# ID: svediakorp-gov445
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 147,345
# sentences: 4,993
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adelil,
I vid J
Urtima Riksdagen i Stockholm,
År 1834.
Femtonde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, i835.
Thorsdagen den 16 October 1834-
Plenum kl. io f. m.
Upplästes till justering och godkändes ett från Exped.
Etsk. under N:o i54 inkommet förslag till R. St:s underd.
skrifvelse till K. M. i afseende å förslag till ändring i 5 J
j5 cap. Ärfdahtn,
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, hade inlemnat ett
så lydande anförande:
Af enskilda angelägenheter förhindrad att hädanefter
oafbrutet vara vid riksdagen närvarande, nödgas jag afsäga
mig den plats uti StatsUtsk., hvarmed jag genom R. o. Ad:s
förtroende blifvit hedrad.
Då jag derjemte är ledamot uti Hemliga Utsk., får jag
vördsamt anhålla, att R. o. Ad. behagade tillåta mig att
fortfarande bibehålla min riksdagsmannarätt.
bifölls.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer
att utse en ledamot uti StatsUtsk. efter Frih. Palmstjerna.
Upplästes arne prot.-utdr. från BondeSt. af d. 6 och från
PresteSt. af d. ii dennes, rörrde de af nämnda båda Stånd
fattade beslut angrde Bevilln.-och Oecon.Utskms utlåt. N:o 5
i fråga om brännvinsbränningen; innehållande BondeStrs prot.-  utdr. dessutom en inbjudning till de öfriga RiksStm att i
hvad BondeSt. beslutat sig förena, samt PresteStrs prot.-  utdr. en anhållan hos R. o. Ad., att denna fråga med det
första matte företagas.
Uppå derom af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, gjord
framställan beslöt R. o. Ad., som redan förut föreskrifvit,
att frågan om tullbevillningen borde blifva det första mål,
som komme att föredragas näst efter de nu till pröfning företagna
förslag till ändringar i grundlagarna, att brännvinsbränningsfrågan
skulle blifva det första mål, som företoges
näst efter den om tullbevillningen.
Fortsattes pröfningen af Constit.Utskrs memor, ]N':o 35 med
betänk, om Nationalrepresentationen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att sedan dis—
eussionen öfver detta memor. i allmänhet uti sista plenum
hade blifvit fulländad, och R. o. Ad. då icke såsom sin ge
-
4
Den 16 Oclober f. m.
mensamma tanka godkänt Frih. Kantzous anmärkning, vore
nu Gr. Frölichs anmärkning den, hvilken i ordningen borde
till pröfning förekomma.
Gr. Frölichs i detta afseende afgifna förslag upplästes,
Gr. Frölich, Dav.: Sorn det förslag, hvilket blifvit
kalladt mitt, jemväl från ett håll blifvit benämndt princip1
ös t och bygdt på considerationer, torde det böra förekomma
i sista rummet. Jag är också sjelf böjd derför af en annan
anledning, nemi. den, att jag önskar, det pröfningen af
Hr v. Troils förslag måtte föregå, emedan jag för min d.el
är böjd att i allo förena mig med honom och får förklara,
att den redaction, jag uppgifvit, ganska väl kap förlikas med
de 3:ne punkterna af Hr v. Troils förslag; men han har
derjemte en 4^de punkt, ang:de ett absolut veto hos öfra
Kammaren, som jag uteslutit af fruktan, att det ej skall gå
igenom. Skulle emedlertid detta ske, afstår jag helt och
hållet från mitt förslag, och det är på denna grund, som
jag anhåller, att Hr v. Troils förslag matte föregå mitt.
Frih. Cederström, Jac.: Sedan öfverläggningen redan
i sista plenum blifvit förklarad för slutad saint Hr Gr.
o. Landtm derjemte förklarat, att propos. skulle göras å de
framställda förslagen i den ordning, de blifvit till prot. ingi
fna , hoppas jag, att vi utan vidare discussiop få skrida
till votering öfver det förslag, sorn Hr Gr. o. Landtm, till—
kännagifvit nu följa i ordningen.
Gr. Frölich: Jag kan ej påminna mig, att något beslut
blifvit fattadt ang:de ordpingen, j hvilken propos:na
skola framställas, och jag tror ej heller, att IJr Gr. o.
Landtm, äger rätt att ensam afgöra den frågan, utan beror
det på Ståndets beslut. Jag kan således ej finna, huru det
kan betagas mig att yrka och lill Ståndet hemställa en annan
ordning för propos:nas framställande, än den Hr Gr. p.
Landtm, föreslagit.
Frih. Boye, Fredr.: Hvar och en torde påminna sig,
att Hr Gr. o. Jjandtm. i sista plenum till Ståndet hemställde,
huruvida discussionen ansågs s|utad, och ptt delta ber
svarades med ja. Då hemställer jag, huru några nya disr
cussioner nu kunna uppstå om ordningen för propos:nas
framställning, helst Hr Gr. o. Landtm, derjemte förklarat,
att de skulle komma att framställas i den ordning, forslar
gen blifvit ingifna, utan att någon anmärkning vid detta Hr
Gr. o. Landtnäs förklarande blifvit gjord. Genom dessa nyp
discussioner skulle vi blott förspilla flera timmar utan all
nytta, och jag anhåller således, att yi utan vidare uppehåll
få skrida till afgörandet af de äpnu återstående förslagen.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Såsom jurist känr
ner Gr. Frölich, att då fråga är om andra postpositioner,
kunna de ej beviljas, utan att alla sednare iuteckningshaf
-
Den 16 O c t o 1) c r f. ra.
5
.vare böras. Då Hr v. Troil nu icke är tillstädes, synes det
ej vara skäl att afvakta hans ankomst för att höra honom;
hvadan jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, måtte låta oss
fortgå i den förut bestämda ordningen,
GIV Frölich: En talare, Frih, Boye, har motsatt sig
den af mig nu väckta frågan på den grund, att inga nya
discussioner skulle kunna äga rum, och jag medger detta,
hvad sjelfva saken angår; men jag har ej förnummit, att någon
discussion förut ägt rum om ordningen för proposmas
framställande, och jag fruktar, att man här förblandar sak
och form. flyad H,r v. Hartmansdorffs yttrande beträffar,
inser jag icke, hvad cap. i Ilätteg.b:n Hr Gr. o. Landtm,
här skulle kunna tillämpa till följd af den vackra liknelsen;
men jag skulle tro, att Hr v. Troil i intet fall kan hafva
något emot att få fram sitt förslag och att jag afstår från mitt,
IL Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Gr. Frölich
deruti hade ganska rätt, att ingen discussion förefallit om
den ordning, i hvilken de framställda anmärkningarna borde
till Ståndets afgörande framställas; men då H. JJx, för Ståndet
förklarade det sätt, hvarpå han ansåg det nu förevar,
målet böra behandlas, hade H. Ex. framställt, att de oljka
meningarna borde Ståndets afgörande underställas i den ordning,
de blifvit afgifna. Till denna framställning hade Ståndet
svarat ja, hvarföre II. Ex. icke ansåg, att någon ändring
deruti, utan btT*30^6 :|f ärendets ordentliga gång, kunde
ske. H. Ex. ansåg altså Gr. Frölichs anmärkning nu höra
pröf.vas samt hemställde, om R. o. Ad. deruti instämde.
Ropades ja.
Gr. Frölich: Jag protesterar emot Hr Gr, o, Landtnäs
förklaring, att något beslut blifvit fattadf om deri ordning,
hvari de särskilda förslagen skulle framställas, och jag åberopar
härom prpt., sorn skall vittna om motsatsen.
Frih. Boye, Ludv.: I conseqveps af den protest, sorn
jag i sista plenum nedlade i prof. emot behandlingen af detta
ärende, ber jag att nu få nedlägga min protest emot
^upptagande af Gr. Frölichs förslag framför det ämne, som
bort föregå, nemi. Utskis betänk,
H. Ex, Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade såsom sin gemensamma tanka antaga det af Gr.
Frölich framställda, nyss upplästa förslag lill anmärkning.
Ropades starka pej, blandade med ja; hvarjemte VPlering
begärdes.
Upplästes till justering och godkändes följande ypter:$?
proposm;
Den, sorn anser, att R, o. Ad., i anledn. af Constit.-  TJtsk:s mentor. N:o 35, bör förklara sorn sin gemensam-?
ma tanka:
6
Den 1,6 O cl'ober f. ra.
ilo att Constit.Utsk. förbigå It att föreslå förändring i
ät. o. Ad:s ståndsorganisation, med afseende på den ofullkomlighet
deri, att R. o. Ad. kan genom ansvarsfritt uteblifvande
från riksdag densamma omintetgöra; hvarföre, sedan
de 3;ne ofrälse Ståndens ledamöter blifvit till ett visst för
dem alla lika antal bestämda, R, o. Ad. äfvenledes borde,
på sätt lämpligast ske kan, för hvarje riksdag bestämmas
till ett lika antal ledamöter, att sig vid densamma infinna;
a:o att de 4 RiksSt, skola sammanträda under riksdag
på ett rum, samt då, berättigade att vara lika många af
hvarje .Stånd, rösta per eapita;
3:o att sedan Riksförsamlingen från K. M. erhållit ordförande,
skal) den utvälja ett antal af oo ledamöter till en
Pröfniogsnämnd elfer öfre Kammare; börande Utsk. afgifva
närmare förslag till bestämmelser för sådan öfre Kammares
sammansättning och functioner samt för den tid, de dertill
utsedda personer skola fortfara att deraf vara ledamöter;
voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. icke såsom sin gemensamma tanka
antaga ofvannämnda mening.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som föijer;
J a —- 2 3,
Nej — I l4.
Hr Stråle, Nils Wilh.: Jag anhåller att få i prot,
antecknadt, alt jag röstat nej håde vid denna votering och
den näst föregående, angrde Frih. Kantzous förslag, icke
pied afseende pä de deri föreslagna förändringar i Nationalrepresentationen,
utan derföre, att jag anser det stridande
mot grundlagen, att R. o, Ad. skulle kunna såsom gemensam
tanka antaga anmärkningar, sorn åsyfta vidsträcktare
grundlagsförändringar än Constit.Utsk. föreslagit. Om jag
för denna mening bphöfdé någpt ytterligare stöd, än grundlagens
egna föreskrift, skulle det kunna hemtas från det betänk.
, sorn 1809 års Constit.Utsk. afgaf i sammanhang med
förslaget till regeringsform, der Utsk. säger: Magten att
gtifta, ändra, upphäfva och förklara lagar, i deras
egentliga bemärkelse, tillhör efter U t s k: s
förslag, likasom tillförne, R. St. gemensamt med
Konungen. Utsk., som fö res er, att den grundlag,
sorn R. St. nu komma att fastställa, icke kan blifvaf
ul Ikorn lig, har velat öppna en möjlighet att
förbättra den, när ett mer än tillfälligt allmänt
tankesätt derom hunnit stadgas, Denna möjlighet
boide likväl vara o m g i f v e n af försvarande
f 9 Hg 3 J i t P f f f > nödvändiga att afhålla icke nog
Den 16 O c t ober f. m.
7
betänkta försök 00b att förekomma förhastade
beslut. Utsk. har derföre funnit, att inga individuella
meningar i ämnen af denna vigt borde
liosR. St:s plena väckas, utan endast kunna der
fr arn ställas godkända och utvecklade af det Utsk.
, som II. St. vid hvarje riksdag skulle förordna
att granska grundlagarna och anmärka statsförfattningens
brister; och på det icke under något
tillstånd af våld eller f o I k y r s e 1 en statsförändri
ng må kunna med sken af 1 a g I i g h e t genom d r i fvas,
har Utsk. fastställt den grundsats, att hvarje
sådan föreslagen förändring icke förrän å den
nästföljande riksdagen skall kunna antagas. På
denna grund är det, som jag reserverar mig såväl emot de
föregående voter:spropos:na som dem, hvilka lära komma
att efterfölja; dock icke med afseende på förslagens innehåll,
om hvilkas antaglighet jag icke trott mig nu kunna
ingå i någon pröfning.
Ur Lefren, Joh. Pehr: Jag anhåller blott alt till
prat. få anmäla, att hvad Hr Stråle nu uppläst endast är
ett uttryck af 180g års Constit.Utskts enskilda tankar, men
icke grundlag, och just den omständigheten, att det ej blef
grundlag, synes snarare visa, att h. St. icke hafva godkänt
Utskrs och Hr Stråles åsigt.
Hr von Troil, Emil: Jag är väl af deras mening,
sorn anse oformligt att discutera reservationer; men då Hr
Stråle med sin reservation synes vilja inverka på de följande
voteringarna, anser jag mig böra yttra några ord för alt
utreda förhållandet. Ilr Stråle har uppläst motiven för det
förslag, som antogs 180g; men detta angick icke sättet för
återremiss af Constit.Utskts betänk:n, hvarom del nu gällande
stadgandet antogs först vid i8i5 års riksdag, och de
skäl, Hr Stråle hemtat från det upplästa stycket afCoustit.-  Utsk:s betänk, år 180g, hafva således här ingen tillämplighet.
Hr Stråle: Jag anhåller blott att på de sista tvenne
talarnes anmärkningar få svara, att då grundlagen år 180g
antogs, sådan den af Utsk. var föreslagen, måste det antagas,
att motiven derför hos RiksSt. varit desamma som hos Utsk.;
och hvad de sedermera gjorda förändringarna beträffar, kan
jag ej föreställa mig, att de skett i strid med andan af primitiva
grundlagen. Då man stadgade särskild föreskrift,
huru anmärkningar vid Constit.Utskts förslag till grundlagsändringar
skulle göras, skedde det för att bereda tillfälle
till redactionsförändringar i Utsk:s förslag, hvilket förut ej
fick ske. Det kunde nemi. hända, att Utsk. föreslagit en
redaction, som befanns bristfällig, och det var derföre, sorn
jag tror, att tillåtelse till anmärkningar lemnades i8i5, men
alldeles icke för att frångå sjelfva principerna i Utsk:s för
-
Den iG O c tobe r f. ro.
slag; ty om man frångår ilem, öppnar man dörren för grundlagsförändringar
utan Constit.Utsk:s medverkan, hvilket likväl,
på sätt jag redan visat, är alldeles stridande emot primitiva
andan af grundlagen'.
H. Ex* Hr Gr. o. Landtm, yttrade', att sedan R. o.
Ad. ej heller förklarat Gr. Frölichs förslag för sin gemensamma
tanke, vore del nu Frih. Boyes förslag, hvilket Vore
i ordningen att af R. o. Ad. pVöfvas.
Frih. Boye, Ludv.: Jag bör tillkännagifva, att då jag
i milt förslag intradt på ett ämne, som ej hör till frågan
om förändrad representation, utan till Riksd.Ordnts föreskrifter
om ärendernas behandling, har jag numera inskränkt
mitt förslag derhän, att det endast omfattar det representationssätt,
som jag anser lyckligast. Jag anhåller derföre,
att Ridd.secret. matte uppläsa; detta mitt sednare förslag, sorn
jag till landtmrsbordet afgifvit.
Gr. Frölich:' Jag hemställer, huruvida det kan vara'
Frih. Boye tillåtet att nu mera göra någon förändring uti
sitt förut afgifna förslag. Tillätes detta, hade äfven jag önskat
att förandra mitt förslag och skall ej underlåta att dermed
inkomma, för att få det såsom nytt förslag under ny
öfverläggning.
Hr von Hartmansdorff:' Om man nu skall tvista om"
förändringar i de afgifna förslagen, uppkommer åter en tidsförlust,
utan att leda till annan slutföljd än den, som redan
tyckes vara gifven. De förra voteringarnas utgång visar
nemi., att R. o. Ad. icke tycker särdeles om hvarken
det ena eller andra förslaget. Då det således kan tagas för
afgjordt, att icke flera röster komma att utfalla för de efterföljande
förslagen, än för de föregående, emedan röstantalet
ådagalagt, att samma' personer hittills röstat för både
det ena och det andra förslaget, ehuru med den förminskning,
. att då 25 röstade för Frih. Kantzous förslag, voro
blott 23 för Gr. Frölichs, hemställer jag till Frih. Boye,
om han icke vill utan votering helt och hållet afstå från
sitt förslag. Om Hr Gr. o. Landtm, behagade inhemta Ståndets
tanka angtde detta förslag, förmodar jag, att det lätt
skall utrönas, alt R. o. Ad. icke vill bifalla det. För alt
slippa votering deröfver, hemställer jag, huruvida icke Frih.
Roye skulle vilja afstå från sin menings ytterligare fullföljande.
Frih. Boye, Ludv.: Till besvarande af Gr. Frölichs
anmärkning mot min rättighet att få simplifiera mitt förslag
anhåller jag blott, att det må blifva Uppläst, då det skall
befinnas, att det sednare förslaget inskränker sig till samma
innehåll som det föregående, blott med uteslutande af sådana
omständigheter, sorn ej directe höra till representations
-
Den 16 OcloWr f. a.
9
tionsfrågan. Vid ilen siste talarens uppmaning anhåller jag
få tala öppet oell loyalt. Äfven jag tviflan på mitt förslags
antagande; men om man erinrar sig den hetsjagt, sorn mot
mig blifvit anställd under discussionen de näst föregående
dagarna, torde det förlåtas, om jag ej vill blottställa mig för
förebråelsen att. endast vara half i min mening. Jag begär
således, alt mitt förslag må blifva föremål för votering;
loen för att ej brista i consequens med hvad jag förut yttrat
anghle formen, och då jag till alla delar instämmer i Hr
Stråles åsigt, bor jag förklara, att jag anser såväl mitt som
de öfriga förslagen hafva bort postponeras Ulskts memor.,
för att derefter förekomma livart och ett i sin ordning. Jag
anhåller emedlertid nu ånyo, att mitt sednare, till prot. afgifna
förslag må uppläsas.
Gr, Frölich: Äfven jag skulle kunna simplifiera mitt
förslag, men får för öfrigt förklara, att jag ej har något
emot en simplifiering af Frih. Boyes, helst jag, då här blifvit
taladt 0111 hetsjagt och en ny sådan i anledning afFrih.
Bnves begäran skulle kunna uppstå, önskar, att förslaget
må blifva så simpelt som möjligt, på det man desto lättare
må veta, hvar man kan få rätt på villebrådet.
Hr Hjärne, Harald: Jag hoppas, att Frih. Boye
Utan svårighet skall samtycka till att afstå från vidare fullföljd
af sitt förslag, om han besinnar, att propos. derå står
i rak strid mod Frihts såväl i går som i dag afgifria protest.
Frih. Boye, Ludv.: Den siste talaren har förblandat
sak och form. Hvad den sednare angår, har jag redan yttrat,
att jag anser propos. på Utsk:s inemor. hafva bort föregå,
och dermed tror jag mig hafva gifvit åt formen allt,
hvad jag är skyldig, I öfrigt anhåller jag, att R. o, Ad.
måtte fästa afseende på den himmelsvida skillnaden emellan
att begära propos. på ett förslag, innan man ännu blifvit
vägrad att få den gritndlagsenliga proposrn på Utskts betänk.
eller efteråt. Jag tror icke, att det är jag, som här
trädt grundlagen för nära.
Gr. Posse, Arv.: Jag var icke tillstädes, då discussionen
förklarades fulländad; roen jag tager för afgjordt, att
propos. derom blifvit framställd, och om så skelt, synes
mig ingen alldring kunna äga rum i de under discussionen
afgifna förslagen, hvadan jag afstyrker allt afseende å det
förslag, Frih. Boye sedermera ingifvit.
Frih. Boyes d. 11 dennes e. ra. afgifna förslag upplästes,
så lydande:
i:o alt Sveriges fyra Stånd, med ingeli annan förändring
i deras nuvar. organisation, än att riksdagsmannaåldern
uppflyttas från a5 år lill 35* utgöra Representationens
nedra kammare och öfverlägga gemensamt på ett och sam
,
5 H. a
10
Den 16 O c t ober f. m.
ma rum; dock att i frågor, som angå Ståndens enskilda angelägenheter,
hvarje Stånd öfverlägger inom sig;
2:0 alt K. M. i und. anmodas att låta författa och till
nästa R. St. afgifva förslag till formerande af en Representationens
öfre kammare, med ändamål att innebära det conservativa
element, som har att bevara Svenska Folket från
både envälde och mångvälde;
3:o att Constit.-, Stats- och Revilln.-Utskrn må bibehållas,
men alla andra Utsk. försvinna; likväl att för hvarje
motion, sorn finnes behöfva en förberedande granskning,
committerade, en eller flera af hvarje Stånd, utses, alt med
betänk, deröfver inom kort tid inkomma, hvilket betänk,
derefter bör, utan återremiss, till slutlig pröfning förekomma
;
4:o att de öfriga reglementariska föreskrifter, som af
denna förändring i representationssättet blifva nödvändiga,
må uppgöras af samma män, som få förslagets uppgörande
til! en öfre kammare sig anförtrodt, samt varda till nästa R.
St:s pröfning öfverlemnade.
Frih. Boye, Ludv., anhöll, att hans i dag inlemnade
förslag nu måtte blifva uppläst.
Frih. Boye, Fredr.: Det är visserligen obehagligt för
mig att motsätta roig en propos., som blifvit begärd af Frih.
Boye, Ludv.; men jag hemställer, om det sednare förslaget
kan betraktas annorlunda, än som ett nytt, och jag måste
derföre, sedan den ordning blifvit bestämd, hvari förslagen
skola till pröfning förekomma, bestrida delta förslags uppläsande
för närvarande. Jäg bestrider likväl ej, att det framdeles
må förekomma i sin ordning, sedan de d. ii dennes
framlemnade förslagen blifvit pröfvade.
Frih- Boye, Ludv.: Den siste talaren skulle hafva
vunnit sitt ändamål att få veta, om förslaget är nytt, i fall
han haft den godheten att först åhöra det; och det måtte
ej vara för mycket begärdt, då jag anhåller att få förslaget
uppläst.
Hr Silfverhjelm: Sedan Frih. Boye förklarat, att
hans sista förslag är af samma innehåll som det föregående,
synes mig uppläsningen deraf alldeles öfverflödig. Det vore
i sådant fall blott en dupplettakt, och jag tror ej, att vi
äro församlade här för att åhöra sådana.
Frih. Boye, Fredr.: Jag vill blott i största korthet
erinra, att då man gör ett förslag d. utte och ett annat d.
i6:de dagen af en månad, måtte väl det sednare vara ett
nytt förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag tager mig friheten än
en gång uppmana Frih. Boye att låta sitt förslag förfalla,
på det att tiden ej må förspillas onödigtvis.
*
Den 16 O c t o 1) c r f. m.
IX
Frih. Boye, Ludv.: JVär man ej bryr sig om någon
ursVUlning, hugger man i sten, och så har det nu gått med
Hr Silfverhjelm; ty jag har endast sagt, att begge förslagen
i hufvudsaken äro desamma, men uttryckligen tillagt, att
jag i sednare förslaget uteslutet, hvad för öfrigt i det förra
förekommer, enär min mening ej kunnat vara att påtruga
IL o. Ad., hvad jag i det första förslaget kommit att inrycka
utöfver gränsen för denna öfvei läggnings föremål. Jag
har ej kunnat föreställa mig, att mig skulle nekas utesluta,
livad jag ej önskar få bifallet, och jag bekänner, alt jag anser
mig lida orätt, om jag ej får förslaget uppläst. Skall
åter nödvändigt frågan endast blifva om mitt första förslags
antagande, skall jag söka gå Hr v. Hartmansdorffs önskan
till mötes, så vidt jag kan.
Frih. Ehrenborgh, Casper Willi.: Då Gr. Frölich
nyss framställde sin begäran att få förändra ordningen
för föredragningen af de ingifna förslagen , nekades detta och
man förViajade, att ingen vidare diskussion finge äga rum.
Jag hemställer således, om det nu återstår att göra annat,
än att helt enkelt framställa propos. på de d. j i dennes ingifna
förslagen, livart efter annat. Alla andra förslag kunna ej
betraktas annorlunda än som nya, antingen i form eller i
sak, och skulle leda till nya discussioner; men jag nödgas
protestera deremot, att Hr Gr. o. Landtm, tillåter discussionetj
i någon del af ämnet vidare fortgå.
IL Ex, Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt då R. o. Ad.
redan i sista plenum beslutat, att discussionen' ansågs fulländad,
och det nyss upplästa förslaget af Frih. Boye blifvit
derförinnan afgifvet, trodde H. Ex,, då det förändrade förslag,
Frih. Boye mj ville afgifva, enligt Frih:s eget medgifvande
innehölle uteslutande af åtskilliga detailler och således
ej blott en redactionsändriog, det icke kunna honom
medgifvas, emot åtskilliga ledamöters bestridande, alt nu få
det till pröfning framstäldt, utan ansåg H. Ex, det först afgifna
förslaget vara det, hvilket borde blifva föremål för
R. o. Ad:s pröfning; och hemställde H. Ex-, om It. o. Ad.
instämde i denna mening.
Ropades Ja,
Frih. Boye, Ludv,: Jemte det jag reserverar mig emot
det beslut, hvarigenom Ståndet yägrat att åhöra uppläsningen
af mitt sednare förslag, anhåller jag nu om propos. på
antagande af mitt första förslag; dock skall jag åtnöja mig
med det öfvervägande ja eller nej, som Ståndet derå behagar
svara,
H. Ex, Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade förklara Frjh, Boyes nyss uppfästa anmärkning för
Ståndets gemensamma tanka.
Ropades starka nej, blandade rned ja.
ii Pca i6 OctoJjerf. iji.
Sedan II. o. Ad, således ej godkänt såsom sin gemenr
samina tanka Frih. Poyes anniärkning, föredrog H. Ex. Hr
Gr. o. Landtm. Hr Lefrdns anmärkning samt hemställde,
om R. o- Ad. hehagade fprklara den utgöra Ståndets gemenr
samina tanka.
Ropades starka nej, blandade med ja; hvarjemte voter
ring begärdes af Hr Le fre'n
H,
Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
kpmme litt fortsättas på eftermiddagen kl. 5.
Upplästes till justering och godkändes följande votertSr
prpposm:
Den, sorn anser att R. p. Ad., i anledn. af Constit.Utsk:s
memor. fJ:o 35, bör förklara sorn sin gemensamma tänka,
att R. p. Ad. öjnskar ett förslag till representationsförändring,
grundadt på Svenska Folkets representerande vid
allmän riksdag, på 2tne kamrar, hvardera sammansatt af ledamöter
från de hufvudsakliga ståndsclasser, sorn j landet
linnas, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. icke såsom sin gemensamma tanr
ka antaga ofvannämnda mening.
Efter voteringens slut befunnps rösterna hafva utfallit
sqm följer)
Iq — 24.
Nej — 109.
H. Ex. Ur Qr. o. Landtm, föredrog derefter den af
Hr v. Troil framställda anmärkning samt hemställde, om R,
o. Ad. behagade godkänna den såsom Ståndets gemensamma
tanka.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Hjärne begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande vqtertsproposm:
Den,
som anser, att R. o. Ad., i anledn. af Constit.r
Utskts memor. N:o 35, förklarar sorn sin gemensamma tanka.
1:0 att R. o. Ad. representeras genom valda ombud;
2:0 att alla fyra RiksStm bringas till lika antal och
sammanträda i en kammare, voterande per capita;
3:o att nyssnämnde kammare, sorn 0111 väljes för hvarje
riksdag, väljer gemensamt den öfra kammaren af egna ledamöter
eller andra Svenska medborgare, utan afseende på
Stånd (Denna öfre kammares ledamöter väljas för flera riksdagar);
4to
att hvardera kammaren äger ett absolut veto; voterar
ju
Dfia 16 October f. t»,
>3
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. icke såsom sin gemensamma tanka
antaga ofvannämnda mening.
Efter voteringens slut befunnes posterna hafva utfallit,
Sorn följer:
Ja — 21.
Nej — 84,
Frih. Boye, Fredr,! I öfverensstämmelse med den
princip, i enlighet hvarmed jag motsatte mig, att Frih.
Ludv. Boyes nya project skulle uppläsas, då han derom gjorde
anhållan, tror jag, att, sedan alla de föregående förslå^
gen nu blifvit afgjorda, hans rått är öppen att nu få sitt
förslag uppläst. Det ankommer visserligen på R. o. Ad. att
derom besluta huru som helst, och jag skall ej envisas att
få förslaget nu discuteradt; men att det måtte blifva uppläst
anser jag skulle vara tillfredsställande såväl för Frih,
sjelf som för den allmänhet, hvilken kunde vilja derom taga
kännedom,
Hr Dalman, Wilh, Fredr.; Jag anhåller att få i
prot. antecknadt, att jag ej deltagit i voteringarna öfver Gr,
Frölichs och Hr v. Troils förslag. Lika litet som jag anser
R. o. Ad. böra bibehålla en rättighet, som återlemnas i folkets
sköte, lika litet har jag kunnat votera för ett förslag, på
hyars nytta för fplket jag ej var viss och hvilket dessutom,
/efter min tanka, skulle hafva medfört flera olägenheter,
deribland isynnerhet må nämnas den att bidraga till consolideratjdet
af nuvar. Representation. Hvad åter Hr Lefrehis
förslag angar, har jag nied tillfredsställelse dertill lemnat
mitt ja, emedan den af Hr Lefre'n föreslagna förändringen
åtminstone var till fördel för folket.
Frih. Cederström: Jag har begärt ordet i anledn. af
Frih. Fredr. Boyes begäran, att Frih, Ludv. Boyes nya förslag
nu skulle förekomma, och får dervid erinra, att då
förslaget rörer ett ämne, hvaröfver discussionen blifvit förklarad
fulländad, förmodar jag, att ingen föredragning deraf,
såsom innefattande ett nytt förslag, kan äga rum.
Frih, Boye, Ludy.: Jag kan icke påminna mig, gtt
man vid någon af de riksdagar, sorn jag bevistat, tillåtit
sig att förtrycka ett förslag, på sätt som nu skett med mitt;
men jag anser likväl detta förslag icke vara af den vigt, att
jag nu vill begära någpn discussion deröfver,
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då Frih.
Boye, Ludv., nu ej yrkat uppläsning af det ifrågavar. anförandet,
ansåg H. Ex. saken ej heller nu kunna blifva föremål
för någon propos:n,
>4
Den i6 Octobcrf. m.
Frill. Rantzou, J o h. Alb., hade inleinnat ett så lydande
anförande:
Jemte det jag får anmärka min reservation emot R. o.
Ad:s vägran att erkänna folkets rätt att, utan afseende på
stånd, välja representanter, anser jag mig jemväl pligtig att
tillkännagifva min åsigt öfver Gr. Frölichs förslag, hvilket
äfven åsyftar en förändring i vårt representationssätt.
Jag bekänner då, att jag i detta afseende delar de betänkligheter
emot R. o. Ad:s organisation genom val inora
sig, sorn af en utaf både fosterlandet och af mig enskildt
högt aktad, beklagligen alltför tidigt bortgången representant,
Hr Gr. Cronhjelm blifvit anfördt, då tvenne gånger
förut under denna riksdag en likartad fråga varit föremål
för Ståndets pröfning och då blifvit afslagep, — skäl,
sorn under de föregående dagarnas debatter här blifvit ytterligare
utvecklade af Hrr Cederschjöld och Dalman. Äfven
jag föreställer mig, att en dylik decimation af R, o. Ad.
skulle vara skadlig pcb tilläfventyrs borttaga äfven ,dep återhållande
kraft, sora någon gång vid för nationalfriheten vigtiga
tillfällen visat sig finnas uti R. o. Ad:s större antal, utan
att derigenom bereda Folket pller Svenska Adeln någon visshet
derom, att de utmärkta insigterna oell den verkliga sjelfstäodigheten
finge ett inträde på detta rum. Jag betviflar
åtminstone, att dessa val kunna organiseras så, att det ej
går med dem. såsom med alla andra tilt förstärkt Stats- m.
fl. Utsk. Den sjelfskrifna representationsrätten är det enda
prerogativ, sorn återstår Svenska Adeln, och ehuru jag med
iden jifligasle känsla skulle önska att få öfverlemna äfven
detta i Svenska folkets sköte, för att vinna en verklig förbättring,
för att föregå de öfriga RiksStm roed ett sannt
patriotiskt exempel, tillstår jag likväl, att jag tvekar afsäga
mig denna rätt endast för att minska R. o. Ad:s antal och
derigenom, efter min tanka, öka Regeringsmagtens redan
förut nog stora inflytande på Riddarhuset, — ett inflytande,
hvilket aldrig, åtminstone i de stora och vigtjga
samhällsfrågorna, kan med samma ofelbara säkerhet utöfvas,
då Regeringen icke äger * s'n niagt att utesluta
det frisinne, den patriotism, hvars rösf åtminstone någon
gång, icke utan verkan, låtit höra sig inom R. o. Ad. Uti
blotta möjligheten, att 1200 personer af alla de glassér och
jnleressen, sora tillhöra detjta Stånd, kunna komma upp till
riksdagen för att utöfva sin representationsrätt, ligger, efr
ter mitt sätt att se, en garanti, den jag ej vill bortskänka,
ptan att i stället erhålla en representativ fortp, om hvars
företräden jag äp viss; oph denna visshet äger jag ej, i afseende
å Gr. Frölichs förslag och erhåller den aldrig, så
framt man ej, mer eller mindre vidsträckt, erkänner Svenska
Folkets och ickp blott fyra eljer fern corporationers
pått att inom sig välja representanter.
Gr, Frölich har, enligt hvad jag uppfattat, icke velat
i
Den 16 Octo ber f. m.
erkänna denna rätt, och hans förslag syftar således blott att
stöpa felaktigheterna i en annan form, sorn val —jag medger
det — skulle fortskynda arbetet och gifva ett måhända
nu saknadt inflytande åt de parlamentariska lalenterna, men
som dock icke en hårsmån närmar oss till det förnämsta målet
för en representationsreform, det nemi. att tillfredsställa
folkets fordran att icke representeras genom skrän, att
skänka Representationen ett stöd i folkets opinion, hvarförutan
den fortfarande skalf sakna kraft till progress och reform.
Folket skulle icke tro sig hafva vunnit något
uppå denna förändring, och erfarenheten skulle,
i min tanka, bekräfta denna tro. R. o. Ad:s concession af
sin representanträtt, gjord för folket, skulle mötas af hela
Nationens tacksamhet och ovilkorligen snart framtvinga en
lika beskaffad uppoffring af Ståndsrepresentationen hos våra
Medständer; men den af Gr. Frölich föreslagna concessionen
— ehuru i sitt resultat innefattande en större uppoffring än
den, som sker genom erkännande af allmän vali ätt, enär
denna sednare femnar en större chance för dugligheten och
frisinnet hos R. o. Ad:s ledamöter att inkomma i Representationen,
an om sådant skulle bestämmas af dem, som alltid
eljest upprätta vallistorna på Riddarhuset — komme troligen
icke att mötas af något det minsta folkets deltagande;
tvärtom tror jag, att den stora massa af bildade medborgare,
som fortfarande stöde utanför de härigenom än mer
eompakt sammanslutna fyra RiksSt., med ganska mycken likgiltighet
skulle betrakta en slik uppoffring, som dock, enligt
hvad jag ofvan sagt, sannolikt blefve för R. o. Ad:s både
anseende, inflytande på fosterlandets angelägenheter och
patriotism mera menlig, än någon annan'.
För dessa mina meningar begär jag ett rum i prot.,
förklarande i öfrigt, att då jag icke tilltrott mig det säkra
omdöme i denna fråga, att jag ju möjligen icke misstager
mig, och då jag är viss, att ej mindre motionären än hans
anhängare uppriktigt åsyfta en nyttig reform, jag anser
mig icke hafva bort deltaga uti voteringen för att med min
röst kunna bidraga att hindra densamma.
Fortsättningen af pröfningen utaf Constit.Utskrs memor.
N:o 35 uppskjöts till eftermiddagen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl, 2 e', m,
tn fidem1 protocolli,
F. O. Silfverstolpe.-
t
16 t)en 16 Ocfobcr e. m.
Thorsdagen den 16 October i834.
Plenum kl, 5 e. rn.
Fortsattes pröfningen af Constit.Utskts meinor. N:o 35
med betänk, om Nationalrepresentationen.
Sedan alla de anmärkningar, hvilka blifvit gjorda vid
Utskts memofr. i allmänhet, nu blifvit hvar efter annan särskildt
prdfvade samt K, o. Ad. ej funnit för godt att godkänna
någon af dem såsom Ståndets gemensamma tanka, före
tbgos nu punktvis de af Etsk. framställda särskilda förslag
till förändringar i åtskilliga § af Riksd.Ordntgen,
i3 J 2 morn.
Utsk:s föYslag gödkändes till den behandling, 56 J Reg.F,
föreskrifter.
Gr. von Fersen, Hans: Jag vill ej motsätta mig denna
punkts godkännande, emedan jag hoppas, att den dock
vid nästa riksdag blir afslagen. Jag anser det här föreslagna
tillagg obehöfligt, enär Undervisningskallet i alla fall Sf
represen teradt i PresteSt.
r3 § 3 mom.
Frill. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Såsom ledamot af
Constil.TJtsk. har jag tagit mig friheten vara skiljaktig i denna
fråga, och jag har i en betänk, bifogad reservation sökt
utveckla, hvarföre icke embetsman bora i och för denna
egenskap äga representationsrätt. Lika obilligt som jag anser
det vara, att en embetsman skalle vara Utesluten fräd
representationsrätt derföre, att han innehade ett embete, då
han i öfrigt vore qvalificerad såsom representant, lika orätt
anser jag vara, att han blott i anseende till det embete,
lian innehade, skulle blifva en af Nationens representanter.
Jag kan således ej finna någon rättsgrund för Gonstit.Utskts
förslag i denna del och vågar hemställa, att Ståndet måtte
såsom sin gemensamma tanka förklara, att Ståndet ej anser,
att domare och civila embetsman böra hafva representationsrätt
i och för denna deras egenskap.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jemte det jag instämmer i
hvad Frih. Ehrenborgh yttrat, skulle jag dock önska, att
R. o. Ad. ville utsträcka sin gemensamma tanke derhän, att
icke blott de civila embetsmännen nämnas; ty jag tror, man
bor afböja ett nytt försök af Constit.TJtsk. att, i stället för
civila, insätta militära erobetsmän i PresteSt. Jag skulle
derföre önska, att man uttryckte den gemensamma tanke,
att R. o. Ad. anser ingen embetsman, såsom embetsman, böra
äga rättighet att deltaga i Representationen.
Frih,
De» 16 Oetober «. ».
»7
Frih. Boye, Ludv.: Jag instämmer i allo uti den mening,
som Frih. Ehrenborgh yttrat, och då Hr Frih. förklarat,
alt han anser embetsman icke berättigade alt såsom
embetsman erhålla representationsrätt, skulle jag tro, att
just derigenom den scrupel undanfallit, som Gr. Horn framställt.
Jag. begär således propus, på Frih. Ehrenborghs förslag.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller vördsamt
att tå veta, huru PresteSt. sjelf'beslutat i denna punkt,
och att sedermera få fortfara.
Underteekn. Ridd. Se c r et.: PresteSt:s prot.-uldr. af d.
9 dennes innehåller, att ”Constit.Utsk:s memor. !N:o 35 återremitterades
med följande anmärkningar, hvilka förklarades
vara Ståndets gemensamma tankar vid Riksd.Ordn. § i3:
Ståndet ansåg tillägget i 2 morn.: ordinarie, till annat RiksSt.
ej hörande lärare vid elementarverket] m. m. böra utgå,
och ogillade 3:dje inom., enligt hvilket vissa domare och civila
embetsmål] skulle i PresteSt. inträda.”
Hr vonHartmansdorff: Ehuru besynnerlig Gr. Horns
anmärkning vid första påseendet kan tyckas vara, är den dock
riktig; ty då man blott på grund af deras egenskap att
vara embetsman vill införa vissa classer medborgare i PresteSt.
, ser jag icke, hvarföre ej andra embetsman, såsom
militärer, skulle få plats i Läroståndet. Gr. Horns anmärkning
är således på sitt ställe; men jag skulle önska, att R.
o. Ad. ej uttryckte sin mening i så allmänna ordalag, att
den kunde synas innefatta ett ogillande deraf, att presterna
sjelfva representera. Jag tillstyrker derföre, att de ordalag
må nyttjas, som Frih. Ehrenborgh föreslagit, nemi. att R.
o. Ad. såsom sin gemensamma tanke förklarar, att Ståndet ej
anser lämpligt, att de af Etsk. föreslagna civila embetsman
inträda såsom representanter i PresteSt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade till grundlagsenlig behandling efter i 56 §. Reg.F.
godkänna Constit.Utsk:s förslag till förändrad redaction af
i3 § 3 mom. Riksd.Ordn.
Ropades nej.
H. Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade såsom sin
gemensamma tanka förklara, att Ståndet ej anser, att domare
och civila embetsman böra hafva representationsrätt i
och för denna deras egenskap.
Ropades ja.
i4 § 6 morn.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få veta,
huru BorgareSt. beslutat öfver denna punkt.
Underteekn. Rid d.Secret.: BorgareSt:s beslut, rör:de
Constit.Utsk:s betänk. N:o 35, är af alldeles samma ordaly
1S
H. 3
IS
Den i5 October e. m.
eleise nied del förslag till gemensam taute, som Or. Frölich'
först framställde för R. o. Ad., samt innehåller intet rörtde
deta i lierna eller de särskilda §§ * Etsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få veta,
huruvida, denna § blifvit godkänd af Preste- och BondeSttn.
Underteckri. Pri d d. S e c re t.: PresteSt. liar rörtde i4 §
6 mom. fattat det beslut, att orden: ”i måu af deras kronoutskylder,
" ansetts böra förändras till: "i mån af deras bevillm
för egendom och rörelse.” BondeSt. åter har antagit
Constit.Ulskts betänk. Ar:o 35 till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att R. o. Ad.
måtte fatta enahanda beslut som PresteSt.
Frih. Ehrenborgh: Jag förenar mig så mycket hellre
i den anmärkning, som af PresteSt. blifvit gjord och hvaruti
Hr v. Hartmansdorff instämt, som jag är skyldig tillkännagifva,
att de personer, som inom Utsk. yrkade detta
förslag, hvaribland jag icke var, misstogo sig, då de antogo
kronoutskylderna såsom grunden för de manufacturisters och
fabriksidkares census, som skulle erhålla inträde i BorgaréSt.
Detta misstag begicks af ledamöter i PresteSt. och har
nu inom detta Stånd i anmärkningsväg blifvit rältadt. Jag
tror rättelsen vara nödvändig, såvida förslaget skall gå i verkställighet.
Erfarenheten torde i alla fall gifva vid handen
omöjligheten att sätta detta stadgande i verkställighet, hvilket
också varit enda skälet, hvarföre jag deremot opponerat
mig i Utsk. Jag vill dock icke motsätta mig, att R. o. Ad.
såsom sin gemensamma tanke förklarar den anmärkning, som
af PresteSt. blifvit gjord.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade till grundlagsenlig behandling efter 56 § Reg.F.
godkänna Constit.Utsk:s förslag till förändrad redaclion af
i4 § 6 mom. Riksd.Ordn.
Ropades nej.
H. Ex. hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade såsom
sin gemensamma tanka förklara, att orden: ”i mån af
"deras kronoutskylder," borde förändras till: ”i mån af de"ras
bevillning för egendom och rörelse.”
Ropades ja.
r5 S.
Gr. von Fersen: Jag anhåller att få veta, hvad Preste-
och BondeSt. i anleda, af denna § beslutat, och önskar
sedermera få yttra några ord.
Underteckn. Ridd.Secret.! PresteStls prot.-utdr., rörtde
förevar, memor., upptager endast de§§, hvaremot Ståndet
gjort anmärkningar, och omnämner ej i5 §5 hvarföre
PresteSt. måtte hafva] lemnat denna $ utan anmärkning.
Den 16 Öctob er e nv
>9
BondeSt. liar godkänt liela betänk. N:o 35 lill grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag.
Gr. von Fersen: Uti ett anförande i ett föregående
plenum, då fråga var om detta betänk, i dess helhet, yttrade
jag, att jag ämnade, då i5 § skulle förekomma, yttra
några ord om deri förekommande ämne. Constit.Utsk. har
i sina premisser, såsom grund, hvarför det tillstyrkt i frågavar.
förändring i i5 §, yttrat, alt säteri samt rå- oell rörshemmansägare
af allmogen till representationsrätt i BondeSt.
ledan äro qvalifieerade genom samma yrke och samma
sjelfständighet. Jag kan icke finna, att ordet allmoge antyder
en så ingripande egenskap hos representanten, att man
ej bort utgå från en annan princip, nemi. att efterse, hvilka
personer äro lika qvalifieerade lill representation i BondeSt.
som de, hvilka innefattas under benämningen allmoge.
För mig synes, att den restriction, enligt hvilken endast de,
som tillhöra allmogen, skola kunna vinna inträde i BondeSt.
, borde försvinna, och alt Utsk. med mera uppmärksamhet
bort följa en derom till Utsk. inlemnad motion af en
bland R. o. Ad:s ledamöter. För min del inser jag visserligen
svårigheten att vinna bifall å det yrkande, att i5 §
måtte återremitteras, med begäran, att deremot af hvarje
härads afla hemmansägare måtte, med röstberäkning efter
hemmantalet, en bland de röstande utväljas såsom häradets
riksdagsfullmägtig till BondeSt.; men jag nödgas dock anhålla
derom, emedan det är min fullkomliga öfvertygelse,
alt, för att kunna enligt min förut yttrade önskan i framtiden
tillvägabringa en ändamålsenlig representationsförändring,
det är nödvändigt, att något Stand blir så organiseradt,
att det kan uttrycka landels opinion oro behöfvet af
en sådan förändring och sättet att bereda densamma. Jag
vågar yttra den öfvertygelse, att för närvar. RiksSttu icke
äro så qvalifieerade, att de kunna framföra uttrycket af den
allmänna opinionen 0111 behofvet och rätta sältet att verkställa
en representationsförändring; men om man åtminstone
kunde erhålla ett Stånd, som uttryckte den allmänna opinionen
i denna fråga, vore sådant redan ett steg framåt,
och för att taga delta steg anser jag enda möjligheten vara
att i BondeSt. införlifva de personer, som med detta Stånd
hafva samma interesse, eller Sveriges öfriga jordägare. I händelse
någon skulle dela min åsigt, anhåller jag om propos,
å det yrkande, jag tagit mig friheten framställa.
Frih. Ehrenborgh: Jag hade önskat och hoppats, att
liågon gemensam tanke inom detta hus skulle blifva uttryckt,
som gifvit något slags representationsrätt åt orepre
senterade
medborgareclasser inom samhället. Detta har icke
skett; men det gifves ännu en väg till detta ändamål. Man
kunde nemi, såsom gemensam tanka uttrycka den mening,
att i BondeSt. skulle införlifva! ett visst antal af stånds
-
30
Den 16 0 c t ober e. m.
personer, som äro jordägande, på samma sätt som förut
sbett med bruksägares upptagande i BorgareSl. Om detta
blefve Ståndets gemensamma tanke, skulle åtminstone lill
en del kunna vinnas, hvad som måhända i alla fall kommer
att taga ut sin rätt på någon annan väg. Jag har tillåtit
mig att i min reservation tillkännagifva, det man gjort de
orepresenterade jordägarne en orättvisa, då man gifvit representationsrätt
åt manufacturister och fabriksidkare samt
civila embetsman, men icke åt den dass, som mest bland
alla äger rätt att blifva representerad. Jag har icke varit
af deras tanke, som hyllat den mening, att man borde inflicka
något i vår Representation af det'skäl, att jag hoppats,
det man skall inse den tvingande nödvändigheten att
gå en opinion till mötes, som måhända i detta ögonblick
anses orättvis, men hvilken måhända i en framtid kommer
alt bevisa, att den icke är det. Jag förklarar, att det gifves
ett medel att åtminstone inom detta hus tillkännagifva,
att det ligger en rättvisa i denna opinon hvilket kunde uttryckas
derigenom, att R. o. Ad. förklarade för sin gemensamma
tanke, att man önskade, att i BondeSt. införlifvades
ett så stort antal ståndspersoner af ofrälse jordägare, som
man ansåg svarande mot det antal brukspatroner, som vunnit
inträde i BorgareSt. Detta vore visserligen endast ett
palliativ; men hela vår Representation är grundad på palliativer,
och så länge delta skall fortfara, vore det önskligt,
att de åtminstone blefve grundade på rättvisa.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Äfven jag skulle
visserligen instämma i Gr. v. Fersens och Frih. Ehrenborghs
anmärkning, om jag icke erinrade mig, huru enhälligt motstånd
i Constit.Utsk. röntes af BondeStts ledamöter emot den
der väckta motionen, att äfven tjenstemän och personer, sorn
varit tjenstemän, skulle kunna blifva ledamöter af BondeSt.
När jag derjemte besinnar, huru länge BondeSt. motstod förslagen
om blotta frälsehemmansägares irrförlifvande med Ståndet,
tror jag, att man bör vara nöjd, då BondeSt. nu medgifvit
äfven säteri- samt rå- och rörs-hemmansägares inträde
i Ståndet, och icke, endast af begär att uttala en opinion
inom detta hus, äfventyra att väcka missnöjen annorstädes.
Jag önskar, att man måtte gå långsamt till väga och
gifva BondeSt. tid på sig att framdeles finna, det äfven de,
som varit tjenstemän, utan våda der kunna intagas. Föröfrigt
kan jag ej undertrycka en liten förundran öfver den siste
värde talarens yttrade missnöje deröfver, att intet radicalt
blifvit gjordt i representationsfrågan, då jag vill minnas,
att just han inom Utsk. ville inskränka hela representationsfrågan
blott till förenkling af formerna för arbetsmethoden.
Frih. Cederström, Jac.: Jag vill icke återkomma till
den discussion, hvarmed R. o. Ad. 2:ne dygn varit sysselsatt ,
■och dervid det blifvit utveckladt, hvilka förslag till Stån
-
Den 16 October c. m.
31
dets gemensamma tanke lagligen kunna göras; men då nu
såväl Gr. v. Fersen som Frih. Ehrenborgh föreslagit, att R.
o. Ad. måtte såsom sin gemensamma tanke uttrycka en opinion,
, som afviken från Constit.Utskrs förslag, får jag protestera
emot ett dylikt förnyande af hvad sorn vid de föregående
öfverläggningarna ägt runi, och anhåller jag, alt, i
fall någon gemensam tanke skall uttryckas, den må afse
sjelfva redactionen af Utskts förslag, hvilken i annat fall
måste hvila till nästa riksdag.
Frih. Ehrenborgh: Jag skall ej vidare inlåta mig i
den strid om gränsorna för anmärkningsrätten emot Constit.-  Utskts förslag, som här så ofta varit föremål för öfverläggning.
Hvar och en torde dock bibehålla sin öfvertygelse,
åtminstone förblifver jag vid min. Måhända är den oriktig;
men jag låter mig icke öfvertygas, att den hittills varit
det. Hr Cederschjöld har fullkomligen riktigt anmärkt, att
hvarje förslag, sorn åsyftat att på något sätt förändra BondeSt:s
organisation, inom BondeSt. väckt det allrastörsta motstånd.
I anleda, af Gr. v. Fersens motion uppkom den förändring,
som Utsk. i förevar. § föreslagit, nemi. att från ordet
hemmansägare borttaga epitheten krono, kronoskatte,
frälse och frälseskatte och gifva representationsrätt åt hvarje
hemmansägare af allmogen. Jag tog mig friheten alt genast
i Constit.Utsk. förklara, att detta, efter min öfvertygelse,
icke var någon grundlagsförändring, emedan det, som man
hegärde, nemi. representationsrätt för säteri- samt rå- och
rörs-hemmansägare, redan var de facto bifallet derigenom,
att frälsehemmansägare vid innevar. riksdag fått representationsrätt;
och såsom bevis derför åberopade jag 2:ne förhållanden:
det ena, att i Kronans jordeböcker icke finnes
någon särskild column för säteri-samt rå- och rörs-hemman,
utan de upptagas under frälsecolumnen, och det andra, att
uti det betänk., som 1809 års Constit.Utsk. framlade för R.
St., ansåg man säteri- samt rå- och rörs-hemman innefattas
under den frälsta jorden i Riket. Jag tillhör således deras
mening, som ansett den nu föreslagna redactionen ej uttrycka
annan mening än den förut antagna §, fastän meningen
nu måhända blifvit mera förtydligad.
Föröfrigt, och till bemötande af Hr Cederschjölds framställning,
får jag öppet förklara, alt min mening öfver denna
fråga i Constit.Utsk. varit den, att gå så långt på reformernas
bana, som det stod i min förmåga, men att jag icke
8 dagar varit ledamot af detta Utsk., innan jag såg, att något
fortgående på denna bana ej kunde ske. Jag är skyldig
mig sjelf att förklara, det jag tillhör dem, som vilja framgå
på reformernas bana, och jag tror, att den återhållande
kraften alltför mycket visat sig inom Constit.Utsk. och inom
detta hus samt, likasom alla alltför starka motståndskrafter,
komma att verka motsatsen af hvad man åsyftat, Jag
har i denna sak icke ett ord att tillägga.
22
Den 16 Octobcr c. ra.
Gr. von Fersen: Hr Cederschjöld har i sitt sista anförande
smickrat med det hopp, att hvad icke nu kunde
göras, i en framtid kunde komma att äga rum, då man hunnit
vid en kommande riksdag få säteri- samt rå- oell rörsliemmansägare
intagna i BondeSt. Jag vill icke gå bröstgänges
lill väga eller taga för stora steg; men mig synes,
att, då man under 2:ne riksdagar utgått från den princip,
att det är jorden, som representeras inom BondeSt., något
skäl ej finnes, hvarför personer, som äga jord, skola vara
från detta Stånd uteslutna. Likväl tror jag, att om den
tidpunkt framdeles kan inträffa, då upplysningen hunnit sprida
sig så långt, att man finner, alt det icke är qvalificationen
af allmoge, utan jorden, som lemnär rätt till representation
i BondeSt., och således äfven personer, hvilka ej
tillhöra allmogen , framdeles komma alt erhålla inträde i
Ståndet, skall den motionär, sorn i Constit.TJtsk. väckt det
förslag, jag tagit mig friheten understödja, blifva belåten;
men jag hade trott, alt nu, då BondeSt. godkänt den af
Constit.Utsk. föreslagna utvidgningen af representationsrätten
i detta Stånd, det icke skulle vara någon omöjlighet
att, i händelse R. o. Ad. såsom sin gemensamma tanka förklarade,
hvad jag framställt, BondeSt. kunde derpå ingå,
synnerligen då man svårligen kan neka, att det behöfves
något inom detta Stånd, som vore mera qvalificeradt för representation,
än blotta egenskapen af allmoge, och att det
således vore bättre, att äfven inom detta Stånd kunde påräknas
den upplysning, som inom representativa kamrar bör
finnas, än att representanten måhända är tvungen att utom
kammaren söka denna upplysning. Detta har varit mitt
skäl, hvarföre jag önskat, att R. o. Ad. skulle förena sig
om den gemensamma tanke, som jag i anledn. af i5 § föreslagit.
Frih. Cederström har ej velat tillerkänna mig laglig rätt
att af Hr Gr. o. Landtm, begära denna propos. I anledn.
deraf får jag i anseende till föregående debatter endast hemställningsvis
fråga Hr Frih., huruvida någon gemensam tanke
i afseende på en § eller ett förslag, sorn från Constit.-  Utsk. inkommit, kan fattas. Jag kan ej finna annat, än att
en gemensam tanke måste vara antingen lika med förslaget,
ogilla detta förslag, innehålla ett nytt förslag eller också en
förändring deraf. Om man ogillat förslaget, har Frih. Cederström
protesterat deremot såsom grundlagsvidrigt, och
om ett nytt förslag blifvit framstäldt, har han äfven protesterat
deremot. Här föreslås en förändring i TJtsk:s förslag,
och äfven detta förklarar Hr Frih. vara grundlagsvidrigt.
Hvad återstår då annat, än att all discussion öfver ett grundlagsförslag
vore fullkomligt öfverflödig, och att man borde
nöja sig med det förslag, Utsk. lemnat. Om sådant vore
stadgadt i grundlagen, skulle jag i delta stadgande söka ändring
och nu icke hafva att yttra något deremot; men så
Den 16 October e. m.
33
Jange det står i grundlagen, alt anmärkningar emot Utskts
förslag lunna göras och förklaras såsom Ståndets gemensamma
tankar, kati jag ej inse, att icke någon af de kategorier,
jag nämnt, skall vara afsedd med Reg.Fts 5ö §. Jag
har höft Frih. Cederström anmäla sig och väntar derföre,
att han hehagade lemna mig den upplysning, hvarigenom
mitt begrepp i denna fråga kan redas, särdeles då han deltagit
i så många riksdagar, att han hunnit förvärfva den
practiska kännedomen jemte den theoreliska.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Jag anmälde mig för att lill
Frih. Cederström ställa ungefärligen samma uppmaning, som
Gr. v. Fersen nyss gjort; men jag skiljer mig såvida från
Gr. v. Fersen, att jag her, det Hr Frih., sorn städse och
med rätta yrkar, att grundlagen skall efter ordalydelsen
förstås, ville upplysa R. o. Ad. eller mig, som kanske
ensam behöfver denna upplysning, hvar den ordalydelsen
står, att R. o. Ad., i truga 0111 uttryckande af dess gemensamma
tanke i afseende på Constit.Utsk:s grundlagsförslag,
nödgas hålla sig vid blotta redactionsförändringar och
icke får sträcka sin mening till sak. Jag ville veta, hvar
ett sådant stadgande finnes. Hr Frih. har icke blott en
ulan flera gånger yrkat, att vi skola hålla oss till redactionsförändringar
och icke tiil sak, och då han jemväl yrkat,
att grundlagen efter orden skall tolkas, samt lika litet
som någon annan har rättighet att gå utöfver grundlagens
bokstafliga lydelse, faller han för sina egna vapen,
om han ej kan visa, hvar denna ordalydelse i grundlagen är
upptagen.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag skulle önska,
att striden om det olagliga behandlingssättet numera måtte
få upphöra, sedan Hr Gr. o. Landtm, förklarat sig för en
mening, i följd hvaraf det ej är möjligt ens för Ståndets
pluralitet att hindra den propos., Hr Gr. o. Landtm, finner
för godt att framställa. Låtom således den saken hvila till
bedömande af samtid och efterverld. Jag anhåller endast
att få yttra mig i sjelfva saken. R. o. Ad. har, på samma
sätt som de öfriga Stånden, haft den aktning för det eller
de Stånd, hvilkas rättigheter eller uppblandning med andra
medborgareclasser varit i fråga, att icke besluta tvärtemot
ett sådant Stånds mening. IN är vi nu veta, att BondeSt. till
grundlagsenlig behandling godkänt den §, som är i fråga,
skulle jag tillstyrka R. o. Ad. att göra likaså. Men utom
detta skäl anhåller jag att för ett sådant beslut få anföra
följande. Man har sagt, att allmänna rösten fordrade, det
ofrälse ståndspersoner, som äro ägare af jord, skulle få inträde
i BondeSt. Men hvad bör med den allmänna rösten
förstås, och hvilka äro dess sannskyldiga tolkar? Om man
såsom den allmänna rösten skulle anses deras mening, hvilka
utgöra största antalet bland dem, som hafva rätt att yt
-
Den 16 October e. m.
tra sig i ämnet, såsom man velat i andra frågor påstå,
skulle allmänna rösten redan hafva uttalat sig i denna fråga
till förman för Utsk:s förslag, emedan BondeSt. utgöres
af de flesta inenniskor i Sverige och detta Stånds representanter
redan förkastat Gr. v. Fersens mening och gillat IJlsk:s
framställning. Skulle, såsom Gr. v. Fersen yrkar, ofrälse
ståndspersoner intagas i BondeSt. i egenskap af jordägare,
Befarar jag, att s. k. halfherrar, brännvinsadvocater och
hvarjehanda löst folk, som äga några små jordlappar, skulle
skaffa sig inträde i bemälda Stånd. Afsätta länsmän och
kronofogdar, som förut varit allmogens plågare, skulle blifva
dess förledare och vålla Ståndets förfall. Man ser nu,
att den sans och det mogna omdöme, som tillhör vårt BondeSt.
, ofta blir förvirradt dels genom de instructioner, som
af tidningsskrifvare lemnäs, och dels genom andra tjenst vi I—
liga personers inflytande. Om nu dessa jemväl vore röstägande
och sjelfva sutte bland bönderna på bänkarna, skulle
det blifva än värre.
Man har sagt, att BondeSt. representerade jordägorne.
För min del skulle jag tro, att hvar och en, som är riksdagsman
och tillika jordägare, iakttager jordägarnes nytta
vid riksdagen, och att således jordägarnes interesse är re—
presenteradt i alla 4.R'ksSi:u, emedan jordägare finnas i
dem alla. Vårt statsskick, som så mycket klandras, är
efter mitt omdöme riktigare, än något annat af dem jag
känner, deruti att det icke är förmögenheten, som den dummaste
och lastbaraste menniska, likaså val sorn den klokaste
och bästa, kan äga utan personliga egenskaper, som gifva
rösträttighet inom Stånden; och jag hoppas, att sedan de
anfall studsat tillhaka, hvilka för denna gång varit gjorda
på år, efter min tanke, lyckliga statsförfattning, vi nu åtminstone
i 5 år skola få vara i fred. Samma värde talare
har trott, att BondeSt., då det finge veta B. o. Adts mening
om ståndspersoners införlifvande med BondeSt., skulle
göra afseende derpå för R. o. Adts skull eller för R. o. Adts
menings skull. En sådan uträkning tror jag slår felt, oin
man ville försöka dem; ty om BondeSt. icke bifaller saken
för sin egen skull, gör BondeSt. det visserligen icke för det
att ett annat Stånd så menat, särdeles då vi genom Hr Cederschjöld
och Frih. Ehrenborgh veta, huru mycket motstånd
ett sådant förslag rönt af BondeSfts medlemmar inom Constil.
Utsk. Jag skulle slutligen önska, att de värda ledamöter,
hvilkas mening om fördelen af en förändrad Representation
ej blifvit af R. o. Ad. gillad, utan med stor pluralitet
förkastad, icke ville genom fortfarande klander af denna
författning mera gifva sitt elaka lynne tillkänna, än söka
/verka på meningarna, hvilka redan så bestämdt uttryckt
sig, att åtminstone för denna riksdag någon förändring ej
är att påräkna. Jag anhåller således, att vi nu måtte., utan
att
Den lfi O ctober e. hi.
alt ga tillbaka lill det förflutna, få hålla ciss vid det förevar.
ämnet, sorn ar BondeSCs och icke R. o. Ad:s representation.
Frih. Cederström: Jag hade trott mig i den reservation,
jag afgifvit under föregående dagars Öfverläggning
om grundlagsfrågorna, hafva yttrat mig så fullständigt, att
jag icke väntat den uppmaning, jag nu från 2:ne håll erhållit,
att framställa hvad med anmärkningar i 56 § 2 moni.
Reg.F. förstås, eller huruvida dermed icke menas antingen nya
förslag eliel- jemnkningar, som innehålla förändringar eller
tillägg. Jag hade trott, att hvar och en, sorn öfvervarit öfverläggningen
om förslaget röride Statsrådets organisation,
hade kunnat erhålla ett begrepp om behöriga anmärkningar
genom exemplet af den anmärkning, Hr Dalman gjorde
emot redactionen af en §, deri han föreslog aine ords borttagande,
hvarigenom redactionen blef tydligare och bättre.
R. o. Ad. fann också genast, att han hade rätt i sin anmärkning,
hvarföre den förklarades för Ståndets gemensamma
tanka, och jag förmodar, att ingen svårighet skall i
Utsk. möta tillstyrkande af denna rättelse. Men låtom oss
tillse, huru Utsk. bort handla i stället att, såsom hittills, i
ingressen till hvarje betänk, sjelf synda mot grundlagen.
JVuvar. Constit.Utsk. har tillåtit Jig att för RiksStln omtala
motioner, hvilka Utsk. enligt 8{ § Reg.F. icke äger rättighet
att nämna, utan bort återlemna till motionärerna med
sitt yttrande deröfver. Genom förbiseende af lagarnas stadgande
i ett fall kommer man ofta till deras förbiseende i
andra fall, och Utsk:s förbiseende har haft till följd, att fråga
uppstått, huruvida man icke kunde sträcka sina anmärkningar
vid Utsk:s förslag till modificationer, ändringar och
tillägg, således nya motioner, l-örlde grundlagen, derom 81
§ Reg.F. förbjuder, att frågor i Ståndens plena må väckas.
De frågor, som icke der få väckas, kunna dock ej heller i
änmärkningsväg väckas derstädes; ty hvad icke direct kan
upptagas, kati icke i änmärkningsväg i Stånden få upptagas
så framt roan ej vill afsåga sig allt begrepp om Svenska
språket. Så snart man kommit öfverens, att 81 §:s tydliga
ord äro, att grundlagsfrågor ej få i Ståndens plena väckas,
måste det vara klart, att dylika väckelser, antingen de ske
i form af anmärkningar eller ej, äro lika grundlagsvidriga.
Lika med Hr v. Hartmansdorff finner jag, att jag ej kan
hindra Hr Gr. o. Landtm, att göra propos. pä de förslag,
han behagar framställa; men det är min rättighet såsom
riksdagsman alt protestera mot hvarje förekommande olaglighet.
Frih. Roye: Jag är förekommen af en värd ledamot,
Hr v. Hartmansdorff; men jemte det jag i allo instämmer med
honom, ber jag att få tillägga några ord. Det gifves vid alla
i5 IL 4
a6 Den 16 Öctober e, m.
nya förslag en consideration, sora, afven om den icke fölmått
förekomma förslagets framställning, har rätt att efteråt
göra sig gällande. Denna consideration är den: tjenar
förslaget till något? Kan det gå igenom eller icke? När jag
inser, att det ej kan gå igenom, hvartill tjenar det då? Jag
är genom de skäl, Hr Cederschjöld framställt, öfvertygad,
att vi skada det ändamål, som sökes af de Hrr, hvilka framställt
ifrågävar. förslag, i fall vi ingå derpå och det blir
framstäldt till R. St.; ty det är troligt, att i sådant fall både
detta och hvad som förut har hopp alt gå igenom blefve
afslaget. På dessa skäl motsätter jag mig Gr. v. Fersens
förslag och önskar, att propos. derå ej må blifva framställd.
Kommer den dock att göras, skall jag dertill svara nej.
Hr von Troil, Emil: Jag skall ej inlåta mig i dis—
cussion öfver formfrågan, ty den har här så många gånger
blifvit disctlterad, att de, som finna sig benägna att ånyo
framställa, hvad förut blifvit sagdt och lika många gånger
vederlagdt, omöjligen dermed kunna vinna annat, än att utdraga
discussionen och fördröja proposms framställande. Jag
öfvergår till saken. Jag erkänner fullkomligt, att alla fastighetsägare
böra vara representerade. De så ofta omtalade
orepresenterade i vårt samhälle utgöras, efter mitt begrepp,
egentligen af de fastighetsägare, som nu ej få deltaga
i Representationen. Men jag kan icke för min det godkänna
den af Gr. v. Fersen framkastade ide', att alla nu
orepresenterade jordägare böra inträngas i BondeSt. Vi veta,
att för icke särdeles lång tid tillbaka funnos vida flera
orepresenterade medborgareclasser än nu. Alla de 3 ofrälse
Stånden hafva gått allmänna opinionens önskan i denna del
till mötes genom intagande af flera eller färre af dessa medborgareclasser.
Af dessa 3 Stånd har likväl intet gått längre
an BondeSt., hvilket, ehuru det endast utgör en fjerdedel
af Representationen, varit representant för ett mångfaldigt
större antal medborgare, än alla de öfriga Stånden
tillsammans, och icke destomindre, genom medgifvande af
representationsrätt i sitt Stånd åt andra ofrälse medborgare,
förökat detta antal med vid pass 5o proc. Oaktadt de segersånger
öfver utgången af förmiddagens voteringar, som
af en värd ledamot på andra sidan blifvit höjda, är jag likväl
öfvertygad, att den tid ej kan vara aflägsen, då detta
Stånd, likasom de ofrälse Stånden, blir representeradt genom
valda ombud. När denna tid inträffar, blir tillfälle,
att en del af de ofrälse jordägare, som ej fä ingå i BondeSt.
derföre, att de innehaft embeten i statens tjenst, får ingå
i detta Stånd. En annan del kunde ingå i PresteSt.,
icke, såsom Utsk. nu föreslagit, derföre att de äro embetsman,
men .såsom jordägare, hvilka genom sin ernbetsmannaegenskap
förlorat sin representationsrätt i annat Stånd. Måhända
skulle äfven BondeSt. då emottaga den del af dessa
Den i6 Octo be v e. m.
jordägare, som ligger deni närmast, eller dem, sorn innehaft
de lägsta embeten, t. ex. de, som ej haft kunglig fullmagt.
En annan del fastighetsägare linnes ännu, nemi. husägare i
städerna, sora icke innehaft burskap, och dessa torde kunna
inkomma i BorgareSt. Men alt nu, då R. o. Ad. forsin
del ej' velat göra den ringaste concession för att komma närmare
till en ändamålsenlig representationsförändring, R. o.
Ad. skulle vilja, emot BondeStts önskan, på detta Stånd intränga
ett betydligt antal orepresenterade medborgare, oaktadt
detta Stånd gutt längre i concessioner än något af de
andra, tror jag vore att i hö'g grad fela mot den grannlagenhet,
det ena Ståndet är skyldigt att mot det andra iakttaga,
och jag röstar följaktligen emot Gr. v. Forsens förslag.
Hr Dalman, Wilh, Fredr.: För min del biträder
jag Gr. v. Fersens förslag. Jag har visserligen yrkat den
mening, att man borde försöka att sammansmälta hela vår
Representation till en genom allmänna val; men då man
icke vill det, och allt hopp saknas att inom R. o. Ad. tillvägabringa
en öppning för inträde af orepresenterade medborgare,
hvilket visade sig genom förmiddagens voteringar,
tror jag det vara af vigt, att de inkomma på något ställe,
och jag anser, att de lättast kunna emottaga* af BondeSl.,
då BorgareSt. redan emottagit åtskilliga fastighetsägare. Detta
vore ett steg på den jemnkningsbana, hvarpå man nu ensamt
kan framgå. Hr v. Hartmansdorff har anfört, att om
förslaget blefve bifallet, skulle sannolikt blott extra länsmän
och kronofogdar samt brännvinsadvocater blifva ledamöter
af BondeSt. Den värde talaren har sålunda begagnat samma
argument, som af några ledamöter af BondeSt. vid sista
riksdag begagnades i fråga om frälsehemmansägare* införlifva
n de med BondeSt. Detta argument synes mig dock icke
förtjena afseende, emedan det lärer vara gifvet, att om dessa
brännvinsadvocater och länsmän äga så mycket inflytande,
att de kunde blifva valda till representanter för BondeSt.
, kunna de jemväl styra BondeSlts val, då de anställas
enligt nu antaget skick, och således skulle inga andra representanter
utses af BondeSt. än de, sorn hrännvinsadvocaterna,
extra länsmännen &c. vilie hafva valda. Att de likväl
ej äga ett sådant inflytande synes deraf, att BondeSt.
vid mångå tillfällen visat sig värdigt den stora massa, hvars
mångfaldiga interessen det haft att bevaka. Jag tror lika
med Frih. Ehrenborgh, att om man i BondeSt. inpassade
åtskilliga stora och vigtiga interessen, skulle en öfvergång
till reform vara beredd, och jag föreställer mig, att meningen
med Gr. v. Fersens förslag varit den, att då BondeSt.
kan anses representera den största massan af folket, en
förändrad organisation af detta Stånd borde göra dess mening
så betydande, att den kunde utverka en allmän representationsförbättring.
Det är visserligen högst bedröfligt,
33
Deu 16 Gctober e. m.
att R. o. Ad. ej velat göra någon concession till fördel för
de orepresenterade medborgarne; men detta bör ej hindra
oss att handla principenligl i andra fall. Jag medger visserligen,
att de, som vilja bibehålla det gamla och anse vårt
statsskick vara det förträffligaste bland alla, måste motsätta
sig all förändring. Af deni är det consequent; men för dem,
som vilja åtminstone bereda elementer för ett förbättradt
representationssystem, höfves det icke att motarbeta ifrågavar,
förändring, den må af BondeSt. afslås eller icke, hvilket
man ännu icke vet, emedan något förslag derom icke
varit under BondeStts pröfning. Framför allt bör det rätta
blifva erkändl-, och jag anser mig hafva att yttra mig,
icke såsom ståndsledamot, utan såsom medlem af hela Representationen,
åtminstone vid de tillfällen, då det är fråga
om hela folkets och icke ensamt om mitt Stånds interesse.
Jag biträder således Gr. v. Fersens förslag, under erinran,
att BondeSt. icke så bestämdt tillkännagifvit sin opinion i
denna fråga, som man här synes hafva trott. Anledningen,
hvarföre BondeSt. godkände IJtskts förslag till grundlagsenlig
behandling, utan att ingå i granskning af dess detailler,
var den, att detta förslag sattes såsom contraförslag emot
allmän valrätt. BondeSt. var icke nog upplyst för att inse
fördelarna för sig och landet af de allmänna valen och tänkte
derföre, att det vore så godt att bifalla Utskrs förslag.
Jag har sedermera talat med åtskilliga afBondeSits ledamöter,
och de hafva sagt mig, att ehuru de icke tilltrodde sig
att vid denna riksdag svara för, att deras comrniltenter vilje
ingå på en sådan radical förändring, vore de likväl öfvertygade,
att vid nästa riksdag, sedan upplysningen i detta
ämne hunnit mera sprida sig och man hunnit öfvertyga
sig om möjligheten af en sådan förändring, de skulle
af sina committenter erhålla speciella uppdrag alt rösta för
denna förändring. Jag tror således, att det. vore väl, om
vi kunde bereda ett sådant förslag, hvarigenom de elementer,
sora Gr. v. Fersen afsett, kunde inpassas i BondeSt.,
och hvaraf följderna säkert skulle blifva helt andra än de,
till hvilka Hr v. Hartmansdorff sökt leda sig i consequens
af hans envisa och, efter min tanke, fåkunniga motstånd
emot alla reformer. Jag anhåller om Hr Gr, o. Landtmts
propos. på Gr, v. Fersens förslag.
Gr. von Fersen: I anledning af den gemensamma
tanke, jag tagit mig friheten föreslå, hafva åtskilliga anmärkningar
blifvit gjorda, sedan jag sist hade ordet. Man
har velat fästa uppmärksamhet derpå, att det icke vore
grannlaga af R. o. Ad. att fatta ett beslut, som vore i strid
med ett annat Stånds interesse, och att detta Stånd redan
Vid flera riksdagar visat stor liberalitet, då det bland sig
upptagit flera ledamöter. I detta afseende får jag erinra,
att ifrågavar, förslag ingalunda innehåller, att BondeSt,
*
Den 16 Octolier e. m.
29
Mand sig må upptaga flera ledamöter, utan endast upphäfvande
af de riksdagsmanna-qualificationer, som bero af de
åtskilliga hemmansnaturerna. Då det är sjelfva jorden, sorn
qualificerar till representation, synes det mig principenligt,
att icke det ena jordstycket må lemna större rättighet alt
deltaga i Nationalrepresentationen, än det andra. Den värde
ledamot, som egentligen fästat uppmärksamhet på hvad
grannlagenheten i detta fall skulle fordra, nämnde, att alla
fastighetsägare borde vara representerade Jag får tillägga,
att de borde vara berättigade såväl att välja som alt väljas
till representanter, och med detta tillägg tror jag, att denna
ledamot och jag kunna vara ense oin det förslag till gemensam
tanka, sorn jag framställt. Men för att beriktiga
några begrepp torde jag få till besvarande upptaga åtskilliga
af Hr v. Hartmansdorff gjorda anmärkningar. Ilan har
presupponerat, att 0111 detta förslag skulle vinna den' grundlagsenliga
behandling, som jag önskat, skulle resultatet deraf
blifva, att löst folk, extra länsmän, brännvinsadvocater
rn. fl. vunne inträde i BondeSt. Hr v. Hartmansdorff har
likväl sedermera sagt, att detta Stånd utmärkt sig genom
sin sans och sitt lugna omdöme. Jag inser icke, hvarföre
detta Stånd, dä det vid riksdagarna utmärker sig genom
sans och lugnt omdöme, icke jemväl hemma vid val af representanter
skulle utmärka sig lika så fördelaktigt. För
öfrigt tror jag, att, då man granskar förhållandet på närmare
håll, man skall finna, att i fråga om municipala befattningar
detta Stånd icke gör stort afseende på, att ett sådant
uppdrag lemnäs åt någon af den class, inom hvilken,
enligt grundlagen, dess ombud vid riksdagarna skola utses,
utan att allmogen ofta med mycket förtroende åt personer,
som tillhöra andra samhäilsclasser, uppdraga att föra dess
talan. När allmogen sålunda i fråga om enskilda angelägenheter
leinnar sitt förtroende åt personer utom dess egen
class, ser jag icke, hvarföre sådant ej kunde ske i afseende
på allmänna angelägenheter, isynnerhet då dessa fordra en
vidsträcktare blick och större upplysning, än hos allmogen
kan påräknas. När personer, som icke äga nödiga insigter,
komma till riksdagarna och skola behandla vidlyftiga mål,
som fordra mycken eftertanka och djupa kunskaper, må det
icke förundra någon, om de söka upplysningar äfven från
främmande håll. Jag frågar då, om det ej vore fördelaktigare
för detta Stånd, att det inom sig ägde personer, till
hvilka Ståndet kunde sätta fullt förlitande och med hvilka
det kunde rådföra sig, än att nödgas hemta råd från personer,
som icke inför allmänna opinionen blifva ansvariga
för de missledande uppgifter, de kunna lemna. Detta har
varit orsaken, hvarföre jag hyllat den nu framställda åsigten
om förändring af i5 § Biksd.Ordn. Jag tror, att den
icke skulle stå i strid med BondeStts interesse, utan vore en
3o
Den 16 Octobcre. m.
förbättring af representationen i detta Stånd, eluira dess
försvarare klandrat och sökt kasta skugga på förslaget.
Hr 7.efre'n: I det förslag, jag redan för ett par dagar
sedan uppläste, yttrade jag mig emot den sats, att representationsförändring
borde ske genom inflickningar och lappningar
på de gamla Ståndens representation. Jag anser deni
derigenom blifva sämre. Jag tror det vara bäst, att vårt
fäderneslands Heloter, de orepresenterade ståndspersonerna,
ehuru ägare af en betydlig del af Sveriges jord och hus i
städerna, stå tills vidare utom Representationen, såsom ett
föremål för uppmärksamhet och commiseration, efter man
ej vill göra dera rättvisa. Jag kan således icke annat än instämma
i hvad Hr Cederschjöld sagt om lämpligheten att i
denna fråga inskränka sig till hvad Utsk. föreslagit, hvilket
jag tillstyrker. Detta har jag velat yttra i sjelfva saken;
men hvad formfrågan vidkommer, lärer Frih. Cederström
ännu vara mig skyldig att visa den bokstaf i grundlagen,
som föreskrifver, att man ej får till gemensam tanke föreslå
annat än redactionsförändringar. Hr Frih. torde få något
svårt att hitta på denna föreskrift, och jag undrar ej
derpå; ty den finnes ej.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller blott alt, i
anledn. af Hr Dalmans yttrande, få göra en anmärkning.
Han sade, att för dem, som önska reformer, vore det af
vigt alt i BondeSt. inpassa ett element, som kunde föranleda
förändringar. Detta är ganska consequent, ty om man
vill åstadkomma jäsning, der lugn förut är rådande, skall
man inkasta orolighetsfrön; men jag, som önskar lugnets bibehållande,
afstyrker ifrågavar. jäsningsämnens inkastande i
BondeSt.
Frih. Boye: Den erfarenhet, att Frih. Cederström ej
vill inlåta sig i svar på Hr Lefre'ns uppmaning, lemnar en
anledn. för mig, som inslämt i Frih. Cederströms protest,
att, om Hr Lefre'n vill tillåta det, betala den fordran han
tror sig hos Frih. Cederström äga. Jag tror ej, att Hr Lefre'n
bestrider den grundsats, att emellan alla grundlagens
bud måste förutsättas en öfverensstämmelse; men denna öfverensstämmelse
blefve bruten, om man skulle antaga, att
ehuru grundlagen uttryckligen förbjuder all annan väg till
grundlagsförändring, än den att vända sig med sitt förslag
till Constit.Ufsk., som derefter antingen återlemna!- detsamma
till motionären, då det ej aflJtsk. godkännes, eller också
dermed ingår till R. St., då Utsk. gillar detsamma, vore
dock en annan väg öppen lemnad, på hvilken man medelst
anmärkningar kunde trampa detta grundlagens stadgande
under fotterna. Man skulle genom ett sådant antagande
bryta sönder en grundlag, hvari förbehåll blifvit
gjordt, att den endast på förstnämnda sätt skall kunna bry
-
Den iG Octobcr e. m.
3i
tas. Om jag rätt uttrvckt mig, liar jag betalat Frill. Cederströms
skuld till Hr Lefre'n.
Frih. Ehrenborgh: Jag har blott begärt ordet för
att hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla att, på det vi icke måtte
åter kasta oss in uti ändlösa strider öfver ettämne, deri
Hr Gr. o. Landtm, redan gifvit sin mening tillkänna, Hr
Gr. o. Landtm, täcktes, med den rätt honom tillkommer, aL
klippa discussionen hvarje gång vi inkomma på denna fråga
oell öfverlemna åt hvar och en, sorn med Hr Gr. o.
Landtnäs förklarande ej är nöjd, att deremot endast göra
sin reservation. Jag ser icke, hvartill det skall tjena, att
oupphörligt käbbla om ett och samma ämne. Sedan Hr Gr.
o. Landtm, lillkännagifvit sin mening, återstår för dem, som
äro af annan tanke, endast att reservera sig.
Åtskilliga hördes yrka propos.
Frih. Boye: Jag har begärt ordet blott för att till
Frih. Ehrenborgh sjelf öfverlemna, om ordet käbbla här är
användbart. I fall han så anser det, tror jag det böra användas
emot honom ; ty det är Frih. Ehrenborgh , som
käbblar, och icke jag.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad.
behagade till grundlagsenlig behandling efter 56 § Reg.F.
godkänna Constit.Utsk:s förslag till förändrad redaction af
i5 § Riksd.Ordn.
Riopades starka ja, blandade med nej.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han funnit
ja öfvervägande vid svaret på den sednast framställda
propostn.
Gr. von Fersen: Jag skall begära votering för min
mening, isynnerhet sedan Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit,
huru Hr Gr. o. Landtm, uppfattat svaret ä den framställda
propos:n; men mig synes, att då anmärkningar blifvit gjorda
emot Utsk:s betänk., hade framställning först bort ske,
huruvida Ståndet instämde i de gjorda anmärkningarna, ty
grundlagen innehåller: ”Göras i R. St:s plena icke några
anmärkningar emot Constil.Utsk:s yttrande, livile detsamma;”
hvaraf följer, att de gjorda anmärkningarna först böra pröfva
s, och att således betänk, bör blifva hvilande, icke genom
detsammas godkännande, utan genom afslag å de anmärkningar,
som blifvit framställda.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han ej
kunde finna annat, än att, då R. o. Ad:s pluralitet godkänt
förslaget till behandling efter 56 § Reg.F., hade samma pluralitet
i och med detsamma förklarat sig icke instämma uti
den af Gr. von Fersen gjorda anmärkning.
Hr Dalman: Då Gr. v. Fersen åtnöjt sig med en reservation,
anser jag det icke vara naig tillständigt att be
-
3i
Den 16 October c. m.
svära med en votering i detta ämne, utan får jag, jemte det
jag instämmer i Gr. v. Feriens anmärkning emot den ordning,
i hvilken propos. nu blifvit af flr Gr. o. Landtm, framställd,
vördsamt reservera mig emot R. o. Ad:s nu fattade
beslut, med tillägg, att jag hade önskat, det R. o. Ad. såsom
sin gemensamma tanke förklarat, hvad Gr. v. Fersen
föreslagit.
19 5 sista perioden.
Frih. Ehrenborgh: Sedan R. o. Ad. såsom sin gemensamma
tanke förklarat, att civila embetsman ieke i sin
egenskap af embetsman skola erhålla inträde i PresteSt., lärer
R. o. Ad. finna, att redactionen af nu förevar. § bör i
enlighet dermed rättas. Det torde således tillåtas mig att
hemställa, huruvida icke R. o. Ad. skulle vilja såsom sin
gemensamma tanka förklara den anmärkning emot Utskts
förslag, rör:de 19 §, att de deri med cursiv stil upptagna
civila embetsverken böra ur 5 utgå.
R. o. Ad. förklarade såsom sin gemensamma tanke, att
orden: ”civila embetsverken,” borde utgå.
21 §.
R. o. Ad. förklarade som sin gemensamma tanke, att
utur förra perioden orden: ”stad eller län,” samt utur den
sednare, orden: ”samt för civila embetsverken af vederbörande
Hofrälts-president eller ordförande,” borde utgå.
Till pröfning företogs Constit.Utsk:s d. 25 sisth Sept.
på bordet lagda memor. JV:o 36 med betänk, och förslag,
angående landtdagar.
Frih. Klingspor, Maur.: Parturiunt montes, nascitur
ridiculus mus. Jag ber om ursägt, att jag nyttjar en latinsk
sentens; men utom det, att jag i detta fall kan åberopa
en Svensk diplomats auetoritet, uttrycka dessa få ord
bäst hela min tanka oro detta Constit.Ulsk:s förslag, rör:de
denna den Jilia oskyldigaste produet, som någonsin framkommit
från en lagföreslående församling. Huru kan man
väl tänka sig att kunna bibehålla interesset vid en institution,
der inga beslut kunna fattas och der t. o. m. önskningsmåis
afgörande uppskjutas till nästa landtdag. Med det,
som nu är föreslaget, vinnes intet af de åsyftade ändamålen,
hvarken afledandet af de orepresenterades anspråk på
åskådligt inrymmande i RiksSt:n eller minskning i motionernas
antal. Det enda, jag gillar af hela förslaget, är Landtsfändernas
sammansättning. Vanligen äro Landtständer en
förberedande åtgärd för att på denna typ förmera en National-representalion;
men då den sednare redan fanns, återstod
för Utsk. intet annat, än att taga Riksdagarna till typ
och Landtsländerna lill efterbildning. Jag beklagar, att en
stor
Ben i6 October e. m.
32
*tör ide blifvit så vårdslöst och lättsinnigt behandlad. Under
en period, då, såsom Utsk. uttrycker sig, tidsandans
lösen är reform, hade man bort mera moget undersöka, om
roan ej uti denna institution kunde finna ett correctiv emot
ett omoget omskapningsbegär. Man skulle tro, att Utsk.
velat göra narr af R. St. och tidsandan, då det framkommit
med ett project, sorti mera liknar ett barnverk, än mognade
mäns alster. Mägliga interessen, inser jag hafva verkat
deremot; roagtbegäret å ena sidan, revolutionsandan å
den andra. Jag liar nu visat, hvad Utsk. icke gjort af detta
förslag; jag vill nu försöka att visa, hvad deraf varit att göra.
Genom Landtständer bibehåller en nation sin karakter
och sina seder. De nya institutionerna blifva en product af
de gamla; de förra skola småningom fullkomnas, de sednare
slå djupare rötter. Uti denna institution bör man söka den
sanna friheten och således ett correctiv emot både regeringarnas
och den allmänna opinionens despotism. Der skall
nationen söka sitt skydd emot delta sa beprisade och så
olyckliga centralisationssystem, som, utknstadt al absoluti»-  roen, med lika föl kärlek omfattas af Regenter och Jacobi-?
ner; ty då majoritetens interessen skola vika för minoritetens,
fordras alltid våld. Genom Landtständers formerande
bade man kunnat befria Nationen från det förmynderskap,
hufvudstaden åtagit sig, från det envälde, sorn der har sitt
hufvudsäte och som ulöfvas både i Regeringens namn och
den s. k. allmänna opinionens, denna den nya tidens värsta
despotism, som söker qväfva ali tanka och fängsla all vilja,
som strider deremot. Vid Jandtdagarna hade man kunnat
få känna Nationens verkliga opinioner, då vid riksdagarna
representanterna till stor del endast äro Regeringens och
journalismens organcr. Då det är min öfvertygelse, alt då
patriotismen hufvudsakligast består uti en liflig tillgifvenhet
för hembygdens vanor och interessen, bör roan fästa synnerligt
afseende härpå. Ingen kan förneka ett allt mer och
mer stigande begär att deltaga i landets angelägenheter;
man bör således genom en politisk verksamhet söka Realisera
detta interesse. En verklig frihet pcb belåtenhet uppkommer
blott genom en väl organiserad municipajstyrelse.
Landets inre administration kan, hvad de loeala inleresspna
angår, både lättare och bättre bedömas pä stället, än i hufvudstaden.
Jag ville således, att Landlständerna skulle behandla
och afgöra oeconomiska mål, samt uppgöra sina polisförfattningar,
och jag önskade äfven slutligen komma derhän,
att bevillningens grunder och fördelning berodde af
provinserna sjelfva. Uti ett så vidsträckt land som Sverige är
enhet i oeconomiska författningar en olycka; tyen orimlighet
är det, att de äro desamma för Lappland som för Skåne.
Den verkningskrets, jag uti en framtid vill förskaffa
Landtständerna, blir väl endast en from önskan; ty Regei5
H. S
34
Den 16 Octo ber e. m.
ringen lärer svårligen eftergifva sin s. k. rättighet att fuska
i allt, så mycket mera sora de interessen och minnen, som
födas af hembygdens vanor, innebära en motståndskraft,
den Styrelsen blott med saknad uthärdar, och som den
skyndar sig att upprycka.
Som jag ej kan gilla Constit.Utsk:s betänk, uti dess Hilvar.
form, anhåller jag hos Hr Gr. o. Landtm, om propos.
till afslag derpå.
Frih. Cederström, Jac.: Constit.Utsk. har här framlagt
en product af sina mödor, som står i rak strid med
grundlagens bud i afseende på Utsk:s verksamhet. 2g §
Riksd.Ordn., som bestämmer omfånget af Utskrs arbeten,
innehåller i i morn.: ”Constit.Utsk., som utgöres af 24 ledamöter,
tillkommer att, i den ordning Reg.F. föreskrifver,
glanska Rikets grundlagar samt upptaga frågor och till plena
afgifva förslag örn ändringar, förbättringar och förklaringar
deraf, hvaröfver Ståndens ledamöter vare obetaget
att in pleno yttra sina tankar, men R. St. ej förr än åden
nästföljande riksdagen må besluta. Öfverlemnar Konungen
åt R. St. någon propos., rörtde grundlagar,” &c. Alltsammans
angar endast förslag om grundlagarna. Nu har Utsk.
i anledn. af en inom dess sköte väckt fråga om Landtständer
införande, enligt betänkts ordalydelse, enhälligt gillat
förslagets allmänliga ide', och på grund deraf, i stället för
att till R. St. inkomma med förslag till en grundlagsförändring,
hvarigenom Landtständer kunde bildas, behagat framlägga
ett memor., som innehåller grunder för en Landldagsordning,
dem Utsk. begärt att R. St. måtte granska, på det
Utsk. framdeles må kunna afgifva ett fullständigt reglementarisk!
förslag i ämnet. En sådan framställning, mina Hrr!
står icke i öfverensstämmelse med grundlagens stadgande om
Constit.Utskts arbetsordning, och för min del kan jag icke
annat än med ogillande af Utsk:s sätt att till R. St. framkomma
med memor. i ämnen, sorn icke tillhöra dess befattning,
då de icke föranledt något förslag till ändring i grundlagarna,
protestera emot bifall till detta förslag och förklara,
det jag anser lämpligaste förfarandet med förslaget vara
att ogilla detsamma.
Frih. Boye, Ludv.: Äfven mig har detta betänk, förefallit
såsom ett betänk, på narri. Då jag granskar, hvad
ändamålet skall vara, och finner intet annat, än att de till
Landtständer valda personer skulle äga att göra motioner
och discutera dem, men icke att afgöra dem, utan endast
att formera motioner för att framställas vid riksdagarna,
föranledes jag till eftersinnande, huruvida Utsk. kunnat blifva
förd t på den tanken genom någon erfarenhet deraf,' att
våra riksdagar brista i antalet af motioner. Jag tror icke
det, ty jag tycker, att vi kunna vara belåtna med de r5oo
motioner, som vid hvarje riksdag väckas. Jag tror ej hel
-
Den 16 October e. m.
35
ler, att det lönar mödan att göra en grundlagsförändring folden
särskilda afsigtefi att, om jag så får uttrycka inig, prata
upp provinserna eller öfva upp dem i förmågan alt dis—
cutera. Jag förenar mig således med de 2tne välde talare,
som redan i detta ämne yttrat sig, oell begär betänkts ogillande
äfven af det summariska skäl, att jag tror, det hvarje
grundlagsförändring, för att inför Nationen hafva ett försvar,
bör bereda någon allmän nytta, hvilken allmänna nytta
här fullkomligen saknas.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Då motion inom
Constit.Utsk. väcktes om inrättande af Landtständer, trodde
jag, att deraf kunde härflyta mycket godt, och omfattade
denna ide' med mycken liflighet. Jag trodde nemi., att derigenom
skulle mycket och det mesta af Regeringens inre
ceconomiska bestyr kunna hänskjuta; och öfverlemnas till
afgörande af dessa Landtständer i förening med en verkställande
committé' under landshöfdingen* inseende. Det var i
den tanken, jag understödde förslaget. Men sedan valclasserna
blifvit formerade och man slutligen kom till gcromålen,
började jag genast frukta för utgången, dä Utsk. ville,
att dessa Landtständer skulle få motionsrätt i alla möjliga
ämnen. Jag fruktade icke allenast, att i följd deraf’, såsom
Frih. Boye nämnt, en alltför stor mängd motioner skulle
vid riksdagarna förekomma, utan jemväl alt sådana motioner
från alla landsändar kunde framkallas, sorn vore i strid
med de opinioner, hvilka af R. St. hystes om Rikets sannskyldiga
nytta, och att R. St. således på visst sätt blefve
öfverröstade eller tvungna att antaga, hvad de i annat fall
ej kunnat eller bort bifalla; men ännu mer blef jag missnöjd
med liela förslaget, då man beslöt, att dessa Landtständer
hela befattning skulle inskränkas till att svarfva
motioner. Jag frågar hvilka väl skulle vara hågade att göra
ofta långa resor till provinsens residensstad och der uppehålla
sig en hel månad, endast för att det ena året väcka
motioner och det andra året fullända dem, utan alt sedermera
hafva någon vidare befattning dermed? Jag fruktar,
att ingen för ett så lönlöst arbete ville åtaga sig ett så stort
onus, och hemställer derföre, om icke i4 och >5 §§ i förslaget
borde få följande lydelse: den i4 §• Landtdagen
må ej befatta sig med annat än sådana o e e o n o-<
miska ärender, som röra dess eget district; och
den i5 §: De beslut, Landtdagen fattar, skola öfverlemnas
till verkställighet åt en särskild municipal
s ty re I s e , under ledning af landshöfdingen,
som deruti bör hafva veto.
Frih. Ehrenbergh, Casp. Wilh.: Constit.Utsk. har
vid detta såsom vid de flesta tillfällen fått uppbära bittert
klander för sina åtgärder. Hvad mig beträffar, bekänner
jag, att jag önskade i delta såsom i andra fall se de bittra
36
Dea 16 Octobcr e. m.
klandrarne framlägga de stora producter, de fordra af andra,
utan att sjelfva hafva kunnat åstadkomma dem. Jag
skulle i sådan händelse mindre bittert klandra, just derföre,
att det ej stått i min förmåga att göra det bättre. Frih.
Cederström har klandrat Utsk., att det framlagt detta förslag,
hvilket han t. o. m. förklarat vara grundlagsvidrigt.
Det är fullkomligen enligt med Hr Frihts på detta rum ofta
yttrade åsigter, att icke vilja öfverlåta till Representationen
något annat, rörtde grundlagarna, än redactionen deraf. Jag
har deremot flera gånger förklarat, att det är just till detta,
som jag anser RiksSttn minst qualificerade. Jag har betraktat
Gonstit.Utsk. ur en större synpunkt, nemi. såsom
ägande ovilkorlig pligt att inför R. St. framlägga, hvad Utsk.
anser nyttigt i grundlagsväg, antingen ämnet förut i någon
grundlags-§ är upptaget eller icke. Frågan inskränker sig
således, enligt min åsigt, till bedömande, huruvida det varit
behöfligt att framlägga förevar, förslag, och denna frågas
afgörande måtte hafva tillkommit Utskts majoritet. Frih.
Roye har trott, att förslaget blifvit framlagdt på narri.
Jag bekänner uppriktigt, att det ej varit framlagdt på narri;
meri Utsk. har måhända varit öfvertygadt, att en representationsförändring
endast på narri kan föreslås, hvilket bäst
visar sig genom dessa dagars discussioner. Vare detta dock
icke sagdt i den mening, som skulle förevar, förslag icke
blifvit gjordt på allvar. Det var Utskts öfvertygelse, att
Representationen, såsom den nu är organiserad, aldrig skulle
godvilligt ändra nuvar. representationsform, just för att
kunna bibehålla Ståndsfördelninggn och Ståndens privilegier,
och derföre har Utsk. äfvensom jag trott, att man på en
annan väg skulle kunna inrätta något under namn af Landtständer,
som småningom, i fal! det vlmne bifall, skulle kunna
borttaga det felaktiga i nuvar. Representation. Jag erkänner
denna tanke öppet och skall gerna låta mitt namn
gå med denna tanke till efterverlden. Utsk. såg från första
början, att någon stor och genomgripande förändring i våra
representativa former icke var möjlig att tillvägabringa i ett
Utsk., sammansatt af 6 ledamöter från hvarje af de 4 Riks—
St:o, af hvilka ledamöter hvar och en sökte försvara sitt
Stånds andel i Representationen. Det var under sådana förhållanden,
sorn en eller två ledamöter af Utsk., hvilka icke
förtjena att stämplas för lättsinnighet, försökte all tänka ut
något annat, som kunde sättas 1 stället för förändringen och,
i fall det vunne bifall, öfvertyga de klentrogna, att det finnes
något bättre, än det nu bestående fyrdelade elementet.
Om man behagar gå så djupt in i denna tanke, torde man
finna, att den ej är så förkastlig, sora den vid första påseendet
synes hafva förekommit några värda ledamöter; och
min öfvertygelse är, att det gifves provinser i vårt land,
der institutionen af Landtständer ej allenast skulle blifva
välkommen, utan jemväl omfattas med det nit, vilja och
Den 16 Octobcr e. m.
37
kraft, att 24 provinsers bos Regeringen framställda opinion
ej kunde lemnäs ulan afseende. Man bar emot detta förslag
anmärkt, att det ej kunde mötas med bifall derföre,
att Landtständerna endast skulle upptaga önskningsmål, hvilka
skulle hvila till påföljande landtdag. Då man framställt
denna mening, har man erkänt, alt man ej tänkt sig in i
föi-slaget, hvilket innehåller: "På landtdag må, med undantag
af grundlagsfrågor, motioner kunna framställas i hvilket
ämne som helst, ehvad det beträffar Rikets allmänna eller
valdistrictets enskilda angelägenheter.” Valdistrictets enskilda
angelägenheter äro icke någon småsak, och sättet att
få dem väl utförda torde ligga i inrättandet af så beskaffade
Landtständer, hvilka kunde bilda en ordentlig municipalstyrelse.
Tiden är måhända ännu icke mogen för en sådan
inrättning, och jag skall ej heller motsätta mig, att detta
förslag ej af R. o. Ad. må bifallas; men jag är öfvertygad,
att en tid skall komma, då man önskade, att man antagit
något så heskaffadt, att det förmått till den grad fräta på
det gamla maehineriet, att detta gifvit vika för något bättre,
och måhända skulle en öfvergång dertill beredas redan
genom erkännandet deraf, alt de 5 här föreslagna valclasserna
äro bättre än de fyra, som nu finnas. Man har emot
betänk, i allmänhet anmärkt, att Landtständer kunde leda
derhän, att de inom provinserna blefve alltför stora myndigheter,
hvilka således kunde blifva farliga ena gången för
Regeringen och andra gången för Representationen. Jag vågar
påstå, att intetdera fallet skall kunna inträffa, emedan
förslaget är så uppstäldt, att motioner ej skola vid samma
landtdag afgöras, utan skola hvila till den nästa, hvarigenom
man ställt till så, alt beslut ej genom öfverraskning
kunna genomdrifvas. När sedermera de gillade motionerna
skola ingå till Regeringen och embetsverken deröfver skola
höras, skall följden blifva, hvad nu sällan inträffar, att R.
St. få utarbetade förslag från Regeringen och icke blifva
nödsakade att, såsom nu, sjelfva utarbeta förslagen eller
göra, hvad som borde vara gjordt, då förslagen aflåtas från
Regeringen. Det är derifrån jag tror, att längden af våra
riksdagar härrör mera än från motionernas antal. Detta är
en af de fördelar, man trott sig kunna vinna genom Landtständer;
men hvad man hufvudsakligast trott kunna vinnas,
har varit, att om i flera särskilda landskap meningar yttrades
i samma riktning, ronde allmänna oeconomiska angelägenheter,
och sedermera förekomme hos Regeringen eller R.
St., skulle en collectivt uttalad mening af dessa landskapsständer
betyda mera, än en framkastad motion af en enskild
riksdagsman. Man har trott, att sålunda den allmänna opinionen
skulle göra sig gällande och att Regeringen då ej
skulle komma i tillfälle att säga, att den mening, som ger
sig tillkänna vid våra riksdagar, icke vore landets opinion.
Måhända vet man icke nu hvad som är landets opinion, och
38
Den iG Oct»b:r c. m.
måhända är den helt annan än den, som vid våra riksdagar
uttalas; ty huru skall man kunna med säkerhet känna den,
då provinserna icke hafva några blad, som uttrycka deras
opinion, och hufvudstadens tidningar sällan framställa provinsernas
opinion. I följd deraf händer oftast, att det är
hufvudstadens interesse, som representeras vid våra riksdagar,
just derföre, att man ej känner den allm. opinionen
inom landet. Man bör icke tro, att den alltid kan blifva
känd af landshöfdingarna; ty utom det att de borde vara
utmärkt skickliga för att inhemta denna kännedom, kunna
de i alla fall missledas af de underordnade tjenstemän, hvilka
skola inberätta förhållandet, och hvilka alltid finna behagligast
att säga, att det står väl till i landet; men då
man sjelf hörer till landsorten, vet man, hurudan opinionen
är och att den icke alltid är sådan, som man utan närmare
undersökning skulle anse den. Detta har varit Utsk:s
motiver. Måhända är tiden ännu icke mogen för utförande
af Utskts förslag, och måhända blir den det aldrig; men
min öfvertygelse är, att i Utskts förslag legat mera ädla
motiver, än man har rättighet att stämpla såsom lättsinnighet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag gillar ide'en för Utskts
betänk., men kan, då jag yttrar denna åsigt, likväl icke instämma
med Frih. Ehrenborgh deruti, att Utsk. nu gjort
rätt uti att framställa betänk, i den form, det förekommer.
Jag tror, att Landtständer, om de skola kunna vara af nytta
och gagna de enskilda communerna, böra utgå från Representationen,
och icke tvärtom den allm. Nationalrepresentationen
ulga från dessa Landtständer. Denna sats synes
icke vara fullkomligen riktig, men den blir det derigenom,
att vi i närvar, omständigheter icke hafva en Nationalrepresentation,
som kan uttrycka landets sanna opinion. Skulle
vi nu bilda våra Landtständer efter en form, som icke godkännes
för Nationalrepresentationen, luiru skulle vi då tro,
att de personer, som komme att utgöra Landtständerna,
skulle kunna fullgöra sina åligganden med kraft och vinna
stöd af opinionen inom deras egna orter? Jag tror likasom
de värda ledamöter, som yttrat sig emot Landtständer införande,
likväl på olika grund, att dessa Landtständer skulle
blifva utan inflytande, åtminstone i de flesta fall. En
värd ledamot, Frih. Ehrenborgh, har yttrat sig med sakkännedom,
och jag betviflar derföre icke, att i den provins,
der han är bosatt, förhållandet kan vara sådant, att upplysta
män der kunna vilja samlas och med interesse rådslå
om allm. ärender; men jag känner andra orter i Riket, der
förhållandet är alldeles motsatt, der jag betviflar att kunna
förmå någon enda ledamot att frivilligt bevista dessa sammankomster.
Man skulle kanske, i fall sammankomsten nödvändigt
skulle äga rum, nödgas med tjenliga medel inför
-
Den 16 October e. m.
39
skaffa den till residenset. Jag drager denna slutsats af den
motvilja, hvarmed man nu samlas till rådplägningar inom
residensstäderna. Det är tillfredsställande att höra, det orter
finnas, der förhållandet är annorlunda; men vanliga förhållandet
tror jag vara det, jag uppgifvit. När en gång
vår Nationalrepresentation kan utbildas enligt folkets känsla
och behof, då kunna Landtständer blifva af betydlig nytta;
ty jag erkänner, att uti ett land af så vidsträckt och isynnerhet
långsträckt läge som Sverige, erfordras verkligen en
särskild oeconomisk lagstiftning på många ställen, och att
det är omöjligt att skrifva en oeconomisk Jag för hela landet.
Derföre tror jag, att Piövincialständer för åtskilliga
districter kunde blifva af största nytta; men de böra organiseras
enligt helt andra åsigter än de, som ligga till grund
för Utskts betänk. Jag kan således icke understödja lörslaget,
sådant det nu är. Jag tror icke med Frih. Cederström,
att Constit.Utsk. öfverskridit gränsen för sina rättigheter,
då det framlagt detta förslag, ty jag anser Constit.Utsk. hafva
rätt att föreslå, vore det än 5 eller 6 grundlagar i stället
för dem vi nu äga; men då 56 § fteg.F., enligt min tanke,
berättigar RiksStrn, hvart för sig, att afslå alla förändringar
i grundlagen, tror jag äfven, alt vi med full grundlagsenlig
rätt kunna afslå detta betänk. Jag tror, att man kan
afslå ett förslag till grundlagsförändring, emedan det endast
är förbjudet att besluta en ändring, hvilket är mågot helt
annat än afslag å ett förslag, och jag yrkar derföre, att R.
o. Ad:s gemensamma tanke inåtte blifva afslag å förevar,
förslag.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Jag hembär Utsk. min enskilda
tacksamhet för det bemödande, Utsk. visat att på något
sätt åstadkomma reformer, som det trott öfverensstämma
med landets väl. Jag tillåter mig ej att ingå i omdömen
öfver Utsk:s motiver; jag är skyldig att anse dem ädla
och rättrådiga. Då jag förutskickar denna framställning,
tror jag icke, att någon skall sätta i fråga, att jag vill instämma
med dem, som klandrat Utsk:s motiver, fastän jag
icke kan understödja förslaget. Förslaget innehåller, efter
mitt förmenande, en stor felaktighet deri, att det framställer
ett mellanting emellan riksdagar och hvad man i allmänhet
förstår med municipaliustitutioner. Dedistrict, som
skulle blifva föremål för Landtständernas verksamhet, äro
alltför stora, för att dessa Ständer skulle kunna äga den sakkännedom
i afseende på de särskilda localbehofven, som erfordras
för att kunna vidtaga ändamålsenliga municipalåtgärder.
Deremot äro districterna för små för att kunna ingripa
i större åtgärder, i statsförhållanden, och jag tror,
att dessa Landtständer, som skulle omfatta så stora districter
som Rikets län, skulle i en framtid möjligtvis och troligtvis
utväxa till skadliga elementer i samhället. Jag gil
-
4«
De» 16 Qctober e. m.
lar i allmänhet den åsigt, Frih. Klingspor framställt, att
centralisationssystemet är oriktigt, nemi. såvida man dermed
menar ett sådant, som i Frankrike ägt rum, der ett stort
behof af municipalinrättningar är för handen; men vi hafva
icke ett sådant behof i Sverige. Vi hafva här redan municipalinrättningar;
låtom oss utvidga dem och låtom oss
återföra deni till den verkningskrets, de förut haft samt böra
kunna åter erhålla. Men vi böra akta oss att genom
ifrågavar. institution utkasta ett frö till split emellan provinserna.
Vi känna af historien, att Svea- och Göthaland
ofta varit i strid med hvarandra. Vi känna äfven, att några
provinser velat alltför mycket skilja sitt interesse från
de öfrigas. Alla dessa inbördes provincialstrider äro lyckligen
förbi för 6 k 700 eller åtminstone 3oo år sedan, och
det är ej nyttigt att åter uppväcka dem. Vi hafva i vära
dagar ett exempel på en sådan oenighet i Spanien. Der
tinnes en känsla af provincial-oafhängighet, sorn visserligen
icke är fördelaktig för samhället. Der finnes för liten känsla
af Spanien och deremot för mycken känsla af Arragonien,
Murcien, Catalonien oell Biscaja. Det är denna provincialkänsla,
som lyckligtvis i Sverige försvunnit. Deremot
tror jag, alt man bör arbeta på verkliga municipalförhållandens
återställande
satser, sorn jag tror böra vara andra än de, hvilka vid denna
riksdag hos R. o. Ad. gjort sig gällande. Att åter i dessa
Landtständer vilja se ett element, som skulle fräta på den
gamla Representationen, anser jag obetänkt. R. o. Ad. känner
mina åsigter örn vår nuvar. Representation; men jag
tror icke, att det vöre lätt att lägga ett rnaterielt frätmedel
på densamma. Säger den stigande upplysningen fortfarande,
att fyrdelning är god, så vill jag erkänna, att jag
baft orätt, sorn yrkat, att den icke är det. Det är den stigande
upplysningen, som ensam bör afgöra, huruvida den
är oriktig, och frätmedel böra ej organiseras i provinserna,
för alt genom provinsernas ideer inverka på allmänna tänkesättet.
Detta är min åsigt; men jag tror mig icke hafva
yttrat mig mot reformer, då jag yttrat mig emot förevar,
project, hvilket jag tror kunde leda till split i mitt fädernesland
och kanske till mera oreda, än de Hrr föreställa sig,
sorn i stor välmening och med godt uppsåt framlagt detta
förslag. Jag kan icke tillstyrka, hvad här blifvit föreslaget.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: För att döma efter den
framställning, som här af en värd ledamot af Constit.Utsk.
blifvit gjord, ang:de motiverna för Utskrs förslag, bekänner
jag, att detta förslag är ett af de mest radicala, som kunnat
framställas. Dessa motiver stå likväl i föga öfverensstämmelse
med det rädda sätt, hvarpå Utsk. behandlat den
stora frågan om Nationalrepresentationen. Jag vill således
för
-
Ben 16 Octobcr e. m. 41
förmoda, att dessa motiver endast varit Frih. Ehrenborghs
enskilda, och att Hr Frih. i sin reservation utgått från en
synpunkt, sorn skulle leda till helt andra resultater än dem,
hvartill Utsk. kommit. Det är emedlertid tillfredsställande
att höra en man med Frih. Ehrenborghs upplysning och
anseende inom den provins, der han innehar ett så högt
embete, uttala den mening, alt man verkligen der har en
allmän opinion och skulle önska, att det funnes organer för
denna allm. opinion, icke blott, såsom Hr Frih. sagt, uti
Landtständer, utan äfven i sådana publicitetens organer, som
kunde uttrycka provinsens opinion. Detta erkännande af Hr
Frih. har jag ej kunnat annat än med mycken tillfredsställelse
afhöra, dä jag så ofta hört klandras, att publiciteten
velat upphäfva sig till organ för den eria eller andra allm.
opinionen. Tvärtemot desSa motiver, hvilka jag föredrar i
den mån de åsyfta något resultat, har Utsk. anfört såsom
motiv för sitt förslag, att långt ifrån att vara ett frätningsmedel
på den gamla Representationen, skulle förslaget afleda
orepresenterades anspråk på inrymmande i RiksStånden,
Detta ändamål tror jag ej skulle vinnas, och jag önskar det
icke. Jag önskar, att Nationen, mätte med allvar tänka på
nödvändigheten af en representationsförändring, och att den
iilla fraction af Svenska folket, som infinner sig vid riksdagarna,
måtte af sina committenler få instructioner att i denna
fråga votera på annat sätt än vid nuvar. riksdag; men
jag tror jemväl, att det resultat, Utsk. afsett enligt dess
uppgifna motiv, att Landtständer införande skulle minska
de orepresenterades klagan, icke skulle vinnas. I fall de
skulle organiseras på sätt Utsk. föreslagit, blefve de otvifvelakligt
mägtigare än R. St., och jag anhåller att få yttra,
i hvad mån jag anser, att sådant vore skadligt eller icke.
Jag tror nemi. icke, att det vore nyttigt. Jag gillar icke
ide'en af Landtständer, tillkomna genom grundlagsbud. Så
mvcket jag gillar Landtständer, tillkomna genom enskilda
öfverenskommelse,r inom communerna, äfvenså mycket ogillar
jag dem, tillkomna i följd af stadganden i grundlagen,
och jag anser af högsta vigt, att den Representation, som
finnes, har så mycken magt, att den anses uttrycka allmänna
opinionen. Skulle den allmänna opinionen vid riksdagen
komina i strid med de splittrade opinionerna inom de 2/f.
länen, så beklagar jag denna riksdag och de riksdagsmän,
som skola behandla de stridiga opinionerna.
Det andra skälet för landtdagars inrättande, som Utsk.
anfört, är, att de enskilda motionernas antal skulle minskas.
Det är väl möjligt, att motionernas antal skulle minskas;
men jag kan ingalunda tro, att riksdagsgoromålen
skulle minskas, ty den mängd af petitioner och förslag , som
under loppet af 5 år skulle samlas vid omkring loo landtdagar,
skulle säkert få en mycket mer vidtomfattande be.
5 H. " 6
42
Den 16 October c. m.
skaffenhet och erfordra mycket längre tid än de motioner,
som i nu stadgad ordning förekomma.
Sedan jag sålunda undanröjdt de skäl, som Utsk. anfört
för landtdagar, anhåller jag att få fästa uppmärksamhet på
några af de olägenheter, som derigenom skulle uppstå. Deribland
förekommer en, hvilken jag redan omnämnt, nemi.
den, att landtdagarna skulle blifva mägtigare än riksdagarna,
och att Landtständerna således kunde sluta med att, såsom
Frih. Ehrenborgh sagt, uppfräta R. St. Detta vore
likväl att inkasta oss i anarki, hvars följd är despotism.
Komma vi således in i anarkien, skola vi stadna i despotismen,
och att på detta sätt gå fram på reformernas väg
kan jag lika litet som Hr Lefre'n godkänna, emedan detta
vore en högst olycklig bana; och innan vi gå den vägen,
må vi hellre med Guds hjelp stadna qvar, der vi äro. Delta
ämne är verkligen för grannlaga att behandla; men jag är
öfvertygad, att man endast behöfver kasta en blick på Europas
politiska förhållanden för att med fasa betrakta följderna
af en anarki. Frih. Ehrenborgh har tagit för afgjordt,
att dessa landtdagar skulle komma att uttrycka den
allmänna opinionen inom provinserna. För min del tar jag
mig dock friheten att betvifla ett sådant resultat. Jag har
sett många exempel derpå, att Regeringen anbefallt sammanträden
i landsorterna, och att man från dessa sammanträden,
hvarvid landshöfdingarna varit ordförande, fått utlåtanden,
som innehållit något helt annat, än provinsens
opinion. Jag befarar derföre, att landtdagar kunde leda til!
samma resultat, och att de således kunde, på en mindre
farlig väg än den, som skulle leda till anarki, hafva den
följd, att Regeringen genom sina embetsman i landsorterna
skulle styra landtdagarna och derigenom erhålla så mycken
magt, att R. St. förlorade allt anseende, äfvensom Regeringen
på dessa landtdagar. kunde få förslag framlagda, som
hon sjelf ej skulle våga framställa. Detta vore ett resultat,
som det, i följd af vår olyckliga Ståndsrepresentation, ej
vore osannolikt att landtdagar kunde lemna. Ett förslag om
landtdagars inrättande har vid denna riksdag blifvit frarastäldt
af Gr. Spens, och jag förmodar, att det är delta förslag,
som hos Utsk. väckt första tanken på ifrågavar. inrättning.
Jag beklagar, att Utsk. icke till grund för sitt
förslag tagit den rikliga ide', som Gr. Spens framställt; ty
den hade kunnat på ett lugnt sätt leda till en förbättrad
Representation. Då man gjort dessa landtdagar till ingenting
annat än electorssammanträden före riksdagarna, hade
förslaget blifvit lätt verkställbart, och hade medelst uttrycket
af de särskilda provinsernas opinioner den allmänna opinionen
blifvit uttalad. Man hade då jemväl vunnit den fördel,
att kort före en riksdag allmänna uppmärksamheten
blifvit fästad på de resultater, man af riksdagen kunde vänta,
och jag tror, att vid de landtdagar, som skulle ägt rum
Den iS Octolier c. m.
43
för electorers sammanträde det icke kunnat Ilända, hvad
Gr. Horn vid de af Utsk. föreslagna landtdagarna förespeglat,
att man kunde nödgas med tjenliga medel der inställa
ledamöterna. Jag liar ansett mig skyldig att uti ett
ämne af denna vigt något utförligare deducera de skal, hvarföre
jag ej kunnat gilla Utskrs förslag; men jag får äran
fästa uppmärksamheten derpå, att en förlängd discussion i detta
ämne torde vara öfverflödig, emedan 3:ne Stånd redan
förkastat förslaget. Jag anhåller om Hr Gr. o. Landtnäs propos.
på afslag å Utsk:s betänk.
Hr von Troil, Emil: Ehuru den siste värde talaren
slutade sitt korta yttrande dermed, alt all vidare discussion
vore öfverflödig, anhåller jag likväl att få yttra några ord.
Jag har varit af den tanke, att en provins-representation
skulle i vårt Iand i vissa afseenden vara nyttig, och har äfven
bär förut yttrat denna tanke, hvarföre jag tror mig nu
skyldig förklara, att jag tänkt mig den helt och hållet olika
med livad Constil.Ulsk. föreslagit. Jag har icke tänkt
mig densamma såsom några filialcontor under Nationalrepresentationen;
jag har deremot tänkt mig provincialförsamJingarna
såsom högsta instansen af mnnicipalinrättningen.
Svenska folket har agt sådana municipalinrältningar. Het
ägde dem i uråldriga tider för häraderna och lagsagorna. I
stället för häraderna liar i sednare tider genom Christendomens
införande inträdt en annan underafdelning af orterna,
nemi. socknarna, hvilka nu äga en organiserad municipalinrättning
medelst sockenstämmor och kyrkoråd. 1 lagmännens
ställe hafva i administrativt afseende inträdt landsliöfdingar;
men i stället för den municipalinrättning, sorn
hvarje lagsaga fordom ägde, finnes nu ingenting. Då jag
tillkännagifvit den åsigt, från hvilken jag utgått, då jag ansett
provincialrepresentation böra införas, torde jag få tillkännagifva,
huru jag tror den böra organiseras, nemi. icke
efter typen af Nationalrepresentationen, utan, likasom i sockenstämmor
någon ståndsskilnad ej kommer i fråga, tror
jag, att den högre municipalinrättningen eller länsstämman,
utan afseende på stånd, bör bestå af deputerade från dessa
sockenstämmor, som hvardera representera en eller flera
socknar. De göromål, som skulle åligga dessa inrättningar,
blefve för provinserna desamma som sockenstämmornas för
socknarna, d. v. s. ortens allmänna oeconomiska angelägenheter.
Det finnes redan vissa förrättningar, som måste i ett
slags rminicipalväg försiggå; sådana äro markegångssättning,
pröfningscommitteers åtgärder, curhusafgiftens uppbärande
och redovisning. Alla dessa göromål kunde hänskjutas lill
en enda väl organiserad auetoritet, som tillika hade rättighet
att, i hvad som angår ortens oeconomiska behof eller
den oeconomiska lagstiftningen för orten, inlemna petitioner,
vare sig till R. St., till Regeringen eller till landshöfdingen.
44
Den 16 October c. ra.
Dessa förrättningar vore af så eniel beskaffenhet, att jag
föreställt mig, att dertill årligen ej skulle behöfvas mer än
vanligen en eller två dagar, kanske stundom 3 eller 4 dagar,
men aldrig en månad. Att derjemte gifva dessa inrättningar
en politisk karakter anser jag vådligt och skadligt,
och af sådan anledning ogillar jag afven den siste värde talarens
förslag alt göra dem till electorsförsamlingar för riksdagsmannavalen.
Jag tror, att de helt enkelt böra befatta
sig med ortens oeconomiska angelägenheter och i sådan egenskap
skulle medföra nytta för orten; men i annat fall tror
jag, att de blefve felslagna institutioner. Enär således mina
åsigter så väsendtligt skilja sig från Constit.Utskts, att jag
ej skulle kunna uppgöra något annat förslag till gemensam
tanke, än en helt ny redaction, hvarmed likväl föga kunde
vinnas, då 3;ne Stånd redan lära hafva ogillat ideen af
Landtständers införande, vill jag i sådant afseende ej begära
någon propostn.
Frih. Cederström: Jag trodde, att den upplysning,
jag haft äran meddela om innehållet af 29 § Riksd.Ordn,,
och att således Constit.Utsk. icke enligt grundlagen varit berättigadt
att inkomma med detta betänk., enär det icke utgör
något förslag lill ändring i grundlagen, skulle vara tillräckligt
skäl för afslag å betänk.; men då discussion inom
R.. o. Ad. uppstått om sjelfva moliverna för betänk, samt
dess innehåll, anhåller jag att äfven derom få yttra några
ord, ehuru jag ej kan frånträda min opinion 0111 grundlagsvidrigheten
af förslaget, och jag betvifjar, att Frih. Ehrenborgh,
enär han här inlåtit sig i en framställning af mina
åsigter att vilja hindra It. o. Ad. från ett beslut öm annat
än redactionen af hvad Constit.Utsk. föreslagit, riktigt uppfattat,
hvad jag yttrat, då jag tillstyrkt R. o. Ad. alt ogilla
detta betänk., såsom i olaga väg Inkommet och icke varande
ett grundlagsförslag. Men jag öfvergär lill sjelfva ämnet,
Frih. Ehrenborgh har sökt försvara inrättandet af
Landtständer i den acception deraf, som betänk, utmärker.
Han har trott, att en opinion, yttrad af 24 provinser, ej
skulle kunna af Regeringen lemnäs utan afseende. Man har
sannerligen kommit bra långt i god tro, då man kunnat förutsätta,
att 24 provinsers landtständer skulle samtliga kunna
komma att instämma i en gemensam tanke, så framt det
ej vore till förkastande eller deri, att de 24 provinserna,
livar för sig, förklarade sig oafhängiga af det hela och ville
blifva särskilda stater. I sådant fall vore den anarki, som
en annan värd ledamot omnämnt, nära att inträda. I afseende
på nyttan af de öfverläggnitigar, som kunde uppstå uti
provincial församlingarna, torde jag få hänvisa til! ett exempel.
Skånes strider med Blekinge om rättigheten alt få föra
ved till Danmark torde än vara i friskt minne, och Skånes
invånare lära ännu med missnöje se Blekingsboerna i åt
-
Den 16 O c to ber e. m.
45
njutande af en sådan rättighet. I fall Landtständer nu infördes,
skulle ieke Landtsländerna i Skåne yrka förbud oell
Landlständerna i Blekinge frihet att exportera ved? Man
skulle sålunda i hvarje provins få se petitioner i strid med
hvarandra och med den fria handeln, och man skulle stadna
i ett haf af contradietioner i stället för den enstämmighet
, som Frih. Ehrenborgh supponerat. Hvad afseende
kunde väl Styrelsen lemna åt dessa stridiga önskningar, som
skulle yttras af 24 provinser, om man ens kan supponera,
att inom hvarje provins ett enda, interesse skulle kunna blifva
rådande? Sveriges nuvar. statsförfattning, som rakt förbjuder
sådana sammanträden, hvilka skulle åsyfta inflytande
på allm. ärender medelst de särskilda socknarnas interessens
isolerande från hvarandra, har från alla Rikets ändar samlat
representanter på ett ställe för att allas interessen vä! må blifva
beräknade, men endast de enskilda interessen vinna afseende,
som majoriteten finner stå i öfverensstämmelse med Nationens
fördel, och Representationens beslut ej må bestämmas
af en sockens eller ett läns enskilda interesse, som ofta
kan vara stridande mot det, sorn för hela samhället är nyttigt.
Man har såsom ett motiv för sådana Landtständer yttrat,
att man derigenom kunde få utarbetade förslag från
Styrelsen, och man har klandrat, alt sådant icke 1111 sker.
Jag lemnar derhän, hvad fog man har till ett sådant klander,
ehuru det synes vara högst obefogad!. Hvar och en
individ kan val önska, att Styrelsen i öfverensstämmelse med
hans åsigter velat utarbeta och öfverlemna förslag till R.
St.; men det måste vara Styrelsen förbehållet att pröfva i
hvilka delar den vill ingå med förslag till Representationen.
Del har blifvit sagdt, alt opinionen i landsorterna i brist
på tidningar ej kunde bedömas, och man har påstått, att
den ej kunde blifva känd af landshöfdingarna, emedan de
erhålla sina underrättelser af underordnade tjenstemän. Jag
hade trott, alt bland alla länders institutioner, i afseende
på Styrelsen, står Svenska länstyrelsen i främsta rummet.
Det finnes icke något land, som i municipalorganisation och
polisvag har en fullkomligare inrättning, än vår länsstyrelse.
Landshöfdingen står i beröring med hvarje dass af länets
invånare utan undantag, och 0111 hafi ej får underrättelser
af andra än sina länsmän och kronofogdar, är det ett bevis,
att han icke fyller sin plats. Han kan af hvarje individ,
vare sig prest, ståndsperson eller bonde, få de upplysningar,
han önskar antingen muntligen eller skriftligen;
han kan från communerna infordra nödiga underrättelser,
och lian saknar icke tillfälle att upplysas genom de meddelanden,
förtroendet i enskildt rum lemnar. Må man således
icke tro, att en landshöfding bör söka kännedom af opinionen
genom tidningarna, hvilkas redactioner vanligen hemta
sina ideel- från en ganska inskränkt krets samt från andra
och utländska journaler; han bör deremot utröna landets
46
Den 16 Octobcr c. m.
opinion genom jemnförelse af individernas interessen och
önskningar, i det lian ställer sig i nära beröring med dem.
Gr. Horn har yttrat, att Constit.TJtsk. äger rättighet alt
till R. St. inkomma med förslag till en helt ny grundlag.
Jag {einnar derhän, hvar Hr Gr. funnit en sådan rättighet
för TJlsk. i grundlagen uttryckt. I 29 5 Riksd.Ordn., sorn
utstakar Utskts verkningskrets, finnes icke ett ord derom;
der är denna verkningskrets inskränkt till afgifvande af förslag
om ändringar, förbättringar och förklaringar af nuvar.
grundlagar och omnämnas inga förslag till nya grundlagar.
Men om också ett sådant stadgande skulle finnas, måtte väl
Hr Gr. icke anse det nu för handen varande betänk, vara
ett grundlagsförslag, enär Utsk. icke ens sjelf kunnat
gifva det en sådan benämning. Det är således ett missfoster
af lagstiftning, som jag förmodar böra af R. o. Ad.
förkastas.
Gr. von Fersen, Hans: Då jag ej kan annat än instämma
i den ide', som flera värda talare uttryckt om nyttan
af Provincialständer, särdeles då jag afser den nytta,
som bör uppkomma derigenom, att dem tillägges rättighet
att fatta beslut rörtde deras egna communalangelägenbeter,
kan jag likväl icke instämma i Utsk:s nu föredragna betänk.
Mig synes, som borde de frågor, hvilka af Provincialständer
skulle behandlas, inskränka sig till ceconomiska angelägenheter,
och jag inser icke nyttan af att, såsom Constit.-  TJtsk. velat göra, inflicka ett stadgande om Landtständer i
grundlagen, i följd hvaraf nu ett förslag komme att hvila
till nästa riksdag och sedermera, i fall det då bifölls, ett
ytterligare förslag i ämnet komme att undergå en dylik behandling.
Jag anser onödigt att i grundlagen inrycka ett
stadgande om Provincialständer, för att verkliggöra ide'en
af deras införande. För öfrigt och då Utsk:s förslag redan
af 3:ne Stånd blifvit afslaget, kan man emotse, att, ehvad
beslut R. o. Ad. må fatta, Utsk:s förslag icke vid denna
riksdag kan förklaras hvilande till grundlagsenlig behandling.
Jag har derföre trott, att om R. o. Ad. ogillade eller
afsloge detta betänk., man kunde komma till det ändamål,
jag åsyftar, derigenom att, på grund af 56 § Riksd.-  Ordn., man väckte en ny motion med begäran om remiss
till Allm. Besv.- och Oecon.Utsk., och jag får af sådan anleda.
, i fall R. o. Ad. behagar ogilla Constit.Utsk:s betänk.,
väcka följande motion:
Att R. St. må besluta en underd. skrifvelse med anhållan,
det K. M. täcktes till nästa riksdag låta utarbeta
och för R. St. framlägga, till den behandling 87 § Reg.F.
föreskrifver, förslag till reglemente för Provincialständer,
hvilka hvarje år borde i länets residens sammankomma och
afgöra sådana frågor, som röra provinsens ceconomiska angelägenheter.
Den 16 October c. ra.
47
Särskildt med afseende på denna motion får jag, i anledning
af hvad Gr. Horn namnt om svårigheten att på annat
sätt, än genom tjenliga medel, förmå Landtständer att
sammankomma, nämna, att jag tror correctivet deremot ligga
deri, att de frånvarande finge åtnöjas med de närvarandes
beslut, då hvar och en torde finna nödigt att passa
på och begagna de rättigheter, författningarna honom
tillerkände.
Gr. Frölich, Da v.: Jag finner mig äga en anmärkning
emot Constit.Utsk:s förevar, mernor., hvarpå ännu ingen
af de värda talarne fästat Ståndets uppmärksamhet, den
nemi., att då hela resultatet af de s. k. Landtständernas sammanträde,
enligt förslagets 14 §, ej skulle belöpa sig till
något högre, än att i hvad ämne som helst, med undantag
af grundlagsfrågor, uppgöra motioner, rörtde Rikets allmänna
eller valdistrictets enskilda angelägenheter, jag icke
kan finna, hvartill ett så for mel t bestämmande af Svenska
folkets rätt att öfverlägga om sina enskilda angelägenheter,
då medborgare råkas eller Öfverenskommit att träda tillsammans,
skall tjena. Jag har mig icke allenast a priori bekant,
att sådant ej är för Svenska folket förbjudet, utan jag
känner det äfven a posteriori eller genom erfarenheten; ty
i den ort, der jag är bosatt, råkas ofta stora classer af
Svenska medborgare för att öfverlägga om deras enskilda
angelägenheter, hvilka öfverläggningar ofta föranledt till
motioner och underd. framställningar hos Konungen, som
alltid hittills emottagit dem med nådigt välbehag och, då
de innehållit något godt samt varit så motiverade, att de
fästat uppmärksamhet, hafva de i de flesta fall vunnit åsyftadt
resultat. Det har aldrig i Wermland fallit oss in att
petitionera R. St.; men vore meningen, att motionerna skulle
komma till R. St , tror jag det blefve svårt att för sådant
ändamål få Landtständerna tillsammans, annorlunda än
genom tjenliga medel. Jag har för mycken aktning för den
person, som sökt försvara ide'en af Utsk:s betänk., för att
kunna tro, det meningen skulle vara att genom ifrågastäldt
behof af en lag för det, som är Svenska folkets obestridliga
rättighet, vilja på något sätt inskränka den af praxis godkända
och af ingen lag motsagda rättigheten att sammanträda
för att öfverlägga om enskilda angelägenheter. Det
är besynnerligt nog att få se ett förslag, som medelst den
vigt, hvilken fästes vid formen för sammanträdet, vill göra
till en formel sak, hvad som åtminstone i den provins, der
jag bor, är en livardagssak. Vid hvarje marknad hafva vi
der öfverläggningar om ortens allmänna angelägenheter, och
det har ofta handt, att vi vågat sträcka dem ända till Rikets
allmänna angelägenheter, hvaraf jag icke sett någon
våda uppstå. Skulle det falla oss in, hvilket ännu icke inträffat,
att vilja afgöra några stora politiska frågor, skulle
*s
Den iG October e. m.
■väl Konungens Bef:h:de veta sin skyldigliet att köra ut oss;
men att vi skulle behöfva en lag för att öfverlägga om ortens
angelägenheter och låta denna öfverläggning föranleda
till petitioner, hvarpå beslut kunde grundas, inser jag icke,
och minst behöfves derom något stadgande i grundlagen.
Om, på sätt Hr v. Troil yttrat, frågan varit att uppdraga
åt dessa Landtständer en viss municipalmagt att göra och
låta i sina egna angelägenheter, hade frågan varit af annan
natur. Jag vill ej upprepa, hvad han så klart och, såsom
jag tror, på ett för hvar och en öfvertygande; sätt.'yttrat
om behofvet att få i rnunicipalväg afgöra åtskilliga oeconomiska
ärender, såsom frågor om broar och vägar m. m.,
hvarom centralstyrelsen icke lärer kunna få tillräckligt begrepp
för att rättvist pröfva dem. Om vi kunde få en sådan
municipalstvrelse vore det en annan sak; men att få en
lag för det man redan äger, kan icke leda till något godt
ändamål, utan snarare till borttagande af opinionen om en
sådan rättighets tillvaro. Jag anhåller derföre, att R. o.
Ad. måtte förena sig om den gemensamma tanke, att detta
förslag är obehöfligt och onödigt.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att af
Ridd.secret. få veta, huru de öfriga Stånden beslutat i denna
fråga och att sedan återfå ordet.
Underteckn. Ridd.Secret.: Constit.Utskrs memor. JV:o
36, med betänk, och förslag angrde landtdagar, är afslaget
af PresteSt. Af BorgareSt. är det återremitteradt med den
såsom Ståndets gemensamma tanka förklarade anmärkning,
att nämnde betänk, och förslag ogillades. Af BondeSt. judet
återremitteradt på grund af anmärkningar, som förklarats
vara Ståndets gemensamma tankar, men hvilka icke i
det hit ankomna prot.-utdr. blifvit specificerade.
Hr von Hartmansdorff: Enär således alla de tre
andra Stånden troligen ogillat detta förslag, är det redan
att anses såsom förfallet. Den långa öfverläggning derom,
som här ägt rum, är följaktligen att betrakta såsom en pa-<*
rentation öfver en afliden. Längden deraf vill jag ej öka.
Jag skall således icke framställa de anmärkningar, jag kunde
hafva att göra öfver den aflidnes beskaffenhet. Jag tillåter
mig blott att i afseende på den nya motion, som Gr.
v. Fersen väckt, anmärka, det jag, lika med Hr v. Troil,
anser ifrågavar. inrättning endast vara en utvidgning af våra
sockenstämmor, att den således blefve en generalsockenstämma
för hvarje län, och att den motion, Gr. v. Fersen väckt,
rätteligen är att betrakta såsom tillägg eller förändring af
författningarna om sockenstämmor och kyrkoråd. Jag anhåller,
att Hr Gr. o. Landtm, behagade framställa propos.,
huruvida R. o. Ad. behagar, likasom PresteSt., afsiå detta
betänk.
H.
Den 16 October e. m.
49
TT. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
heliagade till den behandling, 56 § Reg.F. föreskrifver, godkänna
Constil.Utsk:s förslag till allm. grunder för en Landt
dagsordning.
Frih. Cederström: Till den behandling, 56 § Reg.F.
föreskrifver, kunna icke andra frågor komma, än de, sorn
angå förändring i grundlagen. Här förekommer icke någon
sådan fråga, hvarföre betänk, antingen måste afslås eller bifallas.
För min del anser jag det böra afslås.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att då ifrågavar.
mål inkommit såsom ett förslag från Constit.Utsk., förmodade
II. Ex., att det ej kunde behandlas annorlunda än
såsom ett tillägg till grundlagarna; beroende det alltid på
R. o. Ad. att antaga eller icke antaga nämnde förslag.
Hr von Troil: Det kan visserligen i sjelfva saken vara
likgiltigt; men jag tror, att det i formen vore riktigast,
om R. o. Ad. begagnade samma utväg som BorgareSt., att
återremittera detta betänk, med den gemensamma tanke, att
det icke är lämpligt. Jag tror detta vore rättare, än att
såsom PresteSt. afslå betänk.; ty då Constit.Utsk. inlemnat
detsamma såsom ett grundlagsförslag, torde afslag derå vara
stridande mot formen, och resultatet blefve i hvardera
fallet detsamma.
Frih. Cederström: Om ifrågavar. betänk, vore ett
grundlagsförslag, vore det rent af lagstridigt att medelst
Ståndets gemensamma lanke förklara det afslaget, emedan
Ståndet ej äger rättighet att afslå Constit.Utsk:s grundlagsförslag
vid den riksdag det framställes, utan först vid påföljande
riksdag. Tydliga ordalydelsen af 56 § Reg.F. kan
visa Hr v. Troil, att så är. Jag anhåller,- alt Hr Gr. o.
Landtm, täcktes besinna, att Ståndet icke kan antaga detta
memor. såsom något förslag till grundlag, dådet icke innehåller
förslag till ändring och icke ens lill tillägg i någon enda §
af Rikets grundlagar, utan från första § till den sista saknar
allt samband med Rikets grundlagar. Det är således på sidan
af dem, memor. blifvit afgifvet, hvarföre det står i kategori
med hvarje annan allmän fråga; ty den olaglighet,
Constit.Utsk. framställt, kan icke hindra Ståndet att såsom
sådan behandla betänk, och således rent af afslå detsamma.
Jag anhåller i följd deraf om propos. till afslag.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att då Constit.-  Utsk. sjelf ansett sin framställning såsom ett grundlagsförslag,
Ståndet förmodligen ej på annat sätt kunde behandla
det.
Gr. Frölich: Ehuru de motiver, Hr Gr. o. Landtm,
nyss framställt, äfven hafva sin vigt för att föranleda detta
i5 H. 7
5o
Den 16 Octobcr e. ni.
ärendes behandling såsom ett grundlagsförslag, tror jag, alf
ett annat motiv dertill finnes, sorn är vida kraftigare. Jag
medger Frih. Cederström, att det ej finnes någon § i våra
grundlagar, sorn i följd af detta förslag skulle behöfva förändras;
men jag kan dock ej finna annat, än att den fråga,
hvarom memor. handlar, är af cönstrlulionel beskalfenhet.
Den har till föremål Svenska folkets rättighet att samlas och
öfverlägga om sina angelägenheter samt, på sätt förslaget
innehåller, försöka att derigenom hinna något mål. Om en
sådan lag skall stiftas, måste man medgifva, att den är af
grundlggsnatur, och det är af sådan orsak, jag anser lämpligt
och riktigt att behandla denna fråga såsom ett förslag
till grundlagsförändring, d. v. s. att betänk, hvarken bör Sifallas
eller afslås, Utan deremot helt simpelt den anmärkning
i vanlig väg kan göras, sorn jag tagit mig friheten framställa,
att detsamma är onödigt och måhända onyttigt, och
att memor. återremitteras med denna såsom Ståndets gemensamma
tanke förklarade anmärkning.
Frih. Ehrenborgh: Då Utsk. tillkännagifva, att TJtsk.
upptagit den allmänliga ide', som en af dess ledamöter
framställt medelst i grundlagsenlig väg väckt motion, var
det Utskrs skyldighet enligt grundlagen att framlägga resultatet
af sitt beslut om denna ide. Ehvad man nu vill kalla
detta ett grundlagsförslag eller icke, skulle det ovilkorligen,
så snart frågan icke supprimerades af Constit.Utsk.,
framläggas till R. St. Jag tror således, att, då det synes
vara R. o. Adis gemensamma tanke att icke gilla ideen af
Landtständer, man gjorde bäst, oro, utan att inlåta sig i
vidlyftig discussion om sättet att behandla frågan, E. o. Ad.
endast förklarade för sin gemensamma tanke, att Landtständer
ej böra inrättas, Och med denna anmärkning återremitterade
betänk. Utsk. skulle sålunda få erfara E. o. Ad:s
mening, och man undveke att tvista om ett ämne, som i alla
fall nu icke lärer kunna leda till något resultat.
P Hr Lefre'n:' Jag är också af den tanke, att Constit.-  Utsk. haft full rättighet att inkomma med detta förslag, och
det förundrar mig, att Frih. Cederström kan hafva en annan
tanke. Då han och hvarje annan representant enligt
grundlagen har rättighet att gå in till Constit.Utsk. med
förslag till förändring i grundlagen, måste jemväl hvarje ledamot
af Constit.Utsk. äga rättighet dertill; ty han kan väl
icke derföre, att han fått förtroende all vara ledamot af
detta Utsk., blifva utesluten från sin rättighet såsom representant
att göra förslag till grundlagsförändring. Jag anser
således lämpligt att här gå* till väga på samma salt som i
allmänhet med från Constit.Utsk. inkomna förslag, nemi. att
återremittera det med en för Ståndets gemensamma tanka
förklarad anmärkning, och jag föreslår, att E. o. Ad. måtte
såsom sin gemensamma tanka förklara, att E. o. Ad. icke
Den 16 Octo ber e. m.
5i
anser Jet förslag, som Constit.Utsk. framlagt, vara leJande
till ernående af dé ändamål; Constit.Utsk. uppgifvit , och icke
heller ledande till fullkomnande af municipalförnållahdena
i landet. Då har man gatt en medelväg och undvikit tvisten,
huruvida betänk, är ett grundlagsförslag eller icke,
Frih. Cederström: Det må vara en medelväg, Hr Lefren
föreslagit; en juste milieU är det icke, ty den stari rak
strid med grundlagen. Skulle någon förändring i grundlagen
vara föreslagen genom det betänk., Constit.Utsk. framlagt,
då skulle visserligen It. o. Ad. ej kunna pröfva någon
deremot gjord anmärkning annorlunda än såsom gemensam
tanke; men som förslaget ej innehåller någon förändring
i nu gällande grundlagar och ej heller fått benärpoijig
af en ny grundlag, och jag får inora parenthes anmärka,
att Constit.Utsk. ej äger rättighet att någon sådan föreslå.,
kan jag ej finna annat, än att R. o. Ad., genom ett beslut
att återremittera betänk, med en gemensam tanke, skulle så
till sägandes gilla en olaglighet; och då Hr Gr. o. Landtm,
förklarat sig hysa annan mening än jäg, får jäg anhålla, att
Hr Gr. o. Landtm, täcktes till R. o. Ad. hemställa, huruvida
Ståndet yrkar den protos., jäg begärt.
Frih. Boye: I fråga örn sättet att skilja sig från detta
ämne synes mig det förslag, Frih. Ehrenborgh gjort, vara
det bästa, och jemte det jag således understödjer detsamma,
får jag hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla, alt propos:n malte
blifva sådan den af Frih. Ehrenborgh blifvit föreslagen.
Hr von Troil: Jag önskar få fästa Husets uppmärksamhet
derpå, att Constit.Utsk. äger rättighet att framlägga
förslag icke allenast till förändring af grundlagarna, utah
äfven, enligt 82 § Reg.F., till deras förbättring, hvarmed
icke förstås endast förändring, utan jemväl Utsträckning af
grundlagarna. Sådan synes mig äfven Utsk:å mening med
detta förslag hafva varit; ty 1 § deraf synes mig våra en
utsträckning af 1 § Riksd.Ordn., sora sager: ”R. St. äro
Svenska Folkets representanter,” 1 | i detta förslag innehåller
nemi : ”Svenska Folket representerås ä fve n på Landtdagar
eller genom landtständer,” hvilket Stadgande utgör
ett tillägg vid Riksd.Ordu:s 1 §. Således vid blir jag nVin
förra tanke, alt detta betänk, bör behandlas såsom ett grundlagsförslag
och återremitteras, med en gemensam tanke. Jag
kan ej instämma med Frih. Ehrenborgh deri, att denna tanke
borde blifva den, att inga landtdagar höra äga rum,
emedan jag anser dem böra äga rum , fastän icke sådana, sorn
Constit.Utsk. föreslagit. Skulle R. o. Ad. vilja närma sig
lill den redaction, som Frih. Ehrenborgh föreslagit, får jag
anhålla, alt åtminstone orden: ”sådana, som Constit.Utsk.
föreslagit,” måtte tilläggas, och R. o. Ad:s gemensamma tanke
således blifva, att R. o. Ad. ej anser sådana landtdagar,
sorn CoriStit.Utsk. föx-eslagit, vara nödiga eller lämpliga.
52
Dea 16 Octobcr e. m.
Frih. Ehrenborgh: Då afsigten med mitt förslag endast
var att uttrycka den tanke, som syntes hafva gjort sig
gällande hos de flesta af de värda ledamöter, hvilka här yttrat
sig, att på ett grundlagsenlig! sätt förklara sitt missbilligande
af de principer, som Constit.Utsk. i detta memor.
uttalat, finner jag intet hinder att förändra mitt förslag,
på sätt Hr v. Troil föreslagit, och jag får derföre till
Hr Gr. o. Landtm, samt H. Ståndet hemställa, om det ej
vore lämpligt, att Hr Gr. o. Landtm, till Ståndet framställde,
huruvida Ståndet ville såsom sin gemensamma tanke förklara,
att Ståndet ej vill antaga så beskaffade Iandtdagar,
som Constit.Utsk. föreslagit, och med denna anmärkning
återremittera förslaget.
Underteckn. R i d d.Sec r e f.: Då det i allmänhet synes
vara R. o. Ad:s mening att komma till det resultat, att på
något med grundlagen öfverensstämmande sätt uttrycka, det
Constit.Utskts betänk, icke gillas, utan alt derjemte uttrycka,
det Iandtdagar ej böra äga rum, vågar jag hemställa,
huruvida det ej vore mest öfverensstämmande med formen,
att R. o. Ad. förklarade såsom sin gemensamma tanke, att
någon Landtdagsordning för det närvar, ej är behöflig.
Hr Hjärne,-Harald: Då de flesta af de Hrr, som här
yttrat sig, varit öfverens derom, att detta förslag ej är så
uppstäldt, att det kan hvila till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag, måste jag instämma med Frih. Cederström.
Jag kan ej föreställa mig, att ett förslag, så uppstäldt sorn
detta, kan så beredas genom dess föredragning vid denna
riksdag, alt deröfver kan röstas med ja och nej vid nästa
riksdag. Constit.Utsk. har väl föreslagit, huru Iandtdagar
skola inrättas, men icke hvar stadgandet derom skall införas
i våra grundlagar, huruvida det skall inflyta i Reg.F.,
i Riksd.Ordn. eller utgöra en ny grundlag; således måste
nödvändigt vid nästa riksdag discussion uppstå, hvar denna
lag skall införas. Jag har derföre föreställt mig, alt detta
betänk, endast vore ett så kalladt princip-liet än k.,
som blifvit inlemnadt till R. St. för att inhemta, huruvida
de instämde med Utsk. i sjelfva grunderna för förslaget,
samt att en återremiss skulle hafva till påföljd, att Constit.-  Utsk. inkomme med ett verkligt förslag, sorn då korame
att behandlas såsom R. o. Ad. synes vilja behandla det nu
förevar, förslaget. Jag kan således ej finna annat, än att
detta förslag kan afslås.
Gr. Horn: Hr v. Troil bar förekommit mig i hvad jag
ville yttra i afseende på Frih. Cederströins sats, att Constit.
Utsk. endast vore berättigadt att föreslå ändringar i
grundlagarna. Det synes af ordalagen i början af detta betänk.
, att det endast är ett förslag till allmänna grunder, och
att Constit.Utsk. vill invänta återremiss med Ståndens gs
-
Den 16 October c. m.
53
mensamma tannar för alt redigera den verkliga lagen och
föreslå hvar den skall i grundlagarna inflickas. Såsom grundlagsförslag
anser jag således betänk, böra behandlas, och då
kan jag ej finna annat, än att om R. o. Ad. anser ifrågavar,
lag obehöflig, måste denna åsigt genom en gemensam
tanke uttryckas. Skulle 3 eller 4 Ständ uttrycka denna tanke,
att en lag för landtdagar icke är behöflig, förfaller hela
förslaget samt kommer det ej att hvila till nästa riksdag;
och det är på sådan grund jag ansett ett förslag till grundlagsändring
kunna afslås, men deremot ett beslut, hvarigenom
ett sådant förslag godkännes, icke kunna vid första
riksdagen fattas. Jag finner således ej heller något, som hindrar
11. o. Ad. att uttrycka den gemensamma tanka, att R.
o. Ad. ej vill hafva ett sådant förslag lill Landtständer, son.'
Utsk. framlagt, och jag instämmer i denna åsigt samt hoppas,
att den blifver förklarad vara Ståndets gemensamma
lanke.
Frih. Cederström: Här har blifvit sagdt af Hr v.
Troil, att detta förslag involverar en ändring i i § Riksd.-  Ordn. och således borde såsom ett grundlagsförslag behandlas.
Den värde ledamoten hade dock af ordalagen i ingressen
till betänk, bort finna, att Utsk. sjelf alldeles icke ansett
detsamma såsom ett grundlagsförslag, enär Utsk. yttrat,
att ”det är först sedan dessa” (grunderna för en landtdagsordning)
”blifvit, icke blott af nu församlade Ständer godkända,
för att såsom deras utlåt, hvila, utan ock vid nästa
riksdag af begge Statsmagterna antagna, som det då blifvande
Conslit.Utsk. erbjudes läglighet att planmessigt utarbeta
och afgifva ett fullständigt reglementarisk! förslag, hvilket
likaledes i sin ordning kommer att undergå den i grundlag
stadgade behandlingen.” Således, efter Utsk:s egen uppställning
af detta herrliga memor., skulle projectet, i fall
det blefve godkändt, i stället för att underkännas, hvila till
nästa riksdag, och om det då blefve antaget, skulle Constit.-  Utsk. få tillfälle att uppgöra det förslag, som då åter skulle
hvila lill påföljande riksdag. Jag hemställer, huruvida
vår grundlag i något mom. ger Constit.Utsk. rättighet att
lill grundlagsenlig behandling föreslå viljan att vid en påföljande
riksdag göra förändring i vår grundlag. Rättigheten
att bereda ett förslag till antagande vid påföljande riksdag
finnes; men att genom ett hvilande memor. förklara,
det tnan vill framdeles hafva ett förslag till grundlagsändring,
är ett oskick, som icke genom något stadgande i vår
grundlag är tillåtet. Hr Gr. o. Landtm, har af den orsak, att
betänk, kommer från Constit.Utsk., ansett sig böra framställa
propos., huruvida R. o. Ad. vill såsom sin gemensamma
tanka förklara, att det gillas eller också ogillas. För
min skulle jag deremot tro, att om R. o. Ad. ansåg detta
betänk, i något afseende vara förtjent af att omarbetas, kun
-
54
Den 16 October e. m.
de det till Utsi;, återremitteras med simpla anmärkningar,
utan att de blefve förklarade för Ståndets gemensamma tankar;
men då betänk, icke är af natur att förtjena en omarbetning,
anhåller jag om Hr Gr. o. Landtnäs propps, till
afslag derå, och i händelse Hr Gr. o. Landtm, förblir vid
sin förut yttrade opinion, anhåller jag, att Hr Gr. o. Landtm,
behagade fråga Ståndet, huruvida Ståndet instämmer med
mig att yrka propos. på afslag å betänk.
Hr von Troil: Då den siste värde talaren haft godheten
att saga, hvad jag bort finna, skall jag gö'ra honom
samma återtjenst och förklara, hvad han, enligt mitt förmenande
bort linna, om han läst endast första raderna af detta
betänk. De innehålla: Conslit.Utsk:s mentor. K:o 36 med
betänk, och förslag, angående landtdagar. Detta är således
ej förslag från Constit.Utsk., och den värde ledamoten borde
veta, att Constit.Utsk. ej kan inkomma med något förslag
i lagstiftningsväg, sorn icke angår grundlagen. Det kan
icke föreslå hvarken allmän civil- och criminal-, kyrkö- eller
ceconomisk lag, utan endast grundlag. Jag har denna
gång egentligen uppstått för att föreslå den redactionsförändring
af Ståndets gemensamma tanke, som jag tror kunna
förena de flestas meningar, nemi. att R. o. Ad. såsom sin
gemensamma tanke skulle yttra, att någon föreskrift om
landtdagar ej i grundlagen behöfver intagas. Derigenom vore
Ståndet oförhindradt att i annan väg stadga de förändringar
och förbättringar i våra municipalförhållanden, som
kunna finnas nödiga. Jag anhåller om Hr Gr. o. Landtnäs
propos. å den gemensamma tanke, jag nu tagit mig friheten
föreslå.
Hr Lefre'n förenade sig med Hr v. Troil.
Hr Piosenbiad, Bernh.: Jag erkänner visserligen, alt
i uppställningen af detta betänk., man må betrakta det huru
som helst, linnes en oformlighet. Betraktar man det såsom
ett grundlagsförslag, har det de lyten, Frih. Cederström anmärkt,
och vill man betrakta det såsom icke grundlagsförslag,
har det de lyten, som Hr v. Troil uppräknat. Dådet
likväl på något sätt måste behandlas, och meningen rörer
en grundlagsfråga, ehuru den ej i grundlagsenlig form blifvit
framställd, tror jag rättast att behandla betänk, såsom
ett grundlagsförslag, och då begär jag, såsom kanske den
enklaste propos. för att uttrycka ogillande, att R. o. Ad.
måtte såsom sin gemensamma tanke förklara, hvad BorgareSt.
förklarat utgöra dess gemensamma tanke, nemi. ett ogillande
af detta förslag. Jag behöfver icke erinra, att R. o.
Ad. derigenom ej skulle hafva ogillat en annan slags organisation
af ifrågavar. institution, utan endast hvad Ut sk. föreslagit.
Jag förnyar således den anhållan, en värd ledamot
vid början af discussionen framställde, att R. o. Ad.
måtte instämma i enahanda beslut, som BorgareSt. fattat.
Den 16 Octo ber c. m.
55
Frill. Ehrenborgh: Da 2 mom. af 56 § Reg.F. förestrifver
ordningen, hvari de yttranden, sorn till RiksSttn inkomma
från Constit.Utsk., skola behandlas, och det ej lärer
Vara tvifvel underkastadt, att detta betänk, är ett yttrande,
som inkommit från Constit.Ulsk., svnes mig, att vi ej längre
behöfva tvista om formen för 11. o. Ad:s åtgärd. Termerna
eller huru R. o. Ad. behagar sammanfatta den anmärkning,
som till Utsk. skall afgå, öfverlemna!- jag till
Ståndets bepröfvande; men att en så beskaffad anmärkning,
söm 56 § föreskrifver, mäste äga rum, torde ej kunna bestridas.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få fästa
Ståndets uppmärksamhet på ännu en brist i detta betänk.,
Sorn ingen förut anmärkt. Constit.Utsk. har framlagt betänk.
såsom ett grundlagsförslag, men har likväl icke föreslagit
någon ändring i 85 § Reg.F., som uppgifver, hvilka
författningar skola såsom grundlagar anses. Der står nemi.:
”Såsom grundlagar skola anses denna Reg.form samt den
Riksd.Ordn., den SuccessionsOrdn. och deri Förordn. omen
allmän tryckfrihet, hvilka, i öfverensstämmelse med de grundsatser,
som i denna Reg.form bestämmas, R. St. och Konungen
gemensamt vid denna riksdag komma att fastställa.” Således
borde Constit.Utsk. hafva föreslagit, alt uti denna §
ännu en 5:te författning skulle upptagas^ nemi. den om landtdagar.
Det har likväl icke skett. Detta är således ett alldeles
nytt tillägg, som vid en blifvande riksdag skulle införas,
och utgör således ännu ett motskäl, som Frih. Cederström
kunnat ytterligare åberopa. Jag vill icke längre uppehålla
R. o. Ad. med denna fråga, utan hemställer, alt
betänk, måtte ogillas i samma ordalag, som af något bland
de öfriga Stånden blifvit begagnade. Jag har förut i likhet
med Frih. Cederström föreslagit, att R. o. Ad. mätte instämma
i PresteStts beslut, som innehåller afslag å betänk.;
men som åtskilliga värda ledamöter deremot gjort erinringar,
hemställer jag nu, örn det ej vore bättre, att R. o.
Ad., lika med BorgareSt., förklarade för sin gemensamma
tanke, att Ståndet icke gillar Constit.Ulsk:s förslag om landtdagar.
Då hade R. o. Åd. icke bundit sig i afseende på
något annat förslag om landldagar, sorn framdeles kunde
komma i fråga, utan endast ogillat det, som nu är under
öfverläggning.
V H. Ex.-Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade godkänna till behandling, enligt 56 § Reg.F., Constit.
Utsk:s förslag till allm. grunder för en Landtdagsordniog.
Ropades nej.
Frih. Cederström: Jag" anhåller vördsamt, ätt Hr Gr.
o. Landtm, läcktes framställa propos., huruvida Ståndet vikar
den propos. till afslag å Constit.Utskts betänk., som jag
56
Deri i6 October e. m.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade såsom sin gemensamma tanka förklara, att någon
föreskrift om landtdagar ej i grundlagen behöfver intagas.
Ropades ja.
Frih. Cederström: Jag anhåller att till prof. få protestera
deremot, att Hr Gr. o. Landtm, icke, på min begäran,
inhemtat Ståndets tanke, huruvida det ville instämma
i yrkande af den propos., jag begärt, i hvilket fall Hr
Gr. o. Landtm, kunnat förklara öfverläggningen hvilande;
hvaremot Hr Gr. o. Landtnäs rätt att icke derom inhemta
Ståndets tanke, då sådant af en ledamot blifvit hegardt, ei
är med grundlagen enlig.
Ånyo föredrogs Constit.Utskrs d. 20 sisth Sept. på bordet
lagda memor. N:o 87 med förslag till ändring af 22 §
Reg.F.
Frih. Boye, Ludv.: Jag anhåller, att Ilr Gr. o.
Landtm, täcktes tillåta, alt Ridd.secret. meddelar underrättelse
om hvad de öfriga Stånden i delta ämne beslutat.
Underteekn. Ridd.Secret.: Constit.Utsk:s memor. N:o
3y är af PresteSt. gilladt till grundlagsenlig behandling vid
nästa riksdag, af BorgareSt. återremitteradt med anmärkningar,
hvilka blifvit förklarade utgöra Ståndets gemensamma
tanke, och af BondeSt. antaget att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag.
Uppå begäran af Frih. Boye blef Frih. Ehrenborghs
reservation uppläst.
Frih. Boye: Med undantag af hvad i denna reservation
angår Rikets Allm. Ärenders Beredning, hvilket icke har
något sammanhang med den nu förevar, frågan, ber jag att
få i allo förena mig i Frih. Ehrenborghs yttrande, hvilket
jag anser grundligt och rättsenlig!. Jag anhåller altså, att
Hr Gr. o. Landtm, täcktes föreslå, att R. o. Ad. såsom sin
gemensamma tanke mätte antaga Frih. Ehrenborghs mening.
Den påminnelse om ståndskillnad, som 17 § Reg.F. innehåller,
synes mig vara skadlig och är visst icke behöflig; ty
om ett äfventyr vore tänkbart, är det ingalunda på de
ofrälses sida, som något vore att befara.
Frih. Ehrenborgh, C asp. Wilh.: Frih. Boye har
förekommit mig, ty jag begärde egentligen ordet för att anim
lia, det Hr Gr. o. Landtm, ville fästa Ståndets uppmärksamhet
på min reservation. När 22 § R,eg.F. nu i alla fall
skulle omarbetas, för att, såsom Utsk. föreslagit, borttaga
dét stadgande i grundlagen, som omtalar, att icke mer än
8 ledamöter af Högsta Domstolen på en gång skola vara
tjenstgörande, ansåg jag, att man med detsamma borde borttaga
den oformlighet, som synes mig ligga i skillnaden
emel
-
D«n 16 Oetober c. m.
5;
emellan frälse och ofrälse ledamöter. Om jag trott, alt
detta grundlagens stadgande blefve ett privilegium för de
ofrälse Stånden, eller att de endast derigenom kunde vara
säkra om 6 platser i Högsta Domstolen, skulle jag icke vilja
bestrida bibehållandet af bu v ar. stadgande; men då erfarenheten
visat, att sedan ett dvlikt stadgande de facto
upphört inom Hofrätterna, hafva flera ofrälse män ingått i
Hofrätterna än förut, och detta icke haft något menligt
inflytande på de ofrälse Stånden, anser jag, att R. o.
Ad. genom förklarande, att ifrågavar. ståndsskilnad bör upphöra,
snarare gör en concession af sina privilegier åt de
ofrälse Stånden, än motsatsen. Jag ser deri ett skal för R.
o. Ad. att biträda min mening, och då frågan just af ledamöter
i ett bland de ofrälse Stånden, nemi. BorgareSt., blifvit
väckt af den anledn., att stadgandet ansetts innefatta ett
privilegium för R. o. Ad., skulle jag tro, att sådant lemnar
en ytterligare anledn. för R. o. Ad. att gifva tillkänna,
det Ståndet ej vill, att vid befordringar annat än förtjenst
och skicklighet må vinna afseende.
Hr Stuart, Garl Gust-: Jag är visserligen icke bland
dem, som prisa ståndsfördelningen och önska dess fortfarande.
Jag hade dock trott, att de Hrr, som så ifrigt talat
för ståndsfördelningens oförändrade bibehållande vid lagstiftningen,
äfven skulle anse den lika förträfflig vid lagskipningen.
I fall min tanke blifvit rådande och ståndsfördelningen
således kunnat framdeles komma att upphöra inom de
lagstiftande kamrarna, skulle jag med synnerlig tillfredsställelse
biträdt den mening, som åsyftar att borttaga stadgandet
om den orimliga slåndsskillnaden vid befordringarna inom
Högsta Domstolen; men jag förmodar, alt den på detta
rum högt beprisade ståndsfördelningen inom lagstiftningen
äfven borde vara fördelaktig i afseende på lagskipningen.
Jag tror derföre, att så länge man icke, under något vilkor,
anser sig böra medgifva dess afskaffande i det ena hänseendet,
bör man också låta sig nöja med densammas fortfarande
i det andra. Dessutom har R. o. Ad., likaledes
tvärtemot min åsigt, ansett Allm. Beredningen böra bibehållas,
inom hvilken ståndsskilnad jemväl äger rum, och det
torde således i consequens med den af Ståndets pluralitet
förut vid flera tillfällen yttrade tanke kunna väntas, att R.
o. Ad. nu till grundlagsenlig behandling godkänner Utsk:s
förslag.
Frih. Cederström, Jac.: Vid detta betänk, förekommer,
att återigen dermed fått åtfölja en reservation af Frih.
Eh renborgh, i hvilken Hr Brakel och Biskopen af Wingård
instämt. Denna reservation innehåller ett annat förslag, än
det Utsk. afgifvit, således ett af Utsk. underkändt förslag
till grundlagsförändring. Med sådana förslag åligger del
i5 II. 8
58
Den 16 October e. m.
Utsk. att fortfara enligt 84 § Heg-F., d. v- s. att Utsk. ägt
att meddela motionären, Frih. Ehrenborgh, sitt yttrande deröfver
med tillstånd att detsamma jemte förslaget genom tryck
allmänt göra, men icke att låta detsamma åtfölja betänk, till
Stånden såsom reservation, för att tjena till typ för gemensamma
tankar och således skapa nya förslag till grundlagsändring.
Det är Utsk. och icke individen, som äger rättighet
att i Stånden framställa dessa grundlagsändringsförslag.
Jag har vid flera föregående tillfällen yttrat denna tanke,
och har äfven nu velat framställa den, änskönt jag förutser,
att Hr Gr. o. Landtm, nu, såsom förut skett, lärer
upptaga Frih. Ehrenborghs af Frih. Boye understödda förslag.
Frih. Ehrenborgh: Då jag nyss i mitt svar på en
framställning af Frih. Boye, fastän med begagnande af ett
ord, som måhända var oriktigt och ej bort nyttjas, förklarade,
att denna ordlek ej borde fortsättas, kan jag deruti
icke vidare deltaga.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Vi hafva nyss hört,
att a:ne af de ofrälse Stånden, nemi. Preste- och Bondesen,
till grundlagsenlig behandling gillat det förslag, sorn
Constit.Utsk. framställt. Dessa båda Stånd hafva funnit riktigt
att bibehålla den skillnad, som grundlagen för närvar,
gör emellan frälse och ofrälse Stånd vid tillsättande af ledamöter
i Högsta Domstolen och äfven vid hvarje särskildt
måls behandling, emedan 22 § Reg.F. innehåller, att 4 frälse
och 4 ofrälse ledamöter skola på en gång vara tjenstgörande
och ej mindre än 1 frälse och 2 ofrälse ledamöter
vara närvarande vid något måls handläggning i Högsta Domstolen.
Man hör visserligen ibland omtalas personer, som
skola vara ultra royalister och vilja lemna Konungen större
magt, än Han sjelf önskar erhålla; men här synes vi hafva
ultra liberala eller personer, som äro liberalare eller vilja
gå längre, än de ofrälse Stånden sjelfva önska. Jag finnér
icke något skal vara anfördt, särdeles af Frih. Boye, som
stridt för Allm. Beredn:s bibehållande med sina frälse och
ofrälse ledamöter, hvilket bör föranleda oss att åstunda någon
förändrad organisation af Högsta Domstolen, och jag
anhåller således för min del, att R. o. Ad. behagade till
grundlagsenlig behandling gilia det förslag, som Constit.Utsk.
framlagt.
Frih. Boye: Till de värda ledamöter, som funnit en
motsägelse deruti, att jag icke gått in i tillstyrkande af
ståndsslullnadens afskaffande i Allm. Beredningen, ber jag få
framställa den erinran, att detta betänk, ej omtalar annat
än Högsta Domstolen. Jag hade derföre icke att längre
sträcka mitt yrkande; men jag har dock trott, att förändring
i afseende på Allm. Beredn. snart skulle följa, ty jag
förmodar, att om förevar, betänk, återremitteras till Qofl
-
Den 16 Octobcr c. m.
5»
stit.Utsk. med den gemensamma tanke, som jag föreslagit,
skola vi snart hafva att vänta från Constit.Utsk. ett dylikt
förslag, rörtde Allm. Beredn. Det var naturligt, att Utsk.,
då det tillstyrkt Allm. Berednts upphörande, ej kunde tillstyrka
någon förändring i denna institutions organisation;
men om nu mitt förslag vinner bifall, måste deraf följa, att,
i fall Allm. Beredn. blir bibehållen, Utsk. genast inkommer
med ett likadant betänk, i afseende på Allm. Beredn. Detta
är orsaken, hvarföre jag icke yttrat mig derom, helst det
icke varit behörigt att sträcka sitt yrkande längre än till den
institution, som var i fråga.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag kan, då fråga här är
om en grundlags-§:s förändring, icke instämma i den tanke,
att derföre, att Constit.Utsk. afslagit ett förslag till en
grundlags~§:s förändring, väckt af en enskild ledamot, sådant
det af honom blifvit väckt, RiksSttn sedermera, då
Constit.Utsk. inkommit med ett förslag till förändring af
samma grundlags-§, ej skulle, då de skola pröfva denna §,
vara berättigade att såsom gemensam tanke upptaga hvilken
fråga som helst inom denna (j. Hade aldrig Constit.-  Utsk. inkommit med något förslag till förändring af denna
§, då hade naturligtvis anledning eller rättighet för Stånden
saknats att för sin gemensamma tanka förklara något,
hvarom förslag ej blifvit gjordt af Constit.Utsk. Jag anser
således, att i detta fall förfaller Frih. Cederströms anmärkning
i afseende på rättigheten att antaga såsom Ståndets gemensamma
tanke, hvad Frih. Ehrenborgh föreslagit. I afseende
åter på lämpligheten deraf kan jag ej instämma i den
första af de deduetioner, Hr Stuart framställt. För det
första är det icke riktigt, att ståndsfördelningen vid lagstiftningen
har något att göra med Högsta Domstolens sammansättning
af frälse och ofrälse ledamöter, ty jag erkänner
icke, att Svenska Representationen består af ett frälse och
ett ofrälse Stånd. Den utgöres af 4 Stånd, och jag kanner
inga prester, borgare eller bönder i Konungens Högsta Domstol.
I afseende på den anmärkta inconsequensen att borttaga
ståndsskillnaden i Högsta Domstolen, då sådant icke
skett i Allm. Beredn., tror jag, att de Hrr, som voterade
för Beredn:s bibehållande, glömde att fästa uppmärksamhet
derpå, att den borde bibehållas med den skillnad, att ståndsskillnaden
derstädes skulle upphöra; men någon anledning
för fortfarande deraf i Allm. Beredn. kunde duck linnas,
som ej gäller för Konungens Högsta Domstol, ty Beredn. är
endast en temporär sammansättning af ledamöter och ingen
domstol. Jag gillar likväl icke heller der en sådan ståndsskilnad,
ty någon sådan bör icke för embetsman äga rum;
men ännu mindre bör den existera i Konungens Högsta
Domstol, der ståndsskilnad icke mer än i hvarje annan domstol
bör komma i fråga. Jag kan således ej annat än in
-
Den 16 Öetober e. m.
stämma i Frih:na Ehrenborghs och Boyes förslag, hvilket
jag finner vara fullkomligen lagenligt.
H, Ex. Hr Gr, o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
till deri behandling, 56 § Reg.F. föreslu ifver, behagade godkänna
Constit.Utsk:s nu föredragna förslag till förändrad redaction
af 22 § Reg.F.
Ropades starka nej och ja.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Hr Rosenblad: Jag får vördsamt anhålla, att till contraproposition
må antagas Frih:na Ehrenborghs och Boyes
förslag.
Frih. Ehrenborgh: Jag får, på det vi något mer
matte närma oss till formen, hos Hr Gr. o. Landtm, vördsamt
hemställa, huruvida den nu ifrågavar. voteringen kan
äga rum. Enligt min tanke bör, vid pröfningen af ett från
Constit.Utsk. inkommet grundlagsförslag, hvaremot anmärkningar
göras, propos. försl göras, huruvida Ståndet såsom
sin gemensamma tanke förklarar sådana anmärkningar, och
ar det derom, som votering kan begäras. Nu har Hr Gr. o.
Landtm., fastän Frih. Boye begärt, att en anmärkning må
förklaras för Ståndets gemensamma tanke, likväl framställt,
huruvida Utsk:s förslag af R. o. Ad. godkändes till grundlagsenlig
behandling. Måhända skulle, om Hr Gr. o. Landtm,
först framställt, huruvida Ståndet förenade sig i den anmärkning
emot Utsk:s förslag, som af Frih. Boye blifvit
gjord, svaret å denna propos. blifvit så sammanstämmande,
att Hr v. Hartmansdorff funnit sig icke böra begära votering.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att H. Ex. ej
skulle kunna komma dertill att framställa den af Frih. Ehrenborgh
begärda propos., enär votering genast blifvit begärd
vid den först framställda; men H. Ex. ansåg, att den af
Frih :na Ehrenborgh och Boye yttrade mening borde blifva
contrapropos. vid voteringen.
Frih. Ehrenborgh: Ehuru jag vid flera tillfällen undertryckt
de anmärkningar, hvartill öfverläggningarna om
Constit.Utsk:s betänktn erbjudit anledning, kan jag likväl
icke nu underlåta att anmärka, det jag icke tror den af Hr
Gr. o. Landtm, framsjällda propos:n hafva varit den rätta.
Vi komma nu att votera om, huruvida vi skola antaga förevar.
betänk, eller icke. Jemlikt 56, § Reg.F. bör dock
först utrönas, huruvida några anmärkningar anses utgöra
Ståndets gemensamma tankar. Derom har Hr Gr. o. Landtm,
gjort propos, i de frågor örn förändring af grundlagen, sorn
förut här förevarit, och jag anhåller, att samma behandla
gssätt nu måtte iakttagas. Vi hafva förut voterat om,
huruvida den eller den anmärkningr 1 vore R. o. Ad:s ge
-
Den 16 Oetober e. m.
61
mensamma "tanke, och något annat anser jag ej kunna eller
böra blifva föremål för votering, rör:de ett af Constit.Utsk.
gjordt grundlagsförslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att vid pröfningen
af Gonstit.Utskrs memor. med förslag lill förändrad organisation
af Statsrådet iakttogs samma ordning som nu, att
propos. först gjordes till godkännande af Utsk:s förslag till
behandling efter 56 § Reg.F. och derefter, i fall denna propos.
afslogs, på den särskilda tanka, som i ämnet kunnat
vara yttrad. Vid detta tillfälle hade man ej hunnit till denna
sednare del, innan en ledamot begärt votering. H. Ex.
trodde således ej, att något sådant fel vore begånget, som
Frih. Ehrenborgh synts förmena, och hvar och en hade
fritt att vid voteringen få sin mening uttryckt.
Upplästes till justering och godkändes följande votertspropos:n:
.
Den, som till grundlagsenlig behandling enligt 56 $
Reg.F. godkänner Gonstit.Utskrs förslag till förändrad redaction
af 11 § Reg.F., voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej» .
Vinner nej, förklarar R. o. Ad. som sin gemensamma tanka,
att ingen ståndsskilnad skall äga rum inom Konungens Högsta
Domstol.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit
sorn följer:
Ja — a3.
Nej — 17.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag har vid den nu försiggångna
voteringen röstat nej och inser intet skäl för bibehållandet
af ståndsskillnaden i Konungens Högsta Domstol.
Det är högst inconsequent, att K. M. skall vara bunden
af ståndsskillnad vid befordringar inom Högsta Domstolen,
och den bör lika litet der som inom någon annan corps
äga rum. Det förundrar mig, att man ej insett detta, och
jag får vördsamt anmäla min reservation emot det nu fattade
beslutet.
Hr Stuart, Fredr. Christopher: Jag får vördsamt
tillkännagifva, att jag instämmer i den reservation, Hr Dalman
nu afgifvit.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda inkomna
utlåltn från
Stats-Utskottet:
N:o 273. dels i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de
grunderna för markegångsprisens bestämmande, räntepersedlarnas
omsättning och förenkling, indelta räntors och tiori
-
Den i6 October e. m.
deanslags återingående till Kronan samt andra med grundskatternas
utgörande gemenskap ägande ämnen, och dels i
anledn. af flera i samma frågor väckta motioner;
Nio 274. i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de åtskilliga
omständigheter i afseende på levereringen och förvaltningen
af Kronans spannmålsräntor;
Nio 282. i frågan om slutligt bestämmande af aflöningen
till RiksStlns och Utsklns cancellier;
Nio 283. ang:de gratification åt Statscommissarien Tauvon;
Nio 284. i anledn. af väckt fråga om förändring i föreskrifterna,
röride inbetalning af lånemedel till publika cassör;
Nio 285. i anledn. af gjorda anmärknir vid Utskis betänk.
Nio 225 i fråga om försäljning till skatte, dels af
kungsgårdar och kronolägenheter, dels af kyrkohemman och
boställen;
Nio 286. i anledn. af förekomna frågor om skyndsam
bandläggning af'mål, ronde recognitions- och kronoskogar;
N:o 287. i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtskls
utlåt. Nio 196;
Nio 288. i anledn. af erhållen återremiss af Utskis utlåt.
Nio 199;
Nio 289. i anledn. af erhållen återremiss å Utskis utlåt.
Nio 235;
Bevillnings- Ut skottet:
Nio 34. anglde bestämmandet af årlig bevillning a karaktersfullmagter,
som hädanefter meddelas;
Be vi lin.-, Lag- och Oecon.-Utsktn:
Nio 6. ang:de reglementariska föreskrifter för brännvinsbränningens
utöfning samt försäljningen af brännvin och beskattningen
derå;
Banco -Ut skottet:
Nio 56. i anledn. af väckt fråga, huruvida de enligt
K. förordn. ang:de myntfoten af den 25 Juni i83o preglade
.y^dels r:dr-stycken må från Banken utvexlas;
Nio 57. i anledn. af åtskilliga inom RiksSt:n väckta motioner,
ang:de anstånd med inbetalningar och lagsökningar
för Discoutverkets räkning för de orter, der cholerafarsoten
härjat;
Lag- samt Allm. Besv.- o. Oecon.-Utsktn!
Nio ä8. öfver vackt motion om tillägg i K. kungör, d.
a5 Juni i83o, anglde understöd af allm. medel till utflyttningar
i följd af verkställda laga skiften;
N:o 19. i anledn. af väckt fråga om förklaring och tillägg
i K. förordn. d. 20 Jan. 1824, anglde ändring eller utöfning
af vattenverk, som genom uppdämning skada jord elier
hindra dess odling;
Nio 20. i anledn. af K. Mis nåd. propos., anglde det
vid sista riksdag framställda förslag till en ny stängselför-v
ordning;
Den 16 Octo ber e. m.
63
Allm. Besvärs- och Oecon.Utskottet:
N:o 127. i anledn. af väckt motion om upphörande af
det s. k. viaticum eller djeknegången inom Wester- och
Norrbottens län;
N:o 128. i anledn. af väckt motion om inrättande af en
ångbåtsfart emellan Gottland och Öland;
N:o 129. i anledn. af väckt fråga om förbud mot försäljning
af lottsedlar till utländska lotterier;
N:o i3o. i anledn. af väckt motion om utfärdande af en
författning till förekommande af olyckshändelser vid ångbåtsfart;
N:o
i3r. till jemnkning uti RiksSCns beslut i frågan om
enskilda theatrars inrättande, om censur å theaterstycken
samt örn upphörande af de afgifter till K. Theaterns och
Hofcapellets pensionscassor, som för representationer i landsorterna
erläggas.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 17 October i834.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.utdr. för d. 16 dennes e. m.
Upplästes till justering och godkändes följande från
Ridd.Utsk. inkomna förslag till und. skrifvelse från R. o.
Ad. till K. M.:
St. A. K.
I anseende till bestridandet af kostnaderna för en oundviklig
och ganska betydlig reparation å Riddarhusets tak
med flera utgifter har R. o. Ad. under d. 12 sisth Maj beslutat,
att den capitationsafgift, hvilken Ståndet vid sista
riksdag sig åtagit, må intill slutet af det år, då nästa riksdag
upphör, fortfarande utgöras med 1 r:dr b:co årligen af
hvarje mantalsskrifven adlig mansperson, som erlägger bevillning
för lön eller förmögenhet; och får R. o. Ad. derföre
hos E. K. M. i und. anhålla, det R. o. Ad:s sålunda
fattade beslut må varda genom E. K. M:s utfärdande nåd.
kungörelse allmänligen kungjordt, äfvensom att med uppbörden
och redovisningen af ifrågavar. capitationsafgift må
förhållas på sätt uti de i detta ämne d. 3o Sept. 1812, d.
3i Aug. i8i5, d. 14 Jan. 1824 samt d. ai Nov. 1829 ut
färdade
kungörelser stadgadt varit.
R. o. Ad. framhärdar &c.
64
Den 17 October f. m.
Företogs till pröfning Constit.Utsk:s d. i5 sistl. Sept.
på bordet lagda memor. N:o 38 med förslag till ett stadgande
i 4' S Riksd.Ordn., om Statsrådets ledamöters tillträde
i alla Stånds plena. 'r
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag hemställer, huruvida
Constit.Utslcs ifrågavar. förslag kan antagas, sedan R. o.
Ad. beslutat att ur grundlagen utesluta såväl Justit.Cancelleren
och HofCancelieren som Statsministers-titeln. Jag får
dock förklara, att jag i visst afseende gillar Utskts förslag,
men skulle tro, att man, der Utsk. nyttjat orden: Statsministrarna
och föredragande Statsråd, i stället
hör helt enkelt sätta Statsrådets ledamöter, och jag
anhåller således om den propos., att R. o. Ad. må antaga
denna redactionsförändring såsom sin gemensamma tanka.
Hr Hjärne, Harald: Jag är till en del förekommen
af Gr. Horn, men tror, att den värde Gr:n misstagit sig i
en omständighet, då han föreslagit en redaction, hvarigenom
Statsrådets samtliga ledamöter skulle få tillträde i
alla RiksSt:n. Detta, synes åtminstone icke hafva varit Utsk:s
tanka. I r:sta punkten af Utsk:s förslag står nemi. redan,
att samtliga Statsrådets ledamöter äga säte och stämma
i deras eget Stånd i enlighet med hvarje Stånds särskilda
ordning; roen jag tror ej, att det varit Utsk:s mening
att åt Statsrådets samtliga ledamöter lemna tillträde i alla
fyra RiksStm, utan att denna rättighet endast varit ämnad
åt de föredragande. Jag hemställer således, om icke redactionen
i början af 2:dra mom. endast hehöfde förändras sålunda,
att den blefve: Statsrådets föredragande ledamöter.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Den anmärkning,
Gr. Horn gjort, synes stå i fullkomlig consequens med R.
o. ikd:s föregående beslut i så måtto, att ordet Statsministrar
bär måste utgå; men en annan fråga är, om Ståndet
vill, utöfver hvad Utsk. föreslagit, utsträcka rättigheten att
bevista alla fyra RiksSt:ns plena till Statsrådets samtliga ledamöter,
hvilket desto mindre varit Utsk:s mening, som
Utsk. tillagt, att denna rättighet skulle för de föredragande
äga rum, för att i frågor, som röra deras departement,
kunna upplysningar meddela. Det ankommer
emedlertid på Stånden, huruvida de finna, att denna utsträckning
bör äga rum för att få upplysningar äfven af de
consultativa Statsråden; men om R. o. Ad. vill stadna vid
Utsk:s princip, lärer redactionen böra erhålla den lydelse,
Hr Hjärne antydt.
Hr von Hartmansdorff, Åug.: Till en början anhåller
jag att genom Ridd.secret. få veta i hvad beslut de
öfriga RiksStln stadnat ang:de detta betänk., och att derefter
få vidare yttra mig.
Un
-
Den 17 October f. u.
Cd
Undertechn. Itidd.Secret.: Enligt ankomna prof.-utdr.
liar PresteSt. återremitterat Constit.Utskls ifrågavar. memor.
N:o 38 med den anmärkning, som förklarats såsom Ståndets
gemensamma tanka, att Statsrådets samtliga ledamöter borde
hafva rättighet att bevista alla fyra RiksSltns plena. BorgareSt.
har åter såsom gemensam tanka förklarat, att Utskts
förslag borde ogillas, och BondeSt. har likaledes återremitterat
memor. på grund af dervid gjorda anmärkningar, som
likväl icke i prot.-utdr. blifvit specificerade.
Hr von Hartmansdorff: Då ingen bär talat emot
sjelfva saken, lärer det kunna tagas fö‘r afgjordt, att R. o.
Ad. gillar Utskts förslag i hufvudsaken. Det torde således
icke anses otillständigt af mig, om jag yttrar några ord,
ang:de sättet att utföra detta förslag. Jag instämmer i sådant
hänseende med Gr. Horn och PresteSt.; ty om man
vill befordra en skyndsam behandling af ärenderna hos R.
St., är det nödvändigt, att de förekomma på samma dag i
alla fyra RiksStm. Ilehöfves det då, t. ex. när en K. propos.
afhandla?, att upplysningar meddelas, blifver det nödigt,
att åtminstone en Slatsrådsledamot uppträder i hvarje
Stånd; men på det man ej må tro mig åsyfta, att Statsrådets
ledamöter alltid skulle vara tillstädes i RiksSttn för att
kunna i öfverläggningarria deltaga, hemställer jag, om det
ifrågavar. stadgandet icke bör inskränkas till de fall, då
fråga är om K. propostr. I följd häraf och vid jemnförelsen
med 41 § Riksd.Ordn., sådan den för närvar, lyder,
hemställer jag, om icke, i fall Gr. Horns anmärkning godkännes,
redaclionen bör så uppställas, alt 1 mom., med uteslutande
af orden: Statsministrar, HofCanceller och
Just.Canceller, må lyda sålunda: Statsrådets och
Högsta Domstolens ledamöter samt Just.ombudsman
nen kunna ej &c. — — — berättigade är o:
hvarjemte jag föreslår, att 1 mom. må erhålla följande lydelse:
Statsrådets samtliga ledamöter äga rätt att
jemväl bevista andra Stånds plena, än der de hafva
säte och stämma, för att i frågor, som röra
K. propos:r, kunna upplysningar meddela.
Frih. von Schulzenheim: Jag är förekommen af Hr
v. Hartmansdorff, och får blott tillägga den anmärkning,
att i fråga om redaction af grundlags-jjfj är det angeläget,
att man af två olika förslag icke så sammanbinder det ena
med det andra, att de båda sedermera i ett sammanhang
måste antagas eller förkastas. Ulsk:s här framlagda förslag
är emedlertid så uppstäldt, att det fästar sig vid förslaget
om Statsrådets förändrade organisation, och om således detta
sistnämnda vid nasta riksdag ej antages, vore man då
bunden alt jemväl förkasta det nu ifrågavar. På denna
grund stödjer jag ett ytterligare skäl för lämpligheten af Hr
*5 B. 9
66
Den ij October f. m.
v. Hartmansdorffs redactionsförslag, som kan antagas oberoende
af förslaget örn Statsrådets förändrade organisation.
Gr. Horn: Då jag varit bland dem, sorn yrkat på uteslutande
af sådana Statsrådsledamöter, sorn ej hafva eget departement,
synes det, som jag bär borde instämma med Hr
Hjä rne och Utsk.; men sedan pluraliteten ansett nödigt att
hafva dessa consultativa Statsråd såsom controllörer på de
föredragande, tror jag det lika nödigt att lemna deni tillträde
lill RiksSt:ns plena. Då man med dem afsett vigten
deraf, att i Konungens Conseil funnos personer, sorn bevakade
föredraganderna, skulle jag tro det vara lika nödigt
alt hafva samma controll i RiksSt:ns plena, eller lika nödvändigt
att der få opartiska upplysningar. Jag förutser
emedlertid, att det val oftast blifva föredraganderna, sorn
komma att meddela dessa upplysningar; men i allt fall anser
jag rättigheten böra vara gifven äfven åt de consultativa
Statsråden för den händelse, alt en eller annan af föredraganderna
har förfall, och äfven af det skäl, att dessa
icke kunna fyrdela sig på den fyrdelade Representationen.
Men deremot kan jag ej instämma med Hr v. Hartmansdorff,
att tillträdet för Statsrådets ledamöter i RiksSt:ns plena endast
skulle komma i fråga, då K. propos:r afhandlas; ty
jag finner de upplysningar, som af dem på grund af sakkännedom
skulle kunna meddelas, lika erforderliga i alla
ämnen, ehvad frågan blifvit väckt genom en K. propos. eller
enskild motion. Jag vidhåller således den redaction, jag
förut uppgifvit.
Frih. Cederström: Jag instämmer i Hr Hjärnes förslag,
hvilket också är det enda, som instämmer med Utsk:s;
och det förundrar mig att höra Hr v. Hartmansdorff framkomma
med ett förslag, som sträcker sig derutöfver, efter
de förutgående yttranden, Hr v. Hartmansdorff haft om lagiigheten
af ett sådant förfarande. De Hrr, som vilja utsträcka
rättigheten att bevista RiksSttns öfverläggningar till
Statsrådets samtliga ledamöter, kunna i Constit.Utsk. väcka
motion derom, och på detta sätt ännu vid denna riksdag få
förslaget antaget till grundlagsenlig behandling vid nästk.
riksdag; men för närvarande är Hr Hjärnes propos. den enda
grundlagsenliga.
Frih. Boye, Ludv.: Jag är förekommen af Gr. Horn
och tror, att man ej förfar rätt, om man inskränker rättigheten
för Statsrådets ledamöter att i RiksSttn meddela upplysningar
blott till de fall, då fråga är om K. propos:r.
De häremot gjorda anmärkningar finner jag fullkomligt grundade,
och kan ej heller inse, hvarföre ej de consultativa
Statsråden skulle få lika rätt som föredraganderna, enär fråga
kan uppstå att förklara en sak från annan synpunkt än
föredragandens enskilda. Frih. Cederström har väl sagt, att
antagande af någonting sådant skulle vara grundlagsvidrigt;
Dea 17 0 «10 b e r f. ra.
67
tnen jag får härvid erinra, alt ju frågan just nu är om ändring
i grundlagen.
Frih. Ehrenborgh: Jag uppt'äder icl<e till försvar
för TJtsk:s redaction. Det beror, efter njin öfvertygelse, på
Ståndet att ändra denna redaction i enlighet med hvad Ståndet
förklarar för sin gemensamma tanka, och jag har redan
förut yttrat, i motsats mot Frih. Cederström, att jag anser
det enligt grundlagen vara Ståndets rätt att såsom gemensam
tanke antaga hvilket förslag som helst, som Ståndet
sjelf anser stå i sammanhang med en af Utsk. föreslagen
grundlagsförändring. Jag vidblifver denna öfvertygelse,
ehuru jag funnit, att åtskilliga ledamöter frångått principen,
då förslag förekommit, som varit dem mindre behagliga,
så att jag måste erkänna, att Frih. Cederström ensam
drifvit sin sals fullt consequent. Denna strid om formen
har emedlertid så ofta förevarit, att det icke lönar mödan
att nu vidare fortsätta den, helst den lärer komma att räcka,
tilldess sjelfva lagstadgandet blir rältadt och förtydligadt.
Min afsigt har nu endast varit att visa, det Utsk.
sökt och, såsom jag tror, äfven lyckats i uppställningen af
ett consequent system för Statsrådets organisation och att
detta varit anledningen, hvarföre Utsk. föreslagit, att endast
de, som hafva ansvarighet för ett departement, må äga
rättighet att, antingen opämindt eller då RiksSttn sådant
påkalla, bevista RiksSttns öfverläggningar för alt meddela
upplysningar, hvilka Utsk. för öfrigt ansett lika angelägna,
ehvad det är fråga om enskild motion eller K. propostn
Om man emedlertid anser af behofvet påkallad t, att äfven'
de consultativa ledamöterna af Statsrådet få tillträde till
RiksSt:ns plena, skall jag ej sätta mig deremot. Jag får
dock förklara, att jag för min del ej inser detta behof; oell
att dessa ledamöter, såsom Frih. Boye velat, skulle få tillträde
till Representationen för att der göra sina enskilda
tankar gällande, hoppas jag aldrig skall inträffa, emedan
jag hos Styrelsen vill se ett system och från Statsrådets ledamöter
i denna egenskap blott inhemta collectiva meningar.
Deremot anser jag Frih. v. Schulzenheims anmärkning
ganska riktig, att då så många anmärkningar blifvit gjorda
vid Utsk:s förslag om Statsrådets förändrade organisation, att
måhända hela förslaget vid nästa riksdag kommer att falla,
är det icke utan vigt att bereda inträde i RiksStms plena
åt Statsrådets ledamöter, sådan organisationen nu befinnes.
Jag medger dock, att inträdet då måste ske coliectivt eller
för alla, emedan det för närvarande ej finnes någon, som
är ansvarig för departementet; jag bekänner åtminstone, att
jag, som sjelf varit statssecret. och ännu är embetsman och
dessutom i åtskilliga enskilda mål har att göra med Regeringen,
ej alltid vet till hvem jag skall hålla mig eller känner
fördelningen af de inrikes åren der na emellan de särskil
-
Den ij October f. m.
da Statssecreterarne. För detta ändamål borde således redactionen
blifva såsom Hr v. Hartmansdorff och Frih. v.
Schulzenheim föreslagit, ty då kan den antagas, äfven om
det andra förslaget faller; men jag skulle härtill sjelf vilja
tillägga en annan anmärkning emot CJtskrs redaction. Det
står nemi. mot slutet af §:n: bö ra n d e de dock, före beslutens
fattande, afträda. Då besluten fattas punktvis,
synes det icke vara af nöden, att Statsrådets ledamöter
för hvarje gång afträda, och jag skulle derföre tro det vara
tillräckligt, om man blott säger: ägande de dock ej
alt i besluten deltaga. Jag får för öfrigt upplysa, att
denna anmärkning äfven blifvit gjord i BorgareSt., och att,
så vidt jag kunnat fatta, Utskrs mening härmed instämt,
ehuru ordalagen blifvit mindre väl valda.
Hr von Troil, Emil: Jag hör till dem, som tro det
icke vara någon obetydlig rättelse i vår felaktiga Representation,
om Statsrådets ledamöter få inträde i RiksSt:ns plena
; men om något härmed skall vinnas, måste rättigheten
ej inskränkas, på sätt Utsk. föreslagit, till att meddela upplysningar
i de mål, som tillhöra Statsrådsledamotens eget
departement, ty då han ej kan vara på mera än ett ställe,
skulle förhållandet härigenom blifva ungefär detsamma som
nu, då Statsråden merendels äro ledamöter af Riddarhuset.
Jag önskade således, att tillträde måtte lemnäs Statsrådets
samtliga ledamöter i alla Stånd; men deremot anser jag då
oformligt, att de med säte och stämma äro medlemmar af
ett utaf dem, hvadan jag tror, att de böra upphöra att rösta
i något. Den förlust för Regeringen, som jag här yrkar,
är ganska obetydlig; ty de åtta till nio röster, som
Regeringen skulle förlora här på Riddarhuset, äro af föga
vigt emot den betydliga vinsten att genom sina egna organer
kunna leda de andra RiksSt:ns öfverläggningar. Hvad beträffar
Frih. Ehrenborghs anmärkning om skyldigheten att
afträda för hvarje beslut, instämmer jag med anmärkaren och
vet ej, hvarföre Statsrådets ledamöter på sådant sätt skulle
tvingas att beständigt springa ut och in, helst jag ej kan
föreställa mig, att någon af dem i allt fall skulle tillåta sig
att deltaga i svaren med ja och nej på de framställda propos:na;
och att de icke kunna deltaga i voteringarna, faller
af sig sjelf. I följd häraf tager jag mig friheten föreslå följande
redaction: Högsta Domstolens samtliga ledamöter
äfvensom J us t. Gance 11 e r e n kunna ej säte
och stämma i deras Stånds plena förnekas, enär
de, enligt hvad hvarje Stånds särskilda ordningar
stadga, dertill berättigade äro. Statsrådets
ledamöter kunna ej äga säte och stämma inom
något RiksSt., men äga rätt att bevista samtliga
RiksSt:ns plena och upplysningar derstädes meddela.
Då Statsrådets ledamöter med Konung st
Den 17 Octobcr f. m.
lig &c. Såsom ytterligare stal för mitt förslag vill jag
blott tillägga, att om TJtskrs förslag, rör:de Statsrådsledarnöternas
rättighet till inträde i alla RiksStrn skulle blifva
hvilande till nästa riksdag med bibehållande af deras rösträttighet
inom eget Stånd, skulle man troligen ej underlåta
att tala om förslaget, såsom innebärande en concession åt
Regeringen, på hvilken grund vi känna, att ett RiksSt. vid
denna riksdag ogillat förslaget, och borttagande af rösträttigheten
kunde derföre anses såsom en concession tillbaka,
hvarigenom Utskts förslag skulle blifva mera antagligt.
Hr von Hartmansdorff: Jag nödgas först återkomma
till frågan om lagligheten af detta betänkrs behandling,
enär man satt consequensen af mitt förfarande i fråga. Jag
bör då förklara, att jag från böljan varit öfvertygad om
Ståndets rättighet att vid en grundlags-^, som Constit.Utsk.
framställt lill förändring, göra anmärkningar både i anseende
lill innehåll och ordalydelse, emedan de äro alltför svåra
att åtskilja, men icke alt gå utom §:n. Denna inskränkning
har jag äfven nu iakttagit Hvad derefter sjelfva saken vidkommer,
är jag i grunden visserligen af samma mening som
Gr. Horn, alt tillträde i RiksSt:ns plena bör stå öppet för
Statsrådets ledamöter, icke blott då fråga är 0111 K. propostr,
utan afven då andra ärender förekomma. Jag vågade
dock icke yrka en sådan rättighet, emedan jag befarade,
att man skulle anse den gifva för stort inflytande åt Konungens
rådgifvare, och att förslaget af sådan anledning
skulle röna alltför starkt motstånd. Då jag emedlertid finner
förhållandet vara annorlunda, instämmer jag tili alla
delar med Gr. Horn. Man har väl sagt, att de ledamöter
af Statsrådet, sorn ej hafva departement, skulle vara mindre
ansvariga; men jag tror ej, att grundlagen kan tolkas
på sådant sätt. Om bland de icke föredragande Statsråden
funnes män, som förut varit föredragande, eller haft annat
embete inom en viss styrelsegren, t. ex. krigsväsendet, så
hemställer jag, om det icke vore både lämpligt och nyttigt,
att under det departementschefen uppträdde till upplysningars
meddelande i ett RiksSt., en annan sakkunnig Statsrådsledamot
uppträdde i ett annat. Frih. Ehrenborghs egen
anmärkning emot Utskrs förslag är ganska riktig. Hr v.
Troils nya förslag, att emot den fördel, Regeringen skulle
få, representationsrätt borde betagas Statsrådets ledamöter i
deras egna Stånd, kan jag ej tillstyrka. Man säger väl, att
Regeringen skulle derigenom förlora alltför få röster och
alltför litet inflytande; men om så är, torde man likaväl
kunna säga, att förslaget medför alltför liten vinst på motsatta
sidan. Saken rörer för öfrigt icke blott Konungamagten,
utan den medfödda representationsrätten hos hvarje
adelsman, hvilken ej bör kunna någon för hans embete betagas.
Den representation, sorn beror på val, nemi. att
7o
Den 17 Octobcr f. m.
kunna blifva ledamot i Utsk., är deremot förut betagen Konungens
rådgifvare, och sådant med skäl, emedan det vöre
ogörligt att sköta begge dessa kall, och hvad som ej kan
i verkligheten förenas, bör ej heller vara det i bokstafven.
Längre tror jag likväl icke, att man kan gå. Mitt förslag
till redaction skulle således blifva följande: Statsrådets
och Högsta Domstolens ledamöter äfvensom Just.-  ombudsmannen kunna ej säte och stämma i deras
Stånds plena förnekas, enär de, enligt hvad
hvarje Stånds särskilda ordningar stadga, dertill
berättigade är o. Statsrådets samtliga ledamöter
äge rätt att jemväl bevista andi-a Stånds
plena, än der de hafva säte och stämma, för att
kunna upplysningar meddela; ägande de dock
icke att i besluten deltaga. Då Statsrådets ledamöter
med Konungslig magt styra Riket, äge
de ej i något Rikets Stånd tillträde. I Utskott
&c. — — — ej besluten öfvervara.
Hr Hjärne: Då jag förklarade mig gilla Utsk:s förslag
endast med någon redactionsförändring, som erfordras
till följd af de föregående besluten, trodde jag likväl ej ändamålet
med förslaget vara, på sätt Frih. Boye uppgifvit,
att bereda tillfälle för Statsrådets ledamöter att försvara sig
och sina enskilda meningar, utan hufvudsakligen för att å
Regeringens vägnar lemna upplysningar till RiksSlms ledamöter.
Jag betraktar således saken mera som en blifvande
skyldighet, än som en rättighet för Statsrådets ledamöter;
och då jag derjemte funnit, att, i händelse föredraganden
blir sjuk, någon alltid bör finnas, som kan lemna de erforderliga
upplysningarna, samt jag för öfrigt öfvertyga! mig,
alt tillträdets utsträckande lill de consultativa Statsråden
icke i något hänseende kan medföra någon skada, öfvergår
jag numera gerna till Gr. Horns mening, äfven om jag
derigenom skulle äfventyra att gå miste om Fril). Cederströms
smickrande bifall.
Frih. Boye: Jag har begärt ordet för att från mitt
föregående yttrande afleda den misstydning, sorn Frih. Ehrenborgh
och Hr Hjärne deråt gifvit. Jag anhåller fördenskull
att få upplysa förhållandet med några exempel. Föredraganden
har i Conseillen afgifvit sitt yttrande, men fått
de consultativa Statsrådens röster emot sig, och dessa hafva
fått pluraliteten på sin sida. IVär nu frågan förekommer i
RiksSttns plena, skulle föredraganden, efter Utsk:s förslag,
vara skyldig att försvara pluralitelens mening, och hans egen
komme alldeles icke fram, så ofta han vore i minoriteten.
Samma förhållande vore med de consultativa Statsrådens mening
när de blifvit öfverröstade af föredraganden; och jag
afsåg således den fördelen för Representationen att icke endast
fä ensidiga upplysningar. Jag frågar nu, har jag orätt
Den 17 October f. m.
7«
häri? För öfrigt inskränker jag mig dertill att beklaga, om
Frih. -Ehrenborgh, såsom han sagt, ej vet till hvem han
skall hälla sig för att få en sak föredragen i Statsrådet; ty
jag mäste antaga, antingen att denna okunnighet icke är
verklig, eller ock att den blir lika verklig nu efteråt som
förut. Jag medger emedlertid, att det sätt, hvarpå mannu
vill förfara, är ganska cousequent af dem, som i kommande
Hrr föredragande!' vilja se despoter, om hvilka det ej
är tillåtet att raisonnera.
Gr. Horn: Då jag begärde ordet, skedde det för att
instämma i Frih. Ehrenborghs här framställda anmärkning,
rör:de skyldigheten för Statsrådets ledamöter att afträda,
hvarje gång beslut skall fattas; men sedermera har Hr v.
Troil gjort en annan anmärkning, som jag på det högsta
gillar, och då jag finner ämnet af denna värda ledamot tillräckligen
111 red t, inskränker jag mig blott dertill att förena
mig med Hr v. Troil och begära propos. på antagande af
hans förslag såsom R. o. Ad:s gemensamma tanka.
Hr C ederschjöld, Pehr Gust.: I aidedn. af de anmärkningar,
som af en värd ledamot blifvit gjorda emot Hr
v. Troils förslag, att Statsrådets ledamöter borde förlora
egen representationsrätt inom något RiksSt., vill jag blott
erinra, att Statsrådets ledamöter år 1809 sjelfmant afsade
sig sin representationsrätt eller förklarade, att de ansågo
den hvilande, så länge de innehade sin befattning såsom
Konungens rådgifvare, och att det först var efter Riksd.-  Ordn:s antagande, som de återtogo sina platser här på Riddarhuset.
Jag sk tille också tro, att Riksd.Ordn. medgaf Statsrådets
ledamöter säte och stämma inom RiksSt:n endast för
att icke undandraga R. St. de upplysningar, som erfordras
från Regeringens sida; men då nu detta ändamål vinnes derfÖrutan,
ser jag intet hinder för antagande af Hr v. Troils
förslag. Då man emedlertid talat om den reciprocitet emellan
rättigheter och skyldigheter, som uti förevar, förslag
borde äga rum, lager jag mig friheten hemställa, om ej
rättigheten för Statsrådets ledamöter till inträde i alla fyra
RiksStm hör åtföljas af skyldigheten alt inställa sig, dä något
RiksSt. sådant fordrar. Jag minnes, att flera vigtiga
mål här blifvit afgjorda, då ingen af Konungens rådgifvare
varit tillstädes för att meddela upplysningar, och jag föreslår
således följande tillägg: till upplysningars afgifvande
vare Statsrådets ledamöter äfven pligtiga
att sig inställa i det Stånd, som det äskar.
Hr Hjärne: Jag kan för min del ej instämma i Hr v.
Troils förslag. Han har väl såsom motiv uppgifvit, att derigenom
antagandet af Constit.TJtsk:s förslag skulle underlättas;
men det är i främsta rummet angeläget att tillse, att
man ej på sådant sätt kommer att antaga något, som skulle
motverka sjelfva ändamålet, och Hr v. Troils förslag är,
Dm i; Octobcr f. m.
efter min tanka, af denna beskaffenhet; ty under supposition,
att Statsrådets ledamöter merendels äro adelsmän,
skulle vi här på Riddarhuset oftast komma att sakna de
upplysningar, vi hittills haft att tillgå från Regeringens ledamöter,
under det de öfriga RiksSttn fingo emottaga dem
i rikt mått.
Hr von Hartmansdorff: I fall R. o. Ad. skulle finna
riktigt att, på sätt Hr Cederschjöld föreslagit, ålägga Konungens
rådgifvare att vara tillstädes i RiksSUn, enär det
af något Stånd påfordrades, mäste rådgifvarne befrias från
skyldigheten att förrätta sina embeten och att vara tillstädes
i Konungens Rådkammare, då det samtidigt behöfdes.
Jag skulle tro, att derpå intet vore vunnet. I afseende på
Hr Cederscbjölds anmärkning, att Konungens rådgifvare ej
alltid varit här tillstädes, då vigtiga frågor blifvit afgjorda,
får jag i allmänhet svara, att deras första pligt är att sköta
deras embeten; men jag uppmanar derjemte den värde
ledamoten att uppgifva, om jag, då sjukdom icke hindrat
mig komma tillstädes, saknats vid något tillfälle, då R. o.
Ad. af mig kunnat fordra upplysningar i förefallande ämnen?
Frih. Ehrenborgh: När jag finner mig uppkallad att
yttra mig i en fråga, söker jag alltid att göra det med beräkning
att komma till ett antagligt resultat. Detta är deremot
icke händelsen med Hr Cederschjölds nu väckta förslag,
som han äfven framställt inom Constit.Utsk., men hvilket
jag anser alldeles overkställbar!; ty jag begriper icke,
hvad tvångsmedel R. St. skulle kunna använda emot den
Konungens rådgifvare, som ej ville underkasta sig det af
Hr Cederschjöld föreslagna åläggandet. Hafva Statsrådets
ledamöter, till följd af den här medgifna rättigheten, en moralisk
förbindelse att icke utan giltiga skäl undandraga sig
inställelse i RiksSCn för upplysningars meddelande, så synes
mig detta tillräckligt, och jag vet ej, hvartill en lag isamma
afseende skulle tjena. Ulsk. har redan tagit förslaget i
öfvervägande och funnit tillräckliga motskäl för dess förkastande.
Hvad åter angår Hr v. Troils förslag, som visserligen
är riktigt i rationell hänseende, befarar jag, att det
äfven möter svårigheter, sedan frågan vid Riksd.Ordms första
antagande varit discuterad och det då ansågs orättvist
att betaga Statsrådets ledamöter i och för deras befattningar
en medfödd rättighet. Blir detta Stånd en gång ett
valdt RiksSt., kan saken tilläfventyrs komma i fråga; men
intilldess tror jag, att man consequent bör vidblifva den en
gång antagna principen. Jag skulle således anse illa gjordt,
om R. o. Ad. förklarade Hr Cederschjölds eller Hr v. Troils
förslag såsom sin gemensamma tanka.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: För min del kan jag ej
inse någon fördel af det förslag, Constit.Utsk. här framställt,
Den 17 Ootober f. m.
73
ställt, så länge vår fyrdelta Ståndsrepresentation bibehålles.
Jag vill emedlertid blott nedlägga denna tanka såsom en reservation
i prof. och får för öfrigt tillägga, att jag anser
det vara orättvist, om man betager Statsrådets ledamöter
säte och stämma inom eget .Stånd. Förhållandet i andra
länder är, alt ministrarna alltid hafva rösträttighet i Pärskammare!),
då de äro medlemmar deraf, eller i andra Kammaren,
då de der blifvit invalda; och jag inser intet skäl,
hvarföre man t. ex. skulle neka en Statsrådsledamot rösträttighet
i Preste.St., då han såsom ledamot af Welenskapsacademien
dit blifvit invald. Jag afstyrker således antagandet
af Hr v. Troils förslag.
Hr Cederschjöld: En värd talare liar ansett mitt förslag
overkställbar! och Hr v. Troils orättvist. Till vederläggning
af hans speculativa bevis vill jag emedlertid blott
åberopa erfarenheten. Under hela den s. k. frihetstiden hade
Rikets Råd ej någon representationsrätt, utan inbjödos,
om jag ej misstager mig, af Ståndet att här öfvervara vissa
öfverläggningar. Jag har blott velat nämna delta för att
visa, att det nu väckta förslaget ej är overkställbar!.
Hr von Troil: Ehuru jag följde Frih. Ehrenborgbs
sednaste yttrande med all den uppmärksamhet, som jag alltid
egnar åt den värde talaren, har jag ej mägtat att i detta
yttrande finna några gällande skäl emot mitt förslag. Att
frågan ar 1809 sågs från en annan synpunkt var ganska naturligt,
emedan då ingen fråga var att lemna Statsrådets
ledamöter inträde i alla RiksSUn; det var t. o. m. under
sådana förhållanden ganska väl, att man bibehöll deras inträdesrätt
åtminstone i ett rum inom Representationen. Men
helt olika är förhållandet, om de nu få rättighet att leda
öfverläggningarna i alla RiksSt:n. Jag finner åtminstone för
min del olämpligt, att de då skola tillhöra något visst Riks-'
St., och att mitt förslag skulle ingripa i någon gifven rättighet,
som icke kan betagas Statsrådets ledamöter, förmår
jag ej fatta, lika litet som det kan anses orättvist, att de
för närvarande ej få väljas till ledamöter i Ulsk. Frågan är
blott om en modification af representationsrätten, hvarom
lagstiftaren måste kunna förordna likaväl som om denna representationsrätt
i allmänhet. För öfrigt kan jag ej, lika
med en värd talare här näst framför mig, föreställa mig,
att Riddarhuset genom mitt förslag skulle komma att sakna
Konungens rådgifvare ibland sig, enär jag tager för afgjordt,
att de i allt fall skulle'uppträda lika ofta, om icke oftare,
bär inom sitt eget Stånd som i de öfriga RiksStm. Hvad slutligen
Hr Dalmans anmärkning beträffar, har han väl upprepat
Frih. Ehrenborgbs påstående om orättvisan af mitt
förslag, men tillika förklarat sig emot Ulskls och derigenom
antydt, alt hans ändamål tilläfventyrs är alt vid nästa riksi5
H. 10
74
Dcu 17 Uctuber f. m.
dag få liela frågan förkastad, hvilket jag hoppas icke instämmer
med pluralitetens mening.
Hr von Hartmansdorff: Den siste talaren har omnämnt
det tillfälle, Statsrådets ledamöter hädanefter skulle
få att leda RiksStms öfverläggningar. Jag inser likväl icke,
huru sådant skulle tillgå, med mindre de blefve RiksSttns
talmän. I alla fall vet R. o. Ad. bäst, huru litet någon enskild
ledamot skulle lyckas att leda öfverläggningarna i detta
Stånd. Då nu egentligen fråga är endast om tvenne motsatta
förslag, nemi. å ena sidan Hr v. Troils och å andra
mitt, tager jag mig friheten hemställa, att dessa måtte af
Hr Gr. o. Landtm, uppställas emot hvarandra, på det vi må
komma från saken med blott en votering.
Gr. Horn: Man har sagt, att Hr v. Troils förslag vore
orättvist; men jag tillstår, att jag ej inser, hvari denna
orättvisa skulle bestå, då man vet, att representationsrätten
kan förloras för utöfningen af mindre vigtiga tjenster än
Statsrådsämbetet. Så t. ex. måste en officer lemna sin representationsrätt,
då armeen går i fält, och Landtm, jemte
öfriga Talmännen förlora äfven säte oell stämma inom sitt
Stånd. Prejudicater äro dessutom jemväl gifna i detta afseende
ej blott Rån år 1809, då Statsrådets ledamöter sjelfmant
afsade sig säte och stämma på Riddarhuset, utan äfven
från den föregående tiden, ty äfven jag tror mig känna,
att Riksens Råd ej utöfvade någon representationsrätt.
Hr v. Hartmansdorff har ansett inga andra kunna leda öfverläggningarna
inom RiksSt:n än deras talmän, och detta
yttrande förefaller oväntadt från en ledamot, som så ofta
gjort anspråk att leda våra öfverläggningar till det beslut,
han önskat; men jag ser ej, hvad ondt ligger deri, att en
med sakkännedom utrustad person genom sina yttranden öfver
ett ämne leder öfverläggningarna. Tvärtom det bör efter
min tanka så vara för att få besluten byggda pä sanna
skäl, och jag tror således, att det skulle vara ganska väl,
om Regeringens ledamöter, genom inträde i RiksSttn för
upplysningars meddelande, skulle kunna i denna mening leda
öfverläggningarna till ett godt slut.
Hr von Troil: Man har fästat sig vid ett yttrande af
mig, att Regeringens ledamöter skulle kunna, efter erhållet
inträde i alla fyra RiksStm, leda öfverläggningarna derstädes.
Jag tror mig likväl icke hafva sagt för mycket, helst
det i ett annat land, som framför andra gjort sig kändt för
att hafva ett utbildadt constitutionelt samhällsskick, finnes
en af Regeringen särskildt tillsatt person, under namn af
Underhusets ledare. Jag vill likväl ej vidare uppehålla mig
härvid, enär denna strid endast är om ett ord, sorn är af
ingen vigt, då hvar och en lätteligen inser, att den ledning,
som här är i fråga, aldrig kati komma i collision med den,
Den fj Octoter £, m.
som tillhör Talmannen. Men efter jag nu liar ordet, vill
jag i anledning af Hr Dalmans yttrande, att man i andra
Jander ej vägrar ministrarna rösträttighet inom Representationen,
tillägga, hvad jag nyss förglömde, nemi. att förhållandet
icke ovilkorligen är sådant, som Hr Dalman uppgifvit.
Jag vill i delta afseende endast hålla mig till England.
Der hafva Regeringens ledamöter icke i och för sina
befattningar tillträde till begge karnrarna, hvadan de endast
der kunna uppträda såsom representanter; men då man tillika
funnit olägenheterna deraf, alt ett större antal af Regeringens
egna ledamöter skulle kunna blifva röstberättigade
i Underhuset, har man inskränkt antalet af dem, som kunna
dit inväljas, till tvenne.
Frih. Eh renborgh: Jag är ledsen, att mina ord så
fallit, att Hr v. Troil ej förstått dem. Min mening har varit,
att det förhållande, som Hr v. Troils förslag åsyftar,
hvarken är rättsenligt eller kan få framgång, och jag tvekar
ej att ännu en gång uttala, att det vore illa, örn man
såsom gemensam tanka antoge en anmärkning, som skulle
verka emot hela det af Utsk. åsyftade ändamålet. Jag har
dock tillika förklarat, att jag mindre sett på rationaliteten
af Hr v. Troils förslag, än på möjligheten att för detsamma
vinna framgång, och det skall blifva mig kärt, om jag
i denna åsigt misstagit mig; men jag tror, att erfarenheten
skall visa, att jag sett saken riktigt och att man på andra
sidan förfelat ändamålet af nit för en princip. Detta till
förklaring af mitt föregående yttrande, hvartill jag nu blott
vill tillägga några ord för att erinra, att jemnförelsen emellan
Riksens Råd och nu varande ledamöterna i Konungens
Conseil ej är adaequat. Riksens Råd styrde efter röstantalet
och var en ministerstyrelse af måhända den skarpaste art,
man kan tänka sig. Förhållandet deri tiden kan således endast
)emnföras med de förhållanden, då Statsrådets ledamöter
sjelfva regera under Konungens frånvaro, och i sådant
fall tror jag ej det vara lämpligt, att de uppträda i något
RiksSt.; men så länge Konungen regerar, anser jag det vara
väl beräknadt att icke fråntaga dem en medfödd ståndsrättighet.
Jag underkastar mig emedlertid hvilkendera meningen,
R. o. Ad. behagar antaga såsom sin gemensamma
tanka.
Hr Dalman: I anledn. af Hr v. Troils sista yttrande
får jag fästa uppmärksamheten derpå, alt förhållandet är
helt annorlunda i ett land, der en verklig ministerstyrelse
finnes, som handlar collectivt, och der Representationen är
sammansatt af tvenne kamrar. Om ej alla ministrarna der
hafva tillträde i Underhuset, kommer det deraf, att alla
förslag gå derifrån fullkomligt beredda till Öfverhuset, der
alltid några af ministrarna finnas. Det citerade exemplet
vederlägger således icke mina anmärkningar emot sjelfva
76
Den 17 Octo b er f. m.
principen uti Hr v. TroiJs förslag. Jag kan ej heller finna
någon våda deri, att Konungens rådgifvare till ett antal af
ätta personer här deltaga i besluten. Det har visserligen
nyligen handt, att sex af Konungens rådgifvare här röstade
och gjorde pluralitet i en fråga, ang:Je deras egen ansvarighet,
och denna särskilda händelse har tilläfventyrs ledt
Hr v. Troil till framställningen af sitt förslag; men det är
ej att förmoda, att dylika fall ofta skola inträffa. Slutligen
får jag förnya den förklaring, att jag anser hela det
ifrågavarande af TJtsk. framställda förslaget snarare skadligt
än nyttigt under nuvarande Former, enär Konungens rådgifvare
derigenom skulle få tillfälle att kanske snarare erabrouillera
ärenderna, än utreda dem och meddela upplysningar.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag medger, att flera bland
de rättelser i Utskrs förslag, som här blifvit påyrkade, förtjena
afseende, och deribland i första rummet den, att alla
Statsrådets ledamöter böra hafva rätt till inträde i RiksSttn
för upplysningars meddelande; för det andra, att deras afträdande
vid hvarje beslut ej är väsendtligt. Deremot kan
jag ej godkänna Hr v. Troils förslag, att de ledamöter af
Statsrådet, sora äro medlemmar af IL o. Ad., skulle betagas
säte och stämma här på Riddarhuset. Detta förslag synes
mig äfven strida emot formen och böra behandlas oberoende
af Constit.Utskts förslag; ty onekligt är, att detta sistnämnda
kan bestå och med de förut omnämnda förändringarna
gå igenom utan Hr v. Troils tillägg, som således i
sjelfva verket utgör en särskild motion. Icke heller kan jag
medgifva Hr Cederschjölds förslag, att Konungens rådgifvare
nödvändigt skulle infinna sig i det Stånd, som sådant
askar; ty en slik skyldighet skulle lätt kunna komma att stå
i strid med deras öfriga åligganden. Jag tillstyrker således,
att R. o. Ad. må såsom gemensam tanka antaga de ändringar
i Utskts redactionsförslag, som Hr v. Hartmansdorff uppgifvit.
Frih. Boye: Man har omtalat de fordna Riksråden och
deras deltagande i öfverläggningnrna här på Riddarhuset.
Som jag har något minne från den tiden, får jag upplysningsvis
anmärka, att från 1773 till 1789 voro Riksens Råd
blott Konungens rådgifvare och deltogo då i R. o. Ad:s öfverläggningar.
Jag minnes bestämdt, att jag sett Riksråden
Bunge och Falkenberg här utöf>a säte och stämma
inom Ståndet, och jag inser ej något skäl, hvarföre en Stafsrådsledamot
skulle förlora sin representationsrätt endast derföre,
att han råkat inkomma i Conseillen.
Frih. Boye, Fredr.: Såsom elt historiskt bidrag till
jemnlörelsen emellan de fordna Riksråden och nuvarande
Statsrådet ber jag, utan att för öfrigt blanda mig i den fö
-
Den 17 Octohcr f. m.
77
revär, frågan, att få meddela en upplysning om den betydliga
skillnaden dem emellan. Riksens Råd ägde alt göra
lag tvärtemot Konungens vilja, och detta gick så långt, att
0111 Konungen satte sig emot Riksrådens mening, fanns en
namnstämpel, som begagnades och gällde lika med Konungens
underskrift. N11 deremot kunna alla Statsrådets ledamöter
reservera sig till prof., och det fordras ändock blott
contrasignation för att Konungens vilja skall blifva lag. Jag
har blott velat erinra härom för att visa skillnaden vid den
jemnförelse, som här blifvit uppställd.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att Ståndet
ej må ur minnet förlora, att sista punkten af Ulsk:s redactionsförslag
lyder sålunda: Då Statsrådets ledamöter
med Konungslig magt styra Riket, äge de ej i något
RiksSt. tillträde. Således kunna de icke på en gång
vara regerande och deltagande i RiksSl:ns öfverläggningar.
En talare har anmärkt, att sex af Konungens rådgifvare
icke längesedan skola bestämt utgången af en votering i fråga
om deras egen ansvarighet. Jag får härvid erinra, att
de, som framställde berörde förslag, väl gjorde det under
det vackra namnet af ökad ansvarighet för Konungens rådgifvare;
men att förslaget i sjelfva verket åsyftade att öka
deras och inskränka Konungens magt. Dessa rådgifvare röstade
således emot deras egen upphöjelse på Konungamagtens
bekostnad. Jag förnyar min anhållan om propos. å det
förslag, jag tagit mig friheten framställa.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att under loppet
af discussionen flera särskilda meningar yppat sig rör:de förändringar
i Utsk:s förslag; de sammanstämde likväl hufvudsakligen
i tvenne, nemi. i Hr v. Hartmansdorffs och i Hr v.
Troils. I den sednares mening hade Gr. Horn instämt helt
och hållet och Hr Cederschjöld med någon liten förändring.
H. Ex. ansåg således lämpligast, att, för att få veta R. o.
Ad:s gemensamma tanka i detta mål, dessa tvenne förslag af
Hr v. Hartmansdorff och Hr v. Troil först borde framställas,
innan man ginge till afgörande af TJtsk:s memor.
Derefter upplästes Hr v. Hartmansdorffs förslag, så lydande:
”Statsrådets och Högsta Domstolens ledamöter och
”Just.ombudsmannen kunna ej säte och stämma i deras Stånds
”plena förnekas, när de, enligt hvad hvarje Stånds särskilda
”ordningar stadga, dertill berättigade äro. Statsrådets samtliga
ledamöter äga rätt att jemväl bevista andra Stånds ple”na,
än der de hafva säte och stämma, för att kunna upplysningar
meddela; ägande de dock icke att i besluten deI—
”taga. Då Statsrådets ledamöter med Konungslig magt sty”ra
Riket, äge de ej i något Rikets Stånd tillträde. I Utskott
... ej besluten öfvervara.”
Den 17 Ociober f. m.
Frih. Ehrenborgh: Det är icke för att motsätta mig
Hr v. Hartmansdorff* mening i hufvudsaken, som jag begärt
ordet. Jag vill blott erinra, att om man i början af
den i fråga var. § utesluter Just.Cancelleren, skulle detta vid
nästa riksdag kunna blifva ett skäl för afslag, i händelse
frågan om Statsrådets organisation då icke skulle gå igenom,
och jag tror det således vara bättre, att man låter
Just.Cancelleren qvarstå i denna §.
Hr von Hartmansdorff: För min del har jag intet
emot, örn Ståndet skulle finna för godt att bland de i början
af §:n omnämnda personer, i stället för Just.Cancelleren,
som nu står der, införa chefen för å k I a ga r e m a g t e n,
hvarigenom redactionen blifver antaglig, antingen det nya
organisalionsförsläget antages eller icke.
Hr von Troil: För min del finner jag det likgiltigt,
om Just.Cancelleren bär omnämnes eller icke, enär det är
gifvet, att han, om han ej finnes omnämnd, icke kan uteslutas
från säte och stämma i sitt Stånd.
Hr von Hartmansdorff instämde med Hr v. Troil.
Hr v. Troils förslag upplästes härefter, så lydande:
”Högsta Domstolens samtliga ledamöter, äfvensom Just.Can”celleren,
kunna ej säte och stämma i deras Stånds plena
”förnekas, när de, enligt hvad hvarje Stånds särskilda ord”ningar
stadga, dertill berättigade äro. Statsrådets ledamöter
kunna ej äga säte och stämma inom något RiksSt., men
”åge rätt att bevista samtliga RiksStms plena och upplys”ningar
derstädes meddela. Då Statsrådets ledamöter med
”Konungslig magt styra Riket, äge de ej i något Rikets
”Stånd tillträde. I Utskott .... ej besluten öfvervara.”
Hr Cederschjöld: Då jag tagit mig friheten föreslå
ett särskildt tillägg, hemställer jag vördsamt, huruvida detta
tillägg får komma under omröstning i sammanhang med
de öfriga förslagen, eller om frågan derom skall uppskjutas,
tills de öfriga blifvit afgjorda.
Hr von Troil: Jag vågar föreslå den ordning för behandlingen,
att vi först få votera om Hr v. IJartmansdorffs
och mitt förslag, och att vi derefter må komma till Hr Cederschjölds
särskilda tillägg.
Frih. Ehrenborgh: Om ej flera än tvenne anmärkningar
blifvit gjorda, skulle det visserligen gå an att begagna
den föreslagna genvägen att i en enda voter:spropos:n
uppställa förslagen emot hvarandra; men då här finnas flera
meningar, som velat göra sig gällande, hemställer jag,
huruvida det går an att frångå den grundlagsenlig^ formen
att votera öfver hvarje anmärkning särskildt.
Frih. von Schulzenheim och Hr Dalman yttrade
sig vara förekomna af Frih. Ehrenborgh.
Den 17 Octobcr f. m.
79
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, trodde, att då flera meningar
sökte att göra sig gällande, blefve det nödvändigt
att iakttaga samma förhållande nu som för några dagar sedan,
att först såsom gemensam tanka afslå eller underkänna
de framställda anmärkningarna hvar och en för sig; och
ville H. Ex. således, i den ordning anmärkningarna blifvit
gjorda, nu först framställa propos., rörtde Hr v. Hartmansdorffs
förslag.
Hr von Troil: Jag vill ej bestrida Hr Gr. o. Landtmls
rätt att bestämma den ordning, hvari förslagen skola framställas
till propos., men får dock erinra, att mitt förslag
blifvit afgifvet före Hr v. Hartmansdorff!;.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att Hr v. Hartmansdorff
yttrat sig före Hr v. Troil och då afgifvit sitt
hufvudsakliga ändringsförslag., ehilru han detsamma modifierat.
H. Ex. hemställde således, om R. o. Ad. behagade såsom
sin gemensamma tanka godkänna det af Hr v. Hartmansdorff
framställda, ofvan uppgifna förslag till förändrad
redaction af 41 § Riksd.Ordn.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han tyckt
sig finna, att ja öfverröstat nej.
Gr. von Fersen, Hans: Sedan Hr Gr. o. Landtm, nu
förklarat, att Ståndet sorn sin gemensamma tanka antagit
Hr v. Hartmansdorffs förslag, vill jag blott reservationsvis
förklara, att jag för min del instämt med Hr v. Troil, och
att jag ej kan inse någon rättsvidrighet i hans förslag, då
Statsrådets ledamöter i allt fall varit oförhindrade att utfärda
fullmagter för sina ätter.
Hr Cederschjöld: Jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm,
nu måtte framställa propos. på det särskilda tillägg jag föreslagit.
Frih. Ehrenborgh: Sedan R. o. Ad. redan som sin
gemensamma tanka antagit Hr v. Hartmansdorffs förslag,
hemställer jag, om icke en propos. på Hr Cederschjölds tillägg
skulle kunna leda till uppbäfvande af det redan fattada
beslutet, då ordet äga, sorn finnes i Hr v. Hartmansdorffs
förslag och innefattar blott en rättighet, skulle genom
Hr Cederschjölds tillägg förvandlas till en pligt. Jag
öfverlemnar emedlertid detta till Hr Gr. o. Landtnäs eget
bedömande.
Hr Cederschjöld: I anledn. af den siste värde talarens
yttrande får jag blott erinra, att mot en ägande rättighet
måste alltid svara en pligt, och att Statsrådets ledamöter
således, då man gifvit dem rättighet till inträde hos
RiksSt;n, redan sjelfmant böra anse sig pligtiga att infinna
sig der, då något Stånd finner sig i behof af deras upplys
-
Den 17 O c t o b c r f. m.
ningar och påkallar inställelsen. Jag inser ej heller, att det
redan fattade heslutet utgör något hinder för antagandet af
mitt tillägg, då ordet aga efter språkbruket är så tvetydigt,
att det kan innefatta både rättighet och pligt.
Hr Lagerh jelm, Pehr: Jag är icke ense med Hr Cederschjöld
i saken, men väl i formen, och ser intet binder
för honom att få propos. å sitt tillägg framställd för alt underställas
Ståndets pröfning.
Frih. Ehrenborgh: Det gör mig ondt att nödgas vara
af annan tanka, än tvenne af mina värda medbroder i
Constit.CJtsk., men jag kan ej fatta annat, än att Hr Cederschjölds
tillägg i sjelfva verket är motsatt Hr v. Hartmansdorifs
af R. o. Ad. redan antagna förslag. Jag öfverlemnar
till Ståndets afgörande, 0111 icke ordet åge, i den mening
det här står och på sätt jag accepterat det, blott innefattar
en rättighet, då deremot Hr Cederschjöld sjelf sagt sig åsyfta
en bestämd skyldighet, och jar hemställer, om icke en
motsägelse skulle ligga i antagandet af så motsatta förslag.
Hr Cederschjöld: Den siste värde talaren skulle hafva
rätt, om jag hade yrkat, att Statsrådets ledamöter alltid
skulle vara tillstädes i RiksSt:n; men då jag blott fordrat
en rättighet för Stånden att påkalla någon Statsrådsledamots
inställelse, när Ståndet funne sådant behöfligt, såsom
svarande mot den åt Statsrådsledamöterna nu medgifna rättigheten
att sjelfmant infinna sig, när de å sin sida så finna
för godt, synes mig talaren hafva orätt. Jag lägger för öfrigt
ganska liten vigt på sjelfva saken, men försvarar nu endast
principen, att propos. å mitt tillägg kan framställas.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Frih.
Ehrenborgh, som synes så fullständigt hafva visat olämpligheten
af Hr Cederscbjölds tillägg, att jag blott behöfver hänvisa
dertill för att ådagalägga förslagets overkstäilbarhet.
Derjemte återstår att fråga, huru ofta RiksSt:n skulle kunna
påkalla en Statsrådsledamots inställelse, och till hvilkendera
lian skulle gå, om flera påkallade honom samtidigt?
Om någon Statsrådsledamot vore särdeles omtyckt af RiksSt:n,
skulle han tilläfventyrs städse påkallas, lians embete
derigenom vanskötas och sådant slutligen föranleda en begäran
om hans entledigande. Jag anhåller således, att Hr
Cederscbjölds förslag må lemnäs utan afseende.
Hr Cederschjöld: Jag vill ej ingå i besvarande af
den siste värde talarens spetsfundigheter, då fråga nu endast
är om formen; men jag vill blott förklara, att jag ej
tror, det man behöfver befara, att RiksStjn alltför ofta
skulle begagna sig af den ifrågavar. rättigheten, åtminstone
sedan de hunnit tillfredsställa sin första nyfikenhet.
Den ij Octobcrf. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då åtskilliga
ledamöter uti sina yttranden åter börjat ingå uti hufvudsaken,
ansåg H. Ex. sig böra erinra, att R. o. Ad. beslutat,
det discussionen, rör:de densamma, vore fulländad, hvarföre
endast förmfrågan nu kunde komma under öfverläggning.
För att ej störa någons yttrande-rätt hade H. Ex. ej velat
afbryta de talare, sorn yttrat sig, men ansåg sig nu skyldig
förklara, att, enligt del begrepp om saken, H. Ex. fattat,
vore det af Hr Cederschjöld föreslagna tillägg i strid med
det af II. o. Ad. nyss fattade beslut, då R. o. Ad. förklaiat
Hr v. Hartmansdorffs anmärkning såsom Ståndets gemensamma
tanka, i följd hvaraf H. Ex. ansåg, att propus, å nämnde
tillägg ej kunde göras.
Hr Cederschjöld: Jemte det jag får reservera mig
emot Hr Gr. o. Landtm:* nu afgifna förklaring, måste jag
betyga min förundran öfver Hr Gr. o. Landtm:s afslag å
min begäran, då jag dermed jemnför, hvad som skett i de
nästföregående plena, helst jag ej kan vidkännas att hafva
föreslagit något, som står i strid med eller leder till upphäfvande
af R. o. Ad:s fattade beslut.
Hr Dalman: Jag finner Hr Cederschjöld hafva så klart
ådagalagt, att hans tillägg ej står i någon strid med det fattade
beslutet, att jag ej kan annat än anse Hr Cederschjöld
förnärmad i sin rätt genom Hr Gr. o. Landtnäs afgifna förklaring,
emot hvilken äfven jag således får reservera mig.
Hr Lagerhjelm: Jag får likaledes anmäla min reservation
emot behandlingssättet, emedan jag finner ingen stridighet
emellan Hr v. Hartmansdorffs och Hr Cederschjöld*
förslag. Det är således i frågan om formen och Hr Gr. o.
Landtnns vägran att framställa propos., som jag reserverar
mig.
Frih. Ehrenborgh: Då jag sednast yttrade mig, hemställde
jag till Hr Gr. o. Landtm., till Ståndet och till Hr
Cederschjöld sjelf, om ej någon motsägelse fanns emellan
hans förslag och det af R. o. Ad. redan fattade beslutet.
Jag kan åtminstone ej öfvertygas om annat; men icke var
det derföre min mening, att Hr Gr. o. Landtm, skulle vägra
propos. på Hr Cederschjöld* förslag eller hvilken annan
anmärkning som helst, som här blifvit gjord emot Constit.-  Utsk:s betänk. Jag förmodar ej heller, alt Hr Gr. o. Landtm,
baft för afsigt att vägra propos., ty det blir alltid för Ståndets
egen räkning, om det såsom gemensamma tankar antager
mot hvarandra stridande anmärkningar; men 0111 Hr
Gr. o. Landtnäs mening varit en sådan vägran, måste äfven
jag förklara, att jag ej kan instämma i en sådan åsigt, utan
tror, att hvilken anmärkning som helst kan göras och att
propos. derå bör framställas.
i5 H. it
8 a
-Den 17 Oclober f. m.
Frih. Rantzou, Joh. Al b., reserverade sig emot den
af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, sednast afgifna förklaring.
Hr von Hartmansdorff: Om det förhölle sig så,
som Frih. Ehrenborgh sednast sagt, att Ståndets ledamöter
skulle kunna yrka hvilken propos. som helst, äfven då den
står i strid mot ett föregående beslut, vore det lätt att upplösa
hvilket beslut som helst; men ett sådant förfarande är
ej af grundlagen medgifvet, och jag kan således ej finna annat,
än att Hr Gr. o. Landtm, ganska riktigt förfarit genom
vägran att göra propos. å Hr Cederschjölds förslag.
Hr Cederschjöld: Jag har aldrig begärt någon propos.
, som står i strid med ett förut fnltadt beslut, och jag
uppmanar den siste värde talaren att visa, om någon motsägelse
med R. o. Ad:s beslut finnes uti mitt nu ifrågavar.
förslag. Ståndet har beslutat, att Statsrådets ledamöter skola
äga inträde i RiksSt:ns plena, när de så för godt finna,
och jag har begärt, att RiksSt:n skulle kunna påfordra detta
inträde, när de å sin sida så för godt finna. Är detta motsägelse,
så bekänner jag mig sakna förmågan att inse motsatser.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, ehuru H.
Ex. ej kunde frångå den tanken, att det af Hr Cederschjöld
föreslagna tillägg uti sjelfva sitt begrepp innefattade en
motsägelse mot R. o. Adis nyss fattade beslut, så och då en
stor del af Ståndets ledamöter tycktes vara af en annan mening,
och motsägelsen möjligen icke läge så mycket i sjelfva
ordalagen som icke mera uti sjelfva i. e'en, samt saken i öfrigt
icke vore af den särdeles vigt, att H. Ex. ville motsätta
sig en af Ståndets ledamöter numera yttrad önskan att
erhålla propos. å Hr Cederschjölds tillägg, hemställde H. Ex.,
om R. o. Ad. behagade såsom sin gemensamma tanka förklara
nämnde tillägg, eller att efter ordet meddela skulle
införas följande: ”Till upplysningars afgifvande vare Slats”rådets
ledamöter äfven pligtiga att sig inställa i det Stånd,
"sorn det äskar.”
Ropades starka nej, blandade med ja.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
komme att fortsättas kl. 5 på e. m.
Vid förnyad föredragning af Constit.Utskts d. a5 sisth
Sept. på bordet lagda memor. N:o 3g, med föreslaget tillägg
vid 28 § Reg.F. i afseende på utländnings naturalisation,
Lief samma memor. af R. o. Ad. godkändt till behandling
enl. 56 § Reg.F.
Ånyo föredrogs Cottstil.Utskis d. 25 sisth Sept. på bordet
lagda memor. JN:o 40, med förslag, som åsyfta Tryckfr.förordn:s
återbringande, i vissa delar, till dess ursprungliga skick.
Den 17 Oelober f, m.
83
R. o. Ad. beslöt, att detta mentor, skulle punktvis
prof vas.
Utskrs under N.‘ris 1, 1 och 3 framställda
förslag.
Frih. Boye, Ludv.: Innan jag ingår i pröfning af den
fråga, som nu blifvit föremål för Ståndets öfverläggning,
anser jag angeläget att för Ståndets eftersinnande framställa
en särskild pröfning af sjelfva tryckfriheten, som man betraktar
orätt, om man endast ser den från en sida. Tryckfriheten
utgör den dyrbaraste bland ett fritt folks tillhörigheter
och har alltid ansetts såsom ett frihetens palladium.
Så anser äfven jag densamma, och skulle ej kunna förlåta
mig, om jag här talade för dess inskränkning. Men om jag
å ena sidan i tryckfriheten erkänner ett godt, kan jag svårligen
neka, att den å andra sidan, utöfvad i laglöst missbruk,
är ett ondt. Om tryckfriheten å ena sidan ger skydd,
bör den å andra sidan medföra pligter och folket tryggas i
den rättighet, hvaraf det är i behof, att få bibehålla sina
begrepp om regeringsform och samhällsinstitutioner oförfalskade.
Men om folket i detta afseende har rätt till beskydd,
måste hvarje afvikelse derifrån vara ett ondt, som bör förekoramas;
och om således det medgifves, alt detta onda bör
förekommas, föres man derifrån till den andra frågan, som
vi nu hafva att undersöka, nemi,: äro missbruken förekomna
genom de lagbud, hvari ändring nu sökes? Behöfver folket
ej annat skydd, än tryckfrihetslagen för närvar, ger? Vid
besvarande häraf föres jag först till betraktande af indragningsrnaglen,
och jag bekänner, att jag ej sätter stort värde
på densamma; men jag undrar ej, att man vill behålla den,
så länge ett annat missbruk bibehålies, sorn tillkom år j8i5.
Hvad nu juryinrättningen särskildt beträffar, var den nv för
Svenska folket, och roed blott orediga begrepp oro hvad
som fanns i andra länder tillskapades dep på ett högst bristfälligt
sätt, I stället att lagstiftaren bort uppställa lagen i
en oväldig ställning till den brottslige, har lagen sjelf ställt
sig på den anklagades sida, då den sagt, alt tvåtredjedelars
pluralitet erfordras för att fälla; och jag frågar: är detta
oväldigt? Huru mycket skiljer sig icke för öfrigt juryinrätlpingen
i sjelfva sitt väsende från vår domstolsinrattning? Jurymännen
fråga icke, hvad som är bevisadt, utan endast:
huru anser ni saken? De grunda sitt domslut således blott
på en opinion. Men har väl Svenska lagen någonstädes antagit
sådant föi- tillräckligt? Hvad är det, som inför juryn
gör till saken? Jo, considerationer och apparencer; ty om
den tilltalade vetat så skickligt uppställa sin opinion, att
den blir jurymännens, blir han fri, och i annat fall straffas
han, men blott för sin oskicklighet. Jag har en gång yttrat,
att om juryinrättningen allmänt skulle införas i vår
brottmålsprocess, skulle Afrikas skogar gifva mera skydd än
84
Den 17 October f. ra.
Svenska lagen, och jag vidhåller annu detta yttrande samt
rostar i enlighet dermed för bifall till Constit.Utskts betänk.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Om Constit.TJtsk:s nu
framlagda betänk, ej finge något ifrigare försvar eller bättre
skäl för sig, an dem Frih. Boye nu framställt, skulle, snart
sagdt, all diseussion i ämnet vara öfverflödig. Jag vill dock
börja med att till besvarande upptaga några allmänna af
Frih. Boye yttrade reflexioner. Så har det t. ex. blifvit
sagdt, att den, emot hvilken ett tryckfrihetsbrott blifvit begånget,
ej skall vara tillräckligen sky Idad derföre, att det
fordras två tredjedelars pluralitet inorr juryn för att fälla;
men Frih. har härvid förbisett den gn ndsats, som gäller i
all brottmålslagstiftning, att hellre fria än fälla, och hvilken
isynnerhet instämmer med juryns ide'. För min del erkänner
jag emedlertid gerna, att vår jury kunde vara bättre
organiserad, helst jag i dess närvar, sammansättning ej ser
någon fördel för den anklagade; han tillsätter visserligen lika
många jurymän som åklagaren, men domstolen tillsätter
en tredjedel af ledamöterna, oell pä dessa beror således alltid
resultatet, hvarvid vi ofta sett, att domstolen så valt sina
ledamöter, att den anklagade kunnat anses redan på förhand
fälld och endast gatt fri, der han äfven inför hvilken
domstol som helst skulle blifvit frikänd. Samme talare har
vidare sagt, att blott den anklagade visste skrifva skickligt,
skulle han alltid blifva frikänd af juryn. Delta tror jag likväl
snarare skulle inträffa inför domstol, enär man då blott
behöfde skrifva i en allegorisk eller på annat sätt förblommerad
stil för att domstolen aldrig skulle kunna åtkomma
skriften, men väl en jury, som blott för sitt eget samvete
behöfver deducera brottsligheten. Hvad för öfrigt angår
sjelfva principen om tryckfrihetsmålens öfverflyttande till
domstolarna, anhåller jag att få fästa uppmärksamheten derpå,
huru detta strider mot sjelfva begreppet om en domstol,
der domaren skall döma efter en ovederlägglig bevisning;
ty tryckfrihetsbrotten aro icke af den materiella beskaffenhet,
att en sådan bevisning på dem är tillämplig.
Hvad sorn är otillbörligt för en, är tillbörligt för en annan,
och det beror således alltid på den moraliska bildningen,
på politiska tänkesätt och dylikt, huru tryckfrihetsbrotten
komma att bedömas. Men detta är ej händelsen med andra
förbrytelser; der är frågan blott om den enkla saken, huruvida
den anklagade personen begått ett bestämdt uppgifvet
brott eller icke, och derom sker ransakning. Brottets rubrik
är således i dessa fall ganska lätt; men annorlunda är
förhållandet i tryckfrihetsmål, der frågan ej är att constatera
factum, utan endast att bedöma, om hvad som skett
är brottsligt eller icke, och der summum jus ofta blir summa
injurie, emedan hvad som synes brottsligt kan i sin åsyftning
vara ganska oskyldigt, och så tvärtom. — Detta må
Den i -j Octo ber f. m.
85
vara nog till svar på hvad Frih. Bojre anfört. Jag anhåller
nu att få öfvergå till Utskrs betänk, oell genomgå de skäl,
som der blifvit framställda. Min första anmärkning gäller
Utsk:s sammanblandning af indragningsmagten och juryinrättningen,
om hvilka Utsk. sagt, att de hafva ett oskiljaktigt
sammanhang sinsemellan; hvarjemte Utsk. vidare härpå
byggt den satsen, att tryckfrihetslagen i sitt ursprungliga
skick skulle vara sådan, att endast domstolarna kunde behandla
tryckfrihetsmål, enär man endast inför laga domstol
kunde tilltalas i dylika mål. Utsk. liar härvid citerat 86 §
Reg.F. och på ett spetsfundigt sätt sökt deducera, att juryn
icke kan betraktas såsom laga domstol. Jag får dock erinra,
att som laga domstol måste betraktas ali genom lag tillkommen
myndighet, som äger att döma; ty antingen är uttrycket:
att endast inför laglig domstol kunna tilltalas och
dömas, så obestämdt, att ingenting i sjelfva verket dermed
vore menadt, eller ock måste det innefatta begreppet, att
nian ej får dömas af för tillfället förordnade commissioner
eller dragas ifrån den auetöritet, som i lag blifvit bestämd
att utgöra behörigt forum, och detta är juryn, då den grundar
sig på en grundlag. Men härmed förfaller också helt
och hållet behofvet af Utsk:s omsorg att bringa tryckfrihetslagen,
såsom Utsk. säger, i öfverensstämmelse med lmfvudgrundlagen
eller Reg.formen. Hvad åter beträffar sammanhanget
mellan juryinrättningen och indragningsmagten,
begriper jag det ej. Indragningsmagten är olagligen tillkommen
och blott tillfälligtvis; den kan äfven borttagas, utan
att man på något sätt behöfver rubba den öfriga tryckfrihetslagen.
Det synes derföre, som Utsk. syftat till samma
mål, som sisla riksdagens Constit.Utsk. öppet uttalade, men
hvilket man nu dolt likasom under ett täcke, nemi. att |vi
mäste uppoffra juryinrättningen för att få indragningsmag*
ten, hvilken anses så förhatlig, afskaffad. Jag bekänner ock,
att jag då hellre bibehåller indragningsmagten, emedan, sedan
vi en gäng fått juryn, jag ej inser något skäl att åter
afskaffa den. Jag medger väl, att tiden ännu ej är inne att
införa juryn i bela vår brottmålslag, och man har härifrån
hemtat ett skäl mot dess bibehållande särskildt för tryckfrihetsmål,
såsom varande i strid med hela den öfriga rättegångsordningen;
men om man jemnför behandlingen af sådana
förbrytelser, som ske i tal och skrift, med dem, som
ske i tryck, tror jag man alltid skall finna mera skäl att öfverflytta
behandlingen af talbrotten till likhet med tryckfrihetsmålen,
än tvärtom, emedan det alltid blir omöjligt
för domstolarna att bedöma såväl tryckfrihetsbrotten som
talbrotten. Utsk. bar emedlertid gjort saken en god tjenst,
emedan Utsk. genom sammanförandet af indragningsmagten
med juryinrättningen gjort motivernu för sitt förslag mera
misstänkta. Tvenne RiksSt. hafva också redan beslutat att
åtskilja dessa frågor, och jag befarar således intet menligt
36
Den 17 Octoli er f. m.
resultat af Utskts bemödanden. Men jag vill dock nu i korthet
till vederläggning upptaga Utskts skäl för juryinrättningens
afskaffande. Utsk. säger, att denna inrättning,
saknande alla de egenskaper, som constituera en
sannskyldig jury eller edsvuren nämnd, öppnar
fältet för strider emellan förutfattade å sig ter,
liknande politiska partiers. Att juryn saknar kategorien
af edsvuren nämnd kan jag ej medgifva, enär det är
bekant, att jurymännen aflägga ed; oell hvad fältet för strider
om politiska meningar beträffar, vet jag ej, att en collectiv
sammansatt domstol, som t. ex. en Hofrätt, kan anses
mera skiljd från politiska åsigter, iin en jury, och det blir
så mycket farligare, som åsigterna der blifva mera stahla.
Om man t. ex. finge en domstol, som i politiska frågor alltid
fällde eller alltid friade, vore det i begge fallen högst
illa; men detta kan ej inträffa i en jury, hvilken, om den
äfven organiserades på annat salt än den närvar., åtminstone
alltid bör omväljas efter en viss tid. Vidare säger Utsk.,
att återvändandet till deri öfliga, af ålder beståndande
rättegångsmethoden skulle säkrare leda
till bestämdhet i sakens q u a I i fi ca t i o n. Således anser
Utsk., att bestämdhet i brottets qualification för närvar,
ej finnes. Jag vill ej nu ingå i någon undersökning om dea
accusatoriska eller inquisitoriska rättegångsformens företräde;
jag vill blott förklara, att jag för min del finner den förra
bättre, och då det beror af actor, på hvilken Regeringen
alltid kan inverka, att bestämma qualificationen, likasom
det, då en enskild anser sig förnärmad, beror af honom
att sjelf uppträda och yrka ansvaret, förstår jag icke, huru
man kan påstå, att bestämdhet i qualificationen saknas. Den
finnes bär tvärtom i högre grad, än efter den vanliga rättegångsordningen,
och jag anser för min del det icke vara orätt,
att åklagaren får bestämma qualificationen i ställe för domstolen,
Klarhet i utredningen, säger Utsk,, äger för närvarande
icke rum. Förhållandet är likväl, att parterna kunna
få vexla så många skrifter som helst (åtminstone har mig
aldrig blifvit nekad en sådan förmån), att domstolen derefter
gör en sammanfattning af målet med sina omständigheter
och insänder alla handlingarna till juryn. Jag vet således
icke, huru saken bättre skulle kunna utredas inför domstolen,
der plaidoyern ofta kan leda till chicaner. Vidare
bar Utsk, sagt, att återvändandet till den vanliga rättegångsordningen
skulle leda till lugn i granskningen, och
detta förutsätter, att sådant lugn nu icke finnes. Jag föreställer
mig likväl, att juryn mera är i tillfälle till lugn i
granskningen, än domaren, enär jurymännen icke äro utsatta
för åtal och deras vota icke ens blifva kända, under det
domstolarna å ena sidan äfventyra publicitetens anfall eller
kiltsliga och smädliga advoeaters angrepp vid målets fullföljd
i högre ratt samt å andra sidan hafva att frukta att
Den 17 October f. m.
87
för sina åtgärder i politiska mål kunna få stå tillbaka vid
befordringar och dylikt. Detta är verkligen att sätta domaren
i knipa, som man säger, och det lugn i granskningen,
som Utsk. önskat, synes således snarare blifva förspildt
genom tryckfrihetsmålens öfverflyttning till domstolarna. Jag
är också öfvertygad, att domstolarna sjelfva skulle med oro
emottaga underrättelsen om en slik förändring, helst jag hört
flera aktningsvärda domare instämma med mig om svårigheten
för eu domstol att afdöma så beskaffade brott som de
ifrågaynr. Vidare säger Utsk., att dess förslag skulle bereda
större rättvisa i domslutet. Jag har redan visat,
burti högsta rätt i dessa mål kan blifva högsta orätt; och
Vill man tala om rättvisan, skulle jag tro, att man å ena
sidan hade lättare att undandraga sig den inför domstolarna,
men att det å andra sidan blefve omöjligt att undandraga
sig en orättvis dom, om domstolarna vore incarnerade
af ett visst politiskt tänkesätt. Slutligen säger Utsk., att
dess förslag närmare tillsammanstår med ett allvarligt,
sjelfständigt och ömtåligt folklynne, med det
höga begrepp 0111 borgel1 lig frihet, som Nationens
stora, redbara del under sekler fästat vid
rättigheten att dömas pä skäl och efter lag, ulan
någon godtyckets inblandning. Detta är visserligen
vackra ord, och sådana finnas här i mängd; men jag hemställer,
om Nationen verkligen yttrat någon längtan efter
detta förslag om juryinrättningens afskaffande, då Nationens
representanter vid sista riksdagen bestridde det. Sådant synes
ej bevisa, att Nationen önskar den återgång, som Utsk.
ansett så fördelaktig. Derjemte skulle jag äfven tro, att
det begrepp, folket har om borgerlig frihet, ej vanhelgas
af rättigheten att sjelf få välja sina domare i tryckfrihetsmål;
och hvad beträffar rättigheten att dömas på skäl och
efter lag, utan någon godtyckets inblandning, har jag redan
visat, huru lätt godtycket skulle kunna inblandas genom
tryckfrihetsmålens öfverflyttning till domstolarna, och
såsom exempel får jag åberopa, att om en Styrelse ville förstöra
all politisk yttranderätt, vore sådant nu omöjligt, emedan
den icke har i sin magt att alltid och allestädes sätta
sådana juryer, som dertill erfordrades, men att det blefve
möjligt, om det blott fordrades att tillsätta en Högsta Domstol,
som lånade sig dertill. Jag talar nu blott om möjligheten,
emedan det är vår pligt som lagstiftare att, så vidt
ske kan, förese allt, och jag har derföre förutsatt den händelsen,
att domstolarna icke skulle handla i lagens interesse.
Medgifvas måste det ock, att sådant snarare kan inträffa,
med domstolarna, sorn bestå af embetsman, tillsatta af Regeringen,
än med juryerna öfver hela landet., Utsk, har för,
öfrigt bland annat framställt juryn såsom , främmande förvår
lagstiftning. Jag hemställer dock, hvad den gamla nämnden
var och hvad den ännu är i alla skadeersättnings frågor,
83
D * n 17 0 c t o b « r f. m.
vid värderingar och vid omdömet om personers frejd,' der
ännu nämndens intvg verkar mycket. Besinnar man dessutom,
att nämnden ännu kan öfverrösta domaren i afseende
på sjelfva domslutet, tror jag man med skäl kan säga, att
Utsk. illa uppfattat dessa förhållanden, då Utsk. sagt, att
juryn är en för vår lagstiftning främmande inrättning. På
alla dessa grunder, som jag framdeles under discussionen
torde få tillfälle att vidare utveckla och hvilka jag uppmanar
andra tryckfrihetsvänner att kraftigare understödja, anhåller
jag om propos. derå, att R. o. Ad. må såsom sin gemensamma
tanka förklara den anmärkning emot Utskts betänk.
, att Ståndet anser indragningsmagten böra upphäfvas,
men juryinrättningen bibehållas så organiserad, sora
Lagcomraitteen föreslagit i sitt förslag till ny criminallag. ,j
Hr Strussenfelt, Adolph Ludv.: I anledn. af dea
upplysning, Hr Dalman lemnat om de öfriga RiksStms beslut,
lärer det ej verka på sakens utgång, hvad R. o. Ad. än
beslutar; jag anhåller dock alt få framställa några anmärkningar,
rör:de detta ämne. Den siste talaren har sagt, att juryn
vore att anse som laga domstol, hvartill han hänfört
hvarje dömande auctoritet. Men laga domstol utgör icke
något allmänt rättsbegrepp, utan ett techniskt—juridiskt, hvarmed
vanligen förstås, hvad Utsk. också uttryckligen tillagt,
att den dömande auctorileten följer laga rättegångsordning,
och att appell derifrån till högre rätt äger rum. Hr Dalman
har äfven ansett det vara oriktigt att betrakta juryn såsom
öppnande fältet för strider om olika åsigter. Jag kan
dock ej (inna annat, än att Utsk. äfven häruti har rätt; ty
då åklagaren troligen alltid väljer jurymän af olika tänkesätt
med dem, som den anklagade sjelf utser, måste ju en meningsstrid
uppkomma Vidare har Hr Dalman ej funnit någon
betänklighet att lemna brottets qualification åt åklagaren.
För min del finner jag deremot detta stå i strid med
grunderna för vår brottmålslag; ty om åklagaren misstagit
sig om lagrummet, blir följden, att den anklagade går fri,
oaktadt han skulle befinnas brottslig efter ett annat lagstadgande.
I alla andra mål dömer ju domaren efter den förebragta
bevisningen och tillämpar det lagrum, som är passande
till gerningen, utan afseende på den rubrik, åklagaren
gifvit åt målet. Hr Dalman har äfven funnit, att lika mycket
lugn i granskningen kan väntas af en jury som af domaren.
Jag tror deremot motsatsen; erfarenheten har också
visat exempel ur criminalrättens annaler i de länder, der
juryn är införd, såsom i England, att de tillfälligaste och
obetydligaste omständigheter, t. ex. den tilltalades yttre utseende
och hållning, ofta bidraga att bestämma juryns omdöme.
Icke heller är det troligt, att samma lugn i granskningen
kan äga rum hos den person, hvilken för tillfället
Den 17 Octobcr f. m.
89
tillkallad att afdöma ett mål, sällan eller aldrig sysselsatt sig
nied crimipalrätisakningar, som hos domaren, hvilken en
längre tid och uteslutande egnat sig åt sådana undersökningar.
Hr Dalman har tänkt sig, att domarecorpsen och sär*
deles Högsta Domstolen kunde vara så tillsatt, alt den följde
impulser. Men vill man förutsätta, att domaremagten
ej handlar sjelfständigt, måste man medgifva, att juryinrättningen,
åtminstone sådan den i vårt land är organiserad,
gifver ingen bättre garanti; ty om domstolarna anses tillgängliga
för högre inflytelse, kan man äfven förutsätta, att
de välja sådana jurymän, som alltid fällde. När man talar
om möjligheter, kan denna tänkas lika väl, som den Hr
Dalman uppställt; då behöfdes blott att uppsöka några jurymän
af ett visst politiskt tänkesätt, hvilka alltid valdes af
håde åklagaren och domstolen för att med säkerhet bestämma,
det den anklagade alltid skulle blifva fälld, och tvifvelsutan
skulle domstolen hysa mindre betänklighet att utse
sådana jurymän, än att sjelf fälla, enär den i förra fallet
kunde afvända det förhatliga från sig på juryn. Hr Dalman
har vidare omnämnt, att han, hellre än att borttaga
juryn i de speciella mål, som angå tryckfrihetsbrott, ville
öfvergå till juryns införande i alla brottmål, särdeles dem,
som angå förolämpningar i ord; hvarjemte Hr Dalman Vidare
ansett juryinrättningen ej vara främmande för vårt land
samt dervid citerat vår gamla nämnd. Jag kan ej finna annat,
än att juryn är vida skiljd från våra fordna edgärdsmän
och gamla nämnden; den dömde om både factum och
jus, då deremot juryn blott dömer öfver factum. Men i
anleda, af det företräde, Hr Dalman gifvit åt juryn i allmänhet
såsom ett criminalistiskt institut, torde det tillåtas
mig att få anföra några ord om juryinrättningen, betraktad
ur criminalistisk synpunkt. Den har äfven en politisk sida,
och denna är visserligen den vackraste; men jag förbigår
den, då tiden nu icke tyckes medgifva en fullständig framställning
af ämnet. Det är endast den politiska sidan af juryinrattningen,
som gifvit den så mycket förtroende; men i
criminalistiskt hänseende erkännes den temligen allmänt såsom
högst bristfällig, och jag vill i korthet framställa skälén
för detta omdöme.
Criminaljusticens ändamål består i att uppdaga förbrytelser,
samt att i dessa sina bemödanden tillse, det oskulden
bevaras. Ett institut eller inrättning, som kunde garantera,
att ej någon oskyldig sakfälldes samt alt ej någon
skyldig anklagad befriades, vore ett ideal af rättvisa, hvilken
förutsätter kunskap om hvad som är rätt, d. v. s. sanning.
Man har till fördel för juryn i detta hänseende åberopat
sig på menniskans medfödda sanningSinstinkt, som genom
denna inrättning sättes i verksamhet. Man säger, att
i5 H. «*
9»
Den 17 Octobcr f. m.
jurymännens stamma Sr naturens enkla röst, som icke kan
misstaga sig. Instinkten förfelar visserligen aldrig sitt ändamål;
men i följd af sin natur yttrar den sig såsom en begär-,
ej såsom en kunskaps-förmåga. Instinkten ar i sin
åtrå blind, all kunskap deremot seende. En instinkt, som
kunde upptäcka sanningen, vore detsamma som ett ljust
mörker, som ett öga, hvilket såg skarpare derföre, alt det
vore blindt. Menniskan är ej någon machin; hon har förnuft
och passioner, hvilka blanda sig med i spelet; hon alett
odeladt helt, som ej kan förrätta automattjenst. Denna
sats kan ej betyda annat, än att skillnaden emellan en jurys
omdöme och en lagkunnig domares är, att den förres hvilar
på en blott allmän, ej vetenskaplig kunskap, då den
sednares just stödjer sig på en sådan; d. v. s. den lagkuunige
domaren är medvetande af de grunder, hvarpå hans
omdöme hvilar, men ej jurymannen, hvars öfvertygelse i
så måtto liknar instinkten, att båda verka ofrivilligt och
omedvetande. Juryinrättningen hvilar på den grundsats, att
hvad jurymännen anser såsom sannt i följd af sin öfvertygelsej,
det är också sanning, samt just derföre, att han det
så anser. Denna sats kan icke vara grundad i förnuftet,
emedan den mest lefvande öfvertygelse icke utgör någon
borgen för sanningen, som grundas på sakförhållanden; men
öfvertygelsen deremot hvilar inom menniskan sjelf. Då lagstiftaren
endast lägger vigt på jurymännens öfvertygelse, är
han också liknöjd om de källor, hvarifrån de hemta densamma.
Jurymännens samvete är deras högsta lag; men de
kunna dock onekligen, såsom erfarenheten ofta visat, bygga
sin öfvertygelse på de lösaste grunder. Då man upphöjer
domarens subjectiva öfvertygelse till grund för sanningen,
lemnäs utan tvifvel ett fritt spelrum åt misstagen och
förvillelserna. Såsom exempel på grofva misstag af det s.
k. sunda menniskoförnuftet förtjena!- att nämnas, att i Franska
Republikens yrde år förklarades en lotteriqvatern vara
förfalskad, och blefvo i följd deraf 2tne lägre tjenstemän vid
Jottericontoret dömda såsom de der varit delaktiga i förfalskningen
och varit dertill behjelpliga; men 2.-ne år derefter
ställdes hufvudpersonen under åtal och blef af juryn
frikänd, oaktadt 2:ne andra förut blifvit dömda till galel-en,
såsom medhjelpare i det brott, hvarifrån han frikändes.
Ehuruväl juryn endast bör döma om factum, ej om
jus, är dock gränsen häremellan ofta så omärklig, att den
för det allmänna förståndets obeväpnade öga alldeles försvinner.
Man äger äfven många exempel derpå, huru juryns
eget omdöme om brottets beskaffenhet omintetgör lagens.
Således har man sett, huruledes jurymän väl förklarat
en person skyldig till falskt vittnesmål, i afsigt att dermed
hjelpa eller befria en tilltalad Jönmördare, men dock
förklarat, att det ej skett i straffbar afsigt. Som detta vara
en uppenbar motsägelse, måste nytt utslag fällas, då juryn
Den 17 Oetobcr f. m.
9i
förklarade samma factum, som förut blifvit ansedt såsom bevisadt,
icke vara ådagalagdt.
Den factiska frågan, som tillhör juryns omdöme, upplöser
sig i 2:ne beståndsdelar: 1:0 Aro vissa uppgifna fada
historiskt sanna, d. v. s. hafva de verkligen ägt rum? 2:0
Äro dessa historiskt sanna fada straffbara, d. v. s. äro de
så beskaffade, att de böra hänföras under strafflagen och
under hvilket mom. af densamma? Första frågan besvaras
genom förhållandet emellan fada och de gifna historiska
bevisen; den andra frågan deremot genom factas förhållande
till dagen. När juryn icke betviflar den anklagades
brottslighet, dömer deri honom skyldig till exempel till stöld,
men ej till rån. Men huru svårt är det ej ofta att bestämma,
om en handling bör hänföras till tjufveri, rån, röfveri,
åverkan, sviklig behandling af emottaget gods eller andra
slags förbrytelser. Det sunda menniskoförnuftet kan
här alls icke afgöra frågan. Juryinrättningens befattning
kan ej, såvida den icke skall nedsjunka till en tom formalitet,
inskränkas endast till besvarandet af första frågan.
Till den factiska delens afgörande erfordras således verkliga
juridiska insigter jemte färdighet i lagarnas tillämpning.
Det är derföre tydligt, att domaren, hvilken, i följd af sitt
kall, om desamma äger eller bör äga större kunskap och
en större öfning i deras användande än jurymannen, också
bör med mera säkerhet och grundlighet, än den sistnämnde,
kunna fälla sitt omdöme. Frågan om den anklagades brottslighet
eller oskuld är af ett ganska stort omfång. Först
måste handlingens objectiva del tagas i betraktande: vidare
förekommer den legala imputabiiiteten eller tillräkneligheten,
d. v. s. bestämmandet om och på hvad sätt den anklagade
varit orsak till den inträffade rättstridiga handlingen;
i sednare fallet t. ex. såsom upphofsman eller medhjelpare,
eller som den der hjelpt att dölja handlingen, af hvilken
slags delaktighet flera grader gifvas. Slutligen måste
juryn noga undersöka factiska frågans 3:dje beståndsdel, eller
om den anklagades handling skett med uppsåt, hvilket
är antingen hastigt uppkommet eller länge hyst, af vårdslöshet,
hvaraf gifvas flera grader, af oaktsamhet eller af
ren våda.
Skulle jurymannens sunda förnuft ensamt fälla utslaget,
borde det icke vara blottstäldt för att missledas genom advocaters
eller offentliga försvarares klyftigheter och Iagvrängningar.
Det naturliga obildade förståndet är mera receptivt
än sjelfverkande, emotlager lättare, hvad som för
detsamma framställes. Vore juryn oläglig att sjelf, stödd på
sitt sunda oförvillade förnuft, utleta sanningen bättre än
domaren, hvarföre har man då öfverallt, t. o. m. i England,
satt juryn så tillsägandes under domarens förmynderskap?
Då juryns ofelbarhet är föremål för det största loftal,
synes det verkligen vara mindre conscquent att än
-
92
Den 17 Octoberf. m.
dock, på sätt alla nyare lagstiftare gjort, söka inskränka
detina inrättnings fria sjelfständighet. En sådan inskränkning
är den i England och NordAmerika brukliga information,
hvarmedelst den presiderande lagkunnige domaren
skall vägleda de edsvurna, när debatterna äro slutade och
målet utageradt, Ändamålet härmed är att lemna en säker
ledtråd åt de edsvurna, hvilka i allmänhet ej särdeles uppöfvat
sin omdömesförmåga och dessutom ej äro erfarna i
juridiska förrättningar. Detta allmänna menniskoförnuft sättes
på domaresätet derföre, att man tilltror dess naturliga
okonstlade blick särdeles säkerhet och urskilning; och likväl
måste det larda förståndet först bearbeta eller liksom
tillreda det, som är föremål för det förstnämndas omdöme.
Denna domarens information gör det sista mest bestämda
intryck på de edsvurnes föreställning om saken, hvilken föreställning
således ej är deras sjelfförvärfvade egendom, utan
endast lånad från domarens information.
Om än lagen förbjuder domaren gifva sin öfvertygelse
tillkänna, framskymtar den dock uti informationen t. ex.
i sättet, hvarpå bevisen blifvit uppfattade och framställda;
och ingenting är naturligare, än att de edsvurna, för att
äga lugna samveten i tvifvelsamma omständigheter, följa
åsigten af den person, hvilken de måste tilltro större bildning
och mera öfning i rättssaker. I England åtminstone
rätta de edsvurna sig vanligen helt och hållet efter domarens
information; motsatsen inträffar högst sällan, och äldre
Engelska jurister hafva t. o. m. påstått, att edsvurna, hvilka
afveko från domarens information, kunde straffas med
böter eller fängelse. Informationen, såvidt den angår de
med den factiska frågan förenade rättsgrunder, är i de
flesta fall antingen onyttig eller stridande emot juryinrättningens
anda. Den är onyttig, då den presiderande domaren
åtnöjer sig med att i allmänhet förklara lagen och deducera
rättsbegreppet; ty emellan lagbudet och factum,
hvarpå den skall tillämpas, finnes ett betydligt rum, som
måste uppfyllas genom flera mellansatser, hvilka för det
olärda förståndet just äro de mest svårfattliga.
Tillämpar deremot den presiderande domaren lagen på
det bestämda factum, blifver informationen stridande mot
juryinrättningens beskaffenhet och syfte; ty i sådant fall
hafva de edsvurna ej annat att göra, än låta denna lagtil —
Jämpning gälla, derest de ej tilltro sig förstå lagen bättre,
än en rättskunnig domare.
Frankrikes i så många andra fall lärorika exempel äro
icke heller utan sin märkvärdighet i afseende på juryinrättningens
upptagande. Man kan häraf se, huru vanskligt det
är att till ett annat land öfverflytta institutioner, som icke
der utbildat sig, och som, i likhet med vissa växter, icke
kunna acclimatiseras under hvad luftstreck som helst.
Franska lagstiftningen sönderdelade den i England en
-
Den 17 OctoLer f. m.
93.
lia fråga: ”skyldig eller icke skyldig,” i flera. Enligt
lagen af Sept. 1791 och den år 4 den 3:dje Brumaire
antagna codex skulle de edsvurna först tillfrågas, otn föremålet
för anklagelsen eller den handling, som dertill gifvit
anledning, vore bevisad eller ej, dernäst, 0111 den anklagade
vore öfverbevisad att hafva begått samma handling eller dertill
medverkat; sedermera skulle fråga framställas om handlingens
moralitet, de dervid förekommande mitigerande eller
aggraverande omständigheter o. s. v. Genom att sålunda
sönderdela sjelfva frågan 0111 skuld och oskuld, hvilket
i Frankrike gått ända derhän, att man sett, huru jurymän
uti ett enda mål måst besvara 3o,ooo frågor, tvingas ju de
edsvurna alt aflägga ett slags räkenskap för de grunder,
hvarpå deras öfvertygelse hvilar, hvilket dock är stridande
mot det begrepp, sorn ligger till grund för juryinrätthingen,
och i följd hvaraf de edsvurna endast äro förbundna att på
sin blotta inre öfvertygelse stödja sitt omdöme. Följden af
detta framgångssätt har också oftast varit den, att svaren
på de olika frågorna stått i fullkomlig strid till hvarannan,
så att genom en efterföljande bekräftats, hvad genom en föregående
blifvit nekadt. För att veta, örn någon tänker riktigt,
behöfver man endast sönderdela tanken i sina elementer
och på hvarje i följd deraf uppkastad fråga fordra särskildt
svar. Finnes då ej något sammanhang emellan svaren,
så finnes ej heller något sådant i tankeserien. Framställes
åter och besvaras frågan i sin helhet, kan det osammanhängande,
som tilläfventyrs finnes uti tankegången, lätteligen
döljas.
Snart insåg man i Frankrike olägenheterna af en sådan
proeedure, hvarföre man ock i Republikens g:de år på det
sätt förändrade juryinrättningen, att de edsvurna endast skulle
döma om den factiska frågans historiska beståndsdel, eller
huruvida något sådant factum, som åtalet antydde, verkligen
inträffat; men detta vore i sjelfva verket detsamma som
att upphäfva juryinrältningen. 2:ne år derefter, eller i Republikens
utte år, inlemnades ett nytt förslag till juryns
organisation, enligt hvilket någon delning ej skulle äga rum
af frågan: skyldig eller icke skyldig. Dock skulle domaren
bestämma meningen af ordet skyldig, som juryn uttalat.
Domaren skulle säga, hvarföre och hvartill den anklagade
var skyldig. En sådan afsöndring af denna fråga är dock
otänkbar och onaturlig. Då juryn förklarar någon skyldig,
mäste den väl också tänka sig någon viss slags förbrytelse,
hvartill brottsligheten kan refereras. Hvartill tjenar juryn,
hvad garanti medför den, om domaren är berättigad förklara
den för förrädare, som endast förnärmat en embetsman,
den för dråpare af vållande, som begått verkligt
mord ?
Man har äfven insett olämpligheten häruti och företagit
en ytterligare reform af den Franska juryinrättningen,
94
Den 17 Octeber f. m.
som för närvar. är bringad i närmare öfverensstämmelse
med den Engelska. Denna korta framställning om juryinrättningens
öde i Frankrike visar, liuru vacklande och bristfällig
denna instutition der varit, och jag befarar, att otn
vi vilja införa densamma fullständigt hos oss, skall förhållandet
äfven blifva enahanda; hvadan och då jag, på skäl
jag redan anfört, är öfvertygad, att denna inrättning, från
en juridisk sida betraktad, är ganska bristfällig samt vida
ofullkomligare, än vår nuvar. domstolsinrättning, kan jag
icke annat än afråda bibehållandet af denna institution,
fastän inskränkt till tryckfrihetsmål. Emot densammas utsträckande
till andra mål finnas åter, enligt min tanke, än
större betänkligheter.
Gr. Frölich, Da v.: Jag får börja med den förklaring,
att jag i sanning icke vet, om, roed deri sammansättning
Riddarhuset äger, det tjenar till någon ting att gå på
djupet med ämnet. Mycket kunde här vara att säga, och
jag kunde visserligen på samma sätt, som tvenne värda ledamöter
före mig, företaga mig att säga allt, hvad jag vet
om ämnet; men jag skulle tro, att R. o. Ad. hvarken har
benägenhet för eller behof af att höra frågan behandlad annorlunda
än practiskt. Den igenfinnes vackt vid flera riksdagar,
så att den ej kan anses för ny, och detaillerna af
densamma äro äfven kända sedan sista riksdagen, då jemväl
ett förslag förevar om indragningsmagtens afskaffande och
juryinrättningens borttagande, ehuru begge dessa frågor då
voro föremål för särskilda motioner, hvaremot man nu sammanslagit
dem och gjort det ena till vilkor för det andra.
Jag åberopar, hvad jag då yttrade, och tror mig icke behöfva
särdeles omorda indragningsmagten, hvilken numera
väl bör vara mogen att borttagas. Men hvad juryinrättningen
beträffar, hafva vi hört den siste talaren hemta sina skäf
från, huru denna inrättning visat sig på den criminalistiska
sidan eller den sida, som utgör föremål för criminal lagen i
allmänhet, och han har talat om den orättvisa, som skulle
kunna äga rum, om jury antoges för brottmålsprocessen i
allmänhet. Jag instämmer deri, att juryinrättningen för
brottmål i allmänhet ej är tillämplig hos något folk utan
en hög grad af upplysning, och orsaken är den, att första
villkoret för en rättvis dom är, att domaren skall äga insigt
att bedöma frågan och känna, hvad lag är. Om således
fråga vore att införa juryn i alla brottmål, skulle jag rosta
för den meningen, som anser bättre att lemna saken åt domstolarna,
så vidt det angår vanliga criminalmål; men deraf
följer ej, att hvad man kallar laga domstol bör sättas i
motsats mot jury i tryckfrihetsmål. Frågan, hvad bär är
rätt, är mycket olika förhållandet i vanliga criminalmål, i
afseende på hvilka man kan nedskrifva en verbalt tillämplig
lag. Vanliga brott kunna definieras så, att domaren lätt
Den 17 Octobcrf. m.
95
finner, om tillämpning deraf kan äga rum på den angifna
gerningen; men helt annorlunda är förhållandet med tryckfrihetsbrotten.
Hvad i dag är rätt, kan tilläfventyrs icke
vara rätt i dag ett år till; det beror på opinionen om hvad
med smädelse bör förstås, och undersökningen derom beror
naturligtvis på olika åsigter. Man skulle kunna å ena sidan
gå så långt att ej anse som smädelse unnat än falska beskyllningar,
och å andra sidan kan man anse allt yttrande
smädligt, som förklenar ett godt namn och rykte. Härom
blifva opinionerna ännu länge ganska olika, och jag har, utan
att vidare yttra mig öfver dessa opinioner, blott velat visa den
olikhet, sora deri råder. Men att pröfva sådana frågor, dertill
äro lagens vanliga tillämpare icke skickliga; de bry sig
sällan om att uppfatta opinionen, och det händer, att de
bibehålla den opinion, de en gång fått, äfven om den allm.
opinionen undergår aldrig så mycken förändring. En jurymän
skall deremot sätta sig i den anfallnes ställe och pröfva,
om han, efter det allmänna begreppet om smädelse,
haft skäl att finna sig smädad, eller bör tåla anfallet såsom
förtjent. Efter denna utveckling är det klart, att jag anser
tryckfrihetsmålen ej böra ställas under bedömande af andra
än jurymän; men en annan fråga är, om vår jury i tryckfrihetsmål
är väl organiserad. I detta afseende biträder jag
gerna Hr Dalmans förslag om en sådan organisation deraf,
som Lagcommitteen föreslagit; dock anhåller jag, att R. o.
Ad. ville fästa noga uppmärksamhet dervid, att en reform
af juryinrättningen och dess borttagande äro tvenne helt olika
saker. Då jag anser föga nyttigt att behandla saken
så vidlyftigt, som tvenne värda ledamöter redan gjort, skall
jag icke längre upptaga tiden, helst jag föreser, att dermed
ej kan verkas någon ändring i opinionen, hvilken jag hoppas
skall vara temligen allmänt stadgad derom, att indragningsmagten
bör borttagas utan det vilkor, som Constit.-  Utsk. dervid fästat.
Fortsättningen af denna öfverläggning uppskjöts till eftermiddagen.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 17 October 1834-
Plenum kl. 5 e. m.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Adlercreutz,
Gust. Magn., i anseende till tjensteangelägenheter
nedrest till sin station och således afsagt sig sin plats
96
Den 17 Octobcr e. m.
i Oecon.Utsk., men anhållit om R. o. Ad:s tillstånd att bibehålla
sin riksdagsmannarätt.
Bifölls.
Fortsattes pröfnirigen af Constit.Utskrs mein. N:o 4°
med förslag, sorn åsyfta Tryckfr.förordats återbringande, i
vissa delar, till dess ursprungliga skick.
Utskts under Ntris 1, 2 och 3 afgifna förslag.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Uti det ämne, som
nu är under öfverläggning, vill jag icke vara vidlyftig, enligt
deri gamla physiska satsen, att verkan och motverkan stå
i förhållande till hvarandra. Dä nemi. så obetydliga krafter
hittills blifvit satta i verksamhet mot tryckfriheten, behöfva
icke heller betydligare uppbjudas för att till tryckfrihetens
försvar motväga de förra. Jag skall derföre inskränka
mig till att i korthet upptaga några af de väsendtligaste
inkasten, som blifvit gjorda emot tryckfriheten. Jag vill
börja med de skäl, som blifvit framställda af den värde ledamot,
som synes hafva haft största anspråken på grundlighet.
Han har klandrat Hr Dalmans definition på laga domstol
och uppgifvit en annan, som jag icke kunnat fatta.
Härvid får jag erinra, att grundlagen gifver den rätta definitionen
på laga domstol uti 16 § Reg.F., hvarest det heter:
''Konungen läte en hvar blifva dömd af den domstol,
■"hvarunder häri rätteligen hörer och lyder.” Laga domstol
är således hvarje uti lag stadgad domstol, hvarunder en
hvar rätteligen hörer.
Samme värde ledamot har sökt bevisa, att åklagaren ej
bör ensamt få rubricera brottet eller uppgifva den §, hvarefter
han vill, att den tilltalade skall dömas, utan att, derest
jury skall finnas, endast den frågan bör till dess besvarande
framställas, huruvida den åtalade skriften är brottslig?
Detta vore nästan den värsta stöt, som tryckfriheten kunde
få. Den tilltalades första fordran är nemi. att få veta, hvarföre
han är tilltalad. Men om juryn icke vore inskränkt
till den kategori, som åklagaren utpekat, skulle den tilltalade
kunna blifva fälld för ett brott, för hvilket han icke
blifvit tilltalad eller varit i tillfälle att försvara sig. Om t.
ex. af de g ledamöter, hvaraf juryn nu utgöres, eller af de
12, hvaraf en ny skulle kunna komma att utgöras, hvarför
sig hyste en. särskild åsigt om brottets beskaffenhet och hade
en särskild § i sigte, hvarefter han bedömde brottsligheten,
kunde den tilltalade blifva enhälligt fälld, utan att mer
än en enda ledarfiot ansett honom saker till något visst brott.
Det är således angeläget, att icke det misstag begås här,
som jag hört sägas hafva ägt rum uti ett annat Stånd, hvarest
vid återremissen såsom gemensam tanke förklarats, att
ju
-
Den 17 October e. m.
97
juryn blott skulle utlåta sig, huruvida skriften vore brottslig
efter tryckfrihetslagen.
Samme värde ledamot liar yttrat, att om man fruktar,
att domstolarna skulle vara tillgängliga för inflytande, kunde
man frukta, att de skulle utvälja lika beskaffade jurymän.
Härtill vill jag endast svara, att sådana kunna domstolarna
vara, att de hafva svårt att finna 3 ä 4 ledamöter,
sorn äro dem lika i sina servila åsigter. Dessutom har jag
tagit mig friheten, till aflijeipande af denna olägenhet, hvars
tillvaro jag icke kan in abstracto bestrida, uti Utsk. afgifva
det förslag, att domstolarna icke skulle få till jurymän
nämna personer, som innehafva förtroende-embeten, icke
heller samma personer 2 gånger å rad. Men i alla fall tror
jag ej, att domstolarna skola hafva lätt att få alla ledamöterna
af samma qualification.
Juryn har 2:ne sidor, sade samme värde ledamot: den
ena politisk, den andra criminalistisk. Den förra vore juryinrättningens
vackraste sida, sade talaren. Men beklagligtvis
gick talaren likväl alldeles förbi densamma, och så
mycket mera beklagligt, som talaren i afseende på den motsatta
eller fula sidan icke uppehöll sig vid tryckfrihetsmål,
Ulan vid brottmål i allmänhet. Jag medgifver gerna, alt
jag ej skulle vilja af en jury dömas för etti materielt
biott; men annat är förhållandet med de, om jag så får säga,
andliga eller icke materiella brotten i tal och skrift.
De ligga alldeles utom den vanliga domstolens område.
Vidare sade talaren, att den dömande myndigheten vore
fullkomlig i den mån, den vore i stånd att fälla ett rättvist
utslag. Jag tror, att i tryckfrihetsmål endast en jurv
är i stånd att skipa rättvisa, emedan för bedömandet al ett
uttryck icke gifvas några objeclivt utan endast subjectivt
giltiga grunder, hvadan följaktligen uti sådana mål fordras
en samvetsdom, som ingalunda af en domstol, hvilken alltid
mäste följa objectiva grunder, utan endast af en jury
bör få uttalas. I samma stund domaren skulle bjuda lill
att fälla en dom uti injurie-frågor, skulle han nödgas afvika
från sin egentliga domarebana och vända sin blick från
de yttre föremålen till sin inre känsla. Men det vore vådligt
att vänja domaren att följa den. Jag tror derföre, att
det är nödvändigt att icke låta domaren befatta sig med
tryckfrihetsmål. Dessutom såg man ju på den tiden, tryckfrihetsmålen
behandlades af domstolarna, huru vidlyftiga
rättegångarna då blefvo och växte till stora böcker, fulla
af smädelser, och huru domstolarna icke finge göra annat,
än analysera smädelser. Jag har hört domare från den tiden
försäkra, att tryckfrihetsmålen utgjorde deras grufligasle
plåga; och icke kunde den förolämpade vara belåten
med att, i stället för ett kanhända nog obetydligt uttryck,
i den åtalade skriften, få inför den ena domstolen efter dea
i* i5 Ii,
Den ij Octobcr e. ra.
andra uppbära kanske ioo:ta!s vida skarpare smädelse!’, fastän
uti ett mera skrufvadt språk, men så mycket mera sårande,
som de icke kunde åtkommas. Juryn deremot kan
sätta sig i den förolämpades ställe, bedöma förolämpningen
efter sin känsla och fälla samvetsdom. Alla de exempel,
talaren anförde för juryinrätlningens olämplighet, förlora all
bevisande kraft i fråga om tryckfrihetsmål, emedan dessa
exempel endast rörde materiella brott, såsom rån, stöld, bedrägeri
och dylikt.
Den värde talaren anförde vidare, såsom ytterligare bevis
för juryns olämplighet, svårigheten eller omöjligheten
för en sådan jury att bestämma factum. Men denna svårighet
drabbar just domaren på sitt domaresäte, då han
blott vill följa objectivt giltiga grunder, och förfaller deremot,
när fråga är om jurymännens samvetsdom, såsom
grundad på subjectiva grunder.
En annan värd talare, som började discussionen, anförde
mot juryn, att folket hade behof af skydd mot tryckfrihetens
missbruk, och att man velat afhjelpa detta behof
just genom juryinrättningens införande i8i5. Det är ganska
sannt, jag medgifver det, och den värde talaren torde sjelf
minnas, huru dyrt han fick i rågadt mått af smädelser rysligt
erfara, huru föga skydd de egentliga domstolarna- kunde
lemna. Hade jury då funnits, hade hela saken genast
blifvit a f klipp t till stor båtnad både för parterna och allmänheten.
För öfrigt får jag erinra i afseende på historien om
juryns tillkomst, att denna inrättning lärer hufvudsakligen
hafva tillkommit derföre, att Styrelsen ansåg domstolarna
icke vara nog tunghänd ta i tryckfrihetsmål. Man tog sålunda
sin tillflykt till denna inrättning, i hopp att deruti
finna mera bistånd. I andra länder anses domstolarnas beredvillighet
att gå Styrelsens önskningar till mötes i tryckfrihetsmål
såsom ett bevis på beroende och servilitet. Efter
samma måttstock skulle det vara ledsamt för vår domaremagt,
om Regeringen nu förändrat sin opinion derom och
trodde, att den skulle vara beredvilligare och tunghändtare
nu, än år 1812, då juryinrättningen föreslogs. Men om så
vore, kunde tiderna åter förändra sig och domaremagten
ånyo blifva sådan den var före [812; och det vore då osäkert,
om Regeringen kunde få sin jury tillbaka. Det är således
äfven från den sidan bäst att bibehålla densamma.
Derjemte får jag erinra, att vid sista riksdagen, då vida
större krafter än nu användés mot tryckfriheten, man åberopade,
att sjelfva de högt upplysta Franska kamrarna beslutat,
alt juryn skulle afskaffas i tryckfrihetsmål. Härmed
sökte man skjuta breche på tryckfrihetsmuren; men detta
skott har återstudsat på de anfallande, ty det första, som
gjordes efter Juli-revolutionen, var att återställa tryckfri»
hetsjuryn.
Den 17 October e. m.
39
Jag skulle anse mig alltför mycket misskänna R. o.
Ad:s'tänkesätt, om jag vidlyftigare ville utreda denna sak,
hvarmed jag icke vidare vill uppehålla mig, utan vädjar
med fullt förtroende till R. o. Äd:s omdöme, och förenar
mig med de Värda talare, som tillstyrkt R. o. Ad. alt liil
grundlagsenlig behandling antaga den del af förslaget, som
handlar om afskaffande af indragningsmngten, men att alsia
den andra om juryinrättningens borttagande, hvars bibehållande
jag således tillstyrker. Jag skulle icke vara obenägen
för förändring deruti; men då intet egentligt förslag
dertill framkommit, vågar jag ej göra försök dermed, ty
det förslag, som af ett annat Stånd blifvit uppgifvet, kan
jag icke tillstyrka, emedan den juryns sammansättning vore
så vidlyftig och fordrade så många åtgärder, att deraf
skulle uppkomma de största svårigheter i verkställigheten.
Det enda, jag skulle vilja tillstyrka med hopp om framgång,
vore det lagstadgande, att juryman ej finge, utan laga
förfall eller jäf, afsäga sig det erhållna förtroendet. Jag
säger, att detta är det enda, ty jag vågar ej föreslå den förändring,
sorn jag i Utsk. förgäfves proponera!, att domstolen
till juryman ej skulle få nämna någon med förtroendeembele
eller samma person 2:ne på hvarandra följande gånger.
Frih. Ehrenborgh, Gasp. Wilh.: Då jag uppträder
för att försvara det betänk., som Constit.Utsk. framlagt
och hvaruti jag äfven haft min del, ber jag att få förutskicka
det allmänna förklarande, hvarpå jag tror mig hafva
leninat ojafaktiga bevis under hela mitt offentliga lif,
att jag måhända är lika varm vän af tryckfriheten som någon
annan, hvilken förfäktar med mina motsatta åsigter.
Det må tillåtas mig alt göra detta förklarande, på det ej de
personer, som tänka olika med mig, må se hos mig, då jag
försvarar andra satser än de, motiver att undergräfva tryckfriheten,
hvilken jag anser i alla länder, och således äfven i
Sverige, vara den medborgerliga frihetens sanna skydd. Jag
började mitt offentliga lif, att jag så må säga, med det nya
statsskicket, och jag hade den oförtjenta äran att mången
gång vara medlem af det samqväm, sorn det tillhörde att
börja bildandet af den tryckfrihet, som fick sitt nya lif
lBoq. Jag var den tiden varm för friheten och varm för
trvckfriheten, som är identisk med friheten; men äfven
med denna ungdomliga värma ansåg jag för en pligt att ej
neka att höra de äldre männens råd, grundade på en längre
erfarenhet. Frågan behandlades då ganska djupt och
noga, huruvida man borde införa juryn i Sverige. Juryn
var den tiden icke ny för andra länder, ej heller för de
män, som åberopade detta värn för Svenska friheten. Dessa
män ansågo, och jag hyllade deras mening, tiden då ännu
icke vara inne, att Sverige kunde beträda den bana af
juryiurättning, hvarpå England då redan långt framskridit
Den 17 October e. ra.
oell Frankrike äfven in träd t. Man ville på en annan väg försäkra
den medborgerliga tryckfriheten, och man skapade en
tryckfrihetscommitte*, som, olyckligt för tryckfriheten, fallit
ned till ett intet, i stället för att den var ämnad lill en
stor institution. Det må förlåtas mig, om jag af min erfarenhet
under a5 år icke funnit, att den förändring, sora
tillvägahrugtes 1812 för en reaction mot de olyckor, hvilka
öfvergått Sverige, alt juryinrättningen, hvartill förslaget
då bordlädes, och indragoingsmagten, som då gonomdrefs,
långt ifrån att hafva bringat lycka öfver tryckfriheten,
tvärtom hafva bringat henne i det skick, hvaruti
hon befinner sig, att icke uppfylla det ändamål, man af
tryckfriheten kunde vänta efter 25 års stadga uti ett constitutionelt
Iand. Man har ofta sagt, att den ställning,
hvaruti tryckfriheten och tidningspressen stå, är en följd
af indragningsmagten. Jag vågar bestämdt förklara, att det
icke är så. Jag vågar förklara, att ehuru rättsstridig och
förhatlig indragningsmagten är, den likväl icke haft något
menligt inflytande på tidningspressen, ehuru den skadat en
eller annan individ. Mången gång har denna magt, så obehaglig
och förhatlig den är till sin natur, varit ett medel
att ännu mera göra den tidning läst, som blifvit ett mål
för densamma; och jag vågar säga, att det varit få undantag,
der denna magt icke haft en motsatt verkan af
hvad man med den åsyftat. Jag säger ej detta för att försvara
indragningsmagten; vare det långt ifrån mig! Jag hade
önskat, att den aldrig tillkommit, och jag är glad, att
jag icke bidragit dertill med min röst äfven under de förhållanden,
då den tillkom. Det hindrar mig icke, att, då jag
lifligt önskar, det indragningsmagten måtte falla, lika 1 i fl g fe
önska, att domstolarna måtte återfå dén rätt, de ägde före
juryinrättningens införande i Sverige. Det är detta, jag påstått
i Utsk., och att jag ej haft fullkomligen orätt, vågar
jag tro, då så få reservanter inom Utsk. ogillat den mening,
Utsk. framställt. Frågan örn juryinrättningen i andra
länder har varit ett ganska omtvistadt ämne; men detta torde
icke vara stället att ingå uti djup analys om domstolarnas
eiler juryinrättningens företräde, \ Hvad jag likväl tror
111ig bestämdt kunna våga förklara är, att juryinrättningen i
alla crimitvella och äfven tryckfrihetsmål är för tidigt införd,
innan bildningen står på den punkt, att den kan vara allmänt
lika gagnelig p'å alfa punkter i Riket, innan ännu rättegångsordningen
star på den punkt, att den är offentlig vid
alla domstolar och jurymännen kan komma att döma efter
en offentligen utförd rättegång och icke efter handlingar,
af hvilka han måhända icke alltid före domens fällande tagit
tillräcklig kännedom. Jag känner intet land, mer än
Sverige, der icke offentligt rättegångsväsende är förenadt
nied juryinrättningen och der icke sakförare finnas med tillräcklig
bildning, för att kunna försvara de anklagade; och
Ben 17 October e. m.
101
jag vågar försäkra, att, om juryinrättning i något Iand funnes
så organiserad sora här, den icke skulle anses lycklig.
Om man lyssnar till deras omdöme, som kanske haft pligten
att tänka sig djupast in i dessa frågor, jag menar Lagcommitteens
ledamöter, finner man, att dessa ledamöter hafva
förklarat, att juryinrättningen, sådan den bör vara för
att uppfylla sitt ändamål, ännu är för tidig i vårt land,
men deremot uppställt ett förslag till en juryinrättning i vårt
Iand för en ännu aflägsen framtid, för en tid, då man kan
hoppas, att bildningen äfven hos oss just genom denna tryckfrihet,
just genom de liberala institutionerna, skall hafva
hunnit den grad af mognad, att juryinrättningen äfven här
kan blifva möjlig, utan att vara en exceptionsinrättning. Om
man med uppmärksamhet genomläser icke blott motiverna,
utan äfven texten till lagförslaget, skall man finna, att coramitterade
låtit hänföra sig att icke föreslå någon ändring i
närvar, juryinrättning endast deraf, att de trott den Hilvar.
inrättningen hafva något slags stöd i allm. opinionen.
De hafva icke allenast uttalat den öfvertygelse, att den närvar.
juryinrättningen är olämplig, utan äfven föreslagit att,
om man vill hafva jury, organisera den på ett annat sätt.
De hafva föreslagit, att i hvarje län skulle väljas en jury af
3oo personer, qualificerade att blifva jurymän. Redan detta
förutsätter en mera allmän bildning, än som nu gifves,
då i hvarje län skulle finnas 3oo personer af den bildningsgrad
alt kunna döma i egenskap af jurymän. Af dessa
3oo personer skulle på föreskrifvet sätt uteslutas så många,
att man slutligen kotmne till 12 sjelfständiga upplysta
män, som skulle döma öfver criminelia förhållanden. Med
en så inrättad jury tror äfven jag, att en lid kan komma,
då den kan stå i bredd med domstolarna. Men frågan
är nu, huruvida det varit rätt att såsom exceptionsstadgande
antaga juryn för tryckfrihetsmål , och huruvida
det är rätt att bibehålla den. Hr Cederschjöld har
ganska riktigt upplyst, att juryinrättningen i vårt Iand är en
inrättning, genomförd och genomdrifven af Regeringen derföre,
att domstolarna vid den tid, då den infördes, icke nog
skyddade, hvad Regeringen ansåg böra skyddas. Nu synes
man vara af motsatt tanke. Nu tror man, alt juryinrättningen
är den, som skall freda tryckfriheten. Men månne
vi hafva rättighet att bedöma hela landet efter hufvudstadens
exempel? Månne vi hafva rättighet att bedöma provinsernas
bildningsgrad efter hufvudstadens? Månne vi uti alla
de provinser, der boktryckerier finnas inrättade, alltid kunna
tinna så bildade män, att de kunna utgöra en riktig jury
för att bedöma tryckfrihetsmål? Jag tror det icke. Min
erfarenhet har sagt mig, att äfven uti en provins, som
måhända länge stått efter i bildning, rnen snart torde taga
upp sig framför andra, det är svårt att bilda så beskaffade
jurydomstolar, som kunna bedöma en litterär produkt, och
103
D^n 17 October e. m.
jag betviflar, att förhållandet är annorlunda på de flesta
trakter i landet; jag tvillar på att man i norra Sverige, äfven
med den bildning och förträffliga allmoge, som der finnes,
kan bilda en sä beskaffad jury, sorn svarar mot ändamålet.
Dessa hafva varit de skäl, på grund hvaraf jag beträdt
den mening, som IJtsk. föreslagit. Alt jag dervid
icke haft för. afsigt att nedtvinga eller skada tryckfriheten,
derom torde det bäst bära vittne, att jag tillstyrkt,
det Tryckfrihetscommiltöen uti alla tryckfrihetsmål borde
böras, innan domstolen fäller sitt utslag. Jag har nemi.
ansett, att i Tryckfrihelscommitteeos hörande, om denna
committé', som väijes af representanter, organiserades så,
som den borde och kan organiseras, skulle måhända vara
ett lika säkert och kanske starkare palladium mot domstolens
arbiträra magt öfver tryckfriheten, än en jury, som
någon gång kan innebära detta värn, men som icke alltid
inneburit det. Jag har trott, att det hörde till likhet
uti lagstiftningen, att man äfven behandlade tryckfrihetsmål
på samma sätt, som mau numera behandlar alla
mål, hvilka fordra en mera scientifik behandling, nemi. att
man låter den auctoritet, som förstår del, yttra sig uti ämnet
och låter domaren af denna auctoritets omdöme taga,
hvad sunda förnuftet och domarens vana att jemnföra Jagen
med liandlingar och med facta kan vägleda honom till.
Jag vågar tro, att 2 5 års erfarenhet, efter det en sådan lag
kommit i ordning, skall vittna till fördel för det förslag,
Constit.bJlsk. framlagt. Jag är öfvertygad, att just uti denna
tryckfrihet ligger det säkraste correctivet mot domares arbitrage.
Jag är tillika öfvertygad, att en tryckfrihet, använd
så, som meningen varit med tryckfriheten, skall vara
dess säkraste värn , långt säkrare än en jury, bildad
så, som den vanligen bildas, och som icke uti annat,
an en ganska ytlig opinion, bildar ett palladium för tryckfriheten.
Det torde vara förgäfves att ytterligare orda för
denna sats. Jog skall också icke borttaga 11. o. Ad:s tid
med ett långt yttrande derom, utan blott reservera min mening,
i fall det icke skulle blifva R. o. Adts gemensamma
tanka att till grundlagsenlig behandling antaga Utskrs förslag,
öfvertygad, att den tid måhända kommer, då åt den
tanka, som linnés uttryckt i detta merner., göres rättvisa,
och dä man kommer att erfara, alt en sjelfständig domaremagt
i Sverige bade kunnat vara för tryck friheten ett större
värn än eu jury, så inrättad som den närvar., ehuru jag vågar
påstå, att den, roed den bildningsgrad vi äga, kan, med
få undantag, inrättas på ett sätt, som motsvarar det åsyftade
ändamålet.
Frih. von Schulzenheim, Dav.: Under en m-årig
Utöfning af del embete, jag af Konungens nåd och förtroende
euiottagit, mäste jag,naturligtvis hos mig hafva utbil
-
Den 17 October e. m.
dat en öfvertygelse i det vigtiga ämne, som nu utgör föremålet
för Pi. o. Ad:s öfverläggning. Ju mera jag insett delta
ämnes vigt, ju mera har jag också trott mig vara pligtig att
oförstäldt uttala denna öfvertygelse, dertill dessutom uppmanad
af det välvilliga öfverseende, jag ofta varit lycklig
nog att af R. o. Ad. få röna med mina, visst icke fullkomliga
framställningar. Redan vid föregående riksdag hade jag
tillfälle att utförligt yttra mina tankar i detta ämne, och
jag har sedan icke ändrat öfvertygelse. Målens absoluta
identitet gör nu måhända repetitioner svåra, om icke omöjliga,
att undvika, och är det för sådana troligtvis inträffande
upprepanden, som jag på förhand utber mig R. o.
Ad:s benägna ursägt; anhållande derjemte alt få förutsända
ännu ett ytterligare förord, det nemi., att, om embetsmannen,
hos mig förenad i samma person som ståndsledamoten,
möjligen åt den sednare skulle kunna hafva lånat
något bidrag af erfarenhet, tjenande till ytterligare ledning
för omdömet, R. o. Ad. likväl ville anse, hvad jag nu går alt
yttra, endast såsom ett uttryck af min enskilda mening.
Vid detta ämnes pröfning framställa sig naturligen 2tne
hufvudfrågor, hvarifrån de mera speciella sedermera sjelfmant
utgrena sig. Den första är denna: Äro de repressiva
medel, som för närvar, finnas stadgade uti vår grundlag,
rättsenliga? Jag menar dermed: äro domstolens sammansättning
, rättegångsformen och öfriga härmed gemenskap
ägande stadgandeu öfverensstämmande med vanliga rättsbegrepp?
Den andra frågan är följande: äro dessa stadganden
ändamålsenliga, d. v. s. i deras resultater tillfyllestgörande?
Skulle möjligtvis någondera af dessa frågor,
eller tilläfventyrs båda tillsammans, med nej hesvaras,
framstår af sig sjelf den 3:dje frågan: hvad bör sättas i stället
för det, man vill borttaga? Det är under de tvenne första
sammanfattade synpunkterna, som jag utber mig att
först för R. o. Ad. få framställa några anmärkningar, beträffande
tvenne exceptionella stadgandeo, eller i sednare tider
tillkomna utväxter från vår primitiva, ur 86 § Reg.F.
utgångna tryckfrihetslag. Jag menar juryinråttningen och
den s. k. indragningsmagten.
De inkast, som lämpligen kunna göras mot juryn, dela
sig, efter min tanka, uti tvenne classer, hvaraf den första
rörer juryinstitutionen i allmänhet, och den sednare juryn,
sådan den i Sverige, enligt nu gällande lagar, finnes inrättad.
I första afseendet anmärker jag mot juryn för det
första, att den dömer utan appel. Det ligger i naturen
af en samvetsdomstol, att så skall ske. Samvetets dolda
pröfning erkänner icke, medgifver icke öfver sig någon högre
domstol. Möjligheten att uti en rättsvidrig, eller såsom
sådan ansedd, dom söka rättelse hos en sådan högre domstol
har likväl alltid och öfverallt varit ansedd såsom ett
stort och nödvändigt beneficium juris, derjemte med
Den ij October c. ra.
särdeles omsorg bevaradt i den Svenska rättegångsordningen.
Svårligen kan jag fatta, hvarföre icke åklagaremagten, handlande
i allmänna ordningens namn, hvarföre icke den enskilda
parten, försvarande sig mot den förras måhända någon
gång obehöriga åklagan, hvarföre, säger jag, dessa båda
icke skola få åtnjuta denna lagens eljest både värderade
oell begagnade välgerning.
Min andra anmärkning emot juryn i allmänhet är, att
opinionen bär inträder i stället för den i lag stadgade bevisningen.
Uti hvad jag i detta fall bade ämnat säga har
jag till en betydlig del blifvit förekommen af en bland förmiddagens
talare. Jag ber dock att få tillägga några ord.
Visserligen inser jag, att, i fråga om immateriella brott, en
samvetspröfning hos domaren mäste föregå. Men hvarföre
icke så gerna: pröfve domaren! sorn: pröfve jurymannen?
Hvarföre icke: pröfve den förut tillsatte, den
vid ärenders behandling vane, den ansvarige domaren,
från hvars möjliga förhastande eller kortsynthet, eller vrångvishet,
en appel dessutom kan äga rum, så gerna sorn
pröfve den för tillfället valde, den möjligen ganska ovane,
oupplyste jurymännen. Man har vid flera tillfällen sagt, att
i tryckfrihetsmål det just borde vara opinionen, som skulle
vara domare. Men hvaruti består då egentligen ett trvckfrihetsbrott?
Jag svarar: uti försöket att missleda opinionen.
Denna redan missledda opinion skulle således antingen sjelf
eller genom organer, från benne utgångna, blifva domare
i sin egen sak. Den förledde skulle döma förledaren; den
villseförde, söm kanhända icke ännu insett sin villfarelse,
skulle vara den, som ägde att afgöra, om han sjelf, på den
väg han följt, varit ledd af ljuset eller missledd af irrblosset?
Dessa frågor, mina Hrr, torde icke vara alldeles oförtjenta
af Eder pröfvande uppmärksamhet.
Min tredje anmärkning mot juryn i allmänhet hvilar
på en erfarenhetssats, hemtad från hvad sig obestridligen
såväl i Sverige som i andra länder tilldragit ; jag menar
den hos jnrynämnder så ofta förefunna benägenhet alt åsidosätta
sin egentliga pligt att, hållande sig till saken, med
ja eller nej besvara den framställda frågan, om den åtalade
skriften eller handlingen efter den uppgifna § är brottslig
eller icke, att, säger jag, frånträda denna pligt och, i
stället följande ledningen af en missförstådd miskundsamhet,
utöfva en anticiperad benådningsrätt. Jag ber att af
denna anledning få omtala ett exempel, hemtadt, icke alltför
länge sedan, ur en tidning från ett af de länder, der
jury finnes inrättad. En stöld var begången. Tjufven, lagligen
öfverbevisad, inställdes för rätten. Juryn sammanträdde.
Stölden var af qualificerad art och straffet således svårt.
Juryn glömde, att den endast hade att sysselsätta sig med
den frågan, huruvida den tilltalade var brottslig eller icke.
D«n 17 October e. jn.
Juryn lät öfverväldiga sig af medömkan med den tilltalade
för straffets svårhet, och den med lagliga skäl öfverbevisade
frikändes. Någon mäste likväl vara ägare till tjufgodset.
Tjufven var frikänd, således bona fide possessor,
och rättens ordförande måste, emot sin egen öfvertygelse,
i den rätta ägarens närvaro till tjufven återställa det honom
fråntagna godset. Nu frågar jag: Är detta rättvisa? Är
detta lagskipning?
Min fjerde anmärkning hemtar jag från det olika sätt,
hvarpå jurynämnder ibland behandlat likartade eller t. o.
m. alldeles lika mål. Mer än en gång har det handt, att
en tilltalad blifvit frikänd för en förbrytelse och att en annan
blifvit fälld för en alldeles lika beskaffad. Sådant bör
och kan undvikas, om nemligen målen behandlas af allmänna
domstolarna. Underrätterna kunna visserligen döma olika;
men appel gifves då från den ena domstolen till den
andra, och slutligen måste i högsta instansen enhet kunna
finnas. Jag ber, att då jag snart kommer att särskildt tala
om den Svenska tryckfrihetsjuryn, vidare få utveckla detta
ämne.
Jag gör slutligen, för det femte, mot jury i allmänhet
den anmärkningen, att dess ledamöter icke stå i någon ansvarighet
för sina domslut. Huru ofta hafva vi icke hört
omtalas behofvet af domaremagtens och administrativa myndigheternas
ansvarighet inför lagen. Hvarföre skola då endast
tryckfrihetsmål afdömos af icke ansvariga domare?
Jag ber här att få ställa den anmärkningen till dem af
R. o. Ad:s ledamöter, som möjligen kunna dela de åsigter,
jag haft äran framställa, att dessa juryns allm. olägenheter
endast torde kunna afhjelpas genom [juryns fullkomliga afskaffande.
Ett annat förhållande inträder måhända i afseende
på de särskilda anmärkningar, jag nu går att framställa
mot juryn, sådan den här i Sverige finnes inrättad.
Jag anmärker mot denna jury, för det första, att den
är en undantagslag. Dessa, jag erkänner det öppet, älskar
jag icke blott derföre, att de äro undantagslagar. De
medföra dessutom i sin tillämpning mångfaldiga olägenheter:
misstroende hos den, på hvilken lagen skall tillämpas; osäkerhet
hos den, som skall tillämpa lagen. De förvandla
mål af en ganska vanlig art till stora och vigtiga derföre,
att, då de i ovanlig form behandlas, man alltid är böjd att
se dem genom förstoringsglas. De blifva sålunda, ofta ganska
oförskyldt, hvad man kallar causes celebres. Jag kan
dessutom svårligen inse, hvarföre sådana undantagslagar
skola finnas blott för tankeyttringar i tryck. Jag kan
icke fjnna annan skillnad emellan tankeyttringar i tal och
skrift och tankeyttringar i tryck, än att de sista hafva
större auditorium och derföre ku,.na göra mera skada och
således fordra större garantier mot missbruk; ty i sjelfva
i5 H. 14
io6
Den 17 Octobcr e. m.
saken mäste det vara detsamma, om jag såsom instrument
för mina tankars meddelande nyttjar penna oell bläck, eller
press och trycksvärta.
En af formiddagens talare medgaf, att Svenska folket,
på dess närvar, odiingsgrad, måhända ännu icke vore moget
för juryinrättningen. Ilan yttrade vidare, att tryckfrihetsmålen
vore af en särdeles ömtålig natur, men kom likväl,
nog obegripligen, till den conclusion, att just dessa
ömtåliga mål voro de, som företrädesvis borde öfverlemnas
till behandling af just den institution, för hvilken folket icke
var moget. Helt annorlunda coneluderade Frankrikes lagstiftare,
utgående likväl frän alldeles samma premiss. Brottmål
i allmänhet hafva nemi. i Frankrike alltsedan första
revolutionen afdörats af jury; men tryckfrihetsmålen hafva
just derföre, att de ansetts af en ömtåligare natur, ej slått
under jury förr, än efter Julirevolutionen, utan derförinnan
varit af de vanliga domstolarna behandlade.
Min andra anmärkning mot vår tryckfrihetsjury är
den, att densamma är vald för tillfallet, i hvilket afseende
den nog mycket liknar dessa afskydda och med rätta afskaffade
commissipnsdomstolar. Min öfvertygelse är, att domstolen,
som skall afdöma ett brott, alltid bör existera före
brottets begående, emedan i motsatt fall, då domstolen väljes,
sedan förbrytelsen är begången, ofta händer, att domslutet
kommer att hvila på förut fattade meningar, hvilket
i sjelfva verket innebär ingenting mindre, än att domslutet
subjectivt föregår pröfningen och sålunda löper största
fara att objectivt blifva orättvist.
Ytterligare får jag till bevis för olämpligheten af vår
tryckfrihetsjury anföra, för det tredje, att den till -|delar
är vald af parterna sjelfva, ett förhållande, som i intet annat
land, der jury finnes, äger rum, utan äro der jurymännen
på förhand att tillgå till ett visst antal, hvilket vid
förefallande casus, genom af parterna å ömse sidor, efter
vissa gifna reglor, anställd utvotering, inskränkes till ett
bestämdt antal ledamöter, som afdöma det förevar, målet.
Ilar åter synes begreppet om compromissarier uti civila mål
hafva föresväfvat lagstiftaren. Skillnaden är likväl stor. Uti
civila mål kunna visserligen stridiga interesse!!, stundom härledande
sig blott från misstag, genom compromissarier förlikas;
men i brottmål kan ingen sådan jemnkning äga rum,
emedan ingen medelväg gifves emellan brott och oskuld,
tvenne begrepp, som helt och hållet upphäfva hvarandra.
Mot denna juryinrättning anmärker jag vidare, för, det
fjerde, stadgandet om den dubbla p> I lira li te ten för att fälla
den anklagade. Vare det långt ifrån mig att någonsin önska
sådana institutioner, att den anklagade skulle fällas annorlunda,
än efter tydlig lag; men jag kan blott icke förstå,
hvarföre den anklagade just uti dessa förbrytelser skall
behöfva kringhvärfvas af andra eller flera skyddande for
-
Den 17 Octoher e m.
mer, än uti alla andra rättegångsmål. Det är temligen troligt,
att parterna, mer eller mindre säkert gjort sig underrättade
om de af dem sjelfva utvalda jurymännens åsigter,
oell det är således lika troligt, att knappast någon kan blifva
fälld med flera än 6 roster. Det största maximum af
röstantal, som troligen någonsin sålunda kommer aLt fälla
en tilltalad, innefattar hos oss på siffran äfvenväl det minimum,
som lagstiftaren fordrat för den tilltalades fällande.
Intet spelrum finnes således för opinionerna. Vid
vanliga domstolar dömes man dock efter enkel pluralitet.
Efter en rösts öfvervigt mister man der hufvud, ära, frihet
och egendom; men i tryckfrihetsmål skall nödvändigt en
dubbel pluralitet erfordras. Någon giltig orsak är åtminstone
för mig alldeles förborgad. Jag förmår icke upptäcka
den.
Jag anmärker vidare, för det femte, mot Svenska
tryckfrihetsjuryn, att den voterar hemligt. Uti en tid, då
man fordrar offentlighet uti allt, då man t. o. m. i offentligheten
tror sig finna garantier der, hvarest alla andra garantier
skulle brista, bör det förefalla besynnerligt, att just
den icke ansvarige domaren, och han ensam, får omgifva
sig med hemlighetsslöjan.
Jag närande för en stund sedan om olika behandling af
likartade mål. Detta missförhållande har sin upprinnelse
till en del från juryn, såsom jury, dels äfven uti våra särskilda
institutioner. Hvarje skrift måste nemi., enligt vår
tryckfrihetslag, actioneras vid den domstol, under hvars
domvärjo boktryckeriet lyder. Om således samtidigt samma
skrift utkommer från flera under särskilda domstolar lydande
boktryckerier, måste densamma underkastas flera juryrs
pröfning. Det har också handt, att den tilltalade på ena
stället blifvit fälld, men på det andra frikänd för samma
förbrytelse; äfvensom det inträffat, att samma person, för
en ny upplaga af en skrift, af jury blifvit frikänd på samma
ställe, hvarest han för förra upplagan af annan jury
blifvit fälld. Dylika missförhållanden kunde icke inträffa,
om målen behandlades af allm. domstolarna.
Den sjette anmärkningen, jag skulle vilja anföra mot
vår jury, angår frågans alltför mycket begränsade uppställning.
Actor bör visserligen alltid, såsom basis för åtalet,
åberopa bestämd §; men i inga andra fall är domaren
af detta åberopande bunden i sin tillämpning af lagen. I
tryckfrihetsmålen åter mäste jurymannen, om han ej vill
bryta den förfärliga eden, fria den brottsligaste skrift, otn
actor åberopat oriktigt lagrum.
Jag slutar dessa anmärkningar mot den Svenska tryckfrihetsjuryn
med att angifva det förhållande, att det snart
torde blifva svårt, om icke rent af omöjligt, att få jurymän,
som skola pröfva förefallande tryckfrihetsmål. Icke så sällan
liar det nemi. visat sig, att den valde jurymannen redan
Den 17 Octolicr «. m.
före domens afkunnande blifvit föremål för hotelser och efteråt
för ganska skarpa förebråelser. Följden blir, att de
flesta undvika att blottställa sig för dylika obehagligheter,
och neka derföre att inträda uti jurymanna-befattningen,
och i sednare tider har handt, alt domstolar, lill följd af
afsägelse!', måst 5, 6 å 7 gånger sammanträda för att välja
ny jurvmam
Dessa anmärkningar mot Svenska juryinrättningen äro
likväl, med undanlag af den första, af den natur, att de
skulle kunna till någon större del afhjelpas genom en modifierad
juryinrättning. Derom har har visserligen icke an<
norlunda än discussionsvis varit fråga; men jag tillåter mig
likväl att åtminstone tillsvidare betvifla möjligheten-af en
dylik fullständigt förbättrad juryinrättnings tillvägabringande
här i Sverige. Med den ringa håg, som hos folket i
allmänhet visar sig för municipala befattningar, skulle jag
knappt tro det vara möjligt att i' landsorterna tillvägabringa
någon stående jury, åtminstone icke af den egenskap,
att tryckfrihetsmål åt dess pröfning och afgörande lämpligen
borde anförtros. Det vigtigaste inkastet mot den närvar.
tryckfrihetsjuryn tror jag vara, att den namnes för tillfället.
Botemedlet skall då ligga uti en stående jury; men,
såsom jag nyss nämnde, troi- jag den vara omöjlig i landsorterna
att åstadkomma. I hufvudstaden och större städer
vore det kanske möjligt; men följden blefve då, att alla
tryckfrihetsmålen skulle, till största besvär för den anklagade
parten, dragas till hufvudstaden eller någon af de
större städerna, der en så beskaffad jury kunde tillvägabringas.
Jag tror således, att, åtminstone under närvarande
förhållanden, åstadkommandet af en sålunda förbättrad jury
.näppeligen vore möjligt.
Jag öfvergår nu till ett annat ämne, nemi. indragningsmagten,
grundad i närvar, tryckfrihetslags 4 § 8 mom.
JVIycket bar blifvit ordadt om denna magts ursprung och
tillkomst; men i någon undersökning härom hvarken behöfver
eller vill jag för det närvar, inlåta mig. Jag skall endast
vidröra denna s. k. magt ur en mera practisk synpunkt,
och jag erkänner då öppet, att jag, för min del, finner den
alldeles otillräcklig för att hejda de missbruk, som den varit
ämnad att återhålla. Det kan dessutom för ingen af
IL o. Ad:s ledamöter vara okändt, på huru mångfaldiga
sätt denna indragningsmagt kan kringgås och eluderas. Denna
konst har till den grad stigit, att indragningsmagten, ämnad
att verka suppressivt, nu endast verkat suspensivt,
och ofta icke ens detta. Huru obetydligt än återstår
af den lilla ursprungliga kraft, den garanti mot missbruk,
densamma i sin första tillvarelse ägde, är detta lilla likväl
något. Skall den borttagas, mäste likväl, efter min tanka >
någon af de qvarstående garantierna på ett motsvarande sätt
förstärkas. Mången svarar mig kanhända: det behöfves ejj
Den 17 October e. m.
109
vål’ tryckfrihet, sådan den är, behöfver icke mot möjligen
inträffande missbruk några andra garantier än de, som uti
lagen oell vår ägande juryinrättning redan förefinnas. Detta
påstående torde likväl snart vara vederlagdt £tf erfarenheten.
En blick på tryckpressens närvarande alster, en annan blick
på dess stigande inflytelse, och svaret torde snart vara gifvet,
om starkare garantier behöfvas eller icke. Man har
längesedan sagt, att opinionen vore verldens regentinna, och
man har sagt sannt. I tankens verld finnes ingen mägtigare
hafstång; men denna regentinna är nu kanske nära att sjelf
få en öfverherre, och denne öfverherre är den periodiska
tryckpressen, sorn i början anspråkslöst kallade sig opinionens
tolk. men nu går bredvid opinionen och kanske framför
henne, i obeslöjad skepnad framträdande såsom dess mögligaste
beherrskare. Tryckpressen är i våra dagar uti den
intellectuelfa verlden, hvad ångkraften blifvit uti den materiella.
Hvarföre, då dess inflytelserika ställning icke kan
annat än medgifvas, för detta enda fall göra ett undantag
från den i våra dagar så allmänt följda, i vår politiska lagstiftning
så allmänt tillämpade regeln: ju större magt, ju
större motvigt. Jag liknar denna tryckpress vid kunskapens
träd på godt och ondt. Må de goda frukterna frodas,
bevaras, begagnas! Ingen kan önska det mer än jag,
ingen kan åt deras utveckling önska en större frihet; men
denna frihet mäste vara lagbunden. Må deremot de elaka
frukterna borttagas; må de onödiga sidoskotten borthuggas!
Jag tror således lika med Constit.Ulsk., att det rätta
vore, att godtycket, kommet från hvilkendera sidan som
helst, må tillbakaträda, samt att lagen i dess ställe må med
sin ensamma kraft inträda, tillämpad af samma domare^,
som tillämpa den vid alla andra lagöfverträdelser. Beträf
fande
således Utskrs yttrade mening, att indragningsmagten
och juryinrättningen samtidigt må utgå ur tryckfrihetslagen,
och denna tryckfrihetslag sålunda återföras till hvad
den ursprungligen var, delar jag Utskrs mening och bestrider
de framställningar, sorn af åtskilliga talare här blifvit
gjorda derom att taga bort den ena af dessa institutioner
och låta den andra qvarblifva.
Jag anhåller vördsamt, att R. o. Ad. behagade låta det
af Constit.Utsk. väckta förslaget hvila lill grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag.
Frih. Boye, Ludv.: Denna debatt börjades af mig. Af
illamående tvangs jag att vara kortare, än jag ämnat, och
att aflägsna mig. Jag har således icke afbört alla tal och
kan derföre icke heller till besvarande upptaga alla här i
strid med mina yttrade åsigter. Jag ber dock att få vända
mig med några ord till erinran mot de talare, till hvilka
jag talat. Hr Cederschjöld har måhända med mycket skäl
sagt, att de krafter; sorn i dag varit använda mpt tryckfvi
-
Ilo
Den 17 October e. m.
heten, varit svaga. Denna gången träffar detta tillmäle icke
mig, emedan jag icke talat mot tryckfriheten. Det inåste
gifvas en skillnad emellan bruk och missbruk; och gifves
det en sådan skillnad, begär man en verklig' orättvisa, då
man beskyllar den, som endast talar mot missbruken, att
tala mot bruket.
Denna t a c t i k är likväl ganska ändamålsenlig. Man rycker
derigenom personer in pä det omdöme, att talaren har
orätt, ty orätt skall livar och en hafva, som talar emot
Svenska tryckfriheten; men jag tror, att jag uti mitt tal på
f. 111. icke yttrade något, sorn kunde gifva anledning till den
förmodan, att jag värderade Svenska tryckfriheten mindre,
än Hr Cederschjöld. Om jag skulle lefva oell befinna mig
på detta ruin härnäst tryckfriheten angripes, är det visst,
att jag, om än med svagare krafter, lika varmt sorn Hr Cederschjöld
skall försvara tryckfriheten. Vi äga, mina Hrr,
en Corporation, som lefver af tryckfrihetens missbruk. Det
är naturligt, att alia de, som tillhöra denna Corporation,
äga det gemensamma interesset att beskylla hvar och en,
som talar mot tryckfrihetens missbruk, att tala mot tryckfriheten,
hvarigenom man kanhända i och med detsamma
ådrager honom hela allmänhetens missbiliigande. Under åberopande
af den distillation, jag på f. m. gjorde emellan bruk
och missbruk, och under förklarande, att jag, vid allt hvad
heligt är, icke skall tillåta mig alt tala ett ord mot tryckfrihetens
bruk, fortsätter jag mitt yttrande mot tryckfrihetens
missbruk, alltför gerna lemnande åt mina motståndare
att ännu en gång trycka ner mig genom att, utan urskilning
af den skillnad jag gjort emellan bruk och missbruk,
kasta in mig på andra satser och framställa mig såsom talande
mot tryckfriheten, då jag blott talar mot missbruket
deraf. Skulle jag likväl för ett ögonblick kunna få hoppas,
att denna distinction får gälla för något, skall jag ingå uti
en närmare granskning af hvad Hr Cederschjöld yttrat. Hr
Cederschjöld har sagt, att det vore oriktigt, om åklagaren
ej skulle rubricera målet. Han har rätt deruti; men han
har dervid förbisett det förhållande, som nu vidlåder vår
juryinrättning. Sunda förnuftet stadgar, att der förbrytelsen
har olika grader med särskilda bestraffningsgrader, förbrytelsen
bör generell angifvas, målet generell rubriceras,
och till domarens pröfning öfverlemnas att afgöra till hvilken
grad förbrytelsen hörer. Vanligen händer det nästan
i alla brottmål, att actor yrkar högre straff, än domaren
ålägger, och då kommer domarens rättighet till nytta, att
pröfva graden af förbrytelsen; men sådant är icke förhållandet
i tryckfrihetsfrågor. Der är actor ålagdt att uppgifva
den §, efter hvilken han anser den tilltalade böra fällas.
Han behöfver således icke mer än uppflytta sitt påstående
en grad för högt för att de facto befria den anklagade,
emedan jurymännen endast hafva alt utlåta sig, hu
-
Den 17 October c, ra.
111
ruvida den anklagade efter den uppgifna §:n är skyldig
eller icke, utan all slags rättighet att tillämpa det lagstadgande,
sorn på förbrytelsen vore passande, hvaraf torde inses,
att vår tryckfrihetslag har ett stort fel derutinnan, att
den lagt i actors hand att, efter sitt behag, åberopa det
lagrum, som han förutsett icke kunna blifva användbart,
och hvarigenom han således kan förekomma den skyldiges
fällande. Hr Cederschjöld har gifvit vår jury namn af samvetsdomstol.
Må det förlåtas mig, att vår jury, så sammansatt
som den är, af mig icke kan erhålla denna benämning.
Jag kallar den, hvad den är, nemi. en opinionsdomstol,
för riktigheten af hvilken benämning jag hemlar bevis
af hvad som tilldragit sig. Det har nemi. handt, ' att en
person uti en stad, tilltalad för tryckandet af en skrift,
blifvit från ansvar befriad, då en annan, som blott eftertryckt
skriften, uti en annan stad blifvit fälld. Är detta
lag? JVej, endast opinionen! Uti en tid, då opinionen skiftar
med dagen, då ingenting är bräckligare, ingenting mindre
säkert, än opinionen, hvad är väl den domstols auetori
tet,
som skall döma efter opinionen?
Jag öfvergår till en annan talare. Jag kan icke till bals,
a 11 å 11 a den djupa smärta, jag erfor, då jag hörde en man,
som äger min odelade aktning, grundad på en icke missför
stådd
kännedom om hans personliga egenskaper och vittnesbördet
att vara en rättskaffens embetsman på den höga plats,
lian bekläder, om juryinrättningen framställa sådana omdömen,
sorn, om de blefve gällande, skulle trycka ned Svenska
folket till det förskräckliga öde att inför domstol ej njuta
fullt personligt skydd.
Frih. Ehrenborgh har gifvit juryinrättningen ett loford,
sådant, att man derefter skulle döma, att den står i
värde så högt, att vi annu icke äro mogna för en sådan
lycka som denna inrättning. Hr Frih. har för denna åsigt
icke anfört något skäl, men så mycket flera declamalioner.
Må det tillåtas mig att med skäl åstadkomma en vederläggning
häraf. Jag har icke trampat min juridiska bana med
samma lycka och framgång som Hr Frih.; men det har varit
nödvändigt för mig att samla kunskaper, och erfarenhet
äger jag måhända lika mycken som Hr Frih., om jag i annat
icke kan mäta mig med honom, och jag behöfver icke
mer för att göra mina tankar gällande, än blott, att man
här täckes följa mig i den jemnförelse, hvilken jag såsom bevis
vill åberopa. Wå väl, mina Hrr! ändamålet för brolt
målsprocessen,
sådan den i vår rättegångsordning förefinnes,
måste vara densamma som ändamålet för juryinrättningen,
nemi. att för den brottsliges dömande skall fordras säkerhet
i bevisningen. , Kå väl! på hvilkendera sidan finnes denna
säkerhet. Efter våra brottsmålslagar frågar man ej vittnet:
hvad är ditt omdöme (denna fråga gör man jurymannen),
ulan: hvad har du sett, hvad har du hört? Och om i den
-
na
Den 17 Octobcr e. m.
na bevisning förelöpa omständigheter, som hunna olika, möjr
ligen oriktigt bedö'mas af underdomstolarna, äger den tilltalade
såväl som actor en annan domstol, och så hela vägen
igenom, hvarvid bevisningen kan fullbordas. Bevisningen,
pröfvad af alla domstolarna, måste varn mera granskad,
måste hafva genomgått en större skärseld, när i å 4
domstolar pröfvat densamma, än när den varit en följd af
ögonblickets impuls hos några jurymän. På en annan omständighet
torde jag äfven få fästa uppmärksamheten. Enligt
våra gällande brottmålslagar är domaren ansvarig för
sin dom, icke blott inför den Evige, utan äfven efter verldslig
lag. Jurymannen ansvarar deremot blott inför den förre.
Då lian uppträdt från rätten, går han har lika fri, om han
dömt uppsåtligen rätt eller orätt. Nå väl, mina Hrr! på
hvilken sida står säkerheten. Jag skulle med flerfaldiga
exempel kunna upplysa och bevisa, hvad jag yttrat. Jag
vill blott nämna, att man ofta ser omtalas i Engelska dagbladen,
att sedan juryn fällt en tilltalad och denne blifvit
hängd, man några dagar efter kommit den verklige brottslingen
på spåren. Ilan hänges äfven, och den förre, sorn
var oskyldig, har blott erfarit den lilla obehagligheten att
blifva hängd af misstag. Nå väl! om säkerheten till lif,
ära och gods är det mål, hvartill lagstiftaren bör komma,
på hvilkendera sidan står den?
Jag har slutat.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Ehuru det af en värd
talare på f. m. blifvit yltradt, att redan den förste talaren
uttörnt ämnet och sagt allt, hvad derom kunde sägas, åtminstone
allt, hvad han derom visste, hvilket torde vara
detsamma som allt, hvad derom kan sägas, har likväl dis—
missionen blifvit uttänjd till den grad, att mycket återstår
att säga för att vederlägga de satser, som i strid med mina
blifvit yttrade.
Hvad den talaren angår, som näst efter mig yttrade
sig, har han genom sitt eget exempel visat, huru petrificerad
man någon gång blir i former, då man tror, att allt
lif består i förmer. Den synpunkt, hvarifrån jag utgått,
att nemi. domstolarna icke äro lämpliga att döma i tryckfrihetsärender,
just derföre, att de äro för mycket beroende
af former, har icke kunnat få en mera påtaglig bekräftelse,
än af Hr Strussenfelt. Han är ännu en ung man och
har således icke ännu kunnat hinna så långt på domarebanan
som de äldre domarne; men när man ser denna frukt
på det friska trädet, hvad skall man då vänta sig på det
torra. Hr Strussenfelt bar sökt att uti en lång lärd juridisk
afhandling vederlägga de juridiska grunder, från hvilka
de utgå, som önska juryinrättningen. Jag bestrider icke
Hr Strussenfelts förmåga att ur åtskilliga afhandlingar compilera,
hvad han yttrat; men jag tror, att man icke går
för
iDen 17 October e. ta.
för långt, om man anser Hr Strussenfelts auetoritet icke
lietyda mera, än sådana länders som England, Frankrike
oell Nordamerika, der man funnit sig väl af juryinrqttnifigen,
så att de enstaka exempel, som blifvit anförda och
hvilka icke torde förtjena vitsord, äfven om de skulle vara
grundade, kunna hänföras till så sällsynta undantag, att de
icke kunna nämnas i bredd med det allm. förhållande, till
bevis för motsatsen hvaraf de blifvit framdragna. Idr
Strussenfelt^ auetoritet i afseende på principen om juryinrättningen
torde äfven uppvägas af Lagcommitte'en. Jag förmodar,
att R. o. Ad. har sig bekant hvilka ledamöter utgöra
denna committé', och jag hemställer, om icke de tilläfventyrs
tåla en jemnförelse med Hr Strussenfelt, i hvilket
fall jag i förevar, afseende endast hänförer mig till deras
auetoritet, enär här icke är stället att undersöka, hvad
som ligger utom gränsen för öfverläggningen, huruvida nemi,
juryinrättuingen är nationell juridiskt riktig eller icke. Hvad
Hr Strussenfelt deremot specielt anfört emot mitt yttrande,
anhåller jag att till besvarande få upptaga. Han har för
det första anmärkt, att jag skulle orätt förstått uttrycket:
laga domstol, då jag sagt, att dermed förstås hvarje auetoritet,
som är lagligen förordnad att döma. Hr Strussenfelt
har sagt, att med laga domstol förstås en sådan domstol,
der man kunde begagna laga rättegångsförmåner, och hvarifrån
man hade rättighet att vädja. I afseende på rältegångsförmånen
eller beneficium juris får jag anmärka, att
den äfven gifves i afseende på juryn, emedan den, om den
är oriktigt sammansatt, kan casseras af domstolen. Hvad
det beneficium juris beträffar, att bevisningen kunde casseras,
är förhållandet annorlunda med tryckfrihetsmål än vanliga
brottmål. I tryckfrihetsmål är nemi. sjelfva factum
gifvet och behöfver således icke bevisas. Identiteten emellan
skriftens författare och den anklagade personen tillhör
domstolen alt utröna; dermed befattar sig ej juryn. Sedan
åter denna identitet är bevisad, återstår intet att bevisa,
emedan sjelfva factum ligger uti skriften, på hvars och ens
uppfattning hvaraf domslutet är beroende. Om åter någon
uti tryckt skrift smädat en person, med beskyllning att vara
tjuf, och den smädande gör den exception, att han vill
bevisa beskyllningen, så är det domstolens åliggande att hänvisa
målet till laga forum, då emedlertid tryckfrihetsfrågan
hvilar, intilldess det visat sig, huruvida han brustit i sin
bevisning eller icke. Således är det beneficium juris, som
angår bevisningen, af alldeles ingen vigt i tryckfrihetsmål,
emedan det icke kan komma i fråga att bevisa annat, än
som står i skriften, dertill man alltid är berättigad, i hvilket
fall, och derest man mägtar fullgöra sin åtagna bevisningsskyldighet,
juryns pröfning af factum uteblifver, emedan
något ansvar icke lärer kunna följa på uttalandet af en
i5 H. i5
Den 17 October e. in.
sanning, som det icke är uttryckligen förbjudet att omtala.
Hvad appel beträffar, har man i afseende på ansvarsbestämmelsen
i dessa mål appel lika som i andra mål. Hr
Strussenfelt har äfven sagt, att juryn kunde misstaga sigom
den ansvarsbestämmelse och den 5 i tryckfrihetslagen, hvars
tillämpning han yrkar. Det är visserligen sannt, att misstag
kunna äga rum; men jag tror det vara bättre och mera
enligt med all lagstiftningslära att öfverlemna åt åklagaren,
d. ä. den part, som å samhällets vägnar fordrar upprättelse,
att bestämma det ansvar, den tilltalade kan hafva
förtjent, än att öfverlemna det åt domaren, som, sjelf menniska,
icke är mera fritagen från möjligheten att begå misstag,
än åklagaren. Det måste vara för den förolämpade
mera tillfredsställande, att han sjelf misstagit sig och yrkat
för ringa ansvar, än om han finner, att domaren misstagit
sig. Således tror jag, att ingen, som anklagar för tryckfrihetsbrott,
skulle vara missbelåten dermed, att ett af honom
sjelf yrkadt för lindrigt ansvar blifvit ådömdt. Man
har sagt, att likhet i grundsatser vore mycket snarare att
förmoda hos en domstol än en jury, derföre att domstolen
handlar efter objectiva, meri juryn efter subjectiva grunder.
Jag tror, att en domare, likasom en annan menniska, har
svårt att i sådana frågor, der det fordras ett subjectivt
föreställningssätt, förvandla det till objectivt just derföre,
att det icke finnes någonting objectivt i fråga om att bestämma
opinionen om ett tryckfrihetsmål. Gr. Frölich
har klart utredt, att, då det, för att uttala sitt omdöme
i tryckfrihetsärender, icke är fråga om annat, än att
bestämma en opinion, man blott behöfver sätta sig i den
persons ställe, sorn förmenas hafva blifvit smädad, för att
bedöma, huruvida han kan anses vara smädad. Opinionen
här är så subjectiv, att man icke kan lägga en objectiv bas
för sitt omdöme i sådana mål; och jag trotsar hvarje domare
eller juryman att objectivt kunna säga, att någonting
ovilkorligen är brottsligt i tryckfrihetsmål, emedan brottslighetens
bestämmande beror på så många omständigheter,
att det icke är möjlig att få ett bestämdt objectivt omdöme
i dessa fall, och just af denna omöjlighet följer, att det
är principvidrigt, att domstolarna skola befatta sig med dessa
mål. Man har sagt, att om man ville supponera möjligheten
, att Regeringen skulle kunna tillsätta en Högsta
Domstol, som fällde i alla tryckfrihetsmål, skulle man kunna
supponera, att samma Regering kunde hafva den magt
öfver alla domstolar i landet, vid hvilka tryckfrihetsmål nu
förekomma, att domstolarna inkallade sådana jurymän, som
alltid falide. Härvid får jag blott erinra, att om jag i detta
fall vill ingå på möjlighetens gebit, bör jag äfven tillse,
hvad som kan vara mest sannolikt och hvad som är svårare
att åstadkomma. Det måste då vara mindre svårt att tillsätta
8, 10 ä ia personer inom en domstol, om hvilkas politiska
Den 17 Octobcr c. m.
n5
opinion man lian försäkra sig, än att i alla städer öfver liela
landet tillskapa domstolar af så beskaffade ledamöter.
Dessutom får jag fästa uppmärksamheten derpå, att en domare,
som efter Regeringens impuls till jurymän väljer sådana
personer, hvilka han tror skola handla icke efter lag
och öfvertygelse, ulan efter småaktiga interessen, gör sig
mera hemfallen under allm. föraktet än en domare, som dömer
sjelf emot den anklagade, emedan denne sednare åtminstone
kan tyckas hafva handlat efter sin öfvertygelse, då
deremot den förre, som till jurymän blott väljer sådana, sorn
linnas tecknade på actors listor, icke kan anses annorlunda än
såsom ett uselt verktyg åt magten; och det måste således blifva
svårare att oaflåtligen förmå en domare att välja sådana
jurymän, som handla i åklagarens interesse, än att förmå honom
alt döma i åklagarens interesse. I öfrigt vill jag fästa
uppmärksamheten på de stora olägenheter, sorn skulle uppstå
af tryckfrihetsärenders öfverflytlande till domstol, då åkia—
garemagten blott genom alt anställa åtal skulle kunna förstöra
tidningspressen. I stället för att nu vanliga tryckfrihetsprocesser
äro ganska hastigt och lätt afgjorda, skulle
nian då vid hvart enda tryckfrihetsmål nödgas parera vid
flera domstolar efter hvarandra, till mycken kostnad och
tidsspillan, då emedlertid den anklagade under de flera år,
som med målets afgörande kunde fördröjas, skulle lefva i
osäkerhet om sitt öde, hvaraf följden skulle blifva, att ingen
vågade offentligen uttrycka sin opinion, emedan blotta
farhågan för ett sådant rättegångssätt skulle afskräcka en
mängd personer från att begagna tryckfriheten. Hvad sorn
ytterligare talar mot tryckfrihetsärenders öfverlemnande till
domstol är det, att domstolarna och embetsman i allmänhet
egentligen äro de, sora äro föremål för publicitetens granskning.
Domstolarna döma således antingen iner eller mindre
direct uti egen sak, och det är gifvet, att då publici
teten
är ämnad till en coiitroll på embetsmannamyndigheten
och domaremagten, dessa sednare, som äro egentliga
parter mot publiciteten, icke kunna hafva någon kärlek för
densamma, hvilket är ett ytterligare skäl för oriktigheten
deruti att åt dem öfverlemna domsmyndighet uti dessa mål.
Man har här sagt, att olika juryr dömt olika uti lika beskaffade
mål, och anfört detta såsom ett stort bevis på
oformligheten af juryinrättningen. Härvid får jag endast
erinra, alt enahanda är förhållandet med domstolarna. Eller
huru ofta hafva icke domstolar dömt olika uti lika beskaffade
mål, och skulle säkerligen komma att göra det
äfven i tryckfrihetsmål, så framt man icke vill stadga, att
likartade tryckfrihetsmål af samma domstol skola, afdönias,
då man likväl af samma skäl kunde stadga, att likartade
tryckfrihetsmål skola afdömas af samma jurymän;
tnen lika så litet som en rådstufvurätt i Wadstena kan vala
bunden af hvad en kämnersrätt i Stockholm dömt, lika
Den 17 October e. m.
litet kan en jury i Stockholm vara bunden af hvad en jury
i Wadstena dömt. Denna olikhet i omdömet bevisar ingenting
annat, än att man bedömer beskaffenheten af föremålet
för åtalet olika efter olika bildningsgrad; men häraf synes
likväl ytterligare orimligheten utaf att öfverlemna tryckfrihetsmål
till domstolarna, med hopp att de skulle döma
lika i lika beskaffade mål, då det visar sig, att man tänker
olika i samma mål.
Man har vidare mot juryinrättningen invändt, att jurymannen
icke vore ansvarig för sin dom. Jurymannens moraliska
ansvar inför Gud och samvetet måtte väl vara ett
tillräckligt band på honom, äfven om hederns fordringar
inför verlden icke tagas i anspråk; mea skola vi tala om
den juridiska ansvarigheten, så förundrar det mig att från
det hållet hafva fått höra talas derom. Huru den juridiska
ansvarigheten bär i landet utöfvas, hemställer jag till hvar
oelf en att bedöma.
Man har såsom skäl för juryns afskalfande ytterligare
anfört, att juryinrättningen är en undantagslag. På samma
skäl skulle man afskaffa hvarje undantagslag inom samhället.
Ostridig t är It. o. Ad:s representationssätt den orimligaste
af alla undantagslagar i samhället. Likväl har man
sett, att man här gjort det största motstånd mot afskaffandet
af denna undantagslag, som lägger hinder i vägen för jemnandet
af så stora sa mhä lisö jeni nhe ter, hvilka borde afhjelpa*.
Jag medgifver, lika med Gr. Frölich, att denna discussion
verkligen borde vara öfverflödig för många, emedan de
flesta gjort sig reda för hvad den betyder, och det är då naturligt,
att vi här endast fått höra, hvad som är mer eller
mindre likgiltigt. Men, mina Hrr, frågan gäller något mera
än formen; den gäller något mera, än den ene eller andre
medborgarens lidande på ett tryckfrihetsmåls utgång; den gäller
det dyrbaraste vi äga i samhället; den gäller tryckfriheten.
Min öfvertygelse är lika med dén, som blifvit uttryckt af tvenne
Stånd, hvilka isynnerhet kunde anses böra hysa en annan
åsigt; ty i och med detsamma som juryinrättningen faller,
är det slut med tryckfriheten. Vi må hafva så optimistiska
föreställningar vi vilja om vår domaremagt, så hatfolket
likväl icke dessa föreställningar, och på folkets opinion
bör man väl göra något afseen<?fc. Man må icke föreställa
sig, att man kan inbilla någon, att den, som talar
för borttagande af en institution, som visat sig skyddande
för tryckfriheten och under hvilken tryckfriheten gått framåt
så mycket den kunnat under våra i öfrigt dåliga institutioner,
talar för tryckfriheten, likasom man förvillar sig,
om man, med sådan afsigt, tror sig tala för tryckfriheten.
Jag tror således, att egentliga grunden, hvarföre man vill
hafva tryckfrihetsmålen öfverflyttade till domstolarna, alden,
som yttrades vid sista riksdagen, då man ansåg personligheten
icke vara nog skyddad, d. v. s. man ansåg tryckfrihet
Den 17 Octoher e. m.
,r7
ten liafva gjort missbruk af sin rättighet, eller att juryn icke
nog ofta fällt. Det är visserligen beklagligt, när tryckfriheten
nedlåter sig till att smäda enskilda personer. Men
jag hemställer, om icke den offentlighet, som anfaller den enskilde,
är densamma, som gifver honom upprättelse. Är han
orättvist smädad, så är jag öfvertygad, att det blir smädaren
och icke den smädade, som drabbas af allm. oviljan. Är lian
åter rättvist klandrad, så är det orättvist, alt den, som
klandrat honom, skall blifva ett offer derför, att han framställt
klandret i mindre grannlaga uttryck, enär fråga icke
arom ord, ulan om sak. Men vilja vi öfverlemna åt domstolarna
att blott efter ord och uttryck stalla tryckfriheten
under deras godtycke, så hafva vi i och med detsamma
förstört all tryckfrihet. Hvad är i alla fall den person,
som anser sig smädad, belåten med, att den, som smädat
honom, kommer på fästning. Om lian icke inför allm. opinionen
blir rättfärdigad, står ju smädelsen qvar och den
smädade skall då ytterligare tyngas af den förebråelsen, att,
då klandret varit rättvist, han orättvist vållat en medborgares
lidande. Jag tror icke, attén medborgares heder och
ära upprättas af en domstols utslag. Jag tror, att man
tvärtemot en domstols utslag kan inför verldeti' ådagalägga,
att man är en karl af heder; men jag tror ej, att den
brottslige kan genom,-en domstols frikännande omdöme inför
verlden vindicera sin heder och ära, ty den heder, som
är förlorad inför allmänheten, kan icke restitueras genom
andra bevis, än personens eget handlingssätt. Jag slutar,
med att anhålla om propos. derå, huruvida R. o. Ad. för
dess gemensamma tauke vill antaga det förslag, jag på f. m.
framställde.
Frih. Klingspor, Maur.: Jag vill icke uppträda med
något lofta! öfver tryckfriheten i allmänhet. Jag medgifver,
att jag icke helt och hållet är optimist i detta afseende;
men jag vet att göra* afseende på olika ställen, tider
och förhållanden. Tryckfriheten och det constitutionella
lifvet införlifva sig med hvarandra; den ena kan icke bestå
utan den andra. Dessutom har tryckfriheten uti vår
kalla Nord icke samma olägenheter, som den har med söderländningens
varma blod och våldsamma passioner. Hvad
Sverige särskildt beträffar, har visserligen tryckfriheten å
ena* sidan gjort ett positivt ondt, men å andra sidan äfven
verkliga tjenster. Hvad det onda angår, må Styrelsen skylla
sig sjelf derför. Det goda, som pressen uträttar, blir deremot
belt och hållet dess egen tillhörighet. Det onda, som pressen
gjort, består uti de anarkiska och republikanska satser, som
den inympat på opinionen. Den monarkiska principens försvar
tillhör Styrelsen, och det hade således bort ligga i dess interesse
att föi-svara de monarkiska ideerna mot de anarkiska
och republikanska grundsatserna, sorn småningom inrotat
Den 17 October e. m.
sig; men deremot har Styrelsen tillåtit ett anarkiskt frö
obehindradt spridas i samhället, hvilket frö möjligtvis med
tiden kan uppväxa till mogen frukt. En ide' kan icke uppryckas
med våld; den kan endast gifva vika för en bättre.
Det enda correctivet mot pressen är pressen, De tjenster,
som pressen gjort nationen, bestå uti den uppmärksamhet,
hvarmed den controllerat Regeringens handlingar. Om pressen
stundom fallit Styrelsen besvärlig, må hon skylla sig
sjelf derför, då han ständigt gifvit hugg på sig; och stora
skola de misstag vara, som kunna skapa en republikansk
och fronderi-anda hos den mest royalistiska nation i Europa.
Uti ett land, der Regeringen icke uppfyller sitt Lall,
hör nationen söka att förskaffa pressen alla möjliga garantier.
Tryckfrihetens säkraste palladium anses i alla länder
vara juryinrättningen, och den vill man nu borttaga, för
att sätta tryckfrihetsmål under laga domstol. Man säger,
att garantierna för pressen äro lika stora vid den ena som
vid den andra; men om så vore, synes, att man borde öfverlemna
åt pressen att välja hvilkendera den behagade, och
pressen synes bestämdt hafva föredragit juryinrättningen. Jag
medgifver, att juryn kunde bättre sammansättas och bildas.
Frih. v. Schulzenheim och andra talare hafva framställt
öfverflödiga exempel till bevis för olämpligheten af
juryinrättningen. Jag medgifver, att den i brottmål har sina
olägenheter; men jag tror, att det i alla länder är erkänd
t, att tryckfriheten icke har något säkrare skydd. Af
speciella förhållanden inom vart land hemtar jag den öfvertygelsen,
att tryckfriheten blott kan finna sitt skydd inom
juryinrättningen, emedan Regeringen i sednare tider icke inverkat
fördelaktigt på domaremagten. Nationen kan icke
våga att ensamt åt Regeringen anförtro vården af sitt interesse,
då denna Regering icke gjort sig förtjent af nationens
förtroende. Man måste mot henne uppställa en controllerande
magt. Såsom sådan ville jag etablera en press, så fri
och skyddad som möjligt. Den enda garanti, jag skulle
vilja fordra, består i större afgifter, hvarigenom det ändamål
skulle vinnas, att tidningarna blefve lästa endast af en
upplyst publik, och icke, såsom nu sker, äfven af en obildad
massa på krogar och näringsställen. På dessa skäl vågar
jag tillstyrka, att R. o. Ad. såsom dess gemensamma
tanka ville uttrycka den begäran, att indragningsmagten må
afskalfas, men juryn bibehållas.
Hr Strussenfelt, Adolph Ludv.: Jag har nu åter
uppträdt för att besvara några af de anmärkningar, som af
flera talare blifvit riktade särskildt mot mig. Gr. Frölich
har först anmärkt, att jag uteslutande fästat mig vid criminella
brott och således förbigått den fråga, som har förevar,
nemi. tryckfrihetsbrotten. Efter det begrepp jag gör
mig om criminallagar, måste såväl tryckfrihetsbrott, sorn
Den 17 October e. m.
*«9
hvarje annat hänföras dit, enär hvar och en brottslig handling
utgör ett af strafflagens föremål. Hr Gr. har vidare
anmärkt, att domare i allmänhet bibehålla de ide'er, som
de insupit i yngre åren, och att de till jurymän invälja sådana
valbara personer, som instämma i dessa ide'er, samt
derigenom ofördelaktigt inverka på juryns beslut, men att
deremot förhållandet icke vore sådant med de öfriga personer,
som af parterna till jurymän utses. Jag har icke kunnat
inse, att det skulle ligga i sakens natur, att den, som
egnat sig åt det eller det kallet, mer än andra oföränderligen
qvarstår vid en fattad öfvertygelse. Jag tror, att man
ser exempel håde på detta och motsatsen. Den bättre menniskan
åtminstone, ehvad hon är jurist eller icke, lärer alltid
vara öppen för en bättre, på skäl grundad öfvertygelse.
Att andra menniskor än jurister skulle vara mera ombytliga
i sina tänkesätt finner jag hvarken bekräftadt af erfarenheten
eller menniskans psychologiska natur. Hr Gr. har vidare
anfört, huru svårt det är att bestämma tryckfrihetsbrott.
Jag medgifver, att det är ganska svårt att å desamma
lemna en fullständig definition, synnerligast på de s.
k. verbal-injurierna, hvilka, enligt min tanke, ej kunna definieras
så, att hvarje särskild art kommer att derunder innefattas.
Men jag tror, att de, som nödvändigt vilja gifva
bestämmelse åt hvarje brott, icke skola lyckas deruti bättre,
än att mycket skall återstå att supplera.
Hr Cederschjöld har bland sina mot mig framställda
anmärkningar beklagat, att jag alldeles förbigått en sida af
juryinrättningen, som jag ansåg vara den vackraste, nemligen
den politiska. Jag har gjort detta dels derföre, att jag
icke ville upptaga tiden med en lång undersökning, dels
emedan denna sida är den mest kända, den allmännast beundrade,
den, hvarvid de flesta loftalare öfver juryinrättningen
synas hafva fästat sig. Jag har vidare förbigått den
derföre, att jag tror, att man vid en undersökning i detta
ämne skulle komma till det resultat, att juryinrättningen är
mest passande för democratiska stater. Jag har således uppehållit
mig vid den andra sidan, som Hr Cederschjöld kallade
den fula, och hvilken jag trott förtjena mera uppmärksamhet,
efter den blifvit mindre behandlad. Hr Cederschjöld
har anmärkt, huru oförsvarligt det vore att icke åt
åklagaren öfverlemna brottets rubricerande och qualificerande.
Jag har för det första icke sagt, att sådant vore positivt
oriktigt, utan att detta är en följd af den här befintliga
juryinrättning, samt att sådant strider emot de grunder,
som finnas i vår lagstiftnings öfriga delar. Likväl får jag
erinra, alt i de länder, der juryinrättningen hunnit till den
största utveckling, det är vanligt, att jurymännen säga, att
den tilltalade t. ex. icke är skyldig till tjufveri, men väl
till bedrägeri; att jurymännen således väl förklara honom
oskyldig i afseende på det åtalade brottet, men skyldig tilt
120
Den 17 October e. ra.
ett dermed likartadt, eller förklara det begångna brottet
icke vara af den åtalade egenskapen, utan af en dermed beslägtad
beskaffenhet.
Man har vidare talat om skillnaden emellan materiella
och andeliga förbrytelser. Mig förekomma dessa uttryck
högst sväfvande och obestämda. Begreppet om brott förutsätter
icke blott en inom menniskan föregående handling,
utan något, sora är påtagligt för yttre sinnen, och derföre
blifva alla brott materiella. En tanke, som ej öfvergått
till handling, kan icke blifva föremål för brottmålslagstiftningen.
Jag har förut yttrat, att hvar och en, sorn dömer,
ehvad han benämnes juryman, häradshöfding eller kämnersprasses,
bör stödja sitt domslut på objectiva skäl, att
domaren således bör söka åsidosätta alla subjectiva åsigter,
emedan gränslinien dem emellan och godtycket är svår att
Uppdraga; och är det från denna synpunkt, jag utgår, då
jag påstår, att juryn icke bör hos oss bibehållas. Flera talare
hafva sagt, att juryn tillkommit för att få flera personer
fällda, än förut varit möjligt, före jurys inrättning. Jag
för min del önskar icke, att personer skola på det sättet
fällas efter en jurys s. k. öfvertygelse, som kan vara blott
ett godtycke, en capris, en misstanke.
Hr Cederschjöld har sagt, att jurymännen mera än domaren
sätter sig i den tilltalades ställe, och ansett detta som
en af juryinrättningens förtjenster. Jag åter tror, att ingen,
som vill döma opartiskt öfver någon, bör sätta sig i dess
ställe, utan endast följa objectiva grunder, icke sin känsla
eller subjectiva skäl. Sätter man sig fullkomligen i en annans
ställe, så lärer man ofta komma till det resultat, att
roap handlat på samma vis. Härigenom öppnas tillfälle för
känslan och considerationerna, som då snart kunna uttränga
och öfverrösta det pröfvande förnuftet.
Vidare får jag, i anledn. af hvad här blifvit nämndt,
anmärka, att äfven i England en mängd skyldiga blifva frikända
derföre, att jurymännen anse straffet å vissa åtalade
brott vara för svårt. Jurymännen anse sig nemligen icke,
såsom domare i allmänhet, vara bundna utaf lagen, utan
tro sig kunna gå utom densamma, hvilket de icke borde
göra. En existerande lag måste respecteras, till dess den
afskaffas; men genom ett sådant förfarande tillintetgöras
verkningarna af criminaljusticen, och folkets aktning för lagen
minskas.
Man har äfven anmärkt, att juryn bör vara permanent.
Vill man dermed förstå, att juryn skall vara på det sättet
inrättad, att ett visst antal personer i orten utväljas att för
deras lifstid eller någon längre tid afdöma alla i orten förefallande
tryckfrihetsmål, så frågar jag, hvad dessa jurymän
blefve annat än en domstol, då skillnaden emellan jury
och andra domare består just deruti, att den förra väljes
Dtn 17 Octoljer « m.
121
för tillfället af folket, då deremot domstolen är beständig,
tillsatt af statens regering eller annan auctoritet.
Hr Dalman har på sitt vanliga sätt mot mig uppträdt
med glåpord och glosor, som ingenting bevisa i sak. Hail
bar hedrat mig med det yttrande, att jag vore petrifieerad
i former. Härvid får jag blott erinra, alt saken helt och
hållet är en formfråga, samt att den snarare bör kunna anses
petrifieerad i former, som tror, att allting kon derigenom
omskapas, utan att tänka på, huru formerna skola
handhafvas, utan att bry sig om den anda, som skall verka
i formen.
Hvad beträffar den compilation, hvarför Hr Dalman beskyl
lat mig, och hvarvid lian fästat mycken vigt, såsom ett
hufvudskål mot min framställning, synes detta yttrande stå
i uppenbar motsägelse med hvad Hr Dalman äfven nämnde,
nemi. att mili auctoritet icke kunde jemnförds med Lagcommilteens.
Äro de åsigter, hvilka af mig blifvit i detta ämne
framställda, liemtade från andra författare, så är det ju
dessas och ej min auctoritet, som hör jemn föras roed Lagcommi
licens. Men sådana motsägelser äro ganska vanliga
hos Hr Dalman. Jag får vidare erinra, att jag icke ledsnade
någon bestämd definition på laga domstol. Jag sade,
att dessa ord innefattade ett techniskt, icke något allmänt
juridiskt begrepp.
Hr Dalman har äfven mot mig erinrat, att sjelfva bevisningen
ligger i skriften. Detta är ganska sannt, då mait
endast talar tom tryckfrihetsmål; men jag yttrade mig olli
juryinrättningen i allmänhet, och således förfaller denna anmärkning,
sävidt den afser utsträckning af juryns domsrätt
till andra an förenämnda mål.
Hr Dalman har dessutom i afseende på brottets -qualification
yttrat, att domaren kunde misstaga sig fika sä väl
som åklagaren. Härvid får jag erinra, dels alt åklagaren
vanligen icke är så lagkunnig som domaren, hvilken är vart
att tillämpa lagen och af hvilken man fordrar större lagkunskap,
dels ock att, om underdomaren skulle misstaga
sig, rättelse kan erhållas uti en högre instans. Hr Dalman
yttrade vidare, att det|[är svårt att förvandla en subjektiv
öfvertygelse till objectiv. Jag medgifver det, men Irol- tillika,
alt det är lättare för domaren än för jurymannen, enär
det hörer till dell förres yrke att tillämpa lagen, öch hart
således vant sig att för särskilda fall följa gifna principer
och, der dessa saknas, construerar sådana enligt lagens allmänna
grunder och analogi samt sålunda i hvarje fall följer
objectiva grunder, då deremot af jurymannen, sorn ofta för
första eller andra gången beträder domarebanan, icke kan
fordras att så noga hafva öfvertiinkt sitt kall, och hvilken
sednare derföre mera följer sitt hjertås tillfälliga röst, än
i5 H, tö
Den 17 O c t o ber e. 111.
domaren, sorn ledan för sig äger allmängiltiga grunder till
sitt rättesnöre.
Hr Dalman liar omtalat olägenheter, som skulle uppsla
af juryinrättningens borttagande, hvaribland äfven omnämnts
en större tidsutdrägt för parterna. Jag kan likväl icke inse
detta, ty rättegångens långvarighet måste blifva densamma,
om domstolen är permanent eller ieke. Om än icke appel
äger rum angtde factum, kan man dock i afseende på lagtillämpningen
erhålla rättelse i domen.
Hr Dalman har äfven sagt, att domaremagten vore partisk
mot publiciteten, emedan publiciteten är en controll på
embetsmannacorpsen. Härvid erinrar jag, att såvida domaren
är en sansad man, som följer sin öfvertygelse, och publiciteten
är sådan den bör vara, bar han af densamma ingenting
att befara. Man finner, att i England, hvarest publiciteten
står på en hög och aktningsvärd ståndpunkt, domarecorpsen
aldrig är utsatt för dess anfall. Skulle man
utgå från denna grundsats, borde ingen embetsman få inträda
såsom ledamot af juryn, emedan han dertill vore jäfvig.
Jag tror, att juryinrättningen skulle härigenom förlora
ganska mycket, enär en stor del af de upplysta personer,
som egnat sig åt embetsmannabana!!, då skulle vara uteslutna
från inträde i jurynämnden. Så är icke heller förhållandet
i andra länder. I Frankrike har man stadgat den princip,
att nästan alla lägre tjenstemän äro valbara till jurymän.
Hr Dalman har vidare förklarat, alt om man skulle afskaffa
juryn derföre, att den är en undantagslag, man af
samma skäl borde afskaffa alla undantagslagar, och har Hr
Dalman i detta afseende särskildt nämnt 11. o. Adts representationssätt.
Jag har icke yttrat någon motvilja mot exceplionslagar
såsom sådana. Likväl får jag erinia, att jag
anser en exceptionslag i afseende på rättegångsformen mera
olämplig, än en exceptionslag, som bestämmer vissa civila
rättigheter; ty det är isynnerhet i afseende på former, som
enhet är nödvändig. Jag kan i ..e heller förstå, hvarföre t.
ex. den, som offentligen uppträder och muntligen eller i
otryckt skrift uppmanar till uppror, skall dömas af vanlig
domstol, men den deremot, som i tryck gör en sådan uppmaning,
skall dömas af jury. Hvad grunden och anledningen
är till en sådan olikhet kan jag icke utfinna. Äfven
torde det blifva svårt att afgöra, huruvida den, hvilken på
båda dessa sätten förbrutit sig, bör dömas antingen af jury
eller annan vanlig domstol.
Hvad i öfrigt angår de under denna discussion fällda
mindre grannlaga yttranden om domaremagten, vill jag icke
uppträda till densammas försvar, enär jag möjligen skulle
kunna anses såsom partisk, ehuru jag hvarken är eller måhända
någonsin blir ordinarie domare.
Hr Dalman har talat om den upprättelse, en offentligen
förolämpad person erhåller af sjelfva publiciteten. Jag
Den 17 Oetobor c. m. 123
/Inner icke, att så alltid är förhållandet. Det ligger i publicistens
magt att vägra införa i sin tidning den förolämpades
uppsats, elier att dröja dermed, eller att stympa den
eller införa den med bifogade noter, att framkomma med
ogrundade beskyllningar, som den förolämpade icke kan vederlägga.
Jag tror således, att man icke af publiciteten kan
så bestämdt påräkna någon upprättelse åt deri, sorn blifvit
af densamma misshandlad, och om en sådan upprättelse
slutligen äger rum, kan den förolämpade emedlertid hafva
blifvit misskänd, och varit utsatt för ett både långvarigt
samt svårt lidande, hvarföre jag anser upprättelsen, om
den ock inträffar, icke vara så tillräcklig, som Hr Dalman
förmenat.
Hr Dalman har äfven frågat: hvad är den förolämpade
belåten dermed, att den förolämpande blir straffad. Denna
fråga gäller hvilket brott som helst. Hvad är den ihjelslagne
eller bans anförvandter belåten med att mördaren mister
lifvet? Straffen äro icke beräknade att utgöra ersättning åt
den förolämpade, utan att medelst sin afsk räckande egenskap
afhålla från brott och sålunda bidraga till samhällets
betryggande, hvarföre hvarje mot en medborgare utöfvad
förbrytelse äfven utgör en förolämpning mot samhället.
Hr Dalman har satt i tvifvelsmål sanningen af de exempel,
jag anfört. Jag kan naturligtvis icke framlägga sjelfva
rättegångsacterna; men mina uppgifter grunda sig på de
trovärdigaste författare. Hvad Hr Dalmans öfvertygelse, detta
oaktadt, kan vara, är mig alldeles likgiltigt.
Frih. Cederström, Jac.: Detta Constit.Utskis memor.
har verkligen en egenhet, som karakteriserar Constit.TJtsk:s
besynnerliga åsigter i grundlagsfrågor vid denna riksdag.
Det slutar nemi. med en sådan mening: ”Med föreslående af
åtskilliga andra rättelser och redactions-jemnkningar i tryckfr.
förorda, torde Constit.Utsk. tillåtas att ännu fördröja,
intilldess TJtsk. fått del af samtliga RiksSttns preliminära beslut
öfver nu gjorda framställningar och sålunda vunnit säkrare
ledning för ytterligare beredningsåtgärder.”
Beslut i fråga om grundlagsförändring vid den riksdag,
Constit.Utsk. framställt förslag derom, har visserligen en
gång ägt rum, nemi. vid 1812 års riksdag på en framställning
af dåvar. Coustit Utsk. Det Utsk. hade den fördelen
framför det närvarande, att endast ett sådant förslag från
Constit.Utsk. afgafs. Här har väl Utsk. icke i allo slutat
på det sätt att begära ett beslut; men Utsk. har dels genom
reservanter och dels genom öfriga ledamöter inledt
Stånden att vidtaga beslut under form af gemensam .Janke,
för att verka grundlagsförändringar till grundlagsenlig behandling.
Det förfarande, som ägde rum 1812, anmärkte
jag då, och jag får nu anmärka det oriktiga uti det förfarande,
som nu ägt rum.
Den 17 Oeto b er c. ra.
Mot sjelfva förslaget till grundlagsändring har jag icke
hort några direc.ta anmärkningar, men väl deremot, att TJtsk.
uteslutit juryn; och de särskilda yttranden, jag i detta afseende
afliört, hafva föranledt mig att jemväl yttra något
till prut. Har har blifvit yttradt, att juryinrättningen fordrar
en större grad af upplysning, än som hos oss finnes.
Detta yttrande af Frih. Ehrenborgh anser jag för min del
vara oriktigt. Hr Frih. har sökt stöd för sin opinion uti
exempel, hemtade från England och Frankrike, hvilka länder
Hr Frih. ansett stå pä en högre punkt af upplysning,
och der Frih. hoppats, att det vore lättare alt finna tillräckligt
antal upplysta jurymän. För min del hyser jag en
motsatt öfvertygelse. Jag tror, att juryinrättningen uti de
i frågavar, länderna tillkommit såsom en nödhjelpsanstalt till
folkets vårdande, sedan domaremagien sjunkit till den grad
i förtroende, att den icke förmådde uppehålla hvarken enskilda
eller allm. säkerheten; och härtill måste läggas, att
England, som först införde juryn, var ett land, der domaren
dömde efter förut fattade domslut. I ett land, deradvocaterna
spela en ro! sådan som i England, der kan juryn
vara nödig och nyttig; oell hvarföre? Det faller af sig sjelf.
Men då Sverige slår så långt framför dessa länder, att det
i 100 år ägt en så ypperlig brottmålslagstiftning, att dessa
advocater icke erfordrats till brottslingens försvar, är juryinrättningen
för brottmål här otänkbar, om man vill bibehålla
någon säkerhet för Svenska folket att icke blifva våldfrjfdt,
såsom i andra länder tillgår. När vi hunnit till den
ståndpunkt i upplysning, om det kan kallas höjd, att domare
blott hafva den juridiska, men ingen moralisk ansvarighet,
att vi hos oss hunnit hilda ett advocalkall, hvarförutan
ingen rättegång kan utföras, ingen tilltalad försvara
sig inför rätta, då må man tala om jurys inrättande, och
då hör den inrättas; ty då har nationen till den grad sjunkit
i depravation, att man behöfver främmande lagar.
Ilr Dalman har sökt med värma försvara juryinrättningen
till biträde åt tryckfriheten och sagt, att juryinrättpingens
borttagande skulle medföra trvckfrihetens undergång.
Om dermed skulle menas, att tryckfrihetens missbruk icke
kunna blifva ostraffude annorlunda, än genom juryns bibehållande,
så medgifver jag, att han har rätt, synnerligast så
organiserad, som juryn nu är, att jurymannen kan uteblifva
och man således icke en gång kan beräkna tiden, då juryns
utslag kan förväntas, Men jag skulle tro, att det icke
är de, som drifva puhlicisthandtverket, hvilka skola döma
tini företrädet af lagstiftningen till förekommande af tryckfrihetens
missbruk, utan jag förmodar, att competenta domaren
i denna sak endast är den allmänhet, sorn dömer öfver
publicisternas produeter och huruvida de äro utmärkta
för sanning eller för stympade och vrängda framställningar
lill allmänhetens förvillande. Om allmänheten t, ex, finnér,
Den ij October e. m.
alt tidningarna, sorn referera riksdagsförhandlingarna, upptaga
dem stympade från ena sidan och fullständiga från den
andra, får man ej särdeles mycken aktning för en press,
som på sådant salt söker gifva allmänheten del af hvad som
inom Representationen förekommer; och man torde således
i afseende på behandlingen af tryckfrihetsmål få öfverlemna
åt den lugna pröfningen af Svenska folket att afgöra, hvad
som kan vara bäst för att få höra sanningen. 86 § Reg.F.
innehåller, efter min öfvertygelse, den ypperligaste af alla
tryckfrihetslagar, sorn i något land finnes. Denna korta §
lyder sålunda: ”Med tryckfrihet förslås hvarje Svensk mans
rättighet alt, utan några af den offentliga rnagten i förväg
lagda hinder, utgifva skrifter, att sedermera endast inför laglig
domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke
i annat fall kunna derför straffas, än om detta innehåll stri— ^
der emot Ivdlig lag, gifven alt bevara allmänt lugn, utan
att återhålla allmän upplysning. Alla handlingar och protocoll
i hvad mål som helst, de prot. undantagna, som uti
Statsrådet och hos Konungen i ministeriella ärender och
commandomål föras, må ovilkorligen genom trycket kunna
utgifvas. Ej må tryckas Banco- och Riksg.verkens prot. och
handlingar, rör: de ärender, hvilka böra hemliga hållas.”
Denna § ensam är ovilkorligen den båsta tryckfrihetslag,
man kan äga, och den brottmålslagstiftning, vi äga uti 1734
års lag, är fullständig i afseende på tryckfrihetsbrott. Jag
beklagar, att den tryckfr.förordn., vi genom Konungs och
Ständers sammanstämmande beslut såsom grundlag erhållit,
icke kan afskalfas, då icke Utsk. sådant föreslagit, utan att
vi således måste behålla hela denna grundlag tillsvidare och
intilldess man finner densamma vara öfverflödig. Jag slutar
med att förklara, det jag till prot. anmäler min protest
mot hvarje gemensam tanke, sorn involverar någon förändring
i tryckfi.lagen utöfver hvad Constit.Utsk. föreslagit,
äfvensom mot fattandet af ett sådant preliminärt beslut,
som Utsk. begärt.
lii- Crusenstolpe, Magn. Jac.: T anledn. afHrFrih.
v. Schitlzenheims yttrande skall jag bedja att blott med några
ord få förlänga den redan långvariga discussionen. Det
är- på en gång vågadt och påkostande att vilja bestrida opinioner,
framställda af tvenne enskildt så aktningsvärda män,
som Frih:na Ehrenborgh och v. Schulzenheim. Om jag alltid
kunde påräkna, att domaremagten hade samma värme
för tryckfriheten som Frih. Ehrenborgh, så bekänner jag,
alt jag skulle (inna mig rubbad i min öfvertygelse, huruvida
icke tryckfrihetsmåls bedömande kunde öfverlemnas åt
domaremagten; och örn aldr ig indragnirigsmagten folie i tyngre
händer, än den för närvarande befinner sig i Frih. v.
Schulzenheims, skulle jag måhända rubbas i min öfvertygelse
0111 denna magts skadliga verkan, Men man bör icke
Den 17 October e. m.
fästa sig vid de förhållanden, som för närvar, existera, och
så snart jag vidgar min synkrets, blir jag öfvertygad om
nödvändigheten af juryns bibehållande.
Det lyckades mig icke att helt och hållet uppfatta Frih.
v. Schulzenheims vidlyftiga dednction; och jag får derföre
bedja om ursägt, att jag endast fragmentariskt besvarar densamma.
Hr Frih. yttrade sig vara förekommen af en talare på
f. ra. Jag var på f. m. blott lippe, då Hr Dalman yttrade
sig, och som jag förmodar, att det var honom, Hr Frih.
menade, anser jag äfven mig vara förekommen af samme
talare, af hvilken Hr Frih. funnit sig förekommen. Hr Frih.
anförde åtskilliga olägenheter af juryinrättningen och påstod
dessa olägenheter endast genom juryinrättningens afskaffande
kunna afhjelpas. Jag medgifver, att juryinrättningen
* bar stora olägenheter; men jag ser ej, att dessa olägenheter,
hufvudsakligen härflytande från den manipulation , som
kan äga rum från den auctoritet, hvilken kan gifva impuls åt
såväl domaren sorn jurymannen, genom en förändrad organisation
af juryinrättningen eller genom dess afskaffande
kunna försvinna. Hr Frih. anmärkte vidare, att juryinrättningen
är en undantagslag. Indragningsmagten är äfven en
undantagslag; men jag har icke sett, att detta förhållande
hindrat, att den blifvit anlitad äfven under Ständernas sammanvaro.
Hr Frih. säger, att han icke kan förstå, hvarföre
det till fällande skall erfordras större pluralitet uti juryn
än vanliga domstolar. Jag tror, att lagstiftaren förutsett
manipulationen med de personer, som skulle blifva valda
till jurymän, och derföre i den större pluraliteten folden
tilltalades fällande sökt en motvigt mot" den impuls,
som kunde gifvas af den magt, sorn dirigerade domaremagtens
inverkan på åklogaremagten. Hr Frih. anför, alt den
ena juryn friar och den andra fäller i lika beskaffade mål.
Hr Dalman har redan besvarat detta; men jag ber att få
tillägga, att man äfven i högsta instansen har exempel på
olika förfarande i lika beskaffade frågor, såsom exempel
hvarpå jag endast vill åberopa de s. k. silfvermålen. Detta
fel ligger således icke uteslutande hos juryinrättningen, hvilken
delar det äfven med domstolarna. Hr Frih. omtalar,
att en modifierad juryinrättniug kunde vara nyttig. Jag instämmer
deruti, men beklagar blott, att Regeringen icke
genom sin HofCanceller framlagt ett förslag till en sådan
modification, hvarför Representationen och Folket skulle
slädnät i oförgätlig tacksamhet. Hr Frih. anmärkte folkets
ringa håg för municipalinrättningar. Detta vågar, jag bestämdt
bestrida, under åberopande af ett factum, kändt af
hela Sverige och nästan hela Europa. Det var nemi. genom
municipalinrättningar, som den härjande farsoten nyligen
hämmades. Vi hade då för nitet för municipalbefaltningar
deVmest öfvertygande exempel, hvilket t. o. m. frapperade
Den 17 Octob er e. m.
127
utländska läkare. Ur Frih. anför vidare, att indragningsmagten
är otillräcklig, och att derföre Styrelsen vill eftergifva
densamma emot erhållande af andra garantier. Detta
ar mycket ädelmodigt; men ädelmodigare hade det varit,
om Styrelsen sagt: Efter vi fått denna magt root löfte att
återgifva den, vilja vi återlemna densamma utan några andra
garantier, synnerligast som denna magt duger till intet.
Vidare säger Ur Frih,, alt indragningsmagten, som var
ämnad ali verka suppressivt, numera icke en gång förmår
verka suspensiv!. Jag beklagar händelsen. Ilr Frih. liknar
slutligen pressen vid kunskapens träd på godt och ondt. Jag
tillåter mig samma liknelse i afseende på Constit.Utsk:s förevar.
mentor. Den onda frukten är indragningsmagten;
den goda juryinrättningen. Jag lillst yrket- att smaka på den
goda frukten, men lemna den onda ä sido.
Hr Cederschjöld: En värd ledamot, Frih. Ehrenborgh,
har menat, att indragningsmagten aldrig skadat; men
han har likväl yttrat benägenhet för dess afskaffande. Jag
får häremot erinra, om denna magt icke har skadat, då menniskor
blifvit, tvärtemot stadgandet i 16 § Reg.F., utan ransakning
och dom beröfvade sin egendom och i så måtto sin
ära, sorn de blifvit förklarade ovärdiga att vidare få utgifva
periodisk skrift. Indragningsmagten har sålunda skadat just
derigenom, att den tillintetgjort ett af våra grundlagars heligaste
stadganden. Jag frågar vidare, om det icke är skadligt
för sjelfva Styrelsen, att allmänhetens uppmärksamhet
just genom indragningen fästes på det hatade bladet, hvars
spridande icke kan hindras, och att anledning derigenom
gifves till de obehagligaste och mest kränkande gissningar
om rätta orsaken til! indragningen.
Samme värde talare har sagt, att vi ännu icke äro mogna
för en juryinrättning. Härvid får jag erinra, att detta
fel förgår med tiden. Gif oss blott lid att tilltaga i ålder
och visdom, och vi skola snart växa i den ännu kanhända
något för stora rustning, som grundlagsstiflarne gifvit oss
till försvar för vår frihet. Om vi sålunda ännu icke äro
alldeles mogna för våra former, skola vi dock ofördröjligen
blifva det; men om vi hvart 2o:de år ombytte former, skulle
vi aldrig mogna för någon.
Samme värde ledamot har försäkrat oss om sin varma
tillgifvenhet för tryckfriheten och sagt, att den utgör säkraste
värnet mot domaremagtens arbitrage. Men dervid får
jag blott erinra, att om detta värn skall få någon betydelse,
måste dess handhafvande undandragas domstolarnas befattning;
ty ett vapen lennar föga värn, så länge det belinnes
i handen på den, mot hvilken man vill värna sig.
En annan värd talare, som mera ex officio yttrat sig,
har anfört (nånga inkast isynnerhet mot juryinrättningen.
Hvad indragningsmagten beträffar, har han icke allenast med
-
Den 17 October c. m.
gifvit, att den är olämplig, utan äfven förklarat den vara
onyttig och af föga betydenhet. Jag skulle sätta mera tillit
till uppriktigheten af detta yttrande, oin vi icke under
sjelfva vår samvaro sett denna olyckliga magt utöfvas. Den
värde talaren har såsom ett fel uti juryinrättningen anmärkt,
att man derifrån icke kan vädja till högre rätt. Men just
denna omöjlighet att vädja till högre rätt anser jag såsom
en stor välgerning, emedan den förolämpade skulle genom
sakens dragande från den ena domstolen lill den andra endast
blifva långpinad genom fortsatta smädelse!-. Bättre är
således att få saken hastigt afgjord, helst den, som trott
sig förolämpad, i alla fall får antingen upprättelse eller oek
blir genom den tilltalades befrielse sjelf befriad från den
fläck, sorn han fruktade sig hafva erhållit. Juryn har nemligen
i och genom den tilltalades frikännande förklarat någon
förolämpning icke hafva ägt rum, och äfven detta är
ett slags upprättelse. Jag vill icke till besvarande upptaga
andra skäl, än dem, sorn andia talare förbigått. För mig
återstå derföre blott några få. Bland annat har man anfört
mot juryn dess benägenhet att utöfva en missförstådd
misskundsamhet. Såsom exempel härpå har man anfört,
huruledes en, som var tilltalad för stöld, blifvit af en jury
frikänd, oaktadt hela verlden visste, att han var skyldig.
Men detta exempel kan icke lämpas på oss och vår juryinrättning.
Jag tror icke, att man kan beskylla vår jury att
af för stor misskundsamhet hafva sett genom finger med tilltalade.
Tvärtom skulle jag tro, att den snarare varit alltför
hård, då den fällt författare t. ex. blott derföre, att de
sökt öfvertyga Svenska folket, att det vore möjligt försvara
sig mot en mägtig granne.
Man har till förment bevis på juryns oduglighet anmärkt,
att för enahanda förbrytelse tilltalade personer blifvit
af en jury fällda, af en annan friade. En värd talare
har redan upptagit delta och visat, att det t. o. m. i Högsta
Domstolen fordom händt, att lika beskaffade ämnen blifvit
olika afdömda. Jag tror, att man icke behöfver gå till
forntiden för att derpå finna exempel.
Man har klandrat, att jurymannen icke har något ansvar
för sin dom. Jag vill, i stället för svar härå, blott
fråga: hvad hafva våra domare för ansvar? Man har exempel
på, att underdomare dömt till förlust af lif, ära och
gods, då likväl hela ansvaret i högre rätt stadnat vid obetydliga
böter. Våra domstolar skulle åtminstone gå långt i
missbruket af sin magt, innan de kunde göra sig förfallna
till ringaste ansvar.
Man har frågat, hvarföre juryn skall finnas blott för
tankeyttringar i tryck, men icke för yttranden i tal och
skrift. Jag svarar, att härutinnan ligger en brist, och att
jag hoppas, att alla injuriimål, äfven de, sorn röra tal och
skrift,
Den lj October e. m.
129
skrift, skola med tiden komma att afdömas af jory. Långt
ifrån derföre att afskaffa juryn, ville jag tvärtom utsträcka
dess domsrätt.
Man har klandrat, att vår jury är vald för tillfället.
Detta sker dels derföre, att den tilltalade må blifva dömd
af sina likar, och dels på det sådana vid hvarje särskildt
tillfälle må blifva till jurymän valda, som äga insigt i saken.
Man har sett vetenskapliga frågor hafva varit föremål
för tryckfrihetsprocesser. Huru skulle en sådan sak kunnat
riktigt bedömas, om icke vetenskapsidkare blifvit valda till
jurymän ?
Man har klandrat, att juryn till -|:delar är vald af parterna.
Jag vill icke bestrida, att juryn kunde annorlunda
inrättas; men jag anser vår ej utan allt skäl vara derpå beräknad,
att båda de motsatta meningarna, åklagarens och
den tilltalades skulle få tillfälle att göra sig gällande, och
domstolens egna jurymän sålunda kunna, efter sakens betraktande
på dess motsätta sidor, komma i tillfälle att uttala
ett opartiskt och sansadt omdöme. Domstolens jurymän
äro sålunda egentligen de, sorn afgöra saken; och derföre
fordras deras enhällighet för att fälla.
En annan värd talare har anmärkt, att brotten äro
nuancerade, att de kunna vara af lindrigare eller svårare
beskaffenhet, och beklagat, att juryn icke får göra skillnad
derpå, utan blott hålla sig till den uppgifna §:n. Härvid
får jag erinra, att samma § kan innehålla gradationer i
straff, såsom böter, fängelse vid vatten och bröd och spöstraff.
Tillämpningen af det i §:n bestämda straffet beror
på domstolen. Juryn säger blott, om den tilltalade är skyldig
efter den uppgifna §:n eller icke. Sålunda hafva vi sett,
huruledes domstolen, äfven då juryn emot alfmänhetens förmodan
fällt den tilltalade, likväl tillämpat det svåraste straffet
i §:n.
Samme värde talare har menat, att säkerheten Uti bevisningen
skulle vara större vid de vanliga domstolarna. Jäg
undrar rätt, huru man skall bevisa injtiriebrott, eller om
icke bevisningen skulle blifva mera förolämpande, än sjelfva
brottet. Jag tror, att ju mindre man kan röra i sådana saker,
ju mera är en hvar dermed belåten.
En annan talare har icke velat erkänna skillnaden emellan
tryckfrihetsbrott, som jag kallat andeliga, och materiella
brott. Jag får blött erinra, hvad skillnaden är emellan en
kindpust och ett skällsord.
Man har frågat, om ett muntligt hållet eller skriftligen
afgifvet upproriskt tal tryckes, efter hvilket rättegångssätt
det skall åtalas, antingen såsom högmålsbrott eller såsom
tryckfrihetsbrott? Jag svarar, att det beror på Vederbörandes
afsigt. Om altså de ville, att saken skulle Med största
i5 IL »7
Den ij Octobcr c. ra.
stränghet behandlas, och nödvändigt hafva den tilltalade
fälld, hvad helst han kunde anföra till sitt försvar, blefve
målet behaadladt såsom högmålsbrott, i händelse de leie på
domstolens lydaktighet; i annat fall torde lyckan försökas
på tryckfrihetsvägen. Men om min nyss yttrade önskan kunde
blifva uppfylld, skulle all villrådighet i detta afseende
försvinna derigenom, att alla sådana mål komme att gå
till jury.
Jag får derföre vördsamt hemställa, om icke R. o. Ad.
1834 bör vidhålla samma princip i afseende pä tryckfriheten,
som år i83o på Riddarhuset så högljudt hyllades, och
hvilken hyllning, så vidt jag kunnat finna, vunnit ett herrligt
genljud i nästan alla Svenskars bröst öfver hela landet.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: I afseende på formfrågan
i detta ämne anhåller jag att först få yttra några ord.
R. o. Ad. vet i allmänhet, och särskildt en hvar af dem,
som voro vid riksdagen 1812, huru indragningsmagten då
tillkom och juryinrättningen föreslogs. Jag skulle, för min
del, önska, att begge delarna måtte samtidigt försvinna, på
det att erinringen om det sätt, hvarpå grundlagen då behandlades,
mätte i och med detsamma utplånas.
Hvad sjelfva saken beträffar, borde visserligen en hvar
afskräckas från att yttra sig deruti, sedan Gr. Frölich på
é. m. förklarat, att, såsom Riddarhuset nu är sammansatt,
det icke vore värdt att gå på djupet med en sådan fråga
sorn denna. Jag erkänner visserligen, att i ett hänseende
kan den värde talaren gå längre än någon annan af Riddarhusets
medlemmar, innan vattnet står honom öfver hufvudet;
men att det icke är i tryckfrihetsmål, tyckes vara ådagalagdt
derigenom, att Hr Dalman tyckes redan hafva gått
längre än lian. Mig synes att en hvar borde, ehvad tanka
han må hysa om sig sjelf, dock yttra sig med tillbörlig aktning
för medlemmarna af detta Stånd, uti hvilket både funnits
och finnas män, hvilka, ehuru tystlåtna och anspråkslösa,
fullt ut kunna mäta sig med dem, som nu föra stort
språk. Jag vill icke upptaga de anmärkningar, som af talare
före mig redan blifvit besvarade; men jag vill fästa R.
o. Ad:s uppmärksamhet på hvad som under de sednare åren
handt med juryinrättningen, nemi. att sådana personer, som
man kallar de stilla i landet, eller de, som icke höra hvarken
till ena eller andra partiet, som icke skrika, utan med
lugn fälla sitt omdöme, sökt, när de blifvit valda till jurymän,
att undandraga sig detta förtroende. På ena sidan
hafva de förmodligen velat undgå att, i händelse de skulle
sakfälla, varda genom tryckfrihetens missbruk smädade och
framdragna till skotttaflor för ohemula beskyllningar, och
på andra sidan undvika samvetsagg, i händelse de, af farhåga
för sådan behandling, låtit sig afskräckas att efter lagens
stränghet förfära. Följden deraf har, såsom hvar och
Den 15 October c. m.
en känner, varit, att sådana jurymän antingen afsatt sig förtroendet
eller också uteblifvit. Jag tror t. o. m., att exempel
finnas, då man 5 till 6 gånger kallat juryn tillsamman
förgäfves, emedan erforderligt antal ledamöter saknats. När
förhållandet redan är sådant, och man ser tryckfrihetens
missbruk snarare till- än aftaga, torde den tid icke vara aflägsen,
da inga andra låta begagna sig till jurymän, än de,
som tillhöra antingen det ena eller andra partiet, och då
det beror på en lyckträff, örn den anklagade frias eller fäl—
les, emedan den oväld saknas, hvarförutan ingen rättvisa
kan äga rum. Juryn har da förlorat sin nytta och bör ej
vidare bibehållas. Redan vid förra riksdagen tvekade jag,
hvilketdera borde anses för rättast, men vidblef dock juryn.
Nu deremot tror jag på redan anförda skäl, att juryn
hädanefter förtjenar mindre, och våra domstolar vida mera
förtroende. Domaren är redan såsom offentlig man van vid
att misskännas och tadlas i så många andra hänseenden. Örn
tryckfrihetsmålen dertill läggas, hoppas jag dock, alt han
bibehåller sin sjelfständighet, och att målen afgöras med
mera enhet än nu, då olika juryr fälla motsatta utslag i
samma sak. Förslaget, att man skall klyfva Constit.TJtskts
förslag och bibehålla juryinrättningen, roen afskaffa iudragningsmngten,
kan jag icke gilla, utan tror deremot, att så
länge man vill på ena sidan bibehålla osäkerheten och lyckträffen
i afseende på målens afdömande, är det äfven nödigt
alt bibehålla godtycket eller indragningsmngten på den andra;
men vill man afskaffa juryn, kan man äfven afskaffa
indragningsmagten eller göra just hvad Constit.Utsk. föreslagit.
Särskildt anhåller jag att få fästa uppmärksamheten på
några här fällda yttranden. En talare har sagt, att domstolarna
icke borde få döma i tryckfrihetsmål derföre, att
det ligger i deras interesse att handla i laglighetens och
stabilitetens anda.. Af denna sats, eller att man ej åt domstolarna
bör öfverlemna tryckfrihetsmålens behandling derföre,
att domstolarna handla lagligt, följer väl således, alt
man vill bibehålla juryn derföre, att den handlar olagligt,
eller derföre, att man åtminstone hoppas, det den skall göra
det.
En ledamot har yttrat, att man vid detta tillfälle borde
göra hufvudsakligt afseende på den mening, som Borgare-
och BondeSttn uttalat, emedan dessa egentligen representerade
Svenska folket. Jag deremot tror, att i tryckfrihetsmål
är det snarare R. o. Ad:s samt PresteSlts mening,
hvarpå afseende bör fästas, emedan dessa begge Stånd mera
sysselsätta sig med författareskap och tryckfrihet, än Borgare-
och BondeSttn. Jag hoppas således, att R. o. Ad.
icke gör mera afseende på dessa Stånds mening, än på sin
egen öfvertygelse, hvilken alltid bör vara rättesnöret för
ens handlingar. En talare har äfven anfört såsom en tröst
Den 17 Octeber e. m.
för dem, hvilka Iida af tryckfrihetens missbruk, att om juryn
förklarar, det man verkligen blifvit förolämpad, innefattar
det ali den upprättelse, man kunde begära. Detta
påminner mig ett yttrande, hvilket någon fällt om det anfall
af cholera, som en annan lidit, nemi. att han haft så
verklig cholera, att han aldrig kunde begära henne bättre.
Jag anhåller att få instämma i en del af Frih. Ehrenborghs
yttrande för Constit.Utsk:s förslag och önskar, att
R. o. Ad. måtte godkänna det till grundlagsenlig behandling.
Om det skulle i afseende på redactionen vara mindre
fullständigt eller felfritt, visar just den meningen i Utsk:s
tnemor., sorn af Frih. Cederström blifvit tadlad, att, ora
först grundsatsen af Stånden är antagen , det sedermera åligger
Utsk. att uppgöra de särskilda bestämdare redactiousförslag,
som deraf följa.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag har af en värd talare,
till stöd för bibehållande af juryinrättningen och för juryinrättning
i allmänhet hört skäl uppgifvas, som jag verkligen
icke väntat att få höra, allraminst af den talaren eller
från den sidan. Hr Dalman har stödt juryinrättningens företräde
på den personliga auctoriteten af Lagcommitte'ens
arbetande ledamöters omdöme. Jag hade icke trott, att man
på sådant sätt skulle söka stödet för denna inrättning. Jag
hade trott, att allt omdöme om dess lämplighet, jemnförelseyis
med andra förmer, borde grundas på skäl, icke på
personlig auctoritet. Jag hemställer till Hr Dalman sjelf,
ora auctoritet får gälla i sådana frågor, och om han ej varit
den förste, som vid mångfaldiga frågor, äfven vid dem,
som allmänligen anses erfordra en man af yrket för att
bunna rätt uppfattas, jäfvat äfven de ovedersägligaste auctoriteter,
Hvad Hr Dalmans exempel beträffar, att England och
Frankrike befunnit sig väl af juryinrättningen, får jag blott
hemställa till Hr Dalman, om icke vårt land befunnit sig
väl af den form för brottmålsfrågors behandling, som Svenska
lagen utstakar; och jag tillåter mig hänvisa Hr Dalman
till en källa, hvars auctoritet icke of Hr Dalman torde underkännas,
nemh tidningen Dagligt Allehanda för i år, för
att finna exempel, huru inom ett land (Belgien), som från
Frankrike hcmtnt sina förmer för brottmålsprocessen, de
uppenbqraste förbrytare blifvit frikända af en jury, tillgänglig
för politiska passionernas intryck (i frågan om våldsamheterna
i Biiissel emot vissa för Orangism misstänkta
personer).
Hr Dalman har sagt, att ingen säkerhet förtryckfriheten
finnes i något land, der jury ej afdömer tryckfrihetsmålen.
Jag får då fråga honom, om icke Frankrike före
Julidagarna gaf bevis på en doniarecorps, mägtig att skydda
tryckfriheten? Och jag hemställer, då jag mer än en gång
Den 17 Octobcr c. m.
133
hört Hr Dalman tadla de förändringar, som skedde 1812,
och instämma med dem, som för dessa förändringar icke
ägt mildare uttryck, än att tryckfriheten då tillintetgjordes,
då castrerades, om det icke före 1812 fanns tryckfrihet,
ehuru juryinrättningen då ännu icke var införd och tryckfrihetens
utöfning icke ägde annat skydd, än samma domaremagt,
som man nu vill underkänna. Jag för min del anser den domstol
bättre, som är sammansatt af män, hvilka måste vara
sakkunniga, äro vana i sitt kall, skyldiga att redogöra för
skälen till domslutet, skyldiga att ansvara för delta beslut,
hvaruti, derest de irrat sig, ändring kan vinnas i en högre
och slutligen i högsta instansen, än en sådan domstol, som
tillsättes af parterna i samma ögonblick, domen skall fällas,
utan afseende på om den äger oväld och förmåga att afgöra
frågan och utan att behöfva redogöra för sin opinion eller
ansvara för sitt beslut, samt t. o. m. äro förbjudna att
yppa, huru de voterat, der den uppenbarast orättvisa dom , såvida
icke formalitetsfel ägt rum, icke kan vinna någon ändring.
Man har sagt, att mot det missbruk, som kunde äga rum
af offentligheten eller tryckfriheten genom enskildas smädande,
vöre offentligheten sjelf det bästa correctivet. Jag hemställer
till den värde talaren, som fällde detta yttrande och
som jag trodde vara för mycket bekant med tryckfriheten
för att sakna kännedom, huru vidsträckt den kan både brukas
och missbrukas, om icke just de fall, då smädelsen mest
mördande riktar sina stötar, äro af den art, att sjelfva försvaret,
ehuru orättvist anfallet än kan vara, icke låter sig
verkställa derföre, att smädelsen söker förgiftade vapen och
hemligt anfall. Men äfven der försvaret är möjligt, hemställer
jag till den värde talaren, huruvida det ensamt beböfver
hafva rätt, för alt fäkta lika strid, då alltid anfallet
erbjuder mera tillfälle till de pikanta disgressioner,
som fästa den stora massans af läsare hufvudsakliga uppmärksamhet.
Jag vill icke här omtala de fall, då samma
spalter, som begärligt öppnats för smädelsen, tillslutas för
försvaret. Härvid anser jag mig skyldig att, ehuru jag golden
värde talaren, till hvilken jag egentligen ställer dessa
ord, den rättvisan att hafva iakttagit den oväld, som jag
beklagligen icke kan i lika mån tillerkänna alla tidningsredactörer,
att hålla sitt blad öppet lika mycket för försvaret
som anfallet (jag talar nu om de enskilda anfallen),
till honom hemställa, huruvida försvaret, äfven der de vid
anfallet begagnade vapnen icke varit af den lömska art att
göra det omöjligt, är lika lätt som anfallet,
Den värde talaren har trott, att här icke vöre fråga om
det enskilda lidande, som kunde blifva följden af tryckfrihetens
missbruk, utan att frågan rörde något mycket högre,
det dyrbaraste vi äga, nemi. tryckfriheten sjelf. Jag
erkänner, att tryckfriheten är bland de dyrbaraste institutioner,
som finnas inom samhället; men jag tror, att denna,
134
Den 17 Octobcr e. m.
lika med hvarje annan icke mindre dyrbar institution, kan
missbrukas. Skulle man dock anse den icke kunna missbrukas,
en sats, som jag dock aldrig bort någon våga offentligen
yrka, icke en gång dem, som i hvarje tryckfrihetsmål
se en förföljelse, bör man bestämdt uttrycka denna sats, och
då är hvarje rättegångsprocess öfverflödig; men erkänner
man, att missbruk äro möjliga, så tror jag, att det är rättast
att öfverlemna skyddet mot dessa missbruk och af sjelfva
bruket åt samma form, som skyddar de allradyrbaraste
af våra sainhällsförmåner, våra lif, vår ära och vår
egendom. För min del instämmer jag med Hr v. Hartmansdorff
uti anhållan om propos., att Constit.Utsk:s förslag
måtte af R. o. Ad. förklaras hvilande till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag.
Frih. Ehrenborgh: Jag skulle icke ånyo upptaga
R. o. Ad:s tid uti ett ämne, der redan så mycket blifvit
yttradt, om det icke vore för att söka, så vidt jag förmår,
att taga Constit.Utsk. i försvar mot en förebråelse,
som det fått uppbära af Frih. Cederström, af hvilken det
så ofta fått uppbära den tillvitelsen, att hafva handlat fullkomligen
grundlagsvidrigt. Om Constit.Utsk. i förevar, afseende
handlat grundlagsvidrigt, hvilket jag vågar bestrida,
har det åtminstone skett i den bästa afsigt. Hr Frih. har
nemi. förmenat, att Constit.Utsk. grundlagsvidrigt framställt
till Stånden följande mening: ”Med föreslående af åtskilliga
andra rättelser och redactionsjemnkningar i tryckfr.förordn.
torde Constit.Utsk. tillåtas att ännu fördröja, intilldess Utsk.
fått del af samtliga RiksSt:ns preliminära beslut öfver nu
gjorda framställningar, och sålunda vunnit säkrare ledning
för ytterligare beredningsåtgärder.” Jag vill gerna medgifva,
att Utsk. måhända kunnat välja ett bättre uttryck, än
preliminära beslut. Jag får äfven tillkännagifva, att jag inom
Utsk. reserverade mig mot detta uttryck, ehuru jag ansåg
olämpligt att låta en reservation i en sådan småsak som
denna åtfölja till Stånden. Jag ansåg nemi. för oriktigt af
Constit.Utsk. att uttrycka den tanke, Utsk. här ville framlägga,
med begagnandet af ett ord, som här stod i motsats
med den mening, hvari grundlagen begagnar samina ord;
men ehuru detta ord icke är det bäst valda, har likväl genom
ordet preliminära, som står framför ordet besluta, ådagalagts
Utsk:s afsigt att endast afbida den tidpunkt, då Stånden
hade fixerat sig för sina gemensamma anmärkningar,
för att komma in med de närmare redactionsförslagen; och
om Utsk. härutinnan handlat så grundlagsvidrigt, som Frih.
Cederström påstått, har Utsk. likväl haft den tillfredsställelsen
att af andra ledamöter inom detta rum få uppbära
ett slags beröm för sin grannlagenhet i detta fall. Enskildt
får jag tillkännagifva, att Utsk. uti en så grannlaga fråga,
som denna, icke ansåg sig kunna sätta en hel författning på
Den 17 Octo ber c. m.
i35
spel, innan grundsatsen vore uttalad; och Utsk. vågade icke
i denna fråga, likasom i inånga andra, hoppas ett enhälligt
förklarande från Ståndens sida, att de icke hade anmärkningar
alt göra mot Utsk:s förslag. Måhända torde den
discussion, som här ägt rum, ådagalägga, att Utsk. i denna
förutsättning icke så helt och hållet bedragit sig.
Frih. Boye har, såsom det ofta händer honom, missförstått
den talare, som han klandrat. Han har mycket
missförstått mig, om han trott, att jag för hela Svenska
brottmålslagstiftningen , eller ens under den tid, jag kan
öfverlefva, önskar införa juryinrättningen. Jag har tvärtom
öppet förklarat, att jag anser oss ännu en lång tid icke vara
mogna för denna inrättning, just derföre, att allm. bildningen
ännu icke upphunnit den ståndpunkt, som erfordras
för framgången af denna inrättning, och jag vågar derföre
helt och hållet bestrida den sats af Frih. Cederström, att
juryinrättningen är i den mån nyttig och nödvändig, som
bildningen står på en låg ståndpunkt. Jag tviflan på, att
Hr Frih. kan försvara denna sats. Medan jag har ordet får
jag förklara, då Hr Dalman från en auctoritet, som jag
gerna gifven rättvisa, nemi. Lagcommitte'ens ledamöters yttrande
öfver juryn, velat hemta stöd för sin åsigt om lämpligheten
af jury inrättningen, att, om man med noggrannhet
genomläser Lagcommitteens motiver, man skall finna, att
dessa commilterade tviflat på, att den tidpunkt dr inne, alt
en väl ordnad juryinrättning möjligen kan införas i Sverige;
men i samma motiver står att läsa, att Lagcommitte'en ansett
den juryinrättning, som för närvar, finnes i afseende på
tryckfrihetsmål, icke böra borttagas, emedan den vunnit en
slags välvilja inom nationen, men att densamma icke borde
utvecklas på annat sätt, än som ledde till öfvergängen till
en sådan v!il bildad jury, som i en aflägsen framtid kunde
emotses. Detta är hufvudsaken af Lagcommitteens yttrande
i detta hänseende och grunden, hvarföre Lagcoinmittden
i texten till criminal-lagförslaget icke föreslagit juryns införande.
Jag har nu utsagt min mening och är öfvertygad,
alt hvar och en, som kommer att rösta i denna vigtiga
fråga, deruti tagit sitt parti till den grad, att frågans vidare
utveckling länder lill ingenting. För min del önskar jag
naturligtvis, att R. o. Ad. ville anse detta merjor, så beskaffadt,
att den af Constit.Utsk. föreslagna hufvudsakliga
förändringen kunde blifva hvilande till grundlagsenlig behandling,
och att detta måtte förklaras för R. o. Ad:s gemensamma
tanka, så att Constit.Utsk. måtte sättas i tillfälle
att på grund deraf utarbeta ett förslag i öfverensstämmelse
dermed.
Åtskilliga hördes yrka propos.
Hr Dalman: R. o. Ad. torde finna, att mitt yttrande
blifvit från så mänga sidor anfallet, att jag icke kan under
-
Den 17 October c. m.
låta att försvara detsamma, hvarvid jag likväl förbinder mig
att vara så kort som möjligt.
Hvad Hr Strussenfelts enskilda anfall mot mig beträffar,
aro de mig lika likgiltiga, som han förklarat angående
min opinion om honom. Hvad åter hans anmärkningar mot
mina yttranden angår, äro de af natur att icke tillhöra en
rådslående församling, utan snarare en disputationskammare;
men om Hr Strussenfelt har lust att enskildt med mig
debattera ämnet efter det academiska disputationssättet, vida
skiljdt från det sätt, hvarpå ärender behandlas uti representantförsamlingar,
hvilkas öfverläggningar icke innebära
ändamålet att endast få rätt genom klyftigheter, utan
åsyfta verkställbara resultater, skola vi se, hvilken af oss
som kan gå längst äfven i ordklyfveri och hårdragna spetsfundigheter
inom theoriens område. Men då dessa, såsom
icke utgörande några skäl, lätt bortfalla, lemnar jag dem
äfven i förevar, ämne helt och hållet å sido.
Jag öfvergår derföre till de egentliga anmärkningarna,
och kan då icke dölja, det jag med förundran afhört ett yttrande
af Frih. Cederström , hvilken jag hittills ansett för en
af tryckfrihetens varmaste vänner, men som nu synes hafva
ådagalagt, det han icke bibehållit samma oförfalskade
kärlek för tryckfriheten, som i de goda menlösa tiderna.
Frih. har bland annat anmärkt, huru tidningspressen stympadt
och vanstäldt framlade motsidans meningar, då den
iakttoge den största fullständighet uti allt, som rörde den sidan,
hvars åsigter referenten hyllade, och att detta vore ett
bevis på, att publiciteten stod på en låg ståndpunkt. Jag
hemställer till Hr Frih. sjelf, om denna beskyllning bevisar
någonting för eller emot vigten af pressens frihet. Om ett
stympad t framställningssätt äger rum, äger ju hvar och en
att rätta detsamma. Hvad jag, för nain del, kan påstå, är,
att det icke med vett och vilja inträffar; men om en sådan
stympning till följd af bristande uppmärksamhet verkligen
sker, är det ju, som sagd t är, hvars och ens rättighet alt
vinna rättelse genom meddelandet af sitt fullständiga yttrande
till allmänhetens kännedom, och jag skulle tro, att
publiciteten i detta fall med nöje skulle gå en yttrad önskan
till mötes. Samme värde talare har sagt, att det vöre endast
för att icke lägga hinder mot tryckfrihetens missbruk,
sorn man ville bibehålla juryinrättningar. Jag kan försäkra
Hr Frih. äfvensom R. o. Ad., att jag lika mycket sorn någon
annan är fiende till tryckfrihetens missbruk, ehuru
jag icke erkänner såsom missbruk allt, hvad man derunder
vill inbegripa; men jag är öfvertygad, att tryckfrihetens
missbruk mycket bättre förekommes genom jury, än
genom domstolarna. Det är endast vid sådana tillfällen, då
ingen verklig förbrytelse finnes, men der en mäktigare impuls
likväl kunde verka till för publiciteten menliga resulta
-
Den 17 October e. m.
fater, sorn domstolen kunde äga företräde framför juryn;
men der verkliga missbruk blifvit begångna, tror jag,
att juryn lemnar det säkraste skyddet just derföre, alt det
är ingenting, som leder sig sa lätt till känslan som den att
straffa en orättvisa eller en förolämpning; och då en hvar
önskar att blifva i tillfälle alt gifva upprättelse åt en förolämpad,
skall lian sannolikt ej underlåta att tillfredsställa
denna känsla genom att gifva sin röst i juryn derför. Man
kan svårligen tänka sigen jury, deri domstolen och åklagaren
tillsätta det antal ledamöter, som fordras för den tilltalades
fällande, så organiserad, att icke den, sorn,verkligen
lidit orätt, skulle få upprättelse. För min del ser
jag endast derpå, att full rättvisa ma vederfaras parterna,
och just derföre, att vanliga domstolar svårligen kunna
vara fullt, både juridiskt och moraliskt, rättvisa i sina
omdömen i sådana mål, är det, som jag i principen motsätter
mig dessa måls öfverflyttande till domstolarna. Här
är väl icke stället att vädja till erfarenheten; men den, som
påminner sig politiska frågors behandling af våra domstolar,
lärer icke underlåta att draga slutsatser, som kunna
vara mera gynnande för min än för Frih. Cederströms mening.
En värd ledamot, Hr v. Hartmansdorff, hvilken jag med
ledsnad och så mycken mera smärta finner sedan sista riksdag
hafva öfvergått till en förändrad opinion i denna fråga,
som han sedan samma riksdag blifvit ledamot af Konungens
Rådkammare, har invändt mot mitt yttrande, att det snart
nog blefve omöjligt att kunna organisera en jury, emedan
man afsäger sig detta förtroende af fruktan att blifva framdragen
och misshandlad af publiciteten, om man ej af dess
hotelser låter skräma sig från att efter öfvertygelse fullgöra
åtagandet. Jag hemställer till den värde ledamoten sjelf,
att afgöra från hvilka håll och af hvilka orsaker dessa afsägelser
tillkommit. Då actor eller domstolen icke synas
vilja till jurymän utse andra, än dem, af hvilka man fordrar,
alt de skola fälla; då man icke har den rättskänsla
att, utan afseende på den ena eller andra jurymannens politiska
opinion, blott öfverlemna åt hans samvete att afdöma
målet; då synes det mig vara rätt, att denne afsäger
sig ett förtroende, hvilket han finner sig vara kallad att utöfva
blott såsom en machin uti dens hand, som väljer; och
jag säger uppriktigt, att jag skulle afsäga mig ett sådant förtroende
i samma stund jag trodde, att man bestämdt påräknat
mig, vare sig för ena eller andra sidan. Att dessa
och dylika anledningar, och ingalunda någon farhåga för
publiciteten, föranledt afsägelserna torde icke den, som är
bekant med förhållandena, kunna bestrida.
Hr v. Hartmansdorff har citerat ett yttrande af mig,
hvilket jag icke kan påminna mig hafva framställt i de
i5 H. ' 18
*38
Den 17 October e. m.
Uppgifna ordalagen. Han liar nemi. debiterat mig för den
utlåtelsen, att tryckfrihetsärender icke borde öfverlemnas till
domstolarna derföre, att domstolarna handlade i laglighetens
och stabilitetens interesse. Detta har icke kunnat
Vara min mening, åtminstone icke såsom antithes till hvad
Hr V. Hartmansdorff yttrat. Om jag nämnde något ditåt,
Var det förmodligen i fråga om politiska förbrytelser; och
då sager jag, att det är sämre att öfverlemna sådana mål
åt domstolarna, som handla efter stabilitetsprinciper, som
således alltid hafva samma politiska opinion, än åt en jury,
vald under den rådande opinionen och en representant deraf.
Att jag derigenom skulle vilja uttrycka, att en jury icke
kunde döma lagligt och att det vore bättre, att tryckfrihetsmål
afdömdes olagligt af en jury, än lagligt af en domstol,
lärer väl icke rimligen kunna ifrågasättas.
Hr Rosenblad har förebrått mig, att jag genom undertryckandet
af en auctoritet, som jag erkänner vara hög,
velat upphöja en annan, utan att ingå i någcn vederläggning
af de skäl, som den första auctoriteten anfört. Jag får
blott fästa uppmärksamheten derpå, att den första auctoriteten
alldeles icke ingått i någon undersökning om vår tryckfrihetsjury,
i hvilken motsatta händelse jag icke skulle underlåtit
att vederlägga honom, utan blott uppläst en af honom
sjelf eller någon annan författad fragmentarisk uppsats
till bevis, såsom han förmenade, för olämpligheten af juryinrättningen
i allmänhet; men som denna fråga icke var
föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, hemställde jag, om
man behÖfde ingå i någon vederläggning af de anförda skälen,
och tilläde, att man väl kunde våga en jemnförelse
emellan Hr Strussenfelts auctoritet och Lageommitte'ens. I
sammanhang härmed får jag förklara Frih. Ehrenborgh, att
jag visserligen icke önskat, att juryinrättningen för närvar,
i allmänhet skulle införas, men tillika tillkännagifva, att jag
icke läst Lagcommitte'ens yttrande såsom Hr Frih., då han
säger, att man deraf finner, det Lagcommitte'en af en slags
consideration tillstyrkt tryckfrihetsjuryns fortfarande. Tvärtom
har Lagcommitte'en sagt, att, om man kunde af resultaterna
af tryckfrihetsmålens afgörande af jury sluta lill hvad
juryn skulle, i allmänhet införd, blifva, Lagcommittéen icke
skulle tveka att tillstyrka dess införande i allmänhet. Således
har Lagcommittéen på det amplaste sätt tillstyrkt juryinrättningens
fortfarande i tryckfrihetsmål. Hr Rosenblad
har äfven hemställt, huruvida icke anfallet vore lättare, än
försvaret, och huru föga den angripne vore belåten med att
få införa sitt försvar i den tidning, hvari han blifvit anfallen.
Jag medgifver, att uti den moraliska känslan hos
skriftställaren ligger den största garantien och säkerheten
mot orättvisa anfall, och att publiciteten till missbruk kan
begagna sin öfvervigt; men dessa missbruk äro af beskaffenhet
att hvarken kunna straffas af vanliga domstolar eller af
Den 17 October «. ra.
*39
jury, och skulle de kunna straffas, vore det endast af den
sednare såsom samvetsdomstol, ty icke lärer en domstol kunna
ådöma något straff derföre, att man dröjer 10 å 20 dagar
med försvarsskriftens införande, eller bifogar densamma
s. k. ”giftiga noter.” Således ligger egentliga garantien mot
dessa missbruk för det första uti den bos publicisten utbildade
sannings- och grannlagerihetskänslan, och för det
andra uti den moraliska känslan hos läsaren; och förrän den
sednare blifvit utbildad, är det icke att hoppas, att man
kan blifva nöjd med den förra. Hr Rosenblads argnmenter
mot mig kunna således kastas tillbaka mot honom sjelf,
Jag vill icke längre uppehålla R. o. Ad:s tid med upptagande
af hvad som vidare mot mig blifvit yttradt, emedan
det redan på förband af mig, äfvensom af HrrTCederschjöld
och Crusenstolpe, blifvit besvaradt; men jag vill dock
taga mig friheten att till slut uttrycka min förundran öfver
den angelägna omsorg, som här visar sig från Styrelsens sida
att, under sken af att skydda tryckfriheten, vilja afskaffa
en inrättning, i skygd af hvilken tryckfriheten utbildat
sig och hvars bibehållande Sveriges, för det närvar,, trolin
gen mest insigtsrika lagstiftare, jag menar Lagcommilte'en,
ansett såsom en conditio sine qua non för en constitutionel
stat. Jag anhåller att få uppläsa en delaf denna cominittes
yttrande i detta afseende: ”Exempellöst torde det väl ej va-;
ra, att nämnden i tryckfrihetsmål misstagit sig i domslut;
men här är ej fråga om en inrättning, som vore upphöjd
öfver möjligheten att fela, utan om en, sorn, efter mensk-r
liga sakernas allmänna ordning, må anses lämplig för den
tid och det land, hvari den finnes; och såsom sådan tror
Committe'en Svenska juryn i tryckfrihetsmål förtjena namnet
af en syftesenlig och gagnelig institution. Hvar helst en
tryckfrihet blifvit införd, har deri ej kunnat i längden äga
bestånd, utan skydd af en juryinrättning. Sverige har i nära
tjugo år begagnat denna inrättning; och det lärer svårligen
kunna nekas, att det är just under samma tjd, sorn
tryckfriheten här i landet utbildat och stadgat sig, Juryn
har obestridligen tjent yttranderätten lill värn, utan att likväl
hafva gjort sig skyldig till någon rättmätig förebråelse
för öfverdrifven skonsamhet mot dess missbruk. Man hav
tvärtom velat påstå, det regeln att hellry friä än fälla
icke alltid varit i nog bokstaflig mening tillämpad. Men
man måste besinna, att, om man ock någon gång trott sig
hafva skäl att önska en annan dom, än den juryn fällt, en
sådan önskan utan tvifvel lika ofta, om icke oftare, skulle
blifvit föranledd af domstolarnas åtgärder, och man torde
ej mycket fela, om man antager, att den punkt, hvarpå
yttranderätten här i landet för närvarande står, ej hade varit
uppnådd, om en juryinrättning för tryckfrihetsmålen ej
funnits.”
Jag hemställer, om icke detta yttrande, afgifvet utaf en
Den 17 Oc t ober c. 111.
till lagarnas förbättrande af Regeringen nedsatt committé,
torde förtjena någon auctorilet. De, sora afgifvit ett sådant
yttrande, hafva dock icke varit publicister, och någon
partiskhet lärer således icke kunna skrifvas på deras räkning.
Jag hoppas och önskar, att Hr v. Hartmansdorff,
som sedan förra riksdagen förändrat öfvertygelse i denna
fråga, måtte innan nästa riksdag, särdeles om ödet beskärer
Ronora att dessförinnan komma i närmare beröring med vården
öfver tryckfrihetsärender, vända åter till den öfvertygelse
han hyste vid förra riksdagen, så att man då må
få höra Hr v. Hartmansdorff uppträda till försvar för den
åsigt,! åt hvilken han nu beklagligtvis nekar sin hyllning.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Hjerta, Lars Joh.: Hr Presidenten Frih. Cederström
har dragit i tvifvelsmål, huruvida icke de personer,
som sjelfva befatta sig med publiciteten, vore jäfviga att
yttra sig i detta ämne. Jag tager mig i detta fall friheten
åberopa det väl kända ordspråket, att ingen vet bättre,
hvar skon klämmer, än den, som har den på sig. I alla
fall är det kändt, att Hr Frih., som yttrat sig mot juryinrättningen,
vid de flesta tillfällen varit af actor tillkallad
såsom juryman, och jag hemställer, om icke deruti kunde
finnas ett slags jäf äfven mot Hr Frih. Ehuru jag således
icke anser mig mera jäfvig, än den värde talaren, att yttra
mig i denna fråga, skall jag dock inskränka mig till några
få anmärkningar. I afseende på hvad jag tror mig hafva
hört sägas, att det åtminstone i provinserna vore tjenligare,
att tryckfrihetsmålen behandlades af de vanliga domstolarna
än af jury, tager jag mig friheten fästa uppmärksamheten
derpå, att de flesta mål, hvari åtal skulle äga rum, åtminstone
hvad periodiska pressen angår, skulle vara sådana, att
domaremagten i de flesta fall de facto skulle vara part mot
de tilltalade, hvilket är ett ytterligare bevis för nödvändigheten
af juryinrättningen. Jag vill blott med några ord uppehålla
mig vid hvad som blifvit invändt mot jnryinrättningen,
emedan blott en blick på hvilka ledamöter, som
yttrat sig för eller mot densamma, torde visa, på hvilkendera
sidan tryckfrihetens varmaste vänner finnas.
En värd ledamot har yttrat, att exceptionslagar i afseende
på tryckfriheten vore skadligare, än alla andra undantagslagar.
Jag tager mig friheten fästa den värde ledamotens
uppmärksamhet derpå, alt en exceptionslag i formen
icke kan medföra någon våda, der alla beneficia juris äro
be urade i formen för undersökningen.
Hr v. Hartmansdorff har mot juryinrättningen anfört de
många afsägelser från jurymanna-befattningen, som de 5 sista
åren ägt rum. Härvid får jag göra den erinran, att afsägelse
hufvudsakligen endast ägt rum af dem, som varit af
actor till jurymän utvalda, För öfrigt har Hr v. Hartmans
-
Den 17 Oetobcr e. in.
dorff sökt anslå R. o. Ad:s känsla med minnet af det sätt,
hvarpå de 2:ne institutionerna olagligen tillkommo i8ra;
men jag hoppas, alt detta försök, utgående från en öfvertygelse,
som Hr v. Hartmansdorff sedan sista riksdagen förändrat,
efter det han inträd t på en plats, der han finner
sig mera utsatt för klander, icke skall lyckas.
Jag är kanske jäfvig att yttra detta; men jag hemställer
till en hvar, om publiciteten 1812, då juryn stiftades, kan
jemnföras med publiciteten i våra dagar. Man säger, att
tidningarna den tiden icke tilltrodde sig den djerfheten att
gifva Konungens rådgifvare det rådet att lemna sina platser;
men jag hemställer, om man nu får se sådana invectiver,
som den tiden voro föremål för rättegångar och söndersleto
folkel inom stad och land. Att något sådant numera
icke kan inträffa efter den utbildning, publiciteten genom
juryimältningens införande erhållit, bör icke kunna betviflas.
Jag tror, att detta skall vara tillräckligt för att
bestämma R. o. Ad:s öfvertygelse i frågan.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Här är uti förevar.
ämne så mycket taladt både för den ena och andra
meningen, att för mig, som bekänner mig för Constit.Utskrs
åsigt, föga återstår att tillägga. Men då jag under en mängd
af år trott mig finna oriktigheten af en här försvarad sats,
anser jag för min skyldighet att nu yttra min mening deröfver,
innan målet lägges till handlingarna. Jag har under
discussionen hört det yttrande, som skulle det vara ett bevis
på mindre välvilja mot tryckfriheten att anse domstolarnas
behandling af tryckfrihetsmål vara bättre och förmånligare
för det allmänna, än juryinrättningens, sådan den finnes
organiserad i Sverige. Jag, sorn bekänner mig till den
satsen, att domstolarnas behandling af dessa mål är bättre
än juryns, kan icke erkänna riktigheten af det motsatta omdömet,
hvars försvarare jag kunde möta med samma inkast,
som blifvit användt mot dem, till hvilkas mening jag
bekänner mig, och säga, att förfäktandet af tryckfrihetsmålens
bibehållande under jury vore ett bevis på mindre
kärlek till tryckfriheten; men då häruti skulle ligga en orättvisa,
faller det mig icke in att göra det, emedan jag för
min del icke inser, hvarföre man icke kan önska tryckfrihetsmåls
afgörande af" domstolarna och deras afgörande af
jury, men likväl å båda sidor vara vän af tryckfriheten.
Vi äro alla ense derom, att indragningsmagten är en olämplig
undantagslag. Den tillkom i följd af ögonblickets behof
och bör icke längre fortfara. Då denna fråga vid åtskilliga
föregående riksdagar förevarit, yttrade jag mig mot dess
fortfarande, och jag hyser nu samma tänkesätt. Äfven då
yttrade jag mig om domstolarnas företräde framför jury att
handlägga tryckfrihetsmål, icke derföre, att jag anser juryn
vara oriktig mera i sådana mål, der fråga är om opinion
Den 17 Oetober e. m.
och samvete, än i andra mål, men derföre, att jag icke kan
se, att juryn innebär någon af ds garantier, som publicisten
eller de, som läsa hans tidning, hafva rättighet att
begära. Den våda, man velat förespegla oss af domstolarnas
inträde i juryns ställe, kan jag, för min del, icke inse,
synnerligast som tryckfrihetsmål erhålla 3:ne instanser i stället
för en. Jag kan icke föreställa mig, att ett större antal
skall blifva fäldt af domstolarna, än af juryn; men om så
inträffar, har den fällde från domstolarna tvenne instanser,
hvarvid han kan söka retablissement, då deremot juryn utan
appel afgör hans öde. Jag vill icke vidare upptaga R. o.
Ad:s tid med förlängandet af den redan långvariga discussionen,
hvarunder jag dessutom hufvudsakligen blifvit förekommen
af talare med de kunskaper i ämnet, som jag icke
tilltror mig äga. Jag instämmer derföre med de Hrr och
män, som tilltyrkt, att detta Constit.Utskrs förslag måtte
hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade, till den behandling 56 § Reg.F. föreskrifver, godkänna
Constit.Utsk:s under Atris i, 2 och 3 afgifna förslag
till förändring i Tryckfr.förordn.
Hr Dalman: Jag får uttrycka min hogsta förundran
öfver Hr Gr. o. Landtnäs behandlingssätt af grundlagsfrågor.
I förmiddags förklarade Hr Gr. o. Landtm., att då anmärkningar
göras vid ett förslag, skola de utgöra föremål för
första ptopostn, hvarföre också Hr Gr. o. Landtm, framställde
den propos., huruvida den af Hr v. Hartmansdorff
gjorda anmärkning förklarades för Ståndets gemensamma tanke.
Nu har Hr Gr. o. Landtm, förgätit det af Hr Gr. o.
Landtm, på f. m. iakttagna behandlingssätt. Jag kan icke
förmoda, alt detta kan vara annat än en ovarsamhet, och
jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, ville, i likhet med det
behandlingssätt, som ägde rum på f. m., framställa propos.
å den af mig yttrade åsigt, att såsom gemensam tanke af
R. o. Ad. antagas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han ej kunde
finna någon olaglighet af honom vara begången genom
den nyss framställda propos:n, enär det måtte vara Landtmrs
fulla rättighet att först göra propos. till godkännande, på
sätt grundlagen föreskrifver, af Utsk:s förslag, när blott
en anmärkning blifvit yttrad, och således, i fall af votering,
hvarje mening hade tillfälle att göra sig gällande. Hade
flera meningar blifvit framställda såsom anmärkningar
emot Utsk:s förslag, hade förhållandet varit annorlunda,
och då hade hvarje af dem först bort R. o. Ad. underställas,
till utrönande, huruvida Ståndet ansåg någon eller några
af dem utgöra Ståndets gemensamma tankar. fJ. Ex.
Jiade likväl ej funnit mera än en anmärkning vara gjord,
pemh Hr Dalmans; och om den af H. Ex. nyss framställda
Den ij Oetoker e. m.
>43
propos. blifvit af R. o. Ad. afslagen, hade H. Ex. ej underlåtit
att göra propos. till förklarande af Hr Dalmans
anmärkning såsom Ståndets gemensamma tanka. Om åter
votering blifvit begärd, hade Hr Dalmans anmärkning bort
blifva contrapropostn.
Gr. Horn: Det sista förklarandet af Hr Gr. o. Landtm,
är lika oförmodadt som det första. Jag har icke hört någon
begära votering öfver den propos., mot hvilken äfven
jag måste hafva en anmärkning att göra. Jag har och vi
hafva alla varit i tillfälle att under många timmars debatt
finna anmärkningar hafva blifvit gjorda mot förevar, memor,;
och då grundlagen i 56 § Reg.F. stadgar, att, om anmärkningar
framställas mot Constit.Utskrs förslag, propos. skall
framställas till utrönande, om och hvilka anmärkningar förklaras
för Ståndets gemensamma tankar, och jag förmodar,
att Hr Gr. o. Landtm., likasom vi alla, funnit, att anmärkningar
blifvit gjorda mot delta memor., vågar jag hemställa,
om icke rätta marchen är den, att till R. o. Ad:s afgörande
hemställes, huruvida Ståndet förenar sig om den anmärkning
såsom dess gemensamma tanka uti förevar, ämne,
att indragningsmagten bör afskaifas, men juryn i tryckfrihetsmål
bibehållas.
Frih. Ehrenborgh: Jag har vid flera tillfällen, då
Constit.TJtsk:s memor. förevarit, tagit mig friheten gifva
min öfvertygelse tillkänna om det behandlingssätt, jag ansett
med grundlagen öfverensstämmande. Hr Gr. o. Landtm,
har visserligen tillkännagifva, att han följt en vid föregående
riksdagar öflig praxis. Jag är skyldig att respectera
densamma och det sätt, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, behagar
följa den; men, i likhet med hvad Gr. Horn nu förklarat,
är jag af den öfvertygelse, att detta icke varit fullkomligen
grundlagsenlig!, hvilket bäst visar sig deraf, att, då ingen
anmärkning blifvit gjord mot första punkten, densamma
skulle, derest den af Hr Gr. o. Landtm, framställda propostn
med ja besvarades, blifva hvilande till förkastande eller ordagrannt
införande i tryckfr.förordn. vid nästa riksdag, ehuru
denna punkt är af detta innehåll: ”Citationen i sjelfva
ingressen af 86 § Reg.F. återföres till ordagrann likhet med
det citerade.” Ingen enda röst inom detta bus har höjt sig
mot detta förslag, och jag hemställer likväl till Hr Gr. o.
Landtm., om detsamma kan till grundlagsenlig behandling
antagas. Detta kan icke vara Hr Gr. o. Landtmrs mening,
utan måste säkerligen det sätt, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
börjat behandla denna fråga, härröra från en irring å Hr
Gr. o. Landtnäs sida. Ehuru jag bekant mig hylla den mening,
att juryinrättningen och indragningsmagten samtidigt
måtte afskaffas, likasom de samtidigt infördes 1812, bekänner
jag likväl, att det skulle göra mig ondt, om, tvärtemot
den mening, jag flera gånger yttrat, då emot Goristit.Utsk:s
Den 17 October «. m.
roemor. anmärkningar kunna göras, som förklaras för Ståndets
gemensamma tanke, genom ett annat behandlingssätt eu
sådan tanke icke finge göra sig gällande. Det anser jag vara
ett sätt att par surprise genomföra en fråga. Hvad utgång
saken än må få, önskar jag likväl, att alla meningarna
måtte få tillfälle att göra sig gällande.
H. Ex. Hr Gr. o. La nd t m. yttrade den förmodan, att,
i fall Frih. Ehrenborgh hade erinrat sig ordalagen uti Utskts
Dienior,, han icke hade gjort Landtm, den förebråelsen att
vilja par surprise låta saken afgöras. II. Ex. hade ansett
sig böra framställa propos. till grundlagsenlig! godkännande
af alla tre punkterna i ett sammanhang, då Ulsk. sålunda
yttrar sig: ”På de flera ofvanandragna skäl <Scc. får, såsom
”ett helt, af inbördes oskiljaktiga delar bestående förslag,
”hvilket fördenskull måste i ett samband antagas eller för”kastas,
Constit.TJlsk. härmedelst, till grundlagsenlig åtgärd,
”vördsamligen öfverlemna följande hufvudsakliga ändringar
”i nu gällande Tryckfr.lag;” hvarefter de trenne punkterna
följa.
Hr von Hartmansdorff: Då här endast yrkas tvenne
meningar, är det likgiltigt, hvilkendera som kommer i
ja- eller nej-propos:n. Mig synes således, alt R. o. Ad. onödigtvis
förspiller sin tid med tvisten derom. Förliden gårdag
voterades öfver ett grundlagsförslag på samma sätt. IJti
ja-propos:n infördes Utsk:s förslag och i nej-propos;n den
dervid gjorda anmärkningen. Vill man nu deremot i japropostn
intaga den gjorda anmärkningen, att indragningsmagten
skall afskalfas, men juryn bibehållas, så går det
också an; men ingalunda att åtskilja punkterna uti rnemor.
af det skäl, som Hr Gr. o. Landtm, ur meraor. uppläst. Jag
hemställer således, om vi ej må komma till den votering,
som lärer vara oundviklig och som jag nu begär, på det vi
ej måtte uppehålla oss med en tvist, som till intet tjenar.
Frih. Boye: Den argumentation , Frih. Ehrenborgh
framställt, grundar sig helt och hållet på sammanblandningen
af 2:ue olika beslut. Annat är det beslut, vi fatta nu,
och annat det, vi skola fatta vid nästa riksdag, då fråga
blir om förslagets antagande. Nu, då fråga är om hvad vi
vilja antaga såsom vår samfällda mening, måste först propos.
framställas till antagande af Utsk:s förslag och sedan
öfver anmärkningarna. Sådan var min erinran i går, och
jag kan icke vara så inconsequent att i dag frångå, hvad
jag i går yrkade. I öfrigt underkastar jag mig hvilken propos.
Hr Gr. o. Landtm, vill framställa.
Gr. von Fersen, Hans: Sedan votering är begärd,
och densamma skall för sig gå, får jag till prot. nedlägga
min reservation mot den af lii- Gr. o. Landtm, framställda
pro
-
Den 17 October e. m.
propos:n af samma skäl, som jag i går reserverade mig vid
ett lika beskaffad! förhållande. Mig synes nemi. af 56 §
Reg.F. klarligen följa, att propos., huruvida de framställda
anmärkningarna anses för Ståndets gemensamma tanka, skall
föregå, emedan af denna propostns afslående följer, att Constit.
Utsk:s förslag blir hvilande.
Frih. Ehrenborgh: Jag anhåller, att Hr Gr. o.
Landtm, måtte täckas icke upptaga mina ord så, som Hr
Gr. o. Landtm, upptagit dem. Jag har icke sagt, att Hr
Gr. o. Landtm, ville par surprise låta såket! afgöras, Utan
jag har velat säga, att genom memor:s afgörande på det anmärkta
sättet kunde det möjligtvis synas, som man hade
för afsigt att par surprise få saken afgjord. Af skäl, jag
förut uppgifvit, anser jag propos. icke kunna framställas till
antagande af Utsk:s förslag till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag, utan att propos. bör göras, huruvida anmärkningen
förklaras för Ståndets gemensamma tanke.
H, Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att vid de tillfällen,
då blott en anmärkning blifvit yttrad emot Utsk:s
förslag, hade detta antagits till grund för Landtm:* propos.,
hvilket handt åtskilliga gånger under de föregående dagarna.
Då H. Ex. äfven änsåg detta fullkomligen öfverensstämmande
med grundlagarna, ansåg H. Ex. sig nu böra handla på
samma sätt och framställde altså ånyo propos. till godkännande,
till den behandling 56 § Reg.F. föreskrifver, af Constit.
Utskts under N:ris 1, 2 och 3 afgifna förslag till förändring
i Tryckfr.fÖrordn.
Ropades starka ja och nej samt votering.
Gr. von Fersen: Såsom jag vill minnas, har en ledamot
redan begärt votering, hvadan annat icke lärer Återstå,
än att justera votel':spropos:n>
Hr Dalman: Jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm,
täcktes inhemta R. o. Ad:s tanka, huruvida mitt förslag'må
blifva contrapropos:n.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
tillät, att Hr Dalmans anmärkning finge blifva contraproposm.
Frih. Ehrenborgh anhöll, att Hr Dalmans förslag
till gemensam tanka måtte uppläsas.
Hr Dalmans förslag upplästes, så lydande: ”Att R. o. Ad,
”må förklara såsom siri gemensamma tanka: alt indragnings”magten
må upphöra och att juryinrältnittgen må bi beha I—
”las, likväl så, att juryn organiseras efter de grunder, som
”blifvit föreslagna i Lagcomrnitte'ens förslag till criminallag
ä’i 8 cap. Rätteg.bm.’*
Frih, Ehrenborgh: Mot denna contrapropos. måste
t5 H. 19
Den 17 Octo ber e. ra.
jag reservera mig af det skäl, att jag anser densamma
overkställbar.
Gr. Frölich. Dav.: Jag vill endast reservera mig
mot den stora oformligheten att insätta i ja-propos:n Utskrs
förslag och i contrapropostn en enda anmärkning, då så
många varit gjorda.
Hr Dalman: Jag hemställer till Hr Gr. o. Landtm.,
huruvida det må tillåtas mig att såvida modifiera min criitrapropos.
, att derur uteslutes tillägget, ang:de juryns organisation
efter de af Lageommitte'en föreslagna grunder.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
tillät Hr Dalman att utur sin anmärkning utesluta orden
”likväl så” ända till slutet, och att den återstående delen
af anmärkningen finge blifva contraproposm.
Bifölls.
Gr. Horn: Då jag icke kunnat instämma med Hr Dalman
att få en jury så organiserad, som Lagconuuitteen föreslagit,
utan för närvar, anser annat icke vara att göra,
än att bibehålla vår tryckfr.-jury, sådan den är, och jag
tillika funnit, att flera än 2:ne meningar öfver ämnet sökt
göra sig gällande, tror jag, att vi först måste afgöra, hvad
som skall blifva contrapropos., i händelse ej Hr Dalman vill
foga sig efter de öfrigas meningar.
Frih. Ehrenborgh: För alt icke alltför långt komma
in på oformlighetens hana, anhåller jag, alt vi må votera
om conlraproposm.
Hr Dalman: Sedan jag afstått från det tillägg, som
Gr. Horn och Frih. Ehrenborgh anmärkt och hvilket man
ansett böra borttagas, vet jag icke, hvarom vi skola votera
i afseende på contrapropos:n, hvilken blir den, att indragningsmagten
skall försvinna, men juryn bibehållas.
Frih. Boye: Jag begär att till prot. få göra en erinran.
Det var icke förr, än Hr Gr. o. Landtm, tillfrågat
Ståndet, om det ansåg discussionen slutad och derå fått jakande
svar, som Hr Dalman.förnndrade sitt förslag. Derpå
behagade Hr Gr. o. Landtm, fråga Ståndet, 0111 det tillät
denna förändring, och dea tilläts. Detta förhållande är raka
motsatsen af hvad som hände i går. Jag begärde att få
justera min propos.; men det tilläts mig icke en gång att få
läsa upp den, emedan discussionen var slutad. En annan
ledamot, förmodligen i besittning afen större popularitet än
jag, är således lyckligare än jag; och jag gratulerar honom.
Gr. Frölich: Sedan jag en stund varit frånvar., finner
jag nu, att 11. o. Ad. är på vägen att begå ett stort
misstag. Hvem, som gjort det, vet jag icke; men att det
fordrar rättelse, det vet jag, och jag skall derföre hos Hr
Gr. o. Landtm, anhålla om den proposm: Anser R, o. Ad.
#
Den 17 Octoher e. m. 1^7
Siborn (less gemensamma tanka den af Hr Dalman gjorda
propos:n, så förändrad, som den är.
Stampningar hördes från åtskilliga delar af salen.
Upplästes till justering och godkändes följande votertspropostn:
Den,
som till grundlagsenlig behandling enligt 56 §
Reg.F. godkänner Constit.Utskrs under IV:ris 1 , 2 och 3 uti
mern or. N:o 4° afgifna förslag lill förändring i Tryckfr.-  förordn., voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej
Vinner nej, förklarar R. o. Ad. sorn sin gemensamma tanka,
att indragningsmagten må upphöra och att juryinrättningen
må bibehållas.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 3 7.
Nej — 38.
H. R. o Ad. åtskiljdes kl. i till r 1 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 18 October i834-
Plenum kl. 10 f. m.
Fortsattes pröfningen af Constit.Utsk:s mentor. N:o 4°
med förslag, som åsyfta Tryckfr.förordn:s återbringande, i
vissa delar, till dess ursprungliga skick.
U t s k: s under I i t. A afgifna förslag, tillhörande
5 § Tryck fr. lagen.
Gr. Horn, Claes Fredr.: I följd af gårdagens be
slut
skulle jag tro. att öfverläggningen om Constit.Ulsk:s
ifrågavar. betänk, icke vidare behöfver fortsättas, utan hemställer,
att sedan R. o. Ad. såsom sin gemensamma tanka
förklarat en anmärkning, som åsyftar upphäfvande af Constit.
Utsk:s förslag om juryinrättningens afskaffande, Ståndet
nu endast må förklara, att någon vidare åtgärd icke erfordras
i afseende på Utsk:s förslag till ändringar i 5 jj Tryckfr.
lagen.
I anledn. häraf förklarade R. o. Ad., med instämmande
i Gr. Horns yttrande, att någon vidare åtgå: d af Ståndet,
rörtde Utsk:s under litt. A och B afgifna fötslag icke vore
erforderlig.
i<8
Den 18 Octolicr.
Frill. Cederström, Jac.: För min del har jag icke
kunnat bilrada ett beslut, som åsyftar upphäfvaride af Constit.
Utskrs förslag och får i prof. nedlägga min protest deremot.
Frjb. Boye, Ludv., förenade sig i Frih. CederstrÖms
nu afgifua reservation.
Föredrogs till pröfning Bevilln.Utsk:s d. 7 dennes på
bordel lagda betänk, N:o 29, ang;de stora sjölullsbevillningen.
Gr. Posse, Arv.: En fullständig granskning af tiel ta
betänk, skulle bär upptaga för mycken tid, och det ligger
äfven, såsom jag tror, utom föremålet för Representationens
åtgärder att punkt för punkt genomgå en hel tulltaxa. Utgående
från denna synpunkt, utbeder jag mig att nu blott
få göra några spridda anmärkningar, särdeles sorn jag fruktar
att, i anseende till en nyss öfverstånden sjukdom, icke
hafva krafter till en långvarigare discussion. Jag skall således
till en början endast fästa mig vid de af Utsk. föreslagna
hufvudgrunder. Härvid möter först, alt Utsk. ej ansett
alla förbud böra upphäfvas och skvddsafgifter i stället
bestämmas, och detta har i sanning väckt min förundran,
då Utsk. för öfrigt erkänt det friare systemets företräde och
medgifvit, att det lemnar näringarna skydd. De skäl, Utsk.
anfort för att frångå principen af detta friare system, öfverensstämma
ej heller med min erfarenhet. Det första skär,
Jet, som Utsk. anfört, är, att ehuru R, St. både vid i82j
och 1828 arens riksdagar yrkat upphäfvande af alla förbud,
har K. M. ej funnit skäl att dertill bifalla, utan bibehållit
förbud mot införsel af åtskilliga varuartiklar; hvarjemte
Utsk. tillägger, att förhållandena sedermera ej undergått nå-*
gon förändring, Jag tror, att Utsk. härvid förbisett mqti■yer.
na för K. M:s beslut, hvilka Utsk. ej bort förbise; ty
K. M. har, med erkännande af systemets riktighet, ständigt
fortgått på den banan, ehuru K, M., enär fabriksidkarne
funnos betagna af fördom emot systemet, ansett försigtigheten
fordra, att man icke genom för brådslqrtade åtgärder
skrämde näringsidkarne till tvehågsenhet i deras hernön
danden att utveckla sina näringar, Så har jag åtminstone
föreställt mig saken, och nekas kan det icke, att K, M,
steg för steg fortgått på banan af det fria tnlIsystemet; men
nu skulle K. M, nödsakas att återgå i motsatt riktning, om
Representationen uttalade en sådan åsigt, som Utsk. baryt-,
tfa t. Jag, sorn önskar ett fritt handelssystem, stödjande mig
på den erfarenhet och sakkännedom, sorn jag i min befatta
ning såsom chef för Tullverket bör äga, och sorn det vöre
oförlåtligt, om den saknades, —„ jag tror ej heller för min
del, att vi kunna vinna målet genast, men kan derföre ej
tillstyrka, att man nu bör vända om; och efter denna åsigt
har jag äfven trott 1111 fi n 'ici y 11 jK • iVI. handlat. fJtsk!s.
första skäl förfaller således helt och hullet* —? Det andra
D c n iS O c to b c r.
>49
skälet ar, att tullförfattningarnas handhafvande skall blifva
lättare, om förbuden qvarstå. Häri ligger likväl ett
obeskrifligen stort misstag, och jag skulle önska, att fabrikanterna,
som dela denna mening, ville på närmare håll
betrakta saken, då de skulle linna, huru de stå sig sjelfva
i ljuset. Förhållandet är nemi. sådant, att man med hvilken
tullbevakning som helst aldrig skall kunna förekomma
brott emot tullagarna, utan att hafva opinionen för sig,
oell denna vinnes ej, så länge förbuden qvarstå. Det blir
icke i moraliskt hänseende något brott och stöter icke opinionen
att i landet införa en förbjuden vara; men om deremot
varan är lill införsel tillåten emot afgift, inser hvar
och en, att tullförsnillning närmar sig till egenskapen af
stöld från staten, och brottet får aldrig opinionen för sig,
Handhafvandet af tuilförfattningarna undanryckes således
genom Utskrs förslag ett af sina kraftigaste stöd; och å andra
sidan bör det jemväl märkas, att då en vara mäste lurendrejas
för att införas, händer det icke sällan, att man
låter andra varor, som annars skulle blifvit förtullade, följa
med på den olofliga vägen. Jag har enskildt samtalat
härom med köpmän, som drifvit eller åtminstone ansetts
drifva yrket, och fått det uppriktiga svar, att då de skola
införa t. ex. kläde från Helsingör, lönar det sig icke att för
denna vara ensamt skalla särskild lägenhet, och de måste
således lasta båten äfven med andra varor, för hvilka de
eljest gerna erlade tull. På dessa oell inga andra grunder
bar TJtsk. föreslagit förbudens bibehållande; och sorn jag nu
baft äran visa, att Utskrs skäl ingalunda äro antagliga, kan
jag ej annat än yrka, att Utsk, måtte frångå sin mening
och föreslå R. St. att fatta samma beslut sorn vid de tvenne
nästföregående riksdagarna, i hvilken händelse den i usta
punkten af Ufskts förslag förekommande mellanmeningen:
Utön) i de fall, der R, St, uttrycka en motsatt önskan,
helt och hållet kan bortgå; ty Konungens rätt att
utfärda förbud förb Ii fver ändock oförkränkt.
Femte hufyudgrunden lyder sålunda; att sådana natur-
och konstprodukter, sorn i allmänhet inbegripas
under benämningen ö fver f I ö d s artiklar, be*
läggas med högre tullafgifter. Här har jag ingen
anmärkning emot sjelfva grundsatsen, men väl emot tillämpningen;
ty Utsk. har ansett vissa hit hörande artiklar böra
beläggas med afgifter till så högt belopp, att jag fruktar,
det man ej kan påräkna samma inkomst deraf sorn förut.
Vid tulltaxans uppgörande måste man alltid hafva tvenne
syftemål, nemi.; skydd för inhemska näringarna och inkomst
för staten; men då måste man äfven tillse, om varan
är lätt smugelhar, såsom det heter, i hvilken händelse det
är alldeles ändamålslöst alt belägga den med hög tull, emedan
den då alltid tu11försnillas. Jag ser emedlertid sådana
öfverflödsartiklar som spetsar och vanill® m- Ib, hvilka äro
Den 18 Oefober.
af den egenskap, att resande kunna medföra dem till högt
värde i sina fickor, och således lätt insmugla dem, enär det
är svårt för tullbetjeningen att företaga visitation å kroppen,
hvilket är belagdt med högt ansvar, om förbjudet gods
icke anträlFas, — jagser, säger jag, att dessa artiklar äro belagda
med så hög införseltull, att de ganska sällan eller aldrig
skola passera lullkamrarne, oell delta anser jag oförståndigt;
hvadan jag önskar, alt Ulsk. måtte rätta sitt förslag
i denna del och tillse, att grundsatsen i tillämpningen
icke må föranleda till tullförsnillning och minskade inkomster.
I afseende på tullbevakningen föreslår Utsk. slutligen:
att officerare och manskap af K, M:s Flotta hädanefter
å de tider af året, då sådant kan låta sig
göra, måtte användas till seglande kustbevakning
å för ändamålet lämpliga snällseglande f a rtyg.
Om jag stöde här ensam i egenskap af chef för Tullverket,
skulle jag visserligen svara ja til! delta förslag, ty
det är alltid förmånligt för Tullverket att få ökad bevakning,
och resultatet deraf, ehvad det vore större eller mindre,
skulle alltid verka fördelaktigt på omdömet om förvaltningen;
men då jag står här äfven i egenskap af nationalrepresentant,
är det min pligt att tillse, huruvida resultatet
af detta förslag skulle motsvara kostnaderna. Jag bar
i sådant afseende eftersett förhållandet för hela den tid, då
tullbevakningen haft förstärkning från Flottan, och resultatet
har visat sig sålunda:
Uppbörd,
utgörande tull
m. samt båk-  lotsmedel.
m.
och
\ Omkostnader
| för armerade
j kustbevaknin-  gen.
År 18r3
tull- och bakmedel
2,714,239
2,061,891
38
—
„ 1814
d:o
3o
7
„ i8.5
d:o
1,964,122
25
r 0
1 —
„ 1816
d:o
1,679,20g
9
.8
1
—
„ 1817
d:o
1,517,848
'9
3
62,000
—
„ l8l8
d:o
1,547,176
5
1 1
35,897
24
—
„ 18 r 9
d:o
2,058,261
46
6
! >2,923
?4
„ 1820
d:o
1,641,521
17
10
| 6o,438
44
9
,, 1821
d:o
1,642,747
26
10
64?3o4
16
10
„ 1822
d:o
1,592,07 i
18
3
44,000
—
—
„ 1823
d:o
•>74'-987
4*
7
>0,000
—
—
„ 1824
d:o
1,763,567
5
1 0
21,000
—
—
„ 1825
d:o
2,22 t, 1 32
26
5
—
—
„ 1826
d:o
2)M>674
2
—
—
—
„ 1827
d:o
2,7i7,o49
2
1
—
—
,, 1828
d:o
2,417,502
32
10
—
—
„ 1829
d:o
2,455,798
45
5
—
—
„ i83o
d:o
2,593,714
a9
5
—
—
„ 18 31
d:o
2,700,008
44
11
} Qvarant.
—
—
„ i832
d:o
2,858,o5q
47
8
(bevakn.
—
—
„ i833
provisionel t
3,° r 7,9991 33
5
ökad lull
b k
y.
Den i8 Octobcr.
Erfarenheten har således visat, att tulluppbörden icke
särdeles vunnit på denna förstärkning i bevakningen. Jag
säger detta likväl utan att vilja kasta någon skugga på flottans
sätt att fullgöra sitt uppdrag, ty orsakerna till det ringa
resultatet äro flera. I framsta rummet härrör det derifrån,
att flottan vid befattningens utöfvande isynnerhet
mäste se på sin egen öfning; för det andra derifrån, att göromålet
är främmande för både befäl och manskap, ty det
är icke nog, att tullbevakningen stål- manstark, det fordras
äfven, att den känner, huru lurendrejeri bedrifves; och för
det tredje derifrån, att flottan fullgör detta åliggande endast
som pligt, icke efter egen böjelse, enär det anses såsom
ett fiscals-åtagande. Pä detta salt har jag åtminstone
förklarat för mig orsakerna till det befunna förhållandet;
men härtill kommer ännu det luifvudsakligaste skälet, nemi.
att om man blott vill se på styrkan, skulle för tullbevakningen
erfordras flera hundra tusen man, eller man vid
man hela kusten utåt, särdeles om hösten och den mörka
årstiden, då också insmuglingarna ske som mest. De flesta
beslag göras likväl efter förut inhemtad kännedom om en
tilltänkt insmugling, och beslagaren samlar dä sin styrka på
en punkt. Till sådana företag kan man emedlertid ej räkna
på särdeles biträde af flottans manskap, som ligger på
sina kanonbåtar, utan att genom communication med ortens
och grannstaternas invånare uppspana smuglingsförsöken på
förhand. Jag nämner detta blott för att ådagalägga, att
något betydligt resultat icke kan åstadkommas genom flottans
biträde. Den ökade kustbevakning, som ersatt quarantainesbevakningen
och inbringat i5o,ooo r:dr mera i årliga
tullinkomster, kostar i ett för allt endast 60,000 r:dr; men
kanonbåtarna kostade också på sin tid 60,000 r:dr, oell resultatet
var helt olika, hvartill jemväl kommer, att tullverket
numera sjelf äger seglande jakter, som blott kosta
4,ooo r:dr, men göra samma nytta som en kanonbåt, hvarå
jag väl icke så noga känner priset, men skulle tro, att det
uppgår till 12 å 16,000 r:dr. Jag afstyrker i följd häraf
TJlsk:s ifrågavar- förslag, helst det i allt fall är K. M. öppet
att lemna tullbevakningen biträde från flottan, i händelse
det någon gång tillfälligtvis skulle behöfvas.
Så mycket i afseende på Ctskts hufvudgrunder. Hvad
detaillerna angår, skall jag vara kort och blott göra några
få anmärkningar i de delar, der Utsk. skiljt sig från Tullcommitte'ens
förslag. Vid artikeln jern förekommer: kanoner,
stycken, nickhakar och mörsare, ostämplade
och oborrade, samt hällar öfver en och en
half tums tjocklek, hvilka T u 11 c o m m it t e' e n, i likhet
med i83o års tulltaxa, ansett icke böra få utföras,
har Utsk. föreslagit må till införsel tillåtas
emot en tullafgift af 33-j proc. af värdet, eller
3 r;dr i6( sk. pr Skåf. Här är först att märka
Den 18 October.
ett tryckfel, så att det synes uppenbart, att det varit Utsk:s
mening att tillstyrka tillåtelse för dessa artiklars utförsel
i ställe för införsel. Men om förbud någonstädes
bör äga rum, synes det isynnerhet här lämpligt; ty hvad
är en oborrad kanon, nickhake eller mörsare annat än tackjern,
gjutet i denna form, oell jag befarar, att detta Utsk:s
förslag sktdle missbrukas till utförsel af tackjern emot den
bär stadgade lägre afgiften.
I hufvudgrunderna har Utsk. föreslagit, att vid de tillfällen,
då en bättre vara kan förblandas med en sämre af
samma slag, bör medeltull derå bestämmas, och detta är
ganska rikligt; men i detaillerna har principen icke alltid
blifvit följd, såsom'vid cathrinplommon och sviskon, å hvilka
Tullcommitteen föreslagit en medeltull, men Utsk. deremot
gjort en åtskillnad. Denna skillnad är emedlertid icke
så lätt alt göra, och om Utskrs förslag nntages, förutser
jag, att endast sviskon skola blifva förtullade, ehuru skillnaden
i afgifter gör 200 proc.
I fråga om tull å spannmål, nästan den vigtigaste af
alla, har Tullcommitteen tillstyrkt en stående medeltull,
och Utsk. har äfven godkänt principen, men förhöjt beloppet.
Jag kan likväl ej annat än tillstyrka eommitteVns förslag;
ty om Regeringen skall medgifva en stående tull å
spannmål, måste den vara sådan, att den finnes lämplig, äfven
då import behöfves. Regeringen skulle annars nödsakas
att minska tullen i missväxtår; och jag är desto säkrare,
att landtmannen ej skulle lida förfång genom antagande af
Tullcommitte'ens förslag, som i denna committé' funnas flera
landtman, hvilka just yrkade på en låg tull för möjligheten
att bereda en spannmålshandel. Tnllcomrnilte'en föreslog
också derföre, alt man borde till K. M. öfverlemna
inkomsten af spannmålstullen för att användas lill understöd
i missväxtår, emedan man ej åsyftade någon inkomst för
staten, Utan endast stadga uti spannmålshandeln, och emedan
commitle'en förutsåg, att endast med ett sådant understöd
Regeringen skulle blifva i tillfälle att aldrig behöfva
göra ändring i spannmålstullen. Jag tillstyrker således Tullcommittéens
förslag i denna del.
I afseende på strumpor hade Tullcommitteen föreslagit
en nedsättning i nu gällande taxa; men Utsk. har bibehållit
den. Jag får i anledn. häraf upplysa, alt det allmänt
klagas öfver den nuvar. höga tullen å strumpor; och
att den äfven i sjelfva verket är för hög visas deraf, att
sällan något fartyg inkommer från Finland, utan att strumpor
insmuglas på det sätt, att folk af lägre classen under
de kläder, de bära på sig, gömma en mängd i Nådendal
förfärdigade strumpor, sä alt tullbevakningen oftast nödsakas
att vidtaga den obehagliga åtgärden att verkställa s. k«
kroppsvisitation.
Vid
Den |8 October.
>53
Vid artikeln trävaror har Utsk. sagt, att mahogny,
ceder, sockerkist med flera utländska träslag äro att anse
sorn öfverflödsvaror, och derföre ökat tullen derå betydligt.
Härvid är dock att märka, först att dessa träslag
numera nära nog öfvergått till behof, och för det andra,
att de utgöra rudimaterie!- för våra handtverkare, i följd
hvaraf tillökningen strider emot Utskts princip i andra hufvudgrunden,
att alla råämnen, hvarå erforderlig
tillgång inom landet saknas, och hvilka äro föremål
för inhemsk förädling, må införas emot låg
tu I (afgift. Denna princip är i min tanka ganska riktig,
och jag önskar således, att Utsk. måtte ihågkomma den äfven
vid den omnämnda artikeln.
I afseende på vani lie åberopar jag, hvad jag förut
nämnt, och är öfvertygad, att den äfven med en tull af 3
r:dr, som Tullcoimniltcen föreslagit, men Utsk. förhöjt till
4 rtdr, för det mesta skall inkomma genom resande.
Hvad artikeln vin angår, är tullen derå redan hög efter
nu gällande taxa, sorn Tullcommittéen bibehållit, och
Utsk. har ändock förhöjt den från 24 sk. till 36 sk. för kannan
på fastager, och från 1 rtdr till 1 rtdr 24 sk. på houteiIler.
Vin och spirituosa i allmänhet äro emedlertid ganska
lätta att lurendreja, emedan fastagerna kunna sänkas i
sjön för att sedermera vid lägligt tillfälle upptagas, och på
grund häraf synes det ej vara skäl att för mycket höja afgifterna
på vin; ty inkomstbeloppet på det hela skall i sådan
händelse blifva mindre. Dessutom hör man härvid äfven
ihågkomma reciprociteten med utländningen, och jag
befarar, att om vi höja tullen på vin, skall Frankrike höja
tullen på vårt jern och våra trävaror.
I afseende på sid e n v äfnad er har Utsk. ändrat Tull"
committeens redaction och funnit den gamla bättre; men
det har förmodligen varit Utsk. obekant, att K. M., i anledning
af fabriksidkarnes klagan öfver Tullstyrelsens tillämpning
af tulltaxan i denna del, genom nåd. bref af d.
20 Juni 183r förklarat, att ej allenast sådana genom sjelfva
väfnadssättet släta tyger, hvilka tillverkas på vanlig s. k.
slät stol, utan äfven flera andra af något skiljaktigt väfnadssätt,
men utrikes upptagna under den allm. benämningen
af cloflfes de soie linie, höra anses till införsel förbjudna,
hvaremot med fafoneiade, till införsel lofgifna sidenoch
halfsidenväfnader borde förstås endast de med blommor
och figurer inväfda. Nu är likväl förhållandet, att man till
en viss bredd kan på slät stol väfva äfven alla slags fafonerade
sidentyger, och följden deraf är, att enligt tulltaxan,
sådan den af K. M. i nåder blifvit förklarad, de siden-
och halfsidentyger, som i Frankrike kallas fa£onerade,
med få undantag äro förbjudna att i Riket införas, och
att egentligen endast de s. k. brocherade eller de tyger,
i5 H.
Den 18 O c 10 b e r.
hvarå fasonerna åstadkommes genom inväfning af 3:dje tråden,
äro lofgifna; och detta är anledningen till denafTulIcommitte'en
gjorda redactionsförändring, som jag för min
del på det högsta tillstyrker.
Hvad beträffar halfsiden, liar Utsk. ansett denna artikel
böra erhålla något större skyddstull, an Tullcommitte'en
föreslagit. Jag bör i anledn. häraf upplysa, att här
finnas de, som tillverka halfsiden, men att inför Tulleommilte'en
upplystes, hvad erfarenheten derjemte besannat, att
de ej tillverka så mycket, som erfordras, och att tullen derå
borde nedsättas.
I afseende på ylle har Utsk. sagt, alt flanell, som
Tullcommitleen tillstyrkt måtte tillåtas lill införsel, borde,
enär inhemska fabriker för tillverkning af denna
vara numera synas äga rätt att fordra det
kraftigaste skydd, vid förbud bibehållas. Erfarenheten
har likväl, äfven helt nyligen under cholerasjukdomen,
vitsordat, alt flanell icke finneg att tillgå, på långt
när svarande emot behofvet, och K. M. har derföre sett sig
föranlåten att, såsom undantag åt enskilda personer, meddela
rättighet att införa flanell till flera tusen alnar. Men
då jag minst af allt önskar sådana undantagsrättigheter, kan
jag ej annat än fästa Utskrs uppmärksamhet härpå.
Hvad härefter underrättelserna vid tulltaxan
angår, måste jag erkänna, att jag, i brist på tillgång för
närvar, till Tul!committe'ens förslag, ej kunnat göra jemnförelse
emellan detta och Utsk:s; men jag får i allmänhet
förklara, att det bästa Tullcommitteen åstadkom, var, efter
min tanka, just dessa underrättelser, som redigerades efter
hvad erfarenheten lärt vid tillämpningen såväl i CommerceColbm
som i Tullstyrelsen och hos localauctoi iteterna.
Allt, hvad Committe'en i denna del föreslagit, är redan
af erfarenheten vitsordadt såsom mest användbart i tillämpningen,
och jag tillstyrker derföre, att Committens förslag till
underrättelser må antagas alldeles oförändradt, emedan jag
med säkerhet tror, att föreskrifterna enligt detta förslag
kunna tillämpas utan tvetydighet, hvaremot jag icke är lika
säker om enahanda förhållande med Utskts förslag. Jag
vill i afseende på dessa underrättelser blott nämna en speciel
sak, nemi. creditupplag och nederlag, som i den gamla
redactionen blifvit sammanblandade, och hvaraf följden
varit, att nederlagsrätlen, som borde vara inskränkt till några
få större städer, nu blifvit utsträckt till de flesta stapelstäder.
Creditupplaget består egentligen blott i rättigheten
att slippa erlägga tullafgifterna, intilldess man disponerar
varan, men med skyldighet att disponera varan inom
landet; den är således blott en credit på tullen och bör
äga rum för alla städer. Men nederlagsrätlen, att återföra
varan utrikes, bör blott tillhöra de städer, som för en sådan
rörelse äga en passande local och tillräckligen vidsträckt
Den j8 Oktober.
»55
Landel. Nu har emedlertid hittills varit stadgadt, att man
kunnat från creditupplag åter utföra varorna utrikes, och
detta hade Tulicommitteen afstyrkt; men Utsk. har åter
tillstyrkt det.
Hvad slutligen angar Utskts beräkning af tulluppbörden,
hoppas äfven jag, att den skall uppgå till 3 millioner
såsom sista året; men vi halva för en sådan förhoppning
ännu blott erfarenheten af ett emla år, och conjuncturer
kunna inträffa, som verka minskning, Yi hafva nyligen sett,
huru det till följd af cholerans utbrott handt, att Tullverket
inom 3 ä 4 veckor kommit i sina aflevereringar till
Statscont. 100,000 r:dr efter emot hvad förhållandet varvid
samma tid sisth år, oaktadt vi före denna tidpunkt stodo
lika för begge åren; och under sådana förhållanden anser
jag det icke vära försigtigt att i sina beräkningar spänna
lingen ända till maximum. Bättre är då, att något öfver.
skott blifver att-tillgå för Riksg.conl., hvars ställning synes
behöfva det, och jag tillstyrker således någon nedsättning i
Utsk:s beräkning, särdeles som Utsk. icke iakttagit alla afdrag,
och tullen på vin af Utsk. blifvit uppsatt högre, än
jag anser klokheten fordra, om icke minskning i inkomsten
skall inträffa. Jag vill nu icke längre för denna gången
upptaga R. o. Ad:s tid, helst jag förmodar, att flera anmärkningar
komma att göras af andra ledamöter, med hvilka
jag antingen får tillfälle att instämma, eller i anledning
Lvaraf jag vidare kan utveckla mina tankar. Jag slutar altså
med begäran om återremiss af Utsk:s betänk.
Frih. Cederström, Jac.: Jag instämmer hufvudsakligen
med Gr. Posse och anser alla varor böra vara tillåtna
till införsel. Det är af vigt, att R. St. häruti ej afvika från
sin en gång uttalade grundsats; ty om man vid den ena
riksdagen yrkar förbud och vid den andra ett fritt system,
blir det aldrig någon säkerhet, ' Men här har äfven blifvit
sagdt, att opinionen skulle verka till efterlefnad af tullförfattningarna,
och deri kan jag ej instämma; ty jag tror, att
det enskilda interesset i detta afseende ensamt verkar, så
framt man ej vill antaga, att moraliteten skulle öfverväga
interesset, hvilket icke såsom allmän regel är tänkbart. Om
således den riktiga grundsatsen följes, att tullagarna böra
vara sådana, att det egna interesset fordrar laglydighet, måste
man vara betänkt på en successiv nedsättning i tullafgifterna
derhän, att kostnaderna för att undgå tullbevakningen
blifva drygare, än tullafgifterna; ty endast på detta
sätt må man hoppas att kunna förekomma tullförsnillning.
Utsk. har företagit sig att aftrycka hela tulltaxan med alla
sina artiklar, ifrån Agath ända till Zinnober, ulan undantag
för dem, som förbi i fvi t oförändrade. Jag skulle likväl tro,
att Utsk., för alt göra sitt arbete åskådligare, bort upptaga
endast de föreslagna förändringarna i nu gällande taxa, jemte
»56
Den 18 O c 10 b e r.
motiverna dertill, då det för RiksSCn varit lättare att jemnföra
och bedöma Utsk:s arbete, vid hvilket Utsk. ej heller
bort förbise sin pligt att upptaga, hvad Tuilcommitle'en föreslagit,
på det man äfven kunnat jemnföra de hegge förslagen
sins emellan. Med en sådan uppfattning af ämnet
skulle öfverläggningen derom i RiksStm blifva ganska lätt.
I hvad Gr. Posse yttrat om tullbevakningens förstärkning
från flottan kan jag icke helt och hållet instämma. Väl instämmer
jag deri så vida, att den del af flottan, som härtill
varit begagnad, hittills icke ensamt sysselsatt sig med
tullbevakning, utan äfven med sin egen öfning; men olägenheterna
häraf tror jag fullt uppvägas af hvad sorn vinnes
för landet i andra hänseenden, nemi. först i afseende på
flottans öfning, och för det andra genom ökad tillgång på
seglande fartyg i och för kustbevakningen, till hvilken, efter
min tanka, väl icke däckade kanonslupar, men mindre
fartyg äro ganska användbara. Jag kan ej heller förmoda
annat, än att en sådan bevakning bättre uppfyller ändamålet,
än hvarje annan, och skulle medgifva indragning af den
särskildt anställda kustbevakningen, som i allt fall är öfverflödig
under den årstid, då isen hindrar sjöcomraunicationerna.
I en annan punkt skiljer jag mig äfven från Gr. Posse.
Han har nemi. riktigt skiljt emellan creditupplag och nederlag,
och jag instämmer med honom, att nederlag bör
finnas blott der, hvarest tillgång är på nödiga eontroller;
men jag kan ej instämma deri, att nederlagsrätten ensamt
bör gifvas åt de stora städerna, såsom Stockholm och Götheborg.
Jag tror tvärtom, att det vore nyttigt, om nederlagsrätt
äfven medgåfves åt hvilka andra orter som helst,
blott med vilkor alt orten sjelf ikläder sig de kostnader för
byggnader och allt annat, som erfordras till controllen, och
jag skulle önska, att Tullstyrelsen, efter noggrann granskning
af localförhållanden, ville tillstyrka beviljandet af nederlagsrätt
på så många ställen som möjligt. Emedlertid
blifver det i allt fall alltid nödigt att noga skilja emellan
creditupplag och nederlag, hvadan jag i denna del förenar
mig med Gr. Posse. Jag anhåller likaledes om återremiss
af betänk, och begär, att dessa mina anmärkningar må få
åtfölja till Utsk.
Frih. Boye, Ludv.: Jemte det jag bör upplysa, att
jag icke i Utsk. deltagit uti öfverläggningarna om detta betänk.
, hvarom beslut redan var fattadt, innan jag hade den
äran blifva ledamot af Eevilln.Utsk., vill jag gerna medgifva,
att jag, om återremiss, såsom jag förmodar, blifver beslutad.
tiar tillfälle att i Utsk. framställa min åsigt af ärnnet.
Man skulle således kunna invända, att jag tilldess borde
dröja med mina anmärkningar; men, jag ber om ursägt,
den utmärkta skicklighet, hvarmed Gr. Posse framställt en
Den 18 Octobcr.
åsigt, rakt stridande emot min, tillåter mig iclie att dröja
med vederläggningen, och då den värde Gr:n har rätt i så
mänga fall, kan han gerna tåla att hafva orätt i ett: jag
menar i sjelfva principfrågan, sorn är den vigtigasle. Må
det tillåtas mig att härvid göra saken tydlig genom att genast
framställa den i sin tillämpning, ty principen, att inga
förbud skola finnas, utan endast skydd genom höga tullafgifter,
är högst felaktig, och jag skulle emot densamma
kunna använda endast allmänna skal; men om t. ex. fråga
är om införsel af artiklar, som kunna hafva ett menligt inflytande
på våra inhemska näringar, åt hvilka man medgifver
ali skydd behöfves, så frågar jag: hvarföre icke gå
ärligt lill väga och gifva detta skydd utan en omväg, som
kan förfela ändamålet? Om man i stället för förbud lägger
4 r:drs tull på införsel af kläde, så kan man visserligen säga,
alt ingen härigenom är hindrad att införa kläde; men
följden blifver, att intet kläde införes, oell man har i sjelfva
verket gjort detsamma som ett förbud, ehuru på en omväg,
som omöjligen kan förfela ändamålet, hvilket deremot
aldrig är händelsen med förbud, ty ändamålet fölfelas, om
man tänker sig ett aftal emellan tullbetjeningen och importören,
hvarigenom denna sistnämnde får bevis på mindre parti,
än han i sjelfva verket infört. Jag vet visserligen, huru
obehagligt det är att föreställa sig felaktigheter hos tjenstemännen;
meri det är desto angelägnare här, som ingen, sedan
klädet väl inkommit, kan säga, om det blifvit förtulladt
eller icke, då deremot sjelfva varan alltid bär beviset
om det begångna felet med sig, så länge den är förbjuden.
Jag har nu framställt mina skäl, och då ämnet är af
största vigt, samt den motsatta åsigten vunnit så betydlig
styrka genom en så allmänt aktad och för sin skicklighet
utmärkt emhetsmans auetoritet, som Gr. Posse, hvars yttrande
får ännu mera vigt genom hans förklaring, att han
i ämnet hört enskilda köpmän, anhåller jag att äfven få åberopa
en auetoritet. Ingen lärer neka, att CommerceColkra
i detta ämne har urskilning; och jag är öfvertygad, att Gr.
Posse sjelf gerna erkänner del. Jag får derföre påminna om
ett yttrande öfver denna fråga vid sista riksdagen, som afgafs
i PresteSt. af CommerceCoIlegii dåvar. President, och
hvilket af allmänheten lästes med mycket nöje kort efter
riksdagen. Jag kan dessutom äfven åberopa enskilda köpmäns
auetoritet, ehuru jag medgifver, att denna i allmänhet
icke är särdeles stor; men jag framställde för några dagar
sedan mina scrupler för en aktad köpman, som är ledamot
af Bevilln.Utsk., och han svarade mig: huru kan ni
ens tveka? Om här blott funnos några få hamnar i landet,
skulle jag tro på möjligheten af nödiga controller vid det
fria systemets införande; men då stapelstäder finnas utmed
hela kusten, är det icke tänkbart, att näringarna på sådant
sätt kunna erhålla nödigt skydd, och hvarföre skulle man
15S Den 18 Octebor.
icke dessutom gå ärligt tillväga med Nationen? Mina Hrr,
tullinteresset är att skaffa stor inkomst för slaten, och delta
kan vara bra, men det måste stå efter för det högre interesset
att vidmagthålla näringarna; ty detta interesse är
större, än att få måhända 100,000 r:dr mera i tull. — Jag
anhåller, att dessa mina anmärkningar må åtfölja återremissen
af betänk., hvilken jag för öfrigt icke bestrider.
Hr af Billbergh, Joli. Peter: Äfven jag har ämnat
att vara så kort sorn möjligt, särdeles sedan Gr. Posse
redan så fullständigt yttrat sig i de hufvudsakliga delarna
af betänk.; jag skall således inskränka mig dels till några
tillagg, och dels till besvarande af några här gjorda anmärkningar.
Härvid torde jag först få fästa mig vid detta Utsk:s
yttrade opinion i frågan om förbud. Det är i sanning motbjudande
för mig och hvar och en, sorn älskar nyttiga reformer,
att finna, det Utsk. frångått ett system, som redan
vid tvenne liksdagar varit uttaladt, isynnerhet som man af
reservationerna kan se, att inom Utsk. de meningar och åsigter
icke blifvit fördolda, som legat till grund för föregående
Ständers beslut. Jag förmodar, att Utsk. tagit kännedom
om hvad sista riksdagens Bevilln.Utsk. yttrat i detta ämne;
jag anhåller emedlertid att här få uppläsa en kort del deraf,
som lyder sålunda: "Med dessa åsigter, och med hemstad
anledning af förut ådagalagd förmånlig verkan af sednare
årens friare handelssystem, har Utsk. stadgat sin öfvertygelse:
att införselsförbud i allmänhet aldrig någorstädes
blifvit vidmagthållna eller kunnat vidmaglhållas; att
”dessa förbud, utan motsvarande gagn i samma man de va”rit
mer eller mindre mångfaldiga, demoraliserat nationer”na,
orsakat förakt för lagarna och naturalisera! menederi,
”uppenbart våld, m. fl, brott; alt tillvarelsen af förbud,
”utan att minska varuimporten, beröfvar staten en billig in”komst
till ersättning för dess stora uppoffringar lill närin"garnas
uppkomst; att möjligheten af en loflig införsel är
”det enda medlet att lifva industri och arbetsflit hos egna
”näringsidkare samt att förekomma Nationens oskäliga beskattande
genom för höga pris eller dålig vara; och att
"således ett ovilkorligt förbud icke uppfyller sin bestämmelse,
utan medför både moraliskt och ceconomiskt ondt;
”hvaremot Utsk. tror, att frihet till in- och utförsel emot
”stadgad lämplig tull, under en väl ordnad tullbevakning,
”i förening med ändamålsenliga och kraftfullt handhafdu
”tulllagar, är enda sättet att vinna det mål, man söker;
"skydd för åkerbruk, näringar och handel, samt
"en jemnt fördel ad och, i afseende på upphärad
C U, lätt åtkomlig inkomst för staten.” Med des$a
upplysningar hade jag väntat af nuvar. Bevilln.Utsk. ett;
Bonat resultat. Det är dock öfverflödigt att ånyo upprepa,
JtVffd Gr, IVsse fullständigt utvecklat, och jag skall derföre
Den i8 October.
endast försöka alt besvara Frih. Boyes inkast. Han har sagt,
att man borde uttala, hvad man verkligen menar; men jag
hemställer, om det icke blifvit rent utlaladt, att man med
skyddstull menar, att varan skall kunna erhållas, 0111 man
är i behof deraf och den icke kan tillverkas inom landet.
Han har vidare sagt, att connivence emellan importören och
t u 11 be t je ni n gen kan äga rum; men samma förutsättning kan
äfven göras vid förbud, och dessutom bör man ihågkomma,
att tullbetjeningen icke kan använda placatstämplarna efter
eget skön, utan emottager dem från Tullstyrelsen lill ett
visst belopp, för hvilket, den noggrannaste redovisning måste
göras med nödiga controller till förekommande af hvarje
missbruk. Äfven under förutsättning af connivence, som man
naturligtvis med alla möjliga controller söker förekomma,
befinnes det således, att med placatstämplarna intet missbruk
kan verkställas. Frih. Boye har väl sagt, att den förbjudna
varan förråder sig sjelf; men jag tviflar, att domaren
så lätt kan urskilja, om t. ex. ett stycke kläde är inhemskt
eller utländskt. Hvad Frih. Boye invändt synes således
vid närmare granskning lätt vara vederlagdt. Men bär
finnes ett annat inkast, som man ofta får höra, nemi. att
om förbud icke existerade, skulle vi blifva öfverlupna af
utländska varor, som kommit ur modet i andra länder och
derföre säljas för vanpris till förfång för våra inhemska näringar.
Härtill behöfver jag dock endast svara, att man löper
samma risk under förbud, emedan kostnaderna vid lurendrejeri
aldrig äro så dryga som tullafgifterna, då dessa
sättas så högt, att de äro jemnförliga med förbud. Man
säger vidare, att opinionen ej verkar något i detta fall; men
det är i sanning högst oerfaret att yttra något dylikt. Allm.
opinionen verkar visserligen icke på importören, men valpa
de handtlangare, af hvilka han alltid är i behof; ty så länge
förbud existera, får lurendrejaren biträde af både höga
och låga, hvaremot jag är öfvertvgad, att om det vore
kändt, att alla varor vore till införsel tillåtna, skulle få
personer våga att begära biträde till lurendrejeri och ännu
färre lemna sin hand dertill. Jag finner mig således på intet
sätt vederlagd i denna fråga och beklagar blott, om
Utsk. nu får förstärkning i sin förvillande opinion af Frih.
Boyes mägtiga röst. Jag önskar, att Utsk.. härom malte inhemta
erfarna personers tankar, men dock mindre intresserade
personers, ån köpmännen. För min del har jag under
den långa tid, jag haft befattning med Tullverket, ägt tillfälle
att rådfråga allm. tänkesättet under inspectionsresor,
och i samtal med både högre och lägre tulltjensteman inhemtat
deras tankar, huruvida det vore lättare att handhafva
tullförfattningarna med eller utan förbud, och alla
hafva erkänt det fria systemets företräde. Antager man, att
en viss siffra i tullafgift gagnar lika med ett förbud, så vet
jag ej, hvarföre man icke vill begagna den lindrigare utvä
-
i6o
Den i8 October.
gen. Man synes misstänka, att de, som ej älska förbud,
hafva ett mindre vannt interesse för näringarna; men jag
vågar försäkra motsatsen, och till vår tillfredsställelse haiman
äfven sett, att de näringar, der inga förbud ägt rum,
just varit de, som gjort största framstegen. — Hvad TJtsk:s
liufvudgrunder i öfrigt angår, vill jag inskränka mina anmärkningar
till följande, då Utsk. i första punkten yttrar,
att med erkännande af Konungens rätt i afseende
på förbuds utfärdande och upphäfvande emot
in- och utjförsel af varor, såväl som af de rättigheter,
Konungen tillkomma i afseende på tractaters
afslutande med främmande mag ter, en allmän
frihet må förunnas, utom i de fall, der R.
St. uttrycka en motsatt önskan, synes någon motsägelse
äga rum. Utsk. har nemi. väl ganska rikligt tillerkänt
Konungen rättigheten att utfärda eller upphäfva förbud;
men då Utsk. sedermera tillägger: utom i de fall,
der R. St. uttrycka en motsatt önskan, och denna
önskan i sjelfva verket finnes i taxan uttryckt öfverallt, der
ordet förbud finnes intaget, har Konungen blifvit uturståndsatt
att utöfva den honom tillerkända rättigheten, och satsen
blir en nullitet. Vid andra hufvudgrunden önskade jag
den redactionsförändring, att i stället för det Utsk. sagt, att
alla råämnen, hvarå erforderlig tillgång inom Jandet saknas
och hvilka äro föremål för inhemsk förädling, må införas
emot låg tullafgift, dessa sista orden utbytas emot uttrycket:
må beläggas med låg tull, såsom efter min
tanka mera lämpligt. För öfrigt instämma Utsk:s hufvudgrunder
med de gamla, eller de vid sista riksdagen antagna,
och derföre önskar jag, alt Utsk. äfven måtte bibehålla
de gamla ordalagen för att öfvertyga RiksSt., att man ej
åsyftar innovationer vid hvarje riksdag. Jag tror åtminstone
för min del det vara bättre att bibehålla den gamla redactionen,
äfven om den skulle vara något sämre, än att
ständigt variera. — Hvad beträffar förslaget om flottans begagnande
till kustbevakning, instämmer jag med Gr. Posse
och afstyrker den af Utsk. tillstyrkta underd. skrifvelsen;
hvarjemte jag, i anledn. af Frih. Cederströms yttrande, att
det skulle blifva en nyttig öfning för flottan, får nämna,
att denna öfning, efter min öfvertygelse, blefve ganska obetydlig,
då besättningarna för det mesta skulle komma att
ligga stilla i hamnarna. Att anstalten icke heller skulle
blifva af någon särdeles vigt för tullbevakningen, är också
gifvet af erfarenheten, som visat, att all tullbevakning
till sjös är nästan utan ändamål. Den kan vid möte i öppna
sjön blott preja fartyget, men aldrig åtkomma lasten,
och om den åtföljer till hamnen, har skepparen ändock
mångfaldiga sätt att komma undan. Dessutom tror jag följden
endast skulle blifva, att landbevakningen blefve mindre
verk
-
Den 18 October.
Verksam, och ehuru jag i öfrigt medgifver nyttan och nödvändigheten
af flottans öfning, tror jag ej, att den bör ske
pä tullväsendets bekostnad. — Från pag. 21—29 i betänk,
förekomma en mängd artiklar, för hvilka Utsk. föreslagit fri
utförsel, och Utsk. har härvid stödt sig på g:de hufvudgrunden,
som lyder sålunda: att all product af inhemsk
konstflit må kunna utföras antingen tullfritt
eller emot den lägsta möjliga af gift en. Häraf
skulle man således tro, att alla de ifrågavar. artiklarna
Utgöra producter af den inhemska konstfliten; men så är
icke förhållandet, ty der förekomma blodiglar, trädfrukter,
potates och ull m. fl. dylika, och jag frågar, om dessa
kunna anses tillhöra den inhemska konstfliten. Deremot säges
i 8:de hufvudgrunden: att inhemska råämnen eller
naturalster, å hvilka öfverskott utöfver landets
behof äga rum, beläggas med så låg tull,
att deraf ej b lifver hinder mot öfver skottets
förmånliga användande genom export, om och
när sådant ske kan, och hit höra uppenbarligen de
nyss uppräknade artiklarna; hvadan jag hoppas, att Utsk.
inser angelägenheten deraf att på dem tillämpa 8:de i stället
för gide hufvudgrunden. Jag får äfven härvid fästa uppmärksamheten
derå, att om alla dessa artiklar skulle fritagas
från ali tull, komme de att undgå den controll och beräkning,
som är nödvändig för statistiska kännedomen om
Rikets export och import, hvilket deremot afhjelptes, ora
någon aldrig så liten afgift fastställdes, på hvilken man för
öfrigt kan tillämpa det gamla ordspråket: många bäckar små
göra en stor å. — Pag- 3o förekomma de artiklar, i afseende
hvarpå Utsk. afvikit från Tullcommitte'ens förslag, och
Gr. Posse har redan framställt de anmärkningar, som dervid
äro att göra. Jag vill således blott fästa uppmärksamheten
derpå, att Utsk. sjelf hänvisat till Tullcommitte'ens
förslag med det yttrande, att Committeens sammansättning
varit grundad på män med djupa insigter
i dessa ämnen, och bestått såväl af åtskilliga
medlemmar af Rikets nu här församlade Ständer
som af embetsmän, hvilka i detta ämne äga
den noggrannaste kännedom, samt att dessutom
män af flera stånd och yrken varit tillkallade,
hvilka, såsom sjelfva producenter, bäst varit i
tillfälle bedöma, hvad tullbelopp i afseende på
näringarnas skydd Lunde erfordras. Efter detta
vitsord om Tullcommitte'ens sakkännedom skulle jag hafva
trott, att Utsk. ej bort afvika från committe'ens förslag, och
ännu mindre behöft så lång besinningstid för att inkomma
med sitt utlåtande. Om Utsk. i stället gjort committe'ens
förslag till sitt eget och genast Öfverlemnat det till RiksSt:n,
så hade vi nu redan haft ett slutbetänk. i ämnet. För
i5 H. 21
Den iS October.
öfrigt får jag i anleda, af dessa Utskrs afvikelser yttra, att
jag anser 5o procts tull i alla händelser för hög, och att
den högsta skyddstull bör inskränkas till 33f proc. Emedlertid
har Utsk. förhöjt tullen på vin från 24 till 36 sk.,
oaktadt vi ännu hafva i lifligt minne, att inkomsten var vida
mindre under den tid, då man utgick från principen af
en hög tull. Utsk. har visserligen handlat ur den synpunkten,
att varor, som tillhöra de högre classernas consumtion,
kunna tåla högre tulla f g i ft, och jag medgifver satsens riktighet
i allmänhet, då fråga är om öfverflödsvaror; men
hvad vin angår, bör man ihågkomma, att det äfven nyttjas
till communion och således icke helt och hållet kan anses
såsom öfverflödsartikel. Vill man bibehålla den inkomst,
man hittills haft af vin, så hemställer jag altså, om man
icke hör bibehålla den förra tullafgiften. — I afseende på
artikeln smaltz har Utsk. deremot nedsatt införseltullen
från 6 till 3 sk.; men samma artikel har äfven blifvit föreslagen
till fri utförsel. Allm. regeln är likväl, att varor,
som hafva tullfri utförsel, böra hafva hög införseltull, och
då nu smaltz jemväl behöfves för den inhemska productionen
vid pappers- och andra fabriker, anser jag införseltullen
böra förblifva 6 sk. — Hvad underrättelserna vid tulltaxan
och det beräknade beloppet af tullinkomsterna angår,
har Gr. Posse redan anfört allt, hvad jag ämnat yttra, och
jag förbigår således dessa delar helt och hållet. Hvad åter
sjelfva tulltaxan vidkommer, har jag till Utskts ordförande
enskildt aflemnat åtskilliga redactionsanmärkningar, hvarå
jag är öfvertygad, att deti ädle Grefven, med sitt kända nit
för saken, ej underlåter att fästa Utskrs uppmärksamhet.
Jag anser derföre öfverflödigt att här fullständigt genomgå
hela taxan, hvilket äfven skulle blifva för långtrådigt för
E. o. Ad. att åhöra; blott några få anmärkningar skall jag
utbedja mig att här få framställa. 1 socker har väl Utsk.
förhöjt tullen till 2 sk.; men jag hemställer, om den ej kan
förhöjas till 3 sk., hvilket skulle göra en ökad inkomst af
200,000 r:dr, beräknadt efter en import af 10 millioner.
Mig synes, att ingen artikel lämpar sig så väl som denna
för den indirecta beskattningen, helst consumtionen är allmän
och varan af den beskaffenhet, att den svårligen kan
försnillas i anseende till de stora kärl, hvarpå den inkommer.
Det faller af sig sjelf, att exportpremium då äfven
skulle ökas till 3 sk. Denna är nu föreslagen till 2 sk. 4
r:st., men jag finner intet giltigt skäl, att drawbacken skall
vara högre, än införseltullen. Man säger val, att varan vid
förädlingen undergår förminskning till sin qvantitet; men
derför har fabrikanten tillräcklig godtgörelse i varans högre
värde, och jag kan ej finna annat, än att han bör vara belåten,
om han återfår, hvad han sjelf eilagt vid import af
varan. — På tobaksst jelkar skulle jag äfven önska, att
importtullen förhöjdes till 4 sk>, hvilket skulle göra en ökad
Den lS October.
i63
inkomst af omkring 20,000 r:dr, men egentligen afse en uppmuntran
för inhemska productionen. Jag har visserligen på
mitt samvete att vid sista riksdagen hafva bidragit till den
då skedda nedsättningen ; men jag finner numera, att jag dertill
lät öfvertala mig af personer, som hade interesse af saken,
och min öfvertygelse är nu, att något högre tull är
ändamåtsenligare. Slutligen får jag förklara, att jag med
förundran funnit, alt Utsk., oaktadt så mycket vid denna
riksdag blifvit laladt om tolagen, helt och hållet uteslutit
allt omnämnande deraf och icke föreslagit någon förändring
i detta afseende i underrättelserna till tulltaxan, der det för
närvarande står, att tolag får beräknas på alla varor, der ej
särskildt undantag blifvit gjordt, hvilket stadgande blifver
så mycket vidsträcktare, som Utsk. nu icke gjort särskildt
undantag vid någon enda artikel. Jag medgifver väl det vara
Konungens rätt att bestämma tolagens belopp; men å andra
sidan måste det vara R. St:s rättighet att såsom vilkor
för tullbestämmelserna förklara hvilka artiklar böra frän tolag
befrias, för att icke vara alltför mycket belastade. Vissa
artiklar hafva alltid varit fria från tolag, och att nu,
utan afseende härå eller utan detta undantag, bestämma tullen
för dessa artiklar skulle icke allenast vara att på dem
lägga tullafgifterna alltför tungt, utan äfven alt genom häfd
betaga R. St. för framtiden rättigheten att göra undantag.
Jag anser således, att alla sådana artiklar, sora icke tåla
någon förhöjning i afgifter utöfver sjelfva tullen, böra fritagas
från tolag, och deribland är i främsta rummet jernet,
hvarå Utsk. nu föreslagit en minskning i utförseltullen af
4 sk., sorn för bruksägaren icke är af någon betydenhet;
men då man å andra sidan erinrar sig, att priset på vårt
Svenska jern, genom concurrensen från andra länder, numera
fallit, och tillika besinnar den förlust, bruksägarne
lätteligen kunna få vidkännas i följd af realisationen, anser
jag det vara Representationens skyldighet att meddela så
mycken lättnad som möjligt, och den naturliga vägen synes
mig då vara att borttaga tolagen, såsom motsvarande
bruksägarnes möjliga förlust på coursberäkningen hädanefter.
— Jag förenar mig i begäran om återremiss, och anhåller,
att dessa mina anmärkningar få åtfölja.
Gr. Posse: I anledning af Frihrna Cederströms och
Boyes anmärkningar anser jag mig böra ytterligare tillägga
några upplysningar, som för Utsk. icke torde blifva utan ali
nytta. Frih. Cederström har i anledn. af förslaget om flottans
biträde vid kustbevakningen yttrat, att dermed vunnes
ett dubbelt ändamål, och jag medgifver, att flottans öfning
vore det skäl, som egentligen skulle kunna beveka mig att
ingå på saken; men om Utsk. fäster sig härvid, måste jag
fästa Utskrs uppmärksamhet derå, att Tullverkets utgifter
då äfven komma att ökas. Den ifrågavar. bevakningen, då
l64
Den 18 Oe t aber.
(Jun likväl var tilltagen i ganska liten scala, har kostat t.
o. m. 60,000 rldr, och dessa mäste, i händelse förslaget antages,
uppföras pä stat; ty jag J^an ej föreställa mig, alt
meningen, på sätt Frih, Gederström antydt, är att reduceVa
den nyss uppsatta kustbevakningen till lands. Man skulle
då förlora mera, än man vann, och dessutom kunde ingen
besparing på länge tillvägabringas, emedan den nuvar.
tjenstemannapersonalen då skulle sättas på indragningsstat,
derifrån erfarenheten visat, att det icke går så latt att snart
få personerna åter bort. En annan anmärkning af Frih,
Cederström syftar derhän, att flottan blott behöfde betalas
för de månader, som den tjenstgjorde, och att man kunde
indraga kostnaderna för kustbevakningen under den öfriga
tiden af året; men just detta är ett skäl för mig att tillstyrka
bibehållandet af den ständiga kustbevakningen, ty
vid den tiden, då flottans tjenstgöring upphör, eller då den
mörka och kalla årstiden inträffar, begås de flesta och största
lurendrejeribrotten. Flottan kan icke ligga i sjön om
vintern, och man skulle således då nödsakas att antingen
hafva ingen bevakning eller en tillfälligt antagen, sorn säkerligen
skulle blifva i proportion dyrare, men af mindre
nytta än den ständiga bevakningen.— Frih. Gederström har
vidare anmärkt, att sammanblandningen emellan creditupplag
och nederlag väl borde upphöra, men trott, att nederlagsrätten
borde utsträckas äfven till andra orter utom Stockholm
och Götheborg. Jag har för min del ej emot, att den
förb lifver sådan den för närvar, är, d. v. s. att Stockholm,
Götheborg, Landskrona, Carlshamn och Mern hafva nederlagsrätt;
men att utsträcka den derutöfver är obehöflig!,
emedan de öfriga städerna icke hafva en för nederlagsrörelse
lämplig belägenhet, och orsaken, hvarföre jag ansett
nödigt att icke sammanblanda creditupplag och nederlag,
har isynnerhet varit, att man derigenom försvagar controllen,
hvilket tillgår på det sätt, att då manifesterna icke innehålla
storleken eller vigten af hvarje colli, lägger man en
mindre i manifestet upptagen colli inuti en större med förbjudna
varor, hvarå samma märke sättes, och derefter försöker
man alt någonstädes i granskapet af destinationsorten
Jossa de förbjudna varorna. Om åter detta misslyckas, upplägger
man hela den större collin på creditupplag och förer
den åter ut efter någon tidsförlopp, utan att hafva kunnat
vara blottställd för någon annan olägenhet af försöket
att liegå lagbrott än bevakninnens visshet om dess tillvaro,
men hvilken olägenhet icke särdeles fruktas, då, under närvarande
förhållanden, opinionen är och svårligen krn vara annan,
än att brott mot tullförfattningarna icke äro skamliga
eller omoraliska. Vill man således förekomma dylika underslef,
inses det ganska lätt, att nederlagsrätten ej bön
blifva alltför vidt utsträckt. — Frih. Boye har i afseende
på principfrågan, om systemet bör grundas på förbud eller
Den 18 October.
iG5
skyddstull, hvilken sednare äfven kan blifva prohibitiv, ehuru
ej medförande samma olägenheter som förbudet", sagt,
alt jag rådfrågat handlande, om hvilket system som vore
det rätta. Detta har jag icke yttrat, ehuru jag medgifver,
att mycken sakkännedom derifrån kan hemtas; jag har blott
sagt, att jag samtalat med handlande, som i allmänhet ansetts
bedrifva det olofliga yrket, för att lära känna sältet,
huru det hedrifves, samt att jag dervid äfven fått ganska
uppriktiga svar. Den auctoritet, som Frih. Boye för öfrigt
citerat, vill jag visserligen icke jäfva; den har anspråk på
min aktning och tacksamhet. Men då fråga är om åsigter,
måste det vara hvars oell ens rättighet att hafva sin egen
opinion; och äfven med erkännande af den ifrågavar. embetsrnannens
utmärkta nit och skicklighet, får jag bekänna,
att jag i detta ämne icke kan godkänna hans principer. Vi
hafva sett, att våra fabriker i de sednare årén mycket förkofrat
sig, och deribland särdeles klädesfabrikerna, som man
trott sig skydda genom förbud. Orsaken till denna förkofran
är dock. efter min öfvertygelse, icke alt igenfinna i det
prohibitiva systemet, ulan tvärtom i det motsatta systemet,
som allt sedan 1823 varit antaget; ty alla, hvil
kas
fabrikater varit lill införsel tillåtna, hafva sedan i8a3,
utan något enda undantag, så vidt jag nu kan påminna
mig, framgått i utveckling, och äfven klädesfabrikernas
förkofring härleder sig till en del från de ändamålsenliga
åtgärder, som i afseende på ullproduclionen blifvit
vidtagna, men hufvudsakligen, jag vågar säga det, derifrån,
att Norrköpings fabrikanter insett, att det antagna friare systemet
förr eller senare skulle göra sig gällande äfven för
den vara, de tillverka, och således funnit sig salta i nödvändighet
att i tid bereda sig på täflan med ulländningen.
På denna punkt stå de nu, och jag värderar derföre både
dem och systemet. Jag åberopar för öfrigt ogerna främmande
länders exempel, emedan man härvid lätt misstager sig
i .anseende till olika loealförhållanden; men i detta hänseende
torde det vara upplysande, att ett laird, jag menar
Preussen, som till största delen är omgifvet af landgränsor,
hvilka alltid äro svårare alt bevaka, och af flera i fabriksflit
långt framskridna länder, under det vi endast hafva vattengränsor,
som äro vida lättare att bevaka, och inga särdeles
fabriksidkande grannar, — att, säger jag, Preussen,
sorn förr följde det prohibitiva systemet, genom ett enda
penndrag antagit ett fullkomligt fritt system, och att följderna
deraf visat sig sådana, att tullintraderna blifvit fördubblade
och, hvad som är ännu mer, att fabricationen äfven
blifvit fördubblad. De flesta smärre fabriker, som icke
hade tillräckligt förlag, gingo väl under; men capitalerna
coneentrerade sig deremot i större inrättningar, der de fordna
små idkarne biträdde med sin skicklighet till förfärdigande
af en bättre vara, Denna följd önskar jag äfven hus oss;-
i6G
Den 18 OctoLer.
ty hfir Sr förhållandet det motsatta, att hvar och en shall
sä fort som möjligt blifva sin egen, såsom det heter, eller
drifva egen rörelse, utan allt afseende derpå, huruvida lian
äger nödigt förlag eller icke. — Frih. Boye anser tillåtelse
till införsel med höga tullafgifter vara el t förbud med si IF—
ror i slälle för med bokstäfver; men sådan är icke min mening.
Måhända skulle detta kunna vara förhållandet med
en eller annan artikel; dock anser jag faran deraf vara ingen,
enär hvar och en, som vill betala den höga afgiften,
har sig öppet att bekomma varan. Men då Frih. Boye säger,
att controllen skulle vara lättare med förbud, måste
jag förklara, att sådant alldeles strider emot min erfarenhet;
ty om frågan är att införa varor på kusten, är det
lättare att lurendreja, än att tullförsnilla dem, ty man har
opinionen för sig. Det återstår således blott att förutsätta,
att tullförsnillningen skulle ske på tullkammaren derigenom,
att större quanlilet varor afslämplades, än som förtullades;
men härvid får jag fästa den värde ledamotens uppmärksamhet
derå, att det är egentligen väfnadsartiklar, som för
närvarande äro förbjudna tili införsel; att om deras införanS
de blefve tillåtet, skulle de på tullkammaren förses med s.
k. placatsedel; att dessa sedlar tillräknas hvarje tullkammare
och redovisas inför revisionscontoret, och att således
tullkammaren icke kan använda en sådan sedel eller afstämpla
dermed ett stycke tyg, utan atti tulljournalen upptaga
motsvarig tull, helst hvarje placatsedel innehåller styckets
nummer i tulljournalen samt längden eller tyngden
deraf, så att hvar och en har öppet att controllera, om
tull till riktigt belopp blifvit erlagd. Samma inkast gjordes
i Tullcommitte^n och samma svar erhölls, utan att kunna
vederläggas; men man qvarstod ändock vid systemet. Jag
ber derföre, att man en gång må taga riktig kännedom om
saken, som är af högsta vigt; ty det är icke fråga blott om
inkomsterna, utan ännu mer om näringarnas framgång och
förkofran, som aldrig vinnes genom bibehållande af förbudssysternet,
ty det insöfver fabriksidkarne i en för dem och för
Iliket skadlig — om jag så får kalla det — syndasäkerhet.
Gr. von Fersen, Hans: För min del har jag icke
instämt i Utskrs betänk.; men jag har likväl ej bifogat någon
reservation, emedan, då tvenne hufvudsakligen olika
meningar funnos, nemi. skydds-och prohibitivsystemets förfäktares,
ansåg jag det icke löna mödan att ingå i strid om
detaillerna och reservera mig vid hvarje särskild artikel i
tulltaxan. Annorlunda vore förhållandet, om fråga varit att
uppgöra ett helt system; men sådant är, efter min tanka,
alldeles omöjligt med en personal af 48 ledamöter, som genom
votering afgöra hvarje fråga för sig. Så vill jag blott
nämna, att sedan man först underkastat liufvudgrundern»
votering, har Utsk. vidare voterat om nästan hvarje artikel
Den iS? Octokcr.
i taxan, oell hurudant sammanhang i ärendets behandling
på sådant sätt skall uppkomma inses lätteligen af en hvar
och kan äfven af sjelfva taxan inhemtas, der det t. ex. befinnes,
att alun icke är förbjuden, men väl rödfärg. En
helt annan sak är att hylla den ena eller andra opinionen.
Utsk. har emedlertid uttryckt sin, ehuru endast så vida,
att intet hinder blifvit lagdt för Regeringen att antaga hvilket
system som helst. Men i följd af hvad jag nu haft
äran nämna, kan jag icke ingå i något försvar af betänk.,
hvad de klandrade särskilda punkterna angår, och skall derföre
endast inskränka mig till meddelandet af några upplysningar.
Gr. Posse har gjort anmärkning emot redactionen af
underrättelserna och ansett Tullcommitte'ens förslag i denna
del böra oförändradt antagas. Jag får i anledn. häraf nämna,
att med undantag af i5 §, rörtde creditupplag, finnes
ingen skillnad, så vidt jag kan minnas, emellan Tullcommitteens
och Utskts förslag till underrättelser. Hvad åter
Utskts beräkning af tullinkomsterna beträffar, får jag upplysa,
att Utskts plenum kom till de 3 millionerna, efter en
orimlig förhöjning i taxan å vissa artiklar; tv afdelningen
bade endast upptagit en inkomst af 2,800.000 r:dr, och denna
summa tror jag för min del alltid skulle kunna med säkerhet
inbringas, om Regeringen så ville, enär det, i händelse
någon brist uppstod, blott behöfdes, att Regeringen
upphäfde förbudet för en eller annan artikel. Bland dessa
för högt uppsatta artiklar har Gr. Posse redan fästat uppmärksamheten
på artikeln vin, och jag instämmer med honom,
att den föreslagna tullen derå är för hög; men denna
artikel ensam verkar en betydlig skillnad i beräkningen af
inkomsterna. Jag är emedlertid, såsom sagdt är, nöjd dermed,
att någon nedsättning sker i de förhöjda artiklarna,
och att inkomsterna i förhållande derefter beräknas endast
till 2,800,000 r:dr; dock bör jag tillägga, att Utskts skäl
till förhöjningen på vin var, att denna beskattning endast
skulle drabba consumenter af de förmögnare classerna, och
att såsom motskäl blott blifvit anförd farhågan för större
tullförsnillning och minskade inkomster.
Gr. Posse har vidare anmärkt, att Utsk. vid inkomsternas
beräkning icke skall hafva observerat alla afdrag för sådana
artiklar, hvarå tullen blifvit nedsatt eller alldeles borttagen.
Jag liar likväl sökt med möjligaste noggrannhet upptaga
alla dessa afdrag, men medgifver, att det icke blifvit
iakttaget för en artikel, nemi. sill från Norrige. Detta gör
ett belopp af circa 4o,ooo rtdr, hvarå jag icke skall underlåta
att fästa Utskts uppmärksamhet, när betänk, återkommer.
Frih. Cederström har klandrat Utsk. för det hela tulltaxan
blifvit aftryckt i betänk. Jag får i anledn. häraf
nämna, att vid sista riksdagen ingick väl taxan till RiksSttn
i68
Den iS Oetobcr.
blott i manuscript; men detta sätt befanns då Förenadt med
svårigheter i anseende dertill, alt saken icke blef för hvar
och en så lätt öfverskådlig; hvaremot jag skulle tro, attén
hvar, som gjort sig besvär att taga kännedom af nu ifragavar.
betänk., bör finna, att då Utsk. från pag. 3o till 45
upptagit alla förändringar i Tullcommitte'ens förslag, hvilket
derjemte i sin helhet ingått i manuscript, och då olla
förändringar mot nu gällande taxa igenfinnas i contéxten af
Utskrs förslag till taxa, som af hvar och en kan jenmföras
med den nu gällande, samt Utsk. derjemte bifogat tabeller
öfver förhöjningen ä hvarje artikel, lärer ingen med skäl kunna
klaga, att nödiga upplysningar saknas. Utsk. har tvärt*
om haft för afsigt att så tydligt som möjligt framställa alla
gjorda förändringar.
Hvad Frih. Boye anfort har redan till en del blifvit
besvaradt af Gr. Posse och Hr af Billbergh. Jag instämmer
i denna del med Gr. Posse och får blott tillägga i anledn.
af det practiska bevis, Frih. Boye herntat från artikeln kläde,
då han sagt, att med en tull af 4 rtdr ingen skulle finna
det löna mödan att införa kläde, och att stadgandet vore
således detsamma som förbud, — jag får, säger jag, i
anledn. häraf erinra, att raisonnementet visserligen låter
ganska logiskt, men att för dess vederläggning blott behofves
den invändning, att om bristen på inhemskt kläde blefve
så stor, att en tull af 4 r;dr icke verkar detsamma som
förbud, måtte det väl vara bättre att kunna få klädet för
dessa 4 r:dr, än att gå utan eller betala till luréndrejaren.
Hr af Billbergh har gjort en framställning om hvad sista
riksdagens Bevilln.Utsk. yttrade i detta ämne, förmodligen
i afsigt att förebrå nuvar. Bevilln.Utsk. att icke hafva
tagit kännedom häraf. Jag bör då förklara, att sista Bevilln.
Utskrs arbeten ofta i nuvar. Utsk. blifvit upplästa, och
alt jag för min del merendels instämt i dess åsjgter, isynnerhet
på den grund, att jag ansett en vackling emellan
systemer skadligare än allting annat, och emedan jag är af
den öfvertygelsen, att då erfarenheten visat, att näringarna
icke obetydligt utvidgat sig under det sednast följda systemet,
skulle, i händelse B.. St. nu återginge till ett motsatt,
näringarna snart komma alt åter inslumra. Hr af Billbergh
bar vidare anmärkt emot första hufvudgntnden, att den der
förekommande meningen: utom i de fall, der B. St. uttrycka
en motsatt Önskan, skulle innebära en motsägelse
och icke kunna ståx tillsammans med conclusionen om
Konungens rätt att utfärda eller upphäfva förbud. Jag får
härvid nämna, att det hade varit mig kärast, om Utsk, icke
uttryckt någon önskan om förbud; men jag har trott, att
det enda möjliga sältet att vända detta Utskrs beslut till godo
för saken, vore att derjemte bestämdt uttrycka Konungens
rätt att ändock upphäfva förbuden. Jag skulle derföre
tro,
Den iS Octobcr.
tvo, att för- och eftersats rätt väl kunna stå tillsammans 1
denna, jag medger det, för Öfrigt hoplappade punkt.
Hvad förslaget om flottans användande till kustbevakning
beträffar, har Gr. Posse anmärkt, att den skulle blifva
kostsam. Utsk. har dock trott, att kostnaderna skulle
betäckas genom inkomsterna af en noggrannare bevakning;
men ingalunda har Utsk. haft för afsigt att försvaga den
nuvar. tullbevakningen. Utsk. har tvärtom åsyftat en ökad
control! i förening med möjligheten att bereda utväg till
flottans öfning utan särskilda statsutgifter för sådana ändamål,
och jag skulle för min del tro, att man af förslaget,
om det icke medför för stora uppoffringar å Tullverkets sida,
kunde få mycken nytta.
För att en gång komma till slut i det alltid återkommande
themat om Bevilln.Utskrs långsamhet, skall jag äfven
utbedja mig att få upptaga, hvad Hr af Billbergh iden
delen anfört. Den värde ledamoten har från en utplockad
mening i betänk., der Utsk. uttryckt sin aktning för Tullcommitte'en,
ledt sig till den slutföljd, att Utsk. bort sträcka
denna aktning derhän att med ett enda klubbslag godkänna
hela committe'ens förslag. Detta bade visserligen varit
en enkel method; men Utsk. har icke ansett sig böra gå
så slumpvis till väga, och dröjsmålet med betänk, torde således
ursägtas, särdeles om man jemnför den tid, andra
riksdagars Bevilln.Utsk. användt på detta ämne, med den
tid, nuvar. Utsk. haft för sig, sedan Tullcommitte'ens förslag
inkom, hvilket Utsk. borde invänta. Jag behofver dessutom
icke erinra den ledamoten, som gjort anmärkningen,
om den betydliga lid, som erfordras för uppgörandet af alla
hithörande tabeller, enär jag är Öfvertygad, att han redan
förut har detta förhållande sig väl bekant; men här
har nu den omständigheten tillkommit, att tabellerna måst
omgöras, sedan afdelningens förslag blef kullkastadt i Utskts
plenum, och härmed tror jag mig hafva besvarat förebråelsen
om Utsk:s långsamhet samt får blott tillägga, att jag
tror, det Utskts åtgärder stå ganska väl tillsammans med
den uttryckta aktningen för Tullcommitte'en, enär Utsk. 1
de flesta fall med committe'en instämt, I anleda, utaf Hr af
Billberghs särskilda anmärkning om Contradictionen deri, att
smaltz fått låg införseltull och fri Utförsel, bör jag nämna,
att införseltullen blifvit låg, emedan pioductionen inom
landet ej är tillräcklig för behofvet; och hvad den fria utförseln
angår, har orsaken dertill varit, att då smaltz finlies
inom landet, har man velat uppmuntra tili vidare production
deraf, utan att binda den ensamt vid inhemska fabrikernas
behof. Beträffande den promemoria, sorn Hr af
Billbergh till mig enskildt aflemnat, vill jag icke här upptaga
den till granskning, men skall ej underlåta att föredraga
deu i Utsk.; och jag är öfvertygad, att der Utsk. af
i5 H, 33
iyo
Den 18 Octobcr.
denna promemoria får upplysning om några motsägelser eller
andra felaktigheter i redactionen, skola de blifva rättade.
CJtskts förslag är emedlertid icke första exemplet på sådana
motsägelser; ty dylika kunna äfven framvisas ur nuvar.
tulltaxa. I afseende på drawbacken å socker tror jag
ej, att Hr af Billberghs anmärkning är enlig med Utsk:s
betänk.; ty drawbacken å socker är nu uppförd till lika belopp
med införseltullen, och man bar frångått den i nuvar.
taxan följda grunden att höja drawbacken något derutöfver,
hvartill orsaken lärer varit den afkortning i varans quantitet,
som vid förädlingen äger rum.
Hr af Billbergh har slutat med anmärkning derom, att
han ej funnit något i betänk, nämndt om tolagen, uq -§ af
underrättelserna har emedlertid ej undergått någon förändring
hvarken af Tullcommitteen eller Utsk., och för hvar
och en, som erinrar sig de vidlyftiga discussioner, hvilka
under riksdagens lopp öfver detta ämne blifvit förda, lärer
det icke vara obekant, att Bevilln.Utsk. väl fått emottaga
en motion om tolagen, men att Constit.Ulsk. slutligen hänvisat
den till behandling af Oecon.Utsk. Jag skulle således
i alla h ändelser hafva bestridi, att någonting om tolagen
Blifvit infördt i detta betänk., men finner häruti ingen motsägelse
med nu gällande tulltaxa; ty detta betänk, innehåller
blott ett förslag till tullbestämmelser, och jag skall för
min del ej vara emot, om man framdeles, sedan det i behörig
ordning blifvit afgjordt hvilka artiklar böra vara fria
från tolag, intager föreskrifterna härom i sjelfva taxan. Till
Bevilln.Utskrs förslag höra de icke, helst det numera lärer
få anses sorn gifvet, att frågan om tolagen ej är något be\illn:smål.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag liar uppträdt som motionär
i detta ämne, emedan jag tyckt mig finna, att i naturen
af ett lands tullsystem ligger möjligheten för detta
land att draga fördel af vissa förhållanden, och alt
Sverige således borde draga någon fördel af det förhållande,
som nu äger rum, att införseln af landtmannaproducter
är betydlig. Som motionär har jag äfven tillåtit mig
den önskan, att man vid inträdet på banan af ett nytt myntsystem
måtte försäkra sig om dess fortfarande, och jag har
derföre yrkat högre tull på vissa landtmannavaror, såsom
motvigt emot en import deraf, som uppgått till mer än 3
millioner. Jag skall i korthet upprepa dessa varor: de äro
fläsk, hampa, oberedda hudar, humla, kött, lin, talgljus,
ost, smör, talg, ull, väfnader af ylle och halfylle, blaggarn
och bolstervar. Jag har äfven i min motion åberopat
flera fördelar af en sådan högre tull å dessa varor och föreslagit
ett ökande småningom för att sluta med en dylik
eftergift efter ett visst antal år, emedan jag icke haft för
afsigt att införa ett prohibitivsystem annorlunda, än för en
Den 18 O c t o l> c r.
viss tid eller under öfvergången till ett tillstånd af ökad industri,
då våra producenter kunna tåla täflan. Jag har härvid
hemtat stöd från det förhållande., som med jernet ägt
rum i England, der man i detta afseende redan genomgått
sin cykel och derigenom i jerntillverkningen, äfven med en
numera nedsatt tull, fått ett herravälde, som svårligen någonsin
kan rubbas. Det är detta exempel, som jag följt i
mitt förslag, och Utsk. synes äfven hafva funnit nyttan deraf,
men ändock icke fästat afseende å motionen af det skäl,
alt, såsom Utsk. säger, någon bestämd grund icke
igen finnes i förslaget, som tillräckligt förvissar
ernåendet af de af motionären såsom slutsats
d.eraf dragna lyckliga resulta ter. Må det således
tillåtas mig att ännu en gång återkomma till dessa af mig
förväntade lyckliga resultater. De äro: 1:0 minskning i
spannmålsproductionen under jordens fördela kt
i g a r e användande, hvaraf ovilkorligen skulle
följa någon förhöjning i spannmålsprisen, hvilket
åter väl behöfdes både för landt m annen och
löntagaren; 2:0 ökning af kreaturens antal, hvaraf
åkerjorden skulle tilltaga i bördighet; 3:o
spridande af penningar t i 11 de orter, som sakna
fördelen af när belägen het till stora städel-, hvarest
ladugårdsskötsel lättast kan utvidgas, och
hvaraf flera sakna bergsbruk och hemta förnämsta
delen a f s i n bergning från landtbruket, som i
Sverige är i behof af binäringars stöd; 4:o m ö j~
lighet att lägga högre skatt på husbehofsbrännvinshränningen
eller alldeles borttaga den, i det
man öppnar nya utvägar för jordbrukarn att
vända jordens alster i penningar; 5:o att kronoutlagorna
bättre utgå från vissa orter, och 6:0
en fördelaktigare liandelsställning med frä inni
a n d e folkslag. På dessa fördelar synes väl Utsk. äfven
hafva satt något värde, men icke vidtagit någon åtgärd
till deras bringande i verkställighet på den af mig anvisade
vägen, under förutsättning af en fördelaktigare verkan utaf
den väg. Utsk. föreslagit, såsom mera bestämd och enkel
samt, efter Utsk:s tanka, tillräckligt skyddande; hvarjemte
Utsk. slutligen tillagt det skäl, att R. St. svårligen torde
kunna utsträcka beskattningsrätten a de ifrågavar. varum—
tiklarna utöfver den tid, som grundlagen utstakat för Pi.
Sits ordinarie sammanträden. Då det låg i mitt förslag,
att tullen småningom skulle höjas, förutsatte jag naturligtvis,
att nuvar. Ständers beskattningsrätt kan sträckas
öfver fem ar; men om man någonsin kan hoppas bibehållande
af samma system för en längre tid, synes man
isynnerhet här höra kunna påräkna det, ty om man genom
förslagets verkställighet kan åstadkomma en minskad
import af^ 3 millioner, en minskad spaunmålsproduction
5 172
Pen 18 Octobcr.
till förhöjning i spannmålsprisen i förening med ett fördelaktigare
användande af jorden samt penningars spridande i
Jandet och ett närmare samband emellan jordbruket och andra
näringar, så synes man för en afsigt af sådan vigt i
främsta rummet kunna påräkna kommande Ständers biträde.
Utskjs skal i denna del förfaller således helt och hållet:
och hvad förslagets verkställbarhet beträffar, eller Utsk:s
inkast, att inga bestämda grunder deri finnas, sorn förvissa
om ändamålets ernående, lieböfVer jag blott erinra, att ingen
enklare grund kan finnas än den ovedersägliga slutledningen,
att om landlmannavarors produetion nu är i lägervall
till följd af ett vanpris, som icke ens vedergäller transportkostnaden,
måste genom högre pris produetionen uppmuntras.
Det är väl sannt, att priset på hufvudstadens förnödenheter
härigenom skulle höjas; men då man vill ett
stort ändamål, måste man underkasta sig sådana smärre olägenheter.
Den tull, man i England begagnade under en
dylik period, uppgick ända till 60 å 80 proc. afvarans värde.
Detta är således min första anmärkning emot Utsk:s
betänk., nemi. att Utsk. kunnat och bort vidtaga åtgärder
till Rikets styrka i framtiden, men icke gjort det. Min andra
anmärkning gäller den brist på stabilitet, som finnes i
IJtskis förslag. Jag nyttjar härvid ordet stabilitet och undviker
att ingå i frågan om det fria eller prohibitiva systemets
företräde; ty min mening är endast, att då Konung
och Ständer utfärdat en lag, som dragit capital och specuJation
åt ett visst håll, bör åtminstone sådan oföränderlighet
deråt gifvas, att speculanten kan beräkna annorlunda, än
som en dåre, d. v. s. grunda sina företag på säkra calculer.
Men huru många år fordras icke dertill? Vill man således
uppmuntra speeulationer, måste man vä! medgifva, att tiderymden
från den ena riksdagen till den andra dertill icke
är tillräcklig, och jag räknar för min del isynnerhet på stabilitet
i åtgärderna. Men såsom exempel vill jag nu nämna,
att Utsk. föreslagit tillåtelse till utförsel af tackjern af
samma skäl, som Bevilln.Utsk. vid sista riksdagen, d. v. s.
för systemets och consequensens skull, under det man rnedgifver,
att man i sjelfva verket ej har för afsigt alt tillåta
någon utförsel, utan sätter så hög lull, att man anser ingen
utförsel kunna äga rum. I afseende på omvägen att på
detta sätt gå tillväga, åberopar jag, hvad Frih. Boye redan
anfört, och finner besynnerligt, att man sålunda vill sätta
systemet endast på papperet Titan tillämpning. Men dernäst
förekommer äfven, att den utförseltull af 4 r:dr, som Utsk.
föreslagit å tackjern, alldeles icke är mägtig att förekomma
export deraf, oberäbnadt hvad som kommer att. olofligen
utgå, sedan det icke mera blifver ett brott, om tackjern
finnes i fartyg; ty Svenska tack jernet, som är beredt med
träkol, har derigenom ett företräde, hvarpå Svenska bruksidkarne
ej velat att sätta värde, men väl ulländningen. Otu
Den iS Octo b er.
man således bunde vara saker, att den bestämda utförseltullen
vore tillräcklig att hindra exporten, skulle det vara
mindre att härom saga; men äfven med antagande deraf, att
det åsätta nominalbeloppet af lackjernets värde inom lancTet
är det rätta, begriper jag icke, huru Utsk. kunnat vara så
litet hemma i jerntillverkningen för att icke veta, att en
tull af 4 r:dr ej utgör tredjedelen af hvad som erfordras för
att hindra utförsel med stor vinst lill Amerika, Frankrike
och Tyskland. Är det i följd af Gustaf I:s författningar,
sorn tvungo Svenska bruksidkarne att sjelfva förädla sitt
jern, som man nu vidtager sådana åtgärder till förmån för
sina rivaler. Jag beundrar denna stabilitet, ty man måste
jemnföra den dag, sorn finnes,'med den, som kommer; men
stabiliteten fordrar ej en absolut oföränderlighet. Jag skulle
anse som eit fel, om man nu ville pålägga nya prohibitiva
band, sedan man redan öfvergålt lill det motsatta systemet,
och jag skulle derföre endast vilja föreslå en fatalietid af
fem till tio år vid hvarje ny öfvergång på samma bana.
Man säger mig, att livar och en redan bort väckas af föregående
riksdagars discussioner, hvaraf man bort lära sig
vänta en tid, då alla band skulle upplösas; och detta är
sannt, om man vill fästa sig vid enskilda talares yttranden
och icke vid hvad Konung och Ständer beslutat. Jag tror
således, att man icke utan skäl yrkar, att det måtte stadgas
någon lid för näringsidkarne att vänja sig vid de förhållanden,
hvari man vill intvinga dem. Men äfven i ett
annat för den oeconomiska lagstiftningen vigtigt hänseende
anser jag TJtskts förslag 0111 tillåtelse till export af tackjern
vara felaktigt, nemi. i afseende på tidpunkten för öfvergången,
som icke är särdeles lyckligt vald, då flera upptäckter
nyligen skett i jernberedningen, som sannolikt komma
att hafva ett stort inflytande på helabruksnäringen. Äfven
om man för öfrigt har i sin magt att fritt bestämma
sig för hvilketdera systemet, man vill följa, måste man ålägga
sig sjelf att eftertänka, om perioden för antagande af det
ena eller det andra är den råtta; och detta har Utsk. icke
heller iakttagit. — Hvad slutligen detaillerna af tulltaxan angår,
vill jag inskränka mig till en enda anmärkning. Utsk.
har vid artikeln porcellaine gjort den förändring, att tvenne
särskilda stadganden blifvit sammanförda till ett, så att,
då platt gods nu har en tull af 2 sk. och kupigt gods af
6 sk., har Utsk. för hegge slagen föreslagit en gemensam
tull af 3 sk. Härvid är nu det förhållandet, att det flata
godset leronar den ringaste vinsten, så att om Utsk:s förslag
vunne tillämpning, skulle följden blifva den, att den
sorten, hvarå vinsten är liten, icke kunde införas i anseende
till den ökade tullen derå, men att, tillförseln af den
mera lönande sorlen blefve desto större, sedan tullen derå
blifvit nedsatt. Utländningen skulle således förbjudas att
införa, hvad som knappt lönar sig alt här fabricera, men
*74
Den iS October.
uppmuntras alt täfla med den inhemska industrien, der denna
är mera lönande. — Jag anhåller, alt dessa anmärkningar
få åtfölja till Utsk. vid återremissen af betänk,, som jag
förmodar kommer att beviljas.
Hr Cederschiöld, Pehr Gust.: Jag utber mig att
få framställa några få anmärkningar uti förevar, ämne. Hvarken
min insigt deruti eller tiden medgifva någon utförligare
granskning deraf. Jag vill då först fasta mig vid några i
betänk, framställda principer. Pag. 19 under mom. 2 säger
Utsk.: ”att alla råämnen, hvarå erforderlig tillgång inom
landet saknas, och hvilka äro föremål för inhemsk förädling,
må införas emot låg tullafgift.” Detta är ganska
riktigt; men uti påföljande mom. yttrar Utsk.: ”att sådana
råämnen, sorn äro föremål för landets egen production,
beläggas med en, relativt till de i föregående punkter
omnämnda råämnen, högre införseltull.” Jag mägtar
verkligen icke inse skillnaden emellan dessa båda kategorier.
Uti det förra mom. talas om sådana ämnen, hvarå erforderlig
tillgång saknas; uti det sednare talas om sådana,
som äro föremål för landets egen pro du clio 11. Att
de i förra punkten afsedda jemväl utgöra ett dylikt föremål
antydes i ordet erforderlig, hvaraf följer, att de ifrågavar.
ämnena, lill en dei i landet produceras, såsom t. ex. ull.
Deraf produceras visserligen inom landet, fast icke till erforderlig
myckenhet. Ull kan sålunda hänföras under båda
kategorierna. Då man uppgifver allmänna grunder, är det
angeläget, att de så skarpt och noga som möjligt begränsas.
Uti tolde punkten står: ”att vid de tillfällen, då eu bättre
vara kan förblandas med en sämre af samma slag, eller då
icke erforderlig controll står att vinna, det förtullningen
svarar mot varan verkliga egenskap af finare eller gröfre,
en medeltull ma bestämmas, som skyddar mot införsel af
den gröfre varan, och är lämplig för det slag, som beli öfver
införskrifvas.” Jag har vid en föregående riksdag gjort
anmärkning vid en sådan princip, och jag upprepar nu, att
jag tror det vara lätt att åtkomma en tull, som svarar emot
det verkliga värdet, derigenom nemi., att tullen erlägges in
natura, då importören, om lian så behagar, kan på auction
återköpa tullprocenten; eller ock att hela partiet sättes på
auction, då ägaren, om han så vill, kan inropa detsamma
samt utgöra tullafgiften, beräknad efter auetionspriset. Så
tillgick åtminstone for några år sedan i Köpenhamn. Att
fastställa en medeltull i omförtnälda afseende anser jag olämpligt.
För öfrigt synes Utsk. hafva förbigått en ganska vigtig
princip, nemi. den, att varor, som i liten volurn
äga stort värde, böra beläggas med låg tull. Detta
är nödvändigt, derest de icke helt och hållet skola undandragas
all förtullning, helst de lätteligen kunna undaustiekas,
så att de icke upptäckas, såsom t. ex. muscus, spetsar
Den i8 Octobcr.
o. s. v. Sedan jag sålunda yttrat mig i några allmännafe
afseenden, kan jag icke underlåta att framställa några detail-anmärkningar.
Jar har visserligen tittat liar och der i
liela tulltaxae-förslaget; men jag har i allmänhet haft så svårt
att inse den princip, hvarefter hvarje artikels tullbelopp
blifvit bestämdt, att jag icke ansett det mödan värdt att fästa
mig vid mera, än hvad som kan tillhöra min vetenskap.
Jag tycker då, att t. ex. ambra och musens, som iiro värda
io r:dr lodet, hade bort beläggas med ganska låg tull.
Fem procts tull på musens är derföre redan högt; meri ännu
svårare är det att förstå, hvarföre ambra skall beläggas med
dubbelt så hög lull. Vidare är muskotblomma upptagen
till ett värde af 3 r:dr 4 skålp., nied en tull af 12
sk.; saffran till ett värde af i3 r:dr 16 sk. skålp., nied en
tull af i r:dr 8 sk., samt van i lie till 3o rtdr skalp., med
en tull af 4 r:dr. Hvarföre skall muskotblomman, såsom
den minst dyra, blott draga 7^ procts tull, men deremot
den dyrare saffran en tull af 8| proc. och den ganska dyra
vaniilen ända lill i3j proc.? Hvarföre skola tullafgifterna
stiga i samma mån, som varan är dyrare? Fri utförsel har
blifvit medgifven för blodiglar. Consumlionen deraf har
betydligen förökat sig i det sydliga Europa efter det bloduttömningssystem,
sorn der nu är rådande eller kanhända
rättare härjande. Således ar det en lönande speculation att
på dessa orter afsätta blodiglar. Detta kunde föranleda dertill,
att vi sjelfva blefve, isynnerhet mot vårarna, i saknad
af nämnde artikel; och det visade sig redan under choleratiden
, att tillgången derpå blef till slut ganska knapp.
Chirurgiska instrumenter äro belagda med 25 procts tull,
ehuru vi ej äga någon instrumentmakare för dylika tillverkningar,
sedan Ponsbach numera aflidit; och äfven hans
kunde icke med säkerhet användas för den högre chirurgien.
Åtskilliga sådana instrumenter äro ganska dyra, såsom
t. ex. det i sednare tider uppfunna för stenborrningar.
Deremot har man åsatt mathematiska och p hy siska
instrumenter endast 5 procts tull, oaktadt vi äga förträffliga
instrumentmakare i denna väg, isynnerhet en, sorn
Vetenskapsaeadetnien införskrifvit och hvilken kan täfla med
de utländska. Förhållandet är sålunda alldeles motsatt hvad
det borde vara. Slutligen skulle jag väl gerna vilja anmärka,
alt tackjern blifvit belagdt med lika hög både utförsel-
och införseltull, nemi. 5o procts, då likväl icke både
exporten och importen kunna på en gång vara menliga;
eller kanhända har Utsk. ej så noga kunnat göra sig reda
för hvilkendera borde hindras eller uppmuntras, utan derföre
helst velat hindra båda. Men jag vill blifva mitt löfte
trogen och icke sträcka min granskning vidare, utan taga
mitt förnuft till fånga.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Sedan jag anmälde mig, har
nästan allt, hvad jag ämnat säga, af andra blifvit frarastäldt,
Den 18 Oc t ober.
så alt jag nu liar föga att Ii Ilägga. Jag får dock förklara
min tillfredsställelse öfver det sätt, hvarpå en, af sitt embete
utmärkt chef för tullväsendet redogjort för sitt förvaltningssystem.
Man må nemi. uppställa hvilka systemer sorn
helst, sammanstående med de mest logiskt uppgjorda theolier,
så är det dock nödvändigt att rådfråga erfarenheten
och tillämpningen för att förvissas om systemets riktighet.
Jag godkänner fullkomligt Gr. Posses åsigt, att den större
eller mindre möjligheten att exequera tullagarna, så att de
uppfylla sitt ändamål, beror på opinionen om dessa lagar
och deraf följande qualilication utaf sådana handlingar hvarigenom
de öfverträdas; och jag hyser deri hestämda öfvertygelse,
att ämnet står i ett sådant förhållande till opinionen,
att det nu, äfven med den strängaste bevakning, vore
omöjligt att utföra ett prohibitivsystem. Jag påminner mig
den tid, då detta system följdes. Jag var derunder på utländsk
ort och fann der handlande tillbjuda att pä hvilken
plats som helst i Sverige leverera hvad myckenhet förbjudna
varor man behagade, endast mot erläggande af en viss
assuranceafgift. Sålunda undandragas staten betydliga inkomster,
sorn, om tull varit bestämd, säkerligen skolat ingå.
Jag önskar altså, att Utsk. consequent mätte följa principen
af öfvergång till ett fritt system, och jag är öfvertygad,
att Utsk. då kommer till andra resultater, än dem vi
nu sett oss föreläggas. Man har talat om, huruvida Utsk.
gjort rätt uti att tillåta utförsel af tackjern. Utaf mina
grundsatser i detta ämne skulle man måhända vilja sluta
till, att jag gillar Utskts förslag i denna del. Men utom
de skäl, Hr Lagerhjelm emot rättighet till utförsel af nämnde
vara anfört, vill jag tillägga, att jag skulle anse såsom
en farlig stöt för vår brukshandtering, om, äfven med förutsättning,
att tillåtelsen icke begagnades, tillvaron af densamma
finge sprida sig. Jag fruktar, att England och Amerika
komine att begagna sig af förebärandet om rättigheten
till utförsel af tackjern för att öfversvämma verldsmarknaden
med jern, hvilket utgåfves vara af Svensk tillverkning.
Man känner, att Svenska stämplar å jern, som icke kommit
härifrån, redan blifvit begagnade för att såmedelst nedtrycka
priset på det verkligen Svenska jernet; och det är på
ganska få af de utländska handelsplatserna, som man kan
genom annat än de yttre uppgifterna åtskilja Svenska jernet
från annat. På grund af hvad jag sålunda anfört, samt
med instämmande i Gr. Posses anmärkningar, yrkar jag altså
återremiss.
Hr Silfverhjelm, Garl Adam: Lika med Gr. Horn
tror jag, att det är nödvändigt, att Utsk. tager till ledning
för sina tillstyrkanden, hvad Hrr Tullchefer här yttrat
vara deras åsigt. Äfven jag har varit i tillfälle att på
närmare håll komma under fund med förhållandet i afseende
-
Den >8 October.
»77
de å bevakningar vid kusterna. Jag har nemi. haft en cora
mendering
i Bohuslänska skärgården i ändamål att hindra
cholera ris inpractiserunde i landet, och jag fann då, att det
ar alldeles omöjligt att bevaka systemet af ett införselförbud.
Exempel gifvas äfven i mängd, som factiskt ådagalägga
förhållandet. Man har sett, huru utländska kläden, under
absolut förbud mot deras införande, likväl funnits i fabriksstäderna
oell varit försedda med ordentliga Svenska
stämplar. Uti sterbhuset efter en afliden fabrikör bevakades
100,000 rtdrs fordran för utländskt kläde. Jag kan således
icke finna annan följd af förbudssystemet, än att till
lurendrejares fromma fråntaga staten betydliga inkomster.
Det visar sig således för mig nödvändigt, att allting må vara
till införsel tillåtet emot en tull, sä lämpad, att undansnillandet
deraf icke må alltför mycket reta speculationen.
Hvad beträffar bevakning utur flottan, tror jag, att detta
sätt förfelar sitt ändamål. Få beslag lära göras utan föregångna
angifvelse!-; och jag har sjelf kommit i erfarenhet
utaf, huru under de mörka nätterna lurendrejerier skett
blott några famnar från posterna, utan att dessa kunnat
märka något. För alt i tullbevakningsväg kunna uträtta något,
mäste man nödvändigt stå i communication med kustboerna,
samt påräkna deras biträde i och för upptäckandet
af för handen varande smugleriföretag. För öfrigt delar jag
fullkomligt Hrr Tullchefers här uttryckta åsigt, att man må
uppställa hvilka systemer som helst i theorien, så måste
dock erfarenheten afgöra, huruvida de äro tjenliga i tillämpningen
eller icke.
Frih. Boye: Alt här längre fullfölja en viss ide, den
jag förfäktat i motsats med hvad Gr. Posse förklarat vara
sin äsigt, skulle tilläfventyrs binda mig för den pröfning
af ämnet, som jag är skyldig att inom Utsk. deråt lemna.
Denna grannlagenhet torde likväl icke öfverträdas dermedelst,
att jag framställer några erinringar emot Gr. Posses
sednaste anförande. Om jag antager, att tullförsnillning skulle
vara omöjlig derföre, att stämpeJplacaterna icke kunde
på annan än laglig väg åstadkommas, qvarstår dock min anmärkning
såsom tillämplig å alla sådana varor, hvilka icke
behöfva förses med stämpelplacater. Äfven jag skulle visserligen
önska, att Preussens fria handelssystem här kunde
införas; men dertill fordras, att Sverige uppnår den höjd i
oeconomiskt och financielt hänseende, som Preussen innehar.
Derförinnan ber jag Gud bevara oss från ett sådant system;
ty i och med antagandet deraf skulle våra näringar fullkomligt
förfalla. lett land, der fabriksrörelserna icke kunna
drifvas i någon egentligen större scola, der förlagscopitalerna
draga 6 proc., der är det naturligt, att fabricalerna
skola falla sig dyrare än i länder, der capitaler stå till
i5 H.
Den 18 Oc t ober.
bilds mot 3 proc., och hvarest altså tillverkningarna nödvändigt
måste kunna åstadkommas för lägre pris än har.
Hr Stuart, Fredr. Christopher: Jag deltog icke
såsom ledamot i Ulsk,, då det förevar, betänk, uppgjordes.
Hade jag öfvervarit detta arbete, skulle jag instämt i Prosten
Hallbäcks reservation emot de beslut, hvari Utsk. stadnat.
Jag anhåller nu att få uppläsa bemälde reservation.
Sedan talaren uppläst denna reservation och förklarat,
det han nu uti densamma instämde, tilläde han:
Afsigten, då jag anmälde mig, Varför öfrigt att göra några
speciella anmärkningar emot betänk.; men jag har häruti
blifvit förekommen och vill icke nu uppehålla med något
upprepande i omförmälda afseenden, helst jag i Utsk.
blir i tillfälle att söka göra mina åsigter gällande, så vidt
jag förmår. En anmärkning får jag dock i korthet här underställa
K. o. Ad. Utsk. har nemi. för smidt jernskrot tillstyrkt
lägre utförseltull, än för tackjern, och den bättre varan
har således blifvit åsatt lägre tull, än den sämre.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Vid detta tillfälle,
likasom vid föregående riksdagar, hafva framställningar blifvit
gjorda, huruledes grundsatsen att skydda näringarna genom
tullagar bör tillämpas, antingen höga tullafgifter allena
eller jemväl införselförbud böra utsättas. Egentligen
är det blott en ledamot, som bestämdt gifvit företräde
åt det förra medlet allena, utan att vilja tillåta det sednares
begagnande. Han har dervid åberopat Preussens exempel
och omtalat, huru man der på en gång öfvergick till
det fria systemet. Jag vistades flera år der i landet, under
den tid förbudsförfattningarna mot utländska tillverkningar
voro gällande, och just under detta system var det, som riket
steg till den styrka, hvarigenom det blef möjligt att sedan
lossa banden. Sådant bör begagnandet af allt skyddsystem
vara. Man bibehåller det, till dess det icke vidare
behöfves, likasom ynglingen förblifver under förmyndares
värjo, intill dess han vunnit nog styrka att sköta sig sjelf.
Sådant går visserligen småningom; men myndig blifver man
ej heller efter hand, utan på en gång. Jag betviflar dessutom,
att det liberala systemet i Preussen för närvar, tillämpas
så radicalt, att ju icke skyddsåtgärder finnas i flera hänseenden
bibehållna. Hvad jag tror mig bestämdt veta är, att i
afseende pä händtverkeriernä eller de hos oss s. k. skråförfattningar
betydliga undantag från näringsfriheten qvarstå. Påståendet,
att man i allmänhet anser mera brottsligt att tullförsnilla,
än att införa förbjudet gods, och att denna mening
gör höga tullafgifter till ett kraftigare skydd än förbuden,
synes icke af erfarenheten bekräftas; ty mycket oftare
göras beslag på oförtulladt, än på förbjudet gods. Hela
denna argumentation torde dessutom förfalla, då man
ihågkommer, att fabriksidkarne sjelfva, eller de, som skola
Den 18 Octoher.
*79
skyddas, alltid sagt sig blifva det säkrast genom förbuden.
Troligen veta de sjelfva bäst, livad som är dera nyttigt;
hvarföre skulle raan då icke tillåta dera att välja, om man
vill dem väl? K. M. har ock oaktadt den förbudsfrihet,
Utsk. vid förra riksdagar yrkat, likväl låtit näringarna bibehålla
detta slags skydd. Att Utsk. nu sansat sig och icke
gått tillväga såsom förut anser jag icke vara illa, utan berömligt
gjordt. Man har väl sagt, att det vore lättare att
hindra tullförsnillning än lurendrejeri; men bevisen derför
hafva uteblifvit. Hvad placatstämplarna beträffar, så, ti
fall det lyckas att få ärliga tjenstemän vid tullen, hvilka ej
se genom linger med afgifternas försnillning, bör man äfven
kunna hoppas att få lika ärliga tjenstemän vid hallrätterna,
hvilka ej stämpla för Svensk, hvad som är utländsk
tillverkning. När man då besinnar, att en förbjuden vara
är sin egen angifvare, hvilket ej är förhållandet med en tillåten,
men tullförsnillad, bör man inse, att det måste vara
förenadt med större äfventyr att lurendreja, än att tillIför—
snilla. Man har sagt, att embetsmäns yttranden i ämnet
förtjena mera afseende, än näringsidkarnes egna. Jag frågar
då, hvarifrån de förra få sina underrättelser, om icke
af de sednare. Hr af Billbergh har ju sjelf erkänt, huru
han på det sättet blifvit narrad i afseende på förtullning, jag
tror det var, af tobaksstjelkar. Slutligen får jag förklara,
det jag instämmer i Hr Lagerhjelms anmärkningar om tullen
på landtmannaproducter. Redan vid 1823 års riksdag
började jag att göra framställningar i samma syftning; men
derå gjorde man då intet afseende. Man gjorde, såsom det
sades i tvedrägtstiderna; man complimenterade och afslog.
Nu, då frågan blifvit upptagen afen riksdagsman, som ej
blott varit embetsman, utan tillika är både jordbrukare,
bruks- och fabriksidkare, trodde jag, att Utsk. skulle fästa
mera afseende på saken. Jag beklagar, att mani detta som
i många andra fall tror sig göra Riket gagn dermed, att
man håller sig vid ett visst system, utan att efterse i hvad
mån detsamma i tillämpningen är för landet tjenligt. Så
förfar man icke, der näringarna stå högst, i England, utan
vid den minsta ändring, man ämnar vidtaga, håller man sig
till män af yrket för att säkert utröna, hvad som kan vara
rädligt eller ej. Ingalunda är det till följd af de fria grundsatser,
hvarmed man hotades 1823 och 1828, som näringarna
höjt sig. Deras idkare skulle då hafva kommit sig
före af bara förskräckelse. Orsaken finnes i vår förbättrade
tullbevakning och i den omvårdnad, som Styrelsen,
utan bifall till Ständernas önskningar, visat näringarna.
Jag anhåller, att dessa mina anmärkningar må få åtfölja återremissen.
Hr af Ekenstam, Isr.: Man vill } allmänhet dela åsigfterna
i denna fråga uti a:ne skarpa skiljaktigheter: prohi
-
Don iS Oetober.
Litiv- och skyddsafgiftssystemet, Jen ena; det fullkomligt liberala,
den andra. Uti Ut sk. bär jag funnit en annan, dit
jag lior; oell jag är då skyldig redogöra, hvarföre hvar och
en, som sträfvar till frihet, måste dock finna, att han icke
kan komma dit på en gång. Att näringarna hörja med att
vara i behof af skydd visar oss alla länders exempel. Visserligen
vore det önskvärdt, att man så snart som möjligt
må komma till ett system, som leder våra fabriksprodueter
ut på verldsmarknaden; men jag tror icke, att sådant later
göra sig på ett ögonblick. Det måste ske småningom, och
det var derföre, som jag ville gå försigtigt till väga. Men
afdelningen i Utsk. förkastade min åsigt och föreslog upphörande
af alla förhud, dä vi, å min sida, deremot ville
behålla förbuden för alt genom dem småningom komma lill
fullkomlig frihet. Detta är orsaken till de få förhuden,
och hyarvid man i allmänhet hållit sig vid Tuljcommitteens
Utlåtande. Hvad beträffar den inconsequens, som Hr Cederschjöld
nämnt, så finnas visserligen otaliga sådana i Utsi.
:s förslag, och ännu flera komma troligen att visa sig, sedan
IL St. voterat i frågan. Det är alldeles omöjligt att
åstadkomma någon consequens uti det hela, då i hvarje
oanständighet meningarna äro lika mångå som de beslutande
individerna. Här bär åter blifvit repeterad den sats, att
tullförsnillningar skulle vara lättare att förekomma, än lurendrejerier.
Hr v. Hartmansdorff har så fullständigt utvecklat
motskälen, att jag dervid icke har något att tillägga.
Likväl torde jag få erinra, att vid den märkvärdiga
accouchementshändelsen vid Horns tull upptäcktes åtskilliga
förtullbara varor; och då man kan så sorgfälligt gå till
väga för att undandraga varan förtullning, att inan kläder
sig deri, mätte det väl äfven få antagas, att man på andra
sätt söker en sådan vinst, och alt således icke någon särdeles
skillnad lärer göras emellan de a;ne olika slags tjufnaderna.
Hvad särskildt vidkommer klädesfabricationen, fårjag
erinra om hvilken betydlig favör densamma tagit just
under förbudstiden, så att denna näringsgren i Norrköping
upphunnit en otrolig fullkomlighet. Om man nu ändrar
detta system, skulle deras bemödanden och uppoffringar,
som bidragit till den utvecklade industrien, helt och hullet
afklippas. Min tro har derföre varit, att förbudssystemet
ännu någon tid borde fortsättas. Jag vill icke längre uppehålla,
utan anhåller blott, att dessa mina anmärkningar må
få åtfölja till Utsk,
Hr Hjärne, Harald: Jag ämnar icke yttra mig öfver
de egentliga tullfrågorna. Mina åsigter äro i detta afseende
för litet stödda på erfarenhet och insigt i ämnet, för
att kunna väcka anspråk på Utskts uppmärksamhet; roen jag
ber att få fästa mig vid en omständighet, närmande sig lill
hvad sorn tillhör mitt yrke, Utsk, har nemi. tillstyrkt,
Den 18 Ocfober.
”latt officerare och manskap af K. M:s flotta hädanefter, å
de tider af året, då sådant kan låta sig göra, mätte användas
till seglande kustbevakning å för ändamålet Jänipliga
snäilseglande fartyg.” Detta tillstyrkande har af åtskilliga
talare blifvit motsagdt; men då jag deremot ville biträda
detsamma, har jag trott mig böra upptaga till besvarande
några af de framställda anmärkningarna. Någon har hållit
sig vid kostnaden och sagt, att denna, uppgående till
60,000 r:dr, är dryg; andra hafva ansett det ifrågavar. bevakningssättet
icke uppfylla sitt ändamål. Om jag kan undanrödja
anmärkningen i det sednare afseendet, torde i och
dermed den i det förra förfalla. Mina argumenter hvila
då hufvudsakligen på förhoppningen, att omförmälda bevakningsanstalter
ändamålsenligt organiseras. Jag skulle vilja
förmoda, alt de Hrr, som ända sedan 1817 haft tid att
samla erfarenhet i detta afseende, kunnat komma till en
tillfredsställande öfvertygelse 0111 det lämpligaste sättet för
verkställigheten. Man har hittills användt större fartyg,
såsom däckade kanonslupar, loggertar och skonertar; men
jag tror icke, att sådant varit ändamålsenligt, enär man känner,
att ett sådant fartygs förflyttande från ett ställe till
ett annat inom skärgården hufvudsakligen beror af vinden.
Är vinden emot, har man då intet annat att göra än sätta
sig i verksamhet med de små båtarna och ligga stilla med
fartygen. Endast detta torde vara nog för att visa, att en
af sådana fartyg ensamt bestående sjöbevakning icke kan
uppfylla ändamålet; men om denna bevakning utfördes endast
med små båtar, tror jag, alt den skulle göra mycken
nytta och kosta mindre än all annan. Jag stödjer detta
icke blott på gissningar. Gr. Posse har sjelf ernant, att år
1831, då cholerabevakning ägde rum, visade detta ett fördelaktigt
inflytande på tullinkomsterna. Inkastet, att denna
bevakning hade afseende både på menniskor och varor, möter
jag dermed, att bevakningen emot lurendrejeri har just
ett sådant ändamål. Genom en nära bekantskap med personer,
som deltogo i organisationen af nyssnämnda bevakning
på vestra kusten, har jag varit i tillfälle att erhålla detaiilerade
underrättelser örn densamma. Uppå hela kusten emellan
Strömstad oöh Skåne funnos icke några större bevakningsfartyg.
Hela bevakningsstyrkan bestod i 7 eller 8 (antalet
minnes jag nu ej bestämdt) däckade eller halfdäckade båtar,
som hvardera förde en officer eller underofficer med några
nians besättning. Gr, Posse har redan vitsordat ändamålsenligheten
af denna bevakning, Den stod i gemenskap med
bevakningen till lands, som utgjordes af circa arne companier
på hela denna kuststräcka. Hr Silfverhjelm har yttrat, att
denna icke uppfyllde ändamålet, och uppgifvit, att smugJjngar
om nätterna ägde ruin några famnar frän posterna af
den commendering, för hvilken han var befälhafvare. Jag
tror, att sådana argumentet’ endast återfalla på sättet att
Den 18 O c t o b e r.
fullgöra posteringarna. Hr Silf v erli jelm är nu icke närvar.;
jag skulle eljest till honom som militär ställt den fråga,
hvilkens man gemenligen anser skulden vara, om en fiendtlig
patrull smyger sig igenom en vedettkedja? Man har velat
betvifla, att någon öfning genom commenderingar af
ifrågavar. beskaffenhet skulle åstadkommas för flottan, enär
fartygen för det mesta måste ligga stilla i hamnarna. Om
Hr af Billbergh har tänkt på det förhållande, som hittills
ägt runi, kan han måhända hafva rätt; men med iakttagande
af en sådan organisation, att commenderingen får samma
slags verksamhet, som den hade i83i, och blir på samma
sätt organiserad, tror jag, att en hufvudsaklig öfning
vunnes, om icke i sjelfva seglingskonsten, likväl i den vigtiga
omständigheten, att våra unga sjöofficerare lärde sig känna
våra kuster och skärgårdar, hvaraf säkerligen goda frukter
vore att påräkna, i händelse försvaret af dessa kuster en
gång skulle blifva nödvändigt. En olägenhet vill jag dock
medgifva skulle Uppstå af en sådan ändamålsenlig bevakning,
den nemi. att de lägre tulltjenstemännens sportler och inkomster
af beslag troligen komme att betydligen minskas; och
detta lärer äfven varit förhållandet år i83i. Men detta må
man val icke anföra såsom ett skäl att fördöma systemet.
Kostnaden tror jag blefve relativt högst obetydlig; ty minst
tio sådana båtar, som jag anser borde användas til! bevakningen,
kunna utrustas och underhållas för mindre än ett
enda stort fartyg. Jag inskränker mig till hvad jag nu yttrat,
och anhåller om återremiss, med ytterligare afseende
å de anmärkningar, som i åtskilliga andra afseenden blifvit
af flera ledamöter framställda,
Ilr af Billbergh: Jag vill icke fortsätta striden örn
det prohibitiva eller liberala systemet. Meningarna i denna
del jära vara nog rotfästade för att man på ena eller andra
sidan skulle förmå deri tillvägabringa förändring. Man torde
emedlertid kunna lugna sig* då man minnes, att Ulsk.
alltid tillerkänt K. M. rättigheten att bibehålla förbud, och
att erfarenheten visat, att Konungen icke borttagit desamma,
der de funnits nödiga, Jag går nu till upptagande af
några anmärkningar. Hr Lagerhjelm har yrkat på stabilitet.
Jag delar i högsta måtto hans önskan i denna del; men
jag hemställer, huruvida man äger mera hopp att komma
fil| en sådan stabilitet, då man grundar sina åtgärder på
principer, som i längden omöjligen kunna bestå; och att
förbudssystemet icke i längden kan fortfara, torde redan få
anses afgjordt, Samma talare har önskat en viss tid, under
hvilken skyddsafgifterna siiccessive kunde sänkas. De beslut,
som nu fattas, gälla för 5 år och kunna icke utsträckas
derutöfver; och hvad förbudssysteinet beträffar, har ilian
redan baft 10 års besinningstid för alt bereda sig på dess
Upphörande, |Jr Cederschjöld har yrkat, likasom vid sista
Den 18 Octobcr.
i83
riksdagen, den grundsats, att vissa proc. af varan borde in
natura såsom tull utgå, eller ock hela partiet försäljas på
auction. Principen är ganska riktig och tillämpas verkligen
i Köpenhamn; men der är förhållandet sådant, 11 blott i
den staden få utländska varor upplaslps. Här deremot,
hvarest de flesta städer hafva stapelstadsrätt, är det gifvet,
att då i hvarje endast finnas 2 eller 3 handlande på
utrikes ort, kunde dessa sammansätta sig och nedtrycka priset,
hvarpå staten altså komme att förlora; Samma talare
har fästat sig dervid, att en lika tull är föreslagen för inkommande
som utgående tackjern, Mig förefaller detta
mindre underligt, Man vill icke hafva tackjern hvarken utfördt
eller infördt, och då måste det vara rätt att stadga
lika tull å båda delarna. Vid sista riksdagen antogs Engelska
systemet för spannmålstullen, så att då man hvarken
ville hafva export eller import, uppställde man lika hinder
emot båda, Hr v. Hartmansdorff har åberopat sin erfarenhet
i afseende på Preussen och sagt, att näringarna derstädes
tillväxte under förbudstiden. Vid samma tid, sorn Hr
v, Hartmansdorff, vistades äfven jag i det landet. Väl fann
jag, att förbudssystemet
svärligheter deraf; meta ingalunda erfor jag, att något välstånd
var rådande, Tvärtom syntes mig den största vanmagt
aga rum; och omedelbarligen derefter öfvérgick man
dock till det fria systemet. Hr v. Hartmansdorff har sagt,
att undantag deri äga rum. Förhållandet är Verkligen icke
sådant, Friheten är så långt utsträckt, att förtullnirtgén bestämmes
efter hvad packan uppgifves innehålla, utah speciellare
undersökningar. Samma talare har sagt, att han icke
fått höra något skäl, hvarföre det skulle vara lättare att
förekomma tullförsnillningar än lurendrejerier. Jag har
likväl uppgifvit, det orsaken är den, att opinionen icke håller
med dem, som vilja undandraga sig tullafgifterna, då
de, emot erläggande deraf, lagligen kunde få införa varan;
hvaremot de, som icke mot något vilkor kunna lagligen införa
densamma, mera kunna påräkna underhjelpande vid
försöken att på enda möjliga sätt verkställa importen. Man
har sagt, att importen bör motverkas i afseende på sådana
väi'ör, hvilka icke äro nödvändiga, Detta är sannt; men
man måste äfven afse möjligheten af att exportera, och det
står fast, att om man icke tillåter import, kan man icke
heller påräkna export. Hr af Ekenstam har sagt, att man
icke på ert gång borde öfvergå. Han bör lugna sig; ty,
såsom jäg nämnt, 10 år hafva förflutit, sedan Ständerna förklarade
sig för det fria systemet, men ännu existera förbuden.
Hvad aCcouchementshistorieu vid Horris tull beträffar,
var det orätt att, såsom jag tyckte mig höra uppgifvas,
endast tullbara Varor medfördes; ty största delen bestod
1 shavvlar och dukar, sorn ärö förbjudna. Om något
förtullbart var med, så var det obetydligt och visar blott,
i84
Dea 18 Octobcr.
hvad som redan är sagdt, att nemi. för att fylla lasten af
lurendrejerigods, måste man jemväl tillägga något, som är
föremål för tullförsnillning. Man har sagt, att förbuden
verkat till den utveckling, klädesfabrikerna hunnit. Jag
tror motsatsen; ty hade fabrikörerna icke fruktat, att förhuden
skulle lossas, så bade de troligtvis icke ännu varit
väckta ur sin dvala. Men nu hafva de under en sådan fruktan
hunnit den böjd, alt de verkligen icke behöfva hysa
deri, om de endast få en lämplig skyddstull. Slutligen får
jag, i anledn. af hvad Hr Hjärne anmärkt, erinra, att det
synes mig, som skulle den värde talaren alldeles icke vilja
låta erfarenheten tala. Denna har nemi. under en tid af 8
år visat, att systemet lif bevakningar utur flottan verkat
mera till skada än nytta. Det är sannt, att bevakningen
183r var till stort gagn; men skälet var, att bemanningen
ansåg choleran som en verklig fiende. En helt annan esprit
är rådande, då frågan är alt agera tullbetjent. Den viisendlligaste
nyttan i och för Tullverket, som cholera-bevakningarna
medförde, var den erfarenhet, man vann om fördelen
af stat kare bevakning til! lands. Denna erfarenhet har
också nu gjort sig gällande i tillämpningen-, och att nu återgå
till elt annat system i denna väg måste jag afstyrka.
Gr. von Fersen: Hr v. Hartmansdorff har nu aflägsnat
sig; men det må dock vara mig tillåtet att lemna några
upplysningar i anledn. af hans yttrande. Han har sagt,
att Utsk. icke rådfört sig med personer, som haft practisk
kännedom i ämnet. Jag ser icke, huru Utsk. skulle kunnat
Uppkalla personer till muntligt förhör inför Utsk.; men
Tulleommitteen har rådfrågat sådana personer, och denna
Committé^ utlåt, har Utsk. tagit i noga öfvervägande. Derjemte
har Utsk. haft tillgång till en mängd und. ansökningar,
som visa, att hvar och en yrkat förbud för sin näring,
med undantag endast af en enda, som nemi. har pappersfabrication
och som ingalunda funnit sig i behof af förbudsskydd.
Skulle Utsk. fästat sig vid dessa opinionsyttringar,
så tror jag icke, att nationen dermed blifvit särdeles
belåten, emedan följden blifvit den, att förbuden kommit
att sträcka sig vidare än t. o. m. år 1817. Skulle man lyssna
till näringsidkarnes klagomål, så komme nog resultatet
snart att visa sig i dåliga varor och högt pris, samt en
minskning i tullinkomster af i5 å 1,600,000 r:dr årligen.
Man har tpgit klädesfabricationen såsom exempel för att bevisa,
att tullförsnillning ej kan förekommas lättare än Jurendrejeri.
Jag får endast nämna, att klädesfabricationen i landet
ännu icke är så stor, att den uppfyller behofvet. Det
är således nödvändigt, alt Iurendrejeri med denna vara skall
äga rum; och deraf torde visa sig, att det mäste vara lättare
att lurendreja, enär nödvändigheten alltid säkrast banar
-
Den 18 October.
nar sig fram til! sitt ändamål.* Detta måste erkännas, och
jag hemställer då, 0111 det icke är en vinst för det allmänna
och elt correctiv emot den enskildes olagliga vinningslystnad
att låta det nödvändiga få komma fram på laglig väg.
Hr Skogman, Carl Da v.: Jag vill ej upptaga tiden
med detaillerada anmärkningar vid Bevilln.TJtskts ifrågavar,
betänk., enär detsamma, efter mitt omdöme, på det hela
innefattar sådana grunder, att en ändamålsenlig tulltaxa kan
efter dem uppgöras under fortsatt tillämpning af det system,
att, utan förnärmande af existerande interessen, med
hödig varsamhet öfvergå till ali den frihet i handel och tulIförfattningar,
som med Rikets sannskyldiga hästa finnes förehlig.
Då återremiss af Utskts betänk, blifvit begärd, anhåller
jag att få göra några anmärkningar vid i2:te punkten
bland de af Utsk. föreslagna grunder för tullbevillningens
bestämmande.
Utsk. föreslår i denna punkt: att för beredandet
af en för Svenska handeln förmånlig reciprocitet
nied främmande länder R. St. måtte till K. M.
öfverlåta rättigheten att minska eller nedsätta
den i tullbevillningstaxan utsatta tull.
Härvid anmärkes:
1:0 Att nedsättning 1 ttillafgifter kan blifva nödvändig
icke blott i följd af reciprocitetsförhållanden till främmande
länder, Utan ock då exporten af vissa varor behöfver underlättas,
samt förnämligast till förekommande af tullförsnillning,
då erfarenheten visat, alt förhöjd afgift på en inkommande
vara inbringar mindre tullinkomst, än en fäare.
Om t. ex. den af Bevilln.Utsk. föreslagna förhöjda tull på
caffe' blefve antagen, och det efter några års förlopp skulle
befinnas, att, Utan sannolik anledning lill minskad förbrukning
af denna vara, tullen å densamma inbragte mindre,
än förut efter en lägre afgift, så vore det af största vigt för
både statens inkomst och den redlige handlandens skydd
emot tullförsnillaren, att afgiften kunde genast åternedsättas,
2:0 Att rättigheten till nedsättning af tullafgiften,
då omständigheterna det påkallat, hittills ansetts tillhöra K.
M. enligt ordalydelsen af 60 § i Reg.P.
3:o Att rättigheten att i särskilda fall, föranledda af
främmande magters åtgärder i afseende på Svenska handeln,
kunna höja afgifterna på inkommande varor är för
ändamålet att bereda förmånliga reciprocitetsförhållanden af
större vigt, än rättigheteten att nedsätta samma afgifler}
att denna rättighet att i reciprocitetsväg höja afgifterna blef
af R. St. vid sista riksdag K. M. beviljad, och att detta
medgifvande icke medfört någon olägenhet.
i5 H. U
i8G
Den 18 0 c t o b e r.
På grund af dessa anmärkningar föreslås vördsamt följande
redaction af i2:te punkten:
”Då R. St. uti den tulltaxa, som nu kommer att utfärdas,
icke kunna bestämma annan tull å varor än den,
sorn efter närvar, omständigheter anses bäst försäkra statens
inkomst och med statens interesse öfverensstämmer, så öfverlemnas
til! K. M., såsom hittills, att nedsätta tullaf—
gifterna på inkommande och utgående varor i de
fall, då förändrade förhållanden dertill föranleda; och som
pä K. M. allena ankommer att, i afseende på utländska magter,
bereda en för Svenska handeln förmånlig reciprocitet,
altså medgifva R. St., att K. M. för detta ändamål
må kunna jemväl förhöja tullafgifterna å inkommand
e varor.”
Jag anhåller, att detta mitt yttrande må åtfölja den återremiss,
som torde beviljas.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag anhåller att få
framställa några korta anmärkningar vid det förevar, betänk.
Först anser jag mig böra tillkännagifva, att jag delar de
åsigter, som af Gr. Posse och Hr af Billbergh blifvit utvecklade,
alt nemi. några införselförbud icke böra i tulltaxan
stadgas. När K. M. äger rätt att förändra tullagarna
efter förekommande omständigheter, så vidt åtminstone fråga
är om utfärdande af förbud, så tyckes mig, att det skulle
innefatta en återgång från det liberala systemet, om R.
St. vid denna riksdag, i strid med hvad de vid tvenne föregående
beslutat, nu hos K. M. anhölle, att förbud för
vissa varors införsel måtte äga rum. Jag vill nu icke ingå
— och behöfver det icke heller — i försvaret för handelsfriheten;
men då jag hört här anföras, att förbudssystemet
hufvudsakligen bidragit att höja klädesfabricationen i Sverige
till den puukt, hvaruppå den för närvar, står, kan jag icke
underlåta att, såsom tillägg till hvad talaren näst före den siste
deremot yttrade, uttrycka den tanke, att klädesfabricationen
stigit, til! en stor del, i följd af nödvändigheten för fabrikerna
att täfla med de lurendrejade klädestillverkningar,
hvilka öfversvämma hela södra Sverige och hvaraf ett ansenligt
förråd finnes äfven i det medlersta. Denna täflan
har i min tanka gjort mer än förbudet. Detta i korthet om
principen. Hvad angår detaillerna af Utsk:s betänk., tager
jag mig friheten anmärka, att då stångjern utgör en af våra
ansenligaste exportartiklar, och exporten deraf synes böra
snarare genom premier uppmuntras, än försvåras genom tull,
jag anser tull för stångjern böra försvinna, åtminstone kunna
nedsättas till 12 ä 24 sk. per Skåf Att höja tullen på
vin anser jag vara ganska betänkligt, då man besinnar den
icke obetydliga handel, Sverige med åtskilliga af sina producter
drifver på Frankrike. Tilläfventyrs skulle detta i
reciorocitetsväg föranleda Franska Styrelsen att höja afgif
-
Den 18 October.
ternä för våra trävaror och vårt jern. Detta tror jag skulle
skada mera våra näringar, än den i allt fall problematiskt
ökade tullinkomsten skulle gagna statscassan. Vin på fastager
är dessutom icke svårt att olofligen inpractisera och
detta talar äfven för att icke uppstegra tullen alltför mycket.
I öfrigt betviflar jag, att det är statsceconomiskt riktigt
att höja vinprisen, för att derigenom göra förtäringen
deraf endast till ett monopoiium för de bättre samhällsclasserna.
Jag tror tvärtom, att då man vill hejda det öfverhandtagande
brännvinssupande!, bör raan söka att bereda
ett surrogat i utbyte deremot, som icke blefve mycket mer
dyrt på samma gång, som det vore vida mindre skadligt.
Jag tror således, att lagstiftningen, ur delina svnpuiikt, bör
söka bereda äfven de ringare folkclasserna tillgång för någorlunda
drägligt pris på åtminstone de gröfre Franska vinerna.
Äfven anser jag, att vinerna böra classificeras efter
gröfre och finare och icke, såsom Utsk. gjort, efter viner
på faslager och viner på bouteiller. Den obetydliga quantitet
af vin på bouteiller, som förtullas, visar, att missbruk
i detta afseende äga rum. Jag tror således, att tullen på
gröfre vin bör nedsättas till iS sk. kannan. Äfven tror jag,
att tullen på sill, salt och torr fisk, såsom utgörande nödvändighetsartiklar
för massan, kan nedsättas, å sill lill 24
sk., å salt till 32 eller 24 sk. tunnan samt å torr fisk till
8 sk. LU. Dessa nedsätlningär skulle deremot i min tanke
kunna i rågadt mått godtgöras, om tullen å socker ökades
för Moscovad från 2 till 4 sk. skålp. samt för krossad t lump
och Havanna Terres till 8 sk. skålp. Hvad caffe angar,
torde det icke vara rådligt att höja tullen derå utöfver 4 sk.
skålp., dels emedan varan är lätt att olofligen införa och
dels emedan caffe utgör en oskyldig förfriskning för en stor
del af det lägre folket.
Medan jag nu har ordet, kan jag icke underlåta bestrida
Gr. Horns sats, att förbud borde bibehållas mot tackjerns
utförsel. Jag vill nu ej ingå i undersökning, huruvida
det icke för Sveriges handel och näringar vore fördelaktigt,
att dess högst ofullkomliga slångjernslillverkuing småningom
öfverginge till tackjernsblåsning och bearbetande af
våra rika malmstreck. Men jag kan ej med min röst biträda
att fortfarande göra tackjerns-bergslagsmännen till, snart
sagdt, slafvar under Hrr brukspatroner och stångjei nsverksägare.
Om det till en början ej går au, utan att störta dc
sednare, att gifva tackjernet fritt till utförsel, böra vi åtminstone
erkänna principen. Jag instämmer således i denna
del med Utsk. och tror, att om den af Utsk. föreslagna utförseltull
för tackjern af 4 rtdr b:c.o per Skffi icke är tillräckligt
skyddande för stångjernstillverkningen, står den sednare
på den punkt, att den i allt fal! icke lärer kunna länge
bära sig, utan att råämnets förädling slutligen ändå mäste
öfverlemnas till utländningen. Slutligen anhåller jag,
iS6
Dt|i 18 0 e 10 k «r.
att Utsk. må taga under förnyadt noggrannare öfvervägan*
de den obestridligen rikliga tanke, att, då man vill öfvergå
till ett liberalare system, införsel af de förut förbjudna varorna
bör få ske endast till vissa bestämda handelsplatser,
Utsk. bar deremot anfört, att ett binder läge uti den så
många städer i Sverige förunnade stapelstadsrätt, Jag tror
likväl, att detta binder genom öfverenskommelse!' med bor*
gerskapet inom ganska mångå städer, hvilka föga eller intet
begagna sin stapelstadsfrihet, skulle kunna undanrödjas, och
jag ber Utsk. tillstyrka, att försök dermed, å Styrelsens si*
da, göres. Jag anhåller, att dessa anmärkningar må få åt-,
följa återremissen,
Hr af Ekenstam: Jag anmälde mig, då Hr af Bill*
bergh sade, att det icke var enligt med förhållandet, attén
del af de varor, hvilka confiscerades vid det omförmälda
tillfallet, voro till införsel tillåtna, Men då Hr af Billbergh
sedan sagt, att*han icke mindes, huru härmed förhöll sig,
torde det icke behöfvas mer, än att jag vidblifver mitt för-*
klarande, det jag bestämdt minnes, att så är, som jag uppgifvit.
Föröfrigt får jag tillfälle att i Utsk. besvara de an-,
märkningar, som blifvit gjorda.
Bevilln.Utskrs betänk. N:o 29 återremitterades,
Hr von Hartmansdorff, Aug,, hade inlemnat eif
så lydande anförande:
I sista plenum af förliden vecka, då K, M:s nåd. pro*,
pos. om ändring i 5 cap. 1 § Missg.bm remitterades till H,
LagUtsk., yttrade Hr Crusenstolpe, att jag vid 18.2 5 års
riksdag talat emot en sådan förändring. Som jag ej litade
på minnet, kunde jag ej genast upplysa förhållandet. Nu
får jag nämna, att den riksdagens förhandlingar visa, att
det var emot formen och ej emot saken, som jag gjorde
anmärkningar.
K. M:s nåd. skrifvelse af d. 5 Mars 1823 innehöll intet
förslag lill ändring af den ifrågavar. §, utan endast K.
M:s önskan, att R. St,, för att sätta detta lagrum i öfverensstämmelse
med grundsatserna för en mildare lagstiftning,
måtte sjelfva afgifva ett sådant förslag, hvarigenom döds-,
straffet alldeles upphäfdes. I det åtföljande prot.-utdr. från
Högsta Domstolen, af sistnämnde dag, förklarade denna sig
visserligen icke hafva något att erinra mot K, M:s nåd. af-,
sigt att föranleda mildring; men enär förslag 0111 den be-,
straffning, som borde sättas i stället, ej blifvit gjordt, an*
såg Högsta Domstolen det icke tillkomma sig att vidare utlåtande
då aflemna.
När den nåd. skrifvelsen af d. i3 Mars skulle remitteras
, anmärkte Gr. v, Schwerin,* att sorn den icke innehöfle
något nytt lagförslag, mäste antingen LagUtsk. eller en*
skild riksdagsman uppgöra ett sådant, Men LagUtsk. sak*
Den i8 October.
nade motionsrätt, och för enskilda riksdagsmän var motionstiden
redan förliden. Gr. befarade således, att hinder skill-»
Je mola uppfyllandet af K. M:s önskan. Hr Cederschjöld
anmärkte vid samma tillfälle, att den K. skrifvelsen ej vore
öfverensstämmande med den form, som grundlagen föreskrifver,
emedan en K. propos. om lagförändring borde, enligt
87 § Reg.F., vara så beskaffad, att frågan kunde afgöras
genom R. Sirs bifall eller afslag; hvaremot R. St:s bifall
skulle i förevar, fråga sjelft utgöra en propos., som det åter
berodde af Konungen att antaga eller förkasta.
I betänk, af d. 14 April 1823 upptog LagUtsk. detta
förhållande och yttrade, att sakens remitterande till detsamma
fördenskull icke bort anses såsom en ovilkorlig följd
af 44 § Riksd.Ordn.; men då samtliga RiksStm bifallit re^
missen, och flera ledamöter tagit sig anledning af den nåd.
skrifvelsen att bifoga förslag, hade Utsk. ej undandragit sig
att ingå i pröfning af lagstadgandet, hvars förändring likväl
på andra än formella skäl afstyrktes, utom af Utsk:s ledamot
Hr Ribbing, som föreslog fängelse å fästning från 3 till
10 år, eftersom brottet vore till.
Då detta amne d. 23 Maj f. m. koni under öfverlägga
ning på detta rum, instämde jag i LagUtskts mening, ej på
grund af dess betänk., såsom orden folio, utan derföre,
att jag ansåg formen, hvari ärendet kommit
till R. St:s pröfning, vara oriktig. Denna oriktig»-  het, hvarom jag då påminde, var densamma, sorn Gr. v,
Schwerin redan anmärkt, och för hvilken jag trodde frågan
böra anses, såsom hade den aldrig varit bragt
å bane.
I hufvudsaken yttrade jag deremot, att man naturligtvis
mäste med K. M. önska, att den borgerliga
lagen måtte blifva helt och hållet enlig med grundlagen,
och derjemte erkänna, att förhållandet icke vore sådant för
ögonblicket, enär, på sätt Hr Ribbing upplyst, klander
af Styrelsens åtgärder i tal och skrift kunde enligt
allm. lagen straffas hårdare, än tryckfr.lngen medgåfve för
det vida farligare klandret i tryck. Jag förmodade då, att
allm. lagens tillämpning skulle, äfven utom bokstaflig ändring,
mildras efter de nya grundlagarna af 1809 oc(i i8ip,
i händelse någon af Konungens rådgifvare klandrades. Numera
vet jag af egen erfarenhet, att så är. Annat är och
måste förhållandet vara, då klandret angår Konungen sjelf;
Behofvet af lagförändring i detta hänseende är således påtagligt;
och då inga formelia hinder ligga i vägen, sedan
dels K. M:s nåd. propos., dels enskilda deraf föranledda mor.
tioner innehålla nödiga förslag för vidtagandet af samman-:
hängande rättelser i det hela, tillstyrker jag dem på de skäl,
Hr Ribbing år 1823 fullständigt och med ett träffande förutseende
anfört. Alt detta yttrande måtte få till RagUtsk,
190
Den 18 Octo ber.
åtfölja de öfriga detta ämne rörande handlingar, anhåller
jag vördsamt.
Bemitterades till LagUtsk.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda från StatsUtsk.
inkomna utlåt., nemi.:
N:o 275. i fråga om lindring i grundskatterna genom
förhöjning af tull- och bevillningsafgifter;
W:o 276. i anledn. af gjorda anraärkntr vid betänk. N:o
93, rör:de nedsättning i priset å det krut, som för bergssprängningsarbeten
ut(emnas från Kronans förråd;
JV:o 278. i anledn, af Frih. Ehrenborghs motion, att en
del af anslaget å g:de hufvudtitelu måtte användas till amorteringsfond
för lån, som borde upptagas för att användas
till jordbrukets och näringarnas upphjelpande;
Wto 27g. i anledn. af väckt fråga om rättighet för städernas
embets- och tjenstemän att deltaga uti Civilstatens
pensionsinrättning.
H. B. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 20 October 1834-
Plenum kl. io f. in.
Öppnades Hrr Electorers lista till ersättande af åtskilliga
i Utskm uppkomna ledigheter; och befunnos hafva blifvit
utsedde till ledamöter i
Constitutions-Uts kottet:
efter Hr Anckarloo, Dav. Gust.,
W:o 117, Gr. von Stedingk, fullm. Frih. Cederström, Jac.;
S ta ts-U t sk o t tet;
efter Frih. Palmstjerna, Carl Otto,
W:o 338. Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.;
Bevill 11 ings-Utskottet:
pfter Hr Printzenskjöld, Carl, och Hr Qviding, Bernh. Chri-»
stopher,
W:o 944- De Besche, Sigge Wathier, och
Wto 3071, Hr af Petersens, Carl Herrman;
Expeditions -Utskottet:
efter Hr Grundelstjerna, Axel Will).,
fllti 2.307, Hr af Tuneld, Carl Erik.
Den 20 October f. m.
Justerades 5 prot-utdr. för d. 17 och 18 dennes.
Ånyo föredrogs Bevilln.- och Oecon Utsktns d. 2 dennes
e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 5 i anledn. af gjorda anmärkningar
vid TJtskins betänk. N:o 3, ang:de grunderna för
förändrade föreskrifter om brännvinsbränningen oell livad
dermed har gemenskap.
I sammanhang med detta utlåt., hvilket R. o. Ad. beslöt
skola punktvis företagas, föredrogs äfven ånyo BondeSt:s
redan d. 16 dennes f. m. upplästa prot.-utdr, af d. 6 äfven
i denna månad, innehållande inbjudning till MedSttn
att instämma uti BondeSt:s beslut i anledn. af Bevilln.- och
Oecon.Utsktns nu föredragna utlåt. Wto 5.
irsta punkten.
BondeStrs beslut innehöll, alt Ståndet ogillat TJtskrns i
slutet af denna punkt gjorda tillstyrkande om bestämmande
af ett visst fastighetsvärde för rättigheten att få idka brännvinsbränning
och ansett denna punkt, utan förändring eller
tillägg, böra blifva till lydelsen alldeles lika med 2 § i nu
gällande brännvinsbrännings-författningen d. 20 Juni i83o.
Frih. Boye, Ludv : Den oeconomiska princip, söm B.,
o. Ad., och jag vågar säga alla RiksSt., yttrade i sina motioner
vid riksdagens böljan, synes mig vara bruten i det
betänk.j som nu utgör föremål för vår öfverläggning, och
bruten på ett sätt, som mångfaldigt bryter ett enkelt rättsbegrepp.
Jag ber derföre om tillstånd att få i minnet återkalla
den opinionj som vid riksdagens början var den allmänna.
Bland ändamålen önskade man i första rummet att
kunna tillbakahålla fyllerilasten. Mart skulle vinna detta
ändamål derigenom, att man fördyrade varan, och j för att
återigen komma dertill, skulle man vidtaga 2tne utvägar,
den ena, att inskränka produetiönen, och den andra, att
belägga den med högre beskattning. Såsom utvägar att inskränka
produetionen beräknade man, att den ej skulle vara
tillåten för ägare af jord med mindre än 3oö rtdrs taxeringsvärde
^ och alt pistöriskä pannor eller konstapparater skulle
antingen förbjudas eller nedbringas till icke större prodnotion
än den, sorn med 90 k:rs enkla pannor kunde åstadkommas.
Nu har man bibehållit det förra i Utsk:n. Man
har nemi. förvägrat innehafvare af jord, som icke uppgår
till 3oo ridrs taxeringsvärde, rättigheten att bränna; men
man har vidmagthållit konstapparaterna såsom vid förra
riksdagen, d. v. s. att äfven en dubbel pistorisk panna af
90 k:rs rymd kan få användas, ehuru Utsk:n sjelfva i sin tarif
uppgifva, att den kan tillverka 5oö proc. mer än en enkel
go-k:rs panna. Detta är en uppenbar orättvisa. Utom det
att principen om förminskad produetion derigenom är bruten,
är det orättvist att neka den fattige, hvad man i öf
-
Deu ao Octobcr f. ra.
vermått beviljar den rike. En särskild upplysning har linder
loppet af riksdagen ingått. Man har nemi. inom BondeSt.
upplyst, att inom Jönköpings län ensamt uppgår antalet
af de pannor, sorn enligt Utsklns förslag skulle försvinna,
till icke mindre än 2800; och då delta är förhållandet
i ett af de mindre länen, kan man beräkna, att åtminstone
4° å 5o,ooo pannor sålunda ej skulle få begagnas,
eller att så många jordägare skulle betagas rättigheten alt
bränna, då deremot 4 a 5oo stora possessionater skulle få
tillverka 5oo proc. mer, än med en enkel go-ktrs panna
kan produceras. Den oeconomiska principen är således bruten
och en gifven orättvisa begången. Jag hade hjertligen
önskat, att jag kunnat begära ett återförande till alldeles
samma princip, som vid riksdagens början var rådande, d.
v. s. att vi kunde aflysa konstapparaterna, hvilket jag dock
icke vill neka hade obillighet med sig, såvida det synes vara
orätt, att den, som äger redskap alt nyttja, hvilka kosta
mindre tid och mindre bränsle, ej skall få begagna dem;
men då jag icke ser någon utväg att göra denna princip
gällande, och då jag af BondeStts prot.-utdr. erfår, att detta
Stund frångått Utsktns betänk, i första punkten och borttagit
förbudet att bränna för dem, som äga jord, hvilken i
taxeringsvärde ej uppgår till 3oo r:dr, så tror jag, att detta
är, hvad äfven vi böra göra, och jag tillstyrker således, att
denna del af första punkten måtte afslås, hvarom jag anhåller,
att Hr Gr. o. Landtm, måtte göra proposm.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Såvida instämmer jag med
den siste värde talaren, att jag anser orättvist att beröfva
de mindre jordägarne rättigheten att bränna, då man utgått
från den, efter min öfvertygelse, oriktiga principen, att
denna näring bör anses såsom en jordbrukets tillhörighet och
förmån. När nu denna princip är godkänd, såsom jag tyckt
mig finna af pluralitetens yttranden, skulle det förefalla mig
högst märkvärdigt, om man ville beröfva den fattigaste delen
af jordbrukarne i Sverige en förmån för jordbruket,
som naturligtvis måste vara så mycket angelägnare för den
fattigare delen att bibehålla. Man skulle snart kunna calculera,
att om förslaget att fråntaga alla jordägare, hvilkas
jord ej uppgår tili 3oo rtdrs taxeringsvärde, rättigheten att
bränna, skulle åtminstone 4° u 5o,ooo pannor blifva overksamma.
Jag anser visserligen icke, att någon förlust för
landet derigenom skulle uppkomma, utan att derigenom
tvärtom skulle förorsakas en stor slatsoeconomisk vinst; men
jag tror icke, att man bör söka komma till detta ändamål
på en våldsam väg, ty att förhindra den fria utÖfningen af
en industri, som är godkänd, anser jag oriktigt, synnerligen
då Statsmagterna intill nuvar. tid likasom uppmuntrat brännvinsbränningen
i smått. Det har sålunda i följd af lagstift
tan
-
Den ao O c t oljer f. m.
tande magtens egna åtgärder blifvit en nationalvana att sysselsätta
sig nied della hushållsbestyr. På grund deraf linner
jag orättvist, att man nu genom en lag skulle söka åstadkomma
en ändring deruti. Jag skulle dock önska och tro,
att man kunde komma lill detta ändamål derigenom, att
man tillät, det brännvinsbränningen, likasom hvarje annan
näring, finge fritt utveckla sig och derigenom åstadkomma
kanhända lika mycken nytta, som den nu förorsakar skada;
ty utan tvifvel är den, såsom den nu bedrifves i Sverige,
en natiorialolycka. Denna production kan icke medföra annat
än mångfaldiga missbruk och oredor i husen, då den
skall bedrifvas såsom ett hushållsbestyr. Jag skulle t. o.
m. tro, att brännvinsbränningens olyckliga inflytande på
jordbrukare i allmänhet sträcker sig ända derhän, att hränneriverk,
sorn ej drifvas högre, än de fleste sådana inrättningar
i Sverige, varit de, sorn mest motverkat jordbrukets
uppkomst. Jag tror, att om denna näljing skall medföra
fordel, bör den bedrifvas i högsta möjliga scala och
Concenlreräs inom, fabriker i sådana orter, der en stor afsättning
på jordbrukets alster är nödig och en lättad export
genom brännvinsbränningen skulle beredas. Men innan man
öfvergår till denna princip, sorn jag nu anser icke kunna
tillämpas, bör man tillse, att sådant icke försvårar saken
allt iller och mer, eller alt man icke gör denna princips
antagande omöjligt i eri framtid, d. v.'s. gör omöjligt, att
den af sig sjelf kan utbilda sig. Skulle man nu derigenom ,
att nian ökar skatten till en öfverdrifven böjd och vidtager
restrictioner för näringens bedrifvande, lyckas att för några
år höja priset på brännvinet, så mätte det inträffa, att denna
brännvinsbränning blir för de mindre jordägarne af större
vigt, än den förut varit. De, sorn nu bränna endast af
gammal vana eller fördom och oriktigt begrepp om fördelen
för ladugården, skola börja att drifva bränningen såsom
en verklig näring. De skola snart lära sig dess fabrication,
och deras små pannor skola mångdubbla sin tillverkning;
ty det är lätt beräknadt, att de endast på sådant sätt kunna
skörda någon vinst. Det fordras således blott att göra
brännvirispriset högt, derigenom att, såsom Utsktn föreslagit,
skatten okas, för att tvinga, snart sagdt, alla de mindre
jordägarne att lära sig denria handtering och blifva, hvad
de nu icke äro, flitiga brännvinsbrännare. Derigenom skall
tillverkningen ökas, så att priset sänker sig, och för att sedermera
kunna fortsätta bränningen, skola de allt mer och
mer inveckla sig i denna olyckliga näring, så att deras jordbruk
blir ännu mera eftersatt Och deras begrepp mera förvillade.
Jag inser endast olyckliga följder deraf. Deremot
anser jag, att rätta utvägen vöre att, om möjligt, nedsalta
bränvinspriset till så lågt belopp, ali ingen med fördel kunde
i smått tillverka det till afsalu, Jag kan omöjligen öfi5
II, *5
Den ao Oetoberf. a.
vertygas derom. att ett högre pris kan bidraga tili fylleriets
afsknfFande. Jag tror icke, att fyllerilasten och sjelfva
bränn vinsnäringens bedrifvande stå i samband med hvarandra.
Det kan väl hända, att ett mycket lågt pris kunde
hafva den följd, att några fyllhundar snart söpo ihjel sig;
men jag ser icke deruti någon stor olycka för landet, och
min öfvertygelse är, att sjelfva begäret till brännvinet skulle
småningom aftaga, om, i följd af det låga priset, det icke
mera såsom nu, då all förbjuden frukt smakar, blefve en
hederssak att dermed kunna traktera hvarandra. Jag tror,
att den, som en längre tid varit på landet, lärt sig att se
saken från den synpunkt, ätt man vid många tillfällen mera
ansett det såsom en hederssak att öfverlasta sig med denna
vara, än haft verklig smak derför. Ju dyrare varan
varit, ju större har rgtelsen varit att visa sig äga tillgång
derpå; och man skulle äfven bland de bättre folkclasserna
kunna blifva varse samma begär att skryta med depenser,
utan annan fördel än att bibringa sina medborgare den tankan,
att man ej äger ett högt begrepp om hvad sedligheten
och moralen bjuda. Då man märkt denna olyckliga
begärelse bland de bättre classerna, och för att öfvertygas
derom .behöfvfer roan endast se den öfverdrifna luxen, hvarmed
man belastar sina bord, och det öfverdrifna skrytet
med utländska drycker, som visar sig i de bättre classerna,
kunde man snart göra den slutsats, att det är från dem exemplet
gått till de lägre folkclasserna, som ej hafva annat
än brännvinets njutande att bjuda hvarandra. Jag tror derföre
icke, att derigenom, att bränn vins fa brica t io nen ställdes
pä en naturlig väg, man skulle undergräfva all nationalitet
eller störta nationen i det elände, man förespeglat. Jag yrkar
vid denna punkt, att man måtte borttaga den inskränkning,
som Utsktn föreslagit, och, likasom BondeSt., bibehålla
hvad 2 § i i83o års brännvinsbränniugs-författning
stadgar.
Hr af Ekenstam, Isr.: Då detta ämne sista gången
hos II. o. Ad. förevar, yttrade jag mig så fullkomligt sorn
jag förmådde, att jag i principen var af samma tanke med
Gr. Horn i afseende derpå, att brännvinsbränningen icke
skulle ensamt tillhöra någon dass af medborgare. De interessen,
som då ställde sig deremot, fann jag så starka, att
jag blef öfvertygad om omöjligheten att deremot uträtta något,
så lange ännu fördomen om nyttan af brännvinsbränningen
för jordbruket qvarstår lika stark. Visserligen måste
jag erkänna, att för hvar och en bör linnas samma rätt
att koka brännvin af sin säd, som att koka bouillon af sitt
kött; men i afseende på det jordvärde af 3oo r:dr, som blifvit
bestämdt såsom gräns för rättigheten att koka brännvin,
anhåller jag dock ora bifall till Utsktns förslag af det skäl,
att Utsk:n hafva i en annan punkt, som förekommer län
-
D c n 20 O c l o I) e r f. ra.
gre fram, reserverat ägare af jord med mindre värde, en
rätt att förena sig med andra, hvarigenom de lika val kunna
utöfva sin brännvinsbränningsrättighet. Denna rättighet
ar således icke, såsom här blifvit yttradt, dem betagen,
utan endast 6å sammanslagen, att den må kunna controlleras
och icke gifva anledn. till en alltför mycket ökad production
och underslef. Då således de små jordägarne erhållit
rätt att genom sammanslående med andra bränna
brännvin, ser jag icke något hinder, hvarföre det i denna
punkt föreslagna stadgande, att brännvinsbränning ej må utöfvas.
för jord, som ej uppgår till 3oo r:drs taxeringsvärde,
ej skulle kunna antagas. Jag bekänner uppriktigt, alt jag i
Utsktn voterade för en sådan minimisummas bestämmande till
5oo r:dr, hvilket utgjorde, hvad en del af Utsktns ledamöter
önskade, just på de skäl jag nämnt, att brännvinsbränningsrättigheten
i alla fall ej var förnekad, utan endast skulle
begagnas på annat sätt. Om någon annan af R. o. Ad. nu
skulle vilja göra den åsigt gällande, att minimivärdet bör
bestämmas lill 5oo i stället för 3oo r:dr, och jag ser någon
möjlighet att vinna bifall dertill, är jag benägen att biträda
denna åsigt.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: En värd talare har
yttrat, att det i afseende på brännvinssupande skulle t. o.
m. vara nyttigt, att priset på brännvin blefve så lågt som
möjligt, dels derföre, att supandet då skulle aftaga, emedan
det är en ambitionssak alt supa då brännvinet är dyrt, och
dels derföre, att om också några då skulle supa mer, blefve
följden endast den, att några fyllhundar skulle supa ihjel
sig. Jag får dervid blott erinra, att erfarenheten visat en
viss gräns i priset på brännvin, öfver hvilken supandet aftagit,
och denna gräns tyckes vara i r:dr b:co kannan. I
samma mån priset stiger eller faller under detta belopp,
minskas eller ökas också brottmålens antal. Dessutom må
det vara, att den olycka ej är ;lor, att några fyllhundar
supa ihjel sig; men innan de kommit dertill, hafva de kanske
gjort af med många andra menniskor, sorn oskyldigt
blifva offer för det lätt tillfredsställda brännvinsbegäret. Dessutom
skulle många nybörjare emedlertid blifvit införda på
fyllerilastens bana. Jag anser således denna princip högst
vådlig. För öfrigt anser jag, lika med den siste varde talaren,
alldeles olämpligt, att ägaren af hvarje aldrig så liten
jordlapp skulle få bränna brännvin; och jag tycker, att å
en jord, som icke renderar mer än i5 r:dr om året, brännvinsbränning
ej kan vara behöflig, emedan den icke producerar,
hvad som erfordras till föda för ägaren- Man säger,
att det vore obilligt, att han ej skulle få bränna lika sä väl
som den större jordägaren; men jag får erinra, alt äfven
häruti en reciprocitet äger rum, Då den stora jordägaren
ej får bränna för mer än ett jordvärde af i5,ooor:dr, oak
-
'O6
Den ao O < t o b t r f. m.
tadl hans egendom kan hafva mångdubbelt högre värde, är
det icke obilligt, alt den, hvars egendom ej är väld ioo
r:dr, ej får bränna, och jag tillstyrker således bifall till nu
förevar, punkt.
Gr. horn: Hr af Ekenstam liar understödt Utskrns
förslag hufvudsakligen på den grund, att en punkt längre
fram i betänk, berättigar de mindre hemmansegarne att sammanslå
sina jord värden och derigenom komma i utöfning af
brännvinsbränningsrätlighet. Denna punkt i betänk, är den
i i:te, och der står visserligen, att åboer å samma hemman eller
å särskilda hemman inom samma byalag kunna förena sig
om gemensam utöfning af deras brännvinsbränningsrättigliet;
roen jag hemställer, om icke det inträffar på de flesta
orter, der sådana små hemman finnas, nemi. i bergslagerna
ocii i skogsbyggder, att hemmanen äro så skiljda från hvarandra,
att de ej kunna sammanslå sig omen gemensam panna.
Det är derföre jag funnit saken orimlig, när man utgått
från en så falsk princip, som i brannyinsfrågan gjort
sig gällande, Jag skulle tro, att då man antagit, att det
skall vara så nyttigt för landtmannen att utöfva brännvins-,
bränning, man bör se till, att de personer, sorn med mesta
fördel kunna begagna rättigheten, må erhålla den, och detta
inträffar för dem, som bo i skogarna, der jorden är mager
och der det är ondt om ängsmark. Dessa personer hafva
bästa tillgång på ved oell den mest passande jord för
pptatqesodling. Der brännvinsbränningen, i fall den kan
vara nyttig för jordbruket, således skulle vara af största
fördel, der vill man hindra den och begå den orättvisa alt
hindra folk att bränna, då de ej kunna begagna sig af ratti:’heten
att göra det gemensamt med andra. Hr Cederschjöld
bar sagt, att det ej vöre skäl, att den, sorn icke
linde i5r:drs behållning på sitt jordbruk, skulle äga rättighet
att bränna brännvin. Jag skulle deremot tro, att just
derföre, att han har så liten behållning, bör man så mycket
hellre förunna honom, hvad som anses såsom en förmån.
BondeSt. har t. o. m. icke förstått att undanhålla
den sanning, att det är såsom en näring Ståndet anser brännvinsbränningen
böra bedrifvas, så att jordbrukets produeter
må lemna den största möjliga vinst. BondeSt. tror således
dessa produeter blifva bättre betalade, då de förvandlas till
brännvin, Häruti finner jag derföre anledning tillstyrka, att
ingalunda de jordägare, som hafva den minsta behållning
af sitt jordbruk, må uteslutas från brännvinsbränningsrättiglieten.
Yill man något godt ändamål, så bör man icke söka
att komma dertill på en orättvis väg, och jag tror jemväl,
att det vore vådligt alt begå den orättvisa, hvarigenom
4o k oa,ooo hemmansåboer blefye urståndsätta att begagna
den rättighet, man erkänt vara en jordbrukets tillhörighet,
Jag ber Herrarna besinna, hy ad verkan del kunde hafya jiå
helg yar lagstiftning,
Den 20 October f. m.
>97
Frih. Boye: Jag får förnya den framställning, jag i
mitt förra yttrande gjorde, att om Utsktn hade tillämpat
den inskränkningsprincip, sorn Hr af Ekenstam nu önskat
göra gällande, äfvenså mycket emot de stora som emot de
små jordägarne, sa hade jag undepstödt förslaget; ty då hade
det stora ändamålet vunnits, att en ringa production
uppkommit, och denna ringa production hade gjort hränn-*
vinspriset högt, hvilket skulle ledt till minskning af fyllerilasten.
Men då Utsktn icke användt denna princip mot de
större jordagarne, anser jag för orättvist, och för en orättvisa,
sorn kan medföra våda, att använda den emot desmå,
då vi kunna med visshet antaga, att deras antal uppgår till
4o ä 5o,ooo. Det gifves icke något oeconorniskt skäl, sorn
galler emot en skriande orättvisa; och en skriande orättvisa
är det att, då man sagt, att en go-kjrs panna är den största
tillåtna brännvinsredskap, tillåta begagnandet af en pistorisk
panna, som kan tillverka 5oo proc. mera än den
erikla, och neka de små jordagarne att bränna. Hvad vilja
Herrarna, att följden deraf skall blifva? Månne en uppresning
af allmogen? Jag förblir vid den tanke, att detta vore
en orättvisa, som ej kan äga bestånd, Derjemte får jag erinra,
att hvad brännvinsbränningen angar, tillhör väl beskattningen
ensamt It. St.; men bestämmandet af hvem som
skall få bränna tror jag icke tillhöra oss annorlunda, ä» så*
som önskningsmål, Detta är Konungens sak; och davi skoja
bestämma beskattningen, äro vi skyldiga att, för den händelse
K. M- skulle finna de mindre jordägarne böra bibehållas
vid rättigheten att bränna, besluta om beskattningen
äfven för dem, hvarföre Utskm ägt att dertill afgifva förslag,
hvilket jag äfven tror vara gjordt såsom inbegripet under
det allmänna förslaget om skattens belopp, Jag ber B.,
o. Ad. eftersinna, hvad verkan det skulle hafva på allmänheten,
om man, enligt Utsk:ns förslag, betoge 4° ® 5o,ooo
jordägare en rättighet, som man mångdubbelt skänker åt
de stora possessionaterna. Grunden, hvarför rättigheten
skulle nekas de små jordägarne, skulle vara, att de icke
hafva något öfverskott af sin spannmål att bränna och att
man ej borde få bränna köpt spannmål. Man bär yrkat, att
rättighet endast borde finnas att bränna den säd, egendomen
producerade, och att någon sådan rättighet derföre ej
borde tillhöra den, hvars säd ej öfverstiger husbehofvet,
Jag frågar: är denna princip tillämpad på de stora jordägarne?
Finnas vä| i Sverige i o egendomar, hvilka producera
så mycket spannmål, sorn på året med en dubbel pisloi-isk
panna af go k:rs rymd kan afverkas. Jag tror det ej,
Nåväl! hvad har man då gjort? Man har tillåtit de stora,
men nekat de små jordägarne att bränna köpt spannmål. Är
detta rättvist, och hvad verkan skall detta göra på massan
af folket. Jag begär propps, till afslag å denna del af fö=
jpyav, punkt,
19S
Den ao O c t ober f. m.
Hr af Ekenstam: Frih. Boyes tal låter mycket väl;
nen han liar endast framdragit det ena skälet och förglömt
det andra. Han har sagt, att grunden för brännvinsbränningsrältigheten
skulle vara den, att man ägde säd att bränna
af. Detta är ett skäl; men han har. ej nämnt det andra
skälet, hvarför denna rättighet blifvit hela Svenska popuJationen
fråntagen och endast tillerkänd åkerbrukare, nemi.
att deri är nyttig för ladugården och att gödsel behöfves
för åkern. Jag hemställer, huruvida man kan bränna brännvin
af gräs. Rian har sagt, att potatoes kunde dertill användas;
men der man ej har sädesproduction, har man ej
behof af gödsel för åkern, och der finnes således icke det
ena skälet, hvarför man tillerkänt denna rättighet åt åkerbrukaren.
Sedan man sålunda fråntagit Svenska folket dess
allm. rättighet att koka ett extract af säd, och gjort det af
2tne skäl, det ena, att åkerbrukarne hafva något att koka
af, utan att köpa det, och det andra, att de hafva behof
af det affall, som derigenom för åkern kan erhållas, så ser
jag icke, hvarföre vi skulle gifva ifrågavar. små jordägare
en rättighet att bränna enskildt och nästan utan all controll
i skogarna, då för dem det sednare och egentliga hufvud-*
skälet icke existerar. För de större jordägarne, hvilka man
icke räknat, finnes en gräns vid brännvinsbränningen bestämd,
sora icke får öfverskridas, ehuru stort deras egendomsvärde
må vara, och då tyckes det vara skäl att äfven
bestämma en gräns för de mindre jordägarne; men dessutom
är beskattningen på de större redskapen så hög, att jag icke
tror, att många kunna bränna med pistoriska verk, om den
nu föreslagna beskattningen godkännes. Allt detta afser en
förminskad hrännvinsproduetion, samt följaktligen förhöjdt
pris derå, och jag är ej. af den öfvertygelse, att ett lågt
brännvinspris ej skulle hafva menligare följder, än att några
fyllhundar skulle supa ihjel sig, ty derförinnan skola
de hafva lärt andra att supa, och fylleriet skulle sålunda
fortfara, så länge någon man finnes, som kan supa brännvin.
En gräns för fylleriet bör således sökas i svårighet att förskaffa
sig denna vara. På förenämnde grund, att de största
bemmansvärden ej lemna rättighet att idka ifrågavar.
näring i större scala, än å egendomar med ett visst lägre
värde, finner jag sålunda skäligt, att en inskränkning äfven
för de lägsta jordvärden äger rum, hvilken dock blott skulle
ligga deri, att ägarne nödgades sammanslå sig med andra för att
få bränna, Deras brännvinsbränning är för dem dessutom
högst menlig; men det är deras egen sak, endast den utöfvas
i förening med andras. Med Gr. Horn vill jag deremot,
då vi komma till litte punkten, gerna instämma deruti,
att tillåtelsen för särskilda hemmansdelar att slå sig
tillsammans om brännvinsbränning må blifva ännu liberalare;
men jag tror, att det vöre högst menligt att lemna inneltafvarne
af de minsta hemmanslotter rättighet att särskildt
Den ao Octoberf. m.
‘99
iola brännvin. Jag får således vördsamt yrka bifall till förevar.
punkt af betänk.
Frih. Kantzou, Joh. Alb.: Jag får till alla delar instämma
i hvad Hr Cederschjöld yttrat och önskar bifall till
TJtskts betänk, i denna punkt, deri jag hade velat gå ännu
längre än Utsk:n, eller att bestämma det minsta jordvärde,
hvarmed brännvinsbränningsrättighet borde åtfölja, till en
summa af 5oo r:dr.
Hr Gunther, Carl Gust.: I denna fråga om alla de
jordägares uteslutande från brännvinsbränningsrättighet, hvilkas
egendomsvärde ej uppgår till 3oo r:dr, instämmer jag i
hvad af Gr. Horn och Frih. Boye blifvit anfördt. Jag anser
det vara orättvist att utesluta de mindre jordägarne, då
man erkänt principen, att brännvinsbränningen tillhör jordbruket.
Man har väl sagt, att det jordbruk, som icke renderar
i’j r:dr, vore alltför obetydligt för att berättiga till
denna närings bedrifvande; men jag får erinra, att taxeringsvärdet
på många ställen är lägre, än det borde vara, och
att detta taxeringsvärde nu icke kan uppsättas till sitt rätta
belopp, örn man stadgar, att föregående årets taxeringsvärde
skall utgöra grund för ifrågavar. rättighet. Dessutom
finnas ganska stora jordrymder, som icke anses vara af större
värde än 3oo r:dr, då de äro af skatte-natur, emedan en
ganska stor del af afkastningen afgår till skatterna. Man
bör för öfrigt icke fästa så mycken vigt vid hvad de små
pannorna tillverka och hvad skada genom deras tillverkning
kan uppkomma. Jag tror, att man genom borttagandet af
rättigheten alt bränna för de små jordägarne skulle begå en
större orättvisa och förorsaka större skada, än deras till
verkning kan åstadkomma. Jag får derföre hemställa, att
&. o. Ad. mätte instämma i BondeSUs beslut, att nemi. utan
förändring eller tillägg bibehålla denna punkt lika lydande
med 2 § i nu gällande brännvinsförfattning af år i83o, och
jag anhåller om Hr Gr. o. Landtm:s propos. derpå.
Gr. Horn: Jag får äfven äran fästa Herrarnas uppmärksamhet
derpå, att ett taxeringsvärde af 3oo r:dr icke
bevisar, att jordbruket ej kan vara af betydligt omfång.
Orter finnas, der, enligt vederbörande auctoriteters uppgift,
allm. onera uppgå till 6 proc. af egendomens uppskattningsvärde,
och jag hemställer till Hr Cederschjöld, huru mycken
behållning innehafvaren af en. sådan jordlägenhet kan
påräkna, och om han icke det oaktadt bör anses såsom en
besuten jordbrukare samt komma i åtnjutande af ifrågavar.
rättighet. En annan åsigt har här blifvit yttrad, som jag
tar mig friheten bestrida, nemi. den, att derigenom, att de
små hemmansdelarnas innehafvare skulle erhålla rättighet
till brännvinsbränning, skulle man underhjelpa en oloflig
bränning i skogarna. Så tyckte jag, att Hr af Ekenstam
20*
®en 20 O c t o b c r f. m.
opinerade. Jag får i motsats till hvad hail yttrat yrka den
sats, att om jag förbjuder brännvinsbränning å sådana små
skogshemman, skall jag Ovilkorligen uppväcka begäret dertill
och skall det bestämdt inträffa, att lönbränning äger
rum. Det torde allmänligen Vara bekant, att då brännvinsbränningsförbud
existerat, har det städse varit omöjligt
för länsauctoriteterna att hindra denna lönbränning. Orättvisa
författningar föranleda lagbrott, och genom sådana författningar
uppkommer den högst olyckliga följd, att folket
allt mer blir inöfvadt att förakta lagskipningen i landet.
Jag tror vi hafva tillräckliga exempel uppå, huru liten aktning'folket
har för lagskipningen, och huru litet samvete
man gör sig att bryta emot ceconomiska författningar; och
detta händer just derföre, att dessa så ofta förändras, att
hos folket ett begrepp ej kan fästa sig derom, att en öfverträdelse
deraf kan innefatta ett moraliskt ondt. Efter
min öfvertygelse är det således tid att vara betänkt uppå
att så stifta lagar, att de icke skapa brott, och det sker,
då man ena året förklarar den handtering för otillåten, som
det andra året varit lofgifven. Jag kan således icke på några
grunder finna anledning att frångå sedrtaste Ständers beslut,
utan förnyar min anhållan om propos. till förkastande
af Utskrns förslag, med förklarande, att R. o. Ad. vill
förblifva vid stadgandet i i § af i83o års brännvinsbränningsförfattning.
Frih. Boye: En värd ledamot, Hr af Ekenstam, har
sagt och velat göra antagligt, att de stora jordbrukarne icke
äro gynnade genom Utsktns förslag. Denna fråga är lätt
upplyst. Man har nemi. vid en föregående riksdag, med
afseende på behofvet att så mycket man kunde inskränka
brännvinsbränningen, bestämt ett maximum för redskap,
hvaröfver ingen skulle få gå, nemi. en panna af go k:rs
rymd; och man medgaf, för att göra rättigheten så allmän
som möjligt, att ett sådant redskap skulle få begagnas t. o.
tn. på egendomar af i5,ooo r:drs värde, Detta var det generella
stadgandet. Jag antar nu exempelvis, alt en go k:rs
panna kan tillverka 3,ooo kannor om äret. Då frågar jag,
när sedermera den författning tillkommit, som tillåter inneliafvaren
af konstapparater, af en dubbel pistorisk panna,
att begagna samma pannerymd, som är roedgifven för den
enkla pannan, och då Utsk:n sjelfva i sin tarif medgifva,
att med den dubbla pistoriska pannan kan tillverkas 5 gånger
mer än med den enkla, då frågar jag, om icke någon
fördel ligger deruti att få bränna i5,ooo k:r i stället för
det förra maximum af 3,ooo k:r. Mig synes det vara klart
som dagen, att 15 är mer än 3. Jag förblir vid den tanke,
att den föreslagna inskränkningen för de små jordägarne
icke ens går an, att allmänhetens rättskänsla är förstärk.
för
Den ao O c t o b e r f. m.
*oi
för att medgifva verkställigheten, och att det ej är hos massan
af folket man får trotsa en sådan känsla. Jag förnyar
således min anhållan om propos. till afslag å denna del af
förslaget.
Hr af Ekenstam: Frih. Rantzou har nu instämt i
den åsigt, jag först uttalade, att det lägsta till brännvinsbränning
berättigande egendomsvärde borde uppgå till 5oo
r:dr; och sorn jag förut yttrat, att jag, i fall någon delade
denna min åsigt, ville biträda honom, får jag nu göra det
samt yrka denna ändring i Utskrns förslag. Hvad beträffar
den stora förmån, Frih. Boye omtalat, att de pistoriska verken
hafva framför de enkla go-k:rs-nannorna, uppkommer
denna förmån derigenom, att de pistoriska go-k:rs-panuorna
hafva a:ne delar om 4^ k:rs rymd. Det är icke tillåtet att
bränna med a:ne oo-k:rs pannor, utan pannan delas itu,
och kannerymden är således ej större, än för de enkla pan
norna.
Det är också icke möjligt att hålla sig till annat än
pannerymden; ty om ock en annan grund för de nu kända
apparaterna kunde antagas, kan när som helst ett nytt sätt
uppfinnas, och om jag gör det i morgon samt har rättighet
att bränna med en go-k:rs panna, skulle man efter en sådan
princip kunna tvinga mig att göra om min panna, derföre
att jag eljest dermed kttnde bränna mer, än man beräknat.
Det har aldrig i Sverige varit, det kan aldrig med
någon consequens blifva möjligt att, om någon uppfinner ett
sätt alt bränna mer än andra, göra annat än ålägga honom
högre beskattning; ty att han skulle nödgas göra om sin
panna vore orimligt, och det skulle vara nödvändigt, om
man ville antaga den grundsats, att den ena ej finge bränna
mer, än andra tiIIverka. Det är således alldeles nödvändigt
alt endast bestämma vissa rymder, med skattskyldighet för
dem, som begagna dem på ett fördelaktigare sätt, och följaktligen
är hvad Frih. Boye åsyftat alldeles olämpligt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall
å den nu föredragna itsta punkten af Utsktns förslag.
JRopades ja och nej.
Frih. Boye begärde"votering.
Gr. Horn: Som blott, efter hvad jag förnummit, en
talare påyrkat, att förevar, punkt skall godkännas och deremot
2tne talare yrkat, at.t minimivärdet å till brännvinsbränning
berättigad jord må utsättas till 5oo r:dr, samt eti
annan af flera ledamöter yttrad tanke åsyftar vidblifvande
vid i83o års författning i denna del, vågar jag hemställa,
om icke voter:spropos:n bör ställas på de 2tne sist nämnda
åsigterna och Utsktns förslag således uteslutas. Jag fåi derföre
föreslå, att ja-proposfn må innehålla nämnde värdes
uppsättande till 5oo r:dr och contrapropostn bibehållandet
af a § i i83o års författning.
i5 H. *6
202
Dck 20 O c t o b « r f. m.
Hr af Ekenstam: Då jag nyss hade äran yttra mig,
glömde jag att besvara en framställning af Frih. Boye, nemi.
om det uppror, som i Jandet skulle uppkomma, om den
stora mängden af 4o,ooo jordägare skulle förnekas att enskildt
idka brännvinsbränning. Derom, att ej uppror i följd deraf
skulle kunna uppkomma, tror jag mig ej behöfva göra någon
framställning; men att dessa jordägares antal ej uppgår
tili 4°>O0° kan jag bevisa genom de tabeller, som åtfölja
betänk. Inom parenthes får jag anhålla om ursägt för det
jag, sedan propos. blifvit framställd, anför detta ytterligare
motskäl; men jag tror rnig kunna göra det, då discussionen
ännu icke förklarats afslutad. Om man nu antager tili jemnförelse
antalet af 9~k:rs pannor, hvilka nu begagnas af i frågavar.
små jordägare, så finner man af Statscont:s räkenskaper,
att detta antal ej uppgår till mer än 262 st. Jag
hemställer, huru det antal af /\.o,ooo, som man säger skulle
nödgas upphöra att bränna, kan uppkomma annorlunda, än
att man beräknar antalet af personer och små hemman, hvilka
icke begagna brännvinsbränningsrättigheten. De, som begagnat
denna ratt, utgöra deremot endast 262 i hela Sverige.
Hvad Gr. Horn nämnt, att medborgare tvingas till lagbrott
derigenom, att man fråntager dem förut åtnjutna rättigheter,
tror jag kunna hjelpas derigenom, att litte punkten
utvidgas, sä att ett liberalare stadgande i afseende på
rättighet att slå sig tillsammans om brännvinsbränning meddelas.
Dessutom tror jag, att controllerna äro säkrare, om
det föreskrifves, att uti en skog icke någon panna får finnas,
än den 0111 en panna der får begagnas. Af dessa skäl
får jag yrka bifall till det förslag, hvarom jag förenat mig
med Frih. Kantzou, att nemi. det minimum af jordvärde,
hvarunder bränningsrättighet ej får utÖfvas, må bestämmas
till 500 r:dr, och jag anhåller, att vi derom må få votera.
Hr Cederschjöld: Jag utber mig att till den siste
värde talaren fä hemställa, huruvida icke hans hopp om
framgång vid voteringen ökas, om han ville låta bero vid
hvad TJtsktn föreslagit, och huruvida han icke på sådan
grund finner skäl att frångå sin ide' om minimivärdets upphöjning
till 5oo r:dr, hvarigenom bans hopp om framgång
skulle minskas med ~ af totalsumman.
Gr. Horn: Som discussionen i ämnet återigen börjat
och icke blifvit slutad, får jag genmäla Hr af Ekenstam,
att äfven jag calculerat på 4» ä 5o,ooo jordägare, hvilka
den af Utskär föreslagna inskränkningen skulle drabba, emedan
jag beräknat alla de jordägare, som begagnat sig af pannor
med t. o. m. 16 k:rs rymd. Om jag summerar ihop
alla dessa hittills begagnade pannor, så öfverstiga* deras
antal 60,000. Jag har dock endast beräknat 4° a 5o,ooo,
hvarigenom jag tror, att man kommer sanningen temligen
nära. Således anser jag Frih. Boyes beräkning ganska rik
-
Den 10 Octobcr f. m.
tig, och jag förnyar min hemställan, att ja-propos.'n, i öfverensstämmelse
med det yrkande, som pluraliteten af de
talare, hvilka hyst annan mening än jag, gjort, må upptaga
ett miniinivärde af 5oo r:dr samt contrapropostn stadgandet
i i83o års författning.
Frill. Boye: Jag ber att till Hr af Ekenstam få ställa
den erinran, att här icke är fråga om huru mångå pannor
af g-k:rs rymd finnas, utan huru mångå hemmansdelar finnas
i Sverige, hvilka icke uppgå till 3oo r:drs taxeringsvärde.
I detta afseende hänvisar jag honom till det tryckta
betänk., som visar, att i Jönköpings län finnas 2800 sådana.
Detta Ian är ej bland de största och icke det, der hemmansllyfningen
är störst, ty detta inträffar i Dalarna. Om man
sålunda beräknar, att ett enda af Sveriges 24 län har 2800
sådana lägenheter, torde det vara klart, att min beräkning
ej är öfverdrifven.
Frih. Rantzou: Ehuru jag, då jag sist hade ordet,
yttrade, att jag velat gå längre än Utsk:n och höja minimivärdet
till 5oo i stället för 3oo r:dr, önskar jag dock nu
bifall lill Utsk:ns förslag; och jag hemställer till Hr af Ekenstam,
huruvida han icke ville förena sig med Hr Cederschjöld
och mig, enär ett förhöjdt miniinivärde troligen
skulle möta större motstånd.
Hr af Ekenstam: Då Frih. Rantzou frångått den
grund, hvarpå jag begärt propos., anser jag mig skyldig att
afstå från denna begäran och anhåller om bifall till Utsk:ns
förslag. I afseende på hvad Frih. Boye nämnt, får jag anmärka,
alt Jönköpings län visserligen är ett bland dem, der
hemmansklyfningen är starkast. I Dalarna och Wermland
bo församlingarna, snart sagdt, rundt omkring kyrkorna i
stora byar, och der skulle således icke svårighet för jordägarne
möta att förena sig om gemensam brännvinsbränning.
Upplästes till justering och godkändes följande votertspropostn:
Den,
som bifaller lista punkten af Bcvilln.-och Oecon.-  Utsk:ns utlåt. N:o 5 i anledn. af gjorda anmärkningar vid
Utsktns betänk. N:o 3, ang:de grunderna för förändrade föreskrifter
om brännvinsbränningen och hvad dermed har gemenskap,
voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, ogillar R. o. Ad. Utsktns i slutet af itsta
punkten gjorda tillstyrkande om bestämmande af ett visst
fastighetsvärde för rättigheten att få idka brännvinsbränning
och anser denna punkt, utan förändring eller tillägg, böra
blifva till lydelsen alldeles lika med 2 § i nu gällande brännvinsbränningsförfattning
af d. Juni i83o.
s«4
Dtn so Oclobtr f, m.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
sorn följer:
Ja — 37.
Nej — 16.
2: d ra punkte n.
Denna punkt var af BondeSt. bifallen,
Frih. Boye: Sedan R. o. Ad. genom den nu förslg-,
gångna voteringen antagit, att jordägare, hvilkas hemman
stå under 3oo r:drs taxeringsvärde, icke få bränna, nödgas
jag, efter det begrepp jag gör mig om consequens, begära,
att uti 2;dra punkten, deri det står, att konstapparater skola
få nyttjas såsom hittills, må göras den ändring, att konstapparaterna
må nedsättas till icke större afverkningsförmåga,
än de enkla pannorna hafva. I annat fall blifver ingen consequens
följd. Då man antagit inskränkningsprincipen, måste
den, för alt consequent fullföljas, förorsaka inskränkning
äfven i afseende på konstapparaterna.
Gr. Horn: För det man gjort en orättvisa i en punkt,
tror jag icke, att man är nödsakad göra en orimlighet i den
andra, och jag ser jcke någon consequens, till följd hvaraf
det nyss fattade beslutet boinie föranleda det beslut, Frih.
Boye nu påyrkat. Dessutom beror frågan i alla fall af Konungens
afgörande, och jag skulle tro, att R. o. Ad. gör
iVirsigtigast att icke i detta fall gifva några bestämda föreskrifter,
äfvensom jag är öfvertygad, att K. M. förr eller
senare måste, med det prerogativ K. M. äger, göra ett slag
i saken, som leder till annat resultat, hvilket R. o. Ad:s
pluralitet synes åsyfta. Jag tror icke, att, för det man i
ena fallet beröfvat en dass af medborgare en deras rättighet,
man i det andra fället bör stifta en lag, som står i'
strid med alla statsoeconomiska principer och den erfarenhet,
man kan hemta från alla länder, der den osconomiska
lagstiftningen hunnit en högre ståndpunkt. Jag tillstyrker*
att man måtte framgå på den klokare hanan, åtminstone så
långt sorn Utsktn hemställt, pch tillstyrker således antagandet
af denna del ?af förslaget.
R. o. Ad. biföll den nu föredragna a:dra punkten.
Frih. Boye: Jag anhåller att få till prot. anmäla min
reservation emot detta beslut.
3: d j e och 4: d e punkterna,.
Dessa håda punkter voro af BondeSt. bifallna och bi-.
fÖllos nu likaledes af R. o. Ad.
5: t e punkten.
Denna punkt hade af BondeSt. blifvit antagen i sin helhet,
med den enda förändring, att sista meningen 1 rista
moni., sorn begynner med ordet ”börande,1’ skulle lyda sålunda:
"börande för öfrigt, vid utöfningen af städerna*
Den ao O e t o t) e r f, m.
”brännvinsbränningsrättighet, iakttagas, att, likasom förut
”varit stadgadt, de brännerier, som hädanefter anläggas,
”varda utom stadens staket på lämpligt afstånd från andra
”byggnader uppförda.”
R. o. Ad. biföll den nu föredragna 5;te punkten af utlåt.
N:o 5.
6:te punkten,
BondeSt. hade gillat denna punkt med ändring till en
fjerdedel från en femtedel af jordens taxeringsvärde,
R. o. Ad. biföll 6.’te punkten oförändrad.
y:d e punkten.
BondeSt. hade beslutat, att denna punkt skulle blifva
af följande förkortade lydelse: ”Att deu pannerymd, som får
”nyttjas, må bestämmas efter innevar. års taxeringsvärde å
”jord, i enlighet med den i 3 § af i83o års förorda, om
"brännvinsbränningen intagna tarif,” samt att hvad Utsk:n
tillstyrkt i öfriga delar af denna punkt ansågs förfalla.
Ilr Gunther: Sedan R. o. Ad. gillat och antagit i:sta
punkten, som bestämmer, att inga hemmansvärden under
3oo r:dr skola medföra särskild brännvinsbränningsrättighet
utan förening med andra, och då det är kändt, att mångå
taxeringsvärden äro vida lägre, än hvad de kunde och borde
vara, tror jag, att det vore billigt och rättvist att tillåta
ägare af lågt taxerade hemman att uppsätta sin taxering
och sedermera begagna särskild bränningsrättighet, hvarföre
vid denna punkt ett sådant tillägg borde göras, hvarigenom
denna tillåtelse lemnades, dock endast för sådana hemmansägare,
hvilkas hemman ej uppgå till 3oo r:drs värde enligt
l83£ års taxering,
Frih. Boye: Jag ber att få understödja Hr Giinlhers
förslag. Mig synes det obilligt, att ägare af jord, som icke
uppgår till 3oo rjdrs taxeringsvärde, ej skulle genom förhöjning
af jordens taxering kunna vinna tillåtelsen att bränna,
och jag antager äfven det skäl, som Hr Gunther anfört,
att mångenstädes taxeringsvärdet är mycket för lågt. Jag
anhåller således om Hr Gr. o. Landtnäs propos. på det af
Hr Gunther föreslagna tillägg,
Hr Hjärne, Harald: Jag tror icke, att det ändamål,
dc bes>ge sista värda talarne åsyftat, erfordrar något särskildt
tillägg i denna punkt; ty om en hemmansägare vill
hos taxeringscommitte'en uppgifva sig till högre taxeringsvärde,
tror jag det ej kan nekas, att ett sådant högre värde
ldifver utsatt. Den iffågavar. rättigheten är således beroende
af hans egen vilja, utan något tillägg i förevar,
punkt.
Frih- Boye; När uti denna författning skulle stå be
i
Den ao October f. m.
stämdt, att i834 års taxeringsvärde skall antagas såsom grund
fö)1 brännvinsbränningen, förstår jag icke, huru den anmärkning,
Hr Hjärne gjort, bär kan vara användbar. Då
bär ett fixeradt års taxeringsvärde ar anlaget, måste ett
undantag eller särskild tillåtelse medgifva den afvikelse derifrån,
sorn skall få äga ruin.
Hr Gunther: Hr Hjärne bar anfört, att det står hvarje
hemmansägare fritt att få sitt taxeringsvärde förhöjdt,
hvilket jag ej vill bestrida; men jag får erinra, att fråga
här är, om han derefter skall få begagna brännvinsbränningsrättighet
enligt det förhöjda värdet. Förevar, punkt
innehåller, att innevar. års taxeringsvärde skall bestämma
brännvinsbränningsrättigheten. Således skulle alla de, hvilkas
hemman icke vid taxeringen i höst åsättes ett värde af
3oo r:dr, blifva uteslutna från brännvinsbränning, och vid
denna taxering kan beslutet 0111 detta minimi-värde ännu
icke vara kändt, hvarföre jordägarne ej skola kunna i tid
anmäla sig till förhöjd taxering. Det ar på sådan grund,
jag begärt, att de på grund af ett sedermera förhöjdt taxeringsvärde
må få utöfva brännvinsbränning. Min önskan
är, att detta undantag endast må blifva gällande för de små
jordägarne; hvaremot det stadgande, Utsk:n föreslagit, skulle
blifva gällande för alla dem, hvilkas hemmans värde uppgår
till 3oo r:dr.
Gr. Horn: Jag tror icke, att hvad de nu gjorda anmärkningarna
åsyfta kan vinnas genom något, tillägg i denna
punkt; ty när man antager såsom norm för brännvinsbrännjngsrättighetens
utöfning det redan satta taxeringsvärdet,
har man för alltid afskurit bränningsrätligheten för
dem, hvilkas jord ej är taxerad till minimi-värdet, äfven
om deras egendomar kunde bevisas äga dubbelt så stort
värde. Jag tror, att den nu förevar. 7:de punkten står i
full consequens med den första, och sedan denna blifvit af
13. o. Ad. antagen, anser jag äfven den 7tde böra bifallas,
ehuru jag på det högsta ogillar dem begge.
7:de punkten af Utskms förslag blef af R. o. Ad, bifallen.
8:d e punkten.
BondeSt, hade antagit denna punkt med utbyte endast
af orden: ”Utskotten komma,” emot orden; ”Ståndet kommer,
”
B. o, Ad. biföll 8:de punkten med den förändring, att
i stället för orden: ”Utskotten komma att föreslå,” skulle
jpföras orden: ”Ståndet kommer att bestämma,”
gide punkten.
yenna punkt var af BondeSt. bifallen.
Den ao O c t o b e r f. m.
207
Frih. Boye: I den fördelning af terminerna för brännvinsbränningens
Utöfning, som i denna punkt bestämmes,
begär jag ändring. Under April månad är det för de flesta,
åtminstone smärre, hemmansägare högst angeläget att få
bränna, emedan foderbristen da vanligen är störst, och jag
begär derföre den förändring, som BondeSt. beslutat, att
den ena terminen må utgöras af April, No v. och Dec., såsom
de månader, då bränningen för ladugården är angelägnast.
Hr af Ekenstam: Frih. Boye har velat hafva en annan
fördelning af tiderna för brännvinsbränningen och sagt,
att April, Nov. och Dec. vore de tjenligaste bränningsmånaderna.
Jag medger, att denna fördelning vore den fördelaktigaste
för Jönköpings län, hvars interesse man flera gånger
sökt att företrädesvis göra gällande; men då det finnes
flera provinser, hvilkas interesse i anseende till på olika lider
inträffande skördar är olika med Jönköpings lans, och
mycken oreda skulle uppstå, om man, enligt hvad äfven
blifvit föreslaget, skulle tillåta hvarje län att jemte landshöfdingen
bestämma tiderna för brännvinsbränningen i länet,
har man ansett sig böra bestämma ett medium emellan de
tider, som för länen ansetts tjerdigast; och jag anhåller derföre
om bifall till Utsk:ns förslag.
Hr Hjärne: Jag tar mig friheten att understödja den
mening, Frih. Boye framställt. Då de sammansatta Utsk:n
förehade de reglemenlariska stadgandena, hvarom förslag
blifvit gjordt i nasta betänk. N:o 6, syntes pluralitefen inom
Utskm önska att kunna göra ändring i de nu ifrågavar.
terminerna, men man ansåg sig af förslaget i nu förevar,
punkt bunden att icke deri göra någon förändring. Jag åberopar
i detta afseende Hr Prosten JNibelii reservation vid
nämnde betänk, och ber att få uppläsa en del deraf. Han
begär ändring i 8 § af de reglemenlariska stadgandena och
yttrar dervid: ”1 denna § antydes, att den årliga bränningstiden
beräknas fr. d. 1 Nov. t. d. 3o April, och i händelse
någon åslundar att begagna endast förra eller sednare hälften
af denna termin, förklaras den förra hälften utgöras af
Nov., Dec. och Jan. månader, samt den sednare hälften af
Febi',, Mars och April. Men då uppgiften för brännvinsbränning
skall vid mantalsskrifningarna aflemnas, och tnantalsskrifningarna
för sig gå från medlet af Nov. till slutet
af Dec., samt då det ej låter sig göra att vid mantalsskrifningen
anmäla sig för en bränningsterrnin, som redan börjad
är, blir följden häraf den, att man nära ett helt år förut,
innan branningslermmen tager siri början, måste anmäla sig
dertill; den t. ex., sorn vill utöfva brännvinsbränning under
den termin, som börjas d, 1 Nov. i836 och slutas d. 3o
April 1837, måste vid den mantalsskrifning, sorn hålles i
slutet af år 1835, derom göra anmälan. Huru olägligt det
Den ao Oclobcrf. m.
måste blifva att så lång tid förut, innan brännvinsbränningen
tager sin början, bestämma sig, om man vill utöfva densamma
eller ej, lärer en hvar lätteligen inse. Också insågs detta
af den sammansatta afdelning, som uppgjorde förslag till
de reglemenlariska föreskrifterna; inen afdelningen ansåg sig
bunden af i3 § i Bevilln.- och Oecon.Utsktns betänk. N:o 3,
hvilken § i utlåt. N:o 5 blifvit oförändrad bibehållen, emedan
det i detina § heter, att tiden för brännvinsbränningen
må inskränkas till sex månader om året, fr. d. i Nov. tili
April månads slut.”
"Då sistnämnde utlåt. N:o 3 ännu icke blifvit af R. H.
St. pröfvadt, hoppas jag att vid denna pröfning oftanämude
i3 § af betänk. N:o 3 blifver salunda förändrad, att tiden
för brännvinsbränningen må inskränkas till sex månader om
året, nemi. Jan., Febr., Mars, April, Nov. och Dec.”
I’å dessa af den värde reservanten anförda grunder anhåller
jag, att nu förevar, punkt må så förändras, att orden
”fr. d. i Nov. till April månads slut” utbytas emot
”nemi. Jan., Febr., Mars, April, Nov. och Dec. månader.”
Först efter denna förändring kan ändring ske i de reglementariska
stadgaudena.
Gr. Horn: Det är såsom Hr Hjärne uppgifvit, att den
afdelning, som utarbetat detta förslag, säger sig hafva gjort
en upptäckt, som likväl beklagligtvis kom för sent, emedan
det ej var förrän då de reglementariska föreskrifterna af
samma afdelning utarbetades, som upptäckten gjordes, och
Utsktn då redan fattat ett beslut, som hindrade rättelsen.
Äfven jag inser oformligheten deraf, att, då man vill bestämma
en viss bränningstid om året, man börjar med Nov. Det
är också, såsom den af Hr Hjärne upplästa reservationen innehåller,
nästan omöjligt att iakttaga detta förhållande. Jag
skulle derföre tro, alt de, som gilla principen, att bränningstiden
bör inskränkas till 6 månader, hvilket jag icke
gör, äfven måtte godkänna den förändring, Hr Hjärne föreslagit.
I öfrigt förutsätter jag, att K. M., som ensam äger
att besluta i denna fråga, skall reglera dessa förhållanden,
såsom han finner lämpligast och med allas rätt mest förenligt.
Frih. Boye: Det misstag jag begick, då jag yttrade,
att BondeSt. varit af den tanke, jag framställde, får jag nu
rätta; men anledningen dertill var, att en sådan underrättelse
blifvit mig gifven af åtskilliga BondeSt:s ledamöter,
som af mig begärde en erinran i frågan. Måhända har jag
äfven fattat deras mening orätt; men i sjelfva saken har jag
dock rätt, ty det vore hardt att genom en sådan fördelning,
som Utsktn föreslagit, utesluta dem, hvilka endast vilja bränna
den första terminen, från bränning under den månad,
då den är angelägnast, helst i en stor del af landsorterna
fo
-
Den ao O c t o b e r f. m.
foderbristen i April månad är ganska känbar, hvarföre det
för landtbrukaren ar nödvändigt att då få bränna. På det
såväl denna månad som höstmånaderna må kunna till bränning
användas af dem, sorn ej bränna mer än en termin,
tror jag således vara bäst, att den första terminen utgöres
afjan., Febr. och Mars, samt den sednare af April, Nov. och
Dec., hvarpå jag anhåller, att llr Gr. o. Landtm, läcktes
framställa proposm.'
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla den nu föredragna g:de punkten.
Ropades starka nej, blandade med ja.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla g:de punkten med den förändring, att bränningstiden
skulle bestämmas till Januari, Februari, Mars,
April, Novemb. och Decemb. månader.
Frih. Rantzou: Jag önskar blott fästa uppmärksamheten
på en liten omständighet, nemi. den, alt då man, likasom
jag, instämmer i Frih. Boyes med liera värda talares
framställning om fördelningen af bränningstiden, bör man
jemväl vidtaga en förändring i afseende pä redskapens försegling;
ty det vore obilligt, att den försegling, sorn skulle
verkställas vid April månads slut, eller innan bränningsterminen
til 1 an daga 11, komme att verkställas på jordägarnes
egen bekostnad, då de vilja begagna endast den sednare
terminen.
Hr Hjärne: Jag kan väl icke finna, hvad förseglingen
har att göra med denna punkt; men jag får fästa uppmärksamhet
derpå, att de reglementariska föreskrift,erna, såsom
den siste värde talaren torde kunna påminna sig, innehålla
det bestämda stadgande, att dä en sådan tid infaller, under
hvilken all brännvinsbränning är förbjuden, skall redskapens
försegling ske på Kronans bekostnad, i följd hvaraf
förseglingen vid April månads utgång aldrig komme att verkställas
på jordägarnes bekostnad.
Hr af Ekenstam: Innan jag kan besvara den propos.,
Hr Gr. o. Landtm, sednast framställt, anhåller jag vördsamt
att få veta, huru Hr Gr. o. Landtm, uppfattat svaret på
den propos., som först gjordes.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det R. o. Ad.
med nej besvarat den framställda propositionen om antagande
af g:de punkten utan någon förändring.
Hr af Ekenstam: Efter denna Hr Gr. o. Landtm:s
förklaring anhåller jag i likhet med Frih. Rantzou, alt uti
den propos., som skall tjena till surrogat för Utsktns förslag,
måtte inflyta bestämmelser i afseende på samma frågor,
som det förkastade förslaget innehåller. Hr Hjärne har
i5 H. 27
210
Den 20 October f. m.
sagt, att redskapens försegling ej tillhör denna punkt; men
frågan derom förekommer i densamma, hvarföre en föreskrift
om förseglingen äfven bör ingå i det beslut, R. o. Ad.
nu behagar fatta.
Frih. Boye: Den fördel, som jordägaren skulle vinna
derigenom, att han, då han blott ville bränna under ena
terminen, finge jemte höstmånaderna dertill använda den
månad, hvarunder bränningen är vigtigast för honom, anser
jag vara så stor, att jag tror, det hvar och en emot en
sådan fördel ville sjelf bekosta förseglingen. Jag tror således,
att förseglingskostnäden ej bör hindra oss att göra ändring
i TJtsktns förslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, föreslog bifall till g:de
punkten med den förändring, som BorgareSt. gjort, att bränningsterminerna
skulle blifva fr. o. m. d. i Jan. t. o. m. den
sista April samt fr. o. m. d. i No v. t. o. m. den sista December.
Hr Hjärne: Jag får blott till Hr Gr. o. Landtm, samt
H. Ståndet hemställa, huruvida det ej vore bättre att antaga
den redaetion, att tiden för brännvinsbränning må inskränkas
till 6 månader om året, nemi. Jan., Febr., Mars,
April, Nov. och Dec.
Hr af Ekenstam: Jag tyckte, att den nu af Hr Gr.
o. Landtm, framställda propos:n innehöll, att första terminen
skulle sträcka sig från Jan. månads början till Mars månads
slut och den andra utgöras af Nov. och Dec. månader.
Sålunda blefve bränningsliden endast 5 månader, hvaremot
BorgareSt. beslutat, att första terminen skulle utgöras af
Jan., Fehr., Mars och April, samt den sednare af Nov. och
Dec. månader, eller tillsammans 6 månader. Jag anhåller
derföre att få veta, om icke meningen af Hr Gr. o. Landtm:s
propos. var, att första terminen skulle räcka till April månads
slut; och jag får erinra, att om den ena bränningsterminen
slutades med Mars månad, skulle 2:ne förseglingar
om året blifva nödiga, hvilket vore olämpligt, enär
de icke allenast äro besvärliga, utan jemväl kosta omkring
4.0,000 r:dr.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förnyade sin sednast framställda
propostn.
Bifölls.
Hr af Billbergh, Joh. Peter: Sedan R. o. Ad. bifallit
denna propos., är det utan ändamål att derom yttra
sig; men jag hade önskat fästa Ståndets uppmärksamhet på
olämpligheten af den nu antagna fördelningen af bränningstiden.
Tariffen är uppgjord för 3 månaders- tid, och följaktligen
hade jag trott, att ingen skulle kunna anmäla sig
alt bränna kortare tid, än 3 månader. Nu kunna deremot
Den 20 Octobcr f. m.
de, som ej vilja bränna liela tiden, göra det under 2 eller
4 månaders tid, och i intetdera fallet är tariffen tillämplig.
Det blir således nödvändigt att uppgöra tariffen för 2:ue i
stället för 3:ne månaders tid.
Hr af Ekenstam: Också jag var af samma tankesom
Hr af Billbergh, och derföre tog jag mig friheten att begära
förklaring, huruvida Utsk:ns förslag var förkastadt.
Men då Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att propos:n till
bifall derå var med nej besvarad, nödgades jag ingå på BorgareSt:s
mening; och sedan den blifvit bifallen, tror jag ingen
svårighet möta att fördela skatten för de 2:ne terminerna.
io:de punkten.
BondeSt. hade godkänt yttrandet om upphörande af
skillingsafgifteu för hvarje kanna brännvin och utaf afgiften
efter fastighetsvärdet, samt hade, i afseende på beloppet
af hädanefter utgående brännvinsbränningsbeskattningen,
stadnat i det beslut, att i alla delar till hälften nedsätta den
af Utsk:n i tariffen pag. 33, 34 och 35 utsatta beskattningen,
med förklarande, att denna hälft kommer alt utgöra
hela beskattningen för 6 månaders bränning, samt, i följd
deraf, en fjerdedel af hvad Utsktn tillstyrkt att innefatta afgiften
för 3 månaders bränning. — I öfrigt hade BondeSt.
jemväl till hälften eller till 2 skir nedsatt afgiften för hvarje
kanna brännvin, tillverkadt med konstapparater, som icke
kunna hänföras under någon af de beskrifna sorterna och
hvilkas tillverkning öfverstege den för de dubbla pistoriska
pannorna antagna.
Frih. Boye: Jag anser den föreslagna beskattningen vara
så hög, att den, efter min öfvertygelse,. skulle helt och
hållet förfela sitt ändamål. Jag tror, att ett så stort antal
pannor skulle nedläggas, att den påräknade beskattningen
aldrig skulle gå ut, utan följden troligen blefve, att antingen
lönbrännerier blefve allmänna eller också utländskt
brännvin inpracliserades. Jag anhåller derföre, att R. o.
Ad. måtte instämma i den inbjudning, BondeSt. gjort, och
antaga den beskattning, detta Stånd åtagitr sig.
Hr Silfverhjelm, Carl Adam: Också jag finnér den
beskattning, som Utsk:n föreslagit, vara alldeles orimlig.
Sedan man en gång förklarat, att brännvinsbränningen skall
tillhöra jordbruket, kan jag ej finna annat än underligt,
att man vidtager sådana åtgärder, som skulle undergräfva
jordbrukarens välstånd; ty en så beskaffad beskattning som
detina skulle medföra denna verkan eller också hafva
den följd, att jordbrukaren ej kunde med fördel utöfva
brännvinsbränning, utan att den skulle öfvergå till fabriksbräntiing.
Jag finner, alt delta är Ulsk:ns mening och äfven
katt blifva Ståndens mening; men då bör man icke bör
-
a 12
Den as Octnbcr f. m.
ja med att säga, att brännvinsbränningen tillhör jordbruket
och sedan uppgöra detaillerna så, att den ej kan utöfvas af
jordbrukaren. Detta är en beskattning, som kommer att
direct drabba jordbruket. Man säger väl, att fabrikanten
(■kall få sitt igen vid försäljningen, och theorien kan visserligen
så uppgöras; men den pracliska sidan visar sig icke
så, emedan det icke är den högre tillverkningskostnaden,
sorn bestämmer denna varas pris, utan den större eller mindre
tillgången derpå. Dessutom lärer det vara hvar och en
bekant, att mången landthushållare ej för bok öfver kostnaden
vid sin brännvinsbränning, utan utöfvar den derföre,
Stt han är öfvertygad, att den är fördelaktig för hans ladugård,
Derjemte finnes ännu något annat, som verkar på
prisen, nemi. landtmannens förmåga att hålla på sina varor;
och jag frågar, om det är rätta sättet att befrämja möjligheten
för landtmannen att kunna hålla på sina varor, att
pålägga honom en skatt, som skall tvinga honom att för
hvad pris som helst försälja sin vara? Jag förenar mig med
Frih. Boye i begäran om afslag på denna del af betänk, och
instämmande i BondeStrs beslut.
Gr. Horn: Det är icke på de grunder, den siste värde
talaren anfört, som jag afstyrker Utsk:ns förslag. Jag
tror nemi. icke, att en högre beskattning på brännvinsbränningen
skulle undergräfva jordbrukets välstånd. Jag skall
helt och hållet skilja frågan om näringen från jordbruket.
Jag skulle t, o. m. vilja påslå motsatsen, att om brännvinsbränningen
i smått kommer att upphöra, skall jordbruket
deraf draga en stor fördel. Men öfvergången är svår och
kinkig. Jag har derföre icke med min röst kunnat understödja
de åsigter, som äfven här genom dagens votering gjort
$ig gällande, att genom restrictionslagar söka komma till
ändamålet, Jag har redan yttrat mig i denna fråga och
vill icke åter upptaga den; men jag inser, att ett annat
ändamål blefve förféladt genom den höga beskattningen. Det
skall nemi, inträffa, att man derigenom, åtminstone till en
början , underhjelper brännvinsbränningen , att man gör
den lill verklig näring derigenom, att man gör den betydande,
och i bredd med den ökade konstfärdigheten i
brännvinstillverkningen skall man bereda alla möjliga lagbrott,
Jönbränning och lurendrejeri. Det har i ett föregåde
plenum af en chef för Tullverket blifvit yttradt, att ingenting
är så lätt att lurendreja som spirituösa varor. Jag
skulle tro, att då man, för att följa theorien, går denna
väg till husbehofsbränningens förminskande, bar man gått
en oriktig väg, sorn skall leda till helt andra resultater, än
dem man beräknat. Jag inser således många olägenheter af
brännvinsskattens förhöjning. Den nu föreslagna vore visserligen
icke öfverdrifven, om näringen vore fri, och den
kunde i sådant fall bära en ännu högre skatt; men då man
icke vill göra brännvinsbränningen till en näring, utan till
Den ao Octoher f. m.
2i3
ett mindre hushållsbestyr, förenadt med jordbruket, tror
jag icke, att den kan bara den skatt, Utskm föreslagit, utan
att denna endast skall leda till lagbrott, samt att de hoga
prisen i början skola förorsaka ökad production, och a t
slutligen bade näringen och jordbruket skola blifva förstörda
i följd af deras förening. Jag skulle på sådan grund
önskat, att man vidblifvit i83o Ars författning i della fall;
men då jag icke ser någon möjlighet att vinna denna önskan,
instämmer jag i hvad BondeSt. beslutat och anhåller,
att Hr Gr. o. Landtm, måtte göra propos. i öfverensstämmelse
dermed.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: I det mesta är jag
förekommen af Gr. Horn, med hvilken jag nästan delar samma
tanke; men jag tror likväl, att Utskm, åtminstone såvidt
jag uppfattat deras öfverläggningar, utgått från den
moraliska synpunkten, och att Utsktns öfvertygelse var, att
man genom en förhöjd skatt skulle minska brännvinstillverkningen,
och att man ansåg lyckligt för Jandet, om denna
vara kunde blifva mera sällsynt, än hittills. Jag tror visserligen,
i likhet med hvad Gr. Horn yttrat, att om man
följer den af Utskm i deras nästa betänk. N:o 6, som af
mig inom Utskm icke gillades, antagna princip att så litet
som möjligt beifra öfverträdelse:- af brännvinsförfattningen,
skall den följd uppstå, sora , Gr. Horn framställt; men om
deremot R. o. Ad. funne, att man kunde komma till det
resultat, att dessa öfverträdelse:- blefve strängare straffade,
än Utskm tillstyrkt, skulle jag tro, att man äfven med den
förhöjda skatten ej skulle behöfva frukta så mycket för
lönbränning. Jag förmodar dock, att samma åsigt inom
H, Ståndet skall göra sig gällande, som inom Utskm blifvit
rådande, och förenar mig derföre med Gr. Horn.
Hr Lagerhjelm, Pehr! Jag har förut yttrat min
tanke i detta ämne och skall derföre nu vara kort. Jag
tillstyrker Ulskms förslag att genom förhöjd beskattning fördyra
varan, icke blott för att sålunda åstadkomma en högre
inkomst för slaten, utan äfven derföre, att jag anser detta
tillika vara enda verkstall bara sättet att motverka det skadliga
inflytandet af denna varas omåtlliga förbrukning, hvilket
hvar och en vill hämma, så vidt som möjligt är. Jag
anser jemväl verkställbart att göra en sådan förhöjning i
skatten, utan att inverka på den fördel af denna varas tillverkning,
som hvar och en önskar lemna jordbrukaren; ty
hvad som ålägges i skatt, kan läggas på varan, då den säl—
jes, så att det enda onda, man kan hafva att befara, är insmugling
och lönbränning. Frågan är således, hvad inflytande
på dessa båda omständigheter en förhöjd skatt kan
hafva. Då innevar. riksdag varat så länge, har jag haft tillfälle
att från de landsorter, sorn äro mig kända, erhålla underrättelse
om hvad man anser vara sannolika förhållandet,
a 14
Den 20 October f. m.
och ninn liar förklarat, att den nuvar. skatten kunde tredubblas,
utan att man behöfde befara mycket af tullförsnillning
och oloflig brännvinsbränning i skogarna. Så ser
man saken i landsorterna. De upplysningar, sorn jag sålunda
erhållit, sätter jag värde uppå, emedan jag känner de
personer, som lemnat dem, och vet, att de förstå landtmannayrket.
Detta ämne bar nu blifvit af större vigt, än
förr. Man bar förr endast betraktat del såsom ett hushållsärende;
men i sednare tider har man fästat sig vid inflytelsen
af brännvinets omåttliga consunition, och derföre, äfvensom
i anseende till statens behof af större inkomster, är
frågan af vigt, isynnerhet då man ej vill öka bevillningen
i andra afseenden. Man vill icke öka den ordinarie bevillningen
och icke heller tullbevillningen. Hvad återstår då
annat, än att öka skatten på brännvinsbränningen? Det kan
val hända, att några olägenheter skulle blifva en följd af
hvad Utsktn föreslagit; men då man vill ett stort ändamål,
mäste man underkasta sig några svårigheter, och de svårigheter,
som uti de landsorter, jag känner, derigenom skulle
uppkomma, kunna icke jemnföras med fördelen af en ökad
statsinkomst, enär man försäkrat mig, att oloflig brännvinsbränning
ej kan blifva följden deraf. Men Utsktns förslag
liar tillika den fördelen att hvälfva liela skatten frun den s.
k. husbehofsbränningen på den, som sker i stor scala. Man
måste medgifva, att det i allmänhet vore en lycka för landet,
om man kunde få denna näring att från ett hushållsbestyr
öfvergå till fabriksrörelse. I följd deraf skulle förbrukningen
aftaga, ty det ligger i Svenskens lynne att icke
vara njugg med hvad han sjelf tillverkar. Skulle också följden
deraf, att näringen drefs i stort, blifva den, att de
personer, som dermed sysselsatte sig, blefve förderfvade,
skulle det dock vara bättre, att den blefve concentrerad och
utöfvades af en mindre personal. Jag har förut varit af
den öfvertygelse, att brännvinsbränningen borde anses såsom
en näring, hvaraf landtbruket borde skörda all möjlig fördel;
men nu, sedan jag under loppet af flera riksdagar hunnit
inom mig stadfästa den öfvertygelse, att fördyrandet af
brännvinet och dernäst hindrandet af dess tillverkande i
hvarje hus äro de mest verksamma medel att förekomma
dess omåttliga consumtion, och då jag finner, att man nu
har mera skäl än förr att klaga öfver denna omåttliga consumtion,
tror jag, att man bör vidtaga alla möjliga åtgärder
till dess förekommande. Kan man då förena ändamålet att vinna
en förminskad förbrukning med en större inkomst för
staten, så anser jag beslutet derom vara ett af de vigtigaste,
som vid denna riksdag kunna fattas. Jag kan således
icke gå in på någon förändring af denna punkt, utan önskar,
att skatten må blifva så hög, som den af Utskm blifvit
föreslagen; ty snarare ville jag förhöja den, än se den
Deri ao Octobcr f. m.
nedsatt, i anseende till de i min tanke stora skäl, jag nu
haft äran anföra.
Frih. Rantzou instämde med Hr Lagerhjelm.
Hr Hjärne: Det har varit oväntadt att höra Frih.
Boye, som vid början af denna riksdag uppträdde med en
motion i detta ämne, deri han på ett vältaligt sätt utvecklade
de för landet skadliga följderna deraf, att brännvinet
åtkommes för godt pris, — det har vant oväntadt, säger jag,
att nu höra honom yrka en nedsättning i den beskattning,
Utskm föreslagit. Jag har haft den olyckan att i de flesta
fall icke kunna inom de sammansatta Utsk:n göra minaåsigter
gällande; men jag har haft den lyckan att, sista gången
då detta betänk, inom Utsktn förevar, föreslå denna fördubbling
af beskattningen och att se pluraliteten öfvergå
på min sida. Jag ansåg nemi. och har alltid trott, altman'
fåfängt söker att genom ökad beskattning och inskränkning
i rättigheten till brännvinsbränning åstadkomma någon minskning
af osedligheten i detta fall; åtminstone har jag ansett
det högst problematiskt. Jag trodde derföre, då mina åsigter
i öfrigt ej vunno afseende, att åtminstone något godt
genom en ökad beskattning å brännvinsbränningen kunde
uppkomma, nemi. en förhöjd inkomst för staten. Detta var
det enda goda, jag trodde mig i Utskjn kunna åstadkomma.
Att den föreslagna beskattningen är för hög kan jag icke
tinna. Här har blifvit sagdt af Frih. Boye, att man otvifvelaktig!
skulle nedlägga sina bränneriet- i anseende till den
så högt uppjagade skatten, och en annan talare har sagt, att
man derigenom skulle helt och hållet undergräfva landtmannens
välstånd. Jag får då fästa dessa Hirs uppmärksamhet
derpå, att skatten för en 2o-k:rs panna under 3 månader
ej är föreslagen lill mer än 4 r:dr. När då skatten för denna
tid ej blir högre, än att den kan afbördas med en enda
bränning, tycker jag ej, att den är för hög. Den är för ett
dubbelt pistoriskt verk om 90 k:r under 6 månader 1620
r:dr b:co. Denna summa låter mycket; men jag liar gjort
mig underrättad hos 2:ne personer, som idkat brännvinsbränning
med en sådan apparat, och de hafva sagt mig, att
derför ganska väl kunde betalas 1600 r:dr b:eo. Jag finner
dessutom en ganska stor inconsequens i Utskrns tillstyrkande
i afseende på beskattningen. De hafva tillstyrkt, att för
alla sådana redskap, som ej i tariffen äro uppräknade, men
som man framdeles kan vilja begagna, skall beskattningen
blifva 4 sk- å hvarje kanna, som dermed kan tillverkas. Om
man räknar efter, hvad skatten gör per tillverkad kanna
för ett dubbelt pistoriskt verk, finner man, att den uppgår
till circa 2 sk., emedan ett sådant verk tillverkar omkring
3o,ooo k:r. Nu hafva Utsk:n likväl för andra konstapparater
föreslagit en afgift af 4 sk. k:n, hvilket är högst inconsequent.
Örn nu denna afgift skulle till hälften förminskas
Den ao October f. m.
oell således bestämmas till 2 sk. per k:na, upphörde denna
inconsequens, och jag tillstyrker derföre, att tariffen må
blifva sådan den är, men att den beskattning, som är föreslagen
i sista moln. af förevar, punkt, må nedsättas till 2
sk. per ktna.
Gr. Posse, Arv.: Jag vill ej bestrida riktigheten af
vissa talares uppgift, att den nu föreslagna skatten är så
hög, att jordbrukaren af brännvinstillverkningen ej kan hafva
någon egentlig behållning. Men dervid fäster jag mig
mindre, emedan jag ej är bland deni, som ansett brännvinsbränningen
såsom en jordbruket tillhörande förmån; tvärtom
är det min öfvertygelse, att denna bränning, hvilken
till landets olycka blifvit inympad såsom en del af jordbruket,
är den, som till en del redan förstört och skall sluta
med att fullkomligen förstöra vårt jordbruk, om den får
fortgå såsom hittills. Jag hade önskat, att denna åsigt blifvit
af It. St. vid denna riksdag uttalad, och att på grund
deraf vår brännvinsbränningsförfattning hade blifvit ändamålsenligare
uppgjord; men all den förhoppning, jag derom
vid riksdagens början trodde mig kunna äga, är nu försvunnen.
Jag tror mig dock skyldig att begagna hvarje möjlighet
att framdeles hinna detta mål, och bland dessa möjligheter
är äfven utvägen att åsätta tillverkningen en hög skatt,
emedan man derigenom kan utledsna den mindre jordägaren
vid sin brännvinsbränning och bereda en sinnesstämning, som
i framtiden gör en förändring möjlig. Från denna synpunkt
är det jag ser saken, och derföre tillstyrker jag den förhöjda
skatten. Jag vill icke bestrida, att i proportionen kan
ligga någon obillighet; men i anseende till de beslut, som
redan af de andra Stånden blifvit fattade, anser jag utan
ändamål att uppgöra en särskild tarif. Jag tror således, att
frågan är, antingen man vill antaga Utsk:ns förslag eller
instämma i BondeSt:s beslut, och i valet emellan dem tillstyrker
jag bifall till Utsktns förslag.
Frih. Cederström, Jac.: Hindrad af embetsgöromål
har jag ej kunnat vara närvar, och deltaga i öfverläggningen
om i:sta punkten af förevar, betänk., och jag anhåller
att få till prot. uppgifva, att jag vid voteringen röstat nej,
emedan jag icke anser rältsenligt, att en sådan rättighet,
som borde tillhöra hvarje Svensk hemmansinnehafvare, skall
bero af hemmansvärde. Det förefaller mig besynnerligt, att
ägaren af skattehemman, som är berättigad att välja och
väljas till riksdagsman, ej skall vara berättigad att bränna
brännvin derföre, att hans hemmansdel ej uppgår till ett
värde af 3oo r:dr.
I afseende på den punkt, som nu är föremål för R. o.
Ad:s pröfning, instämmer jag med dem, som tillstyrka bifall
å Utskrns förslag och en förhöjd beskattning; men jag
skit
-
Den 20 Octo ber f. ra,
217
slciIjer mig från dessa Hrr i afseende på motivernn för detta
tillstyrkande. Man har framställt, att tullförsnillning vore
att befara i följd af en hög beskattning; men brännvinet är
en vara, som icke kan transporteras annorlunda än i stora
kärl, samt således ej kan införsnillas utan bristande uppmärksamhet
lins tullbetjeningen. Dernäst har man befarat
lönbränning. Denna kunde dock endast verkställas med de
små pannorna, ty stora verk och konstapparater kunna ej
i londoni anläggas och ännu mindre begagnas ulan att blifva
upptäckta, emedan, 0111 de också anlades i skogarna,
transporten af säd dit och brännvin derifrån ej skulle undgå
att Väcka uppmärksamhet hos kronobetjeningen, i fall
deri ej alltför illa uppfyller sin skyldighet.
Jag skulle tro, att Utskm gått nära nog det rätta vid
Uppgörandet af proportionen emellan de stora och små pannorna;
ty då de slädnät vid en beskattning af 8 ridr fölen
enkel 20-ktrs panna, kan man icke tro, att någon vill
blifva förbrytare för att undvika denna afgift, utan alt hvar
och en hellre skall betala den, än underkasta sig äfvelityret
af lönbränning. Det återstår således blott att tillse, huruvida
proportionen i öfrigt blifvit rätt iakttagen. Dervid förekommer
i främsta rummet det af Utsktn beräknade lillVelkningsbeloppet.
Detta kan jag ej för närvar, controllera;
tnen jag måste antaga det såsom riktigt, enar anmärkningar
hvarken af UtskJns ledamöter eller andra blifvit gjorda deremot,
att beräkningen skulle vara för hög, och om den vore
något under verkligheten, lärer det icke skada. Om således
denna beräkning är riktig, och tillverkningen med
konstapparater lemnar de resultater, som Utskln uppgifvit,
följer det af sig sjelf, att progressionen i afgiften är riktigt
beräknad. Det af Hr Hjärne såsom inconsequent klandrade,
i sista morn. af denna punkt gjorda förslaget att å sådana
konstapparater, sorn nu icke linnas, men hvilkas tillverkning
kunde komma att öfverstiga den för de dubbla pistoriska
patinorna antagna, skulle läggas en beskattning af 4 sk. på
hvarje kina, som dermed kunde tillverkas, tinner jag icke
vara så inconsequent, ty det finnes intet hinder för att här,
likasom i andra länder, verkställa bränningen i sjelfva karen
oell endast använda en liten panna, som genom de mångå
karen, hvarigenom ångan går, kunde lemna så stor tillverkning,
att 4 sk. för keti blefve en låg afgift; och då såsom
vilkor för denna beskattning ärsagdt, att tillverkningen skall
Öfverstiga den dubbla pistoriska pannans, ser jag ingen fara
deruti.
Det har ytterligare blifvit yttradt, alt man borde antaga
en hög beskattning för att utledsna den mindre jordbrukaren
vid sin brännvinsbränning af det skäl, att man ansett
denna tillverkning vara skadlig för jordbruket. För
i5 H. 28
aiS
Deli jo October f. ra.
min del kajy jag icke dela denna åsigt, och jag tror, att sedan
år 180g, då vår production i allmänhet erhöll större
frihet, har jordbruket stigit så mycket, emot hvad det förut
linder sekler framskridit, att man med rättvisa äfven kan
tillägga den friare brännvinsbränningen någon liten andel
deri, i stället för att göra den förebråelsen att hafva verkat
till skada för jordbruket. I följd af denna öfvertygelse skulle
jag, derest jag ansåg den föreslagna skatten så hög, att
den blefve tryckande för den mindre jordbrukaren, vara den
förste, som afstyrkte den såsom orättvis och skadlig; men
då jag, såsom jag redan anfört, finner beskattningen vara
låg å de små pannorna, som begagnas af de mindre jordbrukarne,
finner jag intet hinder för att tillstyrka bifall till
Utsk:ns förslag i denna punkt.
Frill. Boye! Jag utber mig att först få besvara en anmärkning
af Ur Hjärne. Jag erkänner, att jag vid riksdagens
början hegärde brännvinsskattens förhöjning, och jag
menar, att jag också nu bifaller det, då jag ingår på BondeStrs
inbjudning. , Det är en stor skillnad emellan någon
förhöjning och en orimlig förhöjning, och jag har således
ej det ringaste motsagt mig, enär det måste medgifvas, att
den beskattning, BondeSt. beslutat, är högre, än den hittills
varande. Då en värd talare emot mig åberopat erfarenheten,
får jag förklara, det jag har en annan erfarenhet
att åberopa. Otvifvelaktigt är, att i fråga om erfarenhet i
afseende på jordbruket BondeStts representanter böra äga
mesta vitsord. Nu har BondeSt. yttrat sig som jag, och
dess omdöme anhåller jag måtte föredragas framför en ledamots
bär yttrade omdöme. Efter min bästa öfvertygelse
är den beskattning, som Utsktn nu föreslagit, rent af orimlig.
Annorlunda framställer sig dock saken, om man vill,
såsom en värd ledamot yttrat, från brännvinsbränning utestänga
massan of jordbrukare för att gynna en jordaristokrati;
men då skulle man begå en orättvisa, och jag har
velat afleda misstankan, alt detta kunde vara det Stånds
önskan, som jag har äran att tillhöra. Dessutom kan jag ej
dela den tanke, att brännvinsbränningens utöfning såsom fabriksnäring
blefve nyttig för landet. Om en sådan näring
skulle gälla, hvad Moliere sagt om läkarekonsten, att 0111
den ej var nyttig för patienten, var den det dock för läkaren.
Fabriksnäringen blefve olycklig för jordbruket, men
förmånlig för fabrikanten. Hvarföre har jordbruket i sednare
tider framskridit? Hvari ligger orsaken, att man under
Liljencrantz’s tid införskref flera hundra lusen tunnor spannmål
och nu ej importerar någon spannmål? Jo! deruti, att
jordbruket kommit upp. Men hvarigenom ? Jo! genom brännvinsbränningen,
till följd hvaraf man fått sin spannmål betald.
Men jag vill anföra ännu ett skäl. Om man lyckades
att genom en hög beskattning utestänga hela massan åfjord
-
Den 20 0ctoler f. m.
brukare från brännvinsbränning, hvilket mål man likväl ärligare
kunde vinna genom elt förbud ; om man sålunda kom
derhän, att denna näring endast bcdrefs med fabriker, hvad
blefve väl följden deraf? Jag skall framställa den. Största
delen af Sveriges jordägare har nu kommit under fund med,
att det är större fördel uti att plantera potaloes, än att så
säd, och det är ovedersägligt, att hela provinser bereda sig
utvägen att vinna sitt uppehälle och betala sina kronoutskylder
derigenom, att de sälta potatoes, för att sedermera rf
potatoes bränna brännvin, hvarför de kunna erhålla penningar.
Hvilken olycka blefve det ej för dessa orter, om
brännvinsbränning endast kunde ske i fabriker; ty dessa
skulle ej med fördel kunna vid bränningen använda annat
än spannmål, hvarföre de, som sysselsätta sig med potatoesodling,
ej kunde få afyttra den production, de hittills användt
till brännvinsbränning. I theorien må satsen låta väl;
meri i practiken vore det ett det grymmaste väld att sålunda
beröfva en stor del af Sveriges jordbrukare möjligheten
alt berga sig. Må man icke tro, att de stora fabrikanterna
skulle bränna af potatoes, ty de skulle då handla mot sitt
eget interesse; oell patriotism på bekostnad af egna fördelar
är sällsynt. De skulle bränna af säd, och jordbrukaren hade
således ingen möjlighet alt få afyttra sin potatoes, helst den
ej är af natur att kunna transporteras sa lätt som spannmål.
Det är således falskt, alt fabrikshränning vore en fördel för
Diket. Den vore fördelaktig för dem, som hafva capitaler
och kunna anlägga sådana fabriker; men för massan af folket
blefve den högst menlig. Jag förblifver således vid min
anhållan om propos. till instämmande i DondeSlts beslut.
Hr Silfverhjelm; Man kommer visserligen till sådana
resultater, som Hr Hjärne framställt, då man blott bygger
på theorier. Hrr Hjärne och Lagerhjelm hafva sagt, det
de af brännvinsbrännare hört, att några 100 r:dr iner eller
mindre i skatt betyder ingenting. Delta bevisar ingenting
mer, än att de rådfört sig med personer, som idka brännvinsbränning
såsom en fabriksrörelse; men för Svenska jordbrukare,
som icke bränna i stol t, utan i den man det accommoderar
dem och derföre, att de anse brännvinsbränningen
nyttig för ladugården, för dem äro några r:dr mer eller
mindre af betydenhet. Jag kan icke dela Hr Lagerhjelrns
mening, ty jag står också i comhinationer med flera landsorter,
och de äro icke för den höga beskattningen, emedan
de finna, att den skulle gynna fabriksnäringen och deremot
tungt drabba jordbruket. Jag finner det icke vara billigt
och ej heller ärligt, att Utsk:n säga: Efter jordbrukarne ej
vilja afstå från brännvinsbränningsrättigheten och efter vi
ej tro oss kunna beröfva dem denna rättighet, sä skola de
åtminstone betala kalaset, tills de ulledsnas. Detta är åtminstone
andan af TJtskms mening. Jag hemställer till hvar
220
Den 2« O c t o b e r f. ra.
och en, som prat:tiskt känner denna handtering, huruvida
icke brännvinsbränningen i allmänhet iilölvas, icke såsom
en fabrikation, hvaraf man väntar någon behållning, utan
dels för att vinna en lältare transport oell dels för att sontenera
ladugården. Biännvinsskalten blifver således en indirect
skattläggning; ty det händer, att jordbrukaren anmäler
sig till bränning och bränner med förlust blott för att
vinna dessa fördelar. Jag tror, att hvar och en, som practiskt
känner förhållandet, skall erkänna, att detta är en sanning,
och då BondeSt., som utgör en så talrik del af Sveriges
jordbrukare, redan erkänt denna grundsats, tycker jag
det vara billigt, att man går deras önskan till mötes. Vill
man åter föra folket på den tankan, att brännvinsbränning
i smått icke är någon fördel, och kan man öfvertyga folket
derom, må man då stifta lagar derefter; men må man icke
stifta sådana lagar, som skola utarma folket, för att det må
finna, att brännvinsbränningen icke för detsamma är fördelaktig.
Jag anhåller örn afslag på denna punkt och instämmande
i BondeStts beslut.
Gr. Horn: Jag skall bedja att i korthet ännu en gång
få framställa de åsigfer, hvarföre jag anser, att den höga
skatten skulle motverka det ändamål, som åsyftas, oell att
densamma i närvar, tidpunkt vore högst obillig och orättvis,
Först och främst är det utom all fråga, att på manga
orter, der det finnes brist på rörelsecapital och således en
mycket svår afsättning på landtmannaprodueter, har det
blifvit en nödvändighet för en stor del jordbrukare att bränna
brännvin äfven i smått, Det är naturligt, att om man
höjer priset på varan, skola fördelarna af bränningen blifva
så mycket större, Det är icke sagdt, alt man genom den
förhöjda skatten ut ledsnar producenten och försvårar handteringen.
Vöre förhållandet sådant, skulle hvad Gr. Posse
åsyftat kunna inträffa; men förhållandet är icke sådant, ty
dessa små brännvinsbrännare hafva ännu icke lärt sig rätta
sättet att bränna oell utöfva denna handtering med den drift,
hvartill de kunna blifva föranledda, om man genom en förhöjd
beskattning fäster deras uppmärksamhet på brännvinstillverkningen.
De jordbrukare, som bränna med små pannor,
uppgå till en stor pluralitet; de, hvilkas pnmierymd
ej öfverstiger 16 k:r, utgöra nemi. omkring 60,000 och de,
som hafva pannor från 16 t. o, 111. 35 k:rs rymd, äro 0111-  kt ‘ing 80,000, hvaremot sedermera större pannor t. o. 111. 5o
k:rs rymd ej uppgå till ett antal af 6,000 och de största
pannorna t. o. 111. go k:rs rymd icke utgöra 2,000. Man
finner således, hvilken ofantlig mängd är sysselsatt med bränning
i smått. Om vi nu rådfråga prnctjken, få vi veta, att
dessa små brännvinsbrännare endast bränna 1 , 2 ä J bränn
i hvarje vecka, stundom blott ett bränn hvar i4:de dag.
De hafva af gamma! vana sysselsatt -sig dermed, ut.111 lie
-
Den 20 O c t o b e r f. m.
221
räkning på någon vinst, då de derför betalat nästan ingen
skatt. De betala nu 32 sk. om året. Om man skulle tolfditbbla
denna skatt, skola de gå från sin vana och söka att
upphjelpa siri tillverkning till en vinstgifvande näring. Man
skall då skapa eu mängd små brännerifabrikef, Iivari det
högre priset skall blifva en kraftig häfstång. Sålunda tror
jag, att den höga skatten skulle åstadkomma motsatsen af
hvad dermed åsyftas. Det är äfven naturligt, att dessa
i4o,ooo brännvinsbrännare i liten seala, till hvilka man utminuterat
bränningsrättigheten, skola hafva största interesse
att underhjelpa lönkrogar nära deras hemvist. Man identifierar
således brännvinsbrännarens och lönkrögarens interessen,
hvilket mäste fördubbla lagbrotten, helst beslagarens
interesse möjligen äfven dermed kan förenas, enär han jemväl
kan beräkna sig några proc. på de högre prisen.
Att den högre beskattningen skulle minska consumtionen
af brännvinet är möjligt det första året, ty man har
sett, att supandet aftagit, då brännvinspriset stigit; roen låt
detta pris räcka några år, så skola vi snart se arbetslönerna
rätta sig derefter. Den, som vill supa, skall snart kunna
tillfredsställa sitt begär utan större uppoffring än hittills,
och den, som skall betala arbetslönerna, skall nödgas betala
det högre brännvinspriset. SA tror jag det komrne alt
tillgå, utom det alt lurendrejare erhölle tillfälle att öfversvämma
landet med brännvin. Huru svårt det kan vara att
lurendreja irr denna vara, lemnar jag derhän; men den kan
längre tid ligga på sjöbotten, för att sedan vid lagligt tillfälle
föras i land. Äfven tror jag, att i följd af de författningar,
som i detta fall gälla i afseende på Norrige, det
blefve svårt att hindra en betydlig brännvinsimport från
detta land, hvarigenom det onaturliga förhållande skulle inträffa,
att Sverige tomine att förses med brännvin från Norrige,
som behöfver förses med säd från Sverige,
Huruvida brännvinsbränningen haft ett godt eller menligt
inflytande på jordbruket i Sverige, är en fråga, som beror
af vidlyftiga calculer. Jag vill medgifva, att brännvinsbränningen
i sin helhet haft det inflytande, att den uppdrifvit
producljonen af spannmål och potatoes, likväl icke
hos dem, sora sysselsatt sig med bränning. Hvad som verkat
den afsättning, som haft inflytande pä denna större produetion,
har varit de s. k. brännerifabrikerna, och man har
verkligen sett, att omkring dem jordbruket på flera ställen
stigit derföre, att landtmannen der med fördel kunnat afyttra
potatoes och äfven spannmål, då han nödgas vända
tillbaka från städernas torg af brist på köpare. Jag tror,
att brännvinsbränningens upphäfvande på en gång icke allenast
vore omöjlig, utan också en olycka för landet; ty derigenom
skulle spannmålsprisen falla så lågt, att jordbruket
knmme att lida alltför mycket, innan man hunnit skapa en
spannmålshandel i landet. Derföre är det i min tunke be
-
Den 20 Oetoherf. m.
tänkligt nog i närvar, tidpunkt att ställa så till, att man på
vissa orter skulle rent af göra brännvinsbränningen overkstä-llbar,
utan att bereda någon annan utväg för afsättning
af landtmannens varor. Jag önskar, att snart se den tidpunkt,
då husbehofsbränningen ej kan existera, utan i följd
af en medgifven fri brännvinsbränning mäste concentreras
i fabriker, men bestrider högeligen, att man må genom
lagar förbjuda tillverkningen eller genom hög beskattning
komma derhän, att man utvidgar bränningen i smått
och uppmuntrar till lönbränning. Det lärer vara väl bekant,
att det varit omöjligt för ganska activa landshöfding
gar att hindra lönbränning i de större skogarna; och later
man nu den opinion blifva gällande hos allmänheten, att
man vill betaga jordbrukaren en rättighet, skall allmogen
understödja lönbränningen, och kanske personer, som aldrig
tänkt på att öfverträda lagarna, blifva de första, som handla
emot dem. Jag tror, att från hvad synpunkt man än betraktar
saken, man måste practiskt behandla den och tillse,
hvad verkan beslutet kan hafva på landtmannanäringen,
samt framför allt icke hindra, att man i en framtid kan gå
en annan väg för att hindra det mål, vi säkerligen alla önska,
att nemi. brännvinsbränningen ej må förblifva ett hushållsbestyr.
Hr Hjärne: Det är visserligen icke underligt, att den,
som önskar nedsättning af beskattningen, finner den af Utsk:n
föreslagna alltför hög och orimlig, då den öfverstiger
den nuvar. med -Jgdelar för de mindre och mångdubbelt för
de större pannorna. Men jag tror icke, att man på en sådan
jemnförelse bör grunda sitt omdöme, utan jag, som anser
den förra beskattningen orimligt låg, tror, att man bör
jemnföra den föreslagna beskattningen med hvad som är billigt
och rättvist, då man stödjer sig vid erfarenheten om
hvad med de särskilda apparaterna kan tillverkas. Man har
,sagt, att jag utgått endast från theoder. Det kan jag ej
påminna mig, att jag gjort. Jag har i mitt förra yttrande
ej framkastat en enda theoretisk sats, utan jag har stödt
mitt tillstyrkande på de upplysningar, hvilka jag inhemtat
och citerat. Om jag skulle yrka, hvad jag i allmänhet trottvara
rätt i afseende på brännvinsbränningen, hade jag visserligen
kommit att stödja mig på en theori; men jag har
ej försökt det, Jag bar i Utsk:ns afdelning gjort ett sådant
försök, men har der blifvit afskräckt från ett ytterligare
försök i detta fall. Jag har derföre endast fästat mig vid
besk.attningsfrågan, den enda, hvari jag inom Utskjn kunnat
göra nnna åsigter gällande, och denna fråga hänger icke så
tillsammans med de öfriga, att den icke kan behandlas ur
en särskild åsigt. Här liar blifvit sagdt af en värd talare,
SOU) Ifrat för de små pannorna, att ifrågavar. beskattning
Skulle förstöra de små hemmansägarne. Jag tog mig fjilie
-
Den 20 0 c t o b e r f. m.
223
ten, då jag förra gången yttrade mig, att nämna några ord
till vederläggning af denna mening, på hvilka den värde ledamoten
dock icke synes hafva fästat någon pppmärksamhet,
enär han icke hestridt min framställning. Jag finner
äfven öfverflödigt att nu upprepa dem; ty dä skatten för 3
månaders bränning med en 20 k:rs panna ej uppgår till mer
än 4 rtdr, kan den ej anses så hög, alt den kunde förstöra
jordägaren. Jag begärde egentligen ordet för att besvara
Frih. Gederström, som icke fann den inconsequens, jag anmärkt,
ligga i sista inom. af förevar, punkt, deri man föreslagit
en afgift af 4 sk:r per k:na för sådana konstapparater,
som icke i tariffen äro upptagna, men möjligen kunna
komma att framdeles begagnas. När det kan bevisas,
att med den största tillåtna konstapparaten, nemi. den dubbla
pistoriska pannan af go k:rs rymd, icke kan tillverkas
mer än circa 3o,ooo k:r, och således afgiften per k:na för
sådana apparater blefve omkring 2 sk., kan jag ej annat än
finna orätt, att 4 sk. per k:na skola erläggas för andra konstapparater,
och jag ser deri endast ett försök att hindra
denna näringsgrens friare utveckling hos oss. Jag ville deremot,
att förbättrade apparater må uppfinnas och begagnas,
emedan jag önskar, att brännvinsbränningen må behandlas
mera såsom en fri näring, när den, en gång för alla, blifvit
ansedd såsom nödvändig, än såsom ett skrå. Jag anhåller
derföre, att den i sista mom. föreslagna afgiften må blifva
nedsatt till 2 sk, per k.‘na, för att blifva i Öfverensstämmelse
med den Öfriga beskattningen.
Gr. Posse* Då jag nu för andra gången kommer att
begära bifall till Utsktns förslag, är det för mig angeläget
att få i prof. antecknadt, att jag gör det icke derföre, att
jag anser förslaget godt, men derföre, att jag finner vägen
stängd för bifall till något bättre. Jag begärde egentligen
ordet, emedan jag i mitt förra yttrande försummade att gifva
en upplysning, som af Gr. Horns anförande påkallades.
Hr Gr. har erinrat ora, det jag i ett föregående plenum yttrat,
att, enligt den erfarenhet jag hade, spirituösa varor
just äro de lättaste att på oloflig väg införa i landet. Sådant
var verkligen mitt yttrande, och det öfverensstämmer
med min öfvertygelse, Men jag får fästa uppmärksamhet
derpå, att då denna lätthet är af mycken betydenhet i fråga
örn vin och arrac, som hafva högre värde, inträffar icke
samma förhållande med brännvinet; ty om jag också antager,
att det skulle lyckas att infora 12, 14 ä 20,000 k:r
brännvin, hvilket skulle utgöra höjden, enär endast ett eller
annat fastage i sender kunde inpractiseras, skulle sådant
icke betydligt verka på tillgången. Man har sagt, att man
bedrar sig i sin förhoppning att genom den höga skatten
vinna en högre statsinkomst, I detta fall bedrar jag mig
icke. Jag är nästan säker, att inkomstens belopp ej skall
Den ao October f. m.
blifva större; men äfven med full säkerhet derom skulle jag
anse en hög skatt ändamålsenlig, emedan i följd deraf tillgången
på brännvin måste blifva mindre och jordbrukarne
skola lära sig, att de bättre kunna använda sin tid, än till
brännvinsbränning. Efter jag har ordet, vill jag icke förbigå
att upptaga Frih, Boyes yttrande, att de, som önska
brännvinsbränningens utöfning endast i stor scala, vilja etablera
en jordaristokrati. Jag förstår icke, huru Hr Frih,
kunnat komma till detta omdöme, ty en sådan afsigt måtte
väl snarare kunna tillskrifvas dem, som yrka bibehållandet
af nuvar. förhållande, eller att endast jordbrukare skola hafva
rättighet att bränna brännvin, än dem, hvilka Önska, ätt
hvarje fri Svensk man, vare sig jordbrukare eller ej, må få
utöfva denna näring. Frih. Boyes yrkande, att jordbrukets
förbättring blifvit beredd genom husbehofsbrännvinsbränningen,
skulle väl förtjena att upptagas till vederläggning;
men för hvar och en jordbrukare, som tager i betraktande
hans påstående om de lyckliga följderna af denna bränning,
torde en vederläggning vara öfverflödig, tyden afsättning af
landtmannaprodueter, som brännvinsbränningen beredt, blefve
naturligtvis lättare, ju friare näringen klefve,
Hr Lagerhjelm: Jag ber blott att med nåsra få ord
få till besvarande upptaga, hvad 2tne värda talare sagt i
afseende på mitt förra yttrande. Hvad först angår den erfarenhet,
jag åberopat, kan jag visserligen icke göra anspråk
uppå, att hvar och en af R. o. Ad:s medlemmar derpå
skall fästa lika stort afseende som jag. Hvad dernäst
beträffar den orättvisa, man velat finna i förslaget, att det
vore förmånligt för den stora fabrikanten, men tryckande
för husbehofsbrännaren, får jag åberopa tarilfen, hvaraf
man finner, att en ao k:rs panna är belagd med 8 rtdrs afgift;
hvaremot skatten å en sådan panna, då bränningen idkas
fabriksmessig!, uppgår till 3o8 r:dr. Afgiften för en go
k:rs panna uppgår, då den är enkel, till 270 r:dr, men då
den begagnas i fabriksväg, till 1,62,0 r:dr. Vid sådant förhållande
synes tillverkningen i stort ej vara gynnad. Man
beklagar sig öfver de stora brännvinsfabrikernas uppkomst
och uppger såsom skäl derför, att i fall brännvinsbränningen
kommer att idkas i fabriksväg, skall den stora potatoesodlingen.
sora visat sig nyttig för landet, blifva förminskad;
men såvida quantiteten af det brännvin, som tillverkas, blir
densamma, och det beror endast på sedligheten, mäste man
finna, att lika mycket potatoes, sorn hittills, kan användas
till brännvinsbränning, och jordbrukaren kan således afyttra
sin potatoes till dem, som utöfva fabriksbränning. Man gör
tillverkaren snarare en tjenst med att lägga en hög skatt på
bans brännvin, såvida man kan antaga, att den ej skall föranleda
till lönbränning och insmugling; ty derigenom, att
en
Den ao Octo ber f. m.
en hög skatt är lagd på tillverkningen, erhålles ett godt
skäl att begära mera för varan, och hvar och en, som consumerar
denna vara, må gerna derför betala 3o a 4o proc.
mer. Jag tror, att hvarje husfader i Riket gerna för det
brännvin, som åtgår i hans hushåll, vill betala dubbelt iner
än förut, emot den fördel att erhålla nyktrare tjenstefolk;
tv vinsten deraf icke blott i moraliskt, utan äfven i oeconomiskt
afseende kan arithmetiskt uträknas. Man har slutligen
äfven sagt, att genom Utslois förslag skulle man beröfva
hvar och en jordbrukare, som genom brännvinsbränning
förskaffat sig en liten penningeinkomst, förmågan att
berga sig; men förrän man fäller ett sådant omdöme, bör
man göra ett öfverslag, huruvida bränningen för honom lönar
sig, och uppställer man räkningen rätt, torde fördelen
blifva ganska problematisk. Att brännvinsbränningen är för
honom angenäm, kan man antaga såsom gifvet, efter lian
utöfvar den; men då man vet, att landtmannen oflast icke
beräknar kostnaden vid sin egen tillverkning, kan man betvifla,
att handteringen lönar sig, och i detta afseende kan
man tillägga, att en högre skatt på denna näring, likasom
på hvarje annan, nödvändigt måste lära näringsidkaren att
räkna bättre, och då detta äf en fördel vid all handtering,
måste den högre skatten hafva ett förmånligt inflytande. Ju
mera 'jag betraktar ämnet, och ju mera jag betänker, hvad
motsidan framställt, ju mera styrkes jag i min öfvertygelse,
och får således ytterligare begära bifall till denna puukt.
Åtskilliga hördes yrka propos.
Ilr af Ekenstam: Jag skall ej länge uppehålla R. o.
Ad., titan öoskar endast lemna en upplysning, som tyckes
erfordras, enär några af de varda talare, som häruppträdt,
yttrat sig på ett sätt, som kan föranleda stor förvillelse.
Man säger, att en orimligt hög beskattning och det grymmaste
våld här skall vara i fråga. Jag får upplysa, att den
nu föreslagna beskattningen icke är högre, än den förut
existerande, om denna hade utgått enligt meningen i iB3o
års författning; meri denna författning har blifvit illuderad,
och detta har man velat hjelpa derigenom, att man beräknat,
hvad med hvarje slags apparat kan tillverkas. Enligt
den förra författningen skulle en skilling erläggas för hvarje
kanna. Den nu föreslagna afgiften är åter i sk. och några
runstycken högre för konstapparaterna; men för de mindre
redskaperna är beskattningen verkligen lägre, än den
förra skatten hade blifvit, om den gått ut riktigt. Men förhållandet
är, att i gamla förordningen fanns en minimitabell
och skatten har alltid blifvit betald efter denna minimitabell,
hvilket icke var meningen. Det är således icke
de mindre pannorna, utan endast de större, som nu blifvit
högre beskattade, än meningen var i83o. Det är således
i5 H. 39
Den 20 0 c t o b « r f. m.
ett motsatt förhållande, sorn verkligen existerar, emot det
man påstått, nar det blifvit sagdt, att beskattningen är
orimligt hög; ty hade man uppgifvit, livad som blifvit ti 11—
verkadt och icke blifvit beskatladt efter minimitabellen, så
hade skatten för de mindre pannorna blifvit högre än den
nu föreslagna. Icke heller är det sannt, att de större brännvinsbrännarne
blifvit gynnade; ty skatten har för dem blifvit
fördubblad. Jag anhåller att få upplysning om hvad beslut
de öfriga Stånden rörtde denna punkt fattat, hvarigenom
man torde kunna finna, hvad resultat i denna fråga
kan vinnas.
Underteckn. R i d d.Se c r e t.: PrestcSt. har i öfrigt bifallit
io:de punkten, men ansett enkel rectificator och mäskvärmare
böra beräknas att till 125 proc., dubbel rectificator
jemte mäskvärinare till i5o proc., bidraga till afverkningens
skyndsamhet och i samma proportion böra beskattas,
hvadan tariffen borde derefter rättas. BorgareSt. har
bifallit io:de punkten.
BondeSlts beslut, rörtde rotde punkten, upplästes äfven,
så lydande, som det of vanföre finnes i prot. upptaget.
Hr af Ekenstam: Efter denna upplysning återstår för
mig ej annat, än att anhålla, det 11. Ståndet måtte förena
sig med BorgareSt., hvarigenom man komme målet närmast.
Frih. Boye: Jag anhåller att få upptaga ett skäl, sorn
af Hr Lagerhjelm blifvit uppgifvet och af andra åberopadt,
men sorn jag förra gången underlät alt besvara. Hr Lagerhjelm
säger, att sorn staten behöfver större inkomster, är
det billigt, att ifrågavar.. beskattning antages. Detta skäl,
att staten behöfver inkomster, är ett skäl, hvarföre Svenska
folket bör bidraga dertill, men icke ett skäl, hvarföre
skatten skall läggas på Svenska jordbruket ensamt Hvad
skulle deri värde ledamoten säga, om man ville lägga en
orimlig beskattning på bruksnäringen endast derföre, att
staten behöfde en större inkomst? Han har äfven yttrat sig
om potatoesodlingen på ett sätt, som föratlleder mig att tro,
det han ej har stort begrepp derom. Han tror, att de kunna
säljas till brännvinsfabriker; men transporten lönar sig
icke, utan den potatoes, som ej kan på stället förbrukas,
måste man låta ruttna i källaren. En annan värd talare har
icke insett, huru jag kunnat komma till det omdöme, att,
i fall hans mening skulle göra sig gällande, en jordaristokrati
skulle uppstå. Jag tycker ingenting vara lättare, utan
mig synes påtagligt, att om, såsom Gr. Horn nämnt, den
classen af brännvinsbrännare, som uppgår till ett antal af
6o,ooo, äfvensom den andra classen, sohl utgör 80,000 jordägare,
skulle genom en hÖg beskattning tvingas att afstå
från denna näring, skola de några tusen stora bränneriet-,
sorn herrarna lagt sig till, taga liela förtjensten på brännin
-
Den ao Octo ber f. m,
gen, oell jag tror mig sålanda hafva förklarat, hvarföre
allmänheten måste tro syftningen med detta betänk, vara alt
förfördela den fattige för att gynna den rike.
Man kan icke på ett mer mästerligt sätt förvilla, än
genom Hr af Ekenstam? sednaste framställning. För att visa
förvillelsen vill jag endast framställa, huru man kommit till
förevar, beskattningsförslag. Man har nemi. företagit sig
att beräkna, huru mycket brännvin kan tillverkas, då under
hela bränningstiden 20 timmar af dygnet dertill användes;
och utan afseende derpå, att den mindre jordbrukaren har
annat att göra, än att sköta brännvinspannan, och således
omöjligen kan ständigt sysselsätta sig dermed, har man på
denna förutsättning grundat sin beräkning och sedan sagt,
att skatten icke är hög, Man har glömt bort, att detta beräkningssätt
är alldeles grundfalskt i afseende på den ringare
jordbrukaren, sorn omöjligen oupphörligt kan stå vid sin
brännvinspanna. Om Hr af Ekenstam vill rätta denna calcul,
tror jag lian skall finna, att beskattningen, såsom jag
sagt, är orimlig.
Ropen på proposition förnyades.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag skall icke inlåta
mig i någon discussion om den oeconomiska delen af denna
fråga, ty jag erkänner, att jag ej känner ämnet tillräckligt
för att derom yttra mig; men jag tager mig friheten att
fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på den politiska delen af
frågan. Vid intet tillfälle under denna riksdag har man
haft svårare att sammanjemnka Ståndens meningar, än just
i denna fråga. Vi veta, att BondeSt., som representerar deinteressen,
för hvilka denna fråga är vigtigast, med särde^
les uppmärksamhet omfattat detta ämne, och äfven de mest
upplysta ledamöter af det Hederv. Ståndet icke varit 110g
fördomsfria, för att kunna bedöma det, utan afseende på
enskilda interessen. Jag tror icke det går an att brouiljera
detta stånd, som är mest interesseradt för frågans utgång.
Jag tror således, att då BondeSt. gatt in på en beskattning,
som är 3 gånger högre, än den närvar., R. o. Ad. ej bör
gå längre, och jag har många anledningar att tro, det ett
motsatt beslut, eller instämmande i något af de andra Ståndens
mening, skulle af BondeSt. mötas med stor ovilja. Då
man i alla fall, såsom Gr. Horn framställt, ej kan vinna en
ändamålsenlig lagstiftning i detta ämne, tror jag det ej är
värdt att för en så obetydlig sak, som frågan om brännvinsskattén,
äfventyra att göra mera ondt, än det goda man
möjligen kunde uträtta; ty enligt flera upplysta ledamöters
i BondeSt:,s utsago äfventyra!- man en mängd lagbrott och
måhända äfven, att en mindre skatt än förut kommer att
inflyta. Jag tillstyrker derföre bifall till BondeStts inbjudning,
rörtde denna punkt.
Hr af Ekenstam: Jag kan alltför väl förstå, alt R.
aaS
Den ao O c t o b e r f. m.
o. Ari. ej vill höra någon justification af mitt sista anförande,
hvarföre jag afslår derifrån och endast hänvisar till den
reservation, sorn jag bifogat förra betänk, i denna fråga, och
som visar, att jag icke mästerligen förvillat, utan mästerligen
uppgifvit verkliga förhållandet.
Hr Hjärne: Jag skall vara kort i min framställning.
Frih. Boye har såsom skäl för den sats, han nu yrkar, sagt,
att man genom denna beskattning skulle lägga en ytterligare
tyngd på jordbruket; deremot har Hr Frih. vid ett annat
tillfälle utgått från den olika åsigt, att han sagt, det
skatten skulle läggas pä den supande, hvilken upplysning
torde utgöra.ett tillräckligt argument emot Hr Frih. Hr
Dalman har yttrat, att det varit svårt att sammanjemnka
meningarna i denna fråga, och såsom en slutföljd deraf yrkat,
att man borde instämma i BondeStts beslut. Jag tror
deremot, att frågan nu är på den punkt, att meningarna äro
temligen sammanjemnkade eller åtminstone nära att blifva
det; ty då PresteSt. bifallit denna punkt med en obetydlig
förändring, och BorgareSt. helt och hållet bifallit den, samt
Ii. o. Ad. är på vägen att gilla densamma, finner jag sammanjemnkningen
nara verkställd. På det politiska skäl, Hr
Dalman anfört, fäster jag icke afseende; ty för att bestämma
min mening i detta fall begagnar jag ej andra skäl än
dem, som utgå från rättvisan och min egen öfvertygelse.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
bifall å io:de punkten af Utsktns förslag.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Frih. Boye begärde votering, men begärde en stund
efter ordet och yttrade:
Då jag numera erinrar mig, att frågan i alla fall blir
föremål för förstärkt SlatsUlsk., anser jag mig icke böra
fullfölja min anhållan örn votering, utan afstår derifrån.
Öfverläggningen öfver den återstående delen af Bevilln.
och Oecon.Utsktns utlåt. J\T:o 5 uppskjöts till eftermiddagen,
II. It. o. Ad. åtskiljdes kl. J till 3 e. m.
Ia fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe,
Måndagen den 20 Oetober 1834.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.- och Oecon.Utsktns d.
2 dennes e. m. på bordet lagda utlåt. JVto 5 i anledn. af
gjorda anmärkningar vid Utsktns betänk, A'to3, angtde grun
-
De n 20 October e. m.
derna för förändrade föreskrifter om brännvinsbränningen
oell livad dermed har gemenskap.
11: t e punkten, i mora.
BondeSt. hade antagit detta morn., hvilket nu äfven af
B. o. Ad. bifölls,
litte punkten, 2 morn.
BondeSt. hade ansett sista meningen af detta morn. förfalla
i anledn. af Ståndets beslut i itsta punkten, men hade
för öflig t bifallit detta morn., som således skulle erhålla följande
förkortade innehåll: ”att då flera åboer å samma hem”man
eller å särskilda hemman inom samma byalag förena
”sig om gemensam utöfning af deras brännvinsbränningsrättig
het nied gemensam panna, brännvinsbränningen bör på
”viss uppgifven lägenhet inom hemmanets eller byalagets
”område verkställas.”
Hr Gunther, Carl Gust.: Då R. o. Ad. Infallit esta
punkten i Utskms betänk., och således ej kan antaga BondtSl:s
inbjudning, rör:de det nu föredragna morn., vägar jag
föreslå den förändring, att då flera Aboer vilja förena sig
om gemensam utöfning af deras brännvinsbrunningsi ättighel,
sådant må vara tillåtet utan inskränkning,- att dessa åboer
äro bosatta på samma hemman eller inom samma byalag.
Frih. Cederström, Jac.: Den siste talarens förslag
står i strid med det nyss fattade beslutet, hvarigenom R, o.
Ad. bifallit i mom. i denna 11:te punkt, der det till förekommande
af de missbruk, som kunna äga rum genom brännvinsbränningsrättighetens
öfverflyttning från ett hemman till
ett annat, blifvit innehafvare af jord förbjudet att, då han
icke sjelf vill utöfva sin rättighet till brännvinsbränning, öfverlåta
den på annan person. Jag begär proposUi på bifall
till Utsk:ns betänk.
Hr Gunther: Då frågan här är om ett undantag, vet
jag ej, hvarföre det skall göras så inskränkt, sorn Utsk:n föreslagit.
Flera talare hafva förut under discussionen i detta
ämne sagt sig ämna föreslå en sådan utsträckning, som
jag nu begärt och hvilken jag, til! följd af R. o. Äd:s beslut
i i:sta punkten, anser alldeles nödvändig för alla åboer
å smärre hemman och lägenheter, hvilka annars blifva utestängda
från all utöfning af brännvinsbränningsrättigheten.
R. o. Ad. biföll 2 mom, i ij:te punkten af Bevilln,-  ocli Oecon.Utsk:ns utlåt. N:o 5.
Ånyo föredrogs Bevilln.-, Lag- och Oecon.Ulskurs d. i6
dennes e. m. på bordet lagda betänk. N:o 6, angjde reglementariska
föreskrifter för brännvinsbränningens utöfning
samt försäljningen af brännvin och beskattningen derå.
Hr Hjärne, Harald: Jag har begärt ordet för att
Den ao Octo ber e. m.
göra några anmärkningar emot det nu föredragna betänk.,
Ii el st jag icke kan förmoda, alt R. o. Ad. nu skulle vilja
antaga detsamma oförändradt, sedan åtskilliga förändringar
blifvit beslutade i det nästföregående betänk., angtde sjelfva
grunderna för brännvinsbränningen. Jag bekänner likväl,
alt jag bade väntat, att andra ledamöter af Ståndet äfven
skulle uppträda med en granskning af Utskrns förslag. Jag
får emedlertid, enär jag icke kunnat göra min mening i åtskilliga
delar gällande inom Utsktn, nu för min del begära
återremiss på grund af följande anmärkningar. I 21 § hafva
XJtsktn tillstyrkt, att den, som tillverkar brännvinsredskap,
som synbarligen är beräknad på missbruk emot författningen,
skall böta första gången 33§ r:dr, andra gången 66f)
r:dr och tredje gången 100 r:dr; men sedermera omtalas i
29 §, huru förhållas skall med redskap, som ej finnes särskildt
uppräknad bland de tillåtna slagen, men som skulle
kunna uppfinnas och af någon vilja begagnas. Mig synes,
att här förekommer någon stridighet emellan dessa tvenne
stadgande!), eller att åtminstone föreskriften i 21 § bör redigare
uttryckas; ty jag föreställer mig, att en tillverkare
annars, under det han är sysselsatt med tillverkningen af
någon ny sort redskap, lätt skulle kunna få påhelsning af
fisealen, sorn under förklaring, att han såg, det redskapen
vore beräknad på missbruk, tog den i beslag, och man
skulle dermed afhålla lillverkarne från alla nya försök i
denna väg. Jag har ingenting emot, att redskap, som begagnas
med beräkning på missbruk, blir confiscerad; men
att säga, det tillverkaren skall plikta för blotta tillverkningen
af ett ovanligt eller nytt slag af redskap, vore detsamma
som att säga: jag straffar för ett fel, som jag ser, att
ni vill begå. — Då jag icke för ögonblicket varit beredd
att yttra mig i detta ämne, skall jag inskränka mig tillden
nu gjorda anmärkningen, särdeles som jag hör, att en annat)
ledamot numera anmält sig till ordet.
Frih. Gederström, Jac., samt Hr af Ekenstam,
Jsr., anhöllo, att Bevilln.-, Lag- och Oecon.Utsk:ns betänk.
]NT:o 6 ytterligare mätte få hvila på bordet.
Lades till handlingarna förstärkta StatsUtskts d. 29 sisth
Sept. på bordet lagda memor.:
N:o 262. i anleda, af RiksStJns olika beslut, rörtde mantalspenningarnas
beräkning;
N;o 203. angrde anställd omröstning öfver åtskilliga till
statsregleringen hörande frågor;
jV:o 264. angrde provisoriska utbytet af den för Gen.-  Assistancecont. begagnade egendom emot den Stockholms
Stad tillhöriga f. d. s, k, Hessensleinska egendomen.
Företogs till pröfning BaneoUtskls d. 29 sisth Sept. på
Den ao October c. m.
bordet lagda betänk. N:o 44 i anledn.'af Hr Professor Agardh*
motion om rättighet för Bancostyrelsen att utställa och försälja
vexlar till cours, då silfverexport är för den enskilda
förmånlig, samt att uppköpa vexlar, då coursen håller sig
vid eller under 128 sk.
Frih. Gederström, Jac.: FÖr min del kan jag ej instämma
i det yttrande, BancoUtsk. här afgifvit. Min öfvertygelse
är, att Banken bör handla med vexlar, och jag begär
derföre återremiss af betänk., med anhållan, att Utsk.
åtminstone måtte uppgifva de svårigheter, som anses mota
motionens antagande.
Ilr Lefren, Joli. Pehr: Det är allom bekant, att
i fråga om financerna ingen anmärkning är så allmänt gillad
och erkänd som den, hvilken göres emot bemödandet att
styra coursen. I Sverige har man redan en lång erfarenhet,
huru det går med sådana bemödanden, och man vet,
att det misslyckades äfven under Grills administration, hvilken
likväl disponerade större fonder, än någon annan, och
sjelf var handlande, så att han bort förstå saken. Jag tror
således, att Utsk. gjort ganska rätt, som afstyrkt Bankens
inledande i affärer, som misslyckats t. o. m. för en Grill
och alltid måste misslyckas för en Bank, hvars ställning är
på ögat känd af allmänheten. Jag tillstyrker fördenskull bifall
till Utsk:s betänk, och hoppas, att Utsk. aldrig måtte
ålägga Banken något cours-styreri. Annat är att vidtaga
nödiga mått och steg till metalliska fondens förstärkning,
då sådant behöfves, och annat att upplägga vexlar för att
hålla handeln tillhanda. Detta tror jag ej sker i något land,
utom måhända der enskilda banker finnas; ty offentliga banker
kunna aldrig gå i land med en så falsk rörelse.
Frih. Cederström: Vore frågan om att styra coursen
medelst uppköp af vexlar, hade deli siste talaren rätt;
men en sådan åsigt bör af Utsk. rectifieras och saken helt
enkelt framställas sålunda, att Banken må äga att öppna
vexeleredit med säkra hus å utländsk ort för att kunna sälja
vexlar, när sådant kan finnas behöfligt för Upprätthållandet
af Bankens egen ställning och följaktligen att äfven uppköpa
vexlar, när sådant befinnes förmånligt: med ett ord att hafva
en betydlig del af sina fonder i en vä! ordnad vexelrörelse.
Då Banken aldrig behöfver vidkännas så hög courtage
som enskilda, är det gifvet, att Banken på en sådan
rörelse alltid vore i tillfälle att göra den största vinsten.
Exempel från enskilda personer, som ingått i dylika företag,
hvilka slagit fel och bragt dem på obestånd, bevisa här
intet; man kan i motsats deremot åberopa, att banker, sorn
sysselsatt sig med sådan vexelrörelse, i intet land derpå gjort
förlust. — Jag förnyar min begäran örn återremiss.
Hr Von Troil, Emil: Detta ämne är icke nytt; redan
i början af riksdagen uppstodo Öfverläggningar derom i
a3a
Den ao October e. m.
BancoUtsk., och här har frågan förevarit tvenne gånger.
Den opinion, som länge varit min, är i sjelfva saken ternligen
nära öfverensstämmande med Frih, Cederström?; men
jag liar dock röstat emot förslaget af skäl, att för bedrifvande
afen vexelhandel fordras en vana vid dylika affärer,
som ej kan väntas af de tolf personer, hvilka utgöra Bancostyrelsen
enligt dess nuvarande organisation. Jag anhåller,
att till prot. få förklara, att detta är anledningen för min
vägran, och att jag, efter ett halft års begrundande afämnet,
ej vågar tillstyrka motionen, hvadan jag äfven röstai'
för bifall till Utsks betänk.
BancoUtsks betänk. N:o 44 klef R* °* Ad. bifallet.
Ånyo föredrogos och biföllos BancoUtsks d. 29 sisth
Sept. på bordet lagda betänka:
N:o 45. i anledn. af Hr Professor Agardhs motion ont
en lämplig tull för exporteradt silfver;
jN:o 46. i anledn. af Hr Doct. Petterssons motion om
nedläggande af all ersättningstalan emot enskilda personer
för de medel, hvilka från Malmö lånecont. utgifvits, men
för hvilka conloret, till följd af förre Kamererare!! Lindstedts
bedrägliga förhållande, blifvit i saknad af godtgörelse.
Till handlingarna Iades vid förnyad föredragning
BancoUtsks d. 29 sisth Sept. på bordet lagda utlåt. N:o 47
i anledn. af framställda anmärkningar vid Utsks under N:o
27 afgifna betänk., ang:de väckt motion om utsättande, i de
från Banken utgående qvittenser öfver ränteinbetalningar, af
det primitiva lånets återstående capitaibelopp.
Vid förnyad föredragning af förstärkta BancoUtsks d.
29 sisth Sept. på bordet lagda memor. N:o 48, med anmälan
om utgången af den omröstning, som inom förstärkta
Utsk. blifvit anställd öfver åtskilliga frågor, rörtde hufvudgrunderna
för bankens rörelse och förvaltning, blef samma
memor. lagdt till handkna.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUtsks d. 2 dennes e.
m. på bordet lagda utiåt:n:
N:o 25y. i anledn. af väckt fråga om ersättning till Kronofogden
Dahlgren för bestridda utgifter, dels vid ett öfninasläger
å Ödskjöldsmoar, dels ock vid en väganläggning
i Toftedalen; •
N:o 2Ög. i anledn. af väckt fråga att de statistiska tabeller,
som äro bifogade K. M:s Bef:h:des femårs-berättelser,
ej vidare måtte på statens bekostnad till trycket befordras;
N:o 261. i fråga örn jordeböckernas granskning.
Till
DenaoOctobtre. m. a33
Till pröfning företogs StatsUtskrs d. 2 dennes e. m. på
Jjordet Ingda utlåt. N:o 258 i anledn. af erhållen återreiniss
A betänk. N:o 128, rör:de väckt fråga, att Kronan mätte
bekosta harfdtlangning vid kronokemmans och nybyggens
afvittring.
I sammanhang härmed föredrogs BondeStts prot.-utdr,
af d. 9 dennes, innehållande inbjudning till MedSttn att instämma
i BondeStts beslut, det II. St. borde hos K. M.
anhålla, att K. M. i nåder täcktes meddela den förklaring
eller det tillägg i 16 § af stadgan d. 10 Febr. 1824» rörtde
afvittringsverket i WesterNorrlands, Westerbottens oéh Norrbottens
län, att handtlangning vid afvittring af kronolägenheter,
hvilkas åboer sakna förmåga att den utgöra, må af
de till afvittringens befrämjande redan bestämda medel bekostas
i den mån vederbörande landshÖfdingar, med fästadt
afseende äfven på afvittringsverkets snara befordrande till
slut, kunna pröfva billigt och erforderligt.
R. o. Ad. biföll StatsUtsk:s utlåt. N:o 258 utan någon
förändring.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtskts d. 2 dennes e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o 260 i anledn. af erhållen ålerremiss
å Utskts betänk. Nto 201, rörtde sökt eyerldelig skattemannarätt
å det under Ulriksdals kungsgård förr lydande hemmanet
Kefvinge med dertill hörande utjord, fann R. o. Ad.,
som bifallit betänk. N:o 201, att utlåt. N:o 260 endast borde
läggas till handltna.
Ånyo förodrrigos och lii föl los Oecon.Utskts d. 2 dennes
e. m. på bordet lagda betänkt!) t
N:o 122. i anledn. af väckt fråga om föreläsningar och
examina i Rikets grundlagar vid universiteten;
N:o 123. i anledn. af väckta motioner, dels om skyldighet
för dem, som undergå prestexamen, att ådagalägga kunskap
uti vexelundervisningsmethoden, dels angtde rättighet
för lärare vid vexelundervisningskolu att prestvigas;
N:o 124* i anledn. af väckt motion, att allmogen icke,
utan eget medgifvande, måtte besväras med underhållet af
sådana vägar, som blifvit på statens bekostnad anlagda;
N:o 125. i anledn. af väckt fråga om utsättande af premier
för ekeplantering å berustade säterier och kronoskattehemman
;
N:o 126. i anledn. af väckta motioner om brännvinsbränningens
inställande.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr, uppläste följandet
Under loppet af denna riksdag har i laga ordning fråga
blifvit vackt örn anslag till bevärtsmanskapets beklädnad;
i5 H. 3o
234
Den 20 O etober e. m.
men sedan 2:ne Stånd stadnat emot 2:ne, och förstärkta
StatsUtsk. d. >4 dennes med t rösts pluralitet afslagit allt
contant anslag till detta angelägna ändamål, sedan likväl
2:ne bifallande voleringssedlar, sorn voro dubbla, måst casseras,
bar det förhållande inträffat, att landets till vapeuöfningar
pligtiga unga män komma att sakna nödig beklädnad,
ehuru 1812 års författning om bevärisskyldighetens utgörande
bestämdt stadgar, att detta manskap skall i likhet
med indelta Armeen beklädas.
Denna under riksdagens lopp inträffade oförmodade händelse
föranleder mig att, med stöd af 56 § Riksd.Ordn.,
vördsamt göra följande motion:
”Att R. St. ville genom underd. skrifvelse anhålla,
det K. M. täcktes utur Armeens, för krigsbehöf
upprättade, reservförråd låta anordna nödiga
beklädnadspersedlar för bevar:smanskapet,
samt att låta beloppet af de sålunda anordnade
persedlar komma till nästa Ständers kännedom,
hvilka då kunna bereda reservförrådet nödig ersättning.
Jag vågar så mycket säkrare hoppas R. St:s benägna
bifall till denna motion, som jag icke kan föreställa mig,
alt R. St., sedan de nekat Konungen nödigt contant anslag
till detta beliofs fyllande, äfven skulle vägra begagnandet
af persedlar, som, ehuru för annan händelse afsedda, iförråden
finnas, under det landets söner i trasor fullgöra deras
vapenöfningspligt, tvärtemot författningens bestämda ordalydelse,
som uttrycker, att de med beklädnad skola förses.
Jag anhåller om remiss till StatsUtsk. samt om corn-*
munication, genom prot.-utdr., till Medstånden.
Remitterades lill StatsUtsk.
Föredrogos ånyo och biföllos Ridd.Utskis d. 2 dennes
e. m. pä bordet lagda memor.:
1:0 angrde tryckningen af den ännu otryckta delen af
R. o. Ad:s prot. för riksdagen åren 1828, 182g och i83o;
2:0 ang:de väckt motion om medel till förekommande
deraf, att valda taxeringsman inom hufvudstaden afsäga sig
emottagandet af sådana befattningar.
Upplästes ånyo och godkändes de från Ridd.Utsk. insomna
och sedan den a dennes e. 111. på bordet hvilande
förslag, ej mindre till R. o. Ad:s underd. skrifvelse till K.
M., angrde åtskilliga ändringar i Ridd.Ordm, än till förändrade
redactioner af åtskilliga §§ i Ridd.Qrdn.
Ånyo föredrogs Hr Dalmans, Wilh. Fredr., d. a dennes
på bordet lagda motion att, om bördsrätten i stad af
-
Den ao Octobcr c. ra.
a35
skaffas, lagfartstiden förkortas till sex veckor frän första
uppbudet.
Åtskilliga ledamöter begärde, att motionen mätte ytterligare
få hvila på bordet.
TJnderteckn. Ridd.Secret.: Enligt 4° § Riksd.Ordn.
skall remiss ä en motion, sorn blifvit lagd på bordel, i påföljande
plenum ske; och då Hr Dalmans ifrågavar. motion
redan en gäng varit bordlagd, lärer någon ytterligare bordläggning
deraf icke kunna äga rum.
Flera ledamöter begärde uppläsning af motionen.
TJnderteckn. Ridd.Secret. tillkännagaf, att motionen
ej blifvit till prot. aflemnad.
Hr Hjärne, Harald: Då Hr Dalman ännu icke skriftligen
aflemnat sin muntligt framställda motion, hemställer
jag, huruvida den icke kan anses såsom nu för första gången
förekommen oell på sådan grund ytterligare få hvila
på hordet?
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade instämma deruti, att, då motionen ej blifvit till
prot. aflemnad, den kunde få anses såsom nu för första gången
framställd.
Ropades nej.
Gr. Frölich, Dav.: Då Hr Dalman ej fullgjort sitt
åliggande att skriftligen till prot. aflemna sin motion, kan
jag ej finna annat, än alt motionen nu bör anses förfallen;
Hr Dalman öppet lemnadt att framdeles åpyo yäcka den,
om han så för godt finner.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att Hr Dalman,
i fal! han ville hafva sin motion underställd R. o, Ad:s
bepröfvande, borde densamma ånyo till Ståndet framställa.
Hr Hjärne, Harald: Bevilln-, Lag- och Oecon.Utsk:ns
betänk., ang:de de reglemenlariska föleskrifterna för
brännvinsbränningens utöfning har i detta plenum blifvit för
andra gången lagdt på bordel och skulle således, efter hvad
hittills varit vanligt, komma att blifva det sista på nästa
föredragningslista. Härigenom skulle möjligen kunna uppstå
ännu en veckas uppskof med afgörande! af detta angelägna
ärende, och jag anhåller på grund häraf hos Hr Gr.
o. Landtm, om den propos., att detta mål må uppföras först
på föredragningslistan för det plenum, sorn inträffar näst efter
morgondagen.
R. o. Ad. beslöt, att Bevilln.-, Lag- och Oecon.Utsl : s
betänk. N:o 6, ang:de brännvinsbränningen, skulle blifva
första målet på föredragningslistan j det plenum, som inträffade
efter morgondagen.
a3ö Den ao October e. ra.
Ånyo föredrogs StatsUtskis d, 7 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o i65 öfver den del af K. M:s till R. St. aflåtna
råd. skrifvelse N.‘o 11, sora angår del vid sisth riksdag, i
och för regleringen af Arme'ens accord, på Riksg.cont. anvisade
creditiv.
Hr von Troil, Emil, anhöll, att hans reservation
raåtte uppläsas, hvilket skedde.
Hr von Troil: På de skäl, min reservation innehåller,
begär jag propos. på återreraiss af StatsUtskjs ifrågavar.
betänk.
£tatsUtsk:s utlåt, NT:o 265 återremitterades.
Vid förnyad föredragning lät It. o. Ad. bero vid hvad
StatsTJtsk. yttrat uti nedannämnda d. 7 dennes på bordet
lagda meraor., nemi.:
N:o 267. i aniedn. af erhållen återremiss på Utsk:s utlåt.
N:o 161;
N:o 268. i aniedn. af erhållen återremiss på Utsk:s utlåt
N:o 179;
N:o 270. i aniedn. af erhållen återremiss på Utsk:s utlåt,
N:o 248.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 7 dennes på bordet
lagda merner. Nio 26g i aniedn. af erhållen återremiss
på Utsk:s utlåt, JNio 227, blef nämnde melsor, lagdt till
handlingarna.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUtskrs d. 7 dennes
på bordet lagda memor.:
N:o 271. ang:de dispositionen af öfverblifvande exemplar
af bihanget lill PuksSt:ns prot. vid innevar. riksdag;
N:o 272. i aniedn. af vackt motion om understöd af
allm. medel åt de nödlidande invånarne i Bohuslänska skärgården.
Lades till handhna Bevilln,Utsk:s d. 7 dennes på bordet
lagda utlåtin:
NT:o 3o. i aniedn. af gjorda anmärkningar vid Utsk:s betänk.
N'.o 21, ang:de förehafd granskning af posttaxorna för
inrikes brefvexlingen;
N:o3i. på grund af gjord anmärkning vid betänk. N:o 25
i aniedn. af K. M:s nåd. propos., ang:de fortfarande lindring
och befrielse i afseende på bevillningeti för staden Borås.
Företogs till pröfning Bevilln.Utsk:s memor. N:o 32 om
särskild aflöning för elen person, sora under en cancellists
sjukdomsförfall kommer att förrätta dess tjenst.
Hr Hjärne, Harald, begärde, att Hr Stunrts och Gr,
v. Forsens reservationer matte uppläsas, hvilket skedde,
Den 20 October e. m.
23;
Hr Hjärne: Då reservationerna innehålla sådana upplysningar,
att man med skäl kan finna besynnerljgt, huru
Utsk. kunnat fatta ett beslut af den beskaffenhet, mentor,
innehåller, tror jag mig ej behöfva tillägga något till de
skal, Gr. v. Fersen och Hr Stuart anfört, utan inskränker
mig att hos Hr Gr. o. Landtm, begära propos, på afslag å
mein or.
Frih. Cederström, Jac.: Utsk. har icke ens haft någon
rättighet att, på sätt sorn skett, bibehålla nrfvodet för
en person inom dess cancelli, so;n ej gör tjenst, och föreslå
nytt arfvode åt en annan, som ar tjenslgörande, Det
hade varit Utsk:s skyldighet att genast indraga arfvode! för
den icke tjenstgörande och att derefter tillse, om någon annan
behöfdes i hans ställe, då Utsk. ägt att med hemställan
derom till Stånden inkomma. Jag yrkar på grund häraf
återremiss af mentor.
Gr. von Fersen, Hans: Jag skulle visserligen kunna
redogöra för hela marchen af denna fråga; men en hvar känner
den troligen förut af det uppseende den gjort. Jag förenar
mig således blott med Hr Hjärne i begäran om afslag
af mentor. Frih. Cederström har väl yrkat återremiss; men
jag tror ej, att det är behöfligt, ty om såväl R. o. Ad.
som de öfriga RiksStm afslå mentor., kommer Utsk. ej att
få flera canceliist-anfvoden än förut. Någon fördel af återremiss
kan jag derföre ej inse; den skulle blott leda till
uppskof kanske utöfver denna månadens slut, då det likväl
inom den tiden är nödigt för Utsk. att känna, huru många
arfvoden få requireras från Riksg.contoret,
Hr von Troil, Emil: Lika med Frih. Cederström
finner jag det vara rättast, att memor. återremitteras, emedan,
om det afslås, Utsk. blott får veta resultatet, men icke
motivet för beslutet, hvilket för mig, lika som för Frih.
Cederström, är den öfvertygelse!], att Utsk. bort indraga
arfvodet, så snart någon upphörde att göra tjenst. Jag kan
för öfrigt ej tro, såsom Grr. v. Fersen, att Utsk. kommer i
någon villrådighet vid månadens, slut, emedan Utsk. i allt
fall ej lärer kunna requjrera flera arfvoden? än RiksStm beviljat.
Gr. von Fersen: Jag skall visserligen icke bestrida
återremiss, om sådant önskas, på det Utsk. må få veta skälen
för Ståndets ogillande. Jag tror likväl, att detta är
temligen öfverflödigt, enär saken väl i allt fall blifver känd
af Utsk.; och någon påminnelse till Utsk. om iakttagande
af dess skyldigheter tror jag ej heller vara behöflig. För
öfrigt får jag upplysa, att BorgareSt. bifallit memor,, men
att Preste- och llondeStm afslagit det. Om således R. o,
Ad. äfven instämmer i afslag, kommer saken i det skick,
hvari jag anser den böra komma.
Deli 20 Octobere. ib.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att få
instämma med Gr. v. Fersen och fästa uppmärksamheten
derpå, alt bevekelsegrunderna för ett afslag ej kunna innefatta
något särdeles nytt för Utsk., emedan frågan endast
är, om man, likasom Utsk., vill visa en ynnest på bekostnad
af författningarnas föreskrift, eller icke. Den ynnest,
som är i fråga, afser ej blott, att den sjuke cancellisten
skall få behålla sitt arfvode, utan äfven att hevi Ija nytt arfvode
åt den, som gör tjensten. Om betänk, afslås, följer
deraf, att Utsk. ej får disponera flera arfvoden, än som redan
äro beviljade, och härmed svnes Ståndet tillräckligen
hafva uttalat sin mening. En återremiss skulle blott tjena
dertill att med denna sak å nyo borttaga en förmiddag i
Utsk., hvilken kan bättre behöfvas för andra göromål.
Hr von Troil: Mig synes, som memor. utvisar, att
Utsk. icke på förhand insett de motiver, som här blifvit
framställda, då det funnits ledamöter i Utsk., som instämt
med pluraliteten endast på grund af ett förklarande utaf
Utsk;s secreterare; ty häraf synes följa, att Utsk., eller åtminstone
dessa ledamöter, haft den åsigten, att äfven om
den ifrågavar. cancellisten ej varit behöflig, skulle Hr Beyer
i allt fall fortfarande fått åtnjuta sitt arfvode. Men detta
finner jag oriktigt och anser, att arfvodet i sådan händelse
bort indragas. Det är också detta, som jag funnit vara
en skälig anleda, till återremiss. Jag skall dock icke vara
envis.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade återremittera Bevilin.Utskts utlåt. Wto 32.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Bevillu.Utskrs utlåt. Wto 32 blef derefter af R. o. Ad.
afslaget.
Ånyo föredrogs Bevilln.Utskrs memor. Wto 33 i anledn,
af återremiss af memor. Wto 24, rörte)e anmärkningar emot
betänk. Wto 4, angtde den af Hr Frih. Sprengtporten och Hr
af Robsahm hos R. o. Ad. väckta fråga örn fastställandet af
en viss aecisafgift å brännvin, som till Stockholm och Rikets
större städer införes; och lät R. o. Ad. bero vid Utskts
yttrande uti detta memor. Wto 33.
Föredrogs ånyo och biföllos BancoUtskts d. 7 dennes på
bordet lagda betänkta:
N;o 49- i anledn. af K. Mts nåd. propos., angtde controjlerna
för belåning af tackjern på Stockholms våg, jemte
»tne dermed sammanhang ägande motioner;
Wto 5o, j anledn. af Hr Rosenblads, Bernh., motion,
dels om åtskilliga ändringar i Bankens hufvudbok samt upptagandet
i densamma af värdet å Bankens fastigheter och
Den ao Octobsr c. m.
inventarier , dels om afskrifning af den förskottssumma ,
io5,go4 r:dr 37 sk., som af Lånebanken t. o. m. 182g blifvit
Tumba bruk leornad;
N:o 5i. i anledn. af till Utsk. inkomna ansökningar om
eftergift af öfverräntor för åtskilliga dels bos Lånecontoren
i Götheborg oell Malmö, dels bos Bancodiscontverket upptagna
lån;
Kro 5i. angtde beviljande af en gratification lill Bancodiscontverkets
vaktmästare för deras besvär, i följd af den
genom Utsk. verkställda revision af Bancodiscontverkets räkenskaper;
Nro
54. anglde löneförbättring åt Stereotyperings-föreståndaren
i Banken, Mytttproberaren G. A. Broling.
Vid förnyad föredragning lade B. o. Ad, till handlrna
BancoUtskrs d. 7 dennes på bordet lagda merner, Kro 53 i
anledn. af erhållna återremisser å Utsk:s under Atris 34, 35
och 36 afgifna betänkrn.
Ånyo föredrogs Exped,Utsk:s d. g dennes f. m, på bordet
lagda inemot'. Wto 17 i anledu. af återremiss af Exped.-  Utskrs förslag Kro 14i till förordnande för R, Sils Just.ombudsmans
suppleant.
Det nya förslaget till förordnande upplästes derefter
samt godkändes af B, o. Ad,
Då nu ånyo föredrogs Constit.Utskrs d. g dennes på bordet
lagda mentor. Wto 41 med åtskilliga grundlagsändringsförslag,
åsyftande riksdagsförhandlingarnas ordentligare och
skyndsammare gång, blef samma memor. ånyo lagdt på bordet
af Hrr Dalman, Wilh. Fredr., och Hjärne, Harald.
Likaledes lades ånyo på bordet af Hr von Hartmansdorff,
Aug., samt Frih. Cederström, Jac., Constit.
Utskrs d. g dennes på bordet lagda memor.:
Kro 42, nied föreslaget tillägg i gg § Reg.F. för Just.-  ombudsmannens berättigande att bevista RiksSlms plena;
JY:o 4R med föreslaget tillägg i 38 § Riksd.Ordm;
Kro 44. i frågan, rörtde behörigt Utsk. för upptagandet
af motionerna om riksdagens prorogation.
Ånyo föredrogs BancoUtskrs d. g dennes f. m, på bordet
lagda memor. N:o 55, i anledn. af de beslut, RiksStm
fattat i afseende på Utskts under Kro 2g framställda förslag
till jemnkning af de skiljaktiga meningar, uti hvilka RiksSt:n
stadnat vid afgörandet af Utskrs under Kro i4 afgifna
utlåt.
Tillika upplästes ett prot.utdr, fran PresteSt. af d. 16
a4°
Den 30 October e. m.
dennes, af innehåll, att PresteSt. förenat sig med R. o. Ad.
deruti, att Rikets nu församlade Ständer hos K. M. skola
anhålla, det K. M. täcktes gifva sitt nåd. samtycke till R.
St:s beslut, ang:de bestämmandet af myntenhetcn och dess
underafdelningar, i hvilket beslut PresteSt. inbjudit Borgare-
och BondeSttn att sig förena; samt ett prot.utdr. frän
BondeSt. af d. 20 dennes, af innehåll, att som det, genom
PresteStls nyssnämnda inbjudning , framställda förslag till den
und. skrifvelsen i ämnet just uttryckte det beslut, som BondeSt.
vid sjelfva hufvudfrågans afgörande fattat, hade BondeSt.
funnit för godt att antaga inbjudningen.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Sedan jag nu hört, att
två andra RiksSt. förenat sig om det beslut, R. o. Ad. fattat
i denna fråga, afstår jag från de anmärknlr, jag ämnat
göra emot BancoUlsk:s ifrågavar. betänk., och vill blott till
prof. anföra, att jag anser BancoUtsk:s förslag stå i uppenbar
strid med grundlagen, då det åsyftat att få ett ämne,
som i sig innebär en grundlagstolkning, afgjordt genom votering
i förstärkt BancoUtsk.
Hr Lefren, Joh. Pehr: Sedan saken numera blifvit
afgjord genom tre RiksStånds sammanstämmande beslut, vill
jag blott i anledn. af den siste talarens yttrande förklara,
att då särskilda beslut äro af RiksSt:n fattade, kan det för
ett Utsk. ej blifva fråga om att ingå i någon pröfning af
beslutens laglighet, utan endast att sammanjemnka dem för
att komma till ett resultat, helst det är omöjligt för Utsk.
att hindra RiksSttn att fatta hvilket beslut som helst.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, sedan Preste-
och BondeSttn numera instämt uti R. o. Ad:s i ämnet
fattade beslut, alt BaucoUtsk:s memor. N:o 55 endast måtte
läggas till handltna.
Bifölls.
Vid förnyad föredragning af LagUtsk:s d. 9 dennes på
bordet lagda betänk. N:o 127, i anledn. af Hr Gr. O. A.
Cronhjelms motion om afskaffande af stockstraff, blef samma
betänk, ånyo lagdt pä bordet af Hrr v. Troil, Emil
och Hjärne, Harald.
Ånyo föredrogos och biföl los LagUtskts d. g dennes på
bordet lagda betänktn:
N:o 128. öfver Riksd.fullm. Anders Janssons motion om
ändring af 8 cap. 3 § Missg.btn;
N:o 12g. i anledn. af väckt motion om deportation af
personer, dömda för tredje resan stöld;
N:o i3o. öfver väckta motioner om upphörande af spöoch
risstraff för vissa brott ni. m.;
N:o i3t. öfver väckta motioner om .upphäfvande af lagens
-
Don ao Oetolicr e. m.
gens stadgnnden, ang:de qualificerade dödsstraff oell afskaffande
af andra sätt för verkställande af dödsstraff, än halshuggning.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag reserverar mig emot
de nu fattade besluten i afseende på de tvenne sist föredragna
betänk:na från LagUtsk. och får förklara, att jag
icke ansett det löna 'mödan att söka här göra min mening
gällande, emedan jag ej har något hopp att vid denna riksdag
få criminallagen ändrad i dess helhet, men att jag gillar
de principer, som legat till grund för de af LagUtsk.
afstyrkta motionerna.
Likaledes föredrogs ånyo och bifölls LagUtsk:s den g
dennes på bordet lagda betänk. JN’:o i32 öfver Hr S. J. Wikmans
motion om afskaffande af offentlig afbön.
Uppå begäran af Hr Dalman, Wilh. Fredr, samt
Hr Hjärne, Harald, b le f LagUtskrs d. g dennes på bordet
lagda betänk. N:o 133 öfver Riksd.fullen. Joh. Erikssons
motion, om inskränkning i allm. åklagares rätt att anställa
åtal ä vissa brott, ånyo lagdt på bordet.
Remitterades till LagUtsk. nedannämnda 2.‘ne den n
dennes f. m. på bordet lagda motioner:
1:0 af Frih. Boye, Ludv., att LagUtsk. måtte anmodas
att, i sammanhang med K. M:s nåd. propus, om ändring af
5 cap. i § Missg.b:n, äfven föreslå de ändringar i andra
straffbestämmelser, som kunna blifva nödiga till bevarande
af nu gällande straffsystem;
2:0 af Hr Crusenstolpe, Magn. Jac., om anmodan till
LagUtsk. att i sin helhet omarbeta nu gällande criminallag.
StatsUtsk:s d. 16 dennes e. m. på bordet lagda utlåt.
N:o 273, dels i anleda, af K. M:s nåd. propos., ang:de grunderna
för markegångsprisens bestämmande, räntepersedlarnas
omsättning och förenkling, indelta räntors och tiondeanslags
återingående till Kronan samt andra med grundskatternas
utgörande gemenskap ägande ämnen, och dels i anleda.
af flera i samma frågor väckta motioner, blef vid förnyad
föredragning ånyo hegardt på bordet af Hr Hjärne,
Harald, samt Frih. Cederström, Jac.
Likaledes lades ånyo på bordet, uppå begäran af Hrr
von Hartmansdorff, A u g., och D 0 I m a n , W i 1 h. F r e d r.
samt Frih. Cederström, Jac., StatsUtsk:s d. 16 dennes
e. m. på bordet lagda utlåt. JNT:o 274, i anledn. af K. M:s
nåd. propos., ang:de åtskilliga omständigheter i afseende
*5 H. 3i
Den ao Octobcr t. m.
på levereringen och förvaltningen af Kronans spannmålsräntor.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s d. 16 dennes
e. m. på bordet lagda mernor. N:o 282, i frågan om slutligt
bestämmande af aflöningen till RiksSttns och Utsk:ns cancellier,
blef samma memor. ånyo hegardt på bordet af Frih.
Cederström, Jac., samt Hr Hjärne, Harald.
Företogs till pröfning StatsUtsk:s d. 16 dennes e. m.
på bordet lagda memor. N:o 283, angtde gralification åt
Statscommissarien Tauvon.
Hr Hjärne, Harald: StatsUtsl. har i detta betänk,
föreslagit en gratification af 1666» r:dr till Slatseommissarien
Tauvon för det biträde han, efter nåd. förordnande af
K. M., under riksdagen lemnat Utsk. vid slatsregleringens
uppgörande och andra statsverket rör:de frågor. Jag linner
för min del denna vedergällning nog hög. Den uppgår till
nära lika mycket, som Utsk. föreslagit i arfvode åt UtsktssecreUue,
för månad räknadt; och då Tauvon af sin befattning
ej varit hindrad att derjemte bestrida sin ordinarie
tjenst, hvilket ej är händelsen med Ulsk:s-secret:ne, synes
Statscommissarien Tauvon blifvit af Utsk. bättre lottad. Jag
finner intet skäl alt för hans biträde gifva mera, än hvad
det verkligen kan vara värdi, och föreslår således en nedsättning
till 1000 r:dr b:co, hvilken summa jag ändock skulle
tro i alla åfjeeuden kan kallas rundt tilltagen, samt yrkar
på grund häraf återremiss af betänk.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Jag anhåller att
få veta, huru de öfriga Stånden beslutat i denna fråga.
Underteckn. Ridd. Secret.: För närvarande är jag ej
i tillfälle att meddela någon officiel underrättelse om de öfriga
RiksSt:ns beslut, ang:de StatsUtskts ifrågavar. betänk.
Nio 28 a.
Gr. Gyldenstolpe: Jag skall vid detta förhållande ej
motsätta mig återremiss af betänk., men önskar, att den
värde ledamoten, som ansett det af Utsk. föreslagna beloppet
för högt, måtte upplysa, huru mycket han sjelf anser
Statscommissarien Tauvons biträde hafva varit värdt.
Hr Hjärne: ,Jag tror mig redan hafva uttryckt, hvad
jden siste talaren önskat, då jag föreslagit en nedsättning i
beloppet till 1000 rtdr b:co; men deremot önskar jag, att
Utsk. måtte upplysa, om det ifrågavar. biträdet kan anses
värdt så mycket, som Utsk, föreslagit, ty derom har Utsk.
icke yttrat sig. Jag har emedlertid till grund för mitt omdöme
fästat mig vid den omständighet, att Statscommissarien
Tauvon under tiden fortfarit med bestridandet af sin
ordinarie tjenst, och jag har deraf dragit den slutsats, att
Ben 20 Octnber e. m.
lian icke bort anses förtjent af större arfvode, än Utsk:ssecrettne,
utan tvärtom mindre.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Jag anhåller först att genom
Itidd.secret. få upplysning, i fall sådant nu kan meddelas,
om beloppet af deri gratification, sorn vid sista riksdagen
bestämdes åt nuvar. Presidenten Westerstrand, hvilken
då hade samma befattning, som Statscommissarien Tauvon
nu bestrid t.
Utur SlatsUtsk:s memor. N:o/[o^ vid sisth riksdag upplystes,
att Utsk., med afseende på riksdagens ovanliga längd
och ärendernas större antal, än vid nästförflutna riksmöte,
föreslagit, det R. St. mätte för Statscommissarien Westerstrand
af riksdagskostnadsmedlen anslå en gratification af
2000 r:dr b:co.
Hr Lefren: Det visar sig således, att Utsk. nu föreslagit
mindre belopp, än vid sista riksdagen, förmodligen af
det skal, att denna riksdag, såsom man kan hoppas, skall
blifva kortare än den sista. Jag var då ledamot af StatsUtsk.
och kan intyga, att Statscommissariens tjenstgöring är
så trägen, att jag icke finner någon skillnad emellan den
och secreterarens i Utsk. Att den förre derjemte kan sköta
sin ordinarie tjenst, härrör deraf, att hans flesta arbeten
för Utsk:s räkning kunna verkställas hemma eller på enibetsrummet,
och att lian således kan begagna mellanstunder,
då deremot secret:s tid är upptagen med åhörandet af långa
discussioner i Utsk:s plena, hvilket hindrar honom att
sköta någon aunan tjenst. Sjelfva arbetet är likväl, skulle
jag tro, för begge ungefär lika; och då nu Utsk. föreslagit
mindre arfvode än vid sista riksdagen, tillstyrker jag bifall
till betänk., helst utsk:sledamöterna alltid känna sådana förhållanden
som dessa närmast, men ingen af dem reserverat
sig, oaktadt StatsUtsk. vid denna riksdag gjort sig kändt för
att med stränghet förfara i alla anslagsfrågor, hvilket äfven
här torde böra tagas i betraktande och lemna en ytterligare
anledn. till bifall å Utsk:s förslag.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag anser Ilr Hjärnes
anmärkn. innefatta fullt skäl till återremiss, utan att man
härvid må taga sista riksdagens StatsUtsk. och dess förfarande
till måttstock för omdömet; ty då man vid denna
riksdag utgått från en h u s h å 11 s-princip, lärer ingen jemnförelse
kunna äga rum med sista riksdagen och dess slöseri-princip.
Men efter den kännedom jag inhemtat om riksdagsärenders
behandling, är det visserligen icke, i afseende
på arbetets trägenhet, någon jemnförelse emellan den biträdande
Statscommissarien och StatsUtsk:s-secret. Den förre
behöfver endast tiilstädeskomma, då han påkallas för att
lemna erforderliga upplysningar; den sednare tillkommer att
åhöra discussionerna pcb uppsätta utlåtm. Detta gör lör
Den 20 Octo b er c, m.
honora icke blott nödigt att vara närvar, i alla Utskts plena,
utan hans tid upptages deremellan med sammanfattning af
de yttrade meningarna lill ett beit i de betänk:», sorn afgå
tili RiksStm; oell detta arbete är ingalunda litet magtpäliggande.
Jag är t. o. ra. öfvertygad, att återremiss mången
gång ägt rum endast derföre, att Utsk:s mening icke
blifvit uttryckt såsom den bort, hvilket äfven torde bevisa
vigten af secret:s befattning, och att den är större, än man
bär velat låta påskina. Deremot tror jag, att den biträdande
Slatscommissarien, helst då han icke är hindrad att bestrida
sin ordinarie tjenst och åtnjuta dess emoiumenter,
bör vara väl belåten med en sådan gratification, som Hr
Hjärne föreslagit, hvilken, efter min tanka, ändock är för
hög, snarare än för lag.
Hr Hjärne: Hvad förhållandet vid sista riksdagen beträffar,
deltog jag då icke i Representationens förhandlingar
och vet ej, om StatsUtsk:s arbeten voro lisa trägna i
början och slutet af riksdagen; jag skulle likväl förmoda det
i anledn. af det höga arfvode, som då bestämdes åt den
biträdande Slatscommissarien. Men nu är förhållandet helt
annorlunda; tv efter de underrätt dser, jag erhållit, finnas
för närvar, i StatsUtsk. endast få mål återstående af den
beskaffenhet, att Statscommissariens upplysningar erfordras
för deras behandling, och jag skulle önska, att någon af
StitsTJtskrs ledamöter, af hvilka jag nu ser åtskilliga tillstädes,
måtte upplysa, om icke förhållandet är, att endast
ganska få mål återstå utom de återremitterade, för hvilka,
såsom redan en gång utredda, några ytterligare upplysningar
af Slatscommissarien icke kunna erfordras. Om så är,
synes det, som Utsk, skulle hafva tagit det föreslagna arfvodesbeloppet
helt och hållet i vädret, enär Utsk. tyckes
till grund för sin beräkning hafva tagit riksdagens längd,
som ännu af ingen kan bedömas, då deremot jag, under
förutsättning, alt biträdet icke vidare skulle behöfvas, föreslagit
ett arfvode, som motsvarar omkring 120 r:dr i månaden
under den tid, biträdet ägt rum.
Hr Lefre'n: Hr Dalman har sagt, att jag ville låta påskina,
att utsk:ssecret:s befattning vore mindre vigtig, äu
som vederborde, och dock har han sjelf slutat med en vida
skarpare anmärkning, då han sagt, att återremiss ej sällan
ägt rum derföre, att secret. icke i betänk, riktigt uppfattat
Utskts mening. Dessa satser stå således i rak strid
med hvarandra. Jag skall likväl ej ingå i något svaromål,
huruvida StatsUtskts secreterares göromål böra bättre eller
sämre uppskattas; men jag kan ej frångå, att jag finner
Statscommissariens biträde mycket magtpåliggande, och får
derjemte i anledn. af den siste talarens yttrande erinra, att
för StatsUtsk. ännu återstår, bland annat, sjelfva riksstatens
uppgörande, dervid det ifrågavar. biträdet isynnerhet är nöd
-
Den ao Octo b er *. in.
vändigt. För öfrigt får jag säga, att ehuru resultatet af
Statcommissariens biträde möjligen Lan se obetydligt ut, då
det framkommer i tabeller eller dylikt, är likväl förhållandet,
att lian beständigt rådfrågas och måste alltid vara
tillhands med utdrag eller andra förberedande åtgärder af
hvarjehanda slag, så snart någon af Utskrs ledamöter sådant
begär; och då jag förmodar, att den nu biträdande
Statscomrnissarien icke gått Utsk. tillhanda med mindre nit
än den, sorn biträdde vid sisla riksdagen, kan jag ej annat
än ånyo tillstyrka bifall till Ulsk:s betank.
Hr Dalman: Jag får i anledn. af Hr Lefrens yttrande
förklara, att jag med den anmärkning, som jag i mitt
föregående anförande interfolierade, alldeles icke åsyftade
StatsUtskrs secreterare; jag har tvärtom funnit, alt StatsUtskrs
betänkm vid denna riksdag varit, snart sagdt, de redigast
författade af alia, och jag förmodar, att detta åtminstone
till en del är secretts förtjenst. Det är dessutom
alltid Utsk:s eget fel, om det ej tillser, att besluten blifva
riktigt uppfattade. Men långt ifrån, att denna min anmärkning
innefattar någon motsägelse mot hvad jag för öfrigt
yttrat, bär jag dermed endast velat bevisa, att secret.tjensten
i ett Utsk. ej är, obetydlig, utan af mycken vigt och
långt mera arbetssam, än befattningen att lemna upplysningar
om hvad man förut känner. Sådant upptager ej mer
än en del af tiden under Utsk:ns sammanträden, då secretts
tid är upptagen äfven deremellan. Jag kan således ej finna,
att någon jemnförelse emellan dessa befattningar äger
runi.
Gr. Gyldenstolpe: Min mening är ej att nedsätta den
ena på den andras bekostnad; men jag tror likväl, att Hr
Dalman velat tillägga StatsUtskts secret, större förljenst, än
honom verkligen tillkommer, och detta bevisar, att Hr Dalman
ej har full kännedom om ärendernas behandling. Secret.
uppsätter blott en tredjedel af Utsk:s betänk.; ty Utsk.
arbetar på tre afdelningar, och det hufvudsakliga af betänk.
uppsattes i hvarje afdelning, hvarefter det på sin böjd
ifrågakommer för secret. att göra några redactionsförändringar.
Hvad åter Statscommissariens biträde angår, lemnäs
minsta delen deraf i Utsk:s plenum, utan vida mera i afdelningarna
och särdeles på inkomstafdelningon samt till någon
del äfven på utgiftsafdelningen. Då jag icke deltagit i
dessa afdelningars arbeten, kan jag väl icke säga, huru trägen
befattningen är; men hvar och en lärer dock lätt firma, att
dervid måste vara mycket att göra, då Statscomrnissarien
ständigt skall vara tillstädes. Dessutom bör jag äfven påminna,
att den Statscommissarie, som biträder vid statsrevisionerna,
har, såsom jag tror, för tre månader lika mycket,
som Utsk. nu föreslagit för hela riksdagen, och vid
betraktande häraf tror jag ej, att summan kan anses Joy
Den ao . O «l o b s r e. aa.
stor. Måhända är det möjligt att nedpruta den ett par hundra
r:dr; men huru värdigt R. .St. detta skulle vara, lemliar
jag derhän, och jag tror i allt fall icke, att Utsk. med
skäl kan sägas hafva tagit summan i vädret, utan någorlunda
rättat den efter arbetet.
Hr Dalman; Jag kan icke vidkännas den obekantskap
med riksdagsärendernas behandling, som Gr. Gyldenstolpe
velat påbörda mig; jag tror mig tvärtom genom bevistandet
af trenne riksdagar hafva fått någon erfarenhet härutinnan.
Jag vet ganska val, att notarier finnas tillsatta till tjenstgöring
i Utsk:safdelningärna, emedan det icke är möjligt för
seereteraren att dela sig på trenne särskilda håll; men jag
vet tillika, att afdelningarnas betänkrn ofta blifva ändrade
och erfordra omarbetning, äfvensom att alla lill RiksSttn
inkommande betänk:n uppsättas på secret:s ansvar, om han
också icke alltid gör det sjelf. Hedern eller skammen deraf
tillkommer honom, och det är derföre af vigt att hafva en
secret., sorn både kan och vill controllera uppsättningen.
Secret. har dessutom skyldigheten alt vara närvar, i alla
plena för att uppfatta skälen för Utskrs beslut eller tillse,
att de af notarien blifva riktigt uppfattade; ty hela expeditionen
beror på honom. Jag har också, hvad nuvar.
StatsUtsk. beträffar, alltid funnit, att både skäl och beslut
blifvit riktigt och fullständigt uppfattade, och detta anser
jag vara seeret:s förtjenst; hvarjemte jag, då frågan nu är
att uppställa en parabel emellan hans arbete och den biträdande
Statscommissariens, fortfarande anser denna jemnförelse
icke kunna äga rum, enär Statscommissariens upplysningar
blott inskränka sig till sådana, som kunna inhemtas
af handlingar. Jag fortfar på grund häraf att yrka återremiss.
Hr Hjärne: Jag anser öfverflödigt att vidare utveckla
skälen för den begärda återremissen; ty om skäl till återremiss
någonsin förekomma, synes mig, att de här äro för
handen. Men jag har begärt ordet för alt tacka Gr. Gyldenstolpe
för den upplysning, som kommer väl till pass, då
StatsUtsk:s betänk, om Stånds- och Utsk:s-cance!liernas aflöning
förekommer till afgörande. Den värde ledamoten har
sagt, att StatsUtskts secret. ej har särdeles mycket att göra,
och jag hoppas således, att han ej skall motsätta sig en
nedsättning i arfvodet för StatsUlsk:s secret. till likhet med
hvad secrettne i de öfriga Utsk:n erhålla; ty jag har åtminstone
erfarit, att secret. i det Utsk., der jag är ledamct,
har ganska mycket alt göra och vida mer, än Gr.
Gyldenstolpe sagt vara händelsen med StatsUtsk:s secret.
Gr. Gyldenstolpe: I händelse jag icke skulle vara
tillstädes, då betänk, om Ståndseancelliernas arfvoden föreiomtoer
tili afgörande, utbeder jag mig att nu på förhand
Den ao Oelober e. m.
»47
få förklara Hr Hjärne, att jag ej skall motsätta mig en nedsättning,
men att jag anser StatsUtskts 'secret. alltid böra
erhålla mera än de öfriga Utsk:s-secret:ne, så framt arfvodet
skall bestämmas efter arbete!; ty säkert är, att StatsUtskts
secret. bar iner alt göra, än t. ex. secret. i OeeonUtsk.,
ehuru jag med mitt föregående yttrande blott velat säga,
att han icke har så mycket alt göra, som Hr Dalman föreställt
sig.
StatsUtskts memor. N:o 233 återremitterades.
Ånyo föredrogos och bifölios StatsUtskts d. 16 dennes
e. m. på bordet lagda ullåltnt
Wto 284. i anledn. af väckt fråga om förändring uti föreskrifterna,
rörtde inbetalning af lånemedel till publika
cassör;
Nto 285. i anledn. af gjorda anmärkningar vid Utskts
betänk. N:o 225 i fråga om försäljning till skalle, dels af
kungsgårdar och kronolägenheter, dels af kyrkohemman och
boställen;
N:o 286. i anledn. af förekomna frågor om skyndsam
handläggning af mål, rörtde recognitions- och kronoskogar.
Vid förnyad föredragning af nedannämnda d. 16 sisth
Oct. e. m. på bordet lagda memor., lät R. o. Ad. bero vid
hvad Utsk. i desamma yttrat, nemi.t
Nio 287. i anledn. af erhållen ålerremiss å StatsUtskts
utlåt. Wto 196;
Nio 288. i anledn. af erhållen återremiss på StatsUtskts
utlåt. Wto 199, samt
Wto 289. i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtskts
utlåt. Nto 235.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda ullåttn
från
Constitutions-TJ tskottett
Nto 45. med utlåt, öfver 3tne Stånds återremisser på
memor. Nto 3i, angtde riksdags återkomst på bestämd tid;
Nto 46 med föreslående af ett tillägg vid Riksd.Ordnts
73 §, i fråga om förstärkta Utskts, Nämnders och Electorers
fulltalighet;
Nto fyj. med föreslaget tillägg i 73 § Riksd.Ordn. af
hänvisning till 56 § Reg.F.;
Stats- Lag- samt Allm. Besvärs- o. Oecon.Utsktn:
Nto 27. i anledn. af väckt motion, dels om anslag af
allm. medel till låneunderstöd för dem, som inom Jemtland
vilja tillhandahålla spannmålsupplag till utlåning emot samma
vilkor som districtmagasinen, dels om räntans förhöjning
å försträckning i spannmål enskilda personer emellan;
348
Den 20 O c t o i) c r e. ra.
Nio 28. i fråga oin förändrade grunder för fördelningen
af båtsmanshållet Rikets städer emellan;
Nio 29. i fråga 0111 lindring 11 ti den hemroansägarne i
Jemtland åliggande roterings- oell rustningsskyIdigliet;
Nio 3o. i anleda, af K. Mis nåd. propos., anglde rotefrihet
för capellansboställen samt ersättning eller vederlag
åt de capelianer, hvilkas boställen än vidare komina att i
roteringen qvarstå, äfvensom rör:de befrielse från öfverroteringen
för åtskilliga hemman i Jönköpings och Kronobergs
län och, i sammanhang dermed, om vacanceafgift för ordinarie
rotering underkastad jord, sorn icke praesterar rotering
in natura;
Nio 3t. i anledn. af väckt motion, röride åbo- och besittningsrätten
till kyrkohemmanet) i Halland;
Lag-U tskottet:
Nio i34- i anledn. af gjorda anmärknlr vid Utskis betänk.
Wto 42 öfver motioner med förslag till ändring i nu
gällande lag, anglde behandlingen af frågor om oenighet
makar emellan;
Klo 135. i anledn. af anmärknlr. emot Utskis betänk.
Nio 4° öfver Hr Prosten L. G. Mittags motion om meddelande
af föreskrift, att äktenskapet bör inom viss tid, efter
skedd lysning tredje gången, genom vigsel fullbordas, eller
ock fästningen varda upplöst;
Nio i36. i anledn. af anmärknlr emot Utskis betänk.
Nio 5 öfver Riksd.fullm. Per Isaksson Myrungs motion om
upphäfvande af 9 § 1 cap. Gifterm.bm ;
Nio 137. öfver vickta motioner om ändringar eller tillägg
i K. forordn. d. 24 Aug. i83t om fylleri och dryckenskap
;
Nio i38. öfver väckta motioner om upphäfvande af K.
brefvet d. 17 Oct. 1778, augide förekommande af barnamord
;
Nio i3g. i anledn. af anmärknlr emot Utskis betänk.
Nio 37 öfver Hr Frih. Lars Sfjernstedts och Riksd.fullm.
Hr S. J. Wijkmans motioner om borttagande af dödsstraffet
för stöld ur bref, sorn ej äro under postinrättningens eller
annan allmän vård.
II. R. o. Ad. utskiljdes kl. \ till to på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Tisdagen den 21 October 1834*
Plenum kl. to f. rn.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Ex
-
Den ai Octoker.
24o
Exped.TJtsk. inkomna förslag till R. St:s underd. skrifvelser
till K. M., nemi.:
Nro 155. angrde regleringen af utgifterna under Riksstatens
irsta hufvudtitel;
JVro i56. ang:dé regleringen af utgifterna Under Riks»
statens 4;de hufvudtitel;
Nro 157- ang:de regleringen af utgifterna under Riksstatens
5:te hufvudtitel;
Nro ■ 58. angrde regleringen af utgifterna under Riksstatens
örte hufvudtitel;
Nro i5g. angrde regleringen af utgifterna under Riksstatens
yrde hufvudtitel;
Wto 160. ang de regleringen af utgifterna under Riksstatens
eyde hufvudtitel.
Justerades 22 prot.-utdr. för förliden gårdag e. ni.
Föredrogs ånyo Bevilln. Utskrs d. 16 dennes e. m. på
bordet lagda betänk. Nro 34, angrde bestämmandet af årlig
bevillning å karaktersfullmag'ter, som hädanefter meddelas.
Hr af Billbergh, Joli. Peter: Ståndet torde erinra
sig, att, då hufvudfrågan förevar, jag var en bland dem,
som trodde, att det icke vore lämpligt att ålägga en sådan
bevilln. å karaktersfullmagter som den ifrågavarande, emedan
chartae-sigillatae-afgiften för fullmagter redan är en dryg
bevilln., som det i allt fall vore lämpligare att öka, i händelse
den icke skulle anses tillräcklig, än att stadga en ny
bevilln. Då likväl R. St. beslutat, att en sådan bevilln. skall
utgå, återstår för mig icke annat, än att tillse, huruvida
bestämmelserna öro så tydliga, att de undanrödja allt missförstånd
vid tillämpningen; och jag får då förklara, att jag
trott mig sakna en sådan tydlighet uti förslaget. Af en reservation
inhemtas, att afdeln. af Bevilln.Utsk., som beredt
detta ärende, föreslagit en annan grund för utgörandet af
denna afgift, nemi. efter en lämplig classindelning af de värdigheter,
hvarå fullmagt erhålles, då deremot Utskrs betänk.
utvisar, att Utsk. utgått från den grundsats, att bevilln.
å karaktersfullmagter bör utgå med en årlig viss proc.
af beloppet af det stämplade papper, hvarmed dylika fullmagter
blifva belagda. Hvilket af dessa alternativer, som
varit det rättaste, är svårt att bedöma, då Utsk. icke uppgifvit
afdelnrs förslag, hvaraf man kunnat se, huruvida
classindelningen varit bättre eller icke. Emedlertid ser man
af betänk., att Utsk. utmärkt, hvad som förstås med karaktersfullmagter,
nemi. sådana fullmagter, öppna bref eller
resolutioner på karakter eller namn, heder och värdighet af
embete elier tjenst, med hvars innehafvande icke åtföljer
lön på stat elier bestämd tjenstgöringsskyldighet. Jag kail
1S H. 3a
Den 11 Oetohcr.
icke frångå, att detta bestämmande är skäligen karakterislikt
och tyckes vara begränsadt vid tillämpningen; men här uppkomma
dock flera tvetydigheter, hvaraf jag blott vill nämna
ett par. Efter det stadgande, att en fuflmagt, hvarmed
icke följer tjenstskyldighet, skall åläggas bevijln. såsom karakter,
frågas, huru Excellencer skola anses, sorn erhålla
fullmagt på en sådan värdighet, då ett motsvarande embete
på stat numera icke finnes. Deremot vet man, alt det är
en titel, som åtföljer vissa högre värdigheter. Det är oundvikligt
efter våra statsformer, att de högsta embeten skola
vara bekladda med en sådan värdighet; men är detta oundvikligt,
så tyckes det vara mot principen, att för sådan
värdighet skall erläggas bevilln. Jag skulle derföre tro, alt,
till förekommande af villrådighet vid tillämpningen, det vore
nödvändigt, att Ulsk. närmare uttryckte sin mening i
detta fall. För min del hyser jag den öfvertygelsen, att
rättaste dislinctionen vore att förklara, att då Just.Statsministern
och Statsråden erhålla en sådan värdighet, anses den
mera tillhöra sjelfva embetet, än innefatta egenskap af karakter,
men att deremot, då denna värdighet tilldelas någon
annan, densamma bör betraktas såsom karakter. Detta
öfverlemna!- jag likväl till Bevilln.Utskrs närmare begrundande.
Vidare förekommer, huru de skola anses", hvilka erhålla
hoftitlar. Man vet, att ganska få af dem, sorn hafva
hoflitlar, njuta lön på stat. De, som skulle verkställa författningen,
hade svårt att ens få veta, om de, som äro beklädda
med hoftitlar, hafva lön på stat eller innehafva någon
bestämd tjenstegrad, och de skulle således, i brist af
denna kännedom, icke heller veta, oro de borde påföra en
person en dylik bevilln. eller icke. För min del tror jag,
att, då Konungen äger rättighet att uppgöra sin stat huru
han behagar, det icke borde komma i beräkning vid detta
tillfälle, om det är titulär eller verklig fullmagt, som gifves
på en så beskaffad hofbeuämning. Jag anför detta såsom
ett exempel för att undanrödja de obehagligheter, sorn
jag, kanhända mer än mången annan, är i tillfälle att erfara
af obestämda stadganden i sådana fall som det närvarande.
Ytterligare får jag fästa uppmärksamheten derpå, att
i irsta punkten står, alt bevilln. skall utgå af deri omförmälda
karaktersfullmagter, hvilka hädanefter meddelas.
När man vill bestämma en terminus a qno, bör man icke
fästa sig vid ett visst datum, emedan det är svårare alt
komma ihåg. Mera lämpligt synes mig derföre vara, att
i stället för ordet: hädanefter sätta: efter år i834,
hvilken rättelse jag förmodar, att Ulsk., i händelse R. o. Ad.
bifaller återremiss af betänk., icke skall finna olämplig.
Sedermera förekommer uti 3 morn., att den, sorn undfått
afsked utan högre karakter, än sorn ålfcljt förut innehäfd
tjenst, icke må påföras någon karaktersbevillning. Det
tyckes ligga i sakens natur, att den, som icke fått någon
Den ai October.
tara li t er, icke heller skall erlägga någon bevilln. i detta afseende,
och detta stadgande är följaktligen öfverflödigt. Man
kan säga, alt detta stadgande är oskyldigt; men det förhåller
sig icke så, ty när man skall tillämpa en författning,
vill man, att hvarje stadgande skall betyda något, och jag
åtminstone kan icke göra mig begrepp 0111 någon betydelse
af denna punkt, emedan den blott innefattar principen för
betänk., negativt uttryckt. Till undvikande af all förvillelse
vore det derföre säkrast , att denna punkt utginge.
Hvad som slutligen är föreslaget i den underd. skrifvelsen
till K. M. finner jag oundvikligt; men det förutsätter, att
stadgandet om sportelbeloppet, som skall ingå i cbartering
af fullmagter, får en särskild § uti chartas-sigillatve-förordn.,
hvilket mäste vara Utskts mening, ehuru det icke blifvit
sagdt här. I fall R. o. Ad. skulle anse dessa anmärkningar
vara af den betydenhet att påfordra Utskrs närmare begrundande,
anhåller jag om återremiss af betänk.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag har visserligen funnit
det vara allt skäl, att man söker så mycket som möjligt
beskatta fåfängan. Måhända skulle man på denna väg kun
na
vinna det dubbla ändamål att vinna tillgångar för staten
och slutligen utrota denna arfsynd. Hr af Billbergh har
begärt återremiss af betänk, på grund af åtskilliga anmärkningar.
Jag skulle vilja nämna, hvad Konungens Hof beträffar,
att dervid visserligen kunna vara många utnämningar,
men att jag förmodar, det man kan förvänta sannfärdiga
uppgifter, huruvida de äro blott titulära eller
tjenstgörande beställningar. Hvad excellence-titeln innebär,
har jag icke kunnat begripa. Jag tror icke, alt derföre,
att man kallar en person Excellence, man gifvit honom
en verklig titel i samhället. Man säger ju ofta: det är
en excellent man. Deremot finnes det en benämning, som
jag tillstår, att jag icke riktigt kan förlika mig med, nemi.
den af Rikets Herrar. Det förundrar mig, att Utsk., som
handlagt frågan om titlar, icke fästat sig härvid. Uti ett
constitutionelt land borde icke finnas någon Rikets Herre
mer än Konungen. Jag skulle tro, att tiden är inne att afskaffa
denna benämning; men jag finner icke, att sjelfva excellence-benömningen
derigenom kan försvinna, emedan jag
tror, att i de flesta länder denna benämning plägar åtfölja
de högsta emhetena, och det synes mig, att man gerna kan
lemna den tillfredsställelsen öfrig åt vissa personer att få
behålla densamma. Det är blott en tom benämning, och
kan icke anses såsom karakter. Att något nämnes om afskedade
embetsman saknar icke anledning, emedan karakter
ren af den tjenst, en afskedad embetsman innehaft, borde
upphöra i och med afskedet; och Utsk. synes mig således
icke hafva saknat all grund för sitt yttrande i 3 morn., ang:de
afskedade embetsman. Skulle, på grund af Hr af Bill
-
Den ai O ctoiier.
berghs anmärkningar, återremiss äga rum, anhåller jag, att
äfven dessa anmärkningar må densamma åtfölja.
Hr Stuart, Fredr. Christopher: Med anledn. af
Ilr af Billberghs anmärkningar skall jag utbedja mig att få
yttra några ord. Hr af Billbergh bar fästat uppmärksamhet
dervid, att den af Hr Grapengiesser uti dess reservation antydda,
af Utskrs a:dra afdeln. föreslagna classification af fi(-  Jarna icke blifvit uti betänk, uppgifven. Om det kan lända
till någon ledning för omdömet, vill jag tillhandagå med
den upplysning, att titlarna indelades i g särskilda classer,
hvaraf den högsta, som innehöll Rikets Herrar, Riksmarskalken
och Fältmarskalkar, skulle erlägga 10 r:dr, och sedan
proportionerligt för hvarje dass intill den sista, sorn
innefattade kronolänsman, Jandsgevaldiger <&c., uti hvilken
afgiften bestämdes till i r:dr. När Utsk. tog detta förslag
i öfvervägande, fann det, att skillnaden emellan to och 2
rtdr icke öfverensstämde roed den himmelsvida skillnaden i
rang emellan Rikets Herrar och kronolänsman; hvadan, och
då förslaget vid närmare granskning icke fanns förtjena det
afseende, afdeln. dervid fästat, Utskrs majoritet förklarade,
att någon classfördelning icke borde äga rum. Andra projecter
framlades till fördelning af denna bevilln.; men de
flesta ledamöterna inom Utsk. ansågo lämpligast att välja det
förslag, som nu blifvit understäldt Ståndens pröfning. Hvad
hoftitlarna beträlFar, har Utsk. ansett, att den mängd sådana
titlar, hvarmed tjenstgöring icke är förenad, icke kunde
anses annorlunda, än såsom blott karakferer, och derföre,
lika med andra karäktersfullmagter, borde beläggas
med bevilln. Hvad angar ordet hädanefter, som Hr af
Billbergh ansett böra utbytas mot orden: efter år i834,
så, enär Utsk:s ifpågavar. betänk, är grundadt på förstärkta
StatsUtsk:s beslut, har Utsk. icke ansett sig kunna frångå
ordalydelsen i nämnde beslut, hvaruti ordet hädanefter
förekommer. För öfrigt lärer något misstag genom bibehållandet
af detta ord icke böra föranledas, emedan, som mig synes,
dermed tydligen utmärkes den dag, då författningen
härom emanerar. Slutligen får jag nämna, att ingen af
Hr af Billberghs anmärkningar är af beskaffenhet, att den
icke redan varit föremål för begrundande inom Utsk. under
den vidlyftiga discussionen i detta ämne; och då jag förmoda
r, att Utsk. derå icke faster annat afseende, i fall betänk.
återremitteras, än Utsk. vid frågans behandling redan
giort',; anser jag, för min del. det vara utan ändamål att
på grund af samma anmärkningar återremittera betänk,,
hvilket jag deremot får vördsamt tillstyrka mätte af II. R,
o. Ad. bifallas.
Gr. von Fersen, Hans: Sedan jag nu hört tvenne
ledamöter anmäla sig, såsom jag förmodar, för att göra anmärkningar
mot betänk., afstår jag till dess de yttrat sig,
Den ai Octobcr.
a5S
för att pä en gäng upptaga äfven hvad de hunna erinra
mot betänk., hvilket jag skulle önska, alt R. o. Ad. ville
bifalla.
Hr von Hartmansdorff, Aug., Sedan en af Bevilln.
Utskts ledamöter, under omförmälan, huruledes Utsk.
gatt ifrån förslaget att vid detta betänk, framställa en cIrissi—
fication af de titlar, hvarför betalas skulle, nämnt, att deribland
äfven länsmanstiteln blifvit upptagen, hvilken man
hittills aldrig hört, att någon sökt eller fått utan sjelfva
beställningen, sä visar det sig, att förslaget gränsar till löjlighet.
Då jag talar mot betänk., kan jag numera lyckligtvis
göra det utan att möjligen tillvitas någon beräkning på
de sportler, som förut tillfallit Konungens Cancelli för karaktersfnllmagter,
emedan denna inkomst hädanefter tillfaller
staten. Hvad sjelfva saken beträffar, är det väl gifvet,
att denna bevilln. mest drabbar Militären; men då jag icke
äger den speciella kännedom om förhållandena, att jag kan
yttra mig deröfver med den insigt, som vederbör, hemställer
jag till de herrar och män, som tillhöra Krigsmagten,
huruvida den föreskrift, som Utsk. gifver, kan vara verkställbar
utan bestämd orättvisa, då det heter! ”att för ful 1—
magter, öppna bref eller resolutioner på karakter eller namn,
heder oell värdighet af embete eller tjenst, eller å sådan
beställning, med hvars innehafvande ej åtföljer lön på stat
eller bestämd tjenstgöringsskyIdighet, bevilln. skall erläggas.”
Det finnes en värdighet af gen.adjutant, hvilken åtskilliga
personer utan lön eller befattning innehafva, bland hvilka
K. M. väljer den till tjenstgöring för tillfället, sorn honom
^odt synes. Skulle nu alla de, hvilka vid ett eller annat
tillfälle varit eller hädanefter blifva hedrade med detta förtroende,
erlägga särskild skatt för denna värdighet? Enligt
ordalydelsen ser jag icke, att de kunde befrias derifrån,
emedan de icke i och för värdigheten njuta lön på stat eller
hafva någon bestämd tjenStgoringsskyldighet att iakttaga.
Jag känner äfven en benämning af major med tjenstebref.
Hvad den betyder, vet jag icke så noga; men jag
skulle tro, att den är utan bestämd lön och ständig tjenstgöring,
samt sålunda af natur att beskattas. Jag betvifla»',
att numera på stat finnas några öfverstelieutenants-löner,
ehuru man städse hör denna benämning. Skall den anses
såsom en blott litel och således beskattas? Jag skulle afven
anse orätt, om en person, han må höra till hvad stånd som
helst, hvilken hade utmärkt sig, men icke kunde derför
belönas genom befordran till högre lön, emedan ingen sådan
vore ledig, skulle för den högre värdighet, sorn honom
emedlertid tilldelades, få vidkännas en beskattning, hvilken,
om den föitjente vore fattig, såsom förhållandet i vårt land
ofta är, skulle för honom blifva ganska känbar. Samma
förhållande äger äfven rum inom Civilen, och jag får särskildt
nämna K. M:s Cancelli. I närvar, ögonblick är ofta förhål-»
254
Den 2i October.
landet, att copistlönerna innehafvas af exped.secreterarne.
Huru skola nu prot.secreterare, cancellister och copister
anses? Skola de erlägga skatt för karaktersfulhnagter, emedan
de icke njuta lön på stat. Jag vill nämna ett annat
förhållande. En exped.secreterare, som har fullmagt på
denna beställning och förrättat denna tjenst, men för närvar.
sköter registratorsbefattningen, under åtnjutande icke af
registrator-, utan af protocollssecreterare-lön, huru skall
han anses? Med ett ord, man råkar i sådana svårigheter,
hvarifrån jag icke ser, huru Kammarrätten eller andra personer,
sorn få att göra med verkställigheten, skola kunna
reda sig. Slutligen får jag anmärka, att örn en sådan beskattning
skall läggas på fåfängan, såsom man kallar det,
blir följden den, att nästan endast den rike kan få sådana
utmärkelser, men att deremot den fattige, sorn måhända
bättre kunde förtjena dem, icke skall kunna hugnas dermed,
utan således få känna sin fattigdom ännu mera tryckande.
På grund af hvad jag anfört anhåller jag om återremiss
af betänk., hvilket icke synes mig vara så val grundadt,
som vederbort i ett beskattntsärone.
Frih. Boye, Ludv.: På de grunder, som af Hrr af
Billbergh och v. Hartmansdorff blifvit framställda, anhåller
äfven jag om återremiss af betänk. Under förmodan, att
denna begäran icke vägras, skall jag icke besvara B. o. Ad.
att höra de skäl, som jag måhända skulle kunna tillägga.
Frih. St j e r n s t ed t,’T h eodo r: I anledn. af hvad Hr v.
Hartmansdorff yttrat, får jag upplysa, alt gen.adjutantsgraden
är en grad, som man mäste passera för att komma från
öfverste till gen.major, ehuru med samma grad hvarken är
förenad någon tjenstebefattning eller lön. Det synes således,
som en besynnerlighet skulle ligga deruti, att jag skulle
betala en afgift för innehafvandet af en grad, sorn jag'
nödvändigt måste passera för att komma från en lägre till
en högre, af hvilka ingendera medför förbindelse till någon
afgift. På samma sätt förhåller sig vid flera regner med
öfverstelieutenantsgraden. Jag tror för öfrigt, att den svårighet,
man vill åstadkomma för personer att emottaga karaktersfullmagter,
snarare skal! öka än minska begäret efter
desamma, emedan åtrån alltid stegras i samma mån, som
svårigheterna för dess uppfyllande förökas. Dessutom skulle
den fattigare icke utan känbar uppoffring kunna komma i
åtnjutande af samma hedersbevjsning, som den förmögnare,
utan afsaknad, kan emottaga. Af dessa och öfriga af Hrr
af Billbergh och v. Hartmansdorff anförda skäl anhåller äfven
jag om återremiss af betänk.
Gr. von Fersen: Då så många ledamöter inom B. o.
Ad. yrkat återremiss, lärer det vara fåfängt att framställa
den önskan, att detta betänk, måtte bifallas. Likväl skall
jag försöka att till besvarande upptaga åtskilligt, som blif
-
Den ji 0 c toli c r.
vit a ti marle t. En värd ledamot liar ansett bättre, än det
förslag Utsk. afgifvit, att sammanställa uti en viss classification
alla titlarna. En ledamot af Bevilln.Utsk. har redan
upplyst, att ett sädant förslag blifvit framstäldt, men af
Utsk. förkastadt. Classificationen stödde sig på rangordningen,
jemnförd med rese-reglementet och öfriga i detta afseende
utkomna författningar. Denna classific.ation upptog 9
classer, och bevillntsafgiften gick från 10 till 2 r:dr. Hvar
'och en af motståndarne, d. v. s. de, sorn icke godkände
denna classification, yttrade deremot, att den icke innefattade
någon säker berakntsgrund, någon norm, hvarefter man
kunde bestämma bevillningen, alt afgiften för första classen
borde vara högre och för den sista classen lägre. Samma
svårigheter, som här blifvit anförda i afseende på hvad som
skall anses för karaktersfullmagt, uppkommer äfven vid en
sådan classification. Det är således nödvändigt att genom en
definition bestämma begreppet härom. Det var en sådan,
som Utsk. trott sig hafva lemnat i första punkten, hvilken
lyder sålunda: ”alt för fullmagter, öppna bref och resolutioner
på karakter, eller namn, heder och värdighet af embete
eller tjenst, eller å sådan beställning, med hvars innehafvande
ej åtföljer lön på stat eller bestämd tjenstgöringsskyldighet,
hvilka hädanefter meddelas, bör i bevilln. årligen
erläggas 6 proc. af beloppet af det stämplade papper,
hvarmed dylika fullmagter, öppna bref eller resolutioner,
efter den i 5 § af kungör, örn stämplade pappersafgiften
stadgade grund, blifva belagda,” Detta ansåg Utsk. förden
enda möjliga definition, som kunde uppgöras pä karaktersfullmagt,
och deraf finner man, att excellencetiteln äfven
bör med bevilln. beläggas, emedan excellencetiteln, eller titeln
af Rikets Herrar, meddelas genom öppet bref, hvarom
står att läsa i 5 § af chartse-sigillatae-förordn.', deri stadgas,
att öppet bref belägges med 28a rrdrs charta. Utsk. har
föreslagit förhöjning till 5oo rtdrs charta, efter hvilken grund
för dessa värdigheter bevilln. således kommer att erläggas.
Hvad särskildt gen.adjutanter vidkommer, liar Frih. Stjernstedt
upplyst förhållandet med vissa grader inom ammen.
Men jag får dervid tillägga, att såvida gen.adjutanter utgöra
en särskild grad inom armeen med möjlig tjenstgöringgskyldighet,
skola, enligt Utsk:s definition, dessa gen.adjutanter
icke blifva skyldiga att erlägga någon bevilln., emedan
den lyder: ”med hvars innehafvande ej åtföljer lön på
stat eller bestämd tjenstgörrsskyldighet.” För att tillintetgöra
egenskapen af blott karakter erfordras således blott
ettdera alternativet, tjenstgörtsskyldighet eller lön på stat,
förenadt med den benämning, en person innehafver. Jag
tror, att uttrycket: t jens tgörrssk y 1 d i g h et här influtit icke
blott i den inskränktare bemärkelsen, såsom afseende en närvar.
skyldighet att tjenstgöra, utan äfven såsom innefattande
ett åliggande att tjenstgöra, när så påfordras. För öfrigt
Den 21 O c toli er.
vill jag minnas, att uti endera punkten, nemi. den a:dra,
finnes ett särskildt undantag. Denna punkt innehåller nemi.:
’’att då den, sorn erhållit högre karakter, an sotri åtföljer
innehafvande tjenstegrad, efter behörigt förordnande minst
ett år förrättar den tjenst, som motsvarar den högre karakteren
och sådant vederbörligen styrker, under samma tid
icke erlägger någon karaktersbevilln.” Man presupponerade
inom Utsk., att en person, som erhållit en högre karakter
än den, som åtföljer den lön, lian uppbär på stat, skulle
komma att användas i den tjenstegrad, hvars karakter lian
bär, och i följd deraf fann man, att under den tid, han
förrättade den tjenst, som motsvarade hans titel, han borde
vara befriad från karaktersbevilln., som han deremot borde
åter utgöra, när han återginge till sin inferieura befattning.
För min del anser jag visserligen, att hela detta betänk,
icke är fullt motsvarande, hvad sunda förnuftet säger, att
det bör vara i afseende på bevillning; men sedan förstärkta
StatsUisk. anbefallt denna beskattning, ulan att betrakta svårigheten,
ja, nästan orimligheten deraf, kan jag icke se,
huru man skall uppställa beskattningen på annat sätt, än
Utsk. föreslagit. Önskar R. o. Ad. classificaliönen, så möter
visserligen ingen svårighet! för Bevilln.Ulsk. att uppgöra
densamma; men jag fruktar blott, att olägenheterna och
bristerna skola blifva lika många, som man nu funnit, och
måhända flera, emedan en eller annan titel lätteligen kan
uteglömmas, så att det blefve nödvändigt att bifoga ett postscriptum
med tillkännagivande, att de, som blifvit uteglömda,
skulle upptagas i den eller de classer, med hvilka
de närmast kunde compareras. Ehuru jag således icke kan
finna, att något annat förslag än detta, hvilket jag medgifver
icke är fullkomligen bra, kan blifva framstäldt, skall
jag likväl icke motsätta mig återremissen, som jag fruktar
endast kommer att upptaga Ulsk:s lid, emedan jag befarar,
att någon egentlig förändring elier förbättring svårligen kan
komma att äga rum.
Hr von Tr o i 1, E mil: I händelse R. o. Ad. skulle,
hvilket jag ej önskar, behaga återremittera detta betänk.,
anhåller jag, att CJlsk. ville, på sätt en af reservanterna föreslagit,
uppgöra en tarif med vissa bestämda classer, hvarefter
hevilla, skall utgöras i bestämda r:drtal. Jag tror
icke, att någon synnerlig våda skulle uppstå, om en eller
annan karakter uteglömdes, såvida Utsk. blott iakttager, att
vid slutet af hvarje dass tillägga orden: ”saint vederlikar.
” Hvad för öfrigt angår de anmärkningar, som blifvit
gjorda, synnerligast af Hr v. Hartmansdorff, synas desamma
egentligen icke vara riktade mot hvad som nu utgör föremålet
för öfverlaggningen, utan mot den princip, som en
gång af R. Sf. blifvit fastställd. Likväl måste jag tillägga,
att jag icke kan af denna princip finna så många olägenheter
-
Dea 31 October.
ter, som talaren velat förespegla oss. Han har visserligen
sagt, att det skulle blifva svårare att belöna den obemedlade
förtjensten, att utmärkelser endast skulle komma att
tillfalla den rike, men icke den fattige. Jag deremot skulle
tro, att genom antagande af det förslag, som är å bane,
alla karaktersfullmagter snart skulle försvinna. Det är sannt,
att derigenom skulle utmärkelser för förtjenster litet mindre
ofta meddelas; men deremot blefve utmärkelsen af mera betydenhet
än nu, ty det kan icke bestridas, att all utmärkelse,
hvars värde beror på opinionen, i samma mån förlorar
i värde, som den i mängd utdelas, och följaktligen
blir förtjensten lika mycket belönt, om den erhåller en lägre
grad, som mera sällan utdelas, som om den erhåller en
högre grad, hvartill i massa befordras. I afseende på de
upplysningar, som blifvit meddelade om förhållandet inom
armeen, kan jag icke instämma med 2:ne ledamöter deruti,
att gen.adjutantsgraden nödvändigt måste passeras för att
komma till generalsgraden. Den utgör, likasom gen.majorsgraden,
blott en karakter, utan tjenstgörtsskyldighet; ty emellan
vanliga gen.adjutanter och Konungens Gen.adjutant för
Armeen äger ingen jemnförelse rum. Yi hafva på stat endast
en Fältmarskalk och 9 Generaler. Jag kan icke föreställa
mig, att K. M. på ringaste sätt är förhindrad att taga
till generalsplatser öfverstar eller andra, som icke varit
gen.adjutanter. Med öfverstelieutenantsplatserna förhåller
det sig så, att de äro tjenster på stat, ehuru förenade med
första majorstjensterna. Hvad majorer med tjenstebref beträffar,
har man länge varit i osäkerhet om hvad dermed
förstås. Nu har man kommit under fund med, att det betyder
ett bref på att slippa göra tjenst. Om man får
en högre grad, men slipper att göra tjenst för den lön,
man åtnjuter, så är det ju icke obilligt, att man erlägger
Devi11n. Utöfvar man deremot tjensten, så är man, enligt
Utsk:s förslag, befriad från afgiften. Samma förhållande
måste det vara med de omnämnda befattningarna inom Konungens
Cancelli. Om en person med copistlön, befordras
till exped.secreterare, med skyldighet att förrätta denna
tjenst, är befordringen icke blott en karakter. Om han deremot
befordras tili den högre graden utan tjenslgör.vsskyldighet,
finner jag icke obilligt, att han erlägger hevilla, för
karakteren. Jag kan icke, lika med Hr af Billbergh, finna,
att vi hafva behof af Excellencer för det närvar. Men om
K. M. vill utnämna vissa högre embetsman till Rikets Herrar,
så tror jag icke, att någon tvetydighet kan uppkomma
derigenom, att några sådana tjenster på stat icke finnas; ty
om man bestämmer lie v i lin. efter beloppet af det stämplade
papper, hvarmed fullmagten belägges, torde det icke vara
svårare att veta, huru mycket en Excellence skall betala,
än ett cancelliråd, på hvilken titel fullmagter utdelas, ehuj5
H. 33
Den ai October.
ru tjensten icke finnes. Då jag således icke kan finna de
framställda anmärkningarna vara af någon vigt, anhåller jag
om bifall till betänk.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Förekommen af Hr v.
Troil, förenar jag mig med honom och begär bifall till
betänk.
Hr af Billbergh: Då jag förra gången hade ordet,
tog jag mig friheten fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå,
att ändamålet med mina anmärkn:r åsyftade att förekomma
de mångfaldiga tvetydigheter vid tillämpningen af detta stadgande,
som jag förutsåg skulle inträlFa. Den discussion,
som redan förevarit, bekräftar mitt förutseende. Om det
står i en Representations magt att förekomma en mängd dylika
tvetydiga lagar, måste det icke vara annat, än hvad
den bör göra. Gr. v. Fersen har trott, att jag hyste en
särdeles förkärlek för classificationen. Jag yttx-ade blott, att
jag icke kunde bedöma tjenligheten af denna classification,
enär den icke blifvit i detail framlagd. Sedan jag numera
hört Hr Stuart och Gr. v. Fersen gifva mig en karakteristik
af denna classification, bekänner jag, att jag föredrager
Utsk:s förslag såsom rättvisare, emedan classificationen aldrig
skulle komma att träffa hvar och en i ett så jemnförligt
förhållande, som procenten å chartan; ty efter classificationen
skulle den, som aldrig varit i tjenst och fick karaktersfullmagt,
betala lika mycket som den der varit i
tjenst, då deremot chartse-sigill.-förordn. gör den skillnad,
att den sednare betalar 60 pi'oc. nxei-a. Jag ämnar således
icke göra någon anmärkning emot sjelfva principen af karaktersbevilln.
; men så mycket angelägnare är jag, att stadgandena
blifva tydligt uttx-yckta. Ju mera jag läser på mom.,
ju mera tvetydigt finner jag det. Här står: ”med hvars innehafvande
ej åtföljer lön på stat.” Då der icke står:
”motsvarande lön,” skulle man kunna draga den slutsats,
att hvar och en, som får en sådan fullmagt och hallon
på stat, skulle slippa att erlägga bevilln. Om detta är
TJtsk:s mening, närmar den sig mycket min önskan. Är
detta åter icke Utsk:s mening, är det nödvändigt, att der
står: ”motsvarande lön,” såvida icke författningen, som
man är skyldig att tyda efter ordalydelsen, skall blifva oriktigt
tillämpad. Månne icke, till förekommande af all tvetydighet,
det vore bättre att uttrycka stadgandet i detta
mom. sålunda: ”att för fullmagter, öppna bref eller resolutioner
på karakterer, som medföra namn, heder och värdighet
af embete eller tjenst, hvilka hädanefter meddelas,
bör i bevilln. &c.ty detta innefattar, att det icke bör
hänföras till sådana karakterer, hvai-med åtföljer tillfällig
eller ständig tjenstgöring. Man säger visserligen, att en person
med copistlön, som gör exped.secret.-tjenst, icke bör
erlägga bevilln. Skall han då hvart år vid taxeringen be
-
Den ai Octoher.
visa, om han gör den ena elier andra tjensten. Detta synes
mig förenadt med så mycken omgång och svårighet,
att jag icke kan förlika mig med ett förslag, som invecklar
oss i en sådan mängd svårigheter. Likaledes har jag
icke af Gr. Horns yttrande kunnat öfvertygas om nödvändigheten
af 3 mom:s bibehållande, emedan det ligger i sakens
natur, att den, som icke erhållit någon karakter, icke
heller hetalar något. Gr. Horn har sagt, att han icke kan
gilla, att den, som går ifrån en tjenst, bibehåller karakteren
deraf. Men jag kan ju icke fråntaga honom rättigheten
att låta kalla sig eller andra att benämna honom med
den karakter, hans tjenst tilläde honom; och om man kallar
honom så, skall han väl icke betala derför. Slutligen
hemställer jag till hvar och en, om det icke vore lämpligare
att, i stället för att säga hädanefter, taga en rund
tid och säga: efter i834 års slut, hvarigenom man hade
en terminus a quo, som är säkrare än fullmagtens dalum.
Såvida man önskar förekomma mångfaldiga förklaringar öfver
de obestämda delarna, tror jag, att återremiss är nödvändig,
på det Utsk., med ledning af de framställda anmärkningarna,
må taga förslaget i närmare begrundande och
framlägga mera säkra och bestämda stadganden, och jag
förnyar derföre min anhållan, att betänk, måtte till Utsk.
återgå.
Hr Hjärne, Harald: Jag kan icke, lika med Hr v.
Troil, anse Hr v. Hartmansdorffs anmärkningar icke vara
lämpliga till detta betänk. Jag finner flera af dem vara direct
framkallade af detta betänk,, och i dessa instämmer äfven
jag. Det är åtminstone förhållandet med dem, som rörde
militära fullmagter. Hr v. Troil har upplyst, huru förhållandet
är med gen.adjutanter, och jag är i detta fäll förekommen
af honom; men jag vill icke neka, lika med Gr.
v. Fersen, att det är en möjlighet, att de kunna komma
att göra tjenst uti Gen.staben. Likväl, efter Gen.stabens sednare
organisation, enligt hvilken den egentligen tjenstgörande
delen endast består af Gen.adjulants-expeditionen för Armeen
och Topografiska Corpsen, tror jag, alt man med skäl
kan anse alla dem, som hafva fullmagter i Gen.staben, såsom
endast innehafvande karaktersfullmagter; ty det är troligt,
art en stor del af dem, som nu innehafva sådana fullmagter,
i behofvets stund komma att befrias från tjenstgöring,
och nya gen.stabs - officerare tillsattas ur Arme'en.
Hvad öfverstelieutenants-graden beträffar, har Hr v. Troil
redan upplyst förhållandet. Jag ber blott att få tillägga,
att denna grad icke är blott titulär, emedan uti fullmagterna
står, att de tillika äro öfverstelieulenanter uti reg:tet.
Men den största svårigheten vid bedömandet af hvad som
är blott titulärt eller icke, tror jag uppstå i fråga örn fullmagter
i armeen. Det finnes nemi. 2:ne slags fullmagter
Den 21 October.
inom armeen. Det ena innehafves af deni, sora taga afsked,
men få tillstånd att stå qvar i samma grad, de innehaft under
tjenstetiden. De kunna icke anses innehafva blott karaktersfullmagter.
Men det finnes äfven t. ex. capitainer i
reg:tet, som äro majorer i aromen. Det är väl möjligt,
att de kunna komma att göra tjenst såsom majorer (t. ex. i
blandad tjenstgöring); men egentligen äro de endast tjenstgörande
vid regttet såsom capitainer. Nu kunde man visserligen
med Gr. v. Fersen säga, att då de möjligen kunna
komma att göra tjenst såsom majorer, höra de vara befriade
från bevilln:safgiften; men då Utsk:s betänk, innehåller,
att endast en bestämd tjenstgörzsskyldighet skall kunna
medföra en slik befrielse, tror jag icke, att den blott i vissa
fall möjliga tjenstgör:sskyldighelen kan medföra samma
förmån. Emedlertid, och ehuru jag för öfrigt finner betänk,
vara fullkomligen tydligt i bestämmelserna, instämmer jag
uti anhållan om återremiss, så mycket hellre, som jag, efter
Utskts förslag, icke finner någon ordentlig proportion i
afgifterna, hvilket ändamål jag anser bättre skola vinnas genom
classification af karaktererna, då jag likväl skulle önska,
att afgifterna hlefve något högre, än Utsk:s afdeln. föreslagit,
eller åtminstone någon större skillnad gjordes emellan
afgiften för excellence-titulaturen och länsmans-fullrnagten.
Hr von Hartmansdorff: En värd ledamot af Bevilln.
Utsk. har visserligen sagt, att det vore föga någon förändring
att vänta, om Utsk:s betänk, återremitterades; men
då han tillika nämnt, att sjelfva förslaget icke vore så alldeles
öfverensstämmande med sunda förnuftets fordringar,
hoppas jag, att en återremiss icke skall vara förgäfves, och
jag anhåller således att få göra några ytterligare anmärkntr.
Man har sagt, att då man rättar sig efter personers lön på
stat eller tjenstgörrsskyldighet, skulle all tvetydighet vara
undanröjd i afseende pä en persons skyldighet att erlägga
bevilln. för sin fulhnagt eller icke. Jag anhåller att få begagna
det redan åberopade exemplet af en person, som har
exped.secret.-fullmagt och som gjort den tjensten, men blott
innehar prot.secret.-lön och gör registratorstjenst. Om nu
denne mans betalningsskyldighet skall bedömas efter hans
Jon, kommer han att erlägga särskild bevilln, för sin exped.-  secret.-fullmagt. Rättar man sig efter hans tjenstgöring såsom
registrator, blir förhållandet enahanda, och likväl är
han exped.secret. och har gjort denna tjenst. Han skall således
bestraffas för det han gör en tjenst, som på ranglistan
icke är lika hög med den fullmagt, han innehar. Delta
om dem, som hafva lön. Hvad åter angår dem. sorn
hafva fullmagter eller bestämd tjenstgörrsskyldighet, men
icke lön, har Hr v. Troil icke nämnt, huru med dem skall
förhållas. Att en person kan hafva bestämd tjenstgör:sskyl
-
Den 21 Oetober.
dighet ulan lön, torde icke bestridas. Men förbållandet är,
att om han underlåter att göra sin tjenst, blir följden ingen
annan, än att han icke får befordran, lika med dem,
som tjenstgjort. Att Kammarrätten skulle på sådana förklaringar
kunna grunda tillämpningen af ett lagstadgande,
det tror jag icke. Man har sagt, att i den mån utmärkelserna
blifva färre, blifva de mera värderade, och att det
vore nog, om de skedde genom befordringar. Jag befarar
då, att de komme att alltför sällan inträffa, ty uti de flesta
corpsers flesta grader är befordringsgrunden åldern i tjensten,
såvida man icke till befordran anses oduglig, hvilket
ej är så lätt att om någon förklara. Vid ett sådant förhållande
torde förtjensten allt för sällan komma att utmärkas.
Det bar äfven blifvit omnämndt, huruledes cancellirådstiteln
utdelas, ehuru tjenstcn längesedan upphört. Den
upphörde egentligen icke förrän med år 1833, då CancelliStyrelsen
upplöstes. Om denna titel sedermera blifvit någon
meddelad, vet jag icke. Jag tror det knappt. En värd ledamot,
som talat för Utskrs betänk., har likväl medgifvit,
att åtskilliga tvetydigheter derutinnan förefinnas. Om så förhåller
sig, är det ju skäl, att R. o. Ad. återremitterar betänk.
, på det att sådana tvetydigheter måtte undanrödjas.
Jag får slutligen, i afseende på ett yttrande af en ledamot,
att den, som gått ur tjenst, borde förlora benämningen af
sin beställning, blott anmärka, att RiksSttn böra undvika
att fatta beslut, hvilka af allm. omdömet måhända skulle
med åtlöje anses. Jag fortfar att anhålla om återremiss.
Gr. von Fersen: I anledn. af Hr v. Hartmansdorffs
sednaste yttrande och de svårigheter, han framställt, får jag
blott förklara, att Hr v. Hartmansdorff icke vidfogat sina
anmärkningar något förslag, huru Utsk. skulle komma till
ett bättre beslut i närvar, afseende. Han har klandrat det
framställda förslaget, men icke uppgifvit något sätt, hvarpå
bristerna kunde afhjelpas. Om jag minnes rätt, anmärkte
Hr v. Hartmansdorff såsom bevis på olämpligheten af förslaget,
att en person inom K. M:s Cancelli, som erhållit
exped.secret.-fullmagt och gjort denna tjenst, men åtnjöt prot.-  secret.-lön och förrättade registratorstjensten, enligt förslaget
skulle erlägga bevilln. för sin exped.secret.-fullmagt.
Härvid får jag erinra, att han, enligt i morn., icke erlade
någon bevilln. för den tid han förrättat exped.secret.-tjensten;
men att sedan han upphört att förrätta tjensten, skulle
han erlägga bevilln. för en fullmagt utöfver den tjenstegrad,
han på stat innehade. Jag vill icke påstå, att detta
är billigt, men att det är rätt efter det framställda förslaget.
R. St. hafva anbefallt en karaktersbevilln. En norm
måste bestämmas för uppgörandet häraf, och Utsk. har trott
ilen framlagda bäst leda till målet. Jag skulle derföre önska,
att, till ledning för Bevilln.Utsk., de ledamöter, som
aGa
Den 21 Oclober.
Handfat förslaget och känna förhållandet bättre, än man
kan pretendera af
hvarigenom man kunde komma till den lämpligaste förändringen.
Hr von Hartmansdorff: Jag vet icke, huruvida jag
varit tillstädes, då R. o. Ad. fattade sitt beslut öfver det
betänk., hvarigenom bevillnrs erläggande för karaktersfullmagter
tillstyrktes. Jag tror det icke; ty jag skulle då icke
underlåtit att göra anmärkningar deremot. Men när nu saken
är afgjord och grundsatsen skall verkställas, får jag förklara
det åligga Bevilln.TJtsk. eller den, som framkommit
med ett sådant project, att sjelf säga, huru det skall verkställas.
Constit.Utsk. har sig ålagdt att icke framkomma
med andra grundlagsändringsförslag, än som äro möjliga att
verkställa. Jag skulle önska, att Bevilln. och andra Utsk.
ville taga sig samma regel till efterrättelse, hvarigenom de
kunde slippa att anmoda andra uppgifva, huru deras overkställbara
skola kunna till verkställbara förvandlas. I afseende
på tillämpningen anser jag mig blott böra yttra, att
bevilln. bör göras så lindrig som möjligt, på det förslaget
må blifva så litet skadligt sorn möjligt.
Bevilln.Utsk:s betänk. lS':o 34 återremitterades.
Ånyo föredrogos och biföllos BancoUtskls d. 16 dennes
e. m. på bordet lagda
Mentor. j\:o 56, i anledn. af väckt fråga, huruvida de
enligt K. förordn. ang:de myntfoten af d. 25 Juni i83o p.reglade
TT5dels rrdrsstycken må från Banken utvexlas, samt
Betänk. K:o 5y, i anledn. af åtskilliga inora RiksSttn
väckta motioner, ang:de anstånd med inbetalningar och lagsökningar
för discontverkens räkning för de orter, der cholerafarsoten
härjat.
Föredrogos ånyo och biföllos Lag- och Oecon.Utsktns
den 16 dennes e. m. på bordet lagda utlåtm:
N:o 18. öfver väckt motion om tillägg i K. kungörelsen
d. 23 Juni i83o, ang:de understöd af allm. medel till utflyttningar,
i följd af verkställda laga skiften;
JV:o ig. i anledn. af väckt fråga om förklaring och tillägg
i K. förordn. d. 20 Jan. 1824, angtde ändring eller
utrifning af vattenverk, som genom uppdämning skada jord
eller hindra dess odling.
Företogs till pröfning Lag- och Oecon.TJtskms d. 16
dennes e. m. på bordet lagda betänk. N:o 20 i anledn. af
K. M:s nåd. propos., ang:de det vid sista riksdag framställda
förslag till en ny stängselförordn.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Med åberopande af de betänk.
bifogade reservationer, hvilka R. o. Ad. måhända tor
-
Den 21 Octobcr.
aG3
de för sig låta uppläsas, anhåller jag om återremiss af
betänk.
Hr Ulfsparre, Georg, uppläste följande:
Det af Lag- och Oecon.Utskrns pluralitet afgifna, nu
förevar, betänk, torde med skäl anses sakna grundlighet håde
i sak och framställning. Med några få ord vederlägga
Utskrn den af pluralitelen af Hushålln.sälskaperna, Lagcommitte'en,
Högsta Domstolen och K. M., på fullständigt utvecklade
skäl, såsom den lämpligaste ansedda stängselgrund,
densamma, som äfven linnes gällande i våra grannriken: Norrige
och Danmark. Jag vill icke upptaga R. o. Ad:s tid med
en vederläggning af dessa skäl; den finnes fullständigt anförd
i K. M:s aflåtna nåd. propos:r och Lagcommitte'ens
med Heres yttranden, äfvensom i den betänk, åtföljande grundligt
författade reservation af Hr Strussenfelt, deri åtskilliga
andra Utsk:ns ledamöter instämt, och hvilken reservation
jag ber att få åberopa. Endast det vill jag, i anledn. af
anförandet, att jordägare, som vid ägoskifte fått sina ägor
i flera skiften, eller som fått taga sämre jord till större
rymd, skulle få ökad stängselskyldighet, tillägga, att detta
icke i min tanka kan innefatta giltigt skäl till hälften-principens
förkastande. Någon fullkomlig likhet i stängselskyldigheten
kan med hvad grund som helst ej vinnas; men genom
den nu föreslagna inträffar icke, såsom med den 11 livar.
, den synnerligen stora olämplighet, att en delägare får
underhålla stängsel, der han inga ägor har, och således intet
interesse att hägna, och den delägare, som fått taga
sämre jord till större rymd, har uti jordens taxering redan
full ersättning för det ökade stängselbesväret, emedan detta
äfven vid taxeringen bör considereras, och han kan dessutom
tid efter annan genom flit och arbete förbättra samma
jord, då den vinner i värde och bättre bär stängselkostxiaden.
Hemmansdelar, som måst läggas i flera skiften, blifva
efterhand klufna, då slängselskyldigheten jemnkas; äfvensom,
när hälften-principen i stängsel blir antagen, vederbörande
blifva mera angelägna att vid skiftesläggningen äfven
hafva afseende å stängselskyldigheten.
Utskfn hafva, ehuru ogillande det nya stängselförordntsförslaget,
likväl ansett den ändring i nu gällande slängselförordn.
i likhet dermed billig, att skog eiler utmark skola
mot åker och äng deltaga i stängselskyldigheten; men såsom
stängselgrund härför är af Utskm föreslaget oförmedlade
hemmantalet. Jag tviflar, att något mera olämpligt,
att icke säga oförståndigt, kunnat föreslås, än en sådan
stängselgrund i denna del; ty deraf uppkommer den följd,
att då t. ex. inägor till ett oförmedladt hemman af \ mantal
möta utägor till ett från 1 till förmedladt hemman,
utägorna få stänga dubbelt mot inägorna. Detta är en ytterlighet
å andra sidan, som ej lärer gillas af någon och
264
Dea ax October.
skulle göra allmänt missnöje. Man jemnföre härmed det nya
stängsel förslaget, som gått en ytterst lämplig medelväg i
denna grannlaga omständighet, der författningen hittills för
utägorna lemnat full befrielse för all stängselskyldighet.
Det bör ej heller förtigas, att i Norrige alldeles enahanda
stadgande i denna omständighet iakttages, som det nya stängselförslaget
innehåller.
I anledn. af hvad jag således anfört, begär jag återremiss
af Utsk:ns betänk., under yrkande, att hvad i Hr
Strussenfelts reservation blifvit tillstyrkt må, såsom i allo
välgrundad!, varda antaget, en reservation, som, efter hvad
Hr Strussenfelt sjelf uppgifvit, innefattar den tanka, som
den afdeln. af Utskrn hyst, hvilken behandlat denna fråga.
Hr Hjärne, Harald: Då jag i sammansatta afdeln.
deltagit uti detta ärendes beredning, anser jag mig böra
upplysa, att det förslag, som den sammansatta afdeln. algat',
nästan i alla delar var öfverensstämmande med K. M:s
nåd. propus, i ämnet, men att detsamma sedermera kullkastades
i sammansatta Utskrn genom votering med en rösts
pluralitet. Jag var äfven bland reservanterna, bland hvilka
jag likväl icke blef upptagen, emedan jag af sjukdom
hindrades från att öfvervara justeringen. Förslaget, som
afdeln. framlemnade, var nästan till alla delar detsamma,
som igenfinnes i Hr Strussenfelts reservation, med åberopande
hvaraf jag anhåller om återremiss.
Lag- och Oecon.Utskrns betänk. N:o 20 återremitterades.
Ånyo föredrogs Oecon.Utsk:s d. 16 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 127, i anledn. af väckt motion om upphörande
af det s. k. viaticum, eller djeknegången, inom Vester-
och Norrbottens län. ,
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Om R. o. Ad. med uppmärksamhet
afhört innehållet af Hr Hahns motion, lärer R.
o. Ad. äfven finna, att mycket talar för bifall dertill. Utsk.
har erinrat, att föremålet för densamma vore en angelägenhet,
som ensam rörde invånarne i Hernösands stift;
men jag tror, att det icke vore utan skäl att, genom Regeringen,
fästa Hernösands stifts invånares uppmärksamhet
derpå, att denna djeknegång är förenad med många olägenheter
för de studerande och till föga gagn för dem, och
jag anhåller derföre om återremiss af utlåt.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Då detta mål i Utsk. förevar,
hyste jag verkligen den öfvertygelse, att man borde
bifalla motionen; men Utsk., som var i tillfälle att inhemta
några upplysningar häröfver af personer från norra orterna,
ansåg det vara af nytta, att denna djeknegång der
bibehölls. Detta viaticum existerar icke på grund af lag,
utan
Den 21 Octo b er.
a65
utan efter frivillig öfverenskommelse och var upphäfvet inom
Hernösands stift; men i anledn. af det långa afståndet
emellan lärosätena och de studerandes hemvist samt deras
medellöshet i allmänhet hafva ortens invånare, äfven för att
kunna skaffa sig lärare och prester, godvilligt medgifvit
djeknegången, hvarmed allmogen funnit sig högst belåten,
då dessa vandrande studerande uppehålla sig i deras byggder
hos pastorerna för att upptaga offer till fortsättande af
resan till acadeinien. På grund af dessa upplysningar har
Utsk. ansett sig böra afstyrka motionen och jag äfven frångått
den ide', jag hade om saken, samt anhåller derföre om
bifall till utlåt.
Hr Dalman: Jag bekänner, att de skäl, Gr. Horn anfört,
men som icke finnas i utlåt., lala mot återremiss. Jag
får derföre anhålla om upplysning, huru de andra Stånden
a (gjort frågan.
Underteckn. R idd.Secret.: Utlåt, är bifallet af Borgare-
och BondeSt:n; men från l3resteSt. är någon underrättelse
ännu icke ankommen, om eller huru detta Stånd
behandlat (lågan.
Hr Dalman: Då således i alla fal! frågan skall förfalla,
afstår jag, på de af Gr. Horn anförda skäl, från min
anhållan om återremiss.
Oecon.Utsk:s Utlåt. N:o 127 bifölls.
Vid förnyad föredragning af Oecon.Utsk:s d. 16 dennes
e. m. på bordet lagda utlät. IV:o 128, i anledn. af väckt motion
om inrättande af en ångbåtsfart emellan Gottland och
Öland, blef samma utlåt, af R. o. Åd. bifallet.
Till pröfning företogs Oecon.Ulsk:s d. 16 dennes e. m.
på bordet lagda utlåt. JV:o 12g, i anledn. af väckt fråga om
förbud emot försäljning af lottsedlar till utländska lotterier.
ITr von Hartmansdorff, A u g.: Då Hr v. Hohenhausen,
som väckt motionen, icke är tillstädes, men jag instämmer
med honom i meningen, att förbud i förevar, fall
kunde vara lämpligt, emedan denna lottsedelsförsäijning är
ett sätt att af den enfaldigare tillocka sig penningar, tillstyrker
jag återremiss af utlåt., på det att Utsk. mätte taga
saken i närmare öfvervägande. Den jemnförelse, Utsk. i förevar.
fall gjort emellan försäljningen af inhemska och af
utländska lottsedlar, skulle jag tro vara mindre riktig, enär
de penningar, sorn i förra afseendet gå ur enskildas fickor,
inflyta i statscassan och således komma det allmänna till
nytta, hvilket deremot icke är förhållandet med de penningar,
som för utländska lottsedlar dragas ur landet. Attpen
i5
H. 34
266
Den 21 Oetobcr.
ningar verkligen g5 lii- landet för dessa lottsedlar lärer vara
ovedersägligt, då man aldrig hör någon göra vinster på dessa
lottsedlar.
Hr Dalmän, Wilh. Fredr.: Om underrättelse meddelas,
huru de andra Stånden afgjort denna fråga, torde
återremiss måhända blifva öfverflödig.
Underteckn. K i d di S e cre t.: Utlåt, är bifallet af Borgare-
och BondeSt.-m Från PresteSt. är ännu ingen underrättelse
inkommen.
Hr Dalman: Då det nu lider till slutet af riksdagen,
och således så få återremisser som möjligt borde äga rum,
synnerligast i sådana frågor, som blott utgöra föremål för
underd. önskningar, hemställer jag till den talare, som begärde
återremiss, om han icke skulle vilja afstå från sin
begäran, synnerligast som det förhållande, alt ingen reservation
finnes bifogad utlåt., synes visa, det föga förhoppning
finnes, att Utsk. skall göra något afseende på hans anmärkning.
Hr Hjerta, Lars Joln: Efter den upplysning, Hr
Ridd.secret. lenmat, afstår jag.
H. Ex. Hr Gr. o; Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg de vid öecon.Utsk:s utlåt. N:o 129 gjorda antnärkn:r
hindra dess antagande samt utlåt, således böra återremitteras.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Dalman anhöll oni propos. till bifall å Oecori.-  Utskts förevar. Utlåt.
Underteckn. Ridd.Secret.: Här företer sig det besynnerliga
förhållande, att sedan Utsk. afstyrkt bifall å motionen.
Utsk. derefter yttrar, efter orden: ”men enär det
torde böra utgöra föremål för R. H. Stts härmare pröfning,
huruvida icke vid försäljningen af utländska lottsedlar, hvarigenom
ostridigt penningar dragas ur landet, någon särskild
afgift eller bevilln. bör äga rum, har Utsk. velat härå vördsamt
fästa R. H. Stis uppmärksamhet, för hvilken händelse
dock någon vidare åtgärd med detta mål icke tillhör Oecon.-  Utsk:s befattning.” Någon propos. på rakt bifall af tillstyrkandet
lärer således svårligen kunna göras, utan torde propos:rt
böra blifva deh, huruvida Ståndet, med bifall till
OeCon-.Ulskts Förevar, utlät;, önskar till Bevilln.Utsk. remittera
frågan, om icke vid försäljningen af utländska lottsedlar,
hvarigenom ostridig t penningar dragas ur landet, någon
särskild afgift ellef bevilln. bör äga rttttn
Hr Hjärne-, Harald: Jag tror, att, om R> o. Ad. bifaller
Öecon.Utsk:s tillstyrkande, en gifven följd deraf blifver,
att frågan, huruvida någon bevilln. vid försäljning af
utländska lottsedlar bör äga ruin, måste remitteras till JBevilln.
Utsk..
Den ai O c t o 1) e r.
367
Frih. Boye, Ludv.: Då man anser för sannolikt, eller
antager nästan för gifvet, alt penningar utgå ur landet
för främmande lottsedlar, bekänner jag, det jag önskat, att
utlåt, återremitterats, på det att Utsk. matte närmare besinna,
om icke detta sätt att mista penningar för Svenska
folket vore angeläget att förekomma; men sedan R. o, Ad.
vägrat återremiss, synes mig angeläget vara, att åtminstone
en bevillntsproc, vid sådana lottsedlars försäljning må komma
slaten till godo, och jqg förenar mig således uti anhållan
om remiss af frågan härom till Bevilln.Utsk., hvars utlåt.
öfver ämnet åtminstone synes förtjena att inhemta,
R. o. Ad. beslöt att, med bifall till Oecon.Utskrs utlåt.
N:o 129, till Bevilln.Utsk. remittera frågan, huruvida icke
vid försäljningen af utländska lottsedlar, hvarigenom ostridigt
penningar dragas ur landet, någon särskild afgift eller
Jaevilln. hör äga rum.
Bifölls Oecon Utsk:s d. 16 dennes e. m. på bordet lagda
utlåt. N:o i3o i anledn. af väckt motion om utfärdande
af en författning lill förekommande af olyckshändelser vid
ångbåtsfart.
Ånyo föredrogs Oecon.Utsk:s d. 16 dennes e. m. på bordet
lagda förslag N:oi3i till jemnkning uti RiksStms beslut
i frågan om enskilda theatrars inrättande, om censur å thealerstycken,
samt om upphörande af de afgifter till K. Theaterns
och Hofcapellets pensionscassor, som för representationer
i landsorterna erläggas.
R. o. Ad. ansåg detta mål böra punktvis föredragas.
i:sta, 2:dra och 3:dje punkterna.
R. o. Ad. ansåg dessa tre punkter ej erfordra någon åt
gärd
af R. o. Ad.
4:de punkten.
Hr Hjärnes reservation upplästes,
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då jag hufvudsakligen instämmer
uti Hr Hjärnes reservation, torde det tillåtas mig
att ytterligare utveckla det skäl, hvarföre jag anser Oecon.-  Utsk. oriktigt hafva uppställt denna 4:tle punkt. Hufyudsaken
har Utsk:s pluralitet ansett bestå deruti, huruvida någon
afgift skall utgå för representationer i landsorterna.
Jag har deremot ansett hufvudsaken vara den, som äfven
motionärerna utvecklat, huruvida denna afgift skall utgå.
till pensionerande af Hofcapellet och K. Theatern. Att icke
så skall ske, är, efter min öfvertygelse, afgjordt genom 3:ne
Stånds beslut; ty BorgareSt., sorn ansett afgiften böra äga
rum, har likväl beslutat, att afgiften bör utgå till communerna
inom orterna. Jag tillstyrker återremiss.
aC8
Den 2| Ootobcr.
Hr Dalman, Wilh. Fredr, och Hr Hjärne, Harald,
instämde med Gr. Horn,
Hr von Hartmansdorff, Alig.: En värd ledamot
gjorde mig nyss den erinran, alt det icke vore skäl, så nära
riksdagens slut, att begära återremiss lili ett ämne, som
Flott innefattade egenskap af onskningsmål, och uppmanade
mig på sådan grund att återtaga min anhållan om återremiss.
Jag tillåter mig nu att göra den värde ledamoten samma
uppmaning, i förmodan, att förslagets upphofsman alden
förste att bringa det i verkställighet.
Hr Dalman: Om jag kunde erkänna, att detta ämne
blott är en önskningsfråga, skulle jag visserligen icke hafva
understödt Gr. Horns begäran om återremiss; men då jag icke
kan föreställa mig annat, an att den ifrågavar. afgiftens upphörande
är beroende af R. St:s beslut, kan jag icke heller
sälta denna fråga i kategori med ett blott onskningsmål. Jag
har förut yttrat, och jag vidhåller det ännu, att jag anser
det hafva varit stridande mot grundlagen, att någonsin dessa
afgifter blifvit pålagda. Jag skulle tro, att, om K. M:.s
uppmärksamhet fästas på denna grundlagsstridighet, rättelse
i detta fall icke skall uteblifva. Jag måste således qvar-.
hlifva vid min anhållan om återremiss, synnerligast som,
derest R, o. Ad. bifaller betänk,, R. o. Ad, derigenom sanQtionerat
en oriktig uppfattning af R, St;s beslut.
Den nu föredragna 4-'de punkten återremitterades.
Ånyo föredrogs Gr. v. Fersens d. 16 dennes på bordet
lagda motion derom, att R. St. må besluta en underd. skrifvelse
med anhållan, det K. M. täcktes till nästa riksdag
låta utarbeta och för R. St. framlägga, till den behandling
87 § Reg.F. föreskrifver, förslag- lill reglemente för Provincialständer,
hvilka hvarje år borde i länets residens sammankomma
och afgöra sådana frågor, sorn röra provinsens,
ceconomiska angelägenheter.
Gr. Horn, Claes Fredr.: I följd af den af Gr. v.
Fersen väckta motion vågar jag hemställa, om icke R. o. Ad.
skulle äfven finna lämpligt att, vid handläggningen af denna
fråga, utsträcka den till ett ämne, som med densamma halden
närmaste gemenskap. Frågan är af constitutionel egenskap,
ty man kan icke bortraisonnera, att frågan örn Landtständer
icke är en privat inrättning. Den har en större omfattning,
rörer landets constitutionella förhållanden. Jag
tror, alt sådana Ständer skulle, såsom en utbildad rnunicipalinrättning,
vara af oberäknelig nytta; men jag tvekar ej
att yttra, att med den opinion, sorn för närvarande äger
rum, stödjande sig vid de förhållanden, som finnas, nemi.
vår Nationalrepresentation, detta förslag icke skulle med särdeles
begärlighet omfattas, utan fruktar jag, att förslaget
Pen ai Oc t ober.
skulle misslyckas, hvilket vore illa. Jag skulle deremot tro,
sedan fråga nu är vackt ora sådana constitutionella förhållanden,
att det vore af största nytta, om K. M. tillsammans
med committerade, af Ständerna utsedde, granskade alla de
förslag, som kunna till den committéen inlemnas eller af
den uppgöras för lnldandet af icke blott Landtständer, titan
afven en annan Nationalrepresentation, litet kan icke döljas
för Ständernas uppmärksamhet, att, ehuru frågan i dess närvar.
skick icke rönt framgång inom Representationens 4 kamrar,
sådant icke härledt sig derifrån, att man ogillat principen
derför, utan derifrån, att sådana förslag icke blifvit
Representationen förelagda, som kunnat vinna dess bifall.
Nationen åtminstone fordrar af oss, att vi med mera uppmärksamhet
befatta oss dermed; och jag skulle tro, att representanterna,
åtminstone till eri de), afbördat sig den stora
skuld, hvari de stå till sina committenter, om de taga
ett steg, hvarigenom de bereda möjlighet för kommande
Ständer att behandla frågan på ett tillfredsställande sätt.
Jag skulle tro, att det vore af vigt, att alla opinioner ilandet
öfver detta ämne finge uttala sig, för hvilket ändamål
jag anser en af såväl Regering som Ständer utsedd committé
böra nedsättas för att utarbeta förslag efter de olika åsigter,
som finnas rådande, hvilket skulle blifva en vigtig ledning
för kommande Ständer till befordrande af en representationsförändring.
Jag hemställer derföre, om icke, då Hr
Gr. v, Fersens motion kommer att behandlas, det vore lamp*
ligt att utsträcka densamma så långt jag nu föreslagit.
Frih. Boye, Ludv.: Lika med Gr. Horn anser jag
denna motion angå en constitutionel fråga, och jag vågar
derföre till Hr Gr. o. Landtm, hemställa, huruvida en dis—
cussion om densamma kan äga rum, eller något beslut deruti
nu fattas, då grundlagen tydligen föreskrifver, alt vid
frågor om förändringar eller tillägg i grundlagen förslaget
först skall öfverlemnas till Constit.Utsk:s bepröfvande. Vill
man nu alldeles öfvergifva, eller vill man lyda detta grundlagsbud.
Man öfvergifver det, då man tilltror sig i Stånden
kunna framkasta och pröfva grundlagsfrågor, utan att
hafva inhemtat Constit.Utsk;s yttrande, Men må det tillåtas
mig att framställa den skillnad, jag tror äga rum emellan
motionen och Gr. florns tillägg dervid, hvilket innefattar
en önskan till K. M. i ett ämne, som först blir grundlagsämne,
när förslaget blir gjordt. Mot Gr. Horns framställning
ser jag ingen scrupel, utan instämmer deruti fullkomligen;
hvaremot jag icke kan instämma i upptagandet af
Gr. v. Fersens motion, så vidt det afviker från det behandlingssätt,
våra grundlagar föreskrifva oss, nemi. att förslag
till grundlagsförändringar directe skola inlemnas till ConstiLUtsk.
, sorn till Stånden inkommer med utlåt, deröfver. Jag
öfverlemna)- lill Hr Gr. o. Landtmls eget eftersinnande att
Den a» October.
afgöra, huruvida någon discussion öfver motionen nu ian
äga rum.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm. Jät, till förekommande af
missförstånd ora ordalagen i Gr. v, Fersens motion, uppläsa
densamma,
Hr Hjerta, Lars Joh.: Hr Gr. o. Landtm, har, genom
uppläsandet af Gr, v. Fersens motion, tillräckligen upplyst
det ogrundade uti Frih. Boyes förmodan, att R, o. Ad.
skulle vara på vägen att öfverskrida grundlagen genom sin
discussion i förevar, ämne. Det är nemi. tydligt, att Gr. v.
Fersens motion kunde bifallas, utan alt en enda bokstaf i
grundlagen behöfde ändras. En annan fråga är, till hvad
nytta motionen skall kunna lända, i hvilket afseende jag bekänner,
att jag ej nog djupt inträngt i ämnet för att kunna
lemna något omdöme. Hvad Gr. Horns tillägg beträffar, att
den underd. hemställan till K. M. äfven skulle sträcka sig
derhän, att den committé', som borde nedsättas, äfven skulle
utarbeta förslag lill Nationalrepresentation, tager jag mig
friheten hemställa, i hvilken ställning frågan skulle komma.
Det är sannolikt, att en stor mängd förslag skulle inkomma
till en sådan committé'; men då såväl R. o. Ad. som de öfriga
Stånden hafva afslagit förslag, som grunda sig på allmän
valrätt, och en sådan committé' således skulle finna sig
befogad att undanrödja alla sådana förslag, som ägde likhet
med dem, Stånden afslagit, och härtill kommer, att Styrel-*
sens närvar, medlemmar, enligt de yttranden de inom Re-,
presentationen afgifvit, nästan samfäldt äro emot en representationsförändring
i den liberalare anda, som, efter min
förmodan, Nationen åstundan, så fruktar jag, att alltsammans
skulle upplösa sig uti ett onödigt besvär, och resultatet
således blifva ännu en committé' till de många onödiga,
sorn äro nedsätta,
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Hvad Gr. v. Fersens
motion beträffar, betviflar jag, att ett bifall till densamma
Vore af någon nytta; hvaremot jag icke hyser samma öfvertygelse
i afseende på Gr. Horns tillägg dervid. Jag Hor
nemi, icke, att den föreslagna committe'en blefve så onödig,
som den siste värde talaren föreställer sig. Frågan om en
förändrad Nationalrepresentation har nu så länge sväfvat på
ytan, att jag tycker tiden vara inne att undersöka densamma
på ett mera grundligt Sätt, än som kan äga rum i dagbladen,
På beskaffenheten af cornmitte'en kommer naturligtvis
halten af arbetet att bero, Men då Styrelsen icke
längre kan blunda för Nationens önskningar i detta afseende,
då det icke längre lärer kunna bestridas, att Nationen
önskar representationsförändring och att motståndet endast
ligger 1 svårigheten att öfverenskomma om något sätt för
denna förändring, så tror jag, att det vore gagneligt och
bidragande till alt få de särskilda opinionerna öfver ämnet
Den 21 October.
utredda, om Regeringen, för att få frågan fullständigt bedömd
af sakkunnigå och upplysta märi, nedsatte en committé',
sådan sorn Gr. florn föreslagit* Jag förenar mig således
på det fiffigaste i Gr. Horns framställning, under hemställan
likväl, då jag förmodar, att den icke kan remitteras
i sammanhang med Gr. v. Fersens motion, sorn afser eii
Jag, hvilken skulle beslutas i enlighet med 87 § Reg.F., då
deremot frågan om Nationalrepresentation icke kan på samma
sätt behandlas, om icke Gr. fforn skulle vilja förvandla
sitt tillägg till en särskild mötioh.
Hr von Troil, Emil: I fråga om remiss af motionen
förmodar jag, att någon vägran af propös. å remiss icke
lärer kunna ifrägaställås, då inrättandet af en muhicipalänstalt
för hvarje provins lika litet lärer kunna vara af
grundlagsegenskap eller fordra någon förändring i grundlagen,
som man kan påstå, att grundlagen skulle förändras,
för att kunna tillvägabringa en förändring i afseende på sockenstämmor
oell kyrkoråd. Men jag tror, att man skadar
båda förändringarna, som åsyftas, om man vill sammanblandå
förslaget, angrde Provincialstandér, med en representationsförändring
för hela folket, hvilka frågor alldeles icke
äga oskiljaktigt sambähd 0CI1, efter de former, sorn äro stadgade
för riksdagsärendfers behandling, fordra olika behandlingssätt.
Hvåd sjelfva Saken angår, får jag vördsamt anhålla,
att remissen måtte få åtfölja det första af de yttranden,
jag tog mig friheten afgifva, då Gr. v. Fersén framställde
sin motion.
Frih. Böye: Efter alt hafva hört Gr. v. Fersens motion
och den discussiorl, som deraf varit föranledd, ber jag
att få göra den rättelse titi min förra framställning, att jag
numera kommit till den öfvertygelse, att icke mindre berörde
motion än Gr. Horns utvidgning deraf angå en grundlagsfråga,
soln icke borde i Ståndet väckas. Jag protesterar
mot upptagandet af dessa frågor, men skall icke besvära
med någon vidare framställning i ämnet*
Hr von Hartmansdorff, Aög.: I händelse detta
ämne skulle anses såsom en representationsfråga, är jag visserligen
af den Öfvertygelse, att propos. till remiss deraf
vöre olaglig; men då frågan, såsom Hr v. Troil anmärkt,
endast bör anses såsom en utvidgning af författningarna om
sockenstämmor och kyrkoråd, och motionen således endast
kan anses åsyfta en underd. anhållan, att K. M. täcktes låta
utarbeta förslag till förändrade författningar örn sockenstämmen
och kyrkoråd, så ätt dessa kiinde få dell utvidgningen,
att de kunde kallas provincial-talaresäiskap, så finner
jag propos. till remiss icke kunna förvägras.
Gr. Horn: Hr v. Troil har icke kunnat finna något
samband emellan Gr. v. Fersens motion och mitt tillägg
Den ai October.
dervid. Jag vågar likväl vara af den öfvertygelse, att när
nian föreslår en lag för Provincialständer, som skulle afgöra
provinsens oeconomiska angelägenheter, man derigenom åsyftar
en ändring i de grundlagsstadganden, som omtala sättet,
huru oeconomiska ärender skola behandlas och afgöras vid
riksdagarna; och är det på grund häraf, jag anser förslaget
vara af grundlagsnatur. Men att K. M. kan komma med
ett sådant förslag till Ständerna, att det skall afgöras icke
såsom grundlag, utan enligt de föreskrifter, som gälla för
civil lagstiftning, finner jag visserligen möjligt. Mitt tillägg
innebär blott en anhållan, att K. M. vid samma tillfälle
måtte utvidga sitt förslag derhän, att vi möjligtvis kunde
komma till en förändrad Nationalrepresentation, och härmed
åsyftas Sfdedes ingen positiv ändring, utan blott ett förslag
till ändring. Afgifver committe'en ett förslag till representationsförändring,
så kommer detsamma att i grundlagsenlig
väg behandlas. Inskränker åter commit!e'en sig till att icke
kunna afgifva något förslag i sistnämnde afseende till pröfning
af Ständerna, förfaller frågan om grundlagsändringen,
och då återstår blott projectet om Landtständer. Jag finner
de håda frågorna stå i så nära sammanhang med hvarandra,
att jag skulle önska, att de kunde på en gång behandlas;
och faster jag mig hufvudsakligen vid den utgång, sorn
frågorna haft inom Stånden. Hvarken finner jag, att man
genom de beslut, som blifvit fattade, på förhand afgjort
frågan, huru Nationalrepresentationen bör sammansättas, icke
heller att någon committé' kan vara bunden af de beslut,
som blifvit fattade, utan kan committe'en lika Väl inkomma
medförslag, hvilka stå i rak strid med de beslut, som blifvit
fattade, som den kan komma med förslag, hvilka stå i
öfverensstämmelse med de åsigter, som blifvit uttalade. Af
dessa skäl kan jag icke annat än qvarblifva vid den anhållan,
att det TJlsk., som får sig ålagdt att handlägga Gr. v,
Fersens motion, måtte åt motionen gifva den utsträckning,
jag åsyftar.
Hr Hjerta: Jag vill blott nämna, att jag är långt ifrån
att icke önska samma mål, som Hr Dalman och Gr. Horn
åsyftat; men jag hemställer, hvad arbete man kunde vänta
af en dylik committé', nedsatt under närvar, förhållanden,
och tager jag mig således friheten fästa Gr. Horns uppmärksamhet
derpå, att denna committé' nödvändigt måste anse
de af Stånden vidtagna beslut såsom en opinionsyttring, och
att det är fullkomligen sannolikt, att de, som tillsatte denna
committé' och hvilka förmodligen skulle dela samma
åsigt, som R. o. Ad. uti sin votering uttryckt, icke skulle
tillsätta den så, att coinmitte'en föresloge ett arbete af motsatt
riktning med den uttalade opinionen. Ett annat förhållande
skulle för mig vara en surpris.
H.
Den 21 Octobcr.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. behagade till Oecon.Utsk. remittera Gr. v. Fersens nu
föredragna motion tillika med de i aniedn. deraf afgifna yttranden.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han tyckt
sig finna, att ja öfverröstat nej.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller om upplysning,
huruvida Gr. v. Fersen uti sin motion tager för afgjordt,
att Stånden önska sig sådana Provincialständer; ty
detta Stånd har en gång förklarat sig deremot, och om man
skulle, på sålt Gr. Horn yttrat, antaga på förhand, att R.
o. Ad. önskar detn, är det i rak strid med det beslut, R.
o. Ad. fattat, och skulle blott bevisa, att R. o. Ad. ångrar
det beslut, R. o. Ad. för få dagar sedan fattade.
Gr. v. Fersens motion upplästes ånyo.
Frih. Boye: Så vidt jag kunnat fatta, är R. o. Ad. på
vägen att begå en ny afvikelse från grundlagen i detta ämne.
Jag tror nemi. icke, att en grundlagsfråga — och såsom
sådan är den förevar, att betrakta—i något fall kan till Oecon.
Utsk. hänvisas, och jag får således äfven i detta fall
nedlägga min protest till prot.
Gr. Horn: Jag ser ingenting, som hindrar att till hvad
Utsk. som helst remittera en motion om en und. anhållan
till K. M., om också den innehöll att kullkasta grundlagen.
Jag kan således icke annat än hemställa, om icke R. o. Ad.
skulle täckas bevilja återremiss till Oecon.Utsk. Hr v. Hartmansdorif
har sagt, det jag yttrat, att R. o. Ad. önskade
Landtständer. Det har jag icke sagt, utan jag yttrade, att
jag önskade desammas införande, men att jag varit den, som
talat emot Landtständer organiserande så, som Constit.Utsk.
föreslagit. Likaledes har jag yttrat, det jag tror, att man
äfven inom detta lius önskar en förändring uti Nationalrepresentationen,
förutsatt, att ett sådant förslag dertill inkomme,
som behagade, och att jag följaktligen anser det
afslag, som det här framlagda förslaget om Nationalrepresentationens
förändring erhöll, icke bevisa något i hufvudsaken.
En hemställan till K. M. om utarbetandet af ett
förslag i detta afseende, hvilket skulle föreläggas Ständerna,
anser jag icke vara annat än ett sätt att söka sammanjemnka
och utveckla alla opinionerna i ämnet. Den ensidighet,
som en talare trott skulle visa sig uti en sådan committe's
arbete, skulle jag icke frukta, 0111 11. St. uttryckte den önskan,
att till denna committé' mätte väljas ledamöter af alla
opinioner.
Dä flera ledamöter ännu hördes anmäla sig, yttrade
i5 H. 35
Den 21 Oetobcr.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att då propos. i ämnet bilf *
vit framställd och besvarad, samt H. Ex. förklarat, huru
han fattat R. o. Ad:s svar å den framställda propostn, ansåg
H. Ex. någon vidare öfverläggning i ämnet ej vara formenlig,
utan saken vara afgjord, så vida ej votering begärdes,
hvilken H. Ex. ej trodde sig kunna förvägra.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Hr von Troil: Bland de skäl, hvarför Hr v. Hartmansdorff
förklarade sig missnöjd med R. o. Ad:s beslut,
hörde jag honom uppgifva, att R. o. Ad. för några dagar
sedan beslutat, att de icke ville hafva några Landtständer.
Jag tror detta vara ett misstag af Hr v. Hartniansdorff och
får derföre anhålla om uppläsande af det beslut, som R. o.
Ad. fattade i anledn. af Gonstit.Utskls memorial om inrättande
af Landtständer.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, om vi icke
få skrida till votering, sedan den är begärd och discussionen
är slutad.
R. o. Ad:s prot.utdr. af d. 16 dennes e. m. upplästes,
af innehåll, att Ståndet vid föredraga, af Constit.Utsk:s mentor.
N:o 36 med betänk, och förslag, ang:de landtdagar,
hänvisade till Constit.LTtsk. den såsom Ståndets gemensamma
tanka förklarade anmärkn., att någon föreskrift om landtdagar
ej i grundlagen behöfver intagas.
Medan voter:spropos:n uppsattes, tillkännagaf H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm., att nästk. Lördag d. 5.5 dennes komme
val att förrättas af suppleanter till R. o. Ad:s fullmägtige
i Banken och Riksg.Cont.; och hemställde H. Ex., om
icke, till vinnande af tid, R. o. Ad. skulle behaga förrätta
båda valen på en gång med en lista, då på densamma särskildt
borde utsättas hvilka skulle blifva suppleanter för
fullmägtige i Banken och hvilka borde blifva suppleanter
för fullmägtige i Riksg.cont.
Frih. Stjernstedt, Theodor: Jag tror det icke gå
an att på samma lista uppföra suppleanterna i Riksg.cont.
och Banken, emedan man derigenom skulle hindras att till
suppleant t. ex. i Riksg.cont. invälja den, som icke ingått
till suppleant i Banken, eller tvärtom.
Hr Stuart, Fredr. Christopher: Då jag icke kan
finna annat, än att det förslag, Hr Gr. o. Landtm, uppgifvit,
skulle föranleda till villervalla, nödgas jag anhålla, att,
såsom hittills skett, för valet till suppleanter i Riksg.cont.
och Banken måtte anställas särskilda voteringar.
Hr von Troil, Emil: Jag förenar mig med Frih.
Stjernstedt och Hr Stuart uti den anhållan, att särskilda listor
må upprättas för valet af suppleanter i Riksg.cont. och
Banken.
Den 21 O e t o b e r.
R. o. Ad. beslöt, att valen borde ined särskilda listor
förrättas.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:spropostn:
Den,
sorn bifaller remiss till Oecon.Utsk. af Gr. v. Fersens
motion derom, att R. St. må besluta en und. skrifvelse
med anhållan, det K. M. täcktes till nästa riksdag låta
utarbeta och för R. St. framlägga, till den behandling 87 J
Reg.F. föreskrifver, förslag till reglemente för Provincialständer,
hvilka hvarje år borde i länets residens sammankomma
och afgöra sådana frågor, som röra provinsens oeconomiska
angelägenheter; tillika med de i anledn. deraf afgifna
yttranden, voterar
den det ej vill, voterar
nej; ,
Vinner nej, afslår R. o. Ad. remiss af ofvannämnda motion.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit',
sorn föijer:
Ja — 10.
Nej — 25.
Hr Hjärne: Jag begär att till prot. få antecknadt, det
jag röstat ja. Jag anser det innefatta en missaktning emot
en motionär att neka remiss å hans motion. Jag finner dessutom
ett sådant nekande af remiss oriktigt, emedan det lägger
hinder för de öfriga Stånden att pröfva en väckt fråga.
Gr. Horn: Äfven jag anser det vara oformligt eller
oförenligt med vår fyrdelade Representation att vägra remiss,
emedan jag anser en väckt motion tillhöra alla fyra
Stånden och att man i dem alla bör få pröfva den. Nu är
prejudicatet gifvet, huru förhållas kan; måhända man i en
framtid kan vara mindre belåten dermed från en viss sida.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. •§ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 23 October 1834*
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 7 prot.utdr. för d. 21 dennes.
Ånyo föredrogs Bevilln.- Lag- och Oecon.Ufskms d. 16
dennes e. m. på bordet lagda betänk. N:o 6, angrde reglementariska
föreskrifter för brännvinsbränningens utöfning
samt försäljningen af brännvin och beskattningen derå.
Den a3 October f. ra.
Hr Hjärne, Harald: Jag är visserligen ej mycket hemma
i lagarna, hvilket borde vara förhållandet för att lätt
kunna bedöma alla omständigheter i det nu föredragna betänk.
; riten då jag ser R. o. Ad. på vägen att bifalla ett,
som synes mig icke vara i öfverensstämmelse med de billiga
fordringarna på R. St:s insigter i detta afseende, utbeder
jae mig få göra några mindre anmärkntr.
Då betänk, förra gången föredrogs, gjorde jag några erinringar
vid 2r och 29 hvilka nu torde få åtfölja återremissen.
Först anser jag mig nu böra fästa uppmärksamheten
derpå, att betänk, måste ställas i öfverensstämmelse
med de af R. St. antagna förändringar i grunderna för
brännvinsbränningen. R. o. Ad. har förändrat terminerna för
bränningen, så att i stället för två terminer, hvarje af tre
månader, har R. o. Ad. beslutat den första på fyra och den
sista på två månader. Således bör härefter ändras 8 §, der
terminerna uppräknas; vidare § i morn., 28 § sista mom.
och 33 §. Men jag anser öfverflödigt att föreslå några flera
redactionsförändringar, ty IJtskrn lärn ej undgå att finna,
hvar de äro behöfliga och huru de skola uppgöras.
Vid 29 § har jag ännu en anmärkt), att framställa. Den
handlar om sådana redskap, sorn ej äro uppräknade bland
de tillåtna, men som möjligen kunna uppfinnas och sedan
under vissa vilkor få begagnas. I beskrifningen härpå heter
det: "Efter sålunda inhemtad kännedom om den nya redskapen
äge Konungens Bef:h:de att, med afseende å redskapens
afverkningsförmåga i förhållande till de i larifFen
”upptagna brännvinsredskap, föreslå beskattningen med 4 sk.
”för hvarje k:na, som med densamma kan tillverkas under
”sex månader af året och derefter till K. M. insända såväl
”alla till målet hörande handlingar, som dess eget'beskatt”ningsförslag;
beroende sedermera på K. M:s nåd. pröfning
"till hvad storlek och emot hvilka afgifter bruket deraf må
"vara tillåtet." Då denna ordställning hufvudsakligen öfverensstämmer
med i83o års förordning, fruktar jag väl egentligen
icke misstydning i tillämpningen af ifrågakomma stadgande;
men jag finner det dock vara något tvetydigt. Det
innehåller nemi., att Konungens Bef:h:de skall först föreslå
och K. M. sedan bestämma afgiften. Jag kan likväl ej förstå
detta annorlunda, än att landshöfdingen äger bestämma
endast det kanntal, hvarefter skatten bör beräknas, ehuru
efter ordställningen han skulle kunna föreskrifva sjelfva skatten.
Jag upprepar, att jag ej fruktar någon misstydning
häraf; men jag tror, att man bör söka förekomma möjligheten
af en sådan. Samma anmärkn. gäller äfven om 3o §.
Jag tager för afgjordt, att det är många §§, som tarfva
förändring och förbättring; men jag tilltror mig, såsom
sagdt är, icke äga nog insigter i principerna för lagstiftning
för att bedöma det, utan förmodar jag, att ledamöter med
större skicklighet dfch erfarenhet ej skola undgå att med
-
Den 23 October f. ra.
277
sikicka sädana anmärkningar, sorn kunna behöfvas, hvarföre
jag inskränker mig till blott en enda ytterligare anmärka,
och det vid 58 §. Utskln hafva sökt åstadkomma så många
controller mot missbruk som möjligt; men jag fruktar,
att de i några fall gått för långt. 29 § lemnar härpå ett
bevis, som jag redan anmärkt; 58 § ett annat. Der hafva
Utskln föreslagit, att i stället för att kronobetjeningen nu
få göra beslag endast inom sitt distriet, skulle denna rättighet
utsträckas till hela länet. Detta tror jag ej skola lända
till större säkerhet eller till någon fördel; ty då länsmännen
ej äro kända utom deras distriet, skulle detta stadgande
uppkalla obehöriga personer, som lätteligen förfalskade
förordnanden eller eftergjorde polisbrickor för att afpressa
allmogen mutor, hvilket väl icke kunde sägas vara" en direct
orättvisa mot dem, som tilläte sig öfverträdelse!' mot författningarna;
men hvad jag fruktar häraf är, att den ofördelaktiga
tanke, som allmogen redan hyser om länsmännen,
skulle ökas och, om än landshöfdingarna tillsatte aldrig så
aktade och redbara, skulle det ej lyckas dem att vinna anseende.
Derhän tror jag detta stadgande skulle leda; hvarföre
jag ansett mig böra fästa Utsktns uppmärksamhet derpå.
Jag förnyar min anhållan om propos. till återremiss af
betänk.
Gr. Horn, Claes Fredr.: För den, som skall handlägga
detta mål, är det sannerligen stor anledn. att beklaga,
att R. St. icke fått från K. M. emottaga förslag, angille
den oeconomiska delen deraf. När K. M. har rätt att
ensam besluta, hade det varit väl, om R. St. fått veta Regeringens
åsigter i detta ämne. Här stifta Ständerna Jagar,
som kunna och böra ogillas; och jag ser ej, hvartill deras
långsamma arbete tjenar. Det nu föredragna betänk, är endast
frukten af enskilda åsigter och interessen, hvilka jag
icke har delat och nu förklarar mig ogilla; men äfven med
föl-utsättning, att jag vore ense med Utskln om grunderna
för betänk., kan jag ej undgå framställa några anmärknlr
mot detaillerna, och jag instämmer till en början i dem, si tn
Hr Hjärne redan gjort. Bland andra orimligheter, som påträffas
i betänk., är det i i/j. § stadgade vite för den, som
förfärdigar redskap, ej så construerad, som der är föreskrifvel.
Härigenom Iägges band på näringen, emedan man kan
tänka sig, att brännvinsredskap förfärdigades för en utländnings
räkning af annan beskaffenhet, än de hos oss tillåtna;
oell jag vet ej, hvarföre man skulle hindra export af sådan
kopparredskap. Samma anmärka. kan göras mot 21 §. I
5 5 § förekommer ett stadgande, som strider mot vår gällande
lag och sunda rättsprinciper. Den lyder så här: ”In”gen,
som utminuterar brännvin, äge rätt till utbekomman’’de
af fordringar för det brännvin, han utlemnat på räkning
eller credit.” Jag vet ej, huru man kan tilltro sig
Den 23 0 c t o b e r f. ra;
att i oeconomisk väg stifta en lag, som upphäfver alla rättsbegrepp.
Då fordringsägaren ej kan förvägras att med ed
fästa denna, liksom hvarje annan fordran, kan jag ej inse,
huru honom skall kunna bestridas att utfå densamma. Dessutom
kan det åsyftade goda ändamålet med detta stadgande
lätt illuderas; ty den, som utborgar brännvin, behöfver
blott taga skuldsedel af den, som köper, hvarigenom just
motsatsen af hvad rnan åsyftat åstadkommes, emedan den
sednare sålunda uppmuntras att supa, lills han fått brännvin
för allt, hvad skuldsedeln innehåller. 56 § finner jag
vara ofullständig och orimlig, då der stadgas, att, till förekommande
af utländskt brännvins insmygande, tullkammares
förpassning bör åtfölja varan, men ej samma stadgande
föreskrifvfes för allt brännvin, sorn föres på saltsjön. Dessutom
vill man, att edligt bevis från tillverkaren skall aflemnas.
Det är oftast omöjligt för handlande att skaffa ett
sådant, så att det, som företeddes, blefve falskt och hela
stadgandet endast uppmanade till lagbrott. Under anhållan
om återremiss inskränker jag härtill mina anmärkningar, som
jag får vid Ulsktns sammanträde tillfälle att utsträcka, och
förnyar mitt påstående, att hela betänk, hvilar på felaktiga
principer.
Hr Gunther, Carl Gust.: Under de sednare åren,
isynnerhet näst före och under första månaderna af innevar.
riksdag, har man i offentliga framställningar både hört
och läst otaliga klagorop öfver det onda, som brännvinet,
genom dess missbrukande, på många ställen i Riket, förorsakar;
och då hvar och en till någon del förnummit och
sett de bedröfliga följderna af brännvinets missbrukande,
har en allmän tillfredsställelse försports öfver de allvarliga
bemödanden till hämmande af detta onda, hvilka röjas såväl
i K. M:s nåd. skrifvelse härom till R. St., som ock uti
Ständernas förhandlingar, rörtde denna sak. Såsom medel
härtill har man antagit varans fördyrande genom productionens
inskränkning och förhöjd beskattning å tillverkningen;
men då brännvinets tillverkning uteslutande tillhör jordbruket,
för att lemna dess idkare tillfälle att på förmånligaste
sätt använda jordens producter och att derjemte lemna
dem medel till boskapsskötselns förbättrande, följer häraf,
att brännvinsproductionens inskränkning och förhöjda beskattning
skall på många ställen och på flera sätt verka
menligt för jordbrukarne. Jag har likväl dervid ej något
att erinra, så framt ändamålet, nemi. hämmande af ett stort
samhällsondt, dermed vinnes; men jag vågar betvifla, att så
sker, derest man söker nämnde ändamål endast och allenast
genom produetionens försvårande och åsidosätter att fasta
mera uppmärksamhet än hitintills vid varans användande,
ty man måste dock erkänna, att brännvinet ej är skadligt,
när det icke missbrukas, och att brännvinet till en betydlig
Den a3 O c t o b e r f. m.
279
grad är en nödvändighetsvara hos oss, samt att således det
skadliga endast består i brännvinets användande, nemi. så
vidt det missbrukas. Det synes mig altså vara ett stort
misstag, att man endast genom productionens försvårande
söker hämma missbruken i varans användande; ty genom
detta medel kan ändamålet, som dermed sökes, ej vinnas,
utan att man slutligen förbjuder tillverkningen, hvilken åtgärd
likväl, då brännvinet är en nödvändighetsvara, vore
en orimlighet, lika som de åtgärder, som leda derhän, äro
orimliga, så framt man endast dermed tror sig kunna hämma
missbruken. Jag anser derföre, att man, med all rättvisa
oeli ulan förnärmande af någons rätt, både kan och
bör göra all den inskränkning uti brännvinets användande,
som erfordras till missbrukens hämmande, och altman derpå
bör fästa ali möjlig uppmärksamhet. Man skall då finna,
att säkraste och användbaraste medlet dertill består deruti,
att man allvarligen försvårar och mycket högt beskattar
all brännvinsutminutering och utprångling, emedan just
deruti ligger det onda, som bör afhjelpas, och att således
detta medel förnämligast bör användas. De sammansatta
Utsk:n hafva i deras betänk, rörtde detta ämne, som nu är
under öfverläggning, ej uppfattat hela vigten af att, till
hämmande af missbruken med brännvin, använda nämnde
medel, nemi. inskränkning och förhöjd beskattning å all utminutering
af brännvin; åtminstone äro de i detta afseende
föreslagna åtgärder allt för obetydliga för att vara till fy I —
Jestgörande, och äfven allt för obetydliga i jemnförelse med
de i förra betänk, föreslagna och antagna åtgärder till försvårande
af brännvinsproductionen, då likväl förhållandet
borde vara tvärtom. Jag anhåller derföre att få göra några
speciella anmärkningar vid de särskilda §§ i förevar, betänk.
, angtde brännvinsförsäljning, och hoppas, att de sammansatta
Utsktn, efter erhållen återremiss af betänk., vilja
rätta dessa missförhållanden, hvarförutan ändamålet måste
förfelas.
Den i 35 § föreslagna afgift för brännvinsförsäljning å
gästgifverier, krogar och värdshus, utgör ej i sk. per kina
för det qvantum, der afyttras; jag anser, att den bör minst
utgöra 8 å 12 sk. per k:na, och derföre bestämmas att erläggas
från 5o t. o. m. 5oo r:dr, efter deras mer och mindre
betydliga afsättning, enligt pröfning af takeringsmännen,
hvilka äfven böra bestämma en högre afgift, än den i allmänhet
stadgade, om de anse afsättningen vara så betydlig,
att den skäligen fordrar en sådan förhöjning. Alla gästgifverier,
der krog eller brännvinsminutering idkas, böra erlägga
denna bevillning utan undantag; och hvar och en, som
vid marknader, regtlsmöten, auctioner och andra sammankomster
utöfvar brännvinsminutering^ bör i samma proportion
åläggas bevillntsafgifl.
Uti 44 § föreslår jag den förändring, att försäljning af
Den a3 Octoberf. m.
brännvin å landet icke må vara lofgifven under 4 ankares
belopp å andra ställen, än der bevilln:safgift erlägges för
brännvinsminutering, emedan missbruk eljest ej kunna controlleras;
jordbrukare dock obetaget alt lill underhafvande
och sådana personer, som hos dem förrätta arbete, försälja
ett ringare qvantum, men icke under 4 kaia åt en hvar.
Dé uti 45 § stadgade böter för den, som i minut försäljer
brännvin, utan att dertill vara berättigad, böra förhöjas
allt efter pröfning af förhållandet, så att för lönkrögeri
bör punkten bestämmas lika hög med hevillntsafgiflen
för en krog af motsvarande rörelse, emedan plikten eljest
blifver föga afskräckande; men mindre öfverträdelse!- böra
ej lika högt pliktfällas. — Det i 48 § stadgade förbud att
vid kyrkor på landet ej inom 4 »ni 1 deromkring, å sön-och
helgedagar, hvarken å gästgifvaregårdar eller å andra minuteringsställen
brännvin i minut försälja, utom till resande
och vägfarande eller vid måltider, anser jag böra förändras
till likhet med hvad för städerna stadgadt är, nemi.
att all brännvinsförsäljning och utminutering under gudstjensterna
förbjudas. Eljest föreslår man ett stadgande, som
ej alltid kan efterlefvas. ■— Till hvad sorn befinnes stadgadt
i 5i § önskar jag må tilläggas, att hvarje brännvinsminuterare
bör plikta såsom för olofligt brännvinsminuterande,
derest han tillåter någon på sitt försäljningsställe öfverlasta
sig. Derigenom skulle alla brännvinsminuterare nödgas hålla
en bättre ordning vid magt, hvilket är nödvändigt, om
missbruken skola hammas.
Dessutom får jag tillägga, att kringfarande brännvins*
försaljare å landet ej må tillåtas försälja mindre qvantum än
en half ankare, och att alla qvarnar för närvar, äro att anse
såsom krogställen, hvadan för dem antingen bör erläggas
bevillntsafgift eller strängeligen förbjudas att der hålla brännvinsförsäljning.
Äfven böra alla handlande i småstäderna,
så framt de idka bränn vinshandel, såsom nu förhållandet är
på många ställen, erlägga en särskild bevillningsafgift; ty
omöjligt är att förekomma deras underslef. — Dessa äro de
anmärkntr, hvilka jag önskar att af de sammansatta Utsktn
få pröfvade och besvarade. Särskildt skulle jag vid 3§ anmärka
det förtryck, sorn dermed förorsakas de smärre hemmansägarne
till båtnad för de större; men jag hoppas, att
detta missförhållande ej vinner K. M:s nåd. bifall.
Om återremiss beviljas, anhåller jag, att dessa anmärkningar
få åtfölja till Dtsktn.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Vid sista riksda
gen
föreslogo Ständerna i afseende på brännvinsbränningsrättigheten
ett mom. i 3o § af deras förslag till författning,
så lydande: ”Sådana hattar, på hvilka ifyilnkigslucka är
”anhragt, skola uppmätas till luckans nedersta kant, och
”hvad
Den a3 Octoberf. m.
"hvad hatten sålunda beflnnes nedanföre denna hant inne"hälla
, sammanslås med sjelfva brännvinspannans hanne''rymd,
efter afdrag likväl af kokrummet. Der ifyllnings"rör
är anbragt på hallen eller pannan, skall hatten upp"mätas
till den i hatten befintliga nedra kanten af det rör,
"som är bestämdt att afleda brännvinsångan till afkylniugs"redskapen,
och hvad hatten sålunda beflnnes innehålla sam"manslås
med sjelfva brännvinspannans hannerymd, likväl
"med afdrag af kokrummet.” Detta förslag, som var föranledt
af redan då kända missbruk, utelemnades i den sedermera
utkomna författningen; men det dröjde icke länge,
innan stora klagomål inkommo från landsorterna deröfver,
att man brukade ofantligt stora hattar med ifyllningsluckor
på små pannor. K. M. infordrade då Vetenskapsacademiens
yttrande i ämnet. Academien föreslog detsamma som Ständerna
i afseende på luckor på hattarna; men ifyllningsrör
sattes ej i fråga, hvilket ej heller skedde i den derefler utfärdade
K. förordn. JVn hafva Utsktn i 16 § åter upptagit
förenämnda förslag på följande sätt: "Om hatten är försedd
"med en eller flera luckor eller någon annan öppning än
"ångröret, skall den vid mätningen påsättas och redskapen
"uppmätas till öfversta luckans eller öppningens nedra kant
"till så stor höjd, som mäsk deruti kan inrymmas." Där
har man uteslutit afdrag för kokrummet och ansett hela
rymden för pannerum. Men dessutom har man förebyggt
endast det ena missbruket och förbigått det, som kan uppkomma
derigenom, att hatten eller pannan är försedd med
ilylIningsröret. Jag får hemställa, om icke Utsk:n skulle
anse sig böra taga i öfvervägande b. vSt:s förslag vid sista
riksdagen.
Hr Stuart, Fredr. Christopher: Äfven jag yrkar
återremiss af förevar, betänk., mot hvilket jag har att göra
åtskilliga anmärkntr, deraf dock flera redan blifvit af andra
talare framställda. Jag förbigår dem och vill hålla mig
endast till de öfriga. Af dessa angår den första 7 och 3o
§§., deri förekommer, att K. M. skulle äga att för en eller
flera städer tillåta begagnandet af större pannor än af ga
k:rs rymd. Då brännvinsbränningen är förklarad vara en
jordbruket allena åtföljande rättighet, inser jag icke någon
giltig anledn. för det undantag, som nu äger rum föl' städerna,
utan hemställer vördsamt, att ofvannämnda åt K.
M. upplåtna rätt äfven måtte utsträckas till landet. År meningen
dermed icke, att för den händelse, K. M. skulle finna
ordentliga fabriksinrättningar i större scala för brännvins
tillverkande nyttiga för Riket, K. M. skulle vara oförhin -  drad att tillåta sådana, vet jag icke, hvarföre omförmälda
undantag från de allm, föreskrifterna må fortfara. Mig förefalla
sådana till ens eller annans förmån på andras be
i5
H. 36
Den a3 Octobcr f. m.
kostnad högst motbjudande. — Vid io § skulle jag önska
det tillägg, att mantals- och skönskrifvare ålades att inom
en viss kort tid öfverlemna förteckningarna å dera, som anmält
sig till brännvinsbränning, till vederbörande presterskap,
som borde föranstalta derom, att dessa förteckningar
blefve till nästa helgedag anslagna i socknestugorna, der
hvar och en vore i tillfälle att granska deni och efterse,
om hans anmälan blifvit rätteligen antecknad. Härigenom
skulle felaktigheter i dylika anteckningar, hvilka ofta förekomma,
i tid observeras, och rättelse deruti kunna ske, innan
ännu någon olägenhet deraf uppstått. Jag skall anföra
några helt färska exempel, som tillräckligen ådagalägga
behofvet af det förslag, jag nu haft äran göra. Det har
nemi. handt, dels att förrättningsmän i taxeringslängderna
oriktigt upptagit gjorda anmälanden om brännvinsbränningens
utöfvande, hvilket varit så mycket lättare, som dessa
vanligen af allmogen ske muntligen; dels att en hemmansägare
anmodat någon af sina grannar att anmäla honom till
nämnde rättighets begagnande, men att denne antingen underlåtit
sådant eller också af glömska eller misstag uppgifvit
för liten pannerymd, hvilka förberörde händelser haft
den menliga påföljd , att hemmansinnehafvarne, som, i okunnighet
om förhållandet, på god tro börjat sin brännvinsbränning,
blifvit såsom lagbrytare tilltalade och till ansvar
fällda; dels ock att, sedan vid förteckningarnas justerande
efter en längre tids förlopp en hemmansägare sjelf anmärkt,
att han icke funnes derå upptagen, ehuru lian behörigen
uppgifvit sig till brännvinsbränning, den förut slumrande
kronobeljeningen deraf fått anledn. till åtals anställande,
hvilket slutats med den tilltalades fällande åt saken. — I Hr
Cederschjölds anmärkn. vid 16 § instämmer äfven jag och
anser det af honom föreslagna stadgande ganska nyttigt. —•
Sista mom. af ai § om ansvar å den, som tillverkar brännvinsredskap,
hvilken synbarligen vore beräknad på missbruk,
yrkar jag måtte helt och hållet uteslutas. Mig förefaller
det orättvist att belägga handtverkaren med ansvar, då han
åt en annan, på dess begäran, efter en viss uppgifven modell
förfärdigar ett arbete, hvaraf icke han, utan den sednare,
kommer att begagna sig. Rättast synes mig vara, att
den, som gör bruk af en dylik redskap, derför ensam straffas;
ty jag kan icke antaga, att handtverkaren i den andres
bedrägeri äger någon delaktighet. Detsamma kan icke anses
vara begånget, förrän brännvinsbränning med den nya
redskapen blifvit utöfvad, och då har all handtverkarens
befattning dermed upphört. Det är icke ens gifvet, att en
sådan alltid känner ändamålet med det arbete, som blifvit
åt honom uppdraget. Genom detta nu föreslagna nya stadgande
skall fabrikanten ofta sättas i nödvändighet att vägra
förfärdigandet af hvarje ny sorts redskap, äfven den oskyldigaste
och den, som icke en gang torde vara ämnad för
Den s3 October f. m.
s83
brännvinsbränning. Det är lätt att finna, hvilka hinder och
olägenheter häraf uppkomma för industriföretag i många andra
hänseenden, än dem, hvarpå Utskrn syftat. — I 29 §
förekommer något, som ej är verkställbar! utan stora olägenheter
och ändamålslösa kostnader samt lägger ett skadligt
band på alla försök att införa förbättringar i brännvinstillverkningen.
Denna § innehåller dessutom flera besynnerliga
saker, som jag förmodar redan hafva fästat II. 11. o.
Ad:s uppmärksamhet vid betänkts genomläsande. Jag torde
således icke behöfva uppehålla mig vidare härvid, än att
yrka hela §:ns försvinnande och ordagrannt bibehållande af
1 mom. i3 § i i83o års K. förordn. med tillägg, att de
nya verk, sora ej kunna hänföras till någon af de i i3 §
uppräknade classer, finge begagnas, äfven innan K. M. fastställt
skatten derå med vilkor, att densamma beräknades
retroaclivt från den tid, då brännvinsbränningen dermed
börjades. Den, som ej vill underkasta sig detta, må gerna
vara utestängd från ett sådant verks begagnande. — De förhöjda
bötesbeloppen i 38 och 3g §§ kan jag för min del
icke gilla. Man bör vara ytterst varsam vid stadgande af
böter och noga tillse, att man icke går för högt, hvarigenom
de förfela sitt ändamål. Blifva de för höga, gå de
icke ut; oftast skall tillgång komma att saknas hos den
skyldige till deras gäldande, och blir deraf följden en mängd
personers inkastande i våra redan förut alltför talrikt befolkade
fängelser; och huru mycket samhället härpå lider i
både moraliskt och oeconomiskt hänseende, är oss alla bekant.
Eller ock föranleda de till öfverenskommelse!’ emellan
åklagaren och den brottslige eller hvad man kallar mutor
och befordra således lagbrott, i stället att förekomma
sådana. — Till undvikande af tvister och olika tolkningssätt
får jag tillstyrka, att vid 34 S eber på annat tjenligt
ställe i fölfattningen bestämdt måtte yttras, att de tillåtna
smärre distilleringspannorna, lika med annan brännvinsredskap,
skola vara förseglade under de tider, då deras innehafvare
icke vore till brännvinsbränning berättigade.— I afseende
på 4> § har jag samma anmärkning, som vid 38 och
3g §§. Denna innehåller: ”Ägare af ättikefabrik, som öf”vertygas
att hafva med pannor, hvilka för ättikeberednin”gen
begagnas, tillverkat brännvin eller afyttrat förbränna
”eller s. k. lank, skall icke allenast vara underkastad här
”ofvan stadgade ansvar för oloflig brännvinsbränning, hvar”vid
bötesbeloppet derutöfver tredubblas” &c. Följden af
detta höga ansvar blir troligen den, att de verkliga lagbrytarne
ej komma att synas. Dessa träffa öfverenskommelse!’
med medellösa personer, i hvilkas namn ättikefabriksrättigheten
sökes; och sedan heter det, att den olofiiga brännvinsbränningen
utöfvas af dem. Då åtal derefter anställes,
hafva dessa icke något att böta med och aftjena böterna
med fängelse mot en ringa ersättning af förläggaren. Jag
Den a3 October f. m.
anser derföre, att stadgandet om böternas tredubblande bör
alldeles försvinna och tror, att tillräckligt correctiv mot
missbruk i detta afseende ligger i öfriga stadganden mot
oloflig brännvinsbränning af den, som ej dertill är berättigad-—
Vid 44 § 2 mom. önskar jag, att ett tillägg må göras,
Der föreskrifves; ”K:s Bef:h:de äga dessutom att sparsamt
och efter noga ompröfvande, sedan pastor och socknemän
blifvit hörde, tillåta försäljning af brännvin i minut
”å ett eller annat ställe vid segelled samt vid sommar- och
”vintervägar, som, utan att vara landsvägar, allmänt be”gagnas,
äfvensom, der behofvet för forslande det synnerligen
fordrar, vid allmänna lands- och farvägar samt jem"väl,
der sådant ske kan, indraga öfverflödiga krogar.” Tillägget
skulle lyda ungefär sålunda: att K:s 13éf:h:de borde,
efter vederbörande pastors och socknemäns hörande, i början
af hvarje år meddela yttrande, huruvida alla då befintliga
krogar må för det året fortfara. Härigenom skulle tillfället
lättas att få bort alla öfverflödiga sådana, hvilket vore
af största vigt, emedan det just är den mängd af nu befintliga
krogar, som man till stor del har att tillskrifva de täta
öfverträdelserna af förordn. emot fylleri. — 2 mom. af 47 §
innehåller: ”Den, som vid bruk och herregårdar, efter särskildt
aftal med ägaren, lemnar spisning åt hans husfolk
”eller åt resande och deras betjening, bote 20 r:dr, om han
”vid andra tillfällen än måltiderna eller till andra personer,
”än ofvannämnde, utminuterar brännvin.” Jag kan ej anse
sådana värdshus för annat än krogar och tror, att på dem
bör tillämpas samma stadgande, som gäller för de sednare;
hvarföre jag får hemställa, om icke orden: vid andra
tillfällen än måltiderna böra utgå och om icke dessa
näringsställen hör åläggas lika bevilln. som andra. — Vid
48§ har Hr Gunther redan gjort en anmärkn., i hvilken jag
vore böjd att instämma, om jag ansåge den lända till någon
nytta; men det är gifvet, att hvarest krog är, der sker
utminutering af brännvin både emellan måltiderna och äfven
under Gudstjenster. Åklagare kunna ej vara öfverallt,
och det är allmänt kändt, huru författningarna efterlefvas,
då de stå i stind med den enskilda vinningslystnaden. Jag
skulle vilja ur denna § hafva uteslutna orden: ej heller
af hvem det vara må brännvin i större parti.
I allmänhet är all handel å sön- och högtidsdagar förbjuden
oell således äfven den, hvarom nu är fråga. Försäljning
af brännvin i oart! är icke jemnförlig med brännvinsminutering,
utan böra derå allenast allm. stadganden tillämpas.
—> Af alla mina anmärkn:r är onekligen ingen så
vigtig, som den vid å>3 §, hvilken, såsom helt kort, jag anhåller
få uppläsa: ”Ingen, sorn utminuterar brännvin, äge
”rätt till utbekommande af fordringar för det brännvin, han
”utlemnat på räkning eller credit.” I Utsk:n gjorde jag föreställning
häremot och yrkade uteslutande af denna §; men
Den 20 Octo ber f. m.
jag vänn der, till min förundran, föga medhåll. Blott två
ledamöter förenade sig med mig, och dessa voro af detta
Stånd. Jag vet knappast något stadgande så olämpligt sorn
det ifrågavar. och inser i sanning icke, hvad dermed skall
kunna uträttas. Då nämnde stadgande, såsom en lagfråga,
skall, derest den vinner R. St:s bifall, pröfvas af K. M. efter
Högsta Domstolens hörande,'är jag säker, att denna ej
underlåter framställa sådana anmärknrr deremot, att K. M
afslår detsamma. Jag anser mig således nu ej behöfva vidlyftigare
orda härom, och jag bör göra det desto mindre,
som jag vet, att flera ledamöter af R. o. Ad. dela Utskrns
åsigt, samt jag äfven här torde komma att tillhöra minoriteten.
— 5g § innehåller ansvar af 6 r:dr 32 sk. för den
beslagare, som nattetid intränger i någons hus för alt göra
beslag, men ej finner öfverträdelse vara begången. Dessa
böter äro alltför låga; och jag inser ej, hvarföre just de
skola vara det, då de nu föreslagna böterna på alla andra
ställen äro orimligt höga. Samma principer hade väl bort
följas hela författningen igenom Jag föreslår vördsamt, alt
böterna i nu anmärkta fall måtte höjas till io r:dr, såsom
motsvarande det lägsta bötesbelopp, Utsktn i allmänhet föreslagit,
Äro böterna för laga, hindra de icke illasinnade
personer, som ej äro nogräknade på några r:dr, alt emellanåt
störa andras husfrid. Sådana ofog bör man söka hejda
och isynnerhet åstadkomma, att den, som en gång dermed
gjort ett misslyckadt försök, må förlora lusten alt i
otid förnya det. — På flera ställen i betänk, stadgas, att
vid öfverträdelse!- af brännvinsförfattningen redskapen skall
vara förbruten. Jag vet, att flera åklagare, och någon gång
äfven domare, olika tolkat ordet: redskap och utsträckt
det till alla inventarier i ett bränneri. För att hädanefter
förekomma ett så oriktigt förfarande, önskar jag, det måtte
TJtsk:n i korthet definiera, hvad sorn förstås med redskap,
hvilken är beslag underkastad.— Slutligen har jag väl också
några nnmnrkn:r mot sjelfva red.actionen; men såsom ledamot
af Utsk:n, hvilka skola handlägga återremissen, blir
jag dervid i tillfälle fästa deras uppmärksamhet i detta fall
och vill nu ej besvära dermed. Den hufvudsak ligaste är
ang:de .bränningstermincrna, som, i följd af R. Sirs derom
fattade beslut, numera måste blifva annorlunda; de öfriga
äro obetydliga. Jag har nämnt detta allenast i ändamål att
hafva min talan öppen i Ulsk:n, då frågan dit återkommer.
Frih. Rove, Ludv.: Jag har begärt ordet för att till
Hr Cederschjölds eftersinnande öfverlemna, om icke ett missminnande
influtit i den historik , han afgifvit angrde behandlingen
af frågan om brännvinspannehaltarna. Jag tror detta
bestämdt, och får derföre erinra om förhållandet. Deruti
har väl Hr Cederschjöld rätt, att Ständerna upptaga i deras
förslag missbruken medelst stora hattar med luckor på
a8G
Den a3 O c t o b e r f. ra.
små pannor; men för öfrigt var förhållandet sådant, att
Statssecreteraren af grannlagenhet öfverlernnade frågan till
K. Vetenskapsacadeniien, som åter remitterade den till sin
techniska afdelning, hvilken lat anställa profbränning med
begge slagen af pannor och på grund deraf meddelade det
utlåt., att någon fördel ej skulle kunna vinnas genom hattar
med luckor, emedan det andra slaget erfordrade kortare
tid till afbränning och äfven gåfve mera brännvin; hvaraf
Academien gjorde den slutföljd, att något förhud icke erfordrades
emot det förra slaget, emedan man skulle hindras
derifrån af det egna interesse!. Af denna anleda, frångicks
Ständernas förslag och upptogs icke i första författningen.
Men det visade sig derefter, att missbruken likväl fortforo,
och då utkom den sednare förordningen. — Jag bör erinra,
att detta förlopp blef utrönt, redan då anmärkning gjordes
emot Statssecret. Skogman i detta afseende.
Gr. Horn: Jag ber att få tillägga några ord i anleda,
af anmärkntr, som blifvit här framställda. Man har klandrat,
att andra än ordinarie länsman i districtet skulle få
rättighet att göra beslag. Visserligen är jag emot tillsättande
af extra länsmän, emedan detta endast skulle leda till
förökande af lagöfverträdelser; men hvad angår polisen öfver
oloflig brännvinstillverkning och försäljning, är förhållandet
helt annorlunda. Sedan det nu kommit derhän, att
man bränner för att sälja till högsta möjliga pris, kan man
omöjligt förekomma lönkrögeri, äfven om priset på brännvin
förhöjes, hvilket efter min öfvertygelse endast skall öka
det onda, emedan hvar och en, som bränner i smått, är
och måste vara interesserad af att understödja och befordra
afsattningen. När nu brännvinstillverkningen är så kringspridd,
att den bedrifves nästan i hvar koja, och när man
tillika anser den vara af nytta för landet, är det förgäfves
man använder vanliga controllör mot oloflig tillverkning och
försäljning. Jag tro det enda verksamma medlet vara att
tillskapa ett hemligt polissystem genom tillåtande af hemliga
angifvelse!-. Jag gillar visst icke sådant i allmänhet;
men här anser jag det vara alldeles nödvändigt för att med
ett ondt förekomma ett annat. Jag anser det vara vådligt
att inskränka beslagsrätten inom den ordinarie kronobe!jeningen,
för hvilken det möjligen skulle kunna blifva lucrativt
att icke angifva förseelser. — Här har äfven blifvit gjord
anmärkn. emot Utsklns förslag, ang:de redskapens construetion,
och i detta ämne skulle mycket kunna sägas. Tadel
har vidare blifvit riktadt emot i83o års förordn. Jag har
redan haft tillfälle att yttra mig häröfver och kan lika litet
gilla Ständernas och Vetenskapsacademiens som Stalsseereterarens
åsigter, ehuru jag tror, att den sistnämnde haft de
riktigaste. Det är uppenbart, att Academien missledt honom,
emedan den ej haft reda på allajmissbmk, som kunde
Den a3 October f. ra.
287
ske; man vet netn!., att en brännvinsapparats verksamhet
och tillverkningens belopp egentligen beror på den större
eller mindre yta, sorn utsattes för elden. Af denna orsak
hafva apparater blifvit conslruerade så, att hatten endast
är en fortsättning af pannan, sorn göres så låg, att den till
och med håller blott ett tum i höjd; och i detta fall kunna
många missbruk ske; men om man fyller en vanlig panna
ända opp i hatten, så vinnes dermed ingenting. Skulle,
såsom Hr Cederschjöld önskar, höjden af pannan beräknas
ända till ifyllningsröret, hindrades man att begagna mäskvärmare.
Jag tror således, att hvad Ständerna föreslogo
i83o nu icke är verkställbar!, och jag kan ej heller godkänna
det nuvar. förslaget, emedan många redskap då behöfde
omgöras. Om man helt enkelt stadgade, att hatten
ej finge vara större än hälften af pannan, tior jag, att man
skulle förekomma alla missbruk. Jag afstyrker på det högsta,
att i Ständernas förslag må upptagas beskrifning på
apparaternas construction eller föreskrifter örn controller
mot missbruk deraf, emedan jag tror, att Ständerna icke
böra befatta sig med dessa detailler, sorn endast böra tillkomma
Regeringen, utan må Ständerna endast uppgifva hufvudgrunderna
och föreslå, huru stor skatten skall blifva på
de slags apparater , som tillåtas. Största quantitelen af
brännvin kommer troligen hädanefter att tillverkas ej med
pannor, utan genom ångkraft, hvartill början redan lärer
vara gjord utom Sverige; och då förfalla alla förut gifna
föreskrifter i detta afseende.
IJr Hjärne: Jag anhåller att få tillägga ännu en anmärkt!.
, och det vid 64 §■ I 2:dra mom. deraf föreslå Ut—
sk:n, att förbrytelser emot förordn. böra i staden och å landet
vid allm. domstolarna åtalas och afdöinas, med undantag
af frågor om oloflig brännvinsförsäljning i de städer, der
polisinrättning linnes. Sammansatta afdelningen, i hvars öfverläggningar
jag deltagit, tillstyrkte, att sådana åtal borde
Ufven få ske hos K. M:s Bef:h:de. När frågan förekom i
TJtsk:n, hindrades jag af sjukdom att komma tillstädes. Jag
tror det vara af särdeles vigt, att åtal genast kunna anställas
och afdömas med det snaraste; men om de skola ske
vid häradsrätterna, kan dermed komma att dröja flera månader.
Man skulle äfven mera frukta för åtal, då man‘vissle,
att dermed ej behöfde dröja; och jag kan ej finna det vara
orättvist, att förbrytaren mäste inställa sig inför K. M:s Bef:h:de,
ty den, som begått en förseelse, må också vidkännas
denna olägenhet deraf. På sådan grund önskar jag, att
Utsktn må taga afdelnrs förslag i öfvervägande. — Gr. Horn
har yttrat, att en hemlig polis borde införas för att fiscalisera
i brännvinsfrågor. Deri kan jag ej instämma; jag batar
all hemlig polis och tror, att den föreslagna icke skulle
mötas af Nationens bifall i något afseende. Dessutom hafva
a88
Den a3 Octo ber f. ra.
Utskrn föreslagit, att tjenstehjon ej f.i göra angifvelser mot
deras husbondfolk, hvilket blefve en inconseqvens, om man
inrättade hemlig [jolis. Hittills har man hört, att allmänheten
ej varit nöjd med de tjenstemän, sorn vaka öfver efterlefnaden
af brännvinsförfattningarna; men jag fruktar, att
det skulle leda till olyckliga följder, örn man ännu vidare
utsträckte deras åtgärder. Jag torde ej behöfva anföra flera
skäl för afstyrkande af (Jr. Horns förslag, oell önskar, att
äfven dessa mitra anmärkntr må få åtfölja återremissen.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag är förekommen af den
siste talaren i afseende på 64 § 2 mom. Mig vill det nästan
synas, som örn Otskrn sjelfva åsyftat detsamma, dä de
hänvisat åtal till allm. domstolarna, men med undantag af
försäljning i de städer, der polisinrättning finnes. JVå väl!
K. M:s 15ef:h:de är en sådan polisinrättning. Jag förenar
mig således uti anmärkt!, mot ofvannämnde § och hoppas,
att Utskrn fästa afseende derå, emedan skyndsamhet är det
verksammaste sättet att förekomma öfverträdelse!'. — Hvad
Gr. Horn anmärkt har jag ej förstått på samma sätt, sorn
den siste talaren gjort det; men till tidens vinnande vill jag
endast hänvisa pi den 58 § och tillstyrka, att densamma
må oförändradt bibehållas.
Hr af Ekenstam, Isr.: Jag skall endast göra några
få anmärkntr. Till 8 § skulle jag vilja hafva det tillägg,
som jag tr or skulle vara af stor vigt, att hvar och en, sorn
vid skattskrifning ville anmäla sig till begagnande af brännvinsbränning,
borde vara förpligtad förete bevis, att han
erlagt afgift i enahanda afseende för föregående året. Möjligen
skulle detta stadgande föranleda till ett slags återhåll
på den öfverflödiga productionen af brännvin, äfvensom till
lindring i uppbördsSesväret. Vid den af Hr Cederschjöld
emot 16 § gjorda anmärkn. anser jag det ej vara värdt att
fästa sig. Utskrn hafva noga öfverväga! sitt deri framställda
förslag och, såsom jag tror, redigerat det fullständigt.
I nuvar. för fattning är hattens rymd i förhållande till sjelfva
pannans icke bestämd; sedan den numera blir det, må
det vara tillåtet att hafva hatten, huru som helst, försedd
med lucka eller rör, emedan allt underslef af den art, som
Hr Cederschjöld befarat, numera ej kan ske, utan på bekostnad
af det bestämda nödiga ångrnmmet i hatten, således
endast till brännvinsbrännarens skada, men aldrig till
vinst eller till mannamån. — I 24 5 säges, att ägare af
brännvinsredskap under angifvet villkor skall bestå kostnaden
för dess försegling under den del af brännings liden, då
redskapen ej begagnas. När grunderna för brännvinsbränningsrättigheten
här afgjordes, yrkade jag, att något härom
måtte bestämmas; men man lemnade då denna del oafgjord,
för att bestämmelsen derom tjenligare skulle kunna ingå i
de
Den a3 October f. m.
de reglementarisk» stadgarna. Jag fur derföre nu i stället
begära, alt Utsk:ns förslag i denna del må observeras och
antagas. — I 29 § föreskrifves väl, huru förhållas bör, när
man vill begagna brannvinsredskap af alldeles ny construction;
men dessutom förekomma i betänk, några exempel,
hvilka gifva anledning till den tydning, att endast större
förändringar skulle dermed menas, hvarigenom villrådighet
om lagbrotts tillvaro skulle deremot uppkomma vid upptäckandet
af sådana smärre förändringar å brannvinsredskap,
hvilka icke äro i fullkomlig öfverensstämmelse med de uppgifna
classificationerna eller dervid på ett nog bestämdt sätt
specificerade. Jag tror det vara nödvändigt till förekommande
af missbruk, att hvarje redskapens förändring, ej förut
upplagen, må anses såsom ny och att alltid enahanda
förfarande må iakttagas, förändringarna må anses för små
eller stora. — Det finnes äfven en annan §, som förefaller
särdeles underlig, i det skick den förekommer, nemi. den
53:dje; men 0111 samma bestämmelse blifvit insatt på riktigt
ställe, hade den icke oroat någon och icke något hinder
mött för bifall till förslaget, hvilket jag anser vara af stort
och gagueligt inflytande, äfvensom ganska lagligt, då det
får en annan form. Det lärer icke kunna förmenas någon,
som t. ex. äger en krog vid landsvägen eller annorstädes,
att utarrendera den med villkor, att krögaren aldrig får sälja
på credit. Öfverenskommelsen och vilkoret gifva saken
ett helt annat utseende, än om sådant ej skulle hafva föregått;
contractsbrott i detta, afseende skulle genast förverka
krögarerättigheten. Jag yrkar, att detta stadgande måtte
uppflyttas till de §§, som handla örn bestämmelsen af rättighet
till utminutering och göras till ett oeftergiflig! förbehåll
dervid. På sådant sätt blir detta förbehåll ett åtagande,
som icke af någon anledning bör kunna möta motstånd
eller kunna rubbas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
lomme att fortsättas i eftermiddag kl. 6.
Hr Cederschjöld: Frih. Boye har anmärkt, att K.
Vetenskapsaeademien hördes, innan det af Ständerna föreslagna
stadgande om luckor och ifyllningsrör uteslöts ur
i83o års förordn., och att det således skulle vara ett misstag
af mig att uppgifva, det Academien blifvit hörd endast
angående detsammas restituerande. Jag får derföre blott erinra,
att Academien hördes begge gångerna, men att jag ej
nämnt något om första gången, emedan detta ej hörde till
saken. Hvad åter angår Gr. Horns uppgift, får jag upplysa,
att Academien ej låtit undfalla sin uppmärksamhet, det
productionens quantitet beror på den större eller mindre
yta, som är tillgänglig för eldens inverkan, och att Academien
tillstyrkt bibehållande af stadgandet i hvad det angår
i5 H. 37
Den, 23 Oetober t. m,
luckor just för att förekomma missbruk; men af samma skäl
hade ifyllningsrör äfven bort upptagas, ty enligt hydrauliska
lagarna kan man, ehuru lågt ifyllningsröret sitter, lika
väl derigenom fylla hatten ända upp till öfversta kanten.—
Om för öfrigt sjelfva missbruket verkligen länder till skada
för producenten, är det i alla fall angeläget att förekomma,
det han ej må inledas i speculationer på underslef, som äro
skadliga för honom sjelf.
Hr Stuart: Jag hade ej ämnat att lill besvarande upptaga
några anmärkntr; tnen här hafva dock blifvit framställda
sådana, som jag icke stillatigande kan förbigå. Den första
är Gr. Horns förslag om hemlig polis, hvilket Or Hjärne
så fullständigt vederlagt, alt jag endast behöfver hänvisa
till hans yttrande med det tillägg, ätt om sådan hemlig
polis tillätes, skulle öfverträdelse!- komma att ske mot 58 §,
i hvad den stadgar om förbud för barn och tjenstehjon att
angifva och åtala förbrytelser emot ifrågavar. författning;
man skulle då behöfva frukta för de personer, man har
närmast omkring sig, och misstroende skulle insmyga sig i
stället för förtrolighet och sämja inom hus. Denna fråga
har äfven en politisk synpunkt; men detta gebit undviker
jag med sorgfällighet att beträda, så länge jag befinner mig
på en underordnad plats som tjensteman. Hr Hjärnes förslag,
angrde forum för åtal af förbrytelser, är orimligt och
skulle kunna föranleda till stor orättvisa, emedan valet af
domstol komme att bero på åklagaren och följaktligen äfven
ansvarspåföljden på det mer eller mindre fiendtliga förhållande,
hvaruti en tilltalad vore till honom. Af ett exempel
torde detta tydligare kunna inses. Två åboer i samma
by begå lika förseelse; den ene inkallas till häradsrätten
i hemorten på t. ex. en mils afstånd och den andre måste
begifva sig till K. M:s Bef:h:de, kanske tjugo mil från
sitt hemvist. Endast genom sjelfva resan får denne sednare
vidkännas en stor olägenhet, som den andre icke vet af;
men han måste dessutom, om han fälles åt saken, betala
dryg ersättning till vittnen och åklagare för deras inställelse.
För min del anser jag det vara alldeles nödvändigt, att
samma ansvarspåföljd äger rum, så vidt möjligt är, för samma
brott. För öfrigt bör det ingalunda lemnäs ur sigte,
att om ansvaret för en åtalad förseelse eller olägenheter och
kostnader i anledning af åtalet blifva för känbara, skall säkerligen
mången oskyldigt tilltalad hellre erkänna sig skyldig
och utgifva böterna, än inställa sig hos K. M:s Befihde,
eller ock genom mutor tillfredsställa åklagaren. Hvad
åter polisinrättningar i åtskilliga städer angår, äro de ej lika
med K. M:s Bef:h:de, såsom Hr Lagerhjelm förmenat,
ty beslut af de förra dragas genom besvär till de sednare
eller ock directe till K. M., alltefter måls olika beskaffenhet;
och jemnförelsen emellan ofvannämnda myndigheter'
och domstolarna på landet är ej heller riktig.
Den a3 October f. tn. 391
Gr. Horn: Man har klandrat, att Utsk:n förblifvit vid
samma åsigt, sorn finnas i 18S0 års förordn., eller att förbrytelser
af ifrågavar. beskaffenhet skola upptagas vid allm.
domstolarna; men till hvad den siste talaren anfört såsom
stöd för denna åsigt, får jag tillägga, att det blefve stridande
mot ändamålet, 0111 landshöfdinge-embetena ensamt
skulle handlägga dylika mål, emedan belägenheten af länen
ej gör det lämpligt. Det finnes t. ex. län, som äro så fångsträckta
och vidlyftiga, att det ej är tänkbart, att icke personer,
tilltalade för ringa förseelser, skulle friköpa sig från
besväret atL inställa sig. Erfarenheten har lärt, att då förbrytelserna
gjordes anhängiga hos K. M;s Bef:h:de, skedde
val många åtal; men få af de tilltalade kommo personligen
tillstädes, utan antingen erkände de sig skyldiga eller förlikte
målen, hvaraf åklagare endast uppmanades till ytterligare
anklagelser. Jag skulle väl vilja, att någon polismagt
finge befattning med sådana mål, emedan de derigenom kunde
skyndsammare afgöras, än vid domstolarna, och jag
skulle önska, att man i detta afseende kunde bilda en landtpolis,
måhända inom hvarje socken, med appel till högre
auctoriteter. Men då ville jag äfven föreslå högre böter för
att undvika eludering genom förlikningar. Jag tror äfven,
att om handhafvandet af brännvinsförfattningarna öfverlemnades
åt communerna sjelfva, skulle det ske med mera ordning
och noggrannhet; men jag vill derföre icke påstå, att
en sådan polis skulle vara så lätt att bilda. Det kan för
närvarande ej blifva annat än en from önskan, fruktar jag.
Hvad jag framför allt bestrider är, att dessa mål endast
skulle tillhöra K. M:s Bef:h:des handläggning, ty derigenom
mångdubblades stralfen och beginges lagbrott af åklagarna
sjelfva.
Ilr Gunther: Det är i anledn. af Gr. Horns förra yttrande,
som jag nu begärt ordet. Hr Gr. yttrade, att man
genom förhöjd beskattning å brännvinsförsä!jning endast skulle
uppmuntra lönkrögeri, som ej kan förekommas, så länge
brännvinstillverkningen ulöfvas allestädes och hvarje producent
söker, genom varans utminutering, att få den största
möjliga vinst deraf. Härvid torde jag få fästa såväl den
adle Grefvens som ock de sammansatta Utsklns, till hvilkas
handläggning jag hoppas att detta mål blifver återremitteradt,
uppmärksamhet derå, att det just är genom en mycket
hög beskattning å brännvinsförsäljning, sorn man möjligtvis
kan förekomma missbruken dermed, att man tvingar
ali brännvinsförsäljning att ske endast på vissa tillåtna ställen,
och att man dervid ej bör göra så mycket afseende på
de mindre afvikelserna, hvilka i sig sjelfva äro oskadliga,
men att de större, deruti det onda egentligen består, nemi.
der lönkrögeri och fylleri bedrifves, ej böra kunna undgå
ordningsmäns eller polisens uppmärksamhet. För öfrigt tror
Dcu a3 Octob e r f. m.
jag, att det skulle bidraga till ändamålets vinnande, om en
viss andel, nemi. hälften eller minst tredjedelen af böterna,
användes till något allmänt nyttigt föremål inom communen
eller länet. Då Utskln föreslagit, att taxeringsmännen skola
bestämma en högre försäljningsafgift än den, som här i
allmänhet stadgas, allt efter som de anse afsältningen vara
af den utmärkta betydenhet, alt den, jemnförelsevis, skäligen
fordrar en sådan förhöjning, så synes det mig äfven
nödvändigt, att Utskln bestämma och i förslaget utsätta den
grund, hvarefter afgiften bör beräknas, och hvilken jag anser
bör vara 8 n 12 sk. per kina. Med anförande af ett
exempel torde jag få visa, att en sådan afgift kan utgå,
utan att deraf förorsakas lönkrögeri. I Örebro funnos för
några år sedan emellan 3o och 4° krogar, hvilka genom
contract med staden tillhörde stadens bryggare. Under den
tiden antog bryggaren ingen krögare, som ej förband sig att
årligen afyttra 2000 k:r brännvin och hos bryggaren köpa
detta quantum till ett pris, som alltid var 16 sk. per kina
högre än gångbara brännvinspriset; och det oaktadt förspordes
ej deraf mera lönkrögeri i Örebro än annorstädes. Derjemte
bör man kunna påräkna ett verksamt biträde till upptäckande
af lönkrögeriet just af de högt uppskattade brännvinsförsäljarne.
Jag hoppas, att då detta ämne ånyo kommer
under öfverläggning hos de sammansatta Utskln, skola
de ej undgå att inse vigten af de anmärkningar, hvilka jag
tagit mig friheten framställa; hvadan jag ånyo anhåller, att
de få åtfölja fiterremissen.
Hr Hjärnel Jag skall blott i korthet upptaga Gr. Horns
anmärkt)», att landshöfdingarna ej borde få upptaga mål,
anglde öfverträdelse!’ af brännvinsförfattningarna, hvilket Hr
Gr. ansett skola lända till mutsysternets utbredande. Jag
tror ej detta, ty det är nu ett helt annat förhållande i länen
än förr. Kronobetjeningen är af en bättre moralisk beskaffenhet,
och jag har just här hört, att i ett enda län fingo
åtta länsmän afsked vid en ny landshöfdings tillträde.
Jag hoppas således, att om landshöfdingarna lägga den vigt
på ämnet, som det förtjena!’, skall mutsystemet alldeles försvinna.
Gr. Horn har vidare trott, alt om allmogen vore
vid åtal tvungen att infinna sig i residensstaden, skulle äfven
den oskyldige hellre muta eller köpa sig fri derifrån.
Detta befarar dock icke jag; ty i 58 § 2 mom. stadgas, att
det blir på angifvarens äfventyr och ansvar, om angifvelsen
saknar grund, hvaraf jag ej kan finna annat, än att åklagaren
måste ersätta den, som han utan skäl besvärat med
inställelse. Gr. Horn tyckes anse besväret af en inställelse
vara försvar påföljd för mindre brott. Utskln deremot hafva
ieke ansett några förbrytelser för obetydliga, emedan det
finnes bedrägeri 1 alla, och då är det ej orättvist, att den,
sorn begår sådant, blir tvungen att infinna sig vid landshöf
-
Den a3 Octcber f. m.
dinge-embetet; men jag tror, lika med Hr Lagerhjelm, det
blifva den största fördel, att åtal genast anställas.
Hr af Dalström, Gust. Jac.: Jag hade önskat att
ej behöfva yttra mig ang:de detta motbjudande ämne, synnerligast
som Utsktns åsigter strida emot mina; men jag finner
i förevar, betänk, en §, vid hvilken ingen hittills fästat
sin uppmärksamhet. I 62 § nemi. stadgas, att åklagare skola
erhålla af böterna; men dessa kunna ej utfalla, förrän
saken är utagerad och utmätning skett hos dea pliktfällde,
som ej sällan saknar tillgång till böter, så att de mäste förvandlas.
Besinnar man nu beslagarens risk, 0111 han ej kan
bevisa någon brottslighet, så tyckes det vara högst billigt,
att han förskottsvis af staten genast utfår sin andel i de böter,
som kunna åläggas tilltalade personer, och att staten
sedermera tillfaller, hvad den pliktfällde förmår betala. Jag
anhåller, alt denna anmärka, må få åtfölja återremissen.
Bevilln.-, Lag- och Oecon.Utsktns betänk. W:o 6 återremitterades.
Till pröfning företogs StatsUtskts d. 18 dennes på bordet
lagda utlät. N:o 275 i fråga om lindring i grundskatterna
genom förhöjning af tull- och bevillnts-afgifter.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag anhåller att få veta i
hvad beslut de öfriga RiksSt:n slädnät i anledning afStatsUtsk:s
nu föredragna betänk.
Underteckn. Ridd..Secret.: Preste- och BorgareSttn
hafva bifallit StatsUtsk:s utlåt. Wto 275. Om BondeStts beslut
har ingen officiel underrättelse ännu ankommit.
Hr Stuart: Oaktadt den sålunda erhållna upplysning,
att 2tne RiksSt. redan bifallit förevar, betänk., anhåller jag
likväl att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på Frih. Palmstjernas
vid detsamma fogade reservation, i hvilken jag för
ruin del till alla delar instämmer; varande riktigheten af de
åsigter, som Hr Frih. i denna reservation utvecklat, ingalunda
vederlagd af hvad Utsk. i motsatt anda anfört. Dock
som en återremiss af betänk, numera troligen icke skulle
leda till det dermed åsyftade resultat, anser jag mig böra
afstå från yrkande häraf och endast anhålla om propos. till
afslag å detta betänk., på det R. o. Ad. åtminstone ej genom
detsammas bifallande må uttrycka ett godkännande af
de deruti utaf Utsk. framställda satser.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Äfven jag kan ej gilla Utsk:s
raisonnement i förevar, betänk. Jag finner det alldeles orätt
af Utsk. att säga, att kronoskattejorden är att anse såsom
arrenderad jord; ty hvad är då staten? Kan staten vara något
annat än samhället sjelf, och kan man väl tänka sig,
att jordens innehafvare skola anses såsom arrendatorer åt
samhället? Äganderätten skulle på delta sätt upphäfvas; och
Den a3 Octoberf. m.
hvad blefve väl då af jordbruket? Huru skulle det väl någon«in
kunna utveckla sig till förkofran? Det bär i sanning för
närvar, syn för sagan, och det är alldeles otänkbart, att
jordbruket kan komma ur sin linda, så länge det i grundskatter
måste betala så hög ränta, att intet förlagscapital
återstår för jordbrukaren. Man kan visserligen säga, att
köpeskillingarna äro i förhållande derefter; men jag frågar,
om någon väl kan vara belåten att få en egendom, äfven
om det vore till skänks, då det sker under så tryckande
vilkor i öfrigt, att egendomen omöjligen kan upparbetas till
någon inkomst utöfver skatterna. Yi hafva exempel, att
rusthåll i Carl XII:s tid bortskänktes eller öfvergåfvos för
att undvika rustningens utgörande, men att ägarne tvungos
att bibehålla dem; och ett sådant onaturligt förhållande
har Utsk. ytterligare befästat genom påståendet, att det
vore det naturliga. Jag önskar, att R. o. Ad., åtminstone
för sin del, ej måtte instämma i en sådan åsigt, ehuru jag
nu ej begär någon positiv åtgärd för att komma till ett bättre
skick; och jag instämmer således med den siste talaren
i begäran om afslag å betänk., emedan jag anser vådligt, om
Utskts grundsats skulle godkännas.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Om de talare, som
yttrat sig emot Utsk:s betänk., endast hållit sig till statseconomiska
skäl, skulle jag ej haft något att invända; men
då de synas vilja åberopa rättvisan, kan jag ej iakttaga tystnad.
Vöre det väl rättvist att på bekostnad af dem, som
helalt den skattfria jorden dyrare, skänka nuvar. innehafvarne
af skattejorden det capital, som staten nu har innestående
i deras egendom, och hvars ränta motsvaras af grundskatterna?
Det vore ju en gifven följd , att statsbördorna skulle
ökas för de andra; och hvem skulle väl få fördelen deraf?
Jo, blott den skattlagda jordens nuvar. innehafvare, som
skulle öka köpeskillingen, så att afgälden för närmaste efterträdaren
komme att stå lika högt. Kär man vet, huru
jordens krononatur tillkommit, nemi. dels ursprungligen,
under namn af Upsala öde, och dels genom köp eller indragning
till Kronan o. s. v., måste det erkännas hafva skett
utan någons förfång och vara en fördel för hela staten, ty
derigenom kunna andra skatter i samma mån blifva så mycket
mindre; och med samma skäl som man vill utan vederlag
borttaga grundskatterna, dessa räntor för statens innestående
capitalfordringar, skulle man äfven kunna yrka, att
jordbrukets intecknade skuld till enskilda borde utplånas.
Det ena slaget är icke mer tryckande än det andra. Jag
hoppas ej behöfva ingå i någon vidlyftigare deduction af
ämnet, och anhåller om propos. till bifall å betänk. Kan
man åter utfinna något medel, hvarigenom innehafvarne af
skattejorden skulle kunna lösa sig till större rätt, än de nu
hafva, har jag ingenting deremot.
Den a3 October f. nu
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag kan ej godkänna den
siste värde talarens skäl, ehuru jag flera gånger hört dem
upprepas och äfven funnit dem af Utsk. antagna. Lika med
IIr Stuart vill jag dock för närvar, inskränka mig till en
protest emot dessa skäl ock i korthet redogöra för min åsigt.
Jag ser ej saken ur den synpunkt, att staten kan anses som
inteckningshafvare eller ägare af jorden; ty staten äger i
sjelfva verket icke skattejorden, och äfven om den kan anses
hafva inteckning deri, måste det vara skäl att lossa den,
när sådant kan ske. Man har väl sagt, att grundskatterna
blifvit beräknade vid köp; men jag får i anledn. häraf endast
fästa uppmärksamheten derpå, att om jordens hela värde
i förhållande till sin afkomst fästes uti grundskatter,
skulle jordbrukaren svälta ihjel eller nödgas skänka sin jord
till staten, hvaraf visar sig, att jorden på detta sätt kan få
vidkännas den mest orättvisa beskattning med hvilken köpeskilling
som helst. Ej heller kan jag finna, att någon orättvisa
begås emot .efterkommande innehafvare, om en af beliofvet
påkallad lindring lemnäs åt de nuvar.; det enda rätta
måste vara, att hvarje egendom taxeras till bevilln. efter
sitt verkliga värde, d. v. s. afkastningen. I följd häraf yrkar
jag afslag å Utsk:s betänk.
Hr Hjerta, Lars Joli.: Jag instämmer för min del
med reservanterriä och anhåller att i korthet få besvara en
talare, som sagt, att ur rättvisans synpunkt inga anspråk
på lindring i grundskatterna förefunnes. Jag hemställer i
anledn. häraf, om ej R. St. med större rättvisa skulle kunna
lindra en för mycket betungad jord, än de efter olika
bevillnjsgrunder bestämma olika beskattning för inkomst. I
enlighet med talarens åsigt skulle deremot alla reformer i
beskattningsväsendet vara orättvisa; men ändamålet måste
likväl vara att slutligen komma derhän, att hvar och en
skattar till staten efter värdet af sin inkomst, såsom den
mest rättsenliga beskattningsgrunden. Man har väl sagt,
att jorden skulle säljas för högre värde och vinsten således
för en kommande innehafvare blifva ingen; men jag har aldrig
hört, att värdet af en egendom t. ex. här istockholm
berott af det högre eller lägre belopp, hvartill egendomen
varit intecknad. Det är bekant, att för 3o eller 4° år sedan
var nästan all jord i Spanien uti kyrkors och klosters
händer; och om man äfven kan säga, alt den numera blif
vit
dem fråntagen genom en orättvisa, hemställer jag likväl,
om det icke varit nödvändigt i statsoeconomiskt afseende,
och samma förhållande gäller i omvänd ordning här.
Jag anhåller om propos. till afslag å betänk.
Hr S tuärt: Då jag förra gången yttrade mig i denna
fråga, kunde jag icke föreställa mig, att någon inom detta
RiksSt., hvars medlemmar böra både känna och representera
jordbrukets interessen, skulle yrka gillandet af de satser
Den 23 Octoler f. m.
och åsigter, som premisserna uti StatsUtsk:s ifrågavar. betiink.
innehåller. Enligt hvad IJtsk. häruti yttrat, synes
Utsk. anse den Svenska jordens betungande och med dess
innehafvares välstånd mångenstädes oförenliga beskattning
vara fördelaktig för massan af Nationen eller de obemedlade
folkclasserna. Utsk. förklarar nemi.: ”att hvarje säljare,
”efter ett fattadt beslut om grundräntornas directa eiler in”directa
minskning, skulle öka köpeskillingen utöfver nu
”vanliga belopp och sålunda försvåra åtkomsten af sådan
”jord, hvartill då erfordrades ett större capital än nu; att
”kommande generation följaktligen blefve lika betungad sorn
”den närvar., fast räntan komme att gå till capitalisten, i
”stället för att den nu går till Kronan, samt alt den nu
”existerande olikheten uti grundskatterna icke verkar nien”Jigt
på jordinnehafvare!!, emedan köpeskillingen är större
”eller mindre, i förhållande till grundskatternes betydenhet.”
Utsk. har således icke kunnat inse skillnaden emellan de
tillfälliga skulder, hvarifrån jordägaren förr eller senare kan
helt och hållet befria sig, och de jorden tryckande skattebördor,
som äro dervid för all framtid oskiljaktigt fästade.
Af sådan orsak synes Utsk. hafva antagit, att ägaren af säteri-
och frälsejorden, i följd af den beklagligtvis alltför allmänna
skuldsättning, som han frivilligt ådragit sig, skulle
vara i alldeles enahanda bekymmersamma belägenhet som
den, hvaruti skattejordsägaren, i anseende till de honom
åliggande mångfaldiga bördor och utskylder, vore försatt.
Dagliga erfarenheten vederlägger dock, på ett obestridligt
sätt, riktigheten af denna hypolhes, enär icke allenast den
förmögnare och bättre lottade delen af jordbrukare utgöres
af frälsejordens ägare, utan ock sådan jords erhållande ofta
utgör förnämsta föremålet för den bemedlade skattehemmansägarens
önskningar och bemödanden. Man har här yttrat,
att den visserligen hårdt beskattade jordens innehafvare
dock icke ägde några giltiga anspråk på lindring i sina
skattebördor, emedan desamma varit förenade med jorden,
innan den kom i hans hand; men om äfven dessa anspråk
i juridisk väg icke skulle kunna göra sig gällande, torde
deras giltighet i statsosconomiskt hänseende likväl hvarken
böra eller kunna förnekas eller underkännas. Bevillningen
och de indirecta skatterna ökas betydligen på ett eller annat
sätt vid hvarje riksdag, utan att deremot den ringaste
nedsättning af de äldre statsbidragen eller de s. k. ordinarie
utskylderna anses böra inedgifvas. Ökningen af de förra
försvårar dock i högst betydlig mån utgörandet af de sednare,
enär derigenom allt större och större andelar af rörelsecapitalet
indragas i skatteväg och sålunda frånryckas såväl
jordbruket som de öfriga näringarna. Man synes vilja
höra talas endast om rättsanspråk, då fråga är, att lindra
jordägarnes skattebördor, ehuru man vid väckandet och af
gö
-
Den a3 October f. nii
görandet af Frågor om undersökningar Oell efterräkningar,
ledande till oförutsedda tillökningar i dessa bördor* icke
sällan tyckes helt oell hållet förgäta bemälda medborgares
på äganderätten grundade fordringar. Nyligen förevar hös
Ii. o. Ad. ett jemväl af SlalsUlsk, afgifvet betänk., som Utvisar,
att uti ett af de allm. embetsverken förehafves för
närvar, en granskning af alla Rikets jordeböcker, i ända-*
mål att kunna, på grund af vissa äldre författningar, åstadkomma
en förhöjning i grundskatterna för åtskilliga hemman
utöfver det belopp, hvarmed desamma under nttvan
ägares oell dessas företrädares tid blifvit utgjorda. De i sednare
tider uti nästan alla delar af Riket verkställda rotejeinnkningar
och Öfriga roteringsforrältningar hafva dessutom
för en mängd jordägare medfört dels en opåräknad, högst
känbar förökning i deras roteringsskyldighet och dels 60 ny
skattebörda, hvarifrån de förut varit befriadei Vid sådana
tillfällen, som de nyssnämnda, har man också icke tagit i
något synnerligt betraktande, huruvida de nya ellet1 ökade
skattebidrag, söm såmedelst blifvit jorden ålagda, minskat
densammas värde och följaktligen beröfvat dess ägare eii del
af Valutan för den erlagda köpeskillingen, Man borde väl
derföre icke heller å andra sidan, då fråga vöre att till*»
Vägabringa en för hela Riket högst nödig och nyttig lätt*1
liad i skattebördorna för den deraf mest betungade delen
af Nationen , fästa en så hufvudsaklig vigt Vid rättsanspråken
och beloppet af de betalda köpesummorna. Men detta
ämne är så ofta och så vidlyftigt discuteradt och afhand-*
ladt såväl inom Representationen sorn utom densamma, att
jag icke längre vill upptaga II. R. o. Ad:s tid med framställningen
af mina åsigter härom. Jag får derföre inskränka
mig till förnyandet af min förut gjorda anhållan om
propos. å afslag af StatsUtslds nit förevar, betänk.
Hr von Hartmansdorff, Au g.; Jag anhåller till en
början att få veta, huru de öfriga RiksSt:n afgjort denna
fråga.
Underteckn, Ridd.Secret,! I anleda, af Hr v. Hartmansdorffs
begäran får jag upprepa, hvad jag nyss haft
aran upplysa, att Preste- och BorgäreStrn bifallit StatsUtskrS
ifrågavar. utlåt. N:o 275 och att ingen underrättelse ännu
ankommit om Bonde£>t:s i ämnet fattade beslut.
Hr von Hartmansdorff: Jemte det jag ber om ursägt
för det jag icke gifvit akt på den Upplysning, som re-3
dan förut blifvit Jernnad i afseende på de öfriga RiksSttns
beslut, anhåller jag om R. o. Ad:s tillåtelse att ännu anföra
något i ett ämne, som man påstår redan Vara tillräckligen
dehalteradt. Men saken synes mig ännu tarfva ytterligare
utveckling, och jag önskar att dertill kunna bidraga. Sjelf—
j5 H. 38
2gS
D c n 23 O c t o b e r f. m.
va titeln å Utsk:s betänk, visar, att här är fråga om öfverflyttning
af vissa skatter från en medborgareclass på de ändra.
Är sådant billigt och rättvist? Ingen lärer påstå, att
den rena kronojorden tillhör åboen, utan medgifva, att han
endast är Kronans arrendator. Samma förhållande är det
äfven med åboen på den rena frälsejorden i förhållande till
jordägaren. Frågan inskränker sig således till förhållandet
med kronoskatte- och frälseskattejorden. Till den förra har
Kronan och till den sednare har frälsemannen afslått sin
äganderätt emot en viss ränta. Om man nu vill, såsom Hr
Cederschjöld, kalla denna ränta en fortfarande inteckning
till förmån för den ursprungliga jordägaren, eller anse afhandlingen
för ett contract, hvarigenom åboen emot viss
åtaget arrende blifvit försäkrad om besittningsrätten, så är
förhållandet enahanda. Ett exempel torde bäst upplysa hvart
den ifrågavar. skattenedsättningen skulle leda: Om vid ett
arfskifte den ena arfvingen fått ett mantal säteri, som för
sin skattefrihet uppskattades till lika godhet med två mantal
kronoskatte, så är det klart, att i samma ögonblick R.
St. befriade skattejorden från den åtagna räntan och gåfve
henne säterifrihet, skulle de tvenne sednare mantalen blifva
värda dubbelt emot säteriet. Lade man nu på dess ägare
de skatter, man tagit från skattejorden, så beginge man en
uppenbar orättvisa mot den arfvingen, som tagit säteriet på
sin lott. Han skulle vid försäljning deraf icke få halfva det
vid arfskiftet påräknade värdet, då brödren deremot linge
det dubbelt upp för sin lott. Den enfaldigaste bör således
begripa, att all eftergift af grundräntan endast blir en skänk
åt skattejordens nuvar. innehafvare. Efterträdaren vinner
intet derpå; ty den ränta, han slipper att betala under
namn af skatt, måste han i stället betala såsom interesse på
den högre köpeskilling, hemmaneu kostat. Jag kan följaktligen
ej finna annat, än att StatsUtsk. förfarit ganska riktigt;
ty det är ej mera rimligt att begära en sådan skänk
af staten, än att, då två personer till olika pris köpt hvar
sitt mantal, som i anseende till olika ägorymd och afkastning
äro olika i värde, begära, det staten skulle ersätta
skillnaden emellan köpeskillingarna. Det vore detsamma som
att yrka, att alla mantal borde vara lika goda, eller att
den lider orätt, som för magrare jord betalar mindre köpeskilling,
än en annan för bättre. Man har åberopat roteringsjemnkningen
och sagt, att grundskatterna kunde jemnkas
på samma sätt. Man har härvid glömt, att roteringsjemnkning
är att jemnföra medförmedling af hemman, som
har till ändamål att rätta misstag eller afhjelpa missförhållanden,
som uppstått genom öfversvämningar af vatten eller
sand eller andra dylika naturhändelser. Man har vidare
sagt, att de tunga grundskatterna äro orsaken till den mindre
jordbrukarens betryck. Jag anser deremot den omständigheten,
att skattejorden är högt beskattad och köpeskil
-
Den a3 Octoher f. m.
=99
lingen derför' följaktligen ringa, vara orsaken, hvarföre allmogen
i vårt land äger så mycken jord. Bonden kan ej
anskaffa en hög köpeskilling och skulle således ej så ofta
Blifva jordägare, utom det förhållande, som nu råder hos
oss. Jag finner det följaktligen vara lyckligt för den mindre
jordbrukaren. J_åka väl som man åberopar grundskatterna
såsom hinder för jordbruket i allmänhet att höja sig
ur sin linda, lika väl skulle man kunna påstå jordens magerhet
i vissa trakter hindra jordbrukaren att blifva rik.
Men så är det icke, blott han har näringsflit och capilaler,
såsom man ser i det magra Brandenburg. Hos oss torde
det snarare vara hemmansklyfningen och jordägarens deraf
härrörande magtlöshet, som vårt jordbruks låga ståndpunkt
torde böra tillskrifvas. Vore jorden delad i större fidei—
commisser, skulle det troligen mycket bidraga till jordägarens
välstånd. Bevis derpå har man i Norriges välmående
bönder, som innehafva deras jord ostyckad genom ett slags
förstfödslo- eller majoratsrätt. I följd af hvad jag nu haft
äran anföra, anhåller jag om bifall till StatsUtskts betänk.
Hr af Billbergh, Job. Peter: Jag är till en del förekommen
af Hrr Cederschjöld och v. Hartmansdorff och
skall derföre söka undvika att upprepa, hvad dessa värda
ledamöter redan så grundligt anfört. Men jag anhåller att
få fästa uppmärksamheten derpå, att frågan här mindre är
att utreda den historiska grunden för de ordinarie skatterna,
än att afgöra, om deras afskaffande vore nyttigt. Det ligger
i sakens natur, att grundskatterna icke kunna borttagas,
utan att andra skatter sättas i ställe, och om man ej
vill lägga dem på jorden såsom nu, skulle andra medborgareclasser
få vidkännas dem; men jag frågar, huru rättvist
det vore att lägga dem på andra medborgare för att
lindra jorden medelst en skänk? Om jordeboks- och mantalsräntan
bör icke ens någon fråga kunna uppstå, ty dessa
skatter äro rätteligen att betrakta såsom ett arrende eller
en afgift för besittningsrätten, och det har ganska riktigt
blifvit anmärkt, att deras borttagande blott skulle höja köpeskillingarna
och sålunda komma nuvar. innehafvarne ensamt
till godo. Då frågan förevar i StatsUtsk., var det
också knappt någon, som höjde sin röst för motionen, ehuru
jag af betänk, ser, att tvenne ledamöter af PresteSt. sedermera
instämt i den reservation, motionären sjelf afgifvit;
och detta bevisar, att opinionen inom Utsk. ej var särdeles
delad. Man har sagt, att jorden icke är statens; jag vet likväl
ej, huru man kan påstå, att kronojorden icke är statens,
ehuru en annan fråga är på hvad sätt den blifvit det.
Samma förhållande är äfven med skattejorden, som likaledes
var statens, innan den såldes med vilkor af viss räntas
erläggande. Man har vidare sagt sig ej känna, hvad fördel
det medför att hafva sin egendom eller ett hus här i Stock
-
3oq
Den 23 October f. in.
holm intecknadt, Det är dock allmänt bekant, att en egendom,
som till någon del af sitt värde är behäftad med stående
inteckning, säljes lättare än en egendom, deri ingen inteckning
finnes; och det är klart, att man bär lättare att
åtkomma en egendom, hvaraf köpeskillingen lill en del får
qvarstå inlecknad, hvilket också bekräftar Ur v. Harlmnnsdorffs
sats, att grundskatterna för allmogen lätta tillfället
att blifva egna jordägare. Samme talare har äfven gjort en
jemnförelse emellan Svenska jorden och den Spanska, som
blifvit skänkt till klostren; men jag får härvid endast erinra
Om den himmelsvida skillnaden emellan att upplåta jorden
emot viss ränta, såsom här, och att afhända sig både jorden
och dess afkastning, såsom i Spanien. Af en annan talare
bär ytterligare blifvit sagdt, att man hos oss aldrig är
betänkt på någon lindring för jordbruket, hvilket är en bland
de Svåraste och, enligt min tanka, orättvisaste beskyllningar,
sorn kan göras Statsmagterna. Ar i83a utkom en bok
pm Svenska jordens beskattning, som ådagalade, att jordbruket
sedan 1809 fått icke mindre än 20 särskilda förmåner
till lindring i sina skattebesvär; oell nyligen har en K,
författning emanerat, som medför en ganska stor fördel för
jordbruket, nemi. den, som medgifver landtmannen rättighet
att till salu i städerna införa sina produeter äfven i förädlad
form. För öfrigt bör det äfven ihågkomrnas, att motionären
sjelf aldrig sträckt sina önskningar längre, än att
någon lindring i grundräntorna skulle äga rum, i den mån
tull- och brännvinsbevillningen dertill lemnade tillgång; och
då det nu är ögonskenligt, att denna bevilln. icke leninar
någon sådan tillgång, är det en naturlig följd, att hela frågan
bör af sig sjelf förfalla. Men äfven med förutsättning,
att någon lindring skulle kunna åstadkommas på det sätt,
motionären åsyftat, frågar jag, efter hvilka grunder lindringen
skulle kunnat lillvägabringas, För min del är jag öfvertygad,
att man skulle hafva råkat i ett fullkomligt chaos,
och alt isynnerhet alla räntetagare skulle hafva fått skäl att
blifva missbelåtna.—- T följd af detta allt, och då två Stånd,
efter hvad upplyst blifvit, redan bifallit Utskts betänk., samt
jag förmodar, att BondeSt. gör detsamma, helst ingen enda
af dess ledamöter inom Ulsk. böjt sin röst för motionen,
hemställer jag, med afseende jemväl derå, att flera ledamöter
här ådagalagt orättvisan af förslaget, att R. o. Ad. äfven
för sin del måtte bifalla Ulskls betänk., och dermed
göra slut på all vidare öfverläggning i ett ämne, som icke,
Ian vinna någon framgång.
Hr Cederschjöld: När man har en sjuk och kär sak
att försvara, begagnas ofta dåliga argumenter; och så är
förhållandet här. Man har åberopat den tidpunkt af Carl
XH:s regering, då rusthållen bortskänktes för att slippa
rustningsbesväret. Men jag frågar, om förhållandet nu är
