# ID: svediakorp-gov443
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 145,386
# sentences: 5,229
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adela,
vid
Urtima Riksdagen i Stochholm,
År 1834,
Fjortonde Häftet.
STOCKHOLM,
Tryckta hos Johan Hörberg, 1835-
Thorsdagen den 2 October 1834-
Plenum kl. io f. m.
Justerades 2:ne prot.utdr. för d. 25 sistl. September.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till II. St:s und. skrifvelse!- till
K. M., nemi.:
N:o 146. ang:de förklaring af stadgandet, röride landshöfdingars
pensionsrätt;
N:o 147. ang:de viss tid, sorn landshöfding skall innehaft
sitt embete, innan han kan erhålla landshöfdingepension;
N:o 148. ang:de särskild vedergällning till Lagcommitteens
arbetande ledamöter efter numera fulländadt uppdrag;
N:o i4g. ang:de canalanläggningen vid Aker.
Hr Quiding, Bernh. Christopher, hade inlemnat
följande:
I anseende till min sjuklighet nödgas jag afsäga mig det
rum inom R. St:s Bevilln.Ulsk., hvartill jag genom H. R. o.
Ad:s Hrr Electorers val blifvit kallad.
Hr Grundelstjerna, Axel Wilh., hade ingifvit ett
så lydande anförande:
I anseende till för mig nu förestående högst trägna
tjenstegöromål Ur jag nödsakad att härmed afsäga mig den
befattning, jag såsom ledamot af Exped Utsk. under denna
riksdag innehaft; och öfverlemnar jag vördsammast till H.
R o. Ad:s godtfinnande, huruvida det må tillåtas mig att
icke desto mindre bibehålla min riksdagsmannarätt under den
återstående delen af detta riksmöte.
R. o. Ad. biföll, att Hr Grundelstjerna, oaktadt denna
afsägelse, fick behålla sin riksdagsmannarätt.
Justerades pleni-prot:n för d. i5 sisth Aug. f. och e. m.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel, hade iulemnat
ett så lydande anförande:
Utan att tilltro mig den noggranna kännedom af Bankens
inre styrelse, som är nödvändig för att med säkerhet
4
Den i Oetobei- f. m.
bedöma H. Bancotltskls utlåt, om förslag i ämnet JV:o 38,
tvekar jag ej att instämma med Hr C. Stuart uti den öfvertygelsen,
att inre mechanismen af ärendernas gång betydligen
kunde förenklas, hvarvid icke allenast större säkerhet,
Utan jemväl betydliga besparingar kunde vinnas. Emedlertid
n)å det tillåtas mig att äfven söka bidraga till detta ändamål
genom uppgift af hvad jag sjelf sett uti ett närgränsande
Rikes bank, der sedelmynt, likasom hos oss, är det nästan
uteslutande courserande myntet.
År 181 3 uti Petersburg hade jag vunnit särskildt tillstånd
ptt bese Ryska bankens inrättningar. Hvad som jemte den
förträffliga fabricationen af papperet mest ådrog sig min
uppmärksamhet var en tryckmachin af metall, hvars inre
valsar voro inrättade att på en gång förrätta följande:
i:o trycka sedeln på en gång å papperets båda sidor,
tå att förfalskning blef än mera omöjlig;
2:0 utan särskildt behöflig manipulation och uti orubbadt
fortfarande succession sjelfmant ombyta åra-, månads-,
och dagatalet, numerera sedeln med successivt ombyte icke
allenast af nummer, utan jemväl af serier, och
3:o trycka de tre Bankdirectörernas namn efter ett fac
»imile af deras underskrifter.
Förtjensten af denna machin är dessutom att innebära
den säkraste af alla controller emot allt möjligt missbruk, då
i:o ingen dupplett-sedel kan utkomma, alldenstund machinen
icke kan, utan ett arbete, hvars långvarighet icke
kunde döljas, någonsin uppehållas uti omvexlingen af den
successiva numerering, valsarna måste gifva;
2:0 machinen, som står fästad uti rummet, der fabricationen
förehafves, är infattad uti en capsel af metall, sora
tillika med drifhjulet läses, hvarje gång fabricationen slutas,
med sa kallade lås å la Regnier, hvilka icke kunna öppnas af
annan man än den, sorn känner claven;
3;o att den sista utpreglade nummern under dess serie,
datum <3tc. antecknas uti dagens protocoll, först af de bankdirectörer,
hvilka det åligger att öfvervara aftryckningen,
hvadan, om en annan nummer möjligen kunde utkomma, än
den näst i ordningen varande efter sista dagens prot., det bedrägliga
missbrukandet af machinen genast blefve upptäckt,
— ett missbruk, så mycket svårare att tänka sig, som rummet,
der tryckningen förehafves och machinen är uppsatt,
är stäldt under bevakning af en militärpost. Med antagande
således deraf, att sedlarna, för att blifva giltiga, icke längre
behöfde någon enda individuel åtgärd, hvarken af numerering
eller underskrift, utan att de tillverkade sedlarna kunna direqte
aflemnas till bancocassan för att genast användas i enlighet
med erhållna föreskrifter, följer ock, att hela den vid
sedelfabricatjonen anställda personalen blefve umbärlig.
En sådan machin med sina särskilda valsar kan, med
alla de combinationer, sora äro möjliga genom d# olika
Den 2 October f. m.
5
tecken, som användas att öppna nya serier, orubbadt fortsätta
sedelfabricationen ett helt århundrade, innan den behöfde
någon ändring, och äfven då denna epok inträffade,
vore ett enda nytt tecken tillräckligt att öppna en ny mångfald
af serier. Den är äfven lätt att reparera, om den någonsin
komme i olag, då hvarje af dess functioner har sin
särskilda vals, ehuru alla i afmätt ordning sättas på en gång
i rörelse.
En dylik machin kostade nämnde år i England 2000 £
sterb, en summa, som visst icke behöfdes, om den förfärdigas
af Sveriges lika skickliga mechanici. Den fara, man
velat inse deruti, att en sådan machin kunde af dess auetor
in dupplo förfärdigas, försvinner vid eftertankan af omöjligheten
att dölja en dylik kostsam och mödosam fabrication,
i förening med faran för den, som kunde våga en dylik fal—
sification i stort.
Jag anhåller vördsamt om remiss häraf till H. BancoUtskottet.
Remitterades till BancoUtsk. i sammanhang med återremissen
af Utskts utlåt. N:o 38.
Gr. Frölich, David: Så vidt jag kunnat inhemta, har
ingen föreskrift ännu blifvit lemnad, huru förhållas skall, då
sådant metalliskt mynt, som blifvit från Banken utlemnadt,
återkommer, men befinnes i någon mån förminskadt. Jag anser
nödigt, att någonting bestämmes i afseende på Bankens
skyldighet att emottaga dylikt mynt, och får i anledning
häraf nu väcka en motion, om hvars remitterande till BancoUtsk.
jag anhåller.
Gr. Frölich uppläste derefter följande:
Då, efter börjad utvexling af guld- och silfvermynt,
den fråga ofta torde komma att uppstå emellan Banken och
innehafvare af sådant mynt, sora efter utgifvandet från Banken
på ett eller annat sätt blifvit undervigtigt, huruvida
Banken är skyldig sådant undervigtigt mynt emottaga i liquid
eller vexling, får jag, under fästande af uppmärksamheten
derpå, att ett stadgande i förenämnde afseende bör
äga rum och på sitt ställe införas, vördsamt föreslå:
Att guld- eller silfvermynt, som, sedan det från Banken
fullvigtigt blifvit utlemnadt, men af hvarjehanda orsak
eller vållande befinnes vara undervigtigt, ej må i liquid eller
vexel af Banken emottagas annorlunda, än såsom omyntadt
guld eller silfver, efter vigt.
Remitterades till BancoUtskottet.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 29 sisth Sept. på bordet
lagda utlåt. N:o 266 i fr.ågan om beviljande af ett creditiv
G
Dcu 2 Octobcr f. m.
för bestridandet af kostnader, sorn genom farsoten cholera
föranledas.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att vid
StatsUtsk:s nu föredragna betänk, få göra några anmärkningar,
syftande till återremiss, och jag har för den händelse,
att 11. o. Ad. skulle bevilja denna återremiss, författat
anmärkningarna skriftligen.
Hr von Hartmansdorff uppläste derefter följande:
K. kungörelsen d. 12 Nov. 183 i omförmäler inga spärrnings-,
utan endast quar a n t a i n e s-anstalter; den K. propos.
nämner ej heller de förra. De hafva icke blifvit genom
särskilda Konungabref anbefallda, utan endast tillåtna
för orter, som dem åstundade, och böra följaktligen af dem
sjelfva betalas.
Annat är förhållandet med quar a n t a ines-ans tal t er
å kusterna, hvilka ej kunnat eller kunna umbäras. Om
ifrågavar. creditiv ej får dertill begagnas, finnas inga tillgångar
för detta behof. Hvar skola då medlen tagas? Jag
vet ingen annan utväg än lilla creditivet, som redan måst
dertill begagnas, emedan cholerans framträngande till Sver ige
icke förmodades vid 1829 års riksdag. Men detta creditiv
är, enl. 63 §. Reg.F., Konungen förbehållet för oförutsedda
händelser, och quarantaines-anstalter mot choleran äro nu desto
mindre oförutsedda, som de af Utsk. äro uttryckligen
omnämnda. Utsk:s undantag af berörde anstalter skulle
således tvinga till att använda för ett redan kändt behof
det creditiv, som Reg.F. velat åt Konungen förbehålla
odisponeradt till oförutsedda händelser, för hvilka intet, eller
åtminstone ringare tillgångar, än grundlagen åsyftat, följaktligen
återstå. Jag begär aitså återremiss, på det att orden
quarantaines-anstalter måtte ur förslaget uteslutas.
StatsUtskrs utlåt. N:o 266 återremitterades.
Vid förnyad föredragning af Lag-Utsk:s d. sisth Sept.
på bordet lagda betänk. N:o 120 öfver Hr S. J. Wijkmans
motion, rörrde ändring af 16 cap. i5 §. Jordab:n i hvad angår
hyresaftal om hus och tomt i stad, blef samma betänk,
af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs LagUtskts d. 25 sisth Sept. på bordet
lagda betänk. N:o 121 öfver väckta motioner om meddelande
af vissa föreskrifter, rör:de lagfart.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Det är mot 4:de
delen af Utsk:s förslag, som jag anhåller få göra några anmärkningar.
Då jag vid förra riksdagen såsom ledamot i LagUtsk.
deltog i det förslag till underd. skrifvelse till K. M.,
att följande ändring i i8o5 års författning måtte vidtagas:
"Enär lagfart sökes, böra de handlingar, som styrka förre
Den 2 0 c I o b c r f. m.
7
”ägarens åtkomst, uppvisas, samt innehållet deraf i lagfarts”protocollet
antecknas. Kunna icke sådana handlingar föreges,
då må förre ägarens åtkomst genom annan laglig bevisning
styrkas;” så var det af det skäl, att fall gifvas, då
det är omöjligt att förete åtkomsthandlingar. Utsk. ansåg,
att det skulle vara hardt, om en person i sådant fall ej
skulle kunna erhålla uppbud. Sådana händelser kunna inträffa
och hafva inträffat; en egendom kan t. ex. brinna och
handlingarna uppbrännas. Här är ej fråga om den åtkomsthandling,
som utgör sista köpet, utan de föregående handlingarna.
Het är för sådana fall, som lagen nu ej medgifver
någon möjlighet, med ordalydelsen af i8o5 års förklaring,
att kunna vinna uppbud, och det är en rättelse deruti,
som förra riksdagens LagUtsk. åsyftade. Henna mening varin
likväl ej Konungens sanction, och det är min skyldighet att
respectera den åsigt, som dervid gjort sig gällande. Hetta
har likväl ej hindrat mig att vidblifva min mening. Bä jag
dock ej vill vidblifva den till den grad, att jag vill yrka
upphäfvande af i8o5 års alltför positiva bud, tior jag mig
likväl böra söka förhindra, att icke någon skrifvelse måtte
afgå, som än ytterligare skulle öka dess stränghet. Jag tror,
alt ingen domare kan tillåta sig frångå möjligheten att skaffa
åtkomsthandlingar, när sådana möjligen finnas; men det är
hardt att hafva ett stadgande, som sätter utom möjlighet för
domaren att genom sådan laga bevisning, sorn lagen i öfrigt
medgifver, kunna åstadkomma detsamma. Jag förblifver vid
den mening, att detta positiva stadgande är menligt, och
tillstyrker, att den skrifvelse, som LagUtsk. yrkat att K. M.
måtte aflåta, ej mätte af R. St. begäras. Hå efter den praxis,
som vanligen agt rum och hvilken jag äfven tror vara riktig,
ett förslag ej kan afslås till en del, och detta betank.
innehåller flera saker, nödgas jag anhålla om återrerniss, i
fall R. o. Ad. anser hvad jag yttrat vara af någon vigt.
LagUtsk:s betänk. N:o 121 återremitterades.
Företogs till pröfning LagUtsk:s den 25 sisth Sept. på
bordet lagda betänk. K:o 122 öfver väckta motioner, ang:de
förändring i vissa delar af nuvar. lagstadgandeu 0111 giftorätt
och arfsrätt m. m.
Frih. Klingspor, Mauritz: Bet betänkande, som nu
är under öfverläggning, innefattar den vigtigaste samhällsfråga,
som vid denna riksdag förevarit. Jag vill icke uppehålla
mig med en undersökning, huruvida den naturliga rättvisan
fordrar en lika arfsrätt begge könen emellan; för mina
ögon är det klart och tydligt utveckladt, att den större
arfsrätt, som blifvit mannen förunnad, är en naturlig följd
af dess större förbindelser inom samhället. Arfsrätten anser
jag dessutom helt och hållet för en politisk inrättning, och
det är endast under denna synpunkt jag vill betrakta den,
3
Den a O c t e b e r I '. 111.
så att äfven om jag insåge billigheten af qvinnans anspråk,
talade jag deremot, om denna orättvisa vore dicterad af en
politisk nödvändighet. Antagas de nya föreslagna lagförändringarna,
är jordbruket förstördt, och Svenska folket har
beträdt första steget till republiken. Att jordens fördelning
i mindre lotter blir en naturlig följd af den lika arfsrätten,
anser jag obestridligt. Besutenhelen skall härigenom allt mer
och mer försvinna, och BondeSt., detta Sveriges talrikaste och
aktningsvärdaste Stånd, skall med sin besutenhet förlora den
kraft och den sjelfständighet, som gifvit detsamma ett så utmärkt
rum i Sveriges häfder.
Jag vill nu anföra ett sammandrag af hvad man utur
landshöfdingarnas femårs-berättelser inhemtar rörande de
skadliga följderna af den redan för långt sträckta hemmansklyfningen.
”Författningarna tyckas endast hafva afsett folk”mängdens
tilltagande, utan att hafva beredt näringsmedlens
”tillväxt i samma mån. Landet uppfylles allt mer och mer
”af små lägenheter, hvilka icke kunna föda ägarne med sina
”familjer, de bero af tillfällig arbetsförtjenst och sluta att
”ligga församlingarna till last, folket demoraliseras, armodet
”tilltager i samma och ännu större förhållande än folkmängden,
och Tabellverket förvandlas efter hand till en fattigkista.
” Denna af landshöfdingarna uppdragna tafla är icke
ljus och talar ej för det nya lagförslaget,
i Dessutom är jordens för stora klyfning i statseconomiskt
afseende skadlig för landet. Likasom fabriksindustrien vinner
genom arbetets fördelning, likaså jordbruket. Der brukaren
ständigt nödgas gå från ett arbete till ett annat, föranledes
naturligtvis tidsförlust, och den mechaniska färdighet
kan icke der inhemtas, som vinnes, då arbetaren användes
vid ett särskildt och samma slags arbete. Ett större
jordbruk lemnar en större production åt samhället, relativt
till de armar, som dermed sysselsättas, och den arbetsstyrka,
som ej behöfves till jordens skötande, men dock är född
af jordens producter, kan anvandas i handel och näringar.
För att förmånligt bedrifva all slags handtering fordras capital.
De små lägenheternas innehafvare hafva sällan kreatur,
ännu mindre förlag; vanligen hafva de sjelfva brödfödan knappt
halfva året. Naturen sätter dock gränsor för vidden af ett
jordbruk, som kan skötas under ett bruk; ägaren kan icke,
utan att förlora förmycken tid, transportera sig sjelf, sin redskap
och sina dragare på för stora distanser. Ätt Svenska
jordbruket vunnit genom de blockstora egendomarnas klyfning
och genom enskiftet, anser jag obestridligt. Att landet både
i individuelt och i statseconomiskt afseende förlorar på en
för mycket utsträckt jordens klyfning, har jag sökt att utveckla;
men denna materiella förlust är dock den minsta
och kan möjligen genom bättre oeconomiska författningar afhjelpas.
Den moraliska kraft, sorn i följd häraf går förlo
-
Den 2 O c t o b e r f. m.
9
rad, är deremot oersättlig; ty hela landets sjelfständighet
hvilar på denna kraft. Lagstiftaren bör i samhällets interesse
söka fiista menniskorna vid samma jord, ty fosterlandskärleken
ligger helt och hållet i kärleken till jorden. Menniskorna
hafva i alla tider uppoffrat lif och blod för den uslaste
jordbesittning, för den koja, som sett deni födas. .Denna känsla
är moder lill en mängd husliga dygder, hvilka som ett
arf följa med samma jord; det är denna känsla-, som alstrat
så mångå stora män, så många skona gerningar, och som
småningom dödar den olycklige landsflyktige. Denna känsla ,
den varaktigaste, den starkaste af alia, mäste noga bevaras
Jag har sökt visa, huru dyrbart jordbruks!nteresset är
för ett land, huru aktningsvärda dess representanter äro.
De liva thcoriernas tendens är dock att nedsätta della vike,
alt utpeka dess idkare som okunniga och stationära, att visa
huru rnechaniskt jordbruket bedrifves och huru mycket mera
intelligens det erfordras till alla andra yrkens bedrifvande.
De nya lärornas författare handla logiskt oell rätt; de känna,
att jordbrukaren öfverallt har monarkisk instinkt, näringsidkaren
deremot en republikansk; de söka således att
befordra handelns och näringarnas interessen på bekostnad af
jordbruket, och att gifva de förras representanter ett öfvervägande
inflytande öfver de sednares, väl vetande, att sedermera
ingen motståndskraft finnes för de republikanska institutionernas
införande. Den nuvarande generationen är positiv
i sina begrepp; endast penningen talar, endast penningen ger
anseende och inflytande inom samhället. De små hemmansägarne
äro ej i elen ställning, att de med kraft och verkan
sjelfva kunna föra sin talan och försvara sin rätt emot köpmansinteresset.
En slags social hierarchi är således nödvändig
midtibland denna stämning till allmän nivellejing; för
regering och land behöfves ett annat stöd, än den physiska
styrkan och penningen. Ordning är samhällets första behof.
Ståndshierarchien utgjorde fordom basen derför; denna har
nu lidit skeppsbrott på de politiska theoriernas stormiga haf.
Samhället behöfver en ny fast grund att stödja sig på. Den
större jordegendomen är den enda, som återstår; men äfven
denna sista dam är nära att bortryckas af democratieris våldsamma
ström.
De mindre jordbrukarne behöfva sin tid Och sitt arbete
att draga sig fram i Verlden; de kunna aldrig på ett rätt
lifligt och ihärdigt sätt följa med de allmänna ärendernas
gång. De större possesstohäterna deremot, utan att fournera
en dass för sig, med egen anda och egna pretentioner, äro
i en bättre sociel ställning och hafva mera ledighet att försvara
jordbruket och äganderättens colleeliva interessen. Medelclassen
bör närma sig till denna välgörande Och bevarande
aristöerali, hvars interessen identifiera sig med handelns
i4 H. . i
Den 2 0 e t o h e r f. ra.
ceii näringarnas; ty ordning, stabilitet neli en got! regering
önska- och behöfva båda interessena.
Be åsigter, jag bär yttrat, de satser, jag bär försvarat,
delas icke utaf mängden; men jag tror, att det nu, mera än
någonsin', är nödigt att hafva detta politiska mod, som består
uti att hafva sin egen tanka oell att våga följa den midtiblaiid
bränningarna af den opinion, som kallas populär.
Jag anhåller hos Hr Gr. o. Landtm, om propos. af afslag
på betänk.
Hr von Hartmansdorff, A tig.: Jag anhåller först
att få instämma i de reservationer emot LagUtskts ifrågavar.
betänk., som Gr. Sparre och Hr Strussenfelt afgifvit, hvarjemte
jag äfven instämmer i slutsatsen af det yttrande, R.
o. Ad. nyss hört af Frih. Klingspor. Dernäst utbeder jag
mig att få fästa Ståndets uppmärksamhet på särskilda delar
af betänk, och genomgå de skäl, Utsk. anfört för sitt förslag,
i hopp att, om jag lyckas vederlägga dessa, jag skall
kunna öfvertyga It. o. Ad., att betänk, bör ogillas. — Ulsk.
går ut från den satsen, alt man och hustru hafva lika förbindelser
och således böra hafva lika rättigheter; men Utsk.
vederlägger sig sjelft, då det säger mannens pligt vara att anskaffa,
hvad som erfordras till husets bestånd, hustruns att
med klokhet och sparsamhet använda det. Hvar och en,
som inser skillnaden emellan att anskaffa tillgångar och alt
använda dem — en skillnad, som ingen inser bättre, än R. St/
—, inser äfven, att skillnad i rättigheter bör öga rum; ty
onekligt är anskaffandet det vigtigaste. Är ingenting anskaffadt,
så är fattigdom och vanmagt för händen, huru skicklig
man än må vara att använda det, som finnes. Utsk. antyder
vidare, alt bondhustrun, sorn har mera arbete än prestens
och borgarens, bör ej vara sämre lottad Utsk. talar
liar om materielt arbete, och i det afseende! kan invändas,
att äfven bonden har mera arbete än borgaren och tyngre
än presten, och att lian på sådan grund borde hafva större
rättigheter; men arbetet får ej beräknas efter den mechaniska
kraften, ty då borde hästar oell ångmachiner uppskattas
högre än menniskor, utan efter den intellectuella förmåga,
som dertill erfordras. Då mannens åligganden fordra
större intellectuella förmögenheter än qvinnans, böra ock
lians rättigheter vara större än hennes. Dessutom bör man
ihågkomma, att tyngden af qvinnans arbete är olika nästan i
hvarje hushåll och att, om man vill så noga nagelfara med
sin beräkning, borde hvarje hustru få olika rättigheter; men
sådant är overkställbar!. — Utsk. omtalar såsom obilligt, att
hustrun nödgas lemna hela sin egendom till mannens förvaltning,
men återfår vid hans död blott en tredjedel af sina
penningar och lösören jemte en lika del af hans lösegendom
och af deras gemensamma förkofran, att denna obillighet
mäste jernnäs genom öfverenskommelse!’, hvadan det vöre
bättre, att den jemnades af lagen. Jag anmärker deremot,
Den 2 O c t c li c r f. m.
att lagen mäste antaga, det livar oell eu fullgör sin pligt,
och således förutsätta, att mannen förvaltar egendomen väl.
Vill man förutsätta motsatsen, borde man omvända förhällandet
och stalla mannens egendom under qvinnans förvaltning;
ty då vore åtminstone tillämpningen öfverensstämmande
med grundsatsen. Men till så förvända förhållanden haiman
i Sverige ännu icke kommit. Man bör ock ihågkomma,
att lagstiftarne utgått från det allmänna förhållandet, att
mannen i boet infört större egendom än qvinnan, icke att
de, såsom Utsk. förutsatt, införa lika mycket, och ännu mindre,
att han inför mindre egendom än qvinnan. Det sistnämnda
skulle deremot blifva följden af den lika arfsrätten;
ty då man afdrager, hvad mannens uppfostran, equipering
och underhåll, innan lian kan lefva af sin tjenst eller arbete,
kostar mera än qvinnans, så är det klart, att återstoden
af hans arfslott skall blifva mindre än bennes. Man säger
väl, att begge makarna bidraga lika till boets förkofran;
men jag har redan visat, att icke så är, utan såsom undantag,
eller under förvända förhållanden. Vidare säger Utsk.,
att mannen kan öka sin giftorätt genom flyttning från stad
till landet, genom ombyte af stånd, genom erhållet adelskap
m. m-- Derpå svarar jag, att 0111 man vill, att mannen ej
skall vara hustruns målsman, ej heller äga pröfva hvilka
åtgärder för boet äro nyttigast, så kan invändningen förtjena
något afseende; annars icke. Om olikhet i arfsrätten
skulle, såsom Utsk. säger, härröra från våld och mannens
större handkraft, borde olikheten visserligen upphöra i lagbundna
samhällen; men den härrör ej från någon oförrätt,
utan från den natal iiga skillnaden i mannens och qvinnans bestämmelse.
Mannens verksamhet tillhör både samhället och
hushållet. Ofta får han för det förras tjenst använda sina
krafter och sin verksamhet på det sednares bekostnad. Qvinnan
deremot kan ensamt åt hushållet egna sin verksamhet,
och gagnar derigenom samhället mest. Man åberopar väl,
att presterna vid 15G9 års riksdag sjelfva begärde,'att lika
arfsrätt för deras barn måtte bestämmas, och att detta förhållande
sedermera för dem fortfarande ägt rum. Men först
får jag erinra, att presterna utgöra en tjenstemannacorps,
som i ringa mån äger fast egendom, och dernäst, att när
denna lag stiftades, hade presterskapet icke långt förut varit
catliolskt, utan rättighet att gifta sig och utan hopp att
se någon deras egendom öfvergå till efterkommande. Det
var således icke underligt, om de åtnöjde sig med mindre
giftorätt och arfsrätt, än jordägnrne. Jag får dock yttra,
det jag anser den lika arfsrätten nå landet vara för presterna
lika oriktig som för andra, oell att jag således ej kan af
undantaget hemta något skäl att antaga det orätta förhållandet
till regel för hela Rikets inbyggare. Utsk. tror, att
BondeSt. icke skulle genom förslagets antagande skadas till
sin besutenhet, enär qvinnan då skulle medföra större för
-
12
Den 2 O c t o b e r f. m.
mogenhet i boet. Finge man gifta sig med sin syster eller
med någon, som hade med henne lika förmögenhet, sloge
beräkningen riktigt in; eljest Liefve den oviss. Men alltid
står det fast, att i händelse jorden skall delas lika emellan
söner och döttrar, skall hvar och en oftare behålla sin lott;
bröderna skola blifva oförmögna att lösa systrarna ut, och
en ytterlig hemmansklyfning skall, till skrala för landet, vidare
befordras. Kommer man derhän, att icke blott de oeconomiska
författningarna, utan afven arfsiagarjn.a påskynda
jordens splittring, skall bonden snart bringas lill en sä ringa
besutenhet, att han nödgas gå ifrån sin lilla hemmansdel för
en missväxt, en boskapssjuka eller annan olycka. lag anser
således BondeSt. förlora mest på förändringen och dernäst
Riket, hvars styrka genom behållna jordbrukare skulle gå
förlorad. Utsk. säger väl, att det tillhör de oeconomiska
författningarna att mota detta onda. Men det är ovisst, om
de allena förmå att göra det; och hvarföre skola arfslagarna
ställas i strid med den oeconomiska lagstiftningen eller verka
till ett mål, som måste af de oeconomiska författningarna
motarbetas? Riktigare vore väl, att den ena grenen af lagstil'1
ni agen öfverensstämde med den andra. — En son, säger
Utsk. vidare, behöfver ej mera arf än en dotter; men om
Utsk. frågat hvilken husfader sorn helst, hade det lätt funnit
sig-vederlagdt, och hvarje ledamot af detta Stånd, som
har systrar och jemnför, hvad hans egen uppfostran kostar
emot en systers, skall lätteligen finna, att Utsk. misstagit
sig. I strid mot hvad det i början sjelft säger, förklarar det
mot slutet af sin bevisning, att mannen har lättare tillfälle
att förvärfva än qvinnan, och att en broder fördenskull ej
bör äga större anspråk på arf än systern; men mannens förmåga
att förvärfva inträder ej så snart, och just för att skaffa
sig den och för att kunna lefva under tiden behöfver han
ett större arf. Vill man betaga honom medlen att vinna
denna skicklighet, befarar jag, att hans förmåga blir derefter,
till föga båtnad för honom sjelf och samhället. Utsk,
har äfven antydt en mening, soia jag icke väntat från män,
beklädda med lagstiftarekall, att nemi. mannens lott skulle
vara lyckligare än qvinnans, ilvars piigter deremot skulle
vara nog tunga Detta är en skarp anmärkning emot skaparen,
hvars verk hittills ansetts för ganska godt. Till dess
fullkomlighet hörer, alt hvarje varelses och äfven q vinnas
böjelser rätta sig efter dess bestämmelse; att en karlaktig
qvinna är något lika misslyckadt som en qvinlig man oell
bör vara föremål, ej för lagstiftningen, utan för medömkan,
Qvinnans uppoffringar, säger Utsk., äro, ehuru af annat slag,
dock jemn förliga med mannens. Huru kommer det då till ,
att fastän flera gossar födas i alla länder, är dock qvinnor-?
nas antal större, än männens? Jo det kommer deraf, att männens
yrken oftare sätta lifvet i fara, iin qvinnans. Männen
stupa i krig, de omkomma på sjöresor och på andra vådliga
Den 2 O c s o b c r f. m.
företag. Detta visar, att mannens uppoffringar äro vida
större an qvinnans, emedan lifvet ar den storsta. Huru Kan
man då framkomma med dylika satser? — Baro af samma
föraldrar, sager Utsk. vidare, äga lika anspråk på deras kärlek
oell omvårdnad , böra således äfven vara lika berättigade
att ärfva deras förmögenhet. Min mening är deremot, alt
ba mens anspråk i detta afseende böra rattas efter deras behof.
Jag har redan omsagt skälen dertill; men då Utsk. ofta
återkommer med detsamma, torde det tillåtas mig här begagna
en trivial liknelse. En faders lika omvårdnad om sina
barn består ej deri, att han gifver en lika lång rock åt det)
son, sorn är tio år, och åt den, spro är fern år, utan deri,
alt lian passar hvarderas klädning efter behofyet. I fall detta
medgifv.es
söner allena, måste det äfven medgifvas i afsgendet på förhållandet
emellan både söner och döttrar, när man ihågkommer,
hvad sonen kostar mera än en dotter i uppfostran,
underhåll utom lius, kläder, såsom uniform m. m. Utsk.
har äfven åberopat det ofta anförda exemplet af lika arfsrätt
i Varends harad. Jag anmärker, att ett undantag icke
bör upphöjas till regel. Varends qvinnor hafva förväifvat
deras lika arfsrätt genom en manlig bragd och må behålla
dea; men om ej orten vore en skogstrakt med vidsträckta
äger till hemmanen, så är jag öfvertygad, att erfarenheten
längesedan skulle hafva visat olägenheterna af den hemmanskly
fning, som den lika arfsrätten måste medföra. Män säger
väl med skenfagert skäl, att de qvinnor, som förblifva
ogifta, behöfva större arf och borde förses med lika stort
som deras bröder. Men i detta afseende får jag ytterligare
anmärka, att ogifta qvinnor äro undantag från regeln, emedan
deras bestämmelse är att blifva gifta, oph lagen bör afse
det allmänna förhållandet. Vill man rätta lagen efter undantagen
eller de ogifta, borde fula oph elaka döttrar hafva
större arfsrätt, än de vackra och goda, emedan de förra oftare
blifva ogifta, Den lagstiftning, som lägger förmögenheten
i mannens hand, är, efter min tanka, den bästa för
qvinnan sjelf; ty der medlen att försörjs hustru icke fattas,
der uteblifyer sällan äktenskap. Qvinnan får då den tillfredsställelsen
att begäras, icke för siri förmögenhet, utan för
sin egen skull. Större omsorg användes då på utvecklingen
af hennes personliga egenskaper, hvarigenom både hon och
mannen blifva lyckligare. .Hvad åter angår representationsrättens
utsträckning hos sidoarfvinge, en fråga, sorn äfven
förekommer'i detta betänk., har jag väl ingen egentlig anmärkning
att deremot göra; men då det gamla förhållandet
ej medfört några olägenheter och då våra nu gällande arfslagar
grunda sig på erfarenhet och ett moget förstånd, finner
jag intet skäl att, åtminstone för ögonblicket, göra någon
ändring uti den s, k, istada-rätten, Vill man likväl
göra någon ändring häri, bör man åtminstone akta sig
>4
Deli 2 Oetobcr f. m.
för de felaktigheter, sorn Hr Strussenfelt i sin reservation
anmärkt emot Utsk:s nu uppgjorda förslag. Dä detta ämne
är ett af dem, som man vid hvarje riksdag så ofta hört om-,
talas, att livar och en haft tillfälle stadga sin öfvertygelse
derutinnan, anser jag en återremiss tjena till intet, utan hemställer,
0111 det ej vore hast, att propositionen vid den votering,
som ej lärer uteblifva, ställdes till bifall eller afslag
på Utskts betänk.? För min del röstar jag lör afslag.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Jag tillhör dem, som gilla
Utsk:s grundsats, och har ej blifvit rubbad i min öfvertygelse
af den värde ledamoten, som uppträdt här midt emot.
Jag respecterar den vanna, sorn dicterat Frih. Klingspors
anförande; men jag tillstår, att jag önskat, att den värde ledamoten
låtit öfvertyga sig af Utsk:s grundliga skäl. Är
det från en politisk synpunkt, som man betraktar den lika
arfsrätten och dervid fruktar för en alltför stor egendomarnas
sönderstyckning, så utgår man från en farhåga, sorn icke
är för handen, sedan det redan är tillåtet att skifta jorden
nästan i oändlighet, och sjelfva grunden för Frih. Klingspores
åsigt är dermed redan rubbad. Jag godkänner vä! principen
att i en rent monarkisk stat grunda aristocratien på
jord; men då den bos oss icke linnes — ty det lilla, som
ännu återstår efter Carl Xl:s oinstörlningssystem, är ej värdi
alt omtala — kan jag ej tänka mig möjligheten att numera
i Sverige återföra eli jordvaristocrati. Hvad åter beträffar
allmogen, har dess begrepp omj rätt gjort sig så gällande,
att den sjelf så ofta som möjligt sökt jemna de förhållanden,
som uppstått genom nuvarande arfslagar; och med den
kännedom härom, som jag practiskt varit i tillfälle att inhemta,
är jag öfvertygad, att allmogen ej har samma begrepp
örn den lika artsrätten sorn Frih. Klingspor. Den söker
ofta att genom chinierika afhandlingar och på flerahanda
sätt göra arfsrätten lika, och då måste det vara tid att
ändra en lag, som ej mera efterlefyes. Det har visserligen
af Frih. Klingspor blifvit påstådt, att fosterlandskärleken
skulle bero af den jord, man äger; men jag tror ej, att historien
godkänner denna sats. Jag skulle tro, att medborgarens
sjelfuppoffrjngar ej utgått från kärleken till den jord, man
gräft, utan från kärleken till det samhälle, der man var
född, uppfostrad och offrat sina krafter; ty detta fästermer
än den oeconomiska ställning, hvari slumpen försätter. Jag
tror för öfrigt ej, att jordbruket förlorar något genom den
lika arfsrätten; ty efter min tarika har Utsk. fullständigt
ådagalagt, att om qvjnnan får lika lott med mannen, återfår
denne i giftermål, hvad han förlorar i alf. Efter Frih.
Klingspors åsigt skulle det önskvärdaste vara, att qvinnan
,ägde ingen arfsrätt, och att d.et blefve det styrande mankönets
ensak d!t föda de qvintjpr, som ej blefve gifta, ty endast
efter en sådan princip kunna de åsigter vara riktiga,
$9® frih? så varmt försvarat; men då en sådan återgång
Den 2 Octobcr f. m.
till barbariets tider ej lärer kunna ske, kan jag ej annat än
tillstyrka, att nian frångår principen helt oell hållet oell i
laglig väg ofvergår till den rättsprincip, som bjuder lika rättigheter
för begge konen.
Frill. Ehrenborgh: Denna fråga är redan så gammal
och har redan så ofta blifvit debatterad både här och i andra
nationalförsamlingar, att föga dervid numera är att
tillägga. Tvenne ledamöter hafva här nppträdt för att med
varma tala för den satsen, som man långt för detta frångått,
eller att qvinnan borde hafva ingen arfsrätt; ty med
deras skäl kan man väl visa, att qvinnan ej bör hafva någon
arfsrätt, men jag hemställer, huru man nied dessa skäl
kan arithmetiskt komma till den slutsatsen, att hon bör hafva
half arfsrätt. Jag vet i sanning ej, hvarifrån man får
det påståendet, att qvinnan bör hafva en half, en fjerdedel
eller en åttondedels arfsrätt; men väl inser jag, att skäl kunna
linnas för det påstående, att hon bör hafva ingen. Frångår
man således denna princip, måste man medgifva qvinrien
hel arfsrätt; men nu har man redan, efter en ganska
stark diseussion, vid antagandet af 1734 års lag frångått
principen af ingen arfsrätt för qvinnan, och då tror jag, att
man numera ej heller kan bibehålla den halfva arfsrätten,
ty på denna grund kan ingen argumentation byggas, utan
alt hemta stöd från andra skäl, såsom från farhågan af jordens
alltför stora styckning. Jag kan emedlertid för min
del ej biträda denna mening, och man misstager sig efter
min tanka, 0111 man tror, att denna jordens styckning beron
pä qvinnans arfsrätt. Orsaken härtill ligger i den inskränkning
af testarnentsrätten, sorn I10S oss äger rum ; och om här,
såsom i andra länder, en oinskränkt testamentsrätt åter infördes,
är jag öfvertygad, att detta förhållande skulle rectifieras,
men icke genom bibehållande af half lott för qvinnan.
Beviset ligger i den 1111 var. exceptionslagen för Våren ds
härad, der hemmansklyfningén t. o. 111, är mindre, än inom
andra skogsbvggder i samma län. Vill man återgå till principen
att sammanföra och sammanhålla störa jordmassor i
en hand, må man återgå till majoraterna och den oinskränkta
testamentsrätten, nemi. den, sorn upphafdes genom
1810 års förordning; och dessutom finnes afven ett annat
sätt för jordegendomens bibehållande i samma händer, nemi.
att underlätta lösningsrätten. Men allt detta har intet sammanhang
med frågan örn arfsrätten, utan det tillhör den
ceconomiska lagstiftningen att bestämma, om ock på hvad
sätt den större jordägaren får utlösa den mindre, Jag har
blott yttrat mig häröfver för att visa deras misstag, som anse
hemmansklyfningén bero af arfslagarna, och för att ådagalägga,
huru falsk den satsen är, att frågan om jördens
klyfning inverkar på principen om qvinnans arfslott. För
min del har jag gillat Utsk:s åsigt redan från längre tid tillbaka,
och ännu mer sedan mitt embete ålade mig att ytter
-
i6
Den i O c t o b e r f. tn.
ligare öfverväga ämnet vid granskningen af nya lagförslaget.
Jag gillade då principen af den lika arfsrätten, och jag kan
ej nu vara mig olik; då jag icke kunnat öfvertyga» af flera
högt upplysta män, som i detta ämne yttrat en motsatt tanka,
kan jag än mindre öfvertygas af hvad de tvenne vårda
ledamöterna här anfört, så vidt saken betraktas från rättsgrund.
Är åter frågan att betrakta ämnet från andra eiler
politiska synpunkter, så är det en helt annan sak, och då
reducerar sig frågan derhän, om det är nyttigt att sammanföra
stora egendomsmassor i en hand. För min del tillhör
jag dem, som gifva företrädet åt en viss fördelning, sorn
likväl ej får sträckas till ytterlighet. Men om man vill återföra
de äldre institutioner, som i detta afseende ännu i England
bibehållit sig, finnes det blott en väg, nemi. att stifta
majorater. Jag skulle dock tro, att denna institution äfven
i England bär sig blott för sin ålder, och att återgå dit, sedan
inrättningen en gång blifvit upphäfven, betviflar jag
vara möjligt; isynnerhet tror jag det vara alldeles omöjligt
att här i Sverige bilda ett Engelskt Öfverhus, och jag önskar
det ej heller, ty säkert skulle det blifva en retrograd
gång. Emedlertid lyckas det mig visserligen icke att öfvertyga
mina motståndare, och måhända är ide'en ännu ej fullmogen.
Jag skall derföre inskränka mig till att i 1834- ®rs
riksdagsprotocoll nedlägga min tanka om hvilkendera meningen
är den rätta; men jag får tillika förklara, att jag icke
heller låter mig Öfvertygas, och det bästa lärer således vara,
att vi så snart som möjligt få skrida till votering. En omständighet
ber jag dock fä tillägga. De talare, Som yttrat
sig mot TJtskts förslag, hafva nemi. framställt det såsom undergräfvande
BondeSt:s välstånd; och i anledning häraf vill
jag blott fästa uppmärksamheten derpå, att Utsk:s betänk,
vid denna riksdag tillkommit i följd af flera motioner, hvilka
alla blifvit väckta inom BondeSt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
komme att fortsättas i eftermiddag kl. 6.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Sjelfva det förhållande,
i hvilket jag lill följd af min embetsbefattning står
till qvinnokönet, uppmanar mig att taga dess försvar i denna
fråga; och jag gör det desto hellre, som jag alltid lifligt
känt rättvisan och billigheten af den lika arfsrätten och jemväl
tillika med mina bröder tillämpat den i afseende på våra
systrar. Jag anhåller derföre att till besvarande få upptaga
en och annan af de här gjorda invändningarna. Man har
sagt, att den lika arfsrätten skulle åstadkomma flera hemmansklyfningar
och dermed Undergräfva fosterlandskärleken.
Men det är redan bevisadt, att den lika arfsrätten icke medför
flera hemmansklyfningar i Värends härad; och man kan
vända sig till Dalarna för att se, det sjelfva hemmansklyf
nin
-
Den 2 Oetebcr f. m.
*7
ningen icke minskar fosterlandskärleken, utan snarare kan
betraktas såsom rätta sättet att utveckla den. Man har
äfven sagt, att gossarna behöfva mera än flickorna till sin
uppfostran. Jag får härvid erinra, att om de än behöfva
mera till uppfostran, behöfva de mindre sedan, emedan
de bättre kunna försörja sig sjelfva Vidare har man sagt,
att mannen har större arbetsförmåga och behöfver mera materiel
för sitt arbete. Häruti synes mig en motsägelse; ty ju
större förmågan är, ju högre måtte äfven productionen vara,
och ju mindre är mannen sålunda i behof af andra medel
för sin bergning. Man har sagt, att qvinnans lott är
mindre tung än mannens; men såsom läkare får jag erinra,
att qvinnan har mannens nästan alla sjukdomar och en stor
mängd särskilda dertill. Man har äfven sagt, alt mannen
är nyttigare för samhället; men jag frågar, om någonting
kan vara nyttigare för samhället än sJägtets fortplantning,
och deruti har qvinnan onekligen största delen, helst naturen
sjelf åt qvinnan uppdragit det späda barnets Uppfödande.
Det ligger för Öfrigt i sakens natur, att barn af samma föräldrar
hafva lika anspråk på arf; och då man åberopat historien,
att arfsrätten från urminnes tider varit sådan, den
nu är, samt derifrån velat hemta skäl för dess framgena
bibehållande, får jag erinra, att den olika arfsrätten från
början kom derifrån, att det då ej ärfdes annat än vapen,
hvilket antydes af sjelfva ordet arf, sorn i gamla språket
egentligen betyder pilar, och i ett sådant arf kunde qvinnan
naturligtvis ej deltaga. Slutligen får jag i minnet återkalla
ett skäl, som en gammal erfaren, nu afliden domare begagnade
vid sista riksdagen, när detta ämne då förevar, nemi.
att adelsmän alldeles icke synts vara missbelåtna med den
lika arfsrätten, då de gift sig med rika borgaredöttrar.
Frih. Cederström, Jac.: Jag tillhör dem, som tillstyrka
bifall till Utsk:s betänk., men afhåller mig ifrån att
till besvarande upptaga de talares argumenter, som yttrat
sig emot förslaget, sedan andra redan vederlagt dem. Så
har Frih. Ehrenborgh visat, att Frih. Klingspor? farhågor
för utvidgad hemmansklyfning sakna grund; och jag får
härvid blott tillägga, att om rättigheten att klyfva hemman
här skall tagas till grund för frågans bedömande, ser jag
deruti ett vigtigt skäl för förslagets antagande, såsom till sin
princip ägande samband med vårt nuvar. statsskick, Jag får
nemi. fästa uppmärksamheten derå, att grunden för Sveriges
conslitutionelt-monarkiska lagstiftning är democratisk och
innefattar ideen af den till största möjliga fullkomlighet utbildade
republikanska statsformen; men för en fullkomlig
Utbildning af detta statsskick fordras att borttaga ännu qvarvarande
lyten från en föregående tid, i den ordning lagen
medgifvit. Bland dessa lyten är äfven den olika arfsrätten
inom tvenne sarahällsciasser; att bibehålla den är att hin
-
14 H.
De» i October f. m.
dra statsskickets utbildning. Jag kan således ej annat än tillstyrka
Utskts förslag och har svårt att linna sanningen af
det påstående, som här blifvit nppstäldt, att den olika arfsrätten
skulle bevara mannens målsmanskap förqvinnan, och
att detta i annat fall skulle gå förloradt; ty om man äfven
nian förmögenhet gifter sig med en aldrig så rik qvinna,
förhlifver ju ändock målsmanskapet hos mannen. För min
del skulle jag tro, att genom detta förslag en stor del qvinnor
skulle komma i tillfälle att träda i äktenskap, sorn nu
förblifva ogifta, och flera ynglingar jemväl på detta sätt få
tillfälle att underhålla familjer. Jag anhåller om Hr Gr. o.
Landtnäs propos. på bifall till Utsk:s betänk., helst ärendet
är af vigt och för vigtigt att längre uppskjutas.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Då jag nu börjar med den
förklaring, att jag hufvudsakligen instämmer med Hr v.
Hartmansdorff, har jag redan tillkännagifvit syftningen af
mitt anförande. Jag skall emedlertid' ej våga' mig in i ämnet
för att undersöka rättsgrunden eller afgöra, orri' qvinnan
ej bör hafva någon arfsrätt, utan jag vill blott tillse,
om det finnes någon grund för en annan fördelning, än den
af Utsk. föreslagna, och ur denna synpunkt anhåller jag att
få yttra några ord or» Utsktsr betänk. Utsk.' har lagt till
grund för sitt förslag de» åsigfen,' alf lika’ skyldigheter böra
medföra lika rättigheter*' och att äktenskapet' Vöre ett contract,
som borde gifva lika fördel åt begge'parterna. Denna
åsigt om ett contract har i sednare tider sökt göra sig
gällande i både" större och mindre scala, ja, äfven i afseende
på sjelfva samhället; mert jag hemställer, om t. ex. husbondeväldet
och alla de förhållanden, sorn äga rum emellan
chef och underlydande, krinn» anses som ett contract? De'
skulle då vara bestämbar» genom öfverenskommelse; men de'
äro det icke' och icke heller äktenskapet. Jag skulle trogott
detta kan vara nog angående' sjelfva grunden för Utsk:s
åsigt; ty då jag ej kan erkänna' äktenskapet såsom ett contract,
förfaller också allt, hvad Utsk. derpå byggt om lika
rättigheter. Jag har för min del isynnerhet fastat mig vid
detta Utsk:s raisonnement, ty jag bekänner, alf jäg icke
med tillräcklig klarhet kunnat inse vigten af åtskilliga andra
inkast emot den lika arsfrätteri, t. ex. dett anmärkningen,
att hemmansklyfriingen derigenom skulle Befordras;
roen det vet jag, att om så sker, vore det ingalunda för
landet fördelaktigt, och jag vet det desto säkrare, som jag
i min hemort haft tillfälle att se de skadliga följderna af
den nya skiftesstadgan. Or» således den lika* arfsrätten skulle
befordra hemmansklyfniugen, tvekar jag ej att häri tillerkänna
de talare, sorn yttrat sig emot förslaget, ett ytterligare
skäf; men, som sagt är, jag äger icke nog insigt att
härom yttra mig. Deremot har jag ett annat nytt skäl,
nemi. att qvinnan genom ökad arfsrätt skulle komma att få
större egendom än hittills, och således oftare i boet införa
Den i Octolier f. m.
>9
mera än mannen. Jag tror likväl det vara ett bättre förhållande,
om mannen inför mera egendom; ty hvad är naturligare,
än att lefnadskostnaden lättar sig efter hennes enskilda
förmögenhet, och jag frågar, 0111 ej följden af större
förmögenhet hos qvinnan skulle blifva ökade anspråk å hennes
sida på högre lefnadskoslnader? Må man öfverväga detta,
och huruvida det är skäl, då man ej kan fordra samina
grad af förstånd hos qvinnan sorn hos mannen, att lägga i
hennes hand medel till anspråk, som skulle uppmuntra till
förbrukning af öfverflödsartiklar och öka importen. En talare
har sagt, att allmogen redan de facto tillerkänner sina
döttrar lika arfsrätt, och jag känner visserligen blott en
ringa del af landet; men der har åtminstone min erfarenhet
varit alldeles motsatt, ty när bonden blir gammal, lemnar
han gården åt sin son och täger så kalladt undantag, hvarvid
son,en vanligen får hemmanet för en ringa penning, och
detta bevisar, att .allmogen söker gynna den äldsta sonen
framför döttrarna eller de öfriga barnen; äfvensom exempel
ej saknas, att denna benägenhet att gynna äldsta sonen förnnledt
till sådaii afundsjuka, att t. o. m- mord derifrån härfört.
Så allmänt gynnar allmogen den äldsta sonen, hvilket
vittnar, att allmogen vill behålla sönerna vid jorden.
Slutligen måste det äfven ihdgkommas, att mannen, ehvad
han är herrekar] eller bonde, behöfver större omkostnader
för att uppträda i det allmänna; och detta är för mig ett
ytterligafe skäl, sorn jemte de förut anförda stadgat min
Öfvertygelse, ehuru jag för öfrigt erkänner min oförmåga
att deducera saken ifrån rättsgrund. Jag tillstyrker afslag
på Utskts ifråga-var, betänk.
Fribi Klingspor; Jag ber att med några ord få besvara
Gr. Horns anmärkningar, Hr Gr. har yttrat, att så
länge nuvarande författningar rörande hemmansklyfningnnui
existera, är det .egalt, om betänk, bifalles eller ej. Jag begagnar
detta tillfälle att tadla just dessa författningar. Före
hemmansklyfniugen var landets välmåga större, än den 1111
är. Folkmängden stiger ej genom några konstlade medel ,
åtminstone aldrig på ett för landet välgörande sätt, så vida
icke författningarna förnämligast afse näringsmedlens tilltagande;
ty i de länder, der piöductioneo är stor, tilltager
folkmängden, oaktadt hungersnöd, förödande krig och epidemiska
sjukdomar. Irland framvisar ett förfärligt exempel,
huru vådlig en för långt utsträckt hemmansklyfning är för
ett land. Så välgörande än Fransyska revolutionen var för
jordbruket, öfverklagas dock redan en bland jordbrukaren
tilltagande fattigdom, hvilken anses såsom en följd af för
små jordlotter.
Frih, Ehrenborgh ber jag äfven att få besvara med
några ord. Man Jmfl ej lindra ett förhållande, som redan
existerar; såjedes kan det icke komma i fråga att
flytta sig tillbaka till en tid, då qvinnan ingenting ärfde,
Den 2 Oclnlicr f. ra.
och jag beböfver således ingenting yttra mig derom. Min
öfvertygelse, att den nya arfslagen leder till jordens klyfning
i smärre lotter, liar ej blifvit rubbad genom Ur Feilits
argumentation. Jag liar aldrig yttrat ett ,ord till försvar af
nif>jorater; tvärtom har jag sagt, att Svenska jordbruket
vumiit genom de blockstora egendomarnas styckning.
Hr Strussenfelt, Adolph Lud.v.: Då jag varit
en bland reservanterna i Utsk,, torde det tillåtas wig att
liär närmare utveckla skälep för min åsigt vid besvarandet
af några anmärkningar från motsätta sidan. Gr. Horn hav
anmärkt, att, elter bans tanka, den åsigt ej yore vigtig, alt
fosterlandskärleken bade samband med jorden, otti lian har
trott, att man älskar fäderneslandet jutan afseende på sjelfva
jorden. Jag vill ej bestrida, att förhållandet är sådant understundom;
men i allmänhet och särdeles livad de lägre
classerna angår, hvilka ej hafva den bildning, som hos de
högre classerna utgör surrogatet, tror jag, att kärleken till
den jord, der man är född, är framför allt verkande, och
jag kan äfven för denna mening åberopa tvenne män af historiskt
anseende. Tvenne af våra utmärktaste historiei hafva
nemi yttrat, att ingenting så mycket bidragit till Sven-r
ska BondeStts sjelfständighetskäosla och uppoffringar för fäderneslandet
sorn odalsystemet, hvilket försäkrat dem om bibehållande
af deras jordegendom. Gr. Horn har vidare jemte
åtskilliga andra talare yttrat, att det vore genom oeconomiska
författningar, sorn man borde hindra heinmansklyfningen
och förebygga jordens alltför stora delning; men
annat är de författningar, som skola bestämma ett minimum
för jordklyfningeii och annat sådana arfslagar, hvilkas
tendens gör, att ali jordegendom blir mindre och nedsjunker
till minimigränsen. — Frih Ehrenborgh har sagt, alt om man
ej åt qvinnan ville medgifva lika arfsrätt, fordrade consequensen,
att man betager henne allt anspråk på arf. Jag
medgifver detta, och arfvejords-systemet hvilan ytterst på
en sådati grundsats, hvadan det också mäste medgifvas, att
detta system redan är brutet, såsom Lagcommittden och
Utsk. yttrat; men emedlertid har man icke gått alldeles så
långt i denna sönderbrytning, så länge mannen ännu får
större lott än qvinnan. Frih. Ehrenborgh har äfven trott,
att man genom andra stadganden borde söka att göra jorden
mindre rörlig, och jag medgifver också detta; men arfslagarna
hafva så nära sammanhang med denna fråga, att
den bär måste afses. Så bär Frih. Ehrenborgh exempelvis
omtalat lösningsrätten, och under närvar, förhållanden med
arfsrätten kari den tillämpas, roen icke om arfslotterna blifva
lika; ty första frågan mäste alltid vara, huru mycket
sorn skall lösas. Frih. Ehrenborgh hgr vidare talat om majorater
och synes ej hysa välvilja för dem. Jag lemnar sjelfva
sakeu derhän; men det vill synas, som Frih. ej alltid varit
af samma tänkesätt, enär jag vill minnas, att Frih. varit
Ben i O c t o b e r f. m.
af skiljaktig tanka i fråga om upphäfvande af 1810 års för*
ordning, som förbjuder majorater. — Flr Cederschjöld har
åberopat Dalarna för att visa, att hernmansklyfningen ej
minskar fosterlandskärleken; men jag förstår ej, huru något
bevis härifrån kan bernias, då Dal-all mogen icke i detta afseende
blifvit satt på något prof i sednare tider, eller sedan
hernmansklyfningen der kommit till en ytterlig utsträckning,
Ilr Cederschjöld har äfven erinrat, att vapen från början
skulle hafva utgjort det enda arfvet; men detta kan jag ej
medgifva, ty så vidt jag känner, att en historia finnes, har
jordegendom alltid funnits och gått i arfi Frih. Cederström
synes hafva från vårt statsskick velat hemta grunden för
arfslagarna. Jag tror likväl för min del, aft statsskjeket ej
betydligt inverkar på dessa, helst Frih. isynnerhet tyckes
hafva fristat sig dervid, att yi för närvar, lefva i ett samt
hällsskick, som till princip är denjocratiskt, men förhållandet,
efter min tal)ka, af ålder var enahanda och alltid i
Sverige varit det med få undantag. Vidare har Frih. Cederström
sagt, att befintliga brister böra rättas, och detta
erkännes; men jag har icke i våra nuyar. arfslagar funnit
någon frrist, särdeles som ingep lärer kunna visa, att inrättningen
af arf nödvändigt ä1' grundad i sjelfva förnuftet och
rättvisan, utan helt och hållet utgör ett politiskt institut,
sorn bör grundas på politiska skäl, Frih. Ehrenborgh lika
med flera andra ledamöter hafva påstått det vara en oriktig
åsigt, att den Ijka arfsrätten skulle leda till ökad klyfning
af jorden, och om motsatsen kunde bevisas, vöre det ett i
sanning vigtigt skäl; men det förefaller underligt, att Lagcommitteen,
som äfven föreslagit den lika arfsrätten, derjemte
tydligen yppar s'n tendens till jordegendomurnas minskning,
hvarförutan det är bekant, att en af Lagcompiifteens
egna ledamöter, då denna fråga vid sista riksdagen discuterades
i Preslefjt., öppet förklarade committeeps mening vara
den, att jorden borde delas i mindre lotter. Vöre nu förhållandet,
såsom Utsk. och de värda talarna här antagit,
att den lika arfsrätten snarare skulle förekomma än befordra
jordegendomarnas minskning, hade Lagcom mitteen handlat
inconsequent eller emot sitt eget syftemål. Jag tror således,
att man med temlig säkerhet kan antaga, att alla de skäl,
sorn blifvit uppställda emot den satsen, att lika arfsrätt befordrar
jordens klyfning, äro mindre riktiga; ty i de flesta
fall mäste det vara tydligt, att då jorden delas i lika lotter,
biifva lotterna i det hela mindre. Utsk. har väl sagt, att
mannen kan få ersättning med sin hustru; men detta måste
Vara högst problematiskt, såsom hvjlande derpå, att hustrun
icke allenast skall medföra förmögenhet, utan äfven lika stor
förmögenhet, som mannen hommer att gifva till sin syster.
För det andra mäste äfyen ihågkommas, att brödren nu
vanligen utlöser sin syster och att detta blifyer syårare iden
mån systern erhåller större Jott, På dessa skäl har jag ej
22
Den 2 0 c t o b e r f. m.
kunnat annat än motsätta mig Utskrs förslag, som, efter min
tanka , i längden skulle komma att medföra betydligt men såväl
för allmogen som för R. o. Ad. samt slutligen för hela landet.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att Ståndet
må benäget ursägta, det jag ännu en gång upptager tiden
med ett yttrande i detta ämne. Jag gör det under förhoppning,
att icke alla på förhand fattat deras beslut så bestämdt
och orubbligt af motskäl som Frjh, Ehrenborgh, ocb emedan
jag anser det vara min pligt såsom riksdagsman att anföra
allt, sorn kan motverka ett så förderfligt beslut, sorn
bifall till ifrågavar. betänk, skulle, efter min förmening, vara.
— En ledamot har sagt, att lian skulle vilja ogilla förslaget,
men att då man redan kommit så långt på orätt väg, lönade
det icke mödan att gå tillbaka. Sådan) är förtviflan?
språk, och jag är af alldeles motsatt mening, Då man s,er
sig vapa på en afväg, bör man genast yänfla om och söka
återkomma på den rätta. Så hoppas jag, att flera med mig
vilja göra. En ledamot har trott, att kärleken till fosterlandet
icke vore hufvudsakligen fästad vid jorden, utan fast
mera grundade sig på de förbindelser, man företrädesvis ägde
till det samhälle, hvilket man är född att tillhöra. Jag
vill icke länge tvista i detta hänseende; men är fråga om
den kärlek, sorn härrörer från mödor och uppoffringar för
fäderneslandet, så lära val dessa, åtminstone hvad BondeSt.
beträffar, förnämligast egnas åt jorden och synnerligast
den de) deraf, de sjelfva brukat; och till en hvar, som vistats
utrikes och tänk) på fosterlandet, vädjar jag, om icke
den ort, der han mest uppehållit sig, legat närmast för hans
tanka. Huru mycket lifhgare skall icke denna känsla vara,
då man tillika sjelf äger del i de trakter, som man i alla
fall så gerna påminner sig? En ledamot, som yttrar sig emot
mig, liar gått längre ät} jag, j det han talat om, att qvinnor
icke borde äga någon arfsrätt. Vanligen är det bevis
på svaghet hos opponenten, då lian, för att kullkasta en
sats, utsträcker den längre, än respondenten sjelf. D.et är
icke jag, spm framställt den skräckbild, Frih. Ehrenborgh
uppdragit; men äfyen från länder, som man gerna åberopar
i exempelväg, såsom England, skulle jag kunna anföpa
talande bevis för nyttan att icke dela jorden i för små lotr
tep. Man ser der äldste son,en allena tillträda jordegendomen,
gifta sig tidigt, peli sålunda kunna både gifva sina
hapn, äfven de yngre, en förträfflig uppfostran och öfverlefva
dess fullbordan. Han kan vid sin bortgång vara
trygg, att äfven de skola taga sig vä‘I fram, sorn icke erhålla
något betydligt af hans qvarlåtenskap. Derföre selman
ock, huru Engelsmännen, äfven då de sakna förmögenhet,
likväl icke sakna kunskaper eller förmåga att i statens
tjepSt elfer enskilda företag filina säkra utvägar till bergning
och välstånd. Men detta angår satsen j en större ut—
Sträckning, än jag yrkat den, och anföres af mig endast .mot
Den i October f. ra.
Frih. Ehrenborghs framställning. Han har äfven sagt, att
hemmänsklyfningen vore mindre utsträckt i Wärends härad,
än i det öfriga Småland. Ehuru sjelf Småländning, känner
jag ej, huru härmed kan förhålla sig, men skulle önskat
fä det officielt bestyrkt af häradsskrifvare eller landtmätare,
eller annat än enskilda uppgifter. Man liar yttrat, att den
lika arfsrätten tillhörde den constitutionella tendensen. Norrige
är likväl ett constitutionelt samhälle, med mindre monarkisk
författning än Sverige; men det hindrar icke, att
äldste sonen allena tager hemmanet mot en mindre betydlig
lösen derför till syskonen. HäfdeD och lagen hafva i
detta land infort ett slags fidekommiss, under namn afodelsoch
åsätesrätt, sorn allmogen der för ingen del skulle vilja
afstå, emedan den anser dem såsom ett värn för sin .sjelfständighet.
Det torde derföre svårligen linnas något land,
hvarest det är svårare att slå under sig hemman, än i Norrige,
just derföre, att hvar och en, som innehafver sådana,
förmår bibehålla dem. Man ser ej heller der sådana små
jordlappar afsöndrade, ej heller så klena bönder som hos oss.
Man har, såsom skäl för bifall, sagt, att motionerna i ämnet
kommit från BondeSt.; men deraf bör man ej låta förvilla
sig, ty det har ofta händt, att ledamöter af BondeSt.
framburit motioner, sorn just för detta Stånd varit mest förderflig»,
och hvilka man derföre måste anse utgångna snarare
från fiender till Ståndet, än från dem, sorn äro måna
örn dess väl. Man har åberopat Dalkarlarnas kärlek för fosterlandet,
oaktadt deras egen hembyggd icke ens förmår
Uppehålla dem. Deremot anmärkes, att förhållandet med
Dal-allmogens sätt att försörja sig är ett undantag, som ej
kunde utsträckas till ett helt rikes innebyggare, hvilka då
skulle vara stadda på beständiga arbetsvandringar till hvarandras
hembygder. Dalkarlarna kunna jemnföras med flytt—
foglarna, sorn hafva särskilda hemvist för sommar och vinter,
men likväl afkärlek till stället, der de föddes ocliuppväxte,
troget återvända dit och förfriska den. En ledamot
har anmärkt, hurusom arf i äldsta tider betydde vapen;
!'ag får dertill lägga, att jord också kallades arf, hvilken
)enämnif)g derå ännu finnes bibehållen på Gottland, der hemmansnämn
af Svensarfvet, Fålsärfvet fm fl. dylika ofta förekomma.
Samma ledamot här sagt, att ledamöter af R.- o. Ad.
troligen icke häfva något emöt att få dela lika med svågrarna,
då de gifta sig med rika borgäfedötträi*. Jag har icke
föreslagit någon olikhet i BorgareSt:s arfsrätt; men jag skulle
önska, att penniögeVspeenlatiöner vid giftermåls ingående all»
tid kunde undvikas.
Gr. Frölich, Dav.: Det är i allmänhet sannt, att om
man vill fatta ett riktigt omdöme uti en fråga, bör man betrakta
den från alla synpunkter; men: sedan man utsträckt
sin forskning ät så mångå håll, öfver så vidsträckta fältsom*
möjligt, då kommer det an på, om man äger den compres
-
Den 2 October f. m.
siva förmågan att urslilja i hvilka synpunkter man förvillat
sig, hvilka fält man bör lemna. Vid detta tillfälle fruktar
jag, att de talare, sorn betraktat frågan från dess politiska,
medico-pathetiska, juridiska m. fl. sidor, likväl förbisett
naturrättens fordringar. På det politiska fältet är
frågan inledd af den talare, som deruti ville finna en grund
för den monarkiska eller demöetatiska principen. Frih. Ehrenborgh
har redan besvarat denna omständighet, och jag
får endast tillägga, hurusom den värde talaren slädnät med
sina politiska reflexioner uti frågan om hemmansklyfningen.
För öfrigt har man talat om den stora skillnaden emellan
man och qvinna. Hvar och en med någon erfarenhet torde
inse den; men raan har sagt, alt det vore bäst att lägga
qvinnans förmögenhet i mannens händer, och detta fordrar
undersökning. Påståendet, att lagen bör vara så inrättad,
förutsätter nemi., att mannen säkrare och uppå ett för
samhället fördelaktigare sätt förmår bibehålla förmögenheten.
Härvid vill jag först observera, att det ingalunda är
afgjordt, att mannen ar mera eonservativ än qvinnan; jag
kan åtminstone icke medgifva det. För det andra är det,
i min tanka, icke nyttigt, att egendomen accumuleras på få
händer; ju mera rörlig den är, desto mera vinner friheten,
och denna betraktar jag såsom ändamål. På det historiska
fältet har man hört åberopas, hvad onämnda historici yttrat
om allmogens uppoffringar och skälen dertill. Jag läser visserligen
gerna historien; men jag skiljer då emellan de facta,
som der framställas, och förfaltarnes i anledning deraf meddelade
omdömen. De sednare vill jag sjelf kritiskt granska,
innan jag antager dem; och jag fruktår, att om man icke
ägde andra grunder för sin öfvertygelse om Svenska allmogens
uppoffringar än dem, som hvila på den olika arfsrätten,
skulle man icke äga mycket att af dessa uppoffringar
påräkna eller hoppas. För öfrigt inskränker jag mig till
förklarande, att de skäl, hvarpå jag grundar mitt tillstyrkande,
att Utsk:s förslag må antagas, äro för det första, att
stadgandet om olika arfsrätt emellan roan och qvinna är en
exceptionslag, hvilken såsom sådan bör försvinna; och för
det andra, att då den lika arfsrätten redalä äger rum för 3
Ståqd, vet jag icke, hvarföre den icke må äga rum jemväl
för de öfriga båda Stånden, så vida man nemi. icke för alltid
vill bibehålla och befästa denna märkvärdiga ståndsskillnad,
så hinderlig för vårt samhälles förkofran. Jag kan således
icke undgå att bestrida återremiss och yrka propos.
till bifall af betänk.
Frih. Ehrenborgh: Jag skulle icke förlänga diseussionen,
om det icke vore för att upptaga 2:ne omständigheter,
i afseende å hvilka jag blifvit missförstådd, dels i anseende
till hvad jag här yttrat, dels beträffande ett af mig, i egenskap
af embetsman, uti frågan afgifvet utlåt. Jag har inga
-
Den a Octo ber f. m.
galunda, på sålt Hr v. Hartmansdorff syntes föreställa sig,
tagit för gifvet, att frågan skall erhålla den utgång, sorn
jag anser den böra få; men jag har sagt, att jag tror den
vara så utredd, alt hvar och en deri bör kunna stadga sitt
omdöme, hvadan jag ansett nära likgiltigt, om man nu sökte
närmare utveckla densamma; och troligen lära hvarken Hr
v. Hartmansdorff eller jag låta öfvertyga hvarandra till öfverensstämmelse
i åsigter af ämnet. Hvad Hr Strussenfelt
anmärkt, sorn skulle motsägelse förefinnas emellan de yttranden,
jag nö i saken afgifvit, och det utlåt., jag i egenskap
af embetsman deri meddelat, så, och om Hr Strussenfelt
behagat taga hagon connaissånee dm Lägcommitteens förslag,
det jag är öfvertygad, att han icke gjört; hade han
funnit, alt jag förklarat mig dela cömmitteens förslag om
arfvejördSsystemet, uti hvilket föreslås, att en viss laglott,
i fast egendom borde bestämmas; hvaremot det öfriga kunde
disponeras hhru sorn helst. Då jag gillat en sådan princip,
torde det visa sig tydligt, att jag yttrat mig ernof 1810
års förordning; och jag förklarar äfven nu, att jag anser en
oinskränkt testamentsrätt vara rättsenlig, äfvensom jag anser
det, jemväl af politiska skäl, vara angeläget att tillåta inrättande
af majorater.
Frih. Klingspor: I afseende på Gr. Frölichs yttrande,
att jag skulle städhaf i mina politiska utflygter, har sådant
ej blifvit föranledt af någon Öfverbevisning hvarken äf Hr
Gr. sjelf eller af Gr. Horn och de ändra värda falarne; men
jag har ansett det onödigt att upptaga It. 0. Ad:S tid, då
Gonstit.Utsk:s befänkin snart skola disciiteras, och skall jag
dä söka visa den värde Gr:n, att jag ej tanker rygga.
Då här så mycket blifvit ordadt om den naturliga rätten,
och äfven Hr Gr. utbredt sig deröfver, ber jäg endast
att i detta afseende få yttra några ord.
Arfsratten helgar blott de olikheter, söm nödvändigt
måste uppkomma af Samhällsordningen; ty om principen af
de'n naturliga rättvisan utsträckes, blir arf, testamenten, således
sjelfva äganderätten satt i fråga.
Den naturliga rättvisan tyckes icke heller fordra, att det;
ene är född till herre, den andre till dräng. Snart torde också
arbetaren komma och fråga sin husbonde, hvarföre han skall
träla, då herren går med armarna i kors; hvarföre han skall
åka i vagn, då arbetaren går till fots. Jenan likheten är en
ide från eui annan verld, sorn aldrig kan få någon verklighet i
denna. Allt, som oingifver oss i naturen , bär olikhetens stämpel.
Uti en skog finnas icke två träd, soin äro hvarannan
lika; för alt uppnå denna systematiserade jemnlikhet fordras
saxen och yxan. Man måste dock oupphörligt afhugga; ty
oaktadt Piobespierres skräckregering har man sett aristocratien
likt hydran åter uppresa sitt hufvud. Jag vet, huru fåfängt
det är att framdraga det practiska lifvet och historiens
4 H. 4
Den a October f. m.
vitnesbörd; samma omständigheter finna oss tillgängliga för
samma illusioner. Civilisationens fält liknar i vissa afseenden
en sandhed, hvars yta alllid blir densamma; den utplånar
spåren af sina egna fjät. Hvarje generation ntstryker i sin
ordning det förflutna, för att der inskrifva sin egen tanka.
Hr Strussenfelt: Jag begärde ordet egentligen i anleda.
af Gr. Frölielrs yttrande. Han har lagt vigt derpå, att
jag icke namngifvit de historie!, hvilkas omdöme jag åberopat.
De äro Geyer och Strinnholm; och jag tror, att de
förtjena så mycken auetoritet i politiskt-historiska frågor
som någon ledamot inom detta runi. Skälen för deras omdömen
äro i deras arbeten nogsamt utvecklade, fastän här
icke är stället att framdraga utförligare citater i detta afseende.
Hr Gr. har vidare sagt, alt qvinnan är lika conservativ
som mannen. Jag tror det icke. Endast derigenom,
att mannen representerar slägten, måste hos honom ligga en
större corisérvativitet. För min del har jag icke yttrat, att
allmogens fosterlandskärlek försvunnit; men skulle så vara,
kunde orsakerna dertill vara mångahanda. Icke heller har
jag påstått, att allmogens storsinthet bibebålfes endast genom
arfslagarna; men jag anser dessa dertill mycket bidraga.
Hr Gr. har sagt, att han icke älskar exceptionslagar, utan
att sådana böra försvinna. Jag är af motsatt öfvertygelse.
Ingenting är oriktigare, än att på en gång Omskapa allt.
Det nya bör småningom uppväxa utur det gamla, men deni
mäste det hafva sin rot, om det skall kunna blifva beståndande;
och jag vet icke, huru Hr Gr. kommit dertill, att
den ifråga var. lagen skall vara en exceptionslag. Mig synes
den lika arfsrätten snarare böra så anses, enär den gäller1
för ett vida mindre antal än den förra.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Sedan jag anmälde mig,
har Gr. Frölich till en del anfört, hvad jag ämnade yttra.
Här har blifvit sagdt, att hemmansklyfningen komme att
alltför mycket befordras genom lika arfsrätt syskon emellan
i jord på landet. Utsk. synes mig hafva tillfredsställande vederlagt
detta, och det ligger i sakens natur, att de tilläfventyrs
uppkommande ojemnheter i förhållandena skola småningom
jemna sig. Systern äger ju nu att, derest hon sä
önskar, bryta ut sin lott, och denna är, enligt nu gällande
lagar, hälften mindre, än den skulle blifva med lika arfsrätt.
Således kan, med nu bestående förhållanden, jordens
styckning i vida mindre delar äga rum. Vidare skulle olikheterna
jernnäs derigenom, att hustru komme alt föra in en
större jordlott i boet m. m., hvilket i det stora hela nödvändigt
måste småningom återställa jeninvigten. Hvad i öfrigt
angår frågan om jordstyeknrngssystemets nytta, synes
den mig icke egentligen höra hit. Då likväl så mycket derom
blifvit i debatten inblnndadt, vill jag äfven för min del
tillkännagifva, att jag bekänner mig till deras åsigt, hvilk*
D c ii 2 0 c t o b c r f. ta.
27
anse det såsom en vinst för samhället att äga så inånga fria
oell sjejfägande medborgare sorn möjligt, nien deremot insk
ränka antalet af tjenare och daglönare. Man har emot
denna mening anfört Irlands exempel och talat om det stora
elände, sorn der räder. Sådant är likväl icke jordstyckningens
skuld, utan detta elände härleder sig just från de stora
jordägarne, hvilkas arrendatorer ärö tryckta med de oerhördaste
pålagor för att skatta åt deras Herrliglieters öfverflöd
, och dessa arrendatorer kunna således ej jemnföras
med sjelfägande bönder hos oss. Uti Frankrike, der jordstyckningssystemet
är utsträckt långt mera än här, har det
visat sina välgörande verkningar och skapat en välmåga bland
det lägre folket, hvilken förut icke fanns. Civilisationens
uppgift i denna riktning är att söka göra jordegendomen så
rörlig soni möjligt. Detta bidrager till industriens förkofran
och utveckling; och jnom vår lagstiftning anser jag det vara
en stor brjst, att jordegendomen icke representerar capitaler
och icke kan användas såsom sådana, ' Då jag således icke
kap godkänna det enda liufvudsakliga skäl, som blifvit emot
den lika arfsrätten anförd t, tillstyrker jag, för min del, alt
den lika arfsrätten måtte införas. Lika med Gr. Frölich tror
jag nemi., att Lagstiftningen i främsta rummet bör se på
Iliad sorn är rätt. Så länge det ej beror på föräldrarna att
ernellan sina barn, efter förtjenst och behof, dela sin qvarlåtenskap,
utan vissa lagar linnas för arf, mäste dessa sednare
grunda sig på en rättsprincip. Denna kan icke vara
någon annan än den naturliga, att alla barnen skola ärfva
lika; och jag kan ej annat tro, än att samhället säkrast går
fram LII sitt må) på rättvisans bana, och att, hvad sorn är
rätt, det är ock nyttigt.
Det är icke utan förundran jag bär afhört den långa
föreläsning, Frih. Klingspor hållit öfver det ifrågavar. ämnet,
och jag finner det ännu mer besynnerligt, att Hr Frih.
förespeglat öss Nationalconventets skräckregering och en agparisk
lag, såspm följder af den lika nrfsrätteosj införande.
Detta phrasmakerj och dessa skrämskott tyckas mig likväl
numera böra vara komna ur modet och ej verka särdeles
mycket, äfven på en mera lättrörd inbillning. Hr Frih.
synes i öfrigt häfva väsendtligen misstagit sig pm betydelsen
af den jemnlikhet, hvilken här ypkps, och den, som yrkades
af Franska revolutionens bérSei kar. Den förra är allas
lika rätt inför lagen; den sednare var en jemnlikhet i
personliga förhållanden, i egendom etc., hyjlken aldrig kari
rimligtvis existera på vår jord, och derföre slutades också
försök,en att införa jien med skräckregering, blodbad pcb
despotism.
Man bar talat prf) det större behof af arf, som vårt kön
skulle äga. Jag tror tvärtom. I allmänhet lärer man kunna
antaga, att barnen icke taga apf förrän vid de år, då deras
uppfostran redan är fullbordad. Man besinne då, huru myuw
28
B c B 2 O c t o Ii c r f. m.
let dyrare sonens uppfostran är än dottrens, och jag frä?
gar: hvilken har lättast att skaffa sig uppehälle, en karl
eller ett fruntimmer? Jag frågar, om det är billigt, att,
ehuru brodern kostat föräldrarna rinder deras lifstid mången
gång tiodubbelt mot systern, <jep förre likväl äfven efter
föräldrarnas död skulle taga dubbel lott. För min del
skulle jag tro, att en bror, som tänkte ädelt, icke r ille begagna
sig af denna lagens orättvisa, utan delade åtminstone
lika med systern. Den lika arfsrätten torde jemväl befordra
döttrarnas giftermål. Man har visserligen här sagt, att det
derigenom torde inträffa, att mången gifte sig för penningar
och på detta sätt sålde sitt hjerta. Jag delar .ej denna
farhåga och tror i allmänhet det ingalunda vara utan gagn,
att vid knytandet af äktenskapsbandet jemväl något tänka
på den materiella delen af de plister, man åtager sig.
Kärleken, det ömmare förhållandet emellan själarna, är visserligen
det förnämsta, emedan det utgör äktenskapets moraliska
element; men dernäst vigtigf är det ostridigt att icke
vind för våg lemna omsorgerna för sin bergning och sina
barns uppfostran, och jag tror det vara ganska godt, alt
hustinu, åtminstone för det sednare ändamålet, för med sig
någon liten fond i boet. Hr v. Hartmansdorff liar önskat
vederbörande häradsskrifvare? redogörelser ofver tillståndet
i Wärend? härad, för att derefter kunna bedöma resultatet
af den lag om lika arfsrätt, som der gällt i 6oo år. I anledn.
häraf får jag erinra , att Wärends härads egna representanter
i BondeSt. på det högsta protesterat emot en ledamots
förslag alt upphäfva arfsrättslagcn derstädes. Jag
förmodar, att dessa representanter icke sakna kännedom om
opinionerna inom sin hemort.
För öfrigt, och ehuru jag anser det vara ft. o. Ad:?
skyldighet att så sparsamt sorn möjligt bevilja återremiss,
nödgas jag likväl yrka densamma, icke derföre, alt jag ju ej
vill bifalla betänk, i dess helhet, utan derföre, att andra
kunna finnas, hvilka vilja afstå första punkten om den lika
arfsrätten, men deremot bifalla andra punkten om istadarutt,
hvaremot jag åtminstone icke hört några anmärkningar
framställas; och då Ujtsk. i ett betänk, sammanblandat dessa
båda med hvarandra icke gemenskap ägande ämnen, så och
enär Hr Gr. o- Landtm, icke lärer tillåta, att ett betänk.,
förslå gången det föredrages, får punktyis pröfva?, ser jag
mig föranlåten att begära återremiss.
Gr. Frölich: Det är just emedan jag ej befarar, alt
ju R. o. Ad. icke godkänner betänk, i dess helhet, som jag
yrkar bifall till detsamma nu. Det kan icke falla mig in,
att, då frågan så ofta blifvit discuterad och då detta Stånd
vil måste göra sig en ära utaf att något djupare intränga i
ärenderua, vi nu .skulle afslå ett sä väl grundadt förslag
sou) det ifrågavar. Emedan jag nu har ordet, ber jag att
Den 2 Octo ber f. m.
»9
få upplysa ett stort missförstånd, hvarmed jag af Hr Strussenfelt
blifvit uppfattad, oell en sådan upplysning anser jag
ingalunda likgiltig med afseende å elen skarpsinnighet, jag
ofta hos Hr Strussenfelt föpnummit. Ilan liar nemi. trott,
alt jag ville veta namnen på de historici, lian stödt sig vid
och hvilkas värde jag visserligen prkänner. Deremot har
jag ansett likgiltigt, hvad den eller den historieskrifvare!!
tänkt, peli har velat fästa uppmärksamheten på den stora
skillnaden emellan att vara bevandrad i historien och atf
vara historipus, likasom det ar skillnad emellan att känna
Jagar och författningar och att vara en verklig jurist. De
förra vela, lujrijdan lagen är, de sednare förstå, huru den
bör vara5 och i detta sednare hänseende har jag ansett ineou$equent
att icke erkänna den lika arfsrälten och att söka
bibehålla exeeptionslagar. För min uel kan jag icke räkna
såsom allmän lag, hvad sorn icke utgått från naturrätten,
denna första lag, som blifvit nedlagd i hvarje menniskas
bröst. Frän denna utgör det ifrågayar., till ändring föreslagna
stadgandet en exception, och det är derföre jag tillr
Styrker bifall till betänk.
Hr Dalman: Jag förmodar, att första propos. blir på
återremiss, och att vi, i fall den icke bifalles, få votera
emellan återremiss och bifall.
Hr von Hartmansdorff: Jag är öfvertygad, att den
första propos. blir till bifall, emedan ingen yrkat återremiss,
mer än Hr Dalman, hvilken likväl förklarat sig gilja betänk,
och endast yrkat återremissen under fruktan att förlora träffuingen,
i fall proposm gjordes till bifall. Vi, som öro af
motsatt tanka med Hr Dalman, vilja naturligtvis äfven gå
till strids så, att vj vinna vårt ändamål. Propos:n måste
dessutom rättas efter discussionen; och jag skulle icke tro
det vara tillåtet för dem, som talat för bifall, att jemväl
kunna dictera propps, till återremiss.
Gr. Frölich: Jag hemställer, om icke Hr Dalman
skulle vilja förskona oss från en lång diseussion, ang:de den
väckta formfrägan, samt förena sig med Hr v. Hartmansdorff
deruti, att ja-propos:n blir på bifall. Conträr proposm må
gerna derefter blifva på återremiss.
Hr Dalman: Jag kan verkligen icke förskona Gr. Frölich
och Hr v. Hartmansdorff från 2.'ne voteringar, i läll de
vilja öfvervara depi- Grundlagen är deruti tydljg, att då
anmärkningar äro gjorda, skall propos. först göras tilj utrönande,
huruvida desamma föranleda återremiss.
Hr Roos, Carl U1 r., förenade sig med Hr Dalpian i
begäran om återremiss.
Frih Ehrenborgh: Jag tror icke, att det kan vara
stridande emot grundlagen, att bifall till bptänk. kommer i
första rummet. Jag har icke hort något yttrande af be
3o
Den 2 Oetobcr f. m.
skaffenliet, attLogTJtsk. derföre bör andia sitt tillstyrkande.
Skulle likväl återremiss anses böra äga rum, anliåller jag
att få fasta TJtskls uppmärksamhet på den reservation, jag
vid sista riksdagen afgaf inom dåvar. Utsk, i frågan om
istadarätten; men denna anser jag så likgiltig, relativt till
den förevar, liufvudfrågan, att jag icke vill poussera något
särskildt yrkande i afseende derå.
H. Ex. Hr (Jr. o. Landtm hemställde, om R. o. Ad.
ansåg de vid LagTJtsk:s betänk. N:o 122 gjorda anmärkningar
hindra dess antagande samt betänk, således böra återremitteras.
Ropades starka nej, blandade med ett och annat ja.
Hr Dalman förbehöll sig att, sedan han hört svaren
å den propos., H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förmodligen härefter
ämnade framställa till bifall å betänk., få bestämma
sig., om han äskade votering.
H. E?. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall
å LagUtskts betänk. N:o 122.
Ropades starka ja och nej samt yotering.
Hr Dalman anhöll, att coutra-propos. måtte innehålla
återremiss.
Hr Lagerhjelm: Sedan R. o. Ad. beslutat med enhälligt
nej öfver propostn till återremiss, lärer en sådan väl
icke mera kunna komma j fråga, helst beslutet är så nyss
fattadt, att jag för/nodar, det man lärer komma ihåg det.
Hr Dalman: Det lärer yäl icke kunna förmenas mig
att erhålla yotering i anledn. af propos. till återremiss.
Hr von Hartmansdorff: Då Hr Dalman jcke yrkade
votering, när prppos:n till återremiss besvarades, och
propos. till bifall derefter mellapkommit, förmodar jag, att
votering endast kan äga rum i anledn. af den sednare
proposm.
Hr Dalman: Då Hr Gr. o, Landtm- icke förklarat,
huru han fattat svaret å prqpos. till återremiss, lärer frågan
icke kunna anses afgjord pch min rätt till votering vara
ostridigt öppen.
Qr. Horn: Icke skall jag bidraga till att undertrycka
någons rätt; men då Hr Dalman sjelf begärt propps, till bifall
och nu jemväl vijl dictpra copfra-propos., tror jag, att han
trädt utöfver sin rätt.
{Jr Frölich: Jag kan ylsst finna den siste talarens
explication riktig; fnen det hindrar Jpke Hr Dalman att få
rätt i sin ordning. Hans rätf gr, att så länge Landtm, icke
förklarat., huru hgn fattat beslutet och detsamma med klubbslag
befästat, genom yotering få pluraljtpten utrönt. Då 1111
pivapnämpda förklaring hittills icke ägt ruin, mäste Hr Dal
-
Den 2 O c t o 1> e r f. m.
3i
man äga sig öppet att begära och erhålla votering, ang:de
återrem issen-.
Hr Dalman: Jag är tillfredsställd af 'Gr. Frölichs
sednasle förklaring och anhåller om votering, huruvida
återremiss eller alslag skall blifva contra-propostn.
Hr Lagerhjelm: Hr Dalman har sjelf fästat sig vid,
huru Hr Gr. o. Landtm, fattat svaret å första propos., och
jag anhåller derföre, att Hr Gr. o. Landtm, behagade tillkännagifva
omförmälda dess uppfattning.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Den, som gifvit akt på Hr
Dalmans yttrande, lärer icke vilja vägra honom den votering,
han begärt. Han reserverade bestämdt en sådan sin
rättighet, då forsta propos:n var främstalld. Men då man
sål unda erkänner Hr Dalmans ratt, lärer lian å sin sida icke
undgå att linna, det opinionen synes vara så litet delad, att
en votering icke skulle tjena till annat än tidsutdrägt För
min del bekänner jag dock, att jag önskade återremiss.
Frih. Cederström: Då Hr Dalman icke vill afstå,
måste vi votera om contra-propos.; och jag önskar, att det
måtte ske ju förr desto hellre, sä att tiden icke vidare må
upptagas med enskilda discurser.
Hr Dalman: Jag medger, att min envishet till ensior
del härledde sig derifrån, alt man ville bestrida mig en laglig
rättighet; men en i sjelfva saken grundad anledning af
ganska vigtig beskaffenhet förefinnes verkligen äfven. Betänk.
omfattar nemi , såsom jag redan anmärkt, 2:ne särskilda
frågor; man kan vilja bifalla den ena, men afslå den
andra, och de, som det vilja, måste önska återremiss för att
vinna sitt ändamål. Då frågorna sedan återkomma, behörigen
skiljda från hvarandra, står alltid tillfället öppet för
dem, söm vilja afslå; men om det nämnda åtskiljandet icke
äger ruin, äro de, hvilka icke i båda frågorna önska samma
utgång, hindrade från att fritt deröfver få besluta. Deras
rätt blir sålunda kränkt, och det är derföre vida billigare,
att de, som vilja afslå båda frågorna, afstå derifrån
för närvarande, än att de, sorn vilja bifalla en och afslå
den andra, afstå från allt tillfälle att åstadkomma ett sådant
resultat.
Gr. Frölich: Jag kan icke gå in på, att frågan om
afslag kan komma med i första Voteringen. Genom den
bör något afgörande icke kunna äga rum, utan endast beslutas,
örn återremiss skall äga röm eller icke. Derefter, och
om återlemissen icke beviljas, återstår1 slutligen afgörandet
medelst bifall eller äfslag.
Hr von Hartmansdorff: Hr Dalman har både talat
och ropat för bifall, och han må väl icke vilja didera både
ja-propos:n och contra-proposin?
A. II
32
Den 2 O c lobcr f. m.
Ilr Silfverhjelm, Carl Adam: Såsom betänk, nu
år uppstäldt är det Olämpligt att ställa propos. på bifall eller
alslag; ty deras rätt, hvilka vilja bifalla den ena frågan,
men afslå den ändra, blir sålunda undertryckt. Jag är således
af Hr Dalmans tanka, att återremiss bör äga ruin.
Hr Dalman: Jag får upplysa Hr v. Hartmansdorff, att
jag icke ropat hvarken för återremiss ellér bifall. Jag tror
mig likväl hafva anfort största skäl för återremiss, enär jag
visat, ätt Utsk. sammanblandat 2:ne med hvarandra alldeles
icke gemenskap ägande frågor.
H. Éx. Ilr Gr. 0. Landtm, yttrade, ätt då först propos,
gjordes till utrönande, huruvida IL o. Ad. änsåg de
anmärkningar, som blifvit gjorda vid LäglTtskrs betänk,
A:o 122, föranleda till dess återremitterande, hade IL Ex.
trott sig finna, att Ståndet derå enhälligt svarat nej. Derpå
gjordes propus., öm Ståndet biföll samma betänk.,- hvilken
propos. blifvit besvarad med ja och nej, hvarjemte votering
blifvit begärd. Således borde, i anleda, af den sistnämnda
pröpos:n , votering anställas. Hvad conIra-propos:n
beträffade, änsåg H. Éx., att, sedan Ståndet afslagit proposnr
örn återremiss, ingen ännan contra-propös. borde komma i
fråga än en, som innefattade', afslag å betänk., emedan, i
fall den tomine att innehålla återremiss, Ståndet skulle upprifva
ett fattadt beslut, hvilket ej voré lagenligt.
Hr Dalman: Jag reserverar mig på det högsta emot
Hr Gr. o Landtm» nu afgifna förklaring. För det första
har Hr Gr. o Landtm, icke fullgjort sin skyldighet att
hemställa till Ståndet, huruvida discuSsionen ansåges fulländad.
Vidare har Hr Gr. underlåtit att förr än nu förklara,
huru Hr Gr. uppfattat det svar, i anledn. hväraf jag
begärt votering. Jag reserverade min rätt att, sedan propos.
till1 bifall blifvit gjord, få bestämma, om jag yrkade votering
för återremiss, Och således var, äfven om Hr Gr. o.
Landtm, gjort den behöriga förklaringen, min rätt 1 det re-’
serverade afseendet fullkomligt öppen. Jag reserverar mig
emot det grundlagsvidriga i Hr Gr. o. Landtm» förfarande.
Gr. von Fersen, Hans: Lör mig synes frågan enkel,
Cnär jag förväntar, det vi snart få höra eli Voter:s-propos:n.
Blir den på bifall och afslag, lärer det väl icke kunna förnekas
någod ätt få Votering, örn contra-propostn skall innehålla
återremiss eller afslag; och då äro ju alla meningar
förlikta, samt alla reservationer öfverflödigä, enär jag åtminstone
icke tet, att något beslut i denna fråga ännu
blifvit fattadt.
Hr Lagerhjelm: Då Hr Dalman icke gjorde någor!
anmärkning vid svaret å propos. till återremiss’, synes det
afgjordt, att han numera icke äger rätt att deröfver begära
votering. „
Den 2 October f. m.
33
Hr Lefren: Gr. v. Fersen synes grunda sitt yttrande
derpå, att Hr Gr. o. Landtm, ännu icke skall hafva afgifvit
sin förklaring, huru han fattat svaret på propostn till återremiss;
men sådant har likväl verkligen skett.
Gr. von Fersen: Först får jag erinra, att svaret ingalunda
var så enhälligt, att ju icke något ja jemväl hördes,
och dernäst anmärka, att rättigheten att begära votering är
öppen, äfven om svaret i ropen är enhälligt. Vanligen har
bruket varit alt begära votering, sedan Hr Gr. o. Landtm,
tillkännagifvit, huru han fattat svaret. Nu är votering begärd
långt förut, och votering kan således omöjligen förvägras.
Hr Dalman: Jag bekänner, att frågan är af för stor
vigt, då den gäller en förvägrad voteringsrätt; och jag måste
derföre begära propos., huruvida R. o. Ad. yrkar den propos.
, som blifvit mig förvägrad.
Hr Hjärne, Harald: Någon discussion ang:de återremiss
lärer nu icke kunna äga rum; och då Hr Gr. o. Landtm,
förklarat, att votering om återremiss icke får ske, har han
altså vägrat propos. på återremiss.
Gr. Frölich: Den siste talaren synes hafva lågt för
mycken vigt vid Hr Gr. o. Landtnäs sednaste yttrande, och
jag hoppas, att ej ens Hr Gr. o. Landtm, sjelf dervid fäster
så stor vigt; ty saken i dess klarhet är, att Hr Gr. o. Landtm,
icke genast förklarade, huru han fattat första svaret, och då
är det Hr Dalmans ovilkorliga rätt att, sedan en sådan förklaring
blifvit meddelad, men han dermed icke finner sig
nöjd, få votering deröfver. Jag yrkar således, att Hr Gr.
o. Landtm, må förnya propos. om återremiss.
Frih. Ehrenborgh: Jag bekänner, att jag hade önskat
slippa yttra mig i denna formfråga; men jag finner mig
nödsakad dertill, då man synes nära att supprimera en ledamots
grundlagsenliga rätt. Jag tror, att något missförstånd
uppkommit.' Hr Dalman har från första stund sagt, att han
önskade återremiss, och jag finner icke möjligt att förvägra
honom draga denna sin åsigt under votering.
Hr Dalman: Då det icke ligger i mitt lynne att intrassla
ämnena, föreslår jag en medelväg, nemi. att Hr Gr.
o. Landtm, behagar gifva oss en ny propos. på återremiss,
då jag efter svaret derå skall rätta min begäran om votering.
Jag har då skyddat min yttranderätt, som är vigtigare än
hela betänk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg, att det svar, scm blifvit Iemnadt å propos:n om återremiss,
icke varit tillfyllestgörande för att bestämma, hvad
i4 H. 5
34
Dea a 0 et ober f. m.
Ståndets mening i detta afseende vore, och om Ståndet således
ansåge ny propos. rörande återremiss böra framställas.
Ropades ja.
I aniedn. häraf hemställde H. Ex., om Ståndet ansåg
de vid LagUtsk:s betänk. N:o 122 gjorda anmärkningar hindra
dess antagande samt betänk, således höra återremitteras.
Itopades ganska starka nej, blandade med ett eller annat
ja.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, förklarade, det han tyckt
sig finna, att nej öfverrösta! ja.
Hr Dalman: Då jag nu fått åtnjuta min lagliga rätt,
hemställer jag, om icke hela discussioncn öfver denna formfråga
må utur prot. utgå, så att endast t. o. m. första propos:n
deri intages; och vid svaret hvarpå, sådant Hr Gr. o.
Landtm, uppfattat detsamma, jag för min del vill låta bero.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan icke medgifva,
att discussionen må utur prot. uteslutas, utan reserverar
mig emot hela behandlingen af frågan. Först blef en
propos. framställd och besvarad; derefter en annan, och öfver
denna begärdes votering. Sedan uppstod tvist om contrapropos.
, och votering begärdes derom. Slutligen återgår
man till den första proposm, hvaröfver ingen votering var
begärd. Hr Lagerhjelms begäran cvm votering i aniedn. af
proposm till bifall är således undertryckt, och sådant kan
ej stå tillsammans med ordning. Jag reserverar mig emot
behandlingen från början till slut.
Gr. Horn instämde med Frih. Palmstjerna.
Frih. E hrenborgh: Jag begärde ordet för att instämma
i Hr Dalmans sista yttrande. Jag kan icke gilla behandlingen;
men jag önskaae, att saken öfverlemnades åt glömskan.
Hr Hjärne: Äfven jag begärde ordet för att instämma
med Hr Dalman; men sedan Frih. Palmstjerna och Gr. Horn
reserverat sig, lärer hela discussionen få qvarstå. Likväl begagnar
jag nu ordet för att tillägga mitt förra yttrande, att
jag visserligen ansåg, lika med flera andra talare, Hr Dalman
hafva grundlagsenlig rätt att få sin begäran om återremiss
intagen i contraproposm; men att Hr Gr. o. Landtm.,
genom sin afgifna förklaring i detta afseende, ställt frågan
i det skick, att Hr Dalmans rättighet var afskuren, så vida
ej Ståndets pluralitet var af annan tanka än Hr Gr. o. Landtm.,
dä Hr Dalman, sedan Constit.Utsk. pröfvat saken, möjligen
en annan dag kunde få sin mening pröfvad.
Hr Dalman: Det lärer falla af sig sjelf, att om discussionen
skall utgå, böra reservationerna icke heller qvarstå;
men det är naturligtvis reservanternas rätt att deröfver
bestämma och sålunda jemväl, huruvida det öfriga skall utgå
eller icke.
Den a Octo bfr f. m. 35
Gr. von Fersen: På det vi snart må komma til] votering
förklarar jag, att jag önskar, det mina yttranden inå
qvarstå , helst sedan 2:ne ledamöter reserverat sig; ty jag har
endast hegart, att vi må få votera om contraproposrn.
Gr. Horn: Jag vill uppriktigt tillkännagifva, hvarföre
jag önskar, att discussionen må qvarstå. Jag kan nemi. icke
gilla, att Hr Gr. o. Landtm:s uraktlåtna förklaring må kunna
tjena till lagligt medel för Hr Dalman att få fram en
propos., som han en gång frånträdt, derigenom att han begärt
en annan.
Hr Dalman: Jag kan icke lemna Gr. Horns yttrande
utan svar. Jag afstod från min första proposition först sedan
en ny propos. redan var gjord, och då önskade jag,
att formgrälet kunde utur prot. utgå.
Frih. Palmstjerna: Då jag icke kan gilla, att man söker
intrassla och vända discussionerna hvart man behagar,
kan jag icke afstå från min begäran, att prot. må upptaga
hela discussionen.
Gr. Frölich: Jag ber att till prot. få förklara, att jag
icke vet med livad rätt Frih. Palmstjerna tillåter sig påstå,
att någon söker intrassla frågorna.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
H. Ex. yttrade, att sedan den sista propos. om återre,
miss blifvit af R. o. Ad. afslagen, återstod nu endast att
framställa propos. till bifall eller afslag å betänk.
Hr Roos erinrade, att han begärt votering.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han ej förrän
nu förnummit, att Hr Roos begärt votering.
Gr. Frölich: Jag kan intyga, att Hr Roos verkligen
förut begärt votering på återremiss, ehuru jag tillika observerade,
att Hr Gr. o. Landtm, dertill ej attenderade.
H. Ex. förklarade, att sedan votering i anledning af den
sednast framställda propos:n om återremiss blifvit begärd,
kunde den ej förvägras.
Gr. von Fersen: Jag föreslår, att enkelt nej må utgöra
contrapropos. emot återremiss.
Hr von Hartmansdorff: Jag har redan förklarat, alt
jag ville rösta för afslag; men hellre än att särskildt votera
om återremiss, vill jag för min del medgifva densamma till
tidens besparing.
Hr Dalman: Då icke någons mening förnärmas genom
återremiss, hemställer jag, om icke R. o. Ad. skulle vilja
medgifva densamma utan votering.
36
Den 2 O et ober f. m.
Gr. Frölich: Jag liar icke uppstigit för att söka rubba
beslutet, att votering skall äga rum; men då Hr v. Hartmansdorff
afstått från sitt yrkande om afslag å betänk.,
hemställer jag, att contraproposm må ställas på bifall.
Upplästes till justering följande voter:spropos.
Den, som anser de vid LagUtskts betänk. N:o 122 öfver
väckta motioner, ang:de förändring i vissa delar af nuvar.
lagstadganden om giftorätt och arfsrätt m. m., gjorda anmärkningar
hindra dess antagande och betänk, således böra
återremitteras, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer genom ny votering att utrönas, om R.
o. Ad. bifaller eller afslår ofvannämnda betänk. N:o 122.
Frih. Palmstjerna: Jag kan icke godkänna den upplästa
voter:spropos:n, utan anser densamma böra lyda antingen
på bifall eller afslag af betänk.
Gr. von Fersen: Då contraproposm är uppställd i enlighet
med mitt förslag, nödgas jag upptaga Frih. Palmstjernas
anmärkningar deremot, Contraproposm innehåller nemi.
endast, att särskild votering skall afgöra hufvudfrågan. Måhända
är det ovanligt att utsätta i proposm, det votering
skall ske; men förmodligen är sådant förän! ed t af discussionen,
hvarunder votering äfven blifvit begärd öfver propos.
till bifall å betänk.
Hr von Hartmansdorff: Enär Riksd.Ordn. bjuder,
att man icke får votera om, huruvida votering skall äga rum,
torde contraproposm endast böra innehålla, att vinner nej,
kommer frågan att till slutligt afgörande företagas.
Uppå derefter gjord framställning godkändes den ofvan
intagna ja-proposm; men contrapropositionen erhöll följande
lydelse:
Vinner nej, kommer särskildt att afgöras, om R. o. Ad.
bifaller eller afslår ofvannämnda betänk. JNT:o 122.
Frih. Palmstjerna: Jag reserverar mig emot den upplästa
proposm. Den strider emot regeln, att contrapropos.
alltid bör innehålla något bestämdt, och en sådan afvikelse
kan leda till betänkliga följder.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då R. o. Ad. uti contrapropos.
endast förbehållit sig att särskildt afgöra hufvudfrågan,
anhåller jag, att Hr Gr. o. Landtm, må gifva tillkänna,
om densamma kommer att företagas vid början af eftermiddagens
plenum.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade åtskiljas, sedan den votering vore fulländad, hvil
-
Den a October f. m.
37
ken nn skulle börjas, och om fortsättningen af det förevar,
ärendet finge blifva det första mål, som på eftermiddagen
Lomme att företagas, i fall den mening ej blefve segrande,
hvilken önskade återremiss.
Bifölls.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit
som följer:
Ja — g.
Nej — 26.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 4 e
In
fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 2 October 1834-
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes den i dag på f. m. började pröfningen af
EagUtsk:s betänk. N:o 122 öfver väckta motioner, ang:de
förändring i vissa delar af nuvar. lagstadganden om giftorätt
och arfsrätt m. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall
å nämnda betänk.
Ropades ja och nej, hvarjemte votering begärdes.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:spropos:n.
Den, som bifaller LagUtsk:s betänk. N:o 122 öfver väckta
motioner, ang:de förändring i vissa delar af nuvar. lagstadganden
om giftorätt och arfsrätt m. m., voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. afslå LagUtsk:s ofvannämnda
betänk. N:o 122.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 26.
Nej — 47.
Ilr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag ber att i prot. få
nedlägga min reservation mot såväl detta beslut som den
vägrade återremissen. Jag har redan utvecklat skälen, hvarföre
jag ansåg, att betänk, borde bifallas, och skall ej ytterligare
upptaga R. o. Ad:s tid med ett återupprepande af desamma,
utan vill nu blott förklara, att det synes mig be
-
38
Den 2 O c t o ^ e r e. m.
tänkligt, att R. o. Ad. don ena riksdagen efter den andra
fortfar att afstå sådana förändringar i lagstiftningen, om
hvilkas nytta meningarna i andra länder ej äro delade.
Sådant talar ingalunda för bibehållande af R. o. Ad:s anseende
och värdighet. Jag vill således hafva tillkännagifvet,
att jag ej deltagit i clet fattade beslutet.
Justerades 5 prot.-utdrag för denna dag f. m.
Företogs till pröfning LagUtsk:s d. 20 sisth Sept. på
bordet lagda betänk. N:o i?3 öfver väckta motioner om utsträckande
af testainenlsfriheten och af rättigheten att genom
gåfva upplåta fast egendom, samt om ändring i hvad
nu stadgadt är, dels rörande grunden för bestämmande af
vederlag för afhänd arfvejord, dels ock ang:de bördsrätt och
lösningsrätt i stad m. m.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Vid LagUtsk:s nu föredragna
betänk, anhåller jag fö göra några anmärkningar,
LagUtsk. har afslagit en af mig väckt motion om utsträckande
af testamentsfriheten, utan att derför hafva anfört
några skäl. Utsk. har sagt, att min motion åsyftade ingripande
förändringar i hela arfsystemet; men orsaken, hvarför
Utsk. ej kunnat tillstyrka bifall till motionen, är ej utredd.
För min del tror jag icke, att motionen innehåller
så genomgripande förändringar, som Utsk. föreställt sig.
Jag har utgått från den synpunkt, att endast då man ej
har barn, skall man äga rättighet att disponera öfver sin
egendom efter behag, och då qvarstår grunden för arfslagarna,
som är kärlek till sina barn. Jag är ej nöjd med
Utsk:s kategoriska förklarande, aiw Utsk. ej vill tillstyrka
en utvidgad testamen tsfrihet; och utan att hafva fått veta
orsaken härtill, kan jag omöjligen ingå i någon vederläggning
deraf. Hvad åter hindret för testamentsfrihetens utsträckande
beträffar af det skäl, att jag icke, såsom motionär,
vidrört alla de ämnen, som, efter Utskts tanka, dermed
stå i sammanhang, har en ledamot, sorn alltid i dessa
ämnen yttrar sig med sakkännedom, i ett föregående plenum
sagt, att det är en 'oriktig uppfattning af LagUlsk:s
skyldigheter, att ej sjelf föreslå allt, hvad som står i omedelbart
sammanhang med en afgifven motion ; och jag hade
trott, att Utsk. ej så lösligt bort behandla detta ämne, för
att slippa ifrån min motion.
Jag bekänner mig äga föga hopp om framgång i hvad
jag åsyftat efter nu skedda votering; men då detta betänk,
innehåller samma brister sorn det föregående, nemi, att omfatta
flera ämnen, anhåller jag om återremiss, i I ppp att
åtminstone i frågan om bördsrätten vinna större fi mgång.
Utsk. har sagt: ”Stadgandena om bördsrätt till försåld fast
egendom i stad hafva bland annat till syftemål att före
-
Den a October c. m.
39
komma, det sådan fastighet, under sken af köp, obehörigeu
bortgifves. De sammanhänga dessutom med föreskrifterna om
josén i börd af förpantad fastighet, samt om tid och sätt för
lagfart istad, Iivari någon ändring nu icke blifvit yrkad; och
så länge stadgandena om tiden för viderboendes och na bos
lösningsrätt qvarstå oförändrade, kan, till förkortande af
lagfartstiden, icke något vinnas genom bördsrättens upphäfvande.
” Om man analyserar detta, qvarstår blott, att då
ej någon förkortning i tiden för lagfarts vinnande i stad kan
ernås genom bördsrättens upphäfvande, borde bördsrätten
qvarstå. Detta skulle såtedes vara det rätta skälet; men jag
har i min motion anfört andra och vigtigare, hvaribland det
lättsvidriga och som ej innebär tecken till rättsgrund, hvarföre
jag skall förmenas att sälja min egendom till hvem jag
vill, utan vara bunden af slägtingar. Jag tror mig hafva
gått långt nog, då jag talat för bördsrättens bibehållande
pä landet, hvartill jag finner skäl i den kärlek, en slägt kan
hysa tili den jord, förfäder besutit; men annat lärer förhållandet
vara i en stad, der det, efter mia öfvertygelse, är
likgiltigt, om jag bor i det ena eller andra huset. Kär således
intet skäl talar för bördsrättens bibehållande i stad,
anser jag äfven, att den der bör försvinna.
Om Utsk. tror, att stadgandet om viderboendes och
nabos lösningsrätt till hus står i sammanhang med bördsrätten,
så får jag bestrida det; ty för bibehållande af dessas
rätt tala giltiga skäl, enär om en nabo bevisligen lider men
af grannes hus, bör han få lösa det för samma pris som någon
annan, emedan annars tvist skulle uppstå grannar emellan.
Hvad liden för lagfart beträffar, är den omständigheten
af mindre vigt, ehuru jag gerna skall väcka motion om
dess förkortning, ty köpare kan alltid se sig före, huruvida
tvister kunna uppkomma med viderboende eller nabo; men
deremot är det omöjligt att vara säker om sitt köp med
hvilken lagfartstid som helst, så länge slägtingar äga rätt
att börda. Då så många skäl tala för bördsrättens afskaffande,
och den dessutom icke hvifar på några rättsgrunder,
hemställer jag, om ej betänk, bör återremitteras, på det
Utsk. må taga mina anmärkningar i öfvervägande; i sammanhang
hvarmed jag nu får väcka den motion, att om
bördsrätten i stad afskaffas, lagfartstiden förkortas till 6
veckor från första uppbudet.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Frih. Stael von
Holstein har reserverat sig mot Utsk:s betänk, och tillkän—
nagifvit sig vara af samma mening som sista riksdags LagUtsk.
Då jag hade äran vara ledamot af dåvar. LagUtsk.,
qvarstår äfven jag vid de skäl, som lågo till grund för R.
St:s und. skrifvelse i detta ämne, och yrkar fördenskull
återremiss, på det Utsk. må taga dessa skäl i närmare öfvervägande,
I öfrigt instämmer jag till en del i de af Hr Dal
-
4®
Den i October c. m.
man gjorda anmärkningar och förenar mig med honom derom,
att Utsk. handlat orätt, då det ej sträckt sin granskningsrätt
till alla sådana ämnen, hvilka med detta stå i sammanhang.
Detta hade varit Utsk:s bade rättighet och pligt,
och jag anser, att LagUtsk. kunnat använda denna princip.
Hr Stuart, Fredr. Christopher: Jag yrkar återremiss
på de skäl, jag anfört i den af mig väckta motion,
och instämmer för öfrigt med Frih. Ehrenborgh och Hr
Dalman.
LagUtsk:s betänk. N:o 123 återremitterades.
Ånyo föredrogs LagUtsk:s den 20 sisth Sept. på bordet
lagda betänk. N:o 126 öfver Riksd.fullm. Joli. Erikssons motion
om förtydligande af eller tillägg till 2 § i 16 cap.
Ärfdabm.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag anhåller vördsamt
att vid TJtsk:s betänk, få göra några anmärkningar,
dem jag tror vara af den beskaffenhet att böra föranleda
till betänk:s återförvisande. Utsk. har i detta betänk., mot
den följda principen i ett annat, utsträckt sitt yttrande långt
utöfver motionens föremål. Motionären har åsyftat, att då
mö, som till godt och moget förstånd kommen är, ändock
hon befinner sig under förmyndares värjo, efter nu gällande
lag får göra testamente, det äfven måtte stadgas, att
yngling, som fyllt i5 år, samt enka och till myndig ålder
kommen man, ändock att de under förmyndarevård ställde
äro, må äga rätt att göra testamente, så att dessa personer
må bestämdt komma i parite' uti rättigheter med ogift qvinna.
Men Utsk. förklarar, att ett sådant stadgande så mycket
mindre bör medgifvas, som ogift qvinna ej bör anses mogen
att göra testamente, förrän hon uppnått 21 år; och Utsk.
har på denna grund, i stället att, såsom motionen åsyftat,
utsträcka testamentsrätten för andra omyndiga personer till
likhet med den, som ogift qvinna hittills haft, inskränkt äfven
denna genom stadgandet, att ingen, hvarken man eller
qvinna, äger göra testamente förr än efter fyllda 21 år.
Detta lagstadgande är hemtadt från nya civillagen;
men efter min tanka är det för tidigt att inflytta det i vår
Jag. Nya lagen tillstyrker, att qvinnan alltid skall vara
myndig vid i5 år; men för min del tillhör jag ej dem,
som anse detta vara riktigt, och jag är af den mening, att
då man gör qvinnaus rättigheter så blida som möjligt, bör
man ej gå ända derhän, att hon upphör att vara qvinna.
Jag anser således, att det, likasom hittills, bör bero på domaren
att bestämma, när qvinna kan anses vara kommen
till det mogna förstånd, att hon kan göra testamente. Vanligen
antages det, att denna tidpunkt inträffar, då hon ingår;
1
Den 2 Öetober e. m.
i äktenskap, och detta torde ej vara så orätt, enär hon då
bör veta åt hvem hon skulle vilja anförtro sin egendom.
Jag kan på dessa skäl ej biträda Utskts eller Lagcommitteens
förslag, utan instämmer med den ledamot i Utsk.
nemi. Hr Strussenfelt, hvilken i sin reservation utförligen
Utvecklat de skäl, som tala mot förslaget; och anhåller jas
till följd häraf om återremiss.
LagUtskts betänk N:o 126 återremitterades.
H. Ex. Hr Gr, o. Landtm, förmälde, att i ordninger.
på listan till föredragning nu förekomme åtskilliga memor.
från Constit.Utsk., Innehållande förslag till förändringar
grundlagarna, men att åtskilliga af Ståndets ledamöter till
H. Ex. enskildt yttrat sig anse tiden vara för långt framskriden
på aftonen för att börja pröfningeh af så vigtiga
mål samt önskat, att i följd deraf föredragninged af berörde
memor. mätte till nästa plenum fördröjas; och hemställde H.
Ex. altså, om R. o. Ad. behagade uppskjuta med pröfningen
af de återstående på föredragningslistan upptagna måleri.
Bifölls,
tJpplästes och lades på bordet nedannämnda memor.
och utlåt:n från
StatsUtskottet:
N:o 236. i anledn. af erhållen återremiss å i5:de punkten
i memor. N:o 2Öo, ang:de RiksSt:ns beslut, i fråga 0111
anslaget till armeens materiel;
N:o 25y. i anleda, af väckt fråga otn ersättning till
Kronofogden Dahlgren för bestridda utgifter, dels vid ett
ÖfningSläger å Ödstöldsmoai', dels ock vid en väganläggning
i Toltedalen;
H:o 208. i anledn. äf erhållen återremiss på betänk.
N:o 128, rörrde väckt fråga, att Kronan måtte bekosta
handtlangning vid kronohemmans och nyhyggens afvittring:
N:o 20g. i anledn, af väckt fråga, ätt de statistiska tabeller,
som äro bifogade K. Mts Befrhdes femårs-beratlelser,
ej vidare måtte på statens bekostnad till trycket befordras;
Pf:o 260. i anledn. af erhållen återremiss å Utsk:s be
tänk.
A;o 20T, rör:de sökt everldlig skattemannarätt å dei
under Ulriksdals kungsgård förr lydande hemmanet Kefvinge
med dertill hörande utjord;
N:o 261, i fråga om jordeböckernäs granskning;
Be v il In.- samt Allm. Bes v.- o. Öecon. Utskotten:
N:o 5. i anledn. af gjorda anmärkningar vid Utsk:s betänk.
N:o 3, ang:de grunderna för förändrade föreskrifter
om brännvinsbränningen och hvad dermed har gemenskap;
14 H. G
4*
Den a October e. m.
Allm. Be sv.- o. Oecou. Utskottet:
N:o 122. i anledn. af väckt fråga om föreläsningar och
examina i Rikets grundlagar vid universiteten;
N:o 123. i anledn. af väckta motioner, dels om skyldighet
för dem, sorn undergå prestexamen, att ådagalägga
kunskap uti vexelundervisningsmethoden, dels angrde rättighet
för lärare uti vexelunder.visningsskola att prestvigas;
N:o 124- i anledn. af väckt motion, att allmoge icke,
utan eget medgifvande, måtte besväras med underhållet af
sådana vägar, som blifvit på statens bekostnad anlagda;
N:o 125. i anledn. af väckt fråga om utsättande af premier
för ekeplantering å berustade säterier och kronoskattehemman;
A:o
126. i anledn. af väckta motioner om brännvinsbränningens
inställande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade tillåta, att StatsUtsk:s nu på bordet lagda utlåt,
och mctnor. Atris 256, 277, 280 och 28 r finge upptagas
främst på föredragningslistan för nästk. plenum, i anseende
till angelägenheten att snart uti förstärkt StatsUtsk. få de
deraf beroende mål afgjorda.
Bifölls.
Vidare upplästes nedanstående 2tne från Ridd.Utsk. inkomne
Hörsamste
Memorial!
Sedan Hr Just.rådet och Ridd. af K. Nords t jer neOrd.
O. J. La gerlieim, vid hvars åtagande, i egenskap af f. Ö.
Ridd.secret., att fullända tryckningen af R. o. Ad:s prot. för
sista riksdag, H. R. o. Ad., uppå Ridd.Utskts derom gjorda
hemställan, låtit bero, under d. g i denna månad med döden
afgått; så, och enär berörde prottstryckning icke hunnit
att af Hr Just.rådet i lifstiden till fullo besörjas, utan, enligt
inhemtad upplysning, spridda delar af protrn för Dec.
månad 182g samt Jan., Febr. och Mars månader i83o ännu
återstå otryckta, till ett antal af 70 ä 100 tryckta ark, har
Utsk., genom nuvarande Ridd secretrn, låtit taga i förvar
alla de bland Hr Just.rådets efterlemnade papper befintliga
prot. och handlingar, hvilka i förutnämnde afseende tillhörde
Riddarhuset, hvarförutan Utsk. hört Ridd.secret., huruvida
han kunde åtaga sig att fullborda det ifrågavar. arbetet.
Och som Ridd.secret. i anledn. häraf förklarat sig såväl
villig som skyldig att efter riksdagens slut, och så snart
de deraf ovilkorligen följande mest brådskande åligganden
blifvit fullgjorda, med all skyndsamhet och möjligaste fullständighet
besörja tryckningen af de ännu återstående R. o.
Ad:s otryckta prot. för sista riksdag, har Utsk. ansett sig
böra, med anmälan härom, till H. R. o. Ad. hemställa:
Den i October c. m.
43
om icke R. o. Ad. skulle täckas godkänna denna utväg för
fullbordandet af den ifråga var. prot:stryckningen. Slockholm
d. 27 Sept. 1834-
På RiddarhusUtskottets vägnar
C. G. D’Al. BEDYHLL.
IV. F. Dalman.
Uti ett till H. R. o. Ad:s prot. d. 4 sisth Juli afgifvet
yttrande har Ilr Roos af Hjelmsäter, Jon. Eman., under anförande
af de svårigheter, sorn skola möta vid val af ledamöter
bland R. o. Ad. till deltagande i hufvudstadens bevilln;s-taxerings-förrättningar,
samt den liknöjdhet för utöfvandet
af ifråga var. medborgerliga förtroende, som vid flera
tillfällen lärer förmärkts, till förekommande häraf föreslagit
ett bestämdt stadgande, hvarigenom de i hufvudstaden
boende, såväl civila som militära ledamöter af R. o. Ad. ina
ovägerligen tillförbindas att, då icke laga förfall kan företes,
åtminstone 3:ne år uti ifrågavar. taxeringsförrättningar
deltaga, hvarvid likväl det undantag borde äga rum, att
högre embetsman, som innehade förtroendeposter eller voro
.chefer för publika embetsverk och andra myndigheter, borde
från ett sådant åliggande varda frikallade.
Utsk. har tagit Hr Roos’ framställning i öfvervägande;
oell ehuru Utsk., vid granskningen af Ridd.Directms prot.,
fullkomligen inhemtat de flera svårigheter, som mött, då
fråga varit att lill beviJ!n:s-taxeringars förrättande i hufvudstaden
utse behörigt antal taxeringsman bland R. o. Ad.,
äfvensom Utsk. nogsamt inser vigten och angelägenheten
deraf, att det II. Ståndets ledamöter icke undandraga sig
detta medborgerliga förtroende, hvilket står i så nära sammanhang
med Svenska folkets beskattningsrätt; finnér Utsk.
likväl det icke vara sig tillständigt att i detta afseende föreslå
någon särskild ansvarsbestämmelse för R. o. Ad:s ledamöter,
helst någon sådan icke är för de andra RiksSlrn stadgad
samt, derest den skulle af Utsk. föreslås och i Ridd.-  ordn. införas för att leda till åsyftad påföljd, icke torde
komma att bestå i något annat än förlust af representationsrätten,
hvilket åter skulle vara ett alltför strängt stadgande.
Emedlertid, och för att, så vidt möjligt är, söka befrämja
det af motionären åsyftade, visserligen magtpåliggande äudamål,
anser Utsk. sig äga anledning till R. o. Ad, hemställa,
om icke H. Ståndet skulle finna för godt att åt Sevillu.
Utsk. öfverlemna att taga under öfvervägande, huruvida
uti den blifvande bevilln.förorda, må införas enahanda
ansvar för taxeringsman, hvilka, utan laga förfall, undandraga
sig att deltaga uti taxeringsförrättningarna i hufvudstaden
och öfriga städer, som, i likhet med hvad hittills
varit stadgadt, äfven nu kan finnas lämpligt bestämma ,
i afseende å dylika förhållanden vid taxeringscommitteerna
44
Den 2 Octo ber e. tu.
för landet. Hvilket dock till H. It. o. Ad:s egen ornpröfning
vördsamt öfverlämnäs. Stockholn) d. 27 Sept. i834?
På RiddarhusUtskottets vägnar
C. G. D’Albedyhlj..
Lydes på bordet.
IV. F. Dalman.
^ Upplästes till justering följandp frup RidcfUtsk. inkomna
förslag till und. skrifvelse till JL M.;
Förslag till R, o, Aä;$
åtskilliga ändringar
rind. skrifvelse till K. 31. f ang.-dp
i Ridd.Ordn.
St. A. K.
Sedan R. o. Ad. vid innevar. riksdag beslutat de ändringar
och tillägg uti 11, 18, 19, 32, 23 och 3y §§ af
Ridd.Urda. d. ig Dec. 1829, hvilka innefattas uti den här
hos
und:st hilagda redaetion, har R. o. Ad., jemlikt 4l §
Ridd.Ordn., skolat ifrågavar. beslut till JL K. I\I:s nåd.
stadfästelse i und. öfverlemna.
R. o. Ad. framhärdar etc.
31oliver.
Den förändrade rodactionen
af denna § åsyftar att bringa
Ridd Qrdnls stadganden i närmare
likhet med Riksd.Ordnts
i afseende å tiden för RiksStras
organisation, så att längre
uppehåll ej må äga rum med
R. o. Ad:s, än med de andra
RiksStms; hvadan lt. o. Ad:s
atlie anteckningar blifvit bestiiinda
alt verkställas inom
den i Riksd.Qrdnts 21 § för
de öfriga RiksSltn i detta hänseende
föreskrifna tid af 4 dagar;
men som det likväl, i
och för Utskottsvalen, torde
vara nödigt, att tillfälle till
iminatriculering bland R. o. Ad.
äfven lemnäs å de dagar, som
lunna förflyta emellan andra mål
anteckningen och lt. St:s sammanträde
på rikssalen, har 11.
Furslag till furändrade ren
dactioner af åtskilliga §§
i Ridd.Ordn.
Ii §•
Sådana anteckningar böra
vara tvenne och förrättas hvardera
med tvenne upprop; bö-r
randes första anteckningens fläda
upprop ske på särskilda,
nästefter hvarandra följande
dagar, så framt ej helgedag
inträffar, då det sednare uppropet
blifver nästa söknedag.
Andra anteckningens båda upprop
ske på en dag, hvilken
bör vara sist den fjerde
helgfria efter den, hvartill
riksdagen pålyst
blifvit.
Derefter må anteckning verkställas
och polletter meddelas
först inför Ridd.Dir ect,,
hvilken i sådant ändamål
sam manträder en
half timma före hvarje
p 1 p q 11 m ? till och med
D <611 'i October e. 111.
45
o. Ad. funnit det tillägg nödigt,
att en slik pollett-utdelning,
intill dess plenum pleporuin
inträffar, ina verkställas
inför Ridd.Directm.
18 §.
För att, med bibehållande
af principen utaf 2:ne valmansgrader
för utväljandet af
R. o, Ad:s ledamöter i Utsk.,
bereda en utsträckt frihet vid
valet af bänkmän, har It. o.
Ad. ansett detta ändamål vinnas
genom fördelning af lt- o.
Ad:s hela antal, i stället för
So bänkmansafdelningar, uti
a5, hvaraf hvardera väljer 2
bankmän; af hvilka skäl R. o.
Ad. beslutat motstående förändring
i (8 §.
19 och 22 §§.
Den af R. o. Ad. utidehittills
gällande stadgandena beslutade
förändring, att ordförandeplatserna
i Utsk:n icke
böra bero af den nummer uti
It. o. Ad:s matrikel, för hvilken
någon R. o. Ad:s ledamot
derstädes är antecknad,
utan att Electorerna böra vara
obehindrade att utse ordförande
för de särskilda Utsk:n,
utan afseende derpå, att de
representera en högre eller lägre
nummer på Riddarhuset,
gpundar sig på erfarenheten
af de svårigheter, som vid
Utsk :ns sammansättning uppkomma
i följd af den Electorerna
hittills åliggande förbindelse
att antingen, för att erhålla
en fullt tjenlig ordförande,
nödgas inom ett ju
-
det, som äger rum dagen
före plenum p le norum,
men sedermera endast inför
ltidd.UtsL, hvilket i sådant
ändamål likaledes sammanträder
en half limma före
hvarje plenum. Ej må &c.
18 §.
Med dessa val förhålles salunda,
att, enligt anteekningslistan,
samtlige R. o. Adts närvar.
hela antal delas uti tjugufem
särskilda, men till beloppet
lika delar, hvarvid, om
något mindre antal skulle öfverblifva
, &c. — fördelas bör.
Sedan detta blifvit verkstäldt
&c. — tecknad med tvenne
af de personers namn, sorn i
afdelningen finnas, då de,
som de flesta rösterna erhållit,
äro behörigen valda bankmän.
Hafva flera undfått lika
antal röster &c.
19 §•
Electorerne åligge att, inom
den tid Riksd Ordnrs 28
§ föreskrifver, välja ordförande
och öfriga ledamöter
&c,
22 §.
I Utsk. föres ordet af den
R. o. Ad:s ledamot, sorn af
R. o. Ad :s Electorer dertill
blifvit utsedd och, i
hans frånvaro, af den,
som h|apd de päryarandphar
främsta sätet på Riddarhuset,
Då flera Utsk. Sammanträda,
föres ordet af
or'd för and en i det Ufsk.,
som uti 28 § Riksd. Ordn.
är främst upptaget, och,
i dennes frånvaro,afordfö
rande 11 j det dernäst i
ordningen följande?
46
Pen a 0 c t o b e r c. ra.
skränktare antal begränsa sin
valrätt till ledamöter, eller
ock åsidosätta egenskaperna
hos ordföranden, för att linna
skickliga ledamöter,
23 §,
Då det icke sällan inträffar,
att, i följd af beviljad ledig»
liet åt R. o. Ads ledamöter i
XJtsk., Utsk:n sakna fullt an,
tal ledamöter af detta Stånd,
har R. o. Ad., till afhjel»
pande af denna olägenhet samt
för att bringa Ridd.Ordnts föreskrift
i denna del i närmare
öfverensstämmelse med 79 §
Riksd.Ordn,, ansett ett tillägg
böra äga rum i 23 § Ridd.»
Ordn., innefattande föreskrift
om nytt val af utsk:sledamot
i stället för den, sorn ledig»
het begagnar, hvilken leda»
mots-befattning likvisst ansetts
böra upphöra vid den per»
miUerades återkomst,
3? §•
I enlighet med den grundsats
, hvarpå förändringen i 22
§ Ridd.Ordn. sig stödjer, har
R. o. Ad, jemväl ansett särskildt
val af ordförande iRidd,*
Directrn böra äga rum; äfvensom
R. o. Ad. funnit nödigt,
att föreskriften om val
af suppleanter i Ridd.Directjn
i Ridd.Oi-dn, införes,
Begärdes på bordet,
s»3 §.
Den, som blifvit yald &c,
— för den riksdagen upphör.
Ledighet ända lill 3 veckor
&c. — derom anmäla.
Då ledighet beviljats,
sker val till ny u t s k:sledamot
under ledig het st
iden.
Ifrån befattning &c. — entledigas,
37 §•
Vid hvarje riksdag utser R,
o. Ad. in pleno en af sju ledamöter
bestående Ridd.Direct:n,
genom val särskildt till
ordförande jemte suppleant,
och särskildt till öfriga ledamöter
jemte 3:ne suppleanter.
Denna Directtn besörjer och
förvaltqr Riddarhusets angelägenheter
enligt utfärdad instruetion,
som äfven innehåller
föreskrifter för Riddarhusets
tjenstemän. Ej må <5tc.
Justerades plemproLn för d. 16 sisth A«g. f, och e, m,
H, R. o, Ad, åtskiljdes kl, ^ till 9 på aftonen,
In fidem protocolli,
F, O, Silfverstolpe,
Den 6 Oetober f m.
Måndagen den G Oetober 1834-
Plenum ki. io f. m.
Justerades 2:ne prol.utdr. för d. 2 dennes.
Ilr Printzenskjöld , Carl: Jag har varit nödsakad
att, i anseende till den allmänna farsoten, länge hålla mig
inne. Sedan jag blifvit till helsan återställd, har till min
kunskap kommit, att R. o. Ad:s Hrr Electorer behagat utse
mig Lill ledamot i Bevilln.Utsk., och som mina göromål och
den plats, som mig i Ridd.Utsk, blifvit anförtrodd, hindra
mig att mottaga ledamotskapet i Bevilln.Utsk., får jag nu
vördsamt afsäga mig detta förtroende.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hit Electorer
att utse nya ledamöter uti Utskrn såväl efter Hr Printzenskjöld,
som efler Hrr Grundelstjerna och Quiding, hvilkas
afsagelser i sista plenum blifvit anmälda.
Upplästes till justering och godkändes Exped Utsk:s under
N:o i5o afgifna förslag till R. St:s und. skrifvelse lill K.
M., ang:de några med statsreglering™ gemenskap ägande allmänna
frågor.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 2 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 256 i anledn. af erhållen återremiss å i5:de
punkten i memor. N:o 25a, ang:de RiksSttns olika beslut i
fråga om anslaget till Arineens materiel.
R. o. Ad. godkände det af StatsUtsk. framställda förändrade
förslag till voterlsproposm.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s d. 2 dennes e.
m. på bordet lagda memorial:
j\:o 277. med förslag till sammanjemnkning afRiksSt:ns
skiljaktiga beslut i fråga om räntan å Upsala academis skuld
till Riksg.cont. under det beviljade anståndet med årliga capitalafbetalningarna,
samt
N:o 280 med förslag till sammanjemnkning och votertspropos:n
i anledn. af RiksSt:ns olika beslut i fråga om afskrifning
af en i saltpeferfondens räkenskaper balancerad
summa, utgifven såsom lån till Carl Gustafs stads gevärsfaetori;
fann R. o. Ad. för godt att godkänna de föreslagna
voter:s-propos:na.
Föredrogs ånyo StätsUtsk:s d. 2 dennes på bordet lagda
memor. K:o 281 med förslag till sammanjemnkning och
voter:s-propos:n, i anledn. af RiksSt:ns olika beslut i fråga
om djekne-penningarnas utgörande.
48
Den G O e t o b e r f. m.
Underteckn. Ridd.Secrct.: Då StatsUSsk. i dess nit
upplästa meraor., ang:de sammanjemnkning och voler:s-propos:n
i fråga om djekne-penningarnas utgörande, inbjudit
R. o. Ad. att frångå silt beslut, anser jag rnig skyldig att
anmäla marchen af detta mål inom RiksSl:m StafsUtsk.
liar uti dess förra betänk, i ämnet ansett sig icke kunna
tillstyrka djekne-penningarnas afskalfande. R. o. Ad beslöt
dock, att djekne-penningarna borde upphöra, öeh inbjöd de
öfriga Stånden att i detta beslut instämma. 2:ne Stånd,
Preste- och BorgareSt., hade bifallit Utslits betänk, och
BondeSt. hade dervid låtit bero; men uppå R. o. Ad:s hvil
judi) ing förenade detta Stånd sig med R. o. Ad.
R. o. Ad. afslog den af StafsUtsk. gjorda inbjudning
och godkände den föreslagna voterts-propostn.
Hr von Troil, Emil, uppläste följande:
Sedan R. H. St., förmedelst inom förstärkt BancoUtsk.
verkställd votering, beslutat, att i afseende på belåning af
publika papper Bancostyrelsen ej må äga rättighet att på
grund af det pris, hvartill besagda papper kunna försäljas,
bestämma det värde, hvartill de såsom hypothek må utaf
R. St:s Bank godkännas, och att någon belåningsrätf dersammastädes
ej måtte tillkomma andra publika papper afl
dem, som särskildt uppräknats, anser jag mig böra anhålla,
att H. BancoUtsk. ville till R. 11. St. inkomma med specificeradt
förslag å de publika papper, hvilka böra såsom beIåningsbara
uti det nya baneoreglementet uppräknas, med
utsättande af de proc. af nominalbeloppen, hvartill papper
af hvarje särskildt slag böra såsom hypothek godkännas.
Det är så mycket angelägnare, att alla de publika papper,
som till högre eller lägre proc. af nominalvärdet lenina
otvifvelaktig säkerhet, måtte blifva på ofvannäinde sätt
uppräknade, som R. St. beslutat en årlig minskning af utlåningen
i vanlig discontväg, äfvensom att det motsvarande
beloppet bör utgå dels såsom lån till hypotheksinrätfningar
och dels förmedelst belåning af publika papper. Genom det
beslut, som blifvit fattadt angtde de tysta förmånsrätterna,
är numera föga att hoppas, det någon hypotheksinrättning
skall sig till erhållande af dessa medel anmäla, och om belåningen
af publika papper ej erhåller den utsträckning, sora
Bankens tryggande mot förluster medgifver, skulle lätt brist
pä, enligt baneoreglementet, behörigen qvalificerade lånsökande
kunna vålla en sådan minskning af rörelsecapitaiet,
som temligen enhälligt ansetts böra förekommas.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Jag ber att fä beledsaga motionärens
anförande med en enda anmärkning, under det jag
understödjer den. BancoUtsk. torde finna skäl att, vid bestämmandet
af den belåningsrätt, som motionären satt i fråga,
an
-
Den 6 October f. m.
49
antaga ett uttryck, hvarigenom det blir Bancostyreisen obeta_get
att minska den belåningsrätt, som i allmänhet bestämmes,
emedan jag tror det vara maximum, som bör utsättas.
Det kunde hända, att ett papper sä fallit i värde, att det
vore oklokt att belåna del till det belopp, som blifvit såsom
maximum bestämdt.
Rémitteradés till BancoTJtsk.
Företogs till pröfning Constit.Utsk:s d. 19 sisth Sept.
på bordet lagda memor. N:o 34 med förslag till grundlagsändringar,
åsyftande en ändamålsenligare organisation af
Statsrådet.
Frih. Boye, Ludv.: Då detta vigtiga ämne förekommer,
skulle jag hafva blottställt mig för omdömet antingen
af en besynnerlig feghet att icke uttala min mening vid
(lénnä riksdag såsom vid den förra, eller också af en besynnerlig
ömbvtlighet i tänkesätt, 0111 jag, med någon förmåga
att bär infinna mig, underlåtit att fullgöra mitt representativa
kall. Jag skulle helst inskränka mig till alla dc
skäl, jag vid sista riksdag framställde och på grund af hvilka
det förslag då förkastades, söm nu förnyas; och skulle,
emot min förmodan, allmänna tankesättet hafva undergått
én så total förändring, att de beslut, som då, med ett visst
bifall af allmänheten; har vidtogos, skulle i dag förkastas,
och af sådan anledning den mening, som då segrade,
i dag behöfva ett försvar, äger jag det i consequensens pligt
hos representanten. Förevar, betänk; framställer egentligen
endast 2:né skäl för den stärkt ingripande förändring, Dtsk.
föreSlår. Det ena skälet är, att genom regeringsärendernas
ändamålsenliga fördelning och deras likväl bevarade inbördes
sammanhang skulle: en fördel vinnas. Men] jag ställer
till Utsk; dén fråga: hafva ärenderna icke hittills varit afSkilda,
- eller trodde XJtsk., dä denna mening nedskrefs, att
det skulle lyckas att i rediga hufvuderf sammanblanda saker
beli persöner? Sak är fördelningen äf ärenderna, och den
finnes; ty äro ej justitieärender skiljda' från kameralärender,
äfvensom kämeräläreuder från' linanceärender? Hvartill då
detta skäl, eller skall man tro, att ärenderna blifva klarare
Skiljda derföré, att de få andra chefer; än hittills? Denna
Sophism', denna sammanblandning talar emot förslaget; ty
den visar, att man vill påsmygä mig en sak, som behöfver
oriktiga Skäl. Det andra skälet är, att ansvarigheten hos
Konungens rådgifvare skulle bättre vinnas. Nåväl! men jag
hade Väntat, att, i sammanhang med denna mening, det
skulle förklaras i hvad mårt anSvarighéleti skulle ökas; ty
derförutan är phrasen utan betydelse, och folket lockadt att
tro på snömos. Jag har ännu icke upplefva t någon ansvarighet
hos någon minister. Jag vet, attén blodig revolution
'4 H. 7
5o
Den 6 October f. m.
tillvägabragte ansvarighet hos ministrar i Frankrike; men
jag tror ej, att folket vann derpå; och i alla fall skulle jag
hellre afstå från all ansvarighet, än förvärfva den för det
blodiga pris, Franska folket derför erlagt. Det är rätt bra,
att ansvarighetslagar finnas, och må hvem, som behagar,
tro på dem; men må man bättre bestämma, huru ansvarigheten
skall framkallas, förrän ninn får mig att tro, atl denna
phras betyder något.
Slutligen och likasom för att sammanfatta a:ne afskiljda
ämnen i ändamål att, medelst begagnande af opinionens
riktning för den ena, på köpet insmyga den andra nyheten
(jag säger icke, att sådant varit ändamålet, men sådan visar
sig saken, då jag här finner, att XJtsk. harlen och samma
fråga sammanbragt och i ett och samma betänk, framställt
2:ne så alldeles afskiljda ämnen, sorn Statsrådets organisation
och Allmänna Beredningens afskaffande: alne ämnen,
sannerligen hvart för sig så vigtiga, att de kunnat behöfva
ett betänk, hvart för sig; men det hade kanhända, i fall ett
särskildt betänk, om Allm. Beredningens afskaffande blifvit
framlagdt, varit svårt att så knapphändigt komma från frågan
som här, eller utan ett enda skäl,-hvarken klokt eller
oklokt, hvarken tillräckligt eller otillräckligt), slutligen, säger
jag, tillkännager Utsk:s betänk, helt simpelt, att Rikets'
Allmänna Ärenders Beredning bör afskalfas. Jag tror, att
hvardera af dessa ämnen fordrar en särskild behandling;
och jag skall också, såvidt mina krafter tillåta, afskilja dem.
Af hela förslaget ser jag ingen nytta; men jag ser, att
derigenom införes i Svenska regeringssättet en alldeles liv
bureancratisk oligärchi, fullkomligen främmande för Svenska
folket intill denna dag. Lagstiftaren är i första rummet
förpligtad att beräkna menniskans medfödda anlag, menni—
skans i arf bekomna passioner. Bland dessa visar sig säkert
en viss hersklystnad, när mennisian kommer i tillfälle att
utöfva den. Om jag ej skall tro, att englan från himmelen
skola hädanefter väljas till ifrågavar. departementschefer,,
nödgas jag betrakta dem såsom menniskor. Jag måste då finna
helt naturligt, att hvarje chef vill blifva rådande och,
om möjligt, allsmägtig i sitt fack; och sannerligen är vägen
dertill öppen, då icke mera behöfves, än att dessa 8 föredragande
sins emellan göra det naturliga utbyte, att de j
biträda den 8:de, som föredrager. En bureaucratisk oli—
garchi har då inträdt i Svenska regeringssättet; och sannerligen
har man åt densamma skänkt ett fullkomligt envälde,
då man tager bort allm. ärendernas Beredning. Fördelarna
blifva icke Konungens, som ganska snart skall finna, att han
sjelf fallit i anseende hos folket, och fördelarna hos folket
skola äfvenså snart vederlägga sig sjelfva i effecten. I alla
tider har sjelfva institutionen af Allm. Beredningen i Sverige
ägt rum, ehuru under annat namn. Sveriges fordna Riksråd
var fordeladt på arne divisioner. Den ena var Justitia:-
Den 6 O c toli c r f. m.
5i
sidan, sara motsvarade Högsta Domstolen . och den andra Katneral-sidan,
sorn svarade mot Allmänna Beredningen och utgjorde
högsta instansen af kameral-Iagskipn ingen. Om då
en sådan eohtröll icke funnits, skulle måhända dervid mindre
varit att anmärka; men nu, då vi skryta öfver en frihet,
då vi såsom representanter åtminstone mäste erkänna
såsom en samvetspligt att bevara folkets frihet och icke spilla
den, frågar jag, huruvida, så länge med ordet frihet förstås
säkerhet att efter lagarna behandlas, vi vårda eller missvårda
folkets frihet, då vi taga bort det enda correctiv, den enda
controll, som i detta afseende finnes. I fordna dagar tillsattes
rådsplatserna ovilkorligen med personer, som tillhörde
embetsman naclassen, och dessa af år och erfarenhet mognade
män kände således alla de författningar , 'de ägde att
inför Konungen i und. bevaka; men jag frågar, är denna säkerhet
numera fallet? Från Hofkretsarne, från Representationen,
ja! stundom från Skeppsbron hemtas våra Statsråd;
och det ligger ej i vår grundlag något hinder för Konungen
att hemta dem från hvilken okunnighetsclass, Han behagar.
JMu frågar jag, med fullkomlig rätt, huru bevara vi folkets
frihet, då vi borttaga den enda upplysning, som dessa rådgifvare
nödgas inhemta, dä Beiedningen är sammansatt af
dugliga män ? Jag säger nödgas; ty hittills har det varit praxis
att, när kameralärender föredragas, uppläsa Beredningens
yttrande. Statsråden nödgas då i detta yttrande finna
skäl och upplysningar, som de sjelfva måhända aldrig skulle
tänkt uppå. Jag frågar då ännu en gång, huru vi bevara
folkets frihet, dä vi borttaga en sådan inrättning. Jag vet,
att man vill försvara delta förslag med det bedröfliga skäl,
att Beredningen, genom sättet att sammansätta den, utgör,
snart sagdt, endast en pensionsinrättning. Jag antager icke
helt och hållet detta förhållande. Visserligen har det varit
en långväga beräkning att först sammansätta Beredningen
så, att man sedan kunde skylla på inrättningen och säga:
den gör intet gagn; detta blir dock icke folkets fel, ulan
Regeringens, som så sammansatt deri. Men jag medger ej,
att så förhåller sig, ty jag har läst Allm. Beredningens prot.,
hvari en der qvarvar. ledamot på ett ganska fullständigt och
grundligt sätt vederlagt den af Hrr Statssekreterare, som föredragit.
Visserligen kan det vara förtrytsamt, att en sådan
auetoritet finnes, för de Hrr, som stå på trappstegen att
blifva Sveriges underkonungar; men jag, som talar för folkets
rätt, frågar ändå, om vi göra rätt mot folket, då vi
borttaga den? Mera i öfverensstämmelse med folkets bästa
hade Utsk. förfarit, om det gifvit oss ett förslag, huru vi
skola fortkomma, att Beredningen blefve så illa sammansatt,
och om Utsk. gifvit oss ett förslag till befordringslagar i allmänhet.
Det hade varit vackert, om Utsk. föreslagit sättet
alt göra inrättningen fullkomligare, då skulle jag tackat
Utsk.; ' men ätt på grund äfen bristfällighet, som icke är
I,
5'J Deli 6 Oclokr f, m,
folkets, taga bort folkets försvar, kan jag ej bifalla. Mina
svaga krafter betaga mig möjligheten att deltaga i striden
0111 leii evar. ämne. Nyss uppkommen från en svår sjukdom,
bar jag gjort, hvad jag kunnat. Jag har uttalat mitt dixi
och skall nu ej längre besvara It. o. Ad. i detta ämne.
Hr Lefren, Joli. Pehr, uppläste följande:
Emot Utsk:s förevar, memor. utbeder jag mig få framställa
följande anmärkningar:
i:o Rörande Justitie-departemen tet,
Utsk. bar, med förkastande af det förslag lill ändring
i nu var. förhållandet, som framställdes 1823 såväl af dåvar
Gonstit. som särskilda Utskott, föpeslagit: att Just.Statsministern,
jemte öfverlagande af just.-ärenders föredragning
inför Konungen i Statsrådet, fortfarande skall vara ledamot
såväl af Statsrådet som af Högsta Domstolen. Utsk:s förslag
i detta fall är, efter mitt förmenande, i uppenbar strid nied
2:ue de förnämligaste grundsatserna i statsläran: den ena,
som bjuder, att Konung må efter behag kunna entlediga sina
ansvariga rådgifvare; den andra, som yrkar domaremagtens
oberoende af verkställande magtens godtycke. Utsk,
har, långt ifrån att erkänna vådan, jag yågar säga den uppenbara
orimligheten af en sådan organisation, sorn den
närvar, i detta läll företer, tvärtom yttrat den tapka, att
de, sorn stiftat nuvar. grundlag, icke utan betydelse skola hafva
i Statsrådet insatt Just Statsministern, ehuru ledamot af
Högsta Domstolen: anseende Utsk. honom i denna dubbla
egenskap såsom en föreningslänk mellan förvaltande- och domareinagternä.
-För ruin del vågar jag tvärtom hysa den
öfvertygelse, att 1809 års grundlagstiftare låtit sig i detta
fall vilseföras af davur. Riksdrots-embetet eiler, måhända rättare
, ät då var. Riksdrots personel t, tvärtemot all sund statslära,
inrymda magtpmråde, samt att den af Utsk. förordade $. k, fören
i ngsIä n k e n emellan förvaltande- och dprnaremagtei na,
som vill sökas i Just.Statsministerns dubbla egenskap, icke
allenast, lätteligen kan, utan ock | tidernas längd nödvändigt
skall blifva ett giftigt frö till vådlig missämja och
brytning emellan verkställande- och domaremagterna. Svenska
folket har från urminnes lider varit, och ar ännvi i våra
dagar, lika ömtåligt örn frihetens bevarande ernof intrång från
Konungamagtens sida, som att bevara Kpnungamagten från
vådan att öfver växas af få väldet. Folket skulle derföre med
ovilja åse en möjligen uppkommande strid emel jan Konungamagten
och en, i följd af sin dptnape-cgenskap, oafsättlig
och derigenom öfvermodig bljfven rådsherre, sorn, under
felaktiga formers skygd och under frihetens larv, trotsande
kränkte Konungamagtens ok ränk bara rättigheter. När härtill
kommer, att folkets representanter, i lijiridelse dergs valda
opinions-nämnd skulle finna anledning att skilja ordföranden
i Högsta Domstolen från sin befattning, i och med
De ii 6 October f. in.
53
.detsamma skulle skilja från Statsrådet en af Konungens rådgifvare,
som derifrån icke, enligt constitutionens anda, borde
kunna skiljas på annat siitt, än antingen genom Konungens
behag eller i följd af Riksrätts dom; att folkets representanter,
i händelse de, med stöd af 107 § RegF., skulle
linna sig befogade att till Konungen frambära den önskan,
att Konungen ville från Statsrådet entlediga Just.Statsministern,
de på samma gång skulle kunna föranleda en ledamots
skiljande från Högsta Domstolen utan föregången ransakning
och dom eller votering i opiniönsnäpmden; samt
att, i händelse 106 § Reg.F. ville tillämpas mot Just.Statsministern,
han då af Riksrätten kunde för fel, begångna i
egenskap af Statsråd, tillika skiljgs från sitt högsta domareämbete
, ehuru hpn detsamma måhända väl förvaltat; så synes
mig på alla dessa förenade skäl klart vara, att Constit.-  Ulskts förslag i denna del icke är antagligt; hvarföre jag
vördsamt vågar föreslå, att R. o. Ad. ville såspm sin gemensantina
tanka i denna punkt förklara, att den person af Statsrådet,
sorn får sig anfprtrodl Justitie-iirendernas Departement,
icke lini tillika kunna vara ledamot af Högsta Domstolen.
2:0 Rörande ärendernas fördelning emellan de
tvenne Departement, som skola förvalta kameral-
.och drätselrä render samt dem, som
röra a 1 J m ä n n a hushållningen, näringar och
slöjd 111. m.
Gonstit.Ulsk. har, i fråga om dessa ärenders fördelning
i 2:11c departement, vitsordat, att if}23 års Särskilda Utsk.,
i dess då afgifna förslag till samma ärenders fördelning,
icke saknat stöd från målens mer eller mindre skiljaktiga eller
jikartade beskaffenhet, samt att detsammas antagande
icke heller skulle leda till rubbning i constilulionelja grundformer,
men icke desto mindre föreslagit bibehållandet af
puvar. alldeles oriktiga fördelning. Det synes vara ovilkorligen
nödvändigt, att vid bestämmandet af ärendernas fördelning
mellan de särskilda departementen tillse, att de,
sorn, enligt deras inre beskaffenhet, tillhöra en och samma
förvaltningsgren, icke splittras till flera, emedan man i annat
fall icke allenast onödigtvis försvårar ärendernas dagliga
gång, utan, hvad ändå skadligare är, föranleder brist på erir
het vid de adm*n'sl;''ak'va grundsatsernas tillämpning och sålunda,
genom sjelfva formens felaktighet, motverkar det ändamål,
som vill vinnas, nemi. ordning och syftesenlighet i
förvaltningen samt deraf så väsendtligen beroende förkofran
och belåtenhet; och då den tillfälliga och föga betydande
olägenhet, sorn vid första verkställigheten af den nya fördelningen
uppkommer, icke bör få lagas i beräkning, då
fråga är att för en liel framtid ordna administrationens afdela
ingar .efter rationel^» grunder, vågar jag vprdsamt till—
styrka, att Ii. o. Ad. '»ille såsom dess gemensamma tanke
förklara, livad l8u3 års Särskilda Utsk. i detta falt för
54
Den 6 Octo']) er f. ta.
rcslagitj samma ars Conslit.TJlsk. tillstyrkt samt dåvarande
Stander gillat.
3:o Vidkommande dernäst frågan örn de måls handläggning,
som röra allmänna ordningen, har Utsk. hänfört en
del af dem under Justitie-departementet, en annan del under
Kameral-departernentet, under benämningen: ärender, som
röra inre ordningen, En sådan splittring af ärender, som
rätteligen höra tillsamman, synes mig oriktig. De ifrågavarande
höra samtligen till den class, som handlägges af Polis-ministeren
i länder, der en sådan finnes inrättad. Men
sorn fråga icke är att i vårt land inrätta ett särskildt Polis-departement,
böra dessa ärender, efter mitt förmenande,
utan styckning ställas under Justitie-departementet, dels i anseende
till ordningsärendernas nära sammanhang med de rent
judicieHa, dels emedan allmänna åklagaremagtens organer lyda
under Just.-departementet; förmodande jag, att detta äfven
är Hr Biskop af Wingårds mening, då nan i sin reservation
bland de attributioner, han tillägger Just.ministern, i 3:dje
punkten nämner: polisen, å k I agar e m a g t e n och fångvården.
I följd häraf vågar jag föreslå, att R. o. Ad. ville
förklara detta vara dess gemensamma tanka rörande denna
punkt.
4:o I Constit.Utsk:s förslag förekommer ett Departement:
Ho fC a n ce 1 ler ens, handläggande ärender, som sakna allt
sammanhang med hvarandra och hvilkas lösryckande från
de departement, till hvilka de egentligen, enligt ärendernas
natur, höra, nödvändigt skall åstadkomma fortfarande oredor.
Hr Biskop af Wingård har äfven emot detta förslag
anfört reservation; och som de åsigter, densamma innehåller,
synes vara på goda grunder byggda, tager jag mig friheten
föreslå, att R. o. Atl. afven i denna punkt ville såsom
dess gemensamma tanka antagaj hvad nämnde reservation innehåller.
(Talaren uppläste härefter Hr Biskopen afWingårds vid
Constit.Utsk:s förevar, mentor, fogade reservation.)
Frih, Cederström, Jac.: Vore frågan nu att afgöra
Constjt.Utsk:s förslag till förändring i grundlagen, skulle jag
i åtskilliga delar instämma i hvad Frih. Boye yttrat; men
då, enligt Bi § Reg.F., först vid nästa riksdag fråga om ett
beslut rör:de detta ämne kan förekomma, skall jag i sådant
afseende nu icke yttra mig. Nyss åberopade §. innehåller:
"It. St. må icke å den riksdag, då Utsk. någon sådan ändring
föreslår, utan först å den nästföljande, derom besluta,
” Vi kunna således icke vid denna riksdag komma till
Ogillande af hvad Constit.Utsk. i ett eller annat fall föreslagit;
men vi kunna komma till modificationer af termerna
01 ed bibehållande af sjelfva förslaget, ty dem är det Ståndets
och Ständernas rätt att antaga eller förkasta. Jag vill
vid della tillfälle taga mig friheten anmärka det särskilda
D e ii 6 October f. m.
förliAIlancle, att litsle, tillåtit reservationers bifogande af ledamöter,
hvilkas tankar rörrde grundlagsförändring blifvit af
Utskrs majoritet underkända oell således voro under kategori
af sådana enskilda riksdagsmäns förslag, hvilkas behandlingssätt
84 § Reg.F. föreskrifver, enär elei i stadgas, att ”då
”Conslit.Utsk. ej funnit skid att gilla och till R. St:s pröf”ning
öfverlemna något förslag till förändring eller förkla”ring
af grundlagarna, som Utsk. af en riksdagsman emot”tagit,
vare Utsk. skyldigt, om förslagets författare det yr”kar,
alt meddela honom sitt yttrande deröfver, med ti11 —
”ständ att detsamma jemte förslaget genom tryck allmänt
”söra, då han för det sistnämndas innehåll sjelf i egenskap
”af författare ma lagligen ansvara.” I denna kategori stå
de af Utsk. underkända grundlagsförslag, antingen de blifvit
gjorda af en utsktsledamot eller någon annan riksdagsman.
Utsk. liar således ej varit berättigadt att låta dessa reservationer
komma till IViks.Stts plena, emedan grundlagsfrågor
enligt 8i § ej lä i Ståndens plena väckas. Att ifrågavar.
reservationer ledt tili en sådan följd, visar Hr Lefrens yttrande
, deri han begärt, att R. o. Ad. måtte instämma i
hvad biskopen af Wingårds reservation innehåller. Genom
åsidosättande af en af de i lagen stadgade formerna kan
man komma till åsidosättande af dem alla j ty har man börjat
med att i ett afseende afvika från dem, finnes ingen gräns
för alvikelserna, utan stadnar Representationen i ett evinnerlig!
revnlutionstilfständ. De Ständer, som stiftade dessa
grundlagar, funno naturligtvis, att behofvet ej kan påkalla
hastiga och ögonblickliga förändringar uti grundlagsstiftningen,
att en mogen och gemensam öfvertygelse borde ligga
till grund för förändringarna, samt att således intet vore att
befara genom uppskof, men deremot allt genom till följd af
ögonblickliga intryck uppkomna förslag, som sedan möjligtvis
af ett parti kunde genomdrifvas vid en följande riksdag.
Skilja vi oss från denna grundsats, hafva vi tagit ett stort
steg till återgång från det statsskick, som 1809 infördes-.
Medan jag nu har ordet, torde det vara lämpligt att
framställa taflan af denna 1809 års lagstiftning och dess tendens
jemte förändringar, som sedermera tillkommit. Om
man skådar 1809 års lagstiftning och jemnför den med de
beskattningsgrunder, som samma Ar infördes, skall man finna,
att den utgår från purt democratiska principer och vill,
alt hvarje medborgare i staten skall deltaga i befordrandet
af statens upprätthållande i mån af sina tillgångar. Den,
som hade större inkomster, fick betala mera, och den, sorn
hade mindre, skulle erlägga mindre bidrag. Derigenom hade
visshet erhållits, att staten aldrig saknat nödiga tillgångar
och att den, som förmått bära afgifterna, äfven fått
bära dem, i stället för att nu, efter den vid 181a års riksdag
beslutade återgång till förra förhållandet, det icke är
efter förmögenheten och verklig tillgång, som statsbidragen
56
Den 6 O c I ol) e r f. m.
utgöras, utan en stor del deraf utgår utan afseende' på deri
skattdragandes tillgångar och helt och hållet persoiielt, sä
att torparen och dess husbonde, millionären, betala lika.*
Man jemnföre dessa förhållanden oell skade derefter hvilken
väg man bör gå för att komma till eri ändamålsenlig förändring
af de oriktigheter i vära lagar, sorn Jelte, ulan rubbning
af enskild rätt, kunde på en gång undanrödjas, men
böra afskaffas för att bringa enkelhet och öfverensstämmelse'
i vårt statsskick, grundadt på den' democratiska formen idet
hela uti förening med ett monarkiskt styrelsesätt. Det vår
Svenska folket förbehållet att först bland Europas nationer
uttänka en sådan samhällsordning, och måhända har man ej
med nog allvar genomskådat det djupa i denna fråga, hvartill
naturligtvis hörer, såsom också redan vid 1809 års riks-1
dag antyddes, att samtliga olikheter i jordbeskattningen sko-1
la upphöra; men att sådant ej kan verkställas ånna! an under
en lång series af år och emot ersättning till deni,- hvilkas
statsbidrag i följd deraf komme' afl okas, faller genast
i ögat och blir klart, då man ingår djupare i ämnet.
beträffande det nu ifrågavar. betänk, får ing för miri
del förklara, att jag anser det icke' vid nästa riksdag kunna*
blifva af R. St. antaget, och jag anser mig derföre icke behöfva
trötta R. o. Ad. ifred några anmärkningar dervid.-  Det blir, då betänk, förekommer till afgörande, tids nog
för mig eller någon annan dervid närvar, att visa öformligheten
af de nya stadganden, Uts-k. föreslagit; men jag får
särskildt fasta Ilr Gr. Och Landtm:» uppmärksamhet på hvad
jag började med, Denik laga förmén för de anmärkningar,-  som vid förslaget kunna göras-. Jag vet väl, atti R.- o. A-d.-  för några dagar sedan återremitterat: Cönstit.Utskrs- betänk.,-  ang:de lagtima riksdags återkomst på bestämd tid, och dervid
uttryckt såsom- sin gemensamma? tanke, att riksdagarna
borde' hållas- hvart 3:dje i stället för hvart 5:lé år; men jag
anser denna åtgärd ej. hafva varit grundlagsenlig. Antagandet
af siffran 3 i stället för' 5 var nemi.- en ny fråga om
förändring i grundlagen, hvilken, enligt hvad jag anfört, ej
bort få i Ståndets plenum väckas och ännu' mindre erhålla
propos. för att såsom Ståndets gemensamma tanke försändastill
Constit.Utsk., hvarest den cj heller, i' fall Utsk. handlar
grundlagsenlig!, kan upptagas- till pröfning, ufari mäste, såsom
uppkommen i grundlagsvidrig väg, lemnäs utan afseende.
Effei* nedläggande af denna reservation hav jag intet
vidare att i saken anföra.
Hr Cederseh jöld, Pehr Gust.:' Jag får blott vördsamt
hemställa-, om det ej vore bäst att föredraga detta memor.
punktvis, för att vinna mera ordning i discussionen och
lättare komma till det mål, som åsyftas. Jag anhåller, att
propos. måtte framställas, huruvida Ståndet icke dertill behagar
samtycka.
Frill.
Den 6 October f. m.
57
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Ehuru jag fullkomligen
förenar mig med Hr Cederschjöld derom, att, när
vi komma till discussion öfver sjelfva ainnet för Utsk:s betänk.
, det må framställas §:vis, så vidt ej äga sammanhang
med hvarandra, tager jag mig likväl friheten anhålla,
att vi först måtte disputera och afgöra den fråga, som här
blifvit framställd af Frih. Cederström. Denna fråga bör först
afgöras, och den kan ej afgöras på mera än ett sätt, nemi.
derigenom, att Hr Gr. o. Landtm, tillkännager, huruvida
han delar Hr Frih:s åsigt. Skulle Hr Gr. o. Landtm, tillåta,
att discussion i den frågan först må försiggå, på det man
ej må låta genom Hr Frih:s framställning förleda sig till en
oriktig uppfattning i afseende på lagligheten af de anmärkningar,
som vid betänk, kunna göras, anhåller jag att äfven
derom få säga några ord.
Hr Cederschjöld: Sedan den fråga blifvit väckt, huruvida
Constit.Utsk:s grundlagsförslag kunna af RiksStm ändras,
eller rättare, huruvida såsom deras gemensamma tanke
anmärkningar kunna göras, som innefatta ändringar eller
tillintetgörande af vissa delar utaf Utsk:s förslag, skall jag
utbedja mig att derom få yttra några ord, och isynnerhet
gifva en historik af de hithörande grundlagsstadgandenas
tillkomst. Uti 81 § Reg.F. stadgas visserligen, såsom Frih.
Cederström anmärkt, att ”R. St. må icke å den riksdag, då
Utsk. någon sådan ändring föreslår, utan först å den nästföljande,
derom besluta/’ Det synes deraf, som hade lagstiftaren
velat betaga R. St. all pröfning af Constit.Utsk:s
förslag samt endast medgifva dem att vid nästföljande riksdag
helt enkelt antaga eller förkasta desamma. Men i Riksd.-  Ordn., som tillkom g månader senare, utsträcktes sedan RiksSt:ns
rätt något; ty i 29 § 1 mom. säges om Constit.Utsk:s
förslag, att ”Ståndens ledamöter vare obetaget att deröfver
in pleno yttra sina tankar.” Denna Ståndens ledamöter sålunda
tillagda rätt, att öfver grundlagsförslagen yttra sina
tankar, sträcktes ännu längre i 2 mom. af 56 § Reg.F., som
vid 1815 års riksdag antogs. Der står nemi.: ”Göras åter i
”RiksStms plena emot Utsk:s yttrande anmärkningar, blifve
”de, hvilka hvarje RiksSt. särskildt förklarar utgöra dess
”gemensamma tankar, till Const.Utsk. hänvisade. Utsk. ålig”ge
dä att samtliga RiksSt:ns tankar till ett helt utlåt, i
”möjligaste måtto sammanjemnka” etc. Här blef således
RiksStms rättighet att göra anmärkningar utsträckt ända
derhän, att Constit.Utsk. blef tvunget att t. o. m. emot sin
egen öfvertygelse ovillkorligen sammanjemnka de särskilda
Ståndens anmärkningar. Det är visserligen sannt, att intet
stadgande finnes-, som bokstafligen berättigar RiksSt:n att
förkasta ett grundlagsförslag vid den riksdag, det från Constit.
Utsk. inkommit; men den i sjelfva sakens natur liggande
a'ä t tigheten har allt mer och mer gjort sig gällande vid förei4
H. 8
58
Den 6 Oclober f. ni.
gående riksdagar, isynnerhet vid den sista, då man ej sällan
såg alla RiksStm genast förkasta Constit.Utsk:s förslag elier
dervid göra anmärkningar, som förändrade eller alldeles upphäfde
dem. Det var en olycka, att 1809 års Constit.Utsk.
icke hade rätt genomskådat den ide', som det dä uttalade,
nemi. att grundlagsfrågor ej skulle få afgöras förrän vid påföljande
riksdag. Detta var icke någon nyhet af 1809 års
lagstiftare, ty 1766 års Ständer hade redan stadgat, att
inga grundlagsändringar linge antagas förrän vid riksdagen
näst efter den, då de af lii St. blifvit till redactionen ordentligt
beredda. Det var denna ide, att ingen ändring bör
ske i grundlag, derest icke R. St. vid a:ne pä hvarandra följande
riksdagar dertill samtycka, sorn tyckes hafva föresväfvat
1809 års Constit.Utsk., tilläfventyrs utan att det kände
1766 års riksdagsbeslut i denna del; men det blef ej nog
klart uttryckt, att RiksStln borde vid första riksdagen hafva
magt att hyfsa förslaget, så att de dermed kunde vara
nöjda. Det ligger tydligen i sakens natur, att R. St. vid
?.:ne riksdagar skola sammanstämma i sina beslut om antagande
af eu sådan förändring; men om Constit.Utsk. kunde
tvinga Ständerna att låta ett förslag, med hvilket de icke
vöre nöjda, hvila till nästa riksdag, skulle, om opinionsvinden
vände sig, så att det då bfefve antaget, förändringen
hafva blifvit tillvägabragt blott af en enda riksdags opinion.
Slutligen torde jag få nämna, att jag vid en föregående riksdag
gjort motion om ändring i grundlagarna till fullkomlig
öfverensstämmelse med den praxis, som vid de sednare riksdagarna
blifvit följd; men Constit.Utsk. har icke velat derpå
göra afseende.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag kan för min del icke
inse, att biista sättet att gå tillväga vid discussionen öfver
detta ämne vore, att Hr Gr. o. Landtm, skulle till antagande
eller förkastande framställa de §§ och morn., som Constit.
Utsk. uppställt, emedan jag skulle tro, att Ståndet först
med mera afseende på frågans vigt, än som kunde komma
i fråga, om man blott inskränkte sig till bedömandet af redactionen
af de särskilda §§, kunde yttra sig öfver systemet
i sin helhet. Constit.Utsk. har dervid föregått med exempel,
då det ingått i raisonnement öfver grunderna för förslaget.
Jag hemställer derföre, om icke R. o. Ad. skulle anse
lämpligast, att först discussion öfver hela förslaget försiggår,
innan Hr Gr. o. Landtm, till antagande eller förkastande
framställer de särskilda §§ enligt deras nummerföljd.
Frih. Ehrenborgh: Då Hr Gr. o. Landtm, framställt
till R. o. Ad., huruvida Ståndet önskar företaga detta betänk,
punktvis eller icke, synes mig denna fråga redan innefatta
ett så beskalfadt yttrande af Hr Gr. o. Landtm., att ali discussion
öfver den af Frih, Cederström väckta fråga är öfverflödig.
Jag skall således ej inlåta mig i någon vidare dis
-
Den 6 O c t o b e r f. m.
59
ciissiou derom, särdeles sora Hr Cederschjöld redan i öfverensstämmelse
med min åsigt besvarat Hr Frih. I öfrigt vill
jin? blott tillkännagifva, att när denna fråga behandlades
vid sista riksdagen, gick det till ungefärligen så, som Gr. Horn
önskat, nemi; att man discuterade betänk, i sin helhet, och
att dåvarande Landtm, hade godheten att vid hvarje discussion
öfver ett ämne summera ihop de meningar, som skulle
blifva föremål för propostr, och sedermera tillkännagifva
samt ånyo föredraga dem, då de särskilda §§ förekomma.
Det är otvifvelaktig!, att detta leder till största redighet,
och jag anhåller derföre, att vi nu må få gå till väga på
samma sätt. Jag tror, att det ej Liefve möjligt för den,
sorn önskar, att betänk, i sin helhet måtte förkastas, att inskränka
sina yttranden till hvarje §; men då vi komma att
ventilera, huruvida Ståndet förklarar den eller den anmärkningen
utgöra dess gemensamma tanke, torde det vara stridande
inot grundlagens mening att icke framställa emot
hvilken § anmärkningen är riktad. Jag tror således, att om
vi behandla frågan såsom Gr. Horn framställt, uppkommer
ingen contradiction mot den önskan, Hr Cederschjöld yttrat,
och komma vi att gå till väga på samma sätt som vid sista
riksdag.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Derigenom att jag
så sent blifvit uppropad, kan jag underlåta att säga åtskilligt,
hvarmed jag eljest skulle upptagit R. o. Ad:s tid. Jag
instämmer med Hr Cederschjöld i fråga om sättet att gå till
väga med anmärkningar öfver grundlagsförslag från Constit.-  UtsL, och det emedan grundlagen förutsätter a:ne riksdagars
sammanstämmande beslut i en fråga, innan deraf kan blifva
grundlag. I den särskilda frågan, på hvad sätt detta
ämne rätteligen bör föredragas, instämmer jag visserligen
såvida med Gr. Horn och Frih. Ehrenborgh, att jag anser
det i anseende till anmärkningarnas sammanhang vara för
en och hvar nödigt att kunna tala öfver ämnet i sin helhet,
då man yttrar sig öfver en eller annan särskild punkt,
som af det helas uppställning beror; men deremot tror jag,
att det för redigheten i öfverläggningen är nödigt att gå till
väga § för §. Den r eller 5 § Reg F. gifver genast anledning
att tala öfver ämnet i sin helhet, emedan man dessförutan
ej lärer kunna yttra sig om det antal ledamöter i
Statsrådet, som man anser böra finnas. Jag anhåller derföre,
att Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa lill R. o. Ad:s
godkännande och bifall, att betänk, linge punktvis föredragas;
hvar och en likväl obetaget alt för den bevisning, han
0111 riktigheten af sina satser vill åstadkomma, kunna utsträcka
sina anmärkningar till hvilken del af betänk., som
han finnér nödigt upptaga.
Frih. Klingspor, Maur.: Förskansa;! och skyddad
bakom värnet af våra intrasslade former håller Styrelsen
Den 6 Octoher f. m.
dessa framför sig såsom en sköld, och på denna hamras oförfaradt
af både vän och fiende. De kraftigaste huggen riktas
dock af dem, som vilja bibehålla skenet af en opposition,
den de i sjelfva verket öfvergifvit, ty de befara icke på detta
sätt att såra personerna.
Brian med stor embetsman na- och verldskännedom och
mera sakkännedom än jag hafva redan utvecklat alla olägenheterna
af vår nuvarande styrelse-organisation. Jag har
hvarken anledning eller rättighet att betvifla, det dessa män
varit ingifna af en ren fosterlandskänsla; men jag tror mig
tillika i deras produeter igenkänna en liten speculation att
afleda uppmärksamheten från personerna på formerna, ty
deras andemening tyckes vara att visa, huru omöjligt det är
för Regeringen att uti ätta det goda med våra nuvar. former.
RJiu öfvertygelse är dock, att ingen representations- eller
organisationsform ännu varit så ofullkomlig, att den förhindrat
en skicklig Regering att uträtta det goda, och ingen
representations- eller organisationsform ännu varit så fullkomlig,
att den förhindrat en oskicklig Regering att begå
det dåliga.
Från och med 1812 års riksdag till den innevar. har
Regeringen så uteslutande disponerat R. St., att om det varit
dess fullkomliga allvar alt få våra intrasslade former utvecklade,
hade man nu ingenting behöft orda derom.
Jag befarar och inser ännu icke behofvet af en representationsförändring;
för att undvika denna vill jag gerna
och med uppräckta händer lenina till sköflings och omarbetning
allt, hvad 1809 års Ständer fabricerat, dessa Sveriges
olyckliga statsmän, som förstått enervera Konungamagtens
förmåga, utan att folket vunnit något derpå.
Visserligen gör jag mig inga stora illusioner om resultalerna
af de förbättringar i vårt samhällsskick, som nu äro
föreslagna, ty det är min innerligaste öfvertygelse, att ett
lands goda eller dåliga administration liufvudsakligast beror
af de negerandes förmåga och moralitet, således mera- af
personerna, än af formerna; men jag anser alltid det, sorn
1111 är föreslaget, såsom en öfvergång till något bättre. Nationen
kommer härigenom till ett mera åskådligt begrepp
om sin ställning; den får då erfara hvem och hvilka äro
verkliga orsaken till landets stationära ställning. Aktningsvärda
och talentfulla män behöfva då icke mera uppbära
skulden för hvad de icke hafva vållat. Regeringen vinner
i enighet och kraft, och det constitutionella ansvaret kommer
att ligga hos dem, som verkligen hafva magten i sina
händer. Dessa skola finna mera interesse att uträtta det goda,
det nyttiga; ty om numera klandret rättvisst drabbar
dem, blir åtminstone förtjensten af det nyttiga, som uträttas,
deras tillhörighet. — Departementscheferna kunna då
vara ansvariga för det summariska resultatet af sin förvalt
-
Den 5 O c t o 1) e r f. m.
61
ning, oell en del af det anarkiska tillstånd, sorn hittills
utmärkt vårt statsskick, kommer härigenom att upphöra.
Ehuru jag gillar Utsk:s betänk, i hufvudsaken, vill jag
dock redogöra för några mina anmärkningar i detaillerna.
På skäl, som af andra blifvit bättre utvecklade, än man
kan begära af mig, anser iag, att Just.Statsministern icke
tillika bör vara ledamot af Konungens Högsta Domstol; ty
domaremagten bör vara oberoende af verkställande magtens
inflytande. Conslit.Utsk. bär upptagit 4 Statsråd utan departement,
utan att motivera det med något annat skäl, än att
6 varit upptagna på i8?.3 års förslag till en förändrad styrelseorganisation.
— Jag begagnar detta tillfälle att beklaga
knapphändigheten och den vårdslösade redactionen af Constit.
Utsk:s betänk., ty i denna sak hade dock varit mycket
att säga.
Mina ideel- i detta afseende äro visserligen icke riktigt
ordnade; men det jag nu framställer ber jag, att R. o. Ad.
måtte anse såsom en omogen produet af en ung man, som
möjligen kan misstaga sig örn skuggsidorna af eu ministeriel
styrelse.
Adels-aristocratiens fall har medfört uppkomsten af en
ny slags aristocrati: bureaucratien. Det är denna, som oupphörligt
stegrar utländska länders budgetter; ty platser och
penningar äro, jemte skicklighet, de medel, som förskaffa
ministrarna inflytande bland väljande och valda. Förgäfves
väntar man ett redactionsförslag af dessa; de skulle då underskrifva
sin egen dödsdom. Oppositionen får numera ett
mål för sitt sträfvande, det nemi. att tränga ut de gamla
ministrarna och sätta sig i deras ställe; ty Ministeren kommer
hädanefter att recruteras ur den liberala Oppositionens leder.
Att Minister- och Statsrådsplatserna för det närvar, äro
ett slags pensionsanstalt är visserligen en stor olägenhet;
men de ständiga ombytena hafva också sina mörka sidor.
Kännande kortheten af sin tillvaro vilja ministrarna så och
skörda på samma gång. Det blir skapelsens verk, man alla
dagar vill förnya.
Enligt min åsigt kommer ytterligare en olägenhet att
ligga i ministrarnas liberala ursprung. Visserligen framvisar
vår samtid talande exempel på, att consequensen till sitt ursprung
ej varit de liberala ministrarnas dygd; till en början
torde de dock göra ett undantag härifrån och följa sina principer,
tills de hunnit inse, huru opractiska de äro. -— Ett
correctiv vill jag söka häremot; detta kan finnas och bör
sökas lios de föreslagna Statsråden utan departement, om
dessa platser besättas med skickliga och erfarna män. Ansvarigheten
hos ministrarna är ett correctiv, som i andra
länder gör sig gällande hvart år, hos oss blott hvai-t femte.
Man skall dessutom ej lägga för mycken vigt på en juridisk
ansvarighet, som först genom en stor revolution blifvit något
mer än en fiction. Utan ett återhållande element kunde
Den ,6 Octofier f, m.
således en envåldsstyrelse uppkomma, högst vådlig för landet.
Man skall äfven i detta fall göra ett billigt afseende
på en hos Svenska folket aktningsvärd fördom, den, att Konungen,
icke Herrarna, skall regera. Jag tillstyrker således
Utsk:s betänk, äfven i denna del.
Jag anhåller hos Hr Gr. o. Landtm, att inhemta, huruvida
Ståndet gillar Utskjs betänk, med det förbehåll, att
Just.Statsministern ej må tillika vara ledamot i Konungens
Högsta Domstol, samt att HofCancellers-embetet måtte alldeles
utgå från förslaget, då detta embetes behöflighet på
intet sätt kan motiveras.
Frih. Gederström: Väl har Frih. Ehrenborgh ansett,
att Hr Gr. o. Landtnäs yttrande i fråga om förevar, betänkts
föredragande punktvis skulle vara ett afgörande deraf,
att nya frågor om grundlagsändring kunde här i Ståndet,
under discussionen öfver ett från Constit.Utsk. inkommet
förslag, få väckas, samt att dessa frågor kunde såsom
Ståndets gemensamma tanke till Constit.Utsk. remitteras;
men för min del anser jag icke föredragningen punktvis vara
af beskaffenhet att afgöra denna fråga, så mycket mindre
som a:a mom. af 56 §. Reg.F. lemnar RiksSt:n rättighet att
glanska redactionen af Constit.Utsk:s förslag och dervid
göra anmärkningar och att sedan afgöra hvilka anmärkningar
såsom Ståndets gemensamma tanke skola till Constit.-  Utsk. hänvisas för att der jemnkas Detta mom. innehåller
rättighet för Stånden att få tillbaka till sig Utsk:s förslag
till grundlagsförändring med jemknings-förslag i afseende på
redactionen af detsamma, icke i afseende på något nytt förslag;
ty det är grundlagsvidrigt både att i Ståndet väcka
och att såsom gemensam tanka till Utskottet remittera. Om
någon fråga, främmande för hvad Utsk. tillstyrkt, blifver
väckt, är den äfven främmande för föredragningen punktvis,
hvilken jag, lika med de Hrr, som önskat den, tror vara
ändamålsenligast, på det redactionen må af R. o. Ad. erhålla
en fullständig granskning, innan förslaget godkännes
att hvila till nästa riksdag för att då underkastas R. St:s
omröstning. Men annat är, att förslaget föredrages §:vis samt
att dervid jemnkningar i redactionen föreslås, och annat är
att föreslå ändringar i grundlagen, olika med dem, Utsk.
tillstyrkt. Det var nuvar. riksdag förbehållet att komma till
den förklaring af detta mom. i 56 §, att en Ståndets gemensamma
tanke är den, som uttryckes med en rösts pluralitet.
Ordet gemensam har dock icke i Svenska språket ägt denna
betydelse; men troligen lärer Hr Cederschjöld; erinra sig,
huru man kom till detta resultat, och huruvida detta är ett
förtydligande af termerna i vår grundlag, lemnar jag derhän,
Emedlertid är det icke grundlagens anda att, på sätt
Professor Cederschjöld sade, R. St. vid 2tne riksdagar å rad
skola gilla ett grundlagsförslag för att det skall blifva antaget,
utan det är grundlagens tydliga ord och således dess
D e 11 6 O c t o b c r f. ra.
mening, att förslaget vid ena riksdagen skall beredas af Constit.
Utsk. och sedan hvila saint genom publiciteten komma,
under allmän pröfning, för att derefter vid påföljande riksdag,
utan discussion (märk väl, Hr Professor! utan discussion),
endast med ja eller nej antagas eller förkastas. Det
är således icke pröfningen inom Stånden, som bör ligga till
grund för ett livilande grundlagsförslag, utan Utsk:s noggranna
bepröfvande, och man har förutsatt, att klarheten och
påtagligheten af förslagets nytta skall vara så stor, att det
endast behöfde underkastas den tysta voteringen. När man
frångår detta, när man under loppet af en discussion söker
att med rethorikens biträde hänföra en om lagstiftningen måhända
icke nog upplyst samling af medborgare, för att göra
sin mening gällande, kan det lätt hända, att man vinner ett
bifall, som dagen derefter ångras; och att lemna möjlighet
dertill har aldrig varit meningen, hvarken då Reg.F. först
sammanskrefs eiler då atdra mom, af dess 56 § antogs. Dessutom
ser hvar och en, som med aldrig så liten eftertanka
läst 84 § Reg.F., huru TJtsk. i detta fall bort förfara; tydå
der står, att då TJtsk. ej gillat en riksdagsmans grundlagsförslag,
”vare Utsk. skyldigt, om förslagets författare det
yrkar, att meddela honom sitt yttrande deröfver, med tilIs!arid
att detsamma jemte förslaget genom tryck allmänt göra,
då han för det sistnämndas innehåll sjelf, i egenskap af
författare, må lagligen ansvaramåste man finna, att lagstiftarens
tydliga vilja och mening varit, att endast publiciteten
skall äga att befatta sig med sådana förslag; och oansedt
nuvar. Constit.TJtsk. härutinnan oriktigt förfarit, förmodar
jag, att ett kommande Constit.TJtsk. ej skall våga följa
ett sådant efterdöme. Jag har velat yttra detta, emedan
jag ej anser, att betänkts föredragning punktvis kan innefatta
godkännande af nya grundlagsfrågors Väckande härstädes.
Jag förmodar, att Hr Gr. o. Landtm., då fråga blir
om sådana frågor som de, hvarå Hr Lefron redan begärt
propos., skall vägra framställning deraf, och jag afvaktar Hr
Gr. o. Landtnäs yttrande derom, för att antingen besvara
det med bifall eller också till prot. anföra min reservation.
Frih, Ehrenborgh: Jäg hade hoppats att icke vidare
behöfva upptaga, hvarken den anmärkning, som Frih. Cederström
gjort mot fofmen af TJtsk:s betänk, i så måtto, att
Utsk. tillåtit reservanter att bifoga deras särskilda meningar,
eller de öfriga anmärkningar, Hr Frih. framställt, då
jag trott mig finna, att ITr Gr. o. Landtm, uttalat samma
mening som förlidna riksdags Landtm, då tillkännagaf, att
nemi. discussion kunde tillåtas i alla sådana ämnen, som stå
i sammanhang med anmärkningar mot det förslag, Constit.-  Utsk. framlagt. Då likväl Frih, Cederström nu ytterligare
framställt denna fråga till öfverläggningsämne, torde det vara
nödigt samt torde jemväl K. o. Ad. fordra af mig, såsom ledamot
i Constit.Utsk., att redogöra, hvarföre Utsk. tillåtit
64
Den G Octo b er f. m.
2tne reservanter emot förevar, förslag att dervid bifoga sina
särskilda meningar, äfvensom att jag redogör för den mening,
jag hyser, att R. o. Ad. äger lätt alt sträcka sina anmärkningar
till allt, hvad Utsk. framlagt såsom föremål för
discussion. Jag har i allmänhet varit af den tanke inom
Utsk., att reservationer borde få medfölja dess betänkm, och
jag vidhåller denna tanke ännu. Jag har stödt den derpå,
att jag ej vet, huru det skulle gå till att, då en ledamot
uppläser sin reservation, göra ett försök att genom majoriteten
tvinga honom att uttaga vissa delar af denna reservation.
En sådan semlin tillhör icke vår tid, och deruti vill
jag ej deltaga. Hr Cederschjöld har i öfrigt framställt den
synbara contradietionen mellan våra grundlagsstadganden i
detta ämne. Jag bekänner likväl, att jag icke anser den
vara fullkomligen så stor, som denna värde ledamot tyckt
sig finna den, ehuru han ganska riktigt ådagalagt, att den
är mindre stor, än den först visar sig. Då jag jemnför 56
och 8r §§ RegF., tycker jag mig finna, alt 180g års lagstiftare
velat lemna möjlighet för Representationen att debattera
ett Constit.Utsk:s förslag vid den riksdag, det frarnJägges,
och att äfven förvandla detta förslag, genom sammanjemnkade
tankar från RiksSttn, till något annat, än förslaget
innefattade, men deremot velat förekomma möjligheten
af ett förledande genom stadgandet, att beslut ej vid
samma riksdag får fattas. Jag bar sålunda vid tolkningen
af dessa §§ trott mig böra utgå från den grundsats, att RiksSt:ns
debatteringsrätt skall få hvälfva sig kring hela det ämne,
som är framstäldt af Constit.Utsk., och icke nödgas hålla
sig blott till redactionen af förslaget, utan kunna sträcka
sig äfven till dess anda samt derhän, att RiksStm, ehuru
icke under form af bestämdt afslag, likväl under form af
anmärkning, kunna tillkännagifva, att icke den mening hyses
af Representationen, som Utsk. framställt. Om man icke
på detta sätt tyder grundlagen, försvårar man visserligen
grundlagsändringar ännu mer; men man försvårar dem till
den grad, att Constit.Utsk., som måhända redau för dess återhållande
kraft är förhatligt, blir så förhatligt, att det ej
längre kan bibehålla sig såsom ett Utsk. Man gör det till
en dictatorisk myndighet, som ensamt äger att framlägga
förslag i grundlagsfrågor, hvilka antingen måste antagas eller
helt ooh hållet förkastas. Jag nödgas således, ehvad
grundlagens bokstaf kan innefatta en annan mening eller
icke, gilla den tolkning af denna bokstaf, som föregående
Ständer deråt gifvit och som jag förmodar, att äfven denna
riksdags Landtm, skall vidhålla, och under det jag sålunda
förutsätter, att Hr Gr. o. Landtm, ej kommer att vägra
propos. på så beskaffade anmärkningar, som hvälfva sig kring
Utsk:s förslag till Statsrådets organisation, tager jag mig friheten
alt nu öfvergå till besvarandet af de åtskilliga anmärk
-
Den G Octobcr f. *n.
65
märkningar, som redan blifvit gjorda emot några delar af
detta förslag.
Frih Boye har först uppträd t och yttrat, att Utsi',
oriktigt tillkännagifvit, att fördelningen af regeringsärenderna
behöfde närmare bestämmas. Om inom detta hus den
mening skulle yttras, att ingen fördelning af dessa ärender
skall bestämmas uti grundlagen, utan att denna fördelning
skall öfverlemnas till K. M:s bestämmande på samma sätt,
som Norriges grundlag antagit, skall jag gerna deruti instämma;
men då Constit.Utsk:s afsigt varit att i nu gällande
grundlagar föreslå så liten förändring som möjligt, torde det
ej kunna räknas Constit.Utsk. till last, att Utsk. försökt att
i möjligaste måtto bibehålla de gränsiinier, som funnits utstakade,
men att något mera systematiskt sammanföra dem.
Då jag kommer att yttra mig öfver en af Hr Lefre'n lörtde
ärendernas fördelning gjord anmärkning, torde jag få framställa,
huruvida det lyckats Utsk. att göra dessa gränslinie!"
riktiga; men må det tillåtas mig att nu vid Frih. Boyes anmärkning
endast erinra, att erfarenheten torde vara den bästa
ledsven för att öfvertyga Representationen, att ärendernas
nuvar. fördelning ej är tillfyllestgörande och att ett mål,
som måhända kommer att följa Representationen, så länge
nuvar. representanter lefva, jag menar tvisten om Halländska
kyrkohemmanen, torde vara det bästa beviset, att denna
fördelning ej är riktig, ty i sådant fall hade denna fråga icke
kommit att behandlas på motsatt sätt, såsom nu skett, då
frågan blifvit upptagen i olika Statsexpeditioner, derföre att
gränslinierna ej varit bestämda.
Frih. Boye har för öfrigt tillkännagifvit, att han anser
ansvarigheten i allmänhet hos Konungens rådgifvare icke vara
af vigt och att Utsk. framställt snömos, då det sagt sig vilja
framkalla större ansvarighet på den väg, Utsk. nu föreslagit.
Utsk. må rättvist förebrås att icke hafva ännu mer agsraverat
den ansvarighet, som grundlagen ålägger Konungens
rådgifvare; men Utsk. har dock trott, att de stadganden,
Utsk. föreslagit, nemi. att vissa personer skola blifva
ansvariga för hvar sitt departement, och att de öfver delta
departement skola hafva uppsigt såsom chefer, med rättighet
och skyldighet att omedelbart följa ärendernas gång derstädes,
utan att, såsom nu, för hvarje fall behöfva begära K.
]\I:s underskrift och ett nytt Statsråds-sammanträde; Utsk.
har trott, säger jag, att dessa stadganden skulle till en viss
grad tillvägabringa den ansvarighet, som åsyftats. 1 öfrigt
får jag öppet tillkännagifva min öfvertygelse, att i samma
mån man ökar den juridiska ansvarigheten, i samma mån
minskar man den moraliska, och i det land, der denna ansvarighet
är störst i tillämpningen, nemi. i England, linnes
ingen juridisk ansvarighet hos Konungens rådgifvare.
‘i 4 H. 9
66
Den 6 Ootober f. m.
Slutligen har Frih. Boye uppträdt med ett särskildt försvar
för Allm. Beredningen. Dervid får jag erinia, att om
denna institution är god, behöfver den intet försvar, och är
den det ej, faller den af sig sjelf, då tiden är mogen för att
låta den falla.
Frih. Klingspor har icke utan skäl förebrått Utsk., alt
Utsk. icke motiverat, hvarföre det bibehållit 4 consultativa
Statsråd i Konungens Conseil. Utsk:s urskuldande ligger deri,
att Utsk. icke trott sig behöfva med nya motiver beledsaga
de förslag, som af R. St. vid i8a3 års riksdag blifvit godkända,
fastän de bTefvo afslagna år 1828. Frågan om fördelen
af consultativa Statsråd, jemte Ministrar eller föredragande
Statsråd, ventilerades då ganska noga, och man
blef dervid öfverens om, att sådana Statsråd borde finnas.
Utsk. hade ganska väl kunnat upptaga samma skäl för deras
bibehållande, som då anfördes, och hade Utsk. gjort det,
hade Frih. Boyes hela argumentation örn bibehållandet af
Allm. Beredn. förfallit; ty det är just för det ändamål, söm med
Allm. Beredn. varit åsyftadt, som consultativa Statsråd böra finnas.
De böra finnas såsom en motståndskraft emot Ministrarna
eller de föredragande och utgöras af personer, som, alldeles
oberoende af den ena eller andra Statsexpeditionens administration,
kunna öfverskåda det hela och till Konungen afgifva
sin tanke öfver det, sorn Departementscheferna föreslå. Den
stora säkerhet, Frih. Boye trott sig finna i Allm. Beredntsprot.
, har erfarenheten visat vara fullkomligen skenbar; ty
så länge vårt nuvar. statsskick existerat, har, mig veterligen,
icke ett enda Beredn:spr,ot. blifvit tryckt. Att hafva Allm.
Beredn. såsom en quasi-fraction af Konungens Conseil under
en tid, då man så starkt yrkar på den juridiska ansvarigheten,
synes vara högst inconsequent, enär denna Beredn.
ej åligger något ansvar; och att den, genomförd så, som vår
grundlag tänkt den, skulle Ulltför mycket hindra ärendernas
gång, derom lärer ej kunna uppstå någon disput.
Hr Lefren har emot Utskrs förslag anmärkt, att Utsk. af
Särskilda Utsk:s vid 1823 års riksdag framlagda förslag icke
upptagit den delen, som angick Just.Statsministerns skiljande
från ledamotskapet i Högsta Domstolen, Denna fråga har
blifvit så utförligt debatterad såväl inom denna som de öfriga
kamrarna, att föga återstår att dervid tillägga. Jag tillhör
icke deras antal, som anse skadligt, att de jure en hög
och inamovibel domare sitter i Konungens råd. Jag tror,
att detta oftare gagnar, än skadar. Att han, såsom Hr Lef'
lön framställt, kunde blifva för mycket maktägande, anser
jag vara af mindre våda, än att T Konungens Råd ej skulle
finnas en inamovibel embetsman, med pligt att till pro t. reservera
sin tanke mot lagstridiga beslut, som kunna tagas
någon gång med vilja, och möjligen någon gång af okunnighet
om hvad författningarna bjuda. Ett bör jag tillägga,
och det är, att i fall Just.Statsministern ej skulle hafva
Den 6 Octo l»cr f. m.
67
säte i Högsta Domstolen, anser jag consequensen fordra, att
Konungens 2tne röster i Högsta Domstolen försvinna. Jag
anser det vara oformligt, att så länge Konungen ar liögste
domaren i landet, han icke har i sitt Kåd en person, som
står honom närmast i Högsta Domstolen.
I fråga om fördelningen af kameral- och linä^ice-ärender
har Hr Lefren önskat, att Conslit.Utskts betänk, vid 1823
års riksdag måtte blifva antaget såsom Ståndets gemensamma
tanke. Jag kan ej vederlägga de skäl, Hr Lefren anfört för
denna mening. Jag bekänner dock, att jag trott, det ett
skäl för Constit.Utsk:s 1111 framställda mening skulle ligga
deri, att våra kameralförfattningar och hela vårt kameralverk
äro af den beskaffenhet, att en Finance-minister ej behöfde
fullkomligt känna dessa ärender för att vara en god
Finance-minister. Vill man gå ifrån den fördelning, som nu
finnes, ville jag hellre gå in på inrättandet af ett särskildt Ministerium
för alla näringar i Riket; men att förblanda Näringsoch
Finance-ministerierna anser jag mera skadligt än gagneligt.
Hvad angår HofCancellers-embetets borttagande, skall jag
ej hardt hålla på dess fortfarande. Jag ber likväl att få redogöra
för den orsak, hvarför Utsk. bibehållit detsamma.
Utsk. har nemi. funnit icke olämpligt, att i Konungens Rådkammare
funnes en person, som vore så initierad i de ministeriella
ärenderna, att han alltid kunde vara suppleant för
Utrikes Statsministern, när det behöfdes, och man hade
trott, att den säkerhet, som grundlagen nedlagt deruti, att
atne personer på en gång skola vara närvar, vid afgörandet
af de ministeriella målen, icke vore ovigtig. Det är icke alltid,
som Sverige kan äga den lyckan att hafva en Konung,
som sjelf kan vara sin Utrikes Minister eller som förstår politiken
till den grad som vår nuvar. Konung, och det torde
derföre ej vara ovigtigt, att det finnes en person till, som
är vittne till hvad som emellan Konungen och Dess Utrikes
Minister passerar.
Jag tror mig nu hafva hufvudsakligen genomgått de anmärkningar,
som hittills blifvit gjorda emot Utsk:s förslag,
och utber mig att ytterligare, i den mån sådana anmärkningar
göras, få upptaga dem till besvarande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
komme att fortsättas i eftermiddag kl. 5.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Till en början torde
jag få tillkännagifva, att jag instämmer med Hr v. Hartmansdorff
i dess förslag, ronde detta betänkts behandling.
Lika med honom tror jag lämpligast vara, att det punktvis
pröfvas och afgöres i så måtto, som det enligt grundlagen
för närvar, kan ske; hvar och en dock obetaget att under
discussionen ingå i alla de öfriga delar, som tillhöra Utskts
betänk, och hans sätt att se frågan samt ligga inom hans
tankelcdning och de slutföljder, han vill framställa.
Den 6 Oetober f. m.
Da jag sålunda går att framställa min mening öfver förslaget
i sin helhet, under förbehåll att framdeles vid de särskilda
punkterna få anföra, hvad jag i detaillerna kunnat
linna anmärkningsvärd!, bör jag måhända undanrödja den
tanka om partialitet, som kunde uppkomma, då en ledamot
af Konungs Statsråd yttrar sig i fråga om grunderna för
förändrad organisation af detta Statsråd. Jag talar, då jag
'yttrar mig i detta ämne, för en kommande tid, således för
en af mig okänd framtid. Förslaget kan icke nu genast antagas
och är således ej tillämpligt på mig personelt, enär
det är ganska osäkert, om jag, då detsamma kan blifva infördt,
lefver och fortfar i den befattning, som mig nu i nåder
är anförtrodd. Jag känner mig dessutom i mina tänkesätt
och grundsatser äga en fullkomlig opartiskhet i frågan,
deri jag endast utgår från min öfvertygelse om nyttan för
fäderneslandet samt hvad j ig genom min lilla erfarenhet trott
mig finna nödigt och nödvändigt att förbättra i den vigtiga
del af landets styrelse, som nu är underkastad Ståndets
mogna bepröfvande.
Förslaget innefattar i allmänhet, enligt min tanke, lika
så vigliga som nödiga förändringar. Jag tror tillika, att af
de önskade reformer i vårt nuvar. statsskick, som här mänger.
gång framställas, är med grundadt allvar och än måhända
med någon lättsinnighet, finnes ingen af den vigt,
som den reform, förevar, förslag afser. Skall en tredubbel
ansvarighet åligga en Konungens rådgifvare, nemi. inför eget
samvete, inför Konungen och inför Representationen eller
inför landets lagar, skall en sådan ansvarighet vara af nytta
eller förenad med möjlighet för /honom att uppfylla deras
anspråk, som af honom kunna fordra ansvar, måste honom
lemnäs tillfälle att verka på ärendernas gång. Att han förflyttas
från en stillastående punkt, från en död verkningskrets
till en lefvande, mäste' vara nyttigt för landet, i fall
han är duglig, och tillfredsställande för honom, emedan
han då kan påräkna att blifva rättvist bedömd. Utsk. synes
nu, likasom förr, hafva utgått från den åsigt, att i Statsrådet
borde införas så mycken verksamhet som möjligt, och
dess förslag åsyftar ej endast en föredragningsskyldighet för
8 af Statsrådets ledamöter, utan §ynes äfven sträcka sin afsigt
derhän, att de må komma i tillfälle att bevaka de ärenders
gång, som tillhöra det departement, för hvilket de
komma att blifva chefer. Detta skall leda till en administrativ
gång af administrativa ärenden, och jag har länge
funnit anomalien af fordringarna på ett theoretiskt skärskådande
vid hvarje åtgärd i administrativa ärenden.
Bland Utskrs hufvudprinciper förekommer likväl en,
uti hvilken jag ej kan instämma. Flera värda talare hafva
redan förut yttrat samma tanke. Lika med Ilr Lefren anser
jag Just.Statsministerns dubbla egenskap af ledamot i
Konungens Statsråd och Högsta Domstolen icke vara full-.
Deli 6 October f. m.
komligt pvincipenlig odi icke en gång på det liela nyttig.
Då vi betrakta, att i Konungens Statsråd, d. v. s. i Riksstyrelsen,
de flesta ärender måste vara administrativa, synes
det besynnerligt att deri insätta en person, sorn egentligen
och exclusivt måste hafva egnat sin lefnad åt domarekallet
och att inhemta de hogsta insigter i juridiken. Det är besynnerligt,
att i en administrativ rådplägning införa en person,
hvars tid varit upptagen af den särskilda del af ärender,
sorn tillhöra domaren. Det är en gifven sak, att den
juridiska vetenskapen skiljer sig i så många fall från den
administrativa, att man ej sällan hos den, som egnat sig åt
den förra, skall finna mindre vana och en mindre säker
blick i afseende på behandlingen af administrativa mål. Yi
hafva, sedan vår grundlag stiftades, ej haft mer än 2tne
Just.Statsministrar. Begge dessa Just.Statsministrar, isynnerhet
den nuvar., hafva förut genomgått en administrativ embetsmannabana,
och delta är utan tvifvel orsaken, hvarföre
deri stora anomalien, som ligger deri, att en juridisk embetsman
deltar i behandlingen af administrativa mål, ej blifvit
så palpabel, som man med skäl kunnat förmoda. Hans inflytande
på ärendernas gång är enahanda som de öfriga
Statsrådens; men hans ansvarighet är olika, ty han kan för
sina rådslag komma på den punkt, att antingen ingen ansvarighet
åligger honom, eller också en allt för sträng ansvarighet
för honom uppstår. Af dessa jemte flera andra
skäl, samt hufvudsakligen i anseende till den vigtiga omständighet,
att Just.Statsministern ej bör hafva någon röst
i Högsta Domstolen, utan bör vara den, som controllerar
Högsta Domstolen samt vakar öfver lagskipningens gång i
allmänhet, hvarföre han ej bör vara bunden af en i Högsta
Domstolen redan afgifven tanke i ett juridiskt ärende, gör
jag den anmärkning emot Utsk:s förslag, att Just.Statsministern
ej bör hafva en plats i Högsta Domstolen, utan vara
oberoende af densamma; och instämmer jag med Hr Lefren
i den önskan, att R. o. Ad. måtte återremittera betänk,
och dervid förklara denna anmärkning såsom sin gemensamma
tanke.
Man har här framställt oskadligheten af att borttaga
'Rikets allm. ärenders Beredning, och Frih. Ehrenborgh har,
oberäknadt den sakkännedom, som i allmänhet utmärker
Rans utlåttn, i detta ämne kunnat med så mycket större
■sakkännedom yttra sig, som han i egenskap af Statssecreterare
haft tillfälle att bedomina Allm. Berednts inflytande på
ärendernas gång. Utan att jag i något hänseende klandrar
detta inflytande (tvärtom anser jag ganska nyttiga framställningar
derifrån kunna härleda sig), förefaller det mig dock
såsom mindre nyttigt att i administrativ väg öka instansernes
antal. Allm. Beredn. utgör verkligen en sådan ytterligare
instans, och deraf härflyter en större långsamhet i
ärendernas jgång? hvilket jag tror vara hvarken behöfligt el
-
7°
Den 6 Octobcr f. m.
ler nyttigt. Allm. Bereda, grundar sina omdömen endast på
handlingarnas innehåll, och de upplysningar, Allm. Beredn.
anser nödiga, hör den föredragande genom vederbörande
embetsverk införskaffa. Statsrådet har enahanda rättighet
och skyldighet, och då här föreslås 4 Statsråd, hvilka egentligen
blott blefve consultativa, samt således ej genom dem
åliggande föredragning skulle få sin uppmärksamhet afledd
från iakttagandet deraf, att målen blifva tillräckligen utredda,
anser jag anmärkningen emot förslaget om Allin. Berednts
upphörande kunna fullkomligen förfalla.
Här har blifvit omnämndt, att i Statsrådet numera icke,
såsom förr, insättas personer endast från embetsmannaclasserna,
utan man ser K. M. från åtskilliga andra håll
tillkalla sina rådgifvare; man har dervid nämnt Representationen,
Hofvet samt t. o. m. Skeppsbron. Jag kan icke undgå
att besvara denna anmärkning, isynnerhet sorn den'i sista
fallet rör en bortgången, högt saknad medborgare och
embetsman. Jag föreställer mig, att Konungens Statsråd, i
ett land, der civilisationen hunnit den grad som i Sverige,
är lämpligast organiseradt, om, jemte embetsman med de
kunskaper och den erfarenhet, som genom behandlingen af
allmänna ärenden inlremtas, K. M., då möjligheten sådant
medgifver, äfven tillkallar män från andra verksamhetsgrenar,
hvilka röra den inre hushållningen, handeln samt flera
andra föremål för administrationen, som alla interessera hvarje
tänkande, medborgare. Jag skulle derföre tro? att om ett
Statsråd är sammansatt såväl af embetsmän sorn af personer,
hvilka dels utmärkt sig bland Representationens medlemmar
och dels sjelfva lagt hand vid handeln och dylika industriella
företag, är ett sådant Statsråd organiseradt så väl som
möjligt, för att lemna de synbaraste garantier för en ändamålsenlig
behandling jemväl af sådana derstädes förekommande
ärender, sorn icke tillhöra embetsmaunalifvet. Jag
känner icke och kan ej erinra mig någon person från Hofvet,
som blifvit insatt i Statsrådet, utan att förut hafva genomgått
någon embetsmannabana, och hvad den Statsrådsledamot
angår, som man sagt hafva blifvit hemtad från
Skeppsbron, ägde han ej blott i riksdagsärender en stadgad
blick, utan äfven i Sveriges handel de vidsträcktaste insigter,
hvarjemte han var så allmänt aktad, att det varit en
förlust, om han ej blifvit i Statsrådet inkallad, likasom saknaden
följt hans bortgång.
Frih. Klingspor har yttrat, att han trodde landets styrelse
bero mer af den styrande personalens duglighet , än af
formerna. Jag medger visserligen, att personalens duglighet
är hufvudsakligast; men jag kan ej medgifva, alt formerna
äro likgiltiga. Organisationen af en duglig personal är mycket;
men det blir nära omöjligt att uträtta allt det goda,
en sådan personal kan uttänka, då formerna deremot lägga
hinder. Må man derföre noga betänka, att en duglig per
-
Den 6 October f. m.
sonal visserligen slår i första rummet, men att dess förmåga
i många fall fjettras, om icke formerna äro lämpliga.
Jag tyckte mig höra, att samma värde talare yttrade, det
våra ministerplatser för närvarande äro ett slags pensionsanstalter.
Hvad Utrikes Statsministerns embete beträffar,
kan jag ej medgifva, att det liar det ringaste sken deraf.
Honom åligger en stor verksamhet i de vigtigaste ärender,
och hans göromål kunna omöjligen lemnäs åt hvilan. Hans
bemödanden kunna ej afbrytas, utan han måste ständigt vara
verksam, emedan han i annat fall skulle löpa för stor
fara för förebråelser af eget samvete och för det ansvar inför
Konung och Ständer, som honom åligger. Hvad åter
Just.Statsministern vidkommer, tror jag honom, så länge han
är ledamot af Högsta Domstolen, ingalunda kunna betraktas
såsom en inactiv embetsman, och jemväl, i fall han, enligt
bär gjorda anmärkningar, skulle skiljas från denna befattning,
för att, såsom chef för Just.departementet, vaka öfver
lagstiftningens behof och lagskipningens gång i allmänhet
samt föredraga alla just.ärender jemte befordringsmål, skulle
han blifva en ganska verksam och inflytelserik embetsman.
Jag har för det närvar, yttrat, hvad jag hufvudsakligen
tänker om Constit.Utsk:s förslag i afseende på principerna,
och jag har blött underkänt en enda, nemi. fortfarandet af
Just.Statsministerns dubbla egenskap af ledamot i Statsrådet
och Högsta Domstolen, i fråga hvarom jag instämt i den
anmärkning, Hr Lefre'n framställt. I afseende på detaillerna,
äfvensom vissa dertill hörande redactioner, torde jag, då
någon punkt förekommer, hvarvid jag anser anmärkning erfordras,
få framdeles yttra min vördsamma mening.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om, i enlighet
med den praxis, hvilken vid föregående riksdagar varit
vanlig, R. o. Ad. behagade låta detta memor. punktvis för
sig föredragas.
Bifölls.
5 § Reg.formen.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jemte det jag till prot.
får reservera den åsigt, jag hyser, att Statsrådets ledamöter
ej behöfva vara flera än 8, som alla vore föredragande,
hvilken mening jag ej ämnar drifva till votering, vågar jag
till R. o. Ad. hemställa, huruvida icke 2:ne små redactiorisförändringar
borde göras i denna §, Der står nemi.: ’’Statsrådet
skall bestå af tolf ledamöter, hvilka åge rätt att alla
der förekommande ärender öfvervara.” Jag skulle tro, att,
i enlighet med hvad redan i ett annat Stånd blifvit godkändt,
ordet rätt bör utgå, enär det tillika är Statsrådens
skyldighet att öfvervara målen, och det således följer af
sig sjelf, alt de dertill skola äga rättighet. Jag hemställer
således, att ordet rätt må borttagas. I sednare perioden af§
heter det: ”Ej må fader och son eller två bröder på en gång
Den 6 Oct»ber f. m.
vara ledamöter af Statsrådet.” Mig synes, att ordet två
här förorsakar någon otydlighet, emedan man möjligen genom
advocatur kunde påstå, att 3 bröder kunde få på en
gång vara ledamöter af Statsrådet; och jag hemställer derföre,
om icke jemväl ordet två kunde uttagas. § skulle
då blifva så lydande: Statsrådet skall bestå af tolf
ledamöter, hvilka åge att alla der förekommande
ärender öfvervara. Ej må fader och son eller
bröder på en gång vara ledamöter af Statsrådet.
Frih. Ehrenborgh: I anledning af Ilr Dalmans anmärkning
emot redactionen af denna § får jag endast tillkännagifva
anledningen, hvarföre Utsk. icke förändrat den
gamla i grundlagen införda termen, att två bröder ej på en
gång må vara ledamöter. Denna anledning är, att berörde
term blifvit hemtad från vår nu gällande civillag. Jag kan
likväl ej underlåta att erkänna, det anmärkningen är riktig,
och jag ser intet skäl, hvarföre ej 11. o. Ad. skulle kunna
såsom sin gemensamma tanka förklara, att orden rätt
och två böra utgå och § således erhålla den lydelse, Hr
Dalman föreslagit. Ehuru detta synes vara en småsak,
skulle man derigenom kunna förekomma den likväl ganska
aflägsna förmodan, att 3:ne bröder kunde på en gång komma
att vara ledamöter af Statsrådet.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag hyser visserligen den
tanken, att enligt andan af det förslag, som Constit.Utsk.
nu framställt, inga consultativa ledamöter af Konungens
Statsråd borde finnas, utan att Statsrådet skulle endast bestå
af föredragande ledamöter; men då en motsatt åsigt redan
inom ett annat Stånd vunnit framgång, och jag icke
betviflar, att sistnämnda åsigt äfven kommer att delas af R.
o. Ad., så, och då jag dessutom befarar, att, i händelse R.
St. beslöte, det Statsrådsledamöternas antal skulle inskränkas
till allenast dem, som vore föredragande, K. M. möjligen
deruti skulle finna en anledning att vägra Sin sanction till
det grundlagsändringsförslag, som nu är framstäldt och hvilket
jag hoppas måtte blifva så redigeradt, att det vid en
kommande riksdag kan varda antaget, anser jag mig, i betraktande
häraf samt med afseende på vigten och nödvändigheten
att erhålla en förändring i Statsrådets nuvar. felaktiga
och för de allmänna ärendernas gång högst menliga
organisation, böra afstå från min föresats att i detta fallsöka
göra min åsigt gällande. Jag instämmer derföre uti hvad
Hr Dalman i samma afseende yttrat, äfvensom jag för min
del antager den redactionsförändring, Hr Dalman föreslagit
och hvilken nu af Frih. Ehrenborgh jemväl blifvit gillad.
Hr Hjerta, Lars Joll.: I anseende till hvad i denna
§ förekommer, ang:de Statsrådsledamöternas antal, hemställer
jag till Hr Gr. o. Landtm, samt R. o. Ad., huruvida
det
Den 6 Octobcr f. m.
73
det må vara nödigt att först bestämma antalet af de departementet-,
som anses erforderliga, innan anlalet af Statsrådsledamöterna
bestämmes. Såväl på frågan om departementernas
antal som pä frågan om HofCancellersembetets bibehållande
beror antalet af Statsrådets ledamöter, och jag tror
ej, att någon våda kan uppkomma derigenom, att nu förevar.
§.. linge hvila, tills den nästföljande blifvit afgjord.
För öfrigt instämmer jag i den reservation, som Hrr Stuart
och Dalman afgifvit i afseende på Statsrådsledamöternas antal.
Hr Silfverhjelm, Carl Adam: Då Utsk. i detta betänk.
ej framlagt något skäl, hvarföre Statsrådet skall bestå
af flera än de 8 ledamöter, som der hafva föredragning,
eller hvarföre 4 Statsrådsledamöter skola finnas, som ej hafva
någon föredragningsbefattning, tager jag mig friheten
hemställa, att Ståndet måtte förklara för sin gemensamma
tanke, att Statsrådet skall bestå af 8 ledamöter. Det blir
visserligen icke något talande skäl för godkännande deraf,
att dessa ledamöter skola vara 12, att BorgareSt. fattat ett
sådant beslut, enär ännu icke något af de öfriga Stånden
derom beslutat. Skall man se på det förmånligaste i saken,
måste man väl påstå, att de 4 ledamöter, som ej skulle erhålla
någon föredragning, alldeles uteslutas; åtminstone kan
jag ej se något skäl, hvarföre de skola finnas. De bidraga
ej till lättnad i formen eller lättnad vid öfverläggning, utan
tvärtom tynga de formen och försvåra de öfverläggningen
till hinder för ärendernas gång. Man har sagt, att man bestämt
sig för 12 ledamöter för att kunna vinna K. M:s sanction
å detta förslag; men för min del inser jag intet hinder,
hvarföre ej K. M. lika gerna kunde sanctionera, att
Statsrådet skall bestå af 8 ledamöter, om sådant är förmånligast.
Det finnes egentligen endast en sak, som tyckes tala
för eller motivera detta antal af 12 Statsrådsledamöter, nemi.
att sålunda pensionsplatser finnas för 4 ledamöter derstädes.
Det synes mig dock för sådant ändamål vara lämpligare, än
att intrassla ärendernas behandling genom en alltför stor
Statsrådspersonal, att för de personer, hvilka man vill pensionera,
utsätta en motsvarande pension, men icke göra detn
till ständiga embetsmän, som skola deltaga i Statsrådets öfverläggningar.
Jag får således bestrida 12-talets antagande,
såsom alltför öfverflödigt.
Hr Lagerhjelm: Pehr: Vid den här föreslagna redactionsförändringen
i denna § har jag så mycket mindre att
anmärka, som jag sjelf gjort samma anmärkning inom Constit.-  Utsk.; men hvad deremot angar sjelfva antalet af Statsrådets
ledamöter, måste jag säga, att både under discussioneii
inom Utsk. och vid många andra tillfällen skäl, sorn, enligt
min tanke, äro af ganska allvarsam natur, blifvit förebragta
för den mening, att Statsrådet bör vara sammansatt af flera
personer än de, som äro föredragande. Att vilja, vid hvarje
■4 H. io
54
Den 6 0 c t ober f. m.
öfverläggning i fråga oni grundlagen, rifva upp så mycket
af det bestående, som man kan skaffa sig rättighet att di~
scutera, synes mig, minst sagdt, vara orätt. Detta påkallar
äfven en redogörelse för alla de grundlags-§§, som komma i
fråga, eller en framställning af alla de motiver, som 1809
års lagstiftare samt R. St. vid sednare tillfällen lagt till grund
för sina beslut. Derigenom synes mig, att man onödigtvis
förlänger discussionen. Om man nu äfven skulle antaga, att
12 Statsråds leda möter vore för många, kunde man ej nöja
sig med att få e n vigtig sak genomförd vid denna riksdag
och lemna åt de kommande något att göra, eller fruktar
man väl för, att för kommande Ständer icke något skall återstå
att mästra på grundlagen? År 1809 sammansattes Statsrådet
egentligen af blott rådgifvande personer; dernäst upptagas
de föredragande. Nu vill man öfvergå från denna åsigt, och
straxt önskar man taga bort alla endast rådgifvande personer
i Statsrådet, i stallet för att endast dessa förut varit de
egentliga ledamöterna och de föredragande Statssecreterarne
blott under sin föredragning. En så total förändring borde
dock grundas på vigtiga motiver. Om man också icke vill
godkänna andra skäl för behöfligheten af den Statsrådspersonal,
Utsk. föreslagit, må man åtminstone ihågkomma, att
någon af dessa ledamöter kan insjukna eller under krig blifva
kallad från denna plats för att intaga en annan. Skola
väl i sådant fall ledamöter constitueras, på det Statsrådet
må blifva fulltaligt, eller skall Konungen nödgas taga
råd af andra personer än dem, som handlagt ärenderna.
Man kan äfven föreställa sig, och då en lagstiftas, borman
föreställa sig det värsta, man kan föreställa sig, säger jag,
att de föredragande Statsråden, för att blifva egenmägliga,
hvar och en inom sitt område, kunde uppgöra den öfverenskommelse
att ständigt biträda hvarandra. Skulle det då vara
skadligt, att någon person vid Konungens sida funnes,
som, utan att vara föredragande, vakade öfver ärendernas
riktiga framställning inför Konungen? Dessutom, då man å
ena sidan betraktar vigten för Konungen att äga ett i alla
ärender sakkunnigt Statsråd och å den andra sidan afser
kostnaden att der hafva 2 eller 4 personer, som möjligen
kunde umbäras, synas dessa båda storheter vara incommensurabla.
Må man derföre stadna vid en förändring, som kan
motiveras, och icke vid en sådan ändring, som ej kan motiveras.
Jag tillstyrker således, att R. o. Ad. vid denna § ej må
såsom sin gemensamma tanke förklara någon annan anmärkning,
än den Hr Dalman gjort i afseende på redactionen, hvilken
jag i Constit.Utsk. ansåg vara likgiltig, ehuru den är riktig.
Frih. Ehrenborgh: Jag har begärt ordet endast i anledn.
af den hemställan, Hr Hjerta gjort. Jag förenar mig
med honom, ty det vöre oriktigt att på förhand bestämma,
det Statsrådets ledamöter skola vara tolf, innan man är öfverens
om, huru många departementerna skola blifva, och
Den C Octo ber f. m.
dä den mening blifvit yttrad, att HofCancellerserabetet bör
försvinna. Skulle det blifva R. o. Ad:s gemensamma tanke,
att delta embete bör upphöra, och att denna lucka ej skall
fyllas genom något annat departement, hade man gjort orätt
att binda sig vid siffran 12. Mig synes derföre, att man
kunde uppskjuta framställningen af propos. på denna §, tills
nian ventilerat 6 §, och att derefter propos. kunde göras på
båda §§. Jag tror det vara nödvändigt att icke, genom det
svar R. o. Ad. afgifvit på Hr Gr. o. Landtnäs framställning
örn detta betänkts föredragning punktvis, låta binda sig att
vid hvarje § särskildt uttrycka Ståndets gemensamma tanke,
emedan stå i så mycken gemenskap med hvarandra, att
det blifver omöjligt att särskildt afgöra hvarje 5- Jag anser
således Hr Hjertås framställning vara fullkomligt riktig.
Hr Lefren: Jag begärde ordet för att lemna ett svar
på Hr Silfverhjelms framställning, men finner olämpligt att
nu derom yttra mig, om Ilr Gr. o. Landtm, har för afsigt
att till Ståndet framställa propos. i anledn. af hvad Frih.
Ehrenborgh sednast anfört, och propos. å förevar. § sålunda
Liefve uppskjuten. I annat fall ber jag att få behålla ordet.
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade tillåta, att 6 § finge föredragas, innan den 5:te blifvit
afgjord.
Bifölls.
6 § R e g. f o r m e n:
Ilr Lefren: Då nu fråga är örn bestämmandet af området
för Just.Statsministerns befattning, får jag vördsamt
hänvisa till det anförande, jag till bordet aflemna!, samt fästa
uppmärksamheten på de reservationer, som af Hr Biskopen
af Wingård och Hr Prosten Hallström blifvit, afgifua.
Enligt dessa reservanters tanka borde Just.Statsministern upphöra
att vara ledamot af Konungens Högsta Domstol och få
sig tillagd en del af de ärenden, som nu tillhöra föredraganden
i kameralärender, nemi. allmänna polisen. Den förstnämnde
reservanten uttrycker sig pag. 10 af detta betänk,
sålunda: "Just.ministern anser jag böra vara förman för hela
”Just.fördel ningen, eller 1:0 äga beredningen och föredraganingen
af alla frågor, rör:de grundlag, allmän lag och lagförklaringar;
2:0 föredraga alla justitieärender äfvensom befordringsmål
i denna väg, och 3:o hafva inseendet öfver
”lagskipningen, polisen, åk laga remagten och fångvården. Hans
”deltagande i Högsta Domstolen bör upphöra, emedan det
”är irrationel, att ett Konungens Statsråd är på samma gång,
”såsom domare, oafsättligt, utan genom ransakning och dom,
”eller genom Opinionsnämndens förvållande. Det är ock offer
en mans höfva att fullgöra dessa amphibiska förrätt”ningar.
Genom mitt förslag skulle Just.Cancelleren blifva
”öfverflödig.” Jag anhåller om Hr Gr. o. Landlm:s propos.
på den enkla sats, alt Just.Statsministern ej må vara på en
Den 6 O c to b er f. ra.
gang ledamot af Statsrådet och Högsta Domstolen, och att
en sednare propos. må framställas, huruvida icke, på sätt
Hr Biskopen af Wingård föreslagit, Just.Statsministern bör få
de attributioner, sorn i hans reservation omnämnes, hvarigenom
hela det magtområde, sorn i alla andra väl organiserade
länder tillhör denna minister, äfven i Sverige komme
att höra tillsammans, i stället för att vara splitlradt emellan
flera föredragande.
Hr Lagerhjelm: Jag har sent på riksdagen fått emottaga
förtroendet att vara ledamot af Constit.Utsk , hvarföre
jag ej haft tillfälle alt från första böljan deltaga i de förberedande
arbeten, som grundlagt Utsk:s beslut. Derigenom
har handt, att jag, i afseende på en punkt af nu förevar.
§, ehuru jag var närvar , då saken afgjordes, och icke deremot
reserverade mig, likväl saknade den bestämda öfvertygelse
om dess lämplighet, som är nödig, då man måste
rösta öfver ett förslag. Uti 6 § föreslås nemi.: ”En chef
"och föredragande Statsråd för Kameraldepartementet, eller
”alla ärender, som angå kameral verket, landthushållning,
"bergshandtering och inre ordningen”, och ”en för Finance"departementet,
eller dem, som angå drätselverket, handeln
"och slöjderna.” Det har länge synts mig, som om alla näringar
inom Paket, såväl bergshandteringen som handeln
och slöjderna och jemväl den delen af näringarna, hvilken
för närvar, lyder under KammarColhm, borde behandlas af
en enda högre auctoritet, som vore Statsrådet närmast. Detta
förutsätter, om man, genom nu ifrågavar. organisation, icke
allenast vill åstadkomma fördel för Statsrådets ledamöter,och
kraft i deras föredragning, utan äfven söker vinna enhet i
den del af Styrelsen, sorn från Statsrådet utgår, alt den
Statsrådsledamot, som föredrager mål rörrde näringarna, bör
hafva under sin särskilda tillsyn och äga alt befalla det
embetsverk, som med näringarna sysselsätter sig; men enligt
Constit.Utsk:s förslag hafva 2lne Slatsrådsledamöter att
göra med de embetsverk, till hvilkas befattning nä.ingarna
höra. Jag har alltid föreställt mig, att både för bergshandteringen
samt all annan fabrication erfordras en gemensam
öfverstyrelse, hos hvilken man ägde rätt att fordra den teckniska
kännedom, som är behöflig för att rättvisligt afgöra
ärender, hvilka, jemte det de innefatta fråga om mitt och
ditt, inverka på sjelfva näringens uppkomst. Det har äfven
synts mig kostsamt för Riket att hålla 3 särskilda collegier
och presidenter för behandlingen af de mål, som angå näringarna,
hvilket jemväl utgör ett starkt skäl för deras sammanslående
i framtiden. Derföre har jag äfven ansett, att
anslag för mer än en president i ett sådant verk ej kunnat
af StatsUtsk. principenligt tillstyrkas Om man sålunda finner,
att en framtida sammansättning af dessa embetsverk till
ett högre verk för alla näringar är riktig, synes deraf följa,
att Statsrådet bör så sammansättas, att blott en föredragande
Dcu 6 O c t o b c r f. m.
77
derstädes får direct att göra med detta veris. Derifrån liar
jag härledt en mening, som ej öfverensstämmer med Utsk:s
förslag, och jag har afhållit mig från en särskild reservation
endast af det skäl, att man sagt mig, att det Statsråd,
som komme att föredraga alla näringsmål, hlefve för
mycket öfverhopadt af göromål. Jag kan ej säkert bedöma,
om förhållandet blefve sådant; men i detta fall skulle jag
önska, att för honom någon lättnad kunde beredas. Det synes
mig sorn XJtsk., dä det föreslagit, att militära Statsråd
skola föredraga krigsärenderna, bade förutsatt, att dessa föredragande
borde äga till sitt biträde expeditionssecreterare,
hvilka lättade deras arbete och äfven vore ansvariga för det
sätt, hvarpå ärenderna af dem bereddes. Om det låter verkställa
sig, att ett militärt Statsråd blifver föredragande för
krigsärenderna, hvilka innefatta äfven sådana formfrågor,
som han troligen icke under sin tjenstetid lärt bedöma och
således påkalla biträde för honom, synes det mig äfven vara
möjligt att inrätta expeditionssecreterare till biträde för
föredraganden i näringsmål, och nödvändigheten af att vinna
enbet vid deras behandling lärer vara så klar, att den
ej kan motsägas.
Jag är deremot fullkomligt ense med Utsk. i en annan
punkt, nemi. bibehållandet af Just.Statsministerns ledamotskap
i både Statsrådet och Högsta Domstolen, hvaremot 2:ne
värda ledamöter, Hr Lefrén och Frih. Åkerhjelm, gjort anmärkningar.
Jag erkänner, att den likformighet här saknas,
som man väntar af en fullkomlig organisation, och det synes
vara en felaktighet, att en person, som icke är amovibel,
finnes bland dem, som måste vara det i följd af deras
egenskap af Statsråd; men å andra sidan synes mig, som
1809 års grundlagsstiftare, dä de bibehållit denna Just.Statsministerns
dubbla egenskap, hade haft för sig den anda,
som från äldre tider utmärkt Sveriges allmänna författningar,
och hvilken till sin natur är democratisk. Då man
granskar äldre författningar, saknar man icke tjenster, hvilka
en sådan dubbel egenskap tillhört. Sveriges lagmän hade
icke blott en juridisk, utan jemväl en politisk befattning.
Detta stadgande i grundlagen, att en oafsättlig person skall
finnas i Statsrådet, karakteriserar vår grundlag, såsom åsyftande
ett democratisk t element i styrelsen, hvilket saknas i
de flesta andra länder, och detta stadgande synes mig kunna
i en framtid blifva för Sverige af stor nytta, ty det är
icke otänkbart, att den tid kan komma, då det blir svårt
för Statsrådets amovibla ledamöter att yttra sig öfver allt,
som förefaller och borde framtränga till Konungens öron;
och om äfven denna svårighet ej vore stor, måste det åtminstone
vara en fördel för dem, att sanningen och folkets
önskningar kunna framföras af en person, som ej är amovibel,
ty ehuru färdig man än må vara att icke frångå sin
■öfvertygelse och att uppoffra allt annat för att fullgöra sin
:»
Den G Oclober f. m.
pligt, måste det dock vara en fördel alt icke behöfva med
enskildt äfventyr stiga fram för att ytira obehagliga saker.
Jag medger, att jag ej kan deducera rättsgrunden för den
dubbelhet i Just.Statsministerns befattning, som jag tillstyrker,
att R. o. Ad. ej måtte släppa efter; men hvad man anfört
såsom skäl för dess borttagaude har likväl ej kunnat tillfredsställa
mig. Man stiftar icke en grundlag endast med afseende
pä det Konungahus och de embetsman, som manför
närvar, äger, utan för kommande tider, och det lärer ej vara
obekant för någon, att våra häfder innefatta det vittnesbörd,
att ömsom det democratiska och ömsom det monarkiska
elementets öfvervigt i statsförfattningen varit menligt för
Riket. På dessa skäl tillstyrker jag lt. o. Ad. att, på sätt
Constit.Utsk. föreslagit, bibehålla ifrågavar. dubbla egenskap
hos den högste embetsman, som vid 1809 års riksdag ansågs
böra vara Statsrådets förste ledamot.
Hr Dalman: På det frågorna med redighet må blifva
afgjorda, torde det vara bäst att nu först afgöra, huruvida
Just.Statsministern bör jemväl vara ledamot af Konungens
Högsta Domstol. Jag hade trott, att någon vidlyftig discussion
i detta ämne ej skulle behöfvas, sedan en af Konungens
rådgifvare jemte flera andra af Ståndets ledamöter ogillat
Utsk:s förslag i denna del; men då den siste värde talaren
motsatt sig deras anmärkningar samt gillat förslaget,
anhåller jag att med några få ord få besvara, hvad han anfört.
Den värde talaren har ej kunnat framställa någon
rättsgrund för bibehållandet af Just.Statsministerns ledamotskap
i Högsta Domstolen, hvaremot han åberopat historiska
grunder och från dem sökt leda sig till det resultat,
att då fordom Sveriges lagmän och drotsar voro ordförande
i domstolarna på samma gång som de voro ledamöter i Konungens
Råd, borde nian i en framtid vara lika belåten
med en dylik institution. Jag får emedlertid fästa uppmärksamheten
derpå, att i samma mån folket och samhällsskicket
förändras, måste jemväl institutionerna förändras.
Sveriges domare nu och fordom äro icke jemnförliga med
hvarandra. Då Sverige hade sådana lagmän som en Thorgny,
kunde nationen vara nöjd med, att de hade säte i Konungens
Råd; men jag betviflar, att ett sådant förhållande
numera är att hoppas. Svenska folket är ej heller nu sådant
som då och fordrar ett helt annat samhällsskick. Jag
tror således, att man vid detta såsom vid många andra tillfällen
misstager sig, då man åberopar endast de historiska
grunderna, emedan man bör se till, huru institutionerna
passa till de förhållanden, som finnas, men icke, huruvida
de passa för de förhållanden, som funnits. Jag tror det vara
genom Frih. Åkerhjelms och Hr Lefre'ns anföranden samt
Biskopen af Wingårds och Prosten Hallströms reservationer
tillräckligt utredt, att det verkligen är öfver en mans höfva
att vara på en gång president i Högsta Domstolen och leda
-
Den C October f. m.
79
mot af Statsrådet, och om icke någon rättsgrund finnes för
bibehållandet af dessa förenade befattningar, finnes deremot
en rättsgrund för att åtskilja deni, !y intet kan vara mera
rättsvidrigt, än att i ett Råd, sorn af Konungen utväljes,
en person skall finnas, som Konungen ej kan aflägsna derifrån.
Man kunde tänka sig, att en sådan minister blefve
mägtigare än Konungen sjelf, och att han, efter att hafva
inkommit i Konungens Råd, kunde ställa sig i spetsen för
ett emot Konungamagten fiendtligt parti. Sådant anser jag
visserligen icke sannolikt; men möjligt vore det dock. Jag
får således, med instämmande i den åsigt, som reservanterna
samt flera talare härstädes yttrat, begära den propos.,
att Just.Statsministern ej må derjemte vara ledamot af Konungens
Högsta Domstol.
Hr Cederschjöld: En värd talare har påstått, att en
domare ej vore riktigt qualificerad till administratör eller
Konungens rådgifvare. Jag får dervid erinra, att jag föreställt
mig, det regeringsbestyret hufvudsakligen och i sin
högsta potens är utöfningen af den högsta rättvisa, och att
det derföre vore önskligt, att Konungen i sitt Statsråd hade
icke blott en, utan flera män, som ägde noggrann kännedom
om Sveriges lagar och kunde styrka Konungen till
de beslut, som dermed vore öfverensstämmande.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med de värda
talare, som begärt, att första frågan måtte blifva, huruvida
Just.Statsministern bör på en gång tillhöra Konungens
Statsråd och Högsta Domstol. Beträffande sjelfva saken
får jag i R. o. Ad:s minne återkalla, hvad jag derom för n
år sedan yttrade både i tal och tryck, och hvilken mening
jag sedan ej funnit skäl att på något vis frångå. Jag tror
nemi. på de skäl, Hr Lefren anfört, att föreningen af dessa
båda befattningar är oriktig, och jag anhåller att dertill få
lägga ett par anmärkningar, som jag ännu ej hört framställas
af någon bland de värda talare, hvilka här yttrat sig
för samma mening: 1:0 Att då ingen kan på en gång vara
närvar, i a:ne särskilda myndigheter, men likväl hörer till
dem båda, och dessa hafva samtidiga öfverläggningar, såsom
Statsrådet och Högsta Domstolen, måste det hända, att
om Just.ministern är tillstädes i Statsrådet, skall hans ledning
af Högsta Domstolens göromål saknas, och i händelse
han föredrager att vara tillstädes i Högsta Domstolen, skola
bans upplysningar och råd i Statsrådet fattas. Båda delarna
äro oriktiga, särdeles då fråga är om den embetsman,
som kan sägas på båda ställena sitta främst. 2:0 Att Just.Statsministern,
enligt Reg.formen, är en bland dem, som, i händelse
af Konungs dödsfall, skola vara förmyndare för en
minderårig Thronföljare, åtminstone intill dess R. St. sammankomma
och förordna derom. Skulle nu, enär Just.Statsministern,
i egenskap af domare, ej kan af Konungen afsätlas,
Konungen vara med honom ^missnöjd, nödgades Konungen
8o
Den 6 October f. m.
likväl, dä lian sage sitt slut nalkas, lemna, enl. Reg.foi--  nien, sitt rike och sin minderåriga son under förmynderskap
af en man, som icke ägde lians förtroende. En livar lärer
finna olämpligheten deraf. Om derefter en oafsättlig Just.-  Statsminister begagnade sitt inflytande såsom den främste
bland en minderårig Konungs förmyndare på det sätt, att
denne, myndig vorden, funne sig och riket dermed illa belåtna,
nödgades han likväl framgent bibehålla denne rådgifvare,
med hvilken både hans fader och han sjelf kunnat
med skäl vara missnöjda. Kan väl något oriktigare tänkas,
än detta förhållande i ett samhälle, hvarest rådgifvarne skola
väljas efter Konungens förtroende? Jag säger lika med en
af de värda talare, som yttrat sig före mig, att en så besynnerlig
sammansättning sorn denna icke lärer kunna uppvisas
i något annat constitutionelt land. Säkert hade det ej
heller uppkommit hos oss, oin ej händelsen varit år 1809,
att det fanns ett Riksdrots, som var den främste ledamoten
i Konungens Conseil, den främste ledamoten i Allm. Beredningen,
den främste ledamoten i Högsta Domstolen, president
1 Svea Hofrätt m. m. Den, som på en gång hade 4
till 5 så höga särskilda befattningar, tyckte man sig ej kunna
inskränka till en enda, utan man ansåg sig böra lemna
honom åtminstone 2:ne de vigtigaste. Sedan man nu insett
detta missförhållande, borde det vara tid att rätta det, och
förrän denna rättelse skett, kan man ej hoppas att se äklagaremagten,
som i andra länder tillhör Just.ministern, ordnad
på det sätt, sakens natur fordrar; så länge han fortfar
att vara domare, kan han ej tillika vara åklagare, och deraf
komma de skefva förhållanden, som vår justitieförvaltning
företer.
Gr. Horn: Då Hr Gr. o. Landtm, föredragit 6 § och
låtit uppläsa alla mom:n deraf, är det kanske Hr Gr. o.
Landtnäs afsigt att göra propos. på §:s godkännande i dess
helhet. Det synes i sådant fall vara nödigt att, derest § ej
godkännes, R. o. Ad. måtte vara betänkt uppå att förena
sig om en gemensam tanke, som omfattar hela §, d. v. s.
en annan fördelning och benämning af departementerna, än
Utsk. föreslagit. Jag får då först göra den anmärkning, att
jag skulle önskat, det Utsk. ej gjort någon åtskillnad i benämningen
eller rangen för departementscheferna derigenom,
att a:ne blifvit kallade Ministrar och de andra Statsråd,
emedan, efter min tanka, alla departementschefers befattning
är lika ministeriel, hvarföre äfven alla böra heta ministrar,
i fall någon så skall nämnas; men om man på grund
af de motiver, Utsk. framställt i sina premisser, frångått
den ide', att de böra nämnas för hvad de äro, tillstyrker
jag, att det måtte blifva R. o. Ad:s tanke, att ingen af dessa
depaxtementschefer må benämnas minister, utan alla kallas
Statsrådsledamöter och chefer för sina departementer.
Den 6 October f. m.
$i
Jag gillar elen ide', att icke den just.ärender föredragande
Statsrädsledamoten må vara ledamot af Högsta Domstolen.
Hr Lagerhjelm har utgått från den åsigten, att detta
skulle vara en qvarlefva från aldre tider, då Sveriges Reg.-  form var mera democratisk, ån den nu är, och att det vöre
nyttigt för Svenska folket alt bibehålla denna skugga från
fordna tider. Jag tror, att blandning af styrelsegrunder förr
eller senare skall leda till deras upplösning, och kan således
icke godkänna, att en inamovibel embetsman insattes i Konungens
Conseil. De skäl, som tala deremot, hafva redan
blifvit tillräckligt utvecklade; men jag får likväl i anledn.
af Hr Lagerhjelm? anförande hemställa, huruvida det kan
vara troligt, att, om en Regent vill usurpera på det magtområde,
som icke enligt grundlagen tillkommer honom, han
skulle lill detta embete befordra en sådan person, som Hr
Lagerhjelm förutsatt. Jag vågar deremot taga för afgjordt,
•att, ehvad åsigt af sitt höga kall en Konung än må äga,
skall, just i följd af Just.Statsministerns inamovibilitet, till
detta embete alltid väljas en person med mindre fast karakter
eller motståndskraft, än grundlagen, enligt Hr Lagerhjelms
åsigt, har åsyftat; och jag skulle tro, att då han derjemte
vore högste lagskiparen i landet, skulle det vara högst
vådligt, om han hade en mindre oberoende karakter. Jag
kan således icke annat än på det högsta afstyrka, att en ledamot
af Statsrådet bibehåller befattningen att vara president
i Högsta Domstolen, och lika oformligt anser jag, att
en ledamot af Högsta Domstolen någonsin fungerar såsom ledamot
af Statsrådet; ty jag anser nödigt, att alla rättsfrågor
skiljas från de administrativa. De ärender, som i Statsrådet
afgöras, böra endast angå administrationen eller ock vara sådana,
som bero af Konungens nåd, jemte några särskilda af
Konungens afgörande, enligt våra lagar, beroende mål, såsom
frågor om fideicommisset-, m. fl., hvilka jag, såsom icke
ägande nog lagkunskap, ej nu kan uppgifva; men i allmänhet
anser jag alla rättsfrågor böra undandragas Konungens
pröfning i administrativ väg. Jag vill äfven, att chefen för
just.departementet icke tillika skall vara chef för allmänna
åklagaremagten. Det synes, söm Constit.Utsk. utgått från
den åsigt, att så borde vara, ehuru sådant icke i 6 § är uttryckt.
jag skulle tro, att detta är en befattning, som snarare
tillhör en polisminister, och som någon sådan ej är af
TJtsk. föreslagen samt jag ej önskar, att vi må erhålla en sådan
minister, tror jag, att åklagaremagten, såvidl. den rörer
inom departementerna förekommande försummelser, bör
tillhöra departementets chef, och att den allmänna åklagaremagteti
bör uppdragas en utom Statsrådet ställd chef för
alla Rikets fisealer, till hvilken alla mål komma att remitteras,
som man ansåge påkalla åtal.
Constit.Utsk. har äfven bibehållit en s. k. IlofCanceller.
14 H. 11
Den 6 Octo)}er f. m.
Redan bans benämning ger dock tillkänna, att ban ej bör
vara ledamot af Statsrådet, utan hörer till Hofpersonalen
och bör af Konungen användas endast till sådana befattningar,
som angå Dess Hof. Jag tror, att de ärender, som
blifvit honom tillagda, nemi. alla mål, rörtde grundlagen,
borde uppdragas chefen för Just.departementet.
Jag skulle deremot vilja i Statsrådet insätta en annan
departementschef, nemi. för den inre administrationen, ty
jag tror, att näringarna behöfva en egen chef, en egen föredragning,
och att under denna departementschef bör ställas
allt, som hörer till näringarna, och dertill hörer äfven handeln.
Under detta departement ville jag således hafva allt,
som kan hafva gemenskap med handeln, således äfven tullen,
dessutom bergshandteringen, jordbruket samt alla fabriksnäringar.
Jag skulle jemväl anse ett särskildt Financedepartement
nödigt och att dit borde höra vårt invecklade kammarverk
jemte drätselverket. Deraf skulle blifva en följd, att från
kammarverket skulle skiljas åtskilliga ärender, som tillhörde
den särskilde minister, hvilken borde hafva befattning
med allt, som angår inre ordningen och landtpolisen.
På detta sätt skulle jag tro, att ordnandet af denna personal
af departementschefer borde ske; men som jag äfven
tillstyrkt, att ministerbenämningen mätte försvinna och att
alla Statsrådsledamöter med portfölj må erhålla lika värdighet,
följer deraf, att jag anser R. o. Ad. på förhand böra
vara betänkta uppå, att i stället för den Just.Statsminister,
Som ej komme att bibehållas, en annan chef för Statsrådet
må finnas, och derföre föreslår jag, att han må heta Conseilpresident,
och att Konungen dertill må utnämna hvilken
som helst bland departementscheferna, eller den bland dem,
till hvilken Konungen har det förtroende, att han med största
fördel för ärendernas gång skall kunna leda Öfverläggningen
vid Statsrådets förberedande förhandlingar.
Jag har vid denna § ingenting mer att tillägga, utan
får endast till Hr Gr. o. Landtm, hemställa, huruvida icke
särskild pl-opos. rÖrtde hvarje af i frågavar. departementer, kan
framställas, ellef oni propos. bör göras å § i sin helhet, sedan
alla dess mom. blifvit discuterade.
Frih. Ehrenborgh: Jag liar tagit mig friheten att begära
ordet i anledn. af Gr. Horns anmärkningar emotUtsk:s
förslag. Om det skulle förklaras för Ståndets gemensamma
tanke, att Just.Statsministern ej bort fortfarande vara ledamot
af Högsta Domstolen, skhlle jag tro, att allmänna åklagaremagten
ändå bör qvarstadna hos denna person. Jag kan
ej föreställa mig, huru man verkligen kan vara chef för Just.-  departementet eller den statsadministration, som äger att
tillse, huru rättvisan skipas i landet, utan att äga denna
magt. Hvarföre Constit.Utsk. och jag för min del icke ve
-
Den C> October f. m.
83
lat öfverlåta denna magt till Jnst.Statsministern i dess nuvar.
egenskap, torde hvar och en kunna inse hafva härrört deraf,
att han nu är högste domaren, i hvilken egenskap han
ej kan vara högste åklagare; men i samma stund han upphör
alt vara högste domaren, bör han blifva högste åklagare.
Jag bestrider således helt oell hållet deras mening, som icke
ansett Jnst.Statsministern, sä snart högsta domaremagten ej
har inträde i Konungens Conseil, böra vara chef för åklagaremagten.
Jag tror, alt i följd deraf Just.Cancellers-embetet
kunde försvinna och Just.Statsministern, genom en annan
organisation af åklagaremagten, hvilket ej hörer till grund-»
lagen, kunna uträtta detsamma, som hittills ålegat Just.Cancelleren.
Frågan om sjelfva ministernamnet anser jag likgiltig,
och då man synes tro och äfven Utsk. förmodat, att ministernamnet
skulle vara mindre angenämt för Svenska folket,
skall jag ej hafva något emot, att det fråntages de personer,
som nu hafva detta nanni. Utsk. har utgått från den princip,
att man så litet som möjligt borde rubba det bestående,
som ej funnits vara stridande mot det sökta resultatet; meti
vill man nu gå längre, ser jag intet hinder deremot. Då
Utsk. tillkäunagifvit sin öfvertygelse, att Konungens rådgifvare
böra innehafva den högsta rang i Riket eller vara öfver
all rang, för att icke i egenskap af departementschefer
komma i någon slags materiel collision, som i vårt land så
lätt uppstår genom rangskillnaden, förefaller det mig alldeles
likgiltigt, örn de heta ministrar eller icke, och de komma
i alla fall sanuolikt att här, likasom i andra länder, få
epithetet af Excellencer.
Hvad HofCancellersembetet vidkommer, har jag redan
ydtrat min tanke derom. Jag skulle jemväl tio, att man ej
från benämningen HofCanceller kan sluta till, att denna embetsman
endast bör hafva att göra med ceremonier. Utsk.
har tänkt sig detta embete såsom en mellanlänk emellan Kronan
och Representationen. Man hade kunnat gifva denna
embetsman en annan benämning, t. ex. KronoCanccller eller
något dylikt, för att borttaga det oegentliga i titeln HofGanceller;
men äfven i dagligt tal har man nästan obemärkt
vant sig vid att medelst tillägg af ordet H o f utmärka do
statsförhållanden, som hafva afseende på Konungamagten.
Så säger man, i motsats till oppositionslista, hoflista och
dermed menas icke detsamma, som med ordet Hofi allmänhet
antydes, utan hvad som här menas med benämningen
HofCanceller. Detta namn är således icke så oegentligt, som
det synes vara, och om man går tillbaka till den gamla latinska
benämning, sorn var Cancellarius aulicus, finnér man,
att dermed afsågs icke ett hof- utan ett statsembete. Jag
skall likväl icke enständigt yrka på dess bibehållande, hvilket
jag redan förut förklarat.
Den 6 Oetsber f. tn.
Jag instämmer fullkomligen i den mening, sorn Gr. Horn
yttrat, att om man vill gå längre, än Utsk. gjort, är det
rationel!.att uppgöra ett ministerium för handeln oell alla
näringar, men tror likväl, att man, för att fylla antalet af
8 föredragande, sedan HofCancelleren blifvit utesluten, icke
behöfver inrätta ett nytt ministerium för inre ordningen.
Jag tror, att då man från Just.ministern borttager skyldigheten
att vara ledamot i Högsta Domstolen, kan lian blifva
Minister för inre ordningen eller den slags polis, som man
kanske orätt, utan närmare bestämmande, gifver det förhatliga
namnet polis. Mig synes, att det i värt fredliga land
blefve en alltför liten attrihution för en Minister att endast
Lafva befattning med den inre ordningen, och jag tror, att
man genom denna befattnings öfverlemnande ät Just.Ministern
kunde vinna den fördel, att Statsråds-ledarnöterna, i
stället för 12, blefve 11, om man vill supprimera HofCancelleren.
Denna min anmärkning kan likväl endast gälla i det
fall, att Just.ministern kommer att anses böra upphöra att
vara ledamot i Högsta Domstolen.
Gr. Frölich, Dav.: Jag begärde egentligen ordet för
att få tillfälle att söka rectifiera den opinion, Frih. Ehrenborgh
uttalat, angtde lämpligheten af att låta chefen för
Just.departementet jemväl vara chef för åklagaremagten, och
för att redogöra för min enskilda tanke i detta fall torde
det tillåtas mig att först framställa, hvad jag anser tillhöra
dessa chefers befattningar. Jag tror det ej kunna nekas, att
chefen för Just.departementet såsom en hufvudsak hör tillse,
att alla domareplatser må blifva besatta med dugliga och
skickliga män; han bör söka att noga lära känna alla de
personer, som till beklädande, af domaresysslor kunna anmäla
sig och af Konungen befordras. En chef för åklagaremagten
kan jag icke tänka mig behöflig i annan egenskap än
såsom chef för fiscalerna i Riket, d. v, s. att honom endast
tillkommer att anbefalla actioner, som af fiscalerna utföras.
Jag kan icke föreställa mig att chefen för åklagaremagten
skulle sjelf kunna framträda såsom åklagare, och derföre kan
jag ej heller anse behöfligt, att chefen för Just.departementet
Llifver chef för åklagaremagten. Den sednare kan vara en
mycket subordinerad embetsman och behöfver således ej vara
ledamot af Statsrådet. Skulle likväl detta chefskap tilläggas
chefen för Just.departementet, hemställer jag,* om icke en
stor anomali läge deruti, att. den, sorn innehade det vigtiga
embete, hvilket på sätt och vis tillkommer ansvarighet inför
Konung och Nationen, att domaresysslorna besättas med dugliga
personer, äfven skulle vara den embetsman, som genom
remisser till fiscalerna lät anställa åtal emot dem, som bekläda
domaresysslor. Ännu mer skulle det vara olämpligt,
att den, som ägde tillse, att domaresysslorna vore väl besatta,
äfven skulle hafva magt att inför doipstol citera de
personer, som man möjligtvis vilie träffa med domaremagtea,
Den 6 Octobcr f. ra.
85
Det skulle vara en för folkets säkerhet och frihet alltför
vådlig magt, sorn man nedlade hos den person, hvilken
ruan tillät att. sedan han sjelf varit ett medel att tillsätta
domare-embeten, jemväl inför dessa domare-embeten åtala
individer. Af dessa skäl anser jag högst nödvändigt, att
åklagaremagten skiljes frän Just.ministerns befattning, hvarifrån
den äfven är skiljd i alla väl organiserade stater.
Frih. Ehrenborgh har äfven upptagit frågan, huruvida
IlofCancellers-embetet kunde förfära med bibehållande af
dess uuvar. namn, och Hr Frih. har i det fället gifvit sin
opinion en illustration, derigenom att han sagt, det HofCancelleren
har att befatta sig med Kronans angelägenheter.
Jag skulle under sådan förutsättning tro, att det vore mera
passande att kalla honom KronoCanceller, på det man vid
den nyss omnämnda utdelningen af listor ej måtte tro, att
de komma snarare från Hofvet, än från Statsrådet, hvarifrån
jag tror, att de borde komma. Jag kan likväl icke tro,
att detta försvar för HofCancellerstiteln kan vara gällande
mot de skäl, Gr. Horn anfört för denne embetsmans uteslutande
från Statsrådet. Jag instämmer deruti till alla
delar.
Jag får för öfrigt till Hr Gr. o. Landtm, hemställa,
huruvida, på sätt Gr. Horn föreslagit, det kan vara möjligt
att i en propos. innefatta hela den förevar. 6 §. Jag tror
icke, att det är lämpligt eller ens möjligt, enär vi mäste
considerera, att vi icke nu hafva att afslå Constit.TJtskts förslag
i dess särskilda §§, utan endast att dervid göra för Ståndets
gemensamma tanke förklarade anmärkningar. Då skulle
jag tro det vara bäst, att propos. göres å en anmärkning i
sender och att den anmärkning, i fråga hvarom nu, efter
af Hr Gr. o. Landtm, framställd propos., Ståndets gemensamma
tanke borde utrönas, är den, huruvida chefen för
Just.departementet bör eller icke bör vara tillika ledamot
af Konungens Högsta Domstol. Jag tior, att ett sådant behandlingssätt
af ärendet snarast skulle leda till ett önskadt
slut.
Frih. Åkerhjelm: Innan den nu förevar, punkten företages
till slutligt bepröfvande, anhåller jag att med några
få ord få till besvarande upptaga en under diseussionen
framställd anmärkning emot en del af mitt yttrande i fråga
om Just.Statsministerns skiljande från Jedamotskapet i Konungens
Högsta Domstol. Jag yttrade nemi., såvida mina
ord ej undfallit mitt minne, att af en embetsman, som ensamt
gått den juridiska vägen och hufvudsakligen lagt sig på
dervid nödiga kunskaper, kunde icke fordras den erfarenhet
i administrationen tillhörande ärenden, som af enannan,embetsman,
hvilken genomgått den administrativa vägen och
hufvudsakligen sökt förskaffa sig de på denna bana erforderliga
insigter. Jag yttrade detta utan någon tillämpning
på den nuvar. Just.Statsministern, utan tvärtom yttrade jag,
86
Den 6 October f. m.
att i afseende pfi lionoin det (orlinIlande existerar, att lian,
jemte vidsträckta juridiska kunskaper, tiger i administrativa
iirender en erfarenhet, hvilken måhända är den största och
längsta, som äges af någon nu lefvande embetsman i Sverige.
Jag erkänner nyttan af lagkunskap i Statsrådet, samt instämmer
fullkomligt i Hr Cederschjölds anmärkning, att delborn
finnas en eller flera ledamöter, som kunna framställa
lagens stadganden, och jag har ej heller i Just.ministern
tänkt mig en embetsman, som ej ägde juridiska kunskaper
och vore tagen från domareclassen; men det mäste jag säga,
att rättvisan ej ligger ensamt i lagboken. Utan densamma
kan rättvisan tillämpas af ett redigt begrepp i administrativa
ärenden, och med ali aktning för de upplysningar,
sorn kunna hem tas från lagboken, vågar jag göra mig den
förhoppning, att den, som har en rättvis känsla och ett redigt
begrepp, kan utöfva rättvisa, utan att känna lagboken
utantill.
Hr v. Hartmansdorff har tillagt ett skäl, som hade undfallit
mig, men som är till den grad frappant, såsom stöd
för de här gjorda anmärkningarna emot Just.Statsministerns
dubbla befattningar, att jag anhåller få deruti instämma.
Innan frågan här förekommer, huruvida man ensamt stadnar
vid denna punkts bepröfvande, vill jag icke vidröra de
öfriga anmärkningar, jag vid några andra punkter af samma
5 l*ar att framställa.
B. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade till grundlagsenlig behandling enl. 56 § Reg F. godkänna
Constit.Uisk:s förslag till förändrad redaction af 6 §
Reg.F. med den förändring, att Just.Statsministern ej borde
vara ledamot af Högsta Domstolen.
Ropades star-ka nej, blandade med ja.
Frih. Ehrenborgh; Jag tror det blifva alldeles nödvändigt
att vid behandlingen af dessa frågor framställa propos:ha
i annan form , än den Hr Gr. o. Landtm, nu begagnat.
Grundlagen sladgar nemi., att om icke några anmärkningar
göras mot Constit.Utsk.Vs förslag, blir det hvilande till
nästa riksdag, och att först då beslut till dess godkännande
eller förkastande får fattas. Vi lära således ej få frångå dessa
grundlagens bestämda stadganden, och jag tror derföre,
att framställningen hör blifva så lydande: antager R. o. Ad.
såsom sin gemensamma tanke det eller det. Här kan ej blifva
fråga om godkännande afUtsk;s förslag förrän 5 år härefter.
Ku tillkommer Ståndet endast att afgöra hvilka anmärkningar
emot förslaget skola anses såsom R. o. Ad:s gemensamma
tanke, och förena meningarna sig icke om någon
gemensam tanke, är förslaget de facto godkändt.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Frih,
Ehrenborgh i den önskan, sorn jag tror en stor del af R.
o. Ad. delar, att nemi. Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa
Den 6 Octo ber f. m.
87
propos., icke a § i sin helhet, emedan det lärer vara få,
sorn helt och hållet gilla den, då t. o. m. Constit.Utsk:s e^-  11a ledamöter talat deremot, utan endast på den frågan,
huruvida Ståndet instämmer i den tanken, att chefen för
Just.departementet ej bör tillika vara ledamot af Konungens
Högsta Domstol. Om vi först erhålla denna propos., kan
Ståndet sedermera yttra sig öfver de särskilda frågorna, huruvida
han bör hafva åklagaremagten, fångvården m. m.;
men 0111 alla dessa frågor företagas på en gång, ser jag ingen
möjlighet att utröna den gemensamma tanken i hvardera
frågan.
Gr. Frölich: Jag är förekommen af Ilr v. Hartmansdorff
och får derföre endast instämma i hvad han sednast
yttrat.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade förklara den af Hr v. Hartmansdorff framställda
anmärkning såsom Ståndets gemensamma tanka.
Ropades ja och nej.
Frih. Ehrenborgh: Då åtskilliga ledamöter yttrat
betänkligheter emot förevar. § i dess helhet, ar det, såsom
Hr v. Hartmansdorff förklarat, alldeles nödvändigt, att Hr
Gr. o. Landtm, täcktes gifva oss propos. först på den hufvudsaldiga
frågan, huruvida chefen för Just.departementet
skall vara ledamot af Konungens Högsta domstol. Jag.anhåller
derföre om följande propos.: Förklarar R. o. Ad. såsom
sin gemensamma tanke den anmärkning emot GonstitUtsk:s
förslag vid 6 § Reg.F., att chefen för Just.departementet
ej tillika må vara ledamot af Konungens Högsta
Domstol.
Gr. Frölich: Jag förmodar, att R. o. Ad. icke vill
med ja besvara denna propos., emedan Hr Gr. o. Landtm.,
i stället för chefen för Just.departementet, nyttjat benämningen
JustStatsminister.
Hr Lagerhjelm: Då ett utsk:sbetänk., antingen i sin
helhet eller i vissa delar, naturligtvis först bör framställas
till bifall eller afslag, hemställer jag, 0111 icke den sats, sorn
Utsk. antagit, bör först framställas till bifall, hvarvid det
komme att visa sig, huruvida Ståndet instämmer i Utsk:s
tanke eller icke, hvilket ännu är ganska osäkert.
Gr. Frölich: Jag fruktar, att den siste värde talaren
helt och hållet förblandat det behandlingssätt, som äger
rum i alla andra frågor, med det behandlingssätt, som
grundlagsfrågor erfordra. Det går icke an, efter mitt förmenande,
att nu göra propos. på bifall till Utsk:s förslag,
emedan det ej kan komma i fråga att afslå detsamma.
Fråga kan nu ej blifva om annat, än att göra anmärkningar
och komma öfverens om hvilka anmärkningar utgöra
Ståndets gemensamma tanka, och då vet jag icke, att Hr
88
Den 6 OctoLer f. m.
Gr. o. Landtm, kan göra annat än framställa den propos.,
huruvida R. o. Ad. såsom sin gemensamma tanke anser den
redaction, sorn under discussionen synts vara den, hvaruti
de flesta instämt, och, såsom jag fattat, är denna redaction
den, som Frih. Ehrenborgh sednast uppgaf.
Frih. Ehre nborgh: Jag fruktar också, att Hr Lagerhjelm
misstagit sig om formen för grundlagsfrågors behandling.
Då grundlagen bestämdt förbjuder att öfver ett grundlagsförslag
besluta vid den riksdag, då det först fraroställes,
lärer det icke gå an, att Hr Gr. o. Landtm, framställer den
propos. till bifall derå, som Hr Lagerhjelm begärt. Det biifver
således, på det formen må iakttagas, nödvändigt att så
ställa till, alt propos. endast göres för att få utrönt hvilka
anmärkningar Ståndet vill förklara såsom sin gemensamma
tanke. Så har jemväl alltid vid föregående riksdagar tillgått,
då så beskaffade betänkm blifvit föredragna, och jag
tror, att om Hr Gr. o. Landtm, täckes tillåta, att vi så
fortgå, skall det afsedda ändamålet vinnas. När anmärkningar
äro gjorda, måste det genom propos. af Ståndets ordförande
utrönas, huruvida de utgöra Ståndets gemensamma
tanke. Skulle Hr Gr. o. Landtm, finna en sådan propos.
vara besvarad med ja, hafva de personer, som hellre önska
bibehålla Utslcs förslag, sin rätt öppen att derom begära
votering, och då afgör voteringen, hvad såsom Ståndets gemensamma
tanka skall anses. Jag får således ånyo hemställa,
att Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa följande propos.:
Förklarar R. o. Ad. såsom sin gemensamma tanke den vid
6 § Reg.F. gjorda anmärkning, att chefen för Just.departementet
icke må tillika vara ledamot af Konungens Högsta
Domstol.
H, Ex. Ilr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade såsom sin gemensamma tanka förklara, att chefen
för Just.departementet icke må tillika vara ledamot af Konungens
Högsta Domstol.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Lagerhjelm: Emot H. R. o. Ad:s gemensamma
tanke i anledn. af Constit.Utsk:s mentor. N:o 34, rörtde
Just.Statsministerns delaktighet i Statsrådet, reserverar jag
mig på följande grunder.
Uti Sverige har, så vidt mig veterligt är, alltsedan staten
började ordnas, Konungaväldet varit skiljdt från Folkets
myndigheter genom förmedlande embeten eller corporationer.
Man finner dem först i mägtiga slägtförhållanden, sedan
i Rådet, som med större och mindre myndighet omgifvit
Konungen, tills Gustaf III med säkerhetsacten lät det
nästan helt och hållet ingå. Då >8og års lagstiftare organiserade
Statsrådet, bibehöllo de Riksdrotset under namn af
Just.Statsminister. Man har sagt, att delta skedde af person
-
Den 6 O c t ober f. m.
sonliga considerationer. Jag tror tvärtom, att de funno det
i sin ordning, att den högste juridiske embetsroannen ej
skulle saknas i Konungens Råd. JVu äflas man att ur Statsrådet
borttaga en medlem,v som Konungen icke katt, ulan
ransakning och dorn, från sig skilja, och skälet är hufvudsakligen
theoretiskt; man vill nemi., alt Konungens Statsråd
skall vara af Honom absolut beroende. Gör man nu å
andra sidan Ständerna absolut beroende af Folket, d. v. r.
borttager man sjelfskrifvenheten och corporationsvalet ur
Representationen oell i stallet' inför allmänna val, så ärman
consequent. Jag ogillar det förra och äfven det sednare,
och anser mig således äfven vara consequent. Att en ledamot
af Statsrådet finnes, sorn, genom sitt oberoende af Konungen,
snarare tillhör Konungamagten än Konungens person,
synes mig. tjenligt att inom Styrelsen befordra den corrtinuitet,
som, fotad på godkända styrelsegrunder, både uppehåller
och hedrar Konungahus och ger stadga åt valden.
Detta är, i min tanka, den synpunkt, ur hvilken Styrelsen
har att bedöma ämnet. Rikets representanter åter, å sin
sida, huru kunna de förbise, att en oafsättlig ledamot af
Statsrådet naturligen står på folkets bästa, helst Opinionsnämnden
är ett correctiv. som i So q ars lagstiftare ej torde
hafva infört utan hänseende till det riksembete, de hibehöllo,
ehuru man nu tror sig hafva afslöjat hemligheten genom
den misstanke, att sådant skedde af personliga bevekelsegrunder.
Gr. Horn: Som jag förmodar, att ingen anmärkning
kan göras deremot, att chefen för Utrikes Departementet
måtte hafva att befatta sig endast med utrikes ärenderna
eller diplomatiken, har jag i afseende på denna departementschef
blott den anhållan hos Hr Gr. o. Landtm , att propos.
I mätte framställas, huruvida Ståndet icke såsom sin gemensamma
tanke förklarar, att benämningen chef för Utrikes
Departementet må nyttjas i stället för Statsminister för utrikes
ärenderna.
Ilr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att vi först
måtte få sluta öfverläggningen, ang:de chefen för Just.-  departementet, innan vi öfvergå till det Utrikes. Man har
ifrågasatt, huruvida åklagaremagten borde tillhöra chefen
för Just.departementet. Jag instämmer i denna del med Frih.
Ehrenborgh och tror, att det bestämdt tillhör Just.ministern
att hafva denna magt. Han skall tillse, att lagskipningen
behörigen utöfvas, och således att domarne fullgöra sina
skyldigheter. Det är icke nog, att lian, vid domaresysslors
tillsättande, föreslår de personer, han anser skickligast; han
måste äfven tillse, att de domare, som vid deras utnämnande
voro skickliga, ej sedermera försumma deras kall..
Käst domare bör han äfven tillhålla andra embetsman att
i4 H. 12
Den G Uc to Ger i. lil.
fullgöra sina pligter. Af detta chefskap för åklagaremagten
anser jag ingalunda följa, att ju icke hvarje chef bör hafva
samma rätt att tillse, det hans underordnade fullgöra sina
skyldigheter, och att till åklagaremagiens beifran.le öfverlemna
de fel, som kunna vara begångna; men dä Sverige
har en hel åklagarecorps, fiscalerna, bör denna, lika som
hvarje annan corps, hafva sin gemensamma förman. Ingen
annan än Just.ministern synes mig kunna eller böra blifva det,
i stallet för Just.cancellern, som nu är det. Ministern varder
Just.canceller i samma ögonblick, som han blifver, hvad en
Just.minister bör vara. Om den anmärkning, R. o. Ad. nyss
gillat, kommer att föranleda ett förändradt grundlagsstadgande,
föijer deraf, att Just.cancellerens befattning i detta afseende
skall öfvergå till Just.ministern. Jag sager i detta afseende,
emedan den åt Just.canCelieren nu jemväl leinnade
befattningen, alt vara chef för Just.revisionen eller Högsta
Domstolens cancelli, icke kan uppdragas åt Just.ministern.
Om man icke anser Just.ministern, hvilken, då han utöfvar
sin embetsmyndighet, naturligtvis gör det på Konungens vägnar,
böra hafva åklagaremagten, borde denna magt ej heller
tillkomma Konungen sjelf. Man skulle sålunda komma
derhän, att man väl linge domare, men ingen, som lillsåge,
huru de fullgjorde sina embetsåligganden. En värd ledamot
har sagt, att i intet väl organiseradt laud vore åklagaremagten
förenad med Just.ministerns befattning. Om orden:
väl organiserade, hänföras till denne ledamots enskilda
omdöme, är deremot intet att säga; men om de hänföras
till sådana samhällen, som i sednare tider blifvit organiserade,
skulle jag önska att få veta, uti hvilka länder åklagaremagten
icke utöfvas af Just.ministern, åtminstone hvad
domarecorpserna beträffar. Jag torde få fasta R. o. Ad:s
uppmärksamhet derpå, att i det Rike, som med Sverige är
förenadt, står åklagaremagten. under chefen för Jusf.departementet.
Der finnes ej heller någon Just.canceller, och
åtalen i högsta instansen utföras af en s. k. Regeringsadvocat.
Benämningarna äro likgiltiga; frågan är blott, hvilken
bör rätteligen hafva högsta inseendet öfver äklagaremagtens
utöfning. På de skäl, jag redan anfört, kan jag ej inse annat,
än att det måste vara Just.ministern, och jag instämmer
jemväl fullkomligt i Utsk:s tanke, att han bör hafva inseendet
öfver fångvården.
En annan befattning för Just.ministern har äfven blifvit
satt i fråga. Jag tror det var Frih. Ehrenborgh, sorn yttrade,
att han tillika borde vara chef för polisen. Efter
min mening borde polisen, hvilken allestädes står i så mycken
beröring med näringarna, tillhöra den departementschef,
som har näringsärenderna sig anförtrodda; men om
man skulle finna, att chefen för denna styrelsegren i aila
fall får nog mycket att göra, och att chefen för Just.departementet
blifver, jemnförelsevis med de andra departements
-
Den 6 October f. m.
91
cheferna, mindre sysselsatt, ser jag ingen rättsgrund, som
kan hindra, att också den allmänna polisen må stå under
Just.ministerns inseende. I det fallet vunnes äfven en öfverensstämmelse
med Brödrariket .Norrige, hvarest samma Statsråd,
sorn är chef för Just.departementet, äfven är chef för
polisen.
Angående Benämningen Minister, hvilken häf blifvit klandrad,
får jag yttra, att jag anser lämpligt, att de 2:ne ledamöter
af Statsrådet, som förut kallats Statsministrar, må
fortfarande bibehålla samma benämning, men att icke flera
må erhålla den. De aro de förnämsta representanterna af
embelsmännen i Riket, den ena i inrikes och den andra i
utrikes förhållanden. Hvarföre skulle icke den sednare,
som står i beröring med utrikes beskickningarna, bibehålla
en benämning, som i andra länder är vanlig; och om han
har den, bör den väl icke betagas den förste embetsmannen
i Riket, Just.ministern. Jag får slutligen fästa uppmärksamheten
derpå, att Norriges grundlag bestämdt innehåller, att
en af Statsrådets ledamöter skall vara Statsminister. Norrmännen
hafva ännu icke gjort någon förändring i deras
grundlag och komma troligen icke att rubba den så snart.
Då- Norrige således har en Statsminister, som vanligen befinner
sig bär och hvilken, då någon Riksståthållare ej finnes,
är deri högste embetsmannen och främste ledamoten i
Norriges Statsråd, så synés det mig olämpligt, alt de främsta
ledamöterna i Sveriges Statsråd icke skulle hafva enahanda
benämning.
Min vördsamma hemställan är således, att R. o. Ad.,
med gillande deraf, att fångvården tillhör Just.Statsministern,
på sätt Utsk. föreslagit, och godkännande äfven af
den benämning, som denne embetsman hittills haft, ville
såsom sin gemensamma tanke förklara, att han skulle utöfva
den åklagaremagt, som hittills varit Just.cancelleren uppdragen.
Hvad polisen angår, öfverlemna!- jag frågan, huruvida
Just.ministern deröfver bör hafva inseendet, till Ståndets
särskilda bedömande.
Hr Dalman: Det har redan visat sig, att i händelse
vi skulle discutera, hvilka särskilda befattningar skola tillhöra
hvar och en af departementscheferna, eller huru ärenderna
böra dem emellan fördelas, komma vi icke i dag från
detta ärende och icke ens från förevar. §. Jag skulle derföre
hemställa, om icke, i likhet med hvad i Norriges grundlag
är stadgadt, R. o. Ad. ville besluta, att det vore tillräckligt
att bestämma grundlinierna för de särskilda departemeriternas
befattningar och att det sedermera må bero på
K. M. att genom utfärdande författning bestämma den närmare
fördelningen af göromålen emellan de olika departemeuterna.
Derigenom sluppe man att här öfverlägga om
något, som jag finnér vara temligen likgiltigt, så framt man
nemi. vill gå in på att stadga en verklig ansvarighet hos d*
92
Den 6 O c I o b c r f. m.
blifvande departementscheferna. När man har sagt, att det
skall linnas en chef för Just.departementet, en chef för Utrikes
Departementet, en chef för Finance-departementet etc.,
har man också utmärkt den allmänna qvaliiicationen af departementerna,
och det må sedan bero af K. M. att närmare
bestämma den. Derigenom tror jag, att mycken lättnad
i diseussionen skulle vinnas och att man äfven kunde uppnå
det åsyftade ändamålet att få en väl ordnad Departementalstyrelse.
I afseende på benämningen Just.Statsminister, som Hr
v. Hartmansdorff velat bibehålla, kan jag ej dela denne
värde talares åsigt. Orsaken, hvarföre Norrmännen hafva
en Statsminister, är sannolikt den, att de skola hafva ett
ombud, som representerar deras Regering hos Konungen i
Sverige; men hade förhållandet varit der såsom här, att Regeringen
alltid utöfva des inom landet, tviflan jag på, att de
gifvit. något Statsråd titel af Statsminister. Dessutom lärer
det böra bero af Konungen sjelf att bestämma, hvilken af
departementscheferna skall vara ordförande i Regeringen eller
Conseillen. Jag afstyrker således, att någon af departementscheferna
må hafva annan benämning än de öfriga, och
vid en sednare § skall jag begära det stadgande, att Konungen
må särskildt bestämma, hvem som skall vara chef för
Statsrådet.
Skulle likväl R. o. Ad. icke gilla den tanke, att endast
grundlinierna för ärendernas fördelning bör bestämmas, får
jag bestrida Hr v. Uartmansdorffs åsigt, att åklagaremagten
bör öfverlemnas till Just.ministern. Jag har ingenting emot
en sådan magt hos Just.ministern, såvidt den endast afser
åtal emot de under hans departement lydande domare, som
ej fullgjort sina embetsåligganden; men den allmänna åklagaremagten,
hvartill bland annat jemväl hörer att, å Konungens
vägnar utföra actorater i högmål och rörande politiska
förbrytelser, anser jag ej böra lemnäs Just.ministern.
Jag har ej varit närvar, under liela diseussionen öfver förevar.
§, och förmodligen hafva de skäl, som tala för denna
min mening, redan af någon annan blifvit framställda; men
då jag derom är osäker, ber jag dock få nämna, att jag
anser Just.ministern, i hvilkens hand alla befordringar till
domaresysslor skola ligga och af hvars gunst domarecorpsen
således alltid skall hafva ett större eller mindre beroende,
komma att genom chefskapet öfver allmänna åklagaremagten
erhålla en större magt, än som bör lemnäs åt en enda
person. Detta kunde sätta vederbörande domare i en ganska
obehaglig ställning, derest de tilläfventyrs sage vissa saker
annorlunda, än deras högste chef. Den högste åklagaren,
som i sådan egenskap är part, skulle derföre vid mänga
tillfällen kunna anses tillika vara domare, då‘ dessa sednare
tillsattes efter hans förslag; och jag frågar, om detta ej
vöre att demoralisera domarecorpsen eller åtminstone att fresta
Ben 6 Octobcr f. ni.
den alltför strängt. Jag tror således, att det är nödigt bibehålla
en särskild chef för åklagareraagten, med benämning af Just.-  canceller eller någon annan' hvilken är eller ieke är ledamot
i Konungens Rådkammare, men till hvilken hvar och
en departementschef, äfvensom hvilken embetsman eller enskild
medborgare som helst, äger att vända sig för att få
åtal utförda, såsom nu till Just.cancelleren. För öfrigt
förenar jag mig med Hr v. Hartmansdorff deruti, att då man
skiljt Just.ministern från ordförandeskapet i Högsta Domstolen,
är det gifvet, att Just.cancelleren ej kan vara chef för
Just.revisionen , livi Iken endast är en fördelning af Högsta
Domstolen. Detta är likväl en fråga , som icke nu kan blifva
föremål för öfverläggning.
På dessa skäl anhåller jag om propos., huruvida icke R.
o. Ad, skulle vilja såsom sin gemensamma tanke förklara,
att endast den liufvudsakliga benämningen af de särskilda
departementschefernas befattning kommer att utgöra föremål
för öfverläggningen. Jag har anledning tro, att 2:ue Stånd,
Borgare och BondeSt:n, redan fattat ett sådant beslut. Hvad
Borgare St. angår, vet jag med visshet, att man der antagit
en chef för Just.departementet, en chef för Utrikes Departementet,
en chef för Inrikes Civildepartementet, en chef
för Finance-departementet, en chef för Handels-och Näringsdepartementet,
en chef för Armeens Departement, en chef
för Flottans Departement samt en chef för Kyrko-och Allmänna
Undervisnings-departementet. På detta sätt har BorgareSt.
qvalificerat dessa departementschefers befattningar,
och jag hemställer, om icke ett dylikt beslut här kunde förekomma
en eljest all iför vidlyftig discussion.
Gr. Horn: Det var hufvudsakligen på samma grunder,
som Hr Dalman nu utvecklat, som jag förbigick att vidare
yttra mig om hvad till Just.departementet borde höra. Jag
trodde, att då man kom till frågan om inseendet öfver åklagaremagten,
som icke är omnämnd i nu förevar. 6 §, samt
då man kom till fråga om HofCancellerens bibehållande eller
uteslutande ur Statsrådet, kunde R. o. Ad. erhålla tillfälle
att yttra en gemensam tanke, om denna befattning borde
tilläggas HofCancellerens eller något annat departement. Jag
trodde det således vara tid att öfvergå till öfverläggning om
Utrikes Departementet. Hr v. Hartmansdorff har sedermera
begärt, att man skulle återtaga benämningen Statsminister,
och har anfört, att man från Norriges sida skulle önska en
sådan benämning i bredd med Norrmännens Statsminister.
Jag skulle tro, att då man åt Konungen öfverlöt att inom
sin Conseil välja en president efter sitt eget godtfinnande,
korame det att stå Konungen fritt att nämna honom Statsminister,
och derigenom blefve de tillfredsställda, som lägga
någon vigt på denna benämning. Jag skulle derföre önska,
att man ej vidare vidrörde denna fråga, då R. o. Ad. redan
94
Den 6 Octobcr f. m.
för sin gemensamma tanke förklarat, att chefen för Just.-  departementet borde utgå från Högsta Domstolen, och således
öfverenskommit derom, att någon Just.Statsminister ej
skall finnas. Jag tror, att man således kan öfvergå till frågan
om Utrikes Departementet.
Gr. Frölich och Hr Dalman hafva biträdt min mening,
att högsta åklagarernagten ej bör öfverlemnas till Just.departementet.
Anmärkningar hafva deremot blifvit gjorda,
och i sammanhang dermed bar Frih. Ehrenborgh sagt, att
Just.ministern borde hafva sig tillagd icke blott åkiagaremagten,
utan jemväl den inre civilpolisen i Riket. Han skulle
således blifva chef för bela Landtregeringen, Postverket m.
m., hvilka befattningar, enligt min tanka, borde vara fullkomligt
främmande för Just.ministern, emedan han bör vara
fullt sysselsatt med att bevaka lagskipningens gång samt
tillse lagstiftningens behof, det må vara i afseende på grundlag
eller allmän civil- och criminallag. Jag skulle således
ej vilja förflytta denne embetsman från sin högre ståndpunkt
till lägre befattningar, såsom polisens handhafvande. Frågan,
huruvida fångvården skall tillhöra Just.departementet,
synes mig ej behöfva bestämmas i grundlagen; men om man
anser det nödigt, skall jag ej motsätta mig, att denna befattning
lemnäs chefen för detta departement, emedan jag
tror den stå i nära gemenskap med sjelfva lagskipningen.
Jag hemställer, om man ej kunde tills vidare uppskjuta dis—
cussionen om Just.departementets befattningar och öfvergå
till Utrikes Departementet.
Frih. Ehrenborgh: Om R. o. Ad. skulle vilja såsom
sin gemensamma tanke förklara den anmärkning, Hr Dalman
emot Utskrs förslag framställt, att nemi. inga bestämda
gränslinier borde uppgöras för departementernas befattningar,
skall jag ej lagga mig deremot. Detta skulle föranleda
en så mycket större likhet med Norriges grundlag. Men i
sådant fall anser jag onödigt att uppgöra någon slags gränslinie
emellan departementerna, och allraminst anser jag den
af Hr Dalman föreslagna vara lämplig. Man borde deremot
öfvergå till stadgandet i Norriges grundlag, att Konungen
äger fördela görornålen emellan Statsrådets ledamöter, såsom
honom godt synes. Om Representationen finner sig tillfredsställd
med ett sådant stadgande, skall jag ej yrka bibehållandet
af den fördelning, som Utsk. föreslagit. Utsk. har
blott trott, att den fördelning, som vår nu gällande grundlag
i 6 § Reg F. bestämmer, och hvarenligt Statsexpeclitionerna
endast skola vara 4> borde upphöra, och Utsk. har ej
förmått utfinna någon bättre fördelning, än den dess förslag
upptager. Skulle nu en sådan fördelnings uteslutande ur
grundlagen förklaras såsom Ståndets gemensamma tanka, förfaller
all ytterligare fråga, huruvida chefeu för Just.departementet
skall hafva åklagarernagten sig anförtrodd; men i
annat fall måste jag vidblifva den mening, jag föruttillkän
-
JJ c 11 t> (jctober 1. m.
nagifvit, att en chef för Just.departementet, som hvarken är
högste domare eller högste åklagare, ej kan uppfylla sin bestämmelse.
Jag kan ej fatta möjligheten af att vära chef för
ett departement, utan rättighet att i laglig väg tillse, att
derunder ordnade tjenstemän fullgöra sina skyldigheter. Vore
här fråga om chefskapet för ett departement, hvars underordnade
kunde afsattas, vore det en annan sak, ty då
kunde chefen helt enkelt begära de tienstemäns alskedande,
som icke fullgjorde sina åligganden; men att hos chefen för
Just.departementet, hvarunder lyda tjenstemän, som ej utan
ransakning och dom kunna afsattas, pretendera någon kraft,
då honom ej lemnäs rättighet att låta åtala dem, som uraktlåtit
sina skyldigheter, anser jag orimligt. Detta har varit
mina skäl för den mening, jag förut yttrat, och jag har ej
kunnat blifva öfvertygad genom de skäl, som för en motsatt
tanke blifvit anförda.
Hr Lefre'n: Hr Dalman har yrkat en sats, sorn, i händelse
R. St. skulle deri instämma, skulle kaita alla ärenden
i ett fullkomligt chaos. Detta skulle visserligen kunna blifva
ett nytt thema för critiker mot styrelseåtgärderna; men jag
tror ej, att Hr Dalman åsyftat detta, ehuru det kunde blifva
följden af hans förslag. Man yrkar enhet och kraft hos Styrelsens
organer; jag har åtminstone så ofta hört det yrkas
både i tid och otid, att det förundrar mig, huru man nu
kan vilja komma fram med en sats, som skulle hafva till
nödvändig följd såväl brist på enhet som brist på kraft. Det
är angelaget alt i en redan organiserad stat bestämma fördelningen
af de administrativa ärenderna, och detta är en
sak, som redan finnes i grundlagen och hvarom Konung och
Ständer böra gemensamt besluta. Hr v. Hartmansdorff har
i allmänhet yrkat och med endast få undantag underslödt
den fördelning, Hr Biskopen af Wingård i sin reservation
föreslagit, och för min del instämmer jag i allo uti denna
reservation. Jag finner denna reservant hafva klart framställt
de satser, sorn här kommit i fråga att förklaras såsom
R. o. Ad:s gemensamma tanke, och ber derföre att ännu en
gång få uppläsa de 3 hufvudmomenter, hvari han upptagit
de hufvudsakliga attributioner, som böra tillkomma ifrågavar.
minister elier förvaltningsgren. Hr Biskopen säger nemi.:
"Just.ministern anser jag böra vara förman för hela Just.-  fördelningen, eller 1:0 äga beredningen och föredragningen
af alla frågor, rörande grundlag, allmän lag och lagförklaringar;
2:0 föredraga alla just.ärender äfvensom befordringsmål
i denna väg, och 3:o hafva inseendet öfver lagskipningen
, polisen, åklagaremagten och fångvården." Det är, efter
mitt förmenande, det kortaste, tydligaste och tillika det
fullständigaste, man kan säga om denna förvaltningsgren, då
ihan vill ordna den systematiskt, och jag instämmer med
Frih. Ehrenborgh deri, att en sådan chef för Just.departementet,
som hvarken hade säte och stämma i Högsta Dom
-
Den 6 October f. m.
stolen eller inseendet öfver åklagaremagten, vore en moraliler
död person; ty han vore utan förmåga att tillvägabringa,
hvad man fordrar af en chef för detta departement.
Jag hemställer till de Hrr, som med mig dela åsigter, om
de icke vid närmare eftersinnande skulle finna, alt Hr Biskopen
af Wingårds reservation innehåller i de kortaste och
fullständigaste drag, hvad i denna del borde blifva föremål
för Ståndets allmänna önskan, oell jag anhåller, att Hr Gr.
o. Landtm, derpå ville framställa propostn.
Hr von Hartmansdorff: I den händelse det vore
riktigt att blott bestämma ett visst antal ledamöter i Statsrådet
eller ett minimum, såsom Norrska grundlagen gör, hvilken
säger, att Statsrådet skall bestå af minst 7 ledamöter,
kommer man dock alltid till den frågan, hvad skall vara
grunden för att antaga ett antal af 7, 8, 9 eller 12 Stntsrådsledamöter,
hvarom olika meningar här blifvit uttalade.
Man måste således, åtminstone för sig sjelf, om man ej för
andra vill omtala sina bevekelsegrunder, utreda, att en behöfves
för utrikes ärenderna, en för armeen, en för flottan
& c. Hvarföre kan må då ej rent ut säga sin mening, så att
alla fatta den, att en chef behöfves för den och en annan
för den förvaltningsgrenen? Jag anser visserligen riktigt, på
sätt Hr Dalman och andra talare yrkat, att icke R. o. Ad.
eller något Stånd ingår i minutiösa detailler i afseende på
gränsen emellan dessa förvaltningsgrenar; men deremot finner
jag alldeles nödvändigt, att hufvudsaken af hvar och ens
befattning bestämdt namnes. Följden kunde eljest blifva densamma
i Sverige som i Frankrike, att der ömsom finnas 7,
8 eller 9 chefer för stvrelsegrenarna; att på en person, som
har särdeles förtroende, hopas 2 till 3 portföljer, hvarefter,
i den män förtroendet till honom minskas, än den ena och
än den andra portföljen honora fråntages. Skadan deraf för
samhället i det hela är lätt insedd; ty då allmänna ärender
behandlas sammanhängande under en persons styrelse, sker
det med mera enhet, än om de läggas tillsammans med än
ett, än med ett annat slags befattningar. Jag ti'or följaktligen,
att, likasom grundlagen nu bestämmer ärendernas fördelning,
sådant äfven hädanefter bör desto hellre iakttagas,
som jag anser den nuvar. fördelningen oriktig, hvarom jag
anhåller att fä underställa R. o. Ad. min mening, då vi
komma så långt. Man har yttrat, att Konungen borde sjelf
kunna bestämma, hvem som skall vara ordförande i Statsrådet.
Den, som känner, huru det tillgår i Statsrådet, eller
läser grundlagen, han vet, att Konungen sjelf är ordförande
i Statsrådet och att således Conseilpresident vore en
benämning,, som saknade ali betydelse.
Det har blifvit sagdt, att vi ej borde här få tala om
åklagaremagteus uppdragande åt Just.ministern derföre, att
den
Den 6 October f. ra.
97
den saken ej blifvit af Constit.Utsk. omnämnd. E. o. Ad.
täcktes dock erinra sig, alt då Constit.Utsk. föreslagit, alt
Just.ministern borde vara ledamot af Högsta Domstolen, kunde
Ulsk. ej föreslå åkiagaremagtens öfverlemnande till honom,
såsom tillika domare; men nu, då R. o. Ad. ansett honom
ej böra förblifva ledamot i Högsta Domstolen, vore det
en besynnerlig inconsequens alt icke yttra, huruvida Just.-  ministern bör hafva åklagaremagten.
En värd ledamot har trott, att man för sina anmärkningar
i detta fall borde taga till grund Hr Biskopen af
Wingårds reservation. I det mesta har jag ingenting deremot;
men jag bör dock fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att Hr Biskopen ansett Just.ministern böra föredraga
alla grundlagsfrågor, då de till Konungens afgörande förekomma.
Sådant kan jag ej gilla, och jag förmodar, att R»
o. Ad. äfven skall finna olämpligheten deraf. Om frågan angår
en förändring af grundlagens stadgande om indelningsverket,
måtte det vara lämpligare, att departementscheferna
för Rikets försvar hos Konungen föredraga frågorna örn förändring
i denna del af krigsväsendet. Anginge den R. St:s
rätt att granska allmänna räkenskaper, måtte det vara
lämpligare, att chefen för Drätselverket, än att Just.ministern
föredroge ärendet. Om frågan rörde förändring i Konungens
rätt att nämna biskopar eller kyrkoherdar, borde det
väl snarare vara chefen för Ecclesiastik-departementet än
Just.ministern, soln dermed befattade sig. Jag hade derföre
ämnat, när vi komma till den delen af Utskts förslag, som
angår grundlagsfrågors behandling, hemställa, att hvarje förvaltnings-chef
måtte föredraga dem, som röra hans departement,
och alt endast sådana, hvilka ej kunna anses tillhöra
något visst, såsom t. ex. frågor om representationssättet m.
fl., måtte föredragas af Just.ministern, emedan han, såsom
lagkunnig, bör hafva den största formella urskilining och
kännedom af Rikets författningar i allmänhet och således
vara till denna befattning den lämpligaste. Jag kan således
icke helt och hållet instämma i Biskopen af Wingårds reservation.
För min del befarar jag, att alla de särskilda meningar,
som i denna fråga blifvit yttrade, icke kunna tillfredsställas
på annat sätt, ån att Hr Gr. o. Landtm, benäget tillåter,
att vid denna fråga, likasom vid den föregående, vi få företaga
ett ämne i sender, hvarigenom Ståndets tanka lättare
änhemtaS och vi snarare hinna till ett slut. Jag skulle derföre
vördsamt föreslå, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes först
inhemta, huruvida R. o. Ad. för sin gemensamma tanke förklarar,
att högsta åklagaremagten bör genom chefen för Just.-  departpmentet utöfvas, och att vi sedan må komma till de
öfriga frågorna.
ii a *3
9»
Den 6 Octo ber f. m.
Frih. Åkerh jelm : Medan discuss.ionen livälfver sig kring
denna punkt, anhåller jag alt fä yttra några ord. Oin med
benämningen Statsminister man förstår en embetsman med
ett kall af högsta vigt och en vidtomfattande verksamhet,
skulle jag tro, att denna benämning, tillämpad pä den, som
är chef för utrikes ärenderna, och Jin, sorn är chef för hela
lagskipningens gång inom landet, är med skäl begagnad. Sådant
har hittills varit iakttaget, och om det ej är alldeles
nödvändigt att borttaga en benämning, hvarvid begreppet
redan fästat en sådan betydelse, samt då hvad Hr v. Hartmansdorff
yttrat, synes utgöra skäl för denna benämnings bibehållande,
skulle jag tro, llt det ej vore olämpligt att bibehålla
den.
Hvad Just.ministerns atlribution beträffar, inser jag intet
hinder, hvarföre icke, äfven då han ej blefve ledamot i
Högsta Domstolen, fångvården må tillhöra honom. Han
skulle visserligen gå ifrån sitt domarekall, då han endast
blefve ledamot af Statsrådet; men fångvården har ingenting
juridiskt, utan är ett administrativt ärende. Jag tror derföre
lämpligt vara, att fångvården tillhör hans föredragning.
Hvad åter angår en värd talares förslag att öfverlemna
hela fördelningen af de administrativa göromålen åt Konungen
eller Regeringen, kunde man visserligen sålunda nu komma
lätt ifrån saken; men då måste likväl en fördelning sedermera
af Regeringen uppgöras. Sker denna fördelning en gång
för alla, måste den blifva föremål för R. St:s uppmärksamhet
och måhända äfven för klander, och skulle den ske för
tillfallet eller K. M. särskildt för hvarje ärende valde den
embetsman, han ansåge tjenligast att detsamma föredraga,
skulle en fullkomlig oreda vid ärendernas behandling uppkomma,
och jag tror, att sådant skulle leda till mycken tidsutdrägt.
Utsk. har dessutom endast fästat sig vid och utmärkt
de hufvudsakliga befattningarna för hvarje departement,
hvarefter ännu många detailler återstå att bestämma;
och i enlighet dermed tror jag Ständerna böra yttra sig i
hufvudsaken samt lemna detaillerna till verkställande magten.
Jag biträder således Utskrs förslag i afseende på göromålens
hufvudsakliga fördelning emellan vissa departementer och anser
derigenom vinnas den största skyndsamhet i ärendernas
gång samt den största belåtenhet i fråga om den i allt fall
nödiga fördelningen,
Beträffande sedermera den af Frih. Ehrenborgh framställda
mening, att åklägaremagten borde öfvergå till Justministern,
sedan han frånträdt sin befattning såsom ledamot
i Konungens Högsta Domstol, tror jag, att hans göromål
och stallning såsom embetsman skulle blifva mycket inskränkta,
om han ej afven ec bolle detta kall, och jag anser det
ligga i naturen af hans embete, såsom controliant öfver lagskipningens
gång i allmänhet, att jemväl äga denna del af den
juridiska verksamheten sig anförtrodd. Jag biträder således
Den 6 0 c t o 1) c r f. m.
99
således Frih. Fhrenborghs af flera värda ledamöter understödda
mening i denna del.
Gr. Horn: Det synes mig, som hade 2:ne värda ledamöter
missförstått, hvad jag yrkat rörtde chefens för Just.-  departementet chefskap öfver polisen och åklagaremagten,
då dessa ledamöter yttrat, att såvida Just.departementschefen
icke tillika vore högsta åklagare, skulle han hafva föga
eller intet att göra; hvarförutan man ansett såsom en oformlighet,
att han ej skulle äga att lagligen åtala honom underordnade
domare. Jag får derföre förklara, att jag ansett
såsom en gifven följd af en departementalstyrelses införande,
att hvar och en chef måste äga att åtala honom underordnade
embetsman, och att således äfven Just.departementschefen
skulle äga full rätt att actionera domare. Men den
allmänna åklagaremagten måtte vara något annat än rättigheten
att tillse, det embetsmännen fullgöra sina skyldigheter;
den innefattar ratt att inför domstol citera enskilda medborgare.
Detta anser jag vara främmande för Just.ministerns
befattning. Det är en polisåtgärd, som egentligen tillhör en
Polisminister; men då här icke är fråga om, att en sådan skall
finnas, skulle jag önska, att detta chefskap må ställas utom
Statsrådet. Naturligtvis skulle det bero af hvarje departementschef
att af åklagaremagten fordra all nödig handräckning,
hvilket likväl borde ske genom Just.deparlementet, derest
alla fiscaler skulle directe stå under Just.ministerns uppsigt.
Man har klandrat den åsigt, att en chef för Konungens
Conseil borde nämnas, emedan Konungen sjelf vore ordförande
för sin Conseil. Den värde ledamot, som yttrade
detla, sade sig väl känna och måste, såsom ledamot af denna
Conseil, känna, huru der tillgår; men jag tror dock, att
mången gång ärenderna måste beredas, då Konungen icke
är närvarande, och då bör en ordförande inom Conseillen
existera, och sådant finner jag grundlagsenlig!, emedan det
nu är Just.Statsministern, som enligt grundlagen innehar det
förnämsta riksembetet och, i följd deraf, är sjelfskrifven ordförande,
då Statsrådets ledamöter kunna finna nödigt att
sinsemellan rådgöra, innan ett mål inför Konungen föredrages.
Det är på grund deraf, som jag täger för afgjordt,
att, i fall vi erhålla en departemcntal-styrelse, den måste
äga en chef, hvars utväljande jag tror böra ensamt bero af
Konungen; oell just på denna grund önskar jag, att icke
alne departementschefer må bibehållas, med högre karakter
än de öfriga, utan att Konungen må kunna utnämna hvilken
han behagar till ordförande, då denne gerna må heta
Statsminister.
Jag kan således ej instämma i den reservation, Hr Biskopen
af Wingård afgifvit; och då han sagt, att äfven polisen
borde ingå bland Just.ministerns attributioner, men betydelsen
af ordet polis är ganska obestämd, kan jag ej heller
dela lir Lefrcns tanke, att denna reservation innehåller
JOO
Den 6 Octo lier f. m.
en så tydlig oell fullständig definition på de befattningar,
sorn bolde tillhöra chefen för Just.departementet. Jag skulle
frukta att åt högste vårdaren af lagskipningen öfverlåta en
magt, som ej vore närmare bestämd.
Hr Stuart: Lika med Hr Dalman anser jag det vant
lämpligast, att i grundlagen endast bestämmas de hufvud?
sakligaste attributionerna för hvarje departement och att åt
Konungen öfverlämnäs att, genom 'utfärdande allmän författning,
närmare bestämma göromålens fördelning emellan de?
par te men terna. Den chaotiska sammanblandning, sorn, en-,
ligt hvad en värd talare yttrat, derigenom skulle uppkomma,
tror jag snarare skulle uppstå, i fal! Representationen,
sådan densamma för närvarande är sammansatt, skulle be-,
stämma, hvilka mål borde tilldelas hvarje departement. Samme
värde talare har fästat sig vid den af Hr Biskopen, af Win?
gård föreslagna fördelning af ärenderna, såsom varande full?
komligt riktig. Andra talare hafva deremot funnit densam?
ma ofullständig och dervid gjort åtskilliga anmärkningar.
Enahanda förhållande måste nödvändigt inträffa med hvarje
förslag till en sådan fördelning, sorn af 11. St. skulle uppgöras
med den ringa kännedom om de allm. ärendernas behandling,
som hos R. St. rimligtvis kan förutsättas Då vi
redan funnit, att åsigterna om de befattningar, hvilka böra
tillkomma Just.departementet, äro så delade, och de troligen
blifva det ännu mer i afseende på de öfriga departementer?
na, betviflar jag, att vi på annat sätt kunna komma ifrån
detta ämne, än att vi till K. M. öfverlemna fördelningens
närmare bestämmande. Jag önskar icke, och det har ej
heller varit Hr Dalmans mening, att K. M., då målen inkomma,
skulle efter godtfinnande öfverlemna den till före?
dragning åt hvilken af Statsrådets ledamöter sorn helst, utan
vår tanke är, att K. M. skulle genom en författning, som
komme att för framtiden blifva gällande, bestämma hvilka
mål skola tillhöra det ena eller andra departementet. Huru
sådant skulle åstadkomma något chaos, kap jag ej inse, och
hos mig har ej heller den ringasle aning uppstått, att så?,
dant skulle blifva en snara, utlagd för Piegeringen. Jag tror
för öfrigt, att, sedan qvaliiieation af departementerna eller
deras hufvudsakliga befattning blifvit i grundlagen fastställd,
iir den närmare fördelningen lätteligen uppgjord af dem, som
känna göromålens art och beskaffenhet, hvadan en sådan
fördelning ej bör kunna blifva synnerligen brydsam eller
gifva anledning till särdeles vigtiga anmärkningar. Det är
på grund af dessa åsigter, som jag vördsamt anhåller, att
Hr Gr. o. Landtm., innan discussionep vidare fortgår rör:de
de särskilda befattningar, sorn böra uppdragas åt hvarje de?
partemen (schef, täcktes till R. o. Ad. framställa propos,, hu-,
ruvida R. o. Ad. såsom sin gemensamma tanke förklarar den
anmärkning vid 6' § Reg.P,, a.U endast de hufvudsakliga fö?
remålen för departementerna skola deruti bestämmas, och att
Den 6 October f. m.
101
åt K. M. skall uppdragas att uppgöra och genom ep allmän
författning tillkännagifva den närmare fördelningen af
göromälen deparlementerna emellan.
Ur Lefre'n: Sedan åtskilliga värda ledamöter, som i
allmänhet tänka lika med mig i denna fråga, förklarat sig
ogilla en del af Hr Biskopen af Wipgärds reservation, vill
jag icke på en gång yrka propos. på allt, hvad denna re-?
servation i afseende på Just.ministerns befattningar innehåll
ler, utan anhåller jag om propos. först på den af Hr v.
Hartmansdorff framställda fråga, huruvida 11. o. Ad. an taeger
såsom sin gemensamma tanke, att allmänna åklagare-?
magten niå vara ep attribution, sopa tillhör chefen för Just,-  departementet.
Hr Hjerta, Lars Joli..' Jag instämmer med Iir Stuart
i den önskan, att Hr Gr. o. Landtm, måtte täckas först förtid
ara, huruvida propos. kan göras derå, att R. o. Ad, för-,
klarar såsom sin gemensamma tanke, alt blott grundlinierna
för arendernas fördelning emellan departementerna nu må
bestämmas. I fall denna önskan vinner afseende, vill jag
uppskjuta med ytterligare yttrande; men i annat fall anhåLler
jag att få behålla ordet,
Frih. Ehrenborgh: Det hörer icke till hvarken mitt
lynne eller min vana, att vara särdeles envis för egna meningar.
Jag har, i motsats mot hvad R. o. Ad. förklarat
vara dess gemensamma tanke, yttrat min mening, att Just.-  ministern bör vara ledamot af Konungens Högsta Domstol;
men då jag respecterar det beslut, Ståndet fattat, tror jag,
att, då man går att nu fatta ett annat, man bör göra sig reda
för hvad den person skulle blifva, som genom denna Ståndets
gemensamma tanke komme att sättas i stället för Just.Statsministern.
Jag liar föreställt mig, att han borde blifva en
person, sorn har allmän tillsyn öfver rättvisans handhafvan-,
de j öfverensstämmelse med hvad allm, säkerheten fordrar,
och jag hemställer till dim, som instämt i Ståndets förenämnda
gemensamma tanke, om deras afsigt ej varit sådan,
och i fall så är, hemställer jag, om icke det begrepp, de
gjort sig om denne embetsman, instämmer med den definifion,
27 5 Reg.F. lemnar, då den omnämner den man, hvil-,
ken det skall åligga att ”föra Konungens talan i mål, som
”röra allmän säkerhet och Kronans rätt, samt att å Konun-.
”gens vägnar hafva tillsyn öfver rättvisans handhafvande och
”i sådan egenskap beifra fel, som af domare och embetsmäp
”begångna blifva,” En sådan befattning synes det vara, som
de Hrr, hvilka önska ifrågavar. nya embetsmaps tillvaro,
vilja lemna honom- Han skulle således äga Just.Cancellerens
skyldigheter och borde följaktligen, så vidt jag förstår, äfven
hafva den magt, som Just.Cancelleren tillkommit; skulle
lian ej erhålla allm, flklagaremagten, så frågar jag, hvad
blcfye han väl? Jo, en person, som inför Konungen före
-
un
Den 6 October f m.
droge nådeänsökningar och Just.departementet tillhörande befordringsmål,
utan förmåga att tillse, det de befordrade personerna
fullgöra sina em betsåligganden. Till inrättande af
det embete, sorn sålunda skulle tillkomma denna person,
vill jag ej lemna min röst, uldraminst då detta embete skulle
inrättas i stället för ett annat, som jag anser vara afvigt.
I öfrigt får jag lika med Hrr Stuart och Hjerta hemställa,
huruvida det ej är angeläget att, innan vi komma
längre in på detta ämne, fä utrönt, om det är It. o. Ad:s
gemensamma tanke, att alla gränslinie!' emellan departementerna
böra borttagas, för att endast genom en cancelliordning
bestämmas. I fall della blir II. o. Ad:s mening, blir
jemväl ali ytterligare discussion i denna fråga öfverflödig.
Hr von Hartmansdorff: De värda ledamöter, som
yrkat, att man ej skulle närmare bestämma hvarje förvaltningschefs
befattning, hafva sagt, att man likväl borde nämna
det hufyudsakliga deraf. Hvad förstår man då med det
hufvudsakliga af Just.ministerns åligganden? Jag tror, att
åklagaremagten hörer dit; deri hafva andra ledamöter instämt,
hvaremot det bestrides af dem, som ej synas vilja
hafva något bestämdt. En värd ledamot har sagt, att fördelningens
grundlinie!' borde bestämmas; men hvilka dessa
grundlinie!’ äro vet eller säger man lika litet. Huru sådana
obestämda yttranden föranleda till förslag, som måhanda
äro mindre grundade, det ser man af förslaget, att det skulle
finnas en chef för Finance-, en för Närings- och en förCivil-departementet.
Jag skulle önska veta, hvad dessa chefer
skola få att göra. Hvad som komme att tillhöra 2:ne bland
dem, det är begripligt; men hvilken befattning skulle uppdragas
åt den 3:dje? Jag befarar, att man skall finna, det
ingenting blefve öfrigt för honom, med mindre man sönderstyckade
de tvenne andras befattningar. Sådan är alltid följden,
då man behandlar ärenderna utan nödig uppmärksamhet.
Jag fortfar att anhålla, det R. o. Ad., i fall Hr Gr.
o. Landtm, skulle anse nödigt att göra en sådan framställning,
som Hrr Stuart och Hjerta begärt, icka måtte instämma
i deras anmärkning.
Hr von Troil, Emil: Jag har endast begärt ordet
för att tillkännagifva, det jag fullkomligen instämmer i Hr
Dalmans anmärkning, att så snart grundlagen utstakar, huru
många departementschefer böra finnas jemte benämningen
af de särskilda departementerna, bör det sedermera öfverlemnas
till Konungen att närmare utstaka, hvilka mål
böra höra till det ena eller andra departementet. Jag är
öfverlygad, att tillfälliga tidsförhållanden kunna derutinnan
verka betydliga förändringar, som icke vid grundlagens uppgörande
kunna förutses. Jag är äfven öfvertygad, att ^delar
af Representationen icke kunna med tillräcklig sakkännedom
bedöma, huru denna fördelning bör uppgöras, och
Den 6 October f. m.
den utgör, efter min tanke, mera ett administrations- jin
ett grundlagsstiftningsmål. Man måste antingen hafva tillhört
Styrelsen eller hafva varit en af dess närmare organer
för att med full sakkännedom yttra sig örn denna fördelning,
oell jag önskar, att hvarje representant, sorn går att
rösta i denna fråga, måtte fråga sig sjelf, om lian förstår
den i botten. Jag har hört anmärkningar framställas emot
Ur Dalmans förslag. En värd ledamot har sagt, att fördelningens
uppgörande af Regeringen skulle lemna anledning
till framtida klander emot Regeringen. Jag vill icke bestrida
möjligheten af ett sådant klander; men jag vill.icke’göra
Regeringen krdtlös derföre, att hon i anseende till sin svaghet
skulle kunna undgå tadel. Jag vill göra Regeringen stark,
på det man med rättvisa ina kunna af henne fordra mvcket.
En annan talare har sagt, att i följd af detta förslag ministrarnas
antal här, likasom i Frankrike, kunde ömsom blifva
7, 8 oell 9. Jag kan icke föreställa mig, huru en sådan
följd kunde uppstå, då grundlagen koimue att bestämma
icke blott Statsrådens antal, utan äfven antalet och benämningen
af departementerna. Jag anhåller således, alt Hr
Gr. o. Landtm, täcktes göra propos. till godkännande af
denna anmärkning, och tror det vara nödigt, att sådant
sker, innan någon framställning göres å någon anmärkning,
som åsyftar fördelningens uppgörande; ty om Hr Dalmans
anmärkning godkännes, förfalla de öfriga anmärkningarna i
afseende på fördelningen, och skulle R. o. Ad. såsom sin
gemensamma tanke förklara en sådan anmärkning, kunde
sedermera propos. å lii’ Dalmans förslag icke framställas.
Att den .värde ledamot, sorn ytträde sig näst före mig,
förklarade, det han ej visste, hvad som skulle blifva grundlinierna
för fördelningen, förundrar mig, enär jag hört Hr
Dalman uppgifva, huru hvarje departement skulle benämnas
i öfverensstämmelse med BorgareSt:s beslut. Det vore
nemi. endast departementernas antal och benämning, som i
grundlagen skulle inflyta. Den skulle således innehålla en
anvisning för fördelningens uppgörande af Regeringen; men
denna anvisning skulle ej gå så långt i småaktighet, att den
verkställande magten funne sina händer så bundna, att icke
fördelningen kunde uppgöras, såsom omständigheterna påkallade.
Att någon oreda och villervalla kunde uppstå i
fråga om hvilket departement ett eller annat mål skulle tillhöra,
anser jag ej vara tänkbart; ty om det är en promulgerad
grundlag eller en af Konungen promulgerad allmän
kungörelse, som bestämmer til! hvilket departement ett slägs
mål skall höra, måste lika så mycken reda finnas. Det är
gifvet, att ehuru Konungen äger att uppgöra denna fördelning,
kan Häri likväl icke, sedan en allmän kungörelse derom
blifvit utfärdad, tillåta densammas öfverträdande, innan
den genom en ny kungörelse blifvit ändrad och uppliäfveri.
Hr Hjerta: Då Hr Gr. o. Landtm, behagat låta dis
-
Den 6 O et ober f. ra.
cussionen fortgå till närmare bestämmande af Just.ministerns
functioner, ber jag att få tillkännagifva, det jag nödgas skilja
mig fran de åsigter, som i detta afseeude af Grtna Horn
och Frölich samt Hr Dalman blifvit framställda. Dessa värda
ledamöter hafva ansett, att en våda för förföljelser mot
embetsmän ktlnde uppstå deraf, att Just.ministern innehade
allm. åklagarémagten. Denna våda förtjenar visserligen allt
afseende, och om jag trodde, att den skulle minskas derigenom,
att åklagaremagten fråntoges Just.ministern, skulle jag
instämma i ett sådant yrkande; men vådan ligger, enligt
min tanke, icke deruti, att Just.ministern har åklagaremagten,
utan i sjelfva domaremagtens organisation, och jag
hemställer till dessa Hrr; om denna våda i någon mån kunde
minskas derigenom, att åklagaremagten i andra hand anförtroddes
åt en Just,canceller, som måste vara en amovibel
embetsman, om vådan vore mindre, då denna magt anförtroddes
åt den amOvibla embetsman, hvilken måste stå under
Just.ministerns inflytande och hvilken icke till något prot.
ansvarar för hvad han gör och låter, än om den funnes hos
Just.ministern, som ansvarar till ett prot. och hvars rådslag
samt handlingar äro underkastade Cönstit.Utsk:s bedömande.
Jag skulle jemväl tro, att, såsom Frih. Ehrenborgh yttrat,
Just.ministerh, för att sköta sitt embete med kraft, bör innehafva
denna magt, samt att enda vinsten af aklagaremägtens
skiljande från Just.ministerns functioner vöre, att 2:ne
embetsmän med hvar sin särskilda expedition komme att aflönas
i stället för en. Jag instämmer således i hvad Hr v.
Hartmansdorff samt Frih. Ehrenborgh i denna del yttrat.
Hr Dalman: Jag är till större delen förekommen af
Hr v. Troil genom det fullständiga svar, han gifvit de talare,
hvilka satt. sig emot mitt förslag, och jag skall blott
hänvisa Hr v. Hartmansdorff att med någon uppmärksamhet
fästa sig vid Hr v. Troils argumentation för att finna,
att det icke är endast allmänna talesätt och obestämda uttryck,
som blifvit framställda af dem, som gjort emot Hr
v. Hartmansdorffs mening stridande anmärkningar, utan att
dessa sednare äro ganska väl betänkta.
Till svar å Hr Hjertås yttrande får jag erinra, att det
är en sednare fråga, hvem åklagaremagten skall anförtros,
om den skall lemnäs till en amovibel Just.canceller eller
till någon annan Statsrådsledamot, än Just.ministern»
Denna fråga har ännu icke varit föremål för Ståndets pröfning,
och i de öfverläggningar, sorn några af RiksSttns ledamöter
haft i afseende på åtskilliga af Constit.Utsk:s förslag,
har man varit af den mening, att allm. åklagaremagten
borde tillhöra en särskild Inrikes Minister. Då skulle
hela den ansvarighet qvarstå, som Hr Hjerta ansett nödvändig,
och mitt yrkande afser blott att skilja åklagaremagten
från den person, som har hela domarecorpsens befordran i
—
sina liander, emedan det, såsom Gr. Horn jemväl upplyst,
måste ställa doinarecorpsen i ett besynnerligt förhållande till
dess högste chef, att han har dess befordran i sin magt och
derjemte är högste åklagare. Jag förblifver således vid den
tanke, att det vore orätt att till Just.ministern öfverlemna
åklagaremagten, förbehållande mig likväl att framdeles uttrycka
till hvilken bland ministrarna jag anser den böra
uppdragas. Denna fråga lärer dock äfven, i fäll It. o. Ad.
ingår på dén princip, som jag yrkat, komma att bero af
Konungens afgörande, derest man ej skulle vilja bibehålla
en Just. Calice Iler och således i en särskild 5 bestämma frågan
om åklagaremagten; men i fall R. o. Ad. ej godkänner
den princip, att ärendernas fördelning emellan departementerna
må bestämmas ensamt af Konungen, kominer jag att
med min röst bestrida åklagaremagtens öfverlemnande till
Just.ministern.
Hr von Hartmansdorff: Hr Hjerta har redan vederlagt
Hr Dalmans yttrande mot lämpligheten att förena åklagaremagten
med Just.ininisterns befattning. Jag vill blott
tillägga, att man gör orätt att endast tänka sig domare sysselsatta
med politiska förbrytelser. Sådana aro sällsynta och
ådraga sig allmän uppmärksamhet. Deremot bänder det oftare,
att domare äro försumliga med vanliga mål, hvarpå ingen
gifver akt mera än sakägarne, och att allmänheten deraf
lider, hvarföre också Just.ministern bor hafva i sin hand
att åstadkomma, det allmänheten må få sina mål både fort
och väl afgjorda. Det är icke, såsom en ledamot yttrat, en
småaktighet att sysselsätta sig med ärendernas fördelning; ty
om man icke efterslå har hvilka befattningar rätteligen böra
tillhöra hvarje Styrelsegren, händer det lätt, att man, såsom
redan skett, föreslår departementer, åt hvilka Konungen ej
skulle kunna gifva någon sysselsättning, med mindre sådana
befattningar stympades, hvilka borde tillhöra andra departementer.
Om Hr Gr. o. Landtm, finnér lämpligt att göra
pi-opos. på Hr Dalmans begäran, anhåller jag, att min deremot
må blifva contrapropos., nemi. att åklagaremagten äfvensom
fångvården må tillhöra Just.ministern.
Hr Dalman: Det förundrar mig på det högsta, att
sedan ett argument blifvit vederlagdt af flera talare, man
likväl ideligen kommer fram med detsamma, likasom man ej
ville lemna någon uppmärksamhet åt hvad deremot blifvit
Bn förd t. Gr. Horn och jag hafva tillkännagifva, att vi icke
åsyfta att från Just.ministern taga den naturliga rättigheten
ött inom sitt departement actionera de tjenstemän, hvilka
gjort sig förtjenta af åtal, och Gr. Horn har i sitt sednaste
yttrande fullständigt uppdragit gränslinien emellan allm.
åklagaremagten och den slags åklagaremagt, som bör tillhöra
hvar oeh ep chef inom dess departement» För min
14 H. i4
D « n 6 0 c t o b e r f. m.
del skulle jag tro, att om chefen för hvarje embetsverk hade
en sådan åklagar em agt, skulle t. o. m. under det våra
institutioner vore sådana, de nu äro, den allm. åklagaremagten
ej behöfva finnas hos någon annan, än R. St:s Just.-  ombudsman; men jag tror ej, att man nu behöfver bestämma,
hos hvilken den allm. åklagaremagten bör finnas, utan
endast, huruvida det är principenligt eller ej, att den uppdrages
åt Just.ministern.
Den contraproposms antagande, som Hr v. Hartmansdorff
begärt, får jag på det högsta bestrida. Det är gifvet,
att contrapropostn till mitt förslag, som innefattar en principfråga,
ej kan blifva annan än den, att om R. o. Ad. voterar
nej, anser R. o. Ad. sig böra bestämma hvilka befattningar
skola tillhöra de särskilda departementscheferna; men
att i contrapropostn insattes en speciel fråga, huruvida allm,
åklagaremagten skall tillhöra Just.ministern eller icke, torde
Hr Grvo. Landtm, ej kunna tillåta, ty det skulle beröfva
mig och dem, som dela min tanke, rättigheten} att, i fall
principen ej godkännes, söka att göra vår mening gällande
i den speciella frågan, hvilken således bör blifva föremål för
särskild pröfning.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade förklara såsom sin gemensamma tanka, att uti
grundlagen må bestämmas endast de allmänna föremålen ^ör
de särskilda departementen, men att det må öfverlemnas till
K. M. att genom särskilda utfärdande kungörelser bestämma
den närmare fördelningen af göromålen departementen
emellan.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Hr Lefre'n: Som jag icke tror, att de Hrr, hvilka med
mig äro af olika åsigter i denna fråga, vilja vinna sitt ändamål
på annat sätt, än öppet, hemställer jag, om icke bifall
till den propos., hvarom votering nu är begärd, skulle,
enär denna propos. innehåller, att i grundlagen må bestämmas
endast de allmänna föremålen för de särskilda departementerna,
innefatta nödvändighet att uttrycka till hvilket
departement allm. åklagaremagten skall höra. Men om ja
vinner, och jag sedermera, just på den grund, att man förklarat,
att endast de allm. föremålen för departementerna,
men icke den närmare fördelningen af göromålen böra bestämmas,
skulle yrka, att allm. åklagaremagten må, såsom
en hufvudkategori, upptagas bland de utmärkande dragen
af den befattning, som skall tillhöra chefen för Just.departementet,
skulle man kanske säga, att detta ej är ett utmärkande
drag, utan borde öfverlemnas till Konungens bestämmande.
Jag hemställer således, oni icke ett trassel ligger
deri, att man begär, det R. o. Ad. må såsom sin gemensamma
tanka förklara en outve,eklad tanke eller en allmän
Den C October f. m.
107
phras, iler! munga tankar fa runi. Det :ir ju klart för hvar
och en, att en liufvudgaranti för landel ligger i åklagaremagtens
behöriga utöfvande, och frågan, huruvida den skall
ställas särskildt eller förenas med just.ärendernas förvaltning,
är en hufvudomständighet, som karakteriserar saken och son;
således hvarken kan eller bör såsom en detailfråga i grundlagen
förbigås, eller hvari det bör öfverlämnäs ät Konungen
att ensam göra och låta. Jag för min del önskar, att allm.
åklagaremagten må finnas i Konungens Conseil, på det ansvarigheten,
hvilken endast kan tiliämpas emot ledamöter af
Conseillen, må kunna utsträckas äfven till den vigtiga del af
förvaltningen, som rörer åklagaremagten, och jag är så mycket
mera sträng emot Styrelsen i mina åsigter, som jag emot
Hr Dalman, hvilken vanligen i sådant fall är strängare än
jag, yrkar, att åklagaremagten ej må stå utanför dörren till
Conseillen, i hvilket fall den ej kunde räckas af den allmänna
controll, vi blott i afseende på ledamöter af Konungens
Conseil kunna utöfva. Jag förstår ej, huru man kan vilja
hafva en stark controll på Styrelsen och derjemte yrka, att
åklagaremagten må stå utanför Conseillen, utan jag yrkar,
att den må stå inom Conseillen, på det jag och hvilken riksdagsman
som helst må kunna uppstå och säga, att det är
'anledning till^anmärkning emot den, sorn står i spetsen för
allm. åklagaremagten, hvilket icke är möjligt, då denne chef
ej tillhör Konungens Conseil.
Hr Dalman: Frågan, huruvida chefskapet för alim.
åklagaremagten är en sådan befattning, som bör särskildt
utmärkas, hörer icke hit, utan kan särskildt afgöras, och
jag tror, att genom särskild framställning kan bestämmas,
huruvida chefskapet för denna magt bör finnas inom eller
Utom Konungens Conseil. Jag suspenderar mitt omdöme ,
derom, tills den frågan förekommer. Ku är endast i fråga,
antingen man blott skall bestämma de allmänna benämningar
på departementerna eller dem emellan utpartera de olika
målen. Contrapropostn kan således ej blifva annan än
den, att om R. o. Ad. afslår, hvad jag föreslagit, skall särskild
öfverläggning äga rum i afseende på de göromål, sorn
komma att tillhöra det ena eiler andra departementet. Jag
kan således blott till hälften gå Hr Le finns önskan till mötes,
i det jag försäkrar, att jag såväl i detta sorn i andra
fall endast på öppen väg vill söka det ändamål, jag åsyftar.
Frih. Ehrenborgh: Jag har redan tillräckligt gifvit
tillkänna, att jag ej är af den mening, att ledamotskapet i
Konungens Högsta Domstol bör skiljas från Just.ministerns
befattning, och ej heller anser, att han, derest sådant bcslutes,
icke bör Vara chef för allm. åklagaremagten. Hvad jag
nu går att säga kunde derföre synas strida emot min mening;
men jag tror, att man kunde undvika den votering,
som blifvit yrkad. Då jag haft någon del i uppgörandet af
ioä
Den 6 October f. ra.
det förslag, som nu ventileras, har jag likväl icke hyst den
tanke, att med de gränslinie!’, som i förslaget aro uppdragna,
man antydt de fullkomligt riktigaste, sorn kunde önskas,
och jag tior, att vid verkställigheten manga subdivisioner
blifva nödiga, hvilka alltid mäste öfverletnnas åt Styrelsens
afgörande. Jag tror derföre, pt.l det ej vore så farligt att,
såsom Hr Dalman föreslagit, gå den medelväg att endast
gifva allm. attributioner pt departementscheferna, och jag
stödjer denna mening derpå, ptl om man kunde gifva ett
allmänt namn åt hvad man lin kallar Kammar-expedition,
Eeclesiastik-expedition m. m., hude inan lika lätt antydt göromålens
fördelning, som genom benämningarna Armeens och
Flottans Departement, hvilka gifva ett klart begrepp örn dertill
hörande äreuder, emedan man vet, hvad med arme ocn
flotta menas. Man har sålunda utmärkt grundlinierna för
deparfementernas befattningar. Må man således icke så strängt
hålla sig vid bestämmandet af hvilka särskilda göromål skola
tillhöra hvarje departementschef, utan endast antaga benämningen:
chefen för Just.departementet, och må det sedan
bero af Styrelsen att lemna honom den befattning, som honom
bör tillhöra. Då yi komma ait ventilera följande §§,
kunna vi yttra oss, huruvida den §, sorn rörer Just.Caneelleren,
bör stå qvar sådan den är, eller icke. Det synes mig
således ej vara något riskeradt att förklara för sin gemensamma
tanka Hr Dalmans mening, att endast grundlinierna
för departementerna må bestämmas, då ännu icke är sagdt,
hvad de skola heta; och att votera om förklarandet af en
sådan gemensam tanka synes mig nära nog ändamålslöst,
Hr von Hartmansdorff: Sedan Hr Dalman förklarat,
att han med sitt förslag icke åsyftat att förekomma en
ytterligare öfverläggning, huruvida allm. åklagaremagten skall
tillhöra den ifrågavar, förvaltningschefen eller någon annan,
är det likgiltigt, om denna fråga förekommer nu eller en
annan gång. Jag vill derföre ej yrka votering, särdeles då,
i öfverensstämmelse med Hr Dalmans förklaring, de ordalag,
som blifvit begagnade i den propus., Hr Gr, o. Landtm,
framställt, äro sådana, att jag ej tror dem kunna hindra R.
o. Ad. att framdeles yttra sig ej mindre öfver denna hufvudsak,
än öfriga hufvudfrågor, hvilka kunna förekomma,
Hr Dalman: Jag får på det högsta reservera mig mot
den tydning, Hr v. Hartmansdorff gifvit åt mitt förslag.
Det måtte vara en stor skillnad emellan att lemna öppet,
huruvida allm. åklagaremagten skall finnas inom eller utom
Konungens Conseil samt hos hvilken den, skall finnas, och
Hr v. Hartmansdorffs förmenande, att jag medgifvit, att
denna detailbefättnings samt pudra dylika befattningars fördelning
borde emellan departementscheferna bestämmas. Jag
vill blott förutskicka, dénpa reservation, på det min fram-»
ställning ej må missförstås.
Den 6 October f. in. 109
Frill. Åkerhjelm: Jag vet icke, huruvida andras begrepp
hafva behof af någon stödjepunkt att fasta sig vid,
innan denna fråga afgöres; men jag är verkligen i behof
deraf. Jag skulle önska veta, hvad man menar med dehär
nämnda grundlinie,rna, för att kunna votera antingen för eller
emot förslaget. Här är fråga om 8 föredragande Statsråd;
men jag vet ej, huru många man åsyftat genom dessa
grundlinier, hvilka kunde sammanslå 2 å 3 departementer.
Det vore derföre önskligt, att de Hrr, sorn föreslagit grundlinierna,
ville för oss andra göra tydligt, hvad meningen
dermed är, på det man ej mätte antaga för mångå eller för
få grundlinier.
Hr von Hartmansdorff: Om II. Ståndet skulle, i anseende
till middagstimmen, anse Hr Dalman böra få bestämma,
huru vidsträckt Ståndets öfverläggningsrätt efter ifrågavarande
propos. antagande må blifva, anhåller jag att få
veta, huruvida det må vara mig tillåtet att framställa, hvad
som bör tillhöra Kameral-departementet och hvad lill Financc-departementet,
och att få anmärka det oriktiga, jag
finner deri, alt drätselverket, handeln och slöjderna aro
sauimanslagna på en hand, och deruti, att hushållningen,
bergshandteringen och inre ordningen skola vara tillsammans
med kameralverket. Det vöre ock väl att få veta, hvad
med kameralverket skall förstås? Det är en bland de största
brister i vår statsförvaltning att hafva 2:ne styrelsegrenar,
af hvilka den ena har början af näringarna och den
andra slutet, den ena början af drätselverket och den andra
slutet. Om det är mig tillåtet att framställa olämpligheten
af denna fördelning, och Hr Dalman sedan tillåter, att man
får tala om åklagaremagten, fipner jag intet, som hindrar
mig att säga ja till den af honom begärda proposm.
Hr Dalman: Jag måtte hafva varit mycket olycklig i
valet af uttryck, efter det ej lyckats mig att göra mig bättre
förstådd af en värd talare, som vanligen riktigt uppfattar,
hvad som säges. Jag har icke velat betaga någon rättigheten
att uttrycka sin opinion derom, att det eller det
ärendet borde tillhöra det ena eller andra departementet,
och har ej heller åsyftat att bibehålla fullkomligt samma
benämningar på departementerna, som Constit.Utsk. föreslagit.
Jag instämmer fullkomligen i Hr v. Ilartmansd.orlTs
yttrande om olämpligheten af ärendernas nuvar. fördelning;
men hvad jag åsyftat undvika är, att i grundlagen må specificeras,
det t. ex. landthusliållningen, bergshandteringen
m. m. höjer till Kammar-departementet, att uppbördsverket,
tullverket hörer lill Finance-departementet etc. Detta
är en specification, sorn jag tror kunna öfverlemnas åt Konungen.
Härigenom tror jag mig äfven hafva besvarat Frih.
Åkerhjelm, och om han hade afhört mitt första yttrande,
hade lian funnit, att jag verkligen uppgifvit de benämningar
Ilo
Den 6 Octo! er f. ra.
å departementerna, sorn jag ansett lämpliga. Jag skulle t. ex.
vilja hafva en chef för Just.departementet, en för Utrikes
Departementet, en för Finance- eller Drätsel-departementet,
en för Handels- oell Kurin gs-d <: pa r t e ine n te t, en för Årméens
Departement, en för Flottans Departement och en för Kyrkooch
Allm. Undervisnings-departementet. Departementscheferna
må blifva så inånga, man finner lämpligt, blott nian finge
en generel benämning, som omfattade det allmänna af deras
befattningar; men att specificera, att t. ex. fångvården
skall tillhöra Just.- eller Inrikes-ministern, skulle jag anse
öfverflödigt samt leda till alltför vidlyftiga discussioner och
svårigheter vid den Utsk. åliggande sammanjemnkningén af
JtiksStms tankar. Jag har mig lin bekant', att a:ne Stånd
delat min åsigt, att man blott bör i allmänhet bestämma
benämningen eller omfattningen af departementerna, och
skulle derföre tro, att både lid och öfverensstämmelse i
IliksStrns beslut vunnes, om man inginge på min propos.,
hvars syftning jag nu hoppas hafva så tydligt förklarat, att
det ej lärer vara möjligt för någon att derom misstaga sig.
Gr. Horn: Jag får endast vördsamt fästa uppmärk
’
samheten derpå, att den redan, afslutäde discussionen åter
synes börja, och hemställer derföre, om vi ej kunna erhålla
Hr Gr. o. Landtmts propos. i ämnet.
Hr von Troil: Jag tager mig friheten fästa uppmärksamhet
derpå, att Hr Gr. o. Landtm, redan framställt en
propos., hvilken Hr Gr. o." Landtm, förklarat sig hafva funnit
besvarad med ja. Således mäste dervid bero eller också
den ifrågaställda voteringen försiggå.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att sedan Hr
V. Hartmansdorff afstått från sin begäran om votering , ansåg
H. Ex. den sednast framställda propostn vara af K. o. Ad,
bifallen.
It. o. Ad. hördes häruti instämma.
Fortsättningen af pröfningen utaf Constit.Utsk:s inemor.
Nro 34 uppskjöts till cftermiddagsplenum.
H. K, o. Ad, åtskiljdes kl. 4 e> hain
fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe,
Måndagen den G October 1834.
Plenum kl. 5 e. m.
Fortsattes den i förmiddagsptenum började pröfningen
af Gonstit.Utskts memor, N:o 34 med förslag till grundlags
-
'Den 6 O c t o b e r e. m.
lii
ändringar, åsyftande en ändamålsenligare organisation af
Statsrådet.
resta mom. af 6 § Reg.formen.
Frih. Cederström, Jac.: Emot heslutet Om den gemensamma
tanka, att Just.Statsministern icke må tillika vara
ledamot i Högsta Domstolen, reserverar jag mig. Jag
liar redan på f. m. utvecklat skälen, hvarför jag anser det
icke vara stället att här väcka motioner om grundlagsförändringar,
och jag har tillika förklarat, huru jag anser, att
med dylika frågor bör förfaras; men då emedlertid Ståndet
nu såsom dess gemensamma tanka antagit en fullkomligt ny
motion, reserverar jag mig såväl emot pro Dosta derå som
det resultat, hvartill densamma ledt.
Frih. Roye, Ludv.: Jemte det jag förenar mig i Frih.
Cederströms reservation, ber jag att få göra en anmärkning,
som icke lärer komma att fasta Hrr novatörers uppmärksamhet
eller afseende, men ganska säkert har sådant att påräkna
hos Svenska folket. Den är grundad på ao års erfarenhet
och består deruti, att örn Just.ministern skall blifva
ensam föredragande af just.ärenden i Statsrådet, skulle han
få arbeta natt och dag endast för att kunna medhinna genomläsningen
af handlingar. Jag har sjelf i 20 år varit föredragande
hvar y:de vecka, och jag kan försäkra, att det
är en physisk omöjlighet för en person att fullgöra, hvad
Constit.Utsk. uti ifrågavar. afseende åt densamma uppdragit.
Hr Hjärne, Harald: Några yttranden hafva blifvit
fällda, som gifva anledn. dertill, att Gr. Horns förslag i
i:sta punkten icke ansetts ännu vara pröfvadt i hvad det
ang;år, att titeln af Statsminister borde försvinna. Jag delar
denna tanka, och ehuru Gr. Horn ansett, att R. o. Ad. redan
ingått derpå genom beslutet, att chefen för Just.departementet
icke skall tillika vara ledamot af Högsta Domstolen,
kan jag likväl icke dela en sådan uppfattning af R. o.
Ad:s beslut. Icke heller kan jag med Frih. Ehrenborgh dela
den mening, som skulle benämningen vara likgiltig, ty
då man reorganiserar, bör man lämpa benämningarna efter
de nya och icke efter de gamla embetsbefattningarna; och
då alla de ifrågavar. cheferna böra äga lika magt och ansvarighet,
böra de jemväl hafva lika benämning. Ett skäl
finnes dock att häremot invända, hvilket likväl icke blifvit
åberopadt, nemi. att Statsministrarna omtalas i Riksacten.
Det hinderliga uti denna omständighet synes dock vara af
Etsk. sjelf nndanröjdt, i det Utsk. föreslagit borttagande af
statssecret.-benämningen, hvarom jemväl i berörde act förmäles.
Nar en ändring således i alla fall blifver nödvändig
i afseende på benämningen: Sta tssecreterare, hvilken
måste utbytas mot den titel, som bestämmes för de
föredragande Statsråden, kan utbytet af Statsminister
-
112
Den 6 October e. m.
benämningen ske på samma gång. Jag anhåller derföre, lika
med Gr. Horn, att benämningen må bestämmas antingen
till Statsråd eller Minister, hvilketdera som helst, endast lika
för alla.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Som jag redan anfört
skälen, hvarföre de, som komma att utöfva Statsministrarnas
embeten, böra bibehålla samma benämning, erabetet
hittills medfört, anser jag det öfverflödigt att nu upprepa
samma anförande, utan tillstyrker blott, att 11. o. Ad.
ej må bifalla den siste talarens förslag.
Hr Lefreh, Joh. Pehr: Innan jag yttrar mig i denna
fråga, anhåller jag, att det sednast af 11. o. Ad. fattade
beslut må varda uppläst.
Det i förmiddagsplenum fattade sista beslut upplästes,
innehållande, att 11. o. Ad. såsom sin gemensamma tanka
förklarade, att uti grundlagen må bestämmas endast de allmänna
föremålen förde särskilda departementerna, men att
det må öfverlemnas till K. M. att genom särskilda utfärdande
kungörelser bestämma den härmare fördelningen afgöromålen
departementerna emellan.
Hr Lefren: Det är altså af R. o. Ad. beslutadt, att endast
de allmänna föremålen för de särskilda departementerna böra
i grundlagen bestämmas. Så borde man ock förfara i frågan
om benämningarna. Vid tillämpningen af det fattade beslutet,
i afseende å Just.Statsministerns befattning, kan jag icke underlåta
att yrka, det åklagaremagten må tillhöra hans attributioner;
och jag önskar således, att Ståndet må såsom dess
gemensamma tanka förklara, att med chefskapet för Just.-  departementét, detta chefskap må kallas hvad som helst,
bör förenas högsta åklagaremagten. Delta hörer icke till
någon sådan detail, att det kan anses inbegripet uti beslutet,
att blott de allmänna föremålen för de ifrågavar. befattningarna
skola i grundlagarna bestämmas.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag delar den siste talarens
tanka deruti, att om chefen för just.ärenderna skall tilläggas
högsta åklagaremagten, bör sådant särskildt i grundlagen
uttryckas ; men då jag icke kan instämma deruti, att högsta
åklagaren må vara ledamot i Konungens Conseil, utan i det
afseendet äro af samma tankar, som Gr. Horn ra. fl. här yttrat,
hemställer jag, att såsom ytterligare anmärkning vid
förevar. 6 § må antagas, det benämningen helt enkelt ber
lyda: en chef för Just.departementet, hvartill jag räknar endast
befordringsmål och cabinettsärender i justitieväg. En
talare har ansett, det en person icke skulle kunna sköta en
sådan befattning. Jag har visserligen icke någon tid varit
revis.secreterare, ännu mindre -§tdels sekel; men jag vågal?
hysa den tanka, soia skulle brottmulsfördragningen kunna
Den 6 October e. m.
besörjas af underordnade personer. Derföre, och o:n man
för redighetens skull först vill bestämma, att högsta åklagaremagten
icke skall tillhöra någon ledamot af Konungens
Conseil, behöfde det derefter endast heta: en chef för Just.-  departementet.
Gr. Frölich, David: Jag instämmer deruti med Hr
Lefrén, att särskildt beslut, huruvida chefen för åklagaremagten
skall förenas inom chefskapet för Just departementet,
kan fattas utan rubbning i det föregående beslut, att
endast de allm. föremålen för hvardera departementet skola
i grundlagen bestämmas; men jag kan icke med honom instämma
deruti, att åklagaremagten verkligen hör tillhöra
Just.ministern, och med den siste talaren skulle jag tio, att
det blefve redigare, om man först särskildt bestämde såsom
Ståndets gemensamma tanka, att högsta åklagaremagten icke
finge tillkomma chefen för Just departementet. I förmiddags
gjorde Hr v. Hartmansdorff några invändningar emot mitt
yttrande, att det icke linnes något land, der en sådan förblandning
emellan det högsta juridiska embetet inom landet
och den högsta åklagaremagten äger rum, som bos oss. Han
tog då Norrige till exempel för alt bestyrka behörigheten af
sin erinran. Jag får då nämna, att Norrige har 5 Statsråd,
oaktadt landet är ganska litet och göromålen icke särdeles
vidlyftiga, och uti detta förhållande ville jag finna orsaken
dertill, att äfven åklagaremagten blifvit tillagd en af dessa;
men uti det äldsta constitutionella land, England, är åklagaremagten
skiljd från minister-personalens befattningar. För
öfrigt har det redan blifvit af Hr Dalman omsagdt, hvad jag
i afseende å rättsgrunden förut anfört. Han syntes dock vilja,
att rättighet till åtal såvida bör finnas hos chefen inom
Just.departementet, alt han må knnna anställa dylika emot
domare, hvilka anses deraf förtjenta. Sådant kan jag icke
kalla åklagaremagt, hvarmed jag menar rättigheten att draga
enskilda inför domstol. Detta är helt annat, än att äga
rättighet vidtaga lagliga utvägar för att förmå underordnade
tjenstemän att fullgöra deras pligter eller utkräfva ansvar
för begångna felaktigheter. Då jag altså finner det vådligt
att lägga åklagaremagten (dermed förstådt, hvad jag förklarat
mig mena) i samma hand, som vakar öfver domareoch
justitieväsendet i landet, förnyar jag min anhållan, att
Hr Gr. o. Landtm, må proponera Ståndet att såsom gemensam
tanka antaga, att åklagaremagten icke bör förenas med
chefskapet för just.ärenderna.
Frih. Boye, Ludv.: Jag kan icke återtaga något af
hvad jag förut yttrat, att nemi. en persons tid icke kan räcka
till att sköta ett så beskaffad t embete, som det man vill
förstå med chef för just.ärenderna. Jag har dervid tagit i
betraktande personens tid, relativt till hvad den kan erfor
i4
H. i5
Den 6 October e. m.
dräs för öfriga göromål. Man bör komma ihåg, att alla
dödsdomar skola underställas K. M:s pröfning, samt att alla
de conseil- och cabinettsärender, som nu i Statsrådet föredragas
af samtliga revis.secreterare, då skulle af chefen ensamt
genomläsas och föredragas. Med ett ord, det är en
absolut omöjlighet, att en person kan medhinna allt detta
och de flera andra göromål, som honom skulle tillkomma.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag önskade, att
vi nu icke måtte återkomma till samma fråga, som på f. m.
blifvit afhandlad. Jag tror, att om man utreder, hvad man
verkligen här menar med åklagaremagten, skall hela denna
discussion blifva öfverflödig. Sålunda har min mening icke
varit att göra Just.ministern till chef för åklagaremagten;
men jag har ansett det höra tillhöra hans rättighet att anställa
åtal, och att det icke möjligen bör kunna betagas honom
magt att tilltala embetsmän, hvilka han linner försumliga,
och jag hemställer till Gr. Frölich, om icke Lordcancelleren
i England äger en sådan magt. Jag vågar påstå
det, ehuru jag vet, att denna magt utöfvas af en annan
person, jemnförlig med en advocat i en Hofrätt eller vår
Just.canceller. Man har talat om den stora anomalien deruti,
att en ledamot uti Conseillen tillika skulle vara ledamot
i Högsta Domstolen, och jag får äfven härvid erinra,
att likväl Lordcancelleren innehar en sådan dubbel befattning.
Om man genomläser 27 § Reg.F., hvaruti stadgas, att
Just.cancelleren skall hafva tillsyn öfver rättvisans handhafvande
och i sådan egenskap beifra fel, som af domare och
embetsmän kunna begås, tror jag, att man bör finna, det
nämnde åligganden böra öfverflyttas på chefen för
partementet. Jag tror likväl, att detta icke tillhör nu förevar.
§.
Hr von Troil, Emil: Min opinion är, att R. o. Ad.
hvarken bör uttrycka, att åklagaremagten skall eller icke
skall tillhöra chefen för Just.departementet, utan öfverlemna
bestämmandet häraf till K. M. Mig synes, att äklagaremagten,
lika som hvarje annan förvaltningsgren, måste höra under
något departement; men derföre Ur det icke sagdt, att
Just.ministern bör vara chef för åklagaremagten, lika som
det synes mig olämpligt, om en departementschef skulle fungera
såsom Just.canceller. Det är af vigt, att hvarje departementschef
kan få de åtal utförda, hvartill han kan finna
sig befogad, utan alt han deröfver behöfver inhemta någons
tillstånd eller bifall, och för sådant ändamål bör en
Just.canceller finnas, hvilken är skyldig uppfylla departementschefernes
befallning i berörde afseende, på det dessa må
kunna med behörig kraft vaka öfver uppfyllandet af lag och
rätt. Det är således gifvet, att en särskild chef för åklagaremagten
bör finnas; men om denna blir lagd under Just.-  deparlementet eller Inrikes departementet, är temiigen lii
-
Den G October e. m.
giltigt. Det synes mig till oell med kunna vara skäl att någon
gång flytta densamma från det ena under det andra departementet,
då göromålen vid det ena under loppet af några
år tillfälligtvis komma att betydligen ökas, såsom fallet
kan blifva, då någon genomgripande reform skall genomföras.
Om man tänker sig en Just.minister y som önskar att
genom anställande åtal förfölja en eller annan domare eller
embetsman, vore han säkerligen dertill i tillfälle, äfven om
något chefskap för åklagaremagten icke tillhörde honom. Jag
anhåller derföre, att It. o. Ad. icke måtte uttrycka någon
gemensam tanka, hvart allmänna åklagaremagten bör böra,
och allraminst, att någon departementschef sjelf må kunna
directe utöfva densamma.
Gr. Frölich: Då Frih. Ehrenborgh gjort erinran emot
discussionens vidlyftighet, måste jag genmäla, alt det är han
sjelf, som förorsakat sådant, enär han frän början yttrat, att
Just.ministern borde vara chef för åklagaremagten samt öfvertaga
Just.cancellerens nuvar. functioner. I afseende å Hr
v. Troils yttrande, att chefen för åklagaremagten borde stå
under samtliga departementerna, får jag blott erinra, att
jag endast bestridt, det chefskapet för åklagaremagten icke
måtte uteslutande tillhöra Just.departemenlet. Hvad angår
det åberopade exemplet från England, får jag förklara, att
Lordcancelleren visserligen lika som hvarje annan Engelsk
medborgare äger rättighet att vända sig till allm. åklagaren
för att få åtal utförda; men han är icke någon chef för
åklagaremagten. Jag bar åtminstone aldrig hört omtalas något
sådant. Då nu förevar, fråga inskränker sig dertill, huruvida
något nu bör nämnas om chefen för åklagaremagten
eller icke, hemställer jag, alt It. o. Ad. bestämdt må förklara,
antingen chefskapet öfver åklagaremagten bör kunna tilläggas
någon departementschef eller icke; och då tillstyrker
jag för min del det sednare alternativet.
Frih. Boye: Skiljaktigheten emellan Gr. Frölichs och
Frih. Ehrenborghs åsigter i detta ämne synas vara ganska
obetydliga. Då K. Gustaf III införlifvade åklagaremagten
med dornaremagten, begick han ett stort misstag; men om
en särskild chef för åklagaremagten bestämmes, kan jag icke
uppfatta Just.ministerns functioner annorlunda, än alt det
måste tillhöra honom att tillse, huruvida åklagaremagten
fullgör sin. Jag tror, att Just.cancelleren bör bibehållas.
Han behöfver icke äga någon plats i Conseillen; men han
bör vara skyldig göra reda inför Just.ministern, och denne
äga rättighet tillse, huru han fullgör sina åligganden. En
bestämd anomali skulle annars uppkomma såmedelst, att
åklagaren kunde bringa all tillsyn öfver ordningens iakttagande
i overksamhet derigenom, att han förklarade, det han
icke funne skäl att anställa åtal.
Frih. Ehrenborgh: Om jag på f. m. yttrat, att Just.-
Den 6 Octo ber e. nj.
ministern borde öfvertaga Just.cancellerens functioner, har
det varit en missägnirig, hvilket tillfredsställande torde kunna
ådagaläggas medelst den instruetion, hvartill jag upprättat
utkast, hvilket jag communicerat TJtsk., och hvaruti tydligen
visar sig, att jag åsyftar, det åklagarernagten skulle
uppdragas åt en särskild person; och under förutsättning,
att Just.rninistern tillika blefve ledamot i Högsta Domstolen,
kunde jag omöjligen önska, att chefskapet för åklagaremagten
måtte dermed förenas. Deremot yttrade jag då detsamma
som nu, att åklagarernagten bör lyda under .Just.ministerium,
fastän Just.rninistern derföre icke sjelf borde utföra
aetoraterna; men borttager man Just.ministerns attribution
af högste domare, tror jag, att man bör gifva honom tillsyn
öfver domarecorpsen.
Hr von Troil: Alla tyckas derom vara öfverens, att
Just.cancellefsbefattningen icke bör tillhöra någon departementschef,
men att deremot den person, som får sig en sådan
befattning uppdragen, bör lyda under något departement.
Frågan är dä: under hvilket? Och då Just.cancelleren
vöre skyldig att verkställa befallningar af hvilken departementschef
sorn helst, synes det ock vara likgiltigt, under
hvilket departement han särskildt placeras. Tvenne synas
dock vara dertill isynnerhet lämpliga, antingen Just.departementet
eller det för den allm. ordningen. För min del
skulle jag vilja föredraga det sistnämnda; men om fördelarna
äro större vid att uti ifrågavar. hänseende bestämma
Just.departementet, komme sådant troligen att ske, utan att
något särskildt derom förordnas i grundlagarna, och det är
detta jag åsyftar.
Hr vou Hartmansdorff: Förhållandet blefve verkligen
sådant, som Hr v. Troil uppgifvit, att nemi. hvar
och en af departementscheferna komme att anlita de allmänna
åklagarne, på samma sätt som hvar och en af statsseereterarne
nu vänder sig till landshöfdingarna. Likasom
dessa likväl nu anses närmast lyda under Kammarexpeditionen,
på hvars föredragning de tillsättas och afskedas, samt
äfven skulle framdeles närmast lyda under ett visst departement,
likaså böra jemväl de allmänna åklagarne hafva en
viss chef, hvilken jag anser lämpligast böra vara chefen för
Just.departementet. Jag anhåller således om propos. till R.
o. Ad. att antaga denna mening såsom Ståndets gemensamma
tanka. De, som icke dela den, kunna i contrapropos:n
införa deras mening.
Hr Lefre'n: Man har sagt, att det är vådligt att uti
samma hand förena högsta åklagarernagten och chefsbefattningen
för just.ärenderna; men ingen har uppgifvit, hvari
vådorna bestå. Jag skall då å en annan sida försöka att visa,
att det verkligen kan blifva af våda att ställa Just.cancelleren
utom Conseiilen. Han kan nemi. erhålla en anma
-
Den 6 October e. m.
i.7
lan från något landshöfd.-embete jemte begäran om handräckning
till åtals utförande; och skulle det väl då ligga i Just.-  cancellerens magt att, utan föregången anmälan i Statsrådet,
låta saken förfalla? Häruti ser jag en bestämd våda; då deremot
någon sådan icke blifvit ådagalagd såsom möjlig följd
af åklagarechefens stående under Just.departementet. Jag
yrkar visst icke, att chefen för nämnde departement personligen
borde utföra några slags åtal, utan endast att han
må utgöra högsta utgångspunkten för åklagaremagten samt
deröfver äga högsta uppsigten.
Gr. Horn: Då jag är förvissad, att den siste ledamoten
anser det nödvändigt för en kraftig Styrelse att äga underordnade,
hvilka hon kan anbefalla utförandet af hvad i ett
eller annat afseende kan anses nödigt och nyttigt, hemställer
jag, om icke hvarje departementschef bör äga en sådan
rättighet i afseende på åklagarechefen; och hvarför då ställa
denna särskildt under Just.departementet? Dit bör allt höra,
som innefattar domarebefattning; men då det ingalunda är
afgjordt, att Just.departementet skall hafva att göra med de
s. k. inrikes ärenderna och sålunda icke ens äga att befalla
en länsman, frågar jag, om det väl är consequent att underlägga
detta departement den högsta åklagaremagten.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade som sin gemensamma tanka förklara, att högsta
åklagaremagten borde ställas under Just.departementet.
Ropades ja och nej.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Gr. Frölich: Då votering nu blifvit begärd, anhåller
jag, att contrapropos:n må innefatta, det den chef för åklagaremagten,
som särskildt kan tillsättas, icke må hafva säte
i Konungens Conseil.
Hr Dalman: Jag kan icke finna, att det af Hr v. Hartmansdorff
blifvit ifrågastäldt, huruvida chefen för åklagaremagten
skall hafva säte i Conseillen eller icke, utan blott,
att han skall lyda under Just.departementet.
Hr von Troil: Jag tager mig friheten hemställa till
dem, hvilka icke gilla den åsigt, som uttryckes i ja-propos:n,
om de skulle vilja, att contrapropos:n helt enkelt
komme att innefatta, att i grundlagen icke behöfver utsättas,
under hvilket departement åklagaremagten skall höra.
Frih. Ehrenborgh: Jag har icke begärt ordet för att
tala mot någondera af propos:na, utan endast för att förklara,
det jag icke vet, hvaremot den ifrågavar. anmärkningen
egentligen skall anses vara riktad. Mig synes densamma
anticipera på en helt annan § än den, som nu är
föremål för öfverläggning.
Upplästes följande förslag till voter:spropos:n.:
I
Den 6 Octobcr c. m.
Den, som anser R. o. Ad. böra som sin gemensamma
tanka förklara, att högsta åklagaremagten skall lyda under
Just.departementet, voterar
>a;
den det ej vill, voterar
nej;
Yinner nej, förklarar R. o. Ad. som sin gemensamma tanka,
att i grundlagen ej behöfver utsättas under hvilket departement
åklagaremagten skall höra.
Frih. Ehrenborgh: Vid ett flyktigt åhörande af den
upplästa voter:spropos:n, fann jag uti ja-propos:n taladt om
Rogsta åklagaremagten. Adjectivet anser jag böra utgå.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Såsom jag fattade Hr
v. Troils förslag, innehöll detsamma, det R. o. Ad. måtte
förklara, att intet stadgande behöfdes i grundlagen, ang:de
åklagaremagten. Såsom contraproposm nu lyder, förklaras
deremot endast, att icke i grundlagen behöfver bestämmas,
"under hvilket departement berörde magt skall lyda.” Jag
skulle tro, att icke något bör derom nämnas, hvarken i
grundlagen eller i anmärkningen härifrån, utan frågan, i
händelse nej vinner, böra anses förfallen.
Hr von Troil: Såväl Frih. Ehrenborghs som Frih.
Palmstjernas sista anmärkningar äro fullkomligt riktiga. Ordet
högst? är icke lämpligt, men torde böra utbytas emot
allmänna; och contrapropos:n bör lyda: Vinner nej, anser
R. o. Ad., att i grundlagen icke behöfver utsättas, under
hvilket departement allmänna åklagaremagten skall höra.
Frih. Ehrenborgh: Hr v. Troil har fullkomligt riktigt
uppfattat min anmärkning; och i afseende ä contrapropos:n
förenar jag mig med honom och Frih. Palmstjerna.
I följd häraf rättades den föreslagna voter.‘spropos:n samt
upplästes ånyo och godkändes, så lydande:
Den, som anser R. o. Ad. höra som sin gemensamma
tanka förklara, att allm. åklagaremagten skall lyda under
Just.departementet, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad-, att i grundlagen ej behöfver utsättas
under hvilket departement allm. åklagaremagten skall
höra.
Frih. Cederström: Emot framställningen i ]a-propos:n,
hvilken involverar en grundlagsförändring, sorn icke blifvit
af Constit.Utsk. tillstyrkt, reserverar jag mig.
D c n 6 O c t o b e t e. ra.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 27.
Nej — 36.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att benämningen
å chefen för Just.departementet ännu återstod att bestämma.
Gr. Frölich: Jag skulle önska, att vi måtte slippa
att djseutera och besluta om hvad departementscheferna böra
kallas, utan endast, att de äro sådana chefer samt tillika
ledamöter af Statsrådet. Jag tror, att den del af Representationen,
som mera än R. o. Ad ledes af gamla minnen,
snarare bör vara förfärad för ministernamnet, än önska det,
enär det påminner om de tider, då icke Honungen, utan
Herrarna styrde landet; och det torde vara nödigt, att concedera
för en sådan opinion, då saken i sig sjelf är likgiltig.
Då det bestämmes, att chefer för så och så många departement
skola finnas, blir det derefter tilli de för Konungen
att deråt gifva benämningar, utan att något sådant beliöfver
i grundlagen utsättas. Jag hoppas derföre, att vi nu
må få lemna denna obetydliga fråga.
Hr von Hartmansdorff: Namnet Statsminister torde
under tiden sedan iSog hafva hunnit göra sig tillräckligt
bekant äfven för BondeSt., så att någon särskild farhåga
derför icke torde finnas, såvida ingen gör sig besvär med
att söka en sådan åstadkomma. Jag tillstyrker för min del,
att R. o. Ad. icke må gora afseende på den framställda anmärkningen.
Hr Hjärne: Jag instämmer med Gr. Frölich i öfrigt,
men icke deruti, som skulle det vara obehöfligt, att namnet
på de ifrågavar. cheferna bestämmes. Hr v. Hartmansdorffs
yttrande har visat, att det är att befara, det namnet minister
kommer att qvarstå, såvida Ståndet icke nu annorlunda
beslutar. Jag anhåller om propos. till antagande af följande
redaction af 1 mom. i §: en chef för Just.departementet.
Hr Lefre'n: Då man beslutar en förändring, bör dermed
åsyftas förbättring i sak. En sådan är nu i fråga i
afseende å Styrelsens organisation; och jag vet icke, hvarföre
man skall väcka nya betänkligheter deremot, genom
alt s6lka ändringar i namn. Detta är i sanning så likgiltigt,
ått saken icke derför förtjenar att äfventyras. Jag tillstyrker,
att vi må öfvergå tili andra ämnen.
Gr. Frölich: Jag anser mig såvida böra rätta mitt
förra yttrande, som vi på f. m. blott bestämde, hvad chefen
för just.-ärender icke skall vara. Nu torde det vara nödvändigt
att såsom gemensam tanka förklara, att en chef för
Just.-departementet skall finnas.
120
Den G October c. m.
Hr von Hartmansdorff: Enär det förhåller sig så,
som Gr. Frölich anmärkt, att R. o. Ad. endast bestämt,
hvad Ståndet anser icke böra tillhöra Just.ministern, följer
deraf, att hvad R. o. Ad. ej borttagit af Utsk:s redaction,
det står qvar. Tillvaron af en chef för Just.departementet
behöfver således icke särskildt beslutas, ty det har Constit.-  Utsk. redan föreslagit.
Gr. Horn: Jag tog för afgjordt, att R. o. Ad., vid dicterandet
af sin gemensamma tanka, att en chef för Just.-  departementet skulle finnas, utan att Statsministern dervid
nämndes, tillika beslutat, att detta namn borde anses borttaget
utur §:s redaction. Då emedlertid sådant nu blifvit
bestrid t, förenar jag mig i yrkande om den propos., Hr
Hjärne föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Uanledn. af Gr. Fröliehs
yttrande, att alla departementscheferna skulle komma att
kallas ministrar, anser jag mig böra afstyrka en dylik förändring,
men deremot bibehålla benämningen förde nuvar.
tvenne Statsministrarna. Redactionen lomme då att lyda:
”En Statsminister för Just.departementet och en Statsminister
för Utrikes Departementet; en chef" etc. Vilja andra
värda ledamöter icke gilla denna redaction, så är det bättre
att votera om ordalagen, än att upptaga tiden med tolkningar
af besluten i förmiddags.
Gr. Frölich: Min mening har icke varit att betaga
Hr v. Hartmansdorff rättighet att få ministertiteln bibehållen,
i fall sådant skulle blifva R. o. Ad:s gemensamma tanka,
ulan jag yttrade mig blott derom, att vi på f. m. endast
beslutade, hvad Just.departementschefen icke bör vara,
och jag instämde nu deruti, att särskildt bör bestämmas,
det han skall finnas. Men derföre inser jag icke, att vi äro
tvungna att bibehålla Utsk:s redaction. Ett sådant argumentationssätt
är verkligen Hr v. Hartmansdorff eget; ty lika
litet som jag vill binda honom genom de föregående besluten,
lika litet kan han binda mig att i redactionen upptaga
ministernamuet. Jag anhåller om en sådan propos., att
Gr. Horns och Hr Hjärnes förslag inå kunna dermedelst antagas,
och det således komma att heta: "Af .Statsrådets ledamöter
skola 8 vara chefer, hvar för sitt departement,
nemi. en för Just.departementet" etc.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag ville icke inlåta
mig i tvist, huruvida chefen för Just.departementet skall
heta Statsminister eller icke, ty detta är likgiltigt; men vigtigt
är, att befattningen med den inre ordningen tillägges
honom, för att desto säkrare blifva handhafd med lagkunskap
och derpå grundad rättvisa.
Frih. Ehrenborgh: Jag hade trott, att propos. till
ny redaction icke behöfdes, såvida anmärkningar icke göras
af
Den 6 October c m.
121
af beskaffenhet, att de fordra en sådan. Frågan är nu, om de
tvenne Statsministerstitlarna skola bibehållas. Derom lönar
icke mödan att länge tvista. Anser R. o. Ad., att de böra
försvinna, är det bäst att afgöra sådant på en gång och i en
votering; hvadan det lärer vara bäst, att propos:n så inrättas,
att nämnde afgörande derutaf kan följa.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, i anledn. af det
äf Gr. Frölich framställda redactionsförslag, hvaruti silfvan
8 blifvit intagen såsom bestämmande antalet af departementschefer,
att, till följd af 11. o. Adis beslut i början of
discussionen, denna siffra ej kunde bestämmäs, förrän detaillerna
af de återstående delarna utaf 6 § blifvit genomgångna.
Gr. Frölich: Jag lärer yttrat mig otydligt Och begick
det misstag att repetera ingressen till §, oaktadt min mening
endast Var, att morn. angide Just.departementet borde börja
endast med: "En för Just.departementet &c.” Hvad Fril).
Ehrenborghs anmärkning beträffar, skulle jag icke hafva något
att deremot invända, såvida icke dermed komme att förklaras,
att ministerstiteln icke borde finnas. Jag har nemi.
icke något emot, om Konungen kallar den eller de departementscheferna
för ministrar, men anser blott onödigt, att
något härom införes i grundlagen. Hvad vidkommer Hr Cederschjölds
yttrande, hemställer jag, om vi någonsin skola
komma till slut med frågan, om icke Hr Gr. o. Landtm,
behagar göra öfriga ledamöter samma admonition, som jag
nyss rätteligen erhöll, att nemi. icke glömma, hvad vi redan
hafva beslutat. Det är nemi. bestämdt, att endast hufvudgränsorna
för hvarje departement skola i grundlagen utstakas;
och om Hr Cederschjöld hade påmint sig detta, hade
han säkerligen icke nu inblandat, hvad han yttrade om den
inre ordningen.
Hr Lefren: Det har på f. m. blifvit erinradt, att Just.-
Statsminister förekommer såsom en technisk term med afseende
å båda de förenade Rikena, samt finnes omnämndt i
Riksakten; och jag hemställer, om det är skäl alt för en
lumpen namntvist påkalla en grundlagsförändring jemväl i
Brödrariket. Jag vet icke, hvilka skäl dertill kunna föranleda.
Vöre icke förhållandet sådant, skulle jag visst icke
försvara ett namn; men nu afstyrker jag all förändring i
denha del, samt att R. o. Ad. må utan anmärkning förbigå
denna omständighet. Vi böra behjerta, alt här är fråga om
annat än hamn.
Gr. Horn: Jag vågar föreslå ett sätt att förena de skilda
tankarna, det nemi., att, sedan R. o. Ad. genomgått alla
Bomm, samt det derefter lärer blifva nödigt, att en viss redaetion
antages, man då äfven må afgöra, om man vill, att
deri skall upptagas benämningen Minister eller icke. Jag
i4 H.
tö
Den 6 Oelober e. m.
tror, att benämningen gerna kan bibehållas, utan att derom
behöfver nämnas i grundlagen. Beträffande den siste talarens
yttrade betänklighet, får jag endast erinra, att ett lika
beskaffadt hinder, som det han uppgifvit, jemväl inträffar
i afseende å afskalfandet af Statssccreterarne.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade instämma i Gr. Horns nu gjorda framställning.
Bifölls.
2: dr a mom. i 6 § Reg. F.
Gr. Horn: Jag hemställer, huruvida man icke här, såsom
vid det sista morn., bör besluta, att det må heta: ”En
för utrikes ärenderna.”
Gr. Frölich: Jag anhåller, att hela § må till föredragning
uppläsas, hvarefter jag skall framställa de anmärkningar
deröfver, som jag anser böra blifva it. o. Ad:s gemensamma
tanka.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han trodde
öfverläggningen blifva redigast, om hvarje morn. särskildt
discuterades, hvarefter, sedan alla vore genomgångna, man
särskild kunde komma till en allmän redaction af §:n.
R. o. Ad. hördes häruti instämma.
Hr Dalman: I anledn. af beslutet att icke ingå i närmare
bestämmanden i afseende på de särskilda departementernas
föremål, hemställer jag, om det icke beträffande chefen
för Utrikes Departementet är nog, att man säger: ”en
chef för Utrikes Departementet,” utan att, pä sätt Utsk.
föreslagit uttrycka hvilka ärender, som böra dertill räknas.
Hr von Hartmansdorff: Man kan visserligen säga
att definitionen uti detta mom. är ett upprepande af detsamma,
som blotta benämningen säger; men ordet alla,
hvilket deri förekommer, anser jag af någon vigt, emedan
HofCancelleren delar Utrikes-Statsministerns göromål, fastän
till en obetydlig del, såsom i afseende å besvarandet af notificationer
från främmande hof om dödsfall och födelser m.
m. Jag tror således, att vi göra rättast, om yi lemna detta
mom. utan anmärkning.
Frih. Ehrenborgh: Om R. o. Ad. förklarar för dess
gemensamma tanka, att definitionen här bör utgå, anser jag
det desto hellre vara rätt, som i ti § finnes utmärkt, hvad
ministeriella mål betyda; och jag tror dessutom, att hvar
och en lärer inse, hvad med Utrikes Departementet förstås.
Utsk. var ngdsakadt att icke lemna den ifrågavar. befattningen
utan definition, då Utsk. trodde sig böra utmärka föremålen
för hvarje af samtliga departementerna; men sedan R.
o. Ad. beslutat att endast bestämma och gifva benämning åt
vissa departementet-, utan att ingå i någon annan demarcation
af de attributioner, hvilka böra tillhöra hvardera af
Den G O c 1a b e r e. m.
123
dessa departementer, än den , som ligger i sjelfva benämningen,
ser jag icke något hinder emot att jemväl förbigå all definition
å Utrikes Departementet.
Hr Dalman: Lika med Frih. Ehrenborgh anser äfven
jag det icke vara consequent till det beslut, vi på f. m. fattade,
att nu ingå i något närmare bestämmande af hvad
som bör höra till Utrikes Departementet; och jag hemställer
derföre, att den gemensamma tankan må inskränkas dertill,
att det skall finnas en chef för Utrikes Departementet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om ]!. o. Ad.
behagade såsom sin gemensamma tanka förklara, att nu ifrågavarande
morn skulle få följande lydelse: en för utrikes
ärenderna; dock med förbehåll vid detta, som vid föregående
morn., att bestämmandet af departementschefens titel
lör det närvar, uppskjöts.
Frih. Ehrenborgh: Jag får blott hemställa, om icke
ordet ”ärenden” uti Hr Gr. o. Landtnäs propos. bör utbytas
emot ordet: departement.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke kunnat fatta,
det K. o. Ad. vid förra mom. beslutat, att det skall heta:
”en för Just.departementet,” utan att benämningen Just.-  Stalsminister borde tillsvidare -bibehållas. I öfverensstämmelse
dermed torde man äfven böra vid detta mom. tillvägagå,
H. Ex. Hr Gr. o. Landt m. erinrade, att R. o. Ad. på
Gr. Horns begäran beslutat att genomgå och öfverenskomma
om 6 §, hvarefter en generel redaction skulle företagas,
hvarvid skulle bestämmas, huruvida cheferna för de 2:ne
föi’sta departementerna skulle heta ministrar eiler ej.
Gr. Frölich: Jag tar mig friheten erinra derom, att
vi icke beslutat att discutera och öfverenskomma om
redactionen nu, utan endast att discutera §:n mom. efter
mom. för att få antalet af departementerna bestämdt; och
hvarefter redactionen sedan borde företagas,
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att det visserligen
vöre möjligt, att det af H. Ex. nyttjade ord: öfverenskomma
ej vore det riktiga; likväl kände H. Ex. icke något
lämpligare sätt att komma tili hvad sorn här borde ti 11—
vägabringas, nemi. en gemensam tanke, än att man derom
öfverenskomma.
Gr. Frölich: Min mening var, att icke någon propos.
för närvar, borde framställas vid de särskilda moram, utan
endast discussionen fullföljas öfver alla moram, för att sedan
komma till redaction deraf.
Gr. Horn: Om Hr Gr. o. Landtm, behagar taga saken
så, sora Gr. Frölich föreslagit, har jag icke något deremot;
men om vid delta mom. den propos. framställdes, att nå
-
la:-
Den 6 Octobcr c. m.
gon definition å Utrikes Departementet icke bör i grundlagen
uttryckas, återstode i alla fall, såsom föremål för granskning
vid den blifvande generella redactionen, jemväl detta
morn., fastän en sådan redaction då torde blifva lättare bestämd.
Hr von Hartmansdorff: Jag befarar, att om R, o.
Ad., jemte uttrycket af dess gemensamma tanka i sjelfva saken,
tillika vill uppgöra redactionen, kominer den att blifva
felaktig. Sådant torde böra blifva föremål för Utsk:s om*
sorg, så mycket hellre som vi eljest lära få nog svårt alt
hinna till slut med frågan.
Frih. Cederström: R, o. Ad, beslöt på f. m, att icke
bestämma antalet af departementschefer, utan såmedelst, att
detta bestämde sig sjelf i och med genomgåendet afhela§:n.
Derefter återstår att uppgöra redactionen,
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad,
behagade förklara ordalydelsen: ”en lör Utrikes, Departe*
mentet,” såsom sin gemensamma tanka.
Ropades ja,
3:dje morn, i 6 § Reg.F,
Hr Lefr e'n: Jag föreslår, att R. o. Ad. ville såsom ut-,
märkande benämning för det ifrågavaP, departementet anta-,
ga en för Drätsel-departementet.
Gr, Frölich: Jag föreslår, att det må hetat ”en för
Inrikes Civildepartementet.
Hr von Hartmansdorff: Det är alldeles nödvändigt
att bestämma, hvad som menas med Inrikes Civil-departe*
mentet. Det skulle kunna omfatta både näringarna, drätseln,
och ecclesiastik-väsendet, likasom förhållandet var före 1809.
Det kan icke vara Gr. Frölichs mening att återföra oss dit;
men just derföre är det nödigt, att inan förklarar sig be-,
sfämdt. För min del tror jag icke, att flera departementer
erfordras för de ärender, hvarom förevar, och påföljande
mom. handla, än de tvenne, sorn Utsk, föreslagit, och icke,
såsom på f. m. nämndes, trenne; men i afseende på fördelningen
departementerna emellan har Utsk, begått samma fel,
som gjordes 180g, vid fördelningen af ärenderna emellan
Kammar- och Finance-espedilionorna. Den var då likväl
icke ny, utan föranledd af äldre misstag och förhållanden.
Sedan ärenderna genom 1634 års, Reg.form först blifvit
egentligen fördelade emellan de 5 riksembetena, vardt RiksCancellerens
befattning snart' Öfvervägande utrikes och litterär.
Näringarna sammanfördes med drätseln, särdeles linder
Carl XI, då presidenten i KammarColkni tillika presiderade
ej blott i Statseont. och Kammarrätten, utan äfven
i Bergs- och ComnierceColkna, Ar 171.4, då Carl XII från.
Turkiet utfärdade en C.aucelliordn,, gjorde lian en. åtskillnad.
Den 6 October e. ra.
mellan Kammar- och Ha n d el s-expeditionerna, hvilken
efter hans död upphörde. Gustaf lil åtskiljde 1773 Inrikes
Expeditionen från Handels-* och Finance-expeditionen.
Efter Konungens död indrogs den sednare; och 180g gjorde
man intet annat, än återställa denna fördelning. Jag har i
förmiddags naumt, huru en mängd närings- och drätselärenders
behandling börja i Kammar-expeditionen och slutas
j Finance-expeditionen. Det är likasom om någon, hvilken
ägde för stor trädgård för att kunna skötas af en trädgårdsmästare,
och hvilken sålunda dertill använde tvenne, gjorde
fördelningen af deras göromål så, att den ena trädgårdsmästaren
blott skulle befatta sig med trädens rötter och stam
och den andra blott med kronan och frukten. Jag skall nu
Söka bevisa min sats,
Ävendernas fördelning
emellan Kammar- och Fi n a nce-expeditionerna
är nemligen följande, i anseende till
1:0 Näringarna,
att under den förra lyder jagten och under den sednare biindt
makarne
och pelshandeln.
Boskapsskötseln i allmänhet. Fårskötsel, hökare, slagtare,
och kreatursmarknader.
Skogshushållning och sågar. Trävaruhandel, skeppsvarf och
snickare.
Landtbruk och qvarnar. Bageri, bryggeri, brännvins
bränning,
utsädes-anskaffning.
Linets och hampans, odling. Väfnader och repslageriet
Städernas jord. Tobaksberedningen,
Tillsättningen af Commerce-. Bestämmandet och granskninCollegii
tjenstemän. gen af CommerceCollegii gö
romål,
Jernmalmsbrytning, tackjerns- Tillverkning af hammare, knif,
tillverkning, stångjerns- och sax och klensmide i allmän
spiksmide.
het,
Silfvergrufvorochsilfversmält- Silfver och guldarbeten,
ning.
JCoppargrufvor och koppar- Koppararbeten genom koppar»
smältningen. slagare.
Messingsbruken, Messingsslagarne,
2:0. Allmänna Inrättningar^
Posthemman, Postcontor, posttaxor, post-»
medels uppbörd.
Postmästares tillsättning. Postmästares instruetioner och
göromål.
Vägar, broar, skjuts och gäst- Canaler, ångfartyg, hamnar»
gifvaregårdar.
isG
Den 6 Octo ber c. m.
Sjöars uttappning, qvarnars Strömrensningar,
borttagande.
Tjenstehjonsstadgan. Skråordningarna.
Städernas polis och oeconomi. Städernas bandel, rörelse och
tolag.
Landtpolisen. Krogarna.
Öfverintendentsembetet och de Brandförsäkrings verk en.
allmänna byggnaderna.
3;o Drätselverket.
Grundskatter. Bevil Ini ngar.
Skattläggningar. Taxeringar.
Jordeböcker. Lande böcker,
Häradsskrifvarne. Debiteringar.
Kronofogden och landtränt- Uppbörden,
mästaren.
jLandskamereraren. Bedo visningar,
KammarCoIbm. Statscontoret.
Tillsättningen af Statsconto- Bestämmandet och granskninrets
tjenstemän, gen af Statscontoi'ets göro
mål.
Tillsättningen af Kammarrät- Bestämmandet af Kammarrättens
tjenstemän. tens göromål.
Huru är det väl möjligt, att ärenderna kunna med
skyndsamhet och ordning ‘ besörjas, då de äro så sammanblandade?
Det är utan tvifvel blott genom en synnerlig
fördragsamhet hos embetspersonalen, som målen kunnat afgöras
utan stridigheter dem emellan; men då hvar och en
måste finna olärnpligheten af dessa förhållandens fortfarande,
tillstyrker jag, att man nu måtte uppgöra fördelningen
så, att näringar, slöjder och handel må tillhöra ett departement,
och drätselverket, vare sig grundskatter, bevillning,
uppbörd deraf eller redovisning derför, må utgöra ett departement
för sig. Jag tillstyrker derföre till antagande såsom
Ståndets gemensamma tanka,, att det ifrågavar. depaiN
tcmentet må omfatta näringarna och den inre ordningen,
samt det nästk. drätselverket allena. Vill man om det förra
nyttja det gamla ordet: kameralverk, har jag väl
icke något väsendtligt deremot; men det leder till obestämdhet
och förblandning, hvadan jag tror oss böra säga: ”ett
för näringarna och den inre ordningen,”
Gr. Frölich: Det lärer hafva visat sig, att jag var
sannspådd i afseende på följden deraf, att icke hela § fick
uppläsas. Jag instämmer med Hr v. Hartmansdorff deri, att
drätsel- och kameral verken icke böra höra till inre ordningens
departement, utan hvar sitt särskildt. Jag skall förklara,
huru jag önskade, att ärenderna måtte fördelas; men
jag ber Hr v. Hartmansdorff erinra sig, att vi derom nu icke
hunna besluta. Om man nemi. nu antager ett departement
Den 6 October e. m.
137 ä
för inre ordningen, kan man sedan bestämma ett för kameral-
och drätselverken oell ett särskildt för handeln och
näringarna. Dä torde man slippa att gå så långt i detaillerna,
som till hvilket departement t. ex. grufbrytare, krogskyltar
etc. skola höra. Vidare ville jag hafva ett departement
för ecciesiastik-ärendcrna, ett för landt- och ett för
sjöförsvaret, da antalet af departementerna inalles blefve
utta.
Hr Stuart: En talare har nu fullständigt utvecklat
omöjligheten och löjligheten af ärendernas nuvar. fördelning
emellan Statsexpeditionerna, att det torde vara öfverflödigt
att derom anföra något vidare. Under förutsättning, att de
föreslagna 4 consultativa Statsråden mätte försvinna, har jag
ansett departementerna böra blifva ätta, hvaraf 3:ne för den
inre styrelsen; men då jag anser mig nödsakad att eftergifva
för dem, som vilja att fyra consultativa conseilledamötev.
skola finnas, tror jag, att man bör inskränka departementschefernas
antal till sju och fördela den inre styrelsen
på endast tvenne departementen, det ena för näringarna och
den inre ordningen och det andra för drätselverket. Jag
anhåller alisa, att Ilr Gr. o. Landtm, behagar inhemta Ståndets
tanka till antagande af en chef för den allm. ordningen
och näringarna i stället för den, Utsk. föreslagit för
Kameral-departementet.
Frih. Ehrenborgh: Jag hade hoppats, att It. o. Ad:s
beslut i förmiddags skulle undanhållit från någon discussion
den långa nomenclatur, hvarmed en Konungens rådgifvare
nyss behagat uppehålla oss. Jag tror, att de upprepade
förhållandena voro hvar och en förut fullkomligt kända, likasom
jag är öfvertygad, att felaktigheterna till en stor del
kunnat rättas, om man med allvar velat det; och jag befarar,
att huru rationel t maa än må anse sig tillvägagå vid'
bestämmandet af en närmare fördelning af ärenderna departementerna
emellan, skall sådant likväl icke tillfredsställande
kunna genomföras, utan tror jag, att vi endast böra
söka passande namn för att derefter öfverlemna till K. M.
att uppdraga gränsorna emellan hvarje. Emedlertid, och då
man talar om indragningar, synes det vara obehörigt att inrätta
ett nytt departement för ärender, sorn beqvämligen
kunna skötas under ett af de redan bestämda. Då nemi.
chefen för Just.departementeS icke tillika skall vara ledamot
af Högsta Domstolen, anser jag den inre ordningens ärender
lämpligen böra tillhöra honom. Jag föreslår derföre
till gemensam tanka, att Just.departementet' må innefatta äfven
den inre ordningen, samt öfverlemnar åt R. o. Ad. att
bestämma demarcationslinien emellan de tvenne öfriga ifru—
gavar. departementerna.
Hr Lefren: Jag kan omöjligen fatta hvad de Hrr, sorn
vilja hafva ett inre Givil-departeiiient, ämna tillägga detta
Den 6 Ocfobcr e. m.
för functioner, om icke den inre ordningen. Man lärer väl
icke vilja utbryta göromål från de Öfriga för att gifva åt ett
departement, som icke behöfves. Jag äifaf samma tanka som
Frih. Ehrenborgh och föreslår, att alla ordningsmål må förflyttas
till Just.departementet. Inom detta böra alla rättsfrågor
förekomma, och väl vore, om så beginges, att förhållandet
blefve sådant. Den Jagfarne, sorn stöde i spetsen för
Just.departementet, skulle då med sin erfarenhet och sin rena
kunskap blifva den, som skiljde emellan det juridiska och
polis-gebitet. Då skulle man icke få se polisförfattningar,
som gå för nära inpå juridikens område och icke heller se
verkliga polisfrågor dragas under domstolarna. Detta blefve
icke möjligt, om inom samina chefs befattning, som tillika
vore den högsta juridiska i landet, både justitie- och ordningsärenderna
sammanfördes. Jag tillstyrker altså bifall till
Frih. Ehrenborglis sednare förslag. Hvad beträffar Hr Frilus
anmärkning mot Hr v. Hartmansdorff^ s. k. nomenclatur,
undrar jag icke öfver, att Hr Frih. för sin del kan finna
den hidÖs och för Hr Frih. icke innefatta några upplysningar,
då Hr Frih. dels såsom föredragande och dels såsom
ledamot i Constit.Utsk. varit nödsakad att nära umgås med
saken; men sådant är icke förhållandet med alla, och jag
bekänner, att jag af Hr v. Hartmansdorffs yttrande erhållit
upplysningar, hvilka förut voro mig okända, ehuru jag vid
i8a3 års riksdag och under de tvenne sednare öfvervarit och
deltagit uti vidlyftiga öfverläggningar uti särskildt Utsk., så
val i det ena sorn i det andra afseendet; och säker är jag,
att mången yngre ledamot aldrig sett en så klar och upplysande
sammanställning af frågan. Allt, som tillhör näringarna
och hvilket delar sig i 4 delar, productionen, råämnet,
förädlingen och afsättningen, måste höra till ett departement.
A en annan sida är det jemväl naturligt, att hvad
sorn tillhör statsinkomsterna bör handhafvas under ett departement.
Men detta ämne är af två slag, nemi. grundskatter
och bevillning etc., såsom utgörande inkomsterna, hvarmed
statens behof skola bctäckas. Det andra föremålet för detta
departement är general-budgeten; derefter kommer controllen
och redovisningen, så statscrediten och slutligen myntväsendet.
Allt detta bör höra under ett departement. Emedlertid,
och då det på f. m. är beslutadt, att några uppräknanden
icke skola äga rum, vill jag icke begära, att R. o. Ad,
nu såsom gemensam tanka må förklara sig så detailleradt,
som jag yttrat mig; men jag önskade, att det namn, vi bestämma,
må blifva sådant, att det innefattar de föremål,
jag uppgifvit. Jag föreslår altså: en chef för Rikets näringar
och en för dess finance- eller drätselverk, hvilket sednare
ord, såsom Svenskt, torde vara bäst. Sedan den inre
Ordningen blifvit tillagd Just.departementet, torde jag få propos.
å mitt förslag.
Hr
Den 6 Octobcr e. ra.
Hr Dalman: Utgående från samma synpunkt som Hr
Stuart, och då jag misströstar, att ifrågayar. förslag, under vår
nu var. representativa sammansättning, kan beredas till ett antagligt
helt, vill jag vara högst fåordig. Hr v. Hartmansdorff
liar tydligen visat det missförhållande i regeringsgöromålens
fördelning, sorn grundar sig pä den nu gällande 6 § lleg.F.,
och det i,förundrar mig verkligen, att Constit.fJtsk. ej sökt
undanrödja dessa, utan blott med någon obetydlig förändring
bibehållit den gamla fördelningen. För min del tior
jagj alt Hrr Lefre'n och v. Hartmansdorff sett saken riktigast,
och jag får således frångå mitt på f. m. gjorda förslag
om tre föredragande af inrikes ärender. Jag skiljer mig
likväl från nämnde Hrr deruti, att jag anser Just.ministern
ej böra hafva den inre ordningen, eller hvad man kallar polisen
, linder sitt departement $ sä yida ärenderna icke liro af
juridisk art, då de egentligen icke borde kallas för polisärendel‘.
Sådana ordningsmål hafva det närmaste sammanhang
med landtregei ingen och näringarna, och böra således höra
under det departement, som handhafver dessa angelägenheter,
och hvilket departement skulle kunna heta: för näringarna
Och den inre ordningen. Jag tror åtminstone
ej, att detta strider emot R. o. Ad:s beslut på f. m.
Hvad beträffar departementet för drätseln, hemställer jag,
om detta ej borde rubriceras för kameral- och drätselverken.
Det förra utmärkte den egentliga statistiska detniIleri,
såsom skattläggningar och alla öfriga frågor, rör;de
vårt invecklade grundskattSväsende m. m ; det sednare deremot
den financiella delen af beskattningen, såsom uppbörd,
controll, cassabestyr &c. För en 3:dje minister har man
egentligen Velat anvisa befattningen med den inre administrationen,
länsstyrelsen och postväsendet. Detta låter visserligen
ganska godt; men då man besinnar, att alla departementschefer
måste komma att stå i beröring med länsstyrelserna,
torde man finna, att något särskildt öfverhufvud
för dem icke bör finnas. Beträffande postväsendet, synes
mig detta helt naturligt böra tillhöra departementet för kameral-
och drätselväsendet. Jag tror således, att ett 3:dje
departement för inrikes civilärender blir öfverflödigt.
Gr. Horn: Då jag härmed förklarar mig instämma med
Gr. Frölich, bör jag tillika redogöra för de skäl, hvarpå
jag stödjer mig. Jag anser nemi. ett inre civildepartement
vara särskildt behöfligt, emedan förhållandet hos oss med
den allmänna ordningen, fångvården, postväsendet, landtmäteri
väsendet, communicationerna till lands och sjös m. m.
för närvar, är sådant, att en persons hela förmåga af verksamhet
upptages till dessa föremål, om nödig uppmärksamhet
deråt skall lemnäs; och allt detta borde i min tanka tillhöra
ett Inrikes Civildepartement. I det skick våra näringar,
vårt tullväsende &c. befinnas, lärer det lätt inses,
i4 H. 17
Den G O c t o b c r e. m.
att dessa föremål fordra sitt särskilda departement; och likaså
financerna, hvilket ämne man vet gifven nog bryderi
såväl för Regeringen sorn Representationen. Derföre, om
man verkligen vill emotse nyttiga reformer i de förut af mig
uppgifna afseenden, tror jag, att ett särskildt departement
i sådant ändamål bör inrättas, och hvilket mig synes lämpligen
böra få namn af Inrikes Civildepartementet.
Hr Hjerta, Lars Joh., yttrade sig vara förekommen
af Hrr Lefren och Dalman.
Frih. Cederström: Sedan R. o. Ad. förut beslutat att
nu icke yttra någonting ang:de ämnena för hvarje departement
eller ärendernas fördelning dem emellan, utan blott bestämma
deparlementernas antal, samt några ledamöter härvid
yrkat antagandet af tre departementschefer i stället för
de två, som XJtsk. föreslagit för kameralen och financeärender,
anhåller jag, att Hr Gr. o. Landtm., på det vi en gång
må komma ifrån denna temligen öfverflödiga discussion, först
måtte göra propos. på antalet, eller huruvida dessa departementer
skola blifva två eller tre, hvarefter vi sedermera
kunna komma till namnet; ty om icke antalet först bestämmes,
kunna vi här i oändlighet tvista om hundrade särskilda
benämningar. För min del anser jag dessa departementer
böra blifva tvenne och hoppas, att R. o. Ad. deruti instämmer.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få göra några
ytterligare anmärkningar för att visa obehöfligheten af
det tredje eller s. k. Inrikes Departementet. En talare har
sagt, att dit skulle höra uppsigten öfver allmänna byggnader;
men så vidt jag vet, finnas ej några allm. byggnader,
som icke tillhöra någon viss styrelsegren. Om de t. ex. tillhöra
Just.departementet, såsom tingshus och fängelser, måste
det åligga chefen för detta departement att hafva uppsigt
öfver deras vidmagthållande o. s. v., allt elter som
byggnaderna tillkommit för ändamål, lydande under det ena
eller andra departementet. Inrikes Ministern skulle således
icke kunna få befattning med de allm. byggnaderna öfverhufvud,
utan att gå i väger, för än den ena och än den
andra af öfriga departementschefer. Hvad åter uppsigten öfver
-allm. vägarna betraffar, kan man väl säga, att de begagnas
af alla departementers underlydande; men då de förnämligast
begagnas för den allmänna rörelsen i landet, synes
det lämpligast, att den departementschef, som får näringarnas
vård om händer, äfven vårdar sig om vägarna.
Hvad vidare postverket angår, är det likaledes en inrättning
för allin, rörelsens beqvämlighet, bör således stå under samma
vård. Den värde ledamoten, som talat för ett Inrikes
Departement, vet bäst, att huvar, forvagnsinrättning ej bär
sig, men att den ändock anses böra bibehållas till lättnad
för allm. rörelsen. Jag ser således icke, huru forvagnsin
-
Pen Q Octo ber c, pj.
i3i
rättningen skall kunna skilja? frän näringarnas departement
utan en hämmande sönderstyckning af urenderna. Beträffande
derefter landtmätericont., har fråga ofta uppstått, om
denna inrättning rätteligen hörer till näringarna eller drätseln;
men nödvändigt hör den til! endera af dessa och ej till
en 3:dje afdelning. Efter min tanka hör den för sin oumbärliga
gemenskap med skattläggningsverket närmast höra
under drätseln. Hvad slutligen tullverket vidkommer, vore
det besynnerligt, om tullen skulle skiljas frän drätseln, enär
den utgör en så betydlig del af statens inkomster, och deras
erhållande utgör tullens förnämsta syftemål. På grund
häraf kan jag ej linna annat, än att det här föreslagna tredje
departementet eller s. k. Inrikes Departementet endast
skulle tjena till att sönderstycka de tvenne öfriga förut befintliga
departementerna, hvilka innefatta allt, hvad som tillhör
båda näringarna och drätseln. Jag afstyrker således all
anmärkning emot Utsk:s betänk, i denna del, och instämmer
med Frih. Cederström i begäran, att Hr Gr. o. Landtm,
först täcktes göra propos. på antalet af de nu ifrågavar. departementerna.
Gr. Horn: Den värde ledamoten, som sist yttrat sig,
synes mig egentligen hafva hemtat bevisningen för sin sats
derifrån, att de särskilda departementerna nödvändigt måste
understödja hvarandra. Men på detta sätt skulle man slutligen
kunna leda sig derhän, att»t. ex. chefen för Krigsdepartementet
äfven skulle öfvertaga financerna; ty onekiigt
är, att intet departement står alldeles oberoende af de öfriga.
Sålunda ser jag emedlertid icke saken. Om en inrättning,
af hvad slag som helst, medför någon lättnad för näringarna,
vet jag icke, hvarför chefen för näringarnas departement
endast på sådan grund skulle öfvertaga vården af
dessa inrättningar och t. ex. blifva vägbyggare eller hafva
tillsyn öfver postverket. På samma sätt kati jag ej inse,
hvarföre tullen endast derföre, att den ger inkomst, skulle
skötas af Financeministern, ehuru det är gifvet, att inkomsten
skulle lemnäs dit. För min del finner jag det alldeles
omöjligt att så ordna de ifrågavar. departementerna, att de
ej skulle hafva något med hvarandra att skaffa, och det vore
måhända ej heller nyttigt att bilda sådana stater i staten.
På grund häraf har jag icke kunnat öfvertygas af den siste
talarens skäl, och kan ej med honom instämma, särdeles då
jag finnér så mycket att göra vid dessa departernenter, att
jag ej vill lägga på tvenne personers ansvarighet en sådan
mängd göromål, hvaraf tre personer skulle hafva full sysselsättning.
Hr Lefre'n: Jag instämmer så vida med Gr. Horn, alt
jag önskar en reform i den nuvar. departementsfördeinin- „
gen, och att vi måtte få verkliga administratörer; men då
lian tror, att skyndsamheten skulle befordras genom en sä
-
i32
Dett 6 October e. m.
dan sÖncferdelhing af ärenderna, sorn lian föreslagit, är jag
icke af samma tanka med honom. Skulle namnet på den
särskilda minister, Gr. Horn föreslagit, lämpas efter befattningen,
borde den heta Diverse-depärtementet; och att hafva
ett sådant departement tror jag ej leda till ordningens
befordrande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o, Ad,
behagade såsom sin gemensamma tanka förklara, att de i 3:dje
och 4;de mom;n upptagna tvenne departementer borde fördelas
i tre, på sätt Gr. Horn föreslagit,
Ropades starka nej, blandade med ja; i anledn. hvaraf
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han tyckt sig
finna, att den framställda propostn blifvit af R, o. Ad. afslagen.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller om propos,
derå, att R. o. Ad. må såsom sin gemensamma tanka antaga
följande redaction af 3:dje och 4;de momin : ett departement
för Nä ringar ne och A11 m ä n n a Ordningen;
ett för Drätseln.
Frih. Cederström: Emot Ht* v. Hartmansdorffs förslag
måste jag anmärka, att det icke står i öfverensstämmelse
med R. o. Ad:s på f. m. fattade beslut, enär lian sagt,
att vården om allm. ordningen skulle tillhöra departementet
för näringarna; ty enligt det redan fattade beslutet skall det
tillhöra Konungen ensamt att fördela ärenderna emellan departementscheferna,
och vi hafva endast att bestämma antalet
af departementerna under en generel benämning för
hvarje.
Frih. Ehrenborgh: Sedan R. o. Ad. redan beslutat
att ej ingå i några bestämmelser om de ärender, som skola
tillhöra hvarje departement, tror äfven jag, alt vi nu endast
hafva att tillse, huruvida de ifrågavar. departementerna
skola blifva två eller tre; och den enda fråga, sorn bör afgöras,
lärer således vara, örn Ståndet godkänner eller afslår
det framställda förslaget att bestämma de ifrågavar. departementeruas
antal till trenne,
Hr Lefre'n: Sedan Hr Gr. o, Landtm, förklarat, att
frågan om de tre departementerna blifvit afslagen, är det
ganska riktigt, att man, på sätt H1' v- Hartmansdorff begärt,
nu kommer till frågan om namnet. Men till ledning
härvid anhåller jag, att R. o. Ad:s på f, m, fattade beslut
måtte uppläsas.
Underteckn. Ridd.Secret. uppläste det af R, o. Ad,
på f. m. fattade beslut, att uti grundlagen må bestämmas
endast de allm. föremålen för de särskilda departementerna;
men att det må öfverlemnas till K. M. att genom särskilda,
utfärdande kungörelser bestämma den närmare fördelningen
af göromalen departementerna emellan.
Den 6 October t. m.
Hr Lefren: Det är således de allm. föremålen för de
begge nu ifråga var. departementerna, sorn böra bestämmas;
och mig synes, att Hr v. Hartmansdorff ganska riktigt bestämt
dem, nemi. för näringarna och drätseln.
Hr Dalman: Då det var jag, sorn föreslog den propos.,
hvilken R. o. Ad. på f. m antog, torde min uppfattning af
detta förslag kunna tjena till någon ledning vid den nu förevar.
frågans bedömande. Jag får derföre förklara, att jag
väl åsyftade, att allm. bestämmelser gåfves örn föremålen för
hvarje departement, men ingen definition på hvad som skulle
förstås med hvardera namnet. Jag är således ense med Hr
v. Hartmansdorff, hvars förslag jag gillar och hvilket jag anser
ingalunda stå i strid med beslutet på f. m,
Hr Hjärne, Harald: Då den propos., som Hr Gr. o.
Landtm, sednast framställde, sades vara föreslagen af Gr.
Horn, hemställer jag till Gr. Horn sjelf, om lian genom svaren
på den framställda prpposm anser sitt förslag vara af
Ståndet besvaradt med nej.
Frih. Palmstjerna: Så vida R. o. Ad. redan anses
hafva afslagit frågan 0111 de tre departementerna, så att nu
endast återstår benämningen af de öfriga tvenne, får jag
förklara, att jag anser det ena böra benämnas Inrikes Departementet
och det andra Finance-departementet, Man bör
icke här uttrycka sig med några långa benämningar; ty om
man vill uttrycka flera föremål för hvardera departementet,
skulle man måhända slutligen komma derhän att nödgas
upptaga alla, hvilket åter är i strid med R. o. Ad:s på
f. m. fattade beslut. Jag vet således icke, hvarföre man ej
kan åtnöjas med att uttrycka namnen på dessa departement
ter med ett enda ord, och då skulle jag tro, att Inrikes Departementet
vore lämpligast för det ena och Finance-departementet
för det andra, helst detta sistnämnda tillräckligen
uttrycker, hvad dermed menas, eller att departementet skall
pmfatta Rikets både drätsel-? och kameral-väsepde
Hr
von Troil: I den sednare omständigheten instäm-,
mer jag med den siste talaren, och tror således, att 4:de
mom. bör heta: en för Finance-departementet; ty
detta ord är redan allmänt bekant, och jag vet ej, hvartill
det skulle tjena att i stället uppgräfva det gamla och föråldrade
ordet drätsel. Men deremot kan jag ej heller inse,
hvarföre man utan behof skall begagna ett så obestämdt
uttryck, som Inrikes Departement, och jag föreslår derföre,
att 3:dje mom. må lyda sålunda: en för Näringsoch
Handels-departementet.
Gr. Horn: Min begäran var den, att departementet
näst efter Utrikes Departementet skulle heta Inrikes Civildepartementet,
och hvad jag för öfrigt yttrade, innefattade
blott en argumentation för denna min sats. Att Hr Gr, o.
134
Dan 6 O c tab e r e. m.
Landtm, sedermera vid propos:n intog mera, än jag sålunda
begärt, förmodar jag hafva varit anledningen, hvarföre
11. o. Ad. så allmänt hesvarade proposm med nej; men
då det nu är afgjordt, att endast tvenne departementer skola
finnas i stället för de tre, som varit i fråga, bekänner
jag, att jag för min del ej vet, till hvilketdera liela den inre
styrelsen i landet skall höra. Detta må nu afgöras af
dem, som bestämt antalet till blott tvenne. Onekligt är
emedlertid, att det är hufvudföremålet för departementet,
som bör bestämma dess namn, och detta var anledningen,
hvarföre jag tillstyrkte, att benämna det ena för Inrikes
Departement.
Hr von Hartmansdorff: Om roan vill hafva en benämning,
som säger ingenting, är det rätt att kalla departementet
Inrikes eller till yttermera visso Inrikes Civildepartementet,
ty dermed är ingenting bestämdt uttryckt; men
om man vill hafva ett namn, hvaraf man liar något att rätta
sig efter, bör man benämna det första nu ifrågavar. departementet,
antingen såsom jag föreslagit, d. v. s. Departementet
för Näringarna eller, såsom Hr v. Troil tillstyrkt, Departementet
för Näringarna och Handeln. För min del anser
jag dock detta tillägg öfverflödigt, emedan handeln är
en näring. Läser man 6 § Reg.F., som bestämmer den nuvar.
indelningen af Statsexpeditionerna, finner man, att der
icke talas om finaneer, men väl om Rikets drätselverk; och
detta var anledningen, hvarföre jag föreslog, att det andra
departementet skulle benämnas för Drätselns. Jag vill dock
icke motsätta mig det namn, Hr v. Troil föreslagit, enär
det ändock uttrycker saken. Slutligen bör jag upplysa, att
då jag här hört åtskilliga ledamöter önska, att uppsigten
öfver allm. ordningen måtte förenas roed departementet för
näringarna, liar detta gifvit mig anledning att uttrycka ett
slikt syftemål i sjelfva benämningen. Men frågan derom må
bero på särskild öfverläggning. Till en början begär jag
således blott den propos., alt näringarna må få ett departement
för sig.
Frih. Palmstjerna: I de benämningar, som Hr v.
Hartmansdorff anser så riktiga, kan jag för ingen del instämma;
ty hvart skulle då t. ex. Tullverket hänföras. För
min del tror jag, att tullen bör höra till samma departement
som handeln, ty de hafva så många beröringspunkter
med hvarandra, att de ovilkorligen' måste höra tillsammans.
På grund häraf kan jag ej instämma i antagandet af
benämningar, som skulle motverka en ändamålsenlig organisation
af ärendernas behandling.
Hr Dalman: I anledn. af den siste värde talarens anmärkning
anhåller jag att få fästa uppmärksamheten derpå,
att då IL o. Ad. beslutat att till Regeringen öfverlemna den
närmare fördelningen af ärenderna emellan departementer
-
Den 6 October e. m.
i35
na, kommer det att bero af Regeringen, till hvilket departement
såväl tillien som postverket skall böra; och icke
heller kan jag finna, att någon inskränkning i denna åt Regeringen
medgifna rättighet sker derigenom, att det nu ifrågavar.
departementet benämnes Handels- och Närings-departemeutet.
Hvad åter beträffar Gr. Horns erinran, att han
vore i villrådighet, hvem som numera skulle erhålla chefskapet
olver länsstyrelserna, beror detta icke heller på namnet,
utan på Konungen, 3s)*n äger att bestämma det vid utfärdandet
af instruetion för hvarje departementschef. Anser
Konungen länsstyrelserna vara vigtigast i afseende på näringarna,
lära de komma att lyda under detta departement,
och om åter deras befattning med uppbörden och beskattningsväsendet
anses vigtigast, lära de hänföras under Financedepartementet.
Frih. Palmstjerna: Jag får ånyo, i anledn. af den
siste talarens yttrande erinra, att Regeringen alldeles icke
får fria händer alt fördela ärenderna huru som helst, i händelse
man nu bestämmer, att det nu ifrågavar. departementet
skall heta Departementet för Handeln och Näringarna;
ty då måste Tullverket hänföras dit.
Hr von Troil: Om man vill undvika de motsägelser,
som Frih. Palmstjerna anmärkt såsom en följd af de benämningar,
jag tagit mig frihet föreslå, synes ingen annan utväg,
än alt förena begge de ifrågavar. departemenlerna till
ett; ty likasom tullväsendet på en gång inverkar på näringarna
och uppbörden, inverkar beskattningssättet på alla
näringsgrenar. Det är således lätt att finna, att begge dessa
departementer alltid måste stå i en beröring med hvarandra,
som icke kan undvikas.
Frih. Palmstjerna: Just af de skäl, som Hr v. Troil
nu sednast framställt, då han ansett begge dessa departementer
stå i nära beröring med hvarandra, har jag trott,
att det eng borde benämnas Inrikes Departementet och det
andra Finance-departementet, på det Konungen sedermera
må kunna fördela ärenderna dem emellan, utan att i någon
män vara bunden. Om K. M. häri icke såge saken ur samma
inskränkta synpunkt, som jag måhända ser den, vore intet
hinder för K. M. att bestämma fördelningen på sätt Hr
v. Hartmansdorff önskat; men deremot läge ej heller i sjelfva
namnet något hinder för en annan fördelning, i händelse
den funnes lämpligare, och då det icke lärer vara R. o. Ad:s
mening att lägga ett sådant hinder, förblifver jag ännu vid
den tankan, att de af Hrr v. Hartmansdorff och v. Troil
föreslagna benämningarna icke böra antagas.
Frih. Cederström: Då det ej kan bestridas, att tullverket
är ett uppbördsverk, är det också gifvet, att detta
verk bör directe lyda under departementet för drätseln; och
i36
D e n 6 October •. m.
samma förhållande ur med postverket. Men då fråga nu
icke är om någon fördelning af ärenderna emellan departemehterna,
utan blott att gifva dem en allmän benämning,
faller det af sig sjelf, att vi icke behöfva strida om hvilkendera
fördelningen kan vara lämpligast, utan endast sysselsätta
oss med benämningen, och jag anhåller således hos Hr
Gr. o. Landtm, om den propos., alt benämningen å ifrågaVär.
tvenne departementer må blifva ett för näringarna och
ett för uppbörden eller drätseln.
R. O. Ad. förklarade såsom sina gemensamma tankar,
rörrde 3:dje och 4Me mom:n i 6 § Reg.F., följande ordalydelse:
"ett för Handeln och Näringarna” samt ”ett för Kameral-
och Drätsel-verken.”
5:t.e morn. i 6 $ Reg.formen.
Hr Stuart: Jag anhåller vördsamt hös Hr Gr. o.Landtm,
om den framställning, att R. o. Ad., i stället för Utskts förslag,
må såsom sin gemensamma tanka antaga följande redaction
af 5:te morn.: en för Ecclesiastik- och Undervisnings-d
epa r temen te t samt för Tryckfriheten.
Hr Dalman instämde med Hr Stuart.
Frih. Ehrenborgh: Då R. o. Ad. synes vara ense
derom, att man ej bör göra nominationerna så speciella,
som Utsk. föreslagit, synes det inconsequent att här ingå i
en specie! denomination. Jag hemställer, om det ej skulle
strida mot den förut antagna grundsatsen att i afseende på
detta departement ingå uti bestämmelser, som R. o. Ad. i
afseende på de öfriga öfverlemnat åt Konungen. Mig synes,
alt frågan endast bör blifva att för detta departement få ett
generelt namn, och om det icke anses tillräckligt att helt
enkelt kalla det Ecclesiastik-departementet, skulle jag tro,
att man åtminstone ej bör gå längre, än att kalla det Ecclesiastik-
och Undervisnings-departementet.
Hr von Troil: Jag instämmer i hufvudsaken med deu
siste talaren, men tror likväl, att redactionen bör blifva
följande: en för Kyrko- och Undervisnings-departementet.
Hvad tryckfriheten angår, har R. o. Ad. ännu icke beslutat
HofCancellex-ens borttagande, och ehuru jag hoppas,
att detta embete blir borttaget, anser jag det icke vara rätta
stället att nu ingå i discussion derom; hvadan det icke
heller här kan bestämmas, till hvilket departement uppsigten
öfver tryckfriheten skall höra.
Hr Lefre'n: Om den motionär, som tillvägabragte förmiddagens
beslut, nu vore tillstädes, skulle jag vilja fästa
hans uppmärksamhet på olägenheterna af detta beslut; ty
här blifver det alldeles nödvändigt att ingå i speciella bestämmelser,
så framt icke helsö- och fattigvården skola blifvai
helt
-
t
Den 6 Octo ber e. m.
helt och hållet uteslutna. Motionären synes också sjelf hafva
frångått sin princip, då han instämt i hvad Hr Stuart
här velat hafva inryckt, ang:de tryckfriheten.
Gr. Frölich: Jag anser detta departement böra helt
enkelt heta Ecclesiastikdepartementet, icke Kvrkodepartementet,
på det ingen förblandning må äga rum med det departement,
som har befattning med kyrkohemmanet i Riket,
helst vi förut haft icke särdeles prisvärda exempel på
en slik sammanblandning; men deremot tror jag, att man
hvarken bör tala om undervisningsväsendet eller tryckfriheten,
hvilket sednare jag isynnerhet anser olämpligt.
Hr Stuart: R. o. Ad. har på f. m. beslutat, att endast
de allm. föremålen för hvarje departement här skulle
bestämmas, och i full conserjuens dermed har jag föreslagit,
att det nu ifrågavarande departementet måtte blifva för
kyrko- och undervisningsväsendet. Vill man borttaga, hvad
jag derjemte tillagt om tryckfriheten och låta det blifva föremål
för särskild öfverläggning, huruvida HofCancellers-embetet
skall bibehållas eller icke, har jag ingenting deremot;
ty min mening har icke varit att här, mera än i andra fall,
ingå i speciella bestämmelser. Men just derföre måste jag
motsätta mig förslaget att här intaga helsö- och fattigvården,
isynnerhet som det, efter min tanka, är alldeles likgiltigt,
om Konungen öfverlemna!' uppsigten deröfver åt
chefen för detta eller något annat departement.
Hr von Hartmansdorff: R. o. Ad:s på f. m. fattade
beslut har redan så ofta blifvit åberopadt, att jag icke beliöfver
upprepa det; men då det sålunda är gifvet, att vi
mi åt hvarje departepient skola gifva ett namn, hvilket i
allmänhet uttrycker de föremål, hvart och ett skall omfatta,
bör i eulighet med de föregående besluten på samma sätt
förfaras här. Men för att bestämma de allm. föremålen för
detta departement, tror jag det blifva nödvändigt att sträcka
sig så långt, som Utsk. föreslagit, emedan förhållandet
hos oss är helt olika med andra länder. 1 Frankrike t. ex.
är kyrko- och uppfostringsväsendet deladt emellan skiljda ministerer,
men icke hos oss; och deras förening bör således
uttryckas. På samma sätt tror jag äfven, att vetenskaperna
här böra omnämnas, emedan vården om dem eljest skulle
kunna skiljas ifrån Ecclesiastikdepartementet, hvilket jag för
min del skulle anse vara orätt. Hvad de fria konsterna angår,
höra de för närvar, under Kammarexpeditionen; men
detta är, efter mitt omdöme, oriktigt, och jag tror således,
att de uttryckligen böra hänföras hit. Hvad slutligen helsooch
fattigvården beträffar, kan man väl säga, att de höra till
polisen eller den s. k. Inrikes Ministdren; men för min del
anser jag dem hafva det sammanhang med de öfriga föremålen
för detta departement, att de jemväl böra höra hit.
.4 H. r8
Den 6 October c. m.
Jag tillstyrker således bibehållandet af den benämning för
detta departement, sorn Constit.Utsk. föreslagit.
Hr Dalman: Jag kan ej instämma med den siste värde
talaren, att bär behöfves en vidlyftigare benämning än annars.
Jag instämmer tvärtom med Hr v. Troil och Hr Stuart,
att det endast må heta: en för Kyrko- och U ndervisnings-departementet;
ty det är gifvet, att de
öfriga af Hr v. Hartmansdorff uppräknade ärenden- i allt fall
komma hit, då de befinnas hvarken tillhöra näringarna eller
drätseln. Hade man beslutat en särskild Inrikes Minister,
så tror jag, att dessa ärender bort höra dit; men nu anser
jag det så gifvet, att de komma att höra under detta departement,
att jag ej finner det behöfva särskildt uttryckas.
H. Ex;. Hr. Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade som sin gemensamma tanka, rör:de 5:te morn.,
förklara följande ordalydelse: "en för Kyrko- och Undervisnings-depar
temeritet.”
Bifölls.
6 mom. i 6 § Reg.F.
Hr Dalman: Med anledning af R. o. Ad:s på f. m.
fattade beslut hemställer jag, om icke redactionen af detta
6 mom. bör blifva följande: en för Armeens Departement.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer vördsamt, att
redactionen må blifva följande: en för försvaret till
lands, hvilken tillika vare Konungens rådgifvare
i commandomål för Armeen.
Hr Dalman: Jag skall gerna medgifra antagandet af
Hr v. Hartmansdorffs förslag, såsom bättre än mitt; dock önskade
jag, att frågan om commandomälens förening med
Krigsministeren måtte uppskjutas, till dess vi komma till öfverläggning
om i5 § Reg.F., hvilken jag tror fordrar någon
omarbetning. Jag hemställer således, om ej denna fråga höruppskjutas,
tilldess sättet för föredragningen af commandomål
förekommer.
Frih. Palmstjerna: Jag tror för min del det vara
lämpligast, att R. o. Ad. nu beslutar om hufvudsaken, eller
huruvida föredragningen af commandomål skall förenas med
Krigsministe'ren, ty redactionen af i5 § blir då endast en följd
af det här fattade Intfvudsakliga beslutet. Min öfvertygelse
är, att angelägenheten fordrar de begge ifrågavar. befattningarnas
förening, och jag tror mig ej här behöfva utveckla
skälen för denna min öfvertygelse. Jag tillstyrker derföre Hr
v. Hartmansdorffs förslag.
Frih. Ehrenborgh: Det ämne, som nu är i fråga,
har så ofta varit föremål för debatt, att det förmodligen för
alla är val bekant. För min del har jag följt frågan med
Den 6 October e. m.
mycket deltagande, och ehuru den icke hörer till mitt yrke,
har den öfvertygelsen hos mig stadgat sig, att Utsk» förslag
är det rätta. Om IL o. Ad. delar denna mening, synes
det lämpligaste vara att icke göra någon anmärkning vid
det ifrågavar. morn.; men dä R. o. Ad. redan tagit för princip
att utesluta de definitioner, Utsk. uppställt, tillstyrker
jag 'för min del antagande af Hr v. Hartmansdorffs förslag.
Gr. Horn: Jag instämmer fullkomligt i Frih. Ehrenborghs
åsigt, att cheferna för Krigsdepartcmenterna tillika böra
vara Konungens rådgifvare i commandomål; men då man
beslutat, att förbigå alla sådana speciella bestämmelser, som
Utsk. i sitt förslag intagit, skulle jag tro, att redactionen af
6 och rj rnomtn helt enkelt borde blifva: en för Armeens
Departement; en för Flottans Departement.
Hr von Troil: Jag ämnar endast yttra mig om sjelfva
redactionen, och får fästa uppmärksamheten derpå, att i alla
de föregående mom:n har ordet departement influtit, och
att samma förhållande således här bör äga rum. För min
del skulle jag helst se, att detta 6 moni. finge namn af Krigsdepartementet;
men dernäst anser jag lämpligast, att det benämnes
Armeens Departement, och jag tillstyrker således
den redaction, som den siste talaren föreslagit.
Hr Lefrdn: JAka med Hr v. Troil anser jag symmetrien
med de föregående mom:n fordra, att ordet departement
intages såväl i detta som nästföljande mom, och
jag skulle vilja föreslå, att dessa departementer benämndes:
Lja n d t kr i gs ä ren d e r n a s Departement och Sjökrigsärendernas
Departement. Dock anser jag Utsk:s tillägg,
att cheferna för dessa departementer tillika skola vara
Konungens rådgifvare i commandomål böra intagas; ty som
hela organisationen af krigsväsendet hvilar på denna förening,
vet jag ej, hvarföre man skulle skjuta ifrån sig vinnandet
af ett slikt ändamål. Det är efter min tanka af högsta
vigt, att den ifrågavarande föreningen här uttryekes.
Hr Dalman: Jag är ense med den siste talaren om
vigten deraf, att Konungens rådgifvare i commandomål tillika
är föredragande i krigsärender. Jag syftar också till
samma ändamål; men orsaken, hvarföre jag yrkat uppskof
med afgörandet, är den, att jag fruktar, alt man icke utan
motsägelse skall vilja ingå på det stadgande, som jag önskat,
att nemi. cheferna för Krigsdepartementerna alltid skola vara
rådgifvare i commandomål. Då Konungen är på resor, kan
en för tillfället förordnad gen.adjutant blifva Konungens rådgifvare
i commandomål, och det är med afseende härå, som
jag i i5 §, der sättet för commandomålens föredragning bestämmes,
velat uttrycka samma ändamål, sorn andra önskat
bär införa. Jag har också uppgjort ett förslag till redaction
af i5 §, som jag anhåller att nu få uppläsa blott för
* i4o
Den 6 Oetober e. m.
att visa, att jag ingalunda vill hindra den föreslagna föreningen
af commandoraålen med öfriga krigsärender , utan att
det endast är för att hafva antagandet af denna min redaction
öppen, då vi komma till i5 §, som jag nu öuskar uppskof.
i5 § Reg.F. skulle nemligen efter mitt förslag komma
att lyda sålunda: ”Commandomål, hvarmed förstås sådana,
som Konungen, i egenskap af högste befälhafvare öf”ver
krigsmagten till lands och sjös, omedelbarligen besör”jer,
må Konungen, då Ilan sjelf förer Riksstyrelsen,
”afgöra — — — honom godt synes. Uppehåller sig
”Konungen å annan ort, än der Regeringen har
”sitt säte, vare den Konungens rådgifvare, som
”K önun gen genom vederbörande departementschef
b efatt ningen med corn mandom ål uppdra”ger,
lika med annan Konungens rådgifvare för
”sina åtgärder ansvarig.”
Hr von Hartmansdorff: Då åtskilliga ledamöter, tillhörande
krigsmagten, hulpit mig med organisationen af Ecelesiastikdepartementet,
visar jag mig blott erkänsam , om jag nu
hjelper dem med organiserandet af Krigsdepartemeuterna. Jag
skulle för min del tro, att det förslag, sora nu är i fråga,
ang:de commandomålens förening med öfriga krigsärender,
alldeles icke behöfver uppskjutas för den anmärkning, Hr
Dalman gjort, ty här är fråga om det allmänna förhållandet;
men i5 §, sådan Hr Dalman uppgjort den, är ett undantag,
som väl kan förlikas med den allm. regeln. Begge
förslagen kunna antagas, om man så vill, äfven utan uppskof
med den nu förevar, frågan, och man vunne dermed
alltid, att öfverläggningarna om denna 6 § en gång kunde
blifva slut.
Gr. Horn: Så vida man vill antaga en Departementsstyrelse,
kan jag ej tänka mig möjligheten deraf, att Konungen
någonsin, i bredd med Krigsministern, skulle använda
en generaladjutant såsom rådgifvare i commandomål. Det
vore samma förhållande, som om Konungen skulle tillkalla
en biskop för alt afgöra vissa ecclesiastikärender. Jag anser,
att man icke ens här bör förmoda en sådan orimlighet,
och då ingen grundlags-§ finnes, som ålägger Konungen att
hafva en särskild rådgifvare i commandomål, inser jag ej
heller, hvarföre något särskildt derom här behöfver nämnas.
Hr Lefre'n: Jag är först skyldig Hr v. Hartmansdorff
tacksamhet för hans benägenhet att gå oss tillhanda, och
vidare är jag skyldig att för dem, som ansett ett särskildt
stadgande af nöden för den händelsen, att Konungen går i
fält eller är ute på resor, göra den anmärkningen, att då
Konungen går i filt och öfverlemnar Regeringen åt Statsrådet
eller sin .Son, mäste der alltid finnas både en föredragande
i krigsärender och en rådgifvare för commandomål,
hvaremot Konungens Generaladjutant endast är chef
Den 6 Oc tuber e. m.
för Generalstaben och ingen ansvarig rådgifvare. Han är
blott en militärperson; men hos Regeringen skall alltid in
loco finnas en föredragande och en, som i commandoväg bar
verkställigheten om hand, så att, om t. ex. någon class af
beväringen skall uttagas, beslutet derom blir föremål för
Conseillen, men rådgifvaren i commandomål bestämmer, huru
det skall gå med exercisen och dylikt. Jag ber således,
att detta mom. må förbigås utan anmärkning, så framt man
ej vill göra någon redactionsförändring för att sätta mom.
i conformitet med de föregående.
Hr von Troil: Om R. o. Ad. bär vill uttrycka den
allm. regeln, att föredraganden för krigsärender tillika skall
vara Konungens rådgifvare i commandomål för Armeen, och
framdeles vilt bestämma hvilka undantag derifrån kunna vara
af nöden, skall det ej vara mig emot; men deremot måste
jag bestrida Hr Lefréns sats, att Konungens befallningar i
egenskap af högsta befälhafvare för Rikets krigsmagt, hvar
helst de utfärdas, skola kunna vara undantagna från den
constitutionella ansvarigheten; ty det måste vara gifvet, att
sådan ansvarighet öfver allt skall finnas, så framt man ej
vill upphäfva sjelfva basis för allt constitutionelt samhällsskick.
Hr Le frön: Min framställning gällde det fall, då Konungen
lemnar Regeringen ifrån sig, och under sådant för
hållande
tror jag, att hans gen.adjutant ej kan betraktas annorlunda,
än som gen.adjutanten hos hvilken befälhafvare
som helst. Alla mål skola, under det Konungen är i fält,
föredragas här hemma hos Regeringen, och der hpr mande
ansvariga rådgifvarne; men att på samma gång hafva tvenne
ansvariga rådgifvare i commandomål tror jag ej låter säga sig.
Gr. Horn: Den siste värde talaren skulle hafva rätt,"
om det vore tänkbart, att Konungen någonsin kunde lemna
ifrån sig sina konungsliga rättigheter, särdeles då han går
i fält i spetsen för armeen. Lika med Hr Lefren finner jag
emedlertid, att ingen ansvarighet kan finnas för hvad Konungen
gör i fält eller såsom befälhafvare för den del af
armeen, som är i fält; men för hvad som göres med den
öfriga delen af Rikets krigsmagt miste ansvarighet ägarnm,
och hvartill under sådana omständigheter en särskild rådgifvare
för armeen skulle behöfvas hemma i landet, kan jag
ej inse, enär det måste tagas för gifvet, att Konungen såsom
högsta befälhafvaren för Rikets krigsmagt, hvar helst
han är, alltid sjelf handhafver commandomålen.
Hr. von Troil: Jag bekänner, att jag icke kan fatta,
hvad Hr Lefre'n menat-, då han sagt, att Konungen, när
lian går i fält, vore att betrakta såsom hvarje annan befälhafvare,
utan att kunna taga befattning med några regeringsärender,
likasom Konungen icke äfven dä skulle kunna
Den 6 OctoLcr e. m.
gifva befallningar åt den tillsatta Regeringen. För öfrigt
skulle efter Hr Lefrcns sats intet ansvar kunna äga ruin för
allt, livad som tilldrog sig med armeen, enär Konungen sjelf
icke är något ansvar underkastad, och på en sådan åsigt
kan jag ej heller ingå.
Hr Hjärne: Jag tror, att Gr. Horn och Hr v. Troil
icke rätt förstått Hr Lefren, och jag skall derföre söka utreda
den mening, jag funnit uttryckt genom Hr Lefrdns yttrande.
Jag skulle nemi. för min del tro, att Konungen, då
han går i fält, ej kan taga någon speciel befattning med regeringsärenderna
eller organisationen och directa ledningen
af den delen af armeen, som qvarblifver hemma i landet,
Utan Konungen är då endast att betrakta såsom befälhafvare
för den uppbådade armeen, och chefen för Gen.stahen
är då den rådgifvare i commandomål, som åtföljer Konungen
i fält. I följd häraf måste en särskild rådgifvare i commandomål
finnas för den delen af armeen, som är hemma,
hvilken i Konungens namn utfärdar och ansvarar för de befallningar,
som ensamt röra krigsväsendet hemma i landet.
På detta sätt har jag uppfattat Hr Lefrdns sats och kan ej
finna annat, än att den är riktig.
R. o. Ad. förklarade som sin gemensamma tanka, rör:de
6 mom. i 6 §. Reg.F., följande ordalydelse: "en för Armeens
Departement, hvilken tillika vare Konungens rådgifvare i
commandomål för Armeen.”
7 mom. i 6 § Reg.F.
Hr Dalman: Jag hemställer, om icke R. o. Ad., i enlighet
med det nu sednast fattade beslutet, skulle finna för
godt att såsom sin gemensamma tanka antaga följande redaction
af ifrågavar. 7 morn.: en för Flottans Depar•tement,
hvilken tillika vare Konungens rådgifvare
i commandomål för Flottan.
R. o. Ad. förklarade som sin gemensamma tanke, rör:de
detta morn., följande ordalydelse: ”en för Flottans Departement,
hvilken tillika vare Konungens rådgifvare i commandomål
för Flottan.
8 mom. i 6 § Reg.F.
Gr. Horn: Om man någonsin sökt att få ett departement
endast för benämningen, kan det med skäl sägas vara
förhållandet här; ty jag ser ej, hvartill det annars skulle
behofvas att hafva ett särskildt departement för föredragning
af grundlagsärender, då dessa lika väl kunna höra under
Justdepartementet. Jag hemställer således, att R. o. Ad.
må såsom sin gemensamma tanka förklara, att intet HofCancellers-departement
bör finnas.
Frih. Gederström: Hvad Gr. Horn nu föreslagit är
egentligen en ny motion, åsyftande ändringar i massa af en
Den fl 0 c t o b c r c. m.
«43
mängd grundlags-§§, särdeles i Tryckfr.förordn., och jag
bestrider således på förut anförda skäl upptagandet af detta
förslag, såsom varande grundlagsstridig^
Frih. Palmstjerna: Jag kan ej finna, alt Gr. Horns
förslag åsyftar en sådan total ändring, som Frih. Cederström
förmenat, ty en HofCanceller kan finnas, ulan att vara medlem
af Statsrådet. Jag instämmer för min del deri, att IlofCancellern
ej bör vara ledamot af Statsrådet, såsom chef för
något eget departement.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade såsom sin gemensamma tanka förklara, att intet
IlofCancellers-departement skall existera, och att grundlagsärender
skola af chefen för Just.departementet behandlas?
Hr Dalman: Jag tror ej, att Gr. Horns mening innefattade
något annat, än att R. o. Ad. skulle såsom sin gemensamma
tanka förklara, att det nu ifrågavar. 8 mom. bör
utgå, utan att tillika bestämma till hvilket departement
grundlagsärender skola höra. Detta bör i enlighet med de
föregående besluten bero af Konungen, och således är det icke
lämpligt att här göra det af Hr Gr. o. Landtm, gjorda tillägget
om grundlagsärenders behandling af Just.ministern.
Propos:n bör, efter min tanka, endast lyda derå, att 8mom.
skall utgå.
Gr. Horn: Endast såsom motiv för min sats yttrade
jag, att grundlagsfrågor kunna beredas i Just.departementet,
och jag slutade med begäran om den propos., att R. o. Ad.
såsom sin gemensamma tanka måtte förklara, att intet HofiCancellers-departement
skall finnas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade såsom sin gemensamma tanka förklara, att intet
HofCancellers-deparlement skall finnas.
Bifölls.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser grundlagsärender
eller frågor om förändring af grundlagarna böra inför Konungen
föredragas af den, hvars departement saken rörer,
och af Just.ministern, när saken ej kan anses tillhöra något
af de öfriga departementerna. Jag skulle tro, att sedan R.
o. Ad. nu i allmänhet bestämt föremålen för de särskilda
departementerna, men borttagit det departement, som hittills
på grund af bruket haft befattning med föredragning af
grundlagsärender, bör någonting härom uttryckas, och jag
hemställer således, att R. o. Ad. nu må såsom sin gemensamma
tanka förklara,'att grundlagsärender skola föredragas
af den departementschef, till hvars departement frågan hörer,
men af Just.Statsministern, ifall den icke hörer till något
visst departement.
Gr. Horn: Jag har för min del ingenting emot Hr v.
Hartmansdorffs förslag, blott man undviker att nyttja ultryc
-
>44
Do ti G C ctobc r e. m.
ket Just.Statsministern, emedan det ännu icke ur afgjordt,
om någon sådan skall linnas.
Frih. Palmstjerna: Jag kan ej inse, hvarföre man
liär skall ingå i någon bestämmelse om föredragningen af
grundlagsärender; jag skulle tvärtom tro det vara mera enligt
med Ståndets föregående beslut att icke yttra något
härom, utan öfverlemna den saken åt Konungen.
Hr von Troil: Jag instämmer med Frih. Palmstjerna
och anser det på f. m. fattade beslutet lägga hinder för antagande
af Hr v. Hartmansdorlfs förslag, hvilket jag dessutom
finner obehöfligt, enar förut ej funnits något stadgande
af hvilken grundlagsärender skola föredragas, och vi ändock
sett, att de blifvit föredragna. Jag föreser emedlertid,
att det hädanefter blir chefen för Just.departementet, som i
allmänhet kommer att föredraga dessa ärender, ehuru Konungen
derföre ej lärer vägra andra föredragande att äfven
göra sina anmärkningar i sådana frågor, som tillhöra hans
departement.
Gr. Horn: I sjelfva saken instämmer jag med Hr v.
Hartmansdorif så vida, att jag anser lämpligast, att grundlagsärender
blifva föredragna på det sätt, han föreslagit;
men deremot instämmer jag med de sista värda talarne deruti,
att något stadgande härom icke bör i 6 § intagas.
Hr von Hartmansdorff: Jag får först säga, att då
jag nyttjade ordet Just.Statsminister skedde det af misstag,
som jag nu får rätta och i stället insätta i mitt förslag:
chefen för just,ärender. Det ser emedlertid ut, som It. o.
Ad. ej skulle hysa mycken benägenhet för förslagets antagande;
men jag kan likväl ej frångå den öfverlygelsen, att
då man nu borttagit den föredragande, som hittills haft befattning
med grundiagsärenderna, bör man sätta något annat
i stället. En ledamot har väl sagt, att intet stadgande
förut funnits, och att dessa ärender ändock blifvit föredragna;
men med samma skäl skulle man aldrig behöfva
några föreskrifter. Jag anhåller på grund häraf hos Hr Gr.
o. Landtm, om propos. på det förslag, jag tagit mig friheten
framställa.
H. Ex. Hr Gr, o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade instämma i den af Hr v. Hartmansdorff nu yrkade
mening.
Ropades nej.
Sista mom. i 6 §. Reg.F.
Hr Hjärne: Jag skulle för min del tro, att detta sista
mom. af 6 § icke kan afgöras, förrän man i 5 § bestämt
hela antalet af Statsrådets ledamöter. Men det återstår ännu
en annan fråga i 6 §, som blifvit uppskjuten och, efter
min
Den 6 Octo ber t. m.
i45
min tanka, nu bör först afgöras, nemi. den, ang:de benämningen
af cheferna för Just.- och Utrikes-depärtementerna.
Jag föreslår i detta fall, att redactionen af 1 och 2 mom:n
må blifva följande: en chef för Jus t. d epa rt em en t e t;
en för Utrikes departementet; och anhåller vördsamt
om Hr Gr. o. Landtnäs propos. derpå.
Hi Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att som lian fattat
R. 0. Ad:s mening, kunde ej summan af Statsrådets ledamöter
bestämmas, förrän 6 §:s pröfning vore fulländad.
Hr Hjerta: Jag täger mig friheten fästa uppmärksamheten
derå, att det icke lärer gå an att nii inlåta sig i
någon discussion om antalet af de blott consultativa Statsråden,
innan det blifvit afgjordt, örn sådana skola finnas
eiler icke, hvadah jag för min del tror det vara lämpligast,
ätt man, sedan departementschefernas antal nti blifvit bestämdt,
återgår till 5 § och bestämmer totala antalet af
Statsrådets ledamöter.
H. Ex, Hr Gr, o. Landtm, yttrade, det han ansåg
det icke vara möjligt att återgå till 5 §, der det summariska
ahtalet af Statsrådets ledamöter omtalas, förrän man
förut i detail bestämt hvilka Statsrådsledamöter, som borde
finnas.
Hr Hjerta: Jag katt icke frångå min Öfvertygelse om
öiämpligheten af att afgöra sista mom. i 6 §, innan 5 §
blifvit afgjord; men om det på f. m fattade beslut att uppskjuta
med 5 §:s afgörande, tilldess pröfningen af 6 § föregått,
skulle kunna anses lägga hinder för Hr Gr. o. Landtm,
att, på sätt jag föreslagit, nu återgå till 5§, vågar jag vördsamt
föreslå, att Ståndet, med frånträdande af sitt förra beslut,
mätte besluta en slik återgång, samt anhåller, att Hr
Gr. o, Landtm, härom täcktes inhemta Ståndets tanka.
Hr von Troil: För att på ert gång komma till ettslut
med 6§ och frågan om antalet af Statsrådets ledamöter, an-4
håller jag, att det föredragna sista mom. nu måtte afgöras,
och att Ilr Gr. ö. Landtm, ville till Ståndet hemställa att
som sin gemensamma tanka antaga följande redaction: Af
de tvenne Statsråden utan departement bör den
ena hafva beklädt civilt embete,
Gr. Horn: Jag medger väl, att det ännu är oafgjord!,
om några Statsråd utan föredragning böra finnas; men då
jag tyckt mig märka, att pluraliteten är för denna mening,
så att det kan tagas för afgjordt, att consultativa Statsråd
komma att finnas, instämmer jag för min del i Hr v. Troils
förslag, såsom en lämplig medelväg.
Hr Silfverhjelm, Garl Adam: Då jag var den,
Som på f. m. väckte fråga, att blott 8 föredragande Stats-*
4 H. 19
146 D e m 6 0 c t o b t r c. m.
lad skulle utgöra Konungens Conseil, kan jag ej underlåta
att förklara, det jag anser besynnerligt och oformligt, om
man nu skrider till afgörande!, huruvida de consultativa
Statsråden skola blifva 4 eller, på sätt Hr v. Troil föreslagit,
2:ne, innan det ännu blifvit afgjordt, om några Statsråd
utan föredragning skola finnas. Jag instämmer således
till alla delar med Hr Hjerta.
Hr Hjerta: Jag kan ej instämma med Gr. Horn, att
pluraliteten redan skall vara gifven för de 4 consultativa
Statsråden, särdeles som jag har mig bekant, att BondeSt.
beslutat, att Statsrådets ledamöter inalles skola vara blott 7.
Jag vill emedlertid ej vidare uppehålla discussionen, utan
låter frågan gerna afgöras i hvilken ordning man behagar.
Hr Dalman: Frågan är helt enkelt den, om man vill
antaga sista mom. af Utsk:s förslag i 6 § eller icke; det lyder
sålunda: bland de 4 Statsråden utan departement
böra minst 2 hafva förvaltat civil beställning.
Härvid måste då först afgöras, om man vill hafva
några Statsråd utan departement, i hvilket fall man uppgifver
sitt antal, äfvensom huru många deraf skola hafva
beklädt civil beställning, och sedan delta är afgjordt, blir
det ganska lätt att i 5 § insätta den siffra, som motsvarar
sammanräknade antalet af departementscheferna och de consultativa
Statsråden , i fall pluraliteten bestämmer sig för några
sådana. Jag kan således ej finna annat, än att det är
en bonne et due forme, att sista mom. i 6 § först afgöres,
och för min del skulle jag härvid helst yrka, att inga consultativa
Statsråd antagas; men som jag är öfvertygad, att
jag deruti öfverröstas af pluraliteten, instämmer jag i Hr v.
Troi Is förslag.
Hr von Troil: Hr Dalman har fullständigt utredt,
att ingen mening genom mitt förslag blir undertryckt. Jag
vill derföre blott tillägga, att min enskilda åsigt äfven varit
den, att inga consultativa Statsråd borde finnas; men då
utgick jag från den förutsättningen, att de föredragande
Statsråden skulle blifva 8. Jag anser nemi. Statsrådets ledamöter
böra vara minst 8 eller (j, ty Sverige utgör numera
ett confederativt statsförbund med Norrige, som föranleder
Konungen att tidtals skilja sig från hufvudstaden,
hvarvid en del af Statsrådets ledamöter måste följa honom
och en del stadna qvar; men sådant kan ej ske, om ej antalet
är åtminstone 8. Då det derföre nu blifvit afgjordt,
alt departementscheferna blott skola blifva 7, har jag föreslagit,
att dessutom 2:ne consultativa Statsråd skola finnas,
af hvilka åtminstone den ena bör hafva beklädt civilt embete;
och jag skulle tro, alt alla meningar härom kunna
förena sig.
Hr von Hartmansdorff: Äfven jag tror, att om It.
0. (fkd. antager Hr v. Troila förslag, blir ingen mening un
-
\
Den 6 Octoker e. m.
’47
dertryckt. För min del anser jag consultativa Statsråd Lora
finnas och tillstyrker således Hr v. Troils förslag, såsom en
lämplig medelväg, innefattande det minsta möjliga antalet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade som sin gemensamma tanka förklara, att sista mom.
i 6 §. Reg.F. borde erhålla följande lydelse: ”Bland de två
”Statsråden utan departement bör minst ett hafva förval”tat
civil beställning.”
Bifölls.
H. Ex. hemställde, om R. o. Ad., till följd af de redan
fattade besluten, behagade förklara som sin gemensamma
tanka, att ingressen i 6 § Reg.F. borde erhålla följande lydelse:
”Af Statsrådets ledamöter skola sju vara chefer, hvar
”för sitt departement, nemi.”
Bifölls.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att tiden nu vore
inne att, i afseende på redactionen, bestämma rörrde titlarna
för cheferna för Just.- och Utrikes-departementerna.
Gr. Horn: Jag har redan yttrat min åsigt i den frågan,
Hr Gr. o. Landtm, nu framställt, och vill derföre nu
utan vidare discussion föreslå, att redactionen må blifva:
en för Just.-departementet; en för Utrikes departementet,
o. s. v. alla morn:n igenom, samt hemställer, att R. o. Ad.
må förklara en sådan redaction för sin gemensamma tanka.
Frih. Palmstjerna: Sedan R. o. Ad. fattat det beslut
att til! K. M. öfverlemna ärendernas fördelning emellan departementcrna,
synes mig lämpligast att till K. M. äfven
öfverlemna att bestämma, om departementchefernas benämning
och titulatur. Namnet, det må vara hvilket som helst,
betyder intet i sjelfva saken och i afseende på ärendernas
gång, och då frågan nu är att tillvägabringa en mer ändamålsenlig
verksamhet i regeringsärendernas gång, utan att
åstadkomma någon förändring i öfrigt, inser jag intet skäl
att förändra de namn, som redan finnas, helst de icke kunna
förändras utan betydlig omgång, enär de äro intagna uti
Riksakten, derifrån de ej utan omgång kunna borttagas.
Skulle denna namnförändring nu antagas^ mäste förslaget
derom blifva hvilande, och beslut kan ej fattas förrän vid
nästa riksdag, hvarefter frågan mäste öfverlemnas lill nästa
Storthing i Norrige för de förändringar i Riksakten, som
blifva nödiga, och således skulle hela saken ytterst komma
att bero på Norrmännens samtycke. Jag hemställer, om man
väl kan vilja ingå i så många vidlyftigheter för en sä obetydlig
sak, som icke ens synes löna mödan alt tala om så
länge, sorn jag nu gjort.
Hr Dalman: Med anledn. af den siste värde talarens
yttrande får jag fästa uppmärksamheten derå, att meningen
aldrig varit att hindra Konungen att gifva sina departement
-
>48
Den 6 October c. m.
chefer Hvad namn lian behagar. Han han således, om han
vill, kalla dem Just.Statsminister, Utrikes Statsminister o. s.
v.; men det ur på goda skäl, som man yrkar, att den ena
chefen icke i grundlagen får högre rang och titulatur, än
den andra, hvarföre jag också längre fram i 33 § kommer
att föreslå den förändring, att alla Statsrådets ledamöter
skola innehafva Rikets högsta värdighet; Konungen dock
ohetaget att för öfrigt gifva deni hvilka titlar sorn helst.
Frih. Palmstjernas anmärkning synes således blott vara en
förevändning för att bibehålla titlar, spm icke böra hafva
något med grundlagen att skaffa.
Frih. Palmstjerna: Om man borttager Statsministers*
titeln ur grundlagen, måste den äfven borttagas ur Riksakten,
ty jag kan ej föreställa mig, alt man i denna sistnämnt
da skulle kunna omnämna ett embete, som icke finnes i
grundlagen; Konungen skulle eljest kunna gifva Statsmini-,
sterstiteln åt personer, som icke vore ledamöter af Statsrådet.
Jag kan således ej annat än vidblifva min mening;
men det är derföre icke sagdt, att någon skillnad i rangen
emellan Statsrådets ledamöter skall äga rum. Benämningen
betyder här ingenting, såsom i andra länder, t. ex. England,
der Regeringspersonalen liar olika namn, men det ändock
beror på särskild utnämning, hvilken skall vara Conseilpret
sident och innehafva högsta rangen,
Gr. Horn: Mig synes, att de skäl, Frih. Palmstjerna
framlagt, snarare tala emot hans mening; ty då han medgifvit,
att alla Statsrådets ledamöter höra hafva lika rang,
peli det jemväl är ostridigt, att de alla bekläda lika vigtiga
embeten, bör vä( också namnet vara lika. Dessutom är det
icke obekant, alt TJtsk. i en sednare § gifvjt Statsministrarna
högre rang, än Statsrådets öfriga ledamöter, och att Utsk,
således vid de gamla namnens bibehållande tänkt sig Stats-,
ministrarna såsom högre chefer för Statsrådet, och det är
detta, söm jag ogillar, he|st jag, om en chef för Statsrådet
skulle antagas, i intet fall anser denna böra vara mer än
en enda. Hvad åter åberopandet af Riksakten beträffar, får
jag nu för tredje gången i dag fästa uppmärksamheten derå,
att i samma Riksakt förekomma d« nuvar. fyra Stalssecreterarne,
och att det således är otyifvelaktigt, att Riksakten i
allt fall, om den nu föreslagna nya organisationen af Statsrådet
antages, mäste undergå någon förändring till redactionen,
utan att man derföre behöfver frukta någon fara för
föreningen med Norrige, Hr Dalman har också ådagalagt,
att Konungen blir oförhindrad att gifva namn af Statsministrar
åt alla Statsrådets ledamöter, om han så vill, och att
frågan här endast är derom att icke i gyundlagen upptaga
deras titulatur, utan endast deras functioner. Jag anhåller
på grund häraf hos Hr Gr. q, Landtm,, att propos. må blifva
framställd i enlighet med min yttrade åsigt.
Den 6 Octobcr e. m.
>49
Hr Dalman: Till hvad Gr. Horn nyss yttrat lar jag
blott tillägga en erinran till Frih. Palmstjerna, att han sjelf
nyss biträdt beslutet, ang:de IlofCancellers-embelets borttagande,
ehuru HofCancelleren äfven är nämnd i Riksakten,
och samma skäl således skulle finnas för hans bibehållande.
Jag hemställer, huruvida icke Frih. Palmstjerna sjelf linner
denna argumentation riktig.
Frih. Palmstjerna: Till svar på Hr Dalmans hemställan
får jag till honom hemställa, om det Cj är mera
skäl att biträda en ändring i Riksakten, då fråga är om
sak, än om ett namn. I fråga om HofCancelleren var jag
ense i sjelfva saken; men här är tvisten endast om ett namn,
sorn jag anser af så ringa vigt, att en sådan obetydlighet ej
bör föranleda till omgängen af en förändring i Riksakten.
För öfrigt får jag erinra, att jag hvarken yttrat eller haff
för afsigt, att HofCancellers-ernbetet skulle helt och hållet
försvinna, utan endast alt HofCancelleren ej borde vara chef
för något särskildt departement, och detta tror jag äfven in*-  stämmer med R. o. Åd;s fattade beslut, hvadan någon förändring
i Riksakten för den orsaken ej lärer blifva nödvändig.
Beträffande åter Gr. Horns invändning, att Statssecreterarne
finnas omnämnda i Riksakten, så kanna de äfven finnas
hädanefter och någon förändring af Riks-akten således
ej heller i den delen behöfyas. Jag vill emedlertid icke vidare
falla besvärlig nied att uppehålla mig vid denna i och
för sig sjelf obetydliga fråga.
R. o, Ad. förklarade såsom sin gemensamma tanka, att
ordet Minister ej borde begagnas i rcdactionen af i och 2
mom:n i 6 § Reg.F,
Till följd af det i förmiddagspleiium fattade beslut fö-,
redrogs nu Constit.Utsk:s förslag till ändring af 5 § Pieg.F,
I anleda, af de på f. m. gjorda anmärkningar och i enlighet
med de sedermera fattade besluten förklarade R. o.
Ad. såsom sin gemensamma tanke, att förslaget till förändrad
redaction af 5 § Reg.F. borde erhålla följande lydelse:
-Statsrådet skall bestå af g ledamöter, hvilka äge att alla
”der förekommande ärenden öfvervara, Ej må fader och
?’son eller bröder på en gång vara ledamöter af Statsrådet.”
II, R. o. Ad, åtskiljdes kl, 11 på aftonen.
In fidem prolocolli,
F. O. Silfverstolpe.,
Tisdagen den 7 October iS34,
Plenum kl, 5 e, m.
Justerades 4 prot.utdr, för <!. 6 dennes f. ni.
i5e
Den 7 October.
Justerades pleniprot. för d. 18 sistl. Aug., sa viii den del,
som af undertecknad blifvit förd, sorn den, hvilken, i anseende
till undertecknads jäf, fördes af Häradshöfd. Gunther.
Fortsattes den förliden gårdag började pröfningen af
Constit.Utskts ineraor. IN:o 34 med förslag till grundlagsändringar,
åsyftande en ändamålsenligare organisation af Statsrådet.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag har blifvit underrättad,
att H. Ståndet i går, sedan jag för angelägna
göromåls skull måst aflägsna mig, beslutat, alt endast två
icke föredragande ledamöter af Statsrådet borde finnas.
Jag anmäler vördsammast min reservation emot detta beslut.
Hr von Hartmansdorff, Aug: Jag anhåller att vid
6 § få göra en anmärkning, som R. o. Ad. torde anse af
föga värde, men hvilken jag dock trott mig böra göra, nemi.
angående ordningen emellan departementerna. Hittills hafva
Statsexpeditionerna baft samma ordning sig emellan som de
fordna Riksembetena hade. De expeditioner, som sedan tillkommit,
stå efter åldern. Något skäl att förändra denna ordning,
som bestått i 200 år eller allt ifrån 1634 &rs reg:form,
kan jag ej inse. Utsk. har nedflyttat cheferna för militärdepartementerna
till sist, då ordningen i634 deremot var
följande: Drots, Marsk, Amiral, Canceller och Skattmästare.
Jag anser densamma äfven nu hafva bort iakttagas, så att
Militärdepartementerna kommit näst efter Just.departementet.
Denna anmärkning har jag gjort mera för att reservera den
historiska ordningen, än i hopp att R. o. Ad. derå skall
fästa sådant afseende, att den för Ståndets gemensamma tanka
förklaras.
7 § Reg.F.
Hr Cederschjöld: När man finner, att ti §, som angar
ärender, röride Rikets förhållande till utrikes magter,
undantager sådana måls föredragning i Statsrådet, ser jag
knappt hvad chefen för Utrikes Departementet skall föredraga.
Jag finner hans bestyr blifva ganska knapphändigt,
och hemställer, om han behöfver någon särskild expedition.
Jag anmäler detta blott reservationsvis.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade till grundlagsenlig behandling enl. 56 § Reg.F.
godkänna Constit.Utsk:s förslag till förändrad redaction af 7
§ Reg.F.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag tror ej, att
propos. kan göras hvarken på godkännande eller alsing å
sådana paragrapher, hvarvid ingen anmärkning blifvit gjord,
emedan intet beslut för närvarande kan fattas, utan Utsk:s
förslag ovilkorligen skall hvila till nästa riksdag.
Underteckn. Ridd.Secret.: Jag anser mig skyldig till
-
D c 11 j O c t o b e r.
kännagifva, att praxis alltsedan 180g varit, att i frågor om
förändring i grundlagarna Landtm, hemställt, om Ståndet till
grundlagsenlig behandlig eni. 56 § Pieg.F. godkände det gjorda
förslaget.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förnyade sin nyss framställda
proposm.
Bifölls.
8 § Reg.F.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag anhåller vördsamt att
vid denna § få göra 2:ne anmärkningar: den ena, att jag
tror, det antalet af ledamöter, som skola vara tillstädes i
Konungens Conseil, då beslut derstädes fattas, bör bestämmas
till minst fyra utom föredraganden; och den andra, att
det här begagnade ordet Statsråden bör utbytas mot
Statsrådets ledamöter, emedan det ej ännu är afgjordt,
hvilken benämning Konungens rådgifvare komma att erhålla.
I enlighet härmed hemställer jag, om ej Ståndet såsom sin
gemensamma tanka ville förklara, att denna §:s i:sta punkt
bör lyda sålunda: ”Ej må Konungen fatta något beslut i
mål, hvaröfver Statsrådet höras bör, derest icke minst fyra
af Statsrådets ledamöter, utom vederbörande föredragande,
tillstädes äro."
Hr Cederschjöld: Jag har redan anmält min reservation
mot R. o. Ad:s i går fattade beslut om inskränkning i
de consultativa Statsrådens antal till endast tvenne. Jag tror
det hade varit väl, om Utskrs förslag i denna del blifvit bibehållet;
man hade då mindre behöft frukta för ensidiga
tillstyrkanden. Det är ju ej otroligt, att dessa föredragande
skulle kunna träffa en öfverenskommelse att tiga vid hvarandras
föredragning, för att slippa ömsesidiga motsägelser.
Det är naturligt, att den, som födt en idd, har för detta *
sitt foster samma blinda kärlek som föräldrar för sina barn,
och följaktligen skall på allt sätt söka befordra densamma.
Dessutom kan man icke begära, att de föredragande, jemte
sorgfälligt begrundande af sina egna föredragningsmål, skulle
medhinna att med erforderlig uppmärksamhet äfven följa de
andras. Derföre hade jag önskat, att de consultativa rådgifvarne
förblifvit fyra, för att desto säkrare kunna upptäcka
snillefosternas lyten och med tillräcklig kraft kunna motverka
de vanskapliga ideernas framgång. Men då detta ej
numera låter hjelpa sig, anhåller jag, att man åtminstone
måtte förvissa sig, det de två alltid äro tillstädes; ty om
detta ej bestämdt utsättes, skola de kanhända finna det för
sig öfverflödigt att infinna sig i Rådet. Nödvändigheten af
ett sådant stadgande fann äfven Utsk. och beslöt på min
framställning det tillägg till det först uppgjorda förslaget, att
bland de 3 Statsråden, som minst skulle vara tillstädes vid
besluts fattande, borde vara minst 2 icke föredragan
-
Den 7 October.
de; hvilket beslut ty värr genom försummelse kommit att i
expeditionen utelemnas. Bien då nu ej mer än tvä consultativa
ledamöter finnas, föreslår jag, att minst tre, eller,
såsom en ledamot sagt, fyra och deribland de två, som sakna
departement, böra vara närvarande. Detta anser jag vara
högst nödvändigt; och med denna anmärkning bör Utsk. sjelf
vara så mycket mera belåtet, som det derigenom får tillfälle
att sätta förslaget i öfverensstämmelse med sin egen åsigt.
Frih. Palmstjerna, Carl O tto: Hr Cederscbjölds förslag
är visserligen ändamålsenligt, när man genom en ny
organisation och bestämmandet af Statsrådens functioner vill
åstadkomma mera drift i ärendernas gång; men om 2tne icke
föredragande ledamöter skola vara tillstädes i Konungens
Conseil, skulle det ju kunna hända, att Konungen ej på flera
månader skulle kunna fatta något beslut, om en af dessa
icke föredragande sjuknade.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag är till en del förekommen
af Frih. Palmstjerna och kan ej med Hr Cederschjöld
inse någon garanti för fattandet af för landet heisosammare
beslut i Konungens Conseil derföre, att consultativa
ledamöter der sitta. För min del är jag icke af dea
tanka, att consultativa ledamöter behofvas, ty jag ser endast
deri en concession åt en viss opinion, som man borde,
men ej vill tillintetgöra. Jag förenar mig om HrStuartsredactionsförslag
och anhåller om propos. derpå.
Hr Cederschjöld: Såvida jag rätt hört Frih. Palm*
stjernas yttrande, bär han sagt, att efter milt förslag, ont
någon af de consultativa Statsråden sjuknade, Konungen
ej skulle kunna fatta något beslut. Men jag skulle tro, att
laga förfall borde gälla här, såväl som vid alla andra tillfällen.
Hvad sjelfva saken beträffar, erinrar jag mig, att den
anmärkning gjordes i går, att ju flera ledamöter voro i Conseillen,
desto mera skulle discussionerna förlängas och förtyngas.
Men jag anser det bättre, att rådgifvarnes mängd
tynger på öfverläggningarna, än att besluten tynga på folket.
Jag medger, att det vore hinderligt för mouvementet
och för geniernas utflykter; men ju vigtigare ärenderna äro,
med desto mera varsamhet anser jag dem böra behandlas,
och hyllar i regeringsbestyren en klok tillämpning af den
gamla varningen: ”Fes tina len te.” Besinnen, mina Hrr,
att stater ej dö så som enskilda menniskor. Kågon liten
tidsutdrägt med ett nyttigt förslags utförande betyder derföre
föga; och jag skulle anse som den största olycka, om
mitt fädernesland gjordes till ett experimentalfält för de föredragandes
ensidiga hugskott.
Frih. Palmstjerna: Jag kan ej föreställa mig, att lagn
förfall är tillräckligt för upphäfvande af ett stadgande i
grund
-
Den 7 October.
i53
grundlagen i afseende på antalet af Statsrådets ledamöter,
sorn skola vara tillstädes, når Konungen fattar sitt beslut.
Jag ser således ej, att Hr Cederschjölds förslag är verkställLart
och kan derföre ej antaga detsamma.
Hr von Troil, Emil: I afseende på Hr Stuarts förslag,
att Konungen ej skulle kunna fatta något beslut, då
icke feni ledamöter af Statsrådet vore närvarande, ber jag
fä fästa uppmärksamheten derpå, att 8§ i nu gällande Reg.-  form bestämmer ej blott antalet, då Konungen fattar sina
beslut i hufvudstaden, utan ock på resor och i fält. För
dessa sednare händelser blefve, om Hr Stuarts förslag bifölles,
särskilda stadgauden af nöden, emedan det ej voie
möjligt, att Konungen kunde äga feni af sitt Råd med sig.
Jag tror, att ej flera behöfvas hädanefter än hittills, och instämmer
för öfrigt med Frih. Palmstjerna i afseende på frågan
om laga förfall; ty enl. Hr Cederschjölds yttrande, vore,
om alla rådgifvarne insjuknade, Konungen utan några constitutionella
rådgifvare och kunde ensam fatta sina beslut.
Hr Stuart: Jag har föreslagit, alt minst fyra af Statsrådets
ledamöter, jemte den föredragande, skulle vara närvarande
i Conseillen, af den anledning, att jag ansett det
vara både högst nödvändigt och nyttigt, att så munga af
Konungens rådgifvare, som omständigheterna möjligen medgåfve,
alltid mätte vara tillstädes och deltaga i öfveiläggningarna
inom Konungens Conseil; men jag har ej haft för
afsigt, att härigenom skulle uppkomma något behof af ett
ökadt antal Statsrådsledamöter för de tillfallen, då Konungen
ej vistas i hufvudstaden, utan befinner sig på risör.
Hvad beträffar Hr Cederschjölds framställning, rör:de ett stadgande
om de consultativa ledamöternas ständiga närvaro,
hafva redan flera talare ådagalagt olämpligheten af detta
förslag; och då äfven jag instämmer i deras åsigt,, får jag
förnya min begäran om propos. på det redactionsförslag, jag
förut uppgifvit.
Hr Cederschjöld: I anledning af de anmärkningar,
som blifvit gjorda vid mitt yttrande, alt laga förfall borde
vara gällande här som vid andra tillfällen, ber jag att såsom
exempel få upplysa, att beslut blifvit, tvärtemot grundlagens
uttryckliga föreskrift, fattadt om lilla ereditivets anlitande,
fastän några ledamöter fattades vid rådsbordet. Men
Fullmägtige i Riksg.cont. trodde sig icke kunna vägra penningarnas
utbetalning, och Constit.Utsk. fann olämpligt att
dervid göra någon anmärkning, sedan upplyst blifvit, att vid
detta tillfälle en af Statsrådets ledamöter varit, om jag rätt
minnes, med Konungen stadd på en resa och en annan legat
på sjuksängen. Då laga förfall kunde galla vid brytnin-.
gen af lilla creditivet, mäste det förmodligen äfven gälla vift
j4 H. 20
Den 7 Octobcr.
afgörande! af de högst obetydliga mål, som tillhöra den vanliga
ordningen för dagen.
Hr von Hartmansdorff: För min del afstyrker jag
att göra någon förändring i Utsk:s förslag, och her att få
fästa Ståndets uppmärksamhet på följande ordalydelse i 8 §
Reg.F.: ”Ej må Konungen fatta något beslut i de mål, hvar”öfver
Statsrådet höras bör, derest icke tre af Statsråden,
”jemte vederbörande Statssecret., eller den hans tjenst förrättar,
tillstädes äro. Statsrådets samtliga ledamöter, der de
”icke laga förfall äga, skola öfvervara alla mål af synnerlig
vigt och omfattning, som, efter dem förut meddelade
”föredragningslistor, i Statsrådet förekomma och Rikets allni,
”säkerhet röra. Sådana äro” &c. Då ingen af de talare,
som yttrat sig emot Utskts förslag, anmärkt någon olägenhet
af detta stadgande, vet jag i sanning icke, hvarföre man
skall äflas med förändringar, de der ej leda till någon påföljd.
Man bör dessutom ihågkomma, att detta stadgande
galler nu, under det Statsrådets ledamöter, Statssecreterarne
inberäknade, äro 13, hvaremot de framdeles skulle blifva
blott g. Förslaget, att flera ledamöter ständigt borde vara
tillstädes i Stätsrådet, skulle endast försvåra ärendernas skyndsamma
gång. Ilvad för öfrigt angår Hr Stuarts anmärkning
emot ordet Statsråden i stället för Statsrådets ledamöter,
finnes samma ord i gamla §, utan att något missförstånd
deraf uppkommit. Anmärkningen är likväl så oskadlig,
att jag ingenting har deremot, om R. o. Ad. vill förklara
den för sin gemensamma- tanka.
Hr‘Cederschjöld: Jag anser för min del den förändring,
Constit.Utsk. här tillstyrkt, vara en bland de väsendtligaste
i hela förslaget, nemi. de föredragandes rättighet att
öfvervara hvarandras föredragning, och jag tror, att saknaden
af denna rättighet hittills utgjort det största och egentliga
felet i hela Statsrådsinrättningen. Men för att göra
denna förbättring fullkomlig, är det nödvändigt försäkra sig,
att de icke föredragande komma tillstädes, ty annars
blifva dessa platser tilläfventyrs endast sinecurer. Få deremot
dessa personer sig detta ålagdt, och blifva de tillika ansvariga
för sina rådslag, så måste de blifva ganska nyttiga
såsom correctiv emot den -möjliga ensidigheten af de föredragandes
åsigter.
I anledning af hvad den siste värde talaren anmärkt,
att, enl. nu gällande stadgande, färre ledamöter af Statsrådet
nemi. blott 3 böra vara tillstädes, får jag erinra, ätt dessa
tre äro icke föredragande. Nu är min åstundan, och
hvarifrån jag ej kan afstå, att de två icke föredragande, som
Ståndet bibehållit, skola, när ej laga förfall inträffar, vara
närvarande i Statsrådet.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Lika med de talare,
som ej ansett någon förändring i förslaget vara af nö
-
Den 7 Octo b er.
155
den, instämmer jag med Utsk., helst den rättelse, som kunnat
vara behöflig, redan är vunnen genom Utsk:s förslag.
Skillnaden emellan detta förslag och nuyar. stadgandet är
nemi. ganska väsendtlig, enär Utsk. sagt, att minst tre af
Statsråden, utom föredraganden, alltid skola vara tillstädes.
Hvad åter Hr Cederschjölds förslag angår, kan jag ej underlåta
att derå fästa uppmärksamheten. Jag var i går på e.
m. af sjukdom hindrad att öfvervara det då fattade beslutet,
och jag ber derföre att nu få förklara, det jag för min
del finner consultativa Statsråd utom departementscheferna
vara ganska behöfliga, äfvensom att jag trott det af Utsk.
föreslagna antalet Vara lämpligt; ty hvarje föredragande kan
på visst sätt anses partisk i afseende på det förslag, han
sjelf uppgjort och framställer, hvaremot de icke föredragande
skulle hafva fullkomlig frihet att med opartiskhet skärskåda
och följa ärendernas gång i sin helhet.
Jag är således icke af deras tanka, som önska blott föredragande
Statsråd, och jag hade helst sett, att deras antal
blifvit bestämdt till fyra; men det är nu för sent att göra
denna åsigt gällande, och sedan de blott blifvit två, finner
jag betänkligt att fästa dem såsom ständiga ledamöter
af Conseillen, emedan ärendernas gång derigenom lätt skulle
kunna hindras. Måhända skulle man såsom en medelväg
kunna säga, att minst en af de icke föredragande Statsråden
alltid skulle vara tillstädes; men jag fruktar, att man äfven
härigenom skulle blifva för mycket bunden, och jag tillstyrker
således Ulsk:s förslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade till grundlagsenlig behandling enl. 56§Reg.F. godkänna
Constit.Utskts förslag till förändrad redaction af 8 §
Reg.F.
Ropades starka ja, blandade med nej.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han funnit
ja hafva öfverröstat nej.
Hr Dalman: Jag vill visserligen ej vara envis i afseende
på antalet, men hemställer, om man ej skulle kunna
öfverenskomma om följande redaction: derest icke minst
tre af Statsrådets ledamöter utom den föredragande
är o tillstädes? Utsk. har ej på något annat ställe
bundit sig vid namn.
Hr von Hartmansdorff: Jag har redan tillförne vederlagt
de anmärkningar, sorn åter blifvit gjorda, och vill
således icke upptaga dem ånyo, men deremot erinra, att
då R. o. Ad. förklarat öfverläggningen fulländad , borde ej
heller någon vidare öfverläggning få äga rum.
Hr Cederschjöld: Jag får vördsamt hemställa, om ej
det H. Ståndet skulle vilja såsom sin gemensamma tanka förklara
den anmärkning, jag framställt, med följande moddi
-
Den 7 O c t o b c r.
cation: ”derest icke trenne Statsrådets ledamöter,
och deribland åtminstone en af dem, sorn ej hafva
departement, ä r o tillstädes.”
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Sedan Hr Gr o.
Landtm, framställt propos. och R. o. Ad. densamma besvarat
samt Hr Gr. o. Landtm, förklarat, att ja varit den rådande
meningen, ser jag ej, att någon ytterligare propos.
kan framställas om samma fråga, sä framt ej votering
begäres.
Hr Cederschjöld begärde votering.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han förmodade
votering numera ej kunna komma i fråga, då den ej
blifvit begärd genast vid det af H. Ex. afgifna förklarande,
huru lian fattat R. o. Ad:s svar på den sist aflätna propostn.
Hr Cederschjöld: Om jag ej kan på annat sätt få utröna
Ståndets tanka öfver min mening, sä nödgas jag nu begära
votering; men jag ber att dervid få erinra, att jag ej
kunnat göra det, förrän Hr Gr. o. Landtm, förklarat, huru
lian uppfattat R. o. Ad:s svar på den framställda propostn.
Jag hemställer sålunda, om mina fatalier kunna anses vara
försutna.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Sedan Hr Gr. o. Landtm.
frågat, om Ståndet ansåg öfverläggningen slutad, och denna
fråga blifvit med ja besvarad, är det naturligt, att intet
annat kan proponeras, som ej varit föremål för öfverläggningen.
Hr Stuart har begärt propos. på det af honom uppgjorda
förslag, hvarom Hr Dalman förenat sig, och det är
deras rätt att få denna propos. framställd. Jag har ansett
mig pligtig att, till bevarande af hvars och ens rätt, anmärka
detta förhållande.
Hr Dalman: Jag skal! ej vara envis hvarken i begäran
om votering eller om framställandet af den propos.,
hvarom jag anhållit; men jag måste på det högsta reservera
mig mot Hr Gr. o. Landtnäs förklarande, alt Hr Cederschjöld
förlorat sin rätt att begära votering derföre, att Hr
Gr. o. Landtm, förklarat, att ja varit den rådande meningen
i afseende på den propos., som blifvit framställd. Ehuru
i sjelfva saken af olika tanka med Hr Cederschjöld, får
jag öppet tillkännagifva, att jaar anser hans rätt förnärmad,
om än Hr Gr. o. Landtm, aldrig så många gånger förklarar,
att frågan är afgjord, och beslutet med klubbslag befästadt.
Hr von Troil: I afseende på Hr Dalmans sista yttrande
förenar jag mig derom och anser, att votering, innan
man öfvergått till föredragning af ett nytt ämne, ingalunda
kan förvägras.
Den 7 October.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, yttrade, att ehuru H. Ex.
visserligen ännu foitfore i den mening, att votering bort af
Hr Cederschjöld begäras genast efter H. Ex:s förklarande,
rör:de uppfattningen af It. o. Ad:s svar å den sednast framställda
propos:n, ville II. Ex. likväl, då åtskilliga af Ståndets
ledamöter tycktes anse Hr Cederschjölds rätt kränkt, i
fäll votering ej Lomme att verkställas, icke densamma förhindra.
Hr Cederschjöld: För att ej onödigtvis spilla tiden,
anhåller jag om propos. å mitt förslag till muntligt besvarande;
och efter det sätt, hvarpå jag linner detsamma utfalla,
skall jag bestämma, huruvida jag vili qvarstå vid min
begäran om votering.
Frih. Palmstjerna: Hr Cederschjölds sista begäran
står ej att förena hvarken med Itiksd - eller Ridd Ordn. Jag
tror ej, att R. o. Äd. så mycket fruktar för en votering,
som ej mera att formerna brytas. Deras bevarande är angelägnare,
än förlusten af -J timma, en förlust, för hvilken
vi stundligen äro utsatta genom det öfver höfvan myckna
talandet. Jag anser, att ingen ny propos. i detta ämne kan
framställas, utan att Hr Cederschjölds propos. skall blifva
contrapropos. lill den af Hr Gr. o. Landtm, framställda.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:spropos:n:
Den,
som till grundlagsenlig behandling enligt 56 §
Reg.F. godkänner Constit.Utsk:s förslag till förändrad redaction
af 8 § Reg.F., voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, förklarar R. o. Ad. som sin gemensamma tanka,
att den föreslagna förändringen af 8 § Reg.F. bör erhålla
följande redaction:
Ej må Konungen fatta något beslut i mål, hvaröfver
Statsrådet höras bör, derest icke minst tre af Statsråden
och deribland åtminstone den ena af dem, som
icke hafva departement, utom vederbörande föredragande,
tillstädes äro. Statsrådets samtliga af dylik
beskaffenhet.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
sorn följer:
Ja — 32.
Nej — 13.
9 § Reg.F.
Hr Dalman: Jag tror ej, att man utan all uppmärksamhet
bör förbigå denna q §, som omfattar ett så vigtigt
ämne som den förevarande frågan, nemi. Statsrådets ansvarighet.
Då man har för ändamål att framgå på reformer
-
i58
Den 7 October.
nas bana, då man vill införa en ny organisation af Statsrådet,
synes det äfven vara nödvändigt att tillse, att de förändringar,
man föreslår, blifva af verklig nytta och åtföljda
af verkliga controllei*. Dessa controller böra sökas i en förändrad
ansvarighetslära, ty genom en blott förändring af
rådgifvarnes functioner är föga eller intet vunnet. Mig synes
således, att verkningskretsen för Statsrådets ledamöter
bör utvidgas under en ansvarighet, som åtminstone närmar
sig den, man fordrar af ministrar i andra coqstitutionella
länder. Det lärer för ingen vara obekant, att för närvarande
ej behöfves mera, än att Constit.Utsk. presenterar ett
extract af Statsrådsprotoeollen, som visar, att den eller de
reserverat sig och afstyrkt ett för Riket aldrig så förderfligt
regeringsbeslut, för att befria dessa rådgifvare från allt
ansvar. Att detta innefattar en stor oformlighet i ett constitutionelt
statsskick, lärer ingen bestrida, enär derigenom
kan inträffa, hvad som ock handt, efter citerade berättelser
från Constit.Utskts, ja, från Statsrådets egna ledamöter, att
hela Statsrådet reserverat sig mot ett Konungens eller Regeringens
beslut. Då qvarstår ju det orimliga factum, att den
inviolabia Konungen är ensam ansvarig; och då af honom
ingen ansvarighet kan utkräfvas, följer deraf, att intet
ansvar existerar. Hvar och en, som med formernas
oduglighet ursakar den rådgifvande personalens brister, måste
dock medgifva, att, om än dessa brister i former ur,danrödjas,
likväl ingenting står att vinna, så framt ej ansvarighetsläran
förändras; ty om än Statssecreteraren eller, som
han numera blifvit kallad, departementschefen kan genom
anteckning till ett prot. blifva oansvarig för de beslut, han
med Konungens namn eller på hans befallning utfärdat till
efterrättelse, tjenar ju den nya organisationen till intet. I
anledn. af dessa allm. reflexioner ber jag, att uppmärksamheten
måtte fästas derpå,,om det ej vore nödigt stadga, att
åtminstone alltid någon vore ansvarig .för de beslut, som
i Konungens namn utfärdas; och om ej ansvaret borde ovilkorligen
och utan afseende på reservation drabba den, som
undertecknat eller contrasignerat beslutet. Det priucipenligaste
vore visserligen, att en collectiv ansvarighet bestämdes
för alla rådgifvarne, hvarigenom såväl prot. som särskilda
tankar till prot. blefve öfverflödiga; men jag vill ej
sträcka mina önskningar om reformer så långt, då vi i Sverige
ännu ej kommit till den utbildning af det constitutionella
samhällsskicket, att Konungen här, likasom Konungarna
i Frankrike och England, ej kan behålla sina rådgifvare längre,
än han följer deras råd. Detta vågar man ej yrka här;
men jag hoppas kunna med framgång yrka, att den rådgifvare,
som genom sin contrasignation ger kraft och verkställighet
åt ett Konungens beslut, som gör det möjligt att derigenom
åstadkomma nytta eller skada, derför skall vara ansvarig,
ehvad han reserverar sin särskilda tanka eller icke.
Den -j October.
Jag hemställer, att R. o. Ad. ville taga i öfvervägande denna
åsigt, då jag skall utbedja mig att få föreslå en deruppå
grundad redactionsförändring af 9 § Reg.F.
Frih. Ehrenborgh: Då Constit.Utsk. framlagt detta
förslag, har ej dess afsigt varit, hvilket ock motionen tydligen
ger tillkänna, att hilda en ministerstyrelse; tvärtom
har Utsk. förklarat, att Svenska folket ej vill äga en sådan
styrelse. Utsk. har uttalat den mening, att Svenska folket
vill styras af sin Konung och ej af hans ministrar, och
det vore att gå emot hela afsigten af Constit.Utskls* förslag,
att antaga det, som Ilr Dalman uppställt. Om jag fattat
grundlagens anda, har man hos rådgifvarne velat nedlägga
en controll mot möjligheten, att Konungen skulle vilja göra
något mot Statsrådets tillstyrkande; och man har föreställt
sig, att Konungen ej länge skulle fortfara att gå emot hela
den rådgifvande personalen. Det visar sig äfven, att sådant
sällan händer i de stater, der en collectiv ansvarighet äger
rum; och skulle sådant inträffa, ligger det i den moraliska,
men ingalunda i den juridiska ansvarigheten hos dessa rådgifvare
att afträda från sina platser. Men denna moraliska
ansvarighet, mina Hrr! kan ej nedskrifvas i några grundlagar;
den måste vara skrifven i hvars och ens hjerta, ty
det sökta correctivet ligger ej i den döda bokstafven. Man
benämner orätt reservation den mening, man anför till prot.
Jag känner ej sådana reservationer i Rådkammaren, utan def
ur råd, man nedlägger i prot.; och när grundlagarna säga,
att man ovilkorligen skall yttra sin mening till prot., är det
gifvet, att meningarna skola uttalas. Man har talat om det
oformliga deri, att det vore nog att mot ett beslut endast
yttra föreställningar utan al! vidare påföljd. Jag tror, det man
ej kan gå längre, än att säga, "att om den oförmodade händelse
inträffade, att Konungen fattade ett beslut, uppenbart
stridande mot Rikets sannskyldiga nytta, vederbörande deremot
skola göra kraftiga föreställningar;” jag tror ej, säger
jag, att man kan gå längre, så framt man vill, att Konungen
skall regera. En annan § säger: att statssecreteraren
äger rätt vägra contrasignation, då Konungen beslutar något
stridande mot allmän lag. I detta stadgande, som skall
gälla hädanefter för alla departementschefer, ligger"det correctiv
utlaladt, att Konungen ej kan få beslutet expedieradt,
utan att afskeda den, som vägrar expedierandet deraf. Jag
tror, att då 1809 års grundlagsstiftare satte statssecreterarne
mot Konungen anda derhän, att dessa kunna vägra sin contrasignation,
gingo de så långt som möjligt; och jag tror,
att man fruktlöst skall söka större correctiver på papperet.
Jag har visserligen icke granskat alla constitutionella staters
chartor; men jag har hört af personer, som hafva sig sådant
nogsamt bekant, att sådana stadganden icke finnas; och
hvad jag positivt känner, är, att så ej är förhållandet i England,
som man exempelvis åberopat. Om man vill söka cor
-
i6o Den 7 October.
rectiver, mäste de sökas på annan väg; de böra sökas i en
Representation, som ej gör andra anmärkningar än sådana,
som förtjena att göras, oell då med den kraft, att dessa rådgifvare
ej kunna sitta qvar på sina platser. Dessa uro mina
tankar, och jag kan ej biträda Hr Dalmans förslag.
Hr Cederschjöld: Jag deremot biträder Hr Dalman,
emedan jag anser högst nödvändigt, att Konungen ej må
kunna fatta ett beslut, utan att någon rådgifvare tillstyrkt
detsamma. Detta anser jag nödvändigt för sjelfva den monarkiska
principens skull, enligt hvilken Konungen aldrig
får anses göra någonting orätt. Om derföre något orätt
sker, hör den, som dertill styrkt, uppbära tadlet och vid
thronell blifva liksom en åskledare, att jag så må säga, för
det allmänna missnöjet. Jag vill påminna, att vi haft en
Konung, sorn sjelf dicterade grundlagar och ingalunda försakade
Majestätets helgd. Han stadgade: att, 0111 ”i vig”tiga
mål Riksens Råd enhälligt öfverensstämma
”i en mening, som stridde emot den, K. M. äger,
”då låter K. M. förblifva vid Riksens Råds tanka”
För att vinna det ändamål, Hr Dalman åsyftat, anser jag
lämpligast, att i 38 § Pieg.F. den föredragande berättigas vägra
contrasignation, icke blott då beslutet strider mot beskrifven
lag, utan äfven då det strider mot hans öfvertygelse
örn Rikets sannskyldiga nytta. Deraf skulle följa, att
den föredragande, om Konungen ej afstode från sin mening,
blefve nödsakad att resignera; och det skulle ej kunna inträffa,
hvad som hittills handt, att beslut gått i verkställighet,
mot hvilka hela Statsrådet reserverat sig. Jag tillstyrker
derföre vördsammast det tillägg här, att kraftiga föreställningar
skola göras, ej blott dä beslutet finpes stridande
mot grundlag eller allmän lag, utan äfven mot Rikets sannskyldiga
nytta. Derigenom kommer dessutom § bäst i öfverensstämmelse
med Utsk:s tillagda citation afven af 107 §,
hvilken eljest skulle här vara utan all betydelse. — Detta
tillägg är nödvändigt, såsom en början till den fullkomliga
omarbetning, hvaraf liela ansvarighetsverket är i högsta behof,
åtminstone om en ministerstyrelse skall införas; ty det
vore helt visst i högsta grad obetänksamt att utvidga rådgifvarnes'magt,
med bibehållande af samma ofullkomliga ansvarighet
som hittills. Man prisar ministerstyrelse såsom i
sig innefattande vilkoret för constitutionel ansvarighet; men
,så länge io6:te och loytde §§ Reg.F. och ansvarighetslagen
lemnäs oförändrade, äro de ståtliga talen om ministeriel ansvarighet
att anse endast som munväder. Om nemi. Constit.-  Utsk:s majoritet ansåge sig böra hindra de grofsta förbrytelser
att blifva föremål för något slags åtal, skulle det hädanefter
såsom hittills hero på rådgifvarnes eget välbehag
att kunna låtsa icke förstå meningen med Representationens
för öfrigt ådagalagda missnöje, blefve det än uttaladt genom
Den 7 Octobcr.
det förstärkta StatsTJtsk., och om ett Constit.Utsk. också påkallade
Riksrätt, och denna också tillämpade ansvarighetslagen,
skulle sjelfva missförhållandet emellan brott och straff
betaga domen all kraft af varnagel för andra. Om t. ex. R.
St. blifvit hindrade att sammankomma till lagtima riksdag;
om bevillningen blifvit förhöjd; om nya utskrifningar skett
af penningar och manskap; om Banken och Riksg.cont. blifvit
våldförda; om Riket blifvit stympadt, och delar deraf
sålda eller bortskänkta; oin tryckfrihetslörordnts verkställande
blifvit förhindrad; om statsregleringen blifvit rubbad;
om Riket blifvit belastadt med gäld; 0111 Kronans domäner
blifvit förskingrade; om myntets skrot och korn blifvit förändrade.
; om armeens indelningsverk blifvit rubbadt, och
om ännu mera dylikt skett, så skulle, j händelse alla rådgifvarne,
utom den föredragande, hade reserverat sig, denne
ende för allt detta straffas — blott med tjenstens förlust.
Frih. Boye, Ludv.: Jag hade trott, all de önskningar,
vi framställa till rättelser i constit-utionen, borde åtföljas
af den försigtigheten, att man kunde vänta bifall af Konungen,
som äger rätt att säga ja eller nej. För min del
anser jag, att Hr Dalmans förslag icke innebär denna försigtighet,
och så visst som jag tror, alt förslaget angriper
sjelfva den monarkiska principen, så afgjordt anser jag det
ock vara, att Konungen ej kan bifalla detsamma, utan att
på samma gång afsäga sig sin dyrbara rätt att allena regera.
Principen af det monarkiska regeringssättet i Sverige är
den, att Konungen regerar, att han hör sitt Statsråd och
derefter fattar sitt beslut. Jag frågar: har lagen kunnat
sträckas längre? Om det berodde af Statsrådet att äfven förhindra
ett beslut, då hade Konungamagten upphört, och det
vore Rådet, icke Konungen som regerade. Älan ger en skenbar
rättvisa åt förslaget genom framställandet af den supposition,
att Konungen skulle kunna enskildt utöfva sin magt
till skada för nationen. Må det tillåtas mig framställa en
annan tanka: Vore det väl omöjligt, att icke Statsrådet kunde
finna det grundlagsvidrigt och skadligt, som i sig sjelf
vore verkligen nyttigt? Kan man underlåta att upptaga detta,
och är ej just denna möjlighet en uppenbar motsägelse
till principen af Hr Dalmans förslag. Jag önskar, som alla
andra, garantier; men jag har lefvat för länge och tänkt
mig in i dessa ämnen för mycket, för att kunna tro på någon
annan ansvarighet än den moraliska. Jag har känt de
tider, då Svenska folket skröt af sin frihet; då man af-och
tillsatte rådgifvare; då man bortskjutsade dem den ena riksdagen,
som man tillsatt den andra. Säkerheten, garantien,
som man sökte, aflägsnade sig allt mer och mer under den omvexling
af välde och förföljelse, som partierna utöfvade emot
hvarandra. Kasten en blick, mina Hrr, på andra länders
i4 H. st
Den 5 October.
erfarenhet ännu i dag, och J soken garantierna förgäfves
allestädes. Det är alltför bra, att ansvarighet står i grundlagen;
men någon annan ansvarighet, än den moraliska, får
man evigt sakna.
Gr. Horn: Om det verkligen vore sannt, hvad XJtsk.
supponerar, att Svenska folket gjorde sig ett sådant begrepp
om Konungamagten, att Konungen vore allrådande och
icke behöfde lyssna till sina rådgifvares råd, skulle jag i
sanning anse det öfverflödigt att här debattera om rådgifvares
ansvarighet eller icke. Det vore då bättre att yrka
den ärlighet, att icke tala om ansvarighet, utan hylla envåldsprineipen.
Jag skulle då ej söka i prot:n, hurudana råd
Konungen fått, jag skulle anse det likgiltigt, hvad der stöde,
eller om ens några prot. funnes; men om deremot Sverige
Ur en constitutionel stat, måste det vara både representantens
rättighet och pligt att tillse, huruledes Styrelsen gått
framåt, med tacksamhet erkänna det goda, som skett, klandra
det onda och det goda, som blifvit underlätet. När
Konungen, allrådande, oberoende af Conseillen, kan fatta ett
beslut, utan att någon derför står i ansvarighet, ser jag ej,
huru det skall blifva möjligt att sammanlänka detta med
stadgandet om representantens yttranderätt öfver riksstyrelsens
gång. Till följd af denna rätt måste jag äfven antaga,
att Folket fordrar ansvar hos Styrelsen, och att Representationen
skall utkräfva i detta fall, hvad Folket i massa ej
han åstadkomma utan olyckor för landet. Om man medger,
att Nationens begrepp om formen för denna ansvarighet ej
Uro tillräckligt utbildade, eller ett sådant förhållande finnes,
att den moraliska kraften ej kan utbildas, måste denna moraliska
ansvarighet äfven få en juridisk anstrykning genom
att nedskrifvas i grundlags-§§. Jag förutsätter då som elt
nödvändigt vilkor, att de personer, som skola uppbära detta
ansvar, få en deremot fullt svarande magt; och då jag ej
sträcker denna längre, än till rättigheten att vägra contrasignation,
bör detta i grundlagen bestämmas. Jag förenar
mig således i det yttrande, att minst en bör uppbära ansvaret.
Kunna ej alla Statsrådets ledamöter dertill förbindas,
måste contrasignanten blifva den ansvarige, och jag
skulle tro, att den person, som bekläder ett så vigtigt embete,
aldrig contrasignerar i ett ämne af vigt, dertill han
ej med godt samvete kunnat lemna sitt tillstyrkande, och på
detta sätt skulle hvarje departementschef blifva ansvarig för
hvad han contrasignerat. Jag tillstår, att jag önskade från
grundlagen uttaga det stadgande, som berättigar ledamöterna
i Konungens Conseil att reservera sig. Jag vet väl, att
grundlagarna ej bestämdt stadga reservation; men skall man
tro, hvad härom säges, lärer i verkligheten så befunnits.
Jag vill nu ej gå längre, utan yrkar, att R. o. Ad. ville som
sin gemensamma tanka förklara, att hvarje departementschef
skall vara ansvarig för det beslut, han contrasignerat.
Den 7 October.
i63
Hr Dalman: Jag liar icke varit nog lycklig att blifva
öfvertygad af Frih:na Ehrenborgbs och Boyes mot min mening
anförda skäl. De värda talarne hafva utgått från, i
min tanka, alldeles oriktiga åsigter; åtminstone hafva de helt
och hållet oriktigt uppfattat mitt förslag. Jag har icke åsyftat
att inskränka Konungamagten, ännu mindre att ändra
regeringssättet. Jag har blott velat lägga grunden till en
verklig ministeriel ansvarighet derigenom, att den rådgifvare,
som undertecknat ett Konungens beslut, jemväl ovilkorligen
skulle vara derför ansvarig. Jag frågar, om Konungens
magt derigenom blifvit inskränkt, då Konungen icke
är bunden att bibehålla en rådgifvare, som vägrat sin contrasignation.
utan denne tvärtom, enligt 38 § fieg.F., i oell
med ett sådant steg är förbunden att nedlägga sitt embete.
Enligt sistnämnde § har den föredragande både pligt och
rätt att vägra sin contrasignation, och principen är derföre
redan i vår grundlag uttalad. Konungamagten blifver således
genom mitt förslag hvarken mer eller mindre inskränkt,
än den för närvarande är. Frågan är blott, att, enligt Constit.
Utsk:s förslag, jemväl den rådgifvare, som undertecknat
ett Konungens beslut, skulle vara fri för ansvar, om han
till prot. antecknat sin särskilda mening; hvaremot han, efter
mitt förslag, i alla händelser och utan afseende på reservationer,
vore för beslutet ansvarig. Frågan är således,
jag upprepar det, alldeles icke att borttaga någon af Kommgarnagtens
prerogativer, utan blott att borttaga det orimliga
prerogativet för de höga embetsmännen inom Konungens
Conseil att, med iakttagandet endast af en tom reservationsformel,
kunna ansvarslöst icke blott tillstyrka, utan till
verkställighet befordra de för Riket mest förderfliga
beslut och åtgärder. Jag har icke yrkat den collectiva ansvarigheten
hos alla Konungens rådgifvare. Jag medgifver,
att den är svår att tänka sig under vårt regerings- och representationssätt;
men jag har yrkat, att den, som icke blott
tillstyrkte ett Konungens beslut, utan som genom sin contrasignation
förvandlat det till ett factum, utom hvilkens
åtgärd någon verkställighet derå icke följde, ej heller bör
kunna undandraga sig ansvaret. Då 1809 års lagstiftare uti
grundlagen stadgade rätt och pligt för Konungens rådgifvare
att, derest Konungen ville besluta emot lag och Rikets
välfärd, deremot göra kraftiga föreställningar, samt tillika
stadgade statssecret:s skyldighet att vägra sin contrasignation,
såvida åtgärden stridde mot lag, måste dessa lagstiftares
mening jemväl hafva varit, att, om en sådan contrasignation
icke vägrades, ansvar derpå skulle följa. Detta
finnes dock icke uttryckt på något ställe i grundlagen, och
jag vädjar till både de lefvande och döda af dessa män,
om icke deras åsigt varit den, jag framställt. Man har talat
om tillräckligheten af den moraliska ansvarigheten. 25 års
erfarenhet har likväl beklagligen visat oss, att denna varit
»64
Den 7 October.
af noll och intet värde. De menlösa tiderna äro likväl nu
förbi; institutionerna måste rättas derefter, och der inga
moraliska controllér finnas, der måste man åtnöja sig med
de juridiska. Detta är bedröfligt; men hvilken annan än
Styrelsen har framkallat behofvet deraf? Frih. Ehrenborgh
har sagt, att Piepresentationen, genom kraft i sina anmärkningar,
skulle tvinga rådgifvarne att resignera. Jag hemställer,
om icke denna riksdag företett åtskilliga kraftyttringar,
temligen påtagligt syftande att utmärka Representationens
missbelåtenhet med Konungens rådgifvare, utan att
denna kraft förmått leda till något resultat. Det har blifvit
sagdt, att en sådan lag, som den jag begärt, icke funnes
i något lands lagstiftning. Jag bestrider ej uppgiften, hvad
beträffar England, ty der finnas snart sagt inga lagar för
Styrelsen, om jag icke räknar de snart iooo-åriga; mender
finnes en moralisk anda, och ehuru ingen lag derpå finnes,
skulle man icke ens anse det vara tänkbart, att en minister
qvarblefve på sin plats längre, än Konungen följde hans råd
eller gillade hans styrelsegrundsatser. I Frankrike är väl ännu
icke någon lag antagen för den ministeriella ansvarigheten;
men jag är säker, att man skulle, snart -sagdt, le åt
den, som framkomme med en sådan tanka, att en minister
icke skulle vara ansvarig för alla de beslut och åtgärder,
som blifvit vidtagna genom hans departement. Del är således
ej andra länders exempel, som med någon fördel kan
åberopas för att öfvertala oss att qvarstå i den gamla surdegen.
När jag ieke fordrar mer, än att Konungen skall
hafva en enda bland sina rådgifvare, som i hvarje fall
tänker lika med honom, eller sorn vill uppoffra sig för sin
Konungs opinion, frågar jag, om jag fordrat för mycket.
Nekar man detta, då medger jag, att jag icke inser någon
skillnad emellan enväldet och det constitutionella statsskick,
som Sverige äger; ty hyser icke någon enda af Konungens
närmaste omgifning, någon enda af dem, som lian skänkt
sitt högsta förtroende, den kärlek och tillgifvenhet för honom,
att han, om än med äfventyr af egen uppoffring, vill
ikläda sig ansvar för Konungens åtgärder, hellre än att
blottställa honom sjelf, då hemställer jag, hvilken grad af
uppoffring man kan begära af den enskilde medborgaren,
som icke åtnjutit Konungens förtroende eller ynnestprof,
som icke lill honom äger någon förbindelse af enskild tacksamhet.
Jag föreställer mig likväl, att grunden för det monarkiska
regeringssättet är den, att de, som älska Konungen,
äfven skola vara färdiga att uppoffra sig för honom,
om han ej annorledes kan räddas. Desto hellre är jag skyldig
att tro, att en Konungens rådgifvare skall anse för sin
pli?t att hellre ställa sig sjelf fram såsom offer, än att låta
folkets missnöje ensamt falla på Konungens person; ty, mina
Hrr, detta blir följden, så länge den oformliga reservationsrätten
emot Konungens beslut existerar, åtminstone hos
Den 7 October.
i65
den, som befordrat dessa beslut till verkställighet. Den inför
lagen ansvarige Konungen står då ensam såsom skotttafla
för klandrets giftiga pilar. Det är således för Konungainagten
, ej emot den, sorn jag talar, och jag tror, att de
illa uppfattat Konungamagtens ställning i vår tid, som med
så mycken ifver motsatt sig detsamma. Jag anhåller, alt
R. o. Ad. täcktes fästa sin synnerliga uppmärksamhet härvid,
och jag upprepar min öfvertygelse, att det blott varén
menlös tro hos 1809 års lagstiftare, beklagligen jäfvad af
■jjgdels sekels erfarenhet, som var orsaken dertill, att man ej
i lag nedskref ett åliggande och en ansvarsskyldighet, som
man ansåg böra moralitet- finnas.
Frih. Ehrenborgh: Det pathetiska tal, som Hr Dalman
hållit, åsyftar mera anmärkningar mot 106 och 107 §.§
Reg.F. än mot 9 §, och det är synd, alt han användt denna
eld nu, enär det kan vara ovisst, hvad han kan hafva
qvar, då de följande §§:na föredragas, för att kunna hänföra
huset. Mig synes ämnet vara, huruvida Constit.Utsk.
uppfattat andan af de grundlagar, som nu finnas. Constit.-  Utsk. har måhända gjort sig saker till den beskyllning att
ej hafva gått riktigt tillväga, dä Utsk. ej föreslagit ändringar
i 106 och 107 §§; men då Utsk. ej det gjort, har det
ej heller kunnat tillstyrka ändringar i 9 § annorlunda, än
som nu skett. Utsk. har ej gjort annan ändring, än att inflytta
ansvarigheten efter 107 §, som hittills ej varit uttryckt,
i den gide. Längre har Utsk. icke gått, och jag tror, att
det aldrig kan gå längre. Detta kan vara ett misstag, och
detta fel vidlåder alla menskliga företag. Jag önskar, att Hr
Dalmans förslag ej måtte innebära misstag af större beskaffenhet.
Då jag hade den lyckan att tillhöra deras antal,
som deltogo i 180g års riksdag, och då var i Hr Dalmans
varma ålder, omfattade äfven jag dessa ämnen med samina
liflighet som han, och jag fann, att 1809 års lagstiftare väl
betänkte följderna af ett regeringssätt, der Konungen betydde
intet. Då var meningen ej att. återinföra det, och
vi kunna skatta oss lyckliga, om det aldrig återkommer.
Jag önskar åtminstone icke, att ministrarna skola vara rådande,
och om täta omhvälfningar kunna vara lyckliga för
något land, måste det hafva bestämdt menligt inflytande på
ett land, som ej kan underhålla så dyra institutioner, som
ett beständigt ombyte af ministerer förorsakar. 1809 års
lagstiftare ansågo det vara nog att genom nedläggande af
Rådets mening i ett prot. och dettas offentliggörande tvinga
Regenten att lyssna till sina rådgifvare, utan att sätta honom
under förmynderskap. Jag anser det vara nog, att
grundlagen gått så långt, att den ålagt en statssecret. att
vägra contrasignation, då grundlagen är på vägen att brytas,
och finner ej, att reservation skyddar för ansvar efter
106 §, om man ej gjort allt för att gifva ett bättre råd.
Jjängre kan nian ej gå med bibehållande af vårt regerings
-
i66
Den 7 October.
sätt, och ginge man längre, vore det att på ett travesteradt
sätt omstörta regeringssättet i dess grundvalar. När fråga
uppstår om kränkning af grundlagarna, då är det rådgifvarens
pligt att stiga fram och säga: E. M., jag vägrar min
underskrift till ett sådant beslut; men ej kan meningen vara,
att dä t. ex. den eller den embetsrnannen skall af- eller
tillsättas, statssecret. äfven då skall kunna vägra sin contrasignation.
flan kan gå sin väg ur Konungens Conseil; mea
lyda skall han. Huru man än må förklara begreppet om
den monarkiska styrelse, vi äga, stå rådgifvarne i ansvar för
sitt råd, ehvad det följes eller ej. Längre har jag trott, att
grundlagen icke bör gå. Jag förnyar mitt yttrande, att det
ligger i Representationens kraft att med ett sansadt språk
tvinga en rådgifvare att lenina sin plats, och jag tror, att,
om detta språk föres värdigt, det ej skall blifva möjligt för
en sådan rådgifvare, som fritt klandras, att sitta qvar i
rådstolen, och vidblifver, att då Utsk. ej ansett 106 och
107 §§ böra få en annan redaction, Utsk. icke heller kunnat
gifva en större extension åt g §.
Hr von Hartmansdorff: II. R. o. Ad. torde anse
mig, såsom för närvar, en bland Konungens rådgifvare, vara
jäfvig att yttra mig i denna fråga; men då förslaget synes,
under namn af utvidgad ansvarsskyldighet för rådgifvarne,
åsyfta inskränkning i Konungens magt och större inflytande
för dem, hoppas jag att ej anses egennyttig, då jag
talar deremot. Men det är i sanning svårt att tala derom,
då jag hört så många variationer på samma thema göras af
Gr. Horn samt Hrr Cederschjöld och Dalman. Jag önskar
derföre, att Hr Dalman, som yttrat sig vidlyftigast, dock
ulan att uppgifva något redactionsförslag, måtte först läsa
upp. ett sådant, samt Hr Gr. o. Landtm, låta mig derefter
återfå ordet.
Hr Dalman: Den hufvudsakliga redactionen af mitt
förslag är följande:
Skulle den oförmodade händelsen inträffa, att Konungens
beslut vore stridande mot grundlag, allmän lag, eller
Rikets sannskyldiga nytta, åligge det Statsrådets ledamöter
att kraftiga föreställningar deremot göra. Yrkar Konungen
ändock, att ett sådant beslut skall utfärdas, vare det då
den föredragandes ovilkorliga pligt att sin contrasignation
derå vägra.
Den föredragande, som contrasignerat ett Konungens
beslut, vare ovilkorligen, och annan medlem af Statsrådet,
såvida han ej särskild mening till prot. antecknat, för beslutet
ansvariga, såsom hade de styrkt Konungen att detsamma
fatta.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få i Ståndets
minne återkalla innehållet af de §§, hvarom man talar.
9 § Reg.Fi säger: ”Uti alla mål, som hos Konungen i Stats
-
Den 7 October.
167
rådet förekomma, skall prot. föras. Statsrådets tillstädesvarande
ledamöter böra, under ansvarighet för rådslagen, till
den påföljd, honom i 106 och 107 §§ vidare stadgas, ovilkorligen
till prot. sina meningar yttra och förklara; Konungen
dock förbehållet att allena besluta. Skulle någonsin den
oförmodade händelse inträffa, att Konungens beslut vore uppenbarligen
stridande mot Rikets grundlag eller allmän lag,
åligge det då Statsrådets ledamöter att kraftiga föreställningar
deremot göra. Den, som ej särskild mening till prot.
anfort, vare för beslutet ansvarig, såsom bade han styrkt
Konungen att det beslut fatta.” I 38 § Reg.F. stadgas; ”Alla
från Konungen utgående expeditioner och befallningar, utom
i commandomål, skola, för att blifva gällande, vara försedda
med Konungens underskrift och contrasignation af vederbörande
föredragande, som vare ansvarig, alt de instämma
nied deröfver förda prot. Skulle den föredragande finna något
Konungens beslut vara stridande mot denna regeringsform,
gore han i Statsrådet derom föreställning. Yrkar Konungen
ändock, att ett sådant beslut skall utfärdas, vare det
då den föredragandes rättighet och pligt att sin contrasignation
derå vägra, samt nedlägge han i följd deraf sitt embete,
hvilket han icke må återtaga, förrän R. St. bans förhållande
pröfvat och gillat. Emedlertid vare han vid sin lön och
öfriga tjensten åtföljande inkomster bibehållen.” I 106 §
Reg.F. säges slutligen: ”Finnér Utsk. af dessa prot., att
någon Statsminister, Statsråd, HofCancelleren, Statssecreterare
eller annan ledamot af Statsrådet, eller den embetsman,
som i commandomål Konungen råd gifvit, uppenbarligen
handlat emot denna reg.forms tydliga föreskrift, eller
tillstyrkt någon öfverträdelse deraf och af andra Rikets gällande
lagar, eller underlåtit att göra föreställningar emot sådana
öfverträdelse!', eller dem vållat och befrämjat genom
uppsålligt fördöljande af någon upplysning, då äge Constit.-  TJtsk. att ställa en sådan under tilltal af Just.ombudsmannen,
inför Riksrätten” &c. Det är således tydligen föreskrifvet,
att om Konungen fattar ett beslut, stridande mot grundlagen,
Statssecret. är pligtig vägra sin contrasignation; att det
är Statsrådets pligt i allmänhet att göra föreställningar, ej
blott dä beslutet anses stridande mot allmän lag, utan äfven
då det strider mot Rikets sannskyldiga nytta; men Konungen
förbehållet att ensam besluta. Jag inser ej huru en
större ansvarighet skulle kunna fordras, utan att större rättigheter
skulle lemnäs åt rådgifvarne, eller huru sådant vore
möjligt, utan att inskränka Konungens magt att allena afgöra
förekommande ärender. En sådan inskränkning skulle
föranleda dertill, att i stället för en Konung finge vi flera
småkonungar under namn af rådgifvare, så länge deras välde
räckte; om 'det, såsom under tvedrägtstiderna, blefve
temligen kort för hvarje uppsättning, skulle statsförvaltningens
gång blifva osammanhängande och ostadig genom de täta
i68
Den 7 October.
ombytena. Efter dessa allm. framställningar af de olägenheter,
förslaget skulle medföra, anhåller jag att få till vederläggning
upptaga de särskilda yttranden, som åtskilliga ledamöter
i ämnet afgifvit, och visa, hvart deras förslag skulle
leda. En vard talare har sagt, att intet beslut af Konungen
borde kunna fattas, om ej en rådgifvare åtminstone deltagit
deri med Konungen. Om då Statsrådets samtliga ledamöter
koinrne öfverens att afstyrka ett beslut, tillintetgjordes
ju Konungens förmåga att fatta det och att allena
styra Riket. Hvilken lycka kan Sverige vänta sig af ett sådant
regeringssätt, då icke Konungen, utan Rådet är styrande,
såsom under tvedrägtstiden, hvilken jag icke tror,
att Svenska folket önskar sig tillbaka. En annan värd ledamot
har sagt, att en Statssecret. ej borde contrasignera ett
beslut, som lian ansåge stridande mot Rikets sannskyldiga
nytta. Skulle då Slatssecret:s mening gälla mera än Konungens,
eller skulle ombyte af Statssecret. ske för hvarje gång,
Konungen vore af olika mening med denne? På detta rum
händer det mig ofta att vara af annan mening än flerheten
om Rikets sanuskyldiga nytta. Det H. Ståndet lärer derföre
väl icke vilja tillåta mig-, dess ledamot, någon inskränkning
i dess beslutande-rätt. Hvarföre skulle då Konungen vara
underkastad sådana inskränkningar af sin undersåte? Örn han,
för att undgå dem eller blifva af med besvärliga personer,
ofta ombytte rådgifvare, torde det icke lyckas bättre för
nykomlingarna, än för de äldre; och säkert är, att ärenderna
skulle förlora på dessa omvexlingar, deraf följande oerfarenhet
och osammanhang. Man har mycket fästat sig vid
orden: Rikets sannskyldiga nytta, utan att bestämdt
kunna säga, hvad de betyda. Om en rådgifvare vill vara
envis, skall han alltid kunna åberopa sig dessa ordalag; ty
hvilken sak är så ringa, att den ej kan hänföras dit, emedan
den är vigtig ej blott för den, hon angår, utan genom
prejudicatet för alla dem, som kunna komma i samma belägenhet,
eller för Rikets inbyggare i det hela. Uttrycket
är fördenskull så mångtydigt, att det lätteligen kunde missbrukas,
om något annat än underd. föreställningar derpå
skulle grundas. Man säger, att Konungen bör lyssna till
sina rådgifvare. Derför är redan sörjdt i grundlagens stadganden;
men deras mening är ej, att lyssna till skall betyda
lyda. Hvad Hr Dalmans förslag beträffar, tyckes andemeningen
deraf innebära, att den föredragande skulle ovilkorligen
vara ansvarig för de beslut, lian contrasignerat, äfven
örn han afstyrkt dem. Delta innefattar, att Statssecret.
skulle ansvara för en annans mening, än sin egen, ehuru han
framställt densamma. Om beslutet vore grundlagsvidrigt, är
han redan straffbar för sin contrasignation. Är det icke lagstridigt,
kan ansvarigheten endast angå beslutets klokhet eller
gagnelighet. Om Statssecret. sökt bevisa motsatsen, och
Con
-
Den 7 O e to be r.
169
Constit.TJtsk. samt Ständer äro af hans mening, måtte han
icke kunna straffas för det att Konungen blifvit rådande,
ined mindre man gifver statssecret. samina magt att vägra
sin contrasignation i fråga om beslutens skadlighet, som deras
lagstridighet. Men hvad innehåller det annat, än att man
vili hindra Konungen fatta andra beslut, än contrasignanten
medgifver, och sålunda förläna honom en magt, sorn grundlagen
endast tillerkänner Konungeti Man har omfÖrmält
Englands minister och dennes ansvarighet, men glömt, att
rådgifvarne der regera, hvilket icke är förhållandet här}
och jag vet ingenting olyckligare, än alt rådgifvarne och
icke Konungen regerade i Sverige. På de stora talesätten,
om moralisk ansvarighet, försakelse af personliga fördelar
in. m., anser jag lika litet värdt att svara, som på de
fula, oin gammal surdeg och dylikt; och då jag tror mig
hafva vederlagt det vasendtliga af hvad man anfört, anhåller
jag, att li. o. Ad. måtte gilla Utsk:s förslag.
Frih. Boye: Jag är beredvillig att antaga Hr Dalmans
förklaring, att hans uppsåt icke varit att inskränka konungamagten,
nöjd att icke hafva tillåtit mig något yttrande 0111
uppsåtet; men jag kan ej återtaga den mening, att sjelfva
förslaget genom sina följder skulle rubba regeringssättet, förminska
konungamagten och utvidga rådgifvarnes, samt för
dem innebära det obilligaste moraliska ansvar, jag kantänka
111ig, då de skulle stå till ansvar för hvad de ej tillstyrkt.
För att ej upptaga tiden, åberopar jag Hr v. Hartmänsdorlfs
bevisning, men ber att få tillägga, att vid sidan af de mägtiga
skäl, som kunna tala för förändring af regeringssättet, torde
det icke vara af mindre vigt, alt förändringen kunde finna
genljud i hvars och ens rättskänsla; och jag frågar: kan det
blifva förenligt med begreppet om rätt, att en rådgifvare
skall stå lill ansvar för hvad han afstyrkt? Slutligen förklarar
jag, att förslaget skall mötas af Nationens ogillande. Jag
åberopar Sveriges häfder till vittne, att Nationen böjer sig
väl vid den tankan att hafva en Konung, som regerar; men
Nationen blir orolig, om den tror, att Herrarna äro de styrande,
och sådan skall påföljden blifva, om förslaget antages.
Hr Cederschjöld: Jag får börja med att fästa Hr Dalmans
uppmärksamhet på ett misstag, han gjort, då han föreställt
sig, att reservation skyddar den föredragande för ansvar
vid beslut, som strida mot grundlagen och allmän lag.
Så är ej förhållandet. Hr v. Hartmansdorff har redan visat
det genom uppläsning af 8 § i ansvarighetslagen. Jag vill
derföre blott tillägga, att denna § grundar sig på 38 § Reg F #
der det åliggande stadgas, för hvars försummande äfventyrret
utsattes i ansvarighetslagen. Det är således otvifvelaktigt,
att reservation der ej hjelper. Men helt annat är förhållandet
efter 107 §, der är den föredragande skyddas gei4
H.
Den 7 Oetober.
nom reservation, och detta anser jag oriktigt. Det borde
nemi. icke vara nog att göra kraftiga föreställningar blott
mot de beslut, sorn man finner strida mot Reg.formen; detta
åliggande bör utsträckas äfven till dem, som man anser strida
mot Rikets sannskyldiga nytta, hvilka ord derföre
borde i denna § tilläggas. Man har mycket declamerat mot
rådgifvarnes rättighet att i sådant fall vägra contrasignation,
emedan det skulle vara en inskränkning i Konungens rätt
att allena besluta. Det är just af månhet om Majestätets
helgd, sorn jag anser denna inskränkning nyttig; och en viss
grad af inskränkning ligger just i sjelfva begreppet om ett
constitutionelt eller Jagbundet regeringssätt.
Man har sagt, att rådgifvarne kunde sammansätta sig
mot ett beslut, sorn Konungen ville fatta; men jag anser
det vara väl, icke blott för landet, utan äfven för Konungen
sjelf, om ett beslut icke vinner framgång, mot hvilket
samtliga rådgifvarne enhälligt motsätta sig. Kär man besinnar,
att de blifvit valda af Konungen, och äro af honom
afsättliga, kan man lätt finna, att de icke skola taga ett sådant
steg utan mogen öfverläggning och de mest tvingande
skäl. Den förra Dynastien hade troligen i denna stund setat
qvar påthronen, om Konungen då varit omgifven af ansvariga
rådgifvare och icke kunnat till verkställighet befordra
något, som icke blifvit åtminstone af en rådgifvare gil—
ladt och tillstyrkt. Jag frågar, hvad man väl gör Majestätet
för tjenst med att vilja förskaffa det magt att sätta Dynastien
på spel, den måtte vara hvilken som helst?
Man har ordat om rådgifvare, som kunde nedlägga sitt
embete, så snart de i minsta småsak icke vunne gehör, och
frågat, hvad känning landet skulle hafva af de täta ombytena.
Såsom svar derpå vill jag tilltro hvarje rådgifvare nog
urskilning för att kunna bedöma, när han må gifva vika eller
måste vara envis. Är han åter så trånghufvad och egensinnig,
att han vill vägra sin contrasignation i en småsak, så
är det en ren vinst för landet att blifva af med en så inskränkt
rådgifvare.
En värd talare, Hr v. Hartmansdorff, har sagt, att orden:
"Rikets sannskyldiga nytta, vore ett talesätt utan
innehåll "eller egentlig betydelse." I mitt bröst har det betydelse;
och jag hade trott, att en så upphöjd man, somen
Konungens rådgifvare, skulle kunnat gifva en betydelse åt
uttrycket: Rikets sannskyldiga nytta, utan att tro sig
i hvarje obetydligt fall, då han är af olika mening med sin
Konung, derföre behöfva aflägsna sig. Det finns en gräns,
inom hvilken han bör låta sin mening falla, utan att vägra
contrasignation; men likasom samvetet allena kan afgöra,
när man mera måste lyda Gud än menniskor, likaså kan
blott denna gräns bestämmas af känslan. Men det är just
för beskaffenheten af sin känslighet och sitt samvete, sorn
rådgifvaren skall i detta afseende ansvara. För öfrigt vill
Ben 7 Oetohcr.
jag erinra om olämpligheten att gifva rådgifvarne en större
magt, så framt man icke tillika kan för folket bereda fullständigare
controller på densamma; och jag lemnar åt framtiden
att afgöra, huru belåtet Sverige skall blifva med ett
sådant förhållande.
Men för att återkomma till saken, tror jag, att blott en
liten rättelse behöfves i 9 §.'n och att rälta stället för
Hr Dalmans förslag är i 38 5 Reg.F., hvarest, efter orden:
”Skulle den föredragande finna något Konungens beslut stri”dande
emot denna reg.form,” borde tilläggas: eller mot
Ifikets sannskyldiga nytta.
Frih. Gederström, Jac.: I afseende på formen af förändringen
i Utskrs förslag, som är å bane, har jag redan yttrat
mig och åberopar min reservation deremot; men bär
äro yttrade några reflexioner såsom grunder för förändringen,
gående på sidan 0111 Utsk:s förslag, som jag anser mig
böra upptaga till besvarande. Man har framställt 1809 års
lagstiftare, ulan att göra sig reda hvarken för sak eller lagstiftning,
och man har utgått från den synpunkt, att den
moraliska ansvarigheten är af noll och intet värde. Sådan
var ej 1809 års lagstiftares tanka och kunde ej vara den, ty
de voro rättskaffens män. Jag tror, att det moraliska ansvaret
är den största controll mot magtmissbruk, och att det
i sin högsta potens bör sökas hos regenten i ett constitutionelt
land. Han dör ej, ty hans minne lefver i häfderna,
som skola stämpla bans handlingar. Den enskilde rådgifvaren
dör och begrafves, och hans minne är sällan så utmärkt,
att det uppväger det moraliska ansvaret hos regenten
i ett constitutionelt land. Det kunde väl vara möjligt,
om en sådan ordning infördes, att de rådgifvande blefve de
styrande, att en och annan kunde finna rum i häfderna för
det goda, de uträttat; men det är bestämdt, att flera skulle
finna det för det onda, de åstadkommit. Derom vittna de länders
häfder , der styrelsen ligger i händerna på ministrar. Svenska
folket har ej misstagit sig, att det är bättre att styras af en
Konung med omoralisk ansvarighet, än af ministrar med en juridisk.
Derifrån utgingo 1809 års lagstiftare, och man har ej
velat förstå dem, då man icke ansett den sauning, att intet lands
författning kan framvisa en större juridisk ansvarighet för Konungens
rådgifvare, än 1809 års Reg.form, och 1809 års lagstiftare
hafva ej heller misstagit sig deri, att Svenska folket
ej skulle missbruka sin magt. Folket har der en egen actor,
hvilken kan anställa åtal emot högre och lägre embetsmän.
R. St. hafva rätt att enl. io3 § Reg.F., genom ostracism,
om jag så får uttrycka mig, utvotera ur Konungens Högsta
Domstol en fjerdedel af ledamöterna och begära entledigande
af Konungens rådgifvare, mot hvilka anmärkning blifvit
gjord; och jag finner ej något spår i grundlagen, att tillämpning
af 107 § berodde af Constit.Utsk. Det är för de fall,
då Nationen öfvertyga! sig, att lådgifvarne ej handla ärligt,
1
Dtn 7 O t leber.
oell kraftigt, som Nationen begär deras entledigande och att
andra må inträda i deras ställe; och sker detta af verkliga
skäl, skall man finna, att följden blir nyttig. Det fanns en
tid jemväl i Sverige, då Rådet hade magten och Konungen
ingen; då en liten man af Rådet, jag tror han hette Funck,
föreslog att nyttja namnstämpel; då Konungen vägrade sin
underskrift å Rådets beslut, och stämpeln gjordes och nyttjades.
Måhända vill man återföra dessa tider för att sedermera
komma till den olyckliga följden, sorn är despotism.
Jag slutar med, att, då jag ej kan här föreslå ändringar i
grundlagen, måste jag låta Utsk:s förslag hvila till nästa
riksdag.
Hr Stuart: Brist på magt och saknad förmåga att,
under nuvar. splittrade administrationssätt, kunna uträtta
något af vigt för fosterlandet hindrar, enligt hvad man icke
sällan hör sägas, Svenska Regeringen att verka allt det goda
och nyttiga, som den önskar. Det är för att få äfven denna
icke alltid ogrundade förevändning undanröjd och erhålla
ännu större anspråk å Styrelsens medlemmar, som jag för
min del är benägen att öka deras verkningsförmåga. Men
då jag sålunda vill bereda en utvidgad magt och ökade rättigheter
för Konungens rådgifvare, är det derjemte min ovilkorliga
pligt att vid samma tillfälle icke åsidosätta Nationens
rättmätiga fordran på större garantier mot missbruken af
denna magt. Den ansvarighetslag, vi för närvar, äga, är i
detta afseende icke tillräckligt betryggande. Inom hela Nationen
är tankan härom, så vidt jag kunnat höra uttrycken
deraf, alldeles enstämmig. Jag tror således, tvärtemot den
sjste talaren, att de aro högst fä, som förneka denna lags
ofullkomligheter och bristfälligheter. Det nu ifrågavar. förslaget
anser jag derföre både nyttigt och nödvändigt för att
lugna sinnena i berörde hänseende. Jag medgifver visserligen,
att Regeringens moraliska ansvarighet är af hufvudsaklig
vigt; men denna ansvarighet hvarken har varit, är eller
blir tillräcklig, — en sanning, som erfarenheten vitsordat och
sorn de män, hvilka stiftat våra grundlagar, jemväl erkänt.
Att, såsom den åberopade talaren yttrat, kunna trygga sig
till Konungens moraliska känsla är visserligen lyckligt, och
det folk, som icke ägde anledn. härtill, skulle jag anse högst
beklagansvärd!; men äfven denna öfvertygelse om Monarkens
redliga tänkesätt och rättskänsla kan jag icke, lika med samma
talare, finna ensamt vara tillfyllestgörande, ty i sådant
fall vöre ju al| reg form och alla ansvarighetsbestämmelser
för Konungens rådgifvare helt och hållet öfverflödiga.
Då man, på sätt förhållandet vid våra riksdagar enoch
annan gång varit, funnit anmärkta regeringsåtgärder, som
väckt allmänt missnöje, icke kunna leda till någon ansvarspåföljd
för rådgifvarepersonalen, emedan den, såsom protm
skola utvisa, reserverat sig emot de fattade besluten, bär ju
Den 7 Ocfober.
pä detta sätt RegentenS person blifvit förvandlad till ensam
skott-tafla för allt klander. Härigenom skulle, åtminstone efter
min åsigt, en statshvälfning snarare kunna förberedas och
åstadkommas, än, på sätt en vard talare förespeglat, genom
rådgifvarnes nu fordrade ökade ansvarighet.
Afsigten är visserligen icke att nu hos oss införa en
fullkomlig ministerial - styrelse enligt detta ords egentliga
mening. Jag inser oell erkänner val fördelarna af en sådan
styrelse; men jag anser densamma under nuvar. förhållanden
icke utan äfventyr kunna i vårt fädernesland framkallas, så
länge Representationen, sådan den nu är sammansatt, fullkomligen
saknar den styrka och kraft, som erfordras, för
att kunna hälla herrsklystna ministrar inom skrankorna. För
min del skall jag derföre ej nu yrka pä införandet af denna
ministerial-styrelse, som utgör så mångas förskräckelse. Den
magtutvidgning, som nu är ifråga, inskränker sig till rättigheten
att icke blott expediera, utan äfven vaka öfver verkställigheten
af Regeringens beslut. En talare har rätt naivt
yttrat, att småkonungar skulle härigenom komma fram. Jag
önskar just, att de må komma fram, på det Nationen måfå
veta hvilka småkonungar som regera, och anser det i sådant
hänseende vida bättre, att de synas på scenen, än att de stå
bakom coulisserna; men för sådant fall är ock nödvändigt,
att en verklig ansvarighetslag finnes. Man har här jemväl
förespeglat oss återkomsten af de s. k. frihetstiderna, då man
blott hade en Konung till namnet; men minnet af dessa tider
är för färskt för att vi behöfva frukta, att de så snart
skola återkomma. Ehuru jag således å ena sidan tror och
hoppas, att Svenska Nationens hederskänsla ej skall medgifva,
att dess Konung blir så nedsatt och vanhedrad som han
då var, önskar jag dock å andra sidan högligen, att man
kunde framkalla den kraft och skicklighet, som då fanns hos
Regeringens medlemmar; och jag tror, att Nationen i sådant
fall skulle få skäl att derför vara tacksam. Jag har nu med
ledsnad hört, att en Konungens rådgifvare finnes, som icke
gjort sig reda för meningen af orden: Rikets sannskyldiga
nytta, utan förklarat detta uttryck vara högst obestämdt.
Jag anser deremot detta vara ett af de lyckligast valda uttrycken
i vår grundlag. Hvad för öfrigt beträffar de täta
ombyten af rådgifvare, som skulle kunna blifva en följd,
om det af samma talare bestridda förslaget blefve gällande,
har erfarenheten visat, att man ej vunnit pa alt alltför sällan
häfva något ombyte i detta afseende. Man bar åberopat
England sorn ett varnande exempel; men jag bekänner,
att detta exempel ej har något afskräckande för mig. Jag
skulle önska, att vi ginge lika långt och raskt påförbättringarnas
bana, som England nu gör, och vi skulle vara lyckliga.
För öfrigt vill jag blott tillägga, att Hr Dalmans förslag
fullkomligen instämmer med grundlagens anda, och tillstyrker
detsanimas antagande såsom vida bättre, än hvad
i74
Deri j October.
Constit.Utsk. föreslagit. Jag anhåller om propos. till bifall
å Hr Dalmans förslag.
Hr Dalman: Jag är till största delen förekommen af
det upplysande svar, Hr Stuart lemnat på de emot mitt förslag
gjorda anmärkningar. Jag anhåller likväl att, för egen
del, fä försäkra Frih. Cederström, att min mening visserligen
icke är, hvarken att minska Konungamagten eller att
införa en regering af Herrarna. Jag ber att ånyo få fästa
uppmärksamheten deruppå, alt mitt förslag endast syftar
till att i lag bestämma en rådgifvares naturliga pligt att
icke längre lemna sitt biträde eller sin hand åt en Konung,
som handlar emot Rikets sannskyldiga nytta. Konungen
kan, enligt nu gällande grundlag, icke åt något sitt beslut
bereda verkställighet, utan att det är contrasigneradt. Nå
val! är det då obilligt, att den, som verkställt en dylik
eontrasignation, som genom sitt namn, icke genom Konungens,
förvandlat beslutet från Konungens enskilda till en
Regeringens handling, jemväl derför blir ansvarig. Deruppå
ber jag att få fästa R. o. Ad:s synnerliga uppmärksamhet.
Detta måtte ej vara mera obilligt, än att den, som undertecknat
en borgenskrift för en annan, får betala, oaktadt
han icke erhållit ett öre af de låntagna penningarna. Ett
så förtroligt förhållande synes väl böra äga rum emellan en
Konung och hans rådgifvare, som emellan löftesmannen och
hufvudgäldenären. Man besinne, att eljest drabbar allt missnöje
Konungens person, och detta måtte väl vara det mest
oformliga och vådliga inom det constitutionella samhället,
hvars grundsats är den, att Majestätets helgd skall skyddas
af ansvariga rådgifvare. Frih. Cederström har sagt, att mitt
förslag åsyftade ett oligarkiskt regeringssätt, och han har
åberopat historiens vittnesbörd emot denna styrelseform. Jag
instämmer med Hr Frih. i vitsordet om de olyckor, som visat
sig vara följder af aristocratiens eller oligarkiens magtutöfning;
men jag förmår åtminstone icke inse något sådant
syfte i den ansvarighetslag, jag framställt. Jag har med
tillfredsställelse hört Hr Frih. tala om de rationella grundsatser,
från hvilka 1809 års lagstiftare utgingo; men det är
Hr Frih. väl bekant, att då Hr Frih. under debatten om
Statsrådets decharge yrkat tillämpningen af dessa grundsatser,
höjde sig ingen enda röst, för att biträda Hr Frih:s
mening. Den ansvarighet, som, enligt Hr Frih:s förmenande,
skulle kunna genom en slags ostracism af folkopinionen
utkräfvas enligt 107 § Reg.F., är således blott en drömbild.
Yi behöfva likväl något mer; vi behöfva, att folket skall
kunna af någon fordra ansvarighet för hvad af Regeringen
företages, och endast derhän leder mitt förslag. Må hedern
tillkomma Konungen för det goda, som sker; men må vanhedern
för det onda drabba den, som genom sin åtgärd befordrat
det! Det har blifvit sagdt, att Nationen icke önskade
någon annan ansvarighet, än Konungen* inför häfderna.
Den 7 Octobcr.
Jag lian ej föreställa mig, att den ledamot, som yttrat detta,
glömt anledningarna till den statshvälfning, deri han
sjelf tagit en så verksam del. Dess häfder visa, huru vådligt
det är att hafva en Konung med oansvariga rådgifvare,
och att ansvaret då slutligen träffar Majestätet sjelf på ett
sätt, som säkert ingen anser vara önskvärdt att se förnyadt.
Jag tror således, att vi böra i lagarna förskansa oss mot
möjligheten -af en sådan olycka. Historien visar, att det
alltid är mer eller mindre vådligt att åt en mans omdöme
och moraliska känsla öfverlemna rättigheten att styra
ett helt folk. Vi stifta icke lagar för det närvar, ögonblicket,
och inom tingens ordning ligger jemväl ombyte af individer
på timonen. Den ena dagen borgar icke för den
andra, och en Konung, som i dag ar klok, kan vara motsatsen
i morgon. Man måste således äga någon i lag stadgad
garanti mot hans nycker. Jag har ej vidare att tillägga,
utan anhåller om propostn.
Gr. Horn: De personer, som bestridt Ilr Dalmans och
mina åsigter, hafva påstått, att vår nuvar. statsförfattning
innebär vida större ansvarighet, än i något annat land.
Man har åberopat grundlagen och visat på §§, som berättiga
att inför thronell opinera en ministerförändring; men
man har förbisett, att den ansvarighet, man här omtalar
såsom tillräcklig, om ej dessa §5 upphöra alt motsäga hvarandra,
verkligen är illusorisk. Skulle man ej afse någon
ansvarighet för den Konungens rådgifvare, som handlat mot
Rikets sannskyldiga nytta, utan helt enkelt tillse, om han
ej i sina rådslag brustit mot någon annan grundlags-§, så
kan jag ej finna annat, än att man i höga ord nedskrifvit
en ansvarighet, som ej finnes. Men jag söker härvid en
annan betvdelse och fäster mig vid 16 §. Der stadgas: Konungen
skall ratt och sanning styrka. När man vidare sagt,
att en Konungens rådgifvare äger rätt vägra sin conlrasignation,
om Konungen vill handla emot grundlagarna, hemställer
jag, om ej 16 § redan lemnar rådgifvaren den magt,
man här vili neka, då beslutet strider mot Rikets nytta.
Jag finner således redan i grundlagen nedlagd den tanka,
som här bestrides. När man vill nedskrifva ansvarighet i
lag och förekomma alla tvister i detta fall, önskade jag,
att man ginge ärligt tillväga och sade, att contrasignanten
ovilkorligen blir ansvarig för beslutet. Jag vill derföre hafva
i grundlagen inryckt, hvad man menar medansvarighet,
antingen här eller i 38 §.
Frih. Ehrenborgh: Jag bekänner, det jag tror, att
missförstånd legat till grund för discussionen. Jag tror, att
man ej rätt gjort sig reda för hvad vår grundlag menarmed
ansvarighet. För min del har jag sökt, då jag nedskref den
motion, som föranledt Utsk:s förslag, att göra mig reda derför.
Jag har trott, att 106 och 107 §§, jemnförda med 9
Den 7 Octo lier.
och 38 §§ ådagalägga, hvad lagstiftarne dermed menat. De
hafva menat, att rådgifvaine skulle kunna ställas till ansvar
för sina råd, och huruvida de underlåtit att gifva råd. Mig
synes den brist i tillämpningen af dessa §§, som man omtalat,
ligga deri, alt rådgifvaine sakna de atlributioner, en
sådan person bör äga, och deri, alt formerna hindra deni
att tillräckligt verka. Jag tror, att om man velat tillämpa
106 §, på sätt sorn med denna § varit menadt, bade Konungens
rådgifvare, om de under dessa a5 år gjort sig skyldiga
till ansvar, kunnat dömas efter densamma; men det ar,
såsom Hr Cederschjöld riktigt anmärkt, ansvaret efter 107
§, sorn varit svårare alt tillämpa. Jag hoppas kunna deltaga
i en förbättring i detta afseende oell hemställer till Hr
Cederschjöld, sorn ej åsyftat samma ansvar som Hr Dalman,
örn ej Utsk. redan föreslagit den ändring, lian vill åstadkomma,
då Utsk. här tillagt: "lill den påföljd, hvarom i 106
och 107 §§ vidare stadgas." Om Constit.Utsk. ej lyckats att
rätt uttrycka sig, är det ett fel af Utsk., sorn kan rättas genom
uttryckande af Ståndets gemensamma tanka; men jag
tror ej, att meningen rättas genom antagande af Hr Dalmans
förslag, och jag vågar påstå, att den värde talaren
här midt öfver, sorn yttrat sig mot förslaget, ej heller menar
detsamma som Hr Dalman. Jag tror, att ett missförstånd
äger rum, och hemställer till den ädle Grefven, om han
skulle vilja hafva antaget ett förslag, så beskaffadt som Hr
Dalmans. Hr Gr. har åberopat 16 §, som är Sveriges habeas
corpus-act, der Folkets rättigheter äro förvarade; men
jag frågar, om man i vårt regeringssätt, som man ej vill
hafva till en ministerstyrelse, vill sätta en rådgifvares omdöme
öfver Konungens, om t. ex. en person skall afsättas
eller ett embete tillsättas? Hvad berättigar till den tanka,
att Konungens omdöme icke skulle vara bättre än föredragandens;
hvarföre underordna Konungens omdöme rådgifvarens?
Detta later sig göra, der ansvaret är collectivt och
der ministrarna kunna komma öfverens att ej tjena tillsammans
med den eller den personen. Det kan ej vara meningen,
att sådana förslag efter 5 års mognad skola antagas,
och jag upprepar, att Utsk. möjligen illa uttryckt meningen
och att detta kan rättas. Jag har velat uttrycka, att Konungens
rådgifvare skulle kunna ställas till ansvar både för
de råd, de gifvit, och för dem, de underlåtit att gifva. Må
man ändra detta, när vi kommit dit! Må man bestämma Representationens
rätt att utkräfva ansvar efter 107 §; men må
man ej framkasta förslag, sorn icke kunna vinna den andra
Statsmagtens bifall! Jag vill till motionären framställa den
fråga, huru ens Konungen skall kunna skilja sig från en
halsstarrig minister, då contrasignation af beslutet om hans
entledigande skulle kunna vägras. Jag bar med värma talat
mot förslaget, emedan jag anser det overkställbar, och
ja.?
Den 7 October.
>77
jag är öfvertygad, att det aldrig af Representationen antages.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: En ledamot här till venster
har förklarat Nationens enstämmiga tanka vara att önska
större ansvarighet hos rådgifvarne, och att Nationen således
skulle vara bäst betjent med hans förslag. Det är ganska
vanligt att från ett visst håll fä höra satser framkastas, att
allm. opinionen är den och den, att alla vilja sä och så.
Deraf följer dock icke, att dessa Hrr sökt samla pluralitetens
tankar, och jag diar i tvifvelsmål, att de gjort sig den
mödan alt ens söka vanliga upplysningar, utan de göra upp
på sina kamrar för sig sjelfva, huru de önskade, alt den
stora allmänheten skulle tanka, och de böra ej begära, att
man skall tro dem. Utgående från denna synpunkt förklarar
jag, att i denna stora nationalfråga är fråga om ingenting
mer eller mindre, säga hvad man vill, än att komma
ett steg närmare den rent ministeriella styrelse, som skulle
göra Konungen hos oss lill hvad Konungen i England är.
Jag respecterar visserligen Konungen i England och dess regeringssätt,
men tror ej, att det förtjenar alla de loford,
som slösas derpå. Men det gifves blott en säker utväg att
fä veta, hvad Svenska folket troligen skail tänka derom.
Denna utväg är att återgå till historien, som, alltifrån den
tid, då den börjar blifva tillförlitlig, visar ingenting annat
än en fortgående strid emellan Konungen och Aristocratien.
Sverige har mången gång stått på höjden af ära, likasom
på branten af sitt fäll; den ena gången har Konungen lyckats
blifva segrande, och roagten har urartat till despotism.
När åter aristocraterna fått magten, hvilka Svenska folket
först ansett som sina befriare, men snart funnit vara förtryckare,
har folket, säger jag, återvändt till konungamagten.
Jag vågar påstå, att Svenska folkets tanka troligen är,
att man ej bör i någon män frångå Konungens nuvar. rättigheter,
för att åter intränga på aristocratiska gebitet, äfven
om det sker under namn af frihet. Jag uttalar denna
enkla mening, emedan jag ej hör tili detta hus af födsel.
Jag hör till medelclassen och har medfört hit en sansad democratisk
anda, sorn dicternr hos mig det beslut att ej med
min röst bidraga till återinförande af något, som liknar sig
till hvad i Sverige infördes efter Carl Xll:s död, och hvilket
system efter 1756 års blodiga uppträden slutligen föll 1772,
emedan folket då var moget att inse, hvad det innebar.
Hvad 1S09 års män beträffar, hade de den sans, att då det
berodde ensamt på dem att stifta lagar, de togo varning af
erfarenheten och framfarna förvillelser med den urskillning
att icke underlåta begagna sig af det goda, som fanns i den
förhatliga Förenings- och Säkerhetsakten, nemi. Konungens
rätt att börja krig och sluta fred; de togo ej miste om det
vätta, då de ville undvika en styrande Rådkammare, sorn
14 H. , 23
Ben 7 October.
skulle blifva en stämpclmästarckammare, såsom Frib. Cederström
sagt, ty de viste, att Svenska folket ej ville blifva
uppätet af magtägande ministrar. Jag afstyrker förslaget.
Hr Dalman: Jag ber R. o. Ad. om förlåtelse, att jag
ånyo tröttar med att upprepa motiverna för min framställning;
men då mina motståndare ej ledsna att idkeligen upprepa
samma anmärkningar deremot, får jag ej heller ledsna
att upprepa min vederläggning. Jag får derföre lemna Hr
Lefre'n det svar, i anledn. af bans påstående, att jag skulle
önska återinföra aristocratiens välde, att ingen hatar aristocrati
mer än jag, och att jag af uppriktigt hjerta anser den
constitutionelt-monarkiska styrelseformen vara den enda lämpliga
på de Europeiska samhällenas nuvar. ståndpunkt; men
det bekänner jag, att jag icke läst vår historia såsom Hr
Lefren, nemi. att aristocratiens välde för oss varit mera
olycksbringande, än våra souveräna monarkers. Jag tror, att
i detta afseende ganska väl det ena kan quitta med det andra.
Men detta hör egentligen ej hit. Undersökning derom
skulle dessutom blifva ett nytt tvistämne, hvilket jag ej vill
väcka. Jag förklarar altså, att jag vill behålla det regeringssätt,
som vi nu äga.
Hvad sjelfva öfverläggningsfrågan angår, har man gjort
den konstigare, än den är, och sökt, vare sig af afsigt eller
icke, att fullkomligt embrouillera densamma. Jag ber således
att ånyo få upprepa, att mitt förslag endast går derpå
ut, att den, som undertecknat ett Konungens beslut, derför
skall vara ans irig. Vill han ej ikläda sig detta ansvar,
så får han nea gga sitt embete, och Konungen tager
då en annan rådgifv re, som icke drager i betänkande att
bifalla Konungens åsigt. Svårligen kan jag finna, huru man,
lika med Frih. Ehrenborgh, kan anse detta overkstallbart.
Skulle Konungen vilja utfärda sådana beslut, att ingen af
hans rådgifvare ville derför åtaga sig ansvar, vore det sannolikt
för fosterlandet ganska väl, att sådana beslut icke
blefvo utfärdade. Men om Konungen vore mera insigtsrik,
än alla hans rådgifvare, om han ägde större statsmannaplaner,
än dessa rådgifvare kunde fatta, så är det väl föga sannolikt,
att han bland 3 millioner menniskor icke skulle finna
en enda, som vore mägtig att uppfatta hans vishet och
som således contrasignerade hans beslut. Så enkel är frågan.
Jag hemställer, om det ens kan vara uppriktigt att
deruti vilja förespegla en ministerstyrelse, ett Konungens beroende
under aristocratien, en syftning till oligarkisk styrelseform.
Man vill ju ingenting annat, än att coutrasignanten
skall ansvara för beslutet såsom för egen skuld; och då Konungen
, såsom oansvarig, sjelf ej kan till Nationen betala skulden
för sina regeringsåtgärder, mäste väl Nationen äga rätt
att utkräfva denna fordran af löftesmannen. Detta är det
enda sätt att förekomma, att missnöjet samlar sig öfver Konungens
eget hufvud; och om Frih. Ehrenborgh tager detta
Den 7 October.
>79
i betraktande, är jag öfvertygad, att han skall finna, hvilket
tomt spegelfäkteri hela motståndet innefattar, och huruledes
det icke är ämnadt till något annat, än att uppskräma
de förskräckta.
Jag är öfvertygad, att Gr. Horn uppfattat saken på samma
sätt som jag och icke heller vägrar att öppet tillkännagifva
det.
Gr. Horn: Jag är skyldig den förklaring af mina ord,
att jag afser samma ansvarighet som Hr Dalman, nemi. att
den, som undertecknat ett beslut, derför skall ovilkorligen
vara ansvarig på det sätt, constitutionen bestämmer. Huru
detta bestämmande skall lyda, derom är nu ej fråga. Jag
kan ingalunda för min del inse den fara, man velat förespegla
oss, att Konungen ej skulle förmå aflägsna en rådgifvare,
som icke inginge på hans planer. Jag kan ej fatta
detta, ty Konungen äger ju att till- och afsätta ledamöterna
i sin Conseil, och ingen kan tvinga sig att sitta qvar vid
rådsbordet; det skulle då vara en så utmärkt man, att Nationen
ansåg honom der behöflig. Jag kan således ej inse
den minsta våda för den monarkiska principen af detta förslag;
tvärtom är det ett skydd för denna princip, så framt
man ej vill framkalla Roms vilddjur och medeltidens tyranner.
Hr Silfverhjelm, Carl Adam: T_,ika med Hr Lefre'n
tror jag, att det skall blifva svårt att säga, hvad Nationen
tänker om denna sak; men hvad som är säkert är, att £ af folket
äro missnöjda med hvad som nu är. Det tillhör Representationen
att tillse, huru delta skall kunna ändras; och då
torde man ej utan skäl anse ansvarighetslagens brister vara
bland de vigtigaste anledningarna till delta missnöje. Vi
hafva hört Konungens rådgifvare sjelfva medgifva sig för
närvar, vara nollor, och jag kan ej instämma med Frih. Cederström,
att man kan blindt trygga sig till den moraliska
känslan hos Regenten; ty det conslitutionella samhällsskicket
förutsätter controller för att kunna motverka det onda,
man möjligen skulle vilja åvägabringa. Det förslag, Hr Dalman
uppgifvit, finner jag dertill fullkomligt ändamålsenligt.
Det är Regentens pligt att befrämja det goda; men det ur
äfven rådgifvarens skyldighet att stå till ansvar, om han
gjort sig till verktyg att befrämja, hvad som är skadligt.
Skulle den princip göra sig gällande, att ansvarsfrihet skulle
äga rum, då rådgifvaren reserverat sig, tror jag, att landet
dermed blir föga belåtet. Sinnesstämningen blir ej bättre
för det folket får höra, att rådgifvaren reserverat sig mot
ett skadligt beslut; ty Nationen fordrar direct ansvarighet
hos den, som befordrat beslutet till verkställighet. Jag anser
denna fordran så billig, att den hvarken kan eller bör
afslås. Hvad Frih. Ehrenborghs yttrande beträffar, att Constit.
Utsk. icke skulle upptaga till handläggning rn sådan yt
-
Den "j Octoher.
trail mening, tror jag, att om Ståndet förklarar den för sin
gemensamma tanka, blir det svårt för Utsk. att icke upptaga
den, äfvensom för Regeringen att icke gifva gehör deråt,
om Repx-esentationen derpå enstämmigt yrkar.
Åtskilliga hördes yrka propostn.
Gr. Frölich, Da v.: Den obehagligheten möter mig,
emedan jag blifvit så sent uppropad, att höra ropen om
proposm. Jag skall derföre söka vara sä kort sora möjligt.
Jag får då förklara, att jag är af samma tanka i afseende
på ansvarigheten hos Konungens rådgifvare som vid sista
riksdagen, och åberopar, hvad jag då skriftligen sade mot
det myckna, som talades för att bortadvocera ansvarigheten.
Jag anhåller få förklara, att jag aldrig önskar inskränkning
i konnngamagten och derföre ej kan instämma med den siste
talaren i det yttrande, han, förmodligen af ovarsamhet,
fällt, att controller borde finnas för att hindra Konungen
att göra det oratta. Jag är ej, säger jag, af denna tanka.
Konungen äger enligt grundlagen alt allena styra Riket.
Frågan är ej att hindra Konungen att begå äfven det orätta,
utan frågan är, om rådgifvaren skall behålla sin plats i
rådkammaren med eller utan ansvarighet. Del är ganska
sannt, som Ilr Dalman yttrat, att man ej här behöft uppskräma
sinnena med bilder ur frihetstiden, eller upprepa
exempel på olyckliga följder, då man inskränker konungamagten.
Yi tala blott, om rådgifvarne skola vara ansvariga
eller icke, och jag förklarar, att jag anser hufvuddraget i
den conslitutionella monarkien just vaxa, att rådgifvarne äro
ansvax-iga. Då xnan sagt, att ali annan ansvarighet, än den
moraliska, vore af intet värde, frågar jag, hvad meningen är
dermed? Äro ej då grundlagarna äfvensom i'ådgifvare öfvex--  flödiga, och äro de ej impedimenter för den moraliska kraften
att handla både väl och illa? Är ej detta att publicera
Konungen som despot? Despoten bindes endast af det moraliska
ansvaret, inför Gud aliena svarar han; men när Konungen
ej är despot, utan en constitutionel monark, så må
man tala om den monarkiska principen bäst man vill, den
utesluter ej begreppet, att exsecutorn af Konungens vilja står
till svax-s för beslutet. Hurudan är då denna ansvarighet?
Kedskrifven i lag, blir den juridisk; och huru verkliggöres
denna ansvaxäghet? Är det bättre, såsom Frih. Ehrenborgh
sagt, att den alding bör visa sig i effect annorlunda, än att
hela folket uppstår och begär rådgifvarens entledigande, än
att den peiron, som genom sin contrasignation skulle gifva
verkställighet åt ett beslut, vägrar denna contrasignation
oclx träder från sitt embete, då han tror, att of beslutets
verkställande någon fara vore å farde? Är det bättre, fingar
jag ännu en gång, att ett helt folk skall uppstå och
begära en rådgifvares entledigande, än att denne säger till
sin Konung: jag kan ej underteckna detta beslut? Konungen
ager tillkalla andra rådgifvare. Jag frågar: har man häri
-
Den 7 Octobcr.
181
genom inskränkt konungamagten, har man förmenat Konungen
att ensam regera? Allt detta visar, att man ej vill hafva
någon ansvarighet, och jag ser således ej annat, än att
skulden för det onda, som sker, och det goda, som underlåtes,
kommer att vältras på Konungen. Jag förenar mig i
det förslag, som blifvit kalladt Hr Dalmans, ehuru det är
detsamma, som finnes i grundlagarna och väl en gång kommer
att göra sig gällande.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Må det tillåtas mig att med
få ord yttra min förundran öfver de motiver, som, här öppet
bekända, legat till grund för ena sidans talare. Man har
sagt, att den moraliska ansvarigheten vore af noll och intet
värde, eller der den juridiska saknades, der funnes ingen
ansvarighet. Jag må säga, att den stat vore att beklaga,
der säkerheten och trefnaden ensamt söktes i den juridiska
ansvarigheten. Så har ej hittills varit fallet med Svenska
folket. Man har talat om, att moralisk kraft saknades. Det
är visserligen vigtigt, att, då den saknas, den juridiska sättes
i stället; men man tillägger då 180g års lagstiftare en
menlös tro på moralisk kraft, hvarigenom man nedsätter sin
egen tid. Jag öfverlemnar till en hvar att bedöma, om 106
och 107 §§, begagnade af ett kraftfullt folk, äro utan värde,
och likaledes om Svenska folket vill se en Konung, som
styr, eller blott en skugga. Men sådan är ej karakteren hos
folket. Hela Hr Dalmans förslag synes mig omotiveradt och
litet öfverensstämmande med statsläran. Kan man väl antaga,
att ett sådant förslag, af ett Utsk. framstäldt, skulle af
Konungen gillas? När förslaget saknar allt sammanhang; när
det borttar folkets ära och kraft och sätter juridisk ansva- ,
righet i stället för moralisk, så önskar jag, att R. o. Ad. äfven
med kraft må afslå ett sådant förslag.
Frih. Boye: En värd ledamot har upptagit ett yttrande,
som jag vidkännes, alt nemi. den moraliska ansvarigheten
är den enda, man kan vänta hos en rådgifvare. Må det
tillåtas mig förklara, att annat är en lag i och för sig sjelf,
annat är den i verkställigheten. Jag förklarar, att 106 och
107 §§ Reg.F., jemnförda med den särskilda ansvarighetslagen,
göra tillfyllest äfven för det juridiska ansvaret; men då
jag sagt, att man fåfängt skall söka något annat, än den
moraliska, så låtom oss rådfråga erfarenheten. Jag frågar
då: har under loppet af de 25 år, vi ägt vår nu var. constitution,
den juridiska ansvarigheten blifvit använd? Jag
svarar nej, och klandrar det icke heller, ty den har ej be- ?
höft användas. Efter man ej är nöjd, efter man klandrar
detta, må man säga oss, i hvilket land den juridiska ansvarigheten
blifvit satt i verkställighet. Man åberopar Julii—
revolutionen, och jag svarar: på sådana vilkor önskar jag ej,
att den må användas i Sverige.
Hr Dalman: Jag är skyldig Hr Lagerhjelm ett svar.
▲ k.
Ilan har på det högsta missförstått mig, då han sagt, att
jag yttrat, att den moraliska ansvarigheten vore af noll och
intet varde. Jag har icke sagt detta. Jag har sagt, att 25
års erfarenhet visat, att den moraliska ansvarigheten hos
Konungens rådgifvare varit otillräcklig och af intet värde.
Jag har grundat detta yttrande på det factum, att det ofta
högt uttalade missnöjet med den rådgifvande personalen hitintills
icke lyckats göra sig gällande, men varit utan påföljd.
Detta måtte bevisa, att den moraliska känslan hos dessa rådgifvare
icke varit så stark, som jag åtminstone tror den hafva
bort vara. Ansvarighet finnes nu endast för rådslagen.
Jag vill, att den skall finnas åtminstone hos någon, äfven
för handling. Är denna stridande mot grundlag eller allmän
lag, då ansvaras visserligen enligt 106 § Reg.F.; men
107 §, som är lika vigtig, stadgar icke något ansvar för den
rådgifvare, som, ehuru han afstyrkt ett Konungens beslut,
stridande mot Rikets sannskyldiga nytta, likväl genom sin
contrasignation möjliggjort dess verkställighet. Mitt förslag
åsyftar således endast att utvidga den ansvarighet, sorn finnes
inför opinionen. Det åsyftar, att folket icke skall blifva
tvunget att genom revolutioner befria sig från oansvariga
Konungar, som det fordom gjort. Då man här föreslagit
oss en departementalstyrelse, har man trott sig äfven öka
den moraliska ansvarigheten hos rådgifvarne. Man kan deruti
hafva rätt; men skall allt bero af monarkens vilia, så
lärer det varg svårt för departementscheferna att ikläda sig
detta ökade ansvar. Skola de vara förhindrade att vägra sin
åtgärd till ett beslut, som strider mot Rikets väl, så är det
mindre sannolikt, att en mera duglig och sjelfständig rådgifvarepersonal
kommer att finnas inom den nya Styrelsen,
än den, som någon gång tillförne funnits. Den afsatte Gustaf
Adolph hade äfven oansvariga rådgifvare; men hvart
ledde detta? Yi veta det alla. Just genom att vilja skydda
ministrarna från ansvar blottställer man Konungarna och
framkallar derigenom de fasor, hvilka åtfölja revolutionerna.
Det har blifvit sagdt, att den juridiska ansvarigheten aldrig
tillämpades; men blott den omständigheten, att ansvarigheten
är stadgad i lag, innefattar redan en garanti och en
större control], än man föreställer sig. Man är ofta mera
angelägen att äga en rätt än att begagna den. Yttranderätten
t. ex. i tryck, huru många begagna den; men försök
att fråntaga ett fritt folk denna rätt, och motståndet skall
utveckla sig äfven hos den otaliga massa, sorn hvarken sjelf
författar eller läser andra tryckta skrifter än psalmboken
och catechesen. Så är äfven nationens rätt att kräfva ansvar
af sina embetsman en bland de rättigheter, sorn ett
fritt folk fordrar och ej vill afsäga sig. Den tankan hör
utgöra öfverskriften på den constitutionella chartau, att Konungen
ej är enväldig; och jag vill ej tro, att någon kan
vilja göra grundlagens ord, att Konungen allena må styra
Den 7 October.
133
Riket, liktydiga med att han är enväldig. Pä sätt Gr. Frölich
anmärkt, är enahanda princip nedlagd i grundlagen och
innefattar endast en utveckling af dess stadgande. Jag vikar
således endast denna princip.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade till grundlagsenlig behandling enligt 56 § Reg.F.
godkänna Constit.TJtsk:s förslag till förändrad redaction af
9 § Reg.F. _
Ropades starka ja, blandade med nej; hvarjemte votering
begärdes af Hr Stuart.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:spropos:n:
Den,
som till grundlagsenlig behandling enligt 56 §
Reg.F. godkänner Constit.Utsk:s förslag till förändrad redaction
af 9 § Reg.F., voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, förklarar R. o. Ad. som sin gemensamma tanka,
att den föreslagna förändringen af g § Reg.F. bör erhålla
följande redaction:
Uti alla mål, som hos Konungen i Statsrådet förekomma,
skall prot. föras. Statsrådets tillstädesvarande ledamöter
vare ovilkorligen förbundna att sina meningar
yttra och förklara; Konungen dock förbehållet att allena
besluta. Skulle någonsin den oförmodade händelse inträffa,
att Konungens beslut vore uppenbarligen stridande mot Rikets
grundlag eller allmän lag, eller Rikets sannskyldiga
nytta, åligge det Statsrådets ledamöter, att kraftiga
föreställningar deremot göra. Den föredragande, sorn
co n trasig n er a t ett Konungens beslut, vare ovilkorligen,
och annan medlem af Statsrådet, såvida
han ej särskild mening till prot. antecknat,
för beslutet ansvariga, kåsom hade de styrkt Konungen
att detsamma fatta.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 27.
Nej — 25.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda memor.
och utlåt:n från
StatsUtskottet:
N:o 265. öfver den del af K. M. till R. St. aflåtna
nåd. skrifvelse N:o 11, som angår det, vid sisth riksdag, i
och för regleringen af Armöens accord på Riksg.cont. anvisade
creditiv;
184
Den 7 October.
N:o 267. i anledn. af erhållen återremiss på StatsUtskts
utlåt. N:o 161.
N:o 268. i anledn. af erhållen återremiss på StatsUtsk:s
utlåt. N:o 179;
N:o 269. i anledn. af erhållen återremiss på StatsUtskts
utlåt. N:o 227;
N:o 270. i anledn. af erhållen återremiss på StatsUtsk:s
utlåt. N:o 248;
N:o 271. ang:de dispositionen af öfverblifvande exemplar
af bihanget till RiksSttns prot. vid innevar. riksdag;
N:o 272. i anledn. af väckt motion om understöd af
allm. medel åt de nödlidande invånarne i Bohuslänska skärgården;
BevillningsUtskottet:
N:o
29. ang:de stora sjötullsbevillningen;
N:o 3o. i anledn. af gjorda anmärkningar vid Utskrs betänk.
N:o 21, ang:de förehafd granskning af posttaxorna för
inrikes brefvexlingen;
N:o 3i. på grund af gjord anmärkn. vid betänk. N:o 25,
i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de fortfarande lindring
och befrielse i afseende på bevilln. för staden Botås;
N:o 32. om särskild aflöning för den person, som under
en cancellists sjukdomsförfall kommer att förrätta hans
tjenst;
N:o 33. till H. R. o. Ad. i anledn. af dess återremiss af
memor. A:o 24, rörtde anmärkn. emot betänk. N:o 4ang;de
den af Hr Frih. Sprengtporten och Hr af Robsahm hos H.
R. o. Ad. väckta fråga om fastställande af en viss accisafgift
å brännvin, som till Stockholm och Rikets större städer
införes;
BancoUtskottet:
N:o 4g- i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de controllerna
för belåning af tackjern på Stockholms väg, jemte
2:ne dermed sammanhang ägande motioner;
N:o 5o. i anledn. af Hr Rosenblads, B., motion, dels
om åtskilliga ändringar i Bankens hufvudbok samt upptagandet
i densamma af värdet af Bankens fastigheter och inventarier,
dels om afskrifning af den förskottssumma, io5,904
r:dr 37 sk., sorn af Lånebanken t. o. m. 1829 blifvit Tumba
bruk lemnad;
N:o 5i. i anledn. af till Utsk. inkomna ansökningar om
eftergift af öfverräntor för åtskilliga, dels hos Lånecontoren
i Götheborg och Malmö, dels hos Bancodiscontverket upptagna
län;
N:o 52. ang:de beviljande af en gratiflcation till Bancodiscontverkets
vaktmästare för deras besvär, i följd af den
genom Utsk. verkställda revision af Bancodiscontverkets räkenskaper
;
N:o
Den 7 October. iS5
N:o 53. i anledn. af erhållna återremisser å Utskrs under
N:ris 34, 35 och 36 afgifna betänk:n;
N:o 54- ang:de löneförbättring åt stereotyperingsföreståndaren
i Banken, Myntproberare!! C. A. Broling.
H. B., o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 12 om natten.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Torsdagen den g October 1834*
Plenum kl. 10 f. m.
Frih. Rantzou, Joh. Al b.: Jag var icke närvar, i sista
eftermiddagsplenum; men då jag tillhör den mening, som
då tappade i voteringen, anhåller jag att få reservera mig
emot det fattade beslutet.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s und. skrifvelser till
K. M., nemi.:
N:o i5i. äng. verksteldt nytt val till ledamot i Hemliga
Utsk. efter med döden afgångne Hofmarsk. Frih. Reutersköld ;
N:o i53. i anledn. af väckt fråga om afskrifning afEnkefriherrinnan
Eneskjölds skuld till Wadstena Krigsmanshuscassa.
Ankom K. M:s Ilofcanceller, hvilken å Dess höga vägnar
aflemnade 2:ne Dess nåd. propos:r och 2.:ne Dess nåd. skrifvelser.
Upplästes K. M:s nåd. propos af d. 23 sisth Sept., ang:de
medel för undsättningar vid inträffande svårare missväxtår.
Begärdes på bordet af Gr. Frölich, Da v., samt Frih.
Ehrenborgh, Gasp. Wilh.
Likaledes upplästes och lades på bordet K. M:s nåd. propos.
af d. 23 sisth Sept., angrde ändring i 5 cap. i §Missg.b:n.
Äfven upplästes och lades på bordet K. M:s aflåtna nåd.
skrifvelser:
i:o af den 6 sisth Sept., angtde upphörande af de på
Öland utgående s. k. Borgholms garnisons servismedel, och
2:0 af den 26 sisth Juli, ang:de rättighet för hemmansägare
på Gottland att få erlägga penningelösen för deras
räntetjära.
i4 H. 24
Den 9 Octobcr f. m.
Upplästes elt prot.utdr. från Hederv. BondeSt. af d. 7
dennes, innehållande hemställan, om icke Med ii t: n, derest
de icke afslutat de inkomna grundlagsfrågorna, skulle behaga
afbryta handläggningen af dessa mål och, så fort sig gör:i
lii ter, fiiretngn pä bordet hvilande frägnrnn nm »m urin--  na för brännvinsbränningen, med hvad dermed liar gemenskap,
samt ang:de stora sjötullsbevillningen, hvarigenom det
återstående arbetet hos Bevilln.Utsk. och riksdagens deraf så
väsendtligen beroende slut kunde påskyndas.
Frih. Boye, Ludv.: Jag kan ej tillstyrka bifall till
BondeSt:s inbjudning, utan anhåller, att vi mätte få fortfara
med den constitutionsfabrication, som i nästföregående
plena blifvit börjad. Jag begär således hos Hr Gr. o. Landtm,
den propos., att BondeStrs nu föredragna prot.utdr. endast
må läggas till handlingarna.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag kan ej inse något skäl
att afbryta de vigtiga grundlagsfrågor, hvarom öfverläggningarna
hos R. o. Ad. blifvit började, men ännu icke slutade.
Jag nekar likväl ej heller vigten deraf att få frågan om tullbevillningen
så snart som möjligt afgjord, och jag anhåller
derföre hos Hr Gr. o. Landtm, om propos. derå, att Ståndet
må besluta att näst efter de redan påbörjade grundlagsfrågorna
företaga tullbevillningsfrågan åtminstone i något
plenum i nästa vecka.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bestämma, att frågan om stora sjötullsbevilln. skulle
näst efter grundlagsändringsförslagen i något plenum uti nästa
vecka företagas.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag anhåller vid
Gr. Horns förslag få göra den anmärkn., att om de nu under
öfverläggning varande grundlagsfrågorna icke hinna att
afgöras i nästa vecka, vore man bunden och tvungen att
ändock afbryta dem för att innan veckans utgång afgöra
tullbevillningsfrågan. Jag hemställer således, om icke propos:n
bör lyda sålunda, att frågan om tullbevillningen må
företagas näst efter slutad pröfning af de förslag till grundlagsförändringar,
som nu äro under öfverläggning och innefattas
i Constit.Utsk:s memor. från N:o 34 t. o. m. A:o 4o.
R. o. Ad. beslöt, att frågan om stora sjötullsbevilln.
skulle företagas näst efter slutad pröfning af Conslit.Utsk:s
raemor. N:ris 34, 35, 36, 37, 38, 3g och 4o•
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, uppläste följande:
Aär staten tager den enskilde medborgarens personliga
och intellectuella förmåga uti anspråk, åligger det också med
rätta staten att, så vidt görligt är, godtgöra det enskilda lidande,
som derutaf kan blifva en följd.
Den 9 O e t o b e r f. m.
Kur under en tid, då en gångbar farsot hemsöker landet,
staten tager i anspråk alla de uppoffringar af möda,
helsa och lif, som våra nitiska läkare villigt täfla örn att
göra för det allmänna, åligger det äfven staten att sörja derför,
att dessa uppoffringar icke blifva förstörande för hela
familjer. Det åligger staten att under sådana omständigheter
draga försorg för uppfostrandet af de barn, hvilka genom
läkares frånfälle blifva faderlösa. Första vilkoret får
barns uppfostran, är den moderliga omvårdnaden, och dernäst
möjligheten att inhemta sådana kunskaper, som bilda
nyttiga medlemmar i samhället. Statens omsorg bör sträcka
sig till båda delarna.
Såsom tillämpning af denna grundsats vågar jag med den
uti Riksd.Ordnts 56 § mig förvarade rätt föreslå:
1:0 allider practiserande läkare uti cholera morbus och
efterlemna!' enka med minderåriga barn, åtnjutes pension på
allm. indraguiugsstaten, af enkan 2Öo r:dr b:co årligen och
af hvardera barnet i5o r:dr b:co årligen.
2:0 Pensionen utbetalas från början af månaden näst efter
dödsdagen, till enkan, så länge hon ogift lefver, och
för barn intill det iy:de året;
3:o Skulle den aflidne läkarens enka eller barn äga rättighet
till pension uti någon allmän pensionsinrättning, afräknas
beloppet häraf från det uti i:sta punkten bestämda,
och pä allm. indragningsstaten uppföres blott det överskjutande
beloppet.
4:o Denna rättighet till pension åtnjutes äfven utaf enka
eller barn af läkare, som under detta år i cholera morbus
aflidit.
Frih. Cederström, Jac.: I händelse den af Frill.
Palmstjerna nu väckta motion skulle af R. St. omfattas med
bifall, hemställer jag, huruvida den föreslagna pensioneringen
bör inskränkas ensamt till läkare, ty dessa kunna icke,
efter min tanka, hafva större rätt än andra medborgare,
som uppoffrat sig af nit för sina medmenniskors bispringande
i cholerafarsoten. Jag tror icke, att Hrr läkare kunna hafva
några större anspråk än öfriga medborgare, såsom ledamöter
i sundhetsnämnder, sjukbärare och sjuksköterskor m. fl., som
tilläfventyrs råkat ut för olyckan i och för utöfningen af
sitt kall. Läkarne, ehvad de lemnat sin hjelp med eller utan
betingad vedergällning, stå i samma kategori som nyssnämnde
medborgare, särdeles som läkarnes råd i denna sjukdom
icke varit af den betydenhet att kunna föranleda tili några
särskilda anspråk.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag tyckte mig höra,
att den siste talaren slutade sitt anförande dermed, att läkarne
icke skulle hafva utmärkt sig genom något sådant nit
under cholerasjukdomen, att pension för enkor och barn efter
dem, som deri aflidit, borde meddelas. Om så är, bör
Den 9 O * t • b e r f. m.
jag anmärka, att den värde ledamoten icke känner eller ännu
kan känna förhållandet; ty dertill fordras uppgifter från
1’andsorterna, sorn hittills saknas. Man vet blott, att några
läkare dött i sjukdomen, utan att känna i hvad mån de
dessförinnan bidragit att derifrån rädda andra. Men om staten
anser sig förbunden att pensionera enkor och barn efter
krigare, som fallit i krig, synes den hafva lika pligt att gifva
pension åt enkor och barn efter läkare, som fallit i kriget
mot choleran, att jag så må uttrycka mig. Min mening är
visserligen icke att motsätta mig pensioners beviljande äfven
åt enkor och barn efter personer af andra medborgareclasser,
hvilka fallit under omsorgerna för cliolerasjukas vård, i
fall R. St. skulle dertill samtycka. Men jag har velat säga
detta för att afvända den njugghet, som eljest kunde blifva
en följd af Frih. Cederströms yttrande.
Frih. Cederström: Den siste talaren har icke riktigt
uppfattat mina ord, ty jag yttrade endast, att läkarnes råd
för sjukdomens behandling icke varit af särdeles betydenhet
eller förenade med sådan möda, att den kunde göra dem
berättigade till något företräde framför andra medborgare,
som uppoffrat sig för de cholerasjukas vårdande. Jag stödde
mig härvid på det kända förhållande, att det varit allm.
från trycket meddelade föreskrifter, som merändels blifvit
begagnade, och att det isynnerhet varit en skyndsam behandling,
äfven med enkla läkemedel, som motverkat sjukdomen.
Jag har likväl ingalunda bestridt, att läkarne med
oförskräckthet och nit besökt de sjuka. Nekas kan det dock
icke, att andra medborgare häruti täflat med dem.
Hr Crusenstolpe, Magn. Jac.: Jag instämmer desto
hellre uti Frih. Cederströms åsigt, som man utan modification
af Frih. Palmstjernas förslag skulle nödgas till en obegränsad
mängd nuanceringar. Man skulle nemi. behöfva skilja
emellan de läkare, som från början icke velat anse sjukdomen
för cholera; ty det kan väl icke vara skäl att gifva pension
åt dem, som af en slags vetenskaplig högfärd icke velat
erkänna sjukdomen och derigenom beredt ökade olyckor för
landet. Det är dessutom icke blott läkare, som blifvit offer
för sitt nit; här finnas ledamöter af sundhetsnämnder, som
gjort sig förtjenta att lika mycket ihågkommas. Jag vill i
detta afseende endast påminna R. o. Ad. om aflidne Gr.
Cronhjelm; och jag hemställer, om icke hans enka och barn
äfven böra inbegripas i motionen. Jag kan till följd deraf
ej annat än afstyrka förslaget, så framt det ensamt åsyftar
läkarne eller icke utsträckes till alla, hvilkas död varit en
följd af deras nit att hejda sjukdomen eller vårda de sjuka.
Frih. Boye, Ludv.; Jag begär att få understödja Frih.
Palmstjernas motion, men med utsträckning till alla de ledamöter
af' sundhetsnämnder, som varit utsatta för samma
fara som läkarne och derför blifvit ett offer. I anledn. af
’ ' ')
Den 9 Octobcr f. ra.
189
Hr Crusenstolpes anmärkning vill jag blott säga, att jag ej
befarar, att ju icke, om motionen bifalles, verkställigheten
skall ske med sådan urskilning, att pension blott tilldelas
dem, som med veik ligt nit fullgjort sitt kall och gäldat delta
nit med lifvet. Man har här nämnt Gr. Cronhjelm, och
jag ber då äfven få nämna en annan person, Just.rådet Lagerheim,
som jag tryggt kan säga dog ett offer för sitt nit
såsom ledamot af sundlietsnämnden. Jag önskar, att StatsUtsk.
måtte fästa sin uppmärksamhet på obetydligheten af
den summa, som är ifråga, jemnförd med vigten af de skäl,
den siste talaren anfört. Få äro de, som betalat sitt nit med
lifvet, oell staten blifver således föga besvärad; men lika
med Hr v. Hartmansdorff kan jag ej finna annat, än att då
staten anser sig skyldig att ersätta den fallne krigaren och
lätta hans enkas och barns öde, gälla samma moraliska skäl
äfven här. Jag anhåller, att dessa mina anmärkningar få
åtfölja remiss af motionen till StatsUtsk.
Frih. Palmstjerna: Det är ej min afsigt att nu ingå
i någon vidlyftig discussion öfver motionen; den blir i allt
fall föremål för R. o. Adis öfverläggning, när TJtsk:s betänk,
deröfver inkommer, och jag förmodar, att Utsk. skall utreda
förhållandet. Men då meningen af motionen blifvit ifrågasatt,
bör jag förklara, att min motion inskränker sig till
pension endast åt enkor och barn efter läkare, som dött i choleran.
Min öfvertygelse är den, att statens skyldighet inskränker
sig till en sådan pligt emot läkarnes familjer. Öfriga
medborgare, som utmärkt sig genom nit och omsorg
för communernas omvårdnad under denna sjukdom, hafva
åtagit sig det såsom ett municipalsysslande, och om pension
för dem bör äga rum, tillhör det communerna att derom
besörja. Detta är min öfvertygelse, som jag velat yttra, utan
att för öfrigt nu ingå i vidare discussion af ämnet.
Frih. Boye, Fredr.: Jag biträder motionen med det
tillägg, som Frih. Cederström gjort. Sjelf ledamot af en
sundhetsnämd, och nyligen uppkommen från sjukdomen,
som jag troligen ådragit mig genom denna befattning, kan
jag ej annat än yttra den öfvertygelse, att billigheten fordrar,
det afseende göres på dem, som uppoffrat sig i sådana
befattningar och efterlemnat enka och barn. Särskildt bör
jag nämna, att i den sundhetsnämnd, der jag är ledamot,
nemi. den inom stadens broar, som består af 60 ledamöter,
hafva 5 ledamöter dött och ingen enda funnits, som ej
varit mer eller mindre sjuk, hvilket ej heller är underligt,
då man sitter i ett rum tillsammans med personer, af
hvilka 16, ja ända till 27 på dygnet varit på sjukbesök,
der läkaren sjelf säger sig må illa, och der man hör personer
dö på soffan i rummet bredvid. Jag har ansett mig
böra upplysa dessa omständigheter, hvartill jag varit åsyna
vittne, äfvensom att några utaf de aflidnas enkor och barn
Den g Oelober f. m.
äro högst behöfvande. Men huruvida communerna äro i tillfälle
att vedergälla deni, torde vara tvifvel underkastadt.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då motionären sjelf bestämdt
inskränkt sin motion till enkor och barn efter läkare,
som dött i cholerafarsoten, vill jag för min del biträda
dem, som utsträckt motionen till alla sådana personer, som
utmärkt sig i det afseende, hvarom fråga är, och efterlemnat
enka och barn. Mina skäl för denna åsigt hemtar jag
derifrån, att läkare böra vara lika beredda att gå farorna
till mötes som krigaren, och att deras familjer ej böra vara
oberedda att se dem falla. Jag hemtar vidare anledning äfven
derifrån, att det skulle vara olyckligt, om i en tid, då
folket blifvit missledt derhän, att man rent af skrämt det
från pligten att bistå de sjuka, man icke med understöd
tillhandaginge dem, som visat mer energi och nit än de
flesta. Jag skulle således vilja, att man måtte ihågkomma
alla, som i detta afseende utmärkt sig, — jag säger utmärkt
sig och fäster särskild vigt vid detta ord. Det är då icke
sagdt, att alla läkare, som fallit offer för sjukdomen, komma
att stå i den kategorien, likasom icke heller, att de skola stå
der ensamt; och jag torde härvid få fästa Utskrs uppmärksamhet
på en omständighet, som jag har mig bekant, nemi.
att under sjukdomen här i liufvudstaden ingen läkare från
Rikets första universitet hitkommit för att taga kännedom
om sjukdomen. Skulle den sprida sig till Upsala och der
härja i högre grad af brist på practisk kännedom hos ställets
läkare om sjukdomens behandling, synes skäl att göra
undantag för dem.
Hr Crusenstolpe: Jag instämmer till alla delar med
den siste värde talaren och önskar blott, att staten måtte
hafva tillgångar att belöna alla, samt Regeringen urskilning
att bedöma hvilka deraf gjort sig förtjenta. Måhända böra
de utländska läkarne, nemi. de Danska och Engelska, som
hitkommit och biträdt under cholerasjukdomen, härvid i
främsta rummet ihågkommas, och jag anhåller att derpå
få fästa StatsUtsk:s uppmärksamhet.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag anser mig pligtig
att rätta ett misstag, som Gr. Horn begått, då han sagt,
att ingen läkare från Upsala varit här under sjukdomen; ty
jag har hört sägas, att åtskilliga varit här, och tror mig med
säkerhet veta, att åtminstone en blifvit hilkaliad af numera
afl. Professor Lindström, för att biträda honom i hans officiella
befattning med choleran. Det bör för öfrigt ej synas
underligt, om jag begagnar den välviljande stämning, som
R. o. Ad. tyckes hafva för läkarne, för alt hemställa, om
ej den föreslagna pensioneringen bör utsträckas ej blott till
dem, som dött i choleran, utan afven till dem, som falla
uti mera bestämdt smittsamma sjukdomar, såsom rötfebrar och
dylika, uti hvilka läkarne också i allmänhet kunna mera ut
-
Den c) Octo h c r f. 111.
rätta. Jag får derjemte förklara, att jag eljest trott det linkolnina
communerna att pröfva och bestrida dvlika belöningar,
emedan jag befarar, alt örn de skola gå genom statens
band, blir pröfningen icke tillräckligt noggrann.
Frih. von Döbeln, Napoleon: Jag skulle visserligen
vilja biträda motionen, om den afsåge att gifva pension åt
sådana enkor och barn, sorn göra särskilda ansökningar derom
och för hvilka omständigheterna befinnas ömmande; men
att i allmänhet bestämma pension åt alla familjer efter läkare,
sorn dött i cholerafarsoten endast derföre, att dessa
fullgjort sin pligt, kan jag ej bifalla. Det är visst olyckligt,
att flera blifvit offer för sjukdomen; men sådant är vanligt
i flera embetsmannaclasser.
Frih. Palmstjerna: Med en viss förundran har jag
här hört, att en ledamot, som i allmänhet utmärker sig för
sin sanningskärlek, gjort en deremot stridande uppgift, nemi.
Hr Cederschjöld, sorn uppgifvit, att Professor Lindström haft
biträde i skötseln af cholerasjuka utaf någon läkare från Upsala.
Jag anser mig böra förklara, att denna uppgift mäste
härröra från ett misstag, och att den strider emot sanningen.
Hr Hjärne, Harald: Denna discussion och de flera
modificationer, som derunder blifvit föreslagna, visa redan,
att ämnet är kinkigt. Om Frih. Palmstjernas förslag antoges,
skulle det kunna hända, att familjer efter läkare, som
dött utan att hafva biträdt någon enda cholerasjuk, finge
anspråk på pensioner, och att erkänna statens skyldighet att
pensionera alla enkor och barn efter dem, sorn blifvit offer
för sitt nit i communernas omvårdnad, har äfven sina olägenheter.
Jag kan således ej biträda någotdera af dessa förslag,
men finner för mindel lämpligare, att särskilda motioner
väckas för hvar och en, åt hvilken man anser Representationen
böra lemna understöd; ty något allmänt stadgande
tror jag i detta afseende icke vara passande.
Hr Cederschjöld: I anledn. af Frih. Palmstjernas mig
gifna dementi får jag upplysa, att jag fått den uppgift, jag
gjort, dels från läkare och dels från ledamöter i sundhetsnäinnden,
på hvilkas trovärdighet jag haft skäl att förlita
mig. Det torde således ursägtas, om jag misstagit mig; jag
liar emedlertid nu uppgifvit mina källor.
Frih. Boye, Ludv.: Till den ledamoten, som föreslagit,
att särskild motion borde göras för hvarje särskildt fall,
öfverlemnar jag att sjelf eftersinna, om det vöre öfverensstämmande
med rättvisan, att blott de, som hafva vänner
och bekanta inom Representationen, skulle vid detta tillfälle
ihågkommas. Månne ej i landsorterna finnas flera, som
på detta sätt skulle blifva bortglömda? Jag tror således, att
om något skall göras, bör det göras generelt, icke såsom
personliga favörer.
D e 11 g O c t o b c r f. m.
Hr Hjärne: Till den siste talaren vill jag blott ställa
den frågan tillbaka, 0111 lian väl kan beräkna summan, hvartill
de ifrågavar. pensionerna skola uppgå, i händelse stadgandet
göres generell? Detta har varit mitt hufvudsakliga
skäl, emedan jag befarar, att summan möjligen skulle blifva
så stor, att man skulle anse sig icke kunna göra något.
Hr Crusenstolpe: Jag vill endast fästa den siste värde
talarens uppmärksamhet derpå, att motionen blifvit väckt
af StatsUtsk:s ordförande, som således utan tvifvel vet, hvad
statens tillgångar medgifva. Om summan och hvarest medlen
skola tagas behöfva vi altså icke hafva något bekymmer.
Remitterades till StatsUtsk.
Fortsattes pröfningen af Constit.Utskts mentor. N:o 34
med förslag till grundlagsändringar, åsyftande en ändamålsenligare
organisation af Statsrådet.
i o § R e g. F.
Frih. Roye, Ludv.: Den stund är nu kommen, då
det skall afgöras, om en af de vigtigaste garantier för folkets
säkerhet mot godtycket skall bibehållas eller förkastas.
Jag har en gång förut yttrat mig i denna fråga, och jag anser
för en pligt att nu förnya min framställning. Utsk:s betänk.
innehåller i premisserna intet skäl för den föreslagna
förändringen, utan blott att Allm. Beredningen bör upphöra,
och då Utsk. sedermera kommer till den § i Reg.formen,
som omtalar Allm. Beredningen, har Utsk. likaledes
kommit från alla skäl blott med ett enkelt uteslutande. Jag
hade trott, att det varit Utsk:s skyldighet att i fråga om en
för folkets väl så ingripande förändring ingå i en noggrann
afvägning af skälen för och emot, samt att endast derifrån
öfvergå till ett resultat, som ej bort vara frukten af en nyck,
en godtycklighet eller en förvillad opinion. Må Utsk. inför
.Nationen försvara sig för ett så oförsvarligt förfarande!
Jag skall emedlertid försöka att i Utsk:s ställe ingå i denna
afvägning, och oin jag dervid brister i förmåga, skall jag
åtminstone trösta mig med medvetandet att hafva handlat
efter den innerligaste öfvertygelse. Jag anhåller således till
en början att få påminna om ändamålet med den ifrågavar.
inrättningen, hvilken till garanti för Regeringens rättvisa i
alla kamerala mål, för dess klokhet i alla ceconomiska och
administrativa åtgärder, hade samma ändamål som Just.-  revisionen ännu har i afseende på Högsta Domstolen. Så
Junge Rikets Råd ännu fanns och var fördeladt på 2 divisioner,
uppfylldes också detta ändamål i begge fallen lika;
men Gustaf III begick ett stolt fel, då han uppflyttade statssecreterarne
från blott föredragande, utan inflytande på besluten,
till deltagare i rådslagen. Så länge Rådet afgjorde
frågorna, var det en säkerhet mera för folket, att stats
se
-
Den 9 October f. m.
secreteraren stod der för att upplysa; men frän den olvck]iga
stund, då Konungen afskafiäde llådet, mäste man vara
betänkt på en annan garanti, och man måste nedstiga till
en annan auctoritet, sorn sattes att eontrollera föredraganden
och hafva tillsyn öfver gällande författningars tillämpning.
Månne icke detta ändamål ännu är lika angeläget
som förr, och dubbelt mer; ty då, i fordna tider, Statsrådet
bestod af embetsman, sotn hade vana vid ärendernas
behandling och full kännedom af gällande författningar, inträffar
nu för tiden, att sådant icke ens kan fordras af alla
Statsrådets ledamöter, såsom de numera tillsättas, och af
desto större vigt är det, att äfven en annan löst än statssecretei
arens kan framkomma till Konungen, då beslut skall
fattas. Genom en votering, uti hvilken jäg icke deltagit,
men hvars resultat jag hoppas att nästa Ständer skola tillintetgöra,
har R. o. Ad. beslutat, alt Statsrådets ledamöter
skall bestå af endast departementschefer; ty man säger väl,
att tvenne icke föredragande Statsråd derjemte blifvit antagna,
men hvartill detta skall tjena, kan jag ej inse, enär
två icke kunna uppväga åtta, och de derförutan ej kunna
åstadkomma den motvigt, som erfordras. Men nu frågar
jag, hvad skall väl följden af allt detta blifva, om Allm.
Beredn. jemväl borttages? Jo, jag har redan förut påmint,
att magtbegäret hos föredraganderna skall leda till en ömsesidig
medgörlighet i utbyte af tankar dem emellan; och
följden blir, att ett fullkomligt envälde är dem gifvet, om
ingen annan mening får framkomma till Konungen, än dea
ailsmägtige Statssecreterarens. Fordrar fåfängan, att Stats
secreterarne nödvändigt skola blifva Statsråd, må det så vara;
men då frågan här är om en för folkets frihet väsendtlig
sak, hoppas jag, att förslaget skall vid nästa riksdag, sorn
man säger, kastas under bordet, derifrån det, efter min tanka,
aldrig bort komma. Jag böjer mig emedlertid vid yttrandet
af denna öfvertygelse vördnadsfullt under Ståndets
opinion, och framställer blott de skäl, som jag hoppas vid
nästa riksdag skola framställas af andra, starkare och lyckligare,
än jag. Äfven i de länder, der Konungens vilja är
folkets lag, finner man inrättningar, motsvarande vår Allm.
Beredning; och jag får härvid öppet förklara min tacksamhet
för den journalist, sorn nyligen påmint och med skarpsinnighet
påmint, hvad Beredn. kunde blifva, och huru välgörande
för Sverige den skulle blifva, om den bildades till
likhet med hvad som finnes i ett närgränsande land, nemi.
Danmark, der det s. k. Conferencerådet är jemnförligt med
vår Allm. Beredn. Besinnar man således, hvad Beredn. kunde
blifva, om ej de styrandes magtbegär lage i vägen, så
hoppas jag, att, om än denna inrättning för närvarande ej
uppfyller allt, hvad man af densamma kan vänta, man likväl
ej genom dess borttagande skall beröfva sig all nytta
14 H.
Den g Octo 1>er f. m.
deraf, bade nu och för framtiden. På dessa skäl anhåller
jag hos Hr Gr. o. Landtm, om den propos., att Utsk:s förslag
i denna del icke må antagas, samt begär på förhand votering,
i händelse jag dei förutan ej vinner pluralitet för min
mening.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Utsk. har i framställningen
af sitt förslag öppet uttalat den princip, att i
grundlagen ej något borde bestämmas om sättet för regeringsärendernas
beredning, och Utsk. har af sådan orsak i
sin redaction af io § Reg.F. ej upptagit det hittills befintliga
stadgandet om en Allm. Ärenders Beredning, bestående
af 8 personer jemte föredraganden. Utsk. har stadnat i detta
beslut ej blott på grund afen theoretisk, utan äfven practisk
åsigt; i theoretiskt hänseende af det skal, att Utsk. ansett
oriktigt att till målens beredning i Statsrådet hafva en
institution ulan någon constitutionel ansvarighet, helst då
institutionen är sådan, att man ej till den kan få män, sorn
egna hela sin verksamhet deråt, ulan blott är alt betrakta
sora en sinecurs-inrättning. Helt annat var förhållandet på
den tid, solliden siste talaren omnämnt. Det fanns då tvenne
afdelningar af Rådet med den grad af ansvarighet, att de ofta
afsattes af Ständerna hvart tredje är; men jag tror ej, att
man bör återgå dit, och säkert är, att med nu gällande
grundlag finnes ingen ansvarighet för Allm. Beredn. Dessa
hafva varit Utsk:s theoretiska skäl, och det må vara Frih.
Boye förbehållet att vederlägga derom, om han kan. De
practiska skälen för Utsk. hafva åter varit den klagan, sora
ofta förspörjes öfver slapphet och långsamhet i reg.ärendernas
gång. Äfven jag har funnit någon anledning till denna
klagan och trott orsaken ligga i formerna. Med den erfarenhet,
jag har från den tid, jag deltog 1 administrationen,
har jag funnit någon gång t. o. m. nödvändigt alt kringgå
dessa förmer, och fröet härtill ligger i sjelfva grundlagen;
ty när grundlagen säger, att alla mål skola till föredragning
bendas i Allm. Beredn., men detta befunnits vara
en physisk omöjlighet, enär man på detta sätt, och då hvarje
ledamot i Beredn. Ilar rätt att begära besinningstid, skulle
komma derhän, att mål, sorn borde afgöras på dagen, ut—
droges en hel månad inom Beredn., eller innan de ens hunne
till Statsrådet, så hemställer jag, 0111 icke säkerheten här
blifvit sökt på statens och det allmännas bekostnad, och om
det icke biel- nödvändigt alt förbigå denna inrättning, sådan
180g års grundlagsstiftare tänkt sig den under andra förhållanden.
Jag vet, att personer finnas, som tillvitat mig att
först hafva förbigått Allm. Beredn,, och jag erkänner, att
jag ofta förbigick den för att påskynda ärendernas gång,
särdeles som det ej är möjligt att tänka sig, det personer
skulle finnas, som för ett arfvode af 666-f rfdr skulle kunna
påräknas för en så trägen befattning som en fullständig beredning
af alla i Conseillen förekommande mål, utan man
Den g O c t o 1) c r f. m.
endast i Beredn. har att vänta personer, som tillika hafva
andra tjenster eller redan äro pensionerade. Jag sager icke
derföre, att de ärender, som gatt genom Beredd., ej få en
god liandläggning; men jag påstår, att denna handläggning
är alldeles öfverflödig. Jag har nu redogjort för anledningarna
till Utskts förslag, och om någon ytterligare beredning
af ärenderna skulle anses behöflig utom den, som sker
af Konungens ansvariga rådgifvare, tror jag, att den bör sökas
i Colltna; ty der är rälta stället för ärendernas beredning.
Någon våda för tredje mans ratt lärer icke heller
kunna befaras, då man besinnar, att alla sådana mål, som
angå enskilda personer, först skola förevarit i Collina och
att man derjemte har tryckfriheten alt tillgå. Under Gustaf
lills tid, som den siste talaren åberopade, fanns ingen tryckfrihet;
men jag hemställer, om det väl är möjligt, att en
föredragande numera skulle kunna tillåta sig ett. förbiseende
af tredje mans rätt, då han kan controlleras icke blott af
andra rådgifvare och Konungen sjelf, utan äfven af hela allmänheten.
De skäl, Frih. ]3oye anfört, vågar jag således
säga bortfalla af sig sjelf vid minsta granskning, och då Frih.
Boye yrkat propos. pä afslag å Utskls förslag, mäste jag förklara,
att jag anser ett sådant förfarande icke allenast för
sjelfva saken oriktigt, utan äfven i formen olagligt; ty väl
är det tillåtet att såsom anmärkning uppgöra ett contraförslag
emot Utskls, men att nu vrka afslag å Utskls betänk,
är stridande mot grundlagen. För min del anhåller jag, att
Hr Gr. o. Landtm, tyckes i enlighet med grundlagen framställa
den proposln, så vida ingen bestämd anmärkn. blifver
gjord emot förslaget, att detsamma må hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag.
Frih. Boye: Dialectik och phraseologi äro mägtiga ting;
men det är angeläget att närmare undersöka deras halt, och
om, såsom jag hoppas, jag får räkna på Ståndets uppmärksamhet
vid denna undersökning, skall Frih. Ehrenborghs
sjuka sak icke hafva vunnit mycket på hans vackra phraser.
Ganska skickligt har Frill kastat sig in på tvenne ord,
som lofva honom biträde från den s. k. liberala sidan: det
ena af dessa ord är kraftlöshet och långsamhet i Regeringens
åtgärder; det andra är nyttan af tryckfriheten, och genom
dessa kraftord har Frih. tillegnat sig den liberala sidans
sätt att argumentera, som utesluter all pröfning. Jag ber
emedlertid om tillstånd att återföra frågan till hvad den är,
nemi.: huruvida Allm. Beredn. innebär en garanti för folket,
eller ej. Den siste talaren har väl sagt, att den blott
är en beredningsanstalt för målens föredragning i Statsrådet;
men ändamålet är, efter min tanka, någonting helt annat,
nemi. att Allm. Beredn. skall, såsom auetoritet, yttra sig öfver
hvarje mål, så att, sedan statssecret. föredragit sin tanka,
skola Beredn:s ledamöter säga sin. När 1111 dessa ledamöter,
som vanligen äro tagna bland personer, hvilka ge
-
Pen 9 Odel)er f. tji.
nomvandrat embetsma n nas trä ten och känna lagarna, — när
nn dessa, säger jag, lusi Ivo tera statssecret. och visa, atl han
glömt författningarnas föreskrift, kan man då neka, att härigenom
en annan mening, än den mägtige statssecretts, får
tillfälle att framkomma tili Konungen på en väg, sorn tillhör
folkets sida (ty statssecret. kan stundom hafva sin egen
sida, i motsats mot folket); och jag frågar ytterligare, om
man då kan neka, alt Allin. Beredn. är en garanti för lolli
e t ? — Ali följer i ordningen att upptaga de motskäl, sorn
här blifvit framställda af Frih. Ehrenborgh, hvars åsigt jag
bemödat mig att uppfatta så noggrannt som möjligt, och för
hvilken uppfattning jag nu går alt redogöra. Frih. Ehrenborgh
har sagt, att sättet för reg.ärendernas beredning ej
borde föriskrifvas, ulan öfverlemnas till Konungen, och att
Uisk. derföre inskränkt sig till stadgandet, att upplysningar
skola infordras från vederbörande embetsverk; men när jag
eftersinna!', att constitutionen sjelf är en controll emellan
folk och Regering, har jag ej särdeles skäl att tacka för
TJlsk:s uteslutande af den här i fråga v ar conlrollen ur grundlagen
och jag skulle äfven, med Frih. Ehrenborghs tillårtelse
vilja sätta i tvifvelsmål, huruvida Utskrs mening någonsin
varit att till Konungen öfverlemna, om någon Allra.
Ärcndernas Beredning skall linnas e|ler icke; ty då borde en
sådan mening hafva varit uttryckt. Hvad nu vidare kraftlösheten
angår, torde det blifva nödigt att undersöka, om
Regeringen verkligen blir stark derföre, att Beredningen borttages?
Å ja, jag vill medgifva det, men tillika, att man öppnar
vägen för despotismen. Beträffande derefter tryckfrihet
ten, som äfven blifvit åberopad, har den värde talaren härvid
så der temligen huggit yxan i sten, som man säger; ty
jag behöfver blott erinra, att det finnes förbjudet att trycka
Statsrådets prot., och om således föredraganden endast har
att nedlägga skälen för sitt tillstyrkande i dessa prot., huru
skall då tryckfriheten kunna verka, der den icke finnes.
Det har äfven blifvit sagdt, att målens föredragning i Beredningen
föranleder till tidsutdrägt, och den värde talaren har
med en sjelfförsakelse, sorn bör värderas, erkänt, att lian,
såsom statssecreterare, ofta förbigått Beredningen. Om så
ar, kan jag blott beklaga det, emedan jag anser det vara illa
gjort; men jag ser emedlertid häruti ett skäl för den värde
talarens ifriga försvar af Utsk:s förslag. Jag skulle dock
tro, att Nationen slädnät i större förbindelse hos Utsk., om
det i stället föreslagit en förbättring af den befintliga inrättningen.
— Slutligen har jag blifvit upplyst derom, att
jag icke får begära afslag på Utsk:s betänk., och jag skall
rätta mig derefter; men om jag får säga ja, måtte jag val
äfven få säga nej, och jag inskränker mig derföre till den
begäran att få säga delta nej ju förr, ju hellre.
Frih. Cederström, Jac.: Grundlagens uppfattning af
Ailm. Arendernas Beredn, synes hafva bort gifva vid han
-
Den 9 O elonér f. m.
>97
den, hvad meningen med denna inrättning varit, nemi. att
vid föredragning i Statsrådet alla handlingarna i hvarje mål
icke skulle behöfva uppläsas, utan att de på förhand vore
genomgångna och en promemoria öfver innehållet upprättad
på sida om och således till controll på statssecreteraren. Så
enkel är denna inrättning, och det är ett missförstånd, tilläfventyrs
härrörande från dess collegiala form, om man tror,
att den hos sig innebär något af domstol med omröstnings--  rätt. Den hade blott att uppfatta handlingarnas innehåll i
möjligaste korthet och att deröfver upprätta skriftliga promemorier,
som borde till riktigheten vara bestyrkta af flera,
till controll emot föredraganden, om hans uppfattning vore
missledande. Efter denna uppfattning tror jag, att Allm. Beredn.
, långt ifrån att förorsaka långsamhet, skulle bidraga till
skyndsamhet i statssecreter:s göromål, enär han aldrig skulle
behöfva alt genomgå handlingarna hemma, utan kunde göra
det i Beredn. Jag medger dock, att Berednrs ledamöter på
detta sätt skulle komma att få en ganska stark sysselsättning,
och att de således behöfva en annan löningsstat, än den
närvar. — Hvad jag nu anfört gäller sjelfva institutionen;
men efter mitt sätt att tyda grundlagen kan jag ej bestrida,
att då ConstitUtsk. nu föreslagit Allm. Berednts borttagande,
bör detta förslag blifva livilande till nästa riksdag. Jag har
också egentligen begärt ordet endast för att göra en anmärkning
emot Utsk:s redaction uti io §, hvilken jag tror mera
lämpligt borde lyda sålunda: Innan ärenderna hos Konungen
i Statsrådet föredragas, sk <3 la de, genom
nödiga upplysningars in hem tande från vederbörande
embetsverk, dertill beredas. Jag anser nemi.,
att orden: af den föredragande, kunna utgå, såsom
obehöfliga.
Hr Stuart, Carl Gust.: Ej utan en viss förundran har
jag hört en talare nu yttra sig med så mycken ömtålighet
för folkets garantier, oaktadt samme talare i sista plenum,
då direct fråga var om dessa garantier, förklarade dem öfverflödiga
och ansåg de moraliska garantierna vara de hufvudsakliga.
Han tyckes nu fusta mycken vigt vid bibehållandet
af Allm. Ärendernas Beredn. Hvar och en, som är något
närmare bekant med göromälen derstädes, skall likväl,
såsom jag hoppas, snart inse öfyerflödigheten af denna inrättning.
I allmänhet kar. jag cj gilia, att stadgandes) linnas
i grundlagen, som aldrig efteriefvas eller kunna efterlefvas,
och detta är händelsen med stadgandet i nu gällande io §
Iteg.F., att aba mål skola till föredragning inför Konungen
beredas af 8 dertill utsedda- personer jemte föredraganden;
ly om detta efter ordalydelsen skulle iakttagas, förmodar jag,
att statsmachinen innan kort skulle afstadna, enär det är intet
tvifvel, att om denna omgång ansågs såsom en conditio
sine qua lion för hvarje inål, skulle intet ärende på mindre
än en månad kunna afgöras, Man har anfört såsom hwf*
Pen g O c toker f. m.
vudsakligt sk lil för Allin. Berednts bibehållande, att hvar och
en äger trycka dess prot., och jag fäsler visserligen lika mycken
vigt vid tryckfriheten som någon annan, sä att, om någon
verklig garanti läge uti denna rättighet att trycka Berednts
prot., skulle jag tveka att tillstyrka inrättningens upphäfvande;
men då erfarenheten visat, att intet enda i Beredn.
hållet prot. blifvit från trycket utgifvet, synes detta
tillräckligen ådagalägga, att ingenting säideles upplysande
der står att upphemta. Det är för öfrigt allmänt bekant,
att inga andra mål föredragas i Beredn., än besvärsmålen
eller enskilda personers klagomål öfver embetsverkens beslut;
och dessa, ehuru de kunna vara af mycken vigt folden
enskilde, äro likväl af mindre vigt för det allmänna i
jemnförelse med öfriga reg.ärenden. Då således ingen föreskrift
finnes, som hindrar föredraganden att omedelbarligen
i Statsrådet föredraga de mål, deri han ej vill att allmänheten
skall känna hans tillstyrkanden, visar allt detta, hvarföre
Berednts prot ej äro särdeles eftersökta af allmänheten.
Det har blifvit sagdt, att Beredn:s personal tages från embetsmannaclassen,
och det är väl sannt, att dessa personer
förut varit begagnade i allm. värf; men merendels hafva de
ej varit anställda på sådana platser, der de kunnat inhemta
de kunskaper, som talaren förutsatt. Erinrar man sig, hvilka
personer ej blott för närvar., utan äfven tillförne utgjort
ledamöterna af Alim. Beredn., linner man, att största delen
lillbragt sin tid på utländsk ort, der de kunnat inhemta
föga kännedom om våra kamerala och ceconomiska förhållanden,
så att om icke större kännedom lunnes hos Statsrådets
egna ledamöter, alltför litet vore vunnet med de
upplysningar, som af Alim. Beredn. meddelas. Man har vidare
sagt, att Berednts indragning skulle öka Regeringens
magt; men detta kan jag ej finna, och ännu mindre, att
dess bibehållande påskyndar ärendernas gång, hvilket för
mig är alldeles ofattligt. På dessa skäl, och då jag anser
sådana pensionsplatser, som jedamotskapet i Allm. Beredn.
för närvar, är, så litet som möjligt böra finnas och allramjnst
böra upptagas i grundlagen, tillstyrker jag antagandet
af Utskts förslag. Jag hemställer likväl, om icke ett
tillägg dervid är af nöden. Det är bekant, att nästan alla
mål nu förekomma i en sä kallad Statsrådsberedning, innan
de föredragas i Conseillen, och nödvändigheten påkallar det
för vidlyftigare mål; men då jag anser nuvar. Statsrådsberedningen
stridande mot hittills gällande grundlag, synes det
ej vaja ur vägen, att ett särskildt stadgande derom intages.
Jag vågar derföre föreslå, att R. o Ad. må såsom sin geniensamjna
tanka antaga följande tillagg i io § Reg.F.:
(kland Statsrådets ledamöter nämne Konungen en
prdförande, hvilken, så ofta ärendernas beskaffenhet
sådant fordrar, jemväl äger sammankalla
(Statsrådet till en särskild Statsrådsberedning.
Den 9 Octo b er f. m.
■99
I anledn. af Frih. Cederströms förslag att ur Coust ii.-  TJtsk:s redaction utesluta orden: af den föredragande,
får jag förklara, att jag är af stridig tanka och anser nödvändigt,
alt dessa ord qvarstå, emedan det annars skulle
kunna blifva en skyldighet för embetsverken att i stället för
föredraganden bereda målen, hvilket jag ingalunda anser
lämpligt. Jag anhåller altså om Hr Gr. o. Landtmrs propos.
på det förslag, jag tagit mig friheten framställa.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: J?ig skall ej ingå
i den controvers, som uppkommit emellan tvenne varda ledamöter,
desto helhe som hegge synas mig hafva inblandat
åtskilliga nersonalileter, som icke höra hit; men angående
sjelfva hufvudfrågan anhåller jag att få yttra några ord.
Jag har redan vid ett föregående tillfälle framställt skälen,
hvarföre jag, med erkännande af Allm. beredn:s nytta i öfrigt,
anser den, såsom utgörande en tillökning i instansernas
antal, hafva ett menligt inflytande på arendernas skyndsamma
gång; och jag får nu blott tillägga, att den s. k.
Statsrådsberedningen icke heller är annat än ett sätt att bereda
målen till föredragning i Conseilien. De anmärkningar,
som der göras och godkännas, intagas i ett prot., deri ofta
förekommer detsamma som i Beredn:s prot., flera upplysningar
infordras o. s. v., hvadan jag icke med den siste talaren
kan finna, alt denna Statsrådsberedning ar grundlagsvidrig,
utan blott en sammankomst af Statsrådets ledamöter
för målens beredning, hvilken, efter min tanka, bör kunna
göra Allm, Biredn. öfverflödig. Frih. Ehrenborgh har, på
grund af egen erfarenhet såsom statssecret., gjort den riktiga
anmärkningen, att grundlagen val bjuder, att aila mål
skola, innan de föredragas inför Konungen, förekomma i
Bereda., men att 25 års erfarenhet visat detta vara omöjligt.
Den har också visat, att statssecret:nes tid hittills icke medgifvit
dem att personligen föredraga i Allm. Beredn., och nu
tillkommer ännu en annan ganska vigtig omständighet, sorn
jag, då jag kanner förhållandet, ej tvekar att uttala, nemi.
att göromälens mängd hädanefter skulle göra det ännu svårare
att iakttaga föreskrifter 0111 målens föredragning först i
Allm. Beredn.; ty då Statsrådets ledamöter hädanefter skola
blifva föredragande, med skyldighet derjemte att alltid deltaga
i Conseilien, frågar jag, huru det väl skall blifva möjligt
för dem att dessutom medhinna föredragning i Allm.
Beredn. Detta anser jag vara ett ganska vigtigt skäl för
Berednts borttagande, och jag biträder således för min del
Utsk:s förslag i afseende på den nu förevar. 10 §.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
lomme att forisättas i eftermiddag kl. 5.
Frih. Ehrenborgh: Frih. Boye synes hafva ined sm
vanliga skicklighet sökt afleda ämnet från allvar lill skämt;
jag skulle likväl ej tro, att saken vinner derpå, äfven med
300'
Den 9 October i. ni.
den största skick!igliet. Hvarken lynne eller förmåga gör
mig lysten att här prunka med ord i stället för sak; jag är
dessutom öfvertygad, att det icke är med orden, som man
hänför detta inis, ty erfarenheten har visat mig, att det ej
är phraserna, som här verka, utan verkliga skäl Utan att
sålunda tro mig med de ord, sorn Frih. Boye behagat åter
upprepa, kunna hänföra hvarken det Stånd, inför hvilket
jag talar, eller den publik, som åhör oss, måste jag ånyo
upprepa, hvad jag nyss anfört. Jag har sagt, att Regeringen
genom detta stadgande örn alla måls föredragning i
Allm. Beredn. blifver kraftlös, och jag stödjer mig derpå,
att institutionen alldeles icke varit ämnad till hvad Frih.
Cederström antydt, ehuru han tilläfventyrs, likasom jag,
ansåg §, då den antogs, syfta derhän. Der står nemi.: Till
föredragning hos Konungen i Statsrådet skola
ärenderna, sedan nödigaupplysningar deröfver
från v ed e r b ör a n d e C o 1 legi er ach embetsman blifvit
infordrade och inkommit, beredas af den föredragande
statsse cr eter a ren eller den, hans tjenst
förrättar, samt 8 skickliga och oväldiga mäll, 4
af frälse och 4 af ofrälse stånd. Ilade § stadnat der,
så hade man blott angifvit detsamma, som Uisk. nu haft
för afsigt, att nemi. låta det bero på Konungen att bereda
ärenderna på sätt honom godt syntes. Men nu tillädes i §;
dem förord ne Konungen att utgöra Rikets Allm.
Är enders Beredn.; bibehållande dervid de, som i
tjenst äro, sina i n n eli afva rfd e embeten och beställningar.
Till det pr o t., som uti denna Al lm. Ber ed n.
föres, afgifve uti alla der förekommande mål den
föredragande och de öfriga ledamöterna sina yttranden,
hvilka sedermera hos Konungen i Statsrådet
komma alt anmälas. Detta tillägg har af Beredn.
gjort ett fullständigt Coll:m, men med högst inskränkta löneförmåner,
emedan de ledamöter, sorn äro i tjenst, derjemte
få behålla sina andra embeten. Men sä länge ett så beskaffadt
Coll:m linnes, med rättighet för ledamöterna att nedskrifva
hvar sina tankar öfver hvarje inål, och med rätt
derjemte att betänka sig, så ofta de behaga, hemställer jag
till Frih. Boye sjelf, som så länge varit embetsman och äger
förmåga att bedöma förhållandet, om ej kraftlöshet skall inträda
i behandlingen af mål, som ofta fordra expedition på
dagen. Detta är också anledningen, hvarföre det ej varit
möjligt att sätta stadgandet i verkställighet; och jag vädjar
till hvem som helst att säga, om detta grundlagsbud någonsin
blifvit i all sin stränghet fullgjordt. För min del har jag
förklarat, att jag icke såsom statssecret. fullgjorde det, och
jng mäste förblifva vid den tankan, att det är oriktigt att
hafva ett grundlagsbud, som är omöjligt att verkställa.
Frih. Boye har nu, såsom vid sista riksdagen, framkommit
med
Dcu 9 O c t oljer f. m.
201
med det argument, att säkerheten skulle ligga i tryckningen
af Berednls prot. För min del anser jag ej farligt, om grundlagen
skulle medgifva tryckning äfven af Stätsrådsprohn, och
jag går ännu längre, då jag anser, att några prot. i Statsrådet
kanske alldeles icke beliöfdes, helst man nu står på
den punkt, att publiken i allt fall vet nästan allt, sorn skef
i Statsrådet; och under sådana förhållanden lärer man lätt
inse, att tryckningen af Berednrs prot. icke utgör någon ytterligare
säkerhet af någon särdeles kraftig beskaffenhet,
hvartill jemväl kommer erfarenhetens vittnesbörd, att, så
vidt jag vet, intet Berednrs-prot. annu blifvit tryckt. — Men
att, såsom I3r Stuart tillstyrkt, föreskrifva en särskild Statsrådsberedning
linner jag ej heller ändamålsenligt, åtminstone
i den nu förevar. § af grundlagen. Må den nu existerande
Statsrådsberedningen förblifva i sin r.uvar. form under nuvar.
Regering, då Konungen, ej känner språket; men i framtiden
tviflar jag, att en Statsrådsberedning skall behöfvas,
och då jag ej vill hafva en styrande Minister-conseil, anser
jag ej heller rätt att bilda en på förhand öfverenskommen
tanka lill prot. inför Konungen. Jag skall emedlertid ej
upptaga tiden längre, men hoppas, att grundlagen måtte
följas i afseende på den propos., som kommer att framställas,
och att Frih. Boye således, i fall han vill göra anmärkning
mot Utsk:s förslag, måtte framställa den i sådan
form, att grundlagsenlig propos. derå kan ske.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag medgifver gerna,
att föreskriften i io § hittills icke kunnat i allo verkställas
för reg.ärendernas mängd; och jag skulle hafva svårt
att begripa, huru 1809 års lagstiftare kunde vidtaga ett sådant
stadgande som det ifrågavar., om jag ej föreställde
mig, att de, genom fördubblingen af statssecreterarnes antal,
trott sig desto säkrare bereda en möjlighet till alla reg.-  ärenders föredragning i Beredn., sorn de ej kunde förmoda,
att dessa ärenden skulle växa till en sådan ofantlig mängd,
som nu skett. För min del har jag länge umgåtts med hoppet,
att något medel skulle kunna utfinnas till förminskande
af reg.bestyrens mängd; och jag har härvid förnämligast satt
mitt hopp pä landtdagarna, hvilka jag föreställt mig skulle
kunna upptaga provinsernas enskilda ceconomiska mål och,
i förbindelse med en verkställande committé' under landshöfdingarnas
inseende, befria Regeringen kanhända från
T9^:delar af den mängd små mål, som nu måste afgöras i
Statsrådet. Då emedlertid det nu endast ar besvärsmål, sorn
föredragas i Beredn., finner jag betänkligt att borttaga den,
emedan den utgör en säkerhet för rättssökanden, att han
enl. Tryckfrihetslagen kan få se, huru ärendet blifvit boredt
för att framläggas för Konungen. Det har väl blifvit sagdt,
att denna inrättning skulle medföra för långt uppehåll i
målens afgörande; men jag har funnit mål, som, efter att
i4 H. aS
aoa
Den 9 Oclobcr f. m.
hafva blifvit fullt utagerade i Beredn., ändock ej blifvit föredragna
i Statsrådet på 4 ända till 6 eller ännu flera månader.
Långsarnheten ligger således icke i Beredn., utan i
brist på verksamhet hos de föredragande; och kraftlösheten
tror jag icke kan öfvervinnas blott genom arbetets förökning.
Det har äfven blifvit sagdt, att den säkerhet, Beredn.
medför, ej skulle behöfvas, så länge tryckfrihet finnes. Men
jag frågar: livar skulle väl, utom Beredn., tillgång finnas
till de handlingar, som skola tryckas? Det förekommer mig
för öfrigt oväntadt att nu höra tryckfriheten prisas såsom
en garanti för Svenska folkets frihet från det håll, hvarest
man ifrigast arbetat på dess inskränkning. Jag finner således
betänkligt alt biträda Utsk:s förslag i denna del, desto
hellre som jag tror, att Beredn. kan i framtiden blifva ännu
bättre, än den tilläfventyrs nu är, och i samma mån då
medföra mera nytta.
Frih. Boye: Äfven med äfventyr att föröka Hr Stuarls
förundran skall jag upptaga den del af hans yttrande, som
innefattar denna förundran, och förklara, att orsaken, hvarföre
jag bestridde det förslag, som förevar i sista plenum,
var den, att jag ansåg detta förslag icke innebära någon
garanti för folket; och jag förmodar, att jag äfven är berättigad
att hafva min öfvertygelse. De, som då förfäktade
förslaget, ansågo sig visserligen vinna stor popularitet och
ådagalägga stor benägenhet att försvara folkets sak; men jag
önskar, att folket ej på dem må tillämpa den gamla regeln:
qui prouvent trop, ne prouvent lien. — Frih. Ehrenborgh
har sagt, att Beredningen ej uppfyller sitt ändamål, d. v. s.
att den icke uppfyller allt, hvad deraf kunde väntas; men
jag skulle tro, att man derför icke bör försaka, hvad man
har. Frih. har derjemte framställt ett skäl, som Hr Cederschjöld,
efter min tanka, nog hastigt antagit, nemi. att målen
nu för tiden skola vara för många. Jag skulle härtill
kunna säga, att om ej alla mål kunna föredragas i Beredn.,
be visar det intet emot nyttan deraf, att åtminstone några
blifva föredragna; men målen äro i sjelfva verket icke för
många, om ej magtbegäret hos statssecret. ökade dem. Det
gifves nemi. cabinettsärender och beredningsärender. De
förra höra icke hit; men för föredragning af alla öfriga
ärenden i Beredn. tror jag, att tiden ganska väl skulle kunna
räcka till, helst man hör Beredn:s ledamöter klaga, att
statssecret. ej behagar sammankalla dem så ofta, som det
kunde låta sig göra. Jag undrar då icke på, att en embetsman
, som fortjenade den största aktning såsom statssecret.
och ännu fortjenar den såsom president (hvad aktning
han förtjena!’ såsom utsk:s-iedamot lemnar jag derhän),
sagt, att grundlagens bud i detta afseende icke kunnat
verkställas, och att han derföre sjelf öfverträdt detsamma.
Detta visar, att felaktigheter uti inrättningen finnas; men
hvarföre då icke hellre borttaga dem, än sjelfva inrätt
-
Den 9 Oelober f. m.
ao3
ningen? Jag ber för öfrigt, att 11. o. Ad. nu mätte följa
mig uti ett raisonnement, sorn jag tror lian kallas starkt.
Med Finlands förlust boj-tföllo en mängd reg.ärender, och
på samma gång fördelades de emellan tre statssecret. i stället
för en, hvilken förut utöfvat embetet på ett sätt, att
folket derför var honom tacksamt, och lian föredrog likväl
alla mål i Beredn. Vill man nu säga, att ärendernas mängd
sedan den tiden fördubblats ända’till nio gånger, så bar likväl
en statssecret. ej mer än två tredjedelar af de göromål,
som den förre hade, och detta kan man väl icke säga vara
för mycket. — Frih. Ehrenborgh bar slutligen begärt, att
jag mätte framställa en contra-propos., och jag skulle i så
dant
afseende endast behöfva säga, att Utslits förslag icke
duger; men måhända skulle äfven detta anses grundlagsvidrigt,
och jag begär derföre likasom förut endast att få
säga nej.
Hr Crusenstolpe, Magn. Jac.; Till en början anser
jag det stridande mot formen, att Hr Gr. o. Landtm., så
som
sjelf ledamot i Allm. Beredn., icke ansett sig jäfvig i
denna discussion. Dernäst får jag, då Frih. Ehrenborgh talat
om Begeringens kraftlöshet till följd af för mycken långsamhet
i ärendernas gång, fasta uppmärksamheten derå, alt
man stundom baft att förebrå Regeringen öfverdrift i motsatt
riktning, d. v. s. brådska och förhastande i åtgärderna.
Jag torde i detta afseende få påminna om åtgärden, hvarigenom
den s. k. Schwerinska talklubben förbjöds, och hvilken
åtgärd sedermera blef föremål för Constit.Utskts uppmärksamhet
vid 1823 års riksdag. Vidare får jag vid den
uppgiften, att intet Beredn:sprot. blifvit till trycket befordradt,
göra den erinran, att åtminstone ett Beredntsprot.
med Hr Skogmans yttrande öfver Finaneecommitte'ens förslag
varit tryckt i tidningen Argus. Jag instämmer för min del
i det yttrandet af en värd talare, att det är af vigt för
statssecret. att få sin mening framlagd inför Nationen, då
han ej kunnat göra den gällande i Conseillen. Frih. Åkerhjelm
har för sin sats åberopat i5 års erfarenhet. Med
samma skäl skulle man då kunna åberopa den i flera andra
afseenden; men om man säger, att Sverige under dessa 7.5
åren icke varit särdeles lyckligt i valet af Konungens rådgifvare,
lärer man väl derföre ej böra borttaga hela Conseillen.
Vi hafva nu på bordet liggande en förnyad K. propos. om
modification i straffet för högmålsbrott, hvars antagande vore
ett verkligt förräderi emot Nationen; och jag hemställer, om
sådana propostr tala särdeles för Conseillens nuvar. ledamöter.
— Jag instämmer med dem, som yrka Allm. Beredn:s
bibehållande.
Frih. Ehrenborgh: R. o. Ad. torde utsägta, att jag
ser inig nödsakad att ännu något längre uttänja denna discussion.
Frih. Boye har uppgjort en skillnad emellan cabi
-
Den 9 October f m.
nettsiirender neli andra nial; men jag hemställer, livar denna
skillnad finnes lagd i grundlagen. Jag liar åtminstone
icke kunnat finna någon sådan, och jag hemställer, om ej
den värde talaren hemtat denna skillnad från tidpunkten
före 1809, då den verkligen fanns och gjorde det möjligt för
dåvar. statssecret., åt hvars förmåga jag för öfrigt ger ali
skyldig gärd, att kunna föredraga alla de mål, som nu äro
fördelade emellan tre Statsexpeditioner. Men utan att på något
satt förringa denna förmåga och kraft, tror jag, alt sådant
numera icke är möjligt. Det ligger i sakens natur och
samhällsskicket, att ärenöerna skulle mångfaldigas; men detta
insågs förmodligen icke 1809. — Hvad beträffar de yttranden,
sorn Hr Crusenstolpe tillåtit sig om särskilda af mig vidtagna
åtgärder, vore det ej svårt att på dem tillämpa 90 §,
och måhända hade det hort ske af Hr Gr. o. Landtm. Jag
behöfver ej besvara deni, ty de äro redan tillräckligt besvarade
af i8a3 års Constit.Utsk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade till grundlagsenlig behandling enligt 56 § Reg.F.
godkanna Constit.Utsk:s förslag till förändrad redaction af
1 o § Reg F.
Ropades ja och nej.
Frih. Boye begärde votering.
Frih. Ehrenborgh frågade, hvilken anmärkning blifvit
gjord vid Utsk:s förslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att en anmärkning
blifvit gjord af Hr Stuart.
H Ex afbröts här af Frih. Boye, hvilken begärde ordet
och yttrade:
Då jag begärt votering, måtte det vara min rätt alt
uppgifva con trap ropos: 11, och jag begär, att den må blifva:
icke antagande af Constit.Utsk:s ifrågavar. förslag till grundlagsenlig
behandling.
Frih. Ehrenborgh: Jag vill ej bestrida Frih. Boye
rättigheten att uppgöra contiaproposm, blott den blir i enlighet
med grundlagen; men jag hemställer till Frih. Boye
sjelf, om ett enkelt nej eller icke antagande här kan utgöra
conlrapropos:n, då grundlagen uttryckligen säger, att den
skall innefatta en anmärkning emot Utsk:s förslag, som Ståndet
förklarar såsom sin gemensamma tanka.
Frih, Boye: Det förundrar mig i sanning, om jag äger
rätt att säga ja till en propostn, men icke får säga nej. Jag
skall emedlertid böja mig för formen och begär, att contrapropos.
må blifva, att R. o. Ad. sorn sin gemensamma tanka
förklarar den anmärkning, att Allm. Reredn. bör qvarstå
för alla mål, utom cabinettsmålen.
Frih. Cederström: Det Ur ganska riktigt, att frågan
Den 9 Octo b er f. ra.
20 5
nu endast bör vara om anmärkningar mot redactionen af
Utsk:s förslag; men sedan R. o. Ad redan förut upptagit
nya frågor och förklarat dem såsom Ståndets gemensamma
tankar, gälla samma skäl för upptagande af Frih. Boyes förslag
att som gemensam tanka antaga bibehållandet af det
gamla grundlagsstadgandet. För min del gillar jag icke detta
satt att förfara; men consequensen fordrar, att Ståndet nu
icke vagrar, hvad man förut tillåtit.
Hr Cederschjöld: Jag är förekommen af den siste
talaren i den erinran, att Ståndet redan med Hr Gr. o.
Landtnäs begifvande etablerat den princip, att man får såsom
gemensam tanka antaga ett förkastande af Constit.Utsk:s
förslag. Kan detta ske med vissa delar af förslaget, så kan
det äfven ske med det hela; och jag ser således för min del
intet hinder för, att contraproposin ställes på alsing eller
ogillande af Utsk:s förslag.
Frih. Ehrenborgh: Jag är ledsen att ännu en gång
behöfva uppträda i denna formfråga. Här kan icke blifva
fråga om att endast förkasta Utsk:s förslag, då grundlagen
säger, att anmärkning skall göras, som kan sättas i stället
för det af Utsk. föreslagna. Men Frill. Cederström har ganska
rätt deruti, att Frih. Boye äger öppen rättighet att såsom
Ståndets gemensamma tanka få förklarad den anmärkningen,
att det gamla grundlagsstadgandet bör qvarstå. Detta
är dock något annat än blott afslag; och hvad Frih.
Boyes sednaste förslag till contrapropos:n beträffar, vill jag
emot innehållet deraf blott erinra, att Utsk. skulle få ganska
svårt att skilja cabinettsärender från andra mål. Måhända
skulle det fordras, att talaren ville sjelf inställa sig i
Utsk. för att utreda denna skillnad.
Frih. Boye: Jag ämnar ej begifva mig dit, Frih. Ehrenborgh
synes vilja hafva mig; men deremot vill jag begifva
mig derhän, att contrapropos:n må ställas på bibehållande
af den gamla grundlags-§:n alldeles oförändrad.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:spropos:n:
Den,
som till grundlagsenlig behandling enligt 56 § Reg.F.
godkänner Constit. Utsk:s förslag till förändrad redaction af
10 § Reg.F., voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, förklarar R. o. Ad- som sin gemensamma tanka,
att io § Reg F. bör bibehållas, sådan den uti nu gällande
Beg.form finnes intagen.
Frih, Cederström: På de skäl, som jag förut anfört,
anhåller jag att fä i prot. antecknad min reservation mot
' H '
206
Den g October f. m.
upptagande af så beskaffade anmärkningar mot Utsk:s förslag,
som innefattas i den nu justerade contraproposm.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som föijer:
Ja — 9.5.
Nej — 26.
Gr. von Fersen, Hans: Jag anhåller att få i prot. antecknadt,
att jag icke deltagit i denna votering, emedan jag
ej kunnat godkänna voter:spropos:n. Nej-propos:n, som nu
vunnit, innehöll, att R. o. Ad. som sin gemensamma tanka
anser, att den gamla grundlags-§ bör bibehållas, och orade
öfriga Stånden stadnade i samma beslut, skulle följden blifva,
antingen att ett af Constit.Utsk. uppgjordt förslag till
grundlagsändring, emot grundlagens föreskrift, afslogs vid
samma riksdag, som förslaget blifvit väckt, eller ock att
man vid nästa riksdag skulle komma alt votera med ja och
nej öfver en §, som redan finnes i grundlagen.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Utan att yttra mig öfver
voter:s-propos:ns grundlagsenlighet, anhåller jag att till
prot. få förklara, det jag röstat ja, emedan jag anser Allm.
Beredn. böra borttagas, såsom stående i strid med den nu
föreslagna Departementalstyrelsen och hindrande ärendernas
gång med den skyndsamhet, som erfordras, äfvensom emedan
jag anser Beredn. hittills blott hafva utgjort en pensjonsanstalt.
Ilr De Besche, Sigge Wathier: Af den anledn.,
att jag undertecknat votei-:s-prot., anser jag mig böra tillkännagifva,
att jag icke deltagit i omröstningen af samma
skäl som Gr. v. Fersen.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda memor.
och utluttn från
Constitution sUtskottet:
N:o4(* med åtskilliga grundlagsändringsförslag, åsyftande
riksdagsförhandlingarnas ordentligare och skyndsammare
gång;
N:o 4?. med föreslaget tillägg i 99 § Reg.F. för Just.-  ombudsmts berättigande att bevista RiksSttns plena;
N:o 43- med föreslaget tillägg i 38 § Riksd.Ordn.;
N:o 44- i frågan, rör:de behörigt Utsk. för upptagandet
ef motionerna om riksdagens prorogation;
BancoUtskottet:
N:o 55. i anledn. af de beslut, RiksSttn fattat i afseende
på Utsk:s under Nto 29 framställda förslag till jernnkliing
af de skiljaktiga meningar, uti hvilka R.iksSt:n stadnat
vid ufgöraudet af Utsk:s under Nto 14 afgifna utlåt;
Den 9 Octobcr f. m.
207
Lagutskottet:
N:o 127. i anledn. af Gr. O. A. Cronlijelms motion om
afskaffande af stockstraff;
N-'o 128. öfver Riksd.fullm. And. Janssons motion om
ändring af 8 cap. 3 § Missg.b:n.;
A:o 129. i anledn. af väckt motion om deportation af
personer, dömda till straff för tredje resan stöld;
A:o i3o. öfver väckta motioner örn upphörande af spöoch
ris-straff för vissa brott m. ni.;
N:o 131. öfver väckta motioner om uppliäfvande af lagens
stadganden, angille qualificerade dödsstraff och afskaffande
af andra sätt för verkställande af dödsstraff än halshuggning;
N:o
i32. öfver Hr S. J. Wijkmans motion, om afskaffande
af offentlig afbön;
N:o i33. öfver Riksd.fullm. Johan Erikssons motion om
inskränkning i allm. åklagares rätt att anställa åtal å vissa
brott;
ExpeditionsUtskottet:
N:o 17. i anledn. af återrem. från R. o. Ad. och BondeSt.
af Utskls förslag N:o 141 till förordnande för R. St:s Just.-  ombudsmis suppleant.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 9 October i834.
Plenum kl. 5 e. m.
Fortsattes pröfningen af Constit.Utskls memor. N:o 34
tned förslag till grundlagsändringar, åsyftande en ändamålsenligare
organisation af Statsrådet.
ii, i3, i5 och 24 §§ Reg.F.
De framställda förslagen till förändringar i dessa §§
godkändes till grundlagsenlig behandling enligt 56 § Reg.F.
26 § Reg.F.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det lärer blifva en angelägenhet
för Constit.Utsk. alt jemnka sådana redactioner, som
omöjligen kunna stå tillsammans med föregående beslut;
men lika angeläget lärer det vara, att R. o. Ad. före återremissen
skall förklara för sin gemensamma tanka, att sådant
skall iakttagas. Vid denna § är det nödigt, tilt följd af vid
föregående §§ fattade beslut, att icke Justit.Statsministern
\
Den g October e. m.
omniiranes. Jag skulle derföre anhålla, att såsom R. o. Ad:s
gemensamma tanke mätte förklaras, att Constit.Utsk. vid
denna § såväl som vid alla tillfällen i detta memor., der
redacti o nsföränd ringar ifrågakomma, iakttager, att de utaf
beslutet vid en föregående § beroende redactionsförändringar
ställas i öfverensstämmelse med slika föregående beslut.
Om ett sådant generelt yttrande meddelas af R. o.
Ad., lärer GonstitUtsk. icke kunna underlåta att iakttaga
de nödiga rättelserna.
H. Ex. Hr Gr. o Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade såsom sin gemensamma tanka förklara den af Gr.
Horn nu framställda anmärkning, samt att detsamma måtte
gälla för alla de påföljande §§, vid hvilka enahanda förhållande
som vid denna inträffar.
Frih. Cederström, Jac.: Då Utsk:s memor. punktvis
föredrages, och anmärkningar grundlagsenlig! få göras
vid hvarje särskildt fall och förklaras för Ståndets gemensamma
tanke, kan jag icke instämma med Hr Gr. Horn deruti,
att något sådant generelt beslut bör fattas, som Hr Gr.
föreslagit, utan anser jag vid hvarje särskild § Särskildt beslut
böra fattas; hvaremot jag, hvad den nu föredragna 26 §
beträffar, instämmer med Hr Gr. i den åsigt, att, i conformite'
med redan fattade beslut, Just.Statsministern ur denna
§ bör försvinna.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade såsom sin gemensamma tanka förklara, att Constit.-  Utsk. i afseende på redactionen af förslaget till förändring i
26 § Reg.F. måtte iakttaga, att den sättes i öfverensstämmelse
med R. o. Ad:s förut fattade beslut.
Bifölls.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Mot R. o. Ad:s beslut
rörande redactionen af i5 § Reg F. får jag anmäla min reservation.
Uti ett föregående plenum tog jag mig friheten
anmärka, att denna §, till följd af R. o. Ad:s beslut vid 6§,
borde till redactionen förändras. Jag får således till prot.
reservera den tankan, att jag anser i5 § Reg.F. hafva bort
erhålla följande lydelse: ”Commandomål, hvarmed förstås sådana,
som Konungen, i egenskap af högste befälhafvare
”öfver krigsmagten tili lands och sjös, omedelbarligen besör”jer,
må Konungen, då han sjelf förer riksstyrelsen,
”afgöra honom godt synes. Uppehåller sig Ko
nungen
å annan ort, än der Regeringen har sitt
”säte, vare den Konungens rådgifvare, som Konungen
genom vederbörande departementschef
”befattningen med commandomål uppdrager, li”ka
med annan Konungens rådgifvare för sina åt”gärder
ansvarig.”
Frih.
Den g October c. m. 20g
Frih. Kantzou, Joli. Al b.: uppläste följande!
13 R. o. Ad. remitterade i förmiddagens plenum en motion
till StalsUtsk., tillstyrkande ett bidrag af allm. medel
lill ersättning för enkor och barn efter sådana idkare och
ledamöter af sundhetsnämnder, som fallit offer för den härjande
farsoten cholera morbus. Jag bekänner, att denna motion
icke beledsagades af något mitt hvarken öppna eller tysta
behjertande, då jag fruktade prejudicatets vådlighet och
trodde, ait åt communen och den enskilda välviljan borde öfverjernnas
att ombesörja den ersättning, hvartill dessa medborgares
efterlemnade anhöriga kunde vara berättigade. Att
gå i sitt kall som läkare, eller att såsom medborgare uppfylla
en pligt, anser jag, ehuru föranledande till likars aktning,
erkänsla och deltagande, likväl icke berättiga tili anspråk
på statens cassa. Som representant tilltror jag mig
icke att förvexla ett missöde med en verklig olycka, örn än
ömmande omständigheter skulle dervid verka på den enskilda
känslan. Enligt min tanke erfordrades, med de tillgångar
staten har att disponera, ett mera omfattande allmänt
interesse, innan Representationen kunde träda emellan att med
statens medel skänka sitt bistånd åt en mera allmän och uti
samhället i det hela ingripande olycka. Ett sådant anspråk
af ett allmännare interesse på statens mellankomst till undsättning
synes mig deremot nu för handen genom den ingångna
underrättelsen af det fordna Wenersborgs närvar, belägenhet,
då, snart sagdt, de s bela population beröfvats både
utkomst och ända intill tak öfver hufvudet. Jag behöfver
visst icke inlåta mig i något vidlyftigt utvecklande af de
skäl, som således nu föranlåta mig att inför H. R. o. Ad.,
till R. St:s ompröfvande, göra en vördsam motion om undsättning
till detta beklagansvärda samhälle, med anhållan
0111 remiss deraf lill StatsUlsk. till skyndsam handläggning;
öfverlemnande åt H. Utsk:s ompröfvande att, med fästadt
afseende på olyckans vidd, bevilja den undsättning, som med
statens tillgångar må kunna linnas förenlig.
II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Då den siste
värde talaren uppsteg, trodde jag, att det var för att
göra anmärkningar i afseende på det ämne, som är under
föredragning. Jag har sedermera funnit, att det valett
annat ämne, som hans yttrande afsåg, hvilket således
kommit korsande in i denna öfverläggning. I afseende på
bans mening med framställningen får jag blott tillkännagifva,
att samina mening redan under gårdagen varit delad af K.
M., samt att jag hoppas och förmodar, att K. M:s nåd. propos.
, angtde understöd till Wenersborgs stad, redan i Gisla
plenum skall komma R. St. tillhanda.
Frih. Kantzou: Till svar å II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts
erinran, att min för det föredragna ämnet främmande
»4 H*
210
Deri g O c t o 1) c r e. ni.
framställning, korsande inkommit i öfverläggning»), får jag
blott nämna, att jag, under anhållan örn ordet, utbad mig
att få tala uti ett särskildt ämne.
28 § Reg.F.
Constit.Utsk:s förslag godkändes till den behandling, 56
§ Reg.F. föreskrifver.
34 § Reg.F.
Gr. Horn: Till följd af R. o. Ad:s förut fattade beslut,
att ur grundlagen borttaga benämningen Statsminister, hemställer
jag, om icke R. o. Ad. bör förklara för sin gemensamma
tanke, att denna § bör lyda sålunda: ”Statsrådets ledamöter
innehafva Rikets högsta väldighet. Ledamot af
Statsrådet eller af Just.rådet må icke tillika annat civilt embete
bekläda.”
Hr Dalman: Jag hemställer, huruvida icke äfven en
annan förändring bör äga rum uti ifrågavar. §, i hvilket afseende
jag tager mig friheten uppläsa den redaction, som af
BorgareSt. blifvit antagen, med hemställan, om icke R. o.
Ad. skulle vilja antaga densamma. Den lyder sålunda: ”Ledamöter
af Statsrådet innehafva Räkets högsta värdighet, och
Just.råd lika med Gen.lieutenanter. Ledamot af Statsrådet,
eller af Just.rådet, må icke tillika annat civilt embete bekläda.
”
Frih. Boye, Ludv.: Må det ursägtas mig, om jag anser
för rent af en barnslighet, att uti ett contract emellan
Nationen och Konungen, omfattande de vilkor, på hvilka
man vill, att Konungen skall regera folket, inflicka en så
usel och ringa omständighet som den, hvilken rang embetstnännen
skola hafva. Mig" synes vara bäst att utesluta frågan
om rang och låta det bero af K. M., så mycket hellre,
som måhända just ett sådant stadgande, som nu föreslås,
skulle aflägsna mången man af duglighet, men som icke ägde
förmögenhet, alt inträda uti excellence-värdigheten. Det
måtte väl icke gälla folkets hvarken väl eller frihet, hvad
rang embetsman hafva; men skall stadgandet örn rang stå
qvar, så anhåller jag, att det endast må sträcka sig till Statsrådets
nuvarande ledamöter.
Hr Dalman: Lika med Frih. Boye anser jag det visserligen
vara en barnslighet, att sådana stadganden, som det
ifrågavar., finnas i grundlagen; men när de der finnas, är
min mening, att man åtminstone så mycket som möjligt bör
söka sammanjemnka Ståndets beslut öfver en dylik fråga, så
att den ej må blifva föremål torde hända för votering i förstärkt
Constit.Utsk Det var endast af sådan anledning, jag
framställde mitt förslag.
Frih. Ehrenborgh, C asp. Wilh.: Jag är skyldig att
Den g Octoher e. m.
si i
redogöra för anledningen, hvarföre TJtsk. föreslagit den redaction,
som nu är under öfverläggning. TJtsk. har nemi.
trott, att, då TJtsk hade under granskning Statsrådets organisation,
och följaktligen äfven 34 § Reg F. borde komma
under någon slags ventilation, det vore olämpligt att, 25 år
efter det de i § omnämnda embeten blifvit inrättade, hörja
§:n såsom förut och säga: de uti denna Reg.form bestämda
nya embeten, Statsministrarnas, Statsrådens och Just.rådens,
skola uppföras i Rikets stat. Dessa embeten komma nemi.
icke att uppföras på stat, emedan de redan 25 år varit på
stat uppförda, och TJtsk. ansåg derföre olämpligt att säga,
att de skola på stat uppföras. Vidare hade man vid granskning
af denna § trott, att något stadgande, ang:de såväl
Statsministrarnas som Statsrådens och Just.rådens rang, icke
behöfdes i grundlagen, så mycket mindre, som i grundlagen
icke finnes något stadgande om rang i afseende på andra embeten.
Mati trodde sig finna, att i8og års Ständer hade
tillagt Just.råden den högre rangen för att förekomma, att
icke dessa låder skulle återgå från dessa embeten till lägre
befattningar, såsom landshöfdinge-embeten; och dä det visat
sig, alt denna R. St:s mening, om den varit sådan, icke blifvit
uppfylld, fann äfven TJtsk. onödigt, att stadgandet om
rangen i grundlagen qvarstod.■ Men deremot ansåg TJtsk. den
meningen böra högt uttalas, att Konungens rådgifvare skola
vara de högsta embetsmän i Riket. Detta har TJtsk. trott
sig så mycket hellre böra tillkännagifva, som man funnit,
att inom vårt land, måhända företrädesvis framför andra
länder med undantag af Ryssland, rangen utöfvar så stort
välde äfven inom den civila s. k. hierarcliien. Man hade
trott, att, då man ville gifva åt Statsrådets ledamöter, såsom
chefer för sina departementer, en öfveruppsigt öfver
hvad som stod under departementerna, det vore i sin ordning
att gifva åt dem den högsta rangen i Riket, för att icke
ställa dem under presidenter. Detta har varit skälet för
TJtskrs åsigt Skulle det ogillas, så hindrar ingenting att
ogilla hela förslaget; men om uti dessa upplysningar ligger
någon vigt, tror jag, att det icke är så alldeles oriktigt att
bibehålla §, sådan den tili redactionen af Constit.TJtsk. är
framställd.
Frih. Boye: Jag utber i :g att få fästa de sista talarnes
uppmärksamhet på orda Uen i denna punkt af Reg.F ,
hvilken börjas sålunda: "Sr tsministrärna innehafva Rikets
högsta värdighet, och Statsråden den närmaste derintill.”
Här är påtagligen sagdt, att Statsråden icke skola hafva högsta
värdigheten, utan nästa värdighet derintill. Genom ett
föregående beslut, sorn jag tror kommer att stadna på papperet,
är det sagdt, att Sverige icke skall hafva några Statsministrar;
men här står uttryckligen, att Statsrådets ledamöter
skola hafva rangen derintill. Hvarföre skall man göra
mera, än här står? Gr. Horns anmärkning är riktig, alt när
5(2
D e n p ö 11 ® 1j » r e. m.
B. o. Ad. genom ett föregående beslut bär uteslutit Statsministrarna
, desamma äfven bär böra försvinna; men livartö're
stall man deraf taga sig anledning att göra iner, än
Utsk gjort? Öm man deremot säger: ”Statsrådets ledamöter
kafva rang näst intill högsta väldigheten,” sä har man i af?
seende på Statsrådens rang beslutat detsamma, sorn Utsk. föreslagit.
Måhända har jag oriktigt fattat Frih. Ehrenborgh;
inen såsom jag förstått Hr Frih., vill han hafva något mera,
än det förslag lian försvarar, och jag skulle vara af den öfvertvgelsen,
att det vöre en barnslighet att bestrida det, om
det icke vore riksskadligt derigenom, att den högre rangen
kari göra, att personer af duglighet ej våga inträda i ett ems
bete, som åtföljes af en rang, för hvilken deras förmögen-?
het kan vara otillräcklig. Sannerligen bekänner jag, att jag
qvarstår vid min mening, när jag erinrar mig, hvad i sista
plenum yrkades om deras ansvarighet. Då jag föreställer mig
den panorama, som kommer att äga rum, att i morgon icke
finnas samma Statsråd sorn i dag, med det nya tillståndet
att man icke får vara stationär, och således icke heller våra
embetsman få vara stationära, kan jag icke tro annat, än
att jag tjenar staten lika mycket som Piegeringen, då jag till-;
styrker, att Statsråden skola hafva värdighet näst intill den
högsta; Konungen alltid förbehållet att tilldela dem den högt
sta, i den mån han finner det lämpligt. Jag anhåller säle-,
des oni propos. derpå
Frih. Ehrenborgh: Det är verkligen angenämt att
finna, att i så vigtiga ämnen som dessa man finner det lika
angenämt att roa Huset som att meddela upplysningar. Detta
är Frih. Boyes lycka, och jag afundas honom icke. Jag hål-?,
ler mig till sjelfva saken, och finner den icke så fullkomligen
likgiltig, som Frih. Boye velat anse densamma. Jag ut-,
talar den bestämda princip, att jag anser Konungens rådgifvare
böra vara öfver alla andra i rang. Men då den sednare
tiden visat sig mindre benägen att vinna hofembeten, och
jag icke kan anse excellencetiteln annorlunda, än såsom en
liofvärdrghet, samt det är oriktigt, att excellencevärdigheten
skall taga företräde framför Konungens rådgifvare, liar jag
ansett grundlagen böra innehålla den föreskrift, att Konungens
rådgifvare stå framför alla hofembeten ; och när-Constit.-.
Utsk. föreslagit, att Statsministrarna innehafva högsta värdigheten
och Statsråden den närmaste derintill, har dermed
velat uttryckas, att dessa embetsman skulle taga företräde
framför t. ex. furstlig värdighet, i händelse K. M., som dertill
af grundlagarna är oförhindrad, skulle finna för godt att
inrätta en sådan. Af dem, sorn anse någon skillnad i allmänhet
icke böra göras emellan de begge Statsministrarna
och Statsrådet, är det consequent att vilja borttaga skillnaden
i rangen; men jag anser Statsministrarna böra hafva företräde
framför de öfriga Statsrådets ledamöter, och jag tror
t. o. in., att de personer, sorn anse något stadgande härom
Ben 9 0 c tolicv e. m.
a>3
icke böra finnas i grundlagen, äro af samma mening som
jag. Likväl, och för att vara consequent, då den meningen
segrat, att icke statsministerstiteln bör intagas i grundlagen,
är det naturligt, att äfven den meningen bör segra, alt Statsrådets
ledamöter böra innehafva .Rikets högsta värdighet.
Hr Dalman: Då discussionen öfver detta, som mig synes,
temligen likgiltiga ämne synes taga en allvarsam riktning,
anhåller jag att få förena mig med Frih. Ehrenborgh
i den princip, att en ledamot af Konungens rådkammare bör
hafva högre värdighet, än en ledamot af Konungens hof eller
en, sorn är begåfvad med en tom excellencetitel. Jag är
således af den tanka, att då härom skall finnas något i grundlagen
stadgadt, detta stadgande bör utmärka, att Konungens
rådgifvare innehafva Rikets högsta värdighet; och jag hoppas,
att Frih. Ehrenborgh, för att icke tillåta Ståndet begå
någon ineonsequens, icke motsätter sig det redactionsförslag,
Gr. Horn uppgifvit; hvaremot jag afstår från mitt amendement
dervid, hvilket endast åsyftade öfverensstämmelse med
ett annat Stånds beslut. Att åter, såsom Frih. Boye tyckes
önska, i grundlagen stadga, att Statsråden skola hafva värdighet
mist intill den högsta, anser jag högst oformligt, då
man icke bestämt hvilken som är den högsta värdigheten.
Frih. Boye: Rolig har jag ej sökt att vara, men jag
bar sökt att vara tydlig; och för att göra mig tydlig, har
jag tagit fram alla skäl, som i ögonblicket presenterat sig
för mig. Om det icke roat Frih. Ehrenborgh, gör det mig
verkligen ledsen. Jag skall söka roa honom så mycket mera
nu. Jag ber att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå,
att här är fråga om en förändring i Constit.Utsk:s förslag;
ty här äro Statsrådets ledamöter upptagna i rang blott näst
* intill den högsta, och när man då vill upplyfta dem till den
högsta, måste det innefatta en förändring. Om den redaction,
jag begärt, nemi. att Statsrådets ledamöter skola hafva
värdighet näst intill den högsta, icke antages, så må man
Stadga, att de skola hafva den värdighet, de hittills haft. I
öfrigt ber jag att få upplysa Frih Ehrenborgh om ett af
honom begånget misstag. Excellencetiteln har aldrig tillhört
någon bofsyssla i och för sysslans skull, utom Riksmarskalken,
derföre att högsta chefen för Konungens hus fordom
tillika var Riksråd, i hvilken sednare egenskap excellencetiteln
honom tillhörde. Jag förblifver vid min anhållan derföre,
att jag anser den vara af vigt. Frågan om sjelfva rangen
betyder ingenting; men påföljderna den kan hafva , nemi,
att den kan lägga hinder i vägen för K. M. att få Statsråd,
Uro vigtiga, och det är i detta afseende jag begär, att meningen
lar stå qvar, men annorlunda uttryckt, nemi., att
Statsrådets ledamöter fortfara att öga den värdighet, de hittills
haft.
Frih. Ehrenborgh: Sorn jag icke varit nSvyar. från
Deli g Octsber e. m.
början af denna discussion , anhåller jag hos Hr Gr. o. Landtm,
alt blifva underrättad om Gr. Horns redactionsförslag.
Underteckn. Ridd.Secret : Såsom jag fattat Gr. Horns
förslag, var det följande: ”Statsrådets ledamöter innehafva
Rikets högsta värdighet. Ledamot af Statsrådet eller af Just.-  rådet må icke tillika annat civilt embete bekläda.”
Frih. Ehrenborgh: Ehuru jag icke delar Gr. Horns
åsigt, då jag varit bland deras antal, som ansett skilluad
böra äga rum emelian Statsministrar och Statsråd, får jag
likväl förklara, att jag icke kan motsätta mig Gr. Horns begäran,
efter den är fullkomligen öfverensstämmande med det
beslut, R. o. Ad. fattat. 1 afseende på Frih. Boyes anmärkning
mot mig skall jag gå Hr Frih. tillhanda med den upplysning,
att jag såsom Statssecret mången gång contrasignerat
K. M:s fiillmägt på excellencevärdigheten, och att jag icke
skulle ansett mig äga skäl att vägra contrasignation, om K.
M. velat upphöja hvilken undersåte som helst till excellenceeller
furstlig färdighet. Jag hade ansett dem såsom utmärkelser
af Konungens nåd, hvilka jag icke kunnat betrakta
annorlunda, än såsom tomma titlar, så mycket hellre, som
jag icke, enligt vår grundlag, känner något riksrådsembete.
Kandra länder gifves epithetet excellence, utan att sådant är
stadgadt i grundlagen, till en så hög befattning som Konungens
rådgifvare.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade såsom sin gemensamma tanka förklara Gr. Horns
anmärkning, hvarigenom redactionen af det nya förslaget till
34 § Reg.F. skulle erhålla följande lydelse: ”Statsrådets ledamöter
innehafva Rikets högsta värdighet. Ledamot af
”Statsrådet eller af Just.rådet må icke tillika annat civilt *
”embete bekläda.”
Bifölls.
Frih. Boye: Jag anser frågan icke värd en reservation.
Jag anhåller derföre blott, att i prot. för min räkning må
Stå, det jag sagt nej till propos:n.
35 § Reg.F.
Hr Dalman: Jag tager mig friheten vördsamt framställa
några anmärkningar vid denna §. Först vågar jag
hemställa, om icke ordet: presidenter bör utgå. Jag
skulle föreställa mig, att denna titel blott lägger hinder i
väger, för Konungen att tillförordna någon af departementscheferna
att vara chef för ett Colhen. Jag är af den tanka,
hvilken dock icke lärer nu kunna lyckas göra sig gällande,
att hvarje departementschef tillika borde vara, i följd
af sitt embete, högste chef för de styrelseverk, som lyda under
hans departement. Men då R. o. Ad. bifallit en § i
grundlagen, sorn förbjuder Konungens Statsråd att tillika be
-
Den g October e. m.
a i5
kläda annat civilt embete, lärer icke kunna komma i fråga,
att departementschefen kunde särskildt nämnas till president;
hvaremot han, i likhet med hvad nu jemväl äger rum med
en statssecreterare, kunde vara tillförordnad chef för ett under
hans departement lydande styrelseverk. Af denna anledning
tror jag ordet: presidenter höra uteslutas. Min
andra anmärkning är den, att jag anser chefen för Postverket
böra vara amovibel såväl som chefen för Tullstyrelsen.
Båda innehafva nemi. sådana platser, att den ena
icke kan vara mindre beroende af departementschefen an den
andra. Den tredje anmärkning, som jag, i öfverensstämmelse
med hvad BorgareSt. har beslutat, tager mig friheten framställa,
är, ätt, då det icke är afgjordt, huruvida en Just.canceller
kommer att bibehållas eller icke, man bör ställa redactionen
af 35 § Reg.F. sä, att man deruti icke finner något
hinder mot Just.cancellersembetets möjliga indragning.
Sålunda föreslår jag, att elter ordet: Just.cancelleren alternativt,
må tilläggas: eller Chefen för allmänna åklasaremagten.
I fäll dessa anmärkningar godkändes, skulle 35
§ erhålla följande lydelse: ”Ledamöter af Statsrådet,
chefer för Collegier eller i dessas ställe inrättade
Verk, Cheferna för Tullstyrelsen och Postverket,
Expeditionschefer i S t a t s d e pa r t em e n t er n a , Just.-  cancelleren, eller Chefen för allmänna åklagaremagten,
Öfverståthållaren, Underståthållaren och Politiemästaren
i hufvudstaden, Landshöfdingar — — — dertill
skal äga.
Gr. Horn: Jag delar Hr Dalmans åsigt i afseende på
sjelfva den redaction, han föreslagit, men icke alldeles påsamina
grunder som den värde talaren, emedan jag icke tror
det vara riktigt, att Statsrådets ledamöter äro hvarken ordinarie
eller tillförordnade chefer i något Collini. Deremot
måste de äga Collegier under sitt departement; på grund
hvaraf jag tror, att presidentvärdigheten vid Coll:na kan försvinna,
och att man i stället kan satta endast: chefer för
Collegier, som i sjelfva verket blir detsamma. Presidenter
Uti Collina stå visserligen omtalade såsom ledamöter uti Riksrätt;
men äfven om Riksrätt skall bibehållas, finnes intet
hinder, att ju icke presidenter kunna finnas både i Collina
och Riksrätten, emedan de äro chefer i Collina, hvadan således
chefer betyder detsamma som presidenter. Samma förhållande
inträffar med Just.cancelleren; och tror jag det vara
föi sigtigast att antaga Hr Dalmans förslag för den händelse,
att Constit.Utsk. vid sammanjeumkningen af Ståndens beslut
skulle blifva föranlåtet att förändra sin redaction. I öfrigt
instämmer jag deruti, att äfven chefen för Postverket bör
vara amovibel, emedan jag anser detta embete af den vigt,
att han bör komma under kategori med amovibla embetsjnän.
På dessa grunder får jag således understödja Hr Dalnums
förslag.
Den 9 October e. m.
Frih. Ehrenborgh: Att chefen för Postverket insattes
uti denna § har jag så mycket mindre emot, som jag
önskat det i Constit.Utsk. Ulsk. öfverröstade mig i denna
fråga och ansåg honom icke höra vara amovibel. Jag ansåg
frågan vara af beskaffenhet, att jag i den enskildt icke
borde reservationsvis framställa min mening till Stånden. Jag
kan således icke annat än gilla den åsigt, som här gjort sig
gällande för att insatta honom i §:ti. I öfrigt får jag tillkännagifva
anledningen, hvarföre Constit.Utsk. begagnat begge
termerna: presidenter och chefer för Collegier, som varit
den, att Constit.Utsk , som lika med den siste värde talaren
trott, att en tid knnde komma, då chefskapet i Collegier
borde nedsättas under hvad det nu är, likväl ansett, att, så
länge presidenter linnas i Collegier, denna benämning äfven
bör linnas i grundlagen, emedan K. M. i annat fall vore förhindrad,
äfven om han funne skäl dertill, att skilja presidenter
från deras innehafvande förtroende-embeten. Ehuru
jag varit af den mening, som jag nyss yttrat, att Statsministersembetet
borde i grundlagen qvarstå, måste jag likväl
fästa de Hrrs uppmärksamhet, hvilka voterat ikull denna
mening, derpå, att consequensen med R. o. Ad:s redan fattade
beslut fordrar, att första raden, ”Statsministern
för utrikes är ender na”, ur redactionen utgår, så att enligt
den mening, som här gjort sig gällande, § måste börjas
med: ”Statsråder, presidenter och chefer &c.” När R. o.
Ad. får dess gemensamma tanka uttryckt, att de begge Statsministrarna
icke skola hafva benämning af Statsministrar,
och tillika uttryckt den mening, att den ena af dem skall
vara amovibel såval som den andra, så synes mig ligga en
slags inconsequens deruti, att R. o. Ad. skulle bibehålla en
§, hvaruti vore uttryckt, att Just.ministern vore inamovibel;
hvilken anmärkning torde förtjena afseende.
Frih. Cederström: Jag instämmer uti hvad Frih.
Ehrenborgh sednast yttrade. I afseende på sjelfva 35 § hade
jag trott, att hela den deruti upptagna nomenclature»
kunnat uteslutas, emedan genom en reorganisering af styrelseverken
hela collegier och verk kunna försvinna; men då
de stå i grundlagen, kunna de icke försvinna, emedan bland
dem tages ledamöter till Riksrätt. Hade ett sådant förslag
till uteslutande af denna nomenelatur åtföljts af ett derefter
lämpadt förslag till Piiksrättens reorganisering, skulle jag röstat
för såväl det ena som det andra; men då förhållandet
nu icke är sådant, och jag icke tillhör dem, som anse sig
berättigade att i Ståndet väcka fråga 0111 ändringar i grundlagen,
anser jag mig förbunden att i detta afseende låta bero
vid hvad Utsk. föreslagit och vid de förändringar, sorn
blifva en nödvändig följd af redan fattade beslut.
Hr Dalman: Jag skulle vördsamt hemställa, om man
icke kunde hvar för sig afgöra de trenne särskilda förändra!-
-
Den 9 Octo ber e. m.
dringarna. Första frågan blefve då, huruvida R. o. Ad. ville
förklara för sin gemensamma tanke, att, i stället förorden:
presidenter och chefer för Collegiér, det blott bör heta:
chefer för Gollegiex'. Hvad beträffar Frih. Ehrenborghs anmärkning,
ang:de uteslutande af orden: Statsministern för
utrikes ärenderna, är densamma iakttagen uti mitt redactionsförslag,
och derom lärer någon tvist icke kunna uppstå,
sedan R. o. Ad. beslutat, att Statsministers-embetet icke får
nämnas i grundlagen.
Frih. Ehrenborgh: Jag tror, att i denna fråga skulle
meningarna kunna lätt förenas. Jag är fullkomligen af deras
tanke, som tro, att till en fullkomlig organisation af våra
styrelseverk äfven skall höra, att icke hädanefter så högt
uppsatta chefer skola finnas för Collegierna, som presidenter
äro. Men jag hemställer till den siste värde talaren, huruvida
något hinder härför möter deraf, att ordet: presidenter,
står qvar; ty då jemte detsamma står ordet: chefer,
kan K. M., utan att grundlagen behÖfver i detta afseende
omarbetas, gora hvad förändring han behagar i sina Collegier.
Derföre, att ordet president står qvar i grundlagen,
är K. M. icke hindrad att icke tillsätta presidenter i
Collina. K. M. äger fullkomlig rätt att sätta chefer för
Collina. Af ordet presidenter, som står i §, är derföre lika
litet hinder, som ett hinder för Konungen att förflytta Lunds
och Upsala academier och förena dem i Stockholm skulle
kunna sökas deruti, att grundlagen stadgar, att academierna
skola hafva särskilda representanter vid riksdagarna. Om jag
haft samma farhåga sorn Hr Dalman, skulle jag försökt alt
få bort det ordet, emedan jag i saken hyser lika mening med
honom. Jag skulle således tro, att efter det beslut, R. o. Ad.
i ett föregående plenum fattat, § kunde få denna lydelse:
”Statsrådets Ledamöter, Presidenter och Chefer för Collegier
eller i dessas ställe inrättade Verk, Just.cancelleren, Cheferna
för Tullstyrelsen och Postverket, Expeditionschefer i Statsdepartementerna,
Öfverståthållaren, Underståthållaren och Politiemästaren
i hufvudstaden, Landshöfdingar — — — dertill
skäl äga.”
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Lika med Hr Dalman
anhåller jag, att Hr Gr. o. Landtm, ville framställa
särskild propos. på hvarje af de i denna § föreslagna redactionsändringar
för sig. I händelse denna behandling, hvilken
jag tror snarast leda till slut, af Hr Gr. o. Landm. vidtages,
anhåller jag att, om det behöfves, få särskildt yltra
mig i hvardera hänseendet; men derest Hr Gr. o. Landtm,
skulle anse alla de i denna § föreslagna ändringar böra på
en gång afgöras, utbeder jag mig att genast få yttra mina
tankar öfver dem samtliga.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm. yttrade, det han förmo>4
H. 28
Dea 9 Ottolie»- c. m.
flade, att det skulle gå lika fort att behandla hela denna 5
pä en gång, helst meningarna i hufvudsakcn ej syntes vara
särdeles skiljaktiga.
Hr von Hartmansdorff: Hvad jag hört yttras i detta
ämne har i det närmaste stämt öfverens med min mening.
Frih. Cedei-ströms tal har jag icke kunnat till alla
delar höra; och min uppmaning till honom att tala högre
har han lemnat utan afseende. Om Hr Frih. ej sagt något
annat än de öfriga ledamöterna, har jag ingenting att anmärka;
men jag förmodade, alt han skulle säga något annat,
efter han yttrade sig. Särskildt vill jag anmärka lämpligheten
att införa i grundlagen benämningar, som icke finnas
i verkligheten, emedan deraf kunde härflyta, att man
icke visste, hvem sorn vore afsättlig eller icke. Sådant är
förhållandet med de s k. expeditionscheferna i Statsdepartementerna.
Hittills har' man icke känt några andra chefer
för expeditionerna än statssecreterarne. Om nu med exped
chefer menas exped.secreterare, borde man kalla dem
vid det namn, som de verkligen hafva, och jag tillstyrker
derföre, att Ståndet måtte för sin gemensamma tanka förklara
, att i stället för exped.chefer sättes exped.secrete»-are.
Gr. Horn: Det skulle icke vara mig emot, om sådana
exped.chefer blefve amovibla , och jag skulle kunna gå ännu
längre i detta fall; men som man ej velat uttrycka den tanken
här i grundlagen, utan blott att chefer skola vara afsättliga,
tror jag, att man bör bibehålla benämningen expeditionschefei-.
Jag tänker mig nemi., att inom depai-tementerna
kunna blifva flera bureauer, som hvar och en måste
hafva sin chef med underlydande exped.secrétei-are, hvarigenom
afsättligheten kunde komma att sträcka sig äuda ned
till copister.
Frih. Ehrenborgh: I anledn. af Ifr v. Ilartmans
dorffs
anmärkning tror jag mig böra tillkännagifva, att jag
hyst samma mening som han; och man bar svårt alt hysa
någon annan, då man, som han och jag, Varit föredragande
i Konungens Cancelli. Men jag bekänner, alt jag, såsom
ledamot af Constit.Utsk. icke vågat gå längre, än att föreslå,
att departementschefens närmaste man skulle vara amovibel.
Skulle R. o. Ad. och de öfriga Stånden behaga gå
längre, skall jag icke hafva något deremot, emedan jag tror,
att det icke obetydligt bidrager till en kraftfullare styi-else.
Hr von Hartmansdorff: Sedan Frih. Ehi-enborgh
upplyst, hvad Constit.Utsk. menat med en exped.chef, önskar
jag, att namnet äfven blefve sådant, att hvar och en
kan fatta meningen, utan särskild föiklaring. Jag har gjort
anmäi'kningen till misstags förekommande; men jag vet ännu
icke, huru man skall få en särskild titel på departementschefens
närmaste man, ty att kalla honom förste ex
-
Den 9 0 c t o b e r c. m.
3I9
pecl.secreterare har äfven sina svårigheter, emedan alla exped.
secreterare, sorn finnas, hafva denna benämning.
Frih. Ehrenborgh: Det förundrar mig icke, att sådant
misstag kan äga rum, som Hr v. Hartmansdorff omnämnt.
Constit.Utsk. har varit i förlägenhet att finna ett
ord, som skulle uttrycka Utsk:s mening. Hade Utsk. trott
sig höra bibehålla statssecret.-titeln för den egentligen högsta
exped.chefen, så hade det ej varit svårt att taga ett egentligare
namn för hans närmaste man och kalla honom andre
statssecreterare; men då man ansett den förra böra kallas
Statsråd, har Utsk. varit i förlägenhet att finna ett namn,
som uttryckte egenskapen af den sednare. Man har likväl
trott, att exped.chefer i departementerna kunde vara den bästa
benämningen. Men om de personer, som tänkt sig in i ämnet,
skulle finna någon lämpligare benämning, önskar jag,
att de måtte uppgifva densamma, på det icke namnet måtte
föranleda till misstag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att såsom han
uppfattat tankarna, vore meningen, att 35 § skulle erhålla
följande lydelse: ”Statsråden, Presidenter och Chefer för Col”legier
eller i dessas ställe inrättade Verk, JustitiseCancelle”ren,
Cheferne för Tullstyrelsen och Postverket, m. m.”
Hr von Hartmansdorff: I stället för presidenter
och chefer skulle jag tillstyrka, att det måtte heta: presidenter
eller chefer; äfvensom jag, i anseende till det beslut,
It. o. Ad. fattat om bibehållandet af en särskild chef
för åklagaremagten, skulle hemställa, om icke ordet: Just.-  cancelleren kunde utgå och i stället sättas: chefen för
åklagaremagten.
Frih. Ehrenborgh: Jemte det jag förenar mig uti
den åsigt med Hr v. Hartmansdorff, att det måhända vore
häst att utbyta ordet och mot eller, hemställer jag till Hr
Gr. o. Landtm., om det icke vore lämpligare att börja
§ med: Statsrådets ledamöter i stalietjj för Statsråd
e n.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade som sin gemensamma lanke förklara, att 35 § Reg.F.
borde erhålla följande lydelse: ”Statsrådets Ledamöter, Pre”sidenter
eller Chefer för Collegier eller i dessas ställe inrättade
Verk, Chefen för Åklagaremagten, Cheferna för
”Tullstyrelsen och Postverket, Expeditionschefer i Statsde”partementerna,
Öfverståthållaren , Underståthållaren och Po”litiemästaren
i hufvudstaden, Landshöfdingar - - —dertill
”skäl äga.”
Bifölls.
38 § Reg.F.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Constit.Utsk. har
210
Den 9 Octobcr c. ra.
här föreslagit ordet: departementschef. Jag skulle tro, att
detta ord borde utbytas mot ordet: föredragande.
Frih. Ehrenborgh: Ehuru jag visserligen med Frih.
Palmstjerna vill medgifva, att ordet föredragande innefattar
detsamma sorn departementschef, skulle jag likväl till
Hr Frih. vilja göra den hemställan, om icke ordet: departementschef
står i bättre acception, än ordet föredragande,
efter departementschefen kan komma att göra erinringar,
innan han föredrar målet, och det är i egenskap
af departementschef och föredragande han skall göra sådana
erinringar; af hvilken anledning, och då benämningarna
egentligen uttrycka detsamma,, jag tror, att departementschef
bär står bättre än föredragande.
Constit.Utskls förslag godkändes till behandling enligt
56 S beg.F.
42 § 2 morn. Reg.F.
IJtsk:s förslag godkändes till behandling enligt 56 §
Reg.F.
Gr. Horn: Det blir nödvändigt att förändra denna redaction
och ställa den i öfverensstämmelse rned R. o. Ad:s
förut fattade beslut. Här går det nemi. icke an att nämna
Just.Statsministern, icke heller 3 andra ledamöter af Statsrådet,
som der icke äga föredragande-befattning, emedan R.
o. Ad. beslutat, att Statsministrarna skola försvinna samt att
endast 2 af Statsrådets ledamöter utan portefeuille skola linnas.
Jag skulle derföre anhålla, att R. o. Ad. såsom sin
gemensamma tanka ville föreslå följande redaction af 43 §!
”Går Konungen i fält, eller — — —, förordne han 4
Statsrådets ledamöter och en af dem till ordförande, alt föra
— — — sorn 8 § stadgar,”
Frih. Ehrenborgh: Jag mäste vid alla tillfällen, då
ämnet dertill föranleder,, förnya, hvad jag så ofta tillkännagifvit,
nemi. att jag icke delat R. o. Ad:s åsigt att borttaga
Just Statsministern ur Högsta Domstolen. Vid denna § tror
jag mig hafva ett hufvudsakligt skäl för min mening, då
grundlagen, efter mitt förmenande, ganska väl beräknat, att
en domare alltid skall vara ordförande i Regeringen under
Konungens frånvaro. Det är mycket sannolikt, att Just.-  ministersembetet, såd: o. Ad. tänkt sig det, måhända
icke äger särdeles kännedom om behandlingen af domareärender;
hvadan äfven skälen mot min åsigt tordt; förfalla.
Men då jag är skyldig att respeclera den opinion, som
gjort sig gällande, och de lagar, som i följd af denna
opinion skola stiftas,> måste; stå i consequens med densamma,
så länge den fortfar att vara rådande, skulle jag äfven tro,
43 § Reg.F.
faller i ganska i;oda
men att innehafvaien deraf
Den 9 O c t o b e r e. m.
att vi böra öfvergå från den säkerhet, som grundlagen nedlagt
i denna §, till den andra meningen, sora lämpligen torde
kunna uttryckas i denna redaction : ”Går Konungen i
falt — — —, förordne han 4 ledamöter af Statsrådet att
föra — — —, som 8 § stadgar." Hvem som skall vara ordförande
säger sig sjelf. Det blir nemi. den äldste af dessa
4 ledamöter.
Hr von Troil, Emil: Jag instämmer med Gr. Horn,
utom hvad Hr Gr:s åsigt rör:de ordföranden för den tillförordnade
Regeringen beträffar Jag tror nemi., att det icke
bör bestämdt utsättas, att ordföranden skall vara en af Statsrådets
ledamöter. Såsom skäl härför behöfver jag blott påminna
R. o. Ad. om hvem, som under närvar, förhållanden
är ordförande i Regeringen, då Konungen aflägsnar sig från
hufvudsladen. Ehuru nyttig en sak må vara, kan jag likväl
icke med min röst understödja densamma, då den står i
strid med grundlagen. Jag tror derföre, att man icke bör
förbise detta tillfälle, då fråga är om en förändring i 43 §
Reg.F., att bringa grundlagen i öfverensstämmelse med det
förhållande, man önskar matte äga rum, och jag anhåller i
följd deraf hos Hr Gr. o. Landtm, om den propos., huruvida
R. o. Ad. förklarar för dess gemensamma tanka, att §
bör erhålla denna redaction: ”Går Konungen i fält, eller
— — —, förordne han 3 ledamöter af Statsrådet, under
den ordförande, som Konungen särskildt nämner, att föra
— — — sorn 8 § stadgar. Ordföranden uti denna tillförordnade
Regering åge der tvenne röster,"
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få fästa R.
o. Ad:s uppmärksamhet på en omständighet, som , i händelse
en Regering tillsättes, förekommer vid den organisation af
Statsrådet, som nu är beslutad. Hittills har förhållandet varit
sådant, att då 4 Statsrådets ledamöter blifvit förordnade
att föra Regeringen, hafva dessa 4 allena haft afgöranderätten
och den femte, eller föredraganden, blott varit rådgifvande.
Om deremot 4 ledamöter af Statsrådet hädanefter
förordnas att utgöra Regeringen, och tvenne icke hafva
någon egen föredragning, måste likväl 2:ne, som hafva föredragning,
vara tillstädes. Deraf följer, att när någon af
dem föredrager sina mål, komma de att öfvérvaras endast
af 4 ledamöter, men alla andra mål deremot af fern , då någon
af de till Regeringen icke hörande Statsrådsledamöter föredrager.
Likhet borde väl iakttagas, och jag befarar, att
den ej kan vinnas på annat sätt än derigenom, att den, som
är ledamot i Regeringen, upphör att under tiden vara föredragande.
Jag tilltror mig icke att nu i ögonblicket vipp™
göra en felfri redaction för detta fall; men det torde blif
va nödigt för Constit.Utsk. att föreslå, huru dermed skall
förhållas.
Frih. Ehrenborgh: Den af Hr v. Hartmansdorff nu
au
Den g Oc toker e. m.
framställda anmärkning har icke undfallit Constit.Utsk. Man
har trott, att det skulle vara gifvet, att, då Konungen förordnar
vissa af sitt Statsråd att föra regeringen i sitt ställe,
de i samma stund öfvergå till att föra regeringen i Konungens
namn och upphöra under tiden att vara Statsråd eller
chefer för departementerna. Att departementschefen sålunda
icke kan hafva rösträttighet torde följa af sig sjelf. Det
är nemi. endast såsom collectiv Regering, som Statsrådets
ledamöter inom sig äga rösträttighet, då de utöfva regeringshallet
i Konungens frånvaro, och den Statsrådets ledamot,
som föredrager inför Regeringen, lärer icke, då han ej af
Konungen är utsedd lill Regeringsledamot, kunna förändra
sin egenskap af föredragande utan rösträttighet till föredragande
med denna rättighet. Sådan har varit Constit.Utskts
uppfattning af frågan; och jag vågar tro, att den är riktig.
Gr. Horn: Hr v. Troil har fästat R. o. Ad:s uppmärksamhet
på ett förhållande, som sannerligen förtjenar att noga
begrundas. Ändamålsenligast och rättast skulle verkligen
vara att, då Konungen går i fält, eller behöfver förordna en
Regering, Thronföljaren eller någon af Arffurstarna, som
upphunnit myndig ålder, förordnades att vara ordförande i
Regeringen, och att, på samma gång denna Kongl. Person
skulle inträda i utöfningen af den del af konungamagten,
som kunde till honom upplåtas, han icke ägde några röster
i Regeringen. Först när ingen myndig manlig person af
Konungahuset fanns, skulle jag tro, att Statsrådets ledamöter
collectivt borde styra i Konungens namn. Om detta
stadgande kunde införas i /p §, skulle jag dermed helst vara
belåten.
Frih. Ehrenborgh: Hr v. Troils anmärkning hade
verkligen undfallit mig, och jag har derföre ansett mig böra
tillkännagifva, hvad jag, i anledn. af Gr. Horns uppmärksamhet
å samma anmärkning, tror mig böra upplysa. Inom
Constit.Utsk. har visserligen fråga varit, om Thronföljaren
eller någon af Arffurstärna skulle föra Regeringen under
Konungens frånvaro. Fråga härom har så mycket hellre
bort uppstå i Utsk., som förhållandet visat sig under en afliden
Konung och under den Konung, vi nu äga, att styrelsen
af Thronföljaren alltid blifvit förd till folkets särdeles
belåtenhet, likasom då Konungen sjelf regerat; men man
har trott, att det exceptionella fall, som hittills varit tillåtet,
äfven borde medgifvas för framtiden, och att något stadgande
i detta fall icke borde nedskrifvas i grundlagen, emedan
anförtroendet af detta vigtiga kall borde bero på bedömandet
af de individuella egenskaperna. Skulle likväl R.
o Ad. vilja i grundlagen medgifva Konungen rättighet att
insätta sin Tronarfvinge att gemensamt med sitt Statsråd föra
Regeringen, vöre kanhända ingenting att deremot invända;
men att göra det till ett åliggande för Konungen att, då
hail aflägsnar sig från regeringssätt, ovillkorligen insätta
Thronföljaren i utöfning af regeringen, kan jag icke med
min röst biträda. Men skall Thronföljaren hafva sate i Regeringen,
så lärer det väl vara gifvet, att han skall sitta
der med rösträttighet för att icke erfara den obehagligheten
att måhända alltför ofta öfverröstas af de rådgifvare, sorn
sitta vid hans sida. Om denna åsigt skulle blifva R. o Ad:s
gemensamma tanke, skulle jag hemställa, om det icke vore
nödigt att göra ett så beskaffadt tillägg i grundlagen: "Går
Konungen i falt eller — — —, förordne han, 0111 honom
så godt synes, någon af sina Söner att föra ordet i Regeringen,
bestående af så och så manga af Statsrådets ledamöter,
i hvilket fall ordföranden äger rösträttighet lika med
öfriga Regeringsledamöterna.” Något sådant stadgande torde
blifva nödvändigt, såvida man icke gör bättre att, hädanefter
sorn hittills, låta detta stadgande stå bredvid grundlagen
och låta det bero på Thronarfvingens egna egenskaper, huruvida
han må berättigas till ett sådant förtroende af sin
Fader.
Hr von Troil: Jag beklagar, att den siste värde talaren
icke fann för godt att lemna uppmärksamhet åt mitt
sista anförande, ty han hade då besparat sig mödan att vederlägga
mycket, som jag icke föreslagit. Jag har nemi.
aldrig yrkat, att R. o. Ad. skulle såsom dess gemensamma
tanka förklara, att Thronföljaren eller någon Kongl. Person,
i Konungens frånvaro, skulle vara ordförande i den tillförordnade
Regeringen. Jag har blott begärt den förändring,
att det icke må utsättas i grundlagen, att Ordföranden skall
Vara en af Statsrådets ledamöter, emedan jag anser den naturligaste
och vigtigaste af alla en Konungs rättigheter vara
den, att, då lian lemnar hufvudstaden, till ordförande i
den tillförordnade Regeringen nämna hvilken af sina undersåtare
som helst, till hvilken han hyser mesta förtroende.
Om förhållandet är så lyckligt sorn nu, blir det Thronföljaren;
men det är icke gifvet, att det alltid skall vara så.
Mitt redactionsförslag var följande: ”Går Konungen i fält,
eller — — —, förordne han 3 ledamöter af Statsrådet, under
den ordförande, som Konungen särskildt förordnar, att
föra — — —, som 8 § stadgar." Jag skulle tro, att under
en sådan redaction alla meningar kunde förenas. Att man
deremot bestämdt skulle utsätta, alt en ledamot af Statsrådet
skulle vara ordförande, kan jag så mycket mindre, synnerligast
Under närvar, förhållanden, medgifva, sorn Thronföljarens
eller någon annan persons Förordnande till ordförande i
Regeringen skulle stå, icke bredvid, utan i rak strid med
grundlagen, såsom det äfven r.U gÖr, såväl enligt den ännu gällande
§ som det redactionsförslag, Conslit.Utsk. afgifvit.
Då vi alla Önska, att det förhållande med ledningen af regeringsärenderna
1 Konungens frånvaro, som hittills ägt runi,
äfven hädanefter måtte fortfara, då vi äga en $ i grundlagen,
som bestämmer, huru i detta afseende förhållas bör, och
då vi nu förehafva en omredigering of just denna §, skulle
jag tro, att man bör iakttaga tillfället att bringa detta
grundiagsbud i öfverensstämmelse med det förhållande, sorn
finnes och som man önskar måtte finnas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om II. o. Ad.
behagade såsom sin gemensamma tanka godkänna Hr v.
Troiis anmärkning.
Ropades ja och nej.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller vördsamt att
få höra ordalagen i Hr v. Troiis förslag.
Frih. Ehrenborgh: Jag förenar mig med Hr v. Hartmansdorff,
på det vi måtte veta, hvarom vi förena oss.
Underteekn. Ridd. Se er et. uppläste Hr v. Troiis för
slag,
sådant det till prot. blifvit uppfattadt, så lydande:
”Går Konungen i falt, eller — — —, förordne han tre ledamöter
af Statsrådet under den ordförande, som Konungen
särskildt förordnar, att föra som 8 § stadgar.”
Frih. Ehrenborgh: Mot Hr v. Troiis förslag måste
jag reservera mig, emedan jag anser det strida mot andan
af grundlagen, att Konungen uti sin Regering insätter någon
annan än de personer, hvilka utgöra hans Conseil, såvida
han ej för särskilda tillfallen insätter Thronföljaren till ordförande
i Regeringen. Jag ser icke, huru någon annan skulle
kunna sättas till chef för Regeringen utan särskild ansvarighet.
Det ligger i sakens natur, att Thronföljaren har det
största interesset af att göra sig förtjent af folkets belåtenhet,
och att detta följaktligen skall blifva ett vigtigt skäl
föi' honom att föra regeringen så väl som möjligt.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Sedan R. o. Ad. genom ett
föregående beslut bestämt, att blott i af Statsrådets ledamöter
skola finnas, som icke hafva departementer, och nu
möjligen beslutas, att 3:ne ledamöter af Statsrådet skola förordnas
att föra Regeringen jemte ordföranden, följer deraf
klart, att en af dessa 3:ne ledamöter måste derjemte vara
departementschef. Jag hemställer till Frih. Ehrenborgh,
som tagit denna sak i närmare betraktande, om det varit
Constit.Utsk:s mening att så skulle inträffa.
Frih. Ehrenborgh: I anledn. af Hr Lefrens framställning
anser jag mig skyldig upplysa, att då Constit.Utsk.
tillstyrkte 4 ledamöter ulan portefeuille, låg i detta tillstyrkande
en möjlighet för Konungen att taga trenne ledamöter
utom Just.Statsministern, som Constit.Utsk. föreslagit till
ledamot i en sålunda tillförordnad Regering af desse 4, icke
departementschefer varande ledamöter. Utsk. ansåg sig dock.
icke
Den g Octobcre. n».
icke böra inskränka Konungens -val inora antalet af dessa
4 ledamöter, dä Konungens förtroende kunde falla pä ett
sä beskaiTadt Statsråd, som bade departement, oell i sådan
händelse ansåg Constit.Utsk. deraf blifva en följd, att Konungen
förordnade en annan Statsrådets ledamot eller en
exped.chef att under tiden emottaga den till Regeringsledamot
förordnade departementschefens portefeuille. Man hade
visserligen ansett sig kunna stadna dervid, att valet skulle
ske inom de 4 >L'ke föredragande Statsråden; men då samma
§ förutsätter rättighet för Konungen att på resan taga
med sig några af Statsrådet, för att afgöra de regeringsärender
han för godt funne, så hade man trott, alt man
borde öfverlemna ål Konungen att välja antingen departementschefer
eller icke poitefeuille ägande Statsråd, och man
hade trott, att, i fall hela StatsrådspersonaJen vore så lycklig
att hvarför sig lika mycket äga Konungens förtroende, Konungen
företrädesvis ville i hufvudstaden qvarlemna departementschefer,
på det ingen rubbning skulle ske i departementerna
, hvilka lika väl kunde skötas af departementscheferna,
äfven såsom ledamöter i Regeringen. Dessa hafva varit
Utskrs skäl att icke göra någon skillnad emellan föredragande
och icke föredragande Stalsrådsledamöter.
Gr. Horn: Jag hemställer, om icke all svårighet bäst
skulle förekommas derigenom, alt man icke stadgade något
visst antal Statsrådsledamöter, som skall utgöra Regeringen,
utan blott sade: ”Går Konungen i fält, eller , före
Statsrådets ledamöter Regeringen under den ordförande,
hvartill Konungen förordnar antingen Thronföljuren eller
någon ledamot af Statsrådet.”
llr von Troil: Jag uppstiger egentligen för att fästa
uppmärksamhetan derpå, att hvem helst Konungen skulle
vafja till ordförande i Regeringen, lärer han i afseende på
ansvaret inträda i kategori med Statsrådets öfriga ledamöter.
Så vidt jag vet, hafva vi icke mer än en oantastlig person
inom Statsrådet. För öfrigt lärer det icke komma i fråga,
att till ordförande skulle väljas någon annan än en Prins
eller en Statsrådets ledamot; ty det måste vara ett särskildt
fall, om icke en person skulle finnas inom Statsrådet, för
hvilken Konungen hade förtroende. Jag har ingenting emot
Gr. Horns förändrade redactionsförslag; men jag hemställer
blott, om det icke bör heta en Kongl. Prins i stället för
Thronföl jaren, emedan förhållandet kunde vara sådant,
att det icke vore den närmaste, utan en af de öfriga Prinsarna,
som Konungen ville Jemna ett sådant uppdrag. Jag
hemställer derföre, om icke redactionen kunde blifva denna:
”Går Konungen i fält, eller — — —, förordne han 3
af Statsrådets ledamöter att under ordförande af den K.
Prins eller den Statsrådets ledamot, som Konungen dertill
utnämner, föra — —, sorn 8 § stadgar.”
i4 H. 99
|Den 9 October e. m.l
Hr von Hartmansdorff: Det är, så vidt jag kan fatta,
ett alldeles nytt förslag, som här väckes, nemi. om inträde
för en Kongl. Prins i en tillförordnad Regering, hvilket
hvarken förut står omnämndi, i grundlagen och ej heller
blifvit af Constit.Utsk. föreslaget. Jag ser således ingen anledning
att derom väcka fråga vid detta tillfälle. Tillåter
man sig att göra sina anmärkningar vid Constit.Utsk:s för
slag så vidsträckta, att man med förslaget förenar åtskilliga
andra ämnen, som man kan finna tjenliga att inpassa, kan
man icke förutse, huru omfattande dessa öfverläggningar
kunna blifva, eller när de kunna komma till slut. Förslaget,
att bestämdt förklara, det en K. Prins eller en Statsrådets
ledamot eller en annan onämnd person skall inträda
i Regeringen, är betänkligt. Om vi inlåta oss uti sådana ämnen,
som hvarken finnas förut omtalade i grundlagen eller i
Constit.Utsk:s memor., har Ståndet inträdt på en bana, som
kan leda alltför långt från egentliga föremålet. Jag skulle
derföre tro, att R. o. Ad. icke bör befatta sig med att ingå
uti en dylik öfverläggning, utan på sin höjd sträcka sig till
hvad Hr v. Troils första förslag innehåller, hvaruti icke
nämnes, hvem som uti Regeringen skulle föra ordet; men
i afseende på detta förslag kan jag icke rör:de departementschefer,
som vore ledamöter af Regeringen, underlåta att underställa
R. o. Ad., om det icke vore lämpligt, att departementschef,
under den tid han är ledamot af Regeringen och
deltager i regéringsärendernas afgörande, upphör att vara
föredragande för sitt departement, för hvilket särskild föredragande
kunde förordnas; och jag får till följd häraf underställa
Ståndets bepröfvande, om icke vid slutet af §:n, i öfrigt
så redigerad såsom Hr v. Troils första förslag innefattar,
kunde tilläggas denna mening: ”Departementschef,
som är ledamot af Regeringen, upphöre under
tiden att vara föredragande.”
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: I anledn. af Hr v.
Troils anmärkning vid denna § anser jag mig skyldig tillkännagifva,
alt jag redan vid IÖ2Ö års riksdag väckt motion
derom, att den nu var. extra grundlagen skulle upphöjas till
verklig grundlags-§, nemi. att Konungen, dä han går i fält,
eller reser till aflägsnaré orter inom Riket, må äga rätt att
nämna Thronföljaren till chef för Regeringen; och jag har
ansett af så mycket större vigt, att vi blifva af med sådana
extra grundlagar, som det är fara värdt att, sedan dörren
en gång är öppnad för sådanas införande, våra verkliga grundlagar
kunna genom Ständernas särskilda beslut alldeles tillintetgöras.
Hr Lefre'n: Om någon svårighet skulle yppa sig att
tillstyrka, hvad af en ledamot blifvit föreslaget, nemi. att
hvilken som helst af de Kongl. Prinsarna skulle kunna till
ordförande förordnas, hemställer jag, om icke samma ända
-
Den g October e. m.
227
mål skulle kunna vinnas, utan att göra något nytt förslag,
om man nemi. vid stadgandet om ordföranden först nämnde
det allmänna förliållandet, att den skulle vara ordförande,
som Konungen särskildt nämner, och derefter tilläde:
”såvida icke någon K. Prins, genom Konungs och Ständers
fattade beslut, blifvit förordnad att föra ordet.”
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade såsom sin gemensamma tanka förklara, att förslaget
till förändring i 4^ § Reg.F. boide erhålla följande lydelse:
”Går Konungen i fält, eller — — —, förordne han
”tre ledamöter af Statsrådet under den ordförande, som Konungen
särskildt nämner, att föra — — —, som 8 § stadgar.
”Departementschef, som är ledamot af Regeringen, upphöre
”under tiden att vara föredragande.”
Bifölls.
99 § Reg-F.
Frih. Ehrenborgh: Det är mot min egen mening,som
jag nödgas fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att, då
R. o. Ad. ogillat Constit.Utsk:s förslag om Just.departementet,
så beskaffadt som Constit.Utsk. föreslagit, benämningen
Just.departements-expedition, som här blifvit införd i stället
för Nedra Just.revisionen, blefve ett oegentligt namn; ty enligt
det beslut, R. o. Ad. (allat, kommer Just.ministern icke
att hafva att göra med Högsta Domstolen och således icke
heller med den dithörande delen af Just departementet. Jag
öfverlemnar ät de Hrr, som varit af motsatt mening med
mig, att finna ett lämpligare namn, än det af Just.departements-expedition.
Hr Dalman: Jag är till en del förekommen af Frih.
Ehrenborgh oell anser här lämpligare böra stå Just.expeditionen
i stället för Just.departements-expeditionen; men jag
hemställer till R. o. Ad., om icke äfven en annan redactionsförändring
i denna § bör aga rum, i öfverensstämmelse med
redactionen i 35 §, hvarest står: Presidenter och chefer för
Collegier eller i dessas ställe inrättade verk, så att
qq § blefve så lydande: ”R St:s Just.ombudsman må —
Högsta Domstolens, Just.expeditionens, Hofratternas, Collegiernas
eller i dessas ställe inrättade verks och alla
lägre domstolars , då han det öskar.”
Frih. Palmstjerna: Ehuru min kännedom af detta
ämne är långt under Frih. Ehrenborghs, får jag dock till
Hr Frih. hemställa, om icke den af Constit.Utsk. i 99 §
föreslagna benämningen: Just.departements-expedition kan bibehållas
af samma skäl, sorn R. o. Ad. bibehöll den i 34 §
föreslagna redactionen, nemi. att uti Just. d epar t eroentets
expedition just.ärenderna skola beredas till föredragning
och afgörande i Högsta Domstolen.
Frih. Ehrenborgh: Som jag icke var närvar., när
i lS
Den O g t o 1» c r e m.
4cuna J genomgicks, stur den inconsequens, sorn du begicks,
icke för min räkning. Min mening har dessutom icke varit,
ott den förändring skulle äga rum i Just.departementet. hvaraf
dessa namnförändringar blifva en följd; men jag liar, såsom
ledamot af Constit.Utsk., ansett mig skyldig att fästa uppmärksamheten
på nödvändigheten af en förändring i den
förevar. §:u för att ställa den i öfverensstämmelse med den
mening, som varit segrande inom detta hus.
Gr. von Fersen, Hans: Som genom tvenne värda talare
och — jag är öfvertygad derom —- i öfverensstämmelse med
prot. blifvit vitsordadt, att någon inconsequens är begången i besluten,
får jag förklara, att jag i dessa beslut öfver Constit.-  TJtsk:s memor. N:e 34 icke deltagit, hvilket jag anhåller må
till prot. antecknas. För mig svnes, att då man sönderplockar
ett förslag, inträder man på en bana, som lätt leder till
inconsequenser, emedan besluten till större delen bero på
voter:ssedeln, då man således svårligen kan vänta, alt couSCquenta
resultat i alla beslut komma att äga rum.
Hr von Hartmansdorff: För mig är det en nyhet,
sorn jag nu först får veta, att It. o. Ad. i den omförmälda
^4 § infört en oriktig redaction, sorn ej står tillsammans
jned Ståndets förut fattade beslut. Till min ursägt i detta
fall får jag anföra, att jag af andra göromål var hindrad
att vara tillstädes vid pleni början. Men derföre, att man
begått ett misstag, är det icke skäl att fullfölja det, sedan
det är upptäckt, hvadan jag tillstyrker den rättelse, hvarom
Frih. Ehrenborgh ganska riktigt erinrat, helst jag förmodar,
att ingen för Constit.Utsk., efter ålerremissens erhållande,
är så lätt att iakttaga som den ifrågavar.
Hr Lefre'n instämde med Hr v. Hartmansdorff.
Hr Dalman: Jag får äfven äran tillkännagifva, att jag
Icke var tillstädes, då R. o. Ad. fattade sitt beslut rör:de
.24 §, och att jag reserverar mig mot den inconsequens i reduetionen,
sorn blifvit följden af detta och några andra i
min frånvaro på några ögonblick fattade beslut. Jag instämmer
med Hr v. Hartmansdorff deruti, att, för det man
begått ett misstag, det likväl icke är skäl att göra det om
igen. För öfrigt får jag till Hr Gr. o. Landtm, samt R. o.
Ad. hemställa, om icke det af mig begärda tillägget bör
inflyta, nemi. att efter ordet Co 1 legiér sättes: eller i
dessas ställe inrättade verk.
Frih. Ehrenborgh: Det instämmer med min böjelse
ott icke vara envis för egna meningar, och med min pligt,
såsom ledamot af Constit.Utsk., att, så vidt på mig beror, fästa
R. o, Ad;s uppmärksamhet på de möjliga fel, som af R.
o. Ad. kunna begås rör;de de af Constit.Utsk. för Stånden
framlagda förslag, hvilket är så mycket angelägnare, som,
hvilket R. e. Ad. har sig bekant, det icke beror på Con»tit.-
Den 9 October e. w.
aag
Utsk. att rätta dylika misstag, emedan Constit.Utsk. endast
tillkommer att sammanjemnka Ståndens olika meningar. Mig
har blifvit sagdt, att den mening, som blifvit framlagd uti
en föregående §, nemi. den io:de, ieke vunnit bifall af It.
o. Ad. Om så är, anhåller jag att fä fäsla uppmärksamheten
på nödvändigheten, att någon, till undvikande af inconsequenser
emellan besluten, täcktes oafbrutet följa dessa med
hvarandra sammanhang ägande §§:s afgörande, emedan förevar.
§ afven måste ställas i öfverensstämmelse med beslutet
öfver 10 §.
Frih. Cederström: Jag får tillkännagifva, att jag var
närvar., då R. o. Ad biföll Constit.Utsk:s förslag till ändring
i 9.4 § Reg F., men att, då R. o. Ad. vidtagit åtskilliga
beslut, innefattande, såsom Ståndets gemensamma tankar,
nya frågor örn grundlagsändringar, deruti, såsom grundlagsvidriga,
jag icke kunnat instämma, och då voteringen
på f. m. medförde ett resultat, hvaremot jag protesterade,
nemi. rent afslag, redan vid denna riksdag, å Constit.Utsk:s
afgifna förslag, jag icke ansett mig tillständigt att göra någon
den ringaste anmärkning vid de beslut, R. o. Ad. derefter
fattat vid Constit.Utsk:s förslag, hvilka beslut jag således
stillatigande afhört. Nu får jag likväl instämma med
Frih. Ehrenborgh deruti, att, derest consequens skall äga
rum, äfven det genom votering på f. m. i dag fattade beslut,
hvarigenom Constit Ut.sk:s förslag, angrde ärendernas
beredning, blifvit upphäfvet, mäste vid förevar. 99 § iakttagas.
Hr Dalman: Jag hemställer, huruvida icke mitt förslag
kunde antagas, såsom innefattande alla 3 amendemen
ten
med föl jande redaction: ”R. St:s Just.ombudsman —
Högsta Domstolens, Rikets Allm. Ärenders Beredn:s, Just.-  revisionens, Hofrätternas, Collegiernas, eller i dessas ställe
inrättade verks och alla lägre domstolars — , då han
det åskar.”
Frih. Ehrenborgh: Ehuru det är en småsak, torde
jag likväl, då det icke är mig okärt, att alla beslut blifva
så systematiska som möjligt, få hemställa, huruvida det är
lämpligt att kalla en sak revision, som icke är revision, och
jag skulle derföre föreslå, huru småaktigt det än må synas,
om icke R. o. Ad. skulle behaga kalla detta verk: Just.expeditionen,
såsom egentligare, än benämningen af Revision.
Hr Dalman: Jag vill icke på något sätt motsätta mig,
att ordet: revision må utbytas mot ordet: expedition; men
efter man ändå vill förbättra redactionen, hemställer jag,
0111 man icke kunde sätta: Högsta Domstolens Expedition i
stallet för Just.expeditionen, emedan Just.expeditionen kan
förblandas med Just.departementets Expedition.
Frih. Ehrenborgh: Dermed förenar jag mig heltoch
23o
Dcii 9 October e. m.
hållet; ty det var hufvudsakligen ordet revision, såsom egentligt,
som jag ansåg böra utbytas mot ett annat namn.
Undprteckn. Ridd. Se c re t.: Jag torde få fasta R. o.
Ad:s uppmärksamhet på lydelsen af denna §, som är följande:
”R. St:s Just.ombudsman må, när han det nödigt anser,
kunna öfvervara Högsta Domstolens, Rikets Allm Ärenders
Beredn:s, Nedra Just.revisionens, Hofrätternas, Collegiernas
och alla lägre domstolars öfver läggningar och
beslut;” och jag hemställer, huruvida det går an att säga
: ”Högsta Domstolens Expeditions öfver läggningar och
hes 1 ut.”
Frih. Ehrenborgh: Hr Ridd.secrells anmärkning äger
sin riktighet. Jag skulle tro, att det felaktiga i redactionen
kunde afhjelpas genom att sätta, antingen: ”Högsta
Domstolens och Dess Expeditions,” eller ock: ”Just.expeditionens.
” Jag vidblifver, för min del, den meningen, att
den sednare benämningen är bättre.
Hr Lefren: Den af Hr Ridd.secret. lemnade upplysning
blir icke begagnad, i fall Frih. Ehrenborghs sist framställda
tanke skulle antagas; ty Ridd.secret:s anmärkning
refererade sig till orden: ”öfverläggningar och beslut,” och
fråga var om Högsta Domstolens Expedition kan sägas öfverlägga
och besluta.
Hr Dalman: Så framt icke instruetionen för Konungens
Cancelli kommer att förändras, lärer det vara gifvet,
att Högsta Domstolens Expedition, lika så väl som nuvar.
Just.revisionen, kommer att både öfverlägga och besluta.
Instruetionen för K. Cancelliet innehåller nemi., att målen,
innan de föredragas i Högsta Domstolen, skola i Just.revisionen
beredas och der öfvervaras af minst 3:ne föredragande.
Inför Revisionen ske äfven muntliga förhör och
vittnesförhör m. m., hvadan både öfverläggningar och beslut
derstädes förefalla. Vill man åter icke bibehålla benämningen:
Expedition, så kan man i stället nyttja ordet:
Cancelli; men det lärer i allt blifva nödigt, att denna
Expedition eller detta Cancelli kommer att, hädanefter
som hittills, både öfverlägga och besluta.
Frih. Ehrenborgh: Hr Dalman har hufvudsakligen
förekommit mig. Det förhåller sig så, som det är mig och
honom bekant, att uti Revisionen både öfverlägges och fattas
beslut i åtskilliga mål, och j har velat uttrycka rättighet
åt Just.ombudsm. alt öfvervara dessa öfverläggningar
och beslut. Felet är af R. o. Ad. egentligen begånget vid
§; men jag vill hoppas och förmoda, ätt de öfriga Stånden
hafva genom sina anmärkningar rectifierat detta fel, och
att således vid anmärkningarnas sammanjemnkning inom
Constit.Utsk. man kan komma till en så fullständig redaction
som möjligt. Jag torde få fråga de ledamöter, som
Den g October e. ra.
23i
möjligen hafva sig det bekant, hvad beslut de öfriga Stånden
fattat vid 24 §• Om det kunde upplysas inom Ståndet,
vore det kanhända rättast alt stadna vid samma beslut sorn
de öfriga Stånden. Jag förmodar, alt de bibehållit det gamla
namnet, och då vore det kanhända lämpligast, att R. o.
Ad. afven bibehöll detsamma. Måhända torde Hr Dalman
kunna upplysa, hvad beslut de öfriga Stånden fattat.
Hr Dalman: Jag förmodar, att Hr Ridd.secret. åtminstone
från BorgareSt. erhållit prot.utdr., aog:de denna sak.
Hvad BondeSt. beträffar, voro dessa anmärkningar så generella
—- och jag tror, att BorgareStrs äfven voro det —, att
det beror på Constit.Utsk. ensamt att rätta redaetionen efter
PresteStrs förslag.
Underteckn. Ridd.Secret.: Det enda Stånd, hvarifrån
speciel uppgift inkommit öfver beslut i anledn. af Constit.-  Utsk:s förevar, memor., är BorgareSt., som beslutat anmoda
Constit.Utsk. att omredigera 43 och 99 §§, sä att de öfverensstämma
med Ståndets vid 6 § fattade beslut.
Hr von Hartmansdorff: Det förslag, som Constit.-  Utsk. i denna § framlagt, motsvarar Utsk:s hemställan, dels
alt Rikets Allm. Ärenders Beredn. skulle försvinna, och dels
att åt Just.departementets Expedition gifva en benämning,
någorlunda svarande mot de öfriga departementernas, men
likväl under förutsättning, att Just.ministern fortfarande vore
domare. Utsk:s hemställan i begge dessa hänseenden har
blifvit förkastad, och IJtsk:s förslag lill ändringar böra således
jemväl förfalla. Jag inser icke något skäl, hvarför icke
Just.revisionen fortfarande må bibehålla samma namn
som förut, enär någon förblandning af Just.revisionen med
den Just.ministern underlydande Expedition hädanefter icke
bör kunna aga rum. Jag tillstyrker således, att R. o. Ad.
måtte för dess gemensamma tanka vid denna jj endast förklara
den anmärkning, som Hr Dalman gjort i afseende på
de embetsverk, som möjligen kunna blifva inrättade i stället
för Collegierna eller jemte dem och lill afhörande af
hvilkas öfverläggningar och beslut Just.ombudsm. äfven bör
hafva tillträde. Det är olämpligt att tala om öfvei läggningar
och beslut i en Expedition, der inga sådana äga rum.
Bast synes mig derföre vara att bibehålla namnet: Nedra
Just.revisioneu.
Frih. Palmstjerna: Jag skulle hemställa, om icke
förlägenheten för en lämplig benämning i förevar, afseende
lämpligen kunde afhjelpas genom att ombyta ordstallningen
på så äätt, att redaetionen t. ex. blefve följande: ”R. St:s
Just.ombudsm. må, när han det nödigt anser, kunna öfvervara
öfverläggningar och beslut i Högsta Domstolen såväl
som dithörande Expedition, i alla Öfver- och Underrätter, i
Rikets Alim. Ärenders Beredn., uti Rikets Coilegier eller i
232
Den 9 Oetober e. m.
dessas ställe inrättade verk, dock utan rättighet etc.” Med
begagnande af en sådan ordställning kan man kalla Expeditionen
hvad som helst eller bibehålla den gamla benamningen,
äfvensom man derigenom undvikit deri krångliga
meningen, att säga: Rikets Collegiers eller i dessas ställe inrättade
verks öfverläggningar och beslut” Jag hemställer,
0111 icke mitt förslag ar både enklare och tydligare; och
derigenom bunde man sig icke vid något beslut, som kunde
medföra svårighet för de beslut, hvilka framdeles komma
att fattas eller stå i strid med redan fattade.
Hr von Troil: Mig synes, som det skulle blifva en
betydlig svårighet för R. o. Ad. att komma öfverens om en
lämplig i edaction af denna § Jag vill icke befatta mig med
att uppgifva någon sådan, emedan det i alla fall är kändt,
att R. o. Ad. återremitterat ett och annat, som står i strid
med §§, som blifvit lemnade oanmärkta. Jag får derföre
blott tillkännagifva, att jag, när hela memor. är genomgånget,
tänker anhålla om Hr Gr. o. Landtm:.? propos. derpå,
att Ståndet såsom dess sista gemensamma tanke måtte
förklara, att Const.Utsk. äger inkomma med förslag lill
de mindre redactionsjemnkningar, som erfordras för att
bringa hela förslaget i öfverenstämmelse med de särskilda
gemensamma tankar, R. o. Ad. återremitterat. Jag finner
intet hinder uti 56 § Reg.F. för en sådan åtgärd, och
skulle tro, att omredigerandet af ett så vidlyftigt förslag som
detta svårligen kan lyckas inom en så talrik församling som
ett Stånd, när så många och skiljaktiga anmärkningar godkännas,
som fallet varit vid förevar, memor.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade såsom sin gemensamma tanka förklara det af Frih.
Palmstjerna nyss framställda redactionsförslag.
Ropades ja och nej.
Ilr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att Hr Dalmans
förslag måtte uppläsas och såsom Ståndets gemensamma
tanke antagas endast med den skillnad, att Just.revisionen
bibehåller sitt namn. Redactionsförändringen skulle då
bestå blott deri, att efter ordet: ”Coi legiér nas” tillädes ”eller
i dessas stalie inrättade Verks.”
Hr Dalmans förslag till gemensam tanka, med iakttagande
af den af Hr v. Hartmansdorff yrkade rättelse deruti,
upplästes, så lydande: ”R. St:s Just.ombudsman — — —
”Högsta Domstolens, Rikets Allm Ärenders Beredn:s, Just.-  ”revisionens, Hofrätternas, Collegiernas eller i dessas ställe
”inrättade Verks och alla lägre domstolars — — — då han
”det äskar.”
Uppå derefter framställd propos. blef detta redactionsörslag
godkändt såsom R. o. Ad:s gemensamma tanka.
Frih,
Den 9 O c tobe r c. m.
233
Frih. Cederström: Det är i anledn. af Hr v. Trolls
sista yttrande, som jag nu begärt ordet. Det kan möjligen
in t rulla, att jag icke är tillstädes, då denna öfverläggning
lider till slut, och då Hr v. Troil hotat med en propos.,
som jag anser vara i strid med grundlagen, anhåller jag att
nu genast derpå få fästa uppmärksamheten. Hr v. Troil
har sagt, det han ämnar begära, att R. o. Ad. slutligen
skulle såsom dess gemensamma tanka förklara, att Constit.-  XJtsk; äger inkomma med förslag till de mindre redactionsjemnkniugar,
som erfordras för att bringa hela grundlagsförslaget
i öfverensstämmelse med de särskilda tankar, It. o.
Ad. såsom dess gemensamma remitterat. Sådant står icke
tillsammans med föreskrifterna om sammanjemnkningar af
anmärkningar vid grundlagsändringsförslag, hvilka föreskrifter
läsas uti 56 och Bi §§ Pieg.F. 2:dra mom. uti 56 § lyder
sålunda: ''Göras åter i ItiksStrns plena emot Utsk:s yttrande
anmärkningar, blifve de, hvilka hvarje RiksSt. särskildt
förklarar utgöra dess gemensamma tankar, lill Coust it.-  Utsk. hänvisade. Utsk. åligge då att samtliga RiksSt:ns tankar
till ett helt utlät, i möjligaste måtto summanjemnka och,
om oförenliga skiljaktigheter finnas, dem derjemte till samtliga
RiksStms behandlande anmäla. Förena sig derefter samtliga
RiksStm om ett enahanda utlåt., livile det till slutligt
antagande eller förkastande på tid och sätt, som ofvan föreskrifna
äro.” Det är således endast Stånden, som på anmälan,
huru deras gemensamma tankar äro beskalfade, äga
att besluta för tillvägabringande af ett enstämmigt utlåt.;
men icke må Constit.Utsk. kunna af R. o. Ad. genom gemensam
tanke erhålla uppdrag att i någon måtto jemnka
ordalydelsen uti hvad Ståndet förklarat för dess gemensamma
tanka eller som, enligt Ståndens beslut, skall hvila till
antagande eller förkastande vid den kommande riksdagen.
Hr von Troil: Jag har visserligen icke uppstigit med
anspråk att kunna läsa grundlagen så, som Frih. Cederström
läser den; tvärtom hoppas jag, att jag aldrig kommer att
hinna så långt. För hvar och en, som behagat taga någon
kännedom om 56 § Reg F. och fäster uppmärksamhet vid
de ord, som Hr Frih. med ett särdeles eftertryck uppläste,
”att samtliga RiksSt:ns tankar till ett helt
utlåt, i möjligaste måtto sammanjemnka,” torde
det vara klart, att om också R. o. Ad. ej skulle behaga
återremittera en sådan gemensam tanke, som jag föreslagit,
det likväl är IJtsk:s pligt att, när det inkommer med jemnkningsmemor.
, tillse, att det utgör något helt och icke består
af mot hvarandra stridandemeningar. Det var derföre,
som jag tog mig friheten begära, att Hr Gr. o. Landtm,
skulle framställa den propos., om icke R. o. Ad ville såsom
dess gemensamma tanke förklara, att Constit.Utsk. bor4
H. 3o
234
Den 9 OctoLcr e. m.
de föreslå de mindre redactionsjemnkningar, som erfordras
för att bringa förslaget i öfverensstämmelse med de gemensamma
tankar, sorn It. o. Ad. återremitterat. Jag vågar
trotsa hvar och en, som med uppmärksamhet genomläser
56 § Reg.F. från början till slut, att deruti finna något,
som strider mot en sådan åtgärd.
Gr. von Fersen: Då jag redan förut uti ett föregående
anförande här i dag nedlagt min reservation mot beslut,
fattade hos R. o. Ad., hvarigenom inconsequenser blifvit
begångna, kan jag icke biträda Hr v. Troils mening att,
såsom ett insegel på R. o. Ad:s beslut, anmoda Constit.-  Utsk. att ställa det ena i öfverensstämmelse med det andra.
Jag tror, att ett beslut, fattadt af R. o. Ad., måste vara sådant,
som det ordagrannt finnes i prot. Må vara, att fel
äro begångna; för min del vili jag dock icke uppdraga åt
tett Utsk. alt rätta ett misstag, sorn är begånget af ett Stånd.
Kär Utsk. inkommer med sitt jemnkningsbelänk., blir tillfälle
för Ståndet att jemnka och rätta, hvad det vid ett föregående
beslut förbisett; men hvad jag vågar bestrida är
det, att till Utsk. såsom gemensam tanka skall afgå, att
Utsk. skall äga rätt att justera Ståndets beslut efter det sätt,
hvarpå Utsk. uppfattar Ståndets tanke. För öfrigt finner
jag, att, när ett förslag inkommer till Stånden, contraförslag
kunna uppgöras i anledn. af de hufvudpunkter, som finnas
i förslaget, men att, så snart man ingår i specialiteterna och
börjar öfverlägga om ett oell eller men eller andra obetydliga
omständigheter, beroende af besluten öfver hufvudfrågorna,
man skall råka i sådana inconsequenser, hvaremot
jag har reserverat mig och hvilka härleda sig derifrån, att
en annan personal är närvar, vid afgörandet af den ena §,
än vid beslutet öfver den andra. Om besluten fattades öfver
sjelfva meningen och icke sträckte sig till redactionen,
skulle de olika tankarna lättare kunna sammanjemnkas och
inconsequenser i besluten undvikas, hvaruti man deremot
ovilkorligen skall falla, då besluten sträcka sig äfven till
bestämmandet af redactionen af alla de utaf ett föregående
beslut beroende förändringarna, emedan ett och och ett
men och till och med en denomination lätt kan undfalla
en pluralitet, som består af en annan personal än den, som
fattat ett föregående beslut. Mot bifall till Hr v. Troils
förslag reserverar jag mig på den grund, att sedan ett Stånds
beslut till prot. är fattadt, är det Ståndets beslut, och således
intet Utsk. tillständigt att deruti göra någon ändring.
Frih. Ehrenborgh: Då Hr v. Troil endast antydt,
att han ämnar väcka den motion, hvarom vi discutera, vill
jag till Hr Gr. o. Landtm, hemställla, om icke Hr Gr. o.
Landtm, skulle finna, att vi äro ett långt stycke från ämnet,
och om icke Hr Gr. o. Landtm, skulle behaga tillåta,
att vi återgå till föremålet för discussionen.
Den 9 October c. m.
235
Hr Lefren: Jag anmälde mig för att uttrycka den
åsigt, med hvars yttrande Frih. Ehrenborgh förekommit
mig. Jag gratulerar till Hr Gr. o. Landtm:s tålamod, sorn
icke redan påkallat bruket af klubban.
Hr Dalman: Jag hade samma afsigt som de begge sista
värda talarne.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att'Frih. Cederström
anmält och yttrat sig, sedan den sist föredragna
§ blifvit afgjord och innan någon ny blifvit föredragen, samt
att han yttrat sig i anledn. af ett utaf Hr v. Troil nyss afgifvet
anförande. Att neka detta ansåg H. Ex. sig icke äga
rättighet, då Frih. Cederströms yttrande ej varit grundlagsstridigt.
106 § Reg.F.
Hr Dalman: Då jag i sista plenum tog mig friheten
framställa det förslag, att hvar och en föredragande, som
contrasignerar ett Konungens beslut, skall vara derför ansvarig,
äfvensom att en föredragande borde äga rätt och
pligt att vägra sin contrasignation, icke blott då han ansåg
beslutet strida mot grundlag och allmän lag, utan äfven då
han fann det i strid med Rikets sannskyldiga nytta, så afslogs
väl mitt förslag, i hvad det angick ansvar för vägrad
contrasignation å beslut, som voro stridande mot Rikets
sannskyldiga nytta; men i afseende på andra delen af min
framställning, eller om ovilkorligt ansvar, oaktadt till prot.
antecknad skiljaktig mening, för hvart och ett beslut, sorn
strider mot grundlag eller allmän lag, hänvisades jag till 8
§ i ansvarighetslagen, hvarest stadgas följande: ”Uraktlåter
Statssecret. att till Statsrådets prot. göra föreställning emot
sådant Konungens beslut, hvilket han finner stridande emot
Reg.F:s bokstafliga föreskrift, och, oaktadt Konungens ändock
fortfarande vikande, att ett sådant beslut skall utfärdas,
han då ej utöfvar sin rättighet och pligt att contrasignationen
derå vägra, vare lag samma,” d. v. s. ”miste
embetet.” Nti står väl detta uti ansvarighetslagen; men uti
ioö § Reg.F. finnes icke uttryckt, att Constit.Utsk., sorn är
den enda auetoritet, hvilken kan ställa Konungens rådgifvare
inför Riksrätt, äger rätt att ställa den Konungens rådgifvare
inför Riksrätt, som väl funnit ett Konungens beslut
stridande mot grundlag eller allmän lag och inför prot. i
Statsrådet tillkännagifvit sin åsigt derom, men likväl contrasignerat
beslutet. Det synes mig dock vara af vigt, att
detta stadgande i ansvarighetslagen äfven uttryekes i grundlagen,
som endast genom Konungens med alla 4 Ståndens
under 2:ne riksdagar sammanstämmande beslut kan ändras,
då deremot ansvarighetslagen kan af Konungen och 3:ne
Stånd på en riksdag ändras. Jag får således föreslå R. o.
Ad. att för sin gemensamma tanke förklara, att efter ordet
Den 9 Octobcr c. m.
upplysning uti förevar. 106 § af Reg F. bör införas:
”eller har den föredrägande underlåtit att, i de
fall 38 § Reg.F. förutsätter, sin contrasignation
vägra å ett Konungens beslut,” då skall etc. I §:n
står ordet: äge; ordet: skall torde likväl, såsom mera imperativt,
vara lampligare.
Gr. Horn: Jag finner, att den redactionsförändring,
Hr Dalman uppställt, i det närmaste öfverensstämmer med
hvad lagarna velat uttrycka. Jag kan således icke annat än
i allo förena mig med Hr Dalman uti den önskan, att Hr
Gr. o. Landtm, till R. o. Ad ville framställa propos., huruvida
R. o. Ad. vill såsom dess gemensamma tanka vid
denna § antaga Hr Dalmans redaclionsförslag.
Frih. Ehrenborgh: Om R. o. Ad. skulle vilja förklara
för dess gemensamma tanke den anmärkning mot Utsk:s
rnemor., sorn Hr Dalman framställt och Gr. Horn understödt,
skall jag icke lägga mig deremot. Jag bekänner,
alt jag icke kunnat uppfatta grundlagen, såsom ägande annan
syftning, än denna mening åsyftar, och jag tror icke,
att något Constit.Utsk. kunde underlåta att tillämpa grund-^
lagen, jemnförd med ansvarighetslagen, så som Hr Dalmans
redactionsförändring förutsätter. Men medgifvas måste, att
fullständigheten fordrar, att grundlagen ställes, till ordalagen,
i öfverensstämmelse med ansvarighetslagen. Det har väl
inom Utsk. ansetts öfverflödigt att göra det tillägget i grundlagen;
men om R. o. Ad. sä anser nödigt, har jag ingenting
deremot.
Hr Dalman: Jemte det jag får uttrycka min tillfredsställelse
öfver Frih. Ehrenborghs benägenhet att gå min
önskan till mötes, skulle jag äfven vilja hemställa om en
annan mindre vigtig redactionsförändring i denna §. Der
står nemi.: ”eller tillstyrkt någon öfverträdelse deraf och
af andra Rikets gällande lagar.” Jag anser conjunctivet
och böra utbytas mot eller, emedan stadgandet i annat
fall skulle kunna tolkas så, att öfverträdelsen skulle hafva
gällt både grundlag och andra lagar.
Frih. Ehrenborgh: Hr Dalmans anmärkning finner
jag visserligen göra § mera tydlig, ehuru jag tror, att en
misstolkning af §, sådan den för närvar, finnes redigerad,
nära nog är omöjlig. Men jemte det jag medgifver, att
jag icke förmår uppfatta alla de fel , som ligga inom redactionsområdet,
bekänner jag, att det ligger Constit.Utsk. och
framför allt mig till last att icke hafva fästat uppmärksamhet
vid en mycket större felaktighet. Jag finner nemi. till
min blygd, att jag här förbisett, hvad jag icke förbisett på
ett annat ställe. Det står nemi. i denna §: ”uppenbarligen
handlat mot denna Reg.forms tydliga föreskrift,” då det
i stället borde heta: ”mot grundlagarnas tydliga före
-
Den g October e. :n.
skrift,” emedan eljest den' tolkningen kunde uppstå, att blott
nian icke handlade mot Reg.formen, kunde man ansvarslöst
handla mot Riksd.Ordn. Qch Tryckfr.förordn. Att Conslit.-  Utsk. icke förbisett sjelfva saken, derom vittnar den rättelse
i detta afseende, sorn Utsk. iakttagit på ett annat stalie,
hvilket likväl icke minskar min felaktighet att hafva förbisett,
hvad sorn borde rättas i närvar, fall. Jag skulle således
hemställa, om icke R. o. Ad. ville för dess gemensamma
tanke förklara, att orden: ”denna Reg. forms” mätte
utbytas mot orden: ”Rikets gällande grundlagars.”
Hr Dalman: Jag tror, att Frih. Ehrenborgh gerna kan
befria sig från sin stora förlägenhet öfver den förmenta uraktlåtenheten
af Constit Utsk. För min del ser jag icke, att
den misstydning kan uppstå, som Hr Frih. befarat; ty då
i §:n står: ”af Reg.formen och andra gällande lagar,”
mätte väl derunder inbegripas såväl Riksd.Ordn. som Tryckfr.-  förordn., så vidt dessa naturligtvis äfven äro gällande lagar.
Jag påminner mig likväl, att Utsk. föreslagit en förändring
i afseende på dessa uttryck uti g §, hvilken förändring jemväl
här torde blifva den tjenligaste. Uti g §:n heter det:
”Rikets grundlag eller allmän lag.” Om uttrycken
här blefve desamma, tror jag, att redactionen blefve klarare
och bättre.
Frih. Ehrenborgh: Det är just detta förbiseende, sorn
jag lagt mig till last; ty då Utsk. i g § insatt orden: ”Rikets
grundlag eller allmän lag” i stället för orden:
”denna R e g. fo r m eller Rikets allmänna lag,” så
hade Utsk. i 106 § bort nyttja samma ord, efter det är lagstiftarens
ovilkorliga pligt att för samma begrepp nyttja
samma ord. Men det är icke allom gifvet att äga förmåga,
motsvarande viljan.
Ilr Cederschjöld: Hr Dalmans goda afsigt fruktar
jag icke fullkomligen vinnes, om icke den föredragande berättigas
att vägra sin contrasignation äfven å sådana beslut,
sorn han anser vara stridande emot Rikets sannskyldiga
nytta; ty å sådana beslut, som äro stridande emot
grundlag elier allmän lag, är han förpligtad att vägra
sin contrasignation, hvaremot han icke är dertill berättigad
å de andra, äfven om han vill nedlägga sitt embete.
Hr von Hartmansdorff: Jag kan icke finna annat,
än att Hr Cederschjöld nu kommit tillbaka på ett ämne,
sorn redan är af R. o. Ad., t. o. m. genom votering, afgjordt.
Vi talade i förrgår ganska vidlyftigt om olämpligheten deraf,
att en föredragande skulle kunna vägra sin contrasignation,
då sådant icke föranleddes af bestämd lag, utan af
hans enskilda begrepp om Rikets sannskyldiga nytta. Samme
värde ledamot, som nu framställt anmärkning i detta afseende,
gjorde då mot mig den erinran, att det skulle hevi
-
a3S
Den g O c to b er e. m.
sa en temligen stor brist på omdöme elier ansenlig grad af
enfaldighet att icke kunna urskilja, hvad som vore af den
vigt, att det kunde anses påkälladt af Rikets sannskyldiga
nytta eller vara stridande deremot. Jag får likväl erinra
It. o. Ad., att sjelfva Cgnstit.Utskts omdömen öfver Rikets
sannskyldiga nytta ofta blifvit ansedda för att vara ganska
felaktiga. Hvad kan då icke hända en föredragande, sorn
Hr TJtsk:s granskning underkastad? Jag minnes ganska väl,
att Utsk:s anmärkningar under föregående riksdagar— och jag
tror äfven under denna— dervid , att föredragande icke iakttagit
Rikets sannskyldiga nvtta, hafva varit af den ringhaltiga
beskaffenhet, att jag sett Ståndets ledamöter draga på
munnen tili åtlöje, då Landtm, framställt propos., huruvida
Ståndet funne Rikets val fordra, att anmälan borde, i anleda.
af dessa anmärkningar, göras hos Konungen af Ståndets
önskan, det han ville frän embetet skilja den föredragande,
mot hvilken anmärkning blifvit gjord? Jag tror ock, på
grund of denna erfarenhet, att det skulle föga lyckas en föredragande
att på förhand gissa hvilka ämnen Constit.-Utslc.
eller RiksStrn skulle anse af den vigt, att Rikets sannskyldiga
nytta derunder innefattades. Det skulle ju kunna hända,
att om en Statsseciet. med en sådan magt, som man nu
vill tilldela honom, hade nekat sin contrasignation, torde
Constit.Utsk. säga: Nu håfven J misstagit Eder; denna gången
var Rikets nytta icke i fråga. Men en annan gång, dä
han icke nekat sin contrasignation, kunde Utsk. finna, att
Rikets nytta just varit i fråga. Jag skulle således beklaga
föredraganderne, om de, utan någon bestämd lag att följa, likväl
borde kunna neka deras contrasignation , emedan bedömandet
af hvad sorn är stridande mot Rikets sannskyldiga nytta
måste, såsom jag visat, vara så olika meningar underkastadt,
att man omöjligen kan förutse, hvad som skall godkännas
elier icke, äfven om man antager, att partisinne aldrig
blandar sig i tolkningen. På dessa skäl får jag, under
åberopande af hvad R. o. Ad. i detta ämne redan beslutat,
tillstyrka Ståndet att icke göra den anmärkning, Hr Cederschjöld
framställt.
Hr Cederschjöld: Jag får bedja om ursägt för mitt
misstag. Jag har icke haft tillfälle att vara jemt tillstädes
under R. o. Ad:s öfverläggningar i dessa ämnen. När jag
hörde Hr Dalman, trodde jag, att fråga var om 38 §. Jag
ber derföre ännu en gång om ursägt för denna digression.
Men i anledn. af den siste -värde talarens framställning,
att sådana anmärkningar blifvit gjorda af Constit.Utsk., hvaröfver
Ståndet dragit på munnen, då de till afgörande förekommit,
får jag blott förklara, att mången har kanhända på
afstånd sett med åtlöje en sak, fot hvars betraktande på
närmare håll han fått utgjuta tårar, eller tilläfventyrs vid
tillämpningen häpnat för en princip, som han förut hade
Den 9 O c t o b e r e. m.
23g
ansett med likgiltighet. Jag vill icke vidare vidröra ämnen,
som nu borde vara glömda; men anmärkningen t. ex. om
baricölagen borde vara tillräcklig för att rättfärdiga Gonstit.-  Utsk:s förhållande.
Frill. Ehrenborgh: Hr Cederschjöld har sjelf förekommit
mig. Jag ämnade nemi. erinra honom derom, att
fråga nu icke vore om 38 §, der han bort göra sin anmärkning
gällande, i fall han så önskat. Jag skulle således anhålla,
att vi finge återkomma till egentliga ämnet och att
Hr Gr. o. Landtm, ville inhemta Ståndets mening, huruvida
Ståndet såsom dess gemensamma tänka godkänner de af Hr
Dalman och mig gjorda erinringar vid denna §, sorn i öfverensstämmelse
dermed skulle komma att lyda sålunda:
"Finner Utsk. — — —, att någon Statsrådets ledamot
eller någon för tillfället förordnad föredragande,
elier den embetsman, sorn i coinmandomål Konungen
rådgifvit, uppenbarligen handlat emot 11 i ke t s grundlag
eller allmän lag, eller tillstyrkt någon öfverträdelse
deraf, eller underlåtit att göra föreställningar emot sådana
öfverträdelse!-, eller dem vållat och befrämjat genom
uppsåtligt fördöljande af någon upplysning, eller häfver
den föredragande underlåtit att i de fall,
som 38 § af denna Reg. form förutsätter, siri conti1
a s i g n a t i o n å ett Konungens beslut vägra, då
skall Constit.Utsk. ställa — — — fastställd varder.”
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Då det är fråga
om en redactionsförändiing, anhåller jag att äfven få fästa
uppmärksamheten på en obetydlig förändring, endast till
undvikande af något, som jag tror vore pleonasm. Här står
nemi.: "eller den embetsman, sora i coinmandomål Konungen
råd gifvit.” Han är således skiijd från Statsrådet. Nu
har R. o. Ad. beslutat, att samma ledamot, som är föredragande
i coinmandomål, är pä samma gång ledamot af
Statsrådet, och således behöfves icke för honom någon sådan
qualilication mera än för dem, som föredraga ministeriella
ärender. Så snart han nemi. är ledamot af Statsrådet,
behöfver man icke särskildt kalla honom: den embetsman, som
i commandomål Konungen råd gifver. Jag anhåller således,
i fall R. o. Ad. skulle anse denna anmärkning grundad, att
Ståndet ville för dess gemensamma tanka förklara, att orden:
"eller den embetsman, som i commandomål
Konungen råd gifvit,” skola utgå.
Hr Dalman: Det är visserligen sannt, att R. o. Ad.
beslutat, att departementscheferna för Armeen och Flottan
tillika skola vara Konungens rådgifvare i commandomål.
Men det torde vara ett förbiseende vid redactionen af i5 §
(hvaremot jag jemväl reserverat mig), att R. o. Ad. icke
tänkt sig den händelse, att dessa Krigsministrar kunde va
-
Den g October e. m.
ra bemma i landet, under det Konungen ar stadd på resor.
Hvart helst Konungen vistas, är han icke dessmiudre högste
befäl liafvaren lör Krigsmagten och måste således alltid hafva
en gen.adjutant med sig, utan alt denna derföre alltid
behöfver vara ledamot af Statsrådet. Vid ett sådant förhållande,
och dä jag ämnar i Constit.Utsk. väcka en särskild
motion derom', att Konungen, då han ej sjelf förer
riksstyrelsen, må äga att förordna en särskild rådgifvare i
commandomål, kan jag icke gå in på, att det uteslutande
må äga rum, som Gr. Gyldenstolpe föreslagit.
Gr. Gyldenstolpe: Jag vill icke vara envis, emedan
jag anser saken af ringa vigt; men jag anhåller att få fasta
uppmärksamheten derpå, huruvida det är consequent att
icke vidtaga en redaclionsförändring, i förhoppning, att
Constit.Utsk. skall bifalla en ännu icke väckt motion. Jag
vet icke, hvad utgång Hr Dalmans motion kan innehålla i
Constit.Utsk.; men då R. o. Ad. förklarat sig anse, att den,
som Konungen råd gifver i commandomål , skall vara ledamot
i Statsrådet, linner jag, att dessa båda benämningar: Statsrådets
ledamot och den embetsman, sorn i commandomål
Konungen råd gifver, på detta ställe äfo af enahanda betydelse,
och således icke båda behöfva införas.
Frih. Ehrenborgh: Constit.Utsk. har ganska noga
betänkt, huruvida dessa ord: ''eller den embetsman, som i
commandomål Konungen råd gifver” borde utgå, sedan ConstitUtsk.
tillstyrkt, att denna embetsman alltid skall vara
ledamot af Konungens Statsråd; men Utsk. trodde, att det
var lämpligt att låta denna tirad qvarstå, efter det icke var
i egenskap af Statsråd, utan såsom rådgifvare, som denne
embetsman här är omtalad. Constit.Utsk. har föreslagit gen.-  adjutantens eller föredragandens af commandomål ovilkorliga
insättande i Statsrådet derföre, att Konungen skulle äga
grundlagsenlig rätt att gifva åt honom kunskap om alla de
regeringsärender, som röra denna styrelsegren, och derigenom
kunna gifva enhet åt densamma; men då i5 § bestämdt
förklarar, huru denne embetsmans särskilda föredragning
skall tillvägabringas inför Konungen utom Statsrådet, lärer
det icke vara öfverflödigt att i denna 106 § uttrycka, det
han äfven för denna föredragning utom Statsrådet är underkastad
Riksrätt. Detta har varit Utsk:s skäl, och jag
skulle tro, att R. o. Ad. gjorde väl, om meningen finge qvarstå.
Jag finner icke, att den innefattar någon inconsequens
med redan fattade beslut, likasom jag, för mindel, icke heljer.
kan finna, att den innefattar någon pleonasm, då man
betraktar denne embetsman i sin dubbla egenskap af Stätsrådsledamot
och föredragande i commandomål utom Statsrådet.
Jag tillstyrker således, att R. o. Ad. icke borttager
berörde mening.
Hr
Den 9 October t. ta.
Ilr Dalman: Jag vill fasta Gr. Gyldenstolpes uppmärksamhet
derpå, att det icke varit i förhoppning, att min motion
skulle gå igenom i Constit.Utsk., som jag yrkade, att
den^ifrågavar. meningen skulle stå qvar, utan derföre, alt
jag fann det ligga i sakens natur, att flera tillfällen kunna
inträlfa, då Konungen enligt i5 § Reg.F. kunde komma att
behöfva en annan rådgifvare i eommandomål, än den egentliga
Krigsministern.
Hr von Troil: Jag bestrider den anmärkning, sorn
blifvit framställd af Gr. Gyldenstolpe, och tror det vara
nödvändigt, att orden qvarstå. Det är väl sannt, alt 11. o.
Ad. beslutat, att cheferna för Armeens och Flottans departementer
tillika skola vara Konungens rådgifvare i commandomål;
men man behöfver blott se, huru saken för närvar,
är och huru den framdeles skall blifva, för att finna, att
äfven andra föredragande i eommandomål måste finnas. Det
liar äfven hittills varit förhållandet, att när Regering varit
tillförordnad, en föredragande för eommandomål funnits i
hufvudstaden och en åtföljt Konungen. Detsamma måste
äfven i framtiden inträffa, äfven om Konungen går i fält.
Skulle således dessa ord utgå, skulle en af dessa rådgifvare
blifva ansvarsfri, hvilket jag icke kan medgifva.
Det af Hr Dalman framställda redactionsförslag upplästes,
så lydande: ”Finnér Utsk. af dessa prot., att någon
”Statsrådets ledamot, eller någon för tillfallet förordnad föredragande,
eller den embetsman, som i eommandomål
”Konungen råd gifvit, uppenbarligen handlat emot Rikets
"grundlag eller allmän lag, eller tillstyrkt någon öfverträdelse
deraf, eller underlåtit att göra föreställningar emot
'■'sådana öfverträdelse!’, eller dem vållat och befrämjat ge"noin
uppsåtligt fördöljande af någon upplysning, eller haf"ver
den föredragande underlåtit att, i de fall, som 38 §
”af denna Reg.form förutsätter, sin contrasignation å ett
"Konungens beslut vägra, då skall Constit.Utsk. —■ — —*
"fastställd varder."
Uppå derefter framställd propos. blef detta förslag godkändt
såsom R. o. Ad:s gemensamma tanka.
107 § Reg.F.
Utsk:s förslag godkändes till den behandling, 56 §
Reg.F. föreskrifver.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag anhåller att få i prot.
antecknadt, del jag af tjenstegöromål nödsakats vara frånvar.
, då R. o. Ad. till grundlagsenlig behandling vid nästa
riksdag antagit de af Constit.Utsk. föreslagna förändringar i
24, 26 och 38 § Reg.F. Särskildt får jag vid delta tillfälle
begagna ordet för att tillkännagifva, att, i fall jag varit
14 H. 3t
Den g October e. m.
tillstädes, jag hade yrkat den förändring i 38 §, att det
skulle åligga vederbörande departementschef att jemväl vaha
öfver verkställigheten af de fattade och af honom expedierade
besluten, hvilken förändring jag anser högst nödvändig,
emedan en ansvarig tillsyn derå, att Konungens beslut
vederbörligen verkställes, måste vara af nästan lika vigt,
som ansvarigheten för lådgifvande-åtgärden till heslutet.
Frih. Cederström: Ehuru vid den sist upplästa § till
förändring i grundlagen någon anmärkning icke blifvit gjord,
besvarades likväl Hr Gr. o. Landtnäs propos. med håde nej
och ja. Jag anhåller derföre att få fästa Hr Gr. o. Landtnäs
samt R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att, dä ingen anmärkning
göres mot grundlagsändringsförslag, någon propos.
, huruvida förslaget till grundlagsenlig behandling enligt
56 § Reg.F, godkännes, icke behöfver eller ens bör framställas,
emedan af 2 mom. i berörde § tydligen följer, att
grundlagsändringsförslag, mot hvilka anmärkning icke göres,
skola hvila till antagande eller förkastande vid kommande
riksdagen.
Frih. Ehrenborgh: Jag förenar mig så mycket hellre
med Frih. Cederström, som jag uti ett föregående plenum
upplyst, att ett sådant behandlingssätt borde äga rum.
29 § 2 mom. 2 och 3 punkterna i Riksd. Ordn.
Hr Cederschjöld: Då 2 mom. af 29 § Riksd.Ordn.
innefattar 106 och 107 §§ Reg.F., torde väl samma ordalag
höra intagas här, som förut äro intagna uti 106 §:s redaction.
Frih. Ehrenborgh: Den af Hr Cederchjöld gjorda
anmärkning äger sin riktighet. Af de utaf Hr Dalman och
mig gjorda anmärkningar mot 106 §:s redaction torde blifva
en nödvändig följd, att R. o. Ad. också förenar sig om
de anmärkningar vid denna §, hvilka åsyfta att föra den till
likhet med 106 §. 29 § 2 mom. Riksd.Ordn. upptager från
106 § Reg.F. detta stadgande: "Finner Utsk. af dessa prot.,
att någon Statsminister, Statsråd, Hofcancelleren, Statssecret.
eller annan ledamot af Statsrådet,” (Detta är hvad
redan af Utsk. blifvit föreslaget till ändring), ”eller den embetsman,
som i commandomål Konungen råd gifvit, uppenbarligen
handlat emot Reg.F:s tydliga föreskrift, eller tillstyrkt
någon öfverträdelse deraf och af andra Rikets gällande
lagar, eller underlåtit att göra föreställningar emot
sådana öfverträdelse:’, eller dem vållat och befrämjat genom
uppsåtligt fördöljande af någon upplysning.” Samma ordställning,
som blifvit föreslagen att begagnas i 106 §, nemi.:
Rikets grundlag eller allmän lag,” måste äfven här
intagas, äfvensom efter ordet upplysning måste inflyta
det förslag, som Hr Dalman uppgaf, hvilket ock förklarades
för Ståndets gemensamma tanka. Jag anhåller, att Hr
Den g Octoler e. ra.
a43
Ridd.secret. behagade uppgöra redactioncn af 2 inom. 2:dra
och 3:dje punkterna af 29 § Riksd.Ordn. i öfverensstämmelse
med beslutet vid 106 § Reg.F.
Hr von Hartmansdorff: Jag inser icke, hvarföre man
nu skal! upprepa samma ordalag, som nyligen blifvit upplästa.
Om deremot Hr Gr. o. Landtm, skulle behaga föreslå
Ståndet att för dess gemensamma tanka förklara, det
ifrågavar. § bör ändras till fullkomlig öfverensstämmelse med
106 och 107 §§ Reg.F., så vore vi genast vid målet.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, örn R. o. Ad.
behagade såsom sin gemensamma tanka förklara, att 2:dra
och 3:dje punkterna af 2 mom. i 29 § Riksd.Ordn. skulle så
förändras, att de komma i full öfverensstämmelse med förändringarna
af 106 och 107 §5 Reg.F.
Bifölls.
4i § Riksd.Ordn.
Hr von Hartmansdorff: I öfverenstämmelse med den
anmärkning, som Ståndet förut gjort, nemi. att i stället för
J us t.ca nce 11 eren bör införas Chefen för åklagaremagten,
tillstyrker jag, att här vidtages samma rättelse.
R. o. Ad. beslöt, såsom sin gemensamma tanka, att förslaget
till förändrad redaction af § Riksd.Ordn. borde erhålla
följande lydelse: ”Statsrådets och Högsta Domstolens samtliga
ledamöter , äfvensom Chefen för Åklagaremagten och
”Justombudsmannen kunna ej säte och stämma — — —,
”men ej besluten öfvervara.”
2 § 4 morn. T ryck fr. Föror dn.
Hr von Hartmansdorff: Som R. o. Ad. förut antagit
benämningen: J u st. re visi o n i stället för Nedra *
Just.|revision och i stället för Just.departementets
Expedition, så hemställer jag, om icke benämningen
J us t. re v i s i o n äfven vid denna § bör antagas.
R. o. Ad. förklarade såsom sin gemensamma tanka, att
nu ifrågavar. förslag borde erhålla följande lydelse: ”1 grund
"af hvad Just.revisionen, Öfver- och Underrät
”ter
m. m.”
Hr von Troil: Sedan alla §§ nu blifvit genomgångna,
tager jag mig friheten anhålla, det Hr Gr. o. Landtm, täcktes
till R. o. Ad. framställa den propos., att Ståndet såsom
dess gemensamma tanka måtte till Constit.Utsk. uttrycka
den önskan, att Utsk., vid uppgörande af jcmnkningsförslaget
i anledn. af detta mentor., äfven mätte föreslå de redactionsjemnkningar,
som erfordras för att i sin helhet
bringa förslaget i öfverensstämmelse med de af R. o. Ad.
beslutade gemensamma tankar.
Frih. Ehrenborgh: Jag föreställer mig, att Constit.-
Den 9 Oclobcr c. m.
Utsk. icke lärer underlåta att uppfylla sin pligt, så vidt det
Står i dess förmåga. Jag inser icke fullkomligen, hvad dea
motion, Hr v. Troil väckt, egentligen syftar till. Jag fattar
mycket väl hans afsigt att få den största möjliga harmoni
i de delar af Ståndets beslut, som blifvit förklarade
för gemensamma tankar. Men jag kan icke föreställa mig,
att Constit.Utsk. skulle vilja försöka att göra annat, än som
ligger till grund för Hr v. Troils framställning. Utsk. är
likväl nödsakadt att hålla sig inom den gräns, som är Utsk.
föreskrifven. Är denna gräns icke sådan, att Utsk. hindras
att göra, hvad Hr v. Troil begärt, skulle jag således tro, att en
sådan begäran från R. o. Ad. är öfverflödig. Skulle, det jag
icke vågar förklara, då jag icke vet, huruvida Ståndens
meningar ära sådana, att de icke kunna sammanjemnkas,
det icke ligga i Gonstit,Utsk:s grundlagsenliga magt att samman
jemnka dem, så återstår ingen annan utväg, än att öfverlemna
afgörandet till förstärkt Constit.Utsk. Jag liar
mycket väl förstått, att det varit talarens syftning att förekomma
detta hazardspel; men jag tviflan, att det kan förekommas
på den väg han gått, såvida icke besluten äro
sådana, att de kunna sammanjemnkas, i hvilket fall hans begäran
likväl är öfverflödig.
Frih. Cederström: Frih. Ehrenborgh har ganska riktigt
anfört, att om sammanjemnkningar och beslut kunna
grundlagsenlig! ske, så ske de; och att således motionen är
öfverflödig. Men i afseende på de beslut, R. o. Ad. i dessa
ämnen fattat, förekomma åtskilliga §§, deruti ingen ändring
blifvit gjord. Vid dessa äger Constit.Utsk. icke att
ändra ett ord, icke ett conima, utan de skola oförändrade
hvila till nästa riksdag. Hafva åter vid dessa §§, som af R.
o. Ad. blifvit lemnade oanmärkta, andra Stånd gjort anmärkningar,
som förklarats för gemensamma tankar, och
följaktligen till Constit Utsk. blifvit öfverlemnade, då tillhör
det förstärkt Constit.Utsk. att genom votering afgöra, huruvida
de af R. o. Ad. oanmärkta förslagen eller de af öfriga
Stånden antagna förslagen skola blifva hvilande. I alla
händelser blir således den af Hr v. Troil framställda mening
icke antaglig.
Gr. Horn: Jag kan icke föreställa mig samma mening
med grundlagens stadgande som Frih. Cederström, ty det
skulle vara att försvåra en lagstiftning, eller att göra den
till ett oting. Om det, så sammansatt som Ståndet är, händer,
alt den ena dagen en pluralitet vid en § fattar ett beslut,
som en annan dag en annan pluralitet, genom ett
stridigt beslut, motsätter sig, måste det icke kunna förmenas
ett Stånd att slutligen förklara, att det funnit, det omständigheter,
som äro en följd af Ståndets sammansättning,
föranledt sådana misstag, som icke kunna undvikas, då håga
är att redigera lagar, och att sådana från (»aktsamhet här
-
Den g October c. m.
245
flutna Oriktigheter böra rättas, på det icke något, sorn grundlagen
bestämdt förbjuder, måtte äga ruin, nemi. att redan
fattade beslut skulle af följande beslut blifva upprifna. Det
vore kanske ej svårt att ådagalägga, att ett beslut, af R.
o. Ad. fattadt, blifvit genom ett annat upprifvet. Måhända
hade Hr Gr. o. Landtm, kunnat göra Ståndet uppmärksamt
härpå, innan besluten fattades; men jag förmodar, att det
varit för Hr Gr. o. Landtm, lika svårt sorn för Ståndet att
följa detta arbete i detail. Jag kan således icke annat än
förena mig med Ilr v. Troil uti den anhållan, att Ståndet
måtte för dess gemensamma tanka förklara, att Constit.Utsk.
måtte till ett helt sarnmanjemnka de förslag, som blifvit
från R. o. Ad. såsom gemensamma tankar återremitterade,
med afseende hufvudsakligen på de grunder, hvarpå besluten
inom Ståndet äro fattade.
Hr von Troil; Frih. Cederström behagade, då han
sednast hade ordet, benäget gå mig tillhanda med framdragandet
afen af de hufvudsakligaste omständigheterna, hvarpå
jag stödjer mitt förslag, den nemi., att det finnes vissa
§§, vid hvilka R. o. Ad. icke anmärkt något, och att, om
samma förhållande inträffade inom de öfriga Stånden, Coristit.
Utsk. vid desamma icke skulle få göra någon ändring.
Det är nemi. just för denna händelse, jag anser det vara af
vigt, att R. o. Ad. gör en anmärkning, som omfattar alla
§§:na, den nemi., att de bringas i öfverensstämmelse med de
anmärkningar, som R. o. Ad. framställt. Det är visserligen
vanlig praxis att behandla Constit Utskrs mernor. på det sättet,
att de anmärkningar, som deremot göras, framställas i
form af en ny redaction. Men delta är ingenstädes i grundlagen
föreskrifvet, och det beror således på Ståndet att uttrycka
en allmän tinke, återremittera den i sin enkelhet
och uppdraga åt Utsk. att framställa förslag till redaction.
Den utväg, som R. o. Ad., efter mitt förslag, skulle iakttaga,
vore en medelväg, nemi. att, sedan R o. Ad. framställt
redactionen till de hufvudsakliga förändringar, Ståndet
ansett nödvändiga, derefter öfverlemna åt Utsk. att
framställa ett fullständigt omredigeradt förslag, deri alla förändringar
voro intagna. Om, på sätt Frih. Ehrenborgh
yttrat, Constit.Utsk. i alla fall skulle finna sin rättighet och
pligt att iakttaga detta, vore det väl; men jag ser icke, att
Utsk. har någon olägenhet deraf, att Ståndet yttrar, hvad
Utsk., efter Hr Frih:s förmenande, i alla fall borde iakttaga.
Frih. Kantz ou, Joh. A Ib., instämde med Hr von
Troil.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade såsom sin gemensamma tanka förklara, att Constit.
Utsk., vid uppgörandet af jemnkningsförslaget i anledn.
af Utsk:s nu föredragna memor., matte föreslå en fullstän»
246
De i 9 Octobcr e m.
dig rodaction i öfverensstämmelse med de af R. o. Ad. beslutade
gemensamma tankar.
Bifölls.
Frih. Cederström: Dä jag icke kan instämma uti ett
beslut, som till vissa delar kan komma att upprifva, hvad R.
o. Ad. dels genom aeclamation och dels genom votering beslutat,
och det icke är Utsk. tilllständigt att göra afseende
på hvad R. o. Ad. grundlagsvidrigt har önskat, begär jag,
att min reservation må få åtfölja Ståndets beslut till Constit.
Utsk , dervid jag åberopar 56 § i mom. Reg.F., der
det heter, att sådana Constit.Utsk:s förslag, hvarvid anmärkningar
i Stånden icke göras, skola hvila till nästa riksdag,
men att, derest anmärkningar i något eller några Stånd
blifvit gjorda, som Stånden förklarat förderas gemensamma
tankar, Utsk. endast har att tillse, huruvida anmärkningarna
kunna sammanjemnkas. eller i vidrigt fall föreslå voter:spropos:r
till förstärkt Constit Utsk., som då kommer att med R. St:s
rätt afgöra de oförenliga skiljaktigheterna. Jag begär, att
denna reservation måtte få åtfölja till Utsk. såsom min opinion
om formen för grundlagsfrågors behandling.
Hr von Troil: Då grundlagen tydligen föreskrifver,
att Ståndet icke kan lill Constit.Utsk. återremittera något
annat, än hvad det förklarar sorn sin gemensamma tanke,
hemställer jag, huruvida R. o Ad. kan återremittera, hvad
Frih. Cederström förklarat för sin enskilda opinion. Jag
anhåller om Hr Gr. o. Landtnäs yttrande häröfver.
Frih. Cederström: Det är beklagligt, att en riksdagsman,
så gammal som Hr v. Troil, icke fattat grundlagen
så, att han finner, att det är hvarje ståndsledamots rättighet
att få sin särskilda lanke med lill Utsk., såväl som
hvarje utsk:sledamots rättighet att fä sin särskilda mening
med till Stånden.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade sig ej kunna annorlunda
fatta grundlagen, än att Frih. Cederströms yttrande
borde såsom en reservation få till Utsk. åtfölja R. o. Ad:s
prot.utdr. i ämnet.
Hr Lefre'n: I sådant fall skall behandlingen af en flaga
om grundlagsförändring få alldeles samma form som hvarje
annan fråga från Utsk:n; ty när ett utsktsmemor. i vanliga
ämnen återremitteras, får hvarje ledamots yttrade mening
åtfölja återremissen. Om nu hvarje ledamots yttrade
mening får följa med, så äro vi på samma punkt med
grundlagsfrågors behandling som med vanliga frågor. Jag
vänder denna anmärkning icke emot Hr Gr. o. Landtm.,
utan emot Frih Cederström, som eljest är en professor i
grundlagen, men denna gång måste hafva misstagit sig.
Frih. Ehrenborgh: Jag tror, att meningarna kunna
Den 9 October c. m.
Al
lätt förenas. Det lärer vara ostridigt, alt hvarje ledamot
han låta sin särskilda tanke medfölja till Utsk.; men grundlagen
förklarar tydligen, att Disk. icke får göra afseende på
någonting annat än det, som är Ståndets gemensamma tanke.
Så har praxis vid föregående riksdagen och äfven vid denna
rikdag varit. Det är således intet hinder för R. o. Ad., om
Ståndet så behagar, att låta hela discussionsprot. medfölja, om
det kan linnas interessant för TJtsk. Från de öfriga Stånden
har TJtsk. fått emottaga sådana interessanta discussioner,
hvilka Utsk. likväl lemnat oläsla. Något grundlagsenlig!
hinder möter icke att skicka dem med; men hvad som är
förbjudet är att göra afseende pä någons enskilda tanka.
Frih. Cederström: Frih. Ehrenborgh skulle haft
fullkomligen rätt i sin framställning, om mitt yttrande hade
involverat någon anmärkning mot Constit.TJtsk:s förslag
till grundlagsändring; oell 0111 det såsom sådant hade blifvit
afsändt till Utsk., hade Utsk. icke haft rätt att derpå göra
afseende, emedan det blott är Ståndets gemensamma tanke,
Utsk. i detta fall har att fästa sig vid. Men derom är här
icke fråga. Jag har icke förbisett grundlagens stadgande.
Hade jag framställt något förslag till förändring i ConstitUtsk:s
förslag och begärt, att detsamma skulle få åtfölja,
då hade sådant kunnat vägras. Jag har yttrat mig öfver
lagligheten af det sist fattade beslutet och begärt, att min
reservation skulle få åtfölja till Utsk , som lärer väl få lof
att uppläsa densamma. Hvad afseende Utskts ledamöter göra
derå, lärer framtiden få utvisa.
Hr von Troil: Jag får tacka ordföranden i Constit.-  Utsk., som upplyst såväl derom, att enskilda yttranden i
frågor som dessa från öfriga Stånden åtföljt återrenrisser,
som äfven att Utsk. derå icke ens gjort så mycket afseende,
att de blifvit i Utsk. upplästa; och sedan jag således på
förhand blifvit upplyst om den behandling, som Frih. Cederströms
reservation kommer att röna, linner jag ingenting
grundlagsvidrigt deruti, att Hr Frih:s reservation till ett så
oskadligt ändamål får. medfölja.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den ii October 1834-
Plenum kl. io f. m.
Justerades 2:ne prot.utdr. för d. 9 dennes f. 111.
348
Den n October f. m.
Då nu till justering skulle uppläsas prot.utdr. af d. 9
dennes e. in., rö'r:de Pi. o. Ad:s beslut i anledn. af Constit.-  Utsk:s memor. N:o 34, yttrade
Underteckn. Piidd.Secret. Jag får äran fästa R. o.
Ad:s uppmärksamhet derå, alt vid besluten i anledn. af.ifrågavar.
betänk, kommo discussiouerna att vända sig så, att
det uti 6 ^ Reg.F., enligt desamma, borde heta: ”ett för
handeln oell näringarna” samt ”ett för kameral- och drätselverken;”
hvaremot meningen fordrar, att, i stället för
ett, på båda uppgifna ställena sättes en. Derjemte har
under frågans pröfning icke blifvit iakttaget, att, enär Utsk.,
utgående från förutsättningen, att Allm. Beredn. komme att
försvinna, sålunda föreslagit, att detta verk icke vidare måtte
upptagas bland dem, hvilkas prot., enligt 4 morn. 2 §
Tryckfr.förordn , få till tryckning utbekommas; så och dä
R. o. Ad. beslöt, att Allm. Beredn. bör bibehållas, hade
jemväl den föreslagna ändringen i Tryckfr.förordn. bort förfalla,
hvilket dock icke blifvit beslutadt. I öfverensstämmelse
med dessa anmärkn:r torde prot.utdr. få rättas.
Jt. o. Ad. beslöt, att i 6 § Reg.F. skulle i stället för:
”ett för handeln och näringarna” sattas: ”en för Departementet
för handeln och näringarna,” och att i stället för:
”ett lör kameral- och drätselverken” skulle sättas: ”en för
Departementet för kameral- och drätselverken;” hvarjemte
i 4 mom. af 2 § Tryckfr.förordn. skulle införas orden ”Allm.
Beredn.” emellan orden ”Revisionen” och ”Öfver.”
Sedan dessa rättelser i prot.utdr. blifvit införda, upplästes
det till justering och godkändes.
Ånyo föredrogs K. M:s d. 9 dennes f. r\ på bordet lagda
nåd. propos., ang:de medel för undsättningar vid inträffande
svårare missväxter.
Gr. Frölich, Da v.: Den nu upplästa K. propos:n
innehåller en sådan mängd vigtiga principfrågor, att det må
tillåtas mig att deröfver yttra några meningar. Jag får då
först i allmänhet erinra, hurusom sättet för propos:ns uppställning
är så valdt, att ordeD finnas så försigtigt lagda och
m ed sådant afseende å de särskilda opinionerna, att man
svårligen kan göra sig reda för, hvad Regeringen sjelf egentligen
vill. A ena sidan finner man nemi. den riktiga grundsats
framställd, att vissa orters genom missväxt inträffande
förlä genhet principenligast borde afhjelpas genom en fri
spannmålshandel och i öfrigt communernas egen omtanka;
men då man deremot å andra sidan ansett sådana händelser
kunna påkomma, då staten verkligen bör mellankomma
med understöd, hemställer jag, om icke följden deraf måste
blifva, att de orter, som äro mera exponerade för missväx
-
Den ii Octobcr f. m.
a4ö
växter stola vackla i deras omdöme, huruvida de böra vara betänkta
att sjelfva hjelpa sig eller kunna förvänta understöd af
staten. Tro de, att de skola få hjelp af staten, så hemställer
jag, om de väl skola ådagalägga samma kraft uti att söka hjelpa
sig sjelfva, som de eljest troligen blefvo nödsakade till. Vidare
säger man, att den undsättning, som lemnäs till utsäde och
brödföda och som erhålles genom öppnadt tillfälle till arbetsförtjenst,
är den förmånligaste, men att då sådant icke låter
sig göra, måste undsättningen gifvas äfven utan visshet om återbetalning,
samt att dylika tillfälliga understöd åt behöfvande
icke innebära samma hinder emot den enskilda spannmålshandeln,
som en ständig magasinering för statens räkning.
Det är visserligen obestridligt, att det är bättre, än att alltid
hålla spannmål tillhanda, att endast för tillfället och
till dem, som genom arbetsförtjenst förvärfva sig delaktighet
deri, lemna ett sådant; men äfven här är ju presumliorien,
att staten skall lemna understöd, gifven. På ett annat ställe
har man sagt, att penningeunderstöd företrädesvis bör begagnas.
Detta är äfven ganska sannt; men jag hemställer,
om icke den föreställning, att Regeringen anser det vara
riktigt och klokt att försäkra Svenska folket derom, att då
missväxt i en eller annan ort inträffar, skall staten ovilkorligen
vara tillreds att mellankomma med undsättning, om
icke, så länge en sådan grundsats finnes uttalad, ett bestämdt
practiskt hinder deri förefinnes emot uppkomsten af någon
riktig spannmålshandel, fastän jag medger, att nämnde grundsats
är vida mindre uttalad nu, än förr. Utaf hvad jag nu
anfört skulle det kunna synas, som ville jag yrka, att staten
i intet fäll borde mellankomma; men sådan är visst icke
min tanka. Jag har i alltför lifligt minne det understöd,
som Konungen, dels af statens och dels af enskilda medel, gifvit
min ort, för att jag icke skulle ihågkomma de grundsatser,
jag då yrkade, att det nemi. är ett bland de skönaste
prerogativer att kunna begagna en collectiv kraft för att
bispringa det enskilda lidandet. Men deri skiljer jag mig
från den hittills iakttagna principen, att nemi. inleda ett
positivt anspråk på undsättning, så snart missväxt inträffar,
att jag anser sådant ovilkorligen inverka till mindre ansträngning
af den enskilda omtankan och ett mindre eftersinnande
hos folket, huruvida det verkligen kan uppehålla
sig med det näringssätt, det drifver, eller om det icke bör
söka ett annat. Långt ifrån således att vara enrot, det Regeringen
bör äga att disponera fonder till communernas bispringande
vid sådana olyckor, som de icke utan undsättning
kunna hjelpa sig utur, inskränka sig mina betänkligheter
dertill, huruvida det icke är oförsigtigt och statsoeconomiskt
oriktigt att uttrycka en allmän grundsats med hänsigt till
endast ett specielt förhållande. Jag lrar redan yttrat, huru
ytg anser sådant inverka pä spannmälshandein, och jag vill
-r i4 H. 3a
ajo
Dea ii O c to ber f. m.
ytterligare förklara, att så länge någon anledning gifves till
förmodan, att staten skall mellankomma, är det omöjligt,
att någon spannmålshandel kan komma att uppstå. Jag medger
visserligen, att hinder emot en större spannmålshandel
i alla fall linnes; men dessa bero på brist af capitaler, och
denna bör och kan försvinna, i fall det väsendtliga hindret
undanrödjes. Slutligen, och såsom en sammanfattad recapitulation
af hvad jag nu yttrat, upprepar jag, det jag tror,
att R. St. böra tillse, det de kunna bevilja creditivet, dock
utan att dervid, fästa något specielt vilkor, som inskränker
Konungen till begagnande deraf endast vid genom missväxter
uppkommen förlägenhet af brist på spannmål, alldenstund
staten icke bör visa sig hylla en grundsats, som hos de mindre
förståndiga kan anses innefatta en skyldighet af staten
att alltid afhjelpa den förlägenhet, sorn genom en mindre
gynnsam skörd kan förorsakas.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Min afsigt, då jag
begärde den K. propos:n på bordet, var att dervid göra
nä"ra anmärkningar. Jag ämnar likväl icke att här ingå i
några specialiteter, helst Utsk. kommer i tillfälle att i detail
inhemta mina åsigter i ämnet uti de handlingar, hvilka
komma att till Utsk. öfverlemnas, och hvaribland jemväl
befinnes ett af mig, i egenskap af ledamot uti en af de i
orterna till ämnets undersökning nedsatta committeer, afgifvet
utlåtande. Jag instämmer nu blott med Gr. Frölich,
och vill endast tillägga, att då jag tror, att Representationen
bör sätta Regeringen i tillfälle att disponera medel för
att kunna träda emellan, då någon stor calamitet drabbar
en eller annan ort, är jag likväl af Gr. Frölichs mening
deruti, att det nödiga understödet icke bör uteslutande bestämmas
att kappvis i säd utgå till hvar och en behöfvande,
utan användas såsom medel för etablerande af en så beskaffad
spannmålshandel, hvarigenom bristen på sådan väg kan
fyll as. Jag har sökt i det af mig afgifna betänk, utveckla
förhållandet i denna del uti min ort; och då det förundrar
mig, att den K. propostn ankommit så sent, fastän jag medger,
att jag såsom orsak dertill inser, det man velat inhemta
eommitte'ernas utlåtm, ber jag Herrarna fästa uppmärksamhet
dervid, huru vigtigt ämnet verkligen är. Det står nemi.
i ett ovilkorligt sammanhang med den vigtiga frågan om
spannmålstullen; och min öfvertygelse är, att utan en fast
spannmålstull får Sverige aldrig någon verklig spannmålshandel,
och Regeringen skall oupphörligen finna sig öfverhopad
af ansökningar fran orter, som icke anse sig kunna
åstadkomma fyllnad af deras behof. Om en fix tull stadfästas,
och Regeringen aldrig blandar sig med någon spannmålshandel,
då först kan den enskilde, som slår sig på denna
handel, på samma gång dervid finna sin egen fördel, sorn
han bereder de nödställdas hjelp; men skall Regeringen al
Den ii October f. m.
tid stå till reds att mellankomma, då fruktar jag, att nöden
aldrig skall blifva afhjelpt. Sådana äro mina tankar om orsaken,
hvarför statens undsättning hittills så ofta varit påkallad
och hvarför behofvet deraf fortfarande skall visa sig,
så vida man icke antager en stabel princip i detta afseende.
Det gifves exempel, att de sädesrikaste provinser varit
hotade med missväxt, och jag var sjelf bland dem, som trodde,
att undsättning var behöflig; men erfarenheten visade, att
då undsättningen icke kom, inställde sig, till följd af den
enskilda speculationen, flera skeppsläster spannmål och fyllde
sålunda behofvet. Det gifves få orter i vårt land, dit
sjöcommunicationerna icke sträcka sig, och der så icke är,
är allmogen van att göra sina transporter landvågen, så att
någon svårighet i det afseendet icke är att befara. Jag anhåller,
att Utsk. måtte med noggrannhet genomgå, hvad de
särskilda commilterade yttrat i detta magtpåliggande ämne, och
framför allt göra sig öfvertygadt om den sanning, att en
spannmålshandel aldrig kan uppstå under andra förhållanden,
än att man bestämdt kan påräkna att utan någon statens
mellankomst få afsätta sin vara, der den behöfves.
Gr. Frölich: Jag vill blott tillägga några ord, som jag
glömde, då jag sitt yttrade mig. Det var nemi. ang:de frågan
om spannmålstullen. Jag instämmer nu i hvad Frifa.
Ehrenborgh derom yttrat, och förklarar derjemte, att onfjag
kände någon utväg att erhålla visshet derom, att Regeringen
icke ärnade begagna sig af det i 60 § Reg.F. henne
lemnade prerogativ att höja eller sänka spannmålstullen, så,
och om ett förklarande af Regeringen i det afseendet lemnades,
är jag öfvertygad, att det stora ändamålet skulle
vinnas. Men så länge man är oviss i nämnde afseende,
kan aldrig någon spannmålshandel uppstå eller vinna stabilitet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag instämmer med de föregående
talarne och tillägger den önskan, att Utsk. matte
tillse, det en så beskaffad ändring i 60 § Reg.F. må kunna
tillvägabringas, hvarigenom Nationen må kunna trygga sig
vid en fix spannmålstull. Jag tror visst, att ett förklarande
från Regeringen i samma syftning vore ganska nyttigt; men
jag fruktar, att ej någon tillfredsställande visshet komme att
vinnas utan en formlig juridisk bestämmelse, och det yttrande,
Constit.Utsk:s ordförande nu afgifvit, leder mig till
den förhoppning, att det önskvärda resultatet skulle beredas,
om StatsUtsk. i sådant afseende sökte eommunication
med Constit.Utsk.
Remitterades till StatsUtsk.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Uti sisla plenum
hade jag äran tillkännagifva, att en nåd. skrifvelse till
R. St., ang:dc understöd för den nedbrunna staden Wenersborg,
i dag skulle inkomma till Stånden. Denna skrifvelse
är färdig; men då arne Stånd icke hafva piena i dag,
är detta anledningen, hvarför öfverlemnande! måst uppskjutas
intill nästa, för alla Stånden gemensamt inträffande,
plenum.
Föredrogs ånyo K. M:s den 9 dennes f. m. på bordet
lagda nåd. propos., ang:de ändring i 5 cap. 1 § Missg.bm.
Hr Crusenstolpe, Magn. Jac., uppläste följande:
Efter elfva (säger n) års besinningstid från det riksmöte,
då R. St. förra gången förkastade ett med det ifrågavar.
likartadt förslag till ändring af 5 cap. 1 § Missg.bm,
och efter tio (säger 10) månaders förlopp af en kostsam riksdag,
hvars snara afslutande redan länge utgjort ett ämne
för Svenska folkets och dess representanters längtan och
hopp, har Regeringen nu omsider framställt en propos., lika
märkvärdig i hvad angår historien om dess tillkomst, som
i afseende på den politiska och moraliska åsyftningen. Denna
i hvarje annat land, än nutidens Sverige, exempellösa
senfärdighet skulle innefatta bevis på missaktning mot Ständer
och Nation, så vida ursägten ej läge i StyrelsepersonaJens
ovana — af opinionen stämplad såsom oförmåga — att
tänka och handla, då den bör och som sig borde; och denna
opinion vederlägges i sanning ej af det fosters beskaffenhet,
hvilket en så rund tid dväljts i sitt upphofs sköte.
För att emedlertid tillintetgöra verkan af den ministeriella
beräkning, sorn möjligen och icke osannolikt torde förefinnas
på nuvar, riksdagsmäns glömska eller okunnighet om
nntecedentia vid riksmötet i8?,3, är det på dem, som jag
utbeder mig att till en början få fästa uppmärksamheten.
Åtal för majestätsbrott och åklagaremaktens yrkande af
lifvets förlust följde på Frih. Anckarsvärds uttalade omdöme,
att en vidtagen regeringsåtgärd vore landsförderflig.
Hvarken allmänna tänkesättet eller de domare, som då i rätten
sutto, syntes böjda att villfara detta påstående; och lagen
medger inga alternativer mellan dödsstraff och befrielse.
Innan utslag foll, erhöllo R. St. en den 5 Mars aflåten nåd.
skrifvelse, hvaruti, med åberopande af "K. M:s hjertås ingifvelse
och af ett rättvist förtroende till folkets tillgifvenhet
och kärlek, K. M., för att sätta ofvanåberopade lagnum
i öfvei ansstämmelse med grundsatserna för en mildare
”lagstiftning, uppmanade R. St. att till K. M. inkomma med
”anderd, förslag till en förändring af 1 § 5 cap. Missg.bm,
"hvarigenom, jemte vissa bestraffnings g naders upprättande,
det nu stadgade dödsstraffet i detta fall må
"alldeles uppbafvas,"
Den nåd. skrifvelsen (som, i förbigående sagdt, genom
misstankan om identiteten af dess och af slutpåståendets
Den ii Oetobcr f. m.
a53
sannskyldiga upphofsman inverkade särdeles menligt för en
bland Högsta Domstolens ledamöter, då han skulle genomgå
opinionsnämndens skärseld, hvarefter han förflyttades till en
presidentsbeställning och är redan för ett par år sedan afsomnad)
rönte redan vid remissen motstånd hos H. R. o. Ad.
såväl som hos V. BorgareSt. Den formbrist, som förmenades
äga rum deruti, att Regeringen ej till R. St. aflåtit något
egentligt förslag, sökte Hr Cederschjöld afhjelpa, för att
få den nödiga och — detta förtjenar särskild uppmärksamhet
— lika litet nu som då utstakade gränslinien uppdragen
emellan Konungens enskilda lif och lefverne samt
K. M:s regeringsåtgärder och författningar.
LagUtsk. utlät sig under d. i/\ April sålunda:
”En ledamot (af BorgareSt.), Hr Bagge, har på anförda
skäl ansett något mildare bestraffningssätt, än det 5
”cap. i § Missg.btn för deri omnämnda brott bestämmer,
”icke böra äga rum; likväl finner Utsk. för sin del, att
”detta slags brott kan äga så olika gradation, att, i många
”fall, dödsstraffet vore i strid med den i öfrigt gällande lagstiftningen,
men att dess upphäfvande deremot för de svå”raste
fall, eller sådana förolämpanden, hvilka under hot
”och bitterhet yttras inför sjelfva Majestätet, eller direct an”gå
detsamma och innefatta de egenskaper, som i 5 cap. i
”§ Missg.brn omförmälas, icke öfverensstämde med andra bestraffningar
i lagen, hvaribland må anföras, att, enligt i8
”cap. 8 § Missg.b:n, minsta våld å embetsman i tjensten
”straffas med lifvets förlust, och ryktens utspridande i argt
”uppsåt, som röra medborgares ära, efter omständigheterna
”med det ansvar, som kommer dödsstraffet närmast, eller
”landsflykt, hvilken bestraffning jemväl, enligt Tryckfr.för”ordn.
, äger rum för smädelser emot främmande Öfverhet,
”framför hvilken det likväl synes, som borde landets egen
”vara af lagen helgad. Vid betraktande häraf, och då den”na
jemnförlighet icke bör af lagstiftaren förbises, samt den
”nåd. skrifvelsen, ehuru åsyftande gradationer i bestraffningen,
likväl har dödsstraffets afskaffande till hufvudföremål,
”anser LagUtsk. sig af de betänkligheter, som möta för bi”fall
till K. M:s nåd. propos. i denna del, äfven vara hin”dradt
att tillstyrka lindring för de mindre förbrytelser, som
”kunna under ansvarighet inför det ifrågavar. lagstället hänföras:
i anseende till hvilka det correctiv äger rum , att K.
”M. har öppet, dels att anbefalla anställande af åtal enligt
”K. brefvet d. 25 Sept. 1777, dels också att, genom mildring,
”af nåd ersätta det ofullständiga i lagstiftningen.”
Under öfverläggningen om detta utlåt, hos H. R. o. Ad,
yrkades återremiss af Statsråden, Deras Extr Grefvarna Mörner
och Löwenhjelm, af Presidenten Frih. Cederström, Gen.Tull-*
directören Gr. Posse och Häradshöfd. Ribbing, äfvensom
dåvar. Ridd secret. Lagerheim, under sken att bibringa upp-,
lysning, sökte åt detta håll rikta meningarna. För bifall
a54
Den ii October f. m.
åter talade Frih. Anckarsvärd, Hrr von Hartmansdorff (nu
Statssecret.) och von Heyne, hvarjemte Gr. v. Schwerin ”ej
”kunde återhålla sin förundran, att alla de önska den strän”gare
lagens bibehållande, som möjligen skulle kunna, såsom
”man brukar säga, komma i olycka, och att alla de äro
”angelägna att få straffen mildrade, sorn äro i tillfälle att
”kunna tillämpa dem.”
Votering begärdes, i kraft af hvilken R. o. Ad. biföll
LagUtsk:s betänk, med 117 röster mot 6g. Det är i Frih.
Anckarsvärds ädla och sanna yttranden, motiverna igenfinnas
till detta beslut, hvilket torde förefallit mången oväntadt,
helst jag, då tjenstgörande i R. o. Ad:s Cancelli och
under voteringens fortgång inne uti Ridd.secret:s arbetsrum,
der en hög embetsman då inträdde, hörde honom till Ridd.-  secret. yttra dessa gåtlika ord, hvilkas tydning jag öfverlemnar
åt den mera skarpsinnige att utfundera. ”Anckarsvärd
”— sade han — talar nu ur en så stolt ton, för att fä bernilla
dödsstraffet i lagen; men gunstig Herrn blir väl spa"kare,
sedan vi fått ett annat utlåt, från LagUtsk.”
Adeln blef icke ensam om beslutet att godkänna LagUtsk:s
åsigt, hvarmedelst ock Ministerens anslag, för den
gången åtminstone, misslyckades.
Frih. Anckarsvärds omförmälda yttranden voro af följande
innehåll:
”Hvad beträffar sjelfva principen i lagstiftningsväg, är
”jag, med allt möjligt afseende å Konungens mildhet och ädla
”tänkesätt, fast i den tankan, att lagstiftaren ej kan lemna
”starkare och säkrare bevis på sina känslor för helgden af
”Majestätet, än genom bibehållandet af högsta straff på
”högsta brott. Jag tror således det vara lika obilligt
”sorn olämpligt att i närvar, förhållande ändra det lagstad”gande,
som bestämmer nämnde straff. Jag fruktar dessutom,
att de brott, hvarå detta straff har afseende, skulle
”genom dess förändrande snarare ökas, än rain"skas
till antal; åtminstone är jag förvissad, att exemplen
hittills varit högst få på anklagelser för lasteligt tal
”öfver Konungens, Drottningens eller Thronföljarens Perso n.
”Men dessa anklagelser och tydningarna och tillämpningen
”af det ifråga var. lagrummet skulle blifva mindre sällsynta,
om utvägen att straffa blefve lättare att
”begagna, än den nu är. Det synes mig ock strida emot
”principen för all lagstiftning, att borttaga det straff, 1 § i
”5 cap. Missg.bm innefattar, under det roan låter nästföljande
§ i samma cap. stå orubbad qvar med
”föreskriften, att den, som smädeligt talar om
”Konungens och Rikets Råd för embetets skull,
”skall mista lifvet. Väl kan man invända, att Rikets
”Råd icke mera äro till; men man äger dock sedan den ti"den,
då upplösning af Rådkammaren redan skett, att åberopa
exempel derå, att dom fallit öfver en person, som
Den ii Octobcrf. m.
”lastligen talat a någon af Deras Excellencer. Då sålunda
”det lagrum, som å dem har afseende, kunnat under ett
”ombytt förhållande anses gällande och vinna tillämpning, lindner
jag desto mindre skäl vara att rubba ett stadgande,
”sorn åsyftar att freda Majestätet från smädelsen; och min
”känsla säger mig, att i detta stadgande icke heller ligger
”någon våda, då Konungens rätt att göra nåd lemnar åt
”Konungens hjerta tillfället att pröfva graden af brottet och
”möjligheten att eftergifva lagens kraf. Min öfvertygelse
”är derföre, att lagstiftaren under ingen synpunkt bör frångå
den straffbestämning, hvarom nu är fråga, och att, om
”någon förändring af §:n skolat öga rum, densamma bort
”utgörasi tillägget af ett enda ord, nemi. Person; då hade
”hvarje tvifvelsmål om §:ns tydning varit afhulpet och all
”våda af dess tillämpning förehyggd.”
Sedermera tilläde Friherren:
”Gr Löwenhjelm har trott sig i min framställning finna
”en böjelse att bibehålla en obillig lagstiftning. Sådan kun”de
dock aldrig min tanka vara, ty den grundar sig ensamt på
”öfvertygelsen om billigheten af den nuvar. lagen. Men
”min verkliga afsigt och uppriktiga önskan var
”och är, att kunna undanrödja möjligheten för
”s a m v e t s 1 ö s a och mindre menniskoälskande rådgifvare
att ge n o in brottets tydning verka en
”obillig tillämpning af en otydlig strafflag.”
Sådan var framställningen, sådana skälen, sådan blef utgången
vid 1820 års riksdag. Till Edra omdömen, till Edra
samveten, mina Hrr, vädjar jag: hvilken förändrad åsigt kan
på de sedermera förflutna elfva åren hafva gjort sig gällande;
hvilka nya motiver har Regeringen framställt; hvilken
ny utveckling har hon beredt frågan? Har, i den väsendtligaste
omständigheten, Ministeren icke lika handlöst
öfverlemnat lagförslaget nu, som för elfva år sedan, då intet
spår kan upptäckas ens till försöket att uppdraga den
vigtiga skillnaden mellan Konungens höga individ, det constitutionella
föremålet för allas dyrkan och allas vördnad,
det af både grundlag och allmän lag med helgd och oantastlighet
kringgärdade Majestätet, och Konungen i sin Conseil
, der de vidtagna åtgärderna, de utgående besluten äro
underkastade offentlig granskning samt constitutionel räfst
och — tilläggom! — lagligen skulle kunna kosta rådgifvarne
förlust t. o. m. af lif, ära och gods? Är det rimligt,
att vissa förgripclser mot domare och Konungens em be tsin
än gälla lifvet (enligt 18 cap. 8 § Missg.b:n), under det
förgripelse!- mot Konungen sjelf skulle i ansvarsväg stadna
vid ett par års fästning? De prot., som finnas bilagda Konungens
propos., utvisa, att man icke medgifvit ändring i
2 § af 5 cap. För Statsrådet och Högsta Domstolens betryggande
har man bibehållit den svårare bestraffningen
— lifvets förlust —, enär ett annat lagrum bestämmer ”det
256
Den ii Oetober f. tn.
straff, som närmast är till dödsstraffet,” redan för den, som,
efter undfången varning, ej afstår från och ej gitter fulltyga
sitt tillmäle, att Hofrätt vrångvisligen dömt. Lifvets förlust
vore således en lämplig bestraffning för brott mot Ilrr
Stats- och Just.råder, hvilka bedröfligtvis endast genom en
§ i brottsmålslagen erinra om Riksens Råd i framfarna dagar,
under det brott mot Konungens Majestät skulle försonas
med en lindrigare bestraffning. Låtom oss tala genom
ett exempel. Låtom tre förbrytare uppträda samtidigt.
En anklagar Hofrätt inför Konungen att hafva vrångvisliga
dömt, men saknar bevis och straffas med 4° pär spö
och lifstidsfästning, i kraft af 20 § i 3o cap. Rätteg.b:n.
Den andra tillvitar Högsta Domstolen eller Statsrådet att
i samma sak hafva tagit mutor: 2 § af 5 cap. Missg.b:n bestämmer
hans straff till lifvets förlust. Den tredje går så
långt i förgripelse, att han ”talar eller skrifver om Konungen,
Drottningen eller den, som till efterträdare på thronen
förklarad är,” att de tagit mutorna i stället för Högsta Domstolens
af Statsrådets ledamöter, och bestraffningen för denne
fräcke förbrytare blef, så vida den ifrågavar. lagförändringen
antages, — högst tio års fästning. Hvad synes
Eder, mina Hrr, om ett så beskaffadt system i lagstiftningen?
Ett sådant mästerprof på lagstiftningsförmåga aflägger
man inför Nationen efter elfva års begrundande och tio månaders
framskriden riksdag; ett sådant juridiskt missfoster
yrkar man, att R. St. skola å egna och Svenska folkets vägnar
adoptera.
Criterierna af juridisk oduglighet förefinnas så tillräckligt
i detta lagförslag, att jag, så vida ej öfverläggningen
dertill föranleder, icke ämnar falla R. o. Ad. besvärlig med
en framställning af de lyten, med hvilka propos:n i moralisk
och politisk synpunkt är behäftad. Jag hänvisar i detta
afseende till de här ofvan åberopade företeelser vid 1823
års riksdag. Likväl bör jag ej underlåta att särskildt fästa
uppmärksamheten på det orimliga och grundsatsvidriga, att
begagna ärans förlust såsom en straffbestämmelse vid politisk
förgripelse. Detta straff återstudsar, om lagtillämpningen
råkar i collision med allmänhetens öfvertygelse. Det beror
icke af någon lag eller någon magt i verlden att beröfva
ett stort snille, en utmärkt förtjenst, en af opinionen hyllad
person sin ära för brott, som sjelfva bero af politiska conjuncturer.
Framlidne Gr. Armfelt, som skref lastligt 0111
Hertigen Förmyndare-Regenten, schavotterade in effigie uti
alla Rikets städer. När Gustaf Adolph koni på thronen,
blef Armfelt åter insatt i alla sina förra värdigheter. På
samma sätt gick det med Aminoff. De voro personer af
förnäm slägt och mägtiga relationer, det är sannt; men jag
skulle ej förmoda, att en lagstiftare i ig:de seklet tillät sig
en afskyvärd sidoblick på ojemnheterna i samhället mellan
hög och låg, rik och fattig. . f
Den ii Oetoberf. ra.
Af dessa skäl hemställer jag, att LagUtsk., dit jag anhåller,
att mina anmärkningar må åtfölja den K. propostn,
behagade, medjjafstyrkande af densamma, föreslå K. St. att
antaga den särskilda mening, som blifvit till Statsrådsprot.
yttrad af Just.rådet Gr. Hård, i hvad den rörer i Jj af 5
cap. Missg.brn.
Uppriktigt beklagar jag H. R. o. Ad., att bland alla
sina må ilga medlemmar i Konungens constitutionella omgifning
blott kunna framvisa en enda, som begripit vigten af
sitt åliggande och fullgjort det; och innerligen lyckönskar
jag Högv. PresteSt., att den vördnadsvärde ledamot af detta
Stånd, som tillika har säte och stämma i Konungens Conseil,
räddat sitt medborgerliga rykte från fläcken af delaktighet
i ett Regeringens förslag, som det redan vore ett
smicker att skrifva blott på oförståndets räkning.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag hade ämnat att,
utan att inlåta mig i någon vidare discussion, endast hänvisa
Utsk. till prot:n, som innefatta öfverläggningarna i ämnet
vid 1823 års riksdag. Jag är nu förekommen af Hr
Crusenstolpe och får blott till prot. förklara, att jag uppå
de af LagUlsk. anlonia skäl och utur samma synpunkt, som
synnerligast Frih. Anckarsvärd vid nämnde riksdag utvecklade,
får beledsaga remissen med mitt afstyrkande till den
K. proposrn.
Hr Hjerta, Lars Joh.: Jag delar icke helt och hållet
deras mening, som tro, att en orimlig lag bör qvarstå
derföre, att något straff å det brott, hvarför den blifvit
stiftad, icke må tillämpas; men hvad den nu i nåder föreslagna
lagförandringen beträffar, har det redan af Hr Crusenstolpe
blifvit tydligen visadt, hvilket osammanhang som
finues emellan den K. proposrn och andra der icke vidrörda
lagstadganden, och jag instämmer altså i Hr Crusenstolpes
framställning, tilläggande endast såsom en ytterligare
orimlighet emot förslagets antagande, att man icke finner
det vara med en enda bokstaf utmärkt och förtydligadt,
hvad egentligen menas med lasteligt tal, utan är det sålunda
lern nåd t obegränsadt åt domarens magt att från den mest
skenbara förbrytelse uti ifrågavar. afseende draga slutföljder
till ärans förlust och fästning. TJti Franska lagen t. ex.
ar det så noggrannt bestämdt, hvad som med lastligt tal
förstås, att sådant icke kan hänföras till något annat än ett
enda begrepp; beskyllningen skall nemi afse en handling,
hvars tillvaro skulle ådraga ärans förlust. Så är icke förhållandet
här. Visserligen innefattar 60 cap. Missg.brn åtskilliga
distinctioner i detta afseende; men man har sett flera
och ganska färska exempel, att dessa icke alltid följas.
På dessa grunder kan jag icke annat än afstyrka bifall till
den K. propostn. Jag uppträdde fullkomligt oberedd och
i4 H. 33
Den ii October f. m.
hoppas derföre, att R. o. Ad. ursägtar det ofullständiga i
mina anmärkningar.
Frih. Boye, Ludv.: Det Stånd, hvaraf jag har äran
vara ledamot, torde hafva rätt att fordra, det en man, sorn
öfver 4° är tillhört det juridiska facket, icke skall tigande
lemna detta ämne. Det gifves en viss politisk försigtighet,
som bjuder att i frågor, der partisinne i mer eller mindre
man kan inträda, iakttaga tystnad, till dess det visar sig,
hvilkendera sidan som blir den rådande, för att naturligtvis
då öfvergå till den. Denna försigtighet kan vara bra lör
den representant, hvars fosterlandskänsla icke har nog styrka
för att kunna emotstå det nu så öfvervägande popularitetsbegäret;
men för min del förklarar jag, att jag anser en sådan
försigtighet för feghet, och med samma sjelfständighet,
som följt mig från första gången, jag här höjde min röst,
vill jag nu ingå i ämnet och skall icke oroas af det klander,
som i morgon kan möta mig inför hopen, af hvars
gros sens commun jag likväl påräknar rättvisa för min öfvertygelse.
Äfven jag tror, att den K. propos:n äger brister;
men jag tror ock, att dessa kunna undanrodjas. Ämnet
delar sig nemi. i a:ne omständigheter. Den ena: Står
det brott och det straff, som i 5 eap. i § Missg.bm omtalas,
i samma förhållande till hvarandra år i834, sorn de
stodo år 1734? Är straffet adaequat till brotlet? Bör förändring
äga rum eller icke? Dessa äro de första frågorna; och
om man, såsom man måste, medgifver, alt förändring är
nödig, så uppstår andra frågan: huru skall förändringen
verkställas? Hvad första frågan vidkommer, uppkallar jag
le giös sens commun för att afgöra, om en förseelse i prat
är detsamma som ett brott i handling; 0111 det förra är eller
kan blifva lika ingripande i allm. säkerheten som det
sednare. Är mitt förnuft ej alltför felaktigt, så måste en
himmelsvid skillnad äga rum. Derifrån äter kommer jag
genom rättskänslan till det resultat, att en lag, som fäster
högsta straff vid ett underordnadt brott, är felaktig; och
den blir det ännu mera, då sjelfva barbarismen af dess natur
gör den kraftlös i tillämpningen. Sådan är likväl den
nu ifrågavar. lagen; och jag ställer mig gerna under det
allm. förnuftets dom, då jag påstår, att den bör ändras.
Andra frågan är: Kan det förslag, som nu blifvit frarastäldt,
antagas i det skick, detsamma nu befinnes? Dertill
svarar äfven jag nej; ty med med all aktning för Högsta
Domstolens ledamöter, då man t. ex. föreslagit ärans förlust
för ett brott, deri intet förräderi, intet svek, intet falsarium
innefattas, här man begått ett juridiskt fel. Äfven
hade jag väntat, jag bekänner det, att, då Högsta Domstolen
föreslagit förändring uti det ifrågavar. lagrummet, den
äfven borde hafva tillsett, huruvida den föreslagna nya straffbestämmelsen
står i öfverensstämmelse med straffen för åt
-
sltilliga likartade brott emot enskilda, dem jag nu icke beböfver
speciel! upptaga, enär Hr Crusenstolpe gjort det.
Men dessa bristfälligbeter, som jag måste tillägga Högsta
Domstolen, förminska icke min öfvertygelse, att 5 eap. i §
Missg.btn i arne afseenden behöfver öfverseende. Det ena
är det, att efter den förändring i regeringssättet, som år
1809 tillkom, är det nödigt uppdraga skillnaden emellan
Konungen såsom individ oell såsom regerande, och det bade
således bort heta: om någon tadlar Konungens person etc.;
det andra är, såsom jag redan nämnt, i afseende på straffets
missförhållande till brottet. Om proposrn återföres till dessa
ändamål, och förändringen vidtages i öfverenstämmelse med
öfriga stadganden i vår brottmålslag, så tvekar jag icke att
dertill lemna mitt bifall, utan att frukta att fördömas för
det jag följt min öfvertygelse om hvad sorn är rätt. Jag anhåller,
att detta mitt yttrande må få åtfölja remissen.
Frill. Ehrenborgh, Gasp. Wilh.: R. o. Ad. äger
visserligen anledn. att vänta af mig, sora dels haft förtroendet
att hafva varit ledamot af LagUtsk., dels till följd af
mitt embete har till åliggande att följa de juridiska förhållandena
inom vårt land, alt jag skall yttra mig i denna fråga;
och det torde då icke vara underligt, om jag går en så
beskaffad billig förväntan till mötes, hvarvid jag börjar med
att förklara, det jag lifligt önskat, att den föredragna propos:n
aldrig hade framkommit. Just derföre, att för min
känsla utgör Majestätet, näst Gud, den heligaste föreställning,
är jag innerligt mån om, att lagarna skola uppehålla
det i en sådan helgd. Huruvida den ifrågavar. K. propostn
leder till ett sådant ändamål, lemnar jag til! den djupare
lagforskningenfatt bestämma; för min del bekänner jag, att
jag icke förmått leda min förhoppning till en så beskaffad
slutföljd. Jag tror, att af ali slags lagstiftning är brottmålslagstiftningen
den mest grannlaga, den svåraste; och
så mycket mera angeläget måste det då vara att i afseende
på förhållanden, hvilka så djupt ingripa i det hela
som det ifrågavar., icke framkomma med partiella
förslag. Då man vet, huru inom hela criminallagstiftningen
det ena bör stå i det mest afvägda förhållande
till det andra, så att icke någon brytning, alltid och inom
alla institutioner skadlig, må de särskilda delarna emellan
finnas eller uppstå; då ett nytt criminallagförslag nyligen
blifvit öfverlemnadt till granskning, och då vidare jag
alltid sökt att med min röst bidraga till införande af ett
system i våra lagförhållanden, så är det klart, att jag lifligt
önskat, att icke en isolerad propos. skulle framkomma i ett
ämne, som man väl icke kan frånkänna en hög vigt inom
vår criminallag. Jag hade önskat, att Högsta Domstolen fästat
Konungens uppmärksamhet å den uppenbara strid , hvari
dea föreslagna förändringen stål' till sä många andra lag
-
Den, ii Octoberf. m.
stadgänden, men jag har hvarken dertill eller till något försök
att jemna dessa stridigheter kunnat upptäcka minsta
spår; och då jag ur sålunda anförda skäl måste upprepa,
det jag beklagar, att denna propos. blifvit för Standerna
framlagd, beklagar jag jemväl, att de män, sorn det hufvudsakligen
tillhört att lemna ledning i detina fråga, icke
ådagalagt någon vilja eller förmåga att djupare intränga i
dess verkliga beskaffenhet. Jag menar härmed Högsta Domstolen;
ty jag vill icke lägga Konungens öfriga rådgifvare
till last, om de icke förmått nog intränga i alla de minutier,
som behöfva upptagas i omdömet, då man vill företaga
en erforderlig granskning af frågan. Då nu emedlertid
proposrn mäste öfverlämnäs till LagUtskts behandling, hoppas
jag, att Utsk., i händelse det skulle biträda principen,
icke må underlåta att ställa tillämpningen deraf i analogi
med de flera öfriga stadganden, hvari den ingriper. Detta
är dock ett stort och mödosamt arbete, och det skall verkligen
blifva hugnesamt att se, om ett Utsk., som hittills ingalunda
visat sig önska innovationer och reformer i andra
afseenden, nu skall finna sig benäget att ingå i utarbetandet
af de verkligen omfattande förslag, som måste visa sig nödvändiga,
om denna fråga skall juridiskt behandlas. Först
skulle då en skillnad uppdragas emellan Konungen såsom
individ och såsom regent. Denna distinction anser jag för
min del fullkomligt obehöflig; och jag tvekar icke att säga,
att en sådan skillnad redan är tillräckligt uppdragen i hvarje
medborgares hjerta, och att det ej gifves någon, som
ej inom sig känner de tillbörliga gränsorna för sitt tadel.
Också har man, äfven från det håll, der man eljest hör det
skarpaste klander, ägt tillfälle att tydligen förnimma, det
ett så beskaffadt tadel, som omisskänneligen gifvit sig riktning
åt den höga personligheten, blifvit ogilladt; och jag
vågar förklara, att detta ogillande genomgått hela Svenska
folket. Slutligen får jag upprepa, att jag helst önskar afslag
å den K. proposm, eller, om Utsk. icke skulle finna
det för godt, att hela brottmålslagen då må bringas i sådan
paritet, att icke en lag, som angår Konungen, må stå i
strid med dem, som angå hans erohetsmän och undersåtare.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Det är naturligt, att jag,
såsom militär, icke har nog kännedom 1 ämnet för att ingå
i pröfning deraf. Jag ämnar också endast hålla mig vid en
formfråga. Frih. Boye har sagt, att han tog i anspråk le
gros sens commun. Hans framställning var äfven så enkel,
att den kunde fattas jemväl af dem, som icke äro jurister.
Af den K. propos. synes klart, att Konungen önskat mildring
uti den ifrågavar, straffbestämmelsen. Om nu sådant
icke kan ske för det att strängheten i andra §§ qvarstår,
är det ju skäl uti, att dessa hinder undanrödjas dermedelst,
att så beskaffade motioner väckas och till LagUtsk. öfver
-
Den it Octo ber f. m.
361
lemnäs, hvarigenom Utsk. må föranledas att behandla ämnet
i erforderlig helhet. Det kunde eljest handa, att Utsk.
såsom skäl för afstyrkande förevände, att Utsk. icke erhållit
remisser om ändring i öfriga lagens runi, hvarmed det i
den K. proposm ifrågaställa anses stå i oskiljaktigt sammanhang.
JJar jag misstagit mig, ithy att Utsk. verkligen icke är
bundet vid det större eller mindre omfång, ett remitteradt
förslag uttryckligen innefattar, så Uro naturligtvis enskilda
motioner i frågan onödiga; men i annat fäll hemställer jag
till Frih. Boye, som synes taga frågan före med håde hjerta
och förstånd, om han icke ville öppna erforderligt utrymme
för Utsk. att kunna företaga frågan på ettsätt, som
öfverensstämmer med både Konungens och folkets önskan,
att nemi. det orimliga straffet inå mildras.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag begärde ordet
för att fästa uppmärksamhet på nödvändigheten deraf, att
samma brott får samma definition, då det i särskilda lagar
omförmäles. Nu säger Tryckfr.lagen i 3 § 4 moni.: ”Allt
”slags lasteligt yttrande örn den regerande Konungens höga
”person eller gerningar etc,”; och då synes mig nödvändigt,
att samma ord nyttjas i allm, lagen, i fall ändring deri
skall ske, så att äfven der intages: Konungens person eller
gerningar. Samma sak kunde annars få en olika utgång,
i fall den gjordes anhängig i tryckfrihetsväg eller i
allin, juridisk väg. Af sådan anledn., samt på det icke må
dragas ifrån tryckfr.lagen sådana mål, som derefter rätteligen
böra behandlas, anhåller jag, att Utsk., om det finner
skäl till bifall å den K. proposm, må i den nya §:n begagna
samma ord i ofvannämnda afseende, som i Tryckfr.-  ♦ förorda, nyttjas.
Hr Crusenstolpe: Efter Frih. Ehrenborghs värdiga
och vackra yttrande föreföll det mig verkligen förvånande
att höra Hr Lefre'n, som sjelf medgaf, att han icke förstår
sig på detta ämne mer än den blinde på färgen, likväl taga
ordet deröfver. För att emedlertid gå Hr Lefrens önskan till
mötes, att genom väckt motion sätta LagUtsk. i tillfälle att
ställa öfriga lagrum i öfverensstämmelse med det förslag till
ändring af 1 § i 5 cap. Missg.bm, som K. M:s nåd. propos.
innehåller, föreslår jag och yrkar härmedelst, att H. LagUtsk.
måtte omarbeta hela criminallagen, af hvilken den
ifrågavar. §:n utgör slutstenen.
Frih. Boye: Jag skall efterkomma Hr Lefrens uppmaning
och får altså i anledn, af den förevar. K. proposm
väcka den motion: att som, vid antagande, att K. M:s nåd.
propos., ang:de ändring i 5 cap. 1 § Missg.bm, varder af
B.. St. antagen, och den i samma lagrum stadgade straffbestämmelse
altså varder mildrad, den påföljd deraf ovilkorligen
uppstår, att ej mindre den straffbestämmelse, som i påföljande
§ af samma cap. är utsatt, än äfven de öfriga straff,
Den ii Octobcr f. m.
som i andra lagrum uro fastade vid förbrytelser emot allm.
auctoriteter och embetsman, likaledes varda nedsatta till det
underordnade förhållande, hvari de hittills stått till straffbestämmelsen
för majestätsbrott, LagTHsk. må anmodas att
i sammanhang med det ämne, som förberörde nåd. propos.
innebar, älven tillse och föreslå de ändringar i andra straffbestämmelser,
som kunna blif va nödiga till bevarande af nu
gällande straffsystem. Att nu upprepa dessa alla, tillåter
mig icke mitt minne; men jag skall skriftligen utveckla ämnet
och begär remiss derå i sammanhang med den fL propos:
n.
Hr Lefre'n: Man anmäler sig ibland, uppkallad af ett
ögonblickligt intryck, som alltid är obehagligt att både känna
och beskrifva. Man sansar sig och linner, alt det icke
är mödan värdt att svara. Jag ämnar icke säga någonting i
anledn. af Hr Crusenstolpes yttrande.
Frih. Ehrenborgh: Om jag icke alltid drifvit den
sats, att det måste vara LagXJtsk:s pligt att, då någon motion
tillstyrkes, utan derom särskildt väckt fråga tillse, att
det nya förslaget kommer i paritet med aila de särskilda
lagrum, som med det förändrade stå i analogi, hade jag ej
underlåtit alt uti mina anmärkningar framställa mera, än
jag gjort, så vidt jag icke befarat att derigenom träda 87 §
Reg.F. för nära; och derför måste särdeles jag, såsom ledamot
i Constit.Utsk., vara man att akta mig.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Då jag icke är jurist,
och man således af mig ej bör förvänta juridiska kunskaper,
inskränker jag mitt yttrande i detta ämne till hvad
den här nyligen omtalade le gros bon sens bjuder.
Man har anmärkt, att den K. propos:n kommit så sent,
alt den möjligen kunde inverka till riksdagens förlängning.
Det tillhör visserligen icke mig alt ombesörja ärendernas föredragning
och expedierande i Statsrådet, utan endast alt
der afgifva mitt utlåt., när de förekomma, hvadan rättfärdigande
för dröjsmål i detta fall ej är min pligt; men jag
torde likväl i anledn. af denna anmärkn. få göra den erinran,
att så vigtiga och magtpåliggande ämnen ännu återstå
för R. St:s handläggning och afgörande, hvaribland regleringen
af Bankens förvaltning i första rummet torde böra
nämnas, att den tid, som dertill erfordras, synes fullkomligen
tillräcklig för den ifrågavar. propos. behandling. Nödvändigheten
af denna reglerings, likasom af flera andra under
handläggning varande riksdagsärender^ bringande till
slut inses utan allt tvifvel af H. Ståndet, utan att något
upprepande af ämnen och förhållanden derom erinrar. Vidare
har roan anmärkt, att en ledamot af Statsrådet icke
varit närvar., då den K, propos:n beslöts. Jag förbigår helt
och hållet de reflexioner och slutsatser, som på grund af
denna tillfälliga omständighet blifvit framställda, och vill
Den ii October f. ni.
aG3
blot upplysa, alt ifrågavar. Statsråd var hindrad af en svar
sjukdom att i Conseillen öfvervara beslutet. Man har an*
märkt emot motiverna till och innehållet af den K. propos:n.
Hegge delarna hafva genomgått den juridiska skärskådningen,
och de slutsatser, iag sedan deraf dragit, hafva
grundat sig på ett antagande af denna behandlings, om
ej ofelbarhet, åtminstone vägledande beskaffenhet samt, särskildt
i afseende på motiverna, på mitt förnuft och min känsla.
Till styrka för detta sednare ber jag att få uppläsa dessa
moliver. De lyda, sorn föijer:
"Om K. M. uti det ämne, hvarom ofvanberörde lag”rum
handlar, alllid kunde följa sitt hjertås röst, skulle,
'.'vid' anmälan af så beskaffad fråga, Konungen icke någonsin
tillåta åtal för förbrytelser emot dess egen person. K.
’’M. har ock vanligen, dä sådana fall blifvit anmälda, der
”brottet tillkommit af okunnighet eller obetänksamhet, för”ordnat,
att saken borde nedläggas; men Konungens enskilda
känslor äro underordnade dess pligter såsom statens öfverhufvud,
och när i betraktande tages, att ett brott, för”öfvadt
emot hvarje medborgare, utgör en förgripelse emot
"hela samhällets rättigheter, hvilkas bevarande fördrar den
"brottsliges bestraffning, och att delta kraf varder ännu
"mera bjudande, när det är Konungen, Drottningen eller
"Thronföljaren, som blifvit föremål för en brottslig djerfhet,
"så är det uppenbart, att begagnandet af den oinskränkta
"rätten att gifva nåd, utan noggrannt afvägande af stats"och
samhällsordningens alla fordringar, skulle med skal
"blifva ansedt såsom en svaghet å Regeringens sida, och att
"samhällets bestånd skulle dymedelst finnas hotadt genom
"undergräfvande af dessa grundvalar: ordning och vördnad
"för lagarna. R. St. hafva väl medgifvit, att ifrågavar.
"brott har särskilda gradationer, och att derföre tillämp"ningen
af dödsstraffet kunde i många fall komma att stå i
"strid med andra gällande lagstadganden; men R. St. hafva
"icke dess mindre velat bibehålla alla dessa brotts hänförande
under ett straff, — förlusten af lifvel, förmenande,
"att correctivet läge i K. M:s rätt att göra nåd. Det synes
"likväl hafva undfallit R. St:s uppmärksamhet, att det be"ror
af den brottslige att såsom nåd emottaga ådömdastraf"fets
förvandling, sä att det följaktligen icke fordras mera,
"än alt den anklagade äger kunskap om Konungens synnerliga
obenägenhet att tillämpa nu gällande lag emot politiska
brott, för att sätta K. M. i nödvändighet att antingen
icke låta åtala brottet, eller ock att icke låta verk"ställa
den dom, som i målet faller.”
Sådana äro de motiver, som vägledt nain Öfvertygelse
vid frågans pröfning och som bestämde mig att biträda Flogsta
Domstolens deröfver afgifna underd. mening.
Man har här framställt, att äfven sjelfva lagförslagets
innehåll hade brister, och skarpa critiker hafva i anledning
a64
Den ii October f. m.
deraf blifvit gjorda. Frih. boye, som också ansett förslaget
sakna nödig fullständighet och, såsom jag uppfattat, äfven
i visst afseende funnit det vara för långt sträckt, har
med lugn och klarhet framställt dessa meningar. Genom
denna öfvertygande bevisningsmethod visar det sig såsom en
brist i nämnde förslag, att detsamma icke omfattar sådana
lagrum, som afhandla förbrytelser, hvilka med de i propos:n
upptagna stå i analogi. Af handlingarna erfares, att med
förslaget från början åsyftades en mera utsträckt förändring;
men skälet, hvarför detsamma icke kom att bibehålla denna
utsträckning till andra personaliteter, än de deri uppnämnda,
var det angifna och, som mig syntes, för det närvar,
antagliga, att förslaget för detta ändamål hade erfordrat en
då icke uppgjord omarbetning i åtskilliga delar af vår criminallag,
hvilken omarbetning derjemte ansågs mindre nödig,
då man funnit det ytterligare, till ändring föreslagna,
lagstadgandet numera sakna tillbörlig tillämpning. Då Frih.
Boye, såsom jag trott mig finna, emedlertid nu framställt,
att LagUtsk. måtte taga äfven denna del af frågan i betraktande,
och tiden synes medgifva, att under närvar, riksmöte
frågan kan, i den ordning grundlagens förmer medgifva,
komma till en saknad fullständighet, tror jag, att denna,
troligen riktigt anmärkta, brist i förslaget sålunda bör kunna
fyll is, och ändamålet med den K. proposm derjemte ernås.
Lika frivilligt som jag således biträder denna anmärkning,
lika oförändradt qvarstår jag i den öfvertygelse, att
motiverna till den K proposln hemta siri grund från rättvisa
och upplyst menniskokärlek. Hvad jag således förut
godkänt, underkänner jag nu icke heller, och anser mig
derföre, genom instämmandet i dessa motiver, hafva uppfyllt
en pligt emot sanning och rätt, emot Konung och fädernesland.
Här har äfven blifvit yttradt, att om en sådan
lagförändring, som den föreslagna, skulle äga rum, borde
förbrytelsens beskaffenhet, hvarå lagen skulle tillampas, så
noga definieras, att godtycket ej linge någon del i tillämpningen.
Franska lagstiftningen, för fall som de ifrågavar.,
har blifvit citerad såsom bevis på möjligheten af en dylik
klarhet i förbrytelsens qualification, och den slutsats har
synts mig kunna göras af det här citerade mönstret, att om
sådant personligen lastligt tadel, hvarom lagförslaget talar,
skall kunna mota en Straffande lags tillämpning derstädes,
måste det innehålla en sådan beskyllning af egennytta eller
låg handling, som om den vore sann, beröfvade den beskyllade
andras aktning. Man har af åtskilliga allmänna tryckta
skrifter förnummit, att fall af sådan art under närvar,
tid här äfven inträffat; och om man antager de deröfver i
dessa offentliga skrifter yttrade, ingalunda stridiga meningar,
skulle man finna den här erfordrade klara relativitetcn,
emellan förbrytelsen och lagen. Om så vore förhållandet,
sv
-
Den li October f. tn.
synes af en lagstiftning, sorn för slika fall endast lemnar
■valet emellan intet straff eller det högsta, vara en pligt
mot Majestätets helgd och medborgares billiga rätt.
Jag har nu yttrat mina äsigter öfver de från juridiska
kunskaper utgångna anmärkningar, som synts mig påkalla
sakens närmare upplysning och vederbörandes eftersinnande.
Jag har dervid särskildt fästat mig vid deni, som visat sig
härflyta från den lugnare pröfningen, utan att fälla ett omdöme
öfver något annat än sak. I discussionens möjligen
fortsatta gång ämnar jag ej vidare deltaga.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Jag anser mig ingalunda
skicklig att ingå i de juridiska förhållandena, och
jag linner det icke heller vara nödvändigt, emedan 87 § Reg.F.
utstakar vägen för behandlingen af K. propos r. De måste
antingen afslås, antagas eller föranleda contraproposm. Jag
igenkänner uti den nu förevar. K. propos:n K. M:s fortfarande
omtanka att bereda lugn och säkerhet åt sina undersåtare;
men jag kan likväl icke biträda det nåd. förslaget af
2:ne skäl: det första, att dä hvarje Svensk medborgare äger
granska regeringsåtgärderna, kan klandret deröfver gansta
lätt framträda, utan alt man derföre förnärmar Konungens
Majestät; och den, som sådant icke iakttager, må skylla sig
sjelf. Mitt andra skäl är det, att, oaktadt jag är öfvertygad,
att det icke kommer att inträffa, det likväl skulle kunna
hända, att de obetydligaste förseelser komme att qualificeras
till egenskap att förtjena någon grad af de föreslagna
straffbestämmelserna; och då man stiftar lagar för framtiden,
måste man icke tänka på hvad som svnes troligt,
utan hvad som ar möjligt. För öfrigt anser jag io års
fästning icke vara mindre grymt än dödsstraffet; och jag
skulle tro, alt det vore både rätt och consequent af R. St.
att, likasom 1828 års, afslå den K. proposm.
Hr Crusenstolpe: Jag kan icke försaka det nöjet att
emot en Konungens rådgifvare åberopa go § Reg.F. Frih.
Åkerhjelm har nemi här framdragit en särskild händelse,
som örn den legat till grund för hela förslaget. Han har
likväl yttrat sig något mystiskt i detta afseende. Men skulle
det verkligen ligga en hund begrafven under saken, önskade
jag, att Herrarna öppet må uttala förhållandet. Jag
är beredd att äfven der möta Herrarna, så att jag tror, det
Herrarna icke derpå skola rosa marknaden.
Remitterades till Lagutskottet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
komme att fortsättas i dag kl 5 på eftermiddagen.
Då nu ånyo föredrogs K. M:s d. 9 dennes pa bordet
lagda nåd. skrifvelser:
i 4 11. £ 34
206
Ben ii Oc t oiier f. m.
ilo ang.‘dé upphörande af de på Öland utgående S. k.
Borgholms garnisons-servismedel, och
2:0 ang:de rättighet för hemmansägare på Gottland att
få erlägga penningelösen för deras rän tet jära, beslöt R. o.
Ad., att samma nåd. skrifvelse!’ skulle StatsUtsk. meddelas.
Hr Rosenblad, Bernh., hade inlemnat ett så lydande
anförande:
Med H. R. o. Ad:s tillstånd anhåller jag att få framställa
några förslag, rör:de det blifvande bancoreglementet.
1 :o Bestämmelserna, r Ö r : d e beräkning af sedelstocken.
Då det af H. CJtsk. föreslagna och sedermera godkända
förslag, rör:de beräkningen af sedelstocken, l.os R. o. Ad.
förevar till pröfning, anmärkte jag, att redactionen, långt
ifrån att Undanrödja de olika begrepp om hvad med sedelstock
i bancostil förstodes, sorn sedan sista riksdag förekommit,
skulle framkalla ännu större skiljaktigheter och, bokstafligen
tolkadi, förena beräkningen med större svårigheter
och arbete, än sorn vöre förenligt med nödvändigheten för
Bancostyrelsen att på dagen kunna beräkna sedelstocken.
Riktigheten af denna anmärkn. har redan vid första
tillämpningen visat sig. Då Fullmägtige nemi. skulle bestämma
interimistiska uppställningen af de rapporter, som
komma att hvarje vecka till Fullmägtige aflnnnas, beslöt
majoriteten att såsom sedelstock skulle beräknas, utom verkligen
utelöpande sedlar och i vexelbanken pä rakningar in —
nestående depositioner, outtagna återstoder af de diverse
verk beviljade creditiv. Då detta, enligt min åsigt, står i
rak strid med ordalydelsen af R. St:s beslut och i betydlig
mån skulle rubba de förhållanden, som varit afsedda vid
fattandet af dessa beslut, anser jag mig böra undersöka,
hvad verkligen den af R. St. beslutade definition på sedelstock
bestämmer, och i öfverensstämmelse med resultaterna
af denna undersökning föreslå redactionsförslag för det blifvande
reglementet.
Ofvannämnde beslut lyder, som följer:
”Med sedelstock böra förstås alla Bankens förfallna
skulder, deri inberäknade såväl depositioner i allmänhet
och den på särskild depositräkning i Vexelbanken insatta
fond, motsvarande beloppet af utelöpande riksg.sedlar, sorn
Bankens egna utelöpande sedlar, dock med afdrag af dels
de förskott, hvilka blifvit från Banken utleinnade till invexling
af föislitna smärre sedlar i landsorterna, dels sådana
transportsedlar, hvilka, såsom otydliga, icke kunnat under
sina numror aiföras, utan i stället blifvit af Lånebanken infriade,
dels ock metalliska värdet af de utelöpande, från
Riksg.cont. utgifna kopparskiljemyntspollelterna.”
Häraf finnér man sålunda, att Dtsk:s af R. St. bifallna
Den 11 0 c t o 1) e r f. m. 267
förslag afsett att med ordet sedelstock uttrycka begreppet
Bankens förfallna skulder, med den förklaring och de
Undantag, som sednare delen af sjelfva förslaget innehåller.
Om man icke fäster uppmärksamhet på denna förklaring
af uttrycket alla förfallna skulder, skulle, bokstafligen
tolkadt, derunder förstås äfven Lånebankens förfallna
skulder. Att detta likväl icke varit meningen, visar
uttryckligen Utsk:s utlåt, i ingressen till betänk. ]N:o 16, till
svar å gjorda anmärkn:r, sid. 35, så lydande: "Bland dean"märkningar,
som blifvit framställda emot Utsk:s beräkning
"af sedelstocken, förekommer först den, att sedelstockens beräkning
härigenom skulle försvåras, helst uti vexelbanco"skuldén
inbegripas ej mindre alla i Lånebanken deponera"de
summor, utan äfven alla Lånebankens förfallna capital"och
ränteskulder; men då, efter Utsk:s åsigt, Bankens
"förfallna ränteskulder för dagen, hvilka mer än
"fullkomligt motsvaras af dess räntefordringar,
"icke behöfva iakttagas vid de beräkningar, Bancostyrelsen
"vid hvarje särskildt tillfälle kan firma nödigt uppgöra till
"utrönande af förhållandet emellan reella fonden och sedelstocken,
anser Utsk. verkan af denna anmärkning förfalla.”
Då denna verkan icke kunde förfalla, i händelse nämnde
ränteskulder verkligen skulle inberäknas, torde det få antagas
för afgjordt, att Utsk., genom att till orden: alla Bankens
förfallna skulder lägga ett uppräknande af hvad
deri inbegripes, undantagit sådana poster, som dervid icke
blifvit uppräknade. För det fall, att man likväl af bokstafven,
i motsats med hvad sjelfva det utlåt., som framställt
förslaget, till försvar derför anfört, ville anse vara afgjordt,
att Lånebankens förfallna skulder borde också under
sedelstocken inberäknas, vill jag, med ledning af det sista
bokslutet (för år 1832), göra en analys af de poster, på
hvilka tillämpning skulle kunna komma i fråga. Dessa äro:
a) Utelöpande räntebärande skuldförbindelser,
som kunna delas i före år i83o upptagna lån och den
sedermera gjorda upplåningen för Handelsöisconten. A de
förra ske sällan uppsägningar. Den år 1832 skedda inlösen
(till ett belopp af 22,750 r:dr 20 sk. utom mot fordringar
afskrifna poster) öfverstiger, hvad under hela föregående tiden
af omkring 20 år blifvit uttaget, och kan anses motsvara
verkan af den vid sista riksdagen minskade förmånen i
belåningsvilkor af dessa fordringar, I alla fall lära aldrig
uppsagda capitaler lemnats outtagna öfver förfallodagen.
För upplåningen för Handelsdisconten finnes alltid tillgång
för förfallna uppsagda fordringar på den särskilda fonden
i Yexelbanken (med några få undantag, då Lånebanken på
ganska kort tid biträdt med smärre förskott).
b) Upplupna o uttagna räntor. Dessa utgjorde vid
årets slut tillsammans r:dr 37,978: 33. 6., inberäknade å
upplåningen för Handelsdisconten r:dr 11,658: 1. 6., för
Den ii Octobcr f. m.
hvilka mer än dubbel fond var afsatt på särskild räkning i
Vexelbanken. Till hvad Utsk. sjelf yttrat mot denna posts
inberakning i sedelstocken vill jag endast lägga, att vid
samma års slut Bankens upplupna obetalda räntefordringar
utgjorde r:dr i4o,2i4: 4°-; och uppgörandet hvarje vecka
af Bankens för dagen upplupna och annu mer af dess förfallna
räntefordringar skulle, om den vore möjlig, åtminstone
fordra en personal och sålunda en kostnad, som visserligen
icke motsvarades af viglen af en sådan uträkning.
c) Utelöpande invisningar och attester, bestående
af Lånebankens invisningar på dess cassör och på
Vexelbanken samt deras attester för gjorda insättningar
för Lånebanken (r:dr 20,589: 4'> Lånebankens invisningar
på vexelbancorakningen N:o 3 (räntemedel för upplåning för
Handelsdisconten) 65: 3o. och Riksg.cont:s realisationsinvisningar
r:dr 35: 2. 8. Denna titel kommer troligen att minskas,
sedan Lånebankens särskilda cassör numera upphört;
men för öfrigt, om man ej skulle anse besväret af dagliga
eller åtminstone veckouppgifter öfverstiga vigten att kunna
inberäkna dessa små summor bland sedelstocken, äro dessa
papper visserligen till sin natur att anse lika med utelöpande
sedlar.
(l) fnnestående medel (depositioner), bestående af
1:0 Äldre ö fver be t al n i ngar rn. m., öfverlemnade till
Bancostatens Enkecassa r:dr 5,44°: 26. 4-
Då för dessa gamla skuldposter, till hvilka på längre
tid ingen ägare anmält sig, Enkecassan är skyldig att, om
något uttagande skulle äga rum, detsamma genast ersätta,
torde denna post anses tillhöra dem, hvilka ej behöfva afses
vid beräknandet af Bankens förfallna skulder.
2:0 Bötesmedel till användande för de fattiga
r:dr 1478: 4-0. 2.
Då större delen af denna fond, under många år hopsparad,
numera af Bancostvrelsen blifvit uttagen ur Lånehunken
och gjord räntebärande, samt årsinkomsten aldrig
understigit årsutgiften, torde äfven denna lilla post ej behöfva
öka besväret för uppgifterna vid beräkningen af sedelstocken.
3:o Auctionsöfverskott på försålda guld- och silfverpanter
r:dr 4>226: 18. 8.
4:o Auctionsexpenser r:dr 20: 16.
5:o Umgälder vid försäljning af förfallna guldoch
silfver panter r:dr 4o5: 46. 10.
6:0 Inneliållning å Bancostatens löner 1,376: 16. 11.
Om man skulle anse vigtigt, att dessa små summor,
hvilkas belopp föga ornvexlar, inberäknas bland förfallna
skulder, kan delta lättast vinnas, om Lånebanken för hvar
och en af dem öppnar särskild räkning i Vexelbanken.
7:0 Behållning på Fullmägtiges depositions räkning
N:o 2. r:dr 6,317: 44’
I
Den 11 O c t o b e r f. m.
Större delen af denna behållning, som vid årets slut
troligen nedgår till omkring 5,9 )0 v:dr, är uttagen ur Lånebanken
och gjord räntebärande. För den återstående lilla
summan kan samma åtgärd vidtagas som för posterna 1—6.
8:0 Kongl. S ta t sco n t. till silfver köp såsom ersättning
för lyftade piastrar. . . r:dr fö,ino: 4- 11*
Då denna balancering endast derföre ägt rum, att ingen
liqvid kunna verkställas, innan man kände till hvad pris afföringen
kunde beräknas, men ingen rätt till återlyftning
funnits och sjelfva förhållandet efter realisationen ej meia
kan ifrågakomma, kau en dylik post ej mera blifva föremål
för upptagande bland Bankens förfallna skulder.
g:o Kongl. Statscont. för inlem 11 ad t koppar skilj e
mynt
r:dr 3,597: fö. —
10:0 Kongl. Myntet för d:o ... „ 3,833: 16. —
11:0 Behållning pä särskilda depositräkningar för
insättning och åter uttagande af guld och silfver
5o,3y3: 5. 4
Sedan realisationens början har denna post i både credit
och debet försvunnit samt kan således ej komma under
öfvervägande.
12:0 Afsatt reservfond för Bankens upplåning till
discontering för handeln och den större rörelsen
22,905: —• 8.
Då denna posts uppförande endast är en räkenskapsform,
och fordran tillhör Banken sjelf, som i annan form godtgjort
creditiverna för denna rörelse, kan densamma ej här
komma under öfvervägande.
Af denna undersökning finner man, att samtliga de Lånebankens
förfallna skulder, som skulle kunna komma
i fråga att bland sedelstocken inberäknas, äro till sitt belopp
för obetydliga för att behöfva tagas i beräkning vid
bestämmandet af en sedelstock, hvars belopp uppgår till
några och 3o millioner; att de mer än motsvaras af Bankens
egna förfallna fordringar och dessutom för en del af
dem särskilda inlösningsfonder blifvit afsatta; att deras intagande
i de beräkningar, som Bancostyrelsen hvarje vecka
måste låta uppgöra öfver sedelstocken, skulle fordra cn
moda och sålunda i ökad personal föranleda en ganska betydlig,
för Banken onyttig kostnad. Jag tillstyrker derföre,
med ledning af hvad Utsk. (I. c.) sjelf yttrat, att i reglementariska
uppställningen sedelstockens beräkning må inskränkas
till den utelöpande sedelstocken, i Vexelbanken
deponerade summor och de af eller på denna foch framdeles
cassan) utställda invisningar och attester. Men skulle
ej detta mitt förslag godkännas, anser jag, till undvikande
af kostsamma beräkningar, alt en viss summa, öfverstigande
alla, som kunde komma i fråga, antoges såsom motsvarande
Lånebankens förfallna skulder. (Äfven om denna summa
upptoges till t. ex. 5o,ooo r:dr, vida öfverstigande det san
-
nolika maximum af ifrågavar. poster, är den för obetydlig
att kunna menligt inverka på sedelstockens beräkning.)
Men en i detta hänseende vigtigare fråga, som fordrar
bestämd föreskrift i det blifvande reglementet, bar uppkommit
genom de af Full magt ige, efter fattandet af Jt. St:s beslut
om sedelstockens beräkning, vidtagna förändringar vid
bokföringen af creditivräknjngarna i Vexelbanken. Hitintills
har bokföringen tillgått på sådant sätt, att de verk,
som ägt dessa creditiv, fått under hvarje halft år på dem
assignera och på sina vederbörliga räkningar blifvit för uppvisade
assignationer debiterade, då vid hvarje halfårs slut
det öfverskjutande debet blifvit Lånebanken påfördt (för att
i dess böcker iakttagas). Numera hafva Fulimägtige beslutit
den förändring, att med d. i i denna månad för hvardera
af dessa creditiv en särskild räkning blifvit i Vexelbanken
öppnad, hvilken såsom behållning påförts, hvad som
nämnde dag varit å creditivbeloppet outtaget. Nu uppstår
härigenom den frågan, skola de behållningar, dessa
räkningar uppvisa, in bera k nas (på sätt Fullmägtiges
majoritet provisoriskt beslutat) bland de depositioner
som, enligt R. S t: s beslut, utgöra en beståndsdel
af sed els tocken.”
Till skäl för ett jakande svar kan anföras:
”att då lika såväl å behållningarna å creditivräkningarna
som å dem för verkligen deponerade summor anvisningar
kunna utgifvas, hvilka inlösas med sedlar, samma skäl finnas
att inberäkna såväl de förra som de sednare i sedelstocken,
äfvensom att Fulimägtige måste taga denna sedelstockens
möjliga förökning lika väl i beräkning, som hvarje
annan, vid vidtagandet af de åtgärder, som kunna erfordras,
för att bibehålla sedelstocken inom de gränser, som gifna
föreskrifter eller klokheten bjuda.”
Häremot förekommer:
1:0 att det ingalunda ar alldeles samma förhållande i
afseende på lättheten att kunna föranleda den verkliga utelöpande
sedelstockens förökning med behållningarna å creditivräkningarna
och å dem för deponerade medel, ty Banken
kan i ingen händelse, utan att försättas i concurstillstånd,
inställa uttagningarna å de sednare, då den deremot
har denna rättighet i afseende på de förra (Af nu befintliga
creditivräkningar äger Banken bestämdt denna rättighet
i afseende på discontcreditiv, genom rättigheten alt
kunna inskränka lånerörelsen, om det emot förmodan skulle
af behofvet påkallas, och creditivet för Riksg.eont., äfvensom
såväl vilkoret för uppsägelsen af detta (i sista rummet
och sedan andra utvägar blifvit begagnade)
gom rättigheten till lånerörelsens minskning, h -.trunder dessa
creditiv obestridligen höra, synes antyda lika rättighet för
de öfriga);
a:o att den ovilkorliga skyldighet, som åligger Banco
-
Den ii October f. m.
styrelsen, att taga i beräkning de inverkningar på den verkligen
utelöpande sedelstocken, som uttagningar å creditivräkningarna
kunna inedföra, Ur lika stor i afseende på hvarje
annan del af Bankens rörelse, som härpå kan inflyta (t. ex.
uppsägande af capitallån o. s. v.j; att i afseende på ingendera
klokheten och egna omdömet kunna ersättas af siffror;
att då (på sätt bifogade formulär öfver de nu beslutade
veckorapporter utvisar) det är lätt för Fullmäglige att känna
de förändringar, dessa räkningar Undergå, det bör i detta
fall ej mera än i andra vara för Fullmägtige svårt att bedöma
orsakerna och de åtgärder, de kunna påkalla.
Då jag för min del således vågar tro skälen för inberäkningen
af creditivbehållningarna vara undanröjda, får jag
nu anföra dem, sorn tala deremot.
Dessa äro:
1:0 Att en sådan inberäkning står i rak strid med
R. St:s beslut.
På sätt jag ofvanföre fullständigare anfört, innehåller
detta, att
”med sedelstock böra förstås alla Bankens förfallna Skulder,
”deri inberäknade såväl depositioner i allmänhet och den
”på särskild depositrakning i Yexelbanken insatta fond, motsvarande
beloppet af utelöpande riksg.sedlar, som Bankens
”egna utelöpande sedlar, dock med afdrag — — *— pol”letterna.
”
Låtom oss nu betrakta, huruvida ifrågavar. behållningar
kunna efter denna bestämmelse hänföras under sedelstocken,
ehvad man afser den allm. satsen (alla Bankens förfallna
skulder) eller de uppräknade beståndsdelarna.
I förra fallet kan, efter klart språkbruk, aldrig under
Bankens förfallna skulder räknas annat än skuld, som
är förfallen, och således ingalunda poster, som i samma ögonblick
, de tillkomma, utgöra en Bankens fordran, d. v. s.
just motsatsen af skuld. I sednare fallet skulle de tillhora
någon af följande (i beslutet uppräknade) kategorier:
a) depositioner i allmänhet,
b) den på särskild depositräkning i Ve x elba Hketi
insatta fond, motsvarande beloppet af
utelöpande riksg.sedlar, eller
c) Bankens egna utelöpande sedlar.
Att ifrågavar. behållningar icke kunna anses tillhöra da
begge sistnämnda kategorierna lärer ej behöfva bevisas. Lika
litet lära de, utan den mest godtyckliga tolkning, kunna
räknas bland depositioner i allmänhet, då aldrig för
dem någon valuta i Banken blifvit deponerad och de,
när Utsk:s förslag afgafs och RiksSt:ns beslut fattades, hvarken
i Vexel- eller Lånebankens bocker någonsin varit upptagna
eller ifrågasatta att upptagas, ehuru de creditiv, å
hvilka tillämpningen nu skett till dels med större rättigheter
än efter dessa beslut, redan förut funnos, och sålunda,
2J2
Den ix October f. m.
om man velat inberäkna dem i sedelstocken, man visserligen
icke lärer underlåtit att specielt uppräkna dem. Men
utom det att man för förklaringen af ordet depositioner i
allmänhet (till skillnad för den deponerade särskilda tondén
för riksg.sedlarnas af Banken öfvertagna inlösen) lätt
finner claven i alla de från Fullmägtige, Revisorer och Utskottet
utgångna officiella handlingar, som rört de olika meningarna
inom Bancostyrelsen, ronde sedelstockens beräkning
efter sista Ständers beslut, och i hvilka härmed betecknas
allm. och enskilda verks och personers i Vexelbanken
på löpande räkning insatta (deponerade) och outtagna medel,
så innehålla sjelfva Ständernas nu sednast fattade beslut, i
anledn. af en annan punkt af utlåt. N:o 16, ett bestämdt
bevis, att man ej afsett att under sedelstocken inberäkna
creditivbehållningarna. R. St. hafva nemi., i afseende på
22tdra punkten mom. a) 5:te satsen, beslutat, ”alt alla å
"(de beviljade nya cassa-)creditiven dragna assignationer skofla
med görligaste första Banken aviseras, samt deras belopp
”inberaknas uti bancosedelstocken, så snart sådan avis ankommit.
" Detta stadgande, som grundar sig på den förutsättning,
att troligen dessa assignationer komma att löpa i
allm. rörelsen såsom annat sedelmynt (hvilket ej är förhållandet
med dem, som utställas å nu befintliga creditiv), skulle
sakna all rimlig anledning, om hela creditivbehållningen
(således både för de utgifna och de ännu outgifna assignationer)
skulle inberäknas i sedelstocken. Sjelfva Utskts yt
trande i svar å en vid detta stadgande gjord anmärkn. visar
uttryckligen, att Utsk. alldeles icke afsett, att creditivbehållningar,
hvarå icke avisering ingått, skulle inberäknas
i den sedelstock, hvars belopp ansågs böra inverka på metalliska
cassan. Utsk. yttrar nemi. (1. c. sid. 68) ”1 anledn.
”dernäst af den anmärkn., att ett beviljadt cassacreditiv, om
”än icke begagnadt, skulle föranleda till hållandet af en stör”re
silfvercassa, emedan det aviserade beräknades i sedel,stoc”ken,
anser sig Utsk. böra fästa uppmärksamheten
”derå, att sjelfva rättigheten eller con trädet ic”ke
innebär någon skuldsättning, utan att först då
”invisningar till större eller mindre del blifvit å creditivet
”utställda, är Banken förbunden att efter erhållen avis hal—
”la erforderliga medel till hands, och det måste i sistnämnde
fall äfven vara i sin ordning, att aviserade in”visningar
i Bankens calcul betraktas lika med sedelstock.”
(Hvilket större bevis kan erfordras, att sjelfva det Utsk., som
föreslagit den nya definitionen å sedelstock, ej derunder ansett
böra förstås, hvad som i kraft af conlract om creditiv
kunde komma att utgå, men ännu ej utgått, med undantag
endast för det speciella fall, om hvilket här särskildt
blifvit stadgadt?)
Jag tror mig sålunda hafva fullständigt ådagålagt, att,
ehvad
Pen ii October f. ra.
ehvad uran afser beslutets bokstaf, Bankens brukliga terminologi
eller klart uttryckta meningen af de förslag, sorn ligga
tili grund för besluten, creditivbehållflingarna icke kunna
inberäkna* i sedelstocken, med undantag endast för det
fall, hvarom speciel t är stadgadt.
2:0 Att en sådan förändring i beräkningen af s/e*
delstocken i betydlig mån rubbar de förhållanden,
som ligga till grund för v ig tiga, af R.
S t. fa 11 a de beslut.
I sådant fall anmärka vi.
a) Bland andra hufvudgrunder för Bankens blifvande rörelse
hafva B.. St. beslutat (i anleda, af torde punkten af
BancoUtskrs utlåt N:o 16), "att dä metalliska cassan, hvari
"äfven myntadt silfver och guld får inberäknas, ej öfversti"ger
§ af sedelstocken, mådenna sistnämnda i intet fali
"ökas.”
Detta bud är så positivt, att, sedan detta förhållande
inträffat, Baucostyreisen icke titan ansvar kunde för något
ändamål låta den minsta sedel utgifva*, hvilket åter komme
att stå i strid med både andra lagbud och ali fortsätt*
ning af Bankens rörelse. Det blir således en af den nya
Bancostvrelsens vigtigaste åligganden att förekomma, att ej
sedelstocken nedgår till denna punkt; men ju mera man
vid beräkningen lagger till den s. k. sedelstocken, ju större
blir dess förhållande till metalliska cassan, och således jtl
förr uppnår man ofvannämnde punkt, hvars minst svåra följd
vore att påkalla onödig skuldsättning utrikes och Öfriga till
metalliska cassans förstärkande anvisade åtgärder. Att til*
lägget af creditivbehållningarna ej konnie att verka obetvd*
ligt, visar bifogade afskrift af första veckorapporten till
Bancofullmäglige enligt nya uppställningen, och sorn företer
en härigenom tillkommen förhöjning i sedelstocken utöfver
all vexel bankens verkliga skuld, både för
sedlar och depositioner, af niia i3 hundra tusen rtdr
b:co; och ännu större skulle verkan blifva, när flera års besparade
vinster, inbetalningar från Riksg.cont. och indragningar
å discontfondeu korn me att anvisas åt creditivfonder
dels för sådan lånerörelse, som enligt sin natur är till
sitt belopp så ombytlig som en verklig liandelsdiscont, dels
för cassacreditiv, hvars begagnande vore underkastadt idke
mindre ombytlighet. Äfven visar denna tabell, att efter
sådan beräkning af sedelstocken skulle, utan att afse annan
inverkan pä denna sednare, knappast behöfvas 2 millioner
rsdr si Ifvers uttagning i metallisk valuta, förrän metalliska
cassan komme till ofvannämnda proportion af § till
sedelstocken.
14 H. 35
*74
Den ii Oetober f. ib.
b) Vidare hafva 11. St. i sina beslut, rörrde 2.3:dje oell
3o:de punkterna af oftanämnda utlåt. N:o 16, anvisat ovilkorligen
till Banken inflytande dels capitalafbetalningnr, dels
■vinstmedel, till ett troligt belopp under 5 år af sammanräknad!
4 millioner r:dr b:co, att, för hvad de icke för silfverköp
äro behöfliga, användas i lämplig lånerörelse. Om, hvad
icke är osannolikt, största delen af denna summa icke för
silfverköp behöfde användas, komme den troligen att af
Btmcostyrelsen (som måste äga den disponibel) anvisas till
fonderna för lånerörelse på kort tid, och då skulle ovilkorligen
följden blifva, att alla de oftast betydliga behållningar,
sorn på sådana creditiv blefve innestående, väl skulle inbe1’äknas
bland den s. k. sedelstocken, men i det hela utgjorde
en verklig förminskning i den verkligen utelöpande,
d. v. s., i verkligheten skulle med visshet en årlig indragning
i sedelstocken, utan motsvarande silfverutgifning, äga
rum af i medeltal omkring 800,000 r:dr, men deremot ganska
ovisst den motsvarande sedelutgifningen, hvilket obestridligen
vore ett för rörelsen icke välgörande strypsystem,
helst innan crediten hunnit skapa andra utvägar till ersättning
för dem, hvilkas tillslutande en mindre upplyst allmänhet
möjligen kunde tillskrifva realisationen, ehuru de
visserligen icke i ringaste mån för dess bestånd erfordras, och
sålunda ådraga denna högst välgörande åtgärd en oförtjent
ovilja.
I afseende på kopparskiljemyntpolletternas skiljande från
riksg.sedelstocken, dit de lika så litet höra, som de efter
samma myntfot utmyntade, nu gångbara kopparskiljemynten
tillhöra bancosedelstoeken, anser jag ordningen fordra
en sådan utgallring (vid bokföringen), hvarigenom behofvet
upphör att, vid sedelstockens beräkning, fråndraga deras balancerade
värde.
I anledn. af hvad jag nu haft äran anföra, får jag till
intagande på sina vederbörliga platser i det blifvande bancoreglementet
(i 5 art. efter närvar, uppställning) föreslå:
1:0 Vid i834 års bokslut iakltages, att å den särskildt
i Vexelbanken på Riksg.cont:s räkning N:o 2 innestående
fond för riksg.sedlarnas inlösen a/föres det bland dem inberäknade
beloppet af kopparskiljemyntspolletter, hvaremot
likaledes alföres bland Bankens tillgångar deras balancerade
metallvärde.
2:0 Att från Bankens inom linien förda fordran hos
Riksg.cont för vid 1823 års slut utelöpande riksg.sedelstock,
som Banken då till inlösen öfvertog, afföras i 1834 års bokslut
beloppet af de deri inbegripna kopparskiljemyntspolletterua.
3:o Öfver Bankens sedelstock bör till Fullmägtige för
hvarje vecka ingifvas omständlig uppgift, hvarvid i anledn.
Den ii Octoljcr f. m.
af livad i §§ — — — (de hvari besluten i irsta och alrdje
punkterna af betänk. N:o 16 införas) iakttages, att till sedelstocken
räknas: 1:0 Bankens egna utelöpande sedlar; 2:0
den på särskild depositriikning i Vexelbanken insatta fond,
motsvarande beloppet af utelöpande riksg.sedlar ; 3:o depositioner
i allmänhet, innefattande allmänna verks och personers
för insatta medel på räkning i Vexelbanken innestående
behållningar; 4:o aviserade, men ännu icke i Vexelbanken
inlösta assignationer å outtagna behållningar å de
cassacreditiv, som kunna beviljas, dock med afdrag af dels
de förskott, hvilka blifvit från Banken utlemnade till invexling
af förditna smärre sedlar i landsorterna, dels sådana
transportsedlar, hvilka, såsom otydliga, icke kunnat under,
sina numrör afföras, dels ock, så länge de af Riksg.-  cont. utgifna, ännu utelöpande kopparskiljemyntspolletterna
under riksg.sedelstocken inberäknas, deras balanceradc metalliska
värde.
4:o Alla hittills i Lånebanken till Bancostyrelsens disposition
deponerade summor böra öfverflyttas på lämpliga räkningar
i Vexelbanken.
5:o I Vexelbanken föres särskild räkning öfver de creditiv,
sorn blifvit eller kunna blifva vissa allm. eller enskilda
verk anvisade, på så sätt, att det beviljade creditivet påföres
vederbörande verk såsom ett saldo vid räkningens
öppnande. Dessa räkningar få ingalunda sammanblandas
med dem, som föras öfver insatta medel, men bör för hvar
och en af de förra till Fullmägtige i hvarje vecka aflemnas
uppgift, utvisande behållningen.
Bancofullmägtige äga att efter förslag från Commissariatet
fastställa formulär för veckorapporterna.
v
Afskrift. Den zpde
Bankens Sedelstock.
Ducater.
Riksdaler Banco.
RiksgUldssedelfonden . . . 5,947,156: 8.
Obegagnade Crcdilivi
För Riksg.contoret .... 814,917: 2. i
„ Bancodisconten .... 211,913: i. 5
„ Götheborgs Lånccont. 37,816: 44" 9
„ Malmö Lånecontor . 58.750:
„ CommerecCollegium . 102.018: ^i- G
„ Jerncantoret  57,290:
7,229,892: 18. 6.
Upplåningsräkningen . . 2,252: 6. i.
Öfriga depositionsräknin-  gar, tillliopa med samtli-  ga sedelbnlaneerna, du-
cater 2,218: ,o5j. . . . 27,722,924:26. 6.
Lånebanksräkuingens saldo
t
2,218: ro5‘.
34,955,069
3
i
Afgår \
Beloppet af vexlingsförskott till landsor-  terna
48,500: — —
Inlösta sedlar, som ej kun-  nat å sina rakningar af-  föra s
8,654: 45. 4-
Metalliska värdet i Riksg.-  Cont;s kopparpolletter. . 56,684: i5. io.
113,839
13
2
Återstoden utgör
2,218; io5*.
34,841,229
3?
I 1
Tillägges: Förfallen skuld för uppsagda
obligationer i Lånebanken 3,750:
men som till största delen
motsvaras af ofvanståen-  de behållning på upplå-  ningsväkn  2,252: 6. r.
Så att endast heliöfver tilläggas
1,497
4'
1 I
Bankens sedelstock i enlighet med
de af R. St. utstakade grunder .
2,218: io5|J
34,842,727
3i
10
Remitterades till
Den ii Octobcr f. ra.
October i834-
Bankens Guld- och Silfver-tillgäng.
a. Myntadt gångbart:
i större gcneralcassan
,, mindre d:o d:o
„ specialcassan
1.
2.
3
4
5
0.
y
Ducater.
3,500
1,050
10
Riksdaler Silfvcrspccie
efter myntordningen
af 1770. af i83o.
794,105
4,500
2,107,500
185,700
Summa
b. Svenskt a Hyst mynt (28
st. metallplåtar)
c. Utländskt mynt
d. Omyntadt
e Hos Kgl. Myntet liggande,
i enlighet med dess myntatfesfcr.
. . . 84,064: 45* 7-  Enl. Hrr Bancofullm:s
resol.
d. 0 Junii833
utlcmnadt till
myntproberararen
för anställande
af
försök....
Mot inte-ri maqvi
Henser till
dess fullständig
mynt-attest
kan blifva
meddelad . 20,344: 32. 9.
S:a ofvan upptagna
silfvcr
r^lr
110,501: 15. 7.
4,500
820
8
91: 33. 3.
431
798,1)65 ] 16I-j 2,353.2001 — | -
å 3a sk.
silfv.
3,152,165 16 —
\ 18
2,510.556
785,011
110,501
5,3881 43:
Bankens guld- och silfver
tillgång
I Bankens ägo finnes dessutom’.
Kopparskiljemynt, utgörande efter gångbart vårde
Enligt myntbestämningsgrunden motsvarande
6,558,283
38.633
14,487
36
Vidi
BanceUtsk.
G. Hels indius.
Den ii October f. m.
Ånyo föredrogs Constit.Utsk:s d. 25 sisth Sept på bordet
lagda memor. N:o 35. med betänk, om Nationalrepresentationen.
Gr. Frölich, Dav: Det är troligen redan genom tidningarna
bekant, attén conference emellan särskilda Stånds ledamöter
ägt rum, för att tillvägabringa någon gemensamhet
i åsigter, angtde den vigtiga representationsfrågan. De meningar,
som der yttrades, föranledde mig att framställa ett
förslag. De allm. bladen hafva återgifvit detta, och jag behöfver
icke säga, att jag önskat detsammäs antagande,sådant
det af mig blifvit IVamstäldt. Men då nu ett Stånd redan
fattat beslut i frågan, och dervid, oaktadt hufvudsakligen
närmande sig mitt förslag, likväl till någon del från detsamma
afvikit, har jag jemnkat mig derefter och uppmanar
hvar och en af R. o. Ad., som verkligen önskar, att vi må
beträda banan af en representationsreform, att icke skilja
sig från hvad redan ett Stånd i det afseendet antagit såsom
dess gemensamma tanka; oell tillstyrker jag altså, att R. o.
Ad. må såsom gemensam tanka godkänna följande anmärkningar
:
Gr. Frölich uppläste derefter följande:
1:0 att Constit.Utsk. förbigått förbättringar uti R. o.
Ad:s organisation, med afseende å den grund lagsbrist, att
R. o. Ad:s ledamöter konna, genom ansvarsfritt uteblifvande
från riksdag, densamma omintetgöra, och
2:0 hvad uti nedannämnda hufvudgrunder för en ny
■ Nationalrepresentation innefattas:
1) att R. o. Ad. skall inom sig utvälja ett visst antal
ledamöter, ej utöfver hvad för hvart och ett af de 3:ne
ofrälse Stånden bestämmes, lika för hvarje; efter hvilken
likhets bestämmande valen af de ofrälse Ståndens representanter
skall ske, såsom hittills;
2) att dessa 4 Stånd skola sammanträda under riksdag
på ett rum, samt då, berättigade att vara lika många af
hvarje Stånd, rösta per Capita, såsom nu tillgår i R. St:s
Utskott;
3) att sedan denna Representation frän K. M. erhållit
ordförande, skall inom hvarje Stånd utväljas en fjerdedel
af dess ledamöter till en pröfvande Nämnd, med lika
functioner, som Norrska grundlagen tillagt Norriges Lagthing;
4)
att till förkortande af arbetsmethoden bör hvar
'och en, som vill väcka motioner, göra det inom Riksförsamlingen,
som först äger att besluta, om en väckt motion
förtjenar att upptagas;
5) att motioner, som upptagas, remitteras till ett
Utsk., som består af en ledamot från hvarje Stånd, med
ordförande från pröfvande Nämnden;
6) att beskattningsfrågor afgöras såsom hitintills^ och
Den ii Octobcr f. m.
a79
<j) att alla beslut i öfrigt skola underkastas pröfvande
Nämndens algörande, hvilken älven kan återremittera ärender,
men icke dervid göra tillagg; i enlighet med hvilka
hufvudgrunder regleuiéntariska föreskrifter borde upprättas.
Hvarefter Gr. Frölich muntligen tilläde:
Framdeles och innan mitt förslag kommer att utgöra
föremål för propos., torde jag närmare få redogöra för raotiverna
till förslaget; men jag liar velat förutskicka den liufvudåsigt,
att, utan att sträcka sig för vidt ut i genomgripande
reformer c/cli till institutioner, hvilkas möjliga bristfälligbeter
måhända icke äro nog allmänt erkända, man åtminstone
må söka afhjelpa sådana felaktigheter, som äro af
bela Svenska folket insedda, och hvari icke någon tänkande
menniska kau undgå att önska rättelse. Deribland befinnes
i första rummet den oformlighet, att arbetet vid riksdagarna
skall bedrifvas på 4 särskilda rum.
Frih. Rantzou, Joli. A Ib., uppläste följande:
Då min afsigt är att afstyrka detta betänk, i sin helhet,
anhåller jag att deröfver fä yttra mig allmänligen.
Det ämne, It. o. Ad, nu företagit till öfverläggning, är
af den största, mest genomgripande vigt. Det gäller icke
blott det närvar.; det gäller framtiden, hvars öde i så väsendtlig
man beror af denna sak.
En bland de upplysta män, hvilka med sin nära bekantskap
af vårt lands förhållanden haft tillfälle att jeinnföra
andra länders, har på vårt samhälle nyligen tillämpat
den dystre Ilandets välbekanta uttryck till sin vän Horatio:
"There is some lliing lotten in tlie state of Denmark;” och
hvem nekar, att han har rätt?
Här är icke fråga om declamation, mina Herrar; den
anstår hvarken mitt lynne eller min ställning i samhället.
Jag vill endast helt enkelt yttra min, på den erfarenhet
jag kunnat samla och på reflexion grundade, öfvertygelse
och derifrån leda mig till en möjlig utgångspunkt för förbättring,
i det tillstånd, hvari vårt Sverige befinner sig.
Hvad är detta tillstånds egentliga utmärkningstecken?
Jag tvekar ej att utsäga det: slapphet, brist på lif, moralisk
allmän anda, industriel fortgångskraft. Ser man på det enskilda,
huru föga uppenbarar sig der någon annan åtrå, än
alt lefva och lysa för dagen eller stunden, att hålla sig uppe
och vara glad, då apparencerna kunna sauveras; serman
på det allmänna, — huru splittrad, oredig, likgiltig är icke
opinionen, beklagligen ofta äfven hos mängden af de bildade
samhällsclasserna. Icke nog dermed, att den ej vet,
hvad den vill; den vill ej, älskar ej att veta det. Hela in•teresset
borttages gemenligen af omsorgerna för den enskilda
bergningen eller, rättare sagdt, af det växande behofvet
Den ii Oclolitr f m.
att tillfredsställa de allt jemnt stegrade anspråken på beqvämlighet
och lefnadsnjntningar.
Denna egoistiska riktning mäste hafva sin orsak. Man
tillskrifver den tiden, — en genius, hvilken får passera
såsom fader för allt både ond t och godt, som framalstra»
inom dess cykel. Månne likväl den icke på detta sätt helt
oskyldigt får mångå batarder på sin räkning? Jag är åtminstone
frestad att tro detta.
Tiden är egoistisk på en'sida, d. v. s. den erkänner ingen
förbindelse af uppoffring för samhället i den mening,
att de mägtiga skola lefva på de svaga, de rika på de fattiga,
de mera lyckliga på de mindre lyckliga. I detta fäll
är en annan tid kommen. Men tror man frågan galla frihet,
menniskorätt, hildning, industri, med ett ord det verkligt
allmänna, då ar vår tid icke egoistisk. Detta visir
ock Polens, Belgiens, Englands, Schweitz» och det södra Europas
exempel, att ej tala omTxskland, ja, sjelfva Ryssland
under det s. k. befrielsekriget mot tidens jette.
Hvarföre hör man då sä högljudt klagas öfver, alt detta
sinne numera så sällan trallas hos det gamla, fordom så
kraftiga, kärnfulla Svenska folket? Hvarföre hos oss detta
domningstillsiånd , denna tröghet i framskridande, denna
likgiltighet för allmänna värf oell förtroenden, denna lumpna
slafviskhet under dagens små bestyr? Djupt mäste roten
ligga till det onda; ty det är det vådligaste af allt undt i
samhället. Det frater på sjelfva dess lifstråd.
Mina Hrr! stället är icke här för långväga undersökningar;
de tillhöra historien. Hon skall ock säkert icke underlåta
att kalla inför sitt obevekliga tribunal äfven dem,
för hvilkas oantastlighet af samtiden man nyligen med så
mycken em phas ifrat, och uti hvilkas moraliska ansvarighet
man påräknat en så stark garanti.
Jag vill således lemna forskningen efter den andel, som
personerna, vare sig Regeringens eller Representationens
ledare och medlemmar, kunna äga i den oroliga missbelåtenhet,
det intet viljande, den ceconomiska och framför allt
den moraliska förslappning, hvaraf vårt samhälle under de
sista decennierna lidit mer än någonsin.
Jag vill ej undersöka, huru det går till att demoralisera
embetsman och folkombud, att till en tid dåra dem med
fåfänglighet och stora ord, för att sedan, i följd af sakernas
naturliga styrka, få dyrt plikta för egna misstag och
se en fruktansvärd Nemesis framträda, just der man tror
sig säkrast. Allt detta ligger utom mitt ämne. Jag vill
blott tillse, huruvida icke, utan alla ”personligheter” (såsom
man kallar omdömen öfver de magtägandes handlingar), man
medelst en förändring af former, d. v. s. af verkningsspher
för dessa personer, må kunna tillvägabringa någon förbättring
och framkalla det i den gamla rikskroppen snart allt—
Tor mycköt domnade lif. -pet
Den ii Octoberf. m.
Det har blifvit nyligen anmärkt på detta rum, att ett
samhälles förkofran förnämligast berodde af de styrande
personerna, emedan ingen fonn vore så ofullkomlig, att icke
en duglig Styrelse kunde deri verka, hvad godt den ville,
och ingen form så fullkomlig, att ju icke en oduglig Styrelse
kunde deri göra ondt.
Denna sats är sann, men blott till hälften. Jag harvid
ett föregående tillfälle sjelf yrkat, att formerna icke ursakade
personernas oduglighet, och jag tror äfven, att en god
Styrelse alltid kan uträtta något godt, äfvensom att en
dålig Styrelse alltid kan åstadkomma något ondt; men
problemet, som skall lösas, är att söka skapa sådana förmer,
att en god Styrerlse deri har fria händer och förmåga
alt uträtta så mycket godt, men deremot en dålig så litet
ondt som möjligt.
Se vi saken frän denna synpunkt, så kan det icke bestridas,
att föga några former kunna vara sämre än de,
hvilka hindra Styrelsen alt göra allt det goda, den kan vilja
för landets progresser, men lemna den en, snart sagdt,
obegränsad magt att göra allt det onda, d. v. s. förstöra
landet; och sådana äro, efter min ta»ka, till en del våra
former.
Det förslag till förändrad organisation af Statsrådet,
om hvars hufvudpunkter R. St. synas förena sig, syftar ostridigt
till ett steg framåt på förbättringarnas väg, ehuru detsamma,
isoleradt och utan samband med något stadgande
om verklig ministeriel ansvarighet, icke orätt torde kunna
kallas för ett ”tuppfjät/’ Jag liar icke deltagit i öfverläggningarna
öfver detta ämne, emedan jag icke trott mig besitta
tillräcklig insigt för att bedöma de detailler, hvilka
egentligen utgjort dess hufvudsak; men, som sagdt är, jag
hoppas, att äfven dermed åtminstone något vinnes.
Vårt samhälles innersta onda är likväl ännu oangripet
i sin rot; det är om detta det nu föredragna betänk, handlar,
och det är deröfver jag anhåller att få yttra några meningar.
På förhand får jag likväl tillkännagifva, att jag icke
ämnar ingå i en critisk analys af Constit.Utskls betänk,
om Nationalrepresentationen; ty jag anser det åtminstone
föga troligt, att någon enda på detta rum finnes, som icke,
utan behof af en sådan analys, inser det falska, sinsemellan
motsägande uti denna vanskapliga produet af det lika vanskapliga
sätt för ärendernas behandling, som existerar inom
våra IJtsk. Jag vill således genast öfvergå till undersökning
af frågan i dess princip.
Hvilken af våra samhällsbrister är angelägnast att bota, hvilken
kraft är för fosterlandet och bildningen dyrbarast att rädda
? Jag svarar bestämdt: det är bristen på allmän anda, som är
den vådligaste; det är den moraliska kraften hos folket, som
är för samhället af det högsta värdet, ty utan denna saknar
14 ri 36
282
Den 11 Oetober f. ra.
det både vilja och förmåga att försvara sin plats, icke blott
på den yttre politikens falt, utan äfven på den menskliga
culturens utvecklingsbana. Att genom våra representativa former
söka ingjuta en sådan allmän anda hos folket är det
problem, som bör lösas; ty*, sage de djupsinniga sophisterna
derom, hvad de vilja, en sanning Ur det, vitsordad
genom hela historien, att ett folks politiska uppfostran sker
genom institutionerna, och att således dessas förändring måste
följa tidens anda, folkopinionerna i spåren och
alldeles icke behöfva afbida den s. k. mognad, hvars grader
bestämmas af de fäder och vise, som gemenligen öro
vid de år eller i den ställning, då man anser all förändring
vara förderflig. När jag således antager, att, under
vanliga förhållanden, en allmän anda förnämligast underhålles
genom institutionerna, följer deraf, att jag anser dessa
institutioner böra vara sådana, att de äga folkets kärlek
och väcka folkets allm. interesse.
Äro våra institutioner sådana? Nej! svarar man från
stad och land. Våra riksdagar äro betraktade snarare såsom
ett ondt än ett godt och ansedda att vara till endast såsom
beskattningsmachiner. Interesset hos pluraliteten af representanterna
går således (när det är som bäst) endast derpå
ut att undvika ökade pålagor, skydda gamla privilegier och
snart få komma hem. Att riksdagarna kunna hafva det ändamål
att förbättra vår, vare sig judicielia, financiella eller
ceconomiska lagstiftning, att bilda tillgångar för vår industri,
våra communicationsanstalter, att ordna vårt undervisningsväsende,
vårtstatshushållningssystem, vårt försvarsverk,
att kräfva ansvar af Styrelsen m. m., deruppå tänka få,
och de, som tänka det, hafva sett erfarenheten, riksdag från
riksdag, jäfva deras förhoppningar om några positiva resultater
af dessa samlingar för ändlösa tal. Och orsaken är
och kan ej vara någon annan, än vår representativa form,
den, att det ej är folket, utan vissa skrän och corporationer,
som representeras, arbeta på 4 särskilda rum och oftast
i 4 särskilda väderstreck; hvaraf ock följer, att någon
allmän anda, någon enhet, sammanhållning och kraft
omöjligen kunna der finnas.
Det första vilkoret för folkets interesse för sin representation
blifver således i min tanka, att folket, d. v. s. alla
samhällsclasser, hvarje fullmyndig och sjelfberoende medborgare,
i en eller annan form, må anse sig såsom ägande
en röst med om det allmännas angelägenheter. Den första
hos honom vaknande rättskänsla framställer denna fordran,
och ingen kan bestrida dess rättmätighet. Constit.Utsk.
har visserligen advocerat mot principen af allmänna val;
men denna argumentation är verkligen så jemmerlig, att
den snarare synes härleda sig från någon förläst phosphorist,
än från ett Utsk., åt hvilket, enligt grundlagen, den helige
Den ii Oetober f. m.
Petri nyckel i sa många magtpåliggande ämnen är öfverlemnad.
Jag bekänner mig således tillhöra den lära, att allm.
val, såsom motsats till corporationsval, äro de enda principenliga,
rättvisa och naturliga; och jag tror ej, att knotet
öfver de representativa formerna i något land upphör,
förrän denna princip är antagen.
Allm. valen hafva t. ex. i NordAmerika, der denna
princip är egentligast sannt tillämpad, visat sig verka till
lif och allmänt interesse hos folket; till verkliga controller
på styrelsen och representanterna; till bildande af dugliga
embetsman inom representationen; till landets otroliga fortskridande
i bildning och industri; till en mera allmän frihet
och välstånd för de lägre folkclasserna; till qväfvande
af fördomar och högfärd, och slutligen till utbildning af
medborgerligheten, sedligheten, d. v. s. det moraliska elementet
i samhället. Sådant är förhållandet i flera afseenden äfven
i vårt grannrike Norrige; och hvad man kan invända
emot denna princip, i afseende på Frankrike och England,
består dels, i det förra landet, uti principens alltför stora
inskränkning till 200,000 valmän bland 32 millioner, dels i
det sednare i aristokratiens stora öfvervigt, hvilken nu likväl,
genom reformer, är nästan tillintetgjord.
Sättet att organisera valförsamlingarna, de yttre vilkoren
för valrätt och valbarhet, kan jag naturligtvis icke vara
i tillfälle att här uppgifva. Jag tror t. o. m., att ett
sådant förslag ej kan eller bör vid denna riksdag uppgöras,
utan att detta bör öfverlemnas till en särskild committé
för att derefter genom K. M. öfverlemnas till R. St. Min
önskan vore således, att R. o. Ad., med förklaring såsom
sin gemensamma tanka, att Stånd sfördelningen
må afskaffas och den nya Nationalrepresentationen
grunda sig på en hvar fullmyndig och
sjelfberoende medborgares rättighet att omedelbart
eller genom electorer välja och väljas
till riksdagsman, täcktes anmoda Constit.Utsk. att föreslå
R. St. en underd. skrifvelse till K. M., med anhållan,
det K. M. täcktes åt en utaf ledamöter af de 4 RiksStm
samt öfriga medborgareclasser sammansatt committé'uppdraga
att intill nästa riksdag utarbeta, för att genom K. M.
till R. St. framläggas, ett på nämnde grund bygdt förslag
till ny vallag och riksdagsstadga.
Frih. Klingspor, Mauritz: Jaganhåller att i korthet
få framställa mina åsigter, rör.'de detta betänk. Utskts
premisser gillar jag i allmänhet; min öfvertygelse är det
äfven att intressena, icke personerna böra representeras, och
att Representationens elementer böra bevaras så rena och
oblandade som möjligt. Huru Utsk., utgående från denna
grund, kunnat tillstyrka domares och civila <ynbetsxnäns in
-
284
Den ii October f. m.
tagande i PresteSt., kan jag icke fatta. Efter detta medgifvande
begår Utsk. ännu en inconsequens, då det utesluter
ofrälse militärer.
Inga politiska skäl eller rättsgrunder tala för inrymmandet
af flera embetsman inom Representationen; Nationen
har redan en dyrbar erfarenhet derom, alt embetsmanna-interesset
blott för väl är representeradt. Jag afstyrker
ufven, att ordinarie lärare vid gymnasier och apologislskolorna
intagas i PresteSt. Bland ett så aktnihgsvärdt Stånd,
som det Högv. PresteSt., kunna icke undervisningskallet och
kunskaperna sakna stöd och uppmuntran; de hafva dessutom
sina åskådliga representanter uti professorer och lectorn-.
Möjligen skulle också Ståndet derigenom förlora en
del af den sjelfständighet, som vid denna riksdag så fördelaktigt
utmärkt detsamma. För de flesta medlemmar af
detta aktningsvärda Stånd återstår intet mera att önska;
men ett annat förhållande skulle äga rum , om de ofta illa
lottade Järarne vid undervisningsverken skulle upptagas i
Ståndet.
Jag vill icke gå framom min tid, men dess rättvisa fordringar
skall jag aldrig sätta mig emot; och att förändrade
tidsförhållanden fordra modifierade institutioner är onekligt.
Den större jordegendomen var fordom nästan uteslutande i
Adelns bänder; men med dess minskade förmögenhet har en
ny, högst aktningsvärd class vunnit alic mer och mer betydenhet.
Jag förutsätter både en fara och anser för en orättvisa
att utesluta de ofrälse possessionaterna från Representationen;
och det är dessutom så godt att godvilligt medgifva,
hvad man ändock på längden icke kan förhindra.
Jordhruksinteresset, skenbart representeradt af 2 Stånd, effectivt
blott af ett, behöfver detta nya stöd. R. o. Ad.
tyckes dessutom godvilligt och menlöst resignera från sin
upphöjda plats i samhället, och Ståndets aristocratiska element
kan på detta sätt icke länge bevaras. Min fullkomliga
öfvertygelse är, att i alla väl organiserade sandvallen behdfves
ett aristokratiskt eller hierarchiskt element. Med det
förras fall ville jag således basera samhället på en jordbrukshierarchi;
och innan nästa riksdag torde jag få fullkomliga
skäl att lemna min röst och mitt understöd till de ofrälse
possessionaternas intagande på Svenska Riddarhuset. Jag är
dessutom öfvertygad, att Ståndet härigenom skulle vinna i
kraft och sjelfständighet, samt isynnerhet uti förtroende hos
Nationen. Det förundrar mig, att Utsk. vid samma riksdag
förnekar en så vigtig samhällsclass allt inträde inom Representationen
och medgifver det åt manufacturister och fabriksägare
på landet, — en class, ännu utan betydenhet så
till rörelse som till personer.
Som jag af Utsk» hela förslag endast kan gilla den
del deraf, sorn rörer rå- och rörs-hemmansägares intagande
uti BondeSt., pnhåller jag, att Hr Gr. o. Landtm, måtte in
-
Den ii Oetober f. m.
a85
hemta, huruvida Ståndets gemensamma tankar öfverensstämma
med mina i detta afseende. För öfrigt vill jag blott
yttra några ord om Gr. Frölichs förslag, hvilket jag tror
vara af den beskaffenhet, att det icke ens kan komma under
öfverläggning. Jag skall också endast fästa mig vid den
frågan, huruvida allm. rösten i Jandet verkligen är för en
total representationsförändring. Jag tror det ej och förmodar,
ehuru jag medger, att jag icke specielt känner förhållandet,
att man fått underskrifterna å de bekanta petitionerna
till största delen genom enträgen begäran hos personer
i landsorterna, hvilka ej så noga gjort sig reda för det
ämne, som var i fråga. Helt annat är visserligen förhållandet
med dessa underskrifter här i Stockholm; men jag ser
häruti endast ett sätt att uttrycka sitt missnöje i allmänhet,
ty i spetsen stå väl män med stort och välförtjent anseende,
men några personer med särdeles djupa statsmannaåsigter
har jag ej kunnat upptäcka. Lika befogad som Gr.
Frölich är att förklara allmänna rösten vara för en representationsförändring,
tror jag mig vara att säga, det Svenska
folket icke begär den. Hvad Gr. Frölichs förslag i sina
dctailler angår, vill jag nu icke yttra mig deröfver, sfi länge
jag icke ens vet, om det blir föremål för öfverläggning.
Frih. Boye, Ludv.: Jag skall först yttra mig öfver
Utsk:s betänk, och ämnar göra del ganska kort. Jag kan
icke antaga detsamma. Icke heller kan jag godkänna det
framställda förslaget till gemensam anmärka.; och då jag sålunda
afstyrker detsamma, anser jag min pligt vara att ingå
i ämnet. Först vill jag likväl framställa några ord till
Gr. Frölich, dem han icke må anse såsom något klander å
sitt handlingssätt, men hvari jag dock i fäderneslandets
namn begär någon uppmärksamhet. Jag har nemi. sqvallervägen
hört, att här skola finnas vissa s. k. conferencer.
Jag klandrar icke detta, och jag vill ingalunda hindra Hr Gr.
att, med eller utan klubba, i egenskap af ordförande gifva
vigt ät besluten; men då Hr Gr. här framställer förslag,
må vi få höra dem såsom Hr Gr:s och icke såsom resultater
af några conferencer. Med all öfvertygelse om dessa
associationers oskyldiga beskaffenhet och utan att på dem
vilja kasta den ringaste skugga, må det dock, i anledn. af
den sammanställning, Hr Gr. behagat göra af dessa conferencer,
och Hr Gr:s förklarande, att Nationen begär representationsförändring,
tillåtas mig den erinran, för hvilken
jag likväl reserverar ali den oskuld, densamma innefattar,
och hvilken erinran jag liemtar från och Hr Gr. återfinner
uti Franska Revolutionshistorien. Det var nemi. i lika oskyldig
och ädel afsigt, som, under nämnde tid, den klubb formerade
sig af dygdiga och ädla män, hvilken dock omsider
upphäfde sig först till jemnlikhet roed representationen, sedan
till dess herrar och slutligen till dess tyranner. Må då
a80
Den n October f. m.
Hr Gr. förskona oss från att här höra talas om några conferencer.
Jag har aldrig bevistat någon sådan; men jag är
öfvertygad, att hvar och en gjort sig reda för sin öfvertygelse
i detta så högst magtpåliggande ärende, utan att genom
några conferencer emottaga och bearbeta sin opinion. Jag
ingår då i ämnet. I detta stora och vigtiga ämne måtte det
vara en helig pligt att handla ärligt med Nationen, icke genom
förändringar af dess angelägnaste institutioner föra
Nationen till resultater, dervid hon skulle finna sig bedragen.
Till förekommande häraf är det då först nödigt att
ihågkomma den distinetion, att Representationen endast är
ett medel för regeringssättet, som är hufvudsaken. Innan
man då ingår i declarnationer och sophismer ang:de representationssättet,
är det nödigt att afgöra, hvad slags regeringssätt
jag vill hafva; ty dessa måste alltid stå i sammanhang.
Gifver man således ett republikanskt representationssätt
åt en monarkisk styrelseform, så bedrager man utan
tvifvel Nationen. Men jag nödgas vara kortare, än jag ville,
emedan jag icke mål' bra. När man antager, att representationssättet
måste rättas efter regeringssättet, behöfver jag
väl derefter fråga R. o. Ad., om Ståndet önskar ändring i
regeringssättet? Alla svara säkerligen dertill nej! Nå väl!
låten då icke dertill inleda Eder! Ett monarkiskt regeringssätt
fordrar ovilkorligen, att ett conservativt element skall
finnas inom representationen. Jag tager Franska historien
till vittne! Detta element, — jag törs icke kalla det det aristocratiska,
hvilket likväl fordom betydde de klokaste och
bästa i landet, jag fruktar då att blifva alldeles nedskriken;
men namnet qvittar mig lika, och jag ville välja benämningen:
det conservativa elementet —• detta element har hittills
funnits 1:0 hos R. o. Ad., som uti dess egenskap af
sjelfskrifvet Stånd innehaft den att aldrig kunna uteslutas
från deltagande i Representationen; 2:0 hos PresteSt., hvilket
haft ett naturligt iuteresse uti att bibehålla det monarkiska
regeringssättet. Popularitetsbegäret kan väl någon
gång orsaka afvikelse hos det Högv. Ståndet från hvad
nämnde interesse föreskrifver; men det förlorar derpå mest
sjelf. Då således a:ne Stånd äro ställda emot 2, är proportionen
enahanda som i de länder, der 2:ne kamrar finnas,
af hvilka den ena utgör det conservativa elementet. Jag är
ingalunda af den tanka, att Nationen vill en representationsförändring.
När man tager i betraktande, huru stor del af
Svenska folket det är, som befattar sig med att politicera;
då man vidare erinrar sig, att Svenska nationallynne! vanligen
icke utmärker sig såsom utsväfvande, fastän vår allmoge
likväl är känd för ett klart förstånd och verklig bildning;
om man finner, att den nu omtalade delen af Nationen
säkerligen uppgår till £§:delar af det hela, samt om
man besinnar, att af den återstående 2o:de delen icke flera
vilja representationsförändring än de, som tala om det; så
Den ii O c to ber f. m.
ber jag Gr. Frölich om förlåtelse, det jag tror, att det icke
är sannt, att ropet om föräudringen är Nationens, ty
dertill räknar jag alla dess gg; och jag begriper icke, hvarför
roparne skola räkna sig till pluraliteten, då de likväl se
sig utgöra en så ringa minoritet. Men afven jag vill förändring,
likväl icke i Representationen, utan i formerna, hvari
jag medgifver, alt flera brister förefinnas, hvilka böra och
kunna afhjelpas; och då jag nyligen blifvit underrättad, alt,
då man icke antager Utskrs, man skall vara pligtig uppgifva
ett annat förslag, vill jag framställa ett sådant, utan att
likväl dervid fästa anspråk af uppfinnare. Mitt förslag är
således: att, med bibehållande af de 4 Stånden (Gr. Frölichs
förslag, att R. o. Ad. skulle bibehållas på det sätt, att
det sammansattes genom val, anser jag vara detsamma sorn
att upphäfva detta Stånd), men med framflyttande af åldern
å dem, som må äga rätt att uppträda såsom förmyndare
för Nationen, till minst 35 år, dessa 4 Stånd må samlas till
sina öfverläggningar på ett och samma rum; och jag förklarar,
att jag skulle anse för en glad dag att få se de 4
Stånden broderligen samlas till gemensam öfverläggning om mitt
fäderneslands gemensamma interessen. Då är jag ofvertygad,
att det starka ropet emot den s. k. fyrdelningen komme att försvinna.
Jag önskar dock, att voteringarna skedde ståndsvis. Man
möter mig härvid med invändning emot 11. o. Ad:s talrikhet;
men då jag å ena sidan erinrar, att just i denna talrikhet
har den säkraste garanti funnits för Ståndets sjelfständighet,
frågar jag jemväl, hvad hinder ligger väl i denna talrikhet,
då Stånden i alla fall borde votera särskildt? Jag har nu
sagt, huru jag önskade, att den del af Representationen
blefve, som utgöres af de fyra Stånden; men denna skulle
endast föreställa nedra kammaren. Sverige behöfver derjemte
otvifvelaktigt en öfre kammare, — en sådan, inom
hvars ändamål den dyrbara omvårdnad läge, som jag kallar
det conservativa elementet. Jag föreslår derföre, att det
må uppdragas åt Konungen att intill nästa riksdag uppgöra
och för Ständerna framlägga förslag till inrättande af en
Pärskammare i Sverige. Verkställigheten synes mig ingalunda
omöjlig; men min svaga helsa tillåter mig ej att för
närvar, ingå i utveckling häraf. Jag öfvergår nu till några
erinringar emot hvad jag hört i det förevar, ämnet här föreslås.
Gr. Frölich har uppgifvit, att R. o. Ad. inom Representationen
borde nedbringas till ett antal af hundra,
hvilka borde bestämmas genom val. Jag har redan förut
förklarat, att antagandet af detta förslag vore detsamma
som att afskaffa R. o. Ad.; ty jag hemställer, till hvilket
resultat skulle en sådan reform leda? Historien lär oss, att
regeringarna alltid haft sig angeläget att kunna corrumpera
representationerna. Valen till det blifvande Riddarhuset
skulle sålunda komma att dirigeras, antingen af Regeringen
— och hvilken stor vinst väntar man sig deraf — eller
a88
Den ii October f. m.
ock, om Regeringen vore nog oförståndigt flat, att hon icke
ville begagna sig af sådana medel, lomme dessa val att
bestämmas af den ögonblickliga opinionens orkanstötar; men
aldrig komme någon säkerhet för sjelfständighet att linnas; och
ar det väl troligt, att j~|:delar af detta Stånd skulle, utan
att dermed uträtta någon ting, åtminstone ingenting godt,
afsäga sig deras representationsrätt? Jag tror det icke; och
ina den förlåtas mig, denna aristokratiska fördom, eller hvad
man vill kalla den Jag erkänner ingen magt på jorden,
som sk ii I le kunna fråntaga mig rättigheten att såsom representant
gagna mitt fädernesland, så långt jag förmår; hvaremot
jag, från den stund jag icke längre trodde mig kunna
i vara nyttig,skulle anse det ovärdigt alt söka bibehålla min plats.
En annan värd ledamot, Frih. Kantzou, som talat för allm.
val, har åberopat exemplet af Norra Amerika; men må han
efterlåta mig, att jag uti denna för vårt land så vigtiga fråga
icke vill godkänna, såsom dertill lämpliga, exempel, hvilka
äro hemtade från en republik. Det är ju icke en sådan
vi vilja hafva? Och må det vidare tillåtas mig att lemna
någon liten upplysning om det förträffliga Eldorado, man
framdragit oss till föresyn. Ilar finnes en bok: ”Voyage
en Angleleire, en France, en Suisse etc. par Simon.”
Denne man, sorn vid iG års ålder lemnade sitt fädernesland,
Frankrike, och öfvergick lill Norra Amerika,
t hvarest hans öde ville, att han efter a3 år var en ganska
rik man; denne hade, såsom Amerikansk medborgare,
innehaft alla förtroenden, till hvilka man genom
allm. val kan utses, lian hade varit fredsdomare, ledamot
i Congressen och slutligen senator. Ilan återvände då till
Frankrike, sedan han passerat ett år i England, i Schweitz
etc. och författade sina memoirer, deri han ingår i reflexioner
öfver de länders skiljaktiga institutioner, uti hvilka han
uppehållit sig, samt öfver de olika sätten hos hvardera att
anse sig lyckliga. Jag vill nu icke framdraga alla hans målningar,
utan endast hänvisa till det omdöme, han till slut
yttrar. Han sager nemi.: Jag väntar nu af läsaren den fråga,
hvilket regeringssätt jag anser göra ett land lyckligast?
"Uti NordAmerika linnes visserligen den mest gedigna frihet,
ty allm. tänkesättet är sådant, att Representationen verkligen
utgår utur folket, emedan icke någon skulle vilja bjuda
till att inverka på valen, och utur Representationen åter
går man directe in i Senaten, och utur denna väljes Presidenten.
Genom dessa distillationer är följden visserligen,
att man måste erkänna, att det är folket, som regerar;
men, säger författaren, ni tro val, att folket derföre är lyckligt?
Med ledsnad måste jag försäkra, att så icke är. Och
när man går till verkliga källan, hvilka äro det väl, som
regera Norra Amerika? Jo, det är allm. opinionen; och fabrikanterna
af denna opinion bestå utaf Säg tidningsskrif
va
-
Den ii Octnlier f. m.
vare. Dessa regera Norra Amerika! Nå väl! Anser man ett
sådant regemente lyckligt, må inan välja del! Jag har
slutat.
Frih. Cederström, Jac.: Utskts betiink. är icke af beskaffenhet
att af mig kunna upptagas såsom föremål få sådana
anmärkningar, hvarmed ändring af betänk, kunde åstadkommas;
tv jag anser icke möjligt att deri tillvägabringa någon
laglig jemnkning, hvarigenom betänk, skulle kunna blifva
för mig tillfredsställande. Det är altså icke i berörde
ändamål jag begärt ordet, utan det är för att besvara några
allm. reflexioner i ämnet, som blifvit framställda dels
i betank., dels här under discussionen. Jag har i betänk,
funnit, hurusom Utsk. gifvit anleda, för ledamöter här att
tala om orepresenterade classer; och Utsk. har då förbisett
i § Riksd.Ordn., sorn säger, att R. St. äro Svenska folkets
representanter. Så måste de ock förblifva, sammansatta såsom
de aro eller annorlunda. Att denna sammansättning
klefve bättre genom införande af allm. val, så alt hvar och en,
som icke blifvit dömd för brott, ända till tiggaren ägde tillträde
till Representationen, derpå tvillar åtminstone jag; ty
i hvarje vallag måste linnas flera restrictioner. Om man
hade gjort sig reda för 1809 Ars lagstiftning, skulle man
icke framkomma med dylika förslag. Då nämnde riksdags
lagstiftare icke voro nöjda med en representation på
4 rum och af 4 stånd, hvarföre föreslogo de då icke ändring
deri? Skälen finnas i den riksdagens handlingar; men
om man går till handlingarna, skall man finna, hvad de
ansågo böra föregå förändringen, nemi. ett bortnötande af
de olika interessena, som nu stå i jemn strid med hvarandra
och hvilka, i mån af deras för tillfället större eller mindre
kraft, den ena gången upphäfva och kullkasta, hvad den
andra gången blifvit upprättadt. 180g års lagstiftare gjorde
betydliga steg framåt. Man läse endast 9 § af riksdagsbeslutet,
der man ser hvilka concessioner gjordes af de särskilda
Stånden och näringsclasserna, för att åstadkomma likhet
i skyldigheter och rättigheter. Adeln afsade sig sina privilegier
att uteslutande besitta en viss del af Svenska jorden.
Näringsfriheten uppläts åt hvar och en, fastän detta förhållande
blifvit missförstådt ända tills nu, då en särskild förordning
förnyat stadgandet i denna del. Kommer man
härifrån till frågan om Representationen, så svarar jag, att
det är detsamma, om representanten kallas Pål eller Pehr,
om han är embetsman eller icke, endast alla medborgare
äro förda till enahanda rättigheter, skyldigheter och interessen.
Men att förändra något i en annan ordning, än
grundlagarna medgifva, är lika skadligt, äfven om förslaget
eljest i sig sjelft är nyttigt; likasom hvarje ingrepp 1 den
offentliga magtens attributiouer alltid måste vara skadligt
14 11. 37
Den ti Octol:>er f. m.
för samhället. Likväl har denna discitssion ådagalagt ett
begär att på olagliga vägar komma lill de resultater, man
önskar. Frih. Rantzou tiar sagt, att han vill afslå hela betänk.
Sådant tillkommer likväl endast nästa Ständer. En
annan ledamot har framträdt med ett helt och hållet nytt
förslag. Allt detta är i strid med 81 och 84 §§ 11 eg F. En
ledamot, Frih. Klingspor, har sagt, det han ville hafva ett
aristokratiskt element bibehållet. Något sådant finnes icke
på Svenska Riddarhuset, men väl det medborgerliga. Det
aristokratiska elementet försvann 1809, då R. o. Ad. genom
concessionerna inginge i lika skyldigheter och rättigheter nied
andra medborgare. Frih. Roye har uppdragit skillnaden
mellan en monarkisk och en republikansk statsförfattning.
Den föreställning om monarkisk styrelseform, som han hemtat
från Montesquieu, passar icke in på förhållandet i Sverige.
Detta lands monarkiska styrelseform är en demokratisk
statsförfattning, med styrande Konung i stället för oligarker.
Konungen är Nationens gemensamma ombud inför
verldsdomstolen, med hvars görande och låtande folket 1
förväg förklara sig nöjdt genom grundlagen; och denna, den
enda sanna, uppfattning af våra statsinstitutioners beskaffenhet
leder ock till inseende deraf, att dessa institutioner fordra
en helt annan bearbetning, än de i andra länder. Beträffande
hvad här blifvit yttradt med afseende å R. o. Ad:s
inskränkande till ett visst antal vid utöfningen af dess representationsrätt
och under åsyftning, att samtliga Ståndens
öfverläggningar må ske gemensamt på ett och samma rum,
tror jag, att sådant skulle komma att mera splittra än sammanjemuka
meningarna; och ovilkorligen skulle det leda
derhän, att man ofta lomme att besluta, hvad man vid
mognare eftersinnande ångrade. Det är icke hastigheten,
sorn utgör någon hufvudsak vid våra öfverläggningar, utan
en noggrann betänksamhet och en lugn pröfning. Den särskilda
nämnd, som enligt Gr. Frölichs förslag borde utgöra
den återhållande kraften, lomme aldrig att motsvara ett sådant
ändamål. Skulle den svara emot hvad i det afseendet
finnes i andra länder, så är den fullkomligt oriktig till sin
organisation, emedan densamma nödvändigt måste vara så
beskaffad, att de, som representera detta återhållande element,
måste, i afseende på deras rätt tillen sådan egenskap,
vara oåtkomliga; och ett sådant förhållande kan icke inträffa
med dem, som väljas blott för en riksdag eller en
viss tid, utan någon annan garanti för deras bibehållande,
än den de kunna bilda sig, i mån af större eller mindre
skicklighet att behaga dagens opinion. Denna nämnd äger
altså intet, som motsvarar det, aristokratiska elementet. Vidare
torde icke behöfva anföras för att visa förslagets ändainålslöshet.
Jag skall nu tillägga något i anledn. af den
särdeles beskrifning, Utsk. framställt öfver våra ståndsförhållariden.
Sedan Utsk. nemi. uppgifvit, att de i ämnet
Den li O c tobe r f. m.
Väckta motioner varit för mycket summariska, för att deraf
kunnat slutas till deras egentliga syftning, men hvilken dock
synts gå ut på allm. val, yttrar sig Utsk.: ”Allm valens
”princip, egentligen densamma som democratiens, endast med
”correctivet af förmögenhetens inflytande, uppstäldt mot
”populationens, har utan tvifvel hittills visat sig tillämplig
”och, åtminstone för en början, innan jemnvigten emellan
”hägge krafterna försvunnit, oskadlig inom nya stater, hvarest,
såsom inom frivilliga, genom contract bildade bolag,
”det närvarandes fordringar sättas högre än framtidens. Men
”denna princip, använd inom äldre stater, hvilkas uppkomst
”och organisation gå längre tillbaka, förlorande sig i forn”häfderna,
och hvilkas lif således är, icke blott rörlighet,
”utan ock varaktighet, står ej väl att förlika med det en”kla
och naturliga begreppet om stat och fädernesland, en”ligt
hvilket begrepp staten grundas på ett everldligt, och
”fäderneslandet på ett oflyttbart interesse. Följaktligen må"ste
här antagas folkets egen ide' om staten; och då måste
”äfven i Sverige det fortgående nationai-interesset representeras,
icke genom föränderliga individer, utan genom stän”diga
medborgareclasser.” Härefter ingår Utsk. i beskrifning
på de särskilda Stånden. Men om Utsk., i stället för
denna classification, helt enkelt hade erkänt, att Svenska
folket är representeradt af Svenska medborgare och förblifver
det, så länge vi icke behöfva underkasta oss någon utländsk
magt, hade Utsk. helt och hållet kunnat undvika
dessa definitioner, som Utsk. nu försökt, men så illa gått i
land med. Nog är det sannt, att BondeSt. idkar jordbruk,
men flera deraf äro jemväl bergsmän m. m.; och BorgareSt.
måste, efter Utsk:s definition, sammanfalla med alla medborgareclasser.
Men jag vill dermed icke längre uppehålla mig.
Definitionerna stå för deras räkning, som gjort dem, och
hvilka haft ett fullkomligt onödigt besvär. Jag vill nu endast
fästa uppmärksamheten inom den fråga: om det väl
är förnuftsenligt att göra en representationsförändring, innan
olikheterna i beskattning och dylika vigtiga omständigheter
först blifvit afskaffade. Sedan gör förändringen sig sjelf. Det
är conIliden af de olika interessena, som alstrar denna massa
af ceconomiska författningar, hvilka derföre så ofta motsäga
hvarandra; och det är denna oupphörligen pågående strid
emellan de olika medborgareclnsserna, som skakat landet
till dess innersta grundvalar intill iBocy, men hvilket olyckliga
förhållande man hade bort kunna hoppas att vid denna
tid se förändradt, och hvaruti man troligen icke missräknat
sig, om ej 181?, års förderfliga, reaclionära beslut,
ang:de beskattningsgrunderna, mellankommit.
Gr. Frölich: Uti denna discussion, som förmodligen
icke lärer undgå alt blifva långvarig, har, efter vanligheten,
en och annan person uppstigit för att afleda uppmärksam
-
Df n 11 Octo ber f. m.
heten frän sjelfva saken. Det är en ingalunda okänd practik
att genom förpostaffärer söka bilda ovilja emot person,
då man icke tror sig kunna lyckas uti att åstadkomma en
sådan emot sak Bland de skickligaste i denna väg är verkligen
Frih. Ludvig Johansson Boye. Jag har denna gången
åtnjutit hedern alt utgöra föremål för hans konst, i det han
directe till mig ställt största delen af sitt yttrande. Det
må då tillåtas mig att genmäla några erinringar, dock egentligen
endast emot förpostaffären, icke i sjelfva saken, emedan
jag deri väntar att få grundligare anfall att bemöta. Frih.
Boyes första erinran, det han i sqva Iler väg fått veta, alt eonIV.
-rencer ägde rum, torde linnas högst besynnerlig, enär vi
sett saken omtalad i allm. tidningarna; oell det var af sådan
anledning, som jag kom att nämna derom samt tillika
för att dermedelst tillkännagifva orsakerna, hvarför jag fann
inig föranledd att uppträda med förslag till en sådan gemensam
tanka, som jag haft äran uppgifva, och hvarför jag
deruti icke vidhållit det förslag, jag i conferencen påyrkade.
Ilade Frih. Boye behagat fästa sig vid hvad nu af mig blifvit
föredraget och icke, stridigt nog emot hans uppgift om
sättet, hvarpå han fått kunskap om conferencernas tillvaro,
vid det. förslag jag der, enligt livad allm. tidningarna upptagit,
förfäktat, så hade han funnit, det jag' ur detta mitt
sednare förslag borttagit den detail, att 100 borde utgöra
det antal, hvaraf R. o. Ad. skulle representeras, samt i stället
endast föreslagit, att R. o. Ad:s ledamöter borde bringas
till lika antal med de öfriga Ståndens. För öfrigt och då
Frill. Boye nämnt de förehafda oskyldiga conferencerna, hvilkas
ändamål endast varit, icke att söka inplugga några nya,
utan blott att inhemta oell i möjligaste mån söka samnianjemnka
de redan varande opinionerna, och ställt dem i jemuförelse
med Nationalconventet, som föregick Franska revolutionen,
så får jag.för dem, som möjligen skulle kunna finna
något allvar uti en sådan sammanställning, endast förklara, att
följderna af de i jemnförelseväg åberopade conferencerna
visat sig så olyckliga, tror jag, att dessa följder äro tillräckliga
varningar för nationerna att akta sig för att framtvinga
hehofvet af sammankomster, hvilka kunna leda till dylika
resultater. Vidare här Ilr Frih. yttrat något, sorn jag
icke kan undgå att relevera, det nemi., alt i frågor, som
denna , följer man endast den öfvertygelse, man förut
har, utan att söka dermed öfvertyga någon annan eller sjelf
låta öfvertyga sig genom någon annan; d. v. s. att i vigtiga
frågor bör man aldrig inhemta andras mening och söker ej
heller att derpå inverka. Jag hemställer, huru långt man
med ett sådant maner skulle komma i ett civiliset adt land.
Ib- Frih. har uti sitt yttrande vändt sig omkring ett ord,
I . . o o /
som lian sagt sig vilja undvika, — aristokrati nemi. Jag
skulle önskat, att Hr Frih. icke öfversatt det. med ”de klokas
välde;” ty efter vanliga språkbruket betyder det fåvälde,
Den ii October f. m.
men derföre icke just af de klokaste. Vidare tog Hr Frih.
för afgjordt, att de, sorn önska representationsförändring,
icke aro sä mångå, sorn ropet kan tyckas tillkännagifva.
Likväl kallar man dessa röster skrik. Skall då detta beteckna,
att endast få deri deltaga? För min del vågar jag
frukta, att de snart nog kunna blifva så många, att Hr Frihts
öron deraf komme att finna sig särdeles besvarade; och då
Hr Frih. efter alla dessa utgjutelser säger, att fastän representationsförändring
icke önskas, fordras dock, och i denna
fordran deltager äfven han, förändring i våra formlagar,
förmår jag verkligen icke att begripa, hvarom han talar;
ty jag kan icke fatta annat, än att representationslagarna
just angå sättet för folkets utöfning af dess ratt till delaktighet
i besluten om de allm samhällsangelägenheterna. Jag
hörde, huru Hr Frihts ändringsförslag lydde, och huru han
deri tillkännagaf sitt missnöje med de unga representanterna;
men då jag icke hörde någon viss ålder uppgifvas, vid
li vi i ken Hr Frih. anser fullmy ndighetstillslåndet vara inne;
hemställer jag, huruvida han icke skulle anse lämpligt, att
denna ålder bestämmes till 65. Till Frihtna Boye och
Klingspor gemensamt får jag stalla det svar, att jag icke kan
erinra mig, det jag talat om någon ändring, för det närvarande,
uti sjelfva Representationen, så vidt dermed måste
förstås ändring i vallagarna, utan mitt förslag innehåller
endast i det afseendet, att R. o. Ad. må inskränka sin representationsrätt
till beroende af val inom Ståndet; och i
sammanhang härmed får jag upplysa Frih. Klingspor, som
trott, att mitt namn befunnits bland petitionärerna om representationsreform,
att så verkligen icke förhåller sig, och
det af den orsak , att jag utaf denna åtgärd icke väntade
mig något resultat, emedan jag var öfvertygad, att Konungen
icke skulle yttra sig i frågan, förrän han kände, hurudan
R. St. kunde önska den. Slutligen, och återvändande
till Frih. Boye , får jag tacka honom för den interessanta
historia, han förtäljde ang:de en enskild mans händelser, som
rest till Norra Amerika, hvarunder Hr Frih. vidrört den
för mitt begrepp temligen vidt omfattande och troligen icke
lätt bestämbara sats, på hvad sätt det ena elier andra folket
anser sig lyckligt. Det gifves så många föreställningssätt
om lycka, måhända icke lika inom något enda menskligt
individ; men jag hemställer, om det i politiskt hänseende
kan finnas någon lycka, utan att vara fri, eller någon hägre
lycka, än att verkligen vara det. Likväl vill jag visserligen’
icke derföre tillstyrka ett republikanskt regeringssätt
för Sverige, af den orsak, att Svenska folket troligen under
sekler ännu kommer att sakna den upplysning och dygd,
sorn fordras för att vara mogen för ett sådant regeringssätt;
och Frih. Boye kan således vara försäkrad att aldrig frän
mig få höra något förslag till införande af eller närmandes
till ett republikanskt styrelsesätt.
Dea « October f. in.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det är i sanning bekymmersamt
att, vid ett tillfälle af en så genomgripande vigtig
beskaffenhet, äga till grund för sina reflectioner ett betänk,
sådant, som det Constit.Utsk. uti den förevar, stora frågan
afgifvit. För att komma till öfverläggning i ämnet är man
nödsakad att endast fästa sig vid den uti sjelfva rubriken uttryckta
hufvudide', sorn Utsk. sålunda angifvit sig hafva haft under
skärskådan och pröfning; ty det är förgäfves man inuti betänk.
söker något spår efter tankan på idéens utveckling,
och man skall icke upptäcka några raisonnementer eller förslag,
som i den ringaste mån kunna tillfredsställa fordringarna
på förmögenheter inom ett Utsk., som har till åliggande
att följa och bevaka samhällsskickets tillstånd och
utveckling i ett conslitutionelt land Jag äger således endast
att fästa mig vid den framställda, men till ingen del af
Utsk. besvarade frågan: om Nationalrepresentationen,
och alt derefter, utom området af Utsk:s hela utlåt, i det
vigtiga ämnet, söka tillvägabringa ett så beskatfadt resultat,
att detsamma, i förening med de öfriga Ståndens anmärkntr,
må föranleda Utsk. att framkomma med någonting annat,
än hvad vi nu fått emottaga. 1 sådant afseende har Gr.
Frölich framställt ett förslag till gemensam lauka från Ståndet,
emot hvilket visserligen vigtiga anmärkningar kunna
göras; men ehuru jag erkänner mig icke gilla principen för
detsamma, tror jag dock det vara nödvändigt att till en
början närma sig dit, och jag förklarar för min del, att, såsom
förhållandet nu är, samt med fästadt afseende å de
beslut, hvilka i de öfriga Stånden blifvit tagna, och i följd
hvaraf förhoppning att nu kunna tillvägabringa mer än detta
enda steg icke förefinnes, jag helt ooh hållet biträder
detsamma. Jag vill icke ingå i försök till ett vederläggande
bemötande af den röst, som låtit höra sig emot behofvet af
och nationens önskan att icke längre bibehållas vid denna
fyrdelade Representation, öfvertygad, att en ojäfaktig dom redan
är uttalad öfver densamma, ehuru man här förklarat,
att den är fullkomligt enlig med nationens önskningar, och
att Svenska folket altså icke vill någon förändring i denna del.
Ett sådant påstående är en paradox, som visserligen kan framställas;
men jag vågar betvifla, att de värda talare som upptagit
den bland deras satser, inför detta hus, eiler inför hvilken undersökning
som helst, förmå ådagalägga, att de känna det
verkliga förhållandet. Jag skulle deremot tro mig, med mera
anspråk på möjligheten af bevisning, kunna framställa
den tanka, att Svenska Nationen är uttröttad och utledsen
vid denna Representation, och att hon är nära nog färdig
att tillgripa hvilket medel som helst för att göra sig af med
densamma. Jag utgår, mina Hrr! med denna tanke från
den erfarenhet, jag hemtat under hvarje af de raisonnementer
jag, utom Representationen, i delta ämne haft. Ja, afven
hos massorna är en sådan öfvertygelse mogen; ty det
Den ii Octobcrf. m. ag5
i
ian icke döljas, icke för någon den lösligaste eftertanka undanhållas,
huru omöjligt det är för denna Representation
att uträtta något godt, roen huru lätt den deremot kan
åstadkomma nationalolyckor. Jag vill icke härmed hafva
sagdt, att någon annan Representation än den , som grundar sig
på kastindelning, för närvar, är tänkbar eller möjlig alt i
Sverige tillvägabringa. Äfven jag tror, det ett aristokratiskt
element inom Representationen för detta land är nödvändigt;
men frågan är, i hvad form detta element bör uppenbara
sig. I Sverige kan det icke representeras genom en
Pärskammare, ännu mindre genom vårt närvarande Riddarhus,
eller ens hvilket annat som helst. Jag tror då,
att principen finner sin enda rätta tillämpning genom val
inom kaster. Det är mahanda orätt att nyttja det förhatliga
ordet kast; — och jag vill då säga samhällsclasser,
hvarmed jag förstår den högre bildningens, förtjensternas
och rikedomens aristokrati. Från någon slags sådan
indelning måste vår representativa sammansättning utgå;
ty att lemna den fri utsträckning åt massorna eller åt de,
i ställning eller bildning, oförmögna lill ett saunt och
oförvill idt omdöme i denna väg, vore, enligt min tanka,
att upplösa det monarkiska samhällsskicket. Jag tror det
altså vara nödvändigt, att någon classfördelning äger rum,
och jag tillstyrker derföre val inom 4 Stånd, förutsatt likväl,
hvad jag önskar och hoppas, att dessa Stånd inom sig
snart skola upptaga allt, som har anspråk att i någon mån
motsvara de egenskaper, hvilka berättiga till en röst i lagstiftningen.
Men då de utvalda folkombuden sammanträda
till deras öfverläggningar, må de då sammanträda gemensamt
och icke hvar kast för sig behålla den upplysning,
hvarandra sinsemellan omeddelad, som den kan vara i tillfälle
att bibringa. Nyttigt och nödigt vore visserligen då
äfven, att en pröfvande nämnd utsåges, på sätt Gr. Frölich,
i nära likhet med hvad i Norrige äger rum, föreslagit;
och jag skulle tro, att det emot förhastanden återhållande
elementet komme att finnas i en kammare, som vore
sammansatt till hälften utaf R. o. Ad. jemte ledamöter
af PresteSt.
Man har här klandrat, att conferencer ägt rum till
förberedning af detta vigtiga ämne. Man har velat likna
dem vid Jacobinerklubbar, och velat inleda farhågor mot
likartade resultat, hvartill dessa politiska samfund förde.
Jag ber då den värde talaren, som uppställt en sådan parabel,
kasta sin blick något djupare in i förhållandena, och
derefter fråga sig sjelf, om det icke verkligen vore att frukta,
det den nu utaf honom, måhända något långväga, sökta
liknelsen kunde få sin sannskyldiga motsvarighet uti en
sorglig verklighet, i fall man fortfarande envisas att bibehålla
Representationen i denna Splittrande fyrdelning, att
afstänga en mängd medborgares rättvisa anspråk på delak
-
296 Den 11 Oetoberf. m.
tighet i allm. ärenderna, och afstänga dem, som äga en sådan
delaktighet, lian tillfälle att uti lagligen föreskrifven
väg få gemensamt med hvarandra rådpläga och besluta öfver
folkets gemensamma angelägenheter. Om man kunde
tänka sig en nog förvillad energi hos denna Representation
att ännu fortfarande qvarstadna inom former, uti hvilka
liela Nationen fordrar förändring, är det i sanning fara
väldt, att dessa råa, plumpa organisationer, hvilkas följder
den värde talaren redan velat framställa i jemnförelse med
multaterna af några oskyldiga conferencer, att dessa verkligen
skola framträda och tvinga Representationen att vidtaga
de så högt påkallade reformerna. Jag ber den värde
talaren noga betänka, om icke den i en latt välmening
framkastade liknelsen snart nog skulle kunna tänkas såsom
härledd från en verklig grund, om man fortfarande aflägsnar
de oberoende representanterna från detta hus. Må man
hemta en varning från det högst betänkliga förhållandet, alt
vid ett tillfälle, så vigtigt som det närvar., man här knappast
kan räkna 4 eiler 5 ledamöter, hvilka i och för utöfningen
af sitt representantkall uppehålla sig på riksdagsorten. Eller
hvad bevisar väl denna likgiltighet annat, än att personer,
hvilka eljest i sannt medborgerligt afseende följa med
sin tid, likväl anse det förgäfves att försöka sin verksamhet
här, fastän det är det enda fält, densamma kunde äga i en
allmännare riktning. Men snart kommer den tid, då det
icke längre går an att slumra; ja, jag vågar säga det, då
folket skall fordra, att man icke längre qvartvingar Nationen
i ett fullkomligt domningstillständ. Jag skulle våga
framställa den bestämda öfvertygelse, att det snart nog blott
fordrades, det en enda djerf person framstege, för att denne
skulle samla omkring sig missnöjda massor, sådana, att
man icke längre behöfde mer än blotta Ögonen för att sluta
till, hvar phlraliteten vore. Jag uppmanar derföre hvarje
vän af sitt fosterland till uppmärksamhet för den sanning,
— ja, sanning, mina Hrr, att om. man icke snart inträder
på reformernas bana, så befinna vi oss innan kort ur tillfälle
att få följa den. Revolutionen är då inne, impulsen må
komma utifrån eller inifrån; men dess verkningar ligga för
min Öfvertygelse i klar dag. Vår oformliga Representation
är, mina Hrr, föremål för folkets missaktning, ja, för dess
hat! Det är hardt att uttala ett så smältande förhållande;
men det är min innerliga öfvertygelse , att detta förhållande
är sannt och, hvad mera är, måhända rättvist, och
denna min Öfvertygelse utgår från hvad jag sjelf sett, från
hvad jag slutat af de mest ädla, dygdiga och upplysta personers
yttranden. För min räkning må prot. förvara uttrycket
deraf.
Frih. .Rantzou instämde med Gr. Horn.
Fort
-
Den ii Octoher f. ro. 397^
Fortsättningen af detta mål uppskjöts till eftermiddagen.
H. It. o. Ad. åtskiljdes kl. till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den ii October 1834-
Plenum kl. 5 e. m.
Fortsattes den i dag på f. m. började pröfningen af
Constit.Utsk:s inemor. N:o 35 med betänk, om Nationalrepresentationen.
Hr Halman, Wilh. Fredr. I det vigtiga ämne, som
är föremål för lt. o. Ad:s öfverläggning i dag, är det verkligen
misströstande atl yttra en opinion, då man här befinner
sig i den ställning, att, äfven om den skulle komma
att delas af R. o. Ad., den likväl nästan kan anses betyda
ingenting. 3:ne Stånd hafva nemi. redan på olika sätt afgjort
frågan, och det är således föga hopp, att något resultat
skall blifva följden af de vigtiga och långvariga öfverläggningar,
som i detta magtpåliggande ämne ägt rum. Jag
anser det likväl vara min pligt att här yttra dels den opinion,
jag hyser rör:de bristerna i vår representationsform,
och dels att uppgifva det sätt, hvarpå jag tror, att man
skulle kunna närma sig till det mål, hvartill jag syftar,
nemi. folkets representation genom allmänna val. Grunden
för min öfvertygelse örn företrädet af allm. val och
odugligheten af en ståndsrepresentation vill jag icke bär söka
utveckla från en philosophisk synpunkt. Jag vill ej ens
i detta afseende basera min bevisning på andra länders
exempel, utan endast rådfråga mitt eget fäderneslands erfarenhet.
Såsom jag läst dess historia, har jag nemi. funnit,
att vår ståndsrepresentation vid intet tillfälle visat sig
för fäderneslandet gagnelig. Det lärer icke vara för någon
inom detta Stånd obekant, att den Svenska statsförfattningen
är till sin grund demokratisk, och att den aristokratiska
tillsatsen deri uppkom först under Påfvedömet, då särskilda
mägtiga slägter och partier regerade landet. En och
annan Regent eller Riksföreståndare tyckte likväl, att Adeln
och Presterskapet började blifva för mägtiga, och tillkallade
då personer ur folket, d. v. s. bildade Borgare- och BondeStånden,
för att blifva en motvigt emot Aristokratien. De
i Svenska häfderna så högt aktade Sturarne voro egentligen
de, som utvecklade denna representationsform. Gustaf
i4 II. 38
ag8
De nu Octobcre. m.
Wasa, som jag ville kalla Sveriges förste Konung, så visst
som han var den störste och för landet nyttigaste, förstod
att tili folkets fördel begagna sig af dessa nya eleraenter
inom statsförfattningen, för att derigenom kufva aristokratien.
En hvar känner emedlertid, hvad R. St. i öfrigt betydde
under honom och hans efterträdare, och hurti de aldrig
samlades, utan för att bevilja utskrifningar eller gifva
kraft åt den ena eller andra Kronpretendentens anspråk.
Kär slutligen under Carl XI dessa 4 Riksstånd började blifva
något uppstudsiga och sinsemellan stridiga, förafskedades
de med den nåd. förklaring, att Konungen vore en allrådande,
af Gud förordnad Herre. De förfärliga olyckor,
som under den obändige drabanten Carl XII öfvergiugo landet,
och folkets nöd framkallade visserligen en grundlag, som
inskränkte Konungamagten; men hvad fingo vi i stället? Fanatiska
partistrider, smutsig corruption, till dess folkopinionen
under Gustaf III återtog en del af magien från
Ständerna och ståndssplitet 1789 gaf oss en förenings- och
säkerhetsact, hvilken åter i sina följder dragit öfver oss allt
det onda i politiskt, financielt och moraliskt hänseende,
hvilket slutligen frambringade en revolution, som ej förstod
eller ej ville förstå sin mening bättre, än att bibehålla den
usla representativa byggnad, för hvilken tiden då tillika redan
undanryckt alla stöd både af inleressen och opinioner.
På detta sätt ser man, att under vår glorvördiga Representation
antingen Konungarna styrt efter välbehag, eller också
partierna, för att sedermera öfverlemna folket åt despotismen.
Hvad de nuvar. RiksStrn beträffar, äro de endast
gengångare från en förfluten tid och representera icke ens,
hvad de äro ämnade att representera, nemi. Konungamagten,
understödd af folket, å ena sidan, och aristokratien på
den andra. De betyda således jemnt upp intet. Man har
här på f. m. ordat åtskilligt örn den kärlek, Svenska folket
skall äga för sin närvar. Representation och för de nuvar.
4 Stånden. För min del har jag all anledning betvifla, att
en sådan kärlek finnes. Det har af en talare, Gr. Horn,
blifvit på ett kraftfullt sätt framstäldt, hurudan opinionen i
detta afseende verkligen är beskaffad; och jag utber mig
att dertill få lägga blott den tankeyttring, att om Svenska
folket verkligen ägde någon förkärlek och tillgifvenhet forsin
Representation, skulle det väl icke vara tänkbart, att
den del af Representationen, som representerar den största
massan af Svenska folket, nemi. BondeStåndet, gång efter
annan nästan mangrannt förklarat, att det ansåge riksdagarna
för ett ondt i stället för ett godt. Vi veta nemi.,
att då frågan om förkortande af tiden emellan riksdagarna
flan 5 till 3 år nyligen inom BondeSt. förevar, densamma
genom acclamation afgjordes på det sätt, att den längre
mellantiden skulle fortfara. Detta criterium torde vara tillräckligt
för att visa, hurupass mycket värde Svenska folket
Den n October e. m.
*99
sätter på representationsrätten, sådan den nu utÖfvas. All
deklamation i en motsatt syltning strandar mot detta enda
argument, hvilket är hemtadt icke blott från denna riksdag,
utan äfven från den föregående, då enahanda förslag
af BondeSt. afslogs. Det har för mig varit särdeles förvånande
alt här hafva hört en ledamot, Frih. Ludv. Boye
yttra sig mot behofvet af en representationsförändring och
tillskrifva endast ”Ropare och Jacobiner” önskningarna af en
sådan. Jag har eljest just till hands ett yttrande af Hr Frih.
vid i B15 års ridsdag i samma fråga, der Hr Frih:n på det
mest enthusiastiska sätt uttrycker sin önskan om en representationsförändring,
helt och hållet i den syftning, jag tror
att Svenska folket önskar den. Jag anhåller att få uppläsa
detta yttrande samt få åberopa det, såsom vore det mitt
eget, emedan det nästan till alla delar öfverensstämma;’
med min öfvertygelse. Hr Frihm utlät sig då:
”När näst efter den sista regementsförändringen ett icke ober
tydligt antal ofrälse possessionater och brukspatroner gjorde hos
R. St. föreställning om obilligheten af deras uteslutande från
all representationsrätt, och när vid samma tid en aktningsvärd
ledamot inom detta Stånd här gjorde motion örn representationssättets
förändring, emottogs underrättelsen derom
af Nationen med hänryckning och glädje. (Denne ledamot
var densamme, som nu bekläder Iandtm:sstolen, H. Ex.
Hr Gr. De la Gardie). Från den tiden har denna förändring
hört till Nationens ifrigaste önskningar och till hennes
käraste förhoppningar. Hvarje gång Ständerna då och sedermera
yttrat sig i denna fråga, har det skett på ett sätt,
som berättigar Nationen att deri se ett löfte; och hon har
också från riksdag till riksdag väntat någon verkställighet
derå. Opinionen om felaktigheten af närvar, representationssätt
och om nödvändigheten att antaga ett annat är så allmän,
så stadgad, att jag visserligen ej behöfver nu bevisa,
huru fullkomligen den också är grundad. Måtte likväl den
tillfredsställelse förunnas mig att förklara, det jag anser
omöjligt att i Sverige någonsin kan äga rum en verklig
och alltid lika nationalanda, eller någon stor och enhällig
kraft till förbättring i Nationens öde, förrän alla de många
särskilda interessen, sorn tillhöra närvar, representationssätt,
sammansmälta till ett helt genom förändringen deri från 4
partiella bufvudinstantier, åtföljda af hundradetals individur
ella, till ett enda stort nationalinteresse. Närvar, representationssätt
visar för forskarens och menniskokännarens öga
blott 4 nationaldelar, men sällan något helt; och patrioter
synas då berättigade att önska den tid, då allt, hvad Nationens
välfärd rörer, icke mera mötes af delade åsigter.”
”När jag med sådana tänkesätt betraktar det betänk.,
Constit.Utsk. nu i denna fråga afgifvit; och när jag eftersinnar,
hvad R. St. af samma Utsk. begärt och hvad de deruti
af detsamma fått, så måste jag, med all den myckna
3oa
Den ii October e. m.
aktning, jag hyser för Constit.Utsk:s ledamöter, likväl yttra
den öfvertygelse, att samma Utsk. icke på sätt, som man
tilläfventyrs kunnat vänta, fullgjort Ständernas begäran.”
”Constit.Utsk. börjar sitt betänk, med upptagande af
Ständernas åläggande för Utsk. att ånyo företaga utarbetningen
af förslag till en förbättrad Representation , och derpå
öfvergår Utsk. till framläggande af de grundsatser, hvilka
borde tjena till ledning af företaget. Utsk. anser då,
att först borde en nogare undersökning och pröfning anställas,
huruvida de fördelar, som åtfölja en ny organisation
af representationssättet, motvägas af de olägenheter, sorn
kunna uppkomma genom uppliäfvandet af den gamla. Utsk.
uppgifver derpå de fördelar, som borde sökas, och förklarar
derefter, att om ock grunderna vunno nationens röst,
fordrades dock till systemets uppgörande erfarenhet och
kännedom af flera loenia omständigheter. Det vore, i Utsk:s
tanka, ett onyttigt arbete att sammanfatta och förete
ett förslag, som ej stödde sig på säkra beräkningar; och
Utsk. tillkännagifver derpå, att det befinner sig i samma
belägenhet, som dess företrädare vid 180g och 1810 årens
riksdag, att sakna erforderliga statistiska upplysningar, hvadan
ock Utsk. ansett sig böra ännu ytterligare lemna åt
framtiden ett arbete, som det gerna bade fulländat,Tom det
trott sig kunna gifva detsamma mognad och fullständighet.
Utsk. inskränker sig altsä nu att blott tillstyrka, det Ständerna
ville hos K. M. anhålla om samlandet af dessa upplysningar,
dem Utsk. uppgifver.”
”Må det tillåtas mig att härvid anmärka, huruledes
sjelfva remissen till Utsk., d. v. s. Ständernas begäran att
erhålla ett förslag till ny representation, redan utmärkte,
att den pre'alabla frågan angrde nödvändigheten af ett sådant
förslag var afgjord. Skälen för och emot representationssättets
förändring hörde, som mig synes, icke numera till Constit-Utsk:s
pröfning.” (Häraf visar sig, att Frih. Boye redan
i8i5 ansåg den frågan vara afgjord, att representationssättet
borde förändras), ”Det var icke quoestio an, det var
quaestiö quo modo som var till Utsk. öfverlemnad ; och om
Utskrs mening åter varit att pröfva följderna, torde dervid
kunna erinras, att så länge förslaget icke var ännu gifvet,
så stodo följderna icke heller att förutse. Kanske felar
jag i detta omdöme; men så synes det åtminstone mig. Lika
med Utsk. tror jag erfarenhet och kännedom om locala
omständigheter vara nödig för förslagets upprättande; men
då här icke kan vara fråga om annan erfarenhet, än den
vi äga ang:de nuvar. representationssätts felaktigheter, och
omöjligen om den erfarenhet, som skulle förestå af det
Xiya, så synes mig, att derest Utsk. skulle anse sig ännu
sakna den förra erfarenheten, hade likväl Ständernas
redan förklarade vilja bort vara tillräcklig för att öfvertyga
Utsk., att erfarenheten talar för förändringen, och måhän
-
