utgå af annat än det öfverskott, som kan
uppkomma utöfver hvad R. St. i tullbevillning påräknat;
hvarföre jag icke heller finner mig föranlåten att frångå
mitt yrkande.
Hr Hjerta: Då Hr Dalmans nya motion, visserligen
aktningsvärd, likväl är af beskaffenhet att kunna tåla närmare
begrundande, får jag begära densamma på bordet till
nästa plenum.
Hr Lefre'n: Det är med fägnad jag hör, att en leda
-
322
Den i5 December e. m.
mot, som vanligtvis är ganska sträng, nu finner sig föranlåten
att hysa en annan tanke. Jag delar hans öfvertygelse
i detta fall; roen sedan en ledamot begärt den nya motionen
på bordet, förenar jag mig så mycket hellre uti denna begäran,
som saken derigenom kommer i sitt rätta skick, och
de öfriga Stånden få tillfälle att visa samma liberalitet som
motionären.
Hr Dalman: Jag kan icke finna, att mitt förslag innefattar
någon ny motion, och bestrider derföre bordläggningen.
Gr. Björnstjerna, Magn.: Jag vill blott nämna, att
om man vill hafva tullinkomster, måste man bevaka gränsorna,
och att min öfvertygelse är, att 50,000 r:dr, använda
för skärgårdens bevakning, skola bereda en ökad tullinkomst
af öfver 100,000 r:dr. Jag biträder derföre Hr Dalmans
förslag, som jag icke kan anse såsom en ny motion,
och med hvars afgörande något uppskof följaktligen icke
kan komma i fråga.
Hr Hjärne: Jag tager mig friheten fästa den siste värde
talarens uppmärksamhet derpå, att hvad han yttrade var
till bifall för Utsk:s förra betänk., deruti Utsk. tillstyrker
R. St. att till K. M. ingå med den anhållan, att flottans
befäl och manskap måtte användas för kustbevakningen, och
att enda skillnaden emellan Hr Gr:s yttrande och deras åsigt,
hvilka understödt Utsk:s berörde tillstyrkande, är den, att
Hr Gr. ansett en viss summa böra bestämmas för det afsedda
ändamålet, då de förra deremot, bland hvilka äfven
jag befinner mig, ansett det böra ankomma på K. M. att,
efter sig företeende behof och tillgångar, använda hvad som
för ändamålet kan erfordras. Den af Hr Dalman väckta
nya motion tror jag icke kunna remitteras, äfven om den
skulle bordläggas, emedan det torde vara klart, att fråga
icke kan uppstå om ökade anslag på de punkter af hufvudtitlarna,
hvaröfver R. St. redan beslutat; och ehuru jag för
min del är en bland dem, som önska, att något mera hade
blifvit beviljadt för flottans öfning, kan jag likväl icke gå in
på, att man skall söka att befordra ändamålet genom att
bryta mot grundlagen.
Hr af Ekenstam, Isr.: Jag kan icke finna, att Hr
Dalmans förslag innefattar någon ny motion, då sjelfva ordalydelsen
uti betänk. N:o 39 uttrycker den ide', hvilken
skulle användas på sätt föreslaget blifvit. Icke heller kan
förslaget läggas på bordet, enär grundlagen föreskrifver, att,
sedan votering är begärd, densamma genast skall företagas;
utan torde Hr Dalmans förslag böra framställas uti contraproposln.
Upplästes lill justering följande voter:spropos.‘n:
Den, som bifaller, att R. St. hos K. M. i und. måtte
Den i5 December e. rn.
2a3
anhålla, att officerare och manskap af K. M:s Flotta hädanefter,
å de tider af året då sådant kan låta sig göra,
måtte användas till seglande kustbevakning å för ändamålet
lämpliga, snällseglande fartyg, voterar
-ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad., att R. St. hos K. M. måtte
anhålla, att K. M. täcktes, efter sig företeende behof och
tillgångar, i nåder anbefalla ökade controller ej mindre till
sjös, än till lands.
Hr Dalman: Nejpropostn är, efter min åsigt, så vidsträckt,
att den icke kan bifallas; ty den öfverlemna!’ åt K.
M. att använda, snart sagdt, hela tullinkomsten för controllens
skull. Jag tror, att, om man antager mitt tillagg att
öfverlemna åt K. M. alt utaf öfverskottet på tullmedlen använda
4° a 5o,ooo r:dr för en seglande kustbevakning, ändamålet
är vunnet. Jag hemställer således, om icke de ledamöter,
som begärt min framställning på bordet, skulle
vilja afstå från sin begäran mot det vilkor, att i ja-propos:n
intages, hvad jag föreslagit. Om man uppfattar min mening
riktigt, skall man linna, att jag ingalunda velat föröka
anslagen, emedan min afsigt varit att förekomma en så stor
latitud, som finnes i nej-propos:n, på samma gång som jag
åsyftar det ändamål, att flottans interesse mätte befordras
jemte tullverkets.
Ilr af Billbergh: Den brist, Hr Dalman anmärkt vid
min contrapropos., har just gjort, att jag bestrider ja-propos:n,
emedan den förutsätter, att sjööfningen kunde blifva
oinskränkt. Då man talar om ökade conti oller, förutsätter
man en begränsning derför; men då man talar om flottans
exercis, har erfarenheten visat, att man kan gå längre, an
man beräknat. Äfven tror jag lika med Hr Hjärne, att det
icke går an, utan är stridande mot R. Sl:s fattade beslut,
att anvisa någon afgift på öfverskotten, emedan öfverskotten
äro afsedda för sitt bestämda ändamål alt vara en påräknad
tillgång för Riksg.cont. Vill derföre Hr Dalman hafva något
tillägg till nej-propos:n, sä tior jag det vara bäst att
icke tala om öfverskotten, utan alt blott tillägga dessa ord:
dock att kostnaden icke öfver stiger 4° ä 5o,ooo
r: d r.
Gr. von Fersen: Det har förefallit mig ganska besynnerligt
alt höra flera värda ledamöter begära ett förslag
till contrapropos. på bordet, enär sådant är detsamma sorn
att annullera contrapropos. Mig synes, att den contrapropos.
, som afen värd ledamot blifvit framställd endast kan
underkastas en af 2:ne motsatta kategorier, att antingen höra
lill ämnet och således vara laglig, eller tvärtom. Det
tillkommer Hr Gr. o. Landtm, att bedöma delta förhållan
-
Den i5 December c. m.
de, och den värde ledamoten, i händelse Hr Gr. o. Landtm.
icke anser sig i contrapropos:n kunna upptaga hans mening,
att i motionsväg söka göra sin mening gällande; men hvad
jag vågar protestera emot, är, att ett förslag till voterrspropos.
bggäres på bordet, emedan det är detsamma sorn
att annullera den. Hvad sjelfva proposrns beskaffenhet beträffar,
synes mig, att, då R. St. beslutat, att någon anvisning
på öfverskotten icke får äga rum, fråga derom hvarken
i motionsväg eller i någon voterrspropos. kan framställas.
Hvad den upplästa ja-propos:n vidkommer, får jag till
Hr Gr. o. Landtm, samt R. o. Ad. framställa, om icke den
obetydliga redactionsförändring der må ske, att ordet officerare
utbytes mot orden befäl och manskap, emedan
då äfven underofficerare aro inbegripna under benämningen.
Hr Hjärne: Då kostnaden för kustbevakningen hittills
uppgått till omkring 60,000 r:dr årligen, och fråga nu är
om att bestämma ett maximum, hvaröfver denna kostnad
icke får gå, såsom Hr Dalman föreslagit, samt ett sådant
öfverlemnande åt Regeringen af rättigheten att använda tullmedlen
för detta ändamål ofelbart skulle leda till eftersinnande
af de medel, hvarigenom ändamålets ernående kunde
förenas med största besparing, så, och då med största besparing
öfverensslämmer att ordna kustbevakningen med
smärre båtar, på sätt jag föreslagit, tror jag äfven, att det
är lämpligt att bifalla det tillägg i ja-propos:n, som Hr Dalman
föreslagit och Hr af Billbergh biträd t; och jag gör det
så mycket hellre, som vi derigenom torde undvika votering,
euär det var utaf Hr af Billbergh, som den begärdes.
För öfrigt instämmer jag i den redactiousförändring, som
Gr. v. Fersen föreslagit.
Hr Dalman: Jag erkänner gerna, att jag förbisåg det
beslut af R o. Ad-, att icke några anslag kunna anvisas på
öfverskotten. Jag afstår således från hvad jag yrkat i detta
fall; och, instämmande med Hr Hjärne, förändrar jag mitt
förslag sålunda, att Regeringens rättighet att använda tullmedlen
för flottans exercis, såsom en armerad kustbevakning,
bör inskränkas, så att dertill icke må användas öfver
4o ä 5o,ooo r:dr, om hvilket tillägg i ja-propos:n jag anhåller.
Hr Hjerta: Sedan Hr Dalman nu förändrat sin propos.
, har jag mindre att erinra; men såsom jag fattade
Frih. Kantzous förslag, afsåg detsamma, att den exercis,
som K. M. kunde anbefalla för flottan, skulle combineras
med tullverket, så att staten kunde erhålla en fördel för
statsutgiften. På sådan grund, och då Hr Dalmans förslag
strider mot ett förut fattadt beslut, måste jag anse detsamma
såsom eu ny motion. För öfrigt vill jag blott fråga,
om
D t n 15 December e. m.
om Styrelsen förut begärt Ständernas tillåtelse alt använda
tullmedlen till särskilda behof. Om vi måste erkänna det
såsom något ondt, att anslag måste tagas på öfverskolten af
tullmedlen, så tror jag det vara angeläget att icke på förband
göra någon öfverlåtelse af bestämda summor, emedan
man vid nästa riksdag kunde få igen det med proc. Jag
tror således, att Ständerna blott böra yttra sin önskan, att
flottan inålte användas för kustbevakningen, öfverlemnande
åt Administrationen att göra det på sätt, som kan vara mest
förenligt med flottans och tullverkets bästa, och att roan
hellre bör blottställa sig för någon risk i detta fall, än att
se en öfverlåtelse, som nu lemnades, vid nästa riksdag åberopas
såsom prejudicat för en propos., hvilken då sannolikt
icke skulle uteblifva.
Hr af Billbergh: Jag vill gerna undvika en votering,
och har derföre tagit kännedom om ja-propos:ns förändrade
redaction, hvarvid jag trott mig finna, att våra meningar
skulle kunna förlikas, om vid orden: låter sig göra, tillsattes
orden: i mån af behof och tillgångar. Jag vill
nemi. icke, att man i detta fall skall uttrycka en positiv
önskan om något, som måhända hvarken behofvet krafvel'
eller tillgångarna medgifva. Om derföre nu föreslagna förändring
bifalles, skall jag afstå från min anhållan om votering,
emedan redactionen då uttrycker, alt det icke är
flottans exercis, utan kustbevakningen, som egentligen åsyftas.
Hr Dalman: Begge de här framställda förslagen tilt
ja-propos:n, nemi. att antingen hos K. M. anhålla, att han
vilie använda flottans befäl och manskap för en armerad
kustbevakning, eller också, enligt Hr af Billberghs förslag,
att öfverlemna åt K. M. att, i den mån behofvet klafver
och tillgångarna det medgifva, öka conlrollerna till lands
och sjös, torde hvar och en finna vara så evasiva, att det i
begge fällen Lomme att bero på K. M. att använda huru
stora summor som helst för flottans öfning, under förutsättning,
att de innebure ökade coulroller för bevakningen.
Milt förslag går ut pä att begränsa dessa utgifter till en
viss summa, hvilken jag föreslagit till det belopp, som den
armerade kustbevakningen, enligt Gr. Posses uppgifter, årligen
kostade den tid, densamma existerade frän 1817 lill
18^4- Prejudicatet af ett sådant öfverlemnande till K. M.
tror jag icke vara farligt; tvärtom tror jag det vara mycket
mera farligt att åt Begeringen öfverlemna obegränsad
rättighet att för ändamålet använda huru mycket som helst.
Visserligen hafva vi sett, att sedan sista riksdag, utan att
Ständerna derom blifvit hörda, en organisation inom tullverket
blifvit vidtagen, hvartill medel tagits af tullverkets
inkomster; men jag tror, att man just hindrar Begeringen
ifrån att vidtaga sådana åtgärder genom att bestämma en
J7 H. a9
aiG
Den »5 December e. m.
viss summa, hvaröfver Regeringen icke får sträcka sig, och
jng kan således icke finna mig föranlåten att frångå det förslag,
på hvars antagande jag yrkat.
Hr Hjerta: Jag vill icke bestrida, att det visserligen
vid första påseendet kan synas, som om mera säkerhet vore
vunnen genom Hr Dalmans förslog att bestämma en viss
summa, hvaröfver Regeringen icke får sträcka sig, än genom
en allmännare anhållan till K. M. i anseende till bevakningen;
men jag hemställer till R. o. Ad., med den erfarenhet
man har, om icke, i händelse en summa af 5o,ooo
r:dr utsattes, R. o. Ad. anser sannolikt, att, om sjöstaten en
gång fått inträde i tullverket, den aldrig någonsin skall gå
derifrån, eller om icke, ehvad bevakningen kunde anses mer
eller mindre'nyttig, denna summa af 5o,ooo r:dr alltid skulle
komma att vidhäfta tullverket. Jag tror, att man kommit
in i dessa svårigheter just genom den omständighet, att Styrelsen
en gång kommit att organisera tullverkets stat och
utgifter, utan att Ständerna derom blifvit rådfrågade och
utan att bestämda statsutgifter dertill blifvit anvisade, i
hvilket afseende utan tvifvel Ständernas rättighet blifvit förbisedd;
men jag tror det vara mera vådligt att under sken
af anslag kasta sig in på en annan bana, och anser derföre,
i fall något skall göras, att den anhållan bör uttryckas, det
K. M. med de möjligen minsta utgifter mätte söka tillvägabringa
den mesta controll.
Hr Hjärne: Äfven jag bjuder till, så vidt jag förmår,
alt, om det är möjligt, minska utgifterna för det folk, bland
hvars representanter jag är; men jag kan för min del‘icke
draga så långväga slutsatser som den siste värde talaren.
Jag tror icke, att man kan uppfatta det beslut, som jag
från början önskade, såsom afseende statens skuldsättning i
någon del. Mi n mening var ingen annan, än alt utgifterna
icke för flottans öfning, utan för tullbevakningen skulle utgå
af tullinkomsterna. Får tullverket ingen behållning, så
blifver bevakningen icke ökad och någon skuldsättning komtner
således icke i fråga; och jag har trott, att i det tillägg,
som blifvit begärdt, skulle finnas en ökad garanti mot
tullmedlens obegränsade användande för flottans öfning, hvarför
jag äfven trott, att de ledamöter, som från början önskat
bifall till Utsk:s förslag, uti tillägget skulle finna ett
ökadt skäl derför.
Hr Dalman: Det lärer vara alldeles afgjordt, att om
jag öfverlemnar åt en person att använda medel, huru han
behagar, för det eller det ändamålet, ulan att bestämma den
maximi-summa, han icke får öfverskrida, och han icke förstår
att hushålla, han med denna oinskränkta fullmagt kan
använda mycket mer, än som behöfdes. Om man åter bestämmer
en viss summa, som erfarenheten visat vara unge
-
Den i5 December e. m.
färligen tillräcklig, tvingas förvaltaren att hushålla inom
densamma. Nu är det Regeringens fördel att erhålla så höga
tullinkomster sorn möjligt; således är det äfven Regeringens
interesse att organisera controllen så allvarligt som möjligt,
för att erhålla den möjligen högsta inkomsten. Men
om jag bestämmer utgifterna till en viss summa, tvingas
tulladministrationen deraf jemväl att organisera controllen
så sparsamt som möjligt, för att få den så fullkomlig
som möjligt. Det är således utom allt tvifvel, att den propos.
, som Hr Hjerta understödde, nemi. Utskrs tillstyrkande
i förra betänk., innefattar en större latitud för misshushållning,
än den jag begärt. Då jag utgår från samma synpunkt
som Hr Hjerta, nemi. att en armerad kustbevakning
innefattar en controll, och då kostnaden derför ersätter sig
sjelf genom den ökade inkomsten, samt derigenom äfven vinnes
en nyttig öfning för flottan, så är det verkligen för mig
obegripligt, huru man kan motsätta sig mitt förslag, som,
då det på ena sidan afser nyssnämnde ändamål, nemi. tullverkets
förökade inkomster i förening med flottans öfning,
å andra sidan har för afsigt att förekomma, att icke Regeringen
skall kunna begagna sig af Ständernas anhållan i
detta afseende, för att på tullverkets bekostnad exercera
bela flottan. Om TJtskts första tillstyrkande antages, är det
otvifvelaktig!, att Regeringen, under förebärande alt de vore
af vigt och nytta, kunde för ökade controller använda
ända till 100,000 r:dr årligen, ehuru dessa controller ändamålsenligen
kunnat organiseras för hälften af denna summa.
Hr Hjerta: Jag måtte icke hafva den lyckan att kunna
göra mig rätt förstådd. Min mening var, att Ständerna icke
borde gifva någon slags särskild autorisation till någon sådan
åtgärd, som sattes i sammanhang med en särskild tillåtelse
till medels användande. Men då Hr Dalman inskränkt
sin motion, på sätt han sist framställde sitt förslag, skall
jag gerna, blott under reservation af min åsigt om den farhåga
jag yttrat, afstå från min begäran om en särskild
proposm.
Hr Dalman: Jag anhåller att ur prot. erhålla upplysning,
huruvida Hr Hjerta yrkat propos. på ett annat förslag
än det, som Utsk. uti betänk. N:o 29 tillstyrkt.
Hr Hjerta: Jag har icke yrkat någon särskild propos.
i hufvudsaken; men den propos., hvarifrån jag afstod, afsåg
bordläggning af Hr Dalmans såsom contrapropos. väckta nya
motion.
Hr af Billbergh: Jag har begärt ordet blott för att
tillkännagifva, att om ja-propos:n blir sådan, som den nu
blifvit mig förevisad, afstår jag från min anhållan om votering.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
Den is December e. m.
behagade bifalla, att R. St. i und. mätte anhälla, att befäl
oell manskap af K. M:s Flotta hädanefter, å de tider af
året, då sådant kan låta sig gora, i mån af behof och tillgångar
måtte användas till seglande kustbevakning, å för
ändamålet lämpliga, snällseglande fartyg; dock att kostnaden
ej öfverstiger 4°>000 ä 5o,ooo r:dr b:co årligen.
Hr Hjärne: När man beviljar ett anslag, är det väl
rättare att bestämma en viss summa, än alternativt så och så
mycket. Jag skulle derföre önska, att R. o. Ad. ville utsätta
5o,ooo r:dr i stället för 4° ® 5o,ooo r:dr.
Uppå derefter förnyad framställning förenade sig R. o.
Ad. om det beslut, som den sist afgifna proposm innehåller,
blott med den förändring, Hr Hjärne yrkat, att nemi. summan
4°,ooo skulle utgå.
3:dje afdelningen litt. A och B.
Utsk:s yttranden biföllos.
4.‘de afdelningen.
Gr. von Fersen: För min del skulle jag tro, att
4:de punkten, innehållande stadgande i afseende på spannmålstullen,
afhandlar ett så vigtigt ämne, att Hr Gr. o.
Landtm, samt R. o. Ad. bifalla, det denna punkt må få
uppskjutas, tilldess vi kommit till lil. S i tulltaxan, och
att vi dervid äfven finge taga i betraktande, hvad Utsk. i
betänk. N:o 39 tillstyrkt, emedan Utsk. icke frångått detta
tillstyrkande. Skälet för min anhållan är, att jag anser ämnet
vara för vigtigt för att afgöras af en så ringa personal,
sorn nu är tillstädes.
Uppå derom framställd propos. biföll R. o. Ad., hvad
Gr. v. Fersen nu föreslagit.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppskjöts till nästa
plenum.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda inkomna
handlingar från
Allra. Besvärs- och Oecon.-Utskottet:
N:o i3g. i anledn, af väckt motion i fråga om de till
K. M. vid sista riksdagen framställda önskningsmål;
N:o i4o. i anledn. af väckt motion om åtskilliga förändringar
i Armeens organisation och Rikets försvarsverk.
H. R. 0. Ad. åtskiljdes kl. £ till 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
F, O. Silfverstolpe.
,T>
Den »6 December f. m.
Tisdagen den 16 December 1834*
Plenum II. io f. m.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utsk:s utlåt. N:o 45 i
anledn. af gjorda anmärkntr vid betänk. W:o 29, ang:de stora
sjötullsbeviliriingen.
5: te afdelningen.
Ambra, apotheksvaror, arsenik.
Utskts yttranden biföllos.
Aska.
Frih. Rantzou, Joli. Al b.: För rå aska bar jag i
min reservation ansett utförseltullen böra nedsättas lill 3 sk.
pr Låf, såsom tillräckligt skydd för glasbruken, helst vi hafva
outtömliga tillgångar af råämnen för tillverkningen af
aska. Jag anhåller således om Hr Gr. o. Landlmrs propos.
på denna af mig föreslagna utförseltull.
B., o. Ad. bestämde utförseltullen för aska, rå, af
träd eller andra vegetabilier, till 3 sk:r och biföll i
öfrigt Utsk:s yttrande, rörrde denna punkt.
Band, bark, beck.
Utsk:s yttranden biföllos.
Ben.
Frih. Rantzou: Utförseltullen å ben anser jag böra
nedsättas till 2 sk. för de fattigas skull, som i bensamling
fått en förtjenst, sedan denna artikel börjat blifva en exportvara.
Utförseltullen å ben, alla andra slag, oarbetade,
bestämdes till 3 sk:r.
B1 o d i g 1 a r.
Hr af Billbergh, Joh. Peter: Den anmärkn., Hr
Cederschjöld, då frågan förra gången förevar, gjorde emot
den af Utsk. föreslagna fria utförseln af blodiglar, stödjer
sig på 8:de punkten af Utsk:s antagna hufvudgrunder, som
lyder sålunda: Att inhemska råämnen eller naturalster,
på hvilka öfverskott utöfver landets behof
äga rum, beläggas med så låg tull, att deraf
ej blifver hinder mot öfver skottets förmånliga
användande genom export, om och när sådant kan
ske. Då likväl Utsk. vidblifvit sitt förslag, synes Utsk. här
hafva tillämpat g:de hufvudgrunden, som är af följande innehåll:
att all product af inhemsk konstflit må
kunna utföras antingen tullfritt eller mot den
lägsta möjliga afgiften. Men som blodiglar icke lära
kunna anses såsom product af inhemsk konstflit, utan nio
a3o
Den 16 December f. m.
ett råämne eller en naturproduct, tyckes mig, att denna artikel
för consecjuensens skull åtminstone bör hafva någon
utförsel t ti II, helst det skäl äfven tillkommer, att brist i inhemska
beliofvet möjligen kan uppstå. Jag hemställer således,
om icke R. o. Ad. skulle finna för godt att bestämma
någon lämplig utförseltull å blodigiar.
Utskts yttrande bifölls.
BroderduL
Bifölls. . \
Brännvin.
Gr. Posse, Arvid: Då Utsk. ansett säkert, att ingen
önskar lätta importen af brännvin och spri t, har Utsk. icke
misstagit sig om min åsigt i ämnet. Men jag önskar likväl
icke, att, genom alltför hög tull och deraf föranledd retelse
till tullförsnillning, staten skall gå i mistning af de inkomster,
hvilka annars kunna påräknas af sådana slags spirituosa,
som icke tillverkas inom landet och hvilka vanan gjort till
behof. Sådana äro Holländsk genievre, Fransk cognac, rum
och arrac, för hvilka införseltullen 1111 är 3?. sk. pr k:na till
12 graders styrka och en r:dr pr k:na, då styrkan öfverstiger
detta gradtal. Erfarenheten har visat, att denna tull
redan är så hög, att de flesta smuglingsförsök ske med dessa
varor; och dä härtill jemväl kommer lättheten att instnugla
dem genom kärlens nedsänkning i sjön, tilldess lägligt
tillfälle yppar sig att införa deni, tror jag försigtigheten
fordra, ali man i afseende på dessa slag af spirituosa
vidblifver i83o års tulltaxa. Men hvad alla andra slag af
brännvin beträffar, hvilka hittills varit till införsel förbjudna,
anser jag, att, under närvar, förhållanden, derå bör
åsättas så hög tull, att den motsvarar förbud. Jag föreslår
altså, att införseltullen å Holländsk genievre, Fransk cognac,
rum och arrac må blifva densamma som i i83o års
taxa finnes bestämd, men att för de öfriga slagen af spirituosa,
som i samma taxa äro förbjudna, tullen må bestämmas
till det belopp, som Utsk. nu föreslagit.
Gr. von Fersen, Hans: På sätt min reservation utvisar,
har jag icke delat Utsk:s åsigt i afseende på uppjagandet
af tullen å spirituosa. Jag har lika med Gr. Posse
trott, att sådant skulle föranleda en alltför stark retelse till
tullförsnillning, och jag har derföre ansett tullbestämmelsen
i i83o års taxa vara i allo den mest lämpliga. Då likväl
Gr. Posse, som i kraft af sitt embete bör äga den mesta
kännedomen i ämnet, tillstyrkt en högre lull för de slag,
sorn i i83o års taxa äro förbjudna, vill jag ej lägga mig
deremot. Jag skulle dock tro, att man kunde välja en lämplig
medelväg, om man i afseende på dessa slag autoge Utsk:s
första betänk. N:o 29, hvilket, om jäg ej minnes orätt, idet
D cn 16 December f. m. a3i
närmaste öfverensstämmer med Tullcommitteens förslag. Jag
hemställer således, att R. o. Ad. må bibehålla den införseltull,
som i83o års taxa bestämmer för de slag,af spirituosa,
hvilka i sarrima taxa äro till införsel tillåtna, men för de förbjudna
slagen åter antaga Bevilln.Utskts betänk. N;o ag.
BeviIln.Uisk:s uti betänk. N:o 29 afgifna yttrande, rör:de
tullen å brännvin, upplästes.
H. Ex. H r Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla Utsk:s yttrande i betänk. Wto 29, rörtde
tullen å brännvin.
Ropades nej.
Gr. von Fersen: Jag får förnya min begäran om den
propos., att tullen å de slag af brännvin, som finnas i 183o
års taxa upptagna, må bibehållas vid det belopp, samma
taxa bestämmer, och att tullen å de nu förbjudna slagen
blir i likhet med hvad Utsk. i betänk. Wto 29 föreslagit.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla, alt de sorter brännvin, hvilka redan äro
till införsel tillåtna, måtte förblifva vid den i i83o års taxa
föreskrifna införseltull.
Bifölls.
H. Ex. hemställde vidare, om R. o. Ad. behagade besluta,
att de sorter brännvin, hvilka förut varit till införsel
förbjudna, men nu blifvit tillåtna, mätte beläggas med den
införseltull, som i betänk. Wto 2g föreslås.
Ropades ja.
Utsk:s i utlåt. Wto 45 afgifna yttranden, rör:de
reda c tio nen af första rubriken under artikeln
brännvin samt rörtde rättande af uraktlåtenheten
att utsätta t u11 v ä r d e för brännvin och
sprit af ris, eller arrac.
Hr af Billbergh: Ehuru jag visserligen fäster mindre
vigt vid den nu föredragna punkten, som endast angar redactionen,
kan jag likväl ej underlåta att förklara, att då
Utsk. så vida godkänt mitt förslag, att första rubriken under
artikeln brännvin blifvit antagen att heta: af säd och
potatoes eller andra jordfrukter, hade Utsk. äfven
bort antaga den andra rubriken att heta: af trädfrukter;
ty invändningen, att äfven buskfrukter finnas, af hvilka
brännvin skulle kunna tillverkas, lärer befinnas mindre giltig,
enär med trädfrukter i allmänhet förstås alla, som växa
ofvan jord. Men i allt fall hade, med antagande af Utsk:s
förslag, det riktigaste varit, att andra rubriken fått sådan
lydelse: af träd- eller buskfrukter. Jag anhåller således
om propos. antingen på denna eller den af mig förut
föreslagna redaction.
Utsk:s yttranden Liföilos.
Dea iC December f. m.
Cacao.
Utskrs yttrande bifölls.
Caffe'.
Frill. Rantzou: Jag anser 6 skir införseltull på ett U
caffe' vara alltför hög. Det ar nära 100 proc. af varans
värde på produetionsorten. Man besinne, huru frestande
detta Liefve för tullförsnillaren, då denna vara är mera lätt
än andra att insrnugla i små båtar, och man derjemte tager
i betraktande de stora upplag af caffe, som finnas på de
stora handelsplatserna, hvilka gränsa så nära till Skånska
kusten. — Man besinne äfven, att sedan calfe' är olofligen
inpractiseradt, kan det svårligen åtkommas till conliscation.
4 sk:r pr U är redan högt och utgör troligen iner än tull—
försnilln:spretnierna på Danska öarna. Staten skulle således
ofelbart förlora i tullinkomster, om tullen höjdes ända till
6 sk:r, och en stor del af norra Sverige troligen nödgas hemta
sina förråd från det södra och vestra, enär det föga torde
löna mödan att directe förtulla något här. I öfrigt kan
man ju snart anse caffe' såsom ett slags nödvändighetsvara.
Det är en nyttig och oskyldig förfriskning, hvars njutande
jag ej anser oss böra för strängt fördyra för det fattigare
folket.
Gr. Posse: Jag instämmer till alla delar med Frih.
Kantzou och får blott upplysningsvis tillägga, att tullen å
caffe' en gång tillförne varit förhöjd till 5 sk. pr U och att
erfarenheten visat, att inkomsten då var mindre, än närtullen
sedermera nedsattes till 3 sk.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jemte förklarande, det jag
instämmer med de tvenne sista talarne i yrkandet af 4 sk:s
tull å ett K caffe', får jag såsom ytterligare skäl för min
åsigt härutinnan anföra, att jag anser alla brådstörtade förändringar
uti financiella lagstiftningen skadliga; och såsom
en sådan mäste jag betrakta en så betydlig förhöjning i tullafgifterna,
som nu i afseende på en af vära vigtigaste importartiklar
blifvit föreslagen.
Gr. von Fersen: Äfven jag tillstyrker, att tullen å
cafFe' må bestämmas till 4 och får till hvad redan blifvit
anfördt såsom ytterligare skäl tillägga, att, efter hvad
jag har mig bekant, ett Stånd, nemi. PresteSt., redan antagit
denna lullbestämmelse, och att BorgareSt., såsom jag
hoppas, troligen kommer att göra detsamma.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: För min del ser jag intet
hinder för bifall till Utsk:s sednare betänk, i denna del. Att
beskattningen lägges på varor, som förnämligast förbrukas af
de högre samhällsclasserna, är i sin ordning, och till dessa
varor måste caffe' räknas. Man invänder väl, att retelsen till
lu
-
Sen 16 December f. ra.
a3J
Iurendrejeri siall ökas; men detta är ett så ofta åberopadt
skäl, då man vill hafva låg tull, att jag anser intet afseende
derå böra fästas.
Hr af Billbergh: Om 4 sk. vore att anse såsom låg
tull å caffe', skulle jag instämma med Hr Lefren; men den
är tvärtom redan hög i förhållande lill varans pris. Jag
har dock egentligen begärt ordet endast för att upplysa, att
PresteSt., såvida man får tro tidningarna, bestämt tullen till
3 sk. eller i likhet med hvad den nu är. För min del instämmer
jag dock med dem, som yrkat, att den må bestämmas
till 4 sk.
Gr. von Fersen: I anledn. af den siste talarens yttrande
får jag upplysa, alt jag är nog lycklig att här äga
till hands prot.utdr., rör:de PresleSt:s beslut i denna fråga,
och att der står, att PresteSt. bestämt tullen å caffe' i enlighet
med hvad Utsk. föreslagit i betänk. N:o 29, d. v. s.
till 4 sk. Deremot vet jag ganska väl, att BondeSt. bifallit
Utsk:s sednare utlåt, i denna del; men jag har också
icke omnämnt detta Stånd. Hvad åter Hr Lefre'ns yttrande
angår, skulle jag, om varan endast kunde betraktas som en
consumtionsartikel för de högre classerna i samhället, icke
bestrida hans sats. Jag tror likväl, att den måste räknas
såsom föremål äfven för de lägre classernas consumtion, och
detta t. o. m. i större grad än för de högre classerna. Men
äfven denna omständighet skulle, jag bekänner det, icke hindra
mig att antaga den högre tullen, emedan utgiften drabbar
i så små portioner. Deremot finnes en annan omständighet,
som bestämmer min öfvertygelse, och det ar farhågan
för lurendrejeri. Erfarenheten har visat, att då tullafgifterna
voro högre, förtullades vida mindre, och att då
nedsättning sedermera skedde, ingick på loflig väg så mycket
större quantitet af varan; och det är detta ändamål
som bör sökas, helst consumtionen i begge fallen med säkerhet
kan antagas förblifva på samma punkt. Jag åberopar
i detta afseende de sifferförhållanden, som blifvit ådagalagda
antingen i Hr Wijks reservation eller i Tullcommitte'ens
förslag, jag minnes ej säkert hvilketdera.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag har begärt ordet i
anledn. af Hr Lefre'ns yttrande. Det synes, som han vill
betrakta caffe' som öfverflödsvara. Jag skulle deremot önska,
att man ej på sådant sätt ville anse caffe' eller the',
för att dymedelst i någon mån hejda consumtionen af brännvin,
på samma sätt som man i England uppmuntrat the'consumtionen.
Men i sådant fall bör varan icke fördyras; och
jag anser äfven i annat afseende vådligt att höja tullen så
mycket, att man framkallar lurendrejeriet.
Hr af Billbergh: Det är mig angenämt att af Gr. v.
17 H. 3o
234
Den 16 December f. m.
Fersen hafva blifvit öfvertygad om mitt misstag i afseende
på PrestcSt:s beslut. Jag reserverade mig dock från början,
hvad tillförlitligheten af min uppgift vidkom, då jag
förklarade, att den var hemtad från tidningarna, och det
skall vara mig kiirt, om samma förhållande befinnes äga
rum i afseende på artikeln socker; ty äfven i den delen hafva
tidningarna omtalat, att PresteSt. beslutat en nedsättning
till likhet med hvad sorn nu är stadgadt.
Hr Lefre'n: Gr. Horn har ansett angeläget att här öka
consumtionen af caffe' och the'likasom i England; men först
när vi få colonier, likasom England, lära vi få samma interesse
att uppmuntra förbrukningen af dessa varor, och
att tro, det bruket af brännvin skall minskas, i samma mån
consumtionen af caffe' ökas, lärer vara förgäfves, enär erfarenheten
vkat, att bruket af begge gått hand i hand med
hvarandra, så att.en uppmuntran till calfe'drickning äfven
blir en uppmuntran till förtärande af brännvin i sådana
drycker, som fått namn af uddevalla och dylikt. Beträffande
åter Gr. v. Fersens invändning, förundrar det mig, att
han hemtar sina premisser från blotta gissningar; ty huru
vet den värde ledamoten, att consumtionen med höga tull—
afgifter skall blifva lika stor? Jag vill just afvänja folket
från dessa öfverflödsartiklar och anser bättre, att det äter
bröd och sofvelvaror, än kittlar strupen med retande drycker.
Hvad farhågan för tullförsnillning angår, är det gifvet,
att nuvar. bättre bevakningsanstalter måste åstadkomma
bättre controller än förr; och häri tror jag, att man bör
söka medlet till ökade inkomster för staten, icke uti en
ökad consumtion. Fortgår Tullstyrelsen i bevakningsanstalternas
fullkomnande, på samma sätt som hittills skett, skall
man snart komma derhän att utestänga alla betydligare
smuglingar. Jag vidblifver i följd häraf min tillstyrkan till
bifall å Utsk:s sednare betänk., och får på förhand förklara,
att jag ej kan släppa denna fråga utan votering.
Hr Hegardt, Christ. Bernh.: Jag instämmer desto
hellre i Gr. Horns åsigt, som jag dr öfvertygad, att om
man höjer tullen till den grad, som Utsk. föreslagit, skola
vi på oloflig väg fä varan tullfritt införd från Danmark och
jVorrige.
Frih. Cederström, Jac.: Det förundrar mig att höra,
huru man kan vilja genom höga tullafgifter söka nedsätta
consumtionen af utländska varuartiklar. Om sådant
lyckades, vore ju en gifven följd, att man tvingade utländska
raagter att göra detsamma, och man försvårade således
afsätlningen af sina egna produeter. Jag tillstyrker, att tullen
å caffe' må bestämmas till 4 sk*
Gr. von Platen, Baltzar Julius Ernst: Då jag
förenar mig med dem, som yrkat nedsättning i tullen å caffe'
Den 16 December f. m.
a35
emot hvad Utsk. i sitt sednare betänk. föreslagit, anser jag
mig höra förklara, att jag kommit dertill genom öfvertygelsen,
att roan aldrig kan hindra tullförsnillning, sä länge
lagarna äro af den beskaffenhet, att de så godt som uppmana
dertill. Sådan ar erfarenheten i alla länder, och t. o.
m. i England, der bevakningsanslallerna äro så högt uppdrifna,
ske ändock smuglingar i följd af alltför höga tull—
afgifter. Mig synes således bättre, att man nöjer sig med
en lägre inkomst, hellre än att få varan alldeles tullfritt
införd i oloflig väg. För öfrigt önskade jag, då man sagt,
att England skall hafva uppmuntrat the'consumtionen för
befordrandet af sina egna coloniers interesse, att få veta, i
hvilka af Englands colonier the'el växer.
Gr. Posse: Jag skulle vilja förena mig med Hr Lefrén,
om man kunde påräkna, att den förhöjda afgiften verkligen
ingick; men jag befarar, att den kommer att finnas
ensamt på papperet, ty tullförsnillning af caffe är ej lätt att
hindra, då varan ej är stämpelbar, och således på Svensk
botten aldrig beslag underkastad. Att det icke heller är en
falsk slutsats, då man trott, att den tillförne till 5 sk. höjda
tullen å caffe' då verkade till mindre förtullning å varan,
visar den omständigheten, att om man enligt tabellerna
jemnför hvad på den tiden införtullades i Skåne och
derifrån transporterades till öfriga delar af Riket, blir resultatet,
att i hela Skåne ej consumerades något caffe'. Jag
erkänner visserligen, att bevakningsanstalterna numera äro
bättre; men då erfarenheten redan gifvit ett så beskaffad!
resultat som det nyssnämnda, tror jag det vara ganska oklokt
att nu gå för långt i ifrandet för ökade inkomster, och kan
för min del ej finna annat, än att 4 sk. tull är den lämpligaste
att för närvar, bestämma.
Ilr Dalman: Sedan så mycket redan blifvit ordadt i
ämnet, har jag väl ingenting nytt att tillägga; jag anhåller
dock att till prot. få yttra den öfvertygelsen, alt jag anser
måttliga tullafgifter vara bästa sättet både alt bereda ökade
inkomster åt staten och att gifva inhemska näringarna skydd.
Hvad caffe' särskildt angår, skulle jag hellre se, att tullen
derå bestämdes till 3 än till 6 sk. Jag tror emedlertid, att
man lämpligen kan stadna vid 4 sk-, och gillar i öfrigt Gr.
Horns åsigt, att man, långt ifrån att minska, snarare bör
söka att öka consumtionen af denna dryck, så framt man
med allvar vill göra något för brännvinssupandets förminskning;
ty man måste gifva folket något surrogat för brännvinet,
och det vore då önskligt, om smaken folie på något
icke helsoförstörande, såsom caffe' eller the'.
Hr Lefrén: Jag beklagar, att Gr. v. Platen ej haft
bättre skäl att anföra än en ordlek, som förutsätter sådan
okunnighet hos mig, att jag icke skulle veta, att lbe'et ej
Växer i Englands colonier. Jag anser mig dock hafva felat
256
Dea 16 December f. m.
deri, att jag icke uttryckt mig nog omständligt, för att förstås
af den värde ledamoten.
Gr. von Platen: Hr Lefre'n hade visserligen rätt att
beklaga, om jag blott hade en ordlek till försvar för min
åsigt. Jag har emedlertid upptagit Hr Lefre'ns skäl icke för
ordlekens skull, utan derföre, att jag fann det ej utgöra
något skäl. Jag får nu ytterligare förklara, att min mening
endast var, att samma skäl, som gäller för England
att uppmuntra the'consumtionen, äfven kunde gälla för oss,
nemi. att i allmänhet uppmuntra köpmannahandeln.
R. o. Ad., som afslog den af Utsk. i utlåt. N:o 45 föreslagna
införseltull å caffe', bestämde denna tull till 4 sk.
pr B.
C a v i a r, c h o c o I a d e, citroner.
Utsk:s yttranden biföllos.
Coeffurer.
Hr Stuart: Den af Utsk. föreslagna införseltullen å
coeffurer, utgörande 5o proc. af tullvärdet, anser jag vara
alltför hög och får derföre hemställa, att tullen å denna
artikel antingen måtte bibehållas vid sitt nuvar. belopp af
a5 proc. eller, om den skall förhöjas, bestämmas till högst
33£ proc. Den tullafgift, som uti nu gällande tulltaxa är
fastställd, lärer redan hafva föranledt försök till tullförsnillning
med denna artikel, och jag befarar, att ännu flera sådana
försök skola inträffa, om Utsk:s förslag i denna del
antages.
Gr. Posse: Ändamålet med tullafgifter måste vara dels
att bereda staten inkomster, och dels att gifva skydd åt inhemska
näringarna; men begge ändamålen förfelas, om dessa
afgifter sättas alltför högt. Hvad coeffurer särskildt angår,
bör det observeras, att nästan icke flera, än sora be—
höfvas till modeller, införskrifvas, hvaraf också kom, att en
ledamot i Tullcoramitte'en, Hr Folker, som här i staden är
mest sysselsatt med förfärdigandet af coeffurer, icke påyrkade
förhöjning i tullen derå. Jag tillstyrker i följd häraf,
att införseltull å coeffurer må, i likhet med Tullcommitte'ens
förslag, bibehållas vid 25 proc. af värdet.
Gr. von Fersen: Det kan visserligen vara temligen
likgiltigt, hvilken tull R. o. Ad. behagar åsätta coeffurer;
men såsom skäl för bifall till Utsk:s betänk, borde dock
kunna anföras, alt denna obetydliga fråga tilläfventyrs i
annat fall måste blifva föremål för votering i förstärkt Statsutskott.
Hr af Billbergh: Dels på de skäl, Gr. v. Fersen anfört,
och dels på grund deraf, att alla varor, för hvilka
tullen Utgår efter värdet, kuuna antagas sättas till så lågt
Den 16 December f. m.
a37
tullvärde, att den proc., som anses hög i förhållande till
tullvärdet, blir lag i förhållande till verkliga värdet, tillstyrker
äfven jag bifall till Utskrs förslag. Jag är öfvertygad,
att man med säkerhet kan antaga, att de 5o proc. af
tullvärdet, som Utsk. föreslagit, komma alt motsvara blott
l5 proc. af verkliga värdet.
Gr. Posse: Jag medger, att frågan är af ringa betydenhet,
isynnerhet som varan icke är så lätt smugelbar; men
hvad angår Gr. v. Fersens anmärkn., att man icke borde
frångå Utsk:s förslag för att icke föranleda en votering i
förstärkta StatsUtsk., torde mindre afseende derå böra fästas,
enär det säkerligen i allt fall blir så många artiklar,
hvaröfver votering mäste ske i förstärkt Utsk., att en mel'
eller mindre betyder intet. Hvad åter Hr af Billberghs anmärkn.
beträffar, får jag fästa uppmärksamheten derpå, att
man i redactionen af underrättelserna till tulltaxan sökt förekomma
bestämmandet af för låga tullvärden.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. behagade bifalla Utsk:s yttrande, rörtde coeffurer.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
införseltullen å coeffurer skulle bestämmas lill 25 proc. af
värdet.
Corinther, dadlar.
Utskrs yttranden biföllos.
De co ra tio ner, plateauer med tillbehör och
ornamenter.
Gr. Posse: För min del ville jag gerna undvika att
någorstädes bestämma en skyddstull af 5o proc.; och då jag
i afseende på decorationer, plateauer och ornamenter anser
det alldeles öfverflödigt, tillstyrker jag, att man här må
hålla sig till den vanliga högsta skyddstullen af 33£ proc.
Gr. von Fersen: Om jag ej missminner mig, har anledningen
för Utskrs uppstegring af införseltullen på denna
artikel varit, dels att den ansågs som öfverflödsartikel,
och dels att man tog för afgjordt, att tullvärdet skulle blifva
lägre än verkliga värdet. Då nu Gr. Posse nyss upplyst,
att den sistnämnda farhågan på annat sätt kan förekommas,
tillstyrker äfven jag för min del, att tullen å decorationer
m. m. må bestämmas till 33£ proc.
R. o. Ad. beslöt, att införseltullen å denna artikel skulle
bestämmas till 33-J proc. af värdet.
Dref och drefmat; dricka, porter, öl och andra
slag.
Utsk:s yttranden biföllos.
a 38
Den 16 December f. m.
Fisk, färsk.
Gr. von Fersen: Den innovation, sorn här blifvit föreslagen,
att färsk fisk skulle beläggas med införseltull,
har jag, såsom min reservation utvisar, icke biträd t, och
får således föreslå afslag-å denna punkt, synnerligast som
jag tror, att ingen tulltaxa i något land har ett dylikt stadgande.
När man besinnar, huru svår transporten är af färsk
fisk, torde man lätt finna obilligheten af Utsk:s förslag, särdeles
om man derjemte tager i betraktande, att varan utgör
ett födoämne för alla samhällsclasser, och att den aldrig
kan behandlas som handelsvara. Jag anser således artikeln
böra, såsom hittills, vara fri från tull, desto hellre
som Utsk. gjort det tillägg, att tull endast borde erläggas,
då varan införes af utrikes man, hvaraf följden skulle blifva,
att den i allt fall blefve tullfri blott genom omlastning
i öppna sjön.
Frih. Rantzou: Jag har i Utsk. delat Gr. v. Fersens
åsigt, och tillstyrker afslag å Utsk:s betänk, i förevar,
punkt.
Utsk:s yttrande, rör:de tull å färsk fisk afslogs, i följd
hvaraf den skulle vara tullfri så till in- som utförsel.
Sill, all annan.
Gr. Posse: Om 4° sk. tull å sill, såsom Tullcommitle'en
föreslagit, kunde åstadkomma en förhöjning i priset på
denna nödvändighetsvara, skulle jag ej vilja tillstyrka en
sådan tullbestämmelse. Men då sill från Norrige får införas
mot half tull, och tillökningen således blott utgör 4 sk. på
tunnan, drager jag ej i betänk, att tillstyrka antagande af
Tullcommitte'ens förslag, särdeles som denna obetydliga förhöjning
ändock verkar till en betydlig ökning i tullintraderna.
Hr Stuart: Jag medgifver, att en förhöjning af 8 sk. i
tullafgiften för en tunna sill kan anses alltför obetydligt
influera på denna varas allm. försäljningspris; men jag anser
i allmänhet betänkligt att öka tullafgifterna för nödvändighetsvaror,
och tror derföre, att nu gällande tullbestämmelse
i afseende på sill bör, på sätt Utsk. föreslagit,
bibehållas oförändrad. I motsats med hvad nu blifvit yrkadt,
hade jag visserligen helst önskat, att någon nedsättning
i den nuvar. tullen för denna vara kommit att äga
rum; men då Stats- och Riksg. verkens knappa tillgångar ej
för närvar. Jära medgifva sådant, inskränker jag mig till
anhållan örn propos. till bifall å Utskrs förslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla Utsk:s yttrande i fråga om sill, ali annan.
Ropades ja och nej.
Den 16 December f. m.
H. Et. hemställde, om R. o. Ad. behagade, på sätt uti
en af anmärkningarna vid itsta betänk, blifvit föreslaget,
bestämma införseltullen å denna artikel till 24 sk. pr t:na.
Ropades nej.
H. Ex. hemställde, om Ståndet beliagade besluta, att
samma tull skulle bestämmas till 4° sk. pr t:na.
Ropades starka ja, blandade med nej.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade i anledn. häraf,
det han ansåg ja hafva öfverröstat nej.
Hr Stuart begärde votering.
Gr. von Fersen: Till den värde ledamoten, som begärt
votering, hemställer jag, om han icke derifrån skulle
vilja afstå på den grund, att frågan ändock blir föremål
för votering i förstärkta StatsUtsk. PresteSt. har nemi. bifallit
Utsk:s betänk., och IiondeSt. har åsatt denna artikel
en tull af endast 24 sk. Således finnas redan stridiga beslut,
hvaröfver votering måste ske i förstärkta Utsk., och
för att bespara tiden tager jag mig således friheten hemställa,
om vi ej kunna undvika att här votera öfver frågan.
Hr Stuart: Med anledn. af den utaf Gr. v. Fersen nu
meddelade upplysning, och då jag är öfvertygad, att tullen
å ifrågavar. artikel vid den förestående voteringen derom i
förstärkta StatsUtsk. icke kommer att bestämmas högre, än
den för närvar, är, vill jag afstå från min nu gjorda begäran
om votering.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att sedan Hr
Stuart nu afstålt från sin begäran af votering, och den ej
af någon annan blifvit yrkad, R. o. Ad. bestämt införseltullen
å sill, ali annan, till 4° sk. pr t:na.
Frih. Rantzou: Jag anhåller blott att i prof. få antecknadt,
det jag helt och hållet delar Hr Stuarts åsigt i
denna fråga.
Ströming; fransar, galoner och snören; frukter
och bär; frö; färger: mus sel färger i lådor;
gardiner; garn, kar du lis-, otvinnadt eller odubbleradt,
eller s. k. k 1 äd m ak a re gar n; hattar, Italienska;
hattar af läder, fiskben, papper, trä
eller rötter.
Utsk:s yttranden biföllos.
Hudar och skinn.
Gr. von Fersen: Genom ett tryck- eller skriffel har
vid artikeln hudar och skinn i Utsk:s förslag till tulltaxa
utförseltullen blifvit införd i runstyckscolumnen i stället för
skillingscolumnen. Jag finner dock, att PresteSt. rättat
detta misstag, och anhåller således om afslag å Utsk:s be
-
Don 16 Deeerabe» f. m.
tänk. samt antagande af PresteStrs beslut, nemi. 4 sk. utförseltull
för torra hudar och skinn, och a sk. för saltade
och råa.
Frih. Rantzou: Jag är förekommen af Gr. v. Fersen
och förenar mig med honom.
R. o. Ad. beslöt, att utförseltullen å denna artikel skulle
bestämmas till 4 sk. för hudar och skinn, oberedda,
torra samt lill a sk. för saltade och råa.
Humla; hår, mennisko-; ingefära;
Utsk:s yttranden biföllos.
Instrumenter, fältskärs-.
Frih. Rantzou: Jag instämmer i Hr Cederschjölds förra
gången gjorda anmärkn. i afseende på fältskärs-instrumenter.
De böra ej fördyras och således draga låg tull. Jag
hemställer i anledn. häraf, om icke 10 proc:s införseltull
kan anses tillräcklig.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla Utsk:s yttrande, rör:de denna artikel.
Ropades nej.
H. Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade å fältskär
s-instrumenter bestämma den tull, Hr Cederschjöld
i sina vid första betänk, gjorda anmärkntr yrkat.
Ropades ja.
Frih. Rantzou: Det synes, som Hr Gr. o. Landtm,
ämnade vid föredragningen öfverhoppa alla de artiklar i
tulltaxan, som icke finnas upptagna i Utsk:s sednare utlåt.
N:o 45. Jag får derföre här begära uppmärksamhet på artikeln
hampa, lör hvilken, såsom ett råämne, som är af
största vigt för våra repslagerier och vår sjöfart, jag anser
införseltullen böra nedsättas till 2 r:dr pr Sk& i stället för
4, som Utsk. föreslagit.
Gr. Posse: Jag har i afseende på föredragningssättet
samma erinran att göra som Frih. Rantzou; men sedan vi
nu redan så långt framskridit i pröfningen af de särskilda
artiklarna, hemställer jag, om ej den lätta behandlingen är,
att vi nu fortsätta pröfningen af betänk. JV:o 45 och sedan
återgå till de öfriga i samma utlåt, icke omnämnda artiklarna.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att orsaken,
hvarföre han till Ståndet föreslagit, att föredragningen skulle
ske enligt utlåt. JV:o 45, varit den, att alla de punkter af
betänk. N:o 29, vid hvilka anmärkn. i något Stånd blifvit
gjord, finnas i JV:o 45 särskildt upptagna. H. Ex:s mening
bade varit att, sedan sistnämnde utlåt, blifvit genomgånget,
till
Den 16 December f. m.
till R. o. Ad. hemställa, om Ståndet behagade bifalla de
punkter i betänk. N:o 29, vid hvilka inga anmärkntr blifvit
gjorda. II. Ex., sorn väl förmodat, alt inga andra anmärkn:r
skulle komma i fråga vid det första betänk, än de,
som redan blifvit gjorda, ansåg likväl, att, sedan utlåt. JN:o
45 blifvit genomgånget, det stöde livar och en öppet att
anmäla de rättelser, han önskade uti sådana punkter, hvilka
ej i sistnämnde utlåt, finnas upptagna.
Gr. von Fersen: Vid uppställningen af det sednare
utlåt, insåg man väl i Utsk., alt några artiklar, emot hvilka
ingen anmärkn. blifvit gjord, här skulle komma att förbigås;
men då frågan endast var att besvara gjorda anmärkn.
T, ansåg Utsk. det vara tillräckligt, att RiksStln sattes
i tillfälle att erfara alla ifrågasatta och af Utsk. föreslagna
förändringar. Jag har ansett mig skyldig att redogöra
för denna Ulskfs åsigt, såsom motiv för betänkts uppställning;
men hvad föredragningen angår, instämmer jag
med Gr. Posse, helst jag från början varit öfvertygad, att,
sedan utlåt. N:o 45 blifvit genomgånget, de öfriga artiklarna
skulle företagas till slutligt afgörande.
Hr Hjerta, Lars Joli.: Jag anhåller att få instämma
med Gr. Posse, och får dervid nämna, att ehuru speciella
anmärkntr icke blifvit gjorda vid de i Utskts sednare utlåt,
förbigångna artiklar, gjordes dock förra gången af mig generella
anmärkntr, som äfven innefattade åtskilliga af dessa artiklar.
Jern,
Frih. Rantzou uppläste följande:
Svårligen lärer man kunna motsäga den grundsats, att
de produeter af ett lands konstflit, som utgöra öfverskott
af dess egna behof och äro föremål för export, böla vara
fria från tull eller åtminstone draga den sä låg som möjligt.
Exporten bör ju alltid uppmuntras, och i andra länder
erhållas t. o. m. premier derför. Uti Sverige deremot
draga t. ex. våra förnämsta exportartikiar en, jemnförejsevis
till deras värde på den utländska handelsmarknaden,
ganska dryg tull. Häremot har jag i Utsk. reserverat, mig
och önskar äfven rum i R, o. Ad:s prot. för denna tankeyttring,
den jag önskade se göras gällande i några speciella fall.
Frih. Rantzou tilläde derefter muntligen:
För öfrigt får jag förklara, att jag önskar, att för artikeln
jern i allmänhet, eller af hvad slug som helst, utförseltullen
ej må bestämmas högre, an Tullcomnulleen löreslagit,
d. v. s. 16 sk. pr Skåf för stångjernet, och så vidare
i förhållande till smidet. Hvad särskildt angår gröfre kettingar,
tror jag ej, att de böra draga högre införseltull, an
5 r:dr pr Skål, helst de ännu icke i Sverige kunna tillverkas
af tillräcklig godhet.
17 II. 31
a4*
Deu 16 December f. m.
Gr. von Fersen: Då med artileln jern förhållandet
är sådant, att Utsk. i åtskilliga delar frångått sitt första
förslag, men alla specificerade arter af denna artikel icke
finnas upptagna i sednare utlåt., anhåller jag, att vid föredragningen
måtte följas bilagan lit. A vid betänk. ]V:o 29 eller
sjelfva förslaget till tulltaxa pagg. 16 och 17, der alla
specificerade arter af artikeln jern finnas upptagna. Jag begär
derjemte, att vid propositions framställande skillnad
måtte göras emellan in- och utförseltull; och hvad den sednare
angår, hemställer jag, om icke, i fall någon nedsättning
skall ske, den bör bestämmas efter viss proc.-beräkning,
såsom | eller o. s. v. På det sättet tillgick äfven i Utsk.
Hr Hjerta: Jag ber att få förena mig med Frih.
Kantzou i afseende på utförseltullen å stångjern, och får i
afseende på införseltullen deraf förnya min anmärkn. vid
betänk. N:o 29, nemi. att den bör nedsättas till 4 r:dr. Det
kan ej betviflas, att vissa sorter stångjern finnas, som kunna
från utrikes orter erhållas för bättre pris än hos oss,
och det blir således en riksvinst att uppmuntra införseln
deraf. Jag anhåller i följd deraf om den propos., att införseltullen
å stångjern må nedsättas till 4 r:dr, och är öfvertygad,
att i allt fall ingen införskrifning deraf kommer
att äga rum, utom för ceconomiska behof af sådana sorter,
som bär icke kunna åstadkommas.
Till grund för föredragningen af artikeln jern togs det
med betänk. Wto 29 åtföljande förslag till tulltaxa.
Jern, gjutet, tack- och barlast-.
Utsk:s förslag så till införsel- som utförseltull bifölls.
Jern: bomber och kulor, kanoner, stycken,
nickhakar och mörsare samt finare och gröfre
Javetter: införseltull.
Hr Hjerta: Införseltullen å bomber och kanoner m. m.
önskar jag måtte nedsättas till 4 *':dr i likhet med hvad som
blifvit bestämdt för tack- och barlastjern. Efter Preussiska
tulltaxan är tullen å allt gjutgods lika och bestämmes
endast efter vigten, hvilken princip jag anser lämpligast att
äfven tillämpa hos oss.
Gr. Posse: Jag medgifver den siste talaren, alt den
Preussiska tulltaxan i allmänhet är uppgjord efter bättre
grunder än vår; men då jag ej har någon förhoppning alt
få dessa grunder i sin helhet tillämpade hos oss, ulan med
säkerhet kan antaga, att flera undantag komma att äga rum,
tror jag, att ett sådant undanlag äfven här bör gälla, helst
förhållandet är, att artikeln kanoner är bland dem, sorn
Preussen behöfver hemta från oss, icke tvärtom.
Hr Hjerta: Om man erkänner företrädet i ett annat
lands statsceconomiska principer, vet jag intet skäl, att icke
D«n 16 D«e«mber f. m.
ju förr ju hellre börja med tillämpningen deraf hos oss, der
det låter sig göra. Preussens taxa gäller icke blott kanoner,
utan allt gjutgods, för hvilket tullen endast bestämmes
efter vigten; och att tillämpa samma princip hos oss i afseende
på införseltullen å bomber och kanoner, så att denna
blir lika med införseltullen å tackjern, synes desto mindre
vara förenadt med någon fara, som varan utgör en exportartikel
från Sverige.
Gr. Posse: Jag vill endast fästa uppmärksamheten derpå,
att tullvärdet å tackjern är 8 r:dr, men å bomber och
kanoner &c. 32 r:dr. Vill man således consequent följa
samma princip vid tullbestämmelsen å de sednare, som å
tackjernet, skulle införseltullen blifva 16 r:dr, hvilket ir
dubbelt högre, än Utsk. föreslagit.
Frih. Rantzou förenade sig med Gr. Posse.
Gr. von Fersen: Jag är förekommen af Gr. Posse,
och får blott såsom ytterligare skäl för bifall till Utsk:s
förslag erinra, att nu ifrågavar. artikel, enligt i83o års tulltaxa,
är till införsel rent af förbjuden.
Hr Hjerta: Jag vill blott påminna, att i Preussiska
tulltaxan inga tullvärden finnas utsatta, hvarmed också Gr.
Posses från dessa värden hemtade skäl torde förfalla. Jag
skall dock icke vara envis om principens tillämpning i denna
punkt, enär den i sjelfva verket kan anses göra hvarken
till eller ifrån.
Utsk:s förslag bifölls.
Samma artikel, utförseltull.
Hr Stuart: På de af Utsk. i utlåt. N:o 45 anförda
skäl för den deruti föreslagna förhöjning af utförseltullen å
kanoner och stycken m. m., anhåller jag om propos. till
afslag å betänk. N:o 29 och till bifall å förstnämnde utlåt,
i denna del.
Gr. Posse: Utsk:s tillstyrkande i sednare utlåt, af 4
r:dr ulförseltull för kanoner, stycken, nickhakar och mörsare
har endast afseende på sådana piecer, som äro ostämplade
och oborrade, och åsyftar att förekomma utförsel af
tackjern i denna forin. Men hvad borrade kanoner angar,
tror jag utförseltullen deraf böra bibehållas vid 32 sk., på
Sätt Utsk. föreslagit.
Gr. von Fersen: Dét var ertdast för att upplysa Hr
Stuarts misstag om Utsk:s mening, som jag begärde ordet,
men har numera efter Gr. Posses yttrande iutet att tillägga.
Utskts förslag bifölls.
Jern: kanoner, stycken, nickhakar och mörsare,
ostämplade och o borrade, samt hällar öfver
1* tums tjocklek: införseltull.
Den 16 December f, p,
Gr. von Fersen: Utsk. har i sednare utlåt, frångått
sitt första förslag i afseende på oborrade kanoner ra. ra.
så vida, att Utsk., med bibehållande af införseltullen till
2 r:dr 24 sk., förhöjt utförseltullen från 3 r:dr 16 sk. till
4 r:dr. Man befarade nemi., att tackjern skulle kunna utgå
i form af oborrade kanoner, och för att förekomma en
sådan illusion af författningen ansåg man utförseltullen böra
sättas lika med den för tack- och barlastjern. Jag tillstyrker
på denna grund bifall tili Utsk:s sednare utlåt, i
denna del.
Frih. Rantzou: För min del önskar jag, att R. o.
Ad. måtte instämma i Tullcommitte'ens förslag, hvad utförseltullen
angar, eller bestämma den till 3^ r:dr. Ett betydligt
arbete är redan påkostadt dessa oborrade kanoner,
och jag ser således ingen fara, om de emot en sådan tull
utskeppas.
Gr. Posse: Jag vill endast inskränka mig till den begäran
hos II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att särskild propos.
må framställas å in- och utförseltullen af ifrågavar. artikel.
Hvad den förra beträffar, tillstyrker jag bifall till betänk.
N:o 29; men i afseende å den sednare bifall till utlåt.
N:o 45.
Utsk:s förslag till införseltull bifölls.
Samma artikel, utförseltull.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
antagande af det uti utlåt. N:o 4^ föreslagna tullbelopp.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
Då II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, i anledn. häraf förklarade,
att ja öfverröstat nej, begärde Hr Hjerta votering
och att Tullcommitte'ens förslag måtte blifva contrapropos:n.
Gr. von Fersen; Jag vill endast i anledn. af Hr Hjertås
föreslagna contrapropos. upplysa, att TuIlcommitte'en
ansett ifrågavar. artikel böra vara till utförsel förbjuden.
Frih. Rantzou: Jag kan ej finna annat, än att Hr
Hjerta har rätt uti sin åsigt, och instämmer med honom.
Gr. Posse: Som ledamot af Tulleomrnitte'en kan jag
vitsorda Gr. v. Fersens uppgift, att committe'en ansåg oborrade
kanoner och stycken m. m. böra vara till utförsel förbjudna.
Hr Hjerta: På det vi må komma ifrån all tvist om
Tul!committe'ens förslag, anhåller jag, att contrapropostn
må, oberoende deraf, ställas på en utförseltull af 2 r:dr
24 sk.
Frih. Rån tzou: Jag förenar mig om den contrapropos.
, Hr Hjerta nu sednast begärt. Jag kan för ingen del
Den 16 December f. m.
anse oborrade kanoner böra bebandlas lika med tackjern,
enär de utgöra en redan i betydlig mån förädlad vara.
Gr. Horn: Jag äger ej mycken kännedom i rnasmästeriet;
men jag skulle tro, att det måste vara ganska lätt att
gjuta tackjernet i form af kanoner, och jag instämmer således
med Gr. Posse, att utförseltullen å allt sådant gjutgods
bör blifva i likhet med hvad som är bestämdt för
tackjern.
Gr. von Fersen: Jag anhåller att få fästa uppmärksamheten
på den practiska sidan af frågan. R. o. Ad. har
vid ett föregående tillfälle yttrat sig för behofvet af fortfarande
förbud mot utförsel af tackjern, och säkert blir tackjernet
den sista artikel, som af Regeringen tillätes till utförsel.
Men under sådana förhållanden hemställer jag, till
hvad ändamål lägre tull här skulle bestämmas än för tackjern
i allmänhet, om det blir till utförsel tillåtet. För att
förebygga illusion af författningen synes det alldeles nödvändigt,
att ställa begge dessa ifrågavar. artiklar i parite'
med hvarandra; och ingen fara kan deraf uppkomma, enär
Regeringen i allt fall har tillfälle att nedsätta tullen, om
den för näringen skulle befinnas för hög. Jag tror således'
det vara alldeles onödigt att upptaga tiden med en votering
i denna fråga, särdeles med afseende på R. o. Ad:s föregående
beslut.
Hr Hjerta: I anledn. af Gr. v. Fersens yttrande vill
jag blott anmärka, att om man förutsätter en afsigt till underslef
genom tackjerns gjutande i form af kanoner, kan
samma underslef ske genom d.ss gjutande tili form af kulor,
hvilkas dimensioner icke i taxan äro utsatta och således
kunna vara af hvilken storlek som helst. Samma förhållande
är ock med många andra saker, för hvilka ingen tull
finnes bestämd, och hvartill tackjernet skulle kunna gjutas.
Jag inser således ingen särdeles vinst af R. o. Ad:s beslut
om förbud mot tackjerns utförsel, och tror vådan af mitt
förslag vara så ringa, att jag ej kan afstå från min begäran'
om votering.
Gr. Posse: Jag får förklara, att jag är bland dem,
som icke önskat förbud mot utförsel af tackjern; men då
detta en gång blifvit beslutadt, är det angeläget, att författningen
i öfriga delar uppgöres på sådant sätt, att förbudet
icke må kunna eluderas, och att sådan illusion kan ske genom
nedsatt tull för oborrade kanoner och hällar m. m.,
derom har hvar och en kunnat öfvertyga sig, hvilken, såsom
jag, sett, huru i Rikets södra stapelstäder export hittills
skett af hällar, som varit gjutna ända till jemt i£ tums,
tjocklek derföre, att i83o års taxa endast förbjudit utförsel
af hällar öfver denna dimension. I Danmark hafva dessa
hällar sedermera blifvit behandlade som tackjern; och det
a 46
Den 16 Deecmbcr f. m.
är således uppenbart, att genom en illusion, hvartill författningen
gifvit anledning, har tackjern i sjelfva verket blifvit
exporteradt, oaktadt del varit till utförsel förbjudet.
Frih. Rantzou: Jag finner mig upplyst af de skäl,
Grina Posse och v. Fersen anfört, och vill derföre ej vara
envis i denna fråga, utan afstår för min del från yrkandet
om votering.
Hr Stuart: Sedan Frih. Rantzou afstått från sin anhållan
om votering, vill jag nu blott förklara, att jag instämmer
uti hvad Gr. Posse sednast y It råd t.
Hr Hjärne, Harald: Jag instämmer likaledes med Gr.
Posse, och föranledes deraf till den hemställan, om icke kulor,
sorn öfverstiga den vanliga dimensionen, afven böra sättas
under samma kategori med oborrade kanoner och stycken.
Jag finner nemi. Hr Hjertås anmärkn. i detta afseende
riktig och befarar, att samma underslef dermed kan äga rum.
Hr Hjerta: Jag måste vidhålla min begäran om votering,
och får för öfrigt blott nämna, alt jag ej kan godkänna,
att det betraktas som illusion af författningarna eller
som tullförsnillning, om näringsidkaren utför sin vara i tillåten
förm; ty intet lagbrott kan här, såsom i andra fall,
anses begånget, då näringsidkaren vidtager sådana utvägar,
sorn finnas i lagen medgifna.
Gr. Björnstjerna, Magn.: Mig synes frågan bero på
undersökning, huruvida man anser export af tackjern fördelaktig
eller icke. Alla de ledamöter, som voterat för tillåtelse
att utföra tackjern, böra således här votera för den
lägre tullen; de andra åter för den högre tullen, som förekommer
export. För min del tror jag, att vi genom förbättrade
methoder snart skola få öfverflöd på tackjern, och
att man således bör befordra exporten deraf i form af kanoner
och hällar, sedan vi genom det fattade beslutet äro
bundna vid förbud mot dess utförsel i vanlig form. Jag
voterar således för den lägre tullen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
komme att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Medan voter:spropos:n uppsattes, tillkännagaf H. Ex,
Hr Gr. o. Land tm., att, sedan R. o. Ad. vid riksdagens
början åt H. Ex. öfverlemnat att utse de ledamöter af Ståndet,
hvilka borde i Talmansconfereucerna deltaga, och H.
Ex. då till en af dem utsett Frill. Palmstjerna, Garl
Otto, inen han nu för en längre tid från riksdagen afrest,
hade H. Ex. efter honom anmodat Gr. Posse, Arv., att i
nämnde confereneer deltaga.
H. Ex. tillkännagaf äfven, att secreterare!! uti Svenska
Academien till II. Ex. öfversändt åtskilliga billetter till Acajityniens
högtidsdags sammankomst d. 20 dennes, hvilka kun
-
Den 16 December f. m. 2£7
de lios ilidd.fiscnlen erhållas af de ledamöter, som önskade
nämnde sammankomst bevista.
Upplästes till justering följande voter:spropos:n:
Den, som anser, att utförseltullen å kanoner, stycken,
nickhakar och mörsare, ostämplade och oborrade, samt hällar
öfver if tums tjocklek bör bestämmas till 4 i:dr skeppundet,
voterar
ja;
den det ej vili, voterar
ne,;
Vinner nej, kommer tullen å ofvannämnda artiklar att bestämmas
till 2 rtdr 24 s^:r skeppundet.
Under voteringen hade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
bortgått samt aflemnat klubban lill Gr. Posse, Arv.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 27.
Nej — 9.
Jern! gamla casse rade kanoner och bomber;
grytor och kittlar, hällar af i| tums tjocklek
och derunder, kakelugnar, lod och lödjor till
vigter, stolpar till gallerverk och ledstänger dertill,
gjutgods till machin er ier och delar deraf,
samt slussportar; allt annat gjutet arbete, ej
specificera dt.
Utskts tillstyrkanden såväl rör:de införsel- som utförseltullen
bi föl lös.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, återkom samt emottog
klubban.
Jernankar# och an kar flyn, införseltull.
Utsk:s förslag bifölls.
Samma artikel, utförseltull.
Frih. Kantzou: Tullcoinmitte'en har föreslagit, att
utförseltullen för ankare och ankarflyn må vara fri, och
deri instämmer jag för min del samt anhåller oin Hr Gr. o.
Landtmis propos. derå.
R. o. Ad. beslöt, att denna artikel skulle vara fri från
utförseltull.
Jern: draggar, arni bultar, hammare, roderjern,
skeppsknäu och smedjestäd, större eller
mindre: i n fö r se 111111,
Utsk:s förslag bifölls.
Sam iu a artikel, u t f ö r s e 11 u 11.
Frih. Kantzou: Äfven här tillstyrker jag, i likhet med
Tullcommitteens förslag, tullfri utförsel.
a43
Den >6 December f. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
biföll Utskrs förslag till utförsellull å den nu föredragna
artikeln.
Ropades ja och nej.
H. Ex. hemställde, om R. o. Ad. ansåg samma artikel
böra vara fri från utförsellull.
Ropades äfven ja och nej.
Hr af Billbergh: Jag finner ingen princip deri att
låta utförseln vara alldeles fri, utan tror, att man å hvarje
artikel bör sätta åtminstone någon tull, för att i tullräkenskaperna
hafva någon controll på beloppet af hvad som utföres,
hvilket i statistiskt hänseende är af mycken vigt.
Hr Stuart: I g:de punkten af de antagna hufvudgrunderna
stadgas: att ali product af in lie ms k konstflit
må kunna utföras, antingen tullfritt eller mot
den lägsta möjliga tullafgift. Jag hade för min del
önskat, att de bär förekommande orden: eller mot den
lägsta möjliga tullafgift, kunnat alldeles uteslutas. Jag
biträder således i afseende på den anmärkta utförseltullen
för nu ifrågavar. artikel Frih. Kantzous mening, helst det
dessutom skulle utmärka en alltför stor inconsequens, om
R. o. Ad. bestämde någon utförseltull för draggar och armbultar
m. ni., sedan ankare och ankarflyn blifvit förklarade
kunna tullfritt utföras.
Frih. Rantzou: Jag är förekommen af Hr Stuart och
anser consequensen oundgängligen fordra samma beslut här,
som i afseende på den näst föregående artikeln. Hvad principen
angår, får jag blott svara Hr af Billbergh, att nödig
controll för kännedomen om beloppet af hvad som utföres i
allt fall ganska lätt kan erhållas, då exportören måste inför
vederbörande tullkammare förete bevis om varans inhemska
tillverkning.
Hr af Billbergh: Jemte det jag icke kan antaga Hr
Stuarts sats, att all product af inhemsk konstflit bör fä tullfritt
utföras, kan jag ej inse något skäl, hvarföre denna artikel
skulle vara alldeles fri, så länge man behåller utförseltull
för flera andra artiklar. Jag skall således begifva
mig dertill, att utförseltullen å draggar och armbultar m.
m. må nedsättas från 32 sk., som Utsk. föreslagit, till 24 sk.;
men att borttaga alf utförseltull kan jag ej medgifva.
Hr Hjerta: Jag kan ej inse något skäl, hvarföre R. o.
Ad. för artikeln jern skulle göra ett undantag från den allm.
regeln, att förädlade varor böra vara fria från utförseltull.
Tvärtom gäller här det ytterligare skäl för regelns tillämpning,
att ingen annan fabriksnäring skattar sä mycket till
staten som jernhandteringen. Jag medgifver visserligen, att
en stor betänklighet består i den inkomst, som på detta sätt
frän
-
Den 16 December f. m.
>49
frångår staten; men för principens skull tror jag, att man
ej bör göra afseende härpå.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag tviflar ej, att de värda
talarne, som nu yrka på tullfri utförsel, skola consequent
påyrka sin sats afven i andra fall, ehuru detta torde medföra
sina svårigheter; och jag anhåller att få fästa uppmärksamheten
derpå, att om man endast vill följa den allm.
grundsatsen, att alla förädlade varor böra vara fria till utförsel,
bör äfven stångjernet vara fritt. Men Ulskrs förslag
är icke grundadt blott på en theori, utan afser äfven att
skaffa inkomster åt staten, och delta är hufvudsaken efter
min åsigt. Vill man deremot anse den statsoeconomiska sidan
som hufvudsak, så hemställer jag, hvar de i3o,ooor:dr
skola tagas, som nu ingå i exporttull för stångjern. Jag
utber mig, att man måtte hafva anstånd med tillämpningen
af sina theorier, åtminstone intilldess man visat, hvarest
staten kan fä sin rembourse.
Hr Stuart: Den nu förevar, frågans afgörande är af
alldeles ingen vigt i hänseende till dess inverkan på statens
inkomster, helst det är upplyst, att årliga exporten af i fråga
var. varuartikel blott uppgår till i3o Sk&. Det är således
utan all farhåga för den härigenom uppkommande statsbrist,
som jag fortfarande yrkar, att utförseln af draggar
och armbullar m. m. må blifva fri från tullafgift, på sätt
som R. o. Ad. redan beslutat i afseende på ankare. Hvad
åter stångjernet angår, skulle jag äfven yrka tullfri utförsel
deraf, derest icke bruksägarne blifvit tillerkänd den fördelen,
att tackjern vore till utförsel förbjudet, för hvilken
högst vigtiga, ehuru, efter min åsigt, obilliga förmån jag
anser dem både böra och kunna betala någon motsvarande
afgift till staten. Jag hoppas emedlertid, att export af tackjern
framdeles skall blifva tillåten, hvarefter jag, för min
del, skall yrka borttagandet afall utförseltull å stångjern.
Hvad ersättningen för den härigenom minskade tullinkomsten
vidkommer, lärer den lätteligen kunna beredas genom ökning
af tullen för colonialvaror.
Hr Hjerta: Min princip är den, att man bör så mycket
som möjligt lätta en betungad näring, helst det är en
alldeles falsk grundsats i jernharidteringen, att man kan taga
sin skada igen genom ökad tillverkning. För öfrigt, och
då man frågat, hvar staten skulle få sin ersättning, får jag
blott hänvisa till II. 0. Ad:s redan fattade beslut om tullen
å caffe, som blifvit förhöjd till 4 sk-> och
beslutet i afseende på socker, hvarå jag förmodar, att tullen
likaledes kommer att höjas till ett belopp, som vida öfverstiger
den här ifrågasatta nedsältningen. Jag gillar fullkomligt
Ilr Stuarts sats, att stångjernet äfven borde vara
17 IL 3 a
Den 16 December f. in.
fritt, men att det har sin ersättning i förbudet mot utförsel
af tackjern, och att detta således först bör försvinna. Från
dessa allm. satser, hvarpå mau tillfälligtvis inkommit, återgår
jag till det förevar, timnet oell förenar mig till alla delar
med Frih. Kantzoit.
Hr Lefrdn: Den tull, som Hr af Billbergh föreslagit,
lärer göra omkring £ proc., enär tullvärdet är upptaget till
60 r:dr pr Skål; och jag hemställer, om en sådan tull kan
anses högre, än näringen förmår bära.
Frih. Cederström: En värd ledamot, Hr Lagerhjelm,
har riktigt fästat uppmärksamheten vid det oformliga deri
att vilja i tulltaxan uppgöra ett statsoeconomiskt system. Sådant
later sig ej göra; men å andra sidan är det klart, alt
alla sådana artiklar, som produceras utöfver landets behof,
både kunna bära en exporttull och böra beskattas, 0111 man
ej vill gynna den ena näringen på alla öfriga samhällsclassers
bekostnad. Efter Hr Stuarts sats skulle det vara riktigt,
att, då omständigheterna föranleda till förbud mot
spannmålsutförsel, man likväl tillät, att mjöl tullfritt utfördes;
men hvar och en finner orimligheten deraf, och huru
angeläget det således är att hålla sig vid den enda frågan;
hvad näringen kan bära.
Ilr Lagerhjelm: Så mycket jag annars yrkar på principsenlighet
i de åtgärder, som vidtagas, anser jag det likväl
gränsa till omöjlighet att få en fullt principenlig författning
i detta ämne uppgjord inom RiksSim och knappt i
Utsk. I Tullcommitteen sökte man att vinna detta ändamål
genom beräkningar, hvad hvarje nedsättning eller förhöjning
skulle gifva för resultat i inkomster; men jag hemställer,
huru det är möjligt att här ingå i sådana beräkningar. Man
åberopar beslutet om ökad tull å caffe såsom ersättning för
den nedsättning, som man nu yrkar; men om det ej iyckades
att göra det förra beslutet gällande i de öfriga Stånden,
skulle ju resultatet kunna blifva en nedsättning i det hela^
Min önskan är derföre, att man söker komma ifrän saken
på ett lättare sätt, än att vid hvarje särskild punkt åberopa
principen
Hr Hjärne: jag vill blott erinra, att om de liberala
theorierna göras gällande i all den utsträckning, som vissa
talare deråt gifvit, skulle lätt én missräkning i statsbristsumman
kunna uppstå. För min del tror jag, att en missräkning
redan ägt rum i afseende på brähnvinsskatlen, och
om man nu gör nedsättning i Utsk:s förslag till tulltaxa, är
det gifvet, att bristen blir ännu större. Jag tror för Öfrigt
det icke vara consequent att tala om Sveriges alltför dryga
beskattning och ändock ej vilja tillåta dess öfverflyttning så
mycket sorn möjligt till indirecta skatter.
Gr. von Fersen: I anledm af Hr Lagerlijelrns yttran
-
Den 16 December f. m.
de vill jag blott upplysa, att exporten af draggar och armbultar
m. m. i medeltal utgjort i3o Skäf och högst uppgått
till 2i3 Sk$, hvaraf man således lätt kan finna, huru mycken
inkomst skulle förloras genom fri utförsel af denna artikel.
Med afseende på obetydligheten af detta belopp biträder
jag gerna för min del, att artikeln ina blifva tullfri
såsom en uppmuntran för fabricationen deraf. Jag finner
äfven, att Tullcommitte'en föreslagit detsamma, och förmodar,
att det skett på samma grunder.
H. Ex, Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade besluta, att den nu föredragna artikeln borde vara
fri från utförseltull.
Ropades ja och nej.
Hr Lefren: Jag anhåller, att propos. först framställe^
till bifall å Utsk;s betänk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla Utsk:s förslag till utförseltull på denna artikel.
Eopades ja och nej.
Hr af Billbergh: Jag får hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla,
att propos. nu må framställas på det förslag, jag tagit
mig friheten att göra, eller att utförseltullen för draggar
och armbultar m. m. bestämmes till 24 sk
Hr
Hjerta: Jag får i anledn. af Hr af Billberglis begäran
erinra, alt Frih. Kantzous förslag blifvit frainstäldt
föle Ilr af Billberglis, och att propos. derå således nu bqr
följa i ordningen.
Efter förnyad propos. beslöt R. o. Ad., att den nu föredragna
artikeln skulle vara fri från utförseltull.
Jern: stång-, platt, f tum tjockt och deröfver,
under 12 tums bredd, af större elier mindre
längd, fyrkant öfver -f tum, längre eller kortare?
införseltull.
Gr. von Fersen: Då jag är af den öfvertygelse, att
Tullcommitte^ens förslag till införseltull å stångjern är det
inest lämpliga, anhåller jag, för att bereda brukshandteringen
någon fördel, hvaraf den synes vara i behof, om propos.
till bifall å Tullcommitle'ens förslag i denna del.
Hr Lagerhjelm: I Tullcommitte'en stadnade man i
det beslut, att införsel af stångjern skulle fortfarande vara
förbjuden; och jag tillstyrker för min del, att R. o. Ad. må
antaga detta beslut.
Ilr Hjerta: Jag kan ej annat än vidhålla min förut
gjorda anmärka., att stångjern bör vara lill införsel tillätet
emot en tull af 4 r:dr, helst ingen kan komma att lida derpå,
enär vårt jern i allt fall alltid kan med fördel exporte
-
D«n 16 December f. m.
ras, och det endast kan blifva fråga om import af sådana
utländska sorter, som erfordras för vissa särskilda ändamål.
Hvad åter vidkommer den siste talarens förslag att helt och
hållit förbjuda stångjern till införsel, inser jag intet skäl
dertill; och det skulle dessutom strida emot den af R. o.
Ad. redan antagna princip att icke stadga förbud för någon
artikel utom för tackjern.
Gr. von Fersen: I anledn. af den siste talarens yttrande
får jag för min del tillstyrka, att införseltullen må
blifva sådan, Utsk. föreslagit, d. v. s. 8 r:dr, helst delta
öfverensstämmer med den i allmänhet antagna principen att
bestämma en införseltull af 5o pioc. för alla sådana artiklar,
som hittills varit till införsel helt och hållet förbjudna.
Då det för öfrigt beror på K. M. att i allt fall nedsätta
tullen, om sådant skulle finnas lämpligt, vet jag ej, hvartill
det tjenar alt här tvista om den saken. Vida värre vore,
örn tullen nu bestämdes för lågt, ty detta skulle möjligen
kunna afhålla Regeringen från att . alls medgifva någon tillåtelse
till införsel.
Frih. Rantzou instämde med Gr. v. Fersen.
Hr Hjerta: Jag anser denna fråga så vigtig, att det
torde förlåtas mig, om jag icke kan taga i betraktande det
uppehåll i tid, som denna discussion medför. Jag ber alt
få fästa uppmärksamheten derpå, att det med en införseltull
af 8 r:dr blir alldeles omöjligt att införa utländskt stångjern,
äfven då man deraf kan vara i behof för något särskildt
ändamål, der t. ex. det Engelska jernet genom arbetssättet
har företräde framför det Svenska. Deremot
skulle sådant väl kunna löna sig med en tull af 4 r:dr. I
anledn. åter af Gr. v. Fersens yttrande vill jag blott erinra,
att jag, i motsats emot honom, tror ett stadgande i
denna del från R. St:s sida vara väl behöfligt, emedan missförstådda
interessen säkerligen annars skola göra allt, för
att hos Regeringen förekomma all tillåtelse till införsel af
utländskt stångjern.
Hr Lagerhjelm: Då en ledamot önskat, att man måtte
gifva skäl för sin åsigt, vill jag med få ord uttala skälen
för min. Jag anser Svenska jernhandteringen just nu stå på
punkten att frångå det föråldrade system för handteringens
bedrifvande, som hittills ägt rum, och denna tidpunkt amf
vigt för hela landet, då man besinnar, att det är fråga om
en näring, som är utbredd på fjerdedelen af Rikets yta.
Men kan något otjenligare finnas, än att just du näringen är
på väg att omskapa sig sjelf och således som mest är i behof
af skydd och capital, kan något otjenligare finnas, säger
jag, än att just i en sådan tidpunkt fråntaga näringen
det skydd, den hittills haft? Ville _man blott vänta något
litet, så är jag öfvertygad, alt den tidpunkt icke skall vara
Den 16 December f. m.
253
långt aflägsen, då detta skydd icke mera skall behöfvas. Jag
medger väl, att Engelska jernet för närvar, är i vissa afseenden
tjenligare än det Svenska: men att nu underlätta införandet
deraf skall otvifvelaktigt för Svenska bruksidkaren
medföra den följd att i hög grad motverka lians bemödanden
både för nedsättning i tillverkningspriset och för varans
förbättrade qualitet.
Den af Utsk. föreslagna införseltull bifölls.
Hrr Hjerta, Stuart och Dalman reserverade sig
emot detta beslut.
t
Samma artikel, u t f ö r s e 11 u 11.
Gr. von Fersen: Under åberopande af livad jag nyss
nämnde, anhåller jag om den propos., att utförseltullen å
stångjern må; i enlighet med TuIlcommitte'ens förslag, bestämmas
till 16 sk.
Hr Lagerhjelm: Jag är förekommen af den siste talaren
och förenar mig med honom på samma grunder, som
jag nyss anfört mot underlättad införsel af utländskt jern.
Hr af Billbergh: Jag delar deras öfvertygelse, som
tro, att den nuvar. exporttullen å stångjern är för hög,
särdeles med afseende på varans numera fallna värde; men
jag kan derföre ej ingå på en nedsättning ända till 16 sk.,
utan vågar vördsammast föreslå, att utförseltullen må bestämmas
till 24 sk., såsom en lämplig medelväg. Troligen
qvarblifva de öfriga Standen vid Utsk:s förslag, och om vi
gå till en motsatt ytterlighet, fruktar jag, att vi tappa i
förstärkta Utsk.; hvaremot vi möjligen der kunna vinna, om
vi hålla oss vid ett medium af 24 sk.
Frill. Rantzou: I enlighet med den princip, jag förut
påyrkat, anhåller jag om propos. på 16 sk. utförseltull för
stångjern och är för öfrigt förekommen af Gr. v. Fersen,
med hvilken jag instämmer.
Hr Lagerhjelm: I Tul!committe'en ansåg man näringens
behof fordra fri export eller ingen utförseltull; men
man bestämde den dock till 16 sk., med afseende på statens
behof af inkomster. Af samma skäl vågar jag ej heller för
niin del gå längre än Tullcomniittceu, men finner också intet
skäl att gå derutöfver.
Ilr Lefre'n: Jag instämmer i den princip, som Frih.
Rantzou framställt, att nemi. syftemålet vid tullafgifternas
bestämmande bör vara att så litet sorn möjligt betunga exporten
af förädlade varor. Här förekomma dock tvenne omständigheter,
sorn måste tagas i betraktande: den ena är
statens behof af tullintrader, och denna sida af saken har
redan klart och fullständigt blifvit utvecklad af Hr Lagerhjelm;
den andra omständigheten är, att förhållandet blir
354
Den 16 December f. m.
belt annorlunda, då man besinnar, att största delen af Svenska
jernet icke utskeppas för Svenska köpmäns rakning. Det
är nemi. bekant, att J af vår jernexport går för utländningens
räkning, som redan förut blifvit ägare deraf, och hvarje
nedsättning i exporttullen blir således utländningens vinst.
Jag tillstyrker på dessa skäl bifall till Utsk:s betänk.
Frih, Klingspor, Maur.: All exporttull på förädlade
varor är oformlig, och så länge den bibehålies, skola vi aldrig
kunna tälla med utländningen, som uppmuntrar till export
genom exportpremier. Men som statens behof af inkomst
äfven måste tagas i beräkning, tillstyrker jag, att
utförseltullen å stångjern må bestämmas till 16 sk.
Frih, Rantzou: Såsom svar på Hr Lefre'ns anmärkn.,
att en nedsättning icke skulle komma Svenska köpmannen
till godo, får jag förklara, att jag med den lägre tullen afser
landets interesse och icke blott köpmannens,
Hr Dalman: Det är ett misstag af Hr Lefre'n, då
han tror, att vinsten af nedsättning i exporttullen å stångrjern
skulle stadna hos utländningen, ty jernpriset på vår
marknad beror dels på utländningens behof och efterfrågan,
dels förnämligast uppå jernpriset å den utländska marknaden;
och det så betydliga sänkta priset på Engelska jernet
å verldsmarknaden är den förnämsta orsaken till vårt
jerns nuvar. låga pris. Om nu exporten blir tullfri, men
jernpriset bibehåller sig på den utländska marknaden, är det
således gifvet, att utländningen kommer att betala lika mycket
som nu för jernet, och att den nedsatta tullen blir en
vinst för vår industri och vår handelsvåg. Jäg tillstyrker en
utförseltull af 16 sk. pr Skåf,
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag har begärt
ordet för att besvara Hr Lefre'ns yttrande, att en tullnedsättning
blott skulle komma utländningen till godo; jag är
dock numera förekommen af Hr Dalman och kan ej finna
annat, än att Hr Lefre'ns sats förutsätter, att utländningen
icke skulle kunna räkna, om han ej vid prisets bestämmande
tager i beräkning verkan af 16 sk, till eller frän i tullen.
Hvad sjelfva saken för öfrigt angår, är jag af den tanka,
att alla exportvaror böra vara tullfria; men som påyrkandet
af denna sats troligen ej skulle leda till något resultat,
förenar jag mig med dem, som här yrkat en tull -  bestämmelse af 16 sk,
Hr Lefre'n: Visserligen är förhållandet sådant, alt saken
i sjelfva verket beror vid prisets bestämmande på en
addition eller subtraclion af skillnaden i tullen; men jag
tror, att den följd, som jag framställt, ändock icke skulle
Uteblifva. Jag åberopar härom Frih, Kantzou’s erfarenhet,
och hemställer, örn det ej är förhållandet med de flesta jernköp,
att när utländningen här har en commissionär, förfrå
-
Oen 16 Decomber f. m.
gar lian sig först, huru stor tullen nu är, och då coromissionären
härtill svarar, att den blifvit nedsatt 20 sk., säger
utländningen: som omkostnaderna nu äro 20 sk. mindre, påräknar
jag att få jernet för 20 sk. bättre pris; och det är
gifvet, att bruksidkaren ej får mer än förr och alt vinsten
blir utländningens.
Frih. Rantzou: Jag anser mig skyldig att upptaga Hr
Lefréns till mig ställda Uppmaning, och får i anledn. deraf
förklara, att jag anser det för Sverige likgiltigt, örn Svenska
jernet exporteras på commission eller icke. Exportören
väljer i detta afseende det sätt, som han anser för sig fördelaktigast,
och det är sahnt, att största delen af vårt jern
nu skeppas på commission; men jag kari icke tro ulländningens
commissiönärer vara så allsmägtiga, att de skulle kunna
betaga bruksidkaren dess fördel af en tullnedsättning.
Hr Dalman: Om mari antager Hr Lefréns sats, att
jernpriset faller genom minskad tull, skulle deraf följa, att
detta pris kornroe att stiga genom ökad tull; men så är det
icke, ty en ökad tull skulle blott leda till att förstöra vår
jernhandléring, genom att minska den redan nog ringa vinsten
å tillverkningen. Så länge nemi. utländningen kan få
jern äfven från andra ställeri ari Sverige, är det tydligt, att
lian ej kan tvingas att bär betala allt, hvad man begär, utan
betalar han i allt fall blott efter varans relativa värde på
verldsmarknadeO; Således faller priset ej heller genom en
tullnedsättning. Det är visserligen beklagligt för våra bruksidkare,
att så få af dem sjelfva kunna sälja sitt jern, af
brist på förlag; men då priset i verldshandel är, oberoende
af tullen, bestämdt, lära de valej vara så enfaldiga, att de
icke för egen del draga fördel af en tullnedsättning. Det
kan för öfrigt vara likgiltigt, hvem som får vinsten, antingen
bruksidkaren eller köpmannen, ty landet har alltid vinsten
af en större jernexport och större öfverskott af vexlar till
betäckande af importen.
Hr Hjärne: Jag instämmer för min del med Hr Lefrén,
och vill blott erinra, att den nu ifråga var. tullnedsättningen
skulle verka till en nedsättning i tullinkomsterna af
mer än 100,000 r:dr. Jag har visserligen intet emot, att
jernverken få all möjlig lättnad; men jag måste äfven taga
i betraktande statens behof af inkomster. Jag vet väl, att
man säger: detta är en inskränkt åsigt till sin princip; men
då fråga är om de directa skatterna, hör jag icke detsamma
sägas. Jag röstar för Utskts betänk.
Hr Stuart: Om man anser den föreslagna lindringen i
utförseltullen å stångjern komma hvarken bruksidkaren eller
Svenska köpmannen, utan endast den utländske handlanden
till godo, inser jag ej skälet, hvarföre man icke påyrkar
och bestämmer denna tulls förhöjning ända till id
a56
Den 16 December f. m.
r:dr Sk®. Det synes dock vara obestridligt, att en sådan
tull äfvensom hvarje tullförhöjning skulle skada näringen
och vara menlig för dess idkare, 'samt att följaktligen motsatsen
häraf eller hvarje nedsättning i utförseltull är förmånlig
för densamma. Jag anser det för öfrigt icke heller vara
lämpligt och välbetänkt att åstadkomma ökade intrader
för statsverket genom hög beskattning på näringarnas och
konstflitens produeter, enär man härigenom minskar sjelfva
förmågan till produetion, hvilken ar den enda säkra grundvalen
för ett samhälles stigande och fortfarande välstånd.
Jag fäster emedlertid, på sätt jag tillförne yttrat, mindre
vigt vid denna fråga, så länge bruksidkarne, i följd af det
stadgade förbudet mot tackjcrns utförsel, äro försäkrade att
erhålla sitt behof af denna rudimaleria till det pris, som de
behaga bestämma. Men för att consequent fullfölja den bana,
Ståndet förut beträdt genom antagandet af Tullcommitte'eus
förslag i afseende på de föregående punkterna af
artikeln jern, tillstyrker jag, att R. o. Ad. måtte jemväl bifalla,
hvad Frih. Rantzou, i Öfverensstämmelse med bemälda
committé', rörtde utförseltullen å stångjern föreslagit.
Hr Lefren: Från rr\ilt påstående har Hr Dalman velat
härleda, snart sagdt, hvilken orimlighet som helst, det
behagat honom att uppställa. Om Hr Dalman anser en förhöjning
i tullen kunna hafva samma påföljd som en nedsättning,
må det vara honom förbehållet. Jag har icke yrkat
någon förhöjning; men antagom äfven, att tullen förhöjdes
t. ex. 4 sk-j så '/ove det ju möjligt, att då commissionären
härom underrättade den utländske köpmannen, kunde denne
svara: å ja, bruksidkare!] bör ej lida för det, jag kan
ändock köpa för samma pris. Sådant är deremot icke tänkbart,
om tullen förhöjes ända till 8 r:dr, och detta bevisar,
att roan ej får drifva en sats till ytterlighet. Jag har
endast påstått, alt följden af en nedsättning här skulle blifva
förlust för Riket i intraderna, utan någon verklig nytta
för näringsidkaren; och det är ur denna synpunkt, som jag
gjort min framställning. Jag vädjar ännu en gång till Frih.
Rantzou, om min sats är fullkomligt oriktig. Säger Frih.
Rantzou, att jag misstagit mig och har fullkomligt orätt,
skall jag afstå ifrån allt påstående; men i annat fall tror
jag det vara skäl för R. o. Ad. att taga saken i öfvervägande.
Hr Dalman: Jag har icke varit så lycklig att blifva
öfvertygad af Hr Lefre'ns sednaste deduetiön; och det förefaller
mig ännu klart, alt om en nedsättning i tullen icke
tillgodokomme bruksidkaren, utan utländningen, skulle den
sednare äfven få vidkännas förlusten på en förhöjning. För
öfrigt är jag öfvertygad, att om äfven jernpriset skulle fällas
några sk., vore det af ringa vigt mot fördelen att be
for
/
-
Den i6 December f. m.
fordra varans tillverkning och export. Dessutom bör äfven
märkas, att i Götheborg existerar för närvar, hos köpmännen
ett för jernverksägare högst menligt interesse, atl nemi.
sänka jernpriset; ty commissionärerna eller fÖrlagsroännen i
Götheborg beräkna sin provision, icke efter det saldo, sorn
tillflyter bruksägaren, utan för hvart Sk$, som säljes, och
de äro sålunda blott interesserade af att sälja så många Skåf
som möjligt för hvad pris sorn helst Men detta förhållande
bör ändras, och dertill tior jag, att en nedsättning
i tullen kan bidraga, såsom medel alt komma bruksidkarne
till hjelp, så att de kunna sälja directe.
Frih Kantzou: Jag har redan besvarat Hr Lefrens
fråga, då jag sagt, att det är likgiltigt, om jernexporten
sker för commission eller icke, och att detta helt och hållet
beror på hvad köpmannen finner för sig fördelaktigast.
Jag får nu blott tillägga, alt jag alldeles icke tror bruksägarne
stå under något förmynderskap af utländningens commissionärer,
och att man med säkerhet kan antaga, att priset
på jernet kommer att stiga i samma mån, tullen nedsättes.
B. o. Ad. bestämde utförseltullen å den nu föredragna
artikeln till 16 sk. pr Skåf.
Fortsättningen af detta mål uppskjöts till eftermiddagsplenum.
H. II. o. Ad. åtskiljdes kl. § till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Tisdagen den 16 December 1834-
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utskrs utlåt. N:o 4^ i
anledn. af gjorda anmärkntr vid betänk. Wto 29, angtde stora
sjötullsbevillningen.
Jern: band- och platt-, under f- tum tjockt,
bult- och galler-, samt sänksmide, rundt eller
kantigt, knip- och fyrkant af ■§• tum och derunder,
skär- och klipp-jern, saltpanneplåtar, tum
tjocka och deröfver samt af 12 tums bredd och
deröfver: införseltull.
Hr Stuart, Carl Gust.: Sedan R. o. Ad. bestämt införseltullen
å stångjern till 8 r:dr eller 5o proc. af tullvärdet,
vill jag visserligen ej yrka, att enahanda tull å bandoch
plattjern öic. må nedsättas till lägre belopp, än hvad
17 H. 33
258 Den 16 December c. m.
Utsk. föreslagit eller io r:dr, som också utgör 5o proc:s tull;
men jag anser mig dock böra på förhand reservera mig mot
R. o. Ad:s härom fattade beslut.
Utskrs förslag bifölls.
Hr Dalman, Wilh. Fredr., instämde i Ilr Stuarts
reservation.
Samma artikel, utförseltull.
Frih. Rantzou, Joli. Alb.: Jag anhåller om propos.
å ifrågavar. tulls bestämmande till 5 sk., på sätt Tullcommitte'en
föreslagit; oell, i consequens med hvad förut blifvit
beslutadt, hoppas jag, att R. o. Ad. deruppå ingår.
Utförseltullen bestämdes till 5 sk. pr SkÄ.
Jern: plåtar, oförtenta, under ■§■ turn tjocka,
t. o. ni. 6 LÄ vigt, st.: införseltull, j
Utsk:s förslag bifölls.
Samma artikel, utförseltull.
Frih. Rantzou: I consequens med förut fattade beslut
och Tul!committe'ens förslag anhåller jag om propos.
på tullfrihet för utförseln af denna artikel.
R. o. Ad. beslöt, att denna artikel skulle vara fri från
utförseltull.
Jern: plåtar, oförtenta, öfver 6 LU vigt, st.:
införseltull.
Utsk:s förslag bifölls.
Samma artikel, u t f ö r s e 11 u 11.
Frih. Rantzou: Jemväl för denna artikel liar Tullcommitte'en
föreslagit fri utförsel, och jag anhåller om propos.
derpå.
R. o. Ad. beslöt, att denna artikel skulle vara fri från
utförseltull*
Jern: plåtar, för ten ta.
Utsk:s förslag bifölls.
Jern: kettingar, öfver ^ tum tjocka: införseltull.
Frih. Rantzou: I likhet med hvad jag på f. m. yttrat
oell i öfverensstämmelse med den reservation jag bifogat
detta betänk., anhåller jag, att kettingar ej må beläggas
med högre tull än 5 r:dr.
Hr Stuart: Äfven jag anser, lika med Frih. Rantzou
och på de af Hr Frih. anförda skäl, att införseltullen för
kettingar hör bestämmas till 12 r:dr 2,4 sk», hvarå jag altså
anhåller om propos*
Den 16 December e. m.
Hr af Billbergh, Joh. Peter: Frih. Rantzou har
föreslagit, att införseltullen å kettingar må bestämmas, icke
till 12 r:dr 24 sk., utan till 5 r:dr pr Sköl- För min del
protesterar jag deremot af det skäl, att kettingar nu börjat
blifva föremål för vår inhemska tillverkning. Jag vill icke
påstå, att de här tillverkas till samma godhet med de utländska;
men det gifna är, att om man öppnar ett fält för
utländningen att emot låg tull förse oss med denna tillverkning,
skall man undertrycka denna del af inhemska industrien.
Utsk. har föreslagit 25 r:dr tull pr SkÄ å kettingar
af öfver tums diameter; och då synes HrStuarts förslag,
att tullen må bestämmas till 12 r:dr 24 sk., vara en medelväg,
hvarföre jag instämmer med honom.
Frih. Rantzou: Då Hr af Billbergh medgifvit, att
kettingar i Sverige ej tillverkas af tillräcklig godhet, har
jag dubbelt skäl att yrka bifall till mitt förslag. Det är af
högsta vigt, alt de äro säkra och pålitliga, ty derpå beror
ofta betydlig egendom och t. o. m. menniskors lif. Jag anser
således, att tills kettingar af fullkomlig god egenskap
bos oss kunna tillverkas, böra de ej beläggas med hög tull,
tvärtom knappast med någon.
Gr. von Platen, Baltzar Julius Ernst: Då jag i
hufvudsaken instämmer med Frih. Rantzou, i det jag anser
af största vigt, att kettingar, åtminstone de gröfre, hvilka
kunna begagnas till ankartåg, äro icke blott någorlunda goda,
utan af den största möjliga godhet, såvida icke både
gods och menniskor skola löpa fara, så anhåller äfven jag,
att de må få införas mot 5 r:drs tull pr Skåf.
B, o. Ad. bestämde införseltullen till 5 r:dr pr Skfö.
Samma artikel, utförseltull.
Utskts förslag, att denna artikel skulle vara fri från utförseltull,
bifölls.
Utskts förslag 111 i utlåt. N:o 45, V ö r: d e retlactionen
af artikeln kettingar, bifölls.
Jern: kettingar, af -J tums tjocklek och d eril
n d e r.
Frih. Rantzou: Då här endast smärre kettingar äro i
fråga, och deras sämre eller bättre beskaffenhet ej är af
någon så stor vigt som de gröfre kettingarnas godhet, har
jag ingenting att anmärka emot den här föreslagna lullafgiften.
Hvad Utsk. föreslagit såyäl om införseln som utförseln
af denna artikel bifölls.
Jern: p logb i 11 sä m n e n, samt spik o eli nubb: införseltull.
Utsk:s förslag bifölls.
Den 16 December c. m.
Samma artikel, utförseltull.
Frih. Rantzou: Tullcommitte'en har jemväl för denna
artikel föreslagit fri export, och derom anhåller äfven jag.
R. o. Ad. beslöt, att denna artikel skulle vara fri från
utförseltull.
Jern: allt manufactur- och handtverks-smide,
ej specificerad t: införseltull.
Utsk:s förslag bifölls.
S a in tn a artikel, utförseltull.
Frih. Rantzou: Afven för nu ifrågavar. artikel yrkar
jag fri utförsel.
Denna artikel ansågs böra vara fri från utförseltull.
Sedan artikeln jern nu blifvit genomgången, återtogs
Utlåt. J\T:o 45 såsom grund för föredragningen.
Jernskrot.
Utsk:s yttrande bifölls.
Hr af Billbergh: Innan Hr Gr. o. Landtm, föredrog
artikeln jernskrot, märkte jag ej, att artikeln jern var genomgången.
Jag anhåller derföre nu att få reservera mig
mot beslutet om fri utförsel af manufacturjern, emedan jag
anser detta beslut stridande dels emot to:de punkten af de
antagna grunderna för lullhevillningens bestämmande, och
dels emot den jemnlikhet eller enahanda frihet, som borde
äga rum i afseende på producter af alla näringar.
Hr Dalman: Då R. o. Ad. nu slutat sin öfverläggning
ang:de artikeln jern, anhåller jag att till prof. få anmäla
min reservation deremot, att R. o. Ad. i ett föregående
plenum beslutat, det förbud bör äga rum emot utförsel åf
tackjern. Jag anser detta beslut vara i oeconomiskt och industriell
afseende lika skadligt för landet, sorn det i sin
princip är oriktigt, och anhåller således, att min reservation
derom må intagas i prot.
Rol, trä-; koppar, rå.
Utsk:s yttranden biföllos.
Koppar, g å r a d.
Hr Stuart: Bevilln.Utsk. har begagnat anmärkningarna
vid nu ifrågavar. tullbestämmelse, för att komma till ett
aldeles motsatt resultat emot hvad med desamma åsyftades.
Tili sitt förra betänk, hade Utsk. nemi. föreslagit, att gåvad
koppar måtte få utföras emot en tull af 3 r:dr 16 sk.
pr Skg. Dervid gjordes den anmärkt)., att denna tull var
för hög; meri, med underkännande af denna anmärkn., har
Disk. nu föreslagit, att utförseltullen å denna vara må hö
-
Den 16 December e. m.
jas lill 5 r:dr. Enligt committerades förslag borde omförmälda
tullafgift bestämmas till 2 r:dr 24 sk. Då likväl Utsk:s
tillstyrkande i dess förra betänk, utgör en medelväg
emellan committerades förslag, och Utsk:s sednare tillstyrkande,
så hemställer jag, att hvad i förstnämnda betänk, blifvit
föreslaget må bifallas. Hvad åter utförseltullen å kopparplåtar
angår, hade Utsk. jemväl i sitt förra betänk, tillstyrkt,
att densamma måtte bestämmas till 3 r:dr 16 sk.;
men nu har Utsk. föreslagit dess förhöjande till 5 r:dr.
Committerade hafva föreslagit, att tullen måtte blifva 1 r:dr
32 sk. å plåtar äfvensom å kopparbottnar, bleck, spanskgrönhattar,
blindmynt, gjuten spik, s. k. Negros och granulerad
koppar samt uppdjupade och andra ej fullfärdiga arbeten,
å hvilka artiklar Utsk. förra gången föreslog 2 r:dr
32 sk. tull, som nu blifvit förhöjd till 4 r:dr. Jag anhåller,
att Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa den propos.,
huruvida icke It. o. Ad., med afslag å hvad det sednare betänk.
i berörde hänseende sålunda innehåller, skulle finna
skäligt godkänna de tullafgifter, som af Utsk. i förra betänk.
å dessa artiklar föreslogos.
Frih. Rantzou instämde med Hr Stuart.
Med afslag å hvad Utsk. rörtde denna artikel uti utlåt.
N:o 45 yttrat, biföll R. o. Ad., hvad Utsk. uti betänk. N:o
29 föreslagit.
Korgar.
Utskrs yttrande bifölls.
Hr Stuart, Fredr. Christopher: Jag tager mig
friheten anhålla, att Hr Gr. o. Landtm, ville tillåta mig att
gå tillbaka till en redan förbigången titel i tullbetänk., nemi.
artikeln kläder. Den derå föreslagna införseltullen uppgår
till 5o proc., hvilken jag anser vara alltför hög och vida öfverstigande,
hvad våra inhemska handtverkare med skäl
kunna påräkna såsom skyddstull för deras näringar. Om
den nedsättes till 33-£ proc., hvilken i allmänhet och med
få undantag, då särskilda anledningar funnits för en högre
tull, är den högsta af de i tulltaxan förekommande tullbestämmelser,
blir den alldeles tillräcklig; och får jag derföre
vördsamt begära propos. på detta belopp.
Gr. von Fersen, Hans: I anledn. af den siste värde
talarens framställning får jag fästa hans uppmärksamhet
derpå, att R. o. Ad. beslutat att nu genomgå betänk. N:o
45, och att således den, som vill göra anmärkn:r emot de
i TJtsk:s förra betänk, föreslagna tullbestämmelser, som ej i
betänk. N:o 4^ upptagas, först efter sistnämnde betänk:s genomgående
äger att framställa sin mening.
Hr Stuart: Som jag ej var närvar., då det af Gr. v.
Fersen nämnda beslut fattades, har jag varit okunnig der
-
Den 16 December e. m.
om, och får nu anhålla, att min nyss begärda propos. må
förfalla, samt att, sedan betänk. N:o 45 blifvit genomgånget,
mig måtte tillåtas såväl i detta fall som i afseende på
andra artiklar i betänk, JX:o 29 yrka de förändringar, lavilia
synas mig nödiga.
Hr Dalman: Emot det för mig hittills okända beslut,
som R. o. Ad,, enligt hvad Gr. v. Fersen nu uppgifvit, skall
hafva fattat, anhåller jag att få anmäla min reservation,
emedan derigenom det mest oformliga och förvillande föredragningssätt
blifvit stadgadt, då man nu icke ens vet, hvar
nian skall söka den artikel, deri man önskar ändring.
Kreatur.
Hr Stuart, Carl Gust.: Utsk. har här återigen före
slagit en tillökning utöfver den tull, l83o års tulltaxa
samt committerades förslag äfvensom Utsk:s förra betänk,
innehålla. Uti förra betänk, tillstyrktes, nemi., att den förut
stadgade tullen, 5 r:dr, för nötkreatur måtte fortfara; och
då jag ej kan finna skäl att öka detta tullbelopp, helst jag
tror, att införandet af sådana kreatur, för hvilka en tul[afgift
af 5 r:dr kan med fördel betalas, snarare bör befrämjas
än hindras, får jag anhålla örn propos. på bifall tili Utsk:s
förslag i nämnde betänk.
Gr. von Fersen: Jag får endast upplysa, att tullen å
nötkreatur i sednare betänk, blifvit förhöjd med fästadt afseende
derpå, att större delen deraf inkommer från Finland,
för hvilket land en särskild tractat är gällande. Man
ansåg derföre, att tullen å dessa kreatur borde ingalunda
stadgas för låg, utan något höjas, isynnerhet då denna förhöjning
ej komme att drabba dem, hvilka införskrifva kreatur
från länder, der afveln är bättre än hos oss. Att sådana
kreatur få införskrifvas till afvelns förbättrande är af
högre värde, och de kunna således gerna draga den föreslagna
tullen. Hvad särskildt får angår, kunna de tullfritt
få införas. Jag finner således icke några skäl vara för handen
att tillstyrka nedsättning i hvad Utsk. uti dess sednare
betänk, föreslagit, tilan anser det kunna antagas.
Utsk:s yttrande i utlåt. N:o 4-5 bifölls.
Kött; lackerade arbeten; likör er,
Utskjs yttranden biföllos,
L i n,
Hr Lagerhjelm, Pehr? Då lin är bland de artiklar,
som till erforderligt belopp inom landet produceras,
hemställer jag till Bevilln,Utsk:s ledamöter, huruvida några
gkä! blifvit andragna, sora böra verka ändring i Utsk:s förra
förslag, Vi känna, att denna vara t, o. m, utföres från
landet, och då bör en sådan tull derå vara lagd, som kan
landa till uppmuntran för landtbruket.
Den 16 December e. m.
263
Gr. von Fersen: I anlerln. af den siste varde talarens
anförande, utber jag mig att i korthet få referera,
livad sorn låg till grund för Utskrs frångående af dess förra
tillstyrkande och antagande af hvad betänk. N:o innehåller.
Det upplystes nemi. inom Utsk. af personer, hvilka
äro kännare af hvad till seglationen hörer, att icke det
Svenska linet är så starkt och godt, som i och för segelduksfabricationen
behöfves, hvilket isynnerhet skall förorsakas
af mindre kännedom i rötningsprocessen, och derjemte
uppgafs, att i Götheborg några segeiduksfabriker uppstått,
för hvilka det vore nödvändigt, att icke sjelfva råämnet belädes
med alltför hög tull, emedan i sådant fall de förhoppningar
blefve svikna, hvarpå fabrikernas anläggning varit
grundad. Detta var orsaken, hvarföre Utsk. frångick sia
öfvertygelse. För min del känner jag icke, huruvida de
Kyska seglen äro bättre än de Svenska; men på grund af
dessa, utaf sakkunniga personer gjorda, uppgifter trodde Utsk.
sig böra föreslå en lägre tull.
Hr af Billbergh: Jag befarar, att någon ensidighet
legat i de framställningar, hvilka inom Utsk. i detta afseende
blifvit gjorda. Vi hafva haft segeiduksfabriker, när
vi t. o. m. hade skyddstull emot införseln; och skillnaden
emellan de förslag, Utsk. afgifvit, utgör endast 8 sk., emedan
tullen blifvit föreslagen först till i r:dr 8 sk. och nu
till i r:dr. Dessa i r:dr 8 sk. måtte väl icke vara någon
öfverdrifven skyddstull för inhemska tillverkningen, och det
är kändt, att linskötsel hos oss tilltagit både i quantitet och
qualitet derigenom, att man påfunnit ett bättre sätt att röta
linet. Jag kan således ej annat än förena mig i Hr Lagerhjelms
tillstyrkande, att vi måtte vidblifva Utsk:s första
förslag.
Hr Lagerhjelm: Om jag rätt uppfattat Gr. v. Fersens
yttrande, har förändringen i Utsk:s förslag härrört af
a:ne omständigheter, nemi. förhållandet med linrötningen
och segelduksfabricationen. Hvad rötningen beträffar, bekänner
jag, det jag aldrig hört, att det lin, som rotes i de
norra provinserna, ej blir tillräckligt starkt, såvida det ej är
mycket fint. I sådana detailler torde vi ej heller här kunna
ingå; men hvad deremot förefaller klart är, att segelduksfabricationen
inom Utsk. frångick sin första öfvertygelse,
och att denna fabrication uppkommit under en period,
då tullen varit stadgad till i r:dr 8 sk., och då synas mig
segelduksfabrikerna ej böra föranleda någon nedsättning i
denna tull, enär ingen orättvisa dem vederfares genom den
förra tullens bibehållande,. Man synes hafva medgifvit, att
äfven landtbruket bör hafva något skydd för sin fabrication,
oell då blefve en nedsättning i detta fall stridande med den
antagna principen, enär man i allmänhet nödgats medgifva,
att tullen borde snarare ökas än minskas.
a64
Den 16 December e. m.
Frih. Rantzou: Just för att söka följa en princip kan
jag hvarken instämma med Hr Lagerhjelm eller Hr af Billbergh,
utan instämmer jag med Gr. v. Fersen. R. o. Ad.
har genom antagandet af 2:dra och 3:dje punkterna i de
föreslagna tullbevillningsgrunderna sagt, ”att alla råämnen,
hvarå erforderlig tillgång inom landet saknas och hvilka äro
föremål för inhemsk förädling, må införas emot låg tullaF—
gift,” samt ”att sådana råämnen, hvilka äro föremål för landets
egen produetion, beläggas med en, relativt till de i föregående
punkter omnämnda råämnen, högre införseltull.”
Då denna artikel kan rubriceras under båda dessa punkter,
har Utsk. sökt följa en medelväg genom tullens utsättande
till 1 r:dr. I förra betänk, föreslogs 1 r:dr 8 sk.; men deremot
gjordes af Hr Commercerådet Wijk anmärkn., i följd
hvaraf Utsk. fann skäligt föreslå denna visserligen icke betydliga
nedsättning. Jag yrkar propos. till bifall å sednare
betänk., eller tullens bestämmande till x r:dr.
Utskrs yttrande bifölls.
Ljus.
Hr Stuart: Äfven här får jag tillstyrka ogillande af
den tullförhöjning, Utsk:s förslag innehåller. Utsk. har
nemi. för ett LÄ talgljus, hvilket i värde är upptaget till 5
r:dr, föreslagit en tull af 3 r:dr 16 sk., och således nära 75
proc. af värdet, oaktadt Tullcommitte'en tvärtom ansett den
nuvar. tullen för denna vara böra nedsättas till 1 r:dr 32
sk. Jag anhåller om propos. till bibehållande af den tull,
nuvai'. tulltaxa bestämmer, eller 2 r:dr 24 sk.
Gr. von Fersen: Jag anser mig skyldig upplysa, att
orsaken, hvarföre tullen på ljus förhöjts, varit den, att en
ljusfabrikant afgifvit en calcul, hvarigenom visats, att det
icke voi’e någon uträkning att drifva denna fabrication, såvida
icke tullen förhöjdes, i anseende till talgens dyrhet och
den import, som, i följd af tractaten med Finland, kan ske
från Ryssland. I anledn. deraf har Utsk. frångått Tullcommitteens
tillstyrkande och förhöjt tullen. För mig skall det
dock vara likgiltigt, hvilketdera förslaget R o. Ad. behagar
antaga.
Hr Stuart: Jag anhåller blott att, i anledn. af den siste
värde talarens erinran om lättheten och fördelaktigheten
att från Finland, emot en vida lägre afgift än tulltaxan
i allmänhet bestämmer, införa talgljus, få upplysa, att detta
förhå Ilande till hufvudsakligaste delen nu måste hafva upphört,
sedan en ny tulltarif för Finska handeln blifvit af K.
M. under innevar. år utfärdad. Jag tror således, att det
sålunda anförda skäl för en hög tull å denna vara icke numera
är gällande; hvarföre jag också vidblifver min anhållan
om ifrågavai1. tulls bestämmande 'till 2 r:dr 24 sk. LÄ
hvil
-
Den 16 December e. m.
365
hvilket jag anser vara en fullkomligt tillräcklig skyddstull,
såsom motsvarande 5o proc. af varans värde.
Hr af Billbergh: Den rättighet, Ryssland haft att
införa talgljus mot nedsatt tull, fortfar ännu och kommer
äfven att fortfara, så Jange tractaten med Ryssland äger bestånd,
hvarföre vi också öfverhopas med Ryska talgljus.
När nu denna fabrication är lika mycket en husslöjd som en
fabriksrörelse, och till större delen sysselsätter fattiga enkor,
tror jag, att om någon artikel förtjenar hög skyddstull,
är det talgljus. Tullen derå är visserligen för hög i
förhållande till det åsätta värdet; men deremot är detta värde
för lågt, ty vi kunna ej få köpa ljus för 5 r:dr Lgf. Jag
tillstyrker således bifall till Utsk:s betänk, i denna del.
Utsk:s yttrande bifölls.
Malm.
Hr Lagerhjelm: Såvida det är Utsk:s tanke att lägga
en så hög tull på denna artikel, att exporten deraf skall
hindras, skulle jag tro, att den nu nedsatta tullen är för
låg och att väl 5o proc. tull är nödig, såsom i förra betänk.
föreslogs. Jag begär, att Utsk:s här närvar, ledamöter
måtte upplysa, huruvida Utsk. ansett en sådan tull böra
läggas på malm, att den ej kan exporteras; hvarjemte jag
anhåller att få veta, huruvida Utsk. under denna rubrik
upptagit andra slags malmer än jernmalm, såsom coboltmalm,
eller icke.
Gr. von Fersen: Om jag icke missminner mig, är
malm i nuvar. tulltaxa förbjudet till utförsel. Såsom en
princip antogs i Utsk., att sådana artiklar, hvilka i nuvar.
tulltaxa äro förbjudna till införsel, skulle åsättas en hög
skyddstull, och att i sådant fall antingen 5o eller 33-Jproc.
af väi det borde utgöra tullen, allt under presupposition, åtminstone
hvad mig beträlfar, att, i fall tullen finnes vara för
hög, Regeringen kunde nedsätta den, och att således man
hufvudsakligen borde tillse, att tullen ej bestämdes för låg,
och att den deremot utan äfventyr kunde sättas något för
hög. Detta i afseende på den första upplysningen Hr Lagerhjelm
begärt. Den sednare är jag icke i tillfälle att genast
afgifva, emedan jag ej säkert känner tulltaxan utantill,
utan först måste orientera mig deri.
Hr Lagerhjelm: Genom den siste värde talarens yttrande
har jag vunnit den upplysning, att Utsk. velat stadga
en tull, som skulle hindra malmens utförsel ur Jandet.
Vi äro således åter inne på det statsoeconomiska fältet, der
vi träffas alltför ofta. Vi hafva allt sedan K. Gustaf I:s
tid i Sverige haft ett helt annat system, än det Utsk. nu
antagit. Huruvida de premisser, hvarpå Utsk. byggt denna
17 H. 34 .
Den 16 December e. m.
betydliga förändring, är öfverensstämmande med Rikets sanna
behof, är en fråga, som kanhända är likgiltig, och jag
förstår icke att bedöma den; men jag ser inga grunder framställda,
som kunna sättas i bredd med de stora svårigheter,
Regeringen hade att bekämpa, innan man kunde införa det
system, som Gustaf I antog. Jemnförelsevis torde det kunna
anmärkas, att under den kortare period, England hade alt
genomgå, innan nuvar. pudlingsprocess der infördes, hade
England en tull på jern, som derefter befanris så mycket
för hög, att den nedsattes från 6J till 1^ pund pr ton. Då
England nu, sedan dess jernliandtering kommit i ett blomstrande
tillstånd, finnér sig behöfva en tull af 1J pund, måste
man medgifva, att den förra tullen var ganska hög. Likväl
fann sig det upplysta England lyckligt under ett sådant
tullsystem. Huruvida det hade något Bevilln.Utsk., vet jag
icke. Äfven Frankrike har begagnat sig af samma system,
och har i afseende på tullen befunnit sig i den ställning, att
jernet inom detta land, hvars enhet är en quintal remlrique,
gällde 60 å 70 francs, då utom dess gränsor det Engelska
jernet gällde 20 å 22 och det Svenska 34 a 35 francs. Hvad
lunde väl orsaken till denna betydliga skillnad i jernets pris
vara, om icke ett starkt prohibitivsystem under den tid,
jernhandteringen ansågs Vara i behof deraf. I Nordamerikanska
Fristaterna (ett land, hvars slalsoeConomiska principer
ofta åberopas, hvars näringar anses blomstrande och hvars
författningar man tror vara goda) är tullen på Svenskt jern
18 dollars pr ton, och den har uppgått till 3o dollars, under
det jernet gällt 80 å 90 dollars. Äfven å Engelskt jern
har tullen blifvit nedsatt frän 38 till 3o dollars. Man ser
således, att ej heller detta land försummat att begagna den
stora häfstång, som tullsystemet erbjuder. Sverige skall
deremot nu gå en annan väg. Man vill införa ett nytt system
för jernhandteringen, och detta system uppgöres i
Bevilln.Utsk.
Gr. von Fersen: Jag vill icke till besvärande upptaga
den siste värde talarens anförande. Jag bekänner, att
jag icke äger hans djupa insigterä det ämne, han framställt,
och således ej, uti en så lärd disputationsact, som detta ämne
skulle erfordra, kan uppträda såsom respondens. Jag har
endast begärt ordet för att nu lemna den upplysning, jag
förra gången ej kunde afgifva, att nemi. uti det förslag till
tulltaxa, som är bilagdt betänk. Nio 29, förekommer pag. 6
coboltmalm, hvarföre denna malm ej kan inbegripas under
den pag. 32 upptagna malm af sådana slag, som ej särskildt
äro nämnda. Särskildt får jag äran upplysa, att 2ine Stånd,
Preste- och BondeStin, redan antagit den tullbestämmelse,
som i betänk. Nio 39 är tillstyrkt.
Hr Lagerhjelm: R. o. Ad. har redan beslutat, att
ordet förbud ej får begagnas; men om jag icke orätt fattat
Den 16 December t. m. j a6y
den theori, som föranledde beslutet, skulle mindre afseende
hafvas på saken, än på orden. Vill man förhindra exporten
af malm, så är jag öfvertygad, att en exporttull af i5
och jemväl af 5o proc. är för låg. Jag skulle således, såvidt
jag i hast kan finna, önska, att tullen bestämdes till
100 proc. Derjemte anser jag svårt att bestämma tullen efter
varans värde. Jernmalmen är så olika till sin halt, att
den ena håller 25 proc. och är svårsmält, och den andra håller
75 proc. och är lättare att nedsmälta. Den ena malmen
gifver jern, som är af föga värde, och den andra ger det
bästa stål i verlden. I följd deraf kan värdet af den ena
malmen förhålla sig till den andras värde såsom 1 till 10;
och hvilken person skall väl vara till hands vid vågarna,
för att lika så väl som en masmästare kunna bedöma malmens
värde? Jag tror derföre, att man i tulltaxan bör utsätta
samma värde på den bättre och sämre malmen, och
att detta värde rättas efter priset å den bättre malmen, hvilken
ensamt kan komma i fråga att exporteras. Vill man
således bestämma värdet efter den bättre malmen, så tror
jag, att det bör fastställas till 10 r:dr Sk$. Jag påminner
mig ej, hvad värde Utsk. satt å tackjern; men jag anser,
att värdet å jernmalm bör sättas lika högt, för att trygga
mot export.
Frih. Rantzou: Jag skulle velat rösta för bifall till
Utsk:s sednare förslag, nemi. tullens bestämmande till 25
proc. af malmens värde, emedan vi hafva nästan outtömliga
tillgångar af jernmalm; men sedan Gr. v. Fersen upplyst,
alt 2:ne Stånd bestämt denna tull till 5o proc., skall jag
dermed åtnöja mig, och anhåller således om propos, a Utskts
förra förslag.
Gr. von Fersen: Visserligen har jag ofta hört framställas
såsom ett klander, att då man icke vill utsätta ordet
förbud i tulltaxan, begagnas en utväg, som dermed skall
vara synonym, nemi. bestämmandet af en alltför hög tull—
afgift. Jag tager mig dock friheten fästa uppmärksamhet på
skillnaden emellan dessa saker. Ingen kan nemi. förmoda,
att, då en vara varit förbjuden, Regeringen skulle tillåla
dess in- eller utförande utan tullafgift; och någon afgift
kan ej af Regeringen bestämmas, då varan varit förbjuden
och R. St, icke för densamma utsatt någon tull. Detta är
den stora skillnaden, som man sökt bortvränga för att kunna
säga, att förbud och hög skyddstull är detsamma. Jag
har förut fästat uppmärksamhet derpå, att om en för hög
tull bestämmes, kan den af Regeringen nedsättas, och jag
tror, att icke blott en phras ligger i beslutet, att förbud
ej skall finnas i tulltaxan, utan alt utsättandet af en tull är
något, som häntyder till handling. Jag har redan upplyst,
hvarföre en högre tull lades på ifrågavar. varuartikel; men
jag bör tillägga, alt vid den sednare pröfningen man äfven
Den iG December e. m.
fästade sig vid den rikedom på malm, som finnes i de norra
orterna, oell som man trodde kunna blifva en stor källa till
rikedom för Sverige, om den bearbetades, hvarföre man
trodde, att då Sverige ej äger nog capitaler för att inom
landet förädla sina malmtillgångar, kunde en export af malm
vara fördelaktig både för enskilda och landet. Det var i
följd af denna åsigt, som man nedsatte tullen till i5
proc., oaktadt man ansåg, att, då en gång tullafgift blifvit
utsatt, dess nedsättande berodde på K. M. Den tullbestämmelse,
Utsk. föreslagit, har här blifvit klandrad, och jag vet
icke, hvarföre man velat dess förhöjande till 100 proc. Uti
ett föregående plenum har samme värde ledamot sagt, att
5o procts tull vore nära nog detsamma som förbud. Han
anser således icke ett förbud vara tillräckligt, utan vill hafva
dubbelt förbud, då han yrkar 100 proc. tull. Såsom
skäl derför har han anfört, att malmerna äga olika värde;
men Utsk. har ej föreslagit ett visst penningebelopp, utan,
på det den tull, sora skall erläggas, må blifva lämpad efter
varans värde, utsatt en viss proc. deraf, och någon rättsenligare
princip har ej kunnat finnas, helst Utsk. svårligen
kunnat inhemta nog bestämda uppgifter, för att kunna utsätta
en lämplig medeltull. För öfrigt, hvad vidkommer
den reglementariska delen, huruvida malmen skall blifva
värderad efter dess rätta värde, om sådant ej sker af masmästare,
hoppas man, att i fall Regeringen vill tillåta utförsel
af malm, skall Regeringen äfven vara betänkt på de
controller, som dervid kunna finnas nödiga. Jag tror, att
vi vid förra riksdagar i allmänhet reglementera! alltför mycket,
och att Bevilin.Utsk. ej bör erhålla förebråelse för att
nu hafva reglementerat för litet.
Hr Lagerhjelm: Det skäl, Frih. Rantzou anfört, att
våra outtömliga tillgångar på malm skulle göra en utskeppning
deraf nyttig, tror jag mig böra upptaga till besvarande.
Det är väl en sanning, att dessa tillgångar synas vara
outtömliga; men det är tillika en sanning, att en stor del
af våra grufvor blir svåra att bearbeta; att de blifva djupare,
faller af sig sjelf. Jag har ej hört någon bergsman
fägna sig deröfver, att vi hafva mer malm, än vi behöfva
för att underhålla vår jernhandtering, så mycket mer som
vi, för att bibehålla Svenska jernets goda rykte, måste hålla
oss endast till dc bättre malmerna. Om nu en export af
dessa malmer skulle äga rum, följer deraf, att utländningen
skulle kunna åstadkomma ett jern, som, såvida hans method
vore lika god med den i Sverige brukliga, vore jemngodt
med Svenska jernet, och i följd deraf skulle Svenska jernet
förlora det värde, som det nu äger framför alla andra länders.
Denna conclusion gäller, då man anser utlandningens
method vid jerntillverkningen vara lika god med den Svenska,
men ännu mera, då man känner, att utländningen har
Den 16 December e. rrt.
bättre methoder och större capitaler, hvarigenom Svensta
bergsmän stå efter utländningen på verldsmarknaden. Frih.
Rantzou känner bättre än jag, hvilken stor öfvervigt Engelska
handeln äger framför den Svenska genom dess till
alla länder utsträckta utförsel, att förtiga flera andra omständigheter,
hvaribland kunde nämnas, att Svenska jernhandel
icke är grundad på egna capitaler; hvaremot jernhandlande
i England, i anseende till sina stora capitaler,
äro i tillfälle att uppehålla jernpriset. Deri ligger en stor
skillnad, och flera andra olikheter kunde anföras, om här
vore rätta stället dertill. Jag beklagar, att man här nödgas
ingå i betraktelser, som icke egentligen kunna tillhöra
Bevilln.Utsk:s bedömande, och ej kunna pröfvas utan en utförlig
utveckling, som ådagalägger hela omfånget af denna
frågas inflytande på Svenska jernhandteringen. På sådan
grund har jag också ej utsträckt mitt anförande till annat,
än hvad som bevisar, att de outtömliga malmtillgångar, man
ansett Sverige äga, äro ett falskt skäl för malmexport. Dernäst
utbedjer jag mig att få fästa Gr. v. Fersens uppmärksamhet
derpå, att om också Bevilln.Utsk. ej bör utsätta sig
för förebråelser att i sina bestämmelser hafva gått för långt,
och tullförfattningarnas verkställighet bör bero på Regeringens
åtgärder, så är man dock berättigad att begära, det
R. St. sjelfva må göra sig reda för sättet att verkställa deras
beslut, och att man tillser, att den omsorg, hvilken
man förutsätter hos Regeringen, kan äga rum i öfverensstämmelse
med de grundsatser, som af R. St. stadgas; och
dervid förekommer, hvad jag förut anmärkt, att malmens
värde blefve svår att bestämma. Jag har derföre sökt visa,
att något bestämdt värde, som blefve gällande för ali slags
malm, borde bestämmas, och att detta värde borde sältas
efter den bästa malmens halt. Om nu värdet utsattes lika
högt med tackjernets, hade man en säker grund och blefve
tillämpningen lätt och säker; hvarföre, och då Utskrs åsigt
i statsoeconomiskt afseende är densamma som min, jag ej
inser något hinder för att, lika med tackjern, åsätta malm
en utförseltull af 8 r:dr pr Skåf.
Hr Dalman: Det är visserligen sannt, att det ej går
an att nu på en gång undanrödja de fördomar, som inom
vår industri gjort sig gällande; men jag anser nödvändigt,
alt början dermed en gång göres. Jag tror den frågan vara
temligen afgjord, att vår jernförädlingsprocess står på en
låg ståndpunkt, — ja , att det måhända vore mera statsoeconomiskt
riktigt och gagnande för landet, om denna industrigren
kunde upphöra och nedläggas samt man i stället använde
sina capitaler, för alt bearbeta våra ofantligt rika
jerngrufvor. Jag medger, att detta för närvar, ej kan ske
utan alltför stora enskilda förluster, och att således det ej
går an att på en gång upphäfva de privilegier, som ligga
Den i6 December e. m.
i vägen för en friare tackjernshandel; men då R. o. Ad.,
likasom Utsk., erkänt den grundsats, att förbud ej får aga
rum, skulle jag tro det vara en alltför stor afvikelse från
denna grundsats, om man nu å malm bestämde en så hög
utförseltull, att den motsvarade ett förbud. Jag skulle tro,
att genom tullens bestämmande till i5 proc. intet äfventyr
af betydlig malmutförsel skulle inträffa. Der det kan vara
fördelaktigare att bearbeta malmen bär, än att utföra den,
skola i alla fall jernverk anläggas, och man besinne, huru
stor kostnaden för malmens transport från grufvan till kusten
blefve. Det är således ej sannolikt, att malmens exporterande
emot 25 proc. skall blifva fördelaktig; men för
den redan antagna principens skull anser jag tullen ej böra
bestämmas så bög, att hvar och en tydligen ser, att den
innefattar detsamma som ett utförselförbud. Jag tillstyrker
således bifall å Utskrs sednare betänk.
Frih. Rantzou: Jag anser 5o proc.’s skyddstull för
malm vara mer än öfverdrifven och 25 procts alldeles tillräcklig,
och om vi sammanräkna brytnings-och transportkostnader
skall malmen med 25 proc:s tull blifva ganska dyr. Att
den Svenska malmen är så mycket bättre än utländska malmer
betviflar jag, ty jag skulle tro, att det Svenska jernets
godhet mindre härrör af malmen än deraf, att det tillverkas
med träkol, I slatsoeconomiskt afseende tror jag det
vöre vinning att exportera malm; men om R. o. Ad. behagar
instämma i a:ne andra Stånds beslut om denna tulls bestämmande
till 5o proc. af malmens värde, blir afgiften mer
än tillräcklig för att förekomma begagnandet af tillåtelsen
3tt exportera densamma.
Hr af Billbergh: Jag förbigår både det vetenskapliga
och det statsceconomiska af hvad i denna fråga blifvit framstäldt,
men tager mig friheten att fästa de talares uppmärksamhet,
hvilka önskat en låg utförseltull, på nödvändigheten,
att R. o. Ad. iakttager någon consequens i sina beslut. R.
o. Ad. har beslutat förbud mot utförsel af tackjern och tullfrihet
för utförsel af de flesta förädlade jernvaror. Huru
kan väl dermed förenas att lätta utförseln af malm, som är
sjelfva rudimaterien för tackjernet? I följd af den consequens,
jag anser mig böra iakttaga, och då jag vill respectera R.
o. Ad:s förut fattade beslut, förenar jag mig med Hr Lagerhjelm
i den anhållan, att utförseltullen å malm må bestämmas
till hvad Utsk. föreslagit för tackjern.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla Utsk:s yttrande i utlåt. K:o 45, rör:de tullen
å malm.
Ropades ja och nej.
Hr Lefre'n: Jag anhåller om propos. å Hr Lagerhjelms
förslag, att utförseltullen å malm må bestämmas till samma
Den iG December c. m.
belopp som för tackjern, hvarigenom man skulle slippa att
hälla en bergsman vid hvarje tullkammare.
Gr. von Fersen: Då discussionen egentligen hvälft sig
kring jernmalm, och på det någon tvetydighet 1 beslutet ej
roå äga rum, hemställer jag, om icke särskild propos. bör
ske i afseende på jernmalm och sedan i afseende på malm
af alla andra slag, ej särskildt nämnda, emedan dessa sednare
malmslag, hvarå 5o procts tull blifvit föreslagen, eljest skulle
gå under samma klubbslag som jernmalm, hvarå Utsk. till
styrkt
25 procis tull.
H. Ex. Hr Gr. Mörner, Adolph Göran, begärde
propos. å utförseltullens bestämmande lill 5o proc.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bestämma utförseltullen å jernmalm till 5o proc.
Ropades ja och nej.
Hr af Billbergh: Om Hr Gr. o. Landtm, behagade
framställa propos. på lika utförseltull som för tackjern, skulle
måhända svaret blifva mera enhälligt.
Hr Lefre'n förenade sig med Hr af Billbergh.
Ilr Dalman: Jag skall icke bestrida, att försatsen i Hr
Gr. o. Landtnäs propos. må blifva enlig med Hr af Bill—
berghs begäran, men anhåller, att tillika må uppgifvas,
huru stor tull för tackjern är bestämd.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg utförseltullen å jernmalm böra bestämmas till samma
belopp som för tackjern, eller 4 r:dr b:co pr SkÄ.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
Då H. Ex. i anledn. häraf förklarade, det han funnit
ja rådande, begärde Hr Stuart, Fredr. Christopher,
Votering..
Under det voter:spropos:n uppsattes, begärde Hr Stuart
ordet och yttrade:
För att gå fleras hos mig enskildt anmälda önskan till
mötes, och icke uppehålla R. o. Ad. med en måhända Öfverflödig
votering, skall jag afstå från min derom gjorda
begäran.
Hr Dalman förklarade deremot, att han ej kunde afstå
frän votering.
Gr. von Fersen! Jag förmodar, att dell värde ledamot,
som icke nu vill afstå från votering, icke var närvar.,
dä jag tog mig friheten upplysa, att 2ine Stånd redan afgjort
denna fråga oell dervid stadnat i det beslut, som i
betänk. N:o 29 tillstyrkes. Om vi nu antaga Utsk:s förslag
i betänk. J\:o 29 eller det af Hrr Lagerhjelm och af Billbergh
gjorda, att tullen må bestämmas till 4 >';dr i likhet
Den 16 December e. m,
med tullen å tackjern, hvilken tull kan anses motsvara 5o
proc. af malmens värde, så vinna vi det resultat, att enhet
i Ståndens beslut uppkommer. Hvad BorgareSt. beslutat
känner jag icke; men i fall det ej instämmer med de 2:ne
andra ofrälse Ståndens beslut, skulle genom R. o. Ad:s instämmande
deri åtminstone en votering i förstärkt StatsUtsk.
kunna undvikas. Huru än proposm må uppställas, förmodar
jag, att R. o. Ad:s pluralitet är för den högsta tullen, och
jag hemställer derföre, om det ej är likgiltigt, om man antager
Utskts förslag i betänk. N:o 29 eller den 4 r:drs-tull,
som nu här är föreslagen. I sjelfva saken blir förhållandet
i begge fallen nära nog detsamma. På dessa grunder hemställer
jag, om vi ej vunne mer med att fortsätta tulltaxans
granskning, utan den ifrågasatta voteringen.
Hr Stuart: Jag får fästa den siste värde talarens uppmärksamhet
derpå, att tullen å tackjern är bestämd pr Skäf,
och att deremot tullen ä malm blifvit beräknad efter ett
tullvärde af 100 r:dr. Om nu tullen å malm, likasom å
tackjern, lomme att bestämmas till 4 r‘dr pr Skffi, blefve
den, i anseende till de ganska skiljaktiga prisen på malmerna,
högst orimlig, och för åtskilliga malmsorter flera 100
proc. Enligt de upplysningar, som, under denna frågas behandling
i Bevilln.Utsk., meddelades Utsk., säljas vissa malmer
för 4° sk. å i r:dr, då andra åter betalas med 2 0 3
r:dr Skffi; och just detta förhållande gaf Utsk. anledn. til1
dess förslag, att tullen å ifrågavar. artikel måtte beräknas
efter tullvärdet.
Hr Dalman: Jag kan ej finna annat, än att de ani
märkn:r, den siste talaren gjort, borde föranleda Hr af Billbergh
att afstå från sin propos., såsom innefattande en orimlighet,
enär den tull, han önskat, skulle uppgå till 3 ä 400
proc., då deremot tullen å tackjern är beräknad, efter 8 r:drs
värde, till 5o proc. eller, då tackjernet är af sämre beskaffenhet,
högst till 75 proc. Om de, som varit af annan tanke
än jag, åtnöjt sig med en ungefär lika hög tullproc. af
malmens värde, skulle afvikelsen från förut godkända principer
ej vara så påtaglig; men att, sedan R. o. Ad. beslutat,
att förbud ej skall äga rum, bestämma en tull, sorn
uppgår till 3 å 400 proc. af varans värde, måste jag motsätta
mig. För öfrigt kan jag ej afstå från den votering,
jag begärt, helst jag tror lämpligare, att votering i förstärkt
StatsUtsk. afgör, huruvida tullen skall blifva 25 eller 5o
proc. af varans värde, än att der voteras, huruvida den skall
uppgå till 5o eller 3 å 4°o proc.
Frih. Rantzou instämde med Hr Dalman.
Hr Lefre'n: R. o. Ad. har genom ett föregående beslut
i fråga om tackjern gjort det enda undantaget vid tull
be
-
Den 16 December e. m.
bevilln., att tackjern stall vara till utförsel förbjudet; mea
R. o. Ad. liar, för den händelse att K. M. likväl ville tillåta
utförsel af tackjern, derå fixerat en tull af 4 r:dr b:co
pr SkÄ, hvilken tull K. M. kan nedsätta, i fall utförsel af
tackjern tillätes. När nu R. o. Ad. hos K. M. vill tillkännagifva
den öfvertygelse, att tackjern, som är förädlad jernmalm,
skall vara förbjuden lill utförsel, borde, om någon
slutföljd finge äga runi, R. o. Ad. i sitt beslut om tackjern
anses hafva includerat sjelfva malmen; ty att vilja tillåta utförsel
af malm, då man förbjudit utförsel af den förädlade
malmen, vore i högsta grad inconsequerit. Men jag vet, att
ordalydelsen här måste gälla, och nu har man icke, vid beslutet
om tackjerns utförsel, sagt, att äfven utförsel af malm
skall vara förbjuden. Jag medger således, att sedan matt
icke ihågkommit detta, nödgas vi vara inconsequenta af den
vanliga kärleken till orden framför saken. Jag yrkar således
icke, att R. o. Ad. måtte bestämma, att förbud emot
utförsel af malm skall äga rum, emedan del i orden, ehuru
icke i saken, skulle involvera en förändring af det redan
fattade beslutet; men för alt afhjelpa det inconsequenta förhållandet,
såvidt möjligt är, hafva Hrr af Billbergh och
Lagerhjelm föreslagit, att för den oförädlade malmen måtte
åsättas samma tull som å den förädlade malmen: tackjern,
och för att slippa att hålla en masmästare eller annan i
bergsmannayrket kunnig person vid hvarje tullplats, för att
bedöma malmens värde, måste R. o. Ad. antingen bestämma
ett allmänt pris på malmen, i fall tullen skall utgå roed
vissa proc. deraf, eller också, såsom af Hr Lagerhjelm blifvit
föreslaget, utsätta en viss tull för hvarje Skäf, hvilket i
sjelfva saken blir detsamma; hvaremot det ej går an att
stadga, det tullen skall utgå med vissa proc. af ett värde,
som är okändt och för hvarje gång behöfde utredas. När
nu R. o. Ad. velat gå ända derhän att skydda jerntillverkningen
genom ett förbud emot tackjerns utförsel, måtte det
ej vara oriktigt att yrka samma tull å malm, som blifvit
fixerad för tackjerns utförsel; och jag hemställer, om i detta
yrkande kan ligga någon orimlighet, eller om det icke tvärtom
innefattar en klokhet och en sanning, uttalad af sakkunniga
män. Hr Lagerhjelm måtte väl förstå bergshandteringen,
hoppas jag. Han har sökt, att R. o. Ad. måtte handla
consequent, och då frågar jag, om det är orimligt att
yrka en votering för att se, om R. o. Ad. vill bifalla, hvad
Hr Lagerhjelm på goda grunder föreslagit, såsom kännare
af såväl jernhandteringen sorn R. o. Ad:s förut laltade beslut.
Jag kan ej undgå att yrka denna votering. Jag ber
oin ursägt derför; men jag önskar den, på det R. o. Ad. ej
må lätta beslut, som ej öfverensstämma med hvarandra.
Hr af Billbergh: Jag är på ett tillfredsställande sätt
17 H. 35
a;4
Den 16 December e. m.
förekommen af Hr Lefren, och behöfver derföre blolt besvara
en anmärkn. mot mitt anförande, att nemi. den föreslagna
tullen skulle vara högre än malmens värde. I detta
fall måste jag repliera på Hr Lagerhjelms yttrande. Han
har med mycken visshet uppgifvit, att i Sverige finnas jernmalmer,
sorn äro värda 10 r:dr Sk®. Man nödgas då medgifva,
att 4 r:dr tull kan komma att understiga 5o proc. af
varans värde, som ej kan anses såsom hög tull, om man vill
handla i consequens med förut fattade beslut, ang:de dels
förbud mot tackjerns utförsel och dels derå fixerad 5o procts
tull. Jag hemställer derföre till Hr Dalman, om det ej vore
bättre att underkasta sig en votering i förstärkta StatsUtsk.
och låta frågan der afgöras, än att vi blottställa oss
för en inconsequens i beslut.
Hr Dalman: Jag har icke deltagit i ft. o. Ad.'s beslut
att hos K. M. anhålla om förbud emot utförsel af tackjern,
och detta beslut var dessutom högst oformligt, emedan det
fattades i anledn. af ett betänk, från Oecon.Utsk., oaktadt
frågan var af Levillnisnatur och tillhörde det nu förevar,
betänk. Jag anser således R. o. Ad. ej böra fortgå på den
då beträdda banan, utan är glad, att det finnes en utväg att
i någon mån afvika från en lagstiftning, som till sin princip
är oriktig och till sina följder skadlig. Då jag ej kan
förmå mina motståndare att afstå från den af dem begärda
propos., att tullen å den oförädlade varan malm skulle bestämmas
till samma belopp som tullen å den förädlade varan
tackjern, återstår för mig endast att begära, attcontraproposm
må innehålla denna tulls bestämmande till i5 proc.
af värdet. Om en sådan tullafgift skulle af R. o. Ad. stadgas,
komme omröstningen i förstärkta StatsUtsk. att skilja
emellan 5o eller 20 procts tull, och då finge opinionerna tillfälle
att bestämdt uttala sig. För öfrigt får jag erinra den
siste värde talaren derom, att om Hr Lagerhjelm kan vitsorda,
att jernmalm betalas med io r:dr pr Skäl, så måtte
detta åtminstone vara ett högst ovanligt förhållande; och 4
r:dr b:co i tull för malm är i allt fall långt mer än den
tull, som för tackjern är bestämd.
Hr Stuart: Jag vill blott fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att om en fix tull å malm stadgas, blefve
följden, att den goda malmen ginge ut och den dåliga stadnade
qvar, till förarbetande vid våra egna jernverk, hvaraf
åter skulle följa, att vår jerntillverkning komme att falla i
värde hos utläudningen.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:spropostn:
Den,
som bifaller, att utförseltullen för jernmalm bestämmes
till 25 proc. af värdet, voterar
ia;
D«n 16 December «. m.
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, bestämmes utförseltullen för jernmalm till 4
r:dr b:co pr Skä.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — i5.
Nej — 20.
Frib. Rantzou: Jag reserverar mig emot det nu fattade
beslutet, emedan jag anser den derigenom bestämda
tullen vara alldeles orimlig.
Hr Stuart, Garl Gust.: Jag får också anmäla min
vördsamma reservation emot detta beslut, emedan jag anser
den nu af R. o. Ad. bestämda utförseltull å malm, i anseende
till varans värde och beskaffenhet, vara den högsta
samt mest orimliga och olämpliga, som någonsin för någon
varuartikel blifvit stadgad.
Hr Dalman instämde i Hr Stuarts reservation.
Hr Stuart, Fredr. Christopher: Jag får äran anmäla,
att jag voterat ja, och således icke deltagit i detta
beslut, som kommer att kasta en mindre vacker dager på
il. o. Ad:s handlingssätt.-
Muscot; muscotblomma.
Utsk:s yttranden biföllos.
Ost.
Hr Stuart, Carl Gust.: Utsk. bar föreslagit 100
proc. förökning i den tull, som förut varit bestämd för införseln
af surmjölksost. Jag anser denna förökning vara alldeles
för hög och tror den af Tullcommitte'en föreslagna 5o
proc.-förhöjningen, eller från 4° sl>. Ull 1 r:dr 12 sk., böra,
såsom billig och lämplig, antagas. I afseende på denna vara
gäller icke samma skäl för en hög tullafgift, som här i
afseende på flera landtmannaprodueter blifvit framstäldt och
gjort sig gällande, nemi. att de från Finland inkomma för
lägre tull, än tulltaxan bestämmer, och att således ett högre
tuilbelopp erfordrades för att förekomma en alltför stor tillförsel
af sådana varuartiklar från. detta land. Ost införes
deremot, som bekant är, nästan endast från Holland, och
jag tror ej, att densamma kan till särdeles betydlighet med
någon fördel importeras, om nuvar. tullafgift derför ökes
med 5o proc. eller till 1 r:dr 12 sk.
Gr. von Fersen: Huruvida mera ost inkommer från
Holland än från Finland är jag icke i tillfälle att upplysa;
men jag vill påminna mig, att äfven i sista Finska tractaten
surmjölksost är upptagen, och inom Utsk. följde man den
princip, att man belade alla i denna tractat upptagna varor
Pen lO December e. m.
med en högre tull, synnerligen som der stadgas, att vissa
varuartiklar från Finland endast skola bära half tull emot
hvad för desamma af andra länder betalas, hvilket stadgande
Utsk. ansåg sig böra paralysera.
Hr af Billbergh: Jag instämmer med Hr Stuart på
den grund, att då viss tull på ost är utsatt i Finska handelstractaten,
gäller ingen lindring deri, ehvad denna tull
blir högre eller lägre i allm. tulltaxan, i r:dr 12 sk., som
TuJIcommitteen föreslagit, är mer än tillräckligt skydd för
den inhemska tillverkningen, och att vi ej tillverka ett tillräckligt
quantum ost för landets behof är en känd sak, hvarföre
en alltför hög tull skulle tvinga till tullförsnillning eller
också förorsaka brist på varan. Ingendera af dessa följder
lärer af R. o. Ad. åsyftas; hvarföre, och då man besinnar,
att frågan i Tullcommitte'en af sakkunniga män blifvit
behandlad, allt skäl synes vara att antaga committe'ens
förslag.
Gr. von Fersen: Huruvida det quantnm ost, som inom
landet förbrukas, öfverstiger hvad som inom landet produceras,
kan jag ej med samma visshet som den siste talaren
bedöma. Då ost är en svår smugelvara, och man således
på densamma ganska väl kan tillämpa en hög skyddstull,
för att dymedelst skydda denna landtmanna-production för
en svår medtäflan, ser jag icke, hvarföre den högre tull,
Bevilln.Utsk. föreslagit, ej bör af R. o. Ad. antagas. Mig
synes, att den, som ej är nöjd med den Svenska osten, hvilken
jag tycker vara god, utan föredrager den Holländska,
gerna må betala några sk:r mera. Skulle dock R. o. Ad.
vilja gå medelvägen emellan Utsk:s förslag och nuvar. tulltaxa,
skall jag ej vara emot att äfven med min röst biträda
Tullcommitte'ens förslag, emedan jag förmodar, att der finnas
många personer, som kunde bedöma lämpligheten af
ifrågavar. beskattning. Jag ser dock ingen våda vid att antaga
Utsk:s förslag.
Hr fagerhjelm: Då en värd ledamot här åberopat
Tullcommiltdens förslag, får jag upplysa, att i denna committé'
tankarna voro mycket delade i fråga om detta ämne,
och det var endast med ett par röster, som den åsigt vann,
hvilken af committe'en blef framställd. Jag har yrkat en
högre tull. Bevilln.Utsk. har vid många artiklar icke lyssnat
till mina framställningar, och då Utsk. nu fästat sin
uppmärksamhet på hvad i flera andra afseenden blifvit af
detsamma afslaget, synes mig, att man tryggt kan antaga det
nu gjorda förslaget, för att uppdrifva en industrigren, som
hos oss står lågt, ehuru en stor del af landet för denna
industri är särdeles lämplig. Jag tillstyrker bifall å Utsk:s
förslag.
Utsk:s yttrande bifölls.
Den 16 December e. m.
977
Plommon, Catharin-; pomeranser; porcellaine;
redskap för åkerbruket, fisker ier na, fabrikerna
och ha n d t ve rk er ier n a, efter särskildt tillstånd
af CommerceGolltin; rentungor; salpeter;
salt; segel.
Utskts yttranden biföllos.
Hr Lefre'n: I afseende på artikeln rentungor ber
jag att få anmäla min reservation. Inrikes varor böra icke
beläggas med importtull, såsom här skett, oaktadt'rentungor
och renstek ej kunna från något annat land till Sverige
inkomma.
Gr. von Fersen: Det tyckes, som den siste värde talarens
reservation egentligen varit ställd deremot, att rubriken
renlungor och renstek upptages i tulltaxan; och jag får
derföre hänvisa till den nuvar. tulltaxan, der rubriken rentungor
finnes, hvilken nu, på begäran af en ledamot af
Tullstyrelsen, blifvit förtydligad medelst tillägg af renkött
eller renstek. För öfrigt har R. o. Ad. bland de föreslagna
grunderna för tull be v i 1111. redan antagit den grundsats,
att alla varuartiklar, hvarmed i Sverige handel kandrifvas,
böra i tulltaxan med derför utsatt tull intagas, i följd hvaraf
ej heller denna artikel af Utsk. bort förbigås, enär handel
dermed i Sverige kan drifvas.
Hr af Billbergh: Sedan denna fiåga är afgjord, är
det visserligen mindre lämpligt att derom ingå i discussion;
men jag ber att få erinra den värde reservanten derom, att
större delen af Lappmarken ligger på andra sidan om Svenska
gränsen, och att i staden Haparanda linnes en tullkammare,
hvarest kunna förtullas och måste förtullas rentungor
och renstek, likartade med de Svenska.
Silfver.
Gr. von Fersen: Denna punkt anser jag icke tarfva
hvarken bifall eller afslag af It. o. Ad., utan torde det vara
bäst, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa den propos.
, att den må läggas till handltna, eller icke erfordra
någon åtgärd, emedan den endast innehåller en upplysning
om ett förut fattadt beslut.
Häruti instämde Frih. Rantzou.
Utsk.*s yttrande i denna punkt lades till handltna.
Silke,
Hr Stuart, Carl Gust.: Den andra af de hufvudgrunder
för tullbevillnts bestämmande, som Utsk. föreslagit
och R. o. Ad. godkänt, lyder sålunda: ”att alla råämnen,
hvarå erforderlig tillgång inom landet saknas och hvilka
äro föremål för inhemsk förädling, må införas emot låg 11111—
afgift.” Nu har Bevilln.Utsk. likväl föreslagit en förökning
Den 16 December c. ra.
af 200 proc. å den tull, som förut varit stadgad för silke;
Jag anser detta vara olämpligt, helst i en tid, då man önskar
och fordrar, att utländska sidenväfnader må i Riket få
inkomma, och att våra inhemska sidenfabrikanter skola kunna
täfla med de Franska och Engelska. De förra skulle i
sanning icke sakna skäl till klagan, om införseltullen på råämnet
höjdes vid samma tillfälle, som man minskar den till
skydd för Svenska sidenfabrikerna förut fastställda tullen å
den fabricerade varan. Jag anhåller derföre på dessa skäl
om propos. till afslag å Utskts förslag samt bibehållande af
den tull å silke, som nuvar. tulltaxa bestämmer.
Hr af Billbergh: Äfven jag tyckte den här föreslagna
tullförhöjningen vara olämplig, då jag endast läste Hr
Grapengiesser anmärkn.; men då jag efterser, hvilket tullbelopp
blifvit föreslaget, finner jag, att det endast uppgår
till.6 sk. å ett Ä, som har ett värde af 12 r:dr, och alt således
tullen ej utgör mer än circa 1 proc. af varans värde.
En sådan tull står väl tillsammans med den af Hr Stuart
citerade grunden för tullbevilln:s bestämmande, och jag tror
det vara nödigt att antaga den, för att införseltullen må
stå i någon proportion lill tolagen, som uppgår till 2 å 3
proc. Sedan jag sålunda funnit, att den föreslagna tullen
ej utgör mycket öfver en proc. af varans värde, yrkar jag
bifall dertill.
Gr. von Fersen: Till största delen förekommen genom
den af Hr af Billbergh lemnade upplysning, att den
föreslagna tullen å detta råämne endast uppgår till en proc.
af varans värde, får jag nämna, att uppmärksamheten fästat
sig vid ifrågavar. tullbestämmelse, måhända mera derföre,
att förhöjningen på papperet synes stor, än derföre,
att den kan anses vara skadlig; och jag tror, att om tullen
å silke förut varit för låg, kan deraf ej hemtas skäl emot
förhöjningen, hvilken ingalunda synes mig stridande emot
de antagna tullbevilln:sgrunderna, enär man svårligen kan
begära att få erlägga mindre än en proc:s tull. För öfrigt
får jag upplysa, att en sidenfabrikant, som varit ledamot af
Bevilln.Utsk., icke ansåg denna förhöjning vara af betydenhet.
Han yrkade deremot förbud emot införsel af sidenväfnader,
och utgående Rån en åsigt, som är alldeles motsatsen
af. Hr Stuarts, ansåg han sig icke i ringaste mån
kunna blifva belåten genom en låg tull å råämnet, utan
yrkade han förbud emot sidenväfnaders införsel, såsom enda
medlet att uppehålla sidenfabricationen i Sverige. För
min det anser jag ifrågavar. tullförhöjning, ehuru stor den
synes vara, icke vara öfverdrifven, då tullen -endast blir
circa en proc. af varans värde.
Hr Le fre'n: Då fabrikanten yrkat förbud emot sidenvarors
införsel, tyckes det vara en curiös vederläggning att
på grund deraf begära, att tullen å råämnsi måtte förhö
-
Den iG December e. m;
jas. De statsccconomiska principer, som II. o. Ad. antagit,
afse, såvida mitt minne ej bedrar mig, att den minsta möjliga
tull skulle läggas på de råämnen, som importeras; och
den minsta möjliga tull måtte icke vara af värdet,
enär det förut varit möjligt att hafva en lägre tullafgift.
Jag önskar derföre, att tullen å silke må blifva oförändrad
Derigenom undviker man, att fabrikanterna må kunna säga,
att man, till straff derför att de yrkat ett förbud, som man
ej velat bevilja dem, förhöjt tullen å råämnet, hvilket ej
skulle vara consequent.
Gr. von Fersen: Jag skall blott med 2:ne ord besvara
den siste värde talarens anförande, i det jag erinrar, att
om man jemnför nu gällande tulltaxa med den af Utsk.
föreslagna, linner inan, att tullvärdet blifvit förhöjd t, i följd
hvaraf tullprocenten, såsom beräknad efter varans värde,
uppgått till större summa. Tullcommitte'en, som med sakkännedom
behandlat denna fråga, har förhöjt tullvärdet,
och på grund deraf har tullproc. blifvit större. Jag tror
således icke, att någon inconsequens i detta fall bör tillvitas
Utsk.
Hr Lefre'n: Den tull, Utsk. föreslagit, synes icke vara
beräknad efter en viss proc. af varans värde, enär den
är utsatt till 6 sk. pr $, hvilka icke, såsom den siste talaren
yttrat, kunnat blifva bestämda såsom en proc. af varans
värde. Man har sagt mig, att denna tull äfven förut
varit utsatt i sk i I tingta I, och då synes man kunna bibehålla
den tull af 2 eller 3 sk., som hittills varit stadgad.
Hr af Ekenstam, Isr.: Jag instämmer i den åsigt, att
den hittills gällande tullen å silke bör fortfara. Man har
anmärkt, att den utgör en alltför ringa proc. af varans värde,
jemnförd med andra råämnen, sorn införskrifvas. Man
har deri rätt; men jag anser oriktigt att, äfven vid sådant
förhållande, på en gång höja tullen flera hundra proc.
Gr. von Fersen: Om jag något otydligt uttryckte mig
i mitt sednaste anförande i afseende på proc.beräkningen,
trodde jag dock, att jag af den värde ledamot, som deltagit
i öfverläggningarna om tullbevilln. från 1823 års t. o.
m. innevar. riksdag, skulle blifva förstådd; men då jag ej
blifvit det, får jag nämna, alt man såsom en generel princip
antager, att tullafgiften skall rätta sig efter tullvärdet,
i följd hvaraf logiken säger, att om man vill bibehålla samma
norm, skall tullafgiften höjas, då tullvärdet förhöjes,
eller att då 2 skirs tull blifvit erlagd för ett tullvärde af 9
och detta tullvärde från 9 blifvit uppsatt till i2r:dr, skall,
för att utröna samma proportion, räkningen uppställas sålunda:
9 förhåller sig till 2, såsom 12 till den blifvande
afgiften. Tullbeloppet har sålunda blifvit ökadt; men jag
medger derföre icke, ätt det blifvit för högt.
Den 16 December e. m.
Hr Lefren: Jag försäkrar Gr. v. Fersen, att det ejan
nied flit, som jag ej förstår lians framställning, men jag kan
ännu icke begripa, huru 6 sk. pr & kunnat blifva bestämda
i tull såsom en proc. af varans värde; ty antingen detta U
är värdt io eller j r:dr, blir tullen ändå 6 sk.
Hr af Billbergh: När man säger, att tullen skall förändra
sig efter värdet, förutsätter det, att antingen har värdet
stigit, eller också har myntet försämrat sig. Här inträffar
den händelse, att värdet stigit i följd af myntets försämring.
Då nuvar. tull å denna artikel bestämdes, hade
silket i följd af vårt högre myntvärde ett betydligt lägrevärde.
Detta värde har sedermera förändrat sig i förhållande
till myntets försämring; men tullen har icke förrän
nu blifvit rättad derefter. Man synes nu lägga mycken vigt
på den förändring, Ulsk. föreslagit; men jag är ölvertvgad,
att fabrikanterna sjelfva anse den vara af mindre betydenhet,
än vissa af R. o. Ad:s ledamöter tillagt den; ty ingen
begär att få införa en vara, som skall draga någon tull,
för lägre tull än en proc. af dess värde. Jag kari således
icke tillstyrka någon förändring i hvad Utsk. föreslagit,
emedan jag anser, att man antingen bör bevilja tullfrihet
eller också stadga minst en proc:s tull.
Frih. Rantzou instämde med Hr af Billbergh.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag känner icke, att någon
så beskaffad myntförsämring här i Sverige inträffat efter
fastställandet af i83o års tulltaxa, att densamma skäligen
kan och bör föranleda flera hundra proc:s förhöjning i tullafgifterna.
Hvad fabrikanterna särskildt beträffar, kan jag
icke underlåta att erinra, det, enligt hvad betänk, utvisar,
Hr Grapengiesser, såsom varande sidenfabrikör, inom Bor
gareSt.
gjort enahanda anmärka., som jag nu, mindre för
sakens än för principens skull, framställt. Jag anser i hög
grad olämpligt att fyrdubbla tullafgiften för råämnen, som
ej kunna produceras inom landet, vid samma tillfälle som
man anbefaller fabrikanten att såväl till pris som den förädlade
varans godhet täfla med utländningens tillverkning;
och pä sådan grund vidhåller jag min anhållan, att nuvar.
tullafgift å silke må oförandrad bibehållas.
Hr Dalman förenade sig med Hr Stuart.
Hr af Ekenstam: Man har framställt, att fabrikanterna
sjelfva ej skulle hafva samma tanke som de Hrr, hvilka
här, lika med mig, önskat en låg tull å detta råämne.
Gr. v. Fersen har riktigt framställt, hvad en sidenfabrikant
i Bevilln.Utsk. yttrat; men det var, då frågan första gången
der förevar och då fråga var om förbud, som han
nämnde, att han ansåg af mindre vigt att yrka en låg tull
å silke, och att hans fabrication borde skyddas genom in
för
-
Den 16 December e. na.
försel förbud emot sidenvaror. Nu deremot, när Utskts sednare
betänk, skulle afgifvas, yttrade han helt annat; ty då
var förhållandet förändradt derigenom, att man bortvoterat
möjligheten att i tulltaxan stadga förbud. Hans framställning
var då, att man väl något kunde höja den förra tullafgiften,
men att 200 procts förhöjning vore ytterlig och ej
borde på en gång äga rum, om också varans värde något
Stigit. Hans härom gjorda anmärkn. finnes upptagen i sjelfva
betänk., och jag tror således, att det är i öfverensstämmelse
med fabrikanternas önskan, som jag fortfar att yrka
den gamla afgiftens bibehållande.
Frih. Cederström, Jac.: Utan afseende på huru mycket
den föreslagna tullproc. ä silke öfverstiger den förra;
men då det är gifvet, att den endast utgör en proc. af varans
värde, och då sjelfva varan är en luxartikel, finner
jag icke skäl att genom en ännu lägre tull befordra afsättningen
af detta utländska kram, utan tillstyrker bifall till
hvad Utsk. föreslagit.
Hr Lefre'n: Den siste värde talaren tyckes hafva förglömt,
att följden af den grundsats, han framställt, är den,
att införsel af ifrågavar. utländska kram skulle utbytas emot
införseln af ett annat förädladt utländskt kram af samma
sort; ty om hans grundsats consequent följdes, komme tullen
ä råämnet att förhöjas, så att inhemska fabrikanter ej
kunde bedrifva dess förädling, utan den vara, de hittills
tillverkat, komme att införskrifvas. Jag tror icke, att detta
varit Frih. Cederströms mening; men sådan vore följden
af hans deduetion.
h. o. Ad. bestämde samma tull å silke, som hittills varit
stadgad.
Sirop.
Gr. von Fersen! I följd deraf, att sirop uti tulltaxan
förekommer framför socker, har äfven en sadan ordning i
detta betänk, blifvit följd; men jag får hemställa, om icke
i anseende till den grund, Utsk. anfört för en förhöjd tull
å sirop, tullbestämmelsen å sirop må uppskjutas, tills vi h*fn—
nit till artikeln socker.
R. o. Ad. beslöt, att bestämmandet af tullen å sirop
skulle uppskjutas, tills tullen å socker blifvit bestämd.
S k r i ft afl or.
Utsk:s yttrande bifölls.
S1Ö devaror.
Hr Dalman: För min del anser jag a5 proc. vara en
tillräcklig skyddstull på slöjdevaror, hvarföre jag får tillstyrka
en sådan förändring i Ulsk:s förslag.
Utsk;s yttrande bifölls.
17 H. 36
D«n 16 December c. m.
Hr Dalman reserverade sig emot det nu fattade beslutet.
Smink; smör; snus.
Utsk:s yttranden biföllos.
Socker.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag får börja med det förklarande,
att jag visserligen medgifver, att, i fall man önskar
begagna alla utvägar för att inbringa de högsta möjliga
tullinkomster, få varor äro så lämpliga att beläggas roed
hög tull som socker, emedan insmugling af denna vara i
dess råa skick är nästan omöjlig, såvida icke tullbetjeningen
skulle i alltför hög grad åsidosätta sin skyldighet att bevaka
landets gränsor. Men oaktadt detta medgifvande är nain
afsigt att yrka nedsättning i hvad Utsk. uti dess sednare
betänk, föreslagit, emedan jag icke kan anse socker annorlunda
än såsom en nödvändighetsvara, och således måste hysa
betänkligheter emot en hög beskattning å dess förbrukning.
Jag tager mig friheten fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att hvarje sk., hvarmed tullen på socker ökas,
förorsakar en ökad årlig beskattning å Svenska folket af
mer än 200,000 r:dr. Då socker begagnas af, snart sagdt,
alla samhällsclasser och således icke blott af den förmögnare,
utan äfven af den mindre bemedlade samt stundom jemväl
af den fattiga delen af folket, torde man icke, utan de
mest giltiga skäl, böra besluta iooproc:s förhöjning af tuli—
afgiften på denna vara, såsom Utsk. nu föreslagit. Ett ytterligare
skäl emot denna orimliga förhöjning finner jag äfven
deruti, att en oförmodad, hastig och betydlig förändring
i ceconomiska författningar alltid inverkar menligt på industriidkares
och handlandes ställning. De handlande, som nu
äro nog lyckliga att äga stora sockerlager i sina magasiner,
skulle naturligtvis, i händelse af den föreslagna tiillafgiftens
fastställande, komma att göra högst ansenliga vinster,
hvaremot de, som, under förhoppning om den förra tullafgiftens
oförändrade bibehållande, införskrifva, men ännu icke
förtullat betydliga quantiteter af denna vara, skulle komma
att lida motsvarande oförutsedda förluster, innan varupriset
inom landet hunne att rätta sig efter de förändrade förhållandena.
Då jag för öfrigt anser, att, genom antagandet af
den förhöjning, som Utsk. i sitt förra betänk, föreslagit i
likhet med hvad Tullcommitteen tillstyrkt, och hvarigenom
en tillökning af mer än 100,000 r:dr i tullinkomsterna för
socker skulle kunna för statsverket erhållas, man i det närmaste
skulle bestämma den rätta och mest lampliga tullafgiften
på denna vara, får jag hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla
om propos., huruvida icke R. o. Ad. godkänner, hvad
Utsk. i dess förra betänk, uti ifrågavar. hänseende föreslagit.
Den 16 December e. m.
Gr. Björnstjerna, Magn.: Ämnets vigt, då importen
af socker går till 12 miliioner & om året och väger på vår
handelsvåg med en summa af mer än en million Hamb. b:co,
gör, att jag hoppas, att R. o. Ad. förlåter, om jag upptager
Ståndets tid med ett längre anförande. Om icke våra vidunderliga
riksdagsformer, våra splittrade öfverläggningar på
4 kamrar och vår utsk:s-inrältning skulle betaga mig allt
hopp alt kunna åstadkomma en förhöjning i den tull, Utsk.
nu föreslagit, skulle jag visserligen derom begära propos.;
men då af ofvannämnde skäl jag ej äger något hopp att dervid
vinna framgång, får jag inskränka mig till att dels tillstyrka
Ulsk:s sednaste förslag och dels göra några anmarkn:r
i detta ämne.
Coloriialvaror äro visserligen i allmänhet de artiklar,
som äro mest lämpliga för en hög tullbeskattning, dels af
skäl att de äro, åtminstone till största delen, öfverflödsvaror,
och dels derföre att de äro råämnen, som undergå en
ganska obetydlig förädling och således tillhöra den kategori
af varor, hvarå Utsk. ansett en hög tull böra bestämmas.
De consumeras allmänligen af alla familjer, dock icke tillså
högt belopp, att några skirs högre pris kan inverka på dessa
familjers utkomst, hvarförutan de, isynnerhet hvad socker
beträffar, äro af en så voluminös beskaffenhet, alt de ej
kunna lurendrejas, ett hufvudskål, hvarföre de tåla hög tull
och hvarföre alla andra nationer, hos hvilka statsoeconomien
står på en högre ståndpunkt, begagna socker till en af statens
rikaste inkomstkällor. Jag hade således önskat, att
Utsk. utgått från denna åsigt och sökt att, medelst en högre
tull på coloniaivaror och en rationel beskattning å brännvinsbränningen,
öfvergå till principen af indirect beskattning,
för att minska den direcla beskattningen, som är tyngre,
och isynnerhet grundskatten, den tyngsta af alla, dels genom
ojemnheten af dess fördelning, dels genom det sätt,
hvarpå den utgöres, dels genom dess högre belopp, då
missväxt inträffar, och dels genom dess natur, som säkerligen
bland all beskattning är den mest tryckande. Det finnes
ett förhållande med denna grundskatt, som jag tror,
att man i allmänhet icke nog reflecterat uppå, nemi. att
den inverkar på beloppet af jordens capitalvärde. Jag skall
i detta afseende framställa ett exempel. Det hemman, sorn
betalar 100 rldr i grundskatt, skulle, om denna grundskatt
upphäfdes, stiga i värde 2000 r:dr, enär köparen alltid beräknar
en egendoms värde efter rena behållningen deraf.
Samma förhållande inträffar med alla hemman, och således
skulle, om grundskatten, hvilken uppgår lill 3 millioner i
bela Riket, upphörde, capilalvärdet af Svenska jorden ökas
med icke mindre än 60 millioner r:dr. Jag hemställer,
hvad åtgärd en lagstiftande församling kunde vidtaga, som
bade fördelaktigare följder än den, hvarigenom en skänk af
60 millioner r:dr skulle lemnäs Svenska jordägare. Denna
Dea 16 December e. m.
calcul är arithmetisk och tål ingen slags vederläggning. Deremot,
om dessa 3 millioner utgå genom indirect beskattning,
nedsätta de icke capital värdet; ty om jag betalar några
sk;r mer för socker eller erlägger samma summa i
brännvinsskatt, så minskar det icke värdet af mitt capital,
och deruti ligger grundskattens ofantliga olägenhet. Utsk.
skulle således, medelst antagande af en annan beskattnrsprincip,
kunnat befordra ett högst vigtigt ändamål, och
Utsk. har äfven i någon mån ingått på denna princip; men
jag tror den kunnat i högre grad tillämpas. Då man räknar
efter, att 12 millioner & socker, som årligeu införas å 1 sk.
pr &, lemna en inkomst af 25o,ooo r:dr, och a 4 sk. en million
rtdr, finnér man, huru lätt det varit att ersätta hälften
af grundskatten endast genom en högre tull på socker;
och derom, att denna vara skulle hafva tält en sådan tull
är jag ö'fvertygad, enär tullen derå i alla andra länder är
högre. I sjelfva den fria handelns hembygd betalas icke
mindre än 12 sk. tull, i England 16 sk., i Frankrike i3sk.
Är det då någon proportion att hos oss bestämma tullen till
2 å 3 sk:r, då denna artikel tynger så mycket på vår handelsvåg,
hvilket man bör ihågkomma vid en nyss beslutad
realisation. Skulle genom en förhöjd tull varans förbrukning
minskas, vore det väl, och förminskades den icke, så
blefve tullinkomsten så mycket större. Jag tillåter mig att
dessutom göra en anmärkn. Jag nämnde nyss, att en skrs
förhöjning å tullen för ett U socker ökar inkomsten med
25o,ooo r:dr. När man då tager i betraktande beloppet af
de anslag, K. M. begärt till försvarsverket, samt hvad R.
St. deraf afslagit, så finner man, om denna summa fördelas
på 5 år, att hela det äskade anslaget kunnat beviljas
medelst en sk:s förhöjning i tullen för socker. Man har
gjort afprutningar å detta anslag, och corollarierna deraf
äro, att våra kanongjuterier nödgas gjuta kanoner åt Ryssland
och andra magter, för det beställningar ej för Sveriges
behof kunna göras, att våra utredningsförråd ej blifva
fyllda, och att vi ej få några ångfartyg. Jag frågar då:
kan väl allt detta jemnföras med olägenheten af en sk:s högre
tull på socker? För min del tillstyrker jag, att ifrågavar.
tull må förhöjas åtminstone till det belopp, Utsk. nti
föreslagit.
Hr Dalman: Jag instämmer med den siste värde talaren
i den öfvertygelse, att den indirecta beskattningen har
flera fördelar framför den directa, åtminstone inom vårt
land. Jag instämmer jemväl med honom i den önskan, att
tullen på socker hade blifvit förhöjd utöfver det belopp,
Utsk. nu föreslagit, eller till 4 sk., såsom jag ock vid återremissen
tagit mig friheten hemställa; men då jag saknar
hopp att göra denna min tanka gällande, vill jemväl jag åtnöja
mig med att tillstyrka den tullafgift, Utsk. föreslagit.
Den iG December e. m.
a85
Bland reservationerna förekommer en af Hr Halling, på hvilken
jag, åtminstone för min enskilda del, anser mycket afseende
böra fastas. Han har nemi. bestridt en ökad tull på
socker endast på den grund, att han befarat, det statsinkomsten
derigenom skulle minskas i följd af tullförsnillning.
Det är visserligen sannt, att i den landsort, hvarifrån
Hr Halling är representant, de mest djerfva tullförsnillningar
ägt rum; men jag tror, att hans farhågor i detta
fall äro för stora, enär man vet, att socker införes i stora
kistor, och att det är ömtåligt för väta, samt dess inpractiserande
i hemlighet således är förenadt med de största
svårigheter. Om jag derföre borttager detta skäl, hvilket
jemväl blifvit frångånget af den värde talare, som här motsatt
sig Utsk:s förslag, synes mig icke något skäl återstå,
hvarföre man ej borde söka att på denna väg bereda staten
en behöflig inkomst. Det är visserligen sannt, att om Styrelsen
ägde i sin magt att efter eget behag använda öfverskotten
på statsinkomsterna, skulle det, i anseende till den
erfarenhet af Styrelsens sätt att hushålla, som vi hafva, kunna
synas betänkligt att till dess disposition lemna ifrågavar.
öfverskott; men då R. St. vid denna riksdag beslutat, att
icke några anvisningar på öfverskotten få ske, och då R.
St. dessutom sjelfva bestämt de hufvudsakliga behofven,
samt då till deras fyllande fordras en ökad statsintrad, vare
sig på direct eller på indirect beskattningsväg, så tvekar jag
icke att föredraga den indirecta vägen, såsom för folket
ojemnförligt mindre betungande.
Man har här sagt, att socker vore en nödvändighetsartikel,
och att beskattningen derå skulle drabba ej allenast
den rike, utan äfven den mindre bemedlade och fattige.
Det är sannt, att socker förbrukas äfven af den mindre förniögne;
men af den fattige consumeras denna vara till så
obetydlig del, att det ej ens förtjenar afseende. Jemnförelsen
emellan förbrukningen af socker hos de förmögna och
hos de mindre bemedlade skulle säkerligen på ett förvånande
sätt slå ut till de förras betungande; och torde städerna
Stockholm, Götheborg, Norrköping, Gefle och Carlskrona
consumera kanske hälften af hela det parti socker, som importeras.
Jag tror således, att denna beskattning egentligen
drabbar de förmögnare classerna, och derföre kan jag icke
annat än tillstyrka, att R. o. Ad. måtte antaga Utskts förslag.
Hr af Billbergh: Sedan jag anmälde mig, hafva 2:ne
värda talare så fullständigt utvecklat detta ämne, att jag
vill inskränka mig till att blott upptaga en af de anmärkningar,
Hr Stuart gjort, och hvilken icke blifvit besvarad,
nemi. att den hastiga öfvergången från en lägre till en högre
tull skulle skada fabriksidkaren. Hr Stuart har sjelf
naedgifvit, att de, som nu hafva ett betydligare lager, skulle
aS6
Den 16 December e. m.
vinna, emedan de, i och med detsamma tullen blefve förhöjd,
skulle höja priset på sina fabriksvaror, utan att hafva
erlagt den högre tullen; men han har förmodat, att de,
som införskrifva, men ännu icke förtullat socker, skulle förlora.
Detta låter icke tänka sig; ty i samma stund, sorn
det inkommer, skall värdet stiga, och någon förlust kan således
ej uppkomma. Skulle åter värdet icke stiga, hade
den värde talaren motsagt sig sjelf i första satsen. Hvar
och en fabriksidkare vet att iakttaga sitt eget interesse, då
han i tid får kännedom om de beslut, hvari lagstiftningen
slädnät. Jag vill icke uppehålla R. o. Ad. med ett längre
anförande, utan får endast förena mig med dem, som begärt
bifall å Utsk:s förslag, och det så mycket hellre, som
jag tror, att de öfriga Stånden redan bifallit detsamma.
Hr Stuart: Jag har icke af de värda talare, som uppträdt
mot mig, kunnat blifva öfvertygad om oriktigheten af
den mening, jag vågat framställa; jag vill likväl i anledn.
af Hr Dalmans anmärkn., att den indirecta beskattningen
vore i de flesta fall ojemnförligt fördelaktigare än den directa,
till någon del medgifva riktigheten och tillämpligheten
af denna sats äfven i vårt fädernesland, åtminstone ,1under
närvar, förhållanden. Men då R. St. vid denna riksdag
redan i högst betydlig mån ökat den indirecta beskattningen
genom förhöjda tullafgifter ä åtskilliga varor, tror jag,
att man redan beskattat folket så mycket, som nuvar. omständigheter
fordra. Exempelvis får jag åberopa de tullförhöjningar,
som blifvit bestämda å nästan alla colonialvaror;
och då härtill jemväl kommer den äfven af mig medgifna
tillökning af 6 r:st. i tullen för hvarje & rått socker, hvarigenom
en ökad inkomst af omkring 114,000 r:dr endast för
consumtion af denna vara blifvit beredd, så förmodar jag,
att folkets skattebidrag i tullväg icke för närvar, böra vidare
ökas. Hvad åter angår Hr af Billberghs anmärkn., att
en inconsequens skulle ligga i mitt yttrande, att de, sorn
införskrifvit socker, skulle genom tullens förhöjning förlora,
enär varan komme att stiga i samma proportion, får jag
till svar erinra, hvad jag redan yttrat, att nemi. det är en
vanlig följd af alla hastiga förändringar i oeconomiska författningar,
att desamma, enär förhållandena först småningom
lämpa sig derefter, förorsaka stora och opåräknade vinster
eller förluster. Det är af detta skäl, som hvarje näringsidkande
medborgare med oro motser alla brådstörtade
förändringar i oeconomiska lagstiftningen, och sådan är i
sanning den förändring, hvarigenom tullen å en så vigtig och
betydlig handelsvara som socker skulle höjas med 100 proc.
Gr. von Fersen: För min del har jag instämt med
de personer, hvilka ansett tullen å socker kunna uppsättas.
Ett skäl deremot har varit, att sockerraffinerarne ej borde
belastas mod ytterligare afgifter till slaten för införskrifning
Den 16 December e. m.
af råämnen, oell på sådan grund lunde man säga, att förhöjningen
medför förlust för raffinerarne. Men vi böra
lomma ihåg, att sockerfabricationen äger den fördel att erhålla
en restitution af tullmedel eller endrawback, som utgjort
ett af de kraftigaste medel för sockerralUneringens tillväxt.
Jag hemtar ett stöd för denna tanke af tullspecialerna,
som utvisa, alt år 1828, 70,000, år 1829, 83,000 och
år i83o, 89,000 få socker blifvit utförda. Fabi icationen var
således i stigande redan dessa år; men kastar jag ögonen pä
1831 års räkenskaper, under hvilket år jag tror att tuIIrestitution
först var medgffven, finner jag en utförsel af 528,000
få och år 1832 utfördes 579,000 få. Man ser deraf hvilka
stora quantiteter utgått i följd deraf, att raffinerarne vid
exporten återfått den tull, de erlagt för råämnet. Detta
har varit skälet, hvarföre jag icke tvekat att tillstyrka förhöjning
i tullen på socker, isynnerhet som i förenämnde
drawback förhöjning af Utsk. blifvit föreslagen. Jag anhåller
om bifall till Utskts förslag.
Hr Dalman: Om jag icke minnes orätt, utgjorde statsbehofven
utöfver hvad vid sisla riksdag af ordinarie och
extraordinarie inkomster och bevillningar beräknades, efter
StatsUtskrs provisionella calcul, omkring 800,000 r:dr, Riksg.-  cont:s skulder deri inberäknade, och jag tror ej, att tullen
så mycket blifvit ökad, alt derigenom dessa 800,000 r:dr
kunna inflyta, så framt man icke bestämmer tullen å socker
till del belopp, Utsk. nu föreslagit, särdeles som jag anser
ganska problematiskt, huruvida den högre tullen å caffe'
kan medföra högre tullinkomster, och jag, under en föregående
discussion, utaf ett yttrande af statssecreteraren för
financerna fått anleda, förmoda, att K. M. icke vågar bifalla
denna förhöjning af tullen på caffe', af farhåga att derigenom
minska tullintraden. Hvad sviskon beträffar, kan
tullförsnillning för denna vara blifva svårare; men jag anser,
att man af ingen artikel i tulltaxan med mera säkerhet
kan påräkna inkomst, än af socker. Derföre fäster jag
mycken vigt vid denna tullförhöjning, just för att förekomma,
att Bevilln Utsk. må behöfva föreslå en förökning i directa
beskattningen. Dessutom skola, om R. St!s revisorer
hafva ögonen öppna, och Ständerna fortfara att strängt controllera
Styrelsens disposition af statsmedlen, de möjligen
blifvande öfverskotten blifva ganska välkomna, för att vid
en blifvande riksdag kunna göra något till lindring för jordbruket,
i enlighet med hvad Gr. Björnstjerna, såväl här som
i allmänt tryck, så förtjenstfull! framställt. För min del ar
jag öfvértygad, alt denna tull på socker lätt skall utgå, och
jag skulle vara glad, om några öfverskott funnes i cassan
för sådana ändamål som det nyssnämnda, hvarföre jag ytterligare
anhåller om bifall till Utsk:s förslag.
Gr. Björnstjerna: Jag önskar blott besvara det på
-
a88
Den 16 December c. m.
stående, sorn nu och Sfven i förmiddags, då jag ejvar närvar.
, blifvit framstäldt, att nedsättning i tullen på caffe
skulle öka tullintradens belopp. Jag har ofta hört y tirås,
att minskad tull skall öka tullinkomsten, och har i anledning
deraf gjort mig möda att ga igenom alla tullspecialer
för de sista 10 åren, och jag kan försäkra, att förhållandet
varit alldeles motsatt, eller att ökad tull alltid lemnat
ökad tullintrad, och tvärtom. Detta factum har alltid i
Sverige ägt rum derföre, att tullen icke varit för hög. Men
man bör iakttaga måtta i allt; ty jag medger, att tullen
kan sättas så hög, att den tvingar till tullförsnillning, och
då gäller icke den gamla arithmetiska satsen, att 2 gånger
2 är 4, oaktadt den hittills ägt bestånd hos oss.
Hr Dalman: I anledning af den siste värde talarens
yttrande tager jag mig friheten att jemväl hänvisa till tullspecialerna
i afseende på caffe'. De upplysa, att den tiden,
tullen var 5 sk., förtullades icke mer än 1 million fö; men
sedan tullen nedsattes till 3 sk., förtullades 3 millioner fö.
Detta är ett förhållande, som bevisar, att då tullen är hög,
tullförsnillas sådana varor, som lätt kunna det, och att det
således ej varit skäl att sätta på caffe' en hög tull, emedan
just derigenom tullintraden kommer att minskas.
Utskrs yttrande bifölls.
Då nu, i anledn. af R. o. Ad:s nyss förut fattade beslut,
artikeln sirop föredrogs, blef Utskls derom afgifna
yttrande bifallet.
Spanti mål.
Hr Dalman: Utsk. har förutsatt, såsom skål för afstyrkande
utaf den vid återremissen af dess förra betänk,
yrkade nedsättning i tullen för spannmål, att vårt land producerar
spannmål i tillräcklig mängd för vårt eget behof,
och att brist å denna vara högst sällan eller aldrig bör kunna
inträffa, så framt en ordentlig spannmålshandel inom landet
etableras. Detta genom orden "så framt” antydda förhållande
är dock just hvad man skall söka tillvägabringa
och hvad som icke kan tillvägabringas på annat sätt, än
derigenom, att spannmålshandeln blir fri både inom och
utom landet. Erfarenheten visar oss, att hvart 3:dje eller
åtminstone hvart 4;de år en medelmåttig skörd inträffar i
Sverige, och att vi öfverhufvud kunna räkna missväxt hvart
5:te år. Den omåttliga skillnaden i spannmålspriset efter
en god och en dålig sköld har under sednare tider tillräckligt
visat sig, och vi hafva i denna stund exempel på,
huru hastigt prisen kunna uppjagas, äfven efter en medelmåttig
skörd. Orsaken dertill är ingen annan, än att vi
sakna en ordentlig spannmålshandel, som både inuti landet
och utomlands uppköper de goda årens öfverflöd för att med
en
Den 16 Dee*mt»er «. ns.
en måttlig skord fylla de dåliga arens brister. En sådan
spannmålshandel kan likväl icke finnas utan en bestämd tull,
och utan att denna tull är så låg, att spannmålshandlaren
ej äfventyrar allt för mycket genom införskrifning af spannmål.
Jag är öfvertygad, att om en fix tull bestämmes, (jag
vill icke yrka, att den må blifva lägre, än hvad Tullcommitte'en
föreslagit, emedan jag ej, med hopp om framgång,
torde kunna drifva mitt yrkande längre) jag är öfvertygad,
säger jag, att om den af Tu!lcommitte'en föreslagna lull an*
tages, kunna vi kanske redan nästa år vänta välgörande
verkningar deraf och derigenom undvika både en propos.
från K. M. om missväxtcreditiv och den obehagliga nödvändighelen
att bevilja ett sådant. Jag tillstyrker således
bifall till Tullcommitte'ens förslag.
Gr. von Fersen: I anledn. af Hr Dalmans anmärkn.
emot Utsk:s i betänk. N:o 45 gjorda framställning får jag
nämna, att orden: så framt en or dentlig spannmålshandel
i landet etableras, referera sig till Utsk:s i
detta hänseende afgifna yttrande i betänk. N:o 29. Utsk.
utgick nemi. från den principen, alt man svårligen kunde
calculera på en spannmålshandels uppkomst i Sverige, så
länge spannmålen vore i den kategori, som nu genom 60 §
Reg.F. finnes stadgad. Det var en förändring i detta stadgande,
som Utsk. ansåg såsom en conditio sine qua non för
spannmålshandelns uppkomst, hvarförutan andra medel för
denna handels befrämjande, såsom spannmåisbelåning &c.,
ej kunde beredas. Jag kan icke frångå, att enligt den uppfattning,
jag kan göra mig af delta ämne, har måhända den
mest systematiska och rationellaste reglering af spannmålstullen
varit den, som sista författningen innehåller; men just
derföre, att den ej kunnat tillämpas till vårt land, har denna
författning ej kunnat blifva varaktig. Om vårt Iand varit
beläget så, att under hvarje årstid spannmål kunnat inskeppas,
hade måhända denna författning kunnat uppfylla
sitt ändamål; men då vår spannmålstull skall bestämma egentligen
en rectification af de förhållanden, sorn genom vårt
climat och läge kunna uppkomma, sä är det ej underligt,
att man ofta måst frångå den i allmänhet bästa regulatorn,
att nemi., då spannmålspriset är högt, tullen bör vara låg,
och tvärtom. Detta har utgjort ett motiv, hvarföre Utsk.
tillstyrkt en fix tull å spannmål. Utsk:s pluralitet ansåg sig
likväl vid denna öfvergång böra föreslå hellie en för hög,
än en för låg tull. 1 enlighet med den tanke, jag förut yttrat,
ansåg äfven jag, att faran ej vore stor, om tullen bestämdes
något för hög, roen att om den stadgades till ett
belopp, som efter vissa personers omdöme vore alltför lågt,
kunde hela åtgärden blifva om intet. Med ledsnad saknar
jag här den person, som contiasignerat den sista förfaltnin
17
II. 07
ago
Den 16 December e. in
-
gen i detta ämne, ty måhända hade hans yttrande för oss
kunnat blifva en ledning vid öfvergången till ett nytt system
i fråga om spannmålsförtullningen. Jag har således icke för
närvar, någon authentik uppgift att taga i beräkning, utan
måste hålla mig till min enskilda öfvertygelse och de handlingar,
som blifvit Bevilln.Utsk. meddelade i detta ämne,
hvaruti jag tror R. St. kunnat erhålla en nyttig ledning genom
upplysning om de förhållanden, som kunna förekomma
i afseende på verkställigheten af det beslut, R. St. behaga
fatta. Jag har nu sökt redogöra för orsaken till den högre
tullbestämmelse, Utskrs pluralitet tillstyrkt; men min enskilda
öfvertygelse är, att Tullcommitte'ens förslag utan våda
kunde antagas. Vi veta, att denna committé' var sammansatt
af ganska upplysta män, hvilka noga kände Svenska
jordbrukets förhållanden. Jag har af prot:n inhemta!, att
committe'ens beslut i afseende på ifråga var. tull icke var
unanimt, utan att en och annan deremot reserverat sig;
men af dessa reservationer ihågkommer jag lifligast en, som
var afgifven af en person, hvilken i sakkännedom kan mäta
sig med ganska många och kan tjena såsom en auetoritet i
denna fråga. Denna person var Öfverste Anckarsvärd, och i
sin reservation har han, i stället för att vilja höja de af
Tul!committe'en föreslagna tullbestämmelser å spannmål, yrkat
deras nedsättande med 33£ proc., i följd hvaraf jag anser
hvad committe'en föreslagit såsom ett maximum, och således
icke tvekar att biträda densammas förslag. Inom Utsk.
har uppmärksamheten äfven blifvit fästad på de norra orterna;
och jag tror, att riksdagsmännen från dessa orter,
hvilka lidit mest af missväxt, icke bestridt TuI!committe'ens
förslag. Det var af missförstådt nit för egen fördel, som
ledamöter från andra provinser ansågo afgifterna vara för
låga. Jag tror, att man kan gå en medelväg, och den finner
jag i; Tullcommitte'ens förslag, hvarå jag begär propos.
Jag vill uppläsa detsamma, enär det ej lärer vara så nära till
hands för alla af Ståndets ledamöter. Det lyder som följer:
”Bohvete 1 r:dr, hafre 32 sk., hvete 2 r:dr, korn 1 r:dr,
kornmalt 1 rtdr 12 sk., råg 1 r:dr 16 sk., vicker 1 r:dr 8
sk. och ärter 1 r:dr 16 sk.” Dessa bestämmelser hafva af
Utsk. blifvit förhöjda med 5o proc.
Frih. Cederström: Man har såsom grund för nedsättning
af den utaf Utsk. föreslagna bevilln. antagit Utsk:s
framställning, att brist å spannmål aldrig bör kunna inträffa,
så framt en ordentlig spannmålshandel inom landet etableras.
Spannmålshandel måste här, såsom i andra länder,
uppkomma från den stund, staten upphör att befatta sig
dermed. Att Sverige för närvar, producerar spannmål tillräckligt
för sin populations underhåll kan icke vara tvifvel
underkastadt, då man beräknar, att^oaktadt den stora quantitet,
som afverkas till brännvin, har spannmål likväl de
Den 16 December c. m.
sednare åren kunnat utskeppas. Man har yttrat sig om riktigheten
af det tullsystem, som vid sista riksdagen fastställdes,
nemi. att högre införseltull borde erläggas, då priset
vore lågt, och tvärtom; men jag skulle förmoda, att detta
system icke stod i öfverensstämmelse med vår Reg.Frs 60 §
och de förhållanden, hvilkas pröfning vid spannmålstullens
reglerande måste vara vår Styrelse förbehållna. Jag bestred
detta system vid dess införande, och är glad, att Utsk. nu
tillstyrkt en fix tull å spannmål. K. M. äger rätt att ensam
besluta spannmålstullens förhöjning eller sänkande, och det
kan således vara indifferent, om R. St. fastställa den högre
tull, Utsk. föreslagit, eller den lägre, som af Tullcommitteen
blifvit tillstyrkt, då dess definitiva bestämmande i alla
fall beror af hvad K. M., i anseende till tillfälliga omständigheter,
kan finna nödigt och nyttigt. Jag öfverlemnar
altså till It. o. Ad:s godtfinnande att derom besluta; men
för min del skulle jag icke anse farligt att gifva jordbrukaren
skyddet af en högre tull, emedan den, i händelse af inträffande
behof af spannmålsinförsel, af K. M. kan nedsättas,
och det är spannmålshandeln inom landet, icke införseln
af spannmål, som skall befordras, hvilket jemväl redan så
till vida skett, att Styrelsen redan afsagt sig all befattning
med densamma.
Hr af Billbergh; Jag anmälde mig, innan Gr. v. Fersen
ännu hade slutat sitt anförande, hvilket jag trodde skulle
gå ut på att försvara Bevilln.Utskrs förslag. Till min tillfredsställelse
hörde jag, att han vid slutet af sitt yttrande
öfvergick till erkännande af Tullcommitte'ens förslags företräde.
Jag skulle derföre ej hafva mycket att anföra, om
icke den siste värde talarens yttrande gifvit mig anledn. till
några anmärknrr. Man är numera allmänligen öfverens derom,
att en fri och för landet nyttig spannmålshandel ej hos
oss kan uppkomma, förrän vi få en fix spannmålstull, som
blir beståndande både i god och ond tid. Denna fixa tull
beror icke af R. St. ensamt, utan äfven af K. M. enligt 60
§ Reg.F. Också bar Tulleommitte'en, lika med Bevilln.Utsk.,
föreslagit, att R. St. skulle hos K. M. framställa sin åsigt i
ämnet och begära, att K. M. matte i nåder förklara den
tull, som af R. St. bestämmes, för fix och icke begagna sin
rättighet att höja eller sänka deivsamma. Utgående från denna
grundsats, att det ensamt är en fix tull, som kunde åstadkomma
en för landet nyttig spannmålshandel, i det den
skulle förmå spannmålsproducenten och handlanden att från
de bättre åren förvara sina lager till de sämre, måste man
tillse, att tullen blir sådan, alt den kan äga bestånd äfven
dä landet kan blifva i behof af införsel. Sätter man denna
lull så hög, som Utsk. föreslagit, så lägger man ett bestämdt
hinder för K. M. att bifalla R. St:s framställning om tullens
oföränderlighet; ty K. M. kan icke gerna fastställa en sta
-
Dea i6 December e. m.
digvarande tull, som skulle blifva alltför menlig för landet,
då spannmålsinförsel vore behöflig. Deremot anser jag den
tull, cororaitterade föreslagit, icke endast kunna bestå vid
förefallande behof af införsel, utan äfven lemna tillräckligt
skydd för landtmannen, då behof af spannmålsinförsel ej finnes,
d. v. s. under de goda åren. Committeen har föreslagit
tullen till i r:dr 16 sk. för en tunna råg och i proportion
för de öfriga sädesslagen. När man dertill lägger convojafgifter,
frakt, tolag, inskeppningskostnader &c,, så hemställer
jag, om någonsin under de goda åren skillnaden emellan
spannmålsprisen hos oss och i närgränsande länder varit
så stor, att en spannmålsimport till Sverige kunnat blifva
lönande. Jag kan således icke annat än tillstyrka bifall å
Tullcommitteens förslag.
Frih. Rantzou: Jag har inom Utsk. yrkat den tull å
spannmål, som Tuilcommitte'en föreslagit; och då åtskilliga
talare nu gjort samma yrkande, behöfver jag således blott
instämma med dem och anhålla om propos. af den utaf
nämnde committé föreslagna tull, i r:dr 16 sk. för råg och
i proportion för de öfriga sädesslagen.
Gr, Björnstjerna: Redan vid förra riksdagen bestridde
jag den då antagna principen af en stigande och fallande
tull, i anledn. af de olägenheter, som denna princips antagande
måste medföra uti ett land, hvars navigation under
loppet af flera månader hvarje år är afstadnad. Det är således
med så mycket mera nöje, jag nu ser gillandet af principen
af en stabel tull, hvilken jag anser vara den rätta.
Denna tull bör dels skydda jordbruket emot spannmålsinförsel
under de goda åren, och dels icke genom sin höjd hindra
införsel deraf under sämre år. Att den skall kunna bidraga
till spannmålshandelns lifvande, synes mig likväl tvifvelaktigt;
åtminstone bör man först veta, hvad man menar
med spannmålshandel. Hvad vår inrikes spannmålshandel
beträffar, så är den af största vigt och hade kunnat befrämjas,
om brännvinsbränningen blifvit ordnad enligt mera rationella
principer, och husbehofsbränningen icke ännu mer
blifvit uppmuntrad. Då spannmålen hrännes upp till brännvin
, hvem skall då köpa och samla större förråd deraf?
Det enda sättet att nu lätta den inrikes spannmålshandeln
och motarbeta den öfverflödiga consumtionen af denna vara
är införandet af inrikes vexlar. Med sådana vexlar bedrifves
hela spannmålshandeln i England. Då jordbrukaren
skickar sin spannmål till staden, erhåller han en vexel, hvilken
går som coritanta penningar, i följd hvaraf jordbrukaren
får sin vara betald, utan att handlanden behöfver ligga
i förskott. Hvad utrikes spannmålshandeln beträffar, så betviflar
jag, att den i Sverige kan äga rum, emedan Sverige
producerar ungefär lika mycket spannmål, som i landet consumeras.
Enligt Tullcommitte'ens calculer har utförseln en
-
C
-
dast uppgått till 4o,oo° tunnor spannmål; oell jag får hemställa,
hvad utrikes handel skall kunna bedrifva* med en
produetion, som ena året uppgår till litet mer och det andra
året lill litet mindre än landels eget behof. En sådan
bandel måste vara grundad på en säker export eller också
import. Den utrikes spannmålshandel, som hittills ägt rum,
har jemväl varit förenad med de största förluster, så att de
par hundra tusen tunnor, som blifvit importerade från Tyskland
och Finland kostat iner, än man kunnat erhålla för
den spannmål, som till England blifvit utförd, hvarpå jag
han framlägga tillförlitliga bevis. Till England, det enda
land, dit spannmål fran Sverige kan utföras, komma vi alltid
sednare än Irländska, Holländska, Danska och Tyska
handlande, hvilka begagna sig af tillfället och det kortare
afståndet, hvarefter de, som komma efter, göra dåliga affärer.
Jag har sett många spanumålsspeculationer på England
misslyckas.
För öfrigt anser jag den tull, som committe'en föreslagit,
vara tillräcklig, och jag tillstyrker dess förslag. Jag
hade likväl önskat, att man antagit en olika tull för de
norra provinserna, som oftare hafva missväxt, hvarföre jag
tror, att man kunnat fixera en lägre tull norr om Dalelfven.
Ett sådant förhållande äger rum i Frankrike, hvarest tullen
vid Medelhafvet är olika med den, som betalas vid Nordsjön.
Jag hade önskat denna modification; men som en så-*
dan ändring nu icke lärer kunna vinnas, förenar jag mig
med dem, som tillstyrkt bifall å TuIlcommitte'ens förslag.
FIr Stuart: Äfven jag instämmer i deras åsigt, som
yrkat bifall å de tullafgifter, som Tullcommittden föreslagit,
ty jag anser högst nödvändigt, att icke tullen å spannmål
bestämmes så hög, att den måste oundvikligen förändras,
då missväxtår inträffa; hvadan altså det åsyftade goda
och riksgagtieliga ändamålet med en stadigvarande tull härå
skulle helt och hållet förfelas, i fall Utsk:s förslag varder
af R. St. bifallet. Jag anhåller således om afslag derå och
propos. till bifall å hvad Tullcommitte'en föreslagit. Jag
vill endast, i afseende på Gr. Björnstjerna* åsigt, att det
vore fördelaktigt, om en lägre tull för de norra provinserna
utsattes, tillägga, alt ingenting hindrar K, M. att, i full
öfverensstämmelse med den anhållan, som af R. St. kommer
att göras i detta ämne, nedsätta tullen för de norra provin-;
serna, derest K. M, förklarar, att denna nedsättning skall
oförändrad gälla såväl för goda som för härda åy,
R, o. Ad. beslöt, att införseltullen å spannmål skulle, i
likhet med hvad Tullcommitte'en föreslagit, blifva för kohvete
i r:dr; hafre 3a sk.; hvete 2 r:dr; korn r r:dr; råg
1 r;dr 16 sk.; vicker 1 r:dr 8 sk., samt ärter 1 r:dr 16 sk.
allt pr tunna; och att, på sätt Utsk. i utlåt. N:o 45 föreslagit,
rubriken kornmalt skulle utgå, och i stället i en au
-
agf Den i6 December c. m.
märkn. stadgas, att malt bör förtullas efter den afgift, som
är gällande för det sädesslag, hvaraf maltet är tillverkadt,
med förhöjning af 25 proc.
Till följd af R. o. Ad:s den i5 dennes e. m. fattade beslut
föredrogs nu 4tde afdelningen af utlåt. IV:o 45.
R. o. Ad. biföll Utskrs uti betänk. N:o 29 afgifna tillstyrkande,
rörrde öfverlemnande till K. M. att disponera,
hvad tullen för inkommande spannmål inbringar.
Fortsättningen af pröfningen utaf Bevilln.Utskrs utlåt.
R:o 45 uppskjöts till nästa plenum.
H. R. o Ad. åtskiljdes kl. § till 11 e. m.
In fidem protocolli
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 18 December i834.
Plenum kl. 10 f. ra.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utskrs utlåt. Nro 45 i
anledn. af gjorda anmärknrr vid betänk. JMro 29, angrde stora
sjötullsbevillningen.
Spetsar och strumpor.
Utskrs yttrande bifölls.
Talg.
Frih. Rantzou, Joh. Alb.r Jag yrkar nedsättning till
32 sk. i tullen å talg, såsom utgörande en nödvändighetsvara.
Den föreslagna afgiften å talgljus må deremot förblifva
oafkortad, såsom ett skydd för näringen.
Införseltullen å talg bestämdes till 32 skrr pr L$.
Tallkottar och tallstrunt; tobak.
Utskrs yttranden biföllos.
Trävaror.
Frih, Rantzou: Utsk. har tillstyrkt, att dess i förra
betänk, afgifna yttrande angrde ved, som är nödvändig för
Stufning, må, efter särskildt tillstånd af R. M., vara fri till
utförsel, bör utur tulltaxan uteslutas. Jag anser detta stadgande
deremot böra stå qvar, och med den ytterligare utsträckning,
att något särskildt tillstånd af R. M. i berörde
afseende icke må vara nödigt. Jag har i Utsk. hört Hrr
v. Hohenhausen och Rljngvall vitsorda behofvet för Gottland
nf en slik frihet vid utförsel af öns kalktillverkning; och
jag har sjelf erfarenhet af, att samma behof äger rum för
Den 18 December f. m.
export af jernlasler. Jag föreslår altså bibehållande af stadgandet
uti denna del uti förra betänt., med uteslutning af
orden: efter särskildt tillstånd af K. M.
Hr Hjarne, Harald: Utsk. säger, att det vidblifvit
sin uti förra betänk, uttryckta mening, ang:de artikeln trävaror,
emedan den öfverensstämmer med Tullcommitte'ens
förslag, Hvilket blifvit utarbetadt af fullkomligt sakkunniga
män. Jag får då erinra, alt Utsk:s förslag verkligen icke
är lika med committe^ns; ty Utsk. bar t. ex. föreslagit lika
utföreeltul!, nemi. io r:dr, för bräder af alm, bok, ek och
andra inhemska, ej specificerade träslag, då deremot Tulicommitteen
gjort skillnad dem emellan. Jag gillar committeens
förslag, hvad art. ek beträffar, att nemi. en skyddstull
bör finnas mot utförsel deraf, ty jag tror icke, att en
sådan bör befordras. Man känner, huru ekskogen i Riket
minskats; och då man i sednare tider synts vilja fästa en
närmare uppmärksamhet å behofvet af ekplanteringars tillskapande
och vårdande, tror jag icke, att det är rätt att
underlätta utförseln deraf. Jag tillhör väl i öfrigt det s. k.
liberala systemet i afseende på tullbestämmelserna; men jag
tror, att landets interesse fordrar, att vi så mycket som
möjligt söka bereda tillgång af byggnadsvirke för vår krigsoch
handelsflotta. Dessutom saknar jag i förslaget en
art., som der bort särskildt specificeras, nemi. ekvirke.
Denna kan icke inbegripas under begreppet virke af ek, ty
det förra är en konstterm, hvarmed sådana ekpiecer betecknas,
hvilka äro af gröfre beskaffenhet, tjenliga och tillhuggna
för flottans behof, såsom s. k. skeppstimmer, knän o. d.
Dessa hafva allt hittills, till största delen, måst införskrifvas
utifrån, och ända sedan 1814- ^ar Kronan haft betydliga leveranser
deraf från Preussen. Äfven de privata skeppsvarfven
hafva behöft från utländningen hemta denna art.; och
jag anser den derföre särskildt böra beläggas med en låg
införsel- och hög utförseltull.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag anser den af Utsk. föreslagna
utförseltull å trävaror i allmänhet varu alltför hög,
enär dessa varor utgöra icke allenast en af landets betydligaste
exportartiklar, utan ock den vigtigoste näringsgrenen
för de af naturen mest vanlottade delar af Riket. Med afseende
härå, oell i öfverensstämmelse med hvad R. o. Ad.
redan beslutat ronde utförseltullen å jern, får jag hemställa,
att en allm. nedsättning å de för utförseln af trävaror
föreslagna tullafgifter måtte äga rum. Det är af obestridlig
vigt alt på allt sätt söka latta och understödja afsältningen
på utrikes orter af våra inhemska produeter. Jag anhåller
altså om Hr Gr. o. Landtm.-* propos. derå, att den i Utsk:s
förslag uppförda utförseltull för trävaror må i allmänhet
nedsättas med proc., dock med undantag härifrån af
art. ved, å hvilken jag ieke kan tillstyrka någon nedsatt
-
Den 18 December f. ra.
ning i anseende till den alltför betydliga quant!tet, som deraf,
i händelse vedutförsel blefve i allmänhet tilläten och afgiften
derför minskad, troligen skulle, till skada för de skoglösa
orterna, komma att utföras från Rikets södra provinser.
Hr af billbergh, Joli. Peter: Jag anser betänkligt
att lätta utförseln af ved. Det låter väl bra att säga, det
veden behöfves till stufning; men jag anser svårigheten att
controllera verka derhän, att tull för utförsel af ved i alla
händelser bör äga rum. Jag yrkar altså bifall till Utsk:s
sednare betänk, i denna del. Hvad ekvirke angår, tror jag,
att deraf ännu finnes i landet, hvad som kan erfordras för
de privata skeppsbyggnaderna. Beträffande åter behofvet för
Kronans varf, beror det af K. M. att nedsätta tullen ä, eller
förklara för alldeles tullfritt, det som i nämnde ändamål
införes; men det innebar en bestämd inconsequens, om man
bemödar sig om ekplanteringarnas uppkomst och på samma
gång lättar införseln af ekvirke. Jag yrkar sålunda jemväl
bifall till hvad Utsk. i öfrigt under art. trävaror nu föreslagit.
Gr. von Fersen, Hans: Det torde tillåtas mig lemna
den upplysning, att Utsk. i afseende å artikeln trävaror uti
allt, eller åtminstone det mesta, följt TullcommitteVns förslag,
desto hellre som det var Utsk. bekant, att en särskild
afdeln. af committc'en, bestående af utmärkta kännare i detta
ämne, var nedsatt för att undersöka detsamma. Hvad
särskildt beträffar ekvirke, får jag förklara, att jag icke känner,
om någon technisk term bestämmer någon betydlig
skillnad deremellan och virke af ek; men jag har åtminstone
trott det sednare uttrycket jemväl omfatta det förra begreppet.
Samme talare, som gjort nyssnämnda distinction,
har sagt, att utförseltullen å ekvirke icke är för hög, men
att införseltullen deremot tål nedsättning. Jag får erinra,
att Utsk. föreslagit den förra till i5 proc. och den sednare
lill i proc. af tullvärdet; och då Utsk. utgått frän den
princip, att i5 ä 20 proc. är bland de högsta skyddstullsproc.
,man bör utfästa, tror jag, att man iakttagit en lämplig
medelväg, då man för den ifrågavar. art. bestämt tullen
till i5 proc. Jag yrkar bifall till Utsk:s förslag i denna del.
Frih. Rantzou: Jag har icke något emot Utsk:s förslag
i allmänhet i afseende å trävaror eller särskildt å ved,
ehuru tankarna derom äro ganska olika; men jag förnyar
min anhållan, att stadgandet om fri utförsel utaf, för behof
af stufning erforderlig, ved ina åter införas i tulltaxan. Jag
har isynnerhet af riksdagsmän från Gottland hört de mest
grundade uppgifter till stöd för min öfvertygelse i denna del.
Hr Hjärne: I anledn. af Gr. v. Fersens tvifvelsmål
om riktigheten af den distinction, jag haft äran uppgifva,
tor
-
Den iS December f. m.
torde, i händelse idkare af sjömannayrket här äro närvar.,
dessa kunna intyga, att en sådan distinction verkligen tinnes.
Jag har förut sagt, hvari jag anser skillnaden bestå. Hr af
Billbergh utgick från en oriktig grundsats, då han yttrade,
att det icke var rätt att belägga ekvirke med en låg införseltull,
när man önskade göra något för ekplanteringarnas
uppkomst. Den ifrågavar. art. är nemi. icke i samma kategori
som andra varor, de der äro föremål för förädling, utan
här är endast fråga om att vårda plantorna; och då detta
trädslag är för landet nödvändigt, men deraf inom Riket
finnes en så obetydlig tillgång, att införsel deraf måste ske,
tror jag, att en nedsättning i importtullen hör äga rum. Åtminstone
är detta min öfvertygelse, likasom jag vet, att
större ekpiecer alltid måste införskrifvas.
Hr Oxehufvud, Göran Adolph: Jag kan icke inse
annat, än att art. ekvirke finnes upptagen i tulltaxan, då
der står: virke af alm &c. och andra inhemska, ej
specificerade träslag. Att bestämma en hög införseltull
å nämnde art., för att gynna några ekplanteringar, tror
jag icke vara rätt. Ett sådant stadgande skulle förlama täflan
ekplanteringarna emellan, och dessa hafva dessutom icke
hunnit till den utveckling, att de kunna anses förljenta af
ett så stort skydd, som en hög införseltull skulle tillskynda
dem, i händelse de hade upphunnit denna önskvärda ståndpunkt.
Jag tror derföre, att Utsk. i sitt förslag träffat rätta
medelvägen; hvadan jag å detsamma yrkar bifall.
Hr Hjärne: Jag skulle vilja antaga den siste talarens,
såsom hemmastadd i skeppsbyggeriet, lemnade uppgift, att
ekvirke bör anses inbegripet inom det af honom citerade
stadgande; men jag yrkar då, att Utsk:s förslag må rättas
i enlighet med min åsigt om behofvet af hög utförsel- och
låg införseltull å art. ekvirke.
Utsk:s yttrande bifölls.
Hr Stuart: Jag reserverar mig mot det fattade beslutet.
Jag anser det högst inconsequent att, då man i allmänhet
nedsatt utförseltullen å jern, bibehålla densamma oförändrad
å trävaror. Båda artiklarna äro nästan lika vigtiga
exportartiklar för Sverige, och den ena synes icke böra gynnas
framför den andra.
Frih. Rantzou: Jag anhåller om propos. å det förslag,
jag haft äran framställa.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan R. o.
Ad. redan bifallit Utsk:s yttrande, rör:de trävaror i allmänhet,
kunde H. Ex. ej framställa någon ny propos., rör:de
någon speciel del deraf.
17 II. 38
Den 18 December f. m.
Frill. Rantzou: Jag reserverar mig så väl' mot det
iakttagna foredragningssättet som det fattade beslutet.
Tågvirke; ull; vanille; vagnar.
Utsk:s yttranden biföllos.
Vin.
Gr. Posse, Arv.: Till min förundran finner jag, att
Utsk. icke fästat afseende vid de många och grundade anmärkn.
T, som mot den föreslagna tullen å vin framställdes,
då Utsk:s förra betänk, i ämnet förevar. Jag åberopar nu
dessa anmärkn:r och grundar derpå min anhållan, att såväl
detta betänk. N:o 45 soni betänk. N:o 29 må afslås, samt
K. o. Ad. förblifva vid hvad i i83o års taxa uti ifrågavar.
afseende finnes bestämdt.
Hr Stuart förenade sig i allo med Gr. Posse.
R. o. Ad. bestämde enahanda tull å vin, som i i83o
års taxa finnes bestämd.
Vindruf; vindrufvor.
Utsk:s yttranden biföllos.
Väfnader.
Gr. Posse: I afseende å art. väfnader anser jag Utsk.
hafva betydligen misstagit sig. En reservation af Hr Halling
upplyser noggrannt, att sådant ägt rum. Jag inskränker
mig derföre till åberopande af densamma och föreslår,
att R. o. Ad., med afslag å Utsk:s betänk., må antaga
TulIeommitte'ens förslag, såväl i afseende å tullbestämmelserna
som sjelfva redactionen, med iakttagande likväl, att
der förbud af committe'en blifvit föreslaget, antages hvad
Utsk. i stället tillstyrkt.
Frih. Rantzou och Gr. von Fersen förenade sig
med Gr. Posse.
R. o. Ad. afslog, hvad Utsk. i afseende på väfnader föreslagit,
samt biföll hvad Tullcommitte'en så i afseende på
redaction som tullbestämmelser rör:de denna artikel föreslagit,
endast med den förändring, att, der Tu!lcommitte'en
utsatt förbud, den af Utsk. föreslagna tull fastställdes.
Ägg
Utsk:s
yttrande bifölls.
Efter uppläsning af slutmeningen uti 5:te afdeln., rör:de
uteslutande utur taxan af orden: förb. till införsel
på alla ställen, der de förekomma, yttrade
Hr Hjärne: Enligt redan fattadt beslut måste undantag
äga rum i afseende å art. tackjern.
R. o. Ad. fann den ifrågavar. slutmeningen icke erfor
dra
någon åtgärd,
Den 18 December f. m,
399
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan nu
alla de uti utlåt. Wto 4^ särskildt förekommande artiklar
blifvit genomgångna, borde, enligt hvad förut blifvit bestämdt,
de artiklar företagas, som ej uti utlåt. Wto 4ä äro uppräknade
och vid .hvilka Ståndets ledamöter kunde hafva anmärkntr
att framställa; och hemställde H. Ex., såväl till
vinnande af skyndsamhet som redighet vid föredragningen,
om icke lämpligast vore, att II. Ex. i aiphabetisk ordning
uppnämnde bokstäfverna, och att de ledamöter, som hade
anmärkntr att framställa, uppgåfve dem, då den bokstaf
uppropades, till hvilken den artikel hörde, som de ville
underställa Ståndets särskilda pröfning.
Bifölls.
Bokstafven A.
Hr Stuart: Uti Utskts förslag till tulltaxa linnes en
utförseltull af 20 sktr bestämd för 1 ttna alun. Alunbruksägarne
hafva dock vid denna riksdag hos K. M. i und. anhållit,
att denna vara mätte hädanefter få utföras tullfritt.
Den svåra conjuncturen för afsättningen af berörde product,
som under flera år fortfarit, jemte de högst betydliga förlagskostnader,
dess frambringande erfordrar, hafva föranledt
bemälda bruksägare till en så beskaffad anhållan. K. M. har
sedermera öfverlemnat den härom gjorda und. ansökningen
till StatsUtsk., som derefter commnnicerat den med Bevilln.-  Utsk., hvilket åter derå gjort det afseende, att tullen i
Utskts förslag blifvit nedsatt från 4° 20 s^:i' P1' Dna.
Alen då under närvar, conjunctur alunbruken, så vida de
skola kunna fortfarande drifvas, tarfva allt möjligt understöd,
anhåller jag om propås, derå, att alun må tullfritt få
utföras.
Gr. von Fersen: Fråga om nedsättning i utförseltullen
å alun har i Utsk. uppstått i följd af alunverksägarnes derom
hos K. M. gjorda ansökning, vid öfverlemnande hvaraf
K. M., i Dess propostn, förordade, att nedsättningen måtte
vidtagas i lika förhållande som i afseende å jern. Utsk.,
som föreslagit en mindre betydlig nedsättning i tullen å jern,
har likväl föreslagit en nedsättning af ända till 5o proc. å
alun. Men sedan B. o. Ad. ändrat förslaget om tullen å
jern, quadrerar den nu antagna afgifteti derför ungefärligen
med hvad Utsk. föreslagit för alun. Jag skall likväl icke
motsätta mig en ytterligare nedsättning, helst, enligt Utskts
beräkning, genom den föreslagna nedsättningen icke skulle
uppkomma en större minskning i statsintraderna, än till beloppet
2,764 rtdr årligen; och en ytterligare nedsättning
kunde således icke utöfva särdeles inflytande på statsinkomsterna,
men deremot vara betydlig för tillverkningen. Jag
instämmer altså med Hr Stuart. Hela statens förlust på
denna artikel komme att utgöra något öfver 5000 rtdr,.
3oo
Den 18 December f, m.
Gr. Horn, Claes Fre’dr.: Jag instämmer med dem,
sorn yrlrat nedsättningen. Jag tror mig känna det förhållande,
att aluntillverkningen är på det högsta tryckt, och
att någon rättvis jemnförelse emellan densamma och jerntillverkningen
icke kan äga rum. Bäst vore, om man kunde
borttaga utförseltullen å alun helt och hållet; men måhända
bör man icke göra det, innan man äfven kan lemna
jerntillverkningen en sådan lindring, och yrkar jag altså,
att tullen må bestämmas till 8 sk. pr t:na i stället för 20 sk.
Frih. Rantzou: Jag är förekommen af Gr. Horn.
Helst hade jag väl sett, att fullkomlig tullfrihet beviljades
för utförsel af alun; men måhända bör, såsom öfvergång
dertill, det af Gr. Horn föreslagna nedsatta beloppet af 8
sk. pr t:na nu bestämmas.
Hr af Billbergh: Jag vill icke motsätta mig den yrkade
nedsättningen, men kan icke inse något skäl dertill,
att alun, hvarå pr t:na hittills varit högre tull än pr Sk&
jern, nu skulle lindras till en lägre afgift än jernet. Jag
föreslår altså 16 sk:s utförseltull pr t:na alun.
Hr Stuart: I anleda, af den siste talarens yttrande får
jag meddela den upplysning, att då tullen för alun bestämdes
till sitt nuvar. belopp, kostade denna vara, så vidt
mitt minne icke bedrar, omkring 3o r:dr t:nan, då man nu
deremot icke betalar mer än i5 r:dr för densamma, och
således föga mer, än som motsvarar tillverkningskostnaderna.
Då emedlertid jag hört några bestrida mitt yrkande, att
tullfrihet för alunutförseln må medgifvas, vill jag afstå från
mitt yrkande härå och instämma uti den af Gr. Horn föreslagna
tullbestämmelse.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Då priset på en
t:na alun motsvarar ungefärligen det å ett SkS jern, torde
det vara lämpligt att å det förra bestämma lika tull som å
det sednare, nemi. 16 sk.
Gr. von Fersen instämde med Frih. Tersmeden.
Gr. Horn: Emot den siste talarens jemnförelse får jag
endast uppställa den erinran, huru ojemnförligt större kostnad
aluntillverkningen pr Skffi medtager emot jerntillverkpingen.
Jag fortfar att yrka nedsättningen till 8 sk.
Frih. Rantzou instämde med Gr. Horn.
It. o. Ad. beslöt, att utförseltullen å alun skulle bestämmas
till 8 sk:r pr 17 LSI.
Bok st af ven E.
Hr Stuart: Den föreslagna utförseltullen för enbär, 2
sk. t:nan, är visserligen icke betydlig, men sjelfva varans
tullvärde är också endast 3 r:dr t:nan; och då jag anser det
vara en i statsceconomiskt hänseende riktig och obestridlig
