# ID: svediakorp-gov446
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 57,399
# sentences: 2,100
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den a3 Octobcr f. m.
3oi
sådant, eller hvad man derifrån lian sluta till nuvarande
förhållanden? Man har vidare åberopat Spanska kyrkogodsen
och deras numera skedda indragning till slaten; men till
hvad ändamål har detta skett? Jo, till betalande af statens
skuld; och jag förmodar, att det äfven för oss kan vara
godt i framtiden att hafva någon kronojord att lemna i underpant,
i händelse vi skulle nödgas upptaga lån. Vid en
föregående riksdag uppstod fråga derom, att grundskatterna
i Skåne, Halland och Blekinge holde, liksom i det öfriga
Sverige, utgå efter markegång i stället för det låga kronovärdi,
hvarefter de hittills blifvit utgjorda; men man fann
förslaget obilligt, såsom störande äganderättsförhållanden,
och staten ansågs böra försaka denna sin fördel. I omvänd
ordning är förhållandet enahanda här; och det vore lika
obilligt af skattejordens nuvar. innehafvare att fordra nedsättning
af de skatter, under beräkning hvaraf de blifvit
ägare till sina hemman. Men om staten gjorde denna eftergift,
hvad vore väl som hindrade nuvar. ägarne att i förhållande
derefter uppsätta köpeskillingen vid afsalu så högt,
att den blifvande ägaren befunne sig i lika betryckt tillstånd.
Äfven han kunde då hafva lika skäl att komma med
nya anspråk på statens mellankomst till hans lindring. För
öfrigt har jag väl länge hört talas om det betryck, hvari
allmogen skall befinna sig i följd af grundräntorna; men jag
har sjelf talat med många af allmogen, och merendels funnit
dem anse sig vida mindre olyckliga, än man velat förespegla
oss. Jag har knappt hört någon, så framt han ej
varit af andra förvillad, finna sig obelåten; och skattebonden
befinner sig åtminstone alltid i bättre omständigheter
än frälsebonden. Men hvarföre börja då icke de herrar,
som tala så mycket om allmogens förtryck, att sjelfva först
nedsätta sina frälseskatte!'? För min del kan jag ej tro annat,
än att skatteallmogen är den bäst belåtna classen i samhället;
och detta bestyrkes äfven af Just.Statsministerns årsberättelse.
Ty hvem är det, som förkofra!' sig i landet?
Icke är det R. o. Ad., hvars jordvärde årligen minskas betydligt.
Slåndspersonsclassens förmögenhet ökas visserligen
något; men mest skattejordsägarnes. I följd häraf anser jag
det vara en förvillelse att tro grundräntornas afskaffande eller
nedsättning vara af något behof påkallad. Jag tillstyrker
således bifall till betänk.
Hr Hegardt, Christian Bernh.: Med tillfredsställelse
har jag läst detta SlatsUtskrs sakrika belänk, och funnit,
att Utsk. uppfattat frågan ur den enda riktiga synpunkten,
samt för sitt tillstyrkande anfört skäl, fullkomligen öfvertvgande
för en hvar, som förmår och vill grundligen
bedöma detta vigtiga ämne. Alla dessa ofta förnyade försök
och förslag, att borttaga grundskatterna och vältra bördan
deraf på andra medborgare, härröra uppenbart från för-»
Den a3 Octobcr f. m.
villade begrepp om grundskatternas natur; ty de äro inga
utskyider för ntivar. innehafvare af jorden, utan endast ränta
på en skuld till staten, som de öfverlagit och beräknat,
eller bort beräkna, då de genom köp, a rf eller annat laga
fång dertill förvärfva t äganderätt. Att borttaga dessa skatter
vore således att skänka åt en och taga från en annan,
hvilket desto mindre vore enligt ined rättvisa och billighet,
som det skulle ske till förmån äfven för rika och förmögna
ägare, som icke haft anledning att förvänta och icke behöfva
en sådan eftergift eller skänk på statens bekostnad. Med
samma skäl, som man nu yrkar grundskatternas borttagande,
skulle man äfven kunna framkomma — och utan tvifvel
skulle man snart nog framkomma — med anspråk på statens
biträde till afbördande af den intecknade skuld, hvarmed,
som man säger, jordbruket är betungadt. Det behöfver
ej anmärkas, huru orättmätigt och obilligt ett sådant
anspråk vore, och dessutom huru omöjligt att uppfylla. Jag
instämmer på grund häraf med de flera talare, som yttrat
sig före mig i samma mening och anhåller, då inga skäl
till återremiss förefinnas, att betänk, måtte bifallas.
Gr. von Fersen, Hans: Om än, såsom den siste talaren
yttrat, en villfarelse eller förvillelse i begrepp ligger
till grund för den olika tanka, som jag i detta ämne med
talaren hyser, tvekar jag likväl ej att uttala min öfvertygelse.
Skulle jag följa den värde talarens argumenter, sä
skulle jqrdbruket hos oss, i stället för att vara betryckt,
såsom det i allmänhet anses, vara det lyckligaste i verlden,
särdeles om det, i förening med anspråket på någon lindring
i grundskatterna, kunde påräkna, såsom talaren sagt,
att äfven få sina enskilda inteckningar inlösta af staten genom
åtagen bevillning. Men detta hörer icke hit. Hvad sjelfva saken
angår, bekänner jag, att jag för närvar, ej hoppas eller vill yrka
bifall till motionen, ehuru jag tror, att Hr af Billbergh missförstått
motionärens mening, dåden värde ledamoten endast
talatom tvenne slag af grundskatter, och från statens äganderätt
till kronojorden velat deducera deras bibehållande; ty
motionären har talat om ett visst öfvermått af skatter, och
lika med honom tror jag, att man bör sträfva till det mål,
alt skattebördorna i möjligaste mån trälfa alla medborgarclasser
lika. Jag hemställer vidare, om icke jordbruket hos
oss är mera tryckt af skatter, än andra classer; och då jag
icke med Hr v. Hartmansdorff kan anse delta som ett lyckligt
förhållande, har jag trott, att någon lättnad för jordbruket
vore af billigheten påkallad. Det återstår då att
tillse, huru en sådan lättnad skulle kunna åstadkommas;
men vägarna äro här olika. För min del har jag varit af
den tankan, att jordbruket borde i främsta rummet lindras
på annat sätt, och har jag härom förut yttrat mig; jag vill
derföre nu blott tillägga några ord i anleda, af Hr v. Hart
-
Den 23 October f. m.
3o3
mansdorffs och några flera ledamöters yttrande. Hvad Hr
v. Hartmansdorff sagt om nyttan af höga skatter lärer få
stå för talarens enskilda räkning och behöfver ingen vidlyftig
vederläggning. Han har väl sagt, att köpeskillingen för
jorden derigenom blir mindre och att allmogen således får
lättare att tillhandla sig egendom. Detta låter visserligen
väl; men om man för den mindre köpesumman äfven får
mindre afkastning än i andra näringar, lärer vinsten blifva
ingen. Samme ledamot har för öfrigt klandrat hemmansklyfningen,
som just har till hufvudsakligt ändamål att lemna
tillfälle för den mindre förtnögne att blifva jordägare,
och dessa tvenne citerade yttranden af talaren synas således
icke väl correspondera med hvarandra. Jag erkänner dock
för min del en annan olägenhet af hemtnansklyfningen, hvilken
den likväl har gemensamt med de låga köpeskillingarna,
nemi. att den erbjuder tillfälle att lägga alltför små capitaler
i jordegendom och derigenom Joekar personer att slå
sig på jordbruksnäringen utan tillgång till nödigt förlag. I
motsats mot Hr v. Hartmansdorff tviflar jag således icke,
att ett högt pris och hög afkastning skulle vara bättre för
jordbruket, än det nuvar. motsatta förhållandet. Jag yrkar
i följd häraf afslag å betänk., icke derföre, att jag nu hoppas
någon framgång för motionen, utan derföre, att jag ej
kan godkänna Utskts principer, isynnerhet den, hvarmed
betänk, slutar: att den jorden åtföljande grundskatt
bör blifva den, som sist skulle komma i
fråga att förminskas eller borttagas. Jag vet ej,
hvad Utsk. här menar med ordet sist, och nödgas på denna
grund rösta för afslag.
Gr. Horn: Jag skall vara ytterst kort och inskränka
mig till blott en enda reflexion. Det måste i sanning bland
nationalrepresentationer endast vara den Svenska förbehållet
att yrka, på sätt här skett, att höga skatter äro för näringarna
nyttiga. Detta är någonting så orimligt, att jag
ej behöfver yttra mig deremot; men jag anhåller att få fästa
Ståndets uppmärksamhet derpå, att StatsUtsk. delat denna
åsigt, då Utsk. sagt, att grundskatterna äro de, som sist
böra borttagas, hvilket vill säga, att dessa skatter icke skulle
kunna komma i åtanka, äfven om någon lindring i skattebördorna
i allmänhet kunde äga rum. På det Ståndet icke
genom bifall till betänk, måtte godkänna en sådan sats, förnyar
jag min begäran om afslag.
Hr Hegardt: Lika stor villfarelse och ännu större än
den förvexling, som sker emellan grundskatter och bevilln.
eller afgift efter inkomst, är den förvexling, som göres
emellan jordbrukare och jordägare; ty emellan dem är en
ganska väsendtlig åtskillnad. Jordbruket kan florera, under
det jordägarne äro skuldsatta eller tvärtom. Men det synes,
som man ej ville erinra sig, att innan jorden kan haf
-
3o4
Den a3 Octobcr f. ra.
va något värde i löp, måsle den först betala brukningskostnaden
och räntan på förlagscapitalet. Den jord, som
ej mäglar det, är knappt värd att odlas, an mindre alt köpa.
Det är endast öfverskottet, den rena behållningen af
dess production, som bestämmer jordens försäljningsvärde eller
dess köpeskilling. Men då är det också klart, att ingen
betalar mer, än som motsvarar detta öfverskott, och jordägaren
kan, ehvad han köpt en egendom lill högre eller
lägre pris, ej begära mer än vissa proc. af jordens sålunda
bestämda rätta välde, hvilka proc. i allmänhet alltid och allestädes
måste, enligt sakens natur, understiga landets vanliga
penningeränta, så att, om till exempel denna vore 5
proc., bör för capitaler, använda till jordegendoms köp,
liögst kunna beräknas 4 proc.' o. s. v. Jordbruk och jordegendom
äro således två olika saker, fastän de ofta här i
Sverige äro förenade i samma hand. Så orimligt det vore
att begära, det man skulle kunna lefva af räntan på ett capital
af endast några hundra r:dr, lika orimligt vore det,
om detta lilla capital lägges i jordegendom, att deraf, såsom
jordägare, förvänta sitt nödtorftiga uppehälle. Den, sorn
ej har större capital att nedlägga i jordegendom, mäste lefva
af sin arbetsförmåga, och sådant är äfven förhållandet i
andra länder. Jag har sett länder, der jordägande äro ofantligt
rika, men jordbrukarne klädda i trasor; och andra förhållanden
kunna föranleda dertill, att jordbrukaren vore väl
behållen, fastän ägaren fattig, gäldbunden eller i concurstillstånd.
Arrendatorn eller den, sorn brukar egendomen,
folket, som derpå använder sin arbetskraft, kan, det oaktadt,
deraf äga sin bergning och ersättning för kostnad och
möda. Likgiltigt kan det vara för dem, om den överskjutande
rena behållningen går till fastebrefsägaren eller hans
creditorer, till staten eller någon allmän inrättning. Sist
får jag säga, att om något skäl funnes för en framställning som
den ifrågavar., vore det endast under förutsättning, att jorden
ännu innehades af samma ägare, som då grundskatterna
först infördes; men då förhållandet, efter århundradens
förlopp, icke kan vara sådant, så kan borttagandet aldrig
ske på ett rättvist sätt annorlunda, än att dessa grundskatter
capitaliseras och nuvar. ägaren, i vederlag till staten,
betalar ett deremot svarande capital. Man skulle likväl på
detta sätt ungefärligen komma till samma resultat som nu;
ty i samma mån grundskatterna minskades och upphörde,
ökades jordegendomens försäljningsvärde och dermed, vid
inträlfande köp och arfskifte!!, anledningarna till högre skuldsättning
för de nya ägarne. Det lönade således föga mödan,
helst Utförandet alltid blefve förenadt med stora svårigheter.
Jag har blott velat tillägga delta i anledning af
Gr. v. Fersens yttrande, och förnyar min begäran om bifall
till betänk.
Dea 23 Oktober f. m.
Hr Hjerta: Oaktadt de benägna upplysningar, som
den siste talaren lemnat om skillnaden emellan grundskatter
och bevilln., måste jag dock fortfarande vara af motsatt
mening med honom; och hvad beträffar skillnadan emellan
jordägare och jordbrukare, torde jag få erinra, att statens
ändamål just bör vara att ställa så till, att ägare och brukare
blifva förenade i samina person, såsom mest befordi anele
jordbruksnäringens förkofran, men att staten sjelf nu hos
oss är jordägare. Det var också derföre, jag citerade Spanien,
hvarmed jag blott åsyftade att visa den vanmagt, som
blir följden af statens äganderätt till jorden. Man har sagt,
att med samma skäl, som grundskatterna borttoges, skulle
man äfven kunna göra anspråk på eftergift i jordbrukets
intecknade skulder till enskilda; men skillnaden är, att dessa
kunna afbetalas och att jordbruket således kan arbeta sig
derutur, hvilket ej är förhållandet métl skatterna. Då man
för öfrigt så mycket omtalar, att skattejordens innehafvare
blott är att anse som arrendator, åt hvilken all lindring
vore en orättvisa emot öfriga medborgareclasser, erinrar mig
delta, huru Engelska aristokratien åberopar sina arrenden
för att motsätta sig all reform i spannmålslagarna; och det
gifves ingen orimlighet, till hvilken man ej kan komma genom
en sådan tillämpning af contractsläran. Sjelfva slafven
har ingått ett contract; men naturrätten förbjuder att sträcka
contractet öfver en viss gräns. En talare har åberopat
nyttan af höga skatter, såsom befordrande låga köpeskillingar;
men efter en sådan princip skulle det ju vara ändå
nyttigare, om skatterna blefve så höga, alt hvar och en
linge ett hemman för intet, och jag hemställer, huru belåtet
samhället dermed skulle vara. En annan talare har citerat
en af honom sjelf utgifven brochur om nitton eller
tjugo fördelar, hvarmed jordbruket sedan 1809 skall blifvit
hugnadt; men jag frågar, om väl alla dessa förmåner till
beloppet gjort någon verklig nedsättning i jordbrukarens
skattebördor? Debetsedlarna torde härpå kunna tjena lill
svar. I anledn. af en annan ledamots yttrande, att han
knappt träffat någon bonde, som ej varit belåten med sin
ställning, torde jag endast få hänvisa den värde talaren att
samtala med den nu samlade Representationen af BondeSt.,
då jag tror, att han skall få höra något helt annat.
Hr af Billbergh: Så länge man ej kommer öfverens
om sjelfva hufvudprincipen, eller huruvida grundräntorna
äro att anse såsom skatt eller arrende, är det icke möjligt
att komma till något resultat. De, som instämma med motionären,
anse dem som skatter; de andra deremot som arrenden,
och derifrån hela skillnaden. Det har emedlertid
redan blifvit så mycket taladt härom, att jag endast vill tillägga,
att om man yrkar eftergift i grundskatterna, skulle
i5 H. 39
3o(i
Den a3 October f. m.
man med samma skäl kunna yrka, att staten skulle efterskänka
arrendet af sina kungsgårdar; ty det måste vara samma
förhållande. Då jag för öfrigt blifvit uppmanad att
bland de nitton artiklar, hvarmed jordbrukets bördor blifvit
lättade, uppgifva, hvilka minskat debetsedlarna, får jag
förklara, att ehuru jag icke nu kan erinra mig alla, kan jag
likväl försäkra, att deribland finnas flera af denna beskaffenhet.
Särskildt påminner jag mig nu saltpetergärden, som
blifvit alldeles borttagen, och passevolanceafgiften, som blifvit
nedsatt. Gr. v. Fersen har funnit min uppgift oriktig,
då jag sagt, att motionen endast åsyftat grundskatternas öfverflyttning
på beviiln. i den mån, tull- och brännvinsafgifterna
dertill lemnade tillgäng. Jag tror likväl, att detta
fullkomligt instämmer med motionen, och att hvad Gr. v.
Fersen anfört endast afser motiverna, af hvilka jag icke ingått
i någon granskning. Men äfven vid en sådan granskning
kan jag icke medgifva, att någon ojemnhet i beskattningen
numera äger rum till följd af grundskatterna, ehuru
de väl frän början drabbat ojemnt; ty dessa förhållanden
äro numera jemnade genom köpeskillingarna. Icke heller
kan jag medgifva, att grundskatterna i någon mån bidraga
till jordbrukets vamnagt, i händelse en sådan verkligen
äger rum. Jag skulle tro, att den beror på öfverdrifven
skuldsättning och hög lefnadskostnad, helst man vet,
att jordens skuldsättning hos enskilda uppgår till 70 millioner,
hvaraf räntan utgör dubbelt emot grundskatterna. Men
då man så mycket talar om jordbrukets vanmagt, bör det
icke lemnäs oanmärkt, att BondeSt., enligt Just.Statsministerns
årsberättelser, ökat sin förmögenhet under de tio sista
åren intill 1831 med egendom till ett värde af öfver två
millioner och under år i8i2 ensamt till ett värde af 45a,000
r:dr på de öfriga Ståndens bekostnad, deraf man må sluta,
huruvida någon vanmagt hos jordbruket äger rum; och i
allt fall kan jag icke medgifva, att, äfven om vanmagt finnes,
orsaken dertill är att söka i grundskatterna, ty då skulle
man äfven kunna påstå, att alla arrendatorer blifva ruinerade
genom de arrenden, de utgifva. — Jag yrkar bifall
till betänk, och får i annan händelse på förhand begära votering.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall
å StatsUtskrs utlåt. Wto 275.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Dalman begärde votering.
Hr Hjerta: Jag hemställer, om icke Hr Dalman skulle
vilja afstå från den begärda voteringen, enär intet resultat
i sjelfva saken dermed kan vinnas.
Hr Dalman: Det är visserligen en vigtig consideration
att icke onödigtvis upptaga R. o. Ad:s tid med en votering;
Den a3 O c to ber f. m. 307
men då dertill åtgår endast tre qvarts timma, önskade jag
gerna att på siffran få se, huru opinionerna i denna vigti—
ga fråga äro inom Ståndet delade, och jag kan således ej
afstå från min begäran om votering.
Hr Lagerhjelm: Då Hr Dalman endast synes åsyfta
att utröna opinionen inom Ståndet, hemställer jag, om han
icke i detta afseende utan votering kan åtnöjas med hvad
såväl nu som vid ett föregående tillfälle i början af riksdagen
blifvit i ämnet yttradt.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposln:
Den,
som bifaller StatsUtskrs utlåt. N:o 275 i fråga om
lindring i grundskatterna genom förhöjning af tull- eller bevilln:safgifter,
voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. StatsUtskrs utlåt. N:o 275.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 38.
Nej — 14.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. % till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 23 October 1834»
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades a:ne prot.utdr. för denna dag f. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. insända förslag till R. St;s und. skrifvelser till
K. M., nemi.:
N:o 161. i anledn. af K. M:s nåd. propos. om afskrifning
af en i saltpeterfondens räkenskaper balancerad summa,
utgifven såsom lån till Carl Gustafs stads gävärsfactori;
N:o 162. i anledn. af K. M:s nåd. propos. om afskrifning
af Upsala academis skuld till Riksg.cont. för ett erhållet
lån till fullbordande af det nya bibliothekshuset i
Upsala;
N:o 163. med framställning, att af de från länen inkommande
statistiska tabeller till de s. k. femårsberättelserna
endast ett sammandrag må ti|l trycket befordras;
Den a3 Octo ber o. m.
Nio 164. angide portoafgiften för inrikes brefvéxlingen;
Nio i65. i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de con
trollerna
för belåning af tackjern på Stockholms våg;
Nio 166. i anledn. af K. M:s nåd. propos. till R. St.,
angele utmynlningsgruuderna för kopparskiljemynt och ducater;
Nio
167. angide grunderna för ett nytt system för Rikets
silfvermynt;
Nio 168. örn upphörande af spö- och risstraff för vissa
brott;
Nio 169. röride underhållet af den på statens bekostnad
genom en del af Dalarna, Helsingland och Jemtland
under anläggning varande väg.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtskis den iS dennes
på bordet lagda utlåt. Nio 276 i anledn. af gjorda anniärknir
vid betänk. Nio g3, röride nedsättning i priset å det krut,
som för bergssprängningsarbeten utlemnas från Kronans förråd.
Till pröfning företogs StatsUtskis d. 18 dennes på bordet
lagda utlåt. Nio 278 i anledn. af Frih. Ehrenborghs motion,
att en del af anslaget å gide hufvudtiteln måtte användas
till amortissementsfond för lån, som borde upptagas
för att användas till jordbrukets och näringarnas afhjelpande.
Hr Gunther, CarF Gust.: Ehuru jag gillar Utskis
afstyrkande af det sätt, Frih. Ehrenborgh föreslagit att disponera
gide hufvudtiteln, kan jag ej dela den mening, Utsk.
uttrycker till svar på frågan i huruvida i allmänhet
statens credit bör användas till understöd för
näringarna. Redan under öfverläggningen om StatsUtskis
betänk. Nio 87 yttrade då varande ordföranden i StatsUtsk.
enahanda mening, som man får läsa | det nu föredragna utlåt.
, nemi. att näringarnas förkofran hufvudsakligen
h v i 1 a r på näringsflit och n ä r i n g s s k i c k I i g h e t,
hvaraf man skulle kunna draga den slutsats, att Utsk. anser
sig hafva gjort nog för jordbruksnäringen genom det till
institutet vid Degeberg tillstyrkta anslag. Men om man ej
bereder och anskaffar tillräckliga tillgångar på capitaler till
förlag, mot låg ränta och förmånliga villkor, hvaraf jordbruket
hos oss har synnerligt stort behof, så kan näringsflit
och näringsskicklighet ingenting uträtta, allraminst i
ett så penningfattigt land som Sverige, der jordbruksnäringen
erfordrar större förlag, än i de flesta andra länder. Uti den
reservation, Frih. Palmstjerna bifogat StatsUtskis utlåt. Nio
275, som på f. m. här upplästes, har den ädle Frih. utvecklat
flera öfvertygande skäl, hvilka bevisa, att då jordbruket
dels af grundskatter, hvilka ej kunna upphäfvas, dels
af många andra skatter är mycket tryckt under närvar, con-v
Den a3 O c t o b c r e. m.
3o9
junctur, hufvudsaldigast i följd af penningebrist och trög
afsättning, bör tinder sådana förhållanden staten med sin credit
bispringa denna vigtiga näring, hvaraf staten hemtar de
största statsbidragen.
Jag kan derföre ej med tystnad förbigå och gilla Utskrs
yttrande, att jordbruksnäringen endast genom egen flit och
sparsamhet bör förvärfva de capitaler, den behöfver till förlager;
ty om denna mening under närvar, conjunctur antages,
skall deraf förorsakas, att landets hufvudnäring nedtryckes
i stället för att framskrida, emedan mångenstädes
inga öfverskott erhållas, så framt ej förlagstillgångar mot
låg ränta och förmånliga vilkor anskaffas. Det tvifvel, Utsk.
yttrar, huruvida statens credit kan frambringa någon bestående
välmåga, bör lätt höfvas af hvad erfarenheten inom
Sverige lärer, utan att åberopa andra länders erfarenhet,
om man nemi. undersöker, huru förhållandet var emellan
åren 1734 och iy56, då statens credit genom Banken
användes till näringarnas understödjande. Man skall då finna
att orsaken till de förvånande framsteg. Sveriges industri
och välmåga på den tiden framvisade, just låg uti det
förökade rörelsecapital, som Banken på den liden satte i
omlopp, utan att rubba dess inre värde. Det omvända för
hållande,
sorn efter 1756 inträdde, tvekar jag ej att tillräkna,
Ständernas misstag och ombytliga system vid reglerandet
af statens financer och deras egna penningeverk, hvilket
vacklande alltjemt sedermera ägt rum, oaktadt de olyckliga
följder, som deraf visat sig; och jag har derföre vid ett
tillfälle tillförne yrkat, alt Ständernas envälde i denna vigtiga
del af lagstiftningen borde inskränkas. — Derjemte får
jag, i anledn. af hvad CJtsk. vidare anför, erinra, att den
enskilda crediten hos oss, äfven under det lyckliga förhållandet
af ett stadgadt och ordnadt myntväsende, dock är för
vanmägtig för att kunna åstadkomma något stort resultat i
jemnförelse med tidens kraf och förhållandet i andra länder,
och att missbruken af ökade credit- och förlagstillgån
gar
bestraffa sig sjelfva, likaså väl då dessa tillgångar anskaffas
genom statens credit, som då det sker genom enskilda
crediten. Utsk. uttrycker slutligen den öfvertygelse,
att ehuru, under närvarande öfvergångsperiod från ett ostadigt
till ett stadgadt myntvärde, statens credit påkallas till
näringarnas bispringande, böra åtgärderna i detta afseende
inskränkas inom de biträden, hvartill B.. St. finna, att Bankens
lånerörelse kan lemna utväg. Dervid får jag erinra,
att då man betraktar de åtgärder, Ständerna beslutat rörtde
Banken, finner man, att Banken i detta afseende kan föga
uträtta, som motsvarar behofvet; och man måste således
beklaga, att Utsk. vill låta Nationens välfärd bero af Bankens
förmåga, oaktadt man, på det sätt Banken nu är reglerad,
e) kan något förvänta i afseende på jordbruksnäringens
kraftiga understödjande. — Sedan jag nu till prot. anfört de
3io
Den a3 October e. m.
skäl, på hvilka jag helt och hållet bestrider de af Utsk.
yttrade meningar om den vigtiga frågan, huruvida i allmänhet
statens credit bör användas till understöd för näringarna,
får jag biträda bifall till hvad Utsk. för öfrigt yttrar,
rör:de Frih. Ehrenborghs motion.
Frih. Boye, Ludv.: Jag är skyldig min egen öfvertygelse
att förklara, det jag i allo delar Frih. Ehrenborghs
i denna motion framställda åsigt; men jag söker dock icke
att understödja motionen, emedan jag anser omöjligt, att den
nu kan genomgå.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 278 bifölls.
Hr Bosén blad, Bernh.: Frånvarande i det plenum,
då H. B. o. Ad. biföll BancoTJtsk:s betänk. N:o , får jag
mig mot samma bifall reservera. För det första anser jag
mig böra upplysa, att jag, såsom Bancofullmägtig, icke endast
instämt i hvad nämnde auctoritet tillstyrkt till rörelsens
lättnad, utan derutöfver föreslagit en temporär tillökning
i fonderna för handelsdisconten och publika pappersbelåningen.
Det är med verklig ledsnad jag sett icke det
ringaste afseende hafva blifvit fästadt, hvarken å hvad Bankens
credit kunnat tillåta eller rörelsens behof under en lika
känbar som alldeles oförutsedd conjunctur oundgängligen
fordrat, samt sålunda både Bankens och det allmännas interessen
måst vika för farhågan att stöta oupplysta fördomar.
Jag är icke i stånd att härtill finna annan orsak än
den fruktan för crediteris missbruk, sådana försök, sorn
den olyckliga motion, hvars afslående vi just nu stadfästat,
injagat hos älskarne af ordning och reda i vårt penningeväsende,
och som gjort dem misstrogna mot äfven det klokaste,
varsammaste och nyttigaste bruk af detta dyrbara
medel till näringarnas upplifvande; ty eljest skulle jag icke
kunna förklara mig betänkligheten alt låta en bank, meden
sedelrörelse på några och 3o millioner r:dr, hvars credit blifvit
på ett så tillfredsställande vis ådagalagd i sjelfva det
ögonblick, då dess förbindelser blifvit återställda under lagarnas
kraft, och som på ett halft år indragit en million r:dr
af sin sedelstock, öka sin discontering på kort tid med några
få hundratusen r:dr, och det i en tidpunkt, då en pestartad
sjukdom, hvars tillkomst intet menskligt förutseende
kunnat ana en månad förut, med dess följeslagare af spärrningar
och hämmad inre rörelse, verkat en stagnation i denna,
som troligen sällan sett sin like, och då den återställda
ordningen i vårt myntväsende ännu räckt för få dagar, för
att hafva kunnat framkalla andra creditanstalter, att i ögonblickets
behof ersätta den gamla Banken. Jag fruktar, att
de, hvilkas nit för realisationen ansett sig, af undseende för
okunniga opinioner, böra afslå biträden, som utan den ringaste
fara för silfvervexlingens fortgång kunnat beviljas,
Den 23 October e. tu.
311
och som så högt af behofvet påkallas, gjort realisationen —
denna dyrbara gåfva åt vår framtid — en stor otjenst, då
de, samtidigt med dess början, tillåtit en svar och lätt afhjelplig
krisis för rörelsen inträda, och sålunda gifvit det
stora företagets fiender vapen i händerna att hos en oupplyst
allmänhet utbilda den — visserlige.. falska — opinion,
alt förlägenheten och de enskilda lidandena och förlusterna
äro en följd af realisationen, samt att denna behöfver för
sitt bestånd ett verkligt strypsystem, — satser emot hvilka
en så gammal förfäktare af realisationen som jag ej kan underlåta
att lika ifrigt protestera, som jag vid andra tillfällen
stridt mot de motsatta ytterligheterna.
Men då, sedan de afslagna motionerna gjordes och äfven
sedan betänk, förevar hos Utsk., andra omständigheter
tillkommit, som helt och hållet hota att förvandla en hel,
af både förra och närvar. Ständer godkänd discontinrättning,
från ett låneinstitut, till blott en utredningsanstalt,
så anser jag det förtroende, jag äger, att, å Ståndets vägnar,
såsom Bancofullmägtig deltaga i styrelsen af härvar. disconter,
ålägga mig att begagna min rätt att i motionsväg bereda
någon hjelp för detta lika opåräknade som beklagliga
förhållande. Den stockning, som sedan en längre tid ägt
rum i Götheborgs handelsdisconts utlåning och äfven i mindre
grad känts här, har nu äfven här uppnått den höjd, att
vi förliden gårdags session, med en mängd låneansökningar å
till en del de bästa namn, icke kunde bevilja ett enda lån,
emedan den lilla behållningen måste reserveras för att betacka
lånebankens förskott för inlösta obligationer å upplåningen
för handelsdisconten, att härvar. handelsdiscont icke
på 3:ne veckor äger annan fond för nya lån, än hvad som
under tiden kan inflyta å de få lagsökta fordringarna samt
att troligen hvad, som då inflyter, till större delen erfordras
för att infria uppsagda upplåningsobligationer ända lill
April månad nästa år, då en efter Wenersborgs brand af
brandstodsbolaget uppsagd post på öfver 200,000 r:dr förfaller.
Genom de stora upplåningar för högre ränta och
till en del för öfrigt lika vilkor, andra verk i år annoncerat,
hafva så betydliga uttagningar å Bankens upplåningsräkning
för handelsdisconten i år skett, att denna från d. 12
Febr. till d. 19 Oct. nedsatts från 1,110,875 r:dr till 886,000
eller med 224,875 r:dr, hvarförutan 11,750 r:dr sistnämnde
dag voro förfallna, ehuru ännu outtagna, och 269,000 r:dr
uppsagda, fastän ännu icke förfallna, hvartill — äfvensom
till ännu förestående uppsägningar — under närvar, föreskrifter
ingen annan tillgång, än låneindragningar, finnes för
Bancofullmägtige att använda. Under sådana förhållanden,
och då det omöjligen lärer kunna tolkas hafva varit R. St:s
afsigt vid fattandet förliden sommar af deras allm. beslut,
rör:de blifvande bancorörelse, att en discontrörelse, som de
beslutat utvidga, på längre tid skulle förvandlas till en ut
-
3l2
Den a3 October e. m.
redningsanstalt, så, för det fall, alt man fortfarande skulle
finna vådligt att öka närvar, sedelstock med en del af de
redan amorterade och dagligen till indragning inflytande sedlarna,
får jag föreslå, att Banken åtminstone måtte få komma
till biträde med sin credit, och derföre anhålla, att följande
motion måtte blifva till BancoUtsk. remitterad:
”Att Banken berättigas till förstärkande af fonden för
”handelsdisconterna och belåningen af publika papper uppdaga
lån till ett maximibelopp af 5 ä 600,000 r:dr b:co el”Jer
motsvarande summa i silfver, utan annan inskränkning,
”än att ränta och alla kostnader till fullo betäckas af rännan
vid återutlåningen.”
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag kan ej erinra
mig annat, än att handelsdisconten är grundad på upplåning
af Banken. När nu tillgångar för discontens utlåning
saknas, synes det bevisa, att Banken ej kunnat få låna, och
vid sådant förhållande inser jag ej, hvartill motionen skall
tjena, i fall det ej är meningen, att Banken skall göra lån
mot högre ränta, än som erlägges för de lån, Banken sjelf
lemnar. En sådan mening finnes dock icke uttryckt i motionen.
Hr Rosenblad: I anledn. af Hr Cederschjölds an
märkn.
vill jag blott erinra, att Banken är bunden i sättet
att upptaga län. Den lånar ut för 5 proc. och får för sina
lån ej gifva mer än 3 ä 2 proc:s ränta. Min mening är, att
Banken nu utan annat band, än att den ränta, Banken betalar
för sina upptagna lån, ej blir högre än räntan jemte
kostnaderna vid återutlåningen, må få göra den upplåning,
jag föreslagit.
Gr. Frölich, Da v.: Såsom ledamot af BancoUtsk. anser
jag mig böra upplysa R. o. Ad. derom, att af mig inom
Utsk. blifvit vackt en motion af den ringa omfattning,
att handelsdisconten i Götheborg skulle på kort tid få upplåna,
emot 4*5 proc:s ränta, en summa af högst 100,000
r:dr, för att till någon del afhjelpa den momentella förlägenhet,
som i anseende till choleran der uppstått, men att
likväl denna motion inom Utsk. förfallit efter votering, hufvudsakligen,
enligt hvad jag kunnat fatta, derföre, altman
ansett en så ringa åtgärd som denna, hvilken ej kunnat medföra
någon annan rimlig förlust för Banken, än att möjligen
Banken förlorat vinsten på denna summa af 100,000 r:dr,
icke destomindre vara af en sådan beskaffenhet, att den ej
utan våda för realisationens bestånd kunde bifallas. Jag anser
mig böra upplysa detta, på det att R. o. Ad. ej må tro,
att, så länge den opinion råder, som nu är gällande, någon
åtgärd skall kunna, åtminstone inom BancoUtsk., lemnäs åt
Hr Rosenblads motion, åt hvilken jag för öfrigt — jag tillstår
det med min vanliga frimodighet — anser mig skyldig
att
Den a3 October e. m.
3i3
att gifva allt det understöd, jag för egen del kan lemna;
men man har för närvar, i BancoUtsk. den opinion, att om
Banken i ringaste män begagnade sin credit, skulle den i
och med detsamma ställa realisationen i våda, och så länge
denna opinion fortfar, anser jag det vara att strida mot
strömmen, att söka derstädes genomdrifva ett sådant förslag
som det ifrågavar.
Hr Rosenblad: Med tacksamhet för Gr. Frölich, hvars
bemödanden inom BancoUtsk. i samma väg, som jag afsett,
icke varit mig obekanta, får jag yttra, att jag likväl om
framgången af denna motion har större förhoppning, än Hr
Gr:n sjelf. Jag känner åtminstone, att numera, sedan en af
de starkaste motståndarne till det allraringaste begagnande
af Bankens credit funnit, att en af de institutioner för lånerörelsen,
som förra Stander stadgat och äfven nu församlade
Ständer bibehållit, blifvit under loppet af ett halft åt*
onyttig och hvilande, har just denne man, hvars namn det
ej är mig tillbörligt att nämna, i detta fall ändrat opinion;
och jag vågar hoppas, att om Utsk. får kännedom derom,
att, i händelse någon sådan åtgärd, som den jag nu tagit
mig friheten föreslå, icke vidtages, handelsdisconten för ett
halft år endast blir en utredningsanstalt, skall inom BancoUtsk.
någon större uppmärksamhet lemnäs åt ämnet, hvarförutan
jag, äfven om Utsk. ej skulle göra det, hyser det
hopp, att, då detta är en inom RiksSt:n väckt motion, RiksSt:n
vid frågans afgörande skola finna skäl att densamma bifalla.
Frih. Boye: Jag beklagar, att en så inskränkt opinion
är rådande inom BancoUtsk.; men jag kan ej tro, att den
ström, som der råder, alltid skall blifva den starkaste. BancoUtsk.
kan få orätt; och det må säga hvad det vill, så är
det dock R. St., som blifva de rådande. Jag bryr mig derföre
icke stort om hvad BancoUtsk. må säga, och begär remiss
af motionen, emedan jag förmodar, att RiksStm skola
se saken mera i stort och icke följa de inskränkta åsigter,
som hos BancoUtskts ledamöter gjort sig gällande.
Remitterades till BancoUtsk.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s d. iS dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 579 i anledn. af väckt fråga om
rättighet för städernas embets- och tjenstemän alt deltaga
uti Civilstatens Pensionsinrättning m. m., blef samma utlåt,
af R. o. Ad. bifallet.
Till pröfning företogs Constit.Utsk:s d. 9 dennes f. m.
på bordet lagda memor. K:o 41 med åtskilliga grundlagsändringsförslag,
åsyftande riksdagsförhandlingarnas ordentligare
och skyndsammare gång.
i5 H. b
3i4
Ben a3 October c. m.
II. o. Ad. beslöt, att detta meraor. skulle punktvis föredragas.
lista punkten.
Gr. von Fersen, Hans: För min del knn jag i de
flesta fall icke godkänna Constit.Utskrs afgifna betänk, till,
såsom orden i titeln lyda, riksdagsförhandlingarnas ordentligare
och skyndsammare gång. Mig synas dessa af Utsk. föreslagna
förändringar vara både af ingripande art till rubbning
af nu gällande grundlagsstadganden och på många ställen
öfverflödiga. Det torde ursägtas mig, ehuru blott första
punkten, rörtde 53 § Reg.F. och de dermed gemenskap
ägande §§, är föredragen, att jag tager mig friheten äfven
yttra en allmän åsigt, stödd på den ringa erfarenhet, jag
kunnat inhemta, under det jag bevistat åtskilliga riksdagar.
Mig synes, att om man verkligen vill riksdagsförhandlingarnas
skyndsammare och ordentligare gång, hade man icke
bort inskränka sig till att, i afseende på Utskrn, endast föreslå
sammanslåendet af Bevilln.- och StatsUtskm. Jag tror,
att orsaken lill målens långsammare gång icke ligger deruti,
att vi hafva för många Utsk., utan deruti, att Utsktns personal
är för stor. Jag skall söka alt göra min framställning
i detta afseende så kort som möjligt; men mig synes af många
skäl det stora antal ledamöter, som i hvarje Utsk. finnes,
ej vara af behofvet påkalladt. Måhända har man i början
ansett dem såsom en garanti för målens behöriga behandling;
men jag tror, att erfarenheten visat, det målen
just i följd af den stora utsk:spersona!en blifvit mindre ordentligt
handlagda. Jag får såsom exempel framställa det
af 48 ledamöter bestående Bevilln.Utsk., hvarom jag äger
närmaste kännedom. Detta Utsk. har till handläggning vigtiga
mål, hvilka åtminstone borde systematiskt behandlas.
Jag hemställer då, huru det är möjligt alt af denna personal
af 48 ledamöter, hos hvilka minst 24 eller åtminstone
16 olika opinioner skola söka göra sig gällande, kunna erhålla
ett systematiskt förslag. Detta är en olägenhet af den
stora personalen, och en annan olägenhet deraf är den, att
hvar och en af dessa många ledamöter vill yttra sin tanke
och replikera på de anmärkn:r, som deremot göras. Discussionen
blir således lång. Allt detta sammanlagdt gör,
att målen omöjligen med behörig skyndsamhet kunna utarbetas
för att vidare handläggas inom Stånden, och, hvad
som är ännu vigtigaré, att aldrig något helt system af denna
stora personal kan blifva framlagdt. Men ännu en annan
omständighet fordrar uppmärksamhet, nemi. svårigheten
för electorerna att utse det stora antalet af ledamöter i
Utskrn. Vore personalen derstädes inskränkt lill ett mindre
antal, så vore det möjligt för electorerna att kunna utse
ntskrsledamöter af likartad opinion i de ämnen, de skola
handlägga; nu är det deremot svårt att i något Stånd utse
Den 23 Octobcr e. m.
3i5
utskrsledamöter, som äro liktänkta i någon af de frågor,
hvilka af dem skola behandlas. I följd deraf skola envisa
strider i Utskrn uppkomma. Då, i följd af en mindre personal,
liktänkta utskrsledamöter skulle kunna utses, skulle
den vinst uppkomma , att åtminstone ett ordentligt och
grundligt förslag framlades för R. St., hvilket de då med
mera enstämmighet kunde bifalla, afslå eller återremittera;
och 0111 ett förslag blifvit framstäldt utan reservationer
(hvilka sällan böra komma i fråga, om Utskrn rätt sammansättas),
men af R. St. återremitteras, så vöre dermed till—
kännagifvet, att RiksStm ogilla den personals tänkesätt i
frågan, som utarbetat förslaget, och denna personal skulle
då veta, att den borde afträda ur Utsk., hvaremot andra
personer, som delade Ståndens opinion, komme att inväljas
i detsamma, i följd hvaraf frågorna blefve vederbörligen
handlagda och utredda.
Efter hvad jag nu anfört, hvilket jag anhåller måtte
få i prot. inflyta såsom min mening i fråga om Utskrns sammansättning,
tager jag mig friheten att öfvergå till den nu
föredragna punkten af Utsk:s förslag. Den innehåller nära
nog endast 2:ne saker, nemi. uteslutande af Bevilln.Utsk. och
StatsUtskrs förstärkande till ett antal af 48 ledamöter. Hvad
beträffar StatsUtskrs förstärkande till 48 ledamöter, hvarom
stadgande i 3o § Riksd.Ordn. skulle inflyta, vågar jag detsamma
helt och hållet afstyrka. StatsUlsk. består nu af 36
ledamöter, och om äfven, såsom här är föreslaget, en ny
division deraf skulle tillkomma för bevillntsmålen , tror
jag likväl, att denna personal ej är för liten. Jag skulle
deremot tro, att då Utsk. sålunda komme att arbeta på 4
divisioner, vore ett antal af 32 ledamöter ganska tillräckligt,
nemi. 2tne ledamöter af hvarje Stånd för hvarje division.
Man erhölle då den glädjen inom divisionerna, att
målen kunde öfverlemnes till divisionens särskilda ledamöters
utredning. Derigenom vunnes, att inom divisionerna strider
samt bordläggning första och andra gången kunde undvikas,
samt alt hvarje ledamot hade sina särskilda mål att utarbeta,
hvarom icke mycken tvist skulle uppkomma i fall ledamöterna
vore något så när liktänkta. Jag kan således icke
tillstyrka, att något Utsk:s personal ökas, utan tvärtom skulle,
i fall R. o. Ad. funne skäligt att i detta afseende uttrycka
en gemensam tanke, det, enligt min öfvertygelse,
vara bäst att stadga, det Utskrns personal skall förminskas.
Vinsten af att sammanslå Bevilln.- och StatsUtskrn kan jag
icke rätt för mig uppgöra. Om, på sätt jag föreställer mig
vara rättast, Bevilln.Utsk. skulle vid riksdagens början inkomma
med ett sådant betänk., som 70 § Reg.F. föreskrifver,
tror jag, att Bevilln.Utsk. kunde vara af stor nytta för
R. St. Att åter öfverlemna detta åliggande åt StatsUtsk.,
eller en division deraf, har visserligen det med sig, att man
kan mera jemnka utgifter och inkomster; men i detta afse
-
Den Oetobcr e. m.
ende har jag redan framställt mitt tänkesätt, nemi. att jag
anser det vara rätteligen i vår nuvar. grundlag stadgadt,
att StatsUtsk. bör för It. St. framlägga, hvad som utgör
statens behof, och alt, sedan dessa äro pröfvade och godkända,
det tillhör Bevilln.Ulsk. att utfinna de medel, hvarigenom
behofven kunna fyllas. Jag för min del vågar derföre
anhålla, att It. o. Ad. såsom sin gemensamma tanke i
afseende på nu förevar, punkt må godkänna en redactionsförändring,
som jag önskar få framdeles uppgöra, i händelse
någon vill understödja min tanke, att icke, såsom Utsk. föreslagit,
Stats- och Bevilln.Utskrn må sammanblandas.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag erkänner riktigheten
af den grundsats, Constit.Utsk, följt, då det ansett
de göromål, som åligga Bevilln.-och StatsUtskm, böra lämpligast
sammanföras under ett Utskts gemensamma behandling;
men deremot befarar jag, att denna grundsats i verkställigheten
möter alltför stora hinder, för att kunna antagas.
Åtminstone skulle det icke leda till riksdagarnas förkortande,
utan till deras förlängande. Jag har haft äran
vara ledamot af StatsUtsk. och derigenom erfarit, huru
Strängt sysselsatt detta Utsk. är och måste vara, om det
skall medhinna sina göromål, så att icke riksdagarna förlängas
blott för deras skull; och likväl äro de icke så minutiösa,
som åtskilliga delar af Bevilln.Utskrs ärender. De
sednare fordra just för denna egenskap mycken tid, och vi
finna vid denna riksdag, att ehuru särskilda Stats- och Bevilln.
Utsk. funnits, blifver riksdagen förlängd derföre, att
Bevilln.Ulsk. ännu icke medhunnit sina arbeten. Jag får således
för min del vördsamt tillstyrka, att R. o. Ad. måtte
såsom sin gemensamma tanke i denna fråga förklara, alt
Ståndet anser ett särskildt Bevilln.Ulsk. hädanefter såsom
hittills behöflig t. — Jag vill icke inlåta mig i frågan om
ändamålsenligheten af det antal ledamöter, Utsktn för närvar,
hafva, men dock i allmänhet anmärka, att många ledamöter
i Beviiln.Utsk. ansetts behöfliga, pia det man deri måtte
få ledamöter, om det vore möjligt, från alla län och yrken
1 Riket, så att de särskilda förhållanden, sorn i hvarje ort
förekomma, måtte kunna vid beskattningen tagas i öfvervägande.
Jag tror icke, att det är oriktigt, utan tvärtom nödigt,
att genom flera ledamöters inträde i Utsk. gifva tillfälle
åt de olika meningarna samt den särskilda och mångfaldiga
sakkännedomen, att der göra sig gällande. Jag får
således till R. o, Ad:s godkännande förnya den anmärkn.,
jag nyss gjorde.
Frih. Boye, Ludv.: Jag delar den tanke, som Gr. v.
Fersen framställde, nemi. att det är mycket ändamnlsenligare
såsom det är, att ett särskildt Stats- och ett särskildt
Beviiln.Utsk. existera. Utom det skäl för ett stort antal
utsk'.s!edamöter, spm Hr v. Hartmansdorff anförde, att det
Den 23 Octobcr e. m.
3ij
är nyttigt, att från flera landsorter ledamöter inkallas, hvaraf
följer, att Utsk. blir talrikt, står sådant, efter min tanbe,
äfven i fullkomlig öfverensstämmelse med Utsktns allm.
ändamål. Jag kan icke med Gr. v. Fersen dela den tanken,
att det ligger något ondt deri, att i Utsk:n finnas flera ledamöter,
som äro af stridiga åsigter. Tvärtom anser det
såsom ett godt; ty ändamålet med Utsk. måste vara, alt der
skola alla meningar öfvervägas oell framställas med alla de
skäl, som lala för desamma, för att slutligen bereda det resultat,
pluraliteten finner godt, emedan just derigenom afgörandet
blir så mycket lättare för Stånden. Det vore, enligt
min tanke, ett fel och en olycka, om electorerna till utsktsledamöter
endast utsåge personer af samma opinion; ty
då skulle alla utskrsbetänktn kunna anses vara ensidiga, och
ensidiga betänkln önskas icke af JR. St. samt äro ej ändamålet
med Ulskts tillsättande. Jag hyser således den tanke,
alt Utsk:ns ledamöter böra vara så många de äro, oell att
ju flera meningar der framställas, ju lättare blir det för R.
St. att afgöra frågorna, emedan de derigenom snarare inse
det rätta. Jag förenar mig i Hr v. Hartmansdorffs tillstyrkande,
att ett särskildt Bevilln.Utsk., såsom hittills, må
finnas.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag har icke af de skäl,
som nu af 3:ne värda talare äro framställda, blifvit öfvertygad
derom, att ifrågavar. af Constit.Utsk. framlagda förslag
icke är väl grundadt. Jag tror, i motsats med hvad
Gr. v. Fersen yttrat, att den tanken är oriktig, att man
skall undersöka statsbehofven, utan afseende på medlen att
fylla dessa behof. Jag anser det vara nödvändigt att, på
samma gång man bestämmer statsbehofven, äfven se på möjligheten
alt fylla dem, hvarföre jag tror, att Stats-och Bevilln.
Utsk:ns göromål hafva ett oskil jäktigt sammanhang. Deremot
gillar jag den åsigt, Gr. v. Fersen framställt i afseende
på det antal ledamöter, hvaraf de sammanförda Statsoch
Bevilln.TJtskm skulle bestå. Jag tror också, att ett antal
af 32 personer vore tillräckligt, och jag är öfvertygad
derom, att om StalsTJtsk., bestående af 32 ledamöter, fördelade
sig på 4 divisioner, kunde ganska väl den ena afdelningen
af 8 personer, likaså fullständigt som det hittills af
48 ledamöter bestående Bevilln.Utsk., behandla alla de ärende!',
hvilka tillhöra sistnämnde Utsk.; ty hvari består väl
detta Utskts arbete, utom i en omskrifning från riksdag till
riksdag af allm. författningar, grundade på tabeller och
beräkningar, gemenligen uppgjorda af personer utom Utsk.
Den långa tidsutdrägten förorsakas af TJtskrs talrikhet, och
vi hafva inom R. o. Ad. ofta exempel derpå, att ingenting
mera fördröjer öfverläggningen, än att alltför många söka
göra sin tanke gällande. Detta är ett stort hinder, isynnerhet
då nian icke har ärenderna beredda, utan sjelf nödgas
31S
Deli a3 Oetober c. m.
bereda dem. Har roan ett förslag för sig, är det någorlunda
latt att vinna ett resultat, äfven i en talrikare samling;
men skall förslaget uppgöras af 3o ä 4o personer, som dervid
yrka olika modificatiouer, blifver samraanjemnkningen
ganska svår. Det stora antalet ledamöter inom Utsk:n har
dessutom den olägenhet, att raan der vänjer sig att hålla
tal och med mycken ceremoni behandla ärenderna, i stället
för att, om ledamöternas antal vore mindre, man mera
conversationsvis skulle gå till väga, hvilket ostridigt skulle
leda till tidsbesparing. Jag kan således icke såsom riktig anse
Ilr v. Hartmansdorffs åsigt, att det stora antalet af ledamöter
i Utsktn bör bibehållas, och jag tillstyrker, att R.
o. Ad. måtte gilla Utskrs förslag, så vidt det afser Statsoch
Bevilln.Utsklns sammanförande till elt, men deremot såsom
sin gemensamma tanka förklara, att dessa sammanslagna
Utsk. ej böra bestå af flera än 32 ledamöter.
Gr. von Fersen: I anledn. af hvad den siste talaren
yttrat får jag nämna, att såvida meningen endast är, att
Bevilln.Utsk. må ombyta namn, skall jag ej hafva något
emot, att Bevilln.Utsk. blir en division af StatsUtsk. och
kallas detta Utsk:s Bevilln.-afdelning; men hvad jag anser
orimligt är, att Bevilln.Utsk, i så måtto blefve en division
af StatsUtsk., att de mål, som i denna division handlades,
äfven korinne under öfverläggning i StatsUtsk:s plenum, innan
de till R. St. linge ingå. Man vanne sålunda ingenting
genom personalens förminskning, emedan samma antal
ledamöter då korinne att diseulera målen, hvilket skulle förorsaka
lika mycken tidsförlust. Då Hr v. Hartmansdorff
sagt, att Bevilln.Utsk. nu förorsakar riksdagens fördröjande,
tror jag, att den värde ledamoten mer rättat sig efter allm.
ropen, än efter verkliga förhållandet. Upplysningsvis får
jag nämna, att de återstående målen i Bevilln.Utsk. beslå af
motioner, som blifvit väckta och måste besvaras i sammanhang
med bevilln.förorda., hvilken icke kan ingå, innan
StatsUtsk. uppgifvit och R. St. beslutat, hvad som för statsbehofven
erfordras, hvilket till stor del beror på förstärkta
StatsUtsk;s afgörande. Således har detta mål ännu icke
kunnat inkomma; men om Hrr ledamöter vilja göra Bevilln.-  Utsk. den äran att der infinna sig, skall jag hafva förmånen
att visa hela målet färdigt, blott med undantag af 2:dra
art., som man måste medgifva ar beroende af R. St:s ännu
icke fattade beslut. För öfrigt återstår ett, som handlar
om laxens hämmande, och ett annat mål om export och import
i Norrland. Jag tror ej, att dessa mål skola fördröja
riksdagen. Också är jag öfvertygad, att de ganska snart
skola inkomma; men de hafva ej kunnat handläggas, innan
R. St. förehaft tulltaxan. Derförutan återstå endast återremisser,
med hvilkas besvarande jag hoppas, att ej länge
skall dröjas; och jag är öfvertygad, att om Utsk. bestode af
Den a3 O c to b c v c. m.
12 eller 16 i stället för 48 ledamöter, skulle dessa återremitterade
mål snart inkomma. Jag kan ej instämma med
Frih. Boye deri, att det ar en vinst för R. St., att Utskms
ledamöter äro många. För min del skulle jag tro, att möjligen
en vinst kunde derigenom uppkomma, i fall alla ville
arbeta, och målen vore så många, alt hvar och en af de
48 ledamöterna kunde taga ett mål till utarbetning och föredragning.
Men nu är en sådan fördelning omöjlig, och
de flesta ledamöter sysselsätta sig endast med att klandra,
hvad de andra gjort. Detta borttager mycken tid, och jag
kan icke filina, att långa raisonnementer gynna eller befordra
ärendernas skyndsamma handläggning, och derföre anser
jag Utsktn böra förminskas i stället för alt erhålla flere
ledamöter. Vid frågan om hevilla.- och StatsUtsktns
förenande vill jag ej längre uppehålla mig. Jag har redan
derom yttrat min tanke och hoppas, att vid nästa riksdag
frågan blir på bästa sätt afgjord enligt den erfarenhet, som
linder tiden kan vinnas.
Hr von Hartmansdorff: I fall man hade så få ledamöter
i Utsktn, som vissa värda talare önskat, då man
t. o. m. sagt, att 2:ne personer afgöra målen bäst, så medger
jag, att det blefve beqvämt för ordföranden, som väl
borde få behålla afgörande-rätten vid rösternas lika delning
emellan sig och den ende medbrodern; men jag tror icke,
att ärenderna skulle vinna derpå. JVär man erinrar sig förliållandet
hos oss, att nästan aldrig något Utsk. är fulltaligt,
torde man finna nödvändigheten deraf, att Utsktns personal
är något talrik, på det att åtskilliga ledamöter må
kunna vara borta, utan att ärendernas gång hindras. Jag
har haft äran att vara ordförande i en division af BancoUtsk.
, och får säga, att jag varit glad, då jag kunnat påräkna
att alltid hafva en ledamot af hvarje Stånd tillstädes
och således kunnat hålla ärenderna i jemn gång. Skulle nu
ledamöterna blifva färre, befarar jag, att oftare inträffade,
hvad jag hört att vid denna riksdag handt, nemi. alt man
måst med oförrättade ärender åtskiljas, emedan ingen enda
ledamot af ett eller annat Stånd funnits. Jag vill icke inlåta
mig i något yttrande om Bevilln.Utsk:s arbetsamhet.
Om det gjort allt, hvad det kunnat, och ändock icke kommit
vidare, bevises deraf allrabäst, att föreningen med
StatsUtsk. är olämplig. Erfarenheten skall visa, om icke
äfven denna riksdag genom bevillntsmålen förlänges. Jag
förnyar min anhållan, att R. o. Ad. ville $åsom sin gemensamma
tanke förklara, att Ståndet anser ett särskildt Bevilln.
Utsk., hädanefter såsom hittills, behöfligt.
Hr von Troil, Emil: En af de talare, som yttratsig
mot Utsk:s nu förevar, förslag, har medgifvit, att Utsk.
dervid utgått från en riktig princip, och deri instämmer jag;
men en annan af dessa varda talare har påstått, att det vo
-
320
Den a3 October e. m.
re principenligt, att ett Utsk. pröfvade statens behof och
ett annat utvägarna att fylla dem. Jag får fästa uppmärk-»
samhet uppå, att förhållandet nu icke 3r sådant; ty statens
behof kunna fyllas antingen genom ordinarie intrader, hvilka
beräknas af StatsUtsk., eller genom bevilln., som tillhör
Bevilln.Utskts behandling, eller också genom begagnande af
statens credit, som åter utgör föremål för StatsTJtskrs handläggning.
Det är således en fullkomlig splittring, som äger
rum; och om roan vill vänta sig att se allt, hvad till detta
ämne hörer, på ett principenligt sätt behandlas, tror jag,
att man nödgas lemna allt till ett Utsk. Detta är äfven den
åsigt, Hr Dalman yttrat, rian har tillika önskat, att detta
Utsk:s personal skulle utgöras af 32 ledamöter, och dervid
utgått från den förutsättning, att alla bevillntsmålen kunde
behandlas på en afdeln. Jag skulle tro, att detta kommer
att möta betydliga svårigheter. Jag har visserligen aldrig
deltagit i Bevilln.Utskts förhandlingar; men jag har mig bekant,
att detta Utsk. arbetar på 3 divisioner och har göromål
för dem alla. Af denna anledn, är det, som jag tror,
att det antal af 48 ledamöter, som Utsk. föreslagit, vore
det rättaste; ty då kunde lika många afdelntr, som nu finnas
i både Stats- och Bevilln.Utsk:n, finnas i det nya StatsUtsk.
, om hvarje afdeln. komme att bestå af 8 ledamöter,
hvilket Gr. v. Fersen, såsom jag tror, på goda skäl ansett
fördelaktigt. Det är af dessa skal, som jag tillstyrker, att
Constit.Utskts förslag måtte godkännas till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Såvida en klok behandling
af målen inom Utsktn kan fortskynda göromålens gång,
skulle äfven jag vilja instämma med de värda talare, som
ansett Utsktns personal böra minskas. Min erfarenhet af
utsk:s-arbeten under denna riksdag har tillräckligt för mig
ådagalagt behofvet af att komma till någon slagsenhet, för
att icke målen skola först fördröjas under sjelfva utarbetningen
och sedan framkomma till RiksSttn i ett sådant skick
att man svårligen kan vänta sig godkännande af hvad sorn
föreslås. Det händer ofta, och har äfven handt i den afdeln.
, deri jag arbetat, att som flera ledamöter finnas på
hvarje afdeln., infinner sig en helt annan personal den ena
dagen än den andra. Jag hemställer till alla, som kommit
i erfarenhet deraf, huru det skall vara möjligt, att målen
på sådant sätt kunna rationelt behandlas. Man antager den
ena dagen grunder för ett utlåt., och den andra dagen inställer
sig en personal, som utgår från helt andra åsigter
och kalfatrar, hvad föregående dagen blifvit gjordt, eller
också skall man bygga på något, som man icke godkänner,
och då blir arbetet lika ändamålslÖst. Dessutom skulle jag
tro, att det stora antalet af ledamöter i Utsk:n har det
on
-
Den a3 October c. m.
onda med sig, att ganska få ledamöter anse sig skyldiga att
ansvara för ärendernas gång. Man röstar med ja och nej
öfver de förslag, som framställas, och dessa dicteras vanligen
af betjeningen i Ulsk:n, emedan det är nästan omöjligt
för den stora utskts-personalen att samfäldt utarbeta något
förslag, utan detta arbete måste öfverlemnas åt betjeningen.
Detta är också en anledning för många ledamöter att afhålla
sig från utsk:s-arbeten. Man vet, att många personer ändå
sitta der, och tänker derföre, att ens eget uteblifvande
ej skall observeras. Af samma anledn. beviljas äfven permissioner
kanske oftare, än tillbörligt är, och allt detta leder
derhän, att personalen varierar nästan hvarje dag, hvilket
jag anser vara förnämsta orsaken, hvarföre arbetet går
långsamt och mindre väl.
Att sammanslå Bevilln.- och StatsUtsktn skulle jag tro
vara ändamålsenligt, helst jag anser, att man bör från Bevilln.
Utskts handläggning borttaga sådana mål, som icke äro
bevillnts-, ulan snarare önskningsmål, tillhörande den oeconomiska
lagstiftningen och främmande både för Bevilln.- och
StatsUtskm samt, snart sagdt, för R, St. Jag tror således
lika med Gr. v. Fersen, att en personal af 3a ledamöter för
de förenade Utskrn skulle vara tillräcklig, och jag vågar
tro, att hvad som är öfver 2:ne personer af hvarje Stånd
på en afdeln. är för mycket. En person af hvarje Stånd
vore kanske lagom. Altså finner jag nyttigt för riksdagarnas
förkortande, att man icke allenast förminskar Utskrns
personal, utan äfven sammanslår, hvad man kan; och Bevilln.
- samt StatsUtskrns sammanslående skulle jag i främsta
rummet anse ändamålsenligt.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: I den frågan, huruvida
Stats- och Bevilln.Utskrn bör sammanslås, är jag villrådig.
Jag är icke säker på, utan tvärtom betviflar, att
ärenderna skulle derigenom fortskyndas. Alla de mål, sorn
nu tillhöra båda dessa Ulsk., skulle nemi. då nödvändigt föredragas
i ett och samma Ulskrs plenum, och följaktligen
»kulle dertill åtgå lika mycken tid, som nu erfordras i hvardera
Utsk.; ty bevillnrsmålen måtte väl erfordra sin föredragning
i plenum likaväl som de mål, hvilka tillhöra StatsUtsk.
Jag tror således, att en förlängning af riksdagsförhandlingarna
genom denna sammansättning nödvändigt skulle
uppkomma.
Man har beklagat sig öfver Utsklns alltför stora talrikhet.
Jag utbeder mig i anledn. deraf att få fästa uppmärksamhet
på sakens andra sida. Först och främst får jag nämna,
alt ärendernas behandlingssätt inom Utsk:n icke är föreskrifvet
af grundlagen. Det beror således på Hrr ordförande
att reglera det, och jag vet intet hinder för dem att
föreslå och få den ordning införd, alt målen öfverlemnas åt
i5 H. 4«
3»
Den a3 Oc<tober e. m.
den eller de personer inom Utsk., som synas hafva mesta
kunskap om ärendet, med uppdrag att samla alla möjliga
upplysningar derom, och i Utskrs plenum föredraga ärendet,
när det vore beredt. Då Liefve det någon eller några
få af Utskrs ledamöter, som vore personligen interesserade
att uppgöra förslaget så väl som möjligt, och Utsk. skulle
då endast få att discutera öfver förslag, som på detta sätt
blifvit utarbetade. Derigenom skulle de högst olämpliga, i
många Utsk. brukliga ständiga beredningar undvikas, tillika
med alla tidsödande bordläggningar samt remisser fram och
tillbaka emellan dem och Utskrns plena.
Man bar jemväl klagat öfver Utskrns talrikhet; meri jag
tror den vara nyttig, först och främst derföre, att många
ledamöter af hvarje Stånd må kunna blifva ledamöter af
Utsk. och derigenom komma i tillfälle att inhemta en närmare
kännedom om riksdagsärendernas behandling, samt i
följd deraf blifva mera interesserade för dem, och kunna
till sina landsorter hemföra dessa högre insigter. Dessutom
tror jag, att våra Utsk. kunna på visst sätt anses som andra
kammaren eller underhuset i andra constitutionella länder;
ty der beredas ärenderna för att sedermera öfverlemnas
till den andra kammarens eller R. St:s afgörande och
fastställning. Jag tror derföre, att det är nyttigt, att så
många opinioner som möjligt i Utskrn kunna få söka att göra
sina meningar gällande och betrakta saken från flera sidor.
Hittills liar det dessutom varit alldeles nödvändigt, att
sjelfva Utskrn varit talrika, då Stånden icke haft tillfälle att
sammanträda till gemensam öfverläggning på ett rum. Jag
medgifver dock, att om dylika sammanträden kunde komma
att äga rum, blefve det mindre nödigt, att Utsk:n vore så
talrika, som de hittills varit; men innan det kommit i gång,
anser jag mindre rådligt att minska Utskrns personal. Hvad
slutligen beträffar sammanslåendet af Bevilln.- och StatsUtsk:n,
skulle detta förenade Utsk. minst erhålla 6 divisioner,
för att kunna fullgöra sina åligganden, och jag inser
ej, huru 32 kan divideras med 6, så att hvarje afdeln. blefve
lika stor och erhölle lika många ledamöter af hvarje
Stånd.
Frih. Boye! Några värda ledamöter hafva varit af den
tanken, att Bevilln.Utsk. kunde utgöra en 4;de division af
StatsUtsk. För min del tror jag icke det. Jag tror, att
denna 4-de division icke skulle ensam hinna med alla de
mål, som nu på 3 divisioner af Bevilln.Utsk. pröfvas. Men
äfven om jag antar det, möter en omständighet, som jag
finner märkvärdigt, att den kunnat undfalla de ledamöters
uppmärksamhet, som talat på motsidan, den nemi., att då
motionerna blifva lika många och alla motioner skola slutligen
in pleno afgöras, måtte tiden i så måtto fördubblas,
sorn vår dagliga erfarenhet säger oss, att Bevilln.-och Stats
-
Den 23 October c. m.
3a3
Utskrn hafva på samma dag sammanträdt in pleno hvart för
sig. Nar nu under denna sakernas ordning 2:ne Utsk. kunna
på samma dag afgöra sådana mål, som annars endast
skulle kunna afgöras af ett enda Utsk., säger mig sunda
förnuftet, att detta ena Utsk. skulle behöfva lika mycken
tid, sorn nu åtgår för hvardera Utskrs plena; och hvad vore
då vunnet? Jag förblifver vid den tanke, jag förut yttrat
och för hvilken jag finner, att Hr Cederschjöld talat
grundligare, än jag.
Gr. von Fersen: Jag instämmer, i följd af hvad jag
förut yttrat, med de värda ledamöter, som ansett Bevilln.-  Utsk. ej böra sammanslås med StatsUtsk., och det torde vara
mig tillåtet att såsom ytterligare skäl derför nämna, hvad
hevilln.målen vidkommer, att då man icke alltid kan vara
öfvertygad, att samma personer skola inkomma i Bevilln.-  Utsk. vid en påföljande som vid en föregående riksdag, och
man således icke kan veta, att icke i Bevilln.Utsk. skola inkomma
personer, som ej äga noggrann kännedom af dertill
hörande mål, hvilka erfordra en ganska lång tid att rätt
studera sig in uti, befarar jag möjligheten af att uti ett
Utsk., deri detta blefve en secondär sak, d. v. s. ledamöter
nödgades taga noggrann del af de andra mål, knappast någon
ledamot skulle finnas, som ägde nog kraft för att tillräckligt
kunna öfverskåda både de ämnen, som tillhöra StatsUtsk.
, och dem, som höra till bevilln:smålen. På denna
grund skulle jag anse, att det ej vore rådligt att sammanslå
Bevilln.- och StatsUtsk:n. Man skulle i sådant fall alltför
mycket lita på det blifvande StatsUtskrs ledamöters förmåga.
För orsaken, hvarföre jag önskade, att, i händelse
R. o. Ad. ville sammanslå dessa Utsk., personalen likväl ej
måtte blifva större än 32 ledamöter, får jag nu redogöra,
efter Hr Cederschjöld ej funnit möjligheten af alt dela 32
med 6 och derigenom erhålla jemna fractioner. I detta afseende
får jag svara, att jag ansett, det blott 4 divisioner
borde finnas, d. y. s. att de skulle bestå af 8 ledamöter eller
2 af hvarje Stånd. Den afdeln., som, i händelse Utsk:n
skulle sammanslås, komme att behandla bevillnrsmålen, skulle
jag tro kunde erhålla 2.‘ne subdivisioner, hvardera bestående
af 4 ledamöter. Hvar och en vet, att inom Bevilln.-  Utsk. de kategorier, man uppgjort för målens fördelning,
äro, att irsta afdeln. har på sin lott allm. bevillningen och
curhusafgiften. Måhända kunde posten läggas dertill, och
den ena subdivisionen finge således dessa tre befattningar.
Den andra finge tullen, charta sigillata och brännvinet, och
derigenom hade jag vunnit mitt mål, att divisionerna ej
skulle bestå af flera än 4 ledamöter. Af dessa ledamöter
hör man kunna presupponera, att åtminstone 2:ne, nemi.
de, som tillhöra R. o. Ad. samt PresteSt., skola kunna uppsätta
ett betänk. Sålunda skulle jag tro, att inom Utsk:o
i>4
Den *3 Oetobcre. tu.
blefve mera arbete och mindre brådt om än nu. Må det
tillåtas mig att såsom exempel framställa behandlingen af
ett mål, om hvars långsamma handläggning man mycket talat,
nemi. tullbetänk. Inom afdeln., bestående af 16 ledamöter,
hvilka merendels alla voro närvarande, undergick
detta mål samma behandling som inom Utsk., att man genomgick
hela nuvar. tulltaxan, så att man började med lit.
a och slutade med lit. jö. På sådant sätt kunna målen ej
annat än gå långsamt. Hade deremot divisionen bestått af
4 ledamöter, och målen emellan dem varit fördelade, så är
jag öfvertygad, att de 3 öfriga ledamöterna haft så mycket
förtroende för den ledamot, som utarbetat förslaget, att
detsamma, sedan det blifvit uppgjordt, ulan mycken discussion
fått ingå till Utsk. för att blifva pröfvadl, hvarigenom
6 veckors tid kunnat besparas.
En värd ledamot, Hr Cederschjöld, har sagt, att han
icke inser, hvarföre icke Utskrns ordförande, då ingen arbetsordning
för Utskln är stadgad, kunde öfverlemna målen
till ledamöternas utarbetning. Det kan visserligen äga rum.
Jag har varit närvar, vid förra riksdagar, då sådant skett,
och det har äfven med mindre mål skett i BevilJn.Utsk.;
men jag hemställer, huru tacksamt det kan vara att utarbeta
förslag, som kanske blifva sönderrifna, först då de
komma till afdeln. och sedan i Utsk:s plenum, hvarest det
händer, att ett och annat blad rifves ut och andra deremot
inflickas. Detta behandlingssätt, som för närvar, existerar i
Utsktn, kan jag ej finna vara annat än en oordning, som bör
afhjelpas, och det kan icke ske på annat sätt än genom utskrspersoualens
förminskning; ty det är ingen konst att klandra
och möjligen dervid få pluraliteten på sin sida, men
svårare är det att utarbeta förslagen och svara för det betänk.
, man uppgjort.
Hr Dal man! Frih. Boye har på sin sida anfört ett
skäl, som han trott komma att helt och hållet nedslå hans
motståndare. Han har nemi. sagt, att då Stats- och Bevilln.
Utskm nu sammanträda på samma tid, fölfe det af sig
sjelf, att om de sammansloges, skulle dubbelt längre tid
fordras för afgörande af de mål, som i dessa Utsk. afgöras,
fin nu dertill åtgår. Jag kan dock ej godkänna detta skäl,
och sådant i den förutsättning, som jag ej vill förtiga,
nemi. den, att Bevifln.Utskts arbeten alltför mycket fördröjjas,
och att detta Utsk. ej är tillräckligt sysselsatt, utan att
det endast är den långa tid, man der har på sig, som gör,
att ärenderna behandlas så långsamt. Hade Utsk. mindre
god tid, så är jag öfvertygad, att ärenderna der blefve behandlade
mindre vidlyftigt och kanske derjemte bättre; ty
det är ej någon vinst deri, att målen blifva mycket omständligt
och vidlyftigt afhandlade. De ämnen, Bevilln.-  TJtsk. fö^ närvar, bar sig uppdragna, arp af den beskaffen
-
Den 2S Octobcr c. m.
3a5
het, att, såvida man ej vill beträda en helt ny lagstiftningsbana
— och sådant lärer väl ej vara att hoppas, så Jange vi
dväljas under våra nuvar. representativa former—, det är,
snart sagdt, alldeles tillräckligt alt åberopa, hvad vid föregående
riksdagar blifvit anfördt. Dessa ärender äro nemi. så
omtuggade, debatterade och discuterade på alla håll, att
jag ej ser, det någon vidare utredning af deni behöfves, såvida
man ej, såsom sagdt är, vill betrakta dem utur en helt
ny åsigt. Om dessutom, såsom Gr. Horn sagt, man icke till
Bevilln.Utsk. remitterar de mål, sorn dels tillhöra Oecon.-  Utsk. och dels icke äro föremål för R. St:s lagstiftning,
hvilket till stor del inträffar med t. ex. brännvinshränningsfrågan,
skulle jemväl en stor del af Bevilln.TJtskts göromål
försvinna. Gr. v. Fersen har yttrat, att möjligtvis, genom
sammanslåendet af Bevilln.- och StatsUtsk:n, de göromål,
som tillhöra Bevilln.Utsk., skulle blifva mindre val handlagda;
men det tyckes ligga en motsägelse emellan denna hans
förmodan och den utförliga bevisning, han framställt derom,
att målen blifva bättre behandlade af få personer, och då
icke alltför många dervid söka göra sina meningar gällande.
Jag kan således icke finna mig öfvertygad derom, att Conslit.
Utsk. sett saken från en oriktig synpunkt, och finnér tillika,
att de skäl, Grefvarna Horn och v. Fersen anfört för
förminskning af Utsk:ns personal, äfven i fall den ifrågavar.
sammanslagningen kommer att äga rum, förtjena afseende;
och jag fortfar derföre att yrka den propos., jag förra gången
hade äran begära.
Frih. Boye: Hr Dalman har manga gånger factiskt
öfvertygat oss om sanningen af den första delen af hans framställning,
nemi. att man kan tala mycket vidlyftigt. Han
må då hafva rätt deri, men han skall dock icke kunna förneka,
att då 2:ne Utsk. kunna på samma dag afgöra de
ärender, som sedermera skulle af ett enda Utsk. afgöras,
skall det ensamma Utsk. sysselsättas tvenne dagar med hvad
dessa Utsk., före deras sammanslående, på en dag kunde
medhinna. Detta är ett axiom, som ej kan motsägas. Hvad
angår målens förminskning, hörer icke till denna fråga, utan
till de fromma önskningarna, som en annar, gång kunna komma
under öfverläggning. Emedlertid torde jag få erinra Hr
Dalman, att t. ex. tullbetänk. innefattar så många artiklar,
alt om vid dem blott J:del af Utskrs ledamöter ville så ofta
göra sina meningar gällande, sorn Hr Dalman här söker göra
det, skulle man aldrig hinna få det färdigt att till R. St.
afgifvas. Jag tror, att talsjukan tager mindre tid, då den
får tillfredsställa sig på samma dag inom a:ne Utsk., än om
den borttager 2:ne dagar inom samma Utskott.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer i Frih. Boyes
sista yttrande och får tillägga, att riksdagarnas längd uppkommer
egentligen dei;af, att åtskilliga ledamöter, särdeles
3a6
D o n a3 O o t o b e r c. m.
de, hvilka första gången äro med, vilja se samhället omstöpt
i alla dess delar. Derföre komma alla möjliga mål att
vid hvarje riksdag ånyo företagas. Hvad angår målens behandling
innrn Utsktn, kan jag ej finna underligt, att utarbetningen
faller på betjeningen; ty då Utsktns ledamöter,
så framt de vilja följa med ärenderna, äro sysselsatta i Ståndens
plena alla de dagar, då Utsk:n icke öfverlägga, vet jag
icke, hvar de skulle finna tid att utarbeta utsk:sbetänk:na.
Men jag tror också det vara tillräckligt, att en livar säger
sin mening så tydligt, att betjeningen förstår den, ty då har
den tillfälle att utarbeta målen i stillhet och anmärka, hvar
sammanhang brister. Jag tror icke, att målen derpå förlora.
Skulle deremot hvar och en af ledamöterna taga sitt
stycke, t. ex. den ena bokstafven a och den andra bokstafven
b o. s. v. af tullbetänk., kunde sammanhang svårligen
vinnas. För hvar och en, som vant sig vid ämnens behandling
collegialiter, och att underordna sin mening de
flestas vilja, kan det icke vara främmande att se sitt verk
förkastadt eller styckadt. Det måste man underkasta sig;
och då fråga är om beskattning, är det minst underligt,
om en hvar vill göra sin mening gällande. Att betaga någon
del af Representationen tillfälle dertill, finner jag olämpligt
och anser derföre nödigt, att just Bevilln.Utsk. har många
ledamöter, vore det än icke för annat, än att de måtte
finna, det redan gällande författningar i detta hänseende äro
goda. Hr Dalman har sagt, att man i Bevilln.Utsk. ej gör
annat, än omskrifver det gamla. Detta bevisar ju, att det
gamla är godt; och det är rätt väl, om riksdagsmännen
återvända hem med den öfvertygelsen, änskönt de städse i
tidningarna få höra, att ingenting af de gamla inrättningarna
i vårt land duger. Jag hyser all möjlig aktning för
utsktsledamöternas förmåga att utarbeta målen, men betviflar
likväl förmågan hos dem, som icke varit embetsmän eller
någon längre tid sysselsatt sig med allm. ärenden, att
kunna så behandla dem, som erfordras för att i sammanhang
och med ordning framställa hela grenar af statsförvaltningen,
såsom Stats- och BevillnlsTJtskm böra göra. Jag
vet, att beräkningar vid riksdagarna blifvit gjorda öfver antalet
af de ledamöter, som kunnat sägas vara arbetande eller
icke blott talande, utan äfven uppsättande, och antalet
har icke uppgått till gidel af Utsktns personal. Jag betvifla!'
således, att den sammansättning, som Gr. v. Fersen yrkat,
skulle vara svftesenlig. Jag säger icke derföre, att de
öfriga ledamöterna äro öfverflödiga: de behöfvas deremot
ganska väl för att afgöra förslagen till ändringar och rättelser,
ty ingen vet bättre, hvar skon klämmer, änden, som
har honom på sig. De böra således få säga, om de vilja
antaga, hvad projectmakarne föreslå; men det är onödigt,
att de alla äro det, i hvilket fall man ännu sednare skulle
Den a3 Octobcr e. m.
lomma till något slut. Jag anhåller om Hr Gr. o. Landtnäs
propos. å det förslag till anmärkn., som jag framställt.
Hr Dalman: Om jag förutsatt, att Bevilln.Utsk. skall
arbeta lika långsamt och vidlyftigt, som det nu gör, i händelse
det blefve sammanslaget med StatsUtsk., skulle en
motsägelse, såsom Frih. Boye velat antyda, kunna tilläggas
mig; men som jag just förutsatt motsatsen, eller att målen
i sådant fall skulle behandlas med mindre tidspillan än nu,
måtte detta stå tillsammans med det påstående, jag gjort,
att ingen tidsutdrägt skulle äga rum genom Utsk:ns sammanslående,
och jag är öfvertygad att förhållandet skulle
blifva sådant, ty ju längre tid man har på sig, ju långsammare
går arbetet, och ju mer man nödgas concentrera sin
verksamhet och förmåga, ju fortare och bättre går det.
I afseende på hvad Frih. Boye yttrat om min önskan
att vid många tillfällen göra min mening gällande, får jag
fästa Hr Frih:s uppmärksamhet derpå, alt jemnförelsen emellan
en utsk:s- och en ståndsledamot icke är adaeqvat. Uti
Utskm är nemi. blott fråga om att bereda målen, och
den, som ej tillhör pluraliteten, kan bifoga sin reservation
samt derefter i Ståndet framställa sin mening; men der fråga
är att definitivt afgöra målen, der måtte det vara en
pligt för hvar och en representant, och isynnerhet förden,
som så ofta som jag har lyckan eller olyckan att höra till
minoriteten, att söka göra sin mening gällande, åtminstone
i de vigtigare samhällsfrågorna, och jag tror, att långtifrån
att han derföre borde fa uppbära förebråelser, borde man
bålla honom räkning derför, alt han söker på detta sätt
sträfva mot strömmen, såsom minoriteten, åtminstone här på
Riddarhuset, får göra.
Gr. von Fersen: Det är endast ett pär ord jag vill
yttra, för att besvara åtskilligt af hvad Hr v. Hartmansdorff
anfört. Den värde ledamoten har bland annat framställt
nyttan af flera ledamöter i Utsk. på den grund, att
äfven den ringare der kunde framställa sin mening, och således
hans mening komme att utgöra en del af det beslut,
som inom Utsk. fattas. I detta afseende får jag blott anföra,
att för mig synes det, som denna ledamot ganska väl
inom sitt Stånd, då målet der till afgörande förekommer,
lunde framställa sin mening. Vi böra icke förglömma, att
i Utsktn äro ledamöter, som skola bereda och utarbeta målen,
och dervid mätte väl Hr v. Hartmansdorff finna, att
det icke är så angeläget, att i5 å 20 meningar söka göra
sig gällande, hvilka göra det beslut, som för R. St. skall
framställas, beroende af en sedel vid en votering, deri stundom
icke ens hälften af Utsk:s ledamöter deltaga, och som
kunnat få en hel annan utgång, om de alla deri deltagit.
Jag tror, att detta bäst bevisar olämpligheten af alltför
inånga utsk:sledamöter. Men icke nog dermed; den värde
3*3
Dsn a3 Ootobef c. m.
ledamoten har äfven sökt att genom förlöjligande af en annan
sats skaffa sig understöd för sin egen. Han har yttrat,
att då man, såsom här blifvit framstäldt, skulle för målens
utarbetning utdela målen bland utsktsledamöterna, skulle
man till en person lemna bokstafven a och åt en annan bokstafven
b af tullartiklarna. Detta kan endast hafva blifvit
sagdt för att förlöjliga en annans åsigt; ty jag tror, att HV
v. Hartmansdorff sjelf måste finna, att detta icke varit min
mening. Jag har nyss nämnt de hufvudsakliga befattningar,
som jag trott kunna lemnäs hvarje division, och då borde
han funnit, att meningen ej var att klyfva målen, utan att
de må behandlas i möjligaste sammanhang.
Föröfrigt, och då här olika meningar blifvit framställda,
får jag anhålla om särskilda propostr i afseende på Statsoch
Bevilln.Utsktns sammanslående och om antalet af StatsUtskts
personal, så att dessa frågor icke i en propos. må
sammanföras.
Frih. Rantzou, Joli. Alb.: Jag får till prot. förklara,
att jag delar Hr v. Troils i denna fråga framställda
åsigler.
Hr Hjärne, Harald: Jag begärde ordet för att till
Gr. Horn och Hr Dalman, hvilka i hufvudsaken instämt
med Hr v. Troil, men emot hans mening velat, att dot
blifvande StatsUtsk. må utgöras af endast 32 ledamöter,
hemställa, huruvida de ej vilja öfvergå till Hr v. Troils mening,
som åsyftar bifall till Utskrs hela betänk, i denna del.
Jag skulle tro, att ingen af dessa Herrars meningar komma
att gå igenom utan en sådan saminanjemnkning, men vågar
hoppas, att, i fall denna saminanjemnkning äger rum, Hr v.
Troils mening skall vinna Ståndets bifall.
Emedan jag nu har ordet, tager jag mig äfven friheten
att besvara ett yttrande af Hr v. Hartmansdorff, som sagt,
att orsaken till riksdagarnas längd vore de unga riksdagsmännen,
som första gången bevista en riksdag och vanligen
önska att omstöpa samhället i alla dess delar. Jag bekänner,
att jag icke tror detta vara orsaken till riksdagarnas
längd. Jag har icke hört någon ung riksdagsman yttra sig
öfver alla samhällsgrenar så mycket, att jag kunnat derom
fälla ett så generelt omdöme; och hvad de unga männen
önska, tror jag icke, att man kan se på dem. Men hvad
jag tror förorsaka riksdagarnas längd är, att sedan riksdagen
varat 8 å 9 månader, ankomma till R. St. K. propostr,
och sådana proposrr, som mäste föranleda till vidlyftiga
discussioner såväl inom IJtsktn som inom RiksSttn. Hvem,
som kan vara orsaken dertill, vet jag icke; men icke kan
det vara de unga riksdagsmännens fel.
Hr Dalman: Jag skall icke vara envis i fråga om
utsktsledamöternas antal, såvida äfven Grefvarna Horn och
v.
Den a3 Octo ber e. m.
V. Fersen v i I jr» frånträda sin mening; men om de söka göra
deras yttrade mening gällande, mäste äfven jag biträda den»
I sådant fall tror jag, att man, såsom Gr. v. Fersen be»
gärt, kan dela frågorna, så att, i händelse R. o. Ad bifaller
Utsktns sammanslående, särskild propos. göres i afseende
på ledamöternas antal; men vilja de, söm yrkat detsamina
som jag, afstå derifrån, skall jag icke uppehålla tiden,
Gr. Horn; För att komma till ett hastigt och, sorn
jag hoppas, lyckligt slut, är jag färdig alt afstå från hvad
jag tillstyrkt i denna del; ty jag är icke säker på att haf»
va funnit det rätta, och jag skall gerna afstå från allt, hvad
jag i denna fråga yttrat, Öfvertygad, att ingenting stort är
att vänta genom den nu föreslagna förändringen i den sam»
mansättning, som för närvar» finnes.
Frih. Boye: I consequens af den protest, jag vid nå»
gra föregående tillfällen funnit mig befogad att afgifva, nödgas
jag äfven nu protestera mot det handlingssätt, som då
och nu ägt rum, nemi. att under form af anmärkningar
emot Constit.Utskis förslag framställas alldeles nya förslag»
Annat äro anmärkningar vid de förslag, ConstihUtsk. afgifvit,
och helt annat äro nya och derifrån icke oskiljaktiga
frågor. Jag tror icke, att det är grundlagsenlig! att begära
och lemna propos. på något annat an anmärkntr mot det
förslag, Utsk. afgifvit, och anser det ej vara grundlagsenligt
att lemna propos. på alldeles nya förslag. Om detta Vore
riktigt, vore alldeles onyttig och ändamålslös ali den varsamhet,
grundlagsstiftaren haft, då han föreskrifvit, att inga
nya grundlagsfrågor få väckas i Stånden, utan att de,
såsom motioner, skola irdernnas till Constit.Utsk» All denna
Varsamhet vore då ändamålslös; ty ingenting vore lättare,
än att framkomma med hvilket nytt project man behagat?
och skrufva om Constit.Utskts förslag efter sitt behag, utan
annan anledning, än sin egen uppfinningsförmåga» Jag protesterar
således mot den propos», Gr» v. Fersen begärt, emedan
den icke står i oskiljaktigt sammanhang med det förslag,
Utsk. framlagt, och jag tror discussionen höra hvila
på förslaget, samt anmärkningarna ovilkorligen böra angå
detsamma, för att kunna erhålla propos»
Hr Hjerta, Lars Joh.: Må det tillåtas mig att fästa
Frih. Boyes uppmärksamhet derpå, att endast a."ne frågor
här Sro å bane, nemi. den ena, nnglde sammanslåendet
af Stats- och Bevilln.Utskm, och den andra, angtde redac»
tion af ledamöternas antal. Sålunda har icke något annat
förslag blifvit framstäldt, än det Utsk. sjelf bragt å bane
genom den redactionsförändring, det föreslagit. Att förändra
den siffra, som utmärker ledamöternas antal, tili en
något större eller mindre måtte icke kunna blifva ett hytt
i5 H. 4*
33o
Den a3 Octo ber c. m.
förslag, och jag vågar tro, att Frih. Boye, på grund af
denna erinran, skall afstå från sin protest, som i öfrigt icke
ian skada. Jag tager mig friheten tillika anhålla, att Ridd.-  secret. ville upplysa, hvad beslut de öfriga Stånden i denna
fråga fattat. Måhända skall R. o. Ad. deraf vinna ledning
för sitt beslut.
Underteckn. Ridd.Secret. tillkännagaf, att underrättelser
från Borgare- och BondeStm ankommit röride deras
beslut i ämnet, samt att prot.-utdrtn derom, hvilka för ögonblicket
ej voro till hands, blifvit eftersända.
Frih. Boye: Utskrs betänk, framställer det förslag, att
Stats- och Bevilln.Utskm skola sammanslås till ett, och såsom
en följd deraf, d. v. s. under förutsättning af bifall lili
detta förslag, uppstår tillstyrkandet i afseende på det nya
Utskrs personal. Detta är, efter min tanke, något helt annat,
än att, med afslag å Utsk:s betänk., bibehålla Stats-och
Bevilln.Uskm afskiljda från hvarandra och föreslå inskränkning
i dessa båda Utskrs personal. Detta är något helt annat,
än Utsk. gjort. Så uppfattar åtminstone jag frågan.
Åtskilliga hördes yrka proposition.
Gr. von Fersen: I anjedn. af Frih. Boyes sednaste anförande
tror jag mig i detta fall, då Hr Frih. klandrat den
propos., jag begärt, kunna gå honom tillhanda rned en upplysning,
iiföljd hvaraf han kan återtaga den protest, lian
anmält. Jag får nemi. upplysa, att jag blott önskat propos.
på bestämmande af ett antal af 32 ledamöter i den händelse,
att den första punkten om Utskrns sammanslående
skulle blifva bifallen. Jag har icke ansett, att R. o. Ad.
kunde besluta att, i händelse begge Utsk:n skulle bibehållas,
Bevilln.Utsk. komme att reduceras till 3a ledamöter.
Det har varit på grund af Utskrs förslag i afseende på 3o §
Riksd.Ordn., som jag gjort mitt förslag, och derföre har
jag ej kunnat önska annat, än Hr Gr. o. Landtnäs propos.,
att, i fall Utskrns sammanslående skulle äga rum, R. o. Ad.
måtte såsom sin gemensamma tanke förklara., att den ifrågavar.
redactionen af berörde § må blifva följande: ”StatsUtsk.
, som skall bestå af 32 ledamöter, bör granska” &c.
Frih. Boye: Med tacksamhet för den upplysning, jag
nu erhållit, erkänner jag, att jag misstagit mig om Gr. v.
Fersens mening, och jag återtager således min protest.
Hr von Hartmansdorff: Under väntan på den upplysning,
som Hr Hjerta skall få, torde det tillåtas mig säga
några ord om propostn. Jag tror, att om man delar frågan
så, som jag anser den böra delas, nemi. först frågar,
huruvida ett särskildt Bevilln.Utsk. skall finnas, och sedan
huru många ledamöter det bör äga, så förekomma ämnena
i deras tillbörliga ordning. Af de §§, hvari Gonstit.Utsk.
föreslagit ändring, angå de först upptagna t. o. m. 28 §
Den 23 October e. m.
331
Riksd.Ordn,, endast frågan, huruvida det särskilda Bevilln.-  UtsL skall försvinna; hvarefter i 3o § Riksd.Ordn. afhandlas
frågan om ledamöternas antal. Skulle derföre Hr Gr,
o. Landtm, läckas först framställa den anmärkn., jag tagit
mig friheten göra, så blir det, efter dess afgörande, öppet
för Ståndet alt, på frågan om ledamöternes antal, göra hvad
afseende Ståndet behagar.
Hr Hjerta: I händelse H. Ståndet önskar fatta sitt
beslut utan afvaktan af upplysning om de öfriga Ståndens
beslut i frågan, vill jag icke uppehålla.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade förklara som sin gemensamma tanka, att ett särskildt
Bevilln.Utsk. hädanefter som hittills är behöfligt.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
Hr von Troil begärde votering.
Upplästes till justering följande voter:spropos:n:
Den, som anser R. o. Ad. böra förklara såsom sin gemensamma
tanka den anmärkn. vid Constit.Utsk:s memor.
N:o 41, att ett särskildt Bevilln.Utsk. hädanefter, som hittills,
är behöfligt, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, förklarar R. o. Åd. ofvannämnda anmärkn. ej
vara Ståndets gemensamma tanke.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — a5.
Nej — 17.
2:dra punkten,
IL Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade till grundlagsenlig behandling efter 56 § Reg.F.
godkänna det uti den nu föredragna 2:dra punkten framställda
förslag.
Ropades ja.
Gr. Horn: Som jag ej hört någon anmärkn. göras emot
denna punkt, förmodar jag, att det ej kunnat komma i fråga
att svara nej till den nu af Hr Gr. o. Landtm, framställda
propostn, utan tror jag, att det fallit af sig sjelf,
att Utsk:s i denna punkt framställda förslag skall hvila till
grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
3:dje punkten.
Gr. Horn: Det förefaller mig, som detta förslag till
ändring i Riksd.Ordn:s 36 § 1 morn., hvilket står i samband
med tillägget och ändringen 1 72 § 1 perioden, icke vore
så alldeles ändamålsenligt. Visserligen tror jag det vara
33*
Den 23 Oc tohor c. m.
Vält, att Utskrn sjelfva uppsätta sina expeditioner; men jag
anser orätt, att ett RevisionsUlsk. finnes, som sedermera äger
rätt att godkänna eller ogilla dessa expeditioner. Ett Exped.
Utsk. mäste finnas för att uppsätta riksdagsbeslutet och
sådana expeditioner, som ej tillhöra de andra Utskrn, men
icke för att granska expeditioner, som i de öfriga Utskrn
blifvit uppsatta. Jag skulle derföre tro, att Ståndet borde
Såsom sin gemensamma tanke förklara, att sådant ej bör ske.
Hr Dalman: Jag skulle tro, att Gr. Horn, om han
med mera uppmärksamhet genomläste den föreslagna ändring
gen, skulle finna sin anmärka, böra förfalla, ty här är icke
fråga om någon revision eller granskning al' expeditionerna,
utan endast om en jemnförelse emellan prot.-utdragen från
Stånden, d. v. s. endast ett slags justering; och då R. St. i
alla fall ej lära kunna vara utan ett Exped.Utsk., samt man
sett, att, ehuru R. St. haft ett sådant Utsk , förbiseenden
likväl en och annan gång ägt rum, tror jag, att det ej vol-e
ur sin ordning, att, innan expeditionerna inkomma till
justering i Stånden, Exped.Utsk., som skall afsända dem,
eontrolh-rade, huruvida de öfverensstämma med Ståndens
beslut. Någon annan granskning kunde icke komma i fråga,
än deras jemnförande med prot.-utdragen. Antager man,
qtt de andia Utskrn böra uppsätta de beslut, sorn härleda sig,
från af deni handlagda mål, hvilket jag anser vara rättast,
tror jag den närmare controll ej vara öfverflödig, som bär
är föreslagen, och jag anser således detta förslag kunna till
grundlagsenlig behandling antagas.
Gr. Horn: Det är just den controll, som det ena Utsk,
skall hafva på det andra, som jag anser mindre lämplig.
Jag får åberopa den ändring, som i 72 § r perioden Riksd.-  Ordn. är föreslagen. Der står: ”Hvarje expedition öfver R,
Stfs beslut uppsattes af det Utsk., sora målet handlagt, men
må ej förr utgå, än den blifvit af Exped.Utsk. jeinnförd mot
de från Stånden inkomna prot.-utdr.” Dessa prot.-utdr. utgå
naturligtvis till de öfriga Stånden, och expeditionerna
kunna ej uppsättas, innan besluten äro kända; och sedermera
kan expeditiouen lika väl uppsättas af det ena Utsk,
sora af det andra. Kan man ej lita äfvenså mycket på det
ena Utsk. som på det andra, så tror jag arbetet blir så
mycket sämre; ty det är just bristande förtroende, som gör
arbetet dåligt. Detta är min åsigt; men jag har kanhända
orätt och vill ej vara envis.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller alt få instämma
med Hr Dalman. Förhållandet är, såsom hvar och en
vet, att sedan expeditionerna äro uppsatta och justerade hos
Stånden, skola de renskrifvas och genom delta Utsk. öfverlemnas
till talmannens underskrift. Exped.Utsk, erhåller
från alla Stånd underrättelse om deras beslut i hvarje mål,
Exped.Utsk, är således i tillfälle alt jemnföra de särskilda
Den a3 October e. m.
333
beslut, RiksSltn fattat, ehvad målen blifvit behandlade af
ett eller flera Ulsk. Det bänder jemväl, att åtskilliga ämnen
ligga så nära på gränsen af de särskilda Utsk:ns befattningar,
att man ej vet till hvilket Ulsk. de böra remitteras,
och att Stånden olika förfara. Det är således väl, att det
finnes ett Utsk., dit alla beslut skickas, så att man på ett
ställe må kunna jemnföra dem alla. Jag anser derföre den
jemnförelse, sorn Exped.Utsk. bör göra, vara nyttig och nödvändig,
samt icke böra ensamt afse de beslut, som egentligen
ligga till grund för expeditionen, ulan äfven målets sammanhang
med andra frågor. Oaktadt något stadgande derom
icke finnes, har det dock handt, att innan Ståndens skrifvelser
blifvit öfverlemnade till justering, hafva Exped.Utsk:s
medlemmar eller secreterare öfverlagt med några af Statschef
Bevilln.Utskms ledamöter eller tjenstemän, för att vara
säkra på sin sak. Alt få ett sådant behandlingssätt stadgadt
genom lag, synes vara ändamålet med detta förslag. Jag
anser del vara nyttigt och tillstyrker derföre, att det måtte
af R. o. Ad. godkännas till grundlagsenlig behandling.
Hr Hjärne: Jag ber att få instämma i den siste värde
talarens och Hr Dalmans mening. Jag gör det af 2:ne skäl.
Jag anser nemi. högst ändamålsenligt, att samma TJtsk., som
från början handlagt ett mål, äfven uppsätter expeditionen
i detsamma, och jag tror, att det skall lända till betydlig
besparing af riksdagskostnaderna; ty genom en ganska obetvdlig
tillökning i Utsk:ns cancellipersonal tror jag, att expeditionerna
der kunde uppsättas, då man ser, att Utsktns
betjening ofta är utan göromål. Vid sådana tillfällen kunde
expeditionerna lättare der än i Exped.Utsk. uppsättas. Dessutom
kan Exped.Utsk., såsom det nu är organiseradt, föranleda
en oberäknelig förökning af riksdagskostnaderna. Ett
beslut, som vid förra riksdagen fattades, har redan föranledt,
att cancellipersonalen derstädes blifvit ökad med 7 can»
cellister, sorn njuta arfvoden för ren sk rifning. Af dessa skäl
tillstyrker jag, att Constit.Utskrs förslag må få hvila till
grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Gr. Horn: Jag yttrade nyss, alt jag ej vill vara envis
i min sats; men då jag anser ett af två nödvändigt, nemi.
att antingen Exped.Utsk, bör uppsätta expeditioner och sjelf
emottaga handlingarna såsom nu, eller också hvarje Utsk,
skall uppsätta expeditionerna i de mål, som de handlagt,
ser jag icke, hvartill det skall tjena, att, såsom Hr v. Hartmansdorff
önskat, expeditionerna skola inkomma till Exped.-  Utsk,, innan de af RiksStm blifvit granskade. Sedan R. St,
justerat expeditionerna, ar det nödigt, att de för riksdagsbeslutets
uppsättande komma Exped.Utsk, tillhanda; men jag
ser icke, hvarföre man åt della Utsk. skall uppdraga en
granskning af hvad andra Utsk. uppsatt,
Hr Dalman; Då man haft någon vana vid uppsätt»
334
Den a3 0 doter e. m.
ning af expeditioner, finner man, att ofta det arbetssammaste
af uppsättningen är rubriken. Det fordrar tid att Jäsa
sig in i historiken af målet, hvarföre det är lättast för det
Utskrs cancellibetjening, sorn handlagt målet, att uppsätta
expeditionen. Hvad sjelfva beslutet angår, mäste man nästan
slafviskt hålla sig till de ordalag, som blifvit af R. St.
godkända. Exped.Utsk:s befattning blefve icke att granska
sjelfva språket, historikens sanning, riktigheten af de summor
och facta, som blifvit fiberopade &c., utan blott alt
controllera, huruvida det uppsättande Ulsk. noggrannt iakttagit
RiksSttns beslut. Detta utgör den minsta delen af expeditionen;
ty antingen innefattar det ett bifall till Utskrs
betänk, och således endast en afskrift deraf eller också några
obetydliga jemnkningar deri, sohl lätt kunna iakttagas.
Denna befattning skulle således egentligen ej utgöra annat
än en collationering, och då ett Exped.Utsk. finnes, synes
det vara billigt, att RiksSttn icke besväras med denna collationering.
Enligt Constit.Utskrs förslag skulle behandlingssättet
alltid blifva sådant, som, enligt livad Hr v. Hartmansdorff
upplyst, nu ofta äger rum i vidlyftiga mål, hvari expeditionerna
uppsättas inom det Utsk., som handlagt målen,
fastän de sedermera från Exped.Utsk. inkomma till Stånden.
Hr G ed e rs c h j ö I d r Den siste värde talaren har fullkomligt
riktigt uppfattat Utskrs mening med detta förslag.
Exped.Utsk. skulle nemi. blott vara en controll deröfver,
att expeditionerna instämma med de särskilda prot.-utdr.,
som innehålla de beslut, hvarje RiksSt. fattat. Att en sådan
controll behöfves, visar flera riksdagars erfarenhet i afseende
på de oordningar, som ägt runi i det Exped.Utsk.,
vi nu hafva. (Jag menar icke vid denna riksdag, utan vid
de föregående). Vid de 3 a 4 riksdagar, jag minnes, hafva
nästan hvarje gång fel blifvit begångna af Exped.Utsk. Skrifvelser
i önskningsmål, som endast af 2 Ständ blifvit bifallna,
hafva till K. M. afgålt, och Utsk. har stundom sjelf, efter
riksdagens slut, skrifvit till K. M. och återkallat förut afgången
expeditioner eller lemnat upplysningar dervid. Med
ett ord, en stor oordning har ägt runi, och när man vet,
huru alla justeringar tillgå i RiksSt, då ingen fäster sigvid
dem och man knappt kan begära, att Stånden skola kunna
med uppmärksamhet följa alla dessa mål, finner man det
vara nödigt, att något Utsk. finnes, som controllerar expeditionerna.
Jag anser derföre af högsta vigt, alt detta förslag
godkännes till grundlagsenlig behandling.
Gr. Horn: Om jag rätt fattat den siste värde talarens
framställning, åsyftade den att visa, hurusom ett Exped.-  Utsk., som icke handlagt ärenderna, kan misstaga sig vid
uppsättandet af expeditionerna deri. Det var just för att
komma ifrån denna stora olägenhet, som jag ansåg rättast,
ptt hvarje Utsk. må uppsätta skrifvelserna i de mål, sorn af
Den a3 October e. m.
335
detsamma blifvit handlagda, efter att hafva erhållit prot.-  utdr. om de beslut, RiksSttn fattat, då controllen blefve
densamma som nu, utom det att den säkraste controllen ligger
deri, att skrifvelserna uppsättas, der målen blifvit handlagde.
Är det dock Ståndets tanke, alt den ena controllen
pä den andra skall vara förmånlig, så vill jag icke sätta
mig deremot; men jag befarar, att expeditionerna skola blifva
mindre riktiga, dä de skola underkastas ett annat Ulskts
granskning. Jag har sagt min tanke, hvilken jag dock ej
skall söka genom votering görn gällande.
Hr Cederschjöld: I afseende på den siste värde talarens
yttrande vill jag blott erinra, att samma misstag eller
försumlighet, sorn hittills ägt rum i Exped.Utsk., kan
möjligtvis hädanefter komma att begås af det Utsk., som
handlagt målet, och derföre synes det mig nödigt, att en
annan auetoritet, som är opartisk, granskar ocii tillser, att
allt är riktigt. I alla räkenskapsverk finnes en revision, och
jag tycker det är naturligt, att äfven uppsättningen af Ständernas
skrifvelse!' underkastas en sådan revision.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi-.: Då Constit.Utsk.
förklarat, att dess förslag i 3 och 11 punkterna stå i inbördes
sammanhang, tager jag mig friheten hemställa, huruvida
det ej vore lättast att företaga dessa punkter på samma
gång, på det att icke i dag i fråga om 3:dje och i morgon
eller en annan dag i fråga om litte punkten olika opinioner
må kunna göra sig gällande.
Hr Hjerta instämde med Gr. Gyldenstolpe.
Hr Hjärne: Jag kan för min del icke inse möjlighe
ten
deraf, att i ett annat plenum den litte punkten af förevar.
förslag kunde blifva annorlunda afgjord, än i öfverensstämmelse
med det beslut, som nu vid Stdje punkten fattas,
ty sådant vore att upprifva ett förut fattadt beslut, hvilket
så mycket mindre torde kunna komma i fråga, som för icke
längre tid sedan, än i sista plenum, remiss vägrades på en
motion på den grund, alt den ansågs stridande emot ett
förut taget beslut, hvilket jag dock icke kunde finna. Att
den händelse, Gr. Gyldenstolpe befarat, skulle kunna inträffa,
anser jag omöjligt; och om den kunde inträffa, vore sådant
olagligt. Jag vill dock icke motsätta mig Gr. Gyldenstolpes
förslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att som ingen
annan anmärkn. blifvit gjord vid denna punkt, än den
Gr. Horn framställt, och han låtit densamma förfalla, ansåg
H. Ex. sig böra till R. o. Ad. hemställa, om Ståndet
behagade till grundlagsenlig behandling efter 56 § Reg.F.
godkänna det af Constit.Utsk. i Stdje punkten framställda
förslag.
Bifölls.
336 Den 23 October e. m.
H. Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade nu äfven
företaga till afgörande ritte punkten, såsom ägande sammanhang
med 3:dje punkten.
Bifölls.
utte punkten.
Då ingen anmärkning härvid gjordes, beslöt R. o. Ad.
att till grundlagsenlig behandling efter 56 § Reg.F. godkänna
det af Conslit.XJtsk. i ritte punkten framställda förslag.
Den återstående deleu af Constit.Utskts memor. Wto 41
uppskjöts lill nästa plenum.
H. R. o Ad. åtskiljdes kl. io på aftonen.
lii fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 25 October 1834.
Plenum kl. 6 e. m.
Upplästes följande skrifvelse från H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, till underteckn. Ridd.Secret.t
Hindrad att genast vid början af plenum i dag uppkomma,
får jag anmoda främste ledamoten af R. o. Ad. att taga
klubban och låta begynna valet. Stockholm d, 25 Oet. iSj4>
Jacob De la Gardie.
I anledn. hvaraf H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn., öppnade
plenum.
Företogs val af tre suppleanter till R. o. Adts fullmägtige
i Banken; och blefvo dertill genom de flesta rösterna utsedde»
Hr Cederschjöld, Pehr Gust., Professor, med. . . 62 röster.
Hr Lagerhjelm, Pehr, Assessor 56 —
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh., Öfverståthållare 4^ —
Under valet hade H. Ex. Hr Gr. o. La n d t m. ankommit
oell emottagit klubban.
Vidare företogs val af tre suppleanter till R. o. Adis
fullmägtige i Riksg.cont.; och blefvo dertill genom de flesta
rösterna utsedde:
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto, Ridd.secret., med 63 röster.
Hr Bruncrona, Gust. Adolph, Cancelliråd . . . . . 45 —•
Frih. Silfverskjöld, Carl, Major. .......... 44 —É
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. i till 9 på aftonen.
Iu fidem protocolli»
F. O. Silfverstolpe.
Den 27 O c toler f. ra. 33j
Måndagen den 27 October i834.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2 prot.-utdr. för den 23 dennes e. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda
från Exped.Utsk. inkomna förslag till R. Sl:s und. skrifvelser
till K. M.:
N:o 170. ang:de reglering af utgifterna under Riksstatens
andia hufvudtilel;
N:o 171. anglde reglering af allm. indragningsstalen;
JN:o 172. i fråga om jordeböckernas granskning;
N:o 173. i anledn. af K. Rl:s nåd. propos., ang:de åtskilliga
omständigheter i afseende på levereringen och förvaltningen
af Kronans spannmålsräntor;
N:o 17/ji. 0111 föreskrift till K. M:s Bef:h:de att, sedan
utflyttningsmedlen för länet äro bestämda, meddela vederbörande
hemmansinnehafvare underrättelse om tiden, när
samma medel utfalla;
N:o 175. 0111 förklaring öfver 4 § i K- förordn. d. 20
Jan. 1824, ang:de ändring eller utrifnirig af vattenverk, som
genom uppdämning skada jord eller hindra dess odling;
N:o 176. nied tillkännagifvande af verkstäldt nytt val
till ledamöter i Hemliga Utsk. efter Grosshandlaren J. U.
Winberg och Lagmannen J. H. Ekstrand.
Hr Hjerta, Lars Joh.: Frånvarande, då betänk, om
stora sjötullen förevar, ber jag få uppläsa deanmärkntr, jag
trott mig böra framställa mot detsamma, och dem jag önskar
måtte tillåtas åtfölja det redan återremitterade betänk.
Hr Hjerta uppläste derefter följande:
Oaktadt flera bland Ståndets ledamöter redan upptagit
till besvarande och vederläggning vissa delar af II. hevilla.-  Utsk:s betänk. ang:de tullbevillningen, återstår ulan tvifvel
ännu ett och annat i min tanka icke ovigtigt skäl att anföra
emot såväl det hela af Utsk:s principer som detaillerna
af deras tillämpning, hufvudsakligen i afseende på tullbeloppet
å införseln af utländska slöjdevaror, samt utförseltullen
å landets egna tillverkningar, hvaråt jag hoppas, att
Utsk. må skänka sin uppmärksamhet.
Jag förmodar, att ingen bestrider riktigheten af den
statsceconomiska sats, att det alltid blifver ett samhälles fördel,
och derföre äfven bör sökas såsom ett ändamål, att
bereda tillgång på alla lifvets förnödenheter till det bästa
möjliga pris. Emot uppnåendet af detta ändamål, som skulle
tillvägabringas genom en fullkomlig närings- och handelsfrihet,
uppresa sig likväl vanligen uti alla stater tvenne hinj5
H. 43
333
Den 27 Octoberf. m.
der; det ena; nödvändigheten att betacka en del af statsbehofven
genom tullafgifter, såsom beqvämare oell innefattande
ett mindre märkbart onus än den directa beskattningen,
och det andra, deras anspråk, hvilkas existens beror
på afsättning af den tillverkning, de hafva af en del sådana
varor, hvilka är-o föremål för importhandeln, att genom
statens beskydd bibehållas vid denna afsättning framför ut—
landningen.
Det är klart, att i fall dessa båda hinder icke funnos,
skulle den inhemska arbetskraften endast riktas åt sådana
foretag, hvilka för hvarje land voro de naturligaste, och
för hvilka icke något annat hjelpemedel fin en fortgående
utbildning i konstflit och tillverkningsmethoder fordrades
för att uthålla täflan med andra nationer; och att några sådana
hufvudriäringar för hvarje land finnas, för hvilka intet
skydd behöfves för att täfla med utländningen, vet hvar och
en. Det är sådana näringar, till hvilka landet äger sjelf både
råämnen och de materialier, som under förädlingen åtgå.
Då likväl staten icke kan umbära tullinkomsterna, och de
en gång befintliga inhemska näringsidkarnes anspråk på ett
billigt skydd icke kan förbises, hlifver statsmannens problem
naturligtvis, i det förra fallet att göra afgifterna i allmänhet
så litet betungande som möjligt, och i det sednare, å
ena sidan, att lemna egna medborgare en säkerhet emot ett
obehörigt intrång af främmande concurrenter, men åden
andra att icke förvandla detta skydd till en orättvis beskattning
på den förbrukande mängden, för att gynna deras interesse,
sorn möjligen fordra en säker afsättning blott för
det de en gång lagt sig på en viss industrigren, utan alt
för dess fullkomnande vidtaga de åtgärder, somen utvidgad
kunskap i yrket annorstädes gifvit vid handen.
Beloppet af tullafgiften på utländska fabriks- och slöjd—
artiklar är den fråga, med hvars besvarande det sednare af
dessa problemer skall lösas, och hvaröfver så häftiga strider
yppats emelian de olika interessena. Att finna en för
de flesta fall giltig regel för dess bestämmande torde dock
icke vara så svårt, som mången vid första påseendet föreställer
sig. Förutsatt, att det icke är lättjan och odugligheten,
utan idogheten och konstfliten, som böra skyddas,
och att det således såsom gifvet får antagas tillhöra den inhemske
producentens egen omtanka att med andra länders
producenter fortgå i skicklighet och kunskap o ni
Lästa tillverkningssättet, samt förskaffa sig dertill
erforderliga tech niska eller mechaniska medel,
emedan allt efterstående i denna del är något, sorn
staten långt ifrån bor söka att skydda, så återstå egentligen
endast frenne omständigheter, hvilka kunna göra medtäflan
för den inhemske fabrikanten ofördelaktig, hvilkas undanrödjande
icke beror af honom sjelf, och emot hvilka staten
således bör skydda honom. Dessa äro: möjligheten af lag
-
Den 27 Octoberf. m.
33g
re pris på r ud imaterien hos utländningen, en lägre
ränta på det capital, som ligger i rörelsen, och
lägre arbetslöner. En tull på den utländska varan,
motsvarande skillnaden i dessa delar af productionskostnaden,
är således, hvad den inhemske näringsidkaren kan begära,
men också allt, hvad lian rimligen må fordra till sin
säkerhet och uppmuntran, då han ändock dessutom ager en
bestämd förmån framför utländningen uti andra tillkommande
afgifter pä importhandeln, bestående lili tolag, convoj,
frakt, assuranee, skeppningskostnad , coinmissionsarfvode och
räntor A köpeskillingen för den utifrån införda varan, hvilka
tillsammans sällan kunna räknas till mindre än 10 proc.
De förutnämnda prisskillnaderna å rudimaterie!', ränta och
arbetslöner Ater kunna, med ytterst få undantag, icke heller
räknas högre, än till 10 proc. af den tillverkade varans
värde; men jag vill likväl, för att icke i något afseende lemna
rum för anmärka., antaga dem öfverhufvud till i5 ä 20
proc. Hvar och en, som känner förhållandet med fabrikerna
i främmande länder, vet med säkerhet, att detta almera,
än hela den vinst, som den utländske fabrikanten
räknar på det capital, han nedlagt i rörelsen,
åtminstone i sådana grenar, som äro föremål för en
allmännare och mera utvecklad industri; och jag frågar då
billigt, när de öfriga afgifterna läggas dertill, om den inhemske
fabrikanten med något sken af rättvisa kan begära
ett större skydd än detta, som utgör |:del af varans värde,
utan att consumenten, som äfven måtte äga någon rättighet
till hägn af samhället att åberopa, har skäl att derigenom
anse sig förnärmad, samt om icke allt, som sträcker sig derutöfver,
endast bidrager att qvarhålla våra näringar i ett
tillstånd, sora omöjligen kan stå tillsammans med en sann
industriel förkofran?
Man invänder väl, alt den olägenhet, som uppstår genom
denna högre beskattning, snart afhjelpes genom en fri
inrikes täflan; men utom det att alla sådana anläggningar,
hvilka fordra ett större capitalförlag, i vårt land icke snart
kunna blifva föremål för mångas täflan, är det lätt att finna,
att de, som, för att dela den större vinsten, ingå i dylika
anläggningar, genast få med de föregående producenterna
af samma slag ett gemensamt interesse att draga fördel
af monopoliisystemet, och derföre icke nedsätta priserna
eller förbättra tillverkningen, så länge de i alla fall hafva
afsättning på sin tillverkning derföre, att landets förbrukningsbehof
af det slaget varor ännu icke deraf är uppfyldt.
Erfarenheten visar i detta afseende tillräckligt, att
det är möjligheten för consumenterna att äfven köpa och
förbruka en fullkomligare utländsk vara, som ensam bidrager
icke blott att förbättra den inhemska tillverkningen,
utan äfven alt utvidga dess afsättning, samt alt den fördel,
våra egna fabriker draga af monopoliisystemet, sålunda i
34o
Den 2j Octofier f. m.
sjelfva verket är mindre, än af ett modereradt tullsystem.
Ett talande bevis härpå kan man hemta såväl från Preussens
exempel, der denna erfarenhet funnits på det fullkomligaste
sätt bekräftad, sorn från England, hvars egna manufacturer
mer än fördubblats på de sista 12 åren,
sedan ett liberalare tullsystem der vidlogs; roen äfven inom
vårt eget land saknas icke sådana. Rörstrands porcellansfahrik
t. ex. var för några år sedan ensam om landets förseende
med hvitt procellän, som ej fick importeras från England,
och alla minnas, huru uselt Rörstrauds-porcellänet var
den tiden. JVu finnas här tvenne porcellänsfabriker i Riket,
äfven Engelskt hvilt porcellän är tillåtet till införsel mot
tull, och dock är tillverkningen vid Rörstrand väl förbättrad,
men ingalunda förminskad emot fordom, oaktadt detta
slags fabrication visserligen är bland de minst naturliga
för Sverige, emedan leran, som är ett så tungt råämne,
mäste köpas utifrån, erlägga exporttull der, samt bara en
lång och dyr transport, samt veden, som är den betydligaste
omkostnadsartikeln vid tillverkningen, dessutom måste
köpas dyrare här, der fabriken är anlagd, än på de flesta
orter i Riket. Om nu tullen på det Engelska porcellänet
höjdes, hvad vore väl detta annat än en i högsta grad obillig
beskattning till förmån för ett par personer eller bolag
i landet, som sysselsätta ett par hundra arbetare, då porcellänet
deremot är en förnödenhetsvara för ett par millioner?
På samma sätt har det varit med glasfabricationen.
Agaren af det betydligaste glasbruket i Sverige lärer sjelf
yttrat, att hans tillverkning nu är dubbelt så stor, som innan
concurrensen med Böbmiska och Engelska glasvaror begynte,
och orsaken härtill har han uppgifvit vara den, att
den utländska medtäflan och erfarenheten om de nya modeller
och mönster, som derigenom blifvit här synliga, girvit
honom ledning lill en förbättring af hans egen tillverkning,
hvarigenom denna blifvit begärlig för flera köpare än
tillförne. Denna jemnförelse kan fullföljas äfven i andra
grenar af industrien. Månne Eskilstuna finsudden hade kommit
på den punkt, de nu innehafva, i fall icke Engelska
finsmiden varit tillåtna till införsel och smederna varit nödgade
att eftergöra deras mönster? Och manne icke både
dessa och flera slags jerntillverkningår till andra näringars
båtnad hade varit ännu mångdubbelt större än nu, om en
allmännare iniporttillåtelse mot måttlig tull gjort det till ett
behof och en möjlighet att allmännare använda Engelska
verktyg af de mångfaldiga och i sednare tider förbättrade
slag och modeller som der förfärdigas? — Hade väl korgmakeri
och hatlflätning de sista åren gifvit anledning till
utländningars speculation att bosätta sig i Sverige för tillverkning
af denna vara, om icke behofvet af sådana artiklar
varit gifvet genom utländska varors förbrukning af samma
art? Vore det nu billigt att höja beskattningen på im
-
Den 27 Octobcr f. m.
porten af dessa artiklar blott för att på consnmentens bekostnad
öka den icke olietydliga inkomst, nyssnämnde handtverkare
redan draga af sitt yrke genom blotta färdigheten i
dess utöfning? Under hvilken tidpunkt har tillverkningen af
bomullsväfnader sysselsatt ett sä stort antal personer, som
efter år 1823, då utländska bomullsväfuaders införsel något
lättades, och behofvet af fa^onerade väfnader i och med detsamma
allmännare uppstod?
Det skulle vara lätt, men torde icke behöfvas att vidare
fullfölja dessa exempel genom alla slags yrken, för att
visa, tvärtemot livad som påstås af fabrikssystemets vanligen
s. k. vänner, som dock, i min tanka, mena bättre, än de
beräkna den veikliga fördelen af det interesse, de vilja försvara,
det möjligheten af en förnuftig, icke förtryckande
utländsk medtäflan är det enda, som kan uppehålla och fortskynda
utvecklingen af den inhemska industrien. Ulsk. har
icke utgått från denna åsigt, då det i allmänhet på utländska
slöjdevaror föreslagit en importtull af 33-J:dels, 5o, ja,
stundom ända till 100 proc., hvilket i många fall blir detsamma
som förbud, men sämre än förbud i afseende på
controllen. Först sedan de allm. raisonnementer, jag här
framställt, blifvit vederlagda, och Utsk. salt några andra,
mera öfvertygande, i stället, skall jag medgifva, alt Utsk.
icke häri misstagit sig.
Jag tager mig isynnerhet friheten fästa H. Utsk:s uppmärksamhet
på den stora vigten deraf, att icke sätta för
bog tull på sådana utländska artiklar, hvilka, ehuru ej utgörande
egenlliga råämnen, likväl äro ämnade till ytterligare
förädling inom landet. Hit höra t. ex. alla slag af beredda
färgämnen, garn, läder, ha 11 fe Ib m. fl. Höga
beskattningar på sådana artiklar blifva, ej mindre än på
råämnen, menliga jemväl för producenten i sista hand. Jag
vet väl, huru många starka röster af ett mägtigt interesse
skola höjas, om jag bland dessa artiklar äfven nämner ordet
kläde; men jag kan omöjligen inse, att klädesfabrikanterna
blott derföre, att landet i århundraden offrat millioner
till denna närings skydd och uppmuntran, som på annan
väg hade kunnat vinnas utan all uppoffring, hafva större
rättighet att yrka fortfarandet af absoluta införselförbud,
än garfvare, urmakare, jernmanufacturister, eller hvilken
annan inhemsk fabriksidkare som helst; och jag önskar, att
detta förbud må utbytas emot högst 20 procts tull, — en
procent, som visserligen ingen Engelsk eller Tysk fabrikant
kan räkna i tolalvinst årligen på sin näring, och som
således i allt fall är en gifven behållning förvåra fabrikanter,
innan behofvet af någon täflan med utländningen kommer
i fråga. Jag är fullt öfvertygad, att en sådan förändring,
långt ifrån att minska, inom få år skulle medföra
det resultat, att betydligt föröka antalet af våra egna fabriken
-
Den 37 Octobcr f. m.
Ett annat vigtigt föremål, vid pröfningen af detta betänk.
, är u t försel tul 1 en. Jag anser mig icke behöfva ingå
i någon bevisning, hvarföre denna tull i allmänhet helt
och hållet borde a fs k a fla s på våra egna tillverkningar, emedan
jag är öfvertygad, att intet annat hinder finnes derför,
än farhågan att alltför mycket minska en påräknad statsintrad,
som nu uppgår till omkring 400)000 r:dr. Ändamålet,
att bereda möjligheten af en corcurrens på verldsmarknaden
, synes emedlertid så vigtigt, att man bör göra allt för
möjligheten att utföra det. Jag har, såsom min åsigt förvarnandet
af detta ändamål, uti en bilaga, som jag utber
mig fä låta åtfölja till Ulsk., utan att den torde dermed
behöfva belasta H. Ståndets prot., biträdd af sakkunnig persons
upplysningar, om beskaffenheten af de omständigheter,
som hafva inflytande på handeln med de vigtigaste såväl
export- som import-artiklar, föreslagit de förändringar, som,
efter min och flera affärsmäns öfvertygelse, hvilken jag rådfrågat,
skulle gifva full ersättning för exporttullens upphäfvande,
der jag föreslagit det. Häribland är det hufvudsakliga
i sk:s förhöjning på socker, en vara, hvilken ej lätt
smuglas, äfvensom någon tillökning på speceri-och colonialvaror
i allmänhet, utländska frukter in. fl. andra artiklar,
jemte den af Utsk. sjelf åsätta tillökning på caffe. Detta, i
förening med den ökade inkomst, som skall uppkomma genom
ett lifligare varubyte, när utförseltullen borttages,
isynnerhet om importtullen på utländska fabrikater tillika
något nedsattes från den af Utsk. föreslagna lili hvad jag
projécterat, skulle säkert belacka bristen. Från nyssnämnda
förhöjning anser jag dock böra undantagas tullen på artikeln
vin, som på fat inkommer, och vidhåller i afseende
härå min motion om dess nedsättning till 16 sk., dels
derföre, att den nu var. tullen för ordinärt Fransyskt vin utgör
alltid öfver 5o och ofta ioo proc. af priset å inköpsorten,
hvilket onekligen är för drygt, dels ock derföre, alt
denna dyra tull lätt bidrager till varans förfalskning medelst
för helsan skadliga ämnen.
Jag anhåller nu att få fästa uppmärksamheten på några
särskilda artiklar i Utskts förslag:
Att nedsätta införseltullen på aska vore kanhända, för
concurrensen med Finland, oklokt, dä man vill uppmuntra
askbränning af de Norrländska skogarnas omätliga vindfällen.
A andra sidan synes lika liten sann stalsoeconomisk uträkning
uti att belägga den råa askan med prohibitiv utförseltull.
Så länge outtömliga tillgångar fmnas*härpå, förstår
jag icke, hvarföre utländningen bör hindras att företrädesvis
köpa den råa, lika litet sorn det vore förnuftigt att
påtruga honom beck, när han vill hafva tjära, eller att försvåra
utförseln af spannmål, för att i stället få sälja mjöl
för qvarnarnas skull, oaktadt den främmande köpmannen ville
hafva den förra, men icke det sednare.
Den 27 October f. m.
343
På oarbetade ben har Utsk. böjt utförseltullen. Det
Sr dock endast de allra fattigaste personer, sorn vinslen af
denna varas utförsel kommer till .godo, hvilken låg utan
allt värde kringströdd på marken, så länge de icke af utförseln
uppmuntrades att samla den. Finna personer inom
landet icke sin räkning vid att betala dem till del nuvar.
priset, så skall troligen denna lilla arbetsförtjenst gå förlorad,
och likväl är all sådan förtjenst utan tvifvel en minskad
utgift för samhällets öfriga medlemmar till underhåll
För personer, som ej kunna sysselsätta sig med något bättre,
samt en ren och behållen nationalvinst. Den nuvar. utförseln
af denna vara ger en vexeltillgång på flera tusen pund
sterling. Samma förhållande i afseende på insamlingen är
med klöfvan.
Beek, såsom förädlad produet af annan tillverkning,
borde ej belastas med utförsel tull.
Artikeln dref är oumbärlig för skeppsbyggerierna och
oftast brist derpå. Att belägga den med hög tull skadar
för mycket en näring, som måhända fordrade mera skydd,
än många fabriker. Införandet af en sådan vara skadar dessutom
ingen. Jag föreslår derföre å dref en nedsättning till
3 r:dr 16 sk. och å drefmat till 1 r:dr.
Från ali slags fisk anser jag utgående tullen höra borttagas.
Den rödfärg, som tillverkas inom landet, är sämre än
den utländska. En tillåten import mot så dryg tull som 1
r:dr 16 sk., som jag föreslår, är ej farlig för täflan, men
skall leda till mera uppmärksamhet vid fabricationen.
Garn, kardulls-, anser jag kunna i importtull nedsättas
till likhet med kamulls, Jag förstår ej, hvarföre Utsk.
trott sig böra göra skillnad dem emellan.
Tullen å segel- och bindgarn föreslår jag att nedsättas
tili 4 sk. skålp. Olikheten emellan utländska och våra snören
visar bäst behofvet af förbättring i de sednare.
Å hampa föreslår jag importtullen till 2 r:dr Skåf.
Det har visat sig, att det ej lyckas att göra hampodlingen
med fördel allmän i Sverige, och af de upplysningar, Preussiska
Geheimerådet v. Ferber uti en utförlig, högst förtjenstfull
afhandling om Preussens tullväsende lemnar om denna
vara, linner man, att den äfven i Ryssland endast odlas i
sådana trakter, som ej med fördel kunnat uppdrifva spannmålsproductionen.
Yi kunna med mera nytta införa mångfaldiga
andra växter, och hampan är likväl ett råämne, som
här ej kan fås nog billigt. Utsk. lärer knappt kunna uppvisa
en enda ort i Sverige, der hampodling till afsalu drifves
såsom binäring.
För tackjern har jag föreslagit utförseltullen till 25
proc., hvilket utgör omkring 1 r!dr på Skåf. Högre skydd
kan ej bruksägaren rimligen begära till sin förmån, helst
om han undgår den nuvar. exporttullen på slungjernet. Det
344
Den aj October f. m.
bör ock observeras, att om stångjernstillverkningen härigenom
skulle något förlora, ersättes detta flerfaldigt genom
en ökad tackjernstillverkning oell i en större tullinkomst.
Dessutom, om landet kunde erhålla precist samina summa
för blotta tackjernet som nu för stångjernet, hvilket en talare
här yttrat, utan behof att använda derå den möda och
kostnad, sorn nu åtgår till utsmidningen, så vore det väl en
obestridlig dårskap att icke begagna sig af en så stor fördel,
som besparade landet två millioner i utgifter, hvilka
då i stället kunde användas antingen till tackjernsblåsningens
och grufbrytningens ytterligare utvidgande, eller i annan
produetiv väg genom skogsefFecternas directa användande.
Ett sådant resultat är dock visserligen icke att vänta.
Deremot föreslår jag äfven import af utländskt tackjern mot
7.5 procts tull, emedan vissa gjutningar för machinerier fordra
någon tillsats af främmande jern, som Regeringen också
derföre emellanåt särskildt tillåtit till införsel. Likaledes
anser jag stångjern böra få införas mot 4 rjdrs tull. Till
vissa behof äger det utländska stångjernet företräde; och om
detta för sådana behof kan fås billigare utifrån och vårt
deremot med mera förmån exporteras, är icke i ett sådant
utbyte en nationalvinst, som faller obestridligt i ögonen?
Att jag föreslår utförseltullens upphäfvande på denna vara
följer af sig sjelf, då jag anser det för ett af de oundgängliga
vilkoren för brukens bestånd.
Jernplåtar till vissa behof kunna ej i Sverige produceras
af nog varaktighet. Jag föreslår derföre, att de må
införas mot io proc. Af nyssnämnde orsak meddelas nu ofta
särskildt tillstånd till deras införande.
Gröfre kettingar anser jag, olika med Utsk., för
de mest behöfliga, emedan på deras styrka ofta beror lif
och egendom. De böra derföre ej draga mer än 6 r:dr 32
sk. b:co i tull.
Orimligt synes det, att gammalt skräp, såsom jernskrot,
skall draga 5o å roo proc. exporttull. Möjligheten
att exportera sådant gör, att det tilivaratages, i stället att
annars till stor del gå förloradt.
Kabel, kalk, kalksten och kimrök, allt ämnen,
hvaraf vi äga öfverflöd, och som ej kunna förädlas, synas
böra vara fria från utförseltull, emedan sådant ökar vexeltilIgången
och mångfaldigt betalar sig genom importtullens
tilltagande.
Råkoppar är redan till en del förädlad vara och bör
få exporteras mot io proc., då K. M. gifvit samma tillåtelse
för kopparmalm mot 5 proc.
Kan utländningen betala kopparskrot högre, än våra
egna smältare kunna, och dertill 3 r:dr tull för Sk&,
som jag föreslår, så är det en bestämd fördel att låta den
gå ut lika väl sora ny smidd koppar.
Le f
-
Den 27 October f. m.
345
Lefvande kreatur in- och utföras blött till race-!
byte, och böra således i båda fallen vara fria.
Märkvärdigt i högsta grad är Utsk:s förslag i afseende
på artikeln malm. Att tillåta fri införsel, men förbjuda
utförsel af ett ämne, deraf vårt laud äger en mångdubbel
tillgång mot hvad här i sekler kan hinna förädlas, visar ingen
statsceconomisk djupsinnighet. Om ulländningen lör vår
malin betalade lika mycket sorn för vårt jern, vore detta
icke en ren vinst på skogsöda och arbetskostnad, isynnerhet
så länge tillfällen icke saknas att på alla håll i öfverflöd
använda både folk och capitaler? Sådant blefve dock
ej förhållandet; ty på de flesta ställen skulle utan tvifvel
jerntillverkningen i alla fall med största fördel kunna fortfara.
Efter enahanda grundsats, som man hos oss hittills
följt i detta afseende, borde Engelsmännen med än mera
skäl förbjuda all utförsel af stenkol, och likväl få stenkolen
numera från England tullfritt utföras, och detta har
i en högst betydlig mån ökat icke allenast detta lands exportvärde,
utan äfven dess sjöfart.
I afseende på ma eli i ner ier åberopar jag min motion
vid riksdagens början. Alt tull på denna artikel är en hård
beskattning på näringarna. Vi hafva en känbar brist på
folk, isynnerhet efter farsotens härjningar. Machiner måste
ersätta handkraften, eller också ligga näringarna under. Feni
proc. blir en ej obetydlig afgift, isynnerhet då machinerier
i allmänhet äro ganska dyra.
I afseende på artikeln papper erinras, att skillnaden
mellan velin oell annat papper blott ligger i formernas ber
skaflfenhet. Det finnes således intet annat skäl till högre tull
på det förra, än att befordra importen af en sämre tillverkad
vara framför en bättre. Jag finnér ej heller, hvarföre
omslagspapper skall draga högre tull än annat, och föreslår
således båda till t r:dr 24 sk.
Hvarföre redskap blott skola få införas efter särskild
tillåtelse, är oförklarligt. Behofvet deraf är mest i orterna,
derifrån omgången i ansökningsväg leder till kostnader
och svårigheter. Fara för concurrens kan vid denna artikels
tillverkning ej uppstå, då redskap vanligen på landet
tillverkas af eget folk; men väl mycken nytta af att erhålla
nya modeller.
Nya segel böra få införas mot i5 procts tull, då
skeppsbyggerierna böra på allt sätt underlättas.
Hvarföre skomakarearbeten få införas, men ej skräddarearbeten,
förstår jag icke. För de förra föreslås 20 proc.
Ganska få komma att begagna sig deraf, men det skall leda
till bättre och smakfullare tillverkning, då våra handtverkare
äfven någon gång kunna få se utländska mönster.
Å rått socker föreslås, såsom ofvan är nämndt, 1 sk:s
i5 H. 44
346
Den sy Oetober f. m.
förhöjning, hvaremot 8 sk:s tull på det raffinerade, såsom
utgörande mer än hela förädlingskostnaden, är ett
fullkomligt skydd för våra sockerbruksidkare.
Spillning, affall och spån. Dit kunna hänföras
Sopor från nästan hvarje fabrik. Det vore interessant att
veta, hvilken näring skulle lida af sopors utförsel, då deremot
Värdet af hela exporten, jemte frakten, mäste vara en
nationalvinst. Här, såsom med ben, lärer endast den lifligare
efterfrågan, som exporten föranleder, kunna uppmuntra
till samlandet.
Vid art. stenkol och stenkolsstybb har Utsk. utan
tvifvel begått ett stort misstag, då det med en lägre afgift
Velat animera införseln af den kraftlösa stybben framför de
hättre stenkolen. Denna vara införes i alla fall endast för
bestämda productionsbehof och nyttjas aldrig der det icke
Sr brist på ved, eller denna ej kan användas. Dess begagnande
syftar således i båda fallen till en nationalvinst. Stenkol
bora derföre vara alldeles tullfria. Man skulle annars
få skal att beklaga tillvaron af den inhemska kolgrufva,
som, efter andra stora uppoffringar från statens sida, äfven
föranleder beskattning på en så oumbärlig vara. För hvarje
näring är ock isynnerhet vigtigt alt äga tillgång på bästa
möjliga förädlingsmedel.
Af tullbestämmelserna på trävaror skulle en främling
sluta, att Sverige är ett ytterst skogfattigt land, som gjort
grofhuggning och sågning af utländska träd till näringsfång.
Man försvårar utförseln af rund stock (som är nära tullfri
till införsel), och genom några yxtag, som måhända göra
den mindre säljbar utomlands, blir den tillåten mot lägre
tull. Hvad vinner väl landet på en sådan huggning och
hvad förloras på utförseln af en sågstock, tagen från enort,
der sågverk ej finnas? Så länge fri utförsel af trävaran i dess
mest begärliga form hindras, kan vår skogshandtering ej
Vänta förbättring, och trähandeln ej komma fort på verldsmarknaden.
En inskränkt handel verkar, att skogen ruttnar
bort, under det andra på vissa orter sakna ved, och
likväl skola betala tull för stenkol! En procts utförseltull
öfverhufvud för alla trävaror synes mig vara den lämpligaste.
Härunder bör äfven Ved inbegripas. Om Skåne kan
med förmårj exportera ved till Köpenhamn och använda stenkol
från Höganäs för bättre pris, är då deri icke en nationalvinst
?
Vid art. tågvirke synes TJtsk, åter hafva bortglömt
skeppsbyggerierna. Om denna artikel får en tull af 8 r:dr
på Skål, som motsvarar hela förädlingskostnaden, så synes
detta i sanning mer än tillräckligt, Repslageriet är dessutom
ett det mest obetydliga handtverk i Sverige, som arbetar
med Utländsk rudimateria, och hvarföre skall då skeppsrederiernas
och handelns vigtigare interesse eftersättas för
Den 37 Octoberf. m.
347
detta? Äfven för sjöförsvarets behof är tägvirket en vigtig
artikel.
Ofvanstående framställning visar, att Utsk., i min tanka
och flera andrås, som i de här vidrörda ämnen äga en
practisk kännedom, högligen misstagit sig om rätta vägen
till de inhemska näringarnas förkofran. I den förut omnämnda
bilagan finnas, enligt de grunder, som här äro angi
foa , hvarje artikel uppförd till den förändring, som jag
åstundar. Ehvad afseende H. Utsk. behagar skänka åt detta
anförande, vågar jag likväl hoppas, att den icke för brådskan
af riksdagsgöromålens afslutande förbigås utan ali uppmärksamhet,
emedan de grundsatser, den vidrör, utan tvifvel
äro af den allrahögsta vigt för landets materiella förkofran,
hvilken Utsk. lika med mig åsyftar.
Remitterades till Bevilin.Ulsk.
Fortsattes den redan den 23 dennes e. m. började pröfningen
af Constit.Utskts meraor. N:o4i med åtskilliga grundlagsändrings-förslag,
åsyftande riksdagsförhandlingarnas ordentligare
och skyndsammare gång.
4:de punkten.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Vid jemnförelsen
mellan nu gällande 4^ § och Utskts förslag till redaction af
densamma synes tydligen Utskts afsigt hafva varit att i
framtiden förebygga alla sammanträden in pleno mellan två
eller flera Utsk. och att allt meddelande dem emellan endast
skulle ske genom prot.utdr. eller deputerade. Jag har
vid flera tillfällen yrkat, att man borde undvika motioners
remitterande till flera Utsk. på en gång, och anser nyttigt,
att man under denna riksdag med få undantag följt denna
regel. Men alt vilja alldeles förbjuda det skulle medföra hinder
i ärondernas gång, enär somliga mål ligga så nära gränsen
till flera Utskts befattning, att Constit.Utsk. måste afgöra,
till hvilket Utsk. de rätteligen höra. Jag erkänner, att stora
samlingar föranleda många tal och lång tidsutdrägt; men
jag tror, att dessa olägenheter endast utbyttes mot andra,
emedan deputerade blott blefve särskilda Utsk., genom hvilka
vi finge flera, än grundlagarna känna. Jag tillstyrker,
att R. o. Ad., på skäl som Domprosten Holmström i sin
reservation anfört, ville för dess gemensamma tanka förklara,
att R. o. Ad. ansåg flera Utskts sammanträde icke böra
förhindras.
Frih. Cederström, Jac.: Den gemensamma tanka, Hr
v. Hartmansdorff föreslagit, innefattar .ej mer eller mindre,
än ett afslag å Utsk:s förslag; men detta afslag kan ej följa
nu, utan först vid nästa riksdag. Då några anmärkntr ej
mot förslaget blifvit gjorda, måste detsamma blifva livi lande
som ett grundlagsändringsförslag. Jag afstyrker Hr V,
345
Den 37 Oetobcr f. ra,
Hartmansdorffs propos., icke derföre, som skulle jag ej vid
nästa riksdag vilja instämma i densamma.
Hr von Hartmansdorff: Jag ber att få erinra, det
Ståndet vid åtskilliga tillfällen dels bestämdt ogillat Constit.
Utskts förslag, såsom händelsen var i fråga om Allm.
Beredningen, dels med ändringar och i andra ordalag dem
godkänt. Om jag ej bedrar mig, ligger just nu på bordet
ett betänk., hvari Utsk. sjelf omförmäler ett sådant förfarande.
Hr Cederschjöld har för några dagar sedan, på ett,
såsom mig synes, öfvertygande sätt, utvecklat, det grundjagens
mening är, att Ständerna skola tvenne gungor hafva
varit ense om en grundlagsförändring, innan deri värdering.
Jag tror mig således ej hafva handlat mot grundlagens mening
eller praxis härstädes genom den propos., jag äskat.
H. Ex. Hr Gr. o. La ndtm. hemställde, om It. o. Ad.
behagade som sin gemensamma tanka förklara, att Ståndet
anser flera Utskrs sammanträden med hvarandra ej böra genom
stadgande i grundlagen förhindras.
Hopades ja.
5:te punkten.
Hr Hjerta, Lars Joli,: Denna punkt synes mig vara
en af de vigtigaste i hela förslaget, och jag tror, att Constit.
Utsk., till vinnande af det stora ändamålet att på ett
rum sammanföra Stånden, valt ett klokt sätt, då det komjne
att bero på Ståndens eget godtfinnande att sammanträda;
men jag tror, att Utsk. genom denna redaction paralyserat
det goda syftemålet, då Utsk. ansett nödvändigt, att
för dessa sammanträden fordrades alla fyra Ståndens beslut.
Jag anser, att sammanträdandet på ett rum bör bero på öfverenskommelse
Talmännen emellan; i annat fall skulle kunna
hända, att vid frågan om Ståndens sammankomst långa
discussioner uppstode om nödvändigheten deraf eller icke,
hvarigenom mycken tid skulle borttagas och hinder läggas
för det ändamål, som åsyftas. Jag har äfven en annan anmärkn.
att göra vid Utskrs förslag. Utsk. säger, "att Stånden
skulle till gemensam öfverläggning på ett ruin sammanträda,
likväl utan rättighet att der besluta.” Jag anser, att
Stånden, på ett rum sammankomna, äfven skola kunna besluta
öfver hvarje ämne, då ej votering begäres. B. o. Ad.
torde nemi. finna, huru öfverflödig tidsutdrägt det skall
medföra att åtskiljas för fattande af beslut, då ej någon
röst motsatt sig det mål, som blifvit föredraget, och hvilken
omgång för ärendernas behandling deraf skall uppkomma,
att för beslutens fattande i 5o till 60 mål behöfva
marchera, hvart Stånd till sitt samlingsrum, för att besluta
och sedan återmarchera till det gemensamma samlingsrummet,
på hvilka marcher således mera tid kunde åtgå, äu
soja fordrades för sjelfva öfvcrläggningen. Jag Jiemställer
Den 37 Octoberf. m.
349
derföre, om icke R. o. Ad. som sin gemensamma tanka kunde
antaga följande redaction: — — — — —- — —
Stånden kunna dock, efter Tal männens öfverenskommelse,
på ett rum till gemensam öfverläggning
sa m manträda och jemväl besluta, då icke
votering begäres, hvilken då bör ske ståndsvis.
Vid gemensamt sammanträde f ö r e Landtm, ordet.
Skulle &c.
Hr von Troil, Emil: Utan att förnärma Constit.-  Ulsk. erkänner jag, att det synes mig, som H. Utsk. mindre
väl betänkt redactionen af detta förslag. Utsk. säger, att
Stånden vare berättigade på ett rum sammanträda för att
öfverlägga, men utan rättighet att fatta beslut. Jag kan i
sanning icke fatta, hvad ”Rikets Ständer” betyda utan denna
beslutande-rätt; ty den förutan äro de intet annat än en
samling af enskilda personer eller riksdagsmän, som kommit
tillsammans för att raisonnera om hvarjehanda ämnen,
och för ett sådant sammanträde lära ej några grundlagsbud
vara af nöden. Man har sett, att sådana flera gånger under
denna riksdag ägt rum och några gånger hos Id. Ex.
Statsministern för utrikes ärenderna. Hela skillnaden emellan
dessa sammankomster och dem, som Utsk. omtalar,
skulle bestå deri, att i dessa sednare Landtm, förde ordet.
Till sådant ändamål hafva vi redan Iandtmtsklubben, dit
ledamöter af alla RiksSt. äro välkomna; men jag befarar,
att om Utsk:s förslag skulle gå i verkställighet, blefve dessa
nva sammanträden ej mer besökta än landtm:sklubben.
Om deremot någon jemnkning i Utskrs förslag gjordes, så
att de sammanträdande ägde besluta remiss eller återremiss
samt bifall, då ej meningarna voro delade, föreställer jag
mig, att denna § kunde blifva af verklig nytta. Vid remiss
af ett mål blefve dä utskrifning af densamma öfverflödig,
då alla TJtskts ledamöter, till hvilkas behandling målet
hörde, finge inhemta de anmärkntr, som dervid gjordes.
Samma förhållande ägde rum vid större belänktn, som aldrig
kunna undgå att återremitteras. Man ihågkomme statsregeringen,
tullbetänk. m, fl. I stället att få vänta i flera
veckor, till dess flera ris papper blifvit fullskrifna, skulle
Utsk:n genast kunna träda i verksamhet dagen efter discuterandet
af desamma. Af dessa skäl tager jag mig friheten
föreslå en redaction till denna §, af följande lydelse: Ståndens
plena böra — — — — på samma tid hållas.
Stånden vare ock medgifvet, när de samfäldt
pröfva det nödigt, att på ett rum till gemensam
öfverläggning sammanträda, likväl utan rättighet
att der besluta annat än remisser, återremisser
eller bifall till Utskms förslag; och före vid
slikt sammanträde Landtm, ordet. Begäres deryid
inom ett eller flera Stånd votering, försiggår
35o
Den 37 O ctober f. m.
densamma i först inträffande särskilda ståndsplena
inom de Stånd, der voteringen blifvit begärd.
Skulle &c. Det är då gifvet, att om något Stånd
ej begär votering, anses alla instämma i Landtnäs förklarande.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag delar de åsigter, de
tvenne sista talarne så omständligt utvecklat, och anhåller
att blott i korthet få tillägga några ord. Jag tror, att de
förslag, Hrr v. Troil och Hjerta framställt, skulle blifva af
största nytta. Det hufvudändamål, som åsyftas, nemi. att
alla riksdagsmännen genom discussionerna skulle inhemta alla
nödiga upplysningar, vunnes icke allenast derigenom,
utan ledamöterna skulle dymedelst vänjas att vara tillsammans;
Representationen skulle icke betraktas såsom indelad
i fyra classer, utan såsom en allmän representation. Jag
anser det likaledes vara af största gagn att tillåta de sär- *
skilda Stånden gemensamt besluta remisser oell återremisser
af alla sådana mål, der ej någon skiljaktighet i meningarna
äger rum. Jag förenar mig med Hr v. Troil i hans anmärkn.
mot Hr Hjertås förslag om talmännens rätt att bestämma,
när Stånden böra sammankomma och önskar således,
att Hr Hjerta måtte frångå sitt amendement i denna
del.
Frih. Cederström: I afseende på formen förbehandlingen
af denna fråga vill jag ej trötta R. o. Ad. med ett
upprepande af hvad jag i ämnen som delta förut yttrat;
men i afseende på sjelfva saken eller förslaget till denna §
samt hvad der för och emot af Hrr v. Troil och Hjerta
blifvit föreslaget, vill jag fästa uppmärksamheten deruppå,
att det är lika vådligt att genom förhastade beslut bifalla
en sak, som att afslå densamma. Det är möjligt, att genom
bifall större olyckor beredas samhället än genom afslag,
då man kunde föreslå höjd bevilln. och dylikt. Om
genom acclamation sådant bifölles, skulle det ej blifva nyttigt
för folket, och man kunde ej afslå efter Hr Hjertås förslag,
Jag lemnar derhän, huru öfverenskommelse!- om sammanträden
skulle ske; men i afseende på frågan om behofvet
för dessa sammankomster för att öfverlägga försökte
visserligen förra riksdagens Landtmarskalk, Gr. De Geer att
på detta sätt fortskynda ärendernas gång; men exemplet ledde
ej till önskad verkan.
Gr. Horn, Claes Fredr,: Om Frih, Cederström fortsätter
sin protest mot alla beslut i dessa frågor, skall det
leda till den följd, att dessa frågor icke skola upptagas vidare
i Utsk.; men jag förmodar ej, alt han, såsom numera
ordförande i Constit.Utsk,, skulle neka att upptaga dem. I
sjelfva saken instämmer jag med dem, som önska något resultat
af dessa sammankomster. Den siste talaren har cite
-
Dan 27 O stol) er f. m.
351
rat exempel från sista riksdagen pä det onyttiga af dessa
sammanträden; men jag får derpå svara, att sådant berodde
just deraf, att man ej kunde besluta. Jag skulle tro,
att 0111 man vill komma till ändamålet, nemi. riksdagarnas
förkortande, måste afven vid Ståndens sammankomst något
kunna beslutas. Jag inser ingen våda deri, att både kunna
gilla oell afslå, enär det ej behöfves mer än en enda röst,
som begär votering, för att hindra all öfverraskning. Skulle
man deremot blott kunna bifalla, instämmer jag med Frih.
Cederström, att det ej vore rätt consequent. Jag skulle i
öfrigt önska, att R. o. Ad. ville med Hr Hjerta instämma
i uttryckande af den gemensamma tanka, att det berodde
på Talmännen, när Stånden borde sammanträda och ej, såsom
Utsk. föreslår, på Ståndens sammanstämmande beslut.
Jag anser nemi. öfverflödigt att i detta fall invänta Ståndens
beslut.
Frih. Boye, Ludv.: Det ändamål, hvaråt Utsk. syftar
genom sitt förslag, är att vinna ett skyndsammare slut
på riksdagarna. Men denna angelägenhet måste stå tillbaka
för den större angelägenheten, alt Representationen ej afviken
från principen för det monarkiska regeringssättet. Ända
hittills har Representationen bestått af tvenne elementer,
hvaraf Adel och Prester utgjort det återhållande elementet
och de öfriga bildat en nedre kammare. När nu genom
alla fyra Ståndens sammanträdande det återhållande
elementet försvunne, uppstode behofvet af ett annat element,
en annan kammare, ett Öfverhus. En ledamot har härvid
hänvisat till Utsk:n, som skulle anses som den nedra. Detta
förslag skiljer sig från förhållandet i detta afseende i
Norrige uti ingenting annat, än att, då man i Norrige väljer
en öfre kammare, skulle vi här välja den nedra eller
underkammaren. Jag skulle tänka 111ig, att, då alla fyra
Stånden sammankomma, detta skulle anses som ett öfverhus.
I conclusion af hvad jag nu yttrat, kan jag med min
röst hvarken biträda det af Utsk. eller af Hrr v. Troil och
Hjerta uppgjorda förslag.
Hr Hjerta: Jag har visserligen icke förbisett de betänkligheter,
Frih. Cederström framställt, att Stånden, samlade
på ett rum, kunna vidtaga förhastade beslut; men jag
hemställer, huruvida någon motvigt mot detta onda finnes
deruti, att Stånden äro fördelade på fyra kamrar. Jag
tror, att Stånden, sammankomna på ett rum, skola vidtaga
mera mogna och sammanhängande beslut, och att mindre
splittring i åsigter då skola visa sig; ty det är klart, attalia
åsigter och alla upplysningar då skola göra sig bättre
gällande och vara till större nytta för det allmänna, än inom
fyra särskilda rum. Hvad Frih. Boye yttrat i afseende
på den monarkiska principen torde vara mindre på sitt ställe.
Jag hemställer, om Adel och Prester utgöra det åter
-
35a
Den 37 Octoberf. m.
hållande elementet, de icke, i fall förslaget går Igenom, Snnu
mer kunna göra gagn för namnet, enär de dä kunna till
oell med hålla de andra Stånden i rocken.
Hvad beträffar frågan, att Ståndens beslut fordrades
för det gemensamma sammanträdet, hemställer jag, örn ej i
propostn kunde tilläggas: ”eller genom tre Stånds beslut,”
blott för att undvika discussion om sammanträden. Beträffande
Frih. Cederströms invändning om föga båtnad af dessa
sammanträden, hvartill man kunde sluta af de sammankomster,
som liöllos förra riksdagen under H. Ex. Hr Gr.
De Geers ledning, finner jag ej denna jemnförelse här passande,
då vid dessa fråga är örn fattande af beslut, men vid
de förra deremot endast upplysningar ifrågasattes.
Hr von Troil: Jag vill blott fästa uppmärksamheten
derpå, att om, såsom Frih. Cederström förespeglat, genom
mitt redactionsförslag det skulle hända, att ett Utsk. föresloge
något skadligt, och detta godkändes af de fyra Stånden,
samlade på ett rum, detta godkännande icke kunde sägas
ske till följd af en öfverraskning, enär betänk, förut varit
bordlagdt och blifvit tryckt utdeladt till ståndsledamöterna.
Öfverraskning säges ske, då någon uppträder med ett
förslag och genom sin talent förmår hänföra huset att genast
bifalla detsamma; men något sådant kan ej komma
i fråga. För öfrigt torde det alltid blifva omöjligt uppgifva
något absolut hinder för ett Utsk. att föreslå och för Ständerna
att bifalla ett skadligt förslag; sådant ligger utom
gränsen för den menskliga förmågan att alltid förekomma.
Med nuvar. former kan öfverraskning lätt uppkomma, då ett
mål andra gången återkommer från Utsk., emedan hvarje
ny förändring, hvarpå måhända ingen enda ledamot förut
tänkt, då kan föreslås och genast antagas. Denna olägenhet
är ohjelplig, intilldess vi få 2:ne kamrar, som besluta efter
hvarandra; men så länge B.iksSt:n sammanträda och besluta
hvar för sig på samma tid, kan denna öfverraskning alltid
äga rum, dock icke då fråga endast är om antagande af
ett betänk., som förut är kändt.
Hr von Hartmansdorff: Utsk:s förslag innefattar icke
fråga om rättighet för Stånden att samfäldt kunna besluta,
utan blott att samfäldt kunna öfverlägga. I detta afseende
delar jag Hr v. Troils åsigt, att förslaget ej leder till förkortande
af riksdagarna, utan tvärtom till deras förlängande.
Man har haft tillräcklig erfarenhet både vid denna och föregående
riksdagar, att, vid sammankomster för samtal, man
ej på en afton kommit ifrån en enda paragraph.
Det är ock klart, att om fyra talare yttra sig i samma
ämne på samma tid inom särskilda rum, det skall gå fortare,
än om de skulle på ett rum tala, den ena efter den
andra; och förgäfves skall man hoppas, att de underläte att
ta
-
Den 27 Octo b er f. m.
tala, om de vore på ett rum tillsamman?. Jag anser fördenskull
Utsk:s förslag vara onyttigt och äfven skadligt,
emedan det förlänger riksdagarna, enär malen ändå komma
att företagas ånyo på de särskilda ståndsrnmmen. Hvad åter
beträffar företaget att konna samfäldt besluta remisser, återremisser
eller bifall, ligger dels detta utom den fråga, som
nu ar före, dels är den redan afslagen. Vi hafva derom
voterat 2tne gånger. Först framställdes detta af Gr. Frölich
och sedan af Hr v. Troil, och jag vill hoppas, att vi
måtte slippa att votera om samma sak för tredje gången;
men i händelse vi ej kunna slippa det, anhåller jag få yttra
några ord, äfvensom att Hr Ridd.secret. benäget ville uppläsa
proltn öfver voteringarna i dessa frågor. Man har sagt,
att det borde bero af Talmännen att bestämma, när Stånden
skulle sammanträda. Jag förmodar, att Talmännen ej
skola vilja göra annat, än hvad Stånden önska, och att således
Talmannen hvarje gång inhemtar sitt Stånds tanka
derom. Hände det då, att något mål vore af den ömtåliga
beskaffenhet för något Stånd, att det ej gerna inginge med
de öfriga Stånden uti någon öfverläggning derom, så kunde
det inträffa såsom i förstärkta StatsTJtsk. vid sista riksdag
ifråga om tolagen, att ett Stånd, nemi. BorgareSt., uteblef;
så kunde äfven bända, att andra Stånd, t. ex. R. o. Ad.,
funne ett sådant sammanträde obehagligt. Skulle nu, efter
Ulskts förslag, Stånden samfäldt pröfva behofvet af ett sammanträde,
så kunde följden blifva discussioner och voteringar
i 3 Stånd, huruvida man borde komma tillsammans,
utan att slutligen något sammanträde skedde, emedan det
4:de Ståndet vägrade.
En talare har redan anmärkt, att man ej behöfde något
grundlagsbud för att kunna sammanträda utan rättighet
att fatta beslut och att förslaget i sådant fall vore öfverflödigt.
Det är sannt, och erfarenheten har bekräftat
det under föregående riksdagar, då alla 4 Stånden varit i
sådant ändamål samlade, dels här och dels på andra rum.
Man har föreställt sig, att om Stånden skulle sammanträda
och gemensamt besluta .remisser, återremisser eller bifall, så
skulle den fördel vinnas, att Utskrn genast kunde, utan väntan
på discussionsprotm från Stånden, skrida till ärendernas
behandling. Jag befarar, att det icke lyckades. Det skulle
nemi. kunna hända, att utsktsledamöter, vid ett sådant korsande
af olika meningar, förbryllade den ena med den andra.
I allt fall blefve det svårt att i minnet nog bestämdt
bibehålla, hvad som sades. Det skulle kunna bända, att ett
Ulsk. upptoge den talares yttrande, hvarigenom återremissen
föranleddes, ofullständigt, felaktigt eller annorlunda, än han
sjelf torde vilja vidkännas. Jag befarar således, det man ej
kan undgå att skriftligen till Utsk:u afsända alla yttranden
såsom hittills, särdeles då redactioner förekomma, eller i vig»
i5 H. 45
354
Den a3 O c I o b c r f. m.
tignre frågot, ang:de statsregleringen , bevillningen m. m., der
beräkningar förekomma. Att riktigt bibehålla dem i minnet
torde blifva nog svårt för hvilken utsktsledamot som
helst. Frih. Cederström har ganska riktigt anmärkt, att det
är lika farligt att bifalla sorn att afslå. Till och med detta
betänk, visar, huruledes bifall till ett Utsk:s förslag kunde
medföra ett förhastande, som man finge ångra. Man säger:
rättigheten att begära votering skall förekomma fattandet af
förhastade beslut. Jag får deremot erinra, hurusom det
bandt, att blott en enda person ropat nej och, då han begärt
votering, vunnit den; men äfven utan denna utsigt
skulle det kunna hända, att det alltid funnes någon, som
af ett eller annat tillfälligt skäl begärde votering, hvarigenom
tiden för de öfriga Stånden äfven förspilldes, enär R.
o. Ad. för en votering behöfver dubbelt så lång tid som de
andra Stånden.
Man yttrar vidare, att Stånden skulle vänja sig att vara
tillsammans. Delta yttrande innebär önskan att få en gemensam
nationalförening. Hr v. Troil har redan anmärkt,
att man ej fullkomligt kan akta sig för öfverraskning, så
länge man ej äger Representationen afdelad i arne kamrar.
Jag tror, att så länge ett Stånd ej pröfvar, hvad ett annat
gjort, skall man förgäfves använda sådana palliativer, sorn
bär föreslås; ty endast då kan öfverilning förekommas, nälden
ena kammaren granskar den andras förhandlingar.
Man säger sig vilja sammanföra Representationen på ett
rum för att undvika den splittring i åsigter, som föranledt
till så olika beslut. Jag tror ej, att så skulle hända, om
Utsk:n fullgöra sin skyldighet att upptaga alla yttranden
vid en återremiss; ty sällan händer, att något nytt, som ej
förut är nämndt, säges i Stånden, när ett Utskrs ardra betänk.
öfver samma fråga skall afgöras. Jag hemställer altså
till H. R. o. Ad att såsom sin gemensamma tanka förklara,
det Constit.Utskts förslag i 5:te punkten af Utskrs memor.
K:o 4i skulle motverka riksdagarnas förkortande.
Hr von Troil: Den siste värde talaren har, i sitt varma
nit att motsätta sig alla reformer i representationssättet,
slagit sig på den tactik att säga: detta är förut profvadt
och afgjordt. Hvar och en lärer likväl lätt finna,
att R. o. Ad:s föregående voteringar ogillade något helt annat;
ty då gingo förslagen ut på att bringa alla fyra Stånden
till lika antal, att votera per capita och dylikt. Nu är
åter frågan, att Stånden skulle sammanträda på ett rum.
Men jag vill öfvergå lill några speciella anmärkntr. Man
bar sagt i afseende på mitt yttrande om obehöfiigheten att
utskrifva talares yttranden, att när då förslag inkomme från
Utsk:n, dessa skulle säga, att yttrandena voro så och så,
men Herr den och den skulle uppstiga och säga, att det var
deremot så och så. Derpå får jag svara, att jag ej vet,
•V
Den 27 October f. m.
355
hvartill det skulle tjena att då upptaga Herr den och dens
yttrande; ty nu upptagas de just derföre, att alla Stånden
ej hört, livad Herr den och den sagt. Vidare: alt utsk:sledamöterna
kunde blifva förbryllade. Detta kunde visst
handa; men jag hemställer, 0111 detta är mindre att befara
vid uppläsning nu af de särskilda yttrandena. Denna uppläsning
lomme ej i fråga ef er mitt förslag, och det kan
arithmetiskt bevisas, att deraf en tidsvinst skulle uppkomma
, jemnt motsvarande samtliga slåndsplena. Att samme
värde ledamot funnit Frih. Cederström så väl hafva utvecklat
möjligheten af öfverraskning, bevisar, att han ej hört,
hvad jag yttrat, eller ock alt han ej emottager någon vederläggning;
ty någon öfverraskning kan val ej komma i fråga,
då ett betänk, flera dagar före dess föredragande är
kändt och tryckt utdeladt. Vidare: att alltid någon funnes,
som begärde votering, då Stånden finge springa hem,
hvar lill sitt, för att votera. Detta bevisar äfven, att den
värde talaren ej hört mitt förslag, som innehåller, att voteringar
skulle ståndsvis för sig gå i först inträffande Ståndsplenum.
Slutligen får jag svara Frih. Boye, som trott den
monarkiska principen löpa fara genom Ståndens sammanträdande
på ett rum, alt förhållandet blefve enahanda som
nu, enär rösterna räknades ståndsvis, och en frågas afgörande
berodde på pluraliteten af stånd. Jag kan icke fälla
någon annan anledning att bestrida detta förslag, än begäret
att bestrida allt, som har en skymt af reform, på det
R. St. ej må få den vanan att yrka reformer.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
Lomme att fortsättas i eftermiddag kl. 6.
Ilr Dalman: Jag anhåller, att R. o. Åd:s föregående
beslut i de ämnen, Hr v. Hartmansdorff omtalat, må uppläsas.
Underteckn. Ridd.Secret. uppläste utur prot. för d.
16 dennes f. m. de deruti, i anledn. af Constit.Utsk:s mern
or. N:o 35, framställda, men af R. o. Ad. afslagna förslag
till gemensamma tankar i frågan om Nationalrepresentationen.
Hr Dalman: Efter uppläsning af R. o. Ad:s beslut lärer
såval Ståndet som Hr v. Hartmansdorff sjelf vara öfvertygade,
att fråga ej förut varit om samma förslag som nu.
De förra förslagen gingo ut på att få 2:ne kamrar och röstning
per capita. Om ingendera delen är bär fråga, utan
endast om arbetsordningen. I följd häraf lärer R. o. Ad.
finna, att hvad Frih. Boye yttrat, förfaller. Med Hr v. Troil
instämmer jag ang:de den betydliga tidsbesparing, som genom
Ståndens sammanträdande och fattande af förberedande
beslut samfäldt skulle uppkomma; men jag kan dock icke,
för tidsbesparingens skull, gå så långt, att ej discussionérna
skulle behöfva utskrifvas vid återremisser, ty äfven förutsatt,
att de skulle utskrifvas, skulle arenderna ändå gå be
-
356
Den a7 O eloi)cr f. ra.
tydligt fortare genom desammas afgörande på ett ruin, än
på fyra.
Erfarenheten har visat, att Ståndets talrikhet icke verkar
på discussionernas längd. Här hafva ofta endast i5 till
16 personer varit uppe, och discussionerna ändock blifvit
Utdragna till långt in på nätterna; och det skulle väl blifva
en besparing att få endast en discussion i stället för fyra,
sålunda jemnt en emot nu, då man debatterar på fyra kamrar
om samma sak. Häraf blefve äfven den följd, att discussionerna
blefve mera öfvertänkta och grundligare, emedan
ingenting mera leder lill vidlyftiga discussioner, än att
betrakta öfverläggniogarna som en conversatjon. Hvad Hr v.
Hartmansdorff yttrat mot principen af förslaget, reducerar
sig till del obehagliga för det ena eller andra Ståndet att
höra discussioner i vissa ömtåliga ämnen. För min del tror
jag tideA vara inne att bortnöta alla ömtåliga interesse!).
Emedlertid var det ganska naivt af en det gamla representationssättets
försvarare att medgifva, att det önnes in teressen,
som ej tåla en allmän discussion. Hvad argumentet kan
galla, öfverlemna!- jag till hvar och en att bedöma, som
önskar, att Representationen må närma sig det mål att representera
det allmänna interesse!. Lika med Hr v, Troil
kan jag ej inse vådan af öfverraskning. Det är nemi. påtagligen
utredt, att sedan målen blifvit handlagda i Utsk.,
kunna de bordläggas flera gånger, hvarförutan Utskms betänkta
tryckta utdelas; och då dessutom ej mer än en perd
sons begäran om votering hindrade målens afgörande samfäldt,
begriper jag i sanning ej, huru någon öfverraskning
rimligen kan befaras. På dessa skäl finner jag Hr v. Troila
förslag vara en väl grundad reform.
Hr von Hartmansdorff: Om H. Ståndet gifvit akt
på hvad som blifvit af Hr Ridd.secret. uppläst, torde det
hafva funnit, att fråga om gemensam öfverläggning och beslut
emellan de fyra RiksSttn blifvit framställda af fyra särskilda
talare. Visserligen befunnos deribland andra tillägg,
såsom lika antal ledamöter af hvarje Ständ, införande af
tvenne kamrar m. m. Frih. Boyes förslag om gemensam öfverläggning
innebär äfven, att åldern för en riksdagsman
borde vara minst 35 år. Det är visserligen sanct, att alla
dessa förslag voro af vidsträcktare omfång än detta; men
deremot torde ingen kunna neka, att ju icke denna fråga
ingått deri. Efter denna allmänna erinran om förhållandet
skulle jag upptaga några af de anmärkntr, som blifvit gjorda.
Man har -agt, att det skulle gå fortare med målens
afgörande inom Utskta , så framt man sluppe att der uppläsa
debatterna inom Stånden. Denna uppläsning bör gå vida
fortare än debatten, ty i väl beställda Utsk, göres ett
sammandrag af hvad sorn blifvit yttradt inom Stånden; man
classificerar anmärkningarna vid hvarje särskild punkt, och
Den 27 October f. in.
35j
Utsktn uppehållas icke längre, än sorn behöfves för att inhemta
anmärkningarnas väsendtliga innehåll.
Man säger, att öfverraskning ej är möjlig, då Utsktns
betänkjn och förslag äro tryckta och utdelade. Detta kunde
sägas med skäl, om ej det gåfves exempel, att fem särskilda
talare framkommit med lika mångå nya förslag, såsom
nyligen i grundlagsfrågor Fiih. Rantzou, Gr. Frölich,
Hr Lefren ni. fl. Men utom faran för detta slags öfverraskning
finnes en annan, då Stånden på ett rum äro samlade
nemi. att hänföras af utmärkta talare att fatta skadliga beslut.
Sådant låter sig ej göra så lätt, då Stånden äro skilj—
de på särskilda kamrar och öfverlägga hvart för sig. Man
liar yttrat, att just till ytterligare förekommande af allt förhastande
skulle votering öfver ett ämne försiggå i näst inträffande
ståndsplenum; men jag frågar: om vid Ståndens
samfälda öfverläggning någon ledamot af Adeln begärde votering
vid sammanträdets böljan, skulle då de öfriga Stånden
gå svsslolösa emedlertid, eller fortsätta öfverläggningen
på egen hand. Antagom, att Stånden åtskiljdes för att hvart
på sitt rum votera, så skulle endast sådant låta sig göra,
då det vore fråga om rent bifall eller alsing å ett betänk,
i sin helhet; men 0111 det hände, att el t betänk, företoges
punktvis, t. ex. statsregleringen, och Adeln begärde votering
i första punkten, PresteSt, öfver den 2:dra, o, s. v., så skiljdes
de andra Stånden åt, medan ett voterade. Om nu Stånden
vid de första voteringarna antoge olika grunder för sina
beslut, t, ex. utvexlingsgrunden i realisationsfrågan, så att
om 128, i32, i34 eller 136 sk, antoges af hvarje Stånd för
sig, så vore en derpå grundad gemensam öfverläggning i det
följande omöjlig. Bevisar ej detta, atL förslaget icke är verkställbart?
Man har fästat sig vid mitt yttrande om det obehagliga
i en gemensam öfverläggning i afseende på särskilda
ståndsinteressen. Jag har ej åberopat detta i annat ändamål,
än att visa, det Talmännen behöfde för hvarje gång inhemta
sina Stånds tankar, rörtde gemensam öfverläggning,
och att det lomme på ett ut, om man då antoge TJlskrs
förslag. Ömtåliga förhållanden och interessen tillhöra ej
blott Stånden, ulan hvarje enskild, som utan tvifvel har någon
angelägenhet, hvilken lian ej ville lemna till föremål för
andras öfverläggningar. Man påstår, att när Ltsk:n fått
höra de gjorda anmärkningarna i massa, behöfver man blott
säga, att någon sagt det och det; men det kunde hända,
att någon då sade, det ingen yttrat det och det, Till förekommande
af dylika invändningar är det nödigt, att dis—
cussionerna skriftligen afgå till Utsk:n. Jag anhåller, att
Hr Gr. o. Landtm, icke later oss votera öfver en sak, sorn
Utsk. ej framställt, utan blott öfver Utskts förslag, samt att
Ståndet måtte såsom sin gemensamma tanka förklara , att
detsamma icke är antagligt.
358
Dan 37 Octobcr f. m.
Ilr Dalman: Om Hr v. Hartmansdorff haft rätt deri,
att denna fråga redan förut vore afgjord derföre, att fråga
om gemensam öfverläggning förut ingått i de förslag, sorn
varit å bane till ändringar i representationssättet, skulle Hr
Gr. o. Landtm, ju icke, sedan Gr. Fröliclis förslag, som
tillika involverade gemensam öfverläggning och Iva kamrar,
blifvit afslaget, omedelbart derefter hafva kunnat framställa
proposln å Frih. Boyes eller Hr v. Troils förslag i enahanda
syflning; men lika litet som Hr Gr. o. Landtm, kunde
förvägra dessa Herrar att få hvar sin mening framställd, och
lika litet sorn Hr v. Hartmansdorff kunde veta, om Frih.
Boyes förslag förkastades derföre, att åldern för representationsrätt
framflyttades lill 35 år, eller att Gr. Frölichs
ogillades för omröstningen per capita, lika litet kan Hr v.
Hartmansdorff veta, om det skedde för den föreslagna gemensamma
öfver lägg ning en. Jag har ej hört någon,
utom Hr v. Hartmansdorff, motsätta sig gemensam öfverläggning,
utan man fästade sig blott vid de framställda särskilda
förslagen, så vidt de åsyftade representationssättets
förändring, hvarom nu icke är fråga. Således lärer Hr
v. Hartmansdorff med all sin förmåga ej kunna öfvertyga R.
o. Ad., att denna fråga är afgjord. Man har upprepat,
att öfverraskning kunde ske vid framställande af andia förslag
till beslut, än dem Utsktn uppgjort; men Hr v. Troil
liar ju icke föreslagit gemensam öfverläggning oell beslut i
sådana full, utan endast i afseende å sådana förslag, sorn
Utsktn uppgjort och hvilka vore genom trycket kungjorda.
Således har Hr v. Hartmansdorff häruti misstagit sig om meningen,
i och hvarmed äfven förfallerj, hvad han sagt om talare,
som kunde hänföra Stånden; ty hänförelsen kunde blott
verka till återremiss eller bifall till ett betänk., sora förut
vore till sitt innehåll bekant, och detta kan väl ej kallas för
hänförelse. De många svårigheter, Hr v. Hartmansdorff
framställt i afseende på voteringar, äro blott skenbara. Det
är visst sannt, att vi nu ej äga en tjenlig local; men med
en tjenlig local, bestående af en större säl och fyra särskilda
kamrar, skulle voteringarna kunna ske på stället, så
snart öfverläggningen blifvit förklarad slutad.
Hr von Troil: Jag skiljer mig från Hr Dalman deruti,
att jag ej anser utskrifning af discussionerna nödvändig.
Det är visst sannt, att sifferuppgifter och dylikt kunna tillböra
en discussion; men i sådant fall är det hvar ledamot
obetaget att sjelf inlemna till Utsk:n sådana promeroorier.
Att deremot skicka i afskrift allt, som både hör och icke
bör till ämnet kan jag ej inse behöfvas, när ledamöterna
sjelfva åhöra anmärkningarna, och derigenom skulle stor besparing
vinnas i tid och kostnader. En värd ledamot Hr v.
Hartmansdorff har trott, att uppläsningen i Utskm går fortare,
än discussionerna i Stunden, ty i välbeställda Utsk.,
Den 37 October f. m.
35g
säger lian, läser man ej de särskilda yttrandena, utan man
later TJtsk:s cancelli classificera anmärkningarna. Jag vill ej
bestrida, att så kan hafva tillgått i något Utsk,, men kan
ej medgifva, att det är ett väl bestäldt, utan ett illa bestäldt
Utsk., som ej fullgör sin skyldighet att taga kännedom om
hvad R. St. yttra. Skulle man åsidosätta grundlagarnas nuvar.
bud härutinnan, så komme man visst lätt till målet;
men i annat foll är mitt förslag bättre. Hvad Hr v. Hartmansdorff
anfört i afseende på svårigheterna vid voteringar,
äger detta sin Oriktighet, om fråga vore, att Stånden alltid
skulle sammanträda. Sådan är ej min mening. Jag har uppgifvit
sådana fall, då man med fördel kunde samlas, nemi.
då betänk:n första gången föredragas, eller då mål skola
remitteras och då blott, när fråga är att i en klump bifalla
eller återremittera. Någon sönderslitning kan således ej komma
i fråga, ej heller någon öfverraskning af nya förslag;
sådant kan endast uppstå, då de föredragas andra gången,
och då anser jag, att Stånden böra besluta hvart för sig.
IJr von Hartmansdorff: Jag skall ej yttra många
ord; men jag hemställer, om man ej motsäger sig sjelf, då
man påstår del ej vara farligt att bifalla ett utskJsbetänk.
Det är ju med andra ord att påstå, det Utsk:n ej kunna
framkomma med farliga förslag. Huru många bevis på motsatsen
hafva vi ej sett under denna riksdag.
En ledamot har sagt, att vi nu ej hafva en tjenlig local
för dessa gemensamma öfverläggningar. Skola vi då för
detta ändamål bygga nytt hus med en sa! och 4 kamrar?
eller åtminstone med 3, i händelse Adeln, såsom talrikast,
finge sitta qvar i det gemensamma rummet. Men om de
öfriga Stånden ej ville alltid lemna samlingsrummet, utan
R. o. Ad. äfven skulle i sin ordning marchera ut, så fordrades
ännu ett lika stort rum som Riddarhussalen för att
inrymma 4 siler 5oo personer. Man har sagt, att af remisserna
icke annat skulle utskrifvas, än hvad som hörde
till saken. Jag frågar då, hvem skulle göra denna urskillning?
Kanske skulle, såsom under de s. k. frihetstiderna,
en UrskillningsDeputation nedsättas för detta ändamål. Man
har medgifvit, att förslaget ej går an, då fråga vore om ett
måls slutliga afgörande, och således ej vid beslutet om statsregleringen,
utan att sådana sammanträden endast skulle hållas
för remisser och återremisser. Jag svarar, att dertill
minst af allt behöfvas gemensamma öfverläggningar, på skäl,
som jag redan anfört. Som jag ej hort andra förslag till
gemensam tanka framställas än Hr v. Troils och mitt, i hvilket
förra Hr Dalman instämt, anhåller jag, att dessa förslag
må sättas mot hvarandra och vi derom få votera, ifall
så behöfves.
Hr Dalman: I anledn. af Hr v. Hartmansdorffs yttrande
ber jag få upplysa, det jag ej sagt, att Riddarhuset
3(io
Den 27 October f. m.
slilille blifva samlingsplatsen; jag bär blott velat bemöta de
af Hr v. HartmansdorfF framkastade många svårigheterna.
Men den saken är 1111 icke föremål för öfverläggning; mitt
yttrande syftade emedlertid på den tid, då man kunde hoppas
på en ständig gemensamhet i R. St:s öfverläggning»!'.
Detta hörer likväl, som sagdt är, nu ej hit, då, efter Hr
v. Troils förslag, de gemensamma öfverläggningarna skulle
inskränkas till frågan om remisser och åtérrernisser, ianledn.
af hvilka nu så mycket onödigtvis talas och skrifves hos
hvarje Stånd för sig. jag hoppas således, att R. o. Ad. icke
tager ad notam, hvad Hr v. HartmansdorfF förespeglat, att
Ståndet skulle blifva Utkördt ur Riddarhussalen och dylikt,
helst R. St, redan på Riddarholmen hafva ett annat hus,
som för ändamålet torde kunna begagnas.
Hr von Troil: Jag befarar, att jag ej har förmåga
att nog klart kunna Uttrycka mig för att kunna blifva förstådd
af Hr v. Hartmansdorff. Han har frågat, hvem som
skulle bedöma, hvad som borde och icke borde Utskrifvas.
Jag har aldrig talat om hvad som borde utskrifvas, utan
tvärtom att ingenting behöfde Utskrifvas, utan hvar och en
äga rättighet att till TJtsk. aflemna promemorier. Således
har aldrig jag vackt fråga om någon UrskillningsDeputation.
Vidare har han sagt, att jag numera börjar inse, att gemensam
öfverläggning ej är lämplig, t. ex. vid statsregleringen.
Jag har deremot sagt, att vid remiss af alla sådana betänktn,
som alltid återremitteras, såsom betänk, om statsregleringen
eller bevillningen och dylika, skulle gemensam öfverläggning
äga rum; men att jag någonsin sagt, att sammanträden
skola äga runi, då statsregleringen andra gången förekommer,
bestrider jag, och Hr v. HartmansdorfF måtte sannerligen
sakna förmåga att vederlägga, hvad jag sagt, då
han städse framkommer med vederläggning af hvad jag icke
sagt. Hvad åter beträffar frågan, huruvida Hr Gr. o. Landtm,
skulle kunna göra propos. på mitt förslag derföre, att frågor
om gemensamma öfverläggningar förut skall hafva förekommit
i en föregående fråga, så har Hr Gr. o. Landtm,
redan facliskt vederlagt denna invändning genom föredragningar
af denna punkt; ty den skulle icke kunnat föredragas
till öfverläggning, om beslut derom icke finge fattas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då flera anmärkningar
emot CJtskts förslag blifvit gjorda, nemi. af Hrr
Hjerta, V. Troil och v. Hartmansdorff, ansåg H. Ex. målet
ej på annat sätt kunna företagas, än i likhet med hvad vid
flera föregående tillfällen skett, att nemi. hvar och en af
dem särskildt framställdes, till utrönande, om R. o. Ad. behagade
förklara någon af dem utgöra Ståndets gemensamma
tanka. I anledn. häraf lät II. Ex. nu först uppläsa Hr Hjertås
förslag, sd lydande:
' ”Stån
-
Den 27 October f. m. 36i
”Stånden kunna dock, efter Talmannens öfverenskom
”melse,
på eLl rum till gemensam öfverläggning sammanträda
neli jemväl besluta, då icke votering begäres, hvilken
”då bör ske ståndsvis. Vid gemensamt sammanträde före
”Landtmarskalk ordet. Skulle ett Stånd tarfva . . .”
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade förklara detta förslag utgöra Ståndets gemensamma
tanka.
Iiopades nej.
Upplästes Hr v. Troils förslag, så lydande:
”Ståndens plena böra på samma tid hållas. Stånden
vare dock medgilvet, när de samfäldt pröfva det nödigt,
att på ett rum till gemensam öfverläggning sammanträda,
likväl utan rättighet att der besluta annat än remis”ser,
återremisser eller bifall till Utsk:ns förslag, och före
”vid slikt sammanträde Landtmarskalk ordet. Begäres der”vid
inom ett eller flera Stånd votering, verkställes den”samma
i först inträffande särskilda ståndsplena inom de
”Stånd, der voteringen blifvit begärd. Skulle ett Stand
'tarfva ... •
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade förklara delta förslag utgöra Ståndets gemensamma
tanka.
Ropades ja och nej.
Hr von Troil begärde votering.
Hr von Hartmansdorff hemställde, om icke, då ingen
annan anmärkn. numera återstode att pröfva, än Hr v.
Hartmansdorffs, den kunde blifva contrapropostn.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att sådant icke
gerna kunde gå an, emedan de, hvilka möjligen önskade,
att-Utsk:s förslag måtte oförändradt blifva hvilande till nästa
riksdag, ej ägde tillfälle att få sin mening uttryckt.
Upplästes till justering och godkändes följande votensproposm:
Den,
som förklarar såsom R. o. Ad.‘s gemensamma tanka,
i anleda, af 5:te punkten i Constit.Ulsk:s memor. Jfto 4i j
alt 46 § Riksd.Ordn. bör erhålla följande lydelse:
Ståndens plena böra ... på samma tid hållas. Standen
vare dock medgifvet, när de samfäldt pröfva det nödigt,
att på ett rum till gemensam öfverläggning sammanträda,
likväl utan rättighet att der besluta annat än remisser,
återremisser eller bifall till Utskms förslag, och före
vid slikt sammanträde Landtmarskalk ordet. Begäres dervid
inom ett eller flera Stånd votering, verkställes densamma
i först inträffande särskilda ståndsplena inom de Stånd,
t5 H. 46
3Ga Den 27 October f. m.
der voteringen blifvit begärd. Skulle ett Stånd tarfva . . .
voterar
ja;
den det ej vill, voterar
n ej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. ej förklara ofvannämnda förslag
som sin gemensamma tanka.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 26.
Nej — 45.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 27 October 1834-
Plenum kl. 6 e. nr.
Justerades 1 prot.-utdr. för denna dag f. m.
Fortsattes pröfningen af Constit.Utskrs memor. N:o 4i
med åtskilliga grundlagsändringsförslag, åsyftande riksdagsförhandlingarnas
ordentligare och skyndsammare gång.
Fortsättning af 5:te punkten.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade såsom sin gemensamma tanka förklara, att Utskrs förslag
i denna punkt skulle motverka riksdagarnas förkortande.
Ropades ja och nej.
Hr von Hartmansdorff, Au g., begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voterrspropostn:
Den,
som förklarar såsom R. o. Ad:s gemensamma tanka
den anmärkn., att Constit.Utskrs förslag i 5:te punkten
af Utsk:s memor. N:o 4t skulle motverka riksdagarnas förkortande,
voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, förklarar R. o. Ad. ofvannämnda anmärkn. icke
vara Ståndets gemensamma tanka.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 25.
Nej — 20.
Den 37 October e. m.
303
6:te och 7:de punkterna.
Utsk:s förslag godkändes till grundlagsenlig behandling
efter 56 § Reg.F.
8:de punkten.
Ilr von Hartmansdorff: Detta förslag synes vara
en efterapning af hvad som äger rum i England, alt man
nemi. skall säga på förhand: nu kommer jag med något
märkvärdigt; gifven nu akt, gode Herrar! Jag kan för mia
del icke linna, att detta förslag är, enligt hvad grundlagen
förutsätter såsom vilkor för ett grutidlagsändringsförslag ,
högst nödigt och nyttigt. Vi hafva sett, att vid våra riksdagar
inkomma flera motioner, än Utsk:n hinna att väl bereda
och Stånden att väl afgöra. Hvarföre man då skall
gifva dessa motioner en högtidlig form, som blott medför
tidspillan, kan jag icke inse. Jag underställer derföre R. o.
Ad:s bepröfvande, 0111 icke R. o. Ad. såsom dess gemensamma
tanka härvid ville förklara, att Ståndet anser detta
förslag onödigt.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Det är nogsamt bekant,
att under motionstiden motioner väckas i samma ämnen
icke allenast inom de särskilda Stånden, utan äfven af
flera ledamöter inom samma Stånd. Det är för att förekomma
denna mångfald af motioner i samma ämnen, som
Utsk. föreslagit den ifrågavar. utvägen, att hvar och en
kunde få veta hvilka motioner vore i fråga att väckas, på
det att de, som tänkte på samma sak, kunde conferera med
dem, som anmält sig till motions väckande, och öfverenskomma
om en gemensam motion, derigenom följaktligen motionernas
antal skulle förminskas. Dessutom innehåller detta
förslag en annan vigtig omständighet, den nemi., att motionerna
åtminstone i hufvudpunkterna skola innehålla förslag
till det beslut, sora åsyftas. Nu göras vanligen motioner,
som blott innehålla lösa raisonnementer, af hvilka det
ej sällan står att ens finna, hvad som åstundas. Jag tror
derföre, att ifrågavar. grundlagsförslag är ganska vigtigt
och angeläget.
Hr von Hartmansdorff: Hvar och en vet, att alla
de motioner, som göras och remitteras, komma till de öfriga
Ståndens kännedom genom prot.-utdr., som afgifvas från
det ena Ståndet till det andra, innehållande, att då och då
remitterades till det och det TTtsk. en motion af den eller
den om den eller den saken. Dessutom äger hvar och en,
som misstror sin egen förmåga att uppgöra en god motion,
tillfälle att i de öfriga Ståndens cancellier, i fall prot.-utdr:n
för honom icke skulle vara tillfyllestgörande, underrätta sig
hvilka motioner der äro å bane. Men vanligen händer, att
hvar och en tycker bäst om sitt sätt att framställa förslagen,
äfvensom att de flesta motionerna inkomma sista da
-
3G4
Den 27 October c. m.
garna af motionstiden; och det torde således icke blifva
svårt att få tillfälle att rådföra sig i afseende på de motioner,
man vill väcka. Att motionerna skola blifva något fastare
hädanefter än hittills befarar jag icke vinnes genom
Constit.Utskts förslag; ty om motionerna, på sätt Hr Cederschjöld
säger, förut varit lösa, ser jag icke, huru det skall
förekommas genom donna redaction, enär, utan tvifvel, ingen
lärer inskränka sitt sätt att framställa sin mening till
något annat, än han finner vara för sin afsigt lämpligast.
Jag förnyar derföre min hemställan till R. o. Ad. att icke
godkänna ett förslag, som blott skulle åstadkomma onödigt
skrifveri.
Hr Cederschjöld: Den siste värde talaren har ansett
förslaget öfverflödigt, emedan Stånden i alla fall genom
prot.-utdr. sins emellan erhålla underrättelse om de
motioner, som väckas. Vanligtvis erhållas likväl icke dessa
prot.-utdr, förr, än ett par månader efter det motionen
gjordes; åtminstone blifva de icke förr upplästa. Dessutom
är afsigten med Constit.Utskts förslag just alt få underrättelse
om motionerna, innan de blifvit inprotocollerade, på
det att de må kunna modifieras genom conference med andra
personer, som mediterat öfver samma ämne. Föröfrigt
följer af den clausuln, att motionerna åtminstone i lnifvudpunkterna
skulle innefatta förslag till de beslut, som åsyftades,
att motioner, som icke voro så qnalificerade, icke
heller blefve remitterade, och följaktligen blefve alla sådana
skrifvelse!-, som icke voro så ställde, att de kunde få
egenskap af motion, icke heller remitterade.
Hr von Hartmansdorff: Jag får anmärka, att det
föregående kungörandet af motioner, hvarmed man ämnar
komma, kan gifva anledn. till underhandlingar om underlåtande
af motioners väckande, och jag skulle således tro, att
förslaget äfven i detta fall är olämpligt. Är åter meningen
med förslaget att tvinga motionären att under vissa hufvudpunkter
uppfatta sin motion, så kunde ju allt det föregående
af förslaget gå ut och endast clausuln härom qvarstå.
Men då man i sednare tider iakttagit sådan form för motioner,
nemi. att man i slutet af motionen sammanfattat afsigten
dermed i några få rader, synes ändamålet vara vunnet;
och jag finner det olämpligt, att Riksd.Ordn. skall innehålla
en föreskrift för dem, som ännu icke hunnit så
långt, att de kunna bestämdt uttrycka, hvad de åsyfta.
Utsk:s förslag i 8:de punkten godkändes till behandling
efter 56 § Reg.F.
9:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag har, innan offentlighet
Ögde rum vid våra öfverläggningar, varit af den tanlg, sorn
detta förslag innefattar. Men sedan jagsett, huru dels ofull
-
Den 27 Octobcr e. ra.
365
ständigt, dels felaktigt ledamöters yttranden i tidningarna
refereras, kan jag icke annat än afstyrka förslaget. Jag anser
nemi., att det för sanningens skull, åtminstone tills vidare
oell intilldess man får en mera opartisk tryckpress, är
nödvändigt, alt prot:n tryckas in extenso. Jag anhåller derföre,
att Pi. o. Ad. såsom dess gemensamma tanke ville förklara,
alt Ståndet ogillar det framställda förslaget.
Hr Cederschjöld: Jag kan, för min del, icke se någon
våda uti alt bifalla detta förslag, emedan hvarje Stånd
i alla fall vid hvarje riksdag har sig öppet att besluta, det
prot:n skola in extenso tryckas. Förslaget innefattar således
blott en rättighet för Stånden att sjelf derom förordna;
men så länge publiciteten befinner sig uti del tillstånd, den
siste värde talaren omnämnde, förmodar jag, att Stånden
finna nödigt att in extenso låta trycka sina prot. Tiderna
kunna likväl förändra sig, och då bör man hafva rättighet
att underlåta tryckningen.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Lika med Hr v. Hartmansdorff
har jag varit af den tanke, att, sedan publicitet är införd
vid våra öfverläggningar, detta förslag borde kunna
antagas. Enda skillnaden emellan Hr v. Hartmansdorff och
111ig i detta fall är deri, att jag fortfar i min öfvertygelse
både örn publicitetens nytta och nyttan af förslagets antagande,
ehuru jag beklagar, att publiciteten icke visat sig sä,
sorn önskligt varit. Jag tillstyrker således förslagets antagande,
öfvertygad, att det skall åstadkomma gagn; och hoppas
jag, att publiciteten en gång skall hinna trampa ut sina
barnskor och lära sig, hvad henne tillkommer uti ett hyfsadt
Iand.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle tro, att det icke
är högst nödigt eller nyttigt att göra förändringar förr, än
den tidpunkt inträffat, att förändringen är tjenlig, och att
man således har skäl att vänta med den ifrågavar. förändringen,
intilldess publiciteten hunnit till den kärlek för
sanning och oväld i sitt framställningssätt, som nödigt är.
Det kunde härida, om man tänker sig den händelse, alt tvedrägtstiderna
återkomma, att det ena partiet förklarade, att
prot:n icke (kulle tryckas in extenso och att samma parti
sedermera i sina journaler framställde minoritetens meningar
alldeles falska och stympade och på det sättet behandlade
dem under fortgången af en riksdag. Jag hemställer till en
livar, huru tillfredsställande sådant skulle vara för samhället
och för dem, som, ehuru underlägsna, söka att försvara,
hvad de anse vara rätt och sannt. Jag förnyar min anhållan,
att R. o. Ad. måtte förklara sitt ogillande af förslaget.
Gr, Horn, Claes Fredr.: Händelsen är verkligen nära
nog den, tvenne värda talare sagt, att vår publicitet på intet
368
Den 27 Octobcr e. m.
vis kan anses motsvara, livad man af den borde kunna vänta
uti ett constitutionelt land; men jag tror, att vi icke
kunna fordra annat, så länge offentliga magten icke sjelf
hyllar publiciteten, icke gör allt för att böja den, utan snarare
gör allt för att nedtrycka densamma. Hvar och en,
som följt debatterna oell sett, huru de blifvit refererade i
de publika bladen, måste medgifva, att det skett mindre
väl; men jag till räknar detta förhållande icke egentligen publicisterna,
emedan jag inser svårigheten att under närvar,
omständigheter kunna hafva en god press. Vår fyrdelade
Representation ligger dessutom inycket i vägen för publiciteten
att kunna följa riksdagsförhandlingarna. Jag tror, att
felet egentligen bör lil (skrifvas den lagstiftande magten, som
icke vårdar sig mera 0111 tryckfriheten. Emedlertid är förhållandet
sådant, att det kan verkligen inträffa, som Hr v.
Hartmansdorff förespeglat. Jag skulle derföre tro, i motsats
mot hvad jag yttrade vid början af riksdagen, att man
ännu mot missbruk bör bibehålla den garanti, att prottn
tryckas; men jag inser icke vådan af att bifalla förslaget så
bestämd, som Hr v. Hartmansdorff trott sig märka den,
emedan jag icke kan föreställa mig möjligheten deraf, att
publiciteten skulle kunna sjunka så lågt, att någon verklig
fara skulle uppstå; och jag kan således icke annat än tillstyrka
förslagets antagande.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad.
behagade till grundlagsenlig behandling efter 56 5 Reg.F.
godkänna TJtsk:s förslag i g:de punkten.
Ropades ja och nej.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposrn:
Den,
som till grundlagsenlig behandling efter 56 5 Reg.F.
godkänner det af Constit.Utsk. i (pde punkten af Utsk:s me
rner.
N:o 41 framställda förslag till tillägg i 5g § Riksd.-  Ordn., voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, förklarar R. o. Ad. som sin gemensamma tanka,
att ofvannämnda förslag för det närvar, är oantagligt.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 34.
JVej — 24.
to:de punkten.
Utskrs förslag godkändes till den behandling, 56 § Reg F.
föreskrifter.
Den 27 Octo b er c. ra.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, erinrade, att It. o. Ad.
i sammanhang med 3:dje punkten fattat sitt beslut, rörtde
litte punkten.
iatte punkten.
Ilr von Hartmansdorff: Har är vä! i denna § föreslaget,
att icke inbjudningar Stånden emellan må föranleda
upphäfvande af fattade beslut; men derigenom har man icke
förekommit, att XJtsktn göra inbjudningar, hvarigenom samma
oordning uppkommer, som man velat förebygga. Vid
denna riksdag har handt, att R. o. Ad., på en inbjudning
från StatsUtsk., frångått ett en gång fattadt beslut. Jag
skulle derföre tro, att hvad Constit.TJtsk. här föreslagit i
afseende på Stånden äfven borde äga rum i afseende på
XJtsktn, emedan man i annat fall icke kan vara säker, huruvida
icke de beslut, som fattas, skola tillintetgöras, synnerligast
som man icke alltid gifver så noga akt på de framställningar,
som göras från Utsk. genom prot.utdr., hvaraf
skulle kunna hända, att Ståndet kom att tillintetgöra, hvad
man med mycken tidsspillan disputerat och voterat om. Jag
hemställer derföre, om icke R. o. Ad. för dess gemensamma
tanka ville förklara, att detta stadgande om förbud mot
inbjudningar till ryggande af fattadt beslut äfven bör utsträckas
till Utskts inbjudningar.
Gr. Horn: Jag förmodar, att den värde talaren, som
nu yttrade sig, icke nog besinnat, hvartill hans förslag skulle
leda. Det skulle nemi. beröfva XJtsktn all möjlighet att
sammanjemnka olika beslut, som i någon liten mån kunde
variera, men dock måste sammanjemnkas lill ett beslut. Jag
anser derföre nödigt, att rättigheten att inbjuda Stånd att
förändra sitt beslut för XJtsktn qvarstår.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Horns anmärkning är
såvida riktig, som det är nödvändigt för Utskott alt föreslå
sammanjemnkning i sådana ämnen, der fråga är om partiella
delar af ett beslut; men då fråga är att rent af upphäfva
ett beslut i en principfråga, då 2 Stånd stadnat mot
2, medför ett bifall till en inbjudning ett tillintetgörande af
sjelfva hufvudsaken. Om man derföre stadgade, alt sådana
inbjudningar icke heller från Utskott få äga rum rörande
de hufvudsakliga beslut, som blifvit fattade uti ett ämne,
så tror jag, att man kommit ändamålet något närmare; men
att antaga stadgandet, sådant det nu är, befarar jag skulle
medföra för mycken osäkerhet.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.t Jag är af samma tanke
som Gr. Horn. Jag tror icke, att det vore rådligt att fråntaga
Utsktn den rättighet, de äga att söka sammanjemnka
Ståndens beslut. Om följden icke blir menligare, än alt ett
eller annat anslag derigenom kommer att försvinna, tror jag
icke, att R. o. Ad. elier de öfriga Stånden, eller åtminsto
-
368
Don aj Octoberc. nr.
ne icke, att Svenska folket skall finna sig mycket lidande
deraf. Jag tror det vara nödvändigt under vår närvar, splittrade
representationsform, att Utsk:n få begagna den rättighet,
de hittills ägt, att söka sammanjernnka Ståndens beslut,
oell då sådant icke kan ske utan in b j lid n., när 2tne
Stånd beslutat på ett sätt, men det 3:dje Ståndets instämmande
deruti erfordras, för att vara R. Sirs beslut, så tror
jag, att denna inbjudnrsiätlighet för Utsk:n måste finnas,
och tillstyrker derföre, alt R. o. Ad. lill grundlagsenlig behandling
måtte godkänna Constit.Utskrs förslag.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag, för min del, är visserligen
af den tanken, att sammanjemnkningsrätt för Utsk:n
är nödvändig; men jag tror tillika, att somliga Utsk. vid
denna riksdag alldeles öfverskrida sin grundlagsenliga rätt
att göra sammanjemnkningar, då Utsk:n icke allenast gjort
sammanjemnkningsförslag, der Ståndens beslut kunnat vara
skiljaktiga, utan äfven i allmänhet tillåtit sig sammanjemnkningar,
der 2 Stund stadnat mot 2. En sammanjemnkning
af ja och nej bör val icke kunna äga runi. När således
samina sak blifvit odeladt antagen af 2 Stånd och afslagen
af 2:ne, ser jag icke, huru en sammanjemnkning är
möjlig. Men då hafva Utskm tillåtit sig att göra inbjudningar,
hvilket jag icke kati kalla sammanjemnkning. Om
inbjudningar från Utsk. få äga runi, skulle äfven motsatsen
af hvad Hr Dalman deraf hoppats, kunna uppkomma, i afseende
hvarpå Hr Dalman torde erinra sig det gamla ordspråket:
i dag mig, i morgon dig. Af dessa skäl, och då
Representationen icke lärer quasi sanctionera det missbruk,
Utsktn tillåtit sig att utsträcka deras sammanjemnkningsrätt
till att föreslå Stånd, som förkastat en sak, alt antaga densamma,
eller tvärtom, kan jag icke annat än instämma med
Hr v. Hartmansdorff, att R. o. Ad. för sin gemensamma tanka
måtte förklara, att ifrågavar. stadgande äfven bör utsträckas
till Utsk.
Hr Dalman: För att rädda min opartiskhet, får jag
erinra, att det anslag, som till följd af StatsUtsk:s inbjudning
genom R. o. Adis förändrade beslut korn att försvinna,
var ett bland de få, som jag tillstyrkte derföre, att jag ansåg
detsamma nödigt, hvaraf följer, att jag icke tagit detta
exempel såsom ledning för mitt omdöme. Hvad hufvudsaken
beträffar, får jag fästa uppmärksamheten på 70 § Riksd.
Ordn., som tydligen utmärker, att lagstiftarens mening varit
den, att icke i annat fall förstärkt Utsk. skulle afgöra
ett mål, än då Ståndens meningar icke kunde på något sätt
sammanjerankas, eller då Ufsk:s försök att sammanjernnka
Ståndens olika meningar fruktlöst aflöper. Då härtill kommer,
att genom dessa inbjudningar tid besparas och, under
den representations- och tidsödande arbetsform vi äga, denna
-
Den 37 O c t o h 11 t. in.
na besparing Sr af vigt, synes det vara bra, att en mängd
mai, i stallet för att gå till förstärkta Utsk., afgöras af
Stånden genom inbjudningar från Ulsk:n. Jag tror således,
att det står i öfverensstämmelse med grundlagens mening i
73 § Riksd.Ordn., att Utsk:n äga denna inbjudningsratt;
hvaremot jag anser det stå i strid med grundlagens mening
oell ord, att Standen sins emellan begagna sig af inbjudningar,
och derföre fortfar jag att tillstyrka Utskts förslag,
emedan det blott innefattar ett förtydligande af grundlagens
mening, men afslyrker Hr v. Hartmansdorffs förslag, emedan
det dels skulle upphäfva 73 §, hvilken icke varit i fråga
alt andras, oell äfven strider mot grundlagens anda i all—
mänhet.
Utskts förslag i lätte punkten godkändes till behandling
efter 56 § Reg.F.
13 : de punkten.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Det är i afseende
på redactionen af den bär föreslagna ändringen, som jag
anhåller om en gemensam tanke frun Ståndet. Utsk. har
här icke begagnat samma ord, som uti 27 § 1 mom. 2 perioden,
hvarest det heter: ”Riksdagens början räknas från
dagen, då den blifvit å rikssalen öppnad.” Samma reduction
kan begagnas här, hvarigenom man undviker att kalla
riksdagen för han, hvilket icke lärer förekomma i grundlagen.
Det låter något hardt, åtminstone för den, som älvan
vid Svenska språket, att hora, att riksdag icke må räcka
längre, än så och så länge från den dag,, han öppnad
blifvit. Jag skulle derföre anhålla, att Ståndet för dess gemensamma
tanka måtte förklara, att samma ord, som äro
begagnade i afseende på den dag, från hvilken riksdag skall
anses börjad, äfven mätte begagnas här, och alt således redactionen
måtte blifva denna: "Riksdag må ej räcka längre
än — — — från den dag, då den å rikssalen öppnad blifvit.
Skulle” &c.
Ilr Hjärne, Harald: Jag hade trott, att Hr v. Hartmansdorff
skulle begärt ordet för alt vid denna sisla § consequent
fullfölja sitt ogillande af alla Constit.Utsk:s förslag,
likasom alla föregående förslag till förbättringar; men då så
icke skett, ber jag att få yttra några ord vid Utsk:s förevar,
förslag. Constit.Utsk. har ansett ändringen uti förevar. $
stå i något sammanhang med den föreslagna ändringen uti
27 § Riksd.Ordn., som redan är af R. o. Ad. profvad. Jag
kan dock icke finna, alt det gifves något egentligt samband
dem emellan. Jag har med miu röst bidragit till antagandet
af förslaget uti 27 § 1 mom. 2 period.; men jag skulle
önska, att förevar, förslag till ändring uti 80 §:s r period,
icke blefve af R. o. Ad. godkändt till grundlagsenlig be
i5
H. 47
D c n s>~ O c t o b c r e. m.
handling. Förändringen i 27 § afsåg endast inskränkning i
motionstiden. I 80 § åter liar Utsk. föreslagit en ändring,
som har afseende på riksdagens längd, hvilken uti denna
§ är bestämd till o månader. Dessa båda frågor tycker jag
icke äga samband med hvarandra. De frågor, som hufvudsakligen
böra utgöra föremål för Representationens öfverläggtlingar,
äro statens reglerande och bevillningéns bestämmande.
Någon behandling af dessa frågor kan icke äga
runi, förrän K. M:s nåd. propos. om statsverkets tillstånd
och behof är till StatsUtsk. öfverlerrinåd. När nii ingen bestämd
tid finnes föreskrifven, inom hvilken denna propos.
skall vara inlemnåd, finner jag det vara oriktigt, då riksdagens
längd är determinerad till 3 månader, att beräkna
dess början från den period, som vid 27 § är beslutad. Man
kan föreställa sig, att K. M:s nåd. propos. om statsverkets
tillstånd och behof icke inkom förrän en månad efter riksdagens
börjad, och då finner man äfven, att de återstående
tvenne månaderna voro alltför otillräckliga för att behandla
och afgöra dessa frågor. Jag tror visserligen icke, att så
blir förhållandet; men det är emedlertid en möjlighet, och
då kan Representationen icke få hafva någonting att säga i
afseende på riksdagens afslulande; ty om icke statsregleringen
kan medhinnas och bevillningen bestämmas på de 3 månaderna,
beror det sedermera ensamt på K. M. att bestämma,
om den gamla bevillningen skall fortgå eller icke. Här
bar af en reservant vid Utskrs memor., Ilr Domprosten Holmström,
blifvit yttradt, att äfven i afseende på K. M:s propos:r
någon viss tid borde vara föreskrifven, inom hvilken
de, vid början af riksdagen, borde vara inkomna. Reservanten
har ganska riktigt bevisat, att det icke vore någon
inskränkning i K. M:s propositionsrätt; men så länge ej ett
sådant stadgande finnes, och det således berör på Konungen
att kunna fördröja allemnandet af sina pfoposlr, finner
jag den föreslagna förändringen uti 80 § Riksd.Ordn. icke
vara lämplig, och anhåller således 0111 propos. till R. o. Ad.
att såsom gemensam tanke antaga den anmärkn., att den uti
förevar. § föreslagna ändring för närvar, icke är lämplig.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade såsom sin gemensamma tanka förklara den af Gr.
Gyldenstolpe framställda anmärkn.
Ropades ja och nej.
Hr von Hartmansdorff anhöll att få höra uppläsas
Gr. Gyldenstolpes anmärkn.
Hr Hjärne: Jag tar mig friheten hos Hr Gr. o. Landtm,
anhålla om propos. på den gemensamma tanka, jag föreslagit.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att de gjorda
anmärkningarna skulle blifva Ståndet underställda i den ord
-
Deli 27 Octo ber c. ra.
ring de blifvit afgifna; och sorn Gr. Gyldenstolpe först framställt
sin, vore det nödvändigt att deröfver fatta beslut,
innan Hr Hjärnes företogs till pröfning.
Gr. Gyldenslolpes förslag till redaction upplästes så lydande:
”Riksdag må ej räcka längre, än — — — från da"gen,
då den på rikssalen öppnad blifvit.”
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade förklara detta förslag sora Ståndets gemensamma
tanka.
Ropades starka nej, blandade med ganska många ja.
Hr Hjärnes anmärkn. upplästes, så lydande: ”att den än”dring,
som nu är föreslagen, ej är för det närvar, lämplig.’'
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade som siri gemensamma tanka förklara Hr Hjärnes
nu upplästa anmärkn.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt sedan nu de
gjorda anmärkningarna af Gr. Gyldenstolpe och Hr Hjär ne
blifvit af Ståndet underkända, återstode ej annat, än att göra
propos. på Utsk:s framställa., i anledn. hvaraf H. Ex.
hemställde, om R. o. Ad. behagade till grundlagsenlig behandling
efter 56 § Reg.F. godkänna det af Etsk. i i3:de
punkten gjorda förslag.
Ropades starka nej, blandade med mångå ja.
Ilr Stuart, Carl Gust.: Då Hr Gr. Gyldenslolpes redactionsförslag
visserligen är bättre än Utsk:s, torde detsamma
kunna antagas, likväl med följande förändring, som jag
nu får föreslå, och hvarigenom redaclionen skulle komma
att blifva så lydande: ”Riksdag må ej räcka längre än
”från den dag, sedan den å rikssalen öppnad blifvit. Skulle
likväl m. m.”
Ilr von Hartmansdorff: Sedan Ilr Gr. o. Landtm,
förklarat, att hvarken Gr. Gyldenstolpes eller Hr Hjärnes
förslag blifvit af R. o. Ad. antaget, så linner jag icke, att
någon 3:dje propos. är behöflig på antagande af den föreslagna
redactionen till grundlagsenlig behandling, emedan
det enligt 56 § Reg.F. följer af sig sjelf, att förslaget, hvarvid
ingen anmärkn. blifvit förklarad för Ståndets gemensamma
tanka, skall hvila till nästa riksdag, såvida förslaget i öfriga
Stånden på samma sätt blifvit behandladt.
Gr. Horn: Innan någon vidare öfverläggning äger rum,
vågar jag till Hr Gr. o. Landtm, hemställa, huru Hr Gr. o.
Landtm, funnit de af Hr Gr. o. Landtm, framställda propos:r
besvarade.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han funnit
alla de af honom i anledn. af i3:de punkten framställda
3;a
Den 27 October e. m.
propos.T hafva blifvit af R. o. Ad. ined öfvervägande nej
besvarade.
Hr Rosenblad: Såvida jag icke bort orätt, har Hr
Stuart gjort ett 3:dje förslag till gemensam tanke, hvilket,
såsom mig synes, bättre uttrycker det åsyftade ändamålet;
hvadan jag hos Hr Gr. o. Landtm, vördsamt anhåller om
propos. på Hr Stuarts förslag lill gemensam tanke.
Hr Hjärne: Jag täger mig först friheten hemställa tili
Hr Stuart, om han icke skulle vilja återtaga sitt förslag,
efter ett bifall dertill hindrar ett ogillande af hela den föreslagna
förändringen. Derefter får jag anhålla, att sedan
Hr Gr. 0. Landtm, nu har framställt propos. på Gr. Gyldenstolpe*
förslag och den med nej blifvit besvarad, samt
derefter på mitt förslag, hvilken äfven med nej besvarats,
men Ilr Gr. o. Landtm, icke., såsom jag väntat, förklarat
förslaget, så vidt sådant på R. o. Ad. berodde, hvilande till
nästa riksdag till grundlagsenlig behandling, utan jemväl i,
detta afseende framställt propos,, som äfven med nej besvarats,
och vi således icke äga något förslag i förevar, afseend,
e till bordläggning till nästa riksdag, och icke heller antagit
såsom gemensam tanka, gtt del barde förfalla, att votering
må blifva anställd till utrönande af hvilket af de ogillade
förslagen, sorn är det bästa, på det vi måtte, enligt
grundlagen, hafva yttrat någon tanke om detta Utsk:s betänk.
; och anhåller jag i sådant fall om milt förslag till
contjraproposln.
Hr Stuart; Till undanrödjande af allt missförstånd i,
afseende på den redaclion jag föreslagit, anhåller jag att få,
å nyo uppläsa densamma. "Riksdag må icke räcka längre än,
”— —- — från deq dag, sedan den å rikssalen öppnad,
■”blifvit. Skulle likväl m. m,”
Frih. Cederström: Om Hr Gr. o. Landtm, vid propostnas
framställning i anledn. af de gjorda anmärkningarna
icke frågat R. o. Ad., huruvida Ståndet ansåg öfverlägga
ningen fulländad, så finner jag visserligen, att det kan linnas
anledn. för Hr Stuart och flera efter honom att ytterligare
ingå på discussionen för att göra nya förslag och nya
anmärkn.T; men för att komma ifrån detta ämne, som nu
icke handlar om sak, utan om form, får jag hos Hr Gr. o.
Landtm, anhålla , det Hr Gr. o. Landtm, täcktes fråga R. o.
Ad., huruvida R. o. Ad. anser öfverläggningen slutad; hvarefter,
och emedan de framställda anmärkningarna redan blifvit
underkända, samt 56 § Reg.F. tydligen förmår, att, derest
inga anmärkntr vid ett Constit.Utsk:s förslag till grundlagsändring
förklaras för Ståndets gemensamma tanka, detsamma
skall hvila till grundlagsenlig behandling vid följande
riksdagen, någon ytterligare propos. i denna fråga icke
torde böra ifrågakomma,
Den 27 Oetober e. m.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om 11. o. Ad.
ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
1:1. Ex. yttrade, att sedan R. o. Ad. hade underkänt de
gjorda anmärkningarna, hade IJ. Ex. trott sig böra göra
propos. å Ulskrs förslag, hvarigenom det bort blifva hviJande
till nästa riksdag, hvilket skett förr både vid denna
och föregående riksdagar, Då nu emedlertid ytterligare en
anmärkt), blifvit gjord af Hr Stuart, ville H. Est. underställa
den Ståndets pröfning.
Hr Stuarts förslag upplästes, så lydande: "Riksdag må
"ej räcka längre än tre månader, sedan den å rikssalen öpp"nad
blifvit. Skulle likväl m. m."
H. Ex. Hr Gr, o. Landtm, hemställde derefter, om
R. o. Ad, behagade såsom sin gemensamma tanka förklara
Ilr Stuarts nu upplästa redactionsförslag.
Bifölls.
Frih. von Schulzenheim, Da v.: Jag tager mig friheten
anmärka en omständighet, som jag icke kan annat än
tillskrifva ett förbiseende af Constit.Utsk. 80 § Riksd.Ordn,
har nemi. sin motsvarighet uti 109 § Reg.F., och den ena
§ kan icke ändras, utan att äfven den andra § bör omredigeras,
såvida de icke skola råka i strid med hvarandra. Jag
tager mig således friheten hemställa, om icke R. o. Ad. ville
såsom sin gemensamma tanka förklara, att 109 § Reg.F.
bör sättas i likstämmighet med den ändring, som R. o. Ad,
nu, såsom sin gemensamma tanka, förklarat böra äga rum i
afseende på 80 § Riksd.Ordn.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade äfven som sin gemensamma tanke förklara, att
109 § Reg.F. skulle ändras till likstämmighet med den ändring,
hvilken R. o. Ad. nu förklarat som sin gemensamma
tanka i afseende på 80 § Reg.F,
Bifölls, •
Vid förnyad föredragning godkändes till grundlagsenlig
behandling efter 56 § Reg.F. de förslag till förändringar i
grundlagarna, hvilka af Constit.Utsk. blifvit framställda uti
dess d. 9 dennes f. m. på bordet lagda memorial:
N:o 42. med föreslaget tillägg i 99 § Reg.F, för Just.-  ombudsm:s berättigande att bevista RiksSttns plena;
JNT:o 43- med föreslaget tillägg i 38 § Riksd.Ordn!
Ånyo föredrogs Constit.Utskts d. 9 dennes f. tn. på bordet
lagda roemor. N:o 44 ' frågan, rör:de behörigt Utsk,
för upptagandet af motionerna om Riksdagens prorogation.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Då här icke lärer vara
374
Don -jj October e. m.
fråga om annat, än att komma ur en liten dilemma, en
följd af våra besynnerliga former, får jag hemställa, om R.
o. Ad. icke skulle vilja förena sig om att förvisa frågan till
Constit.Utsk.
Hr Hjärne, Harald: Lika med Hr Dalman, skulle
jag önska, att vi vore ifrån denna fråga, efter den icke kan
komma att lända till något resultat; men då hvad Ständerna
häruti besluta kommer att blifva ett prejudicat, som man
framdeles säkerligen icke skall underlåta att åberopa, är det
kanske nödigt att låta den blifva afgjord. Jag tror icke lika
med Constit.Utsk., att det varit nödvändigt att återförvisa
frågan hit. Constit.Utsk. har blott fästat sig vid 3 inom.
44 § Riksd.Ordn.; men jag tror, att om Constit.Utsk. på
samma gång fästat sig vid 3 mom. 29 § Riksd.Ordn. hade
Utsk. genast kunnat yttra sig öfver, hvart frågan borde förvisas;
ty detta morn, lyder sålunda: ”Då hos RiksSt:n olika
meningar uppstå, ang:de nya Utsk;s tillsättande eller till
hvilket Utsk. uppkomna frågor och ämnen böra remitteras
och Stånden ej genom bestämd pluralitet kunna skiljaktigheterna
afgöra, åge då Constit.Utsk. att, med R. St:s rätt
och i deras ställe, derom besluta.” I allmänhet tyckes vara
taget såsom grund, att en fråga icke kan flera än 2:ne
gånger förekomma hos Stånden. Nu är det 3:dje gången,
sorn denna fråga är före, och jag kan tänka mig ett sådant
svar på detta memor., att den flera gånger ännu kan förekomma.
Derföre har jag trott, att det svar vore tillräckligt,
som R. o. Ad. förra gången gaf, och att Constit.Utsk,
deraf hade tillräcklig ledning för att behandla frågan, och
att således denna remiss är öfverflödig; men då den icke kan
kallas alldeles olaglig, ehuru jag anser sjelfva hufvudfrågan
vara det, så förenar jag mig med den siste värde talaren
derom, att vi mätte remittera målet till Constit.Utsk.
Frih. Cederström, Jac.: Jag anser Constit.Utsk. icke
hafva kunnat afgifva annat memor., än det, som nu är föredraget.
R. o. Ad. har icke beslutat, till hvilketdera Utsk.
frågan bör remitteras; men R. o. Ad. bar förklarat, att icke
Qecon,Utsk. dermed skall taga befattning. Det är tydligt,
då grundlagen i 29 § Riksd.Ordn,, som Hr Hjärne rätteligen
esile*’nt, innehåller skyldighet för Constit.Utsk. att skilja
de frågor, i afseende på hvilka Stånden icke kunna komma
öfverens, hvart remitteras bör, att Stånden, hvart för
sig, skola hafva heslutat remiss till bestämdt Utsk. Nu har
sådant icke skett, utan i stället för att, på sätt Oecon.-  Utsk, med dess anmälan om Utsk:s obehörighet att behandla
frågan åsyftade, nemi. bestämdt beslut, hvart frågan borde
remitteras, har R. o. Ad. endast förklarat, att Qecon.-  Utsk, icke tillhörde att handlägga ämnet samt öfverlemna!
åt Constit.Utsk. att rör:de motionens behandling sig utlåta,
Vid ett sådant förhållande har Constit.Utsk. icke kunnat
Den 27 October e. m.
annat än förklara det icke tillhöra sig att afgöra, hvarthän
frågan må förvisas, innan de Stånd, som sådant underlåtit,
bestämdt ytlrat sig om något visst Utsk:s behörighet att
handlägga frågan. Om derföre nu, på sätt Hr Dalman föreslagit
med åberopande af 34 § 2 morn. Riksd.Ordri., II.
o. Ad. skulle vilja hänvisa frågan till Constil.Utsk., och de
öfriga Stånden deruti instämma, så blir frågan klar. Det
åberopade mom. i 34 § lyder nemi. sålunda: '”Vilja R. St.
hellre, än att tillsätta flera Utsk., remittera sådana mål,
som till visst Utsk. icke höra, antingen till Besvärs-och Oecon.
Utsk., eller till något af de öfriga, förut tillsatta UJtsk.j
vore samma Utsk. pligtigt att med dess utlåt;, i enlighet
med erhållen remiss, inkomma, och bestämme sjelfva ämnets
beskaffenhet efter grundlagen, men icke den hvarje särskildt
Utsk. i allmänhet uppdragna befattning, huruledes ett maij
i enlighet med R. St:s deröfver tillhöriga beslutanderätt,
bör afgöras.” I öfverensstämmelse med detta morn kan och
bör frågan således gå till Constit.Utsk., då, i händelse de
öfriga Stånden deruti instämma, det är klart, att frågan är
afgjord.
Hr Hjärne: Det är, efter min tanke, alldeles klart,
att Frih. Cederström har rätt, då fråga är om sådana motioner,
i afseende hvarpå ingen fråga kan uppstå, om de
hro stridande mot grundlagen eller icke. Det är möjligt,
att jag misstager mig, emedan jag icke äger Frih. Cederströins
erfarenhet; men jag hemställer till Hr Frih., hurti
Constit.Utsk. skulle yttra sig, om Landtm, vägrade propos*
på remiss och Ståndet gillade denna vägran, eller om R. o.
Ad. beslöt, att motionen icke skulle remitteras. I begge
dessa fall skulle Constit.Utsk., efter Hr Frih:s åsigt, icke
komma i tillfälle att besluta, hvart remitteras skulle. Det
är blott några plenidagar sedan, vi hade bevis uppå, att
remiss å en motion kunde Vägras.
Frih. Cederström: I händelse R. o. Ad. och PresteSt.
hade beslutat, att frågan om riksdagens prorogation icke
skulle till Utsk. remitteras, är det klart, att Constit.Utsk;
på de öfriga Ståndens remiss, hade upptagit frågan, hvart
remitteras skulle; men i händelse Constit.Utsk. ansett den
vägrade propos., Ilr Hjärne förutsatt, vara enlig med grundlagen,
och att förslaget, såsom grundlagsvidrigt, icke kunde
upptagas, hade Utsk. förklarat, att frågan vöre af beskaffenhet
att icke kunna remitteras. Men dertill fordras,
att R. o. Ad. och PresteSt. antingen remittera frågan till
något Utsk., eller ock förklara, att remiss deraf icke bör
ske. Nu har R. o. Ad. icke gjort någotdera, titan blott
lemnat åt Constit.Utsk. att utlåta sig, hvart remitteras skall,
hvilket likväl icke kan ske, förrän Ståndet fattat ettdera af
dessa beslut, som Ståndet således måste fatta\ och derom
har jag anhållit.
3?6
Dan 27 Octo ber e. ra.
Gr. Frölich, Da v.: Den dilemma, hvari R. o. Ad.
synes vara om hvad som skall tillgöras vid denna fråga,
synes mig härröra deraf, att man går ut från den förutsättning,
att ovilkorligen alla motioner, som göras och sorn
icke äro grundlagsvidriga, böra till Utsk. remitteras. Jag
har redan uti ett föregående plenum uti en sak, nära nog
sådan som denna, ansett, att motioner kunna väckas, som,
utan att vara grundlagsvidriga, dock äro af natur att icke
behöfva någon utredning i Utsk. och att något stadgande i
Riksd.Ordn. föreskrifver deras remiss till Utsk. De äro nemi.
af natur, att, derest Stånden, efter communication sinsemellan,
blifva ense om motionen, densamma kan föranleda
till en und, skrifvelse till K. M., som dera äger fästa det
afseende, han för godt finner. Man kunde invända, att i
en fråga, sådan som denna, skulle, derest alla 4 Stånden
förenade sig om riksdagens prorogation, K. M. svårligen
kunna annat än bifalla denna begäran, hvilket skulle leda
till svåra prejudicat för framtiden. Jag kan icke finna, att
en grundlag kan uppfatta och föreskrifva former för behandlingen
af alla frågor, som kunna finnas af nödvändigheten
påkallade. Jag tror, att vissa frågor finnas, sorn stå
likasom utom grundlagen, och jag ser ingen våda uti, att
alla 4 Stånden, utan föregående utredning af Utsk., kunna
till K. M. frambära en und. Önskan i en fråga; ty om hela
Representationen och Konungen finna någon åtgärd nödig,
vore det bra underligt, om den icke skulle verkställas
derföre, att intet stadgande derför finnes i grundlagen.
Är framställningen vådlig, så afslås den; och skulle
K. M. komma med någon propos., för hvilken ingen föreskrift
finnes i grundlagen, så afslås den af Ständerna, och
derigenom är all våda förekommen. Jag tror således, hvad
särskildt förevar, fråga beträffar, att R. o. Ad., som förut
förklarat densamma icke tillhöra Oecon.Utsk., nu bör förklara
densamma vara af natur att icke behöfva remitteras
till något Utskrs behandling.
Frih. Cederström: Jag har förut yttrat, att 56 §
Reg.F. tydligen stadgar, att allm. frågor, som uti R. St:s
plena väckas, ej må till ett omedelbart afgörande der upptagas,
utan skola öfverlemnas till behörigt Utsk., och att
44 § Riksd.Ordn. innehåller, att allm. frågor, hvarmed förstås
sådana, som kunna eller böra komma under samtliga RiksStms
öfverläggning och pröfning, ej må i R. St:s plena till omedelbart
afgörande upptaga?, utan skola öfverlemnas till utredande
af behöriga Utsk. En sådan form, som Gr. Frölich
framställt, kan icke äga rum; ty det faller af sig sjelf,
att, då samtliga Stånden, utan remiss till Utsk., beslutat
uti en fråga, desamma hafva beslutat emot föreskriften i 44
§ Riksd.Ordn., enär just den omständigheten, att frågan kan
blif
-
Den aj Octobcr e. m.
blifva föremål för samtliga Ståndens bepiöfvande, hevbar
frågans beskaffenhet såsom allmän, och att frågan, såsom
sådan, icke utan föregången remiss till Utsk. får af Stånden
pröfvas; och lärer således det förfarande, Gr. Frölich
tillstyrkt, icke kunna af Hr Gr. o. Landtm, ti i Is Läd jas.
Hr Hjarne: Gr. Frölich har här kommit fram med en
sats, som jag icke kan godkänna. Han har nemi. sagt, att
frågor kunna uppstå af den natur, att de äro utom grundlagen,
men likväl af beskaffenhet, att de böra bifallas och
sedermera af K. M. sanctioneras. Jag, för min del, kan
icke finna, alt någon fråga, som står utom grundlagen, kan
komma att behandlas annorlunda, än som är föreskrifvet för
grundlagsfrågor i allmänhet, emedan det vore ett farligt
prejudicat, om den behandlades annorlunda. Henna fråga
har ej varit satt utom grundlagen, och derföre har jag från
första början varit emot att behandla den på sätt, som här
Sr i fråga. Jag har yttrat detta, för alt icke anses godkänna
den sats, som Gr. Frölich framställt. Jag önskar, att
Hr Gr. o. Landtm, framställer propos. till remiss till Conslit.
Utsk., hvilket är det enda Utsk., som kan behandla
dylika frågor, ehuru på helt annat sätt, än man nu tyckes
åsyfta med remissen; men jag får på förhand förklara, att
jag besvarar propostn med nej.
Gr. Frölich: Den siste värde talaren har erkänt, att
denna fråga står utom grundlagen, och då ser jag icke,
hvarföre man icke helt simpelt svarat nej derföre, att den
står utom grundlagen. Så hade man kunnat göra. Jag får
ej rätt på den § i Riksd.Ordn., jag ville åberopa; men jag
minnes, att der står någonstädes, alt frågor af annan än
allm. beskaffenhet kunna utan föregående remiss afgöras.
Jag har yttrat min tanke, hvilken jag länge begrundat och
vid hvilken jag qvarstår. R. o. Ad. får för öfrigt i denna
sak göra, huru Ståndet behagar.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Lika med Hr Hjärne nitälskar
jag för, att ingen fråga niå behandlas i strid med grundlagen;
men talaren har förutsett, att grundlagen uti Landtm:*
och hvarje Talmans klubba ligger vården om grundlagens
helgd. Vi hafva ingen annan utväg att hindra pröfningen
af ett mål, som är grundlagsvidrigt, än derigenom, att Talmannen
nekar propos. å remiss. Yrka vi dä propos., så får
Constit.Utsk. skilja emellan Ståndets tanka och Talmannens;
men om Talmannen icke vägrar propos., måste målet upptagas
och behandlas, och då kan svaret blifva både ja och
nej. Jag tror, att frågan kommit på en oriktig väg derigenom,
alt man trott sig kunna fordra Constit.Utskls utlät,
till hvad Utsk. frågan borde remitteras, innan alla Stånden
ännu förklarat, till hvilket Utsk. de anse remiss böra ske.
i5 H. 4*
378
Dea 37 Oe tober e. ra.
Jag hemställer derföre vördsamt, att vi matte besluta remiss,
på det frågan måtte komma i det skick, att Constit.-  Utsk. dermed lagligen må kunna förfara.
Hr Hjärne: I anledn. af den siste värde talarens yttrande
ber jag alt få nämna, att jag icke förbisett, hvad
han deducerat, nemi. att det ligger uti hvarje Talmans magt
att inom Ståndet bestämma, huruvida en fråga är grundlagsvidrig
eller icke, utan är det just derföre jag begärt remiss
till Constit.TJtsk., genom hvilken begäran jag tror mig
hafva bevisat, att jag ställt mig grundlagen till efterrättelse,
emedan jag annars, endast ledd af min enskilda öfvertygelse
om den väckta frågans grundlagsvidrighet, naturligtvis hade
ansett dén icke böra remitteras till något Utskott.
Gr. Frölich: Lyckan har gynnat mig att uti Frih.
Cederströms eget exempel få reda på 49 § 3 mom. Riksd.-  Ordn ., hvarest förekommer följande mening: ”Hvar och en
fråga af annan än allmän beskaffenhet, äfvensom preliminära
hemställanden &c.’’ Jag kan således icke föreställa mig annat,
än att det finnes 1:0 allni, frågor, 2:0 preliminära hemställanden
och slutl. för det 3:dje frågor af annan än allmän
beskaffenhet, som icke äro preliminära hemställanden. Förevar.
fråga är af annan än allmän beskaffenhet, utan att
likväl vara någon preliminär hemställan. Det är en fråga,
som sällan uppstår, meri en af de, som kunna uppstå och
som grundlagsstiftaren tänkt sig under annan än allmän beskaffenhet,
och hvilka det ligger i sakens natur att Konung
och Ständer kunna afgöra utom grundlagen och utan våda
för Statsmagterna.
Frih. Gederström: Jag hade icke väntat mig att få
höra 2 mom. i 49 § Riksd.Ordn. uppläst, der det talas om
andra än allm. frågor, då jag nyss förut tagit mig friheten
uppläsa ur 44 § Riksd.Ordn. definitionen på hvad med allm.
fråga förstås. Gr. Frölich har trott, att den förevar, frågan
vore af annan än allm. beskaffenhet; men då 44 §5Riksd.-  Ordn. innehåller, att frågor, hvaröfver alla 4 Stånden kunna
eller böra besluta, äro af allm. beskaffenhet, och således
frågor af annan än allm. beskaffenhet måste vara sådana,
hvaröfver icke alla 4 Stånden kunna eller böra besluta,
och alla 4 Stånden böra och kunna besluta öfver förevar,
fråga, följer deraf, att frågan äfven är af allm. beskaffenhet.
Då likväl frågor af allni, beskaffenhet icke kunna pröfVas
och afgöras utan föregången remiss tili Utsk., blir häraf
en ytterligare följd, att denna fråga måste till Utsk. remitteras,
innan den kan blifva föremål för Ståndens pröfning.
Jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm., i öfverensstämmelse
med 34 § 2 morn. Riksd.Ordn., ville framställa propos.
till remiss af detta ämne till Gonstit.Utsk.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det är egentligen för att
Dea a3 Oetober e. m.
3'9
förekomma den långsamma behandlingen af dylika mål som
det närvar., -sorn jag skulle vilja föreslå, att R. o. Ad. etablerade
den princip i afseende på behandlingen af sådana frågor,
som Gr. Frölich föreslagit. Vi hafva dessutom prejudicat
i detta afseende. Adresser till K. M. äro nemi. så
behandlade; och med denna fråga är förhållandet sådant,
att framställningen till K. M. icke behöfver komma från alla
4 Stånden, utan kan ett enda Stånd ingå med den underd.
anhållan, motionen innefattar; och då frågan således icke
är af allm. beskaffenhet, finner jag Gr. Frölich hafva ägt
största anledn. till sin ide, hvilken jag således understödjer,
utan att derföre vilja motsätta mig remiss till Constit.Utsk.,
i händelse Ståndet så skulle vilja besluta.
Hr Dalman: Jag skulle icke hafva emot att afgöra
detta mål på hvilket sätt som helst; men det måste jag tillstå,
att jag finner det af Gr. Frölich föreslagna sätt ingalunda
öfverensstämmande med grundlagen, ty om någon
fråga är af allmän beskaffenhet, så är det väl denna.
Gr. Frölich: Jag tror, att man missförstår betydelsen
af benämningen allm. frågor i grundlagen. Man tror,
att dermed forslås något, som är allmänt. Men allm. frågor
är en terminus technieus i grundlagen, hvilken omöjligen
kan sträcka sig till frågor i allmänhet, utan endast till
de frågor, som Riksd.Ordn kallar allm. frågor. När nu likväl
ordalydelsen i det af mig upplästa mom. är sådan: ”Hvar
och en fråga af annan än allm. beskaffenhet, äfvensom preliminära
hemställanden och förfrågningar &c.,” så vill jag
fråga hvar och en, som förstår Svenska, om icke med orden
frågor af annan än allm. beskaffenhet, såvida dessa ord
skola hafva någon betydelse, måste afses sådana frågar, sorn
icke höra till classen af allm. frågor, sådana som Riksd.-  Ordn. menar.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag instämmer med
Hr Dal man deruti, att om någon fråga är allm., är det denna,
som innehåller, att alla våra discussioner skulle upphöra
för en tid. Jag skulle äfven tro, att, om R. o. Ad.
icke liar något angelägnare att göra, än att disputera om
en form, som är likgiltig, emedan saken är förfallen, man
kunde fortfara med denna discussion; men då R. o. Ad. har
så många mål oafslutade i jemnförelse med de öfriga Stånden,
hemställer jag till en hvar, om det lönar mödan att
tvista härom. Mig synes derföre, att man antingen kan låta
frågan förfalla, eller remittera densamma till hvad Utsk.
som helst, blott man icke vidare förnöter tiden härmed.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R, o. Ad.
behagade besluta, att de väckta motionerna, jörtde riksdagens
prorogerande, borde, med stöd af a meni. i 34 S Rih-sd.-  Ordn., lill Constit.Utsk. remitteras.
Bifölls.
38o
Den 27 October c. m.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 9 dennes på bordet lagda
betänk. iV:o 137 i anleda, af Hr Gr. O. A. Cronhjeims motion
om afskaffande af stockstraff.
Bifölls.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Då jag icke motsett något
förandradt resultat af en återremiss, har jag icke heller
velat yrka derpå, utan får blott till prot. nedlägga min reservation
mot R. o. Ad:s beslut, under förklarande, att jag
anser stockstraff i alla möjliga fall kunna afskaffas.
Hr Stuart, Carl Gust., förenade sig med Hr Dalman.
Till pröfning företogs LagUtskrs d. g dennes f. m. på
bordet lagda betänk. N:o 133 öfver Riksd.fullm. Joli. Erikssons
motion örn inskränkning i allin, åklagares rätt att anställa
åtal å vissa brott.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag vågar till R. o. Ad.
hemställa, om icke ifrågavar. betänk, bör återremitteras. Mig
synes, att motionären haft ganska mycket skäl för den lagförändring,
han föreslagit. Han har nemi. utgått från den
riktiga synpunkt, att allm. åklagares oinskränkta ratt till
åtal i förevar, afseenden snarare skulle motarbeta, än befordra
sedligheten, då åklagaren äger rätt att intränga uti
husliga förhållanden. På den lägre punkt af bildning —
0111 än högre än i andra länder—, hvarpå vår allmoge står,
kali ofta ordvexling emellan barn och föräldrar uppkomma
rörande ohetydliga förhållanden inom husliga kretsen. Meri
fortfarande af den olycksaliga husbehofsbränningen kan det
ock hända, att de supa tillsammans, blifva öfverlastade och
råka i ordvexling. Delta är visserligen ganska olyckligt;
men den uppkomna osämjan kan dock lätt försonas deremellan.
Enligt nu gällande lag har likväl allm. åklagare rättighet
att anställa åtal, ehuru föräldrarna skulle vilja förlåta
sina barn deras felsteg i detta fall. Jag tror icke, alt detta
bidrager till att skydda föräldrarna mot förolämpningar, eller
att belasta den vördnad, kärlek och tillgifvenhet, som
emellan föräldrar och barn böra äga rum. På dessa och
öfriga af motionären anförda skäl, anhåller jag 0111 återremiss.
Jag hemtar anledning till den förmodan, alt resultatet
af återremissen skall blifva ett förandradt tillstyrkande,
emedan, efter hvad man sagt mig, det besynnerliga förhållande
inträffat, att vid motionens föredragning och afgörande
i Utsk. endast en ledamot af hvarje Stånd, ordföranden
inberäknad, tillstädesvarit och 2 ledamöter stadnat mot 2,
så att votering med slutna sedlar måst anställas, då resultatet
berodde af hvilkendera sedeln, som blef förseglad.
Utsk:s beslut har således egentligen endast haft 2 röster för
sig; och, såsom man ser af betänk., hafva tveune ledamöter
reserverat sig mot beslutet.
Den 37 O c to ber e. m.
Hr Strussenfelt, Adolph Ludv.: Jag uppträder
för att förena mig med Hr Dalman uti begäran om återremiss
af detta betänk. Hvad Hr Dalman uppgifvit är alldeles
riktigt, och jag motser också måhända ett förändradt
beslut, i fall betänk, återremitteras. Jag var icke närvar, i
Utsk., då beslutet fattades, oell har således icke bidragit
till detsamma. Jag önskar, att betänk, måtte återremitteras.
LagUtskrs betänk. N:o i33 återremitterades.
Upplästes och lades på bordet ett prot.-utdr. från Prest.
St. af d. 2j dennes, af innehåll, att Ståndet inbjudit de öfriga
RiksStln att sig med PresteSt. förena i följande beslut:
1:0 att R. St. skulle i en underd. skrifvelse anhålla,
det K. M. läcktes i nåder bestämma, att riksdagen sist inom
tiden emellan d. i5 Dec. och Jul skall afslutas;
2:0 att alla Ulskm skulle i allmänhet anmodas att sist
inom d. 10 Nov. inkomma till RiksSltn med utlåt, i de frågor,
hvilka äro af den beskaffenhet, att de icke kunna förfalla,
och att de, utan hinder af Ständernas beslut i andra
mål, kunna handläggas; äfvensom att d. 10 Nov. skulle särskildt
såsom prescriptionstid bestämmas, inom hvilken vissa
uppgifna utlåtrn borde till Stånden inkomma; och skulle
Utsktn anmodas att till tidens vinnande, utan att afbida
tryckningen, omförmälda betänk:n skriftligen inlemna.
Upplästes och Judes på bordet nedannämnda utlåt:n från
Stats- Utskottet:
N:o 290. öfver anmärkn:r vid betänk. N:o ig4 i anleda,
af K. M:s nåd. propos. till R. St., ang:de fortfarande anslag
till Uildiscontens förstärkning samt ullcuiturens och ullproduetionens
befrämjande;
N:o 291. i anledn, af erhållen återremiss å betänk, N:o
2o3 i fråga om beviljandet af extra anslag till försvarsverkets
islåndsättande, allm. arbeten m. m.;
Nto 2g2. ang:de verkställd omröstning till följd af RiksSt:ns
skiljaktiga beslut uti de frågor, som omförmälas i
StatsUtsk:s memor. Atris 256, 277, 280 och 281;
Wto 291. i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse till R. St.,
angtde tillökning i lånebidraget till Manufactur-discontfonden;
N:o
294. öfver anmärkn. vid betänk. W:o 266 i fråga
om beviljandet af ett creditiv för bestridandet af de kostnader,
som genom farsoten cholera föranledas;
Bevil] nings-Utskottet:
W:o 35. i anledn. af gjorda anmärkntr vid Utskts betänk.
N:o i3 om stämplade pappersafgiften;
Wto 36. ang:de verkställigheten af R, St:s beslut, att
3§a Den 27 October e. m.
sportlarna inom K. M:s Cancelli hädanefter skola utgå till
Kronan såsom ehart® sigillatse-afgift.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. & till 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 3o October 1834»
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.-utdr. för d. 27 dennes e. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. Sirs underd. skrifvelser
till K. M.:
N:o 177. angrde regleringen af utgifterna under Riksstatens
torde hufvudtilel;
Nro 178. i fråga om försäljning till skatte af kungsgårdar
och en del andra kronolägenheter;
Nro 179. ang:de skyndsam handläggning af mål, rörtde
recognitions- och kronoskogar;
Nro 180. angrde upphörandet af den af vissa collegier,
academier och allm. inrättningar hittills åtnjutna rättighet
att undfå ersättning af Banken för den förlust, som de, till
följd af förändradt vexlingspris, fått vidkännas vid silfvervexling;
Nro
i8r. om afskaffande af det i lagen stadgade dödsstraff
genom rådbråkning;
Nro 182. om meddelandet af nådig föreskrift, att förhör
uti grundlagarna böra ingå i alla de academiska examina,
som berättiga till inträde i statens tjenst;
N:o 183. 0111 skyldighet för dem, som undergå prestexamen,
att ådagalägga kunskap i vexelundervisningsmethoden,
dels angrde rättighet för Lancasterlärare att prestvigas.
Företogs till pröfning StatsUtskrs d. 16 dennes e. m. på
bordet lagda utlåt. Nro 273, dels i anledn. af K. Mrs nåd.
propos., angrde grunderna för markegungsprisens bestämmande,
räntepersedlarnas omsättning och förenkling, indelta räntors
och tionde-anslags återingående till Kronan samt andra
med grundskatternas utgörande gemenskap ägande ämnen,
och dels i anledn. af flera i samma frågor väckta motioner.
Hr von Hartmansdorff, Aug.r En väsendtlig omständighet,
hvari betänk, skiljer sig från den K. proposm i
detta ämne, rörer sättet att förekomma årlig omvexling i
markegångspriset. K. M. har nemi. föreslagit, att detta borde
bestammas efter medlet af sednasle 5 årens pris och der
-
Den 3o Octol>cr f. m.
383
efter gälla intill påföljande riksdag. Utsk. har väl funnit,
sitt de hittills brukliga markegångssättningarna förorsaka alltför
betydliga skillnader emellan det ena och andra årets
pris, och således föreslagit, att de äfven måtte bestämmas
efter medlet af 5 års pris, men uträknade på det sätt, att
det löpande årets markegångspris hopsummeras med de näst
förutgångnn 4 årens, hvarefter femtedelen af den sålunda
uppkommande summan bli Iver det gällande priset. Derifrån
skall följande året afgå det aflägsnaste och tilläggas det sednasle
årets pris, samt medeltalet deraf blifva gällande markegång,
o. s. v. framdeles. Härigenom komme maikegångspriset
i alla fall att förändras för hvarje år, ehuru icke så
betydligt som hittills. Enär den beständiga omvexlingen och
deraf följande uträkningar och besvär således skulle fortfara
och ökas med ännu en markegångssättning, kan jag icke finna
annat, än att det är bäst att följa den K. propostn. En
ytterligare omständighet, af största inflytande på räntetagares
inkomster, är den, att i stället för ömsesidig uppsägningsrätt
till räntepersedlarnas utbekommande in natura, hvilken
hittills ägt rum, skulle den hädanefter tillhöra räntegifvaren
allena. Härigenom skulle räntetagarne ofta belastas
med spannmål, då årsväxten vore god, utan att någonsin
kunna taga sin skada igen under motsätta förhållanden.
Den motsvarighet i rättigheter, som förut fanns dem emellan,
är således upphäfven, hvilket jag anser orättvist emot
räntelagaren. Slutligen får jag, i likhet med PresteSt. vid
sista riksdag, anmärka, huruledes den förändring, att löntagare
icke skulle äga rätt, om de så för godt funne, att
uppbära sin kronotionde in natura, strider emot Presterskapets
privilegier, som försäkra dess medlemmar, kyrkor och
läroverk af alla slag om en sådan rättighets åtnjutande.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: För den händelse,
att återremiss skulle komma att äga rum, anhåller jag att
få framställa några anmärkn:r. Det förefaller mig besynnerligt,
att Utsk. föreslagit 2:ne markegångssattningar, nemi.
en i Nov. och en i Mars. Sidan 20 står: ”RiksSttns deputerade,
hvilka derefter sammanträda vid medlet af samma
”(Mars) månad, då hvarje orts markegång hädanefter bör
”sättas, skola taga medium af nämnde uppgifter till hufvudsaklig
ledning för markegångssättningen, med iakttagande,
”att markegångsprisen alltid, der sådant erfordras, jernnäs till
”skillingtal” &c. Detta är rätt och billigt. Men sidan 22
heter det: ”För sådant ändamål kommer den hittills i Nov.
”månad upprättade markegångstaxan att äfven framgent årligen
upprättas, såsom år spris för liqviden om den leverans,
som in natura sker.” Jag kan icke förstå annat, än
att denna markegångssättning blott måste vålla oreda. Slutligen
får jag erinra om ett bestämdt redactionsfel. Sistnämnde
pag. under lit. cZ står nemi., att ”då räntegifvare
384
Deli 3o Octo ber f. m.
”sagt till leverans in natura, lian jemväl för hvarje tunna
”råg eller korn betalar 16 sk. samt för hvarje tunna bafra
”12 sk., allt banco, till r än t e g i fva r en.” På förra stället
bör förmodligen vara räntetagare.
Hr Hjärne, Harald: Först får jag instämma i Hr
Cederscbjölds sista anmärka. Ett tryckfel lärer påtagligen
hafva ägt rum i betänk.; sid. 22, punkt, d, der ordet "rä ntegifvare”
3:dje gången förekommer, är det tydligt, att
man menat: räntetagare. Föröfrigt begärde jag icke ordet
för att beklaga mig deröfver, att StatsUtsk. icke så
fullständigt besvarat min motion, som jag hade önskat. En
mängd andra motioner hafva, i detta fall, haft samma öde;
och då jag har föga hopp om bitall, vid denna riksdag, till
den förändring i indelta armeens löningssält, som jag föreslagit,
är jag ganska tillfredsställd med de förberedelser dertill,
hvilka StatsUtsk. genom detta betänk, tyckes åsyfta.
StatsUtsk. har hufvudsakligen ingått i svaromål å K. M:s
propos., sorn tydligen afser att småningom bereda den öfvergång,
sorn jag partielt för militären föreslog. Likväl innehöll
min motion ämnen, som ej äro omrörda i den nåd.
propos:n. Den angick nemi. äfven directe indelta armeens
sednaste lönereglering, hvilken jag, i såväl min motion som
i yttranden vid dess remittering, visade icke uppfylla de
ändamål, man dermed sökt, och i hvilken jag föreslog en
förändring, hvars resultater jag väntat mig ej skulle varit
något ovärdigt föremål för ett omdöme af StatsUtsk. Jag
anförde då ett och annat exempel på de felaktigheter, sorn
jag tyckt mig finna i den nya löneregleringen; och man saknar
ingalunda nya exempel, tillkomna sedan motionen remitterades,
på t. o. m. enskilda förluster och orättvisor,
hvartill den föranledt och troligen ytterligare kommer att
föranleda. Jag förnyar likväl den förklaring, jag redan
gjort, att, fastän min öfvertygelse i saken ännu är fullkomligt
oförändrad, jag likväl icke begärde ordet för att beklaga
mig deröfver, att Utsk. icke funnit för godt att betrakta
min motion ur den synpunkt, hvarifrån den utgick. Dock
kan jag icke underlåta att nämna, det jag tror, att ämnets
vigt bort påkalla ett närmare skärskådande deraf från mer
än en sida. Men jag öfverger gerna mitt yrkande af en
skyndsam tillämpning af mitt förslag i detta ämne, hvilket
dessutom hade så föga hopp om bifall, enär jag tror mig
11 ti den K. propos:n finna fullkomligt ojäfviga bevis på, att
nödvändigheten af förändring i indelningsverket uti ifrågavar.
afseende är jemväl af Regeringen insedd, hvarföre man torde
få vara öfvertygad derom att vid nästa riksdag få emottaga
ett så beskaffadt förslag i omförmälda hänseende, att både
räntetagarne och räntegifvarne dervid skola finna fördel, samt
Representationen sålunda nied glädje deråt kunna lemna sitt
Rifall.
Emot
Den 3o Oetobcr f. ra.
385
Emot betänk., sådant Jet nu är, ber jag att få göra
några anmärka:!'. Den första är densamma, som af Hr v.
Hartmansdorff blifvit framställd, att det nemi. är af stor vigt
att bifalla K. M:s förslag, det markegången bör sättas på
en gång för 5 år, eller från riksdag till riksdag. Ett bland
ändamålen dermed är, att staten blefve i tillfälle att vid
hvarje riksdag säkrare bestämma sina inkomster intill den
kommande; hvaremot, om, på sätt Utsk. föreslagit, förändring
för hvarje år skulle ske, de hittills varande olägenheterna,
ehuru i mindre mån, komme att fortfara. Jag tior,
att detta är en hufvudsaklig punkt i K. M.'s propos. Bifall
dertill utgör, efter min öfvertygelse, ett nödvändigt vilkor
för fullständigheten af de förbättringar, propos. i simhelhet
åsyftar, och jag önskar, att Utsk. må ånyo taga denna punkt
i öfvervägande, ehuru jag visserligen finner, att en förändring
i 7-5 § Reg.F. måste föregå verkställigheten.
Skulle Utsk. likväl icke vilja frångå sina svaga skäl emot
detta förslag, så tror jag likväl, att, på satt i Hr Santesson*
reservation finnes utveckladt, Utsk. bort antaga ett medium
af io år; ty olikheterna skulle säkerligen då blifva mindre,
och det är detta, som sökes. I afseende å 6:te punkten i
betänk., sorn handlar om förändring och reduction af räntepersedlarna,
förekommer en sak, som jag anser motarbeta
det ändamål, Utsk. synes vilja understödja. Pag. i5 lif. e,
föreslår Utsk., att förhållandet emellan den gamla och den
genom förenkling tillkomna nya spannmålen skall bestämmas
länsvis, eller åtminstone för hvarje fögderi. Detta anser jag
vara olämpligt, emedan det möjligen kan föranleda till förlust
för den ena på den andras bekostnad; utan tror jag,
att berörde förhållande bör uppgöras särskildt för hvarje
individ. På grund af dessa mina anmärkntr anhåller jag
örn återremiss.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få tillägga
en anmärkn. i afseende på räntepersedlars lösning med penningar.
Då lösen utgått till indelningstagare, hafva ifj sk.
b:co forsellön på hvarje tunna erlagts utöfver lösningspriset;
men då räntan ingått till Kronan, har sedan sista riksdag
en sådan afgift icke ägt rum. Skälen till en sådan olikhet
i besvär för räntegifvare, ofta inom samma by, hafva icke
blifvit framställda, och jag kan icke upptäcka någon billigbetsgrund
derför. Kronans förlust är deremot påtaglig och
ibland dubbel. Det händer understundom, att ett visst hemman,
t. ex. A, måste enligt författningarna befrias frän räntans
utgörande till indelningshafvare, åtminstone för någon
tid. Indelningshafvaren skall då hafva sitt igen. Gifvet' Kronan
honom annan ränta, som han sjelf innehaft i hemmanet
B, så kan ej räntegifvaren ålaggas högre afgift till indelningshafvaren
än förut till Kronan, och hon måste ur Stats
i5
H. 49
Dcu 3o O c to ber f. m.
conl. taga bristen, eller tö sk. contant, i forse Ilon på hvarje
tunna. Varder sedan räntan af hemmanet A disponibel till
indelning, så har räntegifvare!! under tiden äfven sluppit sin
skyldighet till forsellöns erläggande, och Kronan måste till
en blifvande indelningshafvare åter betala 16 sk. på tunnan
o. s. v. Jag vet icke, om de beslut, Ständerna i detta afseende
fattat, äro sådana, att rättelse i denna del kan ske;
men jag önskade, att Utsk. må taga saken i öfvervägande.
Ehuru kort tid jag innehaft det embete, jag nu bekläder,
har jag likväl sett exempel på förluster för Kronan af den
beskaffenhet, jag uppgifvit.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Jag vill icke nu
ingå i försök att vederlägga de anmärkntr, sora blifvit framställda
emot Utskts förslag, emedan jag känner, att 3tne
Stånd redan återremitterat detsamma; hvadan jag inom Utsk.
får tillfälle att till besvarande upptaga de gjorda erinringarna.
Jag kan likväl icke undgå att fästa uppmärksamhet
ä det besynnerliga förhållande, att en ledamot, hvilken, såsom
StatsUtskts ledamot vid sista riksdag, deltog i tillstyrkande
af ett fullkomligt lika beskaffadt förslag, som det han
liu ansett orättvist, sålunda kunnat på denna tid så helt och
hållet förändra opinion i denna del; ty hvad lösnings- och
uppsägningsrältigheten beträffar, har Utsk. nu stadnat vid
fullkomligt detsamma, som sista riksdagen föreslogs. Samma
förhållande äger rum i afseende på Hr v. Hartmansdorffs
anmärkn., hvarför Kronan icke skulle, lika väl som
enskilda, bekomma 16 sk. på tunnan utöfver lösningspriset.
Sådant tillstyrktes nemi. äfven af sista riksdags StatsUtsk.,
och antogs af Ständer och Konung, utan att PresteStts privilegier
dervid ifrågaställdes.
Ur von Hartmansdorff: Om den siste talaren hade
undersökt i StatsUtsk:s handlingar, hade han funnit, det jag
icke var ledamot af Utsk. förrän vid medlet af riksdagen,
då det ifrågaställda förslaget troligen redan var i Utsk. bercdt.
Jag kan åtminstone icke erinra mig, att jag derstädes
öfvervarit behandlingen af detsamma. Hvad PresteStrs
privilegier beträffar, så, och om de vid förra riksdagen förbisågos,
är det nu så mycket angelägnare att ihågkomma dem.
Gr. Gyldenstolpe: Jag skulle tro, att StatsUtsk:s
betänk, vid sista riksdagen under N:o 128 afgafs år i83o,
ty det första betänk, i ämnet, som innefattas under Nmgo,
blef återremitteradt; men vid intetdera har jag funnit någon
reservation af Hr v. Hartmansdorff, oaktadt han säkerligen
före i83o års början inträdt i StatsUtsk. Jag vill vid
detta tillfälle äfven erinra, att BondeSt. då ingalunda bestridde
erläggandet af forsellön, oaktadt samma Stånds ledamöter
nu mangrannt protesterat emot en sådan afgift.
Hr Gunther, Carl Gust.: Jag förenar mig med den,
Den 3o Octo ber f. ni.
387
som yrkat återremiss, ehuru ej på samma skäl, utan under
åberopande af Prosten Stenhammars och Hr CommerceRådet
Santessons reservationer; och skall jag ofördröjligen framdeles
skriftligen utveckla de anmärkn:r, jag emot betänk, har
att göra.
Hr Hjärne: Om jag icke misshörde mig, instämdeden
siste talaren med Hr v. Hartmansdorffs och mitt yrkande
och begärde återremiss, men åberopade dervid Prosten Stenhammars
reservation. Jag får dervid upplysa den värde talaren,
att denna reservation innehåller just motsatsen af livad
vi yrkat. Då nu denna reservation blifvit nämnd, kan jag
icke undgå att yttra min förundran öfver den ifver, hvarmed
reservanten yttrar sig örn PresteSlrs privilegier, och
hvilken förefaller så mycket mera oväntad för den, som,
i öfrigt följt hans yttrade åsigter såsom representant. Han
har nu i sitt yrkande på privilegiers helgd gått ända derhän,
att han anser räntetagarens hittills hafda rättighet att
uppsäga sina räntepersedel1 till leverans in natura vara,
hvad Presterskapet angår, af privilegiinatur, och anropar
en ”nådig och vis Konungs beskydd” emot alla ingrepp i
detta afseende. Det vore visserligen mycket att orda öfver
dessa, så ofta återkommande åberopanden af privilegier,
hvilka, äfven på delta rum, ej i dag uteblifvit; men jag
tror, att det i närvar, fall är öfverflödigt att ingå i något
svaromål å så beskaffade pretentioner.
Hr Stuart, Garl Gust.: Jag gillar i allmänhet det
förevar, betänk.; men då de andra RiksStrn redan återremitterat
detsamma, och en sådan åtgärd jemväl här blifvit
påyrkad samt icke lärer komma att vägras, ber jag att få i
korthet framställa den enda anmärkn., hvartill jag funnit
betänk, föranleda. Det är nemi. den, att jag anser det åsyftade
ändamålet, att för framtiden förekomma den högst betydliga
olikheten uti spannmålens lösningspris, som icke sällan
inträffat det ena året i jemnförelse med det andra, närmare
vinnas, om markegångssättningen grundas på medium
af 10, än 5 års pris. I händelse flera goda skördar eller
missväxter följa på hvarandra, kan medelpriset, om det beräknas
endast för 5 år, vid den ena markegångssättningen
komma att blifva mycket olika emot det vid en annan fastställda,
och således den föränderlighet i lösningsprisen, som
man velat, så vidt möjligt är, undvika, komma att fortfara
i betydligare mån, än om dessa pris bestämmas med afseende
å den höjning och sänkning i de allmänt gångbara spannmålsprisen,
hvilken under ett helt decennium ägt rum.
Hr af Billbergh, Joh. Peter: Jag hade helst önskat,
att betänk., utan återremiss, blifvit bifallet, hvartill
god anledning synes finnas, dels deruti, att R. o. Ad. vid
sista riksdagen, likasom Borgare- och BondeSt:n, antogo,
hvad betänk, med få modificationer nu innehåller, dels ock
38S
Den 3o Octoberf m.
derföre, att åtgärden varit föremål för önskningar och petitioner
ända sedan 1810. Då vi således nu äro på vägen
till en nyttig reform i detta afseende, hade jag gerna sett,
att betänk, genast blifvit bifallet; men då emedlertid så många
ledamöter redan yrkat återremiss, att jag förmodar, del
Ståndet icke lärer vägra densamma, skall jag utbedja mig
att få lemna några upplysningar. Hr v. Hartmansdorff bär
fäslat sig dervid, att Kronan icke får försel lön Jag får
härvid erinra, att vid sista riksdagen beslöts och derefter
litkom en författning, som frikände från en sådan afgift och
tillika lemnade uppsägningsrätten ensamt åt räntegifvare^
Sådant var en af Ständer och Konung frivilligt gifven gärd
åt jordbrukaren, och deri tror jag icke, att staten har att
befara någon förlust. Det är ett fullkomligt misstag af Hr
v. Hartmansdorff, att Kronan nödgas erlägga forsellön lill
sådana räntetagare, hvilkas indelningsafkastningar ingå till
Kronan emot ersättning af Kronan till indelningshafvare^
Derjemte bade jag verkligen icke väntat mig af den upplyste
representanten, att lian skulle återväckt frågan om PresteStts
privilegier. Den var vid sista riksdagen å bane in
amplissiuia forma, sålunda alt PresteSt. gick ända till protest;
men sedan K. M. bort KammarColhm i ämnet, samt
delta verk uti utlåt., som i betänk, under pag. 4 finnes upptaget,
tillförlitligen utredt, att frågan på intet sätt rörde
några privilegier, utan blott sättet för prestationernas utgörande,
har det visat sig, att Konungen godkänt en sådan
åsigt af saken, enär lian i öfverensstämmelse dermed gjort
propus, i ämnet; och jag får äfven förklara, att ingen enda
i Utsk. framkom med förebärande af några privilegier, såsom
för saken hinderliga. Hr Gunther bar såsom anmärknrr
emot betänk, åberopat reservationerna vid detsamma. Om
jag icke funne, att det alltför mycket skulle trötta R. o.
Ad., vore jag beredd att punkt för punkt genomgå Hr .Stenhammars
reservation för att ådagalägga, hurusom den fullkomligt
saknar all grund och consequens, men likväl är mästerligt
uppställd för att förvilla dem, som icke vilja närmare
tänka i ämnet. Hvad beträffar Hr Santessons reservation,
vid hvilken Hr Stuart fästat sig, och som afser grunden
af 10 års medium i stället för 5 års, så har Utsk. ansett,
att den fördel, som genom ett så beskaffad! beräkningssntt
skulle uppkomma, i thy att förhållandena af det enä
årets bättre emot det andra årets sämre gröda mera komme
att jernnäs genom utsträckning till 10 år, än om man
antoge endast fem, att denna fördel likväl icke uppvägde
den olägenhet, alt de berättigade eller förbundna personerna,
för att få godtgörelse för möjlig förlust, å ena eller andra
sidan, i afseende å skiljaktigheterna emellan markegångsprisen
och de för året gångbara, mäste, i orubbadt förhållande
till hvarandra, upplefva så mångå år, hvilket troligen
oftast icke komme att inträffa. För öfrigt äro Hrr Sten
-
Den 3o O c t o b e r f. m.
3Sg
Lammars och Santessons reservationer i bestämd strid med
hvarandra; ty den förra klagar isynnerhet deröfver, att säkerhet
icke är beredd derför, att hvar och en skall hinna
komma i åtnjutande af godtgörelse för förlusten på ett eller
annat år, då deremot den sednare vill utsträcka vilkoren för
erhållande af en så beskaffad säkerhet.
Hr Stuart: Den siste värde talaren har, till vederläggande
af min anmärkn. rör:de tiden, hvarefter medelpriset
borde beräknas, framställt den betänklighet emot detsammas
bestämmande efter 10 års spannmålspris, att, i sådant
fall, mången nuvar. ränteägare icke skulle komma att
under sin tjenstetid åtnjuta full ersättning för den förlust,
som de förändrade grunderna för lösningsprisets bestämmande
möjligen kunde för honom medföra. I anleda, häraf får
jag dock förklara, att jag ingalunda anser denna omständighet
vara af den vigt, att densamma på något sätt bör inverka
på fastställandet af de grunder, som vid bestämmandet
af ränlespannmålens lösningspris för framtiden skola iakttagas.
Jag hade förmodat, att den siste talaren icke skulle
fästa sig vid ifrågavar. förhållande, helst motsatsen af hvad
han uppgifvit lika lätt kan för räntetagarne inträffa, och
han, enligt hvad jag tror mig veta, likasom jag önskar, att,
till förekommande af de nu icke sällan inträffande opåräknade
vinster eller förluster för de med indelta löner försedda
tjenslemännen, alla proestationer in natura af de skattskyldiga
måtte med tiden komma att ingå till statsverket.
Hr Hjärne: Jag fästade mig vid Hr af Billberghs sista
anmärkn., och tror inig deraf finna, att han icke sjelf
ser saken från den vidsträckta synpunkt, ur hvilken han
tyckes fordra, att andra skola se densamma. Såväl den K.
propos:n som de i ämnet väckta enskilda motioner gå nemi.
ytterst derpå ut, att alla räntor måtte framdeles komma att
ingå till statsverket. Först då är ändamålet till fullo vunnet.
Om man derjemte besinnar, att det icke är individen,
sorn för tillfället besitter det läntegifvande hemmanet,
utan sjelfva fastigheten, söm denna skatt är pålagd, finner
man lätt, att Hr af Billberghs anmärkn. grundar sig på
en ytlig åsigt af det blifvande förhållandet; ty när staten
blir räntetagare och jorden är den egentliga räntebetalaren,
måtte också staten blifva den, som kommer att upplefva
godtgörelsen för räntetagare!!, och jorden den, för
räntegifvaren, och att dessa båda icke skulle hafva att påräkna
en lifstid af ännu 10 år lärer väl icke vara någon
anledn. att förmoda.
Frih. Cederström, Jac.: Utsk. har såsom skäl för
förändring i de årliga markegångssättningarna anfört, att sådant
kunde ske utan ändring i 75 § Reg.F. För min del
kan jag icke antaga ett så beskafFadt skäl. Frågan är blott,
om förändringen är nyttig eller skadlig, och icke 0111 de
3go
Den 3o Oetober f. m.
flera eller färre lagstadganden, som för densammas åstadkommande
kunna behöfva ändras. Under sådana betraktelser
hafva några ledamöter yrkat bifall till förslaget derföre,
att alla räntor förmenas böra komma att ingå till staten.
Det är en sak, som med den ifrågavar. icke har något att
göra. Markegångssättningarna må ske huru som helst, så
kunna dock räntorna dels vara disponerade till enskilda, och
dels ingå till staten. Jag vill således hålla mig till verkliga
ämnet, som är markegångssättningarnas inflytande på ena sidan
å räntegifvande jordbrukare och å den andra på lönhafvande
räntetagare. I detta afseende finner jag blott den
förändring af TJtsk. tillstyrkt, att i stället för det markegångssättningarna
hittills skett under beräkning af det pris,
som verkligen funnits, för den tid det för gällande antagits,
skulle priset nu komma att bestämmas genom sammanslående
af flera års pris, fördeladt med en viss divisor; d. v. s.
priset borde komma att utgöra ett annat, än hvad det verkliga
är. Jag lemnar i sanning derhän, huruvida sådant kunde
blifva särdeles lugnande hvarken för räntegifvaren eller
räntetagaren. Mig synes, som skulle det för den förre falla
sig särdeles besvärligt att betala högre än det pris, han sjelf
för sin vara kunde erhålla; och för den sednare att, då sådana
tillfällen vore för handen, taga mindre, än han kunde
bekomma, om han erhölle varan in natura. Det kan visserligen
svaras, att det ena året skall jemna missförhållandet
det andra; men det är dermed icke sagdt, att samma
personer, som Jidit förlusten, blifva de, som komma i åtnjutande
af ersättningen. Hvad beträffar beräkningen och
redovisningen af statsinkomsterna, är det i sådant afseende
visst bättre, om markegången sättes för 5 år; men TJtsk. har
tillstyrkt, att markegångarna framgent skola årligen sättas
endast efter andra beräkningsgrunder, än hittills blifvit följda.
Något rationelt kan jag icke häruti finna, och någon
verklig och nyttig reform i denna del är aldrig att påräkna,
såvida man icke öfvergår till ett enklare beskattningsväsende
i allmänhet, då icke medium af hvarken 5 eller io år
behöfde utgöra grunden, utan det pris kunde fastställas,
som närmast motsvarade det verkliga. En ändring i §
Reg.F. blefve visserligen då nödig; men en sådan kan lätt
beredas, om den finnes nyttig. Slutligen anhåller jag, i afseende
på skillnaden i skyldigheten att betala forsellön, att
få erinra, att denna omständighet innefattar en beskaltningsfråga,
som BondeSt. icke vill gå in på, emedan, då räntegifvarne
sjelfva forsla sin räntespannmål, de icke billigen
derför böra betala forsellön; men man har i sanning icke
kommit långt i beskattningsväg, så länge man qvarhåller
skatterna vid jorden under sina mångfaldiga rubriker. Då
man deremot en gång hinner så vida, att statsbehofven genom
bevillning till visst belopp fastställas och tillfälliga behof
genom särskild Ständers bevillning, dock efter samma
Den 3o Octobcr f. ra.
fördelningsgrund, utgöras, då först kunna verkliga jemnkningar
företagas. De beslut, hvarigenom Ständerna afsagt
staten rättighet till forsellön, utgöra hinder emot skattejemnkning
oell hafva, genom förbiseende af grundsatserna
i deras helhet, ledt till behofvet af korsande beslut och
ökade svårigheter, just der man vill bereda lättnad.
Hr af Billbergh: Jag ber att ytterligare få tillägga
några ord i anledn. af de sista talarnes yttranden. Jag får
då först förklara, att jag så mycket mindre kunnat förbise
nyttan deraf, att alla räntepersedlar ingå till staten, som jag
i Utsk. deltog i det betänk., deri Utsk. tillstyrkt en sådau
åtgärd, dock icke att för närvar, bringas i verkställighet;
och derintill torde man icke kunna hemta stöd från då uppkommande
förhållanden. Jag kan icke förutse, om K. M.
är mera beredd på att antaga io års medium såsom grund
för markegångssättningarna, då han till sådan grund föreslagit
beräkningen af 5 år; men det vet jag, att bland Representationen
hördes åtminstone på afdelningen icke någon
röst för 10 år. Prosten Stenhammar säger pag. 31: ”Att
ersättningen för den förlust, som för de särskilda åren måtte
uppkomma till endera partens skada, kan, då den ett
följande år till någon del utfaller, komma en helt obehörig
person till godo, hafva de trott sig kunna förbise, sannolikt
under förutsättning, alt förlusterna ej kunna blifva betydliga.
” Då man yttrat sådana farhågor i afseende på 5 år,
måste de ännu mera gälla i afseende på io. Så vidt jag fattade
Frih. Cederström rätt, har han velat bevisa, att förändring
i 75 § Reg.F. vore nödig. Detta kan jag icke förstå.
Konungen har väl yttrat det; men det var under förutsättning,
att den K. propostn skulle antagas, d. v. s, att markegångssättningarna
komme att ske vid riksdagarna och för
5 år. Utsk. har deremot föreslagit årliga markegångssättningar,
hvilket icke strider emot nämnde §, hvari stadgas:
”De årliga markegångstaxorna skola upprättas genom
deputerade af alla RiksSt., nämnda på det sätt hvarje Stånd
särskildt för sig föreskrifver <&c.” Vidare har Frih. Cederström
sagt, att forsellön vore en ny beskattning. Om så
vöre, hvilket jag skulle kunna medgifva, måste det vara
Ständernas rätt att derom besluta; och egenskapen af förhöjd
beskattning förloras dessutom derigenom, att endast
räntegifvaren fått uppsägningsrätt. Frih. Cederström har vidare
ansett det framställda förslaget alltför litet omfattande,
då beskattningen å jorden i nila läll kommer att utgå med
räntepersedlar. Allt kan icke ske på en gång; men i Utsk:s
förslag ligger en tydlig öfvergång till hvad Hr Frih. sagt sig
önska. Det är nemi. nödvändigt, att skatterna först reduceras
till den enkelhet, att det blir möjligt bedöma såväl
sjelfva skattebeloppet, som hvad derför bör betalas. Sådant
kan nu icke ske, då skatterna utgå i en mängd särskilda
förslag, såsom t. ex. årlig häst, biskopshus! m. 11. ända lill
3ga
Den 3o October f. m.
5 benämningar endast på den artikeln. Man måste någon
gång börja att tillämpa den erkända grundsatsen; och jag
tror, att Ulsk:s förslag är ett steg på denna bana.
Hr Hjärne: En'anmärkn., som jag glömde sist jag yttrade
mig, ber jag att nu få framställa. Den upptogs i Frih.
Cederströms anförande, men motsades af Hr af Billbergh och
angar den omtalade forsellönen. Äfven i denna omständighet
synes mig Hr af Billbergh icke hafva gått på djupet med
frågan. Jag tror väl icke lika med Frih. Cederström, att
forsellönen för spannmål, som levereras in natura, kan anses
som någon ny beskattning; men säkert är, att ett sådant
stadgande skulle komma alt motverka det ändamål, man söker
vinna, att nemi. räntegifvare må lösa sin ränta med contant,
och till förberedande af jemnande uti ojemnheterna
emellan räntegifvare och räntetagare, hvilket är ett bland
hufvudändamålen, är det vigtigt, att räntorna lösas i contant.
Jag önskar således, att Utsk. må frångå sitt förslag
om beräkning af forsellön för spannmål, som levereras in
natura, och är öfvertygad, att de obetydliga förluster, sorn
för räntetagarne härigenom kunna uppkomma, icke skola
hos dem verka till motstånd för det vigtiga ändamålet. Hvad
militärbefälet angår, har största delen deraf ett så ringa antal
tunnor spannmål fördeladt på hvarje individ, att denna
forsellön ej verkar betydligt på årets löneinkomster. Men
om här äfven skulle komma i fråga en uppoffring af en eller
annan r:dr om året, tror jag likväl icke, att det blir
dessa räntetagare, som, af sådant skäl, vilja motverka den
stora förbättring, sorn åsyftas. Vi hafva sett militärståndet
göra betydliga uppoffringar för mindre lyckliga ändamål.
När t. ex. hvarje regtte upprättade sitt eget accords-reglemenle,
blef det nödvändigt, att alla de, som icke förut betalat
accord, gjorde en uppoffring af räntan på det blifvande
accordet å de löner, de då innehade. Dessa uppoffringar
voro ej så obetydliga sorn den nu ifrågavar.; och jag
beböfver väl ej göra någon jemnförelse emellan det ändamål,
som då vanns, och det, som nu sökes?
Hr von Hartmansdorff: I anledn. af det misstag,
Hr af Billbergh lagt mig lill last, vill jag, då han redan
satt tillförlitligheten af min uppgift i fråga, upplysa, alt
den förlust för Kronan, hvilken jag omtalat, kan bestyrkas
genom KammarCollegii och Statscontls utlåttn samt K. M:s
beslut uti ett mål, rör:de förändrad indelning åt en lector
i Carlstad, hvilket varit under min handläggning.
Hr Gunther: Jag har begärt att få framställa skriftliga
anmärkn:r i delta ämne. Då jag emedlertid ännu icke
ingifvit dessa, är det besynnerligt, att man redan uppträder
för att vederlägga mig. Visserligen har jag åberopat Prosten
Stenhammars reservation; men denna innehåller mycket
an
-
Utti ju O c tu It c t t. m. 3y'j
annat än PresteStts privilegier, hvilken sednare omständighet
jag ingalunda afsett. Efter jag nu har ordet, vill jag
uppgifva orsaken, hvarföre jag icke nu kunnat afgifva de
anmärknU’, jag förbehållit mig att framdeles få göra. För
desarnmas utveckling har jag ansett nödigt taga kännedom
af alla de i Utsk:s utlåt, åberopade handlingar, angrde grundskatternas
utgörande och dermed gemenskap ägande ämnen,
deraf ännu några återstå, dem jag ej hunnit förskaffa mig.
Då mina anmärkntr komma lill StalsUtsk., blifver tillfälle
för Hr af Billbergh att pröfva och besvara dem, om han
så för godt finner.
StatsUtskrs utlåt. N:o 273 återremitterades.
' •
Ånyo föredrogs StatsUtskrs d. 16 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. Nto 274 * anledn. af K. M:s nåd. propos.,
angtde åtskilliga omständigheter i afseende på Jevereringen
och förvaltningen af Kronans spannmålsräntor.
Hr Stuart, Carl Gust.: Då det är mig bekant, att
detta betänk, redan är bifallet af de öfriga RiksSt:n, ber jag
blott att till prot. få förklara, det jag för min del instämmer
i det tillstyrkande, som SlalsTJtsk:s inkomstaldeln. afqifvit,
samt att jag beklagar, det räntegifvarne inom RiksSt:n
icke bättre förmått inse de väsendtliga fördelar, som
genom godkännandet af K. M:s propos. skulle kommit att
dem tillskyndas.
Frih. Cederström, Jac.: För min del synes det icke
rätt väl betänkt att ej utsätta en viss minimivigt. Det kan
nemi. hända, att säden blir skadad och att räntegifvare!! således
finner sig bäst belåten med att leverera densamma in
natura; och staten är dä icke af den utfäslade egenskapen
strid befriad, från skyldigheten att mottaga den skadade
varan. Jag tror derföre icke, att bestämmelsen af en viss
minimivigt kan borttagas, samt yrkar altså återremiss af
betänk.
Hr af Billbergh, Joli. Peter: Jemte tillkännagifvande,
att jag deltog i afdeln:s inom Utsk. beslut i frågan,
samt att jag inom Utsk:s plenum tillhörde den mening, sorn
finnes uttryckt i Hr Santessons reservation, får jag tillika
upplysa, att någon författning för närvar, icke finnes, som
stadgar ett visst minimipris. Utsk:s pluralitet utgick frän
den grundsats, att då intet sådant stadgande finnes, ville
Utsk. icke ingå på förslaget, hvarigenom rubbning komrae
att äga runi i äldre författningar, de der bestämdt tillerkänna
räntegifvare rättighet att leverera in natura efter den
årsväxt, som blifvit på marken. Jag har nu endast citcral
pluralitetens grunder; men för egen del fortfar jag att tro,
att om R. St. fattade ett sådant beslut, som del afdcin.
i5 H. ™
Den 3o Oetoher f. ra.
föreslagit, hade dermed icke någon orättvisa skett, fastän
förhållandet icke varit sådant förut. Likväl och då, enligt
hvad man säger mig, 3:ne Stånd redan lära bifallit betänk.,
tjenar återremiss till intet.
Hr Hjärne, Harald: Jag vill icke ingå i sjelfva saken,
enär den redan lärer vara afgjord. Jag vill nemi. påminna
mig, att uti ett föregående plenum justerades och
godkändes en underd. skrifvelse till K. M., deri bifall meddelades
till K. M:s propos., att Kronan mätte äga rätt försälja
räntespannmål med 24 sk:s förlust under gällande markegångspris.
Är förhållandet sådant, strider sista punkten
af nu förevar, betänk, deremot; hvadan jag yrkar afslag å
betänk., eller att förklaras må, det frågan redan är afgjord.
TJnderteckn. Ridd.Secret.: Jag kan icke erinra mig,
att någon emot förevar, betänk, stridig skrifvelse här blifvit
justerad; men uti sista plenum justerades en skrifvelse i anledn.
af 3 Stånds beslut just öfver detta betänk.
Frih. Cederström: Sedan betänk, redan är bifallet af
3 Stånd, och skrifvelse i ämnet till K. M. justerad, anhåller
jag att få återtaga min begäran om återremiss samt att
min tanka endast må i prot. qvarstå.
Ur von Hartmansdorff, Au g.: Jag får endast förklara,
att jag instämmer i reservationen emot betänk, och
tillstyrker afslag derå.
Hr Hjärne: Om än 3 Stånd sålunda beslutat, som här
blifvit upplyst, kan jag, för min del, icke ingå på ett sådant
beslut, som skulle strida emot ett redan förut fattadt. Jag
anhåller altså, att den ifrågaställda skrifvelsen till K. M.
må framtagas, på det man må kunna undersöka förhållandet.
Underteckn. Rid d.Secre t.: Förhållandet med conceptskrifvelserna
till K. M. är sådant, att sedan de undergått
justering hos R. o. Ad., circulera de i ändamål af enahanda
åtgärd till de öfriga Stånden samt återgå derefter, försedda
med justeringsintyget, till Exped.Utsk., och komma
först efter riksdagens slut till Riddarhuset för att i archivet
förvaras. Jag är således icke i tillfälle att nu framskaffa
den efterfrågade skrifvelsen.
Hr Hjärne: Då skrifvelsen nu icke är tillgänglig, och
min uppgift således icke kan för tillfället verificera*, får jag
likväl till prot. endast förklara, att jag icke kan bifalla betänk.
, emedan jag är öfvertygad, att sista punkten deri strider
emot ett redan fattadt beslut.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 274 blef af R. o. Ad. afslaget.
Till pröfning företogs StatsTJtskts d. 16 dennes på bordet
lagda memor. N:o 282 i frågan om slutligt bestämmande
af aflöningen till Riks.Sttns och Utsk:ns cancelliet.
Den So Oelober f. m.
Hr Hjärne, Harald: Vid detta betänk, anhåller jag
få göra en anmärkn. Det förefaller mig besynnerligt, att
Utsk. åt en tjensteman, som liar trägnare arbete, än tjenstemännen
vid de öfriga RiksSt:n inom samina grad, föreslagit
mindre arfvode än åt en af dess kamrater; jag menar
Ridd.secret., som, enligt Ulsk:s förslag, fält lika med secreCne
i Preste- och BorgareStm, men vida mindre än BondeSt:s
secret., hvilken, dä man sammanlägger alltsammans,
bar fått ett arfvode af omkring 38o r:dr i månaden. Min
mening är emedlertid icke att för Ridd.secret. höja beloppet
till likhet med BondeStts secret., enär praxis alltid varit,
att denne sistnämnde haft mera; men deremot finner jag ingen
billighet att nedsätta arfvodel för Ridd.secret. lika med
arfvodet för Preste- och BorgareSltns secret., då han säkerligen
har vida mera att göra, än dessa. Jag skulle visserligen
härjemte kunna göra några mindre anmärknrr, t. ex.
att vissa cancellistarfvoden blifvit för högt och andra för
knappt tilltagna; men jag förbigår dem, emedan jag möjligen
kan misstaga mig om vidden af deras göromål, och inskränker
mig till den hufvudsakliga anmärkn., jag redan
framställt, på grund hvaraf jag anhåller om återremiss af
betänk.
StatsUtskrs utlåt. N:o 282 återremitterades.
Föredrogs ånyo Constit.Utsk:s d. 20 dennes e. m. på
bordet lagda mern. ]V:o 45 med utlåt, öfver 3:ne Stånds återremisser
på memor. ]NT:o 3i, angrde riksdags återkomst på
bestämd lid.
R. o. Ad. ansåg detta memor. böra punktvis föredragas.
TJtskrs yttrande t. o. m. den i:sta votertspro
posrn.
Frih. Cederström, Jac.: Jag ber att till prof. få
antecknadt, det jag icke i Utsk. deltagit uti den ifrågavar.
jemnkningen. Jag kunde då icke hafva undgått att anse
siffran 3 såsom en ny motion, hvilken altså, på de grunder
Utsk. sjelf i premissen till betänk, angifvit, icke kan komma
under omröstning.
Den föreslagna voter:spropos:n godkändes,
U tsk:s öfriga yttrande t. o. m. slutet af memor.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag vet icke, om
min anmärkn. kommer för sent; men det är mig oförväntadt,
att Utsk. uppletat och upptagit det nya ordet helgfri
i stället för söcknedag. Detta uttryck påminner om
felfri, och föranleder således en jemnförelse, der helg
ställes emot fel. Ett sådant begagnande af språket synes
mig opassande såväl i lag- som annan stil. Jag inser ej,
hvarföre det väl bekanta och brukliga ordet söcknedag ej
skall få begagnas.
O ert So O c to lier f. m.
Frill, Cederström: Ehuru jag ej deltagit i denna frågas
behandling inom Utsk., synes det mig doek påtagligt,
att Ulsk. i afseende å redactionen varit bundet af Ståndens
gemensamma tankar, samt icke ägt att deri göra ändringar.
Den 2:dra föreslagna voterjsproppsm godkändes.
H. Ex, Hr Gr. o, Landtm, tillkännagaf, att plenum
Lomme att fortsättas kl. 6 på e. m.
Företogs till pröfning Constit.Utskrs d. 20 dennes e. m.
på bordet lagda memor. N:o 46 med föreslående af ett tillägg
vid Äfksd.Ordnls 73 § i fråga om förstärkta Utskotts,
.Nämnders och Electorers fulltalighet.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: I nämnder, som med
R, St:s rätt afgöra mål, anser jag det vara alltför äfventyrligt
att lemna derhän, huruvida ledamöterna äro fulltaliga
eller icke. Vi hafva redan erfarit olägenheterna deraf,
att mål i Ulsk:n afgöras med öfverlägset antal ledamöter af
somliga Stånd och med ett underlägset af andra. Hvarföre
skulle vi förnya samma rön i nämnderna? Jag hemställer
altså till antagande såsom Ståndets gemensamma tanka: att
då förstärkta Utsk. afgöra mål med R. St:s rätt, böra ledamöterna
af hvarje Stånd vara fulltaliga.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag instämmer med
den siste värde talaren deri, att man icke bör tillåta den
ändring, att förstärkta Utsk:s omröstningar må försiggå, då
Utsk, är uodertaligt. Jag anser det vara bättre att bibehålla
den praxis, som hittills i nämnde afseende ägt rum,
och hvilken kanhända blott en enda gång nu förorsakat binder
för Utsk:s verksamhet. Visste ledamöterna, att omröstningarna
1 alla fall kunde gå för sig, skulle måhända en
mängd uteblifva hvarje gång. Dessutom är det onödigt att
i grundlagen stadga rättighet till val af suppleanter. Det
finnes en praxis, som i detta afseende är fullt tillräcklig;
och praxis måste alltid anlitas till efterrättelse för sådana
småsaker, sorn icke anses böra utgöra föremål för särskildt
grundlagsbestämmande, då nemi. en sådan praxis icke är i
strid med grundlagen, och i strid dermed står den helt visst
icke. Der stadgas nemi. blott, att förstärknings-nämnden
skall väljas så, att Utsk. kommer att bestå af3o
ledamöter af hvarje Stånd. Det beror sålunda på Ståndet
att bestämma, huru många som böra väljas, för att få
Utsk. vid omröstningen fulltaligt. För öfrigt och örn man
vill börja ändra grundlagen i denna del, borde man äfven
vidtaga en sådan ändring i afseende på ett stadgande, deri
grundlagen befinnes i strid med sig sjelf. 73 § Riksd.Ordn.
stadgar nemi., att ledamöterna till TJtsk.:s förstärkning skola
väljs» i Ståndens plena, då deremot 69 § Reg.F. bestära
-
Den 3o Oetober f. m.
397
iner, att de till förstärkt StatsUtsk. skola i vanlig ordning
utses och följaktligen genom electorerna. Detta innehar
en tydlig motsägelse, som verkligen kunde tarfva ändring;
men då likväl inga menliga följder visat sig, hvarken
af det ena eller andra, så anser jag ali ändring härutinnan
vara öfverflödig.
Frih. Gederström, Jac.: I händelse det nu vore fråga
om att antaga eller förkasta del ifrågavar. förslaget till
grundlagsförändring, skulle jag rösta för det sednare; men
sådant kan icke ske förrän nästa riksdag, och för närvar,
måste förslaget hvila, emedan det icke kan af Stånden förkastas.
Jag hemställer derföre, att R. o. Ad., utan att gilla
förslaget, likväl må förklara det hvilande.
Uppå derefter framställd propos. förklarade R. o. Ad.
som sin gemensamma tanke, att då förstärkta Utsk. afgöra
mål med R. St:s rätt, böra ledamöterna af hvarje Stånd vara
fulltaliga.
Frih. Cederström reserverade sig emot R. o. Ad:s nu
fattade beslut.
Ånyo föredrogs Constit.Utsk:s d. 20 dennes e. m. på bordet
lagda memor. N:o 47 med föreslaget tillägg i y3 § Riksd.-  Ordn. af hänvisning lill 56 § Reg.F.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: En hvar vet, att
Utsk. icke bör föreslå förändringar i grundlagarna, utan så
vida de äro högst nödiga och nyttiga. Nu har likväl Utsk.
sjelf erkänt, att förändringen icke är ovilkorligen nödig. Utsk.
hade då bort afhälla sig från något förslag till denna ändring,
hvilket ock af en reservant blifvit visadt. Jag hemställer
således, att R. o. Ad. må såsom gemensam tanka förklara,
att förändringen är onödig.
R. o. Ad. förklarade, på derom framställd propos., som
sin gemensamma tanke, att Ståndet ansåg förändringen onödig.
Vid förnyad föredragn. af Stats-, Lag- o. Oecon.Utskms
d. 20 dennes e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 27 i anledn.
af väckt motion, dels om anslag af allm. medel till låneunderstöd
för dem, som inom Jemtland vilja tillhandahålla
spannmålsupplag till utlåning emot samma vilkor, som districtmngasinen,
dels om räntans förhöjning å försträckning
i spannmål enskilda personer emellan, blef samma utlåt, af
R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogos och bi föllos Stats- o. Oecon.Utskms d>
20 dennes e. m. på bordet lagda belänkm:
N:o 28. i fråga om förändrade grunder för fördelningen
af båtsmanshållet Rikets städer emellan;
N:o 3o. i anledn. af K. M:s nåd, propos., artg:de rote
-
Den 3o Octobcr f. ra.
frihet för capellansboställen samt ersättning eller vederlag
åt de capelianer, hvilkas boställen än vidare komma att i
roleringen qvarstå, äfvensom rörande befrielse från öfverroteringen
för åtskilliga hemman i Jönköpings och Kronobergs
län oell i sammanhang dermed om vacanceafgift för
ordinarie rotering underkastad jord, som icke presterar rotering
in natura.
Uppå begäran af Frih;na Rantzou, Joh. A Ib., och
Carpelan, Carl Maur., blef Stals-o. Oecon.Utsk:ns d. 20
dennes e. 111. på bordet lagda betänk. N:o 2g, ifråga örn lindring
uti den hemmansägarne i Jemtland åliggande roteringsoch
rustningsskyldighet, ånyo lagdt på bordet.
Stats- o. Oecon.Utsktns d. 20 dennes e. m. på bordet
lagda ytterligare utlåt. N:o 3r i anledn. af väckt motion,
rörtde åbo- och besittningsrätten till kyrkohemmanen i Halland,
lades till handina af R, o. Ad., som redan bifallit
Utsktns första betänk. N:o 22,
Företogs till pröfning LagUtsk:s d. 20 dennes e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o 134 i anledn. af gjorda anmärkntr
vid LagUtskrs betänk. N:o 42 öfver motioner med förslag
till ändring i nu gällande Jag, ang:de behandlingen af frågor
om oenighet makar emellan.
Frih. Boye, Ludv.: Detta betänk, rörer ett ämne af
större vigt, än man tror. Redan före 180g voro svårigheterna
att erhålla skilsmessa i äktenskap icke stora. Banden
lossades likväl då, och nu vill man lossa dem än mera; och
ju mera de lossas, desto hastigare vaknar lättsinnighetens
håg att göra sig helt och hållet af med dem. Jag anhåller
om afslag å betänk,
Hr von Hartmansdorff: Jag är förekommen'af Frih.
Boye och instämmer i hans anhållan om afslag.
Ilr Cederschjöld, Pehr Gust.: Äfven jag skulle
icke ett ögonblick tveka att afslå betänk., om jag kunde föreställa
mig, att äktenskapen komme att blifva mindre lyckliga
och skilsmessorna flera, i fall detsamma antoges; men
sorn jag tror motsatsen, tillstyrker jag bifall. Man bör i
denna fråga rådfråga erfarenheten och historien. Man behofver
då endast kasta blicken på de olagliga äktenskapen
och se, huru långvariga och eniga de i allmänhet äro, oaktadt
de kunna brytas pär sorn helst. En motsatt lärdom får
man af förhållandet med äktenskapen i de katholska länderna,
der de äro ett sacrament, t, ex. i Italien, Frankrike, m.
fl. länder och åtminstone förr varit oupplösliga? Huru lyckliga
äro deremot icke äktenskapen och sällsvnta skilsmessorjia
i England, der man får föra sin hustru till torgs? Likaså
i Danmark, der man blott behöfver göra anmälan der
-
Den 3o October f. ra.
399
om, för att erhålla skilsmässa? Huru ofta begagnas väl
denna rättighet? För min del är jag således öfvertygad, att
ju större hinder, destomera reta de till försök att öfvervinna
dem, och desto större blifva scandalerna för att vinna ändamålet.
Jag tillstyrker altså bifall till betänk.
Frih. Cederström, Jac.: Det är olämpligt att åberopa
exempel från andra länder, med andra vanor och andra
religionsbegrepp, då det är fråga om grunder för Svenska
folkets lagar. Då måste man rätta sig efter våra egna
seder och religionsbegrepp, och då visar sig ock Utskrs betänk.
oriktigt. Svenska nationallynne! är icke så flnctuerande
som andra länders. Jag begär afslag å betänk.
Hr von Hartmansdorff: I fall det förhåller sig så,
som en talare trott sig finna, att nemi. de olofliga förbindelserna
mellan könen visa sig lyckligast, borde man för det
allm. bästas skull föreslå, att lagliga äktenskap mätte alldeles
afskaffas. Jag kan dock icke tillstyrka en så radical åtgärd,
utan på grund af Frihma Boyes och Cederströms yttranden,
hvilka säkerligen finna genljud i hvarje lycklig makes
bröst, yrkar jag, att betänk, må förkastas.
Frih. Cederschjöld: Bland de exempel, jag åberopade,
befnnnos jemväl länder med samma trosbekännelse
som vi. Religionens beskaffenhet har i dessa afseenden intet
inflytande. Jag vidhåller altså den öfvertygelse!!, att*
genom stora svårigheter emot äktenskapsskillnader, dessa icke
blifva färre, utan endast scandalerna större.
LagUtsk:s utlåt. J\:o i34 blef af R. o. Ad. afslageb
LagTJtsk:s d. 20 deniies e. m. på bordet lagda utlåt.
N:o 135 i anledn. af anmärkn:r emot Utsk:s betänk. J\r:o 4o
öfver Hr Prosten L. G. Mittags motion om meddelande af
föreskrift, att äktenskapet bör inom viss tid, efter skedd
lysning tredje gången, genom vigsel fullbordas, eller ock
fästningen varda upplöst, blef ånyo begärd t på bordet af
Ilr v. Hartmansdorff, Au g., Gr. Gy 1 d e n s t o I p e, Ant.
Gabr., samt Frih. Cederström, Jac.
Ånyo föredrogos och biföllos LagUtskts d. 20 dennes e.
m. på bordet lagda betänk:n och utlåtln:
N:o i36. i anledn. af anmärkn. emot Utsk:s betänk. N:o 5
öfver Riksd.fullm. Pehr Isakson Myrungs motion örn upp»
häfvande af 9 § 2 cap. Gift.-b:n;
N:o 137. öfver väckta motioner om ändringar eller til»
lägg i K. förordn. d. 24 Aug. 1813 om fylleri och dryckenskap;
N:o
r3g. i anledn. af anmärknir emot ITtskfS betänk.
]N:o 37 öfver Hr Frih. Lars Stjernstedts och Riksd.fullm. Hr
S. J. Wijkmans motioner örn borttagande af dödsstraffet
Dea 3o Octotier 1. in.
för stöld ur bref, som ej äro under postinrättningens eller
annan allm. vård.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 20 dennes e. m. på bordet
lagda betänk. A:o i38 öfver väckta motioner om upphäfvande
af K. brefvet d. 17 Oct. 1778, ang:de förekommande
af barnamord.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller alt få
veta, huru denna fråga är afgjord i de öfriga Stånden.
TJnderteckn. Ri d d. Se c r e t.: LagUtskts betänk. N:o 138
är bifallet af Borgare- och BondeSltn. Från PresteSt. har
någon underrättelse i berörde afseende icke ankommit.
Hr von Hartmansdorff: Då motionen således är afslagen
af 2:ne Stånd, lärer någon åtgärd i anledn. deraf
ieke, vid denna riksdag, kunna följa, utan får jag blott för
min del till prot. förklara, att jag instämmer i Prostarna
Stenhammars och Rose'ns reservationer.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 27 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. JX:o 291 i anledn. af erhållen återremiss å
betänk. N:o 2o3 i fråga om beviljandet af extra anslag till
försvarsverkets iståndsättande, allm. arbeten, m. m.
Begärdes ånyo på bordet af H:rr Riben, Carl Wilh.,
och Stuart, Carl Gust.
Hr Crusenstolpe, Magn. Jac.: Som det är ovisst,
om jag har tillfälle att vara närvar., då det nu föredragna,
men ytterligare hvilande begärda betänk, nästa gång förekommer,
anhåller jag att nu få yttra mig i ämnet.
Hr Crusenstolpe uppläste derefter följande:
Det torde vara tillräckligen kändt, åtminstone genom
den smälek jag nödgats uthärda från ena sidan och beskaffenheten
af den erkänsla jag rönt från den andra, att mina
tillgöranden vid sist förflutna riksdag ej saknade inflytande
på beviljandet af de 70,000 r:dr, hvilka uppfördes till Ar
me'ens
materiel bland extra anslagen, att i de fem påföljande
åren utgå. Det är således nu, då en likartad fråga åter
är å bane, en pligt, på en gång mot det allmänna och mot
mig sjelf, att öppet redovisa mina bevekelsegrunder, till bifall
förra gången, till afslag nu. De voro och de äro helt
och hållet politiska; ty krigarens yrke förstår jag icke, i financelärans
labyrinth har jag aldrig försökt att intränga, och
min enskilda ställning, för hvilken jag i detta ögonblick tackar
Gud, måste freda mitt rykte från misstankan att, då
det gäller fosterlandets stora angelägenheter, smyga eu oloflig,
en oädel, en afskyvärd sidoblick på egna fördelar.
Den lysande öfverlägsenhet, mindre t. o. ni. på slagfältet
än i cabinettet, som sedan ett århundrade tillbaka karak
U
-
Den 3o Octobcr f. m.
terisernt grannstaten i öster, uppenbarade sig ytterligare genom
det sista Fredsslutet mellan Ryssland oell Turkiet. Om
det förra i striden mot det sednare kommit alt lida något
betydligt afbräck, så hade detta naturligtvis blifvit lill fromma
för Sverige. Om Ryska örnen rofgirigt och dittills
segrande slagit sig ned vid stränderna af Bosforen, så skulle
sådant ofelbart hafva mot Ryssland väpnat Österrike, England,
Frankrike, och Ministören der, hvilken genom Algiers
eröfring beräknade att jemväl eröfra opinionen i sitt land,
hade då utan tvifvel gifvit den Franska expeditionen en helt
annan riktning. Mvem inser ej, att ett sådant resultat varit
till fromma för Sverige? Om slutligen Ryssland, till trotts
af Europas motstånd, lyckats att med sitt öfriga kolossala
ägovälde införlifva äfven Turkiet, så är mer än sannolikt,
att Rysslands uppmärksamhet småningom, kanske snart nog,
skolat afledas från den isiga norden till söderns mildare luftstreck,
från vinterpalatset, höijdt i Neivas kilina dimmor, till
Seraljens leende lustgårdar. Behöfver jag val tillägga, hvad
vinsten af ett sådant förhållande varit eller blifvit för
Sverige?
Som bekant är, inträffade intetdera bland dessa tre alternativer.
Det fjerde, det som Ryssland valde, stämplar
dess Regerings vishet och berättigar till en beundran, hvilken
jag som Svensk med smärta tillstår och gerna skulle
egna åt oss närmare föremål, om önskvärda anledningar dertill
föranledde. Ryssland skänkte nemligen åt Turkiet fred
och orubbade råmärken, sedan den förra magiens segrande
härar redan hade tornspetsarna af Constantinopel i ögonsigte,
och det således påtagligen var den Kejserliga viljan, icke
Sultanens motståndskraft, sorn afvärjde underkufvandet. Denna
moderation efter dessa framgångar, och uppbjelpta financer
genom ersatta krigsomkostnader, det enda byte, Ryssland
återförde, jemte friska lagrar, från Balkan och Warna,
— allt detta gaf vigt åt de anspråk på Europeisk dictatur,
hvilken Ryssland efter Napoleons fall synes haft i
sigte; och det var i ett sådant sakernas skick, mina Hrr —
jag ber Eder låna uppmärksamhet åt denna omständighet—,
som frågan förekom på 1829 års riksdag om de anslag till
försvarsverket, hvilka Regeringen förklarade sig behöfva till
dettas iståndsättande. Dessa anslags beviljande afsåg ett dubbelt
gagn: materielt, genom den åt försvaret beredda fulländning;
moraliskt, genom ådagaläggandet af harmonien mellan
Styrelsens och Folkets tänkesätt i en punkt, som borde
bringa en alltför öfvermodig granne till besinning, icke blott
med hänsigt till ett möjligt, om också ej troligt, utvidgningsbegär
till men för oss, utan isynnerhet i afseende på det
öfverförmynderskap, förnärmande nationaläran, af hvilket
Sverige då helt nyligen fått smaka en bitter frukt i den beryktade
skeppshandeln.
i5 H. 5i
4oi
Den 3o O c t o h c r f. m.
Denna återblick på vår politiska ställning, sista gångert
den utomordentliga budgeten bestämdes, skulle, som mig
synes, nöjaktigt motivera ansträngningarna för ifrågavarande
70,000 rtdrs uppförande på extra stat förra riksdagen,
om något rättfärdigande ens behöfdes, sedan detta belopp
innevar. riksdag redan är vordet förflyttadt till den ordinarie
riksstaten under dess tredje hufvudtilel.
Knappt voro II. St. hemförlofvade, innan omständigheter
inträffade, hvilka gåfvo ett helt och hållet förändradt
utseende åt Europas politik, och i följd deraf åt frågan om
våra försvarsanstalter. En del af dessa omständigheter hade
Regeringen haft sig ensamt förbehållet att förut ana eller
inse; andra lago till och med för henne utom beräkningarnas
gräns. Till de förra hörde den utomordentligt innerliga-
förtroligheten mellan Hofven i Stockholm och Petersburg,
bevisad och beseglad medelst Svenska Thronföljarens
resa till Ryssland, kort efter riksmötets slut; till de sednare:
den nya revolutionen i Frankrike, sorn genom sina resultater
för långliga tider satt myror i hufvudet på Czal-ernas
efterträdare. Julidagarna i Paris medförde Novemberdagar
i Warschau. Rysslands financer, uppbjelpta genom
Turkiska skadeståndet, blefvo ånyo bragta i oordning
medelst Pohlska insurrectionskriget, der kärnan af Ryska
hären tillika med detta lands största fältherre funno sin graf
och en betydlig del af Rysslands krigsmateriel gick förlorad.
Fältsjuka och cholera morbus härjade tillika och föga
mindre skonsamt än krigets mordengel. Dessa tillfälligheter
verkade gemensamt en ansenlig minskning i Rysslands utvägar,
hvad personalen beträffar. Den, som uppmärksamt följt
händelserna i spåren, låter ej dåra sig af ziffror i de kejserliga
ukaser, som anbefalla utskrifningar, hvilka i verkligheten
reduceras till vida mindre, än det antal, som figurerar
på papperet. Om derjemte från Rysslands förut beräknade
stridsstyrka afdragas i credit de tappra Pohlackar,
hvilka innan i83o förstärkte Rysslands leder, och påföras i
debet de Ryska trupper, som numera erfordras i sjelfva
Pohlen, för att hålla detsamma i tygeln, så faller det genast
i ögonen, att faran för den stora magtens grannar är
vida mindre, än mången föreställt sig, helst Englands och
Frankrikes kända politiska system gifver Ryssland nog att
syssla, och utgör ett väsendtligt correctiv emot obetänkta
anfalls-, eröfrings- eller förstoringsplaner. Ja, sedan dessa
conjuncturer inträd t, blef det i stället Rysslands naturliga
och påtagliga mål, att vinna, odla och kunna förtro sig åt
Sveriges vänskap; icke lik väl så att förstå, som önskade Ryssland
vårt activa bistånd, hvilket nödvändigt skulle medföra
onus af en subsidietractat, utan blott genom Sveriges förklarade
och tillförlitliga neutralitet, hvarigenom Ryssland
befrias från den känbara olägenheten att dela sina stridskrafter
och späcka sin vidsträckta nordvestra kust med trup
-
Den 3o O c t o b e r f. m.
4oS
per från Norrbotten till Finska viken och Kurland. Denna
fördel är af stor vigt för Ryssland, sorn sålunda med fria
händer och concentrerad styrka kan agera på andra håll,
att Sverige i sanning ej behöfver anstränga sina tillgångar i
otid, för att på den sidan åtminstone möta en fara, hvars
förespeglande vid detta tillfälle och under nuvarande förhållanden
blott är ett diplomatiskt stratagem, för att ernå
de efterlängtade anslagen.
Det vore, om möjligt, mer än illa, och skulle göra Konungens
rådgifvare i ministeriella mål föga heder, om Sverige
i närvar, ögonblick hade fiender att frukta från andra
håll. Lyckligtvis finnes i afseende på England ännu intet
tidens tecken, som bebådar afbrutna eller ens kallnade relationer,
och länder och haf sträcka sig, medlande, mellan
Sverige oell vår äldste bundsförvandt: Frankrike. Vöre försvarsanstalter
och anslag af nöden, för att upprätthålla de
politiska åsigter, som de sista åren uttalats från Svenska
cabineltet, så bekänner jag öppet min öfvertygelse, att hvarken
landets folkstock eller bankens valutor skulle dertill förslå.
Det fordras en särskild clav för att tyda den chiffer,
sorn ena dagen visar en Svensk diplomats officiella anställande
i Lisabon hos Donna Maria, innan hon ännu hunnit
upptagas bland Regenterna i det Europeiska Statsförbundet,
hvarvid Österns magter rynka ögonbrynen och de sällsammaste,
ehuru ingalunda ovigtiga, reflexioner inflyta i Gazette
de France den 5 October 1833 uti en märkvärdig uppsats
om Sverige; den andra, en extra-ordinär beskickning
till Petersburg, för att öka glansen af tropheerna vid aftäckandet
af minnesstoden åt Finlands eröfrare, hvaraf betydelsen
sannolikt ej undfallit magterna i Vester: ■— den
ena dagen en Fransysk ministers afresa från Stockholm utan
afskedsaudiens; den andra en Svensk ministers af hög rang
ankomst till Paris, utan att hofvet i Tuillerierna funnit mödan
värdt att ännu låta sina diplomatiska angelägenheter här
besörjas af någon annan, än en charge' d’affaires ad interim.
Vederlaget för dessa förödmjukelser lär, i Ministörens
tanka, förefinnas i Furst Menzikoffs ambassad till Stockholm,
hvilken just i dessa dagar ägt rum. Skillnaden, mina Hrr,
ar dock himmelsvid emellan förhållandena af en Rysk generalsperson
i den Svenska hiffvudstaden, der intet föremål
stöter hans nationalkänsla, och en Svensk generalsperson
skickad till Rysslands hufvudstad, att framföra Svenska Regeringens
lyckönskan vid foten af ett monument, hvars grundsten
är hemtad från Pultava, och hvartill bronsen blifvit
gjuten af Sveaborgs kanoner, af krigsbytet från Rathan!...
Dessutom liknade Ryska ambassadörens närvaro snarare
ett triumphtåg, än en beskickning. Ej nog att, från hans
ankomst till hans afresa, den ena festen vidtog der den andra
slöt, i en oafbruten kedja; ej nog, att chefen för hofStaten,
van att se sina audiensrum fyllda af uppvaktande,
4<>4 Den 3o O c toli er f. m.
sjelf vid detta tillfälle så hastade med sitt första besök, att
lian ej ens då lärer blifvit emottagen; ej nog, alt den höge
functionär, sorn innehar den yppersta platsen inom Representationen,
personligen beledsagade ynglingarna af sändebudets
suite, hvilka önskade beskåda detta ram, der fordom
ltysslands beherrskare darrade att räkna flera fiender än vänner
; ej nog, att garnisonen erhöll befallning att göra honnör
för utländska officerare såsom för Svenska. Throuföljaren
sjelf, mina Hrr, läcktes i sin egen vagn och vid sin,
sida kringföra Ryska ambassadören till våra galervarf och
caserner samt låta elite-cornpagnier af gardesregementerna till
fot på caserngårdarna exercera och manövrera för Hans Ryska
Maj:ts Gen.adjutant, hvarom berättelsen stått att läsa i
en tidning.
Furst Menzikoff erhöll sin första audiens på den för
alla Svenskar dyrbara årsdagen af vår store Konungs ankomst
till sitt nya fädernesland, denna gången ädelmodigt
ijrad med ett amnestidecret.
Talaren nfbröts här af II. Ex. Hr Gr, o. Landtm,,
hvilken yttrade, att han icke fann det, som nu sednast blifvit
anfördt, höra till ämnet, hvarföre II. Ex, ansåg sin pligt
vara att återföra Hr Crusenstolpe till ordningen, samt anmoda
honom att hålla sig till den fråga, hvilken blifvit föredragen,
nemi, extra anslagen för försvarsverket, och icke
Furst Me nzi k olls beskickning,
Ilr Crusenstolpe yttrade, att hvad han anfört endast
vore premisser lill den conclusiop, rörtde behöfligheten af
de extra anslagen, till hvilken han ville komma, och alt
hvad han uppläst således alldeles icke vore utom ämnet.
Då Hr Crusenstolpe derefter ånyo uppläste en del af de
sista raderna och vidare fortsatte sitt anförande, afbröt H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm, honom ånyo, under förklarande,
det H. Ex. på intet vis kunde finna, att hvad Ilr Crusenstolpe
anfört, hörde till det förevarande ämnet, och hemställde,
om R. o. Ad. häruti instämde.
Ropades ja.
Hr Crusenstolpe yttrade, att han i alla fall ämnade
fullfölja uppläsandet af sitt anförande tillslut; R. o. Ad. naturligtvis
sedan ohetaget att om haus person fatta hvad beslut
Ståndet kunde finna lämpligt. I öfrigt trodde han sig
äga nog urskillniug för att sjelf bedöma, hvad som hörde
till hans ämne eller icke. Hr Crusenstolpe fortfor derefter
att uppläsa fortsättningen af sitt yttrande, så lydande;
Det hade varit önskligt, att Konungens rådgifvare i commandomål
delat den åsigt, som ofelbart är mängdens af nationen
, att icke redan amnestiens morgondag bort vinna ryktbarhet
medelst ett entledigande.
•"V Här afbröt åter II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, talaren
Den 3o October f. m.
4o 5
under ytterligare påminnelse, att det endast vore extra anslagen,
hvilka nu kunde vara föremål för yttrande, samt
erinrade, alt på grund af 90 § Reg.F.hvilken H. Ex. lät
uppläsa, något sådant klander af vidtagna åtgärder, sorn
det ifrågavär., icke linge äga rum,
Hr Crusenstolpe yttrade, att hvad H. Ex. sednast
anfört vore ganska riktigt, i fall talaren hade framställt något
sådant klander, som kunde leda till beslut. Detta hade
jpke skett, och således ansåg han sin rättighet vara obestridlig
att lill slut fullfölja sitt anförande; R. o. Ad. obetaget
att sedan derom besluta. Hr Crusenstolpe fortfor
derefter:
Jag vågar ej bestämma, hvilketdera bos allmänheten gjort
största uppseendet: den onåd, hvaruti Frih, v. Stedingk .
Stampningar hördes från ett och annat håll i salen.
fl. Ex. Hr Gr. o. Landtm, afbröt ytterligare talaren,
under förklarande, att detta ämne icke hörde till det förevar.
målet, hvilket vore StatsfJtskts utlåt. N:o 291. H. Ex.
ansåg i öfrigt, att, sedan nämnde utlåt, blifvit ånyo lagdt
på bordet, ingen öfverläggning derom borde äga rum.
Hr Crusenstolpe yttrade, att i fall meningen vore,
att ett anförande, som rörde extraanslagen, nu ej kunde
afgifvas, emedan målet blifvit ånyo lagdt pä bordet, vore
det en ordnitigsfråga, hvilken på Landtm, berodde. Vore
åter meningen att hindra talaren att såsom premisser begagna,
hvad framställningar han funne tjenliga, så underkastade
han sig ej någon främmande pröfning i detta afseende
Dä
Hr Crusenstolpe härefter åter ”ille fortsätta uppläsningen
af sitt anförande, yttrade H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm., att då H. Ex. fann, det Hr Crusenstolpe uti sitt
anförande inblandade ganska många, för det föredragna målet
alldeles främmande ämnen, ansåg H. Ex. som sin pligt
att, med stöd af 90 § Reg.F., förbjuda Hr Crusenstolpe att
fortsätta sitt anförande.
Hr Crusenstolpe trodde, att Landtm, ej ägde rätt
att förbjuda honom tala, och frågade altså, om han vidare
hade ordet,
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, besvarade denna fråga
med nej.
Gr. Frölich, Da v.: Ehuru jag icke vill ingå i bedömande
af det mer eller mindre skickliga i Hr Crusenstolpes
anförande, mäste jag dock förklara, att jag icke hört annat,
än hvad som kan utgöra motiv till den conclusion, hvartill
Hr Crusenstolpe kan vilja komma; och jag reserverar
mig al Iså. emot Hr Gr. o. Landtm:s beslut att förbjuda Hr
Crusenstolpe alt fortsätta sitt yttrande, hvarmed meningen
icke synts hafva varit att inleda något omdöme öfver de
Den 3o Octo ber f. m.
vidrörda frågorna, utan endast att använda upptagandet deraf
såsom motiver för Hr Cruseqslolpes enskilda åsigt i sjelfva
ämnet; och sådant kan lagligen icke förvägras honom.
Frih, Boye, Ludv.: Jag delar det allm. missnöjet öfver
hvad jag hört; roen här synes icke blott Hr Crusenstolpes,
ulan hela Ståndets rätt vara i fråga. Landtm, kan
icke äga rätt att hindra någon tala. Jag reserverar mig
emot ett sådant förfarande,
Frihrna Rantzou, Joh, Alb., samt Tersmeden,
Jac. Wilh,, förenade sig med Frih. Boye,
Frih. Cederström, Jac.: Deruti har visst Hr Crusenstolpe
rätt, att hans yttrande Jeder till påföljd, som Ståndet
finner för godt i anledning deraf besluta; men det är
ock Landtmts rätt att afbryta sådana yttranden, sorn finnas
stridande emot go § B.eg.F,, hvaruti det förbjudes, alt per-s
sonliga förhållanden må komma under öfverläggning,
Hr Crusenstolpe: Då frågan är ytterligare bordlagd,
inskränker jag mig för närvar, till löfte, att jag skall bjuda
tili att tala till slut, då den nästa gång förekommer.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag reserverar mig
emot en sådan tolkning af go §, som skulle den hindra omtalande
af särskilda förhållanden. Den stadgar blott, alt
frågor öfver sådana ämnen icke må väckas, nemi, till afgörande.
Att tala derom är hvars och ens ovilkorliga rättighet,
Gr. Frölich, Frih. Rantzou och Hr Dalman förenade
sig med Hr Cederschjöld.
Frih. Boye: Jag anhåller att till fullständigande af de
skäl, jag anfort, få förena mig med hvad Hr Cederschjöld
nu yttrat,
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Jag var frånvar.
, då Hr Crusenstolpe uppläste sitt anförande, och jag
kan således icke bedöma dess innehåll. Jag har endast hör!
Hr Gr, o, Landtin:s förklarande. Äfven jag får i anledning
deraf förklara, det jag tror, alt man icke kan vägra någon
att tala, samt nödgas således tillkännagifva mina betänkligheter
emot en sådan Kr Gr, o. Landtmts vägran. Jag tror
det vara talmans rätt att återföra en talare till ämnet och
till honom vädja, om han från sitt anförande vill borttaga,
hvad till saken icke hörer; men hans tali ätt kan icke någon
Råntaga honom. Då jag Öppet förklarar denna min
åsigt, får jag jemväl uttrycka det hopp, jag hyser, att hvar
och en så må begagna siq yttrande-rätt, att han derför kan
ansvara håde inför närvar, och tillkommande tider,
Åtskilliga yttrade härtill deras bifall,
H. Ex, Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att äfven han
trodde sig känna både den pligt, honom åläg, och den rät
-
Den 3o October f. m.
tighet, honom tillhörde. Att skydda hvarje talares rättighet
att på Riddarhuset yttra sig, då han gjorde det efter grundlagens
föreskrifter, det ansåg H. Ex. vara sin skyldighet;
att bibehålla ordningen, att hindra talare att frångå det ämne,
sorn utgjorde föremål för öfverläggningen, eller att öfverskrida
det genom beskyllningar och framställande af enskilda
förhållanden, det trodde II. Ex. äfven vara både sin
skyldighet och rättighet. Det vore i detta afseende, som II.
Ex. ansett sig böra tillsäga Hr Crusenstolpe att afbryta ett
anförande, som lände till klander of personer och händelser.
II. Ex. trodde sig ej deruti hafva felat och trodde sig hafva
märkt, att ett bifall af R. o. Ad. nyss lemnades åt H. Ex:s
hemställan i denna del. Det vore visserligen för H. Ex.
smickrande, om alla Ståndets ledamöter delade hans tanke,
och smärtsamt att finna motsatsen; men framfor allt måste
H. Ex. vara angelägen att följa grundlagen och sitt samvete,
sorn sade honom, att han, utan att sjelf kränka lagarna, ej
borde tillåta, så vidt på honom ankomme, att någon annan
kränkte dem.
Gr. Frölich: Jag instämde i Hr Gr. o. Landtm:s hemställan,
så vidt jag trodde den innefatta, huruvida det vore
nödigt att återföra talaren inom sjelfva ämnet; men det var
sedan Hr Gr. o. Landtm, förbjudit Hr Crusenstolpe att yttra
sig, som jag reserverade mig.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att han hvarken
velat eller kunnat förbjuda Hr Crusenstolpe att tala i det
ämne, hvarom han begärt att yttra sig, men att H. Ex. alltid
ansåg sig böra hindra honom, då han öfverskred det
amne, hvilket utgjorde föremål för öfverläggningen, i det
lian upptog Regeringens åtgärder i enskilda mål, såsom t.
ex. tjenstemäns afsättande, anklagade somliga personer och
befriade andra.
Hr Crusenstolpe: jag får blott fästa Uppmärksamheten
derpå, att jag hvarken anklagat eller befriat någon.
För att emedlertid gå H. Ex. Hr Gr. o. Landtmts Önskan
till mötes, får jag nu förklara: Det är anledning till anmärkning
mot Konungens rådgifvare i ministeriella och commandomål,
hvarom remiss begäres till Constit.Utsk., infor
hvilket anledningarna uppgifvas skola.
Denna anmärkntsanledn. remitterades till Constit.Utsk,
Föredrogs ånyo PresteSt:s d. 27 dennes e. m. på bordet
lagda prot.-utdr. af d. a3 äfven i denna månad, med
inbjudn. till Medstånden att instämma uti PresteStts beslut,
ang:de vissa uppgifna åtgärder för beredande af riksdagens
slut.
Hr Hjärne, Harald: Att anmoda Utskln inkomma
med återstående betänk:h inom någon viss tid skulle jag icke
4oS
Dm 3o Octobcr f. ni;
lägga mig emot; men dä en sådan ändamålslös åtgärd redar*
är 2lne gånger vidtagen, och jag är öfvertygad, att Utsk:n
sjelfmant göra allt, hvad de kunna, lör att påskynda ärendernas
gång, tror jag, att den föreslagna anmodan är obehöflig.
Hvad den föreslagna skrifvelsen till K. M. beträffar,
är densamma, lindrigast sagdt, alldeles olämplig, enär det
beror på K. M. att, sedan riksdagen varat 4 månader, när
som helst upplösa densamma, och jag förmodar, att Konungen
lika mycket önskar, att riksdagen må slutas, som Ständerna,
samt att det altså är vigtiga skäl, som föranleda Konungen
att låta riksdagen fortgå. Jag afstyrker således PresteStts
inbjudning.
R. o. Ad. ansåg sig icke äga skäl att antaga den gjorda <
inbjudningen.
Hr Rosenblad, Bernh.: Instämmande jemväl för min
del i det nu fattade beslutet, hemställer jag dock, huruvida
det icke må anses lämpligt, att en uppmaning aflåles till
BancoUtsk. att, så fort som möjligen ske kan, inkomma till
Stånden med utlåt, i den vigtiga frågan om lag för Banken.
Den i sådant afseende redan befintliga måste nödvändigt ändras
och sättas i öfverensstämmelse med beslutet om myntenheten.
Flera andra frågor af yttersta vigt, och som bero
på den omförmälda, hvila äfven; och det torde derföre,
samt oaktadt det är kändt, att BancoUtsk. egnat myckel nit
åt sina arbeten, vara iämpligt, att den föreslagna anmodan
göres.
Gr. Frölich, Da v.: R. o. Ad. torde icke finna underligt,
om jag tager åt mig den siste talarens uppmaning.
Då han erkänt, att Utsk. sysselsätter sig så mycket som
möjligt, finner jag väl, att hans mening icke varit att göra
anmärkn. emot bristande nit och flit hos Utsk.; men jag får
dock erinra, att flera vigliga frågor bero på Utsk:s handläggning,
än den af Ur Rosenblad uppgifna, och hvaribland
2:ne redan äro afgjorda, nemi. de om hypotheksföreningar
och enskilda banker. Hvad beträffar bancolagen, är discussion
derom redan i Utsk. börjad, och jag tror, -att Utsk.
sjelfmant skall uppfylla sin skyldighet så i ena som andra
afseendet. Jag öfverlemna:- till Ståndets afgörande, huruvida
någon uppmaning bör aga rum; men för min del anser
jag den onödig.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Jag instämmer medGr.FröJich
och vill endast tillägga, att orsaken, hvarför det kommit
att så länge dröjas med handläggning af banklagsfrågan,
är den, att LagUtsk. haft så många andra göromål, att det
icke hunnit att förrän nu de sednare veckorna lemna biträde
åt BancoUtsk. För den fråga, som i går i de sammansatta
Utsktu afgjordes, var sammanträde med LagUtsk. begärd
-
Den 3o Octo b er f. m*
görd redan i Juni månad. Jag tager för afgjordt, alt andra
arbeten hindrat LagUtsk.; men emedlertid hor orsaken till
det anmärkta dröjsmålet icke berott på BancoUtsk., och jag
tillstyrker alisa afslag å Hr .Rosenblads hemställning.
Hr Rosenblad: Jag har redan förklarat, att jag icke
lade TJtsk. det anmärkta förhållandet till last. Jag vill endast
fästa uppmärksamheten derå, att de mest vigtiga frågor
återstå och fordra afgörande, innan bancoreglementet
kan erhålla sin behöriga form, och deribland är banklagsfrågan.
Jag trodde icke, att den ännu förevarit; men jag
är nöjd med Gr. Frölichs förklaring i denna del och återkallar
min hemställning, öfvertygad att numera i alla fall
få min önskan uppfylld, att nemi. såväl den uppgifna som
flera andra vigliga frågor må, så fort som möjligt, i Utsk.
förelagas, och hvaribland jag särskildt vill nämna den om
inrikes vexlar.
Gr. Frölich: Jag får endast förklara, att, så vidt
BancoUtsk. får begagna biträde af LagUtsk., skola sammansatta
sammanträden anslås för- och eftermiddag alla dagar,
då plena i Stånden icke äga rum.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. oAd.,
efter de upplysningar, som nu blifvit lemnade, ansåg den
begärda påminnelsen till BancoUtsk. behöflig.
Ropades nej.
H. R. o Ad. åtskiljdes kl. -J till 3 e, m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 3o October 1834»
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 4 prot.-utdr. för f. m. denna dag.
Ånyo föredrogs och bifölls StatsUtskts d. 27 dennes e.
m, på bordet lagda utlåt. N:o 290 öfver anmärkn:r vid betänk.
N:o ig4 i anledn. af K. M:s nåd. propos. till R. St.,
ang:de fortfarande anslag till ulldiseontens förstärkning samt
ullculturens och ullproductionens befrämjande,
Vid förnyad föredragning af StatsUtskts d. 57 dennes
e> m. på bordet lagda (wernor, Wto 292, ang:de verkställd
omröstning till följd af RiksStms skiljaktiga beslut Uti de
frågor, som omförmälas i StatsUtskts merner, NJris a56,
1S H. Sa
"Dali 3 o Octo lior c. ra.
277, 2S0 Oell 281, Lief nämnde meinar. JS':o 292 lagdt till
handhua.
Företogs till profning StatsUtskts d. 27 dennes e. nt. på
bordet lagda utlåt. N:o 29? i anledn. af K. M:s nåd. skiifvelse
till R. St., angtde tillökning i lånebidraget lill Manufactur-discontfonden.
.Hr Giintker, CarlGust.: Uti det nu föredragna utlåt,
finner man förnyadt bevis på det olycksdigra snörpningssystem,
som utmärker 1834 års StatsUtsk., undantagandes då Utsk.
behagar utdela gracer; och hvartill ett sådant system leder,
är svårt att motse. Må man ej tro, att jag klandrar StatsUtsk.
för dess hushållning med statens medel. Tvärtom tror
jag det vara Representationens skyldighet att noga pröfva
nyttan och nödvändigheten af hvarje anslag, innan det beviljas;
men om man af nit att hushålla afslår nyttiga och
nödvändiga anslag till riksgagneliga ändamål, såsom lill betryggande
af Rikets sjelfständighet, till landets odling och
till industriens förkofran, hvaraf ej allenast närvar., utan
äfven kommande generationers välfärd beror, så begår man
det grofsta, det farligaste misstag, och i stället för att hushålla,
gör man sig skyldig till misshushållning, så mycket
farligare, sorn det falska skenet hedrar, till dess de olyckliga
följderna för sent upplysa om misstaget. Ulan tvifvel
är den närvar, tiden den minst tjenliga för alt se, huruvida
näringarna kunna hemta sitt stöd från Mauufacturdisconten,
huruvida de, under täflan med ulländningen, kunna bestå
på egen hand. Jag har vid flera föregående tillfällen sökt
fästa uppmärksamheten på angelägenheten af detta ämne;
och det fägnar mig att till stöd för min åsigt kunna åberopa
Hr Oxeluifvuds reservation, hvaruti detta ämne finnes
ganska riktigt utveckladt, och i stöd hvaraf jag yrkar återreraiss
af utlåt., deri jag hoppas vinna understöd af R. o. Ad.
Gr. Gyldenstolpe, Auton Gabr.: Innan jag ingår
i något upptagande af Hr Giinthers anmärkn:r, anhåller jag
att få veta, huruvida de öfriga Stånden återremitterat utlåt.,
eller hvad behandling detsamma hos dem erhållit.
Underteckn. Rid d.Se cre t.: Från de öfriga Stånden är
någon underrättelse i detta afseende ännu icke inkommen.
Gr. Gyldenstolpe: K. M. har uti sin nåd. propos.
begärt en tillökning uti Manuf.discontfonden af icke mindre
än 640,000 r:dr. Dessa medel utlånas emot 4 proc. åt fabriksidkare
eller dem, som äro berättigade att erhålla sådana
lån. Det är således fråga, om ett statsanslag är nyttigt
för detta ändamål. För närvar, äger Manuf.disconlen ett
ganska betydligt crediliv på Ranken, hvilket under föregående
riksdagar blifvit ökadt till det belopp, det nu utgör.
Ku har fråga uppstått alt ytterligare öka detta creditiv, så
Den 3o Octobcr c. m.
alt fran 9.0 proc., som lånrältigheten för närvar, utgör, fördelad
på alla laliriks- och näringsidkare inom Riket, densamma
skulle höjas till 3o proc,, hvartill den förut uppgått,
innaii dessa näringar kommit lil! det lyckliga tillstånd,
hvaruti de nu äro. Här är den stora principfrågan, huruvida
staten skall everldligen understödja näringarna, utan afseende
på, huruvida dessa näringar visa, att de göra sig förijenta
af ett sådant understöd derigenom, att de komma till
ett mera florerande tillstånd, eller huruvida staten skall fortlära
alt understödja dem, sedan de kommit till detta tillstånd.
Af näringar, som hemta stöd från Manuf.disconten, är
ylletillverkningen den hufvndsaklignste, och hvar och eli,
sorn ager någon kännedom derom, torde veta, alt denna tillverkning
står på en ganska förmånlig ståndpunkt, och alt
det lönar sig att ingå i en sådan rörelse. Frågan är således,
huruvida man anser, att, fastän denna näring kommit
i sitt närvar, blomstrande tillstånd genom dels prohibitiva
författningar och dels directa statsbidrag, staten likväl fortfarande
skall understödja densamma i samma mån, sorn denna
näring tillväxer, så att följaktligen det ereditiv, sorn beviljades,
då denna fabrication tillverkade 3oo,ooo alnar Idalie
årligen, skulle fördubblas, om den nu tillverkar 600,000
alnar, och vid en kommande riksdag ytterligare fördubblas,
om produetionen emedlertid hunnit blifva dubbelt så stor;
och på samma sätt för de öfriga näringarna. För min del
kan jag icke se, hvar det slutligen skulle stadna; och jag
häuskjuter lill hvar och en stalsoeconoms bedömande, om
det kari vara rätt alt öka statens understöd i samma förhållande,
som näringarna tillväxa, och om icke följden blir
den, att staten blir förläggare för alla näringar i Riket. —
Deremot klandrar jag visserligen icke, att understöd hittills
ägt rum; men jag vill icke, att man skall utstiäcka det till
ytterlighet. Äfven sådana näringar, hvilka icke kunna betraktas
såsom egentliga näringar, blifva delaktiga af samma
fördelar. Af den uppgift, som åtföljde de handlingar, hvilka
från K GommerceColRm inkommo lill StatsUtsk., inhetntas,
att t. ex. strumptillverkningen inom Riket blifvit berättigad
till understöd. Hela tillverkningen uppgår till 11 å
ia,ooo par strumpor årligen, för hvilket ringa belopp afsättning
omöjligen kan siknäs, hvadan äfven denna näring
måste bära sig, i fall den är inrättad efter riktiga principer;
men om denna näring icke kan uppbringas lill högre produetion
än 19,000 par strumpor årligen, är det icke skäl att
understödja densamma. Enahanda är förhållandet med vaxJjustillverkningen,
för hvilken afsättning icke saknas; hvilket
oansedt stora partier af denna vara in förskri Ivas. Jag frågar
då, 0111 det är skäl att ytterligare understödja sådana
näringar, hvilka, med de understöd de hafva, icke kunna
uppkomma till högre produetion ? Hela anläggningen mäste
vara felaktig, då sådana näringar icke bära sig. Dessutom
Den 3o October c. m.
- synes mig, att af samma skäl, som man understödjer dessa
päringar, man borde understödja livar oell en handtverkare,
så att hvar och en skomakare, skräddare, eller annan handtverkare
borde vara berättigad till understöd af staten; men
hvar skulle detta understödjande stanna? Af dessa skäl, och
då fråga icke är alt lill summan minska det understöd, som
näringarna hittills haft, utan endast att statens anslag till
näringarnas understöd icke skall okas, i samma mån näringarna
tillväxa, har jag ansett, att, om man någon gång ämnar
stadna, liden dertill nu vore inne, och har jag derföre,
synnerligast med afseende på Riksg.eonRs närvar, mindre
lyckliga ställning, icke kunnat tillstyrka, att cn ytterligare
summa skall anvisas för Manuf.diseonten, utan ansett bäst
varn att icke bifalla den K. proposin.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Den värde ledamoten
af StatsUtsk., sorn sist yttrade sig, har talat mot understöd
åt somliga näringar derföre, att de äro alltför starka,
såsom ullproductionen, och åt andra näringar derföre, att
de äro för svaga, såsom strumptillverkningen. När nu den
ena näringen icke får understöd derföre, att lion är för
stark, och den andra derföre, att hon ar för svag, så lärer
man komma till den slutföljd, att alls ingen erhåller något.
När Sveriges näringsflit i allmänhet är så underlägsen andra
länders, hvilket föranleder till en ganska betydlig införsel
af sådana varor, sorn kunna inom landet framalstras, så tror
jag det vara ganska rätt af Regeringen, att hädanefter, såsom
hittills, söka bereda förlag åt sådana näringsidkare,
hvilka bemöda sig att, genom varans tillverkning inom landet,
bespara Riket tillverknings-och införsefskostnaden. Jag
kan således icke annat än tillstyrka R. o. Ad. att återremittera
utlåt., på det att det understöd, sorn K. M, vetat förskaffa
näringarna, äfven må komma dem till godo. Om någon
näring är förtjent af statens understöd, så är det visserligen
ullproductionen. Man kan icke säga, att hon är
för gammal i Jandet, emedan de framsteg, hon gjort, först
under de sednare åren ägt rum. Om hon på lika sätt fortgår,
kan man hoppas, att lion snart hinner till den höjd,
som vår förbrukning kräfver, Det lärer då icke vara skäl
att nu undandraga henne det ökade understöd, som för
denna fortgång behöfves. Man bör äfven ihågkomma, att
just derigenom, att en mängd landtman vinlägga sig om ullprodnctionen,
sker äfven den öfvergång från sädesodling till
boskapsskötsel, som man i sednare tider ansett nödig och
nyttig för landtbushållningen. På dessa grunder förnyar
jäg min anhållan om återreroiss.
Hr af Billbergh, Joh, Peter} Af Hr Oxehufvuds
betänk, bifogade reservation inbemtas, att jag förenat mig
med honom. Uti denna reservation förekommer icke något
klander eller något missnöje nied det beslut, hvaruti Utsk,
Den 3o Octo ber c. m.
4i3
slädnät. Jag har tillräckligen afsctt det förhållande, hvaruti
statsverket nu befinner sig under en tidpunkt, då realisationens
bestånd i första rummet bör befordras. Då bristande
tillgångar förbjuda någon anvisning på Banken, och
afgjordt är, att Utsk. icke under något vilkor vill ingå på
något skuldsältningssystem, så säger det sig sjelf, att ingen
fond finnes, som tillåter tillstyrkandet af förökadt anslag för
fabriksidkare och manufacturister. Men deremot har jag
ogillat och ogillar ännu, att TJtsk. förbisett det vackra i
den K. propostn, nemi. den deruti af K. M. uttryckta synnerliga
vårdnad om våra näringars förkofran. Det är inför
Konungen framlagdt, att då näringarna tills datum njutit
en förlagsränta af Manuf.disconten , svarande mot 33|- proc.
af tillverkningsbeloppet, detta förlagscapital, till följd af näringarnas
stigande, nedsjunkit till 2oi proc. Förutseende, att
detta skulle menligt inverka på näringarna, då hvar och en
känner, att näringarnas tillväxt härrört från de förlagscapital,
som till förbättrade machinerier blifvit använda, och
att de skulle sättas tillbaka, då de nu utsträckt sin rörelse
j förlitande på samma biträde, som de hittills åtnjutit, om
de nödgades ålnöjas med mindre, har K. M. framställt sådana
ömande omständigheter till R. St:s behjertande. För
behandlingen af denna fråga hade man icke behöft ingå i
någon afhandling af den statsoeconomiska grundsats, hvilken
icke finner något stöd af tillämpningen inom vårt land. Oin
man erkänner, att det är statens understöd nied förlagscapital,
sorn drifvit näringarna upp till den höjd, de nu-äro,
så är det solklart, att deras bestånd och ytterligare förkofran
beror af ett sådant fortfarande biträde. Jag hade derföre
önskat, alt, när Utsk. saknat utväg för anvisandet af
ett ytterligare creditiv, Utsk. omfattat Ilr Lefflers förslag,
hvarigenom möjligen samma ändamål kunnat vinnas och derigenom
ett rättvist afseende göras på den K. proposln. Detta
förslag, som inhemtas af slutet af reservationen, innehåller,
att R. St. skulle autorisera K. ConunerceColhm alt emot
hypothek af säkra papper upptaga lån till lika ränta mot
den, som erhölls af fabriks- och näringsidkarne för alt derigenom
få en ökad fond för Manuf.disconten,
Denna framställning har inom Utsk. icke vunnit något
afseende. Min anhållan är derföre, i fall R, o. Ad. skulle
finna ett sådant understöd mera vara, minst sagdt, oskyldigt
och icke vådligt, när dermed är förenadt det vilkor, alt
det creditiv, sora Manuf.disconten har, icke får rubbas, att
R. o. Ad. täcktes förena sig med oss reservanter i denna
punkt och bifalla återremiss med yrkande, att Utsk, åt berörde
förslag gör ett billigt afseende.
Frih Boye, Ludv.: Till den värde ledamoten, som
talat så kraftigt mot näringarnas understödjande, ber jag att
få framställa den erinran, att staten hemtar sina krafter Irån
4‘4
Den 3o October e. ra.
näringarna, och alt från den stund vi vanvårda näringarna,
vanvårda vi fäderneslandet. Jng högaktar denne ledamot;
men jag har känt smärta utaf att höra hans principer, och
jag har önskat, alt han varit i alla andra Utsk., men ej i
StatsUtsk. Jag förenar mig med de ledamöter, som begärt
återremiss, och jag bygger min öfvertygelse pä en uppgift,
som jag anser mig kunna meddela. Jag bor i en stad, som
kunde blifva Sveriges Manchester. Der funrios 1818, när
fonden beviljades åt fabriksidkare, svarande mot 3 >f proc.
af tillverkningen, emellan 20 och 3o fabriker. Ku finnas der
70. Är det något ondt, att näringarna förkofra ts? Ar det
något ondt, om de stiga ännu högre? Jag tror, att i samilia
mån vi kallsinnigt behandla frågan, i samma mån ådraga
vi oss nationens ovilja. Vi äro tillsammans för att gagna
landet, men icke för att linder vackra och skenfagra skäl
neka, hvad som skall lända till landets basta. Sedan sista
riksdag har ullproductionen tagit en synnerlig fart, hvarigenom
den fördel tillskyndats staten, att i stället för att
vi införskrefvo ull, kunna vi nu lemna ull till utförsel. Men
denna tillgång beror på afsättningen, och denna afsättning
hvilan på understödet. Kå väl! Det är dä icke blott fabrikanterna,
vi göra olyckliga, om vi neka understödet, utan
äfven jordbrukaren i andra 1 limmet. Jag begär återremiss
och hoppas, att Utsk. skall med mera värma för näringarna
besinna, hvad det gör, när det gifver oss utlåt, tillbaka,
Frih. Cederström, Jac.: Äfven jag begär återremiss
af detta utlåt. I händelse Utsk. kan förete skäl för afstyrkande
af den K. proposm, nödgas jag visserligen inskränka
111ig till begäran af bifall till hvad reservanterna, i likhet
med Hr Oxehufvud, hafva yrkat. Bien för min del finnér
jag ingenting af hvad Utsk. anfört vara af beskaffenhet att
kunna verka derhän, att den K. proposm bör alslås; tvärtom
anser jag densamma böra bifallas. Utskts uppgift 0111
den ränteförlust, som kan uppkomma genom anslaget, för-*
tjenar intet afseende; ty den vinst, som staten i bevilln. erhåller
af de näringar, som understödjas, öfverstiger flerfaldigt
den ränteförlust, som här är i fråga, och som dessa medel
ingå lill Riksg.cont., följer af sig sjelf, att, i händelse
de blifva öfverskott på statsutgifterna, desamma komma
lliksg.cont. till godo. Jag skulle jemväl förmodat, att det
icke är riktigt att raisonnera i statsoeconomien på sätt som
StatsUtsk., då det säger: ”alt sedan nu näringarna kommit
till den sjelfständighet, att deras bestånd är betryggadt, statens
mellankomst icke mera är behöflig.” Är det Utsk. möjligt
att bedöma, och huru liar Utsk. skaffat sig underrättelse
derom, att dessa näringar äro komna till den sjelfständighet,
att deras framtida bestånd är betrvggadt? Kunde
det icke vara motsatsen, alt dessa näringar behöfva under
deras utvecklingsprocess att ytterligare njuta understöd för
Den Bo Octobcr e. m.
4,5
nit komma till denna sjelfständighet, sorn icke är vunnen
derigenom, atl fabrikerna kommit i rörelse. Först sedan
delta låneunderstöd hunnit blifva guldet, är sjelfständighelen
uppnådd, och sedan yrka fabrikerna icke något understöd.
Jag förnyar min anhållan om återremiss och begär,
att SlalsUtsk., vid återremissens besvarande, tillstyrker
bifall till den K. propostn.
Gr. Gyldenstolpe: I anledn. af Frih. Boyes yttrande
skall jag bedja att få förklara, att jag icke önskar missvårda
näring irna; men jag tror icke, ati man riktigt våldalen
sak derigenom, atl man är för mycket öm om densamma.
Jag tior, att man i sin omvårdnad kan gå till ytterlighet;
och det är endast denna ytterlighet, jag velat förekomma.
Jag har anfört exempel på näringar, hvilkas tillverkning
uppgår till högst ringa belopp och borde kunna
bära sig, hvilka jag ansett icke böra njuta understöd af staten,
äfvensom jag ansett för oriktigt, att näringar, sorn finnas
i blomstrande tillstånd, skola erhålla ytterligare statsbidrag.
Jag har icke velat betaga dem de understöd, de
öga; men jag tror, att man bör göra afseende på hvilka
näringar böra hafva understöd och hvilka icke böra erhålla
något sådant, och att man icke bör lening understöd åt
livarenda näring, som uppväxer inom landet,; utan afseende
på om den kan komma lill blomslringstill/tånd eller icke.
För närvar, har Manuf.disconten ett creditiv af icke mindre
än 1,000,000 r:dr, sorn utgår från Banken. Jag skulle tro,
att för sådana näringar, som kommit till ett mera blomstrande
tillstånd, bör statens understöd kunna minskas, äfvensom
jag anser staten icke böra fortfara med att understödja
sådana näringar, som genom ett slikt understöd i ingen
mån förkofrats. Om sådana inskränkningar iakttagas,
är jag öfvertvgad, att Manuf.discontfonden skall vara tillräcklig
för att hafva en örn vård om sådana näringar, af
hvilka staten kan hemta krafter; ty staten kan icke hemta
krafter af alla näringar, som uppväxa inom landet, utan afseende
på, om de kunna täfla nied utländska producenter
eller bära sig inom landet. För öfrigt skall jag icke motsätta
mig återremissen; men jag förutser, att, i den ställning
Riksg.cont. för närvar, befinner sig, en så stor tillökning
icke kan bifallas, som den K. propostn afser.
Frih. Boye: Med förbindelse till den siste värde talaren
för det han ingått i förklaring af sitt förra yttrande,
får jag göra honom den erinran dervid, alt om han dragit
upp linien emellan de näringar, som han anser icke höra
hafva understöd, oell dem han tillerkänner denna rättighet,
så hade jag tilläfventyrs varit i tillfälle att gifva honom mera
rättvisa, än jag nu kan göra. Jag vill icke bestrida, att
det möjligen kan finnas näringar, hvilka icke öro af det
;\ärde som de öfriga; men jag tager för afgjordt, att under
-
4 iG
Deli 3o O c (ober e. m.
stödet blir proportionerlig! efter deras gagnelighet för staten.
Men då jag lior t den siste värde talaren förklara, att
lian endast ville förekomma en ytterlighet uti näringarnas
understödjande, så lier jag att till den förbindelse, hvari jag
sagt mig stå till honom för det han förklarat sitt. yttrande,
få lägga en ytterligare förbindelse för det han ej velat taga
från näringarna det understöd, de äga. Men det ligger icke
mycket deruti, ty han kan icke taga från dem detta understöd.
Men frågan lär att betrygga näringarnas bestånd. Må
jag påminna, att i det tillstånd, de voro 1818, ansågo R.
St. icke för näringarnas skull ensamt, utan för fäderneslandets
gagn, nödvändigt att anslå en Manuf.discontfond, tillräcklig
att lemna 33\ proc. af tillverkningsbeloppet. Nu
hafva genom näringarnas förkofran dessa 33 proc. nedsjunkit
till circa 20 proc., och J-tdel har sålunda fallit undan.
När nu fabriksidkaren får åtnöja sig med 20 proc., men de
öfriga näringarna få sin fyllnad, så frågar jag, 0111 det kati
kallas ytterlighet eller generosite'? Man talar om uppoffringar
för näringarna. Hvad begär man för näringarna?
Hvad uppoffrar staten? Icke en enda skilling. Det är blott
förskott, som staten lemnar. Hvar är då uppoffringen? Hvar
den stora nyttan? Annorlunda tänkte Fredrik II. När han
slutat sitt 7-åriga krig, voro hans provinser i yttersta armod.
Han emottog Schlesien, som, efter att hafva uthärdat
flera campagner emellan Österrikiska och Preussiska
armeerna, var nedtryckt uti elände. Han började med att
förlägga dem, som voro uti elände. Men han var icke en
inskränkt statsman. Han såg icke blott på de närvar, bekymren;
han såg på framtiden, och det skall statsmannen
se på, om han gor anspråk på att vara statsman. Jag förblifver
vid den öfvertygelse, att bättre kunna inga medel
användas än de, sorn användas till näringarnas förläggande.
Jag begär återremiss af utlåt., äfven under förutsättning,
att StatsUtsk., hvars åsigt vid denna riksdag har väckt min
medömkan och säkert skall väcka nationens medömkan, vidblifver
sitt beslut, men att R. St. icke antaga detsamma.
Om grundlagen tillät att genast afgöra frågan på sätt jag
hoppas, att R. o. Ad. skall afgöra den, skulle jag icke falla
StatsUtsk. besvärlig med begäran om återremiss; men då
formerna fordra det för att uppnå det mål, jag åsyftar,
nödgas jag vidblifva min anhållan derom.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 2^3 återremitterades.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk. d. 27 dennes e.
m. på bordet lagda utlåt. N:o 294 öfver anmärkntr vid betänk.
N:o 266 i fråga om beviljandet af ett creditiv för bestridandet
af de kostnader, som genom farsoten cholera föranledas.
Vid
Den 3o October e. m. 4t7
Vid förnyad föredragn. af Bevilln.TJtskrs d. 27 dennes e.
ra. på bordet lagda utlåt. N:o 35, i anleda, af gjorda anmärkntr
vid Utsk:s betänk. N:o i3 om stämplade pappersafgiften,
blef samma utlåt, ånyo hegardt på bordet af Hrr
Stuart, Garl Gust., och Gunther, Carl Gust.
Likaledes begärdes ånyo på bordet af Hr v. Hartmansdorff,
Aug., och Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.,
Bevilln.Utskts d. 27 dennes e. m. på bordet lagda betänk.
N:o 36, angide verkställigheten af R. St:s beslut, att sportJerna
inom K. Mts Gancelli hädanefter skola utgå till Kronan
såsom chartae sigillatse—afgift.
Justerades pleniprottn för d. 21 och 22 Aug., d. 25
Aug. f. och e. m., d. 28 Aug., d. 29 Aug. f. och e. m.,
d. 1, 3, 6 och 8 Sept. samt d. 11 Sept. f. m.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda betänkm,
utlåt:n och memor. från
Stats- samt Allm. Besvärs- och O e co n.-U t s k o t ten:
N:o 32. i anledn. af väckt motion om förändrad uppsägningstid
för leverering af räntehö in natura inom Södermanlands
län;
N:o 33. i anledn. af väckt motion om rättighet för vissa
hemmansägare i Jemtland att få till skatte inlösa kronojord,
som med s. k. fyllnadsord blifvit inblandad;
Ba n co-Ut skottet:
N:o 58. i anledn. af väckt motion om preglande af en
skådepenning till minne af deri nu verkställda realisationen;
N:o 5g. i anledn. af åtskilliga från H. RiksStm till BancoUlsk.
remitterade motioner, ronde åtgärders vidtagande
till befordrande af hypotheksföreningar;
N:o 60. med hemställan om föfhöjda arfvoden för Bankens
brandmästare och conductor;
Lag-U tskottet:
N:o 140, i anledn. af anmärknrr vid Utskrs betänk. JSTlo 8
öfver Peter Pehrssons motion om rättighet för parter, att
deras till domstol ingifna handlingar återbekomma;
N:o 141 - i anledn. af återremisser å Utskts betänk. N7:o
44 öfver Riksd.fullm. Peter Pehrssons och Nils Strindlunds
motioner om utarbetande af en exsecutionsstadga;
N:o 142. i anledn. af återremisser utaf åtskilliga från
Utsk. afgifna betänkln, rörtde utsökningsärender;
N:o i43. i anledn. af återremiss utaf Utsk:s betänk. N’.‘o
62 öfver Hr Frih. J. A. Kantzous motion, att bysatt gäl
denär,
som all sin egendom till borgenärerna afstår, genast
derefter må från bysättningshäkte lösgifvas.
i5 H. 53
Den 3o October e. ra.
N:o 144. i anledn. af anmärkn. vid Utskrs betänk. i\’:o
65 öfver motioner om ändringar och tillägg i nu gällande
stadganden, ang:de bysättning;
N:o i45. i anledn. af erhållet uppdrag från Flederr.
BondeSt. att föreslå de lagförändringar, hvartill Ståndets
beslut om införande af ett nytt myntsystem må kunna föranleda.
H. B. o. Ad. åtskiljdes kl. i till 9 på aftonen.
In fidem protocolH.
F. O. Silfverstolpe.
