# ID: svediakorp-gov444
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 71,529
# sentences: 2,305
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Don ii October c. m.
3oi
da hade samma förklarade vilja äfven bort ligga till hinder
för Utsk:s yttrande, att det begärda förslaget var onyttigt,
då det icke grundade sig på säker bevisning. Jag värderar
sannskyldigt det goda uppsåt, som ligger till grund för Utsk:s
beslut, att hellre gifva intet förslag, än ett, åt hvilket
icke kunde gifvas mognad och fullständighet; men om denna
välmening blir ett skäl för ändamålet att fullgöra Ständernas
begäran, skulle också kunna hända, att alla förändringar
hlefve onyttiga att någonsin vinnas, då Utsk:n,som
hade alt uppgöra förslagen, finge i deras välmening en befrielse
från förbindelsen att förslagen uppgifva, j Framför
allt bekymrar det mig, att då man närmare granskar
den uppgift, Ulsk. gör på de statistiska upplysningar, hvilkas
inhemtande Utsk. anser böra föregå, innan förslag till
ny Representation kan uppgöras, de befinnas vara af en sådan
vidsträckthet oell af så flerfaldiga slag, att till deras
samlande en mansålder ännu torde fordras, under hvilken
tid nya förändringar skulle kunna föranleda lill behof af
nya upplysningar, samt också allt mer och mer för oss aflägsna
ändamålet.”
Vidare yttrade Ilr Frihm: ”Jag tror icke, att det är
menniskan tillåtet att genast fordra, för sina nya företag,
mognad och fullkomlighet, egenskaper, som blott kunna
väntas af tiden och erfarenheten, men af hvilka den förtida
saknaden, om den skulle här såsom skäl antagas, också
då skulle everldligen hindra alla företag och således qvarhålla
verlden vid alla dess ägande bristfälligheter. Vi hafva
sett, att våra bröder, Norrmännen, hvilka på 3oo år icke
ägt någon representation, icke behöft mer än några veckor
för att uppgöra en sådan, hvilken kanhända icke är
fullkomlig, men dock visserligen är bättre, än vår. Vi hafva
sett, att Tyska stater, sorn länge saknat representation,
likaledes inom kort tid uppgjort och antagit sådana representationssätt,
som äfven äga förtroende framför vår; och
det måste då förefalla smärtsamt att erfara, det svårigheterna
till en blott förändring skulle för oss medtaga en tid,
om hvars slut man icke ens kan göra sig något bestämdt hopp.”
”Efter min tanka hade Utsk. förfarit vida bättre och
visserligen mera enligt med Ständernas begäran, om Utsk.
på den kännedom och med de upplysningar, som kunna vara
för handen, gifvit oss något förslag; det hade tilläfventyrs
kunnat sedermera af Ständerna sjelfva göras fullständigare,
och hade i alla fall föranledt till ett beslut, som,
derest det också icke i allo uppfyllt Nationens hopp, åtminstone
undanröjt den bekvmmerfulla tanken, som nu torde
hos Nationen uppstå till tvifvel, huruvida Ständernas löften
om förändring i representationssättet varit allvarliga, eller
huruvida Ständernas vilja att deråt lemna verkställighet numera
är sådan.”
”J.'å alla dessa skäl anhåller jag, att detta ämne måtte
3oa
Den ii October c. m.
återremitteras till Utsk., med anmodan att skyndsamligen
fullgöra Ständernas förut meddelade begäran, att uppgöra
ett förslag till nytt representationssält.”
Jag bekänner, att, huru mycket man lin må hafva att
invända emot vår nuvar. Representation, man likväl till största
delen är förekommen af hvad Frih. Boye redan i8i5
yttrade, ang:de bristerna deri. Frih. Boye var likväl icke
då någon af dessa unga män, hvilka man nu för tiden ti11—
skrifver så många besynnerliga och oroliga ideel-, och hvilka
stigas icke vilja annat, än omstörta allt. lian hade då
redan tillryggalagt nära århundrade; men att Ur Frih.
nu glömt, hvad han då tänkte, är troligen en följd af den
tilltagande ålderdomen, och just derföre lärer icke synnerligt
afseende böra fästas på hvad Hr Frih. nu yttrat, hvarföre
äfven jag finner mig befriad från skyldigheten att till
vederläggning upptaga de flera argumenter lian anfört, utan
att jag likväl derföre kan underlåta att såsom något eget
anmärka, att Hr Frih. velat grunda förkastandet af de
NordAmerikanska institutionerna på auetoriteten af en man,
sådan sorn S:t Simon. Vi hafva icke blott reseheskrifningar,
icke blott historien, utan vi hafva inom vårt eget land ganska
många personer, som, efter hvad de genom vistande i
NordAmerika erfarit, kunna lemna upplysningar om, tillståndet
i detta land; och får man tro dessa, så är påståendet,
att NordAmerikanska folket är mindre lyckligt under
sin statsförfattning, än de Europeiska folken, att icke veta,
hvad man säger. Det största beviset för ett lands lyckliga
belägenhet måste väl vara dess materiella välstånd, förenadt
med framskridande i moralisk bildning; och jag trotsar, ätt
man kan citera något land, som i dessa afseenden kan jemnföras
med NordAmerika. Det måtte vara en tcmligen bepröfvad
sats, att der folket har sin bergning och är nöjdt
med sin lott finnes alltid mer moralitet, än der, hvarest
dessa yttre vilkor saknas; och då det är ett obestridligt factum,
alt i NordAmerika finnas få eller inga fattiga, blir äfven
följden denna moraliska förnöjsamhet hvilken utgör individernas
såväl sorn staternas högsta lycka. Jag har sjelf
en bror, sorn icke längesedan vistats i NordAmerika och
sorn ti Ilskri fvit mig, att han under flera sina excursioner i
landet icke träffat någon enda tiggare och aldrig fann annat
än välmåga, i förening med dess, snart sagdt, oskiljaktiga
fötjeslagerska hos massan af folket, en sann, lugn glädje.
Han vandrade omkring, för att se landet, utan annan cassa
än den, som fanns i hans arbetskraft. Öfver allt fick han
arbete, hade sin halfva till hela piaster om dagen, kunde
derpå lefva och spara till i ä 2 dagars ytterligare vandring.
Jag hemställer, 0111 ett land, der förhållandet är sådant,
kan sägas vara mindre lyckligt, än de Europeiska länderna.
Jag har ofvan yttrat mig tillhöra dem, som yrka folkets representation
genom allmänna val. Jag tror, att hvarje
Den ix O c t o b c r c. m.
3o3
medborgare, som är uti en sjelfberoende ställning (dit jag
likväl icke, lika med Frih. Cederström, hänför hvarken
tiggare, torpare eller backstugusittare, emedan jag icke anser
dem vara sjelfberoende, utan hvarje medborgare, som
är sin egen, d. v. s. skattar för lön eller förmögenhet), älven
bör kunna deltaga i öfverläggningen örn alim. angelägenheter.
Jag vet mycket väl, alt livar och en hvarken
sjelf kan omedelbarligen deltaga i 'öfverläggningarna, eller
välja representant, emedan sådant ej går an uti ett land,
med så vidsträckt yta som Sverige; men han må deltaga
deruti på hvad sätt sorn helst, genom electorer eller på annat
sätt,, deruppå fäster jag mindre vigt, blott han vet och
tror, att han bar en, om än så aflägsen del i hvad sorn afgöres
rör:de samhällets angelägenheter. Valrättens erkännande
anser jag således såsom det vigtigaste. Mindre
vigtig är måhända frågan om valbarheten eller hvem
som skall hafva rättighet att väljas till representant, i hvilket
afseende möjligtvis några inskränkningar oskadligen kunna
äga rum. Det skulle således t. ex. kunna stadgas, alt hvar och
en ägde rätt att inom sitt district, genom electorer, välja på
en adelsman, en prest, en borgare och en bonde, inom de
samhällsclasser, som redan anses eller genom framtida lagbestämmelser
kunde komma att anses tillhöra något af dessa
Stånd. Men folkets valrätt är så naturlig, att den icke kan
genom någon argumentation bortraisonneras. Något erfarenhetsbevis
emot dess menliga följder liar icke heller blifvit
Aberopadt. Allt, hvad man kan hafva att anföra deremot,
består i anmärkn:r mot det reglementariska; men sjelfva
principen lärer icke kunna bestridas af någon, som vill
organisera staten, sådan den, enligt förnuftets och Skaparens
anvisning, bör vara. Constit.Utsk. har sagt, att en representation
genom allm. val representerade personerna och
icke samhällets stora fortgående interessen, och alt sålunda
genom en dylik representation framtiden alltid skulle
komma att uppoffras åt det närvarande. Jag har redan
haft tillfälle att i tryck utveckla mina åsigter i detta afseende,
och vederläggningen af sophismer är i sanning ej svår,
enär en hvar mäste medgifva, att den, som representerar
det närvar., jemväl representerar framtiden, d. v. s. att det,
som är gagneligt för det närvar., äfven måste vara det för
framtiden, såvida icke hela Skaparens ordning skall vara en
fullkomlig oordning. Men så är den icke, utan den Högste
Lagstiftaren har inrättat allt så, att ett efterföljande alltid
står i ett bestämdt förhållande till ett föregående; och lika
öfvertygad jag är, att allt, som är rätt, äfven är nyttigt,
och att en uppoffring för det rätta blott är en skenbar uppoffring,
lika öfvertygad är jag, att ingenting är nyttigt för
det närvar., utan att äfven vara nyttigt för framtiden. Sedan
jag således i allmänhet yttrat mig öfver den princip,
som jag i denna fråga anser kunna och böra stadgas och
3i>4
Den 11 Oetober e. m.
hvilken närmar sig mycket till det förslag, som af Frih.
Kantzou blifvit framstäldt, och så mycket mera närmar sig
dertill, som jag, lika med Hr Frih:n, anser Representationen,
i sin närvar, sammansättning, icke vara förmögen att
uppgöra något detailleradt förslag i detta afseende, särdeles
då man utan ringaste ledning frän det Utsk., sorn
är tillsatt att bereda sådana ^render, skulle rödja en alldeles
ny bana, så vill jag öfvergå till en granskning af
det förslag, som en annan värd ledamot framlagt, för
att möjligen komma till en gemensam tanka. Vi skola
dervid besinna, att BondeSt. till grundlagsenlig behandling
godkänt Constit.Utskrs förslag; att PresteSt. med några mindre
vigtiga modificationer äfven antagit detsamma; men att
deremot BorgareSt. ingått på någon förändring, och att
således R. o. Ad. står på den punkt att antingen helt och
hållet förena sig med BorgareSt., eller också bana en egen
väg. För min del tror jag, att när de tre Stånden varit af
olika tanka, R. o. Ad., ehvad Ståndet förenar sig med BorgareSt.
eller icke, då det i allt fall är Constit.Utsk:s pligt
och rättighet alt söka sammanjemnka meningarna till ett
helt, icke äfventyrar något för framgången af den obetydligaste
reform, om R. o. Ad. i någon mån skulle afvika
från det beslut, BorgareSt. fattat i detta ämne. Jag tager
mig derföre friheten att göra några anmärkningar mot det
förslag, som af Gr. Frölich, i likhet med BorgareSt., blifvit
föreslaget. Detta förslag baserar sig hufvudsakligen derpå,
att alla 4 Stånden skola sammanträda på ett rum, oell
derefter inom sig välja en öfre kammare, samt att inom båda
röstningen skall ske per capita; i följd hvaraf alla Stånden
skulle så jemnkas, alt representanternas antal blefve lika
stort i hvardera Ståndet, och att följaktligen R. o. Ad.
skulle välja representanter inom sig. Den modification har
likväl af BorgareSt. blifvit gjord, att man blott skulle stadga
rättighet för de ofrälse Stånden alt sammanträda till lika
stort antal med R. o. Ad., men ej skyldighet för dem att välja
lika mångå. Hvad först beträffar den frågan, huruvida R. o.
Ad. bör representera genom val inom sig sjelf, bekänner jag,
att jag icke blifvit öfvertygad af de skäl, som i detta afseende
blifvit anförda för R. o. Ad:s förminskade antal. Med
lika mycken benägenhet, som jag, hvarje stund då fråga
vore att införa en verklig Nationalrepresentation genom allm.
val, skulle eftergifva min medfödda representationsrätt, emedan
jag då gjorde en concession åt folket och emedan jag
då i och med detsamma förklarade, att R. o. Ad:s medlemmar
endast voro medlemmar af folket, lika mycken motvilja
finner jag mot det förslag, att R. o. Ad., constitueradt såsom
Stånd, skall göra denna uppoffring af sin sjelfskrifna
representationsrätt till förmån för vissa, mer eller mindre
niägtiga inflytelser från Regeringsmagtens sida. Om. R. o.
Ad.
Den ii October e. m. 3o5
Ad. vore en Corporation, som hade gifna bestämda interessen,
skulle jag befara mindre vid denna decimation; men
just derföre, att interessena äro så mycket splittrade hos de
ledamöter, hvilkas tid eller förhållanden medgifva deras närvaro
vid riksdagarna, och som kunde anses värdigast att representera
det s. k. aristokratiska elementet, skall jag alltid
tveka att utbyta den sjelfskrifna representationsrätten emot
R. o. Ad:s representation genom val. Jag har alltid föreställt
mig R. o. Ad:s styrka, såsom conservativt element,
bestå i denna sjelfskrifvenhet, som gör det omöjligt
för Styrelsen att utesluta någon. Blott deruti att, såsom en
annan ledamot anmärkt, 1200 personer kunna infinna sig,
för att representera R. o. Ad., såvida det skall representeras
såsom Stånd, ligger en mycket större garanti, än som skulle
ligga deruti, att R. o. Ad. sinsemellan valde 80 eller 100
ledamöter, såsom dess representanter. Hela vår representation
i 4 Stånd är, såsom jag i början utvecklade, alldeles
icke ämnad till annat och har, då den varit något, ej visat
sig vara annat, än en motståndsinrättning. Jag är ock
öfvertygad, att, åtminstone såsom sinnena nu äro beskaffade,
R. St. kunna göra motstånd; och om jag derföre icke
ville annat än förekomma, att Piegeringen företoge sig någon
inkräktning å folkets rättigheter, skulle jag rösta för
bibehållandet af det närvar, representationssättet. Jag vill
deremot, att Representationen skall kunna uträtta någonting
positivt, och just derföre vill jag hafva en förändring;
ty något positivt kan icke uträttas, såsom vår Representation
ar sammansatt, och jag betviflar högeligen, att Gr. Frölich»
förslag skulle leda till något vackrare resultat än det närvar.
Besinnom i öfrigt, hvilka olägenheter som möta samma förslag
i verkställigheten; ty äfven om jag förbiser det motstånd,
som förslaget, att utbyta den sjelfskrifna representationsrätten
mot representation genom val, troligen möter på detta
ruin, huru svårt skall det icke vara att få Ståndets antal
lika? BondeSt., som denna riksdag består af 112 ledamöter,
har rättighet, om jag icke missminner mig, att utgöras
af 4°° ledamöter, och det är icke att förmoda, att BondeSt.
skulle underlåta att skicka till riksdagen alla sina representanter,
om representationsformen på ofvannämnde sätt
förändrades. Följden häraf blefve, att Borgare- och PresteSt:n,
af hvilka det förra nu består af blott några och 60 och
det sednare af några och 70 ledamöter, blefve nödsakade
att öka ledamöternas antal med flera hundrade, hvilket
blefve på det högsta betungande för detta Stånd, synnerligast
som annat icke lärer vara att förmoda, så länge Ståndsrepresentationen
fortfar, än att Stånden sjelfva få betala sina
riksdagsombud.
Gr. Horn har på ett sätt, som finnér genljud i Nationens
känsla, utvecklat nödvändigheten af en representationsi4
H. 39
SoG
Den ii October e. m.
förändring. Jag skulle då önskat, att Hr Gr. icke gått in
på den modification, Gr. Frölich föreslagit, utan först låtit
R. o. Ad. uttrycka sin opinion, i hvad mån R. o. Ad. är
böjdt för åstadkommandet af något helt. Jag har sjelf
haft ett annat jemnkningsförslag vid conferencerna, som jag
förmodar, att Frih. Boye åtminstone icke anser för jacobinism,
emedan detta förslag till en del blifvit understödt af
Frih. Boye sjelf, det nemi. att alla 4 Stånden skulle sammanträda
på en kammare under en ordförande, men rösta
ståndsvis; men icke ens denna tanka tror jag mig böra
fullfölja, förrän jag först utrönt, i hvad mån R. o. Ad.
vill erkänna den stora grundsatsen af allmän valrätt. Min
öfvertygelse är likväl, att ett sådant jemnkningsförslag snarare
skulle bana vägen för öfvergången lill något principenligare
än Gr. Frölichs, emedan det sednare, just genom
att, ehuru baseradt på en falsk princip, innefatta en mera
ingripande reform, skulle consolidera vår närvar, bristfälliga
ståndsinrättning och göra det stabelt, som borde vara
så litet stabelt som möjligt. Detta är äfven ett af de
skäl, hvarföre jag röstar emot Gr. Frölichs förslag. Jag
får upprepa, att jag för alla händelser kommer att i främsta
rummet yrka erkännandet af folkets allm. valrätt, med
någon inskränkning likväl i afseende på valbarheten, eller,
med någon modification, samma propos,, som Frih. Rantzou
begärt. Jag anser den böra vara den första, som af R.
o. Ad. afgöres, på det att man må få veta, åt hvilket håll
opinionerna här vilja uttala sig.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr, uppläste följande:
Då jag nu går att yttra mig i en så vigtig fråga som
den närvar., anser jag, till afböjande af allt missförstånd,
tjenligt att förutsända följande bestämda förklaringar:
1:0 Jag hyllar hvarken deras tanka, som anse, att vår
Representation bör fortfarande bestå af ståndsvis öfverläggande
och beslutande corporationer, eller deras, som, med
Uteslutande af allt afseende på ståndsförhållandena, vilja
bilda Folkrepresentationen genom s. k. allm. val, d. v. s.:
jag hvarken gillar den hufvudgrund, på hvilken vår egen
nu var. eller våra bröder, Norrmännens Representation h vilar,
såvidt fråga är att för oss taga denna sednare till mönster,
ehuru jag medger, att den för Norrige, det oaktadt,
kan vara ganska lämplig.
2:0 Jag hör för ingen del till deras antal, som tro, att
en fortgående lappning af vår gamla Ståndsrepresentation
någonsin skall leda till annat, än att, på sin höjd än vidare
bevisa dess ohjelplighet och olämplighet.
3:o Ehuru ogillande Ståndsfördelningen såsom särskildt
rådslående ochj beslutande corporationer, ogillar jag för
ingen del, utan tvärtom på det högsta gillar dess bibehållande
vid valen af folkets ombud, emedan jag tror, att med
-
Den u Octobcr c. m.
lemmar af de särskilda foikclasserna böra komma tillstädes
vid riksdagarna, och der föreställa Svenska folket, ehuru
icke ståndsvis, utan i 2:ne kamrar, begge bestående af ett
jemnlikt antal ledamöter af hvarje Stånd; anseende jag det
5:te, hittills orättvist uteslutna Ståndet böra härvid till lika
rättigheter med de 4 gamla ståndsclasserna uppföras.
Jag önskar lifligt, att den dag snart må gry, då vår Hilvar.
Ståndsrepresentation icke mera finnes såsom sådan;
men jag är fast förvissad derom, att denna, efter min innersta
öfvertygelse, nödvändiga och helsosamma reform icke
kan i laglig, lugn ordning genomföras, så länge bemödandena
å ena sidan derpå utgå att yrka en reform, grundad
på s. k. fria val, mer eller mindre liknande de mönster, som
i våra dagar sökt göra sig gällande i andra länder, emedan
reformen, sålunda framställd, icke kan undgå att emot sig
uppkalla ett mångartadt och mångsidigt motstånd, så myfcket
omöjligare att öfvervinna, som detsamma icke har sin grund
i vissa stora och allmänna, för öppen dag liggande politiska
liufvudsatser, de der då kunde blifva föremål för en öppen
och fullständig granskning, till stadgande af en upplyst
öfvertygelse, utan tvärtom lånar sin styrka af många och
inom de särskilda RiksSt:n olika skiftande större eller mindre
interessen, farhågor och fördomar, de der hvar för sig
icke kunna uthålla en öppen förnuftig pröfning, och just
derföre måhända icke ens till granskning framhafvas, men
hvilkas sammanräknade belopp likväl torde vara tillräckligt
att vid de slutna voteringarna bestämma utgången på ett
sätt, som föga öfverensstämmer med fäderneslandets behof
och länge hysta, men städse gäckade förhoppningar. Frågan
bör derföre, efter mitt förmenande, ju förr desto hellre
förås ifrån det afskräckande tomma speculationernas och
theoriernas inpå det practiska området oeh der behandlas
med oaflåtligen fästadt förståndigt afseende på närvar, förhållandens
oafvisliga kraf, och deraf beroende möjlighet att
förena allas viljor till ett gemensamt beslut, hvilket väl, i
sådant fall, icke kan blifva det bästa möjliga, men likväl
för tiden och behofvet fullt tillfredsställande, intill dess
en stigande upplysning och förvärfvad vidsträcktare erfarenhet,
på en lika lugn och practisk väg, kan, i kommande
tider, leda frågan ett steg närmare fullkomligheten. Ledd
af dessa practiska grundsatser har jag redan för någon tid
sedan till Constit.Utsk. vördsamt inlemnat ett förslag till
förändrad Representation; och jag vågar hysa den förhoppning,
att Constit.Utsk. så mycket mindre skall neka detta
anspråkslösa förslag skälig uppmärksamhet, som det är
bygdt på den gamla grunden, och blott innebär en billig
uppoffring af vissa de nuvar. Ståndens rättigheter såsom
Stånd, under bibehållande af en fullkomligen jemnlik delaktighet
i den nya Representationen, och således möjligen
kan egna sig att förena de särskilda interessena och viljorna,
3o8
Den ii October e. m.
och till följd deraf genomföras, såvida det för öfrigt, såsom
jag vågar tro, är af beskaffenhet att uppfylla ändamålet.
Val vetande, att R. o. Ad. icke nu kan eller får taga detaillerna
af detta förslag till öfverläggning, utbeder jag mig
likväl att upplysningsvis få uppräkna förslagets hufvudmomenter,
sorn äro följande:
1:0 Svenska folkets ombud vid allmän riksdag utgöras
af 24» genom val utsedda Svenska män, fördelade i 2:ne
kamrar: i:sta och 2:dra kammaren.
2:0 Hvardera kammaren utgöres af 120 ledamöter, valda
utur de 5 inom landet befintliga Stånd, 1 ledamot af
hvarje Stånd, från hvarje af Rikets 24 län.
3:o Första kammarens ledamöter väljas för 5 riksdagar
och böra vara minst 3o åi gamla; andra kammarens ledamöter
väljas för 1 riksdag och böra vara minst 20 år gamla.
4:0 Adliga ätternas hufvudmän äro valmän för den del
af Adeln, som hädanefter skall intaga säte och stämma i
kamrarna. Hvarje Svensk Adelsman, som enligt nu gällande
Ridd.ordning kan säte ecb stämma på Riddarhuset erhålla,
antingen såsom hufvudman, ättemän eller fullmägtig,
är valbar till inträdes vinnande i kamrarna. De ätters bufvudmän,
som äro skattskrifna inom länet, samlas i länets hufvudstad
och välja ledamöter i kamrarna bland de inom länet
skattskrifna valbara adelsmän.
5:o Ärkebiskopen, Biskoparna, äfvensom samtliga Rikets
Presterskap, som nu berättigadt är att välja riksdagsmän i
PresteSt., äro valmän för den del af Ståndet, som framdeles
skall intaga säte och stämma i kamrarna. PresteSt:s
välmän sammanträda i länets hufvudstad för att bland de
inom länet skattskrifna valbara ledamöter af Preste- och
Lärareståndet välja ledamöter i kamrarna.
6:0 Svenska städernas Borgerskap utvälja bland sig från
hvarje stad en valman för hvarje iooo:de af stadens hela
folkmängd. De städer, som hafva mindre än 1000 invånare,
utse en valman; de, som hafva flera än i5oo invånare,
men ej fullt 2000, välja 2.'ne, de, som hafva öfver 2Öoo,
men ej fullt 3ooo, välja 3:ne, o. s. v. Hvarje borgersman
inom länet, som efter nu gällande författningar kan till
riksdagsman i BorgareSt. väljas, är valbar till intagande af
säte och stämma i kamrarna. BorgareStls välmän sammanträda
i länets hufvudstad för att inom Ståndet välja ledamöter
i kamrarna af de inom länet skattskrifna valbara
ståndsmedlemmar.
7:0 Alla hemmansägare, som efter nu gällande författningar
äga rättighet att välja riksdagsmän för BondeSt.,
välja framdeles lika många valmän*), som de nu äga rättighet
att välja riksdagsmän. Dessa valmän samlas i länets
*) Mahanda borde detta antal fördubblas, för att vinna cn något
talrikare valförsamling.
Den ii Octoker e. m.
hufvudstad för att bland inom länet skattskrifna valbara
män af BondeSt. välja ledamöter till kamrarna.
8:0 Alla ofrälse ståndspersoner, som icke höra till något af
de öfriga RiksSt. och äro skattskrifna såsom husbönder, välja
fögderi vis 3:ne valmän från hvarje fögderi, hvilka sammanträda
i länets hufvudstad för att bland inom länet skattskrifna
ledamöter af Ståndet välja ledamöter i kamrarna.
<po Alla val till ledamöter i kamrarna förrättas inom
hela Riket på en och samma dag af samtliga Ståndens valförsamlingar.
Den till åren äldste närvar, valmannen inom
valförsamlingen är valförrättare.
10:0 Konungens samtliga rådgifvare och ordinarie föredragande,
äfvensom Just.cancelleren, R. St:s Just.ombudsman,
ordföranderne i Banken och Riksg.cont., samt ordföranderne
i Rikets Hofrätten och högsta administrativa Embetsverk
äga säte och stämma i bägge kamrarna, men ej
rättighet att deltaga i besluten, såvida de ej tillika äro valda
ledamöter i kammaren.
11:0 Konungen utnämner bland kammarens valda ledamöter
en ordförande och en vice-ordförande i hvardera
kammaren.
12:0 Kammarens ordförande uppsätter på förslag 3:ne
personer utom kammaren till secreterare, af hvilka kammaren
utväljer en. Ordföranden väljer ensam kammarens öfriga
betjening.
i3:o Kamrarna samlas hvart 3:dje år i Rikets hufvudstad
eller på annan ort, som af Konungen bestämmes.
i4:o Alla mål föredragas först i andra kammaren. Vid
ceremonier går första kammaren främst; i öfrigt hafva begge
kamrarna lika rättigheter ock skyldigheter.
i5:o Hvarje ledamot af kammare äger motionsrätt och
personligt skydd såsom riksdagsman, enligt nu gällande
grundlag.
16:0 Riksdagsärender beredas i Utsk., hvilka utgöras af
lika antal ledamöter från hvarje Ståndsclass, från hvardera
kammaren. Ordförande i Utskott väljes af Utskottet.
Utur dessa synpunkter har jag uppfattat frågan om den
af mig och många såsom nödig ansedda förändring af vårt
ruvar, representationssätt. Jag har ansett lämpligt och til—
låtligt att framlägga dessa mina enskilda åsigter, emedan
jag på dem vill stödja mitt förslag till gemensam anmärkn.
mot Constit.Utsk:s nu förevar, förslag till upplappning af närvar.
representationsform, under förmodan derjemte, att de
kunde förtjena att, bland mängden af andra, blifva föremål
för någon allmännare uppmärksamhet, helst icke lärer kunna
nekas, att de åtminstone bära Stämpel af ett jemnlikt afseende
på allas rätt, under skyldig omsorg att så litet som
möjligt rubba närvar, förhållanden, samt af ett ärligt bemödande
att tillvägabringa enkelhet i representationsformen, så
3 io
Den ii October e. in.
väsendtligen nödvändig för riksdagsgöromålens ändamålsenliga
gång och riksdagarnas förkortande.
Mången skulle måhända anmärka, att förslaget alltför
myöket gynnar ståndsinteressena genom valens inskränkande
inom de särskilda ståndsclasserna, under det andra måhända
skola klandra den jemnlikhetsanda, sorn i förslaget är
rådande, andra åter Ståndens upplösning, såsom för sig öfverläggande
och heslutande gillen, såsom innebärande ett
förnärmande af dessa magtägande gillens vördnadsbjudande
ålder och förmenta rättsenliga uppkomst. Den första anmärkningen
torde kunna bemötas genom den enkla förklaringen,
att alla representationsförändringsförslag i vårt land,
som icke byggas med skyldigt undseende för den splittring
i grundvalarna för vårt samhällslif, som uppkommit genom
den långa striden emellan de särskilda ståndsinteressena, nödvändigt
måste hafva det ödet att utan vidare granskning
förkastas. Den andra anmärkningen besvaras dermed: att
hvarje förslag, som afser att stifta fred och försoning mellan
stridande partier, måste bära en omisskännelig stämpel af
ömsesidigt lika uppoffringar till det helas förmån, och
således yrka: allas likhet inför lagen.
Beträffande åter den sistnämnda anmärkningen mot förslagets
hufvudsyftning: afskaffändet af Ståndens rättighet att
utgöra särkilda, hvar för sig rådslående och beslutande gillen
samt dessas förmenta rättsenliga uppkomst, så hänvisar
jag till Svenska historien, sorn, i fall den läses i sitt hela
sammanhang, ovedersägligen bevisar, att dessa särskildt rådslående
och beslutande corporationer från början uppväxt
genom ett mer eller mindre våldsamt intrång på den allmänna
frihetens område; att de der bibehållit sig under
fortgående, sällan hvilande bemödanden att skiftevis låna
sig till biträde åt enväldet, få väldet, pr est väldet eller
penningevä I de t, ja, stundom icke heller försmått att
till biträde i partistriderna uppkalla sjelfva folk yran, och,
hvad ändå värre än allt detta varit, stundom öppet påkallat,
stundom, genom hemliga ränker eller genom de under
partiyran förbisedda, nödvändiga följderna af inbördes split
och afund, föranledt utländskt inflytande eller utländskt öfvervälde.
Vaktorn oss, att i denna ömtåliga fråga gå till
doms inför den stränga Historiens heliga altare; der är intet
undseende, ingen nåd att vänta! Låtom oss hellre glömma
fordna sorgliga förhållanden och i stället med inbördes förförtroende
och försonligt sinnelag tillse, att något bättre för
framtiden må varda beredt, på det kommande slägten må
om oss kunna säga: de handlade förståndigt och med
ensamt afseende på det allmännas bästa.
Jag afstyrker bifall till Constit.Utsk:s förslag till jemnkningar
i nuvar. Ståndsrepresentation och tillstyrker återremiss,
samt att R. o Ad. ville såsom sin gemensamma tanka
förklara: Att R. o. Ad. önskar ett förslag till repre
-
Den ii October c. m.
3n
senta t i on sför ändri n g, grundadt på Svenska folkets
representerande vid allmän riksdag på 2: n e
kamrar, hvardera sammansatt af ledamöter från
de hufvu dsakliga ståndsclasser som i landet
finnas.
Frih. Ehrenborgh, Gasp. Wilh.: Att jag icke fullkomligen
gillat det memor., som nu ar föremål för R. o.
Ad:s discussiou, derom vittnar min reservation. Men då mitt
Stånds förtroende kallat mig till ledamot af ett Utsk., hvars
grannlaga och vigtiga pligt det ar att framlägga förslag till
grundlagsändringar, hade detta Stånd kunnat fordra af mig,
alt denna reservation icke inskränkt sig till ett blott ogillande
af hvad som blifvit gjordt, utan äfven innefattat ett
annat förslag. Min vilja har sagt mig, hvad jag borde göra;
men min förmåga har icke räckt till. Måhända kan jag
hemta något försvar för denna underlåtenhet från de debatter,
som inom dessa dagar föregått inom Representationen,
der måhända inom denna talrika mängd förmågan icke
kunnat följa viljan. Det tillhör icke mig att försvara det
Utsk., hvaraf jag är ledamot, vidare, än att försvara de
motiver, som legat till grund för Utskts handlingssätt. Utsk.
har nemi. trott, att man borde gå en allmän röst till mötes
i så måtto, sorn Utsk., så vida grundlagen det tillät, lemnade
åt representanterna vid 1834- års riksdag tillfälle att öppet
tillkännagifva, huruvida den opinion, som man utanför
Representationen hört om densamma, är sann eller oriktig.
Utsk. har trott detta vara nödvändigt, synnerligast i den
stund, då en mängd medborgare, på en väg, som måhända
icke var den fullkomligen lagenliga, framställt inför timonen
en önskan om representationsförändring. Utsk. hade
bort framlägga ett förslag till någonting sådant, som man
önskade; men jag upprepar ännu en gång, att skälet, hvarföre
ej så skett, ligger deruti, att förmågan ej svarat mot
viljan; och då Utsk. icke varit mägtigt att finna något bättre
helt, än det redan bestående, må det förlåtas Utsk. att
hafva försökt uttala den princip, att uti det bestående ligger
någonting godt, som icke bör lättsinnigt bortkastas, innan
man har något bättre att sätta i stället. Det var nödvändigt
för Utsk. att framställa denna mening, då den enhälligt
delades inom Utsk.; det var nödvändigt, säger jag, så
mycket mer, som frågan hade blifvit af föregående Constit.-  Utsk. behandlad, men aldrig kommit alt af Stånden behandlas
på det sätt, som måhända tillfredsställer opinionerna.
Måhända stå vi på den punkt, att Nationen önskar af Representationen
få vela, huruvida denna Representation svarar
emot Nationens förtroende eller icke. Har Representationen
här öppet förklarat, att den svarar emot Nationens
förtroende, så böra, såvida här finnes någon känsla för Representationen,
de rop tystna, som höras utanför Representa
-
3ia
Den ii Octoler e. ra.
tio,nen; men skulle inom denna Representation röster höja
sig, sora siiga, att det närvar, är ofullständigt, så tordeman
böra tillvägagå på ett sätt, att man snart kommer till det
mål, man åsyftar. Om Utsk. icke valt den rätta vägen att
komma till målet, må det skrifvas på räkningen af det arbetssätt,
som finnes i våra Utsk. oell våra rådplägnipgsförsamlingar,
der den ena voteringen ofta strider mot den andra
derigenom, att olika personal voterar. Hvad Utsk. hufvudsakligen
ansett sig böra uttala, var vederläggning af den
princip, som föregående Constit.Utsk. uttalat, nemi. allmänna
valprincipen. Det är denna princip, som Utsk. i sitt förslag
bestämdt uttalat, och från hvilken jag, för min del, visserligen
ansett mig icke böra vara skiljd. Äfven under den
tid, då idog års Constit.Utsk. uttalade allin, valprincipen
såsom riktig, under denna tid, då äfven min blod svällde
varm och varmare, än vid en högre ålder, för jemlikhet
och frihetsidéer, insåg jag, att allm. valprincipen icke kunde
ligga till grund för vårf representationssätt. Här har vid
detta tillfälle blifvit åberopadt Nordamerikas exempel. Jag
frågar: med hvad rätt kallar man det allm. val i Nordamerika,
der de hvita välja och de svarta äro uteslutna? Är
det en allmän valprincip i ett land, der mången svart hunnit
till samina bildningsgrad sorn den hvita? Äfven i Norrige
blir allm. valprincipen orättvis. Men detta ämne har
varit så omtvistadt och utgjort ett så rikt fält för meditationer
allt sedan Franska revolutionen, att det icke vore mödan
värdt att gå i detail med dessa frågor. Jag tror, att
lika litet lyckas jag att öfvertyga dem, som hysa olika öfvertygelse
med mig, som andra skola kunna öfvertyga mig
om motsatsen, sedan jag från ungdomen öfvertygat mig om,
att allm. valprincipen är oriktig. Det var således för att
utröna, huruvida allm. valprincipen är den, som Svenska
Representationen önskar, som Utsk. här har bestämdt uttalat
sitt ogillande deraf. Det kommer nu att bestämma sig inom
detta hus, huruvida detta omdöme äfven blir Riddarhusets.
Det beror uppå, huruvida 11. o. Ad. förklarar för sina gemensamma
tankar de meningar, som blifvit yttrade af Frih.
Rantzou och Hr Dalman. — Frih. Klingspor har uti sina anmärkntr
tillvitat Utsk. inconsequenser emellan premisser och resultat.
Jag vill icke tillåta mig att försvara motsatsen. För hvar
och en, som läser detta neinor., är det synbart, att sådana inconsequenser
qvarstå; men de mäste skrifvas på omöjligheten
att genom sluten votering komma till andra resultat.
Gr. Frölich har, såsom anmärkntr emot Utsk:s förslag, framställt
åtskilliga andra förslag, lika med dem, BorgareSt. antagit.
Ilufvudgrunden derför hvilar på val i alla Stånden,
och således äfven i detta. Det torde vara öfverflödigt, att
jag här tillkännager min mening i detta fall, då jag icke
varit mägtig att uppgöra ett förslag inom det Utsk., till
hvil
-
Den ti Octoher e. ra.
3t3
hvilket jag hörer; men jag bör dock förklara, att då jag å
ena sidan skulle vilja gilla, att bela Representationen blefve
vald, jag likväl anser det böra stå tillsammans med det oeftergifliga
correctivet, att en kammare skulle finnas, som för
5o är, om icke för lifstiden, ej kunde rubbas. Det skulle
jag vilja kalla det conservativa elementet, vår tids aristokrati,
just derföre, att i en sådan kammare skulle man kunna
hoppas att finna det, som utgör den rätta aristokratien,
nemi. företrädet i visdom, kraft, omdömesförmåga, samt
förmågan att icke låta hänföra sig af dagens händelser.
Frih. Roye har på e. m. blifvit så fullständigt vederlagd
genom sin egen argumentation vid i8i5 års riksdag,
att jag icke anser mig böra öka deras antal, som uppträdt
emot Hr Frih. Jag vill blott från dessa argumentationer
hemta något stöd för Utsk:s åtgärder vid denna riksdag.
l8i5 års riksdag fick nemi. af Hr Frih. uppbära ett bittert
klander derför, att den icke behandlat den fråga, som Constit.
Utsk. nu, genom ett memor. öfver allm. valprincipen,
satt Representationen i tillfälle att bedöma. I öfrigt tillåter
jag mig att göra en anmärkn. vid Hr Frihts bittra omdömen
öfver de sammanträden, som föregått dessa ståndsöfverläggningar.
Jag skulle vilja gifva Hr Frih. anvisning på en tid,
då sådana allm. öfverläggningar inom Stånden ägde rum och
ledde till goda resultat, nemi. vid 1809 års riksdag; men
ingen var då färdig att vilja kalla sådana sammankomster
Jacobinerklubbar.
Frih. Cederström liar trott, att redan i 1 § Riksd.-  Ordn., som säger, att R. St. äro Svenska folkets representanter,
ligger ett tillräckligt bevis derpå, att den närvar.
Representationen är Svenska folkets riktiga representanter.
Det har aldrig fallit Constit.Utsk, in, i den stund della memor.
nedskrefs, att betvifla, att 11. St. äro Svenska folkets
representanter; men huruvida de tillräckligt äro representanter
för Svenska folket, det är derom som Constit.Utsk.
hyst tvifvel, och det är derom, sorn Ulsk. önskat att få en
opinion uttalad från RiksStm, innan Utsk. ens vågade försöka
att framkomma med ett förslag i detta afseende.
Gr. Horn har, såsom anmärkn. motUtskts memor.förenat
sig uti Gr. Fröiichs förslag och förklarat sig vara missbelåten
äfven med detta memor.; men Hr Gr. har ganska
riktigt tillkännagifvit, att då han var missnöjd med sjelfva
memor., var han likväl nöjd att på detsamma finna en rubrik,
som satte Stånden i tillfälle att uttala deras öfvertygelse
i detta ämne. Det är måhända just det, som kan gifva
åtminstone något sken af försvar för Constit.Utsk. att
just vilja framställa ett memor. i denna fråga, som är basis
för det öfriga, nemi. huruvida kamrar eller allm. valen skola
utgöra grunden för representationssättet.
Hr Lefre'n har under form af anmärkntr framställt ett
i4 H. 4o
3i4
D en ii O c t o b er e. m.
nytt förslag till Representation, med tillkännagifvande, att
lian inlemnat detta förslag till Constit.Utsk. Jag är skyldig
upplysa orsaken, hvarföre detta Hr Lefrens förslag icke
blifvit upptaget bland dem, som Utsk. tillkännagifvit sig
hafva emottagit. Förslaget inlenmades nemi. till Constit.-  TJtsk., efter det att detta memor. redan var uppsatt och
justeradt. Utsk. ansåg sig på den grund, att Hr Lefre'n önskat
införa en ny class medborgare, höra afbida de återremisser,
som voro att förvänta på detta memor., för att derefter
tillse, huruvida måhända det af Hr Lefren afgifna förslag
stod i strid med de beslut, som Stånden förklarade för
deras gemensamma tankar, och hvilka Utsk., enligt grundlagen,
har att sammanjemnka. Skulle sammanjemnkning
icke kunna ske, böra skiljaktigheterna för Stånden framställas,
som pröfva, huruvida de kunna förenas, och kan förening
icke ske, öfverlemnas frågans afgörande till förstärkt
Constit.Utsk.
Då jag nu sökt redogöra för Utsk:s motiver och för
min enskilda oförmåga att leda Utsk. på den väg, man fordrar,
att det skulle beträdt, nemi. att till Stånden framställa
ett fullständigt utarbetadt förslag, ber jag att ytterligare
få tillkännagifva, att oförmågan för mig att uppfatta, huru
jag skulle framställa ett sådant förslag, varit enda orsaken
till dess uteblifvande, och i detta fall har jag endast att
åberopa R. o. Ad:s eget val, hvarigenom jag insattes till
ordförande i Constit.Utsk.
Frih. Klingspor, Mauritz, uppläste följande:
Då jag i dag på f. m. första gången fick ordet, ingick
jag icke i någon undersökning öfver Gr. Frölichs och Frih.
Kantzous representationsförslag, ehuru jag hade åtskilligt
att dervid invända. Såsom jag fattar 56 § Reg.F., behöfver
man visserligen ej antaga eller förkasta ett Constit.Utskrs
betänk, i sin helhet; jag tror, att man deri kan föreslå förändringar,
men man skall dock hålla sig inom Utsk:s förslag.
Ku hafva deremot förändringar från alla håll blifvit
föreslagna, som äro helt och hållet främmande för Constit.-  Utsk:s betänk. Som likväl Hr Gr. o. Landtm, ej afbrutit
discussionen häröfver, lärer jag orätt hafva fattat och förstått
grundlagarna, då jag trott, att alla grundlagsförändringar
först skulle undergå pröfning inom Utsk., innan de kunde
i Ståndet debatteras.
Som debatten nu är öppnad öfver alla dessa sinsemellan
stridiga förslag, vill äfven jag träda in på hanan. Gr.
Frölich säger sig ej hafva föreslagit en representationsförändring.
Jag skall ej chicanera vid orden, blott fästa mig
vid saken, och jag påstår då, att projectet, enligt min åsigt,
icke blott innebär en representationsförändring, utan en fullkomlig
revolution, ett kullstörtande af den monarkiska principen.
Man skall dessutom ytterligare ihågkomma, livad
Den ix O c t o b e r e. ra.
3i5
allm. tidningar upplyst, nemi. att man ej pfojecterat någon
större förändring derföre, att man fruktade att ej kunna
genomdrifva den, och således anses det, som nu är föreslaget,
endast som en öfvergång till något bättre, nemi. allm.
valens princip, en princip, som öfver allt, utom i det enfaldiga
Sverige, anses uppfylla sitt ändamål.
Ehuru det, sorn nu är föreslaget, i det hela endast är
alt anse som ett öfvergångsproject, skall jag dock behandla
det, som om Nationen skulle stadna dervid. Gr. Frölich
föreslår en sammanblandning af Stånden; detta skulle borttaga
det hierarkiska elementet. Vid besvarandet af några
Frih. Cederströms anmärkntr skall jag vidare utveckla,
att ett aristocratiskt element finnes i Sverige, och att detta
element är nödvändigt i det monarkiska Sverige, likasom i
alla monarkiska stater.
En fjerdedel af Stånden skulle utväljas till en slags pröfningscommitte';
men jag inser ej, att man finnér något correctiv
emot förhastade beslut inom en committé', som utgöres
af samma ståndsdelar, som Stånden i allmänhet, och
der skillnaden och fördelen skulle bestå uti att de äro valde.
Jag skall vid besvarandet af Frih. Kantzous förslag
framvisa de stora förmånerna af de så beprisade allm. valen.
Enligt min öfvertygelse lemnar denna pröfningscomrnitle'
Nationen mindre garanti, än Stånden i sin helhet; ty
ju större antalet är, desto svårare är influenceringen.
Ilr Gr. har gått längre i denna väg, än sjelfva det republikanska
Amerika. Representationen är der fördelad i
två kamrar, som välja på olika sätt. Senaten väljes indirecte
af folket; den andra kammaren deremot directe.
Inom hvarje af confederationsstaterna är en lagstiftande församling;
det är denna, som väljer Senatens medlemmar, och
således har man redan i det fria Amerika ansett ett correctiv
emot demokratien nödvändigt. Senaten, som är vald på
längre tid, delar icke till samma grad det omskapningsbegär,
som utmärker alla lagstiftande församlingar, hvilkas
tillvaro är kort; Senaten representerar samhällets upphöjda
åsigter, -icke dess passioner eller laster. v
Enligt de underrättelser, jag inhemtat, skall personalen
i de begge kamrarna vara af hufvudsaklig olikhet. Allt,
hvad landet har utmärkt, får sitt rum i den andra kammaren,
directe vald af demokratien; ty denna väljer företrädesvis
alla sådana, som minst stöta deras medfödda afundsjuka,
och undanhåller med noggrannhet alla dem, som
genom talenter, rikedomar eller dygder höja sig från massan.
Efter Amerika en gång är nämndt, vill j2g äfven fortsätta
detta ämne, men endast för att visa, att ingen jemnförelse
kan äga rum emellan det gamla Europa och det unga
Amerika.
Att de Förenade Staterna kunnat bibehålla sitt republikanska
system, tillskrifver jag deras isolerade läge från
Ji6
Den ii October e. ni
-
al! stor magt, i följd hvaraf der icke behöfves hvarken den
styrka eller den permanence hos verkställande magten som
behöfves inom de Europeiska samhällena. All den ungdomliga
ifver, som inom Europa yttrar sig i att upprifva allt det
beståndande, kastar sig der på en vidsträckt, annu ouppodlad
landsträcka. Ett folk af liberalt ursprung, som, dådet
eröfrade sin yttre sjelfständighet, ej beliöfde eröfra sin inre,
hvilken redan der existerade, hade ej heller att kämpa mot
lemningar af aristokratiska interessen och fördomar. Demokratien
är medfödd hos ett nyfödt folk, der tiden ännu ej
hunnit alstra distinctioner och stora olikheter. Man kan
icke odla en utmattad jord på samma satt sorn en nyplöjd;
man kan ej af ålderdomen fordra ungdomens styrka och
rörlighet. Hvad jag nu anfört om NordAmerika, kan äfven
till en del appliceras på Norrige.
Gr. Frölich har äfven nämnt, att han ej kan fatta, huru
en förändring i våra formlagar kan försiggå utan representationsförändring.
Frih. Boye, till hvilken denna anmärkning
riktades, har, som jag förmodar, velat antyda förminskandet
af den oinskränkta motionsrättigheten, och trott,
att man kunnat komma till det resultat, att målen utredda
kommit Stånden tillhanda, och Hr Gr:n bör medgifva,
att detta kan ske utan representationsförändring.
Slutligen tyckes Hr Gr. beklaga, att vi i det gamla
Sverige ännu ligga så efter i upplysning, att de Amerikanska
institutionerna icke på länge här kunna införas. Jag
ber då att få yttra några ord om den garanti, som samhället
finner i dess medlemmars upplysning. Man gör intet afseende
på menniskans passioner och på de interessen, som
verka på dessa. Upplysningen är ingen garanti deremot;
*y den är ingen moralisk dygd, och för att fatta, att menniskor
använda sin högre upplysning till sina likars stora
förmån, måste man vilja tillsluta ögonen och förneka en
förfluten tid och historiens erfarenhet.
Frih. Rantzou har velat grunda sitt representationsproject
på allm. valens princip. Det är i anseende till denna
princip jag ber att få yttra några ord. Det åberopade moderna
representationssystemet, på allm. val grundad!, är i
sjelfva verket endast ett corruptionssystem. Lyssna på hvad
historien upplyser rörrde utgången af de val, som under 4°
års tid äro gjorda i Frankrike. Det herrskande partiet,
det, som nästan uteslutande dirigerat allm. opinionen, har
hufvudsakligast infunnit sig i kamrarna; det slagna partiet
har nästan icke visat sig, och massan, lik strömmen, har
följt den riktning, man gifvit henne.
Hvad Franklin på sin tid yttrade rörrde Engelska parlamentet,
låter ännu applicera sig på de moderna representationsformerna.
Franklin säger; ”Att styra med ett parlament,
som man måste köpa, är en kostsam machin.
“Folket torde väl med tiden finna, att efter parlamentet
Den ii October e. m.
”alltid slutligen måste göra, hvad ministrarna vilja, kunde
"man komma lika när och för bättre köp genom att vara
”styrd i första hand af minister utan parlament.”
Det constitutionella valsystemet är i det hela blott ett
deceptionssystem, en fiction; ty hvar äro de valda verkliga
representanterna af folkets opinioner? Allt blir en fiction,
tills hvarje medlem af samhället personligen kan komma att
infinna sig. Valens utgång bestämmes alltid mest af intriger,
Regeringens inflytelse, penningar och fåfängans små
knep.
Jag vill icke lägga mera vigt på Frih. Boyes förslag,
än han sjelf tyckes hafva lagt derpå; jag vill endast i förbigående
säga, att en Pärskammare skall vara grundad i
landets historia. Frankrike är ett exempel på, att det ej är
nog att blott decretera en sådan.
Jag ber nu att få vända mig till Frih. Cederström. Jag
vill då först nämna, alt mitt project, rör:de de ofrälse possessionaternas
inrymmande på Riddarhuset blott var facultativt,
i fall R. o. Ad. ej skulle upfylla sitt kall. Jag
tackar Hr Frihrn för sin naiva bekännelse, att han ämnat
år 1809 göra Sverige till en republik. Jag nämnde härom
dagen, att 180g års statsmän varit de olyckligaste, Sverige
ägt. Jag får nu tillägga, att de varit de oskickligaste; ty
att ett aristokratiskt element ännu finnes qvar, skall jag söka
att sedermera utveckla. En monarki med republikanska
institutioner är en republik. Att vilja förena en Konung
med republikanska institutioner är lika så omöjligt, som att
vilja acclimatisera eld och vatten; ty icke må Konungamagten
ensamt vänta sig att stå qvar på sin höga ståndpunkt,
sedan allt annat är nivelleradt. Då de hierarkiska elementerna,
som understödja denna samhällsbyggnad, äro undanryckta,
skall äfven Konungamagten nedfälla bland ruinerna.
En österländsk satrapstyrelse kan visserligen grundas
på dessa ruiner, men aldrig en constitutionel Konungs.
Jag ber nu att få göra några generella anmärkningar i
anseende till det, som här blifvit yttradt, hufvudsakligast
för att besvara, hvad Frih. Cederström anfört ang:de det
aristokratiska elementet.
Mycket har här blifvit talcdt om behofvet af en representationsförändring
och om orsaken härtill. Än har tidsandan
fått uppbära skulden, än våra förmultnade former.
Jag vill medgifva dessa sin rättvisa andel; men den förnämsta
orsaken till ropen om representationsförändring söker jag
uti Regeringens oförmåga och uti bristande sjelfständighet
hos R. o. Ad. Medger man dessa mina åsigter, mäste man
erkänna, att representationsförändring ännu kan undvikas,
om Regering och Adel uppfylla sitt kall. Jag vill ej uppehålla
mig med undersökning af Regeringens felsteg; jag
påstår blott, att de varit så stora och så många, att ett
missnöje häröfver ganska naturligt skulle uppkomma hos
r
3i8 Den n October e. m.
Nationen. Svenska folket, missbelåtet med sin Styrelse,
sökte ett correctiv häremot inom sin Representation. Bedraget
uti dessa sina billiga förhoppningar, söker det nu
utom Representationen det correctiv, sorn förgäfves sökes
inom densamma. Della leder mig till min andia undersökning,
hvarföre R. o. Ad. ej mera uppfyller sin bestämmelse.
En lumpen rang- och titelsjuka är visserligen första
orsaken härtill; men också har Regeringen förstått speculera
derpå med en consequens, sorn varit önsklig och berömlig
i alla andra saker. Patrioten har flitt namn af revolutionnär;
blott hofmannen har fått namn af patriot, och
så har det småningom lyckats Regeringen att borttaga all
sjelfständighet, all egen tanka hos Rikets första Stånd. Adeln
står numera isolerad från Nationen, endast stödjande embetsmanna-interesset.
Den bar trott sitt kall uppfyldt med att
blindt votera alla begärda anslag; ty ett undantag har det
varit, då någon från detta Stånd höjt sin röst för folkets
materiella interessen. Om R. o. Ad. vilja försvara sig sjelfva
och Representationen, måste de återtaga den plats inom
samhället, som de aldrig borde hafva förlorat; och ännu
finnas elementer dertill.
Adeln representerade fordom de höga sambällsdygdernas,
kunskapernas, rikedomarnas, privilegiernas och bördens
aristokrati; nu återstår blott den sednare, som utom sin
materiel är af obetydligt värde. Adelns upphöjda plats inom
samhället var fordom sjelfskrifven; den är nu djupt nedsjunken,
men dess rol är derföre icke alldeles utspelad. De
största fortunerna äro ännu i R. o. Adis händer; deras verldskännedom,
vanan vid allm. ärenders handhafvande göra
dem, med få undantag, sjelfskrifna till högre platsers besättande.
Här äro ännu elementer till en aristokrati. Adelns
vackraste, dyrbaraste element är dock dess moraliska. Den
utgjorde fordom Konungamagtens enda motvigt, och ännu lefver
i folkets sinne minnet af den tid, då Adeln nästan ensamt
förde dess talan, dä inom detta Stånd voro de varmaste
, de ihärdigaste försvarare af dess interessen.
Men minnet af den stora rol, Adeln spelat i Sveriges
sköna häfder, talar ej mer till ättlingarna af Gustaf Adolphs
och Carl XII:s hjeltestam. Här finnäs dock män, som med
vältalighetens förmåga förena sjelfständigheten af en större
förmögenhet. Minnet af en bättre anda borde ej vara alldeles
utplånad. Ännu äro icke 5o år förflutna, då i sjelfva
monarkens närvaro man hörde dessa hvalf genljuda af sjelf—
ständighetens och patriotismens sköna och kraftfulla språk.
Frih. Boye, Ludv.: Jag har, i anledn. af mitt yttrande
på f. m., en förklarings skyldighet till några af de
ledamöter, som talat efter mig. Jag skall fullgöra den, men
dervid likväl söka att vara så kort som möjligt. Frih. Cederström
har trott sig vederlägga min framställning dermed,
Den 11 Octobcr e. m.
3ig
att Hr Frih. sagt, om jag ej fattat orätt, att 1809 års revolution
åsyftade den förändring i regeringssättet, att detsamma
skulle vara demokratiskt. Jag har sagt, att jag så
fattat meningen. Det är möjligt, att jag fattat den orätt;
och då skadar icke heller min förklaring. Den skall blifva
kort, ty jag behöfver blott åberopa den § i grundlagen,
som säger: Konungen styrer landet ensam. Jag leinnar till
hvars och ens eftersinnande, örn principen af det monarkiska
regeringssättet mera karakteristik! kunnat uttryckas.
Jag behöfver icke svara mer i detta fall.
Gr. Frölich har behagat åt mitt förmiddagsyttrande
gifva namn af förpost-affaire. Må den värde Gr. vara god
anse det såsom det enda bidrag till hufvuddrabbningen,som
jag ämnar gifva. Hr Gr. har gifvit mig en rättelse, som
lian i enskildt samtal återkallat, och jag förbigår den derföre;
men Gr. Frölich icke mindre än Gr. Horn hafva tillåtit
sig den tydning af mina ord, att jag, klandrande, skall
gifvit namn af Jacobinerklubb åt de conlerencer, som inom
Stånden enskildt ägt rum öfver dessa ämnen; och en annan
ledamot, Frih. Ehrenborgh, har, som mig svntes, med en
synnerlig begärlighet omfattat tillfallet att öka den tyngd,
som lades på mig. För att skilja mig vid denna tyngd i
ena och andra afseendet, får jag hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla,
att Ridd secret. måtte uppläsa ur prot. mitt yttrande
på f. m., hvilket börjades med dessa ord: ”Innan jag ingår
i hufvudsakliga ämnet, ber jag att till Gr. Frölich få vända
mig med några ord, hvilka jag likväl ber Hr Gr. icke
anse såsom ett klander.” Jag menar, att jag på 2 h 3 ställen
sökte skingra all anledning till förmodan om den afsigt
hos mig att yttra något klander. Ändamålet med min framställning
var intet annat, än att slippa höra talas om conferencerna.
Jag skall begära ordet efteråt, och R. o. Ad.
och läktaren skola sedan döma, om min afsigt varit annan,
än jag nu uppgifvit; men efter förmiddagsprot. icke är till
hands, fortfar jag, på det tiden icke må förspillas.
Gr. Horn har i fortgången af sitt yttrande, säger Hr Dalman,
talat kraftfullt, och, Gud förlåte! det är ganska sannt. Jag
är van att inom mig döma rättvist åt Gr. Horn, för hvilken
jag förklarar, att icke något parlamentariskt missförstånd
för ett ögonblick rubbat min aktning. Jag beklagar
hans förvillelse, men jag högaktar hans person. Hans ordalag
hafva fallit sig så, att de hafva allt utseende af att hota,
icke blott mig, utan hela huset. Allt hot förutsätter
den tanken, att den, till hvilken man ställer det, har
någon fallenhet för skrämsel. Nå väl! så gammal jag är,
förklarar jag, att bot icke verkar på mig. Derföre föreslår
jag, alt vi skola handla generöst; vi skola skänka denne ledamot
all den utmärkta aktning, honom tillkommer, men
vi skola icke skrämmas af hans hot.
320
Den ii Oetober c. ra.
Underteckn. Ridd.Secret.: Det är svårt för mig att
nu i ögonblicket, utan sammanhang med de yttranden,
hvarpå det liar rapport, ur prot. uppläsa Frih. Boyes yttrande;
men jag skall återgifva det hufvudsakliga deraf, såsom
jag lill prot. fattat det.
Underteckn. afbröts här af Frih. Boye, hvilken yttrade:
Jag afstår från min begäran i detta afseende, emedan
de ledamöter af R. o. Ad., som voro närvar., då jag
yttrade mig, torde erinra sig, att min mening icke varit
någon annan, än den jag nyss antydt. Det är sannt,
jag framställde en jemnförelse emellan — märken det —
emellan första anläggningen af den klubb i Frankrike, som
tillvägabragtes af de kraftfullaste män, i de mest medborgerliga
afsigter, och hvad den sedermera blef. Jag förklarar
ytterligare, att jag icke befarar något sådant här; men
jag undanbad mig att få höra talas om conferencerna, för
att slippa minnet af Franska Jacobinerklubben, och jag anhöll,
att Gr. Frölich, då han omtalade conferencernas
beslut, ville framställa den såsom sin egen mening. Nu frågar
jag: ligger deruti något fel? Jag tror mig äga svaret att
påräkna i R. o. Ad:s eget omdöme, och jag går ifrån den saken.
Hr Dalman har uti sin framställning angripit mindre mina
satser, än min person, i synbart ändamål att från den fördömelse
för mina inconsequenser, som skulle läggas på mig,
hemta skäl för en fördömelse af mina åsigter. Anfallet mot
min person eller mitt handlingssätt oroar mig icke; men
det skulle smärta mig, om den förklaring, jag går att afgifva,
skulle tillintetgöra mitt åsyftade ändamål, så att
satsen skulle förloras. Mitt individuella väsende är af intet
värde mot saken, och jag skulle gerna säga med den dygdige
Scliweitzaren: Må, om så fordras, mitt namn och mitt
rykte förgås; men må mitt fädernesland förblifva fritt! Men
fritt blir ej mitt fädernesland, om vi i dag taga första steget
att kasta oss in på anarkiens område. Jag tror likväl
icke, att min förklaring skall blifva så ofullständig. Med
samma begärlighet, hvarmed Frih. Ehrenborgh nyss förut
ökade den tyngd, som var mig ämnad, behagade Frih. förklara,
att jag vore vederlagd genom mitt eget yttrande. Nå
väl, mina Hrr! Jag har rätt att begära rättvisa i omdömet;
och för att få denna rättvisa, behöfver jag icke mer, än att
en jemnförelse anställes emellan det yttrande, som nu upplästes,
och mina yttranden i dag. Jag skulle kunna invända,
att annan är tidsandan nu och annan var den i8i5.
Hvar och en, som minnes den tiden, skulle jag kunna fråga:
Skulle man väl i8i5 kunnat tänkt sig det fall, som, till
följd af tidsandans förändring, i dag ägt rum, att man skulle
votera, om man skall gå in på det republikanska regeringssättet
eller bibehålla det monarkiska. Var tidsandan sådan
då? Men jag behöfver icke mer, än en litteral jemnförelse emel
-
Den 11 October e. m.
Ian hvad sora lästes npp och hvad jag yttrat i dag. Hvad
innehöll mitt yttrande i8i5 annat än en begäran om representationsförändring?
Kan man väl säga, att jag i dag icke
vill hafva en förändring, då jag sjelf föreslagit den? Jag
yttrade mig om Norrige, och sade, att Norrska representationssättet
var förenadt med brister. Jag sade, att det blott
fordrades en längre tid för att åstadkomma en representationsförändring.
Ligger detta omdöme i vägen för hvad jag
sade i dag, att jftg icke ville hafva det Norrska representationssättet?
Var det icke förlåtligt, då man besinnar, att
Norrska representationssättet i8i5 knappt var ett år gammalt,
om jag då misstog mig om detsamma? Är det någon
inconsequens, om jag, bättre upplyst, öfvergätt till en annan
öfvertygelse? Men jag förklarar, att jag icke erkänner någon
skillnad emellan mina tänkesätt i8i5 och dem jag yttrat
i dag. Jag begärde då en representationsförändring, och
jag begär den nu. Hvaruti består skillnaden? Jo, deruti,
att jag icke vill hafva någon annan, än den Gr. Horn föreslagit.
Jag vill stå qvar vid den inonarkiska principen. Är
jag icke fri Svensk medborgare? Jag förklarar, att jag icke
bryr mig om den, som icke är nöjd med den förklaring, jag
nu afgifvit.
Slutligen har Hr Dalman gifvit mig en rättelse, som
röjer hans egen okunnighet. Annan var S:t Simon, phantasten,
och annan var Simon, författaren till det förträffliga
arbete, jag åberopat. I öfrigt begagnar jag tillfället att
äfven upptaga en enskild erinran. Man har, såsom en motsägelse
till hvad jag sagt, påmint, att Norra Amerika liar
800 dagblad. Det kan vara. Men utom det, att jag icke
rår för, att den författare, som jag citerat, blott nämner en
oligarki d’une douzaine de gazetiers, förmodar jag, att det
är i Norra Amerika, som bär, att det finnes några journalister,
som spela en stor 10I och andra en seeondaire.
I fortsättning af mitt yttrande på f. m., får jag nu äran
framgifva det förslag till representationsförändring, som jag
önskade till contrapropostn.
Frih. Boye uppläste derefter följande:
i:o Att Sveriges fyra Stånd, med ingen annan förändring
i deras närvar, organisation, än att riksdagsmannaåldern
uppflyttas från 25 år till 35, utgöra Representationens
nedra kammare, och öfverlägga gemensamt på ett och samma
rum, men votera ståndsvis; dock att i frågor, som angå
Ståndens enskilda angelägenheter, hvarje Stånd öfverlägger
inom sig;
2:0 att K. M. 1 und. anmodas att låta författa och till
nästa R. St. afgifva' förslag till formerande af en Representationens
öfra kammare, med ändamål att innebära det conservativa
element, som har att bevara Svenska folket från
både envälde och mångvälde;
i4 H. 4*
322
De,n ii Octobcr c. ra.
3:o att Constit.-, Stats- och Bevilln.Utsktn må bibehållas,
men alla andra Utsk. försvinna; likväl att för hvarje
motion, som finnes behöfva en förberedande granskning,
committerade, en eller flera, af hvarje Stånd utses att nied
betänk, deröfver inom kort tid inkomma, hvilket betänk,
derefter bör, utan återremiss, till slutlig pröfning förekomma;
4:o
att de öfriga reglementariska föreskrifter, sorn af
denna förändring i representationssättet blifva nödvändiga,
må uppgöras af samma män, som få förslagets uppgörande
till en öfre kammare sig anförtrodt, samt varda till nästa R.
St:s pröfning öfverlemnade.
Hvarefter Frih. Boye muntligen tilläde:
Jag torde behöfva en ursägt för det jag nu återkommer
till en omständighet, som jag nyss vidrörde, för att framställa
en erinran, som jag då glömde. Det är ej nog, att
jag påstår, att emellan det yttrande, jag afgaf i8i5, och
mina yttranden i dag icke ligger den ringaste motsägelse.
Jag har äfven att åberopa en öfverensstämmelse dem emellan,
och jag begär, att den icke må falla undan det afseende,
hvartill den är berättigad. Ändamålet med den representationsfändring,
jag i8i5 begärde, var nemi. (ty det är
till märkandes, att uti hela det långa anförandet finnes ingen
enda rad, som motsäger en sådan förändring, som den
jag nu begärt, emedan jag deruti icke uppgifvit, hurudan
representationsförändringen skulle blifva), att jag önskade, att
de särskilda interessena, som utgjorde de 4 Stånden, måtte
sammansmälta till ett enda. Jag är glad, att jag redan i8i5
framställt den tanken, som jag i dag har till föremål. Jag
tror, att ändamålet snart skall vinnas; ty när de 4 Stånden
komma tillsammans till öfverläggningar gemensamt, är det
hos mig afgjordt, att den tid icke skall vara aflägsen, då
deras interessen sammansmälta till ett enda.
Hr von Troil, Emil: Jag skulle visserligen kunna
hafva åtskilligt att invända emot hvad den siste värde talaren
anfört; men jag befarar, att jag deruti skulle röna föga
framgång, sedan jag funnit, att Hr Dalman, som med en
besvärjares förmåga framställt en annan Frih. Ludvig Boye
från 1815, hvilken med en vältalighet och förmåga, som jag
erkänner, att jag sällan hört på detta rum, bestridt de satser,
som Frih. Ludv. Boye af år i834 i dag yttrat, likväl
måst erfara, att Hr Frih. deraf icke funnit sig föranlåten
att vika en hårsmån tillbaka, och jag inser derföre nogsamt
min oförmåga att kunna förmå honom dertill. Lika litet
kan jag ingå i någon vederläggning af hvad som yttrades af
näst den siste talaren; ty ehuru jag egnat all uppmärksamhet
åt alla hans särskilda yttranden under dagens plenum,
har jag likväl icke varit mägtig att göra mig reda för hvad
han vill. Med stark bitterhet har han klandrat det bestå
-
Den ii October e. m.
ende, utan att han likväl tyckes medgifva någon förändring
deruti. Jag fattade icke möjligheten af hvad Hr Frih. yttrade,
att i Nordamerika representeras allt stort och ädelt af
Senaten, men motsatsen af Representanternas hus, som omedelbarligen
utgår af folket. Det är likväl de särskilda staternas
representationer, som äfven äro af folket directe delegerade,
hvilka välja Senaten, och det vore då besynnerligt,
om det stora och adla kunde utgå genom val af församlingar,
som bestå af motsatsen. Sedan yttrade den värde Frih.,
att Nordamerika icke behöfver eröfra sin inre frihet, sedan
det eröfrat den yttre, och att det vore ett nyfödt folk; hvarefter
Hr Frih. tilläde, att samma förhållande gällde om
Norrige, ehuru det Norrska är ett af de äldsta folken och
ännu för mindre än -J- sekel tillbaka var under den enväldigaste
regering i Europa.
Efter dessa anmärkntr öfvergår jag till sjelfva ämnet
för dagens discussion och får börja med att förklara Constit.-  Utsk. min tacksamhet för det opus, vi fått till öfverläggning,
under tillkännagivande, att jag delar detta verk i
2:ne afdelningar, hvaraf den första omfattar orden; "memorial
om Nationalrepresentation,” och den andra allt det öfriga.
Jag måste bekänna, att jag i sednare delen icke kan
upptäcka någonting vara gjordt till uppfyllande af hvad som
lofvas i den förra, men att deremot i denna del ligger mera
förtjenst, än man kunnat tillerkänna något Conslit.Utsk.
allt sedan 1809. Conslit.Utsk. tyckes åtminstone hafva insett,
alt frågan om cn Nationalrepresentation måste tagas i
öfvervägande af Ständerna. XJtsk. har genom de ofvannämnda
orden åt Stånden öfverlemnat den öfverläggningsrätt,
som grundlagen på ett så uteslutande sätt, i fråga om
grundlagsförändringar, lemnat åt det inskränkta antalet af
24 ledamöter. Utsk. har visserligen till detta steg varit
uppkalladt af allm. opinionen. Man har här försökt bestrida,
att allm. opinionen påkallade en representationsförändring;
man måste likväl, för att kunna påstå något sådant,
ganska ringa hafva gifvit akt på de mångfaldiga tecken, som
uppenbarat sig i allm. lifvet. En talare har sagt, att alla
de, som vilja hafva förändring, skrika derpå, och att kanske
lika många finnas, som ej vilja hafva förändring, men likväl
tiga. Jag tror icke, att förhållandet är sådant. Jag vet
icke, hvarföre de skulle tiga mer än de andra, då yttranderätten
är lika för alla. Om det? således måste medgifvas, att
allm. opinionen påkallar en reform i vårt representationssätt,
om detta är insedt och erkändt af alla samhällsclasser,
hvilka något tänka på statsförvaltningen, så återstår att göra
sig reda för, om denna opinion är grundad. Är den vil—
sefärd, kan den måhända tillrättavisas genom en bättre upplysning.
Conslit.Utsk. tyckes vara af den meningen. Utsk.
har framställt sina tankar, hurudan Representationen bör
vara beskaffad, och vill bevisa, §tt den bör vara ungefär
324
Den it O c t ober e. m.
sådan, som den är. Philosopherna må tvista om de särskilda
theorierna i detta och andra ämnen. Folken befatta
sig ej med så mycken spetsfundighet. De tillämpa på sina
författningar endast denna enkla regell af deras frukt skall
man känna dem. Svenska folket har i tillräckligt mångå
sekler haft sin representation för alt hafva hunnit smaka
dess frukter. Det liar deraf skördat föga gagn. Det
har haft en representation, som understundom varit mägtig
att förhindra såväl det onda som det goda, men icke att
främja det sednare. Det har gått denna som alla andra
krafter, hvilka endast kunna verka ett tillbakahållande, att
den mera skadat, än gagnat; och hvad visar oss historien
annat, än att folket, missnöjdt med sin representation, skyndat
att kasta sig i despotismens armar och att sedan despotismen
beröfvat folket skatter och provinser, och Konungarna
lif och kronor, har man återgått till den representativa
statsförfattningen, hvilken man återtagit på samma sätt,
som man lemnat den och derföre qvarblifvit i samma kretsgång.
Det tyckes vara tid att nu söka komma derifrån.
Man har egentligen aldrig bestridt, att våra representationsformer
behöfva förbättras. Äfven 180g medgaf man det;
men man har velat uppskjuta dermed. Jag skulle tro, att
det nu vore tid att upphöra med dessa uppskof. Det synes
mig gifvet, att ropen på reformer skola med hvart quinquennium
blifva starkare och högljuddare, och alt de inom
en icke aflägsen tid skola blifva sådana, att man icke ens
kan åstadkomma en lugn reform, om man äfven vill det.
Jag tror icke, att Gr. Florns mening, uti hvilken jag instämmer,
varit att framställa något hot; men jag tror det vara
Representationens pligt, i dess närvar, ställning, då den är
missnöjd med sin representationsform, att lugnt och samvetsgrann!
uttala sin opinion derom. Om det någonsin skall
vara en tjenlig tidpunkt att utföra en representationsförändring,
måste det vara den närvarande. Svenska folket befinner
sig förenadt kring en Jionung, som det sjelf kallat
till thronen och som, innan han besteg densamma, gjort mera
för fäderneslandet, än de flesta af våra framfarna Konungar,
då de afgått derifrån. Det måste vara då man från
thronen kan vänta en så kraftig och gällande röst, som man,
utan fara för våldsamma skakningar, kan våga vidtaga reformer,
hvilka icke kunna undvikas, om de också ännu någon
tid kunna uppskjutas. Om således reform är nödvändig,
återstår att efterse, hvaruti den skall bestå. Likasom
hvarje annan, som nitälskar för sitt fäderneslands hästa, har
äfven jag sökt göra mig reda för, hvaruti bristerna egentligen
bestå, och jag har dervid icke kunnat undgå att finna,
att Representationen till sina elementer är felaktig; ty der
finnas classer af medborgare, som äro alldeles orepresenterade,
och representationssättet bland de öfriga har jag tyckt
mig ånna icke vara på det lämpligaste sätt fördeladt. Men
Den ii October e. tn.
3a5
likväl har jag ej kunnat undgå inse, att den vida öfvervägande
bristfälligheten består i formen, och att äfven med
de närvar, elementerna, om formen vore ändamålsenlig,
mycket kunde vinnas. Hvad dessutom frågan om de orepresenterade
angår, ar den af beskaffenhet att kunna isolerad
behandlas och står icke i något oskiljaktigt sammanhang med
reformen af den skepnad, hvarunder Representationen måste
verka. Om man vid denna riksdag vill afhjelpa båda bristerna,
har jag visserligen ingenting deremot; men hvad jag
anser för ett oeftergiflig! villkor för Nationens belåtenhet
med Representationen, är, att kamrarnas antal reduceras till
2, ty om man äfven ville tänka sig, mina Hrr, att närvar.
Nationalrepresentation på sina 4 kamrar utgjordes af de
främsta patrioter, de mest upplysta män, måste likväl, när
det fattas 4 olika beslut, om de äfven hvart för sig äro
dugliga, någonting odugligt uppstå, när dessa olika beslut
skola sammantvingas till ett helt. Äfven finnér man, att
nuvar. form föranleder lill orimlig tidsutdrägt och kostnad,
i hvilket afseende den förändring, jag åsyftar, äfven vore
ett botemedel. Denna förändring kan vinnas på särskilda
sätt. Tvenne Stånd kunde förena sig inom ett hus, eller
också kunde det ena huset bestå af ledamöter af hvarje
Stånd, och den andra kammaren organiseras af den förra.
Jag har betänkt båda sätten och funnit, att det första
skulle väcka mera motvilja och äfven mindre väl uppfylla
ändamålet. Man torde finna, alt för det, att alla
4 Stånden sammanträda på ett rum för att besluta, icke,
såsom Frih. Klingspor påstått, åsyftades revolution, då de 4
Ståndens inflytande oförändradt blefve sådant det är, enär de
hvart för sig komme att utgöra i af det hela. Frih. Roye
har till en del framtställt samma förslag. Han har likväl
velat, att voteringen skulle ske ståndsvis och att R. o. Ad:s
sammansättning skulle vara oförändrad. Jag vill icke bestrida,
att äfven det förslaget vore ett närmande till något
bättre; men omöjligen kunde det göra tillfyllest för någon
längre tid, och jag tror icke, att det lönar mödan att vidtaga
en reform, som ej åtminstone i en mansålder kan bibehållas.
Man skulle snart inse bristerna, som dermed voro
förenade, och man skulle efter förloppet af en eller 2 riksdagar
se sig nödsakad att åter företaga en förändring. Jag
tror icke, att Ståndens bringande till likhet i antal af ledamöter
skulle möta så många svårigheter, som man här velat förespegla
oss. Man har väl sagt, att BondeSt. icke skulle vilja inskränka
sig till mindre antal, än det närvarande; men om
grundlagsförslaget blefve hvilande lill nästa riksdag, af det
innehåll, att BondeSt., med ett mindre antal representanter,
skulle betyda lika mycket som nu, så är jag öfvertygad,
att Ståndet skulle gifva sina ombud instruetion att volén*
för förslagets antagande. Jag tror, att hufvudsakliga åtgärden,
för att bringa Stånden till lika antal sinsemellan,
3»ö
Den ii October e. m.
borde bestå uti en reduetion af R. o. Ad:s samt BondeStis
antal; ty jag kan icke godkänna den sats, man här uttalat,
att det ligger en säkerhet uti representanternas alltför stora
antal, och att inflytandet på Representationen derigenom
förebygges. .lag bestrider denna sats såsom grundfalsk och
påstår, att förhållandet är motsatsen. Skall man vara säker
på, att man ej på tysta vägar från ena eller andra hållet
skall kunna influencera representanterna, så måste deras antal
icke vara större, än att de individuelt kunna följas af
allm. uppmärksamheten. Representanten måste stå på en
så upphöjd plats, att såväl hans principaler som allmänheten
må kunna följa honom. Han får ej bortblandas i den
tysta hopen; ty det är just deri de fala verktyg vanligtvis
finnas, som åstadkommit mest förderf.
Sedan de 4 Stånden sålunda blifvit sammanförda inom
ett hus, återstod att formera det andra; i hvilket afseende
jag icke kan instämma uti Gr. Frölichs förslag. Jag har
haft den öfvertygelse, att den andra kammaren, om den
skall vara afpassad efter Svenska folkets förhållanden, måste
vara ungefär så organiserad, som Frih. Ehrenborgh föreslagit;
ty den bör vara tillkommen genom val, gällande icke
blott för en riksdag, icke genom val directe af folket, utan
genom val af andra kammaren, och borde successivt com
pletteras
af nya ledamöter, i mån som redan invalda veko
undan, och hvilka antingen för lifstiden eller för i5 eller 20
år inträdde i denna kammare. Derigenom skulle ett continuitetselement
lämpligen formeras, som hittills saknats vid
våra riksdagar. Att här i landet vilja skapa något, liknande
en verklig Pärskammare, kan icke blifva annat än en dröm.
Den kan icke antagas i sin verklighet i annat land än
England, som utgör det rikaste Iand i Europa, och der rikedomen
finnes hopad på få händer; der kan den kanske
vara nyttig. Hvad oss angår, äro vi för fattiga för att
på några få händer hopa så stor rikedom, som fordrades
för bildandet af en sådan kammare, som ej uppfyller sitt
ändamål, om ej den ärfda representationsrätten är förenad
med stora majorater. För att då få ett element, som kunde
äga nog moralisk kraft och anseende för att hejda
och tillbakaföra den egentliga Kotionalrepresentationen, då
den, den ena gången genom öfverilning och den andra
gången genom svaghet, viker från det rätta, tror jag, att
ingen annan utväg finnes, än att af den kammare, som, directe
utgången af folket, ofta i sin helhet förnyas och derföre
bör uttrycka tidpunktens rådande opinion, successive
låta utgå en annan kammare, soin fomine att representera
alla de opinioner, hvilka under ep längre tid af t. ex. några
decennier gjort sig gällande.
Jag återkommer till den första kammaren. Ehvad Frih.
Boyes förslag om votering ståndsvis eller Gr. Frölichs om
Rotering per capita antages, måste följden blifva den, att
Den ii O c t o b c r e. m.
R. o. Ad. icke kan representeras på dess närvar, sätt, utan
att det måste förändras till representation genom val. Olikheten
i antal Liefve annars alltför stor. Jag tror dessutom,
att detta är enda sättet att återföra Ståndets anseende till
hvad det fordom varit. Fåfängt lärer man föreställa sig,
att en representant, uppmanad endast af sin egen kallelse,
skall lemna hus och hem, för att fara till en årslång riksdag,
der han kan vara säker på att blifva öfvervoterad.
Skulle deremot R. o. Ad. blifva representerade genom val,
är det gifvet, att det Liefve Adelns allmänna opinion, som
här på Riddarhuset gjorde sig gällande. Hurudan denria
opinion nu är beskaffad kan man icke utröna, emedan
från landsorten endast en och annan, af någon särskild anledning,
kommer upp till hufvudstaden och låter höra sig.
Det är väl sannt, att Regeringen har den fördelen af Riddarhusets
nuvar. sammansättning, att, om hon vill (jag säger
icke, att hon vill det), hon kan göra sig säker om pluralitet
på Riddarhuset. Det är kändt, att Ministerer inom
andra länder söka influencera på voteringarna inom Representationen,
och funnes det en Minister här, som ville verka
på voteringarna inom Riddarhuset och icke förmådde
det, så vore den i sanning i högsta grad oskicklig. Den behöfde
blott uppkalla sina vänner till så stort antal, som erfordrades
för att öfverrösta. Det är gifvet, att, då Regeringen
går till väga med en concentrerad kraft, hon skall
öfvervinna de spridda elementer, som icke hafva någon föreningspunkt.
Om således R. o. Ad. under närvar, förhållanden
går tillväga med sina beslut utan inflytande från Regeringen,
bevisar det blott, att Regeringen icke vill utöfva
sitt inflytande. Deremot ser jag icke, att Regeringen skulle
kunna på något skadligt sätt inverka på valen, om de skedde
provinsvis och med slutna sedlar. Sedan man eftersett,
huru många fullmyndiga adelsmän inom hvarje län voro i
den ställning, att de kunde blifva riksdagsmän, bestämdes
antalen af de särskilda länens representanter i förhållande
derefter. Att detta skulle vara ett upphäfvande af Adeln,
kan jag icke medgifva, helst jag tror, att i andra länder
tillgår på samma sätt. Jag menar, att den Skottska adeln
väljer sina Pärer.
En invändning, som var radical i sitt slag, hörde jag
göras på f. m. Jag hörde nemi. en värd ledamot påstå, att
ingen kunde fråntaga honom hans rätt att representera på
Riddarhuset. Det lärer likväl vara Konungens och de 4
Ståndens rätt att gemensamt besluta en förändring i grundlagen;
och om denna förändring Liefve sådan, alt den värde
ledamotens rättighet att inträda såsom representant blefve
beroende af val, finge han väl lof att finna sig deruti.
Huru lätt man förvillar sig, då man är inne på sophismens
område, bevisade han, då han sade, att ingen kunde fråntaga
honom hans representationsrätt, under det han likväl
3a8 Den ii October e. m.
sjelf ville fråntaga hvarje adelsman, som icke fyllt 35 år,
denna rättighet. Jag tror, att det, soln till en stor del afskräckt
de öfriga Stånden från att verksammare, än som
skett, befrämja representationsförändringen vid denna riksdag,
har varit en opinion, som jag hoppas är ett misstag,
att It. o. Ad. icke skulle vara benäget att gå till mötes med
de förändringar i detta Stånds organisation, som blefve nödvändiga.
Jag har ej föreställt mig, att det skulle vara förhållandet,
ty jag har af historien funnit Svenska Adeln vara
färdig, att göra de uppoffringar, som fäderneslandets val
påkallar. Här är icke fråga om någon uppoffring af Ståndet.
Det är visserligen en uppoffring af den embetsmannapersonal
af R. o. Ad., som befinner sig i Stockholm; men
icke kan man påstå, att Adeln inom alla landsorter är representerad
genom denna embelsmannapersonal i Stockholm.
Jag vet icke, om bär finnes någon enda adelsman från Skaraborgs
län, hvarest finnas 4°° adelsmän. Från Skåne och
Småland, hvarest finnes ett betydligt antal adelsmän, äro
högst få närvar, vid riksdagen. Det är således Adeln inom
hufvudstaden, som betyder allt. Det är val sannt, att det
kan vara ganska angenämt för tjenstemän här i staden att
på lediga stunder gä upp på Riddarhuset och kasta in en
voteringssedel; men de kunna ju blifva valda, om det andra
organisationssättet antages. Det är visserligen mångå,
som icke kunna äga förhoppning att blifva det; men hvarken
de sjelfva eller fäderneslandet lärer komma att förlora
stort derpå. Skulle likväl någon personlig uppoffring vara
dermed förenad, tror jag likväl, att äran, som Adelö säges
representera, fordrar, att man uppoffrar det enskilda för
det allmänna.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att först
få göra några anmärknrr vid formen för denna öfverläggning och
sedan att få yttra mig i hufvudsaken. Efter mitt begrepp
om våra grundlagar kunna hvarken hos R. o. Ad. eller något
annat Stånd andra förslag till öfverläggning förekomma,
än de, som af Constit.Utsk:s hemställan föranledas. Ordningen
för öfverläggningen bör således vara den att hålla sig vid de
särskilda §§ i Utskrs betänk.; ty om man fortfar på sätt man
börjat, nemi. att derifrån afvika, kan man komma att öfverlägga
om alla möjliga förslag till grundlagsändringar, alldeles oberoende
af hvad Utsk. framställt. Likasom den siste värde talaren
gjort, håller man sig blott till titeln på Utskrs betänk., sägande
: förslag till Nationalrepresentation; och fogar dervid
alla möjliga projecter till nationalförsamlingar, hvilka passa
efter ens eget omdöme, eller hvad man kallar tidens fordringar.
Redan hafva vi sju olika modifierade förslag, hvilka
synas vara bestämda misstag och icke på något sätt vidröra
den framställning, Constit.Utsk. afgifvit. Om man på det
Den ii October e. m.
3ag
viset tillvägagår, åsidosätter man grundlagens föreskrift, att
det är Constit.Utsk., sorn liar initiativet till grundlagsförändringar,
och att det är dess förslag, hvarom hvarje Stånd
har att öfverlägga. Jag hoppas och förmodar, alt Hr Gr.
o. Landtm., sedan de allm. tankarna öfver ämnet blifvit så
vidlyftigt utvecklade, som hvar och en åstundar, likväl slutligen
återför R. o. Ad. till öfverläggningens egentliga föremål,
nemi. i3 § Riksd.Ordn., der det blifvit ifrågasatt, att
lärare vid elementarläroverken skola få välja inom hvarje
stift en riksdagsman till PresteSt. Om det icke är Hr Gr.
o. Landtm:s mening, sedan det varit oss tillåtet använda en
hel dag till öfverläggning om allm. valrätten , nödgas äfven
jag tala öfver ämnet i allmänhet, för att vederlägga hvad
vissa vissa talare yttrat och derigenom söka göra andra meningar
gällande. Hvad jag då först vill yttra är, att just
den stora olikheten i de förslag, som af alla de särskilda
medlemmarna blifvit framställda, tyckes bevisa, att man
egentligen icke vet, hvad man vill, eller åtminstone, att
ingen öfverensstämmelse i vilja linnes. Då man står på
denna punkt, då grundlagens stiftare velat, att man icke
i denna väg företager sig något omoget, och då Constit.
Utsk., man må bedöma dess förslag huru som helst,
icke haft rätt att, äfven förr än det fick höra de olika
meningarna inom R. o. Ad., antaga, hvad det tagit för
afgjordt, nemi. att man icke visste, hvad man ville sätta i
stället för det gamla, så anhåller jag att få fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet på de omständigheter, som tala för de förhållanden
inom vårt samhällsskick, hvilka nu äga rum. Jag
vill icke dermed säga, att jag, för min del, anser hela representationssättet
riktigt, utan jag instämmer hufvudsakligen
i den af Hr v. Troil yttrade allm. mening, att bristen
ligger egentligen i öfverläggningsformen inom Stånden och
ingalunda i den grund, hvarifrån Representationen utgår.
Den allm. sats, som man för närvar, drifver, är den, att
Nationalrepresentationen i det hela bör vara sammansatt genom
val. Detta är ingalunda min mening. Jag tror tvärtom,
att i hvarje representation, der ett sjelfskrifvet antal
ledamöter saknas, brister ett hufvudsakligt element, nemi.
oväldighetens. I samma mån som det constitutionella statsskicket
utbildas samt striden emellan Regeringens och oppositionens
anhängare utvecklas, i samma mån är det gifvet,
att, då blott valda riksdagsmän finnas, en hvar, som tillhör
ena eller andra meningen, söker inverka på valen och
derigenom på utgången af riksdagsöfverläggningarna. Man
ser redan, huru förbållandet i detta afseende i långliga tider
varit i England, hvarest man söker inverka på valen,
icke blott genom vänskaps- och slägtskapsband och andra
personliga förhållanden, utan äfven genom hotelser och mutor
till en oerhörd grad. Man har sett i Frankrike lika
t4 H. 47.
33»
B« * n Öetober e. m.
,beskaffade strider angtde riksdagsmannavalen. Hvad blir
följden deraf? Jo! alt redan vid valen uppträda Regeringens
och oppositionens anhängare i strid mot hvarandra, och att
det icke finnes något medlande element af personer, som
hvarken hafva det ena, eller andra partiet att tacka för deras
riksdagsmannarätt. Fördelen af sjelfskrifna representanter
består väsendtligen deruti, att man uppträder och yttrar
sin mening, utan alt vara tillsatt, hvarken af Regering eller
opposition. Då man således icke har någon förbindelse att
gälda till någondera sidan, kan en opartiskhet, frihet och
sjelfständighet i yttranderättens begagnande af den sjelfskrifne
representanten äga runi, hvilken icke tillhör den valde
riksdagsmannen. Häremot invändes måhända , alt den valde
riksdagsmannen icke behöfver taga några instructioner, utan
blott följa sin öfvertygelse. Men kommen ihåg, mina Hrr!
att man i Frankrike, såsom vilkor för representanternas utväljande,
förelagt dem att rösta så och så uti de och de
ämnen, så att representanterna komma till riksförsamlingarna,
bundna till deras yttranden och blifvande omröstningar.
Man kunde då lika såväl skriftligen insända sin mening,
som skicka en lefvande organ, på hvilken man lagt orden i
munnen. Ehuru vigtig för allm. öfverläggningar, som den
sjelfskrifne representanten således mäste vara, är den dock
vigtigast, hvilkens sjelfskrifvenhet icke härleder sig från något
visst embete, utan från hans medfödda rättighet att
uppträda såsom riksdagsman. Han tackar ingen af den lefvande
generationen derför, ingen af dem, med hvilka han
kommer i strid under utöfningen af denna sin rättighet.
Dernäst är till märkande, att val, när de skola äga rum,
göras under mindre inflytande, vare sig från Regeringens
eller oppositionens sida, i den händelse de, såsom hos oss,
förrättas af corporationer; ty de fråga icke så mycket efter
hvad ena eller andra partiet vill hafva fram, som de fast
mera söka att vårda egna interessen. Äro nu de valberättigade
corporationerna bildade efter de stora allm., ständigt
bestående interessena i samhället, så kan man vänta, att
valen i samma mån afse dessa interessens vård. Jag tror
icke heller, att R. o. Ad. hört ett enda anförande af den
syftning, som skulle de stora allm. interessena i Riket icke
vara representerade genom vår närvar, ståndsfördelning. Man
kan väl säga, att vissa personer icke äro representerade,
men ingalunda, att det gifves några interessen, som icke
äro det; ty jordbruket och bergshandteringen, hvari orepresenterade
ståndspersoner hafva deras mesta egendom,
hafva tillräckligt målsmän bland våra nuvar. RiksStånd. Det
betyder icke så mycket hvilka personer, som komma hit,
vare sig den ene eller andra. Jag uppmanar en hvar att
uppgifva hvilka de stora ljusen äro, som för våra riksdagar
gä förlorade genom det närvar, representationssättet. Om de
funnos, skulle man väl se till dem i sådana offentliga samman
-
Den 11 October e. ra.
komster, af brandförsäkrings- m. fl. bolag, dit de kunde inväljas;
men vanligen hör man der inga andra utmärka sig än de, som
varit riksdagsman, hvaraf torde bevisas, att de s. k. ofrälse
ståndspersonernas inrymmande i Representationen icke skulle
medföra så stort gagn, som man deraf tror sig kunna förvänta.
I fall det ur rätt, att ett antal sjelfskrifna representanter finnes
i Representationen, måste äfven Svenska Riddarhusets
sammansättning af sjelfskrifna medlemmar i sin grund vara
ganska riktig. Då återstår att besvara den frågan, huruvida de
sjelfskrifna adelsmännen böra inom sig välja representanter. Jag
är af motsatt tanka; ty i samma mån kommer man in på valsystemet.
En hvar af R. o. Ad:s ledamöter, som varit utsktsmedlem,
torde hafva funnit, om icke redan electorernas val
är af samma beskaffenhet som val i allmänhet. Det händer
icke sällan, att man råkar ut för den anmärkningen:
hade jag kunnat förutse, att du i den och den frågan inom
det eller det Utsk. skolat rösta så och så, så skulle jag icke
valt dig dit. Detta ådagalägger, att man vid hvarje val
utser den valde i en viss syftning och fordrar, att han skall
yttra sig i samma anda. Man svarar mig, att han icke behöfver
bry sig derom, utan yttra sig sjelfständigt; men jag
öfverlemnar till en livar alt bedöma, örn han icke funnit
sig besvärad på ena eller andra sidan af sådana fordringar.
Man talar som oftast illa, äfven inom detta rum, om det
sätt, hvarpå R. o. Ad utöfvar sitt riksdagsmannakall; men
det hörer till dagens ordning alt klandra allt, hvad man
icke sjelf gör, och således är man åtminstone opartisk så
vida, att man klandrar den Corporation, till hvilken man
hör, och endast undantager sig sjelf personligen. Likväl,
om man gifver akt på den uppmärksamhet, hvarmed R. o.
Ad:s öfverläggningar följas, torde man deraf erfara, att allmänheten
icke finnér öfverläggningarna på Riddarhuset mindre
grundliga, eller Rikets angelägenheter här mindre väl
vårdade, än uti de öfriga Stånden. Det är äfven naturligt,
att ett Stånd, sammansatt af så många ledamöter, som R.
o. Ad., af embetsmän från alla grenar af Riksstyrelsen och.
af personer, som äfven i enskilda värf förskaffat sig kunskaper
och underrättelser, ej heller skall i upplysning och
erfarenhet stå efter de öfriga Stånden. Då Adeln således
ingalunda upphört att motsvara de fordringar, man har af
detta Stånd, frågas, med hvad skäl man yrkar, att allm.
val skola införas i stället för den sjelfskrifna Representationen;
jag inser icke annat skäl dertill, än att man så vill.
Att ögonblickets målsmän vilja förkasta något, som ännu
är godt, det anser jag blott för en tillfällig nyck. Man säger,
att det bestående är odugligt. Men hvem är det, som
säger detta? Jo, de personer, sorn sjelfva i dagbladen på
allt sätt sökt förklara R. o. Ad:s och öfriga Ståndens öfverläggningar
i allmänhet vara utan gagn och föra samina språk
här på Riddarhuset som förut uti tidningarna. D# utgifva
33i
Deu 11 October e. ni.
sig sjefva för att vara allmänheten, och dermed ar allt
bevisadt. Men så länge B.. St. äro Svenska folkets representanter,
kan jag icke erkänna någon annan än dem vara
behörig att fälla omdömen öfver grundlagsförändringar. Hurudant
är då omdömet, som Ständerna i dessa dagar fällt?
Jo! 2 Stånd hafva förklarat sig emot allm. valprincipen,
och R. o. Ad. befinner sig i närvar, ögonblick icke hafva
yttrat sig för någon mening. Man har talat om förträffligheten
af Norriges representation, och af föreningen med detta
rike hemtat skäl att yrka, det vi måtte rätta vårt representationssätt
efter det Norrska. Jag har såsom åhörare varit
tillstädes vid 4 Storthing i Norrige, och under 2:ne af
dem bevistade jag nästan dagligen öfverläggningarna; men
jag har derunder icke funnit någon anledn. att tillstyrka
mitt fädernesland vidtagandet af Norriges representationssätt.
Det grundar sig, som man vet, derpå, att representanternas
antal från landet skall utgöra §tdelar och städernas ^:del af
Representationen. Följden af den allm. valrätten har varit
den, att böndernas antal ökats för hvarje Storthing; och
ehuru nödig denna del af Representationen är uti de ämnen,
som den kan bedöma, är den likväl icke tjenlig att leda
ärendernas gång i det hela, hvilket kan blifva följden,
om den vill taga sig de rättigheter, hvartill den har magt,
och det blir utan tvifvel äfven snart händelsen. Efter erhållna
underrättelser voro vid sista Storthing af 64 representanter
från landet 43 bönder. Man har omtalat, huruledes
man här, likasom i Norrige, borde utvälja ett visst
antal af hela Representationen till bildande af ett öfverhus,
som skulle äga en återhållande kraft på underhuset. Norrska
Lagthinget, bestående af 4 af Storthinget, har endast
till namnet, men ingalunda _ till sammansättningen, någon
egenskap af återhållande magt. Medlemmarna väljas bland
Storthingets ledamöter i allmänhet, och jag har hört representanter
på fiäga, hvarföre den eller den valdes till ledamot
i Lagthinget, svara: jo, derföre, att han skulle vara för
mägtig i Odelsthinget, om han vore der, eller genom sin
talträngdhet vålla för mycken tidspillan och besvär. För
öfrigt är sammansättningen sadan, att i Lagthinget sitta
bönder ända till halfva antalet af medlemmarne, som följaktligen
äga lagkunskaper derefter, och till ännu mera osäkerhet
hörer, att, om ett af Odelsthinget fattadt beslut för
andra gången ogillas i Lagthinget., saken dermed icke är slut,
utan då öfverlemnas den till hela Storthinget, hvaraf-ftdelar
äro tillräckliga för att göra Odelsthingets beslut gällande;
men som Odelsthinget utgör ^Melar och Lagthinget 4‘<lel
af representationen, behöfver icke en gång Odelsthinget vara
fulltaligt eller enhälligt i Storthinget för att genomdrifva
sin mening. Man fipner således, att den återhållande
kraften, som skulle vara hos Lagthinget, i sjelfva verket
saknas.
Den it October e. m.
333
Här har nian åberopat, huruledes R. o. Ad. skulle kunna,
lättare än något annat Stånd, disponeras af den, som
önskade att obehörigen verka på Ståndets öfverläggningar,
och att det skulle vara en oskicklig ministere, sorn icke kunde
på Riddarhuset utföra, hvad han önskade. Det är naturligtvis
i detta uttryck ett sidohugg eller ett direct hugg
gifvet åt dem, som för det närvar, hafva förtroendet att vara
Konungens rådgifvare, och jag bör således icke hemta
mitt exempel från den närvar, tiden; men i afseende på Riddarhusets
förmåga att utgöra en återhållande kraft i samhället
får jag hänvisa till 1789, då både Konung och ministrar
ägde en skicklighet, som man hittills icke underkänt. Då
var det likväl de öfriga Stånden, som gåfvo med sig; men
icke Adeln. Jag kunde anföra enahanda exempel från sednare
tider, då de öfriga Stånden fogat sig efter hvad Regeringen
begärt, men R. o. Ad., i fall man anser det för en
förtjenst att icke så göra, ägt just den förtjensten. Man har
talat om, att R. o. Ad. borde uppoffra sin ärftliga representationsrätt
derföre, att ett Stånd, som representerar äran,
framför allt borde göra uppoffringar för fäderneslandet. Vore
här fråga om att göra en uppoffring för fäderneslandet,
är jag öfvertygad, att R. o. Ad. icke skulle dröja att göra
den; men just derföre, att jag anser det vara en olycka
för fäderneslandet, om ett dylikt steg tages, är det, som jag
för min del ej vill göra denna uppoffring, och jag besvär
R. o. Ad. att icke taga ett sådant steg, som Ståndet skulle
ångra och våra efterkommande med oss. Man säger, att
med närvar. Representation kan ingenting uträttas. Det lärer
ej vara värdt under en tid, då allt, hvad Regeringen
gjort, klandias, förtalas eller förhånas, att åberopa, huru
vi under de olyckor, hvaraf andra länder varit hemsökta,
lefvat i många år lyckligt och fredligt, och att andra folk,
jemnförande sig med oss, anse oss äga manga företräden.
Jag vill förbigå detta, ty man är döf för sadana påminnelser.
Jag vill blott erinra, att om också representationssätt
tet förändrades, blefve personalen derföre icke betydligen
ändrad. Riksdagsmännen blefve, på mångfaldiga orter, ungefär
desamma, och samma personer komme da att göra
detsamma som nu, nemi. tala örn mångfaldiga brister,
men afhjelpa inga, efter hvad jag kan tycka skall blifva
slutföljden af öfverläggningarna vid denna riksdag.
Jag anhåller, att såsom slutsats af mitt yttrande fa anföra,
att, med den söndring i meningar, sorn rader vid innevar.
riksdag, man icke kan hoppas att förena tänkesätten
till något sammanhängande system för Nationalrepresentation.
Det är således en möda, som fåfängt användes, och
en tid , som förspilles på bemödandet att bestrida och vederlägga
hvarandras meningar. R. o. Ad. torde derföre finna
intet annat vara att göra, än återgå till Utskts memor.
och hålla sig vid de §§, som der äro framställda. Man må
334
Den ii October c. m.
sedan vara betänkt alt genom committder eller på annat
sätt för framtiden tillvägabringa förbättringar i formen.
Ehvad man nu må göra, har jag velat hafva den tillfredsställelsen
att, vid denna såsom vid föregående riksdagar, uttala
min mening om vårt representationssätt.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Ehuru jag blifvit förekommen
af Hr v. Hartmansdorff i flera hänseenden, ber jag likväl
att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på först sjelfva
formfrågan. Yi hafva för närvar, åtminstone 2:ue åtskiljda
åsigter i ämnet. Några af R. o. Ad:s ledamöter hafva bestämt
sin opinion för allm. valen. Några andra hafva yttrat
sig för bibehållande af det närvar, valsättet, men velat
förändra Stånden. Begge dessa opinioner hafva utgjort föremål
för Constit.Utsk:s öfverläggning; men Utsk. har icke
gått in på allm. valens princip. I denna ställning föreskrifver
84 § Reg.F., huru förhållas bör Denna § säger nemi.:
”Då ConstitUtsk. icke funnit skäl att gilla och till R. St:s
pröfning öfverlemna något förslag till förändring eller förklaring
af grundlagarna, sorn Utsk. af en riksdagsman emottagit
(och Utsk. har emottagit af icke en, utan flera riksdagsmän
förslag att öfvergå till allmänna valen), vare Utsk.
skyldigt, om förslagets författare det yrkar, att meddela honom
sitt yttrande deröfver, med tillstånd att detsamma jemte förslaget
genom tryck allmänt göra, då han för det sistnämndas
innehåll sjelf i egenskap af författare må lagligen ansvara.”
Denna 84 § utstakar således, huru med frågan om allm. val
skall förhållas. Hvad deremot angår de öfriga förslagen, såsom
t. ex. Hr v. Troi Is. sorn synes vara i motsats med de
förra, så innehåller 8i § Reg.F., huru dermed skall förhållas.
äfvensom med de flera ledamöters förslag, som här
blifvit väckta, såsom Hr Lefrehs och andras. Här står nemi.:
”Ej må fråga derom uti Ståndens plena väckas, utan anmälas
de hos R. St:s vid hvarje riksdag valda Constit.Utsk.
Delta Utsk., hvars pligt det vara skall att grundlagarna
granska, äger rätt att hos R. St. föreslå de ändringar deruti,
som det anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga
att verkställa.” Äger nu hvar och en af Ståndens ledamöter
rätt, att föreslå de förändringar, som han anser högst nödiga
och nyttiga samt tillika möjliga att verkställa, så frågas, af
hvad skäl grundlagen för Constit.Utsk. stadgat en sådan rättighet.
Ett sådant stadgande vore ju då fullkomligen öfverflödigt.
Men om äfven icke 8i § Reg.F. upploge och bestämdt föreskref,
huru formen skall vara för dessa ämnens behandling,
synes likväl klart, att R. o. Ad., om Ståndet omedelbart
ville behandla detta eller hvilket annat ämne som helst,
de facto förvandlades till Utsk. Jag har hört ett förslag,
som ganska mycket behagat mig; men jag vågar i öfrigt
icke fälla något omdöme deröfver, innan jag ytterligare gepomläst
och begrundat detsamma. Jag vet icke, huru förhål
-
Den ii October e. m.
335
landet är med andra; men för mig är det nödvändigt att ett
par gånger genomläsa sådana förslag och sedermera tänka
öfver dem, iiyian jag fattar något beslut. Af alla dessa
skäl, såväl grundlagens föreskrift om grundlagsmåls som andia
ärenders behandlingssätt, och i enlighet med hvad sunda
förnuftet föreskrifver om omöjligheten att uti en så talrik
församling som denna kunna afgöra mål på samma gång,
som de vackas, hemställer jag till Hr Gr. o Landtm., om
icke denna öfverläggning mätte få afslutas på det sätt, alt
Ilr Gr. o. Landtm, lackes hänvisa till grundlagens efterföljd.
Jag har haft äran att väljas till ledamot i Constit.-  Utsk. så sent, att jag icke öfvervarit öfverläggningarna, som
grundlagt Utskls beslut; men då sådant icke hindrat mig
att biträda ölsk:s hufvudsakligå beslut, anhåller jag att äfven
få yttra mig i hufvudsaken.
J O
Hr Lagerhjelm uppläste derefter följande:
Enligt dagens populära åsigter skall monarkien bestå af
tvenne motsatta krafters strid eller jemnvigt. En Konung
med blott amovibla embetsman å ena sidan, och ett folk
utan all classkillnad och representerad t genom fullkomligt
allmänna val, å den andra, vore consequerita idealer för
dessa statsmagters sammansättning. Frånskiljer man ytterligare
alla moraliska band och grundar statens bestånd på
dessa motsatta mag ters jemnvigt, så har man ett statsskick
enligt dagens populäraste åsigt, mer eller mindre klart genomskådad!
och utah tvifvel af de flesta blott sedt på ytan.
Jag frågar: Huru länge kan en jemnvigt äga bestånd, som
beror af magter, hvar för sig oupphörligt sträfvande att
växa den andra öfver hufvudet? Denna jemnvigt emellan så
rörliga krafter, sorn regeringar och folk, bär inom sig
fröet till sin egen rubbning; huru skall den emotstå inflytandet
af den yttre politiken? Få stater äro alldeles utan
sådana slags inrättningar, hvilka genom sin sammansättning
äga både interesse och kraft att stalla sig fram vid hvarje
försök till rubbning af statsmagternas jemnvigt. Sverige har
i hela sin , äfven i detta hänseende märkvärdiga, historia bevisen
på nyttan af dessa förmedlande institutioner, hvari både sjelfskrifven
och genom corporalioners val uppkommen rätt ger
sig tillkänna. De hafva gifvit denna gamla samhällskropp
stadga nog att under århundraden vara till, under det att
ena Konungariket genom inre tvedrägt fallit för yttre våld
och försvunnit ur Europeiska staters antal och det andra,
sedan dess författning fullbordat det kretslopp, hvartill den
populära statstheorien leder, känner sig, af brist på inre form,
sakna den hållning, som stater måste äga, för att bland
folkslagen utkräfva det anseende, hvartill de naturliga ressourcerna
berättiga.
Lagstiftarne år 1809 hade på en och samma gång dub
-
330
Den ii October c. m.
lila åligganden, nemi. att girva Riket grundlagar samt att
återställa dess förhållanden till utländska magter. Hade de
ej nödgats skynda med dej sednare, så hade måhända i de
förra någon förändring i representationssättet varit gjord.
Omständigheter, hvilkas inflytande man då ej kunde undvika,
lade då frågan på bordet, der den ligger än. Vi lefva
väl nu, hvad de yttre förhållandena beträffar, i en lugnare
tid; men skulle man tro, hvad som skrifves, tryckes
och dagligen utdelas åt den läsande allmänheten, så vore
inom Nationen nu så mycket oroligare än 180g, som det då
var utom densamma emot nu. .Den tänkande allmänheten
är dock för ingen del böjd att skrifva all obelätenhet på
Nationalrepresentationens räkning. Om densamma kan man,
oaktadt alla dess lyten, säga, att den, lifvad af en god anda
och bestående af en duglig och arbetsam personal, algod
nog att, nu som förr, gä Konungen tillhanda med hvad
han behöfver till Rikets försvar och heder samt till efterkommandes
välstånd. Dock önskar äfven jag, att någon förändring
i Representationen mätte utfinnas; men jag vill ej
förstöra de conserverande institutioner, som finnas, sorn funnits
under tider, hvilka grundlagt Sveriges inrestyrka, dess
yttre anseende; ej heller vill jag utbyta dem emot den osäkra,
om ej förstörande jemnvigts-ide', hvartill flera sträfva,
än som gifvit sig lid att betänka dess tomma innehåll. Detta
välmenta sträfvande att fortskrida på reformernas bana,
söker i sin ifver att upplösa ståndsförfattningen, utan att
sätta något annat i dess ställe. Men liksom denna icke tillkommit
genom någon theori, ej heller genom blind efterhärmning
från främmande länder, anser jag ock rådligast
att låta Hen först öfvergå i någon med tidens förhållanden
mera förenlig form, innan jag vågar tillfredsställa fordringarna
af dagens politiska ide'er. Frih. Kantzoifs och Gr.
Frölichs förslag inleder oss på denna bana af upplösning.
Adeln reduceras till antal först, sedan till sin existens. Hvem
vinner derpå? Om jag ej vågar besvara denna fråga, vädjar
jag dock icke förgäfves till liäfderna för att återkalla i R.
o. Ad:s minne de uppoffringar för fäderneslandets öra och
sjelfbestånd, hvilka, jemte gerningarna, lemnat vapnen till
efterverlden! Andra tider komma måhända, och vi hafva i
intet fall rättighet att med vårt omdöme gå framtidens verklighet
i förväg; men det veta vi, alt trogna tjenster mot
fäderneslandet skola, så länge Svenska namnet finnes i häfderna,
värderas af både Konung och folk, och följaktligen
på båda dessa statsmagter utöfva ett, för Rikets sjelfbestånd
och väl, fruktbärande inflytande. Tror man, att ett förmedlande
element fordras för att bevara jemnvigten emellan
stridiga magter, i hvilkas tendens det sträfvande ligger att
vidga sina områden; tror man, att Sverige är för svagt att
under folkvälde bevara sin sjelfständighet, och att Svenska
fol
-
Den ii Octotcr e. m.
folket hatar enväldet, så må man först se sig om efter nya
garantier, innan nian upplöser de gamla. Jag har icke ännu
funnit dem. Yi lefva i en tid, dä alla anse sig vuxna att
döma i allt. Denna tid erkänner nödvändigheten af arbetets
fördelning i näringarna, i vetenskaperna, blott ieke i
sådana ämnen, som utgöra den sysslolösa allmänhetens politiska
sysselsättning för dagen. Deruti anse sig alla mägtiga.
Hvem tror sig ej om att förbättra våra grundlagar? Det
är ej konstigt, säger den ene; mognaden bör ej afvaktas,
säger den andre, ty den tillkommer sådana fäder och vise,
som ej vilja någon reform. Hvem har ej sitt omdöme färdigt
om lagverket? Man vill blott utesluta den, som genom
sin kännedom af Sveriges äldre lagar finnes utmärktast bland
sina landsmän; ty, säger man, han är partisk för det gamla!
Huru rika äro vi ej på män, som tro sig om att afhjelpa
all den obehitenhet, som ger sig tillkänna! Detta sjelfförtroende
nyttjar ej ens den försigtigheten att granska sitt ämnes
omfång, likasom vore reformationskraftens helande förmåga
oandlig och således äfven allt möjligt lidande hos statskroppen.
At detta blinda reform begär vill jag ej lemna
grundlagarna till pris, och jag återkommer nu till formen
af detta ämnes behandling; yrkande vördsamt, att
Hr Gr. o. Landtm, måtte återföra discussionen lill Constit.-  XJtsk:s utlåt.
Hvarefter Hr Lagerhjelm muntligen tilläde:
Jag anhåller vördsamt, att Hr Gr. o. Landtm, måtte
tillkännagifva, huruvida öfverläggringen kan fortgå på sätt
som hittills. Efter mitt begrepp strider detta öfyerläggningssätt
mot grundlagen; hvarföre jag yrkar, att Hr Gr. o.
Landtm, måtte förklara öfverläggningen böra återgå till den
föredragna § af Constit.Utsk:s memorial.
Gr. von Fersen, Hans: Då den åsigt, jag i detta ämne
hyser, icke, så vidt jag kunnat fatta, ännu af någon talare
blifvit nog distinct uttryckt, må det förlåtas mig, att
jag uppehåller R. o. Ad:s tid med att yttra några ord, innehållande
den åsigt att, äfven med missbilligande af den
Representation, som finnes, icke brådstörta till ett förslag,
som icke är så noga pröfvadt, attén hvar, som dertill kunde
lemna bifall eller afslag, i och med detsamma kunde säga,
att han vore öfvertygad om dess menliga eller goda följder.
Jag borde icke bestrida, att något kraftigt ingripande förslag
till förändring framkommit, sedan en värd ledamot på
f. m., med hvilken jag ofta delar åsigter, här yttrat, att
klokheten bjuder att förena sig uti ett förslag, som af Gr.
Frölich blifvit framlagdt. För min del kan jag icke instämma
uti Gr. Frölichs förslag, ty jag anser detta förslag (må
det förlåtas mig) ännu vara omoget och oantaglig ;§ med
i4 IL 43
338
Den ii 0 c tober e. m.
jag uppehåller mig just vid den af Gr. Horn framställda
sats, att klokheten bjuder att närma sig till detsamma.
För mig synes, att klokheten icke bjuder detsamma. För
mig synes, att örn en man skulle finnas med den electricitetsförmåga,
hvaraf Gr. Horn visat sig mägtig, och ville begagna
densamma i motsatt syftning af hvad lagarna bjuda,
pluraiiteten af Sveriges invånare skulle förstå helgden af
livad som menas med lagar, och att följaktligen ett våldförande
af den bestående ordningen icke skulle vara så lätt
att åstadkomma, synnerligast som jag fruktår, att man i
allmänhet äger mindre kännedom om våra grundlagar och
följaktligen äfven om Representationen, så att mängden,
som här ropar om representationsförändring, troligen icke
gjort sig reda för hvilken Representation vi äga. Jag tager
mig friheten att yttra dessa ord, då jag förut sagt, att jag
ej gillar det representationssätt, som finnes; men jag tror,
att öfvergången till något bättre bör ske småningom, i den
mån man med säkerhet inser, hvad som är bättre. Yi framställa
här, huru mängden är af den öfvertygelse, att den
Representation, Sorn finnes, icke är ändamålsenlig eller duglig.
Må det då förlåtas mig, att jag framkommer med den
anmärkn., huru man på samma gång kan påstå, att Piepresentatfoneh
icke är duglig, men att ett förslag till förändring,
utgånget från denna odugliga Representation, - skulle
kunna lända landet till fromma. Under förutsättning af
förra förhållandet är aet just, sorn jag anser det vara bäst
att småningom söka förbättra Representationen, hvarigenom
måhända en mera allmän röst kunde inom Representationen
uttala sig tillvinnande af den förbättring, man vill åstadkomma.
Flera förslag till förändring hafva blifvit framställda;
men då jag icke kan instämma uti dem, torde det
tillåtas mig att desamma till granskning upptaga. Gr. Fröiichs
förslag innefattar en väsendtlig omskapning af R. o.
Ad:s representationssätt. Hr Gr. söker att genom val ställa
R. O. Ad. i någon slags kategori med de öfriga Stånden.
Hen ena kammaren skulle bildas af personer, valda inom
de särskilda corporationerna. Härvid tager jag mig friheten
anmärka, att mig synes, som en svårighet för verkställigheten
häraf äfven skulle ligga deruti, att det skulle innefatta
något lederaiide af de konungsliga prerogativer, som
finnas i grundlagen. Grundlagen stadgar nemi., att Konungen
äger rättighet till adelig Värdighet upphöja personer,
på sätt som i främmande länder Konungarna creera Pärer
för att öka sin magt i Päl-skatnmarén. Men om Gr. Frölichs
förslag antages, förvandlades detta konungsliga prerogativ
från rättigheten att utnämna rostande ledamöter i
kammaren till den inskränktare rättigheten att utnämna valbara
och till valen röstägande ledamöter. Äfven i detta afseende
kunde således, efter min åsigt, Hr Gr:s förslag kom
-
Den ii October e. m.
33g
ma att möta svårigheter vid dess antagande, enär det icke
blott är R. o. Ad:s uppoffring, som dervid korn i fråga.
Hvad uppoffringarna beträffar, torde det ej vid de preliminära
discussionerna böra sättas på prof. När vi komma att
besluta öfver ämnet, är det, som uppoffringarna skola görg.
sig gällande; men förslagets bordläggning till afgörande vid
kommande riksdagar, synes mig icke böra uppkalla så mägtiga
krafter som ärans fordringar. Hvad det beträffar, att
Stånden skulle äga sammanträda på ett rum, utgöras af lika
stort antal ledamöter af hvardera Ståndet, samt rösta
per capita, linner jag mycket väl, att ordet: skyldighet
icke kan inflyta, emedan, derest suppleanter icke vore valda,
den röstning per capita icke kunde äga rum, som Frih»
Boye föreslagit; ty med den erfarenhet, jag äger om Utskm,
kan jag icke önska, att besluten inom Stånden fattades på
samma sätt som inom Utskm, eller att det behandlingssätt,
som äger rum inom Utskm, skall tagas till norm för en ra~
tionel ståndsordning. En annan sak, hvarvid jag fäster mig,
är 3:dje punkten, der jag tror, att den, som uppgjort för-t
slaget, velat bilda ett conservativt element genom pröfningsnämnden.
För mig visar det sig, att den icke skulle innebära,
hvad man med ett conservativt element åsyftar. Denna
nämnd utginge från den församling, som blifvit vald;
den tillsattes till en del efter de opinioner, som ledt valmännen;
de personer, som tillsatte denna nämnd, komme
hufvudsakligen att öfverensstämma i åsigter med de valda;
den utgjorde då blott en elite af den kammare, som vore tillsatt,
och skulle derföre ingalunda motsvara ändamålet med
ett conservativt element; och då jag sålunda icke kan inse
nyttan af denna nämnd, anser jag den äfven öfverflödig.
Att öfverlemna till en delegation, för arbetsmethodens förkortande,
att besluta, huruvida väckta motioner skola upptagas
eller supprimeras, vågar jag bestrida. För min del
tror jag, att man hyser ett falskt begrepp i det afseendet,
att motionernas antal skulle verka på riksdagarnas förlängning,
äfvensom jag fruktar större fara af motioners supprimérande,
än olägenhet af tidsutdrägten, som alla motionernas
upptagande möjligen föranleder. Men detta hörer
icke till ämnet, och jag vill derföre icke vidare i detta afseende
yttra mig, emedan Constit.Utsk. lofvat inkomma nied
memor., innefattande förslag till riksdagarnas förkortande,
vid hvars föredragning tillfälle lemnäs mig att framställa
den mening, jag hos mig kan hafva stadgat af 2:ne riksdagars
erfarenhet.
Ett annat förslag har blifvit framstäldt af Frih. Boye,
som först föreslagit, att representanten icke skulle vara riksdagsmyndig,
förrän vid upphunna 35 år. I detta afseende
får jag blott nämna, att jag beklagar, om så skulle vara förhållandet,
emedan ingen inträder uti representantkallet,
utan att behöfva en lärotid. Man behöfver icke blott ge
-
3^o Den ii October e. m.
liom läsning, utan äfven och hufvudsakligen practiskt initiera
sig i formerna; och förhållandet hlir således, då man
först vid en framskriden ålder skall nödgas uppehålla sig vid inliemtandet
af de oundgängligaste formförhållandena för represen
tkallets behöriga utöfvande, att denna lärotid skall
förefalla svår och motbjudande, i följd hvaraf äfven representantkallet
icke kommer att skötas till den nytta, som
om han under en yngre period fått genomgå lärotiden.
Hvad vinsten af de 4 Ståndens sammansättning på en kammare,
ståndsvis voterande, vidkommer, kan jag, för min del,
icke göra mig reda derför. Att, i stället för 4 prot., man
blott sände ett till Utsk:n, anser jag ej för stor vinst; ty förmodligen
blefve lika mycket taladt och svaradt då som nu,
och det enda prot. lika vidlyftigt som alla 4 prot:n tillsammantagna.
Måhända skulle mera rectification af en eller
annan ide' kunna äga ruip; men jag kap ej finna, att, när
man vill en representationsförändring, man endast skall hålla
sig vid en förutsättning, om hvars inträffande man icke
äger factisk visshet. Frih. Boye har sökt att såsom ett conservativt
element bilda en öfre kammare, men har icke
uppgifvit något förslag dertill. Hr Frih. har gjort, såsom
man gör, då man sjelf icke vet, huru man skall åstadkomma
en sak; han har vändt sig till en annan. Hr Frih.
har nemi. föreslagit, att R. St. borde i und. anmoda K. M.
att till nästa R. St. afgifva förslag i detta afseende. För
min del skulle jag lyckönska Representationen, om ett sådant
blefve frarnlagdt. Men mig synes något sådant svårligen
bunna frambringas. Jag kan icke annat än finna obehöfligheten
och olämpligheten häraf såväl som af hela Frih. Boyes
förslag, hvaruti jag således för ingen del kan instämma.
Ilen förändring, som jag för min del skulle önskat, hade
varit, då man factiskt känner, alt många personer inom
landet icke äro representerade, och då man bör befrämja,
hvad som lärer vara de flestas önskan, att man, för alt komma
till ett resultat, bort söka i Representationen inrymma
så mycket som möjligt massan af Nationen. I detta afseende
har ett förslag till Constit.Utsk. blifvit ingifvet, med anledn.
hvaraf Utsk. endast föreslagit den förändring uti iö
$ Riksd.Ordn., alt allmogen inom hvart härad äger att till
riksdagsman af BondeSt. välja en inom häradet boende och
besuten hemmansägare, hvilken icke tillförne hört till
något annat RiksSt., eller någon ordinarie beställning i Rikets
tjenst eller fullmagt derå innehaft. Uti detta Conslit.-  TJtskjs memor. talas mycket poetiskt och vackert om BondeSt:s
nationalitet i seder, lynne, drägt och yrken; men jag
hemställer, huruvida icke detta Stånds representation hvilar
derpå, att det äger jord och skattar till staten. Icke måtte
det vara klädedrägten, som berättigar till deltagande i detta
Stånds representation, utan deras interesse i statsbolaget (i
fäll jag får nyttja detta uttryck). I öfrigt får jag i afseep
-
Den 11 Octobere. m.
de på Frih, Boyes motion erinra, att densamma i dess närvar,
skick icke lärer grundlagsenlig! kunna till contrapropos. antagas,
enär den föreslår, att den und. skrifvelsen skulle innehålla
den anmodan, att förslaget till formerande afen
Representationens öfre kammare skulle till R. St. vid nästk.
riksdag ingifvas. I detta afseende lära vi icke kunna förändra
grundlagen, utan måste vi följa grundlagens föreskrifter,
sådana de äro, till dess de blifva förändrade. Jag vill
icke vidare uppehålla mig med några anmärknrr mot Coustit.
Utsk:s memor., i hvad det angar dess afslag å motionen,
ronde förändringen af i5 § Riksd.Ordn., af det skäl, att jäg
icke känner på hvad sätt Hr Gr. o. Landtm, ämnar föredraga
detta memor., i hvilket afseende jag vördsamt vågar
utbedja mig Hr Gr. o. Landtm:s förklaring, huruvida förslaget,
som afsåg en vidsträcktare förändring i förenämnde
i5 § af Riksd.Ordn. kommer att innefattas uti den generella
principen, och följaktligen contrapropostn att i öfverensstämmelse
dermed inrättas, eller om vi komma att bestämma
contrapropostn till hvarje punkt särskildt, emedan det
kommer att inverka på det beslut, hvar och en anser böra-
fattas.
Hr Stuart, Carl Gust.: En värd talare har yttrat
högst bittra klagomål öfver 180g års män. Afven jag anser
dess^ män tadelvärda; men icke för hvad de gjort, utan för
hvad de underlåtit att göra. Historien om idog års riksdag
utgöres af 2:ne mycket olika delar; den ena af dessa
omtalar, hurusom de representanter, som då från alla landsorter
församlades till riksmötet voro och under detsammas
menlösa dagar fortfara att vara lifvade af den mest fosterländska
anda och de varmaste önskningar alt, äfven med
uppoffring af enskilda förmåner, kunna hjelpa det onda, som
en olycklig Regering ådragit landet, och att såmedelst kunna
läka dess djupa sår, samt tillvägabringa de då allmänt
fordrade nyttiga och nödvändiga reformerna i vårt statsskick.
Men en annan del af samma historia omtalar äfven andra
män, hvilka, sedan den småaktiga skråandan, sedan de enskilda
interessena allt mer och mer börjat, göra sig gällande,
tycktes glömma de löften, de gifvit Nationen, och de förhoppningar,
densamma fästat vid dem. Den representationsform,
vi nu äga, är ett resultat af de förhandlingar, som i
sednare afdelningen af 1809 års historia omförmälas; en
representationsform, hvars ofullständighet 1809 års Ständer
dock ansågo sig ej kunna undgå att högtidligen erkänna,
då de förklarade, att den endast var provisorisk. Men
detta provisoriska tillstånd har under dess 25-åriga tillvaro
hotat att öfvergå till ett för framtiden nästan oföränderligt
fortfarande. Nu först har fråga ånyo blifvit väckt
att taga beskaffenheten af denna representationsform under
pröfning. Lika med en annan talare hyser jag erkänsla för
Den 11 October e. m.
Constit.Utsk. derföre, att det underställt RiksStms bepröfvande
frågorna otn en förändrad Nationalrepresentation.
Ett förslag i detta hänseende torde nu icke vara för tidigt.
Den ökade missbelåtenheten med närvar. Representation synes
allt mer och mer gifva sig luft, och hvarje riksdag tyckes
lemna ny häring ät denna missbelåtenhet. Det skulle
icke vara ur vägen att nu göra en framställning af de resultat,
sorn sednare riksdagar medfört, om icke sådant vore
öfverflödigt, enär desamma redan äro alltför väl kända.
Få äro också de röster, som ännu utom representanternas
församlingsrum höja sig tili försvar af Svenska representationssättet;
men dessa få försvarare hafva likväl den lyckan
att kunna bland sina trosförvandter räkna Constit.Utsk:s
majoritet. Dock torde dessa tomma declamationer, dessa
meningslösa ord och mest bestämda motsägelser, hvaraf
Constit.Ulskrs ifrågavar. memor. öfverflödar, nogsamt ådagalägga
svagheten af det deruti erhållna försvar och bevisa,
huru kraftlöst och otillräckligt detta biträde är för att stödja
en representationsbyggnad, som redan länge lutat till sitt
fall. Det är för öfrigt ett märkvärdigt och talande bevis
på den närvar. Representationens sammansättning, att tvärtemot
opinionen icke allenast i alla landsorter, utan ock i
nästan alla andra länder, åtskilliga af Svenska folkets s. k.
representanter icke draga i betänkande att öppet förklara,
att den fyrdelade ståndsrepresentationen fullkomligare än
någon annan motsvarar tidens behof och Nationens billiga
fordringar. Men då jag icke hört någon inom detta hus
taga Constit.Utskts memor. i försvar, och då jag förmodar,
att detta memor. kommer att undergå det ödet att varda
ogilladt såväl af R. o. Ad. som af de öfriga Stånden, vill
O < O ^ 7
jag icke upptaga tiden med att ingå uti en öfverflödig vederläggning
af de satser, detsamma innehåller. I anledning
af hvad de talare anfort, sorn här uppträdt ech
höjt sina röster för alt till större eller mindre del loftala
den Representation, vi nu äga, anser jag mig böra yttra, att,
om jag äfven skulle medgifva, det denna representation möjligen
kunde hafva någon fördelaktig sida, jag dervid fäster
det uttryckliga vilkor, att densamma, för att kunna i någon
mån gagna, måste oundgängligen uppenbara sig i andra
former, än de nu gällandp; och det är egentligen dessa
odugliga former, sorn utgöra orsaken lill de klagomål, hvilka
allmänt förnimmas öfver riksdagarnas längd och kostsamhet.
Det är också med denna öfvertygelse, som jag biträder
det förslag, hvilket af Gr. Frölich blifvit framstäldt.
Hvad det andra förslaget beträffar, som i dag utgjort föremål
för några talares framställning, nemi. antagandet af den
S. k. allm, valrätten, kan jag icke neka, att i sin princip
detta förslag företrädesvis äger förtjensten af rättvisa och
billighet; men då jag betvifla?-, att, under närvar, förhållanden,
en allmän valrättighet kan hos oss införas och behö->
Den ii Octobcr e. m.
343
rigell utöfvns, oell då jag likväl anser det högst nödvändigt,
att någon förändring i vårt representationssätt åstadkommes,
måste jag öfvergå till den mening, som åtminstone innefattar
ett sätt, hvarpå man kan komma till det förbättrade
skick, sorn åstundas. Jag viii icke förespegla farhågor, som
ännu torde vara för tidiga, men som dock icke sakna all grund.
Jag anser mig likväl icke böra underlåta att tillkännagifva,
det jag för min del fullkomligen instämmer uti hvad Gr. Horn
förklarat, och att jag således lika med honom anser vår närvar.
Representation, under sin nuvar. oformlighet, icke ingifva
det förtroende, sorn fordras för att betrygga ett om sin urgamla
frihet ömtåligt folk. En representation, som icke
äger sin garanti uti allm. opinionen, torde under dessa tider
vara för svag för alt kunna påräkna ett fortfarande bestånd.
Hvad särskildt den del deraf beträffar, som jag har
äran tillhöra, kan jag icke neka, att, efter all min öfvertygelse,
detta Stånd numera på långt när icke äger det politiska
anseende och inflytande, det fordom ägt; men jag tror,
med en annan talare, att Svenska Adelns rol ännu icke är
till fullo utspelad, ehurn rolens fortsättning ovilkorligen
torde förutsätta en öfvergång till förbättrade former. Jag
förmodar, att, i fall, på sätt Gr. Frölich föreslagif, Representationen
skulle sammanträda på en kammare och R o. Ad.
der representeras af sina utmärktaste ledamöter, Ståndet
skulle vinna ett inflytande, vida öfver hvad det nu har och
under dess närvar, representationsform kan hoppas att någonsin
erhålla. Hvad angår Hr Dalmans förslag, att, i
händelse ej den allm. valrätten skulle kunna införas, Stånden
åtminstone måtte, lill öfverläggning sammanträda på en
kammare och rösta ståndsvis, så médgifver jag, att det vore
ett steg på reformernas bana. Men då detta steg först
efter förloppet af någon tid skulle leda till det mål, som
Gr. Frölich åsyftar, nemi. alt afskaffa voteringen ståndsvis
och inföx-a omröstning per capita, så vet jag icke, hvarföre
man ej utan omväg kan gå den genaste vägen lill samma
mål. Jag har visserligen funnit åtskilliga anmärknlr af icke
obetydlig vigt i dag framställda mot Gr. Frölichs förslag;
men dessa anmärkntr hafva till en del redan blifvit vedei’-  lagda af andra talare och äro till en del åter endast af en
underordnad betydenhet i jemnförelse med de fördelar, som
ifrågavar. förslag kan bereda. I fall R. o. Ad. skulle återremittera
Constit.TJtskts mernor. N:o 35, med uttryckande,
såsom sin anmärka., af den gemensamma tanke, att Utsk.
bör inkomma med ett jemnkningsbetänk., grundad! på ifrågavar.
förslag, betviflar jag icke, att, derest detsamma äfven
skulle af-de öfriga RiksStm nu blifva godkändt till grundlagsenlig
behandling, Ständerna vid nästa riksdag, efter förloppet
af den tid, som intilldess kommer att förflyta, jemväl
skola förena sig om dess antagande. Det är egentligen
för att åtminstone kunna vinna någon positiv förbättring i
344
Den ii October e. m.
vårt representationsskick, som jag skänker min röst till ett
förslag, hvilket visserligen har sina fel, men som kan förbereda
ölvergången till ett ändamålsenligare representationssätt
än det närvar. Jag tror äfven, att genom detta förslags antagande
en utväg skall vara beredd att inom Ståuden inkalla
de orepresenterade medborgare, som för närvar, finnas utom
desamma. Jag hyser nemi. den förhoppning, att dessa orepresenterade
medborgare utan svårighet skola sedermera vinna
inträde inom Representationen; men jag delar icke en
talares åsigt, att dessa medborgare, såsom deltagande uti Representationens
förhandlingar, icke skola komma att utöfva
något väsendtligt inflytande på resultaten af våra riksdagar.
Vi hafva haft en motsatt erfarenhet under loppet af denna
riksdag. De få personer, som nu för första gången blifvit
berättigade till inträde i BorgareSt., hafva gifvit en särdeles
vigt åt detta Stånds öfverläggningar, och samma vigt måste
alltid blifva en följd af personers inrymmande i Representationen,
hvilka icke dit inkommit på grund af bördens
tillfälliga rätt eller i följd af en ensidig skråanda, utan på
grund af ett fritt folks fria val. Jag anhåller om propos.
på Gr. Frölichs förslag till gemensam tanke i förevar..fråga.
Hr Hjerta, Lars Joh.: Då 2tne talare här åberopat
84 § Reg.F. såsom hinder för R. o. Ad. att kunna få discutera
öfver grundsatsen af allm. valen, torde det vara nödigt
att först i korthet säga några ord till besvarande af denna
invändning. I detta ändamål får jag äran först och främst
fästa uppmärksamheten derpå, att hela Constit.Utsk:s memor.
handlar om gjorda förslag till en Nationalrepresentation,
och sedermera erinra, att just samma talare, som gjort
invändningen, sjelf ledamot af Constit.Utsk., erkänt, att frågan
om de allm. valen utgör hufvudsaken i Constit.Ulskrs
memor. Jag hemställer då vördsamt, om det kan vara
grundlagsstridig! att vid föredragningen af ett Utsk:s memor.
öfverlägga om det, som utgör hufvudsaken i samma memor.;
och då jag tror att svaret härpå icke kan blifva tvifvelaktigt,
kan jag också icke inse något hinder att ingå i undersökning
af alla de frågor, hvilkas besvarande kunna- bidraga
till den utredning och öfverensstämmelse i tänkesätten, hvilken
utgör ändamålet för öfverläggningen. Hvad sjelfva saken
beträffar, tror jag, lika nied den talare, som sist yttrade
sig, att man icke behöfver uppdraga den mycket skuggade
taflan af framfarna tiders split och förvillelse inom
vår ståndsrepresentation, för att komma till den slutsats, att
opinionen är allmän derom, att våra represen lat ionsformer
äro bristfälliga, och jag är t. o. m. öfvertygad, att denna
opinion är föga skiljaktig derutinnan, att grunden till bristfälligheterna
ligger uti vår fyrdelade ståndsrepresentation.
Jag tror icke, att man för bevisandet häraf behöfver ingå i
nå
-
Den ii Octobfr e. m.
någon theoretisk afhandling om samhällets elementer. Jag
anhåller, mina Hrr, att få fästa Eder uppmärksamhet derpå,
att ett vida närmare bevis finnes till hands, — ett bevis,
så vigtigt, att jag knappt kan föreställa mig, att det
skall jäfvas af någon inom detta hus, som icke handlar utan
allt afseende på skäl och facta; jag menar, mina Hrr, det
bevis, att vi sett den förmögnaste och en af de mest aktningsvärda
corporationer i samhället, en Corporation, hvilken
genom sin ställning är mer än någon annan interesserad
för ordningen och det bestående, jag menar ledamöterna af
Stockholms börs, nyligen, uti en till K. M. ingifven petition,
nästan enhälligt uttrycka den önskan, att hvarje fullmyndig
och sjelfberoende Svensk medborgare, utan afseende
på börd eiler yrke, måtte kunna välja och väljas till ledamot
i Representationen. Men då flera ledamöter mot
grundsatsen af allm. valen gjort erinringar, hvilka icke böra
lemnäs obesvarade, emedan de lätt kunna vederläggas, anhåller
jag att några ögonblick dermed få upptaga R. o. Ad:s tid.
Jag vill icke uppehålla mig vid den motsägelse, som äger
rum emellan det yttrande, som den ädle Frih, här bredvid
mig (Frih. Roye) i dag afgifvit angille grundsatsen af allm.
valen, och de tankar den adle Frih vid i8i5 års riksdag
yttrade i samma ämne, uti hvilket sednare jag, lika meden
talare förut, ber att lill alla delar få instämma. Det må
vara nog, att den ädle Frih. sjelf med en sällsynt eontenance
funnit, att icke allenast ingen absolut motsägelse, utan
t. o. m. en nära fullkomlig öfverensstämmelse äger rum emellan
dessa båda yttranden. Jag ber att få öfvergå till några
andra omständigheter. Den adle Frih. bredvid mig äfvensom
en annan ädel Frih. midt emot (Frih. Klingspor) hafva
framställt den tanka, att ett lands representationssätt
utgör ett vilkor för regeringssättet De hafva härutinnan
onekligen uttalat en verklig sanning. De hafva framställt
en annan grundsats, nemi. den, att det vore ett oting att
sammansätta ett monarkiskt regeringssätt med en representation
af republikansk syftning. Denna fråga är, jag bekänner
det, ytterst vigtig och grannlaga; och jag vill derföre
icke här försöka att fälla ett afgörande omdöme derom, huruvida
icke äfven i denna sats kan ligga någon sanning, och
om icke historien uti en aflägsen framtid skall komma alt
anföra de Europeiska staternas nuvar. constitutionelia monarkier
såsom blott en öfvergångsformation tilt verkligt republikanska
samhällsinrättningar; men jag hemställer, mina
Hrr, då man här yttrat sig om republikanska institutioner,
huruvida icke redan uti sjelfva det första begreppet af constitutionel
monarki, i sjelfva begreppet om en representation,
i hvad form den än må tänkas, ligger en republikansk syftning,
såvida sjelfva vilkoret för dessa samhällsformer är ett
inflytande, som under en eller annan skepnad utgår från
14 H. 44
3/(6
Den xi O c t elier c. m.
folket eller de styrda. Jag vill icke yttra mig till besvarande
af de vidlyftiga argumenter, sorn här förekommit till
bevis för, huru illa det står till i Nordamerika, isynnerhet
som föga derom torde behöfva yttras, sedan man å andra sidan
sjelf till det mesta vederlagt invändningarna härom genom
att nödgas erkänna, att det folket är förmöget, dugligt och
i materielt afseende lyckligt. Men jag ber att få öfvergå
till några af de anmärkntr, som blifvit gjorda vid grundsatsen
af allm. val. Den adle Frih. midtemot har sagt, att
det är interessena, icke personerna, som böra representeras.
Jag tror, att han deruti har rätt. Men, mina Hrr, hvad är
det vi isynnerhet klaga öfver i afseende på vår Representation,
om icke just den omständigheten, att utom denna
Representation stå så många, stora och mägtiga in toressen,
som icke äro representerade, och det största bland alla , folkets
interesse? Jag har vid denna riksdag sett en aktad ledamot
af Constit.Utsk., som sökt att på en annan väg än genom
de allm valen komma till målet, medelst ett fulslag, som
skulle hopflicka och sammanjemnka alla de särskilda interessen,
som nu måste stadna utanför Representationen: jag
menar det förslag, Gr. Spens afgifvit; men jag hemställer,
om icke hvar och en långt för detta af Constit Utsk:s Öfverläggningar
funnit, att denna sammanjemnkning, nära nog
ända till oändlighet, i verkställigheten blir omöjlig, utan att
ändock hafva någon fullkomlig enhet eller uppfylla Nationens
rättvisa fordringar? Månne icke deremot alla dessa samma
interessen blefve fullkomligt lika obehindrade att göra
sig gällande vid allm. val? Man säger, att det conservaliva
interesset i samhället då icke mera skulle komma fram. Jag
hemställer, om man icke härvid alltför litet eftersinnat,
huruvida detta öfverensstämmer med verkliga förhållandet.
Hvilketdera ledde väl mera sannolikt till det ändamål, de
värda talarne afse, antingen en Adel, hvaruti, såsom nu inom
detta hus, icke finnas mer än 3 ä 4 personer af den dass,
som, i egenskap af representanter för jordegendom, skulle
utgöra det conservaliva elementet, eller en Representation,
sorn måste utgöras af sådana personer, hvilka äro fastighetsägare
eller jordbrukare i Sverige. Man här sagt, att ett
aristokratiskt element måste linnas uti Representationen, såsom
representerande det ädlaste, dygdigaste och fullkomligastef
Jag vill gerna ingå på denna vackra definition af det
aristokratiska elementet; men jag hemställer just derföre,
på hvilketdera sältet dess betydelse blir mera v.erkliggjord,
antingen genom en folkrepresentation efter allm. val, der
förtjensten, dugligheten och det allm. förtroendet alltid måste
främst taga ut sin rätt vid representanternas tillsättande,
eller uti en Pärskammare, såsom uti England, der Konungen
utnämner 7o ä 80 Pärer på en gång, för att representera
deras interesse, som på den stora arbetande mängdens
bekostnad lefva i sorglös beqvämliehet och öfverflöd. Så
-
Den ii October e. m.
dan är den aristokrati, som måste uppkomma af den sjelf—
skrifna representationsrätten. En talare liar framburit Norriges
exempel mot allm. valen. Hr v. Hartmansdorff säger
sig-nemi. af sin erfarenhet vid 4 Storthing hafva funnit
Norrska representationssättet icke kunna anföras såsom ett
tillfredsställande mönster eller innebärande ett verkligt conservativt
element. Jag får då fästa den värde ledamotens
uppmärksamhet derpå, huruvida icke Brödrarikets Storthing
byst inom sig ett tillräckligt conserverande element, enär
detsamma under tvenne (3:ne) på hvarandra följande sammankomster,
på ett värdigt och för andra representationer
i högsta måtto fplivärdt sätt, conserverat sin conslitution
emot de försök, som från Regeringen blifvit gjorda att på
densamma inympa ett annat element, som jag icke vill kalla
conserverande, utan bal sam eran de. Man har yttrat
mot valen i Nordamerika, Frankrike och England, att
det blott är penningen och intrigen, som bestämma deras
gång. Hetta kan jag för ögonblicket hvarken jaka eller vederlägga,
emedan jag erkänner mig dertill icke äga nog kunskap
oin tilldragelserna vid deras val, hvarom mina motståndare
fällt så afgörande omdömen; men om så verkligen
skulle förhålla sig, att corruption och intriger stundom afgöra
valen, hemställer jag, hvilket som vittnar om ett lyckligare
tillstånd i det oifenlliga lifvet, antingen att förtroendet
att vara folkets representant anses för så hedrande, alt
de sökande derför vilja vidkännas betydliga uppoffringar,
ehuru äfven detta i sig sjelf ar orätt, eller också, såsom
det här går till i en del af småstäderna, att borgerskapet
nödgas gå, snart sagdt, från dörr till dörr bland sina medlemmar
för att finna någon, som vill åtaga sig representantkallet.
Frih. Bo^e har sökt skräma oss för en början till anarki
och har för detta ändamål framkallat för Husets syn de
Franska Jacobinerklubbarnas blodiga skuggor, med hvilka
våra conferencer blifvit jemnförda, såsom föreningar, vid
hvilka en magt utom Stånden kunde komma att uppstå.
Frih. har sjelf medgifvit, att han i dag varit sjuk. Jag vill
derföre tillskrifva dessa Hr Frib:s farhågor mera en sjuklig
phantasi, än någon annan orsak; och hoppas jag, att Ilr
Frih. innan nästa riksdag kan återkomma från dessa förskräckta
föreställningar, likasom Hr Frih. nu förklarat sig hafva
blifvit klokare än 1815. Jag torde derjemte få erinra, huru
Hr Frih. ser farhågor, der ingen annan ser dem , och i
detta afseende påminna, huruledes Ilr Frih. för io år sedan,
då fråga uppstod om publicitet vid öfverläggningarna,
befarade, att endast få se mobben på läktaren. Jag hoppas,
att Hr Frih. lika litet i det ena fallet skall behöfva se
sina farhågor realiserade, som de inträffat i det andra. Beträffande
Hr Frihts förslag, att man först vid upphunnen 35
års ålder skulle vara berättigad att inträda i representant
-
348
Den ii O c t o b e r c. ra.
kallet, torde något bättre argument för motsatsen ieke kunna
anföras, än att Hr Frih sjelf räknar den mest bemärkta
tidpunkten af sin verksamhet såsom representant från en vida
tidigare ålder. Jag bör till slut nämna, det jag hade
trott, att man icke skulle behöfva ingå uti någon afhandling
om theorierna för samhällets elemenler för att öfvertyga
om olämpligheten af ståndsfördelningen; men deremot
kan jag icke neka, att jag hört ett annat skäl yttras emot
en representationsförändring, byggd på allm. val, och hvilket
jag anser för det vigtigaste af alla att undanrödja. Jag
har nemi. mindre hört några invändningar emot riktigheten
af deras grundsats, än en betänklighet emot förändringen,
hemtad endast och allenast från det skälet, att man misströstat,
att saken skulle kunna gå fram på denna väg. Detta
har jag ofta förnummit i enskilda sällskapskretsar, och
flera talare, sorn i öfrigt utan tvifvel dela med mig samma
öfvertygelse, hafva här fastat sig dervid. Jag anhåller likväl,
att hvar och en, som låtit afhålla sig af detta skäl,
måtte eftersinna, att det, å ena sidan, är det svagaste af
alla, och att det deremot å den andra icke finnes någon
god sak , icke någon för det allmänna nyttig förändring af
större omfattning, emot hvilken icke detsamma kan användas
Måtte derföre hvar och en i denna sak öppet säga sin
tanka utan afseende på andras; det är endast på detta sätt
sanningen och folkets verkliga interesse kunna gå segrande
ur striden, om än till en lid besegrade. Jag anhåller hos
Hr Gr. o. Landtm., att, vid proposmas uppställande, den af
Frih. Kantzou gjorda propos. först måtte komma i fråga
såsom contrapropos. till Utskrs förslag. Om den blir besegrad,
blir det ju tillfälle för alla dem, som hafva särskilda
förslag, byggda på inflickning i Stånden af de elejnenter,
som nu stå utanför Representationen, att få göra sin talan
gällande i de påföljande voteringarna.
Frih, Kantzou, Joh. A Ib., uppläste följande;
Tiden har långt framskridit, sedan jag begärde ordet;
det lider till natten. Jag vill derföre förbigå alt upptaga
till besvarande sådana anmärknrr emot mitt anförande,
som, ehvad sammanhang de må hafva eller icke med ämnet,
likväl icke leda till att utreda detsamma och sålunda
icke kunna skänka hvarken R. o. Ad. eller mig någon tillfredsställelse.
Bland dessa räknar jag dem, rörjde formen,
af Frih. Cederström och Hrr v. Hartmansdorff och Lagerhjelm,
och dem, rörtde Norra Amerika, som Frih. Boye
behagat anföra. Jag skulle emedlertid vilja gifva denna sednare
det råd att antingen sjelf besöka detta land eller ock
läsa mera än en resebeskrifvares åsigter om dess verkliga
ställning för att öfverlygas om oriktig beten af den målning
deröfver, sorn han till II. R o. Ad, aflemnat. Äfven Frih,
Klingspor synes mig icke särdeles hemmastadd med tilldra»
D e n ii O c t o b e r e. m.
gelserna inom dessa stater, utan torde behöfva göra sig dermed
bättre bekant. Jag vill emedlertid i korthet försöka
att vederlägga några af de väsendtligare inkast, som blifvit
gjorda mot mitt algifna yttrande, i den mån jag desamma
kunnat uppfatta.
Man har funnit det främmande och ändamålslöst att
bär yrka allmän valrätt, och man hoppas icke framgång åt
denna tanka. Tron ej, mina Hrr, att jag nu hoppas en sådan
framgång. Men som ordspråket lyder: Gutta cavat lapidem,
non vi, sed saepe cadendo; och dessutom har jag
ansett det vara min pligt att här framföra de opinioner,
sorn hysas äfven utom detta hus, ja, utom alla fyra RiksStånden
, att låta Nationens — folkets — röst höras afven
har. Jag har sjelf haft den äran att först teckna mitt namn
på en till II. M. Konungen ingifven petition, i den syftning,
jag nu utvecklat, hvilken på omkring 8 dagar biträddes af
4oo bland de mest ansedda, förmögna och upplysta af hufvudstadens
borgerskap, och jag skulle handla orätt, om jag
läte detta tillfälle gå förloradt att försöka göra denna min
och deras tanka till R. o. Ad:s gemensamma.
Man har åberopat Nationens kärlek för sina gamla institutioner,
och man har talat om, att det icke vore personligheterna,
utan interessena, som borde representeras.
De, som alldeles icke vilja någon förändring af det gamla,
äro alltid tillreds att åberopa folkets kärlek derför, häfdens
helgd etc. De hafva orätt. Erfarenheten talar emot dem,
ty folket älskar ej dessa institutioner. De äro för detsamma
fullkomligt likgiltiga, ty det ser, att de äro utan gagn, utan
kraft; att de äro förmånliga endast för dem, som, i skygd
deraf, vilja makligt njuta embetsmannalifvets emolumeutev
och ansvarslöshetens dulce otium; att de deremot hindra all
progj-ess, all utveckling, all reform; och är det väl täukbart,
att ett upplyst folk kan med någon förkärlek omfatta
dylika institutioner. Man säger, att de visat sig skydda frii
heten oell de stora interessena i samhället. Så har åtminstone
icke jag läst vårt lands historia; ty så länge corporationerna
(hvilket en annan värd talare äfven utvecklat) vörö
mägtiga, bildade de partier mot hvarandra, och sedan
de upphört vara mägtiga, qvarstå de blott såsom gengångare,
såsom tomma skuggbilder, liela historien visar också,
att de två öfra Stånden, Adel och Prester, (ett ämne, som
äfven för en stund sedan af någon ledamot vidrördes) utgjort
aristokratien och att de båda andra- blifvit tillkalla,-,
dc för att skydda K o n u n ga m a g t e n mot de förra, Detta
skydd har vanligtvis slutat med att föra Jandet i despotismens
armar, tilldess olyckan och förräderiet åter fört
det i aristokratiens och partiernas, och detta är kretsgången
af hela vår rcpresentationshistoria sedan 400 år, tack
vare Rikets 4 Stånd. Helgden af dessa minnen tyckes åtminstone
mig icke höra vara särdeles stor.
35o
Den 11 Octobcr c. m.
Skillnaden emellan att representera personligheter och
interessen är icke lätt att fatta, så vida det allmännas interesse
alltid måste vara mängdens af de enskilda, och så vida
det är detta allmänna interesse och icke endast vissa
skråns och corporationers, sorn bör i Riksförsamlingen bevakas.
Just derföre, att jag insett de oöfvervinnerliga svårigheterna
att, utan ledningen af ett, icke efter tärningskasteu
af några voteringar, utan af upplysta, sansade, med folkopinionerna
bekanta män uppgjord t förslag, besluta något i
frågans detailler, har jag föreslagit, i enlighet med hvad
petitionärerna önskat, att en committé' måtte utarbeta ett
dylikt förslag, sorn, sedermera pröfvadt af K. M., borde till
R. St. framläggas.
Jag kan ej afstå från denna fråga och yrkar att få den
sliten genom votering. Jag önskar se, huru manga af det--,
ta Ridderliga Stånd, äga samvete förneka den fria medborgarens
rätt att deltaga i fosterlandets angelägenheter.
Fråga är blott att erkänna principen; vilkoren förvalrätten
och valbarheten höra till ett annat capitel. De måste och
blifva säkert modifierade efter de befintliga förhållandena;
roen jag skall åtminstone anse, lika med Hr Dalman, uppoffringen
af mili sjelfskrifna representationsrätt, vara ett af
de offer, jag främst är skyldig att nedlägga på fosterlandets
altare. Jag förnyar min anhållan om framställandet af min
propos.: ”att R. o. Ad. må förklara såsom sin gemensamma
tanka, att ståndsfördel ningen ro å a f s k a ffas
och den nya Nationalrepresentationen grunda
sig på en hvar fullmyndig och sjelfberoende
medborgares rättighet att omedelbart eller genom
electorer välja till riksdagsman.’*
Frih. Cederström, Jac.: Öfver sakens behandling
har jag redan yttrat mig och vill ej dertill återkomma för
alt onödigtvis upptaga tiden. Mina tankar häröfver Uro bestämda
och grundade på den uppgift i grundlagen, jag uppläst.
Här har blifvit yttradt af en ledamot, att' det är brist
på allmän anda i Stånden; af en annan, att denna allm.
anda icke är utbildad. Frih. Rantzou, som först yttrade,
att här är brist på allm. anda, har sedermera återkommit
med ett slags bevisning för att det finnes en sådan anda,
för hvilken han ställt sig i spetsen, du han först tecknade
sitt namn under en till II. M Konungen ingifven petition i
den syftning, Frih. i detta ämne utvecklat Hvad, mig angår,
är, i afseende på allm. valen, min opinion kand sedan
1809. Jag ingaf då till Cönstit.Utsk. ett förslag — som inJemnades
af Hr'Gahn, med tillkännagifvande, att det var
från en annan riksdagsman —, deruti jag utvecklade min
åsigt om möjligheten att komma till allm. va! derigenom,
sitt man söker göra interessena lika medborgare emellan. Jag
Dc n ii Octobor e. m.
Viar icke haft skäl att sedermera frångå denna opinion, hvarvid
jag ännu qvarstår; men derom är icke Fråga rut, emedan
Gonstit.Ulskrs meiner, derom ingenting innehåller, oell
något annat än Constit.Utskrs memor. kan lagligen ieke blifva
föremål för öfverlägghingen. Frih Klingspor har bland
annat förklarat, alt 1809 års lagstiftare bland de Svenska
voro de oskiekligaste. Domen är hård, om den vore sann;
men det statsskick, hvarunder vi lefva, har dock af främmande
länder blifvit fördelaktigare bedömdt, likasom de män,
hvilka varit sysselsatta med dess uppgörande. Tilläfventyrs
får Svenska folket af Frih. Elingspers skicklighet förvänta
sig något mycket bättre, än 1809 års män förmådde frambringa,
och må då framtiden döma emellan honom och
dem. Emedlertid torde vi, så länge de lagar, som dessa
tniin stiftat, liro gällande, få lof att följa deni och lyda deras
bestämmelser. Dessa bestämmelser äro, i afseende på
grundlagsfrågors behandling, ganska tvdiiga och stränga.
Lagstiftaren bär ej velat, att grundlagsfrågor skulle behandlas
från sin början annat än af Constit.Utsk.; men den bana,
vi beträda dessa dagar, tyckes föra oss till ett laglös—
hetstillstånd, och de tankar, sorn R. o. Ad. såsom sina gemensamma
kan komma att afsända till Utsk , innefattande
nya ämnen eller afslag på Constit.Utskrs förslag, såsom Frih.
Kantzous anmärknCr, reserverar jag mig nu och för alltid
emot. Hr v. Troil har yttrat, det han vore öfvertygad, att
BondeSt skulle gifva sina representanter vid en blifvande
riksdag fullmagt att biträda förslaget om allm. valen, i fall
Rikets nu församlade Ständer skulle öfverenskomma örn ett
sådant förslags bordläggning till nästa riksdag; men den
värde ledamoten har dervid förgätit, att Riksd.Ordn. innehåller,
alt ingen annan fullmagt får gifvas åt representanter,
än att ställa sig grundlagen till efterrättelse. Om andra
fullmagter gifvas, äro de ogiltiga. Den tid liar funnits, då
representanter kommit till riksdagar med bestämda fullmagter,
huru de skulle rösta, och sednast vid Gefle riksdag funnos
de, som fått fullmagt att säga nej, utan undantag, till
Regeringens förslag. Sådant hafva 1809 års grundlagsstiftare
vetat att förebygga. Det har blifvit föreslaget af en ledamot
inom detta Stånd, att R. St. skulle öfverlemna åt K.
M. att uppgöra förslag till ett Öfverhus; af en annan, att
en committé' horde utses för att uppgöra ett sådant förslag.
Reg.F. och Riksd.Ordn. föreskrifva, huru allm. ärender skola
behandlas. R. St:s Utsk. äro de committeer, som å R.
St:s vägnar skola bereda riksdagsmål, och 84 § Reg.F. visar,
huru särskildt med grundlagsfrågors behandling skall
förfaras, nemi. att, då Constit.Utsk. icke funnit skäl att gilla
och till R. St:s pröfning öfverlemna något förslag till
förändring eller förklaring af grundlagarna, som Utsk. afen
riksdagsman emottagit, Utsk. är skyldigt, om förslagets författare
det yrkar, att meddela honom sitt yttrande deröf
-
I
35a T) c n ii Octolicr e. m.
■ver, med tillstånd att detsamma jemte förslaget genom tryck
allmänt göra. I alla andra mål ingå Utskms yttranden till
Stånden, som deröfver äga besluta,, ehvad Utsk:n utlåtit sig
med till- eller afstyrkande af motionen. Jag har slutat och
ämnar icke vidare deltaga uti discussionen.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Flera värda ledamöter hafva
under åberopande af grundlagsstadganden sökt förebygga
discussion i ämnet. Den siste värde ledamoten har flera
gånger utmärkt sig på denna bana. Jag skall derföre utbedja
mig att först i största korthet få söka vederlägga de
skäl, man härför anfört. Hufvudsakligen har man fästat
sig dervid, att grundlagsförslag icke få från Stånden remitteras
till Constit.Utsk. Det är icke fråga om någon sådan
remiss för det närvar., utan frågan är, huruvida fl. o. Åd.
kan yttra en gemensam tanke öfver ett ämne, sorn Constit.-  Utsk. framställt till debatt. Det må ingen kunna neka, att,
enligt det Constit Utskrs mentor., som af Hr Gr. o. Landtm,
är föredraget, Öfverläggningsämnet är representationsförändring.
Öfver detta förslag skall fl o. Ad., om fl. o. Ad, så
vill, yttra en gemensam tanke, .lag hemställer till en hvar,
huruvida det kan vara möjligt för någon representant eller
för Landtm, att begränsa någons förmåga att tänka öfver
ämnet och att yttra denna tanke. Man kan supprimera denna
tankes yttrande; men här har lagen icke tillåtit det.
Lyckas det nu för en enskild ledamot att leda denna tanke
till en Ståndets gemensamma tanke, så är det öfverensstämmande
med 56 § Reg.F. Jag kan således icke inse annat,
än att det är öppet för R. o. Åd. att gifva en opinionsyttring
öfver alla frågor, rörtde Nationalrepresentationen. Särskildt
ber jag, i anledn. af arne ledamöters yttranden öfver
mitt förra anförande, att få Uttrycka den försäkran, att jag
på intet vis haft för afsigt att med något hot beledsaga mina
skildringar om nödvändigheten af en representationsförändring.
Hafva mina ord någon stund fallit sig så, att något
hot deruti kunnat finnas, så är jag villig att erkänna,
det jag mycket brustit uti hvad jag velat säga, som var det,
att, derest icke Ständerna lyssna till allm. opinionen, som bestämdt
fordrar en reform i vår Representations sammansättning,
följden blir den, att man inträder på revolutionens
bada för att hinna till det mål, som man på reformernas
Väg icke kan uppnå. Jag har icke yttrat, att jag önskade
den förra vägen; jag har tvärtom sökt fästa uppmärksamheten
på vådan af att beträda denna väg. Man har sökt
bestrida, att en sådan våda är för handen Jag ber dessa
talare rådfråga historien. Jag vill vid detta tillfälle ingalunda
återkalla i minnet de händelser, som varit på vägen
att för alltid upplösa Sveriges Representation; men hade det
funnits bland de män, som utanför detta hus lemnade sina
huf
-
Den ii Oetobere. m.
'353
litifvuden, en person med mera djerfhet lin den, som ledde
ö‘fverläggningen, så förmodar jag, att det varit slut med
Ständernas magt. Jag tror, att det icke var långt efter, sora
man märkte, att de Franska subsidierna voro tillräckliga för
att omintetgöra Ständernas betydelse. Det var blott den
då regerande Konungens klokhet, som gjorde, att skuggan af
Ständerna qvarblef. Man vet, att han yttrade, det man
borde akta sig för att afskaffa Ständerna. När man har sådana
exempel, torde det tillåtas mig yttra den tanke, att
den Representation, för hvilken Nationen icke har förtroende,
snart är störtad. Min öfvertygelse är, att denna våda
står för handen.
Man bar här framställt flera förslag. Jag har visserligen
icke i principen gillat Gr. Frölichs förslag; men jag
trodde, att klokheten bjöd, att man borde se till, huruvida
man icke kunde antaga detsamma för öfverensstämmelsens
skull med de öfriga Stånden. En annan värd ledamot,
Frih. Rantzou, har här sökt göra den opinion gällande,
att R. o. Ad., för sin del, skulle erkänna de allm. valen
såsom princip. Jag bestrider icke denna princip; men
dess verkställande anser jag för det närvar, omöjligt. Är
det blott fråga om att yttra en opinion i detta fall ,
kan jag icke annat än förklara, att jag anser allmänna
valen till principen riktiga; men att yrka någonting overkStällbart
finner jag oriktigt. Hvad Frih. Rantzou i andra
rummet föreslagit, att man skulle såsom R. o. Ad:s gemensamma
tanka till Constit.Utsk. yttra den åsigt, att Constit.-  Utsk. skulle föreslå R. St. att till K. M. framställa den anhållan,
det K. M. måtte nedsätta en committé' till utarbetande
af ett förslag om representationsförändring, hindrar
icke att på samma gång biträda det förslag, som Gr. Frölich
afgifvit, och jag förmodar, att om man någon gång skulle
komma att på ett klokt sätt öfverlägga och besluta öfver
committdens förslag, R. St. först borde sammanträda på en
eller 2 kamrar; ty skola vi på 4 kamrar fatta beslut öfver
ett från en committé' sålunda inkommande förslag, fruktar
jag, att vi blifva lika långt aflägsnade från det ändamålsenligt
riktiga som förut. Af dessa skäl är jag öfverty
gad,
att vi nu endast kunna omfatta ett förslag, som stödjer
sig på de gamla grunderna. Ett amendement skulle jag
vilja göra vid Gr. Frölichs förslag. Man har, som mig synes,
på ganska goda skäl anmärkt, att pröfningsnämnden
eller andra kammaren, som utgår från första kammaren,
icke skulle utgöra ett återhållande eller conservativt element.
Jag vill medgifva denna sats såvida, att dessa val utur första
kammaren skulle ske för hvar gång, Representationen
sammanträder. Jag skulle vilja, att valen skedde för en
längre tid, t. ex. omfattade 3:ne riksdagar, med iakttagande
deraf, att för hvarje riksdag -J- utginge. Det andra för
i4
H. 45
354
Don ii Octoher c. Ai.
slaget vöre, att, om man vill vidblifva förslaget att för
hvarje riksdag välja den andra kammaren, man skulle kunna
stadga, att valet skulle ske inom dem, som bevistat de
flesta riksdagarna. Hvilket af dessa förslag, R. o. Ad. skulle
vilja förklara för gemensam tanke, skall jag biträda.
Frih. Boye: Forngötherna hade i sina myther en ide',
som är mig återkallad i minnet af ett visst förhållande un
der
denna öfverläggning. Mythen bestod uti den tro, att
Thors bockar slagtades alla aftnar, men stego lifslefvande upp
alla morgnar» Den tillvitelse, som gjordes mig öfver olikhet
i tänkesätt nu och i8io, var sannerligen vederlagd; men
lifslefvande står den åter upp uti Hrr v. Troils och Hjertås
yttranden. Jag kunde vara liknöjd för det omdöme, som
nian velat, på bekostnad af sanningen, påbörda mig. Jag
var fri representant då, och jag ar fri representant nu. Jag
kunde svara, att om der finnes någon skillnad emellan hvad
jag yttrade då och nu, så bevisar det blott, att liderna undergått
en stor förändring, men icke jag, eller att jag blifvit
klokare nu, än jag var då. Men jag behöfver ej en sådan
förklaring. Jag har blifvit påmind om min ålderdom,
och dertill hörer, hos mig, en viss benägenhet att hålla mig
fast vid sanning oell rättvisa. För att fä fram sanningen
och för att få mig tillerkänd en derpå grundad rättvisa, får
jag offentligen uppkalla Hr Dalman alt i det memor., han
uppläste, framtaga en enda sats, af mig motsagd vid denna
riksdag, eller, om han vill vända om förhållandet, utur
hvad jag i dag yttrat taga någon enda sats, som i8i5 af
mig är motsagd; men jag har för mycken vördnad för R.
o. Ad. för att vilja uttänja discussionen med något sådant.
Den värde ledamoten må inför allmänheten visa förhållandet;
det är honom lätt, ty det kostar honom ingenting att
trycka i sitt blad, hvad han behagar.
Jag skall i öfrigt anhålla att några ögonblick få uppehålla
mig vid åtskilliga här framställda anmärknrr. Hr v.
Troil har tillagt mig ett yttrande, som jag icke vidkännes.
Jag vill dock gå liberalt tillväga. Jag vill medgifva, att jag
måhända i distraction försagt mig; men så orimlig har jag
icke kunnat vara, att jag påstått, att, om Konung och Ständer
borttaga Adelns representationsrätt, jag icke äfven blir
af med min. Jag har velat säga, att, tilldess detta steg blir
taget, ingen magt hindrar mig att försvara min representationsrätt.
En annan talare har anfört, att jag vid i8?.3 års riksdag
i frågan om publicitets införande vid öfverläggningarna
påstått, att läktaren skulle komma att bestå af mobben.
Jag erinrar mig ganska väl, det jag yttrade, att galerierna å
utländska parlamentssalarna voro befolkade af mobb, och
att jag nämnde, att förhållandet kunde blifva detsamma
här, men ingalunda att så skulle ske, hvilket är helt annat.
Jag har sedermera erfarit, att min farhåga varit ogrun
-
Den ix Octoher e. m.
355
dad, och Ur glad, att jag haft orätt. Om emedlertid anmärkningen
afsett att mot mig uppväcka läktarens missnöje, får
jag förklara, att jag redan erfarit för mycket af dess rättvisa
för att befara något i detta fall. Mina Hrr! Jag har
haft motgångar. I all motgång är det likväl lyckligt att
äga en tröst. Mina motståndare hafva gifvit mig en, som
öfvergår ända till smicker. Då jag nemi. besinnar, huru Hr
Dalman, Frih. Ehrenborgh, Hr v. Troil och Hr Hjerta, på
bekostnad af sanningen, behandlat mig, så ledes jag tillden
tanken, att jag måste hafva varit lycklig, jag måste hafva
varit träffande i mina yttranden i förmiddags; ty det Ur sällan
man öfvergår från sak till person, förrän man betvifla!-  segern i den förra, med mindre den sednare blir knäckt.
Men jag anser mig likväl icke knäckt. Jag försvarar min
sats, den nemi., att om allm. valen antagas, kommer det att
tillgå med dem alldelas på samma sätt, som det nu tillgår med
prestvalen på landet, d. v. s. att brännvinskannan, tobaksrullen
och ölstopet blifva de, som komma att framkalla representanterne.
Må man vederlägga mig; men så länge jag
ännu icke är vederlagd, står jag qvar vid min tanke. Jag
har slutat.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, då tiden redan
vore långt liden på aftonen och 8 ledamöter annu anmält
sig att tala, om icke de ville derifrån afstå till nästa
plenum och R. o. Ad. tillåta, att det nu ifrågavar. ämnet
finge till dess uppskjutas.
Bifölls.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till ii på aftonen.
In fidem prolocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den i3 October 1834-
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3:ne prot.utdr, för den g dennes f. m.
Hr Ankarloo, Da v. Gust., hade inlemnat följande:
Till E. Ex. Hr Gr. o. Landtm, samt H. R. o. Ad. får jag
ödmjukligen anmäla, att enskilda angelägenheter sätta mig i
nödvändighet att för längre tid lemna hufvudstaden, hvarföre
jag nödgas afsäga mig det ledamotskap såväl i Constit.-  sorn förstärkta Stats- och BancoUtskrn, jag genom R. o. Ad:s
smickrande förtroende hittills innehaft; utbedjande mig vörd
-
356
Den i3 Oetober f. m.
samligen att emedlertid få bibehålla min rättighet till säte
och stämma inom R. o. Ad. under påstående riksdag, för
den möjliga händelsen, att jag innan dess slut kunde hit
återkomma.
Bifölls.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer
att utse en ledamot uti Constit.Utsk. efter Hr Ankarloo.
Ankom K. M:s Hofcanceller, hvilken å K. M:s höga
vägnar aflemnade Dess nåd. propos. af d. 8 dennes, i anledn.
af en uti staden Wenersborg inträffad eldsvåda.
Den nåd. propos:n upplästes genast derefter och remitterades
till StatsUtsk.
I sammanhang härmed remitterades till StatsUtsk. en
af Frih. Rantzou, Joli. Alb., den 9 dennes e. m. på bordet
lagd motion, ang:de undsättning åt invånarne i staden
Wenersborg.
Fortsattes den sistlidne pleni-dag började pröfningen af
Constit.Utskts memor. N:o 35 med betänk, om Nationalrepresentationen.
Frih. Klingspor, Maur.: De nya theoriernas förfäktare
kunna redan triumphera; genom sina kraftiga ord eller
snarare genom någon besvärjelsens magt hafva de redan förmått
utdrifva den onde anden från detta Stånd. En fri republik
är redan införd. Här råder den mest oinskränkta
frihet; man talar om Frankrike och Mesopotamien, om sig
sjelf och andra, med ett ord om allt utom det, som borde utgöra
föremålet för dagens discussion. Här grossas med constitutioner;
man fabricerar dem med en lätthet, som rättvist
skall ådraga oss hela det civiliserade Europas beundran.
Ståndet torde redan hafva erfarit, att jag ej hyser någon
synnerlig förkärlek för republiken; men sedan den en gång
är decreterad, ber jag att äfven få begagna dess fri- och
rättigheter och att i all sjelfständighet få raisonnera hit
och dit.
Hrr v. Hartmansdorff och Lagerhjelm hafva fullkomligt
utvecklat, att vår nuvar. representationsform icke är så bristfällig,
som man förespeglar, och då jag i det hufvudsakligaste
instämmer med dem, vill jag icke trötta Ståndet med
att yttra ungefär samma satser, klädda i en annan form.
Några anmärkn.T anhåller jag dock att få göra. Långsamheten
är en af de största förebråelser, man gör vår nuvar.
representationsform. Nå väl! det kommer att gå långsammare
med dem, man projecterar oss, så vida Stånden
skola sammansättas på 2 kamrar. Jag antager, att R. o.
Ad. genom val skulle formeras till ett antal af 100 personer.
Dessa finge då en större moralisk förbindelse att icke för
-
Den i3 October f. m. 35?
summa sitt riksdagmannakall, och 70 a 80 personer torde
då reguliert komma att vata närvar,, hvaremot nu ofta icke
finnas mera än 5o a 60. 70 ä 80 hafva mera att säga, än
5o ä 60; men detta förhållande kommer ytterligare att stegras
af en annan anledning, den nemi., alt ledamöterna
tillkommit genom val, ty man bör väl förmoda, att vid valen
afseende göres vid någon de valdas oratoriska reputation.
De valda vilja då svara emot sina eommittenters förtroende,
och resultatet blir, ett det inom It. o. Ad. kommer alt ordas
mera än förut. Men ej nog härmed. Med It. o. Ad.
skall ett annat Stånd eller en annan personal förenas, som
äfven torde hafva något otaladt; och då det alltid fordras
mera tid att lala efter hvarandra, än på samma tid, torde
lätteligen hända, alt riksdagarna förlängdes med 100 proc.
genom propos. att sätta Stånden;på 2 kamrar. Ståndens fyrdelning
förlänger visserligen icke riksdagarna till den grad, man
förmodar, enär de väl samlas på olika rum, men dock komma
tillsamman på samma lider. Genom en representationsförändring
blefve således riksdagarna cj kortare, såvida man ej
förändrade sättet, ipå hvilket riksdagsförhandlingarna föras.
Missbelåtenheten med vår nuvar. Representation tillskrifver jag
hufvudsakligast den obegränsade motionsrättigheten och Representationens
åliggande att sjelf utreda målen, hvilket icke
äger rum i andra constitutionclla länder; men man bör medgifva,
att dessa former kunna förbättras utan representationsförändring.
Jag vill äfven något vidröra de här framkastade projecterna
till det gamla Sveriges omskapande, utan att ingå
i en fullkomlig granskning eller speeielt uppgöra rangskillnaden
dem emellan. Enligt min öfvertygelse vore det både lättsinnigt
och oförsvarligt liandladt af representanten att, utangrundligare
pröfning, antaga projecter, om hvilkas haltman
ingen annan kännedom har än den, som kan inhemta? genom
en flyktig uppläsning. Jag anser dem mer eller mindre
olämpliga. En gemensam syftning utmärker dem dock
alla, den, att påskynda Nationens steg till republiken. Att
samhället oundvikligt skall gå anarkien till mötes, inser jag
fullkomligt; men fastän jag ser en afgrund framför mig,
må det ej förtänkas mig, att jag kastar mig deruti så sent
som möjligt. Man har uppfunnit ordet republikanska institutioner
för att icke förskräcka med ordet republik; man
söker att förmå oss antaga saken under förklädnad af orden.
Ett ordnadt samhälle med republikanska institutioner är
dessutom omöjligt hos ett folk, sorn åldrats uti sina monarkiska
vanor; man måste då utplåna dess historia, borttaga
från det sociella lifvet all förfluten existens. Svagheten,
egoismen, kärlek till lugn och beqvämlighet, begär efter
penningar och titlar äro inga republikanska dygder. Gif
oss derföre de republikanska dygderna; ty då först kunna
vi fördraga republiken!
358
Den i3 October f. m.
Hittills liar jag endast framställt mina egna åsigter; nu
ber jag äfven att få yttra några ord i Svenska folkets namn,
detta folk, sorn, enligt en viss talares åsigt, skall fordra representationsförändring
med en våldsamhet, sådan, att en revolution
vore att befara, om man ej gick dessa önskningar
till mötes. Huru vet man det, kan jag rättvist fråga? Genom
allm. opinionen, blir svaret. Jag medgifver visserligen, att
allm. opinionen har en stor, en oemotståndlig kraft, blott
man kände den rätta; men huru uttryckes den, hvar får
man reda på den. Straxt efter en stor revolution var jag i
ett land, der allm. opinionen spelar en stor rol. Interesserad
af dagens politiska tilldragelser, gjorde jag bekantskap
med personer af olika politiska nuancer; men detta skattade
mig dock ej ett redigare begrepp om landets stallning, ty
hvarje partis representanter bedyrade och sökte bivisa, att
allm. opinionen var för dem. Så tror jag äfven, att det
förhåller sig hos oss. Hr Wolrath Tham har sagt, att intet
missnöje finnes i landet; Frih. Cederström, att Sverige
vill hafva republik; Gr. Horn m. fl., att Nationen vill hafva
representationsförändring. Undersöker man noga, torde den
s. k. allm. opinionen mera vara den enskilda önskans, än
den allm. röstens organ.
Under dessa dagars discussioner har jag anmärkt den
så väl kända tactiken att afvända uppmärksamheten från
personerna på formerna; men om jag också skall vara ensam
derom, skall dock min varma fosterlandskänsla ingifva
mig krafter och mod att återföra discussionen på rätta terrainen.
Män eftersinnar ej, att fem är 5. Betänkliga år
återstå, innan dessa reformer behöfva realiseras. Min fullkomliga
öfvertygelse är, att majoriteten af nationen ännu
•icke yrkar, representationsförändring; jag medgifver att dessa
rop tilltaga, ty de rätta sig efter belåtenheten med Styrelsen.
Här i landet har ännu aldrig en sådan republikansk
anda gifvit sig tillkänna som den, hvilken yttrade sig i
Preussen efter i8i5 års fred. Dessa rop efter reformer
hafva dock nu tystnat. Hvarföre? Jo, derföre, att Styrelsen
är kraftfull, hushållsaktig och isynnerhet moralisk. Under
nuvar. period finnas för en regering blott två alternativer:
regera väl och hushålla, eller också göra concessioner åt
det liberala partiet. När man föga eller intet gör för folkets
materiella interessen, blir man tvungen att utvidga dess
politiska. Då det är min öfvertygelse, att den Representation,
vi hafva, är fullt ut så god och t. o. m. bättre än
den, man föreslår oss, tillstyrker jag, att Ståndet måtte stadna
vid den.
Gr. Frölich, Da v.: Det skulle kunna synas, som vore
frågan med interesse omfattad, då den blifvit utdragen
till 2:ne dagars plenum; men tyvärr finner jag, att jag nu
har alt yttra mig för ett betydligt mindre antal ledamöter,
Den i3 Octoherf. m.
35g
än som i sista plenum voro tillstädes; och jag förutser, att
med den rätt, 11. o. Ad. nu äger alt efter behag bevista eller
icke bevista riksdagen och öfverläggningarna dervid, har
mitt yttrande varit förgäfves för att förmå någon pluralitet
att instämma i det förslag till gemensam tanka, som jag haft
äran framställa, enär man icke ens vill följa ämnet under dess
utveckling. Jag måste emedlertid beklaga detta sätt att behandla
de vigtigaste ärenderna, och har velat förutskicka
denna erinran, tor att dermedelst uppgifva orsaken, hvarför
jag icke kommer att yttra mig så vidlyftigt, som jag eljest
ämnat, då jag tänkt upptaga frågan frän dess yttersta grund.
Jag inskränker mig nu till en början att göra några anmärkn:r
vid de särskilda sätt till förändring, som blifvit
uppgifna af åtskilliga talare. En opinion har yttrat sig för
den allm. valrätten och har önskat, det man borde uttala,
huruvida man erkände principen eller icke. Jag får då förklara,
att som det alltid är ett behof för mig att öppet uttrycka
min opinion, medger jag, att jag icke kan ogilla
principen; men för att kunna antaga densamma i tillämpningen,
fordras tillvaron af omständigheter, hvilka för närvar.
icke existera i Sverige. Bland dessa omständigheter
räknar jag främst en så allmänt spridd upplysning, att folket
är tjenligt att emottaga den ifrågavar. politiska rättigheten.
Härvid afser jag icke sådan slags upplysning, som inhemtas
genom studerande af en hop classiska auctorer, eller,
med ett ord, något större förråd af s. k. bokvett; utan det
är den medborgerliga upplysningen, som jag menar, den,
som gjort sig reda för staters existens och deras sannskyldiga
nytta i moraliskt, oeconomiskt och statistiskt hänseende.
Det är en sådan slags upplysning, som ännu saknas i
Sverige, och så länge är det icke tid att införa de allm.
valen. Dessutom måste derförinnan tillses, att en sådan likhet
i medborgerliga rättigheter i öfrigt äger rum, att det
icke kommer att hända, det stattorpare eller annat löst folk,
hvilka egentligen icke äga något interesse i förhållande till
staten, icke jemväl komma att innefattas bland de valberättigade.
Innan förhållandet visar sig sådant, kan jag icke biträda
införandet af allm. val. En annan opinion har yttrat
sig för bildandet af ett femte Stånd, derigenom inträde
i Representationen kunde beredas för dem, som derifrån
nu orättmätigt äro uteslutna. Jag ogillar visst icke den
princip, som ligger till grund för detta förslag, ty om det
visar sig, att någon class i samhället är orättvist utesluten
från Representationen, bör sådant visserligen afhjelpas; men
frågan är, om det för närvar, kan afhjelpas. Man måste då
tillse, huruvida de sålunda vidrörda bristfälligheterna äro
af den beskaffenhet, att ändring och rättelse deri nu kan
äga rum; ty då man känner, att Ständerua äro föga benägna
för att göra ändring i ståndsindelningen, och det ifrågavar.
förslaget dessutom mera kornme att stadga, än att
3öo
Den i3 October f. m.
Jossa denna indelning, så innebnre antagandet deraf såväl
ett afledande af en framtida rationel reform, som äfven,
derigenom att det troligtvis icke ledde till något resultat,
att man sålunda icke vunnit någon ändring i ens de mest
påtagliga af nuvar. olägenheter. Jag har redan förklarat,
huru jag uppfattar närvar, ögonblicks fordringar, och huru
jag trott mig filina sättet att motsvara desamma. Jag finner
nemi. icke närvar, ögonblick fordra ändring af de 4
Stånden, men deremot väl, att våra riksdagar må förkortas,
ett lämpligare sätt för ärendernas behandling m. fl. sådana
formförändringar. Jag har i sådant ändamål trott, att, utan
att vidröra ståndsindelningen, man skulle kunna tillvägabringa
gemensamma öfverläggningar emellan Stånden och ett
mindre inveckladt sätt för ärendernas afgörande. Yi måste
ihågkomma, att vi icke blott få tänka på hvad som kan anses
möjligt att åstadkomma hos de 4 Stånden, utan jemväl huruvida
den andra Statsmagtens sanction kan vara att påräkna.
Derföre anser jag för resultatet vigtigt, att för närvarande
vidtagas så få ändringar som möjligt; men i alla fall
möter en stor svårighet deri att finna en föreningspunkt för
Ståndets tankar; ty att man icke är nöjd med förslag dertill
från en enskild ledamot, eller ens af flera sådana, såsom
dén omtalade conferencens, det hafva vi redan förnummit.
Jag har sökt foga mig efter omständigheterna i detta afseende,
och modifierat mitt förslag så, att det nu icke må
kallas hvarken Gr. Frölichs eller conferencens, utan betraktas
såsom en sammanfattning såväl af hvad i frågan uti
detta som inom de öfriga Stånden redan förekommit och
tyckts utgöra den allmännaste tankan. Förslaget till gemensam
tanka har då fått denna lydelse: 1:0 Att Constit.-  U t s k. förbigått föreslå för ändring i R. o. A d: s
st ån d sorga n isa t ion, med afseende på den ofullkomlighet
deri, att R. o. Ad. kan, genom ans var sfritt
u tebi ifvan de från riksdag, densamma omintetgöra;
hvarföre, sedan de 3:ne ofrälse Ståndens
ledamöter blifvit till ett visst, för dem alla lika,
antal bestämda, R. o. Ad. äfvenledes borde, på
sätt lämpligen ske kan, för hvarje riksdag bestämmas
till ett lika antal ledamöter, att sig vid
densamma infinna. Jag anhåller att något närmare få
utveckla motiverna för denna punkt. Den innefattar nemi.
för det första den reflexion, att det är en hög grad af ofullständighet
i grundlagarna, att der icke blifvit förutsedd den
händelse, att R. o. Ad. kunde helt och hållet uteblifva från
riksdagen och sålunda förorsaka, att någon sådan icke blefve
utaf. Man kan visst säga, att sådant troligen aldrig skall
inträffa, utan att alltid några passade på; men åtminstone
skulle det kunna tänkas, att så få komme tillstädes, att Utsk:n
icke kunde organiseras. Sådant kunde lätt hända, och
jaS
D«n i3 October f. .n.
jag vågar frukta, att det verkligen kommer att äga rum,
att sluta efter nuvar. förhållande, då t. ex. i detta ögonblick,
under behandlingen af ett så vigtigt ämne, jag är,
snart sagdt, den ende ledamot af Riddarhuset, som för
riksdagens skull uppehåller mig härstädes. Att rättelse i
detta afseende är nödig, inses lätteligen. Vidare har jag
föreslagit, att sedan de 3 Stånden blifvit genom Riksd.Ordn.
bestämda till ett visst lika antal, skplle R. o. Ad. för hvarje
riksdag bestämmas till samma antal. Härvid har jag valt
sådana ordalag, att den latitud är leornad, att om R. o. Ad.
icke skulle vara nöjda med den första organisationen, kunde
nytt val ske till en påföljande riksdag.
Ytterligare föreslår jag: 2:0 ”Att de 4 RiksSttn skola
sammanträda under riksdag på ett rum, samt
ilå, berättigade att vara lika många af hvarje
Stånd, rösta per capita.” Här har jag nyttjat ordet
berättigade derföre, att om man icke skulle kunna komma
till enighet om så beskaffade grunder, hvarigenom alla
Stånden bringades till lika antal; kunde de gemensamma öfverläggningarna
likväl få äga rum, endast det iakttoges, att
lika mänga af hvarje Stånd deltoge i besluten.
Vidare önskade jag, att R. o. Ad. förenade sig derom:
3:o "Att sedan Riksförsamlingen från K. M. erhållit
ordförande, skall den utvälja ett antal af
00 ledamöter till en Pröfningsnämnd eller Öfverkammare.
Börandes Utsk. afgifva närmare förslag
till bestämmelse för sådan Öfverkammares
sammansättning och functioner samt för den tid,
de dertill utsedda personer skola fortfara att
deraf vara ledamöter. Genom denna redaction har jag
sökt omfatta BorgareSt:s allmänt yttrade mening, att en öfverkant
mare eller pröfningsnämnd bör linnas. Wamnet derpå
är likgiltigt; men jag tror, alt tillvaron af en sådan är
desto nödvändigare, som jag hört den fruktan ofta och måhända
icke utan grund framställas, att nemi. vid omröstningar
på endast en kammare det lätt kan inträffa, att förhastade
beslut fattas. Jag hav emedlertid nyttjat sådana termer,
att Constit.Utsk. må komma i tillfälle uppställa sitt
jemnkningsförslag med afseende å de möjligen olika opinionerna.
Då jag vidare föreslagit, att det må bero på Utsk.
att uppgöra förslag för öfra kammarens sammansättning och
functioner, äfvensom det antal, kammarens ledamöter borde
utgöra, så har jag häri äfven lemnat en latitud för Utskrs
pröfning. I afseende å tiden, för hvilken kammarens ledamöter
borde inväljas, är det bekant, att ett förslag i delta
ämne blifvit gifvet åt allmänheten, hvaruti-det anses, att
den pröfvande kammaren icke bör nyväljas för hvarje riksdag,
utan bör innefatta en conservativ egenskap, så att derigenom
gifves form och stadga åt de allm. ärendernas be
i4
H. 46
36a
Den i3 October f. m.
handling. Ett sådant ändamål har jag i förslaget sökt utpeka;
och det står Utsk. öppet att inkomma med förslag,
antingen att hela eller en del af kammaren skall ett större
antal år bibehållas, för att bilda ett conservativt element.
Utsk. har sig jemväl oförhindradt att inkomma medförslag,
som kommer att omfatta den tanka, hvilken jag gissar icke
finnes hos få, att nemi. öfra kammaren må blifva sammansatt
utaf personer utur den nedra; ty jag har icke vidrört,
inom hvilka classen valen böra äga rum. Efter denna utveckling
hoppas jag, att R .o. Ad. må inse, det min intention
blott är att få det första steget taget till reform af vår olycksaliga
Representation. Jag vet visserligen, att många finnas,
som alldeles icke vilja reform; men det skall i omröstningarna
visa sig, huruvida pluraliteten inom delta Stånd vill
lemna en hyllning åt folkets allm. röst, eller om den bekänner
sig till en sådan politik, som önskar, att så litet
som möjligt bör göras, så länge man icke är alldeles tvungen
att låta störa sig uti sin maklighet. Man kan nemi.
dela folket i 2:ne classen: den ena, som alldeles icke vill
något framskridande; och den andra, som vill ett sådant,
fastän derföre icke brådstörtande och revolutionärt, utan
endast, att det må visa sig, att man tager något steg framåt
och icke tillbaka. Men vill man icke antaga det sammanjemnkningsförslag,
som jag nu haft äran föredraga, så
vill man alldeles icke framåt. Sådan är åtminstone min öfvertygelse.
Hr von Troil, Emil: De, som lika med mig önska
reform, hafva egentligen här mött endast 2:ne motståndare,
nemi. Frih. Klingspor och Hr v. Hartmansdorff. Vid besvarande
af hvad den förre anfört, förbigår jag de många
och stora declamationerna, jemväl derföre, att jag icke alltid
kunde höra, hvad han sade. Men han yttrade, det han
icke trodde, att öfverläggningarna kornrne att blifva kortare,
i fall de ägde rum hos samtliga Stånden gemensamt på
ett rum. För min del skulle jag tro, att, då alla representanter
blefvo valda och således nödsakades göra afseende på
committenternas opinion, komme mycket onödigt prat att
uteblifva. Men äfven förutsatt, att ståndsplena icke blefve
kortare, är det dock lätt att finna, att Utsk:ns arbeten blefve
vida enklare, då samtliga Stånden öfverlade på ettrum,
samt alla utskrsledamöterna sålunda voro i tillfälle att deruti
inhemta Ståndens tankar, hvadan utskrifningen af dis—
cussionerna blefve öfverflödig, likasom den långa tidsutdrägten
för discussionernas uppläsning i Utsk:n kunde undvikas.
Vidare blefve den långa reciten i betänk:na öfverflödig.
Utsk:n likasom Stånden kände, hvad i saken förekommit,
och Utsk:n behöfde blott i korthet säga sin mening,
hvilken inför R. St. kunde af någon utskrsledamot föredragas.
Vidare, om Representationen arbetade på blott 2.'ne
Den i3 October f. m.
363
kamrar, kunde publiciteten följa öfverläggningarna med den
noggrannhet, att protocollsuppsättning och tryckning blefve
onödig, saint kostnaden salunda besparas för denna vidunderliga
tryckning af, snart sagd t, oandliga prot., som knappt
någon vill läsa, under det man till befordrande af nyttiga
böckers lifgifvande ej tror sig kunna bevilja en jemnförelsevis
ringa rumma. Ett yttrande till uppfattade jag af Frih,
Klingspors anförande. Han sade sig befara, att reformerna
korinne att leda till den republikanska statsförfattningen;
men han sade äfven, att republikanska institutioner ära
omöjliga uti en monarkisk stat. Men hvad som är omöjligt
förstår jag icke, huru man kan vara rädd för.
Jag öfvergår nu till Hr v. Hartmansdorff. Han har sagt, att
om än formerna förändrades, blefve likväl personalen densamma.
Deremot har jag icke något synnerligt att erinra. Man
behöfde då icke befara, att oerfarna män komme att deltaga
i Representationen, under det man likväl i de förbättrade
formerna öppnade en utsigt för möjligheten att åstadkomma
större resultater. Hr v. Hartmansdorff har vidare sagt,
att det är öfverflödigt att orda i ämnet, då meningarna äro
så splittrade. Mig synes det just då vara nödvändigt alt
sammanföra dem. Att oupphörligen yrka på uppskof, deri
finner jag verkligen endast de obotfärdigas förhinder. Jag
yttrade i sista plenum, det jag ansåg Regeringen kunna på
Riddarhuset genomdrifva hvad som helst. Hr v. Hartmansdorff
fann då häruti ett sidohugg mot Styrelsen. Jag vet
icke, hvarföre han så skulle upptaga mitt yttrande, om icke
för att komma ifrån vidare svar derpå. Mina blickar
voro likväl vid detta tillfälle fästade, hvarken på Hr v. Hartmansdorff
eller hans colleger, utan på ett föremål af ojemnförligt
större vigt, nemi. en förbättrad Nationalrepresentation
under kommande tider. I saken kan jag icke frångå,
att R. o. Ad. i Sverige icke representeras inom Riddarhuset;
ty hvad anspråk på egenskap af en organ, uttalande Svenska
Adelns opinion, kan väl en församling äga, bestående
endast af några 100 tjenstemän från liufvudstaden, samt några,
högst få, ledamöter från landsorterna. Om man uti
R. o. Ad. vill finna ett conservativt element i samhället,
må man då ställa så till, att denna Adel verkligen finnes
här representerad. Man har för bibehållandet af R. o. Ad:s
representation, sådan den är, åberopat 1789 års riksdag.
Vore förhållandet sådant, att riksdagarna räckte endast några
veckor, så tror jag nog, att Adeln nu, lika som då,
skulle strömma hit i massa; men då de utdragas öfver år
och dag, är det förgäfves att vänta, det ledamöter skola,
med uppoffring af egna angelägenheter i hemmet, qvarblifva
vid riksdagen, helst de i alla fall se sig ur stånd att kunna
komma till några egentliga resultater. Jag är dessutom
öfvertygad, att Regeringen äfven 1789 kunnat segra inom
Riddarhuset, i fall den velat utdraga riksdagen till
3G4
D « n i3 October f. ra.
en sådan långvarighet, sorn nu år vanlig. Lika illa sorn
Riddarhuset motsvarar Adelns billiga anspråk att vara representerade
vid riksdagarna, lika litet förmår det uppfylla
sin bestämmelse att utgöra ett tryggande värn för thronell,
sedan den tanka hunnit stadga sig hos de ofrälse Stånden,
att Riddarhuset utgöres af endast liof- och tjenstemän,
samt dessa Stånd således icke vilja fästa afseende på äfven
det nyttiga, som här kan föreslås. Eller huru har icke förhållandet
visat sig? Man har här t. ex. ur patriotiska skäl påyrkat
nödvändigheten af försvarsverkets iståndsättande; men
dessa skäl hafva icke kunnat höras af de öfriga Stånden,
och man har der fästat sig vid hvad som legat dem närmast,
nemi. folkets mindre förmåga att bära skattebördorna.
Man har å ömse sidor icke förstått hvarandra, och
följden deraf har blifvit, att man fördömt hvarandra. Jag
tror derföre, att ett stort steg vore taget, om representanterna
gemensamt kunde utvexla hvarandras åsigter och i
öppen och ärlig kamp strida för hvad man ansåg vara rätt.
Men dessa gemensamma öfverläggningar åter kunna icke tillvägabringas,
utan att R. o. Ad. representeras genom val;
ty är det väl tänkbart, att de öfriga Stånden skulle träda
tillsamman med ett Stånd, som kunde fluetuera i antal, ned
ifrån 20 ända till 1,200? Af dessa skäl, och i öfverensstämmelse
med hvad jag förut yttrat, instämmer jag hufvudsakligen
med Gr. Frölich, men skiljer mig dock från honom
i några omständigheter. Uti första punkten af hans
förslag fann jag någonting obestämdt, som jag icke kan godkänna.
Jag skulle tro, att den gemensamma tankan kunde
blifva: 1:0 att R. o. Ad. representeras genom valda ombud ;
2:0 att alla Stånden, bragta till ett lika antal ledamöter,
öfverlägga på ett rum och rösta per capita; 3:o att en öfre
kammare må väljas, med ledamöter, valda för flera riksdagar
på en gång, och 4:o att såväl den öfra som den nedra
kammaren må tillerkännas absolut veto.
Jag skall nu vända mig till en annan sida, nemi. till dem, sorn
sträckt fordringarna på förändring vida längre, än jag, och
påyrkat allm. val. De må hafva utgått från en rättsgrund;
men kan den väl tillämpas? Antoge man den nemi. såsom
utgångspunkt och vore consequent, så skulle icke blott alla
män, utan äfven qvinnor vinna lika delaktighet i valen.
Man finner altså, att särskilda kategorier nödvändigt måste
uppställas; och deri läge genast ett aflägsnande från den
uppgifna rättsgrunden. För individen är rättigheten att deltaga
i styrelsen af oändligt mindre vigt, än den att blifva
val styrd. De styrelseformer, som derom försäkra, äro ock
de bästa; och jag skulle t. o. m. rösta för enväldet, så vida
erfarenheten hade vitsordat detta styrelsesätts företräde. I
Frankrike, der den allm. valrätten skall anses äga rum,äro
likväl en mängd medborgare uteslutna från ali rätt till deltagande
i Representationens organisation. I England är in
-
Den i3 Octobcr f. m.
365
skränkningen mindre; men valen ske likväl, jemväl der, genom
kategorier, och det är bestämdt, huru många ombud
hvarje district får utse, hvilket icke alltid är i förhållande
efter valmännens antal. Åtskilliga rättskaffens män yrkade,
att valen borde ske i massa och med slutna sedlar; mendetta
mötte motstånd från den grundsats, som i England
oftast gör sig gällande, att vid stiftandet af lagar i första
rummet afse, hvad som befordrar det allm. bästa. I Norrige
är jemväl förhållandet sådant, att valrätten ej lika tillkommer
alla. Inom städerna utses en representant för 200
valman och på landet en för 1000. Man har stadgat detta,
emedan man antagit, att i städerna finnes ett större antal
upplysta män, än i landsorterna Skulle man här sammanföra
alla RiksSt., sammansatta enligt de allm. valens princip,
så skulle BondeSt. blifva 27 gånger talrikare, än de öfriga tillsammans.
Jag hyser visserligen aktning för detta Stånd och tror,
att det är nödvändigt, att det utgör en del af Representationen;
men icke skulle jag anse det nyttigt samt för sjelfständig—
heten och välståndet betryggande att äga en Representation ,
som till 97 k 98 proc. utgjordes af bönder. Väl kan man
hos dessa påräkna att finna godt förstånd, jemte kärlek för
fäderneslandet, men icke den statsmannaupplysning, som fordras
för att ensamma besluta 0111 statens allm. värf. Väl kan
man påräkna, att bonden känner förhållandet i sin hembygd för
stunden och dagen; men icke lärer man ofta hos honom träffa
förmågan att kasta sin blick öfver det hela till alla folkslag
och alla tider, och sådant fordras likväl för att med
vishet ordna samfundsförhållandena. Dessutom förekommer
en omständighet af stor vigt. Det är för representanten en
obehaglig, men nödvändig skyldighet att ständigt hysa misstroende
mot Styrelsen. Ilan må hysa det oinskränktaste
förtroende för styrelsepersonalen, och för den ådagalägga
största vördnad och tillgifvenhet; men emot sjelfva Regeringsmagten
måste representanten alltid iakttaga misstroende,
eljest löper han fara att för ögonblickets belåtenhet uppoffra
framtiden. Jag frågar: kan sådant väntas af en Representation,
bestående af bara bönder? Jag tror det åtminstone
ej och befarar, att den lätt kunde vilseföras af någon
skicklig folkledare, vare sig en demagog ur hopen, som vill
åstadkomma hvälfningar för att tillfredsställa sin ärelystnad,
eller en demagog från timonen, som söker aflocka folket dess
frihet. Man har talat om Amerika. Förhållandet är dock
der helt annorlunda. Der behöfves icke den ständiga vaksamhet
emot Regeringsmagten, då den regerande personen
afgår efter fyra år, samt landet består af en mängd särskilda
stater, hvilka säkerligen skulle uppresa sig vid första
försök till en statskupp af centralstyrelsen. Men för Sverige
tror jag icke, att allm. val blefve nyttiga. Måhända skall
en framtid visa oss på den ståndpunkt i upplysning och
välmåga, att vi, med fördel för bibehållandet och utveck
-
366
Den i3 October f. m.
lingen af sådana nationalegenskaper, må kunna införa ett
representationssätt, grundadt på allm. val. Detta mai är
stort och skönt att söka bereda; men icke må någon af oss
inbilla sig att binna upplefva det.
Hr Hjärne, Harald: Oni jag delade den öfvertygelse
med Frih. Boye, att ingen under 35 års ålder borde vara
berättigad att utöfva reprcsentantknllet, så borde jag icke
vid detta tillfälle yttra mig; men jag bar, då jag begärt
ordet, redan på förhand gifvit tillkänna, att jag icke delar
en sådan tanka, ty jag tror, att man lika ofta hos personer
vid 25 år linner mognad i omdöme och sans i framställning,
sorn man ser den saknas bos mången af en högre
ålder. Många anmärkn:r hafva blifvit gjorda vid Utsk:s betänk.
, och då jag gillar en stor del af dessa, borde jag måhända
inskränka mig till att endast med min röst i den
slutliga voteringen biträda att göra dessa anmärkn:r gällande;
men då jag tror, att det är af nytta för den vigtiga
saken, att hvar och en, som, efter mogen pröfning, stadgat
sin öfvertygelse deri, jemväl högt uttalar sin tanka,
den må vara felaktig eller icke, har jag trott mig böra
öppet förklara, att jag tillhör deni, som önska en representationsförändring
eller åtminstone förbättring och förenkling
af våra riksdagsformer. Det är en tactik hos reformernas
motståndare att förespegla, det man med desamma åsyftar
en öfvergång till republiken; och äfven i dag hafva vi hört
denna tactik användas. Jag bekänner, att jag icke kan förstå,
huru man, uti yrkandet på en bestämdare och lämpligare
form för Piepresentationen, kan anses syfta på republiken
såsom statsform. Här är endast fråga om den ena
hälften af statskroppen, nemi. folket och sättet att representera
detsamma; och om Frih. Klingspors mening är, att
man åsyftar att hilda denna hälft till en republikansk institution,
så medger jag, att jag verkligen syftar deråt, och
jag vet verkligen icke, huru folket skall kunna representeras
i egenskap af statsmagt, om icke i en sådan form. Men
då jag uttalat denna öfvertygelse, bör jag ock redogöra för
den tankegång, hvarigenom jag kommit till densamma. Då
man vili tänka sig in i detta ämne, återföres man ovilkorligen
till begreppet om ursprunget till den constitutionella
statsformen. Reder man detta begrepp, så finner man otvifvelaktig
— eller rättare, så har jag tyckt mig finna —,
att den constitutionella monarkien ej är någon naturlig statsform.
De enda naturliga statsförfattningar, de enda, som
grunda sig omedelbart i menskliga böjelser och begrepp, äro
de begge ytterligheterna: despotism och republica
nism;
despotismen, grundad på öfverlägsna egenskaper hos
en individ inom samhället, republicanismen , utgången från
det utbildade begreppet om hvarje menniskas naturliga rättigheter.
Länge byggde man stater endast i dessa enkla
Den i3 Octoker f. m.
367
former; men de ville ej hålla samman. Af despotier blefvo
republiker och tvärtom. Detta var upplysningens verk.
Menniskorna lärde känna sig sjelfva; de hade för mycken
känsla af deras ursprungliga frihet, för att vara slafvar under
en endas vilja; despoten föll, och republiken uppstod,
ty man visste ej något bättre. Men det låg nu åter för
mycken despotism i hvarje menniskas lynne, för alt en republik
skulle kunna sammanhållas; den upplöste sig sjelf,
och man grep åter till despotismen, ty nian hade ej något
annat till hands. Det var först en iooo-årig erfarenhet förbehållet
att tänka sig en medelväg emellan dessa båda råa
natur-ytterligheter, och då uppfann man den konstiga statsmachin,
som man kallat constitutionel monarki, ett civilisationens
och erfarenhetens, icke naturens foster. Man hade
öfvertygat sig om, att hvarken despotismen eller republiken
kunde bära sig. Upplysningens medlande hand hade
af den långa och flersidiga erfarenheten vunnit nog styrka
för att kunna erbjuda sin jemnkningsåtgärd emellan de
2:ne stridiga naturmagterna och tillvägabringa den genom
försäkran om jemnlikhet i rättigheter och de gemensamma
fördelar, hvilka lugnet alltid erbjuder. Sådant är mitt begrepp
örn ämnet. Att jemnvigten, som legat till grund för
fredsstiftelsen, icke är lätt att finna och, i män af upplysningens
och odlingens framsteg, måste förändra sitt läge,
det är klart att inse, och vi se derföre länder, af hvilka
uti det ena det är folkets och uti det andra regeringens
magt, som behöfver jemnkas. Men det måste alltid vara
alne magter, genom hvilka samhällena böra styras, så vida
de skola äga bestånd: den ena despotismens, som representeras
af Konungen; den andra republieanismens, som representeras
af folket. Då jag sålunda redogjort för min föreställning
om tillkomsten af och elementerna uti ett constitutionelt
monarkiskt statsskick, torde jag äfven hafva redogjort
för den öfvertygelse, att folkrepresentationerna böra
ordnas till egenskap af fullkomligt republikanska institutioner;
och då kommer man ovilkorligt till principen af allm.
val. Derom är nu så mycket taladt, att jag icke behöfver
tillägga något mer än den öfvertygelse, alt, oaktadt jag erkänner
principen, jag likväl finner omöjligt och olyckligt
att nu införa den i tillämpningen. Så länge ståndsindelningen
icke kan borttagas, må man icke tänka på att
tillvägabringa allm. val ens till utseeendet. Jag måste således
för det närvar, uppgifva allt hopp att nu kunna tillvägabringa
en representationsförändring utur den princip, hvilken
jag ofvan förklarat, att jag såsom sådan gillar; men då
jag förmodar, att min öfvertygelse om det oundgängliga behofvet
af något steg på reformernas bana finnes delad af de
flesta, så, och för att kunna hoppas på något resultat, vill
jag inskränka mig till biträdande af deras åsigter, hvilka
endast syfta till en förändring af formerna. Jag tillstyr
-
368
Den i3 0 c t obel' f. m.
ker altså Gr. Frölichs första förslag med de modificationer
deruti, som af Hr v. Troil blifvit uppgifna i afseende på
organisation af öfra kammaren, hvilken då skulle" konuua
alt innefatta en conlinuitetsprincip. Jag måste medgifva,
det jag tvekade att ingå på detta förslag, emedan jag fruktade
att deri finna ett återinförande af det gamla aristokratiska
elementet; men då jag närmare genomtänkt förslaget
och besinnat, att den öfra kammaren skulle komma att utgöras
utaf personer från alla fyra Stånden, har jag öfvergifva
denna farhåga och tillstyrker detsamma nu på sätt jag
redan nämnt. Man har här talat om nödvändigheten af ett
aristokratiskt element; men jag bekänner, att jag icke förstår,
huru man kan vilja införa ett sådant i ett constitutionell
land, — aristokratien tagen i den mening, hvarunder
man vanligen förstår denna benämning: nemi. adels-eller
börds-aristokrati. Jag vet, alt denna min mening icke delas
af många; men jag har likväl icke kunnat undgå att uttrycka
densamma, och hoppas att i min oerfarenhet finna
en ursägt för det möjligen felaktiga i min åsigt, den nemi.,
som jag redan ofvan utvecklat, att constitutionella monarkien
bör bestå endast af de tvenne elementer, jag uppgifvit,
och då vet jag icke, huru man deruti skulle kunna inrymma
det tredje eller det aristokratiska, ty skulle det inympas
på folkets magtområde, skulle det gifva en måhända
farlig öfvervigt deråt. Skulle det åter gifva större magt åt
regeringsprerogativerfia, sä erhölle dessa en öfvervigt, som
ej bör finnas; och hvad skulle val dess ändamål blifva, om
det ställdes emellan de båda statsmagterna? Deruti skulle
jag vilja finna en stor våda; men jag tillstår, att jag icke
fruktar mera för den gamla aristokratiens hydra. Den är
redan så djupt begrafven i Sverige, att jag förmodar, det
hon aldrig mer förmår uppstå. En talare, Frih. Ehrenborgh,
yttrade i sista plenum, då fråga var, huruvida allm.
opinionen vore stämd för representationsförändring, att i
händelse nuvar. Representation yttrade sig emot denna förändring,
borde ropen derefter tystna. Ehuru Hr Frih. sjelf
icke är bland roparne, vet jag likväl icke, huru Hr Frih.,
om Hr Frih. vore det, skulle vilja afstå från all förändring
i represenlationsformen blott derföre, att den närvar. Representationen
icke önskar någon sådan. Jag skulle emedlertid
icke vilja tillstyrka Svenska Nationen att låta nedtysta
sina rättmätiga rop derföre, att desamma icke för närvar,
vinna tillbörligt gehör hos Representationen, titan tvärtom
då fördubbla dessa rop. För ,öfrigt har jag visserligen qvar
några anteckningar sedan sisla plenum; men då öfverläggningen
i alla fall synes komma att blifva nog långt utsträckt, vill jag
nu ej upptaga tiden med afgifvandet af de svaromål, hvartill
jag eljest kunde finna mig befogad, dessutom öfvertygad,
att opinionerna i detta vigtiga ämne redan på
för
-
Den i3 Octo b er f. ui.
förhand äro så stadgade, att min röst ej förmår ändra
den.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Då motionerna,
ang:de förändring i Representationen inom Constit.Utsk. till
öfverläggning företogos, hemställde jag, om man icke borde
börja med att undersöka, huruvida den nuvar. Representationen
verkligen är så dålig, sein man vill påstå; och jag
trodde, att ropen härom tilläfventyrs bäst skulle tystas genom
en på grundlig undersökning stödd utredning af verkliga
förhållandet. Utskts öfriga ledamöter ansågo likväl en
sådan undersökning öfverflödig, emedan ropen voro så allmänna,
att man deruti trodde sig finna tillräckliga bevis för
felaktigheternas verklighet. Utsk. stadnade icke dessmindre
omsider dervid, att det egentligen vore arbetsformerna, sorn
aro i behof af förändringar; och R. o. Ad. tyckes vilja sluta
sig till samma öfvertygelse. Men då saken emedlertid är
af ofantlig vigt, vill jag utbedja mig alt något utförligare
få yttra mig deröfver.
Jag medger gerna, att ropen om representationsförändring
äro ganska allmänna, icke hos den större massan af
Nationen, utan hos den upplystare delen deraf. Men då jag
efterforskar, hvarifrån dessa rop härleda sig, har jag tyckt
mig finna, att det varit tidningsredactionerna, som föranledt
dem. Jag är icke fiendtligt sinnad emot tidningarna.
Jag trotsar hvar och en inom Representationen, att varmare
kunna nitälska för tryckfriheten, och jag vågar hoppas,
att man icke skall bestrida, det jag efter yttersta förmåga
sökt försvara icke allenast tryckfriheten i allmänhet, utan
äfven särskildt den periodiska pressen; men jag kan dock
icke undgå att finna, det tidningarna varit egentliga orsaken
till de starka ropen mot Representationen. Jag har olla
samtalat med många af de ifrigasle roparne, men blott träffat
få, som kunnat annorlunda göra reda för sitt missnöje, än
genom upprepandet af tidningarnas declamationer; och aldrig
har jag träffat någon enda, som kunnat göra sig sjelf och mig
nöjaktig reda för hvad han egentligen önskade. Hvad åter
tidningsredactionerna sjelfva beträffar, så tyckes, vid närmare
skärskådande, deras fiendlliga ifver merendels hafva
härrört blott derifrån, att de icke kunnat inom Representationen
göra sina enskilda åsigter i allo gällande. Sålunda
minnes jag en tidning, hvilken jag tillerkänner stor förstjenst
för tidningslitteraturens och det constitutinnella lifvets utveckling
inom vårt land. En lång tid visade han sig gynnsam
emot Ständerna; men sedan de mot hans säd vågat
besluta en myntbestämning, tog han sin hand ifrån
dem och, utan att bevärdiga dem med någon bevisning,
idislade i åratal oupphörligt de grofsta declamationer örn
vår Representations oduglighet. En annan tidning, utmärkt
i 4 H. 47
Den 13 O c t o b e r f. m.
i många afseenden, och icke minst för sina anspråk på medborgerlighet,
sökte planmessigt uppröra sinneua mot representationssättet;
och till all denna våldsamma rörelse
tyckte man sig finna driffjädern i det enskilda missnöjet med
Ständernas beslut i frågan om mötespassevolancen. Andra
tidningar hafva mera i förbigående förklarat Representationen
oduglig, för det den ej hyllat deras mening, än i
en sak, än i en annan, såsom t. ex. förnämligast rör:de
grundräntorna. Man har nemi. utropat dessas s. k. ojemna
fördelning såsom ytterst förtryckande för den fattige jordbrukaren,
och denna ojemnhets fortfarande ännu efter
års frihet såsom ett allena tillfyllestgörande bevis pä Representationens
ohjelplighet; och det är icke blott tidningsredactioner,
utan t. o. m. högt uppsatta embetsman i staten,
som drifva en sådan lära, icke besinnande, att de egentliga
grundskatterna endast äro, dels arrenden för statens jord
och dels räntor för de capitaler, som staten har liksom intecknade
i detta slags jordegendomar. De hafva icke besinnat,
att grundräntornas borttagning endast skulle komma
de nuvar. innehafvarne till godo, och att de skulle vid
egendomens försäljning höja priset, så att den obemedlade
köparen finge utgöra till sina enskilda borgenärer, hvad som
nu utgöres till staten. De skulle dessutom få denna skänk
på bekostnad af de öfriga medborgarne, hvilkas skatter naturligtvis
måste ökas för att ersätta statens gjorda uppoffring
Med samma skäl, som innehafvaren af den skattlagda jorden
kunde fordra befrielse från grundräntorna, dessa statens inteckningar,
skulle alla andra kunna fordra befrielse från de
enskilda inteckningar, hvarmed deras jord voi'e behäftad.
Dessa sednare äro för jordägaren icke mindre tryckande än
de förra. Slutligen anhåller jag att här få anföra ett svar,
som en skjutsbonde lemnade mig, då jag under en resa tillfrågade
honom, om skatterna voro mycket dryga för det
kronoskattehemman, han sagt sig innehafva. Han svarade:
”Skatterna äro obetydliga; mina största utskyl”der
äro blott räntor, och de äro icke större nu,
”än de alltid varit. Jag betalar icke mer, än min
”får och farfar gjort, i jemnförelse med myntvär”det
förr och nu.” Blotta ordet ”räntor” och dess skillnad
från ”skatt” är mera upplysande än en vidlyftig bevisning.
Jag har sålunda ofta funnit, att de, hvilka mest
fördömt vårt representasionssätt, gjort det blott derföre, att
R. St. i ett eller annat fall handlat emot deras enskilda opinion;
men jag kan icke gilla ett sådant förfarande. Jag
har ofta sjelf varit i den kategori att icke förmå göra min
mening gällande; men jag har alltid ansett det vara min
pligt att icke allenast tåligt gifva vika för majoriteten, utan
äfven anse för möjligt, att jag sjelf kunnat misstaga mig.
Man åberopar sig på allmänna, opinionen. Men
hvilka äro väl då dess verkliga organer? Icke kunna de vara
Den i3 Oclobcr f. m.
tidningsskrifvarne, livilka för det mesta äro mer än de Hesla
andra af göromål hindrade att lemna sina arbetsrum och
att uppsnappa andras meningar; och för min del erkänner
jag icke något annat satt att öfver ett visst ämne utröna
den allm. opinionen, än att låta hvarje riksdagsman fritt
uttala sin enskilda mening, utan ringaste afseende på andras.
Då endast kan majoritetens tanka utgöra den verkligen
allm. opinionen. Allt annat sätt att bestämma densamma
måste jag bestrida. Kunde man än särskildt höra hvarje
individ inom landet, så skulle jag ändock tveka att erkänna
giltigheten af den mening, som majoriteten sålunda
möjligen kunde uttala; ty det är landets fäder och vise, på
hvilkas opinion jag såsom lagstiftare vill göra afseende,
icke på folkmassans, icke på de flestas, utan på de bästas
mening.
Förgäfves söker man i tidningarna några skäl för de
hårda omdömen, de tillåta sig om Representationen; allt
är der gemenligen blott declamalioner och kategoriska domslut.
Jag har måst genomgå åtskilliga andra skrifter för att
få reda på några skäl till den allm. fördömelsedomen, och
jag skall nu söka till pröfning upptaga några af de väsendtligare.
Men dessförinnan anhåller jag att få besvara ett inkast,
hvarmed jag torde mötas, nemi. hvarföre jag icke
begagnat samma väg för domslutens jäfvandé och
anmärkningarnas vederläggande som den, på
hvilken de framkommit. Jag nödgas'derföre förklara,
att jag icke velat opåkallad inlåta mig i tvist med personer,
som endast med härda ord söka afvisa andras meningar.
Men här skyr jag icke att undersöka frågan, emedan det
nu är min pligt, obekymrad om livad helst derföre må hända
mig. Ku till saken.
Man har sagt, att ”riksdagarna äro långsamma,
”kostsamma och nöta blott krafterna.” Det är gifvet,
att de skola vara långsamma, då de inträffa endast
hvart femte år; ty att granska för fem förflutna år och
ordna för fem kommande fordrar naturligtvis tid. Att riksdagarna
äro kostsamma kan visserligen ej nekas; men då
kostnaderna fördelas på fem år, blifva de icke särdeles betydliga,
helst då man besinnar, att de utgöra en assurance
för vår frihet. Att riksdagarna blott nöta krafterna är
ett allmänt omdöme, som tål en betydlig inskränkning. Alla
menniskans förmögenheter utbildas genom öfning; och
riksdagarna bidraga ovedersägligen mägtigt till Nationens
politiska utbildning. Men jag medger, att vid åtskilliga af
våra riksdagar har tillfällig nötning ägt rum på krafterna,
nemi. derigenom, att representanter användt stora naturgåfvor,
icke på de egentliga riksdagsärendernas utredning,
utan på bemödanden att tillvägabringa sjelfva representationssättets
upplösning.
Man säger: ”att genom riksdagarna åstadkom
-
Den i3 Octo ber f. m.
”ines ingen märklig förbättring i lagar, i allmän
”hushållning, i landets inre skick och välstånd
”etc.” Likväl har Sverige haft bestämda lagar redan flera
joo år, och nära ett helt sekel en lag, sorn allmänt varit
ansedd för ett mästerstycke, förrän ett annat land, som
vanligen anföres såsom mönster i constitutionelt afseende,
ens tänkt på att få några sådana. I allm. hushållningen
skulle icke heller något vara gjordt. Sverige är dock nu
mera satt ur behof att, såsom förr, årligen införskrifva
spannmål, och kan i stället vanligen deraf exportera flera
moo tunnor. Jag vädjar till dem, som minnas, huru det
såg ut i landet för 3o år sedan. Jemnförelsen med det
pärvar. skall säkerligen i allt utfalla fördelaktigt för det
nuvarande.
Vidare säger man: ”att skattebördorna icke haf"va
blifvit minskade eller jern na re fördelade.” Jag
bär nyss yttrat mig öfver detta klander, så vidt det rörer
grundskatterna, och vill nu blott anmärka, att de öfriga directa
skatterna icke heller blifvit i det ringaste ökade, utan
tvärtom i många delar betydligen minskade. Af sådan halt
Uro i allmänhet de skäl, som blifvit anförda af de författare
och riksdagsmän, som ifrigast och med största anspråken
yrkat på reformer i representationssättet, eller rättare,
på dess fullkomliga sönderbrytning.
Man säger: ”att landets pecuniära, oeconomi”ska
och mercantila ställning icke blifvit för”bättrad.
” Likväl hafva Ständerna skaffat landet ett bestämdt
mynt, påyrkat liberalare tull-lagar och näringsförfattpingar,
så att jag tycker, att de hade skäligen bort undgå
den nyssnämnda förebråelsen.
En ledamot af detta hus har i motion till Constit.Utsk.
sagt: ”att flera millioner åtgå till tafflar, stånds”klubbar
etc., hvilket allt under ett annat representationssätt
kunde undvikas.” Summan är
tilltagen med den exalterade ensidighetens löjliga öfverdrift;
och hela anmärkningen torde dessutom numera alldeles förfalla,
då tafflarna äro afskaffade och klubbarna inskränkta
till en obetydlig kostnad.
Samma motionär har sagt: ”att riksdagarna lemina
til fä lie för lycksökare att svänga sig upp till
”höga och indrägtig a beställningar.” Mig synes
bättre, att sådant sker vid riksdagarna öppet och uppenbart,
än att det skulle eljest ske i smyg och i mörkret. I
förra fallet har åtminstone någon egenskap blifvit ådagalagd;
men i det sednare äro kanhända endast personliga relationer
tagna i anspråk.
Vidare klandras: ”att alla statens embetsman,
”de mest bildade af Nationen, äro utestängda
”från Representationen,” Frän en annan sida hörer
man deremot klagas, att för många embetsmän deltaga
Deli i3 October f. m.
S-3
uti Representationen. De motsatta meningarna lunde således
qvittas mot hvarandra. Brist på embetsman lider emedlertid
vår Representation helt visst icke Ett Stånd består
endast af embetsman. Inom detta hus finnas få, som ieke
åro eller varit i samma kategori; och i BorgareSt. saknas
de icke heller.
Man säger: ”De fyra Stånden sammanträda på
”fyra särskilda rum. Derigenom blifva öfverplagg
n i n g a r n a ensidiga, besluten osammanhängande
och liela behandlingen långsam!” Långsamhet
bör icke kunna förorsakas, utan snarare motsatsen, genom
liktidig öfverläggning i 4 särskilda, mindre talrika församlingar.
Men jag vill icke bestrida, ett öfverläggningarna ju
stundom kunna blifva ensidiga. Likväl bör denna olägenhet
vara temligen afhuipen genom målens beredning af talrika
Utsk. , sammansatta af alla 4 Stånden. För öfrigt har
Constit.Utsk.,,genom förslag till grundlagsförklaring, öppnat
en utväg för R St. att kunna bereda sig en möjlighet till
gemensamma öfverläggningar; och jag, för min del, anser
detta förslag kunna medföra stor nytta.
Vidare har ofvanantydde motionär klagat att: ”Då in”gen
grundlagsförändring kan gå för sig utan alpi
a fyra Ståndens samtycke, får det allmänna
”bästa stå efter för de enskilda interessena.” Jag
undrar just, hvad vi med tiden skulle få för vackra grundlagar,
om tre Stånd på en riksdag kunde tillvägabringa ändring
deri; och det torde lätt inses, af hvilket blindt och
obändigt klanderbegär man måste vara lifvad, då man kan
framkomma med dylika anmärkningar.
Ytterligare säger samme motionär: ”Att Sverige och
”Norrige aldrig kunna blifva ett, förrän de få
”samma grundlag; och att N o r r i g e s grundlags f ö”reträde
för Sveriges är allmänt erkänd.” Få, här
i Sverige, känna Norrska grundlagan , och, tyvärr, torde deras
antal icke vara särdeles stort, som riktigt känna vår
egen. Ytterst få torde sålunda de vara, som kunna göra
någon jemnförelse emellan båda ländernas särskilda grundlagar.
För öfrigt är Norrige* grundlag så ung, att dess
möjliga lyten ännu ej hunnit blifva riktigt synliga. Dessutom
är det alldeles icke gifvet, att hvad som kari passa för
Norrige, jemväl skulle passa för Sverige; och hvad den antydda
sammansmältningen beträffar, torde det vara bäst att
åtminstone ännu icke på lång tid ens tänka derpå, och kan
hända aldrig företaga någonting till dess befordrande.
Slutligen har den värde motionären sagt, alt ”upp”böjelser
och belöningar hafva allt sedan 1809
!’b 1 i f v i t tilldelade dem, som visat sig mest 11 i t i”ska
att bifalla de K. pr o po s: na.” Jag tror, alt hvarje
Regering helst belönar dem, utaf hvilka den har biträde;
och hvem skulle altså väl vår Regering helst belöna,
374
Den i3 October f. in.
om icke dem, som understödja dess afsigter? Skulle man
förändra representationssättet hvarje gång .Regeringen belönade
sina medhållare, så finge man förmodligen göra ombyte
vid hvarje riksdag; och de, som missunna någon en
sådan belöning, äro icke rätt qualificerade att föra folkets
talan.
Mina Hrr! J håfven utan tvifvel redan funnit, att jag
gerna ser allting på dess ljusa sida, och är benägen att i
det längsta anse allt, hvad som sker, för det bästa. Det ligger
i min karakter att vara nöjd med min lott och att finna
mig lycklig i den ställning, hvari jag af omständigheterna
blifvit försatt. Jag har alltid funnit mig väl af att
lämpa mina anspråk efter omständigheterna, och aldrig har
jag kunnat söka tvinga dem efter mina hugskott; och det
ligger i min karakter att aldrig äfventyra det, hvarmed jag
kan vara belåten, för att söka vinna något, som jag kan
umbära, och hvars egentliga värde ännu är osäkert. Med
denna karakter har jag äfven i politiken kanhända gått för
långt i min belåtenhet med det närvar., med vårt redan
urgamla representationssätt. Men mig är det omöjligt att
låna min hand till nedrifvande af den gamla byggnaden, innan
jag åtminstone får noga veta, huru den skulle blifva,
som man ville uppföra i stället. Jag vill efter förmåga söka
vidmagthålla vår nuvar. Representation och genom den
bidraga till mitt fäderneslands väl, ända till dess jag får se
något utförligt förslag till sådan förändring, hvarmed jag
anser fäderneslandet kunna med säkerhet vara bättre belåtet.
Ett sådant förslag har jag ännu icke sett; och jag torde
få nämna, att jag frågat ett par af våra utmärktaste
författare i detta ämne, 0111 de voro fullt nöjda med sitt
eget förslag. De hafva svarat: nej! men att "allting
"skulle blifva godt, blott man blefve af med det
"gamla.” Detta svar var mer egnadt att skräma, än att
omvända mig. Det är tilläfventyrs äfven en verkan af min
ålder, att jag anser frågan om Representationens radicala förändring
böra behandlas med yttersta varsamhet. I min
ungdom trodde äfven jag, att många förändringar voro nödiga
och lätta att utföra; men med hvarje års ytterligare
begrundande har jag funnit behofvet af förändringar minskas,
och svårigheterna för deras utförande ökas. Till äfventyrs
går jag nu för långt; men jag anser för min pligt
att uttala min öfvertygelse, och att efter förmåga söka visa,
hvarföre jag ej kunnat hänföras af det klander, som vårt
nuvar. representationssätt fått uppbära. Med detta klander
menar jag de skäl, som några få aktningsvärda män värdigats
anföra; ty de declamatoriska kraftord eller liksom partisinniga
fältrop, som jag hört från massan af ropare, hafva
endast påmint mig, hvad Markalls sångare yttrat om phosphoristerna,
hvilka hans riddare träffade i en mörk grotta:
Den i3 Octobcr f. m.
3j5
”En del hoppackade, små valpar lika,
Ej kunde se ännu, men iikväl skrika.”
Jag öfvergår nu till anmarkningarna emot de särskilda
Stånden. Mot R. o. Ad:s representation hafva blifvit erinradt:
”att Riddarhuset är sammansatt endast e f”ter
födselns tillfällighet, hvarföre sälskapet
”blir ganska b landad t.” Just derföre, att det är blandadt,
tror jag, att Nationen blir bäst representerad genom
detta Riddarhus, hvilket jag anser merändels kunna täfla
med hvilken representantkammare som helst; och just derföre,
att man inom Riddarhuset endast genom födseln bestämmes
till representant, är detta hus oberoende af ögonblickets
tillfälliga opinion, som så lätt kan, till men för fäderneslandet,
göra sig gällande inom valda kamrar.
Man har sagt: ”att man får understundom höra
”Riddarhusmedlemmar sjelfva beklaga sig öfver
”att nödgas derstädes sitta bredvid personer,
”med hvilka man ej kan gå tillsammans med på
”gatan, eller med hvilka hederligt folk icke kan
”umgås utom hvart 5:te år.” Jag blyges nästan att
upptaga en sådan grofhet, och vill blott erinra, att den,
som först tillät sig detta yttrande, nu torde sjelf vara glad
att hvart 5:te år få vara i sådant sälskap som på Riddarhuset.
Man har sagt: ”att pluraliteten på Riddarhuset
”utgöres nästan af unga män utan förmögenhet,
”subaltern er i Militären och Styrelseverken.” Jag
har studerat detta Hus, och trott mig linna, att just dessa
unga män utgöra kärnan för dess sjelfständighet. Gäller
det att äfventyra eller uppoffra något för fäderneslandets väl,
så har jag alltid tyckt mig finna den unge, föga bemedlade
lättare kunna dertill hänföras, än den äldre och rikare,
samt den lägre tjenstemannen merändels vida lättare, än den
högt uppsatte. Jag har sett tillfällen, då Regeringen ansträngt
sina krafter och fyllt huset med unga män; men
dessa hafva sjelfva pröfvat, förrän de beslutat, och voteringarna
ej sällan utfallit emot uträkning. Man irrar sig derföre,
då man tror, att allt går genom machineri.
Vidare har man sagt: ”att, med undantag af 5o,
”eller kanhända endast 20 eller 3o af den f ö r m ö g”nare
L andtadeln^ består Riddarhuset för öfrigt
”af hoffunctionärer, landshöfd ingar, r e g: s c h e”fer,
samt embets- och tjenstemän inom hufvud”staden,
att ej nämna Ministerens egna medlem”mar
jemte deras sl äg tingar och cl ien ter.” Jag
får erinra, att Landtadeln ej alltid visat sig vara den
nyttigaste och mest verksamma vid riksdagarna. Jag t. o.
m. tror, att endast ganska få af dem kunnat riktigt uppfylla
sitt riksdagsmannakall, just för inskränktheten al deras
•vanliga verkningskrets och bristen på tillfälle till en mång
-
Den i3 October f. m.
sidigare bildning. L a n ds h ö fd i n g a r n a och reg:tsche
fer
kunna icke utan afsaknad utnbäras i Representationen;
och otn en mängd embetsman inom hufvudstaden
äro ledamöter af Riddarhuset, så tror jag likväl icke, att
fäderneslandet lidit deraf, utan tvärtom haft ganska stor
nytta. Detta antydes af sjelfva det företräde, som riksdagar
i hufvudstaden alltid haft framför småstadsriksdagar. Hufvudstaden
är medelpunkten för landets upplysning, och det
enda stället, hvarest en högre politisk bildning kan erhållas;
och det är icke utan ett slags förundran, som jag nu hört
detta klander framställas af män, som sjelfva äro embetsmän
och just i hufvudstaden förvärfvat de egenskaper, hvarigenom
de kunnat tillvinna sig Ståndets och, Nationens uppmärksamhet.
Att utesluta Ministeren från Representationen
torde icke vara rådligt här, mer än i något annat land.
Man säger, att bland orsakerna, hvarföre Riddarhuset
voterar med Minisleren, ingår "avanien för de väl- och
”h ö g v ä 1 b o r n a re pre sve n t aji tern a och deras fruntimmer,
att blifva förbigångna vid feler på bolive
t, eller vid soireer i de tongifvande förnäma
”cirklarna.” Till denna kategori höra åtminstone icke de
”unga män utan förmögenhet, subalternerna i militären
och styrelseverken,” hvilka man förut sagt
utgöra ”nästan p 1 u r a 1 i te t e n” på Riddarhuset. Dessutom
skulle rika och förnäma, hvilka har åsyftas, väl icke
kunna utestängas ifrån Representationen, den mätte för öfrigt
inrättas hurusom helst; och de personliga svagheterna skulle
väl följa dem till hvarje annat samlingsrum, såväl som till
Riddarhuset.
Af det föregående drar man den slutsats: ”att voteringarna
äro ett m a c h i n e r i, som Minister en kan
”styra efter behag.” Jag måste motsäga detta. Jag har
ej sällan sett Ministeren förlora voteringar i ämnen, för
hvilka den hade högligen interesserat sig. För min enskilda
del har jag bevistat många riksdagar, men aldrig rönt ringaste
försök af Ministeren att bestämma mitt votum. Jag
skulle derföre vilja veta, om de värda ledamöter, hvilka så
bestämdt uppgifvit nämnde förhållande, hafva talat af egen
erfarenhet. Hafva de det, och i sådant fall gifvit vika för
frestelsen, så beklagar jag dem, men skulle likväl ej kunna
anse äfven ett sådant bevis fullgiltigt, emedan andra ju
kunde vara starkare än de. Hafva de åter motstått frestelsen,
så borde de väf tilltro andra att kunna göra så med.
Hafva de deremot icke talat af egen erfarenhet, så vilja de
väl i alla fall icke medgifva, att de sjelfva äro fala, och
böra derföre vara blygsamma nog för att tro äfven andra
mägtiga af samma dygd.
Slutligen har man sagt: ”att Riddarhuset är för tal”r
i k t och borde genom val minskas till i oo ledarn
ö
-
Den i3 Octo ber f m.
”mötet', emedan Ståndet skulle genom sjelfva fåtalig
h e t e n komma att vinna i sjelf ständig het, i
"samma mån nppmärksamheten då mera vore fästad
på hvarje individ.” Detta är ett misstag af för
stor vigt, för att kunna lemnäs oanmärkt. Om corruption är
möjlig, mäste den vara desto lättare, ju mindre antal man
hehöfver vinna. Om R. o. Ad. genom val minskades till
too, behöfde blott 5i vinnas för att försäkra sig om majoriteten.
Flera bland dessa skulle ti-oligen votera med Ministeren
af öfvertygelse, och många tilläfventyrs kunna vinnas
genom hofgunst, smicker och löften, samt den lilla i'esten
uppvägas med obetydliga redbara uppoffringar, allt detta,
så framt det eljest verkligen är så lätt att corrumpera, som
man velat förespegla ess. När dessutom förminskningen skulle
ske genom val, linge Ministeren ett ypperligt tillfälle
att genom deras ledning bilda Riddarhuset efter eget godtfinnande.
— Att fåtaligheten utsatte individerna mera för
uppmärksamheten, är ganska sannt. Men hvilkasuppmärksamhet?
Jo, i första rummet Ministrarnas, hvilkn kunde
med större lätthet conti-ollera kreaturens lydaktighet.
Svenska folket kunde icke med sin uppmärksamhet följa
annat än talen, icke voteringssedlarna och vallistorna. Jag
måste sålunda på det högsta afstyi'ka delta förslag, genom
hvars antagande Riddarhuset skulle alldeles föi'störas.
Mot PresteStts representation har man anmärkt:
"att mii 11 gden af prester har nu ganska ringa,
"ja, kanske lägre grad af allm. medborgerlig bildning,
än mängden af de andra s. k. bildade clas"serna.
” Jag tror, att detta är oriktigt. Just genom den
elassiska bildning, presterna måste erhålla, har, likasom genom
en psychisk gymnastik, deras själs organ blifvit utbildad,
och deras förstånd skärpt alt kunna redigt behandla
hvad ämne som helst. Genom sitt läge i samhället äro de
bättre än någon annan i tillfälle att noga känna folkets behof,
och att bedöma medlen till dessas uppfyllande. Också
kan jag betyga, att jag i landsorterna hos ingen class af medborgare
funnit de allm. ärenderna så allmänt följas med den
uppmärksamhet och det constitutionella lifvet vara så ali—
jMänt utbildadt, som just hos presterna.
Man säger, att ”PresteSt. har intet annat inte”resse
att bevaka, än sina gamla privilegiers,
"sina inkomsters och befordringars." Detta är oriktigt.
De hafva folkundervisningen och religionen att bevaka;
och i ett annat land med Päi'skammare och Underhus
hafva de rysligaste religionsstrider och förföljelser ägt rum
i århundraden, sedan man i Sverige redan vunnit full visshet,
att dess inbyggare aldrig mer skulle kunna nedsjunka
till en så fanatisk råhet. Jag skulle dessutom, utan fruktan
för jäf, kunna åberopa den närvar, tidens erfarenhet till
i4 H. 48
Den i3 Oetober f. m.
vittne, att PresteSt. vet bevaka annat, än sina enskilda interessen.
Vidare säger man, ”att PresteSt. utgöres af idel
”embetsman, b v i I k a s naturliga fördel det alltid
”måste blifva alt stå val bos de maktägande.”
Mea dessa embetsman äro alla oberoende. Ingen enda af
dem kan afsättas utan ransakning och dom. De flesta, sorn
väljas till riksdagsmän, hafva gemenligen redan vunnit den
utkomst, hvarmed de kunna för sin återstående lifstid finna
sig belåtna. De, som äro mindre väl lottade, kunna t. o.
m. vinna befordran till bättre lägenheter, tvärtemot Regeringens
vilja. Huru kan man då säga, att presterna företrädesvis
hafva interesse utaf att stå väl hos Regeringen?
Mig synes, som hade de mera interesse utaf att stå väl hos
folket, hos sina åhörare.
Vidare säger man: ”Biskoparna, likasom lands”höfdingarna
och reg : tscheferna, kunna icke an”ses
annorlunda an såsom u n d e ra I d e I n i 11 g a r af
"Min ister en.” Den skillnad befinnes dock emellan biskoparna
och de andra embetsmunnen, att de förra äroinamovibla
och således alldeles oberoende af Regeringens godtfinnande.
De hafva icke någon befordran att eftersträfva, helst
sjelfva ärkebiskopsstolen icke bör för särdeles många kunna
erbjuda ökade fördelar; och om biskopar finnas, som icke
fullt motsvara folkets fordringar af sina representanter,
kan man deraf draga den vigtiga lärdom, att riksdagsmannens
oberoende icke beror på yttre förhållanden eller har
sin grund i cassakistor, utan i själens moraliska kraft, eller
kanhända ytterst i det sätt, hvarpå blodet löper i ådrorna.
Ytterligare påstår man, att "manga ledamöter tor"de
hafva knappa pastorater eller, såsom t. ex.
”lector er, alldeles sakna sådana och behöfva
"förlijelpas till större inkomster; andra torde
"äga hjertlig lust till en nordstjerna In. in.” Af
den säkerhet, hvarmed de, som klandra vårt representationssätt,
sluta från representanternas yttre omständigheter till
deras handlingssätt, kan man tydligen finna, att de anse den
låga egennyttan nödvändigt leda alla menniskans handlingar.
Men om det sålunda verkligen förhölle sig, vore det ju
högst obilligt och en uppenbar motsägelse att klandra vårt
representationssätt derföre, att representanterna handla i
öfverensstämmelse med deras menskliga natur. Eller månne
den menskliga naturen skulle förändras genom en förändring
i representationssättet? Men jag, för min del, bestrider
det påståendet af den materialistiska philosophien,
att egen nyttan nödvändigt måste Vara driffjädern til! alla
menniskans handlingar, så framt man ej vill utsträcka begreppet
om egennytta ända till den inre tillfredsställelsen,
som medvetandet af en god och ädel, med sjelfförsakelse begången
handling nödvändigt måste medföra, i hvilket fall
Den 13 October f. ra.
3 79
liela påståendet blefve blott ett ordspel. Jag beklagar samhället,
att tron på den grofva egennyttans allsmågtiga inflytande
blifvit så allmänt antagen. Jag beklagar dem, som
antagit denna tro; ty på dygdens bana, likasom på en smal
väg högt upp i luften, svindlar och faller mången blott derföre,
att han misströstar om sin förmåga att kunna gå fram.
Jag tror derföre, att äfven de mindre väl lönade presterna
kunna uppfylla sitt riksdagsmannakall lika så värdigt, som
bättre lottade medborgare af andra classer.
Vidare heter det: ”1 PresteSt. måste altså pluralitet
e n kunna beräknas af dem, som är o i tillfälle
att befrämja dess enskilda interesse.” Detta
är blott en fortsatt tillämpning af egennyttighetsprincipen.
Det är påkostande att höra all tro på dvgd så envist förnekas;
och jag har mången gång med innerlig grämelse hört
menniskor vid åsynen af en ädel handling, hvars motiver
de icke kunnat beräkna, gäckande undra, hvad dermed
egentligen kunde hafvas i sigte.
Slutligen har man sagt, att ”prestens verknings*
”bana ligger inom det husliga, stilla lifvet, inom
"h jertats' k re ts. De yttre politiska stridigheter”na
höra ej honom till. Han bör derföre icke
”hafva någon röst i lagstiftningen.” Jag tror ej,
att häftiga strider, som uppröra sinnena, äro inom Representationen
så särdeles nyttiga, ännu mindre alldeles oumbärliga,
utan föreställer mig, att ärenderna afhandlas bäst i
stillhet och lugn. Icke heller kan jag se något ondt deri,
att folksrepresentanten så inrättar sin politiska bana, att den
ligger ”inom hjertats krets." För öfrigt bör den, som
är bäst bekant med ”det husliga, stilla lifvet,” också
bäst förstå att bevaka dess sanna interessen.
Angående BorgareSt:s representation har man yttrat,
att ”B o r g a r e S t., så framt dermed innefattas hela
”den s. k. mcdelclassen, eller den, som i samhället
representerar de industriella in teressena,
”har ostridigt i vår tid de mest grundade anspråk
att deltaga i lagstiftningen; ty det är på
”denna m e d b o r g a r e c I a ss, som den nya tidens he”ia
hopp livi lar.” Stadernas borgerskap skulle väl icke
möjligen kunna ur någon n presentation uteslutas. Också
tyckes det hafva vunnit nåd för den stränge domarens ögon,
som icke allenast erkänt, att det ”i vår tid har de mest
”grundade anspråk att deltaga i lagstiftningen,”
utan äfven förklarat det vara den medborgareclass. på hvilken
”den nya tidens hela hopp livi lar.” Men bladet
vändes, tyvärr, om, och samma individer skildras med temligen
mörka färger, såsom förenade till ett BorgareStånd.
Sålunda heter det: ”1 de mindre städerna utgö”res
bovgerska pet, till större delen, af några usla
"skråmästare och fattiga kryddkrämare. De fin
-
38e
Den i3 O eloi) or f, ra.
”na sällan i staden någon annan person, än borgmästaren
eller kämnärsprasses, som vill åtaga
”sig riksdags man na varfvet.” Den inedborgareclass, på
hvilken ”den nya tidens hela hopp liv ilar,” ådagalägger
här icke något synnerligt nit för allmänt val genom
obenägenheten att åtaga sig ”riksdagsman navärfvet.”
Man kan endast deraf redan på förhand förmoda, att ett sådant
borgerskap icke kunnat bättre bevaka det allmännas
bästa, än derigenom, att det utser borgmästaren eller känanärsprseses
till sin riksdagsman; och af det följande synes
denna förmodan blifva förvandlad till visshet.
Det säges nemi., att ”den enda angelägenhet, som
”ligger borgrarne om h j e r t a t, är bibehållandet af
”de förträffliga skräna, af våg- och hamnpenningar,
t o 1 agsafgift er m. m., hvilket directe r ö”rer
deras lilla by.” Här prisas de egentliga borgrarne
icke särdeles, då de sägas ickej sträcka sina blickar
längre än till egna interesseu. Det borde derföre icke
misstyckas, att de välja magistiatspersoner, hvilkas politiska
åsigter loi de vara mer upphöjda, än deras, hvilkas hela omtanka
städse varit inskränkt inom den trånga kretsen af medlen
för förvärfvande! af enskild förmögenhet. Men det är
för öfrigt högst orätt att klandra en statsrepresentant derföre,
att han söker bevaka sina committenters fördelar. Genom
vårdandet af hvarje enskilds fördel befordras bast det
allmännas.
Vidare heter det: ”Magi st r a ts pers o ner n a hafva
”såsom riksdagjsmän enskilda affärer att besör”ja.
De söka h ä r a d sh öfd i n g eb es t ä 11 n i n g a r eller
”transporter till bättre borgmästerier, eller ock
”fika de efter en lagman&titel eller en stjerna.”
Hvad som här säges om magitsratsperaonerna är hvarken
mer eller mindre, än hvad som redan förut blifvit sagdt
och nedanför säges om alla andra m cd borga reel asser, nemi.
att de alla ledas endast af låg egennytta. Men de, sorn
anse detta för mensklighetens allm. arfsynd, borde väl icke
deraf vilja hemta bevis för felaktigheten af vårt representationssätt;
och jag, sorn vågar hysa en bättre tanka om
menskligheten, har haft den tillfredsställelsen att finna magistratspersoner
vara lika så frisinnade som någon annan
medborgare, samt ingalunda stå efter sina ståndsbröder i nit
för fosterlandet, i allmän upplysning och i constitutionel
bildning.
Vidare heter det: ”1 de större städerna väljas
”visserligen riksdagsmän bland borgareclasseiij
”vanligen bland de rikaste af stadens köpmän
”eller fabrikörer; men äfven dessa, som det vill
”tyckas, oberoende representanter låta förblinda
och förleda sig.” Städerna tyckas verkligen vara
att beklaga. Välja de m ag i s t ra t sp er so ne r, så låta dessa
Den i3 Octobcr f. m.
38i
latt tubba och besticka sig; oell välja de rika köpmän
eller fabrikörer, så låta äfven de förblinda och förleda
sig. Af alla dessa kunde åtminstone de sednare
vara temligen säkra att blifva valda, hurudan förändring
representationssättet än måtte undergå. Men månne desamma
personerna blefve mindre lätta att förblinda och förleda,
om representanterna fördelades på 2:ne kamrar? Eller
månne representanterna skulle genom allm. val mera återhållas
af fruktan för sina committenters missnöje, än genom
de nuvar. corporationsvalen? Jag anser det föga troligt, då
jag besinnar, att de i förra fallet förmodligen icke skulle
umgås eller tilläfventyrs ens vara personligen bekanta med
mer än blott en ringa del af den blandade valinansmassan,
men i det sednare deremot måste stå i den närmaste och
nästan dagliga beröring med hela valclassen. Iför öfrigt vill
jag för min del icke bestrida, att ju de rikaste icke alltid
Uro de bästa och värdigaste representanterna; ty många af
dem tyckas tro sig hafva sitt fädernesland i cassakistan.
Vidare säger man: "De hafva sina svåra frestel”ser
(de rika borgrarne); det är dem angeläget att
”stå väl hos Regeringen. Deras döttrar gifta sig
”vanligen med adels- eller em betsmän. Deras sö”
n e r eller åtminstone dottersöner skola meren”dels
uppdragas på t jen s t e m an na v äg e n, — och
"detta fullbordar verket.” Det är verkligen svårt nog
att inse, hvarföre de rika borgrarne skola vara så angelägna
att komma till hofs. Deras döttrar lära nog ändå blifva
gifta, och för sönerna står derförutan embetsbanan lika öppen;
och de, som verkligen äro behäftade med en sådan
svaghet, skulle naturligtvis deraf föras desto längre, ju vigtigare
de genom en representationsförändring sjelfva blifvit.
Vidare heter det: ”B ef or dr ingslöf ten och v anil et
”äro således, i afseende på pluraliteten af vårt
"BorgareSt., starka, ofelbart verkande och lätt
”användbara r essorter i r i k s d agsm a c h i ner i et.”
Allt går jeijmt ut på att visa, huru alla, på ett eller annat
sätt, äro corruptibla; och om alla menniskor verkligen vore
corruptibla, så skulle ju det representationssättet vara
det bästa, enligt hvilket representanterna kunde corrumperas
med minsta kostnad, emedan folkets skatter till corruptionsverkets
bedrifvande då blefve så mycket mindre.
Såsom slutsats påstås, att "hufvudfelet består der"u
t i, att ståndsin rättningen bibehåller skrå- och
"m ono po I ie väse nd e t bland städernas närings idskär
e. Intet interesse står således närmare att
"begära en representationsförändring än det V.
"BorgareSt.” Att ståndsinrättningen icke är oskiljaktigt
förenad med skrå- och m o n opo 1 ie väse nd e t, synes bäst
deraf, alt den nuvar. Representationen, genom 3 Stånds
3S2
Den 13 Oclobcr f. m.
beslut, redan 1823 hos K. M. begärde dess upphäfvande,
hvaremot BorgareSt. likväl protesterade. Det synes för öfrigt
besynnerligt, och föga bättre än en motsägelse, att
BorgareSt:s interesse skulle mest fordra en representationsförändring,
blott för att blifva af med skrå-och monopolieväsendet,
då likväl detta Stånd icke behöfde, för ändamålets
vinnande, mer än blott att återkalla sin protest.
Om Bon de St. yttrar man: ”Svenska BondeSt. väl”jes
nu endast bland innehafvarne af den gamla
”krono- och sk a 11 ejor d e n, d. v. s. bland den minst
”bemedlade classen af Svenska jordbrukare.” Detta
fel är redan så vida afhjelpt, att frälse-jordägare äro upptagna
i BondeSt.; och om man än vidare upptager säteriägare,
hvartill man nu har allt hopp, så synes något ytterligare
i det afseendet icke erfordras.
Vidare heter det: ”Man har på allt upptänkligt
”sätt sökt hindra, det någon af kunskap eller lef”nadser
får enhet bildad man finge inträde i Stån”d
e t, hvars renhet skulle b e f 1 ä c k a s, om det bland
”sig upp toge andra än rama bönder, till kropp
”och sjal.” Så stämplas BondeSt. af dem, som ifrigast
ropa på representationsförändring och allm. val, genom hvilka
de s. k. ”rama bönderna” förmodligen skulle komma
att bestämma den nya Representationens pluralitet! Jag för
min del anser deremot de liesta riksdagsmannen af BondeSt.
redan hafva iner I ef n ad ser fa r e n h e t och sundare omdöme
än många af dem, hvilka äro, om jag så får säga,
bländade af upplysning och uppblåsta af bokvett.
Vidare säges; ”Hvad kan nian billigtvis vänta af
”en utaf slika elementer sammansatt lagstiftan”de
församling? Jo! jag väntar hädanefter, hvad jag
hittills funnit, nemi, tillförlitliga upplysningar om landets
sanna tillstånd samt ett troget bevakande af jordbrukets,
tarflighetens, flitens, flärdfrihetens och med ett ord den gamla
Svenskhetens interesse,
Vidare säga vårt representationssätts vedersakare: ”För
”att vara ett marionettsspel i dens hand, som
”äger magten, Sr ingen representativ sammansättning
mera passande än en massa, hvarifrån
”insigt och bildning äro uteslutna.” Men practiska
insigter äro icke derifrån uteslutna; och just dessa insigter,
i förening med det allvarliga nitet, det oförvillade förståndet
och den naturliga rättskänslan göra helt visst BondeSt.
till en ganska nyttig och högst oumbärlig fjerdedel i
vår Representation. Att BondeSt, icke är så utan insigt
och bildning finnes Sfven deraf, att det så ganska ofta
visat sjg otjenlig! till marionettspel.
Det heter vidare: ”Vi förutsätta, att det i bot”ten
af det råa sinnet finnes goc( tro, ja, t, o, m.
"g odt för stand; men huru länge kunna väl dessa
Den i3 Octo ber f. ra.
383
"emotstå fördelarnas hvarjellanda smekande skep”nader,
eller vakta sig för slughetens listiga sna"ror.
Den råa egennyttan, det råa, njutningsbe"gäret
åro dessutom oskiljaktiga från den råa
"själen." Att man med god tro och godt förstånd
kan emotstå ”fördelarnas hvarjehanda smekande
"skepnader," tyckes BondeSt. ej sällan tillförne, men isynnet
vid innevar riksdag hafva nöjaktigt ådagalagt , så framt
man eljest får förutsatta, att Regeringen alltid skulle söka
verka äfven på annat än öfvertygelsen, för att göra sina
åsigter gällande. Svårare torde den ”goda tron," änskönt
förenad med "godt förstånd," hafva att vakta sig/för
slughetens listiga snaror; och faran är i detta afseende så
mycket större, som snarorna kunna utställas från flera håll,
icke blott från Regeringens sida, utan äfven från deras, som
vilja uppröra sinnena för alt, såsom man säger, fiska i grumligt
vatten.
Vidare heter det: ”På en man ur hopen är säl e"des
i de flesta fall (åtminstone med sällsynta u n"d
anta g) inflytandet osvikligt, om blott medlen
"dertill i råttan tid begagnas." Det är stor heder för
det Hederv. BondeSt., att här göres undantag för möjligheten
af corruption, — ett undantag, hvarmad intet af de
öfriga Stånden blifvit bevärdigadt. Otvifvelaktigt är också,
att bland dessa "män ur hopen" finnas många, sorn äga
nog religion och hederskänsla för att motstå all obehörig
inflytelse.
Slutligen säges: "Den tilltagande d e m o r a I i sa t i o"nen
hos de lägre och torftigare classerna i vår
"tid befordrar också naturligtvis allt mer och
”iner systemet, att med mat och dryck eller med
"några r:dr i penningar göra personer derifrån
”till m achine r för dens vilja, som har råd att hål"la
taffel eller as s is ta n ce - c o n t o r." Enligt deras ofvan
anförda åsigter, sorn klandra vårt representationssätt,
hafva de lägre och torftigare folkclasserna, gemensamt
med de högre och rikare, att låta bruka sig såsom machiner,
blott med den skillnad, att de förra skulle fordra materiella
corruptionsmedel, men de sednare deremot kunna
tillfredsställas utan någon redbar uppoffring. Men om ett
sådant machineri vöre så lätt att inrätta, oell så föga kostsamt,
som här blifvit uppgifvet, så skulle man nästan kunna
förundra sig öfver, att Regeringen icke vid denna riksdag
velat på sådant sätt lätta ärendernas gång inom BondeSt.
Sedan jag redan alltför länge missbrukat R. o. Ad:s tålamod
med granskning af de få skäl, sorn jag funnit uppgifna
för behofvet af representationsförändring, vill jag nu
blott anmärka, att ropen derom tyckas hafva stått i förhållande
till det sätt, hvarpå R. St. uppfyllt deras pligt
och motsvarat folkets förtroende. Således tystnade dessa
384
Den i3 Octobcr f. n).
rop snart vid oell efter i Bog års riksdag. Deremot höjdes det
åter efter 1812, men tystnade temligen efter riksdagen 1823.
Efter sista riksdag hafva de blifvit starkare än någonsin;
men jag hoppas, att de efter den innevar. torde ånyo sakta
sig, åtminstone till förmån för de 3 valda Stånden. Det
beror altså helt och hållet på oss sjelfva att tysta ropen genom
ett värdigt förhållande; och om vi allvarligt bemöda
oss att med gemensamma krafter befordra fäderneslandets
sanna val, på det sätt våra former medgifva, skola vi helt
visst derigenom göra Svenska folket mera belåtet med sitt
gamla representationssätt, än med tidsödande strider om nya
försök till detsammas förändring, helst hvarje representationssätts
godhet i alla fall blott skall bedömas efter den
nytta, som fäderneslandet deraf hemtar.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
lomme att fortsättas i eftermiddag kl. 5.
Hr Rosenblad, Bernh.: Utaf R. o. Ad:s förtroende
kallad till andra pligter, hvilkas uppfyllande upptaga en
stor del af min tid, hade jag icke ämnat deltaga i discussionerna
öfver detta ämne , och jag har också icke följt öfverläggningen
med full uppmärksamhet; men då jag i sista plenum
hörde några verkligen karakteristiska yttranden, har
jag ej velat underlåta att frambära äfven min skärf af upplysning,
öfvertygad att derigenom kunna framlägga nämnda
yttranden i deras fulla dager. Jag ämnar härvid icke ingå
i den theoretiska delen af frågan, utan endast tala till le
gros bon sens. Gr. Horn har, med afböjande af det hot,
man velat finna i ett hans yttrande i förra plenum, förklarat
sin afsigt endast hafva varit att uttrycka den tanka, att
i händelse man icke beträder reformernas väg, förestår revolutionens.
Jag ser visserligen i detta yttrande endast den
varma fosterlandsvännens bekymmer för af honom anade vådor
för fäderneslandet; och vore förhållandet sådant, som
den ädle Grefven fruktar, vore det bäst att söka den lugna
vägen för utgången. Men Ivckligtvis är det icke så. Gr.
Horn har sagt, att formen för vår Representation är oduglig;
att något godt under densamma icke kan åstadkommas;
att bästa beviset för det ringa stöd, den äger i Nationens
omdöme, varit den lätthet, en Svensk Konung funnit att
tillintetgöra magten hos de Ständer, som efter dessa former
voro sammansatta, o. s. v. Jag hemställer då, om det var
mot formen af vår Representation, som fordringar på ändringar
i vårt samhällsskick voro riktade och gjorde sig
gällande 1719; — vidare, om det var mot representationsformen,
de mångfaldiga skrifter voro ställda, hvilka uttryckte
missbelåtenhet med samhällsförhållandena näst före
d. rg Augusti 1772. Månne det ej var den för ringa magten
hos Representationen vid Carl XII:s död, och den för
sto
-
Den i3 October f. tu.
stora vid Adolph Fredriks, hvilka läto känna behofvet af
förändringar i samhällsskicket. Månne det ej var erfarenheten
af de mångfaldiga missbruk, hopandet i Ständernas hand
af all både lagstiftande, lagskipande och verkställande magt
hvilken framkallade den lätthet, hvarmed 1772 års revolution
verkställdes, och den allm. tillfredsställelse, hvarmed
den emottogs? Vidare hemställer jag, 0111 det varit under
former, lika våra, som man sett de representationer
röra sig, hvilkas minne svårast tecknades i historiens ammiel'?
Månne någon i detta hänseende kan jemnföras med
IVationalconventet i blodig åminnelse, och för dess tillkomst
var den allm. valrättsprincipen tillämpad j troligen i den
största utvidgning, den möjligen kan erhålla, således just i
den form, för hvilken motståndarne af våra finna typen af
förträfflighet? Vill man vidare se, huru samma representativa
former, under olika magtfördelning, kunna frambringa
olika resultater, .rå betrakta Engelska Parlamentets historia.
Detta samma Parlament, föga förändradt tili sina former,
var under Tudorska>huset ett lydigt redskap för olla den
monarkiska despotismens, under långa Parlamentet och Cromwell
för alla läctionernas och krigare-usurpalionens tyranniska
bud, men under Hannoverska huset, då en dyrköpt
erfarenhet bestämt gränsorna för Brittiska samhällets båda
statsmagter, är det under af detta Parlament stiftade lagar,
som samhället uppnått den höjd af ära, anseende och magt,
som, i förening med enskildt välstånd och trefnad, gift it
England en så hög plats i staternas stora samfund.
Hvad nu särskildt beträffar de här framställda förslagen,
får jag, i afseende på det, som går ut på allm. val,
erinra, med exemplet från Frankrike under VälfärdsUlsktS
regering, hurusom dessa val lika väl kunna blifva redskap i
den herrskande styrelsens händer, som de kunna garantera
folkets sanna frihet, hvars första vilkor lärer vara säkerhet
till lif. De anklagelser, man framställt emot B. St., hafva
blifvit så fullständigt vederlagda af den siste talaren, att jag
icke nu vill återupptaga dem till besvarande; och det torde
få gälla något i bevisningsväg emot påståendet om odugligheten
af våra representativa former, att dessa former genom
5 å 6 århundraden, oaktadt missbrukade ömsom af fiege—
lingarne och ömsom af Bepresentationen , likväl förmått bibehålla
hos Nationen den kärlek för frihet och sjelfständighet,
som räddat fäderneslandet ur så många vådor och, så
länge den oförfalskad får qvarblifva i folkets bröst, skall utgöra
den mest skyddande form mot både inre och yttre
förtryck. De Hrr, hvilka nu föreslagit ändring i dessa former,
hafva alla, så vidt jag kunnat uppfatta, erkänt ofullständigheten
af sina förslag, men likväl påyrkat dessa förslags
antagande, emedan de skulle utgöra ölvergungar till en
Representation, grundad på allm. val, och hvarpå man i
framtiden förtröstat. Man har talat örn petitioner från
i4 H. t C)
3SC
Dea i3 Octoberf. m.
Stockholms aktningsvärdaste medborgareclass, och derifrån
velat draga bevisningen för en allmän opinion om behofvet
af reform. Jag vill ingalunda bestrida de värda pelitionärernas
upplysning och rättighet till aktning, ehuru jag tror,
att andra lika aktningsvärda classer finnas, som icke petitionera;
men jag kan dock icke undgå att erinra derom,
att då jag bland personer utaf dem, som undertecknat petitionen
och hvilka jag räknar bland personliga vänner, begärt
upplysning om hvad de mena med de af dein yrkade
allm. val, har jag aldrig varit i stånd att erhålla upplysande
svar. Det torde sålunda ursägtas, om man vågär betvifla,
att många af petitiouärerna gjort sig reda för den af
dem nyttjade phvasen: ”hvarje fullmyndig och oberoende
medborgare?” En närmare förklaring hade jag dock hoppats
att erhålla, då jag hörde, att Frih. Rantzou, som börjat
underskrifvandet af petitionen, tog ordet, för att utveckla
sina tankar i ämnet. Jag skyndade att i sådant afseende
taga kännedom om hans skriftliga anförande; men jag
tillstår, att det varit mig omöjligt att der finna någon närmare
ledning. Förstås under petitionens valmän de, som på
eget ansvar äro skattskrifna, gifta, betala viss skatt för året,
eller tusen andra omständigheter, sorn härvid kunna komma
i fråga alt distiuguera? Jag finner i Frih. Kantzous anförande
endast den uppgift: ”att nya Nationalrepresentationen
”bör grunda sig på en hvar fullmyndig och sjelfberoende
”medborgares rättighet att omedelbart eller genom electorer
”välja till riksdagsman.”
Uttrycket oberoende uti petitionen är utbytt emot
sjelfberoende; och dessutom förekommer den vigtiga förändring,
att valen skulle ske genom electorer. Detta är visserligen
en betydlig modification, till en betydlig del tillintetgörande
sjelfva grundsatsen för de allm. valen, eller ett
lika inflytande på slutliga-utgången, då man af erfarenhet
vet, att val genom egen röst eller genom en obunden fullmiigtig
äro ganska olika. Men hvad menar nian väl med
fullmyndig och sjelfberoende? Menar man, såsom jag
nyss frågade, det eller det förhållande af beskattning, förmögenhet
och rörelse, eller menar man inre oberoende?
Detta torde vara svårt att utröna. Eller har man afseende,
pä den olika grad af upplysning och bildning, som kan förefinnas
hos den ena eller andra? Dä kommer man från
allm. valens princip; ty dertill hörer just, att den stora massan
af Nationen, hvilken icke förstår hvarken sina egna eller
det allmännas interessen, likväl skall äga rätt till deltagande i
de allm. angelägenheternas besörjande, d. v. s. motsatsen af
principen för Ståndsrepresentationen, på en eller 4 kamrar.
Jag skall nu öfvergå till en annan talare, sorn uppriktigt
sagt oss, hvad han åsyftat med sitt yrkande af allm. val.
Ur Hjerta har nemi., med en öppenhjertighet, för hvilken
man är skyldig honom tacksamhet, förklarat, alt hans ön
-
Den >3 Octo ber f. ra.
3S7
skan Yore att göra Sverige till en monarkisk stat meri republikanska
institutioner, för att såmedelst för en dertill mogen
framtid bereda öfvergången till republiken. Jag bekänner,
att lika litet jag i republiken ser afbjelpandet af alla
olägenheter, hvaraf vår tids samhällen kunna lida, lika litet
ser jag i detta ord något förskräckligt. Jag tror, att äfven
under ca republikansk statsförfattning ett folk kan vara
lyckligt; men jag tror, att institutionerna nödvändigt måste
vara lämpade efter folkets alla förhållanden, och jag
tror icke, att republikanska institutioner kunna öfverflyttas
“på Sverige, som derför saknar hvarje element. Jag tror
vidare, att t9q9ö af Nationen icke ens kunna föreställa sig,
ännu mindre önska, att resultaterna af vidtagande reformer
i en framtid kunde blifva konungamagtens upphäfvande, och
att denna storg pluralitet icke utan missnöje skulle afhöra
yttranden i en sådan riktning. Men för att få frågan utredd,
hvad Nationen i denna väg verkligen önskar, må man
öppet förklara sin afsigt vara den att bereda Sveriges framtida
öfvergång till republik, på det förslagen derefter må
bedömas efter den halt, de i sjelfva verket äga.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Det ser verkligen ut,
som hade representationsförändringens motståndare, som man
säger, sparat sitt krut tills i dag, och som den egentliga
hufvuddrabbningen nu vore inne. Eljest tyckte jag mig i
sista plenum förnimma, att opinionerna voro temligen ense
i frågan om nödvändigheten af en representationsreform,
och att åsigterna hufvudsakligen splittrade sig i frågan om
sättet för förändringen. Det är således ej utan mycken
förundran, som jag i dag hört en och annan beskrifva vår
nävar. Representation såsom den förträffligaste i veriden. Jag
anhåller således att få upptaga åtskilligt af den panegyrik,
de sista värda talarne framställt, och jag är desto hellre
dertill skyldig, som den motbevisning, Hr Cederschjöld
förebragt, är riktad just mot en tidskrift, hvaraf jag varit
utgifvare. Att nu fullständigt genomgå och vederlägga Hr
Cederschjölds contra-argumentation blefve emedlertid för R.
o. Ad. alltför vidlyftigt och tröttande. Jag förbinder mig
fördenskull att framdeles, sedan prot. blifvit justeradt, i
tryck upptaga Hr Cederschjölds yttrande, och jag hoppas då
kunna vederlägga detsamma punkt för punkt. Jag hoppas
äfven då kunna öfvertyga Hr Cederschjöld, att det hvarken
är genom smädelser eller sophismer, som jag söker vederlägga
de med mig olika tänkande, utan att jag bemödar
mig föra endast sanningens och erfarenhetens språk.
Det har blifvit sagdt, att behofvet af representationsförändring
ingalunda irisågei af Svenska folket och att det
endast vore ett rop, som tidningsredactionerna bragt i omlopp.
I sanning jag begriper tankegången i detta fall hos
mina Hrr antagonister. Tror man då, att en tidningsredaction
kan skapa ett allmänt tänkesätt, stridande emot folkets
3SS
Den i3 O et oh er f. ta.
sympatier, folkets erfarenhet och inneboende känsla af rätt?
Öm så vore, skulle tidningarnas magt vara långt förfärligare,
un sjelfva inquisitionen; ja, de skulle innefatta en riktig
trolldomskonst; men så är det icke. Publiciteten hopsamlar
endast de opinioner, hvilka, outredda, finnas hos massan;
hon reder dera, gör dem klarare och, jag vill icke neka detta,
förvandlar dem ofta från fromma önskningar till bestämda
fordringar. Endast dä publiciteten finner genljud
hos den allm. opinionen i hvarje medborgares bröst,
är hon mägtig; men hon betyder ingenting, såvida hon misstager
sig om hvad som verkligen är den allm. meningen.
Eller hvad hafva väl de tidningar, som motarbetat representationsförändringar,
uträttat för nedtystandet af de s. k.
ropen? Hafva dessa rop icke tvärtom blifvit allt mer och
iner högljudda? Icke funnos några tidningar 1809, då likväl
en representationsreform ansågs allmänt behöflig, t. o. m. af
dem, hvilka stodo i spetsen för revolutionen. Jag erinrade
uti sisla plenum om Frih. Boyes yttrande i8i5, deri den
värde Frih., bland annat, omtalar den ”glädje och hänryckning,
” hvarmed Nationen emottogden af vår nuvar Landtm.,
Hr Ger. Jacob De la Gardie, i Januari månad i8to väckta
motion om ståndsprivilegiernas upphäfvande. Fanns väl då
någon publicitet af inflytande? Fråga dessutom öfver land
och stad, och jag vill slå vad, att icke två af hundrade,
Ufven med den ringaste grad af upplysning angrde det allmännas
angelägenheter, skola bjuda till att neka behofvet
afen representationsreform. Endast om sättet äro tankarna
delade, och jag tror, att någon till resultat ledande
sammanjemnkning härutinnan icke kan äga rum, så framt
icke Regeringen tager initiativet och deciderar sig för
något. Ett medel, att förmå Regeringen härtill, tror jag
finnas i petitionerna. Jag har likväl, justaf denna anledn.,
icke underskrifvit någon petition med sådana vilkor som
dem, hvilka innefattas i den af Frih. Rantzou framlemnade;
ty jag föreställer mig, att detta vilkor endast skulle afskräcka
Regeringen. De flesta petitionerna hafva också endast
begärt Konungens medverkan till framläggandet af ett
förslag, och — jag upprepar det — min tro är oförgripligen
den, att vi derförutan ej komma till något resultat, ville vi
Un gå blotta tuppfjät tiil vårt mål. Jag väntar mig således
icke något resultat, hvarken af Frih. Kantzous, Gr. Frölichs
eller mitt nu framställda förslag; jag åsyftar dermed endast
att åstadkomma en opinionsyttring, hvaraf Regeringen kan
hemta ledning för ett förslag.
Hr Cederschjöld har uttryckt sin förundran deröfver,
att man hos representationsförändringens motståndare sökte
motiverna i egennyttan. Mig tyckes likväl, som hade den
värde talaren sjelf begått samma fe|, då lian sagt, att tid—
ningsskrifvarne klandrat den nuvar. Representationen blott
derföre, att dc sett några af sina planer misslyckas. För
Den i3 Octobcr f. m.
3Sg
egen del kan jag försäkra, att jag alltsedan mitt i5:de år,
eller sedan jag började något närmare tänka öfver mitt fäderneslands
angelägenheter, ansett vår närvar. Representation
såsom en murken qvarlefva från en tid, då statsbyggnader
bestodo genom belt andra elementer än nu. Ja, jag
går sä långt, att denna Representation aldrig i historien visat
sig hafva åt Sverige beredt hvarken någon ära, någon
lycka eller något säkert värn emot förtrycket. För det goda,
som blifvit utrattadt, hafva vi alt tacka några af våra
stora Konungar, statsman eller medborgare, understödda af
Folket, men alldeles icke Rikets Ständer. Ilos dem
har deremot, sedan tre århundraden , antingen en brottning
ägt rum mellan Regeringen och aristokratien, hvilken dels
kastat Riket i despotismens armar, dels i partiernas,— eller
ock hafva R. St., såsom händelsen varit t. ex. under sista riksdag,
visat sig endast såsom lydiga redskap till Svenska folkets
allt mer och mer ökade beskattning. Dessa äro historiens
vittnesbörd. Jag trottsar någon inom detta bus att jäfva
detsamma. Väl har Representationen under innevar. riksdag
och under några föregående visat sig äga förmåga att
säga nej; men hur långt kommer man dermed, 0111 man
tillika icke äger förmåga att bringa samhället framåt på civilisationens
bana.
Man har, bland annat, såsom en förtjenst af den nuvar.
Representationen citerat dess obenägenhet för afskaffandet
af grundskatterna, och Hr Cederschjöld har, såsom auetoritet
för Svenska folkets belåtenhet med dessa skatter, citerat ett
yttrande afen Småländsk skjutspojke. Detta hör väl egentligen
icke hit, men jag befarar verkligen, att deri beskedlige skjutspojken
misstagit sig om den allm. opinionen i denna del;
ty om det icke kan bestridas, att de sjelfägande åboerna på
de flesta kronoskattehemman, Under nuvar. förhållanden,
sällan torde kunna anses såsom annat än arrendatorer af
sin egen jord, mätte deraf följa, att, deras ställning är ganska
beroende, och att den icke motsvarar, hvad de äga rätt
att fordra. Om Hr Cederschjölds och den af honom citerade
auctoritets sats vore riklig, skulle det jemväl innebära
rättvisa, att staten eller Kronan loge af jorden allt, hvad
den afkastade, så att denna jord vore värd ingenting;
men jag hemställer, om icke detta vore detsamma som att
förvandla fastighetsägarne till slafvar, och om icke de höga
grundskatterna i sjelfva verket, åtminstone i en och annan
landsort, nedsätta Sveriges allmoge lill en grad af torftighet
och elände, sorn måugen gång ej ens är sjelfva trälens
i de länder, der allmogen är lifegen. Dock hvad hafva vi
väl att tacka för dessa höga grundskatter, örn icke just en
oförlåtlig brist på uppmärksamhet hos de prisade Rikets
Ständer. En hvar vet, att en stor del af dessa skaller
varit tillfälliga, att de från början utgjort krigsgärder, blifvit
beviljade för viss tid och vissa ändamål, men sedan bibehållits
såsom ständiga.
3go
Den i3 Octoter f. m.
Man har jäfvat publicitetens målsmanskap för den allm.
opinionen, och man har sagt, att den förras klander uti
ifrågavar. afseende icke rättvisades af den sednare. Medgifvas
måste, att målsmanskapet är sjelftaget, ty någon fullmagt
kan visserligen ej företes; men publiciteten fordrar ej heller
att representera den allm. opinionen i vidsträcktare mån, än
denna opinion instämmer med publicitetens. Inträffar detta
i mångå fall, då är säkert det sjelftagna målsmanskapet
välkommet för folket; inträffar det i intet fall, så är och
blifver publiciteten utan inflytande, och då behöfver ej heller
någon lyssna till dess röst.
Det har blifvit yttradt, att klandret emot den nuvar.
Representationon stadnat vid deciamationer. Den uppsats
i tidskriften Mimer, hvilken Iir Cederschjöld här upptagit,
har likväl, enligt hvad R. o. Ad. förnummit af vederläggningen,
sökt att gå i botten med saken; ty eljest hade väl
en så detaillerad recension af klandret varit öfverflödig.
Mig förundrar det likväl, att den värde ledamoten icke förut
öfverlemnat sina argumenter åt publiciteten, ulan sparat
dem, för att i ett obevakadt ögonblick kunna inverka på
dem, hvilka ej tänkt sig in i ämnet.
Det fullkomliga finues ej i menskligheten, och vi kunna
således ej heller hoppas något fullkomligt af en förändrad
representationsform; men hvad nationen fordrar af sina representanter,
är icke blott, att de ej skola vara fala för corruption,
att de skola envist kunna ropa nej till Regeringens
förslag, utan desslikes att samhället skall gå framåt i sin
lagstiftning, i sina institutioner. Man fordrar, med ett ord,
att något positivt godt skall uträttas; och när blef väl
något sådant uträttadt genom de fyra RiksSttn? Om vi
blott hemta exemplen från innevar. riksdag, hvilken likväl
torde komma att spela en rol såsom en bland de minst förderfliga
för landet, hafva vi icke sett en Regeringens propos.
, om afskaffande af de tysta förmånsrätterna,
hvars nytta ej kan jäfvas af någon upplyst medborgare, afslagen
i trenne RiksSt. Visar icke, detta enda exempel, att
Ständerna, i följd af sin sammansättning, äro så beskaffade,
att de ej kunna röra sig i den spher af fördomsfrihet och
upplysning, hvari den nya tiden lefver och framgår? Man
bade sagt, att man gjorde illa, då man icke mera riktade
sitt klander emot jfersonerna och mindre emot formerna.
Jag är visserligen icke bland dem, som synnerligen prisa
vår Regerings förstånd och duglighet; men jag betviflar
mycket, att någon Regeringspersonal i Sverige kan organiseras,
som, under vår nuvar. representativa sammansättning,
kan uträtta allt det goda, den borde, eller ens taga något
kraftfullt steg inom gebitet af de särskilda Ståndens privilegier
och interessen. Missbelåtenheten med vår Nationalrepresentation
gör, att intet btifver uträttadt, utan att samhället,
snart sagdt, står stilla; och jag frågar, mina Hrr, lili
-
Den i3 October f. m.
ru hade det väl varit möjligt, om Representationen varit ett
uttryck af folkets verkliga magt och tänkesätt, att denna
Representation icke skulle ägt nog kraft att tillvägabringa
ett ombyte af rådgifvande personal, efter de många brister
hos den närvar., hvilka blifvit framlagda och hvaraf Nationen
tungt känner följderna. Men då Representationen icke
är ett uttryck af folket, då detta har så litet förtroende till
sina s. k. ombud, att det anser riksdagarna såsom ett ondt,
då hemställer jag, huru pass mycket afseende Regeringen
skall kunna göra på denna Representations önskningar, och
huru mycken aktning Styrelsen kan anse sig skyldig att
lemna deråt. Jag frågar, är det då sä förundransvärd!, om
någon gång anledning funnits till den anklagelse, att machineriet
vid våra riksdagar gått likasom genom mechanik ; och
jag frågar en hvar, om icke resultatet af manga voteringar
inom detta hus varit svårt att annorlunda förklara. Om
alla representanter tänkte och handlade lika med Hr Cederschjöld,
då kunde visserligen hvilken representationsform sorn
helst duga; men så är förhållandet icke. Derföre mäste vi
tillse, att uli sjelfva organisationen nedlägges en magt hos
folkel att, oberoende af partiella interessen, välja sådana representanter,
hvilka värdigt utföra det allmännas sak, —*
icke blott corporationernas,
Slutligen har Hr Cederschjöld ingått i en analys af de
fyra RiksSt:s beståndsdelar, hvilken jag här förbigår att
upptaga till vederläggning, då discussionen i alla fali redan
öfvergått lill en tröttsam vidlyftighet, och då i öfrigt ingen
lärer blifva förförd af denna constructionslära. Jag öfvergår
i stället till en granskning af de särskilda förslag till förändringar,
som här blifvit framställda. Jag hoppas icke någon framgång
åt mitt förslag, men jag hoppas lika litet, och önskar mindre,
framgång åt Gr. Frölichs; och då fråga således endast
är om en opinionsyttring, kan jag icke lemna grundsatsen
å sido, såsom mig synes, att Gr. Frölich gjort. Det är
sannt, riksdagsarbelet skulle gå lättare, om de nuvar. fyra
Stånden kunde organiseras på tvenne kamrar; men föremålet
för den allmännaste klagan eller folkets saknade
valrätt vore icke härigenom undanröjd. Det är denna
allm. valrätt, som jag anser böra i första rummet erkännas,
och hvarförutan ropen emot vår Representation , efter min tanka,
aldrig kunna nedtystas. Att deremot till en början inskränka
valbarheten inom vissa stånd och yrken, på
samma sätt som den i andra länder är inskränkt genom
vissa andra kategorier af förmögenhet m. m., tror jag möjligen
göra det mindre svårt att få de nuvar. RiksStjn att
bifalla förändringen, enär dessa fortforo att representera,
ehuru de valdes till en del af andra personer och på annat
sätt. Folket skulle då tro, att det vore representerad t; och
nog finnas bland aila medlemmar af de nuvar. RiksStm i
Den |3 October f. m.
å 3oo så quatificerade, alt de verkligen kunde anses såsom
folkets representanter, blott de blefve valda.
Hr Rosenblad har önskat en definition uppå hvad som
med sjelfberoende medborgare. Att dermed menas hvarje
sådan, sorn erlägger bevillning för lön el. r förmögenhet
enligt 2:dra art., torde man med temlig visshet kunna bestämma.
Men denna kategori kan visserligen, om man så
vill, ytterligare begränsas, när förslaget i de t ail kotnmer
att uppgöras. Principen för allman valrätt är ingen
annan än den, att man väljer såsom medborgare i samhället,
icke blott såsom ledamot af något skrå eller någon
Corporation. På detta sätt är således allmän valrätt införd
i Frankrike, ehuru af dess 32 millioner invånare endast omkring
23o,ooo äro valmän. Mitt förslag går nu endast ut
på, att denna princip af allm. valrätt må erkännas, men
valbarheten inskränkas på det sätt, att hvar och en valberättigad
antingen omedelbart eller genom electorer väljer lika
många representanter af hvart stånd för hvarje valdistrict.
Derefter instämmer jag med Gr. Frölich i afseende pä fördelningen
af Representationen i tvenne kamrar, och vi skilja
oss åt endast derutinnan, att Hr Gr. vill bibehålla både
valrätten och valbarheten inom corporationerna, men jag
endast den sednare.
Hr v. Troil har emot principen af allmän valrätt erinrat,
att om man skulle gå consequent till väga, kunde slutligen både
qvinnor och inhyseshjon komma att välja folkombud. Detta är
visserligen sannt; men jag förmodar, att hvarken den värde
talaren sjelf, eller någon annan, skulle vilja utsträcka principen
längre, än vårt samhällsskick och flera looo-åriga seder
kunde medgifva. Alla dessa bestämmelser höra dessutom
till förslaget i detail och kunna då först komma under
öfverläggning. Jag upprepar, att frågan nu är om ingenting
annat, än att emancipera folket undan coporatio
nernas
tvång och erkänna medborgares rätt att välja representant,
utan det orimliga vilkor att tillhöra något visst
Stånd. Om vi erkände detta, hade vi åtminstone gjort något
för att tillfredsställa folkets fordringar. Om åter R. o.
Ad., på sätt Gr. Frölich föreslagit, endast inskränkte sin
egen representationsrätt genom val inom Ståndet, hade R.
o. Ad. väl afsagt sig ett personligt prerogativ, men icke till
förmån för folket, utan till förmån sannolikt för Regeringens
inflytelser vid valen, att kunna från Ståndet utesluta afven
de få ledamöter, som någon gång, ännu åtminstone, kunna
inom dessa murar höja deras röster mot magtmissbruken och
för folkets rättigheter. Mig förefaller det säled högst be
synnerligt,
om R. o. Ad. hellre skulle vilja göra denna concession,
än att öfverlemna åt folket att sjelfständigt välja
sådana riddersmän, hvilka satte sin ara uti att värdigt uppfylla
ett allmänt förtroende.
En
Den i3 Octobcr f. m.
En talare, Gr. Horn, har, om jag rätt fnttat lians yttrande
i anledn. af de här framställda förslagen om allm.
valrätt, förespeglat vådan af republikanska statsformer och
synts föreställa sig, att de allm. valen slutligen skulle leda
till detta mål. För min del får jag likväl på del högsta
reservera mig emot en sådan åsyflning, emedan jag icke anser
Europa, kanske på sekler, moget för en republikansk
statsform. Men jag önskar en sann constitutionel monarki,
och denna finnes ej utan ett republikanskt element, d. v. s.
utan allm. valrätt.
Jag anhåller således om den propos., att R. o. Ad., med
erkännande af folkets allm. valrätt inom de stånd och yrken,
hvilka nu eller framdeles kunna bestämmas, må uppdraga
åt Constit.Utsk. att, uppå dessa grunder, föreslå ett fö ländradt
representationssätt; och hemställer jag, om icke Frih.
Rantzou skulle vilja ingå på denna modification samt utesluta
den sista delen af sin propos., ang:de en und. skrifvelse i
ämnet till K. M., hvilken synes mig böra behandlas såsom
en särskild motion.
Frih. Klingspor: Jag begärde ordet för att tillägga
några ytterligare skäl till forsvar för vår närvar. Representation;
men sedan Hrr Cederschjöld och Rosenblad nu så
vältaligt framställt sina åsigter i ämnet, vill jag endast hafva
till prot. anlördt, att jag till alla delar förenar mig med
nämnde talare.
Hr Hjerta, Lars Joli.: Det torde visserligen icke löna
mödan, med afseende på den blifvande voteringens utgång,
att vidare försöka något försvar för den allm. valprincipen,
sedan flera ledamöter, som jag förmodat skulle
vara ense med mig derom, icke biträdt denna tanka derföre,
alt de sannolikt tro någon mera modifierad reform bättre
lyckas; men sakens vigt bjuder att icke lemna åtskilliga anmärkn:r
emot de allm. valens grundsats utan en kort vederläggning.
En värd talare, Ilr Cederschjöld, bar uti det långa yttrande,
åt hvilket cn del af Ståndet behagat yttra sitt bifall,
hufvudsakligen synts mig åsyfta att bevisa, det allt är
bäst, sådant som det är med den nuvar. Ståndsrepresentationen.
Jag vill icke uppehålla tiden med ett upptagande
af alla hans argumenter för denna sats, dels emedan de till
en stor del vederlägga sig sjelfva, och dels emedan en annan
ledamot löfval att i allmänt tryck gifva en sådan vederläggning;
men jag hemställer endast till den värde talalen,
då han sjelf erkänt, att han vid de flesta tillfällen befunnit
sig uti minoriteten inom denna Representation, hvilken
consequens det kan ligga deruti, att en man, som känner
sig lifvad för det sanna och rätta, försvarar formerna af en
församling, der han finner sin öfvertygelse den ena gången
i4 11. 5o
394
Den 13 Octo b er f. m.
efter den andra oupphörligen förkastad. Jag vill icke yttra
något vidare omdöme om detta bevisningssätt, emedan
hvar oell en äger rätt att hafva sitt tycke; men det må åtminstone
ursägtas mig, om jag finner den värde talarens
smak i detta fall besynnerlig.
Samme talare har vidare yttrat, att tidningsskrifvarne
hufvudsakligen äro de, som yttrat sig emot det närvar, representationssättet,
men att dessa personer icke kunna i detta
fall vara organer af allm. opinionen, emedan de äro för
träget sysselsatta hemma på sina rum med deras egentliga
yrke, för att hinna underrätta sig om tänkesättet i landet.
Om detta argument skulle gälla, så ber jag att få hemställa
till den värde talaren sjelf, huruvida icke hans vitsord om
allm. tänkesättet i detta mål borde gälla ännu långt mindre
än tidningsskrifvarnes, enär äfven hans tid är upptagen i
ett egentligt yrke, som långt mindre än tidningskrifvarnes
har någon beröring med de stora samhällsfrågorna, och likväl
har han ofta visat sig vara rätt väl hemma i en och
annan af dessa. Jag förstår för öfrigt icke, hvad slags argument
sora ligger i dessa rop emot tidningarna; ty jag ber
att få fästa Ståndets uppmärksamhet derpå, att tidningar likväl
finnas, som försvara, som sådana hvilka klandra det nuvar.
representationssättet, och att de förra lika lätt kunna
misstaga sig som de sednare, om detta skall vara oskiljaktigt
från tidningarna. Men då fråga blir, att döma emellan dem
och huruvida opinionen mera omfattar den enas eller den
andras grundsatser, måste det väl icke vara helt och hållet
utan betydelse, hvilkendera sidans tidningar äro bäst accrediterade
och mest lästa i landet; åtminstone vet jag icke,
hvad det skulle betyda, om icke att allmänheten närmare
delade deras tänkesätt än de andras, som hafva ett färre
antal läsare? Man har återkommit med den negativa invändningen,
att de, som föreslå något nytt i detta fall, icke
kunna lemna någon borgen för dess fullkomlighet. Jag instämmer
till en del i denna tanka, ty jag vet, att ofullkomlighet
vidlåder alla menskliga företag; men skall man
väl derföre icke taga någon ledning af den erfarenhet,
som på ena sidan vittnar om gifna missbruk, hvilka kunna
och böra afhjelpas, och på den andra sidan framställer
rättvisans oafvisliga fordran, att samhället icke må
utesluta en talrik och upplyst andel af sina medlemmar
från utöfningen af medborgarens största och dyrharaste
rättighet? Den värde talaren har äfven sagt, att ropet
på representationsförändring icke hördes efter 1809 års
riksdag. Jag ber då att få föra honom till minnes, om det
icke just var 1809 års Constit.Utsk., som uttalade den grundsats,
att ståndsinrättningen borde upphöra, ehuru resultatet
af dessa mäns fosterländska bemödanden alltsedan blifvit
uppskjutet och omintetgjordt. Han har sagt, att ropet vanligen
rättat sig efter riksdagarnas resultater, och att det
Den «3 October f. ra.
39r,
afstadnade efter 1823 års riksdag, med hvilken han förmodar,
om jag rätt uppfattat hans yttrande, att publiciteten
företrädesvis varit belåten. Jag ber derföre att få erinra,
om det icke var just efter 1823 års riksdag som de flesta
uppsatser om nödvändigheten af en representationsförändring
blelvo synliga i det allmänna, såväl i tidningsartiklar som i
böcker och brochurer? Men det är icke i dessa tillfälliga
orsaker, mina Hrr, som missnöjet ligger; det är icke i publicitetens
mindre belåtenhet med en eller annan riksdags mera
tillfälliga resultater; det ligger i folkets erfarenhet om
tyngden och orättvisan af dessa former under alla tidskiften;
det ligger i hågkomsten af den tid, då utländningen kastade
sitt guld, till öfvervigtens afgörande, uti den Svenska lagstiftningens
vågskål; det ligger i historien af år 1789, då
denna samma Ståndsrepresentation handlöst bortkastacje nationens
frihet; det ligger i minnet af riksdagen 1812, då den
grundlagsvidrigt inskränkte en af folkets vigtigaste constitutionella
rättigheter; det ligger i de sorgliga följderna af
sjelfva 1809 års riksdag, då Ständerna så oförståndigt och
våldsamt beröfvade nationen en del af sin förmögenhet, och
uti följderna af de oupphörliga kastningar i den financiella
och ceconomiska lagstiftningen, som alltid visat sig från den
ena riksdagen till den andra.
Hr Rosenblad har såsom ett försvar för det närvar,
representationssättet invändt, att det redan varat i sex århundraden,
och att Svenska folket likväl ännu äger bestånd.
Mina Hrr! det ligger i Försynens stora plan, att en hel nation
icke så lätt förgås, äfven under de svåraste lidanden;
men det tillhör dem, som hafva det ansvarsfulla kallet att
stifta lagar för nationen, att tillse, det formerna, uti hvilka
de skola lefva och röra sig, icke alltid må förblifva sådana,
att lidandet deraf nödvändigt måste ökas.
Samme talare har, med afseende på den af mig yrkade
allm. valrättsprincipen, frågat, hvad jag menade med en
sjelfberoende man. Jag hänvisar honom i detta fall till det
enkla svar, som igenfinnes både uti den allmänna lagen och
särskilda författningar. Hr v. Troil har emot de allm. valen
gjort det inkast, att de, för grundsatsens consequens,
borde utsträckas äfven till qvinnor; och Frih, Ehrenborgh
har emot tillämpningen deraf i Amerika invändt, att de
svarta icke der fä deltaga i valen. Jag hemställer, om icke
dessa värda ledamöter vederlagt sig sjelfva och erkänna
grundsatsens riktighet, då de emot densamma icke hafva något
annat argument, än att den icke blifvit nog fullständigt
tillämpad?
Hr v. Troil har äfven sagt, alt hufvudsaken för individerna
i ett samhälle är att blifva väl styrda. Jag inedgifver
det; men just för detta ändamål är det nödvändigt att
söka bereda en god sammansättning af den representation,
Den »3 October f. m.
som skall föra individernas talan, på det att deras rätt, att
blifva val styrda, må kunna göras gällande.
Man har framställt de allm. valen , såsom för mycket
demokratiska, emedan det blefve den stora massan af befolkningen,
som då kornrne att tillsätta representanterna; och
man har varnat oss för valförsamlingar, som till J-|- Lomme
att bestå af oupplysta bönder. Jag frågar i anledn. häraf,
om det icke är just samma massa, som äfven nu tillsätter
representanterna i Borgare-* och BondeSt:n; om någon af II.
R. o. Ad:s medlemmar genom de allra, valen blefve utesluten
från rättigheten att kunna välja och väljas, elier om
icke en upplyst och älskad kyrkoherde på landet skulle,
måhända framför någon annan, blifva vald inom sin församling.
Jag ber att i detta afseende få återkomma till
Norr i ges erfarenhet, der vi sett det vackra exemplet, att en
kyrkoherde varit president för Storthinget under hela dess
session, oaktadt detta förtroende i Norrige beror på nytt
val hvarje vecka. Skulle nu icke upplysningens och religionens
sak af dem kunna bevakas lika väl för det de vore valda
af folket, som då de väljas af sina medbroder? En talare
har väl här åberopat sin egen erfarenhet till stöd för
den mening, att vi icke hade skäl att önska bvta representation
med Norrmännen; men jag kan icke undgå att
erinra, att den värde talaren har åtminsone ett starkt bevis
emot sig deruti, att då hos en stor del af Svenska folket
missnöjet med det närvar, representationssättet icke är
något tvifvel underkastadt, så är det deremot allmänt kändt,
att Norrmännen tala oni sin med stolthet och enthusiasm.
Man har åter talat om nödvändigheten att bibehålla
ett aristokratiskt element och en hierarki i samhället genom
Adelns särskilda representationsrätt. Jag ber i anledning
häraf få fästa uppmärksamheten derpå, att ett sådant conservativt
element äfven uti samhällen, der Adeln upphört, ännu
alltid finnes i embetsmannahierarkien. Denna hierarki, som
bos oss är ganska mägtig, har visat sig vid talrika tillfällen,
och till bevis, att dess natur är återhållande mot förändringar,
någon gång äfven der nödvändigheten af dessa är
allmänt insedd, behöfves blott citera exemplet af R. St:s
Bank, emot hvars förenklade organisation utan tvifvel intet
så starkt återhållande hinder visat sig som det embetsmannainteresse,
hvilket är införlifvadt med dess närvar, förvaltning.
Då nu de allm. valen just hade tili påföljd, att icke någon
medborgare med kunskaper och practisk duglighet vore
stängd från utsigten Hill representantkallet, månne icke dessa
egenskaper skulle ej få blott samma, utan större tillfälle än
nu, att göra sig gällande från embetsmännens sida, och det
conservativa elementet derigenom tillräckligt bibehålla sig;
och har det icke just i Norrige, der pluraliteten af de väljande
utgöres af bönder, visat sig, att embetsmännens insigter
haft ett öfvervägande inflytande på Storthingets arbeten?
Den i3 Octobcr f. m.
397
Jag bör slutligen icke alldeles förbigå den anmärkning,
en talare mot mig framställt, att jag uti mitt yttrande i
förra plenum skulle hafva sagt, alt jag ansåg det constitutionelt-monarlsiska
samhällsskicket endast såsom en öfvergång
till republiken. Mina ord folio sig dock icke alldeles så.
Jag tager mig friheten återföra i II. Ståndets minne, att
Frituna Boye och Klingspor yttrade, att ett representationssätt,
efter den grundsats jag förfäktat, skulle leda till ett
republikanskt regeringssätt. Jag yttrade då endast, att jag
ej tilltrodde mig bedöma, huruvida ej häruti kunde ligga en
sanning, och om icke historien en gång i framtiden skulle omtala
de nlivar, constitutionella monarkierna endast såsom en öfvergångsformation.
Men då frågan är om en republikansk tendens
i det ena eller andra förslaget, hemställer jag till hvar
och en, som gjort sig reda för begreppet och icke blott slår
ikring sig roed vissa ständigt återkommande phraser, oro icke
en sådan tendens redan ligger i sjelfva det constitutionella
samhällsskicket, i hvarje inskränkning genom lag af den regerandes
vilja och hvarje folkets delaktighet i de allm. ärenderna?
En sådan tendens finnes således redan och har af ålder
funnits i Sverige; men frågan är nu att rikta den så,
att den kan verka nyttigast för fäderneslandet; att tillfälle
må öppnas för hvarje medborgare, som har förmåga och
vilja att verka för detta ändamål, att kunna göra sin röst
gällundc; att individerna må lyftas till den känslan, att man
icke lefver endast för sig sjelf, utan äfven den stora mängden
af nationen må lyftas till känslan för sina likar och sitt
fosterland, och sålunda väckas utur det tillstånd af liknöjdhet
för annat än dagens behof och flärd, som en talare,
Frih. Rantzou, uti sitt anförande härstädes så träffande skildrat.
Det är på grund af dessa skäl, hvarmed jag vågar
tro, att större delen af motsidans anmärkningar blifvit vederlagda,
som jag fortfarande vidblifver min tanka och begär
omröstning på det förslag, Frih. Rantzou framställt.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Innan man bestämmer sitt
beslut om förändring uti hvad som finnes, är det nödvändigt
alt göra sig reda för det närvar, förhållandet. Sådant har
ock varit mitt bemödande alltifrån den tid, då jag såsom
yngling deltog i 180g års statshvälfning; och jag har kommit
till den slutsats, att jag icke nog kan beklaga, att vi
ännu bibehålla en så högst onaturlig Representation soia
den nuvar., — en Representation, som förråd t friheten,
gjort henne hatad och misstänkt. Jag har åtminstone icke
frän historien kunnat inhemta, att Sveriges Ständer varit
de, sorn uppehållit vår sjelfständighet; men väl har jag funnit,
att dessa Ständer kastat Nationen i despotismens armar
derigenom, att deras egen regering visat sig ännu meja
förhatlig, och sedan folket tröttnat vid despoternas förtryck,
har det åter lösgjort sig derifrån för ntt ånyo lemna
398
Den i3 O c to ber f. m.
sig åt Representationens, hvarmed missnöjet derefter i sin
ordning åter intråffat. Det är för alt någon gång komma utur
denna förhatliga kretsgång, som jag anser reform vara oundgängligt
nödig. Olämpligheten af de nuvar. 4 Stånden har
så många gånger blifvit visad, att jag verkligen anser det
öfverflödigt att ingå i någon ytterligare utveckling i detta
hänseende; och den talare, som i dag här, med från Ståndet
yttradt bifall, talat för bibehållande af vår närvar. Representation,
har vederlagt sig sjelf, i det han, under bevisningen
för lämpligheten af våra embetsmannastånd, sagt,
att få ledamöter af detta Stånd kunde mäta sig med PresteSt:s.
Om det är en sanning, att den högsta upplysning
och bildning äro egenskaper, som berättiga till företräde,
så synes mig Hr Cederschjöld, uti sin uppgift
i afseende å skiljaktigheterna i berörde hänseende emellan
R. o. Ad. och PresteSt., sjelf hafva vederlagt sin argumentation
för bibehållandet af en sådan Ståndsrepresentation.
Jag tror mig hos Hr Cederschjöld hafva funnit en
olycklig misströstan om att någonsin kunna äga en duglig
och dygdig Styrelse, emedan han framställer nödvändigheten
af att uti Representationen alltid äga en gifven motståndskraft,
då det tvärtom synes mig önskvärdt att kunna
äga en Styrelse och en Representation, som efter gemensamma
åsigter kunna samverka till statens båtnad.
Visserligen har den närvar. Representationen ådagalagt
en af allm. opinionen yrkad motståndskraft; men den mägtar
likväl icke att ur det chaos, som splittrade viljor alstrat,
framtvinga några bättre förhållanden. Jag hemställer,
hvarthän en sådan blind kraft omsider skall leda, och huruvida
det, äfven för en kraftfull och ädel Styrelse, är möjligt
att framgå på industriens och bildningens bana med en
sådan Representation; och det vore verkligen bekymmersamt,
om den representativa statsmagten i Sverige skulle
behöfva anses så litet competent i omdöme och insigt uti
allm. värf, att åt densamma endast kunde anförtros egenskapen
af återhållande, men aldrig framdrifvande kraft. Jag
tadlar visst icke någon person. Såsom sjelf ledamot af denna
Representation vill jag visst icke nedsätta densamma derhän,
som skulle icke viljan vara god; men roed den bästa
vilja måste likväl förmåga saknas att uträtta något uti dessa
orimliga former. Man har talat om att tillstyrka allm.
val. Jag gillar principen; men jag anser den omöjligen för
närvar, kunna tillämpas, emedan jag deri ser upplösningen
af det constitionelt-monarkiska regeringssättet, hvilket jag
för närvar, tror vara det enda lämpliga, så väl för Sverige
sorn hela Europa; och jag tror, att samhällets fördelning i
classer är nödvändigt. Jag kan således icke biträda hvarken
Frih. Kantzous eller Hr Hjertås förslag; och såsom Hr
Dalman framställt principen, kan jag icke ens godkänna den.
Valrättigheten skulle nemi., enligt detsamma, vara utsträckt
Den i3 Oetober f. m.
399
till alla medborgare, men dessa likväl nödgas välja på personer
inom vissa Stånd. Mig synes tvärtom, att vissa corpsen
böra få välja, men föremålen för valen vara fullkomligt
obegränsade; ty ofta finner man hos personer utur massan
vida större förtjenster, än hos personer utur de högre classerna.
Jag slutar mig altså fullkomligt till Gr. Frölichs förslag,
och tror detsamma vara det enda, hvarå något resultat
nu kan vinnas.
Som åtskilliga ledamöter ännu anmält sig att tala, tiden
var långt framskriden, och plenum åter skulle börjas
kl. 5, uppskjöts den vidare pröfningen af detta mål till eftermiddagsplenum.
H. II. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den i3 Oetober 1834*
Plenum kl. 5 e. m.
Justerades i prot.utdr. för denna dag f. m.
Fortsattes pröfningen af Constit.Utskrs memor. N.‘o 35,
med betänk, om Nationalrepresentationen.
Hr Lefrdn, Joh. Pehr: Åtskilliga värda ledamöter
hafva, sedan jag under gårdagens discussion hade tillfälle att
yttra mig, upptagit förevar, fråga mångsidigt, åtskilliga ensidigt.
Det är naturligt, att, i en så vigtig fråga som denna
, tänkesätten ej kunna vara enstämmiga. Här finnas ledamöter,
som likväl yttrat såsom en anledning, hvarföre
man ej kunde hoppas någon representationsförändring, just
den omständigheten, att tänkesätten ej visa sig särdeles sammanstämmande,
utan många särskilda åsigter blifvit uttalade.
Jag har dock icke af de långa discussioner, jag här
med största interesse afhört, kunnat fatta annat, än att
tänkesätten äro lätt förenliga. Här hafva nemi. uppträdt
på ena sidan de, som bestämdt försvara nuvar. former, och
på andra sidan de, som yrka reform, och denna reforms
hufvudkarakter är Representationens fördelning på 2:ne kamrar.
Jag ser således en stor öfverensstämmelse i hufvudgrunderna,
då här blifvit yrkadt antingen ingen representationsförändring
eller Representationens fördelande på 2:ne
kamrar. De, som Önska 2:ne kamrar, skilja sig i vissa hufvudomständigheter;
men den distinctiva åtskillnadem emellan
dem ligger deri, att en del yrkar fritt val till dessa
4oo
Den i3 Octobcr e. m.
kamrar, och en annan del, alt ståndselementerna tnå ligga
till grund för denna Representation på arne kamrar. Hufvudåsigterna
äro således ej mångfaldigt skiljaktiga, utan mig
synes, att man genom 3, högst 4 voteringar kunde komma
lill ett resultat eller gemensam anmärkning, allenast samtliga
de Hrr, som uppgjort särskilda förslag, ville borttaga
detailler och öfverlemna deras utarbetande åt Constit.Utsk.,
samt inskränka sig till att begära proposrr, så allmänna, som
nödigt är, för att kunna förena de särskilda tänkesätten under
förenämnda hufvudbestämmelser.
Efter denna ingress, ämnad att visa, det man orätt påstått
tänkesätten vara alltför mycket divergerande, ber jag
att få upptaga några anmärknrr, sora i dag förekommit. Hr
Cederschjöld har sagt, att allmänheten ej önskar en jepresentationsförändring,
utan är nöjd med den huvar.; han påstår,
att ropet på representationsförändring stigit genom tidningarna,
och att dessa äro orsaken, hvarföre man tror, att
en allmän sådan önskan är rådande, hvaremot den skulle
vara inskränkt till ett litet antal. Hr Cederschjöld har tagit
tidningsskriket under en sträng aga. Jag delar med honom
den åsigt, att agan ej är obehöflig, ty jag har mer än
en gång yttrat, att tidningsskrifvarne framställa sig alltför
ofta såsom tydande hela allmänhetens önskan, föregifvande
således, att hvad de uttrycka är den allm. opinionen. Jag
gillar icke denna nya inquisition under liberal form, ty i
sjelfva verket skiljer den sig föga från Santa Hermandad;
men jag kan icke neka, att i detta speciella fall man, utan
att behöfva lyssna till tidingarnas rop samt tänkesättet i
Stockholms societeter, som icke känna den allm. opinionen,
har tillfälle att inhemta den, då man reser genom Jandet
och inlåter sig i samtal med personer, som kunna yttra sig
i detta ämne. Af sådana personer har jag ej träffat en bland
5o, som icke under en eller annan modihcation ansett en
representationsförändring i Sverige vara nödvändig. Jag har
sedan 1809, då jag ännu icke var ledamot af Riddarhuset,
med uppmärksamhet följt tänkesättet inom detta hus, och
jag har särskildt fästat mig vid de tänkesätt, som då yttrades.
Det var en bland hufvudfrågorna, huruledes man skulle
komma ifrån den fyrfota Representationen, såsom den då
kallades, och deremot erhålla en förståndigare; och de, som
då satte sig emot förändringen, förklarade sig icke emot
nödvändigheten deraf, utan ansågo klokt att uppskjuta densamma,
under förhoppning, att man framdeles kunde samla
de rudimaterier, som fordrades för att derpå fota planen
för en förbättrad Representation. Sådant var förhållandet
då, och jag har hört detsamma återsägas vid alla påföljande
riksdagar, ehuru man här då och då mera kallnat för denna
fråga, icke derföre, alt man upphört att anse förändring
nödig, utan derföre, att man ej hos Representationen hoppas
-
Den 13 Octobcr e. m.
pas nog kraft för att åstadkomma en representalioitsföikältring.
Detta är å min sida icke något skrik för liberalismen.
Jag är till mina tänkesätt liberal, men jag skall alltid
mot det enthusiastiska skriket hö'ja min röst, emedan jag
tror detta vara ett sätt att föra det allm. tänkesättet på villovägar
och hindra eulturens framsteg. Jag är således af
deras åsigt, som önska reformer såväl i administrativt som
representativt afseende; men jag yrkar icke reformer, som
äro af den beskaffenhet, att de antingen icke kunna genomdrifvas
eller åsyfta att kullslå de elementer, som tillhöra
nuvar. organisation, utan jag önskar, att af de elementer,
som finnas, må byggas en fullständigare representationsform,
än den nuvar. Den egentliga anmärkn., jag dervid gör, är
den, att den är fördelad på 4 kamrar. Det är denna ohjelpliga
form, som måste afskalfas, om någon för landet gagnelig
representationsform skall kunna uppstå. Det är omöjligt,
att någon skall kunna arbeta under sådana former. De
skola nödvändigt uttråka och ledsna ut hvar man, lian må
höra lill ministerens eller oppositionens vänner. Alla skola
intagas af den tanke, att ingenting godt kan uträttas, och
således blifva tröttkörda innan riksdagens slut, hvarföre
också de flesta resa härifrån i den öfvertygelse, att de ej
kunnat uträtta något godt, och så jordas de i sina grafvar,
utan att hafva gjort något af det gagn, de åsyftat. Huruvida
fäderneslandet är gagnadt derigenom, att dess angelägenheter
på sådant sätt behandlas, lemuar jag åt hvarje fördomsfri
att bedöma.
Hr Rosenblad har sagt, att Sverige i alla tider stått
upprätt genom Representationen och ståndsfördelningen, oaktadt
misstag af hvarjehanda anledn. ägt rum, och att t. o.
m. sjelfva arans misstag blifvit godtgjorda genom den hos
Ståndsrepresentationen inneboende styrkan. Delta motsäges
af Svenska historien. En fortfarande strid emellan RiksStin
om ståndsinteressen och emellan dem och Konungen om magtutöfningen
utgör just Svenska historiens vitnesbörd i denna
fråga; och då Hr Rosenblad påstår, att det är genom den
fyrdelade Ståndsrepresentationen, som Sverige under dessa
skiften stätt uppratt, säger jag, att vårt fädernesland stått
upprätt, oaktadt och i trötts af dessa 4 Ständ. Må vi betrakta
exemplet af en nation, hvars representation haft mycken
likhet med vår. Den hade ej lyckan att hafva ett haf
emellan sig och sin östra granne; men den har lika med oss
varit försoffad i sina riksdagsformer och ligger nu blödande
under despotismens ok. Dess ädlaste män äro nu pä utrikes
ort, vända med ansigtet åt deras fädernesland för att
först nu se, att det ej var i dessa ståndsförhållanden, hvarom
man tvistade, som friheten låg. De inse nu, att deri
låg förderfvet. Hade de emellan sig och sin granne haft
' >4 II. 5i
Den »S Octoher e. m.
en Östersjö, hade deras olycka någon längre tid blifvit uppskjuten.
Detta är hvad jag har att svara Hr Rosenblad.
Jag yrkar, att R. o. Ad. måtte taga denna fråga i noggrann!
betraktande. Jag vet icke, huru tänkesätten här vilja
yttra sig; men hvad jag vet är, att hvar och en, som
kap öppna sin mun i denna fråga, bör göra det så, att
Ståndet vet, hvar det har sin man. Jag ber, att R. o. Ad.
matte påminna sig, att då jag i går hade äran uppläsa mitt
yttrande och dervid uppgaf åtskilliga detailler, nämnde jag
bestämdt, det jag väl visste, att R. o. Ad. ej kunde taga
dessa detailler i öfvervägande, men att jag ville framställa
dem för att: visa mitt tänkesätt och på dem grunda den
korta propos. tili gemensam tanke, som står i slutet af mitt
anförande och inskränker sig dertill, att R. o. Ad. såsom dess
gemensamma tanke måtte förklara, att R. o. Ad. önskar,
att Constit.Utsk. måtte komma in med förslag till en representationsform,
grundad på 2:ne kamrar af valda ledamöter
från de särskilda ståndsclasser, som nu finnas. Jag har varit
nödsakad att återupprepa denna mening, emedan några
af Ståndets ledamöter gjort det »hisståg, att de trott mig
yrka alla dessa detailler, som jag blott upplysningsvis i mitt
anförande omnämnt.
Frih. Rantzou, Joh. Alb.: På de grunder, jag i sista
plenum hade äran anföra, förblifver jag i dag vid min föresats
ått icke afstå från frågan om allm. valrätt, och tager
mig således friheten fortfara att yrka den sliten genom votering.
Jag upprepar, att jag önskar kunna med bestämd
visshet beräkna plurahteten inom H. R. o. Ad., vare sig för
eller emot principen.
Oansedt hvad Hr v. Troil med sin vanliga skicklighet
och omdömesförmåga anfört, torde det ursägtasmig, om jag
förblifver vid mia iifliga önskan, att se denna princip uttryckt
af detta Stånd. Jag anser mig dessutom pligtig att
framträda som målsman för de många medborgare inom fäderneslandet,
som med mig dela de åsigter, hvilka jag tagit
mig friheten att framställa. Jag kan försäkra Hr Cederschjöld,
att deras antal ar stort, ganska stort, och att
de ingalunda äro förledda af tidningsskrifvares ingifvelse»’,
utan ledda af den renaste öfvertygelse om nödvändigheten
af en representationsförändring. Dessa medborgare åsyfta
intet annat, än att äga ratt att välja till sina och folkets
ombud sådana Svenska män som en Professor Cederschjöld;
men de önska icke, att åt slumpen skall öfverlemnas, om en
sådan träder upp i Nationens sak eller icke. (Jag vill derföre
icke hafva sagt, att detta varit fallet i dag med den
värde ledamoten). De önska jemväl genom val af många
sådana, heintade utur de classer af samhället, der de kunna
linnas, se positiva beslut tillvägabringas till Rikets
förkofran.
Dea i3 OeloLer e. m.
40S
Jag skulle af de skäl och med det vilkor, som af Hr
Dalman blifvit anförda, tilläfventyrs till besparing af en votering
kunna förena mig med honom, derest jag tillika ägde
den öfvertygelse, att hans propos. upploges af H. R. o.
Ad. med större valvilja än min egen; men då jag detta betviflar
och snarare tror, att, till uttryckande af en princip,
Hr Dalman icke missbilligar, att jag med ens går till botten
dermed, envisas jag i mitt påstående. Jag skulle hellre önska,
att han förenade sig med mig.
Hr Rosenblad har visserligen genom sitt anförande gif—
vit rik anledning till mången vederläggning; men dels har
han förut blifvit besvarad af 2:ne värda ledamöter, dels
skulle jag tro, att så mycket allaredan blifvit under tvenne
dagars debatt ordadt i ämnet, att föga skulle båta, om jag
vidare ville försöka att bibringa honom, eller hvilken annan
som helst inom detta bus, annan öfvertygelse än den, som
säkert af en och hvar redan är fattad.
Jag erkänner mig för öfrigt icke pligtig att hörsamma
hans rop öfver nödvändigheten alt närmare uttyda, hvad
som i mitt anförande synes mig fullkomligen tydligt. Skulle
lian likväl önska en utförligare definition på sjelfberoende,
så tror jag mig kunna, när det eljest blefve lägligt, förklara
mina ytterligare åsigter derom. Jag fruktar de icke komma
att med deltagande af honom uppfattas till likstämmighet.
Yi böra, mina Hrr, emedlertid nu alla tro oss vara
beredda att kunna i frågan taga ett beslut; och då jag hos
Hr Gr. o. Landtm, förnyar min vördsamma anhållan om framställandet
af min propos. såsom en möjlighet dertill, dristar
jag lika med Hr Cederschjöld appellera till de unga männens
känsla att, med afseende på rättvisa, icke förneka
den fria medborgarens rätt att få deltaga i fosterlandets angelägenheter.
Gr. Frölich, Da v.: Jag skall icke besvära R. o. Ad.
med något ytterligare utlåt, i detta ämne. Jag har börjat
med att behandla frågan practiskt och skall nu sluta med
att yttra mig om sättet att komma till beslut. Då det icke
blott af den siste värde talaren, utan äfven af Hrr Dalman
och Hjerta blifvit yrkadt, att man föret må undersöka, huruvida
Huset icke skulle vilja instämma i deras anmärka, om
allmän valrätt, vill jag icke motsätta mig, att deras förslag
till gemensam tanka må föredragas.
Hr von Troil, Emil: Likasom den siste värde talaren
skall jag inskränka mig till några få ord, då discussionen
redan varat så länge. Jag vill blott af Hr Cederschjöld*
anförande »upptaga, hvad som rörde R. o. Ad:s representationssätt.
Han yrkade den sats, att corruption vore lättare,
ju mindre antalet vore. Jag är af alldeles motsatt tanke.
Ben i3 Octoher e. m.
Antalet må vara stort eller litet, så kommer corruption lika
litet i fråga, om representanterna äro oberoende och af
hederliga tänkesätt. Detta tyckes Hr Cederschjöld sjelf hafva
medgifvit, då han sagt, att sådant beror på, hulu blodet
rinner i ådrorna, hvarmed han förmodligen menade karakteren.
Deruti instämmer jag med honom. Hufvudsaken
är, att vi få ett antal representanter af nog upphöjda tänkesätt
för att icke afvika från sin öfvertygelse, hvarken i
följd af lockelser, hot eller annan anledning. Då mätte man
finna, att ju inskränktare antalet är, ju lättare måste det
blifva att complettera det med män af dessa upphöjda tänkesätt,
äfvensom att följa dem med allm. uppmärksamheten.
Hr Cederschjöld har frågat, hvilkens uppmärksamhet det vore,
som man ville se följa representanterna, och han har
sagt, att det vore icke folkets, utan ministerens uppmärksamhet,
sorn komme att följa dem. Jag tror, att en representation
skulle båta föga, om icke allm. uppmärksamheten
följde individerna. Att valen i provinserna skulle ske af några
få personer medger jag icke. I Skaraborgs län t. ex.
finnas 200 adelsmän af den kategori, att de kunna sitta på
Riddarhuset, och detta valcollegium vore således större, än
Riddarhusets nuvar. hela närvar, personal.
Beträtfande hvad från andra sidan blifvit yttradt, kan
jag ej instämma i Hr Dalmans åsigt, att valen skola vara
allmänna, men med inskränkning i valbarheten. Jag skulle
tvärtom tro, att valrättigheten bör vara inskränkt, men
valbarheten obegränsad; ty del är icke gifvet, att Nationen
äger ett öfverflödigt antal män, tjenliga att uppfylla representantkallet,
och allm. förtroendet bör derföre utan inskränkning
få uppsöka de mest användbara. Hr Hjerta,
som försvarat de allm. valen, har sagt, att då hvar och en
medborgare fick välja, blefve följden, att såväl Adeln sorn
Prester, Borgare och Bönder finge utse riksdagsmän. Om
Hr Hjertås mening med allmän valrätt icke är någon
annan, än att hvar och en person, som är i oberoende ställning,
skall få delfaga i riksdagsmannaval, har jag ingenting
deremot; men jag har vrkat, att de icke må lika deltaga
deri, utan att valen må ske efter vissa classer eller kategorier,
och deruti har jag ej funnit mig vederlagd genom
exemplet af förhållandet i Norrige; ty äfven der ske valen
olika för städerna och landet. Hos oss vore meningen
att låta valen ske efter de 4 kategorier, som af ålder funnits;
och om också dessa 4 kategorier ej äro de ändamålsenligaste,
utan theoretiskt kunde bättre uppdragas, måste
man dock göra något afseende på en nations vanor och
hvad som är möjligt att utföra.
1 anledning af hvad Frih. Klingspor yttrat skall jag
blott tillägga några ord, helst hans sednaste yttrande ej rörde
sak, utan endast person. Han beskylde mig att hafva fiilerat
hans anförande såsom tidningsskrifvarne. Om han der
-
Den i3 October e. m.
med menat, att jag oriktigt citerat hans ord, tror jag honom
hafva misstagit sig; och jag vädjar till hvar och en,
som uppmärksamt följt såväl hans som mitt yttrande. Var
åter Fiihts mening annorlunda, än såsom orden folio, sårår
jag ej derför. Samma värde talare trodde, att jag var misslynt
för det han ej i går vederläde de anmärkn:r, jag framställde.
Jag har dock hvarken varit misslynt eller förundrad
deröfver. Jag trodde, alt han dertill hade sina goda skäl,
och den vederläggning, han i dag försökt, har icke betagit
mig denna förmodan.
Frih. Ehrenborgh, C asp. Wilh.: Jag har stilla afhört
denna discussion, som nu varat nära 2:ne dagar, och
derigenom fått den öfvertygelse, att måhända Constit.Utsk.
är mindre klandervärd!, att det icke förmått framställa något
förslag, som vid denna riksdag eller nu genast kunde
af R. o Ad. antagas. Vare det likväl långt ifrån mig att
dermed vilja tillkännagifva, att jag skulle önska qvarståendet
af nuvar. representationsskick fullkomligt sådant, som
det nu är. Jag har tillräckligt förklarat min mening, att
det ej kan qvarstå, sådant det är. Jag har ej velat ingå i
dessa theorier om den representationsform, som vore den
bästa; jag har trott, att man borde inhemta erfarenheten
om det bestående mindre goda och det man önskade i stället
införa. Det är på denna grund, det varit min öfvertygelse,
hvilken jag tillkännagifva i Constit.Utsk., att våra Stånd,
såsom grunden för vår Representation, ej kunna eller böra borttagas,
och då jag gilvit tillkänna denna min mening, har jag
äfven antydt omöjligheten och oriktigheten af att vid detta
tillfälle söka åstadkomma en representationsförändring, grundad
på allm. val. Frågan torde sålunda nu endast vara, att R.
o. Ad. söker förena sig om den gemensamma tanke, som
skulle uttrycka sig deri, att R. o. Ad., med tillkännagifvande,
att R. o. Ad. ansåg den nuvar. organisationen icke vara
den rätta, likväl yttrade, att det ej vore möjligt att tilIvä—
bringa någon bättre på annan grund, än med bibehållande
af valen ståndsvis. Huru sedermera dessa Stånd borde formeras,
huru de skulle sammansättas i 2:ne kamrar samt huru
en öfre kammare borde formeras, skulle jag önska finge
den största möjliga latitud, på det man kunde tillse, hvad
som borde göras, sedan R. o. Ad. uttryckt sin opinion, att
något borde göras. Detta är, hvad jag såsom ledamot af
Constit.Utsk. åsyftat och hvad jag önskar se genom votering
utredt, att R. o. Ad. offentligen erkände, att då Ståndet icke
vill undergräfva samhällsordningen i sina djupaste grundvalar,
nemi. ståndsfördelningen, vill Ståndet likväl medgifva,
att, formerade såsom Stånden nu äro, de icke bidraga till
hvad man af en väl bildad Ståndsrepresentation har anledning
att fordra. Jag skulle derföre tro, att de meningar,
som här blifvit yttrade för den grundsats, Gr. Frölich, Hr
4«6
Den i5 October e. m.
v. Troil ra. fl. framställt, icke skilja sig så långt från hvarandra,
att de ej kunde sammansmälta till en gemensam tanke
, och att den andra meningen är Representationens
grundande på allm. val. Det Ur väl egentligen öfver dessa
2:ne principer, vi hafva att votera, och då Gr. Frölich gifvit
tillkänna, att han icke begär någon företrädesrätt för
sin mening, fastän den blifvit först framställd, torde frågan
lämpligast kunna behandlas på det sätt, att Hr Gr. o. Landtm,
täcktes hemställa, huruvida R. o. Ad. såsom sin gemensamma
tanke vWl antaga den af Frih. Rantzou och Hr Dalman
framställda mening, att Representationen bör vara byggd på
allm. val, och att vi sedan få öfvergå till de öfriga frågorna,
i händelse icke den första voteringen skulle göra de öfriga
öfverflödiga.
Hr Hjerta, Lars Joh.: Jag vill blott med några få
ord besvara den anmärkning, Hr v. Troil gjort i fråga om
hvad jag menat med allm. val. Jag har icke yrkat annat än
principen, och jag skall icke motsätta mig, att Constit.-  Ulsk. må få sig uppdraget att utarbeta en valstadga , hvar
efter valen skola ske. Jag bar endast förenat mig med
Frih. Rantzou i anhållan om den propos., alt R. o. Ad.
måtte förklara såsom sin gemensamma tanke, att Constit.-  Ufsk. må utarbeta ett nytt förslag till Representation, bildad
genom »vilm. val.
Medan jag bar ordet, tager jag mig friheten att uttrycka
min erkänsla för Gr. Frölich, som cederat sin rätt att
först få sin propos. framställd; hvarjemte jag får erinra
derom, att sävidt frågan endast inskränker sig till att kunna
förena Stånden eller lemna dem tillfälle att sammanträda
på ett runi, har Constit.Utsk. afgifvit ett särskildt förslag
till ändring i 46 § Reg.F., deruti Utsk., med en i min
tanke ganska vislig omtanka, föreslagit att uppdraga åt Stånden
rättigheten att, när de pröfva det nödigt, öfverlägga
på ett rum, ehuru de skola besluta ståndsvis. Detta är således
ett förslag, hvartill R. o. Ad. kan komma, utan att
vid detta tillfälle derom öfverlägga.
Hr Dalman, Wilh, Fredr.: Mot den modification
af Frih. Rantzous förslag, som jag i förmiddags tog mig
friheten framställa, hafva åtskilliga anmärknrr blifvit gjorda,
hvilka jag anhåller få besvara. Gr. Horn har sagt, att han
ansåg mitt förslag vara en afvikelse från principen, och att
det vore principenligare, att sjelfva valrätligheten vore inskränkt,
än att valbarheten skulle vara det. Jag medger,
att denna invändning har något skäl för sig; men jag vill fästa
Hr Gr:s uppmärksamhet derpå, att såsom jag uppställt mitt förslag,
innefattar det ett öfvérgångsförslag, en medelväg för
att komma till det af oss alla åsyftade målet. Jag har derföre
föreställt mig, att folkets allm. valrätt vore hvad som
i första rummet borde erkännas, och att första steget vo
-
Den ja October c. m.
407
re att medgifva de orepresenterade rättighet att
deltaga i val till riksdagsmän. Att åter inskränka
valbarheten vore icke mera principvidrigt, än hvad sorn
är antaget i andra länder, der allm. val existera. Der är
valbarheten inskränkt inom en viss census; enligt min mening
skulle den inskränkas inom vissa yrken och samliällsclasser.
Jag har just begagnat orden: yrken och
sa m h ä 11 s c l ass e r, för att utmärka, att den ej skulle vara
inskränkt inom de 4 Stånden. Genom mitt förslag skulle
man således på én gång låta folket få utöfva sin valrätt och
bibehålla det s. k. conservativa elementet inom Representationen,
hvilket man velat igenfinna i st å n dsförd eIni ngen.
Folket skulle få välja, men endast inom de i grundlagen
bestamda samhällsclasser och corporationer. Då vore det på
samma gång folket, som representerades, derigenom att det
valde, och de conservativa elementen, som representerades
derigenom, att valen derinom inskränktes. Den stora skillnaden
emellan att vina vald af en Corporation eller vald af
folket är ganska lätt funnen. Då man är vald af lolket,
anser man sig representera folket; väljes man åter al en
Corporation, anser man sig 1 första rummet böra representera
den. I förra fallet är hela Svenska folket representantens
committenter, d. v. s. alla samhallsclasser; i sednare
fallet endast en viss dass. Det är denna princip jag ville
hafva erkand, utan att derföre på en gång öfvergå till det,
såsom mig synes, mera radlcala förslag, som Frih. Rantzou
och Hr Hjerta framställt, att utan inskränkning hvar och
en skulle kunna väljas. Denna valbarhet skulle val i allt v
fall komma att bero af reglementen, emedan det icke lärer
vara dessa värda ledamöters mening, att man skulle få välja
hvem som helst, utan afseende på hans stallning i samhället,
och då tror jag det vara sämre att inskränka valbarheten
genom att derför bestämma en viss tensus, än det är
att inskränka den inom vissa samhälIsyrken. Således tror
jag, att mitt förslag är mera verkställbar och fullt upp
likaså principenligt, som de i andra länder antagna stadgunden
för allm. val. Jag kan således ej frångå, alt jag anser
mitt förslag, om det ej ar bättre, åtminstone halva liera
chancer för sig att vinna bifall, emedan det innefattar en
medelväg på samma gång, som det erkänner den stora principen,
att folket äger rättighet att under en eller annan
form, sjelft eller genom ombud, deltaga i öfverläggningarna
om folkets angelägenheter. Det ar
isynnerhet erkännandet af denna princip, som jag anser
vara af vigt. Om, såsom en värd talare på f. m. här yttrade,
R. o. Ad. verkligen inom sig äga alla de elementer,
som behöfva finnas i ett samhälle; örn R. o. Ad. verkligen
skulle kunna anses representera ett helt folk, i anseende till
de många olika interessen, R. o. Ad. representerar, sä skulle
jag tro det vara R. o. Ad. värdigt att åtminstone såsom
4o8
Den i3 0ctobcr c. m.
princip erkänna den allm. valrätten. Att här ingå i delaillema
af den blifvande nya representationsformen, kan icke
vara min mening, och sådant lärer icke vid denna riksdag
kunna med något hopp om framgång ens försökas; men om
principen erkännes, och man sedermera väcker en motion
derom, att R. St. må hos K. M. anhålla om nedsatlande af
en committé', som, efter att hafva jemnfört de yttranden,
hvilka såval inora Representationen som för öfrigt blifvit i
detta vigtiga ämne afgifna, borde, med ledningen af principen
utaf allm. val, utarbeta en ny representationsstadga,
så tror jag, att man lättast komrae ett steg framåt. Det
skulle naturligtvis sedermera bero på denna committé' att föreslå
och på R. St. att afgöra, huru vidsträckt valrätten borde
blifva; men principen anser jag vara så vigtig, att jag tror
det vara en pligt emot fäderneslandet att erkänna den Genom
det förslag, som Gr. Frölich afgifvit, vinnes dock icke
detta ändamål. Äfven om hans förslag skulle bifallas, qvarstår
denna — den väsendtligaste — fråga oafgjord. Hela Nationen
står utanför och väntar på erkännandet af sin rättmätiga
fordran att erhålla valrätt, d. v. s. den del af Nationen,
som nu är derifrån utesluten; och om detta ej är största
delen , är det åtminstone en ganska stor massa af upplysta,
förmögna och sjelfständiga medborgare, som nu icke
äga någon röst i landets allm. angelägenheter. Då vi här
göra en reform, böra vi, enligt min tanke, i första rummet
se till, att vi icke blott tilläfventyrs bereda någon förkortning
i riksdagarna; utan vår pligt är att söka tillvägabrin<
ga den reform, sorn folket fordrar och har rätt att fordra;
och det veta vi, att folket vill blifva representeradt, om
icke genom helt och hållet andra personer, åtminstone i en
annan form, efter ett annat valsätt. Folket vill veta, att
det sjelft väljer Nationens representanter, och att de ej väljas
af skrän. Jag är öfvertygad, att så många utmärkta personer
finnas bland de 4 RiksStm (jag menar icke endast de
representanter, som nu äro ledamöter af RiksStånden), att
jag, i motsats lill Hr v. Troil, tror, att man t. o. m. inom
den skulle kunna finna 2 å 3oo värdiga representanter, och
att folket således ej blefve missbelåtet, om än valbarheten
blefve inskränkt inom dessa classer, blott valrätten utsträcktes.
Gr. Horn har sagt, såsom jag uppfattat det, att införandet
af allm. val skulle vara detsamma som förkastandet
af den monarkiska principen och öfvergången till en republik.
Jag vågar bestrida denna sats. Uppfattas de allm.
valen såsom i Rom och Athen, så medger jag, att Hr Gr:s
farhåga ej saknar grund; men uppfattas de, såsom man uppfattat
dem i Frankrike, England och flera Tyska stater eller
såsom i Norrige, så har Hr Gr. orätt. Jag vågar påstå, att
t. o. m. en sådan vallag som den, hvilken linnes i Norra
Arne
-
i) c ii i3 O c to lier c. in.
4«9
Amerika, kan bestå med en constitutionel monarki, d. ä. en
monarkisk styrelseform, der strängt ansvariga rådgifvare finnas.
England har nu i nära 800 år halt denna styrelseform,
och det finnes troligen få länder, der så få elementer till en
republik finnas, sorn i England, emedan folket der värderar
sin representation, och denna således hemtar sitt stod från
folket. Först när den upphört att göra detta, då blir folkets
rop, såsom jag hoppas alt det äfven skall blifva här, så
högljudt, att det tvingar Styrelsen att framlägga förslag,
hvarigenom förtroendet kan återvinnas; men i samma mån,
som folket återfår sina rättigheter, tystna ropen. Jag anser
det således vara en falsk förespegling att hota med en republik,
såsom följd af antagandet af den princip,' hvilken
visat sig vara den enda säkra garanti för bevarandet af folkets
rättigheter.
För att icke uppehålla R. o. Ad:s tid med onödiga voteringar,
får jag förklara, att då Frih. Rantzou och Hr Hjerta
icke velat frångå deras yrkande, vill jag åtnöja mig med
en reservation till prot. och lemna till dem att föreslå den
propos., som i denna fråga bör till R. o. Adis besvarande
framställas. Jag ville likväl hemställa, om icke den borde
framställas i så litet bindande termer sorn möjligt, och örn
det således icke vore skäl att ej tala om sjellmyndiga medborgare,
utan helt kort uttrycka, att man erkände folkets allm.
valrätt, utan afseende på stånd. Jag hemställer, huruvida
icke en sådan propos. kunde förena våra skiljaktiga meningar,
emedan Constit.Utsk. i sådant fall vore oförhindradt att
inskränka eller utvidga principen så mycket eller litet, Utsk.
funne för godt; och då jag dessutom fruktar, att icke något
resultat vid denna riksdag kan tillvägabringas hvarken genom
den ena eller andra propos:n, skulle det innefatta ett
ädelt och hedrande bevis på R. o. Ad:s fosterlandskärlek
och aktning för folkets rättigheter, att R. o. Ad. genom sin
majoritet uttryckte den tanka, att icke blott vissa kaster elier
corporationer skola hafva rättighet att välja .medlemmar
af Representationen, utan att de skola väljas af Svenska folket
under sådana garantier, som genom särskilda bestämmelser
kunna stadgas.
Frih. Ehrenborgh: Jag begärde egentligen ordet i
anledn. af ett yttrande af Hr Hjerta, som hänvisade till ett
af Constit.Utsk. afgifvet betänk, i afseende på riksdagarnas
förkortande. Jag bör gifva tillkänna, att då Constit.Utsk. i förevar.
betänk, ansåg sig icke kunna framlägga någonting annat
än den allm. principen, att Stånden, sådana de för
närvarande äro formerade i classfördelningar, skulle vara
den egentliga typen för Representationen, men Utsk. inom
sig ej kunde blifva ense om ett helt och sammangjutet förslag,
bygdt på denna grund, ansåg Utsk. sig likväl bura fraiu
14
H.
Den i3 Octo ber e. m.
lägga någonting, som skulle stå i harmoni med den af Utsk.
uttalade principen. Till denna harmoni hörer, såsom Utsk.
trott, ett förslag, som snart kominer att ventileras af R. o.
Ad., och mahanda icke kommer att vinna R. o. Ad:s bifall,
nemi. ett försök att på en annan väg bereda orepresenterade
medborgare ett medelbart deltagande i Representationen genom
Landtständer inrättande. Dernäst trodde Utsk. sig i
samma anda böra förelägga R. St. ett med vår nu var. grundlag
sammanstående förslag att tillåta alla 4 RiksStln att
sammanträda på ett rum, för att under en gemensam ordförande
hålla sina öfverläggningar, fastän, så länge Stånden
ej voro förda till samma antal ledamöter, icke någon gemensamhet
i beslut kunde äga rum. Det är på delta Utskis
förslag till gemensamhet i öfverläggning, som Hr Hjerta
gifvit anvisning, och det kommer framdeles att Utgöra föremål
för R. o. Adis öfverläggning. Genom alla dessa betänkln
har Utsk., såsom mig synes, redan försökt att framställa
den mening, som likväl bär af ena sidan blifvit bestridd,
att icke blott formerna, utan äfven sjelfva formationen
af RiksStin behöfde en jemnkning, ehuru Utsk. icke
trott sig vid denna riksdag magtigt att framlägga ett så beskaflädt
förslag Då R. o. Ad. nu går att fatta ett beslut,
torde likväl uti detta af Gonstit.Utsk. framställda förslag om
Landtständers formation ligga någon ledning för ajt kunna
i Representationen upptaga ett ännu orepresenteradt element,
nemi. ofrälse possessionater. Det är lill ett sådant förslag,
som Hr Lefréhs anmärkn. synes syfta, och jag bekänner, att
jag hör till deras antal, som tro, att detta element har ovilkorlig
rätt att upptagas i Ståndsrepresentionen. Jag skulle
tro, att möjligtvis denna representationsrätt kunde vinnas
genom concessioner af något bland RiksStln; men om R. o.
Ad. skulle vilja fatta det beslut, att såsom sin gemensamma
tanka godkänna bibehållandet af Ståndens nuvar. formation,
endast med den förändring, att de skola föras till lika antal
samt blifva valda, för att sedermera sammanföras på 2lne
kamrar, så ser jag intet hinder för att bilda en femte valclass,
uti hvilken de personer kunde införas, som ej tillhöra
de 4 nu existerande classerna. Om alla anmärknir, likasom
i Hr Lefre'ns förslag, något mera generaliserades, skulle jag
tro, att man kunde komma äfven till detta resultat, och
derföre anser jag vara lampligast, att vi först börja med att
utröna, huruvida det är R. o. Adis gemensamma tanka att
öfvergå till allm valprincipen, och att vi sedermera, i fall
detta ej blir Ståndets gemensamma tanke, böra söka förena oss
om en gemensam tanke, som uttrycker den motsatta principen.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det synes, som hade R. o.
Ad. nu hunnit till den punkt, att vi skola gå att besluta
öfver de särskilda meningarna. Jag vill äfven förena mig
Den »B October e. m.
med dem, som vilja lemna första rummet åt afgorandet af
den fråga, huruvida R. o. Ad. vill hylla principen af allm.
valrätt. Jag vill likväl uppriktigt uttala min öfvertygelse,
att så mycket j.ig hyllar principen i sin abstracta mening,
så litet kan jag med min röst biträda, att den nu må af
R. o. Ad. gillas såsom dess gemensamma tanke. Jag har
tillförne gifvit tillkänna de orsaker, hvarföre jag ej kan biträda
denna tanke. Hr Dalman har i deri vederläggning af
mitt yttrande, som han velat framställa, gifvit mig en afsigt,
som jag icke ägt, nemi den att skråma R. o. Ad.
eller hota R. o. Ad med en republik, i händelse de allm.
valen skulle införas. Jag vet mig ej hafva yttrat något sådant;
men jag yttrade, att den constilutionella monarkien
skulle luta till sin undergång, derest allm. val infördes, och jag
menade, att antingen anarki eller despotism derigenom skulle
uppstå. Jag tror nemi. icke, att Svenska folket står på den
höga ståndpunkt af medborgerlig utveckling, att vi kunna tänka
oss, att en republik kunde blifva följden af de allm. valen.
Jag tror mig således hafva tillräckligt ådagalagt min
åsigt om allm. val, och ehuru jag gillar principen, nödgas
jag rösta emot densammas antagande hos oss.
Dernäst torde den fråga förekomma, huruvida R. o.
Ad. anser den gamla ståndsfördelningen utgöra grunden för
valcollegierna och att Representationen derifrån hör utgå,
för alt sedermera bildas på 2:ne kamrar. Man har vid denna
princip af val, grundade pä ståndsfördelningen, utgått
från den åsigt, att ett 5:te element äfven borde blifva representeradt.
Jag delar denna åsigt och tror, att detta s k.
5:te element har full rättighet att fordra inträde inom Representationen;
men jag bekänner, att jag anser försigtigheten
vid detta tillfälle fordra, alt så lange det beror på den
fyrdelade Representationens veto alt förkasta ett sådant grundlagsförslag,
bör man icke nämna det 5:te elementet, helst
jag är öfvertygad, att det snart skall vinna inträde bland
de andra, ty för mig synes det, att rummet snart måste stå
öppet för ett 5:te och t. o. m. för ett 6:te element. När
jag således gillat principen af val inom vissa samhällsclasser,
har jag icke velat för det närvar, bestämdt yttra mig, huruvida
dessa classer höra vara 4> 5 eller 6; men jag tror,
att det försigtigaste, då man vill vinna ändamålet, vore att
hålla sig vid de 4 classer, som redan finnas. Som det är
min afsigt att vinna ett ändamål och icke att blott förfäkta
en ide', kan jag ej annat än vidhålla det förslag, som af
Gr. Frölich blifvit afgifvet, och jag får vördsammast till
Hr Gr. o. Landtm, hemställa, om icke den ordning vid frågans
afgörande vore riktigast, att vi först taga till afgörande
de olika meningar, som kunna läggas till grund för R.
o. Adis gemensamma tanke, innan någon fråga uppstår, huruvida
R. o. Ad. vill till grundlagsenlig behandling gilla
Utsk:s förslag.
Den »3 Octokcr c. m.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag erinrar mig aila
riksdagar sedan år 1809, med undantag af riksdagen år
1818, då jag ej var i Sverige; men jag kan ej påminna mig
en öfverläggning, som räckt a:ne dagar, utan att man vid
slutet af den andra dagen är kommen ett steg längre än vid
början af den första, hvilket likväl nu är händelsen Att R.
o. Ad. kommit till ett så onyttigt användande af sin tid,
har jag redan långt före detta visat härflyta deraf, att man
icke håller sig vid någon viss punkt af Utsk:s betänk., utan
talar om allm. val och nationalrepresentation öfverhufvud
samt gör det under alla möjliga modificationer. Jag ser icke
något skäl, hvarföre icke denna öfverläggning, om den
fortfar på samma Sätt som hittills, kunde räcka ännu 2:ne
dagar, 1 fall Ståndet icke dessförinnan åtskiljdes af trötthet.
Jag skulle derföre till Hr Gr. o. Landtm, hemställa,
om det icke vore tid att hålla sig vid någon viss
punkt. Om det H. Ståndet icke får befatta sig med någon
af de punkter, Utsk. framställt, så anhåller jag, att
Hr Gr. o. Landtm, åtminstone ville förklara, att den allmännaste
af de framställningar, som här blifvit gjorda, den
nemi. ang:de allm. valen, måtte komma till beslut. Sedan
torde vi få företaga frågan örn det 5:te elementet, som jag
ville kalla det 5:te hjulet under vagnen, o. s. v. gå alla projecterna
igenom, tills vi troligen återkomma till den Nationalrepresentation,
hvilken vi för närvar, hafva och som jag
förmodar, att pluraliteten såväl bland R. o. Ad. sorn de öfriga
Stånden vill behålla. Jag anhåller blott, att, när vi
ändtligen fått en framställning, det må vara tillåtet att,
oansedt de onyttiga och vidlyftiga tal, som redan blifvit hållna,
yttra sin mening, så att icke all möjlighet afskäres att,
nar det gäller annat än tal, få vederlägga de gjorda förespeglingarna.
Jag hörde nyss Frih. Ehrenborgh förklara sig
emot allm. valrätten och för bibehållandet af det gamla representationssättet;
men han har likväl dervid gjort modificationer,
som jag ej anser riktiga, nemi. att val borde införas
bland R. o. Ad., och han tyckes tro, att Constit.TJtsk.
vore sinnadt att framlägga ett sådant förslag, sedan Ståndet
medgifvit grundsatsen. Jag är öfvertygad, att Constit Utsk:s
ordförande vet, hvad TJtsk. vill göra; men något officielt
derom känner icke R. o. Ad., utom hvad som slår i betänk.
, och dessa Utskrs förmodade afsigter nämnas icke i
detta betänk. Jag anhåller derföre, att framdeles, när det
kommer så långt, att ett dylikt förslag möjligen framställes,
det må vara öppet lemnadt att derom yttra sig. Jag
förnyar min anhållan, att Hr Gr. e. Landtm, ville göra någon
proposm.
Hr Gunther, Carl Gust.: Frågan om reform af
Svenska nationens representationssätt är onekligen en af de
vigtigaste frågor, som kunna komma under öfverläggning
Deli i3 Octobcr c. m.
4i3
hos R. St., ej allenast derföre, att representationssättet djupt
inverkar på samhälls- och statsskicket, utan ock än iner för
den vigt, frågan erhållit genom det sätt, på hvilket man
här söker att behandla den.
Utan att ingå i pröfning, huruvida någon reform af
Svenska nationalrepresentalionssättet är behöflig eller ej, antager
jag, att den behöfves; men jag yrkar bestämdt, att
man måste ovilkorligen gå till väga med största varsamhet
vid behandlingen af en så högst magtpåliggande sak, och
att man mäste, med fullt allvar och fullständigt, ,noga undersöka,
öfverväga och pröfva, innan man gillar och antager
något förslag, som innefattar djupt ingripande förändringar
uti hittills gällande och nu bestående principer för
representationssättet. Sanningen häraf kan ej bestridas, och
jag ogillar derföre på det högsta, att man här söker, under
formen af en contrapropos., liksom påsmyga oss och
Nationen ett förslag, som innefattar stora förändringar i
sjelfva principerna, och hvilket ej ens varit omtaladt, än
mindre öfvertänkt, innan det här framställes, för att efter
några timmars debatt antagas och förklaras för Ståndets
gemensamma tanka. Ett sådant sätt att behandla en så
högst magtpåliggande sak anser jag vara ganska vådligt,
hvarföre jag deremot allvarligen protesterar och beklagar,
att ordalydelsen af 56 § Reg F. lemnar utrymme för så olika
tydningar, som man här under discussionen fått höra,
och hvilka äfven röjas af det oss meddelade prot.utdy. från
V. BorgareSt.; och jag kan ej underlåta här yttra den önskan,
att inom Constit.Utsk. må väckas uppmärksamhet å
angelägenheten af rättelse häruti, på det att grundvalarna
för samhällets bestånd ej må vara blottställda för att på
ett så öfverrumplande sätt kunna öfverändakastas. Vid afgörandet
om antagande af här framställda contraförslag får
man ej låta förvilla sig af de s. k. ropen eller skriken på
representationsreform, så att man deraf låter förleda sig till
ett förhastadt antagande af ett omoget och obetänkt förslag,
ehvad hotelser man än här må förespegla oss om förestående
vådor och faror, deraf ingen kan låta skräma sig, enär
man ej bör kunna tro, att mängden af dem, som yrka reform,
kunna vara så oförståndiga och oförnuftiga, att de
önska en obetänkt brådska vid behandlingen af en sak,
hvars vigt ovilkorligen bjuder, att den först fullständigt utvecklas
och utredes inom opinionen, innan något förslag
derom af R. St. antages; och då ännu ingen finnes, ej ens
bland ledarne för de ropande, som rätt vet eller kan göra
sig reda för, huru en reform bör och kan göras, synes mig
häraf oemotsägligen följa, att antagandet af något förslag
till ändring uti bestående principer för representationssätt et
nu vore förhastadt och just vore rätta sättet att framkalla,
ja, rent af framtvinga de stora vådor och verkliga iäror,
som Gr. Horn med förslagets antagande velat afböja.
4.4
Den i3 0 cjt o b c r e. m.
Då några af de ropande åtnöja sig med att yrka en
imitation af andra länders institutioner, och deruti understödjas
af några publicister, synas mig dessa yrkanden vara
missledande och förvillande, om man underlåter att noga
undersöka, huruvida sådana imitationer passa för oss, med
våra sedvanor och bruk, ty intet bevis för deras antagande
linnes endast deruti, att andra nationer, med andra seder
och vanor, dermed finna sig nöjda och belåtna; och då man
får läsa uti våra tidningar, att Nationen skulle finna sig
lycklig och säll, om den finge dylika efterhärmade institutioner,
i likhet dels med Frankrikes, dels Norriges, vågar
jag öppet påstå, att hvar och en, som så tänker, mycket
misstager sig om Svenska nalionalkarakteren.
Derjemte får jag lika öppet förklara, att, enligt min öfvertygelse,
sådana förslag endast kunna tillfredsställa dem,
hvilka önska och åstunda alt göra våra representantkamrar
till tummelplatser för partistrider om platserna i Konungens
Conseil, såsom det tillgår i några länder och såsom det tillgick
i Sverige under den s. k. frihetstiden, då personalen
inom Rådet ombyttes vid nästan hvarje riksdag; men sådana
förslag och sådana bemödanden äro ingalunda öfverensstämmande
med Nationens önskningar.
Till följd af hvad jag här yttrat, synes mig, att något
förslag till ändring i principerna för representationssättet ej
kan vid innevarande riksdag utarbetas till antagande, utan
att alla förslag derom böra först mera utvecklas och bearbetas
inom opinionen, innan något förslag derom kan af R.
St. antagas, men att hvar och en, som äger förmåga och
kallelse att uppgöra, utarbeta och utreda dylika förslag, bör
under tiden intill nästa riksdag framlägga dem inför Nationen,
för att offentligen granskas och pröfvas af allm. omdömet,
på det att kommande Ständer må finna opinionen
derom mera utvecklad och stadgad, än den nu är, hvilket
jag anser vara ett oeftergifiigt vilkor, innan något förslag
derom af R. St. antages.
I afseende på det af Constit.Utsk. framställda förslag
om inrymmande af orepresenterade i RiksStm, gillar
jag den del deraf, som rörer RondeSt.; men beträffande
BorgareSt. synes mig, att ofrälse possessionater, äfven såväl
som ofrälse fabriks- och manufacturiägare på landet, böra
erhålla inträde i BorgareSt., i likhet med hvad bruksägare
redan erhållit. Om ofrälse possessionater lemnäs inträde i
BorgareSt., kan man förvänta mycken nytta dels deraf, att
denna medborgareclass får deltaga i Representationen, dels
deraf, att dessa nya representanter för Sveriges hufvudsakligaste
interesse, jordbruket, placeras i BorgareSt., der man,
mer än i något annat Stånd, stundom funnit, att detta vigtiga
interesse alltför mycket blifvit åsidosatt. Att, såsom
Frih. Klingspor i sisth plenum föreslog, lemna ofrälse possessionater
inträde på Riddarhuset, kan jag icke medgifva.
Den i3 Octobcr c. m.
4i5
emedan det är stridande emot principen, enär det ej är förmögenhet,
sorn bereder inträde på Riddarhuset, utan endast
utmärkta fÖrtjenster och talenter, som dermed böra belönas.
I forntiden ansåg man endast vapenbragder deraf vara
förtjenta; men det tillhör en sednare tids upplysning att veta
lika högt värdera alla andra utmärkta fÖrtjenster emot
fäderneslandet. Det är väl sannt, att envåldsregenter i åtskilliga
lander stundom missbrukat adelskap till belöning åt
favoriter, ja, t. o. m. att någon gång förräderiet blifvit dermed
belönadt; men i våra constitutionella lider bör man förmoda,
att sådana missbruk med adelskap ej mera kunna
äga rum; åtminstone beror det på andan inom Ståndet att
afböja och förekomma dem.
Hvad dernäst beträffar Constit.Utskts förslag, att lemna
civila embets- och tjenstemän samt domare inträde i
PresteSt., kan jag ej gilla detsamma, emedan det ej är förenligt
med principen att åt dem tillerkänna särskild representationsrältighet
i och för dems innehafvande embeten och
tjenster; ej heller kan jag gilla, att lärare vid elementarläroverken
lemnäs inträde i PresteSt., dels emedan det ej
är för dem behöflig t, dels emedan man ej kan begära,
att de skola af sina små löner bestrida representationskostnaden.
Hvad slutligen beträffar R. o. Ad:s representationssätt,
har Constit Utsk. ej deruti föreslagit någon förändring;
ej heller bör någon förändring deruti äga rum, förrän något
förslag till ändring i nu bestående principer för nationalrepresentationssättet
hunnit mogna och af R. St. antagas.
Men jag kan ej underlåta vid detta tillfälle uttrycka, att
ehuru jag, i likhet med hvad Hr v. Hartmansdorff i sisth
plenum yttrat, tror, att R. o. Ad. i och för utöfningen af
dess representationsrätt fått uppbära flera oförtjenta tillmålen,
synes mig dock, med afdrag af dessa, några missbruk
existera, dem jag lifligt önskar må blifva rättade. Att missbruk
med polletters uttagande finnes, bevises dels af de
oräkneliga afsägelser vid denna riksdag, dels af de här i
Ståndet anmälda försummelser inom CJtsktn. Det är med
ledsnad och djupt sårad känsla, som jag här, ty värr, alltför
ofta hört argumenteras till försvar för detta sjelfsvåld,
att R. o. Ad. ej äro betalade för deras deltagande i Representationen,
ty enligt min uppfattning af riksdagsmannakallet
och den sjelfskrifna rättigheten att detsamma utöfva
är en sådan rättighet af högre värde, än att kunna mätas
eller jemnföras med penningar; hvarjemte jag anser, att ingen
bör kunna utöfva en så vigtig rättighet, med mindre
än att ovilkorligen vara förbunden uppfylla dermed oskiljaktiga
skyldigheter. Jag tilltror mig ej att här föreslå något
correctiv emot de omnämnda missbruken; men jag tror,
att något annat correctiv deremot ej behöfves, än att R. o.
Ad. vid hvarje förekommande sådan casus allvarligt uttryc
-
4 iö
Den 13 O c t o b c r e. ra.
ler sitt ogillande deröfver. Jag vill blott tillägga, att den
bär o ft£t~~öf verk lagade liknöjdhet inom .Ståndet synes mig
vara frukten af de tilldragelser, hvilka ägde rum under sisth
riksdag, då en högt aktad och ansedd representant, dels
genom afsägelse af en invald plats i BancoUtsk. och dels
genom ett oförmodadt inlernnande af polletten, med sitt
exempel visade, huru rättigheten att representera kan utöfvas
endast med afseende på enskilda åsigter och personliga
förhållanden, men med åsidosättande af skyldigheterna
emot det allmänna.
I öfverensstämmelse med hvad jag här haft äran framställa
får jag vördsamt föreslå, att it. o. Ad. ville gilla och
antaga Conslit.Utsk:s förslag, med endast följande anmärkntr
vid återrem issen, såsom utgörande Ståndets gemensamma tankar,
nemi. att ofrälse possessionaten, äfven såväl som ofrälse
fabriks- och manufacturi-ägare på landet, böra erhålla inträde
i BorgareSt., i likhet med hvad bruksägare redan erhållit,
men att civila embets- och tjenstemän samt domare,
äfvensom lärare vid elementarläroverken, ej anses böra lemnäs
inträde i PresteSt. Hos Hr Gr. o. Landtm, anhåller
jag vördsamt, att, i den ordning Hr Gr. o. Landtm, finner
lämpligt, propos. härpå må blifva till Ståndet framställd.
Åtskilliga hördes yrka proposition.
Ilr Dalman: Jag skall söka vara så kort som möjligt;
men jag är skyldig Gr. Horn ett svar, som jag ej kan underlåta
att lemna. Jag trodde mig hafva full anledning till
det omdöme, jag fällt i afseende på honom; ty då Hr Gr.
yLtrat, att det monarkiska styrelsesättet vore hotadt genom
införande af allm. val, kunde jag ej föreställa mig, att i Hr
Gr:s vanligen strängt logiska tankegång kunde ligga någon
annan slutföljd, än att de skulle leda till ett demokratiskt
styrelsesätt. Då Hr Gr. nu förklarat, att detta icke varit
hans mening, har jag naturligtvis misstagit mig om meningen;
men jag trodde så mycket hellre min uppfattning af
det fällda yttrandet riktig, som Gr. Frölich förut tydligen
uttryckt, det han befarar en sådan följd af allm. valen. Då
Gr. Horn förenat sig med Gr. Frölich, hade jag föreställt
-mig, att de utgått frun samma synpunkt. Gr. Frölich har
likväl visat, att han icke utgår från någon princip, och det
är således ganska svårt att möta honom på det fält, der
han strider, då det är ett fält, fullt af considerationer och
jemnkningar, der endast den supponerade pluralitetens mening
får något afseende.
Jag får tillika begagna detta tillfälle att förklara min
förundran deröfver, att Hr v. Hartmansdorff anser den tid
onyttigt använd, som åtgått att discutera det vigtigaste amne,
sorn under denna riksdag förevarit. Att de här yttrade
meningarna icke nu leda tili resultat är bedröfligt; men
Den i3 Octo her e. m.
4 »7
är nf vigt, nit äinnet utgör föremål för RiksStins öfverlagdningar,
och om de lin skulle vara io a 20 dagar lill, ludet
nyttigt, att man får jemnföra sina meningar derutinnan.
Jag vill dock medgifva, att Hr v. Hartmansdorff och hans
gelikar hafva rätt deri, att tiden här är onyttigt använd,
om icke något biträde lemnäs från Regeringens sida; men
jag tror, att Svenska folket skulle hembära Representationen
sin varmaste tacksamhet, i fall dessa dagars discussion kunde
leda till något resultat. Jag vet icke, huruvida något
sådant står att finna, men anhåller emedlertid, att Hr Gr.
o. Landtm, täcktes framställa Frih. Kantzous propos., hvarvid
jag dock tager mig friheten hemställa, om den ej kunde
modifieras sålunda: att R. o. Ad. måtte såsom sin gemensamma
tanke förklara, att R. o. Ad., med erkännande
af folkets allm. rätt att, utan afseende på stånd, antingen
omedelbart eller genom electorer deltaga i val af representanter,
anmodar Constit.TJtsk. att uppgöra ett på sådan grund
bygdt förslag till representationsförändring.
Gr. Frölich: Jag begärde ordet, då Hr v. Hartmansdorff
syntes fordra af Hr Gr o. Landtm, att Constit.tJ(sk:s
förevar, inemor. måtte föredragas punktvis. Jag trodde det
vara nödigt att anmärka , det sådant väl hade kunnat ske,om
fråga endast hade uppstått om anmärkn:r vid redaetiouen
«f Utsk:s memor.; men som jag icke tror, att denna långa
discussion varit af den syftning, att någon velat godkänna
Utsk^s memor. såsom bvilande grundlagsförslag till nästa
riksdag, utan tvärtom, att anmärkntna varit af den beskaffenhet,
att de stå i strid med allt annat af Utsk:s memor.,
än dess rubrik, har jag ansett mig böra stå upp för att begära,
det Hr Gr. o. Landtm, mätte föredraga frågan på det
sätt, att propos. framställes till R. o. Ad., huruvida Ståndet
vill såsom sin gemensamma tanke antaga den af Hrr
Dalman och Hjerta samt Frih. Rantzou framställda anmärkning.
Contrapropos:n, som en värd talare ansett böra utgöras
af Utsk:s memor., kan likvisst icke formenligt blifva
annan än den, att R. o. Ad. icke godkänner denna anmärkning
såsom sin gemensamma tanke; och på samma sätt måste
ovilkorligen alla de särskilda anmärkningar, som icke
vid de pågående voteringarna kunna sammanjemnkas, föredragas
och afgöras.
Medan jag har ordet, får jag, i afseende på hvad Hr
Dalman sednast yttrat, tillägga, att om R. o. Ad. tror, alt
jag i mitt förslag icke utgått från någon princip, för det Hr
Dal man säger så, kan jag icke hjelpa det och skall jag icke
bry mig om det. Det är dock icke sagd t, alt man icke utgått
från princip derföre, att man haft mycket afseende på,
huruvida ett resultat kan vinnas eller icke, och det skall
framdeles, då jag hoppas, att någon del af min tanke gillas
.4 H. 53
4.8
Den i3 Oetober c. m.
af R. o. Ad., visa sig, om icke ett resultat, huru litet som
helst, är bättre än en princip, som ej kan leda till något
resultat.
Frih. Rantzou: Jag vill, för att icke förlänga discussionen,
endast förklara, att jag, på de skäl Hr Dalman anfört,
önskar inskränka min propos. till det förslag, att R. o.
Ad. måtte såsom sin gemensamma tanke uppdraga åt Constit.
Utsk. att uppgöra ett annat förslag till Nationalrepresentation,
grundädt på Svenska folkets allm. valrätt, utan afseende
på Stånd.
Frih. Boye, Ludv.: Jag har gjort mig till en pligt att
i dag icke förlänga discussionen; men sedan denna fråga om
föredragningssättet uppstått, vore en längre tystnad ett fel.
Den lagliga ordningen måste ligga till grund för föredragningen;
men mig synes det vara en olaglig oordning, att det
skulle komma an på talarne att hortraisonnera det ämne,
som är föredraget, eller Utsk:s förslag. Jag förenar mig
derföre med Hr v. Hartmansdorff och anhåller, att Hr Gr.
o. Landtm, täcktes föredraga Constit.Utsk:s betänk, punktvis,
Ufven af det stora skäl, att om följden deraf skulle blifva,
alt R. o. Ad., vid afhörandet af punkterna i betänk., skulle
med eller utan amendement vilja antaga dem såsom sin
gemensamma tanke, vore redan de facto alla de spridda anmärkningarna
undanröjda. Jag begär således, att Hr Gr. o.
Landtm., i följd af det begrepp om laglig ordning, som vi
hittills haft, ville gifva oss propos. på de särskilda punkterna
i Utsk:s betänk.
Gr. von Fersen, Hans: Sedan nu ämnet blifvit dis-*
euleradt och vi hunnit så långt, att vi skola söka reda oss
ur det chaos af olika meningar, som under discussionen
uppkommit, torde det vara tillåtet att yttra sig i afseende
på formen. För min del kan jag ej annat än med Gr. Frölich
instämma deruti, att af Hr Gr. o. Landtm, måtte framställas
propos. på de olika meningar, hvilka bär blifvit yttrade,
med hemställan till R. o. Ad., huruvida de utgöra
It. o. Ad:s tankar, hvar och en för sig. Det har synts mig
under discussionen, som 0111 den till större delen hvälft sig
kring titeln af betänk, och till ganska ringa del vidrört sjelfva
betänk. Det är således nödvändigt, att då discussionen
angått betänk:s titel eller Nationalrepresentationen, framställning
göres å de förslag, som i detta ämne blifvit afgifnä.
Mig synes derföre, att ingenting annat återstår för att
sluta denna debatt, än att framställning sker, huruvida R.
o. Ad. instämmer eller icke instämmer i de afgifna förslagen,
Jag har icke förkärlek för något af dessa förslag och
jag liar i sista plenum yttrat, att jag icke delade de åsigter,
som här blifvit framställda-, emedan jag icke trodde tiden
vara inne att framställa öch deliberera ett sådant genomgripande
förslag, innan en mera allmän opinion inom Re
-
Deli i3 O cl ober e. m.
4«o
presentationen gjort sig gällande, iin sorn nu ur fallet; men
sedan sådana förslag blifvit framställda, så, på det de ej må
blifva förqväfda och på det discussionen må få samina gång
som från början, synes mig icke annat lämpligt, un att propos.
framställes å dessa förslag. Jag anhåller derom så
mycket hellre, som jag, i fall propos, blefve gjord endast
på de särskilda §§ och punkter, som Constit.Utskls betänk,
innehåller, icke ser, att man kunde komma till något tillfredsställande
resultat, utan till samma resultat, som uppkom
i följd af ett föregående Constit.Utsk:s betänk, hvilket föredrogs
punktvis och hvarom beslut fattades särskildt för
hvarje punkt, då R. o. Adis gemensamma tanke vid den ena
punkten blef stridande mot dess vid en annan punkt yttrade
mening. Det är af sådan anledn., som jag anser Constil.-  Utskls grundlagsförslag böra i ett sammanhang tagas i betraktande
och icke punktvis företagas. För öfrigt torde det vara
mig tillåtet att nämna, att om icke en sådan marche följes,
faller man i samma olägenhet, som för några dagar sedan,
att nemi. inconsequenser uppkomma derigenom, att en olika
personal kommer att besluta om särskilda delar af etI grundlagsförslag.
Ett grundlagsförslag måste vara baseradt på en
princip, och det är principen, men icke ordställningen i
betänk., som den gemensamma tanken bör afse. Jag biträder
således Gr. Frölichs begäran, att principerna först malte
afgöras. Deras antagande må med ja eller nej besvaras;
men vi böra icke ingå i pröfning af ordställningen i betänkandet.
Hr Lagerhjelm, Pehr; Jag har redan i ett föregående
plenum haft äran framställa mina tanker i detta ämne.
I 56 § Reg.F. finner jag, huru förhållas bör, när ett
grundlagsförslag blifvit Rännsfäldt af Constit.Utsk. till RiksSt:ns
granskning. Der stadgas nemi., huru förhållas skall,
då Utsk- tillstyrkt någon åtgärd. 1 84 § af samma Reg.F.
stadgas återigen, huru förhållas skall, då Constit.Utsk. icke
funnit skäl att gilla och lill R. Stis pröfning öfverlemna något
förslag till förändring eiler förklaring af grundlagarna.
Bland de motioner, som vid denna riksdag blifvit gjorda Och
öfverlemnade till Constit.Utsk., har af Hr Rosenquist af
Akershult blifvit föreslaget, alt Ståndsfördelningen må för
alltid afskaffas, allm. valrätt och valbarhet äga rum, samt
för öfrigt Norriges grundlag, i hvad den beträffar valmethoden
jemte ordningen, vilkoren oph farmerna för representationen,
antagas. Jag hemställer nu till hvar och en af
R. o, Ad., om icke den motion, som nu af Frih. Rantzou
samt Hrr Dalman och Hjerta blifvit framställd, i hufvudsakliga
principen instämmer med den af Hr Rosenquist af
Akershult i Constit.Utsk, väckta motion. När således Constit.
Utsk,, der denna motion förevarit, icke tillstyrkt densamma,
finner jag, huru dermed skall förfaras, vara tydligen
Den i3 Oo t ober e. ra.
stadgadt i 84 §, hvilken innehåller: ”Då Constit.Utsk,
icke funnit skäl att gilla och till R. St:s pröfning öfverlemna
något förslag till förändring eller förklaring af grundla-,
garna, som Utsk. af en riksdagsman emottagit, vare Utsk,
skyldigt, om förslagets författare det yrkar, att meddela honom
sitt yttrande deröfver, med tillstånd att detsamma jemte
förslaget genom tryck allmänt göra, då han för det sist—
nämndes innehåll sjelf i egenskap af författare må lagligen
ansvara.” I följd deraf finnér jag tydligen stadgadt i grundlagen,
huru förhållas bör med det förslag, Frih. Rantzon
till R. o. Ad. ingifvit, och att det ej kan, tvärtemot grundlagens
lydelse, komma att utgöra något ämne för R. o. Ad:s
öfverläggning. Dernäst oell hvad angår de andra förslagen,
afse de väsendtliga rubbningar i hvad grundlagen hittills
stadgat; och som, icke blott för grundlagsärender, utan för
alla ärender, grundlagen stadgat, att en motion, sorn väckes
i något RiksSt., skall till vederbörligt Utsk. remitteras, och
således förklarat, att öfverläggning om motioner icke ina
direete i ståndsförsamlingarna förekomma, synes tydligen,
alt någon öfverläggning till beslut öfver dessa förslag så
mycket mindre kan äga rum, som särskildt för grundlagsfrågor
är stadgadt, att de icke blott skola i likhet med alla
andra ämnen af Utsk. beredas, utan jemväl direete ingifva*
till Constit.Utsk. Grundlagen innehåller således sådana stadganden,
till följd hvaraf öfverläggning genast omedelbart
rörande ett särskildt förslag till grundlagsförändring ickekan
inom Ståndens plena förekomma, och om nu några andra
förslag än, de, sorn förekomma i Utslås betänk, eller
dermed hafva omedelbart sammanhang (jag tror, att icke
mindre än 8 sådana blifvit framställda) bär skulle antagas.,
skulle sådant tydligen strida emot den ordning, grundlagen
stadgat, såväl för ärenders. behandling i allmänhet, som i
synnerhet i afseende på grundlagsförslag. Skulle också icke
sådana tydliga och uttryckliga stadgunden finnas i Rcg.F,
och Riksd.Qrdn., skulle jag dock hemställa, om det ej vöre
nödvändigt att icke, i en stor församling som ett RiksSt.,
till omedelbart afgörande företaga en så vigtig fråga, sorn
en ny motion om ändring i grundlagen. För öfrigt tror
jäg, att ju mera vigtig! ärendet är, desto mera vigt bör
man lägga på formens iakttagande. Jag kan således icke
föreställa mig, att Hr Gr. o. Landtm, kan komma att göra
någon annan proposition än den, som har gemenskap med
Utsk:s förslag, hvilket följaktligen måste punktvis föredragas.
Frih. Ehrenborgh: Om det varit Ilr Gr. o. Landtm:*
öfvertygelse, att den discussion, som nu ägt rum i 2:ne dagar,
bokstafligen varit stridande mot grundlagen, förmodar
jag, att Hr Gr. o. Landtm, icke låtit Ståndets lid borttagas
af denna discussion. Jag hemtar således just från Ur Gr. u.
Don i3 Octobcr e. m.
Landtnäs stillatigande anledning att tro, det Hr Gr. o.
Landtm, sjelf varit af den tanke, att discussionen kunnat lagligen
fortgå. Om något annat skäl behöfdes för min enskilda
öfvertygelse i detta fall, skulle jag försöka att hemta
det från ordalagen i aldra morn. af Reg.F:s 56 §, der det
heter: ”Göras åter i lliksSt:s plena emot TJtskrs yttrande
anmärkn:r.” Hade der ordet förslag i stället för yttrande
varit begagnadt, så hade Hr Lagerhjelms anmärkn. kunnat
vara riktig; men då här ordet yttrande och i det följande
ordet utlåtande blifvit nyttjadt, hemställer jag till Hr Gr.
O. Landtm samt H. Ståndet, huruvida någon riksdagsmans
ratt, att försöka få sina anmärkntr mot detta yttrande förklarade
såsom gemensam tanke, kan honom förvägras,
ilag skulle dessutom tro, att det ligger i andan af sjelfva
Constit.Utsk:s betänk, en afsigt, att antingen den princip,
hvarifrån Utsk. utgått, matte blifva genom stillatigande eller
uteblifna anmärkn:r godkänd, eller också anmärkntr deremot
må uppriktigt af R. o. samt de öfriga Stånden blifva
uttalade. Det heter nemi. i Utsk:s memor., sedan Utsk.
på 2tne sidor yttrat sig om principen af allm. valrätt: ”Men
om sålunda nuvar. Constit.Utsk., följande samma bana som
de närmast föregående beträdt, funnit sin åtgärd i detta
ämne böra begränsas inom completterandet af ståndsrepresentationen,
bibehållen, har likväl, i motsats till de häraf
uppkomna sparsamma resultat, Utsk. sökt att, genom föreslående
af landtdagars inrättning och af hufvudgrunderna för
deras befattning och organisation, provincialvis i National-*
församlingen införlifva flera samhällets vården och krafter;
åberopande Utsk. härom ett särskildt, under denna dag afgående
ketänk.” Jag hade trott, att då Utsk. så öppet uttalat
sin princip, bade förevar, betänkande icke ensamt,
utan i sammanhang med betänk- om landtdagar bort föredragas,
äfvensom jag för mia del hyst den öfvertygelse, att
då en princip, så öppet som här skett, blifvit af Utsk.
framställd, det varit Ståndens rätt att mot denna princip
•gpla anmärkntr, såvida den icke gillades, och ogillandet ligger
deri, att Stånden såsom sin gemensamma tanke förklara
sådana anmärkn:r , ty ett individuell omdöme om Utsk:s
princip eller förslag kan ej leda till något resultat; men
deremot tror jag en af Ståndet uttalad gemensam tanke,
hvarigenom dep princip ogillas, hvarpå Utsk. byggt sitt förslag,
är hvad sorn afses och står i öfverensstämmelse med
56 §:s sednare mom. Jag kan således ej finna annat, än att
Hr Gr. o. Landtm, gjort fullkomligen rätt, då han tillåtit
denna discussion; hvarföre Hr Gr. o. Landtm- älven torde
tillåta, att anmärkningarna, såväl emot betänka premisser,
spm emot dess resultater, må blifva föremål för propos, till
utrönande af Ståndets gemensamma tanke,
Åtskilliga yttrade härtill deras bifall.
422
Den i3 October e. ro.
Gr. von Fersen: I strid med mitt förra yttrande har
här blifvit sagdt, att enligt 56 §, jemnförd med 84 § Reg.F.,
en sådan propos. ej kunde göras, som jag anhöll, att Hr Gr.
o. Landtm, matte framställa. Jag får i detta afseende fästå
uppmärksamheten derpå, att för mig synes Constit.Utsk.
icke mera än något annat Utsk. vara i grundlagen framstäldt
såsom en förmyndare för R. St,, hvilken i följd deraf
skulle äga att supprimera de motioner, sorn till Constit.-  Utsk. blifvit inlemnade. Väl har i 84. § rättighet blifvit
Jemnad åt den person, som tili Constit.Utsk. inlemnat ett
förslag, att erhålla del af Utsk:s tankar deröfver, och att
meddela allmänheten Utskrs utlåt, jemte sitt förslag under
eget författare-ansvar; men jag kan icke linna, att detta pä
minsta vis kan upphäfva den hvarje representant tillkom—
jnande rättigheten att få sitt förslag af Representationen
pröfvadt. Vill man blott gå något längre i grundlagen
och läsa Tryckfr.förordn,, så finner man, att Constit.Utsk:s
prot, äro förvägrade att offentliggöras och att, i följd deraf, 84
5 återgifve-r den, som der vackt ett förslag, rättigheten att
allmängöra prot-, rör:de detta förslag. Sålunda finner jag,
att stadgandet i 84 § lemnar en ytterligare rättighet, men
ingalunda förnekar den representant, som dit inlemnat ett
förslag, rättigheten att få det pröfvadt af R. St, För min
del kan jag således icke på grund af 84 och 56 §§ anse det
vara Hr Gr. o. Landtm, förmenadt att framställa den propos.
, sorn af Gr. Frölich blifvit begärd och som jag tagit
mig friheten understödja,
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag har begärt ordet
blott för att, innan öfverfiiggningen omsider förklaras
slutad, fasta uppmärksamhet på ett förslag, sorn blifvit gjordt
i afseende på R. o. Ad:s representationssätt, nemi. att Ståndet
skulle reduceras till ett mindre antal genom val. 12 §
Riksd.Qrdn. stadgar, att R. o. Ad, infinner sig till riksdag
och representeras enligt Ridd.Qrdn, Denna Ridd.Qrdn, stadgar
i de första 8 §§, huru R. o. Ad. representeras, och 41
§ af samma Ridd .Ord n. innehåller: ”Väckes fråga in pleno
om ändring uti denna Ridd.Ordn., bör en sådan alitia remitteras
till Ridd,UtsR, sorn med sitt betänk, deröfver till
R. o. Ad, inkommer,” Nu har vid denna riksdag af Hr
Bråkenhjelm fråga redan blifvit vackt om förändring af
Ståndets representationssätt, eller att Ståndet skulle reduceras
till ett anta! af 200 personer genom val. Denna motion
remitterades till Ridd-Utsk., sorn afstyrkte förslaget, och
detta utlåt, bifölls jemväl af Ståndet, Frågan är således vid
denna riksdag afgjord, och kan följaktligen, jemlikt y5 §
Riksd.Qrdn., icke nu åter upptagas. Jag har blott velat
nämna detta, på det Hl’ Gr. o. Landtm, så mycket mera må.
styrkas i den tanke, jag förmodar honom hysa, att propos,
ieke kan framställas å detta förslag.
Den i3 Octobcr e. m.
4»3
Frih. Boye: l den stund, då den vigliga omständighet
företer sig, huru och i hvad ordning föredragningen af detta
ämne bör ske, hade Ståndet måhända kunnat hafva en
billig väntan att kunna förlita sig på Constit.Utsk.vs egna ledamöters
omdöme. Det är bedröfligt, att de likväl här ej
varit af samma mening. Jag går derföre att efter mitt begrepp
pröfva bådas meningar, för att tillse, åt hvilkendera
sidan jag kan lemna min röst. En värd ledamot, Hr Lagerhjelm,
har med en öfvertygande bevisning, följande grundlagen
punkt för punkt, visat ordningen af marchen, Och
deraf skulle följa, hvad jag först vågade begära, att Hr Gr.
o. Landtm, gåfve oss propos. på betänk, punktvis. En annan
värd ledamot, Frih. Ehrenborgh, har talat deremot;
men må denne värde ledamot af Constit.Utsk. ursägta, att
jng ej kan finna annat, än att han i samma mån afvikit från
grundlagen, som Hr Lagerhjelm troget följt densamma. Hr
Frih. bygger sin conclusion på arne skäl, nemi. först på en
ganska bristfällig citation af 56 § Reg.F., och , Sedan sökei*
han ett stöd i en alldeles utom gränsen af grundlagen varande
omständighet, nemi. sättet, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
tillåtit oss att discutera. Hr Gr. o. Landtm, här visserligen sig
öppet lemnadt att inskränka discussionen, då den afviken
från ämnet. Jag tror likväl, att Hr Gr. o. Landtm, förfarit
rätt, då han tillåtit hvar och en att uttala sin mening; men
att Hr Gr. o. Landtm, derigenom skulle hafva bundit sig
att låta ämnet förekomma i annan ordning, än den med
grundlagen Öfverensstämmande, det är en sophism, ty grundlagens
bud måste framför allt ahnat följas. Den af Hr Frih.
gjorda citation är riktig; den lyder så häri ”Göras åter t
RiksSt:ns plena emot Utsk:s yttrande artmärkrtir.” Men hvarföre
har Hr Frih. hoppat öfver, hvad som står förut isamma
§? Der står nemi. i ”varde Utsk:s yttrande vid samma
riksdag öfverlemnadt till R. St., hvilka vid densämmä må derom
kunna öfverlägga.” Står detta framför anmärkn.M', så måste naturligtvis
ordningen vara att först afgöra det betänk., hvarom
vi skola öfverlägga, innan vi komma till anmärkningarna.
Jag respecterar Hr Gr. o. Landtm:s rätt att tillåta discussion;
men jag tillerkänner Hr Gr. o. Landtm, ingen rätt att frångå
grundlagens bud, och då här står, att vi först skola öfverlägga
om betänk., måste vi också forst afgifva vårt yttrande
deröfver. Jag mötes af det inkast , att vi icke häfva något
beslut att taga. Jag vet, att vi icke hafva något afgörande
beslut att taga; men vi hafva att afgöra, hvad som är
Ståndets gemensamma tanke, Detta preliminära besluts fattande
måste vara icke allenast vår rättighet, utan jemväl
vår skyldighet. Nu är frågan, i hvilken Ordning vi skola
komma till detta beslut, och då rCclamerar jag deli Ordning,
som i grundlagen stadgas, nemi. att först Öfverläggning om
betänk, må försiggå och sedan anmärkningarna må förekomma.
Man har sagt, att rifsigten vöre att afskära rättigheten
4a4
Dan «3 Octoher c tu.
att göra anmärknlr. Bevare mig Gud derifrån! Må vi i
vederbörlig ordning komma till dem; men jag begår särskild
uppmärksamhet på nödvändigheten att följa den ordning,
grundlagen föreskrifver. Om vi vända upp och ned på denna
ordning, så kunde följden blifva, att vi aldrig komine
till betänk.; ty örn vi företaga anmärkningarna, innan vi
granskat betänk., kunde Pehrs eller Påls mening blifva antagen
såsom Ståndets gemensamma tanke, hvarigenom öfverläggningen
om Utsk:s betänk, skulle förfalla, tvärtemot grundlagens
stadgande.
Hr von Troil: Jag erkänner, att det var med en viss
förundran, jag hörde en värd ledamot här framför mig vilja,
på grund deraf, att R. o. Ad. vid denna riksdag afslagit
en motion om förändring i Ridd.Ordn., betaga R. o. Ad.
dess rätt att yttra en gemensam tanke i ett ämne, som åsyftar
förändring i grundlagen. Detta måtte vara 2:ne särskilda
frågor. Det är sannt, att de begge angå en förändring
af R. o. Ad:s representationssätt; men den ena rörtde R. o.
Ad. isoleradt och hörde derföre till Ridd.Utsk., hvaremot
den andra afser en representationsförändring såväl för delta
som de öfriga Stånden, och således ej kan tillhöra Ridd.-  Utsk:s handläggning. Det är jemväl sannt, att det, såsom
Hr Cederschjöld sagt, står i 12 § Riksd.Ordn., att R. o. Ad.
infinner sig till riksdag och representeras enligt Ridd.Ordn.;
men det är just denna §, hvarom jag önskar, att R. o. Ad.
måtte förklara det vara dess gemensamma tanke, att dea
bör förändras. Då Constit.Utsk. inkommit med ett förslag
om Nationalrepresentationen, måste det vara Ståndets rättighet
att såsom sin gemensamma tanke förklara de anmärkn:r,
som göras emot detta förslag, eller att Ståndet vill hafva
en representationsförändring, men icke en sådan, som Utsk.
föreslagit. Så tyckes Hr Gr. o. Landtm, äfven hafva uppfattat
saken, och jag är öfvertygad, att Hr Gr. o. Landtm,
icke tillåtit diseussionen att fortgå i ett ämne, hvarå han
ansett propos. icke kunna lagligen framställas.
Hvad åter den saken angår, att betänk, skulle föredragas
punktvis, så hade det kunnat vara i sin ordning att vid
discussionens början begära särskild proposion på ett sådant
föredragningssätt; men att sådant icke skett kan likväl icke
hindra någon, som vill göra anmärkningar vid de särskilda
punkterna, att begära ordet för att yrka proposition å dylika
anmärkningar. Detta synes likväl icke åsyftas, ty alla här
gjorda anmärkningar hafva blifvit riktade emot betänk, i
sin helhet och icke emot de särskilda §§. När så tillgått, skulle
del vara besynnerligt, om man ville punktvis föredraga ett
betänkande, hvarom man i 2:ne dagar talat i dess helhet.
I alla fall lärer det ej kunna hindras, att propos. framställe*
enligt med de anmärkningar, sorn under diseussionen förekommit.
r,,
Den i3 Octobcr c. ni.
Gr. von Fersen: Jag begärde ordet i anledn. af Frih.
Boyes sista yttrande, att-han på grund af 56 § ansåg, att
icke en sadan propos. kunde framställas, som har af eli värd
ledamot blifvit begärd och af mig understödd. Hr Frih.
Sökte dervid tyda 56 § i den riktning, att en sudan propos.
ej skulle kunna göras; men må det vara mig tillåtet att, i
motsats lill Hr Frilits citationssätt, uppläsa denna 5 till punkt,
på det livar och en må finna den ringa halt, som i Frih.
BoyeS bevisning delina gång framställdes. § innehåller nemi.:
”Tillstyrker Constit.Usk., hvad en riksdagsman hos detsamma
i sådant afseende föreslagit, eller utlåter sig Utsk. med
till- eller afstyrkande å en af Konungen i lika ändamål
gjord propos., varde Utsk:s yttrande vid samma riksdag öfverlemnadt
till It. St., hvilka vid densamma må derom Tunna
öfverlägga, men icke vid densamma besluta.” Der står
punkten, och det var på denna mening, Hr Frih. baserade
sin bevisning, då han yttrade, att Ståndets beslut skulle
hvila på hvad Constit.Utsk. behagat insända till R. St., d.
v. s. icke bero af deras egen öfverläggning, utan af den ledning,
Utsk. velat gifva åt R. St:s omdöme. Något sådant
stadgande finnes icke i den af mig upplästa stroph, oell
då Frih. derpå baserat sitt yttrande, kan jag icke finna annat,
iin att han slödt sig på ganska lösliga grunder. Vidare
står i samma §: "Göras i R. St:s plena icke några anmärknlr
emot Constit.Utsk:s yttrande, livile detsamma såsom
ett R. St:s utlåt., hvaröfver först vid nästa riksdag, och då
endast med ja eller nej, skall kunna beslutas, och galle då
föreskriften i y5 § Riksd.Ordn.” Jag stadnar äfven vid denna
punkt. En hvar, som öfvervarit dessa 2:ne plena, kan
icke annat än instämma deri, alt emot Constit.Utskrs ytti
ande anmärknrr blifvit gjorda, och således kan icke denna
punkt hänföras till förevar, betänk , hvaremot ganska skarpa
anmärkn:r blifvit framställda. Nästa punkt lyder sålunda:
”Göras åter i RiksSt:ns plena emot Utsk:s yttrande anmärkn:r,
blifve de, hvilka hvarje RiksSt. särskildt förklarar
utgöra dess gemensamma tankar, till Constit.Utsk. hänvisade.”
Det är just nu fråga om dessa under öfverläggningen gjorde aninärkn:r,
som skola till Constit.Utsk. hänvisas såsom Ståndets
gemensamma tankar. För min del kan jag således ej
finna annat, än att, i följd af de gjorda anmärkningarna,
framställning till R. o. Ad. bör ske för att utröna, huruvida
de utgöra Ståndets gemensamma tankar. Skulle dervid
R. o. Ad. förklara, att ingen bland dem utgör R. o. Ad:s
gemensamma tanke, äå kunna vi komma till mindre omständigheter,
nemi. de punkter, som betänk, innehåller. Beträffande
84 §, sorn icke af Frih. Boye, men af en annan värd
ledamot blifvit åberopad, har jag redan tillkännagifvit och
deducerat min åsigt. Jag tror, att då 84 § är så långt skiljd
från den 56 §, kan meningen ej vara att uti den,förstnämn
i4
H. 54
4»6
Den iJ October e. m.
da § antyda någon inskränkning i 56 §; men jag får åberopa
jemväl bruket vid denna riksdag och tror det ej vara
något nytt, att förslag inom RiksStm blifvit framställda, hvilka
förklarats utgöra Ståndens gemensamma tankar. R. o.
Ad. har jemväl, sedan vi nu under arne dagar discuteratde
förslag, som blifvit framställda, haft god tid att begrunda,
huruvida de kunna antagas såsom Ståndets gemensamma tankar,
och jag ser följaktligen intet hinder för att nu ingå i
pröfning af de förslag till gemensamma tankar, sorn här
blifvit gjorda. Jag har ansett mig skyldig att, sedan jag
understödt Gr. Frölichs propos., söka, så tydligt jag förmått,
deducera den på grundlagen stödda tanka, som bestämdt
mig att instämma i Hr Gr:s begäran om propos. framställande
å dess förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få instämma
i Ilt' Lagerhjelms yttrande och tillägga några ord. Man
har sagt, att detta Gonstit.Utsk;s betänk, angår Nationalrepresentationen,
och att det på sådan grund skulle vara tillåtet
att derom göra hvilka änmärkn:r, man behagar. Jag
får af sådan anledning fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå,
att detta betänk, angår förändring af Preste-, Borgareoch
BondeSt:ns representationssätt och att titeln således visserligen
är riktig, men att innehållet icke det ringaste vidkortimer
vårt Stånds representation Om nu likväl R. o.
Ad. skulle göra anmärkn:r angrde sitt eget representationssätt
och återskicka betänk, till Constit.Utsk., för att i detta
afseende sammanjemnka meningarna, hade R. o. Ad. försl
och främst, i strid med 81 § Reg.F., gjort här i Ståndet eli
hy motion om förändring af grundlagen och dermed gått
till Constit.Utsk. under beräkning, alt den nya motioneU
skulle af Utsk. upptagas, behandlas och återskickas. Dertill
skulle komma, att i fall de öfriga Stånden hållit sig vid
grundlagen, hafva de icke beslutat något om R. o. Ad:s representationssätt,
hvaraf följer, att Constit.Utsk. linge uppdrag
att sammanjemnka meningar, som icke hafva någon
motsvarighet och således ej kulma sainmanjemnkas.
Éti Värd ledamot har sagt, att om betank. skulle föredragas
punktvis, borde Ståndet derom fatta beslut. Jag anhåller
derföre, att Ståndet nu måtte fatta ett sådant. Hr
Gr> o. Landtm, har väl 3o gånger under denna riksdag meddelat
propos. på den begäran, att från Utsk:n inkomna förslag
måtte punktvis föredragas, och jag kan således ej tro,
att Hr Gn 0. Landtm, kan såsom grundlagsvidrig förvägra
mig denna propos., hvilken jag nu bestämdt fordrar.
Frih. Boye: Jäg har blifvit märkvärdigt missförstådd
af Gr. v. Fersen; ty jag tillåter mig ej den supposition, att
han velat bortblanda frågan. Jag får derföre erinra Hr Gr.,
att jag icke bestridt någon propos. Hela min anmärkn. afsåg
ingenting annat än ordningen, hvari proposma skola
Den i3 Octo b er e. m.
förekomma, och att denna ordning må blifva öfverensstämmande
med grundlagens föreskrift. Men, mina Hrr! vi
bortblanda frågan, om vi icke distinguera emellan ett hufvudsak
ligt beslut och det föregående beslut, som icke algor
hufvudsaken, nemi. det preliminära beslut, hvarigenom
man vid denna riksdag måste bestämma hvad som är Ståndets
gemensamma tanke. Nå väl! nu omfattar min anmärkn.
ingenting annat än ordningen att komma till detta beslut.
Gr. v. Fersen har till punkt uppläst den mening, deri grundlagen
stadgar, att R. St. ej vid den riksdag, ett grundlagsförslag
från Constit.Utsk. blifvit framlagdt, derom få besluta;
meri jag ber Hr Gr. observera, att det beslut, sorn
der omtalas, är det definitiva, som vid nästa riksdag skall
fattas och icke det preliminära beslutet. Nu då det är ovedersägligt,
att stadgandet derom, att öfverläggning om betänk.
skall försiggå, står framför tillåtelsen att deremot göra
anmärkn:r, kan jag ej begripa annat, än att den ordning
är klart och tydligt stadgad, att vi först böra få propos. på
betänk., och att vi sedermera, i fall det ej blifver godländt,
skola komma in på anmärkningarna. Jag påminner
ännu en gång, att örn vi vända upp och ned på ordningen,
bänder, att hvad vi först skola göra, blir ogjordt.
Hr Lagerhjelm: En af Constit.Utskrs ledamöter har
föranledt mig att önska någon närmax-e förklaring. Den
värde ledamoten har nemi. gifvit mitt förra yttrande den
tydning, att jag skulle ansett mig kunna förvägra Hr Gi\ o.
Landtm, rätt att tillåta en sådan discussion, som här förefallit.
Jag vädjar till R. o. Ad:s uppmärksamhet samt mcmor.
prot., då jag nu förklarar, att ett sådant yttrande ej
blifvit fäldt af mig. Jag har deremot föreställt mig, att Hr
Gr. o. Landtm, ej skulle kunna grundlegsenligt nu framställa
propos. på Frih. Kantzous ifrågayar. förslag, hvilket förut
blifvit framstäldt i Constit.Utsk., och hvarvid Utsk. ej
fästat uppmäi-ksamhet. Samma värde ledamot bar äfven
anmärkt, att i 56 § förekommer benämningen Constit.Utskrs
yttrande, hvilket skulle hafva annan betydelse än ordet
förslag. Jag får fästa den värde talarens uppmärksamhet
derpå, att i grundlagen förekomma mångå ord, som nyttjas
promiscue, såsom exempel hvarpå jag endast får åberopa
orden samfäldt och samtliga, hvilka under samma betydelse
i grundlagen begagnas.
En annan värd ledamot af detta hus har förklarat, att
då det är så stort afstånd emellan 56 och 84 §> kunde de
icke hafva stort sammanhang. På ett sådant argument har
jag intet att svara. Samma ledamot har sagt, att Constit.-  Utsk. ej får supprimera grundlagsförslag, Jag önskade, att
han ville med mera uppmärksamhet läsa 84 §., ty der tillägges
Constit.Utsk. en sådan rätt. Jag instämmer med en
tredje väi’d ledaaiot i den tanke, att när R. o. Ad. redan
Den i3 Octohcr c. m,
vid denna riksdag afslagit ett förslag om förändring i dess
representationssätt, måtte det icke vara Ståndets mening att
Ull fatta ett rnotsatt beslut i denna fråga,
I öfrigt och hvad angar Conslit.Utskrs betänk., förklaras
deruti, att Constit.Utsk. anser sig hafva begränsat ämnet
inom completterandet af Ståndsrepresentationen, och
att, då detta ansetts något torftigt, Utsk. föreslagit en ersättning
genom Jandtdagars inrättande. Deraf torde man
kunna finna , att Constit.Utskts utlåt, ej innehåller ledning
till sådana besluts fattande, sorn Frih. Kantzow föresiagit.
Hr Cederschjöld: För att ännu mer utveckla dea
siste värde talarens yttrande, skall jag utbedja mig att, i
anseende till den distinction, som en värd ledamot af Constit.
Utsk. gjort emellan Utsk:s yttrande och förslag, få
visa, hvad grundlagen sjelf förstår med Constit.Utskts yttrande.
56 § innehåller, att ett sådant yttrande skall
hvila såsom ett XI. St:s utlåt., hvaröfver först vid nästa
riksdag, och då endast med ja eller nej skal! kunna beslutas;
men det är icke Utsk:s raisonnement, utan sjelfva lagförslaget,
som sålunda skall hvila, och således betyder ordet
yttrande sjelfva redactionen. Detta förklaras ytterligare
af de sista raderna i §, der det heter, att skiljaktigheterna
skola förenas genom förstärkt Constit.Utsk., ”och det dy”medelst
beredda utlåt, hvile sedan till R. St;s afgörande,
”sorn ofvan sagdt är.” Orden yttrande och utlåtande
betyda således detsamma som redactionsförslag, hvilket
ord grundlagen icke nyttjar. Jag kan således ej annat
än anse otvifvelaktigt, att förslaget om ett förändradt representationssätt
för R. o. Ad. är en ny motion, hvilken följaktligen
enligt 81 § Reg.F. icke kan i Ståndets plenum väckas,
och ännu mindre omedelbart afgöras.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, då åsigterna
varit så olika i alla delar, då somliga, med upphäfvande
af Stånden, yrkat en allmän valrätt, då andra yrkat sammanträden
af Stånden på en elfer två kamrar, och då åter
andra yrkat bibehållandet af nuvar. förhållanden, H, Ex. ej
trodde, det man i en propos. kunde innefatta alla de ämnen,
som varit föremål för öfverläggningen, utan ansåg, att
man borde framställa de olika åsigterna i den ordning, de
blifvit yttrade, till R. o. Ad:s bedömande, för att inhemta,
om Ståndet ansåg någon af dem utgöra dess gemensamma
tanke. I anledn. häraf, och då Gr. Frölich, hvars åsigt först
blifvit framställd, särskildt medgifvit, att Frih. Kantzous
anmärka, framför hans finge underkastas afgörande, ansåg
H. Ex. denna sistnämnda, hvilken äfven af Hrr Dalman
och Hjerta blifvit biträdd, böra blifva första föremålet
för propostn.
Frih. Cederström: 1’å grund af milt yttrande vid
början af denna öfverläggning och med åberopande af hvad
0 «D Oe toli ur c. iu.
4*9
sedermera i öfverensstämmelse dermed af Hrr Lagerhjelm
och Cederschjöld blifvit framstäldt, får jag till prot. protestera
emot det sätt att upptaga frågorna, som Hr Gr. o.
Landtm- nu framställt och som kommer att medföra möjlighet
för R. o. Ad. att besluta frågor om ändringar i
grundlagarna, hvilka blifvit väckta directe i Ståndets plenum,
der de dock, enligt 8i § Reg.F., icke få väckas.
Hr von Hartmansdorff: Jag får för min del protestera
mot det sätt att tolka grundlagen, som Hr Gr. o.
Landtm, nu framställt. Till bevis på olämpligheten deraf
får jag erinra, att om mitt minne icke felar, nämnde Hr
Lefren, då han uppläste sitt yttrande, att hans förslag blifvit
framstäldt i Constit.Utsk., roen icke godkändt. Således
skulle, i fall detta förslag nu upptoges, icke allenast nya
motioner om grundlagsförändring få i R. o. Ad:s plenum
väckas, utan Ståndet äfven komme att pröfva en i Constit.-  Utsk. väckt motion, innan Utsk. funnit skäl deröfver afgifva
något yttrande. Jag öfverlemnar till samtiden, till dem,
som tillhöra och icke tillhöra detta hus, hvad säkerhet våra
grundlagar medföra, om de så behandlas. Jag förnyar
jnin anhållan om propos. å betänk, punktvis.
Gr. von Fersen: Sedan de 2:ne föregående talarne
inskränkt sig till reservationer, har jag intet att anföra,
Utan afstår från vidare yttrande.
Frih. Boye: Jag har icke hört någon ledamot framställa
någon reservation; men väl har jag hört a:ne värda
ledamöter protestera emot det behandlingssätt, som Hr Gr,
o. Landtm, framställt, och jag ber att till prot. få anmäla,
det jag förenar mig med dem. Hr Gr. o. Landtm, har i sin
framställning af - behandlingssättet icke ens nämnt betänk.
Jag anser detta grundlagsvidrigt och fål’ således protestera
deremot.
Hr Lagerhjelm: Jag får äran tillkännagifva, att jag
icke reserverar mig, men får protestera emot Hr Gr. o,
Landtnäs rätt att göra en sådan framställning uppå Frih,
Kant/ous förslag, som här blifvit ifrågasatt, emedan den uttryckligen
skulle strida emot grundlagen. Likaledes får jag
upplysa, att den motion, som här af Hr Lefre'n blifvit gjord,
finnes i denna stund i Constit.Utsk., men der icke blifvit
handlagd- Om nu denna motion skulle med alla sina detailler
förekomma till pröfning, synes mig den naturliga följden
deraf blifva, att Ståndet komme att fatta sin tanke,
innan motionen i Constit.Utsk. förevarit. Man måste likväl
medgifva, det grundlagens mening är, att frågor, som röra
grundlagen, skola först förekomma i Constit.Utsk., så att
Utsk. må kunna fatta sin tanke, innan något af RiksStro
fattar sin tanke derom.
Hr Stråle, Nils Wilh.: Jag anhåller att få förena
43o
D«n i3 Octobcr c. n*.
mig med de värda talare, som ansett grundlagen ej medgifva
Hr Gr. o. Landtm, rätt att göra propos. på omedelbart
afgörande af här framställda grundlagsförslag. Jag grundar
min mening hufvudsakligen på grundlagens stadgande, att
It. St. vid en kommande riksdag skola med ja eller nej besluta
öfver de förslag till förändring af grundlagen, som
Constit.Utsk. framställt; i följd hvaraf R. St. icke kunna
besluta öfver några af RiksSt:n särskildt fattade beslut, hvarigenom
deras gemensamma tanke uttryckes, ty dessa kunna
icke utgöra Conslit.Utsk:s förslag. Detta har bestämt mia
öfvertygelse, att icke något annat förslag, än det Constit.-  XJtsk. afgifvit, kan blifva föremål för Ståndens öfverläggning,
hvarvid detsamma antingen måste gillas för att hvila
till följande riksdag, eljer återremitteras med anmärkn;r.
Hr Cederschjöld: Äfven jag skulle vilja till prot. anföra
min protest emot den propos., Hr Gr. o. Landtm, förklarat
sig vilja framställa; tnen jag nödgas dessförinnan begagna
mig af en utväg, sorn grundlagen lemnar mig, nemi.
den, att af Hr Gr. o. Landtm, begära propos. till Ståndet,
huruvida det önskar en sådan behandling af ämnet, som Hr
Gr. o. Landtm, sagt sig vilja följa. Jag önskar att först fa
höra, om Ståndet delar Hr Gr. o. Landtmts åsigt om grund-'
lagens tillämpning i detta fall,
Hr Rosenblad: Beklagligtvis fruktar jag, att, i fall
ordföranden i ett RiksSt. skulle tillåta sig att göra en olag-,
lig propos., intet annat correctiy finnes deremot, än att den
propos,, som af Ståndets pluralitet anses olaglig, blifver förkastad;
ty vår grundlag har väl föreställt sig, att Ståndens
ordförande kunde neka såväl lagliga som olagliga propos:r,
jnen icke, att de kunde tillåta sig att göra olagliga propos:r.
Efter den af Hr Cederschjöld gjorda klara och tydliga framställning
af betydelsen af ordet yttrande, hvilken var så enkel,
att ett barn kunnat fatta den, hade jag väntat, att här
icke skulle kunna göras propos. till besluts fattande öfver
frågor, hvilka dels varit i Constit.Utsk, framställda, men der
blifvit afslägna, och dels der icke undergått pröfning, och
således utgöra nrotsatsen till de betänkm, hvilka enligt vår
grundlag kunna framställas till RiksStms pröfning; men då
1'ag befarar, att intet correctiv innehålles i grundlagen, att
undra framställningen af en propos., sorn Ståndets ordförande
förklarat sig vilja meddela, anhåller jag nu endast att
få förena mig med dem, sorn till prot. anfort deras protest.
Gr, Frölich: Respecterande det redan fattade beslutet,
att öfverläggningen är slutad, får jag endast i anledn.
af Hr Cederschjölds sista yttrande förklara, att jag protesterar
deremot, att Hr Gr, o, Landtm-, sedan han gjort en
propos. i enlighet med grundlagen, skulle till Ståndet hemställa,
huruvida han bör göra en sådan propos.
Den i3 0ctobcre. m.
43i
Hr von Hartmansdorff: Jas» har icke hört någon
propos. göras, och jag vädjar till hvar och en af husets ledamöter,
utom Gr. Frölich, huruvida någon hört propos.
derom framställas. Hr Gr. o. Landtnäs yttrande innehöll
blott fråga om den ordning, hvari propos:na skulle förekomma.
Jag förnyar min anhållan att få veta, huruvida
Hr Gr. o. Landtm vägrar mig den propos., jag begärt, nemi.
att Ståndet först skulle tillfrågas om betänkts företagande
punktvis, hvilken propos. Hr Gl’. o. Landtm, funnit sig oförhindrad
att framställa, då fråga var om Statsrådets organisation.
H. Ex. Hr Gr. ö. Landtm, yttrade* att då frågan
förevar rör:de Statsrådets organisation, gjordes genast vid
början af discUssionen hemställan om målets behandlande
punktvis, och propos. framställdes derå, hvilken bifölls.
Någon sådan fråga hade icke här Uppstått förr, än sedan
öfverläggningen fortgått i i hela dagar ang:de premisserna
och i anledn. af dem framställda, ganska ingripande anmärknrr.
II. Ex. kunde ej finna, då discussionen endast
hvälft sig omkring det, som utgör premisserna, och då dervid
flera skilda anmärkntr blifvit gjorda, att något annat sätt
vore, för att ej undertrycka någons tanka, än att framställa
frågan, som han gjort. IL Ex. ansåg sig derigenom
på intet vis hafva begått något lagbrott och trodde intet
annat sätt gifvas alt redigt komma ifrån frågan, än att först
afgöra de generella anmärkningarna, och sedan, i fall de
alla förkastades, särskildt pröfva de af Utsk. framställda
egentliga förslag.
En stor del af R. o. Ad. hördes häruti instämma, hvaremot
åtskilliga andra hördes vara af annan mening.
Hr von Hartmansdorff: Ingen lagligen yttrad mening
får här förqväfvas; men olagliga förslag har Hr Gr. o.
Landtm, icke rättighet att framställa. Deras förqväfvande
kan icke sättas i fråga, ty de äro olofligen födda eller, så
att säga, lagligen ofödda, om de likväl framkommit.
Hr Lefre'n: Hr v. Hartmansdorff yttrade för en stund
sedan, att jag skulle i mitt anförande hafva sagt, att mitt
förslag blifvit öfverleninadt till Gonstit.Utsk. och der förkastadt.
Jag har skriftligen till bordet aflemnat mitt anförande,
och det visar motsatsen af hvad Hr v. Hartmansdorff
yttrat. Hr Lagerhjelm har sagt, att jag såsom föremål
för R. o. Ad:s Öfverläggning skulle framställt alla de
punkter, som jag i mitt anförande omnämnt. Milt skriftligen
afgifna anförande visar likväl motsatsen deraf. Jag
liar nemi. sagt: ”Jag afstyrker bifall till Constit.Utskts föreslag
till jemnkhingar i nuvar. Ståndsrepresentation och till—
”styrker återremiss samt att R. o. Ad. ville såsom sin ge”mensamma
tanka förklara: att R. ö. Ad. Önskar ett
”förslag till representationsförändring, grundadt
Den i3 October e. m.
"på Svenska folkets representerande vid allmän
"riksdag på 2:ne kamrar, hvardera sammansatt
"af ledamöter från de h u f v udsak lig a ståndsclas"ser,
sorn i landet finnas." Detta måtte vara motsatsen
af den afsigt, Hr Lagerhjelm tillagt mig. Jag har i
samma förslag slutat med en allmän tanke, den jag önskat,
att R. o. Ad. måtte förklara för sin tanke. Huruvida olagligheter
eller derigenom blifvit yrkade, leranar jag obesvaradt.
Jag tror, att Hr Gr. o. Landtm, icke kan undertrycka
R. o. Ad:s rättighet att såsom gemensam tanke förklara
den anmärkn. emot ett af Constit.Utsk. framstäldt förslag,
som Ståndet finnér öfverensstämmande med sitt tänkesätt,
och jag tror, att vi icke uro deri förhindrade af grundlagen,
ty den uttalar fullständigt en sådan rättighet; och om
Ilr Gr. o. Landtm, skulle försöka att förqväfva en sådan
rättighet, hvilket Hr Gr. o. Landtm, förklarat sig icke vilja
göra, skulle säkert lika många och måhända flera röster än
de, som nu höjt sig emot Hr Gr. o. Landm:s förklaring,
höja sig emot ett sådant försök. Jag beklagar, att minoriteten
vid detta tillfälle är så färdig att förklara för en olaglighet,
hvad som strider emot dess mening.
Ganska många yttrade härtill deras bifall.
Hr Lagerhjelm: Jag hade trott, att då grundlagen
stadgar, huru förhållas skall med en motion, rör:de förändring
i grundlagen, detta stadgande borde gälla icke allenast
i afseende på detaillerna, utan äfven i afseende på principerna
i motionen; och detta svar må vara nog i afseende
j)å hvad den siste värde talaren ställt till mig.
En och annan af R. o. Ad:s ledamöter yttrade sitt bifall
till detta yttrande.
Ilr von Hartmansdorff: Om jag rätt förstått Hr
Gr. o. Landtnäs yttrande, är del en vägran af den propos.,
jag begärt. Enligt grundlagen är det min rätt att begära
Hr Gr. o. Landtnäs framställning till Ståndet, huruvida
Ståndet likväl äskar den propos., hvarom jag anhållit, och
i sådant fall tillhör det Constit.Utsk. att bedöma, huruvida
jag haft rätt att erhålla eller Hr Gr. o. Landtm, haft rätt
att vägra denna propos. Jag begär derföre, att Hr Gr. o.
Landtm, måtte inhemta, huruvida Ståndet äskar propos.
på betänkts föredragande punktvis.
Gr. von Fersen: Det är i anledn. af hvad vissa bland
de sednare talarne yttrat, som jag begärt ordet. Det förundrar
mig att här höra bestridas Hr Gr. o. Landtm:s rättighet
att framställa propos. å de förslag, som under discussionen
blifvit framställda, då de värda talarne icke protesterat
emot en sådan rättighet vid ett föregående tillfälle,
nemi. då frågan om Statsrådets organisation förevar. Jag
vill
Den i3 October e. m.
433
vill erinra mig, att då ingen annan än Frih. Cederström protesterade
emot §§:s förändring , och om en $ kan förändras
i motsats till hvad Constit.Utsk. föreslagit, så synes mig, att
per analogiam ingen annan grundsats i afseende på principerna
i förslaget kan äga rum, isynnerhet som följden af
att man blott i afseende på §§ fattade gemensamma tankar,
blefve, att de gemensamma tankarna komme att vara af
ganska stridigt innehåll Jag kan således icke finna på hvad
grund några värda ledamöter nu kunnat med så mycken ifver
protestera emot Hr Gr. o. Landtnäs propos. i detta
fall, då de icke afgifvit en sådan protest vid ett annat dylikt
tillfälle. För öfrigt får jag påminna, alt den propos.,
Hr v. Ha rtmansdorff begärt, skulle helt och hållet afklippa
pröfningen af de förslag, som här blifvit framställda. Troligen
är detta icke Hr v. Hartmansdorffs afsigt; men följden
af betänkts föredragning punktvis skulle blifva densamma,
som om Hr Gr. o. Landtm, icke skulle vilja göra propos. å
de under discussionen framställda anmärkntr emot betänkts
premisser. Min enskilda tanke om dessa förslag har jag redan
nämnt; jag vill nemi. icke biträda dem, men jag anser
dem grundlagsenligen böra komma under pröfning.
Hr Hjerta: För den händelse, alt Hr Gr. o. Landtm,
skulle anse sig behöfva efterkomma den vidunderliga begäran,
som bär blifvit framställd, att nemi. fråga Ståndet,
huruvida Ståndet äskar propos. i annan ordning, än den
Hr Gr. o. Landlm. ansett lämplig, så får jag, som, lika med
Frih. Rantzou, före Hr v. Hartmansdorff begärt en annan
propos., än den han önskar framställd, anhålla, att Hr Gr.
o. Landtm, först måtte fråga Ståndet, huruvida icke Ståndet
äskar den propos., jag begärt. Hr v. Hartmansdorffs
propos. blir icke derigenom undertryckt, ty den kan framställas
efteråt, i fäll den propos., hvarom jag anhåller, blir
afslagen.
Frih. Ehrenborgh: Det är ganska ledsamt för mig
att uppträda med olika mening emot a:ne värda ledamöter,
med hvilka jag varit medarbetare inom Constit.Utsk.; men
jag fruktar, att denna skiljaktighet är föranledd af missförstånd,
oell kan ej annat än vidblifva min öfvertygelse.
För att försöka reda frågan, ber jag att få föra R. o. Ad.
till minnes en händelse, som tilldrog sig för någon tid sedan,
då Ilr Gr. o. Landtm, förbigick en ingress i ett betänk.
, utan alt derpå göra propos Detta förbigående fruktar
jag gjort ett så betydligt besvär för Representationen,
att vi måhända nödgas remittera detta ämne till förstärkt
BancoUtsk. Detta skedde i frågan om myntenhetens bestämmande
och torde lemna bevis derpå, att det gifves betänk:n,
i afseende hvarpå man ej så pedantiskt bör hålla sig
till sjelfva förslagen, utan till det lefvande deri, nemi. principen.
Jag fruktar, att om man håller sig endast vid boki4
H.
Den i3 Oc Ulli r (. in.
stafven, förfelar man andan. Med risk att Idifva ansedd
för ett barn, skall jag gerna påtaga mig att icke hafva förstått
den ledning, Hr Cederschjöld lemnat; men hvad jag
trör mig förstå, Sr olagligheten deraf, att Hr v. Hartmansdorff,
genom den framställning, lian af Hr Gr, o. Landtm,
begärt och som lian tror sktille föranleda till vägrad propos.
, skulle Undanhålla Ståndet möjligheten att förrän efter
14 dagars eller måhända 3 veckors förlopp yttra sig öfver
detta ämne, Jag betvifla!1 icke Hr v. Hartmansdorffs välvilliga
afsigt i detta fall; men jag bekänner, att jag här
tror mig hafva anledning tillämpa det gamla ordspråket:
Gud bevare oss för våra vänner; nog skola vi akta oss för
våra fiender!
Frih. Cederström: Hr Gr. o. Landtm, har gifvit tillkänna,
att discussionen endast hvälft sig kring premisserna
af det betänk., söm nu är föremål för R. o. Ad:s öfverläggning.
Hr Gr. ö. Landtm, har likväl ansett, att från de
Under discilssioneil öfver premisserna gjorda anmärkningar
kunde dragas slutföljder till Ståhdets gemensamma tankar,
hvilka återigen i sina följder skulle innebära förslag till
grundlagsförändringar. Premisserna i Utsk:s betänk, innehålla
dock inga lörslag till grundlagsförändring; de innehålla
olagliga yttranden om väckta motioner, hvilka Utsk.,
enligt 84 §• Reg F., icke en gång varit berättigadt att med
ett ord omnämna, och af den discussion, som 11 o. Ad. under
flera dagar nu haft tillfälle afhöra, finner man, hvad
det vill säga, att Constit.Utsk:s ledamöter icke förstå att
tillämpa grundlagens tydliga bokstaf. Man hade bort kunna
vänta sig, att Constit.Utsk:s ledamöter vetat, att sedan de
Underkänt ett grundlagsförslag, har, enligt nämnde ^hvarken
Utsk:s eller förslagets författare rättighet att derom
framställa ett ord till RiksStm. Om nu likväl Hr Gr. o.
Landtm., på grund af dessa premisser och de olagliga anmärknlr,
som i följd deraf blifvit gjorda, tillåter, att R. o.
Ad. kommer till beslut om gemensamma tankar, som icke
röra de förslag, Utsk. framlagt, utan nya ämnen, så frågar
jag, om det är en lagenlig väg att komma till hvilande
grundlagsförslag på sätt grundlagen dels i 81 och 84
samt 56 § Reg.F. föreskrifvit. Dessutom har Hr Cederschjöld
rätteligen ähmärkt, att R. o. Ad. redan i början af riksdagen
afslagit frågan om förändring af R. o. Ad:s representationssätt
genom vals införande. 12 $ Riksd.Ordn. är den
enda grundlags-*,, sOm innehåller stadgande om R. o. Ad:s
representationssätt och säger tydligen, att Ståndet representeras
enligt Rldd.Ordn. Om denna § finnes icke en bokstaf
i Constit.Utsk:s lagförslag. Enligt här gjorda förslag skulle
likväl, i följd af Ståndens gemensamma tankar, ett icke af
Constit.Utsk. framlagdt förslag till ändring af 12 § kunna
blifva hvilande till nästa riksdag. Genom hvad förordning
skulle ett sådant förslag kunna framkomma, och huru
Den i3 0ctober e. m.
43^
skulle Constit.Utsk. kunna upptaga frågan orri förändring i
Ridd.Ordn., en förändring, som nu endast kan beslutas af
II. o. Ad.? Om 12 § skall ändras, mäste fråga derom väckas
i Constit.Utsk., af samtliga RiksSttn behandlas oell förklaras
hvilande till påföljande riksdag, och först sedan förändringen
i § blifvit antagen, kunna R. St. besluta om R.
o. Ad:s representation; men intilldess har R. o. Ad, full rätt
att, i öfverensstämmelse med grundlagen, ensamt vid hvarje
riksdag besluta ändring i sin Ridd.Ordn. och således äfven
i sitt representationssätt. Dertill behöfves icke ConstitUtsk:s
medverkan, så länge Riksd.Ordms 12 § är oförändrad.
En sådan förändring i R. o. Ad:s representation, som bär
nu blifvit föreslagen, kan dock icke vid innevarande riksdag
af R. o. Ad. beslutas, emedan sådant skulle innefatta
upprifvande af ett redan vid denna riksdag fattadt beslut;
men vid hvilken annan riksdag som helst kan en dylik förändring
af R. o. Ad. beslutas. På sätt Hr v. Troil föreslagit,
skulle deremot bestämdt en olaglig grundlagsförändring
beredas. Hr Lefre'n har kommit fram med ett förslag, som
icke kap komma under R. o. Ad:s öfverläggning, som i
grundlagsenlig väg varit i Constit.Utsk. framlagdt och som
i grundlagsvidrig ordning här blifvit uppläst. Han har erkänt,
att detaillerna deraf ej kunde komma under R. o.
Ad:s öfverläggning; men hvad som icke kunde ske i detailJer,
har han ansett kunna ske i massa. Detta är ett sätt
att gå Constit.Utskts omdöme i förväg, sorn grundlagen ej
tillåter,
Jag har trott mig böra Jemna denna utveckling af anledningarna
lill min protest emot Hr Gr, o. Lapdtims förklarande.
Ett förslag från Constit.Utsk. innefattar endast
den grundlagsförändring, Utsk. tillstyrkt, och allt, hvad
Utsk. derutöfver yttrat, är en oformlighet, sorn endast kail
föranleda en tidsödande discussion utan minsta resultat; ty
om också alla dessa propos:r, som Hr Gr. o. Landtm, sagt
sig ämna framställa, skulle komma att af Ståndet samt och
synnerligen antagas, skulle icke deraf följa, att de kunna
blifva grunglagsenliga hvilande förslag, till antagande vid
pästa riksdag,
Hr vop Hartmansdorff; Mig äv tillvitadt att bafva
yelat förqväfva deras meningar, som icke jpstämt med
mig. Deremot får jag erinra, att samma ordning, sorn jag
yrkar för behandlingen af detta betänk-, der den ena punkten
kan gillas och den andra förkastas, utan att det helas
sammanhang derigenom i någon väsendtlig mån rubbas,
samma 01'dping iakttogs i afseende på Constit.Utskts betänk.,
om Statsrådets organisation. Ingen fann derigenom sip mening
förqväfd. Vid hvarje § kunde hvar och en göra de
anmärkmr, som han ansåg behöfliga. JVu vil! man deremot
ej hålla sig vid någon <j. Frih. Ehrenborgh har hittat på,
att man skulle hålla sig till ingressen, och har kommit ihåg,
436
Pen i3 Octeker c. m
-
ntt något v)fi ett betänk, från BancoUtsk. blcf förbigånget,
.som ansågs såsom raisonnement. Men det var måhända icke
så. Ilr Frih. yttrade, att man skulle komma till det
Jefvande i betänk., då man höll sig till ingressen. Jag önskade,
att han deri ville utpeka det lefvande. Jag befarar,
att något sådant icke der till finnandes. Jag har icke velat
undanhålla möjligheten för hvem som helst att yttra, hvad
lian lagligen äger att framställa; men jag säger Öppet, att
afsigten med den propos , jag begärt, varit att förhindra
olagliga framställningar på detta rum. Jag önskar få räkna
livar och en af Ståndets upplysta medlemmar bland mina
vänner; men jag ber Gud bevara oss och R. St. i allmänhet
från sådana förslag från Constit.Utsk. och jemnkningar
deri, hvilka halta på begge sidor. Jag får slutligen säga,
att vid en riksdag, då jag ännu icke hade yttrande-rätt —>
det var år 1812 —, såg jag olagligheter begås på det beklagansvärdaste
sätt. Sanuna ledamöter, Frih. Cederström och
llr Lagerhjelm, som nu ifrat för grundlagens iakttagande,
stridde äfven då emot olagligheterna. Detta länder deni tilt
beder; men jag lemnar derhän, hvartill ett motsatt handlingssätt
länder för deras motståndare. Jag skulle önska,
att de Hrr, som ifra för en representationsförändring, ej
måtte söka att genomdrifva den genom olagligheter, ty det
kominer att återfalla tungt på deras förslag håde nu och
framdeles. Detta skall vara mitt sista ord om formen för
detta ärendes behandling, och jag protesterar ännu en gång
mot de öfverträdelse!' af grundlagen, som här äro å bane,
Mångå ledamöter yttrade härtill deras bifall.
Frih. Boye: Jag vågar icke hoppas, att med min ringa
röst kunna återhålla den förskräckliga olaglighet, som här
håller på att ske; men jag skall fullgöra min pligt, i det
jag fäster Hr Gr. o. Landtm:* samt mina motståndares tipp,
märksamhet på hvad här håller på att ske. I allmänhet
lärer ej kunna bestridas, att grundlagen fordrar, att ett
Utsk. skall hafva yttrat sig, innan beslut af RiksSl:n fattas.
Det lärer cj heller kunna förnekas, att grundlagen fordrar,
alt Constit.Utsk. skall hafva yttrat sig öfver det förslag till
grundlagsförändring, som kan komma till afgörande inom
RiksStm. Nu förekommer likväl, att Frik- Kantzous, Gr,
Frölichs, Hr Lefren* m. fl. här framställda projecter aldrig
blifvit granskade af Constit.Utsk. De hafva således gått förbi
Utsk. Man säger kanske, att de nog skola komma dit,
A ja! men Herrarna förmå icke ändra grundlagens bud,
hvilket icke innehåller, att Utsk. skall yttra sig öfver de
gemensamma tankarna, utan sanunanjemnka dem. Det är
dertill, som Constit.Utsk. måste inskränka sin åtgärd, och R,
o. Ad. är således på vägen att göra en grundlagsförändring,
hvaröfver Constit.Utsk. aldrig fått eller får tillfälle att yttra
sig. Detta är grundlagsvidrigt, och deremot proteslerar
jag.
P c ii »3 Oc t o l> e r c. m.
43 j
Gr. Horn; Jag kan icke undgå att finna, det de Hrr,
sorn velat undertrycka den mening, för hvilken Hr Gr. o.
Landtm, förklarat sig, här verkligen söka att genom blotta
sophismer försvara sin sats. Här lärer icke vara fråga om
riågot annat, än att till Constit.XJtsk. återremittera ett betänk.
, sorn inkommit derifrån. Vid en sådan återremiss skall
tillgå på annat sätt, anvid andra betänktns återremitterande;
ijien det är likväl ej fråga om annat, än en återremiss till
XJtsk. Skulle den princip, som n.u blifvit yrkad af de Hrr,
hvilka äro af motsatt tanke mot mig, tillämpas vid alla
återremisser, så skulle, då förslag på grund af motioner inkomma
fiån något af Utsk:n, det icke vara tillåtet att i
Ståndens plena emot dessa förslag göra anmärknjr, som kunde
rubba dem i sina hufvudgi under. En sådan sats har
likväl aldrig blifvit yrkad, och skulle säkerligen förgäfves
yrkas; och måtte hvar och en af Ståndet komma ihåg, att
meningen nu endast är att återremittera betänk- med anmärknlr,
som innehålla blott contraförslag i den fråga, TItsk.
framställt. Man har sagt, att här är fråga om ett beslut;
men här beslutes ingenting, här göras endast anmärknrr,
pcb hvad som är ändå vigtigare och mäste förekomma all
surpris, är, att dessa anmärknrr skola förklaras för Ståndets
gemensamma tankar för att kunna återremitteras. Huru kan
man då yrka den satsen, att detta vore ett försök att genom
partisinne eller förhastande genomdrifva sin mening?
Man har t. o, m. insinuerat, att det vore en oädel tanke
att icke vilja hålla sig till §§ i förslaget, hvarigenom man
skulle komma utom ämnet. Det har redan blifvit anmärkt,
att man mindre bör hålla sig till den döda bokstafven, än
till meningen i förslaget, och frågan angår nu en förändrad
Nationalrepresentation. Således hafva anmärkntr utom ämnet
ej blifvit gjorda, och pm R. o- Ad. vill förena sig om
en gemensam tanke i detta ämne, så ser jag icke, att Hr Gr.
o. Landtm, kan vägra propos. derpå. Ett sådant föredragningssätt,
som Hr v. Hartmansdorff yrkat, finner jag tydligen
stridande emot grundlagens föreskrift i 56 § Reg.F.; ty
der står: ”Göras i 11. St:s plena icke några anmärknlr emot
Constit.Utskts yttrande, hvile detsamma;” samt: ”Göras åter
i RiksStms plena emot Utsk:s yttrande anmärknir, blifve
de, hvilka hvarje RiksSt. särskildt förklarar utgöra dess gemensamma
tankar, till Constit.XJtsk. hänvisade.” Det bör
således utrönas, hvilka anmärkn:r utgöra Ståndets gemensamma
tankar, och det är allt, hvad Hr Gr. o. Landtm,
gör, då han. går att, i den ordning anmärkningarna förekommit,
framställa hvilka Ståndet vill förklara såsom dess
gemensamma tankar. Falla alla dessa anmärkn:r derigenom,
a(t 11. o. Ad. till propos:na svarar nej, så återstår ConstiLXJtsk:s
förslag oruhbadt, och då inträffar, hvad Hr v. Hartmansdorff
önskat. Jag tror, att på sådant sätt allas rätt
blir förvarad, och ser ej, att frågan annorlunda kan behandlas.
Den i3 October e. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att det vore och
alltid skulle blifva honom okärt att göra ett steg, som Ståndet
ej gillade; men Ståndet mäste ursägta, om han ansåg
sig framför detta bifall vara skyldig att sätta sin öfvertygelse
om grundlagens rätta mening. H, Ex kunde, såsom
andra menniskor, deruti irra sig; men det, hvaruti lian aldrig
skulle irra sig, var att följa, hvad bans samvete ansåg
vara rätt. I öfverensstämmelse dermed hade H- Ex. handlat
vid detta tillfälle, och ämnade H. Ex. än vidare handla.
Således ville han i den förut uppgifna ordningen framställa
de uppgifna förslagen till R. o. Ad:s bedömande för
att utröna, om Ståndet ansåg något af dem utgöra dess gemensamma
tanka
H.
Ex. lät derefter uppläsa Frih. Kantzous förslag, så
lydande;
"Att H. R. o. Ad. må, såsom sin gemensamma tanka,
"uppdraga åt Gonstit.Utsk, att uppgöra ett annat förslag till
"Nationalrepresentation, grundadt på Svenska folkets allm,
"valrätt, utan afseende på Stånd."
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla detta förslag.
Ropades starka och högljudda nej, blandade med ja.
Frih. Rantzou begärde votering,
Hr Rosenblad: Som, i den händelse att nej vid denna
votering konime att vinna, ännu flera voteringar i denna
fråga torde återstå, får jag hemställa, huruvida Hr Gr.
o. Landtm, ämnar i sådant fall fortsätta plenum, tills dessa
sednare voteringar för sig gått.
H- Ex. Hr Gr, o. Landtm, trodde, att en votering,
utom den nu ifrågavarande, ganska väl kunde medhinnas,
i fall den tomine i fråga, då tiden ännu ej vöre långt lidea
på aftonen.
Frih. Boye: I fäderneslandels namn ber jag Hr Gr. o.
Landtm, eftersinna, hvad lian gör. Vanliga förhållandet är,
att då klockan lidit till IO och en votering företages, går
man härifrån, Nu frågar jag, om frågor af den vigt för
fäderneslandet, som de ifrågavarande, skola bero af en slump.
Jag ber, att vi roa få skiljas åt efter denna votering.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att klockan ännu
ej vöre mera än half till 9. En votering räckte ej längre
än omkring ^o minuter, i följd hvaraf tiden efter voteringens
slut ej vore så långt framskriden, att icke det kunde
vara lämpligt att fortsätta plenum, helst under en period,
då så mångå och vigtiga mål hvilade på R, o. Ad;s bord.
Hr Rosenblad; Hå icke alla gjorda anmärkningar
stå i omedelbart sammanhang med hvarandra, och således
icke samma förhållande äger rum vid ifråga var, voteringar
som vid votering om eontrupropos., så vidblir jag min sats.
Dm i3 October e. ra.
439
att i händelse man vill, att de beslut, som skola fattas,
ina blifva uttryck af Ståndets tanke, och man icke vill genom
surpris andra voteringarnas utgång, vore det önskligt,
att Hr Gr. o. Landtm, täcktes proponera, att, i fall första
voteringen icke ger Vesultat, de öfriga voteringarna må uppskjutas
lill nästa plenum.
Mänga och högljudda rop hördes i anledning häraf, dels
till gillande af Ilr Rosenblads mening, dels till uttryckande
af en motsatt tanke.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då, enligt
livad H. Ex. ml hörde, mångå af R o. Ad:s ledamöter tycktes
dela den Önskan, att Ståndet måtte åtskiljas efter den
votering, som nit skulle för sig gå, ansåg H. Ex. sig böra
hemställa, 0111 Ståndet efter denna voterings slut behagade
åtskiljas.
Ropades ganska starka och fortsatta ja och nej, hvarunder
Gr. Frölich anmälde sig.
Sedan H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, med klubban återställt
tystnaden, yttrade
Gr. Frölich: Jag anhåller för prejlldicatets skull, att
R. o. Ad. ej måtte störa Hr Gr. o. Landtm, i dess grundlagsenliga
rätt att fortsätta plenum, så länge han finner det
lämpligt, och att det således ej må blifva fråga om, att Ståndet
uttrycker en Önskan att åtskiljas, innan Hr Gr. o. Landtm,
sådant föreslagit.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det H. Ex., i
anledn. af hvad Gr. Frölich nu anfört, ansåg sig böra förklara,
det H. Ex. i närvar, förhållande på intet vis vore
obenägen att låta plenum upphöra efter den nu blifvande
voteringens slut, i händelse R. o. Ad. skulle dertill samtycka.
Hr Crusenstolpe, Magn. Jac.: Det torde vara R.
o. Ad. bekant, att BondeSt. redan i förra plenum anhållit,
att R. o. Ad. måtte så snart som möjligt afgöra frågan om
brännvinsbränningen. Samma beslut om inbjudning har äfven
PresteSt. fattat. Jag hemställer derföre lill R. o. Ad.,
huruvida icke, sedan R. o, Ad. arne dagar sysselsatt sig med
detta ämne, det vöre skäl att fortskynda denna frågas afgörande,
och om icke de värda ledamöter, som önskat gå
till bords eller till ro, kunde göra det, Utan att sådant hindrade
......
Hr Crusenstolpes yttrande afbröts af ganska starka
stampningar från flera håll i salen, så att det ej till prot.
kunde fullständigt höras.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, äskade Ater ljud med
klubban och uppropade ånyo Hr Crusenstolpe, hvilken
yttrade, det hans afsigt varit att fästa uppmärksamheten på
44»
Den i3 October c. ra.
nödvändigheten att fortskynda detta ärendes gäng, helst då
BondeSt. inbjudit R. o. Ad. att i ett annat ämne, nemi. frågan
om brännvinsbränningen, skyndsamligen fatta sitt beslut.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att R. o. Ad.
redan i ett föregående plenum fattat sitt beslut, rör:de BoudeStrs
af Hr Crusenstolpe omtalade inbjudning.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposm:
Den,
som, i anledn. af Constit.Utskts memor. N:o 35,
förklarar såsom R. o. Ad:s gemensamma tanka, att åt Constit.
Utsk. skall uppdragas att uppgöra ett annat förslag tilt
Nationalrepresentation, grundadt på Svenska folkets allm.
valrätt, utan afseende på Stånd, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nei; .. ,
Vinner nej, anses R. o. Ad. icke antaga ofvannämnda mening
såsom sin gemensamma tanka.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag reserverar mig
emot den nu framställda ja-propostn, emedan den är uppställd
i den fullkomligaste strid med grundlagen. Jag vill
icke omnämna sjelfva meningen af denna propos.; men termerna
deri äro, enligt min tanke, helt och hållet stridande
emot RegF:s och Riksd.Ordnls föreskrifter. Då propos:n
innehåller, att man skall uppdraga åt Constit.Utsk. att nppett
förslag, behöfver jag ej ingå i vidare discussion för att
hvar och en skall linna den grundlagsvidrig.
Gr. von Fersen: Jag får vördsamt erinra, att enligt
mitt begrepp skall votering genast försiggå, sedan den blifvit
begärd, hvarföre jag också tror, att man först, sedan
den försiggått, kan afgifva reservationer emot beslutet.
Frih. Palmstjerna: Då en voter:spropos. framställes,
och Hr Gr. o. Landtm, frågar, huruvida R. o. Ad. godkänner
den, måste det vara min rättighet att reservera mig deremot;
och med hvad rätt man emot en sådan framställning
gör anmärkning, kan jag ej inse.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer: Ja _ a5_
Nei — 99-
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J till io på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
