# ID: svediakorp-gov447
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 156,079
# sentences: 5,890
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
ilidderskapet och Adelö,
vid
Urtima Riksdagen i Stochholm,
År 1834.
Sextonde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg} 1835.
Måndagen den 3 November 1834-
Plenum kl. to f. m.
Justerades 8 prot.utdr. för f. m. och 3 prot.utdr. för e. m.
d. 3o sisth Oct.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda frän
Exped.TJtsk. inkomna förslag till R. St:s underd. skrifvelse!-  till K. M., nemi.:
N:o 184. ang:de regleringen af utgifterna under riksstatens
3:dje hufvudtitel;
N:o 185. ang:de den innevar. riksdag verkställda revision
af de under CommerceColhm ställda fonder och medel;
JV:o 186. i anleda, af sökt everldlig skattemannarätt å
rict under Ulriksdals Rungsgård förr lydande Kefvinge hemman
med dertill hörande utjord;
TST:o 187. i anledn. af K. M:s näd. propos., angtde fortfarande
anslag till Ulldiscontfondens förstärkning samt ullculturens
och ullproductionens befrämjande i Riket.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr af
Petersens, Gust. Herrman , afsagt sig sin plats i Bevilln.Utsk.,
men anhållit att vid sin riksdagsmannarätt blifva bibehållen.
Bifölls.
Hr Leyonflyclit, Carl Albi-., hade inlemnat följande:
Sedan
min tjenstebefattning ferdial- min afresa till reg:tet,
får jag i ödmjukhet afsäga mig det förtroende, hvarmed
H. R. o. Ad. behagat hedra mig, att vara ledamot af
StatsUtsk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer
att utse nya ledamöter uti Stats- samt BeviJln.Utsk:n efter
Hrr Lejonflycht och af Petersens.
Företogs till pröfning Stats- och Oeeon.Utsk:ns d. 20
dennes e. ni. på bordet lagda betänk. N:o 29 i fråga örn lindring
uti den hemmansägarne i Jemtland åliggande roteringsoch
rustningsskyldighet.
Uppå begäran af Hr von Törne, Mich., upplästes
hans betänk, vidfogade reservation.
Hr von Törne: Redan år 1806 beslöts, alt Jemtlands
rotering borde minskas till likhet med hvad i öfriga pro
-
4
De» 3 No v ernber f. m.
vinser äger rum. 28 år hafva sedan förflutit, och då frågan
om verkställighet nu förekommer, föreslå de sammansatta
Utsk:n en åtgärd, sorn är fullkomligt overkställbar,
emedan K. M. iiti sin nåd. ‘prppog. bestämdt afsjagit densamma,
På delta sätt vinnes ingen lindring för ett folk,
som genom en hård rotering och flera på hvarandra följande
missväxter bljfvit försatt 11 ti yttersta behof af hjelp. Af
dgssa skäl, och på grund af hvad min upplästa reservation
i öfrigt innehåller, yrkar jag återremiss af betänk.
Fxdh, Boye, Ludv,; För hvar pch en, spm med uppmärksamhet
läst betänk, och något öfvertänkt ämnet, blir
det, som mig synes, svårt att icke känna ett varmt deltagande
för det öde, som träffat en hel provins, att riksdag
från riksdag nödgas fortsätta en klagan och anropa om en
rättvisa, sorn likväl icke kan förvägras, så vida frågan får
behandlas enligt dess natur. Detta deltagande okas, då man
erfar, att Utsk., sorn såväl i premisserna som conclusionerna
ådagalagt en berömvärd håg att göra rättvisa, likväl
visat sig sakna frimodighet att tillstyrka Ständerna att rent
uttala den enda begäran, utan bifall hvartill någon rättvisa
icke står att vinna. Denna begäran består deruti, att frågan
må behandlas efter sin natur af contractsfråga och icke
förvexlas med en militär administratipnsfråga. För att göra
skillnaden häremellan uppfattiig, och oaktadt äfventyret att
infalla i upprepande af hvad Utsk- redan upplyst, går jag
att framlägga frågan från dess böljan.
Genast efter det Jemtland eröfrades och tillföll Sverige,
uppgjordas åren 1686, 1688 ogh 1695, emellan Svenska Kronan
å ena sidan och provinsens jordägare å den andra, ett
contract,^hvarigenom jordägarne förbundo sig att ständigt
hålla en bevarad trupp af 1000 man infanteri och ioo man
cavallen; hvaremot Kronan, å sin sida, förband sig att årligen
gifva en ersättning af 20 d:r sunt för hvarje infanterist
pcb 4° d:r fö*' hvarje häst pch karl, samt vidare att
denna trupp aldrig skulle commenderas utom provinsens
gränsor. Ersättningen anslogs visserligen till största delen i
räntor; men af handlingarna vill det synas, att också någon
del utgick i penningeanslag, och af vilkoret, att truppen ej
kunde commenderas utom provinsens gräns, följde också, att
jordägarne, sorn i alla fall skolat freda sin gräns emot Norrige,
kunde gå sjelfva i ledet och behöfde icke hvarken lega
eller underhålla ordinarie soldat. Under tidernas längd
hade likväl detta contraet undergått väsendtlig» förändringar,
till provinsens lidande. En rotering verkställdes, men
med den olikhet i jeronförelse till alla andra provinser, att
då i de sednare endast hvar ig:de mantalsskrifven mansperson
är soldat, så är i Jemtland hvar g:de man soldat;
samt att då i de andra provinserna jordvärdet, sorn underhåller
cn soldat, uppgår till 8,200 r:dr, ar detta onus i Jemt
-
iand fästadt vid ett jordvärde af blott 1,200 rtdr. Jemuförelsen
med andra provjnsers rotering utfaller förvånande, då
roan erfår, att i Jemtland räknas på hvarje helt hemman ej
mera än 6 tunnland åker, roen att likväl t, ex. Hallens
by, om 9 tunnland och 12 kappland åker, har 6 soldater att
underhålla, och att Bångsta hy, om tunnland åker, samt
(Österskrika by, oro 3a tunnland åker, hafva hvardera 3 soldater
att underhålla. Genom myntvärdets försämring hade
den contanta ersättning, som årligen tillföll provinsen, ned*
fallit fill den grad, aft då 20 d;r s:mt i början svarade emot
10 t:r korn, svarar det nu blott emot erj enda sådan tunna;
men det hårdaste har dock legat i den hufvudsakliga förändring,
att alltsedan 1788 års krig med Ryssland har regttet
måst, lika nied den öfriga armeen, deltaga i alla våra krig,
och följden deraf' åter har varit, att jordägaren icke mera
kan gå sjelf i ledet, utan mäste vidkännas ali den tyngd af
roteringen som de andra provinserna. Med rättvist afseende
å det svåra lidande, hvari provinsen altså befann sig, utfärdades
d. 2 Oct. 1806 ett K. bref, deri förordnades, att
en ny allmän rotering skulle i Jemtland anställas, dervid
lika grunder skulle följas, som för roteringen i Rikets öfriga
provinser blifvit lagda, på det att, om också den beväpnade
truppen bjefvp mindre, bördan för provinsen också
blefve mindre och dräglig. Verkställigheten deraf uteblef, och
j anledning af provinsens klagan deröfver vid 1818 års riksdag
afgåfyo Ständei-pa då deras underd. förord till Konungen
derom, att en undersökning mätte anställas till föreslående
af jemnkning i Jemtlands roteringsskyldighet.
Jag behöfver måhända här ett förord, innan jag fortsätter.
Jag har nemi. utgått från den öfvertygelse, att Regeringen
aldrig velat göra orätt; och jag tror mig derföre
göra en lika tjenst åt Regeringen som åt provinsen, då jag
går att ådagalägga ett, såsom mig synes, begånget misstag,
i den förmodan, att denna frimodighet icke misskännes af
en Styrelse, som blott behöfver upplysas för att rätta, hvad
möjligen kan vara feladt.
Jag återgår nu till ämnet, Efter föredragning af 1818
prs Ständers förutnämnda underd. förord behagade K. M,
under d. i5 Dec. 1820 anbefalla landshöfdingen i länet att
uppgöra underd. förslag till en rotenngsjemnkning i Jemtland,
hvarvid likväl borde iakttagas, att "reg:tet icke fick
nedsättas under 800 man”; och vidare har, under d. 21 Nov,
1827, ett annat K-M:s nåd. beslut emanerat, af innehåll, att
.emot det regrtet npdsattes till Booman, vore det vilkor upphäfvet,
sorn försäkrade provinsen, att truppen ej skulle beordras
utom dess egna gränsor.
Det olyckliga, det klandervärda af dessa båda sednare
Regeringens beslut undanfaller likväl betydligen vid eftersinnande
af den omständighet, som detta betänk, icke upplyser,
men som jag dock tror mig tillförlitligen känna och hvilken
6
Deri 3 November f. ra.
jag derföre anser mig icke heller böra förtiga, nemi. att
då landshöfdingen, i anledn. af 1827 års beslut, hört provinsens
jordägare, hafva de frivilligt ingått deruppå, att
det på sådant sätt tillkomna förhållande skulle blifva gällande
i 8 år, hvarinom man hoppades, att afvittringsverket
i Jemtland kunde vara fullhordadt, deraf sig skulle visa,
om och hvad lindring derigenom kunde uppkomma.
När man nu, mina Ilrr! besinnar allt detta, har man
sannerligen svårt att neka, att provinsen hotas af en förfärlig
orättvisa. Med nästa år är det af provinsen medgifna
interimstillstånd till ända; men skulle då kraften af Regeringens
båda sednare beslut qvarstå, är också derigenom ali
den rättvisa afskuren, som dock ursprungligen bort vara
provinsen betryggad, icke allenast af contractet, utan äfven
genom 1806 års Konungaiöfte, den rättvisa nemi., att i roteringslostnad
komma till paritet med Rikets öfriga provinser;
ty hvartill tjenar väl detta löfte, eller hvartill tjenar
val den af 2:ne riksdagars Ständer sammanstämmigt gjorda
underd. anhållan om behörig undersökning, med ändamål af
en paritet med de andra provinserna, hvartill tjenar allt
detta, om, oberoende deraf, provinsen dock skall vidkännas
att underhålla 800 man och förlora conträdets öfriga
förbehåll.
Det är klart, att efter föreningen med Norrige skulle
Jemtlands beväpnade styrka tjena det öfriga Sverige til! intet,
derest den icke kunde fritt disponeras såsom den öfriga
armeen, och lika klart är det, alt om K. M. finner, att
den bestämda styrkan af 800 man bör finnas i Jemtland,
d. v. s. om Sveriges militärhehof fordrar det, böra R. St,
besörja derom, såsom en, hela Rikets allmänna angelägenhet;
men frågan derom är lielt annan, än frågan örn provinsens
gifna rätt alt nedflyttas till paritet i roteringslyngd
med Rikets öfriga provinser, — en rättighet som dock går
alldeles förlorad, om Regeringens nyssnämnda båda beslut
skola lägga hinder i vägen för ändamålet både af den begarda
undersökningen och den Iofvade jemnlikheten med andra
provinser. Då det nu, i följd af hvad jag haft äran
anföra, är uppenbart, alt frågans nuvar, olyckliga skick
härleder sig derifrån, att den blifvit behandlad, icke i enlighet
med sin ursprungliga natur af eontractsfråga och altså
rättsfråga, utan blifvit, til! sin egenskap, förvexlad till
militärisk administrationsfråga, son) den aldrig bör vara,
kan jag icke annat finna, än att detta misstag i behandlingssätt,
sorn jag egentligen til (skrifver Statssecreteraren,
som äiendet föredragit, både kan och bör genom Ständernas
bemedling rättas; och jag begär altså återremiss af betänk.
oell önskar, att Utsk. ville, i sin nya behandling af
ämnet, gå till roten af provinsens klagan, samt derefter tala
rent sj åk och föreslå Ständerna att hos K. M. i underd,
be gära, det, utan hinder af de mellaukomnu besluten, frågan
Deli 3 November f. m.
7
må återfå sin ursprungliga natur af contractsfråga och såsom
sådan varda behandlad. Bekomma vi ett sådant utlåt., och
Representationen i anledn. deraf gör sin skyldighet, är jag
också innerligen öfvertygad, att Regeringen gör sin.
Frih. Rantzou, Joli. Alb., uppläste följande:
Det är uti det ifrågavar. betänk, till öfverflöd ådagalagdt,
att Jemtland är på det hårdaste; sätt roteradt och
att all rättvisa fordrar en jemnkntng af denna provins, roterings-onera.
Såsom exempel härå må anföras (hvilket Frih.
Roye äfven upplyst), att när i Rikets- öfriga län per medium
hvar ig:de man är mantalsskrifven soldat, ar livar
g:de mantalsskrifven karl soldat i Jemtland, och när i det
öfriga Sverige ett taxeringsvärde af 8,239 r:dr utgör en soldat,
presteras en sådan i Jemtland för ett taxeringsvärde af
1,278 r:d
r.
Detta orättvisa missförhållande insågs redan under f. d.
Konung Göstaf Adolph, söm uti ett K. bref af d. 2 Oct.
1806 förklarade, att Jemtland borde roteras ånyo efter de
grunder, som för den öfriga Svenska roteringen voro
lagda. Någon verkställighet följde likväl icke härå i
anseende till fredsbrott och revolution, hvarföre R. St. år
1818 anhöllo om en dylik rotejemukning. Regeringen förordnade
denna 1820, likväl med föreskrift, att regttets styrka
icke finge nedsättas under 800 man, och att de derigenom
uppkomna vacanta rotar, jemte förut oroterade hemman,
anslogos till de qvarblifnas understöd med ett bidrag
af 48 r:dr per mantal (som består af 6 tunnland).
Denna reglering blef så uppgjord, att hemman finnas i
Jemtland af 3£ tunnland med 2 ä 3 soldater eller jägare,
4j tunnland méd 3 a 4, 9 tunnland med 6 soldater o. s. v.
Regeringen fastställde likväl en dylik reglering år 182.7 och
förklarade tillika Jemtlands reg:te, utöfver sitt contract,
skyldigt till tjenstgöring utom provinsen. R. St. vid sista
riksdagen insågo dock obilligheten af en dylik reglering och
anhöllo, att Jemtlands rotering måtte jernnäs till likhet
med roteringen i det öfriga Sverige. I anledn. häraf
har K. M:s Bef:h:de afgifvit förslag till en dylik rotejemnkning,
deri provinsen föreslås till en rotering af 600 man soldater.
)K. M. har likväl, efter Krigs- och KammarCollmas
hörande, ansett sig icke äga anledning att bevilja någon
nedsättning af manskapets numerär, men alt hos R. St. begära
statsanslag för att ersätta de rust- och roteriögsskyIdige.
Utsk. åter har ansett det både billigt och rättvist,
att roteringen och rustningen i Jemtland jernnäs till likhet
med densamma i det öfriga Sverige, och sålunda tillstyrkt
R. St. att förnya sin vid sista riksdag i detta afseende gjorda
hemställan; men Utsk. har tillika, för den händelse, att
K. M. skulle täckas bifalla sistberörde förslag 0111 ny roteling,
tillstyrkt, att, intilldess densamma hinner verk
-
8
D en 3 No v c rn be r f. m.
ställas, cft årligt anslag af 4000 r:dr må tinder 3ine år från
i836 utgå till lindring för rust- och rotehållare.
För min del gillar jag endast den första delen af
Utsk:s förslag. Att bevilja statsanslag, för att förmå Regeringen
att lyssna åt R. St:s förnyade önskningar eller att
medgifva en af den högsta rättvisa påkallad, till statsinkomsternas
nedsättning i ingen mån bidragände lindring af tunga
skattebördor, synes mig icke vara värdigt hvarken Regeringen
eller Representationen. Prejitdicätet är dessutom ganska
vådligt, enär på detta sätt R. St. skulle nödgas att genom
statsbidrag afhjelpa alla de öjemnheter och bristfälligheter i
organisationer, hvilka Regeringen Vägrar att Under andra
Vilkor afhjelpa. Något, som icke rimmar sig, minst i ett
land, der Regeringen har enväldet i den eeconomiska lagstiftningen.
På dessa grunder, och då dessutom ett statsanslag, in-*
tilldess en reglering hinner verkställas, troligen blott fördröjer
denna (hvarå exempel ej saknas), yrkar jag äterremiss
och att något statsanslag för ifrågavar. ändamål ej må beviljas;
hvaremot R. St. bora hos K. M. förnya sin anhållan,
att rättvisa må vederfaras Jemtlands skattdragande inbyggare
så väl som öfriga Sveriges Rikes.
Hr Stuart, Carl Gust.: Att Jemtland är öfver Rofvan
tyngdt utaf roterirrgsskyldigheten är en sanning, som
auetoriteterna vitsordat och Iråda Statsmagterna vid flera
tillfällen erkänt. Att åstadkomma lindring i denna börda
är således ett föremål, som i hög grad förtjenar Representationens
verksamma uppmärksamhet. Äfven jag ber derföre
att få tillkännagifva min åsigt i detta ämne, ehuru densamma
till stor del redan blifvit uttryckt af de talare, sönt
före mig yttrat sig. Yid början af Jemtlands roterings tillkomst,
utgjorde denna provins en gränsort och dess rotering
var endast beräknad på försvar af gränsen, i händelse*
af fiendtliga anfall. Det för sådana tillfällen nödiga manskapet
var äfven då af denna orsak befriadt från åliggandet
att någonsin lemna provinsens område. Nämnde förhållanden
äro numera förändrade; och om Jemtlands soldater
skola vara till någon nytta för fäderneslandet, måste de inträda
i gemensamma skyldigheter med den öfriga arméen.
Sådan är ock afsigten med K. M:s propos.; men då man
erkänner riktigheten häraf, måste man jemväl medgifva, att,
enär kostnaden för en rotering med den utsträckning i skyldigheter,
som förändrade omständigheter nu påkalla, måste
i liög grad ökas i jemnförelse med kostnaderna för roteringsskyldighetens
fullgörande, då inskränktare åliggandem
tillhörde manskapet, Jemtlands regites styrka följaktligen ic-~
ke heller kan bibehållas sådan den för närvar, är eller 800
man, sä vidt den lindring i omförmälda onus skall åstadkom
-
D c ri 3 November f. m.
0
lommas, sorn är af beliofvet påkallad. En rotejemnlniiig,
utan afseende å den deraf möjligen uppkommande minskningen
i ro tärnäs antal, yrkades också af Standerna vid sista
riksdag, och nödvändigheten deraf har icke blifvit vederlagd
af Krigs- och RammarColkna, uti deras derefter
afgifna utlätrn i ämnet. K. M.'s framställda förslag i afseende
på Iindiingen uti ifragavar. roteringsbörda kan jag för
ruin del icke gilla, ty jag instämmer med Hiskin i den sats,
att roteringen bör grundas på jordens förmåga att densamma
bära, och något statsanslag, för att bidraga till underhållande
af en större indelt styrka än en eller annan provins
sjelf förmår utgöra, anser jag icke vara lämpligt att
bevilja. Enligt min åsigt böra Ständerna förnya deras vid
sista riksdag gjorda hemställan, alt roteringen i Jemtland
må jeinnkas till likhet med hvad i andra provinser äger
rum , med iakttagande likväl af behörigt afseende ej mindre
å provinsernas alla öfriga skyldigheter och onera, relativt lill
hemmanens förmåga alt dem utgöra, än ock å roteringskostnadernas
olika belopp; börande enahanda grunder vid
den skeende regleringen af Jemtlands rustningsskyldighet jemväl
iakttagas. Jag har redan afstyrkt beviljandet af allt
statsanslag i ofvannämnda ändamål; men skulle sådant likväl
beslutas, är det nödvändigt, att Utskln bestämma, om
detta anslag skall utgå från Riksg.cont. eller uppföras på
3:dje hufviidtiteln. På grund af dessa mina anmärkningax
anhåller jag om återremiss.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag är hufvudsakligen
förekommen af de tvenne sista talarne, och vill endast upptaga
den anmärkning af Hr v. Törne, att Utskms tillstyrkande
vore overkställbar, enär K. M. afslagit den lika beskaffade
hemställan , landshöfdingen i länet gjort. Jag kan likväl
i denna omständighet icke finna något giltigt hinder.
Jag föreställer mig nemi., att flera exempel mätte finnas derå,
att K. M., oaktadt han icke bifallit de utaf sina Bef:h:de
gjorda framställningar, likväl, då dessa framställningar af
Ständerna ansetts riktiga och blifvit såsom deras upptagna,
ändrat sin åsigt i saken och öfvergå It till Ständernas önskan.
Jag tror ock, att det skulle vara ganska olyckligt, örn de
svar, K: M. i en eller annan angelägenhet kunde behaga
lemna sina Bef:h:de, borde anses för så kategoriska, att
Ständerna derutaf skulle finna sig förhindrade att, med hopp
om framgång, inför K. M. uttrycka' deras dermed öfverensstämmande
opinion i saken.
Hr von Törne: Jag börjar med att förklara min högaktning
för det varma nit, hvarmed talare bär understödt
Jemtlands behof af lindring i dess roteringsbörda; men att
här ingå i alia de omständigheter, som blifvit ifrågaställda,
anser jag olämpligt, enär sådant endast skulle kunna föian
16
H. 2
10
Den 3 November f. m.
leda till tvistig och öfverflödig discussion, då, efter hvad jag
förmodar, återremiss beviljas och jag sålunda blir i tillfälle
att i de sammansatta Utskrn närmare utreda förhållandena
i det ena eller andra afseendet. En sak vill jag dock nu
upplysa. Frill. Boye har nemi. sagt, att 800 mans rotering
vore för strängt för Jemtland, och har dervid synts fästa
den föreställning, sorn skulle någon Regeringens åtgärd vara
skulden till denna stränghet. Härvid får jag anmärka,
att R. St:s önskan om lindring i nämnde rotering hade afseende
på så beskaffade fullständiga åtgärder, som icke kunde
verkställas, förrän afvittringsverket kommit till fullbordan.
Nu var K. M:s nåd. vilja, att den önskade lindringen
icke måtte fördröjas till den tid, då afvittringarna kunde
bringas till slut; hvadan K. M. vidtog den provisoriska åtgärden
att med 200 man nedsätta roteringsstyrkan i Jemtland,
hvilken åtgärd ock af sista riksdags Ständer godkändes
samt aldrig kan komma att betraktas såsom något annat
än en välgörenhet emot provinsen, och sålunda, långt ifrån
att förtjena klander, bör med tacksamhet omfattas. Hr Dalmans
anmärkning, som skulle jag i mitt sednaste yttrande
afsett den framställning i ämnet, som af K. M:s Ref:h:de
blifvit gjord, är oriktig; ty jag nämnde tydligen R. St:s så
beskaffade framställning och icke K. M:s Bef:h:de.
Frih. Cederström, Jac.: Hr v. Törne har nu till
största delen förekommit mig. Jag vill dock tillägga några anmärkningar
i anledn. af hvad Frituna Boye och Rantzou yttrat.
Den förra har ansett frågan böra behandlas såsom rättsfråga
och således i domstolsväg afgöras. Denna åsigt är fullkomligt
oriktig. Roterings- och skaltläggningsfrågor hafva
alltid hittills handlagts i administrativ väg och måste fortfarande
så behandlas, så länge våra grundlagar icke ändras.
Nu har den interimsförändring i afseende å roteringsverket
i Jemtland ägt rum, att under vilkor, det bemälda roteling
må kunna cornmenderas hvart som helst, i stället för
blott emot Norrige, jemnkning i annan väg blifvit provinsen
tillerkänd. Att en sådan ändring i noteringens i Jemtland
skyldigheter bör äga rum inses klart, och efter grundlagarna
äga Konung och Ständer att besluta, hvad de nödigt
finna. Nu hafva Ständer och Konung sagt, att roteringsjemnkningen
i Jemtland skall ske i mån som afvittringsverket
framgår. Men som sexton år, från det beslutet fattades,
förlupit, utan att afvittringsverket då ännu hunnit
slutas, samt nödigt var, att någon lättnad emedlertid bereddes,
så och då för fortfarande af en sådan lättnad anslag
af det allmänna äro nödiga, hemställer jag, om, i fall
man verkligen vill åstadkomma lindringen, det icke är billigt
och lämpligt, att ett obetydligt anslag lemnäs, till dess
det nödiga afvittringsarbetet hinner afslutas, och hvilket anslags
utgörande torde anse* så mycket förr upphöra, sona
Den 3 November f. m.
It
det måste antagas för Regeringens interesse att ju förr desto
hellre kunna göra omförmälda anslag tillgängligt för andra
behof inom 3:dje hufvudtiteln. Frih. Rantzou har talat om
mantals-beskaffenheten i Jemtland, med hänsigt till tunnlandstalet;
men om den värde ledamoten behagat taga någon
undervisning i afseende å grunderna för skattläggningen
vi ti berörde provins, skulle han finna, att tunnlandstalet
ingalunda derför utgör ett rättesnöre, och om han vill göra
sig möda att i vederbörliga handlingar efterse vidden af
hemmanens i Jemtland ägorymd, skall han finna hemman
med hela 100,000 tunnlands brukbar mark. Man lärer föga
hafva inträngt i roterings- och skattläggningsväsendet i vårt
land, då man utgår från sådana jemnförelsegrunder med sina
omdömen och påståenden. Jag förenar mig uti hvad Hr
v. Törne anfört.
Hr Grip, Carl Gabi-., förenade sig med Frih. Cederström.
Frih. Boye: Jag trodde mig utttrycka mig så tydligt,
att jag skulle undvika behofvet af att närmare förklara mig;
men jag ber alt få erinra Hr v. Törne derom, att jag alldeles
icke ingått i yttrande öfver, huruvida antalet af 800
eller 600 mans rotering för Jemtland är det rätta. Jag har
blott fastat mig vid frågans behandlingssätt, och det förundrar
mig, då jag ser, att, fastän landshöfdingen i länet offentligen
till Konungen framställt, att proviusen icke kan
hära mera än 600 man, han likväl klandrat mig för det
jag skall hafva sagt, att antalet af 800 vore för stort,
ehuru jag dock aldrig sagt detta. Jag tackar Gud, att Frih.
Cederström icke är ledamot i Statsrådet. Hans åsigter kunde
då blifva skadliga; nu gälla de för intet. Jag behöfver
endast göra den fråga: hvartill skola väl contract tjena, om
de icke för båda contrahenterna äro bindande? Jag har icke
sagt, att saken borde komma till domstol, ty den är så
lätt afgjord uti den uppgift, att Ständerna anhålla, delfrågan
må behandlas såsom contractsfräga och att 1806 års
bref och försäkran må tjena till efterrättelse och gå i verkställighet.
Jag är öfvertygad, att Regeringen häruti välvilligt
skulle gå Representationen till mötes, och jag tror, att,
om en högre rotering är i provinsen erforderlig, än densamma
sjelf bör åläggas, och hvilket beror på behörig undersökning,
det öfverskjutande behofvet då icke hör drabba
provinsen, utan genom allmänna statsanslag densamma
godtgöras.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
på eftermiddagen komme att fortsättas.
Hr Dalman: Jag har icke af betänk, kunnat fatta annat,
än att det är K. M:s Bef:h:de, som uppgjort det reglementariska
af det jemnkningsförslag, som blifvit af K. M.
Den 3 November {. m,
afslaget. Det är sannt, att detta förslag är föranled t af
Ständernas anhållan vid sista riksdag; men 'sjelfva planen,
som blifvit af Konungen ogillad, är af landshöfdingen uppgjord.
Att lindring för rotehållarne bör äga ruin, ar en af
både 11. St. och K M. erkänd nödvändighet; frågan är blott,
om denna lindring bör till vägabringas genom statsanslag eiler
genom minskning i antalet af roteringsmanskapet. För
min del kan jag icke anse den förra utvägen hvarken nödig
eller nyttig; den bildar blott ett ganska betänkligt prejudicat.
Deremot är den sednare utvägen både billig och enkel
att verkställa. Hvad beträffar Frih. Cederströms meddelade
undervisning om mantalens olika beskaffenhet i Jemtland,
jeinnförelsevis till andra provinser, torde den uti förevar,
afseende icke kunna anses af särdeles vigt. Frågan är nemi.
bär endast om hvad värde hemmanen äga, och då visar
det sig, att då i andra provinser, öfverhufvud taget, ett taxeringsvärde
af Booo r:dr belöper sig på en soldat, utgöres i
Jemtland en soldat på taxeringsvärdet af 1,200 r:dr; och då
i andra provinser, per medium taget, hvar igtde mantalsskrifven
person af mankön är soldat, så är hvar Qtde sådan
person soldat i Jemtland. Hvad anslaget från staten beträffar,
kan jag under intet vilkor medgifva detsamma. Skulle
K. M. icke medgifva den äskade jemnkningen, återgår Jemtland
vid nästa års slut till samma förhållande i afseende å
roteringen, hvari provinsen enligt 1669 års contract bör befinna
sig, d. v. s. till en armering blott för händelsen af
krig. Det öfriga landet är dermed visserligen icke belåtet;
men det är då Regeringen, som dertill har skulden.
Hr von Törne: I anleda, af hvad Frih. Boye sist yttrade,
får jag förklara, att jag af honom blifvit missförstådd.
Jag har endast sagt , att de åtgärder voro riktiga och välgörande,
hvilka han trott strida emot 1669 års contract.
Hvad angår Hr Dalmans ytterligare anmärkning, angrdedeu
redan skedda framställningen i ämnet till K. M., får jag
endast upplysa, att Ständernas beslut i frågan existerade,
förrän K. M:s Bef:h:de afgaf sitt underd. förslag till K. M.
Hr Gu n t h e r, C ar 1 Gu s t.: Jag hegärde ordet för att yttra
något emot Frih. Kantzous och Hr Dalmans bestridande af
statsanslag till ifråga var. ändamål. Mig synes oundgängligt,
att ett sådant beviljas, till dess jemnkningen i sin helhet
kan verkställas. Detta är så mycket billigare, som den utaf
Jemtland tillförne åtnjutna ersättning, hvilken genom myntförsämring
blifvit minskad ända till samma tal af daler i
silfver, som förut af r:dr, sålunda utgjort vida större belopp;
och då man derjemte icke lärer kunna önska, att
Jemtlands roteringsskyldighét skulle återgå till egenskapen af
landtstorm, är det nödvändigt att lemna provinsen något understöd,
till dess den större jemnkningen kan verkställas.
Jag anser således billigt, att det föreslagna beloppet af 4000
D c n 3 N o v c ra b e r f. m.
r:dr årligen bifa lies, icke Wolt för 3 år, utan ända tili dess
roteringsjemnkningen hunnit fullbordas, hvilket troligen icke
lärer kunna påräknas inora en sådan tid.
Stats- och Oecon.Utskjns betänk. N:o 29 återremitterades.
Ånyo föredrogs LagUtsk:s d. 20 sisth Ociob. e. m. på
hordet lagda utlåt. N:o 135 i anledn. af anmärkningar inot
Utsk:s betänk. i\:o 4° öfver Hr Prosten L. G. Mittags motion
om meddelande af föreskrift, att äktenskapet bör inom
viss tid, efter skedd lysning tredje gången, genom vigsel fullbordas
eller ock fästningen varda upplöst.
Hr Stuart, Carl Gust.: Få lagförändringar hafva
denna riksdag lyckats genomgå LagTJtsk. och .11. St:s godkännande
till bifall. En sådan är likväl nu på vägen att
antagas; men denna anser jag vara en bestämd lagförsämring.
Utsk. har nemi. tillstyrkt, att äktenskap böra med
vigsel fullbordas inom viss tid, sedan lysning för sig gatt.
Detta anser jag för samhället vara högst skadligt, och jag
betvifla!' nyttan deraf för några andra än dem, som hafva
att påräkna vigselafgifterna. Att tvinga personer till äktenskap,
förrän de sjelfva vilja, kan, eldigt mitt begrepp, icke
stå tillsammans med en klok lagstiftning. Jag åberopar, såsom
ytterligare grund för mitt yrkande om afslag å betänk.,
Hr Hessles vid Utsk:s första utlåt i ämnet afgifna reservation,
hvilken jag i sådant afseende anhåller att fä uppläsa.
Frih. Boye, Ludv.: Om det tillkommer personer frihet
att bestämma, när de vilja förlofva sig, måste det äfven
på dem bero att bestämma tiden, då de vilja uppfylla aftalet.
Jag förenar mig altså med den siste talaren i yrkande
om afslag å betänk,
LagUtsk:s utlåt. N:o i35 blef af R. o. Ad. afslaget.
I ett sammanhang föredrogos ej mindre SlatsUtsk:s utlåt.
N:o 2o3 i anledn. af K. M:s nåd. propos. cm statsverkets
tillstånd och behof, i hvad densamma afser ett extra
statsanslag af 3 millioner r:dr till försvarsverkets iståndsättande,
allmänna arbeten m. m., än ock samina Utsk:s i anledn.
af anmärkningar vid nyssnämnda utlåt, afgifna och d.
27 sisth Oct. på bordet lagda.utlåt. IST:o 291.
R. o. Ad. beslöt, att detta mål skulle punktvis föredragas.
Ang:de sättet för utgående af hvad R. St. under
benämning af extra statsanslag bevilja.
Hr Klingstedt, Gust. Fredr., bade inlemnat följande:
Vid
den nu förevar, vigtiga frågan om krigsmateriellen
4
Den 3 November f m.
sorn enligt Konungens nåd. propos. genom statslån Loi de anskaffas,
anser jag mig så mycket mindre böra vara stillatigande,
som jag alltifrån början till slutet af 1808 års krig
varit vittne till de olyckliga följder, som Finlands försvarslöshet
förorsakade, dä, livarhelst armeen framgick, allmogen
inställde sig och blott fordrade vapen, för att till bibehållande
af den yoolåriga föreningen med Sverige gå sista
nian ur huset; men saknaden af vapenförråd vållade ett afslag,
hvars skadlighet och bidragande till Finlands öfvergång
de militära ansträngningarna af allmogen på Åland
och i Österbotten nogsamt bevisade, då de på begge ställena
afbröto de fiendtliga operationerna. Se här följderna af
den säkerhet, som II. StatsUtsk. låter framskina, då det yrkar,
att krigsmateriellen borde anskaffas genom besparingar,
eller ock anskaffas i ögonblicket af behofvet, utan att uppgifva
förslag, hvarest den då skall erhållas. Att sådana beräkningar
borde grundas på sednare tiders politiska förhållanden
är hvad man borde vänta af så upplysta män som
de, hvaraf detta TJtsk. är sammansatt; men de hafva dock
förgätit, att de krig och fiendtligheter, som sednare tider
framvisa, ej uppkommit genom forntidens långa krigsrustningar
och föregående krigsförklaringar, utan genom nästan
oförutsedda anfall; och i hvilken belägenhet skulle väl Sverige
då komma, sä aflägse beläget från de länder, der en
krigsmateriel kan erhållas.
I korthet har jag nu bevisligen framlagt vigten för ett
land att vara i stridbart stånd, och då kostnaden derför,
enligt den nåd. propos., genom statslån äfven komme att
fördelas och bäras af efterkommande, anser jag mig hafva
största skäl att tillstyrka bifall till den K. propostn, i hvad
den rörer anslag till krigsmateriellen.
Frih. Boye, Ludv.: I fortsättning af den anmärkning,
jag gjorde, då betänk, förra gången förevar, förklarar jag
nu, att jag omöjligen kunnat öfvertyga mig derom, att
TJtsk. haft rätt, då det först afgjort frågan, hvarifrån medlen
böra tagas, innan det pröfvat, till hvad belopp det verkliga
behofvet uppgår. Först måste man afgöra qitoestio an
och sedan qiuestio quo modo. TJtsk. har dock tillvägagått
tvärtom; och då jag i öfrigt linner, att TJtsk., efter nämnde
förfarande, såsom skäl för dess afstyrkande åberopat beviltningens
otillräcklighet, har TJtsk. grfvit styrka åt den anmärkning,
att den omvända ordningen blifvit iakttagen för
att såmedelst bilda en pretext att vägra anslag för nödiga
behof.
Hr af Billbergh, Joli. Peter: Olika med den siste
talaren anser jag det vara en gifven sak, att man först bör
beräkna möjligheten af att bestrida utgifter, innan man beviljar
sådana; hvadan jag icke kan annat än gilla, att TJtsk.
först afhandlot frågan, hvar medlen borde tagas , och deref
-
ter hura högt de borde henik nas. Men då jag uttrycker
delta, får jag jemväl fästa uppmärksamheten derå, alt i
den K. propostn har Konungen icke otydligt förklarat sin
afsigt vara, att den allm bevillcingen icke må höjas; och
jag hade trott, att Disk., likasom Ständerna, i nämnde afseende
icke skulle vilja beträda någon annan bana, än den
K. M. sjelf öppnat. Under åberopande af hvad jag uti detta
afseende uti min reservation anfört, anser jag altså det af
K. M. åsyftade ändamålet komma att vinnas, om, pä sätt
afdelningen i Utsk. föreslagit, medlen anvisas att utgå af
Tiiksg.cont., hvilket deremot komme att uppbära bevillningen,
den jag tror komme att svara emot hvad Utsk. tillstyrkt.
Det säkraste vore dock att, hellre än att anvisa anslaget
att på en gång utgå, man i stället borde auctorisera
B-iksg.cont. att i behofvets stund upptaga ett lån, hvartill
ränta och amortissement anvisades. JMågon brist skulle då
aldrig uppstå.
Frih. Boye: Jag vill icke bestrida den siste talarens
sats, att man bör veta, hvad man har, innan man ger; men
detta giiller endast om ordinarie utgifter. Då en extraordinarie
utgift är af behofvet oundvikligen påkallad och den afser
jemväl framtidens gagn och säkerhet, måste den utgå
utan afseende å för handen varande tillgångar, och fondsystemet
är just då användbart. Jag vill visst icke nu drifva
min åsigt till något yrkande i denna väg, emedan jag
icke tror mig derigenom något för närvar, vinna; men jag
ville, att man erkände principen.
Hi* Dalman, Wilh. Fredr.: Jag instämmer med ITr
af Billbergh i hvad han yttrat emot Frih. Boye. Hr Frih.
har sagt, att den ordning, Utsk. vid frågans behandling
följt, blifvit iakttagen för att såmedelst bereda en pretext
för att afslå äskade anslag. I sådan händelse har Utsk. icke
varit särdeles consequent, enär det tillstyrkt omkring 12 hundra
tusen r:dr. Frih. har medgifvit, att omförmälda ordning
är riktig i afseende å ordinarie anslag. Jag skulle tro, att
den är lika riktig i afseende å både ordinarie och extraordinarie;
ty innan man bestämmer sina utgifter, mäste man väl
beräkna sina tillgångar. Hvad Hr af Billbergh sagt om Konungens
nåd. afsigt, att bevillningen icke må ökas, borman
visst derför vara tack skyldig; men då det beror af Ständerna
att sig sjelfva beskatta, mäste de ej heller kunna af K.
M:s nåd. afsigt vara hindrade att bestämma, hvilket sätt de
pröfva bäst för statsutgifternas bestridande; och när K. M.
föreslog dessa utgifter så dryga, att antingen bevilln. måste
höjas eller ock låneutvägar anlitas, torde den påsyftade
tacksamhetsanledningen icke vara särdeles stor. Den fråga,
som nu bör afgöras, är, om bristen skall fyllas genom be*-  villning eller lån; och jag tillstyrker det förra sättet.
iG
Den 3 November f. m.
Hr Oxehufvud, Göran Adolph: Oansedt alin olika
omdömen, som framstått och troligen alltid skola framstå
vid beskattningsfrågors afgörande, allt efter den mer eller
mindre grundlighet, som räder i de principer, frän hvilka
dessa omdömen utgå; hafva dock inom afdelningen, sorn nfgifvit
det förslag, hvarå jag nu vill hafva äran fusta uppmärksamhet,
alla stridiga opinioner gifvit vika för den princip,
att det beskattningssätt är det bästa, som för folket
blifver minst tryckande; och det var denna grundsats, som
föranledde mig att inom Utgiftsafdeln. med min röst biträda
ett förslag, som syftade derhän att på i5 år , fördela
det genom extra statsregleringen möjligen förökade statsbidrag.
StatsUtsk:s pleni—pluralitet har förkastat afdelnts förslag
på grunder, från hvilka jag hemtar en ytterligare anledning
att tillstyrka detsamma. Utsk. utlåter sig nemi.:
”att hvad, som nu erfordras, bör sammanhringas af dem,
”sorn närmast njuta frukterna af de extra anslagen etc.” I
aniedn. häraf tror jag, att fördelningen på i5 år äf det ifråga
var. anslaget just blir med ali rättsgrund mest förenlig;
ty man torde med säkerhet kunna antaga, att frukterna
utaf det af Utsk. tillstyrkta anslag icke komma att skördas
förrän efter 7 ä 10 års förlopp, och att dessa frukter komma
att åtnjutas under den fortfarande tid, sorn från nämnde
års förlopp återstå till och förbi det i5:de året, under
hvilket sista andelen af skattebidraget skulle godtgöras; och
slutligen, om man granskar de föreslagna utgifterna, torde
man linna, att ganska få aro af den natur, att man under
de första fem åren genom dem kommer i åtnjutande af några
betydliga frukter. Till följd häraf får jag yrka %fslag å
Utskrs förslag i denna punkt samt hos Hr Gr. o. Landtm,
begära propos. till bifall å det af Hr af Billbergh uti dess
reservation afgifna förslag, hvilket är med afdeiniugens öfverensstämmande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
biföll, på sätt StatsUtsk. i utlåt. N:o 20! föreslagit, att för
hvad, som under benämning af extra statsanslag af R. St.
beviljas, full tillgång med -J-tdel årligen må anvisas, att af
bevilintsmedel utgå.
Ropades ja och nej.
Hr Oxehufvud begärde votering.
Upplästes till justering följande voter:spropos:n:
Den, sorn, på sätt StatsUtsk. i utlåt. N:o 2o3 föreslagit,
bifaller, att för hvad, som under benämning af extra statsanslag
af R. St. beviljas, full tillgång med en femtedel årligen
må anvisas, att af bevillntsmedlen utgå, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
Den 3 November f. m.
>7
Vinner nej,- bifaller R. o. Ad. a) att livad Rikets nu
församlade Ständer bevilja såsom extra statsanslag må med
en femtedel årligen af Riksglscont., utbetalas; A) alt Kiksgrscont.
, derest tillgång härtill ej af disponibla medel finnes,
må i detta afseende upptaga lån till erforderligt belopp,
samt c) att de sålunda upptagna lånen böra senast inom i5
år vara till fullo återbetalade.
Ilr von Hartmansdorff, Aug.: Jag vet icke säkert,
om Ilr Oxehufvud begärde, att sista punkten i Hr af Bi IIberghs
reservation må uti propostn intagas, men jag tyckte
så. Deremot yttrade sig Hr af Billbergh sjelf endast om de
2 första punkterna. För min del skulle jag tro, att man
nu icke borde ingå i något beslut om sista punkten, såsom
utgörande en detailfråga, hvilken, i händelse principen godkännes,
icke lärer böra omedelbarligen af R. o. Ad. afgöra*
utan föregående behandling af StatsUtsk. Jag yrkar således,
att 3:dje punkten i reservationen måtte uteslutas ur den propos.
, hvarom nu skall voteras.
Hr Oxehufvud: Jag inneslöt jemväl sista punkten af
Hr af Billberghs reservation uti mitt förslag till prepos. endast
såsom motsats till principen att icke fördela den ifråga
var. afgiften på framtiden, men har för min dei ingenting
emot, att det ifrågaställda mom. må utur propos:n utgå.
IJ. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
biföll, att det under lit. c) upptagna sista mörn. skulle uturconlrapropos:n
utgå.
Bifölls.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Uti en fråga som
denna, om man skall ingå i ett lånsystcm eller icke, borde
det väl anses vigtigt, att någon tid bestämmes, dä man tror
sig kunna vara ifrån skulden. Men jag har likväl ingenting
emot, att frågan härom uteslutes utur propos:n, emedan
jag då gör mig så mycket säkrare hopp, att R. o. Ad.
afslår liela förslaget.
Hr Dalman: Jag vill för min del icke bestrida den
ifrågaställda inskränkningen af propostn, enär jag dermedelst
förhjelpes utur den verkliga tvekan, jag erfarit, huruvida jag
borde rösta för eller emot förslaget. Nu är jag fullkomligt
öfvertygad, att jag bör rösta emot.
Uppå derefter framställd propos:n godkände R. o. Ad.
den nyss upplästa voter:spropos:n endast med uteslutande
utur contraproposm af det under lit. c) upptagna sista mom.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 39.
Nej — 90.
16 H. 3
Den 3 November f. m.
Frih. Rantzou, Joh. Al b.: Jag får till pro t. anmäla
min reservBtion emot R. o. Ad:s genom votering nu fattade
beslut.
Hr Dalman: Äfven jag har voterat ja. Jag har i BondeSt.
afhört discussionen i detta ämne. Ej mer än en af
dess ledamöter har ansett dessa utgifter ej böra utgå genom
bevillning. Det är likväl BondeSt., sorn närmast drager
bördorna. Jag hade trott det vara önskligt, att R. o. Ad.
äfven fattat enahanda beslut.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till f 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 3 November i834.
Plenum kl. 5 e. m.
Justerades 2ine prot.utdr. för denna dag f. m.
Hr Stuart, Carl Gust.: Mot R. o. Ad:s genom förmiddagens
votering fattade beslut får jag anmäla min reservation,
emedan jag anser detsamma i linancielt afseende vara
det skadligaste, som Ståndet fattat. Vid sisth riksdag
lemnades Fullmägtige i Riksg.cont. den föreskrift, att i händelse
tillgångarna icke skulle blifva tillräckliga, Riksg.cont.
ägde att fylla bristen genom lån. Denna föreskrift har förorsakat,
att Ständerna vid deras ankomst till denna riksdag
erhållit den underrättelse, att statsverket var skuldsatt till
2 millioner r:dr. Jag har under riksdagens lopp sökt fästa
R. o. Ad:s uppmärksamhet på nödvändigheten att vårda Rikets
credit. Det beslut, som blifvit fattadt, befarar jag kommer
att menligt inverka på såväl denna credit som enskilda
penningerörelsen inom landet. Jag begagnar derföre tillfället
att i proh nedlägga min protest emot detsamma.
Hr Stuart, Fredr. Christopher, instämde i den af
dess broder afgifna protest.
Fortsattes pröfningen af ej mindre StatsTJtsk:s utlåt. N:o
2o3 i anledn. af K. M:s nåd. propos. om statsverkets tillstånd
och behof i hvad densamma afser ett extra statsanslag af
tre millioner r:dr tilf försvarsverkets iståndsättande, allm.
arbeten ra. m., än ock samma Utsk:s i anledn. af anmärkningar
vid nyssnämnda utlåt, afgifna sednare utlåt. N:o 2gl.
Den 3 No t ernber e. m.
Försvarsverket till Lands.
lista punkten.
Frih. Silfverskjöld, Carl: Utsk. liemtar skäl för
sitt afstyrkande af det utaf K. M. äskade anslag till 7 reserv
batterier, dels derifrån alt Utsk., för sin del, icke anser
någon våda för Rikets försvar under närvar, förhållanden
kunna uppstå derigenom, att anskaffandet af reservbatterier
uppskjutes, dels derifrån att Utsk. anser State-,s knappa tillgångar
icke medgifva detta anslag, och slutligen derifrån, att
ännu en återstod af det vid förra riksdagen beviljade anslag
skulle vara att tillgå. Hvad första skälet angår, tillåter jag
mig icke att detsamma bedöma. Skulle vi fortfarande få åtnjuta
en fred på samma sätt, som vi i ao år densamma åtnjutit,
är det afgjordt, att någon våda för Rikets sjelfständighet
icke skulle uppkomma. Men lika litet kan jag som
Utsk. eller R. St. förutse, om detta lyckliga förhållande ännu
länge skall komma att fortfara. Det andra skälet om
de knappa tillgångarna vill jag förbigå. Det beror på hvars
och ens individuella åsigt att påstå, hvad hvars och ens tillgångar
kunna vara. Min opinion är den, att när behofvet
är gifvet, inåsle det fyllas, men afslås, om det är mindre
angeläget och tillgångar saknas. Hvad sista skälet beträffar,
att ännu en del af anslaget vid förra riksdagen är att tillgå,
förhåller det sig dermed på det sätt, att tillverkningen,
hvartill anslaget beviljades, slutar först j836. R. o. Ad. lärer
draga sig till minnes, att R. St. vid sista riksdagen, i
enlighet med JK. M:s nåd. propos., beviljade ett anslag till
anskaffande af 16 batterier för fältattiraillen. K. M. förmodade
då, att den gamla materiellen skulle kunna blifva
någorlunda hjelplig såsom reserv. 5 år äro emedlertid förflutna,
hvarunder den blifvit sliten, och befinnes den nu
obrukbar, och derigenom har behofvet af reservbatterier
uppkommit; ty såsom bekant är, är artilleriets organisation
grundadt på 16 batterier, och när dessa utgå, återstå intet
reservbatteri. Jag tager således för alldeles afgjordt, att
förr eller senare ett sådant anslag måste beviljas; och då
återstår blott den frågan, huruvida det är förenligt med
verklig hushållning att nu bevilja anslaget eller att uppskju- ^
ta dermed till kommande tider. 1836 slutar närvär. tillverkning.
Yi äga då öfvade handtverkare. Att afskeda
deni, för att återtaga dem om några år vore alt begå en
verklig misshushållning. Dessa äro mina skäl, hvarföre jag
tillstyrker R. o. Ad. att bevilja de af K. M. äskade ii5,ooo
r:dr till 7 reservbatterier.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn.: Jag har i sjelfva saken
ingenting att tillägga hvad jag yttrade vid återremissen, utan
förenar mig till alla delar uti Frih. Silfverskjölds yttrande,
under anhållan att, med afslag å Utsk:s tillstyrkan, K. M:s
nåd. propos. i förevar, afseende må varda bifallen.
Den 3 Novemi) e r e. m.
H. Ex. IIr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. behagade bifalla den nu föredragna i:sta punkten.
Ropades starka nej, blandade med ja.
H. Ex. gjorde derefter propos. till afslag å irsta punkten
samt bifall å K. M:s nåd. propos. i denna del.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Sedan II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarat, att ban
vid .svaren å den sist framställda proposm funnit ja hafva
öfverröstat nej, begärde Hr Crusenstolpe, Magn. Jac.,
votering.
II. Ex. Hr Gr. Brahe: Sedan votering är begärd, anhäller
jag, att contraproposm må blifva bifall till K. M:s
nåd. propos.
Upplästes till justering och godkändes följande voterrsproposm:
Den,
som bifaller första punkten i StatsUtskts utlåt. N:o
291 , voterar
i»;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. afslä ofvannämnda första punkt
samt bifalla det af K. M. äskade extra anslag af n5,ooo
r:dr b:co för förfärdigande af sju reservbatterier.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 11.
Nej — 66.
Hr Dalman, Wilh. Fred r.: Jag anhåller att få anmäla
min reservation mot R. o. Ad:s nu fattade beslut, och
får tillika förklara, att jag anser det vara ganska smickrande
för StatsUtsk. att vid detta tillfälle hafva stadnat i minoriteten.
2:dra punkten.
Frih. Silfverskjöld: Då denna fråga af R. o. Ad.
återremitterades, blef den af flera talare beledsagad med sådana
anmärkningar, hvilka Utsk. icke ens försökt, mindre
kunnat vederlägga. Svenska artilleriet hade önskat att kunna
tillegna sig detta i sednare tider uppfunna vapen. Beklagligen
är vårt fästningsartilleri icke i det tillstånd, som
önskligt vore. När härtill kommer, att ändamålet med detta
vapens införande afsåg våra kusters försvar, synes mig tillräckligt
skal vara för handen att bifalla det af K. M. äskade
anslaget, hvilket jag tillstyrker.
Hr Dalman: Då R o. Ad. nu synes vara på god väg
att nästan hufvudstupa, emot Utsk:s tillstyrkande, bifalla K,
M:s propos., torde tiden vara inne att fästa en närmare
Den 3 November e. m.
21
uppmärksamhet på dessa ämnen. Det torde vara af nödvändigheten,
t. o. m. af grannlagenheten påkalladt alt taga
någon närmare kännedom om K. åhs nåd. propos i dess
helhet, innan man går att bifalla densamma, snart sagdt,
utan discussion. Jag anhåller derföre att få yttra min åsigt,
rörande dessa extra anslag. Frågan delar sig för mig i frenne
delar: den politiska, den financiella och den militära. Hvad
den politiska delen angår, anser jag den i afseende på förevar.
anslag af största vigt. Då riksdagen öppnades och
K. M. aflät sin propos. till Ständerna, var Europas politiska
ställning icke densamma som nu. Också lät throntalet icke
otydligt förstå, att allmänna freden icke var tryggad. Dessa
förhållanden äro förändrade. Vi veta, att den spänning,
som då ägde rum emellan England och Ryssland, är bilagd.
Vi veta, att sakernas ordning ar afgjord i Spanien och Portugal.
Quadruplealliancen har förenat magterna. Vi veta
tillika, att det missförstånd, sorn fanns emellan Frankrike
och Sverige upphört. Det är ej tänkbart, att vi från Europas
södra delar kunna hafva att frukta ett krig. Det är
deras största interesse att hafva Sverige lill bundsförvandt,
och icke ett tänkbart interesse å deras sida att hafva Sverige
till fiende, emedan Sverige är en vigtig förmur mot
den koloss, som hela den civiliserade verlden fruktar. Sedan
således det både till anledning och följder obetydliga missförståndet
emellan Frankrike och Sverige upphört, synes ingen
skymt till anledning att frukta fiendtligheter från det hållet;
och jag vet således icke, hvarföre vi skola inleda oss i några
utomordentliga utgifter för krigsrustningar. Hvad Ryssland
beträffar, lärer en hvar medgifva, att det är den enda
magt, vi behöfva frukta; men jag återkallar i Edert minne,
raina Hrr! och jag är öfvertygad, att pluraliteten med glädje
påminner sig, hvilka intima vänskapsförbindelser vi de sednare
åren rönt från Ryssland. Vår Thronföljare har sjelf
gjort en resa till Rvsslands hufvudstad, hvarest Han blifvit
på det mest lysande sätt emottagen. Ryska Kejsaren har
varit fadder åt en Svensk Arffurste och har sjelf yttrat den
önskan, att Arffursten skulle bära ett Ryskt skyddshelgons
namn. Vi hafva nyligen sett inom vårt land en Nederländsk
Furste och ännu sednare en Rysk. Vi hafva sjelfve till
Alexanderfesten skickat en inom detta Stånd med skäl aktad
man. Allt detta måste bevisa det mest intima förhållande,
hvari Sverige kan befinna sig till Ryssland. Jag hemställer
då, om någon farhåga för krig bör existera, eller
manne det är tänkbart, att vår Regering skall tro sig vara
dupe för den Ryska, eller sjelf vill göra den Ryska Regeringen
till sin dupe? Då således rustningarna icke kunna
afse något krig mot Ryssland och dermed ännu mindre
karj åsyftas något fredsbrott i förening med Ryssland, hvilket
icke är tänkbart och nästan gränsar till det onaturliga
(ty hvilken Svensk skulle väl dertill vilja biträda med ett öre,
11
Den 3 November e, m.
utan snarare uppoffra allt för att motarbeta en sådan plan),
ser jag icke, hvartill några rustningar behöfvas. Min öfvertygelse
är således, att bela den politiska ställningen i Europa,
som för närvar, är belt annorlunda, än då K. M:s nåd.
propos. afgafs, icke föranleder till sådana anslag, som kunna
sättas under rubrik af krigsrustningar, och under en sådan
rubrik mäste väl en del af de anslag hänföras, som i den
nåd. propos:n äro begärda.
Jag öfvergå!" nu till den financiella synpunkten, och
jag vill äfven i detta hänseende visa Eder, mina Hrr! huru
olika ställningen är nu och då K. M. aflät sin nåd. propos.
Det är visserligen sannt, att äfven då borde Konungens
rådgifvare och de, som följa statens financer, hafva insett,
att dessa financer stodo på en dålig fot; men jag vill förutsätta,
att de, efter öfvertygelse, på god tro framstallt statens
och financernas ställning så fördelaktig, som de i början af
riksdagen gjorde det. Under loppet af riksdagen har det
emedlertid af StatsUtsk. blifvit utredt, att den framställda
sifferuppställningen var felaktig; att i stället för öfverskott
visat sig brist; att Riksg"cont. behöfver 722,000 r:dr om året
för att betäcka redan åtagna förbindelser. Under loppet af
riksdagen hafva åtskilliga ganska bedröfliga calarniteter hemsökt
fäderneslandet. Vi hafva haft missväxt, choleran, och
en af våra mest blomstrande städer har blifvit ett rof för
lågorna. Alla dessa olyckor hafva föranledt Konungen att
göra framställningar till Ständerna om ett creditiv : för missväxter
af icke mindre än 4°o,ooo r:dr, för choleran af 5oo,ooo
r:dr. Hvad K. M. ämnar begära för Wenersborg vet jag
icke. Det är bekant, att i Conseillen är beslutad en propos.
om 2,000,000 r:drs creditiv för hypotheksföreningarna.
Stora och lilla creditivet skola ställas på Riksg.cont. Allt
detta förändrar betydligen förhållandet. Riksg.cont. kommer
derigenom i den position att utan ökade skatter och
mycket ökade ansträngningar omöjligen kunna uppfylla dessa
behof. Således är äfven i detta afseende skäl för handen
att afslå de extra anslag, som blifvit begärda.
Hvad den militäriska delen af frågan angår, är jag icke
competent att bedöma densamma och vill derföre inskränka
mig till en enda anmärkning, och den är i korthet, att det
synes mig vittna om föga militärisk plan, att man gjort en
fästningsanläggning midt i landet, på hvilken, om jag icke
minnes orätt, man redan arbetat 12 år och för hvars fulländande
enligt K. M."s nåd. propos , ofh anslaget skall beviljas,
ännu fordras eu arbetstid af 45. år. Jag hemställer,
om det bevisar plan att företaga en fästningsanläggning, som
går ut på en arbetstid af 60 år, då man vet, huru sakerna
under tiden kunna förändra sig. Hvad förevar, anslag till
kustpiecer Beträffar, fär jag på de af Utsk. anförda skäl tillstyrka
afslag å detsamma.
/
Den 3 November e. m. ,
a3
Frih. Franc Sparre, Bengt Erland: Jag vill icke
trötta R. o. Ad. med alt upprepa, hvad som förra gängen
i detta ämne sades, utan får jag blott tillkännagifva, att jag
på det sakrika yttrandet af Hr Breitholtz, hvars competence
att tala i detta ämne af R. o. Ad. säkerligen är lika erkänd,
som han sjelf otvifvelaktigt af oss alla är högligen saknad,
stödjer den öfvertygelse, att denna punkt alser det vigtigaste
af alla anslag för artilleriet, emedan fråga är om ett
nytt, för artilleriet högst tjenligt vapen. Jag hoppas derföre,
att R. o. Ad. lemnar detta ämne allt det afseende , det
förtjenar, och anhåller om propos. på afslag å Utsk:s tillstyrkande
och bifall till K. M:s nåd. proposm.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Den talare, som näst före
den siste yttrade sig öfver det ämne, som nu utgör föremålet
för öfverläggningen, nemi. extra anslagen, delade sin
framställning uti den politiska, den linanciella och den militära
sidan. Jag vill försöka att gå samma väg med ett
kort besvarande af hans yttrande. Hvad törst den politiska
sidan vidkommer, förundrar det mig rätt mycket, att en talare,
sådan som Hr Dalman, kunnat förbise den stora skillnaden,
som finnes emellan krigsrustningar och en allmän
förberedelse till möjligen inträffande krig. Här är icke fråga
om krigsrustningar, utan om anslag, som komma att utgå
under flera consecutiva år, för att sätta sig i det skick,
att man icke finner sig obeväpnad i den möjliga händelsen,
att man behöfver försvara sig. Det lärer val icke finnas något
land, der icke massan af folkel, hellre än att emottaga
ett nesligt fredstillstånd, emottager ett krig för att försvara
sin sjelfständighet. Säkert öfverensstämmer det med Hr
Dalmans varma frihetskänsla att icke vilja se fäderneslandet
i den ställning att, i stället för att med bibehållen aktning
kunna emottaga en uppmaning till krig, nödgas begära fiendens
händer till handkyssning. Jag skulle göra den värde
ledamoten orättvisa, om jag trodde, att han icke önskade se
sitt fädernesland i försvarstillstånd; men dertill fordras, att
vi under fredstid bevilja sådana anslag, hvarigenom vi komma
att befinna oss uti ett tillstånd, olikt det, hvari vi för
närvar., efter förloppet af i5 ä 20 års fred, befinna oss, att
nemi. våra fästningar endast till fjerdedelen eller åttondedelen
uro färdiga och, i saknad af kanoner, icke kunna försvara
sig. Jag slutar denna del med detta förklarande, emedan
jag ej tror, att det tjenar till stort att slå omkring med politiska
farhågor, sådana som de synas för dagen uti avisorna,
hvilka skildra tillståndet i dag så och i morgon så. Skall
ett Stånd bry sig om hvad som inom några månader passerar
inom den politiska verlden i afseende på sådana åtgärder
för betryggande af fäderneslandets sjelfständighet, hvilka,
efter en förändring i den politiska verlden, inom få månader
möjligen kunna finnas oundgängliga? Talaren har sjelf,
Den 3 November c. m.
till stöd för sin åsigt om obehöfligheten af anslag för försvarsverkets
upphjelpande, åberopat de förändringar, han
blott sedan riksdagens början varseblifvit på den politiska
bimmelen. Huru lätt kan dä ej utseendet inom lika fä månader
förändra sig? Är det sättet att sölja för fäderneslandets
väl att utan plan kasta sig från den ena åsigten till
den andra och ordna Rikets försvar efter som det ser ut på
den politiska himmelen den ena dagen eller den andra? Detta
hörer icke till saken, utan till saken hörer, att man skall
känna sig djupt intagen af den känsla, att fäderneslandet
skall finnas i försvarsskick för möjligen inträffande krig.
Hvad främmande magters vänskap beträffar, måste den, som
vill emottaga densamma, vara beredd på att kunna emottaga
den med väpnad arm; eljest får man ingen vänskap, som
är värd att emottaga. Endast den väpnade handen km taga
emot vänskap och vårda den, om den är värd att vårdas.
Hvad den financiella delen af frågan vidkommer, kan
jag så mycket lättare vederlägga talaren, som lian endast
framställt suppositioner öfver verkliga tillståndet. Jag skall
utbedja mig alt få draga upp en kort tafla öfver den financiella
ställningen inom Riket. Vid ett tillfälle som detta
är det obehagligt att höra många siffror. Jag skall derföre
inskränka mig till så få som möjligt. Om R. o. Ad. skulle
tänka sig, alt de förslag, som sednast blifvit gjorda till förändring
af brännvinsbrännings- och tullbevillningen, af R.
St. blifva antagna (jag förutsätter det, emedan LTtsk. redan
gifvit förslag dertill), blir förhållandet sådant, att Riksg.-  eont. under de kommande åren kommer att äga en tillgång
af 710,000 r:dr årligen att användas till betäckande af
Riksg.contrs nuvar. 2 millioner r:drs skuld, icke skulden
till Ranken eller Rlksg-cont:s öfriga skulder. Om vi nu komma
i håg, att StatsUtsk:s betänk. N:o 204 upptager Riksg.-  cont:s skuld till 2,000,000 r:dr om vi ytterligare considerera,
att K. M:s nåd. propos. om extra anslagen går till icke
fullt 3,ooo,ooo r:dr; om jag vidare till betäckande af omkostnaderna
för choleran och till creditivet för Wenersborg
tager 3,000,000 r:dr (jag tager rutideligen till), uppkommer
en skuld af 8,000,000 r:dr för Riksg.cont. att bära
under loppet af 5 år, och dertill har Riksg.cont. 710,000
r:dr om året. Räknar man nu å de 8,000,000 r:dr 6 proc.
årligen, hvaraf 5 proc:s ranta och 1 procts amortissement,
så utgör det på 1,000,000 r:dr 60,000 r:dr, och således för
8.000.000, årligen 480,000 r:dr för att med en proc. årligen
amortera hela skulden. Drar man då 480,000 från
710.000, får man 200,000 r:dr öfver årligen. Anslår man
1111 dessa 200,000 r:dr till missräkningspenningar, d. v. s. till
fyllnad i den brist, som möjligen kan uppstå i den påräknade
brännvinsbrännings- eller tullbevillningen, finner man,
att Riksg.cont. kan sköta 8,000,000 r:drs skuld, nemi. 2,000,000
Den 3 November c. m.
r:dr gammal och 6,000,000 r:dr ny skuld, med de inkomster,
Cont. har, och ändock möjligen hafva ' öfver 23o,ooo
r:dr årligen, hvilket icke låter sig motsäga, emedan det kan
bevisas med siffror och från Stats- och Bevilln.Utsktn inkomna
betänkm. För den, som särskildt önskar controllera
mina uppgifter, är jag färdig att när som helst enskildt bevisa
riktigheten af mina calculer.
Hvad den tredje sidan beträffar, eller den militära delen
af frågan, har talaren inskränkt sig till en anmärkning
mot en fastningsanläggning i centern af Riket, hvilken anläggning
fordrar en arbetstid af 60 år för att hinna blifva
färdig, efter de anslag, som hittills blifvit Jemnade dertill.
Talaren har rätt deruti, att det är skadligt att vara så njugg
på anslag, att en fästning, som borde vara färdig på 5 å
6 år, för att vara nyttig för landet i händelse äf krig, icke
tan medhinnas på ringare än 60 år; men han har tillfälle
att rätta detta, så vidt det beror på honom, genom att med
sin röst understödja sådana anslag, att den kan blifva färdig
på 3o år. Som talaren icke gått längre på denna sida,
vill jag icke heller längre uppehålla R. o. Ad:s tid, öfvertygad,
att om Hr Dalman framkommer med någon ytterligare
anmärkning i afseende på den roilitariska sidan, den
icke blir af annan balt, än den jag nu besvarat. Jag tillstyrker
bifall till K. M:s nåd. propos. om anslag till kustpiecer,
emedan jag tror det icke vara lagom tid att börja
gjuta kanoner, sedan kriget redan börjat.
Frih. Cederström, Jac.: Såsom representant för ett
fritt folk har jag trott det vara hvar och ens skyldighet att i
första rummet afse försvarets försättande i det skick, att ^vi
hvilket ögonblick som helst kunna vara beredda alt strida
emot den, som vill anfalla oss, eller mot en annan för att
freda oss för framtiden. Detta har jag ansett såsom första
omsorgen hos ett fritt folk, synnerligast då detta fida folk
är nära beläget ett despotiskt styrdt land, och har på en
annan sida ett annat, ehuru mindre mägtigt, despotiskt rike.
Hvarje försök ett undandraga anslag för hvad, som fordras
till fäderneslandets försvar, är rent af omedborgerligt, och
det finnes ingen politisk åsigt, som kan rättfärdiga ett sådant
förfarande. Jag tillstyrker afslag å Utsk:s betänk, i
förevar, punkt och bifall till K. M:s propos., och förmodar,
att den besynnerliga framställningen öfver skillnaden emellan
de financiella förhållandena nu och vid riksdagen början
icke skall förvilla någon inom detta hus.
Hr Oxehufvud, Adolph Göran: Då jag inom StatsTJtsk.
förenat mig med dem, som reserverat sig mot Utsk:s
beslut i denna [del, får jag förklara, att jag fortfarande hyser
samma åsigter, emedan jag af Hr Dalmans meddelade
sakrika upplysningar icke funnit anledning att förändra dem,
*6 H. 4
20
Den 3 N e v e m b c r c. m.
då det icke är mig gifvet att med Hr Dalmans skarpa blick,
kunna genomtränga den politiska slöjan. Jag anser mig icke
böra bygga på sådana framtida förhoppningar, hvilka,
efter min tanka, äro byggda på lös grund, och kan icke
frångå den allmänt antagna grundsatsen, att den, som vill
hafva fred, måste rusta till krig. Jag yrkar således afslag
å Utsk:s tillstyrkande och bifall till K. M:s nåd. propostn.
Hr Dalman: Lika litet som jag haft lyqkan att öfvertyga
mina motståndare, lika litet har det lyckats dem att öfvertyga
mig. Tvärtom har jag i deras deduetioner funnit åtskilliga
skäl till stöd för mina åsigter. Om vår Styrelse haft den
grundsats, sorn Hr Lefre'n påstår, att blott med väpnad hand
emottaga vänskapsbetygelse!- och att under fredens lugn bereda
sig på krig, förundrar det mig, att Styrelsen, då den
förra riksdagen begärde anslag till försvarsverkets iståndsättande
och förklarade, att de då begärda anslagen skulle vara
tillräckliga, icke kunde se längre för sig än 4 ä 5 år.
Sedan sista riksdag har icke något krig utbrustit, hvari Sverige
varit inblandadt. Det synes således som förhållandena
icke förändrat sig, och vår Styrelse, om den gjort sin skyldighet,
skulle således på en gång framställt allt, hvad som
behöfves till försvarsverkets iståndsättande; men då Styrelsen
icke gjort det, har jag min egen tanka om Styrelsens afsigter
i detta fall. Man har likväl icke rättighet att gå till
afsigterna, utan blott till det yttre utseendet, och då kan
jag icke neka, att det förefaller mig förundransvärdt, att
man såsom oundgängligen nödvändiga framställer så stora
fordringar som vid denna riksdag, utan all garanti, att dessa
anslag skola vara tillräckliga. I flera afseenden, t. ex.
anslagen för fästningar, kan man tydligen skönja, att de icke
skola blifva de sista. Ett anslag anser jag vara af största
vigt, i fall man kan befara något anfall från Östern, det
nemi., som afser befästandet af Stockholms avenuer; men
öfver kostnaden härtill hafva vi icke erhållit någon uppgift
eller någon plan för befästningssättet. Deremot hafva vi
fått propos. om anslag för föremål, som man, snart sagdt,
aldrig hört talas om. Jag tror således icke, att det, på sätt
Hr Lefre'n förmenat, är en grundsats hos Styrelsen att under
fredens lugn bereda sig på krig, emedan det skulle vara en
oförlåtlig förseelse af .Regeringen att under 20 års fredstid
icke hafva tänkt på försvaret, utan lemnat det å sido, intilldess
Europas ställning blifvit så brydsam, att ett fredsbrott
kunde befaras. För min del anser jag likväl icke ställningen
nu mera brydsam, än den var för 20 år sedan. Jag
vågar tro, att Sverige väger ganska tungt i den politiska
vågskålen. Jag vågar tro, att Sverige blott med sitt ord,
utan att dertill behöfva lägga sin väpnade arme', kan gifva
ett ganska betydande utslag i den oförmodade händelsen af
ett inträffande krig, en händelse, som innan nästa riksdag
Den 3 November e. w.
s7
icke är att befara, emedan uti Europas närvar, politiska
förhållanden ligger ett bestämdt interesse för alla magttr
att bibehålla fred. Då man ser med hvilken ömtålighet
man undvikit hvarje anledning till krig; då man icke vågat
en intervention i Schweitz; då man icke vågat göra ett
kraftigt steg till en intervention i Spanien och Frankrike,
är det icke tänkbart, att man skulle våga något så Europeiskt
afgörande som att anfalla Sverige. Jag är visserligen
af den tanke, att man bör iordningställa försvarsverket, och
att det är en af de största förebråelser, man kan gora Regeringen
och som jag mången gång gjort, att försvarsverket,
efter 20 års fred och med ständigt ökade anslag, finnes i
dess närvar, delabrerade tillstånd. Detta kan Regeringen
aldrig ursägtas för, väl inför Ständerna, men aldrig inför
historien. Det är och förblifver omöjligt; ty då man begärt
ökade anslag på 3:dje hufvudtiteln till fullkomligt öfverflödiga
utgifter, till löneförhöjningar, till lustläger, till
uniformsförändringar m. m., men förbisett de angelägna föremålen,
såsom beväringens exercering, inköp af gevär och
kustpiecer, hvilkas uppgifna nytta i militäriskt hänseende
jag likväl icke kan bedö.ma, finner jag icke, att Representationen
kan med godt samvete godkänna Regeringens hushållssystem,
emedan Regeringens underlåtenhet att hushålla
bevisar, att Regeringen icke frågar efter hvad folket betalar,
att hon med likgiltighet ser, att skattebördorna ökasår
från år, blott för att erhålla större summor att röra sig med.
För öfrigt hemställer jag, om ick\; statsräkenskaperna visa,
att riksdag från riksdag anslag blifvit öfverflyttade från extra
till ordinarie stat, så att man inom den sednare fått större
summor att röra sig med; och jag hemställer till en hvar,
huru det är förklarligt, att, oaktadt man under 20 års fred
ökad budgetten vid hvarje riksdag, man nu kan komma och
säga, att försvarsverket är i fullkomligen försvarslöst tillstånd,
alt vi knappt kunna emottaga en vänskapsbetygelse
af en väpnad magt, emedan vi icke kunna erbjuda en väpnad
liand. Hvartill har man då användt alla dessa summor?
Här kan man icke undersöka det i detail. Folket frågar
icke efter detaillerna. Det ser blott, att anslagen ökats riksdag
från riksdag; men det är naturligt, att det frågar sig:
hvad gör man af dessa penningar? Det är äfven orsaken,
hvarföre man inom de ofrälse Stånden afslagit, icke K. M:s
propos., utan äfven en del af hvad StatsUtsk. tillstyrkt. Inom
BondeSt. har man afslagit alla extra anslag, med undantag
af 2:ne. Detta måste bevisa något. Det är BondeSt.
, som får betala den drygaste andelen i skatterna, och
dess röst betyder något, om icke inom R. o. Ad., åtminstone
inför Svenska folket. Jag ber, att uppmärksamheten
måtte fästas dervid, att det hvarken är partisinne eller begär
att motsäga, som styrer mina åsigter och föranleder mina
tankeyttringar, utan behofvet för Regeringen alt Jvssna
Den 3 November e. m.
till hvad folket vill och de, som representera massan af nationen,
tro vara rätt. Jag tror, att R. o. Ad. icke inlägger
någon ära att, tvärtemot de öfriga Ståndens och StatsUtskts
a:ne gånger yttrade åsigt, blindt bifalla alla anslag. Jag afstyriker
bifall till den af Hr Lefren begärda proposln.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: En värd talare har
uppgjort en calcul för att bevisa lättheten för Regeringen
att bestrida de utgifter, som nu äro i fråga. Han calculerade
på ett lån af 8,000,000 r:dr, hvilket kunde amorteras
nied 1 proc. om året och således på 3y år skulle vara betalt
med de tillgångar, Riksg.cont. äger. Detta låter mycket
väl; men jag får blott fästa den värde talarens och Ståndets
uppmärksamhet derpå, att åtminstone 7 riksdagar skulle
passera, innan lånet vore amorteradt. Framginge man då i
samma progression de följande riksdagarna, skulle man hafva
att vänta kanhända 6,000,000 r:drs skuld vid hvarje riksdag,
och följaktligen 35,000,000 r:drs ny skuld, när de
8,000,0000 r:dr hunnit amorteras; och sedan dörren vore
viii öppen för 3:dje hufvudtiteln, följde snart de andra titlarna
efter. Samma värde talare har med mycken pathos
fästat uppmärksamheten på nödvändigheten att vara rustad
och kunna bjuda sin vän en väpnad hand. Jag hyser samma
tanke och tror det vara högst oförsigtigt att förblifva
uti ett försvarslöst tillstånd; men jag tror äfven, att det varit
möjligt att med de medel, som funnits, försätta oss i sådant
tillstånd, om dessa medel blifvit rätt använda. Det är
för mångå år sedan visadt, att om den plan blifvit följd,
sorn uppgjordes 1809, då beväringen infördes, man, genom
indragning af den stående arméen, hade fått mer än tillräckliga
utvägar att skaffa all den materiel, som kunde behöfvas,
Jag har bjudit till att studera StatsUtskcs betänk,
och kan för min del deruti icke annat än se helt andra meningar,
än som äro med bokstäfverna uttryckta. Jag tycker
mig nemi. deruti se på Svenska uttryckt, hvad man på andra
språk kallar vägran af budgetten. Det är icke sagdt,
att roan funnit behofven onödiga; man har blott velat gifva
sitt missnöje tillkänna med det system, som blifvit följdt.
Så har åtminstone jag förstått StatsUtskcs betänk. Jag skulle
också icke tilltro mig att punkt för punkt kuuna vederlägga
nödvändigheten af dessa anslag, oaktadt jag måhända
i ett eller annat afseende skulle lyckas deruti, åtminstone
för att sluta från deh erfarenhet, jag vunnit från äldre tider,
Hvad fästningsbyggnader beträffar, har jag öfverlefvat
en fästnings anläggning i Skåne, hvilken, knappast halffärdig,
lemnades åt sitt öde och står nu såsom en ruin. Jag
vill minnas, att jag hört sägas, att för de sednast började
fastningsanläggningarna vid hufvudstaden förändringar redan
blifvit gjorda i planen, och det torde således icke vara
ur vägen att uppskjuta arbetets fullföljd, till dess man stad
-
Den 3 November e. m.
gat en bestämd plan derför. Jag skulle hoppas, att samma
öde, som öfvergått fästningen i Skåne, äfven måtte öfvergå
fästningen vid Wettern, emedan jag hoppas, att erfarenheten
skall visa, att ingen Rikets fiende kan nalkas densamma,
emedan Sverige förmodligen upphört att vara en sjelfständig
stat, innan någon fiende kommer dit. Jag har föreställt
mig, att det finnes andra försvarsmedel än de, som
kunna erhållas för penningar och som kunna genom ökad
bevillning eller lån anskaffas, nemi. moraliska krafter. Jag
anser dem vara af vida större vigt än de physiska krafterna;
men jag tror, att de fordra en särskild omvårdnad, om
de skola trifvas och utbilda sig, för hvilket ändamål jag icke
känner något säkrare medel, än att öfvertyga oss, att vi
aro i stånd att försvara oss, och att våra möjliga flender icke
äro så allsmägtiga, som mången kanhända föreställer sig.
Så länge jag derföre ser, att publicitetens sträfvande att utbilda
dessa krafter motverkas och qväfves, tillstår jag, att
jag icke kan biträda några ökade anslag för de militära behofven.
Dessutom tror jag, att den Regering, som Önskar
ökade anslag, bör ådagalägga den största sparsamhet med
de anslag, hon har. Jag har förut visat, huru källor finnas,
derur man kunde hemta icke obetydliga tillgångar, såsom
t. ex. genom armeens beklädande med oöfverskuret kläde.
Från de små phenomenerna slutar man till de större. Så
länge jag t. ex. ser gråstensfoten under stallbyggnaderna oljefärgmålas,
anser jag tiden icke vara inne att bevilja några
anslag. Jag får ännu en gång för R. o. Ad. förklara, att jag
icke kan tillstyrka något extra anslag, ehuru jag icke kan
neka behofvet af dem i mångfaldiga afseenden; roen jag anser
det såsom en opinionsyttring af nationen, och jag vill
åtminstone icke taga på mitt samvete att hafva undertryckt
• min tanke i détta fall.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Jag skall icke upptaga R. o.
Adis tid med några betraktelser hvarken öfver den politiska
ellér financiella sidan af förevar, ämne, emedan jag anser det
olämpligt att göra den förra till föremål för någon framställning
på detta rum, och emedan jag', hvad den sednare
beträffar, är fullkomligen lugnad genom det beslut, R. o.
Ad. på förmiddagen fattade. Jag skall således endast bålla
mig till den militära delen, i hvilket afseende jag likväl
har föga att tillägga hvad som yttrades vid återremissen
och ytterligare i dag af flera talare. Jag får blott fästa R.
o. Ad:s uppmärksamhet uppå, huru, jag vågar säga, olämpligt
det torde vara, om vår arme' kanske vore den enda,
som saknade ett sådant vapen som det ifrågavarande, under
det att vår vida underlägsna armeer uti länder, sorn
med oss icke kunna jemnföras i afseende på sitt geographisfca
läge, tillegnat sig detta vapen, såsom det kraftigaste till sjelf—
ständighetens försvar. Med denna öfvertygelse vågar jag
3o
Den 3 November e. m.
hoppas, att R. o. Ad. äfven skall inse behofvet och vigten af
detta vapen och således bevilja det anslag, som i K.. M:s
nåd. propos. till dess anskaffande finnes utfördt.
Man har sagt, att det under närvar, fredliga förhållanden
i Europa vore öfverflödigt att göra några uppoffringar
för försvarsverkets iståndsättande. Jag tror, att man just
nu under den lugna tiden bör tänka härpå, och förenar
mig i öfrigt med de talare, som anse sådant vara för sent,
sedan förhållandena förändrat sig. Man har äfven förebrått
Styrelsen att icke hafva tänkt på försvarets ordnande. Jag
vågar tro, att om tanke derpå och framställningar derom
vore tillräckliga, intet lands försvar skulle vara bättre ordnadt,
än vårt; ty vid hvarje riksdag har behofvet i detta
fall blifvit till R. St:s bepröfvande framlagdt, men, med
undantag af den sistlidna, har sedan 1812 ingen riksdag
beviljat något extra anslag för försvarsverkets iståndsättande.
Genom att på ena sidan framställa behofven samt från
den andra klandra och afslådem, fyllas desamma icke; och
då behofvet sålunda kommer att qvarstå, skall den förebråelse,
som i dag blifvit gjord Regeringen, icke heller vid
nästa riksdag uteblifva, om anslag icke nu beviljas, hvarföre
jag ytterligare anhåller, att R. o. Ad måtte inse vigten
af ifrågavar. anslag samt, med afslag å Utsk:s tillstyrkande,
bifalla, hvad K. M. uti dess nåd. propos. ansett erforderligt
till förevar, behof.
Hr Rosenblad, Bernh.: Sedan en värd ledamot appellerat
till hvar och ens af Ståndet ära att förena sig med
det Stånd , som skall hafva vägrat anslagen, får jag förklara,
ehuru jag en gång förut gifvit min tanka tillkänna, att
jag anser förenligt med min ära och pligt att bifalla dessa
anslag. Då jag minnes det tidehvarfs historia, i hvilket vi
lefva; då jag minnes de skiften och förändringar, som skakat
de länder, hvilka blifvit nämnda af den talare, som i
ärans namn uppmanat till afslag; då i 3o år vår historia visat
och slutligen de åberopade länderna visat hos oss behofvet
af sådana anslag, som begäras; då vi med stora förluster
fått köpa erfarenheten af de beviljade anslagens otillräcklighet;
då man sett, huru ett af Europas fredligaste
länder, der den moraliska kraften oförsvagad lefver i folkets
hjeltan, då man sett detta land, som man trott vara så
främmande för de politiska stormarna, blifva ett offer för
en främmande republiks inkräktningslystnad; då erkänner
jag, att jag finner min pligt och min ära fordra att icke
undandraga ett bifall under fredens lugn till fyllande af de
behof, sorn sedermera under kriget med mångdubbelt bekymmer
knappast kunde afhjelpas; hvadan jag också tillstyrker
bifall till hvad K. M. uti dess nåd. propos. begärt.
Gr. Frölich, Da v.: Bland de få röster, som på detta
rum lära höja sig mot anslag för militära behof, ber jag,
Den 3 November e. m.
3i
att äfven min må räknas. För resten skall jag icke vara
vidlyftig. Ju längre jag lefvat, ju mindre har jag tyckt om
vidlyftiga declamationer. Jag vill blott i korthet angifva,
att jag anser tiden vara inne att icke bevilja anslag för
oproductiva saker. Då Regeringen begär anslag för productiva
företag, skall jag lenina min röst dertill; men omöjligen
kan jag med min röst understödja anslag för militära
behof, som jag icke sett leda till någon nytta.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
bifall å den nu föredragna 2:dra punkten af Utskrs utlåt.
Ropades starka nej, blandade med ja.
H. Ex. hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade afslå
2:dra punkten samt bifalla det af K. M. äskade extra
anslag af 5o,ooo r:dr b:co för anskaffandet af 24 kustpiecer.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Dalman begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voterrsproposm:
Den,
som bifaller 2:dra punkten i StatsUtsk:s utlåt. N:o
291, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ofvannämnda 2:dra punkt samt
bifaller det af K. M. äskade anslag af 5o,ooo r:dr b:co för
anskaffandet af 24 kustpiecer.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 3g.
Nej — go.
Frih. Rantzou, Joh. Al b.: Att bevilja anslag utöfver
hvad StatsUtsk. tillstyrkt är, efter min öfvertygelse,
högst oriktigt; hvadan jag reserverar mig emot såväl detta
som föregående heslut.
3:dje punkten.
Då H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, började framställa
propos. till antagande af Utskrs förslag uti 3:dje punkten af
utlåt. N:o 291, anmälde sig
Hr Dalman och yttrade: <
Ehuru det visserligen borde väcka min tillfredsställelse,
att ingen röst höjt sig för ett ökad t anslag utöfver hvad
StatsUtsk. tillstyrkt, kan jag likväl icke underlåta att yttra
den öfvertygelse, att icke något anslag bör beviljas. Jag
upprepar det, att jag är fullkomligen öfvertygad, att det
kommer att ligga Styrelsen till last, att Styrelsen användt
3a
Den 3 November e. m.
medlen å de ordinarie anslagen till gevärsförrådens complettering.
Jag tror dessutom, att de 70,000 r:dr, sorn R.
St. vid denna riksdag på ordinarie stat beviljat för arméens
materiel utöfver hvad förut dertill varit anslaget, kunna
lenina tillgång för ifrågaställa behof. Jag bar sjelf derom
väekt motion, hvilken dock ännu icke är af StatsUtsk. besvarad
och troligen icke varit under öfverläggning, innan
förevar, punkt i Utsk. afgjordes. Jag tror, att det är Styrelsens
pligt att hushålla med de medel, den har, innan man
beviljar nya medel att misshushålla med. Jag begagnar tillfället
för att yttra min högsta förundran deröfver, att
Gen.adjutanten för Armeen blottat den stora okunnighet
om Ständernas förhandlingar, att Gen.adjutanten sagt, att
Ständerna under föregående riksdagar icke beviljat något för
försvarsverket, hvilket är en så mycket besynnerligare framställning,
som Hr Gen.adjutanten vid förra riksdagen just
var den, som för nämnda ändamål yrkade 2,800,000 r:dr,
hvilka äfven beviljades och hvaraf ännu öfver 400,000 r:dr
ligga oanvända, som visserligen äro anvisade till utredningsförråden,
men kunna af K. M. anvisas till sådana beliof,
som äro angelägnare, än dessa, sedan K. M. derom gjort
framställning till Ständerna. Ehuru visserligen gevärs anskaffande
är ett vigtigt föremål, kan jag likväl, enär medel
dertill finnas, hvarmed det beror på Styrelsen att ^rishålla
, icke annat än afstyrka allt anslag på extra stat till detta
behof.
Hr af Dalström, Gust. Jac,: Uti ett ämne, sorn
omfattar liufvudvilkoret för fäderneslandets försvar, hade
jag icke väntat, att en tvekan på detta rum skulle uppstå
att bifalla K. M:s nåd. propos.; mycket mindre hade jag
väntat, att man icke skulle vilja bifalla det anslag, som
StatsUtsk. tillstyrkt. Det är förvånande att finna en viss
kallsinnighet eller likgiltighet uti ämnen, som röra fäderneslandets
försvar. Sådant tror jag likväl mindre härleda
sig från bristande vilja att uppfylla vilkoren dei;fpr,
än fast mer från bristande kännedom om sjelfva förhållandet
dermed. Jag anhåller derföre hos R. o. Ad. att
i korthet få upplysa, huru det förhåller sig med detta angelägna
ämne, nemi. arme'ens gevär. Indelta regtterna äro
i allmänhet försedda med Engelska gevär, hvilka 1808 iniommo
under namn af subsidie-gevär och ingalunda voro
utmärkt dugliga, men sammanrafsade af olika modeller,
hemtade från åtskilliga nationer. Efter den tiden hafva
dessa gevär beständigt begagnats i arméen under 1813 och
1814 års krig. 1816 ställdes de på passevolance hos indelta
arméen, och man ansåg dem redan då så bristfälliga, att
■staten erbjöd 12 r:dr för geväret. Sedermera hafva dessa
gevär fortfarit att vara i dagligt bruk, och redan för 4 år
se
-
Den 3 November e m.
3'3
sedan har passevolancetiden upphört; men reg: t er na hafva å
nyo ingått passevolance med Kronan i afseende på gevären.
Snart är likväl den tiden tilländalupen, och då mäste armeens
behof fyllas med de brukbara gevär, som finnas i reservförråden.
De Engelska gevär, som nu finnas i armeen,
äro af den beskalfenhet, alt de möjligen kunna hålla till
den vanliga handgreppsexercisen, men omöjligen länge kunna
tjena till det angelägnaste, som är målskjutning, hvartill
de dessutom äro sä mycket mera otjenliga, som de icke
äro försedda med sigten. Hvad åter beväringens gevär beträffar,
finnes här endast tillräckligt antal deraf för en enda
dass, bestående af sådana, som äro casserade inom armeen
såsom odugliga och således icke kunna begagnas till
annat än den vanliga handgreppsexercisen. Jag vet väl,
att en reservant i StatsUtsk., en ledamot, som under denna
riksdag trott sig kunna organisera landets försvar, har
yttrat, att under de fredliga öfningarna icke behöfdes några
krigsgevär, utan att mindre dugliga gevär vore tjenliga för
öfningarna. Härvid får jag likväl erinra, att alla fredliga
öf ningar för armeen hafva kriget till föremål, och då måste
soldaten framförallt lära att skjuta; men ännu har vår beväring
icke kunnat lossa ett skott af brist på dugliga gevär,
och jag hemställer, om delta förhållande längre bör
äga rum, dä dessa beväringens gevär äro så bristfälliga,
att de knappt hänga tillsammans och således icke cn gång
duga för de vanliga handgreppsöfningarna StatsUtsk. har
nu tillstyrkt en summa, motsvarande anskaffningen af blott
3ooo gevär årligen; men om gamla stammens gevär, hvilka
varit i tjenst sedan 1808, snart skola utbytas mot gevär från
förrådet, hvartill (jag misstager mig icke) åtgå i5 ä 16,000,
och en dass af beväringen måste förses med nya gevär, såvida
beväringen såväl som stammen skall öfvas i den angelägnaste
af alla dess öfningar, nemi. målskjutningen, och
dertill erfordras i5,ooo gevär, så hemställer jag, sedan man
hemtat dessa 3o,ooo gevär från förråden, om icke ett ganska
betydligt rum finnes, som måste fyllas. Men det fylles
icke med 3ooo gevär årligen, som StatsUtsk. tillstyrkt; och det
är således icke möjligt för mig att kunna lemna min röst
till bifall å hvad StatsUtsk. i denna del föreslagit, utan anhåller
jag, att K. M:s nåd. propos. i detta afseende måtte
i sin helhet bifallas, eller att till anskaffande af gevär för
armeen 3oo,ooo r:dr måtte beviljas.
Hr Lefre'n: Jag begärde ordet nära på samma gång
som den siste värde talaren, och då han utredt förhållandet,
beliöfver jag ej mer än instämma med honom i hufvudsaken.
Det är beklagligt, att enskilda riksdagsmän uppfordras
från andra sidan att, såsom nu skett, inför publicum
göra en så sorglig målning öfver förhållandet. R. o. Ad.
16 H.
5
ån- 1
Den 3 November e. m.
täcktes deraf finnas så mycket mera angeläget att bifalla det
anslag, K- M. begärt. Det är ingen persedel för krigets
behof, som är svårare att i hast anskaffa än gevär, hvilka
dessutom alltid blifva af dålig beskaffenhet, då de skola i
hast tillverkas. Bland anmärkningar vid denna punkt har
jag sett från något Stånd anföras, att man till Rikets försvar
hvarken behöfde kanoner eller gevär, emedan allmänna
belåtenheten vore det bästa försvaret. Jag är af den tanken,
att belåtenheten alltid bör utgöra ett önskvärdt föremål
för en hvar, men jag tror icke, att belåtenheten ensam
försvarar mot Rikets fiender; ty icke lärer man kunna säga
åt en inbrytande fiende: ”Var så god och gör höger om
vänder eder och gå hem igen, ty vi äro rätt belåtna;” utan
det vanliga sättet att tilltala sådana gäster är väl detta:
”Marschera fram, vi skola skynda er till mötes; få se hvem
som har de längsta bajonetterna, skjuter säkrast och går
säkrast fram,” Detta är det, som utgör belåtenheten för fosterlandet
och förorsakar obelåtenhet hos dess fiender. Jag
tillstyrker bifall till K. M:s propos. i sin helhet, oaktadt en
talare beklagat sig öfver, att någon kunde begära bifall till
mera, än StatsUtsk. föreslagit. Jag gör det med godt samvete,
emedan jag genom dessa ökade anslag gifver lugn åt
fäderneslandet i yttre afseende på samma gång, som jag derigenom
gifver ökadt lif och rörelse åt industrien och näringarna
inom landet. Hvad medlen beträffar, gå de hufvudsakligen
ut på så sätt, att några skillingar läggas på hvarje
skålp. caffe och socker, och det är således de förmögnares
öfverflöd, som småningom förvandlas till bajonetter mot
Rikets möjliga fiender.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Om Hr Dalman är förun
drad
öfver min okunnighet, är jag det icke öfver hans oförsynthet
att framställa saker, stridande mot sanning och verkliga
förhållandet; ty jag har blifvit temligen vand dervid
såväl under öfverläggningarna inom detta hus, som ock
utom detsamma. Det tyckes höra till sättet att behandla
sakerna, att ej blott icke tillerkänna de personer, som hysa
motsatta åsigter, de ord, hvilka de yttrat, utan äfven
påbörda dem yttranden, som de aldrig fällt eller kunnat
fälla. Ehuru jag icke torde behöfva upprepa, hvad jag sagt,
emedan jag hoppas, att R. o. Ad. icke missförstått det, hvilket
bör vara nog för mig, vill jag likväl förklara, att jag
bestämdt yttrade, att, med undantag af sista Ständer, R.
St. icke sedan 1812 beviljat något extra anslag till försvarsverkets
iståndsättande. Det har jag yttrat, det må vara i
följd af okunnighet eller min öfvertygelse. Jag förändrar
hvarken orden eller öfvertygelsen. Hvad förevar, fråga beträffar,
förenar jag mig uti hvad Hrr af Dalström och Lefre'n
yttrat, hvarvid jag endast vill tillägga, att jag hoppas,
det denna punkt skall med mera välvilja omfattas, hvilket
- - -
mt AmUiiir 1
Dpii 3 November e. m.
IS
jag domer af hvad man sagt om nödvändigheten att organisera
försvaret nationelt och allmänt, ty i detta fall måste
man gifva Nationen vapen att försvara sig med; men vi
hafva ty värr (det är beklagligt att nödgas säga det) icke
tillräckligt antal gevär för armeen, anim mindre för de beväringsmassor,
som man här alltid hör påraknas för vårt
försvar i nödens stund. Jag hoppas derföre, att R. o. Ad.,
med afslag å Utskis tillstyrkande, bifaller, hvad K. M. i denna
punkt föreslagit.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: I fall man kunde skjuta
omkull Rikets fiender med stora och otidiga ord, och i fall
de medborgare, som utmärka sig för sådana, ville, då Riket
anfalles, bruka deras munnar mot Rikets fiender, tror jag,
att deras skotlkolfvar kunde motsvara i5,ooo gevär; men
då verba 1-tapperhet icke hjelper i krig och Riket dermed
icke kan vara belåtet, får jag tillstyrka R. o. Ad. att bifalla
de af K. M. äskade 3oo,ooo r:dr tili anskaffande af
l5,ooo gevär.
Hr Dalman: Om H. Ex. Hr Gr. Brahe icke förundrar
sig öfver något vis å vis mig, så försäkrar jag tillbaka, att
jag icke förundrar mig öfver något vis a vis II. Ex. Jag
suspenderar alla vidare omdömen; men att jag icke kan återtaga
eller anse såsom misstag, hvad jag yttrat, får jag förklara.
Äfven om jag misstog mig deruti, att H. Ex. undantog
sista riksdagen, hvilket jag icke tror, bekänner jag, att det
i allt fall förråder en obekantskap med våra förhandlingar
att säga, att Ständerna sedan 1812 icke beviljat något för
försvarsverket, enär Ständerna hvarje riksdag ökat budgetten.
Det är Regeringen, som sedan 1812, med undantag af
sista riksdagens anslag, ej gjort något med de ökade anslagen
till försvarsverket, utan bortslösat dem på mindre vigtiga
personella föremål. Om anslagen kallas extra eller ordinarie
är likgiltigt. De lemnäs till Regeringen under 3:dje
hufvudtiteln, och det beror på Regeringen att anordna deni
till föremål, som Regeringen finner nödiga vara. Om då
Regeringen finnér dem nödvändigare till lustläger, till löneförhöjningar
för gardesreg:terna och till uniformsförändringar
m. m., än till afskaffande af gevär och beväringens exercerande,
så måste misshushållningen skrifvas på Regeringens
räkning och icke på Representationens. Det är detta jag
fortfar att klandra. Att detta klander icke är en skottkolf
blott från min mun, bevisar det afslag, som blifvit lemnadt
af de 2!ne Stånd, hvilkas interesse är härmed närmast förenadt,
emedan de representera den största delen af den skattdragande
jorden.
Hvad munnarna beträffar, som skulle riktas mot fienden,
är jag öfvertygad, att min mun skulle kunna göra lika mycket
gagn för fosterlandet som ett gevär, riktadt af den värde
talaren, som gjorde framställningen härom. Jag är öf
-
Den 3 November e. m.
vertygad, att nied den varma känsla, jag äger för fosterlandet
och dess väl, beredde jag folket väsendtligare fördelar;
tv det ur af mera vigt för fosterlandet att äga dem, som
försvara folket mot ökade skatter, bekymmer och omsorg
för sin utkomst, än dem, som vilja fylla förråden med gevär
utan afseende på, om de göra folket belåtet med sin Styrelse
och Representation. Jag kan icke dölja för oss sjelfva,
att det endast är den moraliska kraften, som verkar, men
att, der den saknas, ingenting skal1 kunna uträttas, man må
äga förråden fyllda med huru mångå gevär som helst, elfer
kläda soldaterna i de vackraste uniformer, ja, göra dem till
Ryssar från topp till tå.
llr af Dalström har förebrått mig, att jag icke nitälskar
för landets försvar, att jag nemi. icke nitälskar för, att
beväringen och armeen förses med gevär. Jag har sjelf
yäckt den motion, att de medel, som finnas på ordinarie
stat, framför allt måtte användas för gevären. Jag frågar
då, om förebråelsen är rättvis. Då man besinnar, att genom
indragning af hälften af Gardet till häst en tillgång
beredes af 200,000 r:dr årligen, frågar jag, om det är rättvist
att beskylla dem att icke nitälska för landets försvar,
hvilka klandra Regeringens hushålluingssätt med de tillgångar,
hon äger. Men det är den tactik, som här brukas
och som Gen.adjutanten för Armeen äfven ganska skickligt
använder, att man icke svarar på talet och icke bevisar,
hvad man icke kan bevisa, nemi. att Regeringen hushållar,
utan blott söker att slå omkring sig med vackra phraser öfver
den rubrik, hvarom fråga är, utan alt svara på argumenterna
i sjelfva saken. Jag fortfar att tillstyrka afslag till ifrågavar.
anslag.
Hr Crusenstolpe, Magn. Jac.: Jag har redanför ett
par dagar sedan yttrat mig öfver frågan i sin helhet och skall
derföre icke förlänga discussionen. Jag vill blott fästa Hr
Lefre'ns uppmärksemhet derpå, att dessa sk:r på socker och
caffe icke endast drabba de förmögnare classerna, utan äfven
de fattigare, synnerligast efter införandet af nykterhetsföreningarna,
då man uppmuntrar till caffedrickning i stället
för brännvinssupande.
Hr Dalman har redan besvarat Hr v. Hartmansdorffs
apostroph om de stora orden; men jag tager mig likväl friheten
uppmana Hr v. Hartmansdorff, som kanske mest på
detta rum begagnat sin talorgan, att hellre göra sig förstådd
genom denna organ, än att, såsom i ett föregående plenum
hände, då jag blef afbruten i mitt tal, söka nedtysta
någon med sina galoscher.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få göra
ett par anmärkningar. Man liar liiiagt mig en här vanlig
tactik att icke hafva bevisat, att det hushållas väl med statens
medel. Mig synes, att första bevisningen åligger dem,
Den 3 November e. ra.
37
som pasta, att med statens medel illa hushållas. Denna bevisning
har likväl aldrig åstadkommits, utan man talar blott
i allmänhet oförsynt och säger, att man misshushållar; men
hvaruti denna misshushållning består, det kan icke så noga
specificeras. En talare har sagt, att han derom icke ville
ingå i detailler. Det är också rätta sättet att undgå all bevisning.
Hvad angår det, som bär blifvit taladt om den
moraliska kraften och de herrliga tänkesätt, som yttrat sig
hos de ofrälse Stånden, kunde man dervid göra den anmärkning,
att den tactik, som i afseende på dem brukas,
kunde anses bestå deruti, att först uppskrämma tidningsskrifvarne
dem, som icke sjelfva undersöka förhållandena, och
förklara, att allt är illa gjordt, och sedan det lyckats dem att
inbilla en och annan, att så är, säga de, att Bonde- och BorgareStånden
yttrat sig så och så, och att det är allmänna rösten
hos nationen och bevis uppå, att allt står illa till. Jag kan
icke underlåta att vid detta tillfälle erinra om händelsen
med bonden från Norrige, som begaf sig till Köpenhamn för
att underätta sig om fortgången af sin rättegång och, på
erhållen underrättelse om det sätt, hvarpå saken blifvit framställd
af advocaten och dennes gjorda påståenden, utbrast i
det förklarande, att han aldrig kunnat föreställa sig, att
han lidit så mycket, som advocaten sagt.
Hr Dalman: Hr v. Hartmansdorff, som ogillat, att
man ingått i detaillerad bevisning, synes likväl vilja uppmana
dertill, då han påstår, att de, som klandrat Regeringen
för misshushållning, icke ingå i bevisning. Jag har
gjort det vid flera tillfällen och vill blott citera min motion,
rör:de gevären äfvensom om användandet af den i förråden
varande beklädnaden för beväringen. Jag har visat, att beväringen
går klädd i trasor, oaktadt man har öfverflöd på
persedlar i förråden. Jag hemställer, om icke det är misshushållning.
Jag har visat, att genom indragning af hälften
utaf Gardet till häst kunde besparas 200,000 r:dr årligen.
Är icke det misshushållning? Detta bevisar, att jag icke talar
utan att bevisa, hvad jag påstår. För öfrigt tror jag,
att Hr v. Hartmansdorff (och jag beklagar det så mycket
mer, som han tillhör Konungens Råd) misstagit sig uti
den opinion, han hyser om de ofrälse Stånden. Jag har
icke den lyckan att känna mer än högst få af dessa Stånd;
men jag har ingen anledning till den förmodan, att de låta
leda sig af andra än sig sjelfva och sina committenter. Deremot
känner jag, att opinionen i landsorterna är mycket
exaspererad öfver utgången af anslagsfrågorna. Det finnes
ingen landsortstidning, som icke yttrar sin glädje öfver hvarje
afslag, och ingen postdag förbigår, som icke lemnar bref
från landsorterna af enahanda innehåll. Sådan är allmänna
opinionen; och jag beklagar på det högsta, om Konungen
skall vara omgifven af sådana rådgifvare, sorn Hr v. Hart
-
I
38
Den 3 Nortmber c. m.
mansdorfF, hvilka således, med eller utan afsigt, fördölja
sanningen för Honom. Men denna sanning kommer att på
ett bedröfligt sätt visa sig, och jag önskar, att den ej måtte
komma att visa sig på ett sådant sätt, som äfven skulle väcka
Hr v. Hartmansdorff.
Hr Rosenblad: Med all aktning för hvar och ens
enskilda opinion, öfvertygad, såsom jag önskar vara, att
hvar och en grundar den på egen öfvertygelse, och utan
att låta skråma mig af de farhågor, den siste talaren förespegla!,
kan jag icke annat än instämma med de talare,
som yrka bifall till K. M:s nåd. propos. oförändrad. Jag
tror, att hvar och en, som gör sig mödan att följa sakernas
gång från 1809 till närvar, tid, icke skall hafva svårt
att finna, hvarifrån de brister härleda sig, som nu öfverklagas.
En till StatsUtsk. vid sisth riksdag afgifven utredning
visade, att summan af hvad som afprutats på begärda
anslag för krigsmateriellens behof sedan 1809 uppgick till
18,000,000 r:dr. Betraktar man derjemte, att denna summa
icke är detsamma nu som då, att 1 r:dr specie icke är detsamma
som 1 r:dr banco, så synes mig, att statens bidrag
till krigsbehofvet är icke större, utan snarare mindre; ty
landets skatter äro vida mindre nu än då, helst ingen enda
afgift blifvit förhöjd, under det mången blifvit upphäfd eller
nedsatt. Af dessa anledningar finner jag mig föranlåten att
bifalla K. M:s propos:n.
Hr Hjerta, Lars Joli.: Jag bekänner, att jag var bland
dem, som förundrade mig öfver H. Ex. Gen.adjutantens yttrande,
att Ständerna, utom vid sista riksdag, ej gifvit något
till försvarsverket sedan 1812. Detta föranledde mig
att under voteringen i Ridd.cancelliet uppsöka riksdagsbesluten
för de förra riksdagarna, hvaraf jag funnit, att Ständerna
år 1812 gifvit en tillökning på 3:dje hufvudtiteln af
647,875 r:dr och år i8i5 af 241,oo5 r:dr. Flera riksdagsbeslut
hafva icke varit till hands; men jag vill minnas, att
tillökningen vid de följande riksdagarna varit långt större
än de nu af mig uppgifna summorna, hvari likväl icke är
inräknadt det, som blifvit gifvet till sjöförsvaret. I anledn.
af den talarens yttrande, som ansett gevärs anskaffande såsom
det angelägnaste af allt och omnämnt svårigheten att i
behofvets stund anskaffa denna artikel, hemställer jag till
talaren sjelf, om det icke vore skäl att härtill taga de 600,00a
r:dr, sorn ännu finnas outtagna af det vid sista riksdagen
beviljade anslag, enär de öfriga persedlarna, såsom beklädnad
m. m., ärp lättare att hastigt anskaffa, när så påfordras.
En talare, Hr v. Hartmansdorff, har användl en anecdot
för att ingifva R. o. Ad. den tanken, att de ofräls»
Ståndens vägran af anslag hufvudsakligen härrörde från en
genom tidningsskrifvarne vilseförd opinion. Jag anser derföre
af högsta vigt alt en gång få utredt, huru det verkli
-
Den 3 November e. ra.
3g
gen förhåller sig med detta inkast, som man här hort upprepas
så ofta, att det, snart sagdt, tyckes utgöra Styrelsens
hufvudargument emot alla anmärkningar, emedan derpå beror,
huruvida det är Styrelsens pligt eller icke att rätta sig
efter Representationens opinionsyttringar. Jag ber i anledning
häraf att få återföra i Huset^ minne, huru H. Ex.
Statsministern för utrikes ärenderna vid förra riksdagen, i
anledn. af ett yttrande utaf Frih. C. H. Anckarsvärd om
nödvändigheten att iakttaga ett annat hushåliningssätt, liknade
Frihls ord vid ett dån, som förlorade sig i den tomma
rymden, och yttrade, att den stora massan af Svenska folket,
tillgifven sin Konung och sin Styrelse, hyste helt andra
tänkésätt. H. Ex. har, efter min öfvertygelse, härvid
yttrat ett sannt ord, ang:de kärleken till Konungen; men
jag hemställer, om icke just denna omständighet är ett bevis,
att missbelåtenheten måste ligga djupare, då, oaktadt
denna kärlek till Konungen, som måste vara starkare, än
att kunna rubbas af ett tomt skrik, de ofrälse Ståndens representanter
likväl funnit sig nödsakade att afslå, hvad som
blifvit proponeradt af denne Konungs Regering. Detta skall
också visa sig vara förhållandet, om man vill kasta en blick
på hela Styrelsens förflutna handlingssätt med afseende på
anslagen. Jag hemställer, om icke detta handlingssätt har
visat en nästan oupphörlig missaktning för Ständernas rättighet
att besluta om beviljandet af folkets bidrag. Jag frågar,
om icke denna erfarenhet visar, att just de största och
mest kostsamma organisationer blifvit gjorda, antingen utan
eller emot Ständernas bifall? Är det icke ännu i minnet,
huru Regeringen inrättade den Skånska Hofrätten, utan att
derom fråga Ständerna? Har icke den nya organisationen
af Tullverket, som kostat omkring 200,000 r:dr, blifvit vidtagen,
utan att höra Ständerna öfver anslaget dertill? Har
icke nyss före riksdagen den öfverflödiga Douaniercorpsen,
som kostar omkring 60,000 r:dr, på samma sätt blifvit organiserad?
Har Regeringen icke på samma sätt inrättat en
Raketcorps, innan något anslag var gifvet? Hafva icke de
70,000 r:dr extra ordinarie anslag, som vid sista riksdagen
gåfvos, blifvit disponerade på sådant sätt, att de nu, såsom
en ständig tillökning, måst på ordinarie stat uppföras? Har
icke Regeringen kort efter sista riksdagen förordnat om en
utgift till Gardesregtterna, som R. St. då afslogo?
Går man härifrån till granskningen öfver medlens användande,
hvad anda har väl uppenbarat sig hos Styrelsen
i jdenna punkt? Har icke vid passevolancefondens granskning
ett förvaltande verk låtit utklippa de delar af räkenskaperna,
som tillhörde den gamla fonden, blott för det revisorerna
icke skulle få se dem? Är det icke genomföregående
riksdagars förhandlingar ådagalagt, att Styrelsen endast
steg för steg, med en synbar motvilja, eftergifvit åt R. St.
deras naturliga och i grundlagen förvarade rätt att granska
4o
Den 3 November e. m.
alla statsverkets räkenkaper, och har icke Regeringen genomdrifva
en ny instruetion för R. St:s Revisorer, som tydligt
visar ett misstroende och gör granskningen af Styrelsens
hushållning blott partiel och till vissa delar omöjlig,
då den endast får sträckas till 2 års gamla räkenskaper?
Hvilket förhållande har Styrelsen visat i afseende på offentligheten?
Jo, i det ena verket mötes den enskilde, om lian
önskar utbekomma handlingar, för att offentliggöra hvad
som angår förvaltningen af statsmedel, af ett för 14 år sedan
utfärdat, mot vår tryckfrihetslag stridande Kungabref,
som förbjuder deras utlemnande under förevändning af våda
för Rikets säkerhet. Kommer man lill ett annat verk, Statscont.
, för att erhålla underrättelse om Regeringens anslagsdispositioner,
nekas det under andra förebäranden. När
man härtill lagger den ton, sool, enligt hvad ingen bättre
än embetsmännen inom detta hus kunna kanna, är rådande
inom de högre embetsinahnakretsarna om R. St., nemi. att
man der öppet skrattar (jag tror mig icke nyttja ett för
liårdt uttryck) åt Ständerna för den vanmagt och obetydlighet,
de under den förflutna tiden sjelfva gifvit sig genom
sin släpphändthet, så hemställer jag, om icke det måste inträffa,
som nu inträffat och mångå förutsagt, att de en gång
mäste begagna sin rättighet att afstå de ständigt förnyade
fordringarna, till dess de finna ett annat system vidtagas
och sina föreställningar om nödvändigheten af besparing på
något håll vinna mera afseende, samt om de icke en gång
måste finna det nödigt, att icke i detta fall längre låta behandla
sig, såsom Hamlet yttrar, i den bekanta tragedien af
samma namn, till hofmannen, såsom en svamp, den man efter
behag utkramar, när han är väl fylld, blott för att
derefter kasta bort honom. Häri och icke uti något obehörigt
tidningsskrik ser jag orsaken till de ofrälse Ståndens
handlingssätt, och detta utgör äfven skälet, hvarföre jag,
för min del, röstar för afslag.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Jag vill blott, i anledn. af de
upplysningar, Hr Hjerta lemnat R. o. Ad., hemtade från föregående
riksdagars förhandlingar, fästa uppmärksamheten
derpå, att jag alldeles icke talade om de anslag, som beviljades
1812. Jag påminner mig ganska väl, att krigsrustningar
då gjordes, och att det således icke kunde komma i fråga,
att ju icke anslag dertill skulle beviljas. Jag sade icke
från och med, utan sedan 1812 års riksdag, och jag undantog
således äfven denna från dem, vid hvilka anslag för
ifrågavar. behof blifvit vägrade. Ej heller har jag sagt,
att icke 3:dje hufvudtiteln vid riksdagarna blifvit ökad; ty
jag talade om extra anslag för materiellen, och nästan af
sig sjelf faller det, att ordinarie anslagen vid hvarje riksdag
undergå förändring.
Frih.
Den 3 November c. m.
Frih. Gederström: Jag hade icke ämnat yttra mig i
denna fråga, efter jag nyligen Ur uppkommen och icke öfvervarat
discussionen från början; men då jag höide talaren
näst före den siste, såsom skäl för afslag å hvad sorn
fordras till Rikets försvar, yttra sitt enskilda missnöje, sora
han vill påbörda hela Svenska folket, deröfver, att han icke
utfått böcker och handlingar till allmängörande, ansåg
jag mig böra hänvisa honom till tryckfrihetslagen, som bestämmer,
huru långt offentligheten i ämnen, som röra Rikets
försvar, får sträcka sig. Dessutom är det icke välbetänkt
att låta t. ex. ett Ryskt ombud offentliggöra våra förråds
tillstånd. I öfrigt bör man icke i fråga om vapen inblanda
missnöje med personer, som tillhöra Konungens Råd.
Är Svenska folket inissnöjdt med Svenska rådgifvarepersonalen,
kan det i laglig ordning göra sitt missnöje gällande;
men anslag till försvarsverket böra icke vara beroende af
den större eller mindre belåtenheten med en eller annan af
rådgifvarne.
Frih. Boye: Med en känsla af verklig ledsnad har jag
hört en ledamot göra oss en berättelse om gevärens tillstånd.
Det smärtade mig, att tillståndet skall vara sådant; men
det smärtade mig än mer, att någon medlem af detta Stånd
kunnat framtvinga en underrättelse, som, meddelat! här i
dag, inom 8 dagar är meddelad hela Europa. Jag lemnar
åt den, som framtvingade denna underrättelse, tillfredsställelsen,
jag känner smärta af, att hafva gifvit åt våra möjliga
fiender en sådan underrättelse. Jag tror på sanningen af
dessa uppgifter och behöfver icke iner än veta, att Sverige
saknar försvarsvapen, för att anse med likgiltighet, att icke
säga indignation, allt hvad här blifvit sagdt emot Iv. M:s
propus , hvartill jag tillstyrker bifall.
Hr Crusenstolpe: Frih. Cederströms anmärkning,
att missbelåtenheten med Konungens rådgifvare ägde vända
sig till C°ustit.Utsk., vore visserligen ganska riktig, såvida
Svenska folket sjelf valde detta Constit Utsk.; men vi hafva
riksdag från riksdag sett detta Utsk. så sammansatt, att rådgifvarne
sjelfva uppmana Representationen att göra sig detsamma
till fiende. Jag önskar, att det prof, hvarpå jag ämnar
sätta Utsk., måtte lemna ett annat resultat.
Hr Dalman: Frih. Boyes förebråelse mot mig, såsom
den der framkallat upplysningarna om gevärens tillstånd,
får jag tillbakakasta på StatsUtsk., emedan Utsk. i sitt första
utlåt, afstyrkte alla anslag till gevär, dels emedan det
ansåg de gevär, som finnas, vara tillräckliga och dels derföre,
att Utsk. fann ordinarie anslaget tillräckligt för förrådens
complettering. Jag är således i samma kategori som
StatsUtsk. För öfrigt får jag förklara, att jag icke såsom
16 H. 6
4a
Be» 3 N»y ernber c. m.
tillförlitliga antager enskilda ledamöters uppgifter, innan
jag sjelf pröfvat dem.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om It. o. Ad.
behagade bifalla 3:dje punkten i StatsUtsk:s utlåt. N:o 291.
Ropades starka nej, blandade med ja.
II. Ex. framställde derefter propos. till afslag å den
ifrågavar. 3:dje punkten samt antagande af K. M:s förslag,
att ett extra anslag af 3oo,ooo r:dr b:co måtte beviljas i och
för anskaffandet af i5,ooo gevär.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Votering begärdes af Hrr Crusenstolpe och Hjerta.
Upplästes till justering följande voter:spropos:n:
Den, som, på sätt K. M. föreslagit, bifaller ett extra
anslag af 3oo,ooo r:dr b:co -i och för anskaffandet af i5,ooo
gevär, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
neji
Vinner nej, afslår R. o. Ad. allt extra anslag i och för anskaffandet
af gevär.
Gr. von Fersen, Hans: Mig synes, att volerrspropos:na
icke kunna blifva andra än de, huruvida R. o. Ad.
vill antaga StatsTJtsk:s ullåt. elier K. M:s propos.; ty då
Ståndet på den af Hr Gr. o. Landtm, framställda propos.
till bifall af Utsk:s tillstyrkande svarade nej, och vid den
sedermera gjorda proposm örn bifall till K. M:s förslag begärdes
votering, är det emellan dessa båda meningar, som
votering skall anställas.
Hr Dalman: Då ingen ledamot yttrat sig för bifall
till StatsUtsk:s sednare utlåt. N:o 291, utan meningarna varit
delade endast emellan bifall till K. M:s propos. elier till
StatsUtskls förra utlåt. N:o 2o3, hvilket afstyrker allt anslag
till gevär, skulle jag tro, helst den af Hr Gr. o. Landdtm.
först framställda propos. 0111 bifall till utlåt. Wto 291 blifvit
med enhälligt nej besvarad, att contraproposm till bifall å
K. M:s propos. icke kan blifva annan, än bifall till utlåt.
3N:o 2o3.
Frih. Cederström: Då Utsk:s utlåt. 1 sina mom. hela
vägen varit bifallspropos., lärer icke ett omvändt förhållande
nu kunna äga ruin; hvadan propos:na torde blifva dessa:
deri, som bifaller Utsk:s tillstyrkande, voterar ja; den det
det ej vill, voterar nej; vinner nej, anses K.. M:s propos. i
denna del bifallen.
Hr Crusenstolpe: Då jag yrkat votering, och min
afsigt är, att allt anslag till ifrågavar. ändamål skall afslås,
anhåller jag, att proposma må blifva sådana, Hr Dalman
föreslagit.. I annat fgll nödgas vi votera om contraproposm.
Den 3 November e. m.
43
Hr Lefren: Frih. Cederström har, efter mitt förmenande,
rätteligen sagt, att Utsk:s utlåt, bör tjena till ledning
för proposma; men Frih. har glömt, att vi hafva 2:ne
utlåtm. Då likväl ingen talat för det sednare utlåt., utan
man yttrat sig antingen för det förra eller för K. M:s nåd.
propos., kan jag icke finna annat, än att Hr Dalman har
rätt deruti, att afslag å utlåt. N:o 2o3 bör blifva conlrapropos.
till bifall af K. M:s propos.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att vid uppgörandet
af den nyss upplästa voter:spropos:n H. Ex. haft för afsigt
atta ena sidan lemna tillfälle för dem, hvilka det önskade, att
bifalla K. M:s nåd. propos. i denna del och att, å den andra,
bereda dem tillfälle, hvilka ej ville för det afsedda ändamålet
bevilja något anslag, alt få uttrycka sjn mening. Dä ingen
yrkat bifall å Utsk:s förslag i utlåt. Wto 291, trodde H. Ex.,
att denna voter:spropos. måtte vara den rätta.
Gr. von Fersen: Då jag finner denna sak vara för
vigtig för att underkastas det höga spelet att antingen helt
och hållet bifallas eller helt och hållet afslås, nödgas jag
begära votering om contrapropostn.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke kunnat fatta
Hr Dalmans yrkande vara något annat, än att 3:dje punkten
af Utsk:s utlåt. N:o 2o3, hvaruti Utsk. afstyrker allt
anslag för gevärsfabrication, måtte blifva den ena proposm
och bifall till K. M:s nåd. propos. den andra. Hvilkendera,
meningen, som sättes i ja eller nej, torde vara hvarje annan
lika likgiltigt som mig; och då ingen talat för bifall lill utlåt.
N:q 291, ser jag icke heller anledningen till Gr. v.
Fersens begäran örn votering om contraproposm, och anhåller
derföre, att vi icke onödigtsvis må blifva belastade
med en votering, som tjenar till intet.
Gr. von Fersen: I anledn. af den siste välde talarens
yttrande får jag blott förklara, att jag redan tillkännagifva
min åsigt i ämnet, att jag anser saken för vigtig för att genast
votera emellan bifall till K. M:s propos. och afslag derå
helt och hållet, och att jag derföre anser nödigt att först
votera 0111 contraproposm, emedan, om Stats Utsk:s sednare
tillstyrkande blir contraprnpos. i bufvudvoteringen, man åtminstone
erhåller något till nu ifrågavar. behof.
I anledn. häraf uppsattes och upplästes till justering följande
voter:spropos:n:
Den, som yrkar till contrapropostn bifall å K. jVI s nåd.
förslag om ett extra anslag af 3oo,ooo r:dr b:co, i och för
anskaffandet af i5,ooo gevär, voterar
ja:
den det cj vill, voterar
nej;
44 Den 5 November e. m.
Vinner nej, kommer bifall till 3:dje punkten af SlatsUtsk;s
utlåt. N:o 2o3 att utgöra contraproposm.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser visserligen orik-’
tigt att votera om en contrapropos., som icke förqpledes af
discussionen i hufvudsqken; men sedan Hr Gr. o. Landtm,
tillåtit, att så får ske, anhåller jag blott att vid den upplästa
nej-propos:n måtte göras detta tillägg: ”hvarigenom
allt extra anslag till gevärs anskaffande afslås.
Uppå derefter framställd propos. godkändes den sednast
upplästa voter:spropos:n med tillägg af orden: hvarigenom
allt extra anslag till gevär afslås, efter orden:
utlåt. N:o 2o3.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 65.
Nej — 32,
Till följd häraf upplästes till justering och godkändes
följande voter:spropos:n;
Den, som bifaller 3:dje punkten af StatsUtsk:s utlåt,
N:o 291, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad., på sätt K. M. föreslagit, ett
extra anslag af 3oo,ooo r:dr b:ca i och för anskaffandet af
15,ooo gevär.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som föijer;
Ja — 18.
Nej — 64.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ij på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe«
Thorsdagen den 6 November 1834*
Plenum kl. 10 f. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda
från Exned.Utsk. inkomna förslag till R. St:s underd. skrifvelser
till K. M. nemi.: , „
N:o 188. ang:de förändrade grunder för fördelningen at
Båtsmanshållet Rikets städer emellan;
Den 6 November f m.
N:o 189. i fråga om priset å det krut, som från Kronans
förråd utlemna*;
N:o 190. i anleda, af verkställd granskning af de vid
sista riksdag beviljade extra statsanslag för försvarsverket
till lands saint till fullföljande af garnisonssjukhus och 2:dra
Lifgardets easerns ombyggande;
N:o 191. i anledn. af vackt fråga om rättighet för städernas
embets- och tjenstemän att deltaga i Civilstatens pensionsinrätluing,
m. rn.
Fortsattes pröfningen af ej mindre SlatsUtsk:s utlåt. N:o 200
i anledn. af K. M:s propos, örn statsverkets tillstånd och behof,
i hvad densamma afser ett extra statsanslag af 3 millioner
r:dr till försvarsverkets iståndsättande, allmänna arbeten
m. m., än ock samma Utskrs, i anledning af återremjss af
detta betänk., afgifna utlåt. ff;o 291.
4:de punkten.
Hr Möllerhjelm, Axel, uppläste följande:
StatsUtsk. har, vid besvarandet af återremissen å betänk.
N:o 2o3 i fråga om extra anslag till försvarsverkets
iståndsättande m. m., bland annat vid 4;de punkten förnyat
sitt afstyrkande å det af K. M. begärda ytterligare bidrag
för beväringsmanskapets beklädande, samt cle öfriga utgifter,
hvilka genom KrigsCoIlegii Utredn:safdelning böra bestridas,
och sådant utan lemnadt afseende åt de fullständiga och bevisande
upplysningar för behofvens oundviklighet, som af H.
Ex. Hr Gr. Brahe och Hr Frih. Franc Sparre blifvit på
detta rum meddelade. Utsk. har deremot förklarat sig anse
ifrågavar. behof af sådan beskaffenhet, att desamma "m ed
”ordinarie anslagen och genom deras kloka och hus”hållsaktiga
användande småningom kunna fyllas och afhjelpas.
”
I händelse detta förklarande icke vore en tom phras,
ditsatt i ändamål att, vid saknad af verkliga skäl och bevis,
begagnas såsom en förevändning för det begärda anslagets
afstyrkande, skulle detsamma innebära en förolämpning för
administrationen, hvartill Utsk. saknat skäl. Om Utsk. äger
sig bekant, att oklokhet och misshushållning ägt runi
vid användandet af de medel, hvilka hittintills blifvit för utrednings-
och bekiädnadsbehofven anvisade, hade det varit
Utsk:s pligt att sådant utmärka. Dessa medels användande
har inför Utsk. blifvit specifikt redovisadt; och då anmärkning
deremot icke, mig veterligen, blifvit gjord eller (jag
vågar påstå det) med något skäl kunnat göras, hade Utsk.
ej bort låta sin fortsatta vägran af ytterligare anslag åtföljas
af reflexioner, som uppå administrationen kasta en oförtjent
skugga. Härvid anser jag mig äfven upplysningsvis böra
erinra, att af R. H. St:s Revisorers är i832 afgifna berättelse,
ang:de samma år verkställd granskning af statsver
-
Den 6 November f. m.
Itets samt andra af allm. medel bestående fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning, inhemtas, att icke den ringaste anmärkning
dervid blifvit gjord mot de föregående årens räkenskaper
för Utredmsafdelningen, hvaraf jag drager den bestämda
slutsats, att Hrr Revisorer dervid icke funnit något
att anmärka. Hvarföre, vid sådant förevetande, StatsUtsk., i
stället att anvisa medel för bestämda nya behof, endast rädt
till klokt och hushållsaktigt användande af de ordinarie anslagen,
då ingen misshushållning blifvit anmärkt, kan icke
på annat, än det här ofvan angifna, sätt förklaras.
Det måste ännu en gång upprepas, att de af K.M. för
utredningsbehofven äskade 139,000 r:dr icke afse bildandet af
några persedelupplag, utan äro beräknade för bestämda och
oundvikliga utgifter, så framt ärenden och bevärtsuianskapet
skola i stridbart skick kunna vidmagthällas.
De summor, hvilka grund af fastställda passevojancecontract
och beklädnadsstater skola till de värfvade reg:teroa
årligen utbetalas af de ordinarie anslagen, till hvilka Utsk.
hänvisar, tåla ingen afprutning, och alt af Regeringen fordra
kraftfulla anstalter till betryggande af fosterlandets sjelfständighet,
men förvägra de bebölliga anslagen till arme'en9
och bevärrsmanskapets beklädande och utredning, innebär
en så uppenbar motsägelse, att densamma icke af någon
verklig eller pretenderad penningeförlägenhet kan ursägtas.
Jag kan icke föreställa mig, att H. R. o. Ad,, efter ett
uppmärksamt öfvervägande af detta grannlaga förhållande,
skall, med godkännande af StatsUtskts förslag, förvägra
hvad sorn icke kan umbäras. Jag anhåller således ödmjukast
om Hr Gr. o. Landtnäs propos. på afslag å denna 4;dc
punkt i TJIskts nu förevar, betänk., samt om bifall till det
extra anslag af 139,000 r:dr, som K. M. nd dess nåd. propos.
äskat för Utredmsafdelningen.
Skulle H. R. o. Ad. antingen med eller utan votering
afslå beviljandet af detta extra anslag, nödsakas jag, med
den nära kännedom om behofvens angelägenhet, jag äger,
min pligt och min öfvertygelse likmätigt, högtidligen nedlägga
min reservation mot ett beslut, sora, sedan äfven
de 54,ooo r:dr b:co årligt anslag, afsedt för bevärtsmanskapets
beklädnadsbehof och af 2:ne Stånd beviljadt, genom en
besynnerlig och på frågans utgång menligt inverkande tilldragelse
vid voteringen derom i förstärkta StatsUtsk. gått
förloradt, ovilkorligen måste dertill föranleda, att bevärtsmanskapet
efter någon tids förlopp, i brist af beklädnad
och utredning, icke kan till vapenöfning sammandragas.
Ilr Möllerhjelm tilläde derefter muntligen:
Man möter mig troligen med det inkast, att de medel
kunna begagnas, hvilka innestå utaf de anslag, som vid sista
riksdag beviljades och hvilka man beräknar utgöra omkring
(300,000 r:dr. Men förh Ilandet är sådant, att de in-*
D e n 6 November f. m.
47
bestående medlen utgöra 416,8g3 r:dr, och äro alla afsedda
för bestämda och gifna ändamål. Contract äro nemi. afslutade
på längre tider, och skulle man nu använda de derför
beräknade medlen, funnes intet till de afslutade Öfverenskömmelsernas
godtgörande. Man har icke vågat påskynda
anskaffningarna, på det man icke skulle åstadkomma förhöjningar
i prisen, hvilket vi veta inträffa här i landet, i
läll större leveranser på en gång skola afslutas och hastigt
fullgöras, såsom det händer t. ex. med klädesprisen, hvilka
vid ett tillfälle af större behof för armeen stego 5o 4>roc.
Det lärer troligen komma att anmärkas jemväl vid denna
punct, alt de öfriga Stånden afslagit K. M:s propos. Sådant
är visserligen ganska illa och ledsamt; men jag anhåller
dock, att R. o. Ad. för sin del må besinna, att det ifrågavar.
behofvet är stort och fullkomligt motsvarar den af
K. M. äskade summan. Jag vill ännu tillägga några ord.
Uti sednaste plenum framställdes, bland andra anmärkningar,
en dunkel phras af Hr Hjerta, hvilken i tryck lyder:
”Gick man härifrån till granskningen öfver medlens användande,
hvad anda hade väl uppenbarat sig hos Styrelsen i
”denna punkt? Ilade icke, vid Fassevolancefondens gyansk;’ning,
ett förvaltande verk låtit utklippa de delar af raken”skaperna,
som tillhörde den gamla fonden, blott för det
”revisorerna ej skulle få se dem.” Jag ber att få lemna något
ljus åt det mörker, som råder i denna plirås. Det
måste vara KrigsCol l:m, som påsyftas. Det förhåller sig
nemi. så med saken, att gamla Passevolancefonden var undantagen
från revision, roen K. M. tillät, att 182g års uppbörd
fick komma under granskning. Detta nåd. tillstånd
lemnades dock först genom K. brefvet d,- 27 Aug. 1831,
hvarintill KrigsColhm fortsatt begagnat samma diarier och
räkenskaper, som för den från revision undantagna tiden
blifvit nyttjade; men då blef det nödigt att afskilja ailt,
sorn hörde till 182g års uppbörd, hvilket ock skedde och
hvarefter samma års räkenskaper, nied hvad dertill hörde,
öfverlemnades till revisorerna. Klippningen blef genast anmärkt
i en tidning; och Colhrn blef apostropheradt nog af,
då, om jag minnes rätt, det yttrades, att der måste vara
stora klippare. Delta torde vara nog till upplysning om den
saken. I afseende å den nu förevar, punkten fortfar jag att
yrka bifall till K. M:s nåd. propos:n.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Ehuru med föga hopp
om framgång, vill jag ej med tystnad förbigå detta nya försök
att, emot 3:ne Stånds bifall till StatsUtsk:s afstyrkande
utlåt., söka förmå R. o. Ad. att anslå medel till det ifrågavar.
ändamålet: Af alla föremål synes det för Utredn:sde
partementet
minst brådskande att fylla.1 Hvad af dessa medel
ar för beväringen påräknadt, är visserligen angeläget;
men jag får fästa uppmärksamheten derpå, att, oaktadt detta
Den G November f. m.
trängande behof och fastän Styrelsen sedan i83o disponerat
goo,ooo r:dr af extra anslagen till beklädnad, är ännu ingen
enda mundering färdig. Jag hemställer, om det är
hushållning att hafva förråden fyllda med inaterialier, underkastade
förtäring af mott och mal, under det man jemrar
sig, att landets nationalgarde icke kan beklädas, utan
går klädt i trasor m. m. I öfrigt ber jag att få besvara
en anmärkning emot en nu ej närvar, talare, ang:de bortklippningen
af åtskilliga Passevolancefondens räkenskapshandlingar.
Denna apostroph tror jag visst icke vara ämnad det
förvaltande verket, sorn låtit verkställa klippningen, utan
riktad emot Styrelsen, som vägrat granskningen af föregående
årets räkenskaper, och derföre gjort den besynnerliga
manövern nödig.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Ordet tactik har så ofta blifvit
nämndt i våra discussioner, att det icke torde anses underligt,
om ja6 här, der det är fråga om militäriska föremål,
jemväl nyttjar detta ord. Bland andra practiska utvägar,
man här begagnar sig af, belinnes äfven den tactik att
låtsa vara okunnig om, att de medel, hvarpå man nu vill
anvisa, redan förut äro anslagna till bestämda ändamål och
således icke kunna till andra disponeras. Denna låtsade
okunnighet uti förevar, fall besticker sig deruti, att de
4oo,ooo r:dr, hvilka man uppgifvit såsom befintliga, icke få
användas till couranta ändamål, emedan Konungen då skulle
bryta emot det vilkor, hvarunder desamma af sednare
Ständer beviljades. Om altså något eller allt utaf dessa medel
användas för fyllnad af de årliga behofven, skulle samma
talare, som nu yrkat en sådan disposition, i fall han vöre
consequent i de grundsatser, han vid denna riksdag prononcerat,
vid den nästk. framträda med en anledn. till anmärkning
mot den föredragande, som contrasignerat ett beslut,
hvarigenom medel, anslagna för behof i händelse af
krig, blifvit anvisade till fyllande af årliga utgifter , och jag
försäkrar, att, vid ett sådant förhållande, äfven jag skulle
vara färdig att afgifva min anmärkn:sru!la. Jag frågar: är
det väl rimligt, att samma personer påyrka åtgärder, hvilka
de sedermera sjelfva blifva de första att klandra? Det är
angeläget att utmärka denna tvefaldighet i åsigter, detta
sätt att under en verklig eller låtsad okunnighet framträda
såsom allmänhetens upplysare, på det denna allmänhet icke
må missledas af dem, som utsprida mörker, der ljus borde
råda; ty det är tryckfrihetens sak att sprida ljus, icke att
utkasta irrbloss till allmänhetens förvillande. Det är verkligen
ett särskildt sätt, hittills endast bekant genom Munchhausen,
att nemi., då repet icke räcker till, skära af det
uti den ena ändan för att skarfva vid det i den andra.
StatsUtsk. har adopterat denna method; men jag anhåller,
Den 6 November f. m.
att R. o. Ad. må ogilla densamma och bifalla K. M:s preposition.
Hr Möllerhjelm: Jag är förekommen af Hr Lefren i
afseende på de innestående medlen. Hvad åter beträffar den
anmärkta malätningen, kan Hr Dalman i det afseendet vara
fullkomligt trygg, emedan förråden äro med ali omsorg
upplagda på Skeppsholmen, der de, för.ytterligare visso,
kunna af Hr Dalman tagas under skärskådan. Man kan
icke förfärdiga munderingarna, innan allt blifver anskaffadt,
hvad dertill hörer; men sedan behöfver man icke frukta,
att mått och mai komma att uppäta deni, ty oaktadt de
ifrågavar. förråden åsyfta att utgöra beklädnad i händelse
af ett krig, komma de likväl icke att ända till en sådan tid
blifva qvarliggande orörda, utan de Omsättas i mån af det
årliga behofvet. För att emedlertid kunna göra dessa omsättningar,
mäste medel inflyta, och anslag äro derföre nödvändiga.
Nu nödgas vår beväring slita, hvad den ordinarie armeen
redan förut utnött, likasom stjufbam, hvilka få nöja
sig med hvad de andra barnen aflagt. Hvad för öfrigt beträffar
anmärkningen emot den befallning, man förmenar
Styrelsen hafva gil vit KrigsColkin att vägra den omförmälda
granskningen, får jag upplysa, att långt ifrån en så beskaffad
befallning var det ett medgifvande af granskning, sorn
Regeringen anbefallde och hvilket föranledde maniernentet
med räkenskapsböckerna.
Frih. Boye, Ludv.: Jag skall icke tillåta mig annat
omdöme i militärisk a frågor än det, som tillhör sunda förnuftet;
men der detta är tillräckligt, skall jag också icke låta
afskräcka mig från att yrka, hvad det anvisar mig vara
rätt. Uti frågor, der den medborgerliga känslan finner sig
anslagen, der är det hvarje representants pligt att yttra sig.
För min del behöfver jag i denna sak endast svar på en
fråga, för att derefter bestämma min röst. Vi känna, att
förstärkta StatsUtsk. afslagit begärda anslag till beväringen*
beklädnad. En aktad militär, som nu är i landsorten, Innhar
gjort framställning, hurusom han förmärkt, att bevärtsynglingnrna
gå med håg till utöfningen af sitt kall, dåde se
sig snyggt och i likhet med armeen beklädda, men att hågen
faller, då de vid sitt första inträde i det militäriska yrket
finna sig beklädda med trasor. Detta är också ganska
naturligt. Vidare hafva vi under hela riksdagen hört uttalas
den sats som äfven jag gillar, att nemi. vårt försvar
bör grundas på nationalbevaringen; men kan man väl härifrån
skilja den önskan, alt beväringen icke genast må finna
sig nedslagen till hågen af den usla drägt, hvari man kläder
dein. Jag har alltid trott, att det är statens ovilkorliga
skyldighet att antingen bekläda beväringen, eller ock dertill
gifva den ^penningar. Men det är dock ett slikt behof,
^ 16 H. 7
r 5o
Den 6 November f. m.
hvartill medel nu vägras. Här behöfves icke mer än blotta
förnuftet och känslan af Svensk medborgare för att beklaga,
att förstärkta Utsk. gifvit oss ett så innationelt beslut.
Men jag önskar, att misstaget må rättas. Jag önskar, att
i834 års Ständer icke må glömma den angelagna urskillningen,
att det icke är nog att hafva folk till att försvara
oss med, utan dessa måste äfven kunna armeras och beklädas.
Må de, som förbise denna sanning, smickra sig sjelfva
och utbasuna sitt nit; men den sansade allmänheten och
efterverlden skola skarpt ogilla ett sådant förfarande. Den
upplysning, jag önskar och hvarom jag vänder mig till Hr
Möllerhjelm eller den ledamot, som äger tillförlitlig kännedom
i ämnet, består deri, huruvida de anslag, som här äro
i fråga, kunna lemna utvägar till beväringens beklädnad?
Är förhållandet sådant, kan jag och, som jag hoppas, de flesta
med mig icke vägra bifall dertill. Säkerligen finnas
flera andra skäl; men de ligga utom mitt omdöme, och jag
vill derföre icke vidröra dem.
Hr Dalman: Jag tror mig kunna tillfredsställande besvara,
hvad som blifvit emot mig anfördt. Hr Lefre'11 har
talat om en tactik att låtsa okunnighet derom, att medlen
voro anvisade till bestämda ändamål, och har såsom exempel
citerat, att de vid sista riksdagen anvisade extra anslag
voro uttryckligen bestamda för ki igsbehof. Jag ber om
förlåtelse, om det i detta fall är Hr Lefren och icke jag,
som misstagit sig. Så vidt jag kan förstå R. St:s skrifvelse
vid sista riksdagen, ang:de extra statsregleringen, innehåller
den ingen annan bestämd föreskrift, än att medlen skola
användas till försvarsverkets i st å n ds ä 11 a n d e. Således
hade Regeringen varit oförhindrad och haft för pligt
att först iståndsätta, hvad som vore angelägnast, såsom beväringens
vapen och beklädnad. Om en anmärkningsrulle
här skulle komma i fråga, vore den för det sådant blifvit
uraktlåtet, visserligen icke för motsatsen. Hr Lefren har
vidare sagt, att det ifrågavar. anslaget åsyftade att fylla ärliga
behof, då det andra afsåge reservupplag. Det har således
helt naivt undfallit Hr Lefre'n, att oaktadt anslagen, dåde begärdes,
kallades extra och blott fordrades för en gång, var
meningen likväl att låta oss få behålla dem såsom ständiga
och ärliga, alldeles som det gått med de 70,000 r:dr för
arm ehns materiel. För min del tror jag det vara angelägnare
att fylla hehof, som äro för handen, än sådana, som komma
i en oviss framtid, och det faller Regeringen till last,
att den sparat sin framställning örn det oundgängliga, till dess
folket vore urståndsatt att gifva något dertill, i anseende till
det myckna, det förut gifvit till, om ej alldeles öfverflödiga,
åtminstone mindre angelägna ändamål. Hr Lefren har talat
om de irrbloss, publiciteten skulle kringsprida, och de
upplysningar, den undandolde. Jag förmodar, att Hr Lef
-
Den 6 No veml) er f. m.
5i
rens upplysningar visserligen icke blifva gömda för allmänheten,
men förmodar då ock, att min upplysning derom, att
Hr Lefren misstagit sig, jemväl kommer att stå bredvid.
Jag begriper ej, huru man kan fordra en enklare bevisning
öfver Styrelsens sätt alt hushålla än den, som blifvit ådagalagd
på detta rum, i StatsUtsk. och af vissa talare i de andra
Stånden. Det är väl sannt, att manga specialiteter här
ej blifvit framdragna; men folket frågar ej derefter. När det
ser den ena millionen efter den “ändra öka krigsbudgetten,
och försvarsverket likväl riksdag från riksdag framstå lies i
ett allt mer och mer uselt skick, kan ingen öfvertygas
att en riktig plan och hushållning äger rum. Eller var det
Väl möjligt för sista Ständer att tänka sig, att, då de gåfvo
70,000 r:dr årligen till ordinarie och nära 3 millioner till
extra ordinarie militärbehof, vi fyra år derefter skulle få
böra dessa bedröfliga målningar öfver beskaffenheten af våra
vapenförråd och vår bevärings beklädnad, hvilkas framtvingande
Frih. Boye i sista plenum så hardt klandrat, då
han föga bättre än såsom Rikets fiender och förrädare bedömt
dem, som han förmenat hafva föranledt framställningen
af denna mörka tafla. För min del finner jag likväl
denna framställning ingalunda af honom eller någon annan
påkallad, ty ingen hade hvarken då eller nu bestridt behofvet
af vapen och beklädnad, utan endast behofvet af
extra anslag dertill. I öfrigt ogillar jag, att Utsk. icke
Uppfyllt BondeStcs fordran att erhålla upplysning om våra
förråds tillstånd. Jag är öfvertygad, att detta i alla fall är
kändt af utländningen, och jag vet således ej, hvarföre folkets
representanter skulle sväfva i okunnighet derom. När
man på utländska diplomaters skrifbord sett chartor öfver
vår skärgård; när man sett utskickade från grannriket få
undersöka våra varf, och chronometer-expeditioner pejla våra
kusters farvatten, så hemställer jag, om icke detta bevisar,
att man börjar inse, huru litet hemlighetssystemet lönade
mödan i detta som i allt annat. — Hr Möllerhjelm hav
misstagit sig, om han tror min anmärkning riktad mot
hans förvaltning eller vården om förråden. Min öfvertygelse
är tvärtom, att de af Hr Möllerhjelm vårdas ganska
väl; så har jag åtminstone hört personer, med kännedom
härom, säga. Jag vet ganska väl, att Hr Möllerhjelm icke
är den, som disponerar medlen, och det är blott emot dessa
dispositioner jag riktat mitt klander; påstående deremot,
att de i förråden befintliga roaterialier måtte användas till
beväringens beklädnad. Derom har jag sjelf redan för
några månader sedan gjort motion, och jag har tyckt mig
finna, att Hr Lefreäi för några plenidagar sedan varit af
enahanda åsigt. Hvad angar Frih. Boyes med så mycken
emphas utförda decimation emot förstärkta StatsUtsk., torde
hvar och en, sorn haft öron att höra, icke kunnat undgå
att bemärka, det klandret mot Styrelsen förnämligast gått
32
Dc» 6 Norcmbei' f. m.
derpå ut, att Styrelsen haft besparad en tillgång t. ex. af
inalles 8o,ooo r:dr för gardesreg:terna; att lion haft tillgångar
för löneförhöjningar, för reservupplag‘, men saknat tillgångar
till beväringens beklädnad och beväpning m. m. d.
Hr af Dalström, Gust. Jac.: Man har sagt, att mörka
taflor här blifvit uppdragna om tillståndet med beväringens
beklädnad. Jag vet väl, att dessa taflor icke äro glada;
men skuggsidorna falla icke på Regeringen, utan på
Ständerna, som vägrat Regeringen erforderliga anslag. Jag
nödgas, emedlertid än en gång framställa en tafla, som jemväl
icke heller torde blifva särdeles ljus. Vid de få tillfällen,
då jag här vågat höja min röst, har det varit i sådana
frågor, sorn angå fäderneslandets stora interesse, Sveriges
försvar. Från det ögonblick, då jag erhöll rättighet att
deltaga i Representationen, uppgjorde jag mig den föreställning
om förhållandet här och i de öfriga ståndssalarna, att
öfverläggningarna fördes med lugn och sans, erfarenhet och
humanitet; att ändamålen voro industriens förkofran, samhällets
oeconomiska väl, och att man således stödde sig på
kunskaper och erfarenhet. Visserligen hade jag ock väntat
att se ett visst motstånd, men endast riktadt mot missbruken
och utgånget från sanningsenliga grunder. Jag trodde,
med ett ord, att Representationen aldrig borde hafva orätt,
om den ock någon gång kunde få orätt, öfvermannad af de
enskilda interessena. Men dä jag likväl inom Representationen
hört samma tomma ord utkastas utan motsvarande grund
i verklighet eller skäl, som jag förut sett i trycksvärta, har
jag omsider ansett mig pligtig att bryta tystnaden och framställa,
huru förhållandet verkligen är med vårt försvar. Jag
har dervid nödgats framlägga taflor, hvilka visserligen icke
äro de ljusaste, och då jag äfven nu måste upprepa nödvändigheten
af tillräckliga anslag för Utredningsdepartementet,
på det beväringen må tryggas vid 1812 års löfte, går
jag nu att omnämna beskaffenheten af vår bevärings beklädnad.
Den är ganska dålig och sliten. Man har, i brist
af medel, aldrig kunnat uppsätta ny beklädnad för ens en
enda dass, utan nödgats lappa den gamla, så att beväringsynglingarna
åtminstone varit skylda. Kapotterna äro så utslitna,
att de nästan väcka löje, då man sätter dem emot
dagen, och dessutom har brist på medel tvungit till den
hushållning med dessa plagg, att de endast fått brukas vid
vakter, oaktadt de ganska väl kunnat behöfvas äfven vid
andra tillfällen. Hvad åter beträffar den öfriga delen af
beklädnaden, är den icke blott högst dålig, utan derpå är
tillika fullkomlig brist. Beväringsmanskapet är försakradt
att åtnjuta lika beklädnad och utrustning som den öfriga
armeen; likväl saknas för detsamma klädesbyxor, tschacots
tn. m. Sådant är beväringens närvar, tillstånd; och det lärer
icke kunna bestridas, att det är hardt för beväringen
Deli G No väml) er f. m.
53
att se sig så vårdad. Det är sannt, att den blott historiskt
känner landtviirnets öde; men den har sig likväl nogsamt
bekant, huru förhållandet då var, och jag hemställer med
hvad hansia dessa ynglingar skola börja sina vapenöfningar,
dä de se sig så ringa aktade, att man icke ens vill bestå
dem hela kläder att skyla sig-med. Med djup vördnad betraktar
jag en Regering, som med små tillgångar förmått
hålla våi' bevaring i det stånd, den för närvar, är, och jag
hembär min varma tacksägelse till de kamrater i armeen,
som gjort allt för att vårda beväringen och ingjuta och uppehålla
modet hos dem. Men härmed kan likväl icke vara
nog. Vi, sorn öfverlefva^ 1808, känna dén missvårdnad, vårt
fäderneslands unga söner då vederfors. Jag har följt dem i
krig, sett dem med gevären på deras bara armar, hungrande
och genomkylda, likväl uppmuntra hvarandra under väntan
på commando: framåt! Sådana äro våra ynglingar, och
det är dock för dessa, som man i lugn likgiltighet vägrar
de mest oundgängliga behof; men jag hoppas, att R. o. Ad,
som säkerligen icke kan undgå att inse dessa, bifaller K.
M:s propos., hvarigenom var unga bevärings beklädnad må
kunna någorlunda iståndsättas. Det förefaller mig temligen
besynnerligt, och jag kan icke underlåta att derom yppa
min tanka,, att Ständerna visa tvekan och likgiltighet, då
det är fråga örn anslag för beväringen och armeen. Jag
skulle tro, att Ständerna hafva egna söner med bland denna
beväring, särdeles BondeSt.; men jag finner en förklarings
grund för likgiltigheten deruti, att man äger rätt att
lega, hvarigenom skyldigheten (att försvara sitt fädernesland
är aflägsnad från de förmögnare classerna, enär man endast
behöfver kunna anskaffa en 5o-r:drssedel för att köpa sig
från denna dyrbara pligt, och så länge man har en sådan
utväg, lärer man väl icke bry sig om, hvarken huru beväringen
ar kladd eller i öfrigt vårdas. Jag hoppas dock, att
denna lggningsrättighet snart må upphöra. Jag anhåller att
få förena mig med Hr Möllerhjelm i tillst vikande af bifall
till K. M:s propos., och ber 0111 ursägt för det jag varit något
vidlyftig; men då hjertat slår varmt, blifva kanske orden
för många.
Hr Möllerhjelm: Frih. Boye har, för att bestämma
sig i denna fråga, begärt en upplysning, hvilken jag skall
hafva äran meddela. Förhållandet är i korthet, att K. M.
begärde för armdens beklädnad i allmänhet go,ooo r:dr årligen,
hvarmed hufvudsakligen afsågs beklädnad för beväringen;
men detta har icke blifvit beviljadt. Såsom extra
anslag, att utgå för alla 5 åren, voro i3g;ooo r:dr begärda,
hvarmed afsågs, dels behofvet för det be.vär:smanskap, sorn,
till följd af populationens stigande, ökar det förra antalet,
dels ock till lappning af det gamla. Afslås nu detta, så
vet jag i sanning icke, hvar KrigsColhm skall få medel hvar
-
54
Den 6 November f. m.
ken till det ena eller andra ändamålet. Jag är skyldig Hr
Dalman tacksamhet för den compliment, han behagat gifva
mig. Min förtjenst är visserligen ringa, och en god vilja
är måhända dess enda värde. Hvad det förslagsvis upplagda
förrådet beträffar, kan dels deraf icke blifva fullständiga
munderingar, förrän allt tillbehör hunnit anskaffas, och dertill
måste de innestående medlen användas, dels kunna dessa
förråd icke disponeras till årliga behof; men medgifves
detta, kan visserligen biträde derifrån snart erhållas.
Frih. Boye: Den upplysning, jag önskade, har jag erhållit
ej mindre af Hr Möllerhjelm, än af Hr af Dalström.
Min öfvertygelse är nu gifven, och jag röstar för K. M.'s
propos., i hvad den rörer behof af medel till anskaffande af
gevär samt beklädnad åt be värts manskapet. Då jag härefter
går att lemna några upplysningar i anledn. af Hr Dalmans
yttrande, förutskickar jag en förklaring, som jag tror
icke vara stridande emot grannlagenheten eller lämpligheten.
Jag har i 2:ne dagblad läst den förebråelse mot mig,
att jag i sista plenum skall yttrat mig hård t mot mina
motståndare. Sjelf tror jag icke, att så skett. Det beror
dock på hvar och ens opinion att åt milt yttrande tillerkänna
en sådan egenskap. Men då Hr Dalman nu tillåtit
sig säga, att jag kallat mina motståndare förrädare, måste
jag till prot. förklara, att han yttrat något, som med
förhållandet ej är öfverensstämmande. Jag vet icke, hvarföre
Hr Dalman nu flög på mig, om icke derföre, att jag
ej vägrar stt gifva, hvad patriotismen ålägger mig, eller för
det jag vågade åkalla sunda förnuftet och den Svenska känslan.
J;:g rår i sanning icke för, om Hr Dalman derigenom
anser sig sårad.
Hr Lefre'n: Hr Dalman är verkligen icke så lätt att slå
ur fältet, oell jag undrar icke derpå, då han har en så stor
talent att neka facta. Hr Dalman har nemi. sagt, att de
ifrågavar. anslagen vid sista riksdagen varit gifna till icke
annorlunda bestämda ändamål, än att de kunnat användas
till årliga behof, och jag har påstått motsatsen. Hr Dalman
har hotat med publiciteten. Deremot har jag ingenting,
såvida nemi. publiciteten lemnar sina upplysningar på
grund af sanna facta; men såsom exempel, huru härmed
tillgår, vill jag erinra, hurusom publiciteten regalera de med
den underrättelse, att Hr af Dalström härstädes gjort en
sorglig beskrifning på våra gevärsförråd, ehuru han icke
nämnt ett ord derom, utan endast talat om de gevär, sorn
utlemnas till dagligt bruk och hvilka äro så dåliga, att de
behöfva ersättas ur förråden, hvarigenom åter luckor deri
uppstå, som icke kunna fyllas genom den vanliga fabricationen.
Hr af Dalström har således aldrig talat om förrådens
beskaffenhet; men publiciteten har dock uppgifvit, att
denna beskaffenhet af Hr af Dalström blifvit afmålad såsom
Den G November f. m.
55
sorglig. Dylika anmärkningar torde få anses lämpliga för
dem, som utlofva att gifva allmänheten upplysningar, och
jag remitterar dem derföre till publiciteten. Hr Dalman har
trott, att K. M. vore oförhindrad att använda anvisningarna
för förråden till årliga behof; men jag, som kände det
verkliga förhållandet, vackte motion, att II. St. måtte hos
K. M. begära, det K. M. täcktes, sedan förstärkta StatsUtsk.
afslagit det för ändamålet äskade anslag, låta utur befintliga
förråd anordna, hvad för beväringens beklädnad
kunde tarfvas; och att StatsUtsk. betraktat saken lika med
mig bevisar sig deraf, att en person, hvilken i Utsk. dref
samma sats som Hr Dalman och, besynnerligt nog, lade sig
emot bifall till motionen, förlorade voteringen derom. Hr
Dalman har talat om Svenska chartor på en utländsk
diplomats bord. Hörde dessa chartor till Rikets hemliga
archiv, så innebure händelsen visserligen en gruflig missgerning;
och jag är då den förste, som uppmanar Hr Dalman
att bevisa förhållandet, på det detsamma må leda till ett
välförtjent straff. Men mer än troligt nr, att det varit så
dana chartor, som finnas i bokhandeln. Åtminstone har Hr
Dalman ännu icke ådagalagt skäl att framkasta en sådan
accusation emot dem, som hafva våra hemliga chartor om
händer.
II. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn.: Hvad sjelfva ämnet vidare
beträffar, skall jag icke dermed upptaga tiden, emedan
allt, hvad dertill hörer, redan blifvit så sakrikt och fullständigt
utveckladt af Hrr Möllerhjelm, Lefre'n och af Dalström,
att jag endast i allt förenar mig med dem och anhåller om
afslag å Utsk:s betänk, samt bifall till K. M:s propos. Men
jag ber att, i anledn. af Hr Dalmans yttrande om den lätthet,
som Styrelsen skall hafva beredt utlandningen att afmäta
och pejla våra kuster, få upplysa, att någon pejling å
dessa kuster icke blifvit gjord, hvarken af den Ryska chronometer-expeditionen
eller af någon annan utländsk magts i
sådant afseende utskickade. Icke heller behöfva några expeditioner
i dylikt andamål utrustas, då från hvarje handelsfartyg
eller hvilken båt som helst pejling kan göras, och
då för öfrigt Amiral Klints förträffliga sjökort, som äro för
alla tillgängliga och hvilka förmodligen varit de chartor och
planer, som synts på diplomaternas bord, lemna fullgoda upplysningar
i detta fall. Svenska officerare hafva dessutom
åtföljt den så mycket omtalade chronometer-expeditionen, åt
hvilka Regeringen anvisat de hamnar, hvaruti expeditionen
fick inlöpa, samt de punkter, der observationerna skulle
ske. Att med denna expedition för öfrigt icke åsyftades något
för Sverige vådligt ändamål, eller som synnerligen hade
afseende på detta land och dess kuster, visas bast deraf,
att expeditionen, hvarom i diplomatisk väg emellan begge
Hofven med full reciprocitet öfverenskommelse ägde rum,
Dea 6 November f. m.
lika viii besökte Preussiska och Danska hamnar som Svenska,
och att nyligen hit anliindt fullständiga upplysningar,
innefattande resultnterna af expeditionen a Kyska sidan, jemte
en mängd dertill hörande planche!' och ritningar. Hvad
angar den åt utländska oflicrare lernnade tillgång till våra
varf och arsenaler rn. m., halva vi deruti ej gått längre än
andra nationer; ty alla Svenska militärer, som besökt främmande
landel', omtala med beröm den förekommande artighet,
'hvarmed de öfverallt blifvit emnttagun, äfvensom den
beredvillighet, ined hvilken de uti alla detailler erhållit upplysningar.
Frän Österrike tiar Regeringen nyligen emottagit
reglementen, rör:de ali-tjenstgöring inom krigsmagten, och
bland dessa flera handskrift);! instruetioner, bestående hvardera
af omkring 5oo sidor, och med en mängd både ritade
och lithographierade plancher. Men der klandras Styrelsen
ej för det hon sökt bibehålla vänskap med andra nationer,
synnerligast icke, då hon, seni vår, sätter bibehållandet af
nationens sjelfständighet och anseende i flanista rummet.
HrHjerta, Lars Joli.: jag har icke varit närvar, i huset
vid debattens början, iner. har blifvit underrättad om ett
yttrande af en värd talare, som förmenat, att den af mig i
förra plenum gjorda anmärkning mot ett förvaltande verk
för den bekanta utklippa.ingen i passevolanceräkenskaperna
varit obefogad. Jag utbeder mig att i anledn. häraf få erinra,
att nyssnämnde anmärkning af mig icke blifvit framställd
med någon speciel hänsyftning till klander å det förvaltande
verket, utan endast såsom ett bland de många bevisen
på det misstroende, som i allmänhet räder till K. St,,
och på ogenheten emot deras granskningsrätt, hvarå jag då
citerade några exempel, och hvarpå det torde vara svårt att
neka, det äfven detta factum utgjorde ett talande bevis, då
Styrelsen icke blott afslagit revisorernas rätt att granska
gamla passevolaneefondeus räkenskaper, utan man t. o. m.
varit så ytterst angelägen, att de icke skulle få se en skymt
af dem, hvari dock någon våda omöjligen kunde ligga. En
talare har sedermera yttrat sig om de irrbloss, som tändas
af publiciteten. Jag nekar icke, att sådant någon gång kan
hafva handt; men jag frågar, hvarföre söker man då, genom
vidhållande af grundlagsvidriga förbud emot offentliga
upplysningars meddelande, stänga vägen för publiciteten att
fä veta sanningen och sprida «e»s dager? I3r Leffens anmärkning
om en oriktig framställning i en tidning af Hr af
Dalströms yttrande om gevär, får jäg bemöta med den erinran,
att. om äfven uttrycket '!gé vårs förråd” blifvit oriktigt
begagnadt, var likväl icke blott' meningen af Hr af Dalströms
yttrande återgifven, ulan äfven det hufvudsakliga af
sjelfva yttrandet, som bestod deri, att icke ett enda skarpt
skott kunde lossas med beväringens gevär. Jag ber att såsom
-
Den C-November f. m.
57
söm bevis, det den beskrifning, Hr af Dalström gjort på
gevären, icke blifvit återgifven sorgligare, än den varit, få
återföra i minnet, hurusom denna beskrifning uppkallat Frih.
Boye till de mest bevekande utgjutelse!' af medborgerlighet.
Jag kan icke undgå att yttra ännu några ord, i anleda, af
den uppmaning, en talare nyss gjort, att man måtte behandla
dessa vigtiga angelägenheter med lugn och sans, med ådagaläggande
af factiska förhållanden, samt ang:de det skian, sorn
den värde talaren skall förnummit från motsatta sidan. Jag
skall bjuda till att följa hans råd att iakttaga lugn och sans,
men tillåter mig tillbaka göra den frågan: på hvilkendera
sidan är det, sorn siffrorna och de factiska förhållandena,
öcli på hvilkendera, som de stora ordena och phraserna låtit
höra sig? Är det då icke ett factiskt förhållande, att
Styrelsen sedan sista riksdagen haft ätt använda 900,000 r:dr,
som blifvit disponerade till reservförråden för framtida bruk;
alt omkring hälften af dessa medel äro outtagna; att utom
denna betydliga summa 400>000 r:dr anslogos till Carlsborgs
fästning; att 70,000 r:dr blifvit gifnä äfven såsom extra anslag
till materiellen? Är det icke ett factum, att garnisonssjukhuset
sedan sista riksdagen erhållit 87,000 r:dr och tillsammans
kostat öfver 000,000 r:dr? Ar det icke ett factum,
att de större öfningslägren, som utan våda för en eller annan
gång kunnat inställas, om det varit nödigt för mera
oundgängliga behof, kostat lika mycket? Är det icke ett
factum, att Styrelsens embetsmål!, det oaktadt, här anfört,
att en stor del af försvaret, som de sjelfva kalla den angelägnaste,
befinner sig i den mest beklagansvärda belägenhet;
och jag frågar Eder då, mina Hrr, om det är ett tömt skrik,
som yrkar på en annan hushållning, eller om det icke är
Styrelsen, som anklagat sig sjelf genom dessa fa c fa', och om
icke anklagelsen är svårare i samma mån, som skildringen af
det närvar, tillståndet är bedröflig. Man invänder, att B.
St. anvisat en del af de här omnämnda extra anslag till andra
bestämda ändamål för försvarsverket; men jag hemställer,
oaktadt det är min tanka, att tillräckligt! medel ändock
funnits att fylla det angelägnaste, om också Styrelsen hade
användt en del af dessa extra anslag på annat sätt, än som
varit föreskrifva!, men kunnat öppna denna riksdag med
den helsning till Ständerna: ”Vi halva för de angelägnare
behofven nödgats gå från en bokstaf, men vi hafva satt Rikets
försvarare i stridbart skick; vi kunna nu räcka våra
grannar, äfven till vänskap, en väpnad hand, och behöfva
icke emottaga deras till handkyssning;” — om då någon försökt
en anmärkning emot dessa åtgärder. Jag hemställer,
om en enda röst då här skulle blifvit höjd’ till understöd
för en sådan anmärkning, eiler om icke R. St. långt snarare
skulle ingått med en tacksägelseadress till Regeringen,
med fullt ut lika mycket skäl och lifvade af en lika sann
16 fl. 8
58
Den 6 November f, m.
medborgerlig känsla, som uti tacksägelse-adressen för choJerans
utestängande?
Jag bör vid detta tillfälle öppet yttra, alt jag icke med
mina vänner på andra sidan af salen delar den öfvertygelsen,
att man från en för ögonblicket rådande politisk vänskap
i allmänhet kan hemta skäl för obehöfligheten af försvarsverkets
iståndsättande, och jag bekänner lika öppet,
att jag skulle förakta mig sjelf, om jag icke intogs af en
smältande känsla vid de sönderslitande målningar, bär blifvit
gjorda, och röstade bifall, så vida icke vigtigare skäl
till vägran förefunnes. Må det härvid tillåtas mig ännu en
gång åberopa Borgare- och BondeSt:s handlingssätt. Dessa
Stånd, inom hvilka man finnér den stora mängden af Rikets
befolkning, är det väl tänkbart, mina Hrr,
hysa mindre känsla för sina egna barn, för ”blomman af
nationens ungdom,” än de militärschefer, som här så rö
rande
talat till deras bästa? Är det väl tänkbart, att de icke
skulle taga äfven det yttersta, för att icke i ett kritiskt
ögonblick lemna ungdomen värnlös till pris endast ”åt en
ärofull död,” så framt de icke af andra orsaker funne sig
nödgade till afslag? Dessa orsaker, mina Hrr, hafva till
räckligt
blifvit antydda; de ligga uti Styrelsens ^gna handlingar,
som tala till R. St. från de styrande och säga: Vi
hafva vid sista riksdagen begärt millioner till försvarsverket;
det har berott af oss att angifva, hvartill dessa millioner
borde användas. Vi hafva fått dessa millioner; men vi
hafva icke anvdndt dem till det, sorn vi nu sjelfva yttra
vara det angelägnaste och som är det, utan vi hafva uppbyggt
palatser, gjort dispositioner för personalen och till
andra ändamål för framtiden, som lattare kunnat uppskjutas,
och derföre möta vi R. St. nu med den underrättelsen,
att blomman af nationens ungdom mäste kindås i trasor och
icke kan afskjuta ett enda skarpt skott mot Rikets fiender,
så framt icke R St. å nyo bevilja allt, som begäres. O ti
dessa fada — ty det är silfvan, som har bestämmer omdömet
—, i förening med den omständigheten, att ingen
skymt från Styrelsens sida visar sig, att den hädanefter ämnar
handla annorlunda än hittills, att ingen förhoppning
om besparing på något håll blifvit lemnad, ligger i min
tanka orsaken till de andra Ståndens handlingssätt, liärledt
af nödvändigheten att framtvinga ett annat system än det
nuvarande, då sådant icke på annat sätt lät sig göra. Man
har för ändrings vinnande i detta fall hänvisat till Constit.
Utsk. Jag erinrar mig, med anledn. haraf, hvad Styrelsens
högsta och skickligaste functionärer yttrat i en af
trycket utgifven skrift, att en förvaltning kan vara fri från
den minsta fläck af förbrytelse mot grundlagens bokstaf,
och likväl hushålla förderfligt för landet. Jag får äfven erinra
om en annan hög funclionärs yttrande, alt det fanns
någonting ruttet i samhället. Det ar uti detta hushållssystem,
Den 6 November f. m.
5g
som jag för min del anser ruttenheten ligga, och der, sorn
den behöfver bortrensas; och detta utgör skälet, hvarföre
jag röstar för afslag.
Hr Dalman: 1 anledning af hvad Frih. Boye ensis, ild t
emot mig anmärkt, får jag erinra, att det väl torde vara
möjligt, att jag misstagit mig om ordalydelsen i Frih:s
anförande; men för min uppfattning var Frih. Boyes yttrande
så båldt, som hade han ansett mig och dem, hvilka,
jemte mig, bestridt anslag för försvarsverk et, föga bättre än
förrädare, och det är om syftningen af yttrandet som
jag talat. I hufvudsnken är jag förekommen af Hr Hjerta.
Jag kan dock ej återhålla uttrycket af min förundran öfver
motsidans envishet att genom sorgliga målningar öfver beväringens
usla beklädnad söka bevisa, hvad som aldrig blifvit
bestridt, då man ej fordrat bättre, än att se denna brist
afhulpen, n.b. med de medel, man har. Jag får härvid
framställa en liknelse. Man bar en egendom, som är i dåligt
stånd. Man börjar då med att inreda rummen, köpa
en lysande mobilier etc.; men man har inga kreatur att bruka
jorden med, inga penningar till tjenstefolkets aflöning.
Eller man köpte sig juveler och berlocker, men gick i sön
driga
kläder m. m. Hvem skulle då ej säga: sälj mobiliern
och juvelerna och köp dig dragare och kläder. Hr Lefre'n
får jag svara, att jag verkligen ej är så lätt att slå ur fältet,
när jag har sanningen till sköld. Jag får blott hänvisa
Hr Lefre'n till B.. St:s skrifvelse vid sista riksdagen N:o i5i
— om jag rätt minnes —, hvaraf jag skall tillställa Hr Lefre'n
en vidimerad afskrift för säkerhetens skull. Der finnes ingen
föreskrift om medlens användande till reservupplag, utan
de äro endast anslagna till försvarsverkets iståndsättande;
ja, åt K. M. uppdrogs t. o. m. att sjelf fördela
dem, hvilket ock skett genom ett särskildt K. bref, der det
•föreskrifves, att medlen skulle särskildt redovisas och de derför
inköpta persedlar uppläggas. Så åtminstone har jag fattat
saken. Till svar å Gr. Brahes yttrande får jag nämna,
att jag icke åsyftat någon förebråelse emot Styrelsen för
chronometer-expeditionen m. m. Tvärtom har jag anfört
detta såsom bevis, huru litet hemligbetsväsendet gagnade,
och endast klandrat, att man trott sig böra iakttaga det
emot R. St., som nu vore mindre bekanta med dessa saker,
än utländningén.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. behagade bifalla den nu föredragna 4;de punkten.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Då H. Ex. förklarade, det han funnit nej hafva öfverJ’östät
ja, begärde Hr Dalman votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votertspropos:n:
-
6o
Den 6 November f. m.
Den, sora bifaller 4;de punkten i StatsUtsk:s utlåt. N:o
agi, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nei; _
Vinner nej, bifaller R. o. Ad., på sätt K. M. föreslagit, ett
extra anslag af i3g,ooo r:dr b:co för utredningsförrådens
behof.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja —■ 28.
Nej — 88.
Frih. Rantzou, Joh. A Ib.: Uppå de grunder, som
föranledde mig att afgifva min reservation mot R. o. Ad:s
beslut uti i:sta och 2:dra pnnkterna af förevar, betänk., får
jag jemväl reservera mig emot besluten uti 3:dje och 4tde
punkterna. Jag är af samma åsigt, som StatsUtsk. yttrat,
och förenar mig i öfrigt med hvad Hr Hjerta sednast anfört.
5:te punkten.
Frih. Franc Sparre, Bengt Erland: Utsk. har i
dess sednare betänk, icke heller velat tillägga de 5o,ooo r:dr,
som utgjorde skillnaden emellan K. M:s propos. och hvad
Utsk. i förra betänk, tillstyrkt. Skälen äro hufvudsakligen,
att Utsk. anser Pionniercorpsen kunna occuperas med 5o,ooo
r:dr om året. Här är behöflig t att upplysa ett misstag af
Utsk. Nog var summan tillräcklig, så länge corpsen utgjorde
220 k 2I0 man, hvilket förhållandet var, då den recruterades
endast från de värfvade reg: terna; men numera insättas
vid corpsen jemväl försvarslösa personer från provinserna,
och antalet uppgår nu till 320 å 33o man. Under sådana
förhållanden är Utsk:s skäl icke tillämpligt, och jag yrkar
altså, att 10,000 r:dr årligen må anslås utöfver hvad Utsk.
föreslagit. Man säger, att det är en orimlig plan för en
fästning, då det fordras 5o å 60 år för arbetets fulländning.
Detta arbete börjades 1820 och har således fortgått i
1.4 år. Men fästningen är redan i det skick, att om de
begärda anslagen lemnäs, förmodar jag, att fästningen skall
vara sluten Horn nästa riksdag. Detta är ingalunda långsamt
i Sverige, der man mäste förutsätta uthålliga planer,
såvida man skall kunna genomdrifva något; och i afseende
å fästningar är förhållandet enahanda i andra länder. Man
har anmärkt, att Ständerna alltsedan 1812 gifvit dpls ökade
ordinarie anslag och dels vid sista riksdagen extra. Men
jag får påminna, att det också icke är obetydligt, sorn
man fått för dessa anslag. Jag har redan uppgifvit dels
Carlsborg, dels uppbyggande af Kungsholms fästning, som,
efter hvad jag hoppas, till nästa riksdag skall vara i samma
skick som Carlsborg. Stockholms avenuer på sjösidan kunna
ock med de nu ifrågavar. 5o,ooo r:dr vinna sin fullboj'-
Den G November f. m. 61
dan. Artilleriförråden äro okade: gevärsförråden likaså, och
till en betydlig grad; kruttillverkningen är förbättrad; reservförråden
för 15,ooo man äro i det stånd, att dertill icke
begäres mera; en mängd mindre reparationer att förtiga.
Två linieskepp äro anskaffade och 2 under byggnad;
2 fregatter färdiga och 2 under byggnad; 2 skonerter, 11 1
skärgårdsfartyg m. m., så att jag tycker, att om man fått
något, har man äfven gjort något; och samma effecter har
man hädanefter att påräkna. Man har vid denna riksdag
sagt, att Regeringen saknar plan. Jag får verkligen bekänna,
att Utsk. icke ådagalagt någon särdeles förmåga i att
uppfatta, hvad en plan vill säga. Yäl har Utsk. uppgjort
sig en sådan uti ett ihärdigt vägrande af begärda anslag;
men denna politik är i sanning hvarken militäriskt eller administrativt
planmessig. Icke militäriskt derföre, att man
bör sluta, hvad man börjar, och att det just är under freden,
som man bör bereda sitt försvar. Administrativt riktiga
kunna icke heller de planer vara, som man ställer emot
oss, då man för det första säger, att en viss arbetspersonal
skall sysselsättas och icke ens gifver medel, så att de, dertill
uteslutande använda, förslå, men ännu ytterligare anvisar,
äfven utaf de förut otillräckliga medlen, till andra ändamål,
såsom Utsk. i en annan punkt förfarit, då det utaf
anslagen för Carlsborg anvisat till Carlstens och Elfsborgs
fästningar. I anledn. af hvad jag nu anfört, anhåller jag
om propos. till bifall å hvad K. M. föreslagit.
Hr Hjerta: Jag skall icke onödigt upptaga R. o. Ad:s
tid med att inlåta mig i upptagande af de allmänna reflexioner.
som den siste talaren anfört, utan hemställer blott, huruvida
icke de af Frih. Franc Sparre meddelade upplysningar
varit för StatsUtsk. tillgängliga, i hvilket fall jag förmodar,
att Utsk. redan pröfvat dem, och tror, att man i
afseende på resultatet skulle kunna följa Utsk:s exempel.
Hr Dal man: Jemte det jag förenar mig med den siste
talaren, får jag fästa uppmärksamheten å ett förhållande,
som finnes af Utsk. uppgifvet, det nemi., att för Carlsborgs
fästning än ytterligare erfordras 2,470,000 r:dr, hvilket,
efter 60,000 r:dr för året, utvisar en tid af några och 4° år,
hvarförinnan arbetet icke blir färdigt. Jag hemställer, om man
till sådana ändamål bör bevilja anslag, eller om det förråder
någon ändamålsenlig disposition af medel, att använda dem
för ett arbete, beräknadt på en arbetstid af 60 år, då man
har så många andra nödvändiga arbeten, hvilka bort och
kunnat företrädesvis verkställas. Det är visserligen förgäfves
att här bestrida några anslag; och det förundrar mig,
att de, som drifva igenom dem hos R. o. Ad., i trotts af
allm. opinionen, icke föreslå ännu mer än K. M. begärt, ty
jag är öfvertygad, att de här skulle vinna bifall. Men dådet
är fråga om anslag, hvilka redan äro af3:ne Stånd afslagna,
62
Den 6 November f. m.
är det mer än förundransvärd!, att It. o. Ad. i alla fall leie
hejdar sig. För mindel, och då Carlsborgs fästningsarbete
numera skridit så långt, saYnt enär den vid fästningen förlagde
Pionniercorps måste sysselsättas, tillstyrker jag, i likhet
med hvad StatsUtsk. föreslagit, 5o,ooo r:dr årligen för Carlsborgs
fästningsbyggnad och tror, att man mera bör förlita
sig till StalsUtskrs upplysningar, än dera Frih. Franc
Sparre enskildt meddelat.
Frih. Franc Sparre: I anledn. af Hr Hjertås förfrågan,
huruvida Utsk. ägt upplysning om Pionniercorpsens nuvar.
antal, får jag förklara, att jag icke känner sådant; men
det vet jag, att om upplysningarna blifvit sökta, hade de
ock erhållits. Vid denna riksdag har det dock gemenligen
så tillgått, att den lagliga vägen för upplysningars vinnande,
nemi. genom HofCancelleren, icke blifvit begagnad, såsom
det fordom skett och då Utsk. t. o. m. begärt sammanträde
med de embetsverk, sorn varit i närmaste tillfälle att
känna förhållandena. Utaf detta vill jag draga den slutsats,
att man vid denna riksdag icke varit särdeles mån om upplysningar.
Den siste talaren har jag, som icke hör val, ej
kunnat uppfatta och kan således icke svara på hvad han
anfört.
Hr Rosenblad, Bernh.: Hr Dalman har sagt, att då
öfver 2 millioner ännu återstode för Carlsborgs fastningsbyggnads
behof, ansåg han skäl vara alt för närvar, afslå
allt anslag till nämnde ändamål. För min del skulle jag
snarare anse skäligt att bifalla ju mer ju bättre, på det arbetet
må så snart som möjligt blifva färdigt, Jag är sjelf
uppfödd till militär och har varit det, fastän i alltför få
grader, för att i sådant afseende kunna yttra något omdöme
med samma säkerhet sorn de ledamöter, hvilka aldrig
varit det; men min enskilda tanka, såsom Svensk medborgare,
är den, att någonstädes mäste vära förråd kunna gömmas
och att en öppen gränsort icke är stället derför, och
jag beklagar såsom ett fel, att icke så stort anslag blifvit
nu begärdt, att fästningen så snart som möjligt kunnat blifva
färdig. Likväl erkänner jag klokhetens förutseende, enär
jag ser, huru Utsk. handlöst afslagit begärda anslag Och vid
denna punkt tillstyrkt en del af hvad som blifvit äskadt,
endast med afseende på Pionniercorpsens sysselsättning, samt
huru man antagit Utsk:s raisonnementer såsom auetoritet
mot den största sakkännedom. För min del förklarar jag
det vara rättast, att R. o. Ad. nu beviljar hvad som erfordras
för Carlsborgs fästnings fullbordande på 5 år. Jag yrkar
dock härå icke propos., utan vill blott i prot. hafva
nedlagt min tanka; och jag hoppas, att R. o. Ad. icke må
låta skräma sig af hvad man förespeglat om andras tankar.
Prot. går till efterverJden, och den skall döma emellan
dem, som velat lemna fäderneslandet försvarslöst, och
Dcxi 6 November f. m.
G3
dem, som velat sätta det i försvarstillstånd. Jag tror, att
R. o. Ad. icke skall få svårt att försvara sina beslut i detta
afseende.
Hr Hjerta: Jag ber om ursägt för det jag än en gång
upptager tiden; men jag glömde fasta uppmärksamheten derpå,
att enär icke någon af de militära ledamöterna inom
Utsk., hvilka åtminstone icke torde böra anses hafva varit i
okunnighet om förhållandet, reserverat sig emot Utskrs t i 11—
styrkande, synes man böra förutsätta, att Utsk. haft reda
på saken. Hvad åter angår den anmärkning, att Utsk. icke
skall hafva begärt nödiga upplysningar, får jag erinra, att
jag en gång yttrade mig i samina riktning till c.i ledamot
af BorgareSt., hvilken tillhör oppositionen, och han sade
sig hafva gjort motion om upplysningars infordrande, men
att andra sidans ledamöter motsatt sig en sådan åtgärd. Vidkommande
Hr Rosenblads yttrande, alt R. o. Ad. icke hörde
låta skräma sig af opinionen och den säkerhet, med
hvilken ledamöter å vår sida skola hafva yttrat sina åsigter,
får jag erinra, att jag icke yttrat någon egen åsigt i denna
fråga eller ingått i den militäriska delen deraf. Dessutom
har jag icke velat skråma någon; men snarare kan sådant
anses hafva vari; meningen från andra sidan genom' de
apostropheringar för omedborgerlighet och osvenskhet, som
blifvit gjorda mot dem, som yrkat på sparsamhet, hvilket
redan i och för sig sjelf medför nog obehag, utan att dex--  till behöfva läggas dylika förebråelser.
« Hr Dalman: Hr Rosenblad har misstagit sig, då hansagt,
att jag icke skall vilja bifalla Utsk:s förslag i denna punkt.
Jag har förklarat, att jag vill lemna ett sådant bifall, endast
emedan anslaget är nödvändigt för Pionnierernas sysselsättning,
helst detta anslag i annat fall komme att drabba
8:de hufvudtiteln. I anledn. af Hr Rosenbladh yttrande i
öfrigt får jag anmärka oriktigheten deraf, att Regeringen
icke från början framlagt en fullständig plan öfver arbetet,
så att man kunnat få se, hvad det kommit att kosta, och
icke behöft ställa det på en så lång tid, att en annan befästningskonst
möjligen kan hinna uppkomma, innan arbetet
blir färdigt. Depoter för våra förråder kunna säkerligen fås
för bättre pris, än flera millioner. Slutligen förenar jag
mig med Hr Hjerta i reservation emot det påstående, att
jag yttrat mig med någon säkerhet i militäriskt hänseende.
Hvad jag anfört ang:de Carslborgs fästning ligger inom hvarje
menniskas synkrets.
Frih. Franc Sparre: Hr Rosenblads svar till Hr Dalman
förutsätter, att fråga varit om tiden, då fästningen kan
blifva färdig. I anledn. häraf får jag erinra, huru det tillgår
med sådana arbeten som en fästning, och hvarutaf det
torde visa sig, att frågan Dm tiden icke är så vigtig, som
man måhända vill föreställa sig. En väl anlagd fästnings
-
64
Dea G November f. m
plan förutsätter nemi., att den inre delen först färdiggöres,
så att den kommer i provisoriskt försvarstillstånd. Derefter
börjas arbetet med utanverken, såsom, för att nyttja ett
trivialt exempel, man gör sig en rock i år och en kapprock
nästa år; rocken kan nyttjas, fastän kapprocken ännu
ej är färdig. Så är ock förhållandet här. Jag hoppas nemi.,
alt man ännu i denna generations lifstid skall komma till
ett ganska tillfredsställande resultat med arbetet, utan att
man derföre är hindrad att framdeles göra fästningen starkare.
Men det är af vigt att icke afskräma med alltför stora
planer, då meningen aldrig är, att de skola utföras på
en gång. För mycket eller för litet är här lika skadligt
för en god hushållning. Man kan icke få rum för arbetare
och materialier, om man på en gång företager arbetet iför
stor scala; utan hinder och uppehåll åstadkommas.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Jag förenar mig med Frih.
Sparre om den propos., han begärt. Jag tror icke, att R.
o. Ad. bör låta afskräcka sig af fruktan för den långa tiden,
inom hvilken fästningen kan antagas blifva färdig; ty
jemte det R. ö. Ad. lärer egna behörigt afseende åt de upplysningar
, Frih. Franc Sparre meddelat, torde det dessutom
inses, att det nu äskade årliga anslaget icke utgör någon
grund för beräkning af tiden, då arbetet kan vara fullbordadt,
enär Regeringen vid en kommande riksdag, i händelse
den anser det nödigt och medel då förefinnas, kan göra
propos. om ett större anslag för ändamålet, hvarigenom
arbetet kan påskyndas i samma förhållande, som anslaget t
ökas. Att nu vägra det begärda anslaget, vore att alldeles
afskära all möjlighet att fortsätta arbetet, hvilket, enligt de
upplysningar Frih. Franc Sparre lemnat, endast är beräknadt
efter sysselsättningen för en personal, sorn i alla fall
skall underhållas, samt med hänsigt till möjligheten att fullborda
de verk, sorn oundgängligen skola omsluta stället, på
det att en befästad depot-ort må finnas i hjertat af landet.
Frih. Silfverskjöld, Carl: Då en ledamot förundrat
sig deröfver, att betänk, hitkommit så naket och saknande
utmärkelsen af nödiga upplysningar, samt jemväl icke åtföljdt
af några reservationer, får jag förklara, att upplysningar
icke felats. Utsk. har emottagit en mängd handlingar i ämnet,
och hade ytterligare upplysningar önskats, hade sådant
icke förvägrats; men Utsk. har icke varit månt att taga
kännedom om de upplysningar, som varit till hands, utan
discussionerna hafva i stället vändt sig kring politiska förhållanden
, hvarigenom man kunnat bortblanda sjelfva saken
och lyckats att förvilla genom inblandning af ämnen ,
som dertill icke hört. Jag beklagar en sådan tactik, hvarigenom
man lyckats att afleda det erkännande af behof vet,
som eljest icke kunnat bestridas. Att jag icke reserverat mig
kom->
Den 6 November f. m.
65
kommer sig deraf, att jag ogerna gör det, utom vid de till—
fiillen, då jag har något, i min tanka, särdeles upplvsande
att anföra. Jag förenar mig nu med Frih. Franc Sparre
ocii de öfriga som yrkat bifall till K. M:s propostn.
Frih. Kantzou: Jag delar jemväl i denna punkt Utsk:s
åsigt. Jag inser visserligen icke någon egentlig fördel med
arbetet, men jag anser det likväl icke böra förfalla och derföre
vill jag bevilja de af Utsk. föreslagna 5o,ooo r:dr årligen,
men icke något derutöfver; ty man måste erinra sig,
att för ett lands försvar är det icke rfog med fästningar,
utan dertill fordras en god cassakista, välstånd hos Nationen
oell deraf följande belåtenhet med sitt tillstånd och vilja att
försvara det. Det går icke an att för hårdt anlita den förra,
ty dermed sårar man ock det sednare. Jag yrkar derföre
propös. på Utsk:s förslag.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla den nu föredragna 5:te punkten.
Piopades starka nej, blandade med ja.
II. Ex. förklarade, det han funnit nej hafva öfverröslat
ja.
I anledn. häraf begärde Ilr Dalman votering.
Upplästes till justering följande votertspropostn:
Den, som bifaller 5:te punkten i StatsUtskls utlåt. N:o
291, voterar
ja»
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad., på sätt K. M. föreslagit, ett
extra anslag af 3oo,ooo r:dr b:co för Carlsborgs fästning.
Hr Dalman begärde, att i ja-propos:n måtte efter orden
utlåt. N:o 291 tilläggas följande: hvarigenom ett
extra anslag af 25o,ooo r:dr b:co årligen beviljas
för Carlsborgs fästning.
Voter:spropos:n godkändes med detta af Hr Dalman
begärda tillägg.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 17.
Nej — 53.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 3 e. m.
In fidem prolocolli,
F. O. Silfverstolpe.
66
Den 6 November e. m.
Thorsdagen den 6 November i834.
Plenum kl. 5 e. m.
Fortsattes pröfningen af ej mindre StatsUtskts utlåt.
N:o 2o3 i anledn. af K. M:s nåd. propos. om statsverkets
tillstånd och behof, i hvad densamma afser ett extra statsanslag
af 3 millioner r:dr till försvarsverkets iständsättande,
allm. arbeten, m. m., än ock samma Utsk:s, i anledn. af
återremiss af detta betänk., afgifna utlåt. JNT:o 291.
6:te punkten.
Frih. Franc Sparre, Bengt Erland: Utsk. har vidblifvit
sin tanke att minska det af K. M. äskade anslaget
lill det belopp, förra utlåt, tillstyrker, sedan Utsk. till besvarande
upptagit det inom detta Stånd vid återremissen anförda
skälet, att då Carlskronas befästning icke är fulländad
ensamt genom Kungsholmen, man icke borde göra afdrag å
ett anslag, afsedt och beräknadt för arbetet på det hela,
och förklarat, att Utsk. ansett för en pligt att skilja emellan
oundgängliga utgifter och dem, som kunna tåla uppskof,
till hvilka sednare Utsk. trott sig kunna räkna dem, hvilka
erfordras för befästningsarbeten vid Carlskrona åt landsidan.
Af skäl, jag anfört i afseende på anslaget för Carlsborgs fästningsbyggnad,
att fästningar icke kunna byggas på en gång
och att anslaget dertill således småningom bör utgå, men
att å andra sidan detta anslag icke bör så knappt tilltagas,
att arbetet derigenom hindras i sin behöriga gång, kan jag
icke annat än anhålla, att R. o. Ad. ville bifalla K. M:s nåd.
propos. i denna punkt.
R. o. Ad. afslog Utskrs framställning i denna punkt
samt biföll, hvad K. M. i denna del föreslagit.
7:de punkten.
Frih. Silfverskjöld, Carl: Oansedt de upplysningar,
hvarmed återremissen beledsagades, har Utsk. icke funnit
skäl att frångå sin förut gjorda hemställan i denna punkt.
Jag vågar derföre fästa H. Ståndets uppmärksamhet derpå,
att annat är förhållandet med en landtfästning och annat
med en sjöfästning, sådan som Kungsholms fästning, hvars
ändamål icke är att kunna uthärda en långvarig belägring,
utan att förhindra en fiendtlig flotta att inlöpa, hvartill fordras
ett på en gång användbart tillräckligt artilleri; af
hvilket skäl, och då Utsk. i militäriskt hänseende icke kunnat
bestrida riktigheten deraf, att det vore mindre planmessig!
att göra nytt lavetage till gamla kanoner, af mångfaldiga
olika modeller, enär lavetaget är det kostsammaste
af artilleriets materiel, samt bombkanoner till betydlig del
böra ingå i Kungsholms bestyckning, jag anhåller, att 11. o.
Den 6 November e. m.
67
Ad., med afskig å Utsk:s tillstyrkande, ville bifalla K. M:s
propos:n.
Ulskrs framställning i denna del afslogs af R. o. Ad.,
sorn biföll, hvad K. M. föreslagit.
8: d e punkten.
Frih. Franc Sparre: Jag tror mig på f. m., under
den allmänna discussionen, hafva rörande denna punkt fällt
ett uttryck, hvari låg ett misstag, som jag nu anhåller att
få lätta. Om jag icke missminner mig, kom jag att yttra,
att de 5o,ooo r:dr, StatsUtsk. tillstyrkt, vore tillräckliga för
befästningen på sjösidan. Jag ville säga, att de kunde vara
ungefärligen tillräckliga till försänkningsarbetets fullbordande
i Oxdjupet, hvartill dessa medel äfven torde vara af
StatsUtsk. beräknade. Men till försvaret på sjösidan erfordras
vida mer, än dessa försänkningar; dertill fordras afven
fästningsverk.
Hvad landsidan beträffar, har Utsk. gjort H. Ex. Hr
Gr. Brahe och mig den förebråelsen, att vi väl medgifva,
att befästningen icke kan utföras med de uppgifna 3oo,ooo
r:dr, utan alt vi likväl hafva uppgifvit någon ledning för
bedömandet af hvad på det hela kan komma i fråga för
detta ändamål. Det är icke utan, att jag och de, som
arbeta med mig, hafva uppgjort ett ungefärligt förslag öfver
hela kostnaden för befästningen på landsidan. Men jag vill
icke gerna nämna någon summa på ett arbete, sorn är af
beskaffenhet att vara mycket vidsträckt och erfordra mycken
tid. Generella planen är visserligen uppgjord öfver
befåstnings-ideen, äfvensom exacta beräkningar öfver det,
som ligger så nära tiden, att beräkningar deröfver kunna
uppgöras; men om man ville på förhand träda in i allmänna
förslag och uppgöra beräkningar öfver sådant, som man
kan förutse på en längre tid icke kunna medhinnas, hade
man uti en sådan med mycket arbete uppgjord calcul blott
gjort en roman, emedan man för en så lång tid, som erfordras
till fullbordande af ett arbete, sådant som det ifrågavarande,
icke kan förutse och beräkna de omständigheter,
som verka på arbetskostnaden och priset å materialier. För
att således icke hugga i vädret eller lemna upplysningar,
för hvilka man icke kan stå till svars, är det rådligast att
icke försöka att bestämma något visst belopp för hela arbetet,
utan blott förklara, att det kostar mycket. StatsUtsk.
har slädnät vid denna anmärkning och icke ingått i discussionen
örn det militära. Jag tror mig derföre icke höra ingå
i en sådan discussion, utan får jag blott, hvad befästningen
på sjösidan beträffar, säga, att dtn allmänt är erkänd
såsom ett stort behof. Hvad befästningen på landsidan
angår, ingå deri så djupa politiska och militäriska considerationer,
att jag icke vågar inlåta mig på pröfningen deraf.
Jag låter derföre min öfvertygelse i detta afseende hvila vid
SS
Den 6 November c. lii.
den tanke derom, som varit hyllad af Sveriges 2tne stora
Konungar, som tillika haft det största härförarerykte, Carl
Gustaf och Carl Johan. Med anledning af hvad jag yttrat,
anhåller jag, att K. M:s nåd. propos. må sättas emot StatsUtsk:s
tillstyrkande. Jag vet visserligen, att man kan säga
mig, att jag yrkar saker, som ej blifva af, sedan de öfriga
Ståndens bifall saknas. Detta oansedt skall jag icke underlåta
att vid hvarje punkt yrka bifall till K. M:s propos.,
dels emedan jag icke vill lemna rum för den anmärkningen,
att den embetsman, hvars tjenstebefattning frågan rörde,
underlåtit att tillkännagifva sin åsigt, huruvida ändamålet,
befordradt genom det föreslagna medlet, kunde vara för det
hela nyttigt eller skadligt, och dels derföre, att jag vet, att
det icke är fruktlöst att tala om detsamma och detsamma,
emedan det är ett sätt att få litet i sender, så att, hvad
som icke beviljas vid ena riksdagen, erhålles väl vid en
annan.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn.: Jag instämmer fullkomligen
uti Frih. Franc Sparres conclusion såväl som uti
grunderna för densamma.
Med afslag å TJtsk:s framställning i 8:de punkten biföll
K. o. Ad., hvad K. M. enligt densamma föreslagit.
g:de punkten.
Uppå begäran af F rih. Palmstjerna,Carl Otto, upplästes
Hr Oxehufvuds reservation i anledn. af denna punkt.
Hr Oxehufvud, Adolph Göran: Då jag ofta inom
detta hus hört förebråelser riktas mot Regeringen endast derföre,
att man så länge uppskjutit med försvarsverkets iståndsättande,
anhåller jag att få meddela några upplysningar, som
jag i ämnet förskaffat mig, helst jag anser den nu nnder öfverläggning
varande frågan för Sveriges oberoende och sjelfständighet
vara af den vigt, att den påkallar hvarje representants
noggrannaste undersökning. Carlstens fästning har
redan i flera år utgjort ett riktigt föremål för Regeringens
omtanka. Jag henvtar anledning för denna åsigt dels frän
de summor, jag funnit företrädesvis vara för denna fästning
använda, dels från de arbeten, jag under sednare åren funnit
utförda å densamma; och tror jag mig af denna anledning
kunna sluta, att om arbetet fortsattes efter samma plan,
som hittills legat till grund för detsamma, fästningen efter
några och 10 års förlopp kan blifva i behörigt stånd. Men
jag hemställer till R. o. Ad., om ändamålet blefve vunnet
genom en sådan tidsutdrägt, eller om icke det med K. M:s
nåd. propos. åsyftade ändamålet förfelades. Inom detta upplysta
Stånd kan jag icke behöfva utförligare utveckla ett
ämne, hvars vigt troligen hvarje ledamot af Ståndet insett.
Men då man ofta sagt, att tillgångar saknas, att man under
freden bör söka att bereda tillgångar eller fylla cas
-
Den 6 November e. m.
60
sakistan för att under ett inträffande krig äga penningar att
disponera, får jag fästa uppmärksamheten derpå, att den
ringa summa af 70,000 r:dr, som K. M. för denna fästning
hegart, icke kommer att lemna stort rum tomt i fäderneslandets
cassakista, i fall en sådan kommer i fråga. Jag
tror således, att den financiella delen af frågan icke kan inverka
mot bifall till K. M:s propos, såvida man icke vill se
fäderneslandet i botten på cassakistan.
Hvad åter angår den politiska delen af frågan, vågar
jag knappt vidröra densamma i närvaro af så många diplomatiska
snillen, som här finnas. Likväl kan jag icke undertrycka
den farhåga, jag äger för att beträda en väg, hvarigenom
vi kunna få upplefva en dag, då en alltid vaksam
granne vöre i besittning af ett litet Gibraltar på Sveriges
vestra kust. Jag stadnar här så mycket hellre, som jag ej
fruktar utgången, då jag vädjar till Ståndets fäderpeslandskänsla,
öfvertygad, att R. o. Ad:s fäderneslandskänsla aldrig
förgäfves varit påkallad, äfven om någon gång en röst, lika
svag som min, vågat anslå denna känsla. Jag kanner icke,
om något eller några af de öfriga Stånden afslagit detta anslag;
men om så är, må då detta afslag, likasom StatsUtskts af-'
styrkande, qvarstå till efterverldens dom, hvilken alltid drabbar
hårdare i samma mån, som felet blir mera svårt att
godtgöra. För min del får jag anhålla om afslag å Utsk:s
tillstyrkande och bifall till de af K. M. begärda 70,000 r:dr
i ett för allt till Carlstens iståndsättande och bestyckning.
Frih. Franc Sparre: Utsk. har uti sitt sednare utlåt,
medgifvit nyttan och nödvändigheten af Carlstens vidmagthållande,
men i slutsatsen kommit till det resultat att ingenting
anslå, utan endast hemställt till Stånden att till K. M.
öfverlemna rättigheten att af anslaget för Carlsborgs eller
Kungsholms fästningsbyggnad använda, hvad K. M. kunde
anse Carlstens försättande i fullständigt skick erfordra, i händelse
K. M. funne Carlstens fästning vigtigare, än de andra.
Jag kan icke underlåta att anmärka de motsägelser, som
ligga uti ett sådant förslag. Utsk. vet, alt såväl på Carlsborgs
som Carlstens fästning finnes en bestämd arbetspersonal,
bestående på förra stället af Pionniercorpsen och på
det sednare af ett tillräckligt antal dömda fångar. Om nu
anslaget drages från ena stället till det andra, blir arbetspersonalen
på förra stället utan sysselsättning, hvilket likväl
strider emot Utsk:s uttalade princip, att arbetspersonalen,
der den finnes, bör sysselsättas. Utsk:s förslag saknar således
plan och samband. Utsk. har vidare velat anvisa utgifterna
för Carlsten på ordinarie anslagen. Utsk. har likväl
icke ignorerat, att af detta för KrigsCoilegii behof anvisade
anslag, uppgående till omkring 600,000 r:dr, de sednare
åren icke kunnat lemnäs Fortifications-departementet
högre summa än 00,000 r:dr, af hvilken summa dels 10,000,
7*
Den 6 November e. ru.
dels 12,000 r:dr åtgått till dopographiska corpsens chartaearbeten,
så att endast 38,ooo r:dr återstå till Fortificationsdeparternentets
disposition, icke mindre till underhåll af de
gamla fåstningsbyggnaderna, än äfven till nybyggnad och
underhåll af alla till landtförsvaret hörande lius och byggnader
m. m. Men hvar och en inser lätt, huru långt man
kommer med en sådan summa, och att några nybyggnader,
sorn det är värdt att räkna, derför icke kunna åstadkommas.
Genom iakttagandet af noggrann hushållning har det likväl
lyckats att försätta husbyggnaderna i godt skick, oansedt
ett belopp af 8 ä 10,000 r:dr användts för fästningsverken.
Men hvad är detta för en obetydlig summa för ett sådant
föremål, när man besinnar, hvad utländska fästningar kosta.
5o ä 70,000,000 francs är ingenting ovanligt för en fästning.
Jag vågar påstå, att vi bygga fästningar för bättre köp, än
andra länder, hvartill orsaken till en betydlig del torde finnas
i de besparade dagsverkslönerna genom fångpersonafens
användande och begagnandet af soldater, hvilka sednare väl
erhålla lika dagspenning med andra arbetare, men deremot
producera mera arbete derigenom, att de stå under en bestämd
disciplin. Jäg har sett, huru det går till vid de utländska
stora arbetena, der ingeniören får gå med bössan
på nacken och dolken i bältet för att tillse arbetarne. Man
kan lätt föreställa sig, huru arbetet der skötes. Dessa skäl
tala så mycket mera för att icke lemna den arbetspersonal,
som finnes, utan sysselsättning, som redan detta vore misshushållning,
då arbetet kan erhållas för så godt köp som
hos oss. Man har klandrat, att man icke uppgifvit summan,
som liela arbetet skulle kosta. Hvad Carlsten och
Elfsborg beträffar, är arbetet icke större, än att dessa fästningsarbeten
kunna fullbordas med måttliga anslag inom en
icke för lång tid. Kostnaden för Carlsten uppgår, efter exacta
calculer, till 249,000 r:dr eller J- million i rundt tal.
Nu har K. M. likväl icke begärt mer, än 4°>000 r‘dr för 5
år, det vill säga jemnt så mycket, sorn erfordras för att sysselsätta
fångarna, men som icke utgör en en alltför stor det
af totalsumman. Härmed tror jag, att de framställda anmärkningarna
äro besvarade. Men jag får fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet på ett uttryck, som kommit i bruk sedan
förra riksdagen och gifvit anledning till mycket missförstånd.
Jag tror, att det kom först från Regeringen, men
att det aldrig blifvit rätt expliceradt. Det var nemi. uttrycket:
anslag i ett för allt, hvilket man velat tyda så,
att de anslag vid förra riksdagen, som beviljades i ett för
allt, icke vidare skulle förekomma. Sådan var icke meningen
med alla anslagen, ehuru visserligen anslag beviljades
vid förra riksdagen, som voro af denna natur. När t. ex.
anslag begäres till kläder åt i5,ooo man och prisen icke
förändra sig, innan inköpet skett, är den begärda och beviljade
summan ett anslag j ett för allt. Enahanda är för
-
Den 6 November e. m.
hållandet med anslag för t. ex. iG batterier, för ett bestämdt
antal gevär m. m. Men så förhåller det sig icke med anslag
till fästningsbyggnader, hvilka utgöra en continuitet,
som löper genom flera generationer. Detta har jag ansett
mig böra explicera till undanrödjande af ett missförstånd.
Jag anhåller om propos. pä bifall af K. M:s propos. äfven
i denna punkt.
Utskrs framställning i g:de punkten afslogs af R. o. Ad.,
som biföll, hvad K. M. i ämnet föreslagit.
io:de, litte, i2tte, i3;de, i/j.:de och i5:de
punkterna.
Frih. Franc Sparre: Jag har begärt ordet endast
för att lemna en sifferupplysning, lörtde Elfsborgs fästning,
hvilken är en så liten skans, alldeles ur tidens bruk och så
trång, att den är att anse utan värde, om den icke blir ombyggd,
hvartill kostnaden är beräknad till 200,000 rtdr. I
öfrigt anhåller jäg, att K. Mts propos. må sättas emot de
nu föredragna punkterna.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Jag får förena mig med Frih.
Sparre och äfvenledes anhålla om bifall till K. M:s proposm.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag skulle vördsamt
anhålla, om någon ville lemna upplysning om hvad det är
för uthus, som fattas vid garnisonssjukhuset, emedan jag,
såsom revisor, funnit allt i god ordning.
Hr Grip, Carl Gabr.: I anledning af den siste ledamotens
förfrågan får jag meddela den upplysning, att det
just är sådana hus, som man ej offentligen vill tala om.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Jag får äran upplysa, att bland
ifrågavar. uthus inbegripeS vakt- och spruthus, samt att
anslaget jemväl är beräknadt för uppförandet af nödig stängsel,
äfvensom för reparation och iordningställande af de
gamla byggnaderna, som finnas qvar vid garnisonssjukhuset
och hvilkas underhållande man icke torde böra försumma,
då nyttan och nödvändigheten af dessa hus blifvit temligen
ådagalagd under den tid farsoten nyligen härjat i liufvudstaden,
då man nemi. inom desamma inrymt i5o sjuksängar,
hvilka, med hvad till dem hörer, blifvit från garnisonssjukhuset
öfverlemnade till allmänhetens begagnande. Detta
tyckes tala för bibehållandet af nämnde hus, äfvensom för
det så mycket klandrade garnisonssjukhuset i allmänhet.
Hr Cederschjöld: Det fägnar mig högligen att hafva
vunnit den upplysning, jag erhållit. Jag Beklagar blott,
att sådana hus, sorn icke kunna omtalas, skola vara så
dyra. Hvad de öfriga husen beträffar, skulle jag tro, att
då de hittills och nyligen kunnat vara så nyttiga, de intill
nästa riksdag kunde lemna samma nytta utan någon före
-
Den 6 November e. m.
gående derå använd så dryg kostnad, som det begärda anslaget
alser.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Deraf, att husen hittills varit
brukbara,,'föijer visserligen icke, att de skola vara det under
5 kommande år, isynnerhet sorn de för närvar, äro
ganska bristfälliga. Icke heller följer af den omständighet,
att husen kunna vara nyttiga om sommaren, att de, om
sjukdomen utbryter vintertiden, utan föregående reparation
kunna begagnas, isynnerhet som man ej utan största våda
skulle kunna begagna de eldstäder, sorn der finnas, och dessutom
flera af de nu såsom sjukrum använda äro utan sådana.
Af dessa och öfriga anförda skäl anhåller jag om bifall
till K. M:s nåd. propos. i förevar, afseende.
Hr af Dalström, Gust. Jac.: Utom det jag får i
allo förena mig uti hvad H. Ex. Hr Gr. Brahe anfört, hemtar
jag af sjelfva utlåt:s redaction ett ytterligare skäl att
afstå detsamma och anhålla örn bifall till K. M:s nåd. propos.
Utsk. har nemi. tillkännagifva, att medel saknas för
fyllande af beliofvet för garnisonssjukhuset, men tillika trott,
att tillgångar derför kunde finnas å ordinarie anslagen; men
då de ordinarie anslagen, hvilka äro tilldelade Rikets förvaltande
militärverk, äro afsatta för sina bestämda ändamål,
skulle det en gång afsedda ändamålet icke vinna fullbordan,
om någon del af anslaget anvisades för andra behof, och
följaktligen ett redan fattadt beslut upphäfvas. Af detta
ytterligare skäl förenar jag mig uti anhållan om bifall till
K. M:s nåd. propos:n.
Utsk:s yttrande, rör:de io:de, n:te, i2:te, i3:de, izjtde
och i5:de punkterna, afslogs; hvaremot K. M:s i nämnde
punkter omförmälda förslag af R. o. Ad. biföllos.
Försvaret till sjös.
Gr. von Platen, Baltzar Julius Ernst: Då flera
af de uti de särskilda punkterna förekommande ämnen äro
af natur, att t. o. no. StalsUtsk. erkänt nyttan deraf, och då
en och annan punkt, t. ex. frågan om jern-cisterner, är af
beskaffenhet, ätt jag, med ali aktning för StatsUtsk:s pluralitet,
likväl icke tilltror dessa Ilrr ett riktigt bedömande
deraf, torde häruti linnas tillräckligt skäl för att, utöfver
hvad StatsUtsk. tillstyrkt, äfven anslå skillnaden deremellan
och hvad K. M. begärt.
Jt. o. Ad. afslog Utsk:s samt antog K. M:s förslag i
denna del.
Fyrar och Bakar.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Det måste icke vara
en obetydlig fråga att försätta fyr- och båkinrättningen
i sådant skick, att denna inrättning hos oss kunde lemna
sjö
-
Den 6 November e. m.
7*
sjöfarande samma gagn, som slika inrättningar åstadkomma
i andra civiliserade länder. StatsUtsk. har äfven, erkännande
viglen deraf, försökt att genom förslag i låneväg
tillvägabringa det erforderliga anslaget; men då hos R.
o. Ad. den frågan redan är afgjord, att, derest under
hand varande medel skulle finnas otillräckliga, extra anslag
böra utgå i låneväg, derom Riksg.cont. äger att besörja,
skulle jag tro det icke vara skäl att söka någon annan
låneutväg äfven för erhållandet af detta behof af 170,000
r:dr, utan nedsättning till någon mindre summa. På grund
häraf anhåller jag, att StatsUtsk:s utlåt, uti förevar, afseende
måtte afslås, och att K. M:s nåd. propos. härom måtte
till bifall framställas.
Frih. Palmstjerna: Jag skulle för min del instämma
med Frih. Åkerhjelm i afseende på beslutet i denna punkt,
såvida icke detsamma äfven berodde på de öfriga Stånden, af
hvilka åtminstone tvenne fattat olika beslut med R. o. Ad.
i afseende på medlens anskaffande, så att frågan härom lärer
blifva föremål för ytterligare Öfverläggning eller åtminstone
votering i förstärkta StatsUtsk., hvars resultat kan anses
problematiskt, såvida nemi. Frih. Åkerhjeltns forsing bifalles;
då deremot ändamålet, fyrars och båkars iståndsättande,
med mera visshet skulle vinnas, om R. o. Ad., med
bifall lill Utsk:s förslag, förenade sig uti det af tvenne Stånd
redan fattade beslut, och denna vigtiga fråga således icke
blifva underkastad något så problematiskt sorn en votering
i förstärkta StatsUtsk. Af de StatsUtsk. öfver detta ämne
meddelade handlingar har Utsk. inhemtat, att till fullständiga
iståndsättandet af fyr- och båk-inrättningen skulle åtgå
en summa af 324,000 eller åtminstone Öfver 3oo,000 rtdr,
men att det angelägnaste deraf skulle erfordra en summa af
170.000 r:dr. Om nu, enligt Utsk:s förslag, de 9,333 r:dr
16 sk., sorn under 4-de hufvudtiteln blifvit uppförda såsom
ökad tillgång för lots- och båkväsendet, användes till ränta
och amortissement för ett lån, beräknadt att till fullo vara
godtgjordt på 20 år, skulle 120,000 r:dr sålunda kunna uppbringas.
Bristen i det fordrade beloppet utgjorde således
50.000 r:dr, och jag skulle derföre tillstyrka, att, utom de
medel StatsUtsk. tillstyrkt, äfven 5o,ooo r:di- må på en gång
anslås, att af de medel, som anskaffas, användas till fyrars
och båkars iståndsättande; och anhåller jag om Hr Gr. o.
Landtm:s propos. härå.
Gr. Posse, Arvid: Lika med Frih. Åkerhjelm anser
jag ändamålet, fyrars och båkars försättande i vederbörligt
skick, vara af högsta vigt; men då K. M. för detta ändamål
endast begärt 170,000 r:dr, och genom StatsUtsk:s förslag
kan beredas en tillgång af 120,000 r:dr, tror jag, att
man är målet så nära, att man bör förena sig uti de 2:ne
16 H. 10
Den 6 November e. m.
Ståndens beslut, så att 3:ne Stånd må hafva förenat sig uti
samma beslut.
Frih. Åkerhjelm: Sedan jag nu af 2:ne ledamöter
blifvit upplyst derom, att a:ne Ständ bifallit Utsk:s förslag
att bereda tillgång för 120,000 r:dr till förevar, ändamål,
vill jag, för att icke uppehålla frågan, afstå från min framställning
och fören a mig uti hvad Gr. Posse och Frih. Palmstjerna
anfört.
StatsUtsk:s framställning, rör:de detta ämne uti utlåt.
N:o 2gi, blef af It. o. Ad. bifallen.
Allmänna Undervisningen.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Uti K. M:s nåd.
propos. begärdes för allm. undervisningen i5,5oo r:dr, hvaraf
14,000 r:dr vöro beräknade åt Upsala universitet för etl
gång till anskaffande af materiella förnödenheter. För detta
behof har SlatsUtsk. i stället tillstyrkt och R. St. beviljat 400O
r:dr årligen åt hvardera universitetet, hvarigenom frågan om
de i4,ooo r:dr förfaller. Hvad de i,5oo r:dr beträffar, har
Utsk. uti sednare utlåt, misstagit sig och ansett dessa medel
vara ämnade till understöd för sådana personer, hvilka skola
bildas till vexel under visningslärare. Det synes deremot
tydligen af det tryckta prol.Utdr. från Ecclesiaslikexpeditionen,
hvilket åtföljde K. M:s nåd. propos. angrde statsverkets
tillstånd och behof, att dessa i,5oo r:dr, som begärdes för en
gång, voro ämnade till premier för läseböckers anskaffande
åt allmogen. Deremot voro icke i K. M:s nåd. propos.,
men väl i min underd. framställning upptagna de 2000 r:dr
till bildande af vexelundervisningslärare, om hvilka 2,000
r:dr Frih. Hermelin gjorde motion, och hvilka af R. o. Ad.
beviljades, men af de öfriga Stånden vägrades. StatsUtsk.
har nu svarat på frågan om de 2,000 r:dr, då det likväl ar
i,5oo r:dr, som bort vara ämne för beslutet. Nu äro dessa
r,5oo r:dr destomera behöfliga, som bristen på undervisning
vid folkskolorna måste blifva större, i samma mån
som medel saknas till lärares bildande. Hvad som brister
bos dem , måste man söka att ersätta genom tjenliga läseböcker.
Jag anhåller således, att R. o. Ad., som genom sitt
förra beslut, att bevilja 2,000 r:dr, redan visat sin välvilja
för vexelundervisningen, måtte genom bifall till K. M:s nåd.
propos. i denna del fortfarande uttrycka sin bevågenhet för
den allmänna folkundervisningen.
R. o. Ad. afslog Utsk:s framställning i denna punkt samt
biföll ett extra anslag af i,5oo r:dr b:co för allm. undervisningen.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jemte det jag får förklara
min tillfredsställelse deröfver, att R. o. Ad. hunnit så
snart afgöra alla nu afgjorda punkterna i StatsUtskts utlåt.,
Den 6 November e m.
ang:de extra statsregleringen, täger jag mig friheten alt deremot
anföra min reservation. Jug har icke ansett det löna
mödan att uppehålla R. o. Adis tid med votering, då jag
gatt igenom alla chancerna af voteringar, men tappat deni
alla. Jag anser det likväl vara min skyldighet, på det jag
icke må hafva någon delaktighet uti det testamente till efter
verlden, som R. o. Ad, gjort genom sina voteringar, att
förklara, det jag vägrat anslaget.
Va 11 e n c o m m unicat ion e r, m. m.
Gr. von Platen: Då nyttan af vattencomunicationer
med hvarje dag alltmera inses till den grad, att få lära finnas,
som numera bestrida dem; då det torde vara få ändamål,
hvarpå enskilda personer användt så stora summor i
hopp om biträde af det allmänna; då en del af de arbeten,
som äro åsyftade med dessa anslag, såsom t. ex. Helsingborgs
hamn, ett arbete, som med så stor kostnad redan
blifvit utfördt, tyckes lofva allt, hvad man deraf kan vänta
sig, och då dessa arbeten icke äro inskränkta inom enviss
del af Sverige, utan fördelade öfver hela Riket, samt de
medel, som Ständerna skulle vilja anslå till detta ändamål,
liafva den fördelen med sig att hastigt sprida sig i de orter,
der arbetet ntföres, kan jag icke draga i betänkande
att anhålla om Hr Gr. o. Landtmls propos. på afslag å
XJtskis utlåt., med anhållan om bifall till hvad K. M. uti
sin nåd. propos. begärt. Jag tror, att mängden af de arbeten,
som äro åberopade i den berättelse, hvilken Storamiralsembetets
3:dje Afdelning ingifvit, tillräckligen kan rättfärdiga
denna JL M:s begäran om 100,000 rldr.
Frih. Åkerhjelm: Jemte det jag förenar mig uti hvad
Gr. v. Platen nyss anfort, får jag anmärka, att denna för
inre statshushållningen och industrien högst vjgtiga fråga urndergått
åtskilliga missöden. Ända till 1828 års riksdag, frän
den riksdag då anslag för ifrågavar. ändamål af Ständerna
först beviljades, utgick detsamma med 100,000 r:dr om året.
Vid sista riksdagen nedsattes det till 5o,qoo v:dr; och man
kan icke säga, att många anslag vid den riksdagen beviljades,
som vore af högre allmän nytta än detta. Jag yrkade
då af full öfvertygelse, att nedsättningen icke måtte äga
rum, men lyckades icke att motverka densamma. Nu här
K. M. uti sin nåd. propos. framställt, jemte mängden äf de
angelägna och vigtiga arbeten, som uti Utsklé utlåt. N:o
291 äro uppräknade, den begäran, att man måtte återgå
till första summan eller 100,000 r:dr. Fullkomligen öfvertygad,
att af alla de arbeten, som utgöra föremål för ifrågavar.
anslag, intet enda icke är af verklig nytta, såväl
för orten, der arbetet verkställes, som för det allmänna,
enär industrjidkaren genom förmånen af en lättare transport
lemnäs tillfälle att draga förökad fördel af sin incbistnproduet,
synes häruti största skäl tala lör bibehållandet ai det
76
Den 6 No yern ber c. m.
frän början bestämda anslaget, synnerligast som industrien
sedermera betydligen utvecklats och populationen tilltagit.
Al dessa skäl, såväl som deni Gr. v. Platen anfört, anhåller
jag om propos. till afslag å Utsk:s utlåt, i afseende på
summan samt bifall till K. M:s nåd. propos, i detta hänseende.
Frih. Palmstjerna: Jag anhåller, att Hr Gr. o.
Landtm, täcktes till R. o. Ad. framställa propos. först på.
den summa, som skall beviljas till ifråga var. ändamål, och
sedermera i afseende på de vilkor, sorn Utsk. ansett böra
fästas vid anslagets beviljande. Dessa vilkor äro 2:ne: det
irsta, att, i likhet med hvad vid sista riksdag bestämdes,
innan arbete i en ort företages, invånarne böra förbinda sig
att med minst hälften af kostnaden bidraga till dess utförande.
Uti detta vilkor har jag i Ulsk. instämt. Det andra
vilkoret var, att, då nya företag ifrågakomma, för hvilka
större bidrag erfordras, än som linnes odisponeradt å det
till nästa riksdag gällande anslaget, början med dem icke;
må göras, förrän anslagsfrågan af Rikets näst sammankommande
Ständer är afgjord- Detta vilkor anser jag för min
del ganska olämpligt att fästa vid detta anslag, emedan det
kan paralyseras och fördröja arbetets, fortgång, Det innefattar
nemi., att intet arbete med nu beviljade medel skall
företagas, som icke kan vara färdigt innan nästa riksdag;
men hvar och en, som med lugn eftertanke besinnar sakens
natur, skall finna, att strömrensningar äro af den beskaffenhet,
i händelse de äro af någon större omfattning, att de
svårligen kunna fullbordas till nästa riksdag, så att de vigtigaste,
angelägnaste, mest ingripande och ändamålsenligaste
företagen skulle komma att stå efter, om detta vilkor fästes,
vid anslaget, och blott de mindre vigtiga, som kunna bära
mindre frukter och hafva mindre inflytande på landets stigande
förkofran genom inre rörelsens befrämjande, komma
att befordras. Jag anser således detta vilkor helt och hålfet
motverka ändamålet med anslaget , och anhåller derföre
om propos. först på summan och sedan på vilkoren för dess,
beviljande.
" H. Ex. Hr Gr. o. Landtm- hemställde, om R. o. Ad,
behagade bifalla, att extra anslaget för vattencommunicationer
m. m. måtte bestämmas till 35o,qoo r:dr b:eo.
Ropades nej.
H. Ex. hemställde , om Ståndet biföll, Ott nämnde anslag
skulle bestämmas till 5oo,ooo r:dr b;cq.
Ropades ja.
H. Ex. hemställde derefter, om Ståndet, utom hvad
summan anginge, hvilken redan blifvit bestämd, behagade
bifalla LTtskts tillstyrkande i denna punkt, dock med ute
-
Deli 6 November e. m.
77
slutande af det andra af de vid diSpOSitionen af dessa medel
utaf TJtsk. föreslagna förbehåll.
Ropades ja.
Utsk:s förslag i utlåt. N:o 2o3 om en underd.
anhållan till K. M. , rör:de redogörelsen för de
estra anslag, sorn beviljas.
Bifölls.
Utsk:s tillstyrkande i utlåt. N:o 291, rörtde ti
den, från hvilken extra anslagssumman skall bölja
att utgå.
Hr Rosenblad, Bernh t Denria punkt rörer icke allenast
de 5oo,ooo r:dr, utan de af IJtsk. föreslagna extra
anslagen sammanräknade; men jag tror, att liela punkten
kan förfalla, då, med undantag af en summa till gevär,
sorn skall utgå på 3 år, samt anslaget till vatteneommunicationerna,
de öfriga är ställda att utgå på 5 år.
Frih. Palmstjerna: För min del liar jag den öfvertygelse,
att det är nödvändigt, att R. o. Ad, beslutar på
hvad sätt eller från hvad nassa dessa medel skola Utgå. R.
o. Ad. har fattat beslut, att medlen skola genom län upptagas;
men jag tror icke, att R. o. Ad. fattat något beslut
i afseende på den cassa, hvarifrån medlen skola tagas.
Om Riksg,cont skall utbetala medlen, är det äfven
nödvändigt, att R. St. fatta beslut derom, och det är derföre
StatsUtsk. föreslagit, att en sådan mening som den ifragavar.
här skall införas. Sjelfva summan, sorn af Riksg.-  cont. skall tillhandahållas K. M., har naturligtvis undergått
förändring, sedan R. o. Ad. fattat beslut olika med dem,
StatsUtsk. föreslagit. Jag tror, att 5:le delen af den summ»,
R. o. Ad. beslutat såsom extra anslag bevilja, utgör omkring
56o,ooo r:dr. Jag tror, att det hör till en val ordnad
statsreglering att bestämma sina utgifter för året, öfverlemnande
åt Riksg.cont:s fria disposition att reservera
från det ena året till det andra, hvad som icke kan
åtgå det ena året, för att användas till större arbeten det
andra; men att stipulera något visst för hvarje år, som
Riksg.cout. skall tillhandahålla K. M., i fall så påfordras,
lärer vara så mycket nödvändigare, som Riksg cont. icke
har tillräckliga medel att för detta ändamål disponera annorlunda
än genom lån eller inflytande bevillningen. Sedan
genom det beslut, sorn R. o. Ad. icke fattat, men 2:ne
Stånd redan tagit, och hvilket följaktligen måhända blir R,
St:s, bestämmes, att dessa medel icke genom lån, utan genom
bevillning skola utgå, är det gifvet, att summan måste
vara bestämd för hvarje år till en viss del, d. ä. en 5:tedel,
efter anslaget är beraknadt att utgå inom loppet af 5
år. Skulle åter medlen auskaffas genom lån, torde R. o.
Ad. likväl finna, att det är angeläget för Fullmägtige i
Riksg.cont. alt på förhand veta, hvilka utgifter hvarje ät'
,8
Den 6 November e. m.
kunna komma i fråga, på det FuUmägtige i rättan tid må
kunna uppgöra sina beräkningar och i rättan tid vidtaga de
mått och steg, som kunna finnas af behofvet påkallade; ty
erfarenheten har ådagalagt, att Riksg.cont. icke i hvad ögonblick
som helst kan framlemna hvad summa som helst, som
möjligtvis kunde af K. M. påfordras. På dessa grunder,
och då K. M. dessutom icke fordrat anslaget på annat sätt,
än med f:del årligen, ser jag icke skäl, hvarföre icke R.
St. skola besluta, att anslaget ari. med -J:del skall hållas K,
3VI. tillhanda. Jag tillstyrker derföre bifall till Utsk:s förslag,
med förändring af summan till -gidel af de summor,
som intill nästa riksdag beviljas,
H. Ex. Hr Gr. o, Land tm. yttrade, att redan första
dagen , då detta mål förevar, hade R. o Ad. beslutat, att
livad Rikets nu församlade Ständer bevilja såsom extra statsanslag
må med en femtedel årligen af Riksg.cont. utbetalas,
samt att Riksg.cont., derest tillgång dertill ej af disponibla
medel finnes, må i detta afseende upptaga lån till erforderligt
belopp: hvarigenom H. Ex. trodde det redan vara stadgadt,
som Frih. Palmstjerna önskade få föreskrifvet.
Hr af Billbergh, Joh. Peter: Till en del är jag
förekommen af Hr Gr. o. Landtm. Jag har nemi. ämnat
lemna Frih. Palmstjerna den upplysning, som Hr Gr. o.
Landtm, meddelat. 1 öfrigt instämmer jag med Frih. Palmstjerna
deruti, att det är nödvändigt att bibehålla stadgandet
med den förändring, att det kommer att heta -J:de 1 af
den beviljade summan. Hr Rosenblad har ansett detta stadgande
öfverflödigt, men jag anser det, såsom jag nämnde,
nödvändigt, dels af skäl, som Frih. Palmstjerna anfort, och
dels derföre, att detta stadgande innehåller, från hvilken tid
beräkningen skall ske, nemi. från år i835 eller det år, dep
nya statsregleringan tager sin början; men derjemte anhåller
jag att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på en reservation,
som en ledamot i StatsUtsk., Hr Santesson, bifogat
Utsk:s utlåt., deruti reservanten anför, att då man stadgar,
alt anslaget skall utgå med Jalel årligen, följden blefve,
förutsatt, att Ständerna icke samrnankomtoe förrän i84o och
att den nya statsregleringen icke vid toge förrän iS/p-, alt
alla de arbeten, som äro ställda på årliga anslag, skulle sakna
tillgångar för 6:te året. Hvar och en torde inse, att
denna anmärkning icke är utan betydenhet; och jag hemställer
derföre, om icke det tillägg bör göras, att anslaget
skall beräknas fr. o. m, år 1835 eller det år, den nya statsregleringen
börjar, intilldess derpå följande statsreglering
vidtager.
Hr Rosenblad: Efter den upplysning, Hr Gr. o.
Eändtrn. behagat lemna, finner jag, att min anmärkning
förfaller, emedan R. o. Ad. redan vid början afl, detta utlåt
beslutat, att summan frän Riksg.cont. skall utgå med
D cn 6 November c. m.
59
-Jrdel om året; men derigenom torde också vara afskuret att
bevilja, hvad Hr af Billbergh önskat, nemi. att tillägga ett
f i: t c åi-, för hvilket anslag äfven skulle utgå till' sådana arbeten,
som äro ställda pä årliga anslag.
11. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade stadga, att den beviljade anslagssumman skall börja
att utgå, på sätt R. St. beslutat, samma år som den nya
statsregleringen vidtager.
Hr von Hartmansdorff: dag anhåller att ytterligare
få fästa uppmärksamheten på Hr af Billberghs framställning,
att sådana anslag, som äro bestämda för år, måtte
få fortfara icke blott under de 5 kommande åren intill nästa
riksdags början, utan äfven under loppet af samma riksdag,
d. v. s. intilldess en ny statsreglering är uppgjord. Det är
af största vigt, att allm. arbeten, t. ex. sådana, som röra
vattencommunicationer och fastningsbyggnader, icke afbrytas,
ty derigenom uppkomma större kostnader, än om arbetet
får oafbrutet fortgå.
Frih. Palmstjerna: Vid sista riksdagen beslöto R.
St., att anslagen för vattencommunicationer samt fästningsbyggnaderna
vid Carlsborg och Carlskrona skulle få fortfara
att utgå äfven det 6:te året, om icke dessförinnan urtima
riksdag inträffade och Ständerna fattade något beslut i afseende
på dessa anslag. Jag för min del tror, att R. Ad.
vid närvar, tillfälle bör fatta enahanda beslut och bestämma
hvilka arbeten äro af sådan natur, alt anslaget fortfarande
bör utgå, intilldess en ny statsreglering vidtager; och
jag skulle tro, alt strömrensningar, vattencommunicationer
äfvensom fästningsbyggnaden vid Carlsborg äro af denna natur,
emedan ändamålet med det ena, lika litet som med det
andra, så hastigt kan vinnas, att ju icke efter 5 års förlopp
mycket ännu återstår ofullbordadt. Hvad de öfriga punkterna
angår, är förhållandet med dem något olika; men
hvad som synes angeläget och ändamålsenligt är, såsom jag
nämnde, att anslagen för vattencommunicationer och fastningsbyggnaden
vid Carlsborg fortfarande utgår äfven det
G:te året, hvilket jag derföre tillstyrker såsom äfven öfverensstämmande
med hvad R. St. vid förra riksdagen beslutade.
Hr Cederschjöld: Jag föreställer mig, att statsreglering
består af utgifter och inkomster; att statsinkomsterna
äro uträknade att betacka statsutgifterna; alt således utgifterna
icke böra sträckas längre, än inkomsterna tillåta, och
att följaktligen R. o. Ad. icke behöfver fatta något beslut
i detta ämne, åtminstone icke bör tillåta sig något,
som vore stridande mot 6t § Reg.F., der det heter: alla
afgifter, som R. St. under de i föregående § nämnda titlar
beviljat, skola utgöras intill slutet uf det ar, under hvars
So
Den 6 November e. m.
lopp den nya bevillningen af R. St. fastställd blifver. Det
synes således vara nödvändigt att icke calculera utgifterna
för längre tid, än inkomsterna.
Hr af Billbergh: Jag befarar, att den siste värde talaren
har i detta fall misstagit sig, emedan den §, han citerat,
har afseende på ordinarie och icke på extra anslag.
Principen är i alla fall riktig, att man skall Veta, att det
finnes tillgångar, innan man bestämmer utgifterna; roen i
alla fall får jag fästa uppmärksamheten derpå, att samma
tillgångar, som finnas under de 5 åren, äfven existera det
6:te året, i fall icke riksdag mellankommer, emedan tillgångarna
äro beräknade i ökade bevillningsmedel, hvilka inflyta
intill den nya statsregleringen. Sedan jag hört åtskilliga
talare inse vigten och nödvändigheten af mitt förslag,
får jag ytterligare hemställa, om icke, med erkännande af
hvad Frih. Palmstjerna ganska riktigt anmärkt, att icke alla
anslag äro af natur, att de icke kunna afbrytas; men då
jag icke kan finna, att Carlsborgs fästning har mera behof
af oafbrutet anslag än Carlskrona och Carlstens fästningsbyggnader,
hvarvid hufvudsakliga arbetet bedrifves med arbetsmanskap
eller arrestant»*, man helt simpelt borde förklara,
att de anslag, sorn äro beviljade för vattencommunicationer
och fästningsarbeten, komma att fortfara intill nästa
statsreglering. Skulle det stadgande i vår grundlag, som
Hr Cederschjöld uppläste, kunna gifva anledning till hans
tydning deraf, kan det icke skada till undanrödjande af all
tvetydighet, att har bestämdt uttryckes, hvad jag föreslagit.
Hr Cederschjöld: Den siste värde talaren har trott,
att 61 § Reg.F. endast syftade på ordinarie anslagen; men
den uti denna § citerade 60 § af samma grundlag talar just
om tull- och accisafgifterna, postmedlen, chartesigillatoeafgiften,
husbehofsbrännerimedlen samt hvad R. St. dessutom
särskildt hvarje riksdag såsom bevillning sig åtaga. Hvad
talarens sista erinran angår, att han nemi. anser sitt föreslagna
stadgande så mycket nödvändigare, som grundlagen
kanhända kunde gifva anledning till en, detta bestämmande
motsatt tolkning, skulle jag önska, att R. o. Ad. icke ville
fatta något beslut, huru grundlagen skall förstås, utan att
den här måtte blifva efter bokstafven tillämpad. För öfrigt
tror jag, att ändamålet, hvartill talaren syftar, vinnes
genom stadgandet i 61 § Reg.F., som bestämmer, att afgifterna,
sorn R. St. under de i föregående § nämnda titlar beviljat,
skola utgöras intill slutet af det år, under hvars lopp
den nya bevillningen fastställes. Jag bestrider således ett
beslut, som åsyftar förklaring af grundlagen eller dess kullkastande
i denna fråga.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag hemställer'till Hr Gr. o.
Landtm., äfvensom till de Hrr, hvilka nu önska, att de bevil
-
Den 6 November c. m.
81
vil jade anslagen måtte med ^ förökas, om icke detta står i
strid med R. o. Ad:s förut fattade beslut, att hvad Ständerna
nu bevilja såsom extra statsanslag må med årl. af
Riksg.cont. utbetalas. Likaledes täger jag mig friheten fästa
deras uppmärksamhet derpå, att det är extra statsregleringen
och icke den ordinarie, som är i fråga. Det är
en gifven sak, att den af Ständerna vid ena riksdagen fastställda
ordinarie statsregleringen oförändrad skall fortfara,
intilldess, enl. R. St:s vid en kommande riksdag fattade beslut,
den nya ordinarie statsregleringen tager sin början. K.
M. har i sin nåd. propos. äskat de af R. o. Ad. beviljade
anslagen. Skulle nu R. o. Ad. bevilja en tillökning deruti
genom bestämmandet, att vissa anslag fortfarande skulle utgå
under 6:te året, så skulle R. o. Ad. derigenom med \
öfverstiga de af K. M. uppgifna bchofven. Jag anhåller således
om propos. på afslag å den framställning, att anslaget
skulle utgå äfven under 6:te året eller det år, då riksdagen
inträffar; men i händelse ett sådant afslag icke skulle meddelas,
hemställer jag, om icke prolongationen af anslagen
bör inskränkas till anslagen för lättade vattencommunicationer.
Hr af Billbergh: Det skulle för mig vara obehagligt,
om flera af R. o. Ad. kunnat så missförstå mitt yttrande
som Hr Cederchjöld. Långt ifrån att vilja tillstyrka R. o.
Ad. att fatta något beslut, stridande mot grundlagen, sade
jag tydligen, att min öfvertygelse vore (deruti jag efter §:s
uppläsande ytterligare blifvit styrkt), att den af Hr Cederschjöld
citerade § icke hade afseende pa så beskaffade extra
statsanslag, som här äro i fråga, meri att, för den händelse
J skulle kunna anses hafva afseende derpå, min önskan
vore, att R. o. Ad. för mera säkerhet skull ville fatta det
af mig projecterade beslutet; d. v. s. med andra ord, att jag
erkände Hr Cederschjölds mening, men ville blott, att densamma
genom ett uttryckligt beslut ytterligare skulle bekräftas,
icke i strid, utan i öfverensstämmelse med grundlagen.
I afseende på hvad Hr Stuart anfört, finner jag icke ,
att, om R. o. Ad. vill göra afseende på hvad en reservant
önskat i denna fråga och sakens natur synes fordra, samt
stadna uti det beslut, jag föreslagit, detsamma kan anses stå
i strid med beslutet om anslagets utgående till -jl om året,
emedan det förra endast i det fallet kommer att utsträckas
öfver 5:te året, om R. St. dessförinnan fatta sitt beslut
om anslagets fortgående; och är det således att anse såsom
ett nytt anslag, hvilket icke ovillkorligen skall fortgå, emedan
Ständerna inom loppet af de 5 åren kunna hinna att
fatta sitt beslut.
Frih. Franc Sparre: Då det äfven med hänseende till
kostnadsbesparing är af största vigt, att sådana allmänna
sfi 11. II
Den 6 November e. m.
arbeten som strömrensningar, vattencommunicationev och
fästningsbyggnader oafbrutet fortgå, och R. St. just af sådan
anledning vid förra riksdagen beslöto, i afseende på
Carlsborg, Carlkrona fästning, Stockholms avenuer samt
strömrensningar och vatlencommunicationer, pä tsätt nu är yrkadt,
anhåller jag, att R. o. Ad. täcktes besluta nu såsom
vid förra riksdagen, att anslagen till dessa arbeten må fortgå
med de summor, som äro eller blifva bestämda, årligen
till nästa statsreglering.
Frih. Cederström: Jag tror, att, efter Hr Rosenblads
sista yttrande, denna sednare discussion kunnat uteblifva.
Sedan R. o. Ad beslutat bestämda summor, som under loppet
af 5 år skola utgå, lärer det vara likgiltigt, om man
säger, att summan skall fördelas på 5 eller 6 år, ty om jag
delar ioo med 5 eller 6, blir summan ändock densamma;
men då R. o. Ad. redan beslutat, att hvad som blifvit anvisadt
skall utgå med ^ årligen, inser jag icke, huru R. o.
Ad. han begära, att Hr Gr. o. Landtm, skall framställa en
annan propos:n.
Hr Stuart: Hr af Billbergh har sagt, att anslagets utsträckande
till 6:te året vore att anse såsom nytt anslag;
men i detta fall skulle jag tro, att vi inginge på gebitet af
nastk. Ständers beskattningsrätt. Hr af Billbergh har vidare
sagt, att Riksg.cont. erhåller inkomsterna för 6 år. Men
jag får upplysa, att Riksg.cont. för dessa ändamål, som äro
i fråga, icke erhåller några inkomster sig anvisade, utan att
desamma komma att utgöras af öfverskotten på statsverkets
ordinarie och extraordinarie inkomster. Den nya statsregleringen
kommer förmodligen att börja med nästa år. I sådant
fall komma de ökade utskylderna att med samma år
utgöras; men innan dessa inkomster komma Riksg.cont. till
godo, förflyter ett, om icke två år. Hvad Riksg.cont. sålunda
under de år, då nästa riksdag är tillsammans, kommer att
uppbära, erfordras således troligen för att ersätta de förskott,
som Riksg.cont. måste utgifva, innan intraderna till
Riksg.cont. influtit. I öfrigt förenar jag mig uti Frih. Cederströms
yttrande.
Hr af Billbergh: Innan jag till vederläggning upptager,
hvad de sista talarne anfört, anhåller jag att få veta,
om det lyckats reservanten att göra sin tanke gällande inom
BorgareSt. Skulle 3:ne Stånd icke hafva fästat afseende
derpå, är R. o. Ad:s beslut utan nytta; men om BorgareSt.
delat reservantens åsigt, anhåller jag att få fortfara.
Underteckn. Ridd.Secret.: Från BorgareSt. är någon
underrättelse ännu icke ankommen om dess beslut i afseende
på StatsUtsk:s förevar. utlåt:n N:ris 2o3 och 291.
Hr af Billbergh: Då det således ännu är obestämdt,
om icke BorgareSt. instämmer i reservantens åsigt, vill
Den 6 November e. m.
lill vederläggning upptaga, livad Frih. Cederström och Hr
Stuart anfört. Här är icke, såsom Frih. Cederström trott,
fråga om att förvandla 5:tedelen till 6:tedel, utan frågan är
att för ett fortgående arbete, som icke bör uppehållas, erhålla
anslag, intilldess Ständerna sammankommit och hunnit
fatta ett nytt beslut derom. Hvad Hr Stuart anfört måtte
vara emot hans bättre vetande, ty lian känner ganska väl,
att bevillningen såväl som de ordinarie statsanslagen fortgå
intill nya statsregleringen. Om öfverskotten komma Riksg.-  cont. senare tillhanda nu än förut, komma de likväl att fortfara
lika länge. Under förutsättning således, att Riksg.cont.
skulle betala det 6:te årets anslag, hvilket icke är sannolikt,
är ju 6:te årets öfverskott alt vänta, och Riksg.cont. står
således på samma punkt och måste följaktligen hafva så
mycket öfverskott för 6:te året, som motsvarar anslaget till
vattencommunicationer och fästningsbyggnader. Jag anhåller
således om Hr Gr. o. Landtnäs propos. derå, att, derest
icke nya statsregleringen inom de 5 åren är uppgjord, anslaget
för vattencommunicationer och fästningar emedlertid
fortfarande må af Riksg.cont. utgå, intilldes statsregleringen
är uppgjord.
Frih. Cederström: Sedan R. o. Ad. bestämt de summor,
som genom extra statsregleringen skola utgå, är det
otillbörligt att genom ett tillägg vid slutet af öfverläggningen
försöka att öka dessa summor med för den händelse,
att extra statsregleringen skulle komma att fördröjas intill
6:te årets slut. Uti hvad vi en gång beslutat äga vi ingen
rättighet att göra någon ändring genom ett sådant tillägg.
Jag anhåller derföre, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes afbryta
denna discussion genom förnyandet af sin för en stund sedan
framställda propostn.
Frih. Kantz ou instämde med Frih. Cederström.
Hr von Hartmansdorff: Man tyckes liksom glömma,
att Ständerna vid en föregående riksdag fattat ett sådant
beslut som det nu ifrågavarande, och att lagligheten af
detta beslut då ingalunda' bestriddes. Icke heller kan jag
finna något hinder deremot uti 61 § Reg,Ff, der det heter:
”alla afgifter, som R. St. under de i föregående § nämnda
titlar beviljat, skola utgöras intill slutet af det år, under
hvars lopp den nya bevillningen af R. St. faststäld blifver,”
d. v. s. att inkomsterna beräknas, intilldess den nya statsregleringen
vidtager. Det beslut, som jag nu tillstyrker,
skulle icke innehålla något annat, än att utgifterna, eller
den del deraf, som hörer till den extra statsregleringen, äfven
skulle fortfara, intilldess en ny vidtoge. Endast skada
kan följa af ett sådant besluts underlåtande. Vill man, att
Riksg.cont. skall förlora på Ständernas åtgärder, så skall
man göra på sätt Frih. Cederström sagt, låta fästningsarbelet
ligga neder, låta arbetet vid vattencommunieatiönerna
84
Den 6 November e. m.
afstadna, under det R. St. öfverlägga; men vill man, att
arbetet skall fortgå med största nytta och minsta kostuad,
bör man nu fatta enahanda beslut som vid förra riksdagen.
Det vore icke något upphäfvande af det redan fattade beslutet,
utan ett tillägg, så mycket lämpligare, som man
eljest under det 6:te, eller riksdagsåret, blefve utan anslag.
Att vilja utminutera det för 5 år bestämda anslaget på 6
år skulle i sin män hafva samma följd som att inställa arbetet,
nerol, att göra det långsammare och kostsammare.
Brist på penningar kan icke komma i fråga, sedan R. o. Ad.
beslutat, att, i händelse statsinkomsterna skulle vara otillräckliga,
bristen må fyllas genom lån. Jag anhåller således,
att R. o. Ad. ville besluta, det extra statsregleringen för de
fästuingsbyggnader, Frih. Franc Sparre nämnde, såväl sora
för vattencommuuicationer må fortfara, intilldess nästa statsreglering
vidtager.
Frih. Cederström: Det är en besynnerlig förblandning
af Hrr af Billbergh och v. Hartmansdorff af grundlagens
föreskrift, rörande afgifternas utgående med hänseende
till nya statsregleringen, samt grundlagens föreskrift, ang:de
lielgden af ett Stånds beslut. Jag hade icke väntat, att
Statssecret. v. Hartmansdorff skulle framställa den önskan,
då det redan är beslutadt, att anslagen skola utgå på 5 år,
att de måtte utgå på 6. Jag anhåller derföre, att Hr Gr.
o. Landtm, täcktes låta oss komma till slut i öfverläggningen.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få fästa
Ståndets uppmärsamhet derpå, att för fästningsbyggnader, t.
ex. Carlsborg, är bestämdt så och så mycket om året. Om
nu delta fortfar i 5 år eller 6 år, eller hvilket antal år som
helst intill nästa statsreglering, så innefattar det icke något
upphäfvande af Ståndets beslut, utan blott ett fortfarande
af detta beslut, intilldess vid en kommande riksdag något
annat beslut kunnat fattas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då. det af Hr
af Billbergh yrkade beslut skulle upphäfva de af H. Ex. gjorda
och af Ståndet bifallna propos:r i förevar, ämne derigenom,
att det ökade med en sjettedel de summor, R. o. Ad.
redan beviljat, trodde H. Ex. sig icke tillständigt att derå
göra propos., utan förnyade sin nyss gjorda hemställan, örn
R. o. Ad. behagade stadga, att deri beviljade anslagssumman
skall börja att utgå, på sätt R. St. beslutat, samma år,
som den nya statsregleringen vidtager.
Bifölls.
•Hr von Hartmansdorff: Något beslut, rör:de tiden
för början af den nya extra statsregleringen anser jag
alldeles öfverflödigt, emedan den bör vidtaga på samma
gång som den ordinarie. Deremot tror jag det vara Slån
-
Den 6 November e. m.
85
dens både rättighet och åliggande att bestämma, huru länge
extra statsregleringen skall vara. Skulle derföre Hr Gr.
o. Landtm, finna sig förhindrad, att i detta fall framställa
propos., får jag mot en sådan vägran till prot. anmäla min
protest.
Då nu ånyo föredrogs Bevilln.Utsk.s d. ao sisth Octob.
på bordet Ingda utlåt. N:o 35, i anledn. af gjorda anmärk
ningar
vid Utsk:s betänk. N:o i3 om stämplade pappersafgiften,
uppstod discussion vid följande punkter:
B o r g a r e b r e f.
Hr Stuart, Carl Gust., anhöll att få veta, hvad
beslut BorgareSt, fattat rör:de denna punkt.
Underteckn. B.idd.Secret.: BorgareSt:s beslut lyder
sålunda: ”Vid rubriken Borgarebref fann Ståndet redaetionen:
Coopvaerdieskeppare, skråhandtverkare
och manufacturister, andra borgare, som ej höra
under skrå, böra på alla ställen, der denna redaction förekommer,
förändras till följande: Coopvaerdieskeppare,
handtverkare och m a n u f act ur is ter; andra
borgare etc.”
Hr Stuart anhöll om propos. till instämmande i BorgareSt:s
beslut.
Hr Rosenblad, Bernh.: Det är med särdeles fägnad
jag hör, att BorgareSt. beslutat att låta ordet skrå utgå,
och jag kan derföre icke annat än med största tillfredsställelse
instämma med BorgareSt., under anhållan, att R. o.
Ad. ville vidtaga enahanda beslut.
Uppå derefter framställd propos. instämde R. o. Ad uti
BorgarSt:s beslut i denna del.
Folkpass.
Hr af Billbergh, Joli. Peter: Då detta utlåt, första
gången förevar, gjorde jag a:ne anmärkningar vid ordet folkpass,
den ena, att så enstaka, som det stod, kunde det förblandas
med respass, och den andra, att för dem, som skulle
tyda detsamma, tvetydighet kunde uppstå, huruvida det
skulle tillämpas både för inrikes och utrikes skeppsfart. Ku
har Utsk. så fördelat det, att del sagt, att folkpass till utrikes
ort skola charteras med 24 sk:rs charta, men folkpass för
inrikes sjöfart med 12 sk:rs charta. Samma anmärkning
gjorde jag vid nästföljande punkt, ang:de tullkammarepass.
Der har Utsk. sagt, att det endast afser utrikes sjöfarten,
emedan Utsk. ej vill lägga några afgifter på den inhemska
seglationen; men tväftemot denna mening har Utsk. lagt en
ny afgift på den inrikes seglationen, då Utsk. säger, att
hvar och en inrikes seglande skall chartera folkpass. En
86
Den 6 November e. m.
sådan chartering liar aldrig ägt runa och ager icke rum i
denna stund. Det vore icke blott betungande, utan äfven
besvärande för inrikes transporterande, om de skulle chartera
sina folkpass. Utsk:s skäl härför är, alt dåresande, sorn fara
inrikes orter emellan, skola chartera sina pass, böra icke
skeppare vara fritagna derifrån; men jemnförelsen är icke
riktig. Inrikes seglande fartyg skola icke jemnlöras med resande,
utan med forbönder till lands, som icke behöfva
vara försedda med pass, och för hvilka således ingen cliartering
kommer i fråga. Det är ett misstag af Bevilln.Utsk.;
och då jag förmodar, att R. o. Ad. icke vill betunga den
inrikes seglalionen med några afgifter, anhåller jag hos Hr
Gr. o. Landtm, om propos. till afslag å sednare delen af
morn., nemi. att för inrikes skeppsfart folkpass skulle cliarteras.
Hr Stuart instämde med Hr af Billbergh.
R. o. Ad. biföll Utskts förslag om chartering af folkpass
för resor till utrikes ort, men afslog förslaget om char
tering
af dylika pass vid inrikes sjöfart.
4 § 3 mom. Privilegier och tillståndsbref.
Hr Stuart: Jag hemställer vördsamt, om icke, på sätt
Prosten Mittag föreslagit, ordet handel bör intagas i redactionen
af 4 § 3 mom. Jag anser detta lämpligare, än
att förklara, att det förstås inunder, och anhåller derföre
om propos. på detta mitt förslag.
R. o. Ad. beslöt, att privilegier eller tillståndsbref för
handels idkande äfven skulle till chartering upptagas, i följd
hvaraf redactionen skulle blifva följande: Privilegier eller
tillståndsbref till handels och handaslöjders
idkande etc.
Fullmagter.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Mig förefaller det
nästan löjligt, att här införas orden verklig lön, ty för
ingen annan än den, som är verklig, kan man komma att
betala. Enahanda är förhållandet med de längre ned förekommande
orden, då de verkligen hafva löneförmåner.
Jag tillstyrker derföre, att ordet verklig på ena och verkligen
på andra stället må uteslutas.
Hr Stuart, Fredr. Christopher: Jag anser mig
böra nämna, att jag i Utsk. gjort samina anmärkning, som
Hr v. Hartmansdorff nu framställt, uti hvars yttrande jag
således icke kan annat än instämma.
Frih, Boye, Fredr.: Jag måste väl säga, att jag vid
uppläsningen också fästade mig vid ordet verklig och, likasom
Hr v. Hartmansdorff, fann det verkligen löjligt; men jag får
likväl göra honom uppmärksam derpå, att del fallit mig in,
Deli 6 Norera ber e. m.
8,
att det icke tillkommit utan skäl, emedan uti Tyskland
finnas Geheimeräthe och wirkliche Geheimeräthe, så att någonting
måste ligga förborgadt derunder.
R. o. Ad. bifdll Ulsk:s förslag med den förändring, att
orden verklig och verkligen skulle uteslutas.
y § i moni. Arrende och andra contract etc.;
Utskts tillstyrkande i anledn. af Hr Hessles
anmärkning.
Hr af billbergh: Jag är fullkomligen öfvertvgad, att
Bevilln.Utsk. här åsyftat samma tydlighet till undvikande
af tvist sorn i föregående punkt; men hvar och en torde
lika med mig finna, att Utsk. icke lyckats deruti. Denna
punkt har, efter min tanke, icke blott det felet att vara tvetydig,
utan äfven oförståndlig, sådan som den är uttryckt.
Här står nemi., att ett stadgande må i chartae-sigillataeförordningen
inflyta, som bestämmer afgiftens beräknande för
dylika contract efter 5 proc. af den öfverenskomna städjan
eller, då utöfver städjan praestationer följa rned, städjeräntans
tilläggande till praestationernas värde, d. ä. 5 proc. af
och 5 proc. till praestationernas välde. Så vidt jag förstår
meningen här, måste den vara, att 5 proc. skola beräknas
af städjan, samt att, då praestationer äga rum utöfver städjan,
afgift äfven skall erläggas för praestationernas värde;
och får jag derföre anhålla, att ordet eller måtte förbytas
till och.
Hr Stuart, Fredr. Christopher: Jag måste bekänna,
att jag i Utsk. icke observerade den af Hr af Billbergh anmärkta
omeningen, och kan jag således icke annat än instämma
uti hans yttrande, under anhållan om Hr Gr. o. Landtm:s
propos. å den af Hr af Billbergh föreslagna förändring.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer visserligen
uti den af Hr af Billbergh föreslagna redactionsförändring,
dock med den skiljaktighet, att i stället för orden följa
med måtte sattas ordet åtfölja, så att ordalydelsen blifver:
och, då utöfver städjan praestationer åtfölja etc.
R. o. Ad. beslöt, att i chartse-sigillataeförfattningen ett
stadgande må inflyta, sorn bestämmer afgiftens beräknande
för ifrågavar. contract efter 5 proc. af den öfverenskomna
städjan, och, då utöfver stadjan praestationer åtfölja, af praestationernas
värde.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag anhåller, att Hr Ridd.-  secret. ville upplysa, huruvida BondeSt. bifallit det nu föredragna
1 mom. i ig §.
Hr af Billbergh: Till bemötande af Frih. Elvrenborghs
och min anmärkning, rör:de domares skyldighet att
16 § samt 19 § n mom.
ÉÉ
88
Den 6 November e. m.
lemna borgen för det stämplade papper, de emottaga, har
Utsk, åberopat K. Statscontts på K. M:s befallning utfärdade
kungör, af i4 Mars i832. Det vill således synas, sorn
skulle en förändring af K. M:s sida här hafva skett tvärtemot
bevilln.förordna stadgande i denna del. Jag anser mig
böra upplysa, att icke jag och troligen icke heller Frih.
Ehrenborgh förbisett, att en sådan författning varit utfärdad;
men den har icke tillkommit i följd af något Knungens
beslut. Förhållandet dermed är sådant, hvilket jag så mycket
lättare kan upplysa, som jag förra riksdagen var ledamot af
Bevilln.Ut.sk.,
skola hålla rättsökande chartor tillhanda, ansett oförenligt
att stadga, det de för chartaiuppbörden skola ställa borgen.
Dä man icke ville, att de skulle såsom undanflykt anföra,
att de icke kunna ställa borgen, har man äfven trott, att
det icke vore lämpligt att föreskrifva ett sådant vilkor.
Detta förslag gillades af alla 4 Stånden och ingick till K.
M. i Dec. månad 1829, i öfverensstämmelse hvarmed K. M:s
författning utkom i83o. Under loppet af Febr. månad
samma förekom till Ständernas granskning, hurusom revisorerna
upplyst, det balancer visat sig hos domare, som haft
uppbörd af chartse-sigillalosmedel , i följd hvaraf, sedan
Ständerna uti en ny und. skrifvelse till K. M. derom anhållit,
K. M. uti en ny författning af d. 1 Mars samma år
stadgade, att domare skola ställa borgen för chartoeuppbörden.
Tvärtemot tydliga stadgandet uti 53 5 Riksd.Ordn.
fattade Ständerna således i detta ämne 2:ne olika beslut vid
samma riksdag. Vår anmärkning vid Utskts förra utlåt,
åsyftade således att återbringa saken i samma skick den var,
när förra chartseförordningen skrefs, och då jag förmodar, att
R. o. Ad. lärer inse, att det icke står att förena med en ovilkorlig
pligt att hafva chartor till försäljning, att ställa borgen
för chartaeuppbörden, anhåller jag, att R. o. Ad. ville förklara,
att det skall få blifva vid hvad chartas-sigillatseförordningen
stadgar.
Underteckn. R i d d. S e c re t.: BondeSt:s protocollsutdrag
lyder sålunda: "Vid förnyad föredragning af Bevilln Utsk:s
"utlåt. N:o 35 i anledn. af gjorda anmärkningar vid Utsk:s
"betänk. N:o i3 om stämplade pappersafgiften biföll Bonde"St.
betänk. N:o i3 med de i utlåt. N:o 35 tillstyrkta förvänd
ringar och tillägg, utom i afseende på lysningssedel"för
drängar, allmogens söner och alla personer, hvilka icke
"betala bevillning för förmögenhet, äfvensom rör:de folkpass
"för inrikes sjöresor med öppna båtar, hvilka alla handlingar
Ståndet ansåg icke böra beläggas med stämpladt papper."
Hr Stuart, Carl Gust.: Då en värd ledamot gjort
framställning om ändring i 16 §, anhåller jag vördsamt, att
R. o. Ad. först måtte afgöra den, och att Hr Gr. o. Landtm.
der
-
Den 6 No t ernber c. ra.
89
derefter vill framställa propos. rörtde 19 § 2 mom. Jag begagnar
tillfället för att, i anledn. af Hr af Billberghs anmärk
n. vid stadgandet örn skyldighet för domare att ställa
borgen för chartaeuppbörden, göra den erinran, att, då detta
stadgande tillkommit på grund af Pi. St:s derom gjorda
anhållan^ och då fullkomlig anledning för en sådan anhållan
förefiinnits, samt dä jag slutligen icke inser något skäl,
hvarför domare mera än ändra embetsman, sorn mäste hälla
allmänheten chartor tillhanda, skola vara befriade från
skyldigheten att ställa borgen för uppbörden, jag af dessa
skäl anhåller örn propos. å bifall till det af TJtsk. i detta afseende
föreslagna stadgande i chartse-sigillatoeförordningen.
Hr Stuart, Fredr. Christopher: Min bror har redan
förekommit mig i hvad jag ämnade anföra. Lika med
lionoln får jag yrka bifall till det af Hevilla.Utsk. afgifna
förslag, för hvars motiver det ock torde tillåtas mig att i
korthet få redogöra. Det har ofta händt, att domare icke
redovisat det stämplade papper, de requirerat, äfvensom det
handt, att extra domare, som under förordnanden på kortare
tid uttagit stämpladt papper, utan redovisning derför
äfrest till annan ort Och derigenom gifvit anledning till vidlyftiga
och långsamma skriftvexlingar. I Kammarrättens
advoCatfiscalscontor finnas ännu en mängd mål oafgjorda
rörrde uraktlåten redovisning för chartoeuppbörd. Af dessa
Skäl, och då Utsk. icke ansett det vara svårare för domare,
än för andra embetsman, att skaffa borgen, har Utsk. ansett
det föreslagna stadgandet nödvändigt och möjligt att efterkomma.
Skulle domaren finna sig generad af ett åliggande,
som tillhör alla andra uppbördsmän , så återstår ju alltid
den utvägen för honom ätt afträda från sin domarebefattning.
Hr von Hartmansdorff: I hufvudsaken instämmer
jag med hvad Hrr Stuart anfört. Yid samma riksdag, söni
beslutet fattades, funno R. St. anledning att ångra sin eftergifvenhet
och anhålla örn strängare åtgärder. Sådana vidtogos,
och jäg tror det vara nödvändigt att såväl hos domare
som andra personer söka säkerhet för de medel, som de
få om händer, hvadan jag tillstyrker bifall å Utsk:s förslag.
Uppå derom framställd propos. biföll R. o. Ad., hvad
Utsk. yttrat i anledn. af anmärkningarna vid 16 §:n.
Hr Stuart, Carl Gust.: Lika med
slutat, skulle jag anhålla, att R. o. Ad. ville förklara, att
de drängar och allmogens söner, äfvensom alla personer,
som icke betala bevillning för förmögenhet, må vara befriade
från stämpladt papper å lysningssediar, såsom skäl hvarför
jag får åberopa Frih. Kantzous reservation vid Utsk:s utlåt.
N:o 13, innehållande: ”Då ali beskattning bör så litet tungt som
16 H. 1%
0°
.Den G November c. m.
möjligt drabba den arbetande classen, och då både statshus-*
hållningens interesse och sedlighetens fordra, det äktenskapliga
förbindelser af lagstiftningen uppmuntras i stället
för att försvåras; så och enär jag finner dessa grundsatser
öfverträdda genom stadgandet af stämpladt papper å lysningssedel-
för allmogens söner eller drängar samt alla sådana,
hvilka icke betala bevillning för förmögenhet, har jag
ansett mig böra anmäla min reservation emot Utsk:s förslag
i denna del och tillstyrker, att lysningssedel- till äktenskap
för sådana personer, hvilka icke erlägga bevillning
för lön eller förmögenhet, framdeles ej må med stämpladt
papper beläggas;” och får jag såsom ytterligare skäl för
min åsigt erinra om besväret med den vidlyftiga redovisningen
för denna obetydliga afgift.
Ilr von Hartmansdorff: Denna afgift på lysningssediar
är ganska gammal, och jag inser icke något skäl, hvarföre
den nu mera än förut skall borttagas. Är någon, då han
vill träda i äktenskap, så fattig, att denna afgift verkligen
är känbar, så lärer utsigten för contrahenterna att finna
deras utkomst vara alltför ringa. Hvad besväret med redovisningen
beträffar, har ingen af PresteSt. reserverat sig
i denna sak, och då dess medlemmar således vilja åtaga sig
besväret dermed, förfaller äfven detta skäl för afgiftens uppliäfvande.
R. o. Ad. biföll Utskrs yttrande i anledn. af anmärkningen
vid 19 § 2 mom.
■Hr Stuart, Carl Gust.: Sedan nu det sednare utlåt, i
ämnet blifvit genomgånget, anhåller jag att få fästa uppmärksamheten
på en redactionsförändring, som jag anser af
hehofvel påkallad uti 3 afd. af 4 § i utlåt. N:o i3, hvarest
förekommer orden: ”Directionen vid Riddarhuset
och öfriga R. St:s cancellier.” Enligt ordalydelsen kunde
det förstås så, som om Riddarhuset vöre ett R. St:s cancelli;
och till undanrödjande af denna tvetydighet hemställer
jag, om icke ordalagen kunde blifva följande: Directionen
vid Riddarhuset och öfriga R. St:s cancellidirectioner.
Hr von Hartmansdorff: Mig synes, som innefattade
den af Hr Stuart föreslagna redaction, följande ordalag:
Directionen vid R. St:s öfriga c an cell i-di re c tioner.
Det går icke an.
Hr Stuart: Jag föreslog: Directionen vid Riddarhuset
samt öfriga R.St:s ca nc e 1 li direc tion e r; men
för att till alla delar undanrödja Hr v. Hartmansdorffs betänkligheter
kunde man säga: R idd.d irect:n och R.
Sl:s öfriga can celli-dire c tioner.
R. o. Ad. beslöt, att i 4 S 3 afd. skulle orden: ”Direc
-
Den G November e. m.
”tionen vid Riddarhuset och öfriga R. St:s cancelliet” förändras
till: ”Directionen vid Riddarhuset och R, Sfs öfriga
5’cancellidirectioner.”
I allt öfrigt biföll R. o. Ad. Bevil!n:sUtsk:s betänk. N:o
i3, med de uti utlåt. N:o 35 föreslagna förändringar.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda memor.
oell utlät:n från:
StatsUtskottet:
N:o 2g5. ang:de förhöjd beräkning af ehart® sigillataeinedlen
;
N:o 2g6. i fråga om Jemtlands läns invanares befriande
från erläggande af öfverskotts-, röke- och provincialläkarelönetillskottsmedel;
N:o
297. i anledn. af såväl K. M:s nåd. propos., angrde
f. d. ailm. mägasinsfouden samt betalniogsviikoren för erhållna
spanumålsunderstöd, som åtskilliga dervid afgifna yttranden
samt i sistnämnde ämne väckta motioner;
JN:o 298. i anledn. af väckta motioner, rörde förändring
uti de vid sisth riksdag stadgade grunder för granskningen
och approbationen af förslitna smärre riksg sedlar;
N:o 299. i anledn. af Hr Rosenblads, Reinh., afgifna
motion, ang:de utdelning af R. o. Ad:s prot. för föregående
och innevar. riksdagar;
N:o 3oo. i anledn. af erhållen återremiss å memor. N:o
282 i frågan om slutligt bestämmande af aflöningen till RiksStnis
och Ulskms cancelliet*;
Stats- samt Allm. Bes v.- och Oecon.Utskm:
N:o 34. i anledn. af väckta frågor om folkskolors inrättande
;
N:o 35. i fråga örn passevolanceafgiften;
Lagutskottet:
N:o j46. i anledn, af anmärkningar vid betänk. N:o 58
öfver Riksd fullm. And. Anderssons motion om ändring af 3o
§ i concurslagen;
N:o 147. i anledn. af återremiss utaf Utsk:s betänk. N:o
61 öfver väckta motioner derom, att inteckningshafvare och
andra veterliga borgenärer ej mätte behöfva att i anledn. af
årsstämning deras fordringar angifva;
N:o 148. öfver anmärkn. vid Utsk:s betänk. N:o 81 i
anledn. af K. M:s nåd. propos., med öfverlemnande af Lagcommitte"ens
förslag till allm. civillag, äfvensom öfver väckta
motioner, hvilka dermed stå i sammanhang;
N:o 14g- » anledn. af anmärkn;r vid Utsk:s betänk. N:o
92. öfver motion af Hr G. G. Uggla, om förtydligande af
föreskrifterna, lörrde beli ofve l af fullmagt vid besvär^skrifters
och ansökningars ingifvande till R. M. samt Hol- och
9a
Deli 6 November c. m.
Öfverrätter och om upprättande af formulär till besvärshänvisningar;
N:o
i5o. i anledn. af återremiss utaf Utsk:s betänk. N:o
g3 öfver väckt motion, om återställande af rättigheten att
i ringare mål begagna muntlig stämning;
N:o i5i. i anledn. af anmärknrr vid TJlskis betänk. N:o
102 öfver väckt motion om föllängd tid för invånarne i
Lappmarken, Norrbotten och Westerbotten att fullfölja rättegångsärender
från Hofrätt till K. M.;
N:o iÖ2. öfver Hr Emil v. Troils motion om ansvarsbestämmelser
för den, sorn med uppsåt oriktigt upprättar
räkenskaper och handlingar, sorn till allmän nytta och rättelse
äro;
N:o 153. öfver väckt motion, att den, maka eller far,
som saknar andra medel till hustrus, och barns försörjande,
än sin arbetsförmåga, och icke densamma dertill använder,
måtte kunna till arbete hos enskild person dömas;
N:o löp. öfver Hr B. H. Santessons motion om stiftande
af en lag till betryggande deraf, alt de af staten till
Götha Canalbolag donerade skogar, jordegendomar och stenbrott
skola fortfarande förblifva en canalverkets,tillhörighet;
Allm. Besvärs- o. Oeco n. Utsko 11 e t:
N:o i32. i anledn. af väckt motion om åtskilliga förändringar
i Arm (fens organisation och Rikets försvarsverk;
N:o i33. i fråga örn åtskilliga föreslagna åtgärder till
lindring i rustnings- och roteringsbesväret.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 4 til 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 7 November i834>
Plenum kl. 10 f, m.
Justerades 1 prot.utdr. för d, 6 dennes e. m.
Upplästes ett prot.utdr. från Hederv. BondeSt. af d.
3o sistI. Oct., af innehåll, att Ståndet, i anledn,-af PresteSt:s
inbjudning om några åtgärders vidtagande å R. St:s sida
för riksdagens skyndsamma afslutande, beslutat, det R.
St. böra hos K. M. i underd. anhålla, det K. M. täcktes
utsätta riksdagens afslutande till någon dag emellan den i5
nästinstund. Dec. och Jul, samt att Utskui förelägges att
med sina betänkm i alla, nu oafgjorda ämnen inkomma till
D cn 7 November.
93
R. St. innan d. t Dec.; i hvilket beslut BondeSt. inbjudit
sina MedStänder att instämma.
Begärdes på bordet af Frih. Cederström, Jac., och
Hr y. Hartmansdorff, Aug.
Ånyo föredrogs Bevilln:sUtsk:s d. 27 sistl. Oct. e, m.
på bordet lagda betänk. N:o 36 ang:de verkställigheten af
B. St:s beslut, att sportlerna inom K. M:s Cancelli hädanefter
skola utgå till Kronan såsom chartae-sigillatse-afgift.
Hr af Sillén, Lars G a b r., hade inlemnat ett så lydande
anförande:
Uti Bevilln:sUtsk:s betänk. N:o 3,6, angrde verkställigheten
af R. St:s vid denna riksdag tagna beslut, att sportlerna
inom K. M:s Cancelli hädanefter skola utgå, till Kronan
såsom chartse-sigillatoe-afgift, har Utsk.-, sorn föreslagit
en särskild § i den blifvande förordn,, om stämplade pappyrsafgiften,
hvaruti de bestämmelser sammanfattas, som
Utsk. tillstyrkt R. St. att för den beslutade intradens utgående
antaga, derjemte fästat R. St:s uppmärksamhet på de
controller derför, sorn kunna linnas nödiga, äfvensom å nyttan
för kommande R, St. att erhålla en säker ledning för
bedömandet i hvad mån denna afgift för framtiden kommer
att uppgå till, understiga eller öfverstiga det på grund af
förra förhållanden beräknade årliga beloppet, i hvilket afseende
Utsk, föreslagit R. St. att hos K. M. i underd, hemställa,
att inom såväl K. Just.revjsions-expeditionen och Statsexpeditionerna,
som ock öfriga till K. Cancelliet hörande
afdelningar må förås noggranna anteckningslistor, som jemte
upptagande af rubriker och dato på alla utgående expeditioner,
hvilka med denna emot cancelligebuhren svarande
afgift böra beläggas, innefatta uppgift å de lönebelopp, i förhållande
hvartill afgiften blifvit beräknad , samt tillika fullständig
redovisning för beloppet deraf, hvilka anteckningslistor,
af vederbörande underskrifna, böra genom expeditionschefernas
försorg årligen morn Jan. månads slut för föregående
året insändas till K. Statscont., för att i, h ufv ut K
boken öfver chartae-sigillatae-uppbörden under särskild rubrik
ingå, samt slutligen tillika med denna hufvudbok till K.
Kammarrätten öfverlemnas, för att behörig granskning undergå,
m. m.
Lika med Utsk. anser jag det nödigt för controllen öfver
den chartse-rsigillatae-afgift sorn i den s. k. cancelligebuh-.
rens ställe skall erläggas, att listor upprättas inom samtliga
afdelningarna af K. M:s Cancelli, som utvisa de lönebelopp,
i förhållande hvartill afgiften blifvit beräknad; dock varder
denna controll ej fullständig, om icke dessa listor derjemte
utmärka, hvad uti öfriga utgående expeditioner bestämmer,
beloppet af den charta sigillala, sorn kommer att utgå i
stället för lösen, hvadan detta synes böra tilläggas i föve-a
94
Den 7 November,
skriften, såvida R. St. skola uti detaillerna af detreglementariska
ingå. Men jag vågar jemväl och hufvudsakligast fästa
R. o. Ad:s uppmärksamhet på den af Bevilln.Utsk. föreslagna
mindre lämpliga föreskrift, att dessa listor skulle genom
expeditionschefernas försorg insändas till K. Statscont.,
för att i hufvudboken öfver chartse-sigillatae-uppbördep under
särskild rubrik ingå. Derigenom skulle samtliga expeditionschefer
inom K. M:s Cancelli blifva redovisande inför
K. Statscont., och för hvar och en af dem upprättas ett
särskildt conto i charte-sigillatse-hufvudboken, hvilken såmedelst
tomine alt blifva onödigt vidlyftig, utan alt vinna,
men väl att förlora i tydlighet och föröka arbetet inom
Cont. samt försvåra räkenskapernas granskning. Det står
icke heller väl tillsammans med livad R. St. angide utgifternas
reglering under riksstatens 2.'dra hufvudtitel, hvad beträffar
K. M:s Cancelli, beslutat, att den eller de tjenstemän,
hvilka få sig anförtrodt att chartse-sigillatae-medlen uppbära,
borde ställas under uppbördsmanna-ansvar; ty icke lärer ett
sådant besvär och ansvar kunna åläggas cheferna för de särskilda
cancelliafdelningarna.
Jag vågar derföre vördsamt föreslå den förändring uti
det af Bevilln.Utsk. uppgifna sätt för stämplade pappersuppbörden
och dess redovisande inom samtliga afdelningarna
af K. M:s Cancelli, att K. Statscont., sorn, enligt 16 § i
det redan godkända förslaget till chartse-sigillatoe-förordn.,
hädanefter likasom hittills skall äga att antaga en eller flera
chartoe-sigillatoe-försäljningsmän i Stockholm, förordna
den person, som emot borgen och under uppbördsmannaansvar
må på credit utbekomma erforderligt stämpladt papper
för K. Mls Cancelli och derför till K. Statscont. afgifva
redovisning inom samma tid, som redogörelsen för stämplade
pappersafgiften i länen böra vara ingifna, och vid lika
äfventyr, samt att denna uppbördsmans redogörelse så upprättas,
att den utvisar uti särskild column den vanliga stämplade
pappersafgiften och uti en annan column deri afgift,
som utgör ersättning för cancelligebiihren, enligt det formulär,
K. Statscont. äger alt dertill meddela, samt verificerad
med de af Bevilln.Utsk. föreslagna anteckningslistor från såväl
K. M:s Just.revis.-expedition och Statsexpedltionerna som
öfriga till K. Cancelliet hörande afdelningar, hvari jemväl
bör synas, hvad uti öfriga utom fullmagter och constitutorialer
utgående expeditioner bestämmer beloppet af stämplade
pappersafgiften.
Såsom ersättning för det besvär och det ansvar, sorn
med denna uppbörd och redovisning blifver förenad, synes
en provision af 2, högst 3 proc. å försäljningsbeloppet böra
hestås och redogöraren äga att i den afgilvande räkningen
afföra. Grnom denna nedsättning i provisionen emot hvad
andra försäljningsman åtnjuta, som antagas med skyldighet
alt hälla stämpladt papper allmänheten tillhanda, vinner
D e n 7 November.
Kronan en besparing; men redogöraren erhåller likväl en
skälig vedergällning för ett besvär och ett ansvar, som honom
derförutan ej lärer kunna åläggas.
På grund af dessa anmärkningar anhåller jag, att BevilIn.
Utsk:s förevar, betänk, må varda till Utsk. återremitterad
t; hvarvid jag hemställer, att, i händelse betänk, redan
blifvit af de 3:ne andra RiksSt:n bifallet och mitt förslag
icke skulle finnas kunna komma under pröfning såsom
ett tillägg, men icke innefattande någon egentlig förändring
uti hvad redan kan vara beslutadt, det då må få anses och
behandlas såsom en af Utskts betänk, föranledd ny motion.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Som Hr af Sillens
förslag synes bereda ordning och besparing, tillstyrker äfven
jag återremiss af betänk.
Bevilln:sUtsk:s betänk. N:o 36 återremitterades.
Ankom K. M:s HofCanceller, hvilken å K. M:s höga
vägnar aflemnade Dess nåd. skrifvelse af d. 4 sisth Oct., angtde
upptagande af ett lån till befrämjande af hypotheksföreningar.
Sedan HofCancelleren afträdt, upplästes den nåd. skrifvelsen
och remitterades till StatsUtsk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att R. o. Ad. d.
2 sisth Juni beslutat, att StatsUtsk:s utlåt. N:o n5 skulle
hvila, till dess samma Utsk. besvarat en till detsamma remitterad
motion, ang:de räntepersedlarnasförvandling i penningar
efter medeltalet af vissa förflutna års markegång.
Sedan denna motion nu blifvit besvarad genom StatsUtsk:s
utlåt. N:o 273, hvilket d. 3o sisth Oct. af R. o. Ad. återremitterades,
föredrog H. Ex. nu ofvannämnda utlåt. N:o
n5, ang:de förändring i sättet för beräkningen af den s. k.
gevinsten å Kronans behållna räntor.
Nämnde utlåt. N:o u5 blef af R. o. Ad. bifallet.
Till pröfning företogs Stats- o. Oecon.Utsktns d. 3o sisth
Oct. e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 32, i anledn. af väckt
motion örn förändrad uppsägningstid för leverering af räntehÖ
in natura, inom Södermanlands län.
Hr Stuart, Carl Gust.: Utsk. synes mig hafva behandlat
detta ärende efter så ensidiga och skefva grunder,
att jag för min del icke kan bifalla betänk. Förmodligen
äger, i afseende på uppsägningstiden och levereringen af
ifrågavar. räntepersedel, samma förhållande rum i flera andra
provinser som i Södermanland, och jag vet då icke,
hvarföre särskilda contract härom, derest sådana äro nödvändiga,
skola upprättas endast, för detta län. Dessutom
bör förevar, fråga behandlas i sammanhang med det på
96
Den 7 November.
StatsUtsk:s handläggning beroende vigtiga mål, ang:de bestämmandet
af förändrade grander för utgörandet af räntespannmålen.
Jag tillstyrker derföre i sådant afseende återremiss
af de sammansatta Ulskms betänk.
Gr. Von Platen, Baltzar Julius Ernst: Jag vill
visst icke bestrida återremiss, men får upplysa, att åtgärden
ingalunda är af den nytta, att man bör vidare utsträcka
den; hvarföre, och då inom Utskift BondeSt:s ledamöter
ej visade sig dermed särdeles belåtna, utan t. o. m.
en ledamot från Upsala län särskildt, förbehöll sig, att ingen
rubbning i contracten för det länet måtte äga rum, jag
tror, alt man icke bör drifva saken vidare.
Hr Stuart: Med antagande af de uppgifter, Gr. v.
Platen meddelat såsom riktiga, synes den ifrågaställda förändringen
icke komma att blifva af någon synnerligt fördel-*
aktig beskaffenhet för allmogen och öfriga räntegifvare. Vid
sådant förhållande tillstyrker jag afslag å betänk.
Gr. von Platen: För min del skall jagingalunda-motsätta
mig, att betänk, afslås.
Stats*- och Oecon.Utsk:ns utlåt. N:o 32 afslogs.
Då nu ånyo föredrogs Stats- o. Oecon.Utsk:ns d. 3ö
sisth Oct. e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 33 i anledn. af
väckt motion om rättighet för vissa hemmansägare i Jemtland
att få till skatte inlösa kronojord, som med s. k. fyll—
nadsjord blifvit inblandad, m. m., blef samma utlåt, af R<
o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs BancoUtsk:s d. 3o sisth Oct. e. m. på
bordet lagda betänk. N:o 58 i anledn. af väckt motion om
preglande af en skådepenning till minne af den nu verkställda
realisationen.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: För min del kart
jag icke gilla de skäl, hvarpå Utsk. grundat sitt afstyrkande
till motionen, då de synas förutsätta tvekan, huruvida
realisationen kommer att äga bestånd. Men jag har ett annat
skäl för samma resultat, hvari Utsk. stadnat, det nemi.,
att hvarje myntpjes, som utgifves, är en medalj, som säkrast
och bäst förevigar minnet af realisationen.
BancoUlsk:s betänk. N:o 58 bifölls.
Likaledes biföllos BancoUtsk:s d. 3o sisth Oct. på bordet
lagda betänk, och mcrnor.:
N:o 59. i anledn. af åtskilliga från RiksStln till BancoUtsk.
remitterade motioner, rör:de åtgärders vidtagande
till befordrande af hypotheksföreningar;
N:o
Den j November.
N:o 60. med hemställan om förhöjda arfvoden för Bankens
brandmästare och conductor.
Ånyo föredrogos och biföllos LagUtsk:s d. 3o sisth Oct.
e. m. på bordet lagda utlåt:n och memor.:
N:o 140. i anledn. af anmärkningar vid Utsk:s betänk.
N:o 8 öfver Peter Pehrssons från Calmar län motion om
rättighet för parter att deras till domstol ingifna handlingar
återbekomma;
N:o 14*• i anledn. af återremisser å Utsk:s betänk. N:o
44 öfver Riksd.fullm. Peter Pehrssons från Calmar län och
Nils Strindlunds från WesterNorrlands län motioner om utarbetande
af en executionsstadga;
N:o 142. i anledn. af återremiss utaf Utsk:s betänk. N:o
6a öfver Hr Frih. Joh. Alb. Kantzous motion, att bysatt
gäldenär, som all sin egendom till borgenärerna afstår, genast
derefter må från bysättningshäkte lösgifvas;
N:o i43. i anledn. af anmärkningar vid Utsk:s betänk.
N:o 65 öfver motioner om ändringar och tillägg i nu gällande
stadganden, ang:de bysättning;
N:o 144- i anledn. af erhållet uppdrag från Hederv.
BondeSt. att föreslå de lagförändringar, hvartill Ståndets
beslut i frågan om införande af ett nytt myntsystem kunde
föranleda.
Till pröfning föredrogs LagUtsk:s d. 3o sisth Oct. e. m.
på hordet lagda utlåt. N:o 142 i anledn. af återremisser utaf
åtskilliga från Utsk. afgifna betänka), rörrde utsökningsärender.
Hr Stuart, Carl Gust.: Då detta betänk, innefattar
svar på de anmärkningar, som blifvit inom RiksSt:n gjorda
vid flera till Utsk. återremitterade utlåt:n, uti hvilka Utsk.
dock ej nu tillstyrkt någon förändring, hemställer jag, om
icke Utsk:s först afgifna betänkrn nu böra hvart för sig särskildt
föredragas och pröfvas samt det sednare endast läggas
till handlingarna.
R. o. Ad. lade utlåt. N:o 142 till handlingarna samt beslöt,
att betänk:na N:is /j.5, 46, 47» 4^» 49» 5°, 5i, 52,
53 och 55 nu skulle hvart för sig särskildt föredragas och.
pröfvas.
I anledn. häraf föredrogos LagUtskts betänkrn:
N:o 4-5. öfver Riksd.fullm. från Örebro län Peter Pehrsons
motion, att för de orter, der verkställigheten af utmätningar
nu vore delad emellan kronofogde och bergsfogde,
ändring häruti måtte förordnas, så att omförmälda befattning
blott endera tillkommer;
N:o 46. öfver väckta motioner, ang:de rättighet för Iäns
»6
II. )3
g8 Den 5 November.
män, nämndemän och fjerdingsman, eller den person, fordringsägaren
eljest har förtroende till, att verkställa utmätningar
;
N:o 47- öfver Puksd.fullm. Olof Olofssons från Östergöthland
motion, ang:de vilkorliga utmätningsresolutioner;
N:o 4^- öfver Hr G. A. Bruncronas motion om vissa
lagbestämmelser, för att förekomma utmätningsmans tillgrepp
och förskingring af utmätta medel;
N:o 49- öfver Riksd.fullm. från Elfsborgs län, Anders
Danielssons motion om annan fördelning än den, som nu
äger rum, af försäljningsprovision för utmätt fastighet;
N:o 5o. öfver Riksd.fullm. J. J. Rutbergs från Norrbottens
län motion, att för kronoutskylder af fastighet, den
ägaren till utskyldernas godtgörande afstår, vidare betalningsansvar
icke må honom åligga;
N:o 5i. öfver Riksd.fullm. från Calmar län, Nils Magnussons
motion om bestämmande af viss tid för fullföljd af
hos K. M:s Bef:h:de skedd lagsökning emot löftesman som
borgat såsom för egen skuld;
N:o 5i. öfver Riksd.fullm. från Skaraborgs län, Lars
Larssons förslag till stadganden, rör:de tiden, inom hvilken
utmätning bör verkställas, m. fl. hithörande frågor;
N:o 55. öfver motioner om stadgande af skyldighet för
gäldenär att, i brist af annan tillgång, med arbete aftjena
sin skuld;
Dessa g betänktn blefvo af R. o. Ad. bifallna.
Vidare föredrogs äfven LagUtskts betänk. N:o 53 Öfver
väckta motioner, angtde stadganden till förekommande deraf,
att gäldenär, medelst diktade köpeafhandlingar, undanhåller
sina tillgångar från utmätning.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag anser Utskrs förslag innefatta
sådana föreskrifter, som vid verkställigheten skulle
blifva af ett högst menligt inflytande på enskilda transactioner.
Föreskriften, att de ifrågavar. köpeafhandlingarna, för
att vara gällande, icke blott skola skriftligen affattas, utan
äfven inom viss tid inför kronofogden och derefter inför
domstolen uppvisas, synes mig alltför sträng, utan att i någon
väsendtlig mån leda till det åsyftade ändamålet. De
klagomål, som länge blifvit förda öfver begångna svek medelst
diktade köpeafhandlingar, böra visserligen föranleda
till vidtagandet af någon åtgärd för afbjelpande af de förluster
och lidanden, som på sådant sätt icke sällan skola
åstadkommas. Jag tror dock icke, att detta ändamål kan
vinnas genom den af Utsk. föreslagna författning. Afhand
lingen
behöfver t. ex. endast uppgöras eller, om den förut
är uppgjord, dateras 2:ne dagar före utmätningen, hvilken
då, i anseende dertill, att den föreskrifna tiden för uppvisandet
icke förflutit, ej får verkställas. Högst besvärligt och
stundom äfven alldeles omöjligt synes det ock blifva att på
Den 7 November.
99
landet, der kronofogden ofta kan vistas på många mils afstånd
från det ställe, hvarest afhandlingen uppgöres, inom den
föreslagna korta tiden skaffa det erforderliga uppvisningsintyget;
oell att, sedan man en gång uppvisat köpeafhandlingen
för en auetoritet, derefter förnya uppvisandet för en
annan, synes vara en fullkomligt onödig omgång, endast ledande
till besvär för vederbörande contrahenter. Jag anhåller
altså om afslag å betänk, samt propos. å bifall till
hvad Lagcomrnitteen i detta hänseende föreslagit uti 6 och
7 55 4 caP- Utsökn.brn; varande de deruti intagna föreskrifter
åberopade af Hr Hessle uti dess reservation, den jag altså
nu utber mig att få uppläsa.
Reservationen upplästes af Hr Stuart, som derefter förnyade
sin anhållan om den begärda proposm.
Gr. Frölich, Da v., förenade sig med Hr Stuart och
begärde afslag å LagUtskts betänk. N:o 53.
Uppå derefter framsta lid propos. afslog R. o. Ad. betänk,
N:o 53, men beslöt, i stället för Utsk:s förslag, ett så
lydande stadgande: ”Söker någor tillegna sig gods, som i
”gäldenärs ho finnes, och bjuder bestyrkelse härför samt
"ställer borgen för den kostnad och skada, som af hans an"språk
komma kan, varde godset satt i qvarstad, intilldess
"tvisten om äganderätten af domstol pröfvad blifvit; stämmo
"dock sökanden i tliy fall borgenären, i staden inom en,
"och på landet inom trenne månader, sedan godset i qvarstad
satt är, eller håfve sin talan mot borgenären förlorat.
"Anmäler gäldenären vid qvarstads- eller utmätningstillfäUet,
"att godset hörer annan till, varde ock det med qvarstad
"belagdt: gäldenären underrätte härom den uppgifne ägaren,
"och stämme han inom den tid, som sagdt är, så vida lätt
"till godset framför borgenär vill förvaras. Vill i dessa fall
"borgenär sjelf stämma, stånde det honom fritt. Samma Jag
"vare, der borgenärer söka företräde hvar för annan.”
Föredrogs ett från R.idd.TJtsk. inkommet så lydande
memor.:
Ridd.directtn lier till Utsk. öfverlemna! en af K. Hofcapellmästaren
Joli. Berwald hos Directm framställd ansökning,
att, då Hofcapellmästaren och hans hustru ämnade
gifva en concert, hvars oafkortade inkomst skulle användas
till de brandskadades i Wenersborg hjelp och bästa, men
ingen local i hufvudstaden vore för en concert mera passande
än Riddarhussalen, sökanden måtte tillåtas att få å
Söndagen d. 22. i denna månad nämnde sal för ofvanberörde
ändamål begagna; och har Ridd.directm denna ansökning
med sitt tillstyrkande beledsagat jemte hemställan tillika, om
icke Ridd.salen vid detta tillfälle kunde åt de concertgifvande
utan afgift upplåtas.
100
Den 7 November.
Af sådan anledn., oell enär litsle, föreställer sig, att det
afsedda välgörande ändamålet påkallar II. R. o. Ad:s uppriktiga
deltagande, samt, i händelse plena, uti veckan före
och efter den för concerten uppgifna dag, inträffa å vanliga
dagar, nemi. Thorsdagar och Måndagar, tillräcklig tid
linnes både att vidtaga de för concerten nödiga anordningar
och att nedtaga orchesterställningen, har Utsk. lika med
R.idd.direct:n trott sig böra hos II. R. o. Ad. vördsamt
föreslå:
att K. Hofcapellmästaren Berwald må erhålla tillåtelse
alt, emot besörjande på egen kostnad af orchesterställningens
uppförande och nedtagning, eclairering
samt betjening, å Söndagen d. 22 i denna månad
begagna Ridd.salen, för att derstädes gifva en concert
till förmån för Wenersborgs olyckliga brandskadade
invånare; hvilket dock till II. R. o. Ad:s egen
ompröfning öfverlemnas. Stockholm d. i Nov. 1834*
På RiddarhusUtskottets vägnar
G. G. D’Albedyhll.
W. F. Dalman.
Gr. Frölich, Dav.: Jag förmodar, att R. o. Ad. lemnar
sitt bifall till det föredragna memor., och hemställer,
om icke, enär säkerligen hvar och en önskar, att recetten
må så oafkortadt som möjligt komma det afsedda ändamålet
till godo, alt den vanliga eclaireringen jemväl må utan afgift
bestås.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: I den händelse R.
o. Ad. skulle vilja utaf Ridd.cassan lemna bidrag till det
ifråga var. ändamålet, torde det vara bäst, att detta utgår
directe i penningar, emedan den lyshållning, som äger rum
under våra aftonplena, ombesörjes enligt derom afslutadt
contract och är helt olika med den, som vid concerterna
användes. Jag hemställer altså, om det icke vore lämpligast,
att Gr. Frölichs framställning derom förfölle.
Gr. Frölich: Jag har endast afsett, att den eclairering,
som här är vanlig under våra plena, jemväl måtte bestås
vid concerten. Skulle någon derutöfver erfordras, lärer det
få ombesörjas på concertinkomstens räkning.
Underteckn. Ridd.Secret.: För att vinna ändamålet
att bespara concertmedlen, utan att derföre inveckla liqviden,
anhåller jag vördsamt att få hemställa, om icke det bästa
vore, att R. o. Ad. anvisade på Ridd.cassan att utbetala
kostnaden för eclaireringen, hvilken gemenligen vid tillfällen
som det ifrågavarande uppgår till 7.5 r:dr b:co.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer så mycket
hellre i Ridd.seeret:s förslag, som den vanliga lyshållningen
här under plena ersättes af de allm. riksdagskostnadsmed
-
Den 7 November.
101
leri, hvilka icke lära kunna af R. o. Ad. särskildt till välgörenhet
användas.
Med bifall till Hofcapellmästaren Eenvalds begäran, att
den 22 dennes få begagna Riddarhussalen till uppförande af
en concert till förmån för de brandskadade i Wenersborg,
beslöt . R. o. Ad., för att gå det vackra ändamålet till mötes,
att ingen afgift för salens begagnande skulle erläggas, och
alt eclaireringen vid tillfället skulle på Ridd.cassans bekostnad
bestridas.
Ilr Gunther, Carl Gust., uppläste följande:
Enligt min förut gjorda anhållan, då R. o. Ad. återremitterade
StatsUtsk:s ullåt. N:o 273, torde jag nu få afgifva
de anmärkningar, hvartill jag funnit mig föranlåten efter erhållen
kännedom af alla de handlingar, som finnas åberopade,
dels i K. M:s nåd. propos. till R. St. af d. 7 sisth
Maj, dels i StatsUtsk:s nämnde ullåt., ang:de grunderna för
markegångsprisens bestämmande, räntepersedlarnas omsättning
och förenkling, indelta räntors och tiondeanslags återingående
till Kronan samt andra med grundskatternas utgörande
gemenskap ägande ämnen. Härvid anser jag lämpligast
att, vid pröfningen af ämnets flera delar, följa den ordning
, Utsk. iakttagit.
Då förekommer 1:0 förslaget, att R. St. skulle
upprätta markegångstaxa för kommande 5 år,
hvilket förslag Utsk. helt och hållet afstyrkt, såsom mindre
tjenligt, dels, då en markegårigsättning för kommande 5 år
grundades på de pris, som varit gällande under 5 förflutna
år, alltför betydliga skillnader emellan de för året gångbara
och markegångsprisen kunde uppkomma, hvadan en sådan
förändring, ehuru ledande tili en säker oell bättre ordnad
beräkning af statens inkomst i grundskatt, dock för mycket
äfventyrade att föröka i stället för att lätta de skattskyldigas
bördor, och dels emedan representanten icke alltid
kan äga den närmare kännedom om localförhållandena, som
är nödig för en dylik prisbestämning, med flera andra af
Utsk. anförda skäl, hvilka jag för min del i allo gillar.
Jag skulle kunna anföra än flera skäl för afstyrkande af
ofvannämnde förslag, af hvilka jag blott vill nämna, att
ehuru en del af hindren för tillämpningen af förslaget örn
R. St:s befattning med markegångssättningen synes undanröjd
genom K. KammarCöllegii afgifna und. utlåt, med förslag
till förändring i nu gällande method för markegångssättningen,
återstår dock ett o.öfvervinnerligt hinder
deruti, att enligt nu gällande grundlagar, äfvensom enligt
de vid denna riksdag föreslagna grundlagsförändringar,
R. St. ej alltid komma tillsammans hvart 5:te år, och således
ej heller kunna bestämma markegångssättningen på de
i förslaget bestämda tider.
102
Den 7 November.
Dernäst förekommer 2:0 frågan, huruvida årets markegång
eiler ett medeltal af sist förflutna 10 eller
5 års mark egån gar bör tagas till grund för
utgörandet af såväl kronotionde och af radsspannmål,
som äfven alla andra hemman och lägenheter
åsätta räntor. Utsk. håller före, att, i likhet
med hvad li. St. uti deras und. skrifvelse af d. 7.5 Jan.
i83o (N:o 327) yttrat, det vore lämpligt, om markegångsprisen
grundades på förhållanden, so m för
sed naste 5 åren varit gällande, och tillstyrker fördenskull
att antaga medium af sednaste 5 årens markegångspris,
sålunda uträknadt, att sedan årets markegångspris blifvit
faststäldt, hopsummeras detsamma med de näst föregående
4 årens markegångspris i samma län, och att början
dermed sker år i835. Ehuru jag medgifver, att stora ömsesidiga
fördelar, såväl för staten som den skattskyldige eller
räntegifvaren, kunna beredas genom bestämmandet af en
medelmarkegång, hvilken då hellre bör beräknas efter medium
af 10 än af 5 år, på skäl som finnas, fullständigt utvecklade
i de reservationer, som äro bifogade Utskis utlåt.
, medgifver jag likväl ej, att något sådant förslag kan
tillämpas, förrän, genom förutgående åtgärder, de olägenheter
undanrödjas, hvilka i annat fall flerfaldigt öfverväga
fördelarna; ty då ändamålet, sorn sökes, ej endast är en
säkrare och jemnare beräkning af statens inkomst, utan äfven
i främsta rummet åsyftas en lättnad eller lindring i de
skattskyldigas bördor, så, fastän Utskis förslag innebär en
ofelbar fördel i afseende på statens inkomst, får man ej förbise,
att räntegifvare härvid kunna mer förlora än vinna,
äfvensom att räntetagare blifva mycket lidande vid de tillfällen,
då räntegifvare vinna, enär fleras vinst då sker på
en endas bekostnad. Dessa olägenheter för räntegifvare äfvensom
för räntetagare äro alltför betydliga och blifva än
större genom den i nästa punkt af Utsk. föreslagna method
för årliga markegångssättningen, och måste altså först afhjelpas,
innan förslaget om bestämmande af en medelmarkegång
kan tillämpas, så framt ej ändamålet, sorn i främsta
rummet åsyftas, skall förfelas och motsatsen, nemi. ökade
bördor för räntegifvare jemte obelåtenhet för räntetagare,
åstadkommas; hvadan årliga markegångar måste bibehållas,
intilldess åtgärder hunnit verkställas, hvarigenom all uppsägningsrätt
kan upphöra och grundskatterna alltid liqvideras
med penningar, utom den del deraf, som årligen till
statens behof bör in natura levereras, samt alla löntagare
erhålla sina löner af statsverket. Då först äro alla hinder
undanröjda för antagandet af medelmarkegång.
Hvad nu beträffar 3:dje punkten, om en förändrad
method för markegångssättningen, anser jag Utskis.
förslag i denna del vara sämre än det, som K. KammarCollini
i dess anderd, utlåt, af d. 17 Juni i83o föreslagit.
Den 7 No ve mber.
io3
Likväl kan hvarken Utskrs eller KammarCollegii förslag till
markegångssättning användas, så länge årliga markegångar
måste bibehållas. Dessa förslag kunna först då användas,
när medelmarkegång af föregående år kan tillämpas, emedan så
länge rättighet att uppsäga och leverera räntor in natura
mäste bibehållas, bör årliga markegången vara bestämd och
kungjord före Thomae dag; således kan ej följande vårpris
deruti inflyta. Att ändra methoden för markegångssättningen
på sätt Utsk. eller på sätt KammarColhm föreslagit,
innan åtgärder till ett förbättradt sätt för grundskatternas
utgörande blifvit vidtagna, skulle, såsom det synes mig, endast
leda till att få högre markegångspris än hittills, och
således till att föröka bördorna för räntegifvare. K. KammarColhm
har till Utsk. öfverlemnat fullständiga handlingar,
rör:de prisförhållandena under åren 1831, i832 och i 833,
jemte sammandrag, utvisande resultatet af uppgifterna för
hvarje af dessa år. Om Utsk. ville jemnföra resultaten af
de sålunda uppgjorda årsprisen för nämnde trenne år med
de markegångspris, hvilka under samma år och för samma
orter varit gällande, samt om Utsk. derefter ville meddela
Ii. St., huru jemnförelsen slår ut, tror jag man skall få se,
huruvida methoden leder till förhöjning. Man säger, att förslaget
till förändrad method för mai kegångssättningen åsyftar
att befordra någorlunda jemna och stadgade pris å spannmålen,
hvilket ändamål är ganska godt och nyttigt, men kan
ej vinnas förutan användande af andra medel. Då i sednare
tider ofta handt, att spannmålsprisen i November varit
mycket olika med spannmålsprisen i följande Februari,
har denna stora olikhet i pris egentligen haft sin grund i
den tröghet, som existerar i all vår inre rörelse, isynnerhet
i spannmålshandeln; ty hvarje landtman kan i Nov. bedöma
sin inbergade gröda, hvarefter hans försäljningspris bör rättas,
men ej, såsom i sednare tider oftast sker, efter den nöd
och förlägenhet, som råder hos större delen jordbrukare,
härrörande af felande rörelsemedel och af för inskränkt rörelsecapital,
och deruti ligga rätta orsakerna till den stora
olikheten emellan Nov.- och Februari-prisen. Om riktigt
verksamma medel användas till rörelsens upplifvande, då
först kunna och skola spannmålsprisen blifva någorlunda
jemna och stadgade, och då först kan skyldigheten att alltid
lösa räntorna med penningar af räntetagare åtagas samt all
uppsägningsrättighet upphöra, och förr kan ej en medelmarkegång
samt nu föreslagna method för markegångssättning
tillämpas. Måtte de män, hvilka af R. St. erhållit det utmärkta
förtroendet att såsom ledamöter i StatsUtsk. pröfva
samt till- eller afstyrka och i mångå fall med R. St:s rätt
afgöra hvilka medel Svenska Nationen kan och bör använda
till befrämjande af Rikets välstånd och förkofran, —
måtte dessa män, vid en förnyad pröfning af det återremitterade
vigtiga förslaget om förändring i grundskatternas ut
-
De ii 7 November.
görande och dermed gemenskap ägande ämnen, väl behjerta
den skattdragande jordbrukarens belägenhet. De skola då
säkerligen inse, att till lättnad för de skattdragandes och i
synnerhet räntegifvares bördor samt till befrämjande af allmän
belåtenhet erfordras andra medel än markegångsprisens
förhöjande i bredd med ökad bevillning, under det man
tillika förminskar rörelsecapitalet, dels för att förstärka Bankens
grundfond och förmåga att upprätthålla myntvärdet,
dels för att indraga eller förminska statens låneanstalter till
understöd för näringarna, hvilken sednare åtgärd synes vara
beslutad af begär att försöka,om näringarna, när de öfverlemnas
åt sig sjelfva och sina egna krafter, då skola bättre
kunna täfla med utländningen, än när de bispringas af staten.
Ehuru förträffliga de theorier än äro, hvilka legat till
grund för majoritetens inom StatsUtsk. fattade beslut, är
likväl under närvar, förhållanden hos oss ganska vådligt att
försöka tillämpa dessa theorier, emedan det ej kan ske med
mindre uppoffring, än af Nationens trefnad och bestånd.
Må derföre dessa män i StatsUtsk., isynnerhet de, som tillhöra
de näringsidkande Stånden, under deras ifver att försöka
nya theorier i statsceconomien, ej glömma eller förbise,
att i ett så penningfattigt land, som Sverige, är det ett stort
och i sina följder högst skadligt fel, derest man under närvarande
allm. verldsförhållanden försummar använda statens
credit till att utvidga rörelsemedleö och rörelsecapitalet, allt
efter sorn näringarna och industrien det behöfva, emedan på
denna åtgärd förnämligast beror alla näringars af- eller tilltagande.
Innerligen öfvertygad om dessa sanningar har jag
flera gånger tagit mig frihet derom erinra inom det Stånd,
der jag nu har äran yttra mig, och jag anser för en pligt
att vid detta tillfälle vördsamt uppmana H. StatsUtsk. att
afböja de lidanden och olyckor, hvilka hota större delen af
Nationen, derest ej StatsUtsk. genom användande af statens
credit upplifvar inre rörelsen i alla dess grenar.
I afseende på frågan i 4-'de punkten, om indragning
till Kronan af de till Militär- och Civilstaterna
jemte Skolstaten och andra allm. ändamål indelta
räntor och k ro n o tio n d e - a n sl a g, emot anvisning
af motsvarande summor på stat, finner jag väl,
att en sådan förändring skall ofelbart medföra både för staten
samt löntagaren och jordbruket ganska mycken nytta,
hvarföre jag lifligt önskar, att den snart måtte verkställas;
men i afseende på verkställigheten hyser jag motsatt öfvertygelse
med den, som är uttryckt i Utsk:s utlåt., emedan jag
anser, att såväl denna förändring som räntepersedlarnas förenkling
måste först verkställas, innan de ofvan föreslagna
åtgärderna med markegångssättningen kunna antagas. Derjemte
instämmer jag så till vida i hvad K. KrigsColkm andragit,
att alla räntor böra uppbäras af Kronans vanliga
upp
-
Den 7 November.
io5
uppbördsman och ingå till Statscont., samt derifrån utanordnas
till löntagarne, dock med vilkor, att ett ständigt
anslag för hvar och en göres i tunnor spannmål, deraf
löntagaren må disponera in natura från Kronans magasin
i- af lönens belopp, och erhålla de andra -| i contant efter
markegångspris, motsvarande de summor, hvartill de till
staten indragna räntor efter deras förenkling årligen uppgå
Härigenom skulle löntagare säkrare bibehållas vid de
billiga förmåner, som de nu innehafva, än om lönerna
utginge genom en viss contant summas anslående för alltid,
och dessutom upphörde all beröring emellan löntagare
och räntegifvare, hvilket skulle blifva en väsendtlig fördel
häraf.
Vidkommande 5:te punkten om vilkor en, hvarunder
den föreslagna mar kegångsbe räkning en i allmänhet
bör tjena till grund för bestämmandet af
lösnings- och leverer ingsför hållanden emellan
räntegifvare och räntetagare, ser jag ej, huru detta
förslag skall kunna antagas, emedan räntegifvare genom de
här försvårade vilkoren för räntornas leverering in natura
tvingas att lösa räntorna med penningar, hvilket tvång är obilligt
och oantagligt, förrän all uppsägningssätt kan upphöra
och räntegifvare rent af åtaga sig att alltid lösa räntorna
med penningar; men om detta förslag i öfrigt skulle antagas,
mäste åtminstone den i mom. d räntegifvare ålagda
betalningsskyldighet alldeles borttagas på de skäl, sorn
äro anförda af flera BondeSt:s ledamöter inom Utsk., i deras
vid Utskrs utlåt, vidfogade reservationer. Intilldess de
bär omnämnda förändringar i grundskatternas utgörande
hinna fullbordas, skulle man kunna afhjelpa de öfverklagade
olägenheterna å ömse sidor, såväl för räntegifvare sorn
för räntetagare, om det stadgades:
1:0 Att alla räntegifvare äga vid räntornas leverering
eller liqvidering iakttaga enahanda vilkor, som Kronan stadgar
för dess behållna räntor, hvilket måste vara både
billigt och rättsén ligt, emedan alla räntegifvare hafva enahanda
rätt, och räntetagare ej kunna äga större rätt, än
att få lika med hvad Kronan af räntegifvare fordrar, enär
det iir Kronans rätt, som disponeras af räntetagnren;
2:0 Att all uppsägningsrätt förundras sålunda, att räntegifvare
och räntetagare endast må äga ömsesidig rättighet
att uppsäga halfva räntans utgörande i natura, dock så att,
om den enaparten uppsagt, det likväl står den andra parten
öppet att uppsäga, i hvilket fall hela räntan Utgår in natura;
hvilket stadgande skulle betydligt modifiera de öfverklagade
olägenheterna och vara en tjenlig inteiimsåtgard,
tills de hufvudsak liga förändringarna blifvit fullbordade, emedan
sådant medförde fullkomlig rättvisa å ömse sidor jemte
lika stor motvigt för de ömsesidiga missbruken; och vågar
16 II. 14
joG Den 7 November.
jag derföre detsamma föreslå, med anhållan, att StatsUtsk.
ville taga det i öfvervägande.
Beträffande slutligen 6:te punkten om förändring
och red nelion af hem mans räntor na, anser jag äfven
detta för ett högst nyttigt förslag, sorn bör bringas till
verkställighet, och tackar Utsk. för dess tillstyrkande i denna
del; men jag ber att få göra några anmärkningar vid
det af K. KammarCoIhm uppgjorda oell vid sist förflutna
riksdag godkända förslag. Jag anser nemi. en jemnkning
höra ske i en af hufvudgrunderna för att förekomma en
större fluctualion i räntebeloppen , det vill med andra ord
säga, på det ändamålet ej matte förfelas, hvartill fordrasalt
såsom grundsats antaga, att en viss del af räntan, t. ex.
eller bestämmes i penningar enligt KammarCollegii uträkning.
För närvarande är i detta afseende förhållandet
högst olika i särskilda provinser, så att dä i Halland räntan
utgår till hälften i bestämdt penningebelopp, utgår den i
Stockholms län med endast några skillingar i penningar.
Häruti bör nu göras rättelse, då man beslutar om räntornas
förenkling, ty utom det, att ett jemnare förhållande bör
äga rum emellan räntegifvare, pä det deras skattebördor ej
må för ojemnt trycka, finnes ingen annan utväg för att förekomma
en större fluetuation, d. v. s. förekomma att genom
tidernas förändring bördorna för en del räntegifvare
uppstegras till en nu okänd böjd, hvilket likväl kan inträffa,
derest man bestämmer större delen af räntan i sådana persedlar,
som äro underkastade de största förändringar. Dessutom
finnes intet gällande binder emot antagandet af det
stadgande, som jag bär påyrkar, i afseende på penningeräntan,
sedan vi nu återfått ett stadgadt mynt, som, vill Gud,
skall bibehållas. Sedan sålunda räntorna blifvit till en viss
del bestämda i penningar, anser jag en uträkning böra göras
på all den spannmål, som för staten erfordras, inberäknad
den ^ af lönen, som alla löntagare böra erhålla in natura.
Detta behof fördelas lika på alla räntegifvare och
antages af mig suppositionsvis till ^ af liela räntan, hvilken
ovilkorligen bör årligen i Kronans magasin levereras, så
framt ej räntegifvaren på blifvande kronoauetioner inropar
motsvarande belopp och dermed qvittar. Resten af räntan
skall alltid liqvideras efter markegång. Detta förslag tror
jag lemnar staten medel till alt aflöna sina tjenstemän med
enahanda förmåner som hitintills och bereder derjemte en
stor lättnad för räntegifvare genom bördornas lika fördelning.
Vid 7tde punkten af Utskts förslag har jag ej något
att anmärka.
Jag önskar och hoppas, att Utsk. vill pröfva och åtminstone
till någon del besvara dessa anmärkningar; hvadan
jag vördsamt anhåller, att de få åtfölja återremissen
af StatsUtsk:s utlåt. N:o
Den 7 N • y e m I> e r.
107
Hr Hjärne, Harald: Jag fruktar väl icke, att StatsUtsk.
skall låta afleda sig från öfvertygelsen 0111 hvad sorn
är rätt och nyttigt utaf de nu gjorda anmärkningarna: men
då Hr Gunther ingått i en vidlyftig deduction i afsigt att
gifva stöd åt de skäl, Utsk. anfört för sitt afstyrkande af
en vigtig del af K. M:s propos i ämnet, anser jag mig
böra beledsaga Hr Gunthers yttrande med några ord. Hr
Gunther har nemi. velat ytterligare utveckla bevisen för påståendet,
att markegångarna icke böra sättas på en gång för
hela tiden emellan riksdagarna. Detta är, efter min öfvertygelse
, den vigligaste delen af den K. propos:n; ty om
Utsk. deruti icke fogar sitt förslag efter K. M:s propus., är
det omöjligt att komma lill någon säkerhet i afseende å
räntornas beräkning, och således till det stora mål, sorn
åsyftas. Hr Gunthers första skäl syntes mig vara, att den
ifrågaställa förändringen komme att verka en alltför stor
olikhet emellan markegångsprisen och de verkligen gångbara.
Jag tror, alt detta skäl förfaller, då ett medium af 5
eller 10 år tages, hvilket säkerligen, öfver hufvud beräknadt,
ganska obetydligt kommer att skilja sig från det i allmänhet
gångbara priset. Den andra anmärkningen var,
att representanterna icke borde anses i tillfälle att känna
det ratta medelpriset. Jag skulle tro, att den jemnförelse
emellan föregående års pris, som R. St. ägde tillfälle anställa,
på sätt StatsUtsk. föreslagit i afseende på de årliga
rnarkegångsprisens bestämmande, komme att utgöra en
tillräcklig ledning i denna del. Vidare har Hr Gunther
sagt, att Utsk. hade åtskilliga andra skäl, dem han för sin
del åberopade, men ansåg öfverflödigt att upprepa. Sä vidt
jag påminner mig, voro dessa skäl 2:ue. Det ena har undfallit
mitt minne; men hvad jag minnes är, att det var af
föga halt och lätt vederlagdt. Det väsendtliga skälet deremot
var, att 7.0 § R.eg F. skulle komma att behöfva ändras.
Det är sannt, att sådant icke kan ske denna riksdag; men
det hindrar oss icke att godkänna grundsatsen, hvarefter vi
troligen kunna förvänta förslag till ändring i nämnde §, så
att vi redan vid nästa riksdag kunna undanrödja det hinder,
som i berörde afseende visar sig. För öfrigt vill jag icke
ingå i något utförligare besvarande af de vidlyftiga anmärkningarna,
hvilka, efter ett flyktigt afhörande, föreföllo mig
såsom till det mesta innefattande en hop allmänna satser och
declamationer, ang:de de skattdragandes bördor etc., och
hvarom discussionen nu icke lämpligen torde böra komma i
fråga. Erinra måste jag likväl härvid, att det just är från
IiondeSt., som de flesta motioner i ämnet utgått och hvilka
haft enahanda syftemål, som K. M:s propos., i hvad den
rörer sjelfva hufvudsaken, nemi. räntornas återingående till
Kronan. Sjelf är jag ock motionär i frågan, och jag tror
mig derföre icke böra lemna något tillfälle att understödja,
io8 Den j November.
hvad jag deri anser vara rätt och i hvarje afseende för landet
nyttigt.
Remitterades till StatsUtsk. i sammanhang med återremissen
af XJtsk:s utlåt. N:o 273.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 1 på dagen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe,
Måndagen den 10 November 1834-
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades t prot.utdr, för d. 6 dennes e. in. och 10
prot.utdr. för d 7 dennes.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda
från Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s underd. skrifvelse!'
till K. M.:
N:o 192. om åbo- och besittningsrätten af kyrkohemmanen
i Halland;
N:o 193. i anledn. af K. M:s nåd. propos., angtde rolefrihet
för capellansboställen, m. m.;
N:o 194. om ett creditiv för bestridandet af de kostnader,
som genom cliolcrafarsoten föranledas.
Likaledes upplästes till justering Exped.Utskrs förslag
N:o 195 till underd. skrifvelse till K. M. om åtskilliga ändringar
i Iv. förordn. d. 24 Augusti ?8i3 om fylleri och
dryckenskap.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag anhåller att få framställa
några anmärkningar mot formen af den nu till justering
upplästa skrifvelsen. R. St. beslöto vid sisth riksdag att till
K. M. ingå med förslag till ändringar i i8i3 års förordning
om fylleri och dryckenskap. K. M. svarade derpå, att
då R. St. så sent inkommit med nämnde förslag, att det ej
kunde hinna undergå granskning i Högsta Domstolen, kunde
det ej antagas, utan komme att förfalla. Vid innevar. riksdag
har åter ny motion blifvit väckt i samma ämne. LagUtsk.
, som ytterligare tillstyrkt de förut beslutade förändringarna
i samma förordning, har dertill fogat några tillägg,
Jag hade trott, alt då Ständerna ingått med en skrifvelse,
som Konungen ansett höra förfalla, Sländerna ej kunna
åberopa denna skrifvelse, utan ordagrannt böra i den förnyade
expeditionen intaga alla de beslutade förändringarna.
Hindrad af sammanträde i BaneoUtsk. att vara närvar, i
Den io November.
Exped.Utsk., när detta mål der förevar, kunde jag ej der
göra min åsigt gällande. Jag anhåller om återremiss af
detta förslag, på det att detsamma på ett mera formenligt
sätt må varda uppstäldt.
Exped.Utsk:s förslag N:o 195 återremitterades.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af Utsk:sledaraöter
uti afgångnas ställen; och befunnos hafva blifvit utsedde
i
StatsUtskottet:
efter Hr Leyonflyckt, Carl Albr.,
JV:o 23o3 Hr Peyron, Gust. Abrah.
BevillningsUtskottet:
efter Hr af Petersens, Carl Herrman,
N:o 2o85 Hr von Köhler, Christer Wilh.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att nästk.
Lördag d. i5 dennes val komme att förrättas af R. o. Ad:s
6 revisorer vid 1835 års revision af Stats-Banco-och Riksg.-  verken.
Ånyo föredrogos och biföllos StatsUtskrs d. 6 dennes e.
m. på bordet lagda memor. och utlåt:n:
N:o 2g5. ang:de förhöjd beräkning af ehart* sigillatae—
medlen;
N:o 296. i fråga om Jemtlands läns invånares befriande
från erläggande af öfverskotts-, röke- och provincialläkarelönetillskotts-medel;
N:o
297. i anledn. af såväl K. M:s nåd. propos., angrde
f. d. allm. magasinsfonden samt betalningsvilkoren för erhållna
spannmålsunderstöd, som åtskilliga dervid afgifna yttranden
samt i sistnämnde ämne väckta motioner;
N:o 298. i anledn. af väckta motioner, rör:de förändring
uti de vid sisth riksdag stadgade grunder för granskningen
och approbntionen af förslitna smärre riksg.sedlar;
N:o 2.99. i anledn. af Hr Rosenblads, B., afgifna motion,
rör:de utdelning af R. o. Ad:s prot. för föregående
och innevar. riksdagar.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Innan Hr Gr. o. Landtm,
föredrar det betank., hvartill rubriken börjat uppläsas, anhåller
jag få yttra några ord i afseende å K. M:s nåd. propos.
om ett utländskt låns upptagande till hypotheksföreningar.
Denna propos. blef emot vanligheten remitterad utan
förutgången bordläggning, och du jag ej vid tillfället var
närvar. , utber jag mig att nu i korthet få dervid framställa
några anmärkningar. Först måste jag uttrycka min förundran
deröfver, att Regeringen låtsat sig ignorera, att Stats*
Ilo
Den io November.
ig Utsk. tillförne under denna riksdag nfstyrkt och att R. St,
H afslagit 2:ne motioner om statslån för enahanda ändamål
H som den K. proposrn, nemi. af Frihtna Ehrenborgh och Boye,
B äfvensom, om jag ej minnes orätt, af en BorgareSt:s leda
mot.
Enär nu § Riksd.Ordn. stadgar: — — — — ”Skulle
2 Stånd stadna emot 2, förfalle frågan och förblifve vid
S det, som tillförne stadgadt varit, utan att samma fråga må
kunna vid den riksdagen ånyo väckas eller upptagas;”
E så synes det mig, som berörde grundlags-§ bort lägga
B hinder i vägen för Konungens rådgifvare att tillstyrka den
K. propostn. Men då Hr Gr. o. Landtm, icke funnit sig deraf
föranledd att vägra remiss, och anmärkningen således
torde komma för sent, inskränker jag mig att blott begära
den till prof., såsom min mening. Besynnerligt förefaller
det, att sedan R. St. förklarat frågan om utländskt statslån
böra förfalla, den K. propostn innehåller, att Regeringen ej
kunde erkänna giltigheten af R. Sits skäl, utan att något
annat motiv för ogillandet anföres, än att dessa skäl ej öfverensstämde
med sista riksdagens åsigter. Jag vet ej någon
auetoritet, som kan afgöra, att sista riksdagens åsigter voro
ofelbara eller att de skola utgöra en typ för alla blifvande
Ständers. För min del skulle jag i slikt fall mycket beklaga
det fattiga landet, och torde mången med mig anse denna
riksdags åsigter långt riktigare och mera båtande för folket.
Regeringen yttrar vidare, att hon förväntar, det Ständerna,
oansedt de för några veckor sedan beslutat, att frågan
skulle förfalla, måtte frångå detta beslut. Jag skulle
tro, att det beslut, Ständerna lättat, är val betänkt och
derföre ej af dem bör frånträdas, och jag finner inga nya
skäl anförda, som dertill borde föranleda. Man säger: än
hypotheksföreningarna då? I sådant fall förundrar det mig,
att Regeringen, om hon haft för afsigt att lemna understöd
åt de hypotheksföreningar, som kunna bilda sig, dröjt så
länge med framställande af propos. derom, då deremot, om
den i början af riksdagen blifvit framställd, den kunnat
komma under pröfning i sammanhang med de motioner,
som i samma ämne blifvit väckta. Men jag lemnar detta å
sido och vill betrakta den K. propos., sådan den är, och
glömma de besynnerliga anomalier, som dervid förete sig;
och sådan propos. är, utan afseende på andra förhållanden,
är den, efter mitt begrepp, föga verkställbar och antaglig.
Regeringen utgår nemi. från den princip, att en alltid hög
i ränta trycker jordbruket, att denna borde nedsättas till 4
proc. och den årliga capitalafbetalningen blifva 2 proc.,
hvadan, med en utgift af af 6 proc. årligen, skulden komme
att försvinna på omkring 3o år. Om denna förutsättning
vore riktig, och ändamålet på detta sätt kunde vinnas, så
hade propos. visserligen något för sig; men jag betviflar åtminstone
dessa vackra resultatcr. Det är nemi. knappt tänkbart,
under Sveriges nuvar. förhållanden ^ att erhålla lån al
Den 10 Norember.
m
pari af utländningen mot 4 proc., och om det ej erhålles
al pari, uppkommer ju cn rabatt, som måste drabba låntagarne
eller hypotheksföreningarna till flera proe. Det synes
eljest vara veikligen ett karakteristiskt bidrag till regeringssytemet,
att en propos. om utländska lån lill hypotheksföreningar
blifvit framställd, innan sådana föreningar blifvit
grundade och reglementen för desamma fastställda och innan
några kraftiga bemödanden varit synbara för att ändamålsenligt
ordna våra creditlagar. Man vet nu ej ens, om
några hypotheksföreningar uppkomma, än mindre, om deras
organisation blir sådan, att de kunna prestera säkerhet
för statens försträckningar. Om nu detta icke inträffar,
kunde det ju bända, att sedan man ändtligen lyckats få lånet,
visste man måhända ej, hvar man skulle göra af penningarna.
Man säger: de skulle insättas i Banken. Hvar
oell en vet, att Banken på sin rörelse har knappt 3 proc.,
och till följd deraf skulle antingen Banken förlora 3 proc.
årligen eller slaten vidkännas förlusten. Dessutom, äfven om
hypotheksföreningar uppstå, såsom man förmodar skola snarligen
ske i Skåne och Elfsborgs Ian, är det föga troligt, att
dessa genast skola vara tillreds att upplåna 8 millioner r:dr.
För deras ordnande, för de gamla inteckningarnas uppsägning
och lossande skulle troligen flera år åtgå. Hvem
skulle emedlertid betala räntan? Hypotheksföreningarna, säger
Konungens propos. Men hvilken obillighet, att en låntagare
skulle betala ränta för ett lån, hvilket han ej bekommit.
Detta skulle dessutom göra lånen så dryga, att de
kostade kanske 8 proc. i stället för 6. Förespeglingen om
den nedsatta räntan ar således endast ett irrbloss. Troligen
blefve det dock Riksg.cont., som skulle bålla cassa och betala
kostnaderna derför, i fall man ej ville vidtaga det maniementet,
att annoncera om lån hos utländningen för hvarje
gång hypotheksföreningarna behöfde penningeunderstöd. Jag
finner sålunda propos., från alla sidor betraktad, oantaglig
och förklarar ytterligare min förundran, att sedan Regeringen
sett Ständernas ringa benägenhet alt ingå på skuldsältningsbanan,
hon icke baft nog grannlagenhet att supprimera
propos:n i detta ämne, der hon teinligen säkert kunde
förutse ett afslag. Jag anhåller, alt dessa anmärkningar få
åtfölja den K. propos:n.
Hr Gunther, Carl Gust.: Det är ej ovanligt att
från den siste talaren höra motstånd emot alla Regeringens
förslag, äfven dem, som åsyfta att afhjelpa folkets betryckta
ställning. I likhet med hvad StatsUtsk. gjorde , har
BancoXJtsk. skjutsat "ifrån sig de till nämnde Utsk. vid innevarande
riksdag remitterade motioner om liypotheksinrättningar,
utan att ens tänka derpå; ty om BancoUtk. hade
ingått i ringaste pröfning af ämnet, hade Utsk. ofelbart skolat
inse, att sakens beskaffenhet erfordrade att handläggas
lis
Den io November.
af Stats- och BancoUtskm gemensamt. Men då nu både
Stats- och BancoUtskm sålunda ådagalagt, att de ej äga
hvarken vilja eller förmåga att handlägga, uppfatta och utreda
detta ämne, har jag varit betänkt på att göra en ny
motion, för att på en annan väg ernå målet. Jag ämnade
derföre ej i dag yttra mig om denna sak ; men jag kan ej
med tystnad afhöra alla de orimligheter, den siste talaren
framkastat ronde ett ämne, uti hvilket jag tager en liilig
del, till följd af min på erfarenhet grundade öfvertygelse
om dess stora vigt för hela Nationen. Till inkast emot K.
M:s nåd. propos. af d. 4 dennes har man sagt, att y5 §
RiksdOrdn. skulle lägga hinder i vägen för dess grundlagsenliga
upptagande till pröfning, likasom nämnde § skulle
ålägga K. M. att återtaga sin meddelade sanction å ett af
Ständer fattadt beslut. Ehuru stort envälde R. St. utöfva
öfver Rikets penningeverk, må de likväl icke så kunna leka
med beslut, hvarå de begärt och erhållit K. M:s sanction;
dock vill jag ej längre uppehålla mig vid detta inkast.
Sedan har man sagt, alt R. St. ej skulle kunna ändra ett
vid denna riksdag redan fattadt beslut. Man förbiser då dea
väsendtliga skillnaden emellan att verkställa förra Sländers
beslut om ett silfverlåns upptagande, på sätt de föreskrifvit,
och att antaga K. M:s nu afgifna nåd. propostn. Jag hoppas,
att man ej underlåter pröfva densamma; och man
skall då finna, att K. M:s nåd. afsigt är att, utan äfventyrande
af någon förslust för staten, understödja inrättandet
af hypotheksföreningar till afhjelpande af den allmänt öfverklagade
förlägenheten i penninge- och credilrörelsen och
deraf förorsakade nöd. Man säger äfven, att förslaget är
overkställbar!; men jag beklagar, att då man ej uppfattar
och begriper saken, man det oaktadt söker missleda opinionen
endast för att tillfredsställa silt begär att motverka Regeringen.
Om man genomgår riksdagsförhandlingarna allt
ifrån och med år 1818, finner man, att folkets representanter
klagat öfver bristande rörelsemedel och deraf förorsakadt
betryck i folkets belägenhet, äfvensom man finner
Regeringens uppmaningar till R. .St. att vidtaga åtgärder till
det ondas botande, men att det lyckats dem, som i detta
afseende hafva ett motsatt interesse, att hittills vinna uppskof
och emedlertid lagga Piegeringen till last de olyckliga
följderna deraf, i hvilka beskyllningar isynnerhet vissa publicister
ärö rent af förhärdade. Man har äfven sagt, att
om 8 millioner på en gång upplånns, kunna de ej genast
utlånas, oel. då uppstår förlust för staten Detta inkast förfaller,
enär K. M. såsom vilkor för lånets upptagande uttryckligen
föreslagit, att någon förlust för staten ej får äfventyras,
hvaraf man tydligen finner, att meningen ej kan
vara att upptaga lån, förrän hypotheksföreningar bilda sig,
och ej heller till större helopp, än i mån af deras behof.
Hu
-
Den io No rem her.
n3
Hura stor summa dertill behöfves, kan ej nu bestämmas;
men man bör sätta Regeringen i tillfälle att kunna understödja
hypotheksföreningarna och derföre tilltaga summan
så, att Regeringen ej saknar medel dertill. Något hinder
för ett så nyttigt och behöfligt biträde af staten bör ej
kunna uppstå, dä man tillser, att staten derpå ej något äfventyra!'.
Jag anhåller, att detta anförande får. åtfölja Hr
Dalmans.
Hr Dalman: Jag vill ej vidlyftigt upptaga till besvarande
Hr Grinthers yttrande om verkställbarheten af den
K. propos:n. Jag vill endast här vädja till erfarenheten sedan
sista riksdagen. Detta torde visa, att oaktadt flera annoncer
om lån till större och mindre belopp varit på alla
Europas förnämsta börsplatser utfärdade, det likväl ej varit
möjligt att af utländningen erhålla lån på de vilkor, som
sista Ständer stadgade och sorn nu af Regeringen föreslås.
Jag tviflan uppå, att denna möjlighet blir större hädanefter,
än hitintills.
I öfrigt vill jag erinra, att den K. propos:n föreslår
obetingadt upptagande af 2 millioner r:drs lån, utan afbidan
af någonting annat, än R. St:s beslut. Om således propos:n
antages, skulle vi kunna låna upp bela summan, utan
att vi ägde en enda hypotheksförening organiserad.
Frih. Rantzou, Joh. A 1 b.: Jag hade val icke tänkt
att yttra mig vid remissen af den ifrågavar. K. proposm;
men då discussion derom uppstått, torde jag icke böra dölja
äfven min tanka.
Att jag icke särdeles tror på de hjelpkällor för jordbruket,
sorn man förmenar sig framkalla genom lån, torde
vara bekant af de anföranden, jag i detta afseende afgifvit
vid sista riksdagen. Min öfvertygelse qvarstår i detta fäll
orubbad. Men äfven om jag, i motsats härtill, trodde på
den miraculösa förmågan af statslån, så betviflar jag ändock,
att Regeringens propos. är antaglig.
En värd talare, Hr Dalman, har i detta hänseende,
som mig tyckes, sett saken vida riktigare, än Hr Gunther.
Tror man väl, att något utländskt lån kan erhållas på de
vilkor, sista Ständer stadgade? Jag betviflar det; och om
det erhålles, hvar vill man i ett ögonblick skalla utlåningssäkerhet
— och hypotheksföreningar? Hvem skall vidkännas
räntan, innan de sednare komma till stånd, eller, om de ej
komma till stånd (hvilket sednare är det sannolikaste med
våra usla creditlagar), hvem skall betala räntan förde medel,
som ej blifva utlånade? Då länet ej kan erhållas från
utländningen utan mot rabatt af fullt 8 proc. på capitalet,
skola hypotheksföreningarna nödgas älnöjas med en lika rabatt
vid länesummornas emottagande; och tror man väl,
att dessa lån icke på sådant sätt skulle kosta jordbruket 8
16 II. i5
Den 10 November.
proc. i still let för 6, och således förstöra det i stället för
att hjelpa? Mera penningar komma in i landet, det är sannt;
men då det sker genom lån, är det icke på en naturlig väg.
Den ökade produetionen, ordnade creditlagar äro det, sorn
skola bilda capitalerna, och i sådant fall är jag viss, att utJändningen,
utan behof af R. St:s och Regeringens mellankomst,
skall här placera sina penningar.
Den K. propos. strider dessutom (hvilket Hr Dalman
äfven anmärkt) emot R. St:s vid denna riksdag flera gånger
uttryckta åsigt, och det förefaller mig besynnerligt, att Regeringen
ej tröttnar vid att få sina propos:r afslagna,— någonting
som jag hoppas, åtminstone hvadden förevar, angår.
Hr Gunther: Jag vill ej ingå i undersökning af nyttan
eller skadligheten af hypotheksinrättningar; hvar och en
kan erhålla upplysning om deras nytta såväl af historien om
förhållandet i Sverige under åren ifrån 1734 1756, då
Banker? dref en sådan rörelse i stor scala, som ock af erfarenheten
i åtskilliga andra länder, der sådana inrättningar
nu fortgå, och jag anser derföre onödigt att derom strida
med Frih. Rantzou. 1 afseende på reglerandet af hypotheksinrattningarnas
rörelse hyser jag det förtroende till den
Statsmagt, åt hvilken jag önskar att regleringen må öfverlemnas,
att ändamålet skall vinnas, så att, om t. ex. låntagarne
erlägga 6 proc., deraf beräknas 4 som ränta och 2
proc. till betäckande af omkostnader och till amortissement,
och ehvad belopp omkostnaderna utgöra, hvarom här så
mycket ordas, de skola kunna betäckas af dertill anslagna
proc., och låntagarne ej betala ränta på annan summa, än
de i nominalbelopp erhålla. Större kunna ej omkostnaderna
blifva, än att i alla fall proc. kan användas till amortissement.
Om Svenska nationen vore van att i rörelsen använda
räntebärande creditpapper eller obligationer, skulle
ej mycket contanta penningar behöfvas för hypotheksföreningarnas
rörelse; men såsom förhållandet nu är, kunde de
ej bildas och fortgå, utan att få Regeringens eller statens
bistånd till anskaffande af contanta penningar, hvilka dock
efter hand blifva umbärliga. Jag anhåller, att äfven detta
må åtfölja.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag anhåller att äfven få
yttra några ord, hvarvid jag återkallar i minnet, hvad jag
i början af riksdagen yttrade, att jag nemi. anser hypotheksföreningar
nyttiga för befrämjande af gynnande resultater,
som den enskilde ej kan åstadkomma. Jag anser sådana inrättningar,
väl grundade, såsom förträffliga medel att framlocka
capitaler och välgörande genom den successiva amorteringen,
som ger tillfälle till besparingar. Men då jag af
främmande länders erfarenhet sett nyttan af dessa inrättningar,
har jag ej heller förbisett de vådor, som deraf kunna
uppkomma. Om de missbrukas och användas i förtid, blifva
1
Den 10 November.
de deremot de mest förderfliga medel, och derföre önskar
jag, att vi ej måtte åsidosätta de medel, som i den K. propos.
innehållas för framkallandet af desamma. Vi äro här
för mycket obekanta med dessa inrättningar, och utländningen
är för litet kunnig om våra institutioner för att låna
oss sin credit, hvarföre jag finner det klart, att dessa inrättningar
ej utan statens bistånd kunna uppstå. Men då
jag önskar att se sådana inrättningar uppstå, vill jag dervid
fästa det vilkor, att de blifva så solida inrättade, att ej
någon risk uppstår för återbetalningen af de upplånade medlen
eller för missbruk. Jag önskar derföre, att Ulsk. måtte
få sig ålagdt utarbeta sådana reglementen för inrättningarna,
som blifva vilkorliga. Jag bekänner, att af de i:n&
reglementen, jag sett, bar jag funnit det ena, nemi. det
för Westgötbska hypoteksföreningen, alldeles odugligt. Efter
den princip, der finnes uttalad, skulle jag till den ej
vilja låna en skilling. Den Skånska är bättre; men obekantskapen
med ämnet visar, att äfven den tarfvar betydliga
förbättringar i plan och redaction. I detta afseende
vill jag blott nämna den gemensamma ansvarigheten, som är
ganska obestämd, och, hvad som äfven ar farligt för dylika
inrättningar, att lånen upptagas på kortare tid. Detta sednare
är just rätta sättet att vid minsta krisis hafva bankrutten
färdig. Om deremot säkra inrättningar kunna uppstå,
kan jag ej annat än med min röst bidraga till låns upptagande
för detta ändamål, och i sådant afseende är jag af
olika tanka med den siste talaren, att man dervid ej bör
fästa några onödiga vilkor. Man bör nemi. ej stadga sådana
onödiga hand, att man hindrade Riksg.cont. att upptaga
lån på fördelaktiga vilkor. Ehuru jag tror, att man nu
kunde få lån till fulla nominalbeloppet för 4 proc., men
detta likväl ej är säkert, och det alltid blir förmånligt för
jordbrukaren att få lån för 5 proc., kan jag ej godkänna,
att man afsäger sig denna förmån derföre, att man ej kan
vinna en ännu större fördel. Jag önskar derföre, att man
för upplåningen fäster som det första vilkoret, att ingen
förlust deraf uppkommer, och för det andra, att, om ett
anbud göres till 96 proc., man då må äga rättighet afsluta
detsamma, om man finner sin fördel dervid. Jag vill anföra,
hvad som inträffade efter sista riksdagen. Då jag väckte
motion, att Banken måtte upptaga ett lån på 2 millioner
1 silfver för att utlåna åt fastighetsägare, hade jag, som vistats
utrikes, uppgjort förslag derom utan annat band, än
att det skulle ske utan förlust, och hade bestämd visshet af
2 bankiershus i Norra Tyskland, att de ville afsluta ett sådant
lån. Detta vann ej bifall. Frågan uppskjöts och man
lemnade åt Riksg.cont. att verkställa upplåningen. Det drog
ut på tiden till Febr. månad, och man fixerade 92 såsom
minimum för 4 proc., och sedan alla onödiga band blifvit
färdiga, hann man så långt, att conjuncturerna försämrades
116
Deri io November.
neli nian fick anbud på 91 proc. Men detta kunde åter
icke antagas, och allt gick 0111 intet.
Jag anhåller, att detta yttrande äfven må få till Utsk.
medfölja,
Hr Dalman: Jag anhåller att få instämma med Hr Rosenblad
i så måtto, att om Utsk., i strid mot dess förut uttalade
åsigt, skulle finna för godt tillstyrka det ifrågavar.
Janet, Utsk. jemväl matté utarbeta och R. St. fastställa förslag
till reglemente för de hypotheksföreningar, som skulle
få begagna statens credit; hvartill jag fogar det tillägg, att
pågot lån ej må upptagas, förrän sådana hypotheksföreningar
blifvit grundade, och ej till högre belopp, än hvartill
de anmäla sig behöfva af låncreditiv sig begagna.
Hr Gunther vill jag lemna det svar, att den K. proposjn
förutsätter en årlig capitalafbetalning af 2 proc. Om
nu, såsom Hr Gunther förmenar, alla omkostnader skulle
drabba dessa 2 proc., torde ingenting återstå till amortissement;
och hvad hade man då vunnit? Jo, statslån,
och detta var förmodligen, hvad man egentligen ville vinna.
Hr Silfverhjelm, Carl Adam: Äfven jag är försatt
i nödvändighet att motsätta mig den K. propos:n, emedan
jag anser den overkställbar. Man lärer svårligen få lån till
4 proo. Hvarje handelshus, som har credit utomlands, kosta
capitalen 5, 6 till 8 proc., och det lärer då ej vara
tänkbart att få ouppsägbara lån för 4 proc. Det torde således
först vara nödigt höra sig om, huruvida sådana lån
kunna erhållas. För öfrigt tror jag, att statslån äro helt
och hållet emot Nationens opinion. Jag var sjelf närvarande
vid sammankomsten i Wenersborg under öfverläggningarna,
rörtde hypoteksföreningen i Elfsborgs och Skaraborgs
län, dessa mest skuldsatta provinser, och der var opinionen
mot statslån så bestämd, att en stor del af der församlade
personer förklarade, att om ej ändamålet kunde vinnas utan
statslån, voro de färdiga undanbedja sig allt understöd, på
det man ej skulle öppna vägen för principen af statslån och
gifva Ständerna tillfälle att begagna detta medel för administrationen,
oell ej deraf nya beskattningar måtte uppkomma.
Hr Gunther: Jag anhåller blott få tillägga i anleda,
af Hr Rosenblads yttrande, deruti Hr Dalman har instämt,
att ehuru jag lika med dem önskar, att sådana grunder fastställas
för lånets upptagande, att staten derpå ej skall kunna
förlora ett öre, kan jag likväl ej instämma i Hr Rosenblads
förslag, att Utsk. må uppgöra reglemente för liypotheksföreningarna,
ty det anser jag vara rätta sättet att förfela
hela ändamålet, då vi hafva tillräcklig erfarenhet om såväl
Utskms som R. St:s oförmåga i denna del, isynnerhet sedan
riksdagen så långt framskridit. Dessutom får jag derom vidare
yttra mig i den motion , jag tillkännagifva mig ämna
framställa. Äfven detta anhåller jag må få medfölja.
Den 10 November.
117
Remitterades till StatsUtsk. i sammanhang med den i
sista plenum beslutade remissen af K. M:s nåd. skrifvelse
ang:de upptagande af ett lån till befrämjande af hypotfaeksföreningar.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskrs d. 6 dennes
e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 3oo, i anledn. af erhållen
återremiss å memor. N:o 282 i frågan om slutligt bestämmande
af aflöningeti till RiksStms och Utskms cancellier,
blef memor. N:o 282 bifallet med de förändringar och tillägg,
hvilka i utlåt. N:o 3oo blifvit föreslagna.
Företogs till pröfning Stats- och Oecon.Utsk:ns d. 6 dennes
e. m. på bordet lagda betänk. N:o 34 i anledn. af väckta
frågor om folkskolors inrättande.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Det är med ledsnad,
som jag finnér, att Utsk:n med så myckén karghet utminuterat
upplysningen för menige man genom de folkskolor,
de tillstyrkt. Utsk:n säga: ”1 ett land, sådant som Sverige,
”hvarest jordbrukaren, bergsmannen och handtverkaren hofsva
en närmare andel i statens offentliga värf, der få de
”till allm. folkundervisningen utöfver religionen hörande
”ämnen en större vigt genom sjelfva samhällsförfattningen,
”hvadan det ock för den, som skall deltaga i lagstiftning,
”lagskipning och beskattning, är ovedersägligen behöfligt att
”kunna räkna och skrifva, samt att någorlunda vara
”bekant med Fäderneslandets och Brödrafolkets
”läge och alster, historia och samhällsförfattning.
” Jag anser det ej blott derföre, att allmogen deltager
i Representationen, såsom ganska nyttigt, att
den äger dessa insigter, utan just i egenskap af jordbrukare,
bergsman och handtverkare är den deraf i
behof. Men den kunskap, Utsk:n velat medgifva, är alltför
inskränkt. Att kunna skrifva och räkna är så nödvändigt,
att man knappt kan förstå, huru det någonsin kunnat
umbäras. Ordet läge är ganska obestämdt. Jag förmodar,
att dermed måtte menas geographi, ty jag hoppas, att
man väl vill tillåta allmogen i detta afseende veta någonting
mer om Fosterlandet och Brödrariket, än blott att t.
ex. Sverige ligger vid Östersjön och Kattegatt, samt Norrige
vid Nordsjön. Samma förhållande är med ordet alster.
Kunskapen derom kan vara inskränkt och vidsträckt, som
man behagar. Historien i sammandrag är äfvenledes
ganska angelägen. Allt, hvad Utsk:n föreslagit, är sålunda
högst angeläget. Men Utsk:n hafva förbisett åtskilliga ganska
vigtiga kunskapsdelar. Deribland vill jag i främsta rummet
upptaga den att rätt skrifva sitt modersmål. Jag tror, alt
det just är särdeles nödvändigt j Sverige, der menige man
deltar i Representationen, att kunna med säkerhet och er
-
nS
Den 10 November.
forderlig tydlighet lägga sina tankar på papper. Med ett
ord: i folkskolorna bör undervisning gifvas i grunderna för
grammatiken. Dessutom tror jag, att det äfven i religiöst
afseende vore nyttigt, att der någon kunskap bibringades
om himlakropparna, för att gifva ett slags ide' om Skaparens
gränslösa storhet och i allmänhet genom själens odling
förskaffa tillgång på öfversinliga njutningar oell derigenom
afvända hågen från de djuriska. Men ännu en annan
kunskapsgren är för folkskolan högst angelägen, nemi.
mechaniken. Det vore önskligt, att gossen tidigt finge
lära känna, huru t. ex. viggen och häfstången verka, äfvensom
de mer sammansatta redskap, med hvilka han skall
förvärfva sitt uppehälle. Jag har med grämelse sett äfven
i hufvudstaden, huruledes man alls icke förstår begagna
mechaniken , t. ex. i körslor och transport eller vid i- och.
urlastning af varor i packhuset, utan allt måste ske med
handkraft. Derföre är det af yttersta vigt, att i folkskolorna
spridas begrepp om en lära, som otvifvelaktig! är af den
allmännaste och nyttigaste användbarhet i alla lifvets förhållanden.
För öfrigt lägga Utsk:n för mycken vigt vid
religionsundervisningens bibringande i folkskolorna. Jag värderar
religionen så mycket som någon annan, och anser den
för det högsta, men just derföre icke för det första, sorn bör
läras. Om man börjar att i barnets minne vilja inplugga
dogmatik, skall detta ej blifva annat än papegoj-pladder; men
ju mera kunskap man kunnat bibringa lärjungen om Skapelsens
herrlighet, desto högre begrepp får han äfven om
det Högsta Väsendet. Emedan folkskolans begagnande icke
lärer kunna påräknas längre än till gossens i2:te år, yrkar
jag altså, att religionsundervisningen derstädes må inskränkas
kanhända endast till bibliska historien. Derefter synes
den egentliga religionsundervisningen böra börjas, och kunna
0111 besörjas såsom hittills. Jag tillstyrker derföre, att i irsta
punkten måtte tilläggas en uppgift på de kunskapsgfenar,
som böra blifva föremål för folkskolan. Men i 3:dje punkten
lier jag få anmärka ett språkfel, som kan tjena till bevis
på nödvändigheten att lära rätt skrifva modersmålet.
Der står: "att besörjandet af sådana undervisningsanstalter
”ovilkorligen bör tillkomma communerna, såsom ett både
■”christiigt och medborgerligt åliggande, hvarifrån ingen
"må undandraga sig att bidraga’’ Att bidraga ifrån
något kan jag ej sammanbinda till en tanka. Det borde
förmodligen heta: hvartill ingen må undandraga sig att
bidraga.
Hr Stuart, Carl Gust.: Inom BondeSt. har vid denna
riksdag röjt sig en värma för det nu förevar, ämnet,
hvilken jag anser såsom ett bland de få vackra pbenomener,
som denna riksdags historia har att uppvisa. Jag hade hoppats
och förmodat, att den inom bemälda RiksSt. allmänt
Den io November.
"9
yttrade önslcan om vidtagandet af nödiga åtgärder för dea
allm. undervisningens förbättrande skulle ledt till mera verksamma
resultater, än dem Utskrns härom afgifna betänk, ger
anledning att förvänta. Jag gillar den afUtskm pag. 7 yttrade
sats, ”att det är statens pligt att såsom en vigtig na”tionalangelägenhet
yrka och bevaka det uppväxande släg”tets
sak och med vaksam omsorg tillse, det ändamålsenliga
”undervisningsanstalter för inhemtande af en sådan kunskap
”inrättas på alla de ställen, der detta behöfves och ännu ej
”skett;” men jag tror ej, att det åsyftade målet vinnes, eller
att man ens i någon synnerlig mån nalkas detsamma genom
bifall till Utsktns förslag. Jag tror tvärtom, att man skall
komma detta mål närmare, örn man helt enkelt öfverlemnar
tili K. M. att vidtaga erforderliga åtgärder uti ifrågavar.
hänseende. Jag är öfvertygad, att Regeringen med det
nit, som Styrelsen vid åtskilliga tillfällen ådagalagt för den
allm. undervisningen, ej skall underlåta att i detta fall motsvara
Representationens önskningar, så framt de varda öppet
framställda. Jag skulle derföre vilja föreslå, att R. St.,
jemte anmälan af sina åsigter rörtde detta vigtiga ämne,
måtte tillika hos K. M. anhålla, att K. M. på allt sätt täcktes
söka befrämja folkskolornas uppkomst och ändamålsenliga
utveckling, samt dervid jemväl bestämdt yttra sig i afseende
å den nu vackta frågan om användande af kyrkornas
härtill disponibla egendom och huruvida det vore lämpligt
eller icke att till detta behof anslå inkomsterna för lediga
kyrkoherde- och comministersbestallningar. Likaledes
skulle jag anse Ständerna böra i und. anhålla, att en ändamålsenlig
plan för allm. folkskolors inrättande måtte varda
utarbetad och offentliggjord, på det att dessa skolor
i allmänhet måtte åstadkomma den fördelaktiga verkan på
de fattigare folkclassernas sedlighet och bildning, sorn med
dem åsyftas. Erfarenheten har nemi. ådagalagt, att på några
ställen sådana läroanstalter på försök blifvit inrättade,
hvilka ingalunda ledt till det syftemål, som legat till grund
för desammas anläggande. Utsktn upplysa, att i Skaraborgs
län ett ej obetydligt antal folkskolor redan blifvit inrättade,
hvilka uppstått oberoende af allmänna anslag, dels genom
H. M. Konungens och enskilda personers dertill lemnade
bidrag, dels af kyrkors behållna tionde och genom beviljandet
af tjensteårsberakning för lärarne. Hvad de tvenne sista
medlen till sådana skolors uppkomst beträffar, önskade
jag, att R. St. framställde sina åsigter om lämpligheten deraf.
För öfrigt vill jag särskildt begagna detta tillfälle att
reservera mig mot det af R. o. Ad. i min frånvaro fattade
beslut, till följd hvaraf frågan om domprosts- och biskopsembetenas
indragning förfallit. I händelse R. o. Ad. hade
funnit godt bifalla Oecon.Utskts tillstyrkande i detta afseende,
hade på detta sätt icke obetydliga tillgångar för ifra—
gavar. föremål kunnat beredas. Jag hade dessutom hop
-
120
Den 10 November.
pats, att genom den vid denna riksdag ökade beskattningen
å brännvinsbränningen erforderliga medel sk' lie erhållits för
folkskolors inrättande; men denna upphöjning är numera
tillintetgjord, sedan äfven sistberörde tillgång blifvit påräknad
och anvisad för andra ändamål. Jag inser således visserligen,
att staten för närvar, ej äger några användbara tillgångar
för att, enligt min innerliga önskan, kunna bestrida
de utgifter, som för tiilvägabringandet af allin, underningsanstalter
på landsbygden erfordras; men jag hoppas, att äfven
under närvar, förhållanden vi måtte kunna taga några
steg, som leda derhän, att vi i en lyckligare framtid må
kunna beträda den bana, hvarpå vi komma i tillfälle att
bereda våra mindre väl lottade landsmän fördelen af en allmännare
bildning. På grund af hvad jag nu haft äran anföra
anhåller jag om propos. på återremiss af Stats- och
Oecon.Utsktns betänk., rörtde detta ämne.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag vill ej motsätta mig
återremiss af detta betänk., emedan* jag lifligt önskar, att
Utskm måtte komma i tillfälle att afgifva något positivare
förslag till bildande af folkskolor; men jag måste uppriktigt
tillstå, att jag ej äger hopp om ett lyckligt resultat i detta
fall. Det Stånd, på hvilket hufvudfrågan egentligen hvilar,
har äfven varit förnämsta driffjädern till bctänk:s uppsättning
i den form, det nu har, och jag tror ej, att man från
detta håll kan hoppas några uppoffringar till ernående af
det åsyftade ändamålet. För min enskilda del skulle jag anse
mindre lämpligt att bifalla innehållandet af några vissa års
inkomster af prestlägenheter till befrämjande af folkskolors
inrättande. Så länge PresteSf. mera utgör en politisk än
religiös institution, och på presterskapet beror besörjandet
af hela socknens ceconomiska ställning, finner jag det betänkligt
att beröfva socknen sin ordinarie pastor. Jag skulle
då tro det vara bättre att taga vissa procent af alla prestlägenheter,
och att denna utväg till medels ernående för ett
ändamål, ingalunda främmande för Kyrkan, således af henne
kunde välvilligt omfattas; men jag vill ej heller tillstyrka,
att man vidtager ett förslag till minskning i PresteStls privilegier,
emedan jag tror, att alla förslag i afseende på vidtagande
af någon inskränkning i detta Stånds rättigheter,
och om man retar det till motstånd, skola motverka uppnåendet
af det mål, dit man vill sträfva. Jag skulle ej anse
olämpligt att från PresteSt. borttaga omsorgen om folkskolors
organisation eller att uteslutande leda folkbildningen,
emedan jag skulle tro, att Kyrkan, sannt religiöst betraktad,
bör vara skild från allt administrationsbestyr. Men detta
på protestantismens utveckling beroende tillstånd har ej
ännu någon tillämplighet hos oss; ännu har Kyrkan ett sådant
öfvervälde, och då får man ej motverka Kyrkans för
-
Den io November.
121
delar. Kunde man t. ex. genom ett väl ordnadt'fondsystem
skapa tillgångar för dessa skolors inrättande, vore jag ingalunda
deremot; men här uppstår äfven en annan brist, den
nemi. af skickliga lärare. Jag tror, att man går för fort,
om man ej först tillser, att lararne sjelfva få en meia vårdad
bildning, och derföre önskade jag allraförst, att de
allm. läroverk, som finnas, blefve bättre organiserade.
Efter min öfvertygelse har jag ej hopp att konima
längre till målet, än Utskm, ehuru i högst vaga uttryck,
såsom en from önskan framställt.
Hr Cederschjöld: Den mening, som jag hört yttras,
att medel borde tagas från presterskapet till bildande af
folkskolor, kan jag ej biträda. Det vore ©rättvist att taga
de erforderliga medlen från en särskild dass medborgare;
alla böra dertill bidraga. Ehuru jag alltid varit emot upptagande
af statslån, bekänner jag mig för detta ändamål vara
dertill beredvillig; och jag tror i sanning cj, att något
statslån burit ymnigare (fukter, än detta skulle göra. Hvad
svårigheten att få skickliga lärare beträffar, troi- jag, att den
till väsendtlig del skulle höfvas, om det förslag antoges, sora
jag förut uppgifvit, att nemi. i folkskolorna lärjungarna sysselsattes
med egentligen vetenskapliga ämnen endast under
nio månader, och sedermera under de tre återstående af
året, eller Oct., Nov. och Dee., med slöjder och handarbeten,
så att fattiga studenter kunde finna sin fördel vid att
undervisa i dessa skolor, för att samla medel att sedan under
de tre nämnde månaderna fortsätta sina egna studier
vid academien och der taga sina examina. Häraf skulle
icke blott skolorna och universiteten hafva ömsesidig fördel,
utan hela nationen röna de mest välgörande verkningar af
sjelfva detta samband. Jag fruktar visserligen, att vid denna
riksdag ej mytket är att hoppas härutinnan; men jag
önskar åtminstone, att den skrifvelse i ämnet, hvarmed Ständerna
skola ingå till K. M., ej måtte innehålla några skadliga
inskränkningar, utan att K. M. i detta afseende måtte
äga fria händer.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag är af den tanke,
som Gr. Horn yttrat, att vi svårligen lära komma närmare
det mål, som sökes, ari på sätt Utskm föreslagit, och
alt en återrémiss endast skall lända lili en onödig tidsutdrägt;
men om R. o. Ad. likväl skulle bevilja.en äterremiss
af detta belånk., anhåller jag få göra några anmärkningar.
Med Gr. Horn instämmer jag deri, alt den första åtgärden
bör vara bildandet af skickliga lärare; men R. St. hafva
afslagit den billiga begäran, som till detta ändamål gjordes
af Frih. Hermelin, om beviljandet af 2000 r:dr till normalskolan.
I det prot., som åtföljde K. M:s nåd. propos. om
statsverkets tillstånd och behof, har jag sökt utreda, att 01a
iG H. iG
Den i» N o y a m b e r.
2000 vidrs understöd beviljades denna läroanstalt, skulle dermed
16 lärare om året kunnat bildas, dels af prester, dels
af andra personer, som der emottagas och nu få fria rum,
men då jemväl kunnat få fritt underhåll. Nu hafva tre
Stånd afslagit denna ringa summa, och det är förbi med
detta understöd. Det återstår blott att minska skadan deraf
genom lemnadt tillfälle till läseböckers utgifvande. Dertill
har K. M. begärt i5oo r:dr. Borgare- och BondeSt. hafva
afslagit samt R. o. Ad. och PresteSt. bifallit detta belopp.
Man får nu se, om förstärkta StatsUtsk. i detta fall blifver
lika njuggt som vanligt. Yid normalskolan är äfven tillfälle
att inhemta undervisning i slöjder genom hennes samband
med Prins Carls inrättning, hvarigenom dessa förenade anstalter
äro desto mera tjenliga för deras ändamål; men, som
sagdt är, man vet ej, om några medel kunna fås. Jag tror
derföre diet vara bäst, att R. o. Ad. bifölle betänk. Skolor
måste nu tillsvidare upprättas med lärare på försök, oaktadt
jag befarar, att hågen för dylika företag ofta förkolnar genom
deras misslyckande. Skulle återremiss beviljas, ber jag
att få fästa uppmärksamheten på den felaktiga redactionen
i itsta punkten. Jag hemställer, om ej den bör utgå eller
omskrifvas. Nu heter det: ”att R. St. böra uttrycka deras
”öfvertygelse om behofvet af folkskolor, der de behöfvas.”
Jag tror, att det är öfverflödigt och olämpligt att yttra sin
öfvertygelse om axiomer.
Hr Hjärne, Harald: Jag har öfvervarit få öfverläggningar
inom Utsk:n med den tillfredsställelse som vid den
om detta betänk., och jag erkänner öppet, att jag med
min röst bidragit till det beslut, som inom de förenade
Utsk:n blifvit fattad t. Här hafva några anmärkningar blifvit
gjorda mot betänk., som jag ej finner leda till ändringar
af detsamma; men i alla fall vill jag ej bestrida återremiss,
öfverlygad, att allt, hvad i ett så vigtigt ämne yttras, skall
leda till upplysningar derutinnan. Oväntadt var det dock
för mig, som trott, att Utsk:n med största noggrannhet behandlat
detta ämne, att höra Hr Cederschjöld yttra, det
TJtsk:n med ”karghet utminuterat upplysningen åt nationen.
” Sådan har åtminstone ej min afsigt varit. Gillar
man Utsk:ns premisser, kan man ej consequent komma till
någon annan conclusion. Hr Cederschjöld har anmärkt mot
den punkt, som omtalar, huru folkskolorna böra vara inrättade,
att Utsk:n bort angifva alla ämnen, som der borde
läras. Om detta kan blifva föremål för ett beslut, har Hr
Cederschjöld rätt; men jag tror, att man mera bör se till
andan af premisserna, och då skall man finna, att Utsk:n
ej velat göra undervisningen så inskränkt, som Hr Cederschjöld
trott. Utsk:n säga: ”Härtill kommer ett annat skäl,
som talar för skolornas nödvändighet, det nemi., att derigenom
kunna inhemtas de allm. medborgerliga kunskaper,
Den 10 November.
som, näst religionen, för allmogen äro behöfliga.” Delta
är just, hvad Hr Cederschjöld omtalat. Såsom ytterligare
skäl för nödvändigheten af upplysnings spridande fortfara
Utskm: "I ett land, sådant som Sverige, hvarest jordbrukaren,
bergsmannen och handtverkaren hafva en närmare andel
i statens offentliga värf, der få de till alim. folkundervisningen
utöfver religionen hörande ämnen en större vigt
genom sjelfva samhällsförfattningen, hvadan” etc. Det synes
tydligen, alt TJtskrn anfört allt detta såsom ett ytterligare
skäl; men jag kan ej för min del finna, att CJtsk:ns
mening kan uttydas så, att de ämnen, som nämnas litet längre
ned i samma stycke, ensamt skulle vara de, som skulle
bibringas i folkskolorna, utan att man trott, att i början af
deras inrättande ej alla läroämnen behöfde bestämmas, och
då lära Utsk:n uppräknat åtminstone de väsendtligaste. Sedan
dessa skolor hunnit blifva mera utbildade, tror jag, att undervisningen
kan utsträckas till de ämnen, Hr Cederschjöld
omtalat, och någon annan har äfven Utsktns mening icke
kunnat vara. I öfrigt hafva Utsk:n gillat den åsigt, att staten
vore pligtig att anvisa, men communerna att bekosta
barnaundervisningen. Denna åsigt har af R. St. blifvit
uttryckt vid flera riksdagar, och jag påminner mig ej, att
någon synnerlig tvist inom Utsk:n härom uppstått. Bäst
torde emedlertid vara att öfverlemna ärendet åt Konungen;
ty vi veta alla, att från den sidan göres allt till upplysningens
spridande, och jag tror, att R. St. hafva gjort ganska
mycket af hvad på dem kan ankomma, då de, i deras framställning
till K. M., gifvit ämnet den vigt och lemnat deråt
den synnerliga uppmärksamhet, som o '*a betänk, utvisar.
Hr Dal man; Ståndet har visserligen genom afslag å
motionen om biskopsembetenas indragning stängt vägen för
sig att göra något af större vigt för folkskolorna; men jag
tror, att Ständerna ej böra alldeles förbise att göra åtminstone
något positivt i detta afsende, som bevisar, att Ständerna
med allvar betrakta denna magtpåliggande angelägenhet.
Jag hade derföre önskat, att man inom Utsk:n fästat
mera afseende å Anders Danielssons förslag att utfinna
medel till detta ändamål, och jag kan ej godkänna de skäl
häremot, som Utskrn anfört. Af de betänk, åtföljande reservationerna
upplyses, alt det blott varit på en röst, som
And. Danielsons förslag om användande af nådårsbesparingar
till folkskolor blifvit afstyrkt, och att detta skeft efter
en lång och släpande discussion om presterskapets privilegier;
men meningen är ej att indraga något af presterskapets
nådår till förfång för dess enkor och barn, utan blott alt
dessa tjenster skulle stå någon längre tid vaeanta. Utsk:ns
förklarande, att en sådan åtgärd mera skulle motverka än
befrämja ändamålet, kan jag ej godkänna. Jag tror tvärtom,
att man skulle kunna anföra lika många bevis för som
124
Den io November.
emot tillförordnade pastorers nitiska fullgörande af sina erabetsskyldigheter.
Om likväl Utsk:ns skäl tages för giltigt, skulle,
i consequens härmed, alldeles inga nådår finnas, ty om
de aro skadliga för religionsundervisningens befrämjande,
böra de alldeles afskalfas; men då tvenne nådår gifvas åt
presterskapet, kan man äfven gifva ett tredje åt folkundervisningen.
Vidare hafva Utsk:n afstyrkt And. Danielssons
förslag om öppnandet af subscription. De skäl, Utskln härför
anfört, kunna visserligen vid första påseendet synas giltiga;
men jag tror likväl ej, att det kan vara skadligt, om
Ständerna uttrycka dylika önskningar och fordra Regeringens
uppmaning till sina embetsman att befordra ett godt
ändamål. Jag anhåller, att detta yttrande må få åtfölja
den återremiss af detta betänk., som jag hoppas R. o. Ad.
beviljar.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag instämmer med Hr v.
Hartmansdorff deruti, att sedan alla utvägar blifvit afskurna
til' anskaffande af medel för lärares bildande för folkskolornas
behof, föga vinnes genom en återremiss af detta betänk.
; men skulle R. o. Ad. en sådan besluta, hvilket jag
icke yrjear, anhåller jag att till Utsk:n fa medsända några
anmärkningar i anledn. af hvad här blifvit taladt.
Man hör ofta sägas, att Svenska menigheten har företräde
framför andra landers i fråga om den s. k. allm. folkbildningen.
Jag tror så ock, men derjemte, att hufvudsakliga
orsaken härtill är den, att nian hos oss längre och allvarligare
hitintills fasthållit vid den gamla satsen, att första
reiigionsbildningen bör meddelas inora familjen, synnerligen
genom den directa moderliga omsorgen. Detta är
upphofvet lii 1 de helsosamma och välberäknade stadgariden:
ait presterskapet ej må utlemna lysningssedel till qvinna,
som saknar den kunskap, hvilken fordras att undervisa
barn i läsa och christendom; att den ej är vittnesgild,
som i brist af christendomskunskap ej kunnat framsläppas
till den heliga nattvardens begående; att allm. husförhör,
fordom läsernöten kallade, årligen böra hållas, vid hvilka
presterskapet bör förvissa sig om barnens årliga framsteg,
och att det aldre folket bibehållit redan vunnen kunskap i
christendoinen, samt att öfver allt detta anteckningar föra
och dem i hvars och ens läsebetyg infora. Genom sådana författningar
har, så länge de allvarligen efterlefvats, den följd
Uppkommit, att vår Svenska menighet allmänligen kunnat
läsa i bok och förstå hvad den last, redan på de tider, då
menigheten i de flesta andra länder icke ägt ens den ringaste
förmåga att läsa innantill.
Man tiar afven varit betänkt uppå att bereda tillfälle
till vinnande af mera utvidgade kunskaper inom de mfedborgareclasser,
hvilka enligt tidernas gällande åsigtcr deraf
ansetts vara i behof. Detta är upphofvet till de nu s. k.
Den 10 November.
io5
apologistskolorna samt tillämpningsskolor förvissa
näringsyrken, äfvensom till de s. k. lärdomsskolorna,
gymnasierna oell slutligen till universiteten, de 3:ne
sistnämnda hufvudsakligen afsedda till ämnens utbildande
för lärarekallet och statstjenstens särskilda grenar.
Nu har så inliäffat, att den första bildningen hemma i
husen småningom vårdslösats. Den fordna varma omsorgen
i delta fall har på de sednaste 3o å 4° åren betydligen förfallit,
isynnerhet inom städerna och vissa landsorter, föräldrarna
öfverlemna nu, mera än förr, barnens första bildning
i lejda händer, antingen till ambulatoriska lärare, som
gå ur hus och i hus i städerna eller uppehålla sig någr
veckor än i en by än i en annan, dit barnen samlas, elle
ock sända de dem till de s. k. pädagogierna i städerna, eller
lill sockenskolorna på landet, der sådana finnas, för aAt
der inhemta den första undervisningen, som egentligen bfcrde
meddelas dem af mor eller äldre syskon, på s - t*,, /som
ännu tillgår i flera landsorter, der gamla goda jbi/iik bibehållit
sig i deras gamla kraft, der gallande gamli&rfattningar
ännu af presterskapet upprätthållas och der älkbildningen
vanligen är jemnare och pålitliga än i decter, der
många skolor finnas.
Tidigare och allmänligare inträffade detta , fsteg från
den bättre gamla ordningen inom städerna, vier de -s. k.
pädagogierna först bildades. Städernas efterdöme inverkade
småningom på landsbygden, och nu kallas dersa undervisningsanstalter
folkskolor. Jemte det nya namnet, genom
hvilket man äfven velat uttrycka en ny tanka, haren tvist
uppkommit, bestående deri, att somliga vilja, alt folkskolan
icke skall upptaga andra undervisningsämnen än dem, som
efter gamla seden tillhöra föraldraomsorgen hemma i husen;
andra, att folkskolan, utom denna del af undervisningen, äfven
skall omfatta större eller mindre del af de ämnen, som
nu förekomma i de s. k. apologistskolorna och särskilda näringsskolorna;
andra åter, att blott dessa sistnämnda delar
böra i folkskolorna upptagas, men den första undervisningen
i läsa tillika med religionsundervisningen, såsom hittills,
förblifva föremål för hemundervisning och de vanliga
husförhören.
Det torde icke vara så lätt, som mången tror, att utfinna
en form för folkskolan, öfverallt lämplig i ett land,
sådant som vårt, med så olika ortförhållanden och icke alltid
förkastliga gamla bruk och vanor. 11 ät tas t torde derföre
vara att alldeles afstå från ett sådant bemödande och i
stället tillse, om det icke kunde låta sig göra att utfinna
några ledande allmänna grundsatser för folkskolans fria organiska
utveckling efter hand, utan våldsamt störande af de
olika förhållandenas fordringar på undseende. Jag föreställer
mig följande såsom dertill ledande:
r:o Alla omkostnader för folkskolorna böra bestridas af
126
Den io No yern b er.
irivånarne i de orter, för hvilkas gagn de äro inrättade;
men tillfällen till lärares bildande för folkskolorna bör af
staten och på statens bekostnad beredas.
2:0 Den gamla goda grundsatsen, att barnen böra hemma
lära sig läsa i bok samt erhålla första undervisningen i
salighetsläran, bör icke afskalfas, utan fastmera upplifvas
samt utgöra ett vigtig»t föremål för presterskapets omsorg
och uppmuntrande åtgärder.
3:o Husförhören böra bibehållas och allvarligen handhafvas
efter gammal ordning, såväl der folkskolor finnas,
sorn der de icke finnas. De äro ämnade till controll deröf,
att hvad lärdt är äfven bibehålles.
4:o Folkskolor böra inrättas i alla städer utan undan»,
samt i alla socknar på landet i mån af behof och tillgår,
samt folket dertill uppmuntras och manas af preslerpet
och allm. myndigheterna.
":o Folkskolorna böra icke vara lika till omfattning.
De må kun na bestå af 1, 2 eller flera classer, och dessas
antal fritjl
gar. I fu 'ta classen böra de ämnen läras, hvilka enligt
a:dra pui ten egentligen ansetts tillhöra hemundervisningen,
emes n församlingarna dels äro pligtiga att sörja för
fader- ocl moderlösa barns första bildning, dels att bereda
tillfälle till sådana barns undervisning i dessa stycken, hvilkas
föräldrar icke kunna densamma bestrida. Derjemte bör
folkskolans usta dass omfatta de ämnen, som utöfver dessa
nyssnämnda stycken lämpligen kunna anses öfverensstämmande
med hvarje tids förhållanden och fordringar. I närvarande
tid synas de böra vara: a) skrifva stil och svenska
efter dictering; b) räkna quatuor species och enkel regula
de tri; c) fäderneslandets historia och geographi efter en ändamålsenligt
författad läsebok. Läroämnena i folkskolans
andra dass böra motsvara dem, som i hvarje tid öro bestämda
att tillhöra apologistskolans första dass o. s. v., i
fall folkskolan har flera än 2:ne classer.
6:0 A de orter, der 2:ne eller flera mindre skolor redan
finnas, böra dessa sammanföras till en fullständigare
med 2tne eller 3:ne classer. Fördelarna häraf äro: att eftersyn
blifver lättare; att mera alltid uträttas med förenad, än
med delad kraft; att mer och mindre för sig komna barn läsa
tillsammans, hvarigenom tillgång på bättre monitorer och
lifligare täflan väckes; att de förmögnares barn åtminstone
någon tid erhålla gemensam uppfostran med de fattigas,
hvilket icke allenast förmånligt inverkar på barnen inbördes,
utan äfven på skolans tillgångar och eftersyn; att de
förmögnares barn, hvilka genomgå alla classerna, vanligen
blifva ledare för de öfriga i egenskap af monitorer, såvida
de med bättre kunskaper förena sedlighet, hvarigenom den
känsla hos barnen tidigt väckes och underhålles, att den
förmögnare bör hjelpa den fattigare, att den, som mera
Den io November.
I27
vet, bör meddela sin bättre kunskap till den, som vet mindre,
och att vett och sedlighet i förening naturligen
leda till företräden och förmanskap i lifvet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg de vid Stats- och Oecon.Utsk:ns betänk. N:o 34 gjorda
anmärkningar hindra dess antagande samt betänk, således
böra återremitteras.
Ropades ja och nej.
H. Ex. framställde propos. till bifall å betänk. N:o 34-
Ropades äfven ja och nej.
Frih. Cederström, Jac.: Jag förmodar, att Hr Cederschjölds
anmärka, mot redactionen af betänk, är tillräcklig
anledning att bevilja återremiss af detsamma. Jag skulle
förmoda, att R. o. Ad. vill, att den skrifvelse, hvarmed
Ständerna till K. M. ingå, innehåller Svensk mening. I sådant
fall mäste betänk, återremitteras, ty Exped.Utsk., som
skall uppsätta skrifvelsen efter betänk., om det bifalles, sådant
det nu är, äger ej rätt att i beslutet göra någon ändring.
Hr Hjärne: Jag tror ej, att det omtalade redactionsfelet
ensamt bör föranleda till återremiss af betänk.; men
jag frånträder min begäran om bifall å detsamma och instämmer
i anhållan om återremiss, på det Hr Lefrens sakrika
yttrande må komma till Utsk:ns kunskap.
Hr Dalman: Jag ber att , få fästa uppmärksamheten
derpå, att alla ledamöterna af BondeSt. reserverat sig emot
Utsk:ns afgifna betänk.; och då detta mål allmännast rörer
BondeSt:s ratt, vore det högst obilligt att vägra återremiss.
Stats- o. Oecou.Utskms betänk. N:o 34 återremitterades.
Frih. Klingspor, Maur.: Då jag ej var närvar, vid
remissen af K. M:s propos., rör:de upptagande af ett lån
till understöd åt sig bildande hypotheksföreningar, anhåller
jag nu få uppläsa några anmärkningar i afseende på densamma.
Frih. Klingspor uppläste derefter följande:
R. St. hafva i underd. skrifvelse af d. 18 Aug. gifvit
tillkänna, att de funnit sitt vid sisth riksdag fattade beslut
om ett Iåns upptagande af 2,000,000 r:dr specie böra förfalla.
K. M. gillar ej de skäl, med stöd hvaraf R. St. frångått sitt
förra beslut, och finnér dessutom en ny orsak att föreslå
ett dylikt Iåns upptagande uti de vid innevar. riksdag
föreslagna hypotheksföreningar samt åtskilliga jordägares i
Skåne och Elfsborgs län underd. anhållan om medverkan
och understöd å statens sida för dessa inrättningar. Ingen
kan visserligen undgå att i denna nåd. propos. igenkänna K.
Den io November.
M:s välvilja för de skuldsatta; men frågan är, om deras interessen
eller hvpotheksföreningars i allmänhet äro nog dyrbara
för att förmå Nalionen att beträda den vådliga statsskuldsbanan.
Denna fråga fordrar en mogen öfverläggning,
och jag anser mig, såsom representant, skyldig att öppet
gifva mina tvifvelsmål tillkänna om nyttan af det nu föreslagna
lånet.
Länge var den satsen allmänt antagen, att ett land var
rikt derföre, att det hade mycket penningar; man ville icke
föi’stä, att ett land, som är rikt, alltid har mycket sådana.
Man trodde således, att första frågan var att skaffa
sig mycket penningar, då deremot första frågan är att blifva
rik. England och Frankrike äro icke rika derföre, alt
de hafva mycket penningar, utan derföre, att de producera
mycket. Spaniens aftagande välmåga- daterar sig frän
den tidpunkt, då Nya Veridens rikedomar strömmade dit. I
sednare tider har detta land ständigt'gjort nya lån, och man
känner icke, att productionen stigit härigenom; hvad man
vet är, att Spanien, dignande under bördan af sin statsskuld,
förr eller senare svårligen kan undgå en bankrutt,
hvartill redan en högst betydlig partiel början är gjord.
England och Frankrike hafva blifvit rika genom sin industri,
icke genom sin statsskuld; ty dessa länder producerade
mycket, redan innan de beträdde denna bana. Tvånget
att betala ständigt stegrade skatter, hvilka erfordrats för
att betäcka räntorna å den progressivt växande statsskulden,
hafva ytterligare utvecklat och framtvingat industrien, som
dessutom stigit af många andra orsaker,, fullkomligt oberoende
af statskulden.
England är rikt derföre, att nationen är arbetsam, activ
och hushållsaktig. Engelsmännen förena klokhet med
djerfhet; de hafva förstått att minska productionskostnaderna
af deras fabrikater till det minsta möjliga. Den inre
styrelsen är god; den beskyddar, men lägger sig icke uti de
enskildas angelägenheter. Med ett ord, England florerar derföre,
att orsakerna till dess välmåga äro större, än orsakerna
till dess obestånd. Att statsskulden inverkar tungt och
förderfligt på massan af nationen, under det den föranledt
uppkomsten af en mängd scandalösa fortuner, är obestridligt.
Uti Edinburg lieview har jag sett en calcul uppgjord
(som jag tror af statsoeconomen Mac’ Culloch) öfver
den förlust, nationen gjort derigenom, att den bestridt sista
continentalkrigets omkostnader genom lån, i stället att
bestrida dem genom förökade skatter. ”1793 uppgingo Englands
budgetutgifter till 28,000,000 pund sterb; de särskilda
”utgifterna i och för kriget upptagas endast till en samman”lagd
summa för alla åren af 114 millioner. Hade man således
för hvarje år med skatter bestridt krigskostnaderna,
”hade nationen årligen endast behöft utbetala 33 millioner,
obe
-
Den ie November
] 2«;
"obéräknadt den förökning i utgifter, som äfven ett freds"tillstånd
kan föranleda. Efter krigets slut uppstod der"emot
följande förhållande: 1816 voro utgifterna 100 mil
lioner;
1827 ännu 54 millioner pund sterb, och landet
hade under tiden åsamkat sig en ofantlig statsskuld.
Låtom oss nu undersöka, huru det förhåller sig med
Englands s. k. rikedom, huruvida den inverkat välgörande
på massan; jag befarar, att resultatet blir, att bankiererna
äro de enda, som vunnit på statslånen. Capitaleina hafva
blifvit så stora, att productionen icke tilltager i samma proportion.
Capilalisterna äro mycket belåtna, om de kunna
få 3 proc. för sina penningar; de måste ofta nöja sig med
mindre. En penninge-aristocrati har i följd häraf Uppstått,
som endast kan bestå på den öfriga nationens bekostnad. De
stora capitalisterna, som endast med svårighet kunna placera
sina penningar, skola ovilkorlig! ensamma blifva förlagsmän
för all industri. De större egendomarna utvidga
sig allt mer och mer på de mindres bekostnad; de stora fabriksägarne
hafva å sinsida gjort sig till herrar på industriens
område, och delta går alltjemt i tilltagande, ty ju mera
rikedomen tilltager å den ena sidan, desto mer tilltager
obesutenheten å den andra. Ungefär 2 millioner menniskor
äro sjelfagande i England; resten är dels arrendatorer, dels
beroende af tillfällig arbetsförtjenst. Jag frågar billigt, 0111
det är till denna Englands afundsvärda lott vi böra sträfva.
I Frankrike har, likasom i England, statsskulden medfört
de betänkligaste följder. Alla möjliga beskaltnihgSsätt halva
mäst upptänkas för att bestrida de dryga räntornas afbördande;
tunga taxor och accisafgifter halva der, likasom
i England, blifvit lagda på de fattigaste classernas oundgängliga
lifsförnödenheter. I de flesta provinser i Frankrike
hafva invånarne icke råd att dricka viii, i anseende till
de dryga accisafgifter, som äro lagda på denna vara. Frankrike
är dock vinets hemland. Andra länder hafva först
under krigets lopp, eller i och för följderna af krig, beträdt
statsskuldsbanan; i Sverige vill man elter ao års fred
äfventyra detta steg, blott för att befordra hypotheksföreningar.
Man har sagt mig, att hypotheksfÖreniUgar inverkat
välgörande på jordbruket i andra länder. Jag vill äfven
gå in derpå; men de halva uppstått under olika förhållanden
och med olika vilkor. Alt Preussen och Frankrike,
under continentalkriget utplundrade af både vän och
fiende, behöft tillita hypotheksföreningär lör att afbörda
jordbiukets i för kriget åsamkade skulder, är ganska naturligt.
Man skall dessutom betänka, att i dessa länder finnas
icke sådana cassör som de, hvilka, centraliserade i Stockholm,
låna ut sina penningar mot inteckning i fast egendom.
För att till större summor kunna belåna sin egendom,
blefvo godsägarne i Preussen och Frankrike tvungna att (or
16
H. >7
1
Den 30 November.
mera hypotheksföreningar, dock, som jag liar hört, ulan
att tillgodonjuta något penningeföriag genom statens försorg.
Utan att ingå i undersökning om hypotheksföreningar i
Sverige någonsin kunna blifva hvarken nödvändiga eller förmånliga,
är det min öfvertygelse, att en mängd andra saker
böra förutgå, innan de kunna formeras, såsom tysta förmånsrätternas
upphörande och utsökningslagarnas förändrande.
Om endast lån erfordrades till åkerbrukets förkofran,
skulle Svenska jordbruket vara det mest florerande i Europa.
Erfarenheten utvisar ett annat förhållande, och orsakerna
till jordbrukarnes förlägenhet mäste således sökas på
annat håll. BondeStts obestånd til Iskri fvei* jag dels de, i
följd af olyckliga ceconomiska författningar, för långt utsträckta
hemniansklyfningarna, dels de tunga och illa fördelade
skatterna och den försvårade afsättningen för landtmannaprodueter.
Allmogen har således i allmänhet utan
eget förvållande kommit i förlägenhet; men så är icke förhållandet
med possessionaterna, hvilka visserligen med BondeSt.
delat olägenheten af tunga skatter och bristande afsättning,
men dock till största delen kommit på obestånd
genom dåliga calculer och dålig hushållning. En af orsakerna
till misshushållningen söker jag uti exemplet af en i
Sverige förut okänd lux, som, först spridd bland de högre
dussenia, redan hotar att smitta äfven de öfriga. Adeln
har härigenom förlorat icke blott sin välmåga, utan äfven
sin sjelfständighet. Man hade under de sednare åren
i landsorterna börjat med att rätta mun efter matsäcken;
loekmalen af nya lån fruktar jag skall föranleda en menlig
reaclion på denna bättre anda. Man tror, att det är penningar,
som fattas-. Så är icke förhållandet; det är crediten ,
som fattas, och denna skipas för stater, likasom för individer,
endast derigenom, att man lefver efter sina tillgångar,
Om penningar från alla håll strömmade hit till Stockholm,
finge ej jordbruket en styfver mera för det. Deu sjelfägande
jordbrukaren får visserligen äfven vidkännas olägenheterna
af våra olämpliga utsökningslagar; men han får dock
penningar. Alla större cassör här i Stockholm klaga deröfver,
att de icke få låna ut sina penningar, icke derföre, att
det fattas lunsökande, utan derföre, att dessa icke kunna
praestera tillbörlig säkerhet. Statslån är nu föreslaget för att
hjelpa de skuldsatta possessionaterna. Deras belägenhet är
visserligen ömmande; men staten kan endast anse sig skyldig
att hasta till deras hjelp, såvida detta kan ske utan
uppoffring och risk af den öfriga delen af nationen, Om
jag t. o. m. förutsätter, att omkostnaderna för lånet kunna
bestridas af hypotheksföfeningärna, betviflar jag, att någon
synnerlig statsceconomisk fördel häraf skulle uppkomma.
Ätt egendomarna härigenom för ögonblicket uppstegrades
medgifves, och de, som nu äro bankrutt, torde på det viset
få någon tid att vinka på. Det är én present, man gör
Den io N o v c 111 ber.
jordbruket, dock blott för ögonblicket, såvida icke productionen
och a/sättningen tilltaga i samma proportion som
capitalerna. Någon stntsoeconömisk vinst kan således icke
tillflyta nationen, såvida ej dessa capitaler användas till jordbrukets
förbättrande. Jag fruktar för, att delta i allmänhet
ej blir förhållandet. De efterskänkta 2 proc. torde blott
skapa ny credit till nya lån oell nya depenser, då dessa lån
lemnäs till personer, sorn icke vant sig vid beräkning uti
sin hushållning. Nationen finge det nöjet att betala räntorna
på statslånet, utan att några nya ressourcer derigenom tillskapats.
Men, torde man invända, jordbruket lemnar genom
omsättningen af sina skulder capitaler, som kunde användas
i näringarna. Dessa capitaler blifva likväl oanvända af
skäl, sorn jag redan framlagt, nemi. att här i Stockholm
finnes tillräckligt penningar; det är blott crediten, sorn
fattas.
Man vill genom detta lån nedsätta räntan. Jag tror ej,
att detta går lör sig genom några konstlade utvägar. Den
höga räntan är naturlig i ett land, der i industriel väg
mycket är att göra; manger 6 proc. för sina penningar, då
man dermed kan förtjena 9 å 12. Örn possessionaterna köpa
egendomar för lånade penningar mot 6 proe., då jordbruket
blott lemnar 4, må detta stå för deras räkning; så
illa calculera icke näringsidkaren och köpmannen. Den låga
räntan är icke alltid bevis på en förmånlig handelsconjunctur;
man ger litet för en sak, hvaraf man kari draga
föga profit. Den låga räntan uppkommer af bristande
efterfrågan af capitaler och är en följd af en slags öfverproduetion,
hvarför Sverige på länge icke behöfver hysa någon
farhåga
Enda naturliga sättet att skaffa capitaler är att befordra
produetionens tilltagande. Hvad jordbruket särskildt
beträffar, tror jag det vöre statens fördel, att egendomarna
småningom ginge ur de skuldsattas händer i deras, som äga
förlag; och jag anser för ett statsoeconomiskt misstag att utsätta
premium för skuldsättningen. Oaktadt de ruånga hinder,
den har att bekämpa, strafvar Svenska nationen framåt,
såväl i afseende på jordbruket som näringarna. Jordbruket
behöfver mindre penningar, au säker afsättning på
sina produeter. Genom en förståndig och fix spannmålstull
kan spannmålshandel uppstå, och således ett af de största
hindren för jordbrukets förkofran undanrödjas.
Genom frihet i handel och näringar befordras städers
uppkomst, och med städers tilltagande befolkning ökas beliofvet
af jordbrukets produeter. Allt detta kan ske, man
måste medgifva det, utan att man behöfver gifva sig ut på
statsskuldsbanans slippriga stig. Man torde pä detta vis
komma långsammare; men man hinner dock säkrare till ett
godt mål. Jag komitier nu till mitt hufvudsakligaste skäl
mot det föreslagna statslånet, det nemi., att det icke kan
i3a
Den i« No rera ber.
erhållas utan betydlig uppoffring å statens sida. Den allmänna
likasom den enskilda crediten består uti allmänhetens
fullkomliga öfvertygelse j att staten ärligt uppfyller sina
förbindelser. Sverige har i detta afseende allt emot sig.
Det sätt, hvarpå våra utländska skulder iSi2 blifvit liqvid
era de, liar icke stärkt crediten, så mycket mindre, som
jag hort, att statens creditorer blott med svårighet och möjligen
genom afprutning utfått den enda tredjedel, sem skulle
betalas.
Då ett lån genom amortissement afbördas, anses det
mindre känbart drabba en nation. Detta torde äfven fordra
en undersökning. Amortiseringen blir endast en ny skattläggning
för nationen derigenom, att den får 6 proc. att
betala i stället för 4- Den är en lockmat, hvarmed ministrarna
förmått nationerna att ständigt göra nya lån, under
förutsättning, att de gamla småningom skulle utplånas. Man
lånar mera, an man inbetalar; resultatet blir en ständigt
stigande skuld. Amortissementscassorna hafva dessutom aldrig
blifvit använda till sitt ändamål; de hafva alltid i nödens
stund blifvit anlitade, Två särskilda gånger hafva
Franska amortissementscassorna blifvit plundrade, första gången
i B13, andra gången i825. Numera är det utaf Engelska
statsoeeonomer, bland andra af Ricardo, arithmetiskt bevisadt,
att ingen verklig afbetalning kan äga rum på annat
sätt, än genom öfverstigande inkomster. England har nu
funnit, att det enklaste sättet är det bästa, och man begagnar
der endast det öfverskott, som statsintraderna lemna,
till afbetalning på statsskulden. En nation kan således, likasom
den enskilde, endast afbörda sin skuld derigenom,
att inkomsterna öfverstiga utgifterna. AU annan amortisering
är endast ett charlataneri, hvaraf ingen verklig fördel
uppstår för staten.
Slutligen kan jag icke undgå att göra den anmärkningen,
att tidpunkten för detta Iåns föreslående ej är väl beräknad,
Samtliga RiksSttn hafva, vid afgörande af Frih.
Royes och Hr Hadings motioner uti StatsUtsk:s betänktn Ntris
90 och 91, bestämdt gifvit tillkänna, att de äro emot ett
dylikt län. Riksdagarnas längd är redan en förebråelse,
sorn, med eller utan skäl, dock ständigt får uppbäras af Representationen,
och deras mål skulle aldrig kunna bestämmas,
om upprjfvande af ett af samtliga RiksStm fattadt
beslut kunde få äga rum- Massan af nationen är i högsta
grad stämd emot statslån; så mycket mera impopulärt skulle
detta lån blifva, sorn synes gynna en Corporation på de
andras bekostnad, Näringsidkaren torde ej finna något skäl,
hvarför hans rörelse skall bära 6, men jordbruket deremot
4 proc. Jag anhåller bos Hr Gr. o. Landtm,, att dessa mina
anmärkningar mätte få medfölja till StatsUtsk.
Remitterade* till StatsUtsk, i sammanhang med den i
Deli io Nu.rcmbcr.
sista plenum beslutade remiss af K. M:s nåd. skrifvelse,
angrdc upptagande af ett lån till befrämjande af hypotheksfören
ingar.
Vid förnyad föredragning af Stats- oell Oecon.Utskrns
d. G dennes e. in. på bordet lagda utlåt! Nro 35 i fråga örn
passevolaneeafgiften biel detsamma ånyo lagdt pä bordet af
Hr Riben, Carl Wilh., saint Frih. D’Albedyhl,
Carl Gust.
Då nu ånyo föredrogs LagUtskrs d. 6 dennes e. m. på
bordet lagda utlåt. Nro 1.46 i anledn. af anmärkningar
vid Utsk:s betänk. Nro 58 öfver Riksd.fullm. And. Anders
sons
motion örn ändring af 3o § i concurslagen, blef samma
utlåt, lagdt till handlingarna af R. o. Ad., som förut
bifallit betänk. ]N:o 58.
Vid förnyad föredragning af LagUtsk:s d. 6 dennes e.
ro. pä bordet lagda roemor. Nro 147, i anledn. af återreraiss
utaf Utsk:s betänk. Nro 61 öfver väckta motioner derom,
att inteckningshafvare och andra veterliga borgenärer ej
matte behöfva att, i anledn. af årsstämning, deras fordringar
angifva, fann R. o. Ad. för godt att låta bero vid hvad
Utsk. uti inemor. i\:o 147 yttrat.
Uppå begäran af Hrr Dalman, Wilh. Fredr., och
Stuart, Carl Gust., blefvo ånyo lagda på bordet LagUtsk:s
utlåtrn r
N:o 148. öfver anmärkningar vid Utskrs betänk. N:o 8r
i anledn. af R. åhs nåd. skrifvelse med öfverlemnande af
Lageommitte'ens förslag till allm. civillag, äfvensom öfver
väckta motioner, hvilka dermed stå i sammanhang;
Nro 149- i anledn. af anmärkningar vid Utskrs betänk.,
Nro 92 öfver motion af Hr G. G. Uggla, örn förtydligande
af föreskrifterna, rörrde behofvet af fullmagt vid besvärsskrifters
och ansökningars ingifvande till K. M. samt Hofoch
Öfverrätter, och örn upprättande af formulär till besvärshänvisningar.
Vid förnyad föredragning godkände R. o Ad. LagUtskrs
d. 6 dennes e. m. pä bordet lagda roemor. Nro i5o i anledn.
af återreraiss af Utskrs betänk, N;0 g3 öfver väckt motion
om återställande af rättigheten att i ringare mål begagna
muntlig stämning.
Föredrogos ånyo och biföllos LagUtskrs d. 6 dennes e.
m. på bordet lagda utlåtrn r
Nro i5i. i anledn. af anmärkningar vid Utskrs betänk.
Nro 103 öfver väckt motion om förlängd tid för invånarne i
Dea 10 November.
Lappmarken, Norrbotten och Westerbotten att fullfölja rättegängsärender
från Hofrätt till K. M.;
N:o i)j. öfver väckt motion, alt den make eller far,
sorn saknar andra medel till hustrus och barns försörjande,
än sin arbetsförmåga, och icke densamma härtill använder,
matte kunna till arbete bos enskild person dömas;
N:o r54. öfver Ur B. II. Santessons motion om stiftande
af en lag till betryggande deraf, att de af staten till
Götha canalbolag donerade skogar, jordegendomar och stenbrott
skola fortfarande förblifva en canalverkets tillhörighet.
Då nu ånyo föredrogs LagUtsk:s d. 6 dennes e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o iÖ2 öfver Hr E. v. Troils motion
om ansvarsbestämmelser för den, sorn, med uppsåt, oriktigt
upprättar räkenskaper och handlingar, som lill allmän nytta
och rättelse äro, blef samma utlåt, ånyo lagdt på bordet
af Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., samt Hr v. Troil,
Sam. Gust.
Ånyo föredrogs Oecon.Utskts d. 6 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. N:o i32 i anledn. af väckt motion om åtskilliga
förändringar i Arme'ens organisation och Rikets
försvarsverk.
Hr Hjärne, Harald: R. o. Ad. torde finna, alt ifrågavar.
motion varit af en vidt omfattande beskaffenhet; men
för att bedöma sådana frågor erfordras äfven en vidsträckt
kännedom i detaillerna. Utsk. har sagt: "Efter öfvervägande
af hvad sålunda föreslaget och anfördt blifvit, får
”Utsk. i afseende på hufvudföremålet för motionen, eller en
”reform i hela försvarsverkets organisation, vörd”samt
förklara, att då Utsk. ej är i tillfälle att i detta vig”tiga
ämne för R. H. St. framlägga något detailleradt för”slag,
tilltror sig Utsk. icke heller att understödja en framställning
af så vidsträckt och obestämd omfattning som
”den ifrågavar.; hvarjemte Utsk. hyser den öfvertygelsen,
”att förslag till reformer inom armeen och försvarsverket
”böra utgå från en krigsadministration, som innebär och uttrycker
den enhet i vilja och verkning, hvarmed K. M.
”luter handhafva denna magtpåliggande gren af Riksstyrelsen.
” I detta skäl har jag instämt, men bar ej ansett det
vara consequent att ingå i pröfning af motionens särskilda
ämnen. Jag har varit en of de militärer, som inom Utsk.
handlagt detta mål, och jag har nu begärt ordet endast för
att i prot. få intaget, att jag ej tilltror mig kunna fälla sådana
omdömen om krigsadministratiouen i dess detailler, som
dem Utsk., i vissa delar, framställt.
Oecon.Utsk:s utlåt. N:o i32 bifölls.
Till pröfning företogs Oecon.Utskts d. 6 dennes e. m.
De ii 10 November.
i3.r>
pä bordet lagda ytterligare utlät. N:o i3i i fråga oin åtskilliga
föreslagna åtgärder till lindring i rustnings- och 10-  terings besväret.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Fö'r min del kan jag
ej finna, att Utsk. ägt tillräckliga skäl att föreslå Ständerna
att ingå med en lind. skrifvelse, att viss tid bör utsättas,
inom hvilken syper å rotetorpen ej böra äga rum. Utsk.
bar tagit till grund för sitt förslag, att sådana svner i vissa
orter ske oftare, än nödigt är. Detta är viii uppgifvet,
men ej bestyrkt genom något factum, som blifvit i betänk,
intaget. Jag tror, att sådana syner ej hällas oftare, än de
anses nödiga; tiden derför bestämmes bäst af befälet, och
det har ej inträffat, att de blifvit verkställda oftare, än nödigt
varit. Med dessa syner äro verklig tidsförlust och kostnader
i och för resor för befälet förenade, och de äro ej
heller i öfrigt så angenäma, att man behöfver befara, att
de af befälet skola hållas för ofta. Deremot äro rotehållarne
sjelfva ofta angelägna att få syner, och att bestämma
livart 6:te år såsom tiden dertill, anser jag ingalunda lämpligt,
då jag ej finner någon grund dertill .vara uppgifven.
Det instämmer nemi. hvarken med föreskrifterna om syner
å Kronans hus eller för besigtningar å boställen. Jag tror
det nuvarande förhållandet i denna del vara mera lämpligt.
Det correctiv mot onödiga eller för ofta inträffande syner,
som Utsk. i sitt förslag framställt, att nemi. syner icke
utan rotehållarnes eller in nehafvarnes egen l3e~
gäran skulle hållas oftare, än förslaget innehåller, anser jag
likaledes olämpligt. Det bör, efter min tanka, mera bero af
befälet än af soldaten, när en syn skall ske, om man ej vill
utså frö till misssämja mellan soldaten och roten. På dessa
grunder, och då det icke kan vara befälets interesse att besvära,
med täta syner och de kostnader, sorn drabba rotarna,
ehuru ej i lag föreskrifna, 0111 hvilka Utsk. talar, alltid
kunna undvikas, ser jag ej skäl att bifalla betänkandet i sin
helhet, utan anhåller om propos. till afslag å denna del
deraf.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Frih. Palmstjerna har haft
full anledn. till de anmärkningar, han framställt. Jag bekänner,
att jag inom Utsk. ej funnit annan grund för det
tillstyrkande, Utsk. framställt, än farhågan hos de ledamöter
af Utsk., sorn äro rust- och rotehållare, att missbruken
med rotehållares betungande vid synerna skulle fortfara.
Om jag rätt minnes, funnos bland Utsk:s ledamöter 7 tjenstgörande
militärer, som upplyste, att reg:ter finnas, der ej
syner ske, utan att sådant reqvireras, och att sämjan derigenom
mellan roten och soldaten icke är sämre än annorstädes.
Jag delar ej denna tanka. Jag tror det tillhöra befälet
att taga sjelfmant befattning med dessa syner, ej blott
för bibehållandet af den militäriska disciplinen, utan äfven
i3(i
Den 10 Norember.
för det moraliska samband, som bör äga rum emellan rotehållare»
och soldaten. Men det ar ock en sanning, att vid
dessa syner ske missbruk; det är nemi. en praxis, att landsliöfdingarna,
i kungörelsen 0111 syn; rs hällande, ålägga 10-  tarna att skjutsa synförrättningens ledamöter Detta tilhör
dock ej Representationen att afhjelpa; utan hvar. och en,
som öfver något sådant vill klaga, äger att i laglig väg söka
rättelse vid domstol; men jag tror dock, att det vore af
vigt, att Regeringens uppmärksamhet fastades på dessa missbruk.
Sv ners hållande anser jag vara af vigt för alt tillse,
det äfven soldaten fullgör sina skyldigheter. Emedlertid
finner jag skäl att afslå betänk, i denna punkt.
Hr Gunther, Garl Gust.: För mig skall det vara
likgiltigt, om R. o. Ad. bifaller eller afslår detta betänk.
Då det förra gången förevar, yrkade jag återremiss för att
få de ändringar deri, som man nu tillvägabragt. Det kan
vara likgiltigt, säger jag, om R. o. Ad. afslår betänk, emedan
jag är öfvertygad, att det bifalles af de 3:ne öfriga
Stånden; men det förundrar mig att här på detta rum, der
den mesta kunskap i detta ämne borde finnas, få höra, att
man vill bibehålla nu gällande författning, som stadgar, att
syner böra hållas hvart 3:dje år, och att man klandrar som
en afvikelse från författningen, der det ej sker. Man har
sett, att vid bålsmanshållet ett annat förhållande äger rum,
nemi. att torpsyner der endast hållas, då de anses behöfliga.
Det är mitt syftemål, att så äfven må tillgå inom den indelta
armeen, och då kan svn ske på ett ställe, utan att
behöfva öfvergå hela eoropaguiet eller sqvadronen. Dessutom
innehåller Utskrs betänk, en begäran, att soldaternas
skyldigheter i afseende på deras torp må varda genom en
författning bestämda; och jag yrkar således äfven derföre
bifall å detsamma, emedan förhållandet nu är, att rotehållaren
ofta får fullgöra äfven soldatens skyldigheter.
Hr Hjärne, Harald: Jag har inom Utsk. hyst samma
åsigter sorn Frih. Palmstjerna; men jag hade att strida emot
en så öfverlägsen styrka, att jag cj kunde vinna framgång
för de upplysningar, jag, i egenskap af militär, var i tillfälle
att kunna lemna. Jag skiljer mig dock i e 11 punkt från
Frih., som trott det vara orätt att stadga enstaka torpsyner,
men att man kunde utsträcka den tid, som nu föreskrifver
sv ner generelt för hela armeen. För att få en sådan ändring
är det nödigt, alt Ständerna ingå till K. M. med en
uud. skrifvelse; ty nu står det i tjen.stgöringsreglementet,att
syner skola hållas hvart 3:dje år. Det har blifvit upplyst,,
att exempel finnas, att dessa torpsyner icke hållas. Jag
bar ej trott, att enstaka exempel böra leda öfvertygelse!!
hos representanten; men de bevisa säkerligen ända något.
Det finnes reg:ter, hvilkas soldattorp aro i godt skick, utan
att
Deli io November.
att syner hållas; och jag äger särskild erfarenhet från det
reg:te, der jag varit med vid syner, att der funnits högst
få bristfälligheter. Jag tror, att om stadgandet bibehålies, att
enstaka syner få ske, när de anses behöfliga, Utsk:s förslag,
att de anbefalda generella synerna blott ma hållas hvart
6:te år, kan bifallas. För min del tror jag, att de alldeles
kunna uteblifva. Jag anhåller om propos, till afslagå Utskrs
förslag, med undantag af tillstyrkandet i afseende på de 6
åren, hvartill jag yrkar bifall.
Då Jt. o. Ad. redan bifallit Utskrs första betänk. Nro
ng, beslöt R. o. Ad. att endast lägga detta utlåt. Nro 133
till handlingarna.
Ånyo föredrogs BondeStrs d. 7 dennes på bordet lagda
prot.utdr. af d. 3o sisth Oct., innefattande inbjudning till MedStrn
alt instämma i BondeStrs beslut, angrde vidtagande åtgärder
till riksdagens
Dec. och Jul detta år.
Ur Stuart, Cai l Gust.: Jag finner för min del den
åtgärd, BondeSt. föreslagit, icke grundlagsenlig. Beg.föj mens
10g § omtalar väl, att Stunderna kunna anhålla om prolongation
af riksdag; men jag finner ingenstädes i våra
grundlagar, att Ständerna kunna begära, det Konungen pa
förhand skall bestämma en viss tid för riksdagens afslutande.
Jag är öfvertygad, att K. M. ej skall uppskjuta Ständernas
åtskiljande utöfver den lid, då riksdagsarenderna det
medgifva. Hvad den uppgifna tiden betralfar, inom hvilken
riksdagen, enligt det Hederv. Ståndets åsigt, bör vara afslutad,
får jag, såsom ledamot af Banco- celi Exped.Utskrn,
förklara, alt, enligt den kännedom om de.återstående riksdagsgöromålen
jag i sådan, egenskap kunnat löivärfva, jag
högligen betviflar, att de arender, som ovilkorligen mäste af
B.. St. afgöras och expedieras, möjligtvis kunna inom beröide
tid medhinnas. Jag anhåller, alt det föredragua prot.-  utdr. endast må varda lagdt lili handlingarna.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag instämmer med
Hr Stuart deri, att BondeStrs prot.utdr. bör läggas till
handlrna. Hvad tiden beträffar, inom hvilken BondeSt. ansett
möjligt för Utskrn att inkomma med sina betänkrn, an
ser
jag det deremot omöjligt att dermed hinna till d. 1 Dtcemb.
; ty de 3 veckor, sorn återstå, äro ej tillräckliga, helst
åtskilliga mål i SlatsUtsk. ej kunnat afgöras utan föregående
åtgärder af Ständerna.
R. o. Ad. lade BondeStrs nu föredragna prot.utdr. till
handlrna.
Justerades pleniprotrn för d. 11 Sept. e. m. samt d. i3
och i5 i samma månad.
16 H.
138
Den 10 November.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda utlåtln från
StatsUtskottet:
N:o 3oi. i anledn. af erhållen återremiss af StatsUtskls
utlåt. N:o 251 ;
N:o 3o2. ang:de Hr Dalmans motion, att af det vid sista
riksdagen beviljade extra anslag bex-eda tillgång för beväringens
beklädnad;
N:o 3o3. i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o
200, rörrde Gr. von Fersens motion om de förändringar,
sorn insmugit sig uti de af K. Carl XI confirmerade, med
allmogen upprättade knekte-contracten;
N:o 3o4- i anledn. af väckt fråga om rättighet för K.
M. att, i saknad af tillräckligt årligt anslag för beväringens
beklädnad, för detta ändamål använda reservförråden;
N:o 3o5. i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtsk:s
betänk. N:o 238, ronde den riksd.fullm. And. Danielsson väckta
motion om rättighet för indelta armeens civilstat att, lika
med den militära, njuta ersättning för utgifna accord;
N:o 3o6. i anledn. af väckt fråga om rättighet för de
landshöfdingar, hvilka sedan början af år i83o tagit afsked,
att komma i åtnjutande af pension, till beloppet motsvarande
den, som hädanefter afskedstagande, pensionsberättigade
landshöfdingar äga uppbära;
N:o 307. i anledn af erhållen återremiss å betänk. N:o
272, ang:de väckt motion om understöd af allm. medel åt
de nödlidande invånarne i Bohuslänska skärgården;
N:o 3o8. i anledn. af RiksSt:ns olika beslut i fråga om
handtlangningsunderstöd för nybyggare uti de norra orterna;
N:o 3og. i anledn. af erhållen återremiss på StatsUtsk:s
utlåt. N:o 275;
Allm. Besvärs- och Oecon.Utskottet:
N:o 134. i anledn. af väckta motioner, ang:de gästgifveri-
och postskjutsväsendet samt forvagnsinrättningar.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. -| till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den i5 November 1834-
Plenum kl. 5 e. m.
Från H. Ex. H r Gr. o. Landtm, hade ankommit och
upplästes följande skrifvelse till underteckn. R.idd.Secret.i
Don i5 Hovember. j3g
Hindrad att uppkomma i början af plenum denna eftermiddag
får jag anmoda Hr Ridd.Secret. att derom underlätta
den äldste närvar. Grefven, på det lian måtte öppna
plenum och låta företaga de förrättningar, hvilka på anslaget
äro angifna. Stockholm d. i5 Wov. 1834.
Jacob De la Gardie.
I anledn. häraf hade Gr. Posse, Arvid, öppnat plenum
såsom Ordförande.
"Upplästes och lades på bordet nedannämnda memor. från
Co n sti tu tio ns Utskottet:
N:o 56. ang:de en från It. o. Ad. remitterad, men af
motionären icke uppgifven anmärk:sanledning;
StatsUtskottet:
W:o 35o. i anledn. af RiksSt:ns olika beslut i frågan om
formen för R. St:s skrifvelse, ang:de sterbhusafgiftens utgående
i Stockholm och Götheborg;
Bevilln.- samt Allm. Bes v.- o. Oe con.Utskrn:
Wto 7. med förslag till sammanjemnkning af RiksSttns
beslut, ang:de grunderna för brännvinsbränningsrättiglieten
samt till voteringspropos:r i fråga om brännvinsbränningens
beskattning;
BancoUtskottet:
W:o 61. i anledn. af Riksd.fullm. Wils Strindlunds motion,
ang:de upplåtande af rum i Riksg contrs förra hus till
begagnande af R. St:s Fullmägtige i Banken och Riksg.cont.
Företogs val af sex Revisorer för att å R. o. Ad:s vägnar
år 1835 öfverse och granska Statsverkets, Bankens och
Riksg.conlts tillstånd, styrelse och förvaltning; och befunnos
vid valförrättningens slut dertill hafva blifvit utsedde:
F- d. Just.rådet, Landshöfd. och Coinm. af K. WordstjerneOrden,
Hr Gr. Gust. Wathier Hamilton med 69 röster.
Öfversten och Ridd. af K. SvärdsOrd. Hr Frih.
Gust. Lilljehorn  ... 66 ,,
Hofmarsk. och R. af K. WordstjerneOrden Hr
Lars Herrman Gyllenhaal 67 ,,
Kammarherren och Ridd. af K. WordstjerneOrd.
Hr Olof Wordenfelt 73 „
Kammarherren Hr Erik von Stockenström . . 90 ,,
Grosshandlaren Hr Jac. Wilh. Hagströmer . . 67 „
Upplästes och lades på bordet nedannämnda under valet
inkomna betänk:n och memor. från
StatsUtskottet:
N:o 310. angtde utsättande af prescriptiomtid, inom
Den iS November.
hvilken de från Riksg.cont. utgifna creditsedlar böra till inlösen
företes;
> ■ N:o 3ii. i anleda, af en till Fullmägtige i Riksg.cont.
ingifven och af dem till Utsk. öfverlemnad ansökning af åtskilliga
tjenstemän vid nämnde Cont:s creditsedelverk att, vid
deras nu innehafvande tjensters indragning, varda bebehållna
vid de för samma tjenster på stat uppförda löner; äfvensom
angide pensionsrätt;
Nio 3'i2. i anledn. af Domprosten Lidmans motion, att
Riksg.cont. måtte befullmägtigas att på vissa vilkor sätta
till Götha canalbolags disposition de 93,926 r:dr b:co , som
der äro deponerade till säkerhet för canalens framtida
Underhåll;
N:o 313. i anledn. af K. M:s till Utsk. aflåtna nåd.
skrifvelse i fråga om lån af allm. medel till segelfartens
skyndsamma förbättrande å Götha eif och en hamnläggning
vid Götheborg;
N;o 314- i anledn. af väckt fråga om pensionsunderstöd
åt enkor och barn efter läkare, hvilka aflidit i cholerafarsoten;
Nio
3i5. i anledn. af vackt fråga om understöd af allm.
medel till framlidne Just.ombudsm. Poignants 2:ne omyndiga
söner;
Nio 316. i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, angide
presträttigheternas utgörande på Gottland och dermed sammanhang
ägande frågor om en förändrad indelning af dervar.
pastorat, m. m ;
Nio 3iy. i anledn. af erhållen återremiss å Utskis förslag
Nio igd, till liqviderande af Riksg.contls skuld vid
j834 års slut för upptagna lån af allmänheten;
Nio 318. i anledn. af RiksStlns olika beslut i frågan om
beviljandet af extra anslag till försvarsverkets iståridsättande,
allm. arbeten, m. m.;
Nio 31 g. ronde tiden, från hvilken den nu verkställda
statsregleringen skall taga sin början;
Nio 320. i anledn. af erhållen återremiss å memor. Nio
s83, angide gratilication åt Statscoinmissarien Tauvon;
Nio 321. angide den innevar. riksdag verkställda granskning
af statsverkets samt andra af allm. medel bestående
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning;
Lagutskottet:
Nio i55. öfver Hr Gr. G. Löwenhjclms motion örn revision
af 5 cap. 3 och 8 §§ Straffbin;
Nio i56. öfver väckt motion om förbud emot eller beskattning
af offentlig försäljning utaf utländska lotterisedlar;
Nio i5y. öfver llr Frih. Jac Cederströms motion, alt, i
händelse efter realisationens verkställighet mynt någon tid
skulle komma att i allm. rörelsen saknas, det måtte genom
lag tillåtas a ti in natura afbörda såväl allm. utlagor soia
ock enskild skuld;
Den i5 November.
N:o 158. i anledn, af Hr B. Rosenblads motion om en
Jag för Rikets skuld väsende;
N:o i5g. i anledn. af återremiss af Utsk:s betänk. N:o
107 öfver väckta motioner, angrde förändring af Högsta Domstolens
organisation samt arbetsordningar för Högsta Domstolen,
Ilofrätterna och Just.revisionen, m. m.;
JN:o 160. med förslag till sammanjemnkning af de inom
RiksStm fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:s
utlåt. N:o 108 i anledn.. af gjorda anmärkningar vid Utsk:s
betänk. N:o 72 öfver väckta motioner, angtde inrättande af
förmyndarekamrar;
N:o 161. öfver gjorda anmärkningar vid Utskts betänk.
N:o tig i anledn. af Riksd.fullm. Nils Strindlunds motion,
att stadgas måtte, det afhandlingar, hvarigenom någon förvärfvar
sig nyttjanderätt till jord eller betingar sig s. k. undantag
eller afkomst af annans fasta egendom, böra intecknas
för att vara gällande;
Lag- samt Allm. Bes v.- och Oecon.Utsk:n:
N:o 21. i anledn. af gjorda anmärkningar vid K. M:s
nåd. stadga om skiftesverket i Riket d. 4 Maj 1827 samt K.
kungör, d. 9 Juni i832;
N:o 22. öfver väckt motion om ändring i K. förordn.
om skogarna i Riket d. 1 Aug. i8o5;
N:o 23. i anledn. af väckt motion om förklaring, ang:de
beståndet af de å sockenallmänningarna befintliga intägter;
N:o 24. i anledn. af väckta motioner om lindring för
allmogen i den s. k. byggningshjelpens utgörande.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 8 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 17 November 1834*
Plenum kl. io f. m.
Justerades 12 prot.utdr. för d. 10 dennes.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Uggla,
Göran Gust., i anseende till fortfarande sjuklighet afsagt sig
sin plats såsom ledamot af Bevilln.Utsk., men anhållit att
det oaktadt blifva vid sin riksdagsmannarätt bibehållen; hvilken
begäran blef af R. o. Ad. bifallen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer
att utse en ny ledamot i Bevilln.Utsk. efter Hr Uggla.
Den 17 November f. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hofcapellmästaren
Benvald, jemte uttryckande af sin erkänsla för
R. o. Ad:s välvilja att tillåta honom och hans hustru, till
förmån förde brandskadade i Wenersborg, få i Riddarhussalen
uppföra en concert, tillika anmält, att concerten, i
anseende till hans hustrus sjukdom, icke kunde äga rum å
den förut utsatta dagen d. 22 dennes, och anhållit att i
stället för ändamålet få begagna salen d. 2g i denna månad;
hemställande H. Ex., om R. o. Ad. skulle behaga till
denna anhållan lemna sitt bifall.
Ropades ja.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda
från Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s underd. skrifvelser
till K. M., nemi.:
N:o 196. ang-.de utsättande af viss dag till riksdagens
afslutande;
N:o 197. ang:de rättighet för parter att återbekomma
deras till domstol ingifna handlingar;
N:o ig8. i fråga om tiden för uppsägning af räntehö
inom Södermanlands län, att in natura lefvereras;
N:o 19g. angrde förbud emot utmätnings verkställande
af annan länsman än den, som är anställd i det district,
hvarest utmätning sker;
N:o 200. ang:de ovilkorliga utmätningsresolutioner;
N:o 201. ang:de fördelning af försäljningsprovision för
utmätt fastighet;
N:o 202. ang:de bestämmande af viss tid för fullföljd af
hos K. M:s Bef:h:de skedd lagsökning emot löftesman, som
borgat såsom för egen skuld;
N:o 2o3. anglde stadgande till förekommande deraf, att
gäldenär medelst diktade köpeafhandlingar undanhåller sina
tillgångar från utmätning;
N:o 204. om ändring af 3o § i concurslagen;
N:o 2o5. ang:de bysatt gäldenärs lösgifvande, sedan han
sin egendom till borgenärerna afstått;
N:o 206. ang:de förhöjning i underhållet för bysatt gäldenär
;
N:o 207. om kungörande af 8 5 i det för Götha canalbolag
d. 16 Mars 1833 utfärdade nåd. reglemente;
N:o 208. örn upphäfvande af K. förordn. d. 5 Mars
1746, hvarigenom dödsstraff är utsatt för stöld ur bref;
N:o 209. ang:de åtskilliga föreslagna förändrade stadganden,
rör:de utmätning.
Företogs till pröfning Stats- och Oecon.Utskms d. 6
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 35 i fråga om passevolanceafgiften.
Uppå begäran af Gr. Horn, Claes Fredr., blefvo de
utlåt, åtföljande reservationer upplästa.
Den 17 November f, m.
i43
Gr. Horn: Uti det obehagliga ämne, som nu är föremål
för pröfning, vore det önskligt, om man kunde komma
till ett resultat, någorlunda närmande sig rättvisans och billighetens
fordringar. Det har då förefallit så mycket mera
oväntadt att erfara, hurusom samma tactik, som vid sista
riksdagen till så allmänt missnöje begagnades, jemväl nu synes
vilja göra sig fortsatt gällande. StatsUtsk. har vid besvarandet
af min motion, jemte en i samma syftning inom
BondeSt. vackt, och hvilka blifvit till Stats- och Oecon.-  Utsk:n remitterade, med uraktlåtande af communication med
detta sistnämnda Utsk., ingått i pröfning af ämnet. Hade
Utsk. sökt en sådan communication, så hade säkerligen icke
så mycket trassel uppkommit. Nu deremot hafva de sammansatta
Utsk:n ansett StatsUtsk:s särskildt under N:o 199
afgifna betänk, i frågan utgöra hinder mot Utsktns fria
pröfning deraf. Jag nekar icke, att äfven jag såg ett sådant
hinder till följd af 3:ne RiksSt:s bifall å det förra betänk.
; och jag föreslog derföre, på sätt inin reservation utvisar,
cn utväg att åtminstone stalla frågan pä rättsfot, på
det man icke måtte lemna fortsatt näring åt den allmänna
harmen deröfver, att en gärd skall uttagas, hvilken icke
blifvit i laglig ordning pålagd. Jag ville derföre, att de
sammansatta Utsk:n skulle communicera sig med Bevilln.-  Utsk., för att, då, till följd af 3:ne RiksSt:s vid denna riksdag
fattade beslut, mötespassevolancen icke kunde anvisas
att utgå genom allm. bevilln., den måtte särskildt åläggas
rust- och rotehållen , att utgöras intill nästa riksdag, på sätt
den för närvar, af hvarje uumraer utgår. Det ådagalades
inom CJtsktn af en Adelns ledamot, som nu här saknas, att
det är att befara, det hvarje rust- eller rotehållare skall,
då han kräfves för denna olagliga gärd, undandraga sig allt
vidare utgörande deraf, så länge man bibehåller frågan i
dess rättsvidriga skick. Jag tror, att denna ledamot hade
rätt; och för att undvika sådana förhållanden, obehagliga
både för de skattdragande, anneen och auetoriteterna, är
det, som jag påyrkat och fortfarande hemställer till antagande
den utväg, jag uppgifvit. Man kan väl häremot erinra,
att den sålunda uppkommande bevilln. ensamt drabbade
en särskild samhällselass ; men det händer ganska ofta,
att den ena näringen beskattas olika emot den andra, och
jag kan, för min del, icke finna något olagligt deri, ehuru
jag visst medger, att det i närvar fall är obilligt. Men
Ständerna blifva då vid en kommande riksdag i tillfälle att
göra rättvisa. Reservationer, bifogade betänk., af ledamöter
från ett annat Stånd, utvisa de åsigter af frågan, som
der äro rådande; och jag vågar bestämdt yttra, att dessa
innefatta det allm. tänkesättet i landet. Afgiften är dessutom
icke blott olaglig och obillig, utan den är jemväl,
hvad icke vore svårt att bevisa, alltför hög. Det är nemi.
ganska lätt att ådagalägga, det kostnaderna för hvarje num
-
Den 17 November f. m.
mer i och för reg:tsmötena eller vapenöfningar inom provinsen
icke, uti livad på rotehållarnes deltagande i denna
kostnad contractsenligt beror, uppgår till 7 r:dr. I Småland
t. ex. uppgick en sådan kostnad för 20 dagars möte, och
då markegången var ganska hög, likväl endast till 3 r:dr
20 sk. b:co. För hemman i Nerike har jag sjelf enligt
räkning, hvaruti extra förplägning jemväl var upptagen,
betalt 4 r:dr 38 sk. Fem r:dr tyckes således vara det lingsta.
Men jag vill emedlertid icke fästa mig vid beloppet.
Jag ar icke så nogräknad med 2 r:dr b:co mer eller mindre,
såvida de kunna bidraga till armeens öfning; men jag
kan icke medgifva, att någons rätt krankes. För min del
förklarar jag, att jag gerna skall gifva mer än 7 r:dr, blott
jag icke behöfver veta, att det är på ett olagligt sätt, man
velat tillförbinda mig en sådan afgift. Uppå dessa grunder
hemställer jag om återremiss.
Gr. von Platen, Baltzar Julius Ernst: Då jag är
öfvertygad, att R. o. Ad. lika lifligt som de öfriga Stånden
önskar riksdagens slut, fastän man här måhända icke så
mycket derom ordat; så och då jag tror mig äga kännedom
derom, att 2:ne Stånd bifallit betänk., och en återremiss
deraf numera altså endast åstadkomme tidsutdrägt, anhåller
jag, att upplysning af Hr Ridd.secret. må Ståndet
meddelas, huru de öfriga Stånden afgjort detta betänk.
TJnderteckn. Ridd.Secret.: Det förevar, betänk, är
bifallet af Preste- och BorgareStrn, men återremitteradt af
BondeSt.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag är för min del
visserligen icke nöjd med Utsk:ns skäl, det nemi., att kostnaden
icke skulle kunna bestridas utan ökad bevillning,
hvilket åter Utsk:n icke ansett böra äga rum. Om jag ansåg
rust- och rotehållare äga rätt till befrielse från ifrågavar.
onus, skulle jag icke undandraga mig att för sådant
ändamål deltaga i en ökad bevillning. Men jag hade deremot
önskat, att Utsk:n åberopat knektecontracten, enligt
hvilka det lärer tillhöra soldaten alt underhålla sig sjelf
och till roten återgälda det förskott, lian till sitt underhåll
kunnat erhålla; ty deri ligger rättsgrunden för frågan och
beviset för rotens skyldighet att underhålla soldaten, helst
hvarje utgift, som lägges på soldaten, naturligtvis måste indirecte
drabba roten. Man har sagt, att beslutet deri orättvist
tillkommit vid sista riksdagen, samt vrkat, att saken
måtte genom behandling såsom bevillningsmål erhålla en
riktigare form. Om jag än ansåge beslutet hafva tillkommit
på ett mindre formeniigt sätt, skulle jag likväl anse det
ännu värre att nu ändra detsamma, helst detta icke kunde
ske utan genom en ny oformlighet. Beslutet är fattadt att
gälla för i5 år, och någon ändring deri kan icke äga rum,
utan
D en 17 November f. m.
titan största våda för heJgden af Konungs och Ständers sammanstämmande
beslut. Det är af sådan anledn., som jag
yrkar bifall lill betänk.
Gr. Horn': En ledamot bar utgått från den grundsats,
att roten skall lemna förskott åt soldaten, hvilken det i öfrigt
åligger att underhålla sig sjelf, och hvarigenom passevolanceafgiften
endast skulle utgöra en förändring i förskottsliqviden.
Det är visst sannt/att soldaten i hela Sverige är
skyldig att underhålla sig sjelf, men genom matsäck; och
det är en sådan, som roten är skyldig förskjuta. Men nu
hafva Statsinagterna — och med rätta — funnit, att ett sådant
provianteringssätt är otjenligt. Soldaten får således
icke numera underhålla sig sjelf, och likaså kan roten icke
heller lemna ett sådant förskott, som den eljest var skyldig
att gifva. Uti åtskilliga K. Carl XI:s contract förbjudas dylika
förskott. Så samvetsgrann var denne Konung, som insåg de
roterades i alla fall nog dryga kostnader. Nu hafva Statsmagterna
icke varit nöjda med hvad rust- och rotehållare
förut ålåg, utan velat vidare utsträcka deras skyldigheter.
Detta hafva de gjort utan de sednares begifvande; och att
sådant är olagligt kan icke bestridas och icke bortraisonneras.
Vidare har man omtalat passevolancecontract för i5
år. Hvar finnes väl något sådant? Hade dylika blifvit upprättade,
skulle jag aldrig höjt min röst för upphäfvande
deraf. Men nu finnes intet contract, utan Konung och Stander
hafva ålagt en gärd eller bevillning på i5 år, hvilken
nuvar. Ständer icke vilja godkänna till vidare fortfarande,
enär icke någon pålaga kan beslutas för längre tid, än intill
påföljande riksdag. Jag ber den värde ledamoten, som
Sist yttrade sig, se saken, sådan den är. Då visar sig otvifvelaktig!,
att här är fråga om en gärd, pålagd vid förra
riksdagen, och hvilken då, äfven med förutsättning, att
den lagligen tillkommit — hvilket nu icke är fallet, ty beslutet
hade ett Stånds protest emot sig —, icke kunnat,
utan nytt beslut, räcka längre än intill denna riksdag. För
mig synes vådan vid att rätta ett misstag vara mindre, än
att qvarstå vid ett våld. Huru litet ovanligt är det icke
dessutom, att hvad vid en riksdag beslutes, upphäfves vid
en följande; och jag vet icke, hvarföre man här skall hålla
sig så strängt till consequensen, helst då man vet, att fel
ägt rum.
Frih. Boye, Ludv.: Uti detta ämne är formen ett
och saken ett annat. Utaf de grundade skäl, Hr Cederschjöld
uppgifvit, finnes, att passevolancefrågan icke tillhör
föremålen för Ständernas pröfning, utan ensamt angår Kronan
och rotehållarne. Det var således icke rätt, att Ständerna
inblandats i denna fråga; och på samma sätt, som Kronan
förut uppgjort contract derom med den enskilde, boede
l6 IL IQ
Den 17 November f. m.
ock nu hafva tillgått. Men nu har det emedlertid skett på
annat sätt; och utan tvifvel vore det ett nytt ordningsfel
att ålägga rotehållare en pal tiel bevillning. Jag öfverlemnar
till den värde ledamoten sjelf att bedöma, om det icke
ligger någon contradiction i hans anmärkta yrkande. På
samma gång nemi. som man påstår, alt Ständerna aldrig
hort befatta sig med denna fråga, på samma gång uppger
man ett nytt sätt för en lika beskaffad oriktighet. Jag har
nu yttrat mig om formen och tror icke, att ändring deri
kan tillvägabringas utan ändring i sak; och då finner jag,
att för det jordbruket på 1600-talet var det enda, som kunde
beskattas, är det orättvist, att jordbruket fortfarande
skall ensamt draga en börda, som gäller allas nytta. Ovilkorligt
är det hela samhällets pligt att underhålla soldaten
och försvarsverket, och jag inser derföre icke, hvarföre den
ifrågavar. afgiften ej skulle kunna läggas på den allm. bevillningen;
men att, på sätt Gr. Horn föreslagit, ålägga en
hevilln. särskildt på rust- och rotehållare kan jag icke medgifva.
Man vet dä icke, hvar man till slut kunde stadna.
Emedlertid, och då 3:ne Stånd förkastat den förra utvägen,
bestrider jag nu återemiss och yrkar frågans definitiva afgörande.
Hr Hjärne, Harald: Jag var icke representant vid sista
riksdagen och deltog således icke då uti beslutet om det
nya passsevolancecontractet. Då frågan nu åter är under
öfverläggning, och jag utaf 11. o. Ad:s förtroende blifvit
tvingad att skaffa mig närmare underrättelser och stadga
min öfvertygelse i delta ämne, anser jag det emedlertid vara
min pligt att i Ståndets protocoll nedlägga den åsigt, jag
i ämnet hyser och hvilken jag jemväl inom Utsk:n framställt.
A ena sidan tror jag, att afgiften af 7 r:dr icke är för hög
eller mera tryckande för rotehållaren, än skyldigheten att
med matsäck underhålla soldaten under mötena, och jag
anser således rotehållarne böra vara belåtna med förändringen;
men å andra sidan tror jag, att Ständernas beslut i
frågan tillkommit på ett olagligt sätt. Jag grundar en så
dan
öfvertygelse derpå, att jag efter noga öfvervägande funnit
frågan vara af beskattnings-natur, enär det icke lärer
kunna nekas, att ett onus, tillhörande indelningsverket, är
en skatt, pålagd rotehållarne. Att formen för denna skatts
utgörande blifvit ändrad från att utgå i matvaror till att
prtesteras i penningar, kan icke ändra sjelfva sakens natur.
Flera, som hyst en sådan öfvertygelse, hafva ändrat den;
men jag har derföre icke funnit skäl dertill. Är det då en
beskattningsfråga, så är det ock klart, att alla Stånden bort
i beslutet derom deltaga; men så har nu icke skett. Irenne
Stånd beslöto, och det ingaf till K. M. sin protest
emot de 3.'nes beslut. Jag behöfver icke nu vidlyftigare utreda
detta, emedan saken ännu lefver i friskt minne. Mina
Den 17 Noveni lier f. ra.
skäl äro desamma, som jag inom Utskm uppgifvit. Jag vill
endast upprepa, att jag är af den tanka, att beslutet var
olagligt. Hvad åter beträffar Gr. Horns förslag till rättelse,
vinnes dermed åtminstone så mycket, att saken kommer i
laglig form. Jag har derföre inom Utskm biträdt detta förslag,
och trott mig deri linna mindre ondt, än att qvarblifva
vid det olagliga förhållande, som nu äger rum; men jag
går dock ogerna, och endast såsom sista utvägen, in derpå,
ty jag fruktar et! farligt prejudieat uti att ålägga en bevillning
särskildt för en viss samhallsclass, hvilket synes mig
kunna leda till stora orättvisor i en framtid. Men, såsom
jag redan nämnt, det är den sista utväg, jag anser oss äga
att godtgöra förra Ständers olagliga handlingssätt. Jag önskar
aItsa åferremiss och anser del vigtigt, att Utskm än en
gång må öfverväga ämnet och åtminstone begifva sig till
ändring af de premisser, hvarpå Utskm stödt sitt tillstyrkande.
Gr. Frölich, Dav.: Jag kan icke instämma med Gr.
Horn i afseende å de resultaler, hvartill han fört sina påståenden;
men sådant härleder sig från helt andra skäl än
dem, hvarpå öfriga talare hafva grundat sitt bestridande.
Till en början får jag då förklara, att jag visserligen ansåg
högst hårdt och tryckande, att sednaste Ständer uppliäfde
de contract emellan Kronan samt rust-och rotehållare, hvilka
så länge varit gällande; men jag vill derföre icke påstå,
att ett sådant förfarande varit olagligt, så framt den pålagda
gärden inskränkt sig till tiden intill denna riksdag. J)å
pålagan emedlertid utsträcktes till i5 år, innefattade beslutet
ett uppenbart afsteg från Ständernas grundlagsenliga rätt.
Återstår nu att tillse, huru felsteget skall kunna . hjelpas. Jag
bekänner då, att jag icke kan anse Gr. Horns förslag såsom
det rätta sättet. Så länge Ständerna i beskattningsfrågor
äga en magt öfver ali annan, hade icke något annat satt
till rättelse i den skedda olagligheten bort ifrågakomma,
än att Ständerna sjelfva upphaft det grundlagsvidriga beslutet.
Jag hade ock väntat ett sådant beslut vid denna riksdag,
och det ej blott af skäl, att det är olagligt att ålägga
en beskattning för i5 år, utan äfven derföre, att afgiflen
är för hög; men då em d!ertid 3me Stånd redan förklarat,
att de icke vilja upplaga fr.igan i vanlig bevillningsväg, är
man skyldig respectera deras beslut och icke söka att, på
hvad väg som helst, rubba det. Sådan blefve dock följden,
om man beslöte, att gärden borde utgå genom enskild
bevillning, oaktadt 3 Stånd beslutat, att den icke skall utgöras
i bevillnrsväg. Dessutom talar grundlagen endast om
allmän bevillning. Åläggandet af en enskild bevillning anser
jag altså olämpligt och tror, att prejudicatet vöre vådligt.
Sedan jag altså förklarat, att jag utgår fion samma
synpunkt som Gr. Horn och fullkomligt ogillar Ständernas
beslut i frågan vid sista riksdag, samt bade önskat, att rät
-
i4S
Den ij November f. m.
telse deri ägt rum, mäste jag likväl, på grund af livad jag
ofvan anfört, för närvar, inskränka mig till en förnyad protest
emot beslutet vid sista riksdag, och i öfrigt bifalla,
livad uti det förevar betänk, tiilstyrkes, under hopp att kommande
Ständer må inse orättvisan af det föregångna beslut
tet och, med rättelse derutinnan, kläda den ålagda beskattningen
i en lagenlig form.
Gr. Horn: Det är verkligen rätt ledsamt för mig att
mota motstånd från en person, med hvilken jagså ofta tän-«
ber lika; men hvad har jag väl begärt annat än upphäfva
n de af beslutet i frågan yid sista riksdag. Den värde ledamoten
liar erkänt, qtt Ständerna kunna ålägga skatt att
gälla intill nästa riksdag. Det är just detta jag yrkar. En
ledamot har funnit motsägelse deruti, alt Ständerna icke
skulle hafva något att befatta sig med rotehållare, men likväl
kunna ålägga en sådan afgift som den ifrågavarande. 80 §■
Beg.F. förbehåller Konung och Ständer att gemensamt vidtaga
ändringar i knektecontracten; men den andra frågan
är, huruvida sådant kati ske utan den andra contrahenten,
rotehållarnes, hörande. Jag tror, att ett sådant hörande icke
erfordras, så vidt icke någon ökning är i fråga; men oni
den ringaste ökning skall vidtagas, kan jag icke, lika med
Gr. Frölich, medgifva, att Statsmagterna ensamt äga rätt
derom besluta, ty contrqcten äro ingångna med provinsens
invånare, under utfästelse att gälla till säkerhet och efterrättelse
å ömse sidor. tylen såsom jag förut sagt, anser jag
Ständerna äga rätt att pålägga rotehållarne en viss skatt att
utgå intill följande riksdagen; och då man anser det billigt,
att rotehållare ensamt skola bara den ifrågayar., hvarföre
icke då besluta så, blott det skey i laga väg. Jag erkän-.
ner med Hr Hjärne, att äfven jag valt det förslag, jag uppgifvit
såsom sista utvägen och sedan jag funnit, att Ständerna
icke velat fullkomligt återställa frågan till rätt och
billigt, d. v- s låta afgiften utgå från allm. bevilln.; men
något hinder från Ständernas vägran i detta afseende kan
icke uppstå deremot att bestämma gärdens utgående genom
enskildt bevillning. Att bestämma en sådan för rust- och
rotehållare är den enda utväg som återstår; och jag tror
icke, ätt Gr. Frölich har rätt deri, att Ständerna icke skulle
äga pålägga bevillning för enskilda corporationer, emedan
vår bevillning just är så beskaffad, att den drabbar olika
corporationer ganska olika.
Hr Cederschjöld: Sedan 2 Stånd bifallit betänk.,
kan icke någon skrifvelse i ämnet till K. M. komma att
afgå, ehuru än saken må, afgöras i de öfriga begge Stånden,
Jag yttrar mig således icke nu med afseende pä sakens utgång,
utan blott för att söka minska tyngden af förebråelserna
emot sista riksdags Ständer, och för att visa huru lättsinnigt
man användt detta äfflne till medel att uppröra sin
-
Uc» 15 November f. m.
»49
ijena. Då soldatens underhåll in natura ålegat roten åtminstone
indirecte, nemi. genom soldaten, så bjuder det öfverklagade
beslutet ju endast' en förvandling till penningar
af hvad förut utgjorts in natura; och lika som Ständerna gemensamt
med Konungen, eller ensamma, kunna stadga, att
jordeboksräntorna skola för alltid eller på viss tid utgå med
penningar efter faststäldt pris, samt 3 Stånds beslut härom
gör tillfyllest, ser jag icke något hinder, att ju 3 Stånd, på
satt som nu skett, kunnat för i5 år förvandla den nu ifrågavar.
afgiften från naturaprestation till utgörande med
penningar.
Gr. Posse, Arv.: Då 2:ne Stånd redan bifallit betänk.,
och frågan altså kommer att förfalla, hade jag icke ämnat
att yttra mig deri, så vida jag icke funnit af discussionen,
att frågan af samtliga talare, som deri yttrat sig, blifvit
ensidigt betraktad. Man vill anse frågan såsom en beskattningsfråga
och påstå dess afgörande i bevillningsväg. Detta
yore fullkomligt orätt, ty man förbisåge då 80 § Reg.F.,
som säger, att knektecontracten icke kunna ändras, utan
enligt beslut af Konung och Ständer gemensamt; och utan
ändring i contracten kan det icke bestämmas, att afgiften
skall utgå i penningar i stället för in natura. Jag anser
altså, att frågan icke kan anses såsom bevillningsmål. Hvad
åter angår beslutet vid sista riksdag, vill jag deröfver alldeles
icke fälla något hardt omdöme; ty frågan är verkligen
ganska tvistig. Tillämpar man 80 §, så tror jag, att
man bör komma lill det resultat sorn sista Ständer, att
nemi. Konung och Ständer äga rätt att ändra knektecontracten;
och då ser jag icke heller någonting, som hindrar
att bestämma en tid af i5 år, under hvilken ändringen skall
vara gällande. Jag tillstyrker altså bifall till betänk, och
tror, att ett upphäfvande af beslutet vid sista riksdagen vore
ojemnförligt mera olagligt, än hvad man kan linna i samma
Iresluts fattande.
Hr Dalman, Willi. Fredr.: Jag skall blott med några
ord förlänga discussionen. Jag delar fullkomligt Gr,
Horns åsigt. Hr Gr. har så fullständigt utvecklat orättvisorna
af sista beslutet och nödvändigheten att i laglig väg
åstadkomma ändring deri, och ämnet är derjemte utredt i
reservationerna. Jag tror oss vara oförhindrade att vidtaga
den åtgärd, Gr. Horn föreslagit, och tillstyrker den,
Frih. Cederström, Jac.: Endast 2:11c Stånd hafva
fattat beslut i frågan, och det är altså utan tvifvel, att i
händelse Utsk:n i anledning af återremiss frångå sitt förra
beslut, samtliga Stånden vid frågans förnyade föredragning
jemväl kunna derpå ingå, Men i afseende å sjelfva saken
förekommer, alt Gr. Horns förslag innefattar en helt och
hållet ny fråga, som ej i laga väg blifvit af Utsktn pröfvad.
Don ij November f. ra.
Jag liar eljest sjelf hufvudsakligen utgått från den synpunkt,
att beslutet, såsom omfattande en bestämd tid af i5 år, vore
olagligt, så vidt meningen dermed varit att under en sådan
tid utestänga Ständerna från pröfning deraf; och hvad
Gr. Posse upplyst, att, då det nemi. icke är fråga om annat
än ändring i knektecontracten, Konungen och Standm-na
äga rätt att derom besluta, hindrar dock icke nuvar. Ständer
att besluta en ny förändring af samma contraet, ehuru
detta sednare beslut icke får någon påföljd, utan att Konungen
derå lemnär sanction. Man har yttrat, att 4 Stånd bort
deltaga i beslutet. Sådant härleder sig från ett missförstånd
af grundlagarna, ty 3 Stånd utgöra R St. i alla frågor,
för hvilka undanlag icke bestämdt äro utmärkta. Den af
Gr. Horn gjorda anmärkningen innefattar icke skäl till återremiss,
emedan den utgör en ny fråga, som icke i laglig
ordning blifvit väckt, och jag tillstyrker derföre bifall å
betänkandet.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg de vid Stats- o. Oecon.Utsk:ns utlåt. N:o 35 gjorda
anmärkningar hindra dess antagande samt utlåt, således böra
återremitteras.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Ii. Ex. framställde derefter propos. till bifall å samma
utlåt.
Piopades starka ja, blandade med nej.
Gr. Horn: Jag skulle önska, att R. o. Ad. icke så lätt
må godkänna Hr Gr. o. Landtnäs förklaring i afseende å
dess uppfattning af de lemnade svaren. Jag tyckte mig åtminstone
höra lika många nej som ja vid propostn till bifall;
och jag skulle helst önska, att de förra gjorde sig gällande.
Emedlertid, och då något tillkännagivande om uppfattningen
af svaret å propos:n till återremiss icke ännu blifvit
méddeladt, anhåller jag nu om Hr Gr. och Landtm:s förklaring
i denna del.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm yttrade, det han, vid svaren
å den först framställda propos:n, funnit nej vara öfvervägande,
i följd hvaraf Ii. Ex. framställt den sednare propos:n,
vid hvars besvarande han funnit ja öfvervägande.
Gr. Horn begärde votering.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Om återremiss kommer
i ja-propos;n, torde bifall till betänk, böra utgöra con
trapropos:n,
Gr. Posse: Dä Gr. Horn begärt votering för återremiss,
blir naturligtvis hans yrkande contrapropos:n emot bifall
till Utskms betänk, i ja-propos:n.
IJjipiäsies till justering och godkändes följande voter:s
proposh! 1
Den 17 November f. m.
i5i
Den, som bifaller Stats- samt Allm. Besv.- och Oreon.-  Utsk:ns utlåt. Nio 35 i fråga örn passevolaneeafgiften, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. återremittera öfvannämnde ut
låt. Nio 35.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 55.
Nej — 3i.
Frih. Silfverskjöld, Garl: Hindrad af tjenstgöYomål
att vidare fortfara med utöfningen af mitt ledamotskap i
StatsUtsk., får jag härmedelst äran afsäga mig detsamma,
under anhållan att likväl få bibehålla min riksdagsmannarätt.
Frih. Silfverskjölds begäran blef af R. o. Ad. bifallen.
Hr Stuart, Carl Gust., uppläste följande:
Då det, enligt min åsigt, är en oeftergiflig pligt för
hvar och en, som begagnar sin rättighet att vara representant,
att icke, utan de mest giltiga skäl, i något hänseende
undandraga sig representanlkallets mödor och besvär, ansåg
jag mig böra emottaga den ledamolsplats uti Exped.Utsk.,
hvartill jag, genom H. R. o. Adis förtroende, vid riksdagens
början kallades. Jag har äfven, så vidt min förmåga medgifvit,
sökt att uppfylla mina åligganden såsom ledamot uti
detta Utsk., ehuruväl mina bemödanden i detta afseende,
inom Utsk. motarbetade, i allmänhet icke rönt en framgång
eller lyckats vinna ett afseende, motsvarande det nit, hvaraf
desamma varit framkallade. För någon tid sedan jemväl
vald till ledamot af BancoUtsk. och anställd på den mot
riksdagens slut mest sysselsatta afdelning af detta Utsk., hade
jag, sådant oaktadt, också trott mig derjemte, såsom nå
gorlunda
bekant med ej mindre de redan verkställda än de
ännu återstående göromålen inom Exped.Utsk., böra bibehålla
min plats derstädes; men de i nyssnämnda Utsk. under
sist förflutna vecka, derunder jag varit nästan oupphörligt
sysselsatt inom BancoUtsk., timade obehagliga tilldragelser,
i följd hvaraf Utskls secret. funnit sig föranlåten frånträda
sin befattning, hafva öfvertygat mig om nödvändigheten
deraf, att en annan ledamot, med mera tid och större
förmåga att göra sina åsigter gällande, än erfarenheten
visat att jag äger, varder i mitt ställe af H. R. o. Ad. utsedd.
Af denna anledning anser jag mig således nödsakad
att nu hos H. R. o. Ad. vördsammast anhålla om tillåtelse
att lemna min plats uti Exped.Utsk.
R. o. Ad. biföll likaledes Hr Stuarts begäran.
102
Dexi 17 November f. m.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Vid tillfälle af anmodan
till Electorerna att återbesätta vacanta platser i Utsk:n, får
jag fästa uppmärksamheten derå, att en ledamot, Hr Adlercreutz,
anses vara qvar såsom ledamot i Oecon.Utsk, ehuru
han för länge sedan lemnat riksdagen. Jag anhåller altså,
att nytt val efter honom jemväl må varda företaget, på det
han icke fortfarande må städse behöfva uppropas och finnas
frånvarande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer
att skyndsamligen utse nya ledamöter i Stats-, Oecon.- o.
Exped.Utskm efter Frih. Silfverskjöld samt Hrr Adlercreutz
och Stuart.
Ånyo föredrogs LagUtsk:s d. 6 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 148 öfver anmärkningar vid Utsk:s betänk.
N:o 81, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse med öfverlemnande
af Lagcommitte'ens förslag till allm. civillag, äfvensom
öfver väckta motioner, hvilka dermed stå i sammanhang.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade punktvis företaga detta mål och dervid taga LagUtsk:s
utlät. N:o 81 till grund för föredragningen.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Efter de underrättelser,
jag varit i tillfälle inhemta, hafva 3:ne Stånd redan
bifallit betänk. N:o 81 med de förändringar deruti, som uti
betänk. N:o 1,4.8 innefattas. Det är således utan ändamål
att nu debattera frågan, och jag hemställer altså, om R. o.
Ad. icke skulle finna för godt att instämma i samma beslut,
som de öfriga Stånden i denna fråga fattat.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag anhåller, att betänk,
må punktvis föredragas.
R. o. Ad. biföll derefter Hr Landtmrs gjorda framställning.
Vid den till följd häraf verkställda föredragningen punktvis
uppstod discussion i anledn. af följande punkter.
Ulskts yttrande, rör:de granskniag vid denna
riksdag af förslaget till en ny allm. civillag.
Frih. Boye, Ludv.: Sedan tre Stånd redan lemnat bifall
till betänk., skulle de anmärkningar, jag deremot har att
göra, numera tjena till intet. Jag får derföre endast fästa
mitt hopp dervid, att bristerna må afhjelpas genom den instruction,
Regeringen kan komma att uppgöra för de ledamöter,
ät hvilka det må varda uppdraget att författa en
tableau öfver skiljaktigheterna emellan den gamla lagen och
det nya förslaget. Då frågan förra gången förevar, förklarade
jag mig ämna i Constit. CJtsk. föreslå en sådan ändring i
grundlagarna, att en granskning i detail från* Ständernas sida
kunde äga rum. jag har behörigen väckt en sådan motion
,
Den 17 November f. m.
i53
tion, men har haft missödet att i Constit.Utsk. mötas med
afslag. Jag har trott mig vara skyldig nu upplysa delta.
För öfrigt och då Utsk. förklarat, alt någon hufvudsaklig
granskning af lagförslaget icke kan äga rum förrän vid nästa
riksdag, hade jag önskat, att Utsk. iakttagit den consequens
att icke i särskilda betänk:n framkasta principfrågor,
som tillhörde det hela. Utsk. har dock, i anledn. af enskilda
motioner uti sådana ämnen, företagit pröfning deraf
och jemväl begifvit sig till föreslående af dylika ändringar.
Jag hoppas dock, att Konungen skall erinra sig, att det hela
ännu hvilar oafgjordt, och att det är olämpligt att, utan
sammanhang dermed, pröfva lösryckta delar, hvilka deri
vigtigt ingripa.
Utsk:s yttrande i denna del blef af R. o. Ad. bifallet.
2 mom. af Utsk:s tillstyrkande.
Hr Dalman: Då jag icke har hopp om att vinna något
resultat af min framställning, skall jag vara så kort sorn
möjligt; öfverlåtande sedan åt R. o. Ad., huruvida Ståndet
för sin del skulle vilja antaga min åsigt. Jag föreslog, då
frågan förra gången discuterades, att Ständerna måtte af K.
M. till nästa riksdag begära en fullständig propos. i afseende
å såväl civil- som criminallagen, jemte motiverna dertill.
Utsk. har derå icke fästat afseende, och skälen förefalla
mig nog svaga. Utsk. har nemi. sagt, att förslaget
icke vore lämpligt, då ”K. M:s höga uppmärksamhet i allt
fall är tillräckligen fästad på detta ärende, och det till en
stor del beror af åtskilliga förberedande åtgärder, om och i
hvad mån en sådan önskan ina kunna uppfyllas. Ännu
mindre — tillägger Utsk. — lära R. St. kunna eller böra
anhålla om något förklarande på förhand, att K. M. i afseende
på civillagstiftningen vill antaga, hvad Representationen
må komma att derutinnan besluta.” En sådan invändning,
att nemi. Regeringens uppmärksamhet förut varit fästad
på saken, kunde gälla i afseende på de flesta anhållanden,
Representationen gör hos Regeringen. Att Regeringens
uppmärksamhet varit fästad på detta vigtiga arbete, det veta
vi; men redan har förhållandet varit sådant i öfver 20
år, och vi stå ändå på samma punkt. Civillagförslaget var
redan vid sista riksdagen färdigt. Att en jemnförelsetableau
skulle uppgöras beslöts då; men Ständernas begäran härom
är ännu ieke ens föredragen för K. M., än mindre har arbetet
kommit till verkställighet. Uppmärksamheten synes
sålunda icke vara så stor, att den ju icke kunde tåla vid en
liten väckelse. Det är för öfrigt i sanning Svårt, om icke
omöjligt, för Representationen att pröfva ett lagförslag med
dess många detailler, då hon får det öfverlemnadt från Regeringen
så godt soia handlöst. Uti ett arbete af den stora
16 H. ao
i54
D c ii 17 November f, m.
vidlyftighet och vigt, som det ifrågavar., är det naturligt,
att Representationen är i behof af någon ledning från Regeringens
sida. Ett af de skäl, man häremot hittills föreburit,
är det, att criminailagförslaget icke ännu är färdigt.
Sådant vill jag hoppas kommer alt i utfälla till nästa riksdag,
och vi hafva således ett ytterligare skal att begära,
det Regeringen då må framkomma med fullständig propos.
i ämnet. Jag underställer vördsamligen denna tanke till
R. o. Ad:s antagande.
Hr Strussenfelt, Adolph Ludv.: Då 3:ne Stånd
bifallit betänk., kunde all strid härom nu vara öfverflödig;
likväl ber jag att få göra några anmärkningar i anledn. af
Hr Dalmans yttrande. Han har indirecte klandrat Regeringen
derför, att den begärda tableauen uteblifvit. Hr Dalman
torde dock erinra sig, att denna önskan framställdes
så. att tableauen måtte upprättas, sedan criminallagen blifvit
färdig och vore i det skick, att den kunde företagas. Då
sådant ännu icke medhunnits, har det varit en naturlig
följd, att tableauen icke kunnat upprättas. Jag tror dessutom,
att Utsk:s skäl för olämpligheten af Hr Dalmans begäran
äro fullt tillräckliga; ty att Konungen på förhand
skulle yttra sig fullständigt i denna fråga, lärer icke kunna
vara lämpligt. Det faller af sig sjelf, att dä Konungen lemnar
en verklig propos. i ämnet, har han redan tillräckligt
tillkännagifvit sin tanka. Jag förmodar altså, att något afseende
å Hr Dalmans anmärkning icke lärer fästas.
Hr Dalman: Jag skall icke länge uppehålla discussionen
eller vara envis för det resultat, jag påyrkat; men jag
måste påminna om, hurusom nu förevar, civillagförslag
blifvit öfverlemnadt, utan att Ständerna fått del af prot:n
öfver granskningen ens i Högsta Domstolen, än mindre i
Statsrådet, hvarest en sådan granskning icke en gång ännu
torde ägt rum. Det är detta, jag klandrar, emedan — jag
Upprepar denna öfvertygelse — det är omöjligt för Ständerna
att på egen hand fullgöra en sådan omfattande granskning.
Att dessutom Regeringen i andra frågor hyst den tänka,
jag motiverat, utvisa proposma om tysta förmånsrätternas
afskaffande, om ny concurslag och inteckningslag m. fl. frågor.
Hr vön Hartmansdorff: Hr Dalman har först utlåtit
sig ang:de något, som skulle göras vid en kommande riksdag;
hans sista yttrande deremot afsåg den nuvar. Jag anser
det förra yttrandet icke höra hit; ty endast hvad nu
göras skall, äi‘ vid detta tillfälle föremål för pröfning. I
sådant afseende inhehåller Hr Dalmans förslag, att R. o. Ad.
skulle begära en fullständig propos. i ämnet af K. M. till
nästa riksdag. Om R. o. Ad. fattade detta beslut, skulle
det innebära en anhållan, att Konungen, innan han yttrat
sig, huruvida ett nytt förslag är behöfligt, måtte framlägga
ett sådant förslag. En hvar inser, att detta är olämpligt,
Deri 17 November f. 01.
i55
oell jag hemställer desto hellre, att betänk, måtte bifallas,
sorn ett annat beslut icke kunde leda till annan påföljd än
förundran, huru det i ett upplyst RiksSt. kunnat fattas.
Hr Dalman: Jag kan icke lemna Hr y. Hartmansdorff®
yttrande obesvaradt. Det förundrar mig nemi., att Hr v.
Hartmansdorff, med den logiska förmåga han vid flera tillfällen
ådagalagt sig aga, likväl nu kunnat linna osammanhang
emellan mitt förra och mitt sednare yttrande i denna
fråga. Då Hr Strussenfelt mötte mig med den invändning,
att Konungens tanka i ämnet vore tillräckligt känd, enär
lian deri, tillika med lagförslagets öfverlemnande, afgjfyit
propus., svarade jag, att jag icke trodde, det någon granskning
af samma förslag ens ägt rum i Statsrådet, mycket
mindre blifvit Ständerna meddelad. Då Konungen gick i
författning örn uppgörande af förslag till ny lag, tog han
på hand i frågan, om ett sådant var behöfligt eller icke;
och det är blott för att slippa onödigt arbete i de delar af
förslaget, hvari Konungen icke anser ändring af den gamla
lagen nyttig och behöflig, sorn jag Jiyserj den önskan, att
Konungen måtte härutinnan närmare yttra sig. Att någon
skulle anse sådant såsom bevis på bristande upplysning betviflar
jag; men deremot tror jag, att sådant utmärkande
kan anses innefattas deruti, att man sätter sig emot hvarje
förändring, 0111 den ock är af högsta behof påkallad. Om
de öfriga Stånden fästat sig vid den åsigt, jag nu haft äran
försvara, är jag öfvertygad, att den icke blifvit lemnad utan
afseende. Jag kan emedlertid icke nu vara envis, utan
förbehåller mig blott på förhand att få afgifva min reservation.
Ilr Strussenfelt: Jag begärde ordet för att förklara,
att antingen har Hr Dalman ej hort, hvad jag sagt, eller
ock har han förtydt min mening. Jag har icke sagt, att
Konungen redan yttrat sig öfver sjelfva förslaget; men jag
har sagt, att då detsamma en gång öfverlemnas jemte en K.
propos. om dess antagande eller granskning, måste, till fullgörande
af grundlagens föreskrifter, pröfning af förslaget
först äga rum i Statsrådet. Att anhålla örn en K. propos.,
eller bestämma ett visst sätt i afseende å innehållet och omfattningen
deraf, måste alltid blifva olämpligt. Det var denna
rättelse, jag ville uppgifva.
Frih. Boye: Jag ber att, i anledn, af Hr Dalmans yttrande,
få erinra om den ursprungliga tillkomsten af det
nya lagförslaget. 1810 gjordes af Ständerna begäran, attén
committé' mätte sammansättas för att i system sammanfatta
våra befintliga lagar. Denna begäran verkställdes; och det
är då ingenting naturligare, än att Regeringen, sedan committe'en
utfört sitt arbete, helt enkelt säde till Ständerna:
här har ni det arbete, som blifvit hegardt. För min del
linner jag det vara grannlaga af Regeringen, att hon, utan
»56
Den ij Norember f. m.
inverkan, medelst yttrande af eget omdöme, uppfyller Ständernas
begäran; men sedan förslaget sålunda blifvit frainiagdt,
tror jag, att om Ständerna antoge och Konungen bifölle
Hr Dalmans förslag, skulle verkställigheten af den sista
granskningen derförinnan erfordras, ty icke kan man
begära, att Konungen skall nöjas med arbetet, sådant det är,
utan granskning. Vill man således det ena, måste man ock
tillstädja det andra. Men nu förekommer, att Ständerna
redan i flera lösryckta delar lemnat bifall och undan
bedt
sig någon ny granskning. Jag tror således, att det är
tjenligast att bifalla betänk.
Hr Dalman: Jag vill endast svara Hr Strussenfelt, att
hans sista yttrande ådagalägger, det jag fullkomligt riktigt
uppfattat bans första.
Hr von Hartmansdorff: Jag får ytterligare fästa
Ståndets uppmärksamhet på olämpligheten deraf att i lagstiftningsfrågor
gå önskningsvjs till väga. Om R. o. Ad. begär
att få veta K. lVJts tankar i ämnet, innan det af K. M.
är pröfvadt, tror jag, att en sådan anhållan vöre något förvänd.
Att de öfriga Stånden skolat sakna den upplysning,
sorn af Hr Dalmans yttranden kan vara att inhemta, måste
jag betvifla, enär man så ofta hör yttranden från de andra
Stånden, hvilka synas utgöra afskriften af hans.
Det nu föredragna 2 mom. blef af R. o. Ad, bifallet,
Hr Dalman: Jag hörde blott ett ja, som var Hr v.
Hartmansdorff;, och ett nej, som var mitt. Dessa tycker
jag hade kunnat qvitta mot hvarandra; men då Hr Gr. o,
Landtm:s förklaring gifvit det förra öfvervigt, vill jag emedlertid
icke uppehålla med votering, utan åtnöjer mig med
alt i prot. nedlägga min reservation emot det fattade beslutet,
Hr Stuart, Carl Gust., reserverade sig äfven emot
det nu fattade beslutet.
Utsk:s förslag i utlåt. N:o »48, angsde förnyad
tryckning af förslagen till civil- och crimi
na
lia g en.
Hr von Hartmansdorff: Jag har ingenting emot
sjelfva saken, men önskade blott, att dä Ständerna besluta
så vidlyftiga tryckningsarbeten, de jemväl måtte anslå medel
till bestridande deraf. Sådana torde eljest blifva svåra
att finna, sedan besparingarna numera troligen blifva så inskränkta,
Utsk:s förslag bifölls,
R. o. Ad. biföll äfven i allt öfrigt utlåt. N:o 8t med
don förändring, sorn i utlåt. Pite <48 blifvit tillstyrkt.
Den 17 November f. m.
l5;
Till pröfning företogs LagTJtsk:s d. 6 dennes e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o i4g i anledn. af anmärkningar vid
Utsk:s betänk. N:o 92 öfver motion af Hr G. G. Uggla om
förtydligande af föreskrifterna, rör:de beliofvet af fullmagt
vid besvärsskrifters och ansökningars ingifvande till K. M.
samt Hof- och Öfverrätter, och om upprättande af formulär
till besvärshänvisningar.
Hr Stuart, Carl Gust.; Jag vill gerna medgifva bebofvet
af en förklaring öfver 1812 års förordning i fråga
om skyldigheten för den, som inlernnar annans besvärshandling;}!',
att vara försedd med fullmagt; men jag bestrider en
sådan förklaring i den riktning, Utsk. nu föreslagit. Jag kan
altså icke hylla den utsträckning af skyldigheten att prestera
fullmagt, som Utsk. tillstyrkt; ty i enlighet med detta
förslag skulle fullmagt ovilkorligen hos hvarje embetsmyndighet
företes, Ufven då en ansökning ef ler annau handling,
som icke rörde tredje mans rätt, vore skrifven och under.
skrifven af sökanden sjelf, men af honom icke inlemnades.
Jag befarar altför stora olägenheter häraf för den enskilde,
och yrkar således afslag a betänk, samt anhåller om propos.
derå.
Hr Dalman, Wilh, Fredr.: Jag förenar mig med
Hr Stuart. Då en handling är egenhändigt af parten undertecknad,
anser jag den grundsats vara fullkomligt riktig,
att någon fullmagt för samma handlings lagliga producerande
icke erfordras. Hade altså någon förklaring af det ifrågavar.
lagstadgandet ansetts böra äga rum, så tror jag, att
den bort verkställas i en motsatt syftning, än hvad nu skett;
men för mig är det fullkomligt klart, att, enligt nuvar. lydelsen
af 1812 års förordn., fullmagt icke behöfver företes,
då handlingen är skrifven af contrahenten sjelf. Jag är
öfvertvgad, att den föreslagna förändringen komme att leda
till stora olägenheter, förlust af fatalier etc.; och då
Utsk. icke velat ingå på den motsatta sidan af förklaringen,
hade Utsk. åtminstone bort låta förblifva vid hvad nu är
stadgadt.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr,: Uti det första
betänk, i frågan N:o 92 förekomma 2:ne särskilda punkter,
hvaraf jag anser den lörsta lätteligen böra afslås, men deremot
den andra bifallas. Särskilda propostr derå torde således
vara nödiga.
Då i anledn. häraf betänk. N:o 92 punktvis föredrogs,
afslog R. o. Ad. i:sta punkten, men bjföjl den andra.
Vid förnyad föredragning af LagUtsk:s d- 6 dennes e,
m. på bordet lagda betänk. N:o i5i öfver Hr Emil V, ^
Trojls motion om ansvarsbestämmelser för den, som, med T
uppsåt, oriktigt upprättar räkenskaper och handlingar, som
i58
Don 17 November f. m.
til! ;illmiin nytta och rättelse äro, Lief samma betänk. afR.
o. Ad- bifallet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att R. o. Ad.
d. 2 sist!. Juni beslutat, att StatsUtskts utlät. N:o io4,iunledn.
af väckt motion om anslag af 2000 tunnor säd ät de
nödlidande i Norra länen skulle hvila, tills Utskis utlåt,
angdie redovisningen af gamla inagasiusfonden inkommit. Då
Ståndet i sista plenum bifallit Utsk:s utlåt. N:o 237 i anledn.
af såväl K. M:s nåd. propos , angdie f. d. allm. magasinsfonden
samt betalningsvilkoren för erhållna spannmälsunderstöd
m. 111 , hemställde H. Ev. altså, om R. o. Ad. behagade
tillåta, att utlåt. N:o io4 nu finge föredragas.
I anledn. häraf föredrogs nu StatsUtskls nämnde utlåt.
N:o 104.
Hr von Hartmansdorff, Aug., anhöll att få veta,
huru detta utlåt, af de öfriga RiksStdi blifvit afgjordt.
Underteckn. Ridd.Secret. upplyste, att de 3die öfriga
RiksStdi bifallit StatsUtskrs utlåt. N:o io4-
Lfppå derefter framställd propos. blef samma utlåt, äfven
af R. o. Ad. bifallet.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtskts d. 10 dennes på bordet
lagda memor. N:o 3oi, i anledn. af erhållen återremiss
å Utsk:s utlåt. N:o 25i, fann R. o x\d. för godt att vid
Utsk:s yttrande i memor. N:o 3ot låta bero.
Uppå begäran af Frih. Boye, Ludv., samt Ilr af
Wetterstedt, Niclas, lades ånyo på bordet StatsUtsk:s
d. 10 dennes bordlagda utlåtdi:
N: 3o2. angdie Hr Dalmans motion , att af det vid sista
riksdag beviljade extra anslag bereda tillgång för beväringeps
beklädnad;
N:o 3o3. i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o
aoo, rörtde Gr. v. Fersens motion om de förändringar, som
insmugit sig uti de af K. Carl XI confirmerade, med allmogen
upprättade knektecontracten;
N:o 3o4- i anledn. af väckt fråga om rättighet för K.
M. att, i saknad af tillräckligt årligt anslag för beväringens
beklädnad, för detta ändamål använda reservförråden.
Vid förnyad föredragning lade R. o. Ad. till handlingarna
StatsUtsk:s d. 10 denqes på bordet lagda utlåtm:
N:o 3o5. j anledn. af erhållen återremiss å Utslits betänk.
N:o nåd, rör:de den utaf Riksd.fullm. Anders Danielsson
irån Elfsborgs län väckta motion om rättighet för indelta
Armeens civilstat alt, lika med den militära, njuta ersättning
för Utgifna u c eord;
Den 17 November f. ra.
N:o 307. i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o
272, ang:de väckt motion om understöd af allm. medel åt
de nödlidande invånarne i Bohuslänska skärgården;
N:o 309. i anledn. af erhållen återremiss pä Utsk:s utlåt.
N:o 275.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d, 10 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 3o6, i anledn. af väckt fråga om rättighet för
de landshöfding.vr, hvilka sedan början af år i83o tagit
afsked, att komma i åtnjutande af pension, till beloppet
motsvarande den, som hädaneftar afskedstagande, pensionsberättigade
landshÖfdingar äga uppbära.
Hr Hjärne, Harald: Då, enligt hvad Utsk. upplyst,
denna fråga är väckt och afgjord i sammanhang med statsregleringen,
anser jag densamma nu icke kunna utgöra föremål
för pröfning Den utsträckning, Frih. Boye begärt,
kan icke förändra sjelfva saken. Någon annan åtgärd, än
att lägga betänk, till handlingarna, lärer altså icke vara att
vidtaga.
StntsUtsk:S utlåt. N:o 3o6 blef af R. ö. Åd. bifallet.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskrs d. 10 dennes
på bordet lagda memor. N:o 3o8, i anledn. af RiksStms olika
beslut i fråga om handllangningsunderstöd för nybyggare
uti de norra orterna, blef den af Utsk. föreslagna voter:spropos.
af R. o. Ad. godkänd.
Upplästes och lades på bordet Banco- och LagUtsk:nS
betänkm:
N:o 1. öfver Riksd.fullm. Peter PehrSsönS från Calmar
län motion om åläggande för R. St:s Bank att till vederbörande
domare årligen aflemna förteckning på intecknade
fordringar;
N:o 2. med förslag till lag för offentliga bolagsbanker.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. Jj. till 3 e. m.
lii fidem protocolll,
F. O. Silfverstolpe,
Måndagen dien 17 November 1834*
Plenum kl. -J till 6 e. m.
Justerades 9 prot.utdn för denne dag f. m.
Företogs till pröfning Oecöii.Utsk:s d. 10 dennes på bor
-
i6o Den 17 November c. m.
det lagda ytterligare betänk. N:o 134 i anledn. af väckta
motioner, ang:de gästgifveri- och postskjutsväsendet samt
forvagnsinrättningar.
R. o. Ad. beslöt, att detta betänk, skulle punktvis
Utsk:s förslag i afseende på beredandet och
verkställigheten af skjuts-entreprenader.
1: s t a m o rn.
Frih. Boye, Ludv.; Jag ltan icke betrakta detta förslag
annorlunda, än såsom ett indirect tvång för Svenska
folket att hädanefter åka i diligencer eller fara på ångbåtax-.
Detta tvång vore ändå drägligt, om man hade diligencer
på alla vägar, och om hela landet vore genomskuret
af canaler. Jag frågar: hafva de varor, som ulgöra regulatorerna
för vårt mynt eller med hvilka myntet jemnföres,
hafva spannmål, jern stigit till högre värde nu än förr?
Nej! Hvad är då orsaken, hvarföre vi nu skola betala högre
skjutslega än hittills. Jag kan ej finna annat, än att detta
skulle vara ett orättvist tvång, och anhåller, att vi genom
votering må få omkull detta betänk.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Äfven jag tycker,
att det ar en nog hög tillökning i skjutslegan, som här blifvit
föreslagen; men det ar ej dervid jag vill fästa mig, utan
blott vid ett besynnerligt förhållande emellan x:sta och 7.-de
mom:n. Uti 1 mom. står, att entreprenörerna skulle berättigas
att af resande uppbära 24 s^- h:co per mil; och 7 mom.
innehåller: ”Skulle skjutsstation gifvas, der pålitlig entreprenör
erbjuder sig att för mindre lega än 24 sk. per mil,
och utan tillskott af de skjutsskyldiga, skjutningsbestyret öfvertaga,
bör ett sådant anbud få ovilkorligen antagas.” Sålunda
är föreskrifvet, att om lian erbjuder sig att skjutsa
för mindi-e än 24 sk., skall hans anbud ovilkorligen antagas;
och likväl står det stadgande i 1 mom. fast, att lian
berättigas uppbära 24 sk. lega för hvarje mil. Jag kan således
ej finna annat, än att det är en mptsägelse emellan dessa
båda mom. eller åtminstone en underlåtenhet att i 1 mom.
göra undantag för det i 7 mom. upptagna fall. Dessutom
bär jag en anmäx-kning att framställa emot ett annat mom.",
men jag skall vänta dermed, till dess det förekommer.
Hr Stuart, Carl Gust.: Tvärtemot den förste värde
talai-en gillar jag hufvudsakligen, för min del, det förslag
till förändringar i skjutsningsväsendet, som från Oecon.-  Utsk. inkommit, emedan jag anser det sätt, hvai-på skjutsningen
nu bestrides, menligt inverka på landets välstånd
och vara hinderligt för dess förkofi-an såväl i moi-aliskt
som ceconomiskt afseende. Men jag kan icke helt och hållet
instämma i allt, hvad Utsk. i x mom. föreslagit. TJtsk^
er
-
Den ij November c. m.
erkänner nemi., att det är ett åliggande för de skjutsskyldiga
att sammanskjuta det ytterligare tillskott i penningar
eller varor, som kan erfordras utöfver den bestämda skjutsersättningen
af 24 sk. per mil; men Utsk. har det oaktadt
i slutet af samma mom. tillagt, "att på de få orter, der locala
svårigheter sådant ovilkorligen påkalla, någon förhöjning
i legan utöfver 24 sk. milen för en häst må af K. M:s
Bef:h:de kunna föreslås till fastställande af K. M. Detta
sednare tillägg kan jag icke gilla. För att kunna bibehålla den
likhet i skjutslega, som torde vara oundgängligen nödig till
förekommande af en stor villervalla och oreda uti communicationerna
emellan särskilda orter inom Riket, hemställer
jag, att den sista delen af detta mom. måtte utgå, nemi.
fr. o. m. orden: ”dock att på de få orter” etc.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Till en början ber jag att
fä tillkännagifva, att jag ej varit med i Utsk., då della betänk.
uppsattes, och att om något redactionsfel skulle förekomnaa
i förslaget, är det någonting, hvarför jag undandrager
mig all ansvarighet. I sjelfva saken får jag, emot hvad
Frih. Roye yttrat, förklara, att det ej kunnat vara Utsk:s
mening att genom skjntslegans förhöjning till 24 sk. milen
tvinga Svenska folket att färdas på diligencer eller på ångbåtar,
emedan , om detta varit föremålet för Utsk:s sträfvande,
skjutslegan ytterligare hade blifvit förhöjd 100 proc.
Jag kan, med den kännedom jag äger om diligence-inrättningarna
i landet, gifva .tillkänna, att en till 24 sk. b:co
förhöjd skjutslega kommer att motverka dessa inrättningar.
Först då legan höjes till 32 sk. å 1 r:dr b:co per mil, blir
det för individen en fördel att bilda sådana inrättningar i
stort. 24 sk:rs skjutslega har ej annat inflytande på diligenceinrättningarna,
än att för dem fördyra skjutningsentreprenaderna,
hvaremot deras pris ej kunna stegras i samma förhållande.
Men Utsk. har afsett en vigtigare sak, än att underhjelpa
diligence-inrättningarna, nemi. att ordna hela skjutsväsendet
i Riket. I följd af de motioner, som vid denna
riksdag inkommit från nästan alla ledamöter i BondeSt., oell
som blott äro en fortsatt klagan från föregående riksdagar,
har Utsk., för att på något sätt kunna afskalfa skjulsningsskyIdigheten,
sökt framkalla skjutsentreprenader öfver hela
Riket; och för att lätta dessa entreprenaders ingående har
Utsk. gått den medelväg att föreslå 24 sk:rs lega, som icke
motsvarar det onus, som åligger den skjutsningsskyldige. Det
blir likväl icke möjligt att tillvägabringa entreprenader för
detta pris på de ställen, der menigheterna veta alt rätt använda
sin arbetskraft, och derföre är det nödigt, att skjutsdistricterna
sjelfva göra något sammanskott åt den, som vdl
mottaga denna entreprenad. Jag tror således, att man gjort,
hvad man kunnat, då man tillstyrkt denna modikt förhöjda
16 H. 21
De» 17 November e. m.
skjutslega. Den kan icke vara någon följd af stegrade pris
på landtman na varor, hvilka icke stå i något sådant förhållande
till skjutslegan, sorn Frih. Boye förutsatt, utan förslaget
åsyftar endast ett litet framskridande på den bana,
man bort beträda redan för 2:ne sekler sedan; ty
man påminner sig,", att redan K. Carl X offentligen förklarat,
att om icke skjutsen komme att upphöra, skulle landets
ödeläggelse deraf blifva en följd, emedan den var svårare,
än någon annan landsplåga. Man har således haft tid
på sig att göra en annan reglering i detta afseende, och.
man har ej behöft söka någon anledning dertill i stegrade
■varupris. Jag tillstyrker bifall till förevar, punkt.
Hr Hjärne, Harald: Den talare, som först yttrade sig
i delta ämne, önskade, att vi skulle "votera omkull" detta
betänk.; men jag tror, att om vi gjorde det, skulle, utom
det ändamål denne värde talare tyckes afse, nemi. att vi må
köra omkull alla diligence-inrättningar, vi äfven
vinna ett annat ändamål, hvartill jag, för mindel, icke
vill medverka, nemi. att för denna riksdag betaga oss ali
möjlighet att ordna skjutsbestyret till jordbrukets befriande
från det betryck, som håll- och reservskjutsen nu förorsakar
detsamma; och jag hade icke väntat mig ett yrkande i sådan
syftning från Frih. Boye, som här ganska ofta i frat för
lättnad i den nödställde jordbrukarens tryckande belägenhet.
Gr. Horn har nyss framställt den åsigt, som ledt Utsk. vid
bedömandet af denna sak, och jag har äfven inom Utsk.
haft den tanken, att det väl kan synas orättvist att höja
skjutslegan, enär detta ensamt komme att drabba dem, sorn
resa, hvarförutan man äfven kan säga, att det icke öfverallt
är billigt, att legan höjes till 24 sk. milen; men de upplysningar,
som inom Utsk. blifvit lemnade af BondeSt:s ledamöter
från många provinser, hafva öfvertygat Utsk., att icke
några entreprenader kunna åstadkommas, om man icke
förhöjer skjutslegan. Detta har varit anledn., hvarföre Utsk.
tillstyrkt legans förhöjning till 24 sh. Men derjemte har
blifvit upplyst, att på många orter entreprenader icke kunna
åstadkommas, utan att legan höjes ännu mer, och derföre
har Utsk. i detta mom. gjort det tillägg, som Hr Stuart
vill hafva bort. Jag önskar för min del, att det måtte
få qvarstå; ty jag anser vigtigare, att entreprenader öfverallt
må kunna tillvägabringas, än att afseende göres på
den högre lega, som på en och annan ort komme att erläggas.
Jag tillstyrker således detta moms bibehållande
utan förändring; men om man anser någon förklaring nödig
för att förtydliga Utsk:s mening, att skjutslegan kan
blifva lägre an 24 sk., skall jag ej vara emot en förandrad
redactions antagande.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Man säger, att detta
betänk, är uppsatt och föreslaget med hufvudsakligt afseen
-
Den 17 NoTemter e. ra.
16S
de på jordbrukets fördel, och man åberopar såsom skäl för
Utsk:s tillstyrkande dels K. Carl X:s yttrande om skjutsen
för mer än 100 år sedan och dels BondeSt:s yttrande derom
för ögonblicket. Hvad beträffar det Carl X tillagda
yttrande, att detta Rike skulle gå under, derest skjutsen
bortföre, så se vi, att Riket ännu består, ehuru skjutsen fortfar.
Erfarenheten har således visat, att hans förutsägelse
icke gått i fullbordan. Hvad åter BondeStts yttrande beträffar,
är det klart, att BondeSt. tror sig vinna på en förhöjd
skjutslega och följaktligen säger det, hvarigenom det
hoppas bereda sin fördel. Sådant är ej nytt eller ovanligt;
ty om kommer ihåg gamla riksdagsvisor, ser man deri,
att skjutlegans förhöjning af ålder varit framställd såsom
det högsta goda för BondeSt. Men jag befarar, att den
vinst, BondeSt. förväntat, ej skulle tillfalla allmogen, utan
stadna i fickorna på entreprenörerna. Mina skäl dertill torde
jag få framställa. Då man undersöker förhållandet, linner
man, att bonden på de flesta ställen ej är obelåten med
att skjutsa, utan att han tvärtom gör det gerna för den
eontanta penning, han derför erhåller. I fall entreprenader
i stället skulle uppgöras, blefve förhållandet troligen det,'att
bonden komme att skjutsa för ungefär samma betalning som
nu eller något ringare, och att entreprenörerna toge skillnaden
emellan gamla och nya legan såsom sin vinst. Bonden
vunne intet, jordbruket vunne intet; och att man tillskapat
en ny näringsgren, nemi. den att vara skjutsnings-entreprenör,
tror jag icke båtade Rikets näringar på minsta
sätt. Till bevis på, att det troligen ginge så med skjutsningen,
får jag åberopa förhållandet här i Stockholm, der man
ser, att det vanligen icke är åkare, som skjutsa, utan bönder,
som resa in från landet för att få denna förtjenst, och således
göra sig derför mera besvär, än om de bodde nära en gästgifvaregård
på landet och der finge skjuts. Jag skulle också
tro, att en sådan förhöjning i skjutslegan, som den nu föreslagna,
skulle föranlåta mången, hvilken nu reser med skjuts,
att begagna egna hästar. I sådant fall skulle icke entreprenörerna
vinna så mycket, som de beräknat, och följden kunde
således blifva bedragna förhoppningar äfven för dem. Återstår
dock att fråga, huruvida den resande skulle, oberäknadt
den högre legan, vinna genom förändringen. Jag för min
del befarar, att det icke skedde. Om man ser till, huru de
stationer i Sverige äro beskaffade, vid hvilka skjutsen besörjes
genom entreprenader, finner man der vanligen uslare
hästar än annorstädes. Jag vill såsom exempel derpå nämna
Norrköping, såsom utmärkt för sina dåliga hästar i sjelfva
Östergöthland. Skillnaden för den resande, i fall skjutsningsentreprenader
ägde rum, skulle blifva den, att då den,
som icke har förbud, nu uppehälles på gästgifvaregardarna
under väntan på dugliga hästar, skulle han då uppehållas
på vägen under körningen med dåliga hästar. Jag anser då
Den 17 November «. m.
\ida bättre att under tak vänta vid gästgifvaregården na, än
att göra det under bar himmel i backarna. Jag vill äfven
anföra förhållandet i Norrige med de s. k. fasta stationerna,
sorn motsvara de ifrågavar. entreprenad-inrättningarna derutinnan,
att hästar genast böra lemnäs mot förhöjd lega.
Det har handt der, hvad sorn troligen skulle inlrälfa här,
utt man icke kunnat på alla ställen åstadkomma entreprenader
, och att mellan de fasta stationerna befinnas vanliga
gästgifvaregårdar. För att beställa hästar på dem, nödgas en
resande, sorn hur brådtom, i alla fall skicka förbud, och får
således, utan någon nytta för sig, på de fasta stationerna betala
bögre lega, än eljest behöfdes; och den, som ej begagnar
förbud, får på somliga stationer betala mer och vänta
på andra, så att hvarken den ena eller den andra har någon
egentlig fördel af denna inrättning. Hvad statsverket
beträffar, finner man, att en förhöjd sk jutslega skulle föranleda
till förhöjda resepenningar för de embets- och tjenstemän,
sorn dermed skola förses. En förlust för statsverket skulle
således uppkomma, och någon ersättning eller något anslag
till betäckande af denna förlust har ej blifvit ifrågasatt; men
vill man göra förändringen, bör man ock vara betänkt på
medel att bestrida dermed förenade kostnader. När nu
således hvarken jordbruket, bonden, de resande eller statsverket
skulle vinna, utan snarare förlora på förändringen,
och då, såsom Gr. Horn förklarat, ej heller diligencerna skulle
vinna derpå, skulle vinsten endast tillfalla entreprenörerna;
och då de ännu icke finnas, ser jag icke, att man behöfver,
af medömkan med dem, göra skada åt någon annan.
Jag tillstyrker derföre, att R. o. Ad. måtte i likhet med
PresteSt. afslä detta betänk, med det tillägg samma Stånd
beslutat, och anhåller, att Ridd.secret. måtte uppläsa PresteSt:s
prot.utdr., rör:de detta betänk.
Underteckn. Ridd.Secret.: PresteStrs prot.utdr., rör:de
förevar, betänk., innehåller: ”Ståndet afslog detta betänk,
och beslöt, att R. St. skulle, till befrämjande af diligenceoch
forvagnsinrättningar, hos K. M. i und. anhålla, att ägare
af sådana inrättningar mätte förunnas rättighet att, lika
med ägaren af dihgencen emellan Stockholm och Upsala,
ingå frivilliga öfverenskommelse!' med de skjutsningsskyIdiga
efter samma grunder, som för den sistnämnda äro bestämda,’*
Hr v q n Hartmansdorff; Sedan R, o. Ad. nu hört
PresteStrs beslut, anhåller jag att få tillägga, det jag lika
med Frih. Boye yrkar, att R. o. Ad. matte fatta beslut
öfver betänk, i dess helhet, på sätt PresteSt. gjort; ty om
vi skulle fortfara med att gå igenom hvarje punkt särskildt,
lärer icke för Frih. Boye och dem, som dela hans mening,
återstå annat, än att begära votering öfver hvarje punkt, i
Stället för att frågan kunde afgöras genom en enda votering,
cm Hr Gr, 0, Landtm, täcktes göra propos, på hela betänk,
Den 17 November c. m.
iG5
Frih. Boye: En värd ledamot har tillkännagifva, att
hans moraliska och ceconomiska systemer tillfredsställdes mera,
än vid nuvar. förhållanden, genom den föreslagna förhöjningen
af 8 sk. i skjntslegan. Tvenne talare hafva sedermera
fortsatt Utsk:s jemmerliga beskrifning på det förtryck,
skjnlsningen skall lägga på jordbruket. Delta hafva de sagt
oss, likasom vi ej vore Svenskar och icke kände förhållandet.
Jag är dock äldre och har rest mera än de; jag har
jemväl längre tid varit jordbrukare än de, och kau derföre
icke af dem förmås att ti'o, det skjutsniugen är besvärligare,
än den verkligen är. Den förste talaren får jag förklara,
att örn hans moraliska och oeconomiska systemer bättre tillfredsställas
genom 8 sk:s förhöjning i skjntslegan, har jag
mina systemer uppställda på ett annat sätt. Min på erfarenheten
grundade öfvertygelse är, att provinser linnas, deri
skjutsen, alldeles sådan den nu utgöres, är ganska välgörande,
och jag kan såsom vittnen till delta förhållande uppkalla
en mängd personer i Småland, der jag har landtegendom.
Bönderna anse för en lycka att genom skjutsning få
en penning, som de eljest svårligen kunde förskaffa sig.
Skulle nu detta nya förslag antagas, blefve följden den, att
de liesta, som nu resa med skjuts, skulle antingen begagna
egna hästar, eller blifva hemma, hvarigenom de skjutsandes
förtjenst blefve minskad. Jag kan således, i fortsättning af
det varma nit jag visat mig äga för jordbruket, icke annat
än bestrida Gr. Horns och Hr Hjärnes yrkanden, samt de
såsom grund derför framställda förskräckliga målningar öfver
det förtryck, jordbruket skall lida genom skjutsningen.
De, som lika med mig äro från landsorten, inse, huru öfverdrifna
dessa målningar äro. Jag förenar mig med Hr v.
Hartmansdorff i den anhållan, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes
slå ihop hela förslaget i en propos., hvarefter vi skola
votera omkull det, så att icke något tecken deraf skall
återstå
Frih.
Cederström, Jac.: Den nu förevar, frågan har
nästan vid hvarje riksdag sysselsatt R. St., och man har vanligen
utgått från samma synpunkt, nemi. från önskan om
skjutslegans förhöjning. En sådan förhöjning har äfven nu
blifvit åsyftad, och man har derjemte ansett, att de herrliga
diligence-inrättningarna redan för mer än 100 år sedan bort
vara lillvägabragta, utan att man gjort afseende på hindren
derför, då man likväl endast behqft kasta ögat på Sveriges
hästar och geographi för att finna omöjligheten af sådana
inrättningars uppkomst. Man hade bort begripa, att Svenska
skjutsordningen är en följd af landels spridda boplatser;
och ännu i denna stund hafva vi provinser med så spridda
bostäder, att det ej äv tänkbart, att der frambringa dil i—
gence- eller forvagnsinrättningar, som bära sig. Emedlertid
bär detta i alla tider varit erkandt af kloka Regenter, och
i66
Den tj November e. m.
deribland Ian K. Carl X med skäl räknas, hvarföre jag tager
mig friheten betvifla, att han kunnat säga, det Sverige
borde hafva forvagnar såsom en allmän inrättning. Han
kände Sverige för väl, för att vilja införa forvagnsinrättningar
mer än möjligtvis emellan de större städerna och på
de närmast dertill belägna stationerna. Jag vill icke bestrida,
att skjutslegan, relativt till myntvärdet och legan i andra
länder, är ganska låg, och att det således kan vara skäl
att öka legan; men icke bör den ökas för att derigenom
bereda en inrättning, som ännu i sekler omöjligen kan införas
i -j% af Sverige. Först då populationen blir så talrik,
och näringarna så utvecklade, att communerna behöfva en
hastig comrnunication på alla timmar och dagar, skola forvagnsinrättningar
uppkomma af sig sjelfva och utan den ringaste
uppoffring. Jag tror, att detta betänk, i största välmening
blifvit afgifvet; men Utsk. har trott sig böra befordra
en inrättning, som Utsk. ej granskat till sina följder
och sitt omfång.
Hvad sjelfva förhöjningen af skjutslegan beträffar, hade
jag önskat, att frågan derom blifvit skiljd från hvad Utsk.
för öfrigt föreslagit; ty jag hade velat lemna min röst till
denna förhöjning, sorn icke skulle medföra så betydligt förökande
af statsutgifterna, som man befarat, enär resepenningarna
för embets- och tjenstemännen skulle uppgå till
endast några tusen r:dr, hvilken utgift ej kan jemnföras med
fördelen af en billig ersättning till de skjutsskyldiga för deras
bidrag till cominunicationernas underhållande. I fråga
om den farhåga, man från en annan sida yttrat, att man
skall åka med egna hästar, tror jag visserligen, att sådant
skall ske de första månaderna efter skjutslegans förhöjning,
likasom då legan höjdes från 8 till 12 och från 12. till 16
sk.; men derefter skall man åter begagna skjutshästar för
att icke behöfva medföra eller under vägen köpa foder,
hvilket för den resande är både kostsamt och besvärligt.
Då nu detta betänk, är för andra gången före och således
kan med förändringar antagas, skulle jag tillstyrka dess afgörande
punktvis, emedan jag ej är af den öfvertygelse, alt
det vore nyttigt att afslå det i sin helhet, utan anser nödigt
lika mycket för jordbruket som för communicationerna i
landet, att skjutslegan förhöjes från 16 till 24 sk. milen.
Hr Stuart: Det har icke förundrat mig, att detta förslag
mött motstånd af åtskilliga ledamöter inom detta Hus,
hvilka alltid utmärkt sig genom en bestämd antipathi emot
alla förbättringar, vare sig i våra civila lagar och oeconomiska
författningar eller i Rikets grundlagar; men oaktadt detta
förutsedda motstånd kan jag icke underlåta alt yrka, det R. o.
Ad., genom bifall till hvad Utsk. föreslagit, måtte åtminstone uti
nu ifrågavar. afseende taga ett steg på reformernas och förbättringarnas
bana. Man har sagt, att bönderna i allmänhet ära
Den ij November e. m.
benägna att skjutsa ocb icke låta förspörja något missnöje
öfver detta onus. Alt sådant är förhållandet i vissa orter,
kan icke bestridas; men till huru stor fördel för landet denna
benägenhet att skjutsa och den ständiga sysselsättningen
dermed länder, derom vittnar allm. erfarenheten af dea fattigdom
och brist, som vanligen på de mest skjutsande orterna
är lådande. Man har vidare sagt, att genom den föreslagna
förhöjningen i skjutslegan en vinst endast skulle beredas
för entreprenörerna, och äfven jag tror, att en vinst
för deni skulle uppstå, hvilket jag dock anser såsom ett nödvändigt
vilkor för entreprenaders ingående, dem ingen lärer
vilja åtaga sig utan förhoppning om vinst; men att enda
resultatet af förändringen skall, på sätt en talare yttrat,
blifva, att förhöjningen i skjutslegan kommer entreprenörerna
till godo, och skjutsningsbestyret sådant oaktadt på samma
sätt som hittills kommer att fortfarande bestridas af nuvar.
skjutsskyldiga, kan jag ingalunda förmoda, emedan ett
correctiv deremot linnes föreslaget i 6 mom. af betänk., som
innehåller, att hästarna ej må vara aflägsnade frän skjutsstationen
längre än -Jtdels mil. Den af skjutslegans förhöjning
befarade följden, att många skulle resa med egna hästar,
tror jag icke hlefve menlig hvarken för de skjutsskyldiga
eller för landet i allmänhet. Kostnaderna för embetsmäns
resor komrne visserligen att ökas, om R. St. och K.
M. skulle besluta en förhöjning i skjutslegan; men en motsvarande
minskning i dessa kostnader kunde lätteligen beredas
derigenom , alt det nuvar. öfverflödiga antalet af hästar
för högre embetsmän i någon mån nedsattes. I öfrigt är
det jemväl på grund af den erfarenhet, jag sjelf äger om
förhållandet på den ort, der jag tillbragt min ungdom, som
jag vågar påstå, att skjutsningsbesvaret är en af de största
och skadligaste bördor, hvarmed Svenska jordbruket ar tryckt.
Man behöfver blott erinra sig den omständigheten, att under
den brådaste andetiden landtmannen blir beröfvad sina
hästar och ofta får större delen af sin gröda förstörd blott
derföre, att han nödgas fortskaffa en resande, hvars fördel
af resan mången gång är högst obetydlig emot den skada
och förlust, han derigenom kan komma alt förorsaka en
mängd skjulsningssky ldiga bland den del af folket, som vanligtvis
nödgas i alla hänseenden betala resekostnaderna. Hvad
den af mig gjorda anmärkningen emot Utskrs förslag beträffar,
kan jag icke inse, att borttagandet af stadgandet,
alt skjutslegan kunde höjas öfver 24 sk., skulle vara ett så
stort hinder för entreprenaders tillvägabringande, som Hr
Hjärne påstått. Kunde jag dela hans öfvertygelse, skulle jag
afstå från min anmärkning: men jag tror, att nästan öfverallt
på landsbygden skola entreprenader kunna uppkomma
medelst legans förhöjning till 2,4 sk., äfven utan att något
tillskott af de skjutsskyldiga erlägges. Hvad särskildt angår
legans bestämmande till 24 sk. b:co, får jag fästa uppmärk
-
i68
Den 17 November e. m.
samheten derpå, att detta belopp ej är högre än de 12 sk.
b:co, hvartill legan vid 180g års riksdag fastställdes. Den
försämring, myntvärdet sedan den tiden undergått, tror jag
bil ligt vis påkalla en förhöjning i skjutslegan; men jag skulle
anse högst skadligt att bevilja en sådan förhöjning, utan
att dervid fästa det vilkor, att den endast skall komma entreprenörer
till godo; ty i sådant fäll skulle ännu Hera röster
bland dem, för hvilka delta onus ar mest förstörande,
af missförstånd om sitt verkliga interesse komma att höja
sig emot hvarje förändring uti det besvärliga och skadliga
skjutsningssystem, som tili så många medborgares oeconomiska
och moraliska förderf hittills fortfarit. Jag anhåller örn
den propos,, jag förut haft äran föreslå.
Gr. Horn: Van att respectera andras öfvertygelse, skulle
jag äfven i detta fall önska att kunna hysa en ful kotnlig
aktning för den öfvertygelse, man bär yttrat om böndernas
lycka att få skjutsa och om den fördel, som derigenom
skulle tillskyndas denna talrika medborgareclass i iiiket;
men jag kan icke höra en sådan tanke, isynnerhet då den
yttras af en ledamot af administrationen, utan att söka vederlägga
den. Det är väl möjligt, att i åtskilliga orter personer
af allmogen finnas, som anse de penningar, de kunna
förvärfva genom skjutsning, såsom en fördelaktig inkomst,
och att förhållandet är sådant bevisar, att man kommit nära
den ställning, K. Carl X förespådde, då han yttrade,
att sk jutsningsbesvärets fortfarande skulle medföra landets
ödeläggelse. Denna Konung föreslog visserligen icke dili—
gencers och forvagnars inrättning, och jag har ej sagdt det.
Sådana inrättningar voro då ännu icke kända i Europa och
kunde icke af honom förutses; men han ausåg nödigt att
förändra vårt skjutsväsende, såsom vi finna af riksdagsbesluten
under bans regering. Det är naturligt, att då skjutsningsskyldigheten
åligger allmogen, och då allmogen således
alltid måste vara beredd derpå, önskar allmogen att få utöfva
detta bestyr så ofta som möjligt, för att oftare kunna
förvärfva någon nådpenning för detta ständiga onus. Tag
bort reservskjutsningsskvldigheten, och vi få se, om allmogen
kommer att söka denna förtjenst. Emedlertid är det
ett factum, att allmogen önskar skjutsningsskyldighetens upphörande,
emedan nästan hvarje ledamot af BondeSt. i derom
väckta motioner åberopat sina committenters motionärerna
gifna uppdrag att söka afskaffa denna börda. Jag
skulle äfven vilja vädja till presidenten i KammarColkm för
att få upplyst, huruvida icke i detta verk ligga klagomål
Öfver skjutsningsbesväret afven från Westergöthland, der
män sagt, att allmogen gerna skjutsar. Att allmogen i Småland
gerna skjutsar, må i visst fall vara sannt; men detta
är endast ett bedröfligt bevis på jordbrukets låga ståndpunkt.
Den 17 November e. m.
1O9
I de orter, der jag har egendom, anses skjutsningen såsom
ett stol t onus, och man betalar stora summor för att befria
sig derifrån, och delta icke allenast för håll-, utan äfven
för reservskjutsen, hvilket visar, att man der hunnit något
längre i eultur, än der man gerna skjutsar för 16 sk. milen
och springer bredvid vagnen för några styfver. Det är bedröfligt,
att man skall anse folkets lycka bestå deruti, och
ett bevis på dess resignation, att skjutsbönderna Iida den
behandling, de ofta få underkasta sig. Jag skulle tro, allde
ledamöter, sorn försvarat nuvar. skjuts väsende, tillräckligt
rest i landet för att se, huru. illa den skjutsande behandlas
icke blott af resande, utan äfven af hållkarlar och
gästgifvare, hvilka ofta bedrifva en oloflig handel medelst
entreprenader om skjutsning, uppgjorda med de närmast
boende af allmogen. Man har sagt, att folket här omkring
Stockholm gerna skjutsar, och att detta vore ett bevis derpå,
att skjutsen är förmånlig för landtmannen; men detta
bevis förfaller, då inan erinrar sig, att skjutslegan frän Stockholm
en längre tid icke varit lägre an 32 sk. b:co milen.
Att entreprenad-inrättningen i Norrköping misslyckats, bevisar
endast, att der ej finnes någon polis, som håller tillsyn
öfver inrättningen. Om länsstyrelsen ville tillse ordningen,
skulle sådant icke inträffa, hvilket man ser deraf, att i Götheborg
finnes en sådan inrättning, som är förträfflig. För
öfrigt synes mig, att de, som ifra för, att jordbrukaren må
få förtjena ifrågavar. skjutspenningar, borde göra afseende
på allmogens tillräckligt uttalade önskan, att skjutsningskyldigheten
må upphöra. Må man observera de tecken, sorn
de ständigt itererade motionerna i detta ämne innebära.
Man skall vid alla riksdagar finna samma klagan öfver sk jutsningsbesväret,
och jag vågar påstå, att om de värda ledamöter,
som talat emot Utsk:s förslag, ville något närmare
tillse, huru det står till med, dem af deras egna landtbönder,
som befatta sig med skjutsning, skola de blifva öfvertygade,
att just dessa skjutsande äro i den uslaste belägenhet
och måste vara det, då de på landsvägen skola söka att
förtjena sin bergning och mot några sk:r äfventyra att förstöra
sina hästar , hvilken förlust icke genom flera års skjutspenningar
kan ersättas. Jag slutar med att ytterligare begära
bifall till förevar, del af Utsk:s betänk.
Hr Gunther, Carl Gust.: Då Oecon.Utskts betänk.
N:o 98 af R. o. Ad. återremitterades, bifogade jag några anmärkningar,
hvari jag uttryckte, i hvilka delar jag ej kunde
instämma i Utsk:s förslag. Utsk. här nu så litet förändrat
sitt förra betänk., att jag ej kan linna skäligt att bifalla
dess nu framställda förslag. Jag hade önskat, att vi
fått discutexu lieia betänk, på en gäng; men då det nu är
föredraget punktvis^ nödgas man endast hålla sig vid 1 morn.,
16 H. 32
Den 17 November c. m.
som rörer skjutslegans förhöjning. I detta fall delar jag Frih.
Cederströms mening och önskar legans förhöjning, emedan
den icke svarar emot den tid och möda, sorn den skjutsande
derför mäste uppoffra; men att, såsom Utsk. föreslagit,
förhöja den endast för vissa skjutsande och icke för aila,
kan jag icke gilla. Då en värd talare åberopat de klagomål
öfver skjutsen, som till KammarColkm inkommit från
vissa provinser, hade jag önskat, att han tagit närmare
kännedom derom, hvarigenom han skulle funnit, att deisa
klagomål härrört från det sätt, hvarpå man velat afhjelpa
skjutsningsbesväret. Samma obelåtenhet skulle uppkomma,
om Utskts förslag antoges, emedan Utsk. bort tillstyrka, att
förhållandet emellan alla skjutsskyldiga må jernnäs, innan
någon befrielse från denna skyldighet kommit i fråga.
Frih. Cederström: Jag har af Gr. Horn blifvit uppmanad
att vitsorda, huruvida frågor om klagan öfver skjutsningsbesväret
i KammarColkm äro anhängiga, och jag får
derföre vitsorda, att såväl nu sorn alltid hafva klagomål öfver
skjutsnihgsbesvärets fördelning samt i anledn. af förändrade
skjutsregleringar till KammarColkm inkommit; men
jag liar icke hört omtalas, att frågor om skjutsningsbesväret
i allmänhet varit föremål för KammarCollegii handläggning.
I afseende på hvad här blifvit yttradt 0111 olofliga
entreprenader på landsbyggden, hvilka man jemnfört med
handelsspeculationer, kan jag icke betvifla, det ju gästgifvare
finnas, som entreprenera med den kringboende allmogen
om skjuts emot vissa proc. för sig sjelfva, och således,
i stället för att uppbåda reservskjutsskyldiga, kalla andra
bönder, som önska att skjutsa emot förhöjd lega; men sådant
bevisar intet i den sak, som nd är under pröfning. I
mitt sista yttrande tog jag mig friheten fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på behofvet af skjutslegans förhöjning till i\
sk. b:co milen, alldeles icke i den mening, hvarför denna
förhöjning af Utsk. blifvit föreslagen, eller för att befordra
entreprenader och forvagnsinrättningar, ty sådana anstalter
kunna, enligt min tanke, ännu på många år icke införas; men
derföre, att den skjutsande är i behof af denna förhöjning,
han må vara entreprenör eller icke. Må entreprenader vara
tillåtna på de ställen, flera eller färre, der de kunna med
fördel inrättas; men ingen enda skilling bör i sådant ändamål
tillskjutas hvarken af staten eller den enskilde medborgaren.
Ett annat skäl, hvarför skjutslegan bör förhöjas, är
det beslut, R. St. fattat om myntbestämningen. Herrarna torde
påminna sig, att myntvärdet blifvit nedsatt och alt således
den skjutsande bör få sitt besvär ersatt med det värde,
16 sk. b:eo ägde, då legan bestämdes till detta belopp. Jag
anhåller derföre, att, med afslag å 1 morn., R. o. Ad. helt
enkelt behagade besluta, att skjutslegan fr. o. m. nästa år
förhöjes från 16 till 24 sk. b:co per mil.
Den 17 November c. m.
Hr von Hartmansdorff: En värd ledamot liar sagt,
att den genom skjutslegans förhöjning ökade utgiften för statsverket
blott kunde belöpa sig till några tusen r:dr, och att
man för dem väl kunde få råd. Om också denna förhöjning
ej slege till mera än några tusen r:dr, vore det likväl
för Styrelsen af värde att få veta, hvar de äro till finnandes,
efter den noggranna beräkning af tillgångarna, hvilken
hädanefter kommer att äga rum; men dessa några tusen r:dr
lära icke blifva så få. Om man påminner sig, att alla s, k.
snällposter begagna gästgifvarskjuts och betala icke allenast
den nuvar. skjutslegan, utan äfven 4 sk- mera, och således
komrae att betala 4 sk. äfven utöfver den nu föreslagna ökade
Iegan , så finner man, att Postverket skulle göra ganska
betydliga förluster. Ytterligare anmärkes, att den postgång,
som i sednare tider på en mängd ställen tillkommit, äfven
Lestrides med gästgifvarskjuts, hvarföre jemväl den högre
utgiften för dessa nya postinrättningar skulle betydligt förminska
den inkomst, man beräknat af posten. Man har här
yttrat, att våra bönders önskan att förtjena penningar genom
skjutsning bevisar jordbrukets dåliga tillstånd, hvilket således
behöfde förbättras. Det må vara; men på åtskilliga
ställen är det icke så lätt att enligt önskan förbättra jordbruket.
Der jorden, såsom på många orter i Småland, består
af sandmo, ljunghedar och mossar, torde det vara fördelaktigare
för bonden att förtjena penningar genom hästens
användande i skjuts, än att med den arbeta på en jord,
som icke kan gifva någon gröda. Det tror jag också Småländningen
förstår och har förstått i många år, bättre än
de, som vilja undervisa honom om hans fördel. Man har
sagt, att bönderna behandlas illa af de resande. Det torde
bero af enskild erfarenhet. Min har icke varit sådan. Tvärtom
har jag i sednare tider funpit, att bönderna göra ganska
stora anspråk, och jag har hört, att under den s. k.
choleratiden en bonde vägrat att åka på förbudskärran derföre,
att han sutit i sundhetsnämnden. Om anspråken sålunda
stiga, är det icke de skjutsande, som blifva lidande.
Man säger, att entreprenadinrältningen i Götheborg bär sig
väl; meri man ihågkomme, att skjutslegan der är högre än
den vanliga. Jag vill minnas, att den der utgör 24 sk.
b:co, utom det att staden till inrättningen bidrager med flera
tusen r:dr årligen. Enahanda lärer förhållandet vara
i Malmö och Lund. Detta visar, huru litet sådana inrättningar
kunna bära sig sjelfva. Man omförrnäler här, burn
BondeSlts medlemmar önska ändring i nuvar- skjutsförfattningar;
men deremot bör man komma ihåg den vedervilja,
bönderna hysa mot ångbåtarna derföre, att dessa betaga
dem tillfället att få skjutsa. Erfarenheten har vid mångå
riksdagar visat, att just de, som kunna förtjena på skjutsen,
beklaga sig öfver dess besvärlighet, för att ännu mer vinna
på skjutslegans förhöjning. Myntvärdets förändring genom
Den i5 NorcmLer e. m.
realisationen, som en värd ledamot åberopat, är åtminstone
ingen försämring; ty rättigheten att få silfver för sedlar,
stadgar blott värdet, då det gångbara blifvit anlaget till
vexhngsgrund. Snarare kunde man säga, att, enär realisationen
till 128 sk. beslöts under det coursell var 14.0 sk.,
skjutslega!! borde nedsättas, emedan sedlarna erhållit något
högre värde. Jag anhåller fortfarande om afslag å detta
betänk, i dess helhet och, örn detta icke medgifves, att R.
o. Ad, till en början måtte afslå det 1 mom.
Hr von Troil, Emil; Hvad först angår bestämmandet
af den förhöjda skjutslega, Etsk. föreslagit, lärer den väl
icke, åtminstone då den jemnföres med den lega, som i förlä
tider varit stadgad, kunna anses synnerligen öfverdrifven.
Skjutslega!! bestämdes vid 1800 års riksdag till 8 sk. silfver,
således till 3a sk. riksgts efter nuvar. myntvärde; och frågan
är här följaktligen, endast 0111 en förhöjning af 4 sk- riksgrs
utöfver den lega, som år 1800 stadgades. Hvad åter angår
den andra vida vigtigare opinionsfrågan, huruvida nuvar.
skjutsinrättning, såsom en och annan talare påstått, är en
lycka för landet eller, såsom andra förmenat, utgör en dryg
borda'för jordbruket, hade man visserligen kunnat vänta,
att föga tvist derom skulle kunna uppstå, sed tfn saken vid
flera riksdagar blifvit temligen vidlyftigt och fullständigt behandlad
och utredd. Man finner likväl i detta, såsom i andra
ämnen, alt svårligen en inrättning kan vara så oduglig,
att den ej finner varma försvarare. Förden, som opartiskt
betraktar saken, borde det dock vara lätt att inse,
hvilket betryck för jordbrukaren uppkommer genom skyldigheten
att resa till en aflägsen gästgifvaregård, der vänta
flera dygn, utan ätt få skjutsa samt slutligen mången gång
få återvända hem, sedan flera dagsverken blifvit förspilda,
utan en enda skillings förtjenst. Om han äfven bor nära gästgifvaregården
och icke behöfver der förgäfves vänta på
skjuts, måste skjutsningen för, honom vara en förlust, då vägarna
äro mindre farbara, eller då han behöfver begagna
såväl sin egen som sina dragares arbetskraft för jordbruket.
Det är på andra sidan sannt, att tillfällen gifvas, då
det för jordbrukaren kan vara fördelaktigt att skjutsa, nemi.
då vägarna äro goda, då han är ledig från arbeten för åkerbruket,
och då han bor nära gästgifvaregården; men dessa
händelser inträffa ganska sällan, och skjutsningen blir följaktligen
i det hela taget ett betydligt onus. Man har sagt,
att förhållandet i Sverige och andra länder vöre olika, och
att derföre hvarken forvagnsinrättningar eller entreprenader
hos oss vore lampliga, till stöd hvarför man pmtalat, att
Sverige ar glest bebodt. Hvad forvagnsinrättningar angår,
är det visserligen sannt, att de ej kunna bära sig annorstädes,
än i mera befolkade provinser, och att de således endast
i vissa delar af Sverige kunnaj komma i fråga; men
Den ij Novemi r e. m.
1^3
hvad entreprenader angår, §r förhållandet alldeles motsatt,
ty just i samma man landet är mera glest befolkadt och
de skjutsningsskyldiga således bo längre från skjutsstationen,
blifva entreprenader fördelaktigare. Man har vädjat till
deni, sorn bo i landsorterna, om de icke äro nöjda med olivar.
skjutsinrättning. Jag är äfven från landsorten och från
en af de provinser, som äro mest glest bebodda, och kan
intyga, att man der finner sig högeligen besvärad af skjutsningen;
att många bönder, som bo aflägset, nödgas på ganska
drvga vilkor med dem, som bo närmare gästgifvaregården,
accordera om att slippa delta besvär, och att i en socken,
sorn är ungefär lika stor sorn hela Upsala Ian, hafva
sådana entreprenader, som nu emot förhöjd skjutslega äro
föreslagna, blifvit införda. Detta är Skellefteå socken. Der
finnas 7 gäslgifvaregårdar på vägen från söder tili norr och
dessutom några på den, som går från öster till vester, och på
alla dessa stationer bestrides skjutsen af en entreprenör på hvarje
ställe. Jag har rest der, sedan denna inrättning för 3 år
tillbaka blef vidtagen, och jag kan intyga, att man der kominer
lika beqvämt fram som på andra orter. Man kan hvarken
klaga öfver sämre hästar eller sämre uppassning än annorstädes;
och då jag gaf mig i samtal med ortens invånare,
fann jag en allmän belåtenhet med denna inrättning, sorn
genom en förtjenstfull landshöfding blifvit tillvägabragt. Jag
tillstyrker bifall till Utskts förslag.
Hr Hjärne: Sedan jag med uppmärksamhet nfhört de
värda talare,-som hysa en annan åsigt än jag i denna fråga,
har jag funnit, att de skäl, man åberopar emöt entreprenadinrättningar,
hufvudsakligen äro 2:ne. Man säger, att det
skulle blifva endast entreprenörerna, som komme att vinna
på dessa inrättningar; och för att deducera denna åsigt har
man sagt, att om också entreprenader uppgjordes, skulle
likväl de skjutsskyldiga komma att liksom hittills bestrida
skjutsningen. Man säger, att entreprenören öfverenskommer
med dem, som bo närmast, och att han, då någon resande
ankommer, uppbådar dera, med hvilka han uppgjort accord.
Detta är det ena skälet. Det andra är, att statsverket
skulle komma att förlora genom större kostnadsersättningar
för embetsresor, och således blifva i behof af en inkomst,
som icke i staten blifvit afsedd. Hvad det första
skälet beträffar, hafva verkligen dessa talare haft någon anledning
att tro, det Utsk. haft för afsigt att ordna entreprenaderna
på sådant sätt, emedan Utsk. i en punkt, som
förekommer längre fram i detta betänk., föreslagit, altman
skulle stadga, det ett visst antal hästar vid början af hvarje
dygn skola vid stationen tillhandahållas, och att de öfriga
hästarna ej må vara derifrån längre aflägsnade än ^ mil,
samt att den resande kunde få vänta -J timme. Jag har för
min del icke trott, att entreprenader borde inrättas på detta
Den 17 November c. m.
sätt; ty då är det klart, att det Liefve möjligt för entreprenören
att uppgöra sådana accord, att han ej sjelf behöfde
hålla några hästar, utan kunde grunda hela sin entreprenad
på de hästar, sorn, kunde tillhandahållas af de närmast boende
bönderna. Jag har deremot trott, alt entreprenaderna borde
så ställas, att entreprenören komme att ställa borgen för,
att han skall underhålla ett visst antal hästar, hvilket antal
landshöfdingen borde bestämma, innan entreprenad-auction
ägde rum. Om ett sådant stadgande införes i 6 mom.
1 stället för hvad det nu innehåller, tror jag ej, alt man kan
säga, det entreprenaderna Liefve så inrättade, att allmogen
lika mycket som hittills komme att bestrida skjutsningen.
livad det andra skälet beträffar, har Oecon.Utsk. icke förbisett
den ökade utgiften för statsverket, som Hr v. Hartmansdorff
omnämnt; men detta Utsk. har naturligtvis ej
kunnat föreslå It. St. ätt dertill anslå några medel. Om jag
minnes rätt, uppgår den kostnad för resor, som från statsverket
utgår, vanligen till några och 20,000 r:dr om året;
och man finner således, att någon betydlig ökning af statsutgifterna
icke genom skjutslegans förhöjning skulle kunna
uppkomma. Emedlertid skulle genom denna förhöjning en
Jucka i statsverkets inkomster uppstå, som måste fyllas, oell
Oecon.Utk. liar ansett den kunna fyllas derigenom, att resereglemenlet
i vissa delar förändrades, så att ett mindre antal
hästar bestämdes för åtskilliga embets- och tjenstemän,
och har för detta ändamål föreslagit, att It. St. måtte hos
K. M. anhålla 0111 en sådan öfversigt af resereglementet. Jag
liar för min del biträdt denna åsigt, och det lärer vara för
pss alla bekant, att de högre embetsmännen hafva rättighet
att beräkna skjuts för flera hästar, än erfarenheten visar, alt
de vanligtvis begagna. Jag vill blott citera förhållandet med
flen dass af höga embetsmän, hvilkas resor oftast kosta
statsverket mest, nemi. generalspersonerna. Jag tror ej, att
de resa med flera än 3 å 4 hästar, och likväl tillägger resereglementet
dem rättighet att beräkna skjuts för 6 hästar.
Då dessa generaler och alla embetsman hafva lön för deras
tjenst, tror jag icke, att bestämmelserna i resereglementet
kunna vara beräknade på att lemna dem en särskild inkomst
genom resor, utan meningen måste vara att lemna dem så
mångå hästar de kunna behöfva, med afseende på deras
värdighet och den beqvämlighet, de kunna hafva skäl att
fordra. Om man nu för denna dass af embetsmän afdroge
2 å 3 hästar, så finnér hvar och en, att besparingen ej Liefve
obetydlig. När en general gör sin inspectionsresa, begägnar
han vanligen endast 3 ä 4 hastar i stället för 6;
hans adjutant har rättighet att begagna 3 hästar, summa g
hästar. Örn nu adjutanten reser tillsammans med generalen,
så begagna de ej mer an 4 hästar tillhopa, och om man vill
spara, kunde man således bespara 5 hästar vid dessa inspectioosresor.
Detta har Utsk. ansett möjligt, hvarföre man
Den 17 November e. m.
tillstyrkt den underd. skrifvelse rörjde resereglementet, sorn
i förra betänk, föreslogs. Jag tror således, att de i:ne cardinalskäl,
som emot Utsk:s förslag blifvit framställda, borde
förfalla och yrkar bifall till i:sta punkten af betänk.
Gr. Frölich, Da v.: Angående frågan om resereglementets
uppgörande efter det beslut, sorn R. St. och K. Affatta,
skall jag ej yttra mig vidlyftigt, utan endast gifva
tillkänna min tanke, att den saken lätt måtte kunna i öfverensstämmelse
med beslutet om skjutsningsskyldigheten regleras.
Hvad åter beträffar de frågor, som det nu förevar,
mom. omfattar, anhåller jag att få tillkännagifva, det jag
anser den vara vigtigast, som etablerar den grundsats, att
skjutslegan och skjutningsersattningen i allmänhet icke behöfva
vara lika på alla ställen i Riket. Det torde vara en
af de stora ox-sakerna, hvarföre icke en lämplig reglering i
detta afseende tidigare kunnat gå för sig, att man velat
hafva en generel författning i denna fi’åga, som till sin natur
är local. Det har blifvit omtaladt, huru i vissa orter
allmogen finner sig belåten med att skjutsa. Jag är född i
Westergöthland och har ofta varit i Småland; men det måste
jag bekänna, att jag ej kan vara hvarken nog Westgöthe
eller nog Småländning för att påstå, att det i allmänhet
kan vara Westgöthens eller Småländningens fordel att släppa
till sin häst i skjuts. Skjutsningsbestyret, fästadt vid
jorden, måste förr eller senare upphöra, och för alt komma
till detta mål, tror jag det vara nyttigt att till en början
höja skjutslegan, der skjutsningen ej kan borttagas. Att
denna förhöjning likväl må få bero af localauctoriteternas
förslag, såsom Utsk. hemställt, anser jag vara ett stort steg
till reform i detta fall. Jag kan således icke annat än tillstyrka,
att den början, som Utsk. i detta afseende uti första
punkten föreslagit, måtte antagas. Att, såsom Frih. Cederström
yrkat, endast öka skjutslegan, kan jag icke gå in
på, ty det voi-e snarare att förvärra det onda, än att taga
något steg till dess totala förbättrande. Jag får således för
min del anhålla om propos. på bifall till 1 mom. af Utsk:s
förslag.
Hr Dalman, Wilh. Fredi-.: Jag tillstyl'ker bifall till
UtsktS förslag. Jag har icke af de anmärkningar, som emot
detta förslag blifvit framställda, funnit något af hvad Utsk.
anfört vara vederlagdt; och om händelsen verkligen skulle
Vaxa sådan, att i1 en eller annan landsort, t. ex. i Småland,
som är Hr v. Hartmansdorffs hembvggd, man ville bibehålla
skjutsningen, så foijer deraf, att ifrågäVar. föi’slag i denna
px-ovins icke kominer till någon verkställighet, enär det beror
på majoriteten af skjutsniogsskvldigä att öfverlåta skjutsningen
på entreprenad. Jag tror således icke, att man för
Smålands eller Westergöthlands skull bör förkasta förslaget.
Dea 17 November e. m.
För öfrigt instämmer jag med Gr. Frölich i fråga om skjutsJegans
bestämmande.
Frih. Boye: För alla de ledamöter af detta hus, sorn
äro bosatta på landet eller hafva en noggrann kännedom
om verkliga förhållandet med den tunga, skjutsningen anses
lägga på jordbruket, befarar jag icke mycket af det intryck,
som Gr. Horns och Hr v. Troils målningar kunna hafva
'gjort; de äro underrättade om förhållandet och göra ej afseende
på annat, än hvad sorn instämmer med verkligheten.
Men af alla de varda ledamöter, som äro mera fästade vid
Stockholm och litet eller intet känna förhållandet på landet,
begär jag ett eftersinnande af förhållandet emellan det
onda, hvilket man här beskrifvit så förfärligt, och de föreslagna
hjeipmedlen. Kan jag med 8 sk. hjelpa de olyckor
för jordbruket, hvilka afmålas såsom följder af skjutsningen,
så synes mig, att antingen olyckorna ej kunna vara särdeles
stora eller också hjelpe» är alldeles för liten. Jag anhåller,
att mån måtte eftersinna, hvilka följderna af ifjågavar. förslag
kunna blifva. Kommer väl ett mindre antal hästar att
gå ut? Neji Hvem skall pnestera dessa hästar? Jo, jordbrukaren!
Man må variera detta thema så mycket man behagar,
lika många hästar skola dock komma att gå ut, och
de förmenta olyckorna' blifva således desamma. En annan
följd blefve den, att, om detta betänk, antoges, vore håll—
och reservskjutsen afskaffad, och étt onus, sorn blifvit borttaget,
har man svårt att åter pålägga. Entreprenörerna
kunde efter i å 2tne år uppsäga sina contraet, och hvar
stöde vi då? Jo, i nödvändighet att öka och beständigt öka
skjutslegan, emedan håll- och reservskjutsningsskyldigheten
vore borta; och då hade man, i min tanka, ingalunda vunnit.
Jag anhåller äfven om ett litet eftersinnande för den dass
medborgare, som man här vill skattlägga så knapphändigt,
utah att betänka deras belägenhet. Huru många embetsmän
i de lägre graderna, sorn nästan alla äro illa lönade,
äro icke tvungna att ex ofiicio göra resor? Det betyder ingenting,
blott man här får hålla tal om jordbrukets förskräckliga
bördor, hvilka man anser sig kunna afhjelpa roed
8 sk:s förhöjning i skjutslegan. Nej, mina Hrr! jag slutar
med hvad jag först nämnde. Jag tror mig ana, hvad ändamålet
är. Man har icke vågat att på en gång föreslå
ioo pvoc:s förhöjning i skjutslegan, och vid alla förslag till
förändringar lager man vanligtvis ej mer för sig, än man
hoppas kunna vinna. Man har nu endast föreslagit 8 sk:s
förhöjning; men när man hunnit väl bortsopa håll-och reservskjutsen
och tvungit oss att endast färdas i diligencer
och på ångbåtar, har man oss ovilkorligen i sina händer,
och då gifves för oss ingen annan utväg, än att underkasta
oss hvilken förhöjning i resekostnader, som man behagat'
-
Den 17 November e. m.
>77
gar pålägga. Det är derföre nödvändigt, att vi, nolentes
volentes, inpackas i diligencer och på ångbåtar. Jag hoppas
likväl att nu kunna innesluta K. Garl X:s yttrande,
generalernas resor och diligence-interesset i min voteringslapp,
den jag anhåller få använda så snart som möjligt.
Hr Cederschjöld: Jag vill börja med^att.erkänna, att
jag är fullt öfvertygad derom, att allmogen, isynnerhet den
skjutsande, icke kan 'sjelf beräkna och bedöma skadan eller
nyttan af sin skjutsning, och att det omdöme, al!mogren
derom fäller, således icke är bindande för lagstiftaren. Men
efter fråga derom uppstått, får jag nämna, att under de
många resor, jag gjort i landet, har jag sällan och blott
under vissa årstider funnit något missnöje med skjutsriingen,
men deremot i allmänhet stor belåtenhet dermed, och det
icke blott i Småland, utan nästan allestädes, t. ex. närmast
omkring Nyköping, der en frälsebonde försäkrade mig, att
han omöjligen skulle kunna utgöra sina skatter till jordägaren,
om han icke hade understöd af skjutsningen, hvarpå han
förtjenade 200 r:dr om året. Dylika uppgifter har jag på
flera orter erhållit, och jag har i intet landskap, om icke
under brådaste skördetiden eller då väglaget varit mycket
elakt, försport något missnöje med skjutsningen. Delta är
allt, hvad jag ansett mig böra vid den nu förevar, punkten
erinra.
Hr Dal man: På det att It. o. Åd. icke måtte alltför
hastigt bestämma sin mening i anledn. af Frih. Boyes sista
declamation, får jag fästa uppmärksamheten dervid, att
Om denna declamation upplöses, den går upp i idel dunster.
Hr Frih. har sagt, att öm skjutsentreprenörerna uppsade
sina contract, skulle man stadna i förlägenhet om hvem
som hade skjutsningsåliggandet, och att entreprenörerna på
detta sätt kunde gång efter annan utverka skjutslegnns förhöjning.
Jag kan icke föreställa mig, att Utsk:s mening varit
annan än den, att när entreprenaden, som icke får af Jutås
för kortare tid än 10 år, är till ända, skall ny entreprenad
uppgöras, och att de skjutsskyldiga, om de då ej
vilja ingå på de förändrade vilkoren, få skjutsa sjelfva. De
hafva då samma skyldighet som nu och samma rätt att pröfva
entreprenadanbuden. När man således icke nu kan tvinga
dem att öfverlemna skjutsningen åt en entreprenör, ser jag
icke, att deras rätt då kan vara förminskad; och om händelsen
vore sådan, som Hr Cederschjöld påstått, eller att man
är nöjd med skjutsningen, kan man ju afslå entreprenaden
och bibehålla sin skyldighet att skjutsa. För öfrigt tror jag
ej, att man såsom skal för en lagstiftning bör framställa den
mer eller mindre belåtenhet, som kan finnas bos den mindre
upplysta classen af folket. Lagstiftaren bör rationelt
pröfva förhållandet, och om folket finner sig belåtet med
%Q H.
178
T)en 17 November e. m.
hvad sora är skadligt, bör Representationen söka att upplysa
folket om dess verkliga fördel. Frågan är således icke,
ora man är mer eller mindre belåten med skjutsningsbestyret,
utan frågan är, huruvida detta bestyr är ett verkligt
ondt för Svenska folket, och det tror jag ej kunna bestridas.
Jag anser tvärtom sådant hafva blifvit af Utsk. ådagalagdt
och förut, särdeles vid sista riksdagen, så tydligen visadt,
att icke något tvifvel derom kan uppstå hos den, som
vill underrätta sig om verkliga förhållandet. Äfven jag vet, alt
inom PresteSt. en stark opinion finues för bibehållande af
den gamla skjutsinrättningen; men då denna opinion är felaktig,
tillhör det R. o. Ad. att fatta sin mening efter den
upplysare opinion, R. o. Ad. förvärfvat. För öfrigt är det
icke ovanligt att från ett visst håll höra antydas, att embetsmanna-inleresset
skulle lida genom reformerna; mendet
förundrar mig, att man så naivt, som Frih. Boye, kunnat
taga detta interesse i anspråk för sin mening i en kammare,
som består af nästan endast embetsmän. Man har äfven talat
om diligence- och ångbåtsinteresset, hvarpå man anhållit,
att R. o. Ad. ej måtte göra afseende; men embetsmannainteresset,
som väl också är ett enskildt, det yrkar man böra
gynnas. Hvad diligencerua och ångbåtarna angar, är jag
af den öfvertygelse, att det vöre nyttigt, om vi kunde erhålla
så många diligencer och ångbåtar, att de blefve tillräckliga
för communicationerna. Det skulle utgöra en vinst
för landet och ett framskridande på den bana, man beträdt
i andra civiliserade länder, der communicationerna äro lilligare,
än hos oss, och således skjutsning oftare erfordras. Jag
förnyar min anhållan om bifall till Utskts förslag.
Frih. Rantzou, Joli. Alb., förklarade, att han i allo
instämde med Hr Dalman.
Ilr von Troil: Frih. Boye har yttrat den förmodan,
att hvar och en, som hade verklig sakkännedom, skulle instämma
med honom. Jag vågar deremot tro, att icke blott
hvar och en af dessa ledamöter skall inse hela tomheten
af de motiver, han yttrat, utan äfven att detta skall vara
fallet med dem, som allenast så mycket inträngt i ämnet,
att de genomläst Utskrs betänk. Hr Frih. frågar, huru
skjutsningen kan vara ett så tryckande onus, då det kan vara
afhjelpt med 8 sk:s förhöjning i skjutslegan, likasom meningen
vore att lemna dessa 8 sk. åt dem, hvilka skjulsningsbestyret
nu åligger, då likväl hvar och en, som genomläst
betänk., finner något helt annat vara åsyftadt, nemi. att medelst
denna förhöjning befria dem från sk jutsning genom entreprenaders
afslutande. Gm dessutom dessa 8 sk. äro så
löjligt lumpna, sorn man bär tyckes ville låta dem gälla, så
måste de latt kunna utgöras af dem, hvilka från samma sida
framställts såsom lidande medelst legans förhöjning. Ytterligare
har samma talare sagt, att om allmogen slapp skjuts
-
Den 17 November e. m.
'79
ringen genom entreprenaders ingående, skulle, sedan entreprenadcontracten
Jupit till ända, allmogen ej vilja skjutsa.
De, som genomläst betänk. lärer finna, att sjelfva skjutsningsskyldigheten
skulle qvarstå hos skjutslegan, då ingen entreprenad
ar uppgjord, och att således, när en entreprenad är
slut och högre vilkor erfordras för att kunna tillvägabringa
en ny, det beror af skjutslagen att antingen sjelfva skjutsa
eller också tillskjuta de förhöjda afgifter, som blifva nödiga
för en ny entreprenads ingående. Någon förhöjd utgift för
de resande skulle således i intetdera fallet komma i fråga.
Hvad man här talat om den belåtenhet, som flera skjutsbönder
yttra om sitt yrke, gäller för vissa localer, som för bedrifvande!
af detta näringsfång äro synnerligen lämpliga,
och det blefve just innehafvare af sådana localer, sorn komina
att spendera på entreprenaderna. Troligen blefve det
icke en, utan flera nära gästgifvaregården boende bönder,
sorn komme att öfvertaga skjutsningen på entreprenad, och
jag tror ej, att de genom denna förändring komme att förlora
något, utan tvärtom skulle erhålla en säker vinst. Jag
anhåller om propos. till bifall å förevar, punkt.
Gr. Horn: Jag är till en del förekommen af den siste
värde talaren och vill blott, i anledu. af hvad Hr Cederschjöld
arifört, tillägga, att då han tendt sig finna så mycken
belåtenhet med skjutsningen, skulle jag tro, att det liändt
honom som de flesta resande, alt sällan träffa hemmansägurne,
men deremot deras söner och drängar. Att dessa
personer kunnat finna nöje och vinning vid att ligga på
gästgifvaregården och kanske göra falska skjutser, är naturligt,
och om man rådfrågar deras opinion, kan man ofta få
höra skjutsningen anses som det högsta goda. Jag nekar
likväl icke, att husbönder finnas, som äro belåtna med skjutsr.
ingen, ty såsom Hr v. Troil framställt, finnas flera dertill
lämpliga localer; men skjutsningen bör der bedrifyas såsom
en särskild näring, och detta är, hvad Utsk. afse». Det är,
jag tillstår det, mindre tillfredsställande för mig åtminstone
att, då jag här ser flera af de förnämsta possessionaterna i
landet, icke höra någon opinion i denna fråga yttras af dem.
Oin dessa personer ville uttala sin opinion, så tror jag de
skulle instämma deruti, att de icke för sina gods finna någon
fördel af den nuvar. skjutsinrättningen; och jag tviflan,
att de flesta bland dem så stollt sina arrenden med deras
landtbönder, att dessa genom sin förtjenst på skjutsningen
skola utgöra sina arrenden. Den, som derpå grundat
sina inkomster, måste snart finna, att han gjort ett stort
misstag. Jag har hört sägas, att här vore fråga 0111 ett interesse,
som man kallat diligence-interesset. Jag har förut
yttrat, att om något interesse för diligenqerna komme i fråga,
skulle det icke ligga i skjutslegans förhöjning, emedan
sk:s lega är för låg för att det skall löna sig för diligencC
-
Den ij November e. m.
ägare att hålla egna hästar, och det deremot är en gifven
sak, att de entreprenörer, diligenceägare måste anlita, skola
begagna sig af skjutslegans förhöjning för att höja sina pris,
i följd hvaraf legans förhöjning mäste verka till nackdel för
diligencernä. Jag talar således icke nu för diligence-interesset,
utan för landets allmänna interesse att befrias från skjutsningen
och inkomma på entreprenadsysteraet.
Gr. Frölich: Den anspegling, Frih. Boye gjort på Husets
närvar, ledamöter af embetsmannaclassen, har blifvit
tillräckligen besvarad af en annan värd ledamot, och jag
hoppas, att hiirvar. embetsman icke vilja på grund af denna
Hr Frih:s framställning förena sig med honom. Då Frih.
Boye gifvit tillkänna, att meningen vore att genom denna
punkt alldeles afskaffa håll- och reservskjutsen, och att den
ovilkorligen, på sätt detta mom. är redigeradt, skulle försvinna
i följd af mom:s antagande, får jag, lika med hvad
andra talare redan framställt, gifva tillkanna, att jag icke i
denna redaetion kan finna en sådan mening, utan deremot,
att skjutsningssky Idigheten skall qvarstå, derest entreprenader
ej kunna tili vägabringas. Han har derjemte påstått, att nian
må ställa den saken luiru man vill, så skall ett lifa stort
antal hästar för skjutsningen erfordras. Jag anhåller att få
ingå i en liten bevisning deraf, att ett sådant förhållande
icke äger rum, Orsaken, hvarföre hästantalet nu mäste
vara större, än det kän behöfva blifva, och hvilket jag anser
vara en betydlig förlust för Riket, enär man vet, huru
dyrfödda hästar äro, består deruti, alt skjutsning nu äger
rum icke allenast från den ena gästgifvaregården till den andra,
utan afven till och ifrån gästgifvaregårdarna. Hela den
sednare skjutsningen är bortkastad och komme icke att äga
rum efter entreprenaders ingående, och följaktligen kunde
hästarnas antal minskas genom entreprenader. Likaså kunde
hästantalet förminskas äf en annan anledning; ty man
finner, att hästar, underhållna endast för skjutsning, äro på
annat sätt underhållna, än de hästar, hvilka stundom skola
draga tunga lass och stundom gå i carriere för skjutskärran,
Såsoro motstycke till den upplysning, Hr Cederschjöld afgifvit,
får jag upplysa, det jag kan trotsa den värde ledamoten
alt i den landsort, jag bebor, finna någon sjelfägande bonde,
som önskar alt bibehålla skjutsningen. Orsaken är local,
nemi. den, att der har man kreatur, sorn förtjena att
kallas hästar och kunna draga lass; hvaremot roan på andra
^tällén vid de stora landsvägarna, der skjuts ofta utgår,
har sådana stackars djur, sam man kan läsa bref igenom,
och hvilka icke duga till annat än att skjutsa med. Alf
man af dem vill draga så mycken fördel sorn möjligt, är
naturligt, men länder ti11 föga heder för deras djur, sorn
sådant önska. För resten får jag blott upprepa min anhållan
om propos. tid bifall å förevar, punkt.
Den 17 November e. m.
181
Hr Cederschjöld: Jag vill blott i anledn. af Gr. Horns
framställning taga mig friheten nämna, att de uppgifter,
jag åberopat, blifvit mig lemnade af husbönder och icke af
deras drängar; och liera hafva sagt mig, att de skjutsade
sjelfva för att kunna taga vara på penningarna och vårda
sina hästar. Jag vill för öfrigt icke bestrida nyttan af skjutsentreprenader.
Jag skulle blott önska, att i hvarje län klefve
enhet, så att icke entreprenader linnas på ena stationen,
men icke på den andra, i hvilket fall sådana olägenheter i
Sverige skulle uppstå, som Hr v. Hartmansdorff uppgifvit
äga rum i Norrige.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: En värd talare
har förklarat sin ovilja emot skjutsentreprenader i allmänhet;
men jag får erinra, att bönderna älven för närvar, äro på
sitt sätt entreprenörer af skjutsning, ehuru mindre frivilligt.
Jag tror, att man bör föredraga den frivilliga framför den
tvungna entreprenaden. Just i följd af denna egenskap af entreprenör
af skjutsning tror jag, att bonden någon gång
skjutsar gerna. Han är i alla fall tvungen att hålla skjutshästar,
och för att ej förlora på sin entreprenad, vill han
begagna dem, Skulle han i stället för de hästar, som för
jordbruket äro öfverflödiga, kunna hålla boskap, tror jag han
gerna skulle försaka den fördel, som skjutspenningen kan
medföra. Jag högaktar Utsk. för dess bemödande att i (lenna
del af den ceconomiska lagstiftningen bereda en förbättring
och tillstyrker bifall till Utsk:s förslag, änskönt åtskilliga
mom. deraf kunna anses mindre väl redigerade.
Frih. Boye: Att förtyda en motståndares ord, för att
tillägga honom en afsigt, som han icke har, anser jag icke
vara ett vackert sätt att strida. Man har likväl nu, såsom
några gånger förut, användt det emot mig. Detta är vanligtvis
ett tecken till ett visst medgifvande, att man behöfver
sådana utvägar för att förfakta sin mening. Jag har
icke talat om embetsmanna-interesset; men när jag framställde
aila andra skäl, trodde jag mig berättigad och skyldig
att äfven framställa deras belägenhet, som komma att sitta
emellan på Utsk:s förslag, nemi. de, som måste resa ex olli—
cio, och jag kan således icke vidkännas den insidiösa afsigt,
man tillagt mig. Jag får derjemte förklara, att oaktadt Gr.
Frölichs argumentation är det icke för mig begripligt, att,
under förutsättning att lika många skola resa hädanefter
som hittills, ett mindre antal hästar i följd af entreprenaderna
skola utgå i skjuts. Man må förändra sättet alf
färdas på vagn, huru man behagar, så blir det alltid hästarna,
som skola draga vagnen, och förhållandet emellan de
resandes antal och hästarnas antal blir dock alltid enahanda.
Jag begär afslag på betänk,
Hr von Hartmansdorff: Hr von Troil har underrättat
II. o. Ad. derom, huruledes det går au att med de»
182
Den 17 November e. m.
skjutslega, som nu finnes, åstadkomma entreprenader i en
provins, der icke mycken skjutsning åger rum. Deraf synes
man kunna sluta, att på orter, der flera tillfällen att
förtjena på skjutsningen finnas än i Westerbotten, entreprenader
lättare böra kunna tillvägabringas äned bibehållande
af nuvar. lega, och att man således icke fördenskull behöfver
besluta den ifrågavar. förhöjningen. Men jag anhåller
att äfven få fasta Ståndets uppmärksamhet på några andra
omständigheter. Gr. Frölich har fnnnit det vara olämpligt
att hafva samma skjutsförfattning för hela Riket. Om någon
olikhet i detta fall bör äga rum, så vore det väl att få
veta, huru denna olikhet skulle fördelas på landet. Jag befarar,
att man derigenom skulle komma till så stora svårigheter,
att man nödgades återgå till en allmän författning.
Jag har sett det förhållande i Norrige, att man fått betala
för ii mil, då man rest uppföre, och för en mil, då man
rest utför en landthöjd; senare har man likväl funnit dessa
olikheter olämpliga och sökt införa likhet i begge fällen, så
att den ena backen får liqvidera för den andra. Hr Hjärne
har framställt ett s k. cardinalskäl, hvilket, på sätt han behandlat
frågan, snarare borde kallas generälskäl; men om
detta närmare skärskådas, bör man i fråga om embetsmäns
resor icke blott ihågkomma, huru många hästar de få begagna,
utan äfven tractamentet för dem sjelfva och deras
medfölje. Då finner man, att detta tractamente ej är så
rundeligen tilltaget, att det ju icke behöfver ökas genom någon
besparing på hästantalet. Sedan jag tilIträdt mitt nu
innejiafvande embete, har jag aldrig rest för Kronans rakning,
i följd hvaraf egen vinning här icke för mig kan
komma i fråga. Ett yttrande af en motståndare är märkvärdigt
och förtjenar särskild uppmärksamhet. En värd ledamot,
som i allmänhet ifrar för framsteg på reformernas
hana, har nemi. sagt, att man icke bör göra afseende på
BondeSt:s belåtenhet med skjutsningen, utan, antingen BondeSt.
vill eller ej, bör man vidtaga denna förändring. Jag
kan icke underlåta att i anledning deraf påminna om ett
stycke af Holberg, deri en gammal man, som är belåten med
sin rock, nödgas låta förändra sin drägt och ingå på reformernas
bana, så att skjörtpn komma alt sitta framföre, och
då han det ej vill, svaras honom, att han måste beqväma
sig dertill, emedan det sker för hans eget bästas skull. På
samma sätt vill man nu tvinga BondeSt, Jag afstyrker sådana
tvångsmpsurer och begär afslag å förslaget.
Gr. Frölich: Jag anser mig skyldig att på grund af
Hr v. Hartmansdorffs uppmaning förklara, hvad lian ansett
Otydligt i ett af mina förra yttranden, eller hvari den olikhet
borde bestå, som jag trott i afseende på skjutsning böra
äga ruin i olika orter. Jag kan ej annat finna, än att
deUtt hPtaiik;* antagande skulle leda dertill, att entreprena
-
Den ij November e. m.
i83
der skulle uppstå i sådana landsorter, der skjutsningsskyldigheten
Ur obehaglig för de skjutsande, och de således gerna
gä in på att öfverlåta skjutsningen åt en entreprenör.
I dessa landsorter skulle således skjutslegan blifva högre,
och det är, hvad jag anser rätt; ty om män reser på en så
banad väg som emellan Stockholm och Örebro, bör inan
icke vara skyldig att betala lika hög lega som i bergstrakterna,
der sandiga och backiga vägar finnas och föga skjutsning
kommer i fråga, samt skjustningen just derföre, att den
sällan påkommer, är så mycket mera obeqväm. Jag tror
således, att mitt yttrande stur i full öfverensstämmelse med
Ulsk:s förslag, och jag kan ej finna annat, än att såväl generaler
som cardinalé!', de må åka med huru många hästar
som helst, böra betala högre lega på de mindre besökta,
än på de allmännare vägarna.
Hr Dalman: Hr v. Hartmansdorff har upptagit ett yttrande
af mig och funnit det besynnerligt. Jag finner ej
besynnerligt, att Hr v. Hartmansdorff funnit det besynnerligt;
men jag hoppas, alt It. o. Ad. ej finner det lika beskaffadt,
då jag utreder min mening. Hvarken min eller Utsk:s mening
har varit, att någon skulle tvingas att öfverlemna skjutsningen
lill entreprenörer. BondeSt. är onekligen det Stånd,
sorn skjutsar mest, och finge således på hvarje ort afgöranderöst
i fråga om entreprenaders ingående. Men jäg har sagt,
att lagstiftningen bör stå i spetsen för reformerna och således
bör utgå från en af upplysningen godkänd åsigt, hvilken
sedermera får utbilda sig och göra sig gällande i den
mån folket lär att inse dess riktighet. Hade frågan varit
om att ovilkorligen föreskrifva, det entreprenörer skola
öfvertaga skjutsningen, så hade jag ej tillstyrkt förslaget;
men då meningen är att till hvarje skjutslag öfverlemna valet
emellan skjutsningens bibehållande eller öfverlåtande ät
en entreprenör, kan jag ej finna, att något tvång här är i
fråga. Dessutom tror jag, att man bör rådfråga de upplysta
och ej de oupplysta, och jag hade aldrig trott, att
bondeSt. i denna fråga kunde hafva mesta upplysningen.
Hr Möllerhjelm, Axel: Jag skall ej uppehålla dis—
cussiohen, utan ber blott att med elt pär ord få gora en
rättelse i Hr Hjärnes uppgift eller besparidgsforslag i afseende
på generalernas inspectionsresor. Förhållandet är icke,
att de hafva 6 hästar, utan de äro icke berättigade att beräkna
skjuts för iner än 4 hästar, och denna rättighet upphör
i och med detsamma löneregleringen kommer i stånd.
Då komma de att resa utan ersättning, och en förhöjd skjutslega
skulle således komma att inverka på deras inkomster.
Hr IFjarne: Jag vill blott med få ord i anledn. al den
siste värde talarens yttrande erinra, att jag talat om hvad
r esereg 1 em e n t et föreskrifter i afseende på genéralspersoner.
Om jag.genom misstag kom att nämna inspections
-
184
Den ij November e. m.
resor, återtager jag gerna min framställning i denna del,
emedan det lärer finnas en general-ordre af detta år, soni
endast tillägger inspectionsgeneraler 4 hästar. Denna ordre
kände jag icke, och före dess utfärdande har förhållandet
varit sådant, som det af mig framställdes. Mitt yttrande
afsåg dessutom egentligen, hvad som finnes stadgadt i resereglemente!,
och derom tror jag ej, att jag misstagit mig.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
bifall å det nu föredragna i:sta mom. af Utsk:s förslag.
Hopades starka ja och nej.
Frih. Boye: Jag begär votering och anhåller, att contrapropostn
må innehålla afslag.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposm:
Den,
som bifaller irsta mom. uti det af Oecon.Utsk.
framställda förslag i samma Utskrs betänk. N:o 134 i anledn.
af väckta motioner, angrde gästgifveri- och postskjutsväsendet
samt forvagnsinrättningar, voterar
den det ej vill, voterar
nei;
Villner nej, anses R. o. Ad. afslå ofvannämnda irsta mom.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 27.
Nej — 52.
Frih. Rantzou och Hr Stuart reserverade sig emot
det nu fattade beslutet.
Frih. Cederström: Sedan R. o. Ad. nu bifallit första
delen af hvad jag yrkat, anhåller jag om Hr Gr. o. Landtrars
propos. på sednare delen deraf, nemi. att skjutslegan fr. o.
m. nästa år må förhöjas till 24. sk. hrco milen.
Frih. Boye: Så länge jag ej är öfvertygad om, att den
nyss förbigångna voteringen hetyder ingenting, bestrider jag
den propos., Frih. Cederström begärt. Jag anhåller, att det
morn., hvarom vi nu voterat, må blifva uppläst, då hvar
och en skall finna, att det förslag, vi afslagit, innehåller
tillstyrkande af skjutslegans förhöjning till 2/j, sk. Att nu,
under en annan form, åter framkomma med samma propos.
, kan således ej vara rätt.
Upplästes i:sta mom. af Utsk:s förslag.
Frih. Cederström: Af det nu ånyo upplästa mom. lärer
R. o. Ad. hafva funnit det vilkor, Utsk. fästat vid legans
förhöjning till 24 sk b:eo, ett vilkor, soln jag bestrid t,
under det jag erkänt billigheteHj ajf legans förhöjning till
nämn
-
Den 17 Korcmber e. m.
185
nämnde belopp, i anseende till myntets nuvar. låga värde
emot hvad det gällde, när legan bestämdes till 16 sk. b:co.
Det är endast en rättvisa, jag begär. Frih. Boye har
trott, att denna särskilda fråga varit inbegripen under det
vilkor, hvarom vi voterat; men jag skulle tro, att sedan
delta vilkor blifvit afslaget, qvarstår alltid förbindelsen att
göra, hvad rättvisan fordrar i anseende till myntvärdets
nedsättning.
Frih. Boye: Om jag ej hört alltför orätt, innehålla de
sista raderna af det nu afslagna morn., att landshöfdingarna
skola äga rättighet att hos K. M. i underd. föreslå legans
förhöjning till 24 s^-1 äfven om accorder ej kunna afslutas.
Afslag derå innefattar således äfven afslag å Frih. Cedera
ströms förslag. Det må vara, och vi må få en votering
till, efter Frih. Cederström så vill; men hans s. k. rättvisa
kan jag ej gå in på. Beräkningen af myntvärdets förändring
sedan den tid, då nuvar. skjutslega stadgades, Jemnar
ingen rättvis grund för legans bestämmande. Jag har
åkt för 4 sk. b:co milen; och i följd af en sådan beräkning
kunde man derföre nu säga, att legan borde blifva 10 r:dr
b:co, hvilket dock ingen torde anse rättvist. Det är värdet
af landtmannaprodueterna, som böra jemnföras med skjntslegan,
och de hafva ej stigit i värde; tvärtom gällde spannmål
förr mera i silfver än nu, och att då betala en högre
skjutslega vore ej rättvist. Jag tror, att man ej bör så ifra
för de skjutsandes rätt, att man förglömmer alla deras, som
måste resa; och det är ej endast embetsman, utan många
andra menniskor, som äro tvungna att begagna skjuts. Jag
anser orättvist, att beskatta dem för hästar; men, efter man
så vill, kunna vi votera derom en gång till.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Jemte det jag får
anmäla min reservation emot R. o. Ad:s nyss fattade beslut,
anhåller jag att få instämma i den propos., Frih. Cederström
gjort, hvarigenom man åtminstone till någon del kunde
vinna, bvad Utsk. åsvftat.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle önska, att Hr
Gr. o. Landtm, täcktes för Ståndet förklara, huruvida Hr
Gr. o. Landtm, finner, att, sedan r morn. af detta betänk,
redan blifvit afslaget, vi kunna komma att ånyo votera öfver
frågan om skjulslegans förhöjning. I händelse någon
omröstning skulle ske, får jag yttra, det jag anser Frih.
Cederströms förslag till propos., föranledt, såsom han säger,
af realisationen, vara en ny motion, hvilken jag begär på
bordet, på det den må blifva i sin ordning behandlad af vederbörligt
Utsk,, innan vi derom besluta.
Hr Hjärne: Jag hade ej tänkt att yttra mig öfver Frih.
Cederströms nu väckta motion, emedan jag hade den öfver16
II. 24
i86
Dcu ij Kovember e. m,
tygelse, att begge de meningar, som uttalat sig vid den förra
voteringen, skulle förena sig om att votera omkull Frih.
Cederströros förslag; men då jag hört en af de ledamöter,
som önskat, att ja vid förra voteringen hade blifvit segrande,
instämma med Frih. Cederström, har jag trott mig böra
framställa mitt skäl att icke instämma med Hr Frihtn.
Jag tror nemi., att en förhöjd skjutslega skulle lägga ett
öka dt hinder för införandet af ett förbättradt skjutsningssystem.
Man skulle derigenom öka allmogens lust att skjutsa,
i fall den förut har någon sådan, och det är troligt,
att, om legan blefve förhöjd, det skulle blifva omöjligt att
öfverbevisa allmogen derom , att skjutsningen för jordbruket
utgör ett verkligt onus. Jag afstyrker således Frih. Cederströms
förslag.
Hr Dalman förenade sig med Hr Hjärne.
Frih. Boye: Jag instämmer med Hr v. Hartmansdorff
deruti, att Frih. Cederströms förslag åren ny motion, hvilken
i behörig ordning måste behandlas, och derföre begär
jag den på bordet, hvilket icke hindrar oss att nu afgöra
detta betänk.
Frih. Sprengtporten: Till Frih. Cederström får jag
hemställa, huruvida vi enligt 54 § Piiksd.Ordn. kunna votera
öfverden framställning, han gjort. Denna § innehåller, att
då anmärkningar i saken under discurserna äro gjorda, bör
propos:n inrättas i enlighet med dem; och skulle målet under
discurserna skiljas uti flera delar, hvaröfver särskilda
anmärkningar göras, då skall, enär sådant äskas, propos.
öfver hvardera delen särskildt anställas. Jag hörde icke, att
Hr Frih. begärde, det någon särskild propos. skulle framställas
på hans anmärkningar. Antingen passade icke anmärkningen
till denna discussion, eller också skulle den kommit
under öfverläggning. .Att numera begära öfverläggning
derom, tror jag icke vara öfverensstämmande med förenämnde
54 §, dock underställer jag min anmärkning Hr Frih:s
eget bedömande.
Frih. Cederström: R. o. Ad:s ledamöter torde kunna
erinra sig, att, innan någon propos. af Hr Gr. o. Landtm,
framställdes, jag hade tillfälle att yttra mig och gjorde det
yrkande om propos., som jag nu fullföljt. Det var icke mitt
fel, att icke, innan propos. framställdes på grund af Frih.
Boyes begäran om votering, R. o. Ad. gjordes uppmärksamma
derpå, att andra meningar voro framställda, som hade
olika syftning emot de båda alternativerna af rent afsiag
och bifall och ville afslå vilkoren i Utsk:s betänk., men
bifalla sjelfva saken. Sådant var mitt yrkande, och om erinran
derom blifvit gjord före voter:spropos:ns framställande,
hade naturligtvis nej-propos:n kommit att innehålla, det
särskild öfverläggning derom skulle komma att äga rum}
Den 17 November e. m.
187
men dä jag icke finner, att det rena afslaget 3 Ufskts förslag
i ( mom. hindrar bifall till den sednare delen af min
begäran, emedan det endast är skjutslegans förhöjning under
de vilkor, Utsk. framställt, som blifvit afslagna, kan
jag icke inse något hinder förden propos:s framställande, jag
begärt. Finner Hr Gr. o. Landtm, sig icke kunna meddela
denna propos., får jag endast till prot. reservera mig deremot.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Med Frih. Sprengtporten
delar jag den öfvertygelse, att den af Frih. Cederström
begärda propos. numera icke kan framställas, utan
om han fortfar i sitt yrkande, torde den blifva en ny motion
och såsom sådan böra behandlas. I och med detsamma
Frih. Cederström vid öfverläggningen om 1 mom. af förevar.
betänk, framställde sin åsigt, att legan borde förhöjas
till 24 sk. b:co, men att de af Utsk. tillstyrkta vilkor derför
borde afslås, hörde den propos., Hr Frih. begärt, lill 1
morn. af detta betänk. När votering öfver detta mom. begärdes,
hade det ålegat honom att, i fall han ville bevara
sin rätt att göra sin mening gällande i sammanhang med
detta betänk., yrka, det hans mening måtte intagas i contraproposm,
eller också att till R. o. Ad. måtte framställas,
huruvida Ståndet fästade det afseende på denna mening, att
den ansågs böra intagas i contrapropos:n. När detta icke
skett, kan jag icke finna, att Hr Frih:s under öfverläggningen
om 1 mom. yttrade mening kan framställas till R. o.
Ad:s afgörande i sammanhang med detta betänk. Jag anhåller,
att Hr Gr. o. Landtm, till discussionens förkortande
behagade tillkännagifva, huruvida Hr Gr. o. Landtm, anser
sig böra upptaga den af Frih. Cederström väckta fråga på
det sätt, att Hr Gr. o. Landtm, derom till Ii. o. Ad. framställer
propos:n.
Gr. Horn: Jag kan ej instämma med de värda ledamöter,
som anse Hr Gr. o. Laudtm. genom den nu skedda
voteringen vara urståndsatt att gifva propos. på Frih. Cederströms
förslag. Jag anser detsamma vara af beskaffenhet
att kunna framställas till li. o. Ad:s pröfning, emedan
det är något helt annat, än hvad vi voterat öfver. Visserligen
hade Hr Frihrn kunnat fä sin mening intagen i contraproposm;
men han har dock icke förlorat rättigheten att
nu få sitt förslag pröfvadt. Jag tror, att, när Utsk:s förslag
blifvit afslaget, Frih. Cederström har rätt till propos. å sitt
förslag; men jag bestrider likväl detta förslag, emedan det
bestämdt skulle motverka skjutsningens förvandling från en
allmän skyldighet till ett concentreradt bestyr. Jag önskar
på intet vilkor, att någon förhöjning i skjutslegan må äga
rum på andra ställen, än der frivilliga entreprenader åstadkommas.
Må man der höja legan; men må man icke lägga
hyende under allmogens olyckliga vana vid skjutsning! Jag
188
Deli 17 November e m.
afstyrker således Frih. Cederströms förslag, men tror icke,
att man kan neka att upptaga detsamma.
Frih. Cederström: Det är i anledn. af Frih. Palmstjernas
yttrande, som jag begärt ordet. Frih. Sprengtporten
har ganska riktigt erinrat om innehållet af 54 § Piiksd.-  Ordn. Den innehåller: ”Och skulle målet uti discurserna
skiljas uti flera delar, hvaröfver särskilda anmärkningar göras,
då skall, när sådant äskas, propos. öfver hvardera delen
särkildt anställas/’ Nu har jag gjort ett sådant yrkande.
Den första delen af målet var naturligtvis Utsk:s förslag
oförändradt, och derom begärdes votering, hvilken utfallit med
afslag; och just detta alslag leranar öppet att begära propos.
på det andra förslaget, hvilket af mig blifvit framstäldt.
Att förklara frågan om skjutslegans förhöjning för
en ny motion, då den nyss varit under votering, lärer vara
ett misstag af Frih. Palmstjerna, som han svårligen kan
sammanpara med grundlagens stadganden. Vore det en ny
motion, skulle den innefatta ett försök att upprifva förra
beslutet, hvaremot meningen endast är att skilja saken från
vilkoret!. Det förundrar mig visserligen icke, att de, sorn
vilja hafva entreprenader på hvad sätt och under hvad form
som helst införda, i följd af den fixa ide', att de skola blifva
nyttiga, bestrida skjutslegans förhöjning utan ett sådant
vilkor, emedan de äro öfvertygade, atl> den allm, sk juts—
ningsskyldigheten måste förorsaka obestånd, och att allmogen
ej bör hjelpas derifrån för att så mycket snarare gå in
på deras ide'; men om deras ideer skulle innefatta ett misstag
om Sveriges allm, förhållanden och blefve overkställbar,
så hafva de endast motverkat, att den skjutningsskyldige
jordbrukaren må få en billig ersättning af den resande, derigenom
att de motsätta sig skjutslegans förhöjning utan vilkor
öm entreprenaders ingående. Med dessa Hrr instämmer
jag deri, att denna förhöjning visserligen icke komme
att gifva de skjutsningsskyldiga håg att befordra entreprenörernas
speculationer; men dessa speculationer äro lika
mycket främmande för jordbrukets som för landets interesse
i allmänhet, och jag tror icke, att lagstiftaren bör förbise
det allmännas fördel för att gynna några enskildas speculationer.
Jag förnyar min anhållan om propos. på det förslag,
att skjutslegan från nästa års början må utgöras med
24 sk. b:o per mil.
Frih. Palmstjerna: Frih. Cederströms anföranden och
meningar pläga äga en viss consequens; men jag får öppet
förklara, att jag deri vid detta tillfälle saknar en sådan. Hr
Frih. har sjelf sagt, att vi nyss voterat örn, huruvida skjutslegan
borde höjas till 24 sk, b:co eller icke, och nu vill
han åter upptaga den frågan, utan att upprifva det fattade
beslutet. Huru det kan stå tillsammans, vet jag icke. Han
har äfven yttrat, att eftersom voteringen utfallit med afslag
Den 17 November e. m.
å Utsk:s betänk., skulle det vara R. o. Ad. öppet att i
Utsk:s förslag göra alla de modificationer, amendementer
och förändringar, som af R. o. Ad. kunna finnas nyttiga.
Jag åter skulle tro, alt sedan pluralileten afslagit lista punkten
af Utsk:s förslag, aro i och med detsamma alla de frågor,
som denna punkt innefattar, för denna gång förfallna. Jag
har, sedan jag sist yttrade mig, fått den upplysning ur
Oecon.Utsk:s betänk. N:o g8, som jag förut förbisett, att
frågan om skjutslegans förhöjning i allmänhet till 24 sk.
b:co redan af Oecon.Utsk. blifvit pröfvad, och har ej kunnat
finna, att Utsk. derom afgifvit något förslag på annat
ställe än i första punkten af förevar, betänk. I följd deraf,
och då R. o. Ad. icke gillat, utan afslagit denna punkt,
hvari skjutslegans belopp är omnämndt, kan jag verkligen
ej se saken annorlunda, än att all fråga om förhöjning i
skjutslegan för närvar, af R. o. Ad. är afgjord. På dessa
ytterligare skäl vidblifver jag således min tanke, att Frih.
Cederströms ifrågavar. förslag icke numera kan vid detta
tillfälle komma under R. o. Ad;s öfverläggning.
Frih. Sprengtporten: Ehuru jag fullkomligen instämmer
med den siste värde talaren, vill jag icke längre
bestrida Frih. Cederström rättigheten att få votering om
skjutslegans förhöjning till 24 s^- b:co, hvilken fråga utgör
ena hälften af det afslagna morn.; men jag gör detta medgifvande
under förhoppning, att Hr Gr. o. Landtm, sedan
tillåter mig att få votering om den andra hälften dei'af, som
angår entreprenaderna.
Hr Hjärne: Jag är öfvertygad, att R. o. Ad., likasom
jag, tager för ett narri, hvad elen siste värde talaren yttrat;
ty det kan ej komma i fråga, att man vill qvitta olagligheter
mot hvarandra. Jag instämmer med Frih. Palmstjerna
deruti, att Frih. Cederströms yrkande är olagligt,
men tror dock, att det endast är hälften så olagligt som
Frih. Palmstjerna påstått, emedan det är blott hälften af
det fattade beslutet, som Frih. Cederström sökt upphäfva.
Men då en half olaglighet är detsamma som en hel, i synnerhet
i formfrågor, mäste jag bestrida Hr Frih:s yrkande.
Frih. von Stedingk: Som jag ej anser det första af de.
yrkanden, här blifvit gjorda, såsom en olaglighet, kan jag
ej heller så anse det andra, och jag biträder med ännu
större nöje den framställning, Frih. Sprengtporten gjort.
Frih. Roye, Fredr.: Då det lärer vara allmänt afgjordt,
att Frih. Cederström känner grundlagen ex professo,
kan jag ej annat än taga för gifvet, att han har rätt. Jag
tror således, att Hr Gr. o. Landtm, kommer att framställa
den propos., Hr Frih. äskat, hvarföre jag nu på förhand
derom begär votering; och som det lärer vara min rätt att
dictera contiapropos:n, får jag, för att utgå från äfvenså
igo
Den 17 November e. m.
djerfva oell ingripande åsigter sorn de, hvilka Hr Frih. söker
göra gällande, yrka, att, om nej vinner, skjutslegan
skall blifva 4 sk- milen.
Frih. Boye, Ludv.: Man liar anmärkt, att vid denna
riksdag den strängaste grundlagsenlighet icke alltid varit
följd. Man har, måhända, någon gång haft rätt i denna
anmärkning; men ännu har jag icke hört, att något så besynnerligt
exempel derpå förekommit, som att man samma
afton voterat a:ne gånger om samma sak. Skulle Hr Gr.
o. Landtm, denna gången tillåta det, så reserverar jag mia
rätt att få en 3:dje votering derom, för att se, om jag icke
derigenom kan cassera det genom andra voteringen uppkommande
beslut, som möjligen kunde blifva afvikande från
det redan fattade beslutet. Skall den första voteringen betyda
ingenting, så anhåller jag, att ej heller den andra må
komma att betyda något.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då han nu
ansåg sig påkallad att tillkännagifva sin mening i denna
formfråga, måste H. Ex. medgifva, att Frih. Cederström vid
början af öfverläggningen om 1 mom. yttrat något, som
hade likhet med hvad han nu sedan sagt ; men då sedermera
hela discusssionen vändt sig kring 1 mom. och huruvida
det skulle antagas eller afslås, och då H. Ex. till
R. o. Ad. hemställt, om Ståndet ansåg öfverläggningen fulländad
samt framställt proposrr till bifall eller afslag å betänk.
, måste H. Ex. bekänna, det. lian ej kunde finna annat,
än att allt, hvad i 1 mom. innefattas, måste vara inbegripet
i det redan fattade beslutet, så att de, som lagt ja,
bifallit, och de, som lagt nej, afslagit allt, hvad deruti innefattas.
. H. Ex. ansåg således 1 mom. vara afgjordt, och
att någon ny propos. i den punkten ej vore laglig.
Frih. Cederström: Jag anhåller att, i anledn. af hvad
Hr Gr. o. Landtm, nu yttrat, få till prot. anmäla min protest
deremot, att Hr Gr. o. Landtm, icke, i enlighet med
54 § Riksd.Qrdn., för R. o. Ad. utredt de anmärkningar,
som under discussionen förekommit, innan propos. af Hr Gr.
o. Landtm- framställdes, i följd hvaraf den af mig begärda
propos. blifvit emot föreskriften i nämnde § undertryckt.
B. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, yttrade, att det varit
Frih:s rättighet och pligt att, då voter:spropos:n framställdes,
söka göra sin mening gällande.
Gr. Horn: Då jag bär aktning för hvar mans rätt att
inom detta hus yttra sin öfvertygelse, då det icke af grundlagen
är förbjudet, kan jag icke annat än instämma med
Frih. Cederström i det förklarande, att hans rätt blifvit
honom förnekad. Jag medger visserligen, att någon anledn.
för Hr Gr. o. Landtnäs mening finnes i den mindre tydliga
redactionen af i morn., ty jag förmodar, att Ilr Gr. o.
Den 17 November e. m.
*9*
Landtm, genom de mindre vårdade ordalagen kommit till den
slutsats, att voteringen angått, huruvida en allmän förhöjning
i skjutslegan borde äga ruin; men jag, som kanner andemeningen
af detta morn., vet bestämdt, att det ej varit Utsk:s
afsigt att föreslå en ovilkorlig förhöjning, utan att förslaget
derom varit så vilkorligt som möjligt, och att man velat
förbinda denna förhöjning endast med entreprenader. Det
beslut, R. o. Ad. fattat, har således endast innefattat, att ingen
förhöjning i skjutslegan skall i sammanhang med entreprenader
äga rum, hvaremot Frih. Cederströms anhållan haft
en helt annan syftning än Utskts förslag.
Hr Dalman: På de skäl, Gr. Horn framställt, får jag
jemväl reservera mig emot Hr Gr. o. Landtmts vägran att
meddela propos. på Frih. Cederströms förslag. Då Hr Frih.
väckt denna fråga, innan discussionen var slutad, och R. o.
Ad. ej voterat om något annat, än huruvida entreprenörer
borde få uppbära högre skjutslega än andra skjutsande, är
det klart, att Hr Frih. haft rätt att få sitt förslag pröfvadt.
Ehuru jag icke gillar detta förslag, anser jag mig doct
skyldig förklara, att jag anser Hr Frih:s rätt hafva blifvit
honom vägrad.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att som han af
Hr Dalmans sista anförande förmodade, att den propos.,
hvaröfver sednast varit voteradt, fallit i glömska, ville han
åter låta uppläsa densamma.
Sedan detta skett, yttrade H. Ex., att häraf tydligen
syntes, att det varit fråga om 1 mom. i sin helhet och således
äfven om den föreslagna förhöjningen i skjutslegan.
Hr Dalman: Då Hr Gr. o. Landtm, hedrat min framställning
med ett svar, torde jag få göra den erinran, att
det just är på ordalydelsen af 1 morn., som jag grundat
min reservation. Detta mom. jnnefattar endast den bestämmelse,
att, i fall entreprenader tillvägabringas, entreprenörerna
skola berättigas att i skjutslega uppbära 24 sk- k:co per
mil; och R. o. Ad. har således ej afgjort något annat, än
att entreprenörer ej skola få högre skjutslega än de, som
fullgöra sin egen skjutsningsskyldighet.
Frih. Boye, Ludv.: Från det ögonblick, Hr Gr. o.
Landtm, förklarade, att han ej kunde framställa den äskade
proposin, var intet annat för Ståndets ledamöter öppet, än
att reservera sig. All discussion derefter är stridande emot
grundlagen, och jag anhåller derföre, att Hr Gr. o. Landtm,
måtte tillåta oss alt nu öfvergå till pröfningen af 2:dra
punkten.
2:dra mom.
Hr Hjärne: Sedan 1 morn. blifvit afslaget, troddejagy
Deli 17 November e. m.
att deraf sluille blifva en gifven följd, att alla de öfriga
monirn skulle af sig sjelfva förfalla. Sedan man afslagit
sjelfva grunden, hvarpå förslaget blifvit bygdt, kan jag ej tro,
att man bör ingå i någon discussion för att utreda, huru
man skulle burit sig åt, i fall första mom. vunnit bifall.
Jag anhåller således, att man måtte förklara alla dessa mom.
vara förfallna genom den försiggångna voteringen, och att
vi må öfvergå till den nästföljande punkten i betänk.
Frih. Boye, Ludv.: Instämmande i allo med Hr Hjärne,
anhåller jag om Hr Gr. o. Landtnäs propos., huruvida
B., o. Ad. anser alla de punkter, som stå i sammanhang med
det nyss fattade beslutet, vara förfallna och således kunna
förbigås.
Hr von Hartmansdorff: Jag förenar mig med Frih.
Boye i hufvudsaken, men underställer R. o. Ad., om icke
Ståndet skulle finna för godt att instämma i PresteStts redan
upplasta beslut. Det innehåller afslag å betänk., med
tillstyrkan, det samma rättighet att afsluta contract med
skjutsningsskyldiga, hvilken nu är tillagd diiigence-inrättningen
emellan Stockholm och Upsala, hädanefter må tillkomma
alla diligence-inrättningar.
Hr Hjärne: Jag tager mig friheten fästa den siste värde
talarens uppmärksamhet derpå, att hvad PresteSt. beslutat
icke kan, om vi skola följa ordningen i betänk., komma
under pröfning, förrän vi hinna till den frågan, huruvida
något understöd skall lemnäs diligencerna. Näst efter det
reglementariska förslag, som angår skjutsentreprenader, förekommer
i betänk, det tillstyrkande, att R. St. måtte hos
K. M. frambära den und. önskan, att, utan afseende på tiden,
när en omarbetad gästgifveriordning kan varda utfärdad,
den nuvar. måtte erhålla åtskilliga tillägg och förändringar,
hvilka upptagas i 3:ne punkter. Först efter dessa
punkter förekommer den fråga, hvarå Hr v. Hartmansdorff
begärt propos., och för min del skulle jag anse oformligt
att afgöra denna punkt i betänk., innan de föregående blifvit
afgjorda.
Frih. Boye, Ludv.: Jag kan hvarken nu eller framdeles
instämma i det beslut, som PresteSt. fattat. Den tillåtelse,
Regeringen hittills lemnat till öfverenskommelse!' emellan
sk jutsningsskyldiga och diligence-inrättningar, har jag ingenting
emot såsom undantag; men om alla diligence- och
forvagnsinrättningar erhÖlle samma rätt, skulle deraf slutligen
följa, att hela skjutsinrättningen i Sverige vore ensamt för
deras räkning; och jag troi', att äfven de resande, som ej vilja
åka i forvagnar, böra åtnjuta någon rätt. Jag kan således
icke ingå på PresteStts beslut; men lika med Hr Hjärne anser
jag denna fråga ännu vara för tidigt framställd.
Dan ty November e. itu
Hr Hjärne: Jag begärde ordet, då jag hörde Frih.
Boye ingå i diseussion om deu fråga, sorn Hr v. Hartmansdorff
väckt. R. o. Ad. fattade vid böljan af detta betänk:s
föredragning, uppå Hr Gr. o. Landtnäs propos., det beslut,
att betänk, skulle punktvis företagas; och jag får derföre
hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla, att Hr Gr. o. Landtm, måtte
gifva kraft åt detta beslut.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade deruti instämma, att, sedan i mom. blifvit afslaget,
de öfriga mom:u fr. o. m. 2 t. o. m. 8 äfven skulle
anses afslagna.
Bifölls.
Likaledes ansåg R. o. Ad., på samma grund, den af
TJtsk. gjorda hemställan om en und. anhållan till K. M.,
att en författning måtte utfärdas rörtde det af Utsk. framställda
förslag, i fall det af R. St. antoges, böra anses såsom
afslagen.
Utsk:s förslag till tillägg och förändringar i
nu gällande gästgifveri-ordning.
Frih. Palmstjerna: I afseende på de nu föredragna
tnonun anser jag, att det första eller stadgandet, att ingen
Öfvermage eller qvinsperson får såsom skjutsande begagnas
utan den resandes begifvande, skulle, utöfver hvad hittills
ngt rum, ålägga de skjutsningsskyddiga en tunga, som jag
för min del icke anser rättvis. Det bör bero af den skjutsningsskyldige
att af den, som han för tillfället anser sig lämpligast
kunna vara af med, begagna sig til! hästarnas hemtande
efter verkställd skjutsning. Skulle ett sådant stadgande,
som Utsk. föreslagit, äga rum, så borde det vara förenadt
med en bestämd och ovilkorlig rättighet för den
skjutsande att sjelf köra sina hästar. I sådant fall skulle
hans rättigheter och skyldigheter motväga hvarandra, och
då skulle jag ej motsätta mig detta morrus antagande, ty
det vöre i sådan händelse nödvändigt, emedan den resande
väl ofta kan bero af den, som kör på backiga vägar; men
då en sådan rättighet för den skjutsande ej finnes och ej
heller blifvit föreslagen, ser jag icke heller, att någon skyldighet,
som skulle motsvara denna rättighet, bör åläggas den
skjutsningsskyldige, och tillstyrker jag derföre afslag å detta
morn. Det andra morn., innehållande, att alla med vederbörliga
resepass försedda personer, och följaktligen äfven
gesäller, må få begagna gästgifvarskjuts, synes mig vara tillkommet
endast för gesällernas räkning; ty jag vet icke, hulla
andra med resepass försedda personer aro ulesluti a L
rättigheten att begagna gästgifvarskjuts. Om så s ali vara,
inser jag ingen nödvändighet att stadga denna större skyldighet
för de skjutsningsskyldiga, enär gesäller hittills lätt
16 H. »5
igi
Den 17 November e. m.
kunnat framkomma genom beting eller med begagnande af
apostlahästarna. Jag tror sådant utan men kunna ske hädanefter
som hittills och att man icke bör ändra så beskaffade
författningar som skjutsordningen, utan att göra en
fullständig och systematisk ändring i alla de delar, som erfordra
förändring; och då vi icke kommit någon hvart på
denna del af reformernas bana, finner jag intet skäl att endast
för gesällernas skall göra detta lilla fjät framåt. Jag
vågar således tillstyrka afslag å 2 mom. Hvad det 3 mom.
angår, har jag för min del ingenting deremot.
Gr. Horn: Jag delar icke Frih. Pal mst jernäs åsigter
öfver detta förslag, och tror i motsats till hvad han yttrat,
att just derföre, att man ej lyckats tillvägabringa något system
i skjutsväsendet, bör man vara så mycket mera uppmärksam
på hvad här föreslås. Jag tror, att förslaget i t
mom. varit öfverflödigt, om entreprenaderna vunnit undei’-  stöd, emedan jag ej kan föreställa mig, att någon klok entreprenör
skulle tillåtit sig att vid skjutsning begagna öfvermage
eller qvinsperson; men för att förebygga det oskick,
den allm. skjutsningsskykligheten medfört, anser jag det vara
lagstiftarens åliggande att förbjuda, det sådana personer
må såsom skjutsande begagnas. Jag tror, att man härvid
bör fästa sig vid den moraliska synpunkten, och jag torde
ej behöfva för R. o. Ad. framställa hvilket stort oskick inritar
sig derigenom, att barn af båda könen vistas tillsammans
i hållstugan. Det måtte vara den resandes rättighet
att med säkerhet blifva fortskaffad, och han kan ej vara
belåten med att lemna sin person och sina saker i en pojkes
eller flickas vård. Jag anser det vara lagstiftarens skyldighet
att träda emellan, då allmogen ej sjelf inser det både
moraliska och oeconomiska onda, som härrör deraf, att
barn af båda könen användas såsom skjutsande. Jag tror
således, att man nu, då de föreslagna entreprenaderna ej vunnit
bifall, bör skärpa det föreslagna stadgandet och tillstyrker
derföre mom:s antagande med den förändring, att de
sista orden, utan den resandes begifvande, uteslutas,
så att stadgandet blifver ovilkorligt. Att gesäller lika med
andra menniskor må få begagna gästgifvarskjuts, anser jag
rättvist: och jag inser ej, hvarföre man kunde vilja bibehålla
det gamla stadgandet, om icke för att gifva ett slags
helgd åt skråväsendet. Dessutom har i BondeSt. motion
blifvit väckt derom, att allmogen må slippa den tunga, som
gesällernas vandringar förorsaka. Hvad 3 mom. angår, har
jag ingenting att derom anföra, enär ingen anmärkning deremot
blifvit gjord.
Frih. Cederström: Med Frih. Palmstjerna instämmer
jag j anhållan om afslag å de 2:ne första mom:n; men i
afseende på 3:dje mom. är jag med honom af motsatt
tanke. Att inskränka rättigheten att med skjuts afsända
Den 17 November e. m.
hummer, ostron och fogel är ett, i min tanka, illa beräknadt
förslag. Denna rättighet är nyttig icke allenast för den stad,
till hvilken denna forsling sker, utan äfven för den landsort,
hvarifrån fogel, hummer och ostron afsändas och afsättning
derå eljest skulle saknas. I all lagstiftning får ma n dessutom
vara uppmärksam på det helas sammanhang, och i
denna fråga bör man således icke endast fästa sig vid fördelen
för städerna att, i följd af forslingen med gästgifvareskjuts,
erhålla ostron, hummer och fogel af bättre beskaffenhet
och för bättre pris, utan man bör egentligen afse,
att det ej bör finnas någon större rättighet att från den ena
orten till den andra med ett förbud skicka en koffert, innehållande
klädespersedlar, än att med gästgifvarskjuts emot
vanlig lega afsända en koffert med hummer eller ostron.
Att denna rättighet först i sednare tider tillkommit, är icke
något skäl för dess afskadande, och jag tillstyrker således afslag
jemväl å 3:dje mom. af förevar, förslag.
Frih. Boye, Ludv.: Jag anser för ganska förtjenstfullt
af Utsk., att Utsk. tillstyrkt den förändring, sorn angår öfvermages
och qvinfolks obehörighet att skjutsa. Jag anser
nemi., att så hårdt det å ena sidan vore att betaga bonden
möjligheten att skicka en 12 å i4 års gosse med sina hästar,
då det kan ske med den resandes bifall, och derigenom
tvinga honom att sjelf skjutsa, äfvenså hårdt vore det, på
andra sidan, för t. e,t. ett resande fruntimmer, att nödgas
låta ett i2 års gammalt barn skjutsa sig å backig väg. Utsk,
har föreslagit en medelväg, som jag anser oändligen lycklig
äfven derföre, att den lemnar frågan till öfverenskommelse
emellan den skjutsande och den resande; och jag vet icke,
hvarföre lagstiftningen borde förhindra den resande att mottaga
en mindre gosse, då han har betjent, som kör för honom.
, eller förneka den skjutsningsskyIdige alt i sådant fall
sjelf blifva hemma och låta hästarna hemföras af en gosse,
som hemma gör föga nytta. Jag tillstyrker således bifall
till denna del af Utsk:s förslag. Hvad den andra punkten
angår, medger jag, att jag dermed är föga belåten; men då
jag tror, att den skall göra ringa ändring i nuvar. förhållande,
vill jag ej motsätta mig densamma, isynnerhet sorn
jag tror, att ganska få gesäller kunna betala skjutslegan.
Deremot instämmer jag med Frih. Cederström i fråga örn
3:dje punkten deruti, att det vore hårdt för de provinser,
hvilka rättigheten att till hufvudstaden afsända hummer,
ostron och fogel lemnar en näringsgren, att ej få åtnjuta
samma rätt, som hvarje enskild man har att med skjuts
afsända sin koffert. Jag begär således bifall å de 2:ne folsta
punkterna, men afslag å den tredje.
Ilr Hjärne: Då jag inom Utsk. handlagt denna fråga,
tror jag mig böra framställa de skäl, som der togos t: 1
grund för tillstyrkandet. Hvad de 2:ue första punkterna
Den ij November e. m.
angår, bar redan Gr. Horn, ehuru han ej inom Utsk. eleitagit
i ämnets behandling, och jemväl Frih. Boye utvecklat
den åsigt, hvarifrån Utsk. utgått, och jag får således i fråga
om dessa punkter endast förena mig med nämnda värda le-,
damöter; men beträffande 3:dje punkten nödgas jag förena
mig med Frih. Cederström. Utsk. liar icke, såsom Frih. Cederström
trott, gjort afseende endast på dem, som äta, utan
jemväl på dem, sorn fiska ostron och hummer samt skjuta
fogel, och trodde sig derföre finna, att det skulle föranleda
till större kostnader för säljarne af dessa varor, att de ej
framdeles skulle få fortskaffa? med gästgifvarskjuts; men å
andra sidan fann Utsk., att fortfarandet af en sådan rättighet
ej consequent kunde tillstyrkas, då Utsk. föreslagit skjutsentreprenader,
emedan forslingen af dessa varor kunde borttaga
större delen af det hästantal, som för resandes fortskaffa
nde beräknades. När nu förslaget om entreprenader blifvit
ogillådt, tror jag, att äfven denna punkt af R. o. Ad.,
bör ogillas; ty då den gamla skjutsordningen bibehålies, inser
jag ej, att någon olägenhet för de resande kan uppkomma
derigenom, att fogel, ostron och hummer fortskaffas med
gästgifvarskjuts,
Hr Stuart: Äfven jag tillstyrker bifall å. första punk*
ten af detta förslag; ty det förhållande, sorn hittills ägt rum,
att man såsom skjutsande begagnat barn och qvinspersoner,,
anser jag vara ett stort oskick. Jag tror det vara såväl
för dc resande som de skjutsningsskyldiga nyttigt, att endast
sådana personer skjutsa, som kunna ej allenast vårda hästarna,
utan äfven förekomma de icke ovanliga olyckshändelser,,
för hvilka den med skjuts åkande är blottställd. Hvad aldra,
punkten vidkommer, tillstyrker jag äfven bifall derå. Jag
vet icke, hvarföre någon undantagslag skall finnas, sorn förnekar
gesäller rättigheten att, lika med andra menniskor,
begagna gästgifvarskjuts, då de kunna betala den; och jag
tror, att deras kringstrykande i landet, som ofta är förenadt
med bettlande, skall lill en betydlig del upphöra, om ifra*
gavar. rättighet blir dem förunnad. Jag kan ej gilla un-,
dantagslagar, då de ej af högsta behof äro påkallade, och
tillstyrker derföre äfvenledes bifall till 3:dje punkten. Ena-,
handa rättighet, som man velat lemna ostron- och hummerfiskare
samt fogelskyttar eller forslarne af dessa varor,
borde med samma skäl lemnäs forslarne af andra matvaror.
Här är icke fråga om att skicka en koffert, den må innehålla
ostron eller hvilka varor sorn helst från den ena orten
till den andia, utan örn rättigheten att med skjuts afsända
lass, hvilket i allmänhet är förbjudet. Den rättighet, sorn i
detta fall blifvit leornad ensamt åt forslare af fogel, ostron
och hummer, anser jag böra afskaffa?, äfven om köken häfi
Stockholm derigenom skulle mera än hitintills komma att
saima jemn tillgång å dessa begärliga varor. Jag anhåller
Den 17 November e. m.
»97
således om bifall till hela det förslag, som nu är under
pröfning.
Gr. Horn: Då jag föreslog en förändring af x morn.,
åsyftade jag att komma till något verkligt resultat af det
föreslagna stadgandet, hvilket jag ef tror eljest kunna vinnas;
ty lemnar man det beroende af en parlamentering emellan
den resande och hållkarlen, huruvida den person, man vill
begagna såsom skjutsande, är antaglig, så fruktar jag, att
detta moni. skall förfela sitt ändamål, emedan det är hufvudsakligen
moraliskt, och derföre önskar jag ett ovilkorlig!
förbud emot missbruket att skicka någon öfvermage eller
qvinsperson i skjuts. Det 3 mom. har nu blifvit vidrördt,
och jag bekänner, att då man icke gjort skillnad emellan
skjutsning och forsling, kan det vara likgiltigt, om ostron,
hummer och fogel skola få fortskalfas med gästgifvarskjuts
eller icke. Jag hade vejat, att man vid regleringen af skjutsen
betagit hvarje resande, antingen han varit förbud eller
ej, rättighet att medhafva lass, ehvad det bestått af koffertar
eller ostron. Det borde ej vara tillåtet för den, sora
begagnar en skjutshäst, att medföra saker, som väga mer än
2 eller högst 3 L$, och inga köpmanslass borde således få
nyttja gästgifvarskjuts, Jag kan icke inse, att ostron-, hummer-
och fogeltransporter ej kunde ske lika hastigt genom
beting. Jag tror, att de flesta forslave af dessa varor nu
köra med egna hästar, och jag vet, att de ostron- och fogelförsäljare,
som resa genom den ort, der jag bor, hafva
uppgjort beting om forslingen. Då så många resande med
skjuts forsla lass af andra efFecter, anser jag visserligen likgiltigt,
om äfven de lass, som här äro i fråga, få på samma
sätt transporteras; men jag vilie hafva den grundsatsen uttryckt,
att inga lass må fortskalfas eller ingen forsling finge
ske med gästgifvarskjuts.
Frih. Cederström: Frih. Boye har försvarat den första
punkten af detta förslag på den grund, att han ansåg
billigt, att öfverenskommelse!' kunde träffas emellan den resande
och den skjutsskyldige, och att det borde få bero af
den resande att såsom skjutsande mottaga den person, med
hvilken han kunde vara belåten. Skada blott, att icke Hr
Frih. derjemte uppgifvit medlen för den skjutsskyldige att i
sin hemort få veta den resandes önskan; ty sedan gossen
eller flickan blifvit affardad lill gästgifvaregården, lärer det
blifva svårt att göra ombyte på annat sätt, än att hästen
först fores hem för att återhemtas af en annan person. Man
bör väl vid lagstiftningen? ställa så till, att man icke gör lagens
efterlefnad omöjlig. Det är naturligt, att isynnerhet
vid reservskjutsens uppbådande ofta händer, att icke någon
fullväxt mansperson är hemma, utan der endast finnes en
gosse eller flicka, som således måste föra hästarna till gästgifvaregården,
der den resande må skaffa sig körsven, om
Den 17 November e: m.
lian ej lan lora sjelf, emedan det ej är den sljuisandes rättighet,
och således ej heller hans skyldighet, att köra sina hästar.
På andra sidan faller det af sig sjelf, att icke lagstiftaren
hör afgöra, utan den sljntsskyIdige sjelf bör få bedöma,
0111 det för honom är fördelaktigare att lemna hästarna
i ett harns eller en flickas vård, än att sjelf resa i skjuts.
Det har så länge varit tillåtet att i skjuts skicka den, man
lättast kunnat undvara, att jag ej förmodar, att någon ändring
deri kan vara behöflig. Hvad 2 mom. eller gesällers
rättighet att begagna skjuts angår, skulle jag, då man här
framställt, att enhet i förordningarna borde äga rum, önskat,
att man citerat den författning, som skall förmena gesäller,
hvilka äro i en husbondes tjenst, att lika med andra tjenstehjon
färdas på landsvägarna. Ronde 3 mom. har jag redan
yttrat mig.
Frih. Palmstjerna: I afseende på 1 mom. är jag hufvudsakligen
förekommen af Frih. Cederström. Det torde
vara angeläget att, innan man fattar ett sådant beslut, som
Utsk. tillstyrkt, göra sig reda för, att för närvar, det icke
är den resandes rätt att blifva forslad af den skjutsskyldige.
Det är hans rätt att begagna den skjutsskyldiges hästar för
sin fortkomst; men körsven bör han skaffa sig sjelf, och den
skjutsskyldige är således icke förbunden att alltid låta en
fullväxt karl medfölja den resande. Skulle fruntimmer taga
skjuts och icke sjelfva kunna köra de hästar, hvilka de
begagna, så synes det vara en billig pretention, att de fortskaffa
sig genom beting och icke genom anspråk på körsven
öka de åligganden, som förut tillhöra de skjutsskyldiga.
Hvad det moraliska ändamålet beträffar, kan jag icke se, att
det åligger Representationen att bevara moraliteten hos sådana
personer af andra könet, som för närvar, vistas i hållstugorna
, hvarföre jag ej heller på sådan grund kan finna
skäl för bifall till 1 mom. I fråga om 3:dje punkten instämmer
jag helt och hållet med Utsk. Den enda olägenhet,
som genom bifall dertill kunde uppstå, vore, att ostron,
hummer och fogel biefve något dyrare i hufvudstaden än
hittills, och jag kan ej finna, att man bör ålägga de skjutsskyidiga
större pligter endast för att förskaffa hufvudstadens
invånare några njutningar för bättre pris än eljest. Jag tror
ej, att någon tunga skulle uppkomma för dem, som drifva
handel med dessa varor; ty eonsumtion af ostron, hummer
och fogel är i hufvudstaden inskränkt till sådana personer,
sorn ej göra särdeles afseende på en något större eller mindre
utgift för att tillfredsställa sina begär i detta afseende.
Utskrs förslag i denna del synes mig således ej kunna föranleda
någon hufvudsaklig olägenhet, utan tvärtom vara
ganska rättvist,
Hr vpn Hartmansdorff: Jag är, hvad första punkten
fctfåUiM', tl isian he t och ballet förekommen af de värda
Den 17 November e. m.
>09
ledamöter, som framställt olämpligheten af Utskrs förslag.
Jag vill blott dertill foga den anmärkning, att det är tänkvärdt
att se, huruledes man går från den ena ytterligheten
till den andra i samma betänk. Man har icke ansett sig
kunna göra nog för att lätta skjutsningsbesvär medelst
högre lega och diligence-inrättningar, och på samina gång
vill nian på ett aunat sätt göra skjutsningsbesvär så tungt
som möjligt. Man kunde deraf föranledas alt tro, det man
endast velat afskräcka allmogen från att skjutsa och uppmuntra
diligence-inrättningarna. Nu, då entreprenadförslaget
förfallit och det således är utan ändamål att försvåra skjutsen
för bonden, tror jag detta mom. kunna afslås, emedan
dess inflytande endast kan blifva skadligt.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Sedan R. o. Ad. genom
sista voteringen afklippt all möjlighet att bereda lindring i
det tunga skjutsningsbesvär, kan jag ej med min röst biträda
dess ytterligare försvårande, hvilket nödvändigt skulle blifva
en följd af 1 momfs antagande. Man vet, att de skjutsskyldiga
oftast vid skjutsningen betjena sig af pojkar och
halfvuxna karlar, hvilka de lättast kunna vara af med vid
jordbruket. Skulle detta förbjudas, och de nödgades antingen
sjelfva skjutsa eller dertill använda fullvuxna drängar,
så skulle skjutsningsbesvär betydligt ökas. Det skulle dessutom
blifva svårt att på gästgifvaregården utreda, hvem
som är öfvermage, såvida han ej medhade prestbetyg. Jag
begär således afslag å irsta punkten. 2:dra och 3:dje punkterna
åsyfta upphäfvande af undantagslagar, af hvilka jag
icke är vän; och jag kan ej finna, hvarföre gesäller, då de
äro stadda i rätta ärender, skola mer än andra vara förbjudna
att, om sådant dem lyster, begagna gästgifvarskjuts,
äfvensom jag ej finnér, hvarföre ostron-, hummer- och
fogellass mer än andra lass skola vara berättigade till sådan
skjuts. Man har sagt, att då man äger rätt att med skjuts
afsända en koffert, borde man äfven fa med skjuts skicka
ostron. Jag tror, att om man i kofferten packar in ostron,
kan den lika lätt blifva afsänd med gästgifvarskjuts, som
om den innehåller andra saker; men här är fråga om hela
lass och icke om de kolferter, en resande kan behöfva medföra.
Jag tillstyrker således bifall å de 2:ne sista punkterna
af detta förslag.
Hr von Troil: Jag är förekommen af åtskilliga talare
och inskränker mig till att anhålla, det Hr Gr. o. Landtm,
täcktes punktvis göra propos. å den nu föredragna delen af
Utsk:s betänk.
Gr. Horn: Jag skulle vilja i R. o. Adis minne återföra
de motiver, som lades till grund för sista Ständers beslut
i fråga om skjutsen. Samma motiver hafva gjort sig
gällande inom Oecon.TJtsk. i följd af de talrika motioner,
som der i samma anda blifvit väckta. Man har nemi. fun
-
300
Den 17 Norember e. m.
nit, att det moraliska förderfvet utgör den största olägenhet
ten af skjutsen. Det har här många gånger blifvit framstäldt,
att det moraliska onda, vår nuvar. skjutsinrättning
åstadkommer, är mångdubbelt större än det ceconomiska,
och man har visat, att hållstugorna äro en verklig uppfostringsanstalt
för allmogens harn. Jag hade trott, att Hr v.
Hartmansdorff ej kunde förneka sanningen af dessa åsigter
och ej skulle förbise, att just de ligga till grund för t mom.
af detta förslag. För min del fäster jag den största vigt
vid undanrödjandet af dessa de mest förderfliga af alla frestelser
för allmogen att beträda en väg, hvarpå man ej vill
se den vandra. Derföre synes mig, att isynnerhet ungdomen
borde afhållas från hållstugorna; ty att denna vistelseort
är farlig och lockande för ungdomen, bevisas af de troligen
till större delen från denna ungdom, som linner skjutsningen
så nöjsam, erhållna uppgifter om belåtenheten med
skjutsningen, hvilka här blifvit åberopade. För öfrigt tror
jag, att då man frångår alla möjliga principer för skjutsningens
ändamålsenliga ordnande, kan man äfven frångå det
nu ifrågavar. förslaget.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. derå,
att ingen öfvermage eller qvinsperson får såsom skjutsande
begagnas, utan den resandes begifvande.
Afslogs.
H. Ex. hemställde derefter, om Ståndet ansåg, att alla
med vederbörliga resepass försedda personer, och följaktligen
äfven gesäller, må få begagna gästgifvarskjuts.
Bifölls.
Den derefter af H. Ex. framställda propos., att inga
ostron-, hummer- eller fogel-lass hädanefter må fortskaffas
med gästgifvarskjuts, blef af R. o. Ad. afslagen.
Utsk:s förslag om en underd. anhållan till K.
M., rör:de förunnande af förmåner åt d i ligen
c e- och forvagns-inrättningarna.
Ilr Hjärne: Jag vill icke besvära R. o. Ad. med att
uppläsa deh reservation, jag bifogat denna del af betänk.,
ty jag är öfvertygad, att hvar och en, som interesserar sig
för saken, genomläst både betänk, och reservationen. Jag
vill blott i korthet resumera, hvad jag i reservationen utförligare
framställt. Först lärer vara fråga om att afgöra,
huruvida man vill, att de diligencer, som linnas, skola bibehållas,
och huruvida man önskar en större utsträckning af
dessa diligence-inrättningar. Jag har trott, och Utsk. har
afven instämt deri, att det vore önskligt, att dessa inrättningar
erhölle understöd, för att ej allenast kunna äga bestånd,
utan jemväl ytterligare utbildas. I sitt förra betänk,
har Utsk. upplyst, att den hufvudsakliga diligence-inrättning,
sorn
Den 17 Norember e. m.
aoi
som hittills funnits, gatt med en årlig förlust af 3 å 4o°o
r:dr. Det har således synts nödvändigt att lemna något understöd
från det allmänna, för att kunna hoppas, att enskilda
bolag skulle fortfara med dylika inrättningar. Detta
har äfven Utsk. i sitt sednare betänk, velat lägga till grund;
men jag hemställer till livad resultat Utsk. kommit. Man
säger, att tillräckligt anslag af allm. medel ej kan lemnäs,
emedan dessa medel iiro anvisade till andra ändamål, och
äfven jag medger, att det ej klefve möjligt för K. M. att
härtill lemna tillräckliga bidrag, hvarken från g:de hufvud
titeln eller postmedlen, om också underd. anhållan skulle
derom göras. Utsk. har vidare funnit, att vid sådant förhållande
den enda lämpliga utvägen att understödja diiigence-
och forvagnsinrättningar vore att hos K. M. anhålla,
det dem må lemnäs rättighet att medelst enskilda öfverenskommelse!'
med skjutsskyldiga skaffa sig ett visst antal hästar
emot motsvarande skjutsningsskyIdighet. Dessa atlie utvägar,
nemi. contanta statsbidrag och rättighet till accord
med skjutsskyldiga, hafva varit de enda, som inom Utsk.
kunnat komma i fråga såsom understöd för dessa inrättningar;
men intet af dessa medel har Utsk. tillstyrkt. Det
har väl lösligen vidrört, att ett statsanslag borde lemnäs,
men på ett sätt, som troligen ej kan leda till något resultat;
och den andra utvägen har Utsk. afstyrkt. Slutligen
har Utsk., för att visa sin goda vilja, tillstyrkt ”R. St. att i
underd. anhålla, det K. M. täcktes i nåder förunna diligence-
och forvagnsinrättningarna sådana förmåner, hvilka
utan andras förnärmande kunna dem tilldelas, samt för öfrigt
till deras befrämjande vidtaga de utvägar och åtgärder,
som K. M. kan finna för ändamålet lämpliga.” I denna önskan
har jag ej kunnat instämma, ty den är en af de underd.
önskningar, som innebära ingenting, och sådana önskningar
tror jag ej bora frambäras till timonen. På afdelningen
lyckades det mig att genomdrifva ett mera verksamt
förslag. Afdelningen fann nemi., att man hos K. M. borde
anhålla om ett sådant understöd, som nu är lemnadt diligenceinrältningen
emellan Stockholm och Upsala; men detta
förslag föll i Utsk:s plenum. Af denna framställning synes
det, som jag ville begära instämmande i PresteStrs beslut,
och det gör jag i sjelfva saken; men jag önskar, att den redaction,
PresteSt. antagit, måtte förändras. Jag tror icke,
att man bör säga, att diligence-ägarne måtte förunnas ett
sådant understöd , som är tillagdt ägaren af diligencen emellan
Stockholm och Upsala, utan att redactionen behöfver
någon modification, och att R. St:s önskan bör framställas i
sådana ordalag, att K. M. kan, med bifall till R. St:s önskan,
bevilja diligencerna understöd, om detsamma också icke
kan blifva sådant, som af ägaren till diligencen emellan
Stockholm och Upsala åtnjutes. Jag får således, med an16
H. 36
202
De» 17 November e. m.
hållan om afslag till Ulsk:s förslag, begära propos. å det
förslag, som jag nu utber mig att få uppläsa.
Hr Hjärne uppläste derefter följande förslag:
"tillstyrka, att R. St. bos K. M. i underd. anhålla, det Hilvar.
eller framdeles blifvande diligence- och forvagnsinrättningar
måtte i nåder varda tillåtet att med vederbörande
skjutsskyldiga å stationerna vid de vägar, der forvagnar på
bestämda dagar framgå, öfverenskomma örn ansvarigheten
för skjutsning med ett visst antal hästar, i förhållande till
mängden af resande, som med diligencerna kunda fortskaffas,
samt att för öfrigt, till lättnad för dylika företag, dem
mätte i nåder förunnas alla de förmåner, hvilka, utan andras
förnärmande, kunna dem tilldelas."
Hr Gunther: Ehuru jag såsomen trosartikel antager,
att diligeneeinrättningar äro nyttiga och böra understödjas,
tror jag mig dock vara skyldig att pröfva, i hvad mån de
böra understödjas. Derföre tog jag mig friheten att, då betänk.
N:o 98 förevar, fästa uppmärksamhet derpå, att beräkningen
af den nytta, diligencerna åstadkomma, ej kunde
bestämmas efter antalet af de mil, de tillryggalagt, utan
efter antalet af de personer, som af dem blifvit fortskaffade.
Då nu af den siste värde talaren ett förslag blifvit
framstäldt, som åsyftar, hvad jag önskat, att understöd för
diligencer och forvagnar må beredas inom sjelfva sk ju ts väsendet
medelst accord med skjutsskyldiga, får jag endast
hemställa , att i den af Hr Hjärne föreslagna skrifvelsen måtte,
i stället för orden: i förhållande till mängden af
de resande, som med diligencerna kunna fortska
f fas, införas: i mån af det antal resande, som
med diligencerna for t skaffas. Derigenom blefve understödet
lämpadt efter den fördel, inrättningarna bereda.
För öfrigt finner jag sa mycket större skäl, att icke några
större anslag af statsmedlen må beviljas dessa inrättningar,
som det understöd, de af Postverket redan åtnjuta, icke är
obetydligt. Efter hvad jag hört, skal! det uppgå till 6000
r:dr b:co om året, och om sä är, synes mig understödet tillräckligt
för underhållande af de hästar, som för diligencen
emellan Stockholm och Götheborg kunna beliöfvas.
Hr Stuart: Jag instämmer i allo uti det förslag, Ilr
Hjärne framställt. Ilvad det af Hr Gunther föreslagna amendementet
beträffar, synes det vara temligen svårt att vid
tillämpningen rätta understödet efter det antal resande,
som kan komma att betjena sig af diligencerna; ty på förhand
lärer man omöjligen kunna beräkna, huru många resande
skola begagna dem.
Gr. Horn: Utan att vilja deltaga i R. o. Ad:s beslut i
denna fråga, emedan jag personligen är interesserad af dess
utgång, tror jag mig ej sakna anledn. alt upplysa, huru
Den 17 November e. ra.
med denna fråga sig förhåller. Den diligence, «om går emellan
Stockholm och Götheborg, är verkligen tillkommen på
grund af ett slags privilegium. Man hade nemi. vid denna
diligences inrättande afseende på sista Ständers beslut, som
åsyftade forvagnsiorättningar. Man hade äfven sett, att en
diligence-inrättning var organiserad emellan Stockholm och
Upsala på grund af sådana accord med skjutsskyldiga, som
här blifvit omtalade, och gjorde derföre en underd. hemställan
hos K. M. om enahanda fördel för den tillämnade
diligencen. Alla landshöfdingar i södra Sverige blefvo deröfver
hörda oell tillstyrkte bifall å ansökningen. KammarColl:m
tillstyrkte äfven bifall, och K. M. gaf dertill sitt
nåd. samtycke till en början på ett års tid, med det utlåt.,
att det vore nyttigt att på sådant sätt befordra diligenceoch
forvagns-inrättningarna. Emedlertid inträffade, under
loppet af detta år, händelser, som rubbade diligencens resetur,
och detta var förmodligen orsaken, hvarföre berörde
privilegium återtogs, oaktadt hela inrättningen var grundad
på den uppmärksamhet, som först R. St. och sedan jemväl
K. M, fästat vid nyttan af dylika inrättningars uppkomst.
Jag tror, att den ömsesidiga hjelp, man kunde gifva hvarandra,
oin det tilläts entreprenörer att öfvertaga den skjutsning,
som åligger dem, hvilka önska blifva befriade derifrån,
hvarigenom ett förändradt skjutsningssystem småningom kunde
uppkomma, ej skulle förfördela någon, och att således
alla blefve belåtna, om sådana öfverenskommelse!' finge äga
rum, som, enligt hvad jag i afton hört, blifvit tillstyrkta af
PresteSt. Jag har dock intet vidare att yttra, utan har endast
velat framställa anledningen till diligencens uppkomst.
Hr Gunther: Den värde talare, som yttrade sig näst
före den siste, tyckes ej göra någon skillnad emellan, huruvida
diligencerna verkligen framskaffa resande eller endast
kunna framskaffa dem. Jag tror dock, att en sådan åtskillnad
bör göras, emedan, i det fall att diligencerna ej fortskalfade
det antal resande, som man skulle beräkna att de
kunde fortskaffa, en större tunga skulle åligga de skjutsskyldiga,
som icke med dem uppgjort öfverenskommelse!',
enär de i sådan händelse skulle nödgas skjutsa oftare. När
ett diligencebolag fortfarit några år, trodde jag, att det ej
borde blifva svårare att beräkna antalet af de resande, som
begagnat dem, än att uppgifva, huru många mil under
årets lopp blifvit tillryggalagda; och som denna min öfvertygelse
ej blifvit ändrad , fortfar jag att anhålla om den ändring
i Hr Hjärnes förslag, som jag nyss uppgaf.
Hr Hjärne: Jag vågar hoppas, att R. o. Ad. icke gör
något afseende på den siste värde talarens begäran 0111 ändring
af mitt förslag. Jag tror, att Hr Gunther icke tillräckligt
tänkt i detta ämne, då han framställt sin begäran.
Det kan väl icke läggas den nuvar. diligence-inrättningen
Den 17 NoToraLir e. ra.
till Jast, alt den ej fortskafFat ett stort antal resande. Det
allmänna liar ej gjort något för den, och man liar så-*
ledes ej rättighet att af densamma fordra något. Den har
dock gjort ganska mycket för det allmänna, och har derföre
skäl att vänta, det staten skall göra något för den tillbaka.
Men att grunda beloppet af understödet på hvad som kan
hända, eller på antalet af de resande, som diligencerna sko-.
Ja fortskaffa, sedan de erhållit understöd af det allmänna,
vore att antaga en grund, som ej vid understödets meddelande
kunde följas, emedan beräkningen då ännu ej kunde
ske. Hvad det understöd af 6000 r:dr, som Hr Gunther
omnämnt, beträffar, får jag öppet bekänna, att jag ej hört
talas derom, och att de handlingar och räkningar, som i
Utsk. varit att tillgå, icke upplysa, det något sådant unders
stöd ägt rum.
Gr. Horn: Jag är skyldig att lemna den upplysning,
att diligeneebolaget med staten accorderat om en paketpost
emellan Stockholm till Götheborg och för densamma till
detta åi's slut erhållit 6000 r.’dr b:co,
H. Ex. Hr Gr. o. J^andtm. framställde propos. till
bifall å Utsk:s i denna del framställda förslag,
hopades nej.
II. Ex. hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade antaga
det af Hr Hjärne nyss. upplästa förslag.
Bifölls.
Utsk:s förslag om en underd. framställning till
K. M. i afseende på öfverlåtande framdeles åt
diligence- och fbrvagns-inrättningar na att
fortskaffa brefposten.
Frih. Palmstjerna: Jag tror mig finna, att TJtsk:snu
föredragna förslag icke till sin redaction är fullkomligt sammanhängande
och alt derföre någon rättelse åtminstone vid
slutet är nödig. Förslaget innehåller: ”alt K. M. täcktes,
efter Dess nåd. bepröfvande, när diligence- och forvagns
inrättningar
hunnit så utbilda sig, att allm. postföringen kan
af dem till större eller mindre del öfvertagas, så inrätta
brefposlen, att densammas förskaffande kunde åt dem
öfverlåtas. Conclusionen, att brefposten, d. v. s. postföringen
utan inskränkning, borde till dem öfverlemnas, stål’
icke i öfverensstämmelse med premisserna, som förutsätta,
att postföringen endast till någon del skall kunna af dein
öfvertagas. Jag tillstyrker derföre, att eftersatsen, för att
motsvara försatsen, må få den lydelse, att brefposten mätte
så inrättas, ”att densammas fortskaifande kunde i samma
mån åt dem öfverlåtas.”
Frih. Gederström: För min del anhåller jag om afslag
å detta förslag. Postföringen, med undantag af suäll
-
Den xj November e. m.
poster, hvilka forslas med gästgifvarskjuts och möjligen kunde
öfvertagas af diligence-inrättningar, kan icke öfverlåtas åt
dessa inrättningar, emedan den är uppdragen åt dertill särskildt
anslagna hemman, som för detta besvär åtnjuta frihet
från andra onera, i följd hvaraf kostnaden för denna
postföring icke direote drabbar postcassan. Om således postförjngen
skulle öfverlåtas till diligence-inrättningar, faller det
af sig sjelf, att den utgift, statsverket derför skulle nödgas
till dem erlägga, tomine att vida öfverstiga den ersättning,
som af posthemmanen kunde erhållas för deras befriande från
postföringen. Jag tror således, att den ordning bör orubbadt
bibehållas, som nu är gällande för den ordinarie posten,
hvilken icke beliöfver forslas hastigare, än sådant af
de indelta hemmanen kan ske; och jag begär på denna
grund afslag å Utskts förslag.
Gr. Horn: Ehuru jag icke inom Utsk. deltagit i pröfningen
af denna fråga, inser jag dock meningen med detta
förslag. Man har nemi. tänkt sig, att om diligence-inrättningarna
så kunde utbildas, att diligencer på de större vägarna
kunde alla dagar gå fram och åter, <let vore af vigt,
att diligence-stationerna blefve postcontor, hvarifrån poster
alla dagar kunde afgå- För min del tror jag, att en stor
vinst för det allmänna skulle uppkomma, i fall diligericeinrättningarna
vunne en sådan utbildning.
Hr von Hartmansdorff: Om diligencerna i vårt
land borde alla dagar gå fram och åter, lära de dock förmodligen
ej böra gå om nätterna, såvida resande skola komma
att sig deraf begagna; då blifva de ej lämpliga för postföring.
Jag instämmer derföre i Frih. Cederströms begäran,
att detta förslag måtte ogillas. Vill man dock i detta
ämne besluta en underd. skrifvelse, så får jag tillstyrka den
redactionsförändring i förslaget, att man i stället för begäran,
det K. M- måtte ”så inrätta brefposten, att densammas
förskaffande kan till dem öfverlåtas,” anhåller, att K. M,
måtte ”göra brefpostens gång så långsam, att densammas
förskaffande kan till dem öfverlåtas;” ty med annat vilkor
ser jag ej, att det kan ske, och man har åtminstone sagt
rent ut, hvad man menar, ehuru brefskrifvare ej torde blifva
dermed belåtna.
Hr Oxehufvud, Göran Adolph: Lika med Gr.
Horn anser jag, att, om diligence-inrättningarna här i Sverige
vunne samma utsträckning som i andra länder, det vore
fördelaktigt att ut dem öfverlåta brefpostens bortskaffande.
Jag ser intet hinder, hvarför icke diligencerna här, likasom
annorstädes, kunde gå både natt och dag, och jag
tillstyrker derföre bifall å förevar, förslag.
Utskrs förslag i denna del blef af It. o. Ad. afslaget.
Uppå derom framställd propos. blef hvad Utsk. i of
-
ao6
Den 17 November e. m.
rigt uti sitt första betänk. N:o 98 tillstyrkt af R. o. Ad, bi*
fallet med de uti betänk. N:o i34 gjorda förändringar.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O, Silfverstolpe,
Onsdagen den 19 November i834.
Plenum kl. 10 f, m.
Justerades 1 prot.utdr. för d. 17 dennes f. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk, inkomna förslug till Ii. Stms underd. skrifvelser
till K. M., nemi.:
N:o a 10. ang:de förmedling af sådana inom Jemtlands
län befintliga hemman, hvilka vid afvittring befunnits brista
i ägor;
N:o 21 r, i anledn. af åtskilliga föreslagna åtgärder till
lindring i rustnings- och roteringsbesväret.
Vid förnyad föredragning af Bevilln - och Oecon.Utskms
d. i5 dennes på bordet lagda memor. N:o 7 med förslag till
samuianjemnkning af RiksSt:ps beslut, ang:de grunderna för
brännvinsbränningsrättigheten, samt till voteringsproposrr i
fråga om brännvinsbränningens beskattning, blef samma memor.
ånyo lagdt på bordet af Hrr Gunther, Garl Gust.,
samt von .Hartmansdorff, Au g.
Företogs lill pröfning StatsUtskrs d. i5 dennes på bordet
lagda memor. N:o 310, angrde utsättande af en prescriptionstid,
inom hvilken de från Rilssg.cont, utgifna creditsedlar
böra till inlösen företes.
Frih, Boye, Ludv.: Att en viss prescriptionstid utfå*
stas för riksg.sedlarnas gångbarhet i allm. rörelsen, deremot
Rar jag intet att invända; men att dessa sedlar skola förlora
sin rätt till inlösning af staten, kan jag icke godkänna.
Statens vinst kan icke byggas på enskildas lidanden, allraminst
då dessa enskilda möjligen utan eget förvållande kunna
iråka ett sådant lidande, Jag vill anföra ett exempel.
En man dog för några år sedan och Jemnade uti sin bureau
efter sig 3o,ooo r:dr uti nya bancosedlar, insätta i bans
panm, men icke transporterade. Henna gången var det ett
likt sterbhus; men var det väl rätt, att det förlorade sumliim).
Hvarföre skall icke staten, såväl sorn den enskilde,
Den ig November.
Letäla sin skuld? Jag begär bifall till betänk, med den ändring,
att förslaget om viss tid, efter hvilken riksg.sedlarna
skulle anses hafva förlorat all rätt till inlösen, må utgå.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då det är första
gången frågan är före, lärer någon ändring i betänk, nu icke
kunna äga rum, utan är för sådant ändamål en ålerre“
miss nödig. Jag instämmer i anhållan derom och tror, att
tiden af 5 år, inom hvilken riksg.sedlarna borde utur rörelsen
försvinna, är alltför kort. Då koppardalerssedlarna aflystes,
hade redan 70 år förflutit, sedan de upphörde att
utgifvas. Om staten skulle upphöra att inlösa riksg.sedlarna
efter 5 år från det sådana icke vidare Utgifvas, korame
säkerligen flera förluster alt deraf uppstå. För min del inser
jag dessutom intet skäl att drifva riksg.sedlarna ur rörelsen,
helst då Ständerna beslutat, att myntenheten skall
rättas efter riksg.beräkning. Jag påminner mig, att vid föregående
riksdag gjordes motion om ersättning till en enka,
som gjort förlust på discontsedlar, oaktadt dessa voro aflysta
flera år förut. Någon besparing för staten uppkommer icke
genom förslaget; ty uti ett sednare betänk, har Utsk. föreslagit,
att tjenstepersonalen må fortfarande åtnjuta deras
arfvoden, och då kunna de äfven fortfara med besväret att
inlösa sedlarna. Vi hafva ju dessutom endast 5 år lill nästa
riksdag, och det ar tids nog att då fatta beslut i denna
fråga. Jag anhåller, alt dessa anmärkningar må få åtfölja
återreniissen.
Frih. Boye: Min begäran om förändring i Utskts betänk.
härledde sig från den irring, att jag trodde, att detsamma
nu föredrogs efter föregången åtefremiss. Jag rättar
nu mitt misstag och begär återremiss, under hopp, att Utsk.
frångår sitt förslag, hvars beskaffenhet af oroande ökas genom
den korta tid, sorn Utsk. funnit för godt bestämma för
riksg.sedlarnas gångbarhet; och i alla fall väntar jag af
Utskrs moral, att det icke anser dermed kunna sammanslå
ett förslag, som skulle skaffa staten en oskälig vinst på enskildas
bekostnad, och att således, om en prescriptionstid
för gångbarheten Utsättes, staten likväl alltid blir skyldig
att inlösa sedlarna, då de på vederbörlig ort, i sådant afseende,
presenteras.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Instämmande med Hr v. Hartmansdorff,
anhåller jag om återremiss. Det är alldeles öfverflödigt
att nu vidtaga något beslut i detta ämne.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Såväl den siste talaren
som Hr v. Hartmansdorff hafva yrkat, att det är för
tidigt att vid denna riksdag fatta beslut uti det ifrågavar.
ämnet. Om så är, synes det knapphändigaste sättet att göra
en sådan åsigt gällande vara att afslå betänk.; och jag
skulle altså yrka ett sådant beslut, om jag trodde, att det
aoS
Den ig November.
vore grundlagsenlig!; men dä R. o. Ad. ofta iakttagit en sådan
method, synes intet hinder förefinnas emot densammas
tillämpning nu.
StatsUtsk:s mentor. N:o 3io återremitterades.
Ånyo föredrogos och biföllos StafsUtsk:s d. i5 dennes på
bordet lagda ut!åt:n:
N:o 311. i anledn. af en till Fullmägtige i Riksg.cont.
ingifven och af dem till Utsk. öfverlemnad ansökn. af åtskilliga
tjenstemän vid nämnde Contors creditsedel verk att,
vid deras nu innehafvande tjensters indragning, varda bibehållna
vid de för samma tjenster på stat uppförda löner;
äfvensom ang:de deras pensionsrätt;
N:o 312. i anledn. af Domprosten Lidmans motion, att
Riksg.cont. måtte befullmägtigas att på vissa vilkor sätta till
Götha canalbolags disposition de 93,926 r:dr b:co, som der
äro deponerade till säkerhet för canalens framtida underhåll.
Föredrogs ånyo StatsUtskts d. i5 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 313 i anledn. af K. M:s till Utsk. aflåtna
nåd. skrifvelse af d. 6 sisth September, i fråga om lån af
allm. medel till segelfartens skyndsamma förbättrande å
Götha Elf och en hamnanläggning vid Götheborg.
Frih. Boye, Ludv.: Under misströstan, att kunna
åstadkomma den ändring, jag i detta betänk, önskade, måste
jag respectera en sådan olycka; men jag ogillar enskildt
hela betänk, och motiverna derför, emedan det visar, huru
liten håg StatsUtsk. äger för befordrandet af våra näringars
förkofran.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 3i3 bifölls.
Till pröfning företogs StatsUtskrs d. i5 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 314> i anledn. af väckt fråga om pensionsunderstöd
åt enkor och barn efter läkare, hvilka allidit
i cholerafarsoten.
Hrvon Ha r t m a ns d o rff, Aug.: Jag anhåller alt få fästa
uppmärksamheten på Domprosten Hem lins reservation , ali
hvilken Prosten Stenhammar jemväl instämt, samt begär,
på de grunder densamma uppgifver, att R. o. Ad må sluta
sig till en sådan åsigt af ämnet; för hvilket ändamål, samt
enär frågan icke förut varit under pröfning, återremiss af
betänk, torde böra äga rum.
Hr Oxehufvud, Göran Adolph: Jag var bland
dem, som på afdelningen bidrogo dertill, att det förslag,
som innefattas i den åheropade reservationen, blef afdelningen
beslut. Det förkastades i Utsk:s plenum, och jag tillstyr
-
Den 19 November.
styrker nu återremiss, på det alt saken må erhålla en annan
utgång.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag instämmer med de sista
talarne, och skälet, hvarför jag önskar ett sådant resultat,
är icke så mycket den omständighet, att läkarne äro exponerade
för smitta i och för deras användande under cholerafarsoten,
men derföre, att en läkare, som verkligen nitälskar
för sitt kall och äger förmågan att hjelpa lidande likar,
under en sådan tid verkligen går längre i ansträngning,
än han måhända borde, och längre, än man af någon
menniska har rätt fordra, och sålunda lätt faller ett offer
för sitt ädla nit. Derföre understödjer jag den åberopade
reservationen och yrkar återremiss, på det Ulsk. må taga
densamma till grund för dess förnyade utlåt.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 314 återremitterades.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. i5 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 315, i anledn. af väckt fråga om understöd af
allm. medel till frami. Just.ombudsm. Poignants 2:ne omyndiga
söner.
Ilr Lagerhjelm, Pehr: TJtsk:s afstyrkande utlåt, i
förevar, mål uppkallar mig att yttra några ord. Aflidne
Revisionssecret. Poignant var känd för utmärkt nit och arbetsamhet.
Det embete, han innehade, var högst mödosamt,
och den dervid anslagna lönen deremot ganska ringa. Mannen
bortrycktes nu i sina bästa år; och det synes icke
obilligt, att R. St. tillägga hans efterlemnade familj något
stöd, då Ständerna haft sådant förtroende för honom, att
de utsågo honom till deras Just.ombudsman. Jag skulle altså
önska, att den föreslagna pensionen beviljades, och begär
i sådant ändamål återremiss af betänk.
Frih. Roye, Ludv.: För mig gäller rättvisa och princip
mera än personliga considerationer. Jag skulle önska,
att jag kunde förena mig med den siste talaren; men jag
kan icke förmå mig till en sådan inconsequens, att nemi.
först förklara, det intet kan göras för de medborgare, hvilka
uppoffrat deras lif under nitet för det allmänna, men
deremot bevilja understöd för dem, som i omförmälda afseende
stå långt efter de förra. Jag måste altså, fastän med
ledsnad, tillstyrka bifall till betänk.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Den siste värde talaren
har sagt sig tillstyrka bifall å betänk, för consequensens
skull i afseende på beslutet om understöd till familjerna
efter läkare, hvilka i choleran aflidit; men jag får fästa
hans uppmärksamhet derå, att R. o. Ad. just nyss återremitterade
betänk, i berörde fråga, för att åstadkomma ett
16 H. 27
aio
Den 19 November.
motsatt resultat till det, som Utsk. föreslagit. Jag kan för
öfrigt icke annat iln förena mig i begäran om återremiss af
detta betänk., såsom ett sätt att visa, hvad värde R. o. Ad.
sätter på R St:s enda embetsman. Då R. St. skänkte honom
sitt förtroende, var det icke blott under hopp om hvad
han framdeles kunde komma att göra, utan af kännedom
om hvad han redan gjort. Det är altså ett dåligt skäl, Utsk.
nyttjar, då det säger, att Revisionssecret. Poignant icke hunnit
uppfylla det i allmänhet gällande vilkoret för beredande
af pensionsförmån åt efterlefvande; ty uti de värf, deri
han gjort sig förtjent af det förtroende, honom vederfors,
hade han uppfyllt allt, hvad han kunnat göra. Att
han icke hann uträtta något såsom Just.ombudsman var
icke hans fel, och hans barn böra väl icke straffas för det
choleran afbröt deras faders verksamhet. Jag har ännu ett
considerationsskäl. Poignant var den förste ofrälse man,
som blifvit vald till ordinarie Just.ombudsman, och motionen
om understödet är väckt i ett ofrälse Stånd. Jag hemställer
då, om det skulle vara delicat att här genast låta frågan
förfalla, och tillstyrker altså återremiss.
Frih. Boye: Jag är ganska viss om, att hvar och en,
som läser det sist afgjorda betänk, och det nu förevar., skall
finna ineonsequensen dem emellan; och det förundrar mig,
huru en talare, hvilken är känd för redbarhet i åsigter, kan
framkomma med så usla skäl, som dem han förebragt emot
det beslut, hvari Utsk. stadnat. Jag frågar: Bevisa väl 18
timmar pä sjuksängen någonting? Bevisar det något att
mannen var ofrälse? Vöre hans familj mindre värd omtanka,
om han varit adelsman? Må det tillåtas mig att kalla
sådant servilism under en rådande mening! Jag åtminstone
kan icke tillåta mig något krypande för de ofrälse Stånden.
Jag fortfar att yrka bifall på betänk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg de vid StatsUtsk:s utlåt. N:o 3i5 gjorda anmärkningar
hindra dess antagande samt utlåt, således böra återremitteras.
Ropades ja och nej.
Uppå derom framställd propos. hlef StatsUtsk:s utlåt.
N:o 3i5 af R. o. Ad. bifallet.
Till pröfning föredrogs StatsUtsk:s d. i5 dennes p&
bordet lagda utlåt. N:o 316 i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse,
ang:de presträttigheternas utgörande på Gottland och
dermed sammanhängande frågor, om en förändrad indelning
af dervar. pastorat, m. m.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag anhåller, att i händelse
underrättelse från PresteSt. om dess beslut, rör:de det nu
föredragna ämnet, ännu icke ankommit och hvarom jag ut
-
Den 19 November.
.in
beder mig upplysning, betänkandet må hvila, intilldess en
sådan underrättelse erhållits.
Underteckn. R i d d. S e c r et.: Någon underrättelse uti
det ifrågaställa afseendet har icke från något af de öfriga
Stånden hit inkommit.
Hr Hjärne, Harald, instämde i Hr Stuarts begäran,
att StatsUlsk:s utlåt. N:o 316 ytterligare måtte få hvila på
bordet.
Ånyo föredrogs StatsUtskrs d. i5 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 3iy i anledn. af erhållen ålerremiss af Utsk:s
förslag N:o ig3 till liqviderande af Riksg.contts skuld vid
i834 års slut för upptagna lån af allmänheten.
Uppå begäran af Frih. von Schulzenheim, Dav.,
upplästes Hr v. Troils utlåt, åtföljande reservation.
Frih. von Schulzenheim: Den upplästa reservationen
synes mig innefatta så tillräckliga skäl för antagande af det
förslag, hvarvid afdelningen inom Utsk. stadnat, att jag inskränker
mig till åberopande af samma skäl för den anhållan,
att vi må erhålla propos. till afslag å Utskrs betänk,
och bifall till det förslag, Hr von Troils reservation innefattar.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag skiljer mig från Hr v.
Troils förslag uti 2:ne omständigheter; den ena bestående
deruti, att förslaget innehåller, det lånen böra ”helst upptagas
mot 4 proc:s ränta.” Jag anser det vara bättre att
i afseende härpå meddela följande föreskrift: mot ränta,
understigande 5 proc. Den andra omständigheten,hvari
jag skiljer mig från förslaget, är, att det innefattar föreskriften,
att obligationerna skulle blifva ouppsägbara från
långifvarens sida. Jag anser nemi., att det icke borde vara
Fullmägtige i Riksg.cont. förmenadt alt upptaga lån emot
obligationer, uppsägbara äfven af långifvaren, i händelse sådana
kunde mot fördelaktigare vilkor för det allmänna erhållas.
Efter iakttagande al de rättelser, jag uppgifvit, vill
jag för min del bifalla förslaget.
Hr Lefren, Joh. Pehr: Jag har icke något att tillägga
vid Hr v. Troils reservation, hvilken fullständigt utreder
frågan. Då man erkänner Riksg.cont. behof af att
låna, måste man ock erkänna sådana vilkor för uppfyllandet
af detta behof, hvilka närmast öfverensstämma med de
sundast och allmännast bepröfvade financeprinciper. Om lånet
erhålles emot 4 elit'1' 5 proc., kommer i det hela på ett
ut, ty i förra händelsen motsvaras den ena proc. af rabatten
på capitalet; och det må således bero på conlrahenterna
att välja det ena eller andra, allt efter sorn det bäst ac
-
2 12
Den ig November.
commoderar. Jag tillstyrker bifall u det af Hr v. Troil i dess
reservation uppgifna förslag.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag instämmer uti Hr v.
Troils reservation i sjelfva hufvudsaken, emedan jag anser
den mera consequent, såsom utgående från synpunkten att
bereda en lägre räntefot. Detta mål vinnes dock i ännu
högre grad, om man, på sätt Hr Stuart föreslagit, uttager
orden: ”ej uppsägbara från långifvarens sida”; ty derigenom,
att en sådan uppsägningsrätt äger rum, blifva obligationerna
användbara i den större rörelsen. Jag är öfvertygad, att
det finnes flera, som kunna göra sig vinstpenningar mot 3
proc:s ränta; men korta uppsägningstider måste då vara utfästade,
t. ex. 3 månader. Jag tror visst icke, att hela det
jfrågavar. behofvet kan sålunda fyllas; men det bör tillkomma
Fullmägtige att på det sättet upptaga så mycket de
kunna, och för min del önskade jag, att ju större del, desto
bättre, må ställas på 3 proc. och med kort uppsägningstid.
För att gifva Riksg.cont. styrka att göra face emot
möjligen större påkänningar, bör det då äga ett creditiv på
en million eller deröfver; och jag är öfvertygad, att den
allmänna räntan såmedelst korame att nedtryckas, hvilket är
så högligen önskvärd!. Så länge Riksg.cont. betalar 5 proc.,
är det fåfängt att vänta, det den allmänna räntan skall nedgå;
hvaremot det dubbla ändamål vinnes, derigenom att
obligationerna ställas på lag ränta, att det både åstadkommer
hushållning för Riksg.cont. och bidrager till nedtvingande
af den allm. räntan. Härtill kommer ytterligare den
fördel, att rörelseea pita let ökas; ty om Riksg.cont. utgåfve
sedlar på ioo r:dr mot låg ränta och kort uppsägningstid,
skulle de säkerligen blifva mycket begagnade i den allm.
rörelsen. Åtminstone skulle ^ million snart kunna antagas
såsom fullkomligt fästad der; och huru vill man väl åstadkomma
ökning i rörelsecapitalet på ett naturligare sätt, än
att allm. verk utgifva löpande förbindelser, hvilka kunna
antaga karakleren af penningar. Jag tillstyrker altså bifall
till Hr v. Troils förslag, med den ändring likväl, att Riksg.-  cont, jemväl må upptaga lån pä kort uppsägningstid och
mot 3 proo:s ränta; i afseende hvarå jag föreslår, att ett
lämpligt creditiv må för cont. anskaffas, på det detsamma
må kunna göra face emot möjligen på en gång förekommande
större uppsägningar.
Frih. Silfverskjöld, Garl: Jag hemställer, huruvida
icke ett vida större belopp än 200,000 r:dr årligen kornrne
att erfordras, i fall Hrr Stuarts och Lagerhjelms förslag om
obligationers uppsägning, jemväl å långifvarens sida, skulle
äga rum. Jag anser det nemi. omöjligt att beräkna, huru
mycket som komme att uppsägas; och denna invändning är
för mig nog vigtig för att bestämma mig emot det nämnda
förslaget. Hvad åter beträffar det af Utsk- uppgifna, har
Den ig November.
ai3
derå icke af någon ledamot blifvit yrkadt afseende, hvadan
jag icke anser nödigt att ingå i någon vederläggning deraf.
Min åsigt är den, att man bör ordna lliksg.conCs credit så,
att icke andra förbindelser utställas, än de, sorn kunna säkert
honoreras. Jag tillstyrker derföre, lika med Frih.
Palmstjerna, obligationer mot 4 procts ränta och med 2
procts amortissement; men då opinionen icke syntes så stämd,
att detta project kunde vinna bifall, har jag instämt uti
Hr v. Troils förslug, som åtminstone ligger närmare det i
min tanka rätta, än hvad Utsk. föreslagit. Jag yrkar altså
antagande af Hr v. Troils förslag.
Hr Stuart: Jag har icke föreslagit, att hela Riksgcont:s
behof skulle fyllas genom lån på obligationer med
ömsesidig uppsägningsratt, ulan blott att Fullmägtige måtte
äga utfärda jemväl dylika förbindelser, derest de funne sådant
fördelaktigt. Det är derföre jag föreslagit de ändringar
i Hr v. Troils förslag, som jag uti milt första yttrande
uppgaf; oell jag är öfvertygad, att reservantens afsigt, att
nemi. få Riksg cont:s skuld liqviderad på så fördelaktigt sätt
som möjligt, derigenom säkrast komine att ernås.
Hr von Troil, Emil: Hr Lagerhjelm har benäget
velat bibringa min reservation den consequens, sorn han ansåg
densamma sakna. Jag erkänner hans välmening med
• tacksamhet, ehuru jag icke kan emottaga den erbjud na hjolpen.
Jag anser ingen princip böra fullföljas så långt, som
den kan tänkas, utan endast så långt, som den kan verkställas.
Då det är fråga om län på längre tid, och om rabatten
på capitalet icke skall blifva alltför stor, äro 4 proc.
den minsta ränta, mot hvilken man kan påräkna penningar.
Att upptaga sådana på kort tid är väl möjligt mot låg ränta;
men Riksg.cont. skulle derigenom äfventyra hela sin credit,
ty vid hvarje krisis, då en större påkänning inträffade,
skulle svårigheten för Cont. att erhålla nya län ökas, och
sådana måste likväl erhållas för att kunna betala de gamla.
Det blefve ock fullkomligt en slags bankrörelse, hvilken för
närvar, har ett motstycke i Handelsdisconten. Den upplånar
på korta uppsägningstider, och ofta äro uppsägningarna
ganska hopade, så att verket endast dermedelst kunnat reda
sig, att det inställt sina utlåningar. Jag är ganska öfvertygad,
alt Riksg.cont:s ställning kunde blifva ganska betänklig,
i fall man på sådant sätt sökte rangera densamma. Härmed
har jag velat besvara Hr Stuarts anmärkning med afseende
å beredande af lån mot lägre ränta, än 4 proc.
Frih. Cederström, Jac.: Jag instämmer med Hr Lagerhjelm.
Uppå Hr. v. Troils förslag, att vinna en låg ränta genom
betydlig rabatt på capitalet, har jag deremot svårt att ingå.
Enligt Hr Lagerhjelms förslag fås fulla capitalet, och räntan
nedsättes likväl. Att verkställigheten är omöjlig tror
jag icke. Man har nemi. förr sett löpande 3 procrs-papper
Don ig November.
ganska väl göra sig gang bara; oell att uppsägningarna skulle
blifva större, lin Riksg.cont. kunde emotstå, är icke tänkbart,
emedan det säkerligen icke funnes en enda köpman i
lmfvudstaden, som ej skulle hafva sin cassa i dylika papper,
oell dessa cassör äro säkerligen vida öfverstigande hela
Riksg:scont:s behof. Jag tillstyrker altså bifall till Hr v.
Troils reservation med den förändring, Hr Lagerhjelm föreslagit.
Hr Lagerhjelm: Jag ber att närmare fa utveckla min
åsigt, för att öfvertyga R o. Ad., alt den är verkställbar,
och jemväl söka visa, att rälla consequensen deraf verkligen
icke består uti att söka erhålla penningar utan någon ränta,
samt tillika upptaga den fråga, huruvida Riksg.cont. komme
att äfventyra dess credit, i händelse mitt förslag antoges.
Riksg.cont. behöfver 3 millioner. Min önskan vore, att det
måtte upplåtas åt Cont:s styrelse att upptaga så mycket
penningar, den kunde erhålla emot 3 proc. Dermed har
jag icke sagt, att alla 3 millionerna skulle på sådant sätt
upptagas; blott så mycket styrelsen kan få och se sig i
stånd att efter en kortare uppsägning betala. Beloppet har
jag icke bestämt, ty det skulle rätta sig efter omständigheterna,
hvilka icke på förhand kunna utredas. Det är kändt, att
samma grundsats, jag påyrkar, följdes för io år sedan och
Jyckades. För längre tid tillbaka gingo många 3 proc:s
obligationer i Riket; de voro användbara och fasthöllo sig
i rörelsen till betydligt belopp. Låtom oss antaga, att blott i
million kail anskaffas på det sätt, jag önskar. De öfriga ?.
millionerna skulle då anskaffas på det andra sättet; och
man behöfde säkerligen endast jemnföra förhållandet i ena
fallet med det i det andra för att linna, att Riksg.cont. uti
det förra vunne i proc. Jag har redan sagt, att jag anser
Riksg.cont. för bedrifvande af en dylik lånerörelse böra äga
ett creditiv, fastän jag tror, alt detta mera erfordrades till
sjelfva sin existens, än för att verkligen anlitas, hvilket
sednare endast kunde inträffa genom felaktiga operationer.
Jag föreslog vidare detta creditiv till 4 million. Mot en half
proc. kunde ett sådant säkerligen lätt erhållas inom Riket. Om
man nu kari få i million mot 3 proc. i stället för 4 eller
5, så och om proc. å den \ millionen, d. v. s. 4 af deo
liela, afräknas, vinnes ju i alla fall 1 ä 14 proc. Delta lärer
svårligen kunna vederläggas. Jag fortfar att yrka bifall
till Hr v. Troils förslag, med den stora förändring deri,
som Hr Stuart och jag uppgifvit.
Gr. Frölich, Dav.: Jag vill icke påstå, alt Hr v.
Troil valt det bästa sättet, då han argumenterat ex absurdo;
men jag kan icke annat fatta, än att han i saken har rätt.
Skillnaden i de båda förslagen tror jag härleda sig derifrån,
att på Hr Lagerhjelms sida har man förbisett vigten deraf,
att Riksg.cont:s affärer rangeras pä solida grunder; ty jag
Deli i g N o r c m b e r.
21J
fruktår bestämdt, att om lians förslag antages, kunde Riksg.-  cont:s credit äfventyras. Man bar väl åberopat erfarenheten
af hvad tillförne i berörde afseende ägt rum oell galt
lyckligt; meri jag tror icke, att man i detta fall får sluta
till det tillkommande frun det förflutna, ty med den opinion
emot låuesystemer, som nu är rådande, fruktar jag, att
Hr Lagerhjelms förslag snart nog koinme att bringa Riksg.-  cont. i misscredit. Jag anser icke heller någon fördel vara
vunnen med att utställa obligationerna på korta tider, utan
tror, att det snarare skulle motverka än befordra ändamålet
af allm. räntans nedsattuing, hvilken är lika nödig i afseende
å stående lån som de på kortare tider, och vida mer.
Jag gillar altsä Hr v. Troils förklaring; men jag vet derföre
icke, af hvilka skäl Fullmägtige skola förbjudas att utställa
obligationer med ömsesidig uppsägningsrält, enär jag
anser den, utan något sådant förbud, likväl komma att så
förhålla sig. Jag tror derföre, att den af Hr Stuart anmärkta
mellanmening gerna kan utgå, likasom jag äfven
godkänner Hr Stuarts erinran i afseende på räntan, och tror
jemväl, att det icke behöfver uttryckas, alt de föreslagna
200,000 r:dr skola användas lill 5 proc:s amortissement och
5 procis ränta, utan att det endast bör hela, att 200,000 r:dr
årligen anslås för det ifrågavar. ändamålet. Jag anhåller, att
dessa rättelser i Hr v. Troils förslag må äga rum, och tillstyrker
detsamma i öfrigt.
Frih. Boye, Ludv.: De talare, som motsatt sig Hr Lagerhjelms
förslag, hafva icke nekat den notoriska sanning',
att lliksg.cont. på 1790-talet upptog lån emot sedlar på 100
ä i5o r:dr, uppsägningsbara på 1 månad. Dessa sedlar gingo
som penningar, och ingen uppsade dem. Alla cassör hade
sina penningar deri. Man har sagt, att våda för crediten
kunde uppstå, att allm. opinionen är emot förslaget
m. m. Hvad innefatta väl sådana skäl. Jag är för min del
öfvertygad, att samma kraft, som fordom kunnat åstadkomma
en tillfredsställande erfarenhet i denna del, jemväl hädanefter
skall göra sig gällande; och opinionen kan icke
annat än låta styra sig af hvarje enskild fördel. Jag kan
altså icke godkänna de framkastade farhågorna; men afven
om man antager dem, sä frågar jag: hvad fara kan väl
uppstå derigenom, att man försöker! Jag yrkar bifall till
Hr Lagerhjelms förslag.
Hr von Troil: Att Frih. Cederström och jag komma
till olika slutsatser finner jag icke besynnerligt, då vi utgå
från olika grunder. Hvad beträffar åberopandet af förhållandet
pä 1790-talet, skulle jag tro, att exemplet är mindre
prisvärdt; ty man skall blott komma ihåg, att Banken i
sammanhang dermed gjorde bankrutt och lemnade endast
33.1 proc. Hvad sedan angår disconternas 3 proc.sedlar, är
det sannt, att de en tid gingo förträffligt; men vid första
Den ig November.
starkare påkänning ramlade hela verket. Hr Lagerhjelm
liar velat lemna åt FuIImägtige alt bestämma, huru vidsträckt
det af honom uppgifna sättet borde begagnas, allt
i män sorn penningar erbjödo sig. Jag bestrider icke, att
Jan sålunda kunde erhållas; men det är just sedan sådant
skelt, som vådan komme att inträda. Man har föreslagit
ett creditiv. Med ett tillräckligt sådant är det visst sannt,
att någon våda icke vore att befara. Men hvar skulle creditivet
tagas? I Banken ej! Det skulle då sökas hos enskilda
bankierhus; men då blefve åter kostnaden så betydlig,
att den uppslukade hela vinsten. Jag afstyrker altså
Hr Lagerhjelms amendement.
Hr Silfverhjelm, Carl Adam: Äfven jag önskar den
förändring, Hr Stuart föreslagit, och anser stor vinst för staten
deraf böra uppstå. Det hittills begagnade obligationssystemet
har visat svårigheten att erhålla ouppsägbara lån i
Jandet. Armeiens Pensionscassas oell Iiiksg.cont:s obligationer
liafva varit nere till 80 proc. De stå nu till 90 derföre,
att de få belånas till sådant belopp, och skulle eljest säkerligen
fortfarande falla, särdeles Riksg.cont:s, hvilka med begärlighet
utbytas för Armeens Pensionscassas. De få capitaler,
som finnas i landet, äro redan medtagna; och man beliöfver
blott taga erfarenheten till ledning för att inse de
stora förluster för staten, som skulle uppkomma derigenom,
att obligationerna blefve ouppsägbara, enär räntan då måste
bli fva ojemnförligt drygare, än kostnaden för anskaffandet
af det erforderliga creditivet, hvilket säkerligen mot £ proc.
kunde erhållas. Jag tillstyrker altså Hr Stuarts förslag.
Frih. Cederström: Jag vill endast emot Ilr v. Troils
åberopade exempel med Handelsdisconten erinra, att det är
helt annat att upplåna för att åter utlåna, hvarvid hvarken
låneansökningarnas myckenhet eller documenternas säkerhet
kunna tillförlitligt bedömas, än att upplåna för statens räkning
mot ränta, hvartill, såväl som till ett årligt amortissement,
anslag äro bestämda. Det creditiv, Hr Lagerhjelm föreslagit,
anser jag icke vara beliölligt; men för säkerhetens
skull har jag icke något deremot och är då öfvertygad, att
det kan erhållas emot högst § proc. Om meningen är att
söka lån mot betydlig rabatt på capitalet, medger jag, att
det är consequent att genomdrifva Hr v. Troils förslag
oförändradt; men då det deremot kan arithmetiskt bevisas,
att det sätt, jag föredrager, är mera vinstbringande såväl i
afseende ä capital som ränta, torde det åtminstone böra lemnäs
FuIImägtige öppet att försöka detsamma.
Hr Lefre'n: Det förundrar mig, att åtskilliga talare,
som vanligen påyrka, att näringarna böra bispringas och att
man ej bör försvåra utvägarna för den enskilde att dertill
skaffa sig medel, att dessa talare nu ifra för ett sådant sätt
att
Den xg November.
217
att upplåna för Riksg.contcs behof, hvars tendens är att undanrycka
näringarna alla låntillgångar. Det är evident, alt
Riksg.cont kan få lån mot 3 ä i proc., allt efter de mer
eller mindre korta uppsägningsterrninerna, och får fullt för
fullo; men en annan fråga blir.: Är det lätt att i Slockholm
etablera en sådan lånerörelse för statens räkning, hvarigenom
enskilda lånbehöfvande Oupphörligen gingos i förväg?
Är det rätt att i Stockholm etablera en stor huf, som undanfiskade
för den enskilde de dagliga tillgångarna? En sådan
är redan etablerad uti Handelsdisconten; och sedan denna
finnes, är det en dubbel ineonsequens att inrätta en dylik
jemväl för Riksg.cont. och sålunda ställa dessa i oupphörlig
opposition mot Banken, likasom alne dragare, hvaraf
man låter den ena undanrycka fodret för den andra.
Det är bast, att vi följa andra länders exempel; och
jag är öfvertygad, att Riksg.cont. skulle blifva illa i sina aflärer,
om en kris uppstod, då näringarna stridde om capitalerna.
Det går icke an att stidla statscrediten på så lösa
grunder för att vinna några r:dr på räntan, Jag adresserar
mig särskildt till Frih. Boye, som alltid visat sig ifra för
näringarna; ty i detta fall tror jag, att Ur Frih. misstager
sig, då han tillstyrker detsamma sorn reservationen.
Frih. Boye: Jag fritager Ilr v. Troil från uppsåtet att
hafva velat förvilla; men det är nödvändigt att urskilja 2:11c
saker, som han sammanblanda!, och resultatet blir då annorlunda.
Då vi talade om Riksg cont:s credit, talade han
om staten och riksg sedlarna. Riksg.cont. har aldrig gjort
bankrutt. Den lånerörelse, som nu är föremål f ör vår t tillstyrkande,
är hemtad från lånerörelsen på 1790-talet. Hr
v. Troil har ratt., att riksgtsscdiarna löllo; men det har intet
sammanhang med lånerörelsen, utan det hade sin grund deruti,
att då man 1789 tillät 6 millioner r:dr riksg:ssedlar, utgåfvos
likväl ai millioner, och du var det klart, att bankrutt
skulle uppstå. Detta hade likväl intet att göra med
lånerörelsen. Sedan jag altsä återfört frågan från den misstänka,
sorn Hr v. Troils uppgift deremot kunnat vacka, ber
jag att något få uppehålla mig vid Hr Lefre'hs yttrande.
Jag ifvar för näringarna och är glad att kunna åberopa Hr
Lefre'ns bifall dertill; men just derföre vill jäg understödja
Hr Lagerlijelms förslag och kan icke finna annat, än att
den omtalade håfven aldrig komme att förorsaka någon
förlägenhet, emedan den utsläppte dagen efter, hvad den
föregående dagen uppfiskat. I alseende å jemnförelsen med
Handelsdisconten och invändningen, att förslaget skulle undanrycka
medel för densamma, får jag förklara, alt jag
just önskar det. Jag har nemi. icke någon ensidig kärlek
för Handelsdisconten; och pä det Hr Lefren må göra mig
rättvisa, frågar jag: är det billigt, att alla capitaler få upp16
H. att
Den 19 November.
tagas af ITandelsdisconten , att Konungens propos. om ökning
i LJIldiscontrörelsen måste öfvergifvas. Jag bekänner uppriktigt,
att jag vill bibehålla båda, men jag vill icke, att
Handelsdisconten skall absorbera allt. Jag yttrade mig förut
i dag i afseende å Ulldisconten samt att jag önskar, att
Riksg.cont. må för densamma få upptaga lån. Måhända har
jag nu gjort mig förstådd af Hr Lefre'n och förtjent af att
bibehålla det loford, han gifvit 111ig för månhet om näringarnas
bästa.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Att ingå i yttrande
emot sjelfva betänk, lärer vara öfverflödigt, enär icke någon
enda röst härstädes understödt detsamma. Deremot torde
ett annat förslag, som blifvit uppgifvet af Hr Lagerhjelm,
erfordra någon närmare undersökning, på det man må komma
i tillfälle att stadga sin öfvertygelse, huruvida det med
fördel är verkställbar! eller icke. Man har i förflutna tider
sett den föreslagna methoden användas och med mycken
framgång. Emellan 1823 och 1828 upptog Riksg.cont. betydliga
lån, uppgående till mera än 11 million, emot obligationer,
löpande med 3 proc:s ränta och penningarna erhöllos
al pari; men dessa obligationer voro ställda ä vista,
och det är otvifvelaktig!, att det var en sådan betalningsförbindelse,
som gaf dessa obligationer en så löpande credit.
Sådana betalningsvilkor åter kunde den tiden af Riksg.cont.
utfästas, emedan Cont. ägde obegränsad creditivrätt på Banken.
Vi veta, att förhållandena nu äro annorlunda. Man
har väl sagt, att det icke är tänkbart, att Riksg.contrs närvar.
ressourcer skulle linnas otillräckliga för en slik lånerörelse;
men jag vågar bestrida det. Det är väl sannt, att
Riksg.cont:s fonder äro högst betydliga, enär de bestå uti
hela nationalrikedomen; men dessa fonder äro icke disponibla.
Man ser ju årligen, huru Riksg.cont., i samma mån
det i n casse rar, jemväl har utbetalningar för statens behof,
deremot svarande och vanligen öfverstigande, sä att Cont:s
creditiv i Banken snart nog måste anlitas; och detta allt för
de vanliga behofven, utan alt någon början till liqvidation
af skulder kunnat försökas. Man har påstått, att Riksg.cont.
skulle kunna erhålla ett creditiv inom landet på million,
och att icke mer erfordrades för Cont. för att kunna hålla
i oafbruten gång en så beskaffad lånerörelse som den föreslagna.
För min del betviflar jag, att ett sådant creditiv
kan inom Riket erhållas; ty jag fruktar, att vi icke äga sådana
capitalister, som kunna nar som helst hålla en, här i
landet, sä betydlig penningesumma tillhanda. Crcditivet
skulle således sökas utrikes. Möjligen och troligen kunde
det der erhållas; men kostnaden blefve då ganska säkert
betydlig, och skillnaden emellan dessa omkostnader och den
besparing, man af det olika lånerörelsesättet påraknar, komme
aitså troligen att, jemnfördt med 4 procis lån, reducera
Den 19 No rem ber.
sig till det tämligen obetydliga beloppet af 6 å 7000 rrdr,
eller, med förutsättning af 5 procrs län oell de möjligen
bästa vilkor för creditivets erhållande, 16 k 17,000 r:dr.
Denna vinst mäste alltid befinnas ganska obetydlig, då man
jemn för den med äfven lyret för Riksg.eont. af en rörelse,
hvarigenom det möjligen kan sättas i förlägenhet, samt med
den för handen varande vigtiga angelägenheten af att nu
grunda ett system för Riksgcontrs operationer, som har en
säker och orubblig grund till sitt första ögonmärke. Denna
säkra grund måste Iliggas af dem, som äga att deröfver besluta;
men jag saknar den helt och hållet i Hr Lagerhjelms
förslag, hvilket jag visserligen medger vara användbart, om,
sedan Riksgcontrs credit hunnit stadga sig, ett temporärt
behof för någon kortare tid skulle uppstå, och man då, såsom
ett undantag, ville tillgripa denna låneutväg. Men att
börja med att vidtaga den utväg att etablera ett flottante
skuldsystem anser jag oriktigt, helst vinsten deraf icke är
jeinnförlig med äfventvret. Man har sa^t, att ingenting
förloras vid att försöka. Jag skulle deremot anse mycket
vara genom försöket förloradt, i fall det misslyckades; ty
någon större förlust för crediten, än den af det allmänna
förtroendet, kan icke göras, och detta förlorar man, om det
befinnes, att man föreskrifver åtgärder, hvilka äro så beräknade,
att de icke kunna verkställas, eller icke motsvara,
ulan tvärtom motverka deras ändamål Jag afstyrker således
för närvar. Hr Lagerhjelms förslag.
Hvad åter betraffar Hr v. Troils förslag, hade jag för
min del trott, att det förslag, jag tog mig friheten framställa
uti den reservation, jag afgaf emot det första betänk,
i ämnet (under Nro 1 g3), vore fullständigare, bestämdare och
mera användbart än Hr v. Troils; men då jag tror mig inse,
att mitt förslag icke lärer öfverensstämma med den opinion,
som för ögonblicket torde vara mest allmänt rådande
inom Representationen, vill jag icke nu uppehålla R. o. Ad.
med yrkande om dess antagande. Jag öfvergår altså hufvudsakligen
till instämmande i Hr v. Troils förslag, likväl
icke under öfvertygelse, att det är så fullständigt, som det
borde vara, men emedan det är det enda goda, som för
nafvar, torde kunna bringas till ett bestämdt resultat. En
anmärkning bar jag dock att göra. irsta punkten i 1 mom.
innehåller nemi.: ”Att fr. o. m. år i8j5 beräknas och anslås
5 procrs amortisseinent och 5 procrs ränta eller tillhopa
200,000 rrdr årligen, med hvilket anslag, genom räntebesparingarnäs
användande, hela skulden senast inom i5
års tid kan vara till fullo återgulden.” Jag är härvid al
samma tanka, som Gr. Frölich, att uttrycket: 5 procrs
amortissement och 5 procls ränta bör utgå, och
det sålunda endast heta: ”fr. o. m. år i835 anslås 200,000
rrdr årligen” etc., emedan den Contrs skuld, sorn sålunda
skulle betalas, icke kan antagas till jemnt 2 millioner, utan
218
Den ly November.
öfverstiger troligen detta belopp; hvadan de utfästade amortissementsprocm
icke komme att quadrera mot det i sådant
ändamål bestämda anslag, Uti 3:dje punkten af Hr v. Troils
förslag har Hr Stuart yrkat den vigtiga förändring, att obligationerna
måtte blifva uppsägbara jemväl å långifvarens
sida. Denna ändring ingriper uti hela den princip, som ligger
till grund för förslaget, och jag kan icke derpå ingå. Det
åstadkomme nemi. ovisshet hos Fullmägtige, huru mycket
de årligen kunde komma att behöfva betala; men uti vårt
land är det nödvändigt att så lång tid förut, som möjligt,
kunna beräkna sina utgifter, på det man må kunna dertill
anskaffa medel mot så billiga vilkor som möjligt, och det
iii' tydligt, att om Fullmägtige på förhand bestämdt veta,
huru mycket de vid en viss tidpunkt skola utbetala, kunna
de bättre afpassa medlen till dessa utbetalningars fullgörande,
än om de inträffa opåräknadt. Ett talande bevis ligger
i Riksg.cont:s närvar, upplåningar. Yi veta nemi., att Gont.
för 6 månader sedan lät kungöra, att det upptoge lån
emot 5 proc. till obestämdt belopp; och likväl hafva hittills
endast 586,ooo r:dr kunnat erhållas. Deraf torde man någorlunda
kunna calculera, huru lätt det här i landet är att
åstadkomma millioners upplåning. Hr Stuart har trott, att
penningarna skulle erhållas för bättre pris, i fall förbindelserna
ställdes på kort ömsesidig uppsägning. Jag är af annan
tanka och tror, att capitalisterna icke lemna för bättre
vilkor, om penningarna af dem kunna uppsägas, än om de
stalius till återbetalning efter io å 12 till z5 år; och skulle
jag äfven misstaga mig häruti, skall besparingen likväl säkerligen
aldrig komma att motsvara kostnaden för creditivs
hållande och begagnande samt risken vid att icke veta när,
och möjligen icke huru, man skulle kunna betala.
Hufvudfördelen af Hr v. Troils förslag är nemi., att
Puksg.cont. derigenom beredes säkerhet att, under hvilka
omständigheter som helst, fullgöra de förbindelser, det
ikläder sig; ty dertill blifver den anvisade fonden fullt
tillräcklig, t. o. m. åtgå endast i3 år till betalning af de
beräknade a millionerna, oaktadt i5 äro dertill antagna.
Den andra fördelen är den, att nedsättning af pen-,
i;i n geränt an i landet i allmänhet blifver en följd af förslaget,
hvilket icke kan åstadkommas genom Hr Lagerhjelms
förslag, sorn flera gånger varit användt, utan att visa sig hafva
inverkat på räntefoten , och detta just derföre, att obligationerna
varit ställda på korta uppsägningstider och räntan
således blifvit en vinst för ägarne af de capitaler, hvilka
användts uti speculationer, men icke det ringaste inverkat
pä förhållandet med sådana, hvilka varit tillgängliga
för utlåningar på längre tid och som bestämma räntefoten
viti ett land Deremot tror jag, att en räntenedsättning bör
komma att blifva en nödvändig framtida följd af Hr v. Troils
fardag, Om man. vid upplåning i början icke får mer
Den 19 Hove 111 lie r.
•a 1
än 80 proc. eller något derutöfver, skola likväl, otti systemet
fullföljes och landets förkofran uti produetion lyckligen
fortfar, obligationerna småningom stiga i värde, och i samma
man naturligen befordra räntans fallande. DA är tiden
inne äfven för Riksg cont. att upptaga andra lån mot en ännu
lägre ränta. Jag tillstyrker alisa Hr v. Troils förslag,
med den lindring i i:sta punkten deraf, som jag haft äran
uppgifva.
Hr Lagerhjelm: Jag föreslår följande tillägg antingen
i StatsUtskrs förslag eller i Hr v. Troils reservation:
”För att derjemte sälta Styrelsen af Riksg.cont. i tillstånd
att utställa obligationer emot kort uppsägningstid A inuehafvarnes
sida och låg ränta, äga Fullmägtige att contraliera
ett creditiv på 5oo,ooo r:dr b:co å 1 million.” Jag
skall nu upptaga några inkast, sorn häremot blifvit gjorda.
Man har först sagt, att rörelsen vore äfventyrlig. Då jag
icke föreslagit, alt hela skulden borde på det sättet arrangeras,
utan blott så mycket deraf, som Fullmägtige ansågo sig
på uppgifna vilkor kunna erhålla och emottaga, kan saken
icke misslyckas. Låt creditivet utgöra en half million och
de utställda sedlarna lika belopp. Någon förlägenhet kan
då aldrig uppstå, men vinsten blir alltid betydlig; åtminstone
i£ proc. I fall creditivet skulle behöfva anlitas, och
sålunda för den delen medtoge 5 proc:s ränta, betalades ju
i alla fall icke mera, än hvad nu är i fråga för stående lån.
Hvad hinder då alt lemna Fullmägtige en sådan rättighet,
då den, jemte uppgifna fördelar, jemväl ökar rörelsecapitalet
med en half million; och jag hemställer, om icke det
ar af behofvet ytterst påkallndi. Nog ser jag, alt säkerhet
vinnes genom Hr v. Troils förslag. Verkstallbart är det
ock; men mitt har ock båda dessa egenskaper och är dertill
vida fördelaktigare En talare har sagt, att det skulle
taga medel från näringarna. Jag påstår motsatsen och att det
ger medel åt näringarna; ty då, enligt Hr v. Troils förslag,
Riksg.contrs reverser icke komme att löpa i rörelsen, blefve,
enligt mitt, dessa reverser löpande. Ålla näringar fordra
dessutom cassa, och den kunde de till stor del ganska väl
hafva i 3 proc:s-ob!igationer. Jag kan altså icke inse, att
ju ej näringarna skulle mera vinna änföilorapå mitt förslag.
Hr Oxehufvud, Göran Adolph: Jag begärde ordet
i atiledn. af den väckta frågan om creditiv för Riksg.cont.
Frih. Palmstjerna har sedan så fullständigt utvecklat omöjligheten
af att erhålla ett sådant, och jemväl i öfrigt visat
overkställbarheten af det utaf Hr Lagerhjelm uppgifna förslag
i denna del, att jag är säker, det R. o. Äd. blifvit
derom öfvertygad; hvadan jag endast inskränker mig till yrkande
af bifall å Hr v. Troils reservation, med den förändring
deri, sorn af Gr. Frölich blifvit föreslagen.
Hr Stuart: Åtskilliga talare synas hafva sammanbian
-
222
Den 19 November.
dat begreppet om rätt med begreppet om skyldighet. De
hufva nemi dragil den slutsats af mitt förslag, sorn skulle
det vara en skyldighet af Riksg.cont. att medgifva uppsägningsrätt
åt obligationsinnehafvarne. Sådan har min mening
icke varit, utan jag har åsyftat, att det måtte varda öfverlemnadt
åt Fullmägtiges pröfning att, så vida det af mig
föreslagna upplåningssätt funnes för det allmänna mest fördelaktigt,
begagna detsamma. Lika med de flesta värda ledamöter,
som i detta ämne yttrat sig, anser jag utgifningen
al s. k. obligationer å visla icke böra tillåtas, emedan följden
häraf skulle blifva, att dessa obligationer då endast
lomme att utgöra en omklädnad af landets mynt, hvilken
upplåningsrörelse icke heller kunde bedrifvas utan starka
creditiv; men rättigheten till sådana creditivs begagnande
har jag icke Jagt till grund för mitt förslag, helst jag i
sanning icke kan inse, hvarifrån de för närvar, skulle kunna
erhållas. Efter 6 månaders föregången uppsägning tror jag
liiksg.cont. dock böra kunna hafva medel till hands till erforderligt
belopp. Man har fruktat, att capitalerna skola
undanryckas närigarna genom det föreslagna upplåningssättet.
Sådan är ellecten af hvarje upplåning; men obligationer,
uppsägbara till inlösen efter viss kortare tid, kunna
dock, derest de komme att löpa i rörelsen, till någon del
ersätta bristande tillgång på verkligt mynt. Emellan åren
1820 och 1828 inträffade ganska sällan inlösen af Riksg.contls
dä utgifna 3 proc:s-obligationer, utan de voro utelöpande,
lill dess Cont. sjelf uppsade dem. Det är nödigt för hvarje
creditverk att hafva cassa, och det tillhör en klok förvaltning
att ställa så till, att denna icke behofver vara alltför
stor, utan alt tillgångarna deremot blifva, så vidt som möjligt,
fruktbärande. Man har förespeglat vådorna af den
uppkommande collisionen emellan Handelsdisconten och Riksg.-  cont. Jag kan icke inse några sådana vådor. Jag anser
nemi. Handelsdisconten så likgiltig, att jag i sanning uti
denna visserligen möjliga collision icke finner något hinder
emot det ifrågavar. upplåningssättet. Ändamålet med denna
discont var att sätta i rörelse capitaler, hvilka eljest voro
liggande ofruktbara; men 0111 dessa kunna sättas i rörelse
pä annat sätt, sä är dervid ingenting förloradt. Jag fortfar
att anse den af mig uppgifna redaction vara den bästa; och
äfven om mitt förslag skulle i något hänseende vara stridande
mot de stora beprisade lånesystemerna, så afskräckes
jag icke deraf, utan förnyar min anhållan om propos. å
detsamma.
Frih. Cederström: Man har framkastat 2!ne farhågor:
Hr Lefre'n den, att capitalerna för näringarna komme
att minskas. Två andra ledamöter hafva åter trott, att creditiv
icke kan erhållas. Det var i sanning oväntadt att höra,
det rörelsecapitalet komme att minskas derigenom, att
t) en ig No v em l>er.
3 procts-obligationer utgåfves. Hvad åter farhågan mot erhållande
af creditiv beträffar, är den lika litet grundad.
Det finnes knappt någon köpman i Stockholm, som icke
skulle vilja teckna sig för 100,000 rtdr mot i proc., då penningarna
icke begagnades. Jag är öfvertygad, atL Stockholms
börs skulle lemna full tillgång i denna del. Har
är emedlertid endast fråga om medgifvande åt Fullmägtige
af en rättighet, icke att ålägga dem att utöfva densamma.
Det är naturligt, att om ej creditiv kan fås, mäste Riksg.-  cont. åtnöja sig med Hr v. Troils sätt. Följden blir dock,
att creditpapper uppkomma, hvilka, likasom Armeens l’ensionscossas
och Riksg.cont:s nuvar. obligationer, ständigt coursera;
och sådant kan icke vara förmånligt för ett verks dedit.
Jag fortfar altså att yrka propos. på Hr Lagerhjelms
förslag.
Gr. Frölich: Till en början får jag förklara min tillfredsställelse
deröfver, att Hr Lagerhjelm anser ökning af
rörelsecapitalet nödvändig. Jag önskar att tillgodonjuta detta
yttrande, då lagen för privatbanker förekommer, och sålunda
dervid få påräkna den värde ledamotens biträde. Då
det är fråga alt göra Riksg.cont. till en bank, mäste jag
deremot alltid bestrida sådant. Att ett inrikes creditverk,
som rörer sig med obligationer, skall kunna tvingas att inlösa
dessa ä vista eller på korta uppsägningstider, strider
emot all princip. Verket skulle dä blifva en kank, funderad
på en cassa 200,000 r:dr och ett creditiv, som man icke
är säker om, hvar det skall fås. Att sålunda röra sig
med 2 millioners skuld är otänkkart; men 0111 obligationerna
blifva ouppsägbara, blifver Cont:s rörelse ingen bankrörelse.
Jag hemställer, hvilken consequens väl linnes deruti,
att, då Ständerna beslutat, att Ranken ej får röra sig
med sin credit, man nu skulle upprätta en annan bank med
2 millioners skuld och 200,000 r:drs fond? Hvad creditivet
beträffar, är det väl icke absolut omöjligt att erhålla ett
sådant, men det är ganska svårt; och dä Banken har svårt
att erhålla något, vet jag ej, huru det skulle blifva lättare
för Riksg.cont. Man har talat om en collision emellan
Riksg.cont. och Banken. Det ar sannt, att denna blefve obetydlig;
men inconsequensen ligger deruti, att då man har ett
verk, som lånar mot kort betalningstid, man bredvid detta
vill etablera ett annat dylikt. Jag instämde visserligen nyss
med Hr Stuart derom, att man icke borde betaga Fullmägtige
rättighet att utfärda uppsagbara obligationer; men
jag har nu nogare eftertänkt detta och återtar mitt yttrande,
under förklarande, att anledningen dertill var den, att jag
fruktade, det Riksg.cont. kunde blifva oförmöget att betala
sin skuld, och jag har nu öfvertygat mig, att Riksg.cont.
aldrig kan komma i bloccardo med den lond, sorn är anvisad.
Sedan jag sålunda justerat mig i denna del, är jag
2^4
Den 19 No ve neber.
fullkomligt ense med Frih. Palmstjerna så vida, att då han
instämmer med mig ang:de ändringar i forsta punkten, tror
jag den redaetionsförändring höra aga linn i J:dje punkten,
att. i stället för 4 proc. sättes: så låg ranta sorn möjligt.
Jag anhåller altså om propus, lill bifall å Hr v. Troils försiag,
med de förändringar i i:sta och J:dje punkterna, sorn
jag nu uppgifvit.
Hr Rosenblad, Bernh.: Ett oundgängligt vilkor för
Riksg.cont. är, att Fulhnägtige icke blifva bundna i sina
operationer, och altså kunna söka de mes't fördelaktiga utvägar.
Derföre tror jag, att någon annan föreskrift icke
behöfdes, än utfästande af en bestämd årlig tillgång och att
för öfrigt öfverlemna åt Fulhnägtige att vidtaga de åtgärder,
de ansåge nyttigast vara. Jag instämmer likväl i Hr
v. Troils förslag med den ändring, Frih. Palmstjerna be
gärt;
och jag skall bedja att fä tillägga några ord i anledn,
af Hrr Stuarts och Lagerhjelms samt Frih. Cederströms förslag.
De hafva nemi. trott, att Riksg cont. borde göra lån
på kortare tid, i hvilket ändamål ereditivrätt skulle för
Cont. anskaffas. Att förslaget icke är overkställbar!, bevisade
förhållandet emellan 1823 och 1828, under hvilken tid
Riksg.cont. bedref en dylik rörelse; men Cont. hade då obegränsad
ereditivrätt på Banken. Sedan den upphört, låter
förslaget icke verkställa sig. Handt Isdisconten bedrifver visserligen
för närvar, en dylik rörelse; men den ar helt och
hållet stalld på korta tider, och bör således kunna indragas
i samma mån, som skulder förfalla. Likväl har denna
rörelse aldrig kunnat drifvas högre an till 1,200,000 r:dr.
För närvar, kunna dock inga penningar upplånas. Att här
i Stockholm, på sätt Frih. Cederström förmenat, erhålla
creditiv är rakt omöjligt. Banken är skyldig att skaffa sig
en sådan credit; och vi hafva gjort oss underrättade, om
den kan anskaffas. Yi hafva funnit, att det icke ar omöjligt
utrikes ifrån; men kostnaden blifver dock drygare, än
Frih. Cederström beräknat. Jag anser det altså vara bäst
att betala den gamla skulden med en stående ny, än att
behöfva oupphörligt skackra sig fram, samt tillstyrker, i
händelse icke min korta redaction antages, att Hr v. Troils
förslag, med deri, enligt Frih. Palmstjernas, iakttagen ändring,
må vinna bifall.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Jag uppkom, sedan
discussionen redan var å bane, och skall derföre blott
inskränka mig till frågan i allmänhet och de ?.:ne sätt för
verkställigheten, som jag här hört omtalas. Jag utgår harvid
från egen erfarenhet. Jag har nemi. Jagt handen vid
Jånesystemets tillämpning; och af alla har jag funnit det
sätt vara för staten minst kostsamt, alt upptaga lån för 3
proc. och betalningsbara å vista. Det är sannt, att Riksg.-  cont.
D e ii 19 November.
025
cont., då det begagnade detta upplåningssätt, ägde obegränsad
creditivrätt på Banken; men det kommer alltid att ligga
i dylika obligationers natur, att, enär de äga samina
egenskap sorn penningar och derjemte sjelfva bära ränta, de
icke uppsägas, utan löpa i den allm. rörelsen lika med mynt.
Derföre ville jag fästa mig vid Hr Lagerhjelms förslag*7 särdeles
då dermed är förenadt, att creditiv för Riksg.cont. *
skulle anskaffas; tv de mest förmånliga resultater skulle af
en sådan lånerörelse för Riksg cont. uppkomma; och den
allmänna rörelsen skulle alltid till sin nytta och belåtenhet
se en ökning i dess capitaler uppstå. Hvad angår upptagandet
af creditiv i Sverige, torde det vara svårt att på
förhand bestämma, i hvad grad sådant blefve möjligt eller
icke. För min del skulle jag icke hålla otroligt, att flera
handelshus komme alt derom förena sig, enär de såmedelst
kunde bereda en fruktbarhet afven åt sina liggande capitaler.
Jag begagnar detta tillfälle för alt upprepa den grundsats,
att då man genom realisationen lärt hvar och en, huru
rik eller fattig han är, skall man tillika begagna sig af
denna reglering i en annan riktning, nemi. att sätta näringarna
i tillfälle alt genom tillgång på rörelsemedel höja sig utur
defbetryck, hvilket genom bristen i berörde afseende fått
tillfälle att nog allmänt sprida sig, och som, fortsatt, säkerligen
skulle omsider undergräfva vår myntreglerings bestånd.
En vigtig fråga är altså att utskaffa i rörelsen ett tillräckligt
circulerande belopp bytesmedel, som, utan alt derföre
behöfva äga namn af mynt, likväl innehar dettas löpande
egenskaper. Antager man Hr v. Troi Is förslag, så komma
obligationerna endast att användas i den tyngre rörelsen;
och jag vet icke, hvad som hindrar att, om man ändtligen
vill det ena sättet, man icke äfven, i bredd dermed, kan
antaga det andra. För min del skulle jag önska, att hela
lånet, om möjligt, komme att utgå på det sätt lii’ Lagerhjelm
föreslagit, och hvarå jag tillstyrker bifall.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anser Frih.
Palmstjernas och Gr. Frölichs förslag vara det bästa. Jag
bar äfven haft äran vara fullmägtig i Riksg.cont och kan
ej annat än ogilla sådana åtgärder, hvarigenom ett mynt
skulle tillskapas, löpande roed ränta, oberäknad omöjligheten
att verkställa ett sådant förslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då bland de
flera meningar, hvilka velat göra sig gällande, ingen yrkat
bifall å Utsk:s förslag, H. Ex. ansåg sig böra göra propos.
till afslag å Utsk:s utlåt.
Vid den i anledn. deraf framställda propos. blef StatsUtsk:s
utlåt. N:o 317 af R. o. Ad. afslaget.
H. E x. framställde derefter propos. å det uti Hr v.
16 H. 29
aiG Den 19 November.
Troi Is reservation framställda förslag utan någon förändring.
Ropades nej.
H. Ex. hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
godkänna Hr v. Troils nyssnämnda förslag med den förändring,
att i början af i:sta punkten skulle erhålla följande
lydelse: ”att ifr. o. m. år iS35 anslås två hundra tusen r:dr
”årligen, med hvilket etc.”
Ropades ja och nej.
Hr von Troil: Jag kan icke godkänna en föreskrift,
att så låg ränta som möjligt bör sökas; ty då kunde man
contrahera om 1 proc., men med så mycket större capitalafdrag,
hvarigenom jag anser stor förlust kunna uppkomma.
Gr. Frölich: Jag får blott i anledn. af Hr v. Troils
anmärkning fästa uppmärksamheten derå, att det, enligt mitt
förslag, är Fullmägtige obetaget att gifva t. o. m. 5 proc:s
ränta.
Frih. Palmstjerna: För att betaga en möjlig kraft
af Hr v. Troils anmärkning, skulle jag tro, att densamma
fullkomligen vore till sin grund undanröjd, om man redigerade
sålunda: Mot sådan ränta, som Fullmägtige
anse fördelaktigast vara.
Gr. Frölich: Man kan säga: 4 proc. eller lägre,
i fall Hr v. Troils farhåga derigenom hafves.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förnyade sin nyss gjorda
propos., med tillägg, att uti 3:dje punkten skulle efter orden:
4 proc:s ränta tilläggas oiden: eller derunder.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Silfverhjelm begärde votering, under anhållan,
alt Hrr Lagerhjelms och Stuarts mening måtte blifva contraproposm.
Upplästes till justering följande voter:propos:n:
Den, som bifaller, att de lån, som upptagas till Iiqviderande
af Riksg.cont:s skuld vid i834 års slut, upptagas
efter följande grunder:
1:0 att fr. o. m. år i835 anslås två hundra tusen r:dr
årligen, med hvilket anslag, genom räntebesparingarnas användande,
hela skulden senast inom femton års tid kan vara
till fullo ätergulden;
2:0 att, utom dessa nu föreslagna 200,000 r:dr årligen,
jemväl alla Riksg.cont:s tillfälliga tillgångar, såsom t. ex. öfverskott
på statsverkets förslagsvis beräknade inkomster, i
den mån de icke till andra föremål blifva af R. St. disponerade,
användas till en hastigare amortering af skulden,
och
3:o att de till inlösen af äldre skuldförbindelser nödiga
Den 19 November.
227
nya lån böra helst upptagas med 4 proc:s ranta eller derunder;
men om det ej skulle låta sig göra utan betydligt afdrag af
del förskrifna eapitalet, ina Fulluiägtige i Riksg.cont., örn de
pröfva det för Gont. fördelaktigare, upptaga lån emot 5 procts
ränta, likväl i sådan händelse med vilkor, att hela det förskrifna
eapitalet erhålles. Obligationerna, sorn å Riksg.contrs,
men ej å långifvarens sida böra vara uppsägbara, skola dessutom,
utan afseende på uppsägning, ställas på viss förfallotid,
hvilken Fulluiägtige, efter omständigheterna, vid lånets
upptagande må bestämma, likväl aldrig längre än i5 dr efter
obligationernas utfärdande;
voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer, med bibeliållende af ofvannämnda 2tne
första punkter, den tredje att erhålla följande lydelse:
3:o att de till inlösen af äldre skuldförbindelser nödiga
nya lån böra helst upptagas mot 4 proc:s ränta; men om
det ej skulle låta sig göra utan betydligt afdrag af det förskrifna
eapitalet må Fulluiägtige i Riksgcont., 0111 de pröfva
det för Cont. fördelaktigare, upptaga lån mot 5 procts
vänta, likväl i sådan händelse med vilkor, att hela det förskrifna
eapitalet, erhålles. Obligationerna skola dessutom,
utan afseende på uppsägning, ställas på viss förfallotid, hvilken
Ehillmägtige, efter omständigheterna, vid lånets upptagande
må bestämma, likväl aldrig längre än efter i5 år
efter obligationernas utfärdande. För att derjemte sätta
styrelsen af Riksg.cont. i tillstånd att utställa obligationer,
emot kort uppsägningstid å innehafvarens sida och låg ränta,
äga Fulluiägtige att contrahera ett creditiv på 5oo,ooo
å en million r:dr b:co.
Hr Stuart anhöll, att ordet högst måtte i contrapropos:n
införas nast före orden: 4 proc:s ränta.
Hr Silfverhjelm förenade sig med Hr Stuart.
Frih. Cederström: Votering är begärd på Hr Lagerhjelms
förslag, hvilket endast innefattade ett tillägg i afseende
å creditivs anskaffande, men icke talade om högst
4 proc., utan om obligationer ä 3 proc., uppsägbara inom
korta tider.
Underteckn. Ridd. Secret.: Jag får äran uppgifva,
det Hr Lagerhjelm enskildt till mig förklarat, att han var
nöjd med contraproposm, sådan den var uppställd, hvarvid
likväl ordet högst framför 4 proc. icke i proposln befanns.
Hr Silfverhjelm: Jag är förekommen af Frih. Cederström.
Frill. Cederström: Då Hr Lagerhjelm nu icke är
Den i g November.
närvar., kan jag icke uppfordra honom att försvara sitt förslag;
men då måste jag äga min rätt öppen att få contraproposm
i enlighet med mitt, d. v. s Hr v. Troils förslag
med tillägg i afseende å 3 proc:s-obligationer på kort uppsägningstid.
I anledn. häraf upplästes följande af Frih. Cederström
dicterade contraproposrn:
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. Hr v. Troils i dess reservation
upptagna förslag med den förändring, att Riksg.-  cont:s Fullmägtige berättigas att upptaga så stor del af det
lån, som för Cont. erfordras och kan erhållas emot 3 proc.
och obligationer, uppsägbara på kort tid, samt att för ändamålet
bereda Cont. en credit af 5oo,ooo ä I million
r:dr b:co.
Voteringspropostn godkändes så, att den först upplästa
ja-propos:n bibehölls oförändrad såsom ja-propos:n, men till
contraproposition antogs det nu sednast upplästa, af Frih. Cederström
dicterade förslag.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 9,8.
Nej — 7.
Hr Stuart: Jag anhåller att få till prot. antecknadt,
det jag, sedan Frih. Cederströms förslag till contraproposrn
blifvit gilladt, icke kunnat deltaga i voteringen.
Hr Rosenblad, Bernh., hade inlemnat följande:
Jag får vördsamt föreslå, att styrelserna öfver Nya
Passevolancecassan och Armeens Trosspassevolance, hvilka
nu icke lära äga rätt att utlåna sina medel, måtte berättigas
att insätta sina obehöfliga fonder på Lånebankens upplåningsräkning
för Handelsdisconterna, helst dessa medel i
alla fall skola blifva innestående i Lånebanken, men utan
ränta, i stället för att de nu, efter detta förslag, komnie
att blifva fruktbara.
Om remiss af denna motion till Stats- och BancoUlsktn
anhåller jag.
Remitterades till Stats- och BancoUtskm.
Upplästes och lades på bordet nedanniimnda utlåttn från
ConstitutionsUtskottet:
N:o 48. med utlåt, öfver återremisserna på förslaget i
memor. N:o 34 till en ändamålsenligare organisation af
Statsrådet;
N:o 49- med uppgift å särskilda grundlagsförändringar,
som föranledas af Ståndens gemensamma tankar, rörde flofcaucellerens
Statsdepartement;
Den 19 November. 32g
Stats Utskottet:
N:o 326. angrde verkställd granskning af K. Krigsacademiens
räkenskaper;
N:o 327. ang:de verkställd granskning af Tullverkets
räkenskaper;
N:o 328. ang:de verkställd granskning af Postverkets förvaltning
år i83i;
N:o 329. ang:de verställd revision af K. Nummerlotteriets
räkenskaper;
N:o 33o. ang:de verkställd granskning af K. Controllverkets
räkenskaper ;
N:o 331. ang:de verkställd revision af K. SundhetsCollegii
räkenskaper;
N:o 332. ang:de verkställd revision af K. Invalidhusfondens
räkenskaper;
N:o 333. ang:de verkställd granskning af Civilstatens
Pensionscassas räkenskaper;
N:o 334- ang:de verkställd granskning af Armeens pensionscassa;
N:o
335. ang:de verkställd revision af sullpelcrfonderr;
N:o 336. ang:de verkställd revision af anslaget för allm.
garnisonssjukhuset i Stockholm;
N:o 337. ang:de verkställd granskning af räkenskapen
öfver Garl Gustafs stads gevärsfaetori;
N:o 338. ang:de verkställd revision af K. Öfverintendentsembetets
räkenskaper;
N:o 3>9- om verkställd granskning af redogörelsen för
anslaget till Stockholms stora barnhus;
N:o 34o. ang:de verkställd revision af Stuteri-öfverstyrelsens
räkenskaper för år 18 ii;
N:o 341. om verkställd granskning af redogörelsen öfver
Finska ersättningsmedlen;
N:o 342. om verkställd granskning af Lappmarks-ecclesiastikverkets
fond för år 183 x ;
N:o 343. ang:de verkställd granskning af K. Styrelsens
öfver fängelserna och arbetsinrättningarna i Riket redogörelse
för år i83i;
Lag- samt Allm. Besvärs- och Oeco n. U t s k : n:
N:o 25. öfver väckt fråga om rättighet att, utan föregången
syn på stället, få anlägga husbehofs-mjölqvarnnr;
N:o 26. i anledn. af väckta frågor om förändring i skyldigheten
att bygga och underhålla vägar och broar;
N:o 27. öfver väckta motioner om skyldighet för säteli-ägare
och vissa boställsinnehafvare att deltaga i byggnad
af tingshus och häradsfangelse;
N:o 28. i anledn. af väckt fråga 0111 Sigtuna stads förläggande
under Erlinghundra häradsrätt;
N:o 29. öfver väckt motion om rättighet för invånarne
a3o Dtn 19 Norember.
i Kinds härad af Westergöthland att fa handla med glasvaror.
II. It. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 22 November 1834.
Plenum kl. till 6 e. m.
Företogs val af 6 revisorer till 1837 års revision af
Stats-, Banco- och Riksgälds verkens tillstånd, styrelse oell förvaltning;
och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
Öfversten m. m. Frih. C. O. Palmstjerna . med 5g röster,
Öfverstekammarjunkaren m. m. Frih. G. A. Stjerneld 58 „
Hofmarsk. 111. m. Hr C. F. Hammarhjelm ... 5g „
Öfverfältläkaren m. m. Hr J. W. von Döbeln . 58 „
Brukspatronen m. m. Hr W. Hisingen .... 56 ,,
1 F. d. Statssecreteraren J. Nordenfalek .... 58 ,,
Justerades 4 prot.utdr. för d. ig dennes.
Justerades pleniprotm för d. 17, ig, 20, 25 och 27
Sept., d. 2 Oct. f. och e. m. samt d. 6 Oct. f. m.
Upplästes prot.utdr., ankomna från de öfriga RiksSttn,
nemi. från PresteSt. af d. 20, %5 och 2g Sept., d. 2, 6, 7,
g, 11, i3, 16, 17, 18, 20, 21, 23, 27 och 3o Oct., samt d.
3, 6, 7, 10; i5, 17 och ig dennes; från BorgareSt. af d. 17,
ig, 25 och 2g Sept., d. 2, 6, 7, g, i3, 16, 20, 21, 25 och 27
Oct , samt d. 3, 6, 7, 10, 15, 17 och ig dennes, och från
BondeSt. af d. ig, 20, 25 och 2g Sept., d. 2, 6, 7, g, i3,
16, 20, 23, 27 och 3o Oct., samt d. 3, 6, 7, 10, i5, 17 och
ig dennes.
Lades till handlingarna.
H. B., o. Ad. åtskiljdes kl. 8 e. m.
lii fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 24 November 1834-
Plenum kl. 10 f. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till II. St:s underd. skrifvelse!-  till K. M., nemi.:
N:o 212. ang:de reglering af utgifterna under Riksstatens
8:de hufvudtitel;
N:o 2i3. i anledn. af såväl K. M:s nåd. propos., ang:de
f. d. ailm. magasinsfonden samt betalningsvilkoren för erhållna
spanmnålsunderstöd, som åtskilliga i sistnämnde ämne
väckta motioner-,
N:o 214* i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, med öfverlemnande
af Lagcommitteens förslag till allm. civillag.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af ledamöter uti
Utskm i afgångnas ställe; och befunnos hafva blifvit utsedde
till ledamöter i
StatsUtskottet:
efter Frih. Silfverskjöld, Carl,
K:o 2283 Hr Akrell, Carl;
BevillningsUtskottet:
efter Hr Uggla, Göran Gust.,
K:o 203 Hr Planting Gyllenbåga, fullm. Hr Kuylenstjerna,
Erik Magn.;
Allm. Besvärs- och Oecon.Utskottet:
efter Hr Adlercreutz, Gust. Magn.,
N:o 2oqo Hr Adelborg, fullm. Hr af Klercker, Fredr.;
ExpeditionsUts kottet:
efter Hr Oldenskjöld, fullm. Hr Stuart, Carl Gust.,
K:o i563 Hr Cederstråle, Joh. Casimir.
Hr Strussenfelt, Adolph Ludv., hade inlemnat
följande:
Hindrad af åtskilliga vigtiga göromål anser jag mig nödsakad
att afsäga mig den befattning, jag såsom ledamot i
H. LagUlsk. innehar; dock anhåller jag vördsamligen att
varda vid min riksdagsmannarätt i öfrigt bibehållen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla Hr Strussenfelts nu framställda begäran.
Ropades ja.
II. Ex. anmodade Hrr Electorer att skyndsamligen utse
en ledamot uti LagUtsk. efter Hr Strussenfelt.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 15 dennes på bor
-
23 J
Den ar) November.
det lagda memor. N:o 318, i anledn. af RiksSt:ns olika beslut
i fråga om beviljandet af extra anslag till försvarsverkets
iståndsättande, allm. arbeten m. m., blef det ånyo lagdt
på bordet af Hrr Gunther, Carl Gust., och Roos,
Carl Ulrik.
Ånyo föredrogos och biföl los StatsUtsk:s d. 15 dennes
på bordet lagda
Memor. N:o 3ig. rörrde tiden, från hvilken den nu verkställda
statsregleringen skall taga sin början;
Utlåt. N:o 320. i anledn. af erhållen återremiss å memor.
N:o 2.8 5, ang:de gratification åt Statscommissarien
Tauvon, samt
Berättelse N:o 321. angtde den innevar. riksdag verkställda
granskning af statsverkets samt andra af allm. medel
bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. i5 dennes på bordet lagda
memor. Nto 35o, i anledn. af RiksSt:ns olika beslut i
fräsa om formen för R. St:s und. skrifvelse, äng:de sterbhusafgiltens
utgående i Stockholm och Götheborg.
Upplästes ett prot.utdr. från PresteSt. af d. 17 Nov.,
innehållande, att Ståndet, vid föredragning af detta memor.
antagit Utsk:s inbjudning och instämt i den af Borgare- och
BondeSttn antagna mening i afseende på formen för expeditionen,
samt i anledn. deraf förklarat frågan om voter:sproposm
förfalla.
Vid detta förhållande fann R. o. Ad. StatsUtskts memor.
N:o 35o ej erfordra annan åtgärd, an att läggas till
handkna.
Likaledes Indes till handhna Constit.Utskts d. i5 dennes
på bordel lagda memor. hko 56, ang:de en från R. o. Ad.
remitterad, men af motionären icke uppgifven anmärkntsanledning.
Vid förnyad föredragning af BancoUtsk:s d. i5 dennes
på bordet lagda memor. N:o 6i , i anledn. af Riksd.fullm.
Nils Strindlunds motion, nngtde upplåtande af rum i Riksg.-  cont:s förra luis till begagnande af II. St:s Fullmägtige i
Banken och Riksg.cont., ansåg R. o. Ad. den ifrågavar. motionen
böra af StatsUtsk. ensamt behandlas, samt lade BancoUtsk:s
memor. till handhna.
Ånyo föredrogs LagUUkrs d. i5 dennes på bordet lagda
betänk. N:o i55 öfver Hr Gr. Gust. Löwenhjelms motion
om revision af 5 cap. 3 och 8 §§ Stratfbtn.
Hr
Dcu 24 Norcmber.
233
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att få
veta, huru de öfriga Stånden afgjort delta mål, samt att
derefter få yttra mig.
Underteckn. Ridd. Secret.: LagUtskls utlåt. K:o i55
är bifallet af de öfriga Stånden.
Hr von Hartmansdorff: Jag får då vördsamt nämna,
att jag instämmer uti Riksdagsmannen Andeis Svenssons
reservation, anseende Ståndet, då det begär upphäfvandet af
ett stadgande, som finnes och som icke kan umbäras, böra
i stället för den extra judiciella bestraffningen, som skulle
borttagas, föreslå ett lämpligare correctiv mot felet.
Hr Dalman, Willi. Fredr.: Jag får anmäla min reservation
i motsatt syftning, emedan jag tror, att motionen
bort af LagUtsk. till alla delar tillstyrkas och af Ständerna
bifallas.
Betänk. N:o i55 blef af R. 0. Ad. bifallet.
Föredrogos ånyo och biföllos LagUtsk:s d. 10 dennes på
bordet lagda betänk:n:
N:o i56. öfver väckt motion om förbud emot eller beskattning
af offentlig försäljning utaf utländska lotterisedlar;
K:o iöv. öfver Hr Frih. Jac. CederstrÖms motion, att,
i händelse efter realisationens verkställighet mynt någon tid
skulle komma att 1 allm. rörelsen saknas, det måtte genom
en lag tillåtas att in natura afbörda såväl allm. utlagor som
ock enskild skidd;
N:o i58. i anledn. af Hr B. Rosenblads motion om en
lag för Rikets skuldväsende;
K:o 161. öfver gjorda anmärkntr vid Utsk:s betänk. N:o
119 i anledn. af Riksd.fullm. Kils Strindlunds motion, att stadgas
mätte, det afhandlingar, hvarigenom någon förvärfva!*
sig nyttjanderätt till jord eller betingar sig s. k. Undantag
eller afkomst af annans fasta egendom, böra intecknas för
att vara gällande.
Lades till handlingarna LagUtsk:s d. i5 dennes på bordet
lagda memor. N:o i5y i anledn. af återremiss af Utsk:s
betänk. K:o 107 öfver väckta motioner, ang:de förändring
af Högsta Domstolens organisation samt arbetsordningar för
Högsta Domstolen, Hofrätterna och Just.revisionen, m. m.
Ånyo föredrogs LagUtsk:s d. i5 dennes på hordet lagda
memor. N:o 160 med förslag till sammanjemnkning af de inom
RiksSt:n fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af
Utsk:s utlåt. K:o 108, i anledn. af gjorda anmärkn:r vid Utsk:s
betänk. K:o 72 Öfver väckta motioner, angide inrättande af
förmyndarekamrar.
16" H. 3o
234
Den 24 November.
Hr Stuart, Carl Gust.: Då skiljaktigheten emellan
R. o. A:ds samt Preste- och BondeSt:ns beslut icke synes vara
af den betydenhet, att ett förstärkt LagUtsk. behöfver af
Ständerna utses, endast för att afgöra ifrågavar. skiljaktighet,
så hemställer jag, om icke LagUtsk:s nu gjorda inbjudning
må af R. o. Ad. antagas.
R. o. Ad. antog Utsk:s inbjudn., i följd hvaraf den föreslagna
voter:spropos:n skulle förfalla.
Företogs till pröfning Lag- och Oecon.Utsk:ns d. 15 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 21 i anledn. af gjorda anmärkningar
vid K. M:s nåd. stadga om skiftesverket i Riket
d. 4 Maj 1827 samt K. kung. d. 9 Juni i832.
Hr Strussenfelt, Adolph Ludv.: Jag anhåller, att
Ridd.secret. måtte uppläsa de beslut, hvilka af de öfriga
Stånden blifvit fattade i detta ämne.
«
Underteckn. Ridd.Secret.: Preste- och BondeSt:n hafva
bifallit Utsk:ns betänk.; BorgareSt. har afslagit detsamma
samt bibehållit 1827 års skiftessladga oförändrad.
Hr Strussenfelt: Då jag deltagit i beredningen af detta
ämne, men varit skiljaktig från Utsk:ns pluralitet i så måtto,
att TJtsktn tillstyrkt en förändring i 12 cap. af skiftesstadgan,
hvarigenom det skulle tillåtas gode männen och jordägarne
att, utan hemställan till ägodelningsrätten, lägga ägorna
i flera än tre skiften, vågar jag anhålla om återremiss af
betänk., då jag förmodar, att R. o. Ad. ej kan, såsom BorgareSt.
gjort, afslå betänk, och bibehålla skiftesstadgan oförändrad;
ty ett afslag skulle inntefatta bifall till demotioner,
som äro afslagna. Då jag således ej tror, att ett sådant beslut,
som BorgareSt:s, nu kan fattas, ehuru jag skulle önska,
att så kunde ske, får jag begära återremiss, samt dervid åberopa
min reservation.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag anhåller'att få
göra en anmärkning vid 18 cap. g—13 §§ och försvara den
af Hr Gyllenhaal gjorda motion, nemi. att klagan öfver sjelfva
graderingen skall göras, innan skiftesläggningen sker, men
må ej äga rum, sedan hvar och en fått sin lott. Saken synes
mig så klar, att jag förundrar mig öfver, att Utsk:n
kunnat afslå den, likasom man ej kunde bedöma jordens beskaffenhet,
förr än man vet, om den kommer att tillhöra en
sjelf; likasom vid ett arfskifte, då man delar egendomen i
flera lotter, man ej kunde finna, om det vore rätt deladt,
förrän man fått se, hvilken lott man sjelf skulle erhålla.
Naturligtvis bör man förklara, om man är nöjd med delningen,
innan man vet, hvem som skall få lotten; ty hvad som
är rätt för andra, måste äfven vara rätt för mig sjelf. Jag
får altså anhålla om återremiss, och att Hr Gyllenhaal motion
måtte vinna behörigt afseende. Jag fruktar visserligen,
Den 24 November.
335
att ingenting kan härmed uträttas, emedan två Stånd redan
bifallit betänk.; men jag anser för principens skull R. o. Ad.
böra besluta en återremiss.
Hr Strussenfelt: I anledn. af hvad Hr Cederschjöld
nu erinrat emot förslaget, får jag deremot anmärka, att just
allm. lagen tillåter jemnkning i redan deladt arf, om någon
finner sin lott sämre vara och förthy begär rättelse. — I öfrigt
är det ett annat förhållande med gradering af jordägor. En
stor bys ägor äro ofta så vidlyftiga, att icke en hvar inom
byn kan äga så noga kännedom om hela dess område som
om en mindre del, hvilken man vid skifte får sig tillagd.
Dessutom kan det finnas omyndiga, hvilkas rätt vanvårdas
af förmyndarne. För sådant fall vore det väl nödvändigt,
att det stod öppet att ånyo pröfva ägograderingen. Dessutom
är graderingen den vigtigaste och svåraste åtgärden vid skiftesläggningen.
Hela förrättningens rättvisa eller orättvisa beror
derpå. Derföre är det så mycket angelägnare att lemna
tillfälle till de rättelser, som af billighet kunna påkallas.
Dessa äro de skäl, hvilka föranledt Utsk:n att, på grund
af Beredn:s förslag, afslå motionen och afgifva det yttrande,
som finnes i betänk.
Hr Cederschjöld: Den siste talaren har menat, att
hvad jag föreslagit ej lät sig göra, och bar bland annat anfört,
att omyndigas rätt derigenom kunde blifva lidande.
Men som deras rätt bevakas af förmyndarne, bör det lika
väl kunna ske före skiftesläggningen som efteråt. Dessutom
har han sagt, att graderingen vore det svåraste af hela skiftesverket.
Just derföre vore det väl, om alla blefve tvungna
att egna tillbörlig uppmärksamhet åt denna del' af operationen;
och det blefve de, om ingen ändring deruti kunde ske
efter sjelfva skiftesläggningen. Jag kan derföre ej annat finna,
än att billighet och rättvisa fordra, att förhållandet blir
sådant, som Hr Gyllenhaal föreslagit. Om, såsom den värde
talaren yttrat, ett dylikt stadgande finnes i allm. lagen
rör:de arfskiften, så blir detta likväl intet skäl att inlöra denna
orimlighet äfven i skiftesstadgan. Bättre är atl derefter
framdeles rätta allm. lagen.
Frih. Cederström, Jac.: Utsk:n hafva, för att undvika
yttra sig om landtmäteritaxans mer eller mindre ändamålsenlighet,
inkommit med uppgift, att en ny taxa vore
att förvänta, utarbetad af en committé'. Jag hade trott, att
det ålegat Utsk:n, på grund af de uppgifter Ulsk:n erhållit
om nuvar. taxas missförhållanden och menliga verkningar,
dels på Kronans rätt, då fråga är om boställen och sadana
lägenheter, dels på enskilda jordägares i allmänhet, att skaffa
sig underrättelser, för att i ett sammanhang kunna pröfva
frågan. Den är af för stor vigt för att ej behöfva behandlas
derföre, att en committé' kommer att deröfver yttra sig.
Svenska jordbrukare skulle, om det förslag till taxa, som
*36
Den a\ November.
omtalas, tilläfventyrs icke är mycket bättre än det förra,
mahanda komma att äfventyra för mycket, i händelse man
skulle linna, att afgifterna äro utsatta högre, än som vederbör,
och att de hufvudsakligen äro beräknade med afseende
på landtmätarnes fördel, då jordbrukaren likväl är den, som
i första rummet bör afses. Väl bör landtmätaren blifva betalad
så, att han får, livad han kan förtjena, men ej så, att
jordbrukaren kommer på obestånd derföre, att han blifvit
inledd i ett skifte, hvartill han ej samtyckt. Så länge tvångslagar
finnas, mäste lagstiftaren tillse, att ingen jordbrukare
genom deni kommer på obestånd. I händelse af återremiss
anhåller jag, att denna anmärkning äfven måtte få åtfölja
till Utsktm
Lag- och Oecon.Utsktns betänk. N:o 21 återremitterades.
H. Ex. H.r Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
tomine att fortsättas i eftermiddag kl. 6.
Föredrogos ånyo och biföllos Lag-och Oecon.Utsk:ns d.
i5 dennes på bordet lagda betänkm:
N:o 22. öfver väckt motion om ändring i K. förordn.
om skogarna i Riket d. 1 Aug. i8o5;
JN:o 23. i anledn. af väckt motion om förklaring, ang:de
beståndet af de å sockenallmänningarna befintliga intägter. J
Till pröfning företogs Lag- och Oecon.Utskms d. i5
dennes på bordet lagda betänk. ]V:o 24 i anledn. af väckta
motioner om lindring för allmogen i den s. k. byggnadshjelpens
utgörande.
Hr Hjärne, Harald: Sammansatta Utsk:n hafva afstyrkt
motionen på den grund, att detta mål, efter Utskms
omdöme, innefattar en rättsfråga, som, i händelse den i behörig
ordning väckes, hör bedömas efter redan i ämnet meddelade
stadganden, och som så mycket mindre bör föranleda
till någon R. St:s åtgärd, som någon lag numera i ämnet
ej kan stiftas, utan att träda endera partens sak för nära.
Detta skäl har jag icke kunnat gilla. Jag har tvärtom trott
det vara nödvändigt för äganderättens helgd att hos K, M.
begära förklaring ofver de författningar, som röra ämnet. Jag
anhåller, alt den reservation, jag bifogat betänk., må blifva
uppläst,
Hr Hjärnes reservation upplästes,
Hr Hjärne fortfor derefter:
Få grund al de skäl, jag i reservationen upptagit, an-,
håller jag om återremiss af betänk., för hvilken begäran jag
inhemtat ytterligare skäl, sedan jag i Utsk:n deltog i ärendets
behandling. Jag har nemi. vid genomgåendet af gamla
handlingar öfvertyga! mig derom, att detta ämne icke blif
-
Den a4 November.
vit riktigt utredt i Utskrn, att förhållanden i detta fall gifvas,
som icke blifvit af Utsk:n tagna i öfvervägande, hvarken
på afdelningen eller i Utsk:ns plenum. Sammansatta
Utskrn hafva icke gått längre i sina undersökningar, än till
1689 års författning; men går man längre tillhaka, finner
man af i652 års riksdagsbeslut, att byggnadshjelpen skulle
utgå efter kronovärdi med 2 d:r 8 öre s:mt. Der talas icke
om, att den skulle utgå i naturaproestationer. Men sedermera
inrotade sig det missbruk, att den ömsom utgick in natura
och ömsom efter kronovärdi. I anledn. af de klagomål,
som blefvo en följd af dessa missbruk, utkom 1689 års
författning, hvilken stadgar, att byggnadshjelpen skulle utgå
efter kronovärdi med förhöjning af alterum tantum. Det
stadgande, som beslutades vid 1652 års riksdag, finnes ytterligare
upplifvadt uti K. förklaringarna af 1675 & i683.
Sedan 1689 års författning någon tid blifvit följd, började åter
de gamla missbruken att förnyas, hvarpå följde 1748 års K.
förklaring, som upplifvade författningen af 1689. Efter 1776
års realisation förklarade K. M., att byggnadshjelpen borde
beräknas efter 3 d:r på r:drn, hvarjemte bestämdt förklarades,
att den icke finge utgå in natura, utan skulle erläggas
i penningar. Detta stadgande finnes ytterligare i KammarCollegii
och Statscont:s skrifvelse af d. 10 April 1779.
Det är dessa ytterligare upplysningar, jag i ämnet inhemtat,
som föranledt mig att yrka återremiss af betänk., emedan
jag tror, att om dessa skäl komma att granskas och behörigen
öfvervägas af Utskrn, sådant skall föranleda Utskrn att
fästa afseende på den af mig yttrade opinion, första gången
ämnet i Utskrn förevar.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg de vid Lag- och Oecon.Utskrns betänk. N:o 24 gjorda
anmärknrr hindra dess antagande samt betänk, således böra
återremitteras.
Ropades ja och nej.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag anhåller att få
veta, huru de öfriga Stånden afgjort betänk., emedan återremiss
deraf kanhända är utan ändamål.
Underteckn. Ridd.Secret.: Lag- och Oecon.Utskrns
betänk. Nro 24 är bifallet af Preste- och BorgareStrn; hvaremot
någon underrättelse från BondeSt. ännu icke ankommit,
huru målet der blifvit afgjordt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förnyade sin nyss gjorda
propos. om återremiss.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Uppå derefter framställd propos. blef Lag- och Oecon.-  Utskrns betänk. Nro 24 af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs StatsUtskrs d. 10 dennes på bordel lag*
a38
Den i!\ November.
da utlåt N:o 3oa, ang:de Hr Dalmans motion att, af det
vid sista riksdag beviljade extra anslag, bereda tillgång för
beväringens beklädande.
Ilr af Dalström, Gust. Jac.: Jag anhåller att blifva
upplyst om hvilken åtgärd de öfriga Stånden vidtagit i afseende
på detta mål.
Underteckn. Ridd.Secret.: StatsUtskts förevar, utlåt.
N:o 3oa är bifallet af de öfriga Stånden.
Hr af Dalström: Efter den af Hr Ridd.secret. meddelade
upplysning har jag ingenting att tillägga, utan anhåller,
att R. o. Ad. ville bifalla utlåt.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag skall visserligen icke
motsätta mig bifall till utlåt.; men jag vill blott till prot.
anmärka, att jag icke kan vidkännas, hvad StatsUtsk. skrifvit
på min räkning, eller att min motion grundade sig på
ett misstag. Det är ett factum, att, i det ögonblick jag
väckte min motion, 3:ne Stånd, nemi.: R. o. Ad., Presteoch
BondeStm hade beviljat ett särskildt anslag för beväringens
beklädnad på det sätt, att R. o. Ad. och PresteSt.
dertill anslagit 54,ooo r:dr samt BondeSt. beslutat, att för
samma ändamål skulle användas 44>000 r:dr af de för armeens
materiel beviljade 70,000 rJdr.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 3o2 blef af R. o. Ad. bifallet.
Till pröfning företogs StatsUtsk:s d. 10 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 3o3, i anledn. af erhållen återremiss å
betänk. N:o 200, rör:de Gr. v. Fersens motion om de förändringar,
som insmugit sig uti de af K. Carl XI confirmerade,
med allmogen upprättade knektecontracten.
Gr. von Fersen, Hans: Jag anhåller om underrättelse,
huru denna fråga inom de öfriga Stånden är afgjord.
Underteckn. Ridd.Secret.: StatsUtskrs utlåt. N:o 3o3 är
lagdt till handkna af PresteSt. BorgareSt. har låtit vid Utsk:s
utlåt, bero, och från BondeSt. är någon underrättelse ännu
icke ankommen, om eller huru utlåt, der blifvitbehandladt.
Gr. von. Fersen: Då man således ännu icke bestämdt
länner, om frågan är definitivt afgjord, vågar jag yrka afslag
å utlåt. Jag skulle visserligen önskat att genom bifall
till min motion hafva kunnat bereda den fördel, jag vid
riksdagens början åsyftade; men det torde svårligen låta sig
göra, sedan frågan kommit i det intrasslade skick, hvari den
nu befinner sig. Att något medel icke skulle finnas för att
bereda den ifrågavar. öfverflyttningen, såsom StatsUtsk. medgifver,
kan jag icke inse. Jag tror nu, likasom jag förut
Uamnt, att, i händelse Ständerna velat besluta en öfverflyttning
i denna sak, medel dertill ganska väl kunnat beredas
genom den indirecta beskattningen, och kan blott i detta af
-
Den it\ November.
a3<J i
seende godkänna utlåt., att Utsi. medgifvit, det ändamålet
vore nyttigt, i fall medel dertill funnes; men på det icke
något prejudicat må ligga i vägen vid en kommande riksdag,
vågar jag anhålla om afslag å utlåt.
Frih. Boye, Ludv.: I consequens med de yttranden,
jag haft äran afgifva, dä passevolaneefrägan här förevar, får
jag i allo förena mig uti Gr. v. Fersens yttrande.
Hr af Dalström, Gust. Jac.: Jag anhåller vördsamt
att få förena mig uti hvad Hr Gr. v. Fersen anfört, ehuru
jag icke instämmer i motionen i sin helhet, emedan jag anser
någon revision af knektecontracten obehöflig, enär de
missbruk, som på ett eller annat ställe kunna äga rum, lätt
kunna rättas i administrativ väg; men som motionen äfven
afser att bereda rust- och rotehållare någon lättnad i deras
kostnader för underhållet af ryttare och soldater, deltager
jag deruti, så vidt en sådan lättnad icke utsträckes utöfver
gränsen af hvad B.. St. vid förra riksdagen i passevolancefrågan
bestämde. Som likväl den då bestämda afgiften icke
varit tillräcklig för att bestrida armeens vapenöfningar,
utan en brist deruti uppstått, anser jag, lika med Gr. v.
Fersen, att det tillhör de öfriga classerna i samhället att
fylla denna brist. Jag vet ganska väl, att man i sednare
tider, så vidt möjligt varit, velat undandraga sig fäderneslandets
försvar och öfverflytta denna tunga på de mindre
bemedlade folkclasserna. Jag anser derföre så mycket lämpligare,
att de bemedlade classerna bidraga till bildande af
fäderneslandets försvar, som de personligen icke deltaga i
försvaret.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag understödjer äfven Gr.
v. Fersens afslag å utlåt.; men jag gör det hufvudsakligen
på den grund, att jag tror, det uti StatsUtskls förklaring
ligger ett medgifvande, att Ä. St. borde utöfva rättvisa,
men att medel dertill icke varit till finnande. Jag vill hoppas,
att de måtte kunna uppsökas af nästa Ständer, på det
att rättvisa icke må saknas. Jag instämmer icke fullkomligen
i den siste värde talarens yttrande, att passevolancefondens
otillräcklighet skulle vara en anledning att handla
så, som jag önskat; ty passevolancefonden har icke att skaffa
med arme-corpsers vapenöfningar, och bör dermed icke
förblandas, emedan passevolancefonden endast afser reg:ternas
vapenöfningar inom deras ståndqvarter. Jag vill nämna
detta för att antyda min åsigt, att rust- och rotehållare
medelst passevolance-afgift icke hafva någon ökud förbindelse
att deltaga uti bekostandet af armeens vapenöfningar.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 3o3 blef af R. o. Ad. afslaget.
Ånyo föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 10 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 3o4, i anledn. af väckt fråga om
rättighet för K. M. att, i saknad af tillräckligt årligt anslag
Den 24 November.
för beväringens beklädnad, för detta ändamål använda reserv-förråden.
Föredrogs ånyo och bifölls Banco- och LagUtskrns d.
17 dennes på bordet lagda betänk. N:o i öfver Riksd.fullm.
Peter Pehrssons motion om åläggande för R. St:s Bank att
till vederbörande domare årligen aflemna förteckning på
intecknade fordringar.
Yid förnyad föredragning af Banco- och LagUtskrns d.
17 dennes på bordet lagda betänk. Nro 2, med förslag till
lag för offentliga bolagsbanker, blef det ånyo lagdt på bordet
af Frihrna Boye, Ludv., D’Albedyhll, Carl Gust.,
och Gr. Frölich, Dav.
Till pröfning företogs Bevilln.- och Oecon.Utskrns memor.
Nro 7 med förslag till sammanjemnkning af RiksStrns
beslut, angrde grunderna för brännvinsbrännings-rättigheten,
samt till voterrs-proposrn i fråga om brännvinsbränningens
beskattning.
R. o. Ad. beslöt, att detta memor. skulle punktvis
pröfvas.
Utskrns yttranden, rörrde 1, 3 och 5 moram,
ansågos ej erfordra någon åtgärd.
Utskrns yttrande, rörrde 6 mom.
Uppå begäran af Hr Gunther, Carl Gust., upplästes
de memor. vidfogade reservationer.
Hr Giintherr Understödd af den nu upplästa reservationen
får jag anhålla om återremiss af betänk, och att det.
måtte öfverlemnas åt förstärkt StatsUtsk. att afgöra, huruvida
en femtedel eller en fjerdedel af byggnadsvärdet skall
antagas såsom grund för rättigheten att idka brännvinsbränning.
Hr Stuart, Carl Gust.: Om förevar, fråga vore af
natur att kunna och böra afgöras af förstärkt StatsUtsk.,
skulle jag, lika med reservanten, anse densamma icke kunna
förfalla; men då frågan är helt och hållet ceconomisk,
och således icke kan blifva föremål för omröstning i förstärkt
StatsUtsk., finner jag Bevilln.- och Oecon.Utskm hafva
rätteligen ansett densamma böra förfalla, i följd af de
härom utaf RiksSttn fattade olika beslut.
Frih. Boye, Ludv.: Utan att vilja på minsta vis intränga
i andras öfvertygelse eller påbörda andra mina åsigter,
anser jag mig skyldig den förklaring, att jag, såsom
ledamot af Bevilln.Utsk., icke deltagit i Utskrns beslut. Ehuru
det synes, som frågan egentligen vore af ceconomisk natur,
verkar den likväl på bevillningen, och hade derföre
bort såsom sådan behandlas och således icke förfalla.
Gr.
Den 24 November.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det torde vara påtagligt, att
alla oeconomiska lagar på ett eller annat sätt inverka på skattebeloppet;
ty det är gifvet, att en näring kan högre beskattas,
i samina man den bättre frodas. När det beror på K. M.
ensam att afgöra hvilka som skola få bränna brännvin elier
icke, ser jag icke, huru det är möjligt att såsom bevillntsärende
förklara hvarken egendomsvärdet lor dem, som utöfva denna
rättighet, eller huru detta egendomsvärde skall beräknas.
Om K. M. skulle finna för godt att förklara, att inga andra,
Un större possessionater, skola vara berättigade att utöfva
brännvinsbränningen, ser jag icke, att det kan tillkomma
Bevilln.Utsk. att derom yttra sig. Allt hvad BevillnUtsk.
och, i detta fall, sammansatta Ulsktn kunnat göra, är
alt föreslå en beskattningsgrund för näringen, sådan som K.
M. tillåter, att den i landet må utöfvas. Jag har alldeles
icke kunnat tillåta mig i Utsktn att intränga på den andra
Statsmagtens område och förklara det för ett bevillnrsämne,
som är af oeconomisk natur, utan godkänner jag sammansatta
Utsktns förslag, hvarå jag således tillstyrker bifall.
Hr Hjärne, Harald: Jag är hufvudsakligen förekommen
af Gr. Horn, med hvilken jag delat samma tanke inom
Ulsk:n, der en liflig discussion ägt rum, huruvida frågan
vore af oeconomisk eller bevil!n:snatur. Det förefaller mig
klart, att då bestämmandet af eller ^ af byggnadernas
taxeringsvärde skall utgöra grunden för rättigheten att
idka brännvinsbränning, och det uteslutande tillhör K. M.
att tilldela denna rättighet hvem han behagar, frågan mäste
vara af oeconomisk beskaffenhet. Jaa tror icke, att någon
vidlyftig discussion här kommer i fråga, och vill derföre inskränka
mig till detta yttrande, såsom försvar för hvad Utsktn
yttrat.
Frih. Boye: Det är icke behagligt att inom Stånden
fortsätta de strider, som inom Utsktn aro började; men jag
anser mig böra nämna några ord till bemötande af de sista
talarnes yttranden. Om den grundsats, som de antagit, af
mig kunde godkännas; om jag lika med dem kunde antaga,
att brännvinsbränningsrättigheten ankommer på K. M. att
bestämma, skulle jag gifva bifall till deras yttranden. Jag
är likväl icke den, som vill inskränka Konungamagten; tvärtom
skulle jag önska, att Konungen utöfvade denna magt allvarsammare,
än han gör, emedan vi då icke skulle bereda
sådana grundlagar, som vi, uti ett annat afseende, stå på vägen
att göra. Jag kan likväl icke godkänna, att inom Konungamagten
ligger någon rättighet att betaga Svenska folket
rättigheten att bränna brännvin. Konungen kan bestämma
tiden , inom hvilken brännvinsbränningen får utöfvas, derföre,
att Svenska folket åt honom öfverlemna! en sådan rättighet;
mea han kan icke fråntaga detsamma rättigheten att
16 H. 3i
Den a4 November.
bränna. Det är en gifven sak, att frågan inverkar på bevilln.
, oell att ämnet således är af bevilln:snatur; men jag
skall icke vidare envisas, ty jag är icke till den grad egenkär,
att jag nödvändigt vill bafva min mening fram.
Utskrns yttrande, rör:de 6 morn., blef af R. a
Ad. bifallet.
Utsk:ns yttrande, rör:de 7 morn., ansågs ej erfordra
någon åtgärd.
Utsktns yttranden, rörtde 8 och 9 mom. biföllos.
Utskrns yttrande, rör:de 10 mom.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att få
veta, huruvida det är säkert bekant, om PresteSt. redan afgjort
denna fråga.
Underteckn. Ri d d. Se c r e t.: PresteSt. har afgjort denna
fråga, derom prot.utdr., som jag efterskickat, skall lemna
närmare upplysning. Emedlertid möter intet hinder för R.
o. Ad. att godkänna voter:spropos:na, emedan ingen votering
blifver af, i händelse PresteSt. förenat sig om saken.
De föreslagna voter:spropos:na blefvo af R. o. Ad. godkända.
Utsk:ns yttrande, rör:de 11 mom.
R. o. Ad. biföll i:sta punkten och fann de arne sednare
punkterna ej erfordra någon åtgärd.
Vid förnyad föredragning biföll R. o. Ad. StatsUtskis d.
l5 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 316 i anledn. af K.
M:s nåd. skrifvelse, ang:de presträttigheternas utgörande på
Gottland och dermed sammanhängande frågor örn en förändrad
indelning af dervar. pastorat, m. m.
Ånyo föredrogs PresteSt:s d. 19 dennes på bordet lagda
prot.utdr. af d. 17 i denna månad, rör:de minskning i Utskms
cancellibetjening.
Frih. Boye, Ludv.: Det af PresteSt. angifna ändamålet
skulle vara att påskynda riksdagens stat. Jag bekänner
likväl, att jag i den uppgifna utvägen ser ett sätt att förlänga
riksdagen; ty om ärenderna den i5 Dec. icke hunnit
slutas, och man tager från Utskm deras betjening, kan jag
icke se annat, än att riksdagens slut skall blifva mera aflägse.
Jag tillstyrker derföre, att prot.utdr. må laggas till handlma.
Hr Hjärne, Harald: Äfven om man kunde hoppas
vinna det ändamål, som PresteSt. antydt, finner jag likväl,
att inbjudn är uppställd så, att man icke kan tänka på att
antaga densamma. PresteSt. har nemi. föreslagit, att man
skulle "förständiga” Utsk:n att afskeda sin betjening och
att, om något Utsk. skulle finna sig icke kunna förminska
V
Den *4 November.
*43
sin betjening, bitsk, bos Stånden skulle göra anhållan om
beljeningens bibehållande. Under en sådan form kan jag
ieke bifalla inbjudningen, emedan jag tinner en slik framställning
sårande för Utsk:ns såväl ledamöter som ordförande,
hvarföre jag lika med Frih. Boye tillstyrker, att inbjudningen
må lemnäs utan afseende.
Frih. Boye: I beräkning på det öfverseende, som B., o.
Ad. stundom lemnar, begagnar jag detta tillfälle för att förklara,
att jag icke ens förstår, huru det vore möjligt, att
Utsk:n kunde arbeta flitigare, än de göra. För- och eftermiddagarna
äro de tillsammans, och icke sällan till kl. 10 å
r 1 på aftnarna; ja, om det icke är plenum i Utskrn, arbeta
afdelningarna. Att förneka Utsk:n den rättvisa, att de
icke göra allt, hvad de kunna, för att påskynda göromålens
afslutande, vore en verklig orättvisa; och jag begagnar detta
tillfälle för att vitsorda detta, då jag är ledamot af ett Utskott,
som vet att hålla efter sina ledamöter så, att man
aldrig är ledig mer än rastetimmarna.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag kan icke tro, att det
* varit PresteSt:s mening med dess beslut och inbjudning att
tillkännagifva den opinion, att Utsk:n på något sätt brustit
i deras skyldighet att arbeta så mycket de kunnat. Jag tror,
att PresteSt:s afsigt varit att bereda den opinion, att en öfverflödig
cancellibetjening icke borde bibehållas, sedan göromålen
aftagit. Så hafva åtminstone ledamöter inom PresteSt.
förklarat meningen; men det hindrar icke, att jag önskar,
alt beslutet blifvit annorlunda uppstäldt, än det är.
Jag får nemi. fästa B. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att
det vore orätt att bifalla PresteSt:s inbjudning att förständiga
Utsktn att efter d. i5 nästk. Dec. inskränka cancellipersonalen
till en cancellist i hvarje Utsk , emedan sådana
arbeten inom flera Utsk. efter den tiden kunna uppstå, som
göra efterkommandet af inbjudningen omöjligt. Dessutom
linnes det Utsk., som hafva rättighet att väcka motioner,
och inträffande händelser kunna göra det nödvändigt att ånyo
påbörja arbeten, som nu synas i det närmaste fullbordade,
hvarföre således skulle erfordras tillsättandet af ny cancellibetjening.
Men i allt fall tror jag, att Utskrn vidtagit den
utvägen att afskeda så stor del af cancellibetjeningen, som
ansetts kunna undvaras, hvilket åtminstone är förhållandet
inom det Utsk., der jag har äran vara ledamot, hvarest »ned
månadens slut alne notarier komma att afgå. På dessa grunder
anhåller jag, att inbjudn. må lemnäs utan afseende.
Hr Stuart, Carl Gust.: Äfven jag anser PresteSt:s
förslag vara alltför kategoriskt för att kunna antagas. Jag
skulla likväl för min del önskat, att Ståndet inskränkt sig
till att anmoda Utsk:n att i möjligaste måtto miftska sin cancellipersonal
i den mån göromåten sådant medgåfve. Jag
vill likväl tro, att en sådan uppmaning icke kan behöfvas,
=44
Den 24 Noera b er.
derest Utsk:n ställa sig till efterrättelse det af RiksStrn, genom
bifall till ett StatsUtskrs utlåt., i berörde hänseende redan
fattade beslut. Hvad särskildt BancoUtsk beträffar, får
jag dock upplysa, att i fall PresteSCs inbjuda, skulle antagas,
Utsk. blefve tvunget att till Stånden ingå med anhållan
att åter få anställa den afskedade cancellipersonalen,
emedan detta Utskrs göromål inom denna månads slut omöjligen
kunna blifva i den mån förminskade, att de derefter
kunna vederbörligen bestridas, så vida någon minskning i
Utsk:s nuvar. cancellibetjening skulle komma att vid nästa
månads början äga rum.
R. o. Ad. beslöt, att PresteSt:s prot.utdr. endast skulle
läggas lill liandlrna.
Uppå begäran af Frill. Boye, Ludv. samt Hr Gunther,
Carl Gust., blefvo vid förnyad föredragning ånyo
lagda på bordet Const.Utsk:s raemor.:
N:o 48. med utlåt:de öfver återremisserna på förslaget
i memor, N:o 34 till en ändamålsenligare organisation af
Statsrådet;
N:o 49' med uppgift å särskilda grundlagsförändringar,
som föranledas af Ståndens gemensamma tankar, rör:de Hofcancellerens
Statsdepartement.
Ånyo föredrogs StatsUtskts d. 19 dennes på bordet lagda
berättelse N:o 326, angtde verkställd granskning af K.
Krigsacademiens räkenskaper.
Lades till handlingarna.
Hr Dalman, Willi. Fredr.: Så väl den nu föredragna
som alla efterföljande StatsUtsk:s berättelser, ang:de verkställda
räkenskapsgranskningar, ådagalägga tydligen, till huru
föga dessa revisioner tjena. Utskts betänkm innefatta nemi.
icke annat, än några korta utdrag af räkenskaperna, hvaraf
man icke kan hemta något slags upplysning rör:de förvaltningen
eller bushållsanordfiingen i detail. Jag vill visserligen
icke, då det lidit så långt på riksdagen, begära, att R. o.
Ad. skall infordra några förnyade utlåt:n från Utsk , som
upptaga de egentliga föremålen för granskningen; men jag
kan icke underlåta att till prot. reservera den tanke, att jag
finner dessa revisioner, såsom de verkställas, utan ändamål
och snarare tillhöra Kammarrätten, än Stånden.
Hr Stuart, Carl Gust : Äfven mig hafva dessa revisionsberättelser
på intet vis tillfredsställt. Jag hade önskat,
att StatsUtsk., i stället för att till RiksStln insända dylika,
utan all urskilning gjorda räkenskapsutdrag af föga interesse
för Ständerna, anmält, huru verkliga förhållandet varit, i
afseende på fondernas utgifter och inkomster samt deras tillräcklighet
och äadamålsenliga användande, huruvida för
-
Den 24 No veml) er.
245
valtningskostnaderna i någon betydligare mån otät sig, och
huruvida de med anslagen åsyftade resultaterna till större
eller mindre del vunnits. Härigenom hade RiksSt:n kunnat
erhålla någon ledning för bedömandet, huru de allm. medlen
förvaltas, hvarom icke den ringaste upplysning kunnat
af de afgifna revisionsberättelserna vinnas.
Föredrogs ånyo StatsUtskrs d. ig dennes på bordet lagda
berättelse N:o 327, ang:de verkställd granskning af Tullverkets
räkenskaper.
Frih. Cederström, Jac.: Såsom anmärkn. mot denna
StatsUtsk:s berättelse förekommer, att densamma icke upplyser,
hvilket års räkenskaper granskningen omfattat, emedan
den blott börjar med balance från föregående året och
slutar med balance till påföljande året. Jag skulle likväl
förmoda, att det här, likasom för de öfriga verken, är 1831
års räkenskaper, som varit -föremål för granskning; men då
jag icke äger någon visshet härom, hemställer jag, om icke
berättelsen bör återremitteras till viunande af nödig rättelse
i -detta hänseende.
Frih. von Schulzenheim, Dav.: I anledn. af den
siste talarens anmärkn. vill jag blott fästa uppmärksamheten
vid ingressen af StatsUtsk:s berättelse N:o 321 , deri upplyses,
att Utsk. granskat statsverkets och Öfriga allm. fonders
räkenskaper och förvaltning föV år 1831; men att Utsk. ansett
sig böra afgifva särskild berättelse öfver revisionen af
hvarje förvaltande verks eller cassas räkenskaper och tillstånd,
för att lätta föredragningen i RiksSt:n samt undvika
återremiss på hela revisionsbetänk., till följd af de anmärkningar,
som i en eller annan del deraf möjligen kunnat göras.
Något tvifvelsmål, om hvilket års räkenskaper granskningen
omfattat, torde således icke kunna uppstå; och jag hemställer
derföre, om någon återremiss är behöflig.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag vill erinra mig,
att räkenskaperna stundom blifva i vissa cassör färdiga ett
år förr eller senare än i andra, så att de icke alltid revideras
för samma år i alla cassör. Af denna anledn. anser jag
nödvändigt, att det bestämdt utsättes hvilket års räkenskaper
revisionen omfattat, och tillstyrker derföre återremiss af
StatsUtsk:s förevar, berättelse, till vinnande af nödig tydlighet
i denna del.
Hr af Billbergh, Joh. Peter: Jag har icke deltagit
uti revisionen af detta verks räkenskaper; men icke blott
såsom ledamot af StatsUtsk., utan äfven såsom representant,
är jag skyldig känna, att det är ett bestämdt års räkenskaper,
som tillhör hvarje revision. För ifrågavar. revision
hafva 183 r års räkenskaper utgjort föremål. Likaledes kan
jag uppgifva, att dessa i83i års räkenskaper voro afgifna
Den 24 November.
inom Dec. månads slut i832 och äro de facto de räkenskaper,
som äro granskade, så alt, 0111 R. o. Ad., till förekommande
af en återremiss, skulle behaga sätta förtroende
till min uppgift, så mycket vunnes, att man icke öfverflödigt
belastade prot. här, och icke heller StatsUtsk. med ett
ytterligare memor. i denna fråga. Samma anmärkning lärer
vara gjord i de öfriga Stånden, hvarest likväl behofvet af
återremiss undanröjdts genom enahanda upplysning, som här
blifvit m eddelad.
Ilr Cederschjöld: Jag för min del tycker mig hafva
funnit dessa StatsUtsk:s revisionsberättelser vara af en nästan
exempellös knapphändighet; och då de tilläfventyrs torde
komma att tjena till mönster för kommande revisorers förhållanden,
men denna knapphändighet åtminstone icke borde
sträcka sig ända derhän att underlåta utsättandet af tiden,
för hvilken räkenskaperna varit afgifna, kan jag icke
afstå från mitt yrkande om återremiss i denna del.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag kan visserligen
icke neka, att Hr Cederschjölds anmärkning är ganska riktig,
nemi. att årtalet, för hvilket räkenskaperna äro granskade,
bort vara utsatt; men det kan icke härleda sig från annat
än en glömska af StatsUtsk. eller, hvad troligare är, af
Utskrs cancelli, alt sådant blifvit uraktlåtet. Såväl af den
föregående som efterföljande berättelsen synes dock tydligen,
att det icke är några andra än 1831 års räkenskaper, sorn
varit föremål för granskning. Jag hemställer derföre till Hr
Cederschjöld såväl som R. o. Ad:s öfriga ledamöter, om det
är mödan värdt att återremittera berättelsen för en sä länga
och oskadlig omständighet.
Hr Cederschjöld: Just derföre, att saken är så obetydlig
i sig sjelf, är den lätt hulpen af StatsUtsk.; men jag
kan för min del icke medgifva, att en så stor oordning får
gå förbi utan anmärkning. Jag hemställer, om icke R. o. Ad.
bör genom en återremiss antyda den önskan, att StatsUtsk.
hade lika så noggrannt följt statens räkenskaper, som det
Höglofl. Ståndet följer StatsUtsk:s förhandlingar i denna del.
Frih. Cederström: Jag ansåg mig böra göra anmärkningen
till undanrödjande af den ofullständighet, som vidlådar
StatsUtsk:s förevar, berättelse, hvarvid jag förklarade,
att jag vore öfvertygad derom, att berättelsen afsåge 1831
års räkenskaper, men att fullständigheten fordrade en återremiss.
Då likväl af såväl verkets tjenstemän som af andra
blifvit upplyst, att frågan är af mindre betydenhet, anser
jag det likgiltigt, om återremiss beviljas eller ej för tillsättande
af årtalet, hvarom någon tvetydighet egentligen icke
kan uppstå.
StatsUtsk:s berättelse N:o 327 blef af R. o. Ad. lagd till
handbna.
Den 2/J November. 247
Vid förnyad föredragning biföilos StatsUtsk:s d. 19 dennes
på bordet lagda berättelser:
N:o 328. ang:de verkställd granskning af Postverkets förvaltning
år i83i;
N:o 332. ang:de verkställd revision af K. Invalidfondens
räkenskaper;
N:o 338. ang:de verkställd revision af K. Öfverintendentsembetets
räkenskaper;
N:o 34o. ang:de verkställd revision af Stuteriöfverstyrelscns
räkenskaper för år i83i ;
N:o 34-3. ang:de verkställd granskning af K. Styrelsens
öfver fängelserna och arbetsinrättningarna i Riket redogörelse
för år 1831.
Lades till handlingarna StatsUtsk:s d. 19 dennes på bordet
lagda berättelser:
N:o 329. ang:de verkställd revision af K. Nummerlotteriets
räkenskaper;
N:o 33o. ang:de verkställd granskning af K. Controllverkets
räkenskaper;
lV:o 331. ang:de verkställd revision af K. SundlietsCollegii
räkenskaper;
N:o 333. ang:de verkställd revision af Civilstatens Pensionscassas
räkenskaper;
N:o 334- ang:de verkställd granskning af Armeens Pensionscassa;
N:o
335. ang:de verkställd revision af saltpeterfonden;
N:o 336. ang:de verkställd revision af anslaget för allm.
garnisonssjukhuset i Stockholm;
N:o 337. ang:de verkställd granskning af räkenskapen
öfver Carl Gustafs stads gevärsfaktori;
N:o 33g. örn verkställd granskning af redogörelsen föranslaget
till Stockholms stora barnhus;
N:o 34i. om verkställd granskning af redogörelsen öfver
Finska ersättningsmedlen;
N:o 342. örn verkställd granskning af Lappmarks Ecclesiastik
verkets fond för år 1831.
Företogs till pröfning Lag- och Oecon.Utskms d. 19
dennes på bordet lagda betänk. N:o 25 öfver väckt fråga om
rättighet att, utan föregången syn på stället, få anlägga husbehofs-mjöiqvarnar.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller blott
att få göra en anmärkning vid redactionen och vid ett fel,
som deruti insmugit sig. Det står nemi.: . . . , ”anlägga
”mjölqvarnar; dock när de för vatten vilja inrättas &c.”
Qvarnarna hafva ingen vilja; ordet vilja kan utbytas emot
skola, eller redactionen på annat sätt jemnkas. Det är blott
detta jag önskar måtte blifva iakttaget.
a48
Den 2;J N o v e m t e r.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag är förekommen
af Hr v. Hartmansdorff och instämmer med honom till alla
delar.
Lag- och Oecon.Utskrns betänk. N:o 25 återremitterades.
Ånyo föredrogos och biföllos Lag- och Oecon.Utskrns d.
19 dennes på bordet lagda betänk:n:
N:o 26. i anledn. af väckta frågor om förändring i skyldigheten
att bygga och underhålla broar och vägar;
K:o 28. i anledn. af väckt fråga om Sigtuna stads förläggande
under Erlinghundra häradsrätt;
N:o 29. öfver väckt motion om rättighet för invånarne
i Kinds härad af Westergöthland att få handla med glasvaror.
Föredrogs ånyo Lag- och Oecon.Utskrns d. ig dennes på
bordet lagda betänk. N:o 27 öfver väckta motioner 0111 skyldighet
för säteriägare och vissa boställsinnehafvare att deltaga
i byggnad af tingshus och häradsfängelse.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Då de förenade
Utsk:n här framställt ett förslag, hvars verkliggörande beror
derpå, huruvida PresteSt. afsäger sig ett detsamma tillhörande
privilegium, skulle jag önska, att detta utlåt, måtte
få hvila, intilldess man fått veta, huruvida berörde Stånd
afsäger sig samma privilegium.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller, att Hr
Ridd.Secret. ville upplysa, huruvida någon sådan underrättelse
är inkommen.
Underteckn. Ridd.Secret.: Ännu är en sådan underrättelse
icke inkommen.
Hr von Hartmansdorff: Då instämmer jag med Hr
Gr. Gyldenstolpe.
Hr Hjärne, Harald: Jag vill icke motsätta mig Gr.
Gyldenstolpes begäran, att utlåt, måtte få hvila; men hvartill
det kan tjena, inser jag icke, ty om vi nu bifalla utlåt.,
måste saken icke desto mindre förfalla, i händelse PresteSt.
icke afsäger sig sitt privilegium i detta afseende.
Gr. Gyldenstolpe: Detta är ett skäl mera att låta
betänk, hvila, emedan, i händelse utlåt, nu bifölls, R. o. Ad.
skulle hafva bifallit något, som icke vore sannt. Utsk:s förslag
innehåller nemi, dessa ord: ”Sedan Högv. PresteSt.,
med öfriga RiksSt:ns samtycke och K. M:s bifall, afsagt sig
den i 26 cap. 6 § Byggn.b:n stadgade frihet för preste- och
klockarebol från skyldigheten att deltaga i byggnad och underhåll
af tingsbyggning och fånghus, varder" &c.
Hr Hjärne: I anledn. af den siste värde talarens yt
tran
-
Dea *4 K o > e m b t r.
trande vill jag blott erinra, att på de skäl, lian anfort, borde
utlåt, komma att hvila, ända tilldess K. M. gifvit sin
sanction på PresteSt:s afsägelse af sitt privilegium.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm yttrade, att sedan tvenne
ledamöter begärt, att Lag- och Oecon.Utsktns betänk. N:o
27 ytterligare skulle få hvila, kunde sådant ej förvägras.
Underteckn. R i dd.Se cr e t.: För någon tid sedan har,
i anledn. af motion af Hr Rosenblad, StatsUtsk. tillstyrkt
och samtliga Stånden bifallet, att R. o Ad:s prot. för denna
såväl som föregående riksdag gratis må utdelas till R. o. Ad:s
ledamöter till sä stort antal exemplar, som öfverblifver, sedan
de exemplar, som skola öfverlemoas till Riksg.eont.,
undantagits. 1 anledn. häraf får jag underställa Ståndet, huru
denna utdelning skall ske, och i sådant afseende föreslå, 0111
icke, hvad innevar riksdags-prot angår, prenumerationssedlar
på häften, icke på arktal, må till de R. o. Ad:s ledamöter, som
önska erhålla prot., utlemnas, och prot., i mån af tryckningens
fortgång, mot uppvisande af prenumerationssedeln häftvis utdelas,
samt hvad nästförflutna riksdags prot. beträffar, hvilka
ännu icke äro fullt hil diga och icke kunna blifva det, förrän
några månader efter riksdagens slut, om icke med utdelniigen
deraf må uppskjutas, till dess de blifvit färdigtryckta.
Denna hemställan blef af R. o. Ad. bifallen.
Upplästes och lades på bordet nedannäinnda utlåCn från
Constitutions Utskottet:
N:o 5o. i anledn. af 3 Stånds återremisser på memor.
N:o 35, med betänk om Nationalrepresentationen;
N:o 5i. till R. o Ad. samt Borgare- och BondeSfn, i
anledn. af återremisserna på memor. N:o 36, ang. Landtdagar;
StatsUtskottet:
N:o 34B i anledn. af RiksSttns olika beslut i frågan om
slutliga bestämmandet af RiksSt:ns och Utsk:ns cancelliers aflöning;
N:o
34g. i anledn. af erhållen återremiss å Utsk:s utlåt.
N:o 2I2;
N:o 351. ang:de det s. k. stora creditivet, som enl. 63
§ Reg.F. skall på Riksg.eont. anvisas;
N:o 352 ang:de det s. k. lilla creditivet, som enl. 63 §
Reg.F. skall på Riksg.eont. anvisas;
BancoU ts kotte t:
N:o 62. i anledn. af erhållen återremiss å Utsk:s betänk.
N:o 57;
N:o 63. i anledn. af Hr Rosenblads, B., motion, angtde
16 H. 3a
2 5 fl
D c n N o v <: nrt> c r.
rättighet för Baneofullmägtige att temporärt förstärka fonderna
för publika papper samt för handeln oell den större
rörelsen;
Lagutskottet:
N:o 162. öfver Hr N W. Stråles motion om meddelande
af bestämdt stadgande, huruvida särskildt ansvar skall äga
rum för förnyande af' förbrytelse, hvarför man ännu icke
undergått bestraffning m. m.;
Alim. Besvärs- och Oecon Utskottet:
N:o i35 i ahledn. af väckta motioner 0111 förändringar
i författningarna, rör:de bergs-och jernhandteringen i Riket;
N:o 136 med förnvadt förslag till sammanjemnkning af
RiksSt:ns skiljaktiga beslut i frågan om enskilda theatrars inrättande,
om censur å theaterstycken, samt 0111 upphörande
af de afgifter till K Thealerns och Hofeapeilets pensionscassor,
som för representationer i landsorterna erläggas;
Expedition sUtskottet:
N:o 18. i anledn. af återremiss från H. R. o. Ad. af
Exped.Utsk:s förslag till ond. skrifvelse N:o ig5.
Vidare upplästes och lades pä bordet följande från Ridd.-  Utskottet inkomne
Hörsamste Memorial!
Medelst prot utdr. af d. 18 sisth Äng. har IT R. o. Ad.
till Utsk. remitterat en af Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr ,
väckt motion, att en lämplig plikt af 2 r:dr b:co måtte stadgas
för den ledamot, som, under påstående plenum, från
dess utsedda ställe borttager den i Ridd.salen anslagna föredragningslista.
Då Utsk , lika med motionären, finner det vara mot
god ordning stridande, att ej mindre den i Ridd.salen uppsatta
föredragningslista, än äfven andra till allmannare underrättelse
anslagna handlingar varda obehörigen borttagna,
har Utsk. således ansett sig äga anledn. tillstyrka följande
tillägg till R. o. Ad:s Ordningsstadga:
”Den ledamot, som, under påstående plenum, obehÖri”gen
borttager de i Ridd.salen anslagna handlingar, plikte 2
”r:dr b:co.” Hvilket dock till R. o. Ad:s egen pröfning vördsamt
öfverlemnas. Stockholm d. 1 Nov. 1834.
På RiddarhusUtskottets vägnar
C. G. D’Albedyhi,i..
IV. F. Dalman.
Frih. Oxenstjerna, Carl: Jag får hos Hr Gr. o.
Landtm, anhålla att få anmäla min reservation mot det beslut,
som i dag åtta dagar sedan här fattades rör:de gäst
-
D e n a6 N o v c 111 h c r.
2DI
gifvareskjutsen. Den af Utsk. uttryckta mening hade jag bitriidt
såsom mest lämplig. Jag har varit hindrad att förut
anmäla denna reservation, och får hos Hr Gr. o. Landtm,
samt R. o Ad. anhålla om tillgift derför, med begäran, att
densamma må blifva i dagens prot, antecknad,
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan några
af de till föredragning i dag anmälda mål blifvit ånyo begärda
på bordet, och föredragningslistan i följd deraf redan
vore genomgången, återstode inga mål till föredragning på
eftermiddagen, i följd hvaraf H Ex. hemställde, om R. o.
Ad. behagade tillåta, att det till eftermiddagen anslagna plenum
finge inställas.
Bifölls.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 26 November i834.
Plenum kl. 10 f, m.
Justerades 17 prot.utdr. för den 24 dennes.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Danckwardt
Lilljeström, Jacob Malcolm, i anseende till
sjuklighet anmält sig vara nödsakad att afsäga sig sin plats
som ledamot i BancoUtsk., men anhållit att få behålla sin
riksdagsmannarätt.
Denna anhållan blef af R. o. Ad. bifallen; och anmodade
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm. Hrr Electorer att skyndsamligen
utse en ny ledamot uti BancoUtsk,
Företogs till pröfning StatsUtskls d. i5 dennes på bordet
lagda mernor. N:o 3i<3 i anledn. af RiksSt:ns olika beslut
i fråga om beviljandet af extra anslag till försvarsverkets
iståndsättande, allm. arbeten, m. m.
R. o. Ad. beslöt, att detta memor. skulle punktvis föredragas.
I :sta punkten.
Frih. von Schulzenheim, Dav.: Som det icke lärer
vara R. o. Ad:s mening att, i anledn. af StatsUtsk:s betänk.
N:o 291, besluta egentliga fonderade lån, och viss tid
för återbetalningen altså lärer böra utfästas, hemställer jag, 0111
icke R. o. Ad,, till besparande af tid vid en onödig votering
I
'2rY2
Doti Nore m b c r f. m.
i förstärkt StatsUtsk., skulle behaga antaga TJtskrs inbjudn.
till förening i PresteSt:s beslut, att de upptagna lånen böra
vara till fullo återbetalade sednast inom j5 år.
R. o. Ad. antog den till Ståndet gjorda inbjudn. att
förena sig med PresteSt
Yoter:spropos:n i hufvqdsaken godkändes med antagande
af contraprostns i:sta alternativ.
atdra punkten.
Gr. Frölich, Dav.: Jag anhåller, att äfven i denna
punkt propps, må framställas lill antagande af Utsk:s inbjudning.
Frih. von Schulzenheim: Om den siste talarens mening
är, att R. o. Ad. må förena sig i det beslut, PresteSt.
fattat, skulle jag tro, att hans yrkande borde bifallas;
hvaremot jag icke kan biträda hans mening, såvida han afser
den i början af punkten framställda supposition, att R.
o. Ad. kunde vilja instämma i Borgare- och BondeStms beslut
i detta ämne.
Gr. Frölich: Jag förbisåg, att inbjudn. var uppställd
alternativt. Min mening var, att R. o. Ad. måtte instämma
med Borgare- och BondeSt:n.
Hr von Hartmansdorff, Aug.r I händelse man får
följa samma ordning för inbjudningar, som Utsk. sjelft iakttagit,
skulle jag tro, att, i händelse inbjudn. antoges, R. o.
Ad borde hafva instämt med det Stånd, hvars beslut mest
närmar sig till, det af R. o. Ad. redan fattade. Jag tillstyrker
altså propos. derå.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi-.: StatsUtsk. äger
icke rätt att inbjuda Stånden att frångå deras förut fattade
beslut, utan endast att jemnka desamma efter deni, som äro
närmast, och hvilket i detta fall är PresteSt:s. Jag tror således,
att någon propos. till frångående af det förra beslutet
helt och hållet icke kan framställas.
Frih. Cederström, Jac : R. o. Ad. har genom votering
beslutat ett anslag till förevar, ändamål af 5o,ooo r:dr.
Enligt Gr. Frölichs förslag skulle R o. Ad. likväl nu besluta
afslag till allt anslag för samma ändamål. Ett sådant
förhållande kan icke vara lagligt. Om R. o. Ad. vill nedsätta
anslaget genom instämmande i PresteStts beslut, äger jag
icke laglig anledn. att bestrida rättigheten dertill; men att
fullkomligt annihilera det förra beslutet anser jag icke vara
R. o. Ad. tillåtet.
Gr. Frölich: Om jag icke förlorat förmågan att läsa
Svenska, står uti betänk, och ifråga var. punkt: ”Så vida icke
”R. o. Ad, eller PresteSt. vilja öfvergå till den af dc andra
”båda RiksSttn yttrade åsigt” &c. Den i grundlagen Utsk.
Den 26 November f. m.
253
tillagda rättighet att sammanjemnka meningarna, likasom
RiksStrns rätt att på sådana inbjudningar frångå deras förut
fattade beslut, gör, att jag icke kan finna någon olaglighet
i det beslut, jag tillstyrkt. Skulle R. o. Ad. icke vilja
derpå ingå, blir sådant en annan sak.
Frih. von Schulzenheim: Jag torde få fästa uppmärksamheten
derå, att ändamålet med inbjudningar sällan
lärer kunna anses vara annat, än att tillvägabringa sammanjemnkning
uti, men icke enkelt frånträdande af förut fattade
beslut. Jag vill icke ens med Frih. Cederström ingå i
någon undersökning, huruvida någonting grundlagsstridig!
må ligga i Utsk:s framställning, utan endast åberopa, hvad
som utgjorde motivet för R. o. Ad:s sednaste beslut i frågan,
hvilket säkerligen var ett billigt afseende på anslagets
behöflighet i dess helhet; och fastän min enskilda öfvertygelse
om ett sådant behof ännu qvarstår alldeles oförändrad,
tror jag likväl, att R. o. Ad. nu gjorde bäst att närma sig
så mycket som möjligt till de andra Ståndens åsigt, hvadan
jag ock anhåller om propos. till antagande af Etskrs inbjudn.
alt förena oss uti PresteStls beslut.
Gr. Frölich: Så framt R. o. Ad. erkänner, att det är
dess rätt att förena sig med Borgare- och RondeStm, skall
det vara långt ifrån mig att bestrida Frih. v. Sehulzenheims
begäran om propos. Jag uppträdde sednare gången endast
i anledn. af påståendet, alt hvad jag begärt vöre olagligt.
Emedlertid, och då jag först begärde propos. till instämmande
i Borgare- och BondeSt:ns beslut, torde denna böra
föregå den senare begärda.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han ansåg
sig skyldig att framställa frågorna i den ordning, de af
Etsk. blifvit yttrade, i anledn. hvaraf II. Ex. hemställde,
om R. o. Ad. behagade antaga den uti 2:dra punkten gjorda
inbjudn. lill instämmande uti PresteStls beslut.
Ropades ja.
I anledn. häraf godkändes den i hufvudsaken föreslagna
voter:s-propos:n med contra-propos:ns lista alternativ.
3:dje punkten.
Gr. Frölich: Jag anhåller först att få begagna min
reservationsrätt emot det föga sammanstämmandet emellan
den af Ilr Gr. o. Landtm, uppgifna grund för ordningen af
proposlnas framställande och tillämpningen deraf i den påföljda
propos:n. Då nemi. Hr Gr. o. Landtm, sagt sig ämna
göra proposma i den ordning, de uti betänk, förekomma,
hade jag väntat, att så skulle ske, och jag fann mig
öfverraskad, då motsatsen ägde ruin. Dernäst skall jag yttra
mig angrde den föredragna 3:dje punkten. Jag finner
Etsk deri hafva förfarit riktigt ända till ordet hufvudfrågan.
Men derefter har Etsk. ådagalagt en särdeles skick
-
254
Den 26 November f. m.
lighet att uppgöra konstiga voter:s-propos:r. Utsk. har nemi.
först sagt, att då R. o Ad. beviljat en högre summa, kan
Utsk:s förslag anses vara af 2:ne Stånd bifallet och bör således
efter antagen ordning utgöra ja-propos:n i den blifvande
voteringen uti sjelfva hufvud frågan. Detta är alldeles
riktigt; men nu frågas, om icke PresteSt:s och 11. o. Ad:s
beslut böra i contra-propostn, hvart för sig, ställas upp emot
Borgare- och BondeSt:ns beslut. Jag tror, att all annan
uppställning är så artificiel, att jag icke kan godkänna den,
utan mäste altså yrka återremiss för erhållande af rättelse
derutinnan.
lir Dalman, Wilh. Fredr.: Jag förenar mig med
Gr. Frölich. Det är gifvet, att då 2:ne Stånd positivt afslagit
allt anslag till ifrågavar. ändamål, bör den meningen
innefattas uti ja-propos!n; och första voteringen bör då blifva
derom, huruvida summan 180,000 eller 3oo,ooo skall utgöra
contra-propostn. Men för att slippa votering i denna
omständighet, hemställer jag, om icke R. o. Ad. skulle finna
för godt att återremittera betänk., på det Utsk. må genom
inbjudn. bereda R. o. Ad. tillfälle att instämma i det
bi slut, hvari PresteSt. stadnat.
Frih. Cederström: I afseende å ordningen för voter:spropos:nas
uppställning, måste den vara sådan, att hvarje
Stånds särskilda beslut kommer att utgöra ett särskildt alternativ.
Denna ordning har Utsk iakttagit, då Utsk. sagt,
att R. o. Ad:s beslut blir alternativ för contra-propos:n emot
Borgare- och BondeSt:ns; hvadan, och då PresteSt:s beslut
kommer att utgöra ja-propos:n i voteringen öfver hufvudfrågan,
alla de särskilda besluten sålunda varit under omröstning
Jag finner altså, att Utsk. härutinnan rikligt förfarit,
och bestrider derföre återremissen; öfverlemnande för
öfrigt åt R. o. Ad. att, om så tjenligt pröfvas, bifalla Hr
Dalmans förslag om instämmande i PresteStjs beslut, för att
undvika den ena voteringen.
Gr. Gyldenstolpe: Då Gr. Frölich erkänt, att Utsk.
raisonnerar riktigt t. o. m. ordet hufvudfrågan, måste Hr
Gr. ock medgifva, att ja-propos:n är riktig, sådan den blifvit
af Utsk. föreslagen, och då den kommer att upptaga
summan 180,000 r:dr. Några andra alternativ än det af 3oo,ooo
och det af intet återstå då icke, och ett af dessa måste altså
blifva contra-propos., för bestämmande hvaraf åter votering
emellan båda måste äga rum. För min del kan jag
icke finna någon annan uppställning antaglig.
Frih. von Schulzenheim: I afseende å resultatet
synas de anmärkta olikheterna, i min tanka, fullkomligt likgiltiga.
3:ne meningar finnas; alla 3 komma äfven under
votering, och ingen blir således undertryckt. Jag anser likväl
det sätt, Utsk. valt för voter:s-propos:nas uppställande,
Den iQ> November f. m.
varn det rättaste. Utsk. har nemi. tagit sitt förslag, hvilket
antagits såsom bifallet af a:ne Ståud, till ja-propos:n. Delta
grundal- sig på gammalt bruk-, som jag icke vet hvarför man
skulle frånträda, enar, såsom jag redan nämnt, hvar och en
af de särskilda meningarna får tillfälle att göra sig gällande.
I afseende å Hr Dalmans förslag, att R. o. Ad. må instämma
i PiesteStrs beslut, får jag erinra, att någon inbjudning
derom icke blifvit af Utsk. gjord. Förslaget är således alldeles
nytt, och jag Öfverlemnar till Hr Gr. o. Landtm,, hvad
afseende derå lagenligen må kunna fästas
O O
Gr. Frölich: Då jag yttrade mig i förra punkten, tillika
nnagaf jag tillräckligt, det jag erkänner den sats, att intet
Stånd kan ändra ett redan fattadt beslut, utan på grund
af inbjudning. Således, och då någon sådan uti förevar,
punkt icke ägt ruin, anser jag Hr Dalman hafva saknat fog
för det yrkande, han framställt, att R. o. Ad. måtte förena
sig med PresteSt ; och jag tror, att Hr Dalman gjorde klokare
för sjelfva saken, orri han, utan tillägg, förenade sig
med mig. Hvad beträffar Gr. Gyldenstolpes och Frih CederStromS
yttranden, har jag, vid uppfattningen af deras argumenter,
funnit dessa bestå endast deri, att de värda ledamöterna
icke kunnat inse, huru voter:s-propos:na skolat uppställas
på annat sätt, än som skett. Det må de sjelfva bäst
veta; men jag för min del måste inse, att ett Stånds mening
icke bör föredragas ajne Stånds, då dessa sammanstämma.
Det är obestridligt, alt alternativet af rent afslag till
allt anslag i denna del har 2:ne Ständ, nemi. Borgare- och
BondeSt:n, förslg, då deremot icke något af de öfriga håda
alternativerna har mer än ett Stånds beslut. Den förra meningen
måste altså vara i sig sjelf gifven till ja-propos:n.
Vore äfven, på sätt Frih. v. Schulzenheim förmenat, förändringen
likgiltig, hvilket jag medgifver, så vida alla de voterande
noga inse, hvarför betänk, blifvit så uppstäldt, som
det nu belinnes, så anser jag likväl denna uppställning vara
så artificiel, att jag, utan att ingå i motiverna för densamma,
yrkar återremiss, på det propos:n må enkelt och grundlagsenlig!
uppsättas; och anhåller jag emedlertid att af någon
StatsUtsk:s ledamot få veta, om icke disctission i ämnet
inom Utsk. förevarit. Skulle händelsen icke vara sådan, så
tillstår jag, att jag måste göra mig ett stort begrepp om redactörernas
af propostna skicklighet att uppgöra dylika.
Hr Dalman: Jag kan icke förstå, huru man kan förmoda,
att här är fråga om annat än att göra anmärka,
emot Ulsk:s förslag; och jag kan då icke fatta Gr. Frölichs
logik, sora anser den anmärka, af mig obefogad, att Utsk.
här underlåtit inbjuda R. o. Ad att instämma i PresteSt:s
beslut, oaktadt enahanda inbjudningar i föregående punkter
blifvit gjorda. Sådan var den anmärkning, på grund hvaraf
jag önskade återremiss. Hvad åter angår Gr. Frölichs
256
Den 26 November f. m.
anmärkn. emot den framställda voter:s-propos:n, finnér jag
Gr. Gyldenstolpes erinran fullkomligt riklig: ty då Gr. Frölich
gillat, alt ja-propos: 11 bör innefatta summan 180,000,
måste något af de andra båda alternativerna utgöra contrapropos:n.
Jag åter har icke gillat ja-propos:n, utan anser
den böra innefatta Borgare- och BondeSt:ns sammanstämmande
beslut.
Gr. Gyldenstolpe: Den utgång af en votering i förstärkta
Utsk., hvarigenom komme att beviljas mer än 3
Stånd beslutat, hvilken Hr Dalman ansett ej böra kunna
äga rum, måste likväl alltid kunna inträffa, enär hvarje
Stånds beslut skall sättas i tillfälle att kunna antagas till
det ena alternativet uti bufvudvoteringen. Detta skäl bör
således icke inverka på proposmas uppställning. Icke heller
torde den förutsättning böra förtjena afseende, att nemi. de
voterande icke skulle förstå propos:n; ty så konstig lär den
väl icke vara, att ej hvar och en kan inse hvilket alternativ,
som instämmer med hans öfvertygelse. Att Utsk. skolat
till ja-propos. antaga, hvad Utsk. afstyrkt, dertill kan jag
icke finna skäl, då Utsk:s tillstyrkande hade a:ne Stånd för
sig jemte bruket att i sådant läll stalla sin egen tanka i japroposm.
Det är väl sannt, att jemväl 2:ne Stånd afslagit
betänk.; men jag ser icke, hvarföre dessa beslut bort stå i
ja-propos:n mer än de motsatta.
Hr von Hartmansdorff: Mig synes det så klart, att,
då 3 meningar finnas med siffror uttryckta, det icke må
vara tveksamt, hvad med hvardera förstås. Meningen af
180,000 är af Utsk. tillstyrkt och af 2 Stånd bifallen. Den
bör väl då blifva ja-propos:n. En annan mening vill 3oo,000;
den 3:dje vill o. Då nu Utsk. föreslagit, att 180,000 skall
utgöra ja-propos:n, och att genom votering må bestämmas,
om 3oo,ooo eller nollan skal! blifva contra-proposm, hafva
ju alla meningar varit nnder omröstning. Jag tillstyrker
derföre, att B., o. Ad. nu må bifalla förslaget, emedan tidsförlusten
af en återremiss kostar mera än den af en votering
i förstärkta Utsk., hvilken genom den föria åtgärden
möjligen kunde undvikas.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Hvad först angår
ordningen för voter:s-propos:nas uppställning, har Utsk. alltid
följt den, att då Utsk:s förslag blifvit bifallet af något
Stånd, har det tagits till ja-propos , hvarefter votering bort
afgöra, hvilket af de Öfriga Ståndens beslut komme att utgöra
contra-propos. Ett sådant sätt tior jag leda till mesta
reda och minsta tvist. Hvad angår Hr Dalmans anmärkn.,
att Utsk, underlåtit inbjuda, erkänner jag, att deri ligger en
inconsequens, enär Utsk. framställt dy lika inbjudningar i fullkomligt
likartade andra casus Jag hemställer derföre, om
icke R. o. Ad. nu direete kunde instämma i PresteSt:s beslut,
hvarigenom den ena voteringen undvekes.
Den a6 November f. m.
Gr, Frölich: Det iir endast ett missförstånd emellan
Hr Dalman och mig, så vidt hans framställning endast afsåg
en anmärkning, ty då har jag icke något deremot; men
så folio icke hans ord. Hvad åter angår, att jag godkänt
ja-propos:n, hemställer jag, om det icke är sarint, hvad
Utsk. sagt, att det nemi. kan anses, som hade 2 Stånd bifallit
Utsk:s förslag. Nu är likväl icke derom fråga, ej heller
derom, hvad sorn kan utgöra ja- eller nej-propos:n uti
hufvudfrågan — ty i det afseendet instämmer jag med Frih.
v. Schulzenheim, att sådant är likgiltigt —; men frågan är,
att, då det skall afgöras, hvilken mening som skall komma
under omröstning i hufvudsaken, man icke må ställa 2 Stånds
beslut emot ett, utan' att de enstaka besluten böra ställas
emot hvarandra. Det är detta jag afser och tror, att detsamma,
jemte Frih. Tersniedens erkännande, utgör tilIIräck—
liga skäl för en återremiss.
Hr Dalman: För att afgöra den obetydliga tvisten
emellan Gr. Frölich och mig, får jag blott erinra, att uti
den af Gr. Frölich erkända delen af Ulsk:s raisonnement
finnes ja-propos:n bestämd att innefatta summan 180,000.
Denna kan altså icke komma med i voteringen, ang:de contrapropositionen;
och då återstå ju icke andra alternativer
för contrapropos:n, än ett anslag af 3oo,ooo r:dr eller mera.
Emellan dessa måste då, så vida Gr. Frölichs erkännande
antages, voteras. Jag skall emedlertid icke vara envis i mitt
påstående om återremiss, ty jag är af Hr v. Hartmansdorff
Och Gr. Gyldenstolpe öfvertygad, att det i det hela är likgiltigt.
Jag hemställer likväl med Frih. Tersmeden,, huruvida
icke R. o. Ad. kan instämma i PresteSt:s beslut, oaktadt
inbjudn. derom från Utsk. uteblifvit, och anhåller om
propos. derå.
Frih. Cederström: Jag får i anledn. af Frih. Tersmedens
yrkande förklara, det jag för min del icke sagt, att R.
o. Ad. borde instämma med PresteSt., utan blott att jag
lemnade derhän, huruvida R. o. Ad. kände sådant. Men
emedlertid, och då jag icke anser de gjorda anmärkningarna
böra föranleda till återremiss, yrkar jag bifall till betänk.
II. Ex. Hr. Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade godkänna de i 3:dje punkten föreslagna voter;spropos:r.
Ropades ja och nej.
Hr Dalman: Jag förmodar, att då anmärkntr emot
Utsk:s förslag blifvit gjorda, propos. till återremiss först bör
framställas.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade återremittera den nu föredragna 3:dje punkten.
Ropades starka nej, blandade med ja.
16 H. 33
258
Den 26 November f. m.
I anledn. häraf förnyade H. Ex. sin förut gjorda propos.
till godkännande af de föreslagna voter:spropos:na.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Dalman: Jag får äran fråga, om icke Hr. Gr. o.
Landtm, behagade framställa propos. å Frih. Tersmedens och
mitt förslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då H. Ex. funnit
den sednast af H. Ex. gjorda propos:n vara besvarad med
ett öfvervägande ja, kunde H. Ex. nu ej framställa någon
annan propos:n.
Gr. Frölich reserverade sig emot det fattade beslutet.
4: d e punkten1.
Hr Dalman: Vid denna punkt äro åtskilliga anmärkningar
att göra. Först är det anmärkningsvärdt, att Utsk.
inbjudit R. o. Ad. att förena sig med Preste- och BorgareSt:n,
men underlåtit att inbjuda BondeSt. till en slik förening.
Jag ser dertill intet skäl, utan finnér, att Utsk. helt
och hållet förbisett BondeSt:s mening. Om BondeSt. förenar
sig med PresteSt., och R. o. Ad. jemväl på ett sådant beslut
ingår, är det klart, att votering icke kommer att äga
rum; men örn någon sådan skall ske, måste först bestämmas,
antingen summan 3oo,ooo eller den af i5o,ooo skall
utgöra contraproposition. Såsom punkten nu är uppställd,
är BondeSt:s mening fullkomligt undertryckt.
Gr. Frölich: Jag får endast förklara, att då jag blef
sfi föga understödd i min begäran örn återremiss vid förra
punkten , anser jag det öfverflödigt att yttra mig öfver denna.
Frih. Cederström: Det kan icke nekas, att Utsk. likaväl
kunnat inbjuda BondeSt. som R. o. Ad. Men då Utsk.
tillkännagifvit, att 3 Stånd beviljat minst 25o,000 r:dr, ehuru
ett af dessa Stånd beviljat ännu mer, faller det af sig
sjelf, att det icke kan blifva fråga om den mindre summa,
som BondeSt. antagit, enär denna redan är af 3 Stånd afslagen,
utan endast om den högre summan. Jag tillstyrker
altså propos. på bifall.
Frih. von Schulzenheim: Jag hemställer, huruvida
icke frågan om framställd inbjudning alltid bör föregå den
om voter:spropos:n. Utsk. har inbjudit R. o. Ad. att förena
sig med Preste- och BorgareStm, och jag anhåller om propos.
derå, då, i händelse af bifall härtill, all tvist om voter:spropos.
är öfverflödig. Jag är visserligen öfvertygad derom,
att det större anslaget är behöfligt; men för att så mycket
som möjligt närma oss de öfriga Ståndens beslut, tror
jag, att det vore bäst bifalla den propos., hvarom jag anhållit.
Hr Dalman: Jag anhåller att få förena mig om den
Den 26 No yc ml) er f. m.
propos., Frih. v. Schulzenheim begärt, genom bifall hvartill
den af mig väckta fråga kominer att förfalla.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag instämmer desto
hellre i den siste talarens begäran, som jag anser olagligt,
hvad Utsk. föreslagit, att nemi. låta R. o. Adis beslut iförstärkta
Utsk. komma under votering, då det redan är af 3
Stånd afslaget.
R. o. Ad. antog inbjudn. till instämmande uti Presteocli
BorgareStins beslut, i följd hvaraf den föreslagna voterlsproposin
skulle förfalla.
5:te punkten.
De föreslagna voterisproposma godkändes.
Gite punkten.
Underteckn. Pudd.Secre t.: tillkännagaf, det han från
Secreteraren uti StatsUtsk. emottagit följande skrifvelse:
Vid afskrifvandet af memor. Nio 3i8, innefattande förslag
till voterisproposin ronde de extra anslagen, har det
misstag ägt rum, att vid Gite proposln, der fråga är att först
afgöra contraproposin, denna sednare blifvit i så måtto orikligt
uttryckt, att i 8:de raden står: ”Vinner nej, afslås allt
anslag till bestyckningen å Kungsholms fästning,” i stället
för: "Kommer contraproposin att innehålla afslag å allt anslag
för bestyckningen å nämnde fästning.”
Detta misstag skall dock blifva rättadt uti de tryckta
uppsatserna öfver voterisproposinas innehåll, som komma att
före förstärkta StatsUtskls sammanträde utdelas.
W. Karström.
Hr Gunther, Carl Gust.: Sedan den oss genom Hr
Ridd.Secret. lemnade underrättelse sålunda nu vunnits, har
jag icke någon anmärkn. att göra; eljest hade jag ämnat yrka
återremiss.
IIr Dalman: Äfven i denna punkt har Utsk. varit
inconsequent, då det icke inbjuder R. o. Ad. att förena sig
med PresteSt. Jag begär nu directe propos. till ett sådant
instämmande.
Hr von Hartmansdorff: Sedan nödig upplysning från
StatsUtsk. vunnits, lärer all anledn. till återremiss saknas.
Jag förmodar således, att R. o. Ad. här förfar på samma
sätt som uti andra punkter, der inbjudn. icke blifvit framställd,
och anhåller följaktligen om godkännande af den föreslagna
voter:spropos:n.
Hr Cederschjöld: Jag kan icke begripa, huru Utsk.
kan föreslå votering öfver ett anslag, som blifvit af 3 Stånd
afslaget; och det kan ju icke bestridas, att den högsta summan,
hvilken blifvit af R. o. Ad. antagen, är afslagen af de
öfriga 3 Stånden.
Den 26 November f. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det H. Ex. i
anleda, af Hr Dalmans begäran ansåg sig skyldig förklara,
att, då ingen inbjudn. till R. o. Ad. blifvit gjord att frångå
sitt i ämnet förut fattade beslut, Ii. Ex. icke ansåg sig berättigad
att i sådant afseende framställa propos.; utan hemställde
II. Ex., om R. o. Ad behagade godkänna votenspropostna
i 6:te punkten med den redactionsrättelse, som af
Ridd.secret. blifvit anmäld.
Ropades ja.
Hr Dalman reserverade sig emot det fattade beslutet.
7tde punkten.
Den föreslagna voter:s-propos:n godkändes.
8:de punkten.
Frih. von Schulzenheim; Jag anhåller, alt prot.-  utdr., innefattande R. o Ad:s beslut i afseende å g;de punkten
af betänk. N:o 291, må varda uppläst.
2:dra punkten af R. o. Ad:s prot.utdr. af d. 6 dennes
e. m., rör:de Ståndets beslut i anleda, af StatsUtsk:s utlåt.
N.'ris 2o3 och 291 upplästes, så lydande;
2:0 Med afslag å hvad Utsk. yttrat, rörtde de begärda
extra anslagen för försvarsverket till lands och försvaret till
sjös, bifoIlös de af K. M. i Dess nåd. propos. för dessa ändamål
äskade anslag.
Frih. von Schulzenheim fortfor derefter:
Jag tyckte mig så fatta det upplästa prot.utdr., som
hade det fattade beslutet endast afsett siffran, men icke det
alternativa förslaget i afseende på användandet för Carlstens
iståndsättande af anslagen till Carlsborg och Kungsholmen;
Och för rättelse härutinnan anhåller jag om återremiss af
Utskts memor. i denna punkt.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn., förenade sig roed Frih.
von Schulzenheim.
Gr, Gyldenstolpe: Jag anser det icke vara tillräckligt
att endast återremittera frågan, utan R. o. Ad. måste
i min tanka bestämma meningen med dess förra beslut,
emedan prot.utdr., hvilket derintill, såsom det nu lyder,
mäste af Utsk tillämpas, verkligen innehåller, att allt,
hvad uti den ifrågavar. punkten blifvit af Utsk. yltradt,
vöre nf R. o. Ad. afslaget. Jag anser det altså vara nödigt
och fullkomligt lagligt, att R. o. Ad. nu sålunda förklarar
sitt förra beslut, att det nemi. endast hade afseende på
sjelfva anslaget, men icke, huruvida, i händelse det afsloges,
utaf anslagen till Carlsborgs och Kungsholms fästningar
kunde användas till Carlsten, i hvilken omständighet
R. o. Ad- gillat Utskts förslag, Utan ett sådant beslut
kan Utsk. icke fästa det afseende å återremissen, som
Den aG November f. m.
261
önskas; oell jag anhåller altså om propos., på sätt jag föreslagit.
Frih. Tersmeden: Utan att liela den ifrågavar. punkten
blifvit af R. o. Ad. afslagen, innefattar naturligtvis ett
sådant beslut icke blott den i samma punkt förekommande
summa, utan jemväl hvad punkten i öfrigt innehöll. IJtsk.
bar således icke kunnat annat än så tolka beslutet; hvadan
det ifrågavar. vilkoret, som jemväl blifvit af Preste- och
BondeSttn afslaget, altså vederfarits en sådan åtgärd af 3
Stånd, i följd hvaraf det icke af Ulsk. kunde göras till föremål
för inbjudning; och då Ilr Gr. o. Landtm, icke synes
vilja framställa propos. lill ändring af ett redan fatladt beslut,
utan så vida inbjudn. derom blifvit framställd, förmodar
jag, att det måste komma att bero vid hvad It. o. Ad.
i denna del redan beslutat.
Frih. von Schulzenheim: Jag har icke så kunnat
fatta R. o. Ad:s beslut, som de sista värda talarne, utan
tror det blott innefatta afslag i afseende å summan. Jag alock
öfvertygad, att R. o. Ad., då Ståndet biföll K. M:s nåd.
propos. i denna del, säkerligen, i fall särskild propos. å det
omtalade vilkoret blifvit framställd, då hade detsamma bifallit.
Man har sagt, alt Ilr Gr. o. Landtm, ej bör framställa
propos. till ändring af ett redan fattadt beslut. Jag skall
visst blifva den siste, sorn yrkar en sådan; men här är icke
fråga om något frånträdande, utan blott om en rättelse, och
jag tror, att Hr Gr. o Landtm, är oförhindrad att framställa
propos derom; hvarföre, och då jag lika med Gr. Gyldenstolpe
linner, att en enkel återremiss icke torde vara lillfyllestgörande,
jag förenar mig i begäran 0111 den propos.,
han föreslagit.
Hr Dalman: Jag skall icke motsätta mig återremiss;
men jag hemställer blott, om, då R. o. Ad., med afslag till
Utsk:s betänk., bifallit K. M:s nåd. propos., och deruti icke
nämnes ett enda ord om det vilkor, som nu är i fråga, det
väl nu kan vara lagligt att förklara beslutet så, att man
rent af bifaller, hvad man förut afslagit.
Hr Hjärne, Harald: Jag påminner mig, att R. o. Ad.
i fråga örn en annan voter:s-propos. återremitterat förslaget
på den grund, att Utsk. missförstått ett Stånds beslut.
I conscquens härmed yrkar jäg jemväl rättelse uti det ifrågavar.
missförståndet, och kan, hvad sjelfva saken beträffar,
icke föreställa mig, att R. o. Ad. skulle vilja, att anslagna
medel icke i första rummet må få användas till dc angelägnaste
behofven; hvarföre, och då iståndsättandet af Carlstens
fästning, enligt min öfvertygelse, är af mera vigt ände
fästningsbyggnader, hvartill anslag blifvit beviljadt, samt det
således är angeläget, att åt K. M. medgifves rättighet att, i
Den 26 November f. m.
händelse af vägradt anslag till nämnde fästning, dertill använda
någon del af det för andra fustningsbyggnader beviljade
anslag, jag icke heller kan annat än tillstyrka den
nödiga rättelsen.
Frih. Cederström: Lika med Frih. v. Schulzenheim
och den siste talaren är jag öfvertygad, att R. o. Ad:s mening
icke varit att besluta en sådan inskränkning emot hvad
Utsk. föreslagit, som likväl nu uti beslutet innefattas; och
jag tror, att det varit af förbiseende, som R. o. Ad. låtit i
prot.utdr. inflyta: med afslag å hvad Utsk .yttrat etc.
Dessa ordalag kunna icke tydas såsom endast afseende summan,
utan måste anses innefatta jemväl hvad Utsk. i öfrigt
yttrat. Ehuru jag altså instämmer deri, att det varit R. o.
Ad:s tanka att besluta så som den begärda förändringen afser,
och denna tanka äfven varit min, mäste man likväl,
sedan beslutet, sådant det för närvar, lyder, blifvit fattadt
och justeradt, dervid låta bero.
Hr von Troil, Emil: Lika med talaren näst föreden
siste kan jag ej finna annat, än att denna fråga har största
likhet med den, som nyligen förevar, ang:de en oriktig
uppfattning till prot. af ett i BondeSt. fattadt beslut. Man
yrkade då, att hvarje Stånd har rätt förklara meningen
med dess beslut; och hvad sjelfva saken beträffar, kan jag
icke sätta ifråga, att R. o. Ad. icke skulle vilja Carlstens
iståndsättande, och sålunda önskade) att, i fall af behof,
besparingar från andra håll måtte dertill kunna användas.
På det altså samma behandling må vidtagas med denna
som med den ofvan angifna likartade frågan, anhåller jag
om propos. derå, att R. o. Ad. förklarar sin mening hafva
varit, att, om det ifrågavar. anslaget icke beviljas, då bifalla
Utsk:s hemställan uti ofvanberörde afseende.
Gr. Frölich: Jag instämmer i den åsigt, som den siste
talaren yttrat, att R. o. Ad:s tanka varit sådan, som han
förklarat; men jag tror oss vara af grundlagen förhindrade,
att instämma med Hr v. Troil i det resultat, hvartill han
vill leda sin förutsättning. Ett nytt beslut uti den ifrågaställda
syftningen tror jag kunna fattas, enär frågan hittills
blifvit förbigången; men någon förklaring, hvarigenom en
verklig förändring skulle uppstå, kunna vi icke grundlagsenligt
vidtaga.
Frih. von Schulzenheim: Jag tror jemväl, att R. o.
Ad. icke i förklaringsväg kan åstadkomma det beslut, som
säkerligen öfverensstämmer med R. o. Ad:s mening; men
deremot, och då den ifrågavar. omständigheten blifvit vid
betänkts behandling förbigången, kan den nu till afgörande
upptagas, hvarvid R. o. Ad. får tillfälle att uttrycka sin åsigt.
Frih. Tersmeden: Hvad R. o. Ad. tänkt eller icke
torde vara svårt att afgöra; och måste man derföre endast
Den a6 November f. m.
963
hålla sig vid prot.utdr., mot hvilket icke har blifvit och
icke kan blifva anmärkt, alt det ju cj är uppsatt i enlighet
med det fattade beslutet. Detta prot.utdr. innehåller beslutet
om afslag å allt, hvad Utsk. uti den ifrågavar. punkten
yttrat, och deribland finnes äfven, livad man nu vill,
att 11. o. Ad. skall förklara sig hafva bifallit. Jag måste
altså motsätta mig en så beskaffad förklaringsåtgärd, icke
derföre, att jag ej i detta fall skulle anse den nyttig, men för
prejudicatets skull.
Hr von Hartmansdorff: Det justerade prot utdr.
lemnar icke något tvifvel öfrigt om hvad sorn varit It. o.
Ad:s mening. Den var nemi. att bereda Carlstens fästning
de anslag, som K. M. dertill äskat. Skulle sådant i anledn.
af de öfriga Ståndens beslut icke kunna ske, så är det tydligt,
att 11. o. Ad önskat, att fästningen skulle få så mycket,
som med dessa beslut vore förenligt, eller att, i händelse
det äskade anslaget icke beviljades, man då måtte vidtaga,
hvad Utsk. föreslagit om rättigheten för K. M. att
begagna de för Carlsborgs fästningsbyggnad anslagna medel.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade återremittera 8:de punkten tillika med de yttranden,
hvilka deraf blifvit föranledda.
Gr. Gyldenstolpe: På sätt jag förut yttrat, är det
för ändamålet icke tillräckligt, att R. o. Ad. återremitterar
denna punkt utan vidare omständigheter än andra punkter.
Utsk. kan då icke derå fästa det önskade afseendet; utan
måste anse yrkandet derom såsom enskildt af de ledamöter,
som framställt detsamma, hvaremot det i prot.utdr. upptagna
beslut alltid måste bibehålla dess gällande kraft. Beslut
måste altså nu fattas derom, att R. o. Ad. uti det öfver dea
ifrågavar. punkten beslutade afslag icke afsett, hvad Utsk.
uti nu omförmälda omständighet tillstyrkt, hvilken Ståndet
deremot velat bifalla. Om Hr Gr. o. Landtm, icke anser
sig kunna framställa propos., hvarå ett slikt beslut kan följa,
tjenar återremissen till intet. Jag anhåller altså om
propos. till åstadkommande af den nödiga förklaringen; och
lärer den föreslagna voter:s-propos:n i alla fall nu kunna
bifallas, enär den icke äger gemenskap med det omtvistade
tillägget.
Hr Hjärne: Jag biträdde yrkandet om återremiss, emedan
R. o. Ad. förut, i en annan fråga, vidtagit samma åtgärd,
som nu är i fråga, och jag hade eljest', för prejudicatets
skull, icke gjort det; men då jag instämde med Frih.
v. Schulzenheim i afseende å det resultat, hvartill han
ville komma, kan jag likväl icke gilla det sednare af honom
uppgifna sättet att vinna detsamma, likasom jag icke
heller tror, att någon sådan propos. bör framställas, som Gr.
Gyldenstolpe begärt; utan anser jag propos:n endast böra
Dun 26 November f. m.
lyda derå, huruvida Ståndet instämmer i den förklaring af
dess förut fattade beslut, som Frih. v. Schulzenheim antydt.
Ilr von Hartmansdorff: Jag anhåller alt få instämma
med Gr. Gyldenstolpe deruti, att särskild framställning
må göras om godkännande af voter:spropos:n, och att R. o.
Ad. derefter må särskildt yttra sig öfver den af Frih. v.
Schulzenheim väckta fråga. Jag är af den mening, att om
R. o. Ad. icke bestämt yttrat sin tanka, står Utsk. på samma
punkt, som det före återremissen befann sig; och jag föreslår
altså följande proposm: ”För den händelse, att något
”anslag till Carlstens befästning icke af förstärkta SlatsUtsk.
, ”bifalles, ville R. o. Ad. godkänna StatsUtsk:s i betänk. N:o
”2gi gjorda särskilda tillstyrkande, att anslagen till Carls”borgs
och Kungsholms fästningsbyggnader i visst fall an”vändas
för Carlstens fästnings behof.”
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade återremittera 8:de punkten med instämmande i
Frih. v. Schulzenheims förslag.
Ropades ja och nej.
Hr Dalman: Då R. o. Ad. en gång formligen afslagit
alldeles detsamma, hvarå Ilr v. Hartmansdorff nu begär propus
till bifall, hemställer jag, 0111 icke en sådan propos. vore
fullkomligt grundlagsvidrig.
Frih. von Schulzenheim: Jag får fästa uppmärksamheten
derpå, att 2:dra punkten af prot.utdr. lyder: ”att
”11. o. Ad., med afslag å hvad Utsk. yttrat ang:de extra
”an,slagen” &c. Här är icke fråga om något anslag, utan
blott 0111 förändradt användande af ett redan beviljadt; och
jag kan icke finna, att det åberopade afslaget ligger i vägen
för beslut derutinnan. Trodde jag annorlunda, skulle jag
visserligen icke påyrka proposm.
Frih. Cederström: Jag hade icke trott, att jag skulle
behöfva yttra mig ännu en gång. Prot.utdr. är tydligt. Det
innefattar afslag å hvad Utsk. yttrat samt bifall till K. RI:s
propos. Denna åter innefattar icke något sådant vilkor,
som det af Utsk. uppgifna och af R. o. Ad. afslagna, och
deija kan altså icke vidare komma i fråga. Jag beklagar
högligen, att prot.utdr. vid justeringen undföll min uppmärksamhet;
men sedan det blifvit godkändt, sådant det är,
finnes numera icke någon hjelp.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller om framställning
till godkännande af den föreslagna voter:spropos:n, som
är en särskild sak. I fall Hr Gr. o. Landtm, derefter finner
för godt att meddela propos. uti den nu väckta frågan, skall
jag då begära ordet, för alt deröfver yttra mig.
Gr. Frölich: Jag instämmer med Ilr v. Hartmansdorff,
Den q6 November f. m.
i följd af den grundsats, jag antagit, att man icke för formens
skull bör eftergifva meningen. Då ett misstag om 11.
o. Ad:s mening verk!, influtit i prot.utdr., måste det vara
Ståndets rätt att rätta sådant, och icke genom någon förklaring,
utan genom en verklig handling, d. v. s. genomett
nu fattande beslut.
H. Ex. Hr. Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade godkänna den uti 8:de punkten föreslagna vot.-  proposm.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Cederströms yttrande,
att R. o. Ad:s afslagtill Utsk:s hemställan skulle hindra Ståndet
från det beslut jag yrkat, lärer väl icke kunna godkännas.
R. o. Ad. beslöt att bevilja, hvad K. M. för Carlstens
fästning begärt. Enär Ståndets mening följaktligen var, att
Carlsten borde befästas, måste det ock varit med denna mening
öfverensstämmande, att, äfven i händelse det för ändamålet
erforderliga anslag icke af Ständerna beviljades, arbetet
dock måtte, om möjligt, fortgå medelst besparingar af
anslag till mindre angelägna behof. Jag anhåller altså om
propos. till utrönande, huruvida icke sådant instämmer med
R. o. Ad:s beslut.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, uppläste Hr v. Hartmans
dorffs
förslag till beslut, så lydande: ”För den händelse, att
"något anslag till Carlstens befästning icke af förstärkta Stats"Ulsk.
bifalles, ville R. o. Ad. godkänna Utsk:s i betänk. N:o
"291 gjorda särskilda tillstyrkande, att anslagen till Carls"borgs
och Kungsholms fästningsbyggnader i visst fall anländas
för Carlstens fästnings behof;” och hemställde H.
Ex., om R. o. Ad. behagade detta förslag godkänna.
Ropades ja och nej.
Hr Hjärne: Jag tror det vara vådligt att bilda detprejudicat,
att särskildt beslut kan fattas i motsatt riktning till
ett förut justeradt prot.utdr. Det vore derföre, i min tanka,
minst formvidrigt, om man afgåfve den förklaring öfver
det förra beslutet, som Hr v. Hartmansdorffs förslag innehåller,
utan att derföre fatta något nytt beslut.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., som förklarade, det H.
Ex., vid svaren å den sist framställda proposm, ej bestämt
kunnat utröna pluralitetens mening, förnyade nu samma
proposm.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
H. Ex. förklarade, det han funnit ja vara öfvervägande»
Hr Dalman reserverade sig emot det fattade beslutet.
16 H. 34
C
a66
Den 26 November f. m.
Hr Hjärne: Äfven jag reserverar mig mot den beslutade
förändringen af ett förut fattadt beslut.
Frih. Tersmeden reserverade sig emot R. o. Ad:s nu
fattade beslut.
Frih. Cederström: Jag protesterar emot den af Hr
Gr. o. Landtm, meddelade propos:n.
Gr. von Fersen, Hans: Jag reserverar mig emot den
å Hr v. Hartmansdorffs förslag meddelade propos. och tror,
att åtskilliga andra ledamöters uppgifter om sättet att komma
till det önskade resultatet varit vida lagenligare. Prejudicatet
att förändra, genom nytt beslut, ett redan fattadt
och justeradt anser jag vådligt.
Hr Stuart, Carl Gust., anmälde till prot. sin reservation
emot det fattade beslutet.
Frih. af Nordin, Carl Joh.: Då Hr v. Hartmansdorff
framställt ett förslag, innefattande ett bestämdt upprifvande
af ett förut vidtaget beslut, och propos. å detta förslag likväl
blifvit af Hr Gr. o. Landtm, framställd och af Ståndet
bifallen, måste jag, som anser åtgärden vara rakt stridande
mot grundlagarna, emot densamma i prot. nedlägga min reservation.
9:de punkten.
Hr Dal man: Äfven i denna punkt har Utsk. varit inconsequent.
Utsk. har nemi. fullkomligt förbisett BondeSt:s mening.
Utsk. har sagt, att 3 Stånd bifallit 100,000 r:dr, och
det är sannt; men Utsk. har haft orätt uti att i conlrapropos:n
införa 164,000 r:dr, hvilken summa är af 3 Stånd afslagen.
Utsk. hade altså antingen bort uppställa propos.
emellan R. o. Ad:s och BondeSt:s beslut, eller ock antaga,
att 3 Stånd redan bifallit 100,000 och afslagit 164,000. Således
måste R. o. Ad. antingen återremittera punkten elier
ock antaga inbjudningen, uti hvilken händelse voter.*spropos:n
förfaller, och hvarföre jag tillstyrker detta sednare.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Ehuru jag
icke kan frånträda min öfvertygelse om behofvet af det ifrågavar.
anslaget till det belopp, hvartill detsamma blifvit af
K. M. äskadt och af R. o. Ad. beviljadt, får jag likväl, för
att göra voter:spropos:n umbärlig, hemställa, huruvida R. o.
Ad. icke skulle finna för godt att förena sig i de beslut,
Preste- och BorgareSt:n uti denna punkt fattat.
Frih. Cederstr öm: Äfven jag instämmer deri, att R.
o. Ad. må förena sig med Preste- och BorgareSt:n; men jag
bör i anledn. af Hr Dalmans anmärkn. förklara, att Utsk.
icke kunnat förfara annorlunda, än som skett, emedan 3
Stånd beslutat ett anslag af minst 100,000 r:dr.
Hr Dal man: Jag får äfven till prot. anföra den con
-
Den 26 November f. m.
267
tra-erinran, att det måste vara lika orätt att i contrapropos:n
uppföra ett högre anslag, än 3 Stånd beslutat, som alt derstädes
insätta ett lägre. Således anser jag Utsk. hafva haft
orätt i alla de punkter, der det fört under votering ett högre
anslag, sedan det af 3 Stånd blifvit afslaget; men för
consequensens skull hade Utsk. åtminstone då icke bort utesluta
beslutet å den lägre summan, som befanns i precist enahanda
förhållande.
Frih. Cederström: Ehuru öfverläggningen är öfverflödig,
torde det vara nyttigt att påminna derom, att grundlagen
stadgar, att olika beslut i frågor, hvilka ej kunna förfalla,
kola, så vidt ske kan, sammanjemnkas. En summa,
som af 3 Stånd blifvit afslagen, emot det en annan summa
blifvit satt i stället, är altså icke derföre absolut afslagen,
utan måste få ingå i sammanjemnkningen.
Hr Dalman: Här är händelsen den, att 4 särskilda summor
finnas; och jag kan då icke se, hvarföre den ena skall
undertryckas för det den är mindre, då en annan upptages,
sorn är större, än hvad 3 Stånd beslutat. Men denna
tvist är nu likgiltig, enär jag hoppas, att R. o. Ad. instämmer
med Preste- och BorgareStm.
R. o. Ad. instämde i Preste- och BorgareSt:ns beslut, i
följd hvaraf den föreslagna voter:spropos:n skulle förfalla.
io:de punkten.
Hr Oxehufvud, Göran Adolph: Jag hemställer,
om icke R. o. Ad. skulle vilja antaga Utsk:s inbjudn., och
får upplysa, att då frågan om f\:dc hufvudtiteln inom Utsk.
förevar, höjde sig icke en enda röst emot behofvet af liela
det belopp, K. M. äskat; men nian nödsakades, i anseende
till de knappa tillgångarna, inskränka sig till en mindre
summa, och önskade Utsk. att denna summa måtte företrädesvis
användas till fyllandet af de nödvändigaste bland de af
K. M. i nåder uppgifna behofven för 4‘de hufvudtiteln. Föreseende
likväl, att sådant icke kunde af Utsk. i detail bedömas,
antog Utsk. en rund summa af 100,000 r:dr och föreslog
en underd. skrifvelse till K. M. med afseende å utsträckning
i vilkoren för användandet af dessa medel, af ungefär
enahanda lydelse med den det Högv. PresteSt. beslutat.
Gr. von Platen, Baltzar Julius Ernst: Då jag anser
det tillhöra en constitutionel statsförfattning, att Styrelsen
är underkastad en sträng redovisning för anslagna medel,
finnér jag det å andra sidan otjenligt, att Representationen
ända på 100 r:dr-sedeln bestämmer, hvad sorn kan vara
iner eller mindre angeläget. Jag finner altså Preste- och
BorgareStms beslut i denna del fullkomligt riktigt och tillstyrker,
att R. o. Ad. må deri förena sig.
»68
Den 36 November f. m.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt: Utsk. har här
framställt en fråga, öfver hvilken Etsk. uppgifver, att R,
o. Ad. icke förut fattat beslut. Jag hade önskat, alt Utsk.
förfarit på enahanda sätt vid 8:de punkten, på det man kunnat
undvika den discussion, som derom nyss ägde rum; men
då iakttagandet emedlertid i denna punkt skett, förenar jag
mig med Gr. v. Platen och hemställer, att inbjudn. må antagas;
i följd hvaraf voter:spropos:n kommer att förfalla.
Den gjorda inbjudn. till instämmande i Preste- och BorgareStms
beslut antogs, till följd hvaraf den föreslagna voteiäsproposm
skulle förfalla.
x x:te punkten.
Den föreslagna voter:spropos:n godkändes.
1 2,’te punkten.
Frih. von Schulzenheim: Jemte tillstyrkande, att R.
o. Ad må antaga den gjorda inbjudningen till instämmande
j PresteSfs beslut, anhåller jag, att voter:spropos:n i öfrigt
ma varda godkänd.
R. o. Ad. instämde i det af PresteSt. beslutade tillägg
samt godkände voter:spropos:n.
1 3:de punkten.
R. o. Ad. godkände de föreslagna voter:spropos:na.
Hvad Utsk. i afseende på slutmeningen yttrat ansågs ej
erfordra någon åtgärd.
H. Ex. Hr Gr. o. ^Landtm, tillkännagaf, att plenum
komme att fortsättas kl. ^ till 6 på e, m.
Ånyo föredrogs Banco- och RagUtsk:ns d. 17 dennes på
bordet lagda betänk. N:o 2, med förslag till lag för offentliga
bolagsbanker.
Hr Rosenblad, Bernh.: Tnnan jag ingår i några allmänna
reflexioner öfver Utsk:ns betänk., hvarvid jag icke
lunnar fästa mig vid hvad som endast rörer redactionen,
anhåller jag att få uttala några allm. grundsatser för ifrågavar.
slags inrättningar. Jag delar icke öfvertygelsen om
den magiska verkan på creditväsendets utbildning i vårt land,
Som några uti dessa inrättningar vilja finna; men jag vill
icke heller underkänna deras stora värde, då de nemi. förses
med tillräckliga garantier, tv om icke säkerhet bildas
emot missbruk, kunna de största vådor, i stället för fördelar,
uppkomma. Vill man i detta afseende söka erfarenhet
från vårt eget land, behöfver man endast påminna sig de
fordna disconterna, sorn blott med annat namn voro ett slags
privatbanker. Garantier måste altså stadgas och utgöra vilkor
för dessa inrättningars tillvaro; och det är af sådan or
-
Den a6 November f. iu.
sak, som en särskild lagstiftning härför Ur nö'dig, emedan
den allmänna lagen eljest vore tillräcklig. Härvid visar sig
dä, bland andra, jemväl behofvet af ett så beskaffadt stadgande,
hvarigenom det må förekommas, att dessa banker
träda i en alltför nära beröring med den större allmänheten,
hvilken icke är i tillfälle att pröfva, hvad credit inrättningen
bör äga. Denna grundsats är yrkad i de länder,
der privatbanksväsendet hunnit sin största utveckling, nemi.
i England och Amerika, der missbruk och förluster visat
nödvändigheten deraf, att icke sådana sedlar utgifvas, hvilka
komma i händerna på personer, de der ej förstå att bedöma,
huruvida de böra emottaga dem eller ej. Jag vill ej
yrka det påstående, att 72 § Reg F. lägger hinder i vägen
för privatbankerna att utgifva creditsedlar, ehuru jag icke
kan undgå att förklara, att den mening, som i 72 §:s bud,
att R. St. allena genom deras Bank äga att utgifva sedlar,
som för mynt i Riket må erkännas, afser ett förbud mot
all slags sedelemission af andra inrättningar, äger vida mer
stöd för sig än de slutsatser, som, vid denna riksdag, man
af andra samma §:s bud sökt hemta mot rättigheten för R.
St. att i lag söka band mot egna missbruk af deras rätt att
göra reglementen för deras egen Banks förvaltning; ty jag
kan icke neka, att ehvad namn man vill gifva de ifrågavar.
privatbankernas sedlar af creditsedlar, depositbevis o. d. m.,
komma de att i rörelsen företräda, hvad man efter allmänna
språkbruket förstår med mynt. Men då jag erkänner,
att man kan förklara 72 §:s slutmening så, att med ordet
mynt endast förstås sådana penningar eller bytesmedel, som
inför lagen och i statens uppbörd emottagas, och jag
är öfvertygad, att, utan rätt till någon sedelemission, inga
privatbanker kunna — för det närvarande åtminstone — uppkomma,
så vill jag medgifva den lindrigare tolkningen af
oftanämnde grundlagsbud. Dock vågar jag icke, å andra
sidan, sträcka min villfarighet så långt som Utskrn i 27 §,
deri det föreslås, att solidariska banker må äga rätt utgifva
sedlar på en r:dr. Man fästar en stor vigt vid den solidariska
ansvarigheten, en för alla och alla för en, och jag erkänner,
att deri kan i vissa hänseenden ligga en större säkerhet
än i aetiebanker, hvars delägare endast svara med
sitt actiecapital; men man får dock icke skat*a denna säkerhet
alltför högt, ty hvarken det ifrågavar. eller något lagförslag
kan tillvägabringa, att endast förmögna personer träda
in i bolagen; och om, för att nyttja ett sådant ord, ioq
trashankar förena sig om att inrätta en bank, så lärer deras
solidariska ansvarighet icke innebära någon särdeles säkerhet.
Dertill kommer, att det ej Ur nog för att medgifva rättigheten
åt en sådan hank att utgifva sedlar, som kunna gå såsom
mynt, att den är nog solid att, i fall af en utredning,
kunna infria alla sina sedlar. Den måste Ufven äga styr
-
. ?r ' . s " >ti..
370 Den 26 November f. m.
ka att icke behöfva frukta en temporär inställelse af dess
sedelinlösen, ty för de flesta innehafvarnc särdeles ju
smärre sedlarna äro — är en sådan inställelse lika med en
bankrutt. De behöfva sina penningar för sina dagliga behof.
Då de sedlar, de hafva, upphöra att vara penningar,
måste de bortbyta dem root andra, verkligen i rörelsen
gångbara, utan afseende på förlusten; och om slutligen sådan
banks sedlar skulle blifva lill fullo infriade, är det ej,
i de flesta fall, de ursprungliga innehafvarne, utan de speculanter,
som tillvexlat sig dem, hvilka draga fördel af detta
den solidariska ansvarighetens möjliga slutresultat. Derföre
är det nödvändigt, äfven för en solidarisk bank, att ej
bringa dess sedlar i för nära beröring med den större allmänheten.
Jag skulle för min enskilda del anse 20 r:dr
icke vara för lågt såsom minimum; men då jag vet, att
detta allt för starkt strider mot majoritetens tanka, och jag
hoppas, att man går varsamt till väga, vill jag gå längre i
medgifvande, än mitt förstånd säger mig vara det rätta, eller
medgifva, att en minimivalör bestämmes af 5 r:dr, lika
för begge kategorierna af banker. Vidare anser jag för ett
vigtigt säkerhetsmått, att en ändamålsenlig tillsyn äger rum
öfver förvaltningen. Det må vara solidariska eller actiebanker,
så, förvaltas de illa, kunna de lätt gå under. Jag
vill i detta afseende icke upprepa de exempel, jag tillförne
härstädes anfört från Amerika och England, utan förklarar
endast, att jag icke anser det vara nog, att berättelser om
inrättningens tillstånd månadtligen ingifvas till Statssecreteraren
för financerna, utan jag anser, att den inrättning, hvars
bestånd är så väsendtligt beroende deraf, att den allm. crediten
icke skakas, nemi. R. St:s Bank, må äga rättighet att
hafva ett vakande öga på privat- eller de här s. k. bolagsbankerna;
hvadan jag föreslår rätt för R. St:s Bank att icke
blott deltaga i de allm. revisionerna af dessa banker, utan
äfven att, när som helst, anställa improvisoriska undersökningar
om deras ställning; och ville jag jemväl erinra Utsktn
om ett iakttagande, som med mycken nytta äger rum emellan
directionerna öfver Ständernas disconter, nemi. den s. k.
aviseringen af alla beviljade och betalade lån. Utsträckt
till en lika förbindelse emellan dessa och enskilda discontverk,
på sätt Bancodiscont-directionen föreslagit i afseende
på de nu bestående tvenne privatbanker, skulle den lemna
samtliga dessa låneinrättningar ett tillfälle att bedöma, huru
deras kunder sköta sin credit i allmänhet, af största vigt
för säkerheten af allas utlåningar, ty det var genom lättheten
att genom lån i en discont, för att betala dem, som
förföllo i en annan, som under fordna disconttiden så många
vinglare kunde hålla sig uppe och sträcka sin credit längre,
än troligen ofta någon af directionerna hvarken anat eljer
velat. En annan fråga, som är af högsta vigt, afhand
-
Den a6 Navember f. ffl.
271
Jas i 6 §, (Jer det stadgas: ”Att offentliga bolagshandel- ej
”må utgifva creditsedlar, invisningar och andra förbin”delser
till större sammantaget belopp, än som motsvarar
”den af delägarne i contantcr och hypothek insalta och in”nestående
grundfond, jemte de contanta medel, Banken derutöfver
innehafver, och summan af dervarande depositioner.”
Starka strider uppstodo, på sätt reservationerna utvisa, i
Utsk:n i anledning af detta förslag. För min del kan jag
icke instämma, hvarken i den ena eller andra af de framställda
åsigterna. Jag erkänner, att jag icke kan antaga
,Utsk:ns redaction, enär der beräknas förbindelser af
hvad slag som helst, och således äfven å längre tid bland
de skulder, som icke finge öfverstiga den innestående fonden,
och under sådana vilkor skulle i sjelfva England icke
ett bankföretag kunna blifva lönande. Men å en annan sida
medger jag ock, att, om det blott skulle heta ”insätta
grundfond,” vore sådant ett fullkomligt non-sens, utan att
innebära någon säkerhet och endast tillhörande de der stora
orden, hvarmed man slår dunst i ögonen på enfaldigt folk.
Jag får härvid erinra om det af mig i vintras anförda exemplet
af en bank i Amerika, sorn, för att fylla lagens bokstaf,
på 24 timmar lånade sin föreskrifna fond af en annan
bank. Lika litet komme här en insatt fond att betyda, som
ej mera funnes. Jag anser, att bland de förbindelser, som
skola motsvaras af grundfonden eller för hvilka ett stadgande
behöfves, ej böra inbegripas sådana, som äro utgifna för
upptagna lån på längre tid. Kunna sådana lån fås till rörelsens
utvidgning, är det ganska bra, och några hinder deremot
böra icke läggas. Jag vill äfven icke fordra, att förde
öfriga förbindelserna fulla beloppet skall vara innestående,
utan är nöjd med tre fjerdedelar eller, om man vill, t. o. m.
endast tvåtredjedelar; men nödvändigt måste denna säkerhetsfond
vara innestående och icke blott insatt, ty då skulle
man kunna insätta i dag och uttaga i morgon, enligt det
nyss af mig citerade exemplet. Jag tillstyrker således, att
6 § måtte erhålla ungefärligen följande redaction: ”Ej må
”offentlig bolagsbank utgifva creditsedlar, invisningar eller
”några förbindelser, förfallna till betalning vid anfordran
”eller inom kortare tid än 6 månader efter utgifvandet
”eller uppsägelse, till ett större sammanräknadt belopp, än
”hvad som till 4 (§) motsvaras af den af delägarne i contant
och hypotheker insatta och innestående grundfond,
”jemte de contanta medel, derunder inbegripna gjorda depositioner,
banken derutöfver äger.” Jag kommer nu till ett
capitel, deri jag är af alldeles motsatt tanka med Utskm;
det är nemi. i afseende på sättet att ju förr desto hellre
framkalla de ifrågavar. inrättningarna. Vår kända capitalbrist
är nemi. ett af de stora hindren. Så länge den allm.
räntan är 6 proc., må man fåfängt vänta, att de stora capi
-
2J2
Den 26 November f. m.
talisterna skola använda sina capitaler i verk, der de riskera
inöjliga förluster, så vida de icke kunna påräkna 10 ä 12
proc.; och för en sådan afkastning blefve åter nödvändigt
att sträcka crediten längre, än allm. säkerheten tål. Den
Skånska privatbanken, ehuru väl förvaltad af penninge- och
creditrika män har dock, oaktadt den icke afsätter någon
reservfond för slutliga förluster, hvilket jag tror böra ske,
netto 6 procrs behållning. Vill man sålunda framkalla solida
enskilda bankstiftelser, bör man hvarken föreskrifva en
minimifond af 4 millioner rtdr riksgts eller minimiactier af
4ooo rtdr. Till dessa sednare finge man troligen få andra
tecknare än sådana, som räknade på de blifvande lånen
och inom få veckor i lån uttoge allt, hvad de sjelfva insatt
och kanske en del af hvad allmänhetens förtroende låtit banken
röra sig med. Det blefve sålunda endast delägarnes reverser
eller namn, ej deras penningar, som komme att utgöra
bankens fond, och att denna vid en inträffande kris dermed
vore föga belåten, det visa mångfaldiga exempel från främmande
länder. Det är icke de stora capitalerna, som behöfva
uppsöka privatbankerna, tj de kunna i vårt land göras
fruktbara med mindre risk, utan det är de små capitalerna,
som, då de icke kunna nedläggas i statspapper, böra
få en utväg att använda sig i privatbankerna. Det är
vaktmästaren, landtbonden etc., som der insätter sina besparade
100 rtdr och som icke straxt uttager dem. Enligt sådana
grundsatser inrättade, vunne dessa banker den dubbla nyttan
att blifva sparbanker i stort och att till fond äga verkliga
capitaler, icke blott namn. Sålunda ville jag nedsätta actierna
till 100 rtdr och hela bankfonden till högst 1 million
såsom minimum. Jag har yttrat, att jag icke ämnar uppe
hålla
mig vid den egentliga redactionen; men jag måste erinra,
att jag saknar ett vigtigt stadgande, hvilket dock finnes
föreslaget i Hr Skogmans motion, det nemi., huruvida redan
befintliga privatbanksinrättningar skola vara inbegripna under
den ifrågavar. lagen. Göres icke något undantag, så säger
mig mitt begrepp, att den allm. lagen skall gälla för
alla från dagen af dess lifgifvande. Men detta åter vore
orättvist och obehölligt; och jag föreslår altså en § i likhet
med den sista i Hr Skogmans förslag, hvaruti stadgas, att
den nya lagen icke må tillämpas på förut varande stiftelser,
utom i afseende på beloppet af utgifvande sedlar, — en
inskränkning, som ingen lärer kunna anse obillig, då det är
ganska tvetydigt, huruvida de nu brukliga depositbevisen,
efter nu gällande lag och laga stadgar, äro lagliga eller icke.
På grund af dessa mina anmärkntr anhåller jag om återremiss
af betänk., samt att detta mitt anförande må varda densamma
följaktigt.
Hr von Troil, E mil: Det lärer icke vara behöfligt
att nu ingå i en utredning af fördelarna utaf privatbanks
*Y
-
Den 26 November f. m.
2n3
systemet; ty meningarna derom torde fa anses mindre delade.
Frågan, som behöfver utvecklas, är endast, om någon särskild
lagstiftning för berörde inrättningar erfordras och, i sådant
fall, huru långt denna bör sträcka sig. Den första frågan
besvarar jag med ja; och den första af de' särskilda lagarna,
som erfordras, är en sådan, som tillåter privatsedelhanker
uppstå, ty någon dylik finnes icke ännu. 1824 års förordning
talar nemi. icke om creditsedlar. De 2:ne privatbanker,
som redan uppstått, hafva dock börjat utgifva sådana,
och då det fått oanmärkt äga rum, lärer det böra anses af
Regeringen tyst medgifvet; men hvad som är nyttigt och
lämpligt bör genom lag uttryckligen tillåtas. Vidare är det
nödigt att i särskild lag bestämma förbud och ansvar mot
efterapningar och förfalskningar, samt vissa förmåner i afseende
å executionssättet o. s. v. Detta allt till skydd för
bolagen. Men en annan del af förslaget är af vida större
vigt. Det är nemi. behofvet af skydd för allmänheten
emot bolagen. Man bör härvid ihågkomma, att frihet är
ett hufvudsakligt behof för hvarje närings trefnad. Det helas
såväl som det enskildas interessen bevakas i allmänhet
bäst, då de få utveckla sig så fritt som möjligt; och undantag,
till inskränkning, böra endast äga rum i vissa särskilda
fall, då enskildas och allmänhetens säkerhet sådant
fordra. Men till sådana undantag böra bankrörelserna, i vissa
afseenden, hänföras. Då nemi. enskilda bolag få utgifva
myntrepresentativer, hvilka komma att löpa i händerna på
alla folkclasser, äfven qvinnor och omyndiga barn, är det
statens skyldighet att vaka öfver, att olyckor och förluster
icke må uppkomma genom sådana fel i representativet, som
dess innehafvare ej kan förstå att urskilja. — De vådor, hvilka
en banklagstiftning af sådan anledning bör förhindra, äro
hufvudsakligen 3:ne, nemi.: 1:0 sedelhafvarens förlust derigenom,
att bankens skulder öfverstiga dess tillgångar, då
full betalning hvarken förr eller senare står att erhålla;
2:0 förlust derigenom, att denna betalning ej erhålles i råttan
tid, ehuru tillgång till densammas slutliga utbekommande
förefinnes; och 3:o förlust genom falska sedlar, som allmänheten
ej kan skilja från de riktiga. Längre bör Styrelsen
icke sträcka sina lagstiftande åtgärder, utan för öfrigt
lemna rörelsen så fri som hvarje annan näring.
Hvad den förste af dessa frågor beträffar, eller säkerheten
för den slutliga betalningen, anser jag den böra egentligen
och uteslutande grunda sig, icke på personel, utan på
real-credit, på sätt Utsk:n i 6 § föreslagit; och säkerhetsliandhna
böra bestå af genom det utfärdade reglementet utaf
Regeringen godkända handlingar, hvartill ej få räknas sådana,
som Banken emottager af sina låntagare. Denna punkt har
väckt mycket motstånd inom Utsk:n, och man har sagt, att
den skulle göra uppkomsten af privatbanker omöjlig. Jag
16 H. 35
2j4
Den 16 NdTCmber f. m.
ber då att närmare få utreda förhållandet i denna del. Inom
en provins finnas t. ex. personer, sorn hafva penningar utlånade
emot inteckning, och andra, som äga ointecknade fastigheter.
Dessa sammanträda och bilda en bankrörelse på
t. ex. 3 millioner. De inlägga då i förvar 2 millioner i säkra
inteckningar och tillskjuta en million contant. De, som
då äga inteckningar, flytta dem endast ur den egna bureaun
Uti banken, hvarest de ligga lika säkert, och fortfara att
sjelfva åtnjuta räntan likasom förut. De, som låtit inteckna
sin egendom, måste jemväl icke äga något att befara, då
dessa inteckningar äro nedlagda i en bank, deruti de sjelfva
uro delägare. Slutligen den contanta 3:dje delen. Dervid
bör man blott ihågkomma att, emot tillskott deraf, man äger
rätt att röra sig med 3 millioner; och om räntan antages
till 5 proc., så och då den contanta fondcassan utgör endast
en million, men den löpande rörelsen bestiger sig till 3 millioner,
erhålles i sjelfva verket i5 proc. å den tillskjutna i
million; eller om jag blott antager, att dubbla beloppet af
den contanta summan kommer att utgöra utelöpande sedelstocken,
uppgår räntan i alla fall till 10 proc. Jag kan
icke inse, att svårighet kunde komma att möta vid etablerandet
af sådana inrättningar, ty de mäste otvifvelaktigt blifva
bland de mest lönande företag. Om bankerna på detta
sätt fonderas, behöfves icke någon annan säkerhet för den
slutliga återbetalningen, än controller deröfver, att de så beskaffade
stadgandena iakttagas; och dessa åter bestå i offentlighet,
allmänna auetoriteternas rättighet att, när som helst,
inspectera bankerna och skyldighet att ofta göra det. Man
torde invända, att inteckningshandlingar, såsom icke lätt re*
alisabla, ej äro passande för en bank. Derpå svaras, att
de äro ganska tjenliga såsom garanti för slutlig betalning;
den skyndsamma betalningen måste tryggas på annat sätt.
Att grunda bankrörelser på personal-credit eller en solidarisk
ansvarighet, d. v. s. endast bestående i personlig borgen,
vore visserligen ganska bra, såvida alla de personer,
hvilka blefve innehafvare af bankens sedlar, vore sådana, att
de kunde pröfva, hvad vederhäftighet de ansvariga personerna
aga. Men sådant vinnes icke derigenom, att minimiValören
å sedlarna bestämmes till 5 eller ens 20 r:dr b:co,
ja, icke en gång till den i England antagna summan af 5
pund; utan då måste man, såsom för Franska banken, utfästa
motsvarigheten af 5’oo francs till minimivalör, hvarigenom
sedlarna nästan icke blefve gångbara annat än på börserna,
Jag öfvergår nu till frågan om säkerhet för betalningen
S den bestämda tiden, d. v. s. vid anfordran. I afseende
härå är den solidariska ansvarigheten af mycken vigt; men,
nota bene, då förhållandet dermed blifver sådant som i England,
Skottland och Irland, och icke, såsom Utsktn föreslagit,
eller att man endast må äga rättighet att, vid uppstå
-
Den s6 Noyernber f. m.
ende brist för slutliga betalningen, utsöka densamma hos
samtliga delägarne sålunda, att man först lagsökte directörerna
och sedan de öfriga delägarne, den ena efter den andra
för hvarderas andel, och, om brist hos någon uppstöde,
ytterligare anställde utsökning hos de öfriga till betäckande
derutaf. Detta kan endast innebära garanti för den
slutliga betalningen, men icke för liqvid a utfäst tid. I
England deremot förhåller det sig så, att man väl icke får
lagsöka någon af de öfriga delägarne, förrän man derförinnan
lagsökt directioneu; men så snart jag fått ett sådant
utslag, äger jag lemna det till executor och anvisa honom
att hos hvilken som helst af delägarne utmäta hela beloppet;
hvaremot denne får hålla sig till de öfriga bolagsmännen.
Då har man säkerhet äfven lör betalningen å bestämd tid.
Måhända skulle man dock här i landet finna betänkligt att
ingå i sådant äfventyr. Deremot synes det mig ingalunda
obilligt, att alla de valda bankdirectörerna tillkmnrne åliggandet
alt stå i personligt ansvar; ty då dessa äro skyldiga
tillse, det banken skötes så, alt den icke äfventyrar något,
bör, om missbruk äga rum, hvarje sedelhafvare äga rätt att
vända sig till hvilken af directörerna som helst. Vidare anser
jag bankens skyldighet att ersätta ränta, då den inställer
sina betalningar, böra bestämmas till den högsta brukliga
proc ; och jag finner det inconsequent af Utsk:n, att,
då de velat tillförbinda låntagare hos banken att lill henne
i vissa fall betala 8 proc., de ej velat ålägga banken att till
sina fordringsägare i motsvarande fall betala mer än 6. För
min del tror jag 8 eller 12 proc. icke vara för drygt; hvarjemte
jag, lika med Utskln, anser förlust af privilegium böra
vara påföljden för instäldt uppfyllande af de åtagna förbindelserna.
Utskln hafva i det stora antalet delägare velat
finna en större säkerhet. Lika med Hr Rosenblad tror jag,
att förtroendet för en inrättning icke beror derpå, att ett
större antal äger deri del; ty jag föreställer mig, att några
personer, kända för förmögenhet och ordentlighet, lemna
mer trygghet och vinna mer förtroende än iooo, som sakna
sådana egenskaper. Uti Skottland funtios för få år sedan 29
banker med solidarisk ansvarighet, och af dessa ägde blott
9 så många delägare, sorn Utsk:n föreslagit såsom minimum.
Jag tror icke, att det är någon särdeles nytta rned den skarpa
skillnad, Utsktn uppdragit emellan actiebanker och solidariska
banker, sådana som Utsktn föreslagit dessa, utan anser
jag dem båda böra äga lika rätt såväl i afseende å sedelvalörerna
som insättningsbeloppet. Ytterligare, och då
jag gjort en jemnförelse emellan actie- och solidariska banker,
måste jag yttra min förundran öfver en sats, hvarmed
Utsktn framkommit i premisserna till dess betänk., den nemi,,
att actiebolagen böra isynnerhet bestå af capitalister. Förhållandet
är alldeles motsatt; ty vid actiebanker är det fullkomligt
likgiltigt, om delägarne äga en styfver mer än deras
Pen 26 Nevember f. m.
actie, emedan dessa banker äro byggda på real-credit, då
deremot de solidariska äro byggda på personal-eredit. För
min del tror jag det vara bäst, att egentligen endast en sorls
banker finnas. Om man vill tillåta bolagsmännen alt mangrannt
åtaga sig solidarisk ansvarighet, bar jag icke något deremot,
i fall det skulle anses leda lill nytta och större förtroende;
men i alla banker böra, såsom jag redan nämnt,
directörerna stå i personligt ansvar för den skyndsamma betalningen.
Ett bufvudsakligt hinder emot privatbankers uppkomst
är, då ett alltför stort capital dertill erfordras. Derföre
anser jag icke lämpligt att bestämma en hög minimisumma.
Meningarna härutinnan bero dock väsendtligen på
den individuella kännedomen om förhållandena; men min enskilda
mening är, att 4 millioner är för högt, och jag tror,
att I million är det högsta, man bör bestämma. Vidare
tror jag lika med Hr Rosenblad, att actiebeloppeu kunna
nedsättas betydligt, och att det ligger föga vigt uppå, om
de äro stora eller små. En annan omständighet af mycken
vigt är den, att hvarje bank må stå på egen botten, sålunda
nemi., att de alla böra inlösa sina sedlar med klingande
mynt. Jag medger, att ändamålet med banker är att mångfaldiga,
hvad landet äger i metallisk valuta; men säkerhelieten
för, att sedlarna, hvarigenom ett sådant mångfaldigande
sker, icke förlora deras förtroende och värde, beror
derpå, att mångfaldigandet icke för långt utsträckes. Man
har i andra länder funnit, att en bank kan utgifva 3 gånger
mer sedlar, än den reella valuta, den har inneliggande. Men
om man icke stadgade skyldighet för privatbankerna att inJösa
med klingande mynt, kunde mångfaldigandet utsträckas
till 9 gånger den metalliska valutan, såmedelst att den i R.
St:s Bank tredubblades och denna banks sedlar derefter finge
utgöra fond för en ytterligare tredubbling i privatbankerna.
Stå deremot dessa sednare på egen botten, skall det alltid
blifva deras interesse att bidraga till metalliska valutans qvarhållande
i landet, samt att noga taga sig till vara för att
utgifva större sedelbelopp, än de kunna med verkligt mynt
inlösa. Men sådant blefve förhållandet icke efter Utsktns förslag;
ty om än Riksbankens silfverförråd tömdes, kunde dock
privatbankerna fortsätta fullgörandet afsina förbindelser med
btcosedlar, hvilka fallit under pari. Om deremot privatbankerna
ägde skyldighet alt inlösa sina sedlar i klingande
mynt, komme deri jemväl att innefattas ett bland de starkaste
band på R. St. alt fullgöra sitt åliggande i afseende å
statsbanken; ty 0111 anledningar till misstroende mot denna
uppstode, skulle alla insätta sina penningar i privatbankerna,
ocli för hvilket Ständerna säkerligen icke ville blottställa sig.
Man invänder, att det vore svårt att genast anskaffa silfver.
Jag vill icke heller påyrka, att skyldigheten att inlösa med
silfver må bestämmas att genast vidtaga, utan endast, att
det må stadgas, det rättigheten att inlösa med btcosedlar
Den 26 November f. m.
}>lolt mejgifves till någon bestämd tidpunkt, eller på sin
böjd tills vidare, då den må kunna bero på kommande Ständer
att deri göra ändring, hvilket eljest icke kan ske, så
länge privilegierna räcka.
Den 3:dje frågan, eller angående säkerhet emot förfalskning,
är oek vigtig; hvaremot Ulsk:ns föreslagna controllör,
i denna del, synas mig af nog ringa värde. Man har nemi.
föreslagit några underskrifter, jemte kungörelser i tidningarna;
men man vet, att ingenting är lättare, iin att efterhärma
namnteckningar, och det är derjemte svårt att ihågkomma
namnen på de underskrifvande. Derföre anser jag
det böra åligga bolagen att inför Konungen till granskning
och fastställande förete blanketterna och formulären, hvilka
böra vara så oefterhärmliga sorn möjligt. Härutinnan farman
ej ensamt lita på bolagsmännens enskilda interesse. Man ser
t. ex. Engelska banken, sorn har noter, försedda med endast
koppafgravurer, och icke ens försett sig med särskildt papper,
huru den hellie tillåter några dussin förfalskare hängas
på året, än den gör kostnader för att åstadkomma förbättringar
i blanketternas inrättning. Då man för ett brott bestämmer
ett högt straff, bör man tillika så mycket som möjligt
söka försvåra sjelfva möjligheten af brottets utöfning.
Dessa äro de hufvudornständigheter, hvarvid jag tror, att
man, vid upprättandet af den ifrågavar. lagen, bör hålla sig;
och jag kan icke erkänna den sats, att derföre, att en rörelse
är ny, lagarna för densamma böra vara så specifika
som möjligt. Jag tror tvärtom, att just derföse, att man i
afseende å sjelfva verkställigheten saknar practisk erfarenhet,
bör man till en början endast utstaka hufvudgrunderna, för
att sedan, i mån af vunnen erfarenhet, amplifiera delail—
stadgandena. Jag kan t. ex. icke inse, hvartill det lagstadgande
skall tjena, att bolaget bör upplösas, om dess förlust
uppgår till -Jp af den bildade fonden. Sådant må bero på
bolaget sjelf; men det är icke föremål för en allmän lagstiftning.
Ilr Stuart, Carl Gust.: Ehuru jag i åtskilliga delar,
särdeles hvad redactionen beträffar, icke godkänner nu förevar.
förslag till lag för offentliga bolagsbanker, har jag, såsom
ledamot af de Utsk., hvilka utarbetat detsamma, dock icke
velat, genom någon särskild reservations bifogande, förorsaka
ytterligare uppehåll med ett betänkts inkommande till
lliksSttn, hvars återremitterande till Utskm hvarken kunde
eller borde undvikas. Det är således egentligen för att tillkännagifva
mina från Utsktns pluralitet, i vissa omständigheter,
skiljaktiga åsigter, som jag nu begärt ordet.
1 § af lagförslaget anser jag böra erhålla en förändrad,
mera enkel och bestämd redaction; och jag instämmer, för
min del, uti den redaction af deuna §, som några af reservanterna
föreslagit.
Den aG November f. m.
3 § torde lämpligen böra sammanslås med den 2:dra,
enär dessa begge §§ afhandla samma föremål.
6 § bör, efter min tanka, erhålla följande lydelse:
”Sammanräknade beloppet af offentlig bolagsbanks utelöpande
creditsedlar, invisningar och andra förbindelser får
icke öfverstiga den af delägarue insatta grundfond jemte de
conlanta medel, som banken derutöfver innehar, och sådana
depositioner, för hvilka bevis eller förbindelser blifvit utgifna.”
Lika med den reservant, uti hvars yttrande jag hufvudsakligen
instämt, tror jag, att det stadgande, som innefattas
uti den af Utsk:n nu föreslagna 6 §, skulle för en längre
tid motverka uppkomsten af några bolagsbanker. Men ehuru
jag således anser det vara högst nödvändigt, att den insatta
grundfonden, äfven om den ej ar till hela sitt belopp innestäer.
de, får uti ifrågavar. hänseende beräknas, tror jag dock
det deremot varu oriktigt att, vid bestämmandet af bankernas
rättighet att utgifva sedlar, icke afdraga beloppet af sådana
medel, hvilka möjligen kunna vara deponerade, utan
att några depositionsbevis derför blifvit utgifna, och hvarigenom
följaktligen bankernas skulder, men icke deras ulgifna
förbindelser ökas.
8 § anser jag vara särdeles otydlig, och i stället för dess
nuvar. bristfälliga redaction får jag föreslå följande:
”Derest offentlig bolagsbank, vid anfordran, icke med
Rikets allm. mynt eller sådana sedlar, som för mynt skola
erkännas, inlöser af densamma utgifven creditsedel, bafve
bolaget förverkat sitt privilegium och vare skyldigt att till
cedelinnehafvaren jemte kostnadsersättning betula för ioo:de
i månaden å det oguldna beloppet. Åliggande det Konungens
Bef:h:de i länet att, efter gjord anmälan och företedt
bevis örn sålunda vägrad inlösen, låta, till skuldens godtgörande,
ofördröjligen verkställa utmätning hos bankdirectionens
ledamöter och, i händelse de ej förmå beloppet genast
gälda, hos bolaget; och skall dessutom, då sådant hos vederbörlig
domstol yrkas, bolaget varda satt i concurstillståod
samt banken ställd under utredning.”
Det stadgande uti io §, sorn bestämmer, hvaruti bolagshanks
lånerörelse må bestå, torde desto hellre kunna utgå
ur ifrågavar, lagförslag, sorn, enligt 2 § af detsamma, det
uppgjorda lånereglementet för sådan hank skall underställas
K. M;s granskning och pröfning, innan privilegium kan erhållas,
likaledes anser jag den i 11 § intagna föreskrift, ang:de
sättet för frågornas afgörande vid bolagsstämmorna, icke behöfva
inflyta i denna lag. På de skäl, flera af reservanterna
anfört, finner jag äfven för min del, att ett sådant stadgande,
soin uti i4 § förekommer, endast i bolagsreglorna lämpligen
kan intagas,
i5 §, ang:de sedelförfalskares bestraffning, synes jemväl
icke böra inflyta i denna lag, såsom varaude helt och hållet
af civillags natur. Upprepandet derstädes af den straffbe
-
Den 26 November f. m.
stämmelse, sistnämnde § innehåller, torde också vara alldeles
öfverflödigt, enär en särskild knngör. rör:de samma ämne
kommer, enligt TJtsk:ns hemställan, att af K. M. utlärdas.
I afseende på 16 §:s redaction instämmer jag uti den af
Hr Hessle afgifna reservation.
Oaktadt jag inom Ulsk:n biträdt den der af p I m ra I i le—
ten godkända mening, att minimisumman af en actiebanks
grundfond icke borde få understiga 4 millioner r:dr courant,
vill jag dock med afseende å de mångfaldiga anmarkn:r häremot,
som både inom och utom Representationen låtit höra
sig, afven medgifva en nedsättning af detta belopp. Men
jag kan ingalunda tillstyrka att bestämma en så låg minimisumina,
som en värd talare här föreslagit. Jag tror, att sådant
skulle komma att medföra högst skadliga följder såväl
för hela landet som äfven för sjelfva bankinrättningarna, enar
de härigenom uppkommande små bankerna otvifvelaktig!
skulle inom ganska kort tid förstöra både hvarandra och all
credit för den enskilda bankrörelsen. För min del skulle
jag vilja föreslå, att minimisumman för actiebanks grundfond
fastställdes till 3 millioner r:dr courant. Men då någon viss
minimisumma i lagen blifvit bestämd, anser jag mindre lämpligt
och nödvändigt att derjemte låta densammas förhöjande
bero på K. M:s särskilda pröfning. Af enahanda skäl, som
jag anfört i afseende pä nedsättningen af minimisumman för
actiebanks grundfond, vill jag äfven för min del medgifva,
att det föreslagna minimibeloppet för teckning i sådan bank
må bestämmas till 2000 r:dr courant. Härunder tror jag
dock icke, att detsamma skäligen kan eller bör nedsättas.
Hr Rosenblads förslag, att tillåta en så ringa teckning som
100 r:dr, kan jag icke annat än anse såsom en fullkomlig
yrterlighet. Actiebankerna skulle ej vinna något synnerligt
förtroende derigenom, att de hufvudsakligen lomme att utgöras
af delägare, som icke kunde åstadkomma större insättningar.
Svårigheten att hålla reda på alla innehafvarne
of dessa obetydliga actier och sannolikheten af deras uraktlåtenhet
att ansvara för de tecknade summorna, i läll någon
sådan ansvarighet kom me i fråga, torde icke helt och hållet
böra lemnäs ur sigte. I öfverensstämmelse med de af
mig nu yttrade åsigter får jag föreslå följande redaction af
18 §.
”Actiebanks grundfond utgöres af dess teckningssumma,
hvilken icke uti något fall får understiga 3,000,000 r:dr courant.
Uti sådan bank vare icke någon berättigad att såsom
delägare teckna sig för mindre summa än 2000 r:dr, hvilket
belopp utgör en actie.”
2:dra punkten af ig § anser jag böra erhålla följande
lydelse: ”Öfver det sålunda nedsatta beloppet äger bolaget icke
någon disposition, förrän i den mån dess förbindelser efter
privilegiitidens slut varda behörigen infriade; dock är bolaget
berättigadt att ifrågavar. säkerhetshandlingar utbyta emot
Den aG November f. m.
andra, hvilka, vid anställd enahanda pröfning, funnits vara
af lika god beskaffenhet nied dem, som uttagas.”
Definitionen uli 2a § på solidarisk ansvarighet förekommer
äfven mig något mörk; jag anser derföre, att jemväl
denna § hör omredigeras och lyda sålunda:”Isolidarisk bank
svare actie- eller lottägare, en för alla och alla för en, för
bankens förbindelser af hvad namn de vara må, och vare
innehafvare af sudan förbindelse altså berättigad att, sedan
hankens direction, efter vägrad inlösen deraf, blifvit för densamma
lagsökt, men icke förmått den genast infria, låta hos
den eller de lottägare, honom godt synes, till beloppets gäldande
verkställa utmätning.
Den utgift, lottägare på sådant sätt kommit att vidkännas,
skall bland alla loltägarne, i mån af hvars och ens andel
i banken, lika fördelas.”
Genom antagandet af ofvanstående, med hvad Hr Hessle
i sin reservation föreslagit hufvudsakligen öfverensstämmande,
l-edaction af sistnämnde § förfölle Hr v. Troils nu framställda
anmärkn., att den i lagförslaget stadgade solidariska
ansvarigheten icke medförde erforderlig säkerhet för innehafvare
af solidarisk banks sedel att få densamma utan uppehåll
inlöst.
Lika med flera af reservanterna har jag inom Utsk:n
yrkat, att antalet af lottägare i solidarisk bank icke borde
få understiga 100. Det af Utsk:n föreslagna belopp, hvarå
lottbref minst bör lyda, synes mig af flera skäl nog lågt och
torde böra ökas tili 1000 r:dr courant. Jag anser således 23
§ böra erhålla följande lydelse: ”Teckningssumman uti solidarisk
bank eller bankens grundfond skall utgöra minst
1,000,000 r:dr courant, och antalet af lottägare får icke understiga
ioo. Hvarje lottbref skall lyda å minst iooo r:dr
courant och ställas å viss man, med förbud att detsamma
annorlunda, än med bankdirectionens samtycke och efter bolagets
derå meddelade stadfästelse, d annan viss person öfverlåta.
”
26 §, ang:de bankafdelningars anläggande, torde utan
olägenhet kunna utgå ur lagförslaget och ett motsvarande
stadgande, om det anses nödigt, lämpligare erhålla sin plats
i bancoreglementena.
Jemte dessa anmärknrr, hvilka jag anhåller måtte få beledsaga
den återremiss af förevar, betänk., som äfven jag yrkar,
anser jag mig böra tillkännagifva, att, enligt min åsigt,
redactionerna af åtskilliga nu icke åberopade §§ i lagförslaget
likaledes äro mindre lyckade. Jag önskar derföre, att
Utsk:n, sedan betänk, till dem återkommit, mätte ytterligare
genomgå och granska hvarje §, på det att ifrågavar. lagförslag
måtte, då det ånyo underställes RiksStms bepröfvande,
erhålla en ämnets obestridliga vigt motsvarande fullständighet,
tydlighet och bestämdhet.
Hvar
-
Den 26 November f. m.
Ilvarken den långt framskridna tiden eller min förmåga
tillåter mig att nu ingå i en fullständig vederläggning af de
flera delar utaf de begge sista talarnes yttranden, hvilka icke
öfverensstämma med mina åsigter, lörtde förevar, ämne. Innan
jag slutar, vill jag dock till besvarande upptaga några
af deras anmärkn:r. H11 Rosenblad liar förevitat Utskm att
icke uti lagförslaget hafva intagit något särskildt stadgande,
angtde de redan inrättade privata bankerna, hvilka icke skulle
kunna underkastas de åligganden, som nu för sådana banker
voro föreslagna. Då Utskm förmodat, att nu ifrågavar.
lag, lika litet som hvarje annan ny lag, kunde erhålla någon
retroactiv verkan, hafva Utskm trott det ligga i sakens natur,
att densamma icke skulle komma att gälla i afseende på
sådana bankinrättningar, som blifvit octrojerade före denna
lags utfärdande. Utskm hafva derföre ansett mindre behöfligt
att härom meddela någon särskild föreskrift.
Man har jemväl förebrått Utskm att hafva gynnat solidariska
banker framför actiebanker, oaktadt de sednare, såsom
grundade på realcredit, voro fördelaktigare, än de förra.
Jag medgifver visserligen för min del i allmänhet realsäkerhetens
företräde framför den personella; men med våra nuvar.
inteckningslagar torde realcrediten hos oss icke förtjena
något alltför stort förtroende. En omständighet anser jag äfven
härvid böra tagas i betraktande, den nemi., att realcrediten
redan är så begagnad, att den i flera orter icke utan
våda kan i allmänhet ytterligare anlitas. De bästa och säkraste
inteckningarna innehafvas dels af R. St:s Bank och
dels af allm. cassör eller barmhertighets- m. fl. inrättningar.
Dessa inteckningar torde åtminstone till en början icke vara
att påräkna såsom fonder för bankinrättningar. Jag tror derföre,
att få actiebanker kunna bildas under nuvar. förhållanden,
men är deremot öfvertygad, att solidariska banker,
såvida lagstiftningen derför blir ändamålsenlig, både skola
utan svårighet och tidsutdrägt kunna uppstå och, genom tillhandahållandet
af ökadt capital för rörelsen, blifva af väsendtlig
nytta för landet. Men jag vill nu icke uppehålla H.
R. o. Ad. längre, helst jag såväl inom Utskm som äfven härstädes,
då frågan förekommer till slutligt afgörande, får tillfälle
att närmare utveckla mina åsigter. Jag anser mig således
endast böra anhålla om tillgift för de detailler, hvaruti
jag redan ingått.
Då åtskilliga ännu anmält sig att tala i detta ämne, och
tiden redan var långt fortskriden, uppskjöts frågans vidare
pröfning till eftermiddagen.
H. R. o. Ad- åtskiljdes kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
16 II.
3(5
Den s6 November e. m.
Onsdagen den 26 November 1834*
Plenum 11. 4 tili 6 e. m.
Justerades ett prot.utdr. för denna dag f. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Akrell,
Carl, i anseende i embetsgöromål afsagt sig det honom af
Hrr Electorer lemnade förtroende att vara ledamot i StatsXJtsk.
, i följd hvaraf H. Ex. anmodade Electorerna att skyndsamligen
ny ledamot efter honom utse.
Fortsattes den i förmiddagsplenum började pröfningen
af Banco- och Lag-Utsk:ns betänk. N:o 2, med förslag till
lag för offentliga bolagsbanker.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Jag skall icke
upptaga tiden med någon allmännare pröfning af detta förslag
till lag för offentliga banker, som utgör föremål för R.
o. Ad:s öfverläggning. Flera anmärkntr vid detta förslag hafva
under f. m. plenum blifvit gjorda och komma att åtfölja
återremissen till sammansatta TJtsk:n, som för besvarande af
dessa anmärkntr ånyo måste behandla ämnet, och jag torde
således, när frågan för andra gången här förekommer, blifva
i tillfälle, om min röst kommer att behöfvas, att yttra min
mening om detaillerna af förslaget; jag har likväl nu icke
ansett mig böra blott med mitt tysta begifvande beledsaga
återremissen, utan trott mig uti en fråga af den stora vigt
som den närvar, böra yttra min enskilda tanke. Jag får i
detta afseende förklara, att jag anser såväl det syftemål, de
tvenne motionärerna hafva ägt, då de framställde sina motioner,
som det förslag, grundadt på dessa motioner, hvilket
af Banco- och LagXJtsk:n blifvit framlagdt, innebära en stor
och väsendtlig förbättring uti våra närvar, penningeförhållanden;
hvarföre jag skulle önska, att detta förslag måtte
vinna all den stadga och påföljd, som dess stora interesse
förtjenar. Jag tror, att, då vi nu upphunnit den länge efterlängtade
tidpunkten att äga ett fast och bestämdt mynt,
och Bankens hittills nästan uteslutande anlitande i låneväg nödvändigt
måste minskas och slutligen, efter nu följda grunder,
upphöra, man måste söka att hemta surrogat för denna minskade
lånetillgång å Bankens sida från de gemensamma och
solidariska åtgärder, som af enskilda utlåningen kunna påräknas.
Det är detta syftemål, jag sett uttaladt i närvar, förslag
och som jag önskar måtte vinna framgång. Hittills har
den fördel, som genom lånebiträden å Bankens sida blifvit
beredd åt penningerörelsen, skett på bekostnad af statsmyntets
credit. Genom dess mångfald har det fallit i värde,
hvaraf den realisation, vi gjort, blifvit en nödvändig' följd.
När nu denna realisation är gjord, måste man söka surro
-
Den 26 November e. m.
a83
gatet för lånerörelsen uti enskilda bemödanden, och dessa
enskilda bemödanden skola gå i bredd med statsmyntet och
hemta sin styrka och sin varaktighet uti den fortfarande säkerheten
af statens varumätare. Att dessa enskilda bemödanden
blifva omgjordade nied alla de garantier, som både
det allmännas och hvarje individs väl erfordra, hvilken dertill
lemnar sitt förtroende, anser jag innefattas icke mindre uti
det framställda förslaget, än äfven uti de dervid gjorda anmärkntr
och den lugna opartiska pröfning, hvartill jag förutser,
att de skola föranleda. Det är blott med dessa ord
jag anhåller att få beledsaga återremissen.
Gr. Frölich, David: Jag anhåller till en början att
få begagna en framför mig varande ledig plats närmare ljuset.
Det torde anses åligga mig i min dubbla egenskap af
motionär och ledamot i ett af de Utsk.,som tillsammans behandlat
detta ärende, att nugot vidlyftigare upptaga de anmärkn:r,
som mot Utskms förslag i dag blifvit gjorda. Jag
hade också för detta ändamål sökt, så vidt möjligt var,
uppfatta de anmärkn:r, som dervid blifvit gjorda, och hade
ämnat att desamma nu till vederläggning upptaga i en mera
vidsträckt omfattning; men då jag nu finner husets ledamöter
så utomordentligen få till antalet och jag kommer ihåg
den så ofta predikade satsen att söka minska riksdagarnas
längd och icke upptaga tiden med onödiga tal, då jag i alla
fall uti sammansatta Utskm blir i tillfälle att pröfva de mot
förslaget framställda anmärkntr i deras helhet, skall jag till
en början, och i händelse huset icke blir fulltaligare, inskränka
mig endast till att göra några anmärkrnr, för egen
räkning, emot Utsk:ns förslag. Jag ber dervid först få nämna,
att jag instämmer uti den af Hr Rosenblad gjorda anmärkn.
, att Utskm hade bort förutskicka sitt förslag en erinran
derom, att den gamla författningen af d. 24 Jan. 1824,
under hvilken s. k. privatbanker och discontcr kunde uppstå,
borde afskaffas, i samma stund denna lag blir kraftägande
och gällande, med förbehåll likväl, att redan under
denna lag af 1824 stiftade banker bibehölles vid deras rättigheter
under löpande octrojtiden. Sedermera, och hvad beträffar
1 §ts redaction, får jag förklara, det jag instämmer
Titi de anmärkningar dervid, som en af reservanterna, Hr
Hessle gjort.
Rörande 2:dra §, der det heter: ”dock må privilegium
ej förunnas för längre tid, än högst i5 år,” anhåller
jag få göra den anmärkn. i likhet med hvad Hr Skogmans
förslag innefattar, att tiden rätteligen borde utsträckas till
20 år. Motiverna för denna min åsigt äro följande, nemi.
att en bank, som kommit väl i ordning, är nyttig icke allenast
för sina delägare, utan äfven för den landsort, hvarest
den finnes; men om en sådan bank skulle veta sin lifstid
vara så kort, veta, att den vore tvungen att snart upphöra
och nödgas indraga sin rörelse, skulle sådant bafv,a en
»84
D«u 26 November e. m.
skadlig inverkan på hela inrättningen. Mitt förslag gick ut
på att få dem inrättade för en längre tid, och att octrojtiden
för alla bankerna på samma gång måtte tilländalöpa,
på det icke olikhet emellan bankerna skulle existera, hvilken
olikhet emellan bankernas beskaffenhet jag anhåller få nämna
vara bland de stora vådor, för hvilka ett land är utsatt,
der banker börja bilda sig. Om hanker bilda sig af flera
slag efter icke i lag bestämda former, uppkommer nemi. en
sådan förvirring i landet, att man icke känner de grunder,
hvarpå de hvila och efter hvilka de röra sig. Händer det
då, att en bank, till följd af dålig inrättning, faller, så är
straxt förtroendet undanryckt dem alla.
Den nästa anmärkn., jag går att göra, är mot 6§,der,
på sätt en reservant, Hr Biskop Hedre'n, uti sin reservation
tillkännagifva, orden: och innestående tillkommit, sedan
§ varit af majoriteten inom Utsk:n antagen, nemi. vid justeringen
af förslaget. En ledamot af detta hus har på f. m.
redan antydt hvilken oformlighet detta ords tilläggande varit
Umnadt att förebygga. Instämmande med honom såvida,
anhåller jag att något närmare få utveckla förhållandet.
Då nemi. ett bolag hade tecknat sig för en viss grundfond
och insatt den tili en del i contanta penningar och en del
Uti hypotheker, skulle det onekligen vara ett af de största
tricherier, som kunde tänkas, om bolaget efter tillagd rättighet
att utgifva creditsedlar till belopp, motsvarande grundfonden,
skulle åter uttaga eller sig emellan fördela någon del
deraf. Det var just den åsigt, att sådant borde vara i lag
förbjudet, som föranledde till insättande af orden: och i nnestående.
Men för att förebygga ett sådant oskick (ett
ändamål, hvilket kan och bör vinnas på ett annat sätt) befinnes,
att §:n fått en lydelse, hvarigenom orden: och innestående
kunna innefatta den olämpliga föreskrift att förbinda
bankbolaget hålla en viss fix contant cassa lika med
första insatsen, hvilket ingalunda och desto mindre var Utskrns
mening, då dessa ord inflickades, som ett påstående derom,
förut gjordt inom Utsk:n, var genom särskild votering afslaget.
Det var häri, som den af mig i reservationen omnämnda
öfverraskning bestått, och hvilken derföre både till intention
och möjlighet måste förefalla desto mer förlåtlig, som
man nu hört Hr Rosenblad hafva tagit orden i försvar, under
gillande af motivet till deras inflickande, men förbiseende
af ordens efFect i annat afseende. Vill man åter förekomma,
hvad som var intentionen att förekomma genom
des ords inflickande, kan sådant rovcket lätt åstadkommas
på sa> Biskop Hedre'n uti sin reservation föreslagit, der han
pag. 2 säger: "De, som djupare se in i saken, lära icke härom
tvifla; och skulle möjligtvis någon betänklighet härvid
återstå, kunde lätteligen ett tillägg göras vid 12 punkten,
som handlar om bolagsstämma, der det kunde stadgas, att
bolaget under intet villtor ägde att disponera öfver någon
Dexi 26 November g. ra.
285
större eller mindre del af den en gång insatta grundfonden,
utan endast öfver vinstmedlen.” Att vilja förbjuda disposition
af grundfonden kan naturligtvis icke hafva varit Biskop
Hedrens mening, såsom stridande mot den åsigt, han
försvarar, utan endast ett återtagande deraf.
För resten har Hr llosenblad gjort den anmärka, mot
denna §, att förskrifningar och andra förbindelser ej skulle
inräknas uti det belopp, som skulle jemnföras med de insatta
hypotheken och med grundfonden. Deruti kan jag icke
annat än instämma med Hr Rosenblad och förklara, att sådant
sketttalideles emot mitt förslag, men att jag ansåg det
vara en sådan omständighet, hvaruti jag cj ville vara envis,
då jag ansåg opinionen fordra alla möjliga, om än öfverflödiga
garantier.
Dernäst får jag anmärka i afseende på första perioden
af 8 §, hvarest det beier: ”Skulle så inträffa, att offentlig
bolagsbank icke vid anfordran sina creditsedlar inlöser med
Rikets gångbara mynt.” Dessa ord: ”gångbara mynt”
tillkommo i Utsk:n till förändring mot hvad förslaget innehöll,
der det stod: ”med Rikets metalliska mynt eller sedlar
af den bank, under R. St:s garanti och vård, som äger utgifva
sedlar, hvilka äro förklarade att för mynt i Riket gälla.”
Ilär ar man inne på den stora frågan: skola dessa offentliga
bolagsbanker röra sig med statsbankens creditsedlar eller med
metalliskt mynt. Att det var Utsk:ns mening att ej ovilkorligen
föreskrifva dem att inlösa med silfver, derom kan jag
bära vittne; men att Utsk:n icke synas hafva märkt, att uttrycket
gångbara mynt möjligtvis skulle kunna anses endast
afse silfver, det måste jag till nödig rättelse anmärka.
I afseende på frågan, huruvida enskilda banker skola
röra sig med metalliskt mynt, torde det vara nödigt att
till en del upptaga, hvad i förmiddags blifvit yttradt. En
talare, Hr v. Troil, har uppgjort en tafla af hvad som möjligen
kunde inträffa genom multiplication af sedelmassan på
det hela i landet, då de underordnade bankerna, på grund
af vissa portioner statsbanksedlar och tillagda hypotheker,
spridde dubbla och tredubbla belopp af sina egna. Han visade,
att bankens reella silfverfond skulle såmedelst tagas i
beräkning och såsom grund för -en vida större sedelmassa,
än statsbanken sjelf kunde våga utställa, men som likväl ytterst
hvilade på denna silfverfond, hvilken i följd af sådan
beräkning kunde komma att alltför starkt anlitas. Han syntes
tro, att innehafvarne af bolagsbankernas sedlar skulle, i
den mån de märkte ett sådant förhållande, tillvexla sig b:cosedlar
för att dermed skynda till silfver-utvexlingsluckari.
Han föreslog derföre, till förekommande af alla vådor, att
bolagsbankerna genom lag skulle åläggas antingen inom viss
fixerad tid börja med att tillhandahålla silfver, eller ock att
de nu skulle blott tills vidare få rättighet fondera sin rörelse
på Bapkens sedlar.
a86
Den 26 November e> m.
Härtill får jag svara, att Hr v. Troils förutsättning kan
icke nekas hafva sin arithmetiska riktighet; tvärtom är den
multiplication af sedelmassan, han omnämner, ej allenast
möjlig, utan åsyftad, emedan just deri ligger nyttan af ett
system, som har för afsigt att med minsta möjliga metalliska
fond tillvägabringa och i stadgad circulation utehålla ett
större belopp creditsedlar, än som vore möjligt med en enda
sedelbank; men lian misstager sig, om han förbiser de
många, till credit både för statsbanken och bolagsbankerna
medverkande omständigheter, som ligga dels i möjligheten
för den förra att minska sin sedelstock och derigenom göra
proportionen emellan silfver och sedlar fördelaktigare, deisi
den indirecta veklingen och mest i den tillkomna nya och
vidsträckta garantien för sedelmassan på det hela, som vinnes
genom bolagsmännens enskilda förmögenhet, isynnerhet
der solidariska banker blifva bildade. Blott man tillser, att
Banken fortfar att vexla, hvartill den bar stora ressourcer
och att bolagsbankerna göras solida och icke alltför små, så
tviflar jag på, att den del af Nationen, som för sin industri
behöfver de sednares småsedlar, sammansätter sig att göra
det experiment, Hr v. Troil anser möjligt, blott för att tillse,
om silfret i statsbanken räcker till. Den, som vill sälja
sin vara för att strax t ater köpa en annan, ratar icke
ett mynt, för hvilket han och hans säljare veta, att de när
som helst kunna tillbyta sig ett annat i närmaste stad, och
han räknar icke ut, huru mycket silfver i statsbanken ligger
afsatt för hans lilla summa. Att de åter, som kunna
hopsamla stora summor, skulle vilja calculerg, bestrides icke,
och just derföre böra bolagsbankerna tillse, alt de icke
äro så små, alt de enskilda capita listerna äga, hvad man
kallar, öfversigt eller kunna spränga cassan med en eller pär
invexlingspåståenden. Äro bolagsbankerna tillräckligt stora
och solida, så låta de icke några andra capitalister gå sig i
förväg att förse sig med klingande mynt ur Bankens hvalf,
om det skulle gälla. Sjelfva kunna de omöjligen sprida ett
för stort belopp creditsedlar, när coursen stiger och vexlingen
anlitas; men väl kunde nya banker, när handelsconjuncturen
är fördelaktig, åstadkomma öfverflöd, och det är
derföre, som pröfningsrätten, rörtde beliofvet af nya banker,
är lenmad åt K. IvI., ehuru jag önskat, att B.. St:s Bancofullmägtige,
genom månadtliga rapporternas insamlande från
bolagsbankerna, skulle hafva i första hand kommit i tillfälle
bedöma creditrörelsens s. k. mouvement.
Af det ofvannämnda, som dock torde behöfva utförligare
behandlas, anser jag det vara ådagalagdt, att bolagsbankerna
kunna och böra få rättighet fondera sin creditrörelse
på R. St:s Banks sedlar, och att, fastän sakens natur
och deras egen fördel torde föranleda dem att efter hand i
en kommande tid förse sig med metallisk fond, det likväl är
både onödigt och olämpligt genom lag ålägga bolagsbanker
-
Den 30 November e. m.
na sådant, hvilken lag, när man rutt besinnar den, i sin
effect lemnade en föreskrift emot R. S:ts Bank (hvars sedelmynts
välde lika med silfver man väl nu icke borde ifrågasätta),
och icke på något sätt emot bolagsbankerna (hvilka
det alltid står fritt att i Banken uttaga silfver); äfvensom det
vore en lag, som skulle hafva till följd att ålägga allmänheten
nyttja silfver, antingen den ville eller icke, derest den
ej vore nöjd med bolagsbankernas sedlar. Med få ord sagdt,
dessa banker, lika väl som R. St:sBank, måste ovilkorligen
vara uppmärksamma på coursen och på handelns förhållanden;
men lagbud derom äro, i min tanka, olämpliga och
skadliga. För att bibehålla myntvärdet inom landet, gifves
dessutom ingen bättre utväg, än att tillåta varumängden öka
sig; ty har man säljbara varor, nog kan man skaffa silfver
derför. Man har anfört exempel från England och Amerika,
hvilka funnit nödigt, att de enskilda bankerna inlösa sina
sedlar med guld och silfver. Härvid får jag anmärka, att
det alldeles icke varit till följd af någon lag, som enskilda
bankerna uti England och Amerika inlöst sina sedlar med
guld och silfver, utan endast derföre, att de enskilda bankerna
funnit det vara bästa sättet att skaffa sig credit. Det
är likväl en af Englands största financierer erkänd sak, att
brist på ett godt banksystem, och alldeles icke pappersmyntet,
vållat de skakningar, England tidtals fått vidkännas, och att
det vore bättre såväl för enskilda och statsbanken som äfven
för landet i allmänhet, om de enskilda bankerna rörde
sig, icke med metalliskt mynt, utan med sedelmynt af en
centralbank. Jag vill icke vidare ingå i denna sak, emedan
det torde vara bäst, för att kunna öfvertyga, att skriftligen
yttra sig; i hvilket afseende jag vid ett annat tillfälle skall
begagna publiciteten för att lemna de upplysningar, som
blifva möjliga med refererande af de källor, hvilka kunna
finnas att tillgå.
Uti i3 § har blifvit uteslutet, hvad jag tror der böra
inflyta. Då det nemi. heter, att det åligger bankdirectionen
att månadtligen till K. M:s Handels- och Financeexpedition
insända en öfversigt af bankens ställning samt
ofördröjligen meddela alla de upplysningar i ämnet, hvilka
genom samma Expedition kunna varda infordrade, så tror
jag, att der borde göras det förbehåll, att icke enskildas
räkningar borde ingrediera i dessa upplysningar. Vid samma
tillfälle får jag besvara, hvad Hr Rosenblad anmärkte,
nemi. att dessa rapporter mera lämpligt borde ingå till
statsbanken, på det den måtte vara i tillfälle att se operationerna
uti samfälda bankerna i Riket, hvarvid jag får förklara,
att jag uti mitt förslag ansett det böra vara på sätt
Hr Rosenblad föreslagit, hvilken åsigt likväl icke kunde göra
sig gällande inom Utsktn af det skäl, att sådant skulle
lunna medföra den opinion i landet, att statsbanken hade
någon ansvarighet för bolagsbankernas upphörande. Der
-
a88
Den 26 No t ernber e. m.
före borde statsbankens styrelse icke hafva det ringaste att
skaffa med enskilda bankerna, och upplysningarna således
icke heller inga till Banken. På det viset ser man, huru
opinionen kan i en så enkel sak vara hemligen divergerande»
En högst obetydlig anmärkn. får jag göra i afseende på
ledactionen af i4 §, som börjas sålunda: ”1 den högst osannolika
händelse” etc. Detta är ett uttryck, som ej passar
uti en lag. Detta fel kunde lätt hjelpas genom antagande
af den redaction, Hr Hessle föreslagit; men bäst vore att,
på sätt en värd ledamot, Hr v. Troil, här i dag föreslagit,
borttaga hela §:n, såsom för mycket reglementarisk. Jag
kan dock icke medgifva riktigheten af den grundsats, Hr v.
Troil i allmänhet yttrat, att man borde ur detta förslag
utesluta alla de stadganden, som äro till sin natur något
reglementariska. Det är sanni, att en lag bör undvika att
vara reglementarisk, der icke stora vigtiga skäl bjuda det.
Här tror jag dock, att sådana skäl finnas, det nemi., att
kunskapen, huru bankerna skola inrättas, troligen ganska
litet är i landet spridd; ty om, som jag förmodar, sedan
man sett, att en eller annan redan existerande bank gör
goda vinster och bär sig väl, flera sådana banker skulle vilja
inrättas, så skulle säkert, om icke lagen vore något reglementarisk,
uppstå så många besynnerliga förslag till bankbolag,
att Konungens rådgifvare skulle råka uti en särdeles
förlägenhet, då de, utan rätt att corrigera oklokt uppgjorda
bolagsreglor, icke kunde sanctionera dem och ej heller ville
afslå dem. Att få en mängd banker, som voro till sin organisation
mycket olika, har jag redan yttrat vara skadligt.
Då nu denna lag icke allenast skulle vara en lag, hvarunder
bankerna skulle lyda, utan äfven, hvarefter de skola
bilda sig, så igenfinnes häruti motivet, hvarför förslaget till
lag blifvit reglementarisk!.
Rörande 22 §, eller den 1 § i 3 cap., som omtalar och
utvecklar, hvad som förstås med den solidariska ansvarigheten,
hvaruti delägarne inträda, har en värd ledamot, Hr v.
Troil, såsom jag tror, helt och hållet missförstått lagens
mening. Först och främst får jag hänvisa honom till den §
i 1 cap., som handlar om allm. bestämmelser, nemi. den
8:de, hvilken bestämdt föreskrifver, att bankbolaget kan lagsökas.
Denna 5 innefattar en allmän sats, som rörer båda
bankerna. Nu är särskildt föréskrifvet rör:de de solidariska
bankerna, alt lottägarne ansvara, en för alla och alla för
en, för bolagets samtliga förbindelser, af livad namn de vara
må, hvilken ansvarighet dock icke sträcker sig längre, än
att, etter anstäldt kraf emot directionen och sedan bankbolaget
gemensamt blifvit lagsökt för hvad i bankens redbara
tillgångar brista kan, till krafvets gäldande skall, derest någon
lottägare dervid icke sjelf förmår sin andel gälda, denna
andel fyllas af någon eller några bland de öfriga lott—
ägar
-
Den a6 November e. m.
ägarne, mot hvilken eller hvilka fordringsägaren då finner
för godt att vända sin talan." Hr v. Troil synes hafva trott,
att den, som fått vägrad inlösen vid bankluekan, skulle genast,
såsom han yttrat, att det sker i England, efter det
han fått en dom^ få vända sitt ersättningsanspråk mot hvilken
af ledamöterna som helst. Han har sagt, alt detta stadgande
blott föTeskrifver, att man för den andel, som dea
ene lottägaren kan hafva i den uppkommande bristen, kan
söka enskild ledamot; men Hr v. Troil synes hafva förbisett,
att der står föreskrifvet, att bankbolaget skall gemensamt
lagsökas, det Ur bolagets samtliga interessenter på en
gång. Sednare mom. behöfde derföre icke omfatta mer än
den händelse, att en eller annan bolagsman skulle möjligtvis
kunna sakna tillgång, motsvarande dess andel i förlusten,
hvarför då någon eller några af de andra, mot hvilka
talan ville vändas, kunde lagsökas. Det är således på det
hela ingen skillnad emellan hvad lagen här föreskrifver och
hvad Hr v. Troil förklarat, att den Engelska lagen i detta
fall bjuder. Skillnaden är nemi. ingen annan, än den, att
den enskilde sedelinnebafvaren, enligt Engelska lagen, endast
får vända sig mot en af bolagsmännen; men jag hemställer,
om icke det är mycket strängare, att samtliga bolagsmännen
skola lagsökas på en gång, så fort man vägrat inlösen
af en sedel, så fort directiouen icke kunnat betaja och så
framt de tillgångar, som under directionens vård finnas i
Banken, äro otillräckliga. Jag tror, alt detta stadgande är
vida strängare, efter det förbinder samtliga solidariska bolagets
delägare till gemensam ansvarighet. Den sist följande
meningen innefattar blott ett tillkännagifvande af den omständighet,
att sedan den allm. lagsökningen gått för sig,
och i fall dervid befunnits, att någon ledamot ej har att
gälda med, öfriga ledamöterna stå i samma ansvar som
den, hos hvilken brist yppats.
En anmärkn. mot samma §:s sista mom. har jag gjort
helt nyligen, som är den, att der står: ”vid slutlig utredning.
" Detta skulle kunna anses innebära, att den utredning,
sorn äger rum , sedan bolaget upphört att fullgöra sina
förbindelser, kunde komma att länge fördröjas. För att rätta
ett sådant misstag borde det således heta: ”Vid den
derefter ofördröjligen följande utredningen.”
Uti 23 § finnes vidare föreskrift, huru stor den solidariska
bankens teckningssumma, såsom minimum, skall vara,
äfvensom bestämmandet af lottägarnes minsta antal, nemi.
grundfondens minimisumma 1,000,000 r:dr cour. och lottägarnes
antal minst 5o, Det har redan af Ilr v. Troil ganska
rikligt blifvit anmärkt, att bestämmandet af vissa siffror
såsom minimum kan anses godtyckligt. Det finnes dock vissa
grunder, hvarföre man bör hålla sig inom vissa siffror; och
jag anhåller att på samma gång få uppgifva, hvarföre Utsk:n
16 H. Sy
Don 26 November c. ra.
stadnat vid de siffror, sora här blifvit för båda bankerna
utsatta, nemi. för actiebanker 4,000,000 r:dr såsom minimum
och för solidariska banker 1,000,000, samt solidariska bankernas
lottägare minst 5o tili antalet, hvilket rätteligen torde
böra vara 100, som jag till besvarande upptager åtskilligt
af det, som under förmiddags-discussionen i detta afseende
yttrades.
Man har sagt, att actiebanker svårligen skulle bilda sig,
om teckningssumman bestämmes till det höga minimibeloppet
af 4)Ooo,ooo rtdr cour., och man har sagt, att man synes
hafva byst en förkärlek för solidariska banker, efter man
tillåtet dem bilda sig med en vida mindre minimisumma, och
man har klandrat den grundsats, att det egentligen vore capitalister,
som borde teckna sig till delägare uti actiebanker,
och att deremot jordbrukare och näringsidkare kunde deltaga
i solidariska bankers stiftande. Jag tror dock, att förhållandet
är sådant och bör vara sådant, om man undersöker
saken. Jag tror nemligen icke, att det bör vara tillåtet
att stifta actiebanker hvar som helst uti landsorterna. Deras
rätta platser äro de stora handelsstäderna. Då man i
sjelfva grunderna för bankerna har så' olika stadganden, att
delägaren i actiebank endast ansvarar för sin teckningssumxna,
hvaremot delägaren uti solidarisk bank ansvarar med allt,
hvad han äger, så är det lätt att finna, att tendensen eller
benägenheten skall vara större att inträda i actiebankerna,
än i de solidariska, så att, derest teckningssumman vore lika
låg för båda bankerna, actiebanker skulle, såsom framlidne
Gr. v. Schwerin yttrade sig, uppväxa såsom svampar
ur jorden. De skulle uppstå på alla ställen, der man möjligen
kunde uppbringa teckningen till en sådan summa, om
de tecknande också icke ägde en r,*dr derutöfver. Man skulle
förbise, att de egentligen äro ämnade för den större handeln
och för detta ändamål böra vara så beskaffade, att de
äga en större rörlig cassa och kunna tåla starka påkänningar,
beroende af handelns momentella behof, då deremot de
solidariska bankerna böra grunda sin rörelse icke så mycket
på discontering och utlåningar på kortare tid, som egentligen
att meddela eassacreditiv och emottaga penningar på
upp- och afskrifriingsräkning för att betjena näringsidkarne.
Man säger, att 4>QOO,oao är för stor summa. Man måtte då
väl åtminstone medgifva, att förslaget i detta afseende icke
innehåller någon våda för allmänheten, och att man i detta
fall visat prof på försigtighet. Med den kännedom, jag tilltror
mig öfver tillståndet i landet, tror jag det icke vara
omöjligt att bilda banker med 4)000)000 r;drs grundfond.
Låtom oss se, huru det kan gå till. Det är ej föreskrifvet
för actiebank, att den ovilkorligen skall inbetala hela teckningssumman,
Det är blott föreskrifvet, att före Bankens
öppnande 20 pvoe. eller -^delen skall vara inbetald, icke
ovillkorligen i contanta medel, utan i hypotheker, control
-
Den 26 November e. m.
391
leradt guld, eller silfver eller räntebärande och lätt realisabla
papper, hvarmed menas statsobligationer eller obligationer
af sådana verk, som Uro berättigade att utgifva sådana
papper, men alldeles icke enskildas räntebärande reverser.
Sedan nu delägarne insatt dessa 25 proc., ar det
vidare föreskrifvet, att de, inom ett år efter bankens öppnande,
skola hafva insatt andra 25 proc. Vidare är ingen
föreskrift lemnad. Det vill säga, att, oaktadt teckningssumman
är bestämd till 4,000,000, banken likväl, om den icke
kan sträcka sig så långt, får börja med något öfver 25 proc.,
t. ex. 10 contant, tillsammans 35 proc., och sedermera småningom
ökar contanta insättningen så, att den blott inom första
årets utgång har insatt 5o proc. af teckningssuramatt.
Nu vill jag fråga, oin det icke är tänkbart, att i sådana städer,
som Götheborg, Norrköping, Gefle och någon af de
Skånska städerna, skulle kunna bilda sig banker med en millions
fond i papper och inteckningar och med successivt inom
ett år i eontanter insatt en annan million. Det är klart, att
det innefattar en stor lättnad för dem, som deltaga uti en
sådan bank, att kunna taga län emellan de tider, de göra
sina insättningar. Någon våda kan icke uppstå deraf, att
banken lemnar lån åt sina delägare, emedan det är naturligt,
att dessa lån icke kunna meddelas utan apart säkerhet.
Dessutom är det icke ovilkorligen föreskrifvet att, till stiftande
af banker, capitalisterna skola finnas uti de städer eller
orter, der bankerna förläggas. Jag vet icke, hvarföre
icke Stockholms capitalister skola med begärlighet omfatta
tillfället alt uti sådana banker insätta sina capitaler, som,
på sätt Hr v. Troil upplyst, om bankerna skötas rätt, der
kunna gifva 10, 12 å i5 proc. Jag anser således icke omöjligt
alt, så fort opinionen är stadgad om nyttan och nödvändigheten
af sådana banker, desamma kunna uppstå med en
sådan minimisumma, som här är föreslagen. Deremot anser
jag det vara i högsta grad vådligt att tillåta s. k. veka
banker, isynnerhet actiebanker, för hvilka det icke gifves
annat correctiv än att insatssumman är så hög, att delägarne
icke anse det belopp, hvarmed de deltaga uti dessa banker,
för ett lappri, som icke förtjenar deras uppmärksamhet.
Att derföre, på sätt Hr Rosenblad yttrat, tillåta dem med
actier, så små som på 100 r:dr, skulle jag icke vilja tillstyrka.
Jag har sett, huru delägare uti ett famöst bolag
föga brydde sig om att deltaga uti bolagets affärer, derföre,
att de visste, att devas inflytande i jemnförelse med de få
stora intressenterna icke kunde blifva något. Det är högst
nödvändigt, att bolagsmännens interesse måste bibehållas så
pass stort, att det fordrar deras uppmärksamhet å bolagsrörelsens
behöriga gång. Den, som inträder uti ett actiebolag
med så liten summa som ioor:dr, har foga utsigt att
göra sitt interesse gällande och torde derföre knappt någonsin
infinna sig. När nu dessutom en af acticbaniers garaa
-
ags
Den 36 November e. m.
tier ligger deruti, att delägarne skola vara tecknade för
en större summa, än de insätta, på det man må hafva
något hålltag redo på dem, efter 20 §, så tror jag det vara
högst nödigt att icke tillåta actiebanker bildas med försmå adier.
Hvad beträffar de solidariska bankerna, hvari Utsktn ansett
delägarnes antal minst böra utgöra 5o ledamöter, hvilket
belopp jag anser böra höjas till 100, så äger dermed ett
annat förhållande rum. Det är nödvändigt, att dessa banker
bestå af så många ledamöter som möjligt. Det är ej
sagdt, att derföre, att ledamöterna blifva många, de skola
blifva, såsom Hr Rosenblad kallat dem, trashankar; och om
man jemnför siffran af 1,000,000 med den af 100, finner man,
Att om hvar och en af delägarne ägde lika andel, erfordrades
för en hvar 10,000 r:dr. De, som äga en sådan summa,
kunna väl icke sägas vara utfattiga; de må då vara
trashankar eller ej i andra afseenden. Directa orsaken, hvarföre
de solidariska bankerna böra bestå af flera delägare är
■ icke, såsom Hr v. Troil trott, att allmänheten skulle vara
mera tryggad derigenom, ehuru äfven detta ändamål indi—
recte derigenom befordras, utan derföre, att bankens'eget
interesse fordrar, att delägarne skola vara så många som
möjligt inom den provins, der banken ligger, derföre attén
sådan bank är fonderad på inbördes förtroende och hjelp.
Det har visat sig i Skåne, att en bank bildat sig med blott
3.*ne delägare; men efter säkra underrättelser har det inträffat,
att allmänheten med afund sett, att 3:ne ledamöter,
hvar för sig rika, skulle ytterligare hafva tillfälle att rikta
sig genom de vinster, som banken gör. Det är en sådan
afundsamhet mot ett bankbolag, som det är nödigt att förekomma,
och just derföre är det, som lagen bör förbjuda,
att ett ringa antal skall få bilda en bank och en stor förmögenhet
bildas på få händer. Det är val sannt, att 5o
personer utgöra ett tillräckligt stort antal ledamöter för att
åstadkomma en delegation. Det kan sägas, att lagen förbjuder
icke flera inkomma, örn flera finnas; men jag tror,
att de 5o rikaste personer uti en provins skulle alltid vilja
stifta en bank för sig och ej intaga flera delägare, derest ej
lagen ålade dem uppsöka de mindre, ehuru de måhända
omsider skulle finna, derest afund och obenägenhet hos de
mindre förmögna utvecklade sig, att den åsyftade fördelen
af bankinrättningen vore mindre, än de väntat Jag anhåller
derföre att till Utsktn få återskicka den anmärkn., att
siffran i detta fall mätte förändras från 5o till 100.
Hvad slutligen beträffar frågan om sedlarnas minimivalör,
som jag tror borde vara för actiebanker 10 r:dr och
för de solidariska bankerna 1 rtdr, så har jag redan utförligt
yttrat mig derom, och det torde vara svårt att gifva
Bera skäl, än jag derför framställt. Vill man icke antaga
dem, sorn finnas omtalade uti både mitt trvckto förslag och
tnin reservation, så har jag icke flera att åberopa, I detta
Den 26 November e. m.
fall Ur jag dock lycklig att icke äga begge Hrr Bancofullmägtige
Piosenblad och v.'Troil emot mig, efter den sednare
synes hafva instämt uti min åsigt. — Ytterligare får
jag likväl anmärka en anomali i det afseendet, att, då Utsk:n
tillåtit actiebank att utgifva sedlar ända ned till 5 r:dr courant,
Utsk:n deremot för solidarisk bank stadgat, att lägsta
valören, hvarå den skulle fä utgifva creditsedlar, vore den
valör, hvarå det nu eller framdeles kan varda B.. St:s Bank
tillåtet att utfärda sedlar i rrdrtal. Nu hafva väl B. St. beslutat,
att, med undantag af skillingssedlarna, B. St.’s Bank
skall få utgifva sedlar på valör af 2 r:dr courant; men det
skulle kunna hända, att B. St:s Bank funne det för kostsamt
att utgifva så små sedlar som på 2 rtdrs valör, och
derföre beslöte ej utgifva mindre än på 5 r:dr, hvaraf följden
blefve, att solidariska banker icke heller finge utgifva
sedlar å mindre valör, och då skulle de verkligen icke vidare
kunna fortfara.
Jag anhåller att få tillägga några ord i afseende på hvad
man yttrat om nödvändigheten att icke låta, såsom Ilr Bosenblad
yttrade sig, bolagsbanker med deras credit träda
för nära den stora Banken. Han har åberopat Englands och
Amerikas exempel, och har yttrat, att ett högt minimum af
tecitningssumman skulle skydda allmänheten. Jag her att få
1att jag också sökt att studera mig in uti hvad som
theria afseende är rådande i England och Amerika, och att
jag dervid funnit förhållandet icke vara sådant, som Hr Bosenblad
Uppgifvit. Väl är det sannt, att Engelska Begeringen
tagit det beslut att inskränka alla sedhuj till minst 5
punds noter; men det skedde icke derföre, att man såg någon
våda uti bibehållandet af mindre noter, utan derföre,
att detta var enda sättet att minska myntmassan i landet.
Det är verkligen förhållandet, att det icke var noternas ringhet,
utan deras öfverflöd, som befanns skadligt i England och
föranledde ofvannämnde beslut om de små noternas indragning;
oc!i det vågar jag försäkra, att efter den erfarenhet,
som jag genom Wermländska pro viicialbanken haft, är det
en sanning, att, om man skulle fö'Vkrifva, att sedlarna ej
finge vara mindre än 5 r:dr, deni: fPlmnk skulle nödgas inställa
sin rörelse och vara till ingen båtnad. Icke heller
kan jag begripa, hvarföre, då ingen bank får utgifva större
belopp än dess grundfond, således icke kan utsträcka rörelsen
utan att med detsamma öka samma fond, hvartill det
skulle tjena att förbjuda dem utgifva sådana sedlar, som folket
bäst behöfver på landsbygden, der bondens cassa icke ofta
är öfver några r:dr, och han icke är belåten med att hafva
den i en enda sedel. I den mån, lånerörelsen öfvertnges af
närmaste bank, blir ingen, som från B. St:s bank nedtransporterar
småsedlar åt allmogen. Den skulle sålunda blifva
Utan vexel eller tvingas bruka silfver till förlust för Biket
ecb obeqvämlighet för trafiken,
Den 26 November e. m.
Frih, Stjernstedt, Jac. Theodor: Jag skall icke
upptaga R. o. Ad:s tid med att ingå uti något vidlyftigt besvarande
af alla de anmärknrr, som blifvit gjorda emot förevar.
betänk. Såsom ledamot af BancoUtsk. får jag tilfalle
dertill, när betänk, till TJtsk:n återkommer, och jag är öfvertygad,
att alla anmärkn. som blifvit gjorda, skola der betraktas
med all möjlig uppmärksamhet. Jag har för min del
icke varit nog lycklig att i alla punkter kunna instämma
med Utsktns majoritet. Jag har dock icke velat reservera
mig mot alla de punkter, der jag varit af skiljaktig mening,
för att icke öka vidlyftigheten af betänk, eller fördröja tiden
för dess afgång. Det är blott mot beslutet i 8 §, jag
reserverat mig i afseende på stadgandet, att bolagsbanker
skola iidösa sina creditsedlar med Rikets gångbara mynt. Jag
har trott, att der borde utsättas en bestämd förbindelse för
bolagsbanker att inlösa sina sedlar med verkligt eller metalliskt
mynt.
I afseende på den föreslagna grundfonden för actiebanker
af 4,000,000 r:dr hoppas jag, att, när betänk, återkommer
till Utsk:n, detta belopp blir något nedsatt. För min
del tror jag denna summa vara för högt tilltagen, och ännu
mera anser jag summan af 4,000 r:dr för hvarje actie vara
för hög. Jag kan, lika med Hr v. Troil, icke linön nödvändigheten
af, att delägarne uti en actiebank skola VarO^É^italister
eller förmögna personer; ty mig synes, att^rerak
penningar böra vara lika goda, om de äga mvcket eller litet,
hvaremot jag i afseende på Solidariska banker instämmer
uti den åsigt, att säkerheten ökas genom de personers
förmögenhet, som inträda uti dem. Jag anser äfven, att
solidariska bankernas lägsta sedelvalör borde något höjas,
1 r:d:rs valör anser jag nemi. vara för låg; äfvensom jag tror,
att solidariska banker icke borde äga uteslutande rättighet
att hafva bankafdelningar, hvaraf jag icke kan inse någon
nytta, men väl, att skada och olägenheter i många fall kunna
uppstå.
Hvad formen och utseendet af sedlarna beträffar, tror
jag icke, att sådant uij/en lag för banker bör upptagas; men
deremot, att uti en * bör stadgas, att bolagsbanker böra
söka K. M:s stadfästelse å det sedelmynt, de ämna utgifva.
Hvad 6 § och det deruti förekommande ord: innestående
beträffar, så är det sannt, att detsamma tillkom vid
'justeringen; men Utskrn hade förbehållit sig att vid justeringen
göra de förändringar, Utsk:n kunde finna för godt.
Jag finner visserligen, att man med 6 §:s novar. redaction
icke kan vara belåten; men jag tror, att förhållandet skulle
blifva detsamma, i fall ordet innestående borttoges. Dock
hoppas jag, att när betänk, återkommer till TJtskm, de då
skola blifva i tillfälle att, i afseende på såväl denna som de
med densamma gemenskap ägande §§, föreslå stadganden,
50m leda lill ett nöjaktigare resultat. — För öfrigt tror jag-,
De» 26 November e* m,
att, om man skulle finna, att bestämmelserna äro nog stränga
i detta förslag till lag för banker, det dock har varit
bättre, att det lörsta förslaget, sorn i alla fall kommer att
ändras, innehållit för stränga stadgande», än motsatsen, emedan
det åtminstone utvisar, att Utsktn varit angelägna derom,
att de banker, som uppstå, lemnade nöjaktig säkerhet.
Jag skall icke vara vidlyftigare. När betänk, här andra gången
förekommer, torde det vara lämpligast att söka försvara
de åsigter, hvaruti jag instämt med Utsk:ns majoritet, eller
söka göra gällande dem, som jag ej kunnat göra gällande i
Utsk:n.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh,: Om man betänker
den oberäkneliga vigt, en banklagstiftning måste äga,
icke allenast på den enskilda och statserediten, utan äfven
på alla äganderättsförhållanden, landets räntor [och industriföretag,
så bär man ieke undra öfver, att närvar, förslag
ingifver både fruktan och hopp. Man fäster i allmänhet
stora förhoppningar vid ett förslag, som afser privata bankers
uppkomst. Jag gör det äfven, men till en stor del af
helt olika motiver med mängden. Mängden af det nya systemets
vänner glädja sig öfver ett förökadt rörelsecapital;
men jag bedömer privatbankernas värde helt och hållet efter
den organisation, man gifver deras lånerörelse. Om de
inrättas efter de gamla discontmönstren, anser jag dem blifva
svaga häfstänger för industrien, och jag anskar derföre, att
XJtsktn måtte mera utförligt behandla frågan örn lånerörelsen,
dervid utgående från den princip, att landets penningemassa
bör bringas i ett hastigare omlopp genom förkortade
omsättningstider, förbättrade creditbruk och den strängaste
fordran på ordning i affärer och punctuella liquider med
Banken. Detta är nu förbisedt och bör, i min tanka, af
Utskm utförligare behandlas. En annan hufvudsaklig anmärkning,
som jag mot förslaget i sin helhet vill göra, är, att
man för litet afsett nödvändigheten af en jemn och lugn
penningerörelse i landet. Jag tror ingenting vara mera skadligt
för industrien, än att rörelsecapitalet hastigt fluetuerar
oeh följer dagens conjuncturer. Utan att nu närmare ingå
uti de detailler, hvarigenom jag tror, att ett correctiv i detta
fall skulle kunna vinnas, emedan jag framdeles torde blifva
i tillfälle att utveckla dem, vill jag endast fästa uppmärksamheten
derpå, att såväl vid stiftandet af banker som under
bankernas fortsatta operationer afseende måste göras å
coursens förhållanden. Det är först under de sednare åren,
som man i andra länder, såsom England, antagit denna såsom
ett rättesnöre för bankernas rörelse. Jag erkänner svårigheten
att insätta delta uti ett lagförslag; men jag tror, att
man i lagen åtminstone borde bereda bankerna tillfälle att
sjelfva stadga principen för sin rörelse. Öfver denna fråga
torde jag framdeles f'å mera utförligt yttra mig.
Utan att vilja underkänna värdet af de betydliga för
-
ag6
Den 26 November c. m.
bättringar i lagstiftningsväg, sorn förslaget vid en jemnförelse
med 1824 års författning innebär, öfvergår jag nu till granskning
af förslagets särskilda punkter.
Hvad första § beträffar, instämmer jag uti de af reservanterna
dervid gjorda anmärkntr. — Genom 2:dra § synes
mig, att Ulsk:n velat öfverlemna bankstiftningen för mycket
åt godtycket. Jag ogillar äfven Utsklns motiv härför, nemi.
att K. M. skalle bedöma landets behof af rörelsecapital och
afslå bankinrättningar, antingen han fann dem för små eller
förstora. Om en ort vore i behof af en bank, men ej kunde
åstadkomma tillräckligt stor actieteckning, vore det orätt
att afslå den derföre, att den var för liten, och således lemna
orten alldeles olijelpt. Inrättas åter en bank under förmånliga
conjuncturer, så kunna tiderna lätt förändra sig under
den tid af i5 eller 20 år, hvarå bolaget blifvit privilegieradt,
och den vid stiftningen nödiga banken sedermera
blifva för rörelsen umbärlig. Correctivet innebär således ingen
säkerhet. Jag önskar frihet i denna industri såsom i
allt annat, men erkänner gerna högsta Magtens rättighet och
pligt att tillse, det allmänhetens säkerhet blir skyddad och
att myntet bibehålles i sitt värde, i följd hvaraf jag, såsom
en lämplig anmärka, vid 2 §, föreslår, att ur 2 morn. måtte
utgå orden: kan vara för landet fördelaktig eller
menlig, och i stället inflyta orden: ”erbjuder de garantier,
som ä r o nödvändiga för allmänhetens
säkerhet och för bibehållandet af myntets oförändrade
värde; detta uttrycker i min tanka, hvad som
egentligen bör utgöra föremål för Statssecreterarens pröfning;
hvarjemte jag anhåller, att Utsk:n i början af 2 § ville antaga
den liberalare redaction, sorn Statssecret. Skogman
föreslagit, nemligen: Enskilda stånde det fritt att
inrätta bolag etc.
3, 4 och 5 §§ anser jag kunna qvarstå oförändrade.
Uti 6 § möter ordet innestående, hvarvid reservanterna
fästat så mycken vigt. Jag kan icke inse sammanhanget
af den långa reservation, som åtföljer betänk., utan anser den
för en fullkomlig missräkning. Reservanterna synas alldeles
hafva förbisett, att banken genom låninbetalningar vinner
ständigt nya tillgångar till sin rörelses bedrifvande, och jag
kan alldeles icke finna, att bibehållandet af ordet innestående
på detta ställe skulle föranleda till någon sådan inskränkning
af bankens rörelse. En värd ledamot, Gr. Frölich,
har trott, att man med ordet: innestående endast
afsett att stänga bankdelagarne från att återtaga någon del
af den insatta grundfonden. Jag tror, att detta ord kan
hafva en ännu vidsträcktare betydelse. Jag föreställer mig
t. ex., att ett bankbolag bildar sig med 4>ooo,ooo r:drs teckningssumma,
hvaraf 1,000,000 blifvit insatt under allmän
vård, 1,000,000 i contanter och dc återstående 2,000,000 i
hy
-
Den a6 NoTcmiitr e. m.
2 07
hypotheker, som bibehållas under bolagets disposition. Ja»
föreställer mig vidare, att bolaget kunde försälja dessa hypotheker
och sålunda förse sig med en cassa, uppgående till
% af hela teckningssurmnan. Genom utlåning af creditsedlar
tillbelopp, motsvarande den insatta grundfonden, och genom
ytterligare utlåning.af en större del af cassan skulle bolaget
sålunda på en teckning af 4>000,0°0 kunna uppbringa sin
utlåning till ett belopp af 6£ eller 7 millioner, och cassan
tömmas, utan att säkerhet vore i allmän våld deponerad för
mer an 1,000,000. Jag anser således af vigt, att ordet innestående
qvarstår, så vidt det rörer actiebanker; hvaremot
detsamma i afseende på solidariska banker gerna kunde
utgå, med afseende på den stora säkerhet allmänheten
äger uti sjelfva deras sammansättning Vill man borttaga
det äfven i afseende på actiebanker, så anser jag säkerheten
fordra, att en större del af teckningssumman insättes i allmän
vård, hvartill jag då föreslår 5o proc.
Vid 7 § anser jag första meningen kunna helt och hållet
utgå; ty om deri omnämnda förbindelser, med bestämd
förfallotid eller efter föregången uppsägning betalbara, aro
ställda på viss man, är det likgiltigt, om de äro små eller
stora, och då sednare vilkoret förutsattes i 2 mom af denna
§, kan första mom. gerna utgå, i hvilken händelse likväl redactionen
af 2 mom. derefter mäste ändras.
Vid 8 § hafva åtskilliga talare yttrat den tanke, att
bankerna borde åläggas invexla sina creditpapper med silfver.
Jag tror det vara alldeles omöjligt att ålägga enskilda
banker att inlösa sina förbindelser med ett fast statsmynt,
så länge statsbankens sedlar äro ett lagligt betalningsmedel,
som således bankerna äro skyldiga att uti sina liquider emottaga;
men i samma stund, som sedelmyntet upphör att vara
lagligt betalningsmedel, anser jag det äfven nödigt, att föreskrift
lemnäs dessa banker att med fast mynt inlösa sina creditpapper,
och jag skulle derföre tro, att 8 §:s andra rad,
der orden gångbara mynt förekomma, borde sålunda
förändras, att det korn att hetat ”med metalliskt mynt
eller sådana sedlar, som lika med mynt i Riket
gälla.” Detta tror jag äfven instämmer med Hr v. Troi Is
mening. Hvad redactionen af §:n beträffar, instämmer jag
uti Hr Hessles reservation. Längre ned i denna § förekommer
stadgande, angtde bankdirectionens ansvarighet, hvilket
synes mig stå alldeles i strid med hvad 22 § om solidariska
banker föreskrifver. Jag anser obilligt att fordra, att en
bankdirection skall med sin enskilda förmögenhet ansvara för
inlösen af bankens förbindelser. Jag anser directtn böra ansvara
med sin förmögenhet för hvarje förseelse och för hvarje
lagstridig åtgärd, men icke för bristande inlösen af banken;
förbindelser, då directtn omsorgsfullt uppfyllt allt, hvad pi
dem berott; men det åligger äfven, efter mitt begrepp, bank16
H. 33
298
Den 28 No v c riber e. ra.
direet:n att, så snart inlösen af bankens sedlar upphör, genast
försätta banken i coneurstillstånd, hvarigenom hon uppfyllt
allt, hvad man i detta fall af henne kan fordra. Skulle
äfven detta sednare inom föreskrifven tid uraktlåtas, då inträder
directtns individuella ansvarighet i all sin stränghet.
g § anser jag höra andras enligt Hr Hessles reservation.
Hvad jag i början i allmänhet yttrade anglde nödvändigheten
att reglera penningerÖrelsen eller lånsystemet på ett annat
sätt, om man vill hoppas att vinna några verkliga resultater,
får jag vid 10 § åberopa. Jag vill nu icke ingå
uti andra anmärkntr, än att i första moni., der det står, att
Bankens egna actier eller lottbref icke få belånas, efter ordet
lottbref hör tilläggas orden: ”eller andra bankers
actier.” Det vore annars möjligt, att bankerna bytte sina
lottbref sins emellan och på det sättet eluderade lagen.
1 mom. af samma §, som innehåller, att, med undantag
af cassacreditiv, lån ej må beviljas på längre tid än 9 månader,
anser jag alltför obestämdt. Tiden borde förkortas
till 6 månader och derjemte tydligen utsättas, att ingen omsättning
linge äga rum. Ide'en af cassacreditiv innebär, att
de medel, som derpå lyftas, skola vara på en mera rörlig
fot, an vid vanlig discontering. Cassacreditiv böra kunna af
banker upptagas endast på ganska kort tid, ty de äro ingalunda
ämnade till egentliga lån, utan endast till besparande
af ränteförlust på creditivtagarnes eassa.
13 §, sista mom. innehåller: ”Tliv förutan åligge det
bankdirectm att månadtligen till K. M:s Handels- och Finance-expedition
insända en öfversigt af bankens ställning,
samt ofördröjligen meddela alla de upplysningar i ämnet,
hvilka genom samma directm kunna varda infordrade.” För
att satta bankerna i tillfälle att reglera sin penningerörelse
med mera jemnhet och med afseende på hela Rikets penningecireulation,
är det nödigt, att de äga den kännedom,
hvarom detta mom. handlar. Jag skulle således vilja föreslå,
att de upplysningar, som inlemnas till Finance-expeditionen,
äfven borde alla banker i Riket meddelas, likväl icke
i vidsträcktare mån, än hvad som rörer sjelfva penningecirculationen.
14 § kunde helt och hållet utgå.
16 § torde behöfva en redaction i öfverensstämmelse med
flera reservanters mening.
tJti 18 § förekomma minimisummorna för actiebankers
teckningssumma och actier. Båda dessa summor anser jag
vara för höga. Mig veterligen finnes ingen utländsk bank,
grundad på actieteckning, der actierna äro bestämda till ett
så högt minimum. I England och Skottland äro actierna
bestämda vanligen till belopp af 100 pund; i Amerika till 100
dollars; i Norrige till ioospeeier; iFrankrike till 1000 francs;
i Briissel till 5oo floriner och i Österrike till iooo gulden Wienerwährung
och 100 gulden conventionsmynt. Häraf ser man,
Den 26 No y em lier e. m.
299
alt på intet ställe actierna äro så höga, som här blifvit föreslaget
I vårt capitalfattiga land torde det äfven blifva
svårt att sammansätta så stora banker i början. Jag inser
visserligen, alt bankerna böra vara starka och att allmänheten
icke bör besväras af för många på en gång. Jag skulle
likväl tro, att 7,000,000 r:drs grundfond kunde vara tillräcklig
äfven för actiebanker; men att sänka actierna till
100 r:dr anser jag icke riktigt, fastän de icke torde böra
lyda på högre belopp än 5oo eller högst 1000 r:dr. Skulle
denna opinion icke göra sig gällande, tror jag, att man kunde
vinna det åsyftade ändamålet att vid dessa banker fästa
de större capitalisterna, utan att derföre utestänga de mindre
penningeagarne derigenom, att en del af actierna försåldes
i halfva och fjerdedels adier, medan de öfriga försålde*
hela mot 4>ooo r:dr, hvarigenom båda intressena kunde
förenas.
Vid solidariska bankerna, sorn omtalas i 22 §, hade jag
ämnat besvara ett yttrande af Gr. Frölich, sorn jag tror
missförstått Hr v. Troils mening; men då jag hörde Hr v.
Troil sjelf anmäla sig, torde jag ej böra gå honom i förväg.
I afseende på 23 § instämmer jag uti Gr. Frölichs yttrande,
rör:de nyttan för banker alt äga ett stort antal delägare,
emedan det måste gifva dem en betydlig moralisk
styrka att äga lika många interesserade och vaksamma vänner;
meri jag anser äfven nödvändigt, att man söker uti solidariska
bankerna införa en stor del förmöget folk, på det
icke, såsom en föregående talare yttrat, bankerna må bildas
endast af trashankar. Af ett förslag, som Manchesteroch
Liverpoolsbolagen ingifvit till Engelska Regeringen, har
jag hemtat en ide', som jag tror äfven här vara användbar.
Man föreslog nemi., att solidariska bankers aclieägares antal
borde vara minst 100, men att minst 20 måste hafva inbetalt
minst 1000 pund Sterb hvarje. Utan alt fasta mig vid
silfran, troi' jag, alt ide'en kunde tillämpas här i landet,
och att man således kunde föreskrifva t. ex., att uti solidariska
banker minst 20 af delägarne borde hafva insatt minst
i5,ooo r:dr hvardera, hvarigenom man försäkrade sig, att
en förmögen och upplyst dass funnes bland bankens delägare,
hvilken med tillräckligt fastadt interesse följde bankens
operationer.
Vid i5 § finner jag mig hafva skäl till en, i min tanke,
vigtig anmärkn. Der förekommer i slutet af 1 moni.,
att 2Ö proc. af teekningssumman skola för bolagets räkning
nedsättas i säkert förvar till bolagets disposition. Jag skulle
tro, att för solidariska banker i detta fall bör stadgas detsamma
som för actiebanker; ty att lill säkerhet nedsatta något,
hvaröfver dispositionen är fri, innebär, i min tanka,
alldeles ingen säkerhet. Hela detta stadgande, jemte det i
19 §, angtde actiebanker, kunde således uppflyttas till allmänna
bestämmelserna. Här Uro äfven några andra delar,
3oo
Den aS November e. m.
sein jag tror kumle uppflyttas till de allin, bestämmelserna,
emedan jag i allmänhet anser actie- och solidariska bankerna
i flera afseenden böra ställas i paritet. Deribland räknar
jag rättigheten att bilda filialcontqr, från hvilken rättighet
jag icke kan inse något skäl att utesluta actiebanker, helst
penningerörelsens fördelning till hvarje provins och stad är
för industrien så önskvärd och utgör en af privatbanksystemets
väsendtligaste fördelar. Man säger väl, att deras rörelse
egentligen skall rikta sig åt handeln, och att de af den
större rörelsen och disconfering af varor äga så stora fördelar
framför solidariska bankerna, att man derföre i något
afseende kan vara strängare mot dem. Jag får fästa uppmärksamheten
derpå, alt om detta innebär en sanning, hafva
likväl sä belägna banker å andra sidan åtskilligt emot sig,
som gör, att de förtjena mera förmån. På haudeins centralpunkter
måste tilloppet af penningar vara hastigare, och
cassan måste således mycket mera iluetuera. Hos sådana
banker concentrerar sig all landets rörelse och de blifva
jemväl landtbankernas repli-punkter. Rörelsens natur fordrar,
att de således hålla vida större contant cassa och hålla
sina fonder rörliga på kortare tider; också hafva i alla
länder så belägna banker bibehållit naturen af depositbanker,
röra sig för öfrigt nästan endast med statspapper och
måste ofta afstå frän enskild discontering. Alla sådana banker
gifva också mindre utdelning än landtbanker. Vill man
lin äfven beröfva dem rättigheten att hålla agenter i landet,
så tror jag, att sådana banker svårligen kunna uppslå, synnerligast
om de ej få utgifva lika små sedlar som de solidariska
bankerna. Detta är således äfven en punkt, hvaruti
stadgandet för båda bankerna bör vara lika. Man har sagt,
att sedelvalören för solidariska banker vore för liten och att
den borde sättas till 5 ä 10 r:dr. Jag gillar ideen, som ligger
till grund för detta yttrande, och jag tror, att det vore
för penninge-circulationen och crediten i landet nyttigt, om
alla de mindre sedlarna kunde afskaffas eller utbytas, mot
metalliskt mynt; men så länge statsbanken befinner sig uti
sin närvar, författning, anser jag privatbankerna böra kunna
få röra sig med mindre sedlar, likväl icke af lägre valör
än rtdrtal. Uti Hr v. Troils yttrande om nödvändigheten,
att formulär till sedlarna bör underställas Regeringens
sanction, instämmer jag. Om man begär straff mot förfalskning
af sedlarna, mäste också högsta magten bedöma den säkerhet
mot förfalskning, som ligger uti sjelfva sedlarnas beskaffenhet.
Jag anhåller, att dessa anmärkntr måtte få åtfölja
återremissen.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Det vigtiga ämne, som
nu är föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, har äfven bort
påkalla min allvarliga uppmärksamhet, ehuru jag visserligen
nödgas utbedja mig R. o. Ad:s undseende för den mindre
skarpsinnighet, jag torde ådagalägga vid behandlingen af en
Den 26 November e. m. 3oi
fråga, derom tankarna äro så delade, hvilket ur så vidtomfattande
och hvarmed jag ännu ej haft tillfälle att sysselsätta
mig tillräckligt för att i detaillerna bestämma mitt omdöme.
Jag har likväl i Utsktns betänk, funnit åtskilliga satser,
som, i min tanke, äro så påtagligen oriktiga, att jag
tror inig kunna uppehålla mig endast vid dem, utan att ingå
i några detailler; och får jag i sådana afseenden till en
del åberopa, hvad Hr v. Troil på f. m. på eli ganska upplysande
och bevisande sätt yttrat. Den hufvudsats, som jag
tror böra ligga till grund vid stiftandet af privatbanker, är
den, att de skola innefatta en bestämd säkerhet för sitt bestånd.
Denna säkerhet torde likväl svårligen vinnas, såframt
dessa banker skola baseras på ett sedelmynt, hvilket icke i
sig sjelf innebär någon garanti för ett orubbligt värde. Sådant
blefve likväl förhållandet enligt Banco- och LagUtskms
nu framställda förslag. Utsk:n hafva nemi. ansett privatbankerne
böra basera sig på statsbankens papper, och det
lärer endast genom en knapp pluralitet inom Utsk:n hafva
varit möjligt att komma till den bestämmelse, att privatbanker
skola vara skyldiga att med Rikets gångbara mynt
inlösa sina sedlar. Man lärer gått så långt, att man velat
stadga, att privatbankernas fordringsägare skulle ovilkorligen
nödgas i liqvid emottaga statsbankens papper. Såsom
förhållandena nu sig befinna, är det visserligen likgiltigt,
om man erhåller silfver eller bteosedlar, emedan man blott
behöfver gå till Banken, för att få sedlarna utbytta mot
silfver; men förhållandet kan förändras, och så länge det
stadgande i 72 § Reg.F. qvarstår, att hvar och en, som
handlar i Sverige och här har penningar att betala eller
mottaga, nödgas såsom mynt erkänna Bankens sedlar, utan
afseende på örn dessa sedlar i Banken invexlas mot silfver
eller icke, innefattar det icke någon garanti, att privatbankens
sedlar skola inlösas med statsbankens sedlar^ ty om
dessa btcosedlar någon gång blefve non-valuter eller minskades
till deras värde, såsom förut händt, uppstode otvifvelaktig!
det högst orättvisa förhållande, att alla privatbankernas
borgenärer komine i samma förhållande med
statsbankens borgenärer, och att således privatbankerna,
som erhållit verklig valuta under den lid, statsbankens sedlar
gällde lika med silfver, Lomme att betala sin skuld med
mindre eller non-valuter. Att detta vore orättvist kan icke
bestridas, och lika litet lärer det kunna bestridas, att hvad
som kan leda till en bestämd orättvisa icke bör antagas såsom
princip för ett lagstadgande. Jag instämmer således fullkomligen
med de Hrr, som yrkat, att derest statsbanken
upphör alt med silfver inlösa sina sedlar, det skall vara en
ovilkorlig pligt för privatbankerna att honorera sina förbindelser
med fulla silfvervärde!; och då man ej i lag bör förutsätta
det olyckliga förhållande, att statsbanken skulle komma
att inställa sin vexling, lärer någon annan utväg att vin
-
302
Den 26 Nsvcmbcr e. m.
na det ändamål, jag åsyftat, ej finnas, än att i octrojen
stadga, att, derest någon sådant fordrar, privatbanks skyldighet
är att lemna metallisk valuta för sina sedlar, hvarvid
det, såsom jag tyckt mig finna vara Hr v. Troils önskan,
må lemnäs privatbanken, om den ej har metallisk valuta till
hands, en eller annan veckas anstånd med betalningen, tills
den hunnit anskaffa sådan valuta från statsbanken eller i
annan väg. Sä länge statsbankens sedlar gälla lika med silfver,
lärer det högst sällan komma i fråga, att någon bos
privatbanken gör anspråk på silfver i stället för dessa sedlar,
ocb privatbankernas silfvercassor kunde således till en
början bestämmas ganska små; men 0111 något misstroende
till statsbankens sedlar skulle sig yppa, fordrar både rättvisa
och billighet, att icke jemväl privatbankernas sedelinnehafvare
invecklas i denna krisis och att endast bolagsmännen
blifva rika. Dessutom torde privatbankernas sedeiemissioner,
grundade på statsbankens papper, kunna, på sätt Hr
v Troil utredt, blifva ganska vådliga för realisationens bestånd
Åtminstone bör det ej blifva privatbankernas interesse,
att värdet af statsbankens papper minskas, hvilket det
lik väl blefve, såvida dessa papper ovilkorligen skulle af privatbankens
sedelinnehafvare såsom god valuta emottagas.
Den andra anmärkningen, jag bar att göra, är, att Utsk:n
tyckas alltför mycket hafva gynnat de solidariska bankerna
på actiebankernas bekostnad. Det är dock alldeles gifvet,
att actiebankerna, till följd af sin organisation, innebära
större säkerhet än de solidariska bankerna och om dessa
sednare skulle så mycket protegeras, som Utskm önskat, torde
vi erhålla en mängd solidariska, men kanske ingen enda
actiebank. De solidariska bankerna kunna visserligen vara
ganska nyttiga för rörelsens befordrande inom vissa landsorter;
men detta berättigar oss icke att förbise, att de jemväl
kunna föranleda till vinglerier och förluster för allmogen,
samt att de icke äro utan ett menligt inflytande på statens
verkliga mynt. Jag är, såsom jag tror mig hafva ådagalagt
genom föregående yttranden, långt ifrån den mening, att
man bör gynna statsbanken, utan tror tvärtom, att alla
lagliga utvägar, som kunna vidtagas för att från statsbanken
till privatbanker öfverflytta lånefunctionerna, äro nyttiga;
men jag är derföre icke af den tanke, att man, genom att
öfversvämma landet med privatbankssedlar, bör undergräfva
statsbanken, så att den slutligen skulle ramla och en ny statsbankrutt
blifva följden deraf. Jag tror således, att man i
denna sak bör gå sakta tillväga och åtnöja sig med bildandet
af sådana privatbanker, sorn icke alltför hastigt kunna
culbutera statsbanken. Skulle deremot sådana solidariska
banker, sorn Utsk;n föreslagit, uppslå i hvarje provins, med
rättighet att utgifva sedlar på c 11 r:dr, så torde de snart
uttränga statsbankens sedlar. Dessa skulle således ingå i
statsbanken, silfret derifrån utgå och statsbanken Lomme
Peri a6 November e. ni.
3o3
sålunda snart i förlägenhet vid invexlingen af dess sedlar.
Statsbanken bör åtminstone lemnäs tid att småningom indraga
sin lånerörelse och realisera sina hypotheker. Sålunda
tror jag lika med den siste värde talåren, alt man ej bör
lemna de solidariska bankerna större fördelar, än actiebankerna
kunna erhålla; men från honom skiljer jag mig deri,
att jag tror, det ingen privatbank bör erhålla rättighet att
utgifva sedlar på mindre summa än 2 rtdr b:co. Detta är
minsta beloppet af Wermländska och Skånska privatbankernas
sedlar, och jag tror, att åtminstone intill nästa riksdag,
mindre sedlar icke böra få af privatbanker utgifvas Dessutom
tror jag, att om man önskar ändamålet, eller att s. k.
aetiebanker verkligen skola uppstå, bör man ej föreskrifva
en så stor teckningssUmma som 4 millioner r:dr courant.
Det har redan af flera bland reservanterna blifvit tydligen
ådagalagdt, att man derigenom skulle motarbeta sådana bankers
uppkomst, och jag skulle vilja äfven för min del föreslå
en teckningssumma af i å 2 millioner r:dr courant, —
äfvensom jag önskade, att hvarje acties belopp nedsatles till
i ä 2000 rtdr courant.
För Öfrigt hade jag vid redactionen af Utsktns förslag
ämnat göra åtskilliga anrnarkO:r, hvilka dock redan af andra
ledamöter blifvit framställda, hvarföre jag icke vill upptaga
R. o. Ad:s tid med deras upprepande. Jag vill endast
tillkännagifva, att jag, i afseende på 6 Sj af Ulsktns förslag,
instämmer iden reservation, Hr Biskop Hedren dervid afgifvit,
eller att orden: insatta och innestående grundfond
böra ändras till: insatta grundfond. Beträffande den för
solidariska banker i 26 § stadgade rättighet att hafva filialcontor
eller å annan ort förlägga bankafdelningar under särskilda directörer,
hvilka skola ombestyra utlåningar och incaSseringar
samt hålla räkningar med enskilda personer, tror jag, att
en sådan rättighet, om den i något fall bör medgifvas, icke
bör lemnäs solidariska banker, utan endast aetiebanker. För
min del tror jag det vara rättast att ej tillåta sådana filial—
contor; men skola de finnas, är det åtminstone principenligare,
att de finnas för de stora, än för de små bankerna.
Man har här yrkat, att i4 § skulle utgå, innehållande: ”1
den högst osannolika händelse, att bolagsbank finnes hafva
gjort förluster till 4 af dess teckningssumma, skall dess rörelse
genast upphöra och bolaget efter gjord utredning upplösas.
” Detta stadgande tror jag deremot vara väl beraknadt.
Det är väl sannt, att det bör bero på bolaget att
förlora så mycket det viii; men jag tror, att allmänheten
alltid kommer att lida på ett bolags alltför utsträckta, med
förlust drifna rörelse. Således bör bolaget icke få äfventyra
en sådan förlust för allmänheten längre än till en viss
gräns, och den tror jag ej bör sträckas utöfver 25 proc. af
teckningssumman. Jag anhåller, att, i händelse återremiss
beviljas, äfven dessa anmärkn:r må få densamma åtfölja.
3o4
Den 26 November e. m.
Hr von Troil, Emil: Åtskilliga värda ledamöter hafva
i detta ämne framställt åsigter, motsatta dem, jag tagit
mig friheten anföra, och de hafva framställt sina motiver
dertill. I den fulla öfvertygelse, att de sammansatta Utsk:n
skola pröfva såväl skäl som motskäl i alla anföranden, då
ämnet till dem återkommer, vill jag ej upptaga tiden med
att upprepa, hvad jag iförmiddags yttrade, utan ber jag endast
att i några hufvudpunkter få tillägga några ord. Den
första och vigtigaste frågan är, med hvad privatbankerna
skola inlösa sina sedlar. Hr Nordenanckar har sagt, att det
vore obilligt att begära, det privatbankerna, under det de
måste i liqvid mottaga statsbankens sedlar, icke med sådana
sedlar skola få infria sina förbindelser. Dervid får jag erinra,
att privatbankerna ej äro ovilkorligen skyldiga att mottaga
dessa sedlar, ty myntbestämningslagen säger endast, att
de skola mottagas, derest icke annat förbehåll gjordt är. Således
hafva privatbanker fullkomlig rättighet att göra det
förbehåll, att deras fordringar skola betalas i silfver; men
jag tror ej, att det för dem blefve behöfligt att göra ett sådant
förbehåll, ty de hafva alltid tillfälle att skalfa sig silfver
från andra håll och lättast från statsbanken. Det är
förhållandet med banker i alla länder, att de få större delen
af der skeende inbetalningar, icke i silfver, utan i b:conoter,
vanligen deras egna brcouoter, och sådant blefve troligen
förhållandet äfven bär. Gr. Frölich, som i det hela
tyckts medgifva riktigheten af min deduclion, yttrade, att
fråga vore, om ett sådant begär, att utbekomma silfver i
stället för sedlar, kunde hos allmänheten uppkomma, derest
alla försigtighetsmått vore vidtagna. Om alla försigtighetsmått
äro vidtagna, erkänner jag, att ett sådant allmänt begär
ej bör uppkomma; men svårigheten är att kuuna vidtaga
dessa försigtighetsmått, då privatbankerna ej äro skyldiga inlösa
sina sedlar med silfver. I enlighet med det yttrande,
Hr Gr. nyss uppläst, består vådan ofta deruti, att för mycket
pappersmynt linnes i rörelsen. Detta är således en omständighet,
hvarpå privatbankerna sjelfva måste vara uppmärksamma,
om de äro skyldiga att inlösa sina sedlar med
silfver, ty i sådant fall blottställa de sig sjelfva genom att utgifva
för mycket sedlar. Få de deremot betala med statsbankens
sedlar, så är det dem likgiltigt, om det i banken finnes silfver
eller ej, blott de hafva tillgång till statsbankens sedlar, hvarmed
de alltid kunna fullgöra sina förbindelser. Således, så
länge det olyckliga stadgande skall få blifva gällande, att de
kunna infria sina förbindelser med statsbankens sedlar, anser
jag, i strid med Hr Nordenanckar, nödvändigt, att den i a
§ af Utskms förslag Regeringen förbehållna pröfningsrätt bibehålles;
men om deremot privatbankerna förpligtas att inlösa
sina förbindelser med silfver, anser jag bättre att antaga
det stadgande, som i 2 § af Hr Statssecret:s för financer-»
na förslag förekommer.
For
Den 20 November e. m.
3o5
För öfrigt liar Gr. Frölich förklarat att han hellre vill
Utkämpa denna strid på publicitetens fält, än inom Representationen,
och jag vill derföre ej länge uppehålla mig dervid;
likväl får jag anföra, att jag rörande ett af Hr Gr.
uppgifvet factum hyser en olika mening. Han har sagt, att
ingen lag hvarken i England eller Nordamerika förbinder
privatbanker att inlösa sina sedlar med guld eller silfver.
Hvad Amerika beträffar, bär der varit olika lagstiftning
i hvar och en af Staterna, så att det vore alltför vidlyftigt
att här uppgifva de mångfaldiga stadgandena, hvilket
jag derjemte anser så mycket mera öfverflödigt, som jag tror,
att de flesta dervar. privatbanker ingalunda förtjena att anvisas
såsom mönster. Hvad åter England angår, är jag af
den mening, att alltsedan den ryktbare Peels bill antogs,
hafva såväl privatbanker som alla andra, hvilka haft skuld
i Storbritannien, varit skyldiga att betala med metalliskt
mynt. Detta har gällt ända till d. i Aug. innevar. år och
gäller ännu i Skottland och Irland; men då Engelska bankens
privilegium förlidet år skulle förnyas, lyckades det Regeringen
att genomdrifva det förslag, att Londonska bankens
noter ifrån nyssnämnde dag skulle vara ett lagligt betalningsmedel
i England.
Jag erkänner likväl, att jag ej kan förklara beslutet annorlunda
än genom inverkan af den magtiga börsaristokratien
i London; ty om man ansett ett sådant stadgande verkligen
nyttigt för Jandet, ser jag ej, hvarföre det icke äfvenså
gerna blifvit antaget för Skottland och Irland. Dessutom
styrkes jag i denna öfvertygelse af de ganska grundliga anmärkntr,
som emot detta Engelska Regeringens förslag blifvit
gjorda af flera aktningsvärda auctoriteter i financiella
frågor, af hvilka jag endast vill åberopa 2:rie, nemi. den
ena, den författare, hvars arbete Gr. Frölich nyss höll i
handen, Sir Henry Pamel, och den andra, den man, söm
förenat sitt namn med myntets återbringande i ordning uti
England, nemi. Sir Robert Peel. — Vådan är i alla fall i
England ojemnförligt mindre, än den skulle blifva hos oss;
ty vid första tecken till ofördelaktig vexelcours minskar Engelska
banken sin lånerörelse och följaktligen sin sedelstock,
då deremot i Sverige R. St. föreskrifvit sina Bancofullmägtiga
att allrasist tillgripa detta medel för Bankens betryggande.
Vidare har Hr Gr. ansett mig hafva missförstått Utskms
mening i afseende på de solidariska bänkerna och att lagförslaget
skulle i denna del vara strängare, än Engelska lagens
föreskrifter. Jag kan, efter förnyadt genomläsande af
LJtsktns förslag, icke medgifva detta. Jag kan ej finna annat,
än att fordringsägarne derigenom endast äro tryggade
för den slutliga betalningen, hvilket jag anser öfverflödigt,
om solidariska banker likasom actiebankerna äro tryggade
genom realcredit, d. v. s. genom sina liypotheker. Hvad åter
16 H. 3g
3o6
Den j6 November e. m.
den skyndsamma betalningen beträffar, kan jag ej finna,
att creditorerne genom Utsktns förslag blifvit betryggade. 8
§ säger visserligen, att då banken icke vid anfordran inlöser
sina creditsedlar, åligger det Konungens Bef:h:de att, på
skeende anmälan, genast låta verkställa utmätning hos ledamöterna
i bankdirectionen, samt om !de ej förmå krafvet
gälda hos bankbolaget, äfvensom, efter yrkande hos vederbörlig
domstol, bolaget kan sättas i concurstillstånd samt
banken ställas under utredning enligt concurslagen. Men sålunda
skall först och främst utredas, att directionens ledamöter
ej kunna krafvet gälda; de skola således först ställas
under concurs, och man vet, huru lång tidsutdrägt derigenom
åstadkommes. Sedan kommer bankbolaget under concurs.
Denna fordrar ny utredning. Sedermera skall, om
fråga är om en solidarisk bank, hvarje delägare vara ansvarig;
men han är det icke för mer än sin anpart, förrän det
blifvit utredt, att tillgång saknas hos andra lottägare. Dessa
ställa sig under concurs, och den delägare, som har tillgångar,
blir icke skyldig att betala, förrän dessa concurser blifvit
utredda. Detta synes mig kunna leda derhän, att en innehafvare
af en privatbankssedel skulle kunna få vänta 3o
å 4° år, innan han finge gagn af den solidariska ansvarigheten.
I England är förhållandet annorlunda; ty så snart
skulden är erkänd, så snart en dom fallit i målet, låter den,
som har sedeln i sin hand, anställa utmätning hos den af
bolagsmännen, han behagar, utan afseende på om tillgångar
i bolagets cassakista finnas eller icke. Han vänder sig till
den af bolagsmännen, som han anser säkrast, och vänder
sig sedan till en annan, i händelse af bristande tillgång hos
den förre. Sålunda synes skillnaden vara högst betydlig,
enär förhållandet i England innefattar en garanti ej allenast
för den slutliga, utan äfven för den hastiga betalningen. Men
jag befarar, att det skulle möta svårighet att här i Sverige
organisera ett sådant bolag, och tror derföre, att man nödgas
inskränka sig dertill, att directms ledamöter blifva personelt
ansvariga, likasom bolagsmännen i England, och en
sådan ansvarighet kan ej blifva farlig för directtn, emedan
det är dess eget fel, om bolaget kommer i den ställning, att
det ej kan fullgöra sina förbindelser.
Hr Gr. har har vidare förklarat, att orsaken, hvarföre
delägarne borde vara många, icke är allmänhetens, utan bankens
egen säkerhet. Då han afgifvit detta förklarande, har
han jemväl antydt, hvarföre jag ej kan anse frågan om bolagsmännens
antal vara ett lagstiftningsärende, utan tillhöra
bolagsmännen att sjelfva reglementera; ty lagstiftningen har
endast att befatta sig med allmänhetens säkerhet. Jag vill
ej bestrida, att det kan vara väl, att bolagsmännen äro många;
men hufvudsaken är delägarnes personella vederhäftighet,
hvarföre äfven en solidarisk bank med 20 delägare ofta
kan erbjuda större säkerhet, än en annan med 200 delägare.
Den 26 November c. m.
Hvad återigen beloppet af sedelvalörerna beträffar, anser
jag visserligen, att minimivalören ej bör vara alltför
låg, och jag har vid ett föregående tillfälle inom detta hus
yttrat den tanke, att vi efter några års förlopp ej borde i
rörelsen hafva några mindre sedelvalörer, än 5 r:dr cour,,;
men jag befarar, att, så länge R. St:s Bank fortfar att utgifva
sedlar på små valörer, det blir omöjligt för andra banker
att täfla med denna bank, utan att hafva en dylik rättighet.
En annan fråga rörer storleken af det actiecapital, sora
bör vara bestämdt för en solidarisk bank. Jag bestrider icke
Gr. Frölichs åsigt, att det är fördelaktigt, att bankerna äro
ju större desto bättre; men jag befarar, att en föreskrift, i
följd hvaraf de endast frage vara stora, skulle lägga hinder
i vägen för deras uppkomst, och tror derföre, att det är
bättre, att de i början få uppstå någorlunda små. Så snart
de kunna blifva större, skola de dock blifva det, ty det ligger
i sakens natur, att de såsom stora bära sig bäst, enär
förvaltningskostnaden eljest blir så stor, att vinsten blir obetydlig.
Man finner dessutom, att då en bank med 3 millioner
utelöpande sedlar endast behöfver -jtdel deraf i cassan,
torde en annan bank med 1 million sedlar nödgas hafva ^
million innestående. Den sednare bankens vinst måste således
blifva mindre. På samma sätt nödgas en liten bank hålla
en i proportion större tjenstemannapersonal. Det är således
naturligt, att bankerna skola söka utvidga sin storlek.
Vådan, att en liten bank skulle ramla, skulle egentligen
uppstå derigenom, att en större bank bildade sig vid dess
sida. Då blefve det möjligt för den större banken att undanrödja
den mindre; men om bolagsmännen i den sednare
förstå sitt eget interesse, skola de upplösa sig och ingå iden
större banken, så att den enskilda fördelen skall leda till det
af Gr. Frölich åsyftade ändamål att få bankerna så stora som
möjligt, utan att man genom ett positivt lagbud i den delen
behöfver lägga hinder i vägen för bankers uppkomst.
I hvad Hr Nordenanckar anfört, instämmer jag för det
mesta; likväl kan jag ej gilla hans anmärkn. vid 7 §, som
bestämmer, att bankens utelöpande skuldebref, ställda på
uppsägning, ej få vara utgifna å mindre summor än a5o
r:dr courant. Jag tror detta stadgande vara nödigt för att
hindra bolagsmännen att utgifva dylika förbindelser på mindre
summor, hvilka alltid böra kunna betalas vid anfordran.
Här är visserligen icke fråga om depositionsbevis, utan om
egentliga skuldförbindelser för af banken gjord upplåning
emot ränta.
Hvad angår insättningen af bankens säkerhetshandlingar
för grundfonden i allmän vård, tror jag sådant öfverflödigt,
om Regeringen och dess organer hafva rättighet och pligt
att med uppmärksamhet följa bankens rörelse och att esomoftast
tillse, att banken i sitt förvar äger alla de säkerhets
-
3oS
Den 26 November e. m.
handlingar, som den enligt reglementet ur skyldig att innehafva.
Hr Dalman har missförstått, hvad jag yttrat i afseende
på bankernas skyldighet att med silfver inlösa sina sedlar.
Jag har icke sagt, att en sådan skyldighet nu straxt borde
åläggas privatbankerna, utan att de borde hafva tid att bereda
sig på en sådan inlösen, tills silfvermyntet blefve mera
kringspridt i landet. Då var det min mening, alt de vid
anfordran skulle betala med silfver. Skulle, sedan detta
förhållande inträdt, bankerna erhålla rättighet att först efter
någon tid, eller sedan de hunnit från statsbanken anskaffa
silfver, dermed inlösa sina sedlar, tror jag, att ändamålet
skulle i betydlig män förfelas. Bankerna skulle i sådant
fall ej förse sig med nödig silfverfond, förrän en sådan
krisis inträffade, att allmänheten gjorde anspråk på att utbekomma
silfver. Intilldess skulle de låta silfret ligga i It. St:s
Banks hvalf, och jag får fästa uppmärksamhet på den kritiska
ställning hvari B,. St:s Bank komme, då alla privatbankerna
behöfde förse sig med silfver på samma gång, som
enskilda personer uttoge betydliga summor till export eller
skrinläggning. En sådan mängd pappersmynt skulle vid ett
sådant tillfälle strömma till R. St:s Bank, att fråga kunde
uppstå, huruvida denna bank förmådde uthärda en sådan
choc. Den vore af den vådligaste beskaffenhet, som jag för
någon bank kan föreställa mig. Dessutom skulle derigenom
förfelas ett af de hufvudsakiigaste ändamål, jag afser, då
jag önskar, att Rikets mynt ej må ligga på ett enda ställe,
utan fördelas dels i privatbankernas hvalf och dels i allm,
rörelsen. Man kan tänka sig den händelse, att ett fiendtligt
inbrott skedde på någon punkt af landet, isynnerhet om
denna punkt ej är långt ifrån gränsen. Skulle sådant hända,
der Nationens hela silfverförråd vore samladt, vore derjemte
landets mynt reduceradt till intet värde. En sådan
händelse kan icke vara otänkbar, om man också kan hoppas,
att den ej skall inträffa, ty man har i vår tid sett härar
det ena året segra vid Moskwa och det andra året duka
under vid Seinen. Jag anhåller, att jemväl dessa anmärknrr
må få åtfölja återremissen af Utsktns betänk.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Det är förmodligen
obestridligt, att mynts värde beror på myntmassans förhållande
till landets behof af bytesmedel. Således måste en
hastig tillökning af myntmassan förorsaka en minskning i
myntets värde mot varor eller, såsom man vanligen säger:
öka varuprisen; och tvärtom, när myntets massa är mindre,
Un som i landets rörelse behöfves,- måste varuprisen
falla eller, rättare, myntet stiga i värde. Derföre såg man
riksg:ssedlarnas mängd minska deras värde; varuprisen stego
i förhållande dertill, och när dessa sedlar, som voro allm.
bytesmedlet, gjorde blcosedlarna umbärliga, jagade de silfret
icke blott ur Banken, utan äfven ur landet. På samma sätt
Den 26 November e. m.
3og
såg man åren 1809 och 1810 en ökad sedeltillvevkning minska
b:cosed!arnas värde och höja varuprisen samt utjaga silf—
ret, ända tills Bankens hvalf måste stängas. Man såg fordom,
att sjelfva öfverflödet på silfver, sorn efter Amerikas
upptäckt inströmmade till Spanien och Portugal, minskade
silfrets värde och gjorde, att det spred sig till hela handlande
verlden, så att varuprisen förändrade sig i förhållande
till silfver och guld. När nu man inrättar privatbanker,
som kunna ersätta Bankens mynt i allm. rörelsen, är det
klart, att också derigenom myntets värde måste minskas i
förhållande till den massa, som kan utkomma, så att, om
en betydlig mängd privatbankssedlar utkomma, måste varuprisen
stiga genom den lättade tillgången på mynt; och jag
föreställer mig, att productionen och exporten torde minskas,
emedan tillverkningskostnaderna blifva större än förut,
enär jemväl arbetslönerna måste stiga. Det reella myntet
mäste således gå ur landet, likasom hade Banken sjelf
utgifvit samma belopp sedlar som de privata bankerna,
hvilket också Hr v. Troil riktigt antydt, då han velat, att
privatbankerna skola betala i silfver, på det de må moderera
sina sedelutgifningar och inskränka dem, när de sågo,
att silfret utfördes ur landet. Men genom detta correctiv
vore det onda icke hulpet; ty det vore lätt för de privata
bankerna att få silfver att betala med, så länge det funnes
i statsbankens hvalf. Naturligtvis skulle de der uttaga det,
och följden blefve endast den, att silfret derstädes blefve
genom dessa särskilda canaler afledt och utfördt. Jag anser
derföre nödvändigt att med mycken varsamhet beträda den
nu öppnade banan.
Efter dessa allm. betraktelser, ber jag att få göra några,
förut icke framställda anmärknrr vid de särskilda §§ af Utsk:ns
förslag. I 5 § står: ”Offentlig boiagsbanks creditsedlar ,
”in visningar och öfriga förbindelser äro icke till inlösen af
”densamma gällande, utan att vara försedda med egen"h
än di g a underskrifter af minst 2:ne hankdirectionens ledamöter”
etc. Det blefve verkligen vådligt att emottaga
sådana sedlar, ty huru många skulle kunna bedöma, om de
voro egenhändigt underskrifna; och den uppgift å de
personer, hvilka skola meddela underskrifterna, som i allm.
tidningarna skall kungöras, tror jag ej blefve af stor nytta
för allmänheten, emedan mången ej läser tidningarna och
dessutom dylika namn äro ofta så illa skrifna, att man svårligen
kan se hvilka namn det skall vara, ännu mindre om
de äro egenhändigt skrifna. Jag anser derföre inga nya och
särskilda utvägar böra beredas privatbankerna att kunna
vägra inlösningen af deras sedlar; utan torde förhållandet i
detta afseende böra för dem blifva lika sorn för statsbankens.
Vid 8 § har redan af en värd ledamot blifvit anmärkt,
att den deri utsätta straffränta är för låg, eller atl det
3io
Don 26 November c. m.
är för litet, att bolaget, då dess sedlar icke vid anfordran
inlösas, endast betala \ proe:s ränta i månaden. Bolaget
borde åtminstone vara underkastadt samma äfventyr som
den, hvilken ej på dagen betalar sin skuld till banken,
nemi. 8 proc:s årlig ränta eller 3 proc:s straffränta.
I 10 § stadgas i afseende på utlåningen, ”att bankens
egna actier eller lottbref ej få belånas.” Detta är
riktigt. Men jag skulle äfven önska, alt actieägarnes egna
reverser ej finge belånas, ty annars blefve förhållandet detsamma;
och om ej detta undantag uttryekes, .fruktår jag för
stora missbruk derutinnan.
19 § innehåller: ''Actiebank tillätes ej i verksamhet
träda, förrän bolaget nedsatt, i control”leradt
guld och silfver eller räntebärande och
”lätt realisabla papper eller inteckningar, ett b e”lopp,
som motsvarar i5 proc. af hela det tecknade
actiecapitalet, samt att detta belopp skall
”i landtränteriet insättas och förvaras.” Om nu
t. ex. en actiebank inrättades i Norrköping, skulle således
detta belopp insättas i Linköpings landtränteri, och genast,
efter det denna insättning skett, skulle banken kunna börja
att operera och utgifva sedlar, utan att hafva någon tillgång
till deras inlösande, enär tillgångarna läge i Linköping och
sedlarna utgåfves i Norrköping. Äfven om ränteriet vore i
samma stad, blefve förhållandet enahanda, ty den insättning,
banken skall göra, kan ske i räntebärande och lätt
realisabla papper eller inteckningar. Det kunde således hända,
att banken ej hade några contanta medel, utan endast
inteckningar och räntebärande papper. Det har visserligen
blifvit sagdt, att med lätt realisabla papper menas
allm. papper; men jag önskade dock, att sådant blefve bestämdt
uttryckt, ty annars kunde det hända, att bolaget ansåg
sina egna papper såsom de lättast realisabla, och hela
fonden komme att bestå endast deraf.
I 20 § heter det: ”Delägare i actiebank vare ock
”skyldiga såväl att, inom ett år från bankens öppnande,
contant inbetala minst 25 proc. af det
”tecknade actiecapitalet” etc. Ordet contant låter
förträffligt. Men som banken då redan utgifver egna sedlar,
kunna ju actieägarne göra sina insättningar med dessa egna
sedlar; och för att uppfylla all bokstafvens rättfärdighet,
behöfde de blott för dessa sedlar uttaga statsbankssedlar från
privatbanken, och sedan med de sednare sedlarna verkställa
insättningen, hvilken sålunda komme i sjelfva verket att ske
utan contanter.
Beträffande stadgandet i 21 §, alt sedlar å mindre
valörer än 5 rsdr courant ej må af actiebank utgifvas,
skulle jag tro, att deras valörer minst borde uppgå till 10
r:dr samma mynt. En värd talare har sjelf fästat uppmärkgarnhet
uppå, att banconoterna i England på ett pund blefvo
D cn 26 November e. m.
afskaffade just för deras myckenhet och för det de verkade
menligt på myntvärdet; och små sedelvalörer hos oss måste
väl hafva samma verkan, ty ju mindre de blifva, desto mera
skola de komma i omlopp,
Rörande 22 § har redan mycket blifvit ordadt. Jag kan
ej annat än fullkomligen instämma ined Hr v. Troil och i
den reservation, som å 18 sidan af Utsktns betänk, finnes
upptagen; ty den af Utsk:n föreslagna solidariska ansvarighet
lemnar åtminstone ingen solid säkerhet för fordringsägaren,
då han skall först söka directionen, sedan bolaget
och slutligen hvad som brister i hvarje actie-ägares andel
hos de enskilda lottägarne. Han kunde sålunda få vänta alltför
länge, innan de bristande andelarna blefve honom godtgjorda.
Samma anmärkn., som jag gjort i afseende på den insättning
af en del utaf grundfonden, som ålägges uctiebanker,
gäller äfven om solidariska banker, hvilka jemväl enligt
25 § skulle kunna genast, sedan proc. af teckningssumman
blifvit insatta, träda i verksamhet, oaktadt dessa
a5 proc. kunna insättas i papper, som ej äro ögonblickligen
realisabla, nemi. inteckningar och dylikt.
I afseende på den 27 § kan jag ej heller medgifva, att
solidariska banker skola få utgifva sedlar å så små valörer,
sorn der antydes; utan jag tror, alt de ej böra få utgifva
sedlar på mindre summa än 5 r:dr courant.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Jag anhåller att få
förena mig med en af de värda reservanterna, Frih. Stjernstedt,
jemte dem, som ordat i samma anda, rörtde frågan om
bolagsbankers skyldighet att inlösa sina creditsedlar med metalliskt
mynt. Ingen lärer neka, att bankbolaget R. St. är
en besynnerlig ting, med hvilken samhället icke haft anledning
att vara belåtet. Om så är, lärer det ej finnas någon,
sorn ej med nöje tänker sig möjligheten af detta bolags upplösning.
Jag älskar för min del alt tro,.det inrättandet af
privata bankbolag skall blifva en öfvergångsperiod, hvars
slutliga mål kan anses vara uppnådt, då statsbankens upplösning
blifver deras följd. Röra nu dessa privatbanker sig
ensamt med statsbankens creditsedlar, så måste de med densamma
stå och falla, och då förlorar det allmänna den väsendtligaste
delen af de fördelar, som privatbanker för framtiden
kunna detsamma bereda.
I sammanhang härmed yrkar jag äfvenledes, att privatbankernas
creditsedlar må till valören förhöjas emot hvad
Utsk:ns betänkande för solidariska banker föreslår. Gr. Frölich
har till besvarande af en anmärkn., framställd af Hr
Rosenblad, anfört, att det icke var Engelska banknoternas
ringa valör, som föranledde deras indragning, utan deras
alltför stora antal. Jag vågar för min del tro, att en bank,
som vill utgifva ett visst belopp af creditsedlar, icke kan
Den 26 November e. m.
undgå att deraf utfärda ett stort antal, utan att höja valören.
Är således ett stort antal en olägenhet, sorn bör förekommas,
så böra jemväl låga valörer undvikas.
Hr Nordenanckar: En föregående talare, Hr v. Troil,
har trott, att man skulle vinna garantier mot en för stor
sedelmassa eller penningecirculation derigenom , att man ålade
privatbankerna att med metalliskt mynt inlösa sina sedlar.
Jag kan ej dela denna tanke. Förhållandet måtte vara, att
om privatbankerna endast röra sig med statsbankens sedlar,
få de en ricochetering af den för mycket ökade sedelmassan
på samma satt, som om de rörde sig med silfver. Om således
export af silfver komme i fråga, lärer hvar och en innehafvare
af privatbanks sedlar återskicka dem till provincialbankscontoren,
för att utvexla dem emot statsbankens
sedlar, hvaremot sedermera silfver kunde uttagas. Röra bankerna
sig med silfver, så erhålles silfret directe ur provincialbankscontoren,
och skillnaden blir endast en omväg i
förra fallet, som i det sednare fallet undgås. Intetdera gifver
tillräcklig controll mot hastiga sedelemissioner och en
skadlig reaction. Man har äfven stridt om den solidariska
ansvarighetens rätta betydelse. Jag instämmer i detta fall
fullkomligen med Hr v. Troil och i den reservation, som Hrr
Strussenfelt och Hessle emot 22 § afgifvit. Hr v. Troils samt
reservanternas åsigt instämmer fullkomligen med Engelska
lagen. För actiebanks rättighet att anlägga filialcontor hemtar
jag ett nytt skäl från Hr v. Troils sednaste framställning.
Han har visat, att det måste blifva svaga bankers interesse
att slå sig tillsammans, för att icke förqväfvas af sådana
större bolag, som kunna uppstå i deras grannskap. Men
skulle dessa vara förbjudna att hafva filialcontor, skulle de
jemväl hindras att upptaga de smärre bankerna i sitt sköte.
Hr v. Troil kunde icke instämma i min anmärkn. vid 7 §;
men jag tror, att orsaken dertill varit, att han missförstått
min mening, som var, att bankerna ej borde få utgifva löpande
skuldförbindelser, förfallna på viss tid, utan att de
mäste ställas på viss man. Om detta vilkor iakttoges, ansåg
jag likgiltigt, om förbindelserna vore på större eiler mindre
summa.
Hr Cederschjöld måste hafva velat uttalat en dödsdom
öfver alla privatbanker, då han yrkat, att de ej borde få
belåna sina egna bolagsmäns reverser; ty 0111 actieägarne
blefve uteslutna från all lånerättighet, så måste hvar och en
akta sig att ingå i ett sådant bolag. Sålunda skulle en rik
man, som hade en eller ett pär actier i barken, vara förbjuden
att der söka ett lån, ehvad säkerhet derför han än
ville ställa. Helt annat är det af Utskrn tillstyrkta förbud
att belåna bankens egna actiebrcf. TJtsktn hafva nemi. ansett,
att sådana actier ej böra få begagnas såsom hypothck;
men actieägarnes enskilda credit hafva Utsktn ej velat ned
-
Den 26 Not ernber e. ra.
sätta. Ilr Cederschjöld har äfven sagt, att insättningarna till
grundfonden ej borde få ske i bankens egna creditpapper.
Jag tror dock, att det vore en stor missräkning, att vilja
på sådant sätt misscreditera bankens egna papper, och jag
inser ingen våda vid att emottaga sådana insatser. Om en
bank har i omlopp 1 million r:dr och i sin cassa 5oo,coo
r:dr, men beslutar en ytterligare insättning af en million
r:dr, så blir, om denna summa insättes i bankens egna papper,
bankens ställning ingalunda försämrad; ty i och med
detsamma den mottager sina egna creditpapper, blir älven
dess förut löpande skuld tillintetgjord. Ur Cederschjöld fruktade
vidare, att bankerna skulle börja sin 1 örelse utan contanter,
sedan den föreskrifna insättningen i landtränteriet
ägt rum. Jag tror, att en sådan början från bankens sida
skulle innebära föga våda för allmänheten, ty mänga sedlar
från en sådan bank lära icke kunna komma i omlopp, innan
allmänheten funne, att banken ej kunde inlösa dem.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: För min del bar jag
funnit så många särskilda anmärknU’ all göra vid det ifrågavar.
betänk., att jag nästan kunde säga, att det är ingen
af reservanterna, med hvilken jag ej till någon del skulle
kunna instämma. Momenterna hafva här blifvit så fullständigt
genomgångna, att jag förmodar, det knappast någon af
de anmärkn:r, som finnas uti reservationerna, icke äfven bär
ånyo förekommit. Man kan således antaga, att alla dessa
anmärkn.T skola åter förekomma hos Utskln, och dels der
föranleda rättelser, dels i annan händelse blifva föremål för
R. St:s särskilda beslut, då betänk, återkommer. Jag vill
fördenskull blott göra några allm. anmärkutr. Om förhållandet
vore sådant, som några värda talare förmena, åtminstone
att sluta efter den ifver, hvarmed de talat för privatbankers
inrättande, skulle man tro, att det stod i ens förmåga
att inrätta så många privatbanker man behagar, och
få dem att bära sig, samt att sålunda med lätthet uppbringa
nationalförmögenheten till en stor höjd. Jag tror icke, att
detta är förhållandet, ulan att i samma mån, som sedelmassan
i landet ökas utöfver hvad näringarnas behof egentligen
kräfva, inträffar det förhållande, som Hr Cederschjöld framställt,
att sedlarnas väl de fäller. När man icke för dem får
i varor samma värde, som man får i banken, löper man
dit och tager ut silfver, hvarigenom samma äfventyr för realisationens
bestånd och samma olyckor, genom hennes rubbning,
kunna uppstå, som vi förut sett inträffa. EancoUtsk.
har ock redan förutsatt, att, i händelse sedelmassan skulle
genom privatbankerna ökas utöfver rörelsens behof, måste
R. St:s Bank inskränka sin lånerörelse och minska sin sedelmassa.
Följden blefve således att i samina mån man ökade
sedelmassan genom privatbankerna, nödgades man indraga
16 H. 4°
Den 26 November c. m.
statsbankens sedlar, hvarigenom penningeförhållandena blefve
ungefär desamma som förut. Lika med Hr v. Troil oell
llr Cederschjöld anser jag nödvändigt, att privatbankerna
ålägges betala sina förbindelser med klingande mynt, icke
allenast af de skäl, som redan blifvit anförda, utan äfven
derföre, att om sådant dem ålägges, och de följaktligen nödgas
ij statsbanken uttaga klingande mynt, så får denna sin
påkänning i samma mån, som privatbankerna utvidga derus
rörelse. Statsbankens styrelse blir derigenom tidigare erinrad
att i samina förhållande indraga sina lån och förekomma
den bankrutt, som i annat fall kunde blifva oundviklig.
Jag beklagar slutligen, att man talar illa om vår statsbank,
innan man ännu försökt något bättre och innan man vet,
huruvida något bättre kan erhållas. Alltför ofta behandlas
•våra gamla inrättningar på sådant sätt. Man bör dock komma
ihåg, att vår statsbank ej kunnat uppfylla sina förbindelser
derföre, att man belastat den med statens skuld. Nu,
då man beslutat att på annat sätt skaffa sig penningar, bör
man kunna hoppas, att Banken framdeles kommer att taga
sig bättre ut. Det är dessutom ej inrättningens, utan R.
St:s fel, att statens skulder blifvit inblandade med Bankens
förbindelser. Jag anhåller, att äfven dessa anmärkn.T må få
åtfölja återremissen.
Banco- och LagUtsktns betänk. N:o 2 återremitterades.
Gr. von Fersen, Hans, uppläste följande:
Då R. H. St. medelst bifall till StatsUtsk:s memor. N:o
319 beslutat, att den nya statsregleringen skall vidtaga med
är i835, och Hederv. BondeSt:s af Högv. PresteSt. och V.
BorgareSt. bifallna inbjudning att till K. M. ingå med und.
begäran, det K. M. täcktes till riksdagens afslutande utsätta
någon dag emellan d. i5 Dec. och Jul, synes antyda nämnde
RiksSt:s öfvertygelse, att ej hinder å R. St:rs sida må
förefinnas till riksdagens afslutande vid förromförmälda tid,
samt i följd deraf innan slutet af detta år den nya be vill—
ningen varder fastställd, får jag, med fästadt afseende å 6t
§ Reg.F., enär möjlighet och mindre billighet skulle uppstå,
om fr. o. m. början af år i835 alla bevillmstitlarna, enligt
den nya taxationen, skola utgå, vördsammast föreslå:
att Bcvilln.Utsk. måtte till R. St. inkomma med förslag till
liimpligt bestämmande af tiden, då de i följd af R. St.-rs
beslut utgående förordningarna, äng:de allm. bevillningen,
brännvinsbränningen, stämplade papper saf giften samt postoch
tulltaxorna, skola börja att tillämpas;
hvarvid jag vördsamt hemställer, om ej lämpligt vore: att,
allm. be vi Ilningen (hvars liufvudgrunder af R. St.
äro beslutade till det mesta i enlighet med nu gällande bevilln:sförordn.
, och hvars belopp icke torde framställa någon
Den 26 November c. m.
3i5
synnerlig olikhet mot föregående år) må börja att tillämpas
vid mantals- och sk att skrifnen gar na år 1 B 3 5;
bran nvinsbränningsförordn. fr. o. m. Wov. månad
i835; hvarvid likväl uppmärksamheten torde fästas å
behofvet att uti särskild und. skrifvelse till K. M. anhålla
om brännvinsbränningens inställande lian d. 1 Juni t. o. m.
Oct. månad af nästföljande år, äfven i det fall, alt K. M.
icke något brännvinsbränningsförbud före nämnde tid utfärdar;
stämplade pappersafgiften (i betraktande af de
obetydliga skiljaktigheter, som emot nu gällande författning
af år i83o komma att äga rum, och med hänseende till 19
§ 3 mom. af nämnde förordn.) fr. o. m. d. 1 April i835;
posttaxan (hvaruti en ringa förhöjning ägt rum, och
hvilken, i enlighet med förra bestämmelser, redan torde uti
almanachorna vara införd och sålunda bland allmänheten
spridd) d. 1 Jan. i836, samt
tulltaxan d. 1 Maj i8 35.
Tiden i afseende å tulltaxans tillämpning synes måhända
för knappt tilltagen; men örn längre tidrymd utsattes, torde
icke obetydlig speculation på en och annan varuartikel, till
men för statens inkomster, kunna komma att äga rum, och,
i fall R. St. fatta deras beslut angrde tullbevillningen under
loppet af innevar. år, torde tillräcklig tid finnas för den trafikerande
att, innan requisitionernas afgång, erhålla kännedom
om tullafgifternas belopp, samt med hänseende dertill
kunna uppgöra sina beräkningar.
Om remiss af detta memor. till H. Bevilln.Utsk. anliålles
vördsammast.
Lades på bordet.
Gr. Frölich, David: Jag är verkligen ledsen att icke
blott vid detta tillfälle nödgas upptaga ii. o. Ad:s tid med
uppläsning af 3 fullskrifna ark, utan afven få lof att sysselsätta
sammansatta Banco- och LagUtsk:n med en ny, enligt
56 § Riksd.Ordn., väckt motion, i händelse R. o. Ad.
derå medgifver remiss. Men då förhållandet är, att denna
motion rörer förslag till in- och utrikes vexelrörelse, lärer
deruti en ursägt ligga för motionen, då det visat sig inom
Utsk:n, att detta vigtiga ärende icke kan behandlas, innan
en ny motion derom blifvit gjord. Jag ber att få framställa
frågans nuvar. skick. Ang:de inrikes vexlar har en motion
blifvit väckt och remitterad till LagUtsk., som ansett sig
böra pröfva denna fråga i förening med BancoUtsk. Till
sistnämnde Utsk. har blifvit remitterad en motion af Hr Rosenblad,
röride en del af de frågor, som angå utrikes vexlar.
När nu begge Utsk:n skulle sammanträda för att behandla
dessa frågor, funno afdelnts ledamöter sig väl äga tillräckliga
skäl att upptaga frågorna och behandla dem gemensamt,
samt att icke någon orsak fanns, som borde föranleda en
dubbel lagstiftning i ämnet, nemi. en för inrikes och en för
Den 2G No vern lier e. m.
utrike* vexlar, emedan egentliga skillnaden endast består uti
priset för vexeln, som i ena fallet är samma belopp, hvarå
vexeln lyder i inrikes mynt, men rör:de utrikes bestämmes
efter cours; men Utsk:n voro likväl i fullkomlig saknad
af någon uppsats att gå efter, och den, som vet hvad
det vill säga att stifta en lag i en större församling, utan att
hafva någon annan uppränning att följa, än 1748 års vexelstadga
och några särskilda, sedermera utkolna stadganden,
känner jemväl, att ett särskildt förslag i ämnet erfordrades,
då ingen af motionärerna gjort sig mödan att utarbeta ett
sådant. Alla dessa svårigheter hafva föranledt mig att, så
upptagen min tid än varit, söka utarbeta ett sådant förslag,
såsom ett substrat för Utskrns bearbetning; och jag anhåller
ntt nu få uppläsa detsamma, efter det måste uppläsas, innan
det kan remitteras.
Gr. Frölich uppläste derefter följande
Förslag till Lag för inrikes och utrikes
v e x e 1 r ö r e I s e.
1 C a p.
Om vexelbref s beskaffenhet och egenskap.
§ <•
Vexelbref, eller vexel, kallas en i viss form utgifven,
vexelrätt medförande och mot valuta försåld skriftlig invisning
å en summa penningar, att lyftas hos annan person,
inrikes eller utrikes.
Vexelrätt kallas den strängare executiva talan och påföljd,
som, under iakttagande af de vilkor denna lag föreskrifver,
åtfölja vexlar framför andra fordringsbevis.
§ 2.
En vexel bör innehålla, jemte uttrycklig sådan benämning;
1:0
ort och tid, hvarå den är skrifven eller dragen;
2:0 om den är ensam (sola) eller flerfaldig;
(I sednare fallet utmärkes genom dess namn första (prima),
andra (Secunda), tredje (tertia), fjerde (quarta) etc.,
hvilken i ordningen den är. Alla vare i öfrigt lika
lydande och gälle för en, så att, när ett är inlöst, de
öfriga varda kraftlösa.)
3:o myntsorten och summan, utsatt både i siffror och med
bokstäfver.
4^0 personens namn, till hvilken den först blifvit utgifven,
kallad vexeltagare (remittent);
5;o personens namn eller firma, bos hvilken vexeln skall
inlösas, kallad vex e 1 god kä n n a re (acceptant);
6:0 orten, hvarest godkännaren bor, eller hvarest å annat
ställe, än dgr vexeln skall accepteras, densamma skall
inlösas;
Den 26 November c. m.
7:0 tiden, då den skall inlösas, hvilken kan bestämmas:
a) vid uppvisandet (anfordran) (ä vista);
b) från uppvisandet efter viss betalningstid (usance å vue),
(uso efter sigt);
c) från utgifvandet (å dato), med eller utan uso;
8:0 att valuta är bekommen, antingen i räkning eller contant,
med eller utan utsättande af myntsort, och
9:0 egenhändig underskrift af utgifvaren (trassenten).
§ 3.
Vexel kan vara dragen på en person och betalbar hos
en tredje på annan ort.
Den kan vara ställd till utgifvarens egna ordres.
Den kan vara utgifven för en annans räkning efter fullmagt
(procura).
Den kan vax-a ställd till viss man eller ordres.
§ 4-
Är vexel ställd att betalas i Sverige efter sigt, eller a
dato, under vilkor af viss uso eller usance, antingen enkel,
dubbel eller tredubbel, och således betalningstiden icke bestämd
till visst antal dagar eller månader, då skall för enkel
uso anses 3o dagar, den dag oräknad, å hvilken vexeln
till accept presenterades.
Är tiden för uso utsatt: en eller flera månader a dato
eller efter sigt, då skall beräknas calender-månad från dagen
i den ena t. o. m. samma dag i den andra månaden.
Är förfallotid utsatt midt i månad, vare då den i5:de
dagen rätta förfallodagen. Inträffar förfallotid å sön- eller
helgedag, blifve den förflyttad till den påföljande söcknedagen.
§ 5.
Vexel förlorar ej sin giltighet för gjord utstrykning,
men väl för radering. Öfverskrift vare ogiltig.
2 C a p.
Om vexels köp och öfverlåtelse.
§ 6.
Hvar och en, som äger öfver sig och sitt gods sjelf råda,
kan draga vexel för egen räkning och efter fullmagt.
§ 7-
Vexelgifvare vare skyldig bevisa, derest vexel icke accepteras,
att han eller den, för hvars räkning draget är,
vid samma tid ägt fordran hos godkännaren, fullt motsvarande
vexelns belopp, eller att han eljest ägt löfte att få
vexel draga.
3i8
Den 26 November c. m.
§ 8.
Köp om vexel kan afslutas antingen genom omedelbart
aftal emellan säljare och köpare, eller ock genom mäklare.
I båda fall böra, i händelse vexlar ej genast mot contant
utbytas, vilkoren skriftligen uppgöras genom s. k. slutsedel.
Slutsedel bör, jemte öfriga vilkor, innehålla vexelpriset eller
cours, derest utrikes vexel köpes.
I afseende på särskildt sätt och tid för vexelköp genom
mäklare i de städer, der börs finnes, gälle särskild börselid-
mäklare-ordning.
§ 9-
Vexelgifvare vare skyldig, enligt slutsedel, tillhandahålla
vexeltagaren vexel, en eller flera, å utsatt tid. Vägras
sådant, ersätte vexelgifvaren uppkommande skada genom
dröjsmålet. Vexeltagaren vare i sådant fall fri från handeln,
om han så för godt finnér.
§ 10.
Vexeltagare vare å sin sida skyldig å utsatt tid afhemta
vexel hos vexelgifvaren och derföre erlägga betalning enligt
slutsedel. Sker det icke, läte vexelgifvare nrotestera och
lagsöka, på sätt i 6 och 7 cap. säges.
Försummas protest och lagsökning, håfve vexelgifvaren
ingen annan talan, än för annan skuldfordran.
§ 11.
A fullgjord betalning för sola-vexel, tage vexeltagaren
särskildt qvitto; hvaremot, då två eller flera vexlar utgifvas,
secunda-vexeln eller en af de efterföljande gälla såsom
qvitto.
§ 12.
Den, sorn af annan erhållit uppdrag att vexel köpa och
vill vara från vexelrätt ansvarsfri, läte ställa vexel på sin
hufvudman eller dess ordres och i vexeln införa, att värdet
derför är af ombudet erlagdt. Låter han deremot ställa vexeln
på sig sjelf och egna ordres, blifve då, sedan han vexel
öfverlåtit, för densamma ansvarig, såsom hade han den för
egen räkning upphandlat.
§ i3.
Vexelgifvare vare skyldig med nästa post, efter vexelslutet,
gifva den person, på hvilken han dragit, underrättelse
(avisbref) derom, vid ansvar för allt dröjsmål, som eljest
för innehafvare uppstå kan.
§ i4-
Vexelgifvaren må äfven, efter godtfinnande, innehålla
prima-vexe n för att densamma till godkännande afsända till
sin man. I sådant fall vare dock vexeltagaren berättigad er
-
Den 2l> November e. m.
3ig a
hålla påskrift å secunda-vexeln och, om flera äro utgifna,
å alla de öfriga, utvisande hos hvilken, å rätta inlösningsorten
boende person prima-vexeln accepterad skall finnas till
lyftning för innehafvare af secunda-vexeln eller af någon
bland de öfriga, när sådan varder anmäld.
§ i5.
Den, som vexel öfverlåter, stånde för dess behöriga betalning
i ansvar till alla dem, som elter honom blifva lagliga
innehafvare.
§ 16.
Öfverlåtelse verkställes genom påskrift å baksidan, innehållande:
1:0
dens namn, till hvars ordres öfverlåtelsen sker, och
dess rätta vistelseort;
2:0 vexel priset eller cours, om så fordras;
3:o tiden, när och orten hvarest öfverlåtelsen sker;
4:o öfverlåtarens egenhändiga underskrift af namn.
Saknas någon af nu föreskrifna vilkor i öfverlåtelsen,
då medför den hvarken full äganderätt för emottagaren, ej
heller vexelrätts ansvar vid förnyad öfverlåtelse, utan varder
han endast ansedd såsom förra ägarens ombud.
§ 17-
Vexel in neh af vare, hvars namn ej är infördt i öfverlåtelsen,
och hvilken i detta fall endast utgöres af förra innehafvarens
namnteckning (endossement in blanco) kan blifva
lagligen ansedd skyldig bevisa, derest tvist uppstår om äganderätten,
det vexeln på lofligt sätt kommit i hans händer;
och kan sådan innehafvare icke förr, än efter fullkomnad
dylik bevisning, öfverlåta vexeln på annan man med full
vexelrätt för sig och efterföljande.
§ 18.
Antidatering af öfverlåtelse varde förbjuden och straffas
såsom förfalskning.
3 C a p.
Örn vexels godkännande.
§ 19.
Den, som erhållit uppdrag att vexel till godkännande
uppvisa och icke med först afgående post vexeln återsänder,
anses lagligen hafva åtagit sig att fullgöra sin luifvudmans
uppdrag i afseende på såväl uppvisande af vexel till godkännande,
som ock dess tillhandahållande för rätta ägaren,
protesterande i händelse af vägrad accept, und irrättelsers
ineddelande o. s. v., allt vid ansvar för skada, som genom
försummelse kan uppkomma.
Den 26 November e. m.
§ 20.
Den, som godkänner till betalning en uppvisad vexel,
ikläder sig derigenom dess betalning efter vexelrätt och kan
ej efteråt derifrån undandraga sig, äfven om vexelgifvaren,
utan den förres vetskap, gjort cession före godkännandet.
§ 21.
Godkännandet af en vexel uttryckes medelst påskrift af
ordet godkännes eller accepteras, samt namnets undertecknande.
Accepten dateras, om vexeln är ställd på viss betalningstid
efter sigt. Uteslutes datum icke dessmindre, så anses betalningen
böra beräknas ifrån vexelns utgifningsdag.
§ 22.
Ställes vexel på tvenne eller flera och godkännes af endera,
då gälle accepten mot honom, som godkänt.
§ 23.
Är den, på hvilken vexel är dragen, ej boende å den
ort, der den inlösas skall, teckne då godkännaren å vexeln
den persons namn, hos hvilken inlösen skall ske under dess
eget ansvar.
§ 24.
Då accept vägras å förevisad vexel, måste innehafvaren
genast eller inom nästpåföljande helgfria dag uti stad, samt
å Jandet, så fort sig göra låter, taga protest mot godkännaren,
på sätt 6 cap. föreskrifver, och underrätte derom sin
man med näst afgående post.
§ 25.
Har vexeltagare eller någon af dem, uti hvilkas händer
vexeln genom öfverlåtelse kommit, återfått vexel med protest
för vägrad betalning, då äge en hvar återfordra betalning
af sin fångesman eller af vexelgifvaren, antingen i reda
penningar eller genom ny vexel.
Den, som sålunda blir affordrad återbetalning, njute
dock åtta dagars anstånd (respitdagar), derest han så önskar.
§ 26.
Vexel måste godkännas utan vilkor; men godkännandet
kan inskränkas till viss del af vexelbeloppet.
I sednare händelsen måste vexelinnehafvare protestera
för det icke godkända beloppet.
§ 27.
Då en vexel till godkännande förevisas, bör bestämdt
svar, jakande eller nekande, derom afgifvas inom 24 timmar,
der icke söndag eller helgedag mellankommer. Begär
god
-
Den 26 November c. m.
godkännaren längre tid till att betänka, om han vill vexeln
godkänna, då må innehafvaren lemna högst 3:ne dagars anstånd,
såvida ej post derförinnan afgår till den ort, hvarest
vexelutgifvaren bor.
O111 efter utsatt tids förlopp vexeln icke återlemnas med
påteckning, att den är godkänd eller icke godkänd, då vare
den, som vexeln qvarhållit, ansvarig för all uppkommande
skada.
§ 28.
Vill godkännare lemna accept å vexel, sedan protest är
skedd, då skall den ställas under samma dag, som vexeln
först uppvisades, och vare lian skyldig ersätta protestkostnaden
samt all annan uppkommen skada.
§ 29.
På grund af gjord protest för vägrad accept kan tredje
man mellankomma såsom godkännare af vexel till heder för
vexelgifvaren eller någon af öfverlåtarne.
En sådan mellankomst skall antecknas å protesten och
af den mellankommande underskrifvas, och vare lika ovilkorlig,
som annat godkännande.
§ 3o.
Den mellankommande godkännaren vare skyldig utan
uppskof derom underrätta den, för hvilken till heder han
accepterat.
§ 3i.
Anmäla sig flera till godkännande under protest och
finnes deribland någon, å hvilken anvisning är gjord uti
vexeln, att densamma i nödfall godkänna, då äge sådan
person förmånsrätt att mellankomma; men i annat fall den,
som vexelgifvaren till heder erbjuder sig godkänna. Dernäst,
af mellankommande för någon af öfverlåtarne, den
godkännare, som för den äldre öfverlåtaren sig anmäler.
4 C a p.
Om betalning af vexel.
§ 3a.
Vid fråga om betalning med Rikets mynt af vexel,
ställd i utrikes mynt, vare den i hufvudstaden sist noterade
medelcours ländande till efterrättelse, der ej annorlunda öfverenskommes.
§ 33.
Den, som betalar vexelbref före dess förfallotid, är
ansvarig för betalningens giltighet.
Innehafvare af vexel kan ej åläggas derförinnan emottaga
betalning.
16 H. 4<
322
Den 26 November c. m.
§ 34.
Utbetalning af vexelskuld på grund af andra (secunda),
tredje (tertia) och fjerde etc. vexelbref vare giltig, då vexeibrefvet
innehåller, att betalning af ettdera gör tillfyllest
eller medför förfallande af de öfriga.
§ 35.
Den, som inlöser en vexelskuld på andra, tredje, fjerde
vexelbrefvet, utan att återfå det, på hvilken han tecknat
sin accept, är icke fri från betalning, derest tredje man fordrar
betalning för det godkända vexelbrefvet.
§ 36.
Till innehafvare af vexel, sora, godkännaren veterligen,
gjort cession, må den sednare icke, utan domstols dertill
lemnade bifall, vexelskuld utbetala. Vare deremot skyldig
nedsätta beloppet i taka händer för borgenärernas räkning.
§ 37.
Har vexel förkommit, innan den blifvit godkänd, då
kan betalning utkräfvas på grund af annat vexelbref; men
är det godkända brefvet förkommet, då är godkännaren
icke skyldig erlägga betalning annorlunda, än mot nöjaktig
borgen eller på grund af laga dom.
§ 38.
Vid förnekande af betalning på grund af nästförestående
§ kan ä'garen till bortkommen vexel medelst protest
bibehålla sin vexelrätt till fullföljande i laga ordning vid
vederbörlig domstol.
§ 3g.
Den i § 37 omförmälda borgen, som någon kan hafva
iträdt, förlorar all kraft och verkan, derest den inom ett
år efter dess inträdande icke utsökes.
S 40.
Ägare till bortkommen vexel har rättighet fordra af
samtliga öfverlåtarne deras biträde, om så behöfves, till utbekommande
af nytt vexelbref från vexelgifvaren, emot det
han sjelf dervidjvidkännes alla omkostnader.
§ 4«-
En för vägrad betalning protesterad vexel kan inlösas
af mellankommande person, antingen till heder för vexelgifvaren
eller för någon af öfverlåtarne, hvarom anteckning
då skall ske i protesten.
S 42.
Den, som sålunda betalar vexel, inträder i innehafvarens
rättigheter och skyldigheter.
Den 26 November e. m.
3a3
Erlägges betalningen för vexelgifvarens räkning, då
blifva alla öfverlätarne från ansvar fria. Sker den åter för
en af öfverlätarne, då blifva endast de sednare öfverlätarne
fria. \
§ 43-
Erbjuda sig flera på en gång betala, då åge den företräde,
som friar de flesta; men om den, som ursprungligen
bort inlösa vexel 11, men emot hvilken blifvit protesteradt på
grund af vägradt godkännande, omsider erbjuder betalning,
då äger lian dertill förmånsrätt framför alia mellankommande.
5 C a p.
Om vexelinnehafvares rättigheter och skyldigheter.
§ 44-
Till vexelinnehafvare stå vexelgifvare, vexeltagare oell
samtliga öfverlåtare i solidarisk ansvarighet för såväl capital,
hvarå vexeln lyder, som ock, i händelse af nödiga åtgärder
med protester och lagsökning, kostnaderna derför
samt en proCIs vexelränta i månaden från förfallotiden (utgifningsdagen),
tills betalning sker. Ersättning för den förlust,
som genom coursens förändring å vexel, dragen uti utrikes
myntsort, uppkommer, skall i thy fäll äfven godtgöras
innehafvaren.
§ 45.
Vexelinneliafvaren förlorar denna vexelrätt, örn han icke
inom sex månader från vexelns datum anmäler sig till godkännande
eller betalning af vexel, som är utgifven inora
Sverige eller Norrige.
Denna prescriptionstid utsträckes till ett år för vexlar,
som äro dragna inom Europa och till 2:ne år för vexlar
emellan Europa samt någon af de öfriga verldsdelarna.
§ 46.
Accepterad vexel skall innehafvaren inom 24 timmar,
sedan den är förfallen till inlösen, uppvisa för godkännaren,
eller, i händelse han ej är boende, der vexeln skall inlösas,
för den, hos hvilken godkännaren tecknat å vexeln, att inlösen
skall göras.
Försummas sådant och blifver godkännaren sedermera
oförmögen att vexel infria, äge vexelinnehafvare ej någon
talan, hvarken emot vexelgifvare, vexeltagare eller öfverlåtare,
utan får vidkännas den förlust, som genom godkännarens
obestånd kan uppkomma.
§ 47-
Vägras betalning för godkänd vexel, uppvisad inora den
tid, nu sagd är, tage då innehafvare protest för vägrad
324
Den 26 November e. m.
betalning (non-betalning), innan andra dagen tilländagått,
eller, i händelse af mellankominande sön- eller helgedag, å
den derpå följande första söknedag.
§ 43.
Vexelinnehafvare är ej fritagen från protest för nonbetalning,
hvarken genom skedd protest för non-accept,
eller genom acceptantens död eller iråkade cession.
S 49-
I händelse af acceptantens iråkade cessionstillstånd före
förfallotiden kan vexeltagare, efter gjord protest, börja sin
återgångstalan (regress) (recarnbio).
§ 5o.
Återgångstalan äger rum antingen mot vexelgifvaren eller
någon af öfverlåtarne särskildt eller ock samfäldt mot
allesamman.
En hvar af öfverlåtarne äger samma återgångstalan
emot alla dem, som före honom öfverlåtit eller utgifvit.
§ 5i.
För att bibehålla sådan återgångstalan måste likväl innehafvaren
på landet, med nästa post efter skedd protest,
om densamma underrätta den eller dem, mot hvilka han
ämnar vända sig, samt af honom eller dem yrka betalning;
Uro innehafvarne och den, som underrättas och sökas skall,
boende i samma stad, då skall anmälan ske inom 24 timmar
efter protesten.
Varder ej innehafvare genast förnöjd, då åligger hpnom
uttaga stämning till vederbörlig domstol och der fullfölja
målet, på sätt i 7 cap. säges.
§ 5a.
Anstånd med stämnings uttagande, räknad från dagen
af vägrad betalning, fastställes sålunda:
I samma stad, der både innehafvare bor och den han
vill stämma, inom 8 dagar; inom samma harad: 2:ne veckor;
inom samma län: tre veckor; inom riket: sex veckor.
§ 53.
Försummar innehafvare, eller den Öfverlåtare, som varit
tvungen vexeln infria, att i sin ordning begagna nu föreskrifna
sätt att genom återgångstalan få sin fordran godtgjord,
så försvinner allt vidare anspråk äfven emot vexelgifvaren,
derest denne bevisligen betäckt dragen vexel; och
äge innehafvaren endast talan mot godkännaren.
Den 26 November e. m.
3a5
6 C a p.
Om protester.
§ 5/p
Vid de tillfällen då, enligt hvad denna lag förestrifver,
protest skall göras, kan sådan verkställas nied biträde af
notalius publicus eller magistratssecreterare i städerna, jemte
ett til (kalladt vittne, samt å landet, af närmaste kronobetjent
jemte vittne, eller ock tvenne andra trovärdiga, ojäfviga
män, som kunna skrifva.
S 55.
Protest skall uppsättas skriftligen i form af protocoll,
hvari upptages:
1:0 afskrift af slutsedel, eller vexel med derå tecknade
öfverlåtelse;
2:0 den sökandes anhållan eller påstående;
3:o det svar, derå gifves;
4:o förbehåll deremot, som på sökandens vägnar göres af
notarius eller den protesten verkställer;
5:o ort och tid, hvarest och när protesten sker;
6:0 notariens eller protestförrättningsmännens egenhändiga
underskrifter.
Om de timmar, å hvilka i stad protester skola ske,
derom skiljs i Mäklare-ordningen.
7 C a p.
Om laga domstol i vexelmål samt huru med lagsökning
bör förhållas.
§ 56.
Domstol i vexelmål är rådstufvurätt i den stad, der
svaranden anträffas, eller, om han sig å landet uppehåller,
rådstufvurätt i närmaste stad, der rådstufvurätt finnes.
§ 57.
Stämning, som hos ordförande i nyssnämnde domstol
begäres, skall genast meddelas samt målet utsättas att företagas
antingen samma dag, om rätten är tillsamman och
svaranden så till hands, att han efter erhållen kallelse, vid
hemtnings-påföljd, kan sig infinna, eller ock å näst infallande
rättegångsdag, då svaranden anses kunna sig inställa.
Pröfvar domstolen ingen laglig undskyllan för krafvet hafva
förekommit, tillhålle då svaranden genast detsamma fullgöra,
vid påföljd att eljest genast träda i häkte, intilldess
målet är afgjordt och käranden till fullo godtgjord. Hvad
dörndt är, må genast utmätas, dock med rättighet till vad
Den aG November e. m.
under hofrätt, dervid deri vinnande äger mot borgen lyfta,
hvad honom tilldömdt blifvit.
Begärdes på bordet.
Gr. von Fersen, Hans: Som jag erhållit underrättelse
derom, att åtskilliga BeviIln.Utsk:s betänktn till R. o.
Ad. inkommit och deribland betänk. N:o 4-3 med jemnkn:sförslag
och voter:spropos:r, rör:de chartse sigiliatae-afgiften, så
får jag hos Hr Gr. o. Landtm, hemställa, om icke detta betänk.
kunde först upptagas på nästa föredragningslista, på
det R. o. Ad. med det snaraste måtte afgöra, huruvida de
deri föreslagna voter:s-propos:r godkännas till vederbörlig
åtgärd i förstärkta StatsUtsk., och sålunda må till omröstning
kunna företagas vid nämnde Utsk:s nästa sammanträde.
Jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes inhemta, huruvida
Ståndet bifaller min nyss gjorda begäran.
Denna hemställan af Gr. von Fersen blef af R. o. Ad.
bifallen.
Upplästes och Indes på bordet nedannämnda utlåta) från
ConstitutionsUtskottet:
N:o 02. angrde BorgareStrs återremiss på memor. N:o 3y
med förslag till ändring af 22 § Reg.F.;
N:o 53. ang:de 2:ne särskilda anmärknlr vid förslaget i
memor. N:o 37 till ändring af 22 § Reg.F.;
N:o 54- ang:de återremisserna på förslaget till ett stadgande
i 41 § Riksd.Ordn. om Statsrådets ledamöters tillträde
i Ståndens plena;
StatsUtskottet:
N:o 344- ang:de verkställd granskning af Förvaltningens
af Sjöärenderna, K. M:s Flottas med flera Departementers
räkenskaper för år 183r;
N:o 345. om granskning af K. Quarant:scommissionens i
Stockholm räkenskaper för år i83i;
N:o 346. om revision af lazaretts- och curhusfondernas
räkenskaper;
N:o 347. ang:de hos R. St. till afskrifning eller ersättning
anmälda utgifter å öfverskotten af statsverkets inkomster
åren 1827—x 831;
BevillningsUtskottet:
N:o 37. ang:de stadgande i bevilln:sförordn. i afseende
på centonalens öfverflyttning på allm. bevillningen;
N:o 38. med förslag till förändringar i 3:dje och
artiklarna af bevillmsförordn.;
W:o 3g. ang:de städernas salu-accis;
Den 26 November e. m. 327
N:o 40. i anledn. af inom H. R. o. Ad. samt BorgareSt.
gjorda anmärkn:r vidUtsk:s betänk. N:o 23, ang:de stämpling
af spelkort;
N:o 4i. i anledn. af Ilr O. Wijks motion, ang:de lindring
i bevilln. för invånarne i staden Wenersberg;
N:o 42. i anledn. af väckt fråga om enahanda ansvar å
taxeringsman i städerna för uteblifvande från taxeringsförrättningarna,
som i afseende på taxeri ,gscommitte'erna för
landet kan blifva stadgadt;
N:o 43. i anledn. af skiljaktiga bes'iit inom resp. RiksSt:n,
ang:de stämplade pappersafgiften;
N:o 44. i anledn. af anmärkn:r emot. Utsk:s betänk.
N:o 34, ang:de bestämmandet af årlig bevilli) å karaktersfullmagter,
som hädanefter meddelas.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 9 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Tryckfel:
i6:de Häftet, pag. 32, aldra raden nedifrån, står: 12 r:dr, men
bör vara: 12 sk:r.
