# ID: svediakorp-gov442
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 131,712
# sentences: 5,049
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Urtima Riksdagen i Slockholm,
År 1854,
Trettonde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg } i834«
Måndagen den i September 1834-
Pleiniin kl. £ till 10 f, ni.
Justerades io prot.utdr. för d. 29 Aug. f. och e. m.
Inyo föredrogs StatsUtsk:s d. i5 sisth Aug. e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o 2a5 i frågan om försäljning till skatte
dels af kungsgårdar, dels af kyrkohemman och boställen.
Hr Hjärne, Harald: Då jag i sista plenum begärde
StalsUtskrs nu föredragna utlåt, på bordet, hade jag ännu
cj hunnit deraf taga erforderlig kännedom. Sedan jag nu
varit i tillfälle att ytterligare granska detta utlåt., instämmer
jag i Utsk:s. åsigt af ämnet, och får, om ej återremiss
yrkas, endast inskränka mig till begäran om bifall på utlåt.
Frih. Cederström, Jac.: Utsk. har, beträffande försäljningen
lill skatte af militie-boställshemman, afstyrkt densamma,
såsom varande, enligt nu gällande författningar,
förbjuden; men Utsk. tillstyrker deremot, ”att om någon
kungsgård, kungsladugård, eller annan till boställe icke anslagen
kronolägenhet skulle finnas af den beskaffenhet, att
verklig fördel för slaten uppkonune genom försäljning till
skatte af sådan egendom, K. M. måtte låta vederbörligen
Utreda förhållandet och förslag i ämnet derefter till R. St:s
pröfning öfverlemna.” Då man läser 77 5 Reg-F., sorn innehåller,
att ”kungsgårdar och kungsladugårdar, med dertill
lydande hemman och lägenheter, kronoskogar, parker
och djurgårdar, krono- och stallängar samt laxfisken och
andra Kronans fisken samt Kronans öfriga lägenheter må Konungen
icke utan R. St:s samtycke, genom försäljning, förpantning
eller gåfva, eller på annat sätt, Kronan afhända.
De skola förvaltas efter de grunder, R. St. derom föreskrifva;
dock att de personer och menigheter, som, efter hittills
gällande författningar, sådana Kronans tillhörigheter nu innehafva
eller nyttja, må njuta laglig rätt derå till godo,
somt att odlingar eller odlingsbar mark å kronoskogarna må
i vanlig ordning, efter nuvar. eller framdeles blifvande författningar,
kunna till skatte försäljas;” så förundrar det
mig, att Utsk. icke funnit, det denna grundlags-§ bestämmer
grunderna för kungsgårdars och andra kronolägenlieters
förvaltning, samt i allmänhet förbjuder skatteköp deraf;
hvadan nu gällande lag måste anses lika hinderlig för
skatteköp af kungsgårdar, som af boställen. Det faller dock
af sig sjelf, ali Konung och Ständer gemensamt kunna upp
-
4
Den i September.
häfva såväl de om militieboställen som kungsgårdar gällande
författningar. Jag finner emedlertid lika liten anledning
att bifalla i morn. af betänk., som att afstyrka det sednare,
och jag begär derföre återremiss, på det Utsk. må tillstyrka
afslag i begge frågorna.
Frih Raab, Adam Christ.: Jag instämmer med Frih.
Cederström i begäran om återremiss samt att de anmärkningar,
som vid detta betänk, blifvit gjorda, måtte tagas i
betraktande.
Hr af Billbergh, Joh. Peter; Då Frih. Cederström
yrkat återremiss, anser jag mig skyldig fästa uppmärksamheten
på innehållet af betänk., i hopp att återremiss må
kunna undvjkas. Jag är i allmänhet ej emot återremisser
under andra förhållanden, men skulle önska att undvika den
nu, särdeles vid slutet af riksdagen. Frih. Cederström har
vrkat återremiss, emedan han anser, att hvad Utsk. tillstyrkt
i afseende på kungsgårdars försäljande till skatte ej
öfverensstämmer med afstyrkandet i afseende på militie-boställen;
men detta har skett ej blott på grund af 80 § Reg.F.
Vid j8i8 års riksdag beslöto Ständerna en underd. skrifvelse
j ämnet, med begäran, att K. M, täcktes, efter modiga
upplysningars infordrande från vederbörande, gifva sina
tankar tillkänna i afseende på de fördelar, sorn genom en
sådan försäljning vore att förvänta, så att Ständerna yid nästa
sammanträde kunde upptaga förslaget tjll närmare öfvervägande.
Detta skedde 1823, och Konungen säger bestämdt,
att 80 § Reg.F. ej medger denna försäljning, och
då återstod för Utsk. intet annat, än att afslå frågan. Enahanda,
om jag ej missminnes, är förhållandet med kungsgårdar.
Då Coliegierna afstyrkt och Konungen sagt sig ej
finna skäl till denna försäljning, har Utsk. blott sagt, att
om någon kronolägenhet funnes af den beskaffenhet, att
densammas försäljande tillskyndade staten verklig fördel, K.
M. då täcktes låta utreda förhållandet och derefter öfverlemna
förslaget till R. St:s pröfning. Detta leder ej till skada
för principen att icke försälja kronolägenheter. Vi hafva
haft exempel derpå vid denna riksdag, då Utsk. bifallit,
att Kefvinge, lydande under Ulriksdals kungsgård, fick försäljas.
Sedan jag sålunda vederlagt anmärkningen, anhåller
jag om bifall å betänk.
Hr D an c k W ar dt, Magn. Georg: Jag finnér visserligen
för min del intet hinder af grundlagen att lemna bifall
till hvad Utsk. i första punkten af förevar, betänk, föreslagit.
Min enskilda öfvertygelse är ock, att staten ej bör
äga sådan jord, som utarrenderas för att deraf bereda inkomster
för statsverket; men jag mäste göra en annan anmärkning
vid Utsk:s förslag i denna punkt. Det innehåller:
”att, i händelse någon kungsgård, kungsladugård, eller annan
till boställe icke anslagen kronolägenhet skulle finnas af
D c ii i September.
5
den beskaffenhet, att verklig fördel för staten uppkommer genom
försäljning till skatte af sådan egendom, K. M. mätte låta
utreda förhållandet och förslag i ämnet derefter till R. St:s
pröfning öfverlemna,” Jag inser ej huru det är möjligt att
på förhand bedöma, huruvida det vore förmånligt att försälja
en eller annan kungsgård eller kronolägenhet, och att
utreda, om en sådan försäljning vore med mera fördel förenad,
än ett arrende deraf. Enligt min öfvertygelse måste
det tagas för gifvet, att försäljningen bereder staten mera
inkomst än ett arrende, och att detta förhållande måste anses
gälla för alla kungsgårdar och kronolägenheter, utan att
den särskilda beskaffenheten af någon eller några bland dem
kan verka ett annat resultat. Af Utskts förslag uppkommer
dä icke någon följd. Jag finner således Utsk:s betänk, i
denna del icke lämpligt och begär derföre dess återremitterande.
Om Utsk. är af den tanka, att de nu utarrenderade
kungsgårdar och kronolägenheter böra i allmänhet efterhand
afyttras, bör denna tanka klart och bestämdt uttalas.
Hr Hjärne: Då jag yrkat bifall på betänk, i sin helhet,
och således äfven på i morn. af detsamma, bör jag,
sedan återremiss blifvit begärd, redogöra för mina skäl derför.
Jag anser nemi, att det i sjelfva verket icke är någon
fördel för slaten att bibehålla sådana lägenheter, sorn
icke äro anslagna till boställen eller till den K. Familjens
disposition, utan blott utarrenderas för att tillvägabringa en
statsinkomst, hvilken således är hufvudsaken. Sjelfva uppbörden
af arrendena medför ofta svårigheter, och det måste
alltid vara ett mera compljceradt administrationssatt att utarrendera
en egendom, än att förvalta försäljningssumman.
Hr Danckwardt har sagt, att det ej vöre möjligt bedöma
förmånligheten af försäljningen utaf den ena elier andra kronolägenheten.
Jag tror deremot det vara lätt att bedöma,
om, vid försäljningen, räntan å köpesumman skall öfverstiga
eller motsvara den förut erlagda arrendesumman; hvaraf
följer, att alla de lägenheter borde, efter min tanka,
till skatte försäljas, å hvilka arrendena icke uppgå till räntan
å försäljningssumman. I hyad Utsk. yttrat, rör:de militie-boställshiuuman,
ber jag att få instämma,
Vid remissen af Hr af Robsahms motjon i detta ämne
yttrade jag några skäl, hvarföre jag ej kunde tillstyrka densamma;
men jag hade önskat, att Utsk. uti premissen till
sitt afstyrkande styliserat sin mening annorlunda. Då Utsk,
säger: ”enär skatteköp derå, enligt gällande författningar,
är bestämdt förbjudet etc., anser Utsk, de derom gjorda motioner
böra förfalla,” hade jag önskat, att Utsk. tillagt ”för
närvarande;” ty den tid kan komma, då försäljning äfven
af dessa statens lägenheter kan blifva fördelaktig. Vid i8a3
års riksdag yttrade Ständerna, hvilket af betänk, upplyses,
samma tanka, som Utsk. nu upprepar; men jag ber att få
6
Den i September.
påminna derom, att då K. M. vid sista riksdag afgaf förslag
till lönereglering för indelta armeen, föreslogs deruti, att
alla boställen skulle till staten indragas mot contant aflöning
till befälet, och jag skulle, om R. St. Infallit denna
nåd. propos., ansett detta såsom första steget på den bana, sorn
Jeder till försäljning afven af indelta befälets boställen. Då
jag för min del instämde i denna K. M:s proposition vid
förra riksdagen, är det till följd deraf, sorn jag nu måste
yttra den öfvertygelse, att den tid kan komma, och troligen
förr eller senare inträffar, då äfven militieboställen böra
till skatte försäljas. I öfrigt instämmer jag med Utsk. och
önskar bifall å betänk.; men om en återreiniss skulle beslutas,
anhåller jag, att detta mitt yttrande må densamma få
åtfölja.
Frih. Cederström: Såsom bevis på nyttan af försäljning
till skatte af kungsgårdar och kronolägenheter har
exempelvis blifvit anfördt IJtskts tillstyrkande att försälja det
under Ulriksdals kungsgård lydande hemmanet Kefvinge till
Statsrådet Poppius; men att Kronan af denna försäljning
haft någon vinst, torde kunna bestridas. Man har yttrat i
afseende på försäljning af Kronans egendom, att det vore
bäst att förordna undersökning härom i allmänhet, emedan
det vore svårt att utröna det mer eller mindre förmånliga
deraf i särskilda fall. Om man skulle öfvergå till den grundsatsen,
att det alltid vore nyttigt att försälja statens egendom
under skattemannarält, skulle sådant medföra samma
misshushållning, som när enskild man försäljer sin egendom
för att få ett capital på en gång. Detta försvinner,
och behofvet af ökade statsutgifters fyllande skulle inom
få år framstå. En sådan hushållning medför obestånd för
den enskilde och för statsmachinens oafbrutna gång skulle
för alla medborgareclasser ett drygare deltagande i alla skattebördor
blifva en följd. Jag kan således ej instämma i förskingring
af denna statens egendom, men tior visserligen,
att den tid kan komma, då staten får sina behof fyllda ej,
såsom nu, genom grundskatter, utan genom en ständig bevillning;
men innan vi hinna till regleringen häraf, fordras
det en lång tid för utt ej rubba äganderätten. Det vore ej
rätt att afyttra denna egendom, vare sig på auction eller
efter de för skatteköp i allmänhet stadgade grunder, I det
liela synes betänk, ej innehålla annat än ett öfverlåtande från
R. St. till Konungen att i dessa frågor afgöra, efter att förut
hafva hört vederbörande. Jag kan ej tillstädja ett sådant
förfarande, hvarigenom saken beror på särskild pröfning,
utan om Kronans egendom skall försäljas, instämmer jag
med Statssecret, Danckwardt, att försäljningen må ske
allmänt.
Hr Danckwardt: Ilr Hjärne har sökt ådagalägga orik-v
tigheten i mitt yttrande, att det ej vore möjligt på förhand
I) c 11 i Septembe r.
7
bedöma, hnruvida en kungsgård eller kronolägenhet kunde
med mera förmån för staten försäljas, än utarrenderas; men
jag hemställer till LIr Hjärne, huru detta bedömande är möjligt,
då hvarken arrendesumman, sorn å arrendeauetion skulle
bjudas, eller skatteköpeskillingen,som å försal jningsauetion erbjöds,
äro kända. I allmänhet gäller det som en regel, att
räntan af köpeskillingen jemte grundräntan, som naturligtvis
skulle jorden åsättas, i händelse af dess försäljning, blir
högre än en arrendesumma; oell det kommer deraf, att
man betalar naturligtvis mera för äganderätten till en jord,
än för besittningen deraf för vissa år. Det lärer således
slå fast, hvad jag yttrat om Utskrs ifrågavar. förslag, och
den undersökning om hvarje arrendeledig kungsgård och
kronolägenhet, som, i händelse af bifall till samma förslag,
skulle verkställas, komme icke att grunda sig på några i
ringaste måtto säkra uppgifter. — Det har ej varit min mening
att ingå i någon fullständig och vidlyftig discussion
om nyttan i allmänhet af kungsgårdars och kronolägenheters
försäljande. Jag är enskildt öfvertygad om riktigheten häraf
och stödjer denna tanka derpå, att staten ej bör vara jordbrukare
eller äga jord att utarrendera, för att deraf få inkomster
till sina behof. Jorden, med undantag naturligtvis
af den, som till lustslott för K. Familjen, boställen eller
andra allmänna behof erfordras, hör innehafvas under full
äganderätt af en sjelfständig jordbrukareclass, hvars interesse
det alltid är och skall blifva att sköta den väl och uppdrifva
den .till största bördighet. Ett ytterligare skäl till min
tanka i detta ämne förekommer äfven, det nemi., att bestyret och
kostnaden för förvaltningen i och för denna jord försvunne;
och jag tror, att man t. o. m. skulle kunna derigenom indraga
en eller annan embetsman; syner, besigtningar, tilltal
för arrendevilkorens öfverträdande m. m. upphörde, och It.
St. skulle undgå de vid hvarje riksdag förekommande ansökningar
om nedsättningar och afskrifningar å arrendena.
Frih. Raab: Då detta betänk, första gången förevar,
yrkade jag, att man borde fästa uppmärksamheten på de
förändrade förhållanden, som inträffat, sedan i8a3 års Ständer
uppskjöto frågan om boställens försäljning. Jag är derföre
skyldig att besvara Hr af Billberghs anmärkning, ronde
8o § Reg.F. Den hindrar visserligen en sådan försäljning;
men endast intilldess Konung och Ständer finna skiil att deri
ändring göra. Således ligger det i de båda Statsmagternas
förmåga att åstadkomma en sådan förändring. Jag har sökt
förklara nyttan utaf försäljningen af vissa boställen, och jag
har sökt ådagalägga, att inga förluster skulle uppkomma,
sedan alla reg:ter äga vissa boställsdirect:r, som hafva förvaltningen
af dessa boställen sig anförtrodd och känna desammas
reella värden. Jag har ådagalagt, att sedan vi nu
beslutat att äga ett fast mynt och hypotheksföreningars
8
D c n -i September.
bildande deraf skall blifva en säker följd, kunde medlen der
insättas; oell jag har ej hört mig vederlagd i sjelfva saken.
Jag vidblifver således, att försäljningen kan för sig gå partiell.
Jag bar sett exempel på boställen, sorn, om de blifvit
försålda, skulle hafva betalat sig väl, men hvilka nu, genoin
arrende, råkat i lagervall.
Hr Hjärne har velat reservera boställshemmanen till ert
mera allmän förändring I sådant fall som detta anser jag,
att ali förändring bor gå långsamt; ty det vore annars fara
värdt, att de skulle falla i pris, då deremot en försäljning
efter hand skulle lemna ägaren, som är staten, egendomens
fulla värde. Frih. Cederström har förespeglat vådan af att
försälja Kronans egendom; men denna farhåga är ej tillämplig
i afseende på boställen, då capitalen lemnäs i boställsdirect:nas
vård och insättas i privatbanker eller hypotheksföreningar.
Jag fortfar att yrka återremiss.
Hr a f I) i I Ibergh: Sedan jag sista gången yttrade mig,
bar discussionen fått ett vidsträcktare omfång. Jag vill i
korthet besvara de gjorda anmärknin tarna. Man har öfvergått
ända derhän att yrka återremiss, på det Utsk. måtte
tillstyrka en allmän försäljning af Kronans lägenheter. Om
Utsk. äfven vore benäget att ingå derpå, hvilket jag dock
betviflar, så kan Utsk. ej lemna ett sådant tillstyrkande,
enär K. M. förklarat sig ej dertill lemna bifall. Det tjenar
således till intet, hvad Ständerna i detta afseende föreslå.
Frih. Raab har åberopat 80 5 Reg.F. (och det ganska riktigt), att
Konung och Ständer gemensamt siga att förändra det förhållande,
som nu äger rum; men då skulle ei hafva inträffat,
hvad nu är händelsen, att K. M. på förhand förklarat
sig icke vilja ingå i någon tolkning af denna grundlags-^.
När K. M. sålunda förklarat sin tanka, hjelper det ej hvad
Ständerna säga.
Hvad åter angår frågan, om undantag bör göras för
vissa kungsgårdar, har Frih. Cederström klandrat det, emedan
enskilda personer derigenom skulle få tillfälle att förvilla
auetoriteterna vid framställningen af nyttan utaf en
sådan försäljning. Jag tror ej sådant vara att befara, då
alla vederbörande skola höras. Jag tror ej någon våda vara
för handen att bifalla Utsk:s förslag och låta K. M. besluta
öfver sådana frågor i särskilda fall, sedan de blifvit
behörigen utredda; och hvad beträffar svårigheten att på
förhand utreda förhållandet, hvarom man äfven ordat, så
tror jag det ej skall blifva svårt att utröna, huruvida en
kronolägenhet, som är aflägsen från bolstad, kan med fördel
försäljas eller icke, när någon kommer och säger: jag vill
köpa den till skatte.
Frih. Raab: Jag skall utbedja mig att med några ord
få besvara Hr af Billberghs sednaste yttrande. Jäg vet ganska
-
Den i September.
9
sia väl, att K. M. är 182B yttrade, att 80 § Reg.F. lade
hinder i vägen för försäljandet af boställen. Detta skedde
dock med följande ord: ” dels ock att K. M. med den
rätt, 80 § Reg.F. Konungen tillägger, icke fann skäl all bifalla,
det officersboställen jemväl skulle till skatte försäljas,
på sätt föreslaget blifvit.” Jag ber få anmärka, att bär
är fråga om ett belt annat förslag till både försäljning och
förvaltning, sedan man fatt boställsdirectlr och en mynlbestämning
är för banden. Jag vill ej tro, att K. M. icke
skulle fästa afseende på dessa förändrade omständigheter.
Jag yrkar återremiss på betänk.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 225 återremitterades.
Företogs till pröfning StatsUtsk:s d. 25 sisth Äng. e. m.
på bordet lagda utlåt. W:o 229 i anledn. af Ilr von Troils,
Emil, motion, att åt Riksg.cont. må uppdragas att årligen
upptaga lån emot ouppsagbara obligationer lör att åter utlånas
emot inteckning i jordegendom.
Ilr Gunther, Carl Gust.: Sedan detta betänk, redan
blifvit af tre Stånd bifallet, vore det ändamålslöst att begära
återremiss på detsamma; dock kan man ej undgå göra den
anmärkning, att Utsk. för litel motiverat sitt afslag. Jag tror,
att Utsk. bort fästa mera afseende på motionen i en tid,
då det är angeläget, att Ständerna vidtaga åtgärder för att
bispringa den skuldsatte jordbrukaren. Statens mellankomst
är oumbärlig, så framt dessa statens nyttigaste medlemmar
skola skyddas för undergång. Jag kan ej gilla Utsk:s skäl
till afslag å motionen, dels emedan Utsk. ordar om hypotheksinrättningar
som ej finnas och måhända aldrig allmänt
uppslå, dels emedan Utsk. påslår, alt statens mellankomst
för liqviderande af enskildas skulder sällan leder till något
ändamål, ehuru det är gifvet, att detta ändamål bättre skulle
vinnas genom Riksg.cont:s åtgärd, på sätt Hr v. Troil föreslagit,
än genom anlitande af flera små inrättningar, då med
len
alltid blifva otillräckliga.
Jag vill nu ej ingå i någon vidlyftigare utveckling af
sjelfva principen, utan hoppas, att framdeles tillfälle skall
•yppas, då densamma kan göra sig bättre gällande.
StatsUtsk:s utlåt. JV:o 22g bifölls.
Vid förnyad föredragning af BancoUtsk:s d. 2.5 sisth Aug.
e. m. på bordet lagda betänk. JX:o 28 i anledn. af Gr. Pipers,
C. F., motion, angtde ytterligare ersättning till Öfverstelieutcn.
G. U. Adlerstam för det lidande, som genom en rättegång
med R. St:s Bank skall blifvit bemälde Öfverstelieuten.
förorsakadt, blef samma betänk, af R. o. Ad bifallet.
i3 II.
2
Den i September.
Ånyo föredrogs och bifölls LagUtskrs d. ?.j sisth Aug.
e. ra. på bordet lagda utlåt. N:o 108 i anledn. af dels gjorda
anmärkningar vid Utsk:s betänk. ]M:o 72 öfver väckta
motioner, ang:de inrättande af förmyndarekamrar, dels ock
i sammanhang med berörde anmärkningar gjorda förslag till
ändring af 22 cap. 1 och 4 SS Ärfdabm.
Vid förnyad föredragning af BondeStts d. 25 sistl. Aug.
på bordet lagda prot.utdr. med inbjudning till de öfriga
Medstånden att instämma uti BondeSt:s i anledn. af den till
StatsUtskts utlåt. N:o 2o5 hörande bilaga N:o 208 fattade
beslut, att mantalspenningarna samt lagmans- och häradsh.-  räntan skola alldeles upphöra, m. m., fann R. o. Ad. icke
för godt att uti nämnde beslut instämma.
Föredrogs ånyo LagUtskts Jen 28 sistl. Aug. på bordet
lagda utlåt. JNto 109 i anledn. af anmärkningar vid Utskrs
betänk. N:o 70 öfver väckta motioner om tillägg till 23 cap.
1 § Ärfdabm i afseende å förmyndares redovisningsskyldighet.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh., begärde, att Hr
Strussenfelts reservation måtte uppläsas, hvilket skedde.
Frih. Ehrenborgh: Utsk. har vid behandlingen af
de frågor, hvaraf den ena nu är föremål för R. o. Ad:s
bepröfvande, sammanknutit den K. propos. om de s. k. tysta
förmånsrätternas afskalfande med detta betänk., i så
måtto, att Utsk. fästat antagandet af detta betänk, såsom ett
vilkor för ifrågavar. lagförslag. Jag kan ej ingå i pröfning
af detta betänk, utan i sammanhang med betänk. Ä:o lier.
Jag värderar LagUtsk:s omvårdnad om omyndigs egendom,
så mycket hellre, som jag önskat gifva all möjlig säkerhet åt
den omyndige; men jag kan ej dela Utsk:s öfvertygelse att
på denna väg uppnå det åsyftade ändamålet. Måhända liar
Utsk. lyckats att härigenom lugna ett och annat sinne, som
fruktat för borttagandet af de tysta förmånsrätterna; jag
tror likväl icke, att de, som i detta afseende bara någon
farhåga, kunna särdeles länge lugnas genom Utskrs förslag.
Jag behöfver icke i detta afseende lugnas och behöfver således
icke heller det föreslagna vilkoret, utan tror, att då
R. o. Ad. bifallit betänk. N:o 108 och öfverlåtit åt K. M.
att tillse, huru förmyndarekamrar skola bildas, och om dertill
stadgas, att inteckning skall tagas till säkerhet för omyndigs
egendom, all säkerhet är vunnen. Jag tror t. o. m.,
att man härigenom bereder möjligheten för förmyndare att
b vara den omyndiges egendom. Till följd häraf yrkar jag
afslag å detta betänk, och antagande af R. M:s propos. ovilkorligt,
helst jag ej anser det vara grundlagsenligt att antaga
en Konungens propos. med vissa vilkor, och i allt fall
oriktigt, då det nemi. kunde hända, att Konungen ej gillade
Den i September.
ii
Utskts åsigt, och således ändamålet, de tysta förmånsrätternas
afskaffande, förfelades. Jag tillstyrker i likhet med
reservanterna, Hrr Strussenfelt och Bååth, att Ilr Holms
motion måtte blifva afslagen.
Hr Stuart, Carl Gust.: Då LagUtsk:s förra betänk.,
som afstyrkte Hr Holms motion 0111 domares åläggande att
närmare än hitintills vaka öfver fullgörandet af förmyndares
redovisningsskyldighet, förevar, gjordes emot samma betänk.
åtskilliga anmärkningar, och, om jag ej missminner
mig, äfven af Hr Frih. Ehrenborgh. Det är således icke
utan förundran jag hört, att då Utsk. nu understödt motionärens
förslag, Hr Frih. är af motsatt tanka. Lika med
Hr Frih. finnér jag det icke fullkomligt grundlagsenlig! att
fästa vissa vilkor vid antagandet af en utaf Konungen föreslagen
lagförändring. Jag anser dock Utsk:s förslag böra
såsom ett lämpligt surrogat för den tysta förmånsrätten antagas,
och jag yrkar altså bifall till Utskts betänk. N:o 109.
Hvad de af reservanterna afgifna yttranden beträffar, halva
de synnerligast stödt desamma derpå, att förslaget skulle medföra
ökade göromål för domaren; men denna omständighet
anser jag ej förtjena något afseende vid betraktande af den
nytta, som ifrågavar. förslag troligen skulle för den omyndige
komma att medföra. Om de öfriga emot del föreslagna
stadgandet framställda betänkligheter, som jag visserligen
medger till en del icke sakna all vigt, ehuruväl jag ingalunda
finnér dem vara af den beskaffenhet, att de böra föranleda
afslag å betänk., äfven skulle, emot min öfvertygelse,
vara nog öfvervägande, för att göra förslaget overkställbar!
och oantagligt, lära dessa betänkligheter, vid detsamnms
granskning i Högsta Domstolen, i allt fall komma att göra
sig gällande. Jag anser för öfrigt, alt R. St., genom bifall
till betänk., böla gifva sin öfvertygelse tillkänna om behofvet
af något surrogat för de tysta förmånsrätterna. Synncrligast
af detta skäl, och då jag för min del icke anser Ulsk:s
förslag hvarken overkställbar! eller ändamålslöst, anhåller
jag om propos. till bifall å betänk.
Frih. Raab, Adam Christ.: För den, som ej djupt
inträngt i juridiken, utan mest fäster sig vid tilldragelserna
i det alldagliga lifvet, synes Utsk:s förslag väl grundadt.
För den redlige förmyndaren skall det aldrig leda lill våda
eller besvär att hvart 3:dje år få sina förmyndareräkenskaper
granskade. Jag tror, att ett sådant stadgande är nödvändigt,
då det ofta händer på landet, att förmyndare icke
gjort redo för sitt förmynderskap på 20 år, och hvaraf följden
mången gång blifvit, att förmyndaren vid slutlig redogörelse
saknat tillgång att ersätta, hvad han under så många
år uppburit och oanmärkt, användt. Såsom ett skal mot
bifa'1 till Utsk:s förslag har Hr Strussenfelt anfört, att domare
derigenom skulle tillskyndas ökade göromål; men jag
12
Den i September.
tror ej, atl någon minskning härutinnan skulle inträffa, om
förmyndarekamrar inrättades, enär jag är öfvertygad, att
ortens domare alltid komme att deri taga del, och i sådant
fall har Hr Strussenfelt motsagt sig sjelf. Samme värde talare
har yttrat, att genom antagandet af föreslagna stadgande
det besynnerliga förhållande skulle uppkomma, som nu
är mindre vanligt, nemi. att domaren sjelf uppträder som
åklagare. Jag tror deremot, att domaren ej behöfver uppträda
som åklagare, då granskningen alltid kommer att öfverlemnas
åt gode män, sorn skola utreda förhållandet och
blifva åklagare, i fall någon olaglighet är begången. I hvad
Hr Strussenfelt anfört ang:de förmyndarekamrar, såsom en
controll å förmyndare, finner jag äfven en motsägelse; ty
om man kan supponera, att en förmyndare ej uppfyller sin
pligt, kan man äfven supponera detsamma om förmyndarekammaren.
Jag yrkar bifall å betänk.
Frih. Ehrenborgh: Hr Stuart har sagt sig ej utan
förundran hafva hört, att jag motsatt mig betänk., i anledn.
af de anmärkningar, jag gjorde, då betänk, första gången
förevar. Jag är skyldig Hr Stuart den rättvisa, att jag lätt
fattar anledningen till hans förundran, och jag får derföre
tillkännagifva, att jag ej motsatt mig principen i Utskrs utlåt.
, men att jag finner sådana brister i redactionen af detsamma,
att jag anser Konungen ej dertill kunna lemna sitt
bifall. Jag har alltid ansett, att här ej är rätta stället att
ingå i speciösa juridiska deductioner, och skall derföre inskränka
mig, endast till det påstående, att ett lagförslag bör
vara uppfattadt i sådana ordalag, att det ord för ord kan
antagas. Det är således mindre af farhåga för detta betänk.,
än af fruktan, att R. o. Ad. skulle antaga det nästa betänk,
med det vilkor, deri föreslås, och sålunda tillintetgöra hoppet
om de tysta förmånsrätternas borttagande. De correctiv,
Utsk. här föreslagit, finner jag så oskyldiga, att de gerna
kunna qvarstå, ehuru ej principen i juridiskt hänseende,
om den genomföres, kan leda till särdeles resultater; men
jag finner deremot, att Utsk. lågt för liten vigt på närmaste
franders rättighet och skyldighet att granska förmyndares
åtgärder, då första granskningen borde tillhöra dem och
tillsättandet af gode män för detta ändamål bort blifva en
cura posterior. Bien allt detta är, såsom jag redan sagt,
endast specialiteter, för hvilka få af husets ledamöter kunna
hafva interesse, eller hvari de kunna deltaga. Jag vill
således afhålla mig från alla dessa juridiska specialiteter, och
antingen R. o. Ad. behagar gilla eller ogilla detta betänk.,
skall jag ej vara deremot, endast vi ej binda händerna på
oss vid pröfningen af det påföljande.
Hr Strussenfelt: Jag är skyldig Frih. Raab ett
svar, i anledning af hans anmärkn. mot min reservation.
Hr Frih. har sagt, att då förmyndare ej fullgjorde sin skyl
-
Den i September. 13
dighet, vore det icke nödigt, att domaren uppträdde mot
honom såsom åklagare, emedan sådant tillhörde gode männen;
men Hr Frih. har alldeles förbisett, att gode männen
icke skulle förordnas, förrän förmyndaren inlemnat sin redovisning
till granskning. Om förmyndaren uraktlåter denna
skyldighet, åligger det, enligt Utsk:s förslag, domaren
att dertill förmå honom vid vite; och Hr Frih. torde således
vid närmare eftersinnande finna, att hans anmärkning
varit alldeles obefogad. Man har sagt, att jag i min reservation
anfört mindre grundade skäl för olämpligheten af
Utskts förslag, eijär jag hufvudsakligen skall fästat mig dervid,
att domaren, i följd af detsamma, öfverhopades med
göromål. Jag finner, att den talare, som yttrat detta, icke
egnat någon uppmärksamhet åt min reservation. Jag har
deri sagt, att det strider emot ide'en af domares embete,
att få sig sådana administrativa befattningar ålagda, hvarigenom
hans domareåtgärder icke blifva så fria och oberoende,
som de borde vara; och jag finner Utsk:s förslag afven
derutinnan felaktigt, som deraf icke upplyses, om det är
domarens blotta rättighet eller pligt att ingå i någon granskning
af förmyndares åtgärder. I alla fall finner jag mängden
af de göromål, domrarne redan hafva sig uppdragna,
utgöra tillräckligt skäl att afslå en lag, om hvilken jag hyser
den öfvertygelse, att den ej kan verkställas. Ilr Frih.
Raab har ytterligare funnit motsägelse deri, att jag yttrat,
det förmyndarekamrars inrättande skulle utgöra den säkraste
controllen för skyddandet af den omyndiges bästa, under
förklarande, att man lika väl kunde supponera mindre uppmärksamhet
hos förmyndarekammaren som hos förmyndaren;
att om sådana inrättades, skulle troligen domaren deri
deltaga, hvarigenom hans göromål i alla fall skulle ökas.
Men då jag ej ingått i något yttrande om organisationen af
förmyndarekamrar eller hvad del domaren kom me att taga
i desamma, tror jag mig icke hafva gifvit anledning till den
motsägelse, Hr Frih. sjelf construerat och sedan benäget velat
påbörda mig; beskyllningen derför faller tillbaka på honom
sjelf. Då jag i öfrigt icke hört några giltiga anmärkningar
mot de i min reservation upptagna skäl till afslag å
betänk., inskränker jag mitt yttrande till att vördsamligen
anhålla om propos. till afslag å detsamma.
Hr Stuart: I anledn. af Frih. Ehrenborghs sista yttrande
är jag skyldig gifva tillkänna, att jag ej afsett att få
detta betänk, bifallet för att utgöra ett vilkor för antagandet
af K. M:s nåd. propos. om de tysta förmånsrätternas
postponerande. Jag anser under närvar, creditförhållanden
antagandet af denna K. propos. vara af alltför mycken vigt
för att dervid fästa något vilkor, hvarigenom den ifråga var.
lagförändringen kunde komma att helt och hållet äfvenlyras;
men då jag i mitt förra yttrande yrkade antagandet af
Den i September.
LagUtskts förslag, afsåg jag blott dermed uttryckandet afen
Ständernas opinion, att något siiri ögat för dessa förmånsrätter
behöfdes. Hvad redactionen af Utsk:s lagförändringsförslag
angar, är jag för litet bevandrad i juridiken för att
deröfver kunna bestämdt yttra mig; men i anledn. af Frih.
Ehrenborghs anmärkning, att närmaste fränder blifvit förbigångna
i afseende på deras granskningsrätt, anser jag mig
böra upplysa, att andra punkten af förslaget innehåller:
”Af den räkning gifve han vid hvart års slut den omyndiges
närmaste fränder del, om så fordras.” Beträffande åter
Hr Strussenfelts reservation och hans yrkande på afslag
å betänk., emedan ej emot densamma några anmärkningar
blifvit gjorda, får jag erinra, att det ej är Hr Strussenfelts
reservation, utan LagUtsk:s betänk., som nu är till afgörande
föredraget. Jag förnyar mitt yrkande af bifall å betänk.
Gr. Frölich, Da v.: Jag anser för min del, att det
skulle innefatta en stor betänklighet att antaga K. M:s propos.
med sådana modificationer, som möjligtvis skulle lägga
hinder i vägen för de tysta förmånsrätternas borttagande.
Man har sagt, att det ej vore väl att i en så vigtig sak
underlåta att söka ett surrogat för ett lagbud, som förut
existerat, och man torde sålunda böra efterse, om man vunnit
detta surrogat i betänk. Detta surrogat skulle då bestå
uti en anstalt, som med en viss gifven auetoritet skulle pröfva,
huruvida en förmyndare fullgjort sina skyldigheter eller
icke. Jag ledes häraf att bedja JEt. o. Ad. besinna, hvilka
en förmyndares pligter äro; de äro näst en faders för sina
barn. Snarare, än att utgöra föremål för lagstiftningen,
blifva de endast dyra till följd af hvars och ens karakter
och moralitet och funnos före ali lagstiftning nedlagda i
hvars och ens bröst, och det är således ej rätt att med desamma
för mycket befatta sig.
Det händer, när man drifver lagstiftningen för långt,
att man med detsamma gör rummet för trångt för den moraliska
kraftens verkningsförmåga, samt att, då man steg
för steg gifvit den nya föreskrifter, befinnas de slutligen alltför
otillräckliga; och hvad beträffar specielt det omtalade
surrogatet, förklarar jag min tanka vara, att alla sådana
åligganden, som uppdragas åt en persona moralis eller corps,
snarast förfela sitt ändamål, och felet ligger i den collectiva
ansvarighet, som i sjelfva verket borttar all ansvarighet.
Idéen af ansvarighet innefattar begreppet om en enda
person. Allas ansvarighet är ingens. Jag har sett smärtande
exempel på otillräckligheten af garantier hos en Corporation,
till följd af dess organism, med den collectiva ansvarigheten,
då deremot i enskilda inrättningar man alltid
funnit ansvarighet just derigenom, att all delning deri saknats.
Och hvad blefve väl följden af detta surrogat? Jo,
först att genom för mycken tillit till den af lagen stadgade
Den i September.
granskningen upphörde den enskilda, hvaraf kunde följa, att
inan i sjelfva verket förlitade sig på en chimer; att dernäst,
då man ät den antagna auctoriteten lemnade ett sådant
öfverinseende, skuile det kunna inom denna corps finnas
en oell annan, som skulle anse det behagligt att intränga
i de privata förhållandena för att chicauera. När lagen
säger, att domaren är öfverförmyndare, och det för öfrigt
finnes en lag, som åt hvar och en lemnar rätt att efter
stämning söka regress för möjlig förolämpning i hvilket afseende
som helst, anser jag för min del detta vara nog, och
tror, att icke heller förmyndarekamrar på landet behöfva inrättas,
hvilka aldrig skulle kunna uppfylla de åligganden,
som skulle kunna väntas af en förmyndare, så länge det
finnes en lemning af moralitet qvar hos nationen. I städerna
deremot, der man i allmänhet ej så noga känner de enskilda
förhållandena, är det riktigt att en förmyndarekammare
finnes; men på landet är förhållandet annorlunda. Der
finnes alltid någon, som, om än domaren ej uppfyller sin
pligt att hafva ett vaksamt öga på förmyndare, står i det
förhållande eller har det interesse för den omyndige, att
han skall veta att göra den omyndiges rätt gällande. Jag
yrkar altså pä dessa skäl, att betänk, måtte afslås; och då
det är öfverlemnadt åt K. M. att vidtaga de mått och steg,
som måhända framdeles kunna finnas tjenliga för förmyndarekamrars
inrättande, böra vi ej, genom fästandet af några
vilkor för antagandet af den K., proposm, tillintetgöra
den gemensamma önskan, vi hysa, att de tysta förmånsrätterna
må borttagas.
LagUtsk:s utlåt. N:o iog blef af R. o. Ad. afslaget.
Företogs till pröfning LagUtsk:s d. 28 sisth Aug. på
bordet lagda utlåt. A:o 110 till följd af gjorda anmärkningar
emot Utskis betänk. N:o 71, i anledn. af såväl K.
M:s nåd. propos., ang:de ändring af 8, g och 10 §5 samt
förklaring af 3 § i 17 cap. Handelsb:n, som ock särskilda i
dessa ämnen väckta motioner.
Frih. Ehrenborgh, C asp. Wilh.: Då jag nyss uppträdde
för att yttra mig emot det betänk., som R. o. Ad.
numera afslagit, får jag förklara, att sådant skedde mindre
för att klandra de deri uttalade principer; än derföre, att
Utsk. sammanfogat detsamma med betänk. 3N:o no. Den
K. propos. om borttagandet af de tysta förmånsrätterna är
ovilkorlig och finnes upptagen i det nya lagförslaget. I detta
ämne är så mycket ordadt, att jag ej beliöfver tala vidare
för förslagets antagande; men jag vill blott fästa R. o.
Ad:s uppmärksamhet pä nödvändigheten att ovilkorligen bifalla
den K. propos. Tillsatsen, som TJtsk. föreslagit, anser
jag olämplig derföre, att den sammanknippar den K. proposln
med ett vilkor, som Konungen möjligen skulle för
-
iG
Den i September.
lasta. R. o. Ad. har förkastat det föregående betänk. N:o
109, på hvilket det föreslagna tillägget har afseende; men
måhända de öfriga Stånden antagit detsamma, och för det
fallet blir det nödvändigt att antaga K. M:s propos. utan
vilkor. Om R. o. Ad. handlade efter Ulsk:s förslag, Liefve
icke K. M:s propos. om förmånsrätternas borttagande en lag
genom Ständernes antagande, utan blott en contrapropos.,
som det berodde på Konungen att antaga. Både för att bevara
form och vinna sak anhåller jag, att R. o. Ad. täcktes,
i anledn. af utlåt. N:o 110, bifalla den K. propos., sådan
den blifvit till Ständerna öfverlemnad.
R. o. Ad. biföll K. M:s nåd. propos., ang:de ändring af
8, 9 och 10 §§ samt förklaring af 2 J i 17 cap. Hand.b:n;
men afslog det af Utsk. föreslagna vilkor för ett sådant antagande.
Ånyo föredrogs Lag och Oecon.Utskms d. 28 sisth Aug.
på hordet lagda utlåt. N:o i5 öfver väckta frågor om ändring
i nu gällande taxa på arfvode för landtmäteriförrätttiingar.
Frih. Cederström, Jac.: TJtsk. har vid behandlingen
af denna fråga, en bland de vigtigaste, som under denna
riksdag förekommit, gått till väga på ett rätt knapphändigt
sätt. Utsk. har anfört R. St:s skrifvelse till K. M. vid sista
riksdag, deri Ständerna antydde, att taxan vore för hög,
men att af samma taxa, såsom då så nyligen utfärdad, man
ej kommit i fullkomlig erfarenhet om dess mer eller mindre
tillämplighet. Jag ber att få fästa uppmärksamheten derå,
att denna taxa i sanning är mera dryg, än man kunnat ana.
När man besinnar, att arfvode för mätningar, verkställda
i832, uppgått till ^ million r:dr och betänker, att denna
utgift drabbat en mängd jordbrukare, som bestridt skifte,
och således mot sin vilja nödgats deltaga i omkostnader, som
öfverstigit deras förmåga, är det lätt att finna, det mången
derigenom kunnat komma på obestånd. Jag hade trott, att
Utsk. bort noga tillse, i hvad mån bestämmelserna kunde
vara för höga, och -ej sluta med begäran hos Konungen att,
”så fort tid och andra omständigheter sådant tillåta, i nåder
utfärda en förnyad taxa för ländtmäteriförrättningar,’’ utan
att ens yttra, att den nya taxan borde blifva lägre än den
nu gällande. Utsk. yttrar, att den särskilda committé', K.
M. förordnat för utarbetandet af förslag till ny taxa på arfvode
för ländtmäteriförrättningar, icke lärer förbise de
brister, som vid nuvar. stadga härom blifvit anmärkta. Har
Utsk. haft del af committe'ens förhandlingar och dem granskat,
hade Utsk. bort framlägga resultaten af sina forskningar.
Jag begär återremiss, på det Utsk. måtte utreda, hvartill
mätningskostnaderna för 1833 och i834 uppgått, om
upp
-
Den i September.
upplysning derom kan vinnas. Om någon beskattning är tryckande,
är det den, sorn uppkommit genom 1827 års taxa
på landtmäleri-arfvode, och ingeu har varit mera ojemnt
fördelad.
Hr Danckwardt, Magn. Georg: Tvifvelsutan har
Utsk. haft del af det betänk., committerade för landtmäteritaxans
öfverseende afgåfvo till K. M. i Februari månad detta
år. 1827 års taxa är stödd på helt andra grunder ände
föregående, och det är naturligt, att vid tillämpniug af nya
principer man ej kan träffa det rätta i allt. Delta insåg man
redan från början, hvarföre äfven en revision af denna taxa
beslöts efter 4 års förlopp. Öfverdirectören för landtmäteriet
anbefalldes altså att, efter inhemtande af nödiga upplysningar
i ämnet, afgifva sitt betänk., som inkom sisth år;
och dä deri endast föreslogos några smärre jemnkningar,
hvilket tolde visa, alt taxan ej var så felaktig, som Frih.
Cederström förmenat, förordnade K. M. ytterligare en särskild
committé'’, sorn under loppet af detta år afgifvit utlåt,
i ämnet, och om icke detta utlåt, blifvit remilteradt till särskildt
committerade i afseende på frågan om landtmätares
arfvode för boställen, och hvilka först för några veckor sedan
afgifvit sitt betänk., så hade ny taxa redan varit utfärdad.
Att den närvar, i några fall är för hög, måste medgifvas;
men deremot är den i andra fall för låg, och ett
sådant klander, som Frih. Cederström nu framställt, har jag
icke funnit delas hvarken af allmänheten eller inom Utskzn.
Jag har väl äfven sett de beräkningar, som Frih. Cederström
lagt tili grund för sitt omdöme; men jag får säga, att jag
icke funnit dein tillförlitliga.
Lag- och Oecon.Utsk:ns utlåt. N:o i5 bifölls.
Till afgörande företogs Lag- och Oecon.Utsk:ns cl. 28
sisth Äng. på bordet lagda utlåt. N:o 17 i anledn. af väckta
motioner om ändring i K. förordn. d. ig Dec. 1827, ang:de
grunderna och vilkoren för hemmansklyfning samt afsöndring
af jord eller andra lägenheter från hemman.
Hr Danckwardt, Magn. Georg: Jag vill visserligen
icke anföra något emot detta betänk., för att begära detsammas
återremitterande. Jag vill endast yttra, att jag ej
tror de ändringar, som K. M. kan, på grund af de tillförordnade
länscommitterades underd. yttranden, anse nödiga
i hemmänsklyfnings- och jordafsondrings-förordningen , ovilkorligen
böra till R. St:s pröfning öfverftmnas. Amnet för
denna förordning är ej någon lagstiftnings- utan en oeeonomisk
frågas Det är endast frågan, huruvida afsöndring af
jord från hemman må få ske, sorn häraf kan anses utgöra
föremål för lagstiftning, och denna fråga är redan föle detta
t3 IT. d
x8 Den i September.
afgjord. De modilicationer i författn., sorn anses kunna behöfva
göras, uro således administrativa åtgärder, hvilka jag
ej tror lämpligen böra hvila för R. St:s hörande. K. M.
lärer i allt fall ej underlåta ätt communicera med R. St.
i de delar af ämnet, K. M. anser lämpligt böra komma till
deras åtgärd. Det är blott detta ]ag velat yttra i anledn. af
Utsk:s förslag i det förevar, betänk.
Lag- och Oecon.Utsk:ns utlåt. N:o 17 bifölls.
Hr Gunther, Carl Gust., uppläste följande:
Då Allm. Besv. o. Oecon.Utsk:s betänk. N:o 98 af R. o.
Ad. återremitterades, anhöll jag att före justeringen få bifoga
några anmärkningar, dem jagj nu får äran framställa.
Utsk. bär anfört, att svårligen någon röst torde finnas,
som böjer sig till försvar för lämpligheten och rättsenligheten
af skjutningsbesväret. Dervid får jag anmärka, att allmänna
opinionen ej kan vara stadgad om en fråga, som ännu
befinner sig i ett outredt skick. Att skjutsningsbesväret
på åtskilliga orter i Riket förorsakar stora olägenheter för
jordbrukaren är en känd sak, och således är det ej underligt,
om allmänt yrkas på ändring deruti, isynnerhet som
man vid innevar. riksdag mer än förr har hoppats, att något
antagligt och tillfredsställande förslag till afhjelpande af
dessa olägenheter skulle blifva synligt, sedan uti Oecon.-  Utsk. en ledamot blifvit invald, som i flera år nitälskat och
bemödat sig för denna vigtiga samhällsangelägenhet. Det
oaktadt har det ej lyckats att lösa detta problem, hvarken
i någon af de inom RiksSt. i ämnet väckta motioner, eller
genom det af Utsk. framställda förslag, och man måste erkänna,
att stora svårigheter möta vid afhjelpandet af nämnde
olägenheter; men jag hemställer till Utsk., om icke största
svårigheten ligger deri, att man, i stället för att afhjelpa
dem genom en jemnare fördelning af de skyldigheter, hvarpå
skjutsväsendet hvilar, söker att upphäfva och afskaffa
dessa skyldigheter, hvarigenom olägenheterna mångenstädes
förvärras utan båtnad för det hela.
Ehuru mycket jag gillar deras yrkande, hvilka åsyfta
en ändring eller rättelse i det ojemnt fördelade skjutsningsbesväret,
och ehuru jag lika med Utsk. finner det vara angeläget
att fästa uppmärksamheten på behofvet att i möjligaste
måtto lyfta bördor från vårt betryckta jordbruk, kan
jag dock icke dela deras tankar, hvilka yrka på upphäfvandet
af den skjutsuingsskyldighet, som Utsk. erkänner ostridigt
åligga hemmansägare; och man torde medgifva, att det
är föga vunnet, tvärtom skadligt, om man lättar bördorna
för en del på ett sätt, hvarigenom tyngden faller så mycket
större på en annan del. Sådant blifver alltid förhållandet,
när man söker afhjelpa partiella delar, utan att combinera
saken i dess helhet, såsom t. cx. då alla bemödanden åsyfta
D c n i September.
>9
att afskaffa hållskjutsen och anse den vara mest förderflig
så i oeconomiskt sorn i moraliskt afseende. Likväl vågar jag
till Utsk. hemställa, om man icke deruti hegar ett misstag,
enär. utaf för öfrigt lika prestationer, den, som till antal
och tid är bestämd, bör vara mindre besvärlig an den,
som i båda dessa afseenden är obestämd. Den förra uppfylies
lättare, emedan den kan på förhand beräknas och genom
accord fullgöras af någon annan, då man är sjelf förhindrad;
men så är ej alltid förhållandet med den sednare.
Derföre är hållskjutsbesväret mångenstädes mindre besvärligt
och mindre tryckande, än både krono- och reserv-skjutsbésväret;
dessa sednare skjutsskyldigheter kunna med skäl kallas
tvångsskjuts, när tillfallen inträffa, då jordbrukaren till
dessas utgörande blifver ryckt från sina angelägnaste hemsysslor,
utan rådrum att afböja de förluster, som derigenom
förorsakas. Äfven hemställer jag, huruvida sedligheten i hållstugorna
kan förbättras medelst afskaffande af hållskjutsen,
enär personalen i hållstugorna ej utgöres endast af hållskjut—
säre, utan till större delen af andra, bland hvilkahållskjutsare
vanligen äro de nyktraste och sedligaste. Deraf borde
man inse nödvändigheten att afhjelpa det sedeförderf, man
finner i hållstugorna, genom andra och verksammare medel,
än hållskjutsens afskaffande.
Man får ej låta förvilla sig deraf, att manga anse skjutsningsbesväret
för ett odrägligt, olämpligt och olagligt tvång,
ty det ligger i menskliga naturen att anse hvarje skyldighet
för tung och hvarje rättighet med liknöjdhet, samt att
endast åslunda det, som ej kan erhållas; och man måste
erkänna, att skjutsbesväret på sednare åren vunnit mycken
lindring, så väl i afseende på krono- som gästgifveriskjuts.
jHesväret af kronoskjuts har mycket minskats derigenom, att
sjötransporter begagnas, äfvensom derigenom, att Jegan och
xäntnfngsersättning blifvit förhöjd. Man kan således förvänta,
att Styrelsen ej utan nödfall använder kronoskjuts, sedan
flera utvägar linnas att få transporterna fortskaffade för
bättre pris, och mer kan man ej begära; ty att afskaffa
kronoskjutsskyldigheten skulle blottställa staten för stora vådor.
Uti gästgifv.areskjutsen har äfven, genom hvarje år tilltagande
ångbåtsfart, en verkligt stor lättnad på mångå ställen
under de sednare åren åstadkommits, isynnerhet på de
vägar, der, i anseende till mängden af resande, detta besvär
förut varit mest tryckande; och man kan hoppas, att
ångbåtsfarten allt mer och mer skall utvidga sig, hvartill
Sveriges långa hafskuster och stora insjöar på många ställen
erbjuda förträffliga tillfällen, hvadan tyngden af skjutsbesväret
derigenom årligen bör förminskas under den årstid, då
jordbrukaren kan ibättre använda sin tid och sina dragare,
än att färdas på landsvägarna. Häraf följer, att ångbåtsfarten
bereder sådana nya utvägar, hvarom Utsk. nämner och
hvarigenom ändamålet lämpligast kan vinnas; och jag be
-
20
]>e n f S e p t c m b c r
-
t villar, att Ulsk. kan uppfinna några nya utvägar för resandes
förskaffande till lands i Sverige pä ett för samhället
mindre olägligt sätt än hittills, så framt ej konsten att färdas
med ångyagnar skulle införas,
Fastän jag här ådagalagt min öfvertygelse, att skjutsjiingsskyIdigheten
är ett lagligt, en del hemmansägare tillhörande
onus, som hos oss ej kan afskaffas, delar jag likväl
helt och hållet deras mening, hvilka yrka en förbättrad
reglering och jemnare fördelning af skjutsbesväret, och anser
en sådan reglering ej allenast vara önsklig, utan ock en
högst vigtig samhällsangelägenhet. Men oaktadt de bemödanden,
hvilka blifvit gjorda under 1828 och 1828—3o årens
riksdagar, äfvensom under denna, har man ej lyckats utreda,
huru detta ändamål kan vinnas. Orsaken dertill synes
mig vara, att man ensidigt velat afskaffa hållskjutsen, som
säkerligen är mindre besvärlig och mindre tryckande än reservskjutsen,
och att man sökt på alla möjliga sätt åstadkomma
accorder och entreprenader om hållskjutsens utgörande,
innan man uppfunnit något sätt att jemnt fördela
skjutsbesväret emellan håll- och reservskjutsskyldiga ,
hvilket är det första, man bör göra. Följden deraf skönjes
uli de ganska rättmätiga klagomål, hvilka uppstått inom
Skaraborgs län, hvarom Hera motionärer pain n t, nemi, deröfver,
att reserven fatt en orättvist förökad tunga genom
hållskjutsens borttagande, hvilken tunga jag anser vara så
mycket obilligare, som reservskjutsen ofta är vida besvärligare
ä» hållskjutsen.
Förrän skjutsbesväret blifvit jemnare fördeladt emellan
de skjutsskyldiga, kail ingen verklig och varaktig lättnad öfverallt
tillvägabringas. Dertill fordras att veta, hvarest
tyngden mest ligger och huru den kan fördelas, hvilket jag
anser vara ett föremål, som af Oecon.Utsk. bör utredas,
och ingalunda, såsom de klandersjuka påstå, vara en sak,
hvarom Regeringen bort framlägga förslag; ty det är ett gammalt
ordspråk, som säger, alt ingen bättre vet, hvar skon
klämmer, än den, som har den på sig. Om Utsk. ej får
reda på, hvarest skjutsningsbesväret mest trycker och huru en
jemnare fördelning af detta besvär emellan de skjutsskyldiga
kan åstadkommas, kan man ej begära, att någon annan skall
veta det. Dock medgifver jag, att generella stadgar ej kunna
tillämpas lika öfver hela Riket, utan måste det öfverlemnas
åt K. M:s Bef:h:dc att rätta dem efter noggrann pröfning af
särskilda orters loenia förhållande*); men om man blott lyckas
att genom en rättvis fördelning få hvars och ens skjutsskyldighet
till tid och antal bestämd, synes mig hufvudsaken
vara vunnen, och då skola säkerligen entreprenader uppstå
på många sätt, hvarigenon) tillfälle öppnas för hvarje jordbrukare,
sorn icke sjelf yjl| skjutsa, att för en måttlig afgift,
antingen till forvugps- och dijigencekörare, eller till
De ii i September.
ii
entreprenörer inom gästgifvaredistrictet, få sin skjutssky Idigliet
verkställd af dem, som vilja skjutsa.
Den i flera afseenden nyttiga och till en del redan
verkställda förening emellan post- och skjutsväsendet kunde
då obehindradt äga rum. En början dertill är redan gjord
tili några brefposters förskaffande med gästgifvareskjuts.
Emedlertid föranledas äfven deraf klagomål på några ställen,
så länge de skjutsandes skyldigheter äro ojemna och för
somliga obestämda; men när de blifvit riktigt fördelade och
för alla bestämda, kan aldrig någon orättvisa eller klagan
föranledas, antingen bref- och paketposter, diligéneer eller
hvilken som helst begagnar skjuts, så framt skjutsskyldigheten
derigenom aldrig pä en del förökas, under det den på
en annan del förminskas; och då de resande derefter ej kunde
så mycket som hittills lita på reservlaget, skulle de blifva
föranlåtna att rätta sig efter de medel till fortskaffning,
som funnes ordnade eller af entreprenörer erbjödes.
Det af Utsk. framställda förslag, i afseende på förberedande
åtgärder och verkställighet af frivilliga entreprenader,
måste helt och hållet ogillas, emedan det är uppgjordt mera
till gynnande af entreprenörer, än att åstadkomma én
rättvis och billig lättnad för de skjutsskyldiga; hvadan jag
anser onödigt att hur framställa de anmärkningar, hvartill
detaillerna, i åtskilliga momenter deraf, föranleda, isynnerhet
som något antagligt förslag för entreprenaders til Iväga—
bringande ej kan uppgöras; förrän skjutsbesväret först blifvit
lika bestämdt för alla skjutsskyldiga inom hvarje district.
Dock får jag särskildt anmärka, att det är olämpligt och
obilligt samt ledande till mycket trassel, om skjutslegan förändras
efter den skjutsandes qvalification; det rätta måtte
vara, att skjutslegan bestämmas efter locala förhållanden och
varder lika gällande för alla skjutsskyldiga inom samma locai.
Derjemte synes mig billigheten fordra, att legan förhöjes
till 20 sk. b:co milen i allmänhet, utom Stockholm och
Götheborg samt på de ställen, der locala förhållanden göra
en högre lega nödvändig, hvilket af J£. M.‘s Bef:li:de må undersökas
och öfverlemnas till K. M:s nåd. pröfning och afgörande.
En förhöjning till ao sk. b:co milen i allmänhet
blifver, enligt nu stadfästade myntbestämning, ej högre, än
hvad skjutslegan förr har varit, när silfvermynt var i rörelsen.
Dessutom bör den skjutsande erhålla 4 s^. b:co milen
för hvarje häst i vagnslega samt 2 sk. b.‘co milen för släda
och i sk. b:co milen för sadel, då den skjutsandes redskap
nyttjas, emedan det är obilligt, att en dyr redskap skall underhållas
för intet; hvaremot, om en sådan förhöjning fastställes,
de skjutsande böra infinna sig med tjenliga åkdon ,
hvarpå resande kunna färdas, och ej, såsom nu på somliga
ställen händer, tillåtas att inställa sig med söndriga åkdon
'utan säten. Så snart en riktig reglering och fördelning af
skjutsväsendet blifvit verkställd, kunna entreprenader inom
22
Deii i Septcmbcr.
districten uppgöras och blifva varaktiga, och da kunna entreprenörer
på de större vägarna halia till handa beqvämare
åkdon mot något högre betalning, såsom det sker på några
ställen, hvarigenom resande kunna bortskaffas både beqvämt
och för billigt pris, utan tunga för de skjutsskyldiga
och utan att belasta statscassan, på siitt våra nyrnodiga reformatorer
vilja arrangera genom anstalter, hvilka ej kunna
blifva varaktiga, emedan de ej äro passande efter landets
lage och folkmängd.
Jag vågar derföre vördsamt till II. Utsk. hemställa, om
icke först och främst bör utarbetas ett förslag till en lämplig
reglering och billig fördelning af skjutsbesväret emellan
alla håll- och reservskjtitsskyJdiga inom hvarje district, hvarförutan
ofvannämnda olägenheter ej kunna afhjelpas, ej heller
någon verklig lättnad genom entreprenader åstadkommas.
Härvid får jag äfven hemställa, till Utsk:s pröfning, om icke
de skjutsskyldigas åliggande alt inställa sig vid gästgifverier11a
kl. 6 e. m., för att under 24 timmars lid afvakta resandes
ankomst, skulle kunna förändras så, alt en del inställdes
kl. 4 f- ni. och en del kl. 4 e. m , med rättighet för hvardera
att, efter 12 timmars afvaktan, äga frihet återvända.
Fördelen häraf blifver för de skjutsskyldiga den, att de bespara
mycken tid, som nu förspilles, och att de lättare kunde
träffa accord med entreprenörer om skjutsens utgörande,
hvaremot fördelen för resande blifver, att oftare träffa hästar
i beredskap. Om derjemte, vid en ny reglering af skjutsväsendet,
afståndet emellan gästgifvaregårdarna kunde afpassa*
till circa 2 mil, skulle en sådan reglering äfven bidraga
till en jemnare fördelning af skjutsbesväret, emedan kortare
afstånd ej lönar mödan för de skjutsande, och med längre
afstånd kunna deras hästar ej stå ut; äfvensom hästantalet
skulle blifva tillräckligare, då onödiga gästgifveriet- borttoges
och de återstående förbättrades.
Enär man allt mer och mer inser nödvändigheten att,
genom betydligt hög accisafgift för brännvinsförsäljning, dels
försvåra missbruken af denna vara, dels inskränka antalet af
förderfliga utminuteringsställen, anser jag, att gästgifvare,
för den rättighet till brännvinsminutering, som de måste bibehålla,
kunna åläggas större skyldigheter än hittills, såväl
i afseende på iakttagande af ordning och tillsyn inom de s.
k. hållstugorna, der en större personal samlas, som ock i
afseende på gäslgifvarnes skjutsskyldighet, isynnerhet örn dem
tillätes att åtaga sig skjutsbesväret för andra såväl inom
håll- som reservlagen, sedan skyldigheterna först blifvit för
olla bestämda, så att ej någons rätt deraf förnärmas. Då
synes det mig att gästgifvaren skulle kunna åläggas, sedan
det för dagen af districtet underhållna hästantal till skjuts
utgått, att inom viss ej för kort tilltagen tid fortskaffa resande,
hvartill gästgifvarne måste, utom egna hästar, arrangera
biträde åt sig af deni, hvilka gerna frivilligt skjutsa.
Den i September.
Jag instämmer gerna uti rlen af en motionär begärda och
af Utsk. tillstyrkta framställning, rörtde en und. anhållan
örn en ny gustgifveri-ordning, deruti reglementariska föreskrifter
för skjutsande, äfvensom för resande och gästgifvare,
må med största noggrannhet bestämmas, och hvilken ovilbörligen
bör linnas anslagen å alla gästgifvaregårdar samt af
vederbörande med stränghet handhafvas, emedan det är angeläget,
att livar och en känner sina ömsesidiga skyldigheter
och rättigheter, hvarförutan de ej kunna iakttagas och
efterlefvas, ej heller ordentligt handhafvas. Men vid itsta
punkten af Utsk:s förslag till nämnde stadganden får jag anmärka,
att det ej bör få bero af den resandes begifvande,
utan ovilkorligen bestämmas, att ingen qvinsperson får såsom
skjutsande begagnas.
Beträffande dernäst frågan om forvagns- och diligenceinrättningar
— hvarom Utsk. förmäler, att nästan alla motionärer
yrkat, att dessa måtte befordras —, så, ehuru jag
önskar detsamma, har jag likväl, i afseende på sättet, en
skiljaktig öfvertygelse med den, som Utskrs betänk, uttrycker,
och anser hvardera af nämnda inrättningar böra särskildt
betraktas, emedan jag dervid fäster olika begrepp.
Enligt min uppfattning är ändamålet med en forvagnsinrättning
mindre att fortskaffa resande än paketer, och vårt
behof af communicationsanstalter är egentligen att för en
sådan eller en paketpost, sorn, för att motsvara andamålet,
bör inrättas så, att den sammanbinder alla eller de flesta
Rikets residensstäder, utan att derför behöfva oftare eller
på andra tider af året förnya sina resor, än landets behof
fordrar; hvadan den bör ordnas endast och allenast i
afseende derpå, för att ej åstadkomma onödiga förluster.
Resande kunna jemväl dermed fortskalfas, dock långsammare
och mindre beqvämt, än med annan skjuts, hvadan priset
borde rättas derefter. En sådan paketpost skulle i följd
häraf göra tätare resor emellan somliga städer, än emellan
andra, allt efter som behofvet visade sig genom dess begagnande;
men denna-inrättning borde alltid vara förenad med
postverket, emedan den endast derigenom kan erhålla en sådan
utsträckning, säkerhet och continuitet, som för ändamålet
erfordras. Misstag om ändamålet och följaktligen äfven
i arrangement, ehuru lätt rättade, hafva vållat, att den
emellan Stockholm och Ystad inrättade piketpost förorsakat
postverket stora förluster. Första och största misstaget dervid
var, att den inrättades med mera afseende på resande
än paketer, hvaraf uppstod behofvet af dyra och tunga vagnar,
liera och större hästar samt högre skjutslega för hvarje
häst, än som hade behöfts, om den genast blifvit på hela
linien så inrättad, som den sedermera har blifvit emellan
Ystad och Helsingborg. Det hade varit tids nog att utvidga
utrymmet i män af behofvet, när erfarenheten visat dess
storlek. Ilufvudsaken hade emedlertid vunnits genom en
r J
Den i September.
säker communicationsanstall för paketer emellan dessa orter,
och för samma kostnad, som derpå nu är använd, hade
inrättningen då kunnat utsträckas till flera orter, hvarigenom
deraf troligen hade varit behållning för postverket.
Dessa misstag kunna lätt rättas; men om ändamålet stall
vinnas, nemi. en säker paketcommunication emellan åtminstone
de flesta residensstäder i 1’iiket, mäste inrättningen vara
förenad med och skötas af postverket, för hvilket verk
tillfälliga förluster mindre betyda, emedan de i längden kunna
ersättas, om inrättningen ändamålsenligt förändras, och genom
den större combination, som deråt af postverket kan
gifvas, vinnes på ett håll, hvad som förloras på ett annat, i
synnerhet då ändamålet ej sökes i den större eller mindre behållning,
postverket deraf erhåller, ulan i communicationens
underhållande med minsta möjliga kostnad. Likväl bör ej
staten göra andra uppoffringar än dem, hvilka åstadkomma
en allmän nytta; men hvad nytta har väl det allmänna deraf,
att kostsamma equipager underhållas på statens bekostnad
för att oftast gå tomma landet igenom, till gagn endast för
några få resande, som deraf begagna sig? Och förhållandet
bl ifver sämre, men ej bättre, om inrättningen fortsattes af
enskilda entreprenörer med bidrag af statsmedel, emedan då
manga fördelar gå förlorade och blott förlusten för statsverket
står qvar. Derföre bör man söka ändamålst med att
rätta de misstag, som äro begångna, så mycket hellre som
misstag aldrig undvikas i början af en ny inrättning. Antalet
af platser för resande borde arrangeras endast i den
mån, de blifva så mycket efterfrågade, att de ej gå tomma;
dock finge vagnarna aldrig blifva dyrbara och tunga, gästgifvarskjuts
skulle begagnas, sedan de deraf befarade och nu
existerande olägenheter vore undanröjda genom en jemnare
fördelning och bättre reglering af skjutsskyldigheterna,
hvarigenom postverket troligen skulle kunna få accorder om
paketpostens fortskaffande för lägre pris än gästgifvarskjuts,
om vagnarnas storlek och resornas hastighet lämpades efter
hufvudändamålet. Dessutom skulle resorna förändras, der
ångbåtsfart funnes, så att t. ex. emellan Stockholm och Ystad
de ginge på någondera af ångbåtarna till Norrköping och
derifrån landvågen till och ifrån Ystad, och sammaledes på
alla vägar, der dylika tillfällen funnos, hvarigenom mycken
tid och kostnad besparades. På detta sätt anser jag, alt
rätta ändamålet med paketpostinrättningen bättre och lättare
skulle vinnas genom dess förening med postverket, än om
den öfverlemnades till enskilda entreprenörer, hvilka aldrig
kunna deråt gifva en sådan combination, sorn erfordras,
oaktadt alla de onödiga förluster, statsverket finge vidkännas
genom bidrag åt entreprenörerna.
Med diligencer är ett annat förhållande. Ändamålet
med dem måste vara, att bereda åt resande ett beqvämligare
sätt
Den i September.
35
siitt att Färdas, un som kan ske på de skjutsandes vanliga
åkdon, och för bättre pris, än dä resande färdas med bekostnad
af egna åkdon; att äfven tillskynda de skjutsande
en vinst genom förskaffande af ett större antal resande i
förhållande till antalet af dervid använda hästar, och att
derjemte, så långt utrymmet medgifver, fortskaffa paketer.
Onekligt är, att det mäste öfverlemnas åt enskilda industriens
omtanka att föranstalta om sådana inrättningar på de ställen,
der ändamålet dermed kan vinnas, och att de förtjena på
lämpligt satt uppmuntras och understödjas, i den mån de
åstadkomma nämnde fördelar och beqvämligheter för resande
och skjutsskyldiga ömsesidigt. Men uti ett under olika
temperatur vidt utsträckt, isoleradt beläget och glest bebodt
land, med obetydlig inre handel och rörelse, möta
oöl vervinnerliga hinder för underhållandet af diligencer,
inrättade nied stor utsträckning, utan att förorsaka en onyttig
och olämplig uppoffring, emedan de ej kunna underhållas
genom ett ojemn t anlitande af resande, hvilka en del af
året färdas på ångbåtar, och en annan del af året, då slädföre
inträffar, med mera beqvämlighet på vanliga slädar.
Ej heller kunna diligencerna här i landet underhållas genom
transporterande af varor. Hvem skall då underhålla dem?
På en tid, då man stundom gnider på verkligt nyttiga statsutgifter,
under förevändning att spara, och då man gerna
klandrar hvarje statsutgift, äfven de oumbärliga, af missförstådt
nit att hushålla med statens medel, vore det i sanning
ganska olämpligt, om It. St. i und. anhölle, att K. M.
täcktes af g:de hufvudtiteln och af postmedlen betala de
tomma platserna i dyrt inrättade diligencer! !!
I Sverige, der resande fortskaffas för ett ganska lindrigt
pris, är det så mycket mera olämpligt, att staten består underhållet
af dyrbara vagnar åt dem, eller uppmuntrar och
understödjer den ringa konsten att, så länge cassan räcker
till, äfven i Sverige hålla hästar och vagnar på alla vägar.
Om arrangementet skall kunna bibehållas och vara nyttigt,
måste man, mera i detta än i andra fall, se till, att det bär
sig sjelf genom de ömsesidiga fördelar, det tillskyndar resande
och skjutsskyldiga. Derföre kan och bör staten ej på
annat sätt uppmuntra och understödja diligenceinrättningar
(hvilket äfven för dem sjelfva är det bästa), än att tillåta
entreprenörerna allestädes uppgöra accord med de skjutsskyldiga,
i den mån de fortskaffa resande med sina inrättningar;
och jag bestrider såsom högst olämpligt att understödja
dem, vare sig med statsverkets eller postverkets medel.
Men jag får ånvo erinra, att sådana accord ej kunna tillåtas
med förnärmande af andras rätt, och att således den
oftanämnde fördelningen och regleringen af skjulsskyldigheterna
först måste verkställas. Derefter möter intet hinder
för sådana accords uppgörande allestädes, endast vederbö
i3
H. 4
26
Den i September.
rande sedan ludia tillsyn deröfver, att de motsvara ändamålet
och ordentligen fullgöras.
De upplysningar, Utsk. meddelar, rör:de de inrättningar af
detta slag, sorn linnas i Riket, äro ej nog fullständiga för
att derpå kunna grunda något omdöme, huruvida dessa dili—
gencer äro förtjenta af uppmuntran och understöd såväl från
Styrelsens som R. St:s sida, såsom Utsk. ganska frikostigt
uttrycker sig, enär hufvudsaken ej är af Utsk. upplyst,
nemi. huruvida dessa inrättningar hafva beredt ömsesidiga
fördelar för resande och skjutsskyldiga. Det är mera likgiltigt,
huru många mil de tillryggalagt och om de deraf ägt
någon eller ingen behållning. Deremot måste man veta,
huru många resande de fortskaffat i förhållande till använda
hästantalet; och jag hade väntat att uti Utsk:s betänk,
finna detta ämne först vara utredt, enär Utsk. visar så särdeles
mycken frikostighet att tillstyrka deras understödjande
med statens medel. Då man ej, lika med Utsk., antager för
afgjordt, att dessa inrättningar förtjena så mycken frikostighet
å Styrelsens eller R. St:s sida, önskar man, att Utsk.
derom närmare upplyser, isynnerhet som Utsk. torde hafva
lättare tillgång, än hvarje enskild riksdagsman, på dertill beliöfliga
handlingar.
Enligt de uppgifter, jag erhållit, är den diligence, som
går emellan Stockholm och Upsala, bäst motsvarande ändamålet
och fortgår med entreprenörens egna hästar, hvarigenom
den ej borttager dragare från jordbruket, hvaremot den
erhållit tillstånd att motsvara en del af hållskjutsen emellan
Stockholm och Upsala genom frivilligt accord för 24 skjutsskyldiga
hästar i veckan å hvarje gästgifvaregård, som derunder
4 gånger passeras. Huruvida den fortskalfar ett motsvarande
antal resande har jag ej fått utredt. Skulle någon
brist deruti linnas, ökas reservens besvär de dagar, diligencen
passerar. Men ehuru Upsala-diligencen har den fördelaktigaste
local, Sverige erbjuder, emellan 2:ne städer, der oftare
resande passera och der högre skjutslega erlägges än på
andra ställen, synes mig likväl, att äfven denna inrättning
måste upphöra eller inskränkas under den tid af året, då
ångbåtar gå, emedan de resande den tiden hvarken begagna
diligencen eller gästgifvarskjuts; och fastän den nu kan
utan förlust fortgå äfven tom genom de skjutsskyldigas bidrag,
mäste deras bidrag minskas i den mån, erfarenheten
visar, att skjutsbesväret på denna väg minskas genom ångbåtsfarten;
eljest skulle den lindring i skjutsbesväret, som ångbåtsfarten
bereder, ej komma de skjutsskyldiga till godo, och
diligencen måste således rättas derefter. Enahanda är för
hållandet med alla diiigenceinrättningar, och förgäfves må
man försöka genom hvad bidrag som helst underhålla dem
fortgående tomma, hvilket är onyttigt; och dertill böra aldrig
statens medel uppoffras.
Hvad sedermera beträffar den af Utsk. tillstyrkta fram
-
Den i September.
ställning om en und. önskan, att K. M. täcktes låta undersöka,
i hvad män posthemmanen kunna vinna befrielse från
deras skjutsningsskyldighet, så är en sådan framställning,
minst sagdt, onödig, enär det aldrig kan blifva fråga om att
upphäfva postverket eller förminska dess communicationsanstalter,
men väl att bereda postverket tillfälle att genom
gästgifvarskjuts utvidga dem utöfver hvad posthemmanen
kunna utgöra. Derföre kan någon sådan åtgärd med posthemmanens
skjutsskyldighet, som Utsk. föreslår, ej vidtagas.
I afseende på ändring i nu gällande resereglemente genom
en möjlig indragning uti antalet af hästar, hvartill statens
embets- och tjenstemän äro berättigade, delar jag deras
tanka, hvilka anse en indragning vara möjlig; men för att
ernå ändamålet, torde vara nödvändigt, att Utsk. bestämdt
uppgifver och föreslår, i hvilka fall någon indragning skulle
kunna hos K. M. begäras, hvarförutan något resultat af den
tillstyrkta und. anhållan ej kan förväntas.
Hvad slutligen beträffar de af några motionärer väckta
särskilda frågor om ändring uti skjutsskyldigheter, förfaller
en del deraf, om Utsk. tillvägabringa!- ett riktigt förslag till
skjutsväsendets fördelande och reglerande, enär alla skjutsskyldiga
då mycket lättare kunna träffa accord om skjutsens utgörande,
isynnerhet på de vägar, der ångbåtsfarten minskar
tyngden af detta besvär; och alla frågor om skjutslegans förhöjning
å vissa localer bör öfveriemnas till K. M:s nådiga
afgörande, hvarvid dock billigheten fordrar, att en förhöjning
emellan Wämdalen och Klöfsjö särskildt tillstyrkes, emedan
localen der är utomordentligt besvärlig, hvaremot någon särskild
förhöjning numera icke erfordras för Södertelje stad,
sedan ångbåtar på ömse sidor om staden lätta dess skjutsbesvär.
— De af Frih. And. Cederström anförda besvär synas
förtjena afseende, på det öboerna å de smärre aflägsna
öarna ej må blifva prejade, när de omöjligen kunna sjelfva
fullgöra skjutsskyldigheten; hvadan jag anhåller, att Utsk,
ville deråt egna mer uppmärksamhet.
Dessa anmärkningar anhåller jag vördsamt må till Allm.
Besvärs- och Oecon.Utsk. remitteras, och hoppas, att Utsk.
vid betänkts återkomst täcktes derpå lemna något svar.
Remitterades till Oecon.Utsk. i sammanhang med återremissen
af Oecon.Utskrs betänk. N.‘o 98.
H. E*» Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, i fall R. o.
Ad. ej hade något dervid att erinra, skulle nästa plenum
börjas med val af directörer och deras suppleanter vid lånecontoren
i Götheborg och Malmö; och kunde man, till vinnande
af tid, sätta alla 4 personerna på en sedel, om man
tillika bestämde till hvilken befattning hvarje person utsågs.
Bifölls.
Den i S e p t e m b c r.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda utlåtin från
Constitu tion sUtskottet:
Nio 3o. angjde Hr C. M. Crusenstolpes anmärknisanledn.
emot Statsministrarna, Statsrådet, samt Föredragande;
Nio 3 r. med förslag till ett grundlagsstadgande om lagtima
riksdags återkomst på bestämd tid;
Nio 32. med förslag till grundlagsbestämmelser, ang:de
urtima riksdagar och dessas föremål;
StatsUtskottet:
Nio 234. i anledn. af väckt fråga om godtgörelse åt
vissa academier och andra allmänna inrättningar för mistad
rättighet att uti R. St:s Bank al pari invexla silfver;
Nio 335. i anledn. af Prosten Åstrands motion om bestämmande
af en viss tid, som landshöfding skall innehaft
sitt embete, innan han kan erhålla landshöfdingepension;
Nio 236. i anledn. af väckt fråga om anslag af allmänna
medel för underhållet af i stad för brott häktade personer,
intilldess slutligt utslag fallit;
Nio 237. i anledn. af K. M:s nåd. remiss uppå Öfverstelieut.
J. M. Nordencreutz’s enkas und. ansökning att varda
bibehållen vid de löneinkomster, mannen i lifstiden innehaft
;
N:o 238. i anledn. af väckt fråga örn rättighet för indelta
Arméens civila stat att, lika med den militära, njuta
ersättning för utgifna accord;
Nio 23g. i fråga om hegardt statsanslag till en brobyggnad
öfver sjön Nätaren i Jönköpings län;
N:o 240. i anledn. af begärdt bidrag af statsmedlen för
anläggningen af en bro och väg öfver de s. k. Hammarsuddar
och Edslandet';
Nio 241. i anledn. af erhållen återremiss a betänk. Nio
174 i fråga om anslag till orthopediska institutet;
Nio 242. röride erhållen återremiss å Utskis betänk. Nio
5j, i anledn. af K. Mis nåd. skrifvelse om ytterligare statsanslag
för Arméens Pensionscassa, m. m.;
Nio 243. i anledn. af väckt motion om rättighet för
åtskilliga hemmansinnehafvare inom Frötuna och Rådmansö
socknar att få lösa sina hemmansräntor efter ett visst
Stadgepris;
N:o 244- i fråga om afskrifning af en i saltpeterfondens
räkenskaper balancerad summa, utgifven såsom län till
Carl Gustafs stads gevärsfactori;
Nio 248. i anledn. af Hr Gr. Posses, Arv., motion, innefattande
det alternativa förslag, att antingen ett lån af
200,000 ridr måtte beviljas Götha canajbolag, eller ock att
anslaget till Flottan finge ökas med 12,000 ridr årligen, i
ändamål att Motala mechaniska verkstad skulle öfyertagas
till begagnande för Flottans behof;
Nio 249. i anledn. af K. Mis till Utsk. aflåtna nåd. pro -
Den i September.
^9
pos., angrde rättighet för Götha canalbolag att i Riksg.cont.
lyfta medel till anskaffande af ångbogseringsfartyg;
BancoCJtskottet:
N:o 3r. ang:de tractamente åt en prot.förande samt särskildt
renskrifningsarfvode åt en cancellist;
N:o 3a. ang:de anskaffandet af en militärpost till bevakning
vid Malmö lånecontor;
N:o 33. ang:de understöd af Baneofullmägtiges disposi
tionsräkning
Nro 2 för enkan II. C. de Mare med sju min
deråriga
barn;
]N:o 34- i anledn. af väckta frågor om ytterligare utvägars
beredande till underlättandet af förslitna småsedlars utbyte
i landsorterna;
Nro 35 i anledn. af Hr Rydins, C. G., motion, angrde
ytterligare stodganden i afseende på granskning och cassation
af förslitna sedlar;
LagU tskottet:
N:o iii. i anledn. af gjorda anmärkningar vid Utsk:s
betänk. Nro 73 öfver Hr E. M. Lefflers motion, att då förmyndare
förordnas af annan domstol än den underrätt, i
hvars domsaga förmyndaren bor, sistnämnde rätt må erhålla
del af förordnandet;
Nro 112. i anledn. af återremiss af Utskrs betänk. N:o
74 öfver riksd.fullm. Peter Anderssons från Halland motion
örn bestämd föreskrift, huruledes förmyndare bör ansvara
för ränta å myndlingens capital;
N:o 113. i anledn. af återremiss af Utsk:s betänk. N:o
75 öfver Hr Sal. Rubins motion, angrde ändring af 23 cap.
5 § sista mom. Ärfdabrn;
N:o 114. i anledn. af återremiss utaf Utskrs betänk. Nro
76 öfver Hr Sal. Rubins motion om stadgande, att, då domstol
förklarar någon böra stå under förmynderskap utöfver
den i lag bestämda myndighetsålder, sådant skall i tidningarna
och från predikstolen kungöras;
N:o 115. i anledn. af återremiss utaf Utskrs betänk. Nro
2 öfver Hr Th eol. Lect. m. m. Lars Laurenii motion, det
rättigheten att kalla huspredikanter måtte upphöra eller åtminstone
varda i vissa hänseenden inskränkt;
Nro 116. i anledn. af återremisser utaf Utskrs betänk. Nro
28 öfver väckta motioner, angrde skärpning af straffet för
åverkan, samt Nro 68 öfver Riksd.fullm. Joli. Erikssons motion
om ett tillägg till 17 cap. i3 § Handbm;
Nro 117. i anledn. af återremiss utaf Utskrs betänk. Nro
82 öfver väckta motioner om upphäfvande af kämnersrätter,
lagmansrätter och riddaresynerätter, samt om ändring
eller upphäfvande af åtskilliga lagens runi, rörrde rätlegrsordningen;
-
3o
Den i September.
Allm. Besvärs- oell Oeconom iUtskottet:
N:o 104. i frågan dels om rättighet till enskilda theatrars
inrättande, dels ock om upphörande af de afgifter till
K. theaterns och Hofcapellets pensionscassor, som för representationer
i landsorterna erläggas;
N:o io5. i anledn. af vackt motion om åtskilliga förändringar
och rättelser i afseende på allmänna undervisningsväsendet
m. m.;
N:o 106. 1 anledn. ef väckt fråga om upphäfvande af
allt tvång i afseende på skyldigheten att till vissa bruk försälja
eller lefverera kol;
N:o 107. i anledn. af väckt motion 0111 beliofvet af förändrade
stadganden i afseende på tullafgifterna å från Finland
och Ryssland till Sverige inkommande varor;
N:o 108. i anledn. af väckt fråga om inrättande af en
skola i staden Borgholm;
N:o 109. i anledn. af väckt motion om inrättande af en
apologistskola i Borås;
N:o 110. i anledn. af väckta motioner om förändrade
stadganden i afseende på skeppsägares åliggande att uttaga
s. k. fribref och Turkiska pass;
N:o ni. i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ronde ett
på R. St:s begäran utarbetadt förslag till en låneinrättning
för bergsmanshandteringen i Riket;
N:o 112. i anledn. af väckt motion om belåningsrätt uti
publika fonder å torkad spannmål;
N:o 115. i anledn. af väckt fråga om upphäfvande af
de inom Riket på åtskilliga ställen vidtagna spärrningsanstalter
mot cholerafarsoten.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 1 på dagen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 3 September i834-.
Plenum kl. 9 f. m.
Företog R. o. Ad. val af directörer och suppleanter
vid lånecontoren i Götheborg och Malmö; och befunnos vid
valförrättningens slut hafva blifvit utsedda tili
Directör vid lånecontoret i Götheborg:
Öfversten och Ridd. af fL SvärdsOrd. C. Hjärne 19 röster;
Suppleant:
ÖfverstcLieuten. och R. af K. Sv.Ord. Claes Virgin 22 röster;
Den 3 September.
3i
Directör vid lånecontoret i Malmö:
Majoren och Ridd. af K. Sv:Ord. Math. Königsfelt 22 röster;
Suppleant:
Kammarjunkaren Carl af Klinteberg 21 röster.
Justerades 9 prot.utdr. för den 1 dennes.
Justerades pleniprot:n för den 3i sisth Juli f. och e. nr.
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih.
Hermelin, Au g., Hr von Sydow, Axel Reinh., samt
Frih. von Liewen, Gust. Rutger, anmält sig ej längre
kunna fortfara med de dem lemnade befattningar, den förste
som ledamot i BancoUtsk., den andre sorn ledamot i
LagUtsk. och den tredje som ledamot af förstärkta StatsCtsk.
, utan anhållit om 11. o. Ad:s tillstånd att få dessa befattningar
sig afsäga, med bibehållande af riksdagsmannarätten.
Bifölls.
H. Ex. anmodade Hrr Electorer att skyndsamligen utse
en ledamot i BancoUtsk. efter Frih. Hermelin och en ledamot
i LagUtsk. efter Hr v. Sydow.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då det i egenskap af ordförande
uti Oecon.Utsk. åligger mig att tillse, det arbetet
fortgår med den skyndsamhet, sora vederbör, anser jag mig,
under anmälan, att en i Utsk. invald ledamot, Gr. Mörner,
ännu ingen gång bevistat Utsk:s sammankomster, skyldig
att anhålla, det en annan ledamot måtte blifva utsedd
i hans ställe.
I anledn. häraf anmodade II. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
äfven Hrr Electorer att utse en ledamot i Oecon.Utsk. efter
Gr. Mörner, Carl Göran.
Vid förnyad föredragning af Constit.Utsk:s d. 1 dennes
på bordet lagda memor. N:o 3o, ang:de Hr C. M. Crusenstolpes
anmärkntsanledn. emot Statsministrarna, Statsrådet samt
Föredragande, blef samma memor. lagdt till handlingarna.
Uppå begäran af Frih:na von Schulzenheim, Da v.,
Cederström, Jac., samt Åkerhjelm, Gust. Fredr., Indes
ånyo på bordet Constit.Utsk:s d. 1 dennes på bordet
lagda memorial:
N:o 3i. med förslag till ett grundlagsstadgande om lagtima
riksdags återkomst på bestämd tid;
N:o 32. med förslag till grundlagsbestämmelser, ang:de
urtima riksdagar och dessas föremål.
3a
Den 3 September.
Ånyo föredrogos och biföllos StatsUtsk:s d. i dennes på
hordet lagda ullåtm:
N:o 2^4- • anledn. af -vackt fråga om godtgörelse åt vissa
academier och andra allmänna inrättningar för mistad
rättighet alt uti XI. St:s Bank al pari invexla silfver;
N:o 236. i anledn af väckt fråga om anslag af allmän
na
medel för underhållandet af i stad för brott häktade
personer, intilldess slutligt utslag fallit;
N:o 237. i anledn. af K. M:s nåd. remiss uppå Öfverste
Lieuten.
J. M. Nordencreutz^ enkas underd. ansökning att
varda bibehållen vid de löneinkomster, mannen i lifstiden
innehaft;
N:o 238. i anledn. af väckt fråga om rättighet för indelta
Armeens civila stat att, lika med den militära, njuta
ersättning för utgifna accord;
N:o 239. i fråga om hegardt statsanslag till en brobyggnad
öfver sjön Nätaren i Jönköpings län;
N:o 240. i anledn. af hegardt bidrag af statsmedlen för
anläggningen af en bro och väg öfver de s. k. Hammarsuddar
och Edslandet;
N:o 243 i anledn. af väckt motion om rättighet för åtskilliga
hemmansinnehafvare inom Frötuna och Rådsmansö
socknar att få lösa sina liemmansräntor efter ett visst stadgepris.
Företogs till pröfning StatsUtskrs d. r dennes på bordet
lagda utlåt. Nro 235 i anledn. af Prosten Åstrands motion
örn bestämmande af viss tid, som landshöfding skall innehaft
sitt embete, innan han kan erhålla landshöföinge-pension.
Gr. Frölich, Dav.r Jag får för min del endast föreslå det
amendement, att 10 år må bestämmas till den tid,enlandsliöfding
bör hafva tjent, innan han tager afsked med till—
godonjutande af pension.
Hr Hjärne, Harald: Då det skulle kunna hända, att,
i fall stadgandet godkändes, sådant Utsk. det föreslagit, en
landshöfding, som varit förut tillförordnad, kunde få räkna
detta tillgodo vid beräkningen af de 5 åren, och detta väl
ej lärer vara Utskrs mening, får jag föreslå, att ordalydelsen
må blifva sådan, att en landshöfding, som skall komma
till åtnjutande af pension, bör hafva tjent i 5 år såsom ordinarie
landshöfding.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Den af Gr. Frödell
gjorda anmärkning synes mig vara af den beskaffenhet,
att betänk, mäste återgå. Det är första gången saken ar
före, och då måste anmärkningar, i fall de anses förtjena
något afseende, föranleda till återremiss. Hvad mig vidkommer,
kan jag ej dela Gr. Frölichs åsigt. Hr Gr. torde med
mig
Den 3 September.
33
mig vara öfvertygad, att i allmänhet en landshöfding efter
fyllda 60 års ålder sällan svarar emot hvad man af honom
har att fordra. Pension tillkommer honom ej förrän efter
fyllda 65 år. Jag skulle tro, att följden af det föreslagna
correctivet ej Liefve annan, än att vi alltid finge landshöfdingar,
som fyllt 65, kanske t. o. in. 70 år. Jag tror, att
länen deraf skulle hafva föga vinst. Få tjenster fordra så
mveken vigor som en landshofdingetjenst, och ehuru man
ofta ser, att personer vid den åldern tro sig skickliga äfven
i så critiska tider som nu och stå qvar för att erhålla pension,
tror jag, att följden af ett sådant tillägg, att man ovilkorligen
skulle hafva tjent i io år för att få pension, skulle
blifva, att ingen finge afsked, förrän han närmade sig
80 år. Det är redan mycket, att han ej kan gå bort vid
60 års ålder; ty vid Sedentära tjenster kan man ganska väl
vara duglig efter den tiden, men i dem, som fordra full vigor,
ar sådant undantag.
Gr. Frölich: Hvad angar mitt föregående yttrande,
måste jag instämma i hvad Frih. Ehrenborgh anfört, att
det bör föranleda till återremiss; det var också min afsigt,
ehuru jag ej yrkade det, emedan jag tog det för en afgjord
sak. 1 afseende på sjelfva saken medgifver jag, att Under
den synpunkt, Frih. Ehrenborgh betraktat den, hans skäl
kunna vara af någon vigt; men jag skulle tro, att å en annan
sida det lätt kunde inträffa, att Styrelsen tillsatte sådana
personer, som redan hunnit den höga åldern, och att
man sålunda kunde få landshöfdingar, hvilka under deras
långa lifstid kunnat vara dugliga personer, men nu ej sysselsatte
sig med annat än de oundgängligaste befattningarna
vid tjensten, som bestridde den på detta sätt i 5 år och sedan
i lugn åtnjöte pension kanske i io ä i5år. Detta skulle
leda till misshushållning med statens medel, och jag hemställer,
om ej afsigten kunde vinnas på en annan väg, nemi.
genom förcskrifvande af en viss ålder, efter hvilken man ej
finge utnämnas till landshöfding. Likväl ämnar jag ej göra
motion derom hvarken nu eller framdeles; men jag anser
ett sådant correetiv, som jag förelagit, vara nödvändigt. Jag
kan ej frångå min öfvertygelse, att man ej bör ställa så till,
att män genom den lockande pensionen kan få landshöfdingecandidater
om 60 års ålder.
Frih. Cederström, Jac.: R. o. Ad. torde erinra sig,
att landshöfdingarna voro undantagna från civilstatens pensionsreglei
ing, och alt de ägde rättighet till hela lönen i
pension, då de uppnått 70 års ålder. Man fann nödigt ändra
detta, emedan man icke ansåg tjenligt, att landshöfdingar
i allmänhet boide lä vara qvar i tjenst till 70 årsålder.
En särskild fond anslogs till deras pensionerande i likhet med
statssecreterare. It. St. trodde, att äfven med denna nedi3
H. 5
34
Den i September.
0
sättning i inkomster skulle en person emellan 60 och 70 år,
som vore mindre tjenlig till landshöfding, vara belåten, då
representationsskyldigheten och embetsresorna upphört. Detta
var grunden för beslutet, och var äfven grunden för det
beslut, som sedan fattades, att man vid 65 års ålder kunde
få taga afsked med pension. Att, som StatsUtsk. nu föreslagit,
bestämma, alt, för att komma i åtnjutande af pension
, man skall hafva i egenskap af landshöfding tjenstgjort
minst 5 är före afskedstagande, synes mig förutsätta
en farhåga, det K. M. skulle nämna till landshöfdingar personer,
som fyllt 60 års ålder. Något sådant Ur så ovanligt,
att jag knappt tror något exempel derpå finnas i häfderna.
Konungen lärer väl ej söka ämnen till landshöfdingar bland
dem, som träda ur den verksamma åldern, utan bland dem,
som äga full vigor. Jag tror således, att hvad StatsUtsk.
välment föreslagit, långt ifrån att gagna, tjenar till intet.
Att, som Gr. Frölich föreslagit, utsträcka stadgandet till 10
Ar, kunde leda till skada. Om en person vid några och 5o års
ålder, med full vigor, blir utsedd till landshöfding i ett län,
der hans närvaro är nyttig och för hvilket han är den skickligaste,
är det dock väl ej derföre sagdt, att han skall blifva
lika tjenstbar till några och 60 års ålder. Det är dock
klart, att om denne embetsman fortfarande tjenal staten från
21 års ålder, har han tjenat nära 4o år, då afskedstagandet
kommer i fråga och han är fullt pensionsberättigad. Det
vore besynnerligt, om vid de tjepster, der största verksamhet
behöfves, man skulle hushålla med pensioner för möjligheten
af knappt tänkbara missbruk. En sådan hushållning anser
jag illa beräknad. Då utlåt, förmodligen kommer att
återremitteras, anhåller jag, att detta yttrande må få åtfölja.
Frih. Ehrenborgh: Då äfven jag tror, att anmärkningarna
komma att föranleda återremiss, tager jag mig den
friheten föreslå, att för landshöfdingar borde göras den exception
mot andra embetsmän, att de borde äga rättighet
att taga afsked vid 60 års ålder med åtnjutande af full
pension, om de, såsom Gr. Frölich yrkat, i sådan egenskap
tjent i 10 år. Om någon gång ett län har haft den
lyckan att hafva en landshöfding, sorn efter 60 års ålder
och kanske ända till 70 varit fullt verksam att uppfylla
sitt läns fordringar, hörer sådant till undantagen. Det är
få menniskor, som vid så sen ålder äga erforderlig kraft
till så besvärliga platser. När man på en sådan plats tjenat
10 år, anser jag, att man vid fyllda 60 år bör få
lemna den med pension, då andra embetsmän, som hafva
hela sin verksamhet på embetsstolen, få åtnjuta en sådan
förmån vid 65 års ålder. Äfven detta yttrande anhåller
jag måtte få åtfölja återremissen.
Gr. Frölich: Jag uppstår endast för att förena mig i
det yttrande, Frih. Ehrenborgh afgifvit. .Tåg skulle härvid,
Den 3 September.
i»
såsom svar på hvad Frih. Ehrenborgh och Frih. Cederström
anfört, endast vilja tillagga, att jag ej anser någon
föreskrift om Konungens rätt att afskeda landshöfdingar nödig,
ty denna rätt äger han genom grundlagen; frågan är
blott, huruvida Han vill begagna den, då Han finner, att en
landshöfding ej fullgör sina åligganden så, som han borde.
StatsUtskts utlåt. N:o 235 återremitterades.
Vid förnyad föredragning lades till handlingarna StatsXJtsk:s
d. i dennes på bordet lagda utlåt:n:
N:o 2/jii. i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o
174 i fråga om anslag till orthopediska institutet;
N:o 244- i frågan om afskrifning af en i saltpeterfondens
räkenskaper balancerad summa, utgifven såsom lån till
Carl Gustaf stads gevärsfactori.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskts d. 1 dennes pf\
bordet lagda utlåt. IV:o 242, rörtde erhållen återremiss åUtsk:s
betänk. N:o 5y i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse 01,n
ytterligare statsanslag för Arme'ens Pensionscassa m. m.,blef
sistnämnde betänk. N:o 5y af R. o. Ad. bifallet.
Till pröfning företogs StatsUtskts d. 1 dennes på bordet
lagda utlåt. Nto 24S, i anledn. af Gr. Posses, Arv., motion,
innefattande det alternativa förslag, att antingen ett
lån af 200,000 rtdr måtte beviljas Götha canalbolag, eller
ock att anslaget till Flottan linge ökas med 12,000 rtdr årligen,
i ändamål att Motala mechaniska verkstad skulle
öfvértagas till begagnande för Flottans behof.
Frih. Ehrenborgh, C asp. Wilh. t Jag tager mig friheten
uppträda för att tillkännagifva, attoni
hagat företaga detta utlåt, i sammanhag med den motion,
jag väckt om sättet att förstärka g:de liufvudtiteln, hade ett
annat resultat kunnat uppkomma. Jag är öfvertygad, att
under närvar, förhållanden min röst ej är tillräcklig för att
tillvägabringa, hvad jag önskar till understöd för sådana näringsföretag,
som det ifrågavar.; men jag ät ock öfvertygad,
att den tid skall komma, då man åt förslaget gör rät tysa. Jag
tror, att detta föremål vore ett af dem, sona borde och kunde
understödjas, om man ginge tillväga på e.tt ändamålsenligt
sätt. Jag hemställer derföre, om ej detta» utlåt, kunde få
återremitteras till StatsUtsk. för att kornidia i betraktande,
sedan Utsk. upptagit den motion, jag väckte 0111 g:de Imf*
vudtilelns förvandlande till ett fondsystem,- Jag är öfvertygad,
att vid denna riksdag denna min mption ej af StatsUtsk.
eller R. St. vinner bifall; men jag önskade åtminstone,
att den nu förevar, frågan måtte stå (öppen, tills R. St.
afslagit ett sådant förslag. Jag vill, att »rian åtminstone skall
36
Den 3 September.
försöka, om ej Representationen skulle finna, att, davi från
alla håll hotas af mindre god skörd och af alla de olyckor,
som kunna drabba ett land, man bör hvälfva en del af bördorna
från nutiden på efterkommande. Jag anhåller om
återremiss af utlåt. Skulle den ej beviljas, anhåller jag endast
att få nedlägga min reservation deremot i prot.; ty jag
tror, att så beskaffade medel af R. St. kunna utfinnas, hvarigenom
gagneliga och för landet välgörande inrättningar
kunna understödjas.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag finner, att Frih, Ehren^
borgh har så mycket skäl för sin begäran om återremiss,
att jag deruti instämmer. Utan tvifvel måste detta ämne
sta i sammanhang med den motion, han väckte rör;de g:de
hufvudtiteln. Frih. har nämnt, att man borde tillse, om
man ej kunde hvälfva bördor från samtiden till efterverlden.
Jag skulle hemställa, om denna sats i allmänhet nu bör til—
llämpas ; om det vore så rättsenligt och så ceconomiskt rätt,
i fall det kunde ske. Jag skulle tro, att endast sådana bördor
böra drabba efterkommande, af hvilka de kunna draga
motsvarande fördelar. Jag tror likväl, att om sådana företag;,
sorn det ifrågavar., understödjas, är det arbetadt för
efterkommande, i fall de anses nyttiga, och i sådant fall
finner jag lämpligt, att efterkommande draga en del af bördorna.
Just nu kunde det möjligen vara nyttigt att äga en
fond till biträde åt näringarna, till förekommande af de
olyckor, som genom de okloka spärrningarna ägt rum och
kunnat äga rum, trots auetoriteterna. Något kunde måhända
hjeJpas genom sådana för näringarna använda medel.
Jag vill således hafva frågan öppen, och instämmer alisa i
begäran om återremiss.
Gr. Posse, Arv.: Då jag väckt den motion, som gifvit
anledn. till utlåt., hade jag måhända bort vara den,
hvilken först yrkat återremiss; men jäg vågade ej hoppas
framgång för en sådan begäran, och har derföre iakttagit
tystnad. Sedan jag likväl nu af tvenne ledamöter hört yrkas
återremiss piå skäl, sorn synas mig högst vigtiga, ber jag
att få förena mig med Frih. Ehrenborgh och, likasom hail,
anhålla, att utlåt, mätte återförvisas,
StalsUtskts tjttlåt, N:o 248 återremitterades,
Ånyo föredra,gs och bifölls StatsUtskrs d. 1 dennes på
bordet lagda utlåjt. N:o 9.4g, i anledn, af K. M:s till Utsk,
afiåtna nåd. propus., ang:de rättighet för Götha kanalbolag
att i Riksg cont, lyfta medel till anskaffande af ångbogseringsfartyg.
j
i
Föredrogos åriyö oell biföjlos BancoUtskts d, j dennes
på bordet lagda monier, och betänkm:
Den 3 September.
37
N:o 3i. ang:de tractamente åt en prot.förande samt
särskildt renskrifniqgsarfvode åt en caneellist;
N:o 33 äng;de understöd af Bancofullinägtiges dispositionsräkning
IN:o 2 för Enkan H, G. de Mare med 7 minderåriga
barn;
N:o 34. i anledn. af de vackla frågor om ytterligare
utvägars beredande till underlättande af förslitna småsedlars
utbyte i landsorterna.
Företogs till pröfning BaneoUlsk:s d. i dennes på bordet
lagda memor. N:o 32 ang:de anskaffandet af en militärpost
till bevakning vid Malmö lånecontor.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det i fråga var. ämnet synes
mig af beskaffenhet att icke kunna blifva föremål för en
Jagstiftningså' ;ird. Behöfver Bankens lånecontor en post, så
måtte det vara B incostyrelsen öppet att reqvirera den, och
jag sätter icke i fråga, att icke Bancostyrelsen beviljar densamma.
Men då det ar alldeles olämpligt, att detta ämne
skulle blifva en fråga för B., St:s afgörande, måste jag anhålla
om afslag å memor.
BancoUtsk:s memor. A:o 32 blef af R. o. Ad. afslaget.
Ånyo föredrogs BancoUtsk:s d. l dennes på bordet lagda
betänk. N:o 35 i anledn. af Hr Rydins, G. G., motion
angrde ytterligare stadganden i afseende på granskningen och
cassation af förslitna sedlar.
Hr Stuart, Cart Gust.: Då R. St. beslutat, att samma
sedlar fortfarande skola utgffvas som hittills — ett beslut,
till hvars fattande jag icke bidragit —, anser jag det
äfven vara Representationens skyldighet att söka förekomma,
att icke genom obestämdhet i cassations- och approbationsgrunderna
för förslitna sedlar några förluster uppkomma,
hvilka vanligen träffa den mindre förmögna delen af
medborgare. De nuvar, föreskrifterna om approbation af
Bankens småsedlar äro, efter min öfvertygelse, så tvetydiga,
att de klagomål, som ofta förspörjas öfver deras tillämpning,
icke sakna grund. Föreskrifterna innehålla, att nedra högra
fjerdedelen, eller den delen, som innehåller namnen och
fina trycket, anses utgöra sedelns hufvudsakliga del, och att,
då denna dels riktighet är ostridig, sedeln bör till fulla
beloppet iqlösas. Men i en annan af dessa föreskrifter stadgas,
att afven i fall denna fjerdedel är ofullständig i så
målto, att något felas af fina trycket eller namnet, skall sedeln,
om de öfriga delarna äro sammanhängande eller åtminstone
inga andra delar af sedeln felas , inlösas till fulla
beloppet. Detta har stundom ej allenast förorsakat osäkerhet
i fråga om sedelcassationer, utan ock en missbelåtenhet
och ett missnöje, som temligen allmänt försports öfver de
T
38 Den 3 September.
beslut, hvilka af de penningeför val tande verken i detta afseende
fattats. I afseende på riksgrssedlarna gälla samma föreskrifter
som om Lccosedlarna. Fråga är äfven väckt om
förenkling af grunderna och ett närmare bestämmande af
föreskrifterna för cassation af riksgrssedlarna, hvilken är till
StatsUtsk. remitterad. Då jag förmodar, att hädanefter som
hittills enahanda föreskrifter i afseende på cassation af förslitna
sedlar bör vara gällande för Banken och Riksg:scont.,
och på det att ej R. o. Ad. måtte betaga sig rättigheten att
pröfva det förslag i detta afseende, som man lärer hafva
att invänta från StatsUtsk., anhåller jag om återremiss af
detta betänk. För min del utbeder jag mig dessutom att
få fästa uppmärksamheten på den grund, jag anser vara den
enda riktiga i afseende på sedelcassationen, den nemi., att
Banken, hvilken ej lider någon förlust genom sina sedlar,
inlöser dem alla. Det måtte cj stå tillsammans med någon
rättsgrund, att Banken skall kunna vinna derigenom, att ett
sämre papper begagnas till dess sedlar. Så vidt Banken ej
underkastas äfventyr att tvenne gånger inlösa samma sedel,
anser jag den skyldig att inlösa alla sedlar, som uppvisas,
ehuru usla de än må vara. Jag anhåller om återremiss och
att dessa anmärkningar må få den åtfölja.
BancoUtsk:s betänk. N:o 35 återremitterades.
Till pröfning företogs Oecon.Utsk:s d. i dennes på bordet
lagda utlåt, i anledn. af väckt fråga om upphäfvande af
de inom Riket på åtskilliga ställen vidtagna spärrningsanstalter
mot cholerafarsoten.
Gr. Frölich, Da v.: Gr. Horn har uti sin reservation
utvecklat, att denna motion icke är af allmän beskaffenhet,
och att den således icke behöft remitteras till Utsk. Jag
anhåller att härvid få förklara, att orsaken, hvarföre jag anhöll
om remiss, var den, att då motionen af mig här muntligen
väcktes, voro R. o. Ad:s närvar, ledamöter så få, att
man ansåg en större del af Ståndet böra få tillfälle att yttra
sig i ämnet. Motionen lades derföre på bordet, och vid
dess förnyade föredragning ansåg man dess remitterande till
Utsk. skola närmast leda till målet. Elfecten af remissen
har nu blifvit synbar. Utsk. har inkommit med ett utlåt.,
som kunde vara föremål för en bitter critik, om det icke
vore bäst i dessa tider att så litet som möjligt förbittra sig
öfver något. Jag öfverlemnar motionen i R. o. Ad:s händer,
under förklarande, att jag icke yrkar återremiss af Utsk:s
utlåt., hvilket jag dock finner så beskaffadt, att jag anser
Ståndet till det minsta böra förklara sitt ogillande deraf.
Gr. von Fersen, Hans: Då Gr. Frölich väckte den
motion, som Oecon.Utsk. nu besvarat, begärde jag densamma
på bordet, på det R. o. Ad. mera fulltaligt måtte ut
-
Den 3 September.
3g
trycka sin öfvertygelse deröfver. Motionen blef i påföljande
plenum remitterad till Utsk., hvaremot jag icke hade att
påminna; men ganska oväntadt förefaller mig det sätt, hvarpå
Utskts utlåt, är uppstaldt och Utsk besvarat motionen.
Det goda, som åsyftades med motionen, har Utsk. helt och
hållet sönderbrutit. Man behöfver icke sträcka sin forskning
långt lör att inse egentliga motivet för Gr. Frölichs motion.
Fruktan och rädsla hafva spridt sig öfverallt. Våra författningar
om hämmande af smittosamma sjukdomar äro stränga.
Gr. Frölich önskade en opinionsyttring för att något
contrebalaneera den fruktan, som fått insteg i mängdens
sinnen. Så fattade jag motionen. Jag ansåg opinionsyttringen
omöjligt kunna skada, emedan det beslut, den skalle
åsyfta, i allt fall berodde af K. M:s vishet. Jag torde nu
få gå till betänk, och visa, huru Utsk. upptagit denna motion.
Utsk. har afslagit densamma, och det enda egentliga
skäl härför, som jag linner i Utskts utlåt , är, att Utsk. ännu
icke funnit det vara tillförlitligen afgjordt, huruvida sjukdomen
är af smittosam beskaffenhet eller icke. Jag kan icke
afgöra, om den är det eller icke. Detta är en sak, hvaröfver
motsatta åsigter uppstått, Jag lemnar både deri ena
och andra sidans åsigter å sido; måhända vetenskapsmän
framdeles kunna afgöra tvisten. Men om den är smittosam
eller icke, kan ej höra till saken. Jag tror, att hvarje
iner eller mindre gångbar sjukdom kan anses smittosam, och
jag sätter denna i samma kategori. Men jag ser hvilka
olyckor kunna uppkomma genom spärrningarna. Vi hafva
utaf tidningarna sett, huru spärrningar på åtskilliga itällen
blifvit anbefalda. Man erinre sig, att nästan alla Mälarestränderna
äro angripna af farsoten, och att, änskönt nästan
alla dervid belägna städer äro smittade, quarantainesanstalter
likväl anläggas emellan dessa städer. Förhållandet kan ju dä
icke blifva annat, än att dessa quarantainesanstalter helt och
hållet förfela andamålet och verka mera skada än gagn, synnerligast
så beskaffade, som jag tror mig med säkerhet känna,
att quarantainesanstalterna äro, der nemi. flera personer
församlas i ett och samma rum, hvaraf följden måste blifva,
att, om sjukdomen utbrister i dessa quarantainesanstalter,
alla der befintliga personer blifva smittade. En annan olägenhet
häraf är den brist af läkare på landsbygden, som
man något hvar torde hafva sig bekant. Men 0111 dessa observationsquarantainer
skola bibehållas, måste en läkare stationeras
vid hvar och en sådan, hvarigenom likväl möjligheten
för den kringliggande trakten att erhålla läkarebiträde
försvåras i anseende till den allmänna bristen på läkare.
För att således bilda en i allt fall otillräcklig quarantainesinrättning,
betager man en större del af populationen möjligheten
att erhålla läkarebiträde. Äfven under denna synpunkt
har det visat sig för mig, att dessa quarantainesanslalter,
som egentligen icke äro annat än spärrningsanstalter,
I
4 o Den 3 September.
medföra de flesta olägenheter och hunna medföra vida större
olyckor, än om en eller annan sjuk skulle inkomma till en
ort, der han kunde erhålla läkarehjelp. I följd af dessa
åsigter, och då jag icke kan inse nyttan af dessa spärrningar,
sedan medlersta delen af landet är angripet af farsoten
och man icke kunnat utestänga den från sina kuster, kan
jag icke annat än förena mig uti Gr. Frölichs anhållan om
afslag å detta utlåt. Om man kunde förmoda, att någon
förändring vore att förvänta i Utsk:s beslut, skulle jag vara
böjd för en återremiss; men en sådan återremiss skulle endast
föranleda till tidsutdrägt, hvaremedlertid måhända redan
en stor del olyckor ägt rum i följd af spärrningarna.
.Det är på grund häraf jag skulle önska, att R, o Ad. ville
afslå detta utlåt., men pä samma gäng, på de af Gr. Frölich
i öfrigt framställda skäl, förena sig uti den åsigt alt till
K. M. frambära en und. adress såsom ett uttryck af Ståndets
tanka; och i händelse R. o. Ad. skulle förena sig uti
denna tanka, får jag föreslå R. o. Ad. alt inbjuda de Öfriga
Stånden att Uti ett sådånt beslut sig förena. 1 detta afseende
torde R. o. Ad. tillåta mig att emedlertid inom Ståndet
framställa ett förslag till en sådan und adress till K.
M. Jag gör det af den orsak, att jag instämmer i adressen,
hvartill jag likväl icke är författare. Den lyder sålunda:
St. A. K.
R. St., sorn alltid anse angeläget för Fäderneslandets
vill, att Styrelsen och Folkets representanter med förtroende
närma sig till hvarandra, anse detta isynnerhet vig tigt,
då stora olyckor hota Riket. Då nu en härjande farsot utbrustit
i flera delar deraf, är det således för R. St en dyrbar
pligt att till E. K. M. frambära uttrycken af den djupa
bedröfvelse, R. St. känna Öfver den olycka, sorn sålunda
träffat landet, och sitt varma deltagande uti de för E. K.
M- derigenom uppkommande bekymmer. Som R. St. genom
åtskilliga af deras ledamöter erfarit, att uti åtskilliga landsorter
förskräckelsen föranledt dels menigheter dels local-aucloriteter
till vidtagande af åtgärder för att spärra eller genom
quarantainer försvåra communicationen orter emellan,
anse de sig böra begagna detta tillfälle att inför E. K. M.
uttrycka sin öfvertygelse om ändamålslösheten och skadligheten
af dessa åtgärder, ehuru denna öfvertygelse torde vara
stridande emot en genom farhågan för sjukdomen i en
stor del provinser allmänt uttryckt, men, enligt R. St:s tanke,
oriktig opinion. Då andra och mägtigare länders erfarenhet
visat, att spärrningsanstalter inom landet ej förmått
hämma sjukdomens framfart, utan mången gång snarare befordrat
den, och då sådana anstalter t. o. m. i folktalare
och mera tätt bebodda länder alltid medfört de menligaste
följder för enskilda medborgares yrken, för industrien och
rörelsen i allmänhet, skulle, hvad man äfven redan till en
del
D t n 3 September.
4i
del erfarit, verkningarna deraf i ett land som Sverige blifva
af en betänkligare art och på manga ställen, genom den
nöd hvaruti enskilda personer försattes, gifva sjukdomen
starkare näring. Under uttryckande af denna öfvertygelse,
och under anropande af Försynens beskydd till ett skyndsamt
hämmande af farsotens härjningar, är det på den redan
ofia pröfvade visheten af E. K. M:s åtgärder och E.
K. M:s kraftfulla beslut i farans stund, sorn II. St. und:st
bygga den förhoppning, att E. K. M., utan afseende på en
af fruktan möjligen förvillad opinion, lärer vidtaga sådana
anstalter, hvarigenom sjukdomens alltid olyckliga följder må
i möjligaste måtto förmildras, så att icke en stor del afdem,
sorn ej falla offer för farsoten, bringas i en för deras Uppehälle
förtviflad belägenhet.
Frih. Cederström, Jac.: Här förekommer först att
tillse, huruvida den ifrågavar. motionen af Gr. Frölich är
allmän beskaffenhet eller ett ämne, hvaröfver R. St utan
föregående remiss till Utsk , directe kunna besluta. Så länge
författningen af d. 12 Nov. i83i finnes gällande, lärer
Gr. Fröliehs motion, som afser upphäfvande deraf, icke kunna
annorlunda än såsom en allmän fråga betraktas, oell då
faller äfven af sig sjelf, att jag icke kon annat än ogilla
Utsk:s sätt att besvara motionen. Det hade nemi. ålegat
Utsk. att utreda frågan i det skick, den är; att tillse, huruvida
de gällande författningarna i någon del kunde vara
mindre ändamålsenliga, och derefter inkomma med ett afeller
tillstyrkande i ämnet; oell då hade Utsk. gjort rätt.
I afseende åter på Gr. v. FersenS här framställda förslag till
adress till K. M., synes mig, att man för mycket glomt
Riksd.Ordnls bestämda föreskrift, att adresser från R, St. till
K. M. skola af ExpedUtsk. uppsättas, men inför Stånden
justeras. Jag anhåller att få komma till sjelfva prÖfuingen
af ämnet. Yi hafva tvenne författningar i afseende på
choleran: den ena, om jag ej minnes orätt, af d, g Juli och
den andra af d. 12 Nov. 1831. Den första författningen innebärstränga
föreskrifter. Men efter den erfarenhet, som sedermera
vanns, ansåg man sig kunna 1 vissa förhållanden modifiera
densamma, och då utfärdades den sednare K. kungör.,
hvilken i afseende på de sjukas afskiljande från de friska
innehåller: ”Enär farsoten någorstädes yppats, bör den sjuke
i möjligaste måtto afskiljas från de friska och öfver ingången
till sjukrummen sättas ett anslag med påskriften : choleran.
” I afseende på försigtighetsmått vid beröring med cholerasjuka
stadgar författningen: ”Friska personer, som i sjukrum
inträda, eller eljest komma i beröring med cholerasjuk
eller lik, böra dervid för egen och andras säkerhet iakttaga
de försigtighetsmått, bil. r. § 7. vid K. kungör, d 9 sisth Juli
uppgifver. Ingen bör från sjukrum åter utgå bland friska,
13 IT. 6
4*
Den 3 September.
förrän han, utom detsamma, fullgjort den rening, berörde §
föreskrifter eller läkaren närmare bestämmer. Rum, som
till sjukvård utses, bör derföre, om möjligt är, vara så beläget,
att utanför eller bredvid befinnes något annat, hvarest
reningen kan verkställas och öfver hvars iakttagande sundhetsnämnden
uppdrages ät husbönder, sjukvaktare, eller annat
lämpligt biträde att hålla tillsyn.” Derefter utkom i832
års nåd. kungör., rörtde förändrade anstalter med quarantainesinrättningen
i Riket. Äfven i denna sednare författning, som
betydligen inskränker tiden för quarantainernä, är rening af
såväl personer som varor föreskrifven att fortsatt iakttagas,
i B31 års författning af Nov. månad hänvisar i öfrigt till
medicinal författningen, rörtde smittosamma sjukdomar i allmänhet,
Deruti förekommer i 2 § en definition, af SundhetsCollan
och Läkaresälskapet afgifven, öfver sådana epidemiska
sjukdomar. Derefter följer beskrifning om nödvändigheten
att afskilja friska från sjuka och slutligen kommer
(se bil. Nto i till författningen af den 9 Juli 1831) beskrifning,
huru de mineralsura rökningarna skola verkställas,
hvarigenom personer kunna handtera de sjuka, utan våda
att kringföra smittan. Jag frågar nu, om vi böra ingå till
K. M. och derföre, att sjukdomen otillbörligen fått sprida
sig, begära suspension af så, ändamålsenliga författningar, i
fall de ändamålsenligt handhafvas. Man har yttrat, att spärrningar
till lands icke medföra åsyftad verkan. Sveriges eget
exempel bevisar motsatsen genom spärrningarna mot Norrige.
Man har yttrat, att spärrningar inom landet skola medföra
de största olyckor. I fall det sker ändamålslöst, i fall man
skiljer provinser från provinser, då inträder oförståndet och
ingenting annat; men om inom en stad huset, hvarest sjukdomsfall
inträffat, spärras, läkarne tillse, att renlighet bibehålies
och att communicationen icke sker utan i föreskrifven
ordning, är det att förmoda, att sjukdomen icke skall spridas,
och äfven om den blifver spridd, såsom i Götheborg
och här i Stockholm, betviflar jag icke, att den kan hämmas
genom en sträng och allvarsam efterlefnad af författningarna.
Såsom exempel, att den kan instängas, må anföras
länshäktet i Nyköping, hvarest 3 hafva dött i denna sjukdom,
som ännu är qvar inom fängelset, utan att den fått
sprida sig till staden. Jag lemnar derhän, huruvida läkarne
sjelfva iakttaga de mot sjukdomens spridande lemnade föreskrifter.
Jag har mycken anledning att betvifla, det läkarne,
innan de aflägsna sig från sjukbesök, efter egna föreskrifter,
röka sina kläder och tvätta sig. Jag tillhör icke
dem, som tro, att mari icke kan motverka det onda genom
ordning. Det finnes exempel i alla länder, att pesten (en
vida större smitta än denna) kan utestängas, icke genom
cordoner, men genom de smittades afskfljande från de friska.
Jag anhåller att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på hvad
författningen rörtde boskapssjuka och fänadsjjest föreskrifver.
D c n 5 S e p t e m b c r.
43
Denna författning innehåller ganska stranga föreskrifter i
spärrningsväg såväl 1 afseende på djuren som de menniskor,
hvilka haft gemenskap med dem. Första mom. af 1750 års
förordn. lyder sålunda: "Så snart det förmärkes, att boskap,
på ett eller annat ställe, af ovanlig eller smittosam sjukdom
blifver angripen, bör ägaren vid 4° d:r smits vite, genast och
innan tjugufyra timmars förlopp, i staden hos magistraten och
på landet hos kronobefallningsmannen, sådant tillkännagifva,
hvilka med deras, berättelse derom till landshöfdingen i orten
ofördröjligen böra inkomma, samt tillika, till tidens vinnande,
genast foga den anstalt, att vägarna till den af smitta
anstuckna orten sä varda bevakade, att hvarken någon hornboskap,
får, svin och hundar till och från sådan ort måge
in- och utsläppas, ej heller de personer, som ansat sjukt
kreatur, tillåtas från samma ort utfara, innan deras kläder
väl rökte och vädrade blifvit.” Det är dessa enkla anstalter
till förekommande af smittans spridande, som till iakttagande
böra inskärpas. Hvad angår Gr. v. Fersens förslag
till lind. adress till K. M., hvilken dock icke kan komma att
afgå, utan föregången remiss till Exped.TJtsk., nödgas jag
således, i fall R.. o. Ad. skulle instämma uti motiverna derför,
till prot. protestera deremot. Den enda begäran, hvaruti
jag skulle vilja instämma, vore den, att det mätte tillses,
att läkarne med stränghet efterkomma författningarna. Här
bar blifvit hegardt afslag på Oecon.Utsk:s utlåt. Ett afslag
på ett utlåt., som afstyrker en motion, medför en besynnerlig
elfect. Skulle man derigenom anse sig hafva bifallit
* • mötinnen, nödgas jag deremot protestera. Hade utlåt, tillstyrkt
motionen, hade afslag kunnat äga rum ; men då motsatsen
inträffat, låter det sig icke göra, utan äro anmärkningarna
af den beskaffenhet, att de anses hindra antagande
af utlåt., mäste detsamma återremitteras. För min del tillstyrker
jag likväl, af de skäl jag haft äran anföra, bifall lill
utlåtandet.
Gr. von Fersen: Det är i anledn. af Frih. Cederströms
anförande, som jag begärt ordet. Hr Frih. utgick i
början af sitt anförande på den väg att söka qvalificera det
ämne, som utgör föremål för denna öfverläggning, såsom en
allmän fråga. Hr Frih. måste, i följd deraf, icke så noga
hafva för sig redogjort innehållet af Gr. Frölichs motion,
emedan Hr Frih. uti deductionen af beviset för sitt påstående
att motionen omfattar ett allmänt ämne, nämner, att
motionen tillstyrker upphäfvande af lagar. Den innehåller
icke ett ord derom, icke ett ord om de författningar, Hr
Frih. citerat, utan endast en und. begäran till K. M., att
K. M. täcktes, i afseende på de spärrningar, som ägt rum
till följd af de genom sjukdomens spridande uppkomna farhågor,
vidtaga de åtgärder, som K. M. kunde linna I;i%pliga
till undanrödjande af hindren för handeln och näringarna,
44
Dea 3 September.
och jag tillägger den enskilda helsovården inom landet. Hr
Frih. Ii ar afven sagt, att det af mig upplästa förslaget icke
kunde leda till någon åtgärd, utan vore grundlagsvidrigt.
Jag skulle icke tro det, emedan detta förslag till underd.
adress tillika innefattar en begäran, som R. St., oberoende
af redactionen, kunna antaga. Stånden kunna ju antaga
sjelfva förslaget; om redactionen sedan godkännes eller förkastas,
kan vara likgiltigt. Endast Ståndet instämmer i motiver
na, kan förslaget sedermera remitteras till Exped.Utsk.
Godkännes det der, har det erhållit den behandling, som
erfordras, och då är väl ingenting alt anmärka. Mot sjelfva
saken har Hr Frih. uppläst en hel hop författningar;
men jag tror, att Hr Frih. mest fästat sig vid rökningen.
I detta afseende innehåller min begäran ingalunda, att icke
rökningar skulle äga rum; men om det öfverlemnas till högsta
magten att vidtaga de åtgärder, som kunna vara mest
fredande på båda sidor, har man gjort, hvad man kunnat
göra. Hr Frih. har sedermera omtalat, huru man bör cernera
hus och provinser för att hindra smittans spridande. I
detta afseende tror jag mig, utan alt träda gränsen af qo§ Reg.F.
för nära, böra nämna, att sedan Arboga ärsmittadt, finnas
observationsquarantainer vid Strengnäs och Mariefred, hvarest
invånarne i orten, som bruka afsätta sina produeter i
Stockholm och der afhemta sina förnödenheter, måste underkasta
sig 10 dygns quarantaine, då jag presupponerar,
att de icke vilja göra sig skyldiga till lagbrott genom att gä
förbi qvarantainesanstalterna. Jag hemställer till Frill. Ce- j
delström, hvilka olyckor häraf skola uppstå, äfven gertöm.*-^'
den brist på läkarevård, som i landsorterna skall uppstå genom
sådana åtgärder. Jag nämner detta icke för att klandra
dessa åtgärder, utan blott för att upplysa följderna deraf,
och jag öfverlemnar till Frih. Cederström sjelf alt bedöma,
om jag har rätt uti hvad jag anfört, eller ej>. I afseende
på sjelfva saken förnyar jag min anhållan om den
propos. till Ståndet, jag förut begärt.
Frih. Cederström: Det är endast i anledn. af den af
Hr Gr. v. Fersen sednast yttrade sats, ang:de svårigheten för
invånarne i provinserna att få afsätta sina elfecter i följd af
qvarantainesanstalterna, som jag begär att få fästa uppmärksamheten
dervid, att då å ena sidan det är angeläget,
att icke en smittad ort blir utan födoämnen, fordrar å andra
sidan en försigtig omtanka om folkets väl, att icke de,
som fört sina varor till smittad ort, såvida de varit i beröring
med någon smittad (deröfver de kunna erhålla betyg,
emedan man kan välja sådana ställen till försäljningsplatser,
der ingen smitta finnes), må återkomma till den obesmittade
orten, innan de undergått en observationsquarantaine
till dj*h tid, sorn af läkare kan pröfvas behöflig, såvida man
icke anser menniskolif utan allt värde.
Den 3 September,
45
Hr Silfverhjelm, Carl Adam: Utsk. såväl som Frih.
Cederström och andra, som yttrat sig i detta ämne, hafva
icke att göra med annat än den saken, huruvida spärrningarna
uppfylla sitt ändamål; och om de kunna äga rum
utan att åstadkomma ett större ondt genom den hämmade
communicationen man och man emellan. Detta har hvarken
Ulsk. eller Frih. Cederström sökt utreda. Man har väl
anfört, att spärrningen mot Norrige hindrat smittans spridande
öfver gränsen; men detta blir icke något faetiskt bevis,
dä man vet, att under sjukdomens framfart i ett annat
land Hofvet hade förflyttat sig till ett lustslott och omgifvit
sig med spärrningsanstalter, men att smittan det oaktadt utbröt
inom det furstliga palatset. Frih. Gederström bar trott,
att det går an att spärra de hus, der smittan utbryter. Det
är skillnad emellan att spärra ett hus och spärra en provins.
Om det icke låter göra sig att spärra en provins,
hvartill skall det då tjena, annat än att förorsaka kostnader.
Jag har under en längre tid legat på quarantäinesbevakning.
Jag har sett, huru svårt det varit att hindra communicationen
med landet, då spärrningen afsett communication med
främmande länder; och jag anser det vara radicalt omöjligt
alt genom spärrningar hindra communicationen inomlands.
Då återremiss, som af Frih. Cederström blifvit begärd, icke
lärer kunna förvägras, instämmer jag med Hr Frih. uti begäran
derom.
Gr. von Platen, Baltzar Julius Ernst: Jag anser
Frih. Cederströms yttrande vara så fullständigt vederlagdt,
att jag endast med några få ord vill öka försvaret för dea
motsätta åsigten. Ilar har ganska riktigt blifvit sagdt, att
spärrningarnas möjlighet borde undersökas, innan de vidtagas.
Talaren yttrade sig såsom den der utgjort quarantainesbevakning.
Jag får yttra mig, såsom den der varit underkastad
quarantainesbevakning; ty jag har under loppet af
tvenne är, öfver 6 månader sammanlagdt, qvarhållits i qvararitaine,
hvaraf erfarenheten lemnar mig ett ytterligare skäl
för att afstyrka spärrningsanstalter, såsom högst skadliga.
Det fägnar mig att kunna säga, att de författningar, Frih.
Cederström meddelat oss, svårligen kunna anses handla om
spärrningar inom landet af provinser eller städer, utan blott
ett eller annat hus, i afseende hvarpå Gr. Frölichs motion
icke åsyftar någon modification af författningarna. Man har
ansett nödvändigt, att läkarne låta röka sig, innan de aflägsna
sig från ett sjukbesök. Med vår närvar, brist på läkare
vore det verkligen beklagligt, om sådant skulle äga
rum. För öfrigt synes det' mig besynnerligt, att vi icke äga
erfarenhet om denna olyckliga sjukdom, som hela det öfriga
Europa nu i flera år varit underkastad, och der man
utan undantag är öfverens derom, att spärrningarna äro
olyckligare än sjelfva sjukdomen. Af dessa skäl kan jag icke
46
Den 3 S e’p t e m b e r.
annat än anhålla om afslag på Utsk:s utlåt., på samma gång
som jag tillstyrker den af Gr. v. Fersen föreslagna underd.
adress till K. M.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Åberopande min reservation
til! Utsk:s utlåt., är det öfverflödigt för mig att tillkännagifva,
huru mycket jag ogillar utlåt:s innehåll. Jag
skall derföre blott utbedja mig att till besvarande få upptaga
några af Frih. Cederström bär yttrade satser, hvilka,
efter min åsigt, icke kunna annat än anses förkastliga. Jag
skulle verkligen önskat, alt Hr Frih., såsom en hög embetsman
inom landet, vid detta tillfälle icke velat åberopa sådana
polisförfattningar, som endast måste hafva varit alster
af en fullkomlig oeftertänksam het i ämnet, af en öfverdrifven
räddhåga, med ett ord, författningar, som skulle bringat
den största olycka öfver landet, om de i verkligheten
kommit att användas. Lyckligtvis har man icke tilltrott
sig kunna göra dem gällande, såsom Hr Frih. velat göra
det; men fruktansvärd! är det, att några communer, i följd
af dessa olyckliga författningar, tilltro sig att på egen hand
vidtaga sådana anstalter, som kunna medföra de olyckligaste
följder. Det är för att afböja en så olycklig tillämpning
af en polisstadga, som jag anser det icke vara ur vägen,
att R. St. till thronen frambära deras önskan, att lämpliga
åtgärder måtte varda vidtagna. Jag har ansett Gr. Frölichs
motion icke innefatta förslag till någon rubbning i författningarna,
utan blott afse en opinionsyttring, att auctoriteterna
måtte hindras att vidtaga skadliga åtgärder. Detta är
icke något lagstiftningsämne. Möjligtvis har det kunnat böra
öfverlemnas till Utskotts behandling, ehuru jag icke anser
det så egentligen grundlagsenlig!; ty då man icke begär
annat, än att K. M. mätte hindra oordningar, hindra auctoriteterna
att på ett skadligt sätt tillämpa författningar inom
landet, anser jag ämnet vara föremål för en adress, som
kan af ett Stånd uppsättas och genom inbjudning underställas
Medståndens godkännande, utan någon föregående
Exped.Utsk.‘s handläggning deraf. Jag finner icke, att grundlagen
bestämdt säger, att adresser till K. M. skola af Exped.
Utsk. uppsättas. Om meningen vore sådan, skullet, ex.
uttrycket af den vördnad och lyckönskan, sorn vid början
af hvarje riksdag genom deputerade af hvarje Stånd inför
Konungen nedlägges, ovilkorligen äfven af Exped.Utsk. uppsättas;
ty grundlagen säger i a5 § Riksd.Ordn.: ”RiksSt.
”utnämne utan dröjsmål sina deputerade, hvilka med Landtm,
”och Talmännen, hvart Stånd för sig, inför Konungen ma
”nedlägga Ståndens vördnad och lyckönskan.” Det är således
Ståndens känsla, som här skall uttryckas,* men dertill
behöfves icke något understöd af Exped.Utsk. Jag tror således,
att Gr. v. Fersens förslag till adress är grundlagsenlig!
och utan något hinder af grundlagen kan beslutas. Öf
-
Den 3 September.
47
verflödigt är det för resten ntt till vederläggning upptaga
sådana suppositioner, sorn nf Frih. Cederström blifvit framställda
örn möjligheten att hindra smittans spridande emellan
orter derigenom, att vissa platser utvisas, hvarest folk
får träffas; ty de, sorn der skulle sammanträffa, komma ju
frän motsatta hull. Jag begriper icke, huru Hr Frih. kunnat
tala för spärrningsanstalternas nytta, då Hr Frih. bestämdt
förklarat cordoner endast böra äga rum kling särskilda
hus, men likväl vill spärra orter och städer. Jag anser
alla större samlingar under bar himmel, såsom vid marknadsplatser,
böra förekommas, såsom ledande till smittans
fortplantning; men då detsamma måste blifva en följd deraf,
att folk, i saknad af alla beqvämliglieter, samlas och
uppehållas vid gästgifvaregårdar, hvarpå jag skulle kunna
anföra flera exempel, grundade på säkra underrättelser från
landsorterna, måste jag af dessa och de flera skäl, jag såväl
nu som uti min reservation haft äran anföra, tillstyrka R.
o. Ad. att instämma uti Gr. v. Fersens, på Gr. Frölichs
motion grundade, förslag.
Frih. Cederström: De epitheter, Gr. Horn tillåtit sig
om K. M:s författningar af år i83i rör:de choleran, lemnar
jag till hvad de kunna förtjena af dem, som uppfattat ett
sådant yttrande. R. St. hafva likväl vid början af denna
riksdag inför Konungen framburit deras tacksamhet för dessa
författningar. Det har blifvit yttradt af samma värde talare,
att communicationsstälien för försäljning af varor skulle
utbreda smittan, i stället för att hindra dess kringspridande.
Jag trodde icke, att det skulle vara obekant, att
communicationen äfven med quarantainesplatser aldrig är
afbruten; ty der kan man få lala med pestsmittade, utan
att befara att sjelf blifva smittad. Man behöfver icke komma
så nära den person, med hvilken man vill afsluta handel,
alt man befarar blifva smittad, men likväl tillräckligt
nära för att samtala om handelns afslutande. Dervid möter
ingen svårighet. Dertill fordras blott, hvad som under sekler
varit iakttaget i Europa.
Ankom K. M:s HofCanceller, hvilken å K. M:s höga
vägnar aflemnade en nåd. propos. till R. St.
Gr von Fersen: Jag begärde ordet i anledn. af Frih.
Cederströms förmodan, som skulle det innefatta en inconsequens
att, sedan R. St. vid riksdagens början till thronen
framburit siri tacksamhet för de åtgärder, som till cholerans
utestängande blifvit vidtagna, nu inkomma med en adress
uti ett något nära lika ämne. Jag får blott frista uppmärksamheten
derpå, att tacksamhetsadressen afsåg cholerans utestängande
från Riket och icke dess instängande i hus; och
det var i följd deraf, som jag tog mig friheten nämna, att
det var Frih. Cederström, som inblandat författningarna om
48
Den 3 September.
choleran uti discussionen, och att författningarna icke varit
nämnda hvarken i Utsk:s utlåt, eller i mitt anförande.
Vi hafva således ganska ringa att göra med de författningar,
som Frih. Cederström åberopat, men endast att besluta,
huruvida en sådan opinionsyttring bör framställas, som
motionären önskat och jag understödt; och den tror jag icke
stå i strid med den underd. tacksamhet, som R. St. vid
början af året til! K. M. framburit. Jag förnyar derföre
min anhållan om afslag å utlåt., hvilket jag icke kan, lika
med Frih. Cederström, anse böra återremitteras. För öfrigt
hemställer jag till Hr Silfverhjelm, om han, som underslödt
Frih. Céderströms begäran om återremiss, icke skulle
kunna förena sig uti min och åtskilliga andra ledamöters
begäran om afslag å utlåt, och instämma uti anhållan till Hr
Gr. o. Landtm, om den propos., jag framställt. Jag tror, att
det fullkomligen qvadrerar med det yttrande, Hr Silfverhjelm
vid motionens remitterande afgaf.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: För min del kan
jag icke annat än fullkomligen erkänna det värde, som ligger
i Gr. Frölichs motion. Den ställning, hvaruti vi befinna
oss, påkallar den noggrannaste uppmärksamhet; och med
den största omsorg att med den minsta inskränkning uti den
inre fria communicationen förena de möjligaste band på sjukdomens
spridande (en skyldighet, som Regeringen med största
noggrannhet och fullkomligt erkännande af sin pligt sökt
uppfylla) är det likväl svårt att bestämma gränsen för försigtighetsmåtten
, då alla land härom dela sig i tvenne mot
hvarandra stridande opinioner. Här finnes nemi. en opinion,
som grundar sig på en billig fruktan för sjukdomen; en annan
opinion , som grundar sig på en billig fruktan, att våra
städer, genom för stränga afstängningar, skulle komma att
lida brist på tillförsel och måhända blifva bragta ända till
hungersnöd. Jag kan derföre icke annat än erkänna det
sanna och välmenande, som ligger till grund för motionen;
och jag skulle högligen önska, att åtminstone inga onödiga
uppehåll måtte hindra dess oförtöfvade framställande för
thronen. Här har blifvit taladt om grunden för de rör:de
choleran utkomna författningar. De hvila icke på inrikes
spärrningsanstalter. K. M. säger uti sin sist utgifna, nu gällande
författning af d. 12 JNov. 1831 : ”Sedan erfarenheten
numera visat, det de inre spärrningsåtgärder, som, till hämmande
af farsoten cholera, blifvit i de af henne redan hemsökta
länder vidtagna, icke förmatt hindra sjukdomens framträngande
eller uppfylla den förväntan, läkarekonsten dervid
fästat; så håfve Vi, utgående från den förmildrande föreskrift,
som redan blifvit införd i 56 § af Vår d. 9 sisth
Juli utfärdade nåd. kungör, örn hvad iakttagas bör, i händelse
berörde farsot skulle inom Riket yppas, och jaå det
att
Den 3 September.
49
alt Våra trogna undersåtare iclie matte fruktlöst betungas
med dylika anstalter, i fall smittan, oaktadt sorgfällig bevakning
af Sveriges kuster, icke längre skulle kunna från
ltiket afhållas, velat, sedan Quarantainescommissionens afdelningar,
samt ordföranderne i hufvudstadens sundhetsnämnder
hörde blifvit, och under förhoppning, att ytterligare åtgärder,
än de mot smittosamina sjukdomar redan i allmänhet
föreskrifna, och dem Vi nu särskildt anbefalle, skola,
genom Försynens fortfarande beskydd, blifva umbärliga:, härmedelst
förändra bemälda Vår nåd. kungör, till följande innehåll.
’' Der är omnämndt, att då spärrningsanstalternas
uteblifvande, om farsoten skulle inom ltiket yppas, i möjligaste
måtto förenklar de inre åtgärderna mot densamma,
och då sjöfartens afbrott, vid vinterns annalkande, föranleder
en betydlig inskränkning i kusternas bevakning, kom
den inre afdelningen af den tillförordnade Quarantainescommissionen
i hufvudstaden att indragas. Der är äfven
ålagdt K. M:s Bef:h:de att hafva uppseende öfver resande och
tillse, att hvar och en vederbörande håller den uppsigt, som
till förekommande af farsotens spridande kunde vara nödig.
Deraf har följt, att K. M:s Bef:h:de trott sig böra vara hellre
för stränga, än mindre stranga i sina försigtighetsmått.
Beträffande de särskilda spärrningarna af hus och rum, innefattar
denna kungörelse ganska bestämdt och ändamålsenligt,
att de sjuka böra skiljas från de friska, och att de,
som sköta de sjuka, skola tvätta och röka sig. Likaså nödigt
det är, att hvar och en, som vårdar en cholerasjuk,
afskiljes från andra, tills han undergått rökningen, lika angeläget
är det, att sjukrummet kommer i åtnjutande af luftförändring.
Men det later sig icke göra, om flera spärras i
samma rum, och således är meningen med spärrningarna
ingen annan, än att i möjligaste måtto iakttaga de försigtighetsmått,
som lugna opinionen och som, utan att åstadkomma
större olyckor, än sjelfva sjukdomen, möjligen kunna
iakttagas. I följd af denna författning hafva också åtskilliga,
dels stränga, dels mindre stränga anstalter blifvit
vidtagna; men K. M. har icke kunnat undanrödja de strängare
anstalterna, då dels desamma uti författningarna icke
förbjudas och dels ingen opinion härom ännu uttalat sig.
Vid ett sådant förhållande är det af vigt, att R. St., såsom
nationens ombud, ingå till K. M. med ett bestämdt
utlåt., som sätter Regeringen i tillfälle att handla efter ett
gifvet system. Jag förenar mig derföre uti den önskan, att
denna motion må röna en så skyndsam behandling, som
grundlagen medgifver och den allmänna nöden påkallar.
Gr. Frölich: Oberäknad! det förbindliga i den siste
värde talarens yttrande öfver min afsigt med motionen, får
jag nu uppstå för att förklara min tillfredsställelse derölverj
i3 H. T
58
Den 3 September.
att ban, såsom ledamot af Konungens Statsråd riktigt insett
andan och syftningen med motionen, hvilken för resten af
Hr Frih. Cederström blifvit så behandlad, som om det varit
min tanka att falla Konungens polismagt i embetet,
eller på en mot de vanliga formerna stridande lagstiftningsväg
inleda en ny författning i ämnet. Jag kan icke nog protestera
mot en sådan åsigt af egentliga ändamålet. Jag har
icke kunnat undgå att finna det olämpliga deruti, att, då
farsoten utbrister, medan R. St. äro församlade, och en tvekan
synes förmärkas öfver hvad folket önskar och på hvad
vis folket önskar, att Konungen skall begagna sin polismagt,
icke folket genom dess härvar. organer skall träda fram och
sjelfvilligt gifva en opinionsyttring. Sådan var afsigten och
sådan är den ännu. Formen för denna opinionsyttring kan
vara hvilken som helst; men efter den behandling, motionen
fått inom Utsk., synes mig bäst vara att gå directe till
K. M. med en adress. Jag känner ingen grundlags-§, som
skulle ålägga R. o. Ad., i händelse Ståndet gillar det förslag
till adress, som Gr. v. Fersen uppläst, att till tidens
ytterligare fördröjande öfverlemna det till Exped.Etsk. Om
R. o. Ad. antager detta eller något annat förslag och genom
inbjudning lyckas förmå de öfriga Stånden att förena sig
derom, tror jag ingen oformlighet derigenom vara begången.
Jag hemställer, om icke Hr Gr. o. Landtm, vid behandlingen
af detta ärende torde finna nödigt att först till
R o. Ad. framställa propos. till afslag å Oecon.Utskrs utlåt,
och sedermera propos. om en adress till K. M.
Gr. von Fersen: Sedan discussionen nu så länge varat,
att jag förmodar, att den snart lider till slut, får jag
hemställa, i händelse R. o. Ad. skulle bifalla den propos.,
jag begärt, om icke genast ett prot.utdr. i detta afseende
kunde blifva uppsatt och de öfriga Stånden genom deputation
meddeladt. Förrän i dag har detta ämne i de öfriga
Stånden icke varit föredraget. Om vi således meddelade
dem vårt beslut, skulle det måhända göra, att denna sak
så skyndsamt som möjligt blefve handlagd.
Frih. Cede eström: 36 § Riksd.Ordn. innehåller rörrde
Exped.Utsk.: "bestående af 12 ledamöter, för att uppsätta
ej mindre de expeditioner, som under riksdagen af Stånden
gemensamt utfärdas, än äfven Det lärer således icke
kunna sättas i fråga, att ju Exped.Utsk., i händelse en adress
beslutas, skall uppsätta densamma. Det är egentligen i anledn.
af Frih. Akerhjeims yttrande och uppläsning af ingressen
till författningen af d. 12 Nov. 183 r, som jag begärt
ordet. Den upplästa ingressen innehåller: "så bafve Vi, utgående
från den förmildrande föreskrift, som redan finnes
införd i 56 § af Vår d. 9 sistl. Juli utfärdade nåd kungör,
om hvad iakttagas bör, i händelse berörde farsot skulle inom
Riket yppas” etc. Denna 56 § i författningen af den 9
Den 3 September.
5i
Juli 1831 innehåller rör:de upplntfvande ef spärrning- för
enskilda hus: ”Skulle, oansedt förrberörde försigtighetsmåtts
iakttagande, choleran likväl sprida sig till så niånga hus eller
gårdar, att de friska inbyggarne anse det fåfängt eller
öfverstigande deras krafter att längre fortfara med spärrningen
af enskilda hus, må den upphöra efter föregången anmälan
hos landshöfdingen, som kungör, hvilka åtgärder må
inställas, och hufvudsakligen inskränker bevakningen till hela
den smittade ortens fortfarande afstängning från de nästgränsande
friska.” Detta är den förmildrande §, hvarifrån
den sednare författningen utgått, och har således hvarken
den första eller sednare författningen afsett någon spärrning,
som skulle hindra communicationen inom landet annorlunda,
än att de skulle vara under den uppsigt, att icke smittan
finge kringspridas; och då det icke varit omöjligt i andra
länder att föra varor till smittade orter, utan att de handlande
komma i någon sådan beröring med hvarandra, hvarigenom
smittan fortplantas, måste det icke heller vax-a omöjligt
här.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag hade tänkt
att afhålla mig från yttrande i denna fråga, sedan den antagit
natur af en blott formfråga, hvari jag så ogerna yttrar
mig, synnerligast mot en person, som så ofta visat, att han
förstår grundlagarna bättre, än jag förmodligen uppfattat
dem. Men då jag vid detta tillfälle tror, att det är nödigt
att något mera reda frågan, har jag begärt ordet. Jag anser
frågan skilja sig i tvenne delar: den ena, huru Oecon.-  Utsk:s afgifna utlåt, skall behandlas, och den andra, huru
den af Gr. v. Fersen nu väckta nya motion, ang:de en
underd. adress till K. M., skall behandlas. Hvad första frågan
angar, anser jag det vara tydligt och klart, att om R.
o. Ad. finner de af Frih. Cederström mot TJtsk:s utlåt, gjorda
anmärkningar vara af den beskaffenhet att fordra återremiss
af utlåt., detsamma då äfven måste återremitteras; men
det lärer bero på R. o. Ad. och dess majoritet att afgöra,
huruvida Frih. Cederströms anmärkningar äro sådana, att
de böra föranleda till återremiss, helst det i annat fall, vid
detta såsom vid andra tillfällen, beror på R. o. Ad. att antaga
eller afslå utlåt. Detta är första frågan. Sedan den
blifvit afgjord och R. o. Ad. beslutat, huruvida R. o. Ad.
medgifver återremiss eller afslår eller antager utlåt., förekommer
andra frågan, huruvida R. o. Ad. förenar sig uti Gr.
v. Fersens motion att, genom en underd. adress till K. M.,
fästa K. M:s uppmärksamhet på den från Representationens
sida icke obilliga benägenhet att vid detta tillfälle understödja
en välgrundad sak. Jag tror, att denna fråga kan
afgöras alldeles oberoende af Exped.Utsk. Så har skett förut,
hvarpå jag såsom exempel kan åberopa det tillfälle, då
en ledamot af Statsrådet, H. Ex. Hr Gr. Lagerbjelke, på detta
5a
Den 3 September.
runi uppläste en adress till K. M., hvilken af R. o. Ad. antogs
odi till K. M. afgick. Sålunda lära håda frågorna vara
af beskaffenhet att kunna afgöras på sätt, sorn här blifvit
yrkadt. Nu återstår för mig att tillkännagifva min enskilda
öfvertygelse, huruvida det ar rätt, alt Representationen
yttrar en mening i detta ämne. Jag måste då förklara,
att jag tror det i alla constitutionella länder vara Representationens
icke blott rättighet, utan äfven pligt att understödja
Regeringen vid de tillfällen, då hon behöfver understöd.
Jag vet, att vår Representation bland sina öfriga
Jurister äfven har den, att måhända för mycket klandra Regeringens
styrelsehandlingar, men att sällan understödja dem ,
då fråga är att verka något godt. Nyligen hafva vi haft
det största exempel derpå. Jag önskar, att det icke måtte
■vinna framgång. Vi hafva det uti en af de K. propos:r,
hvarpå hela Sveriges realcredit hvilar. Jag önskar, att jag
icke måtte sannas i den förmodan, att i detta fall kommer
Representationen att undergräfva realisationens bestånd. Här
är icke fråga om att ogilla K. M:s författningar. Här är fråga
om, huru de åtgärder höra lämpas efter ändamålet, hvilka
nu af en uppskrämd fantasi ändamålslöst vidtagas. Jag
hör icke till de skrämdas antal, och jag tror, att det är Representationen
värdigt att visa, att den icke är rädd för en
farsot, hvars största våda är rädsla. Jag anser således, att,
ehvad Representationen har den opinion, att spärrningar äro
riktiga eller icke, det tillhör Representationen att öppet uttala
den. För min del röstar jag för den mening, att Utsk:s
utlåt, bör afslås, och för den mening, att, sedan utlåt,
blifvit afslaget, R. St. ingå till sin Konung med förklarande,
att Stånden, med fullt förtroende till Konungens afsigter
för landets väl, vilja tillkännagifva deras öfvertygelse, att
spärrningsanstalterna, såsom de inom landet vidtagas, långt
ifrån att motarbeta sjukdomens spridande, tvärtom befordra
dess framfart. I anledn. häraf anhåller jag, att Hr Gr. o.
Landtm, täcktes inhemta Ståndets tanka, huruvida det anser
de af Frih. Cederström framställda anmärkningar vara
af beskaffenhet att böra föranleda till äterremiss af utlåt.,
samt att, i händelse den härom framställda propos. besvaras
med nej och utlåt, derefter afslås, Hr Gr. o. Landtm, ville
framställa propos., huruvida R. o. Ad. förenar sig uti det
framställda förslaget till underd. adress till K. M.
Frih. Cederström: Det är mig oväntadt att, när ett
Utsk:s-utlåt. är före till öfverläggning, deri Utsk. afstyrker
motionen, höra ordföranden i Const.Utsk. tillstyrka propos.
till afslag å samma utlåt. Bifall dertill är möjligt; men ett
afslag å ett sådant utlåt, skulle ju innefatta ett bifall till motionen,
hvilket likväl icke ens sjelfva motionären begärt. Om
utlåt, tillstyrkt motionen, hade det kunnat afslås, ty då hade
utlåt, jemte motionen på en gång blifvit afslagna; m.en
när utlåt, afstyrker motionen, skulle ett afslag på utlåt, innefatta
motsatsen eller bifall lill motionen. Den samme
värde ledamoten har anmärkt, alt II. Ex. Gr. Lagerbjelke
här uppläst en adress, som oförändrad afgått till K. M. Det
är sanning; men det af Gr. Lagerbjelke upplästa förslaget
remitterades först till Exped.Utsk., som ordagrannt biföll
detsamma. Det kan hända med hvilken adress som helst;
men icke går det an att antaga en ledamots yttrande som
adress, förrän förslaget blifvit remitteradt till Exped.Utsk.
enär grundlagen uttryckligen föreskrifver, att alla från Stånden
gemensamt utgående expeditioner af Exped.Utsk. skola
uppsättas.
II. Ex. Ilr Gr. Mörner, Adolph Göran: Jag har
begärt ordet i anledn. af de upplysningar, jag nyligen erhållit
af en lä! nre från de södra orterna, som vistats både
i Götheborg och Jönköping och sett cholerans förhärjningar
på båda ställena. Hans yttrande är, att han anser de spärrningsanstalter,
som äro gjorda i åtskilliga provinser, icke allenast
onyttiga, utan äfven högst vådliga och skadliga. Han
säger, att spärrningsanstalterha just äro ett sätt att propagera
choleran, emedan den, som skulle sjukna på ett sådant
spärrningsställe, i anseende till den mängd menniskor, sorn
der samlas, omöjligen kunde erhålla den vård celi skötsel,
hvarförutan sjukdomen skall få en fart, som annars icke
händt. När man har ett sådant yttrande, när derjemte andra
länders erfarenhet bevittnat, att spärrningar inom landet
äro o verkställbara och skadliga, så tror jag, att man icke
bör draga i betänk, att yttra den opinion, som kan befordra
upphäfvandet af sådana spärrningsanstalter. Jag tror, att
det vore nyttigt, om II. St. snart inkomme med deras yttrande
och tillkännagåfve, att de funnit, hvad upplysningen
och erfarenheten redan bekräftat, att de försigtighetsmått,
man vill vidtaga, motverka ändamålet och, i stället för att
hindra farsotens spridande, snarare befordra densamma. Således
önskar jag på allt sätt, att R. o. Ad. ville vidtaga den
föreslagna åtgärden att afslå utlåt, och sedan yttra, hvad R.
o. Ad. i detta ämne finner lämpligt. Jag tror icke, att ett
sådant afslag kan vara stridande mot grundlagen. Riksd.-  Ordn. innehåller tydligen, att Stånden äga att antaga eller
förkasta ett utlåt. Ergo, när en motion blifvit remitterad
och ett utlåt, deröfver inkommit, måste det vara Ståndens
rättighet att i sin helhet antingen antaga eller förkasta utlåt.;
och då här är fråga om att uttrycka en opinion , angående
en af omständigheterna påkallad åtgärd, i afseende på en
temporär, icke för framtiden gällande författning, tror jag,
att det är nyttigt, att denna opinionsyttring sker så fort och
så fullständigt som möjligt.
Gr. Frölich: Frih. Cederström har sagt, att man
omöjligen skulle kunna undgå att bifalla Utsk:s förevar.
54
Den 3 September.
utlåt., emedan ett förkastande af detsamma skulle innebära
bifall till motionen, hvilket återigen Hr Frih. sagt, attingen
yrkat. Jag medgifver, att ett afsjag å utlåt, verkligen innefattar
bifall till motionen. JVlen då skall man också tillse,
hvad motionen är, om den är ett lagstiftningsförslag. Det
är den icke; den är icke annat än en ide' att gå till K. M.
med en opinionsyttring. Nu hemställer jag, om det vore
lämpligt att godkänna ett Utsk:s utlåt., som förkastat denna ide',
och sedan ingå med en sådan adress, som här åsyftas. För
min del får jag åtminstone förklara, att ingen grundlag kan
ålägga mig en sådan inconseqvens. Jag tror, att det är öfverensstämmande
med grundlagen att förkasta Utsk:s utlåt.,
som icke är annat än ett förklarande, att Utsk. sjelf icke
haft någon opinion i ämnet. Ett sådant utlåt, måste man
förkasta, emedan det är förkastligt; och dermed punkt. Sedan
man gjort det, uppstår fråga, hvad man vidare har att
göra; och då är blott frågan, om R. o. Ad. anser den olyckliga
ställning, hvaruti man blifvit försatt genom polisförfattningarna,
om hvilka, ehuru jag icke vill bestrida K. M:s
obestridliga rätt att derom besluta, jag likväl icke kan undertrycka
den enskilda öfvertygelse, alt de gått gränsen af
äganderätten så nära som möjligt, och närmare, än som vederbort,
påfordra den opinionsyttring, att R. o. Ad. anser
verkställandet af sådana författningar böra återkallas, och då
vet jag icke, hvarföre man ej skall vidtaga de former, som
aro naturliga och gifna samt snarast leda till ändamålet,
nemi. att besluta en und. adress till Konungen. Frågan, huruvida
adressen af Exped.Utsk. skall uppsättas eller ej, förefaller
mig högst oväsendtlig. Jag tror, att om en ledamot
dertill gifver ett förslag, som lemnäs utan anmärkning, detsamma,
utan någon åtgärd af Exped.Utsk, kan antagas. Jag
öfverlemnar till R. o. Ad. och de öfriga Stånden, i fall inbjudning
äger rum, att afgöra, om de äro nöjda med förslaget
såsom expedition. Äro de icke nöjda med det såsom
expedition, må det då remitteras till Exped.Utsk. Men något
grundlagsbud, som stadgar, att remiss dit ovilkorligen
skall ske, har jag icke kunnat finna; helst af 36 § Riksd.-  Ordn., hvarest det heter: ”Utom omförmälda föreskrifna
Utsk. äge R. St. att förordna ett Exped.Utsk.,” synes, att,
om R. St. icke anse sig behöfva något Exped.Utsk., skrifvelser
kunna afgå i hvad form sorn helst.
Frih. Ehrenborgh: Sedan Frih. Cederström erinrat
mig derom, att en adress, som jag påminde mig här vara
uppläst af H. Ex. Hr Gr. Lagerbjelke, blifvit remitterad till
Exped.Utsk., innan densamma af Stånden antogs, vill jag,
i närvar, fall, icke motsätta mig iakttagande af denna form,
så mycket mindre som tiden derigenom icke kommer att försinkas,
om nemi. R. o. Ad. öfverlemnar till Exped.Utsk. att
till nästa plenum uppsätta en sådan adress och emedlertid
Den 3 September.
515
inbjuder de öfriga Stånden att sig derom med R. o. Ad. förena,
hvilken då kunde vara färdig, innan deputationen komnie
att till K. M. afgå. Vill man målet, hittar man ganska
säkert på medlen; men vill man icke målet, hittar man altid
på medel att komma från det.
Hr Hjärne, Harald: Då jag i Utsk. reserverat mig
mot detta utlåt., har jag äfven tillkännagifvit af hvilken
mening jag der varit, och jag anser frågan redan under denna
discussion vara så ventilerad, att jag har ingenting nytt
att tillägga i afseende på sjelfva principen. Jag har nu begärt
ordet för att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet uppå,
huru spärrningsprincipen redan blifvit tillämpad inom åtskilliga
orter af Sverige. Ett tidningsblad för i dag innehåller
nemi. Öfverståth.-embetets kungör., som tillkännagifver,
att Landshöfd.-embetet i Örebro påbjudit, att quarantainesaustalter
skola inrättas på alla gästgifvaregården samt derjemte
anbefallt alla gästgifvare att såväl tillse, det ingen resande
får passera utan att undergå quarantaine, som att uppehålla
resande, om de hos dem finna tecken till sjukdomen. Vid
tillämpningen af detta stadgande inser man lätt, huru mången
olägenhet för resande deraf kan uppstå; ty huru lätt
skall icke en rädd gästgifvare finna tecken till cholerasymptomer
bos en förskräckt resande? Detta om Örebro. Ytterligare
heter det från Linköping, att denna stad är spärrad
af borgerskapet, men att en militärcordon framdeles skall
komma att verkställa denna spärrning. Men man har icke
spärrat Wadstena och Skenninge. Om man nu antager, att
spärrning är nyttig, finner jag orättvist, att icke äfven Skenninge
och Wadstena blifvit spärrade; och om äfven dessa
spärrades, vore det orättvist mot hvar och en enskild egendom,
by eller gård, som icke spärrades. Jag behöfver icke
fälla något vidare omdöme öfver dessa åtgärder, hvaraf olämpligheten
är ögonskenlig. Enskildt har jag mig bekant, att
en person, boende vid pass iJj- mil från Stockholm, mot sin
vilja blifvit inspärrad på sin egendom (till hvilken man kommer
endast på tvenne vägar) derigenom, att den ena grannen
rifvit en bro vid ena vägen och den andra grannen utställt
poster vid den andra vägen. Om nu spärrningsåtgärderna
skulle tillåtas öfver hela landet, kunde förhållandet blifva
detsamma på många andra ställen. I afseende på behandlingen
af detta ämne förenar jag mig med Frih. Ehrenborgh.
Hvad åter angår Gr. v. Fersens motion, anser jag den ännu
icke utgöra föremål för R. o. Ad:s pröfning.
Gr. Horn: Frih. Ehrenborgh har medgifvit, att man
kunde gå till Exped.Utsk. med ifrågavar. förslag till adress,
och har trott, att derigenom icke skulle dragas längre ut
på tiden, än om Ståndet directe beslutade öfver formen för
denna adress; men jag hemställer till Hr Frih., om icke hindren
för ett beslut öfver adressen skulle flerdubblas genom
56
Den 3 S e p t c mt cr.
remiss till Exped.Utsk. Utsk:s förslag skulle först bordluggas,
kunde sedan, då det ånyo föredrogs, begäras ytterligare
på bordet; och på det suttet skulle ju tiden fördröjas, innan
man koinme till beslut ofver adressen. När nu intet
binder ligger i vägen för att antaga en enskild ledamots yttrande
såsom Ståndets gemensamma tanka, ser jag ingen gennie
väg för att komma till målet; oell jag får således, nied
begäran om afslag på Utsk:s utlåt., som torde först blifva
föremål för behandling, anhålla, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes
sedermera framställa den frågan, huruvida R. o. Ad. instämmer
uti Gr. v. Fersens förslag till und. adress.
Frih. Ehrenborgh; Jag kan visserligen icke neka, att
den af Gr. Horn befarade långsamhet kunde uppkomma genom
det formsätt, som Frih. Cederström ansett nödigt i afseende
på adressen; men jag har likväl ansett mig böra biträda
meningen. Om här nemi. blott vore fråga om att
uttrycka R. o. Ad:s egen opinion, uppstode otvifvelaktig!
intet hinder för R. o Ad. att genast antaga Gr. v. Fersens
förslag; men så snart R. o. Ad. önskar att åt denna adress
gifva form af R. St:s adress, fruktar jag, att Frih. Cederströms
anvisning på formen icke kan lagenligt förbises,
emedan, om R. o. Ad. antager den af Gr. v. Fersen föreslagna
adressen och inbjuder de öfriga Stånden att förena sig
uti densamma, men blott en ledamot inom hvarje Stånd
finner sig missnöjd med något ord uti adressen, kan densamma
icke återremitteras till R. o. Ad., utan till det för alla
Stånden gemensamma Utsk., som skulle sammanjemnka adressen.
Detta är skälet, hvarföre jag instämmer med Frih. Cederström
i detta fall; men jag tror, alt denna långsamhet
kunde undvikas, om man kunde vara förvissad, att de 3 öfriga
Stånden skulle antaga förslaget. Jag har trott, att om
man vill målet, Exped.Utsk. säkerligen inkommer med förslag
så hastigt, som R. o. Ad önskar, och att beslut öfver
förslaget så hastigt derefter kommer att fattas, att man vinner
det resultat, som åsyftas; men att deremot, örn man
ej kommer dit, det lärer vara ett bevis uppå, att opinionen
icke är stämd för den föreslagna åtgärden.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall
å Oecon.Utsk:s nu föredragna utlåt.
Ropades nej.
JI. Ex. framställde derefter propos. till afslag å samma
utlåt.
Ropades ja.
Frih. Cederström: Mot den af Hr Gr. o. Landtm,
framställda propos. till afslag och Ståndets dertill Iemnade
bifall får jag anmäla min reservation.
Frih. Ehrenborgh: Jag vill visserligen icke anmäla
nå
-
Den B September.
någon slags reservation mot den framställda propos.; men
jag tror, att ordningen fordrat, alt Hr Gr. o. Landin, först
framställt propos., huruvida Frih. Cederströms anmärkningar
ansågos af beskaffenhet att fordra återremiss af utlåt., då
Frih. Cederström ägt ovilkorlig rätt att begära votering.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade besluta, att en stor deputation borde till K. M.
afgå med den af Gr. v. Fersen föreslagna adress, samt att
de öfriga RiksSt. borde genom deputation inbjudas att i
samma beslut instämma.
Ropades ja.
Upplästes K. RI:s nyss ankomna nåd. propos. till R. St.
af förliden gårdag om beviljandet af ett crediliv för bestridande
af de kostnader, som genom farsoten cholera föranledas.
Remitterades till StatsUtskottet.
Ankom en deputation från PresteSt., anförd af Biskopen
m. in. Doct. Hedren, hvilken å PresteStts vägnar tillkännagaf,
att Ståndet denna dag afslagit Oecon.Utsk:s utlåt, i anledn.
af vackt fråga om upphäfvande af de inom Riket på
åtskilliga ställen vidtagna spärrningsanstalter emot cholerafarsoten
samt för sin del fattat det beslut, att R. St. skulle
i en nild. skrifvelse till K. M. yttra den öfvertygelse, det
alla allmänna anstalter att, genom communicationers stängande
inom Jandet, förekomma farsotens utbredande icke
allenast äro för ändamålet otillräckliga och osäkra, utan i
flera afseenden för det medborgerliga lifvet och för sjelfva
lielsotillståndet i landet betänkliga och skadliga, hvaremot
R. St.', näst förtröstan till den Allsmägtiges hjelp, fästa den
säkraste tillit till K. M:s visa och faderliga omsorger till
liandhafvande af en kraftfull och sträng sundhetspolis, helst
i större och folkrikare städer, samt en noggrann och omsorgsfull
läkarevård i förening med sådana stadganden, som
i allmänhet befordra måttlighet, renlighet cch ordning i allmänna
lefnaden; hvarjemte R. St. skulle förklara, alt de
anse hvad gällande författningar föreskrifva, i afseende på
förefallande spridda sjukdomstillfällen vid gångbara farsoter,
kunna oförändradt bibehållas till sin kraft och verksamhet,
endast med förbehåll, att allmänna communicationer icke
varda stängda eller hindrade, äfvensom att allmänna omkostnader
undvikas; i hvilket beslut PresteSt. inbjudit Medstånden
att sig förena.
Sedan PresteSt:s deputation afträd t, justerades i prot.-  utdr., rör:de den af R. o. Ad. nyss beslutade stora deputation
till K. M., hvarefter R. o. Åd:s deputation, hvilken till
i3 II. 8
58
Deri 3 September.
de öfriga RiksSt. skulle framföra detta R. o. Adis beslut, afgick
under anförande af Frih. Ehrenborgh, Casp. Willi.
Uppå begäran af Gr. v. Fersen, Hans, samt Frihlna
Raab, Adam Christ., och Cederström, Ja c., lades ånyo
på bordet LagUtskls d. i dennes på bordet lagda utlåtin:
Nio in. i anledn. af gjorda anmärkningar vid Utskls
betänk. Nio.-73 öfver Hr E. M. Lefflers motion , att då förmyndare
förordnas af annan domstol än den underrätt, i
livars domsaga förmyndaren bor, sistnämnde rätt må erhålla
del af förordnandet;
Nio 112. i anledn. af återremiss af Utskls betänk. N:o
öfver Riksd.fullm. Peter Anderssons från Halland motion
om bestämd föreskrift, huruledes förmyndare bör ansvara
för ränta å myndlingens capital;
N:o ii3. i anledn. af återremiss af Utskls betänk. Nio
y5 öfver Hr Salomon Rubins motion, angide ändring af 23
cap. 5 § sista mom. Ärfdabln;
N:o 114. i anledn. af återremiss utaf Utskls betänk. N:o
76 öfver Hr Sal. Rubins motion om stadgande, att, då domstol
förklarar någon böra stå under förmynderskap utöfver
den i lag bestämda myndighetsålder, sådant skall i tidningarna
och från predikstolen kungöras.
Vid förnyad föredragning lades till handlingarna LagUtskls
d. 1 dennes på bordet lagda memor.:
Nio 115. i anledn. af återremiss utaf Utskls betänk. Nio
2 öfver Theol. Lect. m. m. Lars Laurenii motion, det rättigheten
att kalla huspredikanter måtte upphöra eller åtminstone
varda i vissa hänseenden inskränkt;
Nio 117. i anledn. af återremiss utaf Utskls betänk. Nio
82 öfver väckta motioner om upphäfvande af kämnersrätt^!’,
lagmansrätter och riddaresynerätter, samt om ändring eller
upphäfvande af åtskilliga lagens rum, röride rättegisordningen.
Då nu ånyo föredrogs LagUtskis d. 1 dennes på bordet
lagda memor. Nio 116 i anledn. af återremisser utaf Utskls
betänk. Nio 28 öfver väckta motioner, anglde skärpning af
stralfet för åverkan, samt Nio 68 öfver Riksd.fullm. Joli.
Erikssons motioä 0111 ett tillägg till 17 cap. i3 §. Hand.bin,
fann R. o. Ad. för godt att vid hvad Utsk. i memor. Nio
116 yttrat låta bero.
Vid förnyad föredragning af Oecon.Utsk:s d. 1 dennes
på bordet lagda ytterligare betänk. Nio 104 i frågan dels
om rättighet till enskilda theatrars inrättande, dels ock om
upphörande af de afgifter till K. Theaterns och Hofcapellets
cassör, som för representationer i landsorterna erläggas, blef
Den 3 September.
39
detsamma ånyo lagdt på bordet af Gr. von Fersen, Hans,
samt Frih. Cederström, Jac.
Ånyo föredrogos och biföllos Oecon.Utskts d. i dennes
på bordet lagda betänkln och utlåt:n:
N:o io5. i anledn. af väckt motion om åtskilliga förändringar
och rättelser i afseende å allmänna undervisningsväsendet,
in. m.;
N:o 106. i anledn. af väckt fråga om upphäfvande af
allt tvång i afseende på skyldigheten att till vissa bruk försälja
eller lefverera kol;
N:o 107. i anledn. af väckt motion om bchofvet af förändrade
stadganden i afseende på tullafgifterna å från Finland
och Ryssland till Sverige inkommande varor; .
N:o 108. i anledn. af väckt fråga om inrättande af en
skola 1 staden Borgholm;
N:o 109. i anledn. af väckt motion om inrättande af en
apologistskola i Borås.
Vid förnyad föredragning begärdes ånyo på bordet af
Gr. von Fersen, Hans, och Frih. Raab, Adam Christ.,
Oecon.Utskrs d. 1 dennes på bordet lagda ytterligare utlåt.
N:o 110 i anledn. af väckta motioner om förändrade stadganden
i afseende på skeppsägares åliggande att uttaga s. k.
fribref och Turkiska pass.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarna Oecon.Utsk:s
d. 1 dennes på bordet lagda ytterligare utlåt. N.‘o m ,
i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, rör:dc ett på R. St:s begäran
utarbetadt förslag till en låneinrättning för bergsmanshandteringen
i Riket.
Företogs till pröfning Oecon.Utsk:s d. 1 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 112, i anledn. af väckt motion om belåningsrätt
uti publika fonder å torkad spannmål.
Gr. von Fersen, Hans: Det är visserligen icke för
att bestrida bifall till detta utlåt., som jag begärt ordet, utan
endast för att till prot. få yttra, att det är nied största ledsnad,
som jag erfarit, att frågan örn spannmålsbelåningen vid
denna riksdag rönt samma behandling, som vid den förra;
och då jag icke kan frångå den öfvertygelsen, att en af de
största häfkraflcrna för att få en riktig spanhmålsbelåning
etablerad vore belåning af ritorr spannmål, kan jag icke annat
än begära, att dessa korta ord må uti prot. varda intagna.
Oecon.Utskrs utlåt. N.'o 112 bifölls.
Hr af SiIlen, Georg Axel, liad® inlcmnat ett så lydande
anförande:
6o
Den 5 September.
Då H. StatsUtsk:s utlåt. N:o 225 i frågan om försäljning
till skatte dels af kungsgårdar och kronolägenheter,
dels af kyrkohemman och boställen hos H. It. o. Ad. till
pröfning förevar, hade jag, såsom då vistande på landet,
icke tillfälle att deröfver yttra min mening; men då jag nu
uti Ridd.cancelliet fått den underrättelse, att detta utlåt, af
H. R. o. Ad. blifvit återremitteradt, tager jag mig friheten
att dervid göra några anmärkningar, i hvad detsamma rörer
min motion om kungsgårdars och kronolägenheters försäljande
till skatte, med anhållan, att dessa anmärkningar
måtte få åtfölja återremissen.
Sedan Utsk. uppgifvit, att vid 1818 års riksdag äfven
förslag förevarit om försäljning under skattemannarätt af
kungsgårdar och officersboställen, i anledn. hvaraf R. St.
genom und. skrifvelse d. 11 Juni samma år framställt den
önskan, att K. M. täcktes, till utrönande, huruvida de fördelar,
som genom en sådan försäljning voro att förvänta,
kunde uppvägas af några dervid mötande betänkligheter, från
vederbörande i nåder infordra alla nödiga upplysningar, på det
R. St. vid deras näst inträffande sammanträde måtte komma i
tillfälle att berörde förslag till närmare öfvervägande upptaga;
att K. M. uti nådig skrifvelse af d. 18 Jan. 1823 så
väl meddelat R. St. K. Krigs- och KammarColhnas und.
utlåt, i ämnet, hvarigenom K. Collina samma förslag i und.
afstyrkt, som äfven tillkännagifva, dels att K. M. för dess
del ansett några förändrade omständigheter och förhållanden
efter 181 o års riksmöte icke hafva inträffat, som kunde
föranleda till ändring uti det enligt K. brefvet d. 21 Maj
samma år fattade beslut, att icke för alltid kungs-och kungsladugårdar
från Kronan afsöndras, dels ock att K. M. med
den rätt, 80 § Reg.F. Konungen tillägger, icke fann skäl att
bifalla, det officersboställen jemväl skulle till skatte försa fjäs,
samt att R. St. uti und. skrifvelse den 3o Sept. 1823 förklarat,
det R. St:s åsigter af detta ämne fullkomligt instämde
med hvad K. Krigs- och KammarColkna uti ofvanberörde
utlåt, anfört, hvadan Ständerna, med stöd af berörde
grundlags-f), funno någon ytterligare åtgärd derutinnan å deras
sida ”för närvarande” icke äga rum; så yttrar sig
Utsk., att Utsk., med afseende å hvad sålunda förekommit,
väl icke ansett sig kunna tillstyrka, alt, såsom motionärerna
yrkat, kungsgårdar och kronolägenheter i allmänhet må till
skatte försäljas, men att Utsk. dock trott, att, derest förhållandet
med någon Kronans egendom skulle finnas sådant,
att fördel för K. M. och Kronan skulle uppkomma genom
egendomens försäljning till skatte i stället för densammas
utarrenderande, sådan försäljning ock bör kunna äga rum,
hvarföre Utsk. förestår, det R. St. genom und. skrifvelse hos
K. M. anhålla, att, i händelse någon kungsgård, kungsladugård
eller annan till boställe icke anslagen kronolägenhet
skulle finnas af den beskaffenhet , att verklig fördel för staten
Den 3 September.
Gi
uppkommer genom försäljning till skatte af sådan egendom,
K. M. måtte låta vederbörligen utreda förhållandet, och förslag
i ämnet derefter till R. St:s pröfning öfverlemna.
Utsk. har genom detta utlåt, icke upptagit och vederlagt
de af mig anförda skäl om nyttan för staten i statsceconomiskt
afseende af kungsgårdarnas oell kronolägenlieteruas
försäljande till skatte, utan endast, på grund af hvad
förut i detta ämne förekommit, ansett sig icke kunna tillstyrka
bifall till förslaget i sin helhet. Betraktar man frågan
så inskränkt, att man blott jemnför den blifvande skatten
med det utgående arrendet af en kungsgård, så är det
klart, att det skall visa sig för staten nyttigast, att förhållandet
derutinnan förblifver vid hvad det nu är; men selman
saken ur vidsträcktare omfattning , med afseende å jordens
allmännare bättre skötsel, på köpeskillingscapitalet och
den derå belöpande årliga ränta, på fördelen af eti tillökad
folkmängd, som trifves och verkar under eget sjelfbestånd,
och sotn ökar statsinkomsterna i samma mån, den tillväxer,
samt fördelen för den skattdragande jorden att genom fleras
deltagande uti de densamma åliggande allmänna skattebesvär
vinna någon lättnad, så blifver utslaget ej tvifvelaktigt,
att det är en allmän statens nytta, att kungsgårdarna och
kronolägenheterna försäljas till skatte, om sådana föreskrifter
för försäljningen varda gifna, att de icke försäljas till
vanpris.
Alt så partielt, sorn Utsk. föreslagit, tillvägagå, afstyrker
jag helt och hållet. Det är blott fråga om tillämpning
af en princip, som iårs Ständer redan gillat och sorn
igenfinnes uti samma års skatteköpsförordn. Man har ännu
aldrig hört någon klandra beslutet att försälja kronohennnanen
till skatte. Till dem hade också staten äganderätten, likasom
till kungsgårdarna och kronolägenheterna. Enda skillnaden
består deruti, att kungsgårdarna hafva friheter från de
allmänna besvär, hvilka ålågo kronohemmanen. I andra
stater har det varit erkänt fejr en stats nytta, att kronogodsen
blifvit försålda. Jag erinrar mig också hafva läst (om
jag minnes rätt, uti det på 1790-talet utkomna förtjenslfulla
arbetet: Läsning i blandade ämnen] en afhandling
om fördelen, som visat sig i Danmark af kronoegendomarnas
försäljning; och detta skedde der under en envåldsregering!
Och vi, med allt vårt skryt om constitutionelt statsskick,
skola i detta fall stå efter! Beklagligt är, om vi behöfva
decennier för att framgå ett tuppfjät på förbättringarnas
bana!
Hvad deremot angår boställens försäljande, instämmer
jag uti II. Utskrs tanka i denna del; ty så länge staten behöfver
embets- och tjenstemän på landet, bör den också
hålla dem tillhanda bostad, och kan jag af sådant skäl icke
en gång tillstyrka försäljning af de indragna adelsfaneboställena.
Den tid kan komma, då man kan anse dem vara be
-
Den 3 September.
hötliga, och denna tid bör icke få skäl att förebrå oss att
hafva stängt vägen för återgången.
Såsom ofvan är nämndt anhåller jag om remiss häraf
till II. StatsUtsk.
Remitteras till StatsUtsk. i sammanhang med den i sista
plenum beslutade återremissen af samma Utsk:s utlåt.
Wto 225.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att uti hållen
talmans-conference blifvit bestämdt, att nästk. Lördag
den 6 dennes f. m. val borde förrättas såväl af de Electorer,
hvilka äga att utse R. St:s Just.ombudsman och dess
suppleant, som af dem, hvilka skola utse Committerade lill
tryckfrihetens vård. Då de förra Electorernas antal af R.
o. Ad. vore 12 och de sednares 6, hemställde II. Ex., om ej
Ståndet vid det förra valet behagade välja 4 och till det sednare
3 suppleanter, då de första listorna lomme att innehålla
16 och de sednare 9 namn.
Bifölls.
Upplästes och lades på bordet Constit.Utskrs memor.
N:o 33 till R. o. Ad., angtde en yrkad, men vägrad propos.
Likaledes upplästes och lades på bordet ett prot.utdr.
från BondeSt. af d. 28 sisth Aug., innehållande tillkännagifvande
af Ståndets beslut i anlcdn. af BancoUtskts memor.
N:o 3o samt inbjudning till de öfriga RiksSt. att instämma
i den af Ståndet vid litt. a) mom. 4 i 2a:dra punkten, rörtde
cassacreditiven, beslutade förändring, att utassigneringar och
afbetalningar må verkställas med minst 5oo r:dr och på tal
af jemna hundrade deröfver, då det ej är fråga om en rest.
R. o. Ad:s deputation återkom samt anmälde, att den
till Preste- och BorgareStrn framfört R. o. Ad:s uppdrag,
men att BondeSt. redan varit åtskiljdt.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 4: till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den G September 1834-
Plenum kl. g f. m.
Företogs R. o. Ad. val af Electorer till utseende af R.
Sils Just.ombudsman och den man, som kommer att honom
Den 6 September.
63
efterträda, i fall han innan nästföljande riksdag skulle med
döden afgå; och befunnos hafva blifvit utsedde lill
Ordinarie E lector er:
N:o 5,i. Gr. Posse, Arvid 73 röster.
2»o. Frih. Bonde, fullm. Gr. von Fersen, Hans, 5o
382. ,, Franc Sparre, Bengt Erland . . 46
5io. Hr Drakenhjelm, fullm. Gr. Sparre, Gust.
Adolph 46
792. „ Lagerhjelm, Pehr 4g
1372. ,, Silfverstråle Gust 46
1600. ,, Braunerhjelm, Ferdinand . ... 5o
1979. ,, Brakel, Gust. Anton 5o
2161. „ af Zellen, Nils 70
2262. „ Hegardt, Christ. Bernh 47
2287. „ af Rolen ^ Joh. Sam 4.6
2298. „ af Billbergh, Joh. Pehr 54
Suppleanter:
N:o 5g. Frih. Rålamb, Claes 46 röster.
220. „ Palmstjerna, Carl Otto .... 46 ,3
1476. Hr Riben, Carl Willi 46 „
133. Gr. Snoilsky, Nils 45 33
sedan lottning blifvit anställd emellan de 7 Herrar, hvilka erhållit
46 röster.
Vidare företogs val af Electorer till utseende af Committerade
till tryckfrihetens vård; och befunnos hafva blifvit
utsedde till
Ordinarie Electorer:
N:o 170. Frih. Sack, fullm. Frih. Stael von Holstein, Otto
Wilh. .......
32g. „ Adlerbeth, Jac
366. „ Ehrenborgh, Casp. Wilh. .
2118. A. Hr Lagerheim, Erik Julius. .
1117. ,, Cederschjöld, Pehr Gust. .
1191. „ Anckarloo, Dav. Gust. . .
Suppleanter:
N:o 2. Gr. Lewenhaupt, Gust ?.g röster.
i5ig. Hr von Döbeln, Joh. Wilh 29 ,,
2220. ,, af Ekenstam, Israel 29 „
sedan lottning blifvit anställd emellan alla de Herrar, hvilka
erhållit 29 röster.
Öppnades Hrr Bänkmäns lista till val af 8 Electorer efter
Frih:na Strömfelt, Carl Melcher; Taube, Carl;jStael von
Holstein, Fab. Willi.; Franc Sparre, Bengt Erland, samt Hrr
Aminoff, Joh. Fredr.; Raab, Axel Arvid; Lannerstjerna,
Adolph, och Hegardt, Christ. Bernh.; och befunnos dertill
hafva blifvit utsedde:
röster.
• 29
33
• 29
33
• 29
33
. 35
33
. 29
33
64
Den 6 September.
N:o >66. Frih. Stjerncrona, Dav.,
34i. „ Lagerheim, Elias,
44-6. Hr Netherwood, Wilh.,
945. „ Pfeiff, fullm Hr Ulfsparre, Carl Gust.,
1481. „ König, Carl Fredr.,
1600. „ Braunerhjelm, Ferdin.,
1877 B.„ Carleson, Carl Fredr.,
2093 A. „ af Wetterstedt, Niclas.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till B.. St:s underd. skrifvelser
till K. M.:
N:o 117. ang:de förre Kronofogden, Assessoren Hollste'ns,
förre Landträntmästaren, K. Räntmästaren Ahlgrens och
Landskamereraren , Kammarrådet Hertzmans underd. ansökningar
att, såsom pension, få åtnjuta fulla beloppet af deras
innehafda löner;
N:o 118. i fråga om de f. d. directörerna vid Eskilstuna
fristad, Öfverste Palm och Öfverste]ieuten. Nordevall tillagda
pensioners öfverflyttande på allm. indragningsstaten;
N:o 11g. ang:de framlidne Statscommissarien E. Widegrens
arne oförsörjda döttrars underd. ansökning att till oafkortad!
belopp få åtnjuta den sökanderna gemensamt med
dei-as numera gifta syster tillagda pension.
Frih. Boye, Ludv.: Underrättad, att i sista plenum,
då jag af illamående var hindrad att tillstädesvarä, R. o.
Ad. skall hafva bifallit Gr. Frölichs motion om upphäfvande
och afskaffande af alla slags skyddsanstalter emot choleran,
hvilka hittills varit dels anbefallda, dels tillåtna, får
jag emot ett sådant beslut mig reservera. Med all vördnad
för pluralitetens tanka, qvarstår jag i den öfvertygelse, att
de •§ af Svenska folket, som bo i orter, dit sjukdomen icke
ännu hunnit sprida sig, böra framgent kunna trygga sig vid,
att Konungen, jif vanlig omvårdnad för sitt folk och oansedt
hufvudstadens tänkesätt, der opinionerna väckas och vexla
för dagen, jemväl i detta fall går deras naturliga och billiga
önskningar och fördelar till mötes. Äfven jag är af den tanka,
att nuvar. quarantainesanstalter icke fullt motsvara deras
ändamål; men icke vill jag derföre sluta mig till, att invänarne
på kusten från Torneå till Waxholm, från Södertelje
till Ystad, skola sakna allt skydd af quarantainesanstalter,
och ännu mindre kan jag begripa, från hvad rättsbegrepp
man leder sig till fordran att betaga de städer, som hafva
nog energi för att sjelfva gifva sig skydd, att betaga dessa
utöfningen af en sådan förmåga, — en rättighet, som tillhör
första ordningen af älla, den, att conservera sitt lif, så
länge man kan.
Ju
-
Den G September.
G5
Justerades i5 prot.utdr. för d. 3 dennes.
I anledn. af justeringen af prot.utdr , rörtde remissen
af K. M:s nåd. propos. om beviljandet af ett creditiv lör bestridandet
af de kostnader, sorn genom farsoten cholera föranledas,
yttrade
Hr Crusenstolpe, Magn. Jac: Då den K. propos.
om anslag för, i afseende å cholerasjukdomen, föranledande
kostnader remitterades utan föregången bordläggning, nödgas
jag begagna tillfället af prot.utdrts justering, för att få
afgifva några anmärkningar i ämnet. Emot grundsatsen har
jag icke något att erinra; icke heller hvad det begärda beloppet
beträffar, ty jag är i afseende derå öfvertygad, att
XJtsk. ser till, huru det står tillsammans med tillgångarna,
och tror för min del, att man snarare bör bestämma förslagssuminan
för hÖg än för låg.
Efter dessa premisser tror jag icke, att någon skall finna
de anmai kningar obehöriga, som jag nu går att göra.
Uti den K. propos. förekommer: ”Utom till de statsutgifter,
hvilka 43 § i kungör, af d. 12 Nov. 1831 omförmäler, nemi.
till sjuka, hvilkas oförmåga att dem sjelfva betala varder,
på det i författningarna redan föreskri fira sätt, af sockenstämmor
behörigen intygad, de å kusterna vidtagna quarantainesanstalters
kostnader utöfver quarantainesafgifterna, samt
de militära bevakningsåtgärder till sjös och lands, hvilka
tunna erfordras, hafva från de orter, hvarest sjukdomen
redan härjat, understöd af allmänna medel blifvit begärda,
för att upprätthålla icke blott sjukvården, utan äfven en
vidsträcktare fattigvård, särdeles om en mängd barn, hvilka
genom sjukdomen blifvit beröfyade föräldrars och anhörigas
omsorg. K. M. har förutsett, att dylika understöd skulle
varda behöfliga, och fördenskull i 43 § af berörde K. kungör.
lofvas att, vid särdeles ömmande omständigheter, derom
göra nåd. framställning till R. St. Dessa omständigheter
äro hittitls blott för få orter kända, och deras vigt, jemnförelsevis
orterna emellan, ännu outredd; men behofvet att
erhålla hastiga förskott har redan visat sig och skall, om
farsoten ytterligare framtränger och tilltager, utan tvifvel
ökas. K. M. innefattar således jemväl dessa understöd under
den summa af 5oo,ooo r:dr b:co, hvarå K. M. härmedelst
af R St. äskar ett creditiv, att efter behofvet för
cholerafarsoten begagnas, dels till statsutgifter emot vanlig
redovisning, dels ät menigheter såsom förskott, hvilka de
efter sina tillgångar torde böra återbetala innan nästa lagtima
riksdag, då R. St., i händelse af vederbörandes oförmåga
dertill, sjelfva blifva i tillfälle att pröfva, i hvad mån
ytterligare anstånd eller afskrifning må kunna å vissa orter
beviljas.” _ ,
Allt hvad som behöfves till sjukvård och understöd för
i3 H. 9
Den 6 S e p t e m b c r.
dem, som blifvit värnlösa genom sjukdomen, derpå skall jag
icke pruta; men att ytterligare bevilja statsanslag till quarantainesanstalter
m. m., sorn antingen äro obehöfliga eller
ock, enligt hvad erfarenheten visat, icke kunna så arrangeras,
att de motsvara sitt ändamål, vore, efter min tanka,
att fullkomligt bortkasta penningarna. Jag anhåller således,
att Utsk. må bestämma, det intet af creditivet må användas
till quarantainesanstalter och militärbevakningar. Jag äger
till denna min begäran en ytterligare anledning deruti, att
K. M. vidtagit åtgärden att utskicka sina adjutanter för att
undersöka civil-auctoriteternas förhållande, och man icke,
genom anslag af medel, bör befordra en sådan al våra grundlagar
hittills fullkomligt okänd mesure. Slutligen får jag fästa
uppmärksamheten å en omständighet, troligen tillkommen
genom skriffel eller något dylikt. Der står nemi. vid
slutet af den utaf mig citerade delen af den K. propos., att
återbetalningen af förskott till för ögonblicket, i anledning
af farsoten, nödställda communer torde böra ske inom nästa
”lagtima” riksdag. Det kan hända, i fall urtima riksdagar
mellankomma, att en sådan ej inträffar på 3o år, och
det synes mig derföre bäst att bestämma någon viss tid.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar må få åtfölja den beslutade
remissen af K. M:s propos. till StatsUtsk.
R. o. Ad. beslöt, att detta anförande skulle åtfölja den
förut beslutade remissen till StatsUtsk. af K. M:s ofvannämnda
nåd. propos.
Hr Bruncrona, Gust. Adolph, uppläste följande:
Då, med undantag af skillingssedlarna, de hittills i omlopp
varande banco- och riksg.sedlar icke vidare komma att
tillverkas och utgifvas, utan skola ersättas af andra myntrepresentativer,
lämpade efter den fastställda mynlenheten,
lärer frågan, huruvida och huru länge de gamla sedlarna
böra fortfara att vara inlösningsbara, stå i omedelbart samband
med hvad i ofvanberörde måtto vid denna riksdag
blifvit eller blifver beslutadt; och får jag vid sådant förhållande,
med den anledn. 56 § Riksd.Ordn. dertill gifver, vördsamt
väcka följande motion.
Jag anser en preseriptionstid böra utsättas för de gamla
sedlarnas gångbarhet. Redan såsom fullmägtig i Banken,
och under förutsättande afen blifvande realisation, väckte
jag vid förra riksdagen inom Bancostyrelsen fråga härom;
men tiden ansågs då ännu ej vara inne för denna frågas
upptagande. Mitt förnämsta motiv var, såsom det ock nu
är, att förekomma brott och medborgares förluster, ett ädlare
och i sjelfva verket rättsenligare föremål för lagstiftaren,
än straffbestämmelser, sedan brottet redan blifvit begånget.
Utur samma moraliska synpunkt utgick jag, då vid
1823 års riksdag jag i BaacoUtsk. med framgång föreslog
Den 6 So p 1 c m b c r.
antagande af det pappersslag för nya sedlar, hvilket genom Hrr
Bancofullmägtiges nitiska förfoganden utvecklats till en önskvärd
fullkomlighet. Behofvet i förening med anlag för brott
och den lockande lättheten att det verkställa skola fortfara
att skapa offer för galgen eller schavotten, hvarigenom tillika
oskyldiga medborgare, särdeles enfaldiga personel-bland menige
man, skola bedragas och lida känbara förluster, så
länge de gamla, af vanligt papper förfärdigade sedlar, med
sina enkla och lätt efterapade stilar, tillåtas att fortfara i
allmänna rörelsen. Också finner man, att de flesta, Som med
efterapning af sedlar sig befattat, tillhöra den råä folkclassen
och till stor del utgöras af correctionister. Dessa personer
skola ej våga försök att eftergöra de nya till papper
och tryck konstgjorda sedlarna, hvartill skulle fordras en
artistisk skicklighet, vida öfver deras förmåga; och genom
utestängande således af nationens afskum från möjligheten
af detta brott hoppas jag ock, att detta blefve icke allenast
sälIspordt, utan troligen alldeles försvunne från våra brottmålslistor.
Äfven andra förmåner, ehuru underordnade, vore med
ifrågasatta prescriptionstid förenade. Man har uppgjort calcul
öfver den utelöpande sedelstocken, såsom en nödvändig
grund för beräkningen af den metalliska valuta, hvilken för
utvexlingens verkställande skulle fordras. Denna calcul måste
stödja sig endast på gissning, så länge man är stadd i
okunnighet om beloppet af de sedlar,’ som ännu verkligen
existera eller möjligen blifvit förstörda. Det är ej otroligt,
att under loppet af sextio år genom åtskilliga händelser
banco- och riksgäldssedlar försvunnit, utan att ägarne kunnat
få dem af penningeverken, som dem utgifvit, ersatta.
K. M. har ock åt denna omständighet gifvit den vigt, att
calculationsvis en summa dertill blifvit uppgifven, dock, som
mig synes, utan bestämda grunder, likasom BancoUtsk. ej
heller kunnat förhållandet nöjaktigt förklara. Skulle den ur
penningerörelsen således försvunna summan vara betydlig,
är det för samma rörelse och den deri interesserade allmänheten
af vigt, att berörde summa ej inbegripes i den calculerade
sedelstocken, utan att, efter bestämd kännedom härom,
ett motsvarande belopp må af Banken ulgifvas, men
hvilken kännedom icke kan vinnas utan en viss prescriptionstids
utsättande för inlösen af de gamla sedlarna.
Vidare förekommer, att så länge bancotralisportsedlar
äro utelöpande och gångbara, måste särskild räkning
för dem föras och alla dertill hörande controller iakttagas.
En fullkomlig indragning af den tjenstemannapersonal. som
för transporträkningens skull i Banken är af nöden, kan således
ej verkställas, förrän sedlarna upphöra att derstädes
emottagas.
Det kan ock anföras, att en mängd olika och på skiljaktiga
grunder utgifna mynlreprescntativer clieY varumätare
6S
D c n 6 September.
utan att genom deras omvexlande form och beskaffenhet af
behof för rörelsen vara påkallade, är olämplig och ledande
till oreda vid liqvider; och denna brokiga och ändamålslösa
mångfald i vårt myntväsende torde äfven gifva utländningen
ett mindre förmånligt begrepp om systematisk ordning
i våra financiella åtgärder.
Slutligen vill jag nämna, att Banken och Riksg.cont.
skulle genom de lätt efterapade och förändrade gamla sedlarnas
indragning och utbyte mot de nya befrias från utgifvande
af belöningar för upptäckt af bevisligen verkställda
efterapningar och förfalskningar. De blodpenningar, sorn
således utgifvas, utgöra ett icke obetydligt belopp; och får
jag härvid upplysningsvis nämna, att under Wasa Hofrätts
i Finland jurisdiction brott af denna beskaffenhet i den
mån tilltagit, att särskild domare endast för deras behandling
blifvit tillförordnad och att, oaktadt en mängd förvunna
brottsliga blifvit för lifstiden försända till Siberiens grufvor,
det icke afsk räck t andra, mest bland Österbottens allmoge,
att fortsätta efterapning och förfalskning af Svenska
sedlar samt att dem utprångla.
Till stadgande af prescriptionstid för inlösen af Bankens
och Riksg cont:s sedlar saknas icke laglig anledning. De
äro icke annat än skuldsedlar, af hvilka Banken sjelf utgifvit
de förra och öfverlagd betalningsansvaret för de sednare,
Om Banken genom lag är skyldig känd att fullgöra sina
förbindelser såsom hvarje enskild gäldenär, måste den
ock tilläggas enahanda lagliga rättigheter, som den sednare
åtnjuter, hvaribland förekommer att uppsäga skuld och att
vara befriad från kraf, som icke inom io år förnyas. Jag
föreslår derföre, att genom kungörelse, hvilken 2tne gånger
om året må uppläsas i kyrkorna och i officiella tidningen
införas, de gamla sedlarnas innehafvare måtte antydas att
senast tio år, räknade från början af det år, sorn följer näst
efter inställandet a( de gamla sedelformulärens lifgifvande —
hvilket år bestämdt bör uppgifvas, äfvensom det år, med hvars
utgång ali inlösen skulle upphöra — till utbyte mot sedlar
af det nya slaget aflemna de gamla, och hvartill i landsorterna,
till lättnad för allmänheten, kunde lemnäs tillfälle,
likasom utbyte derstädes för närvar, sker af förslitna smärre
sedlar mot nya Till denna min hemställan harjagsåmveket
större anledning, som K. förordn, af d. 29 Maj 173*9 i
dess 8 mom. redan förut innehåller", att vexelbancotransportsedlar
åtminstone hvart tionde år böra omsättas, att räkna
från den dag, de ur Banken utgått och hvarvid tillika förklarats,
alt ursägt af laga förfall, okunnighet eller hvad
helst det vara må, icke mot Banken finge gälla, ett stadgande,
hvilket till hela dess utsträckning saknat och kanske
bort sakna tillämpning, så länge nuvarande sedlar varit
gångbara, hvarföre-ock stadgandet om ovilkorlig förnyelse
icke heller torde böra lända till efterlefnad för de nya "sed
-
Den 6 September.
69
larna, förrän särkilda omständigheter, på sätt fallet snart
blifver med hittills utgifna sedlar, dertill skulle föranleda.
Kortare terminer hafva vid andra tillfällen blifvit utsatta
för ovilkorlig presentering och inlösen af penningevärde ägande
papper, såsom filialdisconternas obligationer m. fl., och
concurslagen förelägger, vid talans förlust och äfven med
anledn. af de s. k. årsstämningarna, en vida mera inskränkt
prescriptionstid för anmälan och bevakning af fordringar,
hvaraf skuldebrefvens innehafvares hela välfärd dock ofta
beror, hvilket deremot troligen icke vore fallet med innehafvare
af vid prescriptionstidens förlopp möjligen ännu
oinlösta gamla banco- och riksgäldssedel-.
Jag förmodar således, att ingen svårighet skall möta bifall
till mitt förslag. Men för att undanrödja all betänklighet,
vill jag deruti medgifva den modification, att om än
Banken efter de tio årens förlopp icke vore ^kyIdig inlösa
sedlar af det aflysta formuläret, skulle det likväl vara obetaget
sådana sedlars innehafvare, hvilka försummat att inom
behörig tid dem mot gångbara sedlar utbyta — hvilket fall
i anseende till den utsträckta prescriptionstiden lära blifva
ganska sällsynt — att i ansökningsväg hos ett blifvande
BancoUtsk. söka på anförda skäl göra deras rätt gällande,
då bemälde Utsk., på grund af de bevekande omständigheter,
som vid hvarje särskildt fall kunna sig förete, likasom
händelsen varit med ersättning för af eld förtärda eller skadade
sedlar, må hos R. St. äga öppet att, oaktadt prescriptionsliden
tilländagätt, tillstyrka inlösen. Någon hård behandling
kan då ej forevitas; men de dåliga och lätt efterapade
eller lätt förfalskade sedlarna vore emedlertid, till
mångfaldig båtnad, satta ur omlopp. För att småningom
vänja och tillhålla allmänheten att tillvexla sig de nya sedlarna
kunde ock, såsom med de numera aflysta dalerssedlarna
är fallet, de gamla banco- och riksgtssedlarna efter fem
års förlopp efter kungörandet icke i kronouppbörden emottagas;
äfvensom de efter samma tid kunde förklaras icke
vara gällande vid liqvider man och man emellan, ehuru ytterligare
fem år i Banken inlösningsbara.
Det torde invändas, att detta åter är en nyhet, som,
fästad vid realisationen, skulle kunna bidraga till misstroende
till densamma och föranleda till silfvers uttagande ur
Banken. Det vore dock besynnerligt, om en stor och hufvudsakligt
nyttig anstalt skulle utesluta andra äfven nyttiga
förfoganden. Af det goda lärer man aldrig kunna få för
mycket, och jag föreställer mig, att Rikets representanter
hafva nog vishet att icke af ett så föga grundligt motiv tillbakahålla
eller uppskjuta ett steg, som dock förr eller senare
måste tagas, och hvartill förnämligast religiositet och
mensklighet, men äfven materiel hushållsprincip uppmana.
Min öfvertygelse är, att likasom fallet är med förslitna sedlar,
skulle sedlarna af det gamla aflysta formuläret inora
Den 6 September.
prescriptionstiden efterhand i allmänhet företrädesvis utbytas
mot de nya sedlarna, såsom beqvämare i rörelsen än
silfvermyntet och, genom den i lag fastställda vexlingsrättigheten,
varande fullt equivalenta deremot.
Utan tvifvel hade jag, såsom ledamot af BancoUtsk.,
kunnat inför detsamma väcka ifrågavar. motion, med hopp,
grundadt på dess upplysning, att min motion icke skulle dött
i sin födsel; men, såsom af en allmän och vigtig beskaffenhet,
har jag hellre, med tillämpning af 56 § Riksd.Ordn.,
härstädes velat utveckla min ide', jemte vördsam anhållan,
att min framställning måtte till BancoUtsk. varda remitterad,
för alt, i sammanhang med vidtagande åtgärder i afseende
å inställande af sedlars utgifvande af det gamla formuläret
och utfärdande af nya sedlar, tagas under behörig
pröfning.
Remitterades till BancoUtsk.
Frih. Hermelin, Carl Sam., hade inlemnat följande:
Enär enskilda angelägenheter icke medgifvit mig att
oafbrutet vara tillstädes vid liksdagsöfverläggningarna, samt
då jag redan tillförne varit anmodad att hafva omtanka och
uppsigt i afseende å communal-helsotillståndet — hvilket nu
påkallar större omsorg —, föranlåtes jag anhålla om tillåtelse
att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt, få afsäga
mig ledamotskapet i Ridd.Utskottet.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust., hade till prot. inlemnat
följande anförande:
Den nu allt mer och mer härjande farsoten har så ökat
mina läkaregöromål, att jag nödgas afsäga mig min plats i
Constit.Utsk., under anhållan att likväl få bibehålla min riksdagsmannarätt
i Ståndet.
Dessa båda ansökningar biföllos.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr
Tamm, Pehr Adolph, afsagt sig sin plats i StatsUtsk.,
men anhållit att få bibehålla sin riksdagsmannarätt.
Bifölls.
H. Ex. tillkännagaf äfven, att ordföranden i BancoUtsk.
anmält, det Hrr Hammarhjelm, Carl Fredr., Hallenborg,
Carl Joh., samt Nordenanckar, Fredr.
Wilh., från Utsk:s sammanträden uteblifvit utöfver den beviljade
permissionstiden, i följd hvaraf H. Ex. hemställde,
att deras platser i BancoUtsk. måtte förklaras lediga; dock
ansåg H. Ex. sig tillika, då nämnde Hrr möjligen genom quarantaines-
eller spärrningsanstalter blifvit hindrade att hit—
komma, böra föreslå, att de måtte vid deras riksdagsmannarätt
få bibehållas.
Bifölls.
Den 6 September.
7*
H. Ex. anmodade Hrr Electorer att skyndsamligen fylla
de sålunda i Ulsk:n uppkomna ledigheter.
Föredrogos ånyo och biföllos LagUtsk:s d. i dennes på
bordet lagda utlåt:n:
N:o in. i anledn. af gjorda anmärkningar vid Utsk:s
betänk. N:o 73 öfver Hr Erik M. Lefilers motion, att då förmyndare
förordnas af annan domstol, än den underrätt, i
hvars domsaga förmyndaren bor, sistnämnde rätt må erhålla
del af förordnandet;
N:o 112. i anledn. af återremiss af Utsk:s betänk. N:o
74 öfver Riksd.fullm. Peter Anderssons från Halland motion
om bestämd föreskrift, huruledes förmyndare bör ansvara
för ränta å myndlingens capital.
Företogs till pröfning LagUtsk:s d. 1 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o ii3 i anledn. af återremiss af Utsk:s betänk.
N:o 75 öfver Hr Salomon Rubins motion, ang:de ändring af
23 cap. 5 § sista mom. Ärfdab:n.
Frih. Raab, Adam Christ.: Jag yrkar afslag å betänk.
Utsk. har vidblifvit dess i betänk. N:o 76 gifna tillstyrkande,
att nemi. förmyndarearfvode må beräknas till Jt
af behållna inkomsten utaf den förvaltade egendomen, med
rättighet likväl för domaren att, om han så rättvist pröfvar,
höja eller minska ett sådant arfvode. Någonting i bestämdhet
är härmed icke vunnet; men den olägenhet är inledd,
att förmyndare troligen i de flesta fall hädanefter skola beräkna
sig af inkomsten, hvilket i allmänhet är för högt, då
förvaltningen af ganska betydliga medel understundom medför
en ringa möda. Jag tror, att 1734 års lagstadgande uti
ifrågavar. afseende bör oförandradt bibehållas och förnyar
mitt yrkande örn afslag å betänk.
Frih. Boye, Ludv.: Jag understödjer Frih. Raabs framställning.
Motionens syftemål har varit att komma till något
bestämdare uti ifrågavar. afseende, än den gamla lagen;
men Utsk. liar sjelf insett, snart sagdt, omöjligheten deraf
att classificera arfvodesbeloppen under bestämda föreskrifter.
Den t. ex., som emottagit penningar till förräntande, kan
icke förtjena så mycket för besväret dermed som den, hvilken
emottagit t. ex. en vidlyftig rörelse att sköta; och då
Utsk. föreskrifvit, att frågan i alla fall ytterst skall bero på
domarens pröfning, synes förändringen öfverflödig, hvadan
jag altså tillstyrker afslag.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Redan då betänk,
förra gången förevar, yttrade jag några ord för afslag derå.
Jag förenar mig således nu med dem, som talat för betänkts
förkastande.
LagUtsk:s betänk. N:o 75 blef af R. 0. Ad. afslaget.
Den 6 September.
Vid förnyad föredragning af LagUtsk:s d. i dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 114 i anleda, af återremiss utaf
Ulsk:s betånk. N:o 76 öfver Hr Salomon Rubins motion om
stadgande, att, då domstol förklarar någon böra stå under
förmynderskap utöfver den i lag bestämda myndighetsålder,
sådant skall i tidningarna och frän predikstolen kungöras,
blef betänk. N:o 76 af R. o. Ad. bifallet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 8 September 1834-
Plenum kl. 10 f. m.
Upplästes det rörtde valet af R. St:s Just.ombudsman
inför R. St:s Electorer d. 6 dennes hållna prot., så lydande:
År i834 den 6 Sept. sammanträdde R. H. St:s valde
Electorer för att utse R. St:s Just.ombudsman; och befunnos,
vid valsedlarnas öppnande, rösterna hafva utfallit som
följer:
Revisionssecret. och Ridd. af K. Nordstjerneorden P. N.
Poignont .
3o röster.
Häradshöfd. Grefve Dav. Frölich 7 „
Hofrättsrådet och Ridd. af K. Nordstjerneorden
C. L. Landin
7 „
Hofrättsrådet och Ridd. af K. Nordstjerneorden
C. P. Törnebladh  3 „
Krigshofrättsrådet och Ridd. af K. Nordstjerneorden
Cl. Livijn 1 röst.
Varande altså till R. St.“s Just.ombudsman utsedd Revisionssecret.
och Ridd. af K, NordstjerneOrd. P. N. Poignant.
Ut Supra.
Arv. Arveson Posse. C. P. Ödmann.
Olof PFijk. Joh. Bengtsson.
Likaledes upplästes det inför samma Electorer ofvannämnda
dag hållna prot., rörtde valet af R. St:s Just.ombudsmans
suppleant, så lydande:
År r834 d.6 Sept. sammanträdde R. H. St:s valde Electorer
för att utse den man, som skall efterträda R. Sirs Just.-  ombudsman, i fall han innan nästföljande riksdag skulle med
döden afgå; och befunnos, vid valsedlarnas öppnande, rösterna
hafva utfallit som föijer:
Hof
-
Den 8 September.
73
Hofrättsrådet och Ridd. af K. Nordstjerneorden
G. L. Landin a5 röster.
Häradshöfd, och Ridd. af K. Nordstjerneorden
J. J. Bergström . , 12 „
Häradshöfd. Gr. Dav. Frölich 10 „
Krigshofrättsrådet och Ridd. af K. Nordstjerneorden
Glaes Livijn
t röst.
Varande altså Hofrättsrådet och Ridd. C. L. Landin
utsedd att efterträda R. St:s Just.omljudsman, i fall han innan
nästföljande riksdag skulle med döden afgå. Ut supra.
At'v. Arv.son Posse. C. P. Ödmann.
Olof 1'Vijk. Joli. Bengtsson.
Öppnades Hrr Electorers lista till fyllande af åtskilliga
lediga platser i Utsk:n; och befunnos hafva blifvit utsedde
till ledamöter i
ConstitutionsUtskottet:
efter Hr Cederschjöld, Pehr Gust.,
N:o 1191 Hr Anckarloo, Dav. Gust.;
StatsUtskottet:
efter Hr Tamm, Pehr Adolph,
N:o i43o Hr Gyllengahm, fullm. Hr von Troil, Emil;
BevillningsUtskottet:
efter Hr Tham, Wolrath, Hr Stedt, Claes, och Hr von
Kraemer, Rob.,
N:o 290 Frih. von Rosen, fullm. Gr. Lewenhaupt, Mauritz,
,, 86 Hr Stuart, Fredr. Christopher,
„ 23og Hr af Dalström, Gustaf Jacob;
BancoUtskottet:
efter Hr Hammarhjelm, Carl Fredr., Hr Hallenborg, Cart
Johan, Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh., Frih. Hermelin,
Aug., och Hr af Wingård, Joh. Didi'.,
N:o 2118 A. Hr Lagerheim, Erik Julius,
„ i563 Hr Cederstråhle, Joh. Casimir,
„ 1600 „ Braunerhjelm, Ferdinand,
„ 2259 ,, af Wåhlberg , Gustaf Denis,
„ 2287 „ af Rolen, Joh. Samuel;
Lagutskottet:
efter Hr von Sydow, Axel Reinh.,
N:o 1981 Hr Nordenstolpe, Georg;
Allm. Besvärs- och OecöU omiUtskottef:
efter Gr. Posse, Arv., Frih. Hermelin, Aug., och Gr. Mör-“
ner, Carl Göran,
N:o 342 Frih. von Stedingk, Styrbjörn,
„ 7 Hr Sparre af Rosswik, Gust. Mauritz,
i3 H.
74
Den S September.
N.o 1708 Hr Blomcreutz, fullm. Hr Danckwardt Liljeström,
Claes;
Riddar husUtskottet:
efter Frih. Hermelin, Carl Sam.,
N:o 1925 Hr Ehrengranat, fullm. Hr Blomstedt, Christ. Jacob.
Justerades 4 prot.utdr. för d. 6 dennes.
Justerades pleniprotrn för d. 1 och 4 sisth Aug. f.
och e. m.
Ånyo föredrogs Oecon.Utsk:s den 1 dennes pä bordet
lagda ytterligare betänk. N:o io4, i frågan dels om rättighet
till enskilda theatrars inrättande, dels ock om upphörande
af de afgifter till K. Theaterns och Hofcapellets pensionscassor,
som för representationer i landsorterna erläggas.
R. o. Ad. beslöt, att delta betänk, skulle punktvis
pröfvas.
irsta punkten.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Utsk. har i så
måtto frångått sitt förra betänk., som TJtsk. deri tillstyrker
en anhållan, att enskilda theatrar i allmänhet må tillåtas,
men att i afseende på hufvudstaden det vilkor vid ett sådant
tillstånd borde iakttagas, att beståndet af en god och
emot ändamålet svarande theater derstädes likväl icke förfelades;
hvaremot Utsk. nu föreslagit, att Ständerna må
anhålla om ovilkorligt tillstånd för enskilda theateranläggningar
jemväl i hufvudstaden. För min del skulle jag tro, att
det' sätt, hvarpå det förra betänk, är uppstäldt, har företräde
för detta sednare. Jag grundar min öfvertygelse derpå,
att det är af vigt för hufvudstaden att äga en nationaltheater.
Denna åter kan icke underhållas utan bidrag af Konungen
eller slaten. Hittills har den haft sådana af beggedera
och likväl med möda kunnat berga sig. Under den
tid jag var Statssecret., hade jag tillfälle göra någon närmare
bekantskap med ämnet. Måhända äro förhållandena
nu annorlunda; men åtminstone då jag nödgades öfvertaga
styrelsen, vore de sådana, att det icke var möjligt att sammanhålla
theatern utan särskildt understöd. Konungen lemnar
sådana i ganska betydlig mån, och staten ger ock, fastän
ringa ; men de räcka likväl icke till. Skulle nu enskilda
theatrar få inrättas, så är det icke osannolikt, att sådana
skola uppstå för någon kort tid, en efter annan, och för nyhetens
skull taga folk från stora theatern; och att icke blott
denna, utan sjelfva konsten derpå komme att lida, är otvifvelaktig!.
Det synes mig sålunda vara försigtigt och rätt
att låta tillståndet för enskilda theateranläggningar i Stockholm
bero på K. theaterns styrelses pröfning, huruvida den
-
na sistnämnda theater kan subsistera bredvid de förra. Stockholms
publik har hittills visat tig otillräcklig att gifva fullt
hus åt den theater, vi här äga; och skulle denna publik nu
delas mellan flera, komme den stora theatern säkert att falla.
Jag vill icke ingå i bedömande, huruvida sådant vore nyttigt;
men vill man, att en nationaltheater skall finnas, bör
man icke tillåta enskilda theatrar, utan efter pröfning af
styrelsen för den theater, som redan finnes. Jag tillstyrker
altså uti förevar, irsta punkt afslag till detta sednare be
tänk.
och bifall till det förra.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag skulle tro, att den siste
värde talaren begått det misstag, att, då han yttrat nationaltheater,
han menat den K. operan. Det är bekant, att
den lyriska scenen icke bär sig utan statsbidrag; men det
är ett annat förhållande med en nationaltheater, som egentligen
består af den dramatiska scenen , och det är denna
sednare, som Utsk. trott kunna bära sig bredvid privattheatrar.
Då Utsk. derjemte ansett det i aesthetiskt hänseende
vara af vigt att väcka och underhålla täflan, samt Utsk.
uti privattheatrarna velat finna en blifvande skola för den
större theatern, har Utsk. altså stadnat vid det föredrag
lia tillstyrkandet, hvilket jag icke heller nu kan annat
än bifalla.
Frih. Ehrenborgh: Den siste talaren har ganska rätt
uti sin erinran. Jag menade verkligen stora operan, då jag
sade nationaltheater; men jag får åter anmärka, att den
nu befintliga theatern just är byggd hufvudsakligen för lyriska
scenen. För talscenen är den minst passande; ty om
man skall höras, måste ljudet höjas så starkt, att det är få,
som dermed kunna utstå. För en nationaltheater vore således
stora operans local ingalunda lämplig; men då emedlertid
en stor kostnad ligger i byggnaderna, och man icke har
råd att anslå så stora bidrag, som komme att erfordras, om
endast lyriska representationer skulle gifvas, utan nödgas
påräkna hjelp från den dramatiska scenen, så är nödvändigt
att hafva denna i det möjligen bästa skick. Tillåter man
åter en obegränsad täflan, så är jag öfvertvgad, att den går
under. Om man tror, att så bör gå och att de privata theatrarna
skola ersätta fallet, vinnes visst ändamålet genom
Utsk:s förslag; men jag kan icke inse, att sådant vore nyttigt.
En mängd små nätta djurgårdstheaterstycken kunde
vi väl få se; men den högre theatern försvunne. Jag vill
visst icke påstå, att vår theater nu är god; men den blefve
ändå sämre, om förslaget antoges. Jag måste till prot. reservera
denna min tanka.
Hr von Troil, Emil: Jag kan icke fästa något egenligt
afseende på de skäl, Frih. Ehrenborgh anfört. Han
har trott, att en nationaltheater icke skulle kunna bestå i
täflan med privattheatrar. Om jag kunde medgifva den sats,
hvarifrån Hr Frih. utgått, skulle jag komma till samma resultat
som han; men jag tror, att det närvarande förhållandet,
att, fastän privattheatrar varit förbjudna, vi likväl icke
äga någon nationaltheater, då vi deremot verkligen ägde
en sådan, när ett dylikt förbud ej existerade, icke bevisar för
Hr Frih:s sats. Jae skulle ej lita på mitt omdöme i denna
del, om det icke de för sig en auctoritet, som både äger
sakkännedom och icke lärer kunna beskyllas för klandersjuka
emot Styrelsen; det är nemi. Svenska Academien. Uti K.
Gustaf IH:s tid kunde man visserligen kalla K. theatern
nationel; men så ovanliga förhållanden, som då ägde ruin
emellan regenten och theatern, kunna ej återförväntas. Om
ett folk i vanliga förhållanden vill äga en nationel scen, d.
v. s. en inhemsk dramatisk litteratur, måste flera täflande
theatrar finnas, som trygga en förtjenstfull dramatisk författare
derom, att om en spectakeldirection af nyck eller ensidighet
vägrar att uppföra hans verk, skall en annan med
begärlighet tillegna sig detsamma, så vida arbetet verkligen
äger förtjenst. Kan ej K. theatern bestå under en sådan
frihet, som utgör vilkoret för den nationella konstens uppkomst
må den falla. Jag yrkar bifall af den föredragna
punkten,
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag instämmer med
Frih. Ehrenborgh. En talare har sagt, att det är mera troligt,
att en nationaltheater skall uppkomma, om enskilda
få frihet att anlägga en sådan; men när man betänker, att
den nuvar. theatern dels har kostnadsfri local, dels är försedd
med betydliga inventarier af alla slag samt derjemte
åtnjuter allmänna bidrag och ändock har svårt vid att
bestå, huru kan man väl då hoppas, att en enskild, saknande
alla nämnda förmåner, skulle kunna bära sig, utan att
falla ned i ett penningesökande, som komme att bringa den
ädlare konsten på fall, emedan de stycken, som gemenligen
betala sig bäst, äro sådana, som för den talrikaste, d. v. s.
den ringare allmänheten äga största retelsen. Jag kan derföre
icke annat än, just på de skäl Hr v. Troil anfört, finna
nödigt, att den inskränkning göres, som Utsk. i dess betänk,
tillstyrkt, eller, hvilket vore ännu bättre, att man förblefve
vid hvad som nu äger rum.
Gr, Horn: Om det är sannt, att de inrättningar, hvilka
grunda sig på monopofler, äro de minst lyckade, måste sådant
isynnerhet vara tillämpligt i afseende å skön konst.
Man kan väl icke tänka sig något mera nedstämmande för
theaterkonstens älskare och idkare, än att den skall kunna
utöfvas med säkerhet för sitt bestånd, utan allt afseende å
förtjenst; att den på ett ställe till följd af privilegium, äfven
då den synbarligen går tillbaka, likväl skall i förmåper
stå framför den, sora vill försöka att gå framåt. Utan
tvifvel har den dramatiska konsten sjunkit; alla äro derom
D c u 8 September.
77
ense. Det är med största svårighet man han erhålla ens de
mest medelmåttiga sujetter. Man måste nödvändigt häraf
draga den slutsats, att vår stora theater icke är byggd på
l iktiga grunder. Lemnar man deremot en fri täflan för konsten,
så är jag öfvertygad, att friheten här, likasom i alla
andra förhållanden, skall utöfva ett mägtigt och välgörande
inflytande. Skulle det ock blifva nödigt för en eller annan
theaterdirectör att, för att subsistera, arbeta i den lägre theatern,
så finner jag intet ondt deri, enär man såmedelst kunde
skapa ett tidsfördrif för den mindre bildade massan, hvilket
alltid hade företräde för dess nu vanliga förströelser,
deni detta då kunde afböja. Men att nedsätta den
theater, vi äga, och dermedelst jemväl afvända den goda
tonen, sorn hos oss betyder så mycket, från att besöka theatern,
det kan icke annat än vara olämpligt. Det är just i
och för ett sådant misstag, som man nu så ofta ser de
bättre platserna på vår theater lediga; och det är derifrån
förlusterna härleda sig. Jag får ännu en gång fästa uppmärksamheten
uppå, att det är den lyriska scenen, som ej
kan bära sig här, såsom den bär sig i andra länder. Vi
hafva ju sett privattheatrar bära sig ganska väl, såsom t. ex.
den pä Djurgården, och jag tror således, att flera kunna
uppstå utan menlig inverkan på stora theatern, så vida
nemi. denna höjer sig utur den apathi, hvari den för närvar.
belinnes. Härtill åter är täflan det säkraste medlet; ty
det gifves icke någon starkare stimulus för ens ansträngning,
än att se någon vilja gå sig förbi, med hvilken man competerar.
Dessutom har saken en annan sida, hvarifrån den
jemväl ådrager sig consideration. Det är nemi. sjelfva rättsfrågan.
Jag vet då icke, huru det kan med stöd af lag försvaras
att neka andra, än den monopoliserade theatern, att här representera.
Polismagten har icke något annat att skaffa med
företag, af hvad natur som helst, än så vidt ordning och
sedlighet kräfva dess mellankomst. Att förbjuda personer
att uppföra skådespel, då hvarken ordning eller sedlighet
deraf lida, eller att uteslutande lemna tillstånd åt endast en
viss association, anser jag vara lika orimligt, som örn man,
för att afvända en farlig täflan för någon särskildt gynnad,
icke tilläte andra att befatta sig med t. ex. poesi, bildhuggeri
o. s. v.
Ilr von Troil: Hr v. Hartmansdorff har yttrat, att
han af samma skäl, som jag framställt, förenade sig med
Frih. Ehrenborgh, mot hvilken jag talat. Mitt skäl var, att
vår theater icke nu är eller under närvar, förhållanden kan
bl ifva nationel. Hr v. Hartmansdorff bestrider altså bifall
till Utsk:s förslag, på det vi icke må få någon nationel theater.
Hr v. Hartmansdorff har vidare sökt visa, alt en bättre
theater, än den vi äga, icke skulle kunna uppstå derföre,
att denna redan är i åtnjutande af så stora ceconomiska
7S
Den 8 September.
fördelar. Jag ber då att fa fästa uppmärksamheten på olägenheterna,
i oeconomiskt afseende, vid vår nuvar. theater.
Den underhåller nemi. en dyr ballett, en kostsam
förvaltning, en mängd pensionärer och en stor del dåliga
sujetter. Allt sådant äger icke rum vid en väl styrd privat
thealer; och jag tror, att det uppväger de fördelar, Hr v.
Hartmansdorff för den monopoliserade theatern ville finna.
Hr v. Hartmansdorff har vidare sagt, att frihet för theateranläggningar
skulle åstadkomma ett ständigt penningesökande
på konstens bekostnad. Om förhållandet nu är annorlunda,
vill jag icke bedöma; men vid sista riksdagen åtminstone
sade dåvar. förste directören, att på vår K. tlieater,
för att få fullt hus, måste gifvas pjeser, sådana, att de icke
borde kunna uppföras i Södertelje.
Hr von Hartmansdorff: Då jag instämmer med Frih.
Ehrenborgh, torde R. o. Ad. finna, att jag lika lifligt önskar
en nationalteater som Hr v. Troil; men det är om
sättet att erhålla en sådan, som jag tänker olika med honom
och Gr. Horn. De tro, att sättet ligger i täflan och
att blott fullkomlig frihet dertill lemnäs, skall theatern
höja sig till en nationalteater. Men på hvilka vingar? Jo,
tillgångar att betala artister, costumer etc. etc. Men då nu
inkomsterna icke lemnat tillgångar för en, huru skall man
då tro, att de skulle inbringa erforderliga medel för flera?
En bestämd motsägelse ligger i detta sätt att söka sitt
mål, om man än vill öfverskyla förhållandet med de vackraste
grundsatser. Rättsfrågan behöfver jag icke upptaga;
ty det är lika öppet, nu som förr, för hvar och en att begära
tillstånd till theaters anläggning. Konungen äger då att
pröfva, om det är lämpligt och förenligt med vår nuvarande
theaters bestånd att dertill samtycka. Första frågan måste
vara att se till, att man har något, sorn duger. Att tvärtom
uppoffra, hvad man har, för att experimentera i förhoppning
om något bättre, utan att vela till hvad slutföljd man
kommer, dertill kan jag icke inse giltiga skäl. Jag beklagar,
att de ledamöter, som af erfarenhet känna denna sak
bäst, nu icke äro tillstädes för att afstyrka dc nya rönen.
Man säger, att vår nuvar. theater icke kan hära sig i anseende
till kostnaderna för ballet, capell etc.; men då man
derjemte medgifver, att sådant icke skulle komma i fråga
vid en privaltheater, erkänner man ju, huru torftiga representationerna
der skulle komma att blifva. Under ledning
af vårt nuvar. capell har musiken hos oss höjt sig till en
ståndpunkt, värdig en hufvudstad och i vissa hänseenden
täflande med dem, som äro vida större. Likväl skulle,
efter de nu framställda åsigterna, intet capell komma
att finnas, och sålunda icke heller några ständigt anställda
tonkonstnärer. Endast detta synes mig utvisa, att
man är på väg att för de vackra grundsatserna och talesät
-
Den 8 September.
79
ten förstöra elen sköna konsten. Att fråntaga pensionscassan
dess inkomster leder till samma mål; och det synes mig verkligen,
som hade Utsk. velat göra liksom de fåvitska mödrar,
hvilka af för mycket ömhet omfamna sina barn så häftigt,
att de qväfva dem. Jag förnyar min anhållan om propos.
å bifall till Utskts första betänk, i denna punkt.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Den siste talaren — jag
har icke haft tillfälle att afhöra de öfriga— har yttrat åtskilligt,
som jag ej kan förbigå. Han har utgått från den
synpunkt, att den stora theatern icke skulle kunna bära sig
i täflan med enskilda. Jag troi- icke, att denna sats är af erfarenheten
vitsordad. Det upplystes nemi. under sista discussionen
öfver detta ämne, att det gafs en tid, då Stockholm
ägde 4 theatrar, hvilka alla hvar för sig buro sig och voro
fullt ut så goda som den nuvar. enda, samt höllö vår theaterkonst
pä en vida högre punkt, än den nu befinner sig.
Utsigterna för det kommande spelaret äro nu ganska mörka;
och jag är öfvertygad, att om vi ägt en enskild theater,
hade man haft vida större hopp, än man nu äger, om
en repertoire, mera lämpad efter den bildade publikens fordringar.
Då Utsk. undanröjt tvistepunkten och icke yttrat
sig om grundsatsen, huruvida tillstånd lagligen kan vägras
eller icke, utan blott tillstyrkt, att R. St. måtte hos K. M.
anhålla, att privata theatrar äfven i hufvudstaden må tillåtas;
så, och då det är otvifvelaktig!, att alla yrken böra vara
lika fria, kan jag icke finna, hvarföre man skulle hesitera
att till Regeringen frambära en önskan uti förevar, ämne.
Jag tror dessutom, att det är Representationens pligt
att uti en fråga som denna, hvilken blifvit föremål för en
mer än förtjent uppmärksamhet, uttala hvad som är rätt.
Man har sagt, att den musikaliska konsten komme att lida
af den ifrågaställda friheten. Jag får dervid blott erinra,
att då K. M. med 36,ooo r:dr årligen bidrager till capellet,
synes det kunna bestå, oberoende af theatern. Jag tillstyrker
altså bifall å usta punkten af Utsk:s sednare betänk.
Hr von Troil: Utaf allt, hvad Hr v. Hartmansdorff
sednast anfört, finnes blott ett skäl, som icke förut är vederlagdt,
det nemi., att enskilda theatrar icke skulle kunna
hålla en ballett eller ett capell, som vore jemnförligt med
de nuvar.; och han har derföre befarat, att den musikaliska
konsten skulle komma att aftaga, utan att likväl utlåta sig,
om han fruktar, att det skulle komma att dansas sämre än f
förut. Jag vill icke ingå i en närmare undersökning, huruvida
capellet har så stor del i den utveckling, den musikaliska
talenten för närvar, innehar, sorn Hr v. Hartmansdorff
vill tillerkänna detsamma. Så mycket vet jag dock, att den
person, som mest bidragit att hos oss fullkomna vocalmusiken,
ej har theatern att tacka för sin bildning. Hr v. Hartmansdorff
har sagt, att en nationaltheater, utan capell och
So
Den 8 September.
ballett, vore en torftig theater. Tyckena iiro olika. Jag åtminstone
skulle för min del föredraga åskådning af“t. ex.
en Shakespeares odödliga mästerverk, gåfvos de ock inom
nakna väggar, framför den vackraste dans på vår förgyllda
K. theater.
Frih. Ehrenborgh: Jag begärde ordet för att meddela
några upplysningar, hvilka jag icke hört framställas.
Jag lefde icke på den tid, då flera theatrar på en gång buro
sig i Stockholm; men jag tror icke, att förhållandet ar
sådant, som den siste talaren, hvilken ännu mindre Öfverlefvat
den tiden, föreställt sig detsamma. Jag tror nemi., att
det just var prakten vid Gustaf lilis theater, som gjorde, att
den bar sig bredvid de mindre. Ett annat skäl är det, att
åtskilliga al den dramatiska theaterns sujetler voro tjenstgörande
jemväl vid stora operan. Men månne den stora theatern
numera skulle kunna bestå bredvid enskilda? Min öfvertygelse
är åtminstone icke sådan; och enda medlet för
öfvervigt i täflingen biefve, om stora theatern kunde öfverträlfa
i prakt, dans och sceneri. Sådant åter skulle icke
kunna åstadkommas, om recetten minskades genom att dela
publiken. Frågan är altså: vore det bra, att en allmän
theater ej funnes? Härom vill jag icke ingå i undersökning;
men jag skulle tro, att vi ännu äga alltför svaga grunder
för förhoppningen att genom enskilda theatrar få ersatt,
hvad vi, genom förlusten af den allmänna, komme att sakna,
för att man bör anförtro sig åt dessa förhoppningar.
Jag vill åberopa ett exempel. En liflig vän af theatern,
sorn redan 1818 insåg, att det var omöjligt, att den kunde
bära sig utan allmänna bidrag, nemi. Gr. Löwenhjelm, uppgjorde
då en plan för anläggande af privattheatrar. Jag
skulle sätta denna i verket; men jag erfor, alt ingen enda
artist ville derå uppträda, och jag måste begagna all den
magt, jag kunde äga, för att förmå stora theaterns personal
att biträda Hr Törners theater. Detta är ett factum.
Jag anhåller örn afslag å delta och bifall till det förra betänkandet.
Den nu föredragna lista punkten blef af R. o. Ad. bifallen.
2ldra punkten.
Bifölls.
3:dje punkten.
Hr Dalman: I öfverensstämmelse med de åsigter, jag
hade äran framställa, då denna fråga sista gången förevar,
yrkar jag jemväl nu afslag å förevar, punkt. Jag kan nemi.
icke linna någon nödvändighet uti, att theaterpjeser mera
skola vara underkastade censur, än andra skrifter. Att öfverlemna
en författareproduet, af hvad slag sorn helst, lill
be
-
Den 8 September.
81
beroende af någon enskild persons pröfning är en inskränk-»
ning, sora ingalunda passar för en nation, hvilken i stället
borde söka att utvidga sin frihet såväl i det ena som andra
alseendet. För min del är jag Öfvertygad, att den framskridande
allmänna bildningen, som sålunda sprider en allt
större och större ömtålighet, lemnar en fullkomligen tillräcklig
garanti i det åsyftade afseende!. Skulle man antaga
den föreslagna censuren, kunde det hända, att mången nyttig
sanning undertrycktes af considerationer utaf det ena eller
andra slaget. Dä theatern bör vara en moralisk bildningsanstalt,
ar det för detta ändamål nödigt, att den får
använda sig i alla genrer. Vådorna af möjligen framträdande
mindre grannlaga representationer synas mig icke
jemnförliga mot vådorna af en godtycklig censur; och det är
gifvet, att den skall blifva godtycklig, då censors åtgärd icke
kan öfverklagas. Om Utsk, åtminstone föreslagit rättighet
till appell till Tryekfrihetscommitte'en, hade någon garanti
emot godtycket funnits; men nu är tillfället dertill lemnadt
fullkomligt öppet, ty jag hemställer till hvilken auetoritet i
landsorterna man väl skulle kunna Öfverlemna censorsutöfni
ngen, der man kunde påräkna nog bildning för att ickfc
befara orättvisa förhållanden. Jag tillstyrker afslag å förslaget.
Gr. Horn: Den siste talaren har sagt, att vi icke ägde
någon erfarenhet, som ådagalagt behofvet af den föreslagna
censuren, .lag får då tillkännagifva, att inför Utsk. blifvit
upplyst, det en sådan erfarenhet verkligen vore tillgänglig.
Det visades nemi. med citerade facta , att piecer blifvit uppförda,
som varit vådliga för sedligheten; men hvad mig särskildt
beträffar, har jag påyrkat censur förnämligast för att
såmedelst afväpna den mening, som ville motsätta sig den
fria utöfningen af konsten. Måhända är cn sådan åtgärd öfverflödig,
särdeles som den, hvad hufvudstaden beträffar,
visserligen tillräckligt motsvaras af publiken sjelf; men det
är för landsorternas skull, som man ansett den nödig, och
jag har dermed jemväl velat afvända de skäl, man inom
Utsk. anfört för bibehållande af förbudet mot uppförande
af theatrar i universitetsstäderna. För mig har det aldrig
varit tänkbart, att åtgärden skall kunna öfvergå till en politisk
censur, utan endast komma att utöfvas i afseende å
sedlighetens fordringar. Jag tror dessutom, att man kan
undandraga sig censuren derigenom, att man Öfverlemnar
arbetet till granskning af Tryckfrihets-committeen. Hvad som
emedlertid är gifvet är, att scandalosa stycken verkligen
blifvit uppförda på våra småtheatrar.
Frih. Boye, laid v.: För att vederlägga den förste talaren,
torde jag få använda hans egna skäl. Han har nemi.
sagt, att theatern bör vara en moralisk bildningsanstalt.
i3 H. Ji
82
Den 8 September.
Nå väl! För att åstadkomma sådant, måste man först oell
främst bilda correctiver, som hindra theatern att blifva motsatsen
af dess bestämmelse; och jag begriper icke, huru dessa
skola kunna skapas, örn icke i säkerheten, att allmänheten
förvaras emot osedliga representationer.
Hr Dalman: Ur samma synpunkt, som Gr. Horn velat
upptäcka medel till förekommande af osedliga representationer,
borde man äfven införa censuren i afseende å alla
tryckta skrifter, hvilka jag anser kunna innefatta större fara
för sedligheten än något spectakel, så vida nemi. massan af
folket har håg för det osedliga. Man såg i Paris, der man
efter revolutionen i början uppförde osedliga pjeser, att de
blott verkade derhän, att folket icke ville se dem. Sådant
torde bevisa, att sedligheten har en helt annan grund; och
jag tror, att lasten väcker större afsky, då den skådas i dess
hidösa form från theatern, än då man endast derom läser
eller föreställer sig den. Yi hafva hos oss sett en pjes af
den nyare Franska skolan: Trettio år i Paris. Man kan
icke neka, att den är ohygglig, men jag är öfvertygad, att
en spelare ej ser den utan nvtta; åtminstone väcker den
visserligen icke någon till passion för spel. Man öfverskyler
lasten och säger, att man gör det för alt icke såra sedligheten.
Jag tror icke, att man häri har rätt; och då jag
ar öfvertygad, att om ock censuren komme att undanhålla
en eller annan grof scen, den säkerligen komme att approbera
de mest omoraliska och i deras inre osedliga stycken,
endast handlingen vore insvept i granna och oanstötliga ord,
och jag tillika tror, att sådant vore af ett vida mera menligt
inflytande på den verkliga sedligheten, kan jag icke annat
än finna förslaget skadligt, och det är mig obegripligt,
huru någon kan försvara en censur. Vida principenligare
vore det väl då att ställa de ifrågavar. arbetena under en
bestämd lag och utfästa böter för osedliga pjesers uppförande,
än att öfverlemna dem åt en godtycklig granskning af
personer, som kanske alldeles icke förstå att bedöma dem,
och som måhända skulle borttaga de mest sanna drag i en
karaktersteckning etc., blott derföre, att den kunde synas
alludera på en eller annan mägtig person eller grannlaga
händelse m. m. Jag hyser visst icke hopp, att min åsigt i
denna del skall göra sig gällande; men jag har likväl velat
till prot. uttrycka min reservation emot ett tydligt återgångssteg
inom vår yttrande-frihet.
Frih. Ehr enborgh: I consequens med hvad jag yttrat
i afseende å tillvaron af privattheatrar, är det klart,
att jag önskar bifall till denna punkt, och frågan är för
mig endast den, till hvilken auetoritet den ifrågavar censuren
bör uppdragas. Kunde jag tänka mig en theaterdirectör
för stora theatern nog liberal och opartisk, vore denne
visserligen närmast att öfvertaga censorskapet; men dä en na
-
Dcn S September.
83
turlig jalousi bär måste äga ruin, vore det måhända icke
antagligt att från detta håll erfara tillbörlig oväld. Då synes
mig åter Tryckfrihets-committeen gerna kunna sysselsätta
sig med den ifrågavar. granskningen. Det vore ett litet
oskyldigt försök att åtminstone till någonting använda denna
committé'’; och det synes stå i full enlighet med grundlagens
föreskrift, att nemi. intet bidragande till osedlighet
får spridas bland allmänheten. Jag hemställer således om
bifall till den ifrågavar. punkten, förutsättande, att censorsutöfningen
lämpligast kan uppdragas åt Tryckfr.-committeen.
Frih. Boye: Den ledamot, som yrkat afslag å förevar.
punkt, har bemödat sig att flytta den der föreslagna
censuren inom samma kategori, som censur å skrifter. Jag
begär då att få erinra hvilken himmelsvid skillnad , som finnes
emellan ett offentliggörande genom theatern och ett sådant
genom tryck. Denna skillnad består i den olika publik,
till hvilken begreppen i det ena eller andra fallet spridas.
Det är icke samma publik, sorn läser theaterlitteraturen,
som den, hvilken besöker spectaklerna. En skrift fores
sällan under bedömande af samma personer, som från
galleriet eller parterren åskåda ett theaterstycke. Ungdomen,
som från theatern ser depraverade seder, eller hör
förvillade politiska begrepp der framställas, behåller intrycken
häraf ofta till sin stora skada; men det är deremot icke
att förmoda, att en hundradedel af denna samma ungdom
kommer att läsa pjesen. I öfrigt och i afseende å den
värde talarens förmenande, att det vore bäst stifta en lag
emot de ifrågavar. befarade oordningarna, får jag endast fästa
uppmärksamheten dervid, att en sådan alltid komme att
innebära inskränkning i Tryckfr.-lagen, hvaraf åter följde,
att man icke på 5 år kunde åtkomma den eontroll, som
Utsk. på goda grunder och lämpligt sätt nu sökt att gifva
oss.
Hr Dalman: Frih. Boye rnedgaf i sitt förra yttrande,
att censuren icke var af någon erfarenhet påkallad, men alt
åtgärden likväl borde antagas såsom ett correctiv för theaterns
bibehållande vid samma goda hållning, sorn den nu
innehar, och hvarmed han trott, att man icke borde dröja
i 5 år. För min del skulle jag tro, att det är tid nog att
införa censuren, då den börjar visa sig behöflig; och vådligt
måste det alltid blifva att införa den på godtyckesväg.
För öfrigt synes det mig klart, att lika litet sorn tryckfriheten
är inskränkt derigenom, att en jury kan förklara en
osedlig skrift förvunnen till stralf, lika litet skulle en sådan
inskränkning äga runi derigenom, att man underställde en
tvetydig theaterpjes en jurys bedömande. Theaterpubliken
är visserligen icke densamma som den läsande, men jag tror,
att de liderliga visor och vidskepliga berättelser, sorn tid efter
annan utbjudas* köpas och läsas af en vida lägre publik,
84
Den 8 S c p t e m b e r.
jin den, sorn bevistar spectaklet; och då man talat om osedliga
theaterpjeser och citerat Frankrike, får jag förklara,
att ehuru ifrig theatergångare jag varit, och då jag sålunda
tror mig känna de flesta stycken, som på de sednaste 12
åren blifvit gifna å vår theater, jag just funnit de pjeser
mest osedliga, hvilka qvarstå från den gamla repertoiren,
nemi. af Kotzebus och La Fontaines produeter. Der ser man
nemi. låsten framställd under den förvillande formen af någon
ursägtlig obetänksamhet, ett ungdomligt lättsinne m. m.;
och det är just denna form att visa lasten, som är för sedligheten
den mest förstörande. Det ondas följder inskränka
sig dervid gemenligen till en liten förebråelse, något obehag
för ögonblicket etc., och visar sällan i lasten något rätt afgkräckande.
Jag qvarstår sålunda vid min öfvertygelse, att
långt ifrån att det föreslagna correctivet komme att göra
godt, skulle det vara skadligt och skaffa fram på vår scen
.en hop stycken, deri lasten visade sig öfverskyld af vackra
prd, oaktadt de mest laga karakterer skulle deri förefinnas,
pffl man undersökte det inre af handlingen.
Hr von Hartmansdorff: Den siste talaren har trott,
9tt Utskrs förslag icke till sitt behof vore af erfarenheten
påkaUadt. Gr. Horn och flera med honom hafva likväl upplyst
motsatsen, och Hr Dalman sjelf har medgifvit, att han
sett flera osedliga theaterstycken. Jag instämmer deri, att
lasten såsom sådan är lika fördömlig, antingen den är välklädd
eller naken, men jag tror icke med Hr Dalman, att
Ömtåligheten mot det osedliga numera är större än förr. Jag
skulle tvärtom befara, att oförskämdheten och lättsinnet äro
Större nu än förr; och ingen förbättring åsladkommes derigenom,
att man låter lasten framstå obeslöjad. Vore en
sådan lära riktig, borde det vara för sedligheten förmånligast
att låta ur Lasse Majas lefverne gifva ungdomen föreläsningar,
huru brott skola föröfvas, eller föra den omkring
på spelhus, krogar och i otuktens boningar för att göra lasterna
rätt åskådliga. Jag tror icke, att ens Hr Dalman
sjelf skulle vilja på det sättet uppfostra sina barn , då han
blifver husfader. Intrycken af de sceniska föreställningarna
verka kraftigare på ens föreställning just derföre, att de genom
alla sinnen bana sig väg till själen. Det är möjligt, att
icke allt det onda kan förebyggas genom censur; men derföre
bör man väl icke underlåta, hvad man kan. För min
del är jag öfyertygad, att örn den censur antages, som Utsk.
föreslagit, skall hvarken den gamla eller nya lasten undslippa
den räfst, lion förtjenar.
Hr Dalman: I anledn. af Hr v, Hartmansdorffs sednaste
yttrande får jag erinra, att jag redan förklarat mig önska
en lag, sorn stadgar ansvar för de ifråga var. förbrytelserna;
men jag vill icke, alt bestraffningen skall vara godtycklig,
likasom jag anser äfventyret icke böra i tillämpning
Dea 8 Sept cm Ler.
85
gen inträda, förrän förbrytelsen verkligen ägt rum. Jag
vill således hafva correctiv, men på laglig väg.
Frih. Boye: Hr Dalman har uppgjort en contradiction
emellan mitt förra och sednare yttrande; och för att komma
dit, har han begagnat den beqväma genväg att lägga i
min mun ett yttrande, sorn jag aldrig haft. Jag har aldrig
talat om något erfarenhetens vitsord i denna del, och jag
hänvisar till prot. till styrka för detta påstående. Men jag
får dock icke beklaga mig; ty efter Hr Dalmans sätt att
behandla mina yttranden, ar det en skonsamhet, då han blott
påför mig yttranden, sorn jag aldrig haft.
3:dje punkten blef af It. o. Ad. bifallen.
Hr Dalman och Silfverhjelm, Carl Adam, reserverade
sig emot det nu fattade beslutet.
4:de punkten.
II. Ex. Hr Gr. Mörner, Adolph Göran: Jag finner
uti denna punkt, att Utsk. föreslagit, att theaterns pensionscassa
må lietagas de medel, som utgöra enda vilkoret för
tillfälle att bereda sujetterna något understöd på deras ålderdom.
Då jag är ledamot i styrelsen af denna cassa, torde
det icke synas underligt, om jag söker bevara dess rätt, utgående
derjemte från en naturlig och billig omtanka för sådana
personers bergning, hvilka uppoffra sin tid åt allmänhetens
förnöjelse, så att de icke må behöfva tigga på sin
ålderdom. För ett sådant ändamål är en kunglig gåfva anslagen;
men för att öka möjligheten att pensionera, i den
mån behofvet sådant påkallar, synes mig intet lämpligare,
än att de, som utaf konstens utöfning hemta sina inkomster,
bidraga till den ifrågavar. cassan. Det kan icke nekas, att
ändamålet är välgörande, och det lärer väl ej heller böra
bestridas, att de konstidkare i denna väg, hvilka gemenligen
icke besitta den talent och skicklighet, som framalstras
inom den stora theatern, böra contribuera för ändamålet af
konstens högsta möjliga förädling; hvarvid det väl bör förutsättas,
att de mindre talenlerna, om de älska sitt yrke, jemväl
måste fästa interesse. Vill man se en artist egna sig
åt denna bana, är del nödvändigt att, för att få äga och
njuta af hans ungdom, hans medelålder, man äfven bör försäkra
honom om bergning på sin ålderdom. Jag yrkar altså,
att hvad hittills ägt rum må fortfarande sålunda förblifva.
Gr. Horn: Den siste talaren har visserligen rättvist ömmat
för sujetternas pensionering, men han har icke afsett,
huru hittills dermed tillgått; och då Gr. Mörner ändock begärt,
att saken må förblifva, sådan den är, förmodar jag,
att han jemväl velat, att d. K. brefvet af år i83t skall bibehållas.
Jag vill lemna derhän, om 1789 års bref, såsom
tillkommet före vårt närvar, statsskick, möjligen må anses
85
Den 8 September.
böra qvarstå, ehuru det aldrig kan blifva rättvist, att theatrarna
i landsorten skola bidraga till theatern i Stockholm;
men 1831 års bref, ett bref, sorn ålägger landsortstheatrarna
att bidraga till K. Hofcapellet, är en fullkomligt rättsvidrig
handling. Stark fråga uppstod jemväl i IJtsk., om icke anmärkn:sanledntmg
i ämnet borde i Constit.Utsk. väckas; och
denna fråga förföll med endast en knapp pluralitet. Här
är endast fråga om att återföra ett olagligt förhållande till
ett lagligt. Den Svenska artisten måtte väl icke vara mera
utesluten från den Svenska lagens beskydd, än hvarje annan
medborgare; och dessa kunna icke beskattas genom några
Konungabref. Med utländska artister är förhållandet icke
detsamma; men Utsk. har dock funnit lämpligt, att de afgifter,
som på den ifrågavar. vägen kunna inflyta, lämpligast
borde tillkomma de eommuner, hvarifrån den förtjenst
utgått, deraf skatten Ingés. Att, såsom Gr. Mörner, från
någon grundsats söka skäl att beskatta*, den ena theatern
eller det ena konstyrket för samma yrkes skull på ett annat
ställe, kan jag omöjligt godkänna. Jag yrkar bifall till
Utskts förslag.
IJr von Hartmansdorff: Då jag yttrade mig emot
lista punkten af Utsk:s förslag, antydde jag, att lika säkert,
som nämnde förslag verkade till förstöring af vår scen, lika
säkert skulle detta sista förslag stärka samma verkan. Vi
komma nu till denna sednare omständigheten. Jag får dervid
först förklara, alt jag anser åtskiljandet af capell och
theater vara alldeles olämpligt. Af ett capell, som icke dagligen
öfvas i större stycken, lärer aldrig kunna förväntas
några produeter af verkligt musikaliskt värde. Deremot ser
man nu, att män, som hedra Svenska namnet, som gifvit musik
åt Frithiof, m. m. tillhöra capellet; men derföre är det
ock nödigt, att de pensioneras på sin ålderdom, så att de icke
under sin verksamhetstid behöfva frukta en framtid af armod.
Att de personer, som erhålla tillstånd att idka skådespelarekonsten,
bidraga till en pensionsfond, deraf de ofta
sjelfva med tiden få nytta, kan jag icke annat än linna
lämpligt. Någon rättsfråga är icke bär å färde, ty saken
utgör endast en polisfråga. Jag erkänner, att Utsk., då det
vill gifva åt folkundervisningen, hvad det tager från theaterns
petisionscassa, gått tillväga på ett sätt, som synes vara ganska
klokt beräknadt för att vinna anhängare för Utsk:s ändamål;
och jag vill tro, att Utsk. verkligen afsett folkundervisningens
bästa. Men då man vill taga från den, sorn
har något, plägar det eljest vara ett med framgång användbart
sätt att förklara, det man vill gifva lofvet åt en behöfvande.
Handlingen blir derföre icke mera loflig, och jag måste
bestrida den både i grundsats och tillämpning. Här har
man tagit från de fattiga för att gifva åt andra fattiga. Det
är icke blott orätt, utan beklagligt att söka sig sådana till
-
D e u 8 September.
S7
flykter. Jag tillstyrker afslag på den i fråga var. punkten,
väntande mig visserligen den anmärkning, att det är besynnerligt
höra Statssecret. för ecclesiastik-ärenderna tala emot
anslag för undervisningen; men jag svarar, att ingen välsignelse
är med orättmätigt förvärfvade anslag.
Frih. Boye: Då jag föreställer mig, att de förmåner,
som 1789 och 1831 års bref försäkra, ingått i beräkning hos
deni, som egnat sig åt yrket, förefaller det mig ömmande,
ja rättsvidrigt, att 1111 beröfva theatern dessa fördelar. Då
de kunnat äga rum ända sedan 1809, mäste de väl icke vara
constitutionsvidriga; men hos min känsla väcker det en
strid, att man skall taga från någon, hvad som blifvit honom
utlofvadt.
Gr. Horn: Jag skall visst icke tala om Ilr Statssecret:s
större eller mindre böjelse att befordra upplysning
och folkundervisning; men det förundrar mig högligen, att
Konungens rådgifvare kunna försvara en Corporation pä bekostnad
af tydlig lag och rätt. Snarare hade man haft skäl
förvänta en motion om ersättning till den ifrågavar. cassan.
Man måste väl medgifva, att artister jemväl äro Svenska
medborgare, och sålunda för deras yrke kunna heskattas endast
af Ständerna. Således kan icke heller någon lindansare
eller hvilken sådan person som helst beskattas utan Ständernas
samtycke. 183 1 års bref är altså en fullkomligt olaglig
handling, d. v. s. en nullitet, och jag tror bestämdt, att
anklagelse i ämnet bort föranleda till riksrätt. Denna tanka
var ock delad utaf en stor del af Utsk:s ledamöter. Jag
vill visst icke betaga pensionscassan ett enda runstycke, och
jag tror, att den kunde vinna billig ersättning, om t. ex. ett
par proc. af K. M:s anslag till capellet i berörde ändamål
afsattes. Jag vet icke heller, huru man kan påstå, att artisterna
i landsorterna fråntaga Stockholms theater någon inkomst;
och det existerande förhållandet afviker altså både
från billighet och rättsbegrepp. Jag fortfar att yrka bifall
till betänk.
Hr Silfverhjelm: Lika med Gr. Horn yrkar jag bifall
å förevar, punkt och motsätter mig på del högsta de
grundsatser, som Gr. Mörner och Hr v. Hartmansdorff yttrat.
Den ifrågavar. afgiften är nemi. en indirect beskattning på
dem, som besöka theatern; och det kan icke vara billigt,
att landsortspubliken skall betala en drygare entree för att
nedsätta priset för Stockholmsboerna. Jag ville icke fråntaga
pensionscassan dess rätt; men det måste vara theaterpuhliken
i Stockholm, sorn skall betala. Afgiften ar veiki, så
dryg, att den så fördyrat spectaklerna i landsorterna, att fa
besöka desamma.
H. Ex. Hr Gr. Mörner: Då jag förra gången yttrade
mig, ingick jag icke i någon grundsats, utan framställde blott
SS
Den 8 September.
behofvet för sujetterna att icke vara i saknad af understöd,
yrkande dervid fortfarande af det mivar. förhållandet. Nu
har jag emedlertid hört talas om rättsvidrighet, och det är
icke obekant, att åtskilliga anmärkningar i sådan riktning
blifvit framställda; men då dessa äfven inom Utsk. ansetts
böra förfalla, torde saken icke vara så afgjord, som man
synes vilja anse den. Hvad beträffar sjelfva beskattningen,
får jag erinra, att denna endast kan drabba theatern såsom
minskning i dess vinst, men icke publiken, enär billetprisen
icke lära kunna ökas efter behag; och dä det är polismyndigheternas
rättighet att tillåta spectakler eller icke, måste
det äfven vara dessa myndigheter medgifvet att bestämma
vilkoren för ett sådant tillstånd. Då nu detta är sålunda
utfästadt, att det mäste inverka till konstens förädling,
måste deri icke innefattas någon obillighet. Jag förnyar
altså det tillstyrkande, jag i mitt sednaste yttrande framställde.
Gr. Horn: Till den siste talaren hemställer jag, om
icke uti bevilln.förordn. finnas intagna jemväl actörer, samt
en särskild beskattning för dem fastställd. Är det så, kail
jag icke inse, huru denna beskattning kan höjas genom K.
bref. Ginge det an, så funnes icke någon Corporation, som
ej på samma sätt kunde beskattas, om någon contrasignant
ville låna sig till utfärdande af ett sådant beslut, och det
vore så mycket farligare, som summan aldrig komme att
synas i någon budget; hvadan användandet måhända äfven
kunde komma att förtjena sin critik.
Hr Silfverhjelm: Jag vill blott upplysa, att Gr.
Mörner ådagalagt en fullkomlig obekantskap med förhållandet
i landsorterna. Vinsten är nemi. ej större, än att konstnärerna
knappt kunna lefva för dagen. Då afgifterna ökas,
är det naturligt, att äfven billettprisen höjas och detta åter
drabbar publiken.
Hr von Hartmansdorff: Mig synes discussionen hafva
frångått sitt egentliga föremål. Man har tvistat om riktigheten
af K. bref; och sådant får, enligt Reg.F., icke utgöra
ämne för öfverläggning inom Stånden, utan föregången
granskning af Constit. Utsk. Nu är frågan blott, om It. o.
Ad. bifaller Utsk:s förslag eller icke. I afseende derpå skall
jag framställa några ytterligare anmärkningar. Man bör
ihågkomma att för att vara en stor scenisk artist erfordras så
stora egenskaper, att en sådan person är högst sällsynt, och att,
då han linnes, utgör han ett lands heder. Kan man då tro,
att en sådan egnar sig åt ett land, der han icke en ging
är säker om bröd på gamla dagar. Således måste man sörja
derför. Om det nu var, contributionssättet icke är det bästa,
bör man dock icke borttaga, hvad man har, utan att
äga något annat i stallet. Del skulle då gå i detta som
i många andra afseenden, att man nedrifver det gamla,
utan
Den 8 September.
utan att hafva hvarken råd eller lust att sätta något nytt i
stället. Artisterna hafva emedlertid påräknat understödet,
då de inträdde vid theatern. Det vore således högst obilligt
att sedan beröfva dem en sådan utsigt. Hvad den omtalade
beskattningen angår, får jag endast erinra, att man
lika litet ar tvungen att gå pä spectaklerna, som att spela
på lotteri m. m. Jag anhåller om afslag å morn., samt att
de flesta rösterna snart må få afgöra i saken.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall
å den nu föredragna 4;de punkten af Oecon.Utskrs betänk.
N:o 104.
Ropades starka nej, blandade med ganska många ja.
H. Ex. framställde propos. till afslag å 4:de punkten.
Ropades starka ja, blandade med ganska många nej.
H. Ex. förklarade, det han trott sig finna, alt ja öfverröstat
nej vid svaren å den sist framställda proposln.
Gr. Horn begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:spropostn:
Den,
som bifaller sista punkten uti Allm. Besv.- och
Oecon.Utskrs ytterligare betänk. N:o io4 i frågan dels om
rättighet till enskilda theatrars inrättande, dels ock om upphörande
af de afgifter till K. Theaterns och Ilofcapellets
pensionscassor, som för representationer i landsorterna erläggas,
voterar
ia;
den det ej vill, voterar
«ei;
Vinner nej, anses R. o. Ad. afslå ofvannämnde sista punkt.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 23.
Nej — 25.
Frih. Kantzou, Joh. A Ib.: Jag reserverar mig emot
det nu fattade beslutet, förenande mig i de åsigter, som af
Gr. Horn blifvit yttrade.
Hr Dalman: Emot R. o. Ad:s genom votering nyss
fattade beslut får jag anmäla min reservation, med tillägg,
att jag anser det vara en klar följd af grundlagen, att ej
Regeringen ägt rätt att pålägga dessa afgifter och att de
således varit en olaglighet.
Upplästes och lades på bordet ett prot.utdr. från HÖgv. Preste.
St. af d. 3 dennes, innehållande inbjudning till Medstånden
att instämma uti det af Ståndet fattade och genom
i3 H. ta
9»
Den 8 September.
deputation nyssnämnde dag dc öfriga RiksSt. meddelade
beslut.
Likaledes upplästes och Indes på bordet ett prot.utdr.
från Hederv.BondeSt. af denna dag, innehållande, att Ståndet
funnit för godt att i sä måtto instämma uti den af R.
o. Ad. ronde spärrningsanstalterna i och för den nu härjande
cholerafarsoten gjorda inbjudning, som att Ståndet ansåg,
det R. St. böra hos K. M. i und. anhålla, att några allmänna
spärrningsanstalter inom landet icke må påbjudas och
att, der sådana ägt rum, desamma genast inställas, så vida
icke de landsorter, till hvilka smittan ännu icke spridt sig,
skulle vilja bibehålla eller föranstalta om så beskaffade försigtighetsmått,
i hvilka fall samma landsorter sjelfva böra
besörja bevakningen, inrätta tjenliga quarantainesanstalter
för resande, bestrida de med spärrningen förenade kostnader
samt jemväl blifva ansvariga för de inom den inspärrade
trakten boende fattigas underhåll; uti hvilket beslut BondeSt.
inbjudit sina Medständer att sig förena.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda inkomna
meraor., nemi. från
StatsUtskottet:
N:o 25o. i anledn. af skiljaktiga beslut i några delar af
statsregleringen;
BancoUtskottet:
N:o 37. med öfverlemnande af de propostr, öfver hvilka
omröstning kommer att verkställas i förstärkt BancoUtsk.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. i till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 11 September 1834-
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 1 prot.utdr. för d. 8 dennes.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda
från Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s und. skrifvelser
till K. M., nemi.:
AT:o 120. i anledn. af K. M:s nåd. propos., angtde ytterligare
anslag för anläggandet af en vattenledning lill Carlskrona
;
N:o tat. ang:de medels anskaffande till canal-och slussbyggnad
vid Säffle i Wermland;
Den it September f. m.
N:o 122. ang:de upplåtande af jord utaf Wisingsborgs
kungsladugårds ägor till ökadt utrymme för Wisingsö
kyrkogård;
JNT:o 123. ang:de anvisande på Riksg:scont. af ett creditiv
för spannmålsundsättningar vid inträffande svårare missväxtår;
A:o
124. om utfärdande af en förnyad taxa på arfvode
för landtmäteriförrättni ngar.
Frih. Raab, Adam Christ., hade inlem nät följande:
Smärtsamma underrättelser från mitt hemvist om min
hustrus helsotillstånd påkalla min hemresa. Af sådan anledning
får jag härmedelst afsäga mig den plats, jag innehaft
i Allm. 13esv.- och Oeeon Utsk., under vördsam anhållan att
få bibehålla min riksdagsmannarätt.
Bifölls.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmälde, att Frih. Tersmeden,
Wilh. Fredr., afsagt sig sin plats i StatsUtsk.,
och hemställde, om R. o. Ad. behagade tillåta honom få behålla
sin riksdagsmannarätt.
Bifölls.
Hr af Wåhlberg, Gust. Denis, hade inlemnat
följande:
Sedan II. R. o. Ad:s Hrr Eleclorer genom val förliden gårdag
utsett mig att vara ledamot af BaneoUtsk., men jag af
tjenstegöromål är hindrad att detta hedrande förtroende
emottaga, får jag sådant härmed hos H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
samt II. R. o. Ad. vördsammast anmäla.
Hr Danckwardt Lilljeström, Claes, hade inlemnat
ett så lydande anförande:
Hos E. Ex. Hr Gr. och Landtm, får jag vördsammast
anmäla, att jag, för min sjuklighets skull, härmed nödgas afsäga
mig det nyligen erhållna förtroendet att vara ledamot
uti Allm. Besvärs- och Oeeon.Utsk.
Hr Braunerhjelm, Ferdin., hade ingifvit följande
anförande;
I anseende till trägna tjensteåligganden är jag nödsakad
att afsäga mig ledamotskapet i BaneoUtsk., hvarmed Hrr
Electorer genom kallelse vid deras sista sammanträde hedrat
mig.
Gr. von Fersen, Hans: Uti enskildt bref lill mig
har Hr Gyllenkrook anhållit att, i anseende till det inträffade
sjukdomsförhållandet i Stockholm, få afsäga sig sin plats
i Bevilln.Utsk. med bibehållande af sin riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. biföll Ilr Gyllenkrooks begäran att få bibehålla
sin riksdagsmannarätt.
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer
o2
Den 11 September f. m.
att skyndsamligen fylla de, genom ofvannämnde afsägelser, uti
Utsk:n uppkomna ledigheter.
Gr. Frölich, Dav.: Till min kunskap har kommit,
att säväl Bonde- som PresleSt:ns ut!åt:n i anledning af den
väckta frågan om adress eller skrifvelse til] K. M., rörde
spärrningsanstalterna, ligga på bordet och, enligt föredragningslistan,
äro de sista ämnen att i dag föredragas. Jag skulle
likväl till Hr Gr. o. Landtm, samt Ståndet hemställa, huruvida
icke, såvida någon opinionsyttring skall äga rum, detta
ämne först bör företagas.
Hr von Troil, Emil: Om Gr. Frölich gjort sin
framställning, då inbjudningen bordlädes eller i sista plenum,
hade ingen gjort någon invändning deremot, att detta ärende
blifvit uppfördt först på föredragningslistan. Men då så
icke skett, och plenum nu är börjadt, kan jag icke medgifva
Gr. Frölichs begäran, såsom både oformlig och ett vådligt
prejudicat, örn den beviljades; och jag kan det så mycket
mindre, som dels R. o. Ad. nu är så fåtaligt, och dels sä få
mål finnas på föredragningslistan, att vi utan tvifvel i dag
skola komma till ifrågavar. ämne, synnerligast om plenum
fortsättes på eftermiddagen.
Frih. Boye, Ludv.: Om R. o. Åd. fått sig föredraget
något ämne på denna dags föredragningslista, skulle jag tro,
att den siste värde talarens erinran vore riktig, och om jag
insåge den ringaste våda af ett prejudicat i denna del, skulle
jag icke tillåta mig att motsätta mig talarens erinran;
men då jag icke kan lemna min öfvertygelse åt någondera
sidan, får jag förena mig med Gr. Frölich, under åberopande
af erfarenheten vid denna riksdag, att, innan något
mål på listan blifvit föredraget, man frångått ordningen,
hvaruti de funnits uppförda. Jag vill dock icke vara envis,
utan öfverlemnar åt Hr Gr. o. T_,andtm. att framställa
propos. på Gr. Frölichs begäran eller icke.
Hr von Troil: Det förundrar mig verkligen, att en person
med det skarpsinne, som den siste värde talaren utan
tvifvel äger, icke inser de vådor, som kunna uppkomma
deraf, att ett ämne, som står sist på föredragningslistan, i
början af plenum, innan Ståndet ännu är samladt, företages.
I närvar, fall är vådan visserligen icke stor; men prejudicatet
är vådligt, och dessutom tror jag, att ändamålet, att
få detta ärende afgjordt i dag, i allt fall kan vinnas genom
ett eftermiddagsplenum, och jag finner således icke skäl att
frångå den ordning, som Riksd.Ordn. föreskrifver. Är ändamålet
att vinna tid, så lärer det icke vinnas, om vi kanske
först skola votera om ordningen för målens föredragning.
Gr. Frölich: I händelse det skulle blifva fråga om
votering öfver min framställning, afstår jag derifrån. Jag
Den ii September f. m.
tillhåller i öfrigt få förklara, att måhända hade det varit rättare
af mig att i sista plenum begära, att denna sak skulle
få komma forst på listan. Lika med Hr v. Troil anser jag
det mindre riktigt, att ett mål, som står sist på listan, förekommer
först. Likväl och då det blifvit anmärkt, att
huset är så fåtaligt, får jag förklara, att jag sällan ser huset
mera fulltaligt än nu, och att, derest detta skäl bör
tagas i anspråk, jag förmodar, att intet mål-borde förekomma.
Dessutom är det sannt, att intet skäl af mig blifvit
uppgifvet, hvarföre en sådan behandling af saken bör företagas.
Skälet är, att, i händelse It. o. Ad. först företog
denna fråga, prot.utdr. öfver det beslut, sorn fattades, genast
kunde uppsättas och justeras samt skrifvelse till Exped.-  Utsk. hastigare komma alt afgå, då Exped.Utskrs derpå följande
skrifvelse lill Stånden i samma mån vore att hastigare
förvänta. Hela frågan, hvarom nu beslut skall fattas, är
blott en opinionsvttring, hvilken, eflcr hvad mig blifvit sagdt,
anses mera behöflig, än man skulle tro; och skall någon
opinionsyttring till K. M. äga ruin, tror jag, att den bör
komma ju tidigare dess bättre. För resten får jag tillkännagifva,
att hellre än att en votering i detta fall skall uppkomma,
jag afstar från min begäran. Jag anhåller, att Hr
Gr. o. Landtm, täcktes inhemta Ståndets tanka härom; ty
jag tror, att Ståndet i en sådan fråga som denna måste kunna
sjelf besluta örn föredragningsordningen , utan att det kan
anses innefatta någon förändring uti de vanliga formerna.
Frill. Boye: För att icke gifva anledning till något uppehåll,
afstår jag från mitt motstånd till hvad Hr v. Troil
yttrat, men qvarblifver vid den tanken , att någon våda i
närvar, fall icke skulle uppstå af bifall till Gr. Frölichs an •
hållan.
Hr von Troil: I afseende på Gr. Frölichs sista yttrande
får jag förklara, att, då fråga är om att förhindra något,
som jag anser stridande mot lagliga former och äfven för
framtiden medförande vådor, jag icke kan underlåta något
medel för att förhindra sådant, och att jag följaktligen nödgas
begära votering, derest fråga skulle uppstå om bifall till
Hr Gr:s propos.
Frih. von Schulzenheim, Dav.: Jag får börja med
att tillkännagifva, att jag fullkomligen instämmer uti Gr.
Frölichs förslag. Orsaken, hvarföre jag begärde ordet, var
den siste talarens yttrande, hvarigenom han syntes ifrågasätta
lagligheten af Gr. Frölichs framställning. Till besvarande
deraf får jag hänvisa till 28 § Ridd.Ordn. och den
deri citerade 47 § Riksd Ordn. Den förra § innehåller följande
ord: "För hvarje plenum bör, sedan talmansöfverläggningen
för sig gått, genast uppgöras en särskild föredragningslista,
hvaraf cn afskrift under påstående plenum bör
vara uppsatt i Riddarhussalen, derå alla förändringar i fö
-
Den ii September f. m.
redragningsordningen, hvarom Ståndet i enlighet med 47 §
Riksd.Ordn. kan öfverenskomma, skola genast anmärkas.”
Då en lista linnes uppspikad på Riddarhusets vägg, och en
§ i Ridd.Ordn. tydligen säger, att på samma lista genast
skola anmarkas aila deruti gjorda förändringar, måste äfven
R. o. Ad. äga rättighet att i denna lista eller den deruti antydda
föredragningsordning efter uppspikningen göra ändring.
47 § Riksd.Ordn. innehåller dessutom, att målen skola föredragas
i den ordning, hvarje sak för sig inkommit, så framt
icke Ståndet annorlunda förordnar. Här är Ståndets
rättighet att förändra målens föredragningsordning icke
limiterad till någon tid, och då 28 § Ridd.Ordn. derutöfver
bestämdt antyder, att på den uppsätta listan, och således
samma dag som föredragningen skall äga rum, förändring
gar kunna af Ståndet beslutas, anser jag för min del lagligheten
af Gr. Fröiichs begäran vara fullkomligen gifven. Jag
får således förena mig uti Hr Gr:s anhållan., hvaröfver Hr
Gr. o. Landtm, torde täckas framställa proposln.
Hr von Troil: Jag hada verkligen föreställt mig, att
saken skulle vara slut, då jag förklarat, att jag icke skulle
gifva vika utan votering, och Gr. Frölich derpå tillkännagifvit,
att han icke för det köpet ville se sin åsigt gällande.
Icke dess mindre har den siste värde talaren behagat fortsätta
discussionen om lagligheten eller olagligheten af den
förevar, frågan. Hvad nu blifvit yttradt om Riksd.Ordn.
lemnar jag i sitt värde, ty jag tror, att den icke lägger hinder
i vägen för hvad som blifvit yrkadt; men 28 § RiddOrdn.
anser jag göra det, ty örn någon mening skall vara
med föredragningslistans uppspikande, måste det vara den,
att listan skall följas. Att förändringar uti densamma kunna
äga rum är visserligen sanning; men det har endast afseende
på ett kommande plenum. Om Ståndet beslutar, att de
mål, som ena dagen icke medhinnas, skola förekomma i annan
ordning, än listan utvisar, bör sådant på listan genast
antecknas. Någon annan kan meningen icke vara med stadgandet
i 28 § Ridd.Ordn., ty annars vore det detsamma,
som om listan icke funnes.
Gr. Horn, Claés Fredr.: Jag kan icke annat än lika
med Hr v. Troil inse vådan af det prejudicat alt godtyckligt
kunna förändra föredragningslistan; men jag hemställer
till Hr v. Troil, om icke, när lian insett denna våda, rättaste
sättet att förekomma densamma hade varit att föreslå
en förändring af 47 § Riksd.Ordn., ty så länge den står
qvar, skall det alllid stå Stånden fritt att förändra föredragningsordningen.
Stadgandet uti 28 § Ridd.Ordn. afser endast
att binda Landtm, vid en viss föredragningsordning;
men den allmänna föreskriften i Riksd.Ordn. bibehåller Ståndet
vid sin af Ridd.Ordn, oberoende rätt att förändra föredragningsordningen,
och jag kan således icke finna Gr, Frö
-
Den ii September f. m.
95
Helis motion olaglig, eller att man lan protestera mot propos.
derå. Jag anhåller derföre, att propos. må framställas,
och tillstyrker bifall till densamma, emedan jag anser förslaget
stödja sig på goda grunder.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Då här
blifvit ifrågasatt lagligheten eller olagligheten af Gr. Frölichs
begäran, får jag förklara, att jag för min del anser
densamma fullkomligen laglig efter klara ordalydelsen i såväl
47 § Riksd.Ordn. som 2b § Ridd.Ordn., emedan i Sednare
§ står, att alla förändringar i föredragningsordningen,
hvarom Ståndet, i enlighet med 47 § Riksd.Ordn. kan öfverenskomma,
skola genast anmärkas å föredragningslistan,
hvilket vill säga, att de förändringar, som Ståndet efter
grundlagen äger rätt att besluta i föredragningsordningen,
genast skola å listan anmärkas. Jag ser således hvarken uti
Riksd.Ordn. eller Ridd.Ordn. något hinder att bifalla Gr.
Fröiichs anhållan, hvartill jag likväl icke skall yrka bifall,
om votering icke kan undvikas.
Gr. von Fersen, Hans: Det är icke i anledning af
lagligheten eller olagligheten af den af Gr. Frölich begärda
propos., som jag anhållit om ordet, emedan åtskilliga ledamöter
redan utredt detta ämne; men jag tager mig friheten,
i anledn. af det yttrande af Hr v. Troil, hvaruti jag
instämmer, att man icke bör par surprise förändra föredragningsordningen,
fästa uppmärksamheten derpå, att det
nu är circa en timma sedan plenum börjades, och att Ståndet
troligen icke blir fulltaligare, än det nu är, hvarken före
eller efter middagen. För öfrigt tror jag, att., sedan plenum
blifvit anslaget, ledamöterna icke böra lita på den ordning,
hvari målen på listan blifvit uppförda, så länge stadgandet
i 47 § Riksd.Ordn. icke är upphäfvet, utan att de
frånvarande få nöja sig med hvad de närvarande, äfven hvad
ordningen för målens föredragning beträffar, kunna besluta,
och i följd deraf understödjer jag Gr. Fröiichs motion. Men
jag hemställer till den värde ledamoten, sorn velat lägga hinder
i vägen för bifall dertill, om icke, derest vi skrida till
votering och den så utfaller, att ämnet, som Gr. Frölich
önskat måtte först föredragas, kommer att stå qvar sist
på listan, följden skulle blifva den, genom tidsutdrägteu,
hvartill en votering föranleder, att målet icke i dag förekomme,
äfven om plenum fortsättes på eftermiddagen. Jag
ser icke, att någon surpris han Uppstå genom målets framflyttande
på listan, enär discussionen redan så länge fortfarit,
att det är öfver en timma sedan plenum öppnades. Jag
anhåller om Hr Gr. o. Landtnäs propos. till bifall å Gr.
Fröiichs förslag.
Hr von Troil: Jag tager mig blott friheten fästa de
Hrrs uppmärksamhet, som påstå, att Gr. Fröiichs begäran
är enlig med formerna derföre, att den icke står i strid med
OG
Den ii September f. m.
Ii.ibsd.0rdn.
följden af en sådan argumentation blir den, att Ridd.Ordn,
alldeles förfaller till kraft och verkan, då likväl Ridd.Ordn.,
såsom innefattande ett närmare detaillerande, i afseende på
R. o. Ad., af de för alla Stånden gemensamma föreskrifterna
uti Riksd.Ordn., måste tillämpas likasom Ridd.Ordn.;
och vidblifver jag derföre mitt yrkande, att målen må företagas
i den ordning, föredragningslistan utvisar, såsom öfverensstämmande
med den tolkning, jag kunnat fatta af 28
§ Ridd.Ordn. För öfrigt får jag i afseende på det skäl, den
siste värde talaren anfört, förklara, att jag förblifver vid
den öfvertygelsen, att på eftermiddagen alla målen kunna
medhinnas.
Gr. Frölich: För att undvika all ytterligare discussion
i denna sak, återkallar jag min begäran.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om, sedan
Gr. Frölich nu återkallat sin begäran, R. o. Ad. biföll^ att
den på föredragningslistan iakttagna ordning för målens föredragning
borde orubbad följas.
Ropades ja.
Ilr Silfverhjelm, Carl Adam, uppläste följande:
Under de sorgliga förödelser, som cholerafarsoten visar
sig i år anställa inom fäderneslandet, anser jag R. St:s pligt
vara att, i hvad på dem ankommer, söka mildra de deraf
följande enskilda lidanden och den allmänna förlägenhet i
penningerörelse och credit, som nödvändigt måste uppkomma
af de talrika dödsfallen, det redan alltför mycket utsträckta
spärrningssystcmet, samt genom åtskilliga allmänna
åtgärder, dem försigtigheten ansetts påkalla, såsom marknaders
inställande, quarantainer m. m.
Det är redan kändt, hvilka svårigheter i liqvider och
hvilken upplösning i rörelsen, som i anledning häraf i Rikets
vestra provinser redan uppstått; och motioner hafva
blifvit väckta inom Borgare- och BondeStm, åsyftande förstärkning
af lånefonderna för Bancocontoren i Götheborg
och Malmö; men då det möjligen är att förutse, att Bankens
tillgångar icke medgifva dessa motioners framgång, och
sedan den oemotståndliga sjukdomen redan framträngt lill
hufvudstaden och med hvarje dag sprider sig på en allt vidsträcktare
yta af landet, torde några lättare verkställbara
och derjemte kraftigare inverkande beslut böra af R. St.
fattas, för att åtminstone, i hvad sorn rörer dess Banks lånerörelse,
underlätta nationens svåra belägenhet, i denman
det kan ske utan våda för Bankens säkerhet.
R. St. böra härvid handla i likhet med de fordringar,
man under sådana förhållanden billigtvis gör sig på den enskilda
rikedomen och förmögenheten.
Att
D«n ii Sc pte in l> er f. m.
97
Att i en tiel, då olyckan återhåller från nya industriföretag,
använda de allmänna capitaltillgångar, som kunna
disponeras, till underlättande af de redan ingångna företagens
fullbordan, sådant bjuder både billighet och försigtighet.
Af dessa förenade skäl anser jag ett anståndssystem med
afbetalningar å de lån, som R. St:s Bank redan lemnat åt
enskilda personer, icke allenast vara ändamålsenligt och nyttigt,
utan derjemte af det pressantaste behof och de mest
ömmande anledningar påkalladt, icke förnärmande något allmänt
interesse.
Då man likväl måste medgifva, att en allmän föreskrift
i sådana åtgärder, som de jag nu går att föreslå, icke är
lämplig, enär sjukdomens framfart icke allestädes åstadkommer
lika strypande och förstörande kriser, tror jag det vara
lämpligast att begagna den fördel, R. St. äga i en genom
deras förtroende utsedd styrelsepersonals omtanka och nit,
och att således uppdraga Bancostyrelsen ledningen och samtliga
Discontdirectma utöfningen af det anstånds medgifvande
för discontlån i R. St:s Bank och dess lånecontor, som jag
anser böra stadgas genom ett så lydande R. St:s beslut.
ito Att anstånd af minst tre (3) och högst sex (6) månader
må af Bancostyrelsen kunna medgifvas för alla förfallna
ellei' lagsÖkta lån uti Bancodisconten och dess lånecontor,
räknadt från den tid cholerasjukdomen i provinsen
utbrutit, och att ingen straffränta må ifrågakomma för de
lån, som inom den sålunda stadgade tiden icke omsättas eller
inbetalas, såvida låntagaren under tiden ställer antaglig säkerhet
för hela skuldbeloppets och räntans derefter skeende
återbetalning, i den för discontrörelsen i allmänhet stadgade
ordning.
2:0 Att alla lagsökningsåtgärder för Bancodisconten och
dess lånecontor må under den sålunda bestämda tiden inställas,
utom i de enskilda fall, der, efter särskild pröfning,
Di rect. anser Bankens säkerhet kunna gå förlorad, derest
icke lagsökningen fullföljes hos såväl låntagaren som dess
löftesmän gemensamt.
Begärdes på bordet.
Frih. Franc Sparre, Bengt Friand; Jag får tillkännagifva,
att jag i anseende till embetsgöromål, som åligga
mig, icke kan fortfara med den befattning, jag såsom
ledamot i
en, nemi. Hr Lagerheim, inställt sig i Utsk. Huruvida de
öfriga vilja afsäga sig deras befattningar eller icke, kanner
jag ej. Hr Cederstråhle lärer vara på landet och lärer icke
får UDnlvsa, att Hr Bruncrona afsagt sig sin befattning och
i3 II,
13
98
Den 11 September f. m.
återkomma förrän i October manad. Således och då Frih.
Boye för närvar, är sjuk, finnas icke flera än a ledamöter
af R. o. Ad. i detta Utsk., hvarföre jag anhåller, att val
till återbesättande af de lediga platserna måtte ske i morgon.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag torde få begagna detta
tillfälle för att tillkännagifva, att jag uti Oecon.Utsk.
saknar nästan alla af de dit invalda ledamöterna af R. o.
Ad.; och vågar jag derföre anhålla, att Hr Gr. o. Landtm,
täcktes tillåta, att från cancelliet en särkild skrifvelse afgår
till dessa ledamöter med förfrågan, huruvida de vilja inträda
i Utsk. eller ej.
Gr. von Fersen, Hans: I den sednare delen af Gr.
Horns framställning får jag instämma, emedan jag icke känner,
huruvida af de 3 sednast i Bevilln.Utsk. invalda ledamöterna
af R. o. Ad., af hvilka blott en anmält sig, de öfriga
äro i staden eller vilja emottaga sina platser.
R. o. Ad. biföll, att såväl Frih. Franc Sparre som Hr
Bruncrona, ehuru de afsagt sig sina platser i BancoUtsk.,
skulle få bibehållas vid deras riksdagsmannarätt.
Likaledes beslöt R. o. Ad., att genom Ridd.-cancelliets
försorg särskild underrättelse skulle lemnäs till de personer,
hvilka blifvit till ledamöter af Utskott utsedda.
Öppnades det prot., som blifvit hållet hos de af R. St.
valda Electorer, hvilka ägt att utse Committerade till trycfrihetens
vård; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
Hr Cancellirådet och Ridd. af K. NordstjerneOrd. Nils Martin
af Tannström t
Hr Just.Borgmästaren, Lagmannen och Ridd. af
K. NordstjerneOrd. Jonas Ullberg
Hr Kyrkoherden, Doctorn och Ledamoten af K.
NordstjerneOrd. Abrah. Zach. Pettersson . .
Hr Ridd.secret. och Ryttmästaren Fredr. Otto
Silfverstolpe i3
Hr Förste Exped.secret. och Ridd. af K. NordstjerneOrd.
Pehr Ulmgren
Hr Cancellirådet och Ridd. af K. NordstjerneOrd.
Joli. Dav. Valerius
constitutorial för de utsedde Committerade upprätta.
24
röster.
23
tt
21
tt
i3
tt
11
tt
8
tt
modas att
IL Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmälde, att secret. hos
ft. St:s Just.ombudsman tillkännagifvit, att den af R. St.
utsedde Just.ombudsmannen, Revisionssecret. och Ridd. Poignant
med döden aflidit, i följd hvaraf, och till åtlydnad af
98§Reg.F., den utsedde suppleanten , Hofrättsrådet och Ridd.
Landin borde i Just.ombudsmans-embetet insättas; och hem
-
Den ii September f. m.
99
stall<ie II. Ex., att Exped.Utsk. måtte anmodas att constitutorial
för honom uppsatta.
Bifölls.
II. Ex. tillkännagaf, att i den sist hållna Tahnansconferencen
blifvit bestämdt, alt val af Electprer till ut.eende af
Just.ombudsmans suppleant borde förrättas nästk. Lördag d.
i3 dennes; och hemställde II. Ex., om B. o. Ad., utom de
12 Elec.torerna, äfven behagade utse 4 suppleanter, så att
hvarje lista komme att innehålla 16 personers namn.
Bifölls.
Föredrogs ånyo och bifölls Oecon.Utsk:s d. i dennes på
bordet lagda ytterligare betänk. N:o iio i anledn. af väckta
motioner om förändrade stadganden i afseende på skeppsägares
åliggande att uttaga s. k. fribref och Turkiska pass.
Vid förnyad föredragning af BondeSt:s genom prot.utdr.
of d. 28 sisth Aug. gjorda och d. 3 dennes på bordet lagda
inbjudning till instämmande i Ståndets beslut, rör:de lit. A.
inom. 4 i 22:dra punkten af BancoUtskrs menior N:o 3o,fann
II. o. Ad. icke för godt att den gjorda inbjudningen antaga.
Ånyo föredrogs Constit.Utsk:s d, 3 dennes på bordet lagda
memor. N:o 33 till R. o. Ad., angtdc en yrkad, men vägrad
propostn.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då det tillhörde
honom att vid föredragningen af BancoUtskts memor.
N:o 29 ställa sig Constit.Utskts nu föredragna memor. N:o
33 till efterrättelse, ansåg H. Ex. sig nu endast böra hemställa,
att detta sistnämnde memor. måtte läggas lill handlingarna.
Bifölls.
Företogs till pröfning BancoTJtskts d. 18 sist!, Aug. på
bordet lagda memor. N:o 29 med förslag till jemnkning af
RiksStts beslut i afseende på Utskts under N:o i4 afgifna
utlåtande.
R. o. Ad. beslöt, att detta memor. skulle punktvis
pröfvas.
lista punkten.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anhåller, att Hr
Ridd.secret. behagade uppläsa den propos., hvilken, då detta
ämne förra gången förevar, af mig föreslogs och sedermera
af R. o. Ad. yrkades, och att Hr Gr. o. Landtm, behagade
till 11. o. Ad. framställa denna propos.
Underteckn. Ridd.Secret. uppläste den ifrågavar. pro
-
190
Den U September f. m.
pos:n, så lydande: Bifaller R. o. Ad., att Rikets nu försam-*
lade St.T hos K. M. anhålla, det K. M. täcktes gifva sitt
nåd. samtycke till R, St:s beslut, ang:de bestämmandet af
inyntenheten och dess underafdeln>ngar.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm- yttrade, att han, till
följd af Constit.Utsk:s memor: N:o 33, vöre pligtig att uo-f
derställa den af Ridd secret. nu upplästa propos. R. o. Ad:$
besvarande; och framställde H. JLx. derefter nämnde propos.
, hvilken bifölls.
aldra punkten.
R. o. Ad. fann denna punkt icke erfordra någon åtgärd,
3:dje punkten.
Den deruti föreslagna votertspropos. godkändes.
4:de punkten bifölls.
Vidare föredrogs och lades till handlingarna Exped.-  Utsk:s d. ib Aug. e. m. på bordet lagda memor, N:o i4,
ang:de begärd upplysning om R o. Ad:s beslut i några omständigheter,
sorn äga sammanhang med. frågan om bestämmandet
af ett pytt myntsystem,
Företogs till pröfning Constit.Utskts d, i dennes på bordet
lagda memor. N:o 3i med förslag till ett grundlagsstadgande
om lagtima riksdags återkomst på bestämd tid.
Gr. Frölich, Dav.t För min del skulle jag önskat, att
Constit.Utsk. uti ett enda memor. uppfattat och yttrat sig
öfver de båda förslag till grundlagsändringar, hvilka, efter
min tanka, hafva nära oskiljaktigt sammanhang med hvarandra,
nemi. frågan om bestämmandet af viss tid och dag
för ordinarie riksdags återkomst samt förslaget ang:de urtima
riksdagar och deras föremål; men jag förutser hvilken
svårighet vid målens behandling skulle uppstå, om ett sådant
sammanslående af mig yrkades och af Ståndet bifölls,
då det nemi. är probabelt, att frågan uti de öfriga Stånden
skulle få en annan behandling. Jag vill derföre endast hafva
förutskickat denna anmärkning såsom ett motiv för det
beslut, jag ämnar föreslå Ståndet. Jag anser nemi., då det
är fråga om att ändra en sådan grundIags-§ sorn 49 §
Reg.F., att Utsk. bort sträcka sin omtanka om förbättringar
i grundlagen något längre. Utsk. hade bort finna, att den
fånga intervallen af 5 år emellan ordinarie riksdagarna skulle
föranleda dertill, att nödiga förbättringar i våra grundlagar
icke kunna i grundlagsenlig väg åstadkommas; ty jag
hemställer till en hyar, hvad allvar man har med att föreslå
en förändring i våra grundlagar, när man ser, att den
icke kan komma i verkställighet förrän efter io år. Det
Den ii September f. m.
är dessutom icke möjligt för någon att kunna så följa alla
ärenden i allmänhet, icke grundlagsärender endast, utan alla
allmänna ärenden, alt man icke under den långa meflanrymden
emellan riksdagarna likasom finner sig tvungen att afskilja
ur sitt minne allt, hvad man der inproppat under
riksdagen. Jag skulle derföre tro, att, om Ståndet linner
nödigt att göra någon förändring uti 49 § RegF-, hvartill
jag medgifver att ett riktigt motiv är uppfattadt uti första
perioden af Utskts utlåt,, den förändring hör föreslås, att,
i stället för hvart 5:te, R. St. sammanträda hvart 3:dje år.
Det torde vara öfverflödigt att upprepa skälen härför. Jag
torde likväl få erinra om fördelarna af ett sådant approxiinerande
af riksdagarna. Derigenom skulle vi nemi, kunna
undslippa den ena, om icke begge statsrevisionerna. Elvad
kostnad, besvär och anledningar till tvister skulle icke undvikas
derigenom, att R, St, sjelfva reviderade räkenskaperna.
Ofta åtgår dessutom mera tid att granska revisorernas anmärkningar,
än att göra sjelfva revisionen. På dessa grunder
tager jag mig således friheten att såsom Ståndets gemensamma
tanka i afseende på denna § föreslå, att, nied bibehållande
i öfrigt af den redaction, som Constit.Utsk. till
4g § uppställt, den förändring måtte göras, att ordet tredje
måtte insättas i stället för ordet femte.
Frih. Rantzou, Joli, Alb., instämde med Gr. Frölich,
Frih. Cederström, Jac.: Constjt.Utsk. har ånyo framkommit
med förslag att bestämma en gifven dag för R. St:s
sammanträde till lagtima riksdag hvart femte år. En följd
deraf blir, att urtima riksdagar icke skola ingå i beräkningen,
och Utsk. har föreslagit, att vid dessa sednare inga andra
ärenden skulle förekomma än de, sorn af K. M. framställas,
Utsk. synes mig likväl icke hafva inträngt djupt i
grunden för vår lagstiftning, då det framställde detta förslag.
Först förekommer deremot, att då Utsk. föreslagit ett
grundlagsstadgande, sorn innehåller, att R, St. skola till lagtima
riksdag sammankomma hvart femte år på den första
helgfria dagen af Oct. månad, Utsk, tillika föreslagit, att uti
hvarje lagtima riksdagsbeslut uttrycklig riksdagskallelse skall
intagas. Då grundlagen innehåller, att R. St. på uppgifven
dag skola sammankomma, behöfves ingen riksdagskallelse,
klär har Utsk. således förbisett, hvad lagen stadgar och
hvad lagens efterlefnad fordrar, samt tillstyrkt införande i
grundlagen af hvad som är öfverflödigt och obehörigt. Jag
vill nu tillse, hvad följder sjelfva det förändrade redaetionsförslaget
kunde medföra, Riksdagarna i Sverige efter det
statskick, som vår grundlag bestämmer, äro ej afsedda att
inträffa mer än hvart 5:te år och nära nog hvart 6:te, i
fall R. St. uti riksdagsbeslutet bestämma R. St:s sammanträde
5 år efter deri pågående riksdagens slut. Lagstiftarna
för det statsskick, hvaruti vi lefva, hade i minnet de tider.
102
Den ii September f. m.
då R. St. grundlagsenligt sammanträdde hvart 3:dje år, och
hade funnit olägenheten af att belasta staten och nationen
nied de kostnader, som åtföljde riksdagarnas inträffande hvart
3:dje år, samt ansågo dessa sammanträden icke nödiga oftare,
än hvart femte år. Detta var anledningen, hvarföre
det bestämdes, att riksdagarna skulle inträffa hvart femte år,
med rättighet för Konungen, om särskilda omständigheter
så fordrade, att deremellan sammankalla urtima riksdag, då
R. St. äga att rådslå -och besluta såsom vid lagtima riksdag
och uti riksdagsbeslutet utsätta kallelsen till lagtima riksdag
till 5 år derefter. Här har blifvit anfördt af Gr. Frölich,
att i händelse riksdagarna inträffade hvart 3:dje år, skulle
statsrevisionen kunna uteblifva och R. St. sjelfva besörja densamma.
Jag lemnar derhän, med hvad sakkännedom den
värde ledamoten derom sig yttrat; men om han tagit kännedom
om revisionsarbetet, torde han finna, att StatsUtsk.
sällan under riksdagarna medhinner någon ordentlig revision
af statsverkets räkenskaper, och att man följaktligen med
säkerhet kunde antaga, att, i fall icke revisionsarbetet
emellan riksdagarna blifvit utredt af revisorerna, det nära
nog blefve ingen revision af R. St., som komme att
äga rum, åtminstone icke af beskaffenhet att medföra gagn
för samhället. Jag för min del anser revisionen emellan
riksdagarna, såsom endast sysselsatt med räkenskapernas
granskning, vara af behofvet påkallad hädanefter såsom
hittills. Om vid dessa revisioner förekomma misstag,
som påkalla R. St:s uppmärksamhet, är dock sådant af ingen
betydenhet i jeinnförelse med den reda och ordning,
som ej mindre Styrelsen än ock R. St. hafva att förvänta
och äfven sett tillvägabragt genom dessa revisioner. Jag kan
således icke annat än afstyrka ifrågavar. grundlagsförslag;
men om det skall komma att hvila till nästa riksdag, anhåller
jag i allt fall om återremiss af mentor., på det att
icke i grundlagen må bestämmas, att R. St i riksdagsbeslutet
skola intaga riksdagskallelsen, sedan det i grundlagen
är bestämdt, att R. St. skola sammankomma hvart femte år.
Gr. von Fersen, Hans: I händelse fråga varit om
någon djupt ingripande förändring i vår grundlag, hade
jag måhända icke vågat yttra mig i detta afseende; men då
memor. åsyftar en partiel förändring, vågar äfven jag anföra
min enskilda öfvertygelse härutinnan, hvarvid jag till en början
får förklara, att jag förenar mig med Gr. Frölich deruti,
att jag önskar, det riksdagarna måtte inträffa hvart 3:dje
år. Jag ledes till den öfvertygelse, att riksdagarnas inträffande
hvart 3:dje år skall vara nyttigt för landet, äfven af
det skäl, att riksdagarna, i stället för r2 ä 18’månader, då endast
komme att. räcka 5 ä 6 månader och sålunda blefve i samma
män mindre kostsamma, som de oftare inträffade, utom det,
att vanan vid riksdagsgöromålens behandling, till följd af
de tätare sammankomsterna, äfven skulle bidraga till riksda
-
D c n n September f. m.
io 3
garnas förkortande. Jag tror således, att både ur den ceeonomiska
och physiska synpunkten visar sig nyttan af riksdagarnas
oftare återkomst, på det icke representanterna må
uttröttas och landet icke utkasta mera penningar, än som
erfordras. Ur dessa synpunkter kan jag icke annat än anse
det vara nödigt, i händelse ändring skall äga rum, att riksdagarna
må återkomma hvart 3:dje år. För öfrigt torde jag
få fästa uppmärksamheten på ännu en sak. För närvar,
finnas i vår Representation sjelfskrifna representanter. Skulle
nu riksdagarna fortfarande inträffa endast hvart 5:te år,
klefve ju följden den, enär representanten först vid upphunnen
aå års ålder äger inträda i representantkallet (och
jag anser 3:ne riksdagars erfarenhet erfordras, innan han
kan anses fullmogen för sitt kall), alt han hunnit ända till
4o års ålder, innan han inträdde uti sitt egentliga riksdagsmannakall,
då naturligtvis icke samma verksamhet är qvar
som vid 34 år, den ålder, vid hvilken han tillryggalagt samma
riksdagsbana, om riksdagarna följt hvarandra hvart 3:dje år.
Ur dessa synpunkter är jag villig att biträda Gr. Frölichs
förslag om riksdagarnas återkomst hvart 3:dje år; och då
jag, med denna förändring, är villig att antaga Constit.-  Utsk:s förslag, ang:de riksdagarnas inträffande på bestämd
dag, kan jag icke biträda, hvad Utsk. uti memor. N:o 3a
föreslagit, ty för min del synes öfverflödigt att göra någon
distinction emellan lagtima och urtima riksdagar, i fall riksdagarna
bestämmas till hvart 3:dje år. Jag vågar derföre
föreslå, att första punkten af 49 § Reg.F. måtte erhålla följande
lydelse: ”R. St. skola, i kraft af denna grundlag, till
lagtima riksdag sammankomma hvart 3:dje år på den första
helgfria dagen i Octob. månad/' och att §:n för öfrigt blefve
oförändrad, sådan den för närvar, finnes i grundlagen
redigerad.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Willi.: Jag har trott mig
böra uppträda för att till en början besvara den af Gr.
Frölich gjorda anmärkning, att ConstitUtsk. icke uti ett
memor. afhandlat begge de frågor, som förekomma uti memor:n
N:ris 3i och 32. Lika med Hr Gr. är jag af den
tanken, att det ena af dessa ämnen ganska mycket inverkar
på det andra. Men det torde finnas många inom Representationen,
hvilka icke hysa samma mening som vi; och det
var för att tillfredställa båda meningarna, som jag trodde
det vara lämpligare att affatta ämnena i 2:ne memor., derföre
att måhända majoriteten inom Representationen skulle
vilja bifalla det ena, men icke det andra, då Constit.Utsk
måhända icke orättvist fått uppbära det klander att hafva
velat lägga band på Representationen genom att sammanföra
ämnen, som kunnat skiljas. Att Constit.Utsk. uti ifrågavar.
utlåt, icke gått djupare, än det gjort, och icke tillstyrkt
R. St. att sammankomma hvart 3:dje år, är en följd af de
Den ii September f. m.
händelser, sorn inträffa i alla Utsk., nemi. utslaget af majoriteten.
Jag liar höft till deras antal inom Utsk., som
önskat riksdagar hvart 3:dje år. Motion har i detta ändamål
blifvit väckt inom Utsk.; men genom en tillfällig majoritet
supprimerades motionen, och jag stadnade uti minoriteten.
Jag ansåg likväl öfverflödigt att låta mia reservation
åtfölja Utsk:s neinor., då jag ägde tillfälle att här i
Ståndet ådagalägga min åsigt i ämnet. Här har redan visat
sig, att meningarna öfver detta ämne äro delade inom
detta hus. Jag har redan här hört af Gr. Frölich antydas
de motiver, sorn han anser böra tala för, att riksdagarna
höra återkomma hvart 3:dje år, och jag skall således icke
borttaga R. o. Ad:s tid med att åter upprepa dem. Jag ber
endast att, i anledn. af hvad sedermera af en värd talare
blifvit sagdt i motsats med detta förslag, få förklara, att jag
så mycket hellre tror, att riksdagarna, med fördel för landet
och Representationen, kunna och böra återkomma hvart 3:dje
år, som jag är öfvertygad, att statsrevisionerna derigenom
lunde försvinna, hvarom jag är så tnvcket mera öfvertygad,
som dessa statsrevisioner aldrig varit uti i8oq års Reg.F.
afsedda, utan voro en tillsats till denna grundlag, tillkommen
under en sednare tid af i8oq års riksdag, en tid, som
jag i allmänhet icke tilltror hafva haft företräde framför
den anda, som var rådande, då grundlagen sklefs. Jag är
af den öfvertygelse, att 0111 riksdagarna återkomma hvart
3:dje är, blifva, efter sakens natur, riksdagsmännen mera bevandrade
uti de göromål, sorn tillhöra dem, och komma
icke in i Utsk:n med en ovana, sorn förlänger arbetet; och
redan detta är en vinst, som till en viss grad kommer att
förkorta riksdagarna. Ehuru jag icke varit ledamot af StatsUtsk.
, föreställer jag mig likväl, att göromålen skola blifva
vidlyftigare, då de omfatta en tidrymd af 5, 6 och någon
gång 6^ år, än de för lika lång tid skulle blifva, om detta
Utskrs arbete oftare inträffade och således hvarje gång omfattade
en mindre tidrymd. Jag skulle föreställa mig, att,
om en division af StatsUtsk.,» hvilken kunde vara ganska
inskränkt, emedan jag anser Utskrns divisioner icke hafva
sin fördel af talrikheten, linge det uppdrag att förrätta revisionen,
och om då iakttoges, h-ad grundlagen medgifver,
att StatsUtsk. inför sig genom HofCancelleren lät uppkalla
de personer, mot hvilka en anmärkning riktats, och dessa genast
under påstående riksdag finge afgifva sina förklaringar,
revisionsåtgärden, af StatsUlsk. sålunda verkställd, skulle
gå både fortare och bättre, än en sådan revision, som
sker emellan riksdagarna och föranleder förklaringar, sorn
komma efteråt, hvilket ofta haft till följd, att StatsUtsk.
låtit anmärkningen förfalla. Alla dessa skäl tala, i
mitt omdöme, för riksdagarnas återkomst med kortare mellanskof,
och jag tvekar derföre icke att biträda Gr. Frö
lichs
-
Deri it September f. m.
io5
Helis förslag, att riksdagarna böra återkomma hvart 3:dje
år. Genom detta yttrande tror jag mig till en del hafva
besvarat Frih. Cederströms yttrande, hvaraf dock första delen
återstår att besvara, nemi. Hr Frihrs klander, att man
ieke nog djupt inträngt i saken. Det är ieke allom gifvet
att se så djupt i sakerna som Frih. Cederström; men måhända
hafva alla samma vilja som Hr Frill., fastän förmågan
tilläfventyrs fattats. Då det emedlertid ärKonungen, som kallar
till urtima riksdag, och R. St., som kalla till lagtima, torde
man göra oss den rättvisan, att vi icke sett saken så
lösligt, sorn Frih. Cederström föreställer sig. Vi hafva nemi.
trott, att (or de fall, då R St. kalla till riksdag, vore det
icke olämpligt att i riksdagsbeslutet intaga de föreskrifter,
sorn grundlagen bjuder för en sådan kallelse. Vi hafva trott
att ti ti riksdagsbeslutet, som uppläses på alla predikstolar,
skulle icke olämpligt upptagas en påminnelse till de personer,
hvilka tillhöra Representationen, om hvad deras åliggande
är i och för riksdagen. Ännu torde Svenska folket
behöfva en väckelse hvart feinte år för att erinra sig, hvad
som tillhör representanten. Jag hoppas dock, att en tid
skall komma, då de veta det opåmindt. Men min öfvertygelse
är, att ett uppläsande af hvad grundlagen i detta fall
stadgar ännu icke är öfverflödigt och således icke heller
olämpligt. Jag tror mig nu till det mesta hafva besvarat
de anmärkningar, som förekommit mot det föredragna memor.
, och förbehåller mig, att när vi komma till det sednare
memor., få besvara de erinringar, som i afseende derpå
af Gr. v. Fersen blifvit framställda.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Äfven jag skulle önskat,
att Constit.Utsk. Uti ett sammanhang behandlat frågan om
lagtima och urtima riksdagar, emedan, efter mitt sätt att se
saken, det visar sig ternligen tydligt, att opinionerna för
eller emot bifall till frågan om lagtima riksdag äfvensom
urtima riksdag stå i sådant beroende af hvarandra, att det
är svårt att besluta i ena afseendet, utan att veta, hvad
man vill gora i det andra. Gr. v. Fersen har derpå redan
gifvit bevis, då han ansett någon skillnad i dessa riksdagars
förhandlingar icke böra äga rum. Skulle detta vara en allmän
opinion inom Siandet, skulle jag tro, att en annan redaction
vore lämplig. Jag vill 1111 hålla mig vid memor.
iN:o 3i och i afseende derpå instämma med de ledamöter,
sorn yrkat, alt R. o. Ad. borde såsom sin gemensamma tanka
antaga förslaget, att lagtima riksdagar böra återkomma
hvart tredje år, för hvilken mening så talar.de motiver blifvit
uppgifna, att jag icke vill upptaga tiden med att återupprepa
dem. Jag vill dock hemställa till Frih. Cederström,
som afsett kostnaden med de täta riksdagarna, om vid alla
tillfällen, då fråga är om en riksförsamlings bildande, kost
13
H. 14
io6
Den ii September f. m.
nidén bör komma i beräkning, såvida denna församling kan
uträtta något godt. Anser man den såsom en börda, så
medgifver jag, att kostnaden är öfverflödig, och då bolde
man motionera bort alla riksdagar; men så länge vi böra
söka bevara det element till constitnlionel frihet, som ligger
till grund för vårt statskick, så länge böra vi icke beräkna,
hvad riksdagarna kosta, blott vi så formera dem, att något
godt derifrån kan utgå; och att något godt derifrån kati
utgå, derpå torde vi hafva erfarenhet. Det är möjligt, att,
om riksdagarna bestämmas till hvart 3:dje år med bibehållande
af 4 Stånd, föga godt kan uträttas; dock vill jag förmoda
, alt den erfarenhet om rikdagsgöromålens behandling,
som blir en följd af den slags continuitet i göromålen, hvilken
beredes genom riksdagarnas tätare inträffande, betydliget)
skall bidraga till riksdagarnas förkortande. Man kan
icke tänka sig, att hvart 3:dje år skola utses nya riksdagsmän,
som anse deras pligt fordra att föreslå nya författningar
i alla oiconoraiska mål. Det är detta motionsraseri, som
visat sig vid våra riksdagar, hvilket förebygges derigenom , att
riksdagarna återkomma hvart 3:dje år. Hvart annat år skulle
jag anse rättast; men möjligtvis vill man ej ingå derpå,
hvarföre jag vidblifver hvart 3:dje år, i förmodan att denna
åsigt förklaras för R. o. Ad:s gemensamma tanka. Hvad
angår redactionen, rörtde riksdagskallelsen, får jag förklara,
att Frih. Ehrenborgh i afseende derpå yttrat, hvad jag anser
vara det rätta. Jag vill inskränka mitt yttrande till hvad
jag nämnt, emedan jag är förhindrad att uttrycka, hvad jag
hade velat tillkännagifva, derigenom att frågan om riksdagarna
är fördelad uti arne memor., och jag instämmer med
dem, sorn önska, att R. o. Ad. såsom sin gemensamma tanka
må förklara, att riksdagarna böra återkomma hvart
3:dje år.
Frih. Boye, Ludv,: Till de fromma Önskningar, som
äfven jag hyser, att mitt fäderneslands statsskick och grundlagar
må vinna förbättring, icke sönderbrytas, hörer jemväl
den önskan, att ordinarie riksdagar måtte återkomma
hvart 3:dje år, emedan jag qvarblifver vid den öfvertygelsen,
att sådant skulle lända lika mycket till Regeringens
som Folkets sannskyldiga nytta. Jag skall icke upprepa de
skäl, Gr. Horn härför anfört; men jag skall instämma deruti,
såvidt de gro ovedersägliga, nemi. att det är just det
långa mellanskofvet emellan riksdagarna, som vållar deras
långvarighet, och att missnöjet, som herrskar inom nationen
öfver riksdagarnas långvarighet, skall försvinna, om riksdagarna
återkomma hvart 3:dje år, hvarifrån jag likväl icke
kan draga den slutföljd, att revisionerna kunde afskaffas, ty
just deraf, att jag förutser, att vi skulle erhålla kortare riksda
gar, just deraf följer, att revisionerna deremellan årligen
kunde fortgå. Icke heller kan jag inse annat, än att ur ti-.
Den it S cp te ni lie i- f. ni
-
li)'! riksdagar, fastän de ordinarie inträffade hvart 3:djc år,
Liefve Lika nödvändiga som nu. Förenande mig så ledi s inett
de ledamöter, som önska, att Ståndet mätte antaga oell uttrycka,
såsom dess samfälda tanka, riksdagarnas återkomst
hvart 3:dje år, anhåller jag 0111 Hr Gr. o. Landtnäs propos.
derpå.
Frill. Cederström: Det är egentl. i anledning af
Fr Ii Ehrenborghs yttrande, som jag hegart ordet. Ganska
rikligt har llr Frih. yttrat, att det ar It. St., som kalla till
lagtima riksdag och icke lill urtima riksdag; men i händelse
den lagförändring kommer att antagas, som Utsk. föreslagit,
nemi. att grundlagen skall bestämma, att R. St. sammankomma
hvart femte år på den lörsta helgfria dagen af
fjel. månad, då är det lagen och icke R. St., som sammankalla,
och då är kallelsen i riksdagsbeslutet en oformlighet,
ty hvad lagen bestämdt förklarar, må icke genom riksdagsbeslut
ytterligare stadgas. Riksdagsbeslutet förutsätter nemi.
clt beslut; men beslut får icke äga rum i ett ämne, som
i lagen redan är bestämdt uttryckt. Jag anhåller, att Hr
Gr. o. Landtm, täcktes inhemta R. o. Adis tanka, huruvida
R. o. Ad. instämmer med mig deruti, att stadgandet om
riksdagskallelses intagande uti riksdagsbeslutet bör utgå, i
fåll det öfriga kommer att qvarstå. Det har blifvit yttradt
såsom motiv för riksdagarnas inträffande livart 3:dje i st ii 1 let
för livart 5:le år, att molionsraseriet derigenom skulle minskas
och riksdagarnas längd derigenom förkortas. Vi äga
nära oss minnet af den period, då R. St. sammankommo
hvart 3:dje år, såsom 1812, i8i5 och 1818, af hvilka de
tvenne sednare täflade med denna riksdag i motionernas antal.
1815 års riksdag var icke så lång som denna, emedan
ärenderna blefvo hastigare behandlade, 1818 års riksdag
var längre, än denna hittills varit, och ovisst är, om denna
blir så lång som den. Men det kan vara likgiltigt. Några
dagar eller månader iner gör ingenting till saken.
Det är icke de nya ansigtena vid riksdagarna, som väcka
motioner till förändrad lagstiftning, synnerligast hvad
oeconomiska lagstiftningen beträffar. Det finnes bland Ståndens
äldste ledamöter de, som redan i8oq väckt motioner
om förändringar af oeconomiska lagstiftningen, hvilka förändringar
äro ganska behöfliga, men ännu icke inträffat.
Att dessa ledamöter förnya sina motioner är naturligt, 0111
de äro öfvertygade om deras nytta och gagn. Man mäste
således ett af två, antingen inskränka riksdagsmännens motionsrätt
till lagstiftningsfrågor eller ock tåla , att representanten
efter sin öfvertygelse förnyar eller väcker motioner.
Af Utskrns skicklighet beror, om dessa motioner hastigt
kunna pröfvas och expedieras från Utskin för att ytterligare
underkastas Ståndens pröfning, och om de blifva så utredda,
att gagn och nytta deraf kari uppkomma, eller ingen
ioS f)en 11 September f. ra.
livtla af detta arbete kan förväntas, eller de förändringar,
soia föreslås måste af Styrelsen ogillas på grund af bristande
sammanhang oell noggrannhet. Detta är följden af Utsk:ns
sammansättning i allmänhet. Men skulle det blifva
R. o. Ad:s gemensamma tanka, att R, St. böra hvart 3:dje
år sammankomma, måste jag förklara, att jag aldrig handeln
denna tanka, öfvertygad, att det är förbiseende af nationens
interesse, sorn leder dertill, och att de urtima riksdagar,
som måste blifva en naturlig följd af sådana behof, sorn
icke kunna uppskjutas, skulle betunga staten och nationen
med en ganska betydlig summa, hvilken icke skulle ersättas
af hågen att oftare sammankomma för att öfverlägga om allmänna
ärenden.
Pir von Troil, Emil: Det förslag, sorn Constit.Utsk.
framlagt, har blifvit klandradt från ?:ne sidor. Den ena
utgöres ensam af Frih. Cederström, sorn anser riksdagarna
skola komma för ofta, om de inträffa accurat hvart 5:te år.
Ur Frih. har rätt deruti, att om den ena riksdagen börjas
i Jannari, kan den andra icke börjas förrän i Dec.; men
sedermera måste följande riksdag inträffa antingen jemnt 5
år derefter eller något förut. Det är sanning, att så icke
var förhållandet med beslutet vid förra riksdagen ; men det
grundlagsvidriga beslut, som af 3 Stånd då vidtogs på grund
af Exped Utsk:s förslag, var förmodligen en följd af tröttheten
efter 17 månaders arbete. Frågan kan således endast
blifva om en eller annan månad mer eller mindre, hvilket
dessutom är af ringa vigt. En annan anmärkning, som blifvit
gjord af flera ledamöter och som förtjena)- mera afseende,
är den, att riksdagarna genom mellanrummet af 5 år
återkomma alltför sällan och att de böra inträffa hvart
3:dje år. Jag anser äfven, att det vore väl, om riksdagarna
återkomme hvart 3:dje år, dock endast under det vigtiga
förbehåll, att R, St, reorganiserades såväl till sammansättning
som arbetssätt. Under förutsättning, att Constit.Utsk.
framställer ett sådant förslag och att detsamma jemte detta
blifver hvilande intill nästa riksdag, skall jag gå in på, att
Ståndets gemensamma tanke i närvar, afseende blir den, att
riksdagarna återkomma hvart 3:dje år. Jag tror icke, att
det kan blifva synnerligen svårt för Constit.Utsk, att framlägga
ett förslag i detta fall, sedan opinionen deröfver numera
hunnit så utbilda sig; men skulle icke något sådant
grundlagsförslag blifva hvilande, anser jag, lika med Frih.
Cederström, det vara skadligt att utsätta r iksdagarna till
hvart 3:dje år; åtminstone vore det stridande mot nationens
önskan och således icke tänkbart, att alla Stånden skulle
antaga ett sådant förslag. Man har velat förespegla oss, att
riksdagarna skulle blifva kortare, 0111 de oftare återkomme.
Jag tror det icke, utan instämmer i den delen med Frih.
Cederström, som visat, huru vi sett exempel på motsatsen.
D c n ii S e p t c m I) c r f. ra.
Jag tror, att den, som gjort ett förslag, hvilket han anser
vigtigt, förnyar det vid hvarje riksdag, tilldess det 1)1 ifver
bifallet, och min öfvertygelse ur, att talarne icke blifva kortare
i sina tal och svar derföre, att de oftare sammankomma.
Någon förkortning af riksdagarna tror jag icke kunna
vinnas annorlunda, än genom förenkling i riksdagsmechaliismen.
Då jag således instämmer med de Hrr ledamöter,
som önska, att det malte förklaras för Ii. o. Adis gemensamma
tanke, att redaetionen måtte andras så, att ordet:
femte utbytes mot ordet tredje, får jag tillkännagifva, att,
i händelse icke jemte detta ett förslag blir hvilande, åsyftande
förändring och förenkling uti riksdagsmechanismen,
jag vid nästa riksdag nödgas votera mot detta förslag. Man
har älven talat om oriktigheten deruti, att detta meinor. icke
blifvit sammanbundet med det efterföljande. Jag kan
icke annat än instämma i denna anmärkning, och skulle önska,
att äfven den blefve förklarad för Ståndets gemensamma
tanke, ty jag vill blott fästa uppmärksamheten på den
icke troliga, men tänkbara händelsen, att om vid en kommande
riksdag det ena förslaget antoges, nemi. att enskilda
riksdagsman ej skulle hafva motionsrätt vid urtima riksdag,
men man deremot icke antoge förslaget, att lagtima riksdag
skall inträffa 5 år efter föregående lagtima riksdag,
utan den, såsom nu, komme att inträffa 5 år efter sednaste,
vare sig lagtima eller urtima riksdag, skulle det vara
lätt för Regeringen att laga så, att aldrig någon lagtima
riksdag inträffade och följaktligen enskilda motionsrätten aldrig
komme i fråga.
Gr. von Fersen: Jag får till en början anhålla om
II. o. Ad:s benägna öfverseende derför, att jag inblandat
memor. N:o 32 uti öfverläggningen om memor. N:o3i; men
jag har varit nödsakad att göra det, emedan jag önskat, att
ur den af Constit.Utsk. föreslagna redaction till såväl 49 S
RegF. som 2 § Riksd.Ordn. få ordet lagtima bort. Men
jag begärde egentligen ordet till följd deraf, att jag blifvit
missförstådd af Frih. Boye, som trott, att jag önskat, att
endast lagtima, men icke urtima riksdagar skulle existera.
Det var icke min mening; men jag godkände icke den fina
distinction, som Utsk, gjort emellan lagtima och urtima riksdagar,
utan ansåg enahanda ärender böra vid båda slagen
af riksdagar kunna behandlas. Sådan var min mening, men
icke att supprimera Regeringens rättighet att sammankalla
urtima riksdag, emedan jag anser tvingande omständigheter
kunna påkalla urtima riksdag, äfven om lagtima riksdag
inträffar livart tredje år. Mitt syftemål med riksdagarnas
inträffande hvart 3:dje i stället för hvart 5:te år var icke,
såsom Frih. Cederström tyckt sig finna, att vi oftare skulle
få tillfälle att sammankomma och yttra våra tankar, utan
jag instämde med Gr. Frölich derföre, att jag ansåg hans
110
Den ii September f m.
förslag leda till riksdagsmechanismens förenkling och göroinålens
deraf följande skyndsammare behandling; ty det är
svårt att efter 5 års förlopp känna personers tänkesätt i förekommande
ämnen, och jag skulle tro, att Utskrn icke böra
sammansättas af personer, som hysa de mest skiljaktiga
tänkesätt öfver ärenderna, utan electorerna böra taga i öfvervägande
åsigterna hos de personer, sora insättas i Utsk.
Derigenom kunna sammanhängande förslag till Stånden från
TJtsk:n inkomma; men då en sådan splittring ager rum inom
Ulsk:n, att beslutet mången gång beror blott på en enda
rösts pluralitet, uppkomma sådana förslag, som måste återremitteras
och omarbetas, men det oaktadt icke kunna antagas
utan föregående vidlyftiga öfvenläggningar inom Stånden.
Genom en sådan Utsktns sammansättning fördröjes riksdagen
i betydligare mån, än genom 100 motioner mera. Genom
det kortare inellanskofvet af 3:ne år emellan riksdagarna kunde
man komma till det förhållande, att man något så nära
finge samma personer till riksdagsmän och således kände
deras tänkesätt, och att dessa nya ansigten, som väcka motioner,
blefve mera sällsynta. Man ägde således en basis,
hvarifrån man kunde utgå. Nu klagar man Öfver långsamhet,
under det de personer, som lägga hand vid arbetet1,
uppbjuda all möjlig flit och verksamhet för ärendernas skyndsamma
gång. Jag har nu ytterligare utvecklat de skäl,
hvarföre jag instämmer uti Gr. Frölichs begäran om återremiss,
med uttryck såsom Ståndets gemensamma tanka, alt
riksdagarna måtte återkomma hvart tredje år.
Gr. Frölich: Jag anmälde mig, då Hr v. Troil, sorn
för resten instämde med mig deruti, att riksdagarna borde
återkomma hvart 3:dje år, hördes dervid fästa det vilkor,
att ett förslag till ny organisation af representations- och arbetssättet
skulle vid denna riksdag af Constit.Utsk. framläggas
och till grundlagsenlig behandling af R. St. godkännas.
Då han sedermera likväl vid slutet af sitt yttrande
blott önskat, att hans opinion om nödvändigheten af en sådan
förändrad organisation skulle djupt inverka på hvar och
en af Representationens medlemmar, då fråga blefve om definitivt
afgörande vid nästa riksdag, kan jag icke annat än
högligen förena mig uti hvad han så fullkomligen riktigt uttryckt;
men att betrakta denna önskan såsom ett vilkor,
hvilket nu borde fästas vid antagandet af den nu föreslagna
förändringen uti 49 § Reg-F-, anser jag icke skola leda till
målet, ty då under denna riksdag blifvit så klart ådagalagdt,
att det är omöjligt att kunna vinna rättelse i saken på en
gång, utan att man mäste gå gradvis ända så långt ned, att
det funnits omöjligt alt få flera punkter i ett och samma betänk.
framställda på en gång, torde det visa orsaken, hvarföre
jag icke vågat framställa den önskan alt få båda dessa
Constjt.Utskjs meinor, på cu gång föredragna, ännu mindre
Den xi September f. m.
111
yrka-en så i allo genomgripande reform uti ett enda beslut,
som IIr v. Troil önskat. Att vi af Conslit.Utsk. måtte lå
förslag till förändradt representationssätt och arbetsordning,
deruti instämmer jag fullkomligen med Hr v. Troil och anhåller,
att denna förklaring måtte till prot. gälla såsom ett
uttryck, hvilket, jag icke skall glömma nästa riksdag, om
jag då lefver. För närvar, tror jag, att man måste inskränka
sig lill att yrka riksdagarnas återkomst hvart 3:dje år,
hvilket, efter min öfvertygelse, icke obetvdligen skall verka
till riksdagarnas förkortande. Frih. Cederström har väl framställt,
huruledes vi under den korta tiden sedan 1809 haft
riksdagar nästan hvart 3:dje år, men att motionsraseriet icke
desto mindre snarare lill- än aftagit. Jag får härvid erinra,
att dertill mäste såsom orsak hufvudsakligen räknas beskaffenheten
af det statsskick, hvaruti vi lefva, och som Hr
Frih. tyckes önska bibehållet. Största anledningen till urtima
riksdagarna har, så vidt jag kunnat fatta, varit bristen
på mynt. 1 den mån oredan i myntet kan afhjelpas vid
denna riksdag, skulle jag tro, att, då ett mera ordentligt
statsskick kommer i ordning, hvar och en skall finna nödvändigheten
af att icke med enskilda motioner alltför mycket
besvära Representationen. Jag anhåller om propos. till
11. o. Ad. att såsom sin gemensamma tanka förklara, att
Constit Utskts förslag måtte undergå den förändring, att,
i stället för hvart 5:te, R. St. skola till lagtima riksdag
sammankomma hvart 3:clje år.
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
komme att fortsättas i eftermiddag kl. 6.
Frih Boye: Af den grannlagenhet, som otvifvelaktigt
följer vår Landtmts Urskillning af de ämnen , som utgöra föremål
för vår öfverläggning, förväntar jag, att den propos., som
varder oss gjord, kommer att omfatta ingenting annat än det,
sorn utgjort föremål för öfverläggningen. Jag inlåter mig
således icke i frågan 0111 de biämnen, hvilka under namn af
vilkor blifvit framställda, nemi. om förändring »ti representations-
och arbetssättet. Rörande det sednare delar jag
deras tanke, som yttrat sig derom, ehuru jag skiljer emellan
det ämnet och det, som vi nu förehafva. Jag får förklara,
att då jag icke sträcker mig längre, och tror oss icke böra
sträcka oss längre, än till frågan om tiden för ordinarie
riksdagars återkommande, hvilken fråga Utgör ämnet för det
nu föredragna mcrnor., är det mig angeläget att ännu en
gång få erinra, att genom riksdagarnas oftare eller tätare
återkomst bereddes den confinuitet i principer Och behandling
af ärenderna, hvarigenom, såsom en värd ledamot ganska
riktigt erinrat, den förbistring skulle förekommas, som
nu de facto äger rum, då personer, obekanta med ämnena
och främmande för förhållandena, vid hvarje riksdag först
behöfva lång tid att tänka sig in i ämnena. Jag kan icke
lil
Den 11 September f. m.
eftergifva denna min öfvertygelse, och förenar mig derföre
liti anhållan om propos., att såsom gemensam tanke måtte
uttryckas den åsigt, att riksdagarna böra inträffa livart tredje
år.
Frih. Ehrenborgh: Jag har att bemöta några svar
af Frih. Cederström i anledn. af min anmärk ning öfver hans
förundran deröfver, att Constit.Utsk. tillåtit sig att, såsom
Hr Frih. yttrade sig, föreslå någonting, som skulle vara
grundlagsstridig! efter den princip, från hvilken Utsk. utgått.
Jag tror likväl ej, att jag härpå behöfver svara stort
annat, an jag svarat förut. Jag tror nemi. icke, att det
ligger någon grundlagsstridighet deruti, att i grundlagen tillätes
att uti riksdagsbeslutet afskrifva en § i grundlagen; åtminstone
förstår jag icke, att något sådaht kan vara grundlagsstridig!,
likasom jag icke heller funnit mina skäl för denna
öfvertygelse vara af Hr Frih. vederlagda. Hr V. Troil
har deremot yttrat åtskilligt, som är af en mera eftertänklig
beskaffenhet och mera svårt att vederlägga. Jag bör då
förklara, fastän jag, så mycket möjligt är, sökt akta mig
för att inom Ståndet tillkännagifva de särskilda förhållanden,
sorn inom Utsk. ägt ruin, att äfven jag inom detta Utsk.,
dit jag af mitt Stånds förtroende blifvit kallad, försökt att
göra den mening gallande, sorn Hr v. Troil här uttryckt,
ehuru ulan framgång. Jag har nemi. försökt att med förslaget
lill riksdagarnas återkommande hvart 3:dje år, hvilket
jag för min del inom Utsk sökt bereda, sammanknippa
ett förslag till en förenklad mechanism i riksdagsärendernas
behandling; men det har blifvit min olyckliga lott vid denna
riksdag att äfven i detta fall höra till minoriteten och
se betänkrn afgifvas, sorn jag är skyldig att respectera och
hvilka det skulle vara mig kärt, om de kunde uppfylla
mängdens Önskningar. Frukta gör jag likväl, att de icke
uppfylla Hr v. Troils. Jag skulle önska, att, närdetta memor.
förekommer, i fall jag dä är qvar på detta runi, jag
måtte få tillfälle att med Hr v. Troil försöka tillvägabringa,
hvad han åsyftar; men jag troi1 mig kunna försäkra honom,
att tiden dertill ännu icke är mogen och att, med bästa
vilja och allt bemödande af honom och andra, den icke mognar
under denna riksdag. Den mognar måhända en gång,
och då har Constit.Utsk. vid denna riksdag icke gjort sig
skyldigt till otack, då det lemnnt tillfälle för Representationen
att afgifva ett positivt utlåt, uti ett ämne, som icke varit
positivt behandladt allt sedan t8oq. Ehvad Constit.Utsk:s
förslag må vara riktigt eller oriktigt, kommer det likväl att
sätta Representationen i tillfälle att uttala en opinion i detta
vigtiga ämne. Jag skulle således icke hafva något emot,
om Ståndet ville förena sig med Hr v. Troil och göra det
af honörn uttryckta vilkor till sin gemensamma tanke; och
ias
I
Den n September f. m.
jag bör uttrycka, att skälet, hvarför icke denna åsigt uttrycktes
af mig uti en reservation vid memor., var grannlagenheten,
som icke tillät mig att bifoga detta nakna memor.
en reservation, hvilken innehöll just de satser, sorn
Hr v. Troil bär yttrat, nemi. att riksdagarnas återkommande
hvart 3:dje år borde vara sammanknippadt med riksdagsmechanismens
förenklande. Om R. o. Ad. skulle vid
detta och det nästföljande memor. vilja förklara för dess gemensamma
tanke, att de böra sammanföras i ett memor.,
är det visserligen ett ytterligare åliggande för Utsk. att göra
det, om nemligen en sådan mening skulle vara uttalad
äfven inom de öfriga Stånden. Utsk. har likväl haft skäl
att icke göra det, men har likväl aritydt sammanhanget
emellan dessa båda memor., då Utsk. börjat memor. N:o 32
sålunda: ”Såsom följd af det inlemnade förslaget uti memor.
N:o 3i — — —I öfrigt skulle det hjertligen fägna mig,
0111 Gr. Frölichs aningar sannades, att de beslut, vi fattat
vid denna riksdag i afseende på myntregleringen, skulle för
framtiden utestänga behofvet af urtima riksdagar. Om vi
med något mera eftertanka behandlat myntfrågan, tror jag
visserligen, att följden skulle blifvit den, som Gr. Frölich
förespår; men på den isolerade punkt, man ställt realisationen,
befarar jag, att man, långt ifrån att allägsna urtima
riksdagar, tvärtom påkallat dem.
Hr von Troil: Om Frih. Boye finner för godt, då
han yttrar sig i denna discussion, att helt enkelt halla sig
vid liden, då lagtima riksdagar böra inträffa, har jag ingenting
deremot, utan att jag likväl af Hr Frilirs prisvärda exempel
kan afhålla mig från att gå en annan bana oell undersöka,
huruvida förslaget i ett fall kan vara skadligt och
i ett annat nyttigt och antagligt; och har j^g genom en slik
undersökning kommit till den öfvertygelse!], att riksdagarnas
inträffande hvart 3:dje år, med bibehållande af den närvar,
invecklade mechanismen uti ärendernas behandling, endast
skulle leda lill ökade kostnader, utan något mera tillfredsställande
resultat, än man hittills erfarit. Under sådana förhållanden
tror jag, att Nationen skulle vara föga belåten med
att hvarje qvinqvennium få betala i riksdagskostnader -§:delar
mera än nu. Deremot tror jag, att förslaget om riksdagarnas
tätare återkomst kan vara nyttigt och ändamålsenligt,
om en förändring uti riksdagsärendernas behandlingssätt tillvägabringas,
om t. ex- kamrarnas antal reduceras till 2:ne.
Hvad Gr. Frölichs sednaste yttrande vidkommer, bevisar
det, att han icke riktigt uppfattat, hvad jag näst förut anförde.
Jag nämnde endast den förutsättning, under hvilken
jag kunde rösta med Hr Gr. i detta fall, och jag nämnde
det vilkor, under hvilket jag vid nästa riksdag kunde komma
att rösta för förslagets slutliga antagande, i händelse
i3 II. t5
D cn ii September f. m.
detsamma till grundlagsenlig behandling blefve hvilande;
men jag yrkade icke, alt uti det ifrågavar. blifvande grundlagsförslaget
skulle intagas detta vilkor. Jag erkänner, att
jag icke ansåg det gå an att såsom Ståndets gemensamma
tanka uttrycka denna åsigt; men om det icke är stridande
mot formerna, har jag naturligtvis ingenting deremot. Jag
får tacka Frih. Ehrenborgh förde upplysningar, han behagat
meddela; och ehuru ringa förhoppningarna tyckas vara
på det memor., som Ur Frih. säger vara i annalkande,
anser jag dock, att mycket vore vunnet, om blott ett sådant
memor. komme till Ståndens öfverläggning. Jag tror,
att derigenom mera kan ske för frågans utredning, än som
inom Representationen skett sedan 180g, och att följaktligen
detta Constit.Utsk. blir berättigadt till större erkänsla, an
något af de föregående sedan 1809.
H. Ex. Hr Gr. Mörner, Adolph Göran: Vid en fråga,
sådan som den om valet af en period af 3 eller 5 år
emellan riksdagarna, inser jag ganska väl, att skäl både mot
och med kunna anföras ungefär af lika värde och af enahanda
betydelse; men då här nu är fråga om att förändra,
hvad som varit gällande sedan 1809, tror jag mig böra hafva
äran påminna örn de skäl, som föranledde nuvar. stadgandc-t.
Hessa skäl voro, att man mindes den tid, som föregått
1772; man mindes tiden emellan 1720 och 1772,
hvarunder riksdagar inträffade hvart 3:dje år, utan att derföre
hvarken vara kortare eller mera fördelaktiga för Riket;
man mindes, att denna tidrymd emellan 1720 och 1772 var
och blir måhända i Svenska tideböckernä den, då Sveriges
historia minst utmärkes för patriotism samt gagneliga och
nyttiga företag uti såväl utländskt som inländskt afseende.
Om man påminner sig den tiden, och att Svenska vapnen
då förlorade allt det anseende de förut förvärfvat, att Svenska
nationen öfverlemnades åt utländningar och var ett
mål för främmande magters intriger, finner man också,
att. det var angeläget att icke genom för täta sammankomster
återföra den tid, då Ständerna voro styrande och ofta
sinsemellan stridande, utan man ville göra dem till controllerande,
till återhållande, till lagstiftande. Det var det
man ansåg vara föremålet för R. St:s sammankomster. Men
man afsåg icke, att R. St. skulle ingå uti alla detailler af
styrelsen och vara beständigt verkande organer, som skulle
afgöra ärendernas gång, utan man ville, att Ständerna skulle
tillse, det grundlagen blefve iakttagen, alt statsmedlen
behörigen användes och att statens vä! befordrades, men
icke att Ständerna skulle ingå i sådana detailler af styrelsen,
som varit i fråga under föregående perioden. Man har
här sagt, att genom riksdagarnas inträffande hvart 3:dje år
skulle deras längd förkortas. Jag kan icke dela denna öfvertygelse,
då erfarenheten från 1720 till 1772 visat, att
Den ii September f. m.
man haft riksdagar, som räckt i år och derutöfver. Jag
kan således icke tro, att det ändamål, man åsyftar, till någon
del kan vinnas genom förkortande af perioden emellan
riksdagarna. Man har sagt, att riksdagarnas tätare återkomst
äfven skulle medföra den fördelen, att riksdagsmannapersonalen
till större del, än nu, konnne att utgöras af personer,
vana vid göromålen. Det är visserligen sannt, att
en större vana vid göromålens behandling skulle finnas hos
en större del af riksdagsmannapérsonalen, i händelse riksdagarna
oftare inträffade. Men månne icke lika många unga
män skulle komma till riksdagarna? Jag anser det vara nyttigt,
att de komma; men uti en tid, sådan som den närvar.,
då ungdomen synes lika mycket vilja visa sig som ålderdomen,
tror jag verkligen, att man, oaktadt de täta riksdagarna,
skulle få se många oerfarna och nybörjande riksdagsmän.
Jag vet således icke, hvad nyttan skulle vara af den
förkortade perioden emellan riksdagarna, annat än den alt
oftare sammanföra Ständerna och derigenom förorsaka ökade
kostnader både för dem, som underhålla sig sjelfva, och
för den del af nationen, som betalar sina representanter.
Hvad åter angår en förändrad organisation i arbetssättet,
lemnar jag det i sitt värde, emedan derom nu icke ur fråga.
Men jag tror, att riksdagarnas längd kunde förkortas på annat
sätt, nemi. genom andra vilkor för motionsrättens begagnande.
Om hvar och en, som väcker en motion, vore
förbunden att utarbeta densamma, att framlägga ett helt och
omständligen utveckladt förslag, såsom i England, då man
framlägger en bill, skulle icke så mångå motioner framkomma
och följaktligen Utsktns göromål blifva förkortade och
lättade. Det är af dessa skäl, som jag under närvar, förhållanden,
och med afseende på grunderna för bestämmandet
af den närvar, tidrymden emellan riksdagarna , icke anser
det vara nyttigt, att någon förändring göres i den delen.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag bar den olyckan
att icke kunna dela den opinion, som af så många talare
blifvit uttryckt, nemi. att riksdagarnas återkommande
hvart 3:dje år skulle leda till någon förbättring i vårt statsskick
och förkortande af riksdagarnas längd. I afseende på
förbättringen i vårt statsskick, som derigenom skulle åstadkommas,
delar jag Hr v. Troils tanke, att andra förbättringar
böra föregå, såvida den med förslaget åsyftade skall medföra
någon verkan. Då jag i detta fall för närvar, icke äger
de ringaste förhoppningar, anser jag mig böra börja med
det, hvarmed Hr v. Troil ansett sig böra sluta, nemi. att votera
mot förslaget, att riksdagarna skola utsättas till hvart
3:dje år; ty då ingen förbättring dermed lärer vara att vinna,
anser jag det bättre att qvarstå vid riksdagarnas inträffande
hvart 5:te år, emedan en förändring i sådana fall
som detta alltid bör innefatta en förbättring, hvaremot man,
Den n September f. m.
i vidrigt fall bör qvarstå vid det gamla, tilldess tiden är
inne att liunna åstadkomma en förbättring. Att riksdagar-nas
längd skulle förminskas derigenom, att de återkormne
hvart 3:dje år, är icke min öfvertygelse. Erfarenheten i
vårt Iand har äfven visat motsatsen. Ehuru jag icke kan
påminna mig riksdagar, som varat öfver 2 år, är det likväl
kändt, att den tiden, då riksdagarna återkommo hvart 3:dje
år, räckte de lika länge som de längsta i sednare tider. Alven
visar andra länders erfarenhet, att, der riksdagarna återkomma
hvart år, desamma jemnförelsevis med våra riksdagar
äro högst långvariga. Uti England och Frankrike rucka
sessionerna vanligtvis 6 h 8 månader, då våra riksdagars
längd, äfven då de inträffa blott hvart femte år, bör kunna
inskränkas till ungefär 8 månader. Jag kan således icke
dela talarnes förhoppningar på riksdagarnas förkortande,
utan, stödjande mig på erfarenheten, som visat motsatsen af
hvad man, med åberopande af åtskilliga skäl, velat hoppas,
kan jag sålunda, ehuru gerna jag vid många tillfallen delat
deras opinion, som ansett riksdagarna böra återkomma hvart
3:dje år, icke annat än tillstyrka bifall tili Utsk:s förslag i
närvar, afseende.
Gr. von Fersen: Till bestridande af den mening, jag
här yttrat, har äfven blifvit framställd den historiska sidan
af saken, och man har från det statsskick, som på 1720-  talet ägde rum, velat hemta stöd för riksdagarnas inträffande
endast hvart 5:te år. Om det är numren 3, som kan
vara afskräckande, lemnar jag derhän; men för mig synes,
sorn den närvar, tiden icke kan jemnföras med den omnämnda
perioden från 1720-talet, ty så snart 1809 års grundlag
icke är lika med 1720 års, synes mig som hela den på denna
jemnförelse grundade argumentation måste förfalla. För
öfrigt lära meningarna icke vara delade derom , att fröet till
oredan låg uti denna 1720 års Reg.form, och att dessa oredor
icke uppkommit, om man beträdt samma väg sorn vi,
för att afhjelpa ofullkomligheterna uti nämnde Reg.form.
Alen man söker äfven framställa dessa oredor ur en förstorad
synpunkt; och kan jag så mycket mindre instämma med
H. Ex. Hr Gr. Mörner, som följden af Hr Gr:s princip skulle
blifva den, alt ju mera sällan riksdagar inträffade, ju lyckligare
skulle landet anses, och allra lyckligast, om riksdagar
helt och hållet uteblefve. Frih. Palmstjerna har besfridt
riksdagarnas återkommande hvart 3:dje år utur en annan
synpunkt, nemi. att förändringen skulle vara för tidig,
emedan den borde följa på andra vigtiga förändringar; men
jag hemställer, om icke denna är den cardinalförändring,
som bör föregå de öfriga, till hvilka vägen öppnas just genom
den ifrågavar., ty om vi nu låta detta grundlagsförslag
blifva hvilande, äro vi inne på den banan att sedermera
kunna tillvägabringa nödiga och nyttiga förbättringar
Den 11 September f. m.
Il7
i grundlagen, enär förslagen icke behöfva mer än 3:ne års
liggetid. Om jag nemi., innan denna cardinalförändring försiggått,
uppgör elt grundlagsförslag, skall det hvila i fem
år, hvaraf följden blir, att detta förslag förkastas endast
derföre, att riksdagsmannapersonalen vid den kommande
riksdagen består af främmande personer, som sakna erforderlig
kännedom om motiverna för det af föregående Ständer
uppgjorda förslaget. Det är ur denna synpunkt, jag anser
den föreslagna förändringen i tiden för riksdagarnas inträffande
i första rummet böra äga rum, oberoende af de
organisationsförändringar i afseende på riksdagsmechanismen
oell arbetssättet, hvilkas tillvägabringande efter min öfvertygelse
grundar sig på den förra i det afseende, jag nyss haft
äran antyda; oell jag förnyar derföre min framställning, att
riksdagarnas återkommande hvart 3:dje år måtte förklaras
för den mening, som i närvar, afseende utgör R. o. Ad:s
gemensamma tanke.
Gr. Horn: De sista talarne, som yttrat sig mot förslaget
att förkorta mellanterminen emellan riksdagarna, hafva
utgått från den åsigt, att man genom mellantidens förkortande
icke skulle förkorta tiden för de särskilda riksdagsärendernas
behandling. Den positiva åsigt, att en sådan
förkortning ovilkorligen skulle blifva en följd af riksdagarnas
tätare inträffande är något, sorn jag icke yttrat. Jag
har blott sagt, att genom oftare återkommande riksdagar
kunde eller borde riksdagsarbetet förkortas; men att så ovilkorligen
skulle ske, vill jag ej påstå. Deremot vågar jag bestämdt
påstå, att riksdagsarbetet skall förlängas genom bibehållandet
af en så lång mellantermin emellan riksdagarna,
sorn den närvarande; ty ovana vid riksdagsärender behandling
och obekanta med ämnena måste naturligtvis de nya
riksdagsmännen söka att förlänga ärendernas afgörande, hvilket
ickö skulle ske, om riksdagarna oftare inträffade och
riksdagsmännen finge handlägga mål, som de tillförne handlagt,
och då troligen icke skulle hända, hvad nu vid hvarje
riksdag inträffar, att man talar om förut beredda mål,
sorn om de aldrig varit af R. St. behandlade. Det argument
mot riksdagar hvart 3:dje år, som hemtats från 1720
års Reg.form, anser jag oväntadt alt bär höra nämnas. Jag
Ivar förut hört talas om olyckorna af 1720 års Reg.form,
och jag tillstår, att den ledamot, som 1809 så väl mindes
dessa tider, äfvensom de ledamöter, hvilka deltogo i 1809
års lagstiftning, hafva ådagalagt, att, då de så väl mindes
dessa tider, de icke rätt förstått dem; ty om de förstått,
hvari olyckan låg, hade de icke grundlagt ett återkommande
till dessa tider genom bibehållande af den
gamla riksdagsformen. Likväl får jag göra den värde ledamoten
uppmärksam derpå, att efter 1720 års Reg.form
R. St. hade del icke blott i lagstiftande, utan äfven i
iiS
Den ii September f. ra.
lagskipande eller verkställande-raagten, och att följaktligen,
enär nuvar. grundlag inskränker deras magt endast till deltagande
i den förra, någon jernnförelse emellan den tiden och
den närvar, ieke kan äga rum.
Hr Crusenstolpe, Magn. Jac.: Under det jag å
ena sidan delar den åsigt, som blifvit framställd af Frih.
Ehrenborgh och Hr v. Troil, att föga eller intet vinnes med
den föreslagna förändringen, om den ej går i bredd med en
genomgripande reform af representations- och arbetssättet,
delar jag å andra sidan icke deras ringa förhoppning om
framgången af en sådan plan äfven vid denna riksdag. Jag
stödjer min åsigt derpå, att, då H. Ex. Hr Gr. De la Gardie
1810 väckte sin ryktbara motion otn en så beskaffad förändring,
sorn icke vore grundad på Ståndsfördelningen , och
fann sin störste vedersakare uti II. Ex. Hr Gr. Mörner, som
icke motsatte sig motionen eller bestridde grundsatsen af en
representationsförändring i den syftning, motionen afsåg,
men förklarade, att den borde mogna till påföljande riksdag,
och vi sedan den tiden upplefvat 7 å 8 riksmöten, och motionen
således kan anses hafva mognat, jag förmodar, alt
man i delta fall kan påräkna medverkan håde från Landtmarskalksbordet
och Konungens Conseil, H. Ex. Hr Gr.
Mörner har återkallat i minnet en period, som skakar ganska
varmt hvarje medborgares hjerta, nemi. perioden från
1720 till 1772. Patriotismen fanns då lika väl som nu och
fanns ganska djupt i hvarje medborgares sinne; men dess
mål var icke alltid en conseiltabouret. Det fanns en duglig
embetsmannacorps, hvartill, utan att göra någon orättvisa,
det i närvar, tid lärer vara svårt att finna maken; och jag
skulle önska, att de, som yttrat sig emot den tiden, ville
återkalla i minnet de namn, som då funnos i Konungens
Råd. Det var H. Ex. Hr Gr. Mörners yttrande, som föranledde
mig att inträda på denna episodiska bana. Hvad
sjelfva saken angår, önskar jag, att den gemensamma tanke
må blifva uttryckt, att riksdagarna skola återkomma hvart
3:dje år.
Frih. Cederström: Till hvad jag förut i ämnet yttrat
anhåller jag att få lägga några ord i afseende på dagen
för riksdags öppnande, som Utsk. föreslagit till den första
helgfria dag i Oct. månad. Det passar sig skäligen illa för
en del af representanterna alt begifva sig bort till en riksdag
i början af Oct. månad, då inom staderna flyttning äger
rum. Det passar sig illa för landtboen att begifva sig hemifrån,
innan lian helt och hållet medhunnit att tillreda jorden
för höstutsädet och ombesörja tröskningen, och allra
sämst passar det sig för de norra orterna, der skörden
ännu icke är fulländad. Jag har velat fästa uppmärksamheten
härpå, icke för att anhålla om uttryckande af
den gemensamma tanka, att utsättandet i grundlagen af
Den n September f. m.
en viss dag för R. St:s sammankomst icke later sig göra,
utan att det är ganska välbetänkt alt vid hvarje riksdag
bestämma dagen för nästa sammanträde. Frågan ang:de
den lämpligaste tiden för Ständernas sammanträde har 3:ne
gånger varit föremål för allvarsamma öfverläggningar, dervid
Stånden stadnat uti den öfvertygelsen, att af alla tider på
året medlet af Januari vore den lämpligaste. Utsk. har varit
af en särdeles olika tanke, då det föreslagit d. i Oct. Jag
har velat yttra detta till prot. endast på det att denna omständighet
icke skulle vara helt och hållet .af R. o. Adts
ledamöter förbisedd.
H. Ex. Hr Gr. Mörner: Jag har endast begärt ordet
för att förklara, att 1720 års Reg.form visserligen hade en stor
del uti de olägenheter, som sedermera uppkommo. Man har
äfven trott, att de tätare riksdagarna till någon del befordrade
dem, emedan, genom riksdagarnas oftare återkomst,
mera sammanhållning ägde rum af partier till beredande af
planer och deras utförande, hvilket deremot blefve i samma
män svårare,som perioden emellan riksdagarna förlängdes; men
derföre har det icke varit min mening, att tidpunkten för
R. St:s sammanträde skulle vara obestämd. R. St:s sammankomst
på en bestämd tidpunkt, utan alltför långa mellanskof,
är en af de förträffligaste och säkraste garantier för
den constitutionella frihetens och samhällskickets bestånd.
Derföre här jag ej velat eller kunnat sätta i fråga, att perioden
för Ständernas sammankomst skulle aflägsnas. Men
jag har trott, att den period, sorn nu uti grundlagen är
stadgad, vore en medelväg emellan de alltför täta och
mycket aflägsna riksdagarna, och jag har trott, att det vore
den medelväg, man icke borrie vika ifrån. Jag har hört
mycket sägas om ofullkomligheten af vårt statsskick, och
att våra riksdagar icke kunna uträtta något godt. Jag tror
ej, att det tillkommer mig att i den delen yttra mig; men
jag lemnar till historien och andra landers erfarenhet att
bedöma, om uti en ställning, sådan som 1809, en lagstiftande
corps bevisat mera måtta, mera återhållsamhet och måhända
mera klokhet. Jag lemnar till historien att döma,
om icke det, som sedan blifvit af R. St. gjordt, väsendtligen
har bidragit till Rikets bästa, och 0111 icke historien i en
framtid skall ådagalägga, att vi sedan 1809 i flera vigtiga
fall verkligen framskridit på ett ganska märkbart och berömvärdt
sätt. Jag väntar mig många inkast häremot, ty
jag vet att critiken är lätt; men jag skall icke upptaga R.
o. Ad:s tid vidare med att ingå uti detailler, som skulle
blifva alltför vidlyftiga och bringa oss in i en discussion,
som skulle föra oss alltför långt. Det har varit min afsigt
att erinra om de åsigter, som existerade 180g och grundade
det närvar, stadgandet om riksdagarnas inträffande hvart
5:te år, samt att utveckla skälen för min öfvertygelse om
nyttan att bibehålla detta stadgande.
130
Den 11 September f. m.
Hr Dalman, Willi. Fredr.: Det kan visserligen icke
förundra mig att höra ålderdomen klandra ungdomen; det är
något så vanligt i alla tiders förhållanden, och jag skall således
icke uppehålla mig vid det argument af H. Ex. Hr Gr. Mörner,
att man icke borde lyssna till ungdomens framställningar,
utan endast till ålderdomens och den mogna erfarenhetens.
ålen för att fästa mig vid det sista af Hr Gr:s yttrande,
är jag af den tanke, i motsats med Hr Gr., att företeelserna
sedan 1809 icke visa något framskridande, utan,
örn icke ett tillbakaskridande, åtminstone ett stillastående.
Yi hafva, snart sagdt, hvarken i våra constitutionella förhållanden,
i vår lagstiftning, i våra näringar eller i våra
yttre politiska förhållanden gjort ett enda steg framåt. Vi
stå ungefär på samma punkt nu sorn då, med den skillnad,
att då ville man gå framåt, hvaremot det nu ser ut, som
ville man gä tillbaka. Med denna reservation emot Hr Gr.
Mörners yttrande i allmänhet får jag äfven reservera mig
mot den tankeyttring af Hr Gr., att det skulle innefatta något
skadligt, 0111 riksdagarna komme att tätare efterfölja
hvarandra. För min del tror jag, att det vore en innovation,
som folket önskar och som sannolikt leder till det mål,
hvilket, om H. Ex. opartiskt vill betänka saken, H. Ex. måste
finna vara ett gemensamt mål för Styrelsen och Representationen,
nemi. ett förändradt representationssätt. Jag
tror visserligen icke, att med det enda steget, att flvtta riksdagarna
närmare hvarandra, mycket vore vunnet för ändamålet;
men jag tror likväl, att något dermed är uträttadt,
emedan detta steg otvifvelaktig! bör föregå såsom vilkor för
ett hastigare framskridande på reformernas bana. Det, hvaröfver
man klagar i vårt land och som gör, alt vi icke
kunna gå fram, är saknaden af den public spirit, den
allmänna politiska anda, som egentligen utvecklar sig under
riksdagarna. Vi hafva redan under sednare riksdagarna, sedan
publiciteten börjat sprida representanternas förhandlingar
hland folket, erfarit, att mera interesse börjat visa sig
för allmänna angelägenheter, hvilket interesse hör underhållas.
Det är dessutom äfven en följd af den långa tiden
emellan riksdagarna, att personer, ovana vid arbetet, inträda
i Representationen; ty de, sorn äro vana vid ärenderna, blifva
antingen orkeslösa eller modlösa, eller dö emedlertid bort.
Jag anser det af vigt, .att man har erfarna riksdagsmän och
att riksdagarna icke constitueras af blott nybörjare; men
just derföre vill jag,, att Representationen ofta sammanträder,
ty då Representationen sammanträder endast hvart femte år,
är det löga troligt, att sådana erfarna män skola hildas.
Det måste äfven vara af interesse för en Styrelse, som vill
åstadkomma något nyttigt, att se Ständerna ofta församlas;
och om vitänka oss den tiden, (som vi böra hoppas skall komma),
då vi skola erhålla en Styrelse, som vill verka till fram
skri
-
Den it September f. m.
131
skridande till reformer, mäste det för en sadan Styrelse vara
af vigt att få rådgöra med Stånderna, enar Styrelsen,
utan Representationens medverkan, icke kan uträtta något,
hvilket måste vara så mycket angelägnare i ett land, der
den ceconotniska lagstiftningen är öfverlemnad åt Regeringens
envälde; ty der är det nödvändigt, att Regeringen af
Representationen erhåller tillförlitliga upplysningar, huru
det står till i landet, på det Regeringen icke, i brist af kännedom
derom, må förstöra landet. Det är på dessa alla skäl
jag tillstyrker R. o. Ad. att såsom dess gemensamma tanka
förklara, det riksdagar böra inträffa hvart 3:dje i stället
för hvart 5:te år.
Frih. Ehrenborgh: Jag har begärt ordet för att nu
yttra mig något i detta ämne, derföre att jag under de tvenne
gånger, jag haft ordet i detta ämne, förbigått att nämna
åtskilligt, som jag trott måhända kunnat icke ofördelaktigt
inverka i denna fråga. Jag har nemi. aldrig underlåtit att
uti mina yttranden göra rättvisa åt 180g års riksdag och
dess förhandlingar; men då en ledamot här, som uti nämnde
riksdag hade så mycken del, velat tillskrifva samma riksdags
gagn och värde endast den åldriga visdomen, ber jag att få
påminna denne värde ledamot derom, att han sjelf då var
ung, och måhända verkade han under denna ungdom med
samma värma för saken, som han nu på ålderdomen vill
verka derför; och jag är öfvertygad, att hans omdömen då
voro lika mogna, som de nu äro. Jag tror, att 180g års
män, dessa unga män, ledde af de äldres mognare erfarenhet,
voro de, som gjorde allt, som då bereddes till fäderneslandets
väl, och jag tviflan icke, att denna ungdom nu kan
verka lika fördelaktigt för fäderneslandet. Jag tror derföre,
att man gör ungdomen mycken orättvisa, då man säger, att
den alltid vill sväfva ut på oriktiga vägai. Jag hörer icke
till ungdomen, och kan således icke taga åt mig, hvad som
blifvit sagdt i detta afseende. I saken mäste jag förklara,
att fastän det måhända vid en revolutionsriksdag var rätt
att bestämma tiden emellan riksdagarna lill 5 år, jag likväl
icke kan blifva af den öfvertygelsen, att del skall blifva rätt
att alltid bibehålla samma mellanrum emellan riksdagarna.
Jag tror, att man bör gå fram på reformernas bana, men
icke på revolutionens; och tror man, att man uträttat tillräckligt
1809, så har man orätt. Jag har ett ytterligare
skäl härför, nemligen det, att då vi nu blifvit förenade med
ett grannrike, och det måhända finnes ett ömsesidigt sträfvande
att närma sig hvarandra; det icke är orätt, om det
ena landets Representation går det andra till mötes i så
mycken likhet i formerna, som kan finnas möjlig. Jag har
ofta och äfven under denna riksdag hort, att man ansett såsom
fördelaktigt att kunna antaga Brödrarikets grundlag.
13 II. »G
Den ii September f. m»
Jag lior icke till deras antal, som tro det; men jag tror,
att man lian antaga Brödrarikets form att sammankomma
till riksdag livart 3:dje år och att förenkla riksdagsmechanismen,
fastän man icke antager grundtypen af dess constitution.
Frih. Cederström har ytterligare gjort en anmärkning
i afseende på den föreslagna dagen för riksdags öppnande,
som Utsk. bestämt till den första helgfria dagen i Oet. månad.
Inom Utsk. har denna fråga utgjort ett ganska väsendtligt
öfverläggningsämne, och man kommer säkerligen alltid att
tvista 0111 hvilken tid i det fallet skall anses för den bästa;
men man har trott, att man icke gjorde orätt uti att tillstyrka
en dag uti någon af de månader, som egna sig bäst
för arbete, nemi. under den mörkare årstiden, då sinnet icke
■vill sysselsätta sig med sådana förströelser, som locka ut i
luften, och erfarenheten torde hafva visat, att ingen tid är
mera lämplig för meditationer och arbete, än just den mörka
årstiden. Om man deremot kommer tillsammans uti Januari
månad och riksdagen sannolikt icke kan slutas på 6
månader, skulle man vara inne i sommaren; och då hemställer
jag, om man icke lockas mera från riksdagen af våroch
sommargöromålen, än man hindras att vara från sitt
hem af höstgöromålen. Gr. v. Fersens anmärkning, att
ordett lagtima borde utgå, anser jag vara af den beskaffenhet,
att detta memor. ovilkorligen skulle komma att hö'-  ra tillsammans med det sednare memor., och för den händelse,
att Utsk. icke föreslagit något annat än en förändring
af riksdagarnas attributioner, är jag af den mening, alt båda
rnemortn bort sammanfogas. Men Utsk. har haft ett
annat skäl att icke sammanfoga dem, nemi. det, att man trott,
att det måhända vore alirarättast att framlägga grundlagsförslag
så korta som möjligt, d. v. s. §-vir>, emedan man
sällan kan hoppas, att alla meningar kunna sammangjuta sig
för att blifva öfverens om ett helgjutet förslag, och skulle
således genom ett sådant sammanslående hindra antagandet
af ett förslag , hvaremot ingenting vore att påminna. Detta
har varit egentliga skälet, hvarföre Utsk. åtskiljt dessa ämnen
i tvenne memor, I öfrigt öfverlemna!- jag åt R. o. Ad.
att fatta hvad beslut R. o. Ad. anser sig böra fatta, öfvertygad,
att Constit.Utsk., såvida det icke blir hindra dt af de
beslut, som de öfriga Stånden komma att fatta, icke skall
underlåta att derpå göra det afseende, som leder till det af
pluraliteten åsyftade resultat.
Frih. Boye, Ludv.: Innan jag ingår i ämnet, får jag, under
åberopande af min riksdagsmannarätt, till prot. anmärka,
att jag blifvit i oriktig ordning uppropad. Alla närvar,
kunna intyga, att jag anmälde mig före de frenne sista talarne.
Om det varit första gången, sådant inträffat, skulle
jag icke yttra mig derom; men det har händt förut, och
jag anser mig derföre böra förklara, att min rättighet att
Den ii September f. m.
liär yttra mig icke är beroende af någon grace af Hr Landtmarskalken.
Om jag af förslaget, att flytta riksdagarna närmare
hvarandra, kunde draga den slutföljd, som en värd ledamot,
II. Ex. Hr Gr. Mörner antagit, skulle jag aldrig förmå nedtysta
de förebråelser, jag skulle göra mig sjelf öfver att hafva
byst en sådan tanke. Jag kan icke undertrycka min förundran
deröfver, att H. Ex. Hr Gr. Mörner, för hvilken
jag hyser en odelad vördnad, såsom en rättskaffens man,
med sitt vanliga sätt att inse sakerna kunnat sammanpara
tvenne så olika saker som tiden för riksdagars inträffande
och regeringssättet, hvaremellan är en himmelsvid skillnad;
och att således åberopa förhållandet af riksdagarnas längd
emellan 1720 och 1772 är derföre alldeles olämpligt, hvilket
häst torde ådagaläggas genom hänvisandet till de riksdagar,
som ägde rum emellan 1720 och 1736. Jag menar den
rättelse, som på 1730-talet ägde rum uti 1720 års Reg.form,
då R. St. under namn af förklaring i Reg formen tilläde sig
epitlietet af Riksens maktägande Ständer.
Slutligen ber jag att få göra en erinran, som kanhända
för mig är personlig. Efter naturens ordning är detta kanhända
det sista riksmöte, jag bevistar. Det är mig icke likgiltigt,
huru jag af en efterverld blir bedömd. Jag begär
då, när jag talat för riksdagarnas återkommande hvart 3:dje
är, att få i pro t. nedlägga den inre öfvertygelse, som fört
mig härtill, nemi. att vårt statsskick derigenom skulle förbättras
och icke sönderbrytas; ty envisas vi med att hafva riksdagar
blott hvart femte år, är min öfvertygelse (redogörelsen
skall jag bestå), alt vi envisas så länge, tills allt sönderbrytes.
Det var efter detta omdöme jag vill, att efterverlden
skall bedöma mig.
H. Ex. Hr Gr. o. Land tm. yttrade, det han ansåg
sig skyldig, i anseende till den tillvitelse, som af Frih. Roye
blifvit honom gjord, att nämna, det Frih. blifvit uppropad
i den ordning, som han, H. Ex. veterligen, sig anmält, samt
att II. Ex. hvarken ägde rättighet eller vilja att göra grace
åt någon; hvilket H. Ex. bad Frih. Boye ihågkomma.
H. Ex. Hr Gr Mörner: Jag har denna gången begärt
ordet endast för att upplysa ett missförstånd, hvartill
jag icke trott mig hafva gifvit anledning. Mari har förebrått
mig att hafva klandrat, att ungdomen vill deltaga uti
allmänna ärender, och att hafva påstått, att ungdomen icke
kunde äga visdom. Sådant har aldrig undfallit mig. Hvad
jag säde var det, att i en tidpunkt, sådan som denna, då
ungdomen önskade lika mycket att visa sig som ålderdomen,
och nära nog att vara rådande, skulle det icke fela, huru
nära man också flyttade riksdagarna intill hvarandra, att
flera unga män korame hit, och att man således skulle linna
lika många oerfarna riksdagsmän, efter de vore nybol'-
Den ii September f. m.
jare. Jag hvarken klandrat deras vishet, eller ämnar jag
klandra, att de komma. Jag yltrade tvärtom, att det var
väl, att de komma. Följaktligen må man icke beskylla
mig att hafva misskänt ungdomens värde, en beskyllning, sorn
var mig i högsta måtto oväntad. För öfrigt hvad angår
det, som här sedermera blifvit sagdt ang:de ofullkomligbeten
af vårt statsskick och att det icke framskridit sedan 1809,
så öfverlenmar jag åt historien att döma derom, och jag
väntar, att historien skall göra rättvisa. Men jag vill blott
erinra, att 1809 hade vi icke något behof att likna Brödrariket,
emedan vi då icke ägde något Brödrarike. Sedermera
torde det finnas af det arbete, som blifvit användt för
håfvens förening och för flera andra ändamål, att vi icke
stått stilla, och den, som deråt vill egna en närmare granskning,
skall finna, alt det gifves ingen enda husliållsgren,
deri icke statsskicket blifvit förbättradt. Må det slutligen
tillåtas mig vidblifva den öfvertygelse!!, att genom riksdagarnas
närmare sammanflyttande någon väsendtlig förbättring
i vårt statsskick icke kan vinnas, och att något sönderbrytande
af vårt samhällsskick icke är att befara af bibehållandet
af den närvar, perioden emellan riksdagarna.
H. Ex, Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om B. o. Ad.
behagade godkänna Constit.Utsk:s uti memor. N:o 3i framställda
grundlagsändringsförslag till den behandling, 56 §
Reg.F. föreskrifver.
Ropades nej.
H. Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade såsom sin
gemensamma tanke förklara den anmärkning, att uti 49 §
Reg.F. samt 3 § Riksd.Ordn. borde ordet tredje insättas i
stället för ordet femte.
Bifölls.
Hr von Troil: Jag skulle vördsamt anhålla, att Hr Gr.
o. Landtm, täcktes inhemta, huruvida icke R. o. Ad. för
dess gemensamma tanka ville förklara, att de uti detta och
nästföljande memor. framställda förslag böra af Constit.Utsk.
framställas uti ett förslag; i hvilket fall likväl det af Gr. Frölich
framställda förslag, som R. o. Ad. förklarat för dess gemensamma
tanke, skulle kunna framställas uti ett särskildt memor.
, som, oberoende af det andra, vid nästa riksdag kunde
antagas eller afslås. Om R. o. Ad. instämmer häruti, kunde
Gr. Frölichs förslag slutas med orden 3:dje år och
blefve följaktligen så lydande: ”R. St. skola i kraft af denna
grundlag till lagtima riksdag sammankomma hvart 3:dje år,”
samt det andra redactionsförslaget börjas med ordet år, då
det komme att lyda sålunda: ” år till lagtima riks
dag
sammankomma på den första helgfria dagen i Oct. månad.
Uti hvarje” etc., på sätt Utsk. föreslagit.
Gr. Frölich: Jag anhåller endast att få förena mig
uti hvad Hr v. Troil tillstyrkt.
D cn ii September f. m.
125
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade såsom dess gemensamma tanke förklara den af Hr
v. Troil nu framställda anmärkning.
Ropades ja.
Frih. Roye: Då det af Hr v. Troil sist framställda yttrande,
hvaruti jag, såsom jag uppfattat det, i allo instämmer,
är af mycken vigt, anhåller jag, på det vi må blifva
förvissade om, att det icke blifvit oriktigt uppfattadt i prot.,
att detsamma må blifva uppläst.
Gr. von Fersen: Frih. Boyes begäran synes mig lämpligast
kunna fullgöras genom justering af prot.utdr., som i
anledn. af beslutet kommer att afgå.
Frih. von Schulzenheim: Sedan hvad Hr v. Troil
till R. o. Ad framställt synes hafva vunnit R. o. Ad:s bifall,
tager jag mig friheten nämna, att, för att från hvarannan
åtskilja de tvenne förslagen, någon förändring i ordalydelsen
torde blifva nödvändig genom ett återgående till
49 §:ns ursprungliga redaction , hvaruti Gonstit.Utsk., jag vet
icke hvarföre, gjort en omflyttning af ord. Såsom jag uppfattat
llr v. Troils mening, skulle då första förslaget, nemi.
ang:de riksdagarnas återkommande hvart 3:dje år, lyda som
följer: ”R. St. skola i kraft af denna grundlag hvart 3:dje
år,” etc. (på sätt §:n lyder uti dess närvar, oförändrade
skick). Det andra förslaget skulle börja med tankstreck och
orden: ”år till lagtima riksdag sammankomma,”
samt innehålla det öfriga af Utsk:s redactionsförslag, fr. o.
m. orden: ”på den.”
TJndcrteckn. R id d. Secr e t.: Visserligen har jag till prot.
uppfattat Hr v. Troils förslag och det i anledn. deraf fattade
beslutet , ulan att jag likväl i ögonblicket kan bestämdt
på ordet uppgifva redactionen; men då densamma ovilkorligen
skall införas i prot.utdr., torde vid detsammas justering
lämpligen böra bestämmas, huru beslutet skall redigeras.
Frih. Boye: Genom den framställning, som Frih. v.
Schulzenheim gjort, visar sig ännu mera angelägenheten
af hvad jag begärt, nemi. att man må få veta, hvad som
är beslutadt eller icke. Frih. v. Schulzenheim har uti redactionen
gjort en rättelse, som är riktig, men icke motsäger
hvad Hr v. Troil föreslagit. Det är således nödvändigt,
att det afgöres, om den af Frih. v. Schulzenheim föreslagna
rättelsen skall observeras eller icke, och att vi må
få veta klart, hvad vi afgjort eller ej.
Hr von Troil: Det fägnar mig synnerligen, att Frih.
Boye, som klagat öfver prejudice deruti, att talare, som anmält
sig efter honom, före honom blifvit uppropade, nu
fått tala före mig, ehuru jag före honom begärde ordet.
Jag klagar icke deröfver, utan anser det för en billig satis
-
ia6 Den 11 September f. m.
faction. För öfrigt får jag förklara, att min anmärkning,
som 11. o. Ad. antagit för dess gemensamma tanka, verkligen
var den, som Frih. v. Schulzenheim uppgifvit, endast
med det tillägg af mig, att med det sednare förslaget skul
le
Constit.Utsk:s efterföljande mentor, sammanknippas till ett
enda sammanhängande förslag.
Frih. Ehrenborgh: Jag kan verkligen icke fullt redogöra
för anledningen, hvarför den omflyttning ägt rum,
sorn Frih. v. Schulzenheim ganska riktigt anmärkt, om icke
derföre, att ordställningen derigenom ansågs blifva något
bättre; men skulle R. o. Ad. förklara för sin gemensamma
tanka, att en omflyttning i detta fall bör äga rum, gardet
ganska val an. Första perioden komme då att lyda salunda:
”11. St. skola, i kraft af denna grundlag, hvart 3:dje
år till lagtima riksdag sammankomma;” och sednare förslaget
blefve detta: ”— — — år till lagtima riksdag sammankomma
på den första helgfria dagen afOctober månad. Uti
hvarje riksdagsbeslut etc.”
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillknnnagaf, alt prot.-  utdr., rör:de Constit.TJtsk:s memor. N:o 3 r, skulle för R. o.
Ad. blifva justeradt i dag på eftermiddagen.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda inkomna
utlåtm från:
BancoUts kottet:
N:o 36. i anledn. af förrättad revision af ej mindre
Bancodiscontverkets räkenskaper och förvaltning, än äfven
förra Riksdiscontverkets fortsatta utredning för år i833;
Allm. Besvärs- och Oecon.Utskottet:
N:o 114- i anledn. af väckt motion om förklaring af
stadgandet i 2 sect. r cap. i § af K. SkolOrdn. d. 16 Dec.
1820, i fråga om skyldighet att bygga och underhålla skolhus
i städerna;
N:o 116. i anledn. af gjorda anmärkningar vid Utsk:s
betänk. N:o g3, ang:de upphäfvande af dubbla tjenstårsberäkningen
vid befordringar lill eccleciastika embeten och
tjänster;
N:o 117. i anledn. af väckt motion, att den ännu beridna
delen af Smålands Hussarreg:te måtte afsitta, men om
detta ej bifölles, lindring i rustningsskyfdigheten erhållas;
N:o 118. i anledn. af väckt motion, ang:de approbation
af recruter vid de indelta reg:terna samt beskaffenheten af
boningshusen vid rotetorpen, m. m.;
N:o 119. i anledn. af åtskilliga föreslagna åtgärder till
lindring i rustnings- och roteringsbesväret;
i\:o 120. i anledn. af väckta motioner, rör:de grunden
för beräknande af planpenningar eller det bidrag, stamrotar
-
Den 11 September f. ni. 127
na böra af strörotarna erhålla samt flyttning af soldattorp
från ett till annat hemmans ägor.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 3 c. nV.
lii fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den ii September 1834.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.utdr. för denna dag f. m.
Ånyo föredrogs Constit.Utsk:s den i dennes på bordet
lagda memor. N:o 32 med förslag till grundlagsbestämmelser,
ang:de urtima riksdagar och deras föremål.
Hr von Troil, Emil: Jag gillar Utsk:s åsigt, att motionsrätten
ej bör finnas vid urtima riksdagar, emedan Regeringen,
efter min tanka, bör kunna sammankalla R. St.
för vissa ärender, utan att derföre belasta landet med kostnaden
för årslånga riksdagar. Men vid en särskild del af
Utsk:s förslag har jag en anmärkning att göra. Svenska
Folket är i behof af väsendtliga grundlagsförändringar i frågan
om ny organisation af såväl Styrelsen som Representationen.
I nu gällande grundlag har man också sörjt derför,
att inga grundlagsförändringar kunna ske utan den långsamhet
och tröghet, som erfordras för behörigt öfvervägande;
men dessa hinder för grundlagsförändringar böra ej heller
vara större, än denna omtanka påkallar, och sådant skulle
blifva följden af Utskrs förslag, då det alltid skulle fordras
en liggetid af 5 är för hvarje grundlagsförändrings antagande,
i stället att den nu kan antagas inom kortare tid, då
urtima riksdag inträffar. Jag hemställer således, att orden:
men hvilka ej må sträckas till grundlagsändringars
föreslående eller afgörande, böra alldeles utgå
ur den föreslagna nya redactionen af 49 § Reg-F- och 2 §
Riksd.Ordn., så att Konungen vid urtima riksdag äfven må
kunna föreslå bordläggning af nya grundlagsförslag eller afgörandet
af redan bordlagda. Det är väl sannt, att hvarje
grundlagsförändrings antagande inom en kortare tid, än Utsk.
föreslagit, då i allt fall kommer att bero derpå, huruvida
en K. propos. derom framställes; men jag får förklara, att,
efter min öfvertygelse, någon grundlagsförändring i de vigtiga
frågorna ang:de ny organisation af Styrelsen och Representationen
aldrig kan tillvägabringas utan ledning af
Regeringen, och om man således alltid skulle vänta i 5
år med antagande af ett i detta afseende framstäldt förslag,
Den ii September e. m.
kunde det luinda, att den styrelsepersonal, som framställt
förslaget, under tiden afgått oell alt allt hopp om förändringen
derigenom tillintetgjordes. Jag yrkar på grund häraf,
att It. o. Ali. må såsom gemensam tanka antaga den af mig
gjorda anmärkning.
Frih. Boye, Ludv.: Den siste talaren synes hafva antagit,
att Constit.Utsk:s nästföregående betänk, skall blifva
bilället och att således R. o. Ad:s på f. m. fattade beslut
icke skall leda till någon påföljd. Jag deremot, som biträdt
den mening, att lagtima riksdagar böra återkomma hvart
3:dje år, förutsätter äfven, att denna mening skall blifva
gällande, och kan ej finna annat, lin att lika så berömligt
det var af grundlagsstiftarne att Jemna en väg för constitutionsenlig
förändring af grundlagen, lika så vådligt skulle
det vara att antaga den siste talarens sats. Såsom exempel
vill jag erinra, att om en urtima riksdag ännu räckte, dä en
lagtima riksdag inträdde, skulle, efter Hr v. Troils förslag,
en grundlagsförändring kunna föreslås och afgöras inom en
månad, och det skulle således helt och hållet tillntetgöra'
ändamålet af den mognad i begreppen, som man för en
grundlagsförändrings antagande ansett nödig. Jag motsätter
mig på dessa skäl Hr v. Troils förslag.
Frih. Cederström, Jac : Utsk:s ifrågavav. förslag är
icke nytt; det har redan förut varit föremål för R. St:s öfverläggningar,
och samma grunder, som då hindrade dess
antagande, skola, såsom jag förmodar, leda till samma påföljd
vid nästa riksdag. Jag bör emedlertid icke helt och
hållet förbigå att yttra mig öfver Utsk:s betänk., enär Utsk.
förbisett Sveriges verkliga statsskick; ty i samma stund Utsk:s
förslag antoges, skulle det blifva möjligt att vid urtima
riksdag få bevillningen förändrad till högre belopp och sedermera
vid den lagtima riksdagen låta R. St. åtskiljas, innan
någonting angående bevillningen blifvit afgjordt. Hvad
Hr v. T roils förslag om behandligen af grundlagsfrågor angår,
har Frih. Boye redan visat vådan deraf, och hvar funnes
väl sedan någon garanti för statsskickets bestånd? Bemödandet
att få en ny Styrelse förtjenar ej att upptagas till
besvarande, om dermed menas ett ombyte af Ministeren; ty
Representationen har i detta afseende grundlagen för sig,
och loy § kan, efter hvad jag vid flera föregående tillfallen
yttrat, tillämpas, om R. St. ej hysa förtroende för Konungens
rådgifvare, ehvad Constit.Ulsk. gjort anmärkning eller
icke. Men om det åter är en ny styrelseform, som talaren
åsyftat, är det förgäfves att söka något bättre, så länge
icke en hvar har lika interesse af statsbördorna, och hvarje
försök till förändring skulle endast öka spliten emellan särskilda
interessen, om man ej börjar i den naturliga vägen , att
all olikhet i medborgarnas interessen borttages. Att K. pro
po
-
Den ii September c. m.
129 '
pos:r skulle blifva enda öfverläggningsämnet vid urtima riksdagar,
anser jag äfven vådligt derföre, att 0111 II. St. skulle
finna, att Statsrådets samtliga ledamöter icke iakttagit .Rikets
sannskyldiga nytta och ville besluta en anmälan om deras
entledigande, kunde sådant icke ske, och den påföljande
lagtima riksdagen kunde sedermera paralysera föregående
Ständers önskan. Man måste erkänna, att då Representationen
är samlad, bör den äga att verka i alla riktningar,
Och långt ifrån att inse någon nytta af Utsk:s förslag, anser
jag, att man derigenom blott beredt flera urtima riksdagar
och ökade bevillningar. Jag anser emedlertid ej mödan
värd t att nu begära propos. på antagande af min åsigt, såsom
R. o. Ad:s gemensamma tanka; jag vill blott hafva den
i prot. förvarad och hoppas, att vid nästa riksdag andra
personer skola göra den gällande.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Afven jag finnér det betänkligt
att lemna urtima riksdagar mindre rätt än lagtima, och
jag anser det icke kunna stå tillsammans med ett constitutionelt
samhällsskick att betaga Representationen vid något
sammanträde dess controllerande rättighet. När urtima riksdag
sammankallas, sker det merendels lill följd af några
ovanliga händelser eller olyckor, såsom krigsorsaker eller
dylikt, och det vore orätt, om vid sådana tillfällen Representationen
ej linge utöfva sin controll öfver de åtgärder, sorn
föranled t dessa händelser, eller om R. St. skulle inskränkas
till öfverläggning endast om krigsgärden. Jag vill derföre
ej påstå, att R. St., såsom de nu öro organiserade, i sjelfva
verket kunna utöfva någon controll; men då jag förutsätter,
att Constit.Utsk. vid denna riksdag inkommer med ett lör—
slag till reform såväl i Styrelsens som Representationens organisation,
vill jag ej betaga kommande Ständer den magt,
som oundgängligen fordras för controllcns utöfning. Jag kan
således ej godkänna, att R. St. vid urtima riksdagar skulle
afstå sin granskningsrätt öfver styrelsepersonalen; men väl
vill jag gå in derpå, att R. St. vid sådana tillfallen afstå
från sitt initiativ i all lagstiftning. Lika med Hr v. Troil
kan jag ej heller medgifva, att R. St. skulle afstå från rättigheten
att vid urtima riksdagar afgöra grundlagsfrågor.
Jag ser häri ingen våda för öfverraskning, så länge R. St.
äro delade på 4 kamrar, som först skola antaga ett framstäldt
förslag och sedan, efter föregångna nya val, afgöra
frågan, hvarefter slutligen Konungens sanction tillkommer;
men väl befarar jag vådan deraf att alltför mycket aflägsna
sådana frågors afgörande. Jag tillstyrker således återremiss af
Constit.Utskts ifrågavar. betänk, och föreslår, att R. o. Ad.
må såsom gemensam tanka antaga följande redaction af tillägget
till 49 § Reg.F. och a § Riksd.Ordn.: Vid urtima
riksdag öfverlägge och bes lute R. St. blott om såla
II. 17
i3o
Den Ii September e. m.
dana allmänna ä ren d e r, d cm K o n u n g o 11 sjelf framställer;
dock må vid urtima riksdag äfven upptagas
alla frågor, som angå den ministeriella ansvarigheten
och Ståndens enskilda angelägenheter.
Gr. von Fersen, Hans: Då jag under förmiddagens
discussion kom att inblanda det nu förevar, betänk., anser
jag mig skyldig att yttra min åsigt i ämnet. Jag skall härvid
icke ingå i theorien om urtima och lagtima riksdagar,
ty jag har endast på practisk väg kommit till min åsigt.
Utsk. har uppställt åtskilliga distinctioner och deribland gjort
ett tillägg i 28 § Riksd.Ordn. och 53 § Reg.F., syftande
derhän, att vid urtima riksdagar Utsk:n icke skulle träda i
verksamhet, utan så vidt det för handläggningen af remitterade
mål blef nödigt. Detta synes också innebära hela
fördelen af Utskrs förslag; men låtom oss tillse, hvilket förhållande
häraf uppstår. Hvad först Constit.Utsk. beträffar,
skulle det enligt förslaget icke komma i verksamhet; men
hvad öfriga Utskrn angår, såsom Stats- och Bevilln:sUtsk:n,
lära de svårligen blifva utan verksamhet vid någon riksdag,
och samma förhållande kan antagas med Lag- och
BancoUtskm samt Exped.Utsk., hvilket sistnämnda alltid
blifver nödvändigt. Hela fördelen skulle således bestå deri,
att Constit.- och Oecon.Utskrn ej skulle komma tillsammans;
men petitionsrätten är en helig sak, och jag kan ej inse sådana
fördelar af Oecon.Utskrs sättande i overksamhet, att
förslaget derigenom för mig blir antagligt. Jag ser häri blott
ett sätt att vid urtima riksdagar föra oss in på långa dis—
cussioner och strider om hvad som kunde göras eller icke.
Jag instämmer således med Frih. Cederström och inser intet
skäl, hvarföre ej samma ärender skulle få behandlas vid urtima
som vid lagtima riksdagar. Jag hyser äfven det hopp,
att vid nästk. riksdag förslaget skall afslås, om än det nu
antages att hvila på bordet; men i alla händelser hoppas
jag, att Hr v. Troils förslag till gemensam tanka icke antages,
emedan jag, såvida Utskrs förslag godkännes, anser
högst angeläget, att förbudet mot grundlagsförändringars
väckande eller afgörande vid urtima riksdagar qvarstår. Hr
v. Troil har väl sagt, att nödiga förbättringar derigenom
skulle fördröjas; men med förutsättning, att lagtima riksdagar
återkomma hvart 3:dje år, finnér jag ingen fara att låta
alla förslag till grundlagsförändringar under denna tid
hvila.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anser för min
del Constit.Utsk:s ifrågavar. förslag innebära en betydlig förbättring
i nu gällande ordning, — en förbättring, som jag
anser R. o. Ad. böra medverka att tillvägabringa och förbereda
på sådant sätt, att den kan antagas vid nästa riksdag.
Fördelarna af detta förslag äro för det första, att urtima
Den ii September e. m.
i3i
riksdagar kunna blifva betydligt kortare, och att K. M.
kail sattas i tillfälle alt i vigtigare fall rådpläga med R. St.,
utan att derigenom föranleda väckandet af frågor om ändring
i alla möjliga samhällsförhållanden. Det är ganska
troligt, att urtima riksdagar skulle blifva kortare, då man
ej behöfde afvakta motionstidens slut och utskrifning af alla
remisser, innan Utsk:n kunde sältas i verksamhet; jag tror
t. o. m. att en urtima riksdag på detta sätt skulle kunna
afsiutas inom den tid, som nu åtgår, innan Utsk:n komma
i arbete. Dernäst kunde nian undgå de frågor, som nu alltid
upptaga mycken tid, nemi. örn ny statsreglering, nya
bevillningsgrunder, brännvinsförfattning och alla dithörande
ämnen , jemte flera andra , som nu vid hvarje riksdag återkomma.
Det är således klart, att genom inskränkning till
sådana ärenden, som Konungen framställer, skulle tidsbesparingen
blifva ganska betydlig, oberäknadt den lättnad i
liksdagskostnader, som deraf skulle uppkomma. Ett angeläget
ärende skulle då kunna afgöras, utan att Representationen
behöfde hela år igenom vara fästad i hufvudstaden,
skiljd från sina egna bestyr hemma, deraf frukterna ofta
äro mera båtande, än af hela riksdagen, och Konungen
skulle sättas i tillfälle att rådpläga med R. St. utan fara att
se ålla möjliga frågor om reformer eller förändringar, som
stundom äro försämringar, upptaga Representationens tid
och utledsna folket. Men så är icke händelsen nu, och exempel
derpå äro de sednast förflutna riksdagarna, af hvilka
ingen förgått, ulan att sådana förslag förekommit, som åsyftat
totala förändringar. Visserligen äro icke alla motioner
så genomgripande, men många äro af den beskaffenhet, att
de hvar för sig fordra mycket arbete och sammanlagda utgöra
en alltför stor massa för en riksdag. Af dessa skäl
tillstyrker jag i det hufvudsakliga bifall till Utskrs förslag,
men anhåller likväl att dervid få göra ett par erinringar,
emedan jag önskar, att förslaget må blifva så beredt, att
det vid nästa riksdag kan antagas, utan att man då må kunna
framkasta mindre omständigheter för att försvåra antagandet.
Den första anmärkningen är, att R. St. böra vid
hvarje riksdag kunna granska Banco- och Riksgtsverken,
hvilket, enligt Utsk:s förslag, är dem betaget. För hvar
och en lärer det vara klart, att en sådan granskning ofta
är högst angelägen i åtskilliga snart afgjorda omständigheter,
som dock för tillfället kunna vara af vigt, och denna
granskning kan således ej hafva några olägenheter med sig,
icke leda till betydliga omstöpningar och icke utdraga tiden,
enär Konungen i allt fall äger att när som helst upplösa
riksdagen. Men många hithörande frågor kunna förekomma,
som äro angelägna för R. St. att för tillfället afgöra,
utan att detta afgörande erfordrar mer än ganska kort tid.
Då jag således häraf endast ser fördelar och inga olägenheter,
vågar jag föreslå, att R. o. Ad. måtte förena sig om
Den ii September c. m.
den gemensamma tanka, att II. St. böra förbehålla sig rätt
alt äfven vid urtima riksdagar granska Banco- och Riks:sverken
samt behandla deraf föranledda frågor. Måhända
vore det äfven nödigt att tilliigga några ord om 11. St:s rätt
att jemväl bestämma om riksdagskostnaderna, ty möjligen
skulle de annars kunna anses derifrån uteslutna, eller åtminstone
förevändningar bernias för afstvrkande af i sådant
afseende uppgjorda förslag. Jag skulle tio, att dessa nu anmärkta
brister lätt äro afhjelpta och att det gagnande förslaget
således bör antagas med någon ändring i redaetionen.
Jag har uppgjort ett förslag härtill, sorn jag vördsamt underställer
R. o. Ad:s pröfning, så lydande: Vid urtima
riksdag öfver lä g ge och bes! ute R. St. blo/tt om sådana
allmänna ärenden, som Konungen framställer
eller hvilka äro en omedelbar följd af Bancooeh
R i k s g: s v e r k e n s granskning; kunnande vid urt
i m a r ik s d a g R. S t. i öfrigt ej b e f a 11 a sig med andra
åtgärder än dem, som röra Ståndens enskilda angelägenheter
och riksdagskostnaderna. Skulle R. o.
Ad. ej vilja antaga det sista tillägget, vill jag ej motsätta
mig dess borttagande; men de öfriga förändringarna anser
jag angelägna och deribland äfven uteslutandet af ordet
sjelf, sorn Utsk. salt näst efter Konungen, och hvilket synes
mindre lämpligt. Med Konungen sjelf förstås dess personlighet,
och derom lärer här icke vara fråga. Jag förmodar
således, att denna förändring ej möler någon svårighet,
helst de, som anse ordet hafva en vidsträcktare mening,
i allt fall lära linna, att meningen ändock är tillräckligen
uttryckt. Slutligen får jag erinra, att, i händelse
den af mig föreslagna redaetionen skulle antagas, följer deraf,
att Utsk:s tillägg i 28 § Riksd.Ordn. och 53 § Reg F.
bör rättas derefter, så att redaetionen får följande lydelse:
Vid urtima riksdag sättas dock dessa Utsk. ej i
verksamhet, utan så vidt det för handläggningen
af dit öf ver I e mnade mål eller granskningen af
Banco- och Rik sg: sverk en b lifv er nödigt.
Hr von Troil: En talare har ingått i undersökning,
O O "
hvartill Utsk:s förslag skulle tjena, och kommit till det resultat,
att Oecon.Utsk. icke skulle behöfvas vid urtima
riksdagar. Huru grundligt den värde ledamoten härvid gått
tillväga, torde lätteligen finnas af ett exempel. Vid sista
riksdagen beslöts, att Banken skulle öppnas till silfvervexJing,
men att dessförinnan en sak, såsom förberedande åtgärd,
skulle fullgöras, hvilken då ansågs för lätt, men likväl
sedermera ej kunde verkställas. Konungen drog i betänk,
att genast sammankalla R St.; men om Han då kunnat sammankalla
urtima riksdag blott för detta ärende , är jag öfvertygad,
att vårt myntväsende redan skulle hafva vunnit
Stadga. Vid en sådan riksdag hade endast BancoTJtsk. be
-
Den ii Sep t enjl) er e. m.
133
höft sättas i verksamhet; och att taga för gifvet, att Statsoch
Bevilln.Utsk:n alltid skulle behöfva träda i verksamhet,
är detsamma sorn att säga, att Konungen aldrig skulle äska
att höra folket, utom då fråga är om nya anslag. Frih.
Cederström har talat om satser, sorn ej skulle förtjena att
hesvaras, men sjelf framställt en, som synes vara af denna
beskaffenhet, då lian såsom skäl emot förslaget anfört, att
vid en urtima riksdag R. St. kunde höja bevillningen och
vid påföljande lagtima riksdag åtskiljas efter lyra månader,
innan ny bevillning blifvit bestämd; ty precist samma förhållande
kan inträffa afven nu. Gr. Horn har deremot gjort
en anmärkning, som synes förtjena afseende, men hvilken jag
för min del anser i sjelfva verket medföra föga fördel, om
den närmare öfverväges. Gr. Horn har nemi. framställt den
åsigt, att vid inträdande krig R. St. borde äga rätt alt
granska orsakerna, till de ökade behofven, som föranledt
sammankallandet till urtima riksdag, och på denna grund
har han velat förbehålla R. St. rättigheten att vid hvarje
riksdag granska Konungens rådgifvares åtgärder. Gr. Horn
anser således, att någon controll i sjelfva verket vinnes genom
den existerande granskningen af Statsrådets protocoll.
Jag är häruti af annan mening och tror, att denna grankning
väl kan gälla såsom controil emot egentliga och uppenbara
lagbrott; men dessa äro högst sällsynta, och för granskningen
af Regeringens åtgärder i allmänhet är Constit.Utsk.
alldeles otillräckligt. Den enda utväg, som finnes, är, att
man, om rådgifvarne förlorat R. St:s förtroende, nekar anslagen.
Detta är i sjelfva verket den stora räkenskapsdagen,
och frågan om Statsrådets decharge har jag alltid ansett blott
såsom ett stort nationalspectakel, der talare kunna utveckla
en stor talent och vexla skarpa anmärkningar, roen utan resultat.
Af denna anledning tror jag Gr. Horns förslag i sjelfva
verket icke leda till målet. Frih. Boye har emot mig
anmärkt, att om urtima riksdag upplöstes för inträffandet
af en lagtima, skulle grundlagsförändringar kunna föreslås
och antagas inom några få veckor. Jag skulle väl icke tro
det vara sannolikt, alt Styrelsen någonsin sammankallar R.
St. till urtima riksdag så kort före tidpunkten för en lagtima;
men jag vill dock i anledn. af denna anmärkning modifiera
mitt förslag på det sätt, att vid slutet tillägges: dock
m å grundlag s ändringar icke vid u r t i m a riksdag
kunna föreslås senare, än ett år före nästa lagtima
riksdag. Då har man alltid nödig besinningstid för
afgörandet af grundlagsfrågor, och Nationen får tillfälle att
emellan dessa frågors föreslående och afgörande verkställa
nya val af representanter, vid hvilka den naturligtvis rättar
sig efter de frågor, som skola afgöras. Hvad Frih. Palmstjernas
anmärkningar beträffar, vill jag ej bestrida dem;
men i anledn. af yrkandet oni granskning af Banco- och
Riksgrsverken hemställer jag, huruvida det ej bör tilläggas,
134
Den ii September c. m.
att denna granskning må ske endast sa vidt tiden medgifver
oell ej innefatta frågan om decharge för fullmägtige.
Frih. Boye: Lika med Frih. Palmstjerna anser jag
Constit.Utsk:s ifrågavar. förslag innebara en väsendtlig förbättring;
ty jag har i flera är hört klandras, att urtima
riksdagar kunna vara så långa, och att någon skillnad borde
äga rum emellan dem och lagtima riksdagar, hvilken skillnad
nu skulle komma att bestå uti åsidosättande af den enskilda
motionsrätten. Men denna eftergift uppväges genom
lagtima riksdagarnas återkomst hvart 3:dje år; och då jag
utgått från denna förutsättning, kan jag ej öfvergifva den
meningen, att man gör bäst, om man later förslag till grundlag,
förändringar hvila dessa frenne åren. Mellanliden är då
icke större, än att allmänna opinionen väl kan behöfva den
såsom besinningstid. Jag tillstyrker således, att R. o. Ad.
må såsom gemensam tanka antaga Frih. Palmstjernas modification
af Utskls förslag.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Då Constit.Ulsk.
framställde detta förslag, väntade sig Utsk. en mängd anmärkningar.
Dessa hafva icke heller uteblifvit och vittna,
luiru en sak kan ses från olika sidor. Här har en opinion
uppträdt alldeles i strid emot Utsk:s förslag; en annan har
åter yttrat sig för detsamma och t. o. m. utsträckt det ännu
längre, än Utsk. Constit.Utsk har emedlertid utgått från
den synpunkten, att ett förslag till skillnad emellan urtima
och lagtima riksdagar borde framläggas i sammanhang med
förslaget om lagtima riksdagars återkomst på bestämd tid,
d. v. s. hvart femte, icke hvart tredje år; ty man får
icke ännu antaga, hvad R. o. Ad. för sin del beslutat om
lagtima riksdagars inträffande hvart 3:dje år. Utsk. måste
således basera sitt förslag på fem års mellantid emella!) lagtima
riksdagarna, och under sådana förhållanden har Utsk.
ansett sig böra såsom enda föremålet för urtima riksdagar
föreslå de ämnen, som Konungen framställer, men derutöfver
endast rättighet för R. St. att omvälja sina egna ombud;
ty om Utsk. icke inskränkt sig härtill, skulle man iett sig
nödsakad att gå mycket längre. Om, såsom Frih. Palmstjerna
velat, PwSt:s penningeverk skulle få granskas, var
man viss, att andra ledamöter skulle fordra jemväl granskning
af Statsrådets prot.; och ett ytterligare skäl för uteslutande
af både det ena och andra var den omständigheten,
att då ingen bestämd tid utsattes för urtima riksdagars
längd, skulle det kunna hända, att granskningen af Statsrådsprot:n
eller Bankens och Riksg:scont:s räkenskaper ej
bann fullbordas, innan det ärende, som utgjorde egentliga
föremålet för R. St:s sammankallande, redan vore afgjord.
Orsaken åter, hvarföre Utsk. ej öfvergått på Hr v. Troils
mening, har varit, att i andan af vår grundlag finnes nedlagd
en senfärdighet i antagandet af grundlagsförändringar,
Den it Sej) t emi) er c. m.
hvilken Utsk. ej ansett välbetänkt att rubba. Beträffande
deremot Frih. Palmstjernas anmärkning, att frågan om riksdagskostnaden
bort särskildt omnämnas, har Utsk. trott, att
det tillkomme Konungen att framställa, af hvilka fonder
dessa kostnader böra bestridas, och att således frågan ändock
aldrig kunde undgå R. St:s uppmärksamhet, så framt
man ej ville förutsätta en glömska i detta afseende å Regeringens
sida. Men Frih. Palmstjernas anmärkning om uteslutande
af ordet sjelf, som influtit i Utskrs redactionsförslag,
gillar jag fullkomligt. Jag erkänner, att uttrycket innefattar
ett misstag, tillkommet genom oaktsamhet, ehuru
till Utskls urskuldande kan anföras, att Konungen här står
i motsats mot R. St. I öfrigt vill jag angående hela detta
förslag blott tillägga, att jag finner meningarna så stridiga,
att det skulle vara förgäfves att vidare uppträda till försvar
för Utskrs åsigt. Jag måste dock förklara, att jag för min
del anser förslaget välbetänkt och af beskaffenhet att sällan
eller aldrig leda till något ondt, men, om det riktigt
användes, till mycket godt i afseende på riksdagarnas förkortande,
hvarpå Hr v. Troils nyss citerade exempel, hemtadt
från denna riksdag, kan tjena såsom upplysande bevis;
ty säkert hade innevar. riksdag fått en helt annan karakter
och utgång, om R. St. endast haft att öfverlägga om det
ärende, som utgjorde egentliga föremålet för sammankallandet.
Frih. von Schulzenheim, Dav.: Af tvenne värde
talare har jag redan blifvit förekommen i afseende på försvaret
af de motiver, som ligga till grund för sjelfva principen
af Utsk:s betänk. De ärender, som kunnat förorsaka
urtima riksdagars sammankallande, äro vanligen af den art,
att de kunna isoleradt behandlas. De behöfva ej sammanblandas
med öfriga ärender, tillhörande statsförvaltningens
vanliga gång, men äro ofta af större vigt, ty eljest hade
Regeringen troligen ej fattat sitt beslut om R. St:s kallande
till urtima sammanträde; och fall kunna inträffa, då de äro
af natur att böra tilldraga sig en nästan exclusiv uppmärksamhet.
Jag tror derföre det icke vara rätt, att vid sådana
tillfällen, som de sistnämnda, Regeringen skall linna sig satt
i valet emellan att antingen uppskjuta med dylika vigtigare
angelägenheters ordnande eller blottställa sig, under möjligtvis
inträffade brydsammare omständigheter, för alla olägenheterna
af så beskaffade långsammare riksdagar, der alla
allmänna ärender kunna upptagas. På grund häraf instämmer
jag med Utsk. i principen, att lagtima riksdagar böra
i viss ordning på bestämda tider återkomma, utan att framflyttas
af mellankommande urtima riksdagar, och att urtima
riksdagar deremot böra inskränkas till behandlingen of de
ärender, som föranledt R. St:s sammankallande; dock skulle
jag tro, att några undantag härvid kunna blifva nödvändiga,
i36
Den ii September c. tn.
och jag Ur färdig att med Gr. Horn deribland räkna frågor
om ansvarighet för Konungens rådgifvare. Deremot kan jag
ej biträda Hr v. Troils förslag att utesluta den meningen,
som förbjuder, att grundlagsförändringar ina förekomma till
öfverläggning eller afgörande vid urtima riksdagar. Jag
finner Utsk:s åsigt härutinnan ganska väl grundad; ty
om det motsatta förslaget antages, äfven med den redaction,
Hr v. Troil sednast uppgifvit, skulle man lätt kunna tänka
sig möjligheten af öfverraskning, i händelse en grundlagsförändring
föresloges vid slutet af en lagtima riksdag oell
kunde algöras vid en urtima riksdag, som möjligen sammankallades
14 dagar efter lagtima riksdagens upplösande.
Jag tror ej, att allmänna opinionen i sådant fall kunde anses
tillräckligen stadgad öfver ämnet, och jag biträder således
i denna del Utsk:s mening. Hvad åter Frih. Pal mst jernäs
anmärkning beträffar, finner jag ingen svårighet vid autagandet
af lians förslag, att il. St. må förbehålla sig rättighet
att vid hvarje riksdag granska banco- och Riksgtsverken,
särdeles om ett ålikt undantag från den allmänna regeln
skall äga rum i afseende på Konungens rådgifvares ansvarighet;
ty efter min tanka bör antingen all eller ingen
granskning här vara medgifven. Emedlertid anhåller jag
att, oberoende af de flera förslag, som bär blifvit framställda,
få underställa 11. o. Ad:s pröfning ännu en redactionsjemnkning
i 49 § K-eS-E. och 2 § Riksd.Ordn. Utsk. irar
nemi. i premisserna af betänk, ganska riktigt, såsom undantag
från deri allmänna definitionen af de ärender, som vid
urtima riksdagar skulle kunna förekomma, ansett R. St. böra
förbehålla sig rättigheten att omvälja sina egna fullmägtige;
och då jag anser, att Just.ombudsm. bör räknas häribland,
samt Utsk:s redaction dessutom icke synes mig nog
tydligt uttrycka meningen, vågar jag föreslå, att vid slutet
tillägges följande: samt de val, sorn en li g t gr u n d lagen
böra vid hvarje riksdag Ifållas. Jag har visserligen
äfven några anmärkningar att göra emot TJtskls föreslagna
redaetionsförändringar i åtskilliga andra §§, men anser mig
böra till Hr Gr. o. Landtm, hemställa, huruvida jag äger att
framställa dem nu eller hvar efter annan, sedan första punkten
af Utsk:s memor. först blifvit afgjord.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då Constit.-  Ulsk:s memor. blifvit i sin helhet uppläst och de anmärkningar,
som hittills dervid blifvit gjorda , hade angått det
hela af memor., hade II. Ex. trott, att propos. äfven borde
göras på hela förslaget; men så snart anmärkningar gjordes
vid några särskilda punkter deraf, ansåg H. Ex., att hvar
och en af dem borde R. o. Ad:s afgörande särskildt underställas.
Gr. Horn: Man har anmärkt, att jag med den granskning,
*
Den ii September e. tä
-
ning, jag påyrkat, skulle hafva åsyf tat granskningen af Statsrådets
prot.; men sådan har icke min mening varit. Jag
har vid föregående tillfällen yttrat, att hela denna profläsning,
efter mili tanka, är ett oling, och det liar således
icke kunnat falla mig in att nu anse den särdeles behöflig.
Min mening har endast varit, att II. St. icke borde vara
uteslutna frän rättigheten att upptaga och behandla frågan
om rådgifvarnes ansvarighet i de delar, sorn föranledt den
urtima riksdagen; och för att närmare uttrycka detta syfte,
anhåller jag att, med frånträdande af mitt förra redactionsförslag
nu fä uppgifva ett annat. Jag utbeder mig likväl
att först få tillkännagifva, att jag icke anser R. St. böra vid
urtima riksdag befatta sig med den generella granskningen
afsina egna verk; ty jag finner ingen anledning för R. St.
att emellan lagtima riksdagarna utöfva denna granskning
derföre, att Konungen velat höra dem i andra ämnen, så
framt icke en sådan granskning omedelbart påkallas af de
ärender, sorn utgöra föremål för urtima riksdagen. Om således
Frih. Palmstjerna vill inskränka sitt förslag dertill att
förbehålla R. St. granskningsrätt i sådana frågor, som äro en
omedelbar följd af de ärender, för hvilka urtima riksdagen
blifvit sammankallad, är dermed vunnet allt, hvad jag
åsyftat, och R. St. kunna då granska både rådgifvarnes åtgärder
och sina egna verk i alla de delar, sorn hafva sammanhang
med föremålen för den urtima riksdagen. För
min del skall jag gerna frångå allt särskildt omnämnande
af den ministeriella ansvarigheten, och allraminst skail jag
påyrka åberopandet af ioö och roy §§, hvilka jag aldrig
åsyftat. Jag anhåller att i enlighet härmed få uppläsa mitt
nya redaclionsföi slag, så lydande: Vid urtima riksdag
öfverlägga och besluta R. St. blott om sådana allmänna
ärender, dem Konungen framställer eller
sorn deraf blifva en omedelbar följd, eller sådana,
som röra Ståndens enskilda a n g e 1 ä g <2 n h e t e r.
Gr. von Fersen: Jag har endast begärt ordet för att
bemöta Hr v. Troils emot irrig riktade anmärkning , då han
exempelvis sökt visa, att vid denna riksdag ensamt BancoTJtsk.
behöft sättas i verksamhet. Jag får nemi. erinra, alt
i alla händelser frågan om riksdagskostnaderna skulle hafva
förekommit, och jag hemställer, our ej Bevilln.Utsk. för den
frågan måst sammanträda. Jag hemställer vidare, om icke,
till allmänna rörelsens betryggande, i sammanhang med
myntväsendets reglering; det äfven varit nödvändigt, att både
Stats- oell LagUtskm vid denna riksdag blifvit satta i
verksamhet; och häraf visar sig således, att alla de Utsk ,
som jag ansett nödvändiga, i allt fall skulle vid denna riksdag
hafva inträdt i verksamhet. För öfrigt torde sjelfva
denna discussion ådagalägga riktigheten af min framställning,
i'3 H. 18
13R
Dtn ii September t. ra.
att man, ost Utsk:s förslag antages, alltid skulle få långa
discussiouer om hvad R. St. vid urtima riksdagar hafva rättighet
alt besluta eller icke; och när meningarna derom redan
vid denna första discussion äro så delade, torde det vara
förlåtligt, om man icke önskar att vid hvarje urtima
riksdag inkomma på dvlika grundlagstolkningar. Slutligen
får jag äfven fästa uppmärksamheten derpå, att 56 § Riksd.-  Ordn. innehåller ett stadgande, som lemnar full latitud för
motionsrättens utöfning vid hvarje riksdag; men Etsk. har
icke upptagit denna § bland dem, deri oidet lagtima borde
tilläggas, och Utsk:s förslag är således i detta afseende
ofullständigt.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag tillhör dem, som
ogilla Constit.Utsk:s i fråga var. förslag i alla dess delar, och
kan ej inse något skäl att genom förslagets antagande lemna
tillfälle till en vitvidgning af Regeringens magt utan all garanti
emot möjliga missbruk. Jag föreställer mig nemi., att
efter detta förslag skall grundlagen kunna punktligt efterlefvas
och likväl missbrukas af en magtlysten Konung; ty
då det är Konungens rätt att upplösa en lagtima riksdag
efter fyra månader, skulle det, i händelse nu stadgades, att
R. St. vid urtima riksdagar blott finge öfverlägga om Konungens
propostr, kunna hända, att sedan dessa K. propostr,
som måhända endast komme att angå extra statsanslag, statslån
eller dylikt, blifvit beviljade, afblåstes den påföljande lagtima
riksdagen, innan någonting hunnit afgöras, och ny urtima
riksdag sammankallades. Vi skulle endast få urtima riksdagar
för att afgöra K. propostr och ensamt dessa. Ett sådant
förhållande är åtminstone tänkbart, och då jag ej kan
inse, att vien föreslagna förändringen ar af något behof påkalladt,
kan jag ej tillstyrka ett förslag, som gör sådana
missbruk åtminstone möjliga, helst jag antager, att om lagtima
riksdagar återkomma hvart tredje år, något behof af
urtima riksdagar sällan eliel' aldrig skall inträffa. Jag företäller
mig derjemte, att om Regeringen kunde sammankalla
R. St. till öfverläggning blott om K. propostr, ^kulle det
kunna hända, att man sökte vid valen verka för det ändamål,
sorn åsyftades med riksdagen. Detta är icke möjligt,
så länge man ej på förhand vet, hvad som på riksdagen
skall förekommit. Men om blott en sak, t. ex. statslån, skulle
förekomma, kunde man lätt nog få en sådan öfvertygelse
bibringad valmännen, alt de valde personer, sorn vore för
saken. Så böjd jag är för reformer, då de äro nyttiga, så
litet böjd är jag för dem, då de icke lemna någon garanti
emot möjliga missbruk. Det är sannt, att urtima riksdagar
på detta salt ktinde blifva kortare; män det är också enda
vinsten och uppväger på intet sätt olägenheterna. Det förundrar
mig derföre i sanning, att man från ntivar. Constit.-  IJtsk., hvilket så likgiltigt behandlat de frågor, som syfta till
Den ii September e. m.
i3g
garantier för Folket emot Regeringen, får se det ena förslaget
efter det andra, åsyftande sitt utvidga Regeringens magt.
Vi hafva väl ännu icke sett Utsk:s förslag till Ministerstyrelse;
men jag är öfvertygad, att det, dä det inkommer,
skall befinnas utgå från samma synpunkt, och sådant kan
jag icke gilla. Jag hade emedlertid icke ämnat yttra mig
öfver nu förevar, ämne, utan med tystnad förbigå det, emedan
jag är öfvertygad, att förslaget ändock vid en blifvande
riksdag kommer alt afslås i något Stånd; och jag viii derföre
ej heller nu upptaga till vederläggning någon af de
motsatta åsigter, som här blifvit yttrade. Jag anhåller blott
att fä nedlägga min tanka i prot. jemte den förklaring, att
jag anser likgiltigt, hvad beslut vid denna riksdag fattas.
Hr von Troil: lJtsk:s förslag har i den siste talaren
funnit en varm motståndare, som säger sig ej vilja bifalla
en utvidgning af Regeringens magt. Häruti instämmer äfven
jag; men jag går derföre ej så långt, att jag vill inskränka
Konungens magt att höra folket genom sina representanter.
I denna magt önskar jag till och med en utvidgning,
och detta är mitt ändamål Ilr Dalman har väl
jjefarat, alt riksdagarna blott skulle blifva Regeringens commissioner;
men härtill svarar jag, att om folket skickar så
beskaffade representanter, biifya inga former tillräckliga.
(Skulle Regeringen afsluta en lagtima riksdag i förtid för
sådant and mål, som Hr Dalman förutsatt, kan jag ej tänka
mig, att Nationen skulle vara så svag, att den ej yttrade
sitt missnöje i de påföljande valen. För öfrigt får jag, såsom
en särskild upplysning åt Gr. v. Fersen, nämna, att jag
icke i mitt exempel talat om denna riksdag, utan om den
urtima riksdag, sorn, i händelse detta förslag redan varit
antaget, kunnat sammankallas, då Rankens reella fond vid
den bestämda tiden befanns icke hafva uppnått den stadgade
proportionen. Denna enda omständighet, som hindrade
realisationens verkställande, hade då genast kunnat undanrödja?,
och riksdagen dermed slutats. Efter dessa erinringar
torde jag ännu ytterligare ffi tillägga några ord, angående
den af mig föreslagna redactionsförändring, i hvilket ändamål
jag nu egentligen begärt ordet. Frih. Boye har sagt,
att tre år till det minsta borde fordras såsom besinningstid
för antagande af grundlagsförändringar. Detta är likväl ett
misstag om nu gällande stadgandet, ty för närvar, fordras
alldeles icke en så lång tid. Då Frih. Ehrenborgh såsom
skäl emot mig anfört, att någon betänketid borde finnas, ber
jag alt få fästa uppmärksamheten derpå, att milt förslag
endast åsyftar, alt denna betänketid må blifva jemnt lika så
lång, som den hittills varit, men icke ökas, såsom Utsk.
föreslagit; ty ingen lärer kunna neka, att om en grundlagsförändring
nu föresloges och antoges att hvila till nästa riksdag,
kunde för slutliga antagandet ny riksdag sammankallas
Den n September e. ra.
i nästk, Januari månad, hvaremot, enligt Utskts förslag,
nödvändigt skulle för detta antagande erfordras fem eller
minst tre ur, och det är detta, sorn jag ansett vådligt under'
Svenska folkets nuvar. behof af grundlagsförändringar i flera
vigtiga afseenden. Gr. Horns sednast framställda förslag
synes mig mest lämpligt att förena allas meningar, och jag
anhåller för min del blott att i slutet få tillägga ortlen;
dock må grundlagsändringar icke vid urtima
riksdag kunna föreslås eller a f g örås senare, än
ett år före nästa lagtima riksdag. Härmed tror jag
att all nödig försigtighet emot öfverrasknifig blifvit iakttagen;
ty hvad Frih. v. Schulzenheims anmärkning beträffar,
att Regeringen skulle kunna i4 dagar efter en lagtima riksdags
upplösning sammankalla en urtima riksdag för att få
ett grundlagsförslag antaget, anser jag ett sådant förfarande
lika otänkbart, som alt man vid en fiendes öfverrumpling
skulle på förhand ropa till honom? akta eder, nu kommer
jag. Säkert skulle äfven den trögaste nation genom en så
utomordentlig riksdagskallelse blifva vaken och vara på sin
vakt emot öfverrasknjnsr.
Frih. Ehrenborgh: Med den bitterhet, som vanligen
stämplar både personen och det tidningblad, hvars utgifvare
han är, har
min del är jag temligen likgiltig för detta tadel, och skall
utan afseende derå följa min pligt att föreslå såsom utsk:sledamot,
hvad jag anser som nyttigt, man må anse det sorn
magtutvidgning eller icke. Denna gång tror jag emedlertid, att
anmärkaren icke rätt väl betänkt sin utflygt, och jag förmodar,
attoni han öfvervarit öfverläggningen från början, skulle han
funnit sig vederlagd i en anmärkning, som är lika obefogad som
det klander, hvari han på förskott ingått öfver ett annat betänk.,
som lian ännu icke känner. I öfrigt ber jag att få erinra, att
jag icke lagt mig emot Hr v. Troil* förslag, utan blott redogjort
för Utsk:s åsigt, enligt hvilken man ansett grundlagsfrågor
icke böra behandlas med större skyndsamhet, än
som står tillsammans med en nödig besinning och ett moget
öfvervägande. Hr v. Troi Is sednare förslag synes dock gifva
samma garanti, och jag är således för min del dermed
nöjd. Hvad åter Frih. v. Schulzenheims anmärkning beträffar,
bör jag nämna, att det visserligen inom Utsk. var föremål
för öfverläggning, huruvida Just.ombudsm. skulle kunna
omväljas vid urtima riksdag; men Utsk. tvekade att föreslå
detta och ansåg bäst att afvakta de anmärkningar, som
i RiksStm skulle göras, ehuru Utsk. väl insåg, att det härigenom
blottställde sig för förebråelsen af inconseqvens. För
min del tror jag likväl icke, att förhållandet med Just.ombudsm.
samt Fullmäktige i-Banken och Riksg:scOnt, är alldeles
enahanda Just.ombudsm. kan ej verka så menligt
som Fullwiäatiac i It. St:$ verk, der omständiaheter kunna
Den ij September e. m.
>4<
inträffa, som kräfva och nödvändigt fordra ett ombyte, hvilket
deremot ej är händelsen i afseende på Jost ornbudsni.
(Jin denna åsigt gillas af Ståndet, vet jag icke; den har dock
legat till grund för min mening, och jäg qvarstår dervid.
Slutligen vågar jag till R. o. Ad. framställa en uppmaning
alt öfverväga, oin ej Constit.Utsk. haft en verklig skyldighet
att framlägga förslag om urtima riksdagars förkortande,
Sedan man blifvit ense, att lagtima riksdagar böra återkomma
på bestämd tid. Jag tror, att Representationen illa motsvarar
sin pligt och föga går folkets önskningar till mötes,
om den ej söker att förkorta urtima riksdagarna; ty först då
blifver beskattningen i landet nog tung, om man emellan
de lagtima riksdagarna hvart femte år kan få 2 års långa
urtima riksdagar, och om afböjandet häraf kan kallas en
magtutvidgning för Regeringen, har jag mycket orätt.
Hr Dalman: För att visa consequensen af mitt föregående
yttrande, som Frih. Ehrenborgh ifrågasatt, får jag
erinra att jag yrkat lagtima riksdagars återkomst hvart 3:dje
ur, och då behöfvas inga urtima riksdagar. Första steget
till reform är en förändrad Representation, en förändrad ansvarighet
och organisation af Styrelsen; men innan detta blifvit
gjordt, har jag ansett vådligt att framställa förslag, som
kunde leda till missbruk, och den siste talaren har icke ens
sökt att vederlägga mig häruti. Jag har för öfrigt ej ingått
i något yttrande om Constit.Utsk:s motiv, utan endast talat
om följderna af förslaget och dervid funnit besynnerligt, att
Utsk. både i detta betänk, och andra, hvilkas innehåll jag
har mig väl bekant, kommit till sådana resultater, som i
sjelfva verket leda till magtutvidgning för Regeringen; och
då inan här framställt mina enskilda förhållanden i egenskap
af något annat än riksdagsman, tror jag mig icke träda
grannlagenheten för nära, om jag öppet förklarar, att
Constit.Utsk:s ordförande ofta för mig enskildt beklagat sig
öfver Ulsk:s förfarande, och att jag således icke väntat, att
han nu så hett antagit sig TJlsk:s försvar. Hvad åter Hr v.
Troils anmärkningar beträffar, är det visserligen icke min
mening att hindra Regeringen att rådföra sig med folket;
men jag önskar en garanti, att folket äfven får rådföra sig
med Regeriogen, d. v. s. att någon ting annat än Regeringens
förslag skall kunna förekomma vid våra riksdagar. Man
kan ej känna framtiden; men jag föreställer mig, att detta
förslag, i förening med rättigheten att upplösa Representationens
sammanträden, skall kunna leda dertill, att man låter
folket välja och välja om igen, till dess man utledsnat det
i sina val. Hr v. Troil har väl hoppats, att folket icke
skulle vara så svagt; men för min del hyser jeg icke samma
hopp. Vi hafva under nuvar. förhållande sett hvilka
farhågor hos Representatipnen uppstått för choleran, och en
representant, som är succeptible för personlig farhåga, kan
Den ii September e m.
äfven i andra afseenden vilia från sin pligt. Slutligen får jag
förnya min förklaring, alt jag anser likgiltigt, örn förslaget
nu går igenom eller icke; men om det af JR, o. Ad. på f.
m. fattade beslutet, att lagtima riksdagarna böra återkom-,
ma hvart 3:dje år, går igenom, torde detta förslag med de
inodilicationer, som bär blifvit gjorda af Gr. Horn och Hr
v, Troil, icke blifva så vådligt, att det ej mahanda bör bifallas
såsom en concession i utbyte emot de tätare lagtima
riksdagarna, ooli jag skall således ej vara emot, att R. o.
Ad. såsom gemensarp tanke antager Gr. Horns och Hr v.
Troils redactionsförslag. Deremot yjdblifver jag den tanken,
att Constit. Utskts förslag utan dessa tillägg innebär en så reactionär
åtgärd, att det bör afslås.
Gr. Horn; Det synes, som de flesta anmärkningarna
möjligen skulle kunna sammansmälta till en genom den.redaktion,
jag tagit mig friheten uppgifva, dock med tillägg
af det förslag, som Hr v. Troil gjort och i hvilket jag
instämmer, hvad hulvudsaken angar, så att jag endast skulle
önska någon förändring i uppställpingen. Såsom förslaget
nu lyder, skulle grundlagsförändringar icke kunna föreslås
eller afgöras senare, än ett år före en lagtima riksdag;
men jag förmodar, att den värde ledamoten endast åsyftat,
att ingen grundlagsförändring må föreslås så nära inpå en
lagtima riksdag, att icke valen till representanter vid densamma
redan blifvit verkställda, på det man må kunna förebygga
att ej samma opinion föreslår och afgör dylika frågor.
Jag hemställer således, om icke Hr v. Troil skulle vilja
i någon män förändra sitt förslag till ett närmare uttryck
af detta syftemål, hvarefter jag anser det böra antagas såsom
ett tillägg till den redaction, jag förut uppgifvit.
Frih. Palmstjerna: Uti Gr. Horns sednast framställda
redactionsförslag skall jag för nun del instämma, såvida
deruti intages ett bestämdt förbehåll om It. St:s rätt att
granska Banco- och Jtiksgtsvcrken; men jag kan ej föreställa
mig, att R. St. skulle kunna förrätta val af sina full—
mägtige i dessa verk, utan att hafva kännedom om den föregående
förvaltningen, och dertill fordras granskning. Så
beskaffade verk sorn Banken och Itiksg.cont. påkalla också ,
efter min tanka, granskning vid hvarje riksdag, och ett oriktigt
förhållande skulle uppstå, om man hade kännedom om
några missförhållanden inom des9a verk, men R. St, ehuru
ensamma principaler, vjd sin sammankomst icke skulle äga att
vidtaga nödiga rättelser, utan nödgas afvakta en K. propos.
derom. Jag linner dessutom inga olägenheter af ett sådant
förbehåll, men val af motsatsen, och jag kan ej frångå mitt
yrkande, helst jag anset* saken af vigt och motsatsen såsom
pn oformlighet. Ehuru Frih. Ehrenborgh anfört de skäl,
IJtsk. haft att annorlunda bedöma saken, kan jag således ej
frångå mitt förslag; mea ait vidare utveckla skälen för det
-
Den ii September «. m.
i43
samma anser jag öfverflödigt och anhåller blott, att Gr.
Horn måtte i sitt redactionsförslag äfven intaga detta förbehåll.
Hvad den anmärkningen angår, att tiden icke skulle
blifva tillräcklig, har erfarenheten visat, att ifrågavar. granskning
af förvaltningen från riksdag till riksdag kan verkställas
på en månad, särdeles då revision föregått; och kortare
tid än en månad lärer ingen urtima riksdag komma att
räcka.
Gr. Frölich, Dav.: Under förutsättning, att lagtima
riksdagarna återkomma hvart 3:dje år, anser jag mig i anleda.
af den siste talarens yttrande böra förklara, att jag ej
kan fatta nödvändigheten af att granska Banco- och Riksg:sverken
vid hvarje urtima riksdag, ehuru jag medger denna
gransknings oskiljaktighet från nya val af förvaltningspersonalen;
men jag tillstår, att om jag såsom förvaltare ej visste,
huruvida jag hade åtminstone tre års verkningstid framför
mig, då jag emottoge befattningen, skulle jag icke vilja åtaga
mig dem Af detta skäl motsätter jag mig Frih. Paltnsjernas
förslag, hvilket, efter min tanka, skulle mera uppskrämma
än gagna, helst jag i allt fall skulle tro, att det
af honom sökta correctivet bättre vrnnes genom statsrevisionerna,
der Frih. Palmstjerna, om han vill vidareutveckla
sin ide', har öppet fält för sig, men icke här, der ändamålet
skulle gå förloradt, I Öfrigt får jag förklara, att jag
instämmer i Hr v. Troils förslag med någon liten ändring i
redäctionen. Jag har lyckt mig finna, att ordalagen nu innehålla
en dubbel sats, hvilken både för tydligheten och
ändamålet fordrar alt uttryckas genom tvenne perioder, och
jag föreslår altså följande redaction: dock må grundlagsändring
icke vid Urtima riksdag kunna föreslås
senare än ett år före nästa lagtima riksdag, ej
h e 11 e r a f g ö r a s förrän ett år efter sedan d e n v i d
föregående riksdag blifvit förklarad såsom hvila
n d e.
Frih. Palmstjerna: Gr. Frölich liar yttrat, att en
granskning för kortare tid än 3 år skulle vara öfverflödig.
Statsrevisionerna utvisa likväl motsatsen, och hvad de framkastade
farhågorna beträffar, tror jag, att de blott äro phantasmagorier.
Farhågor äro i allmänhet ej min sak, då jag
ser ändamålet kunna vinnas med ett klokt handlingssätt; ty
0111 man förutsätter oklokhet, ser jag ej, huru någon försigtighet
skall göra tillfyllest, och i afseende pä Representationen
tror jag, alt man isynnerhet bör icke allenast önska,
ulan äfven förutsätta ett klokt handlingssätt. Jag vill
likväl, för att gå mina motståndare så mycket sorn möjligt
till mötes, nili inskränka mig till det förslag, att Bankens
och Riksg.cont:s inre förvaltning vid hvarje riksdag skall
granskas; men längre kan jag icke gå, emedan jag ej kan
frångå den tanken, att det vore orimligt, om R, St, vore
>44
D c u ii S c p t c m lj c r c. m.
samlade, men ej liade magt att rätta, hvad som funnes i
olag uti Banco- och Riksg.:sverkens inre administration. Jag
finner detta så besynnerligt, att jag säkerligen ej skulle kunna
förlåta mig sjelf, om jag afstode ifrån att söka rättelse
häruti.
Frih. Boye: All jemnkning af olika meningar fordrar
någon uppoffring å ömse sidor. Jag skall således för ruin
del gerna biträda Gr. Fröliehs jemnkningsförslag; men derjemte
anhåller jag att få i prot. nedlägga den tanken, att
0111 jag med Hr Dalman kunde begripa, att Utsk:s ifrågavar.
förslag innebär en utvidgning af Konungamagten, skulle
jag icke rösta för detsamma. JNu biträder jag det just
derföre, att jag cj kan komma till annan slutsats, än att
förslaget är till större båtnad för folket.
Gr. Horn: Mig skall det ej vara emot, att man söker
garantier för folkets beslutande-rätt. Jag har derföre ej motsatt
mig Hr v. Troils förslag eller det, som Gr. Frölich i
stället uppgifvit; och hvad Frih. Palmstjernas beträffar, vill
jag äfven medgifva dess intagande, dock endast såsom en
rättighet, men icke skyldighet att vid hvarje riksdag granska
Banco- och Iliksg:sverken, tv derigenom skulle de urtima
riksdagarna förvandlas lill samma beskaffenhet som lagtima
riksdagarna. Jag får emedlertid erinra, att en sådan
rättighet redan ligger i mitt förslag, då det innefattar alla
sådana frågor, som äro en omedelbar följd af Konungens
framställningar, hvartill äfven financerna höra. Måhända
skulle man således till det redactionsförslag, jag förut uppgifvit,
blott behöfva tillägga några ord, ang:de R.St:s verks
angelägenheter; och jag vägar altså föreslå, att R. o. Ad.
må såsom gemensam tanka antaga följande redaetion: Vid
urtima riksdag öfverlägge och beslute R. St.
blott om sådana allmänna ärender, dem Konungen
framställer eller som deraf blifva en omedelbar
följd, eller sådana, som röra Ståndens enskilda
och deras verks angelägenheter; dock må
grundlagsändring icke vid urtima riksdag kun 11 a
föreslås senare än ett år före nästa laetima ri'ksdag,
ej heller afgöras förrän ett år efter, sedan
den vid föregående riksdag blifvit förklarad såsom
hvil a n de.
Frih. Palmstjerna: Jag har för min del ingenting
emot det nu sednast framställda redactionsförslaget i öfrigt;
men några verk under namn af RiksSt:ns verk känner icke
grundlagen. De kallas der Banco- och Riksg.verken eller
snarare R. St:s verk. I stället för att tala om Ståndens enskilda
och deras verks angelägenheter bör det således heta:
eller sådana, som röra R. St:s verks och Ståndens
enskilda angelägenheter.
H.
Den ji September c. m.
i45
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. behagade till den behandling, 56 §. Reg.F. föreskrifver,
godkänna det af Constit.Utsk. uti dess xnemor. N:o 32 föreslagna
tillägg till 49 § Reg.F. och 2 § Riksd.Ordn.
Ropades nej.
Upplästes den af Åtskilliga ledamöter föreslagna förändrade
redaction af nyssnämnde tillägg, så lydande: Vid
urtima riksdag öfver lagge och besiuteR. St. blott
om sådana allmänna ärender, dem Konungen
framställer eller som deraf blifva en omedelbar
följd, eller sådana, som röra R. S t: s verks
och Ståndens enskilda angelägenheter; dock må
grundlagsändring icke vid urtima riksdag kunna
föreslås senare iin ett år före nästa lagtima
i- i k s d a g, ej heller a f g ö r a s förrän ett år efter sedan
den vid föregående riksdag blifvit förklarad
såsom hvilande.
Gr. Frölich: I det nu upplästa redactionsförslaget förekommer
ett dock, som synes mig olämpligt an vändt; hvadan
jag troi' det blifva nödvändigt att i den sednare perioden
först omnämna Konungens rättighet att äfven vid urtima
riksdag framställa förslag till grundlagsförändringar och
sedan tillägga: dock icke senare etc.
Hr von Troil: Då man förut sagt, att Konungens
framställningar skulle utgöra föremålet för öfverläggningarna
vid urtima riksdag, behöfver man icke uppräkna något
af de ämnen, hvarom Konungens framställningar kunna
handla; men sista perioden inneiättar en inskränkning i Konungens
rätt att framställa förslag till grundlagsförändringar,
och jag kan således ej finna annat, än att perioden ganska
lämpligt börjar med ordet dock, så framt man ej hellre
skulle vilja utbyta det emot likväl eller något dylikt.
Uppå derefter framställd propos. blef den nyss upplästa
förändrade redactionen af tillägget till 49 § Reg.F. samt 2
§ Riksd.Ordn. godkänd såsom R. o. Ad:s gemensamma tanka.
Förslaget till förändring i 53 § Reg.F. och 28 § Riksd.-  Ordn. samt 109 § Reg.F. och 80 § Riksd.Ordn. godkändes
till behandling enligt 56 § Reg.F.
I ardedn. af Utsk:s förslag, att ordet ”lagtima” skulle
införas emellan orden ”hvarje” och ”riksdag” uti 58, 70,
100 och io3 §§ Reg.F. samt 3i § 1 morn., 33 § 2 morn.,
64, 65 och 68 §§ RiksdOrdn., yltrade
Frih. von Schulzenheim: Jag anhåller att vid denna
punkt blott få fästa uppmärksamheten på en omission,
som undfallit Utsk. Här har nemi. blifvit föreslaget, att
i 65 § Riksd.Ordn., som handlar om Tryckfrihetscommit
13
H. 19
i/|6
Den ti September e. m.
téens utväljande vid hvarje riksdag, ordet lagtima borde
införas; men då är angeläget, att samina förändring
äfven sker i den motsvarande 108 § Reg.F. Det är visserligen
temligen likgiltigt, om ledamöter i Tryckfrihetscommitteen
kunna väljas vid urtima riksdagar eller icke; men
det är angeläget, att båda de ifrågavar. §§ bringas till likstämmighet,
och endast derpå syftar min gjorda anmärkning.
Frih. Ehrenborgh: Riktigheten af den nu gjorda anmärkningen
erkänner jag fullkomligt; den har icke heller
undfallit mig, ehuru för sent för att kunna få rättelse i betänk.
Om således Frih. v. Schulzenheim icke gjort anmärkningen,
hade det varit min skyldighet att fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet på denna omständighet. Rätta meningen är,
att ledamöter i Tryckfr.-committéen ej böra väljas vid annat
än lagtima riksdagar, och 0111 R. o. Ad. nu förklarar den
gjorda anmärkningen som sin gemensamma tanka, blir Utsk.
i tillfälle att rätta misstaget.
R. o. Ad förklarade såsom sin gemensamma tanka, att
äfven uti 108 § Reg.F. borde ordet ”lagtima” införas emellan
orden ”hvarje” och ”riksdag.”
Frih. von Schulzenheim: 1 händelse R. o. Ad. hade
antagit Constit.Utsk:s förslag till förändring i 49 § Reg.F.,
och grundlagsfrågor således endast kunnat förekomma vid
lagtima riksdag, hade jag ämnat begära införandet af ordet
lagtima på vederbörliga ställen i 56 oell 81 §§ Reg.F. samt
29 § Riksd.Ordn. Men då nu R. o. Ad. som sin gemensamma
tanka antagit ett annat i detta hänseende modifieradt förslag
, hemställer jag, om icke Ståndet såsom sin gemensamma
tanka skulle vilja förklara, att det åt Constit.TJtsk. bör
uppdragas att tillse, om någon jemnkning blir behöflig i
nämnde §§ till följd af det nyss fattade beslutet.
R. o. Ad. förklarade såsom sin gemensamma tanka, att
åt Constit.TJtsk. skulle uppdragas att tillse, om någon jemnkning
af 81 och 56 §§ Reg.F. samt 29 § Piiksd.Ordn. blir
genom de af R. o. Ad. nu antagna stadganden nödig.
I anledn. af Constit Utsk:s förslag, att orden ”vid hvarje
lagtima riksdag” införas i io5 § Reg.F. efter orden ”äge
att”, och likaledes i 29 § 2 mom. Riksd.Ordn. efter orden
”åligge att”, yttrade
Gr. Horn: Såvida Utsk:s i denna punkt föreslagna tillägg
skulle kunna tydas till frånvaro af all granskningsrätt
å Konungens rådgifvares åtgärder vid annat än lagtima
riksdag, måste jag yrka afslag, eller att Ståndet såsom sin
gemensamma tanka förklarar, att det här föreslagna tillägget
bör utgå. Jag tror delta blifva nödvändigt för utöfningen
af den controll, sota R. 0. Ad. förbehållit R. St. genom
Den n September c. m.
sitt nyss fattade beslut, ty ingen granskning af styrelseåtgärderna
lärer kunna äga rum, utan att Constit.Utsk. får
granska Statsrådsprotrn; men om Ulsk. aldrig för sådant
ändamål skulle kunna träda i verksamhet annat än vid lagtima
riksdag, borttoges ali möjlighet att vid urtima riksdag
få de åtgärder granskade, som stå i sammanhang
med föremålen för riksdagens sammankallande. Ordet åge,
som igenfinnes uti de ifrågavar. grundlags-§§, ger, efter mili
tanka, tillräcklig latitud åt Utsk. att efter omständigheterna
verkställa eller underlåta granskningen af Statsrådsprotrn,
och jag tror således det vara alldeles obeliölligt att nu vidröra
dessa §§.
Frih. Ehrenborgh: Lika med Gr. Horn anser jag ordet
äge i io5 § blott innefatta en rättighet för Constit.Utsk.
alt äska Statsrådsprotrn, när sådant tinnes behöfligt. Jag
bar redan förut i Utsk. yttrat den tankan, att det ej varit
grundlagens mening, att Constit.Utsk. alltid skulle läsa Statsrådsprotrn
från perm till perm, utan endast dem, som angingf
sådana händelser, som blifvit allmänt kända, särdeles
genom tryckpressen, hvilken illa uppfattar sitt ändamål, om den
icke emellan riksdagarna gjort bekanta alla sådana fall, som
fordra uppmärksamhet. Utsk. har emedlertid icke delat
denna min åsigt, och det är naturligt, alt då majoriteten
ansåg Statsrådsprotrns granskning, påsatt hittills skett, bland
Representationens heligaste pligter, måste Utsk., i sammanhang
med den uppdragna skillnaden emellan urtima och lagtima
riksdagar, äfven föreslå det bär ifrågavar. tillägget. För
min del är jag dock föga angelägen om antagandet af denna
grundlagsförändring och skall gerna biträda den mening,
alt tillägget bör utgå.
R. o. Ad. förklarade såsom sin gemensamma tanke, att
de af Utsk. föreslagna tilläggen i io5 § Reg.F. samt 2g §
2 mom. Riksd Ordn. borde utgå.
De af Constit.Utsk. föreslagna förändringar i 32 och 37
55 Riksd.Ordn. godkändes till den behandling, 56 § Reg.F.
föreskrifver.
Frih. von Schulzenheim: I sammanhang med Constit.
Utsk:s nu föredragna betänk, och R. o. Ad:s i anledn.
deraf fattade beslut tager jag mig friheten ytterligare föreslå
en jemnkning i 109 § Reg.F., hvilken jag anser blifva
nödvändig. I denna § står nemi.: Der så oförmodadt
bända skulle, att vid den sålunda förlängda tidens
utgång R. St. icke bade staten reglerad eller
någon ny bevillning till ett bestämdt belopp
sig åtagit, då skall Konungen kunna R. St. åtskilja,
och fort färe den förra be vill ningen intill /lästa
riksdag. I fall nu den föreslagna skillnaden emellan
lagtima och urtima riksdag blefve antagen, skulle en vid
i4S
Den ii September c. lii.
lagtima riksdag åtagen bevillning lill följd häraf upphöra
med en inträffande urtima riksdag, hvilket dock så mycket
mindre torde kunna vara meningen, som vid urtima riksdag
ingen ny bevilln.förordn. skulle utfärdas. Denna olägenhet
afhjelpes icke genom att i joq §:ns ofvan åberopade period
införa ordet lagtima; fy dä skulle åter R. St. icke ens
med föranledande af en K. propos. kunna vid urtima riksdag
ändra bevillningen. Jag får derföre vördsamligen föreslå
samma redaction af slutmeningen, som sista riksdagens
Constit.Utsk. i sitt betänk. N:o 75 föreslog, så lydande: och
fortfare den förra bevillningen på sätt i 61 §
Ileg.F. föreskrifves. Jag får erinra, att 61 § är af följande
innehåll: Alla afgift er, som R. St. under de i
föregående § nämnda titlar beviljat, skola utgöras
intill slutet af det år, under hvars lopp den
nya bevillningen af R. St. fastställd blifver. Jag
anhåller om Hr Gr. o. Landtnäs propos. på antagande af
denna anmärkning såsom Ståndets gemensamma tanka.
R. o. Ad. förklarade såsom sin gemensamma tanke, att
de i 109 § Reg.F. förekommande ord: ”intill nästa riksdag”
borde utbytas emot orden: ”på sätt i 61 § föreskrifves.”
Då nu ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 8 dennes på bordet
lagda memor. N.'o 2Öo, i anledn. af skiljaktiga beslut i
några delar af statsregleringen, blef samma memor. ånyo
lagdt på bordet af Gr, Frölich, Da v., samt Frih. Boye,
Luil v.
Vid förnyad föredragning af BancoTJtsk:s d. 8 dennes
på bordet lagda memor. N:o 37 med öfverlemnande af de
propostr, öfver hvilka omröstning kommer att verkställas i
förstärkt BancoUtsk., godkände R. o. Ad. alla de votenspropos:r,
hvilka ej redan förut blifvit af Ståndet godkända.
Ånyo föredrogos Preste- och BondeStms d. 8 dennes på
bordet lagda protuldr., innehållande inbjudningar till de öfriga
Stånden att förena sig uti sistnämnde Stånds särskilda
beslut, rör:de en underd. skrifvelse till K. M., ang:de upphäfvande
af spärrningsanstalterna inom Riket emot cholerafarsoten.
Tillika upplästes ett prot utdr. från PresteSt. af d. 8
dennes, af innehåll, att Ståndet, i anledn. af R. o. Ad:s i
samma ämne gjorda inbjudning, instämt deri, att en underd.
framställning af R. St:s åsigt, ang:de denna fråga, skulle
ske genom en stor Deputation, men i öfrigt vidbiifvit sitt i
ämnet fattade beslut.
Gr. Frölich, Dav.: Om jag ej minnes orätt, har
BorgareSt. afslagit hela denna fråga, och i det skick, saken
Den ii September c. m.
>49
derigenom kommit, lärer det ej vara lämpligt, att den und.
skrifvelsen afletnnas genom en deputation. Jag skulle således
tro, att R. o. Ad., med frånträdande af sitt eget beslut
i denna del och den inbjudning, Ståndet sjelf gjort, bör så
vida instämma i Preste- och BondeStms inbjudningar, att
man endast beslutar, det en und. skrifvelse i ämnet skall i
vanlig ordning afgå. För öfrigt skulle jag tro, att man
härvid ej bör vara så noga i nuanceringen af ordalagen, ty
hufvudsaken är, att K. M. måtte inhemta den opinion från
R. St , att de icke anse spärrningarna mot cboleran böra gå
så långt som hittills skett; och jag tror, att man till K. M.
bör öfverlemna att i öfrigt vidtaga sådana mått och steg,
som omständigheterna påkalla, utan några speciella föreskrifter
från R. St:s sida, genom hvilka man dessutom blott föranleder
lill sådana olikbeter i besluten, att medelst tidsutdrägten
föga vinnes i sjelfva saken.
Frih. Boye, Ludv.: Då jag nu hört den siste talaren
inskränka den af honom motionerade und. skrifvelse!! till sådana
generella ordalag, att man borde till K. M. öfverlemna
att efter omständigheterna göra någon ändring i den vidsträckthet,
spärrningsanstalterna hittills haft, förenar jag mig
med motionären. Jag hoppas, att K. M. då icke skall fråntaga
de städer, som hittills vetat bevara sig från sjukdomen, de
medel, sorn dertill bidragit. Posten i dag vittnar, att i Lidköping,
genom hvilken stad en af de största stråkvägarna
emellan de cholerasmiltade orterna går, har man, genom
vakt vid tullarna, dock utan att hindia communicationerna,
utan endast medelst den vaksamhet att följa resande för
att hindra dem från all beröring med stadens invånare, hittills
bevarat sig. Jag bor sjelf i Norrköping, och samma utväg
har der blifvit begagnad med samma framgång. Jag
kan derföre ej tänka mig en hårdare olycka, än örn Konungen
af den und. skrifvelsen, i fall den affattas i så generella
ordalag, som nu här blifvit föreslaget, kunde hänföras
att fråntaga dessa städer den utväg, hvarmed de hittills
skyddat sig.
Frih. Ehrenborgh, Gasp. Willi.: Jag förenar mig
desto hellre i Gr. Frölichs nu gjorda förändring af sin motion,
som jag tror, att K. M. redan i den sist utfärdade författningen
om cboleran gifvit den säkraste ledning för sakens
rätta bedömande. Der står tydligen i ingressen, att
alla spärrningar äro otillräckliga och medförande större olägenheter,
än man dermed kan hoppas få godtgjorda. Konungen
har således redan uttalat sin öfvertygelse om riktigheten
af den sats, som man genom den und. skrifvelsen vill
uttrycka, och efter min tanka är det blott, missförstådt nit
hos local-auctoriteterna, sorn gjort, att författningens mening
vid första tillämpningen blifvit öfverskriden.
Frih. Boye: Jag vill blott till mitt förra yttrande til
-
i5o Den ii September c. m.
■ lägga, att då jag tyckt mig finna, att olikhet i termerna äger
■ rum i alla de tre RiksStms beslut, sora bifallit en und. skrif
■
veise, 'i ämnet, lärer det i alla händelser blifva behöfligt, att be
hörigt
Utsk. inkommer med ett jemnkningsförslag, innan
I skrifvelsen uppsattes; och det vore således önskligt, om detta
förslag kunde inkomma till nästa plenum, hvarom Utsk. torde
böra anmodas.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm hemställde, om R. o. Ad.
behagade instämma i det af PresteSt. fattade beslut.
I Ropades starka ja, blandade med många nej.
Frih. Boye begärde votering och bifall till Gr. Fröliclis
nyss gjorda framställning.
Gr. Frölich: Det torde ej vara ur vägen att anmärka,
huru delta ärende, der man gjort sig all möjlig möda att
följa formerna, ändock slutligen kommit utom alla former.
Här bordlädes först motionen och remmitterades sedan till
Utsk., hvarefter fråga t. o. m. uppstod om återremiss af
Utskrs betänk.; och nu, sedan betank blifvit afslaget och
hvarje RiksSt. för sig fattat särskildt beslut, vill man bär
strida om redaetionen af den und. skrifvelsen. För att slippa
den begärda voteringen, vågar jag föreslå, att man må öfverlemna
åt Exped.Utsk. att af de redan fattade besluten
sammanfatta ett förslag till skrifvelse i allmänna ordalag,
på det den utan vidare krångel må kunna afgå.
Frih. Boye: Det var i sanning oväntad t, att den sisle
talaren, sedan han sjelf framställt ett förslag, hvarigenom
alla meningar kunde förenas, nu föreslår återgång till det
förra beslutet. Jag hemställer för min del, att R. o. Ad.
må besluta, alt den und. skrifvelsen endast skall innehålla
en anhållan hos K. M. om en sådan ändring i spärrningsanstalterna,
att de ej må sträckas så långt, som hittills skett.
Jag vet ej, hvarföre raan ej vill bifalla detta förslag, helst
Exped.Utsk. då lättare blir i tillfälle att sammanjemnka meningarna,
än om R. o. Ad. instämmer i PresteSt:s beslut.
Jag kan på grund häraf ej frångå att yrka bifall till Gr.
Frölichs här framställda förslag, eller, om det vägras, begär
jag votering.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Som jag isynnerhet fäster
vigt vid skyndsamheten af delta ärendes behandling, tager
jag mig friheten hemställa till den värde ledamoten, som
\ begärt votering, om han ej derifrån vill afstå, enär det re
dan
blifvit ådagälagdt, att jemnkning i besluten ändock
kommer alt äga rum. Frågan är blott att så hastigt som
möjligt få saken afgjord; och då vi genom den obehagliga
discussionen på f. m. nu kommit derhän, alt frågan först
sent på natten kan afgöfas, hemställer jag tillika, om icke,
ehvad votering skall ske eller ej, justeringen af beslutet ännu
i dag kan för sig gå.
Dch ii September e. ni.
Frih. Ehrenborgh: Jag är förekommen af Gr. Horn.
Det synes, som alla vore af den tankan, att från Representationen
ett yttrande i detta ämne bör ingå, oell förhållandet
är i sjelfva verket sådant, alt om Konungen endast ville
följa sin egen redan uttalade öfvertygelse och lagens gifna
hud, hade långt för detta inga spärrningar ägt rum;
men Regeringen har här gifvit vika för en missledd opinion
och har ej velat gå i förväg för en annan opinion af Representationen.
Det är således af vigt, att Regeringen så
hastigt som möjligt kommer på den ståndpunkt, der Regeringen
önskar att befinna sig i detta afseende, och jag vägar
altså till Frih. Boye framställa den önskan, att han ej måtte
lagga hinder för oss att komma till målet. Jag liar redan
förut yttrat min öfvertygelse om nödvändigheten att remittera
adressen till Exped Utsk. för alt der redigeras. Må
den således ju förr ju hellre komma dit, på det vi blott må
fä en skrifvelse. Jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, må
stalla den frågan lill Frih. Boye, otn han ej skulle vilja åtnöja
sig med en reservation och utan votering tillåta remiss
till Exped.Utsk.
Frih. Boye: De tvenne sista talarne hafva erinrat cm
vigten af skyndsamhet med detta ärende. Jag förutsåg på
f. m., att det skulle förekomma först frampå natten, och jag
yrkade derföre dess afgörande vid pleni början; men detta
bifölls ej, och jag rår således ej för hvad sorn handt. Jag
skall emedlertid ej motsätta mig justering af beslutet ännu
i dag. Men jag har begärt ordet för att erinra om skillnaden
i min och mina motståndares ställning. Det är lätt
för dem, som bo der smittan redan utbrutit, att drifva mina
motståndares satser; men jag bor i en stad, som skyddat
sig genom gemensamma bevakningsomsorger, och jag vill
icke blottställa mig för förebråelsen att hafva eftergifva der
ras rätt för personligt lycksökeri af popularitet inom hufvudstaden.
Hvad begär jag? Jo, endast instämmandet i den
framställning, motionären sjelf nu sednast gjort; och så länge
jag har mitt förnuft i behåll, kan jag ej frångå den öfvertygelsen,
att det är communernas rättighet alt bevara sina
lif, så långt de kunna. Man svarar mig, att deras bemödanden
tjena till intet; men erfarenheten vittnar annat, och
landsorterna kunna i sanning moquera sig öfver dem, som i
deras vishet säga, att deras åtgärder tjena till intet, under
det de i sjelfva verket finna sig skyddade. Jag afstår under
intet vilkor från den propos., jag begärt.
Frih. Ehrenborgh: Om opinionen i hemorten skulle
leda min röst i denna fråga, vore jag skyldig instämma med
Frih. Boye, emedan jag bor i en ort, der sinnesstämningen
högt uttalat sig för spärrningarna, ehuru den hittills derförutan
varit skyddad; men jag anser ingenting annat böra
verka på mig, än min egen öfvertygelse, som här är stödd
i5a
Den il September e. m.
på uttrycklig lag, hvilken blott exceptionsvis blifvit satt
ur verksamhet genom åtgärder, som, efter min tanka, iiro
olagliga. Frågan om opinionen i hemorten är för öfrigt här
likgiltig, ty jag har endast nu yttrat den tankan, att den
opinion, som skulle af R. St. uttryckas, borde så fort som
möjligt uttalas och icke förhållas genom småaktiga strider
om termerna. Något vidare har jag ej att tillägga och ämnar
icke yttra mig mera i denna sak.
Gr. Horn: Äfven min hemort är ännu fri från sjukdomen
, och spärrningarna hafva der blifvit strängt iakttagna;
men jag hem tar deraf ingen ledning för min öfvertygelse.
Jag hemställer för öfrigt, om icke de satser, som Frih. Boye
nyss uppställt, slutligen skulle kunna leda derhän, att Norrköpingsboerna,
för att frälsa sina lif, äfven kunde kasta sig
i armarna på Rikets fiender; jag hemställer, huruvida medborgares
rättigheter kunna utsträckas till en sådan samhällsupplösning,
och om det således med något skäl kan sägas,
att särskilda orter skulle vara berättigade till isolerade åtgärder,
som slutligen kunde leda derhän att göra dem hvar
för sig lill små Ryska samhällen. I följd häraf kan jag ej
annat än yrka, att R. o. Ad. måtte stå fast vid sitt förut
fattade beslut och remittera saken till Exped.Utsk., som må
hjelpa oss ifrån den.
Frih. Boye: Jag högaktar de grundsatser och den känsla,
som legat till grund för Gr. Horns sednaste yttrande;
men jag behöfver ej ingå i svaromål på en tillämpning, sorn
ej är tänkbar. Jag skall äfven helt och hållet frångå sjelfva
liufvudsaken, der jag finner det fåfängt ätt öfvertyga eller
öfvertygas; och jag skall nu ensamt hålla mig till formen. I
detta afseende yrkar jag, att sedan ja-propos:n blifvit bestämd
på sätt mina motståndare helst behaga, nej-propos.
ina innefatta ett generelt öfverlemnande till K. M. att ang:de
spärrningsanstalterna vidtaga de mått och steg, han finner
nödiga. Härigenom tror jag mig icke hafva trädt någons
rätt för nära.
H. Ex. Hr Gr. Mörner, Adolph Göran: Mig synes,
att denna discussion uppstått genom något missförstånd. Gr.
Fröl ich har sjelf föreslagit en propos., hvarmed Frih. Boye
förklarade sig tillfredsställd, och jag vet således icke, hvarföre
detta förslag ej kan antagas, då frågan derefter kan öfverlemnas
till Exped.Utsk. för att sammanjemnka detta beslut
med de öfriga RiksSt:ns. Jag anhåller, att Gr. Frölich
måtte upprepa sitt först framställda förslag.
Gr. Frölich: Svårigheten är att komma till ett resultat
så hastigt, som erfordras, och det var ett fel af mig,
att jag ej från början gjorde R. o. Ad. uppmärksamma härpå.
Jag uppgifver emedlertid ännu icke hoppet, att Frih.
Boye
Den II September e. m.
Boye sjelf skall inse, att vi sträfva till samma mål, enär
det är gifvet, att vi icke, ehvad ordalag vi nyttja, kunna
förrycka Konungens rätt att sjelf besluta i ämnet, och att
det således mindre är fråga om ordalagen, i hvilka man fäster
Konungens uppmärksamhet på saken, än sjelfva steget
att genom en skrifvelse adressera sig dit. Jag erkänner
altså, alt jag begått ett fel, då jag föreslagit en viss redaction
med särskildt omnämnande af allmänna vägarnas Öppnande;
men jag gjorde det, emedan jag då ej trodde, attén
så stor olikhet i meningarna ägde rum. Nu är jag dock genast
färdig att medgifva skrifvelsens affattande i hvilka ordalag
som helst, blott Konungen genom en opinionsyttring
får stöd för upphäfvande af de hittills vidtagna åtgärderna,
hvilka i sjelfva verket äro utom lag och nära gränsande till
anarchi. Efter den kännedom , jag vid denna riksdag inhemtat
om Frih. Boyes tänkesätt, är jag öfvertygad, att han endast
sträfvar för ett godt ändamål, och jag hoppas, att Frih.,
för att låta oss komma till målet, medgifver, att R. o. Ad.
får vidblifva sitt förra beslut, och att sammanjemnkningen
må öfverlemnas åt Exped Utsk. Jag önskar derjemte, att
detta må vara sista gängen, som jag uppmanas att yttra
mig i detta ämne, ty jag vet sannerligen intet att tillägga,
sorn skulle kunna tjena till någon upplysning.
Underteckn. Ridd.Secret.: Jag anser mig skyldig att
fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derå, att det endast är
Preste- och BondeStms, hvar för sig, gjorda inbjudningar, som
nu äro föremål för öfverläggningen, och att det således ej
lärer gå an att fatta något annat beslut, än att antingen
vidblifva Ståndets redan fattade beslut i ämnet eller antaga
någondera inbjudningen.
Frih. Boye: Jag får förklara min tacksamhet för II.
Ex. Hr Gr. Mörners bemödande att tillvägabringa en jeinnkning,
som efter min tanka är ganska lätt, och jag får äfven
tacka Gr. Frölich för den rättvisa, han gjort mig. Hvad
åter Ridd.secret:s erinran beträlfar, kan jag ej underlåta att
förklara, att det skall blifva ganska interessant att höra,
på hvilken grundlngs-§ Hr Gr. o. Landtm, vill stödja en
vägran af den propos., jag begärt.
II. Ex. Hr Gr. Mörner: Jag underkänner visserligen
icke vigtcn af den nu yppade formfrågan; men jag hemställer,
om den vid detta tillfälle innebär någon svårighet
att komma till ett slut i saken. R. o. Adts första beslut
var, att Ståndet ansåg de på särskilda orter inom Riket vidtagna
spärrningarna till communicationernas härn mande skadliga
, och en adress beslöts jemte inbjudning till de öfriga
Stånden att deruti instämma. Nu har åter R. o. Ad. fått
en inbjudning från de Öfriga RiksStm att instämma i deras
i3 II. 20
54
Den ii September e. m.
beslut, och då synes mig intet hinder möta att antingen antaga
något af dessa beslut, eller jemnia dem på det sätt,
att R. o. Ad., utan att förändra sitt redan fattade beslut
om skadligheten af ifrågavar. spärrningsanstalter, öfverlemnar
åt Exped.Utsk. att sammanjemnka de olika besluten sålunda,
att man, jemte ett uttryck om spärrningarnas skadlighet,
öfverlemnar till K. M. att vidtaga de åtgärder, K.
Al. anser nödiga.
Frih. Ehrenborgh: Som jag befarar, att R. o. Ad.
är på väg att begå en stor oformlighet, har jag sett mig
föranlåten att ånyo begära ordet. R. o. Ad. har redan fattat
ett beslut, som blifvit meddeladl de andra RiksStrn, hvilka
dels i anledn. häraf och dels förut fattat särskilda beslut
i samma ämnen, och dessa hafva nu blifvit föredragna,
pä det inhemtas må, huruvida R. o. Ad. vill vidblifva sitt
förra beslut eller förena sig med något af de andra RiksSt:n.
Fråga kan således endast blifva att antingen vidblifva
det redan fattade beslutet eller ingå på något af de öfriga
JtiksSttns, och jag befarar, att om R. o. Ad. för annan orsak
nu frångår sitt förra beslut, är sådant icke riktigt och
skall i längden medföra olägenheter.
Frih. Boye: Jag hemställer, om ej den siste talarens
bela uppställning förfaller vid erinran derom, att frågan här
blott är om ordalagen i beslutet. När olika beslut äro fattade,
måste något frångås, för att få en sammanjemnkning,
och jag hemställer, om det är att rubba beslutet, då jag i
detta önskningsmål blott begär en generalisering af ordalagen,
dervid jag med tacksamhet anlager H. Ex. Hr Gr. Mörners
förslag. Gr. Frölichs motion är olika med hvad de
andra Stånden beslutat; och hvad ondt är då deruti att generalisera
ordalagen, när jemnkning i allt fall skall ske.
Jag tror ej, att, efter denna förklaring, de främmande personer,
som här åhöra oss, eller den publik, som kommer
att läsa denna discussion, om den ärligt framlägges, skola
beskylla mig att hafva trädt någons rätt för nära.
Frih. Ehrenborgh: Då jag finner det vara fruktlöst
att söka öfvertyga Frih. Boye, vill jag blott reservera mig
emot den ändring af ett redan fattadt beslut, som Frih.
söker tillvägabringa.
Frih. Boye: Med förundran hör jag här påstås, att jag
skulle vilja ändra ett redan fattadt beslut. Delta är ej min
afsigt; men det gifves ingen lag i verlden, som betager mig
rättigheten att föreslå andra ordalag för beslutet. Långt
ifrån att jag från träder formerna, är det således Frih. Ehrenborgh,
som frånträder dem för framgången af sina sophismer.
Jag hoppas emedlertid, att med en Landtm., som äger
urskillning, och en secreterare, som fullgör sin skyldighet
att j prot. upptaga juina ord riktigt, sophismerna jcke sko
-
Den ii September e. ra.
155
Ja leda till vägran af propos.; åtminstone får jag förklara,
att Hr Gr. och Landtm, frångår sin pligt och ed, om den
begärda propos. förvägras mig.
Hr Silfverhjelm, Carl Adam: Jag inser ej, huru Frih.
Boyes mening skall kunna vinna någon framgång, ty ett redan
fattadt heslut får ej ändras ens i ordalagen; Frih. dock
öppet att vid remissen till Exped.Utsk. låta sin mening åtfölja
till det afseende, Utsk. anser den förtjena. Detta är allt,
livad Frih. Boye kan begära; ty det är Exped.Utsk. som
skall sammanjemnka de olika besluten, men här i Ståndet
kan ingen jemnkning ske. Det skulle då äfven kunna falla
de öfriga RiksSt:n att också jemnka sina beslut den ena gången
efter den andra, och man skulle aldrig komma till ett
slut.
Frih. Boye: Den siste talarens yttrande tillskrifver jag
brist på urskillning emellan form och sak. Den fråga, hvaröfver
Hr Gr. o. Landtm, nu äger att yttra sig, är endast
den, huruvida jag, då hvarje Stånd stadnat i olika beslut,
som fordra sam man jemnkning, är berättigad att föreslå, att
R. o. Ad:s beslut sättes i andra ordalag. Jag hoppas, härmed
så tydligt hafva framställt min mening, alt den icke ens
i Dagligt Allehanda kan blifva föremål för misstydning.
Hr Silfverhjelm: I anledn. af hvad Frih. Boye nu
sednast anfört, får jag blott erinra, att ett beslut, sedan det
är justeradt, icke kan ändras hvarken i afseende på saken
eller ordalagen.
Frih. Boye: För att göra frågan klar för Hr Silfverhjelm,
om sådant annars är möjligt, hemställer jag, huruvida
icke öfverläggningsämnet är de öfriga RiksSt:ns inbjudningar.
Om således R. o. Ad. äger rätt att i anledning af dessa
inbjudningar förändra ordalagen i sitt förra beslut, måste
det vara hvarje ledamots af Ståndet rättighet att föreslå
en sådan förändring. Detta är så klart, att det borde vara
fattligt t. o. m. för hvarje hönsgummas förstånd. Min mening
är emedlertid icke att träda aktningen för mina motståndare
för nära; men jag är i sanning förundrad, att de
kunna drifva sådana satser, som här blifvit framställda.
Gr. Frölich: Jag finnér, att Frih. Boye numera förändrat
sin sats sålunda, att han synes vilja här dictera den
jemnkning, som endast kan ske af Exped.Utsk. Ingen ledamot
kan nu sträcka sin rättighet längre, än till en önskan,
alt Exped.Utsk. måtte sammanjemnka de olika besluten
på det eller det sättet, och derifrån vill jag ej hindra
Frih. Boye; men om han deremot fortfar att här vilja dictera
ett sammanjemnkningsbeslut, äfven om det skulle ske i
de ordalag, som jag sjelf nyss yttrat, måste jag bestrida Hr
Frih. en slik rättighet.
* 55
Den it September e. m.
Frih, Boye: Den ena förundran följer lios mig på den
andra. Jag måste nu ånyo upprepa, att jag alldeles icke
velat ändra det redan fattade beslutet, och ännu mindre
dictera någon annan mening än min egen, den nemi. : att
man hör åt K. M. öfverlemna att i sin vishet förordna
ang:de förändringar i spärrningsans tal terna. Jag respeeterar
det motstånd, som denna mening mött, så länge det varit
lagligt ;fmen då man vill spärra utvägen för mig att i någon
propos. få fram min mening, torde det ursägtas, om
jag icke underkastar mig denna spärrning. Jag anhåller således
hos Hr Gr. o. Landtm, om den propos., jag förut begärt,
och skall först derefter yttra mig, huruvida jag yrkar*
votering, som är min obestridliga rättighet, från hvilken
icke viker en hårsmån, då jag vet, att jag i formhar
rätt, ehuru man sökt borttrassla den genom so
Hr
Silfverhjelm: Jag måste än ytterligare bestrida
Frih. Boyes mening, desto hellre som praxis väl, ehuru efter
min tanka emot grundlagen, tillåtit ett RiksSt att frångå
sitt beslut i anledn. af inbjudning från ett annat RiksSt.,
men icke ens praxis hittills medgifvit en enskild ståndsledamot
att begagna sådana inbjudningar för alt föreslå sitteget
Stånd att, med frångående af det redan fattade beslutet, antaga
ett annat, oberoende jemväl af inbjudningen.
Frih, Boye: Jag inser, att den siste talarens framställning
tilläfventyrs kan vara af någon vigt, såsom skäl att
afslå mitt förslag; roen alldeles otillräcklig är den för att
neka mig propos. derå. Jag öfverlemnar nu till Ilr Gr. o.
Landtm, att afgöra, örn någon § finnes i Sveriges grundlag,
sorn hindrar den propos., jag begärt. Hvarje mening skall
då på samma sätt kunna undertryckas; och jag förutser, att
prejudicatet deraf, för en annan gång, kan medföra förskräckliga
följder. Jag anser det derföre alldeles omöjligt,
att Hr Gr. o. Landtm, kan vägra propos. å hvad jag begärt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att såsom H. Ex.
uppfattat denna fråga, hade R. o. Ad. först fattat sitt beslut
i afseende på en adress till K. M., rör:de spärrmngsanstalternas
uppliäfvande samt inbjudit de öfriga RiksSt:n att
deruti instämma. Inbjudningen hade blifvit afslagen af BorgareSt.
, men Preste- och BondeSt:n hade fattat beslut, som
till mer eller mindre del öfverensstämde med R. o. Ad:s.
H. Ex. hade trott sig finna de flesta talare inom R. o. Ad.
vara mest böjda för antagande af PresteSt:s contra-inbjudning
i ämnet, då nämnde Stånds beslut vore det, som mest
öfverensstämde med R o. Ad:s, hvarföre ock II. Ex. hade
framställt propos. till instämmande i PresteSt:s beslut. H,
Ex. hade tyckt sig finna denna tanke vara den rådande;
men Frih. Boye hade motsatt sig densamma och begärt propos.
på ett särskildt sätt. Enligt H. Ex.‘s mening kunde
Den ii September e. m.
likväl ej fråga blifva om anaat, än att antingen förblifva vid
det redan fattade beslutet, eller ock instämma antingen i
Preste- eller BondeSt:ns, då Exped.Ulsk. sedan finge samlnanjemnka
skiljaktigheterna.
Frih. Boye: Med vördnad emottar jag Hr Gr. o.
Landtnäs nu yttrade mening; men jag finner deri ej bestämdt
uttryckt, om jag har någon rätt att få mitt förslag
framstäldt eiler icke. Jag hade trott, att om Ståndet har
rättighet alt frångå ett beslut, vore det äfven en ståndsledamot
öppet alt härom göra förslag; men om jag ej har
någon rätt härtill, önskar jag åtminstone att få Hr Gr. o.
Landtnäs yttrande deröfver till prot.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då R. o. Ad.
redan fattat ett beslut i ämnet, kunde fråga ej blifva om
annat, än antingen om R. o. Ad. behagade qvarblifva vid
sitt redan fattade beslut, eller om Ståndet ville instämma i
något af de andra Ståndens. Af sådan anledn. hade H. Ex.
ledan en gång framställt propos. till instämmande i PresteSt:s
beslut, hvilken propos. fl. Ex. nu äfven förnyade.
Ropades starka ja, blandade med nej; hvarjemte votering
begärdes af Frih. Boye.
Frih. Boye: Jag har begärt votering, men afstår derifrån,
om Hi' Gr. o. Landtm, blott behagar bestämdt förklara,
huruvida jag haft rättighet att få propos på mitt
förslag.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då II. Ex.
förklarat, det han ej kunde göra någon annan propos., än
de han redan omtalat, ansåg H. Ex. sig ej förpligtad att
afgifva någon ytterligare förklaring, utan hemställde, då
votering blifvit begärd, att den nu måtte få företagas.
Frih. Ehrenborgh: Jag anhåller för min del, att den
begärda voteringen måtte få försiggå utan vidare uppehåll.
Frih. Boye: Jag begär, att Riddsecret. måtte till prot.
upptaga, att jag tvenne gånger begärt ett förklarande af Hr
Gr. o. Landtm., utan att derå erhålla svar.
Upplästes ett förslag till voter:spropos., innehållande i
ja-propos:n instämmande i PresteSt:s beslut samt i nej-propos:n
förblifvande vid R. o. Ad:s i ämnet redan fattade
beslut.
Frih. Boye: För att se, huru långt man vill gå i förvägrandet
af min rätt, begär jag, att contra-proposm må innefatta
bifall till BondeSt:s inbjudning, och i händelse detta
pekas, begär jag votering derom,
II, Ex. Hr Gr. Mörner: Det lärer väl icke kunna nekas
den, som begärt votering, att föreslå contra-proposm,
i68
Den ii'September c. ra.
och jag hemstäiler således, om icke Frih. Boyes förslag i
detta afseende utan votering kan antagas.
Hr Silfverhjelm: För min del tror jag det icke gå
an att nu anlaga Frih. Boyes förslag till contrapropos., enär
ja-propos:n mäste blifva den, hvarå Hr Gr. o. Landtm, redan
framställt propos., eller bifall till PresteStls inbjudning,
men R. o Ad:s eget förut fattade beslut icke heller kan
helt och hållet uteslutas. Såsom en utväg alt undvika dubbla
voteringar föreslår jag derföre, att nian lemnar contrapropos:
11 oafgjord och lill en början endast voterar om bifall
till PresteStts inbjudning.
Frih. Ehrenborgh: Äfven jag anser det icke gå an
att antaga någon annan contra-propos. än den, som Hr Gr.
o. Landtm föreslagit; Frih. Boye dock obetaget att för consequensens
skull yrka votering äfven om contra-propos:n.
Frih. Boye: Orsaken, hvarföre jag begärt bifall till
BondeSt:? inbjudning såsom contrapropos:n, är, att BondeSt:s
beslut närmare instämmer med min åsigt i sjelfva saken,
än något af de öfriga ifrågavar. besluten; och då jag
begärt votering, förmodar jag, att det icke kan vägras mig
att få fram min mening i endera voter:spropos:n.
Gr. Horn: Jag anser mig böra erinra Frih. Boye, att
det alldeles icke är hans rättighet att få fram sin enskilda
mening. Hans rätt sträcker sig endast till att bos Hr Gr.
o. Landtm, begära en hemställan till Ståndet att antaga den
contrapropos., Hr Frih. önskar, och det beror på Ståndet
alt härtill samtycka eller icke.
Frih. Boye: Om här vore fråga om tre eller flera särskilda
meningar, skulle Gr. Horn hafva rätt; men då ingen
yttrat sig för vidblifvande af B. o Ad:s förra beslut, ian
jag ej fatta, huru det skulle kunna förvägras mig att få bifall
till BondeSt:s inbjudning såsom contrapropos:n.
Frih. Palmstjerna: Då två olika contra-propos:r
kommit i fråga, nemi. antingen bifall till BondeSt:s inbjudning
eller vidblifvande af R. o. Ad:s förra beslut, lärer ingen
annan utväg finnas, än att Hr Gr. o. Landtm, till Ståndet
hemställer, hvilkendera contra-propostn det vill antaga.
Besvaras härvid en framställning på antagande af Frih.
Boyes förslag med ja, så är det väl och saken är då afgjord;
besvaras den åter med nej, lärer, om än Frih. Boye ej har
orätt, hans mening dock få orätt.
Efter någon kort vidare öfverläggning förenade R. o.
Ad. sig att till contra-propos. antaga instämmande i BondeSt:.
? beslut; i anledn. hvaraf följande voter:spropos. upplästes
till justering och godkändes:
Den, som bifaller den af PresteSt. gjorda inbjudning i
fråga om en adress till K. M.r rör:de upphäfvande af de
Den ii September e. m. 169
inom Riket på åtskilliga ställen vidtagna spärrningsanstalter
emot cholerafarsoten, voterar
ia;
.den det ej vili, voterar
nej;
Vinner nej, instämmer R. o. Ad. i BondeStrs uti ofvannämnde
ämne fattade beslut.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 9.
Nej — 1.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. -f till 12 om natten.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den i3 September 1834.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 8 prot.utdr. för d. 11 dennes f. och e. m.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af utsk:sledamöter
i afgångnes stallen; och befunnos hafva blifvit utsedde till
ledamöter i
Sta tsUtsko tte t:
efter Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.,
N:o 23o8. Hr af Ström, Israel Adolph;
BevillningsUtskottet:
efter Hr Gyllenkrok, Göran;
N:o 1862. Hr Ridderstedt, fullm. Gr. Snoilsky, Fredr.;
BancoUtskottet:
efter Frih. Franc Sparre, Bengt Erland, Hr Braunerhjelm,
Ferdin., Hr Bruncrona, Gust. Adolph, och Hr af
Wåhlberg, Gust. Denis,
N:o 69. Frih. Uggla, fullm Gr. Frölich, Dav.;
„ i5o. Frih. von Otter, fullm. Frih. Stjernstedt, Jac. Theod.;
„ 34i. Frih. Lagerheim, Elias, och
„ 215?.. Hr af Uhr, Gust.;
Allm. Besvärs- och Oecon.Utskottet:
efter Frih. Raab, Adam Christ., och Hr Danckwardt Liljeström,
Claes,
N:o 267. Frih. Ehrensvärd, Fredr., och
„ 373. Frih. Skiöldebrand, Knut.
i6o
Den x3 September.
Frih. Lagerheim, Elias, hade inlemnat följande!
Underrättad, att R. o. Ad:s Hrr Electorer behagat utse
mig till ledamot af BancoUtsk., nödgas jag härmed afsäga
mig detta smickiande förtroende. Mina embetsgöroinål taga
min tid och verksamhet i anspråk, och då till mina åligganden
jemväl hörer att i orterna företaga inspectionsresor,
finner jag mig härigenom urståndsatt att, som sig bör, uppfylla
de pligter, en utsk:s-ledamot åligga.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer
att anställa nytt val efter Frih. Lagerheim.
Upplästes till justering ett från Exped.Utsk. inkommet
förslag N:o 12.5 till R. St:s underd. skrifvelse till K. M. i fråga
om upphäfvande af spärrningsanstaller emot cholerafarsoten.
Gr. Frölich, Da v.: Jag tyckte mig förmärka, att i
slutet af det nu upplästa förslaget ordet ställen oriktigt
blifvit nyttjadt såsom subject i meningen. Det lärer ej vara
grammatikalisk! att säga, det ställen skola föranstalta,
utan man torde deremot böra säga, att å dessa ställen det
åligger invånarne att föranstalta.
Gr. Snoilsky, Nils! I anledn. af hvad Gr. Frölich
anmärkt, får jag upplysa, att ifrågavar. period är hemtad
från BondeStrs beslut, endast med den (imitation, att BondeSt.
nyttjat ordet landsorter, hvaremot Utsk. trott sig medelst
ordet ställen böra utmärka all slags local.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag skulle äfven vilja emot
ifrågavar. skrifvelse göra den anmärkning, att den innehåller
en bestämd opinionsyttring, att icke allmänna communicationer
böra hämmas, ”i hvilket fall,” såsom skrifvelsen lyder,
”det ovilkorligen åligger samma ställen att sjelfva besörja
bevakningen m. m.” Om jag skulle tyda detta till någon mening,
skulle den blifva, att inga communicationer böra spärras,
men att i fall sådant sker, skola de communer, som
vidtaga sådana åtgärder, sjelfva vidkännas alla kostnader
dervid. Om detta är meningen, tror jag, att den icke står
i öfverensstämmelse med hvad R. St. vilja opinera.
Hr Hjärne, Harald: Jag tager mig friheten att göra
ännu en anmärkning vid detta förslag till underd. skrifvelse.
Såsom jag fattat R. St:s beslut i detta fall, borde denna
skrifvelse endast framställa R. St:s enskilda öfvertygelse
i afseende på spärrningsanstalterna; men detta förslag innehåller
bestämdt, jemte uttrycket af denna opinion, en underd.
anhållan hos K. M., att spärrningsåtgärderna måtte#
inställas. Jag har väl för min del ingenting emot, att R.
St. ingå till K. M. med en sådan anhållan; men jag tror
ej, att den står i full öfverensstämmelse med de beslut,
RiksStm fattat.
Gr.
Del) i3 September.
Gr. Frölich: Jag har redan vid flera tillfallen haft
äran att i detta ämne tillkännagifva min opinion, att ordalagen
uti ifråga var. lind. skrifvelse äro mindre väsendlliga,
enär det i alla fall ej kan komma i fråga att förestafva K.
M. de åtgärder, hvilka Han i detta afseende kan tinna för
godt att vidtaga. Deremot skulle jag tro, att skrifvelsen ej
borde varå behäftad med sådana språkfel, som I.unde kasta
någon ridicul på R. St. Att säga, litt ett ställe föranstaltar
om åtgärder, hörer till ett sådant sätt att uttrycka sig, som
jag ej varit van vid; och jag tror, att man kunde afhjelpa
detta språkfel, så att ingen förändring i meningen uppkomme,
utan man endast blefve af med språkfelet. För resten
får jag tillagga, att jag anser de tillstyrkanden, sorn sk rifve
Isen innehåller, vara mindre väsendlliga, såsom säl erna
nu stå, emedan K. M. af de, efter det motionen väcktes,
förändrade omständigheterna nogsamt lärer finna, hvad afseende
derpå bor fästas och hvad [Jan i sin vishet har alt
göra. Sedan choleran sprid t sig så vidt kring landet som
nu, lärer det vara nästan öfverflödigt att fasta K M:s uppmärksamhet
på hvad som är den allmänna opinionen; men
jag anser nödigt, att språkfel i R. St:s skrifvelse!' ej må förekomma.
samma ratt att få sina ordalag begagnade, som R. o. Ad.
kan äga, medger jag, att jag ej ser, huru ett sammanjemnkande
af ordalagen kunnat bättre åstadkommas, än genom
Exped.Utsk:s förevar, förslag. Jag tillstyrker således bifall
derå, och jag gör det så mycket hellre, som hela det ändamål,
för hvilket jag talade i sista plenum, under hvilken
discussion jag trodde mig föra talan för af Sveriges folkmängd,
är genom detta Exped.Utsk:s project fullkomligen
uppnfldt,
II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Jag kan ej
annat än instämma i de anmärkningar, som blifvit gjorda af
Gr:na Frölich och Horn; men äfven om man ville bibehålla
ordet ställen, som dock torde tarfva någon förändring,
tror jag Gr. Horns anmärkning fordra afseende, och jag får
derföre hemställa, om ej det lättaste sättet att undanrödja
den af Gr. Horn anmärkta felaktigheten vore att endast
omkasta mellanmeningen och införa den vid periodens slut,
hvarigenom perioden blefve så lydande: ”R. St. få hos E.
K. M. i und anhålla, att några allmänna spärrningsanstalter
inom landet icke må påbjudas, utan desamma genast inställas,
så vida icke särskilda ställen, till hvilka farsoten ännu
icke spridt sig, sjelfva skulle yrka på och vilja föranstalta
om så beskaffade försigtighetsmått, i hvilket fall det dem
ovilkorligen åligger att sy Ifva besörja bevakningen, bestrida
de med spärrningen förenade kostnader samt jemväl ansvara
oye, Ludv.: Då jag besinnar, att BondeSt. har
13 H.
ilia
Deli i!5 September.
för de inora den inspärrade trakten boende fattigas underhäll,
dock utan att i något fall allmänna commuuicationer
derigenom må hämmas eller försvåras."’ När sålunda vilkoret
k om ine till slut, tror jag ej, att den af Gr. Horn riktigt
anmärkta tvetydigheten kan uppstå.
Hr Silfverhjelm, Carl Adam: Ehuru jag visserligen
medgifver riktigheten af såväl Gr. Horns som Gr. FröJichs
anmärkning och skulle vara färdig att ingå derpå, om
jag trodde, att R. o. Ad. här, utan återremiss till Exped.-  Utsk., kunde uppgöra ifrågavar. redactionsförändring, kan
jag icke nu instämma i anmärkningarna, då jag är af den
tanke, att Ståndet ej kan utan återremiss besluta redactionsförändring,
emedan man ej kan komma till något resultat,
om 2:11c Stånd skulle uppgöra olika redactionsförändringar.
Då således en återremiss skulle blifva följden af anmärkningarnas
godkännande, hemställer jag lill de värda talare, sorn
gjort dessa anmärkningar, 0111 de ej ville låta dem förfalla,
enär det dock är K. M:s ensak, att i ämnet fatta de beslut,
Han finner mest ändamålsenliga; och Ilan i alla fall af den
nu uppsatta skrifvelse!! och de' deri framställda talande
motiver ser, hvad It. St. åsyftat.
Gr. Horn: Då Regeringen vid behandlingen af förevar.
fråga synes hafva gjort så mycket afseende pä opinionsyttringar
i allmänhet och jemväl i åtskilliga fall synes hafva
frångått sin egen öfvertygelse om det lämpliga derför,
alt communerna här och der inkommit med und. önskningar
i detta hänseende, så torde det vara svårt för Regeringen
att i denna stund, efter en sådan början, kunna pä en
gång återgå till den princip för en allmän författning i ämnet,
sora ogillar alla spärrningar inom landet. Då vi sålunda
stå på den punkt, att Regeringen genom concessioner
frånträdt sin-egén opinion, måste det vara nödigt, på det
Regeringen må kunna återgå till en annan princip, att en
de särskilda communerna? önskningar öfvervägande opinion
af R. St. uttalas. Jag skulle således tro, att en bestämd
opinion af R. St. bör uttalas, och derest sådant icke sker,
utan R. St:s opinion frainställes i så vaga uttryck, som
Exped.Utsk:s förslag innehåller, tror jag, att R. St. skulle
begå ett hufvudsakligt fel och kunde blifva sakre till åtskilliga
olyckor, som i följd af-en obestämdhet i författningen
bunde uppkomma. De särskilda communerna kunde nemi.
tro sig äga att besluta i särskilda fall och ingripa i den allmänna
polisen. Jag anser derföre nödvändigt, att skrifvelse
n omredigeras, så att den innehåller en bestämdt uttryckt
tanke.
Frih. Boye: Till den siste värde talaren tager jag mig
friheten ställa den erinran, att om BondeSt ingått i modilicationer,
afvikande från den bestämdhet, som i R. o. Ad:s
beslut är rådände, har likväl Expcd.Utsk. samma skyldighet
Pen i3 Septemfcer.
att lemna afseende at BondeStls framställning sorn ät E. o.
Ad:s, och jag förstår icke, luiru, då ett Ständ begärt rnodificationer,
Exped.Utsk. skulle kunna tillåta sig ait icke
iakttaga dem, såvida de kunna lämpa sig lill de andra Ståndens
beslut. Om en stridighet finnes emellan Ii. o. Adis
och BondeStls beslut, gå vi för långt, om vi yrka, att endast
vår mening skall framställas. En särnmanjemnkning
mäste således äga rum; och jag vidblifver det yttrande, jag
förut afgifvit, att jag icke förstår, luiru Utsk. kunnat bättre
verkställa den. Emot de anmärkningar, sorn blifvit gjorda
vid phraserna, har jag dock ingenting att påminna; men d.e
kunna taga ut sin rätt, utan att den grundprincip, jag yrkat,
derigenom rubbas.
Gr. Frölich: Till svar å hvad Ilr Silfverhjelm yttrat
om den tidsutdrägt, som en ändring i Exped.Utskls förslag
skulle medföra, får jag nämna, alt jag icke anser någon återremiss
i följd deraf vara nödvändig, ty det måtte gå au, att
detta Stånd låter genom prot.utdr. meddela, de öfriga Stånden
sin önskan eller sitt beslut, att en så beskaffad rättelse
i redactionen må äga rum, hvarefter de öfriga Stånden äga
tillfälle att, om de så för godt finna, instämma i’ en sådan
redactionsförändricg. Della sätt att behandla frågan måtte
liar vara desto mera lämpligt, sorn nian kan finna, att i en
sak, sådan sorn denna, opinionerna, i hvarje ögonblick kunna
förändra sig. Detta argument anhåller jag att äfven få begagna
såsom svar på Frih. Boyes yttrande.. Det kan icke
vara hvarken min, Gr. Horns eller någon annans mening alt
söka undeitrycka BondeStls fria yttranderätt; men det måste
kunna förutsättas såsom möjligt, alt jBondeStåndet nu
änd at sin opinion i en sak, hvarom Ståndet yttrat sig för
8 - dagar sevan. Bevisen för smittans spridande, oaktadt
. spärra ingai na, mäste nu vara mera talande ari förut; och
jag ser icke, att denna fråga mera oundvikligen än andra
måste underkastas sådana formaliteter, hvarigenom den skulle
förfalla. I afseende på hvad Gr. Horn yttrat får jag nämna,
att hon må väl hafva rätt i den öfvertygelse, att Styrelsen
behöfver en mera bestämd och kraftig opinionsyttring,
än jag ansett nödig. För min del hade jag önskat tro, att
Regeringen icke behöfde någon starkare opinionsyttring än
den, som blifvit leornad, utan sjelf, med den rätt, Regeringen
enligt grundlagen och sakens natur tillkommer, kunde
vidtaga de åtgärder till spärrningarnas upphäfvande, att
icke alltför mycken brytning i samhällets förhållanden må
öga rum.
Underteckn. Ridd.Secret.: I anledning af den formfråga,
som liär uppstått, huruvida ett Exped.Utskls förslag
till und. skrifvelse borde, då anmärkningar deremot göras,
ovilkorligen återremitteras till Utsk., anser jag mig skyldig
upplysa att vid föregående riksdagar dels, isynnerhet då
164
13 e » 13 September.
mindre rättelser varit i fråga, rättelsen blifvit genast af
Ståndet beslutad, och dels Exped.Utskrs förslag blifvit återremitteradt.
Begge dessa åtgärder hafva ömsom af R. o.
Ad. blifvit vidtagna. För öfrigt bar, då rättelsen genast
blifvit gjord , vanliga expeditionssättet varit, att rättelsen
blifvit skrifven på löparen, som afgår till de öfriga Stånden,
med secreterarens intyg, att rättelsen af Ståndet blifvit
beslutad.
Hr Silfverhjelm: Genom min framställning i detta
ämne åsyftade jag endast att vinna tid, emedan jag ansåg
detta hufvudsakligare än rättelsen af de mindre felaktigheter,
Utsk:s förslag innehåller. Kan denna tid vinnas på ett
annat sätt, nemi. så, att R. o. Ad. utan återremiss beslutar
redactionsföranöring i öfverensstämmelse med hvad H. Ex.
Hr Gr. af Wetterstedt samt Gr:na Frölich oell Horn begärt,
så har jag ingenting deremot, emedan jag är öfvertygad, att
de öfriga Stånden ej skola motsätta sig att gå in på det af
R o. Ad. sålunda förändrade förslaget; men jag begär såsom
ett vilkor, att denna expedition genast på f. m. kommer
de öfriga Stånden tillhanda, ty om det ieke sker, kan
denna rättelse förorsaka måhända 5 eller 6 dagars uppehåll
för den und. skrifvelsens expedierande till K. M.
Frih. Boye: I anledn. af den, såsom jag tror, ganska
riktiga anmärkning, som blifvit gjord vid ordet ställen,
skulle jag hemställa, om icke ändamålet med anmärkningen
uppfylldes derigenom, att ordet ställen utbyttes emot samhällen.
I öfrigt får jag i afseende på den siste värde talarens
yttrande förklara min öfvertygelse vara den, att BondeSt.
ej lärer med likgiltighet anse, att de modificationer,
BondeSt. beslutat, skulle uteslutas.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: I afseende
på den redactionsförändring, som af H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt
blifvit föreslagen, delar jag fullkomligt den öfvertygelse,
att den är lämplig och behöflig, på det R. St. och
R. o. Ad., som nu först kommer att lemna sitt yttrande,
hvilket sedan meddelas de öfriga Stånden, må begagna verkligt
Svenska och riktiga uttryck. Hvad åter beträffar förändrandet
af ordet ställen till samhällen, är detta visserligen
mera logiskt rätt; men man brukar äfven säga, att en ort
må öfverenskomma om det eller det, hvarmed menas personerna
i orten. Nu har BondeStåndet begagnat ordet landsorter,
och äfven detta ord innefattar hvad man i tryck och skrift
alltid menar nied invånare. Detta ords begagnande skulle
således ej förorsaka någon ptydlighet. Jag skall ej vara envis;
men jag skulle hellie önska antagandet af de ordalag,
BondeSt. nyttjat, emedan ordet samhälle efter behag kan tagas
i en inskränktare eller vidsträcktare bemärkelse, men
deremot ordet ort bestämdt uttrycker meningen. Idnfvud
-
Den i3 September.
i6ä
Silken är, atl klart litti yekes, clet communicationerna böra
vara öppna^ och längre böra R. St. ej gå i sin begäran.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att vid föregående
riksdagar det ofta handt, då fråga varit om justering af
underd. skrifvelser till K. M., att man utan återremiss rättat
de uttryck uti nämnde skrifvelser, hvilka man ansett
tarfva förändring; och hemställde H. Ex., örn icke R. o. Ad.
skid le behaga tillåta, att så äfven finge ske med den nu föredragna
skrifvelsen.
Bifölls.
Slutmeningen af den und. skrifvelsen upplästes härefter
så förändrad, som H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt föreslagit.
Den und. skrifvelsen godkändes derefter med denna sålunda
förändrade redaction.
Upplästes och lades på bordet StatsUtskrs memor. N:o
a55 med förslag till sammanjemnkning och voterrspropos. i
anledn. af RiksStrs olika beslut, rörtde mantalspenningarnas
beräkning.
Företogs till pröfning StatsUtsk:s d. 8 Sept. på bordet
lagda memor, N:o i5o i anledn. af skiljaktiga beslut i några
delar af statsregleringen.
R. o. Ad. beslöt, att detta memor. skulle punktvis
pröfvas.
irsta punkten.
Den af StatsUtsk. gjorda inbjudning antogs.
aldra punkten.
Den af StatsUtsk. gjorda inbjudning afslogs och voterrsproposrn
godkändes.
3: d j e punkten.
Den af StatsUtsk. gjorda inbjudning antog».
4:de punkten.
R. o. Ad. godkände den af StatsUtsk. i denna punkt
yttrade mening.
5:te punkten.
R. o. Ad. godkände de i denna punkt föreslagna arne
voterrsproposrr.
6: t c punkten.
Den föreslagna voterrsproposrn godkändes.
7: de punkten.
R. o. Ad., som afslog den af StatsUtsk. gjorda inbjudning,
godkände den föreslagna voterrsproposrn.
8r d e punkten.
Den af StatsUtsk. gjorda inbjudning antogs.
i66
Den 13 S e p t c m b c r.
9:de punkten.
R. o. Ad. fann Utsk:s yttrande i denna punkt icke erfordra
någon åtgärd af R. o. Ad.
io:de, 1 1:te, 1 2:te, i3:de och 1 4: d e punkte
r n a.
De föreslagna voter:spropos:na godkändes.
i5:dc punkten.
Hr Stuart, Garl Gust.: Vid den nu föredragna i5:dc
punkten anhåller jag att få yttra några ord. Jag kan ej
gilla Utsk:s raisonnement i denna punkt; och då jag besinnar,
huru de beslut tillkommit, hvarpå Utsk. uppgjort den
föreslagna voter:spropos., kan jag ej annat än finna Utskrs
förfarande i detta afsende något besynnerligt. Jag anhåller
derföre att få upplysa, huru de frågor blifvit i RiksStm afgjord
a , som här äro framställda till förstärkta StatsUtsk:s
bepröfvande. K. M. liar i sin nåd. propos. om statsverkets
tillstånd och behof äskat, att de 70,000 r:dr, sorn vid sista
riksdag å öfverskotten beviljades till Annexens materiel, måtte
uppföras å stat, hvarjemte K. M. föreslagit, att bland
andra utgifter för Armeens materiel Hjälte anslås 90,000
r:di', samt att denna summa mätte anvisas på kommande arens
öfvei'skott. StatsUtsk tillstyrkte i sina betänktn N:ris 8r
och 2i5, att de af K. M. äskade 70,000 r:dr måtte å stat
uppföras; och i det förstnämnde betänk, yttrade Utsk., att
i oskiljaktigt sammanhang dermed stöde frågan om de af K,
M. äskade 90,000 r:dr for samma ändamål. R. o. Ad. samt
Preste- och BorgaieStm hafva bifallit, att dessa 70,000 r:dr
må å stat uppföras; BondeSt. åter har afsiagit denna summas
uppförande på stat, men deremot beviljat för beväringsmanskapets
beklädnad ett årligt anslag af 45}°oo r:dr. Då
BondeSt. sålunda för en särskild de! af hvad som innefattas
under titeln Arme'ens materiel anvisat 4b000 r:dr, måtte
man ej kunna antaga, att BondeSt. derigenom beviljat i frågavar.
70,000 r:dr och utöfver dem anslagit 45soop r:dr.
BondeSt. hpr slutligen gpnoni sitt beslut förklarat, att frågan
om de af K. M. äskade 90,000 r:dr till förstärkning af'
Armeens materiel förfallit; och jag tror derföre, att BondeSt:s
beslut ej kan rimligen tydas annorlunda, än att BondeSt.
, vid beviljandet af 45,000 r:dr i afräkning på de 70,000
r:dr Utsk. tillstyrkt, gillat, hvad Utsk. yttrat i afseende på
de 90,000 r:dr. På denna grund, och då jag tror mig äga
visshet derom, att denna punkt, som redan af Roj-gareSt. är
återremitterad, äfven kommer att af BondeSt. återremitteras,
anhåller jag om R. o. Ad:s bifall till återremiss af densamma,
på dét voter:spropos:n af StatsUtsk. må blifva uppställd
i närmare öfverensstämmelse iped rätta meningen af BondeStts
beslut.
Frih. von Schulzenheim, Dav.: 1 motsats mot den
Den 13 September.
siste värde talaren tager jag mig friheten för R. o. Ad.
framställa min öfvertygelse om obehöffigheten af den återremisS,
som af Hr Stuart blifvit hegard. De tvenne frågorna
oin de vid sista riksdag anvisande 70,000 r:drs uppförande
på stat och de af K. M. för Arme'ens materiel, samt
deribland för bevärismanskapets beklädnad, äskade go,ooo
r:dr kunna och böra icke sammanblandas. Uti den förra
frågan hafva R. o. Ad. samt Preste- och BorgareSt:n fattat
enahanda beslut, nemi. att dessa 70,000 r:dr skola å stat
uppföras. Deruti kan således ingen rubbning ske, emedan
3 Stånds sammanstämmande beslut här Utgör R. Stis och
ingen inbjudning kan ske, ingen slags propos. kan gifvas på
detsamma» upprifvande. Återstår således frågan om de derutöfver
äskade qo,ooo r;dr. Här äro 54,000 r:dr beviljade
af aine Stånd, och Utsk. uppgifver, ”att BondeSt. jemväl beviljat
45,ooo r:dr, hvilka endast och allenast få användas
”till heva rismans ka pets beklädnad, i följd hvaraf frågan om
”de af K. M. äskade qo,ooo r:dr till förstärkning af Ar”metus
materiel skulle förfalla.” Denna sednare fråga måste
således afgöras-af förstärkt StatsUtsk. med R. St:s rätt.
Jag anser derföre voterisproposin vara riktigt uppställd, och
motsätter mig sålunda äterremissen. De 2lne skiljda frågorna
hvarken kunna eller böra sammanblandas,
Gr. Frölich, Da v.: Om jag uppfattat frågan rätt, bar
den siste värde talaren, så långt han gått i sin deduetion,
yttrat sig i fullkomlig öfverensstämmelse med hvad Hr Stuart
yrkat samt hvad äfven jag skulle vilja yrka, nemi. att frågan 0111
70.000 r:drs anslående lill Armeens materiel och uppförande på
stat är en af R. St. genom 3 Stånds sammanstammande beslut
afgjord sak, äfvensom att 2:11 e Stånd afgjört, det 54,000
r:dr skola till bevärismanskapets beklädnad anslås på extra
stat. Här stadnade Hr Frih. Och tilläde, att det vore förstärkta
StatsUtsk., som med R. St:s rätt borde skilja mellan
de Stånd, sorn stadnat på hvardera sidan, Men nu är händelsen,
att StatsUtsk. i förevar, merner. satt upp en voterispropos.
för förstärkta StatsUtsk., hvari de aine Ståndens
beslut om ett anslag af 54,000 lidi' står på ena sidan och
följaktligen nej bort sfå pä andra sidan, hvaremot StatsUtsk.
i nej-proposin infört BondeStis beslut Orri ett anslag af 45,000
f:dr, ett beslut, som BondeSt. fattät för att göra en afprutning
å de 70,000 r:dr, som vid förra riksdagen än visades på
öfvérskötteri• och jag hemställer, huruvida delfa kan antagas
till contrapropos. emot de af 2ine Stånd beviljade 54,000
ridr, då BondeS lis beslut innefattar afslag såväl å de 70,000
som de po,000 ridr, som blifvit äskade, samt endast beviljar
45.000 ridr* under vilkor att de' skola använda® till bevärismanskapets
beklädnad. Jag kan ej finna annat, än att StatsUtsk.
bör så tillväga såsom Frih. v. Schulzenheim föres-la
r>
git,
nemi. uppställa voterisproposin så, att förstärkta Stats
-
iGS
Ben 13 September.
Utsk. kommer att å ena sidan votera 54,ooo r:dr, såsom
a:ne Stånd beslutat, och å andra sidan nej; men genom den
uppställning, soth voter:spropos:h i förevar, punkt erhållit,
skulle följden blifva antingen 54 eller 45,ooo ridrs anslag,
och detta fordrar återremiss, såvida man ej vill synda mot
den gamla regeln, att missräkning är ingen betalning. Här
är tydligen ett misstag begånget af StalsUlsk., och jag skulle
vara bedröfvad, om jag kunde tro det vara annat. l)å BondeSt.
inskränkt sig till att af hela summan 160,000 r:dr
endast bevilja 45,'oö, är det klart, att BondeSt. ej kan
samtycka, att dess mening blir så extenderad, att då de öfriga
3:ne Stånden beviljat 70,000 r:dr till Aromens materiel,
det af BondeSt. till 45,000 r:dr inskränkta anslaget skall
tjena till contrapropos. till atlie Stånds beslut om 54,000
rtdrs anslag för beväringens beklädnad.
Frih KantzoUj Joli. Alb.: Gr. Frölich har så fullkomligt
utred t denna fråga, att jag ej kan betvifla, att ju
B. o. Ad. instämnfer i hans mening. Jag förehar mig med
honom i alla delar och begär således återremiss at förevar.
punkt.
Frih von Schulzenheim: Så vidt jag bär mig frågans
behandling bekant, är det alldeles icke uti något slags sammanhang
med de för armeens materiel i allmänhet äskade
70,000 r:dr, som BondeSt. anslagit ifrågavar. 45,000 r:dr.
BondeSt. har tvärtom rakt afslagit dessa 70,000 r:dr och
särskildt beviljat 45,ööo f:dr under den mera speciella rubriken:
till be vär:s m a n s k a pe t » beklädnad. Detta
anslag af 45,000 r:dr innebar beviljande af en mindre summa,
än de af K, M. hufvudsakligen för samma ändamål begärda
90,000 r:dr, hvarmed de också i så måtto blifvit
sammanställda, att BondeSt., i sammanhang med detta sitt
anslag, förklarat frågan ang:de 90,000 r:dr böra förfalla.
Jag kan således icke begripa, htiru dessa i:nc frågor kunna
sammanblandas. 1 alla fall finnes ju här 3:ne Stånds beslut,
alt 70,000 r:dr skola å stat dppföraS, och dermed är den
fi agan slut. De 45,000 r:dr åter äro beviljade såsom en
nedsättning af de 90,000 f:dr, Ki M< äskat uti den nåd.
propos. örn statsverkets tillstånd och behof, pägi 17, och stå
således i fullkomlig motsvarighet till de 54,ööo r:dr, som R.
o Ad. samt PresteSt. beviljat.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Denna fråga är
verkligen till sin natur temligen invecklad. Utsk. har i betänk.
förklarat, att det ansett sig lörpligtadt att stalla sig
till efterrättelse ordalydelsen i RiksSt:s beslut, ocH detta har
varit orsakeh, hvarföre Utsk. föreslagit voter:spropos:n på
Sätt sorn nu skett. 3:ne Stånd hafva nemi., utah att Utsk,
sådant föreslagit och utan att K. \M:s nåd. propos. genom
sin ordalydelse dertill gifvit anledning, beslutat, att för be^
vär:s
Den i3 September.
vär:smanskapets beklädnad göra ett årligt anslag. Således
har Utsk. ansett sig förpligtadt att rätta sig efter detta 3:ne
Stånds sammanstämmande beslut om ett sådant anslags uppförande
på stat. Andra frågan var till hvad belopp det skulle
uppföras. Dervid befanns af handlingarna, att arne Stånd bestämt
detsamma till 54,ooo och ett Ständ till 45,ooo r:dr, och
således åläg det Utsk. att föreslå votering emellan dessa 54,000
och 45,ooo r:dr, hvilket äfven skett. Dessa voro de motiver,
som bestämde Utsk:s pluralitet i denna fråga. Till bestyrkande
of denna min uppgift anhåller jag, att BondeStrs prot.utdr. i
detta ämne må blifva uppläst. Det innehåller icke, att de
45.000 r:dr, BondeSt. till beklädnad för bevärfsmanskapet
särskildt beviljat, skola vara en minskning hvarken af de
70.000 eller af de go,ooo r:dr, hvarom fråga blifvit väckt i
K. M:s propos., utan ordalydelsen är sådan, att dessa 45,000
r:dr kommit att blifva ett särskildt anslag. Sådan har den
opinion varit, som bestämt den pluralitet i StatsUtsk., hvilken
framlagt förevar, förslag. Jag anhåller, att det från
BondeSt. ankomna prot.utdr., ang:de 3:dje hufvudtiteln, må
uppläsas i hvad det rörer frågan om det anslag, BondeSt.
beviljat till bevär:smanskapets beklädnad.
Upplästes utur BondeStrs prot.utdr. af d. i3 sisth Aug., ,
angrde afgörandet af StatsUtskrs belunkrn Nrris 81 och ?.i5,
den del, som angår i8:de punkten, om tillökning i årliga
anslaget för armeens materiel; och var Ståndets beslut af
följande lydelse: ”Ståndet afslog de i denna punkt föreslagna
70,000 rrdr för armeens materiel och beviljade ett årligt
anslag till nästa riksdag af 45,000 rrdr, hvilket endast
”och allenast får användas till bevärrsmanskapets beklädnad;
”i följd hvaraf frågan om de af K. M. äskade go,ooo rrdr
•"till förstärkning af Arme'ens materiel förfaller.”
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då jag begärde ordet, var
det egentligen för att begära uppläsning af det nu upplästa
prot.utdr. från BondeSt. Af detsamma finner jag ganska
tydligt ådagalagdt, att BondeSt. afslagit all fråga om extra
anslag för armeens materiel, med undantag af 4^,000 >':(lr
för bevärrsmanskapets beklädnad. Att BondeSt. under rubriken
armeens materiel inbegripit dessa 45,000 rrdr synes
mig vara påtagligt, enär ingen lärer kunna neka, att beklädnaden
är en del af materiellen, och på grund deraf tycker
jag, att ingen tvetydighet finnes, samt att således nej-proposrn
bör innehålla afslag å särskildt anslag för beväringens
beklädnad. Jag anser följaktligen denna punkt bora återremitteras.
Ilr Silfverhjelm, Carl Adam: Så obehagligt det än
är för mig, såsom militär, att uppträda med klander emot
en framställd propos., hvilken kunde leda till bifall af anslag
för ändamål, hvilka jag anser vara af vigt, nödgas jag lik—
i3 H. aa
Den i3 September.
väl göra det på den grund, att i5:de punkten omfattar begge
de för materiellen äskade anslag, och BondeSt. således nedsatt
den sammanlagdt fordrade summan, följaktligen äfven de
yo,ooo r:dr, till 45,000 r:dr. Jag anser högst vådligt, om
It. o. Ad. genom bifall till den nu föreslagna voter:spropos:n
skulle vilja sanctionera det förhållande, att Regeringen vid
hvarje riksdag kunde uppställa sina propos.T så, att den
hvarje gång genom 2lne Stånds beslut skulle kunna vinna
bifall till desamma. Jag tror, att sådant står i rak strid
med grundlagen, och anhåller således om återremiss af förevar.
punkt.
Gr. Frölich: En värd ledamot, Frih. Palmstjerna,
har upplyst, att discussion i detta ämne inom StatsUtsk. förefallit,
och att det är majoriteten derstädes, som uppgjort
förevar, förslag. Jag tillstår, att sådant var mig något oväntadt.
Jag finner likväl, att Utsk. genom anförandet af den
vackra satsen, att Utsk. måste ställa sig ordalydelsen i RiksSt:s
beslut till efterrättelse, velat undgå det klander, hvartill
målets behandling kan gifva anledning, och jag får då
förklara, att jag ej vet, att det kan åligga StatsUtsk. att på
det sätt tyda ordalydelsen af ett RiksSt:s beslut, att tolkningen
påtagligen strider emot Ståndets mening. När, på
sätt det uppiästa prot.utdr. visar, BondeSt., vid pröfningen
af de begärda anslagen af 70,000 och 90,000 eller tillsammans
160,000 r:dr, stadnat i det beslut att afslå de 70,000
rrdrna och låta frågan om de 90,000 r:drna förfalla, samt
blott bevilja 45,000 r:dr, liemställer jag, 0111 icke den klara
meningen är, att BondeSt. ej vill medgifva högre anslag, än
dessa? 45,000 r:dr. Om detta Stånd varit ett af de 3
Stånd, som bifallit anslaget af 70,000 r:dr, då hade man,
såsom Frih. v. Schulzenheim, kunnat säga, att detta är en
särskild sak; men nu är förhållandet, att det Stånd, sorn
afslagit såväl de 70,000 som de 90,obo r:dr, beviljat 45,000
r:dr, och nu vill man anse denna summa såsom ett biträde
åt de Stånd, som voterat både 70,000 och 54,000 r:drs anslag.
Detta kunde jag kalla en så beskaffad fint, sorn det
vore Ståndet ovärdigt att nyttja. Dessutom, då upplyst är,
att BorgareSt. redan återremitterat denna fråga, och det
måste tillkomma BondeSt. sjelf att förklara sin mening, hvilket
BondeSt. ej lärer underlåta, då det erhåller förevar, betänk.
till pröfning, tror jag, att det vore opassande, om R.
o. Ad. ginge i förväg för nämnde Stånds förklaring om hvad
det menat med sitt beslut, och, utan att ådraga R. o. Ad.
ett rättvist klander, torde vi således ej kunna underlåta att
återremittera denna punkt.
Frih. von Schulzenheim: Jag vill blott i anledn. af Gr.
Frölichs sista yttrande taga mig friheten att närmare fästa
uppmärksamheten derpå, att BondeSt. särskildt och uttryckligen
afslagit de 70,000 r:drna. Detta rörde frågan om upp
-
Den i3 September.
förande på stat af ett redan förut beviljadt anslag. Den andra
frågan angick beviljandet af ett nytt anslag. Dertill har
BondeSt. beviljat /|5,ooo r:dr, och för mig är och förblifver
det oförklarligt, huru dessa begge frågor kanna på något
sätt sammanställas. Det var endast denna erinran, jag önskade
framställa.
Hr Gunther, Garl Gust.: För min del anser jag R. o.
Ad. icke behöfva återremittera denna punkt, enär den är uppställd
i full öfverensstämmelse med R. o. Ad:s beslut och
Bonde.St., derigenom att Utskrs förslag af R. o. Ad. blir antaget,
icke förhindras göra sin mening gällande, så mycket
mindre som BondeSt. har att påräkna biträde af BorgareSt.
, hvilket icke bifallit något särskildt anslag för bevärrsmanskapets
beklädnad. Att återremittera denna fråga anser
jag således öfverflödigt, och sådant vore jemväl oformligt,
emedan R. o. Ad. derigenom skulle öfvergå på minoritetens
mening, hvarföre jag protesterar emot den begärda återremissen.
Frih. Boye, Ludv.: Jag har icke tänkt i detta ämne
förrän i denna stund, och det är således möjligt, att jag
gjort en oriktig uppfattning; men i sådant fall hoppas jag
Ståndets öfverseende. På ena sidan har blifvit påstädt, att
man obehörigen sammanblandat a:ne punkter, afgjorda genom
2:ne särskilda beslut, och å andra sidan påstår man,
att dessa punkter skola äga ett oskiljaktigt sammanhang.
Jag har dock tyckt mig finna af den slutföljd, jag dragit af
båda meningarna, att anmärkningarna hvila vid ingenting
annat än contrapropos:n, och den har visat sig för mig såsom
endast föranledd af BondeSt:s beslut. Om jag i denna
uppfattning icke felar, tror jag det ej vara fullkomligen
lämpligt, att R. o. Ad. fäster sig särskildt vid contrapropos:n,
emedan det förefaller mig oformligt, att R. o. Ad.
skulle ogilla den, i fall BondeSt. är nöjdt med densamma;
ty om BondeSt. dermed åtnöjes, ser jag intet skäl, hvarföre
R. o. Ad. skulle sätta sig deremot. Om BondeSt. anser sin
mening orätt uppfattad, må det bero på samma Stånd att
besluta återremiss; men då voter:spropos:ns uppställning ej
förnärmar R. o. Ad:s i ämnet fattade beslut, ser jag ej,
hvarföre återremiss från R. o. Ad. borde ske, och jag får
på sådan grund bestrida densamma.
Gr. Horn: Jag ber att först få nämna, det jag delat
deras opinion, som önskat ett anslag af 54,ooo r:dr för bevär:smanskapets
beklädnad, och att jag t. o. m. voterat derför,
emedan jag anser det oundvikligen nödigt, då Regeringen
icke på annat sätt kunnat fylla detta behof. Således är
det emot min opinion i sjelfva saken, som j^e yttrar mig,
då jag söker afböja en advocatur, hvilken synes mig vara
Ståndet mindre värdig. Jag kan ej se frågan annorlunda,
än alt BondeSt. fattat ett enda beslut, ang:de anslag till
Den i3 September.
armeens materiel, och dervid nedprutat de begärda 70,000
till 45,ooo r:dr. BondeSt. har icke sagt: vi vilja ej gifva
något af de 70,000, utan vi vilja gifva 45,000 r:dr, som
skola användas till beväringens beklädnad eller en viss del
af armeens materiel. Det är således just en del af de äskade
70,000 r:drna, som BondeSt. beviljat. BorgareSt. har ej
beviljat något särskildt för beväringens beklädnad, och således
måste contra-propos:n blifva, hvad de 2:ne Stånden,
Borgare- och BondeSt:n, beslutat, nemi. intet anslag till
armeens materiel utöfver 70,000 r:dr, emedan BorgareSt.
sagt intet af de 90,000 r:dr och BondeSt. jemväl afslagit sistnämnde
anslag samt t. o, m. gjort en afprutning på de 70,000
r:drna. Ehuru jag önskar, att ja måtte vinna vid voteringen
öfver ifrågavar. propos., kan jag ej annat än biträda
dem, som önska densamma riktigt uppställd.
H. Ex. Hr Gr. Mörner, Adolph Göran: För min
del kan jag ej finna annat, än att efter StatsUtsk:s uppgifter
i förevar, betänk., hvilka jag ej haft tillfälle att jemnföra
med alla prot.utdrtn, men tror mig kunna anse fullkomligen
tillförlitliga, hafva i denna fråga 3:ne Stånd beviljat
uppförande på stat af 70,000 r:dr. Den sakeu är således
afgjord och kan icke numera rubbas. Derutöfver hafva
2:ne Stånd till bevär:smanskapets beklädnad anslagit 54,000
r:dr, och har det 3:dje Ståndet till samma ändamål beviljat
45.000 r:dr. Trenne Stånd hafva således sammanstämt deruti,
att en summa skall anslås till bevär:smanskapets beklädnad,
och det är blott i beloppet af summan, som de
varit skiljaktiga. Nu kan följaktligen, åtminstone efter mitt
begrepp, ej blifva fråga om annat, än att summan för bevär:smanskapets
beklädnad skall blifva antingen 54,000 eller
45.000 r:dr, och det är detta, som StatsUtsk. föreslagit,
hvarföre jag tycker, att den föreslagna voter:spropos:n är
enkel, riktig och naturlig; och jag tror, att utan advocatur
kan man ej komma till annan slutsats.
Gr. Frölich: Efter det blifvit sagdt, att man ej utan
advocatur kan komma till annan slutsats, än StatsUtsk.,
skall jag försöka att utan advocatur, hvilken jag alltid hatat,
från hvad håll den än må komma, ännu en gång förklara,
hvarföre jag anser BondeSt:s beslut ej kunna ställas
i bredd med de öfriga Ståndens beslut om ett anslag af 70,000
r:dr. K. M. hade, i sin nåd. propos. till R. St. om behofvet
för arme'ens materiel, alldeles icke nämnt frågan om beklädnad
för bevär:smanskapet, utan endast de summor, han
äskade, nemi. 70,000 r:dr, hvilka förut varit beviljade och
nu önskades uppförda på stat, samt 90,000 generelt för materiellen.
Vid ett sådant förhållande måtte det icke varit
RiksStm betalt att vid beviljandet af dessa summor bifoga
de vilkor, hvarunder Stånden ville lemna bifallet. BondeSt.
har fästat ett sådant vilkor vid de 45,000 r:dr, samma
Den i3 September.
Sland beviljat, och detta särskilda vilkor, att det till 45,000
r:dr nedsatta anslaget skall användas till bevär:smanskapets
beklädnad, måtte icke berättiga de andra Stånden att sätta
denna summa i en annan jemnförelse än den, som tydligen
varit BondeSt:s mening. BondeSt. har afslagit de 70,000
ltdrna och endast beviljat 45,000 r:dr samt förklarat, att
frågan om de af K. M. äskade 90,000 r:dr skulle förfalla.
De andra Stånden hafva beviljat 70,000 r:dr på det hela till
materiellen, och särskildt hafva 2:ne Stånd beviljat 54,000
r:dr till bevär:smanskapets beklädnad. Nu frågar jag: huru
är det möjligt att, med eller utan advocatur, presupponera
bifall till de afslagna 70,000 r:drna, under de beviljade 45,000
r:dr? Och det görman dock, då man säger, att dessa 45,000
r:dr skola sättas i bredd med de 70,000 r:dr, som blifvit beviljade
af 3:ne Stånd. Man glömmer helt och hållet, att
det Stånd, som beviljat dessa 45,000 r:dr, icke beviljat 70,000
r:dr. Jag kan ej finna annat, än att denna sak är fullkomligt
klar, och då nu fråga är att få bestämdt upplyst, hvad
som varit BondeSt:s mening, derom BondeSt. vid pröfningen
af detta betänk, ej lärer underlåta att yttra sig, vet jag icke,
huru R. o. Ad. kunde nu vilja fatta annat beslut, än
att återremittera betänk., på det allt tvifvel om BondeSt:s
mening må blifva undanröjdt. Jag får jemväl förklara, att
sedan discussionen tagit denna tournure och fråga uppstått,
huruvida man här advöcerar eller icke, kan jag ej annat
än yrka votering, i händelse man vill förneka återremiss.
H. Ex. Hr Gr. Mörner: Om det är det af mig yttrade
ordet advocatur, som varit stötande, ber jag derför om
ursägt; men jag har hört det nämnas förut under denna
discussion och trodde icke, att det i min mun skulle blifva
mera stötande än i andras. Hvad sjelfva saken beträffar,
får jag anmärka, att för att komma till ett annat resultat,
än det jag framställt, återgår man till K. M:s nåd. propos.
och tager sig deraf anledning att säga, att för det BondeSt.
icke bifallit K. M:s propos. har BondeSt. icke heller instämt
i de öfriga Ståndens beslut, att en särskild summa
skall för bevär:smanskapets beklädnad anslås; men då beväringsmanskapets
beklädnad är en sak, hvartill BondeSt. äfvensom
de andra Stånden kunnat anslå, hvad de behagat,
kan jag ej finna annat, än att BondeSt., dådet afslagit begge
de af K. M. begärda anslagssummorna för andra ändamål,
anslagit 45,000 r:dr till beväringen* beklädnad. 2.'ne
andra RiksSt. hafva till samma föremål anslagit 54,000 r:dr,
och i den tankan, att en summa bör anslås till bevänsmanskapets
beklädnad, hafva således 3:ne Stånd instämt; och
när så är, men summorna, som dertill blifvit anslagna, äro
olika, kan jag ej inse annat, än att det är i fråga om beloppet
af anslagssumman, som votering bör äga rum, och
jag finner således, att den af Utsk. föreslagna votcr:spropos:n
*74
Den 13 September.
icke fordrar återremiss, utan är fullkomligt enlig med den
enda conclusion, som jag för min del är i stånd att draga
af detta betänk.
Frih. von Schulzenheim: Jag vågar göra mig förvissad,
att såväl R. o. Ad. som den värde talaren, hvilken
yttrade sig näst före de sista, skall göra mig den rättvisa, att
då jag ännu en gång för några ögonblick upptager tiden
med ett yttrande, det icke sker för att nyttja advocatur,
utan för att framställa en öfvertygelse, sorn är min, den
må för öfrigt vara riktig eller ej. Jag har af den siste värde
talaren till en stor del blifvit förekommen; men jag ber
dock att ännu få yttra några ord i denna sak. Frågan tyckes
bär vara om en slags classification af de beviljade anslagen,
för att på grund af denna classification få desamma
i voter:spropos:n uppställda. Till grund för denna classification
tior jag, att anslagens rubrik måste tagas. Rubriken
på de 70,000 r:drna samt på de ifrågavar. 54,000 och
45,ooo r;drna är alldeles olika. Piubriken på de 70,000 r:drna
var anslag till underhållande af armeens materiel i allmänhet.
Dessa äro af 3:ne Stånd bifallna. K. M. har äskat
ett ytterligare anslag af 90,000 r:dr till materiellens underhåll.
Med förändring af denna rubrik hafva 2:ne Stånd
specielt anslagit 54,000 rtdr till bevärtsmanskapets beklädnad,
och med samma rubrik har BondeSt. anslagit 4^,000
r:dr. Jag finner således, att dessa båda anslagsfrågor stå i
full pari te' med hvarandra och röra samma ämne, hvarföre
jag ej kan begripa annat, än att voter:spropos:n är riktigt
uppställd, då, enligt 3:ne Stånds beslut, en summa för bevärtsmanskapets
beklädnad är anslagen och skillnaden i deras
beslut endast angår denna summas belopp.
Frih. Boye: Det är icke möjligt att mera öppet framställa
sin mening, än jag gjort det. Jag har nemi. öppet
vidgått, att jag ej har någon annan upplysning i fråga om
denna propos., än den jag dels af Utsk:s betänk., dels af
BondeSt:s prot.utdr. och dels af diseussionen nu inhemtat.
Jag förblifver alltid vid den tanken, och, efter att nu flera
gånger hafva genomläst BondeSt:s prot.utdr., kan jag ej
komma till annan slutföljd, än att den föreslagna votcr:sproposm
står i fullkomlig öfverensstämmelse dermed; men
jag tror mig icke begå någon indiscretion, då jag, utan att
uppgifva namnet, ger tillkänna, att jag af en ledamot här
fått någon anledning att tro, det BondeSt:s afsigt varit någon
annan än den, som i prot.utdr. finnes uttryckt. Omså
vore och jag hade visshet derom , skulle jag genast öfvergå till
den andra meningen; men denna visshet kan jag ej här erhålla,
och jag suspenderar således mitt omdöme derom. Jag får
derföre blott förklara, att jag icke åsyftat någon den ringaste
advocatur; ty enligt BondeSt:s prot.utdr. är det för
mig klart som Guds ljusa dug, alt ingen annan än den fö
-
Den 13 September.
reslagna voter.‘spropos:n kan äga rum. Om åter prot.utdr.
är oriktigt uppfattadt, iir det naturligt, att endast BondeSt.
sjelf derom kan döma; och dervid måste ett af två inträffa,
nemi. att BondeSt. antingen gillar proposm,. i hvilket
fall vi ej hafva skäl att dermed vara missnöjda, eller att
BondeSt. återremitterar denna fråga, och då få vi densamma
tillbaka, då åter ingen lärer neka behörigt afseende å
BondeSt:s reclamation. Jag bestrider således betänkts återremitterande
från B., o. Ad.
Gr. Horn: Då jag fällt det yttrande, att bifall lill
ifrågavar. votertspropos. skulle innebära advocatur, har min
mening icke varit att såra några enskilda ledamöter, sorn
framställt en annan opinion än jag, och jag skall medgifva,
att jag tror dem hafva yttrat sig enligt sin öfvertygelse; men
den kan vara felaktig, och ett beslut af ett RiksSt. bör vara
grundad! på sakkännedom, hvaremot, i fall det grundas
på en skef uppställning, det möjligen kan få namn af advocatur.
Jag skulle likväl hoppas och tror, att de värda
ledamöter, som bär förfäktat den motsatta meningen ,
skulle sjelfva vara de första att medgifva, att de mot sin
vilja gått advocatoriskt tillväga, örn de ville begripa, att
till armeens materiel hörer bevär:smanskapets beklädnad.
Detta tyckas de icke hafva uppfattat, utan de svnas
tro, alt medels anskaffande till arméens materiel och
till beväringens beklädnad äro särskilda frågor, och deruti
ligger den verkliga advocaturen. Här är ju af BondeSt.
uttryckligen sagdt, att Ståndet af de 70,000 r:drna
icke ger mer än 4^,000 r:dr till annexens materiel, med vilkor
att de skola användas till den del af materiellen, som
utgöres af bevär:smanskapets beklädnad, och icke till kanoner,
gevär m. m. BondeSCs beslut innefattar således den
reservation, att om något af de 70,000 rrdrna skall utgå till
materiellen, skall beväringens beklädnad dermed bestridas,
hvarföre de af BondeSt. beviljade 4^,000 r:dr ingå i det af
de andra Stånden beslutade anslaget af 70,000 r:dr; men i
fråga om anslag derutöfver måste såväl BondeStts som BorgareSt:s
mening vara, att intet anslag bör ske. Jag skulle
tro, att man, efter att hafva eftersinnat, att beklädnaden
tillhör materiellen, nödgas öfvergå till min mening.
Hr Hjärne, Harald: Det har vid denna riksdag icke
varit sällsynt, att StatsUtsk. mindre fullständigt utredt de
ämnen, som tillhört dess behandling; men det nyss upplästa
prot.utdr. från BondeSt. är, mig veterligen, vid denna
riksdag det första beviset, att man från ett RiksSt. kunnat
få prot.utdr., som, om icke oriktigt, åtminstone tvetydigt
framställt Ståndets beslut. Jag tillstår, att om jag ej hade
andra upplysningar för bedömandet af denna fråga, än dem,
StatsUtsk. i sitt betänk, meddelat, skulle jag vara ganska
tvehågsen om hvad BondeSt:s mening varit; men då det
-
176
Den i3 September.
ta ämne särdeles interesserade mig, var jag närvar, i BondeSt.
, då frågan der afgjordes. Då fann jag, och jag minnes
det ännu ganska val, att af den långa discussion, som dervid
ägde rum, kunde man ganska bestämdt draga den slutsats,
att BopdeSt:s mening var sådan, som den af Grina
Frölich och Horn samt åtskilliga andra värda talare nu blifvit
framställd. Jag tror således, att den discussion, som här
uppstått öfver detta ämne och redan ägt rum, föga leder
till några verkliga upplysningar, ty i anledn. af den relation,
StatsUtsk. afgifvit, kan man raisonnera på såväl den
ena som den andra sidan; men den, som hört BondeStis
discussion, har mera grundad ledning för sil t omdöme, och
jag åberopar, hvad redan blifvit yttrad t af en af Husets ledamöter,
hvilken jemte mig öfvervar denna discussion i BondeSt.
Jag har den öfvertygelse, att då BondeSt. otvifvelaktig!
återremitterar denna fråga, kan man vara säker, att
ett fullständigt prot.utdr. kommer att afgå till StatsUtsk.
med alla de upplysningar, jag nu haft tillfälle lemna,
d. v. s. att StatsUtsk. får full säkerhet om hvad BondeStis
mening varit, och jag tror således, att en längre eller kortare
discussion i detta ämne hos R. o. Ad. icke leder till
något ändamål; men jag är tvungen att biträda dem, som
yrkat återremiss derföre, att om 3ine Stånd skulle gilla detta
betänk., skulle de upplysningar, som af BondeSt. blifva
meddelade, ej leda till något resultat. Jag får af sådan anledning
anhålla om Hr Gr. o. Landtmls propos. till återremiss;
men lika med Gr. Horn önskar jag dock, att ja måtte
vinna vid voteringen i förstärkta StatsUtsk.
H. Ex. Hr Gr. Mörner: Jag har visserligen icke någon
pretention på militäriska kunskaper; men så mycket vet jag
likväl, att beklädnaden utgör en del af armeens materiel.
Således har jag ej i den delen gjort något misstag, utan
verkligen ansett heväringens beklädnad såsom en del af armeens
materiel; men icke kan jag linna, att detta hindrar
något Stånd eller mig att uppfatta saken såsom den af StatsUtsk.
är framställd, nemi. så, att BondeSt. afslagit K. Mis
håda proposir om särskilda anslag af 70,000 och go,ooo rldr
för armcens materiel, men för ett bestämdt ändamål, nemi.
bevärismanskapets beklädnad, anslagit 4-5,000 rldr. 1 denna
åsigt, att 45,ooo rldr skola anslås till beväringens beklädnad,
hafva alne andia Stånd instämt; men de hafva anslagit
en större summa eller 54,000 rldr. Om det hade händt,
att de andra 2ine Stånden helt och hållet instämt i BondeStis
beslut att till be varis beklädnad anslå /\5, ooo rldr, så
hemställer jag till de Hrr, som nu yrka återremiss, om icke
saken varit afgjord och 45,000 rldr varit den gifna summan,
och ett bestämdt anslag för beväringens beklädnad således
varit af R. St. beslutadU Nu har händt, att 3:ne Stånd
in
-
Den 13 September.
instämt i den lankan, att ett anslag skall finnas för beväringens
beklädnad; men de bäfva varit skiljaktiga i båga
om anslagssummans belopp, hvilket ett Stund utsatt till
45,oor> och de aine andra till 54,000 r:dr. Utan att nu
kunna ingå i livad som under öfverläggningarna inom det
ena eller andra Ståndet kunnat förfalla, hvilket jag anser
icke höra till saken, enär det endast är öfverläggningarnas
resultat eller beslutet, vi hafva att rätta oss efter, linner
jag det vara klart, att 3:ne Stånd instämt i beslutet, att ett
anslag skall vara för beväringens beklädnad, att de bestämt
detta anslag till olika belopp och att det nu är om beloppet
af anslaget, som i förstärkta StatsUtsk. skall voteras.
Följaktligen anser jag, att här någon annan votertspiöpostn
ej kan framställas än den, som af StatsUtsk. blifvit föreslagen.
Hr Gunther: Af hvad som under discussionen blifvit
framstäldt har jag ej funnit något skäl för återreiniss från
K. o. Ad., ty jag vet icke, hvarpå den skulle grunda sig, om
icke på en önskan att afvakta BondeSt:s yttrande; men cj
heller af sådan anledn. kan återremiss från R. o. Ad. vara
behöflig, enär, enligt hvad Hr Stuart upplyst, återremiss redan
af BorgareSt. blifvit beslutad, och frågans återupptagande
af StatsUtsk. således beror på BondeSt. Af dessa skäl
fortfar jag att bestrida återremiss, och jag skall ej underlåta
att genom votering söka göra min mening gällande, i full
återremiss ytterligare påyrkas.
Hr Stuart: Jag hemställer till Hr Gunther och hvar
och en annan af det Högloft. Ståndets ledamöter, huruvida
icke skäl finnas för återremiss, då BondeSt. förklarat sig
icke kunna bevilja 70,000 r:dr till arme'ens materiel, utan
endast 45,ooo r:dr för att användas till en viss del deraf,
och man i följd af detta förklarande vill påstå, att BondeSt.
beviljat ett anslag af ii5,ooo r.‘dr. Då man således icke
vill medgifva, alt de af BondeSt. beviljade 45,000 r:dr innefattas
uti den vida högre anslagssumma, som af de öfriga
Stånden blifvit för i fråga var. ändamål beviljad, tror jag, att
man åtminstone bör afvakta den förklaring i ämnet, sorn af
BondeSt. kommer att afgifvas, innan nian afgör, huruvida
voterlsproposin är rikligt uppställd, och att pröfningen härom
således bör uppskjutas, tills StatsUtsk. upplyst, huru
BondeSt. förklarat sin mening. Jag förnyar min anhållan
om återremiss.
Hr Silfverhjelm: Jag vill blott hemställa till de Hrr,
som bestrid t återremiss och hotat att söka hindra den medelst
votering, huruvida de icke kunna derifrån afstå, då en
återremiss icke betager dem möjligheten att få Saken afgjord
efter deras önskan.
i3 H.
Den i3 S e p t e ml) e r.
ITr Gunther: Jag trodde ej, rtt det var behörigt att
vidare utveckla, hvarföre jag anser åter remissen böra'bestridas;
men i anseende till den siste talarens yttrande får jag
förklara, att det synes mig, sorn om man genom bifall till
återremiss skulle frångå det beslut, R. o. Åd:s majoritet i
saken fattat och öfvergå till minoritetens mening.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Frågans afgörande synes mig
helt och hållet bero på de motiver, EondeSt. haft för sitt
beslut, och ingen annan auetoritet ån BondeSt. sjelf kan således
förklara meningen med dess beslut. Jag tror, att aktningen
för ett annat RiksSt. fordrar, att R. o. Ad. ej går
dess förklaring i förväg. Om BondeSt. förklarar, att ifrågagavar.
4j>°°° r’dr äro beviljade i stället för de 70,000 ndrna,
synes det också vara klart, att den föreslagna voter:spropos.
ej är den rätta; men om BondeSt. ger en motsatt förklaring,
har StatsUtsk. gjort rätt. Jag täger mig derföre friheten
hemställa, att K. o. Ad. måtte uppskjuta sitt beslut, tills
man fått veta, hvad beslut BondeSt. fattat. Jag kan ej se,
luiru man på annat sätt kan få sint på saken, och detta
hindrar hvarken mig eller någon annan att följa sin öfvertygelse;
men grannlagenheten mot ett RiksSt. torde fordra,
att man låter det sjelf förklara sin mening.
Gr. Frölich: Som jag hufvudsakligen varit den, som
yrkat återremiss, anser jag mig bora uppstå och förklara,
att jag instämmer i Hr Lagerhjelms förslag att låta förevar,
punkt hvila, tills man inhemtat BondeSt:s beslut. Jag skulle
tro, alt det ej kan vara stridande mot formerna att förklara
en punkt hvilande, fastän den blifvit discuterad. I annat
fall. Och 0111 detta förslag bestrides, anhåller jag om propos.
på återremiss.
R. o. Ad. beslöt, att denna i5:de punkt skulle hvila,
tills underrättelse vunnits om BondeSt:s i anledn. deraf fattade
beslut.
16:de punkten.
Den af StatsUtsk. gjorda inbjudning antogs.
17:de punkten.
R. o. Ad. godkände den föreslagna voter:spropos:n.
i8:de punkten.
Den af StatsUtsk. gjorda inbjudning antogs.
iq:de punkten.
Den föreslagna voter:spropos:n godkändes.
?,o:de punkten.
R. o. Ad. fann denna punkt icke erfordra någon åtgärd.
2f:sta punkten.
Den gjorda inbjudningen afslogs och voter:spropos:n
godkändes.
Den 13 S e p t c m b e r.
179
5.2 : d r a punkte n.
Den föreslagna voler:spropos:n godkändes.
s3 : d je pu n k t en.
11. o. Ad. fann denna punkt icke erfordra någon åtgärd.
a4:de punkten.
Den af StatsUtsk. gjorda inbjudning antogs.
25: t e och 26: t e p u n k t e r 11 a.
De föreslagna voterfspropostna godkändes.
27:de punkten.
Den af StatsUtsk. gjorda inbjudning antogs.
Upplästes och lades på bordet ncdannäinnda utlåttn från
StatsUtskottet:
N:o 255. med förslag till sammanjeinnkning och votertspropos.
i anleda, af RiksSltns olika beslut, ronde mantalspenningarnas
beräkning;
Stats- o c h Oecon. Utskotten:
3V:o al, i anleda. af gjorda anmärkningar, dels vid sistnämnde
Utsk:s betänk. N:o 36, dels ock vid de förenade Utsk:ns
betänk, iN:n 3:
N:o 24, i anledn. af vackt fråga, dels om upphörande
af kronobrefbäi ingsskyldigheten, dels om ersättning för samina
onus;
N:o 25. i anleda, af erhållen återremiss 3 Utskrns betänk.
Wto 20, rörrde ny indelning till ordinarie knektehåll
af oroterad jord, m. m.;
N:o 26. i anleda, af väckta motioner, dels 0111 upphörande
af post föringsskyldiglie ten, dels 0111 lindring i samma
onus;
Vidare upplästes Oecon.Utskrs memor. N:o 121 med begäran
0111 bestämdt utlåt af H. R. o. Ad. samt Högv. PresteSt,
i fråga otn Utsk:s skyldighet att upptaga väckta motioner
om riksdagens prorogerandé.
Hr Hjärne, Hayald: Jag liar inom Utsk. varit af den
tanke, att Utsk. icke behöft begära bestämdare utlåt, af R.
o. Ad, i detta ämne, än det R. o. Ad. redan afgifvit derigenom
, att Ståndet lagt Utskts förra betänk, till handkna.
Jag ansåg nemi., att då ett Stånd, på framställning af dess
ordförande, lägger ett betänk, till handkna, har Ståndet genom
denna utgärd, samt då inta anmärkningar blifvit gjorda,
uttryckt sitt gillande af betänk. Jag har äfven trott,
alt då grundlagen icke omtalar riksdags prorogerande, borde
en derom väckt motion icke kunna remitteras till något
Utsk. utan hade Talmannen i det Stånd, der den väcktes,
i8o
Den i3 S ej» t em her.
bort vägra propos. på remiss af densamma, och af samina
skäl tror jag Hr Gr. o. Landtm, af grundlagen vara förhindrad
att af R. o. Ad. fordra ett bestämdare uttrvck af Ståndets
tanke, än det, som redan blifvit afgifvet genom det förra
betänkts läggande till handJtna. Jag har således i Utsk. varit
af den tanka, att Utsk. kunnat genast förklara, att a:ne
Stånd stadnat emot a, enär atnc Stånd återremitterat betänk.,
och 2tne andra Stånd lagt detsamma till handbna , eller ock
genast hänskjuta frågan' om remissen, på grund af 3 mom.
29 5 Riksd.Ordn., till Constit. CJtskts afgörande.
H. Ex. Jfr Gr. o. Landtm, hemställde, örn icke, då
Oecon. Utskts memor. nu endast koniiue att läggas på bordet,
R. o. Ad. skulle behaga uppskjuta ali vidare discussiop
i ämnet.
Bifölls.
Företogs val af 12 Electorer och 4 Suppleanter till utseende
af R. St:s Just.ombudsmans’ efterträdare, i fall hap
innan nästa riksdag skulle med döden afgå; och befunnos
hafva blifvit utsedde till
Ordinarie Electorer:
N:o 5i Gr. Posse, Arvid 31 röster.
„ 133 v Snoilsky, Nils 3i „
„ 20 Frih.Bonde, fullm. Gr. von Fersen, Hans 31 „
„ 59 „ Rålamb, Claes 3i „
„ öio Hr Drakenhjelm, fullm. Gr. Sparre,
Gust. Adolph 31 ,,
„ 792 „ Lagerhjelm, Pehr 31 „
„ 1872 „ Silfverstråle, Gust. ...... 3i ,,
1979 „ Brakel, Gust. Anton 3
,,2161 „ af Zellen, Nils Wilh 3i „
„ 2262 „ Hegardt, Christ. Bernh. . . . . 3i ,,
„ 2287 ,, af Roleåi, Joli. Samuel..... 31 „
„ 2298 „ af Billbergh, Joh. Peter . . . . 3r ,,
Suppleanter:
N:o 382 Frih. Franc Sparre, Bengt Erland , . 31 röster.
,, 1470 Hr Riben, Carl Wilh.. ...... 3i „
„ 16^0 „ Braunerhjelm, Ferdinand . . . 3i ,,
„ 220 Frih. Palmstjerna, Carl Otto . ... io „
sedan lottning blifvit anställd emellan pHa Hrr, hvilka
erhållit 31 röster.
H. R. o. Ad. åtskijjdes kl. f till 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
13 e ii j 5 September.
Måndagen den i5 September iS34-
Plenum kl. in f. m.
Justerades i prot.utdr. för d. i3 dennes.
Upplästes lill justering och godkändes nedannämnda
från
ser lill K. M., nemi.:
N:o J2Ö. om anskaffande af en militärpost till bevakning
vid Malmö lånecontor;
N:o 127. i fråga om ändring i K. förordn. d. 19 Peo.
1827, ang:de grunderna och vilkoret! för hemmansklyfning
samt afsöndring af jord eller andra lägenheter från hemman;
N:o 128. ang:de inrättandet af en skola i staden Rorgv
holm pu Öland.
Justerades pleniprot. för d. (5 sisth Aug. f. na.
Ur. Snoilsky, Fredr., hade inlemnat följande:
Hrr Eleetorer hafva täckts visa 111ig det förtroende att
välja mig till ledamot i R. St:s Bevilln.Utsk,; men dä ruin
tid förut är så upptagen genom de dagliga och trägnafgöromål,
mig-åligga såsom embetsman inom R. St:s Bank; att
dessa båda befattningar, ehuru med bästa vilja å min sida,
icke stå att förena, nödsakas jag vördsamt afsäga mig förstnämnde
uppdrag.
Frih. Skjöldebrand, Knut, hade till prot. ingifvit
ett så lydande anförande:
Hindrad att kunna emottaga den plats i Allm. Besv.-  och Oecon.Utsk., hvartill H. R. o. Ad:s Hrr Eleetorer benäget
behagat utvälja mig, får jag härigenom vördsammast
afsäga mig densamma.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm- anmodade Hrr Eleetorer
att skyndsamligen utse nya utsk:sledamöter i de sålunda afgångnas
ställe.
Ånyo föredrogs Hr Silfverhjélms, Carl Adam,d. 11 den^
nes på bordet lagda motion, angtde anstånd med inbetalningar
samt lagsökningar för discontverkens räkning för de or»
ter, der cholerafarsoten härjat.
Hr Stuart, Garl Gust.: Jag hyser intet tvifvel, att
ju icke BancoUtsk. kommer att afstyrka Hr Silfverhjelms
motion, och jag skulle visserligen anse det vara öfverflödigt
att fästa Utsk:s uppmärksamhet på den rubbning i allmänna
och enskilda creditförhållanden, som motionens bifallande
lomme att medföra, såvida det icke vore mig bekant, att
motioner af enahanda syftning lära blifvit väckta i de öl
-
D c ii 15 September.
riga Stånden. Jag liar derföre, för min del, velat förklara,
att jag aldrig kan komma alt med min röst biträda ifrnguvar.
förslag. Jag anser ett obrottsligt uppfyllande af ingångna
förbindelser vara ett oundgängligt vilkor för ordning
oeh förtroende inom vårt credityäsende. Vi hafva en
beklagansvärd erfarenhet, huru beviljade anstånd gemenligen
varit förelöpare till nödvandiga afskrifuingar. Måhända hade
vi oek nu att af enahanda fnedgifvande förvänta samma resultat,
oeh föreställningen derom kunde icke undgå att menligt
inverka på Bankens credit, helst vid en tidpunkt, då,
elter dess öppnande till silfverutvexling, man förmodat, att
en ny bana för Bankens förvaltning skulle beträdas. För
öfrigt anser jag, att det ifrågastälida anståndet skulle medföra
en orättvisa emot andra iånebehöfvande, hvilka i sådant
fall skulle,
lande, vara nödsakade stå tillbaka för redan varande låntagares
beqvämlighet. Jag kan nemi. icke finna annat, än att
motionens gillande skulle leda derhän, att disconten nödgades
inställa sina utlåningar; ty det lärer väl icke vara meningen,
att dessa skulle fortgå, oaktadt inbetalningarna upphört,
hvilket blefve detsamma sorn att påbjuda en ökad sedidemission
Disconten måste således stängas; och den oreda,
som deraf isynnerhet för landsorterna skulle uppkomma, särdeles
i närvar, period, tror jag icke komma att uppvägas af
fördelarna att hafva undanröjt en och annan lån håfvandes
förlägenhet. Olyckorna af den härjande farsoten äro i
sig sjelfva redan nog stora, utan att Representationen bör
öka dem genom sina åtgärder. Det är alltid af vigt vid inträffande
oförutsedda och ovanliga omständigheter, att, så
vidt möjligt är, de förut befintliga förhållandena komma att
fortfara i orubbadt stick. Under sådana åsigter afstyrker
jag bifall till motionen; anhållande, att mina anmärkningar
må få åtfölja remissen af densamma,
Hr Gunther, Carl Gust ; Det goda ändamål, Hr
Silfverhjelm åsyftat, att nemi. hindra de lidanden, hvilka
härflyta från den olycka, sorn träffat vårt land, och hvilka
lian befarat komma att okas genom den kias i penningerörelsen,
sorn är en naturlig följd af hvarje öfvergång från ett
obestämdt till ett orubbligt värde hos mvntet. Detta ändamål
önskar jag visserligen må ernås; men det föreslagna
medlet anser jag hvarken verkställbar! eller af så kraftig
beskaffenhet, sorn H1' Silfverhjelm tyckes hafva föreställt sig.
Det later lätt säga sig, att försigtigheten bjuder att nu använda
befintliga capjtaltilIgångar endast till redan började
förelag; tiren vid tillämpningen af regeln visa sig slöra olägenheter,
och det allmänna bör åtminstone icke lägga sig
deri, utan öfverlemna förhållandenas utveckling åt den enskilda
omtanknn och industrien, Att nu utfärda jernbref
eller, såsom man ock kallat dem, beskärmelsebref för Ban
-
Den 15 September.
i83
kuns nuvar. gäldenärer i vissa orter, måste nödvändigt för
mänga blifva skadligt, åtminstone icke nyttigt lör alla; och
ändamålet är då förfeladt. Pä de tider, då utaf Ständerna
begångna misstag föranledde dylika jernbref, tillämpades de
åtminstone allmänt; men en undantagslag för vissa orter i detta
fall skulle otvifvelaktigt blifva mera skadlig än nyttig. Alt vidare
utveckla olagenheterna af motionen anser jag öfverflödigt,
enär
de 1111 egentligen ordet derföre, att jag anser mig icke kunna
nog ofta påminna örn behofvet af verksamma åtgärders
vidtagande för den blifvande och till en del redan varande
förlägenheten inom ered i t väsendet; och jag begagnar detta
tillfälle att uppmana Utsk. och alla deni, som nitälska för
det vigtiga andamålet, att söka bidraga dertill. Det enda
medlet är att göra alla valutor mera rörliga. Jag anhåller,
att dessa mina anmärkningar må få åtfölja remissen.
Frih. Boye, Ludv.: Då remiss icke lärer kunna vägras,
ber jag alt få beledsaga densamma med den önskan, att
Utsk. må tillse, huruvida motionen icke instämmer med
den, som väcktes vid 1817 års riksdag, att nemi., sedan disconlpapperen
förlorat deras gångbarhet, ett anstånd med
betalningarna måtte lemnäs, hvilken motion bifölls af alla
Stånden. Örn enahanda orsaker och ändamål böra frambringa
samma verkningar, ser jag verkligen mindre fara uti
den väckta motionen, än den siste talaren deri velat finna,
då förslaget nemi. icke sträcker sig vidare, än till afseende
å sådana orter, för hvilka bifall dertill verkligen kan vara
af behofvet påkalladt. Jag ber att härvid få påminna derom,
att alla marknader äro inställda, och alt dessa likväl
äro de vanliga betalningsterminerna och de vanliga tillfällena
för afsättningen af landtmannens varor, hvilka nu emedlertid
icke kunna utbytas emot penningar, hvarpå brist för
sådana personer altså måste uppslå, — en tillfällig oförmåga,
sorn derföre icke vittnar om något verkligt obestånd.
Jag tror, alt sådant fÖrtjenar uppmärksamhet; och dessutom
har ju motionären framställt villkoret, att. någon förlust för
Banken icke må uppstå. Jag anhåller, att dessa erinringar
må få åtfölja remissen.
Hr Silfverhjelm, Carl Adam: Mina motståndare
synas hafva förbisett syftningen af min motion, då de trott,
att jag blött afsett medgifvande af anstånd med omsättningar.
Detta ändamål är alldeles icke det hufvudsakliga, ty
troligen lärer Discont en i alla fall icke få in sina fordringar
från de ifråga var. orterna, förrän olyckan är öfverstånden
och de Svåra följderna deraf hunnit något jemna sig; men
min egentliga åsyftning är, att fatalierna må bibehållas,
fastän omsättningarna icke i råttan tid ingå, så att lånhafvarne
icke förlora deras omsättningsrätt. Man har sagt, att
lånetillgångarna för andra derigenom skulle borttagas. Jag
iS4
Den 15 S e p t e m b o r.
kan ej fatta det. Man må vara öfvertygad, alt der sjukdomen
rasat, är stagnationen i alla fall sådan, att några oinsättningar
icke kunna äga ruin. Alla executionsåtgärder
livi la der både för allmän Och enskild räkning; och frågan
är således icke att förminska Bankens incasseringar, utan
endast derom, att genom de otvifvelaktig! uteblifvande omsättningarna
inom laga tid liela eapitalet likväl icke ina
anses hemfallet till inbetalning, utan möjligen vidtagande
lagsöknings»tgärder icke må kunna (träcka sig till mera än
omsättningsbeloppet. Jag ber Utsk. taga detta i noga betraktande;
och då motionen verkl. är af stor vigt, samt alla
bref, jag erhållit från ifrågavar. orter, med hvilka jag står
i närmare relationer, visa såsom högst angeläget, att en
skyndsam behandling må åt saken lemnäs, hemställer jag till
ordföranden i BancoTJtsk., om man icke kunde hoppas att
fä Utsk:s utlät, i frågan inom denna veckas utgång, i händelse
af löfte livarom jag afstår från yrkande om särskildt
föreläggande för Utsk. att ofördröjligen handlägga ärendet.
Jag förutsätter, att Uaneostvrelsens hörande blir nödigt, och
förväntar, att svaret derifrån icke må afgifvas på den beqväma
väg, sorn vanligen lärer följas, att nemligen dermed
dröja till ordinarie sammankomst, utan att Styrelsen anställer
en extra session för frågans pröfning. Jag har mig
bekant, att Bancostyrelsen låtit remisser ligga obesvarade
under längre tider; och för alt förebygga sådant i närvar,
fall har jag gjort denna erinran.
Hr Gunther: Det förhållande, Frih. Boye anmärkt,
Var framkalladt af Ständernas egna föregående åtgärder och
blef derföre nödvändigt, samt tillämpades då gcnerelt; men
skulle man nu gå in på de begärda pautiella undantagen,
skulle frågor af samina beskaffenhet alltför ofta uppstå och
verka oreda och osäkerhet. Bifall lil! motionen hade ovilkorligen
till följd discontlånerörelsens inställande under flera
månader; och huru ofta har man icke hört talas om, luiru
olämpligt och vådligt det är alt åstadkomma rubbning i
denna rörelse. Hr Silfverhjelm har talat om provinser,
hvarest sjukdomen rasat. Nå väl! Kan väl Bancostyrelsen
pröfva, om icke behofvet är lika stort i provinserna bredvid?
Jag kan omöjligen in'se, att det angelägna ändamålet
vinnes på den väg, Hr Silfverhjelm föreslagit, och fortfar
att på det högsta afstyrka bifall till motionen.
Gr. Frölich, Dav.: I anledning af Hr Silfverhjelms
till mig.gjorda hemställan får jag svara, att jag icke ännu
tagit detj inträde i BancoUtsk., hvartill jag nyligen blifvit
kallad, och är således icke i tillfälle att upplysa, huruvida
de för närvar, pågående arbetena äro af den beskaffenhet,
att de böra afbrytas för det ifrågavar. För min del skall
jag visst icke lugga hinder i vägen för sakens företagan
-
D«» 15 S e p t« na li e r.
de så fovt som möjligt, hvilket jag fullkendigt medger, är
af vigt.
H* Silfverhjelm» motion remitterade* till BancoUtsk.
Vid förnyad föredragning af BancoTJtskts d. «i denne*
£ m. på bordet lagda betänk. N:o 36 i anledn. af förrättad
revision af ej mindre Bancodiscontverkets räkenskaper och
förvaltning, än äfven förra Riksdiscontverkets fortfarande
utredning för år i833, blef samma betänk, ånyo lagdt på
bordet af Gr. Frölich, Dav., samt Hr Hjärne, Harald.
Ånyo föredrogos och biföllos Qecon.Iltskis d. 11 denne*
pä bordet lagda utlåtm:
N:o 114. i anledii. af väckt motion örn förklaring af
stadgandet i a sect. 1 cap. 1 § af K. Skolordn. d. 16 Dec.
1830, 1 fråga ora skyldighet att bygga och underhålla skolhus
i städerna;
N:o 117. i anledn. af väckt motion, att den ännu be»
ridna dele* af Smålands HussafregSté måtte afsitta, men,
om detta ej bifölles, lindring i rustningsskyldigbeten erhållas
;
N:o 118. i anledn. af väckt motion, angtde approbation
af 1'ecruter vid de indelta regiterna samt beskaffenheten af
boningshusen vid rotetorpet m. m.j
N:o iso. i anledn. af väckta motioner, rör:de grunden
för beräknande af planpenningar eiler det bidrag, stamrotarna
böra affströrotarna erhålla samt flyttning af soldattorp
från ett till annat hemmans ägor.
OecömTJtik:» den 11 dennes f. m. på bordet lagds
utlåtm:
N:o ii6. i anledn. af gjorda anmärkningar vid Utsk:a
betänk. Ji:o g3, angfde upphäfvande af dubbla tjenstårsberäkningen
vid befordringar till ecclesiastrka' embeten och
tjenSter, samt
K:o 1 tg. i anleda. af åtskilliga föreslagna åtgärder till
lindring i rustnings- ö’ch roteringsbeSväret,
blefvo ånyo lagda på bordet, det förra på begäran af Frihtna
Boy e, Ludv., och von Albedyhll,Carl Gust., samt det
sednare på begäran af Hrr Gunther, Carl Gust., och
Bogeman, Joh. Ludv*
Företogs till pröfning den sedan förlidne gårdag uppskjutna
i5:de punkten af StatsTJtskrs memor. N:o a5o i anledn.
af skiljaktiga beslut i några delar af statsregleringen.
TJpplästes ett prot.utdr. från BondeSt. af d. i3 dennes,
af innehåll, att ifrågavar. i5:de punkt af Ståndet blifvit
återremitterad på grund af dervid gjorda anmärkningar^
j3 24
isr,
Dea 15 September.
Hr Gunther, Carl Glist.: Då denna flåsa i sista
plenum begärdes ytterligare på bordet, instämde jag deruti,
icke för sjelfva saken, utan emedan tiden då var upptagen
nied andra göromål. IXu anhåller jag att, innan jag vidare
yttrar mig i ämnet, få veta, hvad beslut Borgareståndet
fattat, i fall officiel underrättelse derom ankommit.
Underteekn. B. idd. S ec r et.: LorgareSt. har återremitterat
den ifrågavar, i5:de punkten af StatsUtskts meinor.
Jtlto 25o.
Hr Gunther: Då således 2 Stånd redan återremitterat
frågan, liar det förhållande uppkommit, som jag förmodat.
Jag yttrade emedlertid i sista plenum, att R. o. Ad. för sin
del ej hade skäl till återremiss. särdeles som det bär, mer än
i de öfriga Stånden, är angeläget alt icke genom onödiga
omgångar föranleda tidsutdrägt. Jag vidblifver detta mitt
yttrande, och om motsidan fortfar i sitt yrkande på återremiss,
får jag på förband förklara, att jag kommer att begära
votering, samt uppmanar molståndarne att göra detsamma,
pä det vi må ju förr ju hellre fä frågan afgjord.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Då jag hyser den mening,
att StatsUtsk. vid voter:spropos:ns uppställande missförstått
BondeStts beslut, mäste jag tinna R. o. Ad. halva
lika stort skäl för återremiss som de öfriga Stånden. R. o.
Ad. har nu fått underrättelse, att BondeSt. återremitterat
den ifrågavar. punkten; men Ståndet har ej fått kännedom
om innehållet af de anmärkningar, sorn föranledt återremissen.
Jag anser mig derföre böra upplysa, att jag öfvervar
diseussioneu härom i BondeSt. och inhemtade deraf, att anmärkningarna
gingo derpå ut, att StatsUtsk. måtte uppstalla
en alman voter:spropos:n. Alla ledamöter af Ståndet, sorn
yttrade sig, förklarade meningen med beslutet vara den, att
de beviljade 4-5,000 rtdr för beväringens beklädnad skulle utgå
af de 70,000 rtdr till armeens materiel, som blifvit begärda
till uppförande på ordinarie stat, samt att de ansågo
omöjligt, utan en fullkomlig förvrängning af beslutet, att
BondeStts alslag å dessa 70,000 rtdr skulle leda till ett ökadt
anslag derutöfver. Jag medger likväl, att prot.utdr. om beslutet
kan vara tvetydigt: men då TJtsk. nu får del af BondeStts
ratta mening, tviflan jag icke, att Utsk. skall rätta
sin votertspropostn derefter. För mig är det klart,
att BondeStts mening aldrig kunnat vara någon annan, än
Ståndet nu s;elf förklarat; och jag anser det vara R. o.
Ad. mest värdigt att besluta en återremiss för att uttrycka
den opinion, att StatsUtsk. icke riktigt uppfattat BondeStts
beslut. Jag anhåller således om propos. på återremiss af
den ifrågavar. iStde punkten.
Hr Lefrdn, Joh. Pehrt Det är, för att nyttja en numera
ofta bruklig term, en alldeles ny taclik alt, sedan
Den 15 September.
besluten blifvit fattade, stikå göra gällande, att raan dermed
menat .något helt annat. Jag lemnar denna taclik i sitt
värde, Det kan kallas att slåss inom sista fetranchementerna;
men jag hoppas, att grundlagen får förblifva gällande. Då
vi nu endast hafva alt bedöma, om Utsk. riktigt uppfattat It.
o. Adis beslut, utan att Ståndet kan ingå i något slitande af
tvisten mellan Utsk. och BondeSt., finnes intet skäl till åter7
remiss. Jag hoppas således, att den ifrågavar. punkten roed
deri föreslagna voter:sprppos. bifalles, utan att man efter
några månader ingår i förklaring öfver livad man med besluten
menat.
Hr Gunther: I sista plenum föreburo de talare, som
yrkade återremiss, att BondeSt:s beslut eljest skulle undertryckas.
Jag förklarade redan då, att jag atisåg detta aldrig
kunna äga rum, enär BondeSt. sjelf vållat den tydning
åt beslutet, sorn blifvit gifven, och BondeSt. i allt fall kunde
påräkna biträde af BorgareSt. Detta har nu inträffat,
och förhållandet blir enahanda, ehvad R. o, Åd. återremitterar
frågan, eller icke. Men för tidsutdrägten finnér jag
ej skäl att ingå på återremiss, särdeles då Hr Dalman sagt,
alt Utsk. förtydt BnndeStis beslut; ty detta kan jag ej fatta
vara enligt med förhållandet. Efter ordalydelsen är beslutet
sådant, att de af BondeSt. beviljade 45;°°° r:^r skulle
utgå oberoende af de 70,000 r:dr, sorn BondeSt. för sin del
afslagit, Man förutsåg icke hvilka följder häraf skulle kunna
uppstå, och BondeSt må derföre skylla sig sjelf. Vt
kunna emedlertid icke frångå, hvad som är besiuladt, och
jag mäste förnya min förklaring, att jag icke kan släppa
denna fråga utan votering, i händelse Utskls förslag ej derförittan
bifalles.
Hr Dalman: Af Hr Lefre'n har saken blifvit framställd,
som om frågan nu skulle vara att frångå ett; redan
fatladt beslut; och det förundrar mig att från en talare,
sorn jag i allmänhet icke funnit vara fallen för advocatUr,
höra saken på ett så advocatoriskt sätt framställas. Jag anhåller
i anledning deraf att få reproducera förhållandet. K.
ål. hegärde i sin propos., alt de förut beviljade 70,000 r:dr
för armeens materiel måtte uppföras på ordinarie stal, och
att ett ytterligare anslag af 90,000 r:dr mätte beviljas under
sainma rubrik, eller för piateriellen. StatsUtsk., som i
i8:de punkten af sitt betänk,, föride 3:dje hufvud titeln, af-,
handlade frågan om ökadt anslag för materiellen, kom dervid
till det resultat, att på de förut. beviljade 70,000 r:dr
kunde ingen afprutning äga rum , till följd hvaraf deras uppförande
pä ordinarie stat tillstyrktes; men hvad åter de 90,000
r;dr angick, fann Utsk., att de genom besparingar kund©
blifva öfverfJjödiga, Någonting särskildt om beväringens beklädnad
finnes ej rubricerad t i denna i8:de punkt; men val
talas derom i ig:de punkten, der Utsk. likväl endast aitgtde
C CD tS September.
sättet för beklädnadens anskaffande framställt en åsigt, sorn
blifvit af a Stånd gillad. Ka bär BondeSt. i anledn. af i8:de
punkten beslutat alslag å de 70.000 r:dr, men beviljat ett
anslag af 4-3,°°o l'.'dr, under vilkor att de skulle utgå för
beväringens beklädnad, sorn onekligen äfven hör till armeens
materiel ; och i följd häraf, sager BondeSt. vidare, skulle
frågan oni de 90,000 r:dr förfalla, Ståndet ingick såler
des icke i någon pröfning af dessa 90,00,0 r:dr .eller föremålen
för detta anslag, och den skillnad, man nu vill göra
emellan föremålen för ifrågavar. arne anslagssummor, saknar
all grund, enär den hvarken finnes i Konungens propos, eller
blilvit gjord af Utsk. Både i den K. propos. och i Utskrs
tableau öfver 3;dje hufvudtiteln finnas anslagen för materiellen
uppförda i rund summ?; och vid sådant förhållande
måste det vara klart, att när BondeSt, afslog de 70,000
jrtdr, men beviljade 43,000 r;dr för beväringens beklädnad
och förklarade, att frågan om de 90,000 rrdr skulle förfalla,
bär Ståndet ej åsyftat annat, än att i stället för de begärda
summorna i ett för allt bevilja 4^»00° l‘*dr? med til—
lägg, att de skulle utgå för ett visst af Ståndet bestämdt
ändamål. Så förhåller sjg saken, da den framställes utan
advocatur; och jag hoppas, att Utsk., efter .erhållen upplysning
om BondeSt:» mening, icke skall underlåta att uppr
stälia sitt jetnnkningsförslag på det enda rätta sättet, som
är, att sedan 70,000 rtdr för materielien blifvit genom 3
Stånds sammanstämmande beslut beviljade, kommer den af
BondeSt. bestämda mindre summan jemte det dervid fästade
vilkoret att förfall?, hvaremot, då K. o. Ad. samt PresteSt.
derutöfyer beviljat ett ytterligare anslag af 54,ooo r:dr för
beväringens beklädnad, frågan, huruvida detta anslag bör
utgå eller icke, bör blifva föremål för förstärkt StatsUtsk.
1 afseende på hvad Hr Quuther yttrat om nödvändigheten
af tidsbesparing, får jag blott fästa uppmärksamheten derpå,
®tt om It. o. Ad. skulle vidblifva den nu uppgjorda yoterrspropostn,
men två af de öfriga Stånden frångå den i anledn.
af den i dessa Stånd redan beslutade återremissen, skulle
ett ytterligare jemnknipgsbetänk. blifva nödvändigt och leda
till större tidsutdrägt. Jag hoppas således, att R, o. Ad.
från hvilken synpunkt som helst finner en återyemiss båda
billig och lämplig.
Gr. Frölich, Day.: Om Hr Halman och Hr I.efrdn
ej varit hindrade att öfvervara sista plenum, hade vi måhända
sluppit att nu återfå en discussion, som jag tyiflar
kan blifva mera upplysande, än den föregående; vi hade åtminstone
kunnat slippa att höra talas om advocatur, hvarpå
förmodligen kommer att följa ett svar, utan att man
härigenom kommer målet närmare. Det lärer icke kunna
bestridas, att det sätt, hvarpå seereteraren i BondeSt. uppfattat
baslntet, är sådant, att Utsk. titan all advocatur kun
-
Dea lS September.
jiat faila på den tankan, att BondeSt., med afslag å Både
de 70,000 och de 90,000 r:dr, beviljat ett särskildt anslag af
45,ooo r:dr för beväringens beklädnad; men att Utsk. sjelf
icke varit visst härpå, yisar betänk., deri Utsk. yttrar, att
det trott sig finna denna mening af ordalydelsen i beslutet.
I sista plenum förklarade opkså en utskrsledamot, alt
Utsk. varit i villrådighet om meningen och derföre hållit
sig till ordalydelsen, Men när nu tvekan uppstått om meningen,
återstår ej annat, än att gå till källan för beslutet
för att få veta, hyad meningen varit; och att yrka
kärpå är ingalunda detsamma sorn att yrka ändring i ett
fattadt beslut. Jag vill ej heller tro, att Hr Lefre'n skall
fortfara i sitt påstående, att BondeSt. ej får förklara sitt
beslut, då icke alla fatta det på samma sätt. Så långt hade
också discussionen gått förra gången, och man beslöt att
uppskjuta frågans afgörande, till dess man fått höra, hvad
BondeSt. sjelf förklarade vara sin mening. Det borde således,
sedan vi nu fått den underrättelse, att BondeSt. återremitterat
Utskrs förslag till voterrspropos,, här icke ens sättas
i fråga att vägra återyeraiss, och jag kan ej annat än, dels
för sjelfya saken och dels af aktning för Ä. o. Åd:s förut
yttrade tanka, finna återremiss nödvändig. Jag har för öfrigt
redan förpt förklarat, att jag anser den af Hr Dalman
uppställda voterrsproposrn för den rätta,
Hr L e fr e'n: Sedan Gr. Frölich redan ådagalagt ola mpw
ligheten och oskickligheten af att anfalla folk med »adana
ord som advocatur, vill jag förbigå den glosan; ty det är
icke om glosor jag vill tala, utan om sak, Utgående från
det factum, att BondeSt. afslagit de 70,000 r:dr, hemställer
jag, om det icke innebär ändring i detta beslut att efteråt
säga, att man af denna summa bifallit 45>n°o r:dr. Bonde-»
St. får icke numera bifalla en enda skilling af dessa 70,000
r:dr, ehvad anslag det för öfrigt beviljar, och jag rår icke
derför, att StatsUtsk. icke framställt de arne begärda sura-»
morna i en enda punkt, utan sönderdelat dem i särskilda
punkter, hvartill Utsk» likväl haft en giltig anledning deri,
att de 70,000 r:dr stått qvar sedan sista riksdagen, då deremot
de 90,000 rrdr utgjorde ett nytt anslag. Emedlertid
har BondeSt., efter afslag å de 70,000 r:dr och när fråga
nu blef om de 90,000 r:dr, sagt, att Ståndet äfven afslog
dessa, men under särskild rubrik beviljade 45,000 r:dr för
beväringens beklädnad, som är ett föremål, hvilket ligger
under de 90,000, och härigenom blef BondeSt. endast i afseende
på anslagets belopp skiljaktigt från de arne Stånd,
som likaledes för beväringens beklädnad beviljat 54,000 rrdr.
Den, som en gång till säger mig, att häri ligger någon advocatur,
på den vill jag ej kosta ett enda ord till svar; ty
jag måste tro, att han talar i vädret.
Hr Gunther; Då discussionen nu från StatsUtskrs
igo
Den i5 September,
jemnkningsbetänk. vändt sig kring meningen af BondeStls
beslut, hvaröfver jag icke ylträt mig, emedan jag ansett
det tillhöra BondeSt.-ensamt alt häröfver yttra sig, torde
jag fä erinra, att de 70,000 rtdr äro af 3 Ständ bifallna,
så alt ingen vidare fråga derom kan uppstå, samt att a Stånd
derjemte bifallit 54,000 r:dr för beväripgens beklädnad, till
hvilket ändamål BondeSt. jemväl beviljat 45,000 r;dr. När
således liondpSt. icke uppfört de 70,000 r:dr på ordinarie
stat, men anslagit 45,000 r:dr för samma ändamål sorn 9.
andra Ständ beviljat 54,000 r:dr, mäste' väl dessa sistnämnda
beslut öfverensstämma sinsemellan och endast skilja sig i
afseende på beloppet. Jag finnér' således advocaturen, om
någon sudan äger rum, pä motsätta sidan, och vidblifver
min begäran om propos. till bifall å betänk. Jag kan ej
heller med Hr Dalman finna, att någon tidsbesparing skulle
kunna uppsta genom återremiss, enar vi dä alltid hade att
vänta ny discussion öfver det nva jemnkningsbetänk., hvilket
genom bifall till det nu förevar, kan undvikas.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag vill icke i dag yttra mig
i hufvudfrågan eller om sjelfva anslaget till beväringens beklädnad;
lör detta behof må gerna den ena eller andra summan
anslås, jag skall visserligen icke sätta mig deremot,
helst jag skulle önska, att map icke vid denna riksdag beviljat
anslag till något mindre vig tigt och nyttigt ändamål.
Jag har nu begärt ordet endast för att yttra mig ang:de dea
af StatsTJtsk. uppställda voter:spropos:n, och då jag härvid
å ena sidan medgifver, att BopdeStts beslut ej är så kiart
och bestämdt, sorn varit ömkligt, vill jag ej beskylla någon
för advokatur vid tolkningen af detsamma, men hoppas också
å andra sidan, att mina motståndare göra mig den rättvisan
alt icke tro, det jag på grund af någon advocatur
hyser en med deras stridig åsigt. Hvad angar sammanhan
get
emellan det af BondeSt. beviljade anslaget och de af K,
]V1. begärda 90,000 r:dr, anhåller jag få upplysa, att BondeSt.
, sedan det afslagit uppförandet på ordinarie stat pf de
vid sista riksdagen beviljade -0,000 r:dr, i stället för dem,
och således under förutsättning, att dessa icke skulle på ordinarie
stat uppföras, anslagit 4-5,000 ndr för ett bestämdt,
under arine'ens materiel hörande ändamål; och att detta ändamål,
efter BondeSt:s mening, icke hörde under det begärda
nya anslaget af 90,000 rtdr, bevisas deraf, tatt Ståndet
först efteråt företog frågan om dessa 90,000 r:dr och förklarade,
att denna fråga skulle förfalla. I sista plenum ansågs
nödigt, att man inhetntade underrättelse orp. BondeSt»
beslut, och 1111 liar det blifvit upplyst, att JlondeSt. återremitterat
ifrågavar. punkt af StatslJtskis betänk,, d. v s.
ogilla? Ulskrs uppställning af den deruti föreslagna votertsproposiij;
men 11. o. i\d. iiap icke af def upplästa prot.-  Mtdf, kunijat inhemta, huru BpadeSt. vill hafva sin mening
Den i5 September. 191
framställd, och dä upplysning härom ej han vinnas, .förrän
1,'tsk. besvarat BondeSt:s återreiniss och inkommit ined nytt
betänk, i ämnet, så oell på det 11. ö. Ad., i händelse Utsk.
ej skulle ändra sitt förslag, må blifva i tillfälle att sjelf göra
den rättelse deruti, sorn linnes öfverensstämma med BondeSt:s
beslut, kan jag ej annat än tillstyrka återremiss af oralörmälda
punkt.
Hr Hjärne, Harald: Jag medgifver nu, liksom i sista
plenum, att det är svårt att afgöra denna fråga endast efter
de upplysningar, (Jtsk:s beta ok, innehåller, och jäg medgifver
det vara svårt att liestrida de skäl, Hr Lefren framställt,
om man håller sig till ordalydelsen af BondeStts
beslut; men jag har nu hegart ordet för att till hvad jag i
sista plenum anförde blott tillägga, att jag beklagar det förhållande,
som skulle uppstå, om StatsUtsk. vidblifver sin
nu uppgjorda voterlspropos., det nemi., ritt ett prot.utdr.,
uppsatt af seeret i BondéSt., komitier att stå i uppenbar
strid med Ståndets i de tryckta prot:n uttryckta mening
med beslutet. Hvem sorn skulle komma att vinna eller förlora
pä jemnförelsen mellan dessa'sins emellan stridiga handlingar,
vill jag icke här afgöra; men jag öfverlemna!' det
till bedömande af den, sorn viii envisas med votering för
bifall till Utsk:s nu förevar, förslag.
IJr af Billbergh, Joh. Peter: Det förundrar mig
att höra personer här uppträda för att förklara BondeStts.
mening med sitt beslut. Jag får,i anleda, deraf upplysa,
att i Utsk:s plenum, der BondeStts alla tolf ledamöter voro
tillstädes, fahns ingen, sorn höjde sin röst emot riktigheten
af det sätt, hvarpå Utsk. tolkade ifrägavar. beslut, och
icke heller liar någon reservation mot IJtsk:s betänk blifvit
afgifven. Jag hemställer, om det då är lämpligt, att R o.
Ad., som endast har att tillse, huruvida frågorna blifvit behandlade
i öfverensstämmelse .med .Ståndets egna beslut*
skall, sedan Utsk. tillkännagifvit ordalydelsen af de fattade
besluten, hemta underrättelse från annat häll om meningen
af BondeSt:s beslut och gifva det en tydning tvärtemot
Ståndets egna ledamöters i Utsk. För min del linner jag
detta icke vara lämpligt och förenar mig med dem, som yrka
bifall till Utsk:s förslag.
Ur. Frölich: Sedan jag redan så många gånger yttrat
mig i denna fråga, har jag nu endast uppträdt för att försöka
att minska den sista talarens yttrade förundran deröfver*
man här trott sig kunna tyda BondeStis mening annorlunda
än Utsk. Jag har nemi. Öfvervarit BondeStts sista ple-,
num och hörde en ledamot der uppslå och förklara, att
han ej kunnat fatta meningen af Ståndets beslut annorlunda,
än att Ståndet endast beviljat 45,oOo r:dr af hela den
för materiellen begärda summan, och lian uppmanade Slån
-
De» i5 Septewher.
dets öfriga ledamöter att yttra, om deras mening varit någon
annan; men nästan hela Ståndet uppstod och förenade
sig med talaren. Bet torde således icke Vara utan skäl,
som man tror; att Utsk. uppfattat BondeSt:s beslut emot
dess mening. Jag kari för öfrigt ej förklara, hvarföre ingen
af BondeStis 12 lédariröter i Utsk., såsom Er af Billbergh
sagt, der uppträdt emot Utskis tolkning; then attdetiStåudets
plenum tillgick såsom jag nu yttrat, kari jag försäkra.
Hr Dalman: Jag iir hufvudsakligen förekommen af Hr
Stuart, och får till svar på hvad Hr Lefren anfört blott til-*
lägga, att talaren misstagit sig, då han sagt, att Utsk. i
arne särskilda punkter behandlat frågan om de 70,000 och
de 90,000 r:dr. Begge dessa anslagssummor Uro innefattade i
samma punkt af Utskis betänk, om 3:dje hufvudtiteln, och
då BondeSt. nu afslagit de 70,000 r:dr, men i stället för
dem satt en summa af 4h°oo för beväriögens beklädnad
samt förklarat, att all fråga om de 90,000 r:dr skulle för-*
falla, är det klart, att hela den tillökning, BondeSt. ville
bevilja för aramens materiel, hvartill beväringen* beklädnad
onekligen hörer, Var 4^,000 r:dr. Hvad för öfrigt angår
olämpligheteri af mina uttryck, kan jag ej finna olämpligt
att här begagna de uttryck, som öfverensstämma med mitt
sätt att se saken. Jag kan hafva orätt i mitt omdöme; men
min rättighet Ur att uttrycka min öfvertygelse, och denna
är i detta fall ännu oförändrad sådan, att jag anser BondeStis
beslut icke utan advocatur kunna tydas annorlunda, än
BondeSt. sjelf förklarat vara dess mening. Hvad åter beträffar
Hr af Billberghs anmärkning, att BondeStis 13 ledamöter
i Utsk. lemnat Utskis tolkning af beslutet obestridd,
ian ett bestridande i detta hänseende af någon utskisledamot
hafva undfallit Hr af Billbergh lika väl som det undfallit
honom, att antalet af BondeSt:s ledamöter i StatsUtsk.
icke är 13 utan 9.
Hr af Billbergh: Jag betviflar ej hvad Gr. frölich
berättat om BondeSt:s i ett senare plenum gifna förklaring
åt sitt beslut; men jag hemställer, om det är på grund af
sådana senare förklaringar, söm B. o. Ad. bör besluta i denna
fråga. Man har trott, att ingen betydelse ligger i min
föregående anmärkning, att ingen af BondeSt:s ledamöter i
Utsk. opponerat sig emot Utskis tolkning. Betänk, visar
emedlertid, att ingen reserverat sig emot Utskis förslag till
voterispropos., och detta bestyrker åtminstone, att ingen
röst i Utsk. höjt sig emot pluralitetens åsigt. Då nu flera
af BondeStis ledamöter i StatsUtsk. äro bland de upplystaste
medlemmarna af Ståndet, såsom Hans Jansson från Elfsborgs
län och Strindlund från WesterNorrlands län, men dessa
icke gjort någon anmärkning emot Utskis förslag, synes
denna omständighet vara fullt så giltig, sorn BondeStis ^
D cn i5 September.
plenum afgifna senare förklaring. Jag förnyar på grund
häraf inin hemställan, att R. o. Ad. måtte afgöra frågan i
enlighet med Utsk:s framställning af BondeSt:s beslut, sådant
det i sjelfva verket är, icke efter berättelser om några
efteråt tillkomna förklaringar.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Jag har blott begärt ordet för
att upptaga den anmärkning, som här blifvit gjord, att de
särskilda anslagssummorna för armeens materiel skulle vara
sammanslagna i deri K. propos:n. Så är icke förhållandet;
ty de 70,000 r:dr, som varit förut beviljade, och de 90,000
r:dr, sorn K. M. nu ytterligare begärt, äro fullkomligt åtskiljda.
Hvad beträffar de 45,000 r:dr, som BondeSt., och
de 54,ooo r:dr, som R. o. Ad. samt PresteSt. beviljat för
beväringens beklädnad, kunna de blott hafva gemenskap
med den sednare anslagssumman eller de 90,000 r:dr; ty
här har väl blifvit sagdt, att något särskildt anslag icke
linnes i den K. proposln för beväringens beklädnad, men
från KrigsColkm hafva sedermera blifvit aflemnade särskilda
uträkningar på föremålen för de begärda 90,000 r:dr och
deribland jemväl uträkning på hvad som erfordrades för beväringens
beklädnad äfven i den händelse, att beväringsmanskapet
skulle komma att hålla sig sjelfva med kläder,
och det är just på denna af KrigsCollrm uppgifna summa,
som BondeSt. grundat sitt anslag af 45,000 r:dr,' hvaraf
också klart följer, att detta anslag aldrig kan hafva något
sammanhang med de 70,000 r:dr, som äro bestämda för helt
andra föremål,
Gr. Frölich: Det är ett särskildt Öde, man har i denna
fråga, att beständigt nödgas diseutera den om igen med
nya ledamöter, som icke från början öfvervarit discussionen.
Så har Hr af Billbergh nu uppträdt och tyckes drifva den
satsen, att R. o. Ad. bör lika med Utsk. finna det klart,
att BondeSt. beviljat de 45,000 r:dr alldeles oberoende af
de 70,000 r:dr. Det är likväl redan i sista plenum till öfverflöd
upplyst, att meningen med BondeSt:s beslut kan vara
både den ena och den andra. Vore förhållandet klart,
skulle jag visserligeu instämma med Hr af Billbergh; men
då uppfattningen af beslutet är tvetydig och sådan, att
BondeSl:s ledamöter måhända först sedan frågan förevar i
StatsUtsk. märkt tvetydigheten, synes mig, att R. o. Ad.
icke bör afskära BondeSt. dess rätt att förklara sina ord.
Vore här fråga om en strängt juridisk pröfning al 3:dje
man, då BondeSt. sjelf icke mera vore tillsammans, kunde
en votering om rätta tydningen af beslutet vara lämplig;
men då man ännu kan gå till sjelfva källan, mäste jag yttra,
att jag skulle med bedröfvelse se, om detta Stånd tog ett
beslut i motsats mot BondeStts egen tolkning. Det skulle
innebära ett bemödande att inverka på BondeSt:s beslutande
10
H. a5
Den i5 September.
rätt, och jag får förklara, att om man vill fortfara på detta
sätt att i fråga om anslag alltid taga den meningen , som
lemnar högsta anslaget, för gifven, så önskar jag de värda
ledamöterna lycka; jag tror ej, att ändamålet dermed vinnes
i längden.
Hr Dalman: I anledn. af H. Ex. Hr Gr. Brahes yttrande
ber jag att få fästa uppmärksamheten derpå, att
ehuru de tvenne här ifråga var. anslagssummorna i den K.
propostn blifvit såvida åtskiljda, att de finnas särskildt upptagna
och utförda, är dock förhållandet med deni enahanda
som med öfriga anslagen till materiellen, att de nemi. blifvit
slutligen sammanslagna i en summa och af StatsUtsk.
behandlade i en punkt, ehuru särskildt omnämnda af den
orsak, att den ena summan var förut beviljad och fråga
uppstått om dess uppförande på ordinarie stat, men det andra
var ett helt och hållet nytt anslag. Begge summorna
hafva således samina föremål och äro af samma beskaffenhet;
och då det ostridigt beror af R. St. att bestämma
ändamålet, hvartill de vilja, att ett beviljadt anslag företrädesvis
skall användas, måste det vara BondeSt:s rätt att
bevilja en del af de begärda anslagen och för dess användande
bestämma ett visst ändamål, utan att anslaget på det
hela derigenom kan höjas utöfver Ståndets mening. Jag anser
för öfrigt BondeSt:s beslut böra tydas isoleradt för sig,
eller utan afseende på de öfriga RiksStms, och då kan det
aldrig tydas på sådant sätt, att det skulle leda till den
orimliga följd, att BondeSt , i stället för att bespara 25,ooq
r:dr af hvad de öfriga RiksSttn beviljat, såsom beslutet, för
sig sjelf betraktadt, innebär, skulle förorsaka ett tillökadt
anslag af /{5,ooo r:dr derutöfver. Ser man saken, sådan
den är, så innefattar beslutet helt enkelt, att BondeSt. ansett
all tillökning i anslaget för materiellen obchöfligt utom
för beväringrns beklädnad. Jag fortfar således att yrka
återremiss.
Frih. Boye: Det är långt ifrån mig att vilja påbörda
BondeSt. ett beslut, som Ståndet icke fattat; men denna dis—
cussion synes innefatta en vigtig principfråga. Första prot.-  utdr. från BondeSt. innefattade en bestämd mening, och något
särskildt ändamål eller vilkor fanns deri icke upptaget.
Äfven i det sednare prot.utdr., som vi nu hört för oss uppläsas,
finnas inga grunder angifna för den beslutade återremissen,
och när man således ställer dessa beslut emot hvarandra,
vill det synas, som BorideSt. först fattat sitt beslut
på ett sätt och sedan vill förklara det på ett annat. Jag
säger, så synes det; och om meningen är, att R. o. Ad. på
sådana grunder skall besluta en återremiss, kan jag för min
del ej votera för densamma. Resultatet är denna gången
mindre vigtigt än sjelfva principen, som det är nödigt att
hålla i helgd.
Den i5 September.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: I det speciösa af
frågan skall jag icke ingå, utan blott hålla mig till formen.
StatsUtskrs ifrågavar. jemnkningsbetänk. är nu första gången
före, och anmärkningar hafva dervid blifvit gjorda,
som mer än vid många andra tillfällen synas böra hindra
antagandet. Det skulle således, efter min tanka, vara både
ovanligt och illa, om icke återremiss beviljades. Jag vet
visserligen, att det är Ståndets rätt att derom votera, och
jag tilltror mig icke att förutse utgången af en sådan votering;
men att en utgång, hvarigenom återremiss hindrades,
icke skulle hafva en förmånlig verkan på hufvudsaken, det
tror jag mig kunna förese. Jag bekänner, att jag önskar
beviljandet af de 54,ooö r:dr, som äro i fråga, men just
derföre önskar jag äfven, att återremiss nu måtte bifallas;
ty jag befarar, att de två Stånd, som redan beslutat återremiss,
annars skulle exaspereras i sjelfva hufvudsaken. StatsUtsk.
är ovilkorligen pligtigt att upptaga frågan ånyo, sedan
a Stånd återremitterat den, och om vi nu bifalla betänk.
, stadna a Stånd emot i om sjelfva voter:spropos:n,
hvilken således skulle blifva föremål för förstärkt Utsk.;och
jag hemställer, om sjelfva saken då vunnit på en nu vägrad
återremiss. Jag hav velat fästa uppmärksamheten härpå,
ehuru jag öppet förklarar, att jag såsom ledamot af förstärkta
StatsUtsk. kommer att votera för anslaget.
Frih, Boye: Om man, utan att förnärma principen, att
ett fattadt beslut icke får förändras, blott vill bereda tillfälle
till rättelse i en möjligen felaktig uppställning af beslutet,
är jag ense om nödvändigheten af återremiss. Jag
har blott velat förklara detta, för att icke blifva missförstådd
i mitt förra yttrande.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om 11. o.
Åd. ansåg i5:de punkten af StatsUtskrs memor. N:o 25o böra
återremitteras.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Ilr G un ther begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voterrspropos:n:
Den,
som anser i5:de punkten af StatsUtskrs memor.
Nro i5o, i anledn. af skiljaktiga beslut i några delar af statsregleringen,
böra återremitteras , voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. godkänna den i i5:de punkten
föreslagna voterrs-proposm.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit
som följer:
D«n i5 September.
Ja — 3r.
Nej — io.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskrs d. i3 dennes
f. m. på bordet lagda memor. N:o 255 med förslag till sammanjemnkning
och votertspropos. i anledn. af RiksSlts olika
beslut, rör:de mantalspenningarnas beräkning, godkände R.
o. Ad. den föreslagna voter:spropos:n.
Då nu ånyo föredrogs Stats- och Oecon.TJtskms d. i3
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 23 i anledning af gjorda
anmärkningar dels vid sistnämnde Utsk:s betänk. N:o 36,
dels ock vid de förenade Utsk:ns betänk. N:o 3, beslöt R. o.
Ad. att vid ifrågavar. utlåt. N:o 23 luta bero.
Lades till handlingarna Stats- o. Oecon.Utskins d. i3
dennes på bordet lagda utlåttn:
N:o 24. i anledn. af väckt fråga, dels om upphörande
af kronnbrefbäringsskyldigheten, dels om ersättning för samma
onus;
N:o 25. i anledn. af erhållen återremiss å Utsk:ns betänk.
N:o 20, rör:de ny indelning till ordinarie knektehåll
af oroterad jord, m. m.
Föredrogs ånyo Stats- o. Oecon.Utskrns d. i3 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 26 i anledn. af väckta motioner,
dels om upphörande af postföringsskyldigheten, dels om
lindring i samma onus.
Begärdes ånyo på bordet af Hr Stuart, Carl Gust.,
samt Gr. von Fersen, Hans.
Upplästes och lades på bordet EancoUtsk:s utlåt. N:o
38 öfver det på grund af 3 art. 1 afd. 4 § 1 i83o års bancoreglemente
upprättade och till Utsk. öfverlemnade förslag
till departementalindelningen af Bancoverket, samt redovisnings-
och tjenstgöringsordningen inom detta verk.
Likaledes upplästes och lades på bordet PresteStrs prot.-  utdr. af d. i3 dennes, innehållande inbjudning till de öfriga
RiksStm att deltaga i PresteSt:s beslut att för orthopediska
inrättningen till nästa riksdag bevilja ett årligt anslag
af 666 r:dr 32 sk. b:co, hvilket skulle ställas under disposition
af den direction, som åtagit sig förvaltning af enskilda
bidrag till samma ändamål, med vilkor att tvenne fattiga
lytta barn blifva kostnadsfritt vårdade, och med rättig
-
Deli i5 September. 197
liet för direct:n att tilldela läkaren öfverskottet såsom arfvode.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. § till 2 e. m.
In fidem prolocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 17 September i834.
Plenum kl. io f. m.
Justerades 6 prot.utdr. för d. i5 dennes.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda
från Exped.Utsk. inkomna förslag till Ii. St:s underd. skrifvelser
till K. M., nemi.:
N:o 12g. ang:de Löfås silfververk;
N:o i3o. ang:de ÖfversteLieuten. Nordencreutz’s enkas
underd. ansökning att varda bibehållen vid de löneinkomster
, mannen i lifstiden innehaft;
N:o 131. i fråga om rättighet för Götha canalbolag att
i Riksg.cont. lyfta medel till anskaffande af ångbogseringsfartyg;
N:o
182. ang:de tillsättandet af Just.ombudsm.-embetet.
Likaledes,justerades ett från Exped.Utsk. inkommet förslag
till constitutorial för Hofrättsrådet och Ridd. C. L. Landin
att vara R. St:s Just.ombudsman.
H. Ex. H r Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att ledigheter
uti Utsk:n uppstått efter nedannämnde Hrr, hvilka förklarat
sig ej kunna emottaga det af Electorerna deni lemnade
förtroende att uti Utskrn vara ledamöter, nemi.: uti
Bevilln.Utsk. efter Gr. Lewenhaupt, Mauritz, samt Ilr af
Dalström, Gust. Jac.; i BancoUtsk. efter Hr af Uhr, Gust.,
samt uti Oecon Utsk. efter Hr Sparre, Gust. Mauritz; oeh
anmodade H. Ex. Hrr Electorer att nya val efter nämnde
Ilrr förrätta.
Likaledes anmodade H. Ex. Hrr Electorer att anställa
nytt val efter Hr Cederstråle, Joli. Casimir, hvilken blifvit
vald till ledamot i BancoUtsk., men för en längre tid är
bortrest.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att som de
R. St:s Electorer, hvilka d. i3 dennes bort förrätta val af
R. St:s Just.ombudsm:s suppleant, icke då blifvit fulltaliga,
ig8
Den 17 September.
hade i Talmansconferencen blifvit bestämdt, att nytt val
af sådana Electorer borde förrättas nästk. Fredag d. ig dennes
; oell hemställde H. Ex., om R. o. Ad., för mera säkerhets
skull att få antalet fullständigt, behagade på samma
gång välja 8 suppleanter, så att hvarje lista komme att innehålla
20 namn.
Bifölls.
Upplästes ett från Exped Utsk. denna dag inkommet
mcroor. N:o 16, i anledn. af Y. BorgareSt:s återremiss af
Exped.Utskls förslag till underd. skrifvelse, angrde upphäfvande
af spärrningsanstalterna emot cholerafarsoten.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om icke, då
detta memor. endast anginge justering af en expedition, R.
o. Ad. nu, likasom vid flera föregående riksdagar, skulle,
i anseende till angelägenheten af expeditionens snara afsändande,
behaga tillåta, att det nu föredragna memor. genast
finge pröfvas.
Bifölls.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att,
med vidblifvande af sitt rörtde expeditionen förut fattade
beslut, lägga det ifråga var. memor. till handlingarna.
Ånyo föredrogs och bifölls BancoUtskts d. 11 dennes f.
m. på boi-det lagda betänk. N:o 36 i anledn. af förrättad revision
af ej mindre Bancodiscontverkets räkenskaper och förvaltning,
än äfven förra Riksdiscontverkets fortsatta utredning
för år i833.
Företogs till pröfning Oecon.Ut.sk:s d. 1 t dennes f. m.
på bordet lagda utlåt. N:o 116 i anledn. af gjorda anmärkningar
vid Utskrs betänk. N:o g3, ang:de upphäfvande af
dubbla tjenstårsberäkningen vid befordringar till ecclesiastika
embeten och tjenster.
Frih. Boye, Ludv.: Då detta utlåt, rapporterar sig
till utlåt. N:o g3, anhåller jag, att'detta sednare må blifva
föredraget i sammanhang med det förra.
Oecon.Utsk:s betänk. N:o g3 upplästes.
Frih. Boye: I fortsättning af den anmärkning, jag
framställt mot utlåt. N:o g3, får jag nu äran fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet på angelägenheten, sorn mig synes, att fortfarande
bibehålla skollärarne vid de förmåner, de hittills
åtnjutit. Om Sverige med skäl kan berömma sig af
att äga ett upplyst Presterskap, katr man icke vägra att,
till en stor del, tillskrifva fÖrtjensten deraf de skollärare,
som varit deras ledare. Då vi alla veta, att skollärarne äro
illa lönta, och att det varit fördelen'af dubbla tjenstårsbe
-
Den 17 September.
*99
räkning, som gjort, att skickliga och dugliga män egnat sig
åt det besvärliga skollärarekallet, torde R. o. Ad. med mig
finna det ganska betänkligt att bifalla detta utlåt., hvarå
jag bos Hr Gr. o. Landtm, anhåller om propos. till afslag.
Gr. Frölich, Da v.: Jag vill icke ingå i beröm eller
klander, hvarken af presterskapet eller skollararne, som äro
anställda vid de allmänna skolinrättningarna; men jag vill
blott tillkännagifva min opinion derom, att den undantagslag,
sorn existerar i afseende på dubbla meriter, är bland
de undantagslagar, som jag skulle önska se afskaffade. Då
nu PresteSt., som borde, om man skall lita på någon auctoritet,
anses coinpetent att derom döma, ansett sådana
dubbla meriter böra bortfalla såväl för skollärare som prester
i allmänhet, skulle jag, emot den siste talaren, anse för
bäst, att R. o. Ad., för sin del, godkänner Utsk:s utlåt.,
hvarå jag hos Hr Gr. o. Landtm, anhåller om proposm.
Hr Stuart, Carl Gust.: Äfven jag anhåller vördsamt
om Hr Gr. o. Landtnäs propos. till bifall af utlåt. N:o g3.
Den af K. M. i afseende på läroverkens förändrade organisation
tillsatta committé' har uti sitt afgifna betänk, tillstyrkt,
att den för skolan lika mycket sorn för kyrkan skadliga
dubbla tjenstårsberäkningen matte upphöra. R. St. beviljade
vid sista riksdagen det af K. M. då äskade ökade anslag tilt
läroverken. Detta anslag har äfven vid denna riksdag blifvit
uppfördt på den af R. St. fastställda stat, och då detsamma,
så vidt det afsåg förbättrade löner för skollararne, var
hegardt under förutsättning, att dubbla tjenstårsberäkningen i
allmänhet skulle upphöra, finner jag numera intet hinder för
R. St. att i detta afseende hos K. M. göra en und. framställning.
Den medelväg, som uti Utsk:s utlåt, blifvit föreslagen,
anser jag, för min del, högst lämplig, och jag tror
derföre, att utlåt.‘bör bifallas. Jag har sjelf genomgått både
trivialskola och gymnasium och derunder vunnit tillräcklig
erfarenhet om de skadliga verkningarna af den dubbla
tjenstårsberäkningen, för hvars åtnjulande personer, utan alla
anlag för lärarekallet, egnat sig deråt. LärarebestäIlningarna
hafva hitintills merendels varit af yngre prester sökta
endast för att på denna väg så mycket hastigare kunna ernå
målet för deras förhoppningar, en lugn och förmånlig
kyrkoherdeplats. Det är för att erhålla en för allm.
undervisningen högst nödvändig ändring i dessa menliga förhållanden,
jag, på grund jemväl af hvad Oecon.Lltsk:s utlåt,
i öfrigt innehåller, för min del lemnar mitt bifall dertill.
Frih. Boye: Min orubbliga öfvertygelse är, att ett bifall
till utlåt, skall verka menligt på undervisningen för
kommande generationer, och jag kan således icke eftergifva
min anhållan om propos. till afslag å utlåt., mig förbehållet
att, sedan den blifvit besvarad, afgöra, huruvida jag önskar
votering eller icke.
200
Den 17 September.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
bifall å Oecon.Utskrs betänk. N:o g3.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Frih. Boye begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votertspropos:n:
Den,
som bifaller Allm. Besv.- oell Oecon.Utskrs betänk.
N:o gä i anleda, af väckt fråga om upphäfvande af
dubbla tjenstårsberiikningen vid befordringar till ecclesiastika
embeten och tjenster, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej
Vinner nej, anses R. o. Ad. afslå ofvannämnda betänk.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfällit
som följer:
Ja — 16.
Nej — i3.
Företogs till pröfning Oecon.Utskrs d. 11 dennes f. m.
på bordet lagda betänk. Nro 119 i anledn. af åtskilliga föreslagna
åtgärder till lindring i rustnings- och roteringsbesväret.
Hr Gunther, Carl Gust.: Då detta betänk, förra gången
förevar, begärde jag det på bordet för att dervid göra några
anmärkningar, för det första vid 3:dje punkten, deri
Utsk. hemställer, att R. St. måtte hos K. M. i und. begära,
att, med undanrödjande of deremot gällande förbud, de rustande
vid Skånska Dragonregitet må äga att remontera
med hästar af hvilken färg som helst. I detta afseende kan
jag icke dela Utsk:s mening, emedan jag anser det otjenligt,
att cavalleriregtter begagna hästar af ljus färg. Jag anser
visserligen icke, att man bör inskränka sig inom den svarta
eller castaniebruna färgeri; rnen jag tror, alt man bör nyttja
hästar endast af mörka färger, synnerligast nu, då ingen
skillnad göres emellan tungt och lätt cavallen, då det vid
spridd tjenstgöring är högst otjenligt att använda ljusa hästar.
Den åberopade förordn. af d. 11 Maj 1795 stödjer sig
på en författning af 1776, som tillåter att begagna hästar
af mörka färger i allmänhet, och hvari iyg5 års förordn.
gjort undantag för Skånska Dragonerna, som till följd deraf
fingo remontera endast med svarta, svartbruna, castanie- och
mörkbruna hästar. Om således Utsk. endast undanröjt denna
undantagsförfattning, så att utvidgningen i närvar, afseende
inskränkts inom gränsen af det äldre stadgandet af 1776
eller tillåtelsen att remontera med mörka hästar i allmänhet,
skulle jag instämt med Utsk.; men att medgifva be
gag
-
Den 17 September.
201
gagnande af hvilken färg sorn helst, och således hvita, blackar
och schäckar anser jag oriktigt. Men det var egentligen
icke denna utan den sista punkten, ang:de synerna ä
rotetorpen, hvarvid jag ville flista mina anmärkningar, emedan
Utsk. icke så utförligt behandlat denna punkt, som jag
tror, att den förtjenar. Utsk. säger, att tillsynen öfver soldattorpen
i afseende på åbyggnadens vidmagthållande och
laga bestånd åligger compagnicliefen, och att han, i följd
deraf, äger, när behofvet så klafver, låta derå hålla syn.
Enligt praxis hållas dessa syner hvart 3:dje år, så vidt jag
känner, vid alla regtter; men vid båtsmanshålien äger ett
annat förhållande rum, ty der hållas synerna icke oftare,
än de af behofvet påkallas. Motionerna hafva åsyftat, att
enahanda förhållande mätte äga rum inom armeen; och jag
tror, att dessa ofta påkommande syner endast leda till tunga
för rust- och rotehållärne. Af dessa skäl önskar jag, att
detta betänk, måtte återremitteras för att i denna punkt
undergå en jemnkning. Särskildt har jag mig bekant, att
2:ne Stånd af dessa skäl redan återremitterat betänk. Jag
anser ålerremissen så mycket mera nödvändig, som Utsk. i
slutmeningen säger, att i händelse dess uti betänk. N:o i5
gjorda förslag om utfärdande af ett sammandrag af alla gällande
författningar och stadganden, rörtde rust- och rotehållares
rättigheter och skyldigheter för att för allmogen i hvarje
landsort vara att tillgå, vinner bifall och verkställighet, samt
tillfälle således beredes en hvar att fullständigare och bättre,
än förut i de spridda förordningarna kunnat ske, lära känna
sina rättigheter och åligganden 1 berörde afseende, skola
orsakerna till klagomålen och med detsamma sjelfva klagomålen,
om icke alldeles, åtminstone till största delen upphöra.
Men just vid detta tillfälle, då man vill ingå till K.
M. med förslag till en författning, sådan som den ifråga var.,
anser jag det vara lämpligt att erinra om sådana rättelser,
sorn kunna behöfvas; och på dessa skäl anhåller jag om
återremiss af betänk.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det har blifvit yttradt
emot detta betänk., att Utsk. icke nog militäriskt sett frågan,
angtde remonternas beskaffenhet, och att Utsk. bort
tillstyrka, att icke hvita eller blackiga hästar borde mottagas
vid cavallerierna. Jag vill göra den värde ledamoten
rättvisa deruti, att det är otjenligt att antaga annat än mörka
hästar till tjenstgöring. Jag har också icke delat majoritetens
tanka inom Utsk., men jag har trott, att den anmärkta
omständigheten icke borde väcka så mycken uppmärksamhet,
att den förtjenar en omredigering af betänk.,
när majoriteten inom Utsk. yrkat betänk, sådant, sorn det
är föredraget inför Ståndet. Det beror dock i alla fall icke
allenast af K, M. att göra efter Sin höga vilja, utan, jag
13 II. .26
Den 17 September.
sager ganska uppriktigt här min tanka, att, ehvad författning
man må skrifva rörande remonteringen, det likväl uteslutande
beror på eävallericheferna att cassera dugliga hästar,
alldeles såsom de för godt finna; ty svårligen skulle någon
K. M:s Bef:h:de tilltro sig 110g kännedom eller nog myndighet
för att vid ett sådant tillfälle opponera sig mot reg:tsehefen;
och om han det gör, och saken skall gå till KrigsCollegii
pröfning, tror jag, att rusthållaren förlorar mera,
än om han underkastar sig chefens arbitrage. Då således,
ehvad man än i detta fall må föreskrifva och lagstadga,
remonteringen alltid skall blifva godtycklig, anser jag den
framställda anmärkningen icke böra föranleda till återremiss.
Den andra anmärkningen, ronde torpsynerna, kan jag icke
heller gilla. Så länge indelningsverket existerar, måste man
naturligtvis äfven från en militärisk synpunkt betrakta detta
verk. Jag tror det vara af högsta vigt, att denna trupps
tillstånd på roten nog ofta undersökes af befälet, och jag
skulle anse det för en välgerning, om det skedde årligen.
Att dessa syner betunga rust- och rotehållarne, kommer
deraf, att de icke veta att iakttaga sina lagliga rättigheter;
de behöfva dervid icke hafva annat bestyr, än att vara närvarande
sjelfva eller genom ombud, ty de äro icke skyldiga
att med skjuts eller annat stå till tjenst. Deremot är
det ganska ofta af vigt, att befälet kan infinna sig vid dessa
små caserner på landet och ställa till rätta de tvistigheter,
som kunna uppstå emellan soldaten och rotehållaren, samt
tillse, att soldaterna sjelfva fullgöra de smärre reparationer,
dem åligga. Det är således mera till rust- och rotehållarnes
gagn än skada, att synerna ske hvart 3:dje år. Att de
icke inträffa så ofta å båtsmanshållen kommer deraf, att befälet
icke är så tillräckligt, att det kan se till, att dessa syner
ske som sig borde; men efter min erfarenhet vore det
af vigt, om befäl funnes att tillgå för att rätta de stora
oordningar, som inom båtsmanshållen existerar. På de grundar,
jag sålunda haft äran anföra, anhåller jag om bifall
till betänk.
Hr Gunther: Om det endast varit 3:dje punkten,
hvaremot jag riktat mina anmärkningar, skulle jag icke fortfarit
uti anhållan om återremiss; men jag har fästat mig
vid denna punkt derföre, att jag ansåg återremiss af den
sednare punkten ovilkorligen böra ske. Jag vill således icke
vidare uppehålla mig vid den förra punkten; men i afseende
på torpsynerna har den siste värde talaren, såsom skäl
för deras täta verkställande, anfört, att de skulle vara nyttiga,
såvida soldater och ryttare dervid ålägges fullgöra sina
skyldigheter. Nu är förhållandet det, att icke något enda
nummer någonsin blifvit ålagdt att verkställa reparationer,
ehuru författningarna stadga, att de smärre reparationerna
skola af soldaten eller ryttaren sjelf verkställas. Dessutom
Den 17 September.
waste den stora personalen vid dessa syner till stället framskjutsas
af rusthållaren. Det är sannt, att lian härför kail
fordra betalning; men då sådant icke är praxis, och någon
föreskrift i detta fall icke finnes uti författningarna, tror
jag, att det vore nödvändigt, det här begärdes, att dessa
författningar måtte omredigeras och att deruti måtte intagas
såväl soldatens skyldighet att fullgöra de smärre reparationerna
, som äfven att rust- och rotehållarne icke må betungas
med någon kostnad i och för dessa syner. Af dessa
skäl förnyar jag min anhållan om återremiss.
Hr Hjärne, Harald: Jag vill visserligen icke bestrida
återremiss af betänk., sedan den siste värde talaren upplyst,
att det redan är återremitteradt af 2:ne Stånd, emedan jag
anser de dervid gjorda oskyldiga anmärkningar vara lätt besvarade
af Utsk., som, då det i alla fall skall behandla målet
en gång till, utan synnerlig tidsutdrägt äfven kan besvara
ifrågavar. anmärkningar. Den värde aumärkaren har
hufvudsakligen recapitulerat, hvad motionerna innehålla.
Han har nemi. upprepat en del missbruk, sorn skola äga
111111. Men jag har tyckt, att Utsk. besvarat dessa motioner
med allt, hvad sorn svaras kan, nemi. med citation af de
reglementen och författningar, hvilka finnas såsom correctiv
emot de omnämnda missbruken. Utsk. har således, efter
min tanka, icke kunnat göra annat, än upplysa motionärerna
derom, att hvad de begärt skulle stadgas, redan förut finnes
stadgadt. För öfrigt är jag af samma tanka med Hr
Gunther i afseende pä hans första anmärkning, hvad det militäriska
angår; men jag kan icke undgå att förundra mig
öfver, att då Hr Gunther så ifrigt yrkar, att man skall iakttaga
det rent militäriska i afseende på arme'ens utredning,
han icke tillika fästat sig vid de stora och blanka tchacotplåtarna,
som nyttjas vid våra jägarereg:ter. Jag skall icke
ingå i någon vidlyftig öfverläggning i detta ämne; men jag
skall icke bestrida återremiss, om It. o. Ad. så behagar
besluta.
Gr. Horn: Jag skulle önska, att R. o. Ad. icke behagade
återremittera detta betänk., och det på andra skäl än
deni, som Hr Hjärne uppgifvit. Jag tror nemi., att en återremiss
från R. o. Ad. alltid kommer att fördröja målets
behandling inom Utsk.; ty jag har inom Oecon.Utsk. erfarit,
att återremisser från R. o. Ad. komma flera veckor efter återremisserna
från de öfriga Stånden, och jag har såsom ordförande
ofta haft det obehaget att få påminnelser om målens
afgörande, hvilket icke kunnat ske i brist på återreroissen
från R. o. Ad. och hvilket måste blifva en naturlig
följd af de långa discussioner, som här äga rum i jemnförelse
med de öfriga Stånden. Men jag får dessutom fästa
uppmärksamheten derpå, att Oecon.Utsk. icke kan komma
att behandla en fråga om verkställandet af redan gifna för
-
Den September.
fattningar, emedan det i grundlagen är R. St. förbjudet att
annorlunda, än i anmärkningsväg, taga befattning med sådana
ämnen. Således måste en önskan, att K. M. måtte handhafva
gällande författningar, vara ett oting. Helt annat är
det att yttra en opinion, huruvida redan gifna författningar
kunna vara tillräckliga för att förebygga missbruk. Jag anser
de gällande författningarna uti förevar, afseende vara
tillräckliga för att förekomma missbruken, såvida de någonsin
kunna förekommas med vårt närvar, indelningsverk.
Hr Gunther: Jag vill endast besvara Hr Hjärnes yttrande.
Då jag icke ingår i några andra föremål än deni,
som betänk, innefattar, ocb således icke bort sammanblanda
någon fråga om jugarnes eller andra regementers uniformer
med mina anmärkningar vid de punkter, jag vidrört, hatjag
begärt återremiss just derföre, att Ulsk. icke utredt
hvilka författningar i förevar, afseende finnas så fullständigt,
som Utsk. bort göra och som Utsk. äfven gjort vid andra
punkter. Hr Gr. Horn har nämnt, att gemenskapen åligga
skyldigheter, som icke finnas i betänk, omnämnda. Det är
just sådant, som motionärerna åsyftat måtte upptagas i de
författningar, hvilka komma att utfärdas. Det är för att
få detta förhållande närmare utredt och de författningar
citerade, hvilka här saknas, som jag begärt återremiss; och
då Gr. Horn medgifvit, att sådana författningar finnas, torde
det vara nödvändigt att få dem uppgifna. På dessa skäl
förnyar jag min anhållan om återremiss och hoppas, att saken
icke må blifva så legert behandlad i Utsk., som Hr
Hjärne yttrat.
Hr Hjärne: Jag hade trott, att, när den siste värde talaren
fortsatte sitt yrkande af återremiss, han skulle baft
godheten citera för Utsk. de författningar, hvarpå Utsk.
skulle fasta sin uppmärksamhet, ty jag känner inga andra
författningar, rör:de den anmärkning han gjort, än dem
Utsk. uti sitt betänk, omtalat; men Utsk. skulle säkert stadna
i förbindelse hos den värde talaren, om han kunde uppgifva
några ytterligare författningar. Jag vill icke vara vidlyftig
i mitt yttrande, emedan jag känner, att de vidlyftiga
debatterna inom R. o. Ad. verka långsamhet vid återremissevna;
jag vill blott fästa uppmärksamheten derpå, att hvad
den siste värde talaren omnämnt i afseende på torpsynerna
är till alla delar föreskrifvet uti tjenstgöringsreglementet,
och detta har Utsk. åberopat. Jag, som en längre tid
tjenstgjort vid indelt reg:te, äger äfven någon erfarenhet,
huru härmed sig förhåller. Förhållandet är nemi. det, att
hvart tredje år hålles ordentlig torpsyn vid hela reg:tet;
men dessemellan åligger det compagnichefen att hålla syn
å de torp, som tarfva reparation, likasom det åligger honom
att tillse, det sådana smärre reparationer, som, enligt författningarna,
skola af soldaten -sjelf verkställas, icke komma
Den 17 September.
20D
att ligga rust- och rotehållarne till last. Sådant har förhållandet,
utan undantag, varit vid det reg:le, jag tillhör,
under den tid jag der tjenslgjort. Huruvida förhållandet är
annat vid andra Vegrter, känner jag icke. Jag skulle dessutom
tro, att under den långa tid, talaren varit ur tjenstgöring,
anledning gifvits till några förbättringar i detta fall.
Hr Stuart, Carl Gust.: För den händelse, att R. o.
Ad. skulle besluta återremiss af förevar, betänk., hvilket jag
dock icke yrkar, anhåller jag att få fasta uppmärksamheten
på en oriktighet uti detsamma. Utsk. uppgifver nemi. pag.
21, att rusthållarne vid Skånska Hussar- och Dragon reg:ter11a
äga remontera med hästar af g qvarter 2 tums höjd.
Utsk. stödjer denna uppgift på K. brefvet d. 21 Juni 1806
och K. resolutionen d. 8 Augusti i8i5; men den för generalmönstringar
vid indelta cavalleriel år 1819 utfärdade nåd.
instruetion innehåller i afseende på storleken af cavalleriets
hästar, att remonter af g qvarter 2 tums höjd kunna emottagas
vid cavallerierna, dock med undantag af Skånska carabiniererna
(nuvar. Dragonreg:tet) samt Lifregttets Dragoner,
för hvilka särskildt stadgande är gällande; hvaraf följer, att
äfven för Skånska Dragonerna ännu gäller det äldre stadgandet,
att hästen skall vara 9 qvarter 4 tuni hög för att
kunna såsom remont approberas.
Hr Gunther: Ehuru obehagligt det är att åter uppträda
i detta ämne, nödgas jag dock besvara det yttrande
af Hr Hjärne, som skulle det åligga mig att uppgifva de
författningar, på hvilka Utsk. underlåtit att fästa afseende.
Sådant är för mycket begärdt, emedan det förutsätter, att
jag här skulle tagit med mig författningssamlingar. Sjelfva
factum har Gr. Horn medgifvit, och det måste då tillkomma
Utsk. att utreda, huru sig dermed förhåller, då
Utsk. säger, att klagomålen skola vara genom författningarna
hjelpta. Men detta har Utsk. likväl underlåtit, och derföre
anhåller jag om återremiss.
Gr. Horn: Den anmärkning, som sednast blifvit gjord
mot betänk , får jag bestrida. Jag tror, att Utsk. i alla
punkterna citerat de författningar, på hvilka det stödt sitt
afseende å motionerna, och jag tror t. o. m., att Utsk. gått
längre, än det bort, då det åberopat tjenstgöringsreglementet.
Men jag upprepar ännu en gång, att det står hvarken
i R. St:s eller Regeringens magt att förekomma missbruk,
som inrotat sig och måste inrota sig, så länge indelta armeen
qvarstår i dess närvar, organisation.
Hr Gunther: Gr. Horn har anfört, att Utsk. citerat
de författningar, hvarpå det stödt sitt tillstyrkande. I fråga
om torpsynerna finnes dock endast citeradt K. brefvet af
d. 3i Juli i685 samt tjenslgöringsreglementet, hvilket likaväl
icke lärer innehålla några detaillerade föreskrifter uti
2o6
Den 17 September.
förevar, afseende och hvarförutan säkerligen flera författningar
äro utkomna i detta .ämne, fastän jag icke kan citera
dem, uti hvilken öfvertygelse jag ytterligare styrkes af
Hr Hjärnes yttrande, att missbruken skola vara afhulpna,
sedan jag gått ur tjensten. Gr. Horn har nämnt, att
de inrotade missbruken icke kunna afhjelpas under indelningsverkets
närvar, organisation. Men häraf följer ej, att
ju ej författningarna böra vara så tydliga, att hvar och en
må känna sina rättigheter och skyldigheter; och då Utsk.
sagt, att en omredigering af dessa författningar är nödig,
torde det vara angeläget att erinra om iakttagande af rättelse
i denna punkt, då man erkänner, att gemenskapen al ■
drig åläggas de smärre reparationer, som den tillkommer att
fullgöra.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: För att bedöma,
huruvida Utsk. handlat rätt eller orätt, torde det vara rättast
att gå till motionen, som Utsk. besvarat, nemi. den
motion, som afsåg rättelse uti vissa oriktig heter vid syner å
grenadiertorpen i Östergöthland. Utsk. har förklarat, att
detta är ett ämne, hvarmed Utsk. icke kan sig befatta.
Ehvad återremiss äger runi eller icke, tror jag således, att
Utsk. icke kan komma till annat resultat, och Hr Giinthers
anmärkningar fattar jag icke annorlunda, än såsom en ny
motion; ty jag kan icke linna, att de höra hit, då här icke
är fråga om, att man velat se ett sammandrag af författningarna
rörrde torpsynerna, utan 0111 afhjelpande af de missbruk
vid synerna, sorn motionärerna uppgifvit. På dessa
grunder skulle jag anse Hr Giinthers anmärkningar i denna
del icke vara af beskaffenhet, alt de kunna hindra betänkts
antagande, hvilket jag följaktligen tillstyrker.
Hr Gunther: Då den siste värde talaren velat hänföra
mina anmärkningar under egenskap af ny motion, nödgas
jag derå svara, att jag blott hållit mig till Utskts yttrande;
och då Utsk. sjelf uti slutmeningen omtalat sitt betänk.
N:o 115, har jag af denna anledning kommit alt omnämna
detsamma. Hvad missbruken angår, härleda de sig från den
nuvar. osäkerheten om hvars och ens åliggande; hvadan, och
då Utsk. i alla fall rörtde 3:dje punkten tillstyrkt en underd.
begäran hos R. M., jag ansett en begäran äfven kunna
framställas, att författningarna, rör:de torpsynerna, måtte
blifva genomsedda och i så måtto nödtorfteligen förbättrade,
att ej rust- och rotehållarne, i blist af säker upplysning
om sina åligganden, betungas med obehöriga kostnader,
hvilket flera motioner ådagalägga hittills hafva ägt
rum. På dessa skäl vidblifver jag min begäran 0111 återremiss.
Oecon.Utsk:s betänk. N:o 119 blef af R. o. Ad. bifallet
Föredrogs ånyo och bifölls Stats- o. Oecon.Utskins d.
Den 17 September.
207
*3 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 26 i anledning af väckta
motioner dels oni upphörande af postföringsskvldigheten,
dels om lindring i samma onus.
Ånyo föredrogs Oecon.Utsk:s d. i3 dennes på bordet
lagda memor. med begäran om bestämdt utlåt, af R. o. Ad.
samt PresteSt. i fråga om Utskrs skyldighet att upptaga
väckta motioner om riksdagens prorogerande.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg, att Oecon.Utsk. borde upptaga det till detsammas
handläggning remitterade mål.
Hr Hjärne, Harald: Då detta ämne första gången
för några plenidagar sedan föredrogs, men sedermera bordlädes,
yttrade jag mig 0111 formen för behandlingen af detta
ärende. Jag har i Utsk. hyst olika tanka med Utsk:s
majoritet. Jag har nemi. trott, att Utsk., utan att ingå
med något utlåt, till Stånden, kunnat genast förklara, att
målet vore i det skick, att Constit.Utsk. skulle afgöra, hvarthän
detsamma skall remitteras, hvilken öfvertygelse jag
grundar på 3:dje mom. af 44- § Riksd.ördm, som uti sista
punkten lyder sålunda: ”Äro de flesta RiksSt. härom ej ense,
eller stadna 2 Stånd emot 2, afgöre Constit.Utsk., hvarthän
frågan bör förvisas.” Jag var af den tanken, att man
kunde anse 2 Stånd hafva stadnat emot 2, emedan jag ansåg
R. o. Ad:s samt PresteSt:s underlåtenhet att göra anmärkningar
mot Utsk:s förra memor. förutsätta ett gillande af
Utsk:s åtgärd; men äfven om åtgärden att lägga memor.
till handlingarna icke kunde anses innefatta ett godkännande
af Utsk:s beslut, synes likväl af ofvan åberopade gruudlagsrum
, jenmfördt med 3 mom. 2g §. Riksd.Ordn., att
Oecon.Utsk. ägt rättighet förklara målet vara i det skick,
att det måste till Constit.Ulsk:s utlåt, remitteras; ty här
står nemi. alternativt: ”Äro de flesta Stånden härom ej
ense, eller stadna 2 Stånd emot 2.” Det är för mig klart,
att de flesta Stånden ej äro ense, då 2 Stånd behandlat
målet på ett sätt och 2 på ett annat. Då jag förra gången
yttrade mig i detta ämne, undföll mig att nämna, hvad
jag nu haft äran tillkännagifva; men jag kan icke undgå
att på grund af det sednare skälet af Hr Gr. o. Landtm,
begära den propos:n, om icke Ståndet finner, alt detta memor.
icke erfordrar annan åtgärd, än att läggas till handlingarna.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Den fråga, som
nu egentligen blifvit bragt under discussion af Hr Hjärne,
torde synas vara af R. St. vid denna riksdag afgjord, då R.
St. emottagit ett svar från Constit Utsk. i en dylik fråga,
nemi. i afseende på Gr. Cronhjelms motion om tolagen, hvarvid
samma händelse inträffade, nemi. alt 2:ne Stånd yttrade
20S
Den 17 September.
i sig ofver frågan och 2.'ne Stånd lade motionen till handhna.
1 44 5 3 inom. Riksd.Ordn. lärer deruti få anses tydlig och
1 klar, att alla 4 Stånden skola yttra sig till hvilket Otsk.
■ remiss skall ske, och det lärer icke komma i fråga, hvar
§
ken om dessa Stånd äro ense eller om 2 Stånd stadna t emot
I 2, förrän Stånden yttrat sig i frågan; ty ett yttiande i frä
I
San) hvart remitteras skall, lärer icke kunna anses vara gif
I
vet genom att lägga memor. till handlingarna. För min
I del har jag alltid varit af den tanken, att ett läggande till
I handlingarna är en oriktig procedur för aila andra fall,
I än sådana, der ingen annan åtgärd kan komma i fråga.
Der en åtgärd kan komma i fråga, skall ett yttrande följa,
och ett läggande lill handlingarna är, efter min öfvertygelse,
oriktigt och af grundlagarna hvarken förutsatt eller med—
gifvet. Delta har nu händt likasom med Gr. Cronlijehns
motion, då 11. o. Ad. lagt Oecon.Utskts utlåt, till handlingarna.
För min del tror jag, att när Utsk:s pluralitet ansett
de Stånd, som lagt utlåt, till handkna, böra bestämdt
utlåta sig, hvart motionerna höra remitteras, innan frågan
kan anses vara afgjord, för Ståndet icke återstår annat, än
att förklara, hvad dess mening varit med att lägga memor.
till handlingarna, hvilken förklaring kan gifvas på 2lne vägar:
den ena, om Hr Gr. o. Landtm., lika med Utsk:s majoritet,
anser frågan vara af natur att icke grundlagsenlig!
kunna upptagas, då Ståndet, i fall det icke biträder Hr Gr.
o. Landtnäs mening, har sin rätt öppen att emot detta Hr
Gr. o. Landtnäs förklarande yrka proposln. Biträder Ståndet
åter Hr Gr. o Landtnäs mening, ligger skälet klart,
hvarföre memor. blifvit lagdt till handlingarna. Skulle deremot
Hr Gr. o. Landtm, icke afgifva ett sådant förklarande,
återstår icke annat än att yttra sig i frågan, hvilket jag anser
desto hellre vara riktigt, som jag icke finner grundlagen
på något ställe hafva förbjudit, att en sådan fråga som
denna kan blifva föremål för Utskotts och Ständers behandling.
Jag skall likväl afhålla mig från att yttra mig i sednare
frågan, förrän det visat sig, huruvida Hr Gr. o.
Landtm, delar den opinion, som Utsk. uttalat i första utlåt.
, hvilket af 2:ne Stånd blifvit återremilteradt.
Hr Hjärne: Det är visserligen vågadt af mig, såsom
ung riksdagsman, att här inlåta mig uti en strid med Constit.
Utsk:s ordförande; men jag är skyldig att tala efter min
^ egen öfvertygelse och icke efter andras. Om Hr Gr. o.
Landtm, finner sig ej vara förhindrad af grundlagarna att
framställa en propus, i detta ämne, är det natuiligt, att
jag mäste underkasta mig densamma; men i fall Hr Gr. o.
Landtm, icke anser grundlagarna innebära något hinder att
framställa propos., sådan som Frih. Ehrenborgh omtalat,
önskar jag blott att till prot. få yttra min tanke i detta
äm
-
Deli 17 September.
209
anine. Jag anser nemi., att, om Landtm, nu gör propos. på
Oceon.Utskrs utlåt., Landtm, derigenom öppnat vägen för
alla möjliga propos:r i frågan; oell då min tanke ur, attén
motion om prorogation af riksdagen icke är enlig med
grundlagen, emedan grundlagen icke omtalar ett sådant fall,
har jag trott, att vi nu skulle sattas i tillfälle att besluta
en olaglighet, såvida icke Iir Gr. o. Landtm, begagnade det
första tillfället att afböja densamma. Detta är min öfvertygelse
i närvar, fråga. Jäg kan visserligen icke motsätta
mig Hr Gr. o. Landtnäs opinion; men jag vill blott hafva
dessa tankar i prot. förvarade för den händelsen, att ett
mot min opinion stridande handlingssätt kunde leda till vådor
i framtiden.
G. Horn, Claes Fredr.: Jag skulle till Hr Gr. o.
Landtnäs afgörande hemställa, huruvida någon annan fråga
skulle kunna uppstå i pnledn. af förevar, mentor., äti helt
enkelt den, huruvida R. o. Ad. gillar eller ogillar Oecon.-  Ulsk:s preliminära beslut i frågan. Oeeon.Utsk. har ännu
icke ingått i någon granskning af sjelfva motionerna, hvadan
följaktligen någon debatt ont sjelfva lutfvudfrågan icke bör
uppstå, förrän Utsk. yttrat sig derutinnan. Att den icke är
någon grundlagsvidrig fråga tror jag vara upplyst derigenom,
att grundlagen icke förbjudet riksdags prorogation,
hvilket tillförne äfven ägt ruin, då riksdag förflyttats från
Örebro till Stockholm; men jag skullé likväl aldrig vilja tillstyrka
ett beslut 0111 riksdags prorogation, förrän vi i grundlagen
hafva ett bestämdt stadgande, när lagtima riksdag
skall taga sin början. Dessförinnan anser jag det vära oformligt
alt prorogera riksdagar. Jag anhåller för öfrigt, att
denna diskussion malte skiljas från preliminärfrågan,' huruvida
R. o. Ad. gillar eller ogillar Oecon.Utskts memorial.
Frih. Ehrenborgh: itiH' en del förekommen af Hr
Gr. Horn, har jäg blifvit det så mycket hellre, som jag slutade
mitt förra anförande med den förklaring, att jag . afhöll
mig från yttrande i hufyUdfrjigaO, som är föremål för
Oecon.Utskts behandling, emedan jag ansåg R. 0. Ad. nu
endast hafva alf Utlåta sig öfter Oecon.Utsk:s begäran att
bestämdt få Veta, hvad beslut R. 0. Ad. fattat eller ämnat
fatta öfver Oecon.Utsk:s vägran att upptaga motionerna.
Jag önskar således äfven, ätt frågorna, på sätt jag förut
nämnt, mätte skiljas i 2:ne, emedan vi måhända icke komma
till den ena, i händelse Hr Gr. o. Landtm, (hvilket jag
dock icke önskar) anser sig af grundlagen förhindrad ätt
framställa propos. om och lill hvilket Utsk. motionerna böra
remitteras..
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Ehuru jag visserligen
anser de äf Borgare- och BondeSttn väckta mötionernä om
riksdagens prorogation icke stå i öfverensstämmelse med
rå H. 27
*
aio Den 17 September.
med grundlagens anda, anser jag dem likväl icke så be
stäm
dt strida mot grundlagens ordalydelse, att Hr Gr. o.
Landtm., enligt 55 § Riksd.Ordn., är berättigad att vägra
propos. på motionernas upptagande. Jag instämmer således
hufvudsakligen uti hvad Gr. Horn anfört, nemi. att It o.
Ad. måtte få lemna det svar, huruvida lt. o. Ad. anser motionerna
böra af Oecon.Utsk. behandlas eller ej; i hvilket
fall jag gillar Oecon-Utskts åsigt och anser frågan böra af
Gonstit.Utsk. behandlas.
Hr Hjärne: Jag anser det öfverflödigt att ingå i någon
vidare discussion i denna fråga, hvars afgörande slutligen
beror på Ilr Gr. o. Landtm. Jag anhåller blott, i händelse
något prot.utdr. från PresteSt. derom inkommit, ait
få veta, huru detta Stånd afgjord frågan.
Upplästes PresteStrs prot.utdr. af d. i3 dennes, af innehåll,
att Ståndet ansett ifråga var. motioner icke höra tilt
Oecon.Utsk:s behandling.
Frih. Ehrenborgh: Sedan PresteStts prot.utdr. blifvit
uppläst, och det beslut, PresteSt. fattat, måhända kan
tjena till någon ledning för det beslut, R. o. Ad, går att
fatta, får jag blott förklara, att jag icke finner något annat
Utsk. möjligen böra lunna få befattning med frågan än
Oecon.Utsk., derföre att grundlagen bestämdt förklarar, alt
öfver hvarje allmän önskan, som R. St. vilja till K. BI.
framställa, skall Oecon.Utsk. höras. Jag är, lika med de
Ilrr, sorn yttrat sig, öfvertygad derom, att en prorogation;
af riksdagen icke är i andan af grundlagen j roen jag. anser
likväl, att det är af högsta våda att hindra Representationen
från att framföra en allmän önskan lill Konungen. Då
likväl Oecon.Utsk. skall höras öfver sådana allmänna önskningar,
ligger i detta grundlagsstadganrie för mig en kfar
anledning till den förmodan, att Oecon.Utsk. är det Utsk.,
som bör behandla frågan, och att, sedan den blifvit af detta
Utsk. behandlad, vi böra taga det beslut, hvartill omständigheterna
kunna föranleda.
Hr Hjärne: Jag ka» icke instämma uti den siste talarens
tanke, att detta mål skulle tillhöra Oecon.Utsk. Mina
skäl äro dessa. Jag anser endast de mål kunna blifva föremål
för Oecon.Utsk:s behandling, som på grundrafgrundlag
kunna komma i fråga alt väckas inom Stånden. Nu är
donna fråga icke omtalad i grundlagen. Jag tror derföre,
att, om man vill gå tillväga med något sken af laglighet,
detta inål, i fall det skall upptagas-, bör behandlas af ett
särskildt tillsatt Utskott. Jag har blott velat yttra denna
tanke i anledning af hvad Frih. Ehrenborgh sednast
nämnt.
Frih. Ehrenborgh: Det torde tillåtas mig, till ledning
för det beslut R. o. Åd. går att fatta, få uppläsa 60$
Bea' 17 September.
Riksd.On.ln.,
gen framföra någon deras allmänna önskan, i hvilket ämne
som helst, förliålles dermed på det sätt, RegF:s 8g § utstakar;
och gore derå Konungen, sedan Statsrådet blifvit hördt,
det afseende , Ilan för Riket nyttigt finner.” Då för öfrigt
uti § i Riksd.Ordn., ang:de Oecon.Utsk:s functioner, tydligen
är upptaget, att detta Utskott skall behandla sådana frågor,
hvilka icke egentligen tillhöra något annat Utsk., torde
endast återstå att afgöra, huruvida den ifråga var. önskan
är till den grad grundlagsvidrig, att den icke kan framföras.
Detta är den enda omständighet, som kan leda dertill
, att målet icke bör handläggas och således icke heller
af Oeeon.Utsk. Denna fråga kan återigen ingen annan afgöra,
än Hr Gr. o. Landtm, sjelf; och således afhållen jag
mig från allt yttrande i saken.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg Oeeon.Utsk. skyldigt att till pröfning upptaga de ifrågavar.
motionerna om riksdagens prorogerande.
Ropades nej och ja.
H. Ex. förnyade sin sednast framställda propos., hvilken
bifölls.
Gr. Horn: Sedan det nu är ett gifvet factum, att 1
Stånd stadnat emot 3, emedan af det nyss upplästa prot.-  utdr. från PresteSt. in hem tas, att detta Stånd fattat, enahanda
beslut med R. o. Ad., anhåller jag, att Hr Gr. o. Landtm,
ville framställa den propos., om icke R. o. Ad. genast vill
öfverlemna frågan till Gonstit.Utsk:s afgörande.
I anledn. häraf beslöt R. o. Ad., att Gonstit.Utsk., med
anledn. af 3 mom. i 44 § Riksd.Ordn., borde rör:de motionernas
behandling sig utlåta.
Gr. von Fersen, Hans: Mot det af R. o. Ad. nu fattade
beslut får jag reservera mig, emedan det blott innefattar
ett beslut, huruvida grundlagen skall följas eller icke.
Uti 49 § Riksd.Ordn. står, om jag icke missm innes-, att då
1 Stånd stadna mot 2, i frågor sådana som denna, bör saken
till Constit.Utsk:s afgörande förvisas, och således erfoi1-  drades icke något beslut härom. Jag stödjer min reservation
derpå, alt uti ett likartad! fall, nemi. uti frågan om
Gr. Crorihjelms motion ang:de tolagen, en annan behandling
ägt rum. Det är således mot 2:ne likartade frågors
olika behandling, jag till protoc. velat nedlägga min reservation.
Uppå begäran af Hr Dalman, Wilh. Fredr, samt
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh., lades ånyo på hordet
T5ancoUtsk:s utlåt. N:o 38 öfver det på grund af 3 art. 1 afd.
4 § i i8.5o års B.-mcoreglemente upprättade och till Utsk.
öfverlcmuade förslag till deparlemcntal-indelningen af Banco
-
311
D c ii i j September.
verket, samt redovisnings- och tjenstgöringsordningen inom
detta verk.
Ånyo föredrogs PresteSRs d. i5 dennes på bordet lagda
inbjudning tili itistänfjngnde i Ståndets beslut om ett år?
ligt anslag till nasta riksdag åt orthopediska institutet,
Frih- Ehrenborgh, Casp. Wilh,: Då det undfallit
mig, huru R. o. Ad. afgjort denna fråga, anhåller jag att
derom blifva upplyst.
Underteckn. Ridd.Secrpt.: StatsUtsk:s sednare utlåt.,
angtde anslag till orthopediska institutet, är lagdt till liand-?
lingarna. Det första betänk., sorn i slutmeningen innehåller,
att Utsk. för det pärvar, icke kan tillstyrka något statsanslags
beviljande åt orthopediska institutet, och att Utsk.
icke heller kunde understödja motionen i afseende på den
särskildt gjorda framställningen om beredandet af något årligt
arfvode åt Professor Åkerman, är af R, o. Ad. bifallet,
och således motjonen i alla delar afslagen.
Frih. Ehrenborgh: Då R. o, Ad. redan fattat sitt
beslut att icke gifva anslag till orthopediska institutet, så,
ehuru jag anser denna inrättning förtjena understöd, måste
jag dock för principens skull afstyrka antagandet af PresteSt:s
inbjudning, emedan jag aldrig tillåtit mig med min röst
biträda inbjudningar till Stånd, sopa redan fattat sitt beslut.
Jag anser det, lindrigast sagdt, oriktigt, om jag icke skall
säga grundlagsvidrigt; ty pär Ståndet fattat sitt beslut och
detsamma är justeradt, kan det af ingen magt upprifvasf,
icke ens af Ståndet sjelft,. som fattat beslutet. Men dessa inbjudningar
leda i mer eller mindre grad till upphäfyande
af redan fattade beslut. Jag har tyckt mig linna, att ju
mera våra constitutionella former utbildas, ju mera börja
inbjudningar blifva allmänna, då förhållandet borde vara
tvärtom. Jag afstyrker bifall till inbjudningen.
R. o. Ad. fann icke för godt att i PresteSt:$ ifrågavar,
beslut instämma.
Upplästes och lades på bordet följande inkomna utlåtln från:
StatsUlskottet:
N:o ?.5i, i anledn. af verkställd revision af de vid sista
riksdagen beviljade extra statsregleringsanslag till försvarsverkets
iståndsältande, till fullföljande af garnisonssjukhus
och ?.:dra Lifgardets caserns nybyggnader;
N:o 2Ö2. i anledn. af verkställd revision af de till ström?
rensningar särskildt anslagna medel;
N:o 253, i frågan om fastställande af grunden för ett
förändradt sfatshushållningssystem ;
N:o 2.54 i frågan om bestämmande af tiden för berak
-
Den i7 September. a 13
nandet af den arrendatorn af Svartsjö Kungsladugård, f. d.
Grosshandlaren Vener beviljade arrendehédsättning;
BancoU tskottet:
W:o 3g. i anledn. af väckt motion örn Bankens och
Bancodiseontens räkenskapers granskning i K. Kammar
rätten
;
N:ö i anledn. af väckt fråga om förändrade grunder
för befordringar tili commissarie-beställningar inom
Banken;
Wto 4K • anledn. af väckt motion om rättighet för
Bankens gäldenärer att i landtränterierna eller annat anvisadt
ställe å den ort, der de äro boende, erlägga ränta och
capitalafbetalniugar;
N:o 42. i anledn. af llr Forssbergs motion, anglde förändring
i vil koren för irine från Banken staden Uddevalla
be vi) jade Ian;
N:o 4,3- i anledn, af Hr Woerns motion om afskrifning
af bn Baukcns äldre fordran hos Riksg.cont.
Justerades ett prot.utdr. för denna dag.
H. It. o. Ad. åtskiljdes kl. i e, m,
In fidem prötocolli,
F. O. Silfverstolpe,
Fredagen den 19 September 1834,
Plenum kl, 10 f. m.
Företogs val af Electorer till utseende af den man, hvilken
bör R. Stis Just,ombudsman i eiri betet efterträda, i fall
han innan nästk, riksdag skulle med döden afgå; och befunnos
hafva blifvit utsedda till
Ordinarie Electorer;
N:o 20 Frih, Bonde, fullm. Gr, von Fersen, Hans
„ 9 Hr Ulfsparre, Georg
„ 792 „ Lagerhjelm, Pehr
„ 1372 „ Silfverstråle, Gust, , , , , , ,
„ 1476 „ Riben, Carl Wilh,
„ 1600 „ Braunerhjelm, Ferdinand , , , ,
„ 1979 „ Brakel, Gust. Anton. , , , , ,
,, 2161 ,, af Zelle'n, Wils Wilh, . , . , ,
„ 2218 „ von WeigeJ, Christ. Ehrenfried. ,
„ 2220 „ af Ekenstam, Israel ,,,,,,
45
röster,
45
11
45
11
45
17
45
11
45
11
45
11
45
11
45
71
45
11
Den 19 September.
N:o 2262 Hr Hegardt, Christ. Bernh 4^ foster.
„ 2298 „ af Billbergh, Joli. Peter
Supplean ter:
N:o 329 Frih. Adlerbeth, Jacob. . .
„ j33 Gr, Snoilsky, Nils ....
„ 59 Frih. Rålamb, Claes .
220
382
Palmstjerna, Carl Otto
Franc Sparre, Bengt Erland
45
röster.
45
v
45
röster.
44
42
34
34
34
>>
34
5)
34
„ 1191 Hr Ankarloo, Dav. Gust.
„ 1798 ,, Bruncrona, Gust. Adolph .
„ 2287 „ af Role'n, Joh. Samuel
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Då det är mig
särskildt bekant, att fem utaf de nu utsedda suppleanterna
till Electorer för utseende af Just.ombudsmans suppleant
äro dels af sjukdom, dels af bortovaro från hufvudstaden
hindrade att tillstädeskomma för att, i händelse af behof,
ingå bland de väljande, anhåller jag hos Hr Gr. o. Landtm.,
att, på det anledn. till klander från Medstånden må undanrödjas,
de fem, som i röstantal voro närmast de utsedda
suppleanterna, må anmodas att, i mån af behof, inträda i
dessa sednares egenskap.
Uppå derefter framställd propos. blef Frih. Ehrenborghs
hemställan af R. o. bifallen.
I anledn. häraf, skulle följande 5 personer äfven såsom
suppleanter ingå, nemi.:
N:o 117 Gr. von Stedingk, fullra. Frih. Cederström, Jac.,
,, 376 Frih. Rantzou, Joh. Alb.,
„ 366 „ Ehrenborgh, Casp. Wilh.,
,, 4^6 Hr Netherwood, Wilh.,
„ 166 Frih. Stjerncrona, David,
ty
Frih. Boye, Ludv., uppläste följande:!'
■Med den rätt, Riksd.Ordn:s 56 § förunnar, och med
anledn, af de obehagliga tilldragelser, som vid denna riksdag
ägt rum, nemi. att då val skolat äga rutn till suppleant
åt Just.ombudsmannen, valet icke kunnat verkställas
derföre, alt R. o. Ad:s Electorer sig icke i tillräckligt antal
infunnit, samt att, för samma orsak, både det förstärkta
BancoUtsk. och det förstärkta StatsUtsk. måst stadna uti
inactivitet, hvartill kommer den klagan, som nästan från
alla Utsk. höres, deröfver, att Ad:s dit valda ledamöter sällan
eller aldrig mangrannt sig der inställa, hvilket allt måste
bevisa, att ett correctiv emot försummelsen är af högsta
nödvändighet, får jag vördsamt föreslå:
1:0 alt R. o. Ad. ville genom prot.utdr. anmoda samtliga
Utsk:n att, såväl för deras plena som för deras afdelwingars
sammanträden, låta af vederbörande prot:sförandcr
Den 19 September;
upprätta diarier, utmärkande ieke allenast de ledamöter af R. o.
Ad., som, utan anmäldt och bestyrkt laga förfall, från sammanträdena
uteblifva, utan äfven dem, hvilka antingen ankomma
för sent eller bortgå för bittida, samt alt af dessa diarier utdrag
för hvarje vecka må från Utskjn till R. o. Ad. insändas,
innan den nästpåföljande Måndagens afton; och
2:0 att då, på sådant sätt, en elier liera uts'k:sledamöter
af R. o. Ad. befinnas hafva första gången förfallolöst
från Utsk:s eller Afdelnings sammanträden sig afhållit, försummelsen
må den eller dem, sorn vederbör, inför R. o. Ad:s
prot. af Landtm, förehållas, samt att, då ledamot dermed andra
gången beträdes, han må genom Ståndets beslut förklaras
hafva, för den riksdagen, förverkat R, o. Ad:s förtroende;
hvarefter det må åligga Hrr Eleetorer att annor ledamot
i hans ställe genast invälja.
Att denna motion måtte remitteras till Ridd.Utsk., alt
skyndsamt sig deröfver utlåta, derom anhåller jag.
Hvarefter Frih. Boye muntligen tilläde:
Till R. o. Ad:s eget bepröfvande öfverlemnar jag att uppställa
andra och bättre correctiver, än dem jag föreslagit;
men behofvet af sådana anser jag gifvet, ty det må väl synas
hardt, att hela Ståndet skall vara blottstäldt för Medståndens
klander derföre, att 20 ä 3o ledamöter försumma
sig. Man kan väl säga, att det såvida kan ti 1 fräknas hela
Ståndet, som genom dess val sådana ledamöter blifvit utsedda,
hvilka icke iakttaga sin pligt. Men vanan och brist
på correctiver hafva inledt försummelserna; och då min afsigt
roed motionen likväl ingalunda innefattar något klander,
tror jag mig endast böra fästa uppmärksam beten å nödvändigheten
att afleda anmärkningar emot detta Stånd, så mvcket
mera nödigt i en tid, då man söker lägga R. o. Ad. alla
möjliga brister till last,
Ilr Silfverhjelm, Carl Adam: Jag uppträder i
samma ändamål sorn Frih. Boye. Det är verkligen bekymmersamt,
att de, åt hvilka R. o. Ad. lemnat sitt förtroende,
så vanvårda detsamma, att riksdagsärenderna derigenom störas
i deras gång; och skulle det äfven icke ensamt vara R.
o. Ad:s skuld, hafva dock ledamöterna af detta Stånd sin dryga
del i försummelserna.
Hr Silfverhjelm uppläste derefter följande:
Då det genom erfarenheten visat sig, att 24 § Ridd.-  Ordn. saknar den fullständighet, som fordras, för att i möjligaste
måtto kunna uppfylla den bestämmelse, hvaråt den
syftar, hemställer jag, att R. o. Ad 100116 anmoda Ridd.-  Utsk. inkomma med förslag till en fullständigare redaction
af denna §.
De speciella skäl, som hufvudsakligen föranleda detta
mitt yrkande, äro:
1:0 att denna åberopade 24 § icke högre graderar an
-
2lG
Den i g September.
svarsskyldigheten för ett förfallolöst uteblifvande från de
eleetorsförrättningar och förstärkta Utsk., hvilka hafva R.
St:s afgörande-uätt sig Uppdragna, och der personalens fulltalighet
är ett vilkor för förrättningens fullbordan, än det,
jemnförelsevis till sina följder, mindre betydande af ett partielt
uteblifvande från sådana electörsforrättningar och Utsk ,
sorn genom en trägnare sysselsättning Under hela riksdagens
lopp fordra större uppoffring af tid och möda, och der en
saknad fulltalighet icke lagger hinder för målens behandling;
2:0 att samma § icke medför något åläggande för Riddarhusets
ledamöter att anmäla eller låta anteckna afresa
från riksdagsorten, eller ett af andra orsaker uppkommet
atlagsnande från allt deltagande i riksdagsförhandlingarna,
såsom längre tids sjukdom, Uthållande embetsgöromål m. rn.,
hvarigenom uppropen vid Voteringarna af en mängd öfverflödiga
namn obefintligt upptaga tiden och dessa frånvarande
ledamöter ofta blifva till utsktsledamöter utvalda, hvarigenom
oreda uppstår, sorn genom ofdningsstadgar i detta
fall så lätt vore förebyggd.
Hr Silfverhjelm tilläde muntligen:
Jag kari icke dela Frih. Boyes åsigt, att man skulle äga
rättighet första gången ansvarslöst vara frånvar. vid sammanträde
af Nämnd eller förstärkt Utsk. För min skulle jag
tro, att ett sådant uteblifvande borde medföra förlust af
förtroendet. Jag föreställer mig jemväl, att en större uppmärksamhet
uti i fråga var. afseende skulle iakttagas, ont
Utsk:sordföranderne fullgjorde deras pligt att använda sådana
personer, hvilka icke tillstädeskommo vid utsktssammanträdena.
Nu har jag knappt hört någon enda sådan anmälan
, oaktadt vi alla veta, att ledamöter saknas vid hvarje
sammankomst. Jag hemställer till Ridd.Utsk. att utarbeta
tjenliga stadgaoden till förekommande af den rättvist öfverklagade
o,lägenheten.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag anser det åligga mig, i
egenskap af ordförande uti förstärkta BancoUtsk., att tillkännagifva,
det Utsk. nödsakades att inställa dess sednaste
sammanträde i anseende dertill, att 8 ledamöter af R. o. Ad.
saknades. Förhållandet väckte en allmän ovilja såväl hos
de ofrälse Ståndens ledamöter Som hos de närvarande af R.
o. Ad , och det blef mig särskildt uppdraget att inför Ståndet
framföra denna missbelåtenhet, under begäran att åtgärder
malte vidtagas till förebyggande af dylika händelser.
För min enskilda del får jag uttrycka det obehag, hvarmed
jag nödgades, i den plats jag innehade, emottaga skarpa anmärkningar,
särskildt ställda emot detta Stånd. Utsk:s ändamål,
att nemi. endast votera öfver bestämda frågor, trodde
jag icke medgifva såsom formeoligt, att discussion i något
ämne der öppnades. Något svar följde således icke på de
framställda anmärkningarna; men det må nu vara mig tillåtit
att
Den 19 S e{> t e m ber.
alt förklara, det jag icke anser R. o. Ad. vid denna riksdag
liafva, såsom Stånd Letraktadt, motsvarat pligterna af det
sjelfskrifna representantkallet. För närvar, tror jag knappt,
att en sextondedel af antecknade ledamöter äro i staden,
oell jag ber att till prot. få förklara, huruvida det icke
snart nog må synas stå så till, att de sjelfständig» af Ståndet
anse sig skyldiga att afhålla sig från Riddarhuset, för
att icke' nödgas se deras sjelfständighetskansla alltför ofta
sårad. 1 anledn. af hvad här blifvit v 11 vad t, oell då en
ledamot anklagat Utskts ordförande att hafva vanvårdat deras
kall, får jag erinra, ätt det icke torde anses obilligt, om
Inan fordrar, ätt den, som vill framträda med en så beskaffad
anklagelse, derförinnan något närmare underrättar sig
Om verkliga förhållandet. Han skulle då i närvar, fall funnit
, att t. bxi jag särskildt hös Kr Gr. o. Landtm, anmält
de ledamöter, soni varit frånvarande, oell begärt, att nya
val i deras ställe malte ske.
Gr, von Fersen? Hans: Jag hegärde ordet i anledn.
af Frih. Boves motion. Jag vill icke motsätta mig, alt correcliv
uppställas mot uteblifvande från Utslcn såväl af R.
o. Adis som de öfriga Ståndens ledamöter; men jag anser
mig pligtig förklara, att defecterna icke blott tillhöra detta
Stånd, utan äfven de öfriga. Bevilln Utsk. har, i följd af
afsägelser, under 8 dagar varit ofulltaligt ; cöll att ordföfaiiderne
icke genast anmäla äbsenserna torde icke böra läggas
dem till last, särdeles då matti erinrar sig bruket från förra
riksdagarna, För min del tror jag icke, att ordföranderne
böra så uppfatta deras kall, utan söka i möjligaste män bereda
ärendernas fortgång,- äfven om en eller annan ledamot
skulle vara borta. -Hvad angar Frih. Boves motion och de
Cöndiiitlistor, han def föreslagit, nödgas jag bestrida densamma.
Anteckning å närvar, ledamöter skei- vid hvarje
sammanträde; men ofta äro ända lill 16 a 18 ledamöter
frånvarande, och cancelltets lid är verkligen mera upptagen,
än att densamma skulle medgifva sådana vidlyftiga uppgifter,
sorn Frih. Boye åsyftat. I Bévilln.Utsk.. finnas nu utaf
betjeningen endast två friska. Två äro sängliggande tfch andra
äro' halfsjuka, öm jag så får säga. Att uti en sådan
tid ärenderna icke kunna gå lika fort, är klart; och då man
låter 8 ä 10 dagar vid Påsk; Midsommar etc. gå overksamt
förbi, förundrar det mig i sanning, ätt mati pu, då så giltiga
skäl för stagnation förefinnas, uppstämmer en sådan högljudd
klagan. Jag vill icke bestrida remiss å motionen; men
jag förmodar, att Ridd.IJtsk- får svårt vid att förelägga Hiskin
att föra några arbetSjournaler för att af Stånden granskas.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Då jag har den
äran att vara ledamot i förstärkta StatsUtsk-, nödgades äfven
jag dela de förebråelser emot mitt Stånd, som i går
ti fi. -iS
Den 19 S e pt e m li e r.
yttrades. Af aktning för grundlagarna afhöll jag mig då
från att svara; men jag hade eljest icke skolat underlåta uttrycka
min förundran deröfver, att just det Stånd, som i anseende
till den rådande farsoten sökt tillvägabringa prorogering
af riksdagen, nu så starkt apostropherat it. o. Ad.
för det ledamöter af Ståndet råkat ut för så beskaffade hinder,
som af nämnde Stånd ansetts böra föranleda afbrott af
alla riksdagsgöromålen. Åtminstone hade jag trott, att missnöjet
kunnat yppas i mera grannlaga valda uttryck. Hvad
nu beträffar Frih. Boyes motion, tviflar jag icke på välmeningen
deraf, men tror, att motionen icke är fullt öfverensstämmande
med grundlagarna. 79 § lliksd.Ordn. stadgar
nemi. redan correctiv uti det ifrågavar. afseendet; och för
att åstadkomma andra torde derföre motionären behaga i
laglig väg söka ändring i nämnde §. Jag vet, att det tillhört
mig, såsom främste ledamoten af Constit.Utsk., att tillse,
det berörde § fullgöres; men jag får förklara, att då jag
undantager BondeSt., hafva i öfrigt nteblifvanden från de
andra Stånden lika ofta ägt ruin som från K. o. Ad., och
jag skulle tro, att en ordförande icke bör vara så noga med,
om en eller annan ledamot af B. o. Ad. vöre borta, då man
besinnar, att R. o. Ad. äro sjelfskrifna riksdagsmän och,
jemte pecuniära uppoffringar i och för sitt vivre på riksdagsorten,
äfven nödgas, utan ersättning, försumma egna
angelägenheter å hemorten, då deremot de öfriga Stånden,
efter förrättade val och emot bestämd ersättning, åtagit sig
riksdagsmannakallet. Lägger man härtill jemnförelsen emellan
de upplysningar, en ordförande gemenligen får emottaga
af ledamöterna från R. o. Ad., och dem de öfriga Stånden
meddela, tror jag, att det kommer att visa sig, att R.
o. Ad:s ledamöter,, oaktadt visserligen tätare uteblifvanden,
än mari skulle önska, likväl hafva fullt ut så stor del i arbetet
söm något af de andra Ståndens. Jag säger detta öppet,
emedan jag alldeles icke vill cajolera de öfriga Ståndens
ledamöter på R. o. Ad:s bekostnad. Emedlertid, och
då jag tror, att de stadganden, semi finnas, äro uti ifrågavar.
afseende tillfyllestgörande, åtminstone så vidt ansvarslagar
kunna i denna väg något uträtta, afstyrker jag dea*
ifrågaställda ändringen af grundlagen.
Frih. Cederström, Jac.: Jag hegärde ordet i anledri.
af frih. Boyes motion, och får börja med att erinra derom,-  att def faller af sig sjelf, att anteckning äger rum öfver hvilka
ledamöter sorn äro närvar, vid ulsk:ssainm»nträdena. För öfrigt
innehåller Ridd.Ordnf. i 24 ”Bänkman,- elector eller
”ufsitsiedamol må, utäri laga förfall eller erhållen ledighet,-  ”icke uteblifva från bänkmännens, electorernas eller ufsk:s”sammanträde
vid den påföljd, som- i ordningsstadgan särskildt
finnes föreskrifven. Sier det ändock tre på hvarandra
följande sammankomster, vare' häri sin riksdagsmanna-1
Den tg Sep tein ber.
3ig
"rätt för den riksdagen förlustig. Lag samma vare, om
”bänkman, elector eiler utsk:sledamot, utan styrkt laga för”falt,
?.:ne veckor utöfver erhållen ledighet uleblifver; borrande
sådant af bänkmännens, electorernas eller Utsk:s
”ordförander genast hos R. o. Ad. tillkännagifvas.” Enligt
min öfvertygelse innehåller denna $ allt, livad uti ifrågavar.
afseende kan och bör stadgas, och Frih. Boyes motion är
altså öfverHödig. Jag vill dock i anledn. af Gr. Horns och
en annan ledamots yttranden tillägga några ord. Gr. Horn
har uppgifvit, att flera ledamöter af R. o. Ad. varit borta
från förstärkta BancoUtsk. Om dessa ledamöter hade förfall,
har Hr Gr. förbisett sitt åliggande, då han anmälde
deras bortovaro. Hade de åter icke laga förfall, så borde
Hr Gr. icke blott anmält, att åtta ledamöter uteblefvo, utan
jemväl hvilka dessa voro. Hvad beträffar jemnförelsen emellan
R. o. Ad:s och de öfriga Ståndens arbete såsom utsk:sledamöler,
så torde det vara brist på kännedom om TJtskjns
göromål att ens ifrågasätta en sådan jemnförelse, och dessutom
äro ledamöter af de öfriga Stånden lika ofta fiorta
som de af R. o Ad. Men ordföranderne böra derföre icke
undandraga sig att fullgöra, hvad lag bjuder, och sålunda
anmäla försummelserna , på det Ståndet och icke utskrsordföranden
må afgöra, om den försumlige bör bibehålla sitt
förtroende eller icke; och detta gäller icke blott i afseende
å R. o. Ad., utan äfven de öfriga Stånden. Jag tror, att
någon ny lagstiftning i detta fall icke erfordras, om man
tillämpar den, sorn redan linnes.
lif Silfverhjelm: Den vederläggning, hvarmed Gr.
Horn och Frih. Cederström emot mig framkommit* år oriktig
derföre, att den grundar sig på ep oriktig uppfattning af
hvad jag yttrat. Jag Jiar icke sagt, at.t R. o. Ad. ensamt
är felaktigt; men jag har sagt, ptt de öfriga Ståndens försummelse
icke kan rirsägta JL o. Adis, Hvad Gf. Horn yttrat,
som skulle jag gjort någon anklagelse emot utsk:sordförapderne,
får jag endast hänvisa honom till hvad jag i det
.afseende! anförde, och hvarmed jag afsåg sådana tillfället!,
der en utskrsledampt uteblifyjt mer jin 3;ne gåpger, hvarefter
de böra inför Stånden nominalini anmäla», på det 24
^ Ridd.Ordn. må å dem filläpipas. Att en sådan anmälan
sker hos Landtm, är ingalunda nog. Jag kan jcke, lika
pi.ed Frjli. Ehrenborgh, finna någon uysägt deruti, att R. o.
Ad. representerar sjelfskrifvet och utan ersättning; ty hm'
jag inträdt i utöfning af ett kall, bör jag fullgöra clet, utan
afseende på min enskilda fördel eller olägenhet deraf. För
öfrigt .och såsom tillägg till Frih, Bpves piotion, föreslår jag,
att det må bestänimas, det alla ledamöter, spm resa hort, böra
anmäla sådant och förteckning derå vara 3tt tillgå i Ridd--  cancelliet, på det man vid upprättandet af vallistor ina veta
hvilka sorn äro näryar. eller icke.
Den iij September.
Frih. Boye: Jag ber. att fa bemöta några epiot min
motion framställda anmärkningar. Det var ganska bebänr
digt af Gr. v. Fersen att gifva åt de ifrågastä.llda diarieutr
dragen namn af conduitlistor, för att såmedelst göra deni
motbjudande. Man har
öfver frånvarande. Nå väl! Kan det val vara något undt
uti, att utdrag göres utur dessa anteckningar? JJet har förundrat
mig, att Frill. Ehrenborgh funnit motionen stridande
emot Riksd.Qrdn. Jag kail icke finna sådgnt; men jag skali
likväl mitigera min framställning lill angifvande endast af det
ändamål, att R. o. Ad. må få veta, huru de fullgöra sitt förr
troende, som dermed blifvit hedrade. Jag hemställer, om
det kan strida emot grundlagarna? Kan man väl neka Stånr
det att hafva controll på sina egna ledamöter? Slutligen
ber jag att. få förklara, det jag visst icke lägger ptsklsordförandcrne
till last, att de icke vilja spela rolen af deiatorer
öfver sina kamrater. Bristen ligger i lagen, och derföre
liar jag begärt ändring deri. Örn en 2-r:drssedel kan man
bry sig föga; men om Ståndet erhölle uppgift på de ledamöter,
som försummade sig, tror jag, att sådant komme att
verka vida kraftigare. Man säger val, att de öfriga Ståndens
ledamöter äro lika försuhdjga som R. o. Adis. Det
må vara Men det egnar oss, såsom det första Ståndet, att
i det rätta söka gå framför de Öfriga; oell om man nu
skulle låta frågan förfalla, utan att vidtaga någon åtgärd
till den öfverklagade bristens aflijelpande, skulle allmänheten
tro , att man icke blott vill försvara bristfäiligheterua,
utan äfven Önskar deras fortfarande.
Gr. von Fersen: Jag instämmer med Frih. Boye deri,
att sedan motionen blifvit vackt, bör den icke undertrycka»
genom en vägrad remiss, och jag vill altsg icke ein.otsätta mig
densamma; men det må ursägtas mig, att jag tror, det motionen
är öfverflödig. Hvad beträffar det Öfverklagade uteblifvandet
af R. o. Adis ledamöter, kail det hafva flera orsaker,
bland andra den, att ledamöter kunna sitta hemma
och arbeta ut förslag, för att derefter sönderstympas i Utsk.
af de öfriga Ståndens ledamöter. Jag hemställer, hvilket
som är mest nyttigt, antingen det förra eller det sednare
arbetet? Dessutom iakttaga de öfriga Stånden det bruk att
hålla suppleanter till hands i Utskm för att inträda, så snart
någon ordinarie ledamot bortgår. Jag vj 11 erinra mig, att
3a ledamöter af ett Stånd sålunda voro på en gång till
hands för Utsk. Denna åtgärd kan R. o. Ad. icke vidtaga,
och jag leranar derhän, huruvida det är grflndlagsenligt, att
de öfriga Stånden göra det. Jag har t. o. ni, hört berattas ,
att ett Stånd kommit öfverens att manngrant vara tillstädes
för att suppleera vid förstärkta Utsk. I anleda, af hvad
Frih. Cederström anmärkt emot utskisordföranderne får jag
förklara, att jag aldrig-iner än en gång, nemi. nu, då Gr.
I) t ät i § Sept e m I) e r.
221
liom gjort det, hurt några anmälanden till Stånden afgifvas,
att ledamöter varit frånvar. från Utskm. Jag tror ock:-  så ej, att c|i ordförande bör det, då sådant icke tillförne
blifvit iakttaget och lian aitså koni ine att i detta grannlaga
fall utgöra undantag. Frih. Cederström har synts åsyfta,
sorn skulle det vara ordförandernes skyldighet att ingå med
rapporter jemväl till de öfriga Stånden; men i 79 § Riksd r
Ordn. står likväl tydligen, att den främste, hvar för sitt
Stånd, skall tillkännagifva sådant.
Gr. Horn: Frih. Cederström har förebrått mig i afseende
å det förhållande, som inträffade i går i förstärkta
BapcoUtsk. Jag hemställer, huru det är möjligt för en ordlörande
att vinna upplysning, huruvida ledamöterna äro i
tillfälle aLt infinna sig eller icke, då det beror på talmannen
alt sammankalla till ett sådant Utsk. Jag har till Hr
Landtm, öfverlemnat en uppteckning af de saknade ledamöternas
namn. Jag känner bestämdt, att sex af deni ägde
laga förfall. Huruvida de återstående arne möjligen kunnat
komma, vet jag icke. Jag tror, att de flesta uteblifvanden
härleda sig derifrån, att sådana personer väljas, sora icke
särdeles interessera sig för att deltaga i riksdagsärenderna.
Gr. v. Fersen har åberopat den praxis, alt prdföranderne
icke pläga anmäla inträffande försummelser, och han har
synts tro, att det vöre mindre riktigt att sätta sig emot bruket
i denna del. Min regel i allt är att ställa mig lagen
till efterrättelse, der den finnes, och jag har alltid hatat arbitrage!.
Derföre har jag anmält de ledamöter, som rest
från staden, utan att derom underrätta. Det kan icke vara
annat än ett stort fel i Representationen, att Riddarhuset
ser ut såsom vi se det nu; och jag skulle tro, alt det vöre
Ståndet mera värdigt att just vid denna period snarare infinna
sig pä riksdagsorten, än aflägsna sig derifrån. Yäl säger
man, att enskilda angelägenheter, familjeförliållapden etc,
fordra ens närvaro; men jag hemställer, om det är ridderligt
att för dessa öfvergifva det allmänna?.
Frih. Ehrenborgh: Frih, Gederström påstod, att det
ålåge ordföranden i förstärkta BancoUtsk. att , i händelse de
från Utsk. pteblifna ledamöterna icke haft laga förfall, du
nominatim uppgifva dem för Ståndet. Jag vet icke, hvarifrån
Frih. slutat sig till detta påstående. Från 79 § Riksd.-?
Ordn. är det icke hemtadt; ty der står, att anmälnibgen
skall ske först efter 3:ne gångers förfallolöst uteblifvande.
Orsaken till anmälningen låg nu i de öfriga Ståndens grundlagsvidriga
förfarande att Öppna en disqussjon för att apostrophera
R. o. Ad.
Jag ville besvara några anmärkningar af Frih. Roye;
men jag anhåller, att derförinnan den del af Frih:s motion
må blifva uppläst, som angar stadgande, att en ledamot cl
-
Den 19 September.
ter 2:ne gångers förfallolöst uteblifyande från Utsk. må anses
sin riksdagsmannarätt förlustig.
21 dra punkten af Frih. Boycs skriftliga anförande upplästes.
fSs Frih. Ehrenborgh: Utaf den verkställda uppläsningen
lärer det yisa sig, att jag ingalunda misstagit mig i min
uppfattning af motionen, och jag qvarblifver således vidden
tanka, att motionen är rakt stridande mot 79 § Riksd.-  Ordn., sorn stadgar äfveptyret af riksdagsmannarättens förlust
först efter 3:ne gångers försummelse. Att inskränka
detta genom ett stadgande i RiddOrdn., mäste vara grundlagsstridigt.
Så synes det åtminstone mig. I anledn. af Hr
Silf.v.erhjelms yttrande, som skulle jag oriktigt uppfattat R.
o. Ad:s kall, då jag ansett uteblifyande från Utsk. af ledamöter
från detta Stånd val’,a mera ursägtligt derföre, att de
icke aro valda och åtnjuta arfvoden, får jag erinra, att jag
ingalunda förbisett hvarken vår pligt i omförmälda afseende,
ej heller att densamma oftast iakttages; men om den skulle
fullgöras så noggrannt, som här önskas, blefve följden den,
att skickliga personer, sopa jcke kunde öfvergifva sina tjenster,
nödgades vägra emottaga ledamotsplatsen i Utsk., hvaraf
åter följde, att dessa blefve sämre organiserade; ty med
all aktning för de öfriga Stånden mäste jag likväl förklara,
att man gemenligen bar det bästa biträdet i Ulsk:n af
ledamöterna från R. o. Ad. Undantag finnas visserligen,
men i allmänhet är förhållandet icke sådant; och jag Eluser
mig skyldig att uttrycka min öfvertygelse i denna del, då
man så hårdt velat klandra detta hus. Ofta kunde man
visserligen önska att seUtskm annorlunda organiserade; men
jag tror likväl, att det är orätt att tillåta sig beskyllningen,
att bristen härleder sig från pligtförgätenhet.
Hy af Ekenstam, Isr.: Jag får upplysa, att en noggrann
anteckning föres öfver frånvarande ledamöter i Bevilln.
Utsk,, och jag vågar åberopa denna; ty hittills har jag
alhild yarit närvarande, då jag icke haft laga förfall. De
öfriga Ståndens ledamöter hafva visserligen ofta varit till
antalet defecta, fastän tillfälliga suppleanter ofta ersatt va
capcerna.
Jag tror visst, atf Frih. Boyes motion är välment;
men den är icke behöflig, såvida det stadgande, sorn
redan finnes, med noggrannhet handhafves. För öfrigt får
jag fästa uppmärksamheten derpå, att det redan är strängare
äfventyr ippt uteblifyanden af R. o. Ad:s ledamöter än
af de öfriga Ståndens; ty uti 79 § Riksd.Qrdo- står, att om ledamot
i Utsk. förfallolöst pteblifver flera än 3 gånger, är han sin
riksdagsmannarätt förlustig; men i afseende å R. o. Ad. hänvisas
ti(l RiddOrdn. och der stadgas, att riksdagsmannarätten
för Joras, då försummelse ägt rum ppda«t 3:ne gånger.
Potia är jpgälunds tvetydigt; °°b pär det sålunda finnes
Särskildt stadgadt strängare påföljd för uteblifyande af det
Den in September.
Stånd, som utan ersättning bevistar riksdagarna, synes det
vara ganska tillräckligt. Jag förenar mig derjemte med Frih.
Ehrenborgh deruti, att man bör fästa afseende å det större
biträde, Utsk:n äga af R. o. Ad:s ledamöter, och finnér motionen
fullkomligt öfverflödig.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag mäste utbedja mig någon
uppmärksamhet å Frih. Boyes motion. Det är lätt att
inse, hvarifrån den härleder sig, från den böjelse nemi., att
då det inträffat, att utsk:ssa mm ari träden måst upplösas i anseende
dertill, att R. o. Ad:s ledamöter icke varit fulltaliga,
vore meningen att återställa det förtroende, hvaraf
Ståndet såmedelst kari anses hafva gjort sig förlustigt; men
jag hemstället' till motionären och hvari och en (jag säger
hvar och en derföre, att vi alla bidraga till val af utsk:sledamöter),
om det ej ligger något nedslående för Adeln uti
denna motion. Jäg har icke hört, att någon ledamot i de
andra Stånden föreslagit några nya åtgärder för alt tillse,
att utsk:sledamöterna fullgöra sin pligt. Det vore verkligen
oväntadt, om R. oj Ad. skulle göra sig förtjent af motioner
i sådan syftning; men efter Frih. Böyes sätt att se borde en
fiscalisation inrättas öfver utsk:sledämötefna. För min del
skulle jag då gerna undvara ett så halft förtroende'; och ehuru
jag ogerna talari orri mig sjelf, kan jag likväl icke undgå
att förklara, att då jag sjelf är utsk:sledämot, jag anser motionen
kasta skugga äfven på mig. Jag hade verkligen väntat
mig, att motionären sjelf skolat inse det sårande i förslaget,
saint sålunda funnit; att han icke dermed bort framträda
; och om ömtåligheten någööstädes skall finnas, måste
det väl vara hos ledamöterna af Adeln, der ära och tro
alltid haft sitt förnämsta' hemvist. Jag instämmer således
fullkomligt med Frih. Ehrenborgh och tror det vara min
rätt ätt tillägga, att då jag under föregående riksdagar varit
ledamot StatsUtsk., har jäg der sett ledamöter af de andra
Stånden dels välja utsk:ssammäriträdena till sin hvilotid,
dels af starka middagar finnäs alldeles Ötjenliga till deltagande
i arbetet. Orsaken till de oofdningar, sorn kunna
inträffa 1 afseende å bortovaro från Utskar af R. ö. Ad:s
ledamöter, äro dels sjukdomsförfall och dels afresor, måhända
utan föregången anmälan; men båda omständigheterna
kunna äfhjelpas genom utseende' af tillräckligt antal suppleanter;
äfvensom jag tror, att mari, innari sammanträde anslås
till förstärkta Utsk. och dylikt, höri söka underrättelse
öm hvilka soini äro i tillfälle att inställa sig ellef ickeV Då
riri utaf de 8; som uteblefvo! från förstärkta BancötJtsk.,
endast i kunnat lillstädeskonfmä, torde det tydligen inäes,
att det icke berott på riågori enskild att förekomma,
hvad som hände. Ett ytterligare' skäl för att icke' stadga
åträngarC äfventyri är jemväl svårigheten att erhålla utsk:siedaaiötept
Penna måste' nödvändigt ökas/ ju starkare band
Devi ig September.
man lagger på sådana befattningar. De, sorn arbeta i Utsk:n,
torde icke vara särdeles angelägna om förtroendet, och
icke blott embeten nten äfven andra befattningar måste ofta
åsidosättas för ledamotskap i Utsk. \ och hurti skulle man
viii kunna jemnföra förhållandet med någon enda af H. ö.
Ad:s ledamöter emot det t. ex. med en prost, som ligger här
såsom riksdagsmän. En adjunct sköter hans pastorat, och
sjelf har han utom sin riksdagsmannabefattning ingenting
annat att görd, än att måhända skrifva några bref. Jag
skulle vilja vända mig till motionären sjelf, öm jag hoppades
att vinna framgång för något sätt ätt utplåna allt spår'
efter hans motion; meri nu lärer den väl atla fall komma
att qvarstå i profår, och jag bestrider då blott remiss derå.
Hr Hjärne, Harald: Jag kan icke anse motionen för
R. o. Ad. förnärmande, likasom det icke går någons värdighet
för nära att erkänna, hvad som är sanni. Ett orätt-3
vist klander är lätt att smälta. Jag har derföre med likgiltighet
hört de mindre grannlaga tillmålen, som R. o. Ad.
lått uppbära från ett annat Stånd, och förundrar mig endast
deröfver, att häri särdeles utmärkt sig just den ledamot,
som, enligt hvad allmänt kändt är, sjelf uppenbart
brutit emot grundlagen derigenom, att han bortrest utan
tillstånd. Orättvist måste det alltid blifva att klandra, en
hel Corporation för det någon enda kan hafva försummat
sig. Visserligen kan jag icke neka, att jag trott mig finna,
det flera skott sitt kall med likgiltighet och att det varit
bekymmersamt för mig, som för första gången utöfvar mitt
representantkall och om ett sådant gjort mig helt andra begrepp,
än jag sedermera frinuit i allmänhet tillämpas af
många inom R. o, Ad., att finna, det en sådan likgiltighet
skall äga rum. Frihma Ehrenborgh och Cederström hafva
nämnt, att försummelser jemväl i de öfriga Stånden ägt
rum; men jag anser det icke värdigt R. 0. Ad. att pä sådant
sätt qvitta. Jag biträder motionens åsyftning, mert
skulle nästan tro, att ändamålet redan i och med denria
discussion vunnits. Skulle likväl remiss komma att äga rum ,
hemställer jag till Utsk., ehuru med stort obehag, om icke
det lämpligaste éorrectivet torde träffas uti bestämmande af
betydliga periningeböter.
Frih. Cederström: Frih. Ehrenborgh har ställt till
mig den fråga: hvarföre uteblifvanden från förstärkta StatsUtsk,
skola anmälas. Stadgandet i 24 § Ridd.Ordn. omfattar
alla Utsk. och således jemväl de förstärkta. Gr. Horn
har besvarat min anmärkning dermed, att han sagt, det hart
till Landtm, uppgifvit de uteblifna personerna. Jag har deremot
ingenting att invända, helst Gr. Horn ännu icke varit
i tillfälle att inhemta, huruvida förfall ägt rum eller icke,
samt derförinnan ej ägt rätt att göra något anmälande. Då
för
-
Den 19 September.
225
förhållandet blir utrönt, hoppas jag, alt Landtm, uppdrager
åt fiscalen att fullgöra, hvad ordningsstadgan bjuder.
Gr. von Fersen: I anledn. af Gr. Horns uppfattning
af mitt yttrande får jag förklara, att jag ingalunda velat på
honom hvalfva någon beskyllning för att utöfva delatorsskap
i det Utsk., der han är ordförande; utan var det endast i
anledn. af Frih. CederstrÖms föregående anförande, som jag
sade, att jag icke hört någon ordförande, mer än nu Gr.
Horn, göra anmälan af den ifrågavar. beskaffenheten. För
öfrigt, och då hår så mycket blifvit taladt om pliktbe
stämmelser,
diariiutdrag etc., får jag tillkännagifva, att
prot:n i Utsk:n gerna må vara att tillgå för Ridd fiscalen;
men jag ämnar icke åtaga mig, livad Frih. Cederström velat
påtruga Utsk:sord förander ne såsom skyldighet, att nemi.
hålla undersökningar, huruvida frånvarande ledamöter kunnat
äga förfall eller icke. Derjemte protesterar jag emot,
att Ridd.Ordn:s stadgande uti ifrågavar. afseende må äga retronctiv
verkan. Flera kunde då obilligt komma att förlora
sin riksdagsmannarätt. Hvad mig enskildt beträffar, har
jag aldrig varit borta, utan då jag baft laga förfall.
Frih. Roye: Jag hade i sanning trott* att, då en ojäfvad
erfarenhet ådagalagt, att de i ordningsstadgan Uppställda
correctiver äro ötillräckliga, det icke skulle anses såsom
något klandervärdt, att man sökte rättelse i det felaktiga
genom en ändring i Ridd.Oldo.; men då detta blifvit bestridt,
får jag ånyo eiima, att jag lemnat åt IJtsk. att mitigera
motionen så vida, att det endast blefve fråga om att
protm, innefattande anteckning om ledamöternas frånvaro eller
närvaro, borde till Ståndet ingifvas. Jag hoppas, att
en sådan åtgärd blefve tillräcklig. Hr Lagerhjelm har uppmanat
mig att taga hans anförande i öfvervägande, och
jag får då i anledn. af detta anförande förklara, det min
afsigt ingalunda varit, att någon ledamot borde af Ståndet
förödmjukas. Mitt syftemål har tvärtom varit att afleda sådana
förödmjukelser i offentliga blad och från de andra
Stånden, och dermed tror jag, att R. o. Ad. skulle vara
ganska väl betjent. Jag qvarblifver altså vid min motion
och yrkar derå remiss, hvilket icke lärer kunna vägras.
Slutligen får jag förklara, det jag aldrig trott, att något lagstadgande
kan komma att verka retroäctivt. Hvad söm skett
må gerna vara glömdt; men jag har velat förekomma dylikt
för framtiden.
Frih. Stjerncrona, Dåvö Äfven jag nödgades i går
dela obehaget af de beskyllningar för, utan skäl, orsakad
tidsutdrägt, som från de öfriga Ståndens ledamöter emot R.
o. Ad. riktades. För min individuella känsla minskades detta
obehag visserligen af öfvertygelsen, att klandret, åtminstone
för tillfället, vär obefogadt och ©rättvist. Sex utaf
i3 II. " 39
Den 19 September.
de frånvar. ledamöterna voro nemi. sjuka i cholera. Dem
kunde förebråelserna icke drabba; de närvar, lika Hiet.
Tvenne af de bortovarande skulle möjligen böra anse sig
träffade, ty jag vet icke bestämdt, om dessa hade förfall.
Emedlertid torde det visa sig häraf, att uraktlåtenheten hufvudsakiigast
bestod i en möjlig brist på förutseende; och
jag hemställer derföre till Hr Gr. o. Landlm., om icke för
framtida tillfällen ett större antal suppleanter må utses till
de förstärkta IJtsktn.
Det hade visst icke varit svårt, men det var för det
mera grannlaga sinnet motbjudande att i går ingå i svar på
de så beskaffade anmärkningar emot R. o. Ad., som för det
första, der de gjordes, voro grund lagsstridiga, och för det
andra icke angingo sak, utan person; men jag tror, att R.
o. Ad. ådagaiade en riktigare takt, då dess ledamöter icke
inläto sig i något svaromål,- hvilket, om det än synts böra
utfalla segrande, likväl alltid mäst påföras öfverträdelse af
både grannlagenhetens och formernas fordringar. Hvad angår
Frih. Boyes motion, tror jag, att om ordföranderne, på
sätt Gr. Horn manligen förfarit, följa sin pligt att tillkännagifva
förfallolösa uteblifvanden, skola de stadganden, som
finnas, vara fullkomligt tillräckliga. Lika med min gamle
redlige vän, Ilr Lagerhjelm, hemställer jag till motionären,
huruvida Iian icke sjelf inser, att, med iakttagande af ofvanomförmälda
föreskrifter, ett tillfyllestgörande cörrectiv
finnes. Intet ondt utan något godt, säger man £ och jäg skulle
vilja tro, att redan denna discussion kommer att medföra
den verkan, att några förfallolösa uteblifvanden icke vidare
lära vara att befara. Jag instämmer således med Hr Lagerhjelm
och tror, utan att betvifla, det ju Frih. Roye föreställt
sig att gagna med sin motion, den innefatta någonting
sårande för Ståndet. Jag öfvergår nu till den tredje omständigheten,
i afseende hvarå anmärkningar blifvit framställda,
den nemi., att man velat förebrå Electorerna, det
de valt sådana personer, som, fastän de icke uppfylla förtroendet,
likväl ej afsäga sig detsamma. Jag ber då att få
erinra derom, att då Electorerna måste sammanträda en h
två gånger i hvarje vecka för att utse ända till 12 ledamöter
hvarje gång, inträffar det verkligen, att man ofta, med
matrikeln i hand, får tacka Gud, om man kari få de lediga
platserna fyllda, om äfven med förbiseende måhända någon
gång af sakeus fordringar för formens.
Frih. Ehrenborgh: Frih. Boye har sagt, att remiss
å motionen icke kan vägras. Jag påstår motsatsen. Sådant
beror nemi. å ena sidan af Ståndet, huruvida det vill medgifva
remiss, och å ilen andra af Hr Gr. o. Landlm. , huruvida
han anser motionen grundlagsvidrig och derföre'
vägrar prbpos. å densamma. Vidare har jag intet att til
-
D eli 19 5e {> te ra ber.
217
Gr. Horn: Äfven jag önskade, atl motionen måt
te
förfalla, emedan en remiss deraf till Utsk. skulle innebära
den opinion, som skulle de correctiv , hvilka i
grundlagen och ordningsstadgan redan finnas, icke vara
tillfyllestgörande. För min del skulle jag tro , att
hvarje ledamot, som anmäler sig till erhållande af inträdespollett,
har förbindelse att icke resa hort utan föregånget
tillkännagifyande derom hos Landtm.; och skulle han
icke göra det, är det hans skyldighet att föranstalta, det
han så tidigt erhåller underrättelse, i händelse han blir vald
till utsk:sIedamot, att han antingen kan afsäga sig förtroendet
i nästföljande plenum eller ock får nöja sig med att underkasta
sig följderna af uleblifvandet. Om personerna verkligen
ärr» närvar, vid riksdagen, men likväl afhålla sig från
Utskm, är det ordförandens fel, om han icke söker rätta
sådant genott» anmälan i Ståndet. Correctiv finnas altså.
En ledamot midtemot har synts vilja påstå, att .TI. o.
Ad. vöre fullkomligt saklritt i afseende å de öfriga Ståndens
klander. Jag vågar häruti hysa en annan tanka, och
just den omständighet, att'Electorerna mäste samlas 2 gånger
i veckan, visar, huru R. o Ad. uppfyller sitt kall; och
att någon ledamot, vid ett så vigtigt tillfälle som i går, tillåtit
sig att förfallolöst uteblifva bidrager ock till en sådan
bevisning. Att Ståndets större eller mindre talrikhet hufvudsakligen
beror derpå, om färre eller flera af dess ledamöter
bo i eller nära omkring riksdagsorten, torde ock utvisa,
huru R. ,0. Ad. uppfattar sitt representantkall. Jag
har förut yttrat orsaken, hvarföre de sjelfständigt tänkande
icke vilja uppoffra något af sina enskilda angelägenheter
för att deltaga i riksdagsangelägenlieterna. Det kan
icke nekas, att så är, och klandret, hvars rättvisligliet jag
Ingalunda ämnar förneka, drabbar således tungt dem, som
organisera riksdagarna, och jag befarar, att det ännu förfärligare
kommer att drabba dem, om de fortsatt tilltro sig
att så sköta riksdagarna, att de derifrån aflägsna all sjelfständighet,
Frih. Cederström har klandrat, att jag för Hr
Landtm, uppgifvit de uteblifna. Sådant måtte dock vara
nödigt för att få utrönt, huruvida de haft loga förfall eller
,ej. Jag upprepar min önskan, att motionen må förfalla.
Hr Lägenh jel m: Sedan flera ledamöter önskat, att
jnotionären måtte mildra eller återtaga motionen och åtnöja
sig med den admonition, som uti dess blotta framkomst kan
ligga, men han icke velat derpå ingå, ber jag att få yttra
några ord. Jag hemställer, om det verkligen är motionärens
allvarliga tanka, att hans motion icke är förnärmande,
då den alser, att underrättelser må sökas, huru R. o. Ad:s
ledamöter i Utsk, uppfylla sitt kall, helst han sjelf antydt,
att det skulle ske, på det allmänna bladen sedan kunde fä
upptaga dessa flscalisationer. Är det väl något logiskt sam
-
Den 19 Se pt cm lier.
manliang emellan motionärens förklaring och den i motionen
åskådliga pfsigt. Jag lian åtminstone icke fatta ett så-,
dant sammanhang, och jag skulle verkligen vara tacksam
emot den, som förmådde visa ett sådant. För min del linr
lier jag i motionen en skarp förebråelse, och jag uppmanar
derföre motionären än en gång. I öfrigt skulle jag önska,
att man helt enkelt holle sig till saken och sökte förebygga
lika beskaffade vacancer för framtiden. Medlet härtill finner
inan uti bestämmande af ett större antal suppleanter,
Jag ämnar ingalunda ingå i yttrande, huru R. o. Ad. uppfattar
sitt representantkall, eller om orsaken, hvarföre så
många resa bort och icke anse det v ärd t att här upptaga
tiden med långa discussioner om ingenting. Jag återgår blott
till förnyandet af min hemställan till motionären, att han
må återtaga motionen.
Frih. Boye: För att kunna vägra remiss å en motion,
måste den vara grundlagsvidrig, och jag hade väntat, att
Frih. Ehrenborgh skulle hafva gjort afseende på min förklaring,
att motionen måtte mitigeras derhän, att prot.utdr,
för hvarje vecka må ingå från Utsk:n med uppgift på de
uteblifna. Ingen kan öfvertyga mig derom, alt sådant är
grundlagsvidrigt, och jag skulle anse det svagt, om jag icke
dervid qvarstode. Men så svag är jag icke ; och i alla fall,
om discussionen ej borttages, hvartill tjenar väl då, att fördelarna
deraf skola försvinna?
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag hade icke önskat
deltaga i en discussion, som, åtminstone inför Nationen, icke
fredar R. o. Ad. mot beskyllningen för likgiltighet i afseende
å sådana riksdagsgöromål, som erfordra ett större
arbete. Detta kan icke annat än visa oformligheten af vår
Representation; och tillfallet är icke nu att ingå i detta ämne.
Men då Frih Stjerncrona tycktes vilja fritaga R. o, Ad,
collectivt från de framställda förebråelserna, begärde jag ordet
för att göra några erinringar. Gr. Horn har sedermera
hufvudsakligen förekommit mig, och jag får blott lillägga
den hemställan, huruvida det icke drabbar R. o. Ad. collectivt,
att Ståndet vid val af nämnder utser sådana personer,
i afseende å hvilka man ej känner, om de äro vid riksdagen
elier hindrade af sjukdom. Då endast cn eller annan
gemenligen har besväret af att upprätta de segrande vallistorna,
torde man kunna fordra, att derpå icke upptagas
sådana ledamöter, som äro frånvarande: och jag frågar, om
icke de från sådana orsaker uppkommande uppehåll drabba
den majoritet, som vunnit vid valen. I öfrigt anser jag visserligen,
att de correctiv, sorn finnas, äro tillräckliga, såvida
icke ordföranderne i Utskrn, i hvad på dem ankommer,
bibehålla det hittills följda considerationssystemet; och jag
delar den åsigt, att alla strängare correctiv skulle försvåra
möjligheten att erhålla utsk:sledamöter. Jag tror altså, att
Den 19 Sep tern Ii er.
det vore bäst, att Frih. Boye återtogé sin motion; ty säkerligen
blir den i alla fall icke af Ståndet godkänd, och sjelfva
saken tror jag icke skulle vinna på densamma.
Ilr Silfverhjelm: Jag vill upptaga Frih. Boyes sednaste
modification, att nemi. uppgift å frånvar. ledamöter
borde till Ståndet ingå. Jag tror, att ten sådan åtgärd
skulle leda till scandai, och hemställer altså till Frih. Boye,
ali han må afstå från hela motionen, hvilken här mott sådant
motstånd, och i stället instämma med mig deruti, att
Ridd.Utsk. må uppdragas uppgöra förslag till en så beskaffad
ändring i 24 § Ridd.Ordn., att hvarje från riksdagen sig
aflägsnande Ridd.-ledamot derom förut bör hos Jjandtim gö-r
ra anmälan.
Fri}i. Ehrenborgh: Föregående riksdagars prot. kunna
vittna, att jag aldrig motsatt mig remiss af en motion,
emedan jag ansett 49 § Riksd.Ordn. i sådant afseende så
sällan som möjligt böra begagnas och en motion sålunda
omedelbarligen supprimeras. Deremot tror jag mig icke
kunna biträda till remiss af en motion, som är grundlagsstridig.
Sådant tillhör visst Landtm, att bestämma; men
skulle hans åsigt icke vara , att motionen innefattade en dylik
egenskap, beror det dock på Ståndet att bevilja remiss eller
icke. Jag skulle tro, att då motionen till både innehåll och
syfte ogillas, det då är Ståndet värdigt att supprimera den.
En förändring eller utsträckning i 24 § Ridd.Ordn., på sätt
Hr Silfverhjelm föreslagit och utan förödmjukelser för nuvar.
utsk:sledamöter, skall jag icke motsätta mig; men jag
kan icke för min del medgifva remiss af en motion, som är
öfverflödig och för Ståndet sårande.
Hr Lagerhjelm: Då man omnämnt sammanträdet till
val af Just.omhudsmans suppleant, får jag upplysa, att för-»
fall voro enda orsaken till uteblifvandet. Tio electorer
af detta Stånd kommo i rätt tid; den elfte, ehuru sjelf
sjuk och hindrad af sin hustrus sjukdomstillstånd, inställde
sig jemväl, fast något senare, och den tolfte var uppehåll
len vid en döende väns och anförvandts sjukbädd. Då motionären
icke sjelf förmått inse lämpligheten af att återtaga
motionen, yrkar äfven jag, på grund af 49 § Riksd.Ordn.,
att R. o. Ad. må ogilla motionen och vägra remiss derå
Frih.
Boye: Hr Silfverhjelm har missförstått mig. Jag
har icke sagt, att motionen skulle leda till en retroactiv verkan,
icke några undersökningar om hvad hittills skett.
Emot Frih. Ehrenborgh tröttnar jag verkligen vid att oupphörligen
vederlägga samma sak. Om hans omdöme är jag
fullkomligt liknöjd; men jag hemställer, om det förslag kan
vara förödmjukande för Ståndet, som åsyftar att freda detsamma
från en förödmjukelse, som inskränker sig inom antalet
af 3o dess ledamöter. Jag leurn ar åt sunda förnuftet,
c
a3o Den ig September.
att härpå svara, och då jag erinrar Hr Gr. o. Landtm, oin
hvad Frih. Ehrenborgh så enträget vill glömma, att nemi.
motionen numera endast åsyftar infordrandet af vissa prot.-  utdr. från Utsk:n, behöfver jag väl icke vidare fråga, om
deri kan ligga något grundlagsstridig!. Slutligen och då åtskilliga
utsk:sledamöter upptagit motionen illa, tvingas jag
till en förklaring, hvars framkomst eljest varit klandervärd,
den nemi., att om jag endast haft att fästa mig vid det
klander, som jag hört och läst, hade jag icke vackt motionen;
men det har blifvit mig sagdt, alt uti de öfriga trenne
Stånden motioner i dag blifvit väckta med afseende å ti!I—
vägabringande af åtgärder till förkommande deraf, att R. o.
Ad:s ledamöter icke må uraktlåta deras pligt; och det har
altså varit af nit för Ståndet, som jag önskat, att R. o.
Ad. sjelfva, oförekomna af andra, ville gifva en säkerhet åt
rättelsen,
Gr. Horn: Motionen är icke grundlagsvidrig; men det
är dock icke grundlagsvidrigt att derå vägra remiss, enär
frågan icke är allmän, utan Ståndets enskilda, och sålunda
genast kan afgöras. På denna grund, och då motionen är
öfverflödig, bestj-ider jag remiss derå,
Frih. Ehrenborgh: Jag har till öfverflöd visat detsamma,
som Gr- Horn nu uppgaf; men om något ytterligare
skäi mot motionen finnes, är det just den af Frih. Boye
anförda omständighet, att de öfriga Stånden skola hafva yppat
försök att inverka på R. o. Ad:s sätt att uppfylla sin
pligt. Jag vågar tro, att denna uppgift är ogrundad; men
i osäkerhet derom och af för öfrigt anförda skäl fortfar jag
att yrka afslag å Frih. Boyes motion.
Hr af Ekenstam, Isr.: Frih. Boye har yttrat, att det
skulle vara svaghet, om han frånginge sin motion. Uti
densamma har han dock sjelf ganska loyalt sagt, att lian
gerna ville frånträda sitt förslag, om något bättre kunde
uppgifvas. För 'min del tror jag, att Hr Lagerhjelm och
Frih. Stjerncrona hafva uppgifvit det bästa sättet, och jag tror
jcke, att någon skulle anse det för svaghet af Frih. Boye
att rätta sig derefter. Utgående från hans egen förutsättning,
hemställer jag således, om Frih. Boye icke skulle behaga
finna, att ändamålet bäst vinnes, om Hr Lagerhjehns
•project antages, samt då icke af egenkärlek qyarblifya yjd
sitt förslag.
Frih. Boye: Det är möjligt, att jag missförstått Frih,
Ehrenborgh; rupp jag tyckte mig höra honom så referera
mina ord, sorn hade jag sagt, att de öfriga Stånden ville
inverka på våra beslut. Sådant liar jag icke sagt, utan blott,
att till min kunskap kommit, det de öfriga Stånden skulle
yara betänkta att genom framställning till K. M. söka åstadkomma
åtgärder för att förmå R. o. Ad. att uppfylla sin
I^en 19 Sept era b c r.
pligt. Detta rykte var orsaken till min motion. Omsider,
och då jag är uppkallad af Hr af Ekenstam att vara ordhållig,
får jag förklara, att om R. o. Ad. anser correctivet
af suppleanter vara användbart icke blott för förstärkta,
utan jemväl för de öfriga Utsk:n, afstar jag från min motion.
Hr Dalman: Under förutsättning, att Frih. Boye icke
ämnade afstå från sin motion, begärde jag ordet för att fästa
afseende derå, att, enligt 44 ,§ Riksd.Ordn., det blott är
allmänna frågor, som icke kunna afgöras utan föregången
remiss. Då Frih. Boye nu emedlertid begifvit sig till löfte
om att afstå, men dervid fästat ett vilkor, hvars antagande
strider emot ett redan fattadt beslut, torde något bifall
dertill icke kunna ifrågakomma; hvaremot Ståndet är oförhindradt
att directe afslå motionen, hvilket jag för min
del yrkar.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, föreslog, att Frih. Boyes
motion måtte till Ridd.Utsk. remitteras.
Ropades nej.
II. Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade afslå Frih.
Boyes motion.
Ropades ja.
Hr Silfverhjelm: Sedan Frih. Boyes motion är afslagen,
hemställer jag, det Ridd.Utsk. må anmodas inkomma
med förslag till ett så beskaffad t tillägg till 24 § Ridd. Ordn.,
som jag uppgifvit, samt att discussionen i sådant ändamål
må till Utsk. åtfölja. Jag fortsätter likväl icke detta yrkande,
så vida ej Ståndet enhälligt dertill lemnar bifall.
Frih. Ehrenborgh: Jag begär Hr Silfverhjehns motion
på bordet och önskar, att han måtte uppställa den så,
att man tydligt kan se, hvartut densamma syftar samt oin
den står i öfverensstämmelse med Riksd.Ordn.
Ilr Dalman förenade sig med Frih. Ehrenborgh.
H. Ex, Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att i morgon
komme, i fall R. o. Ad. ej hade något dervid att erinra,
val att förrättas af suppleanter såväl till förstärkta Statssoin
till förstärkta BancoUtsk.; och föreslog H. Ex,, för säkerhetens
skull och då det vöre bättre, om åtskilliga suppleanter
ej blefve använda, än om 119 personer måste förgäfves
sammankomma, att antalet af de nya suppleanter som
skulle väljas, mätte bestämmas till 3o i hvardera förstärkta
Utsk.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag instämmer så
mycket hellre deri, att det af Hr Gr. o. Landtm, pröponerade
antal af suppleanter må utses, som jag vet, att de öfriga
Stånden beslutat, att hela deras personal skall utgöra
a32 Deli 19 September.
suppleanter till de förstäf k ta Utsktn, på det icke undertalighet
må uppstå vid sammanträdena.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag hemställer, öm icke det
större antalet lomme att orsaka svårigheter vid valet, och
huruvida det icke vöre nog, om 20 suppleanter utsåges.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att efter den
noggrannaste beräkning kunde i hvardera förstärkta Utsk.,
om liVar enda ledamot, sorn är frisk, uppkomme, endast det
minst erforderliga antalet nu tillstädeskomma, hvarföre II.
Ex. ansåg det vara säkrast att välja det af honom föreslagna
större antal suppleanter; och hemställde altså H. Ex., att
de suppleanter, sorn i morgon skola väljas i hvardera Utsk.,
måtte bestämmas till 3ö.
Bifölls.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag anhåller, att uti
Ridd.cancelliet må blifva tillgänglig en förteckning på sådana
ledamöter, hvilka äro valbara till det ifrågavar. förtroendet,
på det vallistorna ma kunna upprättas så, att de icke
blifva cassabla.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att den af Hr
Dalman begärda åtgärd redan vore föranstaltad.
Öppnades Hrr Electorcrs lista till val af ledamöter i
Utsk:n i åtskilliga afgångnns ställen; och befuunos hafva
blifvit utsedde till ledamöter i
BevillningsUtskottet:
efter Gr. Lewenhaupt, Mauritz, Gr. Snoilsky, Eredr., och Hr
af Dalström, Gust. Jac.,
N;o 25y Frih. Klingspor, Mauritz,
,, 294 „ Boye, Ludv.,
„ 2041 Hr Von Geise, fullm. Hr Lagerheim, Lars Magn.;
BancoUtskottet:
efter Frih. Lagerheim, Elias, Hr Cederstråle, Jöh. Casimir,
och Hr af Uhr, Gust.,
N:o 4°8 Hr Danckwardt Lilljeström, Jad. Malcolm,
„ i3o6 ,, Söderhjelm, Gust. Aug.,
,, i3i8 ,, Stjerneld, fullm. Hr Bogeman, Joh. Ludv.£
Allm. Besv.- och O eea n. Utsk o t te t:
efter Frih. Skjöldebrand, Knut, och Hr Sparre af Rossvik,
Gust. Mauritz,
W:o i6r Frih. von II6'pken, fullm. Hr vdn Troil, Sam. Gust.,
„ i386 B. Hr Adlercreutz, Gust. Magnus.
Upplästes och lades på bordet nedannämhda inkomna
memor. och betänkm från
Con
-
Den 19 September. a33
ConstitulionsUtskottet:
N:o 34. nied förslag till grundlagsändringar, åsyftande
en ändamålsenligare organisation af Statsrådet;
Lagutskottet:
N:o tio. i anledn. af väckta motioner om ändringar i
K. forördn., ang:de inteckning i fast egendom, d. i3 Juli
i8t8;
N:o 11g. öfver Riksd.fullm. N. Strindlnnds motion, att
stadgas måtte, det afhandlingar, hvarigenom någon förvärfvar
sig nyttjande-rätt till jord eller betingar sig s. k. undantag
eller afkomst af annans fasta egendom, böra intecknas
för att vara gällande.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. a e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 20 September 1834*
Plenum kl. io f. m.
»
FÖretog H. R. 0. Åd. val af ytterligare 3o suppleanter uti
förstärkta StatsUtsk.; och befunnos, efter valförrättningens
slut, dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 92 Gr. Horn af Åminne, Claes Fredr. . . 35 röster.
„ 44 Frih. Wrede, Fab Jac. ...... 35 „
„ 69 „ Uggla, fullm. Gr. Frölich, Dav. . 35
„ i5o „ von Otter, fullm. Frih, Stjernstedt,
Jac. Th. ......... 35
„ 4°8 Hr Danckwardt Liljeström, Jac. M. . 35 „
„ 1149 n Hjärne, Harald ....... 35 ,,
„ 2161 „ af Zellen, Nils Wilh. ..... 35 „
„ 117 Gr. von Stedingk, fullm. Frih. Ceder*-
ström, Jac. ........ 31 „
„ 120 „ Liljencrantz, Gust. Fredr. ... 33 „
,, 131 ,, De Geer, Carl ....... 33 ,,
„ i33 „ Snoilsky, Nils ........ 33 „
„ 161 Frih. von Häpken, fullm. Hr vön Troil,
Sam, Gust. ........ 33 „
„ 170 „ Sack, fullm. Frih. Stael von fiol**
stein, Otto Wilh. ...... 33 „
„ 290 „ von Rosen, fullm. Gr. Lewenhaupt,
Maur
33 „
„ 316 „ von Stedingk, Ludv. Ernst ... 33 „
i3 H. 3o
234
Den 30 September.
N:o 35o Frih. von Schultzenheim, Conr.
Theod.
33 röster.
5)
370 „
von Paykull, Joh. Gust. .
. . ■
33
33
10 Hr
Soop, fullm. Hr Reenstjerna, Abrah.
33
•»
v
263 „
Planting Gyllenbåga, -fullia. Hr Kuy-
lenstjerna, Er. Magn. .
' . V. • •
33
37
33
473 »
Coyet, Carl Fredr. . . .
• . •
33
33
33
2118A. „
Lagerheim, Er. Julius.
• • •
33
33
33
1600 „
Braunerhjelm, Ferdinand .
• •' •'
33
33
37
x636 „
Reuterskjöld, Henr. Fab. .
33
33
33
20l3B.„
Rosenblad, Bernh. . . .
33
3?
33
2o3g „
von Troil, Knut . . . ,
. • •
33
3?
33
2041 „
von Celse, lullm. Hr Lagerheim,
Lars Magn. « . , « ,
33
33
iy
2279 »
af Tannström , Nils Magn.
. . •
33
33
33
2287 „
af Rolen, Joh. Samuel
• • •'
33
33
J3
183 Frih
.von Albedyhl, Carl Gust.
é • •
32
35
33
34i „
Lagerheim, Elias . < , .
. #• •'
32
33
Vidare företog fl. R. o. Ad. val af ytterligare 3o suppleanter
uti förstärkta BancoUtsk; och befunnos, efter valförrättningens
slut, dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 112
Gr. Taube, Gust. Joh. ......
20 röster.
33
126
33'
von Platen, Baltzar .*...#
20 ,,
53
i33
33
Snoilsky, Nils ........
20 „
33
44 Ftih.Wrede, Fab. Jac. ..*...
2°
33
i83
33
von Albedyhl, Carl Gust. . . . .
20 ,,
33
200
33
von Friesendorff, Fredr. .. ..
20 ,,-
33
283
33
Silfverskjöld, Carl ......
20' ,y
33
290
33
von Rosen, fullm. Gr. Lewenhaupt,
Maur. . . . ...... .
20 „■
35
3i6
33
von Stedingk, Ludv. Ernst . * .
2° „
33
3jo
33
von Paykull, Joh. Gust
20 „
33
376
33
Rantzou, Joh. Alb. , . . * . .
2°
33
78
Hr
Wernstedt, Joh. Otto . . . . .
Planting Gyllenbåga, fullm. Hr Kuy-  lenstjerna, Er. Magn. . ....
20 „
; 1
263
33
20 „
33
473
33
Coyet, Carl Fredr. ......
20 ,,
33
20Q)A.„
af Wetterstedt, Niclas
20 „
33
1092
33
Leyonmarck, Joh. Adolph . . •
20 „
33
1111
33
Selfverberg, Magn. Didr. ....
20 „
33
1 »4g
33
Hjärne, Harald .......
Braunerhjelm, Ferdin. .... .
20 „
33
1600
33
20 ,,
33
1877B
31
Carleson, Carl Fredr
20 ,,
33
1925
33
Ehrengranat, fullm. Hr Blomstedt,
Christ. Jac. ........
20 „
33
2001
5 5
af Sil Ten, Lars Gabr. . . . . .
20 ,5
33
2°39
33
von Troil, Knut .......
20 „
33
2041
37
von Celse, fullm. Hr Lagerheim,
Lars Magn
20 „
Den 20 Sep tom!) er.
N:o 2219 Hr Rothoff, Ringer Fredr
„ 2220 „ af Ekenstam, Israel . . • . . .
„ 2247 „ von Schulzen, fullm. Frih. Cederström
, E. A. .
„ 2249 „ Qviding, Bernh. Christopher . .
,, 3262 ,, Hegardt, Christ. Bernh. , , . .
„ 2279 „ v af Tannström, Nils M. , , . .
JI. R, o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 3 e. m.
In fidem prolocolli,
F, O. Si Ifver slo!i>e.
Thorsdagea den 25 September i834.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 6 prot.utdr. för d. 17 dennes.
Upplästes till justering och godkändes ncdannämnda
från Exped.Utsk. inkomna förslag till lt. St:s und. skrifvelser
till K. M., nemi.:
N:o 134. angjdc ett fortfarande anslag för indelta Infanteriets
Ijfmundering till lika belopp, som vid sista riksdag
bestämdes;
N;o 135». angfde ytterligare åtgärder i afseende å förslitna
bancosedlars utbyte i landsorterna;
N:o i36. i fråga om meddelandet af bestämd föreskrift,
huruledes förmyndare bör ansvara för ränta å myndlings
capital;
N:o 137. angide väckt fråga om upphäfvande af dubbla
tjenstårsberäkningen vid befordringar till ecclesiastika embeten
och tjenstår;
N:o j38, om upphäfvande af det i Skolordningen stadgade
ansvar för lärjunge, som underlåter att göra anmälan
om slutad skolgång;
N:o 13g. ang:de förändrade stadganden i afseende å
skeppsägares åliggande att uttaga fribref och Turkiska pass;
N;o i4°. ang:de förrättadt val af Just.ombudsmans suppleant.
Upplästes det ronde valet af R. St:s Just.ombudsmans
suppleant inför R. St:s Electorer d. 19 dennes hållna prot.,
så lydande:
År j 834 d. 19 Sept, sammanträdde R. H. St:s valda
Electorer, för att utse den man, som skall efterträda R. St:s
Just.ombudsman, i fall han innan nästk. riksdag skulle med
döden afgå; och befunnos, efter valsedlarnas öppnande, rösterna
hafva utfallit som föijer:
20 roster.
20 „
20
ao
20
20
II
>>
II
II
236
Den a5 September
-
Häradshöfd, och Ridd. af K. Nordstjerneorden Joli. Jao,
Bergström t 18 foster,
Häradshöfd. Gr. Day. Frölich 18 „
Revisionssecret, och Ridd, af K. Nordstjerneorden
Georg Nordenstolpe .,.,.,.,.,11 „
Asiessoren Magn. Jac. Crusenstolpe , , . , , 1 röst.
Då således ingen erhållit den i 63 § Riksd.Ordn. stadga-,
de pluralitet, blef, sedan omröstning forst ägt rum om den
ordning, i hvilken Häradshöfd, och Ridd. Bergström samt
Häradshöfd. G1'. Frölich) hvilka fått lika röster, skulle komma
under ny omröstning, votering anställd öfver följande
voter:spropos:n:
Den, sorn bifaller, att Häradshöfd, och Ridd. Bergström
skall blifva R. St:s Just,ombudsmans efterträdare, voterar
iaj
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer ny votering att anställas, huruvida den
person, hvilken näst efter Häradshöfd. Bergström erhållit de
flesta rösterna, skall till Just.ornbudsmannens efterträdare
varda utsedd.
Sedan en voteringssedel blifvit aflagd och förseglad samt
de öfriga voteringsedlarna öppnade, befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda;
Ja — 3o.
Nej — 17,
Varande nltså till R. St:s Just.ombudsmans efterträdare
utsedd Häradshöfd, och Ridd. af K. Nordstjerneorden Joh,
Jac. Bergström, Ut supra,
//. von Fersen. Joli. Jac. Hedrén.
Olof Wijk. Nils Mansson.
Upplästes till justering Exped.Utsk:s under N:o 1^1 afgillia
förslag till förordnande för Häradshöfd. J. J. Bergström
att vara R. St:s Just.ombudsmans suppleant.
Gr. Horn, Claes Fredr.; Som jag ej finner, att
grundlagen på något ställe säger, att Just.ornbudsmannens
suppleant skall inträda i någon befattning, så länge Just.-  ombudsmannen lefver, och jag ej tror, att R. St. tagit något
deremot stridande beslut, tror jag ej, att Exped.Utsk:®
nu upplästa förslag till förordnande är nied grundlagen öfverensstämmande.
Jag tror, att ett särskildt beslut erfordras.
innan Exped.Utsk. kan inflicka den mening som derom
talar. I anledn, af denna anmärkning måste jag yrka
åtcrremiss.
Det upplästa förslaget till förordnande återremitterades,
Upplästes till justering och godkändes F,\pod,Utsk:s un
-
Den a5 September.
dei- N:o afgifnä förslag till förordnande för Tryckfnscommitteens
utsedda ledamöter.
Hr Lagerheim, Lars Magn,, hade jnlemnat följande
:
Hindrad af sådana tjenstegöromål, som oundvikligen
upptaga förmiddagarna, från att vara tillstädes uti IL R, o.
Adis plena, och derigenom sisth plenidag i okunnighet om
mitt inväljande till ledamot i Bevilln.Utsk,, var jag icke i
tillfälle att då anmäla min afsägelse af detta hedrande förtroende,
och får således utbedja mig R. o. Adis tillstånd att
nu gpra denna anmälan, aldenstund detta uppdrag för närvar.
är oförenligt med min tjenstebefattning.
Ilr Söderhjelm, Gust. Aug., hade ingifvit ett så
lydande anförande:
I anseende till beskaffenheten af mina tjenstegöromål i
K. M:s Cancelli nödgas jag härigenom afsäga mig det rum
såsom ledamot i R. II. St:s BancoUtsk., hvartill jag genom
val af IL R. o. Ad:s Hrr Electorer blifvit kallad.
II. Ex, Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Ilr Rothlieb,
Axel Fredr., anmält sig icke kunna fortfara med
sin befattning såsom ledamot af BevillmsUtsk. samt att Hr
Nordenstolpe, Georg, hvilken blifvit vald tiil ledamot
i LagUtsk., ej vore i staden, hvarföre H.fEx, anmodade Hrr
Electorer att såväl efter Hrr Lagerheim, Söderhjelm,
Rothlieb och Nordenstolpe, som oek efter Frih.
Reuterskjöld, Axel, hvilken varit ledamot i Hemliga
XJtsk., men med döden afgått, utse nya utsk:sledamöter.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: I anseende
till embetsåligganden måste jag ofördröjligen afresa till Gottland,
hvarföre jag nödsakas att afsäga mig det ledamotskap
i Bevilln.Utsk. samt förstärkta StatsUtsk,, sorn jag genom R,
O. Ad:s förtroende fått emottaga.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer
att äfven efter Hr von Hohenhausen utse en ledamot i Bevilln.
Utsk.
II, Ex. tillkännagaf tillika, det Gr, Lewenhaupt,
Maur., anmält sig vara förhindrad att emottaga det honom
lenmade förtroende att vara suppleant uti förstärkta BancoUtsk,
Hr Rosenblad, Bernh., hade ingifvit ett så lydande
anförande:
Då Baneofulimägtige, enligt anmodan af H. BancoUtsk.,
ofgåfvo sitt utlåt, öfver några inom Borgare- och BondeStln
väckta motioner, rör:de dels lindring i prescriptionstiden för
omsättningar och liquider af discontlån, dels ökade credit]v,
23S
•' Den a5 September,
allt i anledning af den stagnation i allmänna rörelsen, cholerafarsoten
förorsakat, afgaf jag till Fullmägtiges protoeoil
några förslag i ämnet, afseende att, så vidt det med Bankens
säkerhet och allmän ordning öfvergnsstämde, afhjelpa
de öfverklagade olägenheterna. Jag ägde dervid den lyckan
att se större delen af mina förslag godkända af mina kamrater,
hvilka förslag jag tillåter mig recommendera till II,
Utsk:s ömma behjertande; men en vigtig del deraf agde icke
denna lycka. Sorn jag af sjukdom varit hindrad att bevaka
mip rätt inom Fullroägtige i reseryationsväg vid expeditionen,
får jag på detta sätt, och såsom ett supplement
till Hr Silfverhjelms motion, vördsamt föreslå;
att Bane oft 111 ni ä g t ig c mätte berättigas att temporärt hunna j till
fördelning emellan discontverken j förstärka fonden för publika
papper med 200,000 r,-dr b.-co, och fonden för handeln
och den större rörelsen nied 25ojpoo r-dr b-'COj under vilkor,
att detta temporära creditiv återgäldas Banken till halfva beloppet
inom April månads slut är i835 och återstoden inom
samma års slut.
För dem, som kunde anse en sådan sedelemjssion i någon
den ringaste mån farlig, torde jag få anföra;
1:0 att rörelsens behof af mynt, som nu hos oss ute-,
slutande består i sedlar, bestämmes af dess mer eller mindre
liflighet (då allmänna utbytet behöfver större eller mindre
penningebelopp); ptt således under ett hämmadt omlopp
större summa rprclsemedej eller penningar behöfves, än upder
ett lifligt; att örn nuvarande stagnation skulle upphöra,
och således rörelsen ej behöfva den ökade sedelstocken, de
nya sedlarna ej komma att Utgå och i alja fall ingå, §å fort
behofvet upphört;
2:0 atf ingen bank, ej ens den varsammaste enskilda,
dragit i betänk, att under sådana conjuqoturer (då cirqulatiopen
behöfver nya sedlar) öka sin discontering på kort tid
(och sådan är den nu ifrågasätta utlåningen); den Engelska
banken har, sorn nian vet, (1825) inom 3 veckor pkat sin
sedelstock med 5o proc. (bär äro omkring i|proc. i fråga);
3:o att Banken alltsedan början af år 1831 genom in-,
ställda silfveruppköp m. m. indragit sin sedelstock, en
minskning, som under inqeyar. första halfår utgjort omkring
en million r:dr b:eo;
4:0 ptt Bankens silfverfond är så rikligen försedd, att
icke den aflägsnaste farhåga finnes, att den inom den tid,
då detta förskott skall vara till fullo ersatt, kan nedsjunka
till någondera af de i 2:drn och io:de punkterna af It. St:s.
beslut i aqledn. af BanpoUtskts betänk. N;o 16 alsedda förhållande
;
5:o att Banken, enligt samma beslut, är numera berättigad
att för hvad förekommande fall som helst begagna
gip, credit
Under
hopp, atf H. Utsk. icke anser R. St:s Bank, un
-
Den a5 September.
eler ett realisationstilIstånd, för ett overksamt medel för rörelsen
och näringarna, anhåller jas Om skyndsam remiss till
H. BancoUtsk.
Remitterades till BdrtcoUtsk.
Hr Rosenblad, Bernh., hade ytterligare inlemnat
följande:
För att i någon mårt gora den dyrbara tryckningen af
Ståndets prot. nyttig och i öfverensstämmelse med hvad
som icke endast äger ram i flera utländska länder (i Frankrike
utdelas till hvar ledamot af kamrarna gratis I excmpl.
af Moniteuren, som innehåller alla tal Stenographiskt tioggrannt,
och i England den massa af handlingar, som tryckas
för begge Husen), utan äfven, om jag ej irrar mig inom
ett annat af våra RiksSt. vid detta riksmöte, får jag vördsamt
föreslå:
att till R. o. Ad:s närvar, ledamöter måtte utdelas
Ståndets prot. för föregående och innevar. riksdagar, i
den mån de färdigtryckas, sedart ett visst antal exemplar
blifvit afsatla såväl för allmänheten som för archivet,
de sednare till begagnande af framtida tJtsk.
Undefteckn. Ridd.Secret.: I anledn. af Hr Rosenblads
nu Upplästa motion, ior:de utdelning af denna riksdags
prot., i den mån de hinna tryckas, anser jag mig skyldig
fästa uppmärksamheten på ett förhållande med dessa
prot. De delar af prot:n, hvilka redan äro tryckta, hafva,
i enlighet med R. St:s vid denna riksdag fattade beslut, i
Ridd.cäncelliet blifvit sålda till de ledamöter af Ståndet,
hvilka Önskat att köpa dem. Om rtu en utdelning skall ske,
torde det blifva nödvändigt, att någon föreskrift meddelas,
huru förhållas skall med de exemplar, sorn redan blifvit
sålda, och om icke någon återbetalning för dessa exemplar,
hvilken dock icke blir lätt att verkställa, bör ske, då billigheten
tyckes fordra, att alla Ståndets ledamöter få åtnjuta
samma rätt.
Remitterades till StatsUtsk.
Hr von Hartmansdorff: Aug.t Under det jag af
sjukdom varit hindrad att deltaga i Ståndets öfverläggning
gar, har R. o. Ad. fattat ett beslut, som för den allmänna
upplysningen är högst menligt. Jag uppträder således för
att dels reservera mig emot detta beslut och dels Uppgifva
orsaken, hvarföre jag ej kunnat motverka dess fattande. R,
o. Ad. samt PresteSt. hade i attledn. af en i PresteSt Väckt
motion beslutat att till resestipendier för lärare och vetenskapsidkare
anslå en summa af 5,333-J- r:dr. Detta beslut
fattades af R. o. Ad., utan att någon invändning deremot
gjordes. Den i3 dennes, då jag var sjuk och hvarken visste,
Den »5 S c p t e m b e r.
att ett sådant mål skulle hår förekomma eller kunde mig'
inställa, har R. o. Ad. på.inbjudning af StatsUtsk., sorn ej
hade tillstyrkt detta anslag, frånträdt sitt förra beslut utan
någon föregående öfverläggning, som dertill föfanledt. Sådant
har förmodligen kommit deraf, att ingen af de ledamöter,
som pläga vara upplysningens målsmän på delta
runi, varit tillstädes, eller att saken undfallit deras uppmärksamhet.
Jag hade hoppats, att om R. o. Ad. vidblifvit
sitt första beslut, hade anslaget äfven blifvit beviljadt,
emedan förstärkta StatsUtsk. medgifvit anslaget åt universiteten,
och samina ledamöter, sOul för den allmänna odlingens
skull beviljat detta, hade förmodligen på samma grund
beviljat det nu ifråga var. Jag kan ej annat än pä det högsta
beklaga, att nu för 5 års tid en sådan utväg att förskaffa
lofvande ynglingar utbildning genom resor i främmande
länder blifvit afskuren.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag utber mig blott
att till prot. få antecknadt, att äfven jag af andra göromål
varit hindrad att deltaga i R. o. Ad:s öfverläggningar, såväl
då det af Hr v. Hartmansdorff omnämnda mål förevar,
som under nästan hela innevar. månad.
Företogs till pröfning RancoUtsk:s d. i5 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 38 öfver det på grund af 3 art. i afd„
4 § i i83o års bancorrgh mente upprättade och till Utsk.
öfverlemnade förslag till Departemental-indelningen af Bancoverket
samt redovisnings- och tjenstgöringsordningen inom
detta verk.
Hr Stuart, Carl Gust., uppläste följande:
Sedan nuvar. BancoUtsk., med en inom vår Representation
mindre vanlig skyndsamhet, drift och sakkännedom,
handlagt frågorna om silfverutvexlingen och Bankens framtida
rörelse, tyckes Utsk:s nit för behandlingen af öfriga
TJtsk. tillhörande vigtiga ärendCr hafva på ett märkbart sätt
afsvalnat. Samma Utsk., som inom 3:ne månader efter riksdagens
början afgaf sina vidlyftiga och förtjenstfulla betänka,
rör:de silfverutvexlingen, det föreslagna nya myntsystemet
och grunderna för Bankens rörelse, har först efter
8 månaders förlopp hunnit till RiksSt:n inkomma med det
nu föredragna utlåt, öfver en del af det före riksdagen uppgjorda
och fullständigt förberedda förslaget till förändrad organisation
af Bancoverket. Orsi .serna till den långsamma
behandling, såväl denna som åtskilliga andra på BancoUtsk:s
ännu icke afgifna utlåt:n beroende vigtiga frågor inom Utsk.
rönt, äro för mig visserligen okända, och jag kan väl således
icke bedöma desammas större eller mindre giltighet;
men jag kan vid detta tillfälle icke underlåta att uttrycka
den
Den a5 September.
den farhåga, jag hyser, att, vid riksdagens kanske icke aflägsna
slut, dessa beklagligtvis alltför länge uppskjutna frågor
mäste helt och hållet lemnäs åt sitt öde.
De redan under secretessens tid anade bristfälligheterna
och felaktigheterna Uti Bankens nuvar. organisation hafva,
efter hemlighetsslöjans borttagande, blifvit på ett obestridligt
sätt ådagalagda, särdeles genom den numera bortgångne
utmärkte Ulan, hvars outtröttliga bemödanden för ordnandet
äf våra penningeförhållanden hufvudsakligen bidragit
till införandet af den nya ordning deruti, sorn vi nu
Uhdtl igert inom få dagar kunna emotse. Det är också endast
några det s. k. egentliga bancointeressets adepter, som ännu
strida för fortfarandet af en organisation, hvilken äi-det qvarstående
resultatet af iooo:tals särskilda, för Bankens rörelse
mer eller mindre hinderliga och efter nuvar. förhållanden
föga lämpade föreskrifter, nästan allesammans utfärdade
under en orubblig tro på sanningen af den offentligen yttrade
sats, att ”secr et essen är Bankens anima.” Redan
vid flera föregående riksdagar hafva R. St. Öppet uttalat
sin af hvar och en, som tagit den ringaste kännedom
om Bankens förvaltningssätt, troligen delade Öfvertygelse om
angelägenheten af en förändring uti detta verks nuvar. organisation,
hvars beskaffenhet Ur sådan, att, på sätt BancoUtsk.
nti jemväl vitsordat, snart sagdt oöfvervinneliga hinder
möta för erhållandet af en skyndsam öfversigt af Bankens
ställning. Men det ur icke blott i anseende till denna
obestridliga ofullkomlighet och mångfaldiga andra bristfälligheter
Uti denna organisation, som en förändring deraf är
af högsta behof påkallad. En reorganisation af BancöVerket
är äfven uti ett annat hänseende af särdeles stor vigt, ej
mindre för detta verk än för det allmänna. Svenska Banken
innehar visserligen icke någon utmärkt plats bland Europas
bancoinrättningar, hvarken i anseende till betydligheten
af dess rörelsecapital eller i följd af fördelaktigheten
och ändamålsenligheten af dess administratioOssätt. I ett afseende
tillkommer likvisst troligen första rummet blahd alla
kända Banker R. St:s Bank; ty den Öfverträffar förmodligen
dem alla genom dyrheten af densammas förvaltning i
förhållande till dess rörelse. Enligt BancofuIImägtiges vid
innevar. riksdag afgifna berättelse hafva Bankens förvaltningskostnader
under åren t83o, 183 r och t83a Uppgått
till ett sammanräknadt belopp af ej mindre Un ygo,4g4 r:dr
g sk. 4 r:st. b:co, och således per medium under dessa 3:he
år öfverstigit 203,ooo r:dr årligen. Deremot har Bankens
behållna, dels till silfverfondens förstärkande använda och
dels till Riksg.cönt. öfverlemnade räntevinst under samma
år utgjort i,i3o,36i r:dr 33 sk. y r:st. b:co, eller i medeltal
för hvarje år nära 3yy,ooo r:dr. Då nu åter Bankens räntebärande
fordringar under ifrågavar. period vanligen uppgått
i3 II, 3i
Den 25 September.
till ett belopp af omkring i8-£ millioner r:dr, Bankens fordran
af Riksg cont. häruti likväl icke inberäknad, visar det
sig, att Bankens behållna räntevinst af dessa utlånade medel
icke öfverstigit i proc., oaktadt det räntebelopp, som större
delen af Bankens låntagare måste lill densamma erlägga, i
allmänhet utgör 5 proc., utom stadgad öfverränta.
Jag har ansett mig böra särskildt fästa uppmärksamheten
på detta förhållande, emedan jag finner det vara en oeftergiflig
pligt för R. St. att icke längre tillsluta ögonen
för användandet af de, snart sagdt, oerhörda summor, som
förvaltningen af deras Bank kostar. Det är i allt fall ett
verkligt karaktersdrag hos Svenska folkets nuvar. representanter,
väl värdt att anmärkas, att under det man låtit höra
högljudda klagomål öfver bristande sparsamhetsanda hos
Regeringen derför, att vid verkställigheten af åtskilliga, genom
förändrade förhållanden, nödvändiga reorganisationer
af en del allmänna embetsverk Regeringen icke „afsett några
iooo r:drs ökad utgift för statsverket, man synes fästa
föga vigt vid den på Representationen ensamt beroende förändringen
af en organisation, genom hvars bristfällighet och
oriktighet milliontals r:dr under decennier blifvit och blifva
utan den ringaste nytta för det allmänna bortkastade.
Uti det betänk., som nu är för R, o. Ad. föredraget,
har BancoUtsk. meddelat hufvudsakliga innehållet af den föreslagna
nya organisationen af 2.‘ne Bankens afdelniugar, nemi.
Cassa-afdelningen och Sedeleont.; äfvensom Utsk. tilikännagifvit,
att, enligt det utarbetade organisationsförslaget, Bancoverket
skall bestå af icke mindre än io sådana afdelningar
och contor. Det lär således vara endast en ringa del
af detta förslag, hvarom R. St. genom nu förevar, betänk,
fått tillfälle taga kännedom. Ett på denna del grundadt
omdöme om hela organisationsförslaget torde derföre kanhända
i något hänseende vara mindre rättvist. Men då den
representant, som icke är ledamot hvarken af BancoUtsk.
eller af Bancostyrelsen, måste åtnöja sig med de upplysningar
rör:de detta ämne, hvilka Utsk. behagat meddela, torde
det finnas ursägtligt, i fall han skulle göra sig skyldig
till något misstag vid bedömandet af förhållanden, derom
han icke kunnat förvärfva sig all den kännedom, som han
önskat.
Vid uppgörandet af det nu ifrågavar. förslaget till den
länge af beliofvet högt påkallade reformen inom Bancoverket
synes man i allmänhet hafva alltför litet kunnat skilja sig
ifrån derstädes hitintills rådande förhållanden. Delta tyckes
hafva varit orsaken, hvarföre man med vissa modificationer
bibehållit det inom Bancoverket nu gällande controlleringsoch
arbetsfördelningssystem, — ett system, som, oaktadt
sin uti några hänseenden ägande fullständighet, i sjelfva
verket är för mycket inveckladt och förenadt med alltför
mycken omgång vid ärendernas handläggning, för att vara
Den 25 September.
ändamålsenligt och för Bankens rörelse fördelaktigt. Det
hade varit särdeles önskligt, att de af Bankens tjenstemän,
som erhållit det vigtiga uppdraget att utarbeta detta organisationsförslag,
jemväl tagit någon kännedom om åtskilliga
utländska bankers förvaltningssätt och uti dem antagna
arbetsmethoder. Den vid dessa bancoinrättningar vunna erfarenhet
torde i många hänseenden hafva leronat en lika så
tillförlitlig ledning vid Svenska Bankens reorganiserande,
som bekantskapen med den inom denna Bank iakttagna sekelsgamla
praxis. Det är också endast såsom en följd af de
åsigter, hvilka under en mångårig tjenstgöring inom detta
verk gjort sig gällande, jag kan förklara anledningen till
dessa mångfaldiga, småaktiga och kostsamma controller,
hvilka i förslaget äro föreskrifna, men hvilkas nytta och
nödvändighet torde vara högst problematisk. Jag betviflar
åtminstone högligen, att den nytta, som flera af dessa controller
vid ett eller annat mera sällsynt fall möjligen kunna
komma att medföra, skall motsvara den betydliga tillökning
i förvaltningskostnaden, hvartill desamma föranleda; men
deremot är jag fullt öfvertygad, alt den enkelhet, skyndsamhet
och enhet, som utgör ett bland de liufvudsakligaste vilkoren
för en bancoförvaltnings ändamålsenlighet, icke kan
till vägabringas under ett så vidlyftigt controlleringssystem
snål det, hvilket ligger till grund för organisationen af B.. St:s
Bank. Endast för Cassa-afdelningen och Sedelcontoret erfordras
också i anseende till oftaberörde controller, enligt organisntionsförslaget,
utom vaktbetjeningen , en tjenstemannaskara
af 4° personer, — ett antal, som t. o. m. sjelfva BancoTJtsk.
tyckes hafva funnit något ansenligt. Likaledes skall,
såsom man berättat mig, hela det nuvar. antalet af 21 commissarier,
hvilkas aflöning ensam uppgår till nära 35,000
r:dr, komma att, enligt samma förslag, oförminskadt bibehållas.
Beträffande särskildt den för cassa-commissarien uppgjorda
instruetion, hvars många föreskrifter knappast kunnat
utmärkas med hela vårt alphabet, torde äfven densamma,
oaktadt dess omständlighet, dock vid en närmare granskning
gifva anledning till anmärkning; men jag anser det
olämpligt att upptaga R. o. Ad:s tid med någon sådan granskning
af denna vidlyftiga instruetion. Granskningen och plöjningen
af arbetsordningar för Bankens tjenstemän samt bestämmandet
af antalet utaf columner och contor i Bankens
räkenskaper synes mig i sanning icke utgöra sådana föremål
, hvarmed R. St. böra sysselsätta sig. Dessa ämnen torde
desto hellre kunna öfverlemnas till R. St:s BancoUtskrs
och Bancofullmägtiges bepröfvande och afgörande, som R.
St. i allt fall måste grunda sina beslut på deras yttranden,
och vida vigtigare frågor bero på dessa R. St:s committenters
sakkännedom, omtanka och urskilning. För min
enskilda del åtminstone äger jag det förtroende för nuvar.
D e ii 35 September.
Bancostyrelse, att, i händelse det uppdrages åt denna styreise
att, provisoriskt intill nästa riksdag, verkställa den
nya organisationen efter de grunder, sorn af R. St. fördensamina
varda stadgade, sådana ändringar och förbättringar
af det ifrågavar. organisaliousförslaget, sorn oundgängligen
erfordras för att göra detsamma ändamålsenligt samt för både
det allmänna och Banken fördelaktigt, skola hufvudsakligen
varda iakttagna. Jag anser det för öfrigt högst betänkligt
att vid nuvar. tidpunkt, innan någon erfarenhet ännu
vunnits hvarken om beskaffenheten af de göromål och
de förändrade förhållanden, som dep förestående silfverutvexlingen
kommer att inom Bancqverket medföra, definitivt
fastställa tjenstemäns aflöning och antal, hvilkas behöflighet
och åligganden först efter några års förlopp kunna med säkerhet
bestämmas. Med afseende härå, och på det icke
ökade kostnader, i följd af en mängd tilläfventyrs öfverflödiga
tjensters tillsättande, må Banken ådragas, anser jag mig
pödsakad att, oansedt jag i allmänhet icke är någon vän
af det provisoriska, dock tillstyrka, att Bancoverket må nu
endast provisoriskt intill nästa riksdag organiseras.
Ut'sk:s, i motsats med den af Bancofullmägtige yttrade
åsigt, gjorda hemställan, att, på sätt förslaget innehåller,
chefsbefattningarna inom contdrpn matte för viss bestämd
tid tillsättas genom val af dervar. commissarie!-, kan jag icke
annat än på det högsta ogilla. De med dessa chefsbefattningars
inrättande åsyftade fördelar, nemi. en större enhet,
kraft och verksamhet i förvaltningen, skulle otvifvelaktig!,
genom bifall till förslaget i denna dpi, helt och hållet
komma att förfelas. Inom ett veik, hvarest gamla bruk
och sedvanor äga elt så stort anseende och inflytande sorn
uti It. St:s Bank, är det högst sannolikt, att den nitiske,
kraftfulle och fördomsfrie tjensteman, som ägde både vilja
och förmåga att, utan consideration för häfdvunna missbruk
och kamraters enskilda interessen, genomdrifva nödvändiga
och allmänt nyttiga reformer, aldrig skulle komma i
tillfälle dertill, i fall sådant finge bero på dervar. tjenstemannapersonals
val. För öfrigt har erfarenheten redan vid
mångfaldiga tillfällen tillräckligen ådagalagt den iinga betydelse
och vigt, som man i sjelfva verket kan fästa vidden
collecliva ansvarigheten, då fråga om verklig ansvarighet
uppstår. På dessa och de af minoriteten inom Bankens
connnissariat anförda skäl, till stöd för dess yttrade åsigt i
afseende på departementschefernas tillsättande och åligganden,
anser jag mig böra till alla delar instämma uti denna
mening.
Då jag följaktligen icke kan bifalla BancoUtskts afgifna
betänk, i dess nuvar. skick, får jag, i öfverensstämmelse med
hvad jag nu yttrat, anhålla, att detsamma mätte varda till
Utsk. återremitteradt, samt föreslå, att Utsk., i sitt förnyade
utlåt, rör:de (Jetta änine? måtte till R, £>t;$ pröfning pch
Den a5 September,
245
fastställande endast öfverlemna grunderna för hela den ifrågavar.
nya organisationen af Baneoverket, äfvensom att det
åt Bancofullmägtige måtte uppdragas att, med iakttagande
af dessa grunder, så vida de varda af R. St. gillade, provisoriskt
intill nästk. rikdag verkställa omförmälda organisation;
börande Fullmägtige dervid, utan hinder af hvad det häiv
till uppgjorda förslaget i öfrigt innehåller, äga att besluta
sådana förändringar uti detsamma, som Fullmägtige finna
ändamålsenliga och fördelaktiga.
Frih. Rantzou, Joh, Alb., anförde skrift!.:
Äfven jag finner, aft BancoUtsk. till oss öfverlemnat ett
betänk., ang:de departementalindelningen af Banken, hvilket
föranleder till ganska mångå anmärkningar. För det första
är det anmärkningsvärd!, att Utsk. framlagt detta betänk,
isolerad t och utan att vi fått veta Utsk:s tanka om Bankens
inre organisation i dess helhet. Motioner äro likväl frän
flera håll väckta, ang:de inrättande af en särskild, från Bankens
Ijenstemannacorps skiljd Bancodireetion, hvilken skulle
fylla de flera ofullkomligheterna af Bancostyrelsen. Utsk.
hade i främsta rummet bort utlåta sig öfver detta ärende,
ty på dess afgörande beror, i flera väsendtliga hänseenden,
omdömet öfver sättet att organisera de öfriga functionerna;
äfvensom Utsk. i sammanhang med detta nial bort för R.
St. framställa, huruvida icke några indragningar af de 200
tjenstemän, som för närvar, behöfvas alt sköta Bankens göromål,
lämpligen må kunna förväntas.
Beträffande det förevar, betänk., är det föga lönadt
ptt inom RiksSt. upptaga tiden med granskning af dess detailler;
ty för att förstå dessa fordras en, snart sagdt, practisk
kännedom af de invecklade bancoformerna, hvilken få äga
och hvars bibringande genom beskrifning alltid skulle blifva
ofullständig. Hvad sorn likväl icke döljer sig för den uppmärksamma
betraktaren ä>', att Bankens tjenstemannainteresse
utöfvat ett icke obetydligt inflytande på resultatet af
Utsk:s tillstyrkanden, och att Utsk. alltför latt tagit för godt,
hvad de från Bankens tjenstemannaeprps hemtade committerade
framställt. I afvikelse mot en sådan framställning
synes mig, utan rubbning i den egentliga organisationsplanen,
följande förändringar kunna äga rum.
1:0 Departementscheferna böra äga ansvarighet hvar
för sitt departement, men gemensam eller samfäld ansvarighet
för cassavården, på sätt Utsk. föreslagit, Den
collectiva ansvarigheten hos 21 commissarier är orimlig, hinderlig
för ärendernps gång och i sitt resultat mindre säker:
det första, emedan expeditions- och räkenskapsåtgärderna ej
äro collectiya, utan verkställas af olika personer och i olika
riktningar; det andra, emedan det föranleder, att den ena
commissariens tid upptages med att controllera en annans
sätt att fullgöra sin befattning, och det tredje, emedan an->
246
Den 25 September.
svårigheten alltid är svårare att utkräfva collectivt lika af
den direct skyldige som den oskyldige, än från en viss, specielt
ansvarig embetsman.
Att dessa departementschefer skola tillsättas af en öfverstyrelse
och ej väljas af egna kamrater, följer af den collectiva
ansvarighetens upphörande; men äfven om den sednare
skulle qvarstå, blir i allt fall den rättelse i Utsk:s betänk.
nödig, att nämnde chefer böra tillsättas af en eller annan
öfverauetoritet, inför hvilken de i främsta rummet ansvara.
Hvad Utsk. häremot anfört förtjena!' knappt ett ords
vederläggning. Frågan kan ej vara att af Bankens tjenstemannacorps
bilda en fri republik, der en hvar skall äga en
röst med i församlingen, utan meningen måtte vara, i detta
sorn i andra embetsverk, der man vill införa kraft och ordning,
att ett chefsskap skall finnas, hvilket tillser, att instruetioner
och göromål vederbörligen handhafvas, Om ett
sådant chefsskap väcker ”split och afund" commissarierna
emellan, om det skulle förödmjuka någon åldrig embetsman,
"som linge lemna rum åt en yngre, kraftfullare” etc., så är
det ganska illa, men visar blott, huru gamla vanor urarta,
äfvensom nödvändigheten att bryta en ny bana.
2:0 Efter mitt förmenande, och om en Understyrelse, en
Bankdirection eller ett Öfvercommissarjat, enligt Hr Rosenblads
motion, inrättades, skulle några flera commissarier icke
behöfvas, än departementscheferna, ty med ensam ansvarighet
borde de jemväl ensamma hafva magt och underlydande
tjenstemän att begagna samt icke bero af röstägande
cojlegier.
På detta sätt skulle antalet af Bankens commissarier,
hvilket nu lärer vara 21, kunna betydligt minskas, utan att
erfordra ett, i förhållande dertill, ökadt antal kamererare
och bokhållare,
3:o Ett enskildt departement för Bankens oeconomi synes
mig vara öfverflödigt. Denna detail synes kunna besörjas
af en underordnad tjensteman,
4;o Gontrolleontoret bör kunna sammanslås med Revitionscont.
under en chef, och Hufvudafslutningscont. ställas
under en kamererare.
[ anledn, af dessa anmärkningar begär jag återremiss
af betänk, med den förklaring, att jag anser utfärdandet af
de speciella jnstruetjonerna för de nya tjenstemännen böra
öfver lemnäs till Qfverstyrelsen.
Slutligen kan jag ej underlåta yttra min förundran öfver
det långa dröjsmålet med ifrågavar betänk., ett dröjsmål,
hvilket sätter BancofuIImägtige i den obehagliga nödvändighet
att nödgas på egen hand vidtaga en provisorisk organisation
af Banken, just vid dess mest critiska tidpunkt eller
lUvexlingens början.
Hr Rosenblad, Bernh,: Jag får bedja om ursägt, om
Den 25 September.
247
jag blir något kort i ett ämne, der det varit min skyldighet
att fullständigt följa förhållandena; inen nyss uppkommen
från en sjukdom vågar jag ej vara vidlyftigare. Jag vill således
blott yttra, att hvad angar första delen af hvad Hr
Stuart anfört, eller rörande Bancostyrelsens organisation,
erkänner jag, att i sammansättningen af Bankens styrelse ligger
en af de hufvudsakligaste svårigheterna för dess ändamålsenliga
verksamhet. Jag känner alltför val de krafter, som
hamma hvarje försök lill en förändring, ehuru jag mot en
sådan icke finner något grundlagshinder. Dessa hämmande
krafter voro orsaken, att då jag vid sista riksdagen i tryck
framlade mina tankar om våra bank- och myntförhållandens
ordnande, jag utströk hela den afdelning, som rörde bankstyrelsen,
för att ej mot ännu vigtigare föremål reta inflytelserika
interessen. Då jag likväl vid denna riksdags början
i ämnet tillät mig väcka motion, skedde det, ehuru med
ringa hopp om framgång, dock med skyldigt afseende på
uppmaning från ett håll, som kunde lemna saken större stöd,
än som låg inom min förmåga. Men detta stöd oaktadt,
och ehuru jag vågar tro mig hafva ådagalagt både grundlagsenligheten
och ändamålsenligheten af mitt förslag, har
detsamma dock vederfarits det ödet att blifva enhälligt afstyrkt
af commissariatet och lika enhälligt, med undantag
af mig sjelf, af mina dåvar. medfullmagtige. Jag känner ej,
om det redan till afgörande förevarit i Utsk.; men i så fall
har det troligen der äfven mött samma utgång. I afseende
åter på det egentligen nu förevar, ämne, eller organisationen
af departementerna i Banken, hvilket ej är detsamma
som organisation af styrelsen, vill jag ej ingå undersökning
af detaillerna. Jag vill i afseende på dem endast yttra det
allmänna, på en någorlunda fullständig pröfning grundade
omdöme, att de äga mångå förtjenster, särdeles i afseende
på bokföringen, hvars problemer af skyndsamhet, klarhet i
uppställning och fullständighet i controll icke äro så lätta
att upplösa eller så utan behof af vissa, vid första ögonkastet
såsom mindre nödiga förekommande omgångar, som man,
utan närmare sakkännedom, kunde vara frestad att tro.
Jag ber att härvid fä fästa uppmärksamheten derpå, att
Svenska Banken, med offentlighet till grundprincip, är helt
annan, än under hemlighetssystemet; att sålunda en helt annan
uppställning erfordras, då Bankens hela ställning inom
görligast korta tid bör kunna framläggas för Styrelsen, än
då t. o. m. möjligheten att beräkna den skulle inskränkas
till några få inom denna; att hela dess sedelrörelse genom
transporträkningens afskaffande blifver helt annan än förut;
att man finner bland utländska banker lika litet typen för
de blifvande förhållandena inom vår, då de bland de förra,
som i omfattning kunna med densamma jemnföras, äga en
så helt och hållet annorlunda beskaffad rörelse. Vår är ställd
på affärer, oändligt mycket mei'a i smått, fordrande således
248
Don a5 Sop tein her.
både vida mer omgångar,- tid och personal; oéh erinrar man
sig vidare, hvad den s. k. vigilancen inom cancellideparlementet
vill säga, eller iakttagandet och bevarandet af den
mängd observanser, våra invecklade inteckningslagar fordra,
och som troligen äga ingenting motsvarande i någon annan
bank, finnér man, att från utländsk botten föga ledning
af det nya ordnandet af göromålen inom vår kunde heintas.
Det har således fordrats mycken kännedom af hvad som erfordrades
under vår Banks blifvande förhållanden, förenad
med annan sakkännedom och organisationsförmåga, att uppgöra
ett så godt förslag, som det ifrågavar. i det hela är,
och jag skulle fela i rättvisa mot en af Banken mycket förtjent
tjensteman, om jag fördolde, att det är egentligen
Bancosecreteraren Helsingius vi äro skvldiga detta förslag.
Men då jag nu gjort denna rättvisa åt dettas förtjenster och
tillika erinrar om den Bancofullmägtige lemnade rätt att efter
erfarenhetens ledning ändra detaillerna, vill jag ej i afseende
på dessa vidare borttaga tiden. Deremot finnes en
hufvudpunkt i förslaget, sådant delta från IJtsk. utgått, som
skulle om möjligt göra styrelsesammansättningen i Banken
ännu oformligare, än den är, och det är de s. k. departementschefernas
ambulatoriska tillsättande genom val af cornmissarierna
inom hvarje departement sjelfva. Till hvad häremot
af commissariatets minoritet, Fullmägtige och här af
Hr Stuart yttrats vill jag endast lägga, att helst med de svårigheter,
närvar, befordringslagar förorsaka vid tillsättande
af commissariebeställningar, man väl ofta på dem kan äga
män, fullt förtjenta af det förtroende, som tillhör den dyrbara
del af detta embetes befattning, hvilket inbegripes under
namnet vård, men derföre är ingalunda passande till
utöfvande af chefsbefattning öfver en hel afdelning, och alt,
om således valet icke mera skulle tillhöra den öfverstyrelse,
som i sista rummet för ärendernas gång ägde ansvaret, det
ofta kunde inträffa, att detta val helt annorlunda utfölle, än
denna skulle önskat, och möjligen en fullkomlig upplösning
blefve följden. Derföre får jag på det högsta afstyrka antagandet
af detta förslag och förena mig i anhållan orri
återremiss.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Äfven jag hyllar de Hrrs
åsigt, sorn begärt återremiss, och de grunder, hvarpå jag
stödjer denna begäran, äro redan utvecklade. Jag vill blott
fästa mig vid ett uttryck af den siste talaren, det nemi., att
han trodde sig ej inom, men väl utom grundlagen finna de
krafter, som hindrade en förståndig organisation af Bancostyrelsen.
Jag skulle hemställa, om han ej så till vida misstagit
sig, att det är brist på kraft, som alstrat det vådligatillståndet,
så i denna del som uti alla Svenska styrelseformer.
Brist på kraft är hvad man finner öfveralltj brist p*
kraft
Den ‘20 September.
=49
kraft hafva R. St. ådagalagt, då de sökt på egen hand organisera
sina verk. Jag skulle önska, att BancoUtsk. inåtte
vid återremissen taga i öfvervägande, att man bör på någon
kraft lius Bancostyrelsen bvgga den blifvande bancoförfattningen.
Den colleetiva ansvarigheten mätte vara den minst
dugliga i sådana förhållanden. Den är den, som mest leder
till oordningar och liknöjdhet; och det skulle förundra mig,
om inom detta verk, som jag ej i detail känner, det skulle
kunna finnas den ordning i räkenskapssätt och verkliga controllör,
som jag hört påstås. Det visar blott den individuella
förtjensten hos dess embetsman, men ej nyttan af organisationen
i sin helhet. Det är ett underverk, om någonting
dugligt kan utgå från en styrelse , sådan som den Svenska
Bankens, Den kostar mera, än den borde, och om en privatbank
kunde röra sig med en behållning af 2 proc, skulle
den arbeta under sig. Denna omständighet ensam är talande
emot hela organisationen. Jag skulle yrka, att BancoUtsk.
i första rummet måste inkomma med ett förslag till
Öfverstyrelsens organisation, och att BancoUtsk i det afseendet
måtte sätta sig i förening med Constit.Utsk., så att vi
en gång derifrån måtte erhålla ett förslag till en klok grundlagsändring
i den delen; ty det är endast derpå jag fäster
mitt förtroende. Innan jag har något förslag derom, anser
jag öfverflödigt att ingå i någon granskning, huru Bankens
Commissariat skall vara orgäniseradt. Detta är det, hvarpå
jag egentligen önskar fästa BancoUtskls uppmärksamhet, och
jag tror, att Utsk. bör finna nödvändigt att sätta sig i någon
förening med Constit.Utsk.
Ill* .von Hartmansdorff, Aug.: De värda ledamöter,
Söm yttrat sig före mig, hafva med skäl fästat sig vid
det grundfel, hvilket jag anser finnas i BancoUtskrs betänk.,
det nemi., att commissariatet skulle inom sina egna medlemmar
äga välja sig chefer. Jag tror mig ej behöfva tillägga
något 0111 olämplighelen deraf, dä hvar och en, som hittills
tälät i ämnet, yttrat sig derom och funnit förslaget oriktigt.
Under förutsättning att R. St. besluta, det Bancofullmägtige
skola utse cheferna för de olika fördelningarna af Bankens
rörelse, föreslår jag, att det måtte tillgå på det sättet, att
Fullniägligé bland commissarierna tillsvidare förordna deni,
sorn skola hafva desSa befattningar, och att för deras bestyr
under tiden något visst arfvode bestämmes, men att dessa
uppdrag ej blifva oföränderliga. Det händer dels att Fullmägtige
kunna misstaga sig, dels ock att en man, som, då
han får ett sådant förtroende, dertill är skicklig, efter några
år ej är det mera eller befitines i skicklighet vara en annan
underlägsen, samt derföre hör ombytas. Dessa befattningar
böra derföre vara förtroendebeställningar, som Fullmägtige
kunna efter omständigheterna fördela emellan commissarierna.
i3 II. 32
a5o
Den a5 September.
Ilvatl detaillerna #f detta utlåt. vidkommer, har man
dels ansett BancoUtsk. hafva gjort för mycket, då det framställt
till Ständernas bepröfvande så många särskilda omständigheter,
hvilka här blifvit kallade småaktigheter, dels haiman
på andra sidan förklarat sin förundran deröfver, att
BancoUtsk. gjort så litet och ej lemnat en framställning i
i sin helhet, utan velat åt Fullmägtige öfverlemna beslutanderätt
öfver en betydlig del af detaillerna. Jag befarar,
att huru Utsk. gjort, hade det fått anmärkningar, särdeles
som de ledamöter, hvilka nu gjort sådana, blott i allmänhet
klandrat, hvad som blifvit föreslaget, utan att i stället uppgifva
något bättre. Med den erfarenhet, jag kunnat genom
tjenstgöring i Banken inhemta, får jag likasom Hr Rosenblad
förklara, att jag anser dessa detailler äga stor förtjenst; att
man i nuvar. brytning bör vara nöjd och tacksam för det,
att inom Banken finnes en tjensteman, som med fullständig
sakkännedom kunnat uppgöra ett så noggrannt och, som jag;
tror erfarenheten skall visa, så godt förslag att öfvergå från
den gamla ordningen till en annan. Det kan hända, att
denna ordning ej är den bästa, och det tror jag, emedan
åtskilligt måste af erfarenheten läras; men det tolde vara
svårt att i närvar, ögonblick uppgöra någon bättre på förhand.
Man skall ock komma ihåg, att Bankens tjenstemannapersonal,
hvarmed den nya ordningen skall införas,
är densamma, som under många år vant sig vid den gamla
ordningen; att vanorna ej äro så lätta att aflägga, och att
man ej kan gå så tvärt från en gammal till en ny verksamhet.
Jag är äfven af den mening, som här blifvit yttrad,
att R. St. göra väl, om de åt Fullmägtige öfverlemna att
intill nästa riksdag reglera åtskilliga detailler af Bankens
organisation; men nödigt tror jag det i alla fall vara för
Fullmägtige, att en framställning förut blifvit gjord till R.
St., så bestämd, att Fullmägtige äga åtminstone någon ledning
för de åtgärder, som böra vidtagas och kunna utföras.
Icke heller jag vill nu ingå i detaillerna, emedan det skulle
fordra alltför mycken omständlighet och emedan ingen annan
kan rätt känna dem, än den, sorn något deltagit i Bankens
angelägenheter. Jag anhåller likväl att få göra några allmänna,
ehuru törhända mindre vigtiga anmärkningar. BancoUtsk.
har befunnit sig i förlägenhet, huru det skulle kalla
nuvar. Cancelli-departement, som har att göra med utlåning
emot inteckning. Då det är nödvändigt, att hvarje benämning
i möjligaste måtto uttrycker, hvad som menas, och den
af cancelli ej det ringaste betecknar det, skulle jag underställa
R. o. Ad., om icke, i stället att med Utsk. kalla den
Utlånings- och Bevakningsafdeining för intecknad pant, man
kunde helt kort kaUa den Inteck ningsa fdelning. Den
colleetiva ansvarigheten, som här blifvit klandrad, tror jag
ej kan umbäras i alla sådana händelser, då fråga är om förvaring
af Bankens redbarheter eller sedeltiUverkniugen. Af
Den 23 Sept,emter.
s5i
sådan beskaffenhet ar den s. k. nyckel värden och lärer följaktligen
icke kunna eller böra afskaffas. — På i4:de sidan
linnes elt uttryck, som synes mig mindre klart; och i fall
jag riktigt fattat den mening, som Utsk. dermed haft, anhåller
jag att få uttrycka den. Det står nemi.: 4:o Diarium
inom hvarje cassa föres med en collinan för ducater och en
column för r:dr b:co, vare sig metalliskt mynt eller sedlar.
1 stället för detta vare sig måtte menas: särskildt för metalliskt
mynt och särskildt för sedlar. Några tryckfel finnas
dessutom, hvilka val lära komma att lättas vid svaret på återremissen.
I afseende på ansvarigheten äro här sidan 18 några
uttryck, hvilka jag anser böra borttagas. Der står: ”Om,
”emot hvad förmodas bör, balance i någon af Bankens spe”cialcassor
skulle förefinnas, till ett belopp, som med cassö”rei
nas egna tillgångar och anlitande af deras ställda borgen
”icke- kan genast betäckas, uppstår för cassacommissarien
"skyldighet att bristen ersätta endast i de fall, att han låtit
"cassören från den ena dagen till den andra äga större behållning,
än den högst medgifna, eller på annat sätt, ge”hoiii
uppsåtlig vårdslöshet eller försummelse iut”öfningen
af den honom såsom chef för cassaafdelningen
"åliggande controllerande befattning, varit vållande dertill,
”att balance hos cassören kunnat uppstå.” Uppsåtlig vårdslöshet
eller försummelse innebär, efter mitt begrepp, motsägelse,
ty hvarken försummelse eller vårdslöshet kunna vara
uppsåtliga, emedan de då äro svek eller försåt. Således örn
man vill, att dessa ord skola qvarstå, måste man borttaga
ordet: uppsåtlig. Jag vill såsom bevis på olämpligheten
att hafva en delad styrelse, der en af commissariatet vald
chef skall inhemta sina collegets meningar, åberopa föreskrifterna
sidan 28, i fråga om småsedelsrörelsen. Skola flera
commissarier derom öfverlägga, befarar jag, att hinder, utan
gagn, deraf åstadkommes. Slutligen förekommer pag. 3o
det förslag, att de s. k. bancotransportsedlarna, eller alla
öfver 10 r:drs valör, hädanefter skulle bindas och ej brännas.
Jag tillstår, att jag, såsom Bancofullmägtig, aldrig kunnat
rätt fatta, hvarföre man skall behålla dessa sedlar hellre
än de andra, och jag fortfar i den öfvertygelsen, att det vore
bäst att bränna äfven dem. Vidare förekommer ett förslag,
enligt hvilket det skall vara tillåtet hvar och en af
cassörerna att under sin vård hafva 4°°° r:dr, för hvilka
de skola ställa borgen. Controllen, att dessa penningar ej
blista, skulle tillhöra cassacommissarien, hvilken ägde att,
när han för godt funne, anställa inventering; men på ett
annat ställe förbjudes det dessa cassörer att kunna återlemna
större eller mindre del af dessa 4ooo r:dr. Jag ser ej,
hvartill ett sådant förbud tjenar. Man kan väl såga, attoni
cassören lemnar ifrån sig hela beloppet den ena dagen, hehöfver
han den följande göra nytt besvär. Men arn han förskingrat
de 4000 r:dr, och i stället begär så mycket större
Deli 2;i September.
förskott om dagen, blifver räkningsbesväret lika; och ovedersägligt
är, att om han lemnar eo del af de 4°°o r:dr tillbaka
, är säkerheten desto större. Örn R. o. Ad., som jag
förmodar, beviljar återremiss, anhåller jag, att dessa anmärk
ningar måtte fä åtfölja densamma.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Willi.: Jag äger ej tillräcklig
erfarenhet att bedöma de detailler, sorn utgöra föremål
för delta betänk. Jag inskränker mig lill bedömande
af hvad jag tror mig kunna bedöma af den allmänna kunskap,
jag sökt inhemta om bankens förhållanden i allmänhet.
Af denna obetydliga kunskap tycker jag mig kunna inse,
att det förslag, som Utsk. aflåtit, nemi. att chefsskapet ej
skall nämnas af Bancostyrelsen, är oriktigt. Jag hyllar deras
mening, som tro, att orri man vill komma till något
godt mål, skall ruan lemna åt Bancostyrelsen att nämna cheferna
; men lika med dem, som förut yttrat sig, tror jag, att
största vigten ligger deruppå, att denna styrelse kan fylla
sitt ändamål. 'Jet kan vara möjligt, att den, i det skick
den nu är, kan uppfylla det, att vi nemi. äga sådana Fullmägtige,
som kunna fylla bristerna; men detta ar mera alt
förmoda, än att hoppas, och jag vågar ej hysa en sådan
förhoppning. Jag tror således lika med Gr. Horn, att ett
hufvudsaklig!; hinder ligger i Bancostyrelsens organisation,
och att det i första rummet tillhör R. St. att i grundlagsenlig
väg söka tillvägabringa en riktig styrelse för frgintjdpn.
1 detta ändamål hafva åtskilliga motioner blifvit väckta i
Constit.Utsk. För det närvar, och innan R St. afgjort de
betänk:n, sorn redan ärp inkomna, och de, sorn aro under
tryckning, har Constit Utsk. inga andra mål, än denna fråga,
att handlägga. Såsom Utsk:s ordförande har jag trott,
att man borde afbida för behandlingen af detta mål den
tidpunkt, då BancoUtsk. ansåg lämpligt att satta sig i beröring
med Constit.Utsk:s ledamöter för att tillvägabringa
något sådant, sorn BancoUtsk:s ledamöter, med den kännedom
om förhållandena de ägde, kunde anse tjenlig t. Men
på det att ej Constit.Utsk. må med skäl få den förebråelsen
att ej hafva gjort, hvad sorn hittills varit möjligt, har
Utsk. beslutat att utse åtskilliga ledamöter till målets beredning
och har dertill valt sådana ledamöter, sorn genom
sina befattningar varit nära bekanta med Bancostyrelsen.
En sådan commun jcation, sorn jag ofvan yttrat mig tro bör
ra äga rum emellan de båda Utskrns ledamöter, må ske
elier ej, skall Utsk. dock ej underlåta att söka framställa
ett förslag, sådant sorn Utsk. anser det böra framkomma.
Jag har trott mig böra upplysa detta i anleda, af det yttrande
, Gr. Horn afgifvit, och i öfrigt anhåller jag endast
få förena mig med dem, sorn yrka återremiss på den grund,
att jag anser cheferna böra af Bancostyrelsen tillsättas.
Hr Cede i s c li j o 1 d y jp 6 h i G ii s t.. har bc^url or
-
Den a5 Sep t ernt er.
253
det egentligen i .anledn. af en anmärkning af Hr v. Hartmansdorff,
att transportsedlarna borde brännas. Jag skulle
äfven tro, att det vore bättre att bränna gamla sedlar, än
att bygga nya hus för deni; men jag ville blott, att man
började med de äldsta, ty att genast bränna dem, som nu
dagligen inkomma, skulle kanhända vara vådligt. Man har
nemi. exempel pä sedlar, som blifvit efterapade med sådan
skicklighet, att de först blifvit emottagna och infriade; men
sedan, då den rätta sedeln inkommit, har man funnit, att
dea första varit falsk. Så länge man har sedlar, som så lätt
kunna efterapas och förfalskas, fruktar jag det blir nödvändigt
att för controllens skull någon tid förvara de inkomna
sedlarna.
För öfrigt skall jag utbedja mig att äfven få yttra min
tanke i anledn. af det behof, åtskilliga talare tillkännagifvit
af en förändrad styrelse, pä det att Banken må kunna skötas
mera ändamålsenligt och konstmessigt. Jag skulle önska,
att R, Sirs Bank blefye så enkel i sina functioner, att
inga genier behöfde uppsökas till dess skötande, och att reglementena
blefve så bestämda, att ole kunde tillämpas af
nienniskor mec( vanligt förstånd, Jag tror derföre, att man
ej beböfver tillika på så konstiga åtgärder sorn de, hvilka
äro i fråga, ulan att man kan inrätta Banken ganska simpelt.
Jag hade nästan trott och önskat, att R, St. ej skulle
ingå i de speciella detaillerna af Bankens organisation,
utan derför endast bestämma de allmänna grunderna, Angeläget
är, atf t. ex. allt så bokförps, att den ena boken ar
eontrol! piå den andra, samt att man på ett ställe kan se
Bankens hela ställning; ty deruti ligger den hufvudsakliga
säkerheten af bokföringen,
Hr Rosenblad: Jag har egentligen begärt ordet för
att yttra min tillfredsställelse deröfver, alt en farhåga, som
jag linder början af riksdagen erhöll, ar ogrundad, den
nemi. att Constit.Utsk. afslagit alla förslag till ändring i den
grundlags-§, hvilken man trott lagga lunder i vägen för en
ända må Isen I igare organisation af Bancosty rehen ; men efter
jag fått ordet, vill jag äfven yttra några andra saker. Jag
tror, att både Fulhqägtigé och BancoUlsk., piil de för mycket
gått in i detaiMer, deruti varit oskyldiga, enär Fullmägfige
haft sig ålagdt alt underställa det förslag, sorn gjordes,
Utsk:s pröfning, oph det jemyäl ålegat Utsk. att pröfva detsamma
och framlägga det till Ständernas stadfästelse, sä alt
Utsk. ej kunnat gå mera kort tillväga, Derjemte, då man
yttrat sig örn detaillerna, vill jag anföra, alt genom tryckfel
på 2 'ställen står öfvercassör i stället för cassacommissai
ie. Jag vill äfven fästa Utsk:s uppmärksamhet på nödvändigheten
att. ändra detaihedactionen af 5 §, sjd. 32, sorn bestämmer
cassacommissarjpns ansvarsskyldighet, Den säger
ungefärligen detsamma, sorn Fullinägtige sagt, att lian ej
D111 25 September.
ansvarar för cassörerna i annat fall, än 0111 lian underlåtit
några af sina skyldigheter: men redactioné» är så tvetydig,
att i detta ögonblick betviflar jag, att någon af dc personer
inom Banken, åt hvilka jag skulle vilja uppdraga den ifra—
gavar. ansvariga detailien, skulle, med en sä mångsidig tolkning
underkastad redaction, våga emottaga den. Det är af
ett så vigtig t skäl, jag ber Utsk. gifva en mindre tvetydig
redaction åt ansvarighetsskyldighetcn för cassacommissarien,
oell får underställa, om ej den, hvilken Fullmägtige föreslagit,
vore den lämpligaste; ty den stiger, att lian ansvarar
för all egen uraktlåtenhet, men hvarken mera eller mindre,
och det lärer väl vara det rätta. Likaledes får jag fästa
Utskrs uppmärksamhet på vigten att åt ifrågavar. magtpåliggande
tjensteman anvisa inkomster, som motsvara både
hans trägna göromål och de förluster, han lätteligen (genom
missräkning af en och annan scdelbundt) kan underkastas,
att ej Bancostyrelsen underkastas den obehagligheten att af
alla, den skulle vilja uppdraga en så vigtig befattning, erhålla
vägrande svar.
Hr von Hartmansdorff: I afseende på min erinran
emot förbrännningen af förslitna transportsedlar log Hr Cederschjöld
lill exempel, att om en falsk transportsedel blifvit
inlöst och den rätta sedermera uppvisades till inlösen,
man borde hafva den förra qvar. Jag inser likväl icke,
hvartill det skulle tjena; ty den falska sedeln vore redan till
Bankens skada inlöst, och den riktiga kunde nian ej fördenskull
neka att inlösa. Jag finner således uti detta exempel
intet bevis emot mitt påstående.
BancoUtsk:s utlåt. N:o 38 återremitterades.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Sedan riksdagens början har
jag haft förtroendet att vara ledamot i BancoUtsk. Mina
tjensteåligganden förbjuda mig att längre dermed fortfara,
och jag anhåller således vördsamt att få afträda ur Utsk.;
hvarjemte jag anhåller, att R. o. Ad. dock täcktes tillåta
mig att fortfarande bevista R. o. Ad:s plena. Jag har olyckligtvis
varit en bland dem, som voro frånvarande den stora
dagen, då förstärkta BancoUtsk. fick lof att skiljas åt derföre,
att några af R. o. Ad:s ledamöter i Utsk. ej kommo
tillstädes. Tjenstegöromål af sådan beskaffenhet, att jag ej
kunde infinna mig i Utsk., hindrade mig. Jag vill icke
blottställa R. o. Ad. för en sådan händelse en gång till, och
jag håller ej af att af de öfriga Ståndens ledamöter blifva
apostropherad i otid. Jag respecterar livar och ens opinion;
men den hör yttras form- och rättsenligt. Jag ber om ursägt,
att jag vid detta tillfälle uttryckt min enskilda opinion,
hvartill jag ej förut haft tillfälle.
Hr Lefrens begäran blef af R. o. Ad. bifallen.
■ V
Den af» September.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer
alt utse ny ledamot i BancoUtsk. eller Hr Lefren.
Ånyo föredrogs StntsUtsk.vs d. 17 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 2Öi i anJedn. af verkställd revision af de vid
sista riksdagen beviljade extra statsregieringsanslag till försvarsverkets
iståndsättande, till fullgörande af garnisonssjuklius-
och 2tdra Lifgardes easernbyggnader.
Hr af Dals t röra, Gust. Jac.: StatsUtsk. har, ined
uppgifvande af de olika prisen på gevär vid olika factorier,
tillstyrkt R. St. att uti underd. skrifvelse bos K. M. anhålla,
att, såvida den betydliga skillnaden i prisen på gevär
icke skulle härleda sig från gevärens olika godhet, sådana
anstalter måtte, 0111 möjligt, vidtagas, att gevärstillverkningen
vid Husqvarna Varder utvidgad, hvarigenom, åtminstone
till någon del, torde kunna undvikas att anlita gevärsfactoriet
i Norrtelje. Som ledamot i den committé, hvilken
under H. K. H. KronPrinsens ordförande är tillsatt för
alt reglera gevärstillverkningen i Riket, anhåller jag att få
afgifva några upplysningar, hvarigenom jag hoppas ådagalägga,
att den underd. skrifvelsen icke är behöflig och
kanske i vissa fall ej lämplig, då den skulle utvisa, att Ständerna
ej öga tillräcklig detailkännedom i denna angelägna
fråga. Hvad olikheten i gevärsprisen vid de olika factorierna
beträffar, härleder den sig derifrån, att vid Norrtelje
factori prisen äro olika nästan hvarje år, emedan de
bero af inarkegångsprisen och prisen på de materialier,
sorn för gevärstillverkningen äro nödvändiga, hvaremot gevärsprisen
vid Husqvarna äro mera stahla. Dessa sednare
pris bero af bestamda conlracl och kunna således ej undergå
någon förändring, om ej contracten tiliändalöpa eller ömsesidig
öfverenskommelse äger runi eontrahenterna emellan.
Hvad Norrtelje beträffar, tror jag mig veta, att redan sådana
åtgärder aro ifrågasatta, hvarigenom inskränkning skall
komma att äga rum i gevärstillverkningen derstädes. Hvad
Husqvarna beträffar, medgifver jag, att prisen der alltid
mäste blifva till lägre belopp, anvid Norrtelje, hvilket härleder
sig deraf, att icke vid sjelfva factoriet alla de gevärsdelar
tillverkas, hvilka sedan sammansättas, utan tillverkas
i orten af smeder, som der finnas till sådant antal, att gevärstillverkningen
derstädes snarast är att anse som en binäring
för allmogen. Dessutom har innehafvare!) af Husqvarna
begärt att få förhöjda pris, emedan han ej kan komma
ut med den betalning, han haft, då han skall betala sina
smeder; han har t. o. m. åt mig enskildt uppdragit att,
i fall K. M. ej skulle bevilja förhöjningen, uppsäga contractet.
Således finnes häraf tydligen, att det ej är att påräkna,
att Husqvarna kan tillverka gevär till samma låga pris
som fordom, samt att altså den begäran, Utsk. föreslagit,
256
D c ii 25 S c p t ö m b c r.
om minskning i tillverkningen vid Norrtelje och förhöjning
af densamma vid Husqvarna ej kan äga runi. Jag tror mig
således tillräckligen hafva visat ,- att denna åtgärd ej kan
verkställas. Jag anhåller nu fä visa, att den ej hör verkställas.
Då hvar och en känner, att infanterivapnét ar det
hufvudsak ligaste i en arme, fordras också, alt soldaten, för
att äga kraft och förtroende till sin förmåga, bör hafva ett
vapen, sorn ur så fullkomligt sorti möjligt, i följd hvaraf geväret
bör äga all den fullkomlighet, lnati kan vänta af vapnet.
Jag nödgas erkänna, att sä ej är förhållandet i Sverige;
men jag til [skrifver det icke dem, hvilka hafva tillsyn
öfver ge värst i 11 verkö i ngen i allmänhet i Riket, ty jag känner
ganska val, att gevärslillverkningén i rndrä länder Står
på en högre ståndpunkt, än nu i Sverige. Det beror således
derpå, att Sverige tillegna]' sig de fullkomligheter, som
denna fabrication i sednare tider uti andra länder vunnit.
De bestå egentligen deruti, att män vid fäcforiertia, i stallet
för handkraft, advander maehinerier, hvarigenom den
stora nedsättningen i prisen står att vinna. Det är således af
vigt, att äfven Sverige förskaffar sig tillräckligt af sådana
maehinerier och att deras användande införes. Det torde ej
vara att Vänta, att sådant på privat väg kan åstadkommas,
helst det är ällrtiänt erkändt, att då någon genomgripande
förändring skall ske, är det staten, som dermed skall göra
början. Jag väntar således, att dessa förbättringar matte
antagas vid Kronans factorier. Det är på denna grund jag
tror det vara bevisadt, att det ej kan sättas i fråga, som
StatsTJtsk. yrkat, att nemi. Norrtelje skulle inskränkas till
en mindre tillverkning och Husqvarna utvidgas. Frih. Silfverskjöld
bar i sin reservation uppgifvit orsaken, hvarföre
han ej instämt i Utsk:s beslut. Jag anhåller att deruti få
förena mig, och får hos R. o. Ad. föreslå, att den ifrågavar.
skrifvelsen må förklaras obehöflig.
IJr Cederschjöld, Pehr Gust.: Den siste talaren'
har trott sig bevisa, icke blott att det ej vore skäl bifalla!
Utskts tillstyrkande att utvidga gevärstiflverkningen vid Husqvarna
och inskränka den vid Norrtelje, utan äfven att det
ej kunde ske, allt detta emedan, såsom han anfört, entreprenören
vid Husqvarna begärt påökning. Jag torde till
svar blott få erinra, att det hittills varande priset vid Husqvarna
varit 17 r:dr 2,4 sk. h 17 r:dr 4° sk-, då geväret
vid Norrtelje kostat 20 r:dr 28 sk. å 21 r:dr 11 sk. och att
man således ganska väl kunde bevilja entreprenören vid
Husqvarna någon tillökning i det hittills varande priset och
ändå vinna besparing genom att mera tillita detta factori,
än det i Norrtelje, emedan i alla fall en icke obetydlig skillnad
kunde äga rum. Talaren har beklagat, att våra infanterigevär
äro af dålig beskaffenhet. Detta synes förklara,
hvar
-
Den 25 September.
25j
hvarföre de äro af så kort varaktighet; ty då de ej kunna
begagnas mer ån 10 a i5 år, måste de vara bra dåliga,
helst jagtgevär kunna brukas kanhända 5o å 100 år och
likväl vara dugliga. Men mest förundrar det mig, att contröllen
öfver gevärstillverkningen är så dålig, att sådana gevär
kunnat approberas. Jag skulle tro, att då man har
contrac.t, är det inspeetionens fel, om man ej får gevär af
full godhet. Samma talare har äfven trott, att orsaken till
ofullkomligheten i våra gevär skulle finnas uti bristen på
machinerier. Jag har hittills trott, att ju mindre man begagnade
machinerier, desto noggrannare kunde arbetet blifva
och i allmänhet hattie. Jag medgifver visserligen, att
dét går fortare med dem och till bättre pris; men jag trodde,
a!t med mennisk ohänder gjordes arbetena säkrare och
pålitligare, Hvarföre äro våra arbeten i allmänhet nu sämre
och mindre varaktiga än fordom, om ej derföre, att allt
då gjordes méd menniskohand. Nu äro de vackrare och kunna
verkställas för godt pris, men ej sällan på godhetens bekostnad.
Dessutom hafva vi }u gjört experiment med machinerier.
Vi hafva haft på Ladugårdslandet en hejare att
slå lås med; men den lärer ej blifvit begagnad, förmodligen
emedan dessa lås blefvo af mindre godhet.
H. Ek. Hr Gr. Brahe, Magn.: Såsom förordnad ledamot
af den committé, som Hr af Dalström nämnt vara tillsatt
för att ingå med underd. förslag om gevärstiliverkningen
och hvad dermed gemenskap äger, anser jag mig böra
förena mig såväl med Hr af Dalström söm i den reservation,
Frih'. Silfverskjöld afgifvit. Det har blifvit yttradt,
att gevären mätte vara illa tillverkade, efter de hafva så liten
Uthållighet i jemnförelse med jagtgevär. Den värde ledauiöten,
sorn sagt detta, torde tillåta mig hemställa, omen
sådan jemnförelse kan äga rum; ty jern hföres priset på ett
jagtgevär och på ett gevär, tHlverkadt för att tili soldatens
begagnande' utlemnas, tror jag, ätt det ensamt blir en tillräcklig
vederläggning emot invändningen. Huru fullständigt
blifver ej ett jagtgevär arbetadt, huru vårdas och förvaras
det ej af dess ägare, då deremot ett gevär, sorn lemnäs till
éxereis, utsättés föy allt slags väderlek och vid begagnandet
i1 garnisonsf jen'stgö'ring ofta gåjr från den ena karlén till den
ändra, samt, då det uti förråden förvaras, äfven f utsatt
för fukt, emedan eldstädér icke i dem finnas. Är/en haiman
sagt, att arbete för hand vore bättre, än genom
machinerier. Denna sats är anmärkningsvärd; ty då man
vid alla tillfällen yrka!' besparingar, torde det, för att vinna
dem, ändå vara lämpligt att begagna machinerier , och
jag tror med full visshet, att man befunnit sig rätt väl af
sådana på alla de ställen, der man velat drifva factoriarbeten
till någon verklig höjd af fullkomlighet. Detta är dessi3
H. 33
a58
De» 25 September.
utom så allmänt erkändt, att allt ordande derom borde vara
öfverflödigt. Hvad den anmärkningen beträffar, att försök
lios oss i dylikt afseende blifvit gjordt med macbinerier,
sorn misslyckats, är den så till vida sann, att en hejare här
varit uppsatt, men som aldrig blifvit begagnad, emedan bristande
tillgångar gjort, att den meehaiiiska verkstaden ej
blifvit fullbordad. Hejaren bar således aldrig varit begagnad
till det ändamål, hvartill den var ämnad, hvarföre man
icke heller deraf kan bedöma, huru användandet af machinerier
uti ifrågavar. afseende bär lyckats eller ej. Hvad den
skrifvelse angår, som Hr af Dalström anser vara öfverflödig,
förenar jag mig så mycket hellre deruti med honom,
som hela gevärstillverkningen beror på det anslag, 11. St.
bevilja för denna tillverkning; ty bevilja ej Ständerna något
anslag, blir det ej heller någon möjlighet att tillverka gevär
hvarken vid Norrtelje eller Husqvarna.
Ilr af Dalström: H. Ex. Hr Gr. Brahe har så fullständigt
utvecklat saken och vederlagt Hr Cederschjöld, att
jag ej anser mig äga något att tillägga. Jag får blott för
Hr Cederschjöld nämna, att brukningstiden för ett infanterigevär
är 20 år, samt att jag ej, sagt, att våra gevär aro dåliga,
men väl, att de ej äga samma fullkomlighet som på
andra ställen i Europa. Jag vill t. ex. nämna, att våra gevär
ej äro af samma goda beskaffenhet som gevären i Frankrike.
Hr Cederschjöld: Om vår gevärstil! verkning ej är så god,
som den borde vara, tror jag ej, att orsaken bör sökas i brist på
anslag i detta afseende, när jag erinrar mig, huru stora summor
blifvit afskrifna ur räkenskaperna. Jag kan derföre ej frångå,
hvad jag förut yttrat. Det har blifvit erkändt, att vid'
Husqvarna kunna gevären göras till bättre pris just derföre,
att en del af arbetet utlemnas till smeder, hvilka göra det
såsom en husslöjd. Jag skulle tro, att det vore det bästa,
om man kunde så inrätta tillverkningen, att den blefve en
husflitsproduetion för nllmogen. Jag vet, huru begifven mannu
är på macbinerier, men får i det afseendet nämna, att
en gång, då jag var revisor vid Götha canal, tog jag med
mig en accouchementstång för att fråga, om man vid Motala
verkstad kunde göra dylika, då jag ville beställa ett
större parti. Det är ett instrument, som arbetare här kunna
tillverka r sin kammare. Resultatet ef de Engelska mästarnes
öfverläggningar bfef, att det fordrades ett machineri,
som skulle kosta iooo r:dr b:co, för att gö'ra dylika tänger.
Man har äfven sett, att dyrbara fabriksmachiner blifvit införskrifna
och sedan måst säljas för en spottpenning. Hejaren
har ju ej heller blifvit begagnad Hvarföre då slösa
bort medel på dylikt? Om ingen annan anmärkning finnesemot
detta utlåt., än den Hr af Dalström framställt, får jag
tillstyrka bifall å detsamma.
Den u5 September.
4!. Ex. Hr Gr. Brahe: Jag har aldrig nekat, att våra
gevär äro dyra; men jag är fullkomligen öfverlygad, att
denna dyrhet uppkommer förnämligast genom hrist på nödvändiga
machinerier. Ilade vi dylika, kunde gevär tillverkas
både till större godhet, bättre pris och följaktligen till
större antal. Just Husqvarna factori , som bär omtalas för
sitt billigare pris och der man af sådan anledning önskar,
att ett större antal gevär skall bcstallas, har förklarat sig
ej kunna fortfara med gevärstillverkning, om det ej erhåller
tillökning i priset. Ehuru största delen af arbetarne bo
omkring Husqvarna, äga egna hemman och derföre lättare
konna föda sig, än de arbetare, sorn endast mäste lefva af
sysselsättningen med gevärsfabrieation, har ägaren likväl
uppsagt eontractet, i fall han ej erhåller tillökning, af
skäl att alla arbetarne förhöjt sina pretentioner1 och ej vilja
arbeta på samma vilkor som förr. Hvad Ater hejaren angår,
har den ej kostat någon särdeles stor summa elier är
den bortslösad, ty fabriker linnas, hvilka erbjudit sig att
köpa den för samma pris, som den i inköp kostat. Jag har
icke sagt, att den ej kunde användas, utan endast, att den
qj blifvit använd vid tillverkning af gevär, i anseende till
bristande tillgångar att sätta rneckaniska verkstaden i behörigt
skick.
Hr Silfverhjelm, Carl Adam: Jag instämmer deruti,
att frågan om den föreslagna skrifvelsen måtte förfalla.
Jag gör det af den anledning , att lt. St. ej böra expediera
någon skrifvelse, sorn ej är af någon betydenhet, så vida
man skall vänta, att K. M. skall göra något afseende på
Ständernas skrifvelser. Den af StatsUtsk. föreslagna har den
egenskap, att den ej är af någon betydenhet. Det mätte
väl ligga i sakens natur, alt om man vid Husqvarna kan få
lika goda gevär för mindre pris och till tillräckligt antal,
man der köper dem. Det mätte vara andra orsaker, som
föranleda upprätthållandet af Norrtelje. Jag kanner dem
ej; men jag är öfvertygad, att administrationen ej köper en
vara för dyrare pris på ett ställe, dä man på ett annat ställe
kan få den til! bättre. Då StatsUtsk. ej uppgifvit någon
anledning, hvarföre det föreslagit den underd. skrifvelsen,
hemställer jag, att den mätte förfalla.
Hr Cederschjöld: Till hvad jag förut yttrat, skall
jag utbedja mig få tillägga, att jag, för min del skulle tro, att
gevären ej äro så dåliga, sorn man velat förespegla oss; åtminstone
jiar den tid funnits, då Svenska gevären voro ganska
goda. Jag lick i min ungdom på 1790-talet ett kronogevär,
som dä var nytt. Jag nyttjade det i 8 eller 10 år
till jagtgevär. Det sköt förträffligt både med hagel och kula,
tarfvade aldrig deri ringaste reparation, och jag minnes
aldrig, att det klickade. Mera kan man ej begära. Om ej
gevärstillverkningen blifvit mycket försämrad, böra derföre
våra gevär vara goda, örn de ratt skötas.
StatsUtskrs utlåt. Nro 251 återremitterades.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskrs d. 17 dennes
på bordet lagda utlät. Nro 2Ö2, i anledn. af verkställd revision
af de till strömrensningar särskildt anslagna medel,
blef samma utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Till afgörande företogs StatsUtskrs d. 17 dennes på bordet
lagda utlåt Nro 253 i frågan örn fastställande af grunder
för ett förändradt statshushällningssystem.
Frih. Cederström, Jac.: StatsUtsk. har icke ingått
i pröfning af den väckta eller rättare nu förnyade motionen
om fastställande af grunder för ett förändradt statshushållningssystem.
Utsk. har såsom skäl derför åberopat det
af sistl. riksdags Utsk. afgifna och af dåvar. Ständer bifallna
utlåt, samt förklarat, att som hvarken motionären nu
framställt några nya skäl, eller Utsk. funnit några omständigheter,
som till förändrad åsigt i detta ämne, efter Utsk:s
tanke, föranleda, har Utsk. ansett sig böra tillstyrka, det
ifrågavar. motion malte lemnäs utan åtgärd. Motionen innehåller
grunder för statshushällningssystem, som af R. St.
vid en riksdag blifvit begärda och som man ytterligare vid
en annan riksdag yrkat, alt Styrelsen borde uppgöra. När
sedermera förslag dertill framlemnades till R. St., funno de
sig ej kunna ingå i detailler, utan afslogo motionen på grund
af den allmänna reflexionen, att genom bifall till densamma
ägande-rätten kumle komma att trädas för nära. Någon
direct bevisning af denna sats har vid sistl. riksdag icke
föijt, och vid denna riksdag har StatsUtsk. blott, under åberopande
af hvad vid förra riksdagen blifvit yttradt, afstyrkt
upptagandet af motionen. Det ar icke min mening, att nu,
dä riksdagen är så långt framliden, begära återremiss och
handläggning af ett mål, sorn kunde erfordra, att en särkild
Utsk:safdelning en längre tid sysselsatte sig ensamt dermed;
men jag bade förmodat, att då R. St. vid flera riksdagar
yttrat sin önskan att få sådana grunder för statshushållning
utarbetade, Utsk. bort granska hvilka bland de föreslagna
kunde antagas och hvilka voro af beskaffenhet att ej kunna
antagas. Jag har blott velat till prot. anföra detta såsom
bevis, att Utsk. afgifvit sitt yttrande, utan att ingå 1 granskning
af saken, och att, under det man ropar på beliofvet af
reformer, önskar man undvika dem, då förslag till reformer
framställas.
StatsUtskrs utlåt. N:o 253 bifölls.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtskrs d. 17 tlennes på
D e n a5 S c p t c m ber.
bordet lagda utlåt- N:o 254 i frågan oni bestämmande af
tiden för beräknandet af den arrendatorn af Svartsjö Kungsladugård
, f. d. Grosshandlaren Vener, beviljade arrendenedsatt
ning.
Ånyo föredrogs BancoTJtsk:s d. 17 dennes på bordet lagda
betänk. N:o 39 i anledn. af väckt motion om Bankens
och Bancodiscontens räkenskapers granskning i K. Kammarrätten.
Hr B0®,enblad, Bernh.: Jag anhåller, att Hr Ridd.-  secret. mätte hafva godheten tillkännagifva, huruvida de öfriga
Stånden bifallit detta betänk.
Underteckn. Ridd.Secret.: BancoUtsk:s betänk. N:o
3g är bifallet af Preste- och BondeStm; men om BorgareSt:s
beslut är ännu ingen underrättelse inkommen.
Hr Rosenblad: Ehuru jag är ganska tacksam förden
compliment åt mig enskildt, som Utsk. i slutet af detta betänk.
behagat yttra, och ehuru jag äfvenledes är tacksam
för Utsk:s godkännande af det förändrade redovisning^- och
b.okföringssätt, hvars införande inom Bancodisconten varit
föremål för mina bemödanden, får jag dock förklara, att
jag alldeles icke sjelf, fastän jag anser dessa controller hafva
ett bestämdt företräde framför de gamla, kan tillerkänna
dem det värde, som många af dem, hvilka sökt lägga
hinder i vägen för mina bemödanden, numera vilja deruti
finna, att nemi. blott formerna för redovisningen och bokföringen
skulle vara tillräckliga för den granskning af sakktfnniga
män, som alla räkenskaper böra undergå. Jag vill
icke upptaga R. o. Ad:s tid med att repetera mitt vidlyftigt
anförande i detta ämne; men i händelse man anser det
icke kunna låta sig göra att ålägga Kammarrätten granskningen
af dessa räkenskaper, så och enär man har den erfarenhet,
att den hittills varande granskningen icke varit
fullkomligt ändamålsenlig, får jag anhålla , att åtminstone
detta betänk, må få hvila på bordet, tills yi få återse i sin
helhet BancoUtsk:s förslag till Bankens organisation och hvilka
controller i Revisionsdepartementet blifva stadgade. Jag
får således anhålla, att detta betänk, må få livija, tills BancoUtsk:s
organisationsbetänk. inkommer.
R. o. Ad. beslöt, att BancoUtsk:s betänk. BJ:p 3g skulle
förblifva hvilande, tills BancoUtsk. inkommit med sitt ytterligare
utlåt., rör:de Bankens organisation.
Föredrogs ånyo BanepUtsk:s d. 17 dennes på bordet
lagda betänk. N;o 4ö i anledt). af vackt fråga om' förändrade
grunder för befordringar till commissarie-beställningar
inom Banken.
Den a5 September.
Hr Rosenblad, Bernil.: Ehuru jag fullkomligen erkänner,
att numera, sedan Bankens commissariat ej utgör
R. St:s Fullmägtige till förvaltning af Banken, eller icke
bildar den Bancodirection, som commissariatet ursprungligen
varit, allt ändamål /ned ifrågavar. åtskillnad emellan
frälse och ofrälse commissarie!' upphört och att den således
i sig sjelf är olämplig, kan det ej vara utan den största förundran,
som jag ser, att depna ringa detailfråga har blifvit
af BancoUtsk. behandlad, innan Utsk. för R. St. framställt,
huruvida ett commissariat skall finnas eller icke. Motion
derom har blifvit gjord, och den frågan är väl så djupt ingripande,
att den bär först afgäras. Jag bör tillika nämna,
att under närvar, förhållanden är Baneostyrelsen inskränkt
till kamereraregraden vid val af ofrälse commissarie!', hvilken
befordran af mångå icke sökes derföre, att med kamereraregraden
upphör rättigheten att hafva tjenst utom Banken.
Det händer således, att då commissariebeställningen
fordrar andra egenskaper än de, som tillhöra en skicklig
cassör eller kamererare, det för Baneostyrelsen blifver, uppriktigt
sagdt, kinkigt nog att kunna utse skickliga ämnen
för commissariebefattningen. Deremot har det varit lätt för
Baneostyrelsen att, vid utnämnandet af frälse commissarier,
endast afse skickligheten, ehvar den funnits. Således och
ehuru jag ej gillar principen anser jag olämpligt att nu afskaffa
det stadgande i afseende på commissariers tillsättande,
som finnes, och ännu mera olämpligt att afgöra denna fråga,
innan Utsk. sagt, om ett commissariat i Banken skall
finnas eller icke; och jag anhåller derföre, att detta betänk,
må blifva åvilande på bordet, tills BancoUtsk. inkommit
nied sitt utlåt., ang:de organisation af Bankens understyrelse.
Frih. Ehrenborgh, Gasp. Wilh.: Ehuru jag fullkomligen
gillar Utsk:s betänk, deruti, att numera icke någon
skillnad bör finnas emellan frälse och ofrälse ledamöter
pf commissariatet, kan jag ej annat än på det högsta understödja
Hr Rosenblads mening, att denna fråga ej bör pröfvas,
innan man vet, huruvida ett commissariat skall finnas
eller ej; och först sedan R. o. Ad. fattat sitt beslut derom,
torde det vara tid att säga, om commissarierna skola till
visst antal vara af frälse eller ofrälse stånd.
R. o. Ad. beslöt, att BancoUtsk:s betänk. N:o 4° skulle
hvila, till dess BancoUtsk. inkommit med sitt utlåt., rör:de
Bankens understyrelse.
Hi- Dalman, Wilh. Fredr,: Som jag ej haft tillfälle
att öfvervara discussionen öfver BancoUtsk:s betänk. N:o
38, men jag förnummit, att samma betänk, blifvit återremitteradt,
får jag anhålla, att ett-anförande, rör:de det deri
förekommande ämne, måtte af mig nu få uppläsas för att
åtfölja återremissen.
Den a5 September.
263
TTr Dalman uppläste derefter följande:
BancoUtsk. liar, med frånträdande af Fullmägtiges mening
i fråga om chefskaps införande i Bancoverket, ansett
Bancocommissariatet böra fortfarande bibehållas såsom hittills,
endast med den förändring, att i de afdelningar, hvarest
flera commissarie!' finnas, väl alltiden af dessa må handhafva
ordningen inom departementet och äga tillsynen öfver
göromålen derstädes, men att en sådan befattning ej
annorlunda må tillsättas än genom val, för viss bestämd
tid, af departementets commissarie!' sinsemellan. Ehuru stora
förändringar Utsk:s sammansättning undergått från perioden
af den tid, då Utsk. handlade de stora och vigtiga
frågorna om myntregleringen, hvaraf nationen väntar sig att
innan kort få upphemta frukterna, hade man likväl kunnat
hoppas, att deri'sedermera invalda personalen bort närmare
Undersöka, huruvida icke både göromålens behandling och
kostnaderna borde tagas i beräkning vid organisationsförslagens
upprättande. Utsk. hade då, så framt det för sig
uppgjort elt system för sina åtgärder i denna vigtiga fråga,
bort låta besvarandet af de inom PuksSt:n väckta motioner
oin förändring af Bancostyrelsens sammansättning föregå
förslagen om departementalstyrelsen och dermed gemenskap
ägande frågor. Det hade då berott på RiksStms beslut, efter
hvilken plan Utsk. ägde att arbeta, och all fruktan, att
samma styrelseorganisation som den hittills varande, hvilken
säges kosta 3o å 4<>,ooo r:dr årligen, skulle komma att
för framtiden göra sig gällande, varit försvunnen.
De af Utsk. antagna, på särskilda committerades yttrande
grundade skäl — såvida de förtjena denna benämning
— för bibehållande af den hittills varande styrelseordningen
äro till den grad besynnerliga, att man är frestad tro, det
coinnntterade icke velat tänka sig någon bättre organisation
än den, hvarvid de sjelfva från yngre åren vant sig.
Ilar man väl någonsin tänkt sig eller, från kännedomen
huru vid andra länders hankin rättningar tillgår, kunnat
leda sig till möjligheten, att underordnade tjenstemän,
med en utsedd öfverstyrelses ovedersägliga begifvande, skola
äga alt anställa val sig emellan om ett företräde, som måhända
ingen af dessa tjenstemän i verkligheten äger och
hvilket möjligtvis genom val emellan i eller 3 personer icke
kan utrönas? Dispositionen af de krafter, R. St. anvisa för
sin Banks oafbrutna och ändåmålsenliga gång, bör icke öfverlåtas
på någon annan än R. St:s ombud, Bancofullmägtige.
De äro R. St. ansvariga för sina åtgärder, och dem allena '
tillkommer att pröfva tjenstemannens skicklighet till hvarj,e
befattning,
Utsk. har, anmärkningsvärd!: nog, genom afstyrkandeft
af departementsehefsbefattningens införande förutsatt, att deni
flerfaidiga bestämmelse, som hittills är commissarierna tillagd,
att nemi. vara ledamöter af understyrelsen, vårdare af
a64
Den 25 September.
redbarhetcrna samt arbetande tjenstemän inom contoren ,'
bör fortfarande bibehållas. Mig synes, att, vid utöfningen
af dessa functioner, uppehåll och hinder i ett ellef annat
afseende skola inträffa, utan att nämna det mödosamma släp
och arbete, som af dessa mångfaldiga arbeten alstras.
Jag begär återremiss af betänk, och yrkar:
1:0 att deparlémentalstyrelse må införas i Banken ;
2:0 alt vården af Bankens redbarheter uppdrages åt
nämnde depai témentalstyrelse, under samfäld ansvarighet,
med biträde af underordnade personer, om sådant pröfvas
behöfligt;
3:o att i intet departement anställes mer än en commissarie
såsom chef, hvilken tillsättes af Bancofullmägtige eller,
i händelse Hr Rosenblads motion bifalles, af Bancodirecftn;
4:o att denne chef är Bancostyrelsen 1 främsta rummet
ansvarig för förvaltningen af det hela inom hans departement;'
5:o
att nödigt antal kamererare eller andra tjenstemän
må begagnas för alla sådana expeditions- och räkenskapsgöromål,
hvarmed commissarierna nu taga eller, enl. BancoUtsk:s‘
förslag, skulle komma att taga befattning inom departementen;
6:0
att de föreslagna controll- och revisionsafdelningarna
Sammanslås under en chef;
7:0 alt, i likhet med hvad i Riksg.cont. äger rum , HufvudaftIutiringscont.
bör förestås af en kamererare, sorn förer
hufvudhokén;-
8:0 att någon särskild afdelning för besörjandet af de
oeéönomiska ärenderna, annorlunda än såsom ett conior med'
erif eller tvenne tjenstemän af lägre grad, icke må organiseras;
och slutligen
9:0 att, sedan numera Lånebankens och Depositions-'
bankens omfattning och bestämmelse i? det hufvudsakligaste
äro afgjörda, Utsk. må uppdragas att låta utarbeta och fö-'
fe riksdagens slut till R. St. inkomma med förslag till stad-'
gar för Lane- och Depositionsbanken, samt att, på sätt
TJtsk. föreslagit, åt Bancofullmägtige må öfverlemrias att
uppgöra särskilda instruetioöer för departementens inre för-'
vältning' och tjenstémänhens derinom' befattningar.'
R. o. jkd. beslöt, att detta anförande skulle till Banco-'
TJtsk.’åtfölja den i dag beslutade återremissen af samma
TJtsk:s utlåt’. ]\r:o 38.
Ånyo föredrogos och biföllos BancoUtsk:s d. 17 dennes
på bordet lagda hetänktn:
N:ö 4i. i ahiedu- af väckt motion om rättighet för
Bankens gäldenäréf ätt i landtfatiterierna ellef anrikt anvisadt
ställe å dem ört , der de' äro’ boende',* erlägga1 ränta och
capital-äfbetalningar;
N:o
Den 25 September. 265
N:o 42. i anledn. af Hr Forsbergs motion, ang:de förändring
i vilkoret! för 2:ne från Banken staden Uddevalla
beviljade lån;
K:o 43- i -anledn. af Hr Waerns motion 0111 afskrifning
af en Bankens äldre fordran hos Riksg:scont.
Föredrogs ånyo Ilr Silfverhjelms, Carl Adam, d. 19
dennes på bordet lagda motion om den ändring i 9.4 § Ridd.-  Ordn., att frånvaro af ledamöter i Utsk. och Nämnd må
förekommas.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag har redan tillförne tagit
mig friheten gifva tillkänna, det jag anser tillräckliga
Iagstadganden redan vara gifna för den afsigt, Hr Silfverhjelm
åsyftar, och jag vågar tro, att något ytterligare stadgande
i frågan och intagande deraf i Ridd.Ordn. ej vore
lämpligt. 1 fall Ridd.Utsk. skulle finna passande att stadga
något högre ansvar i förevar, afseende, får jag yrka, att del
mätte intagas i ordningsstadgan; ty jag tror ej, att det bör
inflyta i Ridd.Ordn., emedan den, enligt praxis, ansetts behöfva
Konungens sanction. Sådana ämnen som detta tycker
jag böra vara föremål för Riddarhusets egna åtgärder.
Gr. von Fersen, Hans: Då vid ett föregående plenum
såväl Frih. Boye som Hr Silfverhjelm väckt motioner
i ämnet, får jag för min del förena mig med Gr. Horn och
tillägga, att för mig synes redan ett strängt correctiv gifvet
i Ridd.Ordn., då man mister sin riksdagsmannarätt för uteblifvandet
3:ne gånger från sammanträdena. Jag tror, att
detta straff är högre än några penningeböter, och kan således
ej inse, att någon ytterligare skärpt controll skulle beliöfvas,
synnerligen som den egentliga anledningen synes vara
hemtad från en eller annan händelse, som under riksdagen
timat. Jag tror, att vid de ifrågavar. tillfullena’alla
ledamöter, som ej af lagliga förfall voro hindrade, kommo
tillstädes. Inom Utsk:n i allmänhet har samma förhållande
ägt rum, att en stor del ledamöter genom sjukdom varit
hindrade; men jag får förnya, hvad jag förra gången nämnde,
att ledamöterna af de öfriga Stånden lika mycket eller
lika litet infinna sig i Utsk:n nu, sorn innan dessa motioner
framkommo.
Hr Silfverhjelm, Carl Adam: Jag vill ej uppkasta
några nya anledningar till tvistämnen i denna fråga, då den
förra gången föranledde så lång discussion och så mycket
obehag; men jag begär, att, då denna motion ej innehåller
något sårande, den måtte blifva remitterad till Ridd.Utsk.,
på det att, om den ej föranleder till någon ändring i 24 §
Ridd.Ordn., man åtminstone måtte kunna pröfva, om den
»3 H. 34
t)
Den 25 September.
ej kan föranleda till någon föreskrift i Ståndets enskilda
ordningsstadga.
Hr Silfverhjelms motion remitterades till Ridd.Utsk.
Då nu ånyo föredrogs Constit.Utskts d. tg dennes på
bordet lagda memor. JNr:o 34 med förslag till grundlagsändringar,
åsyftande en ändamålsenligarc organisation af Statsrådet,
biet’ samma memor ånyo lagdt på bordet af flir
Dalman, Wilh. Fredr., och Strussenfelt, Adolph
L u d v.
Företogs till pröfning LagUtsk:s d. 19 dennes på bordet
lagda betänk N:o 118 i anleda, af väckta motioner örn ändringar
i K. förordn., angtde inteckning i fast egendom d.
i3 Juli 1818.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag anhåller att i korthet
få framställa några anmärkningar emot detta betänk.
För min del instämmer jag i den af Hr Hessle väckta motion,
hvarigenom han sökt förekomma det bedrägeri, som
eljest kan äga rum i afseende på förhållandet, då en person
äger en inteckning, men en annan person än gäldenaren
förut blifvit ägare af egendomen. Kr Hessle har, i likhet
med Lagcommitte'en, framställt det förslag, att i händelse inteckning
vore sökt, innan köpet vore lagfaret, skulle inleck-''
ningen gälla. LagUtsk. har ansett sig ej kunna upptaga
motionen derföre, alt Hr Hessle underlåtit att göra motion
om en förändring i 4 cap. 4 § Jordabm, hvilken stadgar den
grundsats, att ett köp, äfven 0111 det ej är lagfaret, skall
gälla framför en yngre inteckning, och underlåtit att föreslå
en förändring i K. förordn. af d. 13 Juni 1800. För min
del skulle jag tro, att då Utsk. godkänt principen, hade
Utsk. varit oförhindradt att föreslå de förändringar, som i
följd af densamma borde äga rum, och då detta är det enda
skäl, som Utsk. anfört, anhåller jag om återremiss, på
det att Utsk. må taga i öfvervägande, örn det ej kan lyckas
att tillvägabringa en ändamålsenlig lagförklaring. I händelse
LagUtsk. ej skulle anse grundlagen lemna detsamma denna
rättighet, får jag härmedelst väcka motion om en sådan
förändring i Jordabm sorn den, hvilken Utsk. ansett nödig.,
och anhåller, att den, sedan den hvilat på bordet, måtte
remitteras till LagUtsk., likasom jag motionerar en förändring
i 1800 års förordn. Medan jag har ordet, vill jag äfven
yttra, att jag i öfrigt instämmer i LagUtskts betänk.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag har med
smärta erfarit, att LagUtsk. uttalat en grundsats i detta betänk.
, sorn skulle nära nog tillintetgöra all möjlighet att systematiskt
behandla lagfrågor. Utsk. hav nemi. sagt, att ehuru
det godkänner en motion om förändring i en lag-§, kan
Den aS S e p t c m h c r.
eldt ej antaga den af Utsk. erkända grundsatsen derföre, att
luotionen icke omfattar åtskilliga förändringar i andra $,
sorn deraf skulle blifva en följd. Mig veterligen har ännu
aldrig något LagUtsk. vid föregående riksdagar tagit sin befattning
så inskränkt som detta. Jag tror, att när en motion
göres till ändring i civil-, criminal- eller grundlag, faller
det af sig sjelf, att det Utsk., hvilket har att behandla motionen,
icke allenast är oförhindradi, utan afven pligtig! alt,
i fall det gillar motionen, föreslå ändring i alla de §§, som
kunna behöfva ändring i följd af det antagna systemet.
Vore icke detta den rätta grundsatsen, skulle man förutsatta,
att det vore motionären, som uppgjorde systemet, och
icke Utsk.; ty dä skulle hvarje grundlagsförändring eller
förändring i civil- eller criminallag vara fullständigt utarbetad
af motionären Detta hafva likväl icke våra grundlagar
afsett, utan motionärens rätt inom vår Representation
är att antyda bristfälligheterna och Utskts skyldighet att utröna,
huruvida dessa begärda förändringar stu i sammanhang
med andra förändringar, och efter min öfvertygelse
kunna de förändringar, sorn blifva följder af den gjorda motionen,
icke anses som nya motioner, hvilka Utsk. gjort; så
mycket mindre hade det bort ske vid detta tillfälle, sorn
motionären sjelf varit ledamot i Utsk. och förbehållit sig
öppen rätt att utveckla motionen i alla de delar, som med
motionen stå i sammanhang. Då jag följaktligen biträder
Hr flessles mening i denna fråga, mäste jag anhålla om återremiss
af betänk., på det att Utsk. må kunna handlägga
motionen utan hinder af det förmenta skäl, Utsk. uppgifvit,
och hvilket jag ej kan gilla. 1 öfrigt oell fastän jag ej i
allo delar de öfriga af Utsk. uppgifna förslag till ändring
i inleckningslagarna, så enär de förekomma i samma betänk.,
och det i alla fall skall återgå, anser jag mig ej nu böra
göra några anmärkningar dervid. Jag återhåller de anmärkningar,
jag dervid kunde hafva att göra, af det skälet, att
jag anser nära nog likgiltigt, om bitech ningslagarna blifva
omarbetade vid en riksdag, då de tre ofrälse Stånden bortryckt
stöden för ali realcredit. Detta Stånd har sett längre.
Förrän vi komma derhän, att vi få bolt de tysta förmånsrätterna,
kan det vara nära nog likgiltigt, huru man behandlar
de öfriga frågorna om realeredilen.
Hr Strussenfelt, Adolph Ludv.: Tvenne talare
hafva yrkat, att detta betänk, målte återremitteras. Jag kan
så mycket mindre hafva något deremot, som jag sjelf är reservant.
Frih. Ehrenborgh har tadlat LagUtsk. derför, att
det, under erkännande af riktigheten utaf de grunder, hvarpå
Ilr Hessles motion hvilar , ej funnit den så utsträckt, att
den kunde bifallas. Efter den praxis, som varit rådande här,
har jag inhemtat, att R. o. Ad. tillförne stundom bittert klandrat
Utsk. och specielt LagUtsk. vid förra riksdagar för det,
368
Den 3S September.
att dst gått utom motionernas gränsor. Således vid förra
riksdagen, då fråga var om arfsrätlen och ehuru ej motion
blifvit vackt rör:de giftorätten, hade Utsk. för consequensens
skull föreslagit likhet i giftorätt. Sådant klandrades då
ganska skarpt. Dessutom har LagUtsk. vid flera andra til 1—
fallen, utun att det ledt till anmärkning, yttrat, att som
motionen ej-varit så vidsträckt, som den borde vara, kunde
Utsk. ej dertill lemna bifall. Det synes mig också, som den,
hvilken vill uppstå som lagstiftare, isynnerhet då det är
en lagkunnig man, borde föreslå de andringar, som med
hans förslag stå i sammanhang. Det erinrades af Hr Dalman,
att LagUtsk. hade så mycket fattare kunnat och bort
föreslå förändring i 4 cup. 4 $ Jordabm och i i8oö års förordn.
, som förändring af dessa stadganden skulle vara en klar
följd, om man antoge Ilr Hessles förslag. Jag skulle för
mili del tro, att detta vore en bakvänd ordning; man bör
väl först bestämma gränsorna för äganderätten, innan man
bestämmer panträtten, då panträtten måste vara ett accessorium
till äganderätten. Jag tror, att Utsk. gjort rätt,
då det ansett sig ej kunna, utan att öfverskrida formerna,
ingå i ett så vidsträckt ämne. Jag vill ej bestrida återreruissen,
men har trott mig böra nämna delta för att rättfärdiga
Utsk.
Frih. Ehrenborgh: Jag anhåller att endast få tillägga
några ord till stärkande af den mening, jag frainstallt.
Jag skulle nemi. tro, att om det varit grundlagssliftarens
mening, att ett fullständigt utarbetadt förslag skulle varg
det, som i våra grundlagar menas med motion, hade han
säkerligen i dessa grundlagar nedlagt en definition på ordet
motion. Då likväl någon sådan ej finnes, då 48 § Riksd.-  Ordn talar om motioner i 4- morn. såsom föredragningsamnen
och på intet stalie antyder, att motioner skola vara så
utarbetade, som den siste talaren trott dem böra vara, oefi
då dessutom vid denna riksdag R. St. afslagit ett förslag, i
grundlagsenlig form beredt, som hade för afsigt att bereda
en så beskaffad förändring, att motioner skulle bringas till
likhet med hvad biller äro i andra länder, skulle jag tro, att
ej mindre grundlagen, än äfven It. St:s yttrande vid denna
riksdag gifvit tillräckligen tillkänna, att meningen ej varit,
att fullständigt utarbetade förslag skulle framläggas. I de
länder, der fullständiga förslag eller biller framläggas, finnas
ej stående Utsk. Der väljas deputerade särskildt för
att yttra sig öfver hvarje fråga. Detta förhållande äger
icke rum i Svenska Representationen. Svenska Representationen
har stående Utsk., med skyldighet att granska de
motioner, som af riksdagsmän göras. På dessa skäl anser
jag Utsktn ej allenast hafva rättighet att fullständigt utveckla
väckta motioner, utan anser dem träda grundlagen för nära,
om de ej så behandla dem. Ofta kan det hända, alten
D c ii 55 S c j) tc m b c r.
369
motionär finnér en lag oriktig, men ej äger förmåga att
emot densamma föreslå ett correctiv. O111 man ■alltid förutsatte,
att m.otioner i lagfrågor väcktes af erfarna jurister,
skulle måhända LagUtsk:s princip kunna antagas; men då
det ofta händer, att sådana väckas af personer, som ej äro
lagkloka, och dock kunde leda till goda resultater, tror jag,
att det vore orätt alt så långt, Utsk. gjort, utsträcka principen.
Om, såsom Hr Strussenfelt anmärkt, LagUlsk. blifvit
bittert klandradt vid föregående riksdagar för det, att det
consequent uppfyllt sin skyldighet, skall det likväl ej blifva
något hinder för mig att förklara min belåtenhet med de
Utsk., som nu uppfylla sin.
Hr Strussenfelt: Min mening är visserligen ej att förlänga
denna discussion pra en sak, som ej synes vara af särdeles
varde för återremissen; men jag vill blott erinra, att
örn man såsom en giltig grundsats antager, att ej LagUtsk.
äger någon motionsrätt, vet jag ej, huru man kan, som Frih,
Ehrenborgh yrkat, tillägga Utsk. rättighet att efter godtycke
uppfatta ett amne och öfvergå till alla de ändringar,
sorn det fjöner dermed stå i sammanhang. Då synes Utsk.
äga motionsrätt. Det ligger ofta i del subjeeliva hos hvar
och en att se, huru vidsträckt eLt ämne är, sorn skall upptagas
till hela sin omfattning.
LagUtsk:s betänk. N:o 118 återremitterades.
Ånyo föredrogs LagUtskts d. 19 dennes på bordet lagda
betänk. N:o 119 öfver Rikdagsfnlltn. Nils Strindlunds från
Westernorrland motion, alt stadgas matte, det afhatidlingar,
hvarigenom någon förvärfva!- sig nyttjanderätt till jord, eller
betingar sjg undantag eller afkomst af annans fasta egendom,
böra intecknas för att vara gällande,
Hr Strussenfelt, Adolph Ludv.: Jag anser för min
skyldighet att tillkännagifva, ernt en reservation af Hr Hessle
och mig ej kommit att åtfölja. Jag har varit af samina
tanka sorn de öfriga reservanterna. Frih. Stael von Holstein
liar visat, hvilka missbruk kunna uppstå derigenom,
•att man afslår motionen. Det synes ling äfven obestridligt, att
*>m hypotheksföreojngar skola uppstå, måste alla reala laster,
;af livard beskaffenhet de vara må, hvilka hvila på egendomar,
vara intecknade; i apnat fall förfelas ändamålet. Jag
mäste således yrka, att detta betänk, må återremitteras.
Frih. Ehrenborgh, Gasp. Wilh.: Hr Strussenfelt
ilar ti® största delen förekommit piig. Jag anhåller, att på
sde skäl, Frih. $tael von Holstein framställt och hvilka Hr
^Strussenfelt tillkännagifvit, att han bilrädt, ehuru rerervatiosien
^ kommit att åtfölja, hetänk. mätte återremitteras, på
idet att, om möjligt vore, den mening mätte inom Utsk. gö*
K» 'gällande, som reservanterna framställt.
Deli a5 Scpteinbcr.
LagUtskls bctiink. N:o 119 återremitterades.
Upplästes ett prot.utdr, från Hederv. BondeSt. af d. rg dennes,
af innehåll att, sedan det inträffat, att föregående vecka ett
utsatt val till R. St:s Just.ombudsmans suppleant, i saknad
af tillräckligt antal Eleclorer af R. o. Ad., icke kunnat hållas,
och alt d. 18 dennes omröstningar i förstärkta Stalsoch
BancoUtskm äfven måst, i brist på nödigt antal ledamöter
af R. o. Ad., instalias, BondeSt. beslutat vördsamt
anmoda Landtm, samt R. o. Ad. vidtaga sådana anstalter,
att dylika uppehåll icke vidare må inträffa.
Frih. Ehrenborgh, Gasp. Wilh.: Jag anhåller att
till prot. få andraga den mening, att om grundlagens stadganden
blefve tillämpade så, som de äro skrifna och enligt
meningen hos dem, som skrifvit dem, tviflar jag på, att en
sådan händelse skulle inträffa, som den, för hvilken BondeSt.
nu begärt ett correctiv. Jag har alltid varit af den
tanke, att grundlagsstiftarnes afsigt varit, att hvarken förstärkta
Utsk:s eller Nämnders förrättningar skola kunna fördröjas
derföre, alt ledamöternas antal ej är fulltaligt. Jag
har på intet ställe af grundlagen funnit den mening uttryckt,
att man borde afbida alla dessa ledamöters närvaro, och i
fall det varit meningen, hade 180g års grundlagstiftare ej
underlåtit att i grundlagen nedlägga det lätta correclivet,
att suppleanter borde väljas; men då rättighet att välja suppleanter
ej i grundlagen omtalas, har jag för min del ej
kunnat fatta annan mening af grundlagen, än att de ledamöter
af förstärkt Utsk,, som sammankomma, skola votera
ehvad antalet är complett eller ej, enär det ej finnes föreskrifvet,
att de voterandes anta! skall vara (20. Förstärkta
Utskms ledamöter hafva således, enligt min öfvertygelse, ej
annan skyldighet än ledamöter i andra Utsk., och då vår
grundlag har den olikhet emot andra länders grundlagar,
att det ej en gång är föreskrifvet, huru talrika RiksSt:n skola
vara för att fatta beslut, skulle det vara en stor inconsequens,
om ett stadgande funnes derom, att deras delegationer
skola vara fulltaliga för att kunna besluta. Det finnes
blott ett enda sådant stadgande, nemi. i afseende på BancoUtsk.
, då det med R. St:s rätt fattar beslut, och detta stadgande
tillkom, då Banken hade en secretess, som måhända
gjorde detsamma nödvändigt. Jag anhåller, att i anledn. af
ifrågavar., kanske alltför hastigt af BondeSt. tagna beslut få
till prot. nedlägga denna förklaring.
R. o. Ad. fann nämnde prot.utdr. numera ej erfordra
annan åtgärd, än att läggas till handlrna, sedan Ståndet redan
d. 20 dennes utsett ytterligare 3o suppleanter till hvardera
förstärkta Utsk.
1) e ii a5 S e p t e m 1> c r.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm hemställde, om R. o. Ad.
nästa måndag skulle behaga anställa val af en fullniägtig i
Riksg.cont. efter den med döden afgångne Gr. Cronhjelm,
Otto Au g.
Bifölls.
Upplästes och lades på hordet nedannämnda mentor,
och betänk:n från
Cons tit utionsUts kottet:
N:o 35. med betänk, om Nationalrepresentationen;
N:o 36. med betänk, och förslag, ang:de landtdagar;
N:o 3y. med förslag till ändring af 22 § E.eg.F.;
N:o 38. med förslag, till ett stadgande i 41 § Riksd.-
Ordn., om Statsrådets ledamöters tillträde i alla Stånds
plena;
N:o 3g. med föreslaget tillägg vid 28 § Reg.F., i afseende
på utländnings naturalisation;
N:o 40. med förslag, som åsyfta Tryekfr.forordnts återbringande,
i vissa delar, till dess ursprungliga skick;
Lagutskottet:
N:o 120. öfver Hr S. J. Wijkmans motion, rör:de ändring
af 16 cap. i5 § Jordab:n, i hvad angår hyresaftal om
hus och tomt i stad;
N:o i2i. öfver väckta motioner om meddelande af vissa
föreskrifter rörande lagfart;
N:o 122. öfver väckta motioner, ang:de förändring i vissa
delar af nuvar. lagstadganden om giftorätt och arfsrätt, ni. m.;
N:o 123. ang:de väckta motioner om utsträckande af testamentsfriheten
och af rättigheten att genom gåfva upplåta
fast egendom samt om ändring i hvad nu stadgadt är, dels
rör:de grunden för bestämmande af vederlag för afhänd
arfvejord, dels ock ang:de bördsrätt och lösningsrätt i stad,
m. m.;
N:o 124. öfver väckta motioner, ang:de skyldighet för
sterbhusdelägare att, inom viss tid efter förrättadt skifte,
instrumentet deröfver till domstol i orten aflemna;
N:o 125. öfver väckta motioner, ang:de ändring af i5
cap. 1 och 5 §§ Ärfdab:n;
N:o 126. öfver Riksd fullm. Joh. Erikssons motion om
förtydligande af eller tillägg till 2 § i 16 cap. Ärfdab:n.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. } till 2 e. m.
In fidem protocolfi,
F. O. Silfverstolpe.
Den ag September.
Måndagen den 29 September 1834-
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 8 prot.utdr. för d. 25 dennes.
Upplästes till justering och godkändesnedannämnda från
Exped.Ulsk. inkomna förslag till R. St:s skrifvelser till K.
M., nemi.:
N:o i43 i anledn. af arrendatorns af Svartsjö kungsgård,
f. d. Grosshandlaren Veners ansökning om nedsättning
i arrendet;
N:o 144. ang:de rätta förståndet af den utaf R. St. vid
sista riksdag Landshöfd. af Wingård förunnade befrielse från
ersättningsskyldighet af åtskilliga utaf förre Landssecret. Kleman
tillgripna och förskingrade medel;
N:o 145. i anledn. af K. M:s nåd. propos. angtde ändring
af 8, 9 oeh 10 §§ samt förklaring af 2 § i 17 cap.
Hand.bm.
Företogs va? af en fullmägtig i Riksgrscont. efter Gr,
Cronhjelm; och befanns, efter valförrättningens slut, dertill
hafva blifvit utsedd:
Frih. Rålamb, Claes, Landshöfd., R. N. O., med 5g röster»
Öppnades Hrr Eleetorers lista till val af ledamöter uti
Utsk:n i åtskilliga afgångnas ställen; och befunnos hafva blifvit
utsedda till ledamöter i
BevillningsUtskottet:
efter Hr Rothlieb, Axel Fredr., Hr Lagerheim, Lars Magn»,
och Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius,
N:o 478 Hr Printzenskjöld, Carl,
„ ig47 „ Odencrantz, Gust.,
„ 224.9 r> Qviding, Bernh. Christopher;
BancoUtskottet:
efter Hr Söderhjelm, Gust. Aug. och Hr Lefren, Joh. Pehr,
N:o 1789 Hr Ridderhjerta, fullm. Gr. Gyldenstolpe, Albi
Carl Philip,
„ 1932 „ Oldenskjöld, fullm. Hr Stuart, Carl Gust.;
Lagutskottet:
efter Hr Nordenstolpe, Georg,
N:o 2246 Hr vo» Stahl, Aug.;
Hemliga Utskcrttetr
efter Frih. Reuterskjöld, Axel,
N:o 220 Frih' Palmstjerna, Carl Otto.
Gr«
Deli 29 September.
Gr. Frölich, Dav.: Jag anhåller vördsammast, att
det på föredragningslistan först stående mål, Gonstit.Utsk:s
memor. N:o 34, måtte uppskjutas för att företagas i sammanhang
med de öfriga Conslit.Utskrs memor., sorn finnas på listan
uppförda. Sammanhanget emellan de frågor, Constit.Utsk.
här åtskiljt, är i min tanke så gifvet, att man ej under dis—
cussionen kan undgå att taga argumenter från det ena för
att bevisa satser i fråga om det andra. Jag anhåller således,
att LagUtsk:s betänktn, hvilka börja näst efter Constit.-,
Utskrs memor. N:o 34, forst måtte föredragas.
Gr. Frölich* begäran blef af R. o. Ad. bifallen.
Uppå begäran af Hrr von Hartmansdorff, Äng.,
von Törne, Mich, samt Strussenfelt, Adolph
Ludv., lades ånyo på bordet LngUtsk:s d. 25 dennes på
bordet lagda betänktn:
N:o 120. öfver Hr S. J. Wijk mans motion, rör:de ändring
af 16 cap. i5 § Jordabm, i hvad angår hyresaflal om
hus och tomt i stad;
N:o i2l. öfver väckta motioner om meddelande af vissa
föreskrifter, rörande lagfart;
N:o 122. öfver väckta motioner, anerde förändring i
vissa delar af nuvar. lagstadganden om giftorätt och arfsrätt,
111. 111.;
N:o 123. öfver väckta motioner om utsträckande af testamentsfi
iheten oell af rättigheten att genom gäfva upplåta
fast egendom, samt om ändring i hvad nu stadgadt är,
dels ronde grunder för bestämmande af vederlag för aflnind
arfvejord, dels oek ang:de bördsrätt och lösningsrätt i stad,
m. 111.
Ånyo föredrogos och biföllos LagIJtsk:s d. 2.5 dennes på
bordet lagda betänktn:
N:o 124. öfver väckta motioner, ang:de skyldighet för
sterbhusdelägare att, inom viss tid efter för rättad t skifte, instrumentet
deröfver till domstol i orten aflemna;
N:o i 25. öfver väckta motioner, ang:de ändring af i5
cap. 1 och 5 §§ Ärfdab:n.
Vid förnyad föredragning af LngUtsk:s d. i5 dennes på
bordet lagda betänk. N:o 126 öfver Riksd.fullm. Joh. Erikssons
motion om förtydligande af eller tillägg till 2 § i 16
cap. Ärfdabm blef samma betänk, ånyo lagdt på bordet af
Hrr Strussenfelt, Adolph Ludv., och von Hartmansdorff,
Aug.
Uppå begäran af Frih. von Schulzenheim, Dav.,
i3 H. 35
Den 29 S e p t c m b c r.
Gr. Frölich, Dav., Hr von Trojl, Emil, samtHr Dalman,
Willi. Erediv, ladgs ånyo på bordet Constit.Utsk:s
d. a5 dennes på bordet lagda ineujor.;
JV:o 35. med betänk, om Nationalrepresentationen;'
N:o 36. med betänk, och förslag, ang:de landtdagar;
K:o 3y. med förslag till ändring af 22 § Reg.F. •,
N:o 38. med förslag till ett stadgande i 41 § Riksd.-
Ordn. om Statsrådets ledamöters tillträde i alla Stånds plena;
N:o 3g. med föreslaget tillägg vid 28 § Reg.F., i afseetide
på utiandnings naturalisation;
N:o med förslag, som åsyfta Tryckfr.förordats återbringande,
i vissa delar, till dess ursprungliga skick.
Till LagUtsk. remitterades Hr Dalmans, Willi. Fredr.,
d. 25 dennes på bordet lagda motioner:
1:0 0111 föräpdring i 4 caP- 4 § Jordabtn;
2:0 angtde förändring i K. fprordn. d. i3 Juni 1800,
Upplästes och lades på borde); StatsUtsk:s utlåt. N:o
266 i frågan 0111 beviljande af ett creditiv för bestridahdet
af kostnader, sorn genom farsoten cholera förgnledas.
H. Ex. Ilr Gr- o. Landtmi heinställdp, om R. o. Ad.,
i anseende till angelägenheten af detta måls snara afgörande,
skulle behaga tillåta, alt det linge sättas främst på föredragningslistan
i nästa plenumBilöljs.
Vidare upplästes och jades på b°>’det nedannänmda
Utlåtanden från
StatsUtskottet:
N:o 262. i anledn. pf RjksSttns olika beslpt, rörtde raantalspennjngarnas
beräkning;
N:o 26J. ang:de anställd omröstning öfver åtskilliga till
statsregleringen hörande frågor;
N:'c 264. angalo provisoriska utbytet af den för Gen.-  AssistaVicecont. begagnade egendom emot den Stockholms städ
tillhöriga f. d. s. k- Hessensteipska egendomen;
BanppU tskpttet?
K;o 44- 1 anledn. af Hr Professor Agardhs motion om
rättighet för Rancostyreisen att utställa och försälja rexiar
till cours, då silfyerexport är för dep enskilda förmånlig,
samt att uppköpa vexlar, då coprsen håller sig vid eller
under 128 sk.;
N:o 45. i anledn. pf Hr Professor Agardhs motion om
en lämplig tull för exporterad! silfver;
N:o 46. i aujedp. af Hr Doct, Pettersons motion om
nedläggande af afl ersättningstalan emot enskilda personer
för de medel, hvilka från Malmö lånecoptor utgifvits, ruen
Den 29 Scplcraber.
för hvilka eont., till följd af förre Kamereraren Lindstedts
bedpägliga förhållande., blifvit i saknad af godtgörelse;
N:o 47- i anleda, af framställda anmärkningar vid Utsk:s
under N:o 27 afgifna betänk., ang:de väckt motion om utsättande
i de från Banken utgående qvittenser öfver ränteinbetalningar
af det primitiva lånets återstående capital
o
48. med anmälan om utgången af den omröstning,
sora blifvit veikställd inom förstärkta BancoUtsk. öfver åtskilliga
frågor, ronde hufvudgrunderna för Bankens rörelse
oell förvaltning.
Justerades pleniprotrn för d. 6 sistl. Aug. e. jn. samt
för f. och e. m. d. 8, 11 och i3 i samma månad.
Upplästes prot.utdr., ankomna från de öfriga RiksStm,
nemi. från PresteSt. af den 23, 28 och 29 Aug. samt d. i, 3,
B, 8, 11, 13, i5 och 17 dennes; från BorgareSt. af d. a5, 28
och 29 Aug., samt d. 1, 3, 6, 8, ri, 13, i5 och 17 dennes,
samt från BondeSt. af d. 25, 28 och 29 Aug., samt d. 3, 6,
8, 11, 13, i5 och 17 dennes.
Lades till handlingarna.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 1 på dagen,
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
belopp
JN:
